PYCM a - 4 a a Ås S C s 1 a a i i : é i z Kl MJ U ; å Väne NIO BON LA | E I I ) AV RN fr TG ROLE AVG (NU AN 54 Vä SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN MED NE OT RÄTTELSER. Pag. sl055 HEN LEStan vo, LAST näs > » ND AS Få > EG > 1109, rad 9 uppifrån står 6, läs 102. SJ SS PAS NER ee) » > partier, läs gonidier. >» 114, » 16—17 underifrån står Sådana äro, läs En sådan är. » 157, » 9 uppifrån står framtränga, läs framträda. » 161, » 15 underifrån står 32, läs 148. » 336, » 3 uppifrån står Hypogymina, läs Hypogymnia. LIBRARY NEW YORK BOTANICAL GARDEN. INNEHÅLLSFÖRTECKNING. (Inhaltsverzeichnis.) A = Afhandling (Abhandlung). — F = Föredrag (Vortrag). — R = Referat. ANDERSSON, G., Om förekomsten af Beta maritima på Sveriges väst- kust. — Med 1 karta. — (Uber das Vorkommen von Beta maritima an der Westkäste Schwedens. Mi: 1]: Kartong GENE a EE Aaron 342 ARNELL, H. W., Om lefvermossvegetationen i Sarekområdet i Lule Lappmark. Uber die Lebermoos-Vegetation des Sarek-Gebiets REEF PIRAT) VE sis NNE Är osten åh sr 5 åa Bg nn AS 123 Meddelande om nya mossor i Sverige. — (Neue Moose in SETT ETS EE ANNA AGE NRINEr E ere NR RR, verk SEN Ne rr TR ACNE 420 ATTERBERG, A., Främlingar på Kalmar hamn. — (Adventiv-Pflanzen BET Halen; VON SRalakar Aa AN I fer sng ie fler SI DIE LOS om sf er 332 BERGGREN, J; fypha, angustifolia: .L:-X<' latifölta& Ls År Oössoslsserersossdena 291 BIRGER, S., Tvenne sällsynta skandinaviska Gentiana-hybrider. — (Zwei seltene skandinavisehe. Gentiana-Bastarde:) ÅL maoosssrmrsssmyde iso sasedsesoksas 126 , Uber endozoische Samenverbreitung durch Vögel. A co. 1 , Räögen som exkursionsort för svenska botanister. Med 4 text- fig. — (Räögen als Exkursionsort för schwedische Botaniker. Mit BPR ERT ASSR vå Sgt ET ee arr En on AR ars SSE ar os As SK sara Se 364 BLOMQVIST, S. G:SON, Ungdomsstadier hos Berberis vulgaris. — (Jugend- SEAeRI VOR. BET Denis, OMG GRES:) EN ss. ssd bad brad ne or EnöpEnnanan nike eas 289 COLLINDER, E., Erythraea vulgaris (Rafn) Willd. ånyo funnen i Medel- pad. — (Erythraea vulgaris wiedergefunden in Medelpad.) A......... 302 DAHLSTEDT, H., Hieracier från Torne Lappmark och närgränsande = områden. — (Hieracien aus Torne Lappmark und angrenzenden TEE ETEN fd SAS SON AN at a BR ANNO UNE SR SINE ARNE DIN AA AA KE 299 DUSÉN, P., En resa i Patagonien. — (Eine Reise in Patagonien.) F... 289 FRIES, TH. C. E., Om laffloran i trakten af Torneträsk. — (Uber die Flechten-Flora der Gegend von Tornejaure, Lappland.) EF .sooo.. 290 FRIES, R., Om Malvacésläktet Wissadula. — (Uber die Malvacé-Gattung Wissadula.) F ....... oda SR SPREOAE ACE SAARINEN ETOUR ERA CS (aAa 421 HANNIG, E., Ueber pilzfreies Lolium temulentum. R von T. VESTERGREN 131 HEMMENDORFF, E., Fazenda Santa Albertina. Bilder från en brasiliansk kaffeplantage. — Med 7 textfigurer och 1 plansch. — (Fazenda Santa Albertina. Schilderungen aus einer brasilianischen Kaffee- Filansong. .— Mit 7 Fig. und 1 Taffel) Å ooosossst.ossssssassepaser oreess, ars 249 HESSELMAN, H., Lars Albert Nilsson. Nekrolog. Med porträtt ...... 116 IV HESSELMAN, H., Orobanche alba Steph. ”rubra Hooker och dess före- komst på Gotland. — Med 4 textfigurer. — (Orobanche alba Steph. "rubra Hooker und ihr Vorkommen auf Gotland.) — Mit 4 4 B023-G 111) NR > RSS REN ARR EE ET SRS ENN em E Rn rr a R R AR KÄRE oa lan JANCHEN, E., Helianthemum canum (L.) Baumg. und seine nächsten Verwandten. fRooaf il VESTERGRENS gudens «seder rg ser LA JOHANSSON, K., Till Gotska Sandöns floristik. — (Zur Floristik der Insel. Gotska Sandön) Åva aa sc eb se seen sås JUEL, O., Om fröämnets och fröets utveckling hos Saxifraga granulata. (Öber die Entwickelung der Samenanlage von Saxifraga granu- LOG) FER oasen da bås öeers er «ae eg a enes SKRIN Å 6 AE a a EA rr SA , Öfversikt af våra värdväxlande rostsvampar. — (Ubersicht tuinserer wirtswechselnden ROstpilze:) Ab-200m a SR LAGERBERG, T., Uber die Bläte von Viola mirabilis. [I OTIBETL AA ÅG a od are s dd glest orre ts Liss SER UR see gra sla ANS MRS r ed LÄS SAR EGR RNE LIND, J., Liste over Svampe indsamlede under Svenska Botaniska För- eningens Exkursion til Billingen 1907. — (Verzeichnis der während der Vereins-Exkursion nach Billingen 1907 eingesammelten Pilze.)A LINDBERG, H., Finlands Hippuris-former. R. af T. VESTERGREN ...... LINDMAN, C. A. M., Naturhistoriska Riksmuseets LINNÉ-herbarium. F — — Lycopodium complanatum L. "moniliforme n. subsp. — Med 1. textfig. "RR VafO:- ROSENBERG ocöosm deg s oda ss sars es FSA Te ANN MALME, G. O. A:N, Afvikande tal- och ställningsförhållanden i blom- man hos Gentiana campestris L. — (Abweichende Zahlen-und Stellungs- verhältnisse in der Bläte von Gentiana campestris L. Deutsches ReSUME: 2300) LÄ SN SNos ere Arg ovana NE dt ro NR af är a AE ESS AN — — Några bildningsafvikelser i blomman hos Pyrola uniflora L. — (Einige Bildungsabweichungen in der Bläte von Pyrola uni- 7 Lö a NR BR) Ju > NGE RARE NR SA RER RR AS SSR RR a ns — — Några ord om de i Stockholmstrakten förekommande Parme- lia-arterna af undersläktet Hypogymnia. — (Einige Worte äber die in der Gegend von Stockholm vorkommenden Parmelia-Arten der Untergattung Huypogymnia): AC: oa dd arves sot RSS ROSENBERG, O., Om artbildningen hos Taraxacum och Rosa. — (Öber die Artenbildung in. Taraxacum und BOSAd)EP HE S — — Om växternas utbildning i strömmande vatten. — Med 2 text- figurer. — (Uber die Ausbildung der Pflanzen in strömenden Ge- wässern. — Mit 2 Textfiguren und deutscher Figuren-Erklärung.) A — — Till kännedomen om ymphybrider. — (Zur Kenntnis der PfropfRybriden;) Abu osscsssspos ss dö sa eler DE IA varsla sl a sea SNR — — Zur Kenntnis der präsynaptischen Entwickelungsphasen der Reduktionsteilung. Mit Taf. 7. (Med svensk sammanfattning.) A... SERNANDER, R., Meddelande om Oenothera-mutationer. — (Mitteilung uber Oenothera-Mutationen.) "EV:s0bs: ss ss esse a sju as str i DeRAA RNAN — — Om några former för art- och varietetsbildning hos lafvarna. Med 5 textfigurer och tafl. I—V. — (Uber einige Formen der Arten- und Varietätenbildung bei den Flechten. — Mit 5 Fig. im Texte und Taf. I—V. Resämee in deutscher Sprache 176.) A 97, 373 483 210 124 243 187 385 132 419 433 303 270 336 122 429 421 135 3 BETS IGT OSS 1 I VET LE I i ERS RE SL ENE SCR SM) SRS ESA ENA NE SNES STENS SE 125, SERNANDER, R., Pilularia globulifera L. funnen i Nerike. A ssnsnnnnn 424 SIMMONS, H., Om en resa till Grönland och arktiska Amerika. — (Uber eine Reise nach Grönland und arktischem Amerika.) E...ssoso000mmn.m 289 " SKOTTSBERG, C., Blommor och insekter på Skabbholmen i Roslagen sommaren 1901. — (Bläten und Insekten auf der Insel Skabbholmen in den Stockholmer-Scheeren im Sommer 1901. Deutsches Resumé NR rn rn a mna mm mä fu an fs lst RRD fe Sonen Et de bår TS reses der 61 NESSLE SANNE LD Rs Lar 124 2 FÖR inre ENE Honsvalmad HN ig EE TENN — (Uber inneres Assimilations-Gewebe bei Phaeophyceen.) FE oosmsmmmmmmnssee 290 . Om Macrocystis' systematiska ställning. — (Öber die systema- Hehe Stelant MOR: MG CroOCStIS- YR a en ooo oa RUSE SAG Saar ar 124 , Om växtligheten å några tångbäddar i Nyländska skärgården i Finland. — Med 3 textfig. — (Uber die Vegetation einiger Tangen- wälle in den Nyländischen Scheeren in Finland. — Mit 3 Fig. im TURER Lagra RAR Er ig Lf SE SAR RNE BEAR RA Mr 02 RS BUSA I 389 SKÅRMAN, J. A. O., Gymnadenia conopea (L.) R. Br. X Gymnadenia albida (L.) Rich. från Torne Lappmark. — Med 1 texstfig. A ...... 293 SONDÉN, M., Anteckningar om floran inom Tornejavreområdet. — (Aufzeichnungen uber die Flora des Tornejavre-Gebietes im schwe- HRSEReny PaRD Lan G): Pb 2 e3 SKAR a anar sh od se SAR SOS ASA NILE Bar SA Fann Så ej 215 SYLVÉN, N., Eigenartige, rein florale Sprosse bei zwei schwedischen Firtemasa-ATten. .— = Mit: 3; fextidaren. Ållssssssmegcs toto dande 51 — — , Nya svenska fyndorter för Gentiana uliginosa Willd. — (Neue schwedische Fundorte fär Gentiana uliginosa Willd.)A ss sooosoosmonn. 126 SYEDELIUS; No F- RR. Kjellman -Nekrolog: Med porträtt. nssurd. 276 , Om endemismen och de nyare artbildningsteorierna. — (Ueber den Endemismus und die neueren Artenbildungsteorien.) A ........ 321 . Uber einen Fall von Symbiose zwischen Zoochlorellen und einer marinen Hydroide. — Mit 6 Textfiguren. (Svensk samman- KR ATEN SAR 0 FIRE OR Jr far AT SNS TS GTJAR I ASAT SIN DE FAROR Ae 32 VESTERGREN, T., Discosia Artocreas (Tode) Fr., eine Leptostromatacee mit eigentämlichem Pyknidenbau. — Mit 12 Textfiguren. AA... 56 WIiTTEOCK, V. B., Polycarpon tetraphyllum IL. i Sverige. — Med 1 NER ARE AN SIA KORR OS a Ers da (RR Ca Bg Ag RSA DRF AE mr oe 361 Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga studentsällskapet i Upp- FE) STR söt sht SSA RA ENAS AAA ESSIN SEE SIN SERNER 123, 289, 420 Pla mISkav Sal SKapet si StOCkHOlM mostescc- css ssisskosngtasns der äs L NE 122: 269, 419 FOT ESTELLE Di pet Net Sh SER RANN SERIE NN SIN Sp SE EE ANAR Sr SR IR ELa 127 Nyutkommen litteratur med anledning af Linnéjubileet .....snsnnm..s--..- 296 (EEE ITE [E RS ET sl Ra oe oa ant ARNE ES NIELS SITEN SISTA AK Sp OA SS SR LER 295, 436 DTI TIE 2 SITT 22 er da ae SUR 2 TE Bet BIR SINE RAL AGNE SERA FR FTTT FANG 130 FIRE TS KAN BOGLRAMISKa SE OGERIRECH) 3c sco de od vor oa d Sö ben ARA dd An 120, 286, 411 Svenska Botaniska Föreningens sommarexkursion 1907 soooosomsssssssssona 412 Till redaktionen inlämnad litteratur................. VER TOR SINVR Brera HERE 298, 436 421 VÄXTFÖRTECKNING. I denna förteckning upptagas endast de växter, seende utförligare omnämnda. återfinnas i regel icke här. som blifvit i något af- Växter, upptagna i rena uppräkningar, Jämför sidd. 14, 212, 222, 243, 367! För vetenskapen nya former äro tryckta med fetstil. Achillea millefolium 63. Alchemilla 122. Mectoria divergens 148. » nigricans f. 290. ochroleuca 142. 151. 179: » vexillifera 145, 178. Allium schoenoprasum 79. scorodoprasum 79. ursinum 79. ; Amphiloma murorum 102. Andromeda tetragona 221. Angelica silvestris 69. Antennaria dioica f. monocephala 124. Anthemis arvensis X tinctoria 124. Anthriscus silvestris 70. Aongstroemia longipes 420. Artemisia absinthium 352. » lacimiatarbl: maritima 51. maritima Vv. 32—509. vulsarisiol o3. Arthonia 98. Aster tripolium 63. Asterella Lindenbergiana 123. suffruticosa Bacidia 98. Berberis vulgaris 74, 289. Beta maritima 342—346. Buellia dives 168. » parasema v. papillata 290. Caepidium antarcticum 124. Calicium 98. Calluna vulgaris 69. Campanula persicaefolia 65. » rotundifolia 65. Caucalis latifolia 352. Cenangella radulicola 387. Cenomyce straminea 138. Centaurea jacea 63. Cephalozia bicuspidata v. atra 123. D divaricata var. grimsu- fanan 23, » striatula 123. Cesia revoluta 123. >... Vvarians 123. Cetraria cucullata 149. » glauca 160, 161. » hiascens 148, 151. » islandica 98, 149, 150. » islandica f. sorediata 290. » nivalis 149. Chlorella communis 44. » conductrix 42. infusionum 41. » parasitica 42. Sö protothecoides 44. » pyrenoidosa 44. » variegata 44. » vulgaris 33—248. Chroococcus 101, 109. Chrysanthemum leucanthemum 63. Cirsium arvense 64. » heterophyllum 64. » lanceolatum 64. » palustre 64. Cladonia alpestris 150. Cladonia bellidiflora 138. > carneola 139, 178. > coccifera 138, 166. cornuta 140. cristatella 138. deformis 138, 149. digitata 166. fimbriata 140, 166. Flörkeana 138. peltastica 141. pyxidata 141. v vw vv vv vv vv (CJ v rangiferina 149. 150. > silvatica 150. > uncialis 150. 161. Clinopodium vulgare 66. Coffea arabica 250—269. > liberica 250—269. Coleus barbatus 329. > elongatus 329. Collema ceranoides 290. Colpomenia sinuosa 124. Comarum palustre 73. Crambe maritima 495. Crataegus monogyna 348. Cyphelium Notarisii 169. Cysticoccus 98. Cytisus purpureus 348. Dentaria bulbifera 74. Desmarestia 290. Dianthus delioides 76. Discosia Artocreas 356. Epilobium angustifolium 70, 80. Erythraea vulgaris 352. Euphrasia botinica 66. > tenuis 66. Evernia 98. Galium boreale 635. > verum 63. Gentiana Amarella ”lingulata X cam- pestris ”suecica 126. Gentiana baltica X uliginosa 127. > campestris 353, 359. > campestris a suecica 66. > uliginosa 126. Geranium lucidum 72. Geranium sanguineum 70, 80. 89. 93. VII silvaticum 71, 88. 93. Geum rivale 74. Glaux maritima 67. Gloeocapsa 109. Gymnadenia conopea Xx albida Gyrophora anthracina f. 290. polyphylla 170. > reticulata 290. Helianthemum canum 433. 293: 2 oelandicum 433. Heracleum sphondylium "sibiricum 69. Hieracium albovarium 319. 317. auricula 402. > cleistogamum 303. > concinnum 306. : crispiforme 303. > decurrentidens 3 farreilimbatum 317. > fraudans 309. I gyratifrons 307. > halsicum 314 ineludens 300 kirunense 313. > Lundbomii 301. > malanocranum 311 microcomum 307. mniarolepium 303. murorum 063. nautanense 309. Pilosella 65. poliosteleum 31535. polysteleum 304. Sondenii 302. venosum 402. HUnens tetraphylla 133. , vulgaris 133. > f. litoralis 133 Hormidium 102. Hypericum qudrangulum 70. Hypochaeris maculata 65. Impatiens 324. Ionaspis epulotica 100. Jungermania Baueriana 123. Binsteadii 123. 3 elongata 123. VIII Jungremania quinquedentata Martinellia Kaurinii 123. v. tenuis 123. » lapponica 123. » obscura 123. Koeleria glauca 212. > paludosa 123. » purpurascens 123. Laburnum Adami 348. > sarekensis 123. » vulgare 348. » spitsbergensis 123. Lamium album f. laciniata 124. Melampyrum nemorosum 66. Laserpitium latifolium 69. » pratense 66. Lathyrus maritimus 210. Melandrium rubrum 76, 93. » pratensis 73. Melanotaenium cingens 385. Lecanora gelida 101—2115, 176. Mespilus germanica 348. » granatina 100. Mollia Wimmeriana 420. » hypnorum 113. Mycarthonia 98. » Prevostii 100. Mycobacidia 98. » subfusca Vv. sorediifera 290. Mycocalicium 98. Lecidea ameibospora 169. » pallida 113. Nasturtium austriacum 352. » pane&ola 113. Nereocystis 124. Leontodon autumnale 64. Nostoc 101. Leptogium lacerum 112. Lichen gelidus 106. Odontoschisma Macounii 123. Linaria vulgaris 66. Oenothera lata 421. Listera ovata 78, 94. Ononis repens 211. Lolium italicum 132. Orchis maculata 78. D linicola 132. > mascula 76, 93. » perenne 132. > sambucina 77, 93. > temulentum 131. Origanum vulgare 66, 80. Lonicera xylosteum 63. Orobanche alba ”rubra 373. Lotus corniculatus 73. Oxytropis pilosa 211. Lycopodium complanatum L. "moni- liforme 433. Paris quadrifolia 80. Lythrum salicaria 70, 80. Parmelia centrifuga 141. » encausta 1693. Macrocystis 124. » farinacea 338, 339. Majanthemum bifolium 80. » furfuracea 163, 164. Marchantia polymorpha v. alpestris » subsp. Hypogymnia 175. 125: > lanata 163. Marsupella apiculata 123. » physodes 164, 338, 339. » aquatica 123. ; » tubulosa 339, 340. » Boeckii 123. Pedicularis palustris 66. > Boeckii v. incrassata Peltidea 113. 123. Peltigera 144. » capillaris 123. » aphtosa 112. » condensata 123. Peltolepis sibirica 123. » Sprucei 123. Peperomia 327. Martinellia helvetica 123. Pertusaria communis 98. hyperborea 123. » trochiscea 290. IX Physcia ciliaris 136. Saxifraga granulata 74, 93, 124. Pilularia globulifera 424. Scalia Hookeri 420. Pimpinella saxifraga 69. Sedum acre 74. Pirus communis 348. » maximum 74. Pisum 347. Silene nutans 74, 93. Plantago lanceolata 65. Solidago virgaurea 63. Platisma ampullaceum 160. Solorina crocea 100. Polycarpon tetraphyllum 361. » crocoides 100. Polycoccus punctiformis 112. saccata 113. Polygala vulgare 72. Solorinina 100. Polygonatum multiflorum 79. Sonchus arvensis 80. Polvtrichum gracile var. anomalum Spiraea ulmaria 74. 420. Stachys palustris 66. Potentilla anserina 74. Stigonema 101, 109. » canescens 332. Strobilanthes 324. > erecta 73. Prasanthus suecicus 123, 124. Tanacetum vulgare 63, 407. Primula officinalis 67, 88, 93. Taraxacum 122. z farinosa 68, 93. » confertum 122. Psorotichia pictava 168. Thunbergia 325. Puccinia Caricis montanae 386. Trentepohlia 98. Pyrenopsis meladermia 114. Trichomanes 326. pulvinata 100. Trientalis europaea 66. Pyrola media 275. Trifolium pratense 73. 5 uniflora 270—275. Typha angustifolia X latifolia 291. ili 2 Quercus sessiliflora 211. Ushea arbonlaia 9 » barbata 98. Ramalina Fe das ; RACE FE SAN Sd > intestiniformis 159. > fraxinea 153—2159, 172, 179. = Är Å 22 > plicata 171. » fastigiato-fraxinea 173. Ranunculus acer 74. Rapistrum rugosum 332. Rhizocarpon chioneum 290. = Rhododendron 221. SE SNART Ricasolia amplissima 112. Viola mirabilis 187—209. Rinodina laevigata 168. Viscaria viscosa 76. turfacea 168. Valeriana officinalis 6535. Vicia cassubica 210. Rosa 122. Xanthoria parietina 135, 178. Rubus caesius 73. Rumex roseus 332. Zoochlorella 32. » simpliciflorus 332. > conductrix 41. » vesicarius 332. » maxima 42 43. » parasitica 41. Salvia silvestris 352. Zooxanthella 32. Sauteria alpina 123. FÖRENINGENS LEDAMÖTER OCH INSTITUTIONER, SOM ENL. 8 9 ERHÅLLA TIDSKRIFTEN. = Anger ledamot, som erlagt afgift (med 100 kronor) en gång för alla. ABELIN, R., Trädgårdsdirektör, Båstad ADLERZ, E., Lektor, Örebro AFZELIUS, K. R., Fil. studerande, Rimbogatan 8, Sthlm AHLSTRÖM, N., Läroverksadjunkt, Borås ALMGREN, K. G., Hofrättsråd, Öster- malmsgatan 48, Sthlm ALMQUIST, E., Professor, Karlavä- gen 20, Sthlm ALMQVIST, E., Skara ALMQUIST, S., 11 C, Sthlm AMINOFF, F., e. Jägmästare, Statens Skogsförsöksanstalt, Sthlm ANDERSSON, G., Lektor, Djursholm ANDERSSON, L., Stationsinspektor, Karlstad ANTONI, F., Med. doktor, Nybro- gatan, 15 B, Sthlm ARNELL, H. V., Lektor, Uppsala ARRHENIUS, A., Rektor, Lundsberg, Nässundet. ARVÉN, AÅ., Mullsjö. ARWIDSSON, I., Fil. doktor, Uppsala ASKLUND, H. G., Läroverksadjunkt, Kungstensgatan 69, Sthlm ASPMAN, M., Lärarinna, Norrtulls- gatan 13, Sthlm AULIN, F. R., Fil. doktor, Dalagatan 78 A, Sthlm AURIVILLIUS, CHR., Professor, K. Ve- tenskapsakademien, Sthlm Trädgårdsdirektör, Lektor, Nybrogatan Stationsföreståndare, BAGGE, A., Ingenjör, Floda station BANCK, E., Fröken, Styrmangsg. 51, Sthlm BAUMAN, J., Badintendent, Marstrand BEHM, A., Intendent, Skansen, Sthlm BENCKERT, H. T., Rådman, Valhalla-. vägen 25, Sthlm BENEDICKS-BRUCE, C., Fru, Visby BERG, Å., Jägmästare, Råneå BERGERON, T., Studerande, Lunds- berg, Nässundet BERGGREN, J., Läroverksadjunkt, Döbelnsgatan 69, Sthlm BERGSTRÖM, E., Fil. studerande, Upp- sala BERLIN, A., Med. doktor, Odenga- tan 90, Sthlm BESKOWSKA SKOLAN, Sthlm BIRGER, S., Med. kandidat, Krono- bergsgatan 15 B, Sthlm BLOMQVIST, S. G:SON, Bergielund, Albano BockrK, S., Fil. kandidat, Uppsala BOHLINS Körektonr; Åsögatan 79, Sthlm "Assistent, BoLLING, G., Lärarinna, Grefgatan 60, Sthlm C BORÉN, P. G.,Öfverkontrollör, Malmö BOoRGE, O. F., Fil. doktor, Nybro- gatan 16, Sthlm £BORGLIND, J. H., Jägmästare, Falun BOTANISKA INSTITUTET, Stockholms Högskola BOTANISKA INSTITUTIONEN, Uppsala Universitet BRUNDIN, J. A. Z., Lektor, Malmö BÅGENHOLM, G., Fil. kandidat, Alnarp BÄÄRNHIELM, M. Häradshöfding, Kungälf CARLSON, G. W. F., Fil. licentiat, Uppsala CASSEL, G., Jägmästare, Östersund CEDERBLAD, C., Fil. studerande, Upp- sala CEDERSTEÖM, AÅ., Lärarinna, Barn- husgatan 10, Sthlm COLLINDER, E., Läroverksadjunkt, Sundsvall DAHL, C. G., Fil kandidat, Träd- gårdsdirektör, Atvidaberg DAHLSTEDT, F., Studerande, Uppsala DAHLSTEDT, H., Fil. doktor, Obser- vatoriegatan 20, Sihlm DE GEER, C., Friherre, Leufsta Bruk DE RON, C. F. F., Komminister, Torpshammar DusÉN, K. F., Lektor, Kalmar DusÉN, P., Fil. doktor, K. Veten- skapsakademien, Sthlm EGERSTRÖM, A., Öfverjägmästare, Umeå EKMAN, C., e. Jägmästare, Luleå EKMAN, E., Fru, Djursholm EKMAN, G. W., Fil. kandidat, Upp- sala ELIASSON, ÅA. G., Lektor, Visby ENANDER, S. J. Kyrkoherde, Lill- herrdal ERIKSON, J., Lektor, Karlskrona ERIKSSON, J.. Professor, Experimen- talfältet ERIKSSON, M., Apotekare, Sollebrunn EULER, ÅSTRID VON, Fil. doktor, Pil- gatan 48, Sthlm FALCK, K. R., Fil. studerande, Sveg FORSBERG, C. O.. Grosshandlare, Regeringsgatan 56, Sihlm FRANZÉN, I., Fil. studerande, Uppsala FREDENBERG, K., Generaldirektör, Domänstyrelsen, Sthlm FRIES, R., Med. doktor, Uppsala FRIES, R. E., Docent, Uppsala FRIES, TH. M. f. d. Professor, Uppsala XI FRISENDAHL, ÅA. Fil. kandidat, Upp- sala FRÖDING, H. A., Mossvik pr Karud FRYKMAN. D. Jägmästare, Wilhelmina FÖRENINGEN ÅINNAEA, Norra Latin- läroverket, Sthlm GEIJER, M.. Lärarinna, Handtver- karegatan 26, Sthlm GIÖBEL, F., Byråchef, Domänstyrel- sen, Sihlm GORTON, ÅA. E. Tomelilla GRAPE, C. A., Apotekare, Hofvers- berg GREVILLIUS, ÅA. Y.. Fil. doktor. Kem- pen a/ Rh. Å:SON, Apotekare, HaAFSTRÖM, HJ. Hofkamrerare, Kar- lavägen 23, Sthlm HAGLUND, E., Fil. doktor, Jönköping HAGLUND, ERIK, Med. licentiat, Norr- köping HAGLUND, G. F.. Komminister, Älf- dalen HAGSTRÖM, FR., Kyrkoherde, Hvet- landa HaAGSTEÖM, O., Kyrkoherde, Lysvik HarJ, J. B., Lektor, Växjö HALLDIN, G. A. Jägmästare, Gellivare HALLE, TH. G:SON, Assistent, Sthlm HAMNER, J. M., Apotekare, Visby HASSELBLAD, C. F., Disponent, Sprängsviken HEDBOM, KARL, Med. doktor, Upp- sala HEDLUND, TH , Lektor, Alnarp, Åkarp HEDSTRÖM, P.. Tandläkare, Väster- långgatan 54, Sthlm HELLSTRÖM, ALICE, Lärarinna, Si- byllegatan 3 B, Sihlm HELLSTRÖM, ÅXEL, Jägmästare, Bur- träsk HELMERS, ERIK, Skogselev, Djurs- holm HEMMENDORFF, E., Lektor, Kungs- holmsgatan 72, Sthlm HENNING, E, Lektor, Uliuna, Upp- sala XII HERMELIN, TH., Frih., Öfverjägmä- stare, Piteå HESSELMAN, HENRIK, Docent, Upp- landsgatan 66, Sthlm HOFMAN-BANG, O. M., Fil. doktor, Experimentalfältet, Sthlm HoLrM, J. A., Kyrkoherde, Timrå HOLMGREN, ANDERS, e. Jägmästare, Strömsund HuLTH, J. M., Biblioteksamanuens, Uppsala HULTING, J., Läroverksadjunkt, Norr- köping INDEBETOU, GOVERT, Fondmäklare, Linnégatan, 81, Sthlm JANSSON, N. E., Fil. studerande, Thu- legatan 38, Sthlm JOHANSSON, K., Läroverksadjunkt, Visby JOHANSSON, N: An tf (d.- Rektor, Göteborg JONSSON, FRITZ, Fil. studerande, Uppsala JUEL, H. O., Professor, Uppsala JUHLIN-DANNFELT, H., Professor, Djursholm JÄDERHOLM, E., Lektor, Västervik JERNBERG, M. G., e. Jägmästare, Luleå JÖNSSON, BENGT, Professor, Lund KARLSON, EMIL, f. d. 1:e Fyringenjör, Floragatan 18, Sthlm KEMPE, FR., Fil. doktor, Strand- vägen 7, Sthlm "KIAER, HANS, Fabriksägare, Ekheim, Krageröen ved Fredriksstad, Norge KINMAN, J. E., Jägmästare, Eksjö KJELLBERG, GUNNAR, Fil. kandidat, Uppsala KOLLBERG, O., e. Jägmästare, Leksand KROK, TH. O. B. N;, fi d. Läroverks- adjunkt, Högbergsgatan 37 B, Sthlm KULLBERG, ÅA. E., Ingenjör, Katrine- holm KYLIN, HARALD, Docent, Uppsala KÖHLER, EUG., Strängnäs Läroverksadjunkt, LAGER, ESTER, Amanuens, Grefture- gatan 64, Sthlm LAGERBERG, TORSTEN, Fil. licentiat, Uppsala LAGERHEIM, G., Professor, Tunnel- gatan 25, Sthlm LAGERKRANZ, J. L., Pastor, Horns- gatan 108, Sthlm LAGERSTEDT, N. G. W., Läroverks- råd, Karlavägen 35, Sthlm LAGERWALL, B., v. Häradshöfding, Drottningholm ; LANDBERG, HJ., Jägmästare, Gäfle LANGE, TH., Telegrafkommissarie, Visby LARSSON, P. A., Öjersbyn, Movik LAURELL, J. G., Kyrkoherde Aspo; Strängnäs LEIJONMARCK, H., Fröken, Döbelns- gatan 2, Sthlm LEWIN, MARIA, Lärarinna, Riddare- gatan 23, Sthlm LIDMAN, G., e. Jägmästare, Ljusne LIND, JENS, Cand. Pharm5 Niels Ebbesensvej 14, Köbenhavn V. LINDAHL, R., e. Jägmästare, Brahe- gatan 34, Sthlm LINDBERG, ANDREA, Fru, Fleming- gatan 18, Sthlm LINDBERG, HARALD, Magister, Hel- singfors LINDEGREN, E., Fil. kandidat, APp- pelbergsgatan 34, Sthlm LINDÉN, AÅ., Lärare, Dalagatan 22, Sthlm LINDH, N. G., Amanuens, Markvards- gatan 10, Sthlm LINDFORS, TH., Fil. studerande, Upp- sala LINDMARK, G., Mariningenjör, Gref- gatan 52, Sthlm LINDSTRÖM, AÅ. AÅ., Marstrand LINDSTRÖM, N. H., Trädgårdsdirek- tör, Bergielund, Albano Tullförvaltare, LJUNGDAHL, HILDUR, MLärarinna, Linnégatan 39A, Sthlm LJUNGQVIST,. J. E., Fil Uppsala LJUNGQVIST, AUGUSTA, Fröken, Jung- frugatan 17, Sthlm LUND, ÅA. A. W.. Läroverksadjunkt, Västervik LUNDBERG, C. Sundsvall LUNDEGÅRDH, H., Fil studerande, Roslagsgatan 25, Sthlm LUNDSTRÖM, E., Farm. kand., Norr- tullsgatan 41, Sthlm LYTTEENS, Å. Landtbruksinspektör, Engelbrektsgatan 5, Sthlm MAGNUSSON, ÅA. H., Lärare, St. Lyngås, Onsala MALME, G. A:n, Lektor, Bergsgatan 23, Sthlm MALMSTRÖM, C., Studerande, Kungs- gatan 11, Sihlm MATSSON, R.. Komminister, Ilsbo, Hånick MODIN, Å.. Jägmästare, Burträsk MONTELIN, G. W.. Provinsialläkare, Hörberg (Malmöhus län) MONTELIUS SARA. Fil. studerande, Jakobsbergsgatan 45, Sihlm MÅÄRTENSSON,S., Fil. studerande, Upp- sala NATHORST, ÅA. G. Professor, Droti- ninggatan 110, Sihlm NEUMAN, L. M., Rektor, Ystad NILSSON, HJ. Professor, Svalöf NISSER, C. W.. Brukspatron, Broby NORDENSON, EBBA, Fil. studerande, Hamngatan 38, Sthlm NORDLANDER, C. A., Folkskolein- spektör, Sundsvall NORDSTEDT, OO. Professor, Lund NORDSTEÖM, E.. Grosshandlare, Dala- gatan 20, Sthlm NORÉN, C. O0., Fil. doktor, Uppsala NORRA LATINLÄROVERKET, Sthlm licentiat. Läroverksadjunkt, OrsTtADIUS, E. Pajala Fängelsedirektör, XIII OsEnIUS, K. AA. Läroverksadjunkt, Kommendörsgatan 44. Sihlm OSTENFELD, C. H.. Museumsinspek- tör, Köbenhavn ParmM, B. T., Fil. studerande, Barn- husgatan 8, Sthlm PALMER, J. E., Disponent, Svalöf PauLI, J. M., Jägmästare, Kloten PERSSON, J.. Apoiekare, Tranås PETERS, G.. Kontorschef, Torsten- sonsgatan 15, Sthlm PETTERSSON, OÖOscCAR, Trädgårds- mästare, Bergielund, Albano PLEIJEL, C., Apotekare, Gamleby VON PoORAT, C. O., Lektor, Jönköping VON Post, L., Fil. kandidat, Uppsala Pravitz, N., Marinintendent, Karls- krona RIDDERSTOLPE, F., Frih., Fil. stude- rande, Danderyd RIKSMUSEETS Botaniska Sthlm RINGDAHL, VIOLA, Lärarinna, Hernö- sand RINGSTRAND, N. G., Skogschef, Umeå ROSENBERG, IDA, Lärarinna, Sibylle- gatan 63, Sthlm ROSENBERG, J. O., Professor, Råd- mansgatan 67, Sthlm Afdelning, | ROSENBERG, LILLY, Lärarinna, Råd- mansgatan 67, Sthlm ROSENRERG, O., Doceni, Tegnérlun- den 4. Sihlm ROSENBERG, OTTONIE, Fru, Tegnér- lunden 4, Sihlm RuUTH, S., Tandläkare, Sundsvall RÖNNBLAD, Rektor, Samskolan, Sol- lefteå SAMUELSSON, G., Fil. kandidat, Upp- sala SAMSIOE, H., Apotekare, Malmskil- nadsgatan 5, Sihlm SANDEGREN, H. R., Fil. studerande, Västmannagatan 31, Sthlm SCHEDIN, J.. Läroverksadjunkt, Råd- mansgatan 86, Sihlm XIV SCHOTTE, G., €e. Jägmästare, Block: husudden, Djurgården, Sthlm SCHWARTZ, K. Y., Fil. kandidat, Val- hallavägen 63, Sthlm SEDERHOLM, E., Med. doktor, Bege- ringsgatan 28 A, Sthlm SEDERHOLM, G., Godsförvaltare, Ål- berga SELANDER, N. E., Regementsläkare, Regeringsgatan 18, Sthlm SELANDER, S., Studerande, Regerings- gatan 18, Sthlm SERNANDER, R., Docent, Uppsala SETH, K. A. TH., Konservator, Upp- sala SETTERLUND, INGRID, Fil. kandidat, Valhallavägen 63, Sthlm SIMMONS, H., Docent, Lund SKOGLUND, ALEXANDRA, Fil. doktor, Brunnsgatan 28, Sthlm SKOTTSBERG, C., Docent, Uppsala SKÅRMAN, J. A. O., Lektor, Humle- gårdsgatan 16, Sthlm SMEDBERG, O., Fil. studerande, Upp- sala SMITH, H., Fil. studerande, Uppsala SONDÉN, M., Professor, Svartman- gatan 24, Sthlm STARBÄCK, K., Lektor, Telegraffull- mäktig, Hemgården, Sthlm STÉENHOFF, K., Ingenjör, Surbrunns- gatan 30, Sthlm STIGLER, J. E., Läroverksadjunkt, S:t Eriksgatan 18 B, Sthlm STRÖM, AINA, Fil. studerande, Upp- sala STRÖM, HJ., Banktjänsteman, Järfva STRÖMMAN, PEHR, Läroverksadjunkt, Hudiksvall STUART, ”E.:, Löjtnant, gatan 64, Sthlm SUNDBERG, C. F., f. d. Öfverdirektör, Drottninggatan 95 D, Sthlm SUNDBERG, HILDA, Studerande, Upp- sala SVvEDELIUS, N. E., Docent, Uppsala SYLVÉN, B., Extralärare, Skara SYLVÉN, HJ., e. Jägmästare, Älfdalen Drottning- SYLVÉN, N., Fil. doktor, Statens Skogsförsöksanstalt, Sthlm SÖDERBERG, E., 1:e Aktuarie, Flora- gatan 16, Sthlm SÖDERLUND, P., Stationsinspektor, Umeå SÖDRA LATINLÄROVERKET, Sthlm SÖLLSCHER, C., Fil. doktor, Eskils- tuna TEDEN, W., Öfverjägmästare, Lek- sand TEILING, E., Fil. studerande, Brunns- gatan 14, Sthlm THEDENIUS, C. G. Göteborg THEORIN, P. G. E., Lektor, Falun TORÉN, C. A., Fil. studerande, Hem- gården, Sthlm ; TROLANDER, A. S., Apotekare, Herr- ljunga TÖRNBLOM, G., Fil. studerande, Tim- mermansgatan 31, Sthlm TÖRNEBLADH, I., f. d. Landskamrer, Döbelnsgatan 7, Sthlm H., Apotekare, WAHLBERG, L., Löjtnant, Umeå WAHLBOM, ALBA, Lärarinna, Horns- gatan 28, Sthlm WALDENSTRÖM, H. O;, f£ d: Rege- mentsläkare, Åmål WALLERSTEDT, L., Förvaltare, Öster- ström, Anundsgård WARBURG, ELSA, Fil. Uppsala WERMELIN, J. H., Öfverjägmästare, Malmö WESTERBERG, F. OTTO, Lärare, Fin- spong VESTERGREN, T., Amanuens, Stock- holms Högskolas Botaniska In- stitut, Sthlm WESTERLUND, C. G., Läroverksad- junkt, Norrköping VESTERLUND, O., Jägmästare, Jock- mock WESTERSTÅHL, O., Telegrafassistent, Kammakaregatan 6, Sthlm studerande, TE TIVEN nd SS er WES ny v WESTLING, R.. Apotekare, Upplands- gatan 72, Sthlm WIBECE, E., e. Jägmästare, Brahe- gatan 36, Sihlm VILEE, A., Läroverksadjunkt, Lund Wirrz, H., Fil. doktor, Svalöf WITTEOCKE, H., Fil. kandidat, Bergie- lund, Albano EWITTROCK, V. B.. Professor, Bergie- lund, Albano VLEUGEL, J., Tullförvaltare, Umeå WoLF, TH., Provinsialläkare, Jock- mock NVRETLIND, E., Läroverksadjunkt, En- köping Vv WuLFF, TH. Fil. doktor, Djurs- holm ÖBERG, ANNA, Lärarinna, Horns- gatan 28, Sthlm FÖRTENBLAD, TH., Byråchef. Oden- gatan 28, Sihlm ÖRTENDAHL, I, Trädgårdsdirektör, Uppsala ÖRTENGREN, H., Godsägare, Ekestad, Helmershus ÖSTERBERG, J. A., Lärare, Experi- mentalfältet, Albano ÖsTGÖTA NATION, Uppsala ÖSTERLUND, S., Fröken, Dalagatan 67, Sthlm ÖSTMAN, M.. Lärare, Ljusnedal, Fu- näsdalen (Härjedalen) Event. rättelser ifråga om medlemmarnas namn, titel eller adress lik- som ock framför allt adressändringar torde anmälas pr brefkort till för- eningens redaktör, O. ROSENBERG, Tegnérlunden 4, Stockholm. s eV STL - - . + -— 5 i Utgifven at ; Vr NH Svenska Botaniska Föreningen = Redaktör: Dr. 0. ROSENBERG - BAND 1. ; 1907 HÄFTE då SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS "styrelse och redaktionskommitté under år 1907. Sugrelsös 3 (VB, WITTROCK, ordförande; R. SERNANDER, vice ordförande; = = j O. ROSENBERG, sekreterare och redaktör; G. INDEBETOU, skatt- = mästare: J. BERGGREN, K. BOHLIN, K. JOHANSSON, 0. -JUEL, 20. G. LAGERHEIM, G. MALME, M. SONDÉN. SKR Redaktionskommitté: 24 SÖMN N j O. ROSENBERG, K. BOHLIN, G. LAGERHEIM, N. SVEDELIUS, N 7 - NA Og R. SERNANDER. TNE VR SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. rd on > Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande SVENENE Bo- taniska Föreningen) är 15 kronor. | | SN. 3 ON Till tidskriftens medarbetare! | ENN ooo 0 Samtliga manuskript till Svensk Botanisk Tidskrift skola in- lämnas i fullt tryckfärdigt skick till tidskriftens redaktör, docenten 0. Rosenberg, Stockholm, Tegnérlunden 4, ”Redaktionskommittén ANN ad KX Igör om insända afhandlingars intagande i tidskriften. Antalet plan= > 0 ). scher och figurer till hvarje afhandling, som kunna af tidskriftens a. > medel bekostas, bestämmes af redaktionskommittén i samråd med a "| författaren, likaså hvilka reproduktionsmetoder, som böra komma SA stl användning, och liknande angelägenheter. | i | Det är redaktionens mening att, efter det redaktionskommittén & > i ( antagit en afhandling till införande i tidskriften, omedelbart be- 4 > fordra densamma till trycket, så att författaren kan erhålla separat | af densamma äfven innan det häfte utkommit, i hvilket afhand- på G lingen inflyter. : X. UBER ENDOZOISCHE SAMENVERBREITUNG DURCH VÖGEL LIB VON SELIM BIRGER. Einleitung. Man pflegt bekanntlich bei der durch Tiere vermittelten Verbrei- tung der Pflanzen eine endozoische und eine epizoische Verbreitung zu unterscheiden: bei jener passieren im allgemeinen die Samen den Verdauungskanal der Tiere, bei dieser bleiben Teile der Pflanzen in irgend einer Weise an dem Haarkleide etc. derselben haften und werden so weiter befördert. Dieses letztere Verbreitungsverfahren charakterisiert SERNANDER (23, S. 225) als ein unabsichtliches und unterscheidet im Gegen- satze dazu einen dritten Verbreitungsmodus, den synzoischen, d. h. die Prilanzenteile werden von Tieren absichtlich, z. B. beim Bau der Nester' oder als Nahrung der Jungen oder beim Einsåmmeln der Wintervorräte verbreitet. Die endozoische Samenverbreitung der Vögel ist in Skandinavien bisjetzt besonders von HESSELMAN (11) und HormMBoE (13) studiert worden. HESSELMAN untersuchte im Jahre 1895 äber 70, meistens in den Stockholmer Schären geschossene Individuen von 19 verschiedenen Vogelarten. In dem Innern derselben fand er Samen von zusam- men mehr als dreissig Planzenarten. HOoLMBOE berichtet 1900 teils äber seine Untersuchung von Sa- menproben aus 54 norwegischen Vogelindividuen von 18 Arten, teils hat er ältere Angaben äber die :Samenverbreitung der Vögel in ;" Norwegen zusammengestellt. ! Uber Pflanzenteile in skandinavischen Vogelnestern haben berichtet: HESSEL- "MAN (11, S. 103), SERNANDER (23, S. 233 f.)) HöLMBOoE (14, S. 29) und VERF. (2 a, Fostoa 92 ShSL 228). Svensk Botanisk Tidskrift. . 9 Schliesslich hat SERNANDER (23, $S. 226) in seiner Monographie der Verbreitungsbiologie der skandinavischen Vegetation auch einige Analysen von Samenproben aus dem Verdauungskanal der Vögel mitgeteilt. 5 Die zoologische Literatur enthält aber wider Erwarten nur we- nig Exaktes öäber diejenigen Samen und Frächte, die von Vögeln verzehrt zu werden pflegen. In diesem Zusammenhange seien auch die von WWITIROGE (25) in Schweden und von HoLMBOE (14) in Norwegen betriebenen interes- santen Studien der höhberen Epiphytenvegetation erwähnt. Das untersuchte Material. Während einer Exkursion in die Umgegend von Lillherrdal in der Provinz Härjedalen, Schweden, im Herbste 1903 fand Verf. am Ufer eines Flässchens eine offenbar von einem Raubvogel zerfleischte Stockente, deren Brust und Eingeweide mit lebenden Bulbillen von Polygonum viviparum” bedeckt Y aren. Um den toten Vogel herum- gestreut lagen auch Fröchtchen ” von Ranunculus acris. Dieses Beispiel davon, dass sogar so empfindliche Pflanzenteile, wie es die Bulbillen von Polygonum viviparum sind, durch Zufall mittels Vögel verbreitet werden können, lenkte meine Aufmerksam- keit auf die Rolle, welche die Vögel bei der Verbreitung der Pflan- zen spielen. Neue Beiträge zur Lehre derselben schienen mir um so wichtiger, da dergleichen Untersuchungen bisher noch nicht in Nordschweden stattgefunden hatten. In den folgenden Jahren wurden daher mit der freundlichen Hilfe des Herrn stud. phil. Kurt FaALcK zahlreiche Samenproben aus geschossenen Vögeln eingesammelt. Durch den Herrn Gefängnisdirektor ERNsT ORSTADIUS erhielt ich ausserdem mehrere ähnliche Proben-aus Pajala in Norrbotten, und schliesslich hat Herr Doktor CHRISTIAN JACOBAEUS mich einige bei Sandhamn in den Stockholmer Schären geschossene Vögel unter- suchen lassen. " EKSTAM (8, S. 52 f.) gibt ebenfalls einige ähnliche Analysen von Samen, die im Innern des Spitzbergisehen Schneehuhns (Lagopus alpina var. hyperboreus) gefun- den wurden. ” Die Nomenklatur ist die der 11. Aufl. von HARTMANS Flora, Stockholm 1879. "Im folgenden hat das Wort Frucht und Beere häufig in seinem populären Sinne benutzt werden muässen. 3 Einige der Samenbestimmungen sind von den Herren Lektor Dr. GUNNAR ÅNDERSSON und Landwirtschaftsinspektor Dr. ÅA. LYTTKENS gemacht bezw. nachgepräft worden. = = Zusammen sind 103 Individuen folgender 23 Vogelarten unter- sucht worden: Anzahl d. Individ. Anas boschas L., Stockente, schwedisch >gräsand?> . . . . . 23 kMoereced li. Keikenie; ,>krickand232 oc sec sf Poa mnosd ana I A. penelope Pfeifente, >bläsand 6 (Charadrius hiaticula L., Sandregenpfeifer stapdujare | 1 Corvus cornix L., Nebelkrähe, RAR No ge REST MENN Pon IEA Emberiza citrinella L., Goldammer, >gulspart>. 2 als i: Schneeammer,. > SMmosSparf? 3: dl: (do st mo ford fd Fringilla domestica L., Haussperling, >gråsparf> «= . oo oo co ow 11 F. linaria L. v. magnirostris, Birkenzeisig, >gråsiska> : Ftmonirmglla 4. Bergfink;, 20ergfink2:,, 7 os, st so > CD [Fuligula glacialis L., Eisente, >alfågel>). SA TYSEN Sr Garrulos infaustus L., Unglöckshäher, >lafskrika?> . .: .: : . 10 Lagovpus subalpinus Nils., Schneehuhn, >fjällripa? 1 (Mergus serrator, Mittelsäger, >småskrake?) . . . . oo . .w. . 1 Motacilla alba L., weisse Bachstelze, >sädesärla». . -. . 2 (Parus borealis De Selys, nordische Sumpfmeise, >talltita 1 Fico: caudela»I.,, gsemeine; Elster, >skala> , -, dom oc 6 a 9 Pyrrhula vulgaris Briss., grosser Gimpel, >domherre? . . oc 1 (Somateria mollissima L., Eiderente, >ejder>) . . . . . «» -« 2 Welrao bonasia I. -Haselhulin; 2järpe”. =oöloserga mrs får dötid Ä ftnrogallustE., 'Anerhuln; 20jader? oo god nes md sas tseter ÅR Turdus pilaris L., Wacholderdrossel, >snöskata? . . . . « . 1 Wim ironlerte,, I foltellumme: >gHSSslaf).l Öns. doc Nere ER Die Klammern bedeuten, dass in den betreffenden Vögeln öäber- haupt keine Pflanzenteile angetroffen wurden. In der folgenden Tabelle sind die in den von mir untersuchten Vögeln gefundenen Pflanzensamen angegeben: am Ende dieser Ab- handlung berichte ich äber die Untersuchung jedes einzelnen Vogels. Da nun ein verhältnismässig umfangreiches Material vorliegt, därfte es zweckmässig sein, eine Ubersicht (S. 14) sämtlicher Pflanzenarten zu geben, deren Samen oder Frächte man in Skandinavien entwe- der im Verdauungskanal von Vögeln angetroffen oder deren Ver- 4 zehrung durch Vögel man mit Sicherheit beobachtet hat. Da HOLM- BOE, wie schon erwähnt, die norwegischen Beobachtungen bereits zusammengestellt hat, begnäge ich mich hier damit, dieselben un- ter Hinweis auf die betreffenden Pflanzenarten seines Aufsatzes zu zitieren. Allgemeiner Bericht uber das Ergebnis der Untersuchungen. Interessant ist die Tatsache, dass weder HESSELMAN (11) noch ich, obgleich wir im ganzen äber 170 Individuen von mehr als 35 Vogelarten (darunter mehrere Schwimmvögel) untersucht haben, an der Körperoberfläche derselben irgend welche eine epizoische Ver- breitung angebenden Pflanzenteile haben finden können. Dies ist um so auffallender, da mehrere häufig zitierte Angaben aus andern Ländern, z. B. von DARWIN, DUVAL JOUVE, KERNER wu. a., dem Transport der in dem Gefieder steckenden oder in Erdklumpen an den Fäöässen eingeschlossenen Samen eine grosse Bedeutung zu- schreiben.' Bei der Erörterung der Rolle, die die Vögel als Samenverbreiter in endozoischer Hinsicht spielen, ist es natärlich vor allem wich- tig, diejenigen Pflanzenarten festzustellen, deren Samen von Vögeln verzehrt werden und die daher von den einzelnen Vo- gelarten besonders geschätzt sind. Die Tabelle und die Ubersicht S. 14 geben hieröber Aufschluss. Hierzu kommt noch die Frage, ob Samen den Verdauungska- nal der Vögel passieren können, ohne die Keimfähigkeit einzubuässen. Diese Frage lässt sich selbstverständlich am besten durch Keimversuche mit den in den Exkrementen oder im untern Teile des Darmkanals der Vögel gefundenen Samen entscheiden. Im allgemeinen hat man sich jedoch damit begnäögt nachzusehen, ob die Samen auf ihrem Wege durch den Vogel mechanisch beschä- digt wärden, oder man hat die Keimversuche nur mit den in der Speiseröhre oder im Magen gefundenen Samen bewerkstelligt. Durch KERNERS (19) klassiscehe Untersuchungen wissen wir, dass Samen je nach dem anatomischen Bau und der Funktion des Ver- dauungskanals der einzelnen Vogelgruppen verschieden befähigt sind, das Vogelinnere unbeschädigt zu passieren. ! Es liegen jedoch auch einige, wenn auch nur wenige, Beobachtungen von epi- zoisceher Samenverbreitung durch Vögel aus Skandinavien vor. SERNANDER hat (23, S. 313 und 459) zwei Beispiele des Transportes von Viscum album-Beeren im Ge- fieder von Loxia-Arten. - 2 KERNER hat nach diesen Gesichtspunkten die samenfressenden Vögel in drei Gruppen geteilt, worauf ich unten zuräöckkommen werde. Haben die bisherigen Untersuchungen die grösste Aufmerksam- keit der Frage nach der mechanischen Beschäådigung der Samen im Verdauungskanal der Vögel gewidmet, so ist die Gefahr ihrer Zer- störung durch die chemische Wirkung der Verdauungssäfte bisjetzt fast gar nicht beachtet worden. Und doch läuft ja bekanntlich al- les darauf hinaus, dem Samen bei seiner Passage durch den Darm- kanal mösdglichst viele Nährstoffe zu entziehen. Ausser dem allgemeinen Verlaufe wissen wir von der eigentlichen Verdauung und Resorption der Nahrung im Magen und Darm der verschiedenen Vogelgruppen eigentlich nichts. Am wichtigsten sind aber doch die Prozesse, welche die Stärke des Samens in Zucker verwandeln, viel weniger wichtig dagegen bei den samenfressenden Vögeln die. welche das Eiweiss und die Fettstoffe verdauen und resorbieren. Direkte Experimente äber die Widerstandsfaähigkeit verschiedener Samen liegen nicht vor: aber es liegt in der Natur der Sache, dass hierbei einige Samen getötet werden. Ist diese Annahme richtig, so ist es auch offenbar, dass man nach Keimver- suchen mit Samenproben aus Magen und Speiseröhre nicht exakt beurteilen kann, ob Samen den Darmkanal von Vögeln passieren können, ohne die Keimfahigkeit einzubässen. Es könnte vwvielleicht einiges Interesse haben, hier die Keimver- suche zu erwähnen, die RostrurP (21, S. 34) mit den Samen an- stellte, die durch eine Kuh gegangen waren. Teils sind sich, wie schon oben angedeutet, die die Verwertung der in den Samen be- findlichen Nährstoffe bezweckenden Prozesse wahrscheinlich bei Säu- getieren und Vögeln recht ähnlich, teils zeigen diese Experimente, dass die Samen, die viele Vögel aus den Exkrementen unserer Haus- Here aurlesen, in vielen Fåällen ihre Keimfahigkeit bewahren. Un- ter den durch den Magen der Kuh gegangenen Samen keimten 52 2 von 3,355 untersuchten Solanum nigrum-Samen, 51 2 von 1,270 Chenopodium album-Samen, 49 2 von 377 Stellaria media-Samen und 87 2 von 125 Plantago major-Samen. Diese Experimente ergeben ja einen öäberraschend hohen Prozentsatz von keimfähigen Samen. Da es sehr wichtig ist, die Fähigkeit der einzelnen Vogelgruppen, die Samen zu zerkleinern, recht zu beurteilen, verdient das von mir untersuchte reichhaltige Material auch in dieser Hinsicht nåher stu- diert zu werden. Wie die meisten andern Forscher, die sich bisher 6 mit diesem Gegenstande beschäftigt haben (HESSELMAN 11, ERIK- SON 7 u. a.) folge ich hier KERNERS Einteilung der Vögel in drei Gruppen. 1. Gruppe. Zu dieser Gruppe gehören die Vögel, welche so gut wie sämtliche Samen zerstören. Die Samen werden entweder mit dem Schnabel zerhackt oder mittels Sand und Steinchen im Mus- kelmagen zerquetscht. Diese Gruppe enthält von den von mir untersuchten Arten: Enten, Auer- und Haselwild, Schneehiihner und Finken. Meine Untersuchung von mehr als 30 Enten ergab folgendes: Beim Verzehren werden Samen und Frächte trotz. der Hornzähne nicht beschädigt, was daraus hervorgeht, dass ich sogar die emp- findlichen Beeren von Myrtillus ganz unversehrt im untern Teile der Speiseröhre gefunden habe. Die Mehrzahl derselben wird aber im Muskelmagen zerkleinert. KERNER sagt, dass bei Enten, die ein reichliches Futter erhalten hatten, auch so zarte Samen, wie die von Arenaria serpyllifolia und Sisymbrium Sophia, unbeschädigt ausge- schieden wöärden. Durcech genaue Untersuchungen habe auch ich gefunden, dass ganze Samen im Darme von Enten viel häufiger sind, wenn Speiseröhre und Dräsenmagen von Samen strotzen, als nach einer kärglichen Mahlzeit. Einige Beispiele mögen zeigen, wie gefrässig die Enten sind. Die Speiseröhre und der Magen der Stockente Nr. 1 enthielten: 68 ganze Myrtillus-Beeren sowie 20 Beeren und 1,012 lose Samen von Em- petrum nigrum. In der Stockente Nr. 2 fand ich gleichfalls nicht weniger als 7,912 und in der Stockente Nr. 10 zusammen 5,637 Näösse von Carex Goodenoughii sowie mehrere Samen anderer Pflan- zenarten. Die Stockente Nr. 16 hatte als letztes Mahl 960 Näss- chen von Ranunculus repens verzehrt. Kann eine einzige Ente bei einer zufälligen Untersuchung eine so beträchtliche Menge Samen enthalten, so muss die Anzahl der Samen, die an einem ”Fage von allen Enten eines Gebietes verzehrt werden, ungeheuer gross sein, und mag auch nur ein geringer Prozentsatz derselben unbeschädigt bleiben, so ist doch die Anzahl der so verbreiteten keimfähigen Samen bedeutend. Die untersuchten Wildenten zeigen jedoch, dass auch nach einer kärglichen Mahlzeit Samen noch äusserlich unbeschädigt passieren. Keimversuche mit den Näöässen von Carex Goodenoughii aus dem Mastdarm mehrerer derselben beweisen auch die Erhaltung der 17 Keimfäigkeit. Obgleich diese Enten zu verschiedenen Zeiten im Herbst zweier Jahre und in verschiedenen Teilen desselben Gebie- tes geschossen waren, kehrten doch stets bei den meisten Indivi- duen die Samen derselben Pflanzenarten wieder. Näöässe von Ca- rex Godenoughii hatten alle 23 untersuchten Stockenten gefressen, Bulbillen von Polygonum viviparum fanden sich in 14, Nässchen von Ranunculus acris in 13 und von R. repens in 9 Stockenten. Die Untersuchung der im Darm gefundenen Samen zeigt die ver- schiedene Widerstandsfähigheit verschiedener Samen während der Passage durch den Kaumagen. Die Nässe von Carex Goodenoughilt ver- lieren hier ihren Utriculus, erreichen aber im äbrigen unterschädigt in recht grosser Anzahl den Darm /(z. B. Stockente Nr. 1,12, 15, 22). Unter den Nässchen von Ranunculus acris und R. repens sind jene die wi- derstandsfähigsten; es passieren jedoch nur wenige den Muskelma- gen, ohne zermalmt zu werden. Die Mehrzahl der Myrtillus-Samen gelangt jedoch anscheinend unbeschädigtin den Darm. Die Bulbillen von Polygonum viviparum sind vollständig zermalmt, die Samen von Empetrum -nigrum aber werden wahrscheinlich, wie Borzi(vgl. HESSELMAN 11, S. 106) von mehreren hartschaligen Samen annimmt, bei der Zerkleinerung der Nahrung im Muskelmagen dieselbe Rolle wie Kies und Steinchen spielen. Im Anschluss hieran sei auch erwähnt, dass die Menge von Kies und Steinchen sowohl im Muskelmagen der Wildenten als auch in dem des Auerwilds sehr schwankt. Besonders därfte es den Auer- höhnern im Winter wegen des Schnees oft schwer werden, Stein- chen zu finden, und dann passieren jedenfalls grosse Mengen Sa- men ihren Darmkanal, ohne beschädigt zu werden. Von den untersuchten Individuen von Auer-, Hasel- und Schnee- hähnern ist zu sagen, dass Samen und Fräöchte beim Aufpicken nur unbedeutend verletzt werden und viele Samen auch den Muskel- magen, wie es scheint, unbeschädigt passieren. Ich will hier einige Worte anfähren, die VoGLER (26, S. 67) äber die Rolle der Schnee- hähner bei der Pflanzenverbreitung in den Schweizer Alpen schreibt: >Polygonum viviparum wird hauptsächlich durch das Schneehuhn verbreitet, dessen Hauptnahrung die Bulbillen bilden. Die Verbrei- tung erfolgt durch Wiederauswerfen aus dem Kropf.> ErKstaAMms Behauptung (8, S. 52), dass die Exkremente von Gänsen auf Spitzbergen, >vor allem zahlreiche unbeschädigte Bulbillen von Polygonum viviparum, von welchen sich einige beim Versuch keim- fähig zeigten>, enthielten, ist etwas auffallend. VWielleicht hat man 8 es aber auch hier mit solchen zu tun, die nicht den Darmkanal passiert hatten, sondern wie die oben von VOoGLER erwähnten wie- derausgeworfen worden waren. Die Hauptnahrung des Auerwilds in Härjedalen besteht offenbar in Beeren von Myrtillus nigra, Empetrum nigrum und, weniger häu- fig, Vaccinium vitis idaea. Dass das Quantum dieser von den Vögeln auch im Winter verzehrten Beeren unserer Wälder nicht gering ist, geht schon daraus hervor, dass der im Dezember geschossene Auer- hahn Nr. 4 nicht weniger als 35 Krähen-, 209 Heidel- und 67 Preis- selbeeren etc. verzehrt hatte. Von den ebenfalls zur ersten Gruppe gehörenden Finken habe ich Schneeammer, Haussperling, Bergfink und Gimpel untersucht. Die grösste Gefahr der Samen liegt hier darin, bei der Aufnahme zerhackt zu werden. Es will nach meinen Untersuchungen scheinen, dass diese Vögel grössere Samen. wie die von Hordeum vulgare, zerhacken oder knacken, während sie kleinere, wie die von Spergula arvensis, Stellaria media und Chenopodium album, ganz verschlucken. Die Fruchtsteine von Rubus chamaemorus tragen noch deutliche Spuren des Versuches, sie mit dem Schnabel zu zerkleinern. Der Bergfink Nr. 2 enthielt äber 30 Galeopsis-Samen, von denen aber nur einer noch eine ganze Fruchtschale hatte; die äöbrigen waren aber schon beim Verzehren sorgfältig von der Schale befreit worden. In den untersuchten Finken fanden sich hauptsächlich die Samen unserer Ackerunkräuter, und die Vögel därften sich, ebenso wie die Nebel- krähe und die Elster, in nicht unwesentlichem Grade besonders im Winter von den Samen ernähren, die sie aus den Exkrementen der Pferde und Rinder heraussuchen. 2. Gruppe. Hierher gehören die Vögel,in deren Verdauungskanal empfindlichere Samen zerstört werden, während besonders hart- schalige Samen und Frächte denselben ohne Schaden passieren. Zu dieser Gruppe sind, nach allem zu urteilen, von den unter- suchten Vögeln die Nebelkrähe, die Elster und der Ungläckshäher zu rechnen. Alle drei Arten verschlucken Beeren, Samen etc. ganz. Die Krähe ist ausserordentlich gefrässig; so fand ich im Magen eines Individuums (Nr. 1) eine 0,75 qecm grosse Porzellanscherbe; der Magen des Ungläöckshähers Nr. 6 enthielt eine ganze Krähenbeere. Der Ungläöckshäher ist ein gewaltiger Beerenfresser; Heidelbeeren fanden sich in 9, Krähenbeeren in 6, Torfbeeren in 4 und Wachol- derbeeren in 1 der zehn untersuchten Individuen. Da er einer der häufigsten und dazu noch beweglichsten Vögel von Nordschwe- uchten V nti- G ua arrt Flisltl213 Avent— — = 9 af Betul— —|—'— —- Brass— —I- — —- Callu— —|— — —"- gaps FI Carea— —|] — —- i LI me fe fr C. Ot- -I-|—|—I- C. ste- —— — —- fs ER Chent— —I— — — - Empe | I+ ++i) Festu—' |] — — - Galeo=+'=|— — —- Hiera -|—I-|—|—|- Horde —I— — — - Junceti— —|— — — - Junip—!|—|— + —'- Melan—|—1—!—|—Il|- Meng— —|— — —'- Myrti>- — 2 - + - Urs EEE en Ze us in- be en. Pfianzevarten. Avena sativa Betula alba Brassica campestris Calluna vulgaris Capsella bursa pastoris Carex Goodenoughil C. globularis C. Oederi C. slellulata C.sp Chenopodium album Empelrum nigrum Faluca ovlna | Galeopsis sp. i Hleraclum telophyton Dlst Hordeum vulgare Jancus fillformis Janiperus communis Melampyrum sp. Menyanthes trifoliata Myosolis palustris Mgrtillus nigra M. uliginosa Örycoceus palustris Phleum alpinum Polygonum vlviparum! PP, aviculare Ranunculus acris R, tepens Ribes rubrum Rabus chamaemorus HR idaeas lumen efr. domesticus Selaginella spinulosa? Sorbus aucuparia Spergula arvensis Stellaria media | Thlaspl arvense Vaccinium vitis idaea Polytrichum commune" | Bulbillen. Åhre mit Sporophyll Sporogon. Anas boschas 6|718/9 10151)12/13/14)15/16/1718|19/20]21i[22123 Iinaria F. monti- fringilla Garrulus infaustus alpinus garis FTetrao bonasia T. urogallus F. Lagopus sub- Pyrrhula vul-| Turdus på- laris 9 den ist, trägt er aller Wahrscheinlichkeit nach bedeutend zur Sa- menverbreitung bei. 3. Gruppe. Diese Gruppe besteht aus den Vögeln, deren Ver- dauungskanal die meisten Samen unbeschädigt passieren. Hierzu wären auch diejenigen Vogelarten zu rechnen, welche die von ihnen verschluckten Samen und Frächte wieder auswerfen. Die Grenze zwischen dieser und der vorigen Gruppe ist jedoch keine scharfe. Zu dieser dritten Gruppe zähle ich die Wacholderdrossel (Turdus pilaris L.). Das auf S. 30 erwähnte Exemplar enthielt ganze Vogelbeeren nicht nur im Magen, sondern auch im Darm. Auch in der wahrschein- lich von einer Wacholderdrossel stammenden Exkrementprobe Is. S. 30) lagen ganze Vogelbeeren |(Beeren von Sorbus aucuparia). Die Zeit, in der die Samen im Darmkanale der Säugetiere liegen bleiben, ist besonders bei den Wiederkäuern eine lange lin RosTtRUPS oben angefäöhrtem Experiment verharrten mehrere Samen 5 Tage lang in der Kuh). Im Verdauungskanal der Vögel jedoch därften sie nicht lange bleiben, und bei mehreren jedenfalls nicht länger als höchstens einige Stunden. HOLMGREN /(15) schreibt, dass mehrere Vögel, z. B. einige Finken, täglich so vwviel fressen, dass die Menge der Nahrung ihr eigenes Gewicht um ein mehrfaches äbertrifft. Mehreremale ist behauptet worden, dass, wenn die durch Vögel vermittelte Pflanzenverbreitung tatsächlich die Bedeutung hätte, die man ihr beilegen will, eine Menge Pflanzenarten durch die aus Säd- europa wiederkehrenden Zugvögel nach Skandinavien verbreitet wer- den mässten. Dass dies nun nicht so oft der Fallist, wird wohl teils davon abhängen, dass die epizoische Verbreitung eine nur unbe- deutende Rolle spielt, und teils davon, dass die Samen nur eine so kurze Zeit im Darmkanal der Vögel verbleiben. Die Geschwindig- keit, mit der sich die Vögel fortbewegen, ist jedoch bekanntlich sehr gross. Die Bedeutung der Beerenfrächte fär die Samenverbreitung Es ist eine alltägliche Erscheinung, dass die Vögel mit Vorliebe die mit beerenförmigen Frächten versehenen Pflanzen aufsuchen. 10 Eine Untersuchung täber das Vorkommen dieser Pflanzenarten in dem schwedischen Florengebiete därfte daher nicht ohne Interesse sein. In Neuman & Alfvengrens' Verzeichnis finden sich im ganzen 1,566 heute in Schweden wild wachsende Phanerogamen. MHiervon tragen jedoch nur 124, d. h. 7,9 2 Beerenfriächte, von denen man annehmen kann, dass sie von Vögeln oder andern Tieren aufgesucht werden. Zieht man aber die an Arten sehr reichen Gattungen Rosa und Ru- bus ab, von denen besonders die meisten Rubusarten auf das säd- lichste Schweden beschränkt sind, so beträgt die Anzahl der Beeren- fräöchtler Schwedens nur 67 oder 4,33 Z unserer Phanerogamen. Ist somit die Anzahl der mit fleischigem Perikarp ausgerösteten Fröchte keineswegs gross, so gehören doch mehrere von ihnen zu den gewöhnlichsten Pflanzen Schwedens und bilden im ganzen Reiche häufige Pflanzengesellschaften. Dahin gehören: Myrtillus uliginosa, M. nigra, Vaccinium vitis idaea, Empetrum nigrum, Rubus chamae- morus, und von diesen sämtlichen Arten sind Samen und Frächte im Innern von Vögeln beobachtet worden. Von 25 dieser 67 Arten mit Beerenfrächten hat man in Skandi- navien festgestellt, dass ihre Frächte von Vögeln gefressen werden. Dazu kommen noch 1 Rosa- und 4 Rubusarten. Die 124 schwedischen Beerenfrächtler verteilen sich auf die ver- sehiedenen biologischen Pflanzentypen so: Anzahl 2 aller Arten 124 Arten Bäume und Sträucher (hiervon 38 Rubus- und 16 ROSAATLEI = mao ro I ETT KI RN RE IRA fi fr NR DA ar EL alb STF äaTCI ET oa rg Ta a SRA ALAA AR AT SS 9 13 KTänter: UhTerv ont Ör Rubus=ATLen) RES ON 16,9 Man kan daher im grossen ganzen sagen: Beerenfrächte kom- men in Schweden hauptsächlich an Bäumen, Sträuchern und Halbsträuchern vor. Im Anschluss hieran verdient erwähnt zu werden, dass das oben angeföhrte Verzeichnis 145 in Schweden wildwachsende Arten (hier- von 16 Rosa- und 38 Rubusarten), Sträucher” und Bäume enthält. Von ihnen besitzen 94 (65 2) beerenförmige, essbare Frächte, 4 (3 2) an Nährstoffen reiche, essbare, aber nicht beerenähnliche Frächte, !L. M. NEUMAN och FR. ÅLFVENGREN. Herbarium suecicum 1901. Die einge- klammerten Arten des Verzeichnisses sind nicht mitgezählt. >” Halbsträucher nicht mitgerechnet. 10 43 Arten (29 2) haben Flugfrächte, während nur die Fräöchte von 4 (3 2) Arten keine der Verbreitung durch Wind oder Tiere ange- passten Organe haben. Auch wenn sich dies oder jenes gegen diese Einteilung einwenden liesse, zeigt sie doch deutlich, wie gut die Natur för die ausgedehnteste Verbreitung der schwedischen Bäume und Sträucher gesorgt hat. Dass die fleischigen Frächte tatsächlich eine grosse Bedeutung fär die Verbreitung der Pflanzenarten haben, geht daraus hervor, dass von den nach WitTtTROCK (25) 97 epiphytischen scehwedischen Phane- rogamen Arten 20 (d. h. 21 2) fleischige Frächte besitzen. Ebenso tra- gen von den 78 norwegischen phanerogamen Epiphyten, die HOLMBOE (14) aufzählt, 16 (d. h. 21 2) Samen mit fleischigem Perikarp. In LInNDMANS ' Verzeichnis der Gefässpflanzen auf den Wisbyer Ruinen 18953 sind 96 Phanerogamen erwähnt; hiervon besitzen 20 flush. 21:26) beerenförmige, essbare Frächte. Von den Pflanzen, die SERNANDER (23, S. 377 ff.) von den Bomarsunder Ruinen, Ålands- inseln, beschreibt, haben jedoch nur 13,7 ?2 beerenähnliche Frächte. Eine weniger bedeutende Rolle scheint jedoch die beerenförmige Frucht bei der Einwandrung der Pflanzen in die 1882—1886 durch die Senkung des Sees Hjälmaren neugebildeten Inseln und Ufer- striche gespielt zu haben. Aus den umfangreichen: Studien, die CALLMÉ, GREVILLIUS und Verf. (2 a und 2 b) öber die Flora mehre- rer dieser Inseln gemacht, geht hervor, dass von den 112 Phanero- gamen der 4 Jahre alten Inseln nur 35 Beerenfrächtler sind; von den 177 Arten der 10-jährigen Inseln trugen 7 beerenförmige Frächte, von den 191 der 22-jährigen dagegen 18 Arten essbare Beeren. Diese Beispiele mögen genägen, um zu zeigen, dass äberall da, wo Pflanzen neues Land besiedeln, die mit Beerenfrucht versehenen Arten doch verhältnismässig reichlich vertreten sind. Die Vögel suchen die Beeren bekanntlich aus mehreren Gränden auf. Einige fressen nur den Samen und verschmähen die fleischige Hälle, die also nur als Lockmittel gedient hat. Andere dagegen machen es umgekehrt; sie verzehren die fleischige Hälle, lassen aber den Samen liegen. Die meisten Vögel verzehren aber die ganze Frucht, Samen und Hälle. Ausserordentlich wichtig in verbreitungsbiologischer Bedeutung ist aber die Tatsache, dass die meisten skandinavischen Beeren- ! C. A. M. LINDMAN, Kärlväxtfloran på Visby ruiner. Öfvers. af K. Sv. Vet. Ak. Förhandl. 1895. No 8. 12 fräöchtler Wintersteher im Sinne SERNANDERS sind. Die Mehrzahl der Beeren sitzt also, auch nach dem Eintritt der starken Winterkälte, noch an der Pflanze. Dies gilt nicht nur von Sorbus aria, S. au- cuparia, S. suecica, Sambucus nigra, Viburnum opulus, Berberis vul- garis, Lonicera Periclymenum, Solanum dulcamara, Crataegus, Cotone- aster vulgaris, Prunus spinosa, sondern auch die Beeren unserer Wäl- der, z. B. Empetrum nigrum, Muyrtillus nigra, Vaccinium vitis idaea, Oxycoccus palustris und Arctostaphylos alpina habe ich noch im Juni des zweiten Jahres an den betreffenden Pflanzen gefunden. Dass die Fräöchte nicht abfallen, därfte besonders in Nordschwe- den wegen des tiefen Schnees im Winter eine grosse Bedeutung ha- ben, zumal da die Fräöchte der laubabwerfenden Arten den Tieren dann auch leichter zugänglich sind. Sehr bemerkenswert ist ferner die Tatsache, dass viele von den im Winter bei uns bleibenden Vögeln, die im Sommer hauptsäch- lich von Insekten und andern kleinen Tieren leben, vom FEintritt des Winters an darauf angewiesen sind, sich mit Samen zu er- nähren. Auch die Farbe der Beerenfröchte därfte nicht ohne Bedeutung sein, da sie die Aufmerksamkeit der Tiere auf die Beeren lenkt, wozu ausserdem auch noch die Grösse und die Art der Exposition wesentlich beitragen. Die Farben vwverteilen sich bei den 124 schwedischen Arten mit fleischiger Hälle so: Rote Frächte haben 57, d. h. 46 2|Zählt manl38, d.h. 54.3 &X . : > jede RubasSAda ra Schwarze o. blaue 60, SES lund Rosa [203 SVAR Weisse 155 0.8 »lArten nicht 108 NE En < S é ; mit, ergeben] . a z Gelbe z | Je 2 Skr folgen- 25 » 2,9 » Gräne JE 3.4 »[de Zahlen: | 3, >» > MAG Zählt man also die artenreiche Gattung Rubus, die sich haupt- sächlich im allersödlichsten Teile von Schweden findet, nicht mit, so ist die rote Färbung entschieden die häufigste. i Bei den S. 14 f. erwähnten Arten, deren beerige Frächte er- wiesenermassen von Vögeln gefressen werden, ist die Farbe der- selben so vwverteilt: Rote Frächte haben 17-04. 60 Schwarze 0. blaue RN 2 Weisse 1 SN Gelbe 2 TING 13 Mehrere Beerenfrächte erleiden während der Reife eine Verän- derung der Farbe; so sind die Beeren von Rhamnus frangula erst rot, dann blau und schliesslich fast schwarz. Die im unreifen Stadium fast weissen Frächte von Rubus chamaemorus werden grell rot und schliesslich bei völliger Reife gelb. Ebenso sind die Beeren von Majanthemum bifolium zuerst gelbweiss, dann treten rote Täpfel an ihnen auf, und schliesslich ist die ganze Beere rot. Andere Arten, deren Fröächte im allgemeinen blau sind, z. B. Actaea spicata, treten zuweilen in konstanten Formen mit roten Frächten auf. Bei einigen Arten, wie Vaccinium vitis idaea und Cornus suecica, tritt zuweilen die Färbung nicht ein und die Frächte bleiben weiss. + Schliesslich sei auf die S. 22 erwähnte Tatsache aufmerksam ge- macht, dass in der Speiseröhre und dem Magen einer Anas penelope L. eine gränliche Masse gefunden wurde, die hauptsächlich aus 9 Algen- und mehreren Diatomeenarten bestand. Die Möglichkeit, dass einige von ihnen den Darmkanal der Vögel lebend passieren, ist nicht ausgesehlossen. WILLE (24) und BorRGE (3) haben schon die Rolle besprochen, die die Vögel ohne Zweifel bei der Verbreitung von Algen und Diatomeen spielen. Ausser dem Mageninhalte der oben erwähnten Vögel habe ich auch den von 2 Hasen (Lepus borealis Nils.) und 1 Eichhörncechen (Sciurus vulgaris L.) untersucht; sämtliche waren in Lillherrdal, Härjedalen, geschossen. Im Eichhörncechen fanden sich 27 Samen von Empetrum nigrum. Der Magen des im August 1903 geschossenen Hasen war mit einer breiigen Masse aus Torfbeeren (Rubus chamaemorus) gefäöllt; der des im September 1906 geschossenen enthielt ausser weniger Frächten von Rubus chamaemorus zahlreiche Samen von Myrtillus nigra. Es will daher scheinen, als ob auch diese in Schweden sehr häufigen Tiere eine gewisse Rolle in der endozoischen Verbreitung der Pflanzen spielten. 14 Verzeichnis der Pflanzenarten, deren Samen oder Fräuchte nach sichern Beobachtungen von Skandinavischen Vögeln verzehrt werden. Achillea millefolium, vg. 13, S. 317. Alisma plantago, AE GR SSE ATFlemistascampestris, ov 3, SK Arctostaphylos alpina, » 13, S. 316. Die Beeren werden nach HESSEL- MAN (11, S. 105) von Lagopus subalpinus Nils. verzehrt.' Vgl. auch ESSENS: Atriplex patula, vgl. 13, S. 312. Avena sativa. VWerf. hat Frächte dieser Art in zwei Exemplaren von Pica caudata L. und in einem von Emberiza citrinella L. gefunden. Berberis vulgaris, vgl. 13, S. 313. Nach HOLMGREN (15, S. 158) verzehrt Ampelis garrulus L. diese Beeren. : Betula alba. Die Frächte verzehren Pyrrhula vulgaris Briss., P. enuclea- tor Temm. (15, S. 291) und Fringilla carduelis L. (15, S. 333). Bidens tripartita, NSL 48, SS Brassica campestris. Samen derselben fand Verf. in je 1 Ex. von Emberiza nivalis L. und Pica caudata L. f Bunias orientalis, vgl. 13, S. 313. Calla palustris. Ihre Samen fand HESSELMAN in 1 Ex. von Anas boschas FNS A0): Calluna vulgaris. Fröchte fanden sich im Magen von Tetrao urogal- US TESK(SSF20) Cannabis sativa, wird von Fringilla cannabina L. (15, S. 320) und F-. chloris L. (15, S. 323) gefressen. Capsella bursa pastoris, wird von Fringilla domestica L. gefressen (s. 5.23 ). Carex chordorrhiza, wird von Anas boschas L. (11, S. 104) gefressen. C. filiformis, im Ventriculus von Anas boschas L. und A. erecca L. (11, S. 104, vgl "auch 13; S: 310) gefunden. C. Goodenoughii. Die Fräöchte dieser Art scheinen wenigstens in Härje- dalen die Hauptnahrung von Anas boschas L., A. erecca L. und A: penelope. L. (s. S. 19) zu bilden. -Vgl. auch 11, S.- 104. C. globularis, wird von Tetrao urogallus L. (s. S. 29) gefressen. C. irrigua, wird von Anas boschas L. und A. erecca L. gefressen (11, S. 104). C. Oederi, in Anas boschas L. (s. S. 20 und 11, S. 104) angetroffen. C. vesicaria, wird von Anas boschas L. (11, S. 104) gefressen. [Ausserdem sind in vielen Vögeln Carex-Nässe gefunden worden, deren Art sich nicht hat bestimmen lassen, z. B. in Tetrao urogallus L. (s. S. 28), Anas boschas L. (11, S. 104), Emberiza citrinella L. (11, S. 105), Ea- gopus subalpinus Nils. (11, S. 105). Vgl. auch 13, S. 311). Ceniaurea jacea, vgl. 13, S. iz. Cirsium lanceolatum. Bei Eslöf in Skåne, Säödsechweden, hat Verf. Pyr- 15 rhula vulgaris Briss., Fringilla carduelis L., F. cannabina L. und F. spinus 'L. "die. Samen dieser Art fressen sehen. VYgl. auch, was HOLM- BOE (13, S. 317) hieräber von Cirsium sp. sagt. Chenopodium album. Die Samen werden von mehreren Vogelarten ge- fressen. Vgl. 13, S. 305, 308 f. Vom Verf. im Magen von Emberiza nivalis L. angetroffen. Bei Tumba sädlich von Stockholm habe ich auch im Winter Pyrrhula vulgaris Briss. zahlreiche Samen dieser Art fressen und dabei auch im Schnee umherstreuen sehn. Comarum palustre, vgl. 13, S. 310. Wird von Anas boschas L. gefressen (11, S.-104). Cornus suecica, wird von Larus marinus L. (11, S. 105) gefressen. Corylus avellana, vgl. 13, S. 312. Nach HOLMGREN werden die Nässe besonders von Garrulus glandarius L. (15, S. 234), Sitta europaea L. (15, S. 192) und Nucifraga caryocatactes L. (15, S: 244) gefressen. Die beiden letzteren Vögel legen auch Vorräte von Nässen an, und von dem Eichelhähern sagt HOLMGREN (15, S. 234): »sie verzehren selten auf der Stelle, was sie ergreifen, sendern fliegen gemeiniglich deswegen mit ihrer Beute in den Wald»: Vgl. auch 23; S: 227. Crataegus oxyacantha. Verf. hat bei Stockholm Fringilla domestica L. Fräuchte dieser Art fressen sehen. Vgl. auch 13, S. 315. Empetrum nigrum, vgl. 13, S. 313. Die Krähenbeere fressen u. a. fol- gende Vögel:- Ampelis :garrulus L. (15, -S. 158), Anas bosehas LL. (s. S. 1 [3 SEE I NES 104), AE ETCC 0 (SOS VIK SK 104) EGOT USE (11, S. 105), Fringilla montifringilla L. (s. S. 24), Garrulus infaustus (SISTA ff); Kagopus alpinus. Nils. (15) S. 733), L. subalpinus Nils (11, S .105), Pica caudata L. (s. S. 26), Tétrao tetrix L. (11, S. 105), T. urogal/ lus L (s. S. 27), Turdus pilaris L. (s. S. 30; 15, S. 87). HOLMGREN erzählt (15, S. 799) aus dem Dorfe Munio in Nordfinnland, dass Krähen- beeren auch von Numenius phaeopus L. gefressen werden. För mehrere der obenerwähnten Vögel, bes. Birk-, Auer- und Schnee- hähner, bilden die Krähenbeeren nebst Heidelbeeren, wenigstens in Nordskandinavien, die wichtigste Nahrung des Winters. Euphorbia helioscopia, vgl. 13, S. 308. Fagus silvatica. Bucheckern frisst u. a. Columba palumbus L. (15, S. 585). Festuca ovina, Samen fand Verf. im Magen von Fringilla nivalis L. Galeopsis sp. Wie schon HOLMBOE (13, S. 316) schreibt, sind die Samen von Galeopsis tetrahit und die von G. versicolor kaum von einander zu unterscheiden. Samen von Galeopsis fand Verf. im Magen von Fringilla montifringilla L. Heleocharis palustris. Die Samen fressen Anas boschas L. und A. crecca (ST 104). alter Öniglumis, vel 13, 53 307 und:310: Hieracium, sp. Frächte sind in Tetrao urogallus L. gefunden. Hippuris vulgaris. Die Samen frisst Anas crecca L. (11, S. 104). Hordeum vulgare, vgl. 13, S. 312. Die Frucht fressen: Emberiza nivalis FN(SSST03) Cotvust conmmx LL; (S. SS. 22)5Ennsilar domestieant. (15! SSR) Perdix Ccineream Lo. (23,. S. 220 umd Piearv caudata by (si SE20)- 16 Juncus filiformis, in Anas boschas L. (s. S. 20 f.) beobachtet. HOLMBOE (13, S. 310) fand Samen von Juncus sp. in Anas crecca L. Juniperus communis. Die Beeren werden von mehreren Vögeln gefressen z. B. Garrulus infaustus L. (S. 24), Turdus pilaris L. (S. 30), Tetrao tetrix L. :23, 5. 220) und T. urogallust LL: (S29). Lappa officinalis, | Bei Eslöf in Skåne sah Verf. Pyrrhula vulgaris Briss., EL: minor, | Fringilla carduelis L., F. cannabina L. und F. spinus L. Samen dieser Arten fressen. Vgl. auch HOLMBOE (13, S. 317). FEarix europaea, vgl. 13, S. 311. Linum usitatissimum. Den Samen fressen Fringilla cannabina L. (15, S. S20) und EX chlomis: LN(15) ST S23): Lotus corniculatus, vgl. 13, S. 309. Melampyrum sp. (entweder M. pratense oder M. silvatiecum). Samen in Tetrao urogallus L. (s. S. 28) angetroffen. Menyanthes trifoliata. Den Samen fressen Anas boschas L. (s. S. 20; 11, S: 104), A. crecea L. (11, S- 104) und Emberiza nivalis Lo o(SESK25 Myrtillus nigra, vgl. 13, S. 315. Die Beeren bilden eine der wichtigsten Nahrungsmittel der Vögel, besonders einiger Arten von Nordschwe- den. S. 8 ist die grosse Zahl der in einigen Vögeln gefundenen Beeren angegeben. Es fressen diese Beeren u. a. Anas boschas L. (s. S. 19; 11; S--104), Gorvus cornpix EL: (S. S. 22; 1US4049)7GArral0s infaustus L. (s. S. 24), Lagopus subalpinus Nils. (s. S. 25), Luscinia rubecola L. (15, S. 106), Pica caudata L. (s. S. 26), Tetrao bonasia L. (S.S. 27), +T- urtogallus I. (SC S. 27) und Turdus pilarisres brast 105). M. uliginosa. Samen fanden sich im Magen von Larus marinus L. (11, S. 105), Anas boschas L. und Tetrao urogallus L. Myosotis palustris. Ein Samen ist in Fringilla nivalis L. angetroffen. Nuphar luteum, vgl. 13, S. 310. Nymphaea alba, vgl. 13, S. 310. N. candida. In der Provinz Norrbotten, Nordschweden, habe ich im See Kaunisjärvi, Gemeinde Pajala, Anas boschas L. die Frächte fressen sehen. Oxycoccus palustris, vgl. 13, S. 316. Die Beeren frisst Tetrao urogallus L. Pinus abies, vgl. 13, S. 311. Die Samen fressen Columba palumbus LL (15, S-- 582), Loxia pityopsittacus: Beehst; (15; ST287),0ESCESAT rostra L. (15, S. 289) sowie Pyrrhula enucleator Temm. (15) SI2901): P. silvestris, vgl. 13, S. 306, 308 und 311. Die Samen werden von Columba palumbus L. (15, S. 582), Loxia pityopsittacus Bechst. (15, S. 287) und Pyrrhula enucleator Temm. (15, S. 291) gefressen. Pisum sativum, vel. 13, S: 315: Samen-sind in Perdix' ceimereavtnesms: 227) angetroffen. Polygonum aviculare, wird von Fringilla domestica L. (s. S. 23) und F. montifringilla L. gefressen. P. convolvolus, vgl. 13, S. 308. Pilperstearid, vels43) Sr308E 17 P. viviparum, vgl. 13, S. 313. Die Bulbillen werden von Anas boschas KISSES IT9f) Lagopus subalpinus Nilsi (15) S- 721) und LE. alpinus Nils. (15, S. 733) gefressen. Potamogeton natans. Die Fräöchte frisst Anas boschas L. (11, S. 104). P. perfoliatus. Frächte sind im Magen von Anas boschas L. und ÅA. crecca L. (11, S. 104) gefunden. Prunus cerasus. | Bei Eslöf in Skåne sah. Verf. Fringilla domestica L. P. avium. | (veksauch 15, S. 312), Picar caudatarib. und Sturnus Ya. garis L. die Beeren derselben fressen. Sie lassen jedoch häufig den Kern liegen. HOLMGREN schreibt, dass Fringilla coccothraustes L. im Stande sei, die Kirschkerne mit dem Schnabel zu knacken; das Fruchtfleisceh werde aber nicht gefressen, sondern mit den Kernscha- len auf dem Boden liegen gelassen. vp adus vel; St315: Quercus robur. Von Nucifraga caryocatactes L. schreibt HOLMGREN (15, S. 244 f): Wie der Eichelhäher versteckt der Tannenhäher fär känf- tige Bedärfnisse alles, was er nicht auf einmal fressen kann, und man sieht ihn häufig mit so von Nässen und Eicheln strotzendem Kropfe aus dem Haselbusch oder FEichenwald kommen, dass der Schlund desselben gleichsam sackförmig erweitert ist. Jene, d. h. die Nässe, spaltet er zwischen den Kiefern, indem er sie in eine solche Lage bringt, dass ihre Fuge grade äber dem erhöhten Unterkiefer- wulst zu liegen kommt, der ganz und gar zu diesem Zweck vorbe- stimmt zu sein scheint. Die mehr weichschaligen Eicheln hält er da- gegen zwischen den Zehen fest, während er sie mit dem Schnabel zerhackt. Auch Columba palumbus L. (15, S. 383) frisst Eicheln. NET Taneh) 23, Se 2216 Ranunculus acris, vgl. 13, S. 313. | R. repens, ist wie die vorige Art im Magen der Anas boschas L. (s. S. 19 £) gefunden. Ribes alpinum; die Samen frisst Turdus pilaris L. (11, S, 105) trdureum,. vol. 13, Sc 314. RR. rudbrum; die Samen frisst Pica caudata L. (s. S. 20); Ausserdem hat HESSELMAN (11, S. 105) Samen von Ribes sp. in Muscicapa grisola L. gefunden. HOLMGREN schreibt, dass »Johannisbeeren»> von Lu- scinia phoenicurus L. (15, S. 102) und L. rubecola L. (15, S. 106) ge- fressen werden. Rhamnus frangula, vgl. 13, S. 313. Rhinanthus major, vgl. 13, S. 317. rosa Sp., vgl. 13, Si 314: Rubus arcticus, Samen im Magen von Anas boschas L. (11, S. 104) ge- funden. R. chamaemorus, vgl. 13, S. 314. Die Frächte fressen Anas boschas L. (UNS T04) EE mberizarnivalist IL (S. Ss23), Gartulus infaustas. JE: (S: Sesmundr Picar caudatar ker (SI S-20. f) namdaenus; vgl. 13, SS 3 Den Samen fressen Corvus cornix BE. (117 S: OSTMisccapa grisolar (0 SÅ 104): Biear caudata 1. ($i ST20:11S: lODFietrao, territ: Cd SÅ 104) und Tardus piuaris LC. (11) 5: 104) Svensk Botanisk Tidskrift. 2 18 RIVsaxallis;Ivelk 13 ST Sd Rumex acetosella, vgl. 13, S. 308. R. cefr. domesticus. Samen sind in Anas borschas L. gefunden. Sam bucus nigra, | Vgl. 13, S. 317. HOLMGREN schreibt, dass Beeren von S. racemosa. | Sambucus von Luscinia phoenicurus L. (15, S. 102) und L. rubecula L. (15, S. 106) gefressen werden. Scirpus lacustris, vgl. 13, S: 312. Die Samen frisst Anas boschas (Nee S. 104). Sinapis arvensis, vgl. 13 S. 313. HOLMGREN (15, S. 320) schreibt, dass meh- rere Ende April in Östergötland geschossene Exemplare von Frin- gilla cannabina L.” den Magen voller Samen dieser Art hatten. Sorbus aucuparia. HOLMBOE (13, S. 314) erwähnt aus Norwegen nicht weniger als 15 Vogelarten, die diese Beeren fressen. Ausserdem wer- den sie verzehrt von: Ampelis garrulus L. (15, S. 158), Pyrrhula enu- cleator Temm. (15, S. 291), P. vulgaris Briss. (15, S. 295), Pica caudata É (15) S. 250), Turdus merula IL. (157 S'89) T: musicuspespss: 84) UDEN PIaTIS ESSIN SON. S. seandica. Die Beere fressen Ampelis garrulus L. (15, S. 158), Pica cau- data” Lb. (15. S--251) und Pyrrhula enucleator LX CSS Sparganium ramosum. Fräöchte sind in Anas boschas L. (11, S. 104) ge- funden; Fräöchte von Sparganium sp. ausserdem in A. crecca L. (TIA STL) Spergula arvensis, vgl. 13, S. 313. Samen fand Verf. im Magen von Em- beriza nivalis L., Fringilla montifringilla L. und Garrulus infaustus [ör Stellaria media, vgl. 13, S. 313. Den Samen fressen Emberiza nivalis L., Fringilla domestica L., F. montifringilla L. und Pica caudata L. Thlaspi arvense, vgl. 13, S. 313. Samen im Magen von Emberiza nivalis (SES 23setunden: Trifolium pratense, vgl. 13, S. 315. Triticum sativum, vgl. 13, S. 312. Die Frächte frisst u. a. Fringilla MOmesticar tl. (a, St S2): Vaccinium vitis idaea, vel. 13, S. 316. Die Preisselbeere fressen Anas bo- schas L. (s. S. 19 f.), Lagopus subalpinus Nils. (11, S. 104), Tetrao uro- gallus LL. (SC SÅ 27 f), T- tetrix E-23; S: 220) und TörduSs pilaris L. (CE Sa SN Viburnum opulus, vgl. 13, S. 317. Viera. cfr--.cracca, ygl lag SID. Viola sp.; HESSELMAN (11, S. 104) fand ihre Samen im Magen von Frin- gilla caelebps L. Viscum album. HOLMGREN (15, S. 82) schreibt von Turdus viscivorus L.: »Die klebrigen Beeren der Mistel (Viscum album) scheint dieser Vo- gel sehr zu lieben, und er trägt dadurch zur Verbreitung dieser Schma- rotzerpflanze bei. 19 Es sind also in Skandinavien im ganzen 99 Pflanzenarten beob- achtet, deren Samen oder Frächte von Vögeln gefressen werden. Von den Gefässkryptogamen kommen noch hierzu Polypodium vul- gare, von welcher Art SERNANDER (23, S. 226) frische Sporophylle in dem Kropfe der Tetrao tetrix L. gefunden, und Selaginella sela- ginoides, dessen Ähren mit Sporophyllen in Tetrao urogallus L. ge- funden worden sind. Verzeichnis der untersuchten Vögel und der in ihnen gefundenen Pflanzenteile. Anas boschas L. Stockente. — 23 Exemplare. 'q Hrjd.! Lillhärrdal. ?/3 1903. Speiseröhre und Magen enthielten: Carex Goodenoughit, mehrere hundert Nässe. Empetrum nigrum, 20 Beeren und 1,012 freie Samen. Myrtillus nigra, | 68 Beeren und zahlreiche freie Samen, die offen- M. uliginosa, | bar diesen beiden oder der folgenden Art ange- hörten. Vaccinium vitis idaea, 31 Beeren. Im Darme fanden sich massenweise und dem Anscheine nach unbeschädigte Samen von Empetrum und Myrtillus. Hrjd. Lillhärrdal. ?/3 1905. In der Speiseröhre: Carex Goodenoughii, 7,912 Frächte. C. stellulata, 26 Frächte. Empetrum nigrum, 3 Samen. 3. - Hrjd. Lillhärrdal. ?/; 1905. Carex Goodenoughiti, einige tausend Fröächte. Polygonum viviparum, mehrere hundert Bulbillen. Ranunculus acris, nur wenige Nuässchen. 4. Hrjd. Lillhärrdal. ?/& 1905. Carex Goodenoughii, nur wenige Frächte. Polygonum viviparum, mehrere hundert Bulbillen. svärd. Killharrdal ?/; 1905. Carex Goodenoughii, mehrere tausend Frächte und mehrere ganze Ähren. Polygonum viviparum, nur wenige Bulbillen. 6. Hrjd. Lillhärrdal. 3/3 1905. Carex Goodenoughii, mehrere tausend Frächte. Rumex cfr. domesticus, 6 Nässe. Nn " Die Abkärzungen bedeuten: Hrjd. = Provinz Härjedalen, Nb. = Provinz Norrbotten, beide in Nordschweden, 20 Menyanthes trifoliata, 1 Samen. Ranunculus acris, 2 Frächtchen. Polygonum viviparum, etwa 500 Bulbillen. Hrjd. Lillharrdal >/3 1905: Carex Goodenoughii, mehrere hundert Nässe. Empetrum nigrum, » » Samen. Myrtillus nigra, | M. uliginosa. SER dö Rillharrdalt?/3- 1905! Carex Goodenoughit, einige tausend Fröächte. Menyanthes trifoliata, 1 Samen. Polygonum viviparum, mehrere hundert Bulbillen. 9. Hrjd. Lillhärrdal. ?/g 1905. Carex Goodenoughii, mehrere hundert Nässe. CC Oedenti, 2, Eruchte: Empetrum nigrum, mehrere hundert Samen. Myrtillus nigra, | M. uliginosa, Vaccinium vitis idaea, 3 Beeren. 105 Hrjd. Lillharrdal 2/$ 71903: In Speiseröhre und Magen: Carex Goodenoughit, 5,637 Fräöchte. Juncus filiformis, 1 Frucht mit 3 Samen. Ranunculus acris, 180 Frächtchen. R. repens, 95 » Polygonum viviparum, 23 Bulbillen. EEE de rilharsdal $/20 1903: Im untersten Teile des Darmes: Carex Goodenoughiti?, nur wenige Näöässe. End illNarrdal 5/6 --L9035 In Speiseröhre und Magen: Carex Goodenoughii, mehrere tausend Frächte. Ranunculus acris, | R. repens, | Polygonum viviparum, wenige Bulbillen. . Im untersten Teile des Darmkanals fanden sich mehrere anschei- nend sganz unbeschädigte Nässe von Carex Goodenoughiti und Fröächtchen von Ranunculus acris. 15-00 Hrjd. Lillbarrdal tvist 1903: In Speiseröhre und Magen: Carex Goodenoughit, wenige Fröchte. Ausserdem Insekten und Libellenlarven reichlich. RT d Orm osjön.-/st 1903 Carex Goodenoughii, mehrere hundert Frächte. Polygonum viviparum, wenige Bulbillen. Ranunculus acris, mehrere hundert Nöässchen. 150 Hrjd: Ormosjon. -/s 1903: In Speiseröhre und Magen: NI 58 Beeren nebst zahlreichen freien Samen. 534 Beeren. nur wenige Nuässchen. 21 Carex Goodenoughii, | Ranunculus acris, Auch im untersten Teile des Darmes einige Frächte dieser Arten. 16. Hrjd. Ormosjön. '/s 1903. Speiseröhre und Magen waren ganz voller Nässchen von: Ranunculus repens, 960 Nuässchen, und enthielten ausserdem einige Frächte von Carex Goodenoughii. Im Darme einige unbeschädigte Nässchen von Ranunculus repens. WarS 19, 20,21. Hrjd. Tillhärrdal. $/3 1903: In sämtlichen 3 Exemplaren fanden sich Frächte von folgenden Arten: Carex Goodenoughii, Ranunculus acris, R. repens, sowie Bulbillen von Polygonum viviparum. Part Hrjd. Lillhaärrdal 2/; 1903. In Speiseröhre und Magen: Carex Goodenoughit, einige hundert Nässe. Juncus filiformis, 1 Frucht mit 3 Samen. Ranunculus acris, 2 Frächtchen. R. repens, 930 Frächtchen. Im Darme reichlich Carex-Nässe und einige unbeschädigte Frächte von Ranunculus repens. 230 Hrjd. Lillhärrdal. 2t/; 1903. Speiseröhre und Magen angefällt mit Bulbillen von Polygonum viviparum und einzelnen Frächtchen von Ranunculus acris und Nöässen von Carex Goodenoughii. NED BS wenige Fröächte. Anas crecca IL. Krikente. — 1 Exemplar. Hrjd. Lillhärrdal. ”/g 1903. Carex Goodenoughit, 3 Nöässe. Empetrum nigrum, 5 Samen. Anas penelope 1. Pfeifente. — 6 Exemplare. Hrjd. Lillhärrdal. "/s—"??/g 1903. Der Muskelmagen enthielt: Carex Goodenoughii?, Nässe| Ranunculus acris, Nösschen | 2. In Speiseröhre und Magen: Carex Goodenoughii, 8 Frächte. Equisetum fluviatile, Stengelstäckehen. Ranunculus acris, 3 Nösschen. reichlich. 22 92 In der Speiseröhre reichlich Steinchen und Stengelstäckechen von Equisetum fluviatile. Der Darm ist mit einer breiartigen Masse angefullt, in der reich- lich Scheidezähne von Equisetum vorkommen. 4. Speiseröhre und Magen sind vollständig von einer aus Gränalgen und Diatomeen bestehenden Masse angefullt. Von jenen enthielt die Probe nach der gefl. Bestimmung von Dr. O. BORGE: Conferva bombycina (Ag.) Lagerh., die Hauptmasse bildend. Euastrum elegans (Bréb.) Kätz., ; Oedogonium, sp. steril, Ophiocytium cochleare (Eichw.) A. Br., 0. parvulum (Perty) A. Br., Pediastrum Boryanum (Turp.) De Bar., Pleurotaenium Ehrenbergii (Bréb.) De Bar., Scenedesmus denticulatus Lagerh., Spirogyra sp., steril. 5 Im Darmkanal fanden sich von bestimmbaren Pflanzenteilen nur Stäckechen von: Equisetum fluviatile. Ein im Muskelmagen liegender Stein hatte einen Durchmesser von 6 mm. 6. Im untern Teile des Darmes Stengelstäckechen von: Equisetum fluviatile. Charadrius hriaticula 1. Sandregenpfeifer. — 1 Exemplar. Er) döIRaTrrdal In 1903! Magen und Speiseröhre enthielten nur Insektenlaryven und einige Wasserschnecken. Corvus cornix L. Nebelkrähe. — 2 Exemplare. 1. Hrjd. Lillhärrdal, August 1903. Im Magen: Hordeum vulgare, mehrere zerkleinerte Frächte, Myrtillus nigra, mehrere fast ganze Beeren und eine Menge freier Samen. Im ganzen 654 Samen. Im Magen lag auch eine 0,75 qem grosse Tellerscherbe aus Porzellan. Auch im Darme Samen der Heidelbeere. 2. Hrjd. Lillhärrdal. September 1906. Der Magen enthielt ausser Teilen von Käfern etc. einige Samen von Myrtillus nigra. Emberiza citrinella L. Goldammer. — 2 Exemplare. 1. Hrjd. Gemeinde Lillhärrdal, Sennhätte Tellåsen. ?2!/3 1906. 3 No r — N Im Magen Steinchen sowie Stäcke von Frächten von Avena sativa. Hrjd. Lillhärrdal. September 1906. Im Magen eine ganze und mehrere zerkleinerte Frächte von Avena sativa. Emberiza nivalis L. Schneeammer. — 3 Exemplare. Nb. Pajala. 1!/, 1905. Enthielt: Stellaria media, 1 Samen. In Magen und Speiseröhre: Brassica campestris, 22 Samen. Chenopodium album, 2 Samen, Hordeum vulgare, 2 Frächte, Menyanthes trifoliata, 1 Samen, Rubus chamaemorus, 1 Fruchtstein, Spergula arvensis, 87 Samen, Stellaria media, 294 Samen, Thlaspi arvense, 1 Samen. Ranunculus repens, 4 Frächtchen, R. acris, 1 Fräöchtchen, Festuca ovina, 1 Samen, Carex. sp; I Erocht: Chenopodium album, 35 Samen, Hordeum vulgare, 6 Frächte, Ranunculus acris, 1 Frächtchen, Spergula arvensis, 204 Samen, Stellaria media, 405 Samen, Carex. sp; i Samen, Festuca ovina, 35 Samen, Myosotis palustris, 1 Samen, Phleum alpinum, 30 Samen. Fringilla domestica L., Haussperling. — 11 Exemplare. 410 Hrjd fillhärrdal: 17/3 1903; Nr. 11 Sept 1906. Phleum alpinum, 2 Fräöchte, Stellaria media, 7 Samen. Stellaria media, 1 Samen. Capsella bursa pastoris, 9 Samen, Stellaria media, 8 Samen. 23 24 10. il N Polygonum aviculare?, 7 beschädigte Samen. Polygonum aviculare, 6 beschädigte Samen, Carex sp., I Samen. Polygonum aviculare, 2 Samen. Polygonum aviculare, 10 Samen. Polygonum aviculare, 5 Samen. Polygonum aviculare, 4 Samen. Capsella bursa pastoris, 1 Samen, Polygonum aviculare, 1 Samen. Stellaria media, etwa 150 Samen. Fringilla linaria L. v. magnirostris, Birkenzeisig. — 1 Exemplar. Melampyrum sp., zahlreiche beschädigte Samen. Fringilla montifringilla L. Bergfink. — 3 Exemplare. Nb. Pajala. 2/5 1905. Stellaria media, 22 Samen, Carex sp., 4 Nöässe. Nb Rajala. 5/6 L905: Galeopsis sp., zahlreiche, meist vollständig geschälte Fröchte. NbBSSPajalanes/5 005: Empetrum nigrum, 5 Samen, Spergula arvensis, 9 Samen, Stellaria media, 11 Samen. Hrjd. Lillhärrdal. September 1906. Galeopsis sp., 2 ganze sowie uber hundert vollständig geschälte Samen, Stellaria media, 3 Samen. Hrjd. Lillhärrdal. September 1906. Galeopsis, sp., 1 geschälter Samen;, Polygonum aviculare, 3 ganze und mehrere zerkleinerte Samen, Stellaria media, 22 ganze Samen. Fuligula glacialis L., Eisente. — 1 Exemplar. Sandhamn, Stockholmer Schären. ?2/, 1905. Enthielt nur Muscheln, Sand und Steinchen. Garrulus infaustus L., Ungläckshäher. — 10 Exemplare. Hrjd. Lillhärrdal. 1!9/; 1904. Empetrum nigrum, 1 Samen, Myrtlillus efr. nigra, 4 Samen. Nn 25 Der Magen wear sonst ganz voller Stäckehen von Ameisen und Käfern. Nb. Pajala. 13/5 1905. Empetrum nigrum, 36 Samen, Juniperus communis, 4 Samen, sowie einige Blätter, " Rubus chamaemorus, 1 Fruchtstein, Myrlillus nigra, 17 Samen. Ausserdem Kärferteile. Nb Pajala na 1905: Empetrum nigrum, 3 Samen, Juniperus communis, Blätter, Myrtillus nigra, 5 Samen, Rubus chamaemorus, 43 Fruchtsteine. Nb Pajala. = >/3 1905. Myrtillus nigra, 50 Samen, Rubus chamaemorus, 7 Fruchtsteine, Spergula arvensis, 1 Samen. NbX Pajala. , 1905: Juniperus communis, Blätter, Rubus chamaemorus, 24 Fruchtsteine. - ÅAusserdem Käferteile reichlich. Hrjd. Lillhärrdal. 29/5 1903. In Speiseröhre und Magen: Empetrum nigrum, 1 Beere und 18 Samen, Myrtillus nigra, 2 Samen. Im Darm: Empetrum nigrum, 13 Samen, Myrtillus nigra, 51 Samen. Hrjd. Lillhärrdal. ??/3< 1906. Myrtillus nigra, zahlreiche Samen. Hrjd. Gemeinde Lillhärrdal, Eldberget. ”!/< 1906. Der Magen enthielt ausser Käferteilen Myrtillus nigra-Samen, reichlich. und 10. Hrjd. Gem. Lillhärrdal, Eldberget. ?!/3 1906. Beide enthielten Massen von Käferteilen und ausserdem Samen von Empetrum nigrum und Myrtillus nigra. Lagopus subalpinus Nils., Schneehuhn. — 4 Exemplare. Hrjd. Lillhärrdal. Dezember 19035. Die Probe bestand hauptsächlich aus Knospen und, weniger zahl- reich, Zweigstäckchen von Populus tremula, sowie Kätzchen und Zweigstäckchen von Betula alba. Ferner: Myrtillus nigra, 1 Beere und zahlreiche Zweigspitzen, N 26 Vaccinium vitis idaea, zahblreiche Blätter. Die ganze Probe enthielt etwa 100 qem. Hrjd. Lillhärrdal. Dezember 1903. Betula alba, | Knospen und 0.5—1 cm lange Zweigstäckehen; Populus tremula, | auch einige Birkenkätzchen. Die Probe enthielt etwa 100” qem. 3 und 4. Hrjd. Lillhärjeåns nybygge. Februar 1906. Beide Proben, von je 150 qecm Inhalt ungefähr, enthielten Knos- pen und Zweigstäckehen von Betula alba und Populus tremula. Mergus serrator L., Mittelsäger. — 1 Exemplar. Sandhamn, Stockholmer Schären. SA 19035. Enthielt nur Gräten und Muscheln. Motacilla alba 1L., weisse Bachstelze. — 2 Exemplare. Hrjd. Lillhärrdal. September 1906. Enthielten nur Larven und Insekten. Parus borealis 1.., Nordische Sumpfmeise. — 1 Exemplar. Nb. Pajala. Mai 1905. Im Magen nur Teile von Ameisen und anderen Insekten. Pica caudata 1.., Elster. — 9 Exemplare. Hrjd. Lillhärrdal. ?!/3 1903. Im Magen: Myrtillus nigra, zablreiche Samen, Rubus idaeus, 5 Fruchtsteine. Ausserdem reichlich Fisechschuppen. Hrjd. Lillhärrdal. Dezember 1904. Avena sativa, mehrere zerkleinerte Fräöchte, Stellaria media, 1 Samen. Hrjd. Lillhärrdal. ?9/g 1903. Im Magen: Empetrum nigrum, 1 Samen, Hordeum vulgare, Teile von Fröächten, Myrtillus nigra, 2 Beeren und zahlreiche freie Samen, Rubus chamaemorus, 1 Fruchtstein, R. idaeus, 3 Fruchtsteine. Im Darme: Myrtillus nigra, zahlreiche Samen (bis 125 gezählt). Ferner eine grosse Anzahl Fischschuppen. Hrjd. Lillhärrdal. 1/3 1903: In Speiseröhre und Magen: Hordeum vulgare, 5 ganze Frächte und Mengen von Fruchtteilen, Myrtillus nigra, 66 Samen, Rubus idaeus, 1 Fruchtstein. 27 Im Darme: Myrtillus nigra, 210 Samen. Ör ND. Pajala. Y/, 1905. Brassica campestris, 2 Samen, Hordeum vulgare, Teile von zerkleinerten Frächten, Rubus chamaemorus, 1 Fruchtstein. 6. Hrjd. Lillhärrdal. !/, 1906. Im Magen: Avena sativa, | Teile von zerkleinerten Frächten. Hordeum vulgare, | Ribes rubrum, 25 Samen. Hrjd. Lillhärrdal. September 1906. Magen leer. Im Dickdarm Samen von: Myrtillus efr. nigra, Ribes rubrum, 3 Samen. 8. Hrjd. Lillhärrdal. September 1906. Im Magen: Vaccinium vitis idaea, 2 ganze Beeren, Myrtillus nigra, 1 ganze und mehrere Teile von Beeren, Hordeum vulgare, mehrere Frächte. Ausserdem Fischgräten und -schuppen. = Hrjd. Lillhärrdal. September 1906. Im Magen: Hordeum vulgare, ganze und zerkleinerte Frächte riechlich, Myrtillus efr. nigra, mehrere Samen. NI Pyrrhula vulgaris Briss., Grosser Gimpel. — 1 Exemplar. Hrjd. Lillhärrdal. Dezember 1904. Betula alba, 1 Samen. Ausserdem zahlreiche unbestimmbare Samen. Somateria mollissima L., Eiderente. — 2 Exemplare. Sandhamn, Stockholmer Schären. ??/, 1905. Enthielten nur Muscheln, Steinchen und Sand. Tetrao bonasia L., Haselhuhn. — 1 Exemplar. Hrjd. Olingdal. November 1905. Die Probe enthielt: Betula odorata, äber 100 meistens ganze Kätzchen, ausserdem Bir- kenknospen reichlich, Myrtillus nigra, 2 Beeren, Pinus silvestris, Blätter, Vaccinium vitis idaea, 3 Beeren. Tetrao urogallus L., Auerhuhn. — 14 Exemplare. Nr. 1—9 aus der Umgegend von Lillhärrdal in Hrjd. Dezember 19035. 1. ND 6. NT 28 Die Probe enthielt: Andromeda polifolia, mehrere Blätter und 2 Blätenstiele, Empetrum nigrum, 1 Frucht, Myrtillus nigra, 2 Beeren, Pinus abies, Blätter, P. silvestris, reichlich Blätter, Populus tremula, mehrere Knospen, Vaccinium vitis idaea, 116 grösstenteils ganze Beeren. Dezember 1905. Empetrum nigrum, 3 Frächte, Myrtillus nigra, 3 Beeren und mehrere ganze Blätter, Vaccinium vitis idaea, 29 Beeren u. » » » November 1905. Betula odorata, Kätzcehen, Empetrum nigrum, 3 Fräöchte, Myrtillus nigra, 1 Beere und mehrere Zweigspitzen, Pinus abies,| Bl P. silvestris, | Vaccinium vitis idaea, 24 Beeren. Dezember 1904. Die Probe aus Magen und Speiseröhre enthielt: Empetrum nigrum, 35 meist ganze Beeren, Myrtillus nigra, 209 meist ganze Beeren, und reichlich bis zu 3 em langen Zweigspitzen, Pinus abies, | P. silvestris, | Vaccinium vitis idaea, 67 meist ganze Beeren sowie ganze und zer- kleinerte Blätter. Ausserdem bis 8 cm lange Blattteile einer Grasart. Dezember 1904. Die Probe aus Speiseröhre und Magen enthielt. Andromeda polifolia, Blätter und Zweigspitzen reichlich, Carexisp. töErneht; Empetrum nigrum, 1 Samen, Myrtillus nigra, 29 meist ganze Beeren; ferner freie Samen, wahr- scheinlich von dieser Art, reichlich und 1 Blatt, Pinus silvestris, Blätter reichlich,- Vaccinium vitis idaea, 3 Blätter. Dezember 1904. Die Probe aus Speiseröhre und Magen enthielt: Myrtillus nigra, 19 Beeren und einige Zweigspitzen, Pinus abies, wenige Blätter, P. silvestris, Blätter reichlich, Vaccinium vitis idaea, 12 meist ganze Beeren. Dezember 1904. Empetrum nigrum, 362 freie Samen, Melampyrum sp., 30 Samen von entweder M. pratense oder M. sil- vaticum, da nur diese beiden Arten in Härjedalen vorkommen, ätter, reichlich. wenige Blätter, 10. 11. 13. 14. 29 Myrtillus nigra, 4 ganze Beeren und eine Menge freier Samen, Pinus silvestris, Blätter, reichlich. Dezember 1904. Andromeda polifolia, 1 Blatt, Empetrum nigrum, 13 Samen. Dezember 1904. Myrtillus nigra, 2 Samen, Pinus silvestris, mehrere Blätter. Hrjd. Gemeinde Lillhärrdal, Brättesvallen. September 1906. In der Speiseröhre: Empetrum nigrum, mehrere Beeren, Hieracium sp., mehrere Frächte, Melampyrum sp., 160 Samen. Myrtillus uliginosa, Beeren und zahlreiche Blätter, Rubus chamaemorus, welke Bluäten. Im Magen: Dieselben Pflanzenteile und ausserdem: Myrtillus nigra, Beeren und Blätter. Ausserdem Ameisen, reichlich. Hrjd. Gemeinde Lillhärrdal, Eldberget. ”!/; 1906. Kropf und Magen enthielten: Carex Goodenoughii, | C. globularis, Empetrum nigrum, 103 ganze Beeren und mehrere freie Samen, Melampyrum sp., wenige Frächte mit Samen, Myrtillus nigra, 22 ganze Beeren und mehrere freie Samen, ganze Åhren, reichlich, M. uliginosa, einige hundert meist ganze Blätter, aber keine Beeren, Selaginella spinulosa, Zweig mit Ähre und Sporangien. Im Kropf ein haselnussgrosser, 3 g schwerer Stein. Hrjd. Lillhärrdal. September 1906. Magen und Kropf enthielten reichlich Samen folgender Arten: Empetrum nigrum, Myrtillus nigra, Melampyrum sp. Hrjd. Lillhärrdal. Dezember 1906. In Speiseröhre und Magen: = Carex globularis, ganze Åhren, reichlich, Empetrum nigrum, einige Beeren, Juniperus communis, 22 Myrtillus nigra, ganze Beeren und Blätter reichlich, M. uliginosa, einige hundert meist ganze Blätter, Pinus silvestris, Blätter reichlich, Polytrichum commune, mehrere hundert ganze Kapseln, Vaccinium vitis idaea, mehrere Beeren. Hrjd. Lillhärrdal. Dezember 1906. Calluna vulgaris, mehrere hundert Frächte und zahlreiche Zweig- spitzen, 30 Empetrum nigrum, Myrtillus nigra, mehrere ganze Beeren, Vaccinium vitis SE Oxycoccus palustris, 3 ganze Beeren, Pinus silvestris, Blätter reichlich, Myrtillus uliginosa, einige Beeren und mehrere Blätter. Turdus pilaris L., Wacholderdrossel. — 1 Exemplar. Hrjd. Lillhärrdal. Dezember 1904. In Speiseröhre und Magen fast ganze Frächte von Sorbus aucuparia, die zusammen 17 Samen enthielten. Auch im Darme fanden sich ganze, 20 Samen enthaltende Frächte. Von diesem Vogel stammen mit der grössten Wahrscheinlichkeit meh- rere Exkremente, die an einer sog. »kalten Quelle» bei Lillhärrdal ge- funden wurden. Der Winter 1904—05 war sehr kalt und um die Weih- nachtszeit hielt sich die Temperatur zwischen — 30? und — 40? C. Alle Wasserläufe, auch die schnellfliessenden, waren von Eis bedeckt, und die Vögel konnten, um ihren Durst zu stillen, nur Schnee verzehren oder diese kalten Quellen» besuchen, die auch bei dieser niedern Temperatur im- mer noch + 2—+ 4” C. warm sind. In diesen Quellen wachsen Carda- mine amara und Fontinalis, die denn wahrscheinlich auch von den Vö- geln gefressen werden. Die Probe enthielt: Sorbus aucuparia, zahlreiche Samen und ganze Beeren, Juniperus communis, einige Samen, Empetrum nigrum, Samen massenweise. Uria troile L., Trottellumme. — 1 Exemplar. Sandhamn, Stockholmer Schären. Enthielt nur Muscheln und Teile von Fischen. EITERATDOR: I. SELIM BIRGER, Vegetationen och floran i Pajala socken med Muonio kapellag i arktiska Norrbotten. Arkiv för Botanik Bd. 3 (1904) NES: NN a — , De 1882—1886 nybildade Hjälmaröarnas vegetation. Arkiv för Botanik Bd. 35 (1905 NEO SE [Vergl: 2 b, Die Vegetation einiger 1882-1886 entstandenen schwedischen Inseln. Engler's Botanisch. Jahrbäöch. Bd. 38 (1906) Heft. 3.] 3. O. BORGE, Algologiska notiser III och IV. Botaniska notiser 1897. 4. BorzZI, Sopra Ale. fatti che interassano la dissemazione della piante per uccelli. Bullet. della Societå Bot. Ital. 1895. u NI 31 R. CAsSPARY, Welche Vögel verbreiten die Samen von Wasserpflanzen? Schrift. phys. öcon. Ges. Königsberg 1870. Sitzber. . CH. DARWIN, On the origin of species by means of natural selection. London 1859. . J. ERIKSON, En studie öfver Jungfruns fanerogamvegetation. Arkiv för Botanik Bd. 2 (1904) N:o 3. . O. EKSTAM, Einige blätenbiologische Beobachtungen auf Spitzbergen. Tromsö Museums Aarshefter Bd. 20 (1898) . W. 0. FOCKE, Verbreitung der Pflanzen durch Tiere. Kosmos Bd. 10. . I. P. GUSTAFSSON, Fynd af vattenväxter i klippfördjupningar. Bo- taniska notiser 1901. . H. HESSELMAN, Några iakttagelser öfver växternas spridning. Bota- niska notiser 1897. F. HILDEBRAND, Die Verbreitungsmittel der Pflanzen. Leipzig 1873. J. HOLMBOE, Notizen uäber die endozoische Samenverbreitung der Vögel. Nyt Magazin f. Naturvidensk. Bd. 38 (1900) Heft. 4. — — Hoiere epifvtiskt planteliv i Norge. Kristiania Videnskabs-Sel- skabs Forhandlinger. 1904 Nr. 6. A. E. HOLMGREN, Skandinaviens fåglar. Stockholm 1867—1870. E. HuTtTH, Die Verbreitung der Pflanzen durch die Exkremente der Thiere. Samml. naturw. Vorträge. Bd. 3 (1889) Nr. 1. .— — Die Anpassungen der Pflanzen an die Verbreitung durch Thiere. Kosmos Bd. 9. , Die Klettpflanzen mit besonderer Beräöcksichtigung ihrer Verbrei- tung durch Tiere. Biblioteca Botanica Bd. 9 (1887). A. KERNER VON MARILAUN, Pflanzenleben. L. 2. Aufl. Leipzig und Wien 1896, 1898. J. M. NORMAN, Norges arktiske Flora. Kristiania 1894—1901. . O. ROSTRUP, Hvworledes spirer Frog, der har passeret gennem en Ko? Tidskr. for Landbrugets Planteavl. Bd. 8 (Kopenhagen 1902). H. SCHENK, Die Biologie der Wassergewächse. Bonn 1886. R. SERNANDER, Den skandinaviska vegetationens spridningsbiologi Uppsala 1901. .N. WILLE, Om Feroernes ferskvandsalger. Botaniska notiser 1897. V. B. WITTROCK, Om den högre epifvtvegetationen i Sverige. Acta Horti Bergiani. Bd. 2 (1894) N:o 6. . P. VOGLER,. Uber die Verbreitungsmittel der schweizerischen Alpen- pflanzen. Flora oder Allgem. Bot. Zeitung. Bd. 89 (1901 UBER EINEN FALL VON SYMBIOSE ZWISCHEN ZOOCHLORELLEN UND EINER MARINEN HYDROIDE VON NILS SVEDELIUS Dass in mehreren Tiergruppen einzellige, algenähnliche Körper- chen normalerweise vorkommen und in den tieriscehen Geweben vegetieren, ist eine seit lange beobachtete Tatsache, wenn auch die wirkliche Natur dieser einzelligen Algen erst relativ spät völlig klar- gestellt worden ist (CIENKOWSKI 1870, GESA ENTZ 1881, BRANDT 1882). Diese Fälle von Symbiose zwischen einzelligen Algen und Tieren haben nun zu einer sehr reichhaltigen Litteratur Anlass gegeben. Es ist sehr natäörlich, dass das Verhältnis dieser endophytischen Algen zu einander und zu anderen Algenformen noch durchaus nicht sicher festgestellt worden ist. ”Teils sind sie ja nämlich äus- serst klein und wegen ihrer endophytischen Lebensweise schwer zu untersuchen, teils aber und vor allem fehlt es noch bezäglich vieler an einer sicheren Kenntnis ihres Entwicklungszyklus, und nur eine solche kann natärlich völlige Klarheit öber ihre systema- tische Stellung gewähren. Die Tiere, in denen derartige endophy- tische, einzellige Algen nachgewiesen sind, gehören mehreren vVer- schiedenen Gruppen des Tierreichs an, wie z. B. den Protozoen (Rhizopoden, Heliozoen), Infusorien, Coelenteraten, Turbellarien, Rota- torien und Mollusken. Am zahlreichsten sind die Protozoen mit derartigen endophytischen Algen versehen. Diese pflegen nunmehr auf zwei grosse Gruppen verteilt zu wer- den: die mit gelbem Chromophyll versehenen, die Zooxanthellen, und die mit gränem, die Zoochlorellen, welehe Namen auf die beiden, von BRANDT i. J. 1881 aufgestellten Gattungen Zooxanthella und Zoochlorella zuräckgehen. Von diesen kommen die gelben Zooxan- thellen bei verschiedenen Meeresorganismen (Radiolarien, Hydro- zoen, Aktinien) vor, während die gränen Zoochlorellen vorzugsweise 33 bei Sässwasserorganismen (Infusorien, Spongien, Hydra u. a.) an- getroffen werden; Zoochlorellen sind jedoch auch bei ein paar marinen Formen nachgewiesen worden, wie z. B. der Meeresfla- gellate Noctiluca (WEBER V. BOSSE 1890) und der Meeresturbellarie Convoluta Roscoffensis (HABERLANDT 1891). Die von BRANDT aufgestellte endophytische Gattung Zoochlorella ist von BEYERINCK später (1890) mit der frei lebenden und von ihm sorgfältig untersuchten einzelligen, gränen Alge, der er den Namen Chlorella vulgaris gab, identifiziert worden. Bei Kultur von aus der Sässwasserhydroide Hydra viridis isolierten Zoochlorellen zeigten diese völlige Ubereinstimmung mit der frei lebenden Chlorella vul- garis BEYER. DANGEARD, der die Zoochlorellen bei dem Sässwasser- infusor Paramecium bursaria eingehend studiert hat, hält es auch auf Grund vergleichender Untersuchungen fär sehr wahrscheinlich, dass diese auch mit der frei lebenden Chlorella vulgaris BEYER. völlig identisch sind, wenn auch einige Einwände sich noch da- gegen erheben liessen. Ein solcher wäre nach DANGEARD (a. a. O., S. 183) der, dass Chlorella vulgaris sich durch sukzessive Teilung in 2—4—8—16 Tochterzellen vermehrt, während die Zoochlorellen stets sich in 4, nicht aber in 16 Zellen teilen. Andererseits aber entkräftet DANGEARD zum Teil selbst einigermassen diesen Einwand, indem er nachweist (a. a. O., S: 184), dass auch die frei lebende Chlorella vulgaris in gewissen Fällen sich nur in 4 Zellen teilen kann, nämlich durch zwei schnell auf einander folgende Teilungen. Das Verhältnis zwischen Chlorella vulgaris und den Zoochlorellen ist jedenfalls ein Problem, das noch nicht als völlig endgältig ge- löst bezeichnet werden kann. Ein Bericht öber einen neuen Fall von symbiotisch lebenden Zoochlorellen därfte daher immer auf ein gewisses Interesse rech- nen können. Das um so mehr, als es sich um Zoochlorellen bei einer marinen Hydroide handelt. Die Hydroiden sind nämlich eine Tiergruppe, in welcher man bisher nur einen einzigen Fall symbiotisch lebender Zoochlorellen gefunden hat, nämlich bei dem in dieser Hinsicht klassisehen Untersuchungsobjekt, der Sässwas- serhydroide Hydra viridis. Schliesslich ist eine eingehende Behandlung dieser marinen Hy- droide und ihrer Endophyten auch aus dem Grunde nicht ohne Interesse, weil das Vorkommen von Aigen in dem Gewebe der Hydroide bei der ersten Beschreibung der Gattung völlig äbersehen 2 Svensk Botanisk Tidskrift. 34 worden ist. Die eigenartige histologische Struktur, welche die hier fragliche Hydroide auszeichnen soll, und die nach ihrem Beschreiber so eigentämlich ist, dass er darauf geradezu eine neue Familie be- gränden will, beruht nämlich eben auf dem Vorkommen der äusserst zahlreichen Algen, deren wirkliche Natur bei der Gattungsdiagnose vollständig verkannt worden ist. Die hier zu behandelnde Zoochlorellen fäöhrende Hydroide ist die von PictET beschriebene Myrionema amboinensis,' die leicht von allen anderen Hydroiden durch die grosse Menge von Tentakeln zu unterscheiden ist.” Die fragliche Tierart, die man bisher nur bei Amboina auf den Molukken beobachtet hat, ist nun von mir an verschiedenen Stellen in der Litoralregion bei der Stadt Galle an der Sädkäste von Ceylon angetroffen worden. Sie kam gewöhn- lich zusammenlebend mit verschiedenen feineren Algen, wie klei- nen Caulerpen und anderen, auf den Korallenriffen im oberen Teil der Litoralregion vor, wo sie durch ihre klar gräne Farbe auf den ersten Blick hin den Eindruck erweckte, als läge eine kleine sipho- neenartige Alge vor. Ihre Eigenschaft, von Jod ganz blauschwarz gefärbt zu werden, trug natärlich noch mehr dazu bei, die Entdec- kung ihrer wirklichen Natur zu erschweren. Die fragliche Hydroide ist, wie bereits erwähnt, zum ersten Male eingehend von C. PicTET in der Abhandlung »Étude sur les Hydrai- res de la baie d'Amboine> in der Revue Suisse de Zoologie, T. I, 1893, geschildert worden, wo sie auch auf Taf. I, Fig. 12, 13 und Taf. III, Fig. 55, 56 abgebildet worden ist. Sie hat eine auf dem Substrat kriechende Hydrorhiza, von welcher aus zahlreiche ver- zweigte Hydrocaulen, die von einem sogen. Perisark umgeben sind, emporsprossen. Die Hydranthen sind trichterförmig, an der Spitze zu einem nach PictET trompetenförmigen Mundkegel (Hypostom) ausgezogen und mit äusserst zahlreichen — gegen hundert — in mehreren Kränzen sitzenden Tentakeln versehen. Die fär diese Art charakteristiscehen histologisehen FEigenschaften werden von PictET in einem besonderen Anhang geschildert (a. a. O., S. 62). Nach PictET besteht das Entoderm aus zahlreichen Zellen mit sehr grossen Kernen, die das Innere der Tentakeln ganz ausfällen (PicteT's Fig. 55, 56 Taf. III), eine Struktur also, zu der sich bei ! Diese Hydroidengattung Myrionema PictET hat natärlich nichts mit der von GREVILLE aufgestellten Phaxeophyceengattung Myrionema zu schaffen! ? Die betreffende Bestimmung verdanke ich dem schwedischen Hydroidenkenner E. JÄDERHOLM in Westervik. 33 keiner anderen Hydroide etwas Entsprechendes findet. Diese eigen- tämlichen Zellen mit den grossen Kernen kamen nicht nur in den Tentakeln vor, sondern auch anderwärts in dem Hydranthen, wie auch in dem Hypostom, obwohl hier in geringerer Anzahl. Als eine andere FEigentämlichkeit fär diese Hydroide wird auch ange- fäöhrt, dass unmittelbar unterhalb des Hypostoms einige eigenartige entodermale, angeschwellte Partien sich finden, die von einer Art nach innen wachsender Lappen gebildet sind. Diese Lappen sind von dem Mundkanal durchzogen und von einer rings herum ge- henden, ringförmigen Kavität umgeben, die durch Faltungen der entodermalen Lappen unvollständig in Kammern geteilt ist. In diesen Lappen hat PIicTET eine grosse Anzahl gräner Zellen beob- achtet, die ihre Farbe beibehielten, auch nachdem sie längere Zeit in Alkohol gelegen hatten. Bezäglich der Natur der Lappen spricht PicTET die Vermutung aus, dass sie eine Art >fonctions digestives> hätten. Jedenfalls seien sie wahrscheinlich .den >Tzniolen? bei anderen Gymnoblasten homolog. — Soweit PictTEetT! — Hinsichtlich der äusseren Form und des. Aussehns kann ich in allem diese Be- schreibung PIicTET's bestätigen. Doch habe ich nicht konstatieren können, dass das Hypostom wirklich die trompetenähnliche Form besitzt, wie PicTET sie abgebildet hat (a. a. O. auf Taf. I, Fig. 13, nicht aber in Fig. 12!). Das Material, das mir jetzt zur Verfägung steht, ist in Formalin konserviert und die Tiere im allgemeinen wohl erhalten, doch ist natärlich die Möglichkeit nicht absolut ausgeschlossen, dass das Hypostom vwielleicht durch Zusammen- ziehung seine Form geändert hat. PicTET's Untersuchungsmaterial ist andererseits äusserst spärlich gewesen, >une seule colonie portant trois ou quatre hydrantes> (vgl. a. a. O., S. 20), und die Form des Hypostoms ist von ihm nur nach Schnitten konstruiert worden. Nach meinen Beobachtungen hat es eher eine Form von dem Aus- sehn wie in Fig. 1, die mit der Form öäbereinstimmt, wie sie das Hypostom z. B. bei der nahverwandten Eudendrium insigne aufweist (nach Fig. 61 in DELAGE & HÉROUARD, Traité de Zool. conceréte II, Paris 1899, S. 68, s. den Zweig rechts!). Ich habe mehrere Male an Schnittserien vergebens nach einer Mundöffnung gesucht, und es scheint mir sogar Zweifel unterworfen zu sein, ob äöberhaupt stets eine solche vorhanden ist. Mehr daräber unten in anderem Zusammenhang! Die zahlreichen Tentakeln sind besonders dick im Verhältnis zum 36 Hypostom, das oft nicht viel dicker ist als eine grobe Tentakel (siehe Fig. 1). Diese Tentakeln sind nun ganz mit Zoochlorellen erfällt, die das Entodermgewebe, das dort einmal vorhanden gewesen, zer- sprengt haben (siehe Fig. 3). Die Algenzellen sind nur von der Stätz- lamelle umgeben, die nach aus- sen an eine einfache Schicht Ek- todermzellen angrenzt (siehe auch Fig. 4). Die Algen scheinen we- nigstens quantitativ ihre höchste Entwicklung eben in den Tenta- keln zu erreichen, denen sie auch den gränen Farbenton verleihen. Wie auch PicTtET beobachtet, ist die Zahl dieser von ihm als Ento- Fig. 1. Myrionema amboinensis Pieter mit dermzellen (>cellules å gros noyau cinen Hydranthen » (bällischöcd oa OR 3 = Hypostom: tent. = Tentakel mit Chlorellen ; sphérique renferment un fin reti- ent = Entoderm: ect. = Ektoderm: el, = ento- dermale Lappen (ungef. 70 <1). culum et un gros nucléole refrin- gent> PICTET a. a. O. S. 62) aufgefassten Algen bedeutend ge- ringer in dem Mundkegel. Daher tritt auch dort bedeutend klarer das Verhältnis zwischen der Alge und den Zellen des Wirtstieres hervor. Fig. 2 zeigt einen Längsschnitt durch den Mundkegel. Am weitesten nach aussen sieht man die Ektodermrzellen (ect.) mit ihren Kernen und die Nesselzellen (nes.), diese letzteren besonders an der Spitze.. Mehr nach innen, durch die Stätzlamelle (st.) begrenzt, kommen die hohen zylinderförmigen Entodermzellen [(ent.) mit ihren scharf hervortre- tenden Zellkernen (n.). In und zwischen diesen Entodermrzellen kommen nun die Zoochlorellen (chl.) vor. Diese sind ziemlich gross, ungefähr 10 / im Durchmesser, bedeutend grösser als die En- todermkerne. Ihre Algennatur ergiebt sich deutlich daraus, dass sie von einer mehr oder weniger dicken Wand umgeben sind, die — wenn auch ziemlich schwach — Zellulosereaktion aufweist; sie enthalten ausserdem Chromatophor, Pyrenoid, Stärke und Zellkern. Ein Zweifel äber die Algennatur dieser Körper kann demnach nicht obwalten, und ich gehe sofort zu der Schilderung der Art und Weise ihrer Vermehrung in dem tieriscehen Gewebe äber. In dem Mundkegel (Fig. 2) zeigen die Algenzellen eine Tendenz, so 317 ST 74 Val SN weit wie möglich nach der SSG Ba - RA IS . 3 JULIAS Wand hin sich zu placieren, ÅNGA AA TRE | d. h. nahe dem Ektoderm, Å svährend sie nach dem Innern öv des Mundkanals zu so gut wie äv ganz fehlen. Diese Lage bringt ja auch die gänstigsten Belich- tungsverhältnisse mit sich. In den Tentakeln (Fig. 3) dage- gen scheint kein äusseres Hin- dernis fär eine reichlichere Ver- mehrung der Algenzellen vor- handen zu sein. Sie fällen dort auch fast das ganze Innere der Tentakeln aus, und von dem Entodermgewebe scheint kaum eine Spur öbrig zu sein. Aber nicht nur in dem Mundkegel und in den Tentakeln kom- men diese Algen vor, sondern auch anderswo in den Hydran- then, wie auch in sämtlichen Hydrocaulen finden sich mehr N oder weniger zahlreich diese grossen Algenzellen in den En- Frttödenn. ont — Entoderm; st. — Stutslamelie: tOdermzeller : eingestreut. SAS ROS ae (ORREE TRA nes. Ein teilweise ganz anderes Aussehn zeigen nun diese Al- gen in den Lappen, die im Innern des Hydranthen um die Basis herum sich finden. Hier ist es, wo die von PicTET beobachteten grönen Zellen vorkommen. Sie finden sich hier äusserst zahlreich (Fig. 5) und fällen oft die grossen, hier fast isodiametrischen Entoderm- zellen wvöllig aus. Der Grösse nach sind sie bedeutend kleiner als die zuvor erwähnten Zellen, z. B. in den Tentakeln. Sie messen im Querschnitt nur 3—5 4, sie liegen äusserst dicht, oft in kleinen Gruppen zusammenhängend (siehe Fig. 5, kz und Fig. 6, C). Ihre Wände sind nicht so scharf hervortretend, während dagegen der Chromatophor äusserst intensiv gefärbt ist. Neben diesen finden sich auch Zellen von derselben Natur (chl.) wie die zuerst beschrie- benen in den Tentakeln. Ausserdem ist es nicht ungewöhnlich, s JE = La 38 hier Algenzellen beider Grössen zu finden, die sich offenbar in einer Art Auflösungszustand befinden. Sie sind leer, entfärbt und kommen zusammen mit anderen dunkleren formlosen Massen vor, die das Aussehn haben, als wären sie eine Art Exkretionsprodukt. Fig. 4. Quersehnitt durch eine Tentakel: ect. = Ekto- derm; chl. = Chlorella : st. = Stätzlamelle (ungef. 350 x1). Fig. 3. Längssehnitt durch eine, durch Chlorella-Zellen (chl.) gänz- lich ausgefällte Tentakel: an der Fig. 5. Längsschnitt aus einem Teil der entodermalen Spitze Nesselzellen (nes.) (ungef. Lappen. cehl. = Chlorella im Absterben; kz. = kleine 350 Xx 1). Chlorella-Zellen (ungef. 350 x 1). Diese kleinen Algengruppen kommen nun eigentlich nur an dieser Stelle in der Myrionema Vor, ein paar vereinzelte Individuen mösg- licherweise im Mundkegel, niemals dagegen welche in den Ten- takeln. In welchem Verhältnis stehen nun diese kleineren Zellen zu den grossen? Handelt es sich vielleicht um zwei verschiedene Organis- men oder sind es verschiedene Entwicklungsstadien eines und des- selben? Um diese Frage zu beantworten, will ich äber die Ent- wicklungsgeschichte der verschiedenen Formen berichten, so gut sich dieses auf dem Wege der vergleichenden Methode tun lässt. Da die Algen so reichlich vorhanden sind, ist es indessen nicht sonderlich schwer, alle möglichen Stadien ausfindig zu machen. Am besten werden die Präparate hergestellt, indem man ganz einfach eine Tentakel mit einer Nadel aufreisst und durch sanftes Pressen die Algen herausdräckt, wo dann diese völlig frei im Wasser be- 39 obachtet werden können. Färbung einer ganzen Tentakel mit Hämatoxylin und spätere Isolierung der einzelnen Zellen ergab das beste Resultat. Die Alge, wie sie in den Tentakeln, Hypostomen und Zweigen vor- kommt, hat folgenden Bau (Fig. 6 A, B). Sie ist ungefähr von Kugelform, gewöhnlich ca. 10 fp im Durchmesser haltend. zwischen 8 und 12 4, dem grössten von mir beobachteten Durchmesser. va- riierend. Die Zelle (Fig. 6 A) ist von einer wohldifferenzierten. scharf hervortretenden Wand umgeben. In jeder Zelle kommt ein grosser Chromatophor vwor, der teilweise ganz die Wand bedeckt. Liegt die Alge gänstig, so kann man sehn, dass der Chromatophor glockenförmig ist. In dem- selben kann man einen kla- ren, lichtbrechenden Kör- per, das Pyrenoid, und oft zahlreiche kleine Stärke- körnehen beobachten. Der Zellkern tritt erst nach der Hämatoxylinbehandlung hervor. Er liegt gewöhn- lich an der einen Seite bei der Mändung des glocken- förmigen Chromatophors. B. C. Nicht selten geschieht es, RR a en hr foten dass in den Tentakelni/Ak griffen: C von den entodermalen Lappen des Mundka- &g 1 1 SS Ted ” kanals, verschiedene Teilungsstadien (ungef. 700 x1). sn Teilung (Fig. 6 B) angetroffen werden. Diese ist dann immer eine Zweiteilung. Der Chromatophor wird dabei vor dem Kern geteilt. Die Teilung des Chromatophors wird andererseits durch die Teilung des Pyrenoids eingeleitet. Man kann demnach Indi- viduen beobachten, wo der Chromatophor zwei Pyrenoide hat. Gleich- zeitig hat dann die Alge selbst eine etwas langgestreckte Form /Fig. 6 B). Nachdem der Chromatopbhor sich geteilt hat, wandert der Kern zwischen die beiden neugebildeten Chromatophore ein und erfährteine Zweitei- lung, wonach die neuen Zellen sich bilden. Das Bersten selbst der Mutterzelle habe ich nicht direkt beobachtet. Diese Teilung stimmt völlig mit DANGEARD'Ss Beschreibung der Zoochlorella-Zellen bei Pa- ramecium bursaria la. a. O., S. 173) äberein. Andere Formen der Teilung oder Vermehrung kommen in den Tentakeln oder im Mund- kegel nicht vor. 40 Anders verhält sich dagegen diese Alge in den grossen Zellen, welche die nach innen wachsenden Lappen an der Basis des Mund- kanals bilden. (Fig. 5.) Hier ist, wie bereits erwähnt, die öber- wiegende Anzahl Algen (Fig. 5, kz.) bedeutend kleiner, im Diameter zwischen 2 und 5 / variierend, gewöhnlich ungefähr 4 uu. Unter diesen zahlreichen kleinen Algen trifft man jedoch vereinzelte von derselben Grösse und demselben Aussehn an wie in den Tentakeln. Und dass die kleineren Algen von diesen grösseren herstammen, ergiebt sich deutlich aus dem Studium der verschiedenen Teilungs- stadien. In Fig. 6, C ist eine Alge aus diesen Lappen in Teilung zu sehn. Der ganze Inhalt der Alge hat sich in 4 Portionen ge- teilt. In jedem Teil ist der Chloroplast sehr dicht, stark gefärbt, das Pyrenoid aber nicht zu unterscheiden. Die Kerne treten jedoch hervor, wenn auch schwach. Nach der Teilung scheint die Wand sich aufzulösen, wahrscheinlich durch Verschleimung, aber die vier Tochterzellen hängen noch eine Zeit lang zusammen (Fig. 6, C). Es sind nicht immer nur 4 Zellen, die aus einer Teilung dieser Art resultieren, denn oft kann man mehr Tochterzellen als 4 zählen, z. B. 6 (siehe Fig. 6, C). In Wirklichkeit beträgt die Zahl der Tochterzellen in diesem Fall wohl mehr als 6, wahrscheinlich 8, es sind eben nicht alle auf einmal zu sehn. Nach dieser wiederholten Teilung löst sich auch hier die Wand auf, und die kleinen Toch- terzellen werden frei. Oft hängen sie jedoch ziemlich lange in grösseren oder geringeren Gruppen zusammen. Diese kleinen Al- genindividuen scheinen nun, wenn auch langsam, zu wachsen. Man kann oft Gruppen beobachten wie in Fig. 6, C lin der Mitte). In vielen Fällen sind die kleinen Gruppen ziemlich ausgewachsen, so dass der glockenförmige Chromatophor hervorzutreten beginnt. In Fig. 6, C (unten) schliesslich sieht man einen Fall, wo die beiden zusammenhängenden Individuen von einer auffallenden Verschie- denheit bezäöglich der Grösse sind, Das eine ist bedeutend grösser mit deutlich unterscheidbarer Form des Chromatophors, und hier tritt auch das Pyrenoid wieder sehr deutlieh hezvormNan kann endlich hier auch Individuen beobachten, die bezäsg- lich der Grösse alle möglichen Ubergänge von den kleinen Individuen mit 4—35 ps im Durchmesser bis zu den grossen mit 10 gZ im Durchmesser bilden. So habe ich solche beob- achtet, deren Durchmesser 6, 7, 8 und 9 p betrug. Diese Alge vermehrt sich demnach im Hydroidenkör- per auf zwei verschiedene Weisen, nämlich durch eine Tei- 41 lung des Inhalts teils in nur zwei (Fig. 6 B), teils in 4 bis meh- rere Portionen (Fig. 6 C), wobei die Membran der Mutterzelle in die neuen Individuen nicht äbergeht, sondern birst und all- mählich sich auflöst. Im ersteren Falle wird die Teilung durch eine Teilung des Pyrenoids seien und nicht mösglicherweise eine ver- schluckte Chlorella, die ihre Keimfähigkeit beibehalten hat. Uber die morphologische Identität dieser beiden Organismen (d. h. Chlo- rella vulgaris und der Hydra-Zoochlorella) hegt BEYERINCK jeden- falls keinen Zweifel. Später hat FAMINTZIN (1891) noch eine symbiotisch mit Infuso- rien lebende Zoochlorella-Art entdeckt und beschrieben, die wegen ihrer Grösse den Namen Zoochl. maxima erhalten hat (Querschnitt 12 tu), und die sich in mehr als 4 Zellen teilt. Ausserdem hat DANGEARD (1900) in seiner bereits oben angefährten Abhandlung äber >les Zoochlorelles du Parameoecium bursaria? eingehend die Frage nach der Natur und Verwandtschaft der Zoo- chlorellen behandelt und ihren Bau und ihre Entwicklung bei dem Infusor Paramcoecium geschildert. Er weist darauf hin, dass die Zoochlorellen sich dadurch teilen, dass die Mutterzelle stets sich nur in 4 Tochterzellen teilt, was normalerweise nicht der Fall sei bei der freilebenden Chlorella, wo die Teilung gewöhnlich nach BEYERINCK zu einer Anzahl von 8, 16 usw. Tochterzellen fähre. In Wasser- kulturen zeigte es sich jedoch nach DANGEARD unter gewissen Um- ständen, dass auch die frei lebende Chlorella nur durch 4-Teilung sich vermehrt, so dass hierdurch noch ein weiterer von den Ein- wänden gegen die Identifizierung von Chlorella und Zoochlorella seine Beweiskraft einbässte. ARTARI hat später (1902) mitgeteilt, dass er von Chlorella vul- garis zwei verschiedene ernährungsphysiologisehe Rassen beobach- tet hat, von denen die eine unorganische Nahrung bevorzugt, die andere besser bei Gegenwart organischer Substanz fortkommt, wie auch dass nach seiner Beobachtung die Chlorophyllbildung bei der- selben Alge im höchsten Grade von dem Nährsubstrat anhängt. Die nächste Untersuchung äber Chlorella vulgaris, die uns vorliegt, röhrt von GRINTZESCO (1903) her, der den Einfluss der verschiedenen 43 Nährmittel auf diese vielumstrittene Alge sorgfältig studiert hat. Als ein wichtiges Resultat sei hervorgehoben, dass bei der Teilung der Chlorella nach GRINTZESCO die Anzahl der Tochterzellen von der Nahrungsmenge im umgebenden Medium abhängt. Nach GRINTZESCO teilt sie sich in zwei Tochterzellen unter ungänstigen Ernährungsverhältnissen, und es ist dies ein Zeichen dafär, dass die Alge auf schmale Kost gesetzt ist. Teilung in 4 oder 8 Toch- terzellen dagegen tritt unter gänstigen äussern Verhältnissen ein, d. h. bei reichlicher Nahrungszufuhr. Ausserdem hat die Ernährung einen sehr grossen Einfluss auf die Grösse der Chlorella-Zellen. Nach allen diesen Darlegungen därfte es demnach klar sein, dass morphologische Unterschiede zwischen den Zoochlorellen und Chlo- rella nicht vorhanden sind, weder hinsichtlich des Baues des Pro- toplasten noch hinsichtlich der Art und Weise der Teilung. Denn wie GRINTZESCO gezeigt hat, dass die frei lebende Chlorella je nach den Umständen sich in 2—4—8 oder mehr Tochterzellen teilen kann, so zeigt es sich ja auch bei der Myrionema-Zoochlorelle, dass sie sich sowohl in 2—4 als auch noch mehr Tochterzellen teilen kann. Da ich nun also eine Zoochlorelle gefunden habe, die innerhalb eines und desselben Organismus genau dieselbe Abwechslung bezäglich der Teilung zeigt wie die frei lebende Chlorella, so verschwindet damit noch einer von den Einwänden, die sich gegen die Identifizierung dieser Organismen erheben liessen. Dass endlich die Grös- senverhältnisse ein konstantes Artmerkmal darstellen sollten, lässt sich schwerlich aufrechterhalten (vgl. GRINTZESCO, ÅRTARI. Alle, welche diese Algen in Kultur gehabt haben, haben ja aufihr Schwan- ken in dieser Hinsicht hingewiesen. Und da es nun sich gezeigt hat, dass eine und dieselbe Alge innerhalb eines Organismus der Grösse nach so vwverschiedene Formen aufweisen kann wie diese Myrionema-Alge, und dass dieses mit der Teilungsweise zusammen- hängt, so ist es klar, dass die Massverhältnisse mitgrosser Vorsicht bei der Unterscheidung der Arten anzuwenden sind. FAMINTZINS Zoochlorella maxima ist so z. B. nicht grösser als die Myrionema- Chlorella, die andererseits alle Ubergänge bis zu den Formen mit nur ungefähr 5 4 Durchmesser herab zeigt, wie sie sich auch in ebenso viele Tochterzellen teilt wie Zoochlorella maxima. Auf die Grösse allein lassen sich daher keine Artcharaktere gränden, was ja auch ARTARI sehr deutlich hervorgehoben hat. Es lassen sich also jedenfalls keine morphologisechen Merkmale als 14 Unterscheidungszeichen zwischen den endophytischen und den frei lebenden Chlorella-Arten aufstellen. So bleibt nur die Lebensweise öbrig, und dabei muss man sich ja an BEYERINCEK's Erfahrung hal- ten, nach welcher hohe Wahrscheinlichkeit, wenn auch kein abso- luter Beweis dafär vorliegt, dass isolierte Hydra-Chlorellen als freie Chlorella leben können. Es fragt sich nun: ist man trotz allem gleichwohl berechtigt, diese Salzwasser-Zoochlorelle mit Chlorella vulgaris zu identifizieren, die doch vorzugsweise in Teichen und Pfätzen angetroffen wird? Die Antwort muss bejahend ausfallen, jedenfalls steht dem nichts ent- gegen, da ja nach BEYERINCK Chlorella sich sowohl in Meerwasser zächten lässt als auch ausserdem oft in Brackwasser vorkommt. Demnach scheinen sich auch aus diesem Gesichtspunkt kaum ge- wichtige Grände gegen die Identifizierung der Zoochlorellen und der Chlorella anfähren zu lassen. Diese Myrionema-Alge ist daher meines Erachtens als Chlorella zu bezeichnen mit dem Artnamen Chlorella vulgaris BEYER. Nachdem Phytozoen> bezeichneten Konsortien haben mäössten. Wahrscheinlich liegen wohl die grössten Vorteile auf sei- ten des Tieres. Denn dass die Chlorella-Zellen teilweise ihrem Wirts- tier zum Opfer fallen, unterliegt keinem Zweifel. Darauf deuten zahl- reiche äöbereinstimmende Beobachtungen seitensmehrerer Verfasser hin. Auch bei der Myrionema kann man ohne Schwierigkeit, besondersin den Lappen an der hinteren Mändung des Mundkanals, blasse, gleichsam ausgesogene Chlorella-Individuen beobachten, die in Auflösung be- griffen sind, und zwar sowobhl grosse als kleine Individuen /(siehe Fig. 5 chl). Dass sie verzehrt werden, därfte unzweifelhaft sein. Hier scheinen ja auch die Entodermzellen besonders geeignet dazu zu sein, als nahrungsaufnehmendes Gewebe zu dienen. PicTET schreibt ihnen ja auch >fonctions digestives> zu. Dagegen scheinen die Chlorella-Zellen in den Tentakeln niemals in Auflösung begriffen zu sein, hier sind es im Gegenteil die Algen, die das Ubergewicht ha- ben, indem von den Entodermzellen nur Spuren, d. h. Reste beob- achtet werden können. Die Algen entwickeln sich in solcher Menge, dass sie sich pressen und die Tentakeln vollständig aus- fällen, ja, geradezu auftreiben. Eine Sache, die mir nicht völlig klar erscheint, ist die, wesshalb die Chlorella in den Tentakeln und sonst in den Hydrocaulen nur durch Zweiteilung sich vermehrt, während unterhalb des Hypo- stoms in den Lappen vorzugsweise 4—S8-Teilung stattfindet. Eine befriedigende Erklärung hierfär vermag ich nicht zu liefern, da aber GRINTZESCO gezeigt hat, dass die Ernährungsverhältnisse einen höchst bedeutenden FEinfluss auf die verschiedenen Arten der Teilung ha- ben, so dass z. B. Nahrungsmangel 2-Teilung, reichliche Nahrungs- zufuhbr dagegen 4—8-Teilung hervorruft, so wird wohl wahrschein- lich etwa ein ähnliches Verhältnis hier mitspielen, und dies um so mehr, als besonders durch ARrRTtaARI's Untersuchungen es sich ge- zeigt hat, wie verschieden Chlorella in mehreren Hinsichten unter verschiedenen äusseren ernährungsphysiologischen Verhältnissen sich verhält. Wie aber nur diese die verschiedenen Teilungsweisen hier bei Myrionema sollen erklären können, scheint mir doch noch in Dunkel gehöällt zu sein. Möglicherweise ist jedoch der Umstand, dass 46 sie in den Tentakeln so dicht gepackt vorhanden sind, die Ursache dafär, dass eine Art Nahrungsmangel eintritt, der darin resultiert, dass hier nur Zweiteilung stattfindet. Zum Schlusse sei noch auf eine Sache hingewiesen, die nicht ohne Interesse ist. Da die Chlorella in Myrionema äberall in den Hydrocaulen lebt, so können natärlich bei der Bildung neuer Hyd- ranthen Algen leicht einwandern. Eine Neuinfektion fär jeden Po- lypen ist natärlich nicht vonnöten, da diese durch Knospung aus dem gemeinsamen Stamm sich vermehren. Vergleichshalber sei daran erinnert, dass bei Hydra viridis die Chlorella-Zellen in die Eizelle selbst einwandern und mit ihr mitgehen. Da nun bei My- rionema diese äusserst zahlreichen Algen den Polypen hinreichende und reichliche Nahrung liefern, so wird dieser natärlich hierdurch ziemlich unabhängig von anderer Nahrungszufuhr von aussen her. Es ist daher vielleicht nicht nur ein Zufall, wenn das Hypostom einer Möändung zu entbehren scheint. Es wäre vielleicht nicht ausgeschlos- sen, dass eine solche niemals zur Ausbildung kommt, da sie ziem- lich öberflässig ist, wenn bereits die Algen den Polypen mit hin- reichender Nahrung versehen. Die Symbiose hätte solchenfalls auf die Organisation des Hydroiden eingewirkt. SAMMANFATTNING Att algliknande kroppar regelbundet förekomma och växa i många lågt stående djurgruppers väfnader är ett sedan länge iakt- taget förhållande, ehuru dessa encelliga algers verkliga natur först relativt sent blifvit fullt klargjord. Det är företrädesvis lågt stående klasser af djurriket, i hvilka man iakttagit dylika alger. Särskildt vanliga äro de hos Protozoer, Infusorier och Coeoelenterater. De endofytiska algerna pläga indelas i tvänne grupper alltefter kromatoforernas färg: de med gulbruna kromatoforer försedda Zoo- xanthellorna och de med gröna kromatoforer försedda Zoochlo- rellorna. Dessa namn härleda sig från de tvänne af BRANDT år 1881 uppställda släktena Zooxanthella och Zoochlorella. De förra före- komma hos allehanda hafsorganismer, under det att de senare företrädesvis äro påvisade hos sötvattensdjur, särskildt infusorier, men endast i ett ringa fåtal hafsformer. År 1890 lyckades BEYERINCK uppvisa, att den Zoochlorella, man sedan länge kände ifrån sötvattenshydroiden Hydra viridis, var fullt öfverensstämmande med en fritt lefvande grönalg, som nu beskrefs 47 och benämndes Chlorella vulgaris. Alltså hade man här att göra med en organism, som icke nödvändigt var bunden till att lefva endo- fytiskt inom sitt värddjur, utan äfven kunde existera fullt själf- ständigt. Dessa BEYERINCKS iakttagelser hafva sedermera bekräftats af DANGEARD (1906), som visat, att Zoochlorellan hos infusorien Paramecium bursaria äfven sannolikt är identisk med den fritt lef- vande Chlorella vulgaris. Enda olikheten vore, att den. endofytiska Zoochlorellan icke vid sina delningar uppdelade sig i lika många dotterceller som den fritt lefvande Chlorella vulgaris. Å korallrefven vid staden Galle å Ceylon har jag nu iakttagit en marin hydroidpolyp (Myrionema amboinensis PICTET), som regel- bundet i sina väfnader för gröna Zoochlorella-celler i stor mycken- het. Då någon marin hydroid ej förut beskrifvits med dylika en- dofyter, och då dessutom Zoochlorellor endast ett par gånger iakttagits hos marina former, så torde en mera ingående skildring icke vara utan sitt intresse, så mycket mer som dessa algers verkliga natur alldeles förbisetts, när PictET för första gången beskref hydroi- den i fråga. Af PicCcTETS skildring framgår tydligen, att algcellerna af honom uppfattats som beståndsdelar af djurväfnaden, i det de nämligen beskrifvas som entodermceller med mycket stora cell- kärnor. Fig. 1 visar en bild i längdsnitt af hydroid-polypen i fråga, d.v.s. endast af dess öfre del med munkäglan (hyp.) och de många ten- taklerna (tent.). Flera dylika polyper sammanhänga nedtill, i det de utväxa från ett gemensamt, på underlaget krypande sgrensystem. Tentaklerna samt munkäglan och polypens s. k. innerblad (ent.) äro nu sätet för talrika gröna alger, hvilka särskildt i tentaklerna äro så ymniga, att de utfylla och nästan utspänna deras inre (Fig. 3, 4) sedan de söndersprängt de väfnadspartier, som där förut funnits. I munkäglan (Fig. 2) äro de icke så talrika, endast liggande enstaka i entodermeellerna. Vid munkäglans bakre mynning finnas entoder- mala ansvällningar, som tillsammans bilda ett kransformigt parti (Fig. 1, el), hvars celler äro alldeles utfyllda med alger, men hvilka här hafva ett något afvikande utseende. De äro små, endast 3—5 i diameter, under det att de i tentaklerna hafva en storlek växlande mellan 8—12 p. Vid en mera ingående undersökning visar det sig nu, att dessa olika algtyper endast äro olika former af en och sanima algart. Denna har i tentaklerna, i munkäglan och i polypens väfnad för öfrigt en byggnad, som synes å Fig. 6 A och B. Den innehåller en stor klockformig kromatofor med tydlig pyrenoid. Algen förökas 48 genom tudelning, som inledes genom att pyrenoiden delas (Fig. 6 B), först därefter delar sig cellkärnan. I väfnadspartiet vid munkäglans bas däremot delar sig denna alg företrädesvis på sätt, som synes å Fig. 6 C, d. v. s. genom en uppdelning i talrika, 4—38, dotterceller. Dessa äro små, hafva till en början föga urskiljbar pyrenoid och cellkärna, men däremot mycket starkt färgad kromatofor. Att nu dessa olika algformer höra tillsammans visas af öfvergångsstadier (Fig. 6 C, nederst), där man kan iakttaga dylika små alger i till- växt, och när då kromatoforen växer, framträder äfven pyrenoiden. Denna i Myrionema amboinensis endofytiskt lefvande alg visar sig i sin byggnad så öfverensstämma med den förut från diverse söt- vattensorganismer kända Chlorella vulgaris BEYER., att intet tvifvel kan råda därom att de äro morfologiskt fullt lika, så mycket mer som den fritt lefvande Chlorella vulgaris också iakttagits kunna under olika förhållanden dela sig i ett växlande antal dotterceller. Flera arter hafva nu så småningom ytterligare beskrifvits af olika författare, särskildt af BEYERINCK, CHICK och ÅRTARI, genom hvilkas under- sökningar det framgått, att det finnes en hel del morfologiskt lika Chlorella-arter, som äro fysiologiskt olika och väl karakteriserade gentemot hvarandra, särskildt med hänsyn till sitt förhållande till olika kol- och kväfvekällor liksom med hänsyn till klorofyllbild- ningen. Chlorella vulgaris BEYER. är således endast en vidtomfat- tande morfologisk art. Då det naturligtvis ligger utom möjlig- hetens gräns att annat än morfologiskt bestämma nu ifrågavarande alg, bör den således tills vidare benämnas Chlorella vulgaris BEYER. Hvad slutligen beträffar Chlorellornas förhållande till värddjuren, så torde framhållas, att de största fördelarna af denna symbios nog äro på djurets sida. Att Chlorella-celler falla offer för sitt värddjur är otvifvelaktigt, ty ofta iakttager man i entodermansvällningarna rester af liksom utsugna Chlorella-celler. Hvarför nu denna Chlorella i tentaklerna o. s. v. endast delar sig genom tudelning, uti entodermpartierna vid munkäglan åter genom 4—8-delning, kan jag icke förklara. Men då man vet genom GRINT- zZESCOS undersökningar, att olika näringsförhållanden hafva ett af- görande inflytande på denna algs delningssätt, så är kanske för- klaringsgrunden härtill närmast att söka i några dylika orsaker. LITTERATURVERZEICHNIS ÅRTARI, Å., Untersuchungen uber Entwicklung und Systematik einiger Protococcoideen. Bulletin de la Soc. impériale des Naturalistes de Moscou. Nouvelle série. Tome VI, 1893. — — Zur Frage der physiologischen Rassen einiger gränen Algen. Be- richte d. deutsch. Bot. Ges. Bd. XX, 1902. — — Ueber die Bildung des Chlorophylls durch gräne åAlgen. Berichte d. deutsch. Bot. Ges. Bd. XX, 1902. — — Der FEinfluss der Konzentrationen der Nährlösungen auf die Ent- wicklung einiger gräner Algen. II. Jahrb. fär wiss. Botanik. Bd. XLIII, 1906. BEYERINCK, M. W., Culturversuche mit Zoochlorellen, Lichengonidien und anderen niederen Algen. Bot. Zeitung 48. 1890. — — Bericht äöber meine Kulturen niederer Algen auf Nährgelatine. Cen- tralblatt fär Bakteriologie und Parasitenkunde. Bd. 13, Jena 1893. — — Chlorella variegata, ein bunter Mikrobe. Recueil des traveaux bo- taniques Neerlandais, 1904. BRANDT, K., Uber die morphologische und physiologische Bedeutung des Chlorophylls bei Thieren. Archiv fär Anatomie und Physiologie. Jahrg. 1882. Physiologie. 2 Artikel. Mitteil. aus der zool. Station zu Neapel. IV. Leip- zig 1883. CHICK, H.,, A Study of a Unicellular Green Alga, occurring in Polluted Water, with especial Reference to its Nitrogenous Metabolism. Pro- ceedings of the Roval Society of London. vol. LXXTI, 1903. DANGEARD, P. A., Les zoochlorelles du Paramccium bursaria. Le Bo- - taniste. 7 sér. Poitiers 1900. DELAGE et HÉROUARD, Traité de Zoologie concrete Tome II, 1re Partie, Paris 1899. ENTZ, G., Ueber die Natur der »Chlorophyllkörperchen> niederer Tiere. Biol. Centralblatt 1. 1881. — — Das Konsortialverhältniss von Algen und Tieren. Biol. Central- blatt 2. 1882. FAMINTZIN, Å., Beitrag zur Symbiose von Algen und Thieren. Mémoires de PFAcadémie impériale des sciences de St. Pétersbourg. VWVII sér. 4 Väs eran Fo von GRAFF, L. Die Organisation der Turbellaria acoela. Mit einem An- hang öber den Bau und die Bedeutung der Chlorophyllzellen von Convoluta Roscoffensis von G. HABERLANDT. Leipzig 1891. Svensk Botanisk Tidskrift. 4 50 GRINTZESCO, J., Contribution å F'€étude des Protococcacées. — Chlorella vulgaris Beyer. Revue générale de Botanique. T. 15. Paris 1903. HAMANN, O., Zur Entstehung und Entwicklung der gränen Zellen bei Hydra. Zeitschrift för wiss. Zoologie Bd. 37. Leipzig 1882. KLEINENBERG, N., Hydra. Eine anatomisch-entwicklungsgeschichtliche Untersuchung. Leipzig 1872. OLTMANNS, FR., Morphologie und Biologie der Algen. I, II. Jena 1904—05. PICTET, C., Étude sur les Hydraires de la baie d'Amboine. Rev. Suisse (de £00L T- 1893 WEBER VAN BOSSE, A., Études sur les algues de V'Archipel Malaisien. Annales du Jardin botanique de Buitenzorg VIII, Leide 1890. BIGENARTIGE; REIN FLORALE SPROSSE BEI ZWEI SCHWEDISCHEN ARTEMISIA-ARTEN VON NILS SYLVÉN. Es döärfte jedermann hekannt sein, dass vor allem unsere schwe- dischen Spätsommer-Pflanzen oft im Herbst ein zweites oder wieder- holtes Blähen: >Refloration> (vergl. meinen Aufsatz >Om refloration eller omblomning>. Botaniska Notiser. Lund 1906. S. 63) aufweisen. Fär diese Refloration bilden sich gewöhnlich im Herbste besondere Sprosse aus fröher sterilen Axillen aus. Diese Sprosse sind in der Regel vegetativ-floral, zuweilen mit einem im Verhältnis zu der ge- wöhnlich unbedeutenden Grösse des Sprosses relativ stark ausge- bildeten vegetativen Teil versehen, nicht selten bleiben sie sogar rein vegetativ, da die Ausbildung ihrer Bläten oft vor dem Winter nicht mehr bewältigt wird. Aber es giebt auch rein oder so gut wie rein florale Reflorationssprosse. Hier möchte ich eine Art von eigen- artigen, Reflorationsspross-ähnlichen, rein floralen Sprossen bei zwei schwedischen Artemisia-Arten, A. maritima L. und A. laciniata WiLLD., etwas näher besprechen. Die meisten von unseren Artemisia-Arten sind Nachsommer-Pflanzen oder vielleicht sogar Herbst-Pflanzen.' Als solche finden sie nur selten Gelegenheit zur Refloration im eigentlichen Sinne. Die einzige Artemisia-Art, die ich einigermassen typische Reflorationssprosse habe treiben sehen, ist A. vulgaris L., von welcher ich reflorierende Ex- emplare bei Upsala (”'/, 1904) gesammelt habe.” Die Reflorations- sprosse derselben waren unten blätterreich, rosettenförmig, oben !Vergl. in diesem Zusammenhang die Äusserung WITTROCKS in seinem Vortrage >»Om höstväxter». Föredrag på Kgl. Vetenskaps-Akademiens högtidsdag den 30 mars 1901. Stockholm 1901. (Nya Dagligt Allehandas Tidnings-Aktiebolags tryckeri.) S. 9: viele Artemisia-Arten- Spaniens typische Herbst-Pflanzen, S. 14: Artemisia maritima in Schweden eine Nachsommer-Pflanze. ” Vergl. meinen oben zitierten Aufsatz »Om refloration etc.» S. 74—75, 52 schwach gestreckt, bei der Einsammlung in beginnender Bläte; sie gingen von den Axillen der mittleren und der unteren, gewöhnlich schon verwelkten Laubblätter aus. Im vorigen Herbst suchte ich im Bergianischen Garten vergeblich nach reflorierenden Exemplaren von Artemisia vulgaris. Fig. ib Artemisia maritima L. var. suffruticosa HN. Die dort vorgefundenen Exemplare hatten so spät wie Ende Okto- ber nur rein vegeta- tive, rosettenförmige Laubsprosse oder sie sind »mit runder oder spaltförmiger Öff- nung> versehen.' Da sich die könst- lichen Sphaeropsideen-Gattungen hauptsächlich auf die Beschaffen- heit der Konidien gränden und ausserdem der Bau und der Öff- nungsmechanismus der Pykniden in vielen Fällen noch wenig unter- sucht sind, kann es nicht Wunder nehmen, dass zu derselben Gattung sowohl Formen mit als auch solche Fig. 1. Zwei Pykniden von Discosia Artocreas Z auf Populus tremula 2/5 ohne Muändung gebracht werden. Dies gilt z. B. auch von der Gat- tung Discosia, deren Hauptcharakter öbrigens darin besteht, dass die länglichen, mehrzelligen Konidien beidendig mit einer Borste ver- sehen sind. Die häufigste und bekannteste Art der Gattung Discosia, die in SACCARDOS Sylloge III 19 Arten umfasst, därfte Discosia Artocreas (TopE) FRIES sein. Nach den Angaben der mykologischen Litteratur SG. LINDAU, in Engl:Pranti, Nat Pflanzenfana. I: ho, pr330s d1 . . . es . 1 . . . besitzt dieselbe eine Mändungspapille, und ein Blick auf Fig. 1, welche die Pykniden von Discosia Artocreas in 20facher Vergrös- serung wiedergibt, scheint ja auch diese Behauptung nur zu be- stätigen. Aber an döännen, senkrecht zum Substrate durch die Pyknide gelegten Schnitten fand ich wider Erwarten, dass es sich tat- sächlich ganz anders verhält. Diese sog. Män- dungspapille ist faktisch die Spitze einer sterilen Hyphensäules die die Pyknide vom Boden bis zum Dache durchzieht. Das schildförmige Dach hängt mit der Spitze der Säule zusam- men, die von dem ringförmigen, von Konidien erfällten Pyknidenraum umgeben ist. Discosia Artocreas mit entwickelten Pykniden habe ich in Schweden an modernden Blättern der Espe, des Ahorns und der Birke bei Up- sala (Slottsbacken) und auf derartigen Blättern der Buche bei Skäralid in Skåne gefunden. Als Substrat derselben werden die Blätter der verschiedensten Bäume, Sträucher und Kräuter angegeben. SACCARDO, 1. c., zählt 26 verschie- dene Gattungen auf, worunter sogar Pteris und Ranunculus. Ob alle diese auf so verschiede- nen Substraten lebenden Individuen tatsäch- lich zu derselben plurivoren Art gehören, lässt sich nur durch Kulturversuche und ge- naue morphologische Vergleichung eines hin- länglichen Materials entscheiden. Im Anschlusse hieran möchte ich noch erwähnen, dass ich nicht nur auf verschiedenen Substraten, son- dern auch auf demselben Blatte beträchtliche Unterschiede der Grösse der Pykniden sowie auch Unterschiede in der Gestalt und Grösse der Konidien der an der Espe und der am Ahorn lebenden Form gefunden habe. Die reifen Pykniden findet man im Fräh- !' peritheciis ... mox circa ostiolum punctiforme de- pressis: Sacc. Syll. III p. 653. — Fruchtgehäuse bald um die punktförmige Mändung niedergedräöckt: ALLESCHER in RaABENH., Kryptog.-Flora I :7, p. 377. Fig. 2. Discosia Artocreas. Vertikaler Durchschnitt einer Pyknide, die Mittel- säule zeigend. /,. 58 jahr. Sie entwickeln sich in dem modernden Blatte unter der Kuti- kula und bleiben dauernd von derselben bedeckt. Der ringförmige Pyknidenraum wölbt sich, offenbar wegen des Druckes der darin eingeschlossenen immer zahlreichern Konidien, so dass um den einer 2 Mändungspapille ähnlichen Scheitel der 2 ( sterilen Hyphensäule eine Einsenkung ent- AA | steht. In diesem Stadium ist die Pyknide | VR . glattund glänzend schwarz. Später sehrumpft | ( / V sie immer mehr ein und wird runzelig- G CA SK | gefaltet. Erst durch Zerfallen des schild- CM SÅ | förmigen Daches därften die Konidien frei RÖRA SN / werden. Der flache Boden der Pyknide ist aus 3—4 Schichten von ungefähr isodiametri- schen, braunen Zellen gebildet. Von diesem Boden erhebt sich in der Mitte jene Hyphensäule, deren Zellen im untern Teile isodiametrisch, aber im obern Teile mehr in der Säulenrichtung gestreckt sind. Unter der Kutikula besteht das Dach aus einer einfachen Schicht isodiametrischer Zellen (Fig. 2). Nur aus dem Boden der Pyknide spriessen die Konidien an der Spitze ihrer sehr zarten, spärlich septierten Konidienträger hervor. Fig. 3. Discosia Artocreas. Konidien. 1000/,. Fig. 5—11. Discosia Artoereas. Konidien im hängenden Tropfen Pflaumendekokt, 5—6 vor der Keimung, 7—9 in typiseher Weise auskeimend, 9—11 mit anormaler Keimung. S00f57 Letztere sind von recht verschiedener Länge, so dass man festsitz- ende, völlig ausgebildete Konidien in recht verschiedenen Höhen findet, was durch Raumgrände bedingt sein därfte. Die Konidien (Fig. 3) sind schwach gelblich gefärbt, wärstchen- förmig, immer 4zellig; die zweitoberste Zelle ist konstant grösser als die drei andern. Welches Ende einer Konidie das oberste oder 59 das unterste ist, lässt sich immer leicht entscheiden, auch wenn sie abgefallen ist. Das untere Ende, mit dem die Konidie am Träger sitzt, ist nämlich gerade abgeschnitten, das obere dagegen stumpf zugespitzt. Fig. 12 zeigt das Anschwellen der Trägerspitze zur Konidie, die sich schliesslich abschnärt, indem sich an der Grenze der Konidie und des sehr schmalen Trägers eine Querwand bildet. Erst wenn die drei Querwände der Konidie schon angelegt sind, beginnen die beiden Borsten sich durch Ausbuchten der Endzellen der Konidien zu entwickeln. Die Borsten sind endständig, aber gegen die konkave Seite der Konidie geröckt. Jede Borste erreicht etwa die Länge des Konidienkörpers. Obgleich die Konidien tuber ein Jahr trocken im | V Herbar gelegen hatten, war es sehr leicht, die- | selben in Pflaumendekokt im hängenden Tropfen zum Keimen zu bringen. Die Keimung geht sehr regelmässig von statten, Y und zwar bei jeder Konidie in derselben Weise. | Die ganze Konidie schwillt an und hat schliess- | lich mehr als die doppelte Grösse erreicht. In 99 Fällen von 100 sendet die zweitoberste Zelle, die, wie oben erwähnt, grösser als die äbrigen ist, an der konvexen Konidienseite einen Keimschlauch aus. Diese Keimhyphe verzweigt sich bald und Discosia Artocreas. "12. Entstehung der Konidien. 13. 6-zellige Konidie aus einer Kultur auf. Pflaumen- FS DL AR RE TAC lekoktgelatine. 2/,. 5-= 0" "ZE18e0- WELL KORIUICR, 2) 5 SSA SST wird septiert. Fig. vor dem Keimen, Fig. 7—8, in derselben Vergrösserung, zwei in der obenerwähnten charakteristiscehen Weise ausgekeimte Konidien. Fig. 9—11 zeigen einige anormale und sehr seltene Keimungsmodi. In Fig. 9 hat die oberste Zelle einen Keimschlauch in der Längs- richtung der Konidie ausgesandt, während die grosse zweitoberste Zelle keinen Keimschlauch bildet. In Fig. 10 haben die beiden mitt- leren Zellen ausgekeimt, in Fig. 11 sendet die grosse zweitoberste Zelle der Konidie zwei Keimschläuche aus. Die so zum Keimen gebrachten Konidien liessen sich auf festem Nährboden (Pflanzendekoktgelatine) leicht weiterentwickeln. Es ent- standen jedoch, trotz der langwierigen Kultur, keine Pykniden. Es trat nur ein anfangs schneeweisser, dann an der Basis schwarz- brauner Hyphenfilz hervor, an dessen freien Hyphenenden die fär die Pykniden charakteristiscehen Konidien entstanden. Nicht selten aber fanden sich Konidien, deren Gestalt von der gewöhnlichen 60 abwich. Fig. 13 stellt eine Konidie von 6 Zellen dar, von denen die beiden untersten länglich und hyphenähnlich waren. Die beiden Borsten waren auch bei dieser Konidie normal entwickelt. Nur durch den Platz der untern Borste war es möeglich, die Grenze zwischen der Konidie und der Hyphe festzustellen. BLOMMOR OCH INSEKTER PÅ SKABBHOLMEN I ROSLAGEN SOMMAREN 1901. NÅGRA IAKTTAGELSER AF CARL SKOTTSBERG. Mit deutscehem Resumé. Den undersökning, hvars resultat framläggas i föreliggande upp- sats, utförde jag sommaren 1901 å den lilla ön Skabbholmen,' tillhörande Lidö och belägen i Vätö socken i Roslagens skärgård (Uppland). Det var min önskan att få undersöka ett väl begränsadt, blomrikt område, helst af ringa utsträckning, och af min vän do- centen dr. HENRIK HESSELMAN föranleddes jag att välja nämnda Öö, som i berörda hänseende knappast lämnade något öfrigt att önska, och där HESSELMAN utfört fleråriga biologiska studier. Jag vill här till honom uttala ett hjärtligt tack för den sommarens arbeten och i allo angenäma samvaro samt för hans vänlighet att till mitt för- fogande ställa en del observationer, som han efter min afresa gjorde. Äfven får jag rikta ett vördsamt tack till K. Svenska Vetenskapsaka- demien samt Botaniska Sällskapet i Stockholm, hvilka genom rese- anslag möjliggjorde mina studier. "Min ursprungliga plan gällde en såvidt möjligt allsidig blombio- logisk undersökning, som skulle ha tagit flera somrar i anspråk. Arbetenå 1901 kunde tyvärr icke igångsättas förrän 1 början af Juni, och redan i början af Augusti måste jag lämna Skabbholmen; denna uppenbara olägenhet beräknade jag att under kommande sommar kunna afhjälpa. Redan under sommarens lopp måste jag emeller- tid högst väsentligen förändra mina planer, enär jag engagerades som botanist åt den svenska antarktiska expedition, som i Oktober samma år utgick. Jag sökte därför genast att så mycket som möj- ligt begränsa mina undersökningar å Skabbholmen. Den varma och torra sommaren 1901 visade en utomordentlig rikedom på insekter; jag kan icke påminna mig att någonsin ha ' Ytan ungefär 21 hektar. 62 sett sådana massor af dagfjärilar som det året på Skabbholmen. Jag inskränkte därför min undersökning till förnämligast en studie öfver dagfjärilarnas uppträdande, med afsikt att utröna deras be- tydelse för korspollinationen och i detta hänseende jämföra dem med humlorna. Utan att förut äga kännedom om ROBERTSONS bekanta arbete (The philosophy of Flower Seasons etc., Amer. Naturalist. XXIX, 1895) hade jag kommit på den tanken, att det borde finnas en viss parallelism mellan de biologiska blomtypernas uppträdande och uppträdandet af de insektgrupper, som gifvit dem deras respektive namn, så att t. ex. humlorna borde uppträda som talrikast under den tid, då ett flertal >humleblommande> växter stode i sitt flor. Den allmänna regel, som ROBERTSON uttalat och som LoEw nyligen bekräftat (Der Blumenbesuch der Insekten im Wechsel der Jahres- zeit, Verh. Bot. Vereins Prov. Brandenb. 47, 1905) synes mig gälla äfven hos oss. Då jag aldrig fick fullfölja min undersökning vill jag emellertid icke, såsom nyssnämnda författare, lämna någon sta- tistisk utredning af saken — jag har långt ifrån kunnat medtaga alla arter. Det lilla material jag samlat kan därför endast ge en skissartad bild. Utom denna mera generella fråga har jag sökt vinna klarhet i, huruvida vissa genom sitt blomningsfenomen do- minerande arter åtföljas af genom sin talrikhet dominerande fjärilar, som kunna utföra korspollinering å dem. Åtminstone i ett par fall har jag vunnit positivt resultat. Oaktadt min undersökning visar stora luckor och i flera punkter långt ifrån tillfredsställer mig, har jag dock velat publicera den. Det är nämligen numera uteslutet att jag skulle kunna på samma ställe återupptaga mina studier. Äfven om dessa ej ha något större intresse i den form de nu visa sig, kanske de dock kunna ge någon botaniker anledning till en undersökning af liknande art, hvilken, om den blefve fullföljd, enligt min öfvertygelse skulle kunna bli af vikt. I föreliggande uppsats har jag äfven medtagit smärre notiser och observationer, som icke ha någon betydelse för frågan om det pe- riodiska uppträdandet af blommor och insekter. 63 1. Särskilda anteckningar. Chrysanthemum leucanthemum L.' Blomning ??/.—början af Aug. Under Juli hörde den till en af de mera dominerande arterna. Besökare: Polyommatus virgaurece sågs i stora skaror besöka Chrysanthemum, särskildt 10—20 Juli, då den stod i sitt högsta flor; Anthrocera lonicer&e (1 blst. 13/2); Mordella aculeata (1 ?/;); Leptura sp. (1 13/.). Achillea millefolium IL. Blomning "/,—?"/s. Uppträder i många samhällen och är fläckvis ganska dominerande. Besökare: Polyommatus virgaurece var Achil- leas specielle besökare; den var ytterst allmän å Skabbholmen och sågs ständigt kring Achillea. Såsom ett exempel kan nämnas att jag ?3/. antecknade i ett visst ögonblick 12 individ å hvar sitt stånd och följande dag på samma sätt 15; Lyczena semiargus (1 blst. ?9/-), Gonepteryx rhamni (1 3!/-) Cenonympha pampbhilus (1 ?7/;, 2/), Anthrocera lonicer&e (1 13/-) Procris statices (1 ?2/-); Coleoptera: obe- kant art (1 2?2/-), Diptera: pollensamlande (1 5/;, 129/.). Tanacetum vulgare L. Började blomma i slutet af Juli och början af Augusti. Starkt i aftagande ?7/,. Besökare: Polyommatus virgaure& (3 blst. ?/, ”) talr. bist. 12/., ?8/.), Vanessa urticze (!?/,). Åster tripolium IL. Blomning Juli Augusti. Besökare: Diptera: pollensamlande (1 bist. 22/,). Solidago virgaurea L. Började blomma ??—-27/-. Utgjorde säkerligen den mest i ögonen fallande Augustiväxten; ännu ?/, funnen blommande. Besökare: Äfven för denna växt räcker Polyommatus virgaurece till; den är ju också uppkallad efter densamma och lägger sina ägg på dess blad; mycket talrika besök ?7/.-, 31/-, ?7/.; Lycena amanda (1 blst. 30/.), L. astrarche (1 korg ?9/;), Erebia ligea (1 do. 3!/.); Bombus sp. (2/,); Diptera (27/). Centaurea jacea L. Började blomma ”/-: 1 full blom i midten af Juli: starkt i aftagande ' Nomenklaturen i enlighet med Neuman och Alfvengren, Sveriges Flora, Lund 1901. > Betyder att 1 ind. af Anthrocera besökte 1 blomställning af Chrysanthemum, o. s. v. > Betyder att 1 ind. af Polyommatus besökte 3 blomställningar af Tanaretum o. s. v- 64 27/3, men funnen blommande ännu '”/,. Dominerande och synnerligen mycket besökt. Besökare: Bombus lapidarius och terrestris, allmänt iakttagna 20/.—3!/-, tidigare visserligen icke sällsynta, men dockiringare antal; Bombus sp. (2/5). Hesperia comma (1 bist. 21/,, 2 22/,, 1 ?5/,, 5 ?7/,, 430/., 231/,), Erebia ligea (22?2/;, 225/,, 228/,, 131/-) Argynnis adippe (1 27/,, 1 ?3/,, 139/,), Pieris napi (1 ?9/,, 1 ?2/;), Argynnis ino (3 ?2/,), Aphan- topus hyperanthus (1239/;); Gonepteryx rhamni (1?3/;), Lycaena argy- 2 rognomon (1 ?2/.), Pieris brassicee (12?7/,), Polyommatus virgaureze i (1?7/,), Procris statices (1 ?3/,, 1 ?4/,), Anthrocera lonicerze (1 ?4/,, 1?7/,). Cirsium lanceolatum (L.) ScoPr. Blommande under Juli månad. Besökare: Bombus sp. (1 blst. 26/,); Coleoptera: Leptura sp. (1 blst. ?5/,). Cirsium palustre (L.) ScoP. Började blomma de sista dagarna af Juni; i aftagande i början af Augusti. Allmän och ganska dominerande på fuktiga ängar, hvilka dock på Skabbholmen inta en obetydlig areal. Besökare: Hesperia comma (1 blist. ?8/,, 21/), Anthrocera lonicer&e (1 2/7, 1 ?8/.); Bombus: sp. (1 2/,, 2 ?2/,, 3 ?3/,, 5214, 123/); Diptere CT: Cirsium heterophyllum (L.) ALL. Den 1--4 Juli slog här och där en blomställning ut, några dagar senare stod den i full blom. Den 3!/, var blomningen slut; jag fann då äfven mogna frukter. Förutom pollensamlande flugor, som mycket allmänt infunno sig, iakttogos följande besökare: Bombus lapidarius och ' terrestris (2), allmänna; Apis mellifica (5/7 CfeaG 21/,); Argynnis adippe (1 blist. !2/,, 13/,, 29/,, ?5/;, 2 31/.); Gonepteryx rhamni (1 2/., ?6/,; 2 23/5 27/), Pieris napi (5 18/7) "Hesperis comma (2 21/-); Erebia ligea (1 ?7/-), Anthrocera lonicerce (mellan !?/, och ?5/, mycket ofta antecknad), Procris statices (1 bist. 1/,; 12/7, 1 20/-); Cetonia aurata (2 12/,). : Sannolikt är det en annan humle-art än B. terrestris som åsyftas, ty denna skulle väl knappt nå det 15 mm. långa rörets botten. Ej heller alla fjärilar äro lämpade för denna art; säkra pollinerare torde vara Pieris napi, Erebia ligea, Anthrocera lonicera, Procris statices. På de lokaler där C. heterophyllum förekommer, är den under högsommaren en briljant företeelse. Cirsium arvense (L.) ScoP. Blommade !/,—/s. Besökare: Polyommatus virgaureze (3 blst. 27/1). Leontodon autumnale IL. 65 Blomning midten af Juli —Sept. Besökare: Polyommatus vir- gaure& (1 blst. 21/5), Pieris napi (1 ?5/,). Hypocheris maculata L. Började blomma ??/,; starkt i aftagande ??/-; mogna frukter sam- lades 3!/.. I början af Juli iakttogs, att korgarna slöto sig vid 6-tiden på aftonen och åter öppnades vid 8-tiden på morgonen. Besökare: pollensamlande och -ätande flugor mycket allmänna: Anthrocera lonicer& (1 blst. !1/-, 1 2/). Hieracium pilosella IL. Blomning senare delen af Juni, Juli. Besökare: flugor talrika, kex. 2/, 1 samma ögonblick 27 st. å hvar sin af 27 bist. Hieracium murorum. LL. s. 1. Blommade hela Juli månad. Besökare: Diptera, talrika; Bom- bus terrestris (1 blst. ?!/;), Polyommatus virgaurexr (1 ?5/-), Erebia ligea (127/-), mätarefjäril (1 ?7/,). Campanula rotundifolia L. Blomningen började 215/-.; funnen blommande ännu !?/,. Besö- kare: Bombus lapidarius 3 (1 bla ?2/; Lidö, 3 ?3/,, 439/-, 430/-); B. ter- restris 3 (6 ?9/-); 2 Bombusarter ("7/)). Campanula persicefolia L. Blomning Juli—slutet af Aug. Besökare: Bombus lapidarius 3 (åtsk. bir 27/.). Valeriana officinalis IL. Blommade '?/.—början af Aug. Besökare: Diptera, talr. (?/;, "/;); Aphantopus hyperanthus (1 ?2/., 1 ?2/.). Lonicera xylosteum L. Blomning !9/. sparsam, 13/, rätt allmän; slut 39/,. Rikligt med frukt: "y- Besökare: Bombus. sp. 3 (11 bDlFrGa 2 buskar "/J: Galium boreale L. Blomning !/.—/s. Besökare: Anthrocera lonicere (1 bla ?9/-). Galium verum L. Blomning slutet af Juli—slutet af Aug. Besökare: Erebia ligea (1 bist. ?7/,, 1 39/-), Pieris brassiez&e (1 3/.). Plantago lanceolata L. Blomning Juni början af Juli. Den ?!/- samlades mogna fruk- ter. Besökare: Diptera (talrika blst. ??/;). Svensk Botanisk Tidskrift. 5 66 Linaria vulgaris (EJ Midi Blomning slutet af Juli —Aug. Besökare: Bombus sp. 3 (4 blr 3/,); 3 Bombus. sp. (talr. bir > Euphrasia tenuis (BRENN.) WETTST. I full blom !6/.. Slut före !/,. — Homogam eller svagt proteran- drisk. Själfpollinering ganska lätt inträdande. Euphrasia bottnica KiHLM. Blomning 13/.—?9/-. Fröna spridda ??/;. Blommor små och oan- senliga. Själfpollinering nästan oundviklig. Pedicularis palustris L. Blomning !”/.—början af Juli. H. o. d. efterblomning. Besökare: Bombus lapidarius (2 blir 24/). Melampyrum nemorosum L. Började blomma !9/.; den !?/, ännu vid full vigör; i allmänhet afblommad !/g, men enstaka blommande ännu 19/,. En albinos- form med alldeles hvita högblad oeh ljus grönska, men med blom- mor normalt färgade, observerades. Besökare: talrika humlor, Bom- bus lapidarius 3 (2/;, ?1/.), B. terrestris 3 (!2/,, ?!/,, ?7/,); Gonepteryx rhamni, I och 9 (åtsk. blir ?7/;); enligt framställningen hos KNUTH voro dessa senare besök förmodligen resultatlösa (II: 2. p. 180). Melampyrum pratense L. Blomning ?!/,.—/s. Besökare: Bombus lapidarius 3 (3 blr ?/; Lidö). Origanum vulgare IL. Blomning senare hälften af Juli—Aug. En af de mera framträ- dande sensommarväxterna och mycket uppmärksammad af insekter. Besökare: Bombus-arter, allmänna; Polyommatus virgaurec i stor mängd ?2/., 25/, 28; Aphantopus hyperanthus (1 bist. 25/5 105 1 27/7, 12/-), en matarfjanl (17/0). i Clinopodium vulgare L. Blominingt > a/s Stachys palustris L. Blomning ?7/,—/g. Besökare: Bombus terrestris 3 (2 blir 27/)). Gentiana campestris L. a& suecica MURB. Blomning ?2/. (ett individ sedt) —!5/,. Trientalis europea L. Blomning Juni— början af Juli. 67 Glaux maritima L. Blomning Juni början af Juli. Fläckvis dominerande i strand- formationen. Enligt KnuTtH (Blätenbiol. II: 2, p. 375) homogam och autogam, enligt FRANCKE (KNUTHS Blätenbiol. II: 2, p. 376) prote- randrisk. På Skabbholmen var den svagt, men tydligt proterogyn. Då blomman öppnar sig, äro märkespapillerna utvecklade, men ståndarna ännu kortare än stiftet och omogna; de tillväxa emellertid snart, nå ungefär märkets höjd och öppna sina knappar. Primula officinalis L. Blomningen började ungefär !/-; den ?/; stod växten ännu i full blom; 15/. blomning starkt i aftagande, '5/; nästan slut. Kronans storlek hos den i de vttre skären förekommande Pri- mula officinalis öfverträffar alldeles säkert storleken hos den som växer inne i landet, ehuru jag tyvärr icke med tabeller kan be- visa detta mitt påstående. HESSELMAN hade i förväg gjort mig upp- märksam på förhållandet i fråga; detta hade dock varit obehöfligt, ty skillnaden är så tydlig, att den frapperar hvarje besökare. " För att utröna storleksvariationen å Skabbholmen mätte jag ett stort antal blommor, dels oberoende af den blomställning de till- hörde, dels hvarje axel för sig. Resultatet är framställdt i nedan- stående tvenne tabeller. Tab I. Kronbrämets | diameter i mm. | FSA FST Va FIBA Ba TO Antalblrmeddettatal 1 3 18 31 75 82 165 149 8& 2 2 2 Af 634 undersökta blommor, tillhörande 90 axlar, hade alltså 165 en diameter af 15 mm., där alltså den på det hela taget regelrätta kurvans topp-punkt är belägen. Storleksmedeltalet är 14.97 mm. Tab IE Gruppering i storleksklasser af 90 undersökta axlar. Diam.-medeltal Å i mm. för kronbrä- ; 11—12 12—13 13—14 14—135 15—16 16—17 17—18 met pr individ | Antal individer | E 2 2 28 2 med detta tal |) 7 2 - Sr - . Tydligt framgår häraf, att hvarje blomställning tillhör en viss storlekstyp, och att icke det medeltal, som fåtts af hela antalet utan 68 hänsyn till axeln undersökta blommor, gäller såsom medeltal äfven för de enskilda blomställningarna. Kurvans topp i tab. II är ännu mera förskjuten åt höger än i tab. I, hvilket förhållande förklaras af den första tabellens utseende. Enligt KIRCHNER och ScHULTZ (se KnNuTHS Blätenbiol. II: 2, p. 310) skall kronbrämet hos den mikrostyla formen vara något mindre än hos den makrostyla. Af de 90 undersökta blomställningarna voro 47 makrostyla, 42 mikrostyla och en blandad. Tyvärr kan jag icke återfinna den anteckning jag gjorde om förhållandet mellan brämstorlek och heterostyli. Vid ett par tillfällen fann jag blommor med kort kronpip, icke nående öfver fodret och med det lilla brämet inneslutet mellan fodertänderna; ståndarknappar och märke stodo på samma höjd. Dessa blommor sutto i det inre af blomställningar och hade väl på tidigt stadium af de omkringsittande blommorna hämmats i sin utveckling. Inblandade i för öfrigt normala blomställningar ha rena hanblommor iakttagits, med förkrympt pistill. Brämet är plattare, mera utbredt. Färgen varierar mellan svafvelgult (vanligast) och höggult, med någon dragning åt brandgult. De röda fläc- karna framträda mycket olika starkt, än som smala, något spolformiga strimmor, än breda, så att de nästan flyta ihop till en röd ring. Skärgårdsformens systematiska värde kan jag icke utan odlingar bedöma. Naturförhållandena i skärgården äro i mycket olika dem inuti landet, utvecklingen på våren som bekant betydligt senare. Det är ju ingen omöjlighet att särskilda raser af växter kunna påträffas här. Utbredd som den storblommiga Primula officinalis är i Ros- lagsskärgården, torde den kanske vara en skärgårdsras. DÅ grund af min alltför sena ankomst till Skabbholmen har jag inga insektbesök antecknade för Primula officinalis. Såsom frukt- barhetstabellen längre fram visar, besöktes den mycket under sin egentliga blomningstid. Primula farinosa IL. Började blomma i slutet af Maj; i full blom ”/g. Afblommad om- kn 4 Enligt HERMANN MÖLLER (Alpenbl.' Pp: 364—365) kan man i Mellan- europa urskilja tvenne >blombiologiska” former af denna växt, en alpin form, som han undersökt i Alperna, och en låglandsform, som han undersökt från Pommern. Den förra skulle ha trängre ! Alpenblumen o. s. v. Leipzig 1881. 69 ingång till pipen och vara tillpassad för dagfjärilar, den senare med sin vidare mynning mera för humlor och bin. Reducerade till mm. få vi följande medeltal af MÖLLERS mätningar: | makrostyl 0.81 FR | makrostyl 1.27 Alpin form... | mikrostyl 0.86 FRE ERr | mikrostyl 1.19 Det föll mig in att se efter huru saken förhöll sig på Skabb- holmen, om vi där skulle finna MÖLLERS humle- och fjärilform. At 28' undersökta makrostyla var minimum 0.9 mm. maximum 1.1: medeltalet 0.997 eller lämpligen 1 mm.; af 536 undersökta mikrostyla var minimum 1 mm., maximum 1.4 och medeltalet 1.1 mm. Den Primula farinosa, som förekommer på Skabbholmen, står alltså midt emellan formerna hos MÖLLER, hvilkens undersökning nog behöfde göras om på större material. Besökare: Pieris brassice /(talr. blst. 10/.), Argynnis selene (1 bla 12/. Lidö), Ceenonympha pamphilus (1 13/.), Melitea cinxia (1 bist. 15/,). Calluna vulgaris L. Började blomma ?7/-; i blom ännu !?/,. Dominerade å de fläckar, Harrden förekom. Besökare: Bombus; sp: 2 (tält. bl. 29/5; "0/7 t2/05 20 om ETS) (RAR == /s, ?8/3, 2/,—?/,); Lepidoptera: Polyommatus virgaure& (åtsk. blr 7/-, ?8/-), Lycxena argyrognomon (åtsk. blir ?'/,). LE Pimpinella saxifraga IL. 28—39 Juli antecknades börjande blomning. Besökare: Diptera ubist 305) Angelica silvestris L. Blomning !3/.—/s. Besökare: Diptera allmänt; Bombus terres- tris 8 (27/;); Erebia ligea (27/,). Heracleum spondylium L." sibiricum L. Blommade ””/.—början af Aug. Besökare: det fullkomligt vimlar af flugor å denna växt; den ?/; antecknade jag, att på en blst. sam- tidigt sutto 27 flugor, på en annan 15; dessa senare bortskrämdes, men efter ett par minuter sutto 6 där igen, om de samma eller andra kunde jag ju icke åtaga mig att afgöra. Den ”/- räknade jag å en blst. 20, å en annan 235 flugor. Laserpitium latifolium IL. Blomning ?/,—”!/-. Besökare: Diptera allmänt; Mordella aculeata (1 blst. 13/,). ! Antalet undersökta blommor är för litet; anmärkas må dock, att MÖLLER drog sina ständigt citerade slutsatser ur ett ännu mindre material, 9—11 blir 70 Anthriscus silvestris (L.) HOFFM. Blomning omkr. !/.—början af Juli. Riklig fruktsättning. Besökare: talrika Diptera. Epilobium angustifolium IL. Blomning omkr. !5/,.—/g. Besökare: Bombus sp. (23 blir ?9/,). Lythrum salicaria IL. Blommade !9/-—-slutet af Aug. Hörde till högsommarens mera do- minerande växter. Besökare: Bombus-arterna voro de flitigaste be- sökarna af Lythrum och förekommo allmänt. Mera undantagsvis såg jag fjärilar: Hesperia sylvanus (2 bir 1$/,), Pieris napi (1 bla 25/,), Lyczna argyrognomon (1 ?5/,), L. astrarche (1 ?7/;), Polyommatus virgaure&e (1 ?5/.,), Gonepteryx rhamni (1 ?7/,). Hypericum quadrangulum L. Blommade /.—början af Aug. Besökare: Bombus lapidarius 8 (1 bist. 2!/,, 1 21/;, 1 21/,, 1 23/,). Humlornas besök bestå i ett has- tigt, men intensivt pollensamlande; på ett par sekunder ha de farit öfver en blomma. Geranium sanguineum L. Började blomma !5/., i full blom ?9/,, efter midten af Juli i af- tagande och i allmänhet slut ?5/,. Jag fann af denna växt tvenne blomformer, tvåkönade och hon- blommor, jämte öfvergångsformer emellan dem. På Skabbholmen var könsfördelningen af samma art som uppgifvits från andra håll (se Knuts Blätenbiol. II: 1, p. 231); växten var gynomonoik eller vanligare gynodioik. Hos den gynomonoika formen äro de tvåkönade blommorna ofta något defekta med hänsyn till antalet ståndare, så att hos denna alla öfvergångar mellan rena 9 och rena 3 kunna finnas. Honblommorna äro i allmänhet något mindre än de två- könade; dock är skillnaden ej så betydlig som hos G. silvaticum. De tvåkönade blommorna voro ganska starkt proterandriska. Dock hade vanligen icke alla antererna förlorat sitt pollen, när märkena utbredde sig. Så kunde också hos G. silvaticum ofta vara fallet, men blef af betydelse endast hos den förra, som har betyd- ligt kortare och mindre utböjda ståndarsträngar än den sistnämnda. På grund häraf inträffar ofta, att, sedan märkena blifvit fullt ut- bredda, anterer, ännu innehållande pollen, stå emellan och på all- deles samma nivå som märkena, hvarvid själfpollinering bör kunna äga rum. För öfrigt kan i detta sammanhang nämnas att ståndarna icke alltid utvecklade sig i samma ordning. Ibland följde de hyllets 71 utveckling, så att de, som först blottades, hastigt mognade, obero- ende af, om de tillhörde yttre eller inre kransen; ibland åter ut- vecklades de, sedan blomman slagit ut, ungefär samtidigt, under det att i andra fall en betydande skillnad uppstod mellan de båda kransarna, såsom det i allmänhet blifvit beskrifvet. Att de inre i så fall utveckla sig först beror utan tvifvel på att de bilda den ur organogenetisk synpunkt yttre kransen. Besökare: Lycena eumedon besökte under Juni såväl G. silva- ticum som sanguineum; den senare var ganska allmän, men icke så dominerande som silvaticum; särskildt fick den längre fram i Juli svåra konkurrenter. Då G. silvaticum blommat slut, öfverflyt- tade L. eumedon hela sitt intresse på G. sanguineum, men var nu mindre talrik än förut; dess filygtid slutade omkr. ?3/-, samtidigt med att Geranium afslutade sin blomning. Öfriga fjärilar: Argynnis kelene (14 bla fy 21 fi 26/;): Vanessa urtice (2 20/5, $39/0), Lycena argyrognomon (1 19/,, 1 !/., 1 !3/-), Melitea cinxia (1 23/,, 1 ?5/;), Pieris napi (1 ?/;), Lycena semiargus (1 /;), Hesperia syl- vanus (1 1/) Procris statices (1 ?/-); Hymenoptera: ett bi (2 blir 30/.), Bombus lapidarius 3 (6 39/,). Geranium silvaticum L. Började blomma omkring !/;. Intog under Juni månad en sär- deles dominerande ställning, var en af de soliga ängarnas viktigaste karaktärsväxter och färgade dem fläckvis alldeles rödgredelina. Vid undersökningens början, den ?/;, stod den redan rikt i blom; den 17. var den i allmänhet utblommad. De tvåkönade blommorna äro enligt mina iakttagelser alltid starkt proterandriska; homogama former, som t. ex. MÖLLER (Alpenbl. p. 175) afbildat, fann jag icke. Nektarierna äro belägna mellan de inre (organogenetiskt yttre och först utvecklade) ståndarna och foder- bladen, hvilka i sin fördjupning mottaga honungen. Denna skyddas för >objudna gäster> och uttorkning dels genom de historiskt be- kanta håren å kronbladets klo, dels genom styfvare hår å ståndar- basen. De förras betydelse för förhindrande af uttorkning hade jag tillfälle att öfvertyga mig om: tog man bort kronbladen, torkade ho- nungen mycket fort i solvärmen. Trenne blomformer iakttogos, i regel fördelade på skilda individ. Den utan all fråga allmännaste var den rent tvåkönade; den har de största blommorna: af 83 undersökta, från 25 individ, ficks ett medeltal af 27.6 mm. i diameter. Ståndarna äro 10 mm. långa, pistillen c:a 72 11 mm.; märkesytorna äro täckta af långa papiller och mörkt ani- linröda. Honblommorna äro betydligt mindre; 57 blommor af 13 individ gåfvo ett medeltal af 17.38 mm. i diameter. Andreceet är högst 5 mm. långt, ståndarknapparna mycket litet utvecklade, ljust brungula eller svarta, liksom hoptorkade. En och annan gång kan någon ståndare vara normalt utvecklad. Pistillen är något mindre än hos den tvåkönade formen, märkena i allmänhet blekare röda, papillerna emellertid väl utvecklade. Den lilla, lätt igenkännliga honformen var ganska vanlig och besöktes rätt mycket af fjärilar. Den sätter, liksom föregående, frukt. Hanliga individ eller delar af blomställningar voro sällsynta på Skabbholmen 1901. Hanblomman är större än honblomman, men tycktes mig i medeltal mindre än den tvåkönade, ståndarna voro 7 mm. långa, f. ö. alldeles normala. Pistillen är endast 5 mm. lång, märkena ljust röda hvita; de bre- das ut som hos den normala formen (i motsats mot ScHULTz” iakt- tagelser KNuTHS Blätenbiol. (II: 1, p.22), men ha något kortare papiller. Jag öfvertygade mig om, att denna form verkligen var steril. Besökare: Den dominerande Geranium silvaticum var åtföljd af en dominerande fjäril, Lycceena eumedon, som ständigt syntes om- svärma densamma för att suga honung. Den lägger sina ägg på bladen af Geranium, så att sambandet mellan växt och insekt är ganska intimt. Näst Lycena eumedon var Argynnis selene den van- ligaste "besökaren, men af mycket mindre betydelse. Vidare ha föl- jande besök iakttagits: Pieris napi (8 blir !5/.), Melitea cinxia (17/4, 1 17/., 1 ?2/.), Pieris brassica (3 2!1/;, 6 ?!/;), Coenonympha pamphilus (1 15/.), Parnassius mnemosyne (1715/,), Anthocharis cardamines (3 !7/;), Lycgna semiargus (1 !7/;), Hesperia sylvanus (!7/.); Bombus terrest- TAS) (ONS ; Geranium lucidum IL. I full "blom 13/. Slut i början aft Juli Redan innant defsnias skära kronbladen bredt ut sig, skjuter pistillen ut sina rosenröda, något åtskilda märken; dess längd är då 7 mm. Ståndarna äro då endast 4 mm. långa; de förlängas emellertid nu betydligt, så att ståndarknapparna, då de öppna sig, stundom nå upp till märkena; dessa stodo emellertid ännu nästan vertikalt, men bredde strax därpå ut sig. Jag fann sålunda växten svagt proterandrisk, icke proterogyn (ss. hos KNnuTH, Blätenbiol. II: 1, p. 234 anges), då ju pistillen endast skenbart hinner före ståndarna. Polygala vulgare IL. Blomning ?/.—/s. Besökare: Lycaena semiargus (1 blst. ?9/;). 73 Lathyrus pratensis L. Blomning !7/.—slutet af Juli. Besökare: Lycsna semiargus (1 blst. 6/.);: Bombus lapidarius, åtskilliga individ (?2/;, Lidö). Enligt KNUTH, Blätenbiol. II: 1, p. 337 förmå fjärilar icke verkställa pollinationen, och äro deras besök sålunda för växten värdelösa. Vicia cracca L. Blommade 16/.—omkr. !/s. Redan i slutet af Juli fann jag mogna frön; fruktsättningen var riklig. Besökare: Lycena semi- argus (1 blst. 5/,, 1 bla $/;), L. argyrognomon (?!/,, Lidö); Bombus lapidarius 3 (1 bla !/;; ?9/; och ?!/, talr. blr, Lidö). Om besök af fjärilar, se föregående. [Lotus corniculatus FS Besökare: Bombus lapidarius 3 (talr. blst. ?!/,-, Lidö). Trifolium pratense L. E Började blomma omkr. !/.. I full blom hela Juli Aug. Allmän och ganska dominerande under sitt högsta flor. Besökare: Bombus- arter observerades dagligen och stundligen besöka denna växt. Där- jämte observerades ett antal Rhopalocera: Argynnis adippe (2 blst. RUSE rst gl 237); Tesperia comwia, (2 20/5, 28/1 AT) Pos lyommatus virgaure& (2 13/-), Papilio machaon (1 !?/-), Pieris bras- sice (1 !1/-) Anthrocera lonicere (2 1/-, 2 13/0). Rubus ccesius L. Blommade under Juli. Besökare: Bombus lapidarius 3 (4 bir ?!/,). Comarum palustre L. Blomning från midsommar till slutet af Juli. Rik fruktsättning. Mina iakttagelser öfver blommans utveckling öfverensstämma till största delen med de uppgifter som finnas i KNnuTHS Blätenbiol. II: 1, p. 367—368. Dock synas mig möjligheterna till själfpolline- ring något större än som där anges. Ståndarna utveckla sig visser- ligen i allmänhet tidigare än pistillerna, men en del äro dock samtidiga med dessa, om ock under mycket kort tid. — I en regelbundet sextalig blomma är ståndarnas antal 12+6+6. Be- sökare: Polyommatus virgaure& (1 bla !5/.); Bombus terrestris 3 (3 25/-) Potentilla erecta (L.) DALLA TORRE. Blomning Juni—Sept. Besökare: Sväfflugor (1 bla ?2/,, 2 ?9/.); Coenonympha arcania (1 !7/.). ! Finnes ej å Skabbholmen. 74 Potentilla anserina L. Blomning Juli—Aug. Besökare: Pieris napi (2 bir 23/.). Geum rivale L. Började blomma omkr. !/;; blomningen slut !/;. Besökare: 19 Bombus sp. (!9/6). Spirea ulmaria L. Blomning slutet af Juni—början af Aug. Besökare: hufvud- >) sakligen flugor; Bombus terrestris 3 (1 blst. ?5/.). F Saxifraga granulata IL. Blomning omkr. bH/.—?t/.. De starkt proterandriska blommorna voro större å Skabbholmen än inne i landet. Sedum maximum (L.) SUTER. Blommade under Aug.—Sept. Talrika besök af 2 Bombus-arter (12/3. SE 28/3, Mås 20/0). Sedum acre L. Blomning under Juli. Besökare: Bombus lapidarius (åtsk. blir 19/,). Dentaria bulbifera IL. Blommade !5/.—!/.. Intar ett ganska framstående rum i lund- däldernas skuggflora. Besök ha icke iakttagits. Berberis vulgaris L. Blomning under Juni. Besökare: Bombus terrestris 3 (17/.). Ranunculus acer IL. Blomningstid Juni (hufvudsakligen) Juli. Besökare: Coeno- nympha pamphilus (2 blir ?9/;); f. ö. pollenätande flugor. Silene nutans IL. Blomningen började i slutet af Juni och varade ungefärligen en månad. Allmän på torr ängsmark, blomningen mycket rik. I all- mänhet voro blommorna tvåkönade, men icke sällan anträffades honindivid eller honaxlar (gynodiceci, gynomonceci). Enligt uppgift hos KnuTtH (Blätenbiol. II: 1, p. 166) förekommer den äfven andro- monoik och -dioik. Den tvåkönade blomman har ett 12—13 mm. högt fo- der; kronan är 17—20 mm. i diam.; de mogna ståndarna äro 17—18 mm. långa; fruktämnet är 4 mm., märken 5 mm., hvita, å Ö1', å Ö2 småningom violetta i spetsen samt betydligt förlängda. Å honstadium är fruktämnet 5—6 mm. långt, stift och märken c:a 18 mm., med 12—13 mm. utskjutande ur blomman. Honblom- ! = hanstadiets första skede, o. s. v. 75 man har 8—9 mm. högt foder. Kronan är endast 11—12 mm. i diameter, fruktämnet af samma utseende som i ofvan beskrifna fall. KERNER ger (Pflanzenleben 2, p. 137—140) en utförlig skildring af Silene nutans, särskildt behandlande det förhållande, hvari blom- morna stå till vissa fjärilar. KERNER framställer Silene nutans så- som i allmänhet nattblommande och doftande allenast under natten, och detta kan jag ej annat än bekräfta. Han omtalar vidare att antesen varar tre nätter: under de två första befinner sig blomman på hanstadium, under den tredje på honstadium. ScCHuLTz har (se KNnuTHS Blätenbiol. II: 1, p. 166) förnekat allmängiltigheten af ett par af Kerners uppgifter: på 2000—2200 meters höjd voro blom- morna slutna endast vid middagstiden, och det blott på soliga stånd- orter. LINDMAN |Remarques sur la floraison du genre Silene, Acta Horti Bergiani, Bd 3, N:o 1 b, p. 7) säger om S. nutans: >présente les caracteéres d'une fleur nocturne, mais dont les pétales sont sou- vent plus ou moins étalés au soleil>. Han omtalar, att de en varm afton öppna sig kl. 5 å 6 e. m. och då sprida sin angenäma doft. På Skabbholmen gjorde jag en del iakttagelser på Silene nu- tans, som kunna förtjäna att här nämnas. Beträffande antesens förlopp kom jag genom att dag för dag observera några blommor till ett i någon mån nytt resultat. Trenne blommor la, b, c) utvaldes och märktes samt observerades under några dagar. Med a 9 2, SoA menas att blomman a på aftonen den ??/- utvecklat sin andra stån- darkrans 0. s. v. a b O1 DES slut = — 1 | KH) AA 20) ND c Ö 2 slut. Med all önskvärd tydlighet framgår häraf, att jag fann antesen räcka fyra nätter, två på hanstadium, två på honstadium. Jag för- modar, att det är på samma sätt annorstädes. Beträffande tiderna för blommans öppnande och slutande samt doftens inträdande kan jag endast meddela ett par notiser. Den ?/- började blommorna öppna sig kl. 6 e. m. Följande dag voro de öppna ännu kl. 6.30 f. m., men slutna kl. 8 f. m. Den ??/. började de öppna sig mellan 4.30 och 35.30 e. m., alltså något tidigare än ?/.: den ?/; började de sluta sig redan före kl. 7.30, men de allra sista 76 rullade icke in sina kronblad förrän 8.30; timmen är sålunda något framflyttad; m. a. o., natten har blifvit något längre. Den ?9/; an- tecknade jag att det tog 45 minuter för en blomma att rulla in kron- bladen. KI. 5.30 e. m. samma dag kunde jag, trots det att blommorna nu voro öppna, icke förmärka någon doft alls; kl. 7.30 (alla blom- mor för länge sedan vidöppna) märktes en svag doft, som kl. 9 vuxit till den härliga, hyacintartade doften. Besökare: Tvenne nattfjärilar, tyvärr icke tillvaratagna (hvar sin bla, ?2/, kl. 10.30 e.m.). Melandrium rubrum (WEIG.) GARCKE. Blomning: Juni—början af Juli. Den blommande Melandrium hör till de mest lysande företeelserna å holmen. Färgen syntes mig här mera briljant än inne i landet och diametern större. Jag mätte 33 blommor och fick följande resultat: Diam. .1imm. 21 22 23 2400525-- 02606 2070 280298 300 ESKS LRGn Antal blir 1 1 3 2 2 3 5 4 4 5 2 0 1 Medeltalet är 28.1 mm. Enligt den hos KnutH (Blätenbiol. II: 1, p- 175) lämnade beskrifningen af blomman skulle dess diameter bli icke fullt 24 mm. Någon skilnad i storleken mellan Ö och 7? kunde jag icke se. Tvåkönade blommor fann jag, trots sökande, icke. Viscaria viscosa (GIL.) ASCH. Blomning omkr. !5/.—39/.. Besökare: Melitea cinxia (1 bla ?3/.). Dianthus deltoides IL. Blomning !/,—/g. Besökare: Pieris napi (1 bla ?2/)). Orchis mascula IL. Började blomma i senare hälften af Maj. Hade den ?/, redan haft sin glansperiod. Trots det jag särskildt såg efter, upptäckte jag inga besökare. Antagande att detta berodde på att en del blom- mor 1 blomställningen börjat vissna, undersökte jag ett par sådana. Den ena, som bestod af 13 blr, hade alla pollenmassorna kvar orörda. Den andra, med 21, hade det något bättre ställdt: 4 blr hade förlorat båda pollenmassorna, och 3 af dem voro tydligen befruk- tade, en bla hade mist ett pollinium. Återstoden, 16, voro alldeles intakta. Några dagar senare undersöktes några alldeles vissna in- divid, och fick jag därvid följande resultat: Nr Obefr. Befr. S:a blr Nr Obefr. Befr. SADE 1 21 5 24 4 18 1 19 2 16 1 il 2 13 0 13 2 15 4 (2) 6 21 2 23 717 Af 113 undersökta blommor voro alltså 11 befruktade, motsva- rande 9,56 ?”/,. Denna låga siffra är dock mycket gynnsammare än här nedan för O. sambucina anförda tal. Det undersökta materi- alet är emellertid i senare fallet mycket större. Orchis sambucina L. Började blomma omkr. 5/.; blomning i aftagande ?/;; ?"/; slut. Allmän på Skabbholmen. Blommornas färg växlar ganska mycket. Den vanliga typiska formen har gredelin läpp med sporre af samma färg; läppen är tecknad med vanligen i fyra rader anordnade punk- ter; de öfriga fem kalkbladen äro rödgredelina. Fruktämnet är brunviolett, stödjeblad och blomställningsaxel grönbruna, violett an- lupna. En skuggform hade brunviolett läpp med gulbruna teck- ningar och sporren ljust lilafärgad liksom kalkbladen i öfrigt; de voro dock en nyans mörkare. Fruktämnet var grönt med drag- ning i brunviolett, stödjeblad och axel gröna, något violett anlupna. Albinosformen' var ganska allmän 1901. Blomman är grädd- färgad, läppen dock svagt citrongul, med ganska talrika (ofta tal- rikare än hos hufvudformen) rödbruna punkter. Fruktämne, stödje- blad, axel och örtblad äro ljusgröna. Enligt gängse åsikter, äfven bestyrkta af de besök jag sett upp- gifvas, är D. sambucina en humleblomma. Det förvånade mig ge- nast, att jag icke lyckades få se något besök; men då jag kommit underfund med, att humlor voro sällsynta på Skabbholmen i början af Juni, tänkte jag mig möjligheten af, att andra steklar eller kanske fjärilar förrättade pollinationen, men att besöken redan voro slut. För att närmare efterse detta undersökte jag 17—20 Juni ett antal blomställningar. Resultatet blef följande: 1) En redan vissen blst. af 11 blir, 10 hade ännu sina pollinier kvar !7/.. 2) En blst. om 14 blr, af hvilka de nedre voro vissna, de öfre ännu fullt friska undersöktes !5/.. Alla de 28 pollinierna sutto kvar orörda. Ingen ansvällning å fruktämnena kunde iakt- tagas. 3) Samma dag undersöktes en annan blst. om 10 blr, mer eller mindre vissnade. De 9 hade alla pollinier kvar; i den 10:de voro de borta; den var alldeles vissen, men visade ingen antydan till att ha blifvit befruktad. 4) Ett annat individ med 8 blr hade samtliga intakta. 5) Den ??/. undersöktes ett individ med 18 blir, alla nästan vissna; 17 voro intakta, en hade blifvit besökt. 6) En bist., nästan vissen, med 20 blir, hade alla intakta. ! Se Bot. Notiser, 1901, p. 261. 18 De undersökta blomställningarna voro valda alldeles på måfå, och tycktes alla befinna sig i ett stadium, då de icke längre hade mycket att hoppas af insektvärlden. Emellertid visade sig ju besöken ha varit mycket sparsamma också under den föregående tiden. Senare, efter !/;, undersökte jag en del blomställningar för att se efter i hvilken grad blommorna satte frukt. Resultatet blef följande: Nr Obefr. Befr. S:a blr Nr Obefr. Befr. S:a blr 1 10 0 10 23 10 0 10 2 10 0 10 24 8 2 (1 feIsl.) 10 Så 24 0 24 20 11 3 14 4 15 1 16 26 20 0 20 5 19 0 19 200 16 0 16 6 19 0 19 | 28 11 2 (felsl.) 13 7 19 0 19 ESS 18 0 18 8 14 0 14 | 30 10 0 10 9 24 0 24 51 15 0 15 10 ill 0 i läl | 32 i: 2 (felsl.y 13 11 9 0 9 | 33 ilg 0 17 12 18 2 (1 felsl.) 20 | 34 9 2 ill 13 14 0 14 30 13 0 13 14 3 0 115) 36 all 4 15 15 itäl 2 (felsl.) 13 D7 12 4 16 16 12 0 TORA SI38 13 1 14 10 14 2 16 | 39 13 0 13 18 105) 0 15 40 16 0 16 19 18 0 18 | 41 16 0 16 20 20 2 22 | 42 15 0 15 21 14 0 14 | 43 14 0 14 29 5 0 5 [FEN Zz 1 8 I Antalet undersökta blommor är 644; af dessa visade 20 frukt- sättning, i procent uttryckt 3.1'; sannerligen i betraktande af blom- mans organisationshöjd intet lysande tal. 30 bir, 4.6 ?/,, hade blifvit beröfvade sina pollinier. Orchis maculata LL. Blommade Juni början af Juli. Ett individ med 22 blir, stående i full blom, undersöktes: 14 blr hade båda pollinierna kvar; 4 hade förlorat båda, 4 ett. Listera ovata (L.) R. BR. Blommade början af Juni—början af Juli. Den ?/; undersökte jag 25 blomställningar för att se hur pass mycket de varit besökta. ! Enligt HESSEEMAN var detta tal sommaren 1900 (ogynnsam) 2.2 24 (9,588 blr under- sökta). i) Nr Obesökta Besökta S:a blir Nr Obesökta Besökta S:a blr 1 28 6 d4 | 14 19 12 51 2 30 15 45 | 15 32 9 41 3) 22 10 32 16 Ad 18 39 4 14 13 27 | 17 15 21 36 5 20 5 25 | 18 På! 9 30 6 18 15 Jo 19 38 11 49 7 10 18 28 20 16 TR 28 8 30 13 43 | 21 14 14 28 9 29 13 ER EE 14 9 23 10 11 rät 32 23 2 6 27 1 fb 17 8 2 | 24 il 14 Sj 12 kd 9 40 RR 18 29 13 18 15 33 Resultatet är för Listera ovata betydligt gynnsammare än för de undersökta Orchis-arterna. Af 811 undersökta blommor hade icke mindre än 307 eller 37.35 Zz blifvit besökta. Allium scorodoprasum L. Blomning Juli månad. Besökare: Bombus sp. (3 blir 27/.). Allium schoenoprasum L. Blommade 15/.—15/-. Enligt KnuTtH (Blätenbiol. II: 2, p. 498) är b) sibiricum funnen svagt proterandrisk, dock ej mer än att själf- pollinering kunde äga rum; c) alpinium fann RiccaA proterandrisk och besökt af små Crambus-arter. Enligt mina iakttagelser på Skabb- holmen är arten där starkt proterandrisk och själfpollinering ute- sluten. Besökare: Coleoptera: obekant art, kröp omkring i blom- morna alldeles inpudrad med pollen (!7/;, ?2/;); Vanessa urticee (1 blst. TER Allium ursinum L. I full blomning i början af Juni; i aftagande från !/,. Riklig fruktsättning. Fröna spridda-?!/,. Bildar i de skuggiga hasselsnåren rätt stora fläckar och verkar i full blom ganska dominerande å dessa lokaler. Därinne ser man vanligen hvarken humlor eller fjä- rilar, utan blott flugor och skalbaggar; det är ock flugor jag funnit som besökare: 15/., 21/.,22/.. Mina iakttagelser öfver blommans utveckling öfverensstämma med skildringen i KnuTtHs Blätenbiol. II: 2, p. 495. Polygonatum muitiflorum (L.) ALL. Blomning under Juni. I allmänhet stå ståndarknapparna: på samma höjd som märket; som blomman är homogam eller svagt pro- terandrisk, är möjlighet till själfpollinering gifven. 80 Majanthemum bifolium (L.) F. W. ScnM. Blomning början af Juni—början af Juli. Besökare: Diptera döblst So) Paris quadrifolia IL. Blommade hela Juni; afblommad 1 början af Juli. Är fläckvis ganska dominerande å skuggiga ställen. Mot slutet af antesen räta ståndarna, som förut varit starkt utåtböjda, åter upp sig, och stå till sist hopslagna öfver märkena. Om, såsom ofta är fallet, pollen ännu finnes kvar, kan själfpollinering lätt inträffa. Den ”/- gjorde jag ett besök å ett par små, kala, ute i hafsbandet belägna skär, Stora Håkanskär och Vattungarna. Det var en lugn, solig och mycket varm dag. I bergsskrefvorna funnos åtskilliga rikt blommande örter, ss. Lythrum salicaria, Epilobium angustifolium, Geranium sanguineum, Origanum vulgare, Sonchus arvensis m. fl. I allmänhet torde det väl vara ganska ondt om fjärilar å så vind- exponerade skär som dessa, men följande anteckning visar i hvilken mängd de med ens kunna infinna sig under en lugn dag. Å stora Håkansskär observerade jag under ett par timmars besök Lycgena argyrognomon (i stor mängd), Parnassius apollo, Argynnis ino, Satyrus semele, Polymmatus virgaurezx, Coenonympha pam- philus, Hesperia comma, Vanessa urtice och Procris statices. Föl- jande besök antecknades: Epilobium angustifolium besöktes af Lycena argyrognomon (tal- rikt), och Polyommatus virgaure2e. Geranium sanguineum af Argynnis ino och Coenonympha pam- philus. Lythrum salicaria af Lycxena argyrognomon (talrikt), Satyrus se- mele, Parnassius apollo och Procris statices. Origanum vulgare af Polyommatus virgaurer (talrikt) Lycaena argyrognomon och Argynnis ino. Sonchus arvensis af Vanessa urticee. På Vattungarna flögo Parnassius apollo, Lyczena argyrognomon och eumedon samt Satyrus semele. 81 2. Försök till en uppdelning af sommaren i perioder, karakteriserade af vissa, dominerande växt- arter och insektgrupper. Jag har redan i inledningen anfört de arbeten af ROBERTSON och LoeEw, hvari de på statistisk väg kommit till den slutsatsen, att det existerar en parallelism i uppträdandet af en viss insektgrupp och de växter, som genom sin blomkonstruktion visa sig vara tillpas- sade till densamma, så att man t. ex. finner humlorna talrikast den tid då växter, som ha >humleblommor?>, äro 1 majoritet bland de blom- mande 0. s. v. Min ursprungliga plan omfattade en undersökning af detta förhållande och jag hade ock för afsikt att hopbringa ett tjänligt statistiskt material. Det var vidare min afsikt att föra un- dersökningen ännu ett steg längre, att nämligen söka spåra upp de fall, där man kunde påvisa ett samband mellan en bestämd växt- art och en viss insektart, ja om möjligt taga reda på någon sannolik orsak därtill. Emellertid blef min undersökning, som ofvan sagts, afbruten, och jag kan därför icke lämna några statistiska uppgifter, icke med siffror styrka mina uttalanden, hvilka endast bilda en skissartad framställning, som dock pekar åt det håll jag tror vara det rätta. Jag har försökt att dela vegetationsperioden i fyra afdelningar, karaktäriserade af vissa allmänna växter med i ögonen fallande blomningsfenomen och vissa insekter eller insektgrupper. Första perioden omfattar tiden t. o. m. Maj månad; jag har dock härunder icke gjort några direkta iakttagelser. De tidigaste vårblommorna torde man finna hos Anemone hepa- tica, Corydalis intermedia och laxa, Daphne mezereum, Draba verna, Gagea lutea. Sedermera följa Anemone nemorosa, Caltha palustris, m. fl. Under periodens senare hälft tillkomma Adoxa moschatellina, Con- vallaria majalis, Primula officinalis, Orchis mascula och sambucina m.fl. I slutet af Maj började Primula farinosa. Om de samtidigt arbetande insekterna kan jag endast uttala en eller annan förmodan. Den första perioden är säkert ojämförligt fattigare på insekter än de senare. Endast flugor och skalbaggar finnas i större antal. Af fjärilar flyga på Skabbholmen under vår- perioden sannolikt Anthocharis cardamines, Pieris brassice och napi Svensk Botanisk Tidskrift. 6 d2 samt med säkerhet Gonepteryx rhamni och Vanessa urticXe. Hum- lorna äro troligen sällsynta. Den lilla undersökning jag gjort öfver fruktbarheten hos vårblommande Orchis-arter (se ofvan!) visar, i huru ringa grad de besökas. Växter med tillpassning för fjärilar eller flugor eller insekter i allmänhet, ha det nog bättre ställdt. AT minstone visar Primula officinalis god fruktsättning (se nedan!) Hvad det är för fjärilar, som förrätta pollinationen hos Primula, vet jag ej, men skulle förmoda Gonepteryx och Pieris-arterna: KNUTH uppger (Blätenbiol. II: 2, p. 311) bl. a. den förstnämnda. Andra perioden. Lika litet som någon annan period är denna skarpt afgränsad, och flyter alldeles ihop med den tredje. På grund af vissa arters dominerande uppträdande har jag dock skiljt dem åt, så att den andra perioden kommit att omfatta Juni månad. Åtskilliga framträdande arter äro kvar från föregående period: så Anemone nemorosa, Orchis sambucina, Primula officinalis och framför allt farinosa, men i allmänhet ha vårväxterna sett sina bästa dagar. Följande ofullständiga lista upptager en del karaktäristiska Juni-växter: Allium ursinum, Anthriscus silvestris, Cotoneaster inte- gerrimus, Crategus oxyacantha, Dentaria bulbifera, Gentiana suecica, Geranium silvaticum, Geum rivale, Glaux maritima, Listera ovata, Lo- nicera xylosteum, Majanthemum bifolium, Melandrium rubrum, Myr- tillus nigra, Orchis maculata, Paris quadrifolia, Pedicularis palustris, Plantago lanceolata, Polygonatum multiflorum och officinale, Poten- tilla erecta, Ranunculus acer, Trientalis europaa, Viola canina och riviniana, Viscaria viscosa, etc. Under senare hälften af Juni tillkommo Allium schoenoprasum, Euphrasia bottnica och tenuis, Geranium sanguineum, Melampyrum nemorosum, Parnassia palustris, Polygala vulgare, Rosa-arter, Scutel- lar SIV: I slutet af månaden tillkomma en del arter, hvilka emellertid mera tillhöra Juli, hvarför de bättre räknas dit: Comarum palustre, Hypocheeris maculata, Lathyrus pratensis, Silene nutans, Vicia cracca. Af de ofvan uppräknade, egentliga Juni-växterna, är det endast Geum rivale, Melampyrum nemorosum, Myrtillus nigra, Orchis ma- culata, Pedicularis palustris och Polygonatum-arterna, som kunna stämplas som utpräglade humleblommor. Humlorna voro, åtmin- stone till midsommar, ingalunda talrika, och ökades icke mycket 83 före Juli månads ingång. De öfriga af de anförda arterna besökas af smärre hymenoptera, diptera och framför allt fjärilar. De mera långsnablade fjärilarna (snabel > 10 mm.) voro under Juni betyd- ligt i minoritet. Af någon betydelse voro endast Pieris-arterna, hvilka dock i allmänhet afslutade sin första flygtid under månaden. Anto- charis cardmines, Hesperia sylvanus, Papilio machaon och Parnas- sius mnemosyne, som äfven förekommo, syntes icke spela stor roll såsom besökare. Af de nämnda växterna torde det endast vara Melandrium rubrum, som erfordrar en fjärilsnabel af mera än 10 mm:s längd. De öfriga arterna besöktes af kortsnablade fjärilar, hvilka, om ock ej så många arter, dock voro utomordentligt individrika. Detta gäller framför allt Lyccena eumedon, hvars larv lefver på Ge- ranium silvaticum och som tycktes ha specialiserat sig på denna växt. En del andra fjärilar, bland dem Argynnis selene, besökte ock Geranium. För öfrigt märktes Melitea cinxia och athalia, Lycxena semiargus, Coenonympha pamphilus och arcania samt Satyrus se- mele, men de syntes ej egna några speciella växter sin uppmärk- samhet. Naturligtvis förekomma talrika flugor, med hvilkas upp- trädande jag alls ej sysselsatt mig. Tredje perioden. Denna period är ganska väl karaktäriserad: därunder infalla en hel rad viktiga högsommarväxters blomningstid; de aflösa nu Ger- anium silvaticum, som förut gifvit ängarna deras prägel. Gera- nium sanguineum tillhör äfven denna period, men fördunklas snart af andra, mera dominerande arter. Perioden kan anses vara slut omkring 1 Aug.; då ha redan flera viktiga sensommarväxter börjat blomma. Följande lista ger någon föreställning om Juli-blommorna på Skabbholmen: Achillea millefolium, Allium schoenoprasum och sco- rodoprasum, Aster tripolium, Campanula glomerata och persicefolia, Centaurea jacea, Chrysanthemum leucanthemum, Cirsium arvense, hetero- phyllum, lanceolatum och palustre, Comarum palustre, Dianthus del- toides, Epilobium angustifolium, Galium boreale, Geranium sangui- neum, Heracleum sibiricum, Hieracium murorum och pilosella, Hypo- cheris maculata, Laserpitium latifolium, Lathyrus pratensis, Lythrum salicaria, Melampyrum nemorosum, Polygala vulgare, Potentilla an- serina, Rubus ceéesius, Sedum acre, Spirea filipendula och ulmaria, Trifolium pratense, Valeriana officinalis, Vicia cracca m. fl. Under senare delen af Juli tillkommo Angelica silvestris, Campanula ro- 34 tundifolia, Clinopodium vulgare. De allra sista dagarna började åt skilliga arter, af hvilka somliga komma att dominera under Augusti, såsom Calluna vulgaris, Galium verum, Hypericum quadrangulum, Leontodon autumnale, Linaria vulgaris, Melampyrum pratense, Ori- ganum vulgare, Solidago virgaurea, Stachys palustris att blomma. Hvad insektfaunan beträffar, lägga vi framför allt märke till, att humlorna under Juli voro allmänna, särskildt B. lapidarius och ter- restris; Vi äro inne 1 humlornas period. Detta står alldeles i öfver- ensstämmelse med de nu representerade blomtyperna. Bland de uppräknade märka vi många humleblommor, främst sådana allmänna arter som dCentaurea jacea, Cirsium-arterna, Trifolium pratense, Melampyrum nemorosum, Lathyrus pratensis, Vicia eracca, Coma- rum palustre, Epilobium angustifolium, Lythrum salicaria, hvilka alla besöktes af humlor. Äfven fjärilarna voro nu mycket talrika, och flera arter hafva till- kommit. De långsnablade äro visserligen, åtminstone till antalet, i minoritet, men flera nya ha börjat flyga i Juli. Inalles kunna här anföras Pieris brassice& (IT) och napi (0) den senare ofta sedd på blommor, Vanessa urtice (II), Gonepteryx rhamni (en af de många besökarna af Cirsium heterophyllum), Argynnis adippe och ino, af hvilka den förra besökte C. heterophyllum, Trifolium pratense m. fl., Hesperia sylvanus och comma, den senare särskildt ägnande Centau- rea jacea sin uppmärksamhet, samt Anthrocera lonicerce, som, ytterst allmän, framför allt besökte Cirstum heterophyllum, men dessutom äfven Chrysanthemum, Cirsium palustre, Hypocheris, Trifolium m. fl. Larven lefver å Trifolium. De kortsnablade fjärilarna förekommo i verkliga mängder. Lyccena eumedon, som öfvergått till Geranium sanguineum, började afta i början af Juli och ersättas af L. argy- rognomon, som äfven ofta besökte Lythrum salicaria. Andra nu uppträdande Lycana-arter voro amanda, optilete och astrarche. Aphantopus hyperanthus syntes äga en viss förkärlek för Origanum vulgare. Allmännast af alla var kanske Polyommatus virgaurec, som besökte flera arter, men framför allt utvalt Chrysanthemum, Achillea, Origanum och Solidago; de tvenne sistnämnda böra dock räknas till följande period. Till sist kunna nämnas Coenonympha pamphilus och arcania, Epinephele jurtina, Erebia ligea (ofta sedd på Centaurea jacea) och Procris statices. Fjärde perioden omfattar återstoden af sommaren. Tack vare HESSELMANS anteck- ningar kan jag om denna period meddela följande: Under Augusti blommade ännu ÅAchillea millefolium, Angelica silvestris, Campanula persicefolia, Centaurea jacea, Clinopodium vulgare, Epilobium an- gustifolium, Galium verum, Gentiana uliginosa, Linaria vulgaris, Me- lampyrum pratense, Mentha arvensis, Origanum vulgare, Pimpinella saxifraga, Stachys palustris, Tanacetum vulgare. D. 19 September antecknades blommande GCalluna vulgaris, Campanula rotundifolia, Centaurea jacea, Euphrasia brevipila, curta och stricta, Melampy- rum memorosum, Potentilla erecta, Sedum maximum, Solidago vir- gaurea, Trifolium pratense. Humlor voro ännu den /, i lifligt arbete. Af fjärilar flögo i Augusti Lyc&Xna astrarche och argyrognomon; den senare besökte bl. a. Calluna, på hvilken växt larfven möjligtvis lefver. Polymmo- tus virgaure& är iakttagen in i September, besökande samma arter som förut. Troligen flögo Erebia ligea, Hesperia comma, Pieris- arterna, Gonepteryx rhamni, Vanessa urticx, Leucophasia sinapis och Coenonympha pamphilus ganska länge. Dock torde hum- lorna äfven under hösten vara att anse som de viktigaste besö- karne. 3. Några omständigheter att beakta vid bedömandet af insektbesökens verkliga betydelse för korspol- lination och -befruktning hos en växt. Det är särskildt en del omständigheter, förknippade dels med en växts organisation, dels med den besökande insektens arbetssätt, som förtjäna att tagas i betraktande. Vi tänka oss att vi samtidigt antecknat att Paris quadrifolia och Geranium silvaticum besöktes af hvar sin insekt. För att besöket hos Paris skall ha de gynn- sammaste följderna, bör insekten komma från en Paris-blomma och bege sig till en annan. Men det är i ett fall som detta, där växten är enblommig, långt ifrån säkert, ty insekten måste flyga från ett individ till ett annat och kan, om icke växten bildar bestånd, un- der vägen lätt bli lockad att visitera helt andra växter. I en hel mängd fall blir ett besök resultatlöst, emedan det kanske förflutit en god stund sedan insekten besökte en blomma af samma art och på sin väg besökt en del andra samt förlorat det pollen, som på 36 den första blomman fastnade på honom. Den insekt, som anländer till Geranium silvaticum åter, ser sig rundt om omgifven af blom- morna i den ganska rika blomställningen; det ligger nära till hands för honom att förflytta sig från den ena blomman till den andra. Hos en sådan växt synes mig resultatrika besök bättre säkrade än hos den föregående. Så är ock förhållandet med en Heracleum, en Angelica etc. Hos compositeerna, t. ex. Cirsium heterophyllum med dess rikblommiga korg, är förhållandet ännu gynnsammare; den insekt, som slår sig ned, finner brunn vid brunn att hämta nektar ur och behöfver blott vrida litet på sig för att nå den ena blom- man efter den andra. Men — resultatet kan dock bli detsamma; det mångfröiga bäret hos Paris uppväges först af många Cirsium- blommor. Det skulle troligen vara ganska intressant att medels undersökningar i naturen mera fördjupa sig i dessa frågor jag har blott i förbigående kunnat vidröra dem. Emellertid kan det all- tid vara skäl, att vid uppgifter om insektbesök utsätta, om hos en mångblommig växt en blomma eller en blomställning besökts; med den senare uppgiften skulle då menas, att flera blommor 1 blomställ- ningen blifvit besökta. En sak, som äfven förtjänar att mera, än som brukar ske, beaktas är de olika blombesökande insekternas arbetssätt. Somliga se ut att fullt medvetet söka upp blomma efter blomma, andra åter drifva omkring och komma liksom af en händelse att någon gång öfver- föra pollen på vederbörligt märke. Som bekant stå humlorna främst af de mera intelligenta be- sökarna. Såsom ett litet exempel kan jag nämna, att de visade sig redan på afstånd skilja mellan äldre och yngre blommor af Geum rivale: de styrde kurs på de lutande blommorna, under det ingen notis togs om de på äldre stadium uppräta. Deras arbete är nästan alltid särdeles systematiskt: komma, de till en rikblommig eller i annat fall beståndbildande art, besöka de vanligen ett rätt stort an- tal blommor i följd och säkra därigenom resultatet. Denna iakt- tagelse kunde jag göra alla dagar. Ett par exempel antecknades: Den 2/. tog jag märke på en humla, som besökte Melampyrum nemorosum. Under de 6 minuter, jag iakttog henne, besökte hon ungefär 80 blr i 42 blomställningar och fortsatte säkerligen sin verk- samhet äfven sedan jag aflägsnat mig. Med samma hastighet ar- betade en annan, som jag ?7/; såg besöka Campanula persiceefolia: hon medhann ordentlig inventering af 9 blr på 40 sek. Dock händer det äfven, att humlorna äro en smula nyckfulla; så sågs !7/; 0 en, 87 som först besökte 2 blr å Lonicera xylosteum, därefter 2 å Gera- nium silvaticum, sedan åter Lonicera, 9 blr, hvarifrån den begaf sig till Berberis. Fjärilarna äro i allmänhet mera slarfviga och gifvetvis betydligt underlägsna humlorna. Dock har af det föregående framgått, att de ibland kunna specialisera sig på vissa arter och regelbundet och ordentligt besöka dem (Lycxna eumedon, Polyommatus virgaure2e, Anthrocera lonicer2e).' Flugorna äro säkert af stor betydelse för en del arter på Skabbholmen, särskildt umbellater; de krypa ganska planlöst omkring i blommor eller blomställningar, men torde för- medla pollination i ganska stor skala. Skalbaggar träffar man ej sällan i blommor, och de kunna väl ibland tillfälligtvis spela någon roll vid pollenöfyverförandet. Om man hos en insektblommig växt, som icke är autogam och ej heller apogam — hvarom man i dessa dagar har allt skäl att först öfvertyga sig — finner riklig fruktsättning, torde man däraf kunna sluta, att besöken varit tillräckliga. Är däremot fruktsättningen ringa eller ingen, kan åtminstone orsaken därtill vara, att lämpliga besökare icke infunnit sig i tillräckligt antal. Det kan ibland vara af intresse att se, i hvilken grad en viss art besökes. Detta torde lämpligast ske därigenom, att man under en stund /(t. ex. 1—2 tim.) observerar en eller ett par blomställningar hvarje dag medan an- tesen varar, och antecknar alla besökare, som infinna sig. Genom denna metod bör man få ett ganska säkert resultat och bli i stånd att beräkna, om alla blommor i den observerade blomställningen fått mottaga besök eller ej. Den ?3/. iakttog jag under 2 timmar 4 korgar af Centaurea jacea; hvar och en af dem fick under denna tid omkr. 16 besök. Jag antar, att denna växt icke lider någon brist på besökare. I min ursprungliga plan ingingo dylika observa- tioner i stor skala. I sammanhang därmed tänkte jag på alla all- männare arter, som icke eller i ringa mån äro autogama, under- söka fruktsättningen; jag är emellertid endast i stånd att lämna uppgift om trenne arter, hvilka emellertid alla höra till de domi- nerande. !' Amanuensen L. von Post i Uppsala har meddelat mig att han den ””/, 1900 i en löfäng å Ridön i Målaren iakttagit en ovanligt stor mängd Thecla W album, som med påtaglig förkärlek besökte Angelica silvestris, 88 1. Primula officinalis. Nr Med frukt Utan frukt S:ablr | Nr Med frukt Utan frukt = S:a blr 1 3 3 6 20 0 8 8 2 5 5 10 24 5 2 " 2) 2 7 9 | 25 4 3 7 4 il 8 9 26 5 7 2 5 3 4 7 27 5 2 7 6 6 2 8 28 4 5 9 7Å 7 2 9 29 4 5 9 8 3 2 5 30 5 0 5 9 6 0 6 Jil ND 9 14 10 3 6 9 Je 1 13 14 11 5 1 6 | 53 tal 0 11 12 6 4 10 D4 4 1 D 13 6 2 8 35 8 1 9 14 5 0 5 36 6 0 6 il 7 4 ill 37 3) 3 6 16 11 2 113) 38 6 6 12 ilZ 4 4 8 39 5) op 14 18 så 5 8 40 11 1 12 19 3 4 Z 41 8 4 12 20 4 3 Z 42 12 5) 15 il 9 ill 10 43 13 0 15 2 7) 1 6 Af 386 undersökta blommor satte 232, eller 60.1 ?/,, frukt, ett gan- ska gynnsamt resultat. 2. Geranium silvaticum. Nr Med frukt Utan frukt S:a blr Nr Med frukt Utan frukt S:a blr 1 12 16 28 15 11 25 36 2 7 20 27 16 8 9 LZ 3 4 7 1811 17 8 6 14 4 8 16 24 18 8 8 16 5 äl 10 2 19 0 9 2) 6 10 7 ill 20 3 13 16 7 6 11 i 21 4 7 Li 8 2 38 40 22 4 9 13 9 5 2) 14 23 7 2 J 10 5 8 13 24 20 6 26 11 4 14 18 25 15 8 23 12 7 11 18 26 13 5 18 13 25 ill 36 27 12 4 16 4 1 20 26 28 10 13 23 89 Nr Med frukt Utan frukt = S:a blr Nr Med frukt Utan frukt = S:a blr 29 10 10 20 40 10 0 10 30 18 5 20 41 9 0 51 14 25 39 42 10 8 18 32 12 11 29 43 3 3 6 33 5 5 10 44 2 9 11 34 5) 17 20 45 12 9 21 35 27 13 40 46 5 2 7 36 5 6 11 47 9 foj 17 dt 6 20 26 48 12 Ia 24 38 19 9 28 49 18 6 24 39 3 10 13 50 7 4 a De undersökta blommornas antal är 975; af dem hade 456 eller 46.76 ?/, satt frukt, ett icke vidare högt tal, då man tänker på, att Geranium silvaticum såg ut att vara en af de mest besökta växterna. 3. Geranium sanguineum. Nr Med frukt Utan frukt = S:a blr Nr Med frukt Utan frukt = S:a blr 1 3 2 5 18 14 1 10 = 1 0 1 19 5 6 11 3 10 1 11 20 5 1 6 4 7 0 ÅR 21 6 4 10 5 3 0 3 22 6 0 6 6 6 0 6 23 1 0 1 7 3 2 3 24 4 0 Ä 8 7 5 12 25 4 0 4 9 6 2 8 26 2 0 2 10 Z 3 10 NA 4 0 / 11 6 1 4 28 1 1 - 12 3 0 3 29 6 0 6 13 3 0 3 30 1 0 1 14 2 5 7 Si 3 0 3 5 2 1 3 32 3 (0) 3 16 4 3 Z 33 3 0 3 17 1 1 2 34 rö 0 2 Endast 183 blommor hade sålunda undersökts, af hvilka 144 =079:68-0/; Satt frukt. 90 BIHANG ANTECKNINGAR OM FJÄRILARNAS FLYGTIDER M. M. Å SKABBHOLMEN 1901 (Siffrorna efter namnet ange snabellängd i m. m.; H. M. = uppgift, hämtad ur H. MÖLLER, Alpenbl.) Papilio machaon L." — H. M. 18—20 m. m.) Sedd då och då mellan !7/, och "+; larven tagen å Angelica !$/, OR Mr (Parnassius Apollo L. (H. M. 12—13) såg jag på Håkanskär och Vattungarna, men icke på Skabbholmen, där den väl dock andra år torde visa sig.) Parnassius mnemosyne L. Flög ganska allmänt i strandsnåren mellan !!/, och !/,, efter denna datum knappast sedd. Pierisi brassicee nb. (REMESL6) Flög omkr. !/.—början på Juli (I); därefter ?5/,—/3 (II), tämligen allmän. HIORS mean tg = (Bh ug O=12) Flögrättjallmantö/s=,/e W:sedan öre/st MM): Anthocharis cardamines L. — (H. M. 12.) Sågs här och där till ?!/;; därefter ej sedd. Ganska sällsynt t/E-början at Jul (1; därefter. > fest Leucophasia sinapis L. — (H. M. 10.) Gonepteryserrhamniik. —= (EHILMSSI6 6140) Den ??/, sågs å Rhamnus frangula en 9. Sedan icke sedd förrän Fö Var OPOCH TSE Leni; frames merasallman: i Rolly ommatuisibngäurede ks öKRHAMA8S) Mycket allmän. Flög till 3/,. På slutet mest Q. Lyccena argyrognomon BERGSTRB. — 5— 7. De första exemplaren för sommaren sågos ?/-; från "/; mera all- män; redan i slutet af Juli märkbart i aftagande. Tiyjckend 'optuertevKNO CH. sa Ort CA MET S) Ett exemplar fångades ?4/;; sedan icke sedd förrän ?/;, då den började bli allmän å ljungmark. Den ?!/; var den åter sparsam. [d Lyccna astrarche BERGSTR. Ett exemplar taget ”/7, ett >”; ej sällsynt 4 LÄ rs ' Nomenklatur i enlighet med CHr. AURIVILLIUS, Nordens fjärilar, Sthlm, 1891. 91 Lycena eumedon Esp. — 6—7. (H.M. 9—10.) Mycket allmän. Flög hela Juni, aftog märkbart i början af Juli, dock sedd till ?3/-. Lycena amanda ScHN. —7. = » a e - - ? En O tagen ?!/., flera ind. ?3/;. Från !/; ganska allmän, efter ??/, sällsynt; 39/. togs ett exemplar. Lycena semiargus Rott. — 7—8 (H. M. 7—38). Tämligen allmän. Flög från ”/.— början af Juli allmänt; sedan sparsammare, men ännu ”?/; observerad här och där. Vanessa Urtice L. — 12 (H. M. 14—15). Sedd till !?/-, ej sällsynt; därefter ej sedd förrän 7”/- då 1 exem- plar observerades. Vanessa antiopa L. Faler. 21 sett 9 Årgynnis adippe L. — (H. M. 13—14)) De första exemplaren sågos >/.;:; sedan allmän, dock förmärktes ett aftagande i antal under de sista dagarna af Juli. Argynnis ino Rott- — 9—10 (H.M. 9—10). Flös 29/—2/- allmänt. Argynnis selene ScHiFF. — 8 (IH. M. 9—10). Allmän hela Juni; aftog i början af Juli och sågs icke efter ?”/-. Melitea cinxia L. Flög allmänt hela Juni, aftog i början af Juli och sågs icke efter P/-. Melitea athalia L. — 6—38 (H. M. 8!/,—10). Sass har och där "/Cfq Erebia ligea L. — 8—9 (H. M. 9). Flög SN allmän. Satyrus semele L. — 10. Sedd rätt allmänt !2/—?!/.: sedan icke sedd förrän '/., hvarefter den några dagar var allmän, men sedan åter aftog. Tvenne gene- rationer? Coenonympha arcania L. — 5—6. Började flyga ?3/.; allt talrikare mot slutet af Juni, allmän un- der Juli till fram emot månadens slut. 92 Coenonympha pamphilus L. — 5—6 (H. M. 6 !/,—7). Mycket allmän. Hela Juni och Juli. Sedd till den ?/,. Flög längre in på aftonen än andra dagfjärilar. Pararge mera L. — (H. M. 13—14.) 1 exemplar taget ?9/;, sedan sedd här och där. Hesperia comma L. — (H. M. 15—16') Hlöstallmant-'rem/sc Hesperia sylvanus L. — (H. M. 16.) Den !'/; 2 exemplar «sedda; ”0/; flera.” Allmän + Juli till 3/F4aR den märkbart aftog, och snart alldeles upphörde att visa sig. Aphanthophus hyperanthus L. — 5—6. 1 exemplar sedt ?/,, 2 ?/;; från '/, allt allmännare under hela min vistelse på holmen |(till >/z). Epinephele jurtina L. — 8 (H. M. 10). Flög >/;—/s. Syrichtus malve&e L. — (H. M. 7-8.) Flög allmänt vid min ankomst till holmen (?/;); blef efter mid- sommar sparsam och sågs knappast efter !/.. Procris statices L. -— (H. M. 9.) Flög allmänt från början af Juli. Anthrocera loniceree Esp. — 11-13 (H. M. 12). Ett och annat individ togs under de första dagarna af Juli; all- MAN fran oc /r5s/e. RESUMÉ Im Sommer 1901 begann der Verfasser auf der kleinen Insel Skabbholmen in Roslagen (Provinz Uppland, Schweden) eine bläten- biologische Untersuchung, die urspränglich beabsichtigte, eine mono- graphische Schilderung von Bläten und Insekten in ihrem Verhältnis zu einander auf der obenerwähnten Insel zu werden. Dieser Plan ist indessen bald gescheitert, weil der Verfasser durch seine in dem- selben Jahre eingetroffene Teilnahme an der schwedischen Säd- polarexpedition Interessen ganz anderer Art erhielt, die seit mehre- ren Jahren seine Zeit in Anspruch nehmen. Die Untersuchung wurde deshalb begrenzt zu einer Ubersicht von der Teilnahme der De 93 Tagfalter an der Bestäubungsarbeit im Vergleich mit der der Hum- meln. Ohne Charles Robertsons Abhandlung (Philosophy of Flower Seasons) zu kennen, war der Verfasser auf den Gedanken gekommen, dass es möglich wäre, einen Parallelismus im Auftreten der biolo- gischen Blumentypen und deren zugehörigen Bestäuber zu konsta- tiren, ja, in manchen Fällen vielleicht sogar einen Zusammenhang zwischen bestimmten Pflanzen- und Insekten-arten. Im ersten, speziellen Kapitel werden eine Anzahl Beobachtungen uber Blätezeit, Bestäuber u. s. w. mitgeteilt. Von diesen verdienen folgende in dieser kurzen Ubersicht referiert zu werden. Primula officinalis, wie auch Melandrium rubrum und Saxifraga granulata zeichnen sich in den Schären durch ungewöhnlich grosse Bläten aus. Von Primula wurden 634 Bläten gemessen hinsicht- lich des Diameters des Kronensaumes; sie sehwankten zwischen 9 und 20 Mm. Der Höhepunkt der Kurva lag auf 15 Mm., und bei Be- rechnung der mittleren Grösse des ganzen Materials ergabsich 14.97 Mm. Jedes Individuum gehört einer bestimmten Grössenklasse an. Das Material enthielt davon 7 (von 11—12 Mm. bis 17—18); der Höhepunkt der Kurva fiel innerhalb der Klasse 3 (15—16 Mm .). Verschiedene Farbennuancen wurden beobachtet. Von Primula farinosa wurden 84 Blöten untersucht (28 makro-, 56 mikrostyl), um zu ermitteln, ob wir auf Skabbholmen die Hum- mel- oder Falterform HERMANN MÖLLERS hätten. Die Zahlen stim men indessen weder mit der einen noch der anderen, sondern lieger. ungefähr in der Mitte (Falterform: makrost. 0.81, mikrost. 0.86; Hum- melform: makrost. 1.27, mikrost. 1.19; Skabbholmer Form: makrost. 1.0, mikrost. 1.1 Mm.) Geranium sanguineum zeigte 2- und 3-Bläten, ist auf Skabbholmen gynomonörzisch oder häufiger gynodiözisch; die O-Bläten sind kleiner. Geranium silvaticum tritt triöziseh auf. Die 3-Bläten sind seltener; stehen hinsichtlich der Grösse in der Mitte zwischen 3 und O: Silene nutans ist auf Skabbholmen ausgeprägt nachtblähend; gyno- monözisch oder -diözisch verteilte O-Bläten wurden gefunden. Die Anthese dauert nicht, wie es von KERNER gSeschildert wird, drei, sondern vier Nächte, und zwar stehen die Blumen zwei Nächte auf männlichem, zwei auf weiblichem Stadium. Von den auf Skabbholmen vorkommenden Orchis-arten wurden zwei hinsichtlich der Fruchtbarkeit untersucht. Es ergab sich, dass bei Orchis mascula von 115 Bläten 11 oder 9.56 ?/,, bei Orchis sam- 94 bucina von 644 Bläten 20 oder 3.1 ?/, Frucht setzten. Die letztere Art trat in roter und weisser Form auf; die letzte (== f. typica in NEUMAN und ÅLFVENGREN, Sveriges Flora) ist eine unzweifelhafte Albinosform. Listera ovata wird ohne Zweifel mehr als die Orchis-arten be- sucht — von 811 Bläten 307 oder 37.85 ?/,. För zahlreiche andere Arten wurden eine Anzahl Notizen ermit- telt, die auch aus dem schwedischen Text verständlich sind. Am Schlusse des Kapitels wird ein Ausflug nach ein paar gewöhnlich windigen Schären äusserst am offenen Meere erwähnt. Es war ein ruhiger Tag, Massen von Tagfaltern hatten sich eingefunden und be- suchten lebhaft Lythrum salicaria, Epilobium angustifolium, Gera- nium sangulineum u. a. Im zweiten Kapitel macht der Verfasser einen Versuch den Som- mer in Perioden einzuteilen, die durch gewisse dominierende Pflanzen und Insekten charakterisiert werden. 1. Periode, April ” Mai; die Fröäöhlingsbläten, von niederer Kon- struktion, z. B. Anemone nemorosa und hepatica, im späteren Teil bläöhen Primula officinalis, Convallaria majalis u. a., ferner die Or- chis-arten. Die Periode ist an Insekten ziemlich arm, besonders an Hummeln und Faltern. Hummelbläten gibt es nicht vwviele. Die Orchis-arten werden sehr wenig besucht. Der 2. Periode, Juni, dröckt vor allem Geranium silvaticum sein Gepräge auf, im späteren Teil bläöht auch G. sanguineum. Andere Arten sind aus dem schwedischen Text zu sehen. Ausgeprägte Hummelblätler sind noch wenige, dagegen sind die Schmetterlinge jetzt sehr zahlreich, besonders die kursrässeligen. Erwähnenswerte Bestäuber sind Lycaena eumedon (Geranium), Argynnis selene und Melitea cinxia. Langrösselige Falter sowie Bläten mit tief versteck- tem Nektar kommen spärlicher vor. Die 3. Periode umfasst den eigentlichen Hochsommer (Juli). Jetzl blähen eine Menge Pflanzen; besonders Compositen sind domi- nierend, wie Achillea millefolium, Centaurea jacea, Chrysanthe mum leucanthemum, Cirsium heterophyllum, ferner Lythrum sali- caria, Trifolium pratense u. a. Jetzt sind auch unter den Insekten die Hummeln sehr zahlreich. Von den Faltern sind jJetzt die lang- rösseligen zahlreicher als im Juni; Gonepteryx rhamni, Argynnis adippe, Anthrocera lonicera, besonders letztere, besuchten Cirsium heterophyllum ; Hesperia comma besucht Centaurea jacea etc. Von 93 Se ll. + sj [ einigen kurzrässeligen gab es jenen Sommer sehr grosse Scharen. Lycena argyrognomon besucht Lythrum salicaria, Aphantopus hype- ranthus Origanum vulgare, Polyommatus virgaure&, äberaus häu- fig, hat Chrysanthemum und Achillea fär sich ausgewählt. Die 4. Periode konnte nur andeutungsweise beschrieben werden. Jetzt dominieren Solidago virgaurea, Origanum, Clinopodium vwvul- gare, Calluna vulgaris, Tanacetum vulgare u.s. w. Noch haben wohl die Hummeln viel zu tun, doch nicht so viel als im Hochsom- mer. Ubrigens ist zu bemerken, dass Polyommatus virgaure& jetzt seine Aufmerksamkeit auf Solidago, Origanum und Tanacetum ge- lenkt hat. Im dritten Kapitel wird hervorgehoben, dass ein Insektenbesuch, unter gänstigen Umständen gemacht, verschiedene Folgen haben kann, je nach der Organisation der Pflanze. Wenn wir z. B. an Paris quadrifolia denken, so muss sich der Bestäuber von einem Individuum zum andern versetzen; die Folge daraus wird häufig die, dass kaum ein paar Bläten nacheinander besucht werden. Bei einer solchen Pflanze wie Geranium silvaticum versetzt sich der Insekt wiederum mit Leichtigkeit äber den ganzen Blätenstand, wodurch Kreuzbestäubung gesichert wird. Ein Cirsium heterophyl- lum hat es noch besser: am Korbe gläcklich angelangt, braucht sich der Insekt nur zu drehen und zu wenden, um zahlreiche Bläten zu erreichen. Aber — durch die Bestäubung von einer Paris-bläte können in gönstigem Falle ebenso viele Samenknospen befruchtet werden wie durch die Bestäubung von zahlreichen Cirsium-bläten. Der Verfasser macht ferner darauf aufmerksam, dass die Arbeits- metoden der verschieden Insekten verdienen beobachtet zu werden, wenn sie auch in der Hauptsache bekannt sind. Einige Beispiele der planmässigen Arbeit der Hummeln werden angefäöhrt. Diese Planmässigkeit finden wir im allgemeinen nicht bei den Faltern: es gibt doch Beispiele von Arten, die beinahe ebenso ordentlich wie Hummeln arbeiten (Lycxena eumedon, Polyommatus virgaure2, Anthrocera lonicerz2]). Um zu untersuchen, wie oft Besuche stattfinden, empfiehlt der Verfasser Beobachtungen von Bläten oder Blätenständen während 1—2 Stunden täglich während der Anthese nebst Verzeichnis von allen Bestäubern, die während dieser Zeit sich einfinden. Ein Ver- such während 2 Stunden mit 4 Blumenkörben von Centaurea jacea wurde gemacht: jeder von ihnen wurde von cirka 16 Insekten besucht. 96 Zum Schluss giebt der Verfasser die Fruchtbarkeit dreier domi- nierenden, xeno- oder geitonogamen Arten an: Primula officinalis: von 386 Bläten 232 oder 60.1 ?/, mit Frucht. Geranium silvaticum: von 975 Bläten 456 oder 46.76 ?/, mit Frucht. Geranium sanguineum: von 183 Bläten 144 oder 78.68 ?/, mit Frucht. In einem Anhang werden Beobachtungen mitgeteilt öber die Flug- zeiten der auf Skabbholmen vorkommenden Tagfalter: 32 Arten nebst 2 Closterocera werden erwähnt. | OM NÅGRA FORMER FÖR ART- OCH VARIETETS- BILDNING HOS LAFVARNA AF RUTGER SERNANDER. KAP. I. Begreppet lafart och gonidiesubstitution som artbildande faktor. Af de flesta moderna lichenologer och systemaltici kallas lafvarna >dubbelorganismer?, d. v. s. man anser att en laf består af en svamp och en alg. Följden af denna åskådning borde enligt min tanke vara denna, att laf skulle vara ett rent biologiskt begrepp, och att i det botaniska systemet de respektive svamparna och algerna skulle behandlas särskildt och benämnas hvar för sig. Så är emellertid visst icke fallet. Praktiskt sedt räknar man i systematiken med och be- handlar lafvarna d. v. s. konsortierna mellan svampar och alger som systematiska enheter. Och bakom detta tillvägagångssätt står i flera fall en bestämd teoretisk åskådning. REInKkE ' framhåller med all kraft lafvarnas egendomliga morfologiska utbildning och vill på grund af denna, samtidigt med att han klart och tydligt på alla andra områden tager konsekvensen af Schwendenerianismen och dess- utom antager ett polyfyletiskt ursprung för lafsvamparna, vindicera lafvarna en själfständig plats som särskild växtklass inom systemet. ForssELL ger uttryckligen följande definition på den systematiska lafarten: >Unter Flechtenart verstehen wir also die Vereinigung (mutnualistische Symbiose) einer gewissen Algenart mit einer gewissen Pilzenart? 0. s. Vv. Sålunda afser man t. ex. med namnet Usnea barbata en benäm- ning på det konsortium, som bildas af en viss svamp och en viss alg. Algen får behålla det namn den har inom det fykologiska sy- !' Abhandlungen äber Flechten. > Gloeolichenen p. 9. Svensk Botanisk Tidskrift. - 98 systemet. Men hvad får då svampen för namn? För så vidt jag kan förstå, blir den utan sådant. I en grupp af fall har man verkligen, om ock kanske omedvetet, tagit denna konsekvens af att fatta konsortiet som systematisk enhet och verkligen gifvit svampen åtminstone ett särskildt släktnamn. Jag hänsyftar på släktena Mycarthonia, Mycobacidia, Mycocalicium etc. Af ingen förnekas att generisk gräns saknas mellan de lafvar, hvilka hänföras till de gamla släktena Arthonia, Bacidia, Calicium etc. och de till Mycarthonia etc. hänförda arterna, men för hvilka man måst uppställa egna släkten, enär de äro vanliga svampar, i hvilkas näringslif man ej kunnat konstatera symbios med alger. Släktskapen är så evident, att en del arter ibland äga, ibland sakna gonidier. Så vidt jag kan finna, måste den rationella innebörden af detta förfaringssätt, som inaugurerats af så framstående systema- tici som REINKE, REHM och WaIiNn1io, vara denna. Konsortierna Arthonia, Bacidia, Calicium etc. bestå af svamparna Mycarthonia, Mycobacidia, Mycocalicium etc. + resp. arter af algsläktena Trente- pohlia, Cysticoccus ete. Men fullt konsekvent borde alla lafvar ut- rustas med denna absurda namnapparat. En Usnea barbata skulle bestå af en Mycusnea + sin alg, Cetraria islandica af en Mycoce- traria + sin alg o. s. v. Man kan invända, att >”Mycusnea>”, >”My- cocetraria” etc. endast äro fiktioner, som aldrig skola anträffas 1 natu- ren. Detta är helt visst riktigt, men man må ej glömma, att dessa fiktioner troligen bli en verklighet i laboratorierna, då man funnit lämpliga näringslösningar och kulturförhållanden. Af lafvar med så högt differentierad bål som t. ex. Pertusaria communis har A. MÖLLER ' uppdragit kulturer utan alger, och synnerligen bemärkans- värda äro de resultat, som E. HÄvRÉN ” redan ernått, då han odlade hyfer af buskformiga lafvar: Ramalina och Evernia. För den veten- skapliga systematiken: är det likgiltigt om en art finnes i naturen eller som kulturväxt på ett laboratorium. Då vissa svampar omspinna eller i sin kropp upptaga vissa chloro- phyllophyceer eller cyanophyceer, hvilkas assimilat de göra sig till godo, blir detta en speciell form för deras näringslif, som i intet har med deras systematiska plats att skaffa, men som ställer dem inom samma biologiska kategori. I en mängd lafvar, troligen det stora flertalet af nu lefvande former, ha tydligen svamparna i många led fullföljt sin fylogenetiska utvecklingshistoria som dylika symbi- ' Cultur flechtenbildender Ascomyceten ohne Algen. >” Kultur von Flechtenfragmenten. 99 onter. Men om också härigenom svampgrupper, hvilka före liche- niseringen stått hvarandra ganska fjärran, antagit parallellformer i skottets utbildning på grund af en gemensam sträfvan att gifva de i detsamma inneslutna algerna gynsamma förhållanden för deras assimilation, eller hvar för sig med dessa alger alstrat spridnings- enheter' — soredier — som till sin natur stå tämligen isolerade inom växtriket, kunna dessa förhållanden icke i någon mån på- tvinga alla de olika svamparna någon annan systematisk gemenskap, än de haft före licheniseringen. Då jag nu påbörjar en kritisk undersökning, innehållande bidrag till kännedomen om några af de olika former för art- och varie- tetsbildning, som finnas eller funnits bland lafvarna, vill jag så- lunda ha klarställt, att i en lafs fylogeni ingå såväl den densamma konstituerande algens som svampens utvecklingshistoria och att, då beskrifningarna i öfverväldigande grad äro byggda på svampen inom de respektive konsortierna, de rådande systematiska namnen måste anses tillhöra denna. Orden lafart och lafsläkte kunna af praktiska grunder ej utplånas, men man måste göra klart för sig, att man därvid menar lafsvampart resp. lafsvampsläkte. Enär artbeskrifningen inom lichenologien, som nu framhållits, i så öfverväldigande grad är byggd på svampen såsom sådan, och sålunda praktiskt sedt samma namn skulle kunna användas för lafsvampen som för det konsortium, i hvilket den ingår, kan det synas, som om här förelåge ett principiellt hårklyfveri utan vidare reell innebörd. Men att så icke är fallet visa bland annat de syste- matiska enheter, som af ett flertal lichenologer accepieras för de fall, då s. k. gonidiesubstitution eller näringsalgbyte ägt rum. Åskåd- ningssättet om konsortiet som systematisk enhet har haft ett stort inflytande på den hithörande lichenologiska nomenklaturen, och det är tack vare detta, som ytterst närstående, kanske understun- dom till samma storart hörande, om ej identiska lafsvampar kom- mit, som jag anser med orätt, att ryckas mer eller mindre långt från hvarandra inom systemet, därför att gonidierna varit systema- tiskt skilda. Som en preliminär utredning af den första form för artbildning bland lafvarna, nämligen genom detta näringsalgbyte, som jag nu tar till behandling, måste sålunda min principiella stånd- punkt härutinnan framställas. För dem, som anse, att konsortiet är den egentliga bäraren af det systematiska namnet, kan naturligtvis ej ett sådant gå under ! VOGLER, Verbreitungsmittel der Alpenpflanzen. 100 samma namn, om ett. ombyte af näringsalg äger rum 1 detsamma. Äro de vikarierande algerna befryndade, bibehålles det gemen- samma släktnamnet, men olika arter uppställas; äro de så vidt skilda, som fallet är med chlorophyllophyceer och cyanophyceer, uppställas särskilda släkten. Särskildt i fråga om de s. k. parallelsläktena inom THORE FRIES” klasser Archilichenes å ena sidan samt Sclerolichenes, Phycolichenes och Gloeolichenes å den andra har man gjort sig skyldig till alldeles uppenbara öfverdrifter. ALMQVIST ' t. ex. framhåller, att Lecanora Prevostii (FR) TH. Fr. och Ionaspis epulotica (ARN.) TH. FrR., den första med gonidier af Palmella-typ, den senare af Trentepohlia-typ, äro »form&e re ipsa vix ut varietates distinguende>. Det erkännes allmänt, att lafsvamparna Solorina crocea (L.) och S. crocoides (NYL.) äro hvarandra ytterligt lika. Men icke förty hänföra en del för- fattare, som icke äro anti-Schwendenerianer, för hvilka naturligen ett sådant förfarande är fullt logiskt, ofta den senare till ett särskildt släkte Solorinina NYL., därför att gonidierna här äro cyanophyceer, hos den förra chlorophyllophyceer, blandade med cefalodiebildande cyanophyceer. FORSSELL visar på samma sätt, att Pyrenopsis pul- vinata (ScHER.) knappt kan skiljas från Lecanora granatina SOMMERF. annat än på sina gonidier, hvilka dock konstant ingå i den senares cefalodier. Men ändock bibehåller han för bägge olika släktnamn. Jag tror, att de nu påpekade absurditeterna 1 uppfattningen af artbegreppet inom >parallellsläktena>” delvis ha sin rot däri, att man utan vidare utgått från, att lafklasser, helt och hållet grundade på gonidiernas beskaffenhet, äga systematiskt berättigande såsom sådana. Antar man att gonidierna ha ett så stort värde för de stora systema- tiska enheterna, hvilken betydelse skola de ej då ha som släkt- och art-skiljande! >»Uebrigens fordert die Consequens einen Character, welcher höhere systematischen Einheiten begröändet, bei niedrigeren nicht ganz ausser Acht zu lassen> säger angående gonidieolikheter en sådan auktoritet som ForssELL, hvilken jag gärna i detta sam- manhang citerar på grund af det klara och logiska sätt, på hvilket han från sin utgångspunkt yttrar sig i dessa principfrågor. — Från min ståndpunkt bli i stället de på näringsalgernas beskaffenhet grundade lafklasserna rent biologiska och ej systematiska grupper. För att ytterligare illustrera min uppfattning i dessa frågor och ' Monographia Arthoniarum p. 7. ” Die anatomischen Verhältnisse der Lecanora granatina. ” Gloeolichenen p. 34. 101 för att visa, huru nödvändigt det enligt min tanke är att skilja det systematiska artbegreppet från det biologiska konsortie-begreppet, skall jag i det följande söka utreda några punkter af de i detta hänseende synnerligen upplysande cefalodiernas biologi och utveck- lingshistoria. Cefalodierna hos Lecanora gelida (L.) AcH. äro sedan gammalt kända, men ha först af NYLANDER och FORSSELL underkastats anatomisk och utvecklingshistorisk granskning. FORSSELL når genom sin gan- ska omfattande undersökning till det resultat, att de uppkomma på så sätt, att trådar af en Stigonema, understundom en Nostoc, underifrån upptränga genom märglagret för att till slut på bålens öfversida, omspunna af en finmaskig hyfväfnad, bilda de vårtlika, ganska högt differentierade kroppar, som allmänt uppmärksammats af de deskriptiva lichenologerna. Till FORSSELLS beskrifning har jag mest komplement att foga. Men i fråga om cefalodiernas upp- komstsätt och utvecklingshistoria har jag kommit till ett alldeles af- vikande resultat. Från Enaforsholm i Jämtland har jag genom min vän Dr K. HED- BOM erhållit synnerligen väl utbildade och på många utvecklings- skeden stående exemplar af Lecanora gelida, insamlade af honom juli 1904 vid Enaälfvens strand på de svagt stupande hällarna af den här anstående vackra hornbländeglimmerskiffern, och sedermera har jag af Kand. Tu. C. E. Fries erhållit ytterligare utmärkt ma- terial (19?"/;04) från samma lokal. Om man närmare undersöker glimmerskifferns yta, upptäcker man på vissa regioner mellan de större lafindividen en del små bildningar, hvilka vid mikroskopisk granskning dokumentera sig, något hvilket redan makroskopiskt är ganska tydligt, som unga lafbålar. Dessa äro af två slag. Det ena slaget är en grönalgs- förande Lecanora gelida-bål och visar redan på ett mycket tidigt stadium dess karaktäristiska uppdelning i från centrum radierande flikar. Det andra består af bildningar, som till det yttre äro alldeles lika med de minsta af cefalodierna på grönalgsbålarna, och vid mi- kroskopisk granskning visa de sig också vara byggda af hyfer och samma alg. Den alg de innehålla är en tämligen storcellig Chroo- coccus sp., och vi kalla den i det följande för cyanofycebålen. ! Lichenes Scandinavize p. 135. > Cephalodierna p. 51—53. Tab. I. Fig. 1—2. 102 Hur ha nu dessa tvenne slag af lafbålar uppkommit? Om man undersöker grönalgsbålar, som nått en diameter af åtminstone 3—5 mm., finner man att den är tätt besatt med radialt anordnade so- raler, som från att 1 början ha haft en mera rundad omkrets under bålflikarnas radiala tillväxt utdragas till långsträckta bildningar af ända till 4 mm. längd på en bredd af 0,5—0,75 mm. I dessa so- raler alstras ymniga, 28—45 p i diameter hållande soredier. Tafl. I. Fig. 1-3. Dessa äro uppbyggda af en grupp alger af bålens vanliga Palmellace-typ, stadda i en liflig delning och omspunna af ett hyfparaplektenkym, som äfven intränger mellan algerna. Ur ge- nom yttre agentier — vind eller vatten — kringspridda soredier ha nu tydligen de små grönalgsbålarna uppväxt. De cefalodieliknande cyanofycebålarna måste ha bildats af en Chroococcus och Lecanora- hyfer, hvilka på någat sätt råkat i beröring med hvarandra. Men hvarifrån ha dessa komponenter kommit? Det lyckades mig efter åtskilligt sökande att på stenens yta finna några fritt lefvande Chroococcus-kolonier af den i cyanofycebålen in- gående arten; tydligen hade den, som cyanofycebålarnas frekvens antydde, vissa år eller årstider varit vanligare. Dessa kolonier svällde starkt vid anfuktning till 0,05—0,1 mm. breda och ungefär lika höga massor med grynig yta. Men hvarifrån hade hyferna kommit in 1 sådana kolonier? Något inträngande af utlöpande hyfer från grönalgsbålarna äfven under deras allra första utveck- lingsstadier visade sig bestämdt icke äga rum. Apothecier och pyknid saknades alldeles, hvadan möjligheten att hyfsystemet kom från groende ascosporer eller pyknokonidier var utesluten. Jag er- inrade mig då en i litteraturen hittills nästan alldeles afglömd upp- gift af BoRzZI, ' att han funnit groende Amphiloma murorum-soredier afsnöra en art konidier, som med Hormidium bildade nya Amphi- loma-bålar. Med anledning häraf började jag, då groende soredier ej stodo att få på själfva skifferytan, i soralerna leta efter sådana. Efter en del arbete lyckades det mig också att i dessa (och än rackrare i material från Torne lappmark, Västra Kaitesuolo på kloritisk glimmerskiffer, leg. THorE C. E. Fries 19”7/;06) ej blott finna groende soredier utan äfven att groddslangarna mycket rik- tigt lätt sönderföllo i konidier. Från flera af de rundadt kubiska cellerna i det paraplektenkymatiska hyllet utgå ofta excentriskt papillartade utbuktningar. Då en sådan under tillväxten vidgar och förlänger sig, lägga de sig gärna något utmed sorediens yta. Myc- ' Sporidi sorediali di Amphiloma murorum. 103 ket snart uppdelas de genom tvärväggar och alltid så att toppcellen blir längst. Tafl. I. Fig. 1—3. Dessa cellrader lossa mycket lätt isär, och styckena, bestående af i eller 2—3 celler, tjänstgöra utan tvifvel som konidier. Tafl. 1. Fig. 4—5. Jag har nämligen ej di- rekt sett dem gro, men väl på Chroococcus-kolonierna iakttagit rela- tivt korta hyfer, som inträngt från ytan och hvilka i sitt växande ej hunnit mer än ett stycke ner bland alggrupperna. Tafl. I. Fig. 7. Dessa hvyfer likna till septering och apikalcell alldeles de soredie- groddslangar, hvilka sönderfalla i de fragment, hvilka jag tolkar som konidier och som de element, med hvilka L. gelida tar Chroo- coccus-kolonierna i sitt våld.' Troligen fästa sig många konidier på samma algkoloni. Cyanofycebålen har vid sitt första konstituerande såsom sådan ungefär samma storlek, som den Chroococcus-koloni ur hvilken den framgår. Moderkoloniens undulerande ofvansida utbytes snart mot en slät vyta, och hyfsystemet spaltar alggrupperna genom vertikalt ställda knippen. Alla hyfer äro starkt septerade. Individen, som en tid äro ungefär halfklotformiga, få en eller annan svagt antydd bålflik, men bli icke öfver 0,2 mm. i diameter. Tafl. I. Fig. 9. De tillväxa nämligen föga, om ej den kontakt med grönalgsbålen, hvarom strax skall talas, inträder. De kunna understundom uppträda i stor mängd, under SEIBERTS objektiv n:o 0 med 8 mm. diameter har jag i synfältet räknat ända till 25 stycken. Då de under tillväxten råka hvarandra på sådana områden, sker ingen sammanväxning, utan tillväxten hämmas ögonblickligen på ömse sidor om kontakten. fan I. Fig. 10. Grönalgsbålen konstituerar sig snabbt ur den groende sore- dien. Redan innan individet nått 0,1 mm. i diameter, är det fullt differentieradt i de lager som återfinnas i den äldre bålen. Den bildar först en nästan halfsfärisk kropp, som genom radial tillväxt snart plattas och i periferien uppdelar sig i flikar. Till- växten är i allmänhet likformig åt alla håll. Tafl. I. Fig. 8. Bålen kan utveckla sig på detta sätt fullt själfständigt till en eller annan millimeters diameter. Men förr eller senare. oftast mycket tidigt, stöter den mot en cyanofycebål. Det är att märka att utsikten för en sådan sammanstötning betydligt ökas, därigenom att båda bål- slagen tyckas utveckla sig under lika yttre förhållanden; de saknas ! På stenen i Kaitesuoloexemplaren växte sparsamt en Palmellace fullkomligt lik den i grönalgsbålen. Möjligen bildas äfven sådan af denna alg och de nu beskrifna konidierna 104 alldeles på större delen af stenens yta, för att på vissa begränsade partier anrikas tillsammans, om ock i växlande proportioner. Tafl. I. Fist kg Med denna kontakt inträder ett nytt skede i de bägge bålslagens utvecklingsfenomen, hvilka hädanefter komma att förlöpa 1 intim förbindelse med hvarandra. L. gelida-individen undergå en mycket märklig förändring, då de träffa en annan gelida-individ, vare sig denna håller grönalger eller cyanofyceer. Som nyss antyddes för kontakten mellan cyanofycebålarna, upphör tillväxten genast vid be- röringspunkten. På ömse sidor om denna punkt fortsätter emeller- tid tillväxten, hvadan kontaktstället utbredes till en linje. På detta sätt komma de stora grönalgsbålarna att sammanflyta till fält, där gränserna mellan de olika individen äro svåra att urskilja. Tafl. I. Fig. 15. I det fall, som vi nu ha att göra med, då en grönalgsbål träffar en cyanofycebål, har den förra större tillväxtsintensitet än den senare. Resultatet blir också, att cyanofycebålen, eller vi kunna nu upptaga det traditionella namnet cefalodiet, blir innesluten af grönalgsbålen till början i en hjärtformig inbuktning i densamma Tafl. I. Fig. 12—13, till slut som medelpunkt i en mer eller mindre cirkelrund skifva Taff Eistt4t Cefalodiet har under denna tid också växt, men med, som nämndt, betydligt mindre tillväxtsintensitet. Riktningen af skottsystemet har, åtminstone i alla de fall, där jag kunnat bestämma den, gått mot beröringspunkten. Redan mycket tidigt lägger det sig sålunda öfver grönalgsbålen. Då den nyss beskrifna omslutningen äger rum, di- vergera cefalodiets flankskott omkring 180 grader, och snart beröra de sig härnäst utvecklande yttersta skotten hvarandra, och bålen antar småningom en cirkelrund form. På grund af att alla flikarna äro betydligt kortare, men mera hvälfda och tjocka än på grönalgs- bålen, blir hela denna utveckling dock icke så regelbundet utpräglad som hos denna. Endast under sitt primitiva stadium har sålunda cefalodiet utvecklat sig direkt på underlaget. Sedan det nått c. 0,2 mm. i diameter börjar det utbreda sig öfver Lecanora-skottet. Detta har redan vid sorediets groning fäst sig vid stenen och fortsätter att med undersidan tätt smygande sig intill stenen nersända hap- terer i form af mycket tätställda hyfer, som intränga mellan glim- merbladen och deras sprickor. Cefalodieflikarnas undersida alstrar analoga hapterer. Men då undersidan af de tätt åtsmygande flikarna genast komma i beröring med grönalgsbålens öfversida, kunna hap- tererna icke direkt intränga i stenen. I stället dödas grönalgsbålen SEE. — 103 m CY, JUEL. Fot. OQO. ida från Enaforshol yrsholm C! från Enaf 106 af beskuggningen från den tjocka beläggning, som det successive' framskridande cefalodiet kommer att bilda ofvan densamma. De något äldre cefalodierna ligga därför som på en dyna af förmult- nande Lecanora-bål och genomdraga denna med sitt haptersystem. Vi kunna kalla detta cefalodium för det primära eller centrala. Men äfven sekundära och excentriska cefalodier inneslutas af de tillväxande flikarna på de stora bålarna. För att en sådan inne- slutning skall äga rum fordras dock, att flikarna, som fallet alltid är på ungdomsstadiet, äro tilltryckta. Ofta är dock marginaldelen på de något större exemplaren något höjd öfver underlaget och i så fall komma de små cyanofycebålarna under densamma samt dö- das. — Det torde vara onödigt tillägga, att de sekundära cefalodi- erna utveckla sig på samma sätt som de primära, sedan de omslu- tits af grönalgsbålen. I hvilket fall som helst är det det primära eller centrala cefalo- diet, som ger Lecanora-bålen dess fysionomi och det, som af ålder ådragit sig floristernas, särskildt de svenskas, uppmärksamhet, och som af dem äfven korrekt och träffande skildrats, ehuru dess ut- vecklingshistoria först nu kunnat klarläggas. LINNÉ, som 1767 i Mantissa plantarum p. 1383 beskrifver sin Lichen gelidus efter exem- plar insamlade af KöniG på Island, afser troligen det centrala cefalo- diet, då han talar om: >Florum pelte disecum occupant, — multum elevatze, radiato-plicatee>. ACHARIUS, som i Prodromus p. 64 kal- lar organet i fråga glomerulus centralis och i sina senare arbeten verruca centralis, meddelar flera träffande notiser om dess yttre mor- fologi. Så säger han i Methodus p. 188—189: >verruca centrali fusca radiato-rimosa, ambitu radioso-lobato; — Singularis ob verrucam centralem elevatam solitariam fuscam, quza in centro dehiscit rimis radiosis ad peripheriam ips&e verruce sublobatam ductis>? och i Licheno- graphia universalis p. 429 bland annat: >Verruca thallode discolori centrali, uti nota peculiari, a reliquis detectis Lichenibus crustaceis distincta species”. MWAHLENBERG talar i Flora lapponica p. 415 om »rosula centrali incrassata> och gör i Flora suecica p. 811 den i hufvudsak riktiga utvecklingshistoriska iakttagelsen: >Singularis ro- sulå centrali incipienti alterå supra alteram>. ELriAs FRIES anför i Lichenographia europea p. 104: >maxime insignis prole sua cen- trali semper — prasente>. NYLANDER är den förste, som använde benämningen >cephalodium> och som visar att det innehåller goni- dier af en annan typ än bålen: ”Auctores de >verruca centrali> thalli loquentes non observarunt eam cephalodium constituere in- 107 signe formam thalli quodammodo imitans; granula gonima glome- rulose disposita offert glauca vel glauco-coerulescentia sepe plura moniliformi-juncta, omnino dissimilia gonidiis veris fere mediocri- bus strati gonidiadis thalli. In speciminibus magis evolutis plura talia cephalodia supra thallum adnata sparsa conspiciuntur.> Liche- nes scandinavie p- 135. Den utveckling af Lecanora gelida med dess cefalodier, som jag nu skildrat, visar sålunda en tydlig antagonism mellan de partier af lafsvampen, som hysa Palmellace- och de som hysa cyanophyce- gonidier. Till en början fortlefva bägge jämsides, men snart blir det normala förloppet det, att cefalodiet lägger sig öfver Lecanora- bålen och dödar den under sin skugga. De äro nu tvenne morfo- logiskt från hvarandra fullt skilda individer, af hvilka det ena, ce- falodiet, lefver i antagonistisk symbios med det andra, Lecanora-bå- len. Den senare ligger under i kampen, men räddas till sin exi- stens genom en snabbare tillväxt. Denna antagonistiska symbios är af det slag, som torde vara ganska vanlig bland lafvarna, näm- ligen att själfva dödandet sker mekaniskt, och att sedan den seg- rande partens mycelium saprofytiskt tillgodogör sig en del af den dödade lafvens massa. De grunder, som jag anser mig äga för att antaga, dels denna form af antagonistisk symbios, dels en viss sapro- fytism, äro: 1) att jag ej kunnat iakttaga några hyfer intränga från cefalodiet i den lefvande Lecanora-bålen, men väl ymnigt i dess genom öfver- skuggningen dödade delar. 2) att pseudocefalodiet som växer direkt på stenen, endast når 0,1—0,2 mm. i diameter, då däremot det centrala cefalodiet, som växer på ruttnande Lecanora-bål, når mångdubbelt större dimensioner, enligt TH. FRIES en diameter af ända till 15 mm. Ytterligare komplicerad blir denna antagonistiska symbios genom en ej så sällsynt inträdande motattack från Lecanora-bålen. Det fin- nes en svag punkt på det centrala cefalodiet, innan det ännu un- der sin solfjäderformiga utbredning slutit de yttersta flankflikarna tillsamman, nämligen själfva proximaldelen. Om cefalodiet så ti- digt omgärdas af Lecanora-bålen, att det ej på nämndt sätt hunnit tillsluta den inbuktning, i hvars spets proximaldelen ligger, kan denna med sin ringa tillväxtsintensitet och ringa höjd öfver under- laget blifva öfverväxt af ett skott från Lecanora-bålen. Detta skott kommer då att snart skiljas från sitt moderskott vid sammanslut- ! Lichen. Scand. p. 229. 108 ningen af inbuktningen på cefalodiet samt att sedermera växa epi- fytiskt på detta. Liksom cefalodiet under sin tillväxt lefver epify- tiskt på Lecanora-bålen n:o 1 och successive dödar den, lefver nu Lecanora-bålen n:o 2 epifytiskt på cefalodiet, successive dödande detsamma. På en 12 mm. lång radie af en dylik komplex vVOoro inifrån utåt de olika individen fördelade sålunda: 1) Tecanora-Dal m:O Sd. s ssd sars Er as ast a as åre SA RRD NE TEA 2) Ännu ej öfverväxt primärt cefalodium ------.—----- 2 > 3) Kecanora=balm:os Lö SF 6 4) Sekund artreefalo dimma... ==; .sscss 1 5) Lecanorasbal D:0, ll c:tesossssdsseses RA SRS NNAA SESEN f > Äfven de sekundära cefalodierna kunna på alldeles samma sätt bli betäckta af en epifytisk Lecanora-bål n:o 3. För att få en öfversikt af huru en utbildad L. gelida med den utvecklingshistoria, som vi nu sökt skissera, kommer att gestalta sig, torde vara lämpligast att kasta en blick på de snitt genom kontakten mellan grönalgsbålarna och cyanofycebålen, som äro af- bildaderftats Ik» Bigol==2. Grönalgsbålen visar ett hyfsystem, hvars element gå i två rikt- ningar. I bålens öfre del äro hyferna uppåtriktade, starkt septe- rade. De omsluta grupper af gonidier och ofvan dessa bilda de ett föga mäktigt kortikallager med tunn epithallus. Den undre delen af bålen är ett medullarlager med mera horisontalt gående, svagt septe- rade hyfer, som bilda en gles väfnad med stora luftförande inter- stitier. Öfvergångslagret till gonidiallagret är mera opakt med min- dre interstitier. Den understa delen består af fina rhizoider, som jag kunnat följa ner mellan glimmerbladen till åtminstone 4 gån- ger bålens mäktighet för öfrigt. Cefalodierna visa i sina förgreningsförhållanden fullständig ana- logi med grönalgsbålen; alla flikarna äro dock högre och smalare. Anatomien är dock afvikande. Alla hyferna äro tätt septerade. De söndra, samlade till grofva balkar, algmassan i stora partier där hyferna förlöpa mera glest. I dessa balkar äro hyferna uppåtrik- tade, men då de nått algkoloniernas topp, smyga de sig utmed denna, bildande ett relativt mäktigt kortikallager med ojämnt ut- bildad epithallus. Rhizinerna som gå ner i den sammanpressade döda grönalgsbålen äro breda och korta. Den grönalgsbål, som kommit upp på cefalodierna, är mycket tunn; särskildt gäller detta medullarlagret. Rhizoiderna samla sig 109 till rhiziner, hvilka tränga ner ett stycke mellan cefalodiets flikar och i dess springor. Det är väl att märka att hela den framställning, jag nu lämnat, grundar sig på material, där Chroococcus varit algen i cyanofyce- bålen. Men det är på Stigonema-(delvis äfven Nostoc-)förande ce- falodier, som FORSSELL gjort sina iakttagelser och kommit till sina från mina afvikande resultat. Kanske sålunda olika cyanofyceer för- hålla sig olika mot grönalgsbålen?' De exemplar från Torne lappmark, som p. 6 omnämndes, ha Stigonema som cefalodie-alg. De äro synnerligen vackra och väl utbildade, men jag har ei på dem funmnit alla de för frågans defini- tiva afgörande nödvändiga utvecklingsstadierna. Som utbildade ce- falodier förhålla sig Sfigonema-bålarna till anatomi och utveck- lingshistoria som Chroococcus-bålarna. Det direkt på stenen fästade partiet tyckes dock bli kraftigare och bredare. Både de primära och sekundära cefalodierna uppsiå som OA Ka . S J - $ ö E hos Enaforsholm-formen marginalt, då re 5 N AA nema-koloni eller en licheniserad sådan. Hvilketdera som är fallet kan jag icke afgöra, då jag utanför grönalgsbålen väl såg fritt lefvande Stigonema-kolo- nier på skiffern, men ej licheniserad sådan. Skulle mot förmodan ej sådan anträffas, måste hyfer från grönalgsbålflikens undre kant ha inträngt i Stigonema-kolonierna. De yngsta stadierna visa ett Stigonema-cefalodium, som vid basen med mörka hyfer är sammanlödt med grönalgsbålen, öfver hvilken cefalodiet genast börjar utbreda sig. De sekundära . cefalodierna äro stundom anordnade i en krets eller en del af en sådan. Jämför det vackra individkomplexet, som är afbildadt i Fig. 3. Troligen har en mycket ymnig förekomst af Stigonema — vare sig licheniserad eller ej — infallit på den tid, då den ifrågavarande cefalodieförande kretsen af grönalgsbålen be- fann sig som marginaldel. Jag har med afsikt lämnat denna långa och detaljerade fram- ställning af Lecanora gelida-cefalodiernas utvecklingshistoria och bio- logi, emedan den lämnar stöd för en helt annan uppfattning af ce- en grönalgsbålflik stöter mot en Stigo- É l ; He. ! En Gloeocapsa, som växte tillsammans med Enaforsholm-formen, lämnades all- deles oberörd af dess hyfer. Jämför ForsseLis liknande iakttagelse, Cephalodi- erna p, 32. 110 ; falodiernas natur och därmed delvis äfven af deras betydelse för artbildningsfrågan än den, som vanligen i anslutning till FORSSELLS grundläggande studier gör sig gällande. ForsELL' uppställer den frågan, om cefalodierna äro lafvarna till nytta eller ej. Denna fråga besvarar han jakande, i det han un- der hänvisning till ENGELMANNS upptäckt af att den assimilatoriska effekten är relativt starkast hos de enkla ljusstrålar, hvilkas färg utgör komplementfärgen till de assimilerande cellernas färg, anser, att en lafbål med såväl gröna som blågröna gonidier bör under annars lika villkor kunna assimilera mer än samma lafbål med endast det ena slaget gonidier. | Med de komplicerade förhållanden, som Lecanora gelidas utveck- lingshistoria erbjuder, kan här icke utan vidare användas denna frågeställning om cefalodierna äro gagneliga eller ej. Denna fråga om >gagnet> kan ses ur åtskilliga synpunkter. Särskildt förutsätta FORSSELLS fråga och hans svar på densamma, att de bålpartier, som innehålla de olika gonidietyperna, också äro förbundna med hvarandra genom hyfväfnader, som ur näringsfysiologisk synpunkt bilda en individuell enhet. Så är icke förhållandet med Lecanora gelida. Det ena hyfsystemet med sina gonidier dödar helt enkelt delar af det andra med dess gonidier, och hvardera för sin indivi- duella tillvaro. Frågan skulle därför kunna uppdelas sålunda. Hvilket gagn i näringsfysiologiskt hänseende ha resp. det grönalgsförande konsor- tiet, det cyanofyceförande konsortiet och själfva lafsvampen af de ofvan skildrade symbiotiska förhållandena? Utgår man från den grönalgsförande bålen och dess lif såsom så- dan, kommer man till det resultatet att cefalodierna äro för den- samma afgjordt skadliga bildningar; de blifva, som också LUND- STRÖM” framkastat för cefalodierna i allmänhet, ett slags phycoce- cidier. Det kan omöjligt nekas till, att det för grönalgsbålen vore fördelaktigare, om den icke vore hemsökt af de epifytiskt på den- samma vegeterande cyanofyceförande bålarna. Däremot har denna en afgjord fördel af symbiosen. Vi erinra oss att det egentligen först var genom ett saprofytiskt tillgodogörande af de dödade grönalgsförande bålen, som cefalodierna kunde komma öfver det ungdomsstadium, på hvilket de stannade, då förbindelse med den grönalgsförande bålen icke inträdde. ! Cephalodierna p. 98—101. ” Die Anpassungen der Pflanzen an Thiere p. 71. rel Hvad lafsvampen såsom sådan angår, ställer sig frågan ej så en- kel som för de tvenne konsortier, i hvilka den ingår. Anser man en faktor, hvilken ger en växt mer möjlighet än en annan att öka sin massa, som för denna mera gagnelig, blir första intrycket, att cyanofyceernas upptagande i Lecanorans hyfsystem härvidlag verkar indifferent, då cefalodierna hvarken tyckas öka eller minska själfva arealen af :lefvande bålyvta. Närmare skärskådadt kanske dock detta upptagande icke får anses som så indifferent. Så bör fram- hållas hvad som i det föregående visats, nämligen att de hyfväf- nadspartier, hvilka taga cyanofyceer till näringsalg, växa långsam- mare än de partier, hvilka fått klorofyceer såsom sådana. Om man tänkte sig cefalodierna, särskildt det centrala, aflägsnade, skulle grönalgsbålen i de härigenom frilagda partierna förfoga öfver en större assimilerande yta, hvarigenom troligen intensiteten i den ra- diala tillväxten skulle ökas. Ett experiment borde här kunna göras där Lecanora gelida förekommer i större mängd. I en Lecanora- koloni på en häll med homogena yttre förhållanden utväljer man en grupp exemplar, där hvart och ett motsvaras af ett exemplar med resp. grönalgsbålen och cyanofycebålen så vidt möjligt likvär- diga i en grupp n:o 2. I gruppen n:o 1 borttager men de primära (eventuellt också de sekundära) cefalodierna, men låter dem kvar- sitta i gruppen n:o 2. Exemplaren mätas mycket noggrant, och efter ett antal år bestämmer man differensen i den radiala tillväx- ten hos de två gruppernas representanter. Denna fråga om gagnet skulle äfven kunna öfverflyttas till de lifsfenomen, som höra samman med reproduktionen. Det faller sig själfklart, att de partier af lafsvampen, som föra klorofyceer som näringsalger genom sorediebildningen få en mycket gynsam möjlighet till reproduktion, och att lafsvampen för sin fort- satta tillvaro är oberoende af tillfälliga sammanträffanden med på substratet växande klorofyceer. Konsortiet med cyanofycegonidier blir däremot alltid, teoretiskt taget, något efemärt och tillfälligt. Cefalodierna sakna soredier och, så vidt jag kunnat finna, hvarje annat slag af spridningsenheter; de äro individ som dö bort utan hvarje möjlighet till reproduktion. De måste sålunda oupphörligen förnyas genom ett tillfälligt sammanträffande af grönalgsbålens sorediegroddtrådar eller marginalhyfer med på substratet växande cyanofycekolonier. Om man närmare granskar cefalodiernas uppträdande hos andra lafarter, skall man finna, att Lecanora gelida-cefalodierna icke stå 112 fullt så isolerade, som man skulle tro, och att åtskilliga af de slut- satser, som här ofvan dragits på grund af dessas utvecklingshisto- ria och biologi, ha mera generell räckvidd. Det intima, efter det yttre att döma icke antagonistiska samband mellan hyfväfnadspar- tier med olika partier, som FORSSELL förutsätter, finnes otvifvelak- tigt hos flera lafvar med cefalodier, särskildt de mera diffusa inne i bålen utbredda cephalodia immersa' — jag lämnar cyanofyceer- nas näringsfysiologiska nytta för lafbålen alldeles ur räkningen — men å andra sidan erbjuda vissa cefalodier stora analogier med de från grönalgbålen individualiserade Lecanora gelida-cefalodierna. Sär- skildt skulle jag vilja fästa uppmärksamheten vid Ricasolia amplis- sima (ScoP.) och Peltigera aphtosa (L.), hos hvilka cefalodiernas ut- vecklingshistoria framför allt genom FORSSELLS undersökningar, är synnerligen väl utredd. På den bladartade, plagiotropa, men starkt veckade jättebålen af Ricasolia amplissima finnas uppräta, rikt förgrenade busklika bild- ningar, hvilka genom sin svartgröna färg än mer sticka af från Ricasolians annars gråhvita färgton. Dessa bildningar äro cefalo- dier, enligt FORSSELL innehållande Polycoccus punctiformis Kötz. Sedan långliga tider tillbaka ha dessa cefalodier på grund af sin genomgripande olikhet med den bål, från hvilken de utgå, ådragit sig botanisternas uppmärksamhet. Det märkliga är, att de i stället alldeles likna mörka Phycolichenes, framförallt, som redan DILLENIUS” framhöll, Leptogium lacerum (Sw.) v. bolacina AcH. Man har också framkastat, att det skulle vara denna laf, som lefver parasitiskt på Ricasolian. FORSSELL har emellertid visat, att de äro verkliga cefa- lodier, som uppkommit så, att Polycoccus genom Ricasolias undre barklager trängt in i märglagret, där först uppträdt som rundade gyttringar, och att från dessa slutligen busklika gyttringar, bestå- ende utom af algen utaf Ricasolias i högsta grad förändrade hyf- system, trängt upp ofvan bålens öfre sida. Cefalodiernås morfolo- giska själfständighet är sålunda genom omkastningen i skottsyste- mens form, förgrening o. s. v. än mera utpräglad än hos Lecanora gelida. — Hos flera andra Ricasolia-arter ha NYLANDER och FORS- SELL påvisat alldeles likartade cefalodier. Peltigera aphtosa är välbekant genom sina cefalodier, hvilka som gråaktiga fläckar äro utspridda öfver den i fuktigt tillstånd gräs- ! Cephalodierna p. 91. ? Cephalodierna p. 20—25 & 35—39. 3? Historia muscorum p.: 197—1938. 113 gröna bålens yta. Som BaBiKoF' och ForssELL visat, ha de upp- kommit epigent på så sätt, att hår på bålens öfversida omslutit cyanofyceer och med dem bildat cefalodier. FOoRrssELL afbildar och beskrifver” en egendomlig utbildningsform, som visar att dessa ce- falodier under vissa förhållanden kunna lefva fullt individualise- rade på ytan af sin moderbål, endast förenade med den svaga naf- velartade proximaldelen. Synnerligen anmärkningsvärdt är, att detta epifytiska cefalodium har samma byggnad som de med cyano- fycegonidier utrustade äkta Peltigera-arterna (P. aphtosa räknas som archilichen af många till ett särskildt släkte: Peltidea). Som af FOoRSSELLS teckning tydligt framgår, dödar denna epifytiska > Pelti- gera-bål> under sin skugga den underliggande moderbålen, åtmin- stone dess gonidier. FORSSELL har en särskild grupp bland cefalodierna, som han kal- lar pseudocefalodier, hvilka i viss mån stå de nu behandlade ut- vecklingshistoriskt nära. Dessa cephalodier bildas redan vid spo- rernas groning i protothallus därigenom, att groddtrådar omslingra algkolonier af annan ?typ? än de normala gonidierna. De stå i ringa samband med öfriga delar af bålen samt äro omslutna af ett eget barklager, hvilket visserligen. kan sammanväxa med bålens, men därmed icke stå i genetiskt samband. Hvad som särskildt ut- märker dessa cephalodier är vidare den tydliga tendens till själf- ständig utveckling, som de visa. Hittills äro de funna hos ett få- tal arter: Solorina saccata (L.) var. spongiosa (Sw.), Lecidea pallida TH. Fr. och antagligen Lecanora hypnorum (HOFFM.) samt Lecidea panceola AcH.> — Hvad som i detta sammanhang äger särskild be- tydelse är just >den tydliga tendens till själfständig utveckling>, som dessa bildningar visa. FORSSELL säger visserligen, att de bildas i >protothallus?>, hvarmed han menar, att flera groende sporer till- sammans bilda en protothallus af hvarandra korsande hyfer, som på vissa punkter omslingra chlorophyllophyceer, på andra cyano- phyceer och med dem hvar för sig bilda bålvårtor, som sedan mer eller mindre intimt sammanflyta. Af stort intresse vore emellertid att få konstateradt, om ett pseudocephalodium kan utveckla sig själfständigt, utan att uppstå på någon med den normala bålen ge- mensam ?protothallus?, något som FORSSELLS skildringar ingalunda göra otroligt. ' Céphalodies sur Peltigera aphltosa p. 548—559. ” Cephalodierna p. 38—39. Tafl. I. Fig. 5. > Cephalodierna p. 91—92. Svensk Botanisk Tidskrift. s 114 Hvilken betydelse ha nu dessa individualiserade cefalodier för frågan om artbildningen hos lafvarna? För det första är det klart, att för de systematici, som strängt hålla på sin konsortie-definition af lafarten, bör det individualise- rade cefalodiet beläggas med ett särskildt artnamn, och denna art föras till något släkte bland resp. Phyco-, Gloeo- eller Byssoli- chenerna. Att jag icke kan gå in på något sådant, torde af det före- gående resonemanget vara fullt klart, och jag tviflar, om någon af konsortiedoktrinens män skulle våga taga detta från deras stånd- punkt dock fullkomligt konsekventa steg. Men det torde kunna ifrågasättas, om ej dylika individualiserade cefalodier någon gång verkligen blifvit införda i litteraturen under särskilda artnamn. Det har i det föregående framhållits, att de hos Lecanora gelida icke kunna producera några slags spridningsenhe- ter. Och hos inga andra af de individualiserade cefalodierna äro apothecier, pyknid eller soraler, som kunde alstra sådana, anträf- fade. Nu finnas några lafvar med cyanofycegonidier beskrifna, hos hvilka aldrig dessa organ äro funna. Det är mig en gåta, huru dessa skulle kunna ha uppkommit (och uppkomma), om de ej äro cefalodiebildningar af någon laf, och då ytterst antagligt någon archilichen, vare sig nu denna lämnat soredier, hvilkas alger un- danträngts af en viss cyanophyce, eller ascosporer eventuelt koni- dier, hvilkas groddslangar med denna cyanofyce bildat bål. Sådana äro t. ex. Pyrenopsis meladermia (NYL.) Forss." De äro också en- dast tillfälligtvis anträffade; Pyrenopsis meladermia en gång i Enare. lappmark af EDWIN NYLANDER, men sedan aldrig återfunnen. — Det förefaller mig ingalunda osannolikt, att de små Lecanora gelida-bå- larna med enbart Chroococcus en gång råka ut för det ödet att be- skrifvas som en ny, >steril lafart>. Emellertid stå vi här i realiteten inför ett kapitel, som helt sä- kert äfven för frågan om verklig artbildning bland lafvarna är af allra största intresse. Det kan icke förnekas, att då en lafsvamp ingått varaktig symbios med en annan näringsalg än den normala, kan härutinnan ligga en faktor, som dels gör att vissa mutationer af densamma, hvilka med den gamla näringsalgen varit olämpliga i kampen för tillvaron och därför genast borteliminerats, nu kunna vid sitt framträdande fortlefva, dels kanske ock framkallar nya, lifs- kraftiga mutationer. Och -jag vill villigt erkänna, att den biologi- ska karaktär, som ligger i att två morfologiskt lika svampar förete ' Gloeolichenen p. 52—53. 1135 obligat näringsfysiologisk olikhet i symbiosens natur, också berät- tigar deras särskiljande som arter; biologiska arter (JAKOB ERIKS- SON), om man så vill. Men det gäller att verkligen påvisa att denna olikhet är obligat. — Utgångspunkten för de blifvande undersök- ningarna på detta område ha vi helt säkert att söka i just de of- van berörda parallellsläkternas förbindelser ej blott med hvarandra utan ock med cefalodierna. Särskildt vill jag som ett lämpligt stu- diematerial framhålla släktet Pyrenopsis, hvilket helt säkert har mycket intima förbindelser med de af enkla, hyalina ascosporer ut- märkta Lecideaceerna och Lecanoraceerna. Hvad som i det följande kallas art- och varietetsbildning hos laf- varna har endast med lafsvampen att göra. Så vidt man bittills kan se, har den fylogenetiska utvecklingen af lafalgerna inom laf- kroppen varit ytterst obetydlig, enär de alla låta identifiera sig med utom lafven fritt lefvande — tyvärr ofullständigt kända — storar- ter. Framtida undersökningar kanske dock kunna påvisa särskilda elementararter af dessa hos de lafvar, hvilka själfva jämte sina när- maste förfäder endast reproducerats genom soredier. De under- sökningar öfver de s. k. modifikationsformerna hos lafgonidierna, som HEDLUND' påbörjat, äro i detta hänseende beaktansvärda. De nya synpunkter, hvilka genom mutationsteorien flödat in öfver botaniken, hafva ännu knappast hunnit tillämpas annat än på de fanerogama växterna. De studier, som jag här framlägger öfver lafsvamparnas art- och varietetsbildning, bära endast anspråk på att kritiskt sofra en del material, som tydligen har fullständiga ana- logier med vissa mutationsföreteelser hos fanerogamerna. Rent tek- niska svårigheter möta, då man för kryptogamerna och nu särskildt lafvarna skall arbeta med de omfattande kulturer och experiment, som här kräfvas. Men om vi också ännu ej beträffande lafvarna kunna experimentellt angripa hithörande problem med ens tillnär- melsen af den precision, som varit möjlig vid behandlingen af vissa fanerogamer, kunna vi dock lämna några preliminära bidrag till deras lösning genom att utreda de ifrågasatta mutanternas morfo- logiska karaktär samt deras förändringar under olika ökologiska förhållanden. ; ! Polymorphismen hos klorofyceer. (Forts.) LARS-ACLBERT NIESSON: + 8/. 1860 + 2/3 1906. Hösten 1905 spreds bland botanikens vänner och gynnare det sorgliga ryktet att Albert Nilsson var allvarligt sjuk. En halsåkomma hindrade honom att föreläsa och läkarna anbefallde honom en vistelse vid Rättvik i Dalarna, för att han skulle komma i åtnjutande af en renare och fri- skare luft än i Stockholm. Alla hoppades att hans till synes så starka och sunda kroppskonstitution skulle öfvervinna sjukdomen, men någon varaktig förbättring inträdde ej. Den' 5 mars 1906 rycktes Nilsson bort från sin trägna och trogna forskareverksamhet. Obduktionen visade, att kräftan här återigen smygande kräft ett af sina offer. ALBERT NILSSON föddes den 8 aug. 1860 i Dalhems socken på Gotland. Fäderneöns märkliga natur bidrog att redan tidigt väcka hans håg för naturvetenskapen och medan han ännu var skolyngling, öfversatte han den ryske geologen Friedrich Schmidts arbete Beitrag zur Geologie der Insel Gotland, hvilken öfversättning dock aldrig utkom af trycket. Men botanik var hans egentliga fält som skolyngling, och när han 1884 som student kom till Uppsala, blef detta hans hufvudämne. Under sin uni- versitetslid synes han med förkärlek ha ägnat sig åt fysiologisk växtana- tomi, som vid den tiden var ett modernt ämne. Gradualafhandlingen 117 »Studier öfver stammen som assimilerande organ», hvilken ventilerades i december 1887, faller också inom detta gebit. Följande år blef han först docent vid Uppsala universitet och sedermera regnelliansk amanuens vid Riksmuseet. Från denna hans verksamhet härstammar det stora och rikt illustrerade arbetet öfver släktet Xyris. Emellertid utnämndes Albert Nilsson 1890 till lektor vid Kgl. Skogs- institutet. Det var ingalunda någon lätt befattning, som han då till- trädde. Han hade att undervisa i så olikartade ämnen som botanik, jaktzoologi, entomologi, jordmånslära och skjutkonst. Ämneskombinatio- nen var i hög grad olycklig och opraktisk. Att på alla dessa områden prestera en förstklassig undervisning, var omöjligt för den, som inom något område ville drifva själfständig vetenskaplig forskning. Det lyckades emellertid Nilsson att i synnerhet inom botaniken införa en undervisning där skogseleverna gjordes bekanta med en strängt vetenskaplig forskning och som sträckte sig till alla de grenar, som äro af betydelse för den blifvande skogsvårdaren. Som ett erkännande för dessa hans sträfvan- den torde man få betrakta Riksdagens beslut att inrätta en extra lärare- plats, till hvilken af K. Domänstyrelsen öfverfördes entomologi, jaktzoologi och skjutkonst. Från och med hösten 1901. då denna lärareplats besattes, kunde Nilsson helt ägna sig åt sitt hufvudfack. Tyvärr blef denna tid allt för kort. Det oaktadt har hans lärareverksamhet haft en stor be- tydelse, ty flera generationer unga blifvande skogsmän ingaf han aktning och vördnad för det trogna, samvetsgranna forskningsarbetet. Härmed har han lagt en af de viktigaste grunderna för utvecklandet af landets skogsvård. Såsom lärare vid Skogsinstitutet fördes Nilsson in på för honom nya forskningsområden. Under 1880-talet pånyttföddes i vårt land växtgeo- grafien, som allt sedan Wahlenbergs tid legat nere. Den moderna växt- samhällesläran slog då igenom, först och främst genom R. Hults studier och forskningar. Med de synpunkter, som växtfysionomiken infört, bör- jade Nilsson studera skogarna i olika delar af landet. Till alla Sveriges landskap sträckte han sina färder, dels med anslag från K. Domänstyrel- sen, dels på egen bekostnad. Resultaten af sina studier har han ned- lagt i en serie uppsatser, publicerade i Tidskrift för Skogshushållning och i Botaniska Notiser. Det torde ej ligga någon öfverdrift i det på- ståendet, att han i dessa fört växtfysionomiken så långt som den öfver- hufvud torde kunna nå utan några mera ingående biologiska studier. Framställningen utmärkes oftast af stor reda och klarhet. Särskildt torde hans arbete »Några drag ur de svenska växtsamhällenas utvecklingshi- storia» få anses som ett litet mästerverk, framför allt det kapitel, som be- handlar klippsamhällenas utveckling. I sitt tillsammans med K. G. G. Norling utgifna arbete »Skogsundersökningar i Norrland och Dalarne» gaf han en på fleråriga studier grundad framställning af barrskogsregionens skogstyper, deras utvecklingshistoria och skogseldarnas betydelse härut- innan. I den praktiska skogsvården ha dessa undersökningar tyvärr ej fått samma erkännande som Lundströms samtidigt utgifna arbete »Om våra skogar och skogsfrågorna»>. Detta torde till en del bero därpå, att Nils- son i allmänhet var en mera tillbakadragen forskare, 118 Hans arbeten äro hvarken synnerligen många, ej heller omfattande, men man märker lätt, att bakom dem finnes ett mycket grundligt och samvetsgrant arbete. För kännedomen om de svenska skogstyperna och deras utvecklingshistoria samt för kännedomen om Sveriges vegetation öfver: hufvud taget ha de ett bestående värde. I sin forskning var Nilsson den lugne, gedigne, trägne och klart tän- kande arbetaren, ej så mycket den idérike, som går nya och egna vägar. Kritisk skärpa, klarhet, blick för det väsentliga i de växlande växtsam- hällenas sammansättning göra, att hans arbeten inom växtfysionomiken höra till de bästa som publicerats om nordisk vegetation. För all naturvetenskap var Nilsson starkt intresserad. Han var med- lem i många naturvetenskapliga sällskap, ss. Botaniska sällskapet, Botanist- klubben, Geologiska föreningen, Antropologiska sällskapet, Naturvetenskap- liga föreningen, lika lifligt deltagande i de allvarliga förhandlingarna som i de sällskapliga samkvämen. I dessa kretsar liksom bland skogsmännen var han högt skattad för sitt enkla, flärdlösa väsen och sin gedigna karaktär. Här nedan lämnas en förteckning öfver af Nilsson utgifna skrifter. 1885. Om bladslidornas betydelse hos Dianthus banaticus. K. Vet.-Akad. Öfvers. arg. 41 Nos 9 Stockholm. so 15-184 EEtatl Nee 1886. Assimilationssystemet hos stammen. Botaniska notiser. 1886, sid. 142—2146. På tyska i Botan. Cblt> "Bdj 27,7 s:27-=30: 1887. Studier öfver stammen som assimilerande organ. Med två taflor. Ur Göteb. K. Vet. o. Vitt. Saml. Handl. "Ny följd; Häft 2209 (M55S0S9l Disputationsafhandling. Upsala. Dec. 1887. 1890. Växter och myror. Föredrag vid K. Vetenskapsakademiens högtids- dag den 31 mars 1890. Stockholm. Svenska Dagbladets tryckeri. Liten 8:0 (tit. + 16 s.). 1891. Ueber die afrikanischen Arten der Gattung Xyris. — K. Vet. Akad. Öfvers. 48. Stockholm. s. 149—157. 1892. Studien äber die Xyrideen. Mit 6 Tafeln. — K. Vet.-Akad. Handl. Band 24. N:o 14 (75 s.). Stockholm. 1893. Forstligt botaniska undersökningar i sydöstra Nerike 1892. Rese- berättelse. — Tidskr. för Skogshushållning 1893, s. 38—71. 1895. Om barrträdsrötor och deras uppträdande i våra skogar. 8:0 (15 + 1 s.).— Tidskr. för Skogshushållning 1896. » -Skogsundersökningar i Norrland och Dalarne. Med 2 planscher. Stockholm. Bih. t. K. Domänst. ber. 4:0. (tillsammans med K. G. G. Norling). Områdets växtlighet och inflytande på trädens sjukdomar af Alb. Nilsson, s. 2—14. 1896. Om örtrika barrskogar. — Tidskr. f. Skogshush. 1896, sid. 193—209. 1897. Om Norrbottens myrar och försumpade skogar. — Tidskr. för Skogs- hushållning 25, s. 11—30. Om Norrbottens växtlighet med särskild hänsyn till dess skogar. — Ibid. s. 139—153. 1898. Om granrost. — Tidskr. för Skogshushållning 26, s. 39—1035, 40 1899. Några drag ur de svenska växtsamhällenas utvecklingshistoria. — Botaniska Notiser 1899, s. 89—101; 123—135. 1900. Géographie physique. Végétation. — La Suede. 1:0, s. 42—51 (+ Carte forestiere). — Under rubriken >»Växtgeografi> är uppsatsen något omarbetad i svenska uppl. Sveriges land och folk 1 (1901), s. 483—57. — På engelska i Sweden. Stockholm 1904. 1901. Sydsvenska ljunghedar. — Tidskr. f. Skogshush., 1901, s. 22—41. > Om sträfvan efter enhet i den växtgeografiska nomenklaturen. — Bot. Notiser, 1901, s. 227—234. > Xyridaceae — Engler. Bot. Jahrb. 30 (1901), s. 271. 1902. Svenska växtsamhällen. — Tidskr. f. Skogshush., 1902, s. 127—147. >» Zur Ernährungsoekonomie der Pflanzen. Förh. vid Nord. naturforsk. o. läkaremötet i Helsingfors 1902, VII, s. 2— 4. Utdrag ur föregående. > Om bokens utbredning och förekomstsätt i Sverige. Tidskr. f. Skogs- hush. 1902, s. 238—256. 1905. Anteckningar om svenska flygsandsfält. Tafl. 3—6. — Geol. För. Förh. 27, s. 313—335 + 7 textfig. Litteraturanmälningar. Gunnar Andersson. Svenska växtvärldens historia. Stockholm 1896. Tidskrift för Skogshushållning 1896. Boas, J. E. V. Forstzoologie. Tidskrift för Skogshushållning 1897. Levendahl. De danske barkbiller og deres betydning for skov og have- bruget. Kjöbenhavn 1898. Tidskrift för Skogshushållning 1899. Forstbotanisches Merkbuch. Nachweis der beachtenswerthen und zu schät- zenden urwuächsigen Sträucher, Bäume und Bestände im Königreich Preussen. I. Provinz Westpreussen. Berlin 1900. Tidskrift för Skogshushållning 1900. Henrik Hesselman. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Den 24 maj sammanträdde på kallelse af professor G. LAGERHEIM, lektorerna G. ANDERSSON, K. BOHLIN, docenterna H. HESSELMAN, O. Ro- SENBERG och BR. SERNANDER en del botanister för att diskutera frågan om bildande af en svensk botanisk förening. Kallelsen hade följande lydelse: »Svenska botanister inbjudas till en sammankomst i Stockholm, torsdagen den 24 maj 1906, för att diskutera frågan om bildandet af ett Svenskt botaniskt sällskap. Lokal: Stockholms högskolas lärosal n:o 2, Kungsgatan 30, 2 tr. kl. !/;1 e. m. med dubbelkvart.» Mötet var besökt af 24 personer, mest botanister från Stockholm och Uppsala. Efter en synnerligen liflig diskussion, hvarunder uttalades en del skilda önskemål med afseende på föreningens verksamhet, särskildt utgifvandet af en botanisk tidskrift, tillsattes en kommitté, bestående af professor G. LAGERHEIM, lektorerna K. BoHLIN och G. MALME, docenterna RB. FRIES, O. ROSENBERG och R. SERNANDER. Kommittén lämnades i uppdrag att korrespondera med professor O. NORDSTEDT i Lund, med anledning af en under diskussionen uttalad förmodan, att denne skulle vara villig öf- verlämna åt den eventuella föreningen utgifvandet af Botaniska Notiser, dels att sätta sig i förbindelse med representativa personer, som kunde tänkas vara intresserade af företaget, och att i förening med dem utfärda inbjudan till en konstituerande sammankomst. Detta möte ägde rum den 16 februari 1907, efter det kommittén ut- färdat följande kallelse: »Undertecknade få härmed inbjuda svenska botanister till bildande af en Svensk botanisk förening. Föreningens ändamål skulle i första hand vara att möjliggöra utgifvan- det af en Svensk botanisk tidskrift, i hvilken såväl större afhandlingar, som smärre botaniska meddelanden och notiser kunde publiceras. Dess- utom skulle en dylik tiskrift lämpligen kunna blifva ett organ för Sve- riges förut befinfliga botaniska föreningar, hvilka därigenom bereddes tillfälle till ett närmare samarbete än som hittills varit möjligt. Föreningens ändamål vore äfven att anordna årligen återkommande allmänna sammanträden här i Stockholm eller annorstädes, eventuellt i förening med gemensamma exkursioner i olika delar af landet. Konstituerande sammanträde äger rum å Stockholms högskolas bota- niska institut lördagen den 16 februari 1907, kl. 8-e, m. precis. 121 Personer, som äro förhindrade att infinna sig på den konstituerande sammankomsten, ombedjas att genom bref tillkännagifva sin eventuella anslutning till föreningen. K. G. ALMGREN, S. ALMQUIST, G. ANDERSSON, CHR. AURIVILLIUS, J. BERG- GREN, K. BOHLIN, J. A. Z. BRUNDIN, H. DAHLSTEDT, JOH. ERIKSON, ROB. FRIES, ÅA. Y. GREVILLIUS, TH. HEDLUND, E. HEMMENDORFF, E. HENNING, H. HESSELMAN, J. HULTING, G. INDEBETOU, K. JOHANSSON, H. O. JUEL, H. JUHLIN-DANNFELT, F. KEMPE, F. R. KJELLMAN, T. LAGERBERG, G. LAGER- HEM, N. G. W. LAGERSTEDT; Å.- LYTTKENS, GJ) O: MALME, R. MATSSON, L. M. NEUMAN, O. ROSENBERG, R. SERNANDER, M.' SONDÉN, N. SVEDELIUS, K. STARBÄCKE, N. SYLVÉN, P. G. E. THEORIN, T. VESTERGREN, V. B. WITTROCK, T. WULFF, TH. ÖRTENBLAD, J. A. ÖSTERBERG.» Till mötet hade infunnit sig 60 personer. Till ordförande för aftonen valdes professor G. LAGERHEIM. Docenten ROSENBERG redogjorde först för hvad som förut åtgjorts för att få till stånd en sveask botanisk förening, därvid särskildt redogörande för hvad som tilldragit sig på mötet den 24 februari 1906. Beträffande underhandlingarna angående öfvertagande af Botaniska No- tiser upplyste professor LAGERHEIM, att professor O. NORDSTEDT gifvit ett afböjande svar. Därefter redogjorde docenten SERNANDER för hur inbjudarna tänkt sig föreningens blifvande verksamhet: Föreningens hufvudändamål skulle vara utgifvandet af en svensk botanisk tidskrift, vidare anordnandet af gemen- samma sammankomster och exkursioner. Tidskriften borde innehålla dels vidlyftigare botaniska afhandlingar, dels smärre meddelanden, referat och notiser, som kunde tänkas intressera svenska botanister. För att realisera denna plan, vore det nödvändigt att medlemsafzgiften sattes så pass högt som till 10 kronor, för hvilken afgift äfven tidskriften skulle erhållas. Detta förslag antogs enhälligt, hvarpå ordföranden förklarade den Svenska Botaniska Föreningen bildad. Till styrelse valdes: professor V. B. WITTROCK, ordförande, docenten R. SERNANDER, vice ordförande, docenten O. ROSENBERG, sekreterare och redaktör af tidskriften, fondmäklare G. INDEBETOU, skattmästare, samt öf- riga ledamöter adjunkten J. BERGGREN, lektor K. BOHLIN, adjunkten K. JOHANSSON, professor O. JUEL, professor G. LAGERHEIM, lektor G. MALME och professor M. SONDÉN. En redaktionskommitté tillsattes, bestående af följande medlemmar: lektor K. BOHLIN, professor G. LAGERHEIM, docenten R. SERNANDER, do- centen N. SVEDELIUS samt redaktören. Åt styrelsen uppdrogs att till nästa sammanträde utarbeta förslag till stadgar för föreningen. Det beslöts att intill dess stadgarna antagits det skulle stå enhvar bo- taniskt intresserad person fritt att anmäla sitt inträde i föreningen. Den önskan uttalades, att sedermera nya medlemmar borde upptagas endast genom inval. Föreningen antog namnet: Svenska Botaniska Föreningen, Tidskriftens namn blef; Svensk Botanisk Tidskrift. SAMMANKOMSTER. Botaniska sällskapet i Stockholm. Den 18 februari 1907. Fil. lic. C. SKOTTSBERG höll föredrag om sina blombiologiska studier i Stockholms skärgård. Se sid. 61 i denna tidskrift. Docenten O. ROSENBERG höll föredrag om artbildningen hos Taraxa- cum och Rosa. Föredraganden ingick på en närmare undersökning af kromosomtalets förhållande till apogamien. STRASBURGER har redan på- pekat det egendomliga förhållandet att polymorfa släkten mycket ofta ka- rakteriseras af anmärkningsvärdt höga kromosomtal i sina kärnor, t. ex. Alchemilla med 64, Taraxacum 26, Hieracium 34 och 42. Att härur draga någon slutsats om något slags orsakssammanhang mellan polymorfin och kromosomtalet, framhåller STRASBURGER dock som oberättigadt, då så polymorfa släkten som Rosa och Rubus hafva 12, resp. 16 kromosomer. Enligt föredragandens åsikt torde man dock ur det anförda förhållandet hos de förstnämnda släktena kunna draga en annan slutsats. Talrika representanter ur de förstnämnda släktena ha visat sig vara apogama, och detta förhållande torde stå i något slags samband med de hos dem konstaterade stora kromosomtalen. Hos Alchemilla och Hieracium har det visat sig att de sexuella arterna af dessa släkten äga ungefär hälften så stort antal kromosomer som de apogama, t. ex. Alchemilla arvensis med 32, Hieracium auricula med 18 kromosomer. Vid en undersökning af en del Taraxacum-former fann föredraganden att en form, odlad i Bergie- lunds botaniska trädgård under namnet T. confertum i alla undersökta fall hade tetraddelning i embryosäckmodercellen, och att därvid kromo- somtalet var 7, alltså i de vegetativa cellerna 14, d. v. s. hälften af de apogama Taraxacum-formernas. Förekomsten af tetraddelning i embryo- säckmodercellerna kan möjligen tyda på att denna form ännu är sexuell. Å andra sidan fann föredraganden att hos vissa Rosa-former, som med stor sannolikhet voro apogama, kromosomtalet ej var 16, utan 32. Hos hittills undersökta släkten med apogama och sexuella former har det alltså visat sig att kromosomtalet hos de sexuella är endast hälften af de apogama formernas. Möjligen kan fördubbling hos de apogama ha upp- stått genom en längsdelning af kromosomerna utan samtidig kärndelning och sålunda en svårighet vid föräldra-kromosomernas bindning under re- duktionsdelningen hafva uppstått. JR sted 123 Botaniska sektionen af naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala. Den 5 februari 1907. Lektor H. W. ARNELL redogjorde för några resultat af de undersök- ningar, som af honom och C. JENSEN utförts öfver lefvermossvegetatio- nen i Sarekområdet i Lule lappmark under år 1902. Inom området, som är beläget ofvan barrskogsgränsen, hade ett hundratal lefvermoss- arter anträffats. För vetenskapen nya äro: Martinellia lapponica, M. sarekensis, M. obscura, Marsupella Boeckii (AUST.) var. incrassata och Jun- germania quinquedentata HuDps. var. tenuis. För Sverige första gången påvisade äro dessutom följande: Peltolepis si- birica LINDB., Sauteria alpina (N. B.) NEES, Odontoschisma Macounii (AUST-.) UNDERW., Martinellia purpurascens (NEES), M. hyperborea (JÖRG.), M. palu- dosa (K. MÖLL.), M. spitsbergensis LINDB., M. helvetica (GOTTSCHE), M. Kaurinii (RYAN), Jungermania Baueriana (SCHIFFN.), J. Binsteadii KAALAAS, J. elongata LINDB., Marsupella aquatica (NEES), M. capillaris LiNDB, Cesia varians LINDB., Marchantia polymorpha L. var. alpestris NEES, Cephalozia divaricata (FRANC.) var. grimsulana (JACK) och C. bicuspidata (L.) var. atra ARN. Flera andra äro af intresse, emedan förut mycket litet varit kändt om deras utbredning i Sverige, så t ex. Asterella Lindenbergiana, Cephalozia striatula, Marsupella Sprucei, M. condensata, M-. apiculata, M. Boeckii, Cesia revoluta, Prasanthus suecicus. Ofvan videgränsen aftager artantalet Så ha i Sarekområdet endast 34 arter blifvit funna i egentliga fjällregionen, däremot 78 arter i vide- regionen. På de svenska högfjällen spela lefvermossorna genom sin in- dividmängd en viktigare roll än i låglandet, hvilket sammanhänger med den rikligare tillgången på fuktiga lokaler och af smältvatten öfversilade sluttningar; härtill kommer den fuktighet, som i fjälltrakterna städse finnes i den frusna jorden. Af de rent alpina lefvermossorna fruktificera de flesta allmänt och många ofta mycket rikligt, så t ex. de alpina Marchantiaceerna, Cesia varians, Prasanthus suecicus, Anthelia nivalis, Martinellia uliginosa, Jun- germania cordifolia, Cephalozia pleniceps o. s. Vv. I stort sedt fruktificera hepaticae mycket rikligare på fjällen än i låglandet, om ock en och an- nan sydlig art, såsom t ex. Marchantia och Chomiocarpon, vid öfre grän- sen för sin utbredning blir steril. Såsom en organisationstyp, som är särskildt lämpad för våra högfjäll, framhölls Cesia-typen, som framträder tydligast utpräglad hos Cesia co- rallioides, C. concinnata, Marsupella apiculata och M. condensata. Mossor af denna typ äro trådsmala, skenbart dikotomiska med jämnhöga och uppräta skott: bladen äro tvåsidiga, starkt konkava, vanligen breda samt ytterst tätt tegellagda; de växa i mycket täta mattor eller tufvor och äro oftast mörkt rödbruna-svarta. Fullt utpräglade hepaticae af denna typ äro ock Prasanthus, Cesia varians, Anthelia, Odontoschisma Macounii, O. denudatum, Jungermania Binsteadii. Att Cesia-typen är en hösgfjälls- (och arktisk) typ framgår tydligt däraf att den i högfjällen antages i högre eller 124 lägre grad af de mest skilda mossor, ej blott af andra lefvermossor utan äfven af löfmossor såväl akrokarpiska som pleurokarpiska och af torf- mossor, huru olika de än i låglandet äro denna typ. Å andra sidan saknas den hos våra låglandsmossor. Såsom särskildt märkliga former af ifråga- varande typ visades exemplar af Amblystegium aduncum var. orthothecioides och Hypnum plumosum var. arcticum. Cesia-typens ändamål är tydligen skydd mot hastiga temperaturväxlingar; hos de starkast exponerade alpina mossorna, såsom hos Cesia corallioides och Prasanthus, är detta skydd dock otillräckligt såsom synes af de nästan alltid destruerade bladkanterna. Dessutom förevisade föredraganden ytterligare två för Sverige nya lefvermossor, nämligen Eremonotus myriocarpus (CARR.) KAALAAS från Styggforsen i Dalarna och Mörsil i Jämtland samt Marsupella Jörgensenii SCHIFFN. från Åreskutan. Fil. lic. C. SKOTTSBERG föredrog om sina blombiologiska studier i Stock- holms skärgård. Se sid. 61 i denna tidskrift. Den 19 februari 1907. Professor O: JUEL föredrog om fröämnets och fröets utveckling hos Saxifraga granulata. Bland annat redogjordes för den ledande väfnaden i pistillen, som är af två slag, hvilka af föredraganden betecknades som endotrof och ektoirof ledande väfnad; vidare för uppträdandet af ett tran- sitoriskt perisperm, för den egendomliga utbildningen af två skarpt skilda endospermväfnader, samt för ett organ afsedt för fröets lösgörande från frö- fästet. För detta organ lånade föredraganden en benämning från ett på analogt sätt fungerande organ hos vissa svampkonidier och kallade det frödisjunktor. Docenten N. SVvEDELIUS föredrog om ett fall af symbios mellan zo00o- chlorellor . och : en marin hydroid. Se sidd. 32 och 46 i denna tidskrift. Docenten R. SERNANDER förelade den nyss utkomna första fascikeln af exsiccatverket »Zoocecidia et Cecidozoa imprimis provinciae Rhenanae>, utgifvet af A. Y. GREVILLIUS och J. NIESSEN. Lektor H. W. ARNELL förevisade några sällsyntare fanerogamer, som insamlats af studeranden HARRY SMITH och af honom öfverlämnats till universitetsherbariet: Anthemis arvensis X tinetoria (bestämd af NEUMAN) från Gottland, Vesterhejde, Stenstu, Antennaria dioica f. monocephala från Uppland, Värmdö, samt en laciniata-form af Lamium album från Upp- land, Ramsta, Arby: Jfr Botaniska Notiser 1904, sid. 75. Fil. lic. C. SKOTTSBERG redogjorde för den uppfattning af Macrocystis” systematiska ställning, hvartill hans senaste undersökningar gifvit anledning. Enligt föredr. bildar Macrocystis tillsammans med Nereocystis en naturlig grupp, som utgått ur Lessonia. Den 5 mars 1907. Fil. lic. C. SKOTTSBERG föredrog om Caepidium antarceticum J. G. AG. Föredr. hade upptäckt, att Caepidium-skott kunna svälla upp, bli ihåliga oeh växa ut till stora blåsor, som mycket likna Colpomenia sinuosa; dessa blåsor bära plurilokulära sporangier. Blåsorna kunde äfven uppträda utan sammanhang med Caepidium-skott, hvilket tolkades så, att det unga, ogre- 125 nade, dynlika Caepidium-skottet direkt svällt upp och blifvit Colpomenia- likt. Som föredr. icke funnit någon verklig C. sinuosa, antog han, att åt- minstone den som uppgifvits för af honom undersökta trakter vore identisk med Caepidium antareticum. — Föredr. ansåg växtens systematiska plats vara i närheten af Scylosiphoneae, med hvilka de vegetativa delarna vore alldeles öfverensstämmande. Endast de ombildade, parafysklädda fertila axlarna visade den af AGARDH framhållna likheten med Chordariaceae. Docenten BR. SERNANDER föredrog om några former för art- och va- rietetsbildning hos lafvarna. Se sid. 97 i denna tidskrift. Vetenskapsakademien. Den 13 februari 1907. Till införande i arkiv för botanik antogos två afhandlingar: »Anteck- ningar från Hieracieexkursioner i Angermanland och Västerbotten> af läro- verksadjunkten K. JOHANSSON, samt »Ueber einige lappländische Phanero- gamen> af docenten H. G. SIMMONS. Den 13 mars 1907. Akademien beslöt att vid minnesfesten öfver LINNÉ, som Uppsala univer- sitet kommer att hålla i maj detta år, låta sig representeras af sin preses. Till införande i Vetenskapsakademiens handlingar antogs en afhandling af professor A. G. NATHORST: » Paläobotanische Mitteilungen» samt i arkiv för botanik: »Taraxacum Reichenbachii subsp. dovrense» af amanuensen H. DAHLSTEDT samt »Neue oder seltene Gefässpflanzen aus Ost- und Säd- Patagonien» af doktor P. DUSÉN. Följande reseunderstöd utdelades: 1) 125 kr. åt läroverksadjunkten K. B. NORDSTRÖM för växtgeografiska studier i västra Blekinge; 2) 100 kr. åt lektor JOHAN ERIKSON för afslutande af sina studier öfver strandflo- ran i Blekinge skärgård; 3) 100 kr. år redaktören W. BÖLOWw för studier af hymenomyceler i södra Sverige; 4) 100 kr. åt filosofie licenliaten H. KYLIN för algologiska undersökningar i Bohuslän; 5) 1235 kr. åt fil. kan- didalten G. SAMUELSSON för fortsatta hieraciologiska studier i norra Da- larna; 6) 150 kr. åt docenten H. G. SIMMONS för undersökning af hafs- algerna vid Skånes nordvästkust; 7) 175 kr. åt amanuensen G. W. F. CARL- SON för sötvattensalgologiska undersökningar i Torne lappmark. SMÄRRE MEDDELANDEN. Nya svenska fyndorter för Gentiana uliginosa Willd. Hösten 1905 påträffade jag i min hemtrakt, Hassle socken i Västergötland, c:a 1 mil NO om Mariestad, å en med låg vegetation beväxt, fuktig ängs- mark tillhörig Prästgårdens torp Vasslaäng, en för Hasslefloran ny art: Gentiana uliginosa WILLD., i mängd. Då jag ej fann arten upptagen i AUG. RUDBERGS »Förteckning öfver Västergötlands fanerogamer och kärlkryptogamer» (Mariestad 1902), och MURBECK i sina »Studien öäber Gentianen aus der gruppe Endotricha Froel.> (Acta Horti Bergiani. Bd. 2. N:o 3. Stockholm 1892.) anger »Långe- drag bei Göteborg> som den enda då kända Västgöta-fyndorten för G. uliginosa, och dessutom förut (p. 16) om artens utbredning säger: »Im nördlichen Theile ihres Verbreitungsbezirkes, z. B. in Schweden, entfernt sie sich nur wenig von den Meereskästen und fehlt jedenfalls in den etwas höher gelegenen Partieen des Inneren vollständig.> — föreföll mig fyn- det af arten i nordöstra Västergötland vara af särskildt intresse. I Uppsala universitets och Riksmuseets i Stockholm svenska herbarier eftersökte jag nu eventuella Västgöta-lokaler (för kompletterande genomgång af Upp- sala universitets svenska herbarium har jag att tacka fil. lic. T. LAGER- BERG), och då jag därvid fann exemplar från en hel del ej mig veterligt förut publicerade lokaler, torde ett sammanförande af de därvid funna, mera anmärkningsvärda, i MURBECKS ofvannämnda arbete ej upptagna fyndorterna i detta sammanhang finna plats: Västergötland: Hassle, Vasslaäng, 1905, N. SYLVÉN; Dala, Knapagården, 1890, J. TIMANDER (U. = Uppsala universitets svenska herbarium); Fal- köping, 1887, TH. ODHNER (U.); Göteborg, Hönö, 1905, J. E. PALMÉR (U.). Bohuslän: Strömstad, 1887, A. SKÅNBERG, (U.); Koön, 1894, AUG. BAGGE (S. = Stockholm, Riksmuseets svenska herbarium). Södermanland: Sträng- näs, 1902, G. SAMUELSSON (U.). Medelpad: Alnön, Alvik, 1898, E. COLLIN- DER (S., UJ); Skön, Näs, 1900, E. COLLINDER ($S.). Jdämtland: Östersund, 1902, E. WARODELL ($S.) Nils Sylvén. Tvenne sällsynta skandinaviska Gentiana-hybrider. I det 1892 utgifna arbetet: Studien äber Gentianen aus der Gruppe Endotricha Froel.' nybeskref MURBECK hybriden G. Amarella L.” lingulata C. A. Ag. x campestris L. > suecica (Froel.) Murb. efter ett enda på Aland ' Acta Horti Bergiani Bd 2 (1892) N:o 3. a na RA 127 vid Bergö taget exemplar. Enligt välvilligt meddelande af professor Sv. MURBECK har han sedan varit i tillfälle att se 2 ex. af hybriden från Uppland: Östanå (leg. M. FLODERUS juli 1860) och 1 ex. från Härjeda- len: Lillhärrdal vid Blädjan (leg. S. J. ENANDER d. 19 juli 1895). I juli 1899 anträffade jag 23 ex. af denna hybrid på Skabbholmen i Lidö s:n (Uppland) och den 21 juli 1900 fann jag 3 individ i Härje- dalen, Hede s:n, Ortholmen. På den sistnämnda lokalen iakttogos den 16 juli 1904 ytterligare 3 ex. Ännu ett exemplar af hybriden är taget i Norge: Jotundheimen, Bävertuns säter den 11 augusti 1891 af GUNNAR ANDERSSON. Växten är sålunda ännu endast känd i 34 exemplar från sex olika lokaler, men troligt är, att om den endast eftersöktes, skulle den anträffas på långt flera ställen, då föräldrarna växa tillsammans så godt som öfver hela Skandinavien. Hybriden är så typiskt intermediär i de karaktärer, som skilja föräldrarna åt, att en beskrifning knappast behöfves. Bästa stödet vid bestämningen ger fodrets form hos toppblomman. Som bekant äro G. " suecicas blommor mera blå, G. " lingulatas mera violetta. Hybridens blommor ha en blåviolett färg, hvilken gör det möj- ligt att genast se hybriden bland tusentals exemplar af föräldrarna. På de vid Ortholmen anträffade exemplaren af hybriden gjorde jag en färg- bestämning efter det af C. LACOUTURE publicerade färgschemat,! hvilket äfven inom vårt land blifvit användt vid en del blombiologiska studier. Blomfärgen hos G. " suecica motsvarades af rutan B 2, V 2 plansch 18, färgen hos G. " lingulata af rutan B 0, V 3 å samma plansch. Hybridens blomfärg är alldeles intermediär och öfverensstämmer med samma plansch, frätan. b i, V 5 eller B i, V-4: I detta sammanhang förtjänar omtalas, att fyrtaliga blommor hos G.” lingulata visst icke äro ovanliga. Af 28 vid Ortholmen godtyckligt insam- lade exemplar ägde 15 toppblommans foder femtaligt, då 13 hade det fyr- taligt. Fodret hos de öfriga blommorna hos de 15 ex. med femtaligt fo- der hos toppblomman var i 37 fall femtaligt, i icke mindre än 125 fyr- taligt och i 6 tretaligt. Några foderflikar voro kiufna i spetsen. Fem- taligt foder hos toppblomman motsvarades hos alla ex. af femtalig krona. Hos öfriga blommor med femtaligt foder fanns däremot än fem-, än fyrtalig krona. I den ofvan citerade uppsatsen nybeskrifver MURBECK äfven hybriden G. Baltica Murb. x uliginosa Willd. och omtalar den från tvenne lokaler vid skånska kusten. Denna hybrid har i ett tiotal individ anträffats at mig vid Eslöf i Skåne, och äfven den torde vara förtjänt af att närmare eftersökas af de skandinaviska botanisterna. Selim Birger. Linnéjubileet. De stora högtidligheter, hvarmed Uppsala universitet och K. Vetenskaps- akademien i Stockholm den 23—25 maj innevarande år skola fira 200- årsdagen af Carl von Linnés födelse, komma att bevistas af gäster från " Répertoire chromatique. Vingt-neuf tableaux en chromo, représentant 952 tein- tes différentes et définies. Paris 1890. 128 skilda delar af världen. Programmet för festen i Uppsala torde blifva följande: Första dagen, den 23 maj, är den stora minnesfästen i aulan. Univer- sitetets rektor professor SCHUCK talar därvid öfver Linnéminnet. Vid detta tillfälle komma representanter från universitet, högskolor och lärda sam- fund inom och utom Europa att framföra hälsningar och lyckönskningar i anledning af jubileet. Efter detta är på eftermiddagen anordnade en- skilda middagar, dels privat i familjer, dels gemensamt under protektion af något af stadens lärda samfund. På kvällen är en mottagningsfäst ar- rangerad i aulan, med studentsång, musik m. m. Andra dagen, den 24 maj, är den stora promotionen, som måste för- rättas i domkyrkan, enär man omedelbart därefter skall hålla den stora festen i aulan, där golf sålunda på förhand måste inläggas. Vid promotionen kommer jubelpromotion att äga rum af 1857 års filosofie doktorer. Vidare komma särskilda svenska hedersdoktorer att kreeras jämte promotion af doktorer inom alla fyra fakulteterna. Efter promotionen blir den stora festmiddagen i aulan. Universitetet och Vetenskapsakademien ha inbjudit representanter från en mängd europeiska och utomeuropeiska universitet, Linnéassociationer, lärda samfund och museer samt märkesmän för den botaniska vetenskapen. I allmänhet har ett universitet från hvarje land (från Tyskland ett från hvarje stat) inbjudits samt dessutom de akademier och sällskap, hvaraf Linné var ledamot äfvensom de holländska högskolor, där han studerade, samt dessutom af alldeles särskilda skäl ytterligare några universitet och vetenskapsmän. Listan på de utländska inbjudna har följande utseende: Från Norge: Kristiania universitet; Videnskabs Selskabet, Kristiania; Det Kongl. Norske Videnskabers Selskab, Trondhjem. Från Danmark: Köpenhamns universitet; Det Kongl. Danske Viden- skabernes Selskab, Köpenhamn. Från Finland: Helsingfors universitet. É Från Tyskland: Universiteten i Berlin, Bonn, Breslau, Heidelberg, Möänchen, Jena, Täöbingen, Giessen, Leipzig, Rostock, Strassburg, Greifs- wald samt följande akademier: Königl. Preussische Akademie der Wis- senschaften, Berlin; Kaiserl. Leopoldinisch-Carolinische Akademie, Halle; Königl. Gesellschaft der Wissenschaften, Göttingen; Königl. Bayrische Aka- demie der Wissenschaften, Munchen; Königl. Sachsische Gesellschaft der Wissenschaften, Leipzig. Från Holland: Universiteten i Amsterdam och Leyden, der Faculteit der Geneeskunde der Rijks Universitet te Leiden; het Zeeuwsch Genoot- schap der Wetenschappen, Middelburg; Bataafsch Genootschap der Gra- fondervindelijke Wijsbegeerte, Rotterdam; Academie van Wetenschappen, Amsterdam. Från Belgien: Universitetet i Bruxelles, Société Royale Linnéenne, Bruxelles; Académie Royale des Sciences etc. de Belgique, Bruxelles. Från Frankrike: Universitetet i Paris; I'Academie des Sciences, Paris; Société Linnéenne de Paris; Societé Linnéenne de Bordeaux; Societé Linnéenne de Marne et Loire, Angers; Societé Linnéenne de la Charente- 129 Infériure, Saint-Jean-d'Angély: F'Académie des Sciences etc., Toulouse: So- ciété Linnéenne de Normandie, Caen; Société Linnéenne du Nord de la France, Amiens: Société Linnéenne de Lyon: F'Académie des Sciences et Lettres, Montpellier samt Museum d' Histoire Naturelle, Paris. Från England: Universiteten i Oxford, Cambridge, Edinburgh och Dublin: the Royal Society, London; the Linnean Society, London: Zoolo- gical Society, London; Entomological Society, London; Society for Encou- ragement of Arts, Commerce etc., London: The Royal College of Physi- cians, Edinburgh samt The Royal Botanic Gardens, Kew och British Mu- seum, London. Från Italien: Universitetet i Rom: Reale Accademia dei Lincei, Rom: Societå Botanica Italiana, Florens; Reale Accademia dei Fisiocratici, Siena. Från Schweitz: Universitetet i Bern. Från Österrike-Ungern: Universitetet i Wien: Kaiserl. Akademie der Wissenschaften, Wien, samt Kaiserl. und Königl. Naturhist. Hofmuseum, Wien: universitetet i Budapest: Ungarische Akademie der Wissenschaften, Budapest. Från Rumänien: Universitetet i Bukarest. Från Spanien: Universitetet i Madrid: Real accademia des Sciencias exactas etc., Madrid. Från Portugal: Universitetet i Coimbra. Från Grekland: Universitetet i Atén. Från Nord-Amerika: Yale University, New-Haven: Harvard Uni- versity, Cambridge, Mass.: American Philosophical Society for promoting useful Knowledge, Philadelphia; Agustana College, Rock Island: National Academy of Sciences, Washington: the Linnéan Society of Newyork: Smith- sonian Institution, Washington. Från Syd-Amerika: Universitetet i Buenos Aires. Från Ryssland: Universitetet i Petersburg: F'Académie Impériale des Sciences de S:t Petersburg. Från Australien: The Linnéan Society of New South Wales, Sidney. Från Japan: The Imperial University, Tokio, samt dessutom följande utländska enskilda personer (de flesta ledamöter af bot.-zool. klasserna af K. Vetenskapsakademien i Stockholm eller K. Veten- skapssocieteten i Uppsala): J.D. Hooker, London: J. Wiesner, Wien: S. Schwen- dener, Berlin: A. Endgler, Berlin: E. Bornet, Paris: A. R. Wallace, London: M. Treub, Java: W. Pfeffer, Leipzig: E. Warming, Köpenhamn; lord Avebury (sir John Lubbock), London: H. de Vries, Amsterdam: E. Hansen, Köpen- hamn: Agassiz, Amerika: O. Hertwig, Berlin: H. zu Solms-Laubach, Strass- burg:; Ernst Heeckel, Jena; W. Trelease, S:t Louis; A. Weisman, Freiburg; A. Borzi, Palermo: W. Carruthers, London: C. Kerbert, Amsterdam: F-. v. Leydig, Bonn: B. D. Jackson, London: A. Gänter, London: Sars, Kristiania: ÅA. Gandry, Paris: N.: Wille, Kristiania: C. Flahault, Montpellier: G. Janse, Amsterdam: A. Dohrn, Neapel; O. Hjelt, Helsingfors; A. W. Kappel, Lon- don: W.G. Farlow, Cambridge, U. S. A.; F. E. Schultze, Berlin: A. Lang, Zurich. Dessutom äro inbjudna svenska universitet, högskolor samt en del andra korporationer, svenska stadsrådet, representanter för riksdagen, släktingar till Linné m. fl. å Svensk Botanisk Tidskrift. 9 130 Profföreläsningar. Såsom sökande till den e. o. professuren i växtbiologi vid Uppsala universitet hafva föreläst: lektor TH. HEDLUND, den 27 september 1906, »Om olika former af pa- rasitism hos växter» (mat.-nat. sektionens ämne); den 28 september 1906, »Om algers uppträdande som epifyter på bu- skar och träd» (eget ämne); docenten H. HESSELMAN, den 9 februari 1907, »Om löffällning» (mat.-nat. sektionens ämne); den 2 februari, >»Om geofyternas nivåförnimmelser» (eget ämne); docenten B. LIDFORSS, den 13 februari, »Den fanerogama epifytvegeta- tionens biologi (mat. nat.-sektionens ämne); den 11 februari, »Om växternas skyddsmedel mot köld» (eget ämne); docenten N. SVEDELIUS, den 13 februari, >»Mangrovevegetationen» (mat.- nat. sektionens ämne); den 6 februari, »Om ljusets inflytande på hafsalgernas fördelning»> (eget ämne). d j REFERAT. E. HANNIG: Ueber pilzfreies Lolium temulentum. — Botanische Zeitung 1907, I, H. II. Vid undersökning af föroreningar i mjöl upptäckte GUERIN och VOGEL (1898) oberoende af hvarandra, alt i frukterna af det s. k. dårrepet, Lo- lium temulentum, förekommer ett skikt af hopväfda svamphyfer på grän- sen mellan fröskalet och aleuronlagret. Detta egendomliga förhållande har närmare undersökts af flera forskare, bland dem främst A. NESTLER (1898, 1904) och E. M. FREEMAN (1902, 1903, 1906). Svampen befanns nä- stan alltid vara för handen i fröna, dock utan att någonsin bilda förök- ningsorgan. FREEMAN påvisade, att svampen ärfves från den ena gene- rationen till den andra, därigenom att hyferna intränga i stamknoppen hos fröets växtämne. Hyferna tillväxa sedan samtidigt med värdplantan, tills de vid dennas blomning ånyo intränga i fruktämnet. G. LINDAU på- visade (1904) svampen i frukter af Lolium temulentum, funna i 4,000 år gamla egyptiska konungagrafvar. Myceliet har således i minst 4000 år gått i arf hos värdplantan, troligen utan att någonsin en »föryngring> af detsamma genom sporer ägt rum. Till det yttre visar Lolium temulentum inga tecken på att den skulle vara behäftad med en svampparasit. Fröna äga mycket god gronings- förmåga. I kampen mellan värdplanta och parasit tycks här ha inträdt ett för båda parterna förmånligt jämviktstillstånd. Frukterna af Lolium temulentum äro som bekant giftiga. Enligt HOF- MEISTER (1892) innehålla de en giftig alkaloid, temulin, som angriper nerysystemet på människor och djur. Då Lolium temulentum är ett ogräs, som i synnerhet uppträder bland hafre och korn, har den stundom åstad- kommit epidemiartade förgiftningsfall med symptom, som delvis likna alkoholrusets.! Liknande förgiftningsfall åstadkommas som bekant af den från vårt land bekanta ör-rågen och den från Sydryssland af WORONIN beskrifna »Taumelroggen»>. Dessas verkningar bero på förekomsten af svamp i rågkornen och det låg därför nära till hands att antaga, att äfven den "Om verkningarna af dårrepet skrifver A. J. Retzivs i Flora oeconomica (1806) att det »både i bröd och dricka förorsakat hos människor yrhet, swår hufvudwärk, swindel, ängslan, konwulsioner, som ej sällan slutats med döden. På Gottland will man hafva den säkra ärfarenheten, at af Öl bryggt af malt hwari Dår-Repe fins, blir drickaren icke allenast yr och galen, utan under påstående rus blind.> I >Nor- ges vextrige> I (1886) säger SCcHÖBELER att >»man paa enkelte Steder ikke kunde bruge det Mel, der var blandet med Svimling til noget Slags Mad, der blev spist til Middag, men alene til Grod om Aftenen; men det traf da heller ikke sjelden, at alle, der havde spist denne Gred, ikke vaagnede til den vedtagne Arbeidstid om Morgenen>. 30 giftiga alkaloiden hos dårrepet alstras af den där befintliga svampen, i synnerhet som man eljest inom gräsens familj endast sällan på- träffar några giftiga ämnen. Att konstatera om svampen var upphof till giftet hos Lolium visade sig vara förenadt med vissa svårigheter, ty alla försök att renodla svam- pen ur Lolium-frön misslyckades. Emellertid hade GUERIN och FREEMAN påvisat, att svampfria Lolium-frukter kunna påträffas. I vissa trakter upp- träda dessa mycket sällan (Prag, Strassburg), i andra relativt rikligt (Cambridge, Uppsala). Vid Cambridge skattades de svampfria Loliumfruk- terna af FREEMAN till 20 procent. På material från Strassburgs botani- ska trädgård fann förf. först efter att ha snittat genom 3578 frukter tvenne svampfria sådana. Ett af dessa korn gaf upphof till en ny planta, hvars alla frukter befunnos vara svampfria. Dennas afkomlingar liksom äfven afkomlingar af svampfria frön från Cambridge visade sig under 4 gene- rationer allt fortfarande fria från svampen. Genom jämförande kemisk undersökning af extrakt på svampförande och svampfria korn lyckades förf. nu fastställa, att den giftiga alkaloiden saknas i de svampfria fröna. Därigenom är således bevisadt, att de giftiga egenskaperna hos fruk- terna af Lolium temulentum härröra från den där befintliga svampen. De svampfria fröna skilja sig till det yttre icke från de svampförande lika litet som man finner någon yttre olikhet mellan svampförande och svampfria Lolium-plantor. Bägge slagen sätta lika riklig frukt. Påvisan- det af svampen såsom upphof till giftet är icke utan en viss praktiskt betydelse. Man har nämligen funnit svamphyfer äfven i frukter af Lolium linicola, italicum och perenne, ehuru ej på långt när så konstant som hos Lolium temulentum. Af dessa äro som bekant Lolium italicum och perenne vik- tiga fodergräs. Äfven om svampen hos dessa ej skulle vara samma art som hos Lolium temulentum — hvilket NESTLER nyligen betviflat — föreligger dock möjligheten att äfven dessa Lolium-arter kunna blifva skadliga, i synnerhet om svampen så småningom finge större utbredning än som nu är fallet. Hos Lolium perenne har NESTLER uppskattat de af svamp angripna kornen till 25 procent. T. Vestlergren. HARALD LINDBERG: Finlands Hippuris-former. Meddel. af Soc. pro Fauna et Flora Fennica, h. 30. Helsingfors 1906. I en grund hafsvik (Ingå, Nyland) förekommo Hippuris vulgaris och Hippuris vulg. f. maritima växande på samma ställe. Däraf synes framgå, att den senare ej kan anses blott som en ståndortsform af den förra i likhet med den blott på förekomsten i rinnande vatten beroende lokal- formen /fluviatilis. Detta antagande bestyrkes äfven af att formerna äga olika geografisk utbredning, i det H. maritima är inskränkt till de nord- ligaste delarna af Europa, Asien och Amerika. I Sverige är H. maritima känd endast från östra kusten, sydligast i Östergötland. Orsaken till att H. maritima eller, som den med sitt äldsta namn rättare bör heta, Hip- puris tetraphylla L. fil. (1781) blifvit oriktigt uppfattad, torde vara att 153 söka däri, att man trott sig finna mellanformer mellan denna och H. vul- garis. Dessa äro enl. förf. endast hafsstrandsformer af H. vulgaris och betecknas af honom med namnet f. litoralis. På de båda arterna lämnar förf. följande beskrifning: Hippuris tetraphylla L. FIL. — Stam vanl. 20—40 cm. hög, internodier 20—30, de midtersta af bladens längd, de på stammens nedre hälft i re- gel m. 1. m. starkt förlängda. Bladen 4, mindre ofta 5, mycket sällan 6 i krans, de mellersta 2 å 3 gånger längre än breda, vanligen 10—12 mm. långa och 3, vanl. 5 mm. breda, trubbiga. Hela växten ej så starkt af- smalnande uppåt, med en mera jämnbred omkrets. Hippuris vulgaris L. — Stam vanl. 20—50 cm. hög, internodier 50—560, de midtersta hälften kortare än bladen, i regeln endast de nedersta m. I. m. förlängda. Bladen vanligen 9—11 i krans, flera gånger längre än breda, de midtersta 15—20 mm. långa, 1—2 mm. breda, m. 1. m. starkt tillspetsade. Hela växten starkt afsmalnande i en lång spets, därigenom med smalt pyramidlik omkrets. Forma litoralis LiNDB. FIL. afviker från hufvudformen endast genom något bredare och kortare blad, 12—17 mm. långa och 2—3 mm. breda, vanl. 6—38 i krans. T. Vestergren. i y é FIN ANTENN UPPROP. Under den kongress för hybrid-forskning, som på inbjudan af Royal Horticultural Society sammanträdde i London sommaren 1906, väcktes ett förslag om resande af en minnesvård åt Gregor Mendel. En kommitté tillsattes, och denna har i dagarna utfärdat ett upprop af följande lydelse: Von nur wenigen zu Lebzeiten gekannt, dann durch Dezennien fast ver- gessen, heute im Munde aller Biologen — das war das Schicksal von Gregor Mendels Forschernamen. Und doch hatte Mendel schon von 42 Jahren auf dem Gebiete der Vererbung und Bastardierung das Walten von biologischen Gesetzen erkannt, wo nach oberflächlicher Betrachtung nur Zufall und Regel- losigkeit zu herrschen schien. Mit der Entdeckung und eingehenden Begrän- dung der Hybridgesetze hat er in Wahrheit eine neue, ungemein fruchtbare Ära experimenteller Forschung för die Vererbung der Einzelmerkmale sowie för die Systematik der Pflanzen und Tiere, nicht minder fär die Mikrobiologie der Fortpflanzungsprozesse und fär die praktische Zächtung eröffnet und er- möglicht. Allerdings wurde diese Entwicklung erst durch die im Jahre 1900 erfolgte Wiederentdeckung von Mendels Lehre ausgelöst. War ihm selbst zwar die innere Freude und Genugtuung am eigenen Werke beschert, die äussere Anerkennung und Wertung, der schuldige Tribut der Mitwelt vor des Geistes Grosstat ist ihm versagt geblieben. Um so glän- zender, ja beispiellos rasch hat sich Mendels Nachruhm iber alle Länder ver- breitet. Was die Mitwelt einst gefehlt, das hat die neue Zeit gesäöhnt. Doch öber dei wissenschaftliche Wiederbelebung von Name und Werk hinaus bleibt noch die Ehrenschuld bestehen, auch der Person ein äusseres, zu weiten Kreisen sprechendes Erinnerungszeichen an der Stätte ihrer Wirksamkeit zu Bränn in Mähren zu errichten. Ein Denkmal soll dort noch späteren Ge- schlechtern von dem ausgezeichneten und selten bescheidenen Forscher und von seiner Wärdigung seitens der Biologen aller Länder erzählen. Die Unterzeichneten richten daher an alle Freunde und Förderer der biologischen Wissenschaften die Aufforderung, diesen Plan durch Stiftung und Sammlung von Beiträgen verwirklichen zu helfen. Uppropet är undertecknadt af 150 botanister från olika delar af världen. Bland skandinaviska botanister märkas namnen Johann- sen, Juel, Ostenfeld, Warming, Wille, Wittrock. Undertecknad har åtagit sig att mottaga bidrag till ofvan- nämnda ändamål från Sverige, Norge och Danmark. Stockholm i mars 1907. O. ROSENBERG Adress: Tegnérlunden 4. BOTANISKA STUDIER tillägnade F. R. HJELLMAN UPSALA 1906. Bohlin, Uber die Kohlensäureassimilation einiger gränen Sa- menanlagen. — Borge, Sässwasser-Chlorophyceen von Feuerland und Isla Desolacion. — Carlson, Uber Botryodictyon elegans Lemmerm. und Botryococcus braunii Kätz. — Dahlstedt, Einige wildwachsende Taraxaca aus dem Botanischen Garten zu Upsala. — Fries, Mor- phologisch-anatomische Notizen iäber zwei sädamerikanische Lianen. -— Hedlund, Uber den Zuwachsverlauf bei kugelisen Algen während des Wachstums. — Juel, Einige Beobachtungen : . reizbaren Staub- fäden. — Kylin, Zur Kenntniss einiger schwedischen Chantransia- Arten. — Lagerberg, Uber die präsynaptische und synaptische Ent- wicklung der Kerne in den Embryosackmutterzellen von Adoxa moschatellina. — Lindman, Zur Kenntnis der Corona einiger Passi- floren. — Norén, Om vegetationen på Vänerns sandstränder (Mit einem deutschen Resumé). — Rosenberg, Erblichkeitsgesetze und Chromosomen, — Samuelsson, Om de ädla löfträdens forna utbred- ning i öfre Öster-Dalarna. — Sernander, Uber postflorale Nektarien. — Skottsberg, Observation son the vegetation of the Antarctic Sea. — Svedelius, Uber die Algenvegation eines ceylonischen Korallenriffes mit besonderer Riäcksicht auf ihre Periodizität. — Sylvén, Jämfö- rande öfversikt af de svenska dikotyledonernas första och senare förstärkningsstadier. — Witte, Uber das Vorkommen eines aéren- chymatischen Gewebes bei Lysimachia vulgaris L. Pris: 10 Hr. (11 Mark). ALMQVIST & WIKSELL, Upsala. R. FRIEDLÄNDER & SOHN, Berlin (11 Carlstr.). PORTRÄTT af Professor F. R. KJELLMAN (i ljustryck) Pris: 1 Hr. genom Botaniska Sektionens sekreterare, Upsala. Svensk Botanisk Tidskrift Bd 1 1907 Tafl. I (OO Ljustr. J, Cederauist, Sthlm, Sigrid Ohlsson del. Lecanora gelida (L.) Ach. Tatl Ik Svensk Botanisk Tidskrift Bd 1 1907 Cederquist Sthlm i Je Ljustr. Sigrid Ohlsson del. Lecanoråa gelida (L.) Ach. Svensk Botanisk Tidskrift Bd 1 1907 Tafl. Ill Alectoria cincinnata (Fr.) Svensk Botanisk Tidskrift Bd 1 1907 Tafl; -IV Svensk Botanisk Tidskrift Bd 1 1907 | | Vyknn vh Bg Cd dd pin ikeliet innebäll /äro; författade på. Gigelska, tranika eller VS eler åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af — dessa språk. Växtnamn och dylikt måste vara tydligt skrifna för undvikande af dyrbara korrekturändringar. Omkostnader för kor- I mot manuskriptet öfverstigande 10 XX af trycknings: | fe Raden bestridas af författaren. RE 5 keriet får ej äga rum. | Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag ERE i fritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfver- enskommelse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgis- | afdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. ha SN 2 LV BEAN 00 YEN Å 05 | VESTERGREN: Discosia artocreas CER Fr, eine. Leptostromatacee Sd | presanenerea AE C. SKOTTSBERG: Blommor och ingekter på Skabbholmen i i Roslagen som- TILA ST AIOE ASAP N EE SN NS ERS me BIL SDN I rå NS DN SREA ESS ER SRVIL RA Ära STAT ME NAR 2 f f (SA : 2 (Mit deutschem. Resumé) SUGER HS LU SLUNGAS RN (LIN , ( ARE RR SERNANDER: Om några former för art- och varietetsbildning hos Iaf ) varne (med:3 textfigurer och 5 planscher): :4..5.G2 Go: mo RSSNN | H. HESSELMAN: TI. OA, Nilsson 301000 a Asa IRIS ARA mess rer rr ER PR RKA SAN Redogörelse för Svenska Botaniska Föreningens bildande ARE "SAMMANKOMSTER: = - SAN URANUS Na SRS Botaniska 'Sällskapet/uss, sA Nu lossna ÅSE SA ALA ERAN SST Botaniska Sektionen i Uppsala,................. DNR AND NA ÄAN READ (I Vetenskapsakademien SSU SAME SD RAR ENN ARA KARNA VAR RS å SMÄRRE MEDDELANDEN: | FARS ON Nya svenska fyndorter för Gentiana ölighigen NR RR kad 126. kunNttyrvenne sällsynta skandinaviska NERE ONT ISEN Ne FR SED ; ärr Linnéjubileet US MORE BYTA AASE SR ER NN AE MAAS RN SL RAR RA Ga SSL ARA SRS | Profföreläsningar HR (EAA FO NGAAN RANE bd sr DSS SSA SEAN AE TN NN GA VOR AON SA NIA REFERAT: VSK KISA | E. HANNIG: Ueber pilzfreies Lolium temulentum" SPENAT YURI | ... 130 H. LINDBERG: Finlands Hippuris-former ...s.ssssimsssisesieseen NGE SR | z CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1907. BAND 1. - sd RN Tidskrift Utgifven af Svenska Botaniska Föreningen Redaktör: Dr. 0. ROSENBERG 1907 ro å fa K - 0 nå HÄFTE 2 i; | SVENSKA I BOTANISKA FÖRENINGENS 'styrelse och redaktionskommitté under år 1907. Styrelse: V. B. WITTROCK, ordförande; R. SERNANDER, vice 'ordförande; 2 O. ROSENBERG, sekreterare och redaktör; G. INDEBETOU, skatt- mästare; J. BERGGREN, K. BOHLIN, K. JOHANSSON, O. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, M. SONDÉN. Redaktionskommitté: 50: ROSENBERG, K. BOHLIN, G. LAGERHEIM, N. SVEDELIUS, . R. SERNANDER. ”Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande: Svenska Bo- taniska Föreningen) är 15 kronor. | Medlemsafgiften, 10 kronor, torde snarast insändas till föreningens Sd ; skattmästare, fondmäklare G. Indebetou, adr. Sanestg dgårds- - gatan 4, Stockholm 5. SAN | Till tidskriftens medarbetare! ND sg ; "Samtliga manuskript till Svensk Botanisk Tidskrift skola i in- (u: lämnas i fullt tryckfärdigt skick till tidskriftens redaktör, docenten” (i 0. Rosenberg, Stockholm, Tegnérlunden 4. Redaktionskommittén af- 6 gör om insända afhandlingars intagande i tidskriften. Antalet plan- > scher och figurer till hvarje afhandling, som kunna af tidskriftens $ medel bekostas, bestämmes af redaktionskommittén i samråd med EN ; = författaren, likaså hvilka reproduktionsmetoder, som böra komma = - till användning, och liknande angelägenheter. NN RN Med afseende på stilblandningar gälla följande) regler:sot mer i > 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil NGE SEM SA 2) Personnamn i texten sättas med: KAPITÄLER (dubbelt understru- ket i NESS BORNEON SE Ma en glans af fest och stolta minnen öfver svensk naturforskning. Afven vår unga tid- SV skrift vill bringa minnet sin blygsamma hyll- ning. Linnébilden är oss alla kär. Varmare väcker han ej vår sympati, än då han som nyblifven man går att bryta sin bana. Känsligare talar han ej till svenska sinnen, än då han drog ut på sin första upp- täckarfärd. Det fanns hos honom något både af kri- garens glada mod och af en ynglings vårliga förhopp- ningar, då han ensam styrde kosan mot okända nejder i norr för att göra eröfringar i alla tre naturens riken. Väna makter ledde hans färd, snillets guda- gåäfva lyste hans stig. Den förde sedan snabbt till ett namn, som nämns bland vetenskapens främsta. Forskningens vågor ha gått långt sedan dess, dess strömmar ha nått vida kring. Andra imäktiga andar ha öppnat nya banor, pejlat nya djup. Än i dag följas dock de stora linier, som uppdrogos af honom — och komma alltjämt att följas, så länge det finnes en naturhistorisk forskning. Det var ett bestående verk, som utfördes af den store mästaren i iakttagandets svåra konst, af den mäktige ordnaren och systematikern. Han väcker vår stora beundran, han fångar ock vår varmaste sympati. Hans mäktiga solskensgestalt famnade icke blott vetenskapens frågor. Den store mannen med det enkla sinnet hade samma öppna blick för vårt folk och dess lif, som för naturens. Han är och förblir ett af våra stoltaste, vack- raste minnen. Henrik Hesselman. LIBRARY NEW YORK BOTANICAL GARDEN, OM NÅGRA FORMER FÖR ART- OCH VARIETETS- BILDNING HOS LAFVARNA. AF RUTGER SERNANDER. KAP. II. Depigmentationer såsom retrogressiva varieteter. Om också i de allra flesta fall direkta iakttagelser öfver muta- tionens förlopp saknas, kan man med DE Vries' med stor säkerhet antaga, att de varieteter bland blomväxterna, hvilka genom depig- menitation skilja sig från hufvudarten, i ett slag förlorat ett visst eller vissa af dess pigment. Åfven bland lafvarna finnas sällsynt uppträdande exempel på sådana retrogressiva varieteter, hvilka ge- nom olika slag af depigmentation skilja sig från hufvudarten, och hvilka måste anses som mutanter af densamma. Lafvarnas färger betingas af lafsyror och, hvad särskildt theciet angår, af vissa laffärgämnen. De varieteter albinea, ochrocarpa, cerina etc., som uppträda bland vissa lafsläkten, och hvilka jag nu vill tolka som retrogressiva mutanter, utmärka sig genom partiell förlust af dessa syror och färgämnen. Det gäller härvidlag att från dessa äkta varieteter skilja till det yttre analoga och genom samma totala eller partiella förlust uppkomna depigmentationsformer, men hvilka falla inom den fluktuerande variationens räckvidd. Ett vackert sådant exempel erbjuder Xanthoria parietina (L.) Tu. FR. Bålens allbekanta gula färg hos denna laf betingas hufvudsakligen genom närvaron af krysofansyra. Lafsyrehalten i lafbålen tyckes stå i samband med belysningsförhållandena, så att den tilltar med cnökad och aftar med minskad ljusexposition.” Så är äfven fallet ' Die Mutationstheorie II, p. 146. > Jmfr t ex. att bålen af den på solöppna lokaler växande Usnea hirta (L.) hål- er 3 20, men af den i skogar växande U. plicata (L.) endast 2 & usninsyra. Wip- MAN, Usninsyra I, p. 12. Svensk Botanisk Tidskrift. 10 DEC 7 > 19( 136 med krysofansyran i Xanthoria-bålen. På de flesta växplatser med normal belysning är den gul (flavus) med hvit undersida. På starkt solexponerade lokaler, särskildt kala strandklippor, blir den brand- gul (aurantiacus eller fulvescens), med de uppstigande bålflikar- nas undersida gulfärgad, men på mycket starkt skuggade lokaler, t. ex. på stammar af lummiga alléträd, undersidan af grenar o. s. v., försvinner den gula färgen och öfvergår till gröngul (virescenti- flavus) och slutligen till blågrå (lividus). Att dessa färgskiftningar betingas af förändringar i krysofansyrehalten är lätt att genom KOH konstatera. Den brandgula och gula bålen färgas med detta reagens mörkt blodröd, då däremot den gröngrå endast blir ljusröd och den rent blågrå förblir ofärgad. Emellertid ha dessa färgför- ändringar ansetts vara af taxinomisk natur, och den starkast fär- gade formen upptages vanligen som pv. aureola (AcH.), den mest af- färgade under namnet v. livida DE Not. Ett praktfullt exempel på denna krysofansyrehaltens relation till bålens exposition har jag från södra Frankrike ej långt från Montpellier (192902). I gariguen hade ett exemplar af Rosmarinus officinalis varit utsatt för en verk- lig invasion af Xanthoria parietina, som i större och mindre individ smög sig rundt grenarna. I den intensiva belysning, för hvilken bålen var utsatt på ofvansidan af dessa, hade den antagit en vac- kert brandgul färg, var. aureola (AcCH.). Samma individ öfvergingo mot grenarnas flanker till rent gul färg (hufvudformen), som på undersidan, där margines träffade hvarandra, hade förändrats till blågrön, var. livida DE Not. Liknande fall äro lätta att upp- spåra äfven under mindre soliga luftstreck. Redan MEYER" af- målar synnerligen vackert en sådan >Parmelia parietina auf einem Schwarzdornzweige (Prunus spinosa), dessen untere Seite von der Sonne ab gegen die feuchte Erde gewandt war, weshalb die Korti- kalschicht hier nicht zu ihrer normalen gelben Farbe gelangte. — — Nach einem bey Göttingen gesammelten Exemplare.> Ett annat exempel möter hos Physcia ciliaris (L.) DC. Skuggfor- mer äro (i torrt tillstånd) gråhvita; i öppet läge, särskildt på strand- klippor, växande individer äro mättadt svartbruna (beskrifna som melanosticta AcH., nuda STENH., stellata FR., scopulorum E. NYL. och saxicola NYL.). Lättast att se dessa formers beroende af be- lysningen är på täta tufvor af melanosticta; man får alla öfvergån- gar mellan de mörkfärgade yttre bålflikarna och de innersta, som äro gråhvita. 1! Entwickelung der Flechten, p. 339. Tafel 2. 137 Hos såväl Xanthoria som Physcia visar theciet i viss mån samma växlingar i färg — minst tydligt hos den sistnämnda — som de, hvilka nu skildrats för bålen. I det följande skildras några färg- förändringar hos theciet inom släktet Cladonia, som icke kunna förklaras genom några växlingar i belvsningsförhållandena, utan hvilka verkligen måste anses ha uppkommit genom mutation. Som jag redan i inledningen till detta kapitel antydde, visar det sig, att då man kan få notiser om förekomstsättet af dessa depig- mentationer hos Cladonia-arterna, ha de oftast anträffats i få exem- plar. Man har aldrig lyckats påvisa, att färgförändringen står i samband med någon viss vttre faktor, t. ex. en skuggig lokal, utan i de få fall. då uppteckning gjorts, har den hittats växande till- sammans med den förmodade moderformen. Ej heller har man funnit några öfvergångar till denna, hvilket naturligtvis skulle ha varit fallet. om fluktuerande variation förelegat. De öfvergångar, som hittats, tillhöra, som jag i ett följande kapitel skall söka visa, de sektoriala eller knopp-variationerna, i hvilket fenomen vi hafva ännu en beröringspunkt med de fanerogama retrogressiva mutationerna. Hvad depigmentationens anatomiskt-fysiologiska innebörd angår är denna groft sedt att karaktärisera som ett bortfallande af den lafsyra och de laffärgämnen, som ge theciet dess färg. Systematici pläga om gruppen Coccifere DEL., dit de mest prägnanta depig- mentationerna höra, säga: >Apothecia coccinea, hydrate kalico solu- tionem violaceam effundentia>?> eller >Apotheciorum color coccineus KOH evadit multo pallidior vel omnino disparet? o. s. v. Fullt korrekt återger detta icke den makroskopiska reaktionen. Litet KOH på theciet färgar detta ögonblickligen svart, tillsättes en vat- tendroppe, visar det sig att kaliluten löst åtminstone en del af de ämnen, som orsaka den röda färgen. Det lösta diffunderar genast ut i vattnet, färgande det mörkt blodrödt eiler wvinrödt alltefter koncentrationen. Denna reaktion inträder icke hos depigmentatio- nen, hvilket visar att det ifrågavarande färgämnet här försvunnit. Då jag icke med kalilut lyckats få hufvudarternas röda apothecie- färg mer än svagt blekt, tyckes äfven något annat färgämne bort- falla vid depigmenteringen. — Pyknidväggarna inom denna grupp äro mörka hos såväl hufvudarterna som åtminstone de depigmen- tationer, hvilka jag varit i tillfälle att undersöka. Af intresse är Wainios' uppgift: >in gelatina spermatica materiam coccineam con- tinentia, aut raro in formis ochrocarpis materia coccinea destituta>. ! Monographia Cladoniarum I, p. 59. 138 Depigmentationer äro anmärkta hos såväl de med rödt (Cocci- ferce DEL.) som brunt (Ochropheee Wainio) thecium utrustade Clado- nia-arterna af undersläktet Cenomyce (AcH.) Tu. Fr. I det följande skall jag behandla de viktigaste af de fall, jag efter litteraturen eller egen erfarenhet har mig bekanta. A. Cocciferce. Cladonia bellidiftora (AcH.) ScHER. Vv. ochropallida FLoTOW. — WainI1os diagnos (1. c. I, p. 211) lyder: >Apothecia pallida vwel ochropallida>. Den hittades af FLotow i Schlesien och sedan i samma provins på en punkt vid Kleine Schneegrube af STEIN. För öfrigt är den anmärkt i Sverige af HELLBom:' >I Herjedalen på Funnäsdalbergets nordostligaste ås nära ett litet vattenfall, som störtar utför bergets norra brant, insamlades år 1867 en form med blekgula frukter>. På Funnäsdalberget är hufvudformen ej sällsynt. År 1826 beskref SOMMERFELT” en Cenomyce straminea med >”apo- theciis pallidis>. Om dess förekomst säger han: >Habitat in saxis inter muscos Nordlandizx rarissime. A me solummodo in Junkers- dalen Saltdalen lecta est.> Som Tu. FRIES och efter honom WAINIO m. fl. visat, är denna troligen identisk med FLotows ochropallida. Cladomia Flörkeana, ER: Vv. xanthocarpa NYE WANtOREReNIS pp; 86: 2Apothecia pallidars— —— Prussia: Hela? Cladonia deformis (L.) HoFFw. Vv. ochrocarpia Fr. — I Lichenogr. Europ&a, p. 239, säger Euias Fries under Cl. deformis: >Speciosa & frequens est hujus forma ochrocarpia.> Wain1o (l. ce. I, p. 197) har en lokal från resp. Finland och Tyskland. Som auktoriteter för dess förekomst i Sverige upptar han, jag vet ej af hvad skäl, ELtiAS och Tu. FRIES. Bör emellertid eftersökas hos oss. Cladonia cristatella Tvcr. Vv. ochrocarpia TuvcK. — Denna form med bleka apothecier, hvilken anträffats på en del ställen i Norra Amerika, tyckes ej uppträda så sparsamt som de flesta andra Cla- donia-depigmentationer. Den är också utdelad i TUCKERMANS Lich. Am. exs. 0:00) 133, D. ; Cladonia coccifera (L.) WiLzLpD. Vv. ochrocarpia FLOERKE, och v. cerina (NEGEL) TH. FR. — Wainio fördelar i sin monografi Cl. coccifera på 5 elementararter: a stemmatina ACH. [(podetia esorediosa, simplicia vel margine scyphorum prolifero; apothecia coccinea), BP asotea Ack. (podetia esorediosa, prolificationibus e diaphragmate scyphi enatis; apothecia coccinea), 7 ochrocarpia, FLoERrkK. (podetia ' Norrlands lafvar, p. 70. ” Supplementum Flor&g Lapponice, p. 128. 139 esorediosa, simplicia aut margine scyphi prolifero; apothecia pallida vel maculis aurantiaco-rubentibus), & pleurota (FLOERK.) SCHER. (podetia plus minus sorediosa:; apothecia coccinea) samt = cerina (N=Alia monstro- sitas raro obvia est ochrocarpia Flk, apotheciis pallidis>, uppfattar Wainiro (1. c. I, p. 167) som gällande Sverige. Cerina är icke så ofta funnen. Den hittades af C. NEGEL på >Dresdnerhaide prope Kächenbräche>? och i så stor mängd att den kunde utdelas i RABENHORSTS Lich. Eur. exs. Fasc. X n:o 303. Sedan är den enligt Wainiro funnen i Hollola i Finland och vid Löpertshof nära Labiau. NGELS exemplar äro utvecklade från en form af CI. coccifera, som enligt Wainio står emellan stemmatina och pleurota. Den innehåller >?acidum chrysophanicum passim parce in epithecio>. Hollola-formen står pleurota nära och inne- håller mera krysofansyra. Labiau-exemplaren har WaIinio ej varit i tillfälle att granska. — Genom Kand. Tu. Fries har jag fått ett fynd af cerina från Sverige. Strax ofvan trädgränsen på Mörviks- hummeln, Åreskutan, Jämtland (19504) förekom den i form af en mycket liten tufva med två apothecieförande grofva podetier. CI. coccifera växte icke i det allra närmaste grannskapet. Det är en tydlig pleurota. Podetierna ha en grågul anstrykning, de färgas gula af KOH. Pykniden ha en betydligt mera mättad färgton än apothecierna, men äro blekare än pleurota-pykniden. Bland gruppen Ochroleuce« FR. finnes en intressant, synnerligen vacker art: CI. carneola FRr., hvilken till sin morfologi och habitus är förvillande lik en CI. coccifera Vv. cerina med mera svafvelgula podetier. Det framhålles också någon gång i den systematiska lit- 140 (J teraturen, huru lika Cl. carneola och Cl. coccifera äro hvarandra. »Cum Cl. coccifera omnino analoga staturaque congruens? säger t. ex. TH. FR. Lich. Sc., p. 73. Den enda skillnaden, "som också skarpt framhålles af Etias FRIES själf, är att podetierna af carneola vid basen ofta få en blåaktig anstrykning, som saknas hos pleurota. Tun. Fr. säger också 1. c.: >planta sterilis vix certe sit determit nanda>. Pykniden äro enligt Wainio 1. c. II, p. 424 >»nigra (au- microscopio fusco-nigra), basin versus pallidiora, materiam cocci- neam non continentia”. De äro emellertid, så vidt jag kunnat finna, afgjordt ljusare än hos pleurota och af ungefär samma färg som hos cerina. — Om Cl. carneola skall anses som en mutation från någon nu utdöd eller lefvande elementarart ur pleurota-kom- plexen, möta emellertid en del svårigheter i utvecklingshistoriskt hänseende. Med CI. carneola äro nämligen tvänne elementararter, också med apothecia pallida, intimt förbundna: CI. bacilliformis. (NYL.) Wainio och CI. cyanipes (SOMMERF.) WAINIO, som knappast ha direkt motsvarighet bland någon af cocciferas nu lefvande ele- mentararter. Antingen ha sålunda dessa utvecklat sig ur carneola eller ock från utdöda former af coccifera pleurota. Alla tre äro funna på en mängd lokaler, men de äro afgjordt sällsyntare än pleurota. Species sat rara et parca, säger WAIinio om CI. carneola. B. Ochrophweece. Cladonia cornuta (L.) ScHer. Vv. ochrocarpa NyL. — Hittad en gång af SImmInG vid Partnavolok i Ryska Karelen.' Cladonia fimbriata (L.) Fr. 6 apolepta (AcH.) WaAinio Vv. ochro- chlora (FLK.) Wainio och 3$ chondroidea Wainio v. Balfourii (CROMB.) WaAINIo Vv. ochroleuca WaAIinio. — Den första af dessa depigmentationer erbjuder några analogier med CI. carneola och dess förhållande till CI. coccifera. På grund af några habituella afvikel- ser, hvilka dock falla inom hufvudartens individuella variationssfär, uppfattar man den vanligen som en egen underart. Ehuru knap- past allmän har den ett stort utbredningsområde inom såväl gamla som nya världen. Pykniden äro enligt WaIinio fuscescentia aut fusco-nigra. — Ochroleuca betecknas af sin upptäckare WAINIo som en modifikation af den på södra halfklotet vidt utbredda Balfourii. Angående förekomstsättet säger han (1. c. II, p. 341): >Ad Lafayette (1000 metr. s. m) in Civ. Minarum in Brasilia legi (in latere subumbroso rupis arenos2)>. NORRLIN, Flora Kar. Oneg. II, p. 13. sate AR 141 Cladonia peltastica (NyL.) MöLrL. ArG. f. pallida Waisio. — Af den i Sydamerika på några ställen funna hufvudarten har WaIinIio >in montibus Carasse>, där den förekommer >sat abundanter?, fun- nit en form med bleka apothecier. Den växte här >”ad terram arenosam>. — WAINnIO, 1: c: I; p. 296. Cladonia pyxidata (L.) Fr. v. cerina ARN. — Enligt Wainio till- hör den med bleka apothecier försedda Cladonia, som är utdelad i Renm Clad. Exs. n:o 360, CI. pyxidata v. neglecta (FLK.) Mass. Då jag endast på herbarieexemplar varit i tillfälle att studera de nu behandlade Cladonia-depigmentationerna, kan jag icke säga, om mitt subjektiva intryck, att bålen får en något ljusare färgton än hos den förmodade moderarten, har något berättigande eller ej. Emellertid gifves det tydliga mutationer bland lafvarna, som just tagit denna yttre form. En sådan anser jag Parmelia centrifuga (L.) AcH. f. dealbata FR. vara. Den skiljer sig fysionomiskt starkt genom hvitaktigt askgrå bål från hufvudformen med dess gulgrå bål. Den hittades 1863 på norra Hjälmarstranden i Nerike, Götlunda socken, Hasta, på de s. k. Harstenarna af O. G. BLOMBERG. Till diskussionen öfver de nu beskrifna mutationernas uppkomst- sätt få vi tillfälle att återkomma i ett följande kapitel om de vege- tativa mutationerna. Med afsikt har jag också till dess uppskjutit behandlingen af de med depigmentationerna hos Cladonierna så ofta förbundna sektoriala variationerna och knoppvariationerna. KAP. III. Fasciationer. Liksom depigmentationerna hos fanerogamerna äro de vanligaste och mest iögonenfallande bland de retrogressiva varieteterna, torde fasciationerna vara det bland mellanraserna, eller som de ock benämnas, >beständig umschlagende Varietäten>.' Jag tror mig !' DE Vries-KLEBAEHN, Årten und Varietäten, p. 190. 142 också ha konstaterat, att äfven denna mutationsform liksom depig- mentationerna förekommer hos lafvarna. Det bör genast med styrka framhållas, att då man i litteraturen kallar vissa förbandningsfenomen hos svamparna, närmast hatt- svamparna, för fasciationer, är det endast på grund af dessa bild- ningsafvikelsers yttre morfologiska likhet med kärlväxternas fasciatio- ner, och att inga utvecklingshistoriska undersökningar äro gjorda, som - berättiga till denna identifiering. Hvad nu förbandningarna hos en särskild svampgrupp, lafvarna, beträffar, skola vi i det föl- jande söka visa, att deras utvecklingshistoria, om ock med viktiga olikheter, i så mycket erbjuda analogier med kärlväxters fasciatio- ner, att de åtminstone tills vidare böra uppföras som sådana. Om vi frånse från de utvecklingshistoriska olikheter, som sam- manhänga med att de tillväxtzoner, där förbandningarna grund- läggas, i det ena fallet äro uppbyggda af hyfer, i det andra af pa- renkymatiska celler, kommer den väsentligaste olikheten att betingas af den starka roll, som den interkalära tillväxten spelar i lafvarnas uppbyggningshistoria. Förbandningen af den normalt cylindriska fanerogamstängeln grundlägges redan i växtpunkten, som i stället för en kägla- antar formen af en kam. De förbandningar hos laf- varna, hvilka jag tolkar som fasciationer, uppkomma icke på detta sätt. Hos såväl de cylindriska som dorsiventrala skotten hos laf- varna beror skottets ytutsträckning till största delen af interkalär tillväxt. Detta visar sig bland annat och tydligast i att de förban- dade partierna aldrig uppträda i själfva spetsarna af skottet, utan ett godt stycke under desamma. Den lafart med fascierade skott, vid hvilken jag först vill uppe- hålla mig, är Alectoria ochroleuca (EHRH.) Nyr. 8 cincinnata (FR.) NYL. De vanliga cylindriska 0,3—1 mm. i diameter hållande skotten af denna art ha följande byggnad. Centrum upptages af en mycket lakunös väfnad af ormlikt vridna, tjockväggiga hyfer, medullarlagret. Gonidiallagrets glesa alggrupper ligga i samma slags hyfväfnad. Härefter vidtar med skarp gräns det mycket mäktiga kortikalskiktet, som består af tjockväggiga, fast förenade longitudinellt sträckta hy- fer. Det yttre lagret, med undantag af ett nästan glasklart, tunnt ytterskikt innehåller massor af ett gult färgämne. På en radie af 225 pA höll t. ex. medullarlagret 75, gonidiallagret 55, det inre korti- kalskiktet 65 och det yttre 30 4. Växlingarna i skottets groflek bero mest på medullarlagret. "AA. NESTLErR, Untersuchungen äber Fasciationen. 143 Fasciationen tar sig tvenne uttrycksformer, mellan hvilka tydliga mellanled äro sällsynta. Typ A. Tafl. II. I ena fallet bibehåller skottet i hufvudsak sin cylindriska form, men blir mångdubbelt gröfre, ända till 3,5 mm. i diameter. Dess yta är starkt och kraftigt foveolerad. Medullar- lagret har på tvärsnittet formen af en veckad skifva. Det är myc- ket lakunöst, här och där inneslutande verkliga håligheter. Skot- tets ökade tjocklek och dess foveolering betingas af att alla lagren, men framför allt kortikalskiktets innerlager genom interkalär inskjut- ning af nya hyfgrenar tillväxa starkt och ojämnt. Kortikalskiktets innerlager når i groparnas botten en tjocklek af 400 pu, för öfrigt af 80 pu. Kortikalhyferna gå, om ock oregelbundet vinkelböjda, i skottaxelns riktning, hvarigenom dess cylinderform i hufvudsak bi- behålles. Man får det intrycket, att det inre kortikalskiktet ökas på bekostnad af hyferna i gonidiallagret, ty grupper af gonidier fin- nas inneslutna i lagrets inre delar. Här och där genombrytes kor- tikalskiktet af andporer. Typ B. Fig. 4. Den andra fasciationsformen betingas af att denna tendens hos hyrcsknippena att afvika från skottaxelns riktning ökas, och härigenom uppkomma de verkliga förbandningarna. Skot- tet blir bilateralt med en flanktill- växt, som betingas dels af de in- terkalära inlagringarna längre in på skottet, dels genom tillväxten af de hyfknippen, som med större eller mindre vinkel utlöpa i flan- kerna. Kortikallagret utkilar mot dessa och understundom så starkt, att gonidiallagret blottlägges. Om här andporer eller mera långsträckta öppningar föreligga har jag ej un- dersökt. Bredden blir högst be- tydlig, som redan KiHLMAN ' fram- hållit, ända till 3 cm. Tjockleken är endast 1—2 mm., hvaraf det mesta faller på kortikalskiktets in- nanlager och endast omkring 0,5—0,7 mm. komma på det till en lakunös skifva utvalsade gonidial-meduliarlagret. Genom oregelbun- denheter i den starka interkalära tillväxten af samma natur som i Fig. 4. Alectoria vexillifera NYL. Orlow. ' Pflanzenbiologische Studien aus Russisch Lappland, p. 133. 144 typ A blir ytan ojämn samt grundt och otydligt foveolerad. Synner- ligen karaktäristisk är den ådring, som uppträder på förbandningens bägge sidor och som särskildt är framhållen på fig. 4. I hufvud- sak följer den riktningen af den fascierade axeln och dess sidoskott. Den betingas af lokalt förtjockade åsar af det inre kortikallagret. — Lika karaktäristiskt är, att gonidialzonen med angränsande par- tier af kortikallagret tillväxer så starkt interkalärt, att det yttre kortikallagret rämnar och märgen med partier af gonidialzonen blottlägges på en punkt. Denna punkt vidgas och uppfläkes, då spänningen mellan de olika hastigt tillväxande yttre och inre lagren tilltager i omgifningen. Nya rämnor uppstå midtemellan tvenne gamla, emedan spänningen där är starkast." Understundom förbindas väggarna i rämnorna genom några smala, mer eller mindre tvärgående hyfsträngar. (Dylika har jag äfven sett tvärsöfver Umbilicaria-blåsorna.) Dessa strängar ha vid den första Spräng- ningen af ett parti af kortikalskiktet utgjorts af några hyfer i det- samma med annan riktning än de öfriga och därför ej ryckts isär. Rämnornas längdaxel ligger, följande lagen för minsta motståndet, i hyfknippenas längdriktning såsom hos Peltigera.” Ej sällan sträc- ker sig remnan tvärs genom bålen, och dessa hål vidgas på samma ' sätt. Det parti af förbandningarna, som först blir utsatt för denna perforering, är midten af den triangel, som ligger strax under en gaffelgrening af skottet, tack vare dragningen från de hyfknippen, som bilda denna triangels sidor. Understundom spränges bålen sönder i själfva flankerna — jmfr dess nyss skildrade anatomiska byggnad — och de båda kortikallagren med gonidiallagren skiljas isär, så att märgen blottas på kortare eller längre sträckor. Vid alla dessa sprängningsfenomen af bålen är att märka, att kortikal- skiktet, som i torrt tillstånd är hornartadt och synnerligen mot- ståndskraftigt, vid anfuktning blir gelatinöst och att dess motstånd mot dragning högst betydligt sjunker.” De stora och iögonenfallande fasciationerna af båda slagen drabba hufvudsakligen partier af den relativa hufvudaxeln. Den fascierade regionen kan vara oförgrenad eller ett par gånger pseudodikotomiskt förgrenad.” Understundom sprider sig dock den egentliga förband- "På samma sätt som BiTTER, Uber Durchbrechungen bei Flechten, p. 125, visat för de blåsformiga bildningarna på Umbilicaria-bålen. SImfröt ex fig, 4 hos BITnERTL TC: " Jmfr PEIRCE, Dissemination of Ramalina reticulata. ' Angående förgreningsförhållandena hos Alectoria, jmfr SCHWENDENER, Unter- suchungen tber den Flechtenthallus, p. 146. 1435 ningen regionalt, så att det förbandade partiet synes liksom upp- byggdt af skottbaser i ett helt skottsystem. Afsmalningen mot de normalcylindriska axelpartierna går mera successivt hos de cylind- riska fasciationerna, men tämligen hastigt hos de egentliga för- bandningarna. Adventiva sidoskott äro sällsynta hos de förra; på förbandningarna äro de vanligare. De utgå här hufvudsakligen och då ej sällan i luxurierande mängd från flankerna, mera sparsamt från öfriga delar. På biaxelsystemen äro fasciationerna icke så kraftiga och med jämnare öfvergångar mellan de fascierade och normala skottparti- erna. Ett plattadt, I mm. bredt, torderadt skott är afbildadt i fig. 35. Sådana äro ej så sällsynta. Af nu lämnade beskrifning torde framgå, att dessa fasciationer och de med dem i samband stående företeelserna i skottens utbild- ning erbjuda många analogier med fasciationsfenomenet hos fanero- gamerna, men med de olikheter, som betingas af spetstillväxtens tillbakaträdande gentemot den interkalära. Liksom hos faneroga- merna fasciationen ej inträder hos alla skott och ofta först, då dessa nått en viss ålder samt i de flesta fall tydligast på huf- VENSET vudstammen, uppträder hos Alectoria fascieringen regio- NL nalt och starkast utpräglad hos den relativa hufvudaxeln. AV Den oregelbundna förgrening, som hos fanerogamerna ) uppkommer genom den kamformiga vegetationspunktens SE klyfning, och den ökade skottproduktion, som blir en Fig.5. Alecto- följd af det ökade bladantalet, motsvaras hos Alectoria af re de förbandade skottpartiernas >Durchlöcherung> och den rikliga adventivskottproduktionen. Äfven torsionsfenomen analoga med fanerogamstängelns äro iakttagna. Vi öfvergå nu till en liten utredning af den fascierade Alectoria- formens systematiska valör och geografiska utbredning. År 1890 namngafs den för första gången af W. NYLANDER som Alectoria vexillifera n. subsp. i KIHLMAN, Pflanzenbiologische Studien aus Russ. Lappland, p. 133, hvilken funnit den på tundran vid Orlow på Kola-halfön. Följande år lämnade KiIHLMAN ' NYLANDERS diagnos, som lyder: >A. ochroleuca (EnRH.). — A. vexillifera NYL. n. subsp. Thallus ochroleucus, inferius membranaceo-dilatatus, lacunoso-foveolatus et plicato-rugosus, passim levior, vexillis firmis, latit. pollicarem vel 2 cm. et amplius adtingentibus, crassit. 0,3 mm., vel tenerioribus, " Flechten aus Kola, p. 48. 146 difformibus, vage sinuatiss K (Ca CI) flavens sed medulla non reagens.> Själf bifogar han på en helsidesplansch en fotografi af tvenne exemplar, som visa hvar sin utomordentligt praktfulla förbandning. (Ståtliga cylindriska fasciationer återfinnas också jämte jättelika för- bandningar på KIHLMANS exemplar i Herb. Ups.) Dessutom säger han 1. c. p. 48-—49 om dess artvärde: >A. vezxillifera wurde von mir beim Einsammeln fär eine von den abweichenden Standortsverhält- nissen abhängige Lokalform der A. ochroleuca gehalten. Durch zahl- reiche (habituelle) Zwischenformen scheint in der That A. vexillifera mit ÅA. ochroleuca verbunden; in ihrer typischen Gestalt wurden sie nicht zusammen gefunden.”> I ett referat öfver KIHLMANS arbete anser MInKs (1892) att detta nya subspecies endast är en modifikation af A. ochroleuca (EHRH.), orsakad af att densamma >”längere Zeit lose als ein Spiel der Winde an Boden gelegen hat”, MIinKs, Bot. Centralbl. Bd 51 p. 47. Samma år lämnade STIZENBERGER en monografisk bearbetning af Alectorierna i >Die Alectorienarten und ihre geographische Verbrei- tung”. Han upptar A. vezxillifera som egen art, men säger dock i anslutning till KIHLMAN 1. c. p. 122: »Diese Art oder vielmehr Un- terart scheint durch zahlreiche Zwischenformen mit A. ochroleuca verbunden; in ihrer typischen Gestalt wurden sie aber nicht ne- beneinander getroffen.> — STIZENBERGERS Å. ochroleuca är syno- nym till A. ochroleuca (EnrRH.) NyL. a rigida (ViLL.) TH. FR. TH. FRIES, Lichenographia, p. 19. Med all sannolikhet är det samma form eller en mycket närstå- ende, som Å. ZAHLBRUCKNER ' beskrifver från Chimborazo under namn af Alectoria ochroleuca (EHRH.) NYL. var. ecuadorensis Å. ZAHLBR. nov. var. och med följande beskrifning, p. 83: >Ramis primariis crassis, usque 6 mm. latis, compressiusculis, foveolatis a planta typica differt. Thallus usque 8 cm. altus, KHO supra flavens, medulla KHO -— Ca Cl, O, aurantiaca; ramis prima- riis fuscescentibus et hince inde tenuissime rimulosis. Chimborazo: Auf dem Erdboden, steril, bei 4,000 m. Seehöhe (Nr. 301). In der starken Verdickung der Primäräste erinnert die Varietät einigermassen an AÅlectoria vexillifera NYL., nur nimmt hier im Ge- gensatze zur letzeren die Breite der Lageräste von der Basis gegen die Spitze allmählich ab.> ! Flechten Ecuadors. 147 Det är tydligen den form af fasciationen, som jag i det föregå- ende kallat Typ ÅA, som ZAHLBRUCKNER haft för ögonen. Att den nybeskrifna formen tillhör cincinnata och är identisk med pvexillifera är också troligt. Det enda, som möjligen skulle tala mot cincinnata och mera för rigida är uppgiften: >Thallus usque 8 em. altus.> På grofva vexillifera-skottsystem från Orlow, hvilka nå en längd af 11 cm., äro skott med fasciationer af A-typen adscendenta och nå en höjd öfver marken af c. 6 cm., men på norska exemplar bli de ännu högre. STIZENBERGERS åsikt om dÅ. vexilliferas samband med 4. ochro- leuca v. rigida kan jag nämligen ej dela. Alla de icke fascierade skotten öfverensstämma fullkomligt med normalformen af ÅA. ochro- leuca (EnrH.) Nyr. 8 cincinnata (FrR.) Ny. TH. Fries Lichenogra- phia, p. 20. (Syn. A. sarmentosa AcH. var. cincinnata (FRrR.) NYL. STIZENBERGER, p. 124.) De äro nämligen nerliggande och intrass- lade med hvarandra. Deras med det öfriga skottet vanligen likfär- gade spetsar äro ofta med hapterer fästa vid underlaget. ' Jag anser sålunda Alectoria vexillifera NYL. vara en forma fasci- ata af A. ochroleuca (EnrH.) NyL. v. cincinnata (FR.) NYL. Denna fasciation torde ingalunda vara sällsynt, om den ock sällan blir så prägnant som på Orlow- och Chimborazo-exemplaren. Den har nämligen, så vidt jag kunnat finna, kommit till uttryck i de mest skilda delar af ÅA. ochroleuca v. cincinnatas stora utbrednings- område (enligt STIZENBERGER, p. 124: Island, Spetsbergen, Waigatsch, Skandinavien, Finland, Åland, Skottland, Grönland, Davis Strait, Newfoundland, Miquelon, White Mountains och Oregon). Så säger TH. FRIES om dess uppträdande i Skandinavien, p. 21 »thallo — passim difformiter incrassato (3—5 mm.) et haud raro excrescentis amplis foveolatis scrobiculatis obsito>. STIZENBERGER anför p. 124: >Schottische (Hb. KEw et ARN.) und grönländische Exemplare der var. cincinnata mit deutlicher Ery- thrinreaction des Markes neigen sich häufig zu Spreitebildungen, welche allerdings diejenigen bei A. vexillifera an Ausdehnung bei Weitem nicht erreichen.> Utomordentligt vackra, starkt foveolerade fasciationer af A-typ om- fattande mycket långa sträckor af skotten finnas i Herb. Ups. från Norge, Ost-Finmarken, Tanafjorden, Kjeskelviken /leg. TH. M. FRIES 182257) och från Väst-Finmarken, Maasöe (leg. TH. M. FRIES 181864). Tafl. III. Mellanformer mellan A-typ och B-typ /största bredd 53 mm.) fin- ! SERNANDER, De buskartade lafvarnas hapterer, p. 27. 148 nas i samma herbarium från Norge, Ost-Finmarken, Varanger, Styrene (leg Tu. M. Fries 18257). I fjälltrakten N. om Sylfjällen, Jämtland, anträffade jag den 18?+98 på fjällheden i regio alpina inferior. På de insamlade exemplaren, hvilka, så vidt jag kan minnas, voro de enda, som stodo att an- träffa, finnas endast några få fasciationer och dessa af B-typen, nående en bredd af ända till 13 mm. — Af intresse är att exem- plar från samma fjälltrakt, nämligen Snasahögen, med alldeles lik- artade fasciationer och dessutom fasciationer af A-typ finnas in- samlade af ROBERT HARTMAN 1850 (Herb. Ups.). — Och 192704 återfanns den af Kand. THORE FRIES på Snasahögens nordsluttning i fjällheden c. 1,000 m. ö. h. Exemplaren, som af Kand. FRIES välvilligt ställts till mitt förfogande, visa ett par fasciationer af B-typ, däraf en på 22 mm. bredd, och en at A-typ: "Dervoronkde enda fasciationerna i ett mindre Alectoria-bestånd med normala skott. De fanerogama fasciationerna äro som bekant Zwischenrassen,' och ofta utlöses fasciationen af någon bestämd yttre faktor. Hvilka de förnämsta utlösande faktorerna äro, känner man ej, en är ökad näringstillförsel till vegetationspunkten.” Än mindre veta vi om de fasciationen utlösande faktorerna hos lafvarna. Det är emellertid en omständighet i den fascierade Alectorians uppträdande, som möj- ligen tyder på, att äfven här en yttre faktor, medförande ökad nä- ringstillförsel, verkat utlösande. Det är fyndomständigheterna för den nyssnämnda Jämtlands- formen, den enda jag varit i tillfälle att själf i naturen iakttaga, för hvilken jag vill påkalla uppmärksamheten, emedan dessa som nämndt möjligen tyda på, att en viss yttre faktor, nämligen en tids submersion, i ett fall varit en sådan fasciationen utlösande faktor. — Den fascierade formen i fråga uppträdde i flacka sänkor på fjäll- heden blandad med Alectoria divergens (AcH.) NyL., Cetraria hiascens (FR) TH. Fr. o. a. Dessa sänkor hade under vintern varit fyllda af snö, som först nu var stadd i bortsmältande, så att lafvarna stodo under mer eller mindre djupt vatten, medan en del lösgjorts och flöto omkring i detsamma. Sådana vid snösmältningen och efter starka regnflöden periodiskt öfversvämmade lokaler med laftäcke återfinnas i den nordiska vwve- getationen särskildt å fjällheden och på de större mossarna, där de "DE VrIEsS, Die Mutationstheorie I, p. 415. ”" GOEBEL, Organographie der Pflanzen I, p. 164. 149 uppträda som små sänkor mellan lafmossarnas tufvor. Submersio- nen framkallar en del biologiska egendomligheter i de här växande lafvarnas utbildning. Inledningsvis skola vi fästa oss vid hvad jag skulle vilja kalla de falska fasciationsfenomenen. Dessa betingas af att, som strax närmare skall visas, hos busklafvar skottets tangentiala tillväxt blir betydligt starkare än på lokaler af mera normal natur. Detta blir än prägnantare genom de samtidigt härmed inträdande uppfläknings- och upprullningsfenomenen. Hålcylindriska skott spricka ej sällan sönder, och det uppfläkta skottet deformeras sedan genom att den nämnda interkalära tillväxten i tangential riktning tyckes blifva än lifligare. Ett vackert exempel härpå lämna de stora trumpetformiga podetierna af Cladonia deformis (L.) HoFFwy. Viktigare för här före- liggande problem äro kanske de förändringar, som bålen af de stora Cetraria-arterna: C. islandica (L.) AcH., såväl f. platyna ACH. som f. crispa ACH., och C. hiascens, (FR) Tu. FrR., undergå. Kanterna af de bandformiga dorsiventrala skotten hos dessa arter böjas som bekant alltmer mot hvarandra, så att äldre skottpartier få formen af håleylindrar med en smal längdspricka, där kanternas hapterer träffa samman. Under submersionen upprullas ej sällan dessa hålcylindrar, så att de gamla skottpartierna åter blifva platta eller svagt rännformiga som under ungdomsstadiet. De upprullade skottpartierna äro betydligt bredare än de yngre, och denna bredd ökas genom fortsatt tangential sträckning, så att hela lafven får ett ganska afvikande utseende. Detta blir än mera egendomligt genom skottens oregelbundna böjningar, orsakade dels af att de genom haptererna förmedlade sammanväxningarna ” bitvis förhindrat upp- rullningen, dels af att skotten utföra diverse geotropiska tillväxtfeno- men, sedan de rubbats ur sitt läge af smältvattnet. Dessutom ändras färgen, så att hos Cetraria islandica den glänsande kastanjefärgtonen går förlorad genom utlakningen och öfvergår till glanslöst mörk- brun. Att det verkligen är submersionen, som framkallat dessa för- ändringar hos busklafvarna i fjällhedarnas och lafmossarnas sänkor, har jag öfvertygat mig om genom följande experiment i Uppsala Botaniska trädgårds frigidarium med Cetraria islandica, C. nivalis (L.) AcH. och C. cucullata (BELL.) AcH. samt Cladonia rangiferina (L.) och " REISKE, Abhandlungen öäber Flechten, p. 191. — SERNANDER, De buskartade Iafvarnas hapterer, p. 31. ” SERNANDER, Il. c., p. 32. 150 Cl. silvatica (L.). Exemplar af dessa lafvar insamlades i ljunghed på Tunåsen, Gamla Uppsala, 197101. Följande dag lades de i skålar med vattenledningsvatten, som hölls vid 3”—6” C., och fingo ligga i dessa till den 7 december, åtnjutande frigidariets diffusa dagsljus. De upptogos och lades på fat i frigidariets (medeltemperatur 3”—6” C.) sydostfönster samt vattnades med vattenledningsvatten försiktigt, men så ofta, att skotten alltid voro böjliga, tills 19202 kulturen afbröts och exemplaren torkades. Alla arternas skott visade upp- rullnings- och Cladonierna spaltningsfenomen analoga med dem, jag funnit hos de submergerade busklafvarna i naturen. Likaledes hade de förlorat sin glans. Tufvorna voro mer eller mindre upp- lösta genom det att en del skott blifvit vinkelböjda. Endast Cetra- ria islandica visade i luftkulturen säkra tillväxtfenomen; om prof- ven af de andra lafvarna i sin helhet dödats genom submersionen kunde jag ej utröna, säkert var så fallet med en del skott. Dessa tillväxtsfenomen visade sig just i lokalt ökad tangential utsträckning af de mer eller mindre upprullade skotten. Men viktigare för hithörande fråga om eventuell utlösning af busklafvarnas fasciationer är den starka tillväxt, som submersionen framkallar hos deras bål. En del busklafvar antaga rent gigan- tiska former. Särskildt gäller detta Cladonia rangiferina (L.) WEB., CI. silvatica (L.) HoFFwm., CI. alpestris (L.) RABENH. och CI. uncialis (L.) WEB., HoFFN., i de förut nämnda lafmossarna. Till den första arten hör den form af >»Cladonia rhangiferina HOFFM.>, som ELIAS Fries ' beskrifver från västra Smålands mossar på följande sätt: »ex his” — form& cinerascentes & fuscescentes — >selegi for- mam stygiam, physico respectu memorabilem, in paludibus Smoland. occid. strata compacta, lata & 1—2 pedes alta efficientem, inferne mortificato-atram alboguttatam usque dum in turfam abeat. Est Cen. degenerantis analogon su& speciei. Fertilis.> — Själf har jag i sydvästra Närkes moss->höljor> iakttagit 42 cm. långa exemplar af denna form. Alldeles analoga former finnas där af Cl. silvatica och CI. alpestris, dock blifva de ej fullt så långa; än kortare blir stygia- formen af CI. uncialis. — Äfven skottens diameter kan genom ökad radial inlagring af hyfer bli betydligt större än på andra lokaler. Den tangentiala spänningen är stark, så att uppfläkningar ej äro sällsynta. Vanligen ökas samtidigt inskjutningen af hyfer i radial riktning, så att äfven själfva skottväggarna blifva osedvanligt tjocka. ' Nov&e schedule critice de lichenibus suecanis. Lund 1826, p. 22. FEEL 151 Ofta drabbas hvarandra närliggande delar af ett skottsystem ganska ojämnt af dessa olika slag af ökad tillväxt. Hvari den egentliga orsaken till submersionens exciterande in- verkan på tillväxten ligger, återstår att utröna; att gonidiernas lifs- verksamhet särskildt gynnas torde få anses som gifvet. För vårt ändamål är tillräckligt fastställa, att en stimulus för den interkalära tillväxten existerar, ty just en sådan bör kunna utlösa en fasciation af förut skildrad typ, om öfver hufvud anlag finnas. Möjligen före- ligger redan nu exempel härpå. I den sänka, där jag fann Alec- toria vexillifera, växte som nämndt Cetraria hiascens (FR.) TH. ER. Af denna funnos plattade skott med en sådan bredd, att man kunde misstänka dem vara fascierade. Den vanliga bredden på de båt- formigt böjda skotten var, om den beräknades på det utplattade skottet, 3 mm., de förmodade fascierade höllo ofta 12 mm. Men äfven andra tydningar af dessa breda skott kunna med kanske än större berättigande göra sig gällande. De smala skotten äro kanske att anse som Jugendforme, de breda som Folgeforme.” Åtmins- tone är det nästan uteslutande på de breda skotten, som apothecier komma till utbildning. Möjligheten af en falsk fasciation af den typ, som nyss beskrefs för några andra Cetraria-arter, är ej heller utesluten. Hur pass utbredda kunna fasciationsfenomenen vara bland lafvarna? Står Alectoria vexillifera isolerad i detta hänseende? För min del tror jag, att då uppmärksamheten inriktats på hithörande förhållan- den, skola fascierade lafvar ganska ofta anträffas. I det följande skall jag framdraga några exempel på skottformer bland de större lafvarna, hvilka jag tolkar som fasciationsfenomen. Det första fallet är Alectoria ochroleuca (EHRrRH.) NYL. v. sarmentosa (AcH.) NYL., som, om också icke så potentierade, visar alldeles samma slags fasciationer som sin frände ÅA. ochroleuca v. cincinnata. Detta antydes redan af Tu. Fries, som i Lich. Scand. p. 21 säger: >Rami — crassiores interdum lacunoso-foveolati>. Följande fall äro mig bekanta. 1) På exemplar, som jag insamlat nerhängande från smala tall- grenar och jämte Alectoria jubata (L.) AcH. och Usnea barbata (L.) FR. intrasslade bland dessa, i tät barrskog, Gustafs, Dalarne 197-04, t Jmfr kapitlet Knoppvariationer och vegetativa mutationer. Svensk Botanisk Tidskrift. 11 kunna följande afvikelser hos bålen med dess normalt cylindriska — svagt plattade och späda skott iakttagas. På vissa oregelbun- det fördelade partier af skottsystemen voro skotten platta och re- lativt breda: 1—3 mm. Bredast blefvo förbandningarna vid gren- vinklar. Sällsynt funnos långsträckta Durchlöcherungen, sträckande sig dels tvärt genom skottet, dels endast genom den ena väggen af den tillplattade hålcylindern. Hålens kanter voro klädda af korti- kalskikt. Ett par torsioner anmärktes också. Analogien med de svagare B-typsfasciationerna hos 4. vexillifera var tydlig och klar. — Typiska fasciationer af A-typ förekommo icke, men väl visade sträckor af B-typen öfvergångar till dessa. Hithörande förbandningar hade ett mera ovalt tvärsnitt än de föregående, och deras yta var starkt och tydligt foveolerad. 2) Södermanland, Dunkers prästgård (förmodligen på gran, enär granbarr, på hvilka hapterer fäst sig, funnos bland exemplaren) Leg. O. G. BrLomBErG 1887 (Herb. TH. Fries). Långa, tydliga, foveolerade fasciationer af A-typ, 2 mm. i genomskärning, under- stundom med torsioner äro mycket vanliga. Fasciationer af B-typen äro ej så tydliga och allmänna. 3) Roslagen (förmodligen på gran, enär en stor grangren, på hvilken talrika hapterer fäst sig, fanns bland exemplaren). Leg. K. F. THE- bDENIUS (Herb. TH. Fries). Ända till decimeterlånga förbandningar af B-typ. Den bredaste 3 mm.; foveoleringar sällsynta. A-typen var ej företrädd. 4) Östergötland, Ydre, Svinhults socken, Bona, hängande på gran- sSrenar. Jeg. Kos DUSENSMSS/sTK(Eerb) bar Fries). De äldsta grensystemen med förbandningar af B-typ. A-typ saknas. 5) På ett område af Rönnberget (100 X 200 m.), Klöfsjö socken, Jämtland (18”/;04) var hvarje gran i en degenererad granskog (abiegnum hylocomiosum och a. sphagnosum) upp till 6—7 m. of- van marken behängd af riklig — ymnig Alectoria ochroleuca v. sar- mentosa i mer än halfmeterlånga festoner. (Där ofvan vidtog Alec- toria jubata.) Apothecier vanliga. Bland det betydliga material, som insamlades, funnos endast några mindre fasciationer af B-typ, inga af A-typ. 6) Det exemplar, >Hercyniz lectum>, som G. F. HOFFMANN "Talk LÄNIT: I atbildar och p. 115 12: beskrifyer, bestar i ofremdelen af ett parti, som tydligen är fascieradt efter A-typ. t Tichenes. Vol III Faåsc: IV: 153 Det har i det föregående framkastats, att vissa ovanligt breda skottformer af en del Cetraria-arter möjligen skulle vara att upp- fatta som fasciationer. Gifvetvis är det ytterst vanskligt att afgöra, när ett äfven normalt bandformigt skott är fascieradt eller ej. Som ett ytterligare bidrag till denna fråga skulle jag vilja redogöra för några >bildningsafvikelser> af Ramalina fraxinea (L.) ACH. Skottets stora bredd och utpräglade bandform hos Ramalina fraxinea är en potentiering af dessa egenskaper, genom hvilken denna art skiljer sig från de flesta andra arter inom släktet. Den är en i hög grad, ej minst till skottets bredd >?variabel> art, som helt säkert inom sig rymmer flera verkliga varieteter och elementararter, men hvilkas afgränsning ej är den lättaste, på grund af att vi ännu ej veta något om gränserna för de hithörande individuella variations- fenomenen. En form, grundad på skottbredden, men hvars taxi- nomiska valör ännu är outredd, utgöres af var. ampliata ACHARIUS, Methodus p. 259. AÅCHARII orginaldiagnos lyder: >thalli laciniis amplissimis extror- sum latioribus margine plerumque fimbriatis>. Denna diagnos uttrycker förträffligt ampliatas viktigaste egenskaper. De flesta öfriga fraxinea-former utmärka sig visserligen, som nämndt, genom en inom släktet för öfrigt sällsynt bredd på skottet, men dettas distal- parti är utdraget i en enda, mer eller mindre tydlig spets. Ett gammalt ampliata-skott har detta parti i stället utbredt till en bred, ofta med en rad korta skott krönt kam, nedom hvilken skottet successive aftager i bredd. Detta har följande utvecklingshistoriska grund. Fraxinea-skottet är som bekant plattadt samt — särskildt genom apotheciernas förläggande till öfversidan, mot hvilken äfven goni- dierna äro anrikade — dorsiventralt utbildad. Denna dorsiventralitet framträder redan i vegetationspunkten. Skottspetsen är nästan ka- puschonglikt omböjd, dess ofvansida konvex och undersida konkav. Gonidierna framtränga rikligt till själfva spetsen. Den egentliga tillplattningen börjar först ganska långt nere, och på en sträcka af några mm. har tvärsnittet oval form. Skottspetsen har, ofvanifrån sedt, halfcirkelformig omkrets med en diameter af c. 0,2 mm. Genom interkalär inlagring af hyfer antar sedan skottet sin bekanta breda bandform. Den breddtillväxt af skottet, som uppkommer genom denna interkalära inlagring, förefaller till en början att vara tämligen oregelbunden. Så är dock icke fallet. Hos proximaldelen är bredden obetydlig, men den tilltager stadigt och jämnt uppåt. 154 Då från distaldelen räknadt skottet också småningom tilltager i bredd, får det i sin helhet en utdraget lansettlik form. Och denna grundform är 1 allmänhet lätt att skönja, om den också förryckes genom förgreningsförhållandena. Den viktigaste afvikelsen inträder emellertid genom att skottet stannar i sin längdtillväxt, innan ännu dess breddtillväxt är afslutad. Detta inträffar t. ex. genom att skott- spetsen blir skadad af yttre våld, eller genom att ovanligt nära densamma anläggas apothecier, hvilka liksom tilldraga sig den nä- ring, som annars skulle ledas till. skottspetsen. Understundom tyckes det emellertid ske genom autonomt inträdande, sympodiala tillväxtsfenomen. Förgreningen 1 skottspetsen är dikotomisk eller så godt som dikotomisk, men, vare sig vid vegetationspunktens spaltning de olika delarna varit lika eller olikstora, tager i regel den ena grenen öfverhand, hvarigenom skottets monopodiala natur bibehålles. Då inträffar det ej sällan, att marginalpartierna mellan ett antal nära inpå hvarandra anlagda dikotomier kraftigt börja utbreda sig. Härigenom komma såväl den ena grenen i toppgaffeln att skjutas åt sidan, som de underliggande skottens baser att ryckas upp till en linje, ungefär vinkelrät mot själfva hufvudskottets rikt- ning, så att detta får en kamlik afslutning. Alla de grenar, som befinna sig på denna kam, reduceras, så att de taga sig ut som en rad adventivskott, krönande densamma, om ej reduktionen går så långt, att de endast antydas genom låga krenulationer. Hvari än orsaken till spetstillväxtens hämning ligger, så antager emellertid skottet allt mer och mer formen af en triangel med nedåtvänd spets. — Så vidt jag i Uppsala och dess omnejd kunnat finna, är det en viss form, som särskildt har anlag för att, då spetstillväxten af rent yttre eller mera autonoma anledningar hämmas, på detta sätt breda ut skottets distaldel. Den kan här antaga gigantiska proportioner. Jag har mätt skott, som upptill hållit 35 mm. i bredd. För öfrigt bör märkas, att de karaktäristiska egenskaperna vanligen först framträda, då exemplaren nått en relativt hög ålder. For- men, som vid Uppsala ej är ovanlig på odlade exemplar af Fraxinus excelsior, Acer platanoides och pseudoplatanus, Aesculus Hippocastanum etc., utmärker sig dessutom genom skottens särskildt på ofvansidan starkt skrofliga yta. Denna skroflighet orsakas af tätt och ore- gelbundet slingrande låga kammar, som i hög grad öka skottets assimilerande yta och bör icke förväxlas med den hos alla Rama- lina-arter uppträdande verkliga nervigheten. Jag kallar dem assi- milationslameller. De bestå af lokala utsprång på medullar- och 155 gonidiallagren, ofvan hvilka kortikallagret följt med i tillväxten utan att förtjockas. De egentliga nerverna äro mekaniska och vat- tenledande organ samt bildas, som i det följande skall visas, genom lokala förtjockningar i kortikalskiktet. Vanligen äro de längsgående. För denna nu behandlade form skulle jag vilja reservera ÅCHA- RICS' gamla namn ampliata och torde därmed stå i öfverensstäm- melse med de flesta lichenologer. Särskildt vill jag framhålla STIZENBERGERS upplysande diagnos 1. c. p. 18: >F. ampliata (Ach. Meth. p. 259) L. U. S. 603 von Schaer., Hepp., Mull. Sie erreicht bei einer Länge von 4—8 cm. eine Breite der einzelnen Lappen von 3—7 cm. und daräber und wird im Verbreitungsbezirk der typischen R. fraxinea da und dort getroffen>. — Jag anser nu, att de karakteristiska tillväxtsfenomen, som utmärka ampliata, möjli- gen äro att inrangera under fasciationsföreteelserna. Som nyss framhållits, stöter det naturligtvis på betydliga vansk- ligheter att afgöra, om en bandformig skott-typ hos en laf visar fasciationer eller ej. Det är naturligtvis farligt att utan vidare an- taga en osedvanlig ökning af bredden, såsom i det nu skildrade fallet, för ett fasciationsmärke. Det finns emellertid några andra härmed kombinerade karaktärer af samma natur som hos Alectoria vexillifera, som i viss mån tala i samma riktning. Den ena ligger däri, att understundom genom lokala olikheter i de interkalära till- växtsfenomenen bålen här och där kommer att genomdragas af hål, till sin »uppkomst påminnande om dem hos Ramalina reticulata KREMPELHUBER, om dock icke på långa vägar så stora, så regel- bundet uppträdande och så lagbundet fördelade som hos denna art.” (Sådana hål har jag dock sällsynt funnit hos andra former af R. fraxinea.) Den andra tar sig uttryck i några egendomligheter i de nyss nämnda nervsträngarnas förlopp. Dessa gå som nyss antyddes i skottets längdriktning och med starkt spetsvinkliga för- greningar. Hos gamla ampliata-skott har jag funnit en ganska af- sevärd afvikelse härutinnan. I marginalzonerna kastar nämligen riktningen af nerverna med mer eller mindre hastig öfvergång om, så att nervaturen här i hufvudsak kommer att gå vinkelrät mot den i skottets centrala del. Dessa egendomliga omkastningar i nervaturens förlopp äro po- tentierade hos en egendomlig Ramalina fraxinea, som jag nu går ! SCHWENDENERS >»Markstränge>, Untersuchungen I p. 155—156. > Bemerkungen zu der Ramalina-Arten Europas. ? PEIRCE, opus citatum. 156 att beskrifva, och hvars bildningsafvikelser antagligen hafva med fasciations-egenskapen att göra. Det är ett starkt förgrenadt jätte- exemplar med skott i torrt tillstånd af ända till 24 cm. längd, som jag i slutet af 1880-talet iakttog på stammen af en Populus tremula i björkbacke, Klockarhyttan, Lerbäcks socken, Närke. Den tillhör troligen en annan serie inom fraxinea än ampliata. Assimilations- lameller saknas. Trots det att skotten nått en sådan längd, hade de ännu 1 sin form den lansettlika grundtypen. Midtdelen från hvilken proximaldelen mera jämnt afsmalnar mot basen, kan bli ända till 4 cm. bred. Distaldelen är mycket oregelbundet utvecklad. Ibland visar det ampliata-artad utbildning, vanligen orsakad däraf, att skottspetsen skadats, eller att ett af de stora missbildade apo- thecierna, om hvilka sedermera skall talas, liksom hämmat längd- tillväxten. Ibland och oftast upplöser det sig efter ett långsamt afsmalnande från centralpartiet räknadt hastigt från en relativt bred bas i smala jämnbreda flagellskott, som ännu 3 cm. nedom spetsen kunna hålla endast 1—2 mm. i bredd. Hvad som kanske faller mest i ögonen är den kraftiga och egendomligt förlöpande nervatu- ren. Själfva margo består af en särskildt mot ofvansidan fram- springande kraftig nerv eller komplex af sådana. På skottets ena sida gå nerverna som vanligt i hufvudsak i skottets längdutsträck- ning, på andra sidan få de ett alldeles afvikande, mycket egendom- ligt förlopp. Hufvudriktningen går tvärsöfver skottet, så att mar- ginalnerverna komma i direkt kommunikation med hvarandra. Nerverna äro emellertid så greniga och här liksom på skottet i sin helhet så upphöjda öfver dess yta, att denna förefaller oregelbundet retikulerad. Taflan IV. Nerverna hos Ramalina-skottet tolkas, som nyss antyddes, af SCHWENDENER som bildningar af märgen. Han stöder sig härvid på följande skäl 1. c. p. 156: >Die im Vorhergehenden ausgespro- chene Ansicht, dass die Vorsprönge der Rindenschicht nach innen als solide Markstränge zu betrachten seien, stätzt sich auf folgende Thatsachen. Der Innenrand der Rinde springt nicht selten so plötzlich und weit in das lockere Markgewebe vor, dass die Vor- aussetzung eines ungleichmässigen Wachsthums bei einer solchen Dickenzunahme ungenögend erscheint. Zuweilen beobachtet man auch Fortsätze, welche der Rinde im Querschnitt mit verschmäler- ter Basis aufsitzen, in selteneren Fällen sogar Stränge, welche wvoll- kommen isoliert zwischen beiden Rindenlamellen liegen, etwas höher oder tiefer sich aber ebenfalls an die eine oder andere an- 157 legen. Es unterliegt somit keinem Zweifel, dass solide Markstränge vorkommen und mit der Rinde verschmelzen.> Emellertid tillägger han omedelbart härpå: >ob aber ausserdem noch ein ungleichmäs- siges Dickenwachstum der Rindenschicht stattfindet, welches fär sich allein die Bildung kleinerer Vorspränge verursachen könnte, habe ich nicht genauer untersucht>. Enligt min åsikt äro nerverna på den nu behandlade Ramalina-formen sådana kortikalskikts- bildningar. De utgöra ansvällningar af kortikalskiktet, hvilka vanli- gen framtränga utåt som åsar, mera sällan intränga i gonidial- och medullarlagren. De utgöras af i nervens längdriktning sträckta, tätt förenade hyfer med litet lumen och tjocka väggar. Hvad nu själfva anläggningen beträffar, är det lätt att se, att denna äger rum genom interkalära tillväxts- och sträckningsfenomen i barkens såväl yngre som äldre partier. Redan 0,5 mm. under skottspetsen kan man under mikroskopet i kortikalskiktet skönja en tydlig ådring, be- roende på att zoner af hyfer få en mera parallelltrådig struktur, och omkring 2 mm. under densamma framstå på såväl öfver- som undersidan dessa zoner som med blotta ögat synliga emergenser. Gränsen mot de egentliga kortikalskikts-elementen är ej stark, då äfven dessa i hufvudsak gå i samma riktning som de nerver, intill hvilka de gränsa. Om understundom gonidialskiktets hyfsystem genom interkalär inlagring får kortikalskiktsnatur, lämnar jag oaf- gjordt; jag har åtminstone ej som hos Alectoria vexillifera funnit sådana partier med inlagrade gonidier. Tidigast anläggas de två marginalnerverna. Yttersta spetsen af skottet visar ett virrvarr af med hvarandra hopflätade hyfspetsar. På öfvergången mellan topp- hvälfningen och långsidornas kanter anta de emellertid ett longi- tudinalt förlopp och öfvergå nedåt mycket hastigt till starka, run- dade lister, mellan hvilka ena sidan af skottet, medan detta ännu står på flagellstadiet, kommer att ligga som i bottnen af en — stundom sluten — ränna. Under sin vidare utveckling kunna de bitvis uppdela sig i två eller tre liksom ock fläckvis sammanflyta med öfver- eller :undersidans nervatur. De liksom inrama skottet och utöfva ett bestämdt inflytande på dess form och habitus. Från dem utgå vinkelrätt mot moderskottet ställda apothecier och kortskott. Tillväxten på skottets tvärnerviga sida är starkare, hvarigenom partier komma att båtformigt hoprullas. Dessutom inträda stundom svaga torsioner kring skottets längdaxel, hvarvid sträckor af mar- ginalnerverna mekaniskt verka som det band, hvilket samman- binder bladfötterna på stänglar med Zwangsdrehungen. De hop- 158 rullade lafskottspartierna, hvilkas utsida har sina hufvudnerver sträckta tvärsöfver skottet, komma då att förete en ytlig likhet med sådana tvångsvridna stänglar, på hvilkas yta som bekant rib- borna äro sträckta 1 sned eller vågrät riktning.! Genom dessa torsioner, som på det hela taget sätta skottets båda sidor under lika belysningsförhållanden, utveckla sig apothecier oftare äfven på båda sidor än hvad vanligen plägar vara fallet. Hos en del kortskott på såväl margo som själfva bålytan komma egentligen endast mar- ginalnerverna till utveckling. Dessa skott likna med sin triangulära omkrets och marginalnervernas utlöpande i en skarp spets tornar. — De öfriga nerverna, som upptaga väl hälften af skottets yta, ha också en bestämmande utvecklingshistorisk betydelse. Spännings- fenomenen i bålens massa utlösas mycket ofta genom att delar af väfnaderna sönderslitas. Liksom hos Alectoria vezxillifera bestämma då nerverna riktningen af sprängningarna, och dessa kunna antingen sträcka sig endast genom den ena sidans kortikallager med under- liggande lösare skikt eller ock gå genom hela skottet. Ingenting är också vanligare än att se bålen genomdragen af perforationer, orienterade efter nervaturens förlopp. Genom interkalär sträckning af perforationens sidor och adventivskottbildning från dessa kunna mycket bisarra bildningar uppstå. Nerverna sträcka sig äfven upp 1 amphithecium Jfr öfre delen af Tafl. IV. Den starka utbild- ning, som de äfven här ernå, medför en mycket karaktäristisk för- ändring af de gamla apothecierna. I dem inträda nämligen samma slags sprängningsfenomen. Amphitheciet har formen af en platt skål. Denna vidgar sig dels i radial, dels i tangential riktning. Theciet kan icke hålla jämna steg med denna tillväxt utan spränges sön- der, hvarigenom amphitheciets insida blottas på allt större och större fält. Vid de spänningar, som inträda genom såväl de radiala som tangentiala sträckningarna, springa dessa fält sönder, så att hela amphitheciet upplöses till ett hufvudsakligen af runda nerver bildadt nät, på hvars ofvansida maskorna här och där bära fragment af theciet. Utseendet blir än mera bisarrt då liksom hos Physcia ciliaris (L) DC.? adventivgrenar utväxa från margo. Apotheciets ! Jfr t. ex. figurerna 121 och 122 i DE Vries, Die Mutationstheorie II, p. 569 —570. ” AcHARIUS (Methodus p. 256) uppställer på grund af denna nästan normalt upp- trädande företeelse en särskild varietet aclinota, »scutellis confertis amplis ciliatis foliolisque laciniatis radioso-fimbriatis>. 159 skaftdel genomdrages under denna utveckling af kraftiga nerver och tilltager betydligt i volym. Hos flera lafvar äro egendomliga interkalära uppsvällningar kända, hvilka vid närmare undersökning kanske skola visa sig vara fascia- tioner och hvilka i hvarje fall förtjäna att närmare studeras till sin genesis. En sådan är t. ex. Usnea articulata AL.) HoFFm. Denna till sitt yttre ganska afvikande form, som sällsynt anträffats på vidt skilda punkter, ådrog sig redan de gamla botanisternas särskilda upp- märksamhet. Så afbildas den förträffligt af MOoRrisoNn! och DiL- LENIUS.? Den utmärker sig genom att hufvudskottets axel zonvis är ansvälld. Vid anatomisk undersökning har jag funnit att det är den väfnad, som FR. ScHuULTE” kallar >Durchläftungsgewebe>, som särskildt tilltager i volym och orsakar denna ansvällning. Som en potentiering af denna form torde U-. intestiniformis AcCH. få anses. Enligt AcHaARIH beskrifning möta flera drag som påminna om typ A af Alectoria vexillifera. Så säger han i Lichenographia universalis p. 625—626: >Ex Anglia hanc singularem et monstrosam varieta- tem ad me misit Sollertissimus Observator D. Turner. Thallus (ramum tantum majorem offert, uti videtur, Specimen quod coram habeo) uncias circiter octo longus, crassitie est penne anserine, per totam longitudinem haud abruptus sed quasi totus inflatus, quibusdam in locis coarctatus et per intervalla magis ventricosus et parum flexuosus, at non articulatus ut in prioribus (a, 8, r). Substantia corticalis magis cartilagineo-membranacea quam crusta- cea, textura bombycina parum densa intus referta et supra levigata nuda, foveolis seu scrobiculis irregularibus hinc inde impressa. Passim intus omnino inanis reperitur thallus. Rami sparsi versus superiora egrediuntur patentissimi breves ramulosi flexuosi atte- nuati, ut in Usneis solito constructis.> Enligt TH. Fr.” kan bålen på denna märkliga form nå en diameter af ända till 8 mm. I sin klassiska Historia muscorum 1741 inför DiLLEnivs p. 188 i lichenologien en egendomlig växt, som han kallar >Lichenoides tinctorium glabrum vesiculosum>?. Särskildt utmärkande för den- ! Historia plantarum III, Sect. XV, Tab. 7, Fig. 11. > Historia muscorum, Tab. XI, Fig. 4. " Zur Anatomie der Flechtengattung Usnea. t Lich. Scand. p. 18. 160 samma är dess egendomliga >scutelle>. Dessa äro pro plante ra- tione magne, vesiculose, glabre, foramine in summo parvo pre- ditae, multis rugis ingequales, cinerei extus, intus obscure purpurei coloris?. Angående förekomsten säges: >»Rich. Richardson in pascuis montanis, Emmot-Pasture diectis prope Coln in Lancastriensi Comitatu invenit raram & elegantem hanc speciem>. Tab. XXIV, Fig. 82, meddelar han arbildning af två små bitar af den nya lafven. År 1786 ger JAQuiNn i sina Collectanea I Tab. 4, Fig. 3 C enfny färglagd figur af originalexemplaret i DILLENnNt herbarium i fuktigt tillstånd. HOFFMANN, som reproducerar såväl DILLENII Som JAQUINS figurer, visar 1790 i sina Lichenes I p. 69, att lafven i fråga, hvilken ännu ej anträffats på några nya lokaler, är en Platisma, hvilken, då LINNÉ i Species plantarum 1753, p. 1146, upptagit den som >Lichen ampullaceus>, kallas Pl. ampullaceum. Först 1803 pekade AcCHARIUS i sin Methodus p. 297 i anslutning till ett bref från SmITH, som tydligen studerat originalexemplaret,! på samhörigheten med Cetraria glauca (L.) AcH.: >est hujus Liche- nis varietas monstrosa, cujus lacinixe inflato-bullatae pro apotheciis habite & descriptae fuere>. Redan förut hade emellertid dess samband med Cetraria glauca blifvit insedt. I Flora Danica, Fasciculus decimus 1771 afbildas Tab. 598 en >»Lichen glaucus f: 1 tuberculosus>, helt säkert efter ett danskt eller norskt exemplar. På denna afbildning är det lätt att öfvertyga sig om identiteten med ampullacea. Sedan man emellertid genom SMITH och AcCHARIUS fått klart för sig att ampullacea endast var en >»”monstrositet>, har man ägnat den föga uppmärksamhet. SJälf har jag lyckats finna den på tvenne ställen i naturen. Det ena är: Närke, Lerbäck, Klockarhyttan på döda grankvistar i skuggig granskog (1902 och 1903); det andra: Uppland; Alsike, Kungshamnsmossens strand på grankvistar i barrskog (197004). Bildningsafvikelsen tog sig i bägge fallen tvenne slags uttryck: 1) På en begränsad punkt af den för öfrigt släta ytan och ett stycke från margo börjar bålen hvälfva sig, så att på undersidan en liten grop, på öfversidan motsvarad af en knöllik upphöjning, kommer till synes. Hvwälfningen tilltar i omfång och höjd. Då den nått ett par mm. i diameter, börjar ofvandelen att tillväxa 2 År 1792 skrifver emellertid WITHERING i British plants p. 189: »A figure only is to be found in the Dillenian herbarium. Mr. WOODWARD>. 161 starkare än underdelen, och en skaftad blåsa med vägg af bålens normala byggnad uppkommer. Genom olikformig tillväxt veckas denna blåsa, som kan nå 12 mm. eller mera i diameter, i starka oregelbundna veck. 2) Hvälfningen inträder invid själfva margo. En kupolformig ansvällning uppstår, som genom olikformig marginal och interkalär tillväxt snart uppdelas i en mängd också hvälfda flikar. Hela gyttringen, som kan bli ända till 25 mm. i diameter, påminner om den >dicht bäscheliges, fast blumenkohlartig verzweigtes Gebilde, dessen Aestchen kurz bleiben und glatt kuppelförmig abgerundete Enden besitzen>, hvilken BITTER! beskrifver och afbildar för Evernia furfuracea. Det är möjligt att här föreligger ett cecidiologiskt fenomen. Jag har nämligen på några af Klockarhytte-exemplarens blåsor funnit perithecierna af en pyrenomycet. Men det finnes också möjlig- heter för en verklig bildningsafvikelse (eventuellt utlöst genom en svampinfektion), hvilken i så fall har analogier med de på olik- formiga interkalära tillväxtföreteelser grundade bildningar, som jag i det föregående sökt tyda som fasciationer. Särskildt vill jag nämna att jag på de fascierade exemplar af Alectoria cincinnata, som p. 32 nämndes som 1850 insamlade af R. HARTMAN på Snasa- högen, funnit flera blåsor af alldeles samma natur som typ 1) hos Cetraria glauca. Besläktade med den eventuella fasciation, som nu skildrats, äro möjligen de egendomliga uppblåsningar af podetieskottet, som at Tu. Fries? iakttagits hos Cladonia uncialis (L.) FrR.: >Monstrosita- tem podetiis apices versus nodis subglobosis impresso-punctatis v. foveolatis dense obsitis et varie tortis insignem ad Witulfsberg pr. Upsaliam legimus. Subsimilem in Hekkefjeld Norvegie invenit N. O. Ahnfelt>. — Hvad Vitulfsbergsformen beträffar, har jag på snitt genom blåsorna ej kunnat upptäcka någon parasit. I korti- kallagret finnas klotformiga, ihåliga ansvällningar till större delen omgifna af gonidiallagret. De mynna utåt genom en tydlig por. Man skulle kunna misstänka gröpper efter utfallna perithecier, men intet spår af sådana kunde skönjas. ! Variabilität einiger Laubflechten p: 446 & Taf. XI, Fig. 47. > Lich. Scand. p. 63. KAP. IV. Knoppvariationer och vegetativa mutationer. De märkvärdiga företeelser, som i litteraturen vanligen gå under namnet knoppvariationer, ha från att fordom ofta endast ha be- traktats som kuriositeter, genom DE VRriEs och mutationsteorien fått ett alldeles särskildt intresse från utvecklingshistorisk synpunkt. Hvad lafvarna beträffar har jag, allt från att H. DE VrieEs Die Mu- tationstheorie började utkomma, bland dem letat efter sådana fall och sökt ägna mina fynd en kritisk granskning speciellt ur syn- punkten, om vwvegetativa mutationer eller, som jag hellre vill kalla dem knopp- eller 'skottmutationer förelegat eller ej. I själfva verket torde inom växtriket mycket få verkliga sådana vara kända. Problemet är ännu ej angripet på experimentell väg, och de företeelser, som till det yttre alldeles öfverensstämma med de vegetativa mutationerna utan att vara det, äro ej lätta att skilja från desamma. DE Vries — och efter honom CRAMER ' — skiljer som bekant på tre slag af knoppvariationer: >»Erstens die vegetativen Spaltungen der Bastarde, zweitens den vegetativen Atavismus der Mittelrassen, wie er sich namenttieh > bei den -gestreiften Blumen zeigt, drittens die eigentlichen vegetativen Mutationen, welche meist atavistischer Natur sind, bisweilen aber auch im Sinne des Fortschrittes statt- finden>.” Till knoppvariationerna och de atavistiska vegetativa mutatio- nerna hänför man stundom de hos heteroblastiska-arter ej sällan förekommande återslagen af följformen till ungdomsformen, GoEBELS »Räckschlage der Folgeform zur Jugendform>. Liksom själfva heteroblastien ej kan anses som en skottvariation, lika litet anser jag, att ett sådant till den individuella variationen hörande återslag kan göra det, än mindre räknas som en vegetativ mutation. I anslutning till denna uppfattning hafva vi till en början att ut- rangera de falska knoppmutationer, som enligt min tanke äro att tolka som ett återslag till ungdomsformen inom ett heteroblastiskt skottsystem. — Heteroblasti hos lafvarna är, om man undantar de ' Knopvariatie, p. 26. > Die Mutationstheorie II, p. 674. 163 uppslag, som lämnas i BitTERS >»Ueber die Variabilität einiger Laubflechten>, mycket litet uppmärksammad. Den är dock ganska utpräglad hos några blad- och busklika former. I allmänhet tar den sig uttryck så, att ungformen har mera breda, plagiotropa, ut- prägladt dorsiventrala skott, följformen mera smala, ortotropa och mer eller mindre radiära skott, och det är de senare som företrä- desvis bära organ stående i reproduktionens tjänst: apothecier, so- raler och isidier. De skott-typer, som i den deskriptiva lichenolo- gien vanligen uppmärksammas, tillhöra följformerna. Detta beror på, att dessa till sitt förekomstsätt dominera och dessutom genom skottaflösning ej sällan reproducera sig som sådana. Som exempel på massutveckling af följformens skott kan Parmelia encausta (Sm.) Nyr.' framhållas. Ungdomsformen breder ut sig på stenen genom relativt breda och något plattade skott. Dessa höljas snart af de från densamma utgående följformerna och dess smala i genomsnitt bikonvexa skott, hvilka visa en tydlig cladomani, så att hela bål- ytan täckes med ett tjockt virrvarr af dess trådar. Exempel på specialskottsafläggning — fullständigt analog med den som konst- produkt vanliga Hedera >arborea>, hvilken en gång på Gottland genom en naturlig afläggning individualiserats från ett exemplar med båda de allbekanta skott-typerna” — erbjuda Parmelia lanata (L.) Waririr.” och P. furfuracea (L.) AcH.' Hos dessa fixeras de ge- nom vwvttre agentier lösgjorda följskotten snart på sitt nya underlag genom utveckling af hapterer.” — Nåväl, från dessa följformer ut- vecklas understundom ungdomsformer. Den vttre anledningen kan naturligen ej utan experiment med bestämdhet påvisas, men det förtjänar framhållas, att alla de 4 mera prägnanta fall af fenomenet i fråga, som jag lyckats uppspåra, haft karaktären af regeneration från ett af olika anledningar till sin vitalitet försvagadt skottsystem. Analogien är sålunda tydlig med GOoEBELS viktiga experiment öf- ver framkallande af ungformer och står i full samklang med hans uttalande:” >Vor allem hat sich bei einer Anzahl von Beispielen gezeigt, dass ein Ruäckschlag zur Jugendform namentlich dann ' Heteroblastin först påvisad af BITTER. ” WiTtTROCK, Om höstväxter, p. 25—26. ” Heteroblastin redan känd och afbildad hos Merer, Entwickelung der Flechten, Erste Tafel. Han tolkar sambandet mellan de båda skottformerna som >Parmeliu slygia, transiens in Corniculariam lanatam>. " SERNANDER, Lafvarnas hapterer, p. 13. > GOoEBEL, Organographie I, p. 148. 164 eintritt, wenn die Vegetationsbedingungen ungänstig beeinflusst werden>. De fall jag funnit äro följande: Parmelia furfuracea (L.) — Bitter” karaktäriserar de olika skott-ty- perna sålunda: >Die jugendlichen, noch nicht mit Isidien besetzten Thalluszweige — — liegen dem Substrat ziemlich dicht an, sind mit demselben durch zerstreute Rhizinen verbunden und unterschei- den sich durch ihre rein hellgraue Farbe von den schmutzig dun- kelgrauen, Isidien tragenden, älteren Zweigen, die meist mehr oder weniger nach unten gebogen sind>. 1. Dalarna, toppen af Bispbergs klack, torra grenar af gran i barrskog. Leg. R. SERNANDER 194704. — Följskott voro ytterst smala, ofvansidan mörkgrå, zonvis täckt med isidier, zonvis glatt; dess flanker tillbakaböjda, så att ett snitt tvärsöfver skottet bildar hälften, stundom mera af en cirkelperiferi. (Utgör sålunda närmast P. ceratea AcH. Methodus, p. 255). De bildade ett tätt och mäktigt komplex af följforms-skott. I detta hade regeneration inträdt från några skottspetsar, som fullständigt dolts af sina grannskott samt Cetraria glauca. Skottsystemen hade utan vidare växt ut till plat- tade ungdomsskott med blåhvit slät ofvansida. Tre sådana skott anträffades i komplexet. Ett af dessa med flikar af 2,5 mm. bredd utgick från ett 0,3 bredt följskott. Tafl. V. Fig. 1. | 2. Södermanland, Östra Vingåker, Sjöholm, på en gärdesgård. Leg. R. SERNANDER 191304. — Följskotten voro relativt breda med halfceirkelformigt tvärsnitt. Ofvansidan fullständigt täckt af papillartade isidier. Exemplaret, i hvilket skotten voro väl expo- nerade och icke täckte hvarandra, var tydligen gammalt och stadt i utdöende. Så hade här och där isidierna bortfallit och den blott- lagda ytan antagit en kolsvart färg. På flera punkter hade ung- domsformer brutit fram, dels i form af adventivskott på godtyck- liga platser af skotten, dels som fortsättning af skottspetsarna. Den komplex, som är afbildad på Taflan V. Fig. 2, består af 3 små och 2 större adventivskott, som redan antagit karaktären af f. platy- phyllina Frotow. De äro utbildade på ofvansidan af ett skott rakt ofvan en kraftig hapter på undersidan. Parmelia physodes (L.) ACH., BITTER. — BirttTER” framhåller, att hos denna art de vegetativa bålflikarna ofta äro bredare än de soralbärande. Enligt min tanke, hvilket också bestyrkes af unga ' Variabilität, p. 441—442. FÖle Pp. 428. = nä PARAR 165 exemplar. som uppväxt ur soredier, är den första skottformen att anse som en Jugendform, den andra som en Folgeform. Till Bit- TERS distinktion är endast att lägga, att ofvansidan af de vegetativa bålflikarna är plan och ljust blågrå, hos de soralbärande konvex och mörkt smutsgrå. — Följande återslag i skottföljden har jag konstaterat: 1. Närke, Lerbäck, Klockarhyttan, björk i granskog. Leg. R. SERNANDER 191502. — Individet var tydligen gammalt och döende. En del hjälmsoraler hade afslutat soredieproduktionen och voro i det närmaste tömda. På bålens ofvansida funnos talrika partier, där kortikalskiktet var svartfärgadt: särskildt hade taket till flera soraler förändrats på detta sätt. En 0,75 mm. bred bålflik fortsat- tes af ett rikt förgrenadt lifskraftigt ungskottskomplex. Tafl. V. Fig. 3. 2. Närke, Lerbäck, Klockarhyttan, tämligen fristående björk i björkbacke. Leg. R. SERNANDER 19303. — Ett litet skottparti med några soraler hade tydligen försvagats genom en mycket riklig produktion af apothecier. Som hos föregående fortsatte en smal bålflik utan vidare i ett kraftigt ungskottskomplex. Tafl. V. Fig. 4. Som knoppvariationer, men icke som vwerkliga vegetativa ata- vistiska mutationer uppfattar DE VRIESs som nämndt medelrasernas, de ständigt omslående varieteternas atavism, vare sig denna tar ut- tryck i uppträdandet af hela skott, som öfverensstämma med huf- vudarten, eller genom sektorial variation. Efter denna uppfattning hafva vi sålunda att som knoppvariatio- ner räkna de med hufvudformen öfverensstämmande skotten i de fascierade formernas skottsystem, t. ex. de normalcylindriska späda skotten hos de fascierade Alectoria-formerna 0. s. Vv. En särskild ställning komma Cladonia-depigmentationerna att in- taga. Som redan i kapitlet om depigmentationerna som retro- gressiva mutationer framskymtat, kunna på samma podetium före- komma apothecier med såväl färgadt som ofärgadt hymenium, dels i samma apothecium vissa partier af hymeniet vara färgade, andra icke. Analogien med de strimmiga bladen och blommorna hos fanerogamerna är ganska påfallande. Nu äro meningarna om deras natur tämligen delade, men HuGco DE VRrRIES' åsikt om att hybridi- sation ingalunda behöfver ligga till grund för deras uppkomst, utan att i flera fall verkliga mutationer hörande till de ständigt omslå- ende varieteterna föreligga, är ytterst plausibel och står i full sam- klang med de omfattande undersökningar, som LOovis VILMORIN äg- nat de strimmiga blommornas uppkomst. VILMORIN utgår, som DE 166 Vries' förträffligt preciserat hans uppfattning, från den iakttagelsen, »dass gestreifte Blumen nur an solchen Arten vorkommen, welche selbst gefärbt sind, daneben aber eine weisse Abart besitzen. Oder wenn die Bläthenfarbe aus roth und gelb zusammengesetzt ist, so verhält sich die einförmig gelbe Varietät in diesen Fällen wie die weisse (Mirabilis, Antirrhinum). Zuerst entsteht die weisse (bezw. gelbe) Varietät, viel später soll aus dieser, durch Räckschlag zu der Mutterart, die gestreifte sich bilden.> Då nu i det följande efter WAIn1Io en sammanställning af dylika knopp- och sektoriala variationer hos Cladonia lämnas, fatta vi dem också som ständigt omslående varieteter, hvilka antagligen uppstått ur de retrogressiva depigmentationerna. AA: Coceiferce. Cladonia digitata ScHzxR. f. albinea WAn1io. — Tyckes endast en gång vara funnen och då med knoppvariation. WaAIinIio säger i sin monografi II, p. 443: >Apothecia pallida (pro parte in iisdem po- detiis etiam coccinea). Ad truncum putridum loco umbroso in Tiirismaa in Hollola Fennizx a. 1873 legi (una cum Cl. fimbriata 0” ochrochlora).> Cladonia coccifera (L.) Wizzp. — Såväl ochrocärpia FLOERKE som cerina (NEGEL) TH. FR. äro anmärkta med sektoriala variationer. Om ochrocarpia säger WAINIO i sin monografi I, p. 167: >»Apothe- cia — pallida vel testaceo-pallida (vel maculis aurantiaco — ru- bentibus)> och om cerina 1. c., p. 173: >”»Hymenium — parte supe- riore passim pallidum, passim rubescens et hydrate kalico nubes violaceas effundens, parte inferiore decoloratum>. Intressant är hans uppgift på samma ställe om pykniden, nämligen att de understun- dom föra något krysofansyra, hvilket visar att den sektoriala varia- tionen äfven i detta organ tagit sig uttryck. B. Ochropheece. Cladonia fimbriata (L.) FR. v. ochrochlora (FLOERKE, WAINIO). — WAINIO säger i sin monografi II, p. 319, om denna varietet: >Apo- thecia testacea aut pallida aut in eodem specimine testaceo— et rufescenti— vel fuscenti — variegata”>. Det låter naturligtvis tänka sig ett annat uppkomstsätt för dessa sektoriala variationer, nämligen att de orsakats genom en Mendel- spaltning. Vi ha nu i vår undersökning kommit fram till den vanskliga frågan om lafvarnas sexualitet och dess betydelse för art- ! Die Mutationstheorie I, p. 492—493. 167 bildningen. Att befruktning, förmedlad af spermatier och trikogyn- ascogonapparaten, såsom STAHLS klassiska undersökningar lärde oss känna den, förekommer, måste nu betraktas som ett faktum. Hvad Cladonia beträffar, har som bekant den man, som ägnat detta märkliga släktes utvecklingshistoria de mest omfattande undersök- ningarna, nämligen KRABBE, i sitt stora arbete >Entwicklungsge- schichte und Morphologie der polymorphen Flechtengattung Cla- donia> kommit till det resultatet, att de ascogena hyferna i apothe- cierna, till hvilka han räknar hela podetiet, uppkommit utan någon befruktningsprocess. Emellertid ha i spetsen af själfva podetierna påträffats såväl ascogon som trikogyn, hvadan KRABBES teori om podetiet som apothecium måste falla och tillvaron af en befrukt- ning åtminstone ifrågasättas. Skulle emellertid ascosporerna hos Cladonia ha bildats genom befruktning — i detta dessutom mellan en mutant och dess moderart —, är det, med kännedom om den kolossala betydelse den rent vegetativa förökningen spelar inom släktet, tämligen ringa utsikt för att i naturen verkligen finna indi- vider, uppkomna ur groende ascosporer som påträffat den behöfliga näralgen. Då dessutom sektorial variation, framkallad som Mendel- spaltning, till och med bland fanerogamerna ännu måste anses som ganska sällsynt, förefaller det säkrast att åtminstone tills vidare låta denna förklaringsgrund bortfalla för de blandade färgerna hos bägarlafvarna. Frågan om sexualiteten kvarstår emellertid för de andra knopp- variationerna, till hvilka vi nu komma, fenomen, hvilka annars torde falla inom de vegetlativa mutationerna. För hvarje särskildt fall måste den upptas till ompröfning. Det möter ofta vanskligheter att öfverflytta skottbegreppet, bil- dadt som det egentligen är för kärlväxternas morfologiska uppdel- ning, på svamparna. Oftast är det af en mångfald hyfer bildade komplexer som kallas skott, men äfven de enskilda hyferna kunna ibland på grund af sin individualiserade utveckling beläggas med detta namn. I ett apothecium har t. ex. hvarje ascus, utbildad som den är som spetsen af en individualiserad ascogen hyf, om man så vill, betraktas som ett skott, likaså parafyserna. De blan- dade Cladonia-depigmentationerna kunna sålunda i stället för sek- toriala variationer helt enkelt kallas kroppvariationer. Detsamma gäller om följande mycket egendomliga sektoriala variation i vissa lafvars hymenium, som jag tills vidare uppfattar som en vegetativ mutation. Svensk Botanisk Tidskrift. 12 168 Under det jag var sysselsatt med några undersökningar öfver släk- tet Rinodina, påträffade jag ett exemplar af R. turfacea (WNEBG.) TH. FR. 4 nuda Tu. FR., som jag 18889 insamlat i Jämtland, Frösön på Juniperus, med skottmutation af ofvan antydd natur. De med artens normaltyp öfverensstämmande sporerna voro 25— 30 uu långa och 10—12,5 fp breda samt lågo i sina asci antingen alla "8 i en rad" eller hopade ett par i bredd. I förra falletfvan ascus smal och lång (12X108 pj) och trängde upp till parafys- spetsarna, i senare fallet mera tjock och kort (20 X72 pu) och låg innesluten af parafysmassan. Detta är naturligtvis endast en till- växtsmodifikation, betingad af det olikartade tryck, sporerna under tillväxten utöfvat på ascusväggen. Det är samma förhållande som redan 1869 anmärktes af NYLANDER' hos Psorotichia pictava NYL.: >Spor& in thecio cylindraceis (una serie ordinate) vel fusiformi- clavatis (serie duplici).> Öfvergångar mellan de olika ascusformerna äro också mycket vanliga. Men i några apothecier fanns därjämte en afvikelse af helt annan art. I vissa ascii — som för öfrigt höllo medelvägen mellan de två nämnda ytterligheterna — voro sporerna 20—21 pu långa och 7,;—9 pu breda, men fullt normala och utbil- dade. Nu är att märka att denna sporstorlek utmärker en annan art inom släktet: Rinodina levigata (AcH.) MaLme. — Fältet ligger ganska fritt för hypoteser öfver hvad denna öfverensstämmelse kan betyda. En eventuell hybridisation kan direkt eller i sin afkomma taga olika former; en event. knoppmutation kan vara af progressiv eller atavistisk natur. Huru saken förhåller sig, är språngeti denna knoppvariation ganska märkligt. Rinodina-arternas sporer ge med sina föga fluktuerande variationer i måttförhållandena distinkta ka- raktärer. MALME säger om de båda arternas släktskap: >klyftan, hvad sporstorleken beträffar, fylles, för så vidt kändtär, icke genom några mellanformer.> En enkel fluktuerande variation är därför ej sannolik, hvarjämte i Frösö-formens apothecier inga mellanformer funnits, som förbinda de olikstora sporslagen. Då jag i mikroskopet fick se denna bild af de tvenne sporslagen, erinrade jag mig att TH. FRIES anmärkt något liknande hos en Buellia, som HELLBOM för länge sedan hittade i Närke. Det är B. dives TH. Fries, om hvilken dess namngifvare ” säger: >I alla ! Flora 1869 p. 82. ” Rinodina sophodes och Rinodina exigua p. 14. > Bidrag till Skandinaviens Laf-flora p. 272—273. 169 de undersökta frukterna (med undantag af en enda)... spore 12—16:n& ellipsoide& 1. oblonge... dyblaste... 0,014—16 mm. longe et 0,005—6 mm. late. — I en bland de öfriga befintlig frukt visade sig deremot sporerna vara blott 8 till antalet, elongato- oblonge, nästan dubbelt större (0,022—26 mm. långa, 0,010 mm. breda) samt stundom tetrablaste.> Det är tydligt, att denna Bu- ellia dives, som både Fries och HELLBOM framhålla, utvecklingshi- storiskt är nära förbunden med någon elementarart af B. parasema (AcH.) TH. Fr. Den skiljer sig från denna endast genom ett högre antal sporer i hvarje ascus samt genom dessas litenhet. Nu inne- håller den af Fries funna afvikande ascus-typen just sporer, som till antal och storlek öfverensstämma med B. parasema. Äfven att sporerna äro tetrablaste, är också en karaktär, som ofta möter hos denna. B. dives är aldrig, ehuru eftersökt, funnen mer än en gång och i ett litet antal exemplar. Den är troligen en mutation af B. parasema med ett som knoppvariation — efter beskrifningen att döma omfattande ett helt apothecium — uppträdande atavistiskt återslag till moderarten. Cyphelium Notarisii (NYL.) är en sällsynt art, som egentligen en- dast genom murformiga sporer skiljer sig från den vanliga C. tigil- lare AcH. med spor&e dyblaste. BLOMBERG har på ett exemplar af den förra ett eller flera apothecier, som utom asci med normala sporer höll sådana med sporer, som alldeles öfverensstämde med C. tigillare. Enligt min tanke är en atavistisk knoppmutation med tigillare-karaktärer den enklaste förklaringen på detta fenomen. Då uppmärksamheten blifvit riktad på dessa märkliga sektoriala eller knoppvariationer, komma troligen flera dylika fall att fram- dragas, speciellt af dem som för bestämningsarbeten genomgå större mängder laf-apothecier mikroskopiskt. Sällsyntheten af de nu nämnda fallen har gjort mig mest hågad för knoppmutationshypotesen, men det är gifvet att liknande företeelser kunna falla inom den fluktu- erande variationen. Ökad anledning att antaga sådana föreligger naturligtvis, då den ifrågavarande knoppvariationen visar sig vara ett ofta återkommande fenomen. Ett sådant fall föreligger kanske hos Lecidea ameibospora HEDL. HEDLUND” säger: >In den meisten Schläuchen sind die Sporen zahlreich und elliptisch, aber immer werden jedoch eingemischte Schläuche angetroffen, die eine gerin- " Lafvarnas utbredning i Skandinavien p. 101. > Kritische Bemerkungen p. 65. 170 gere Zahl von Sporen besitzen, die dann länger und oftzweitheilig sind und den Sporen von Lecidea globulosa sehr ähnlich sehen.> Gyrophora polyphylla (L.) Fw. BP deusta (L.) Fw. skiljer sig från huf- vudarten — a glabra (WesTtR.) Fw. — på ungefär följande sätt: glabra deusta Bålen läderartad. Bålen hinnartad. Ofvansidan glatt. Ofvansidan täckt af isidier. Undersidan mycket mörkare Undersidan af ungefär samma än ofvansidan, slät. färg som ofvansidan, fint gropig. Växer på torra klippor. Växer på fuktiga klippor. Ej sällan utväxa deusta-isidierna kvarsittande på bålen till själt- ständiga individ. Jag har funnit sådana, hvilka till alla karaktärer utom växtplatsen öfverensstämma med den ofvan lämnade beskrif- ningen af glabra. Särskildt ligga framför mig två stora deusta-bå- lar, som jag insamlat i Finland, Nyland, Lojo s:n, det ena 18'786 vid Gerknäs på Kohagsberget, det andra 18786 på Bällby- landet, klippa midtemot Jalansaari, på hvilka ungefär midtmellan gomphus och margo ligga — på det förra en liten, på det senare en större — mycket tät gyttring af på nyss skildradt sätt uppkomna glabra-individ. Dylika skottvariationer äro nog ej så sällsynta. Tyd- ligen är det på dem, Tu. Fries hänsyftar, då han i sin Licheno- graphia p. 165 säger: »E diverso habitationis loco magnopere variat; a. & P. variis notis gravibus adeo se invicem recedunt, ut distinctas species facile haberemus, nisi in eodem specimine haud raro inve- nissemus lacinias forma glabre e thallo 4. deuste progredientes.> Om de skola tolkas som vegetativa mutationer eller som ett åter- slag till ungdomsformen, är ej så lätt afgöra. De få unga deusta- individ jag iakttagit, innan isidierna kommit till utveckling, erinra habituellt om glabra, hvadan den senare tolkningen har ett visst berättigande. Emellertid är att märka. att det största glabra-skottet på Gerknäs-exemplaret nått en längsta diameter på 11 mm. utan att ett spår närma sig deusta, hvilket visar att dessa återgångsskott knappast med tiden öfvergå till deusta. KRABBE ' och LINDAU, som ägnat Gyrophora-apotheciets utveck- lingshistoria synnerligen omfattande studier, förneka tillvaron af någon befruktningsprocess. Tillvaron af trikogyner — man må kalla dem >terebratorer>, >respirationsorgan> eller hvad man vill — samt !' Entwicklung einiger Flechtenapothecien. >” Zur Kenntniss der Gattung Gyrophora. 171 pyknokonidier, som kunna vara spermatier, lämna dock enligt min tanke frågan öppen. Emellertid förökas deusta troligen nästan ute- slutande genom sina isidier (möjligen ock genom pyknokonidier). Åtminstone äro apothecier sällsynta och, då de finnas, dåligt utbil- dade. Utsikten för en hybridspaltning efter en korsning med glabra, som ju genom den nu beskrifna atavismen tyckes vara stamformen, är sålunda för liten att motsvaras af dessa knoppvariationers fre- kvens. Erias FrRIeES' gamla kollektivart Usnea barbata ha senare forskare, delvis återgående till LiInsÉs artbegränsning, uppdelat i flera ar- ter. Allmänt håller man nu i sär Usnea plicata (L.) och U. dasypoga (AcH.). Den knoppvariation af den senare, som jag i Närke, Ler- bäck, Klockarhyttan 183599 funnit utgå från den förra, är Sså- lunda högst märklig. Ett skott från ett c. 13 cm. långt individ af plicata med alla dess särmärken: subdikotomiskt starkt förgre- nadt skottsystem utan hufvudaxel, skotten utgående ispetsiga vink- lar, zonvis glatta, zonvis tätt klädda af soraler, men alldeles saknande fibriller, öfvergick utan vidare i ett 17 cm. långt skottparti af all- deles afvikande utseende. Den starkt framträdande hufvudaxeln var glest försedd med i räta eller trubbiga vinklar utgående sidogrenar af långskottsnatur, men i stället med talrika rakt utstående fibriller af några millimeters längd. Sidoskotten voro också på samma sätt glest förgrenade, men besatta med talrika fibriller. Sålunda, om vi t. ex. ur TH. FrRieS' Lichenographia p. 16 låna diagnoserna för plicata och dasypoga, få vi fullständig öfverensstämmelse för de resp. skottpartierna: plicata: >thallus elongatus, pendulus, subdichotome ramosus, parce vel non fibrillosus, levigatus? och dasypoga: >thallus elongatus, pendulus, parce ramosus, fibrillis brevibus patentibus erebris vestitus.> Tafl. V. Fig. 7. Något återslag till en ungdomsform föreligger ej, då ung plicata icke har något af dasypoga-karaktärer i sig. MHybridspaltning är uteslu- ten af följande skäl. ScHuLTE,' som undersökt Usnea-apotheciets utvecklingshistoria kommer (1. c. p. 12) till följande resultat: >Es nimmt seinen Ursprung nicht — von einem sogenannten Carpogon sondern es entsteht durch Sprossung und Verflechtung von Hyphen des Durchluftungsgewebes.> Spermogon — eventuellt pyknid — äro ytterst sällsynta inom släktet. Dessutom har jag i min hem- bygd, där fyndet gjordes, aldrig under de tvenne decennier jag här ägnat lafvarna, ej minst Usnea, min uppmärksamhet, lyckats på nå ? Zur Anatomi der Flechtengattung Usnea. 172 gon af dess arter finna ett enda apothecium. Jag har sålunda all anledning att antaga en vegetativ mutation. Om denna varit af atavistisk eller progressiv natur kan ännu icke afgöras. Ett släkte, som man på grund af den mängd hvarandra närstå- ende former, hvilka åtminstone i Europa växa blandade om hvar- andra, har en viss anledning misstänka som befinnande sig i en mutationsperiod, är Ramalina. På denna grund har jag ägnat myc- ket arbete åt att här söka efter knoppmutationer. Jag tror mig också ha funnit 2 dylika fall. Inom /fraxinea-gruppen med dess svårt begränsbara och med hvarandra intimt förbundna arter anses Ra- malina fraxinea (L.) Acn. och R. farinacea (L.) Acu. stå väl och skarpt begränsade från hvarandra. Så mycket mer öfverraskande var det, att båda dessa fall bestodo i en knoppvariation af R. farinacea på exemplar af R. fraxinea. Det ena R. fraxinea-exemplaret växte på Populus tremula, Närke, Lerbäck, Klockarhyttan (19303). Från en grof gomphus utgingo en mängd skott, bildande en rakt utstående buske af 4—35 cm. höjd. Skotten voro kraftigt byggda, svagt förgrenade med tämligen rikliga apothecier. De flesta topparna voro svarta och tydligen stadda i afdöende. Från sidorna af dessa mörknade partier ut- gingo på 5 fraxinea-skott de nämnda farinacea-mutationerna. De sutto i tämligen täta samlingar och hade alla dimensioner mellan 0,5 —10 mm. De största voro tätt dikotomiskt eller subdikotomiskt förgrenade. Grenarna smala, jämbreda, plattade. Här och där hade på flankerna soraler utbildat sig. De öfverensstämde i allt med vanlig farinacea. Tafl.: V. Fig. 6. ' Det andra fallet hittades på stammen af en i Klockarhyttans trädgård odlad Salix alba 19''/;03. Här växte fraxinea och fari- nacea blandade om hvarandra. Ett tämligen rikligt apotheciebä- rande fraxinea-exemplar, hvars skottkrona höll 3—4 cm. i höjd, var stadt i utdöende. De sparsamt förgrenade skotten voro i sin helhet mera mörkfärgade än andra exemplar på trädet. På den nedersta centimetern af så godt som hvarje skott, hvilket utgick från gomphus, hade farinacea-skott i sådan mängd brutit fram, att de bildade en halfklotformig buske kring moderexemplarets bas. De voro af olika storlek, men de flesta c. 12 mm. höga. Troligen hade de frambrutit ungefär samtidigt. Förgreningen var mycket tät, dikotomisk eller subdikotomisk. Den öfverensstämde med fari- nacea-exemplaren på Salix-stammen med det undantag, att flank- soraler ännu ej kommit till utveckling. Tafl. V. Fig. 5. 173 Vi komma nu till den svåra frågan om dessa knoppvariationers natur. De äro morfologiskt att anse som adventivskott, ungefär öfver- ensstämmande med dem jag i ett par fall (Klockarhyttan, aspstam (19203) och Södermanland, Ö. Vingåker, Sjöholm (197304) funnit hos R. farinacea, men där dessa varit af samma natur som moderskotten. Dessa adventivskott hade, liksom hos Alectoria ni- dulifera NORRLIN, utgått från kanten af soralerna och bildat om- kring dessa täta buskar, hvilka gifva exemplaren ett ganska karak- täristiskt utseende. Äfven äkta sorediegrenar (SCcHWENDENER) fun- nos. Någon försvagning i moderindividens vitalitet kunde ej kon- stateras. Någon återgång till en ungdomsform kan icke af samma skal som hos Usnea sättas i fråga. Unga fraxinea-individ hafva intet af farinacea-karaktär. De återstående förklaringsmöjligheterna måste diskuteras med hänsyn äfven tagen till de Ramalina-skottvariationer, öfver hvilka HveE' redan 1898, utan att tolka dem som sådana, lämnat synner- ligen omsorgsfulla beskrifningar, som dock i litteraturen hittills blif- vit alldeles förbisedda. HvE insamlade sommaren 1897 i ett myc- ket stort antal — >plusieurs centaines> — alla de Ramalina-for- mer, som växte på de höga popplarna utmed en väg ej långt från Nancy. Hans samlingar visade sig kunna fördelas på de tre arterna farinacea, fastigiata och fraxinea, hvardera representerad af ett antal olika former. Men dessutom fann han ett antal exemplar af en ny form, som han kallar R. fastigiato-fraxinea HveE. Hithörande exemplar bestå till en del af fastigiata-, till en del af fraxinea-skott. Att denna beteckning af de olika skotten är riktig, styrker han ge- nom undersökning af deras sporer och kortikallager. De som fa- stigiata betecknade skotten hade t. ex. i allmänhet krökta, fraxinea- skotten raka sporer 0. s. v. Det sätt, på hvilket det ena skottslaget är förenadt med det andra, tyder enligt min tanke på sammanväx- ning mellan tvenne individ af de resp. arterna. Antingen äro näm- ligen de olika skottslagen förenade med hvarandra enbart med gomphus, eller ock med gomphus + ett gemensamt skottparti af 1—4 mm. höjd: så fattar jag åtminstone hans ord (Il. c. p. 26): >Je les diviserai d'abord en deux catégories: I. Ceux dont les la- ciniures primaires partent d'un méme point de F'écorce et par con- séquent ne sont soudées qu”å la base. II. Ceux qui attachés å I'écorce ! Les Ramalina å Richardmesnil. 174 par une sorte de tronc, élevé au moins d'un aux deux millim.,' émettent de ce tronc des laciniures de formes spécifiques ou com- plétement ou plus ou moins distinctes.> Att för farinacea-knoppvariationerna tillämpa denna sammanväx- ningsteori, sålunda tyda dem som falska sådana, hvilket jag nu för- slagsvis antagit som förklaring till dessa HuEs fastigiato-fraxinea- former, är omöjligt, då farinacea-skotten tydligen frambrutit från en mängd punkter af fraxinea-bålen, då denna ungefärligen nått de dimensioner den hade vid insamlingen. Den eventuella samman- växningen mellan fraxinea och fastigiata måste ha ägt rum mellan ungefär jämnstora individer och tydligen på ett tidigt ungdoms- stadium — ty de resp. skottsystemshälfterna hade, med det plau- sibla antagandet af en något mindre tillväxtsintensitet för fastigiata, ekvivalent höjd. De mått HuvE meddelar för 3 exemplar äro: Fraxinea-skottsystemet. Fasligiata-skottsystemet. Nord (Typ I) rr STAG So NOR 3 CM. 2 GIN NEOr2 (Typ IT) so BleT ja 2 elevers 5 slet 6 » 4 » N:o 3 (Typ [TNG SE OR SN 2,5 » Det finnes en möjlighet — gällande också de nyss behandlade Usnea-formerna — som dock med vår nuvarande kännedom om svampindividens uppkomst knappast behöfver på allvar diskuteras. Det är den, att groddslangarna från en fraxinea-spor, hvilka nyss funnit en näralg, inträngt i en groende farinacea-soredie, eller vice versa, och att ett sammansatt individ uppkommit, där fraxinea blifvit den morfologiskt bestämmande, men att farinacea-hyferna på vissa punkter lyckats bryta fram som knoppvariationer. HuE själf, som icke tänkt sig möjligheten af en sammanväxning, tager en eventuell hybridisation som den närmaste förklaringsgrun- den till uppkomsten af sin blandade Ramalina-form. Det skulle sålunda i dessa fall ha förelegat hybridspaltning. Gifvetvis borde äfven en sådan förklaring, om den är riktig, kunna utsträckas till farinacea-knoppvariationen. Då man ännu endast obetydligt kän- ner Ramalina-apotheciets utvecklingshistoria, skulle väl den fastaste utgångspunkten för en sådan hypotes ligga i att de eventuella han- organen, spermogonen-pykniden, ej äro sällsynta hos någon af de ifrågavarande arterna. Visar det sig emellertid vid framtida under- sökningar som fullt säkert, att ascosporerna endast alstras på kön- Y P. 27 anföres ett fall på 4 mm. härdade FA 175 lös väg, måste man antaga vegetativ mutation som förklaring till de af mig funna knoppvariationerna. Om denna varit atavistisk eller progressiv återstår också att afgöra. Den rikliga produktionen af soredier, som ersätta apotheciernas sällsynthet, talar onekligen för att farinacea är yngre än den ymnigt apotheciebärande fraxinea, som saknar soredier. I så fall skulle det märkliga fallet af en verklig progressiv knoppmutation föreligga. För min del tror jag, att knoppmutationer spelat och fortfarande spela en framträdande roll vid lafvarnas artbildning. För de blif- vande undersökningarna på detta område gäller det närmast att i naturen uppsöka nya sådana. De fynd, som redan äro gjorda, tala ett tydligt språk för att arbetsfältet är både rikt och lönande. Jag tillåter mig slutligen rekommendera det genom BITTER Så intressant vordna undersläktet Hypogymnia af släktet Parmelia till studier i detta hänseende. Den mångfald af soral-former, som här kommit till uttryck, medan andra karaktärer förblifvit jämförelse- vis oförändrade, talar för att Hypogymnia nyligen spaltat och fort- farande spaltar sig i en viss riktning. Har denna spaltning försig- gått genom knoppmutation, borde sådana fall kunna anträffas, där från ett bäålparti utginge skott med en annan arts soraltyp. Mina efterforskningar i detta hänseende, och jag har sedan 1902 under- sökt hundratals och åter hundratals exemplar, ha visserligen hit- tills utfallit negativt — dock rikligen belönats genom upptäckten af återslagsskott, nya soralformer, troligen nya elementararter 0. s. v. — men vikten af ett positivt fynd af den natur jag nu antydt bör sporra till nya försök. Dessutom tyckas, efter Parmelia phy- sodes att döma, af hvilken man på olikartade substrat och under skilda yttre förhållanden kan finna massor af från soredier utveck- lade unga individ, de tekniska svårigheterna för kulturer vara jämförelsevis lätta att öfvervinna. Och med ett antal planmässigt ordnade sådana hade man beträdt den väg, som förr eller senare måste beträdas, om man vill rycka den utomordentligt viktiga frå- gan om sättet för lafvarnas art- och varietetsbildning närmare in på lifvet. Hufvudmassan af det material, som ligger till grund för denna studie, har jag dels själf insamlat, dels undersökt i Uppsala uni- versitets storartade lafherbarium, med hvilket nu också Tu. FRIES' bekanta samlingar äro införlifvade. En del material har jag fått 176 låna från de botaniska muséerna vid Helsingfors universitet och Stockholms högskola. Till de vederbörande institutionernas pre- fekter och till Dr K. HEDBOM samt Kand. THorE FRIES, hvilka båda ställt sina värdefulla fynd — bland annat det bästa material af Lecanora gelida som väl någonsin en lichenologisk forskare haft för sina ögon — till mitt förfogande, frambär jag mitt hjärtliga tack. För de präktiga fotografier, som reproducerats på sidan 105, står jag i tacksamhetsskuld till Professor O. JUEL. UBER EINIGE FORMEN DER ARTEN- UND VARIE- TÄTENBILDUNG BEI DEN FLECHTEN. RESUÖMEE. KAP. I... DER BEGRIFF FLECHTENART UND GONIDIENSUBSTIIU: TION ALS ARTBILDENDER FAKTOR. Die bei mehreren Lichenologen äbliche Auffassung von der Flech- tenart als der Vereinigung einer gewissen Algenart mit einer gewis- sen Pilzart ist unhaltbar. Der Konsortiumbegriff ist biologisch, nicht systematisch. Wenn man aus praktischen Gränden von Flechten- art und Flechtengattung sprechen muss, muss man sich daräöber klar sein, dass man Flechtenpilzart und Flechtenpilzgattung meint. Wenn Flechten mit äusserst nahestehenden oder identischen Pil- zen, aber mit verschiedenartigen Algen zu verschiedenen Gattungen gerechnet werden, so ist dies aus rational systematischem Gesichts- punkt völlig unrichtig. Verf., der in dieser Arbeit einige Beiträge dazu mitteilen will, wie die Arten- und Varietätenbildung bei den Flechtenpilzen vor sich geht, sucht auch die Bedeutung einer Go- nidiensubstitution als artbildenden Faktors einzuschränken. Besonders lehrreich in dieser Hinsicht sind die Biologie und Ent- wicklungsgeschichte der Cephalodien. Die Cephalodien bei Lecanora gelida (L.) AcH. werden einer aus- föhrlichen Präfung unterzogen, welche Verf. zu einer ganz anderen Auffassung ihrer Entwicklungsgeschichte fährt, als sie von dem Monographen der Cephalodien, FORSSELL, dargestellt worden ist. Unter bei Enaforsholm eingesammelten, auf Glimmerschiefer wach- senden, besonders schönen, grossen Exemplaren von Lecanora gelida 177 (Fig. 1 und 2) wurden zwei Arten von sehr kleinen Flechtenthalli ent- deckt, die sich als die ersten Entwicklungsstadien der fraglichen Flechte erwiesen. Die eine Art enthielt gewöhnliche Palmella-, die andere Chroococcus-Gonidien (Taf. I 8 und 9). Wenn diese Thalli in Kon- takt mit einander kamen,; hörte sofort das Wachstum zu beiden Seiten der Kontaktpunkte auf (Taf. I 10 und 11). Indessen schlies- sen sich die Lappen des Gränalgenthallus, der ein bedeutend kräfti- geres Wachstum hat, vollständig um den Cyanophyceenthallus herum, welch letzterer demnach als das zentrale oder primäre Cephalodium (»verruca centralis> auctorum) mitten in der runden Scheibe des ersteren zu liegen kommt (Taf. I 12—15). Der Cyanophyceenthallus quillt indessen während des Wachstums äber den Gränalgenthallus hinöber, tötet die äberwachsenen Teile und sendet in sie kurze, breite Rhizine (Taf. II 1). Waährend der weiteren Entwicklung des Gränalgenthallus werden neue Cyanophyceenthallus als exzentrische oder sekundäre Cephalodien eingeschlossen. Die Gränalgenthalli sind aus Soredien entstanden, die in zahl- reichen, regelmässig angeordneten Sorale erzeugt werden. Die Cyanophyceenthalli sind wahrscheinlich dadurch gebildet worden, dass Soredialkonidien (Taf. I 1—5) in Chroococcus-Kolonien (Taf. I 6—7) gekeimt haben. Ån Exemplaren aus Kaitesuolo bestand die Alge in den Cepha- lodien aus einer Stigonema. Die Entwicklung ist hier völlig gleich- artig. Indessen wurden hier keine frei lebenden lichenisierten Stigonema-Kolonien bemerkt. Sollten wider Erwarten solche nicht anzutreffen sein, so mässten Hyphen vom unteren Rande des Grän- algenthallus in die Stigonema-Kolonien eingedrungen sein. Lecanora gelida ist demnach eine Flechtenart, die sowohl Pal- mella als Cyanophyceen als Nähralgen nehmen kann. Diese ver- schiedenen Arten von Flechtenthallus, die vom Gesichtspunkt der Konsortiumdoktrin aus mit verschiedenen systematischen Gattungs- namen zu belegen sind, leben mit einander in antagonistischer Symbiose. ; KAP. II. DEPIGMENTATIONEN ALS RETROGRESSIVE VARIETATEN. Von den Depigmentationen, die nach dem Verf. als echte retro- gressive Varietäten anzusehn sind, hat man dem Äusseren nach analoge und durch denselben totalen oder partiellen Verlust von Flechtensäuren oder Flechtenfarbstoffen entstandene Depigmentations- IST formen zu unterscheiden, welch letztere vielmehr in den Bereich der fluktuierenden Variation fallen. Ein schönes derartiges Beispiel bietet Xanthoria parietina (L.) Tu. FR. Der Gehalt an Chrysophansäure wird durch die Belichtungs- verhältnisse bedingt, weshalb die verschiedenen Varietäten aureola, livida ete., die auf Grund der Thallusfärbung unterschieden worden sind, nicht aufrechterhalten werden können. Auf der Oberseite eines sonnenbelichteten Zweiges kann derselbe Thallus der Varietät au- reola angehören, auf den Seiten und der Unterseite der Zweige aber in die Varietät livida äbergehn. Verf. liefert darauf eine kritische Erörterung aller der Depigmen- tationen von Cladonia, die seiner Meinmung nach retrogressive Muta- tionen sind. Ihr sporadisches Auftreten ohne Zwischenformen, bis- weilen mitten unter anderen Exemplaren der Mutterart, spricht fär ihre Mutantennatur. CL carneola FR. wird u. a. als eine Mutation innerhalb der CI. coccifera(L.) -Serie gedeutet. KAP: 1IT7 ”EASCIATIONEN: Die Verbänderungen bei gewissen Flechten, die Verf. för analog mit den phanerogamen Fasciationen hält, unterscheiden sich von diesen durch ihre interkaläre Natur. Alectoria vexillifera NYL. Diese Art ist eine fasciierte Form von A. cincinnata (FR.), die mehr oder weniger ausgesprochen in Russisch Lappmarken, Finmarken, Jämtland und auf dem Chimborasso an- getroffen worden ist. Die Fasciation erscheint in zwei Formen: Typ. A, Taf. III rechts. Der Spross behält der Hauptsache nach seine - zylindrische Form bei, wird aber um ein vielfaches grösser, bis zu 3,5 mm im Durchmesser. Die Oberfläche kräftig foveoliert. Die Medullarschicht hat auf dem Querschnitt die Form einer ge- falteten Scheibe. Sie ist sehr lakunös. Die Zunahme der Dicke und Foveolierung des Sprosses wird dadurch bedingt, dass alle Schich- ten, vor allem aber das Innere der Kortikalschicht durch interka- läres Eindringen neuer Hyphenzweige stark und ungleichmässig an- wachsen. Typ. B,; Fig.-3, Taf, Ijz: BB: unten links: Wirdidadurehegcer kennzeichnet, dass die Tendenz der Hyphenbändel, von der Rich- tung der Sprossachse abzuweichen, zunimmt, wodurch die wirk- lichen bilateralen Verbänderungen entstehen. Die Breite kann bis öber 3 cm betragen. Die Dicke beträgt 1—-2 mm, wowvon das Meiste 179 auf die Innenschicht der Kortikalschicht, und nur 0,5—0,7 mm auf die zu einer lakunösen Scheibe ausgewalzte Gonidial-medullar- schicht entfällt. Besonders charakteristisch ist die Aderung, die auf den beiden Seiten der Verbänderung hervortritt (Fig. 4). Viele Analogien finden sich demnach mit dem Fasciationsphäno- men bei den Phanerogamen, mit den Abweichungen aber, wie sie durch das Zuräcktreten des Spitzenwachstums gegenäber dem in- terkalären bedingt sind. Wie bei den Phanerogamen die Fascia- tion nicht bei allen Trieben eintritt, oft erst, wenn diese ein ge- wisses Alter erreicht haben, und in den meisten Fällen am deut- lichsten am Hauptstamm, so tritt bei Alectoria die Fasciierung regional und am stärksten ausgeprägt bei der relativen Hauptachse auf. Der unregelmässige Verzweigung, die bei den Phanerogamen durch die Spaltung des kammförmigen Vegetationspunktes entsteht, und der vermehrten Sprossproduktion, die eine Folge der vermehr- ten Blattanzahl ist, entspricht bei Alectoria die Durchlöcherung der verbänderten Sprosspartien (Fig. 4) und die reichliche Adventiv- sprossproduktion. Auch Torsionsphänomene, analog denen des Pha- nerogamenstengels, sind beobachtet worden (Fig. 5). Ähnliche Fasciationen sind auch bei Alectoria ochroleuca (EHRH.) NyYL. v. sarmentosa (AcH.) NYL. angetroffen worden. Verwandt mit den Alectoria-Fasciationen ist wahrscheinlich die Bildungsabweichung von Ramalina fraxinea/(L.) AcH., wie sie S. 152— 158 und Taf. IV bezäglich ihrer Anatomie und Entwicklungsgeschichte ausfährlich beschrieben worden ist. Auf der Oberfläche eines R. fraxinea-Sprosses treten zwei Arten von Rippen hervor: Assimilations- lamellen und mekanische Strenge. Die letzteren geben dem Sprosse bei dieser Bildungsabweichung eine charakteristiscehe Nervatur. Der Margo des Sprosses 'besteht aus einem besonders nach der Ober- seite hin kräftig hervorragenden Nerv oder einem Komplex von solchen. Auf der einen Seite des Sprosses gehen die Nerven haupt- sächlich in der Längsrichtung des Sprosses, auf der anderen Seite haben sie einen vwvöllig abweichenden, sehr eigentämlichen Verlauf. Die Hauptrichtung geht quer äber den Spross, sodass die Margi- nalnerven in direkte Kommunikation mit einander kommen. Als Fasciationsphänomene werden einige andere interkaläre An- schwellungen des Flechtensprosses aufgefasst, z. B. bei Usnea >ar- ticulata> und Usnea >intestiniformis”>. >Falsche Fasciationsphänomene? (S. 148) werden durch periodische Submersion hervorgerufen. Hohlzylindrische Sprosse rollen sich auf 180 und wachsen stark in die Breite (besonders deutlich bei einigen Cetraria-Arten). Möglicherweise kann jedoch diese Submersion wirk- liche Fasciationen auslösen. KAP. IV. KNOSPENVARIATIONEN UND VEGETATIVE MUTATIONENS Verf. schliesst zunächst von den echten Knospen-(Spross-)Muta- tionen = vegetativen Mutationen eine Reihe >Knospenvariationen” aus, die mit den vegetativen Mutationen nichts zu schaffen haben. Als solche falschen Knospenmutationen, die auch kaum noch Knospenvariationen genannt werden können, werden zunächst re- generative Räckschläge der Folgeform zur Jugendform innerhalb eines heteroblastisehen Sprosssystems aufgefasst. Beispiele för solche geben die auf Taf. V, Fig. 1-4 abgebildeten Sprosssysteme von Parmelia furfuraeea (L.) und P. physodes (L.) AcCH., BITTER. Als Knospenmutation in eigentlichem Sinne kann kaum der Ata- vismus der ständig umschlagenden Variationen bezeichnet werden, ob dieser nun in dem Auftreten ganzer Sprosse, die mit der Haupt- art öbereinstimmen, oder in sektorialer Variation zum Ausdruck kommen. Beispiele hierfär unter den Flechten liefern die normal- zylindrischen Triebe bei den fasciierten Alectoria-Formen und die sektorialen Variationen bei gewissen Apothecium-Depigmentationen in der Gattung Cladonia. Sie kommen nach Wain1io bei CI. digitata SCHAER f. albinea WaAin1o, CI. coecifera (L.) WiLnnD. f. ochrocarpia FLOERKE und f. cerina (NAGEL) Tu. Fr. und CI. fimbriata (L.) FR. v. ochrochlora (FLOERKE, WAINIO]) Vor. Als echte Knospenmutationen werden u. a. folgende vom Vert. bei Klockarhyttan (Lerbäck, Nerike) gemachten Funde/(S. 171—175) aufgefasst: i Usnea plicata (L.) mit Knospenmutation von U. dasypoga (AcH.). Ein Spross von einem c. 13 em langen Individuum von plicata mit allen ihren Kennzeichen: subdichotomisch stark verzweigtes Spross- system ohne Hauptachse, die Sprosse in spitzen Winkeln ausgehend, zonenweise glatt, zonenweise mit Soralen bekleidet, völlig aber Fibrillen entbehrend, ging ohne weiteres in eine 17 em lange Spross- partie von ganz abweichendem Aussehn mit allen Charakteren von dasypoga äber. Die stark hervortretende Hauptachse war spärlich mit in rechten oder stumpfen Winkeln ausgehenden Seitenzweigen und mit zahlreichen geradeausstehenden Fibrillen von einigen Milli- metern Länge versehen. Die Seitensprosse waren auch in dersel- 181 ben Weise spärlich verzweigt und mit zahlreichen Fibrillen besetzt (Taf. V, Fig. 7). Ramalina fraxinea (L.) AcH. mit Knospenmutation von R. farinacea (L.) ACH. 1) Auf Populus tremula. Von einem groben Gomphus gingen eine Menge Triebe aus, die einen geradeausstehenden Busch von 4—35 cm Höhe bildeten. Die Triebe waren kräftig gebaut, schwach verzweigt mit ziemlich reichlichen Apothecien. Die meisten Spitzen waren schwarz und offenbar im Absterben begriffen. Von den Seiten dieser dunkel gewordenen Partien gingen an 5 fraxinea-Sprossen die er- wähnten farinacea-Mutationen aus. Sie sassen in ziemlich dichten Haufen und hatten alle Dimensionen zwischen 0,5—10 mm. Die grössten waren dicht dichotomisch der subdichotomisch verzweigt. Die Zweige schmal, gleichmässig breit, abgeplattet. Hier und da hatten sich auf den Flanken Sorale ausgebildet. Sie stimmten in allem mit der gewöhnlichen farinacea äberein (Taf. V, Fig. 6). 2) Auf Salix alba. Hier wuchsen fraxinea und farinacea mit ein? ander gemischt. Ein ziemlich reichlich apothecientragendes fraxinea- Exemplar, dessen Sprosskrone 3—4 cm in der Höhe mass, war im Absterben besgriffen. Die spärlich verzweigten Triebe waren in ihrer Gesamtheit dunkler gefärbt als andere Exemplare auf dem Baum. An dem untersten Zentimeter so gut wie jedes Triebes, der von dem Gomphus ausging, waren farinacea-Triebe in solcher Menge hervor- gebrochen, dass sie einen halbkugelförmigen Busch um die Basis des Mutterexemplars herum bildeten. Sie waren von verschiedener Grösse, die meisten aber c. 12 mm hoch. Wahrscheinlich waren sie ungefähr gleichzeitig hervorgebrochen. Die Verzweigung war sehr dicht, dichotomisch oder subdichotomisch. Sie stimmten mit farinacea- Exemplaren auf dem Salix-Stamm äberein, nur dass die Flankensorale noch nicht zur Entwicklung gekommen waren (Taf. V, Fig. 5). LITTERATURFÖRTECKNING. ACHARIUS, E., Lichenographixe svecice prodromus. Lincopize 1798. — , Methodus qua omnes detectos lichenes... tentavit. Sect. 1, 2 + Supplem. Stockholmize 1803. — , Lichenographia universalis ... Gottinge 1810. 182 ALMQUIST, S., Monographia Arthoniarum Scandinavixg. — Stockholm, K. NE AS Handl), Bd 17, N:o 671880! BABIKOF, Du développement des céphalodies sur le thallus du lichen Peltigera aphtosa Hoffm. St. Pétersbourg. Bve”-tin de F'Académie impériale des sciences. T. 24, 1878. BITTER, G., Ueber maschenförmige Durchbrechungen der unteren Gewebe- schicht oder des gesammten Thallus bei verschiedenen Laub- und Strauchflechten. — Botan. Untersuchungen S. Schwendener... dargebracht, Berlin 1899. — Ueber die Variabilität einiger Laubflechten und äber den Einfluss äusserer Bedingungen auf ihr Wachsthum. Habilitationsschrift. Lpz. 1901. — Jahrbucher f. wissensech. Bot, Bd 36. BLOMBERG, 0. G., Bidrag till kännedomen om lafvarnes utbredning m. m. i Skandinavien. — Bot. Not., Lund, 1895. BORZI, ÅA. A., Sporidi sorediali di Amphiloma murorum Koerb. Mal- pighia, Vol. 1, 1886. CRAMER, P. J. S., Knopvariatie. Academisch Proefschrift. Amsterdam 1905. DILLENIUS, J. J., Historia muscorum ... Oxonii 1741. Flöra danica" >. Vol: 4 Haåyvnise bd FORSSELL, K. B. J., Studier öfver cephalodierna... Stockholm, — K. V. A. Bihang, Bd 8, No 3, 1883. — Die anatomischen Verhältnisse und die phylogenetische Entwicklung der Lecanora granatina Sommerf. — Botan. Centralbl., Bd 22, 1885. —, Beiträge zur Kenntniss der Anatomie und Systematik der Gloeo- lichenen. Sthlm 1885. — Upsala, Nova Acta Soc. Sc., Ser. 3, Vol. 13. FRIES, E., Nov& schedul&e critice de lichenibus suecanis. Lund 1826. — Lichenographia europ2&ea reformata. Lunde 1831. FRIES, TH. M., Bidrag till Skandinaviens laf-flora. — Stockholm, K. V. A. Öfvers., 1864, N:o 5. —, Lichenographia scandinavica.P. 1—2. Upsal. 1871—274. GOEBEL, K., Organographie der Pflanzen. T. 1. Jena 1898. HEDLUND, T., Kritisehe Bemerkungen uber einige Arten der Flechtengat- tungen Lecanora (Ach.), Lecidea (Ach.) und Micarea (Fr.) — Stock- holm, KK: V: A. Bihang, BOOISKATd: III, NO-301892 —, Om polymorfismen hos aérobiotiska klorofycéer. Stockholm, K V. A. Öfvers., 1899. HELLBOM, P. J., Norrlands lafvar — Stockholm, K. V. A. Handl., Bd 20, N:o 8, 1884. — msn AA 183 HOFFMAN, G. F., Descriptio et adumbr. plantarum ... que lichenes di- cunmtuts Nol Täps;/1790: HUE, Abbé, Les Ramalina å Richardmesnil. — Journal de botan., Paris, T:L2N1S98: HÄYRÉN, E., Beobachtungen bei Kultur von Flechten-Fragmenten. — Förhandl. Nord. Naturf. möte i Helsingfors 1902. JACQUIN, N. J., Collectanea ad botanicam. chemiam, et historiam natura- lem spectantia. 3. Observationes botanice. Vindob. 1786—090. KIHLMAN, ÅA. O., Pflanzenbiologische Studien aus Russich-Lappland. — Helsingfors, Acta soc. pro Fauna & FI. Fenn., T. 6, N:o 3, 1890. — Neue Beiträge zur Flechten-Flora der Halb-Insel Kola. —Helsingfors, Meddel. af Soc. pro Fauna & FI. Fenn., Bd 18, 1891. KRABBE, G., Entwicklung eniger Flechtenapothecien. — Bot. Zeitung 1882: — — Entwicklungsgeschichte und Morphologie der polymorphen Flech- tengattung Cladonia. Leipzig 1891. LINDAU, G., Beiträge zur Kenntnis der Gattung Gyrophora. — Botan. Un- ters. S. Schwendener... dargebracht. Berlin 1899. LINNÉ, C: VON, Species .plantarum ... T. 2. Holmizx 1753. , Mantissa plantarum generum editionis VI et Specierum editionis II. Holmize 1767. MALME, G. 0. A:n, De sydsvenska formerna af Rinodina sophodes (Ach.) Th. Fr. och Rinodina exigua (Ach.) Th. Fr. — Stockholm, K. V. A. Bihang; Bad 21 Afd: III N:o 11; 1895: MEYER, G. F. W., Die Entwickelung, Metamorphose und Fortpflanzung der Flechten. Goettingen 1825. MORISON, R., Plantarum historie univ. Oxon. P. 3. Oxonii 1699. MÖLLER, AÅLFR., Ueber die Cultur flechtenbildender Ascomyceten ohne Algen. Munster 1887. NESTLER, A., Untersuchungen äber Fasciationen. — Österr. Bot. Zs., Jahrg. 44. 1894. NORRLIN, J. P., Flora Karelige Onegensis II. Helsingfors, Meddel., Soc. pro Fauna & Fl Fenn. 1, 1876. NYLANDER, W., Lichenes Scandinavizx. — Helsingfors, Notiser ur Sällsk. pro Fauna fö EL Ecnn-o Förhandl; H:-5, 1861 + Flora 1869:p; 108: PEIRCE, G. J. On the mode of dissemination and the reticulations of Ramalina reticulata. — Botan. Gazette, Vol. 25, 1898. REINKE, J., Abhandlungen uäber Flechten. 1—535. — Jahrbächer f. wissensch. Bot., Bd 26, 28, 29, 1894—395. SCHULTE, F., Zur Anatomie der Flechtengattung Usnea. Beihefte zum Botan. Centralbl. Bd 18. Heft. 1, 1904. Svensk Botanisk Tidskrift. 13 184 SCHWENDENER, S., Untersuchungen äber den Flechtenthallus. 1—2. Bei- träge z. wissensch. Bot. von Carl Nägeli, H. 2—4. Lpz. 1860—568 SERNANDER, RB., Om de buskartade lafvarnes hapterer. — Bot. Not. Ennd; 901. SOMMERFELT, CHR., Supplementum Flor&e Lapponice. 1826. STEIN, B,. Flechten (von Schlesien). Breslau 1879. — Cohn, F., Kryptoga- men-Flora von Schlesien, Bd 2, H. 2. STIZENBERGER, E., Die Alectorienarten und ihre geographische Verbrei- tung. — Wien, Annalen Naturhist. Hofmus., Bd 7, 1892. — , Bemerkungen zu den Ramalina-Arten Europas. — Chur, Jahresber. Naturf. Ges. Graubändens, 34, 1891. WAHLENBERG, G., Flora lapponica. Berolini 1812. — | Flora svecica. P. 2. Upsalie 1826. WAINIO, E., Adjumenta ad Lichenographiam Lapponi&e fennice atque Fenniz& borealis. 1, 2. — Helsingfors, Meddel., Soc. pro Fauna & EL Eenn. 6, ed; M0,TTS83. —— , Monographia Cladoniarum universalis. P. 1—2. — Helsingfors. Acta soc. pro Faunat& Ek okennsr3e0T SST TS0A WIDMAN, OSKAR, Om dextro-, levo- och inaktiv usninsyra. — Stockholm. KOVICAEBillang; Bd 255 1899! WITHERING, W., A botanical arrangement of british plants. Vol 3. Birmingh. 1792. WITTROCK, V., Om höstyäxter. Föredrag på Kgl. Vetenskapsakademiens högtidsdag den 30 mars 1901. Sthlm 1901. VOGLER, P., Ueber die Verbreitungsmittel der schweizerischen Alpenpflan- zen. Flora, Marburg, Bd 89, 1901. VRIES, H. DE, Die Mutationstheorie... Bd 1, 2. &Lpz. 1901—1903. , Arten und Varietäten und ihre Entstehung durch Mutation.. . Ins Deutsche äbertr. von H. Klebahn. Berlin 1906. ZAHLBRUCHNER, A., Flechten im Hochlande Ecuadors gesammelt von Prof Hans Meyer im Jahre 1903. — Beihefte zum Botan. Centralbl. Bd WOSEEleftsane9O0S FIGURFÖRKLARING. Taflan I. Lecanora gelida (L.) ACH.; Fig. 1—3, Torne Lappmark, Västra Kaitesuolo, Leg. THORE G. E. FRIES 192306; Fig. 6—15, Jämtland, Enaforsholm. Leg. K. HEDBOM, Juli 1904. 185 : Fig. 1—3, Soredier med konidietrådar; Seibert Obj. Imm. +, Oku- lar I, utdragen tub. . Fig. 4, 5, Isolerade konidier, som Fig. 1, men Ok. III. Fig. 6, Parti af på underlaget fritt växande Chroococcus-koloni: som Fig. 1. Fig. 7, Del af sådan koloni, hvilken börjat genomträngas af groende konidier; som Fig. 1. Fig. 8, Ung grönalgsbål, som ännu ej träffat cyanofycébål, 3. Fig. 9, Ung cyanofycébål, som ännu ej träffat grönalgsbål, 23, Fig. 10, 3 cyanofycébålär, som träffat hvarandra, 3. Fig. 11, Tvenne unga grönalgs- och cyanofycébålar, som nyss träf- fat hvarandra, ??. Fig. 12—14, Något äldre bålar af samma slag, 2. Fig. 15, Komplex af gamla Lecanora gelida-bålar med primära och sekundära cefalodier, delvis med epifytiska grönalgsbålar, + Taflan II. Lecanora gelida (L.) ACH., Jämtland, Enaforsholm. Leg. K. HEDBOM, Juli 1904. Fig. 1, Primärt cefalodium, utbredande sig öfver grönalgsbålen, 129 Fig. 2, Dito, men täckt af epifytisk grönalgsbål, 129. Taflan III. Alectoria cincinnata (FR.) f. fasciata. Ost-Finmarken, Tanafjorden, Kje- skelviken. Leg. TH. M. FRIES 182257. Förminskad. Taflan IV. Ramalina fraxinea (L.) forma. Närke, Lerbäck, Klockarhyttan. Leg. R. SERNANDER. a) Den längsnerviga sidan. b) Den tvärnerviga sidan. Förminskad. Taflan V. Fig. 1. Parmelia furfuracea (L.) ACH. Dalarne, toppen af Bispbergsklack. torra grenar af gran i barrskog. Leg. R. SERNANDER 192204. Återslag af ungdomsform. Fig. 2. Parmelia furfuracea (L.) ACH. Södermanland, Östra Vingåker, Sjöholm, på en gärdesgård. Leg. R. SERNANDER 191304. Återslag af ung- domsform. Fig. 3. Parmelia physodes (L.) ACH, BITTER. Närke, Lerbäck, Klockar- hyttan, björk i granskog. Leg. R. SERNANDER 191502. Återslag af ung- domsform. Fig. 4. Parmelia physodes (L.) ACH., BITTER. Närke, Lerbäck, Klockar- hyttan, tämligen fristående björk i björkbacke. Leg. R. SERNANDER 19303. Återslag af ungdomsform. 186 Fig. 5. Ramalina fraxinea (L.) med knoppmutation af R. farinacea (L.). Närke, Lerbäck, Klockarhyttan, Saliv alba. Leg. R. SERNANDER 191+03. Fig. 6. Ramalina fraxinea (L.) med knoppmutation af R. farinacea (L.). Närke, Lerbäck, Klockarhyttan, asp. Leg. R. SERNANDER 19203. Fig. 7. Usnea plicata (L) med knoppmutation af U. dasypoga (FR-). Närke, Lerbäck, Klockarhyttan. Leg. R. SERNANDER 181799. Fig. 1--4 omkring naturlig storlek; fig. 5—6 svagt, fig. 7 något mera förminskade. Fig. 5 upp- och nedvänd! UBER DIE BLUTE VON VIOLA MIRABILIS VON TORSTEN LAGERBERG. Das der folgenden Untersuchung zu Grunde liegende Material stammt aus einer schönen Laubwiese bei Harparbol, unfern der Eisen- bahnstation Länna, etwa 2 Meilen östlich von Uppsala. Nach diesem Platz machte Verf. den 14. Mai im Jahre 1905 einen Ausflug, und ein solcher lohnt sich wirklich in hohem Grade, denn die Vegeta- tion, die daselbst dem interessirten Besucher begegnet, ist auffallend reich und kräftig. An und auf einigen grösseren Höägeln findet sich eine grosse Menge der fär die nordische Frähjahrsflora charakteri- stischen Elemente zusammengebracht, und manche Arten treten in so einer Fälle auf, dass sie von selbst die Aufmerksamkeit auf sich lenken. — Hier kommen u. a. ungewöhnlich kräftige Exemplare von einer der schönsten Zierden des Fröählings vor, Viola mirabilis, und sie war eigentlich die Veranlassung, dass ich meine Schritte dahinaus richtete. Was das Vorkommen von V. mirabilis an den fraglichen Stellen betrifft, war es insbesondere auffallend, dass diese Pflanze fast aus- schliesslich auf die Säumen der Böschungen beschränkt war, — die Hägel grenzten an offene Äcker — und indem man noch weiter innen unter Eichen und Haselsträuchern andere Pflanzen z. B. Orobus vernus finden konnte, bildete V. mirabilis speziell an einer Stelle einen deutlichen Gärtel am Waldsaum mit darunter gemisch- ten Exemplaren von Pulmonaria officinalis, Corydalis fabacea, Adoxa trka- m. Bei einer oberflächlichen auf der Stelle vorgenommenen Unter- suchung ergab es sich, dass Mittelbildungen und tbrigens fast jede denkbare Abstufung zwischen kleistogamen und chasmogamen Bläten sich in reichlicher Menge vorfanden, und da dies bei der fraglichen Pflanze fär mich etwas Neues war, sammelte ich eine mösglichst grosse Anzahl der so ausgestatteten Individuen ein, um bei Gelegenheit eine eingehendere Untersuchung vornehmen zu 188 können. Es stellte sich indessen dabei heraus, dass diese Samm- lung ein Paar Exemplare enthielt, die auch in anderer als der oben erwähnten Hinsicht von besonderem Interesse waren, und ich er- laube mir daher, zuerst einige Worte äber diese zu sagen. IE Die beiden erwähnten Individuen waren durch öberzählige Sporn- bildung in den Bläten ausgezeichnet, die in einem Falle den Cha- rakter einer Pelorie herbeigeföhrt hatte. Pelorien scheinen bei Viola-Arten keine seltene Erscheinung zu sein. Bei einem Blick in PENzZiIGS >Pflanzenteratologie> (S. 281—-285) findet man, dass solche Abweichungen von verschiedenen Verfassern bei mehreren Arten beschrieben worden sind, z. B. V. canina, hirta, odorata und rotho- magensis. Vor einigen Jahren beobachtete auch v. TRESKOW ein ähnliches Verhalten bei V. uliginosa (Verh. Brandenburg, 37, Berlin 1896, S. VD. Pelorien können bekanntlich bei gespornten Bläten auf zwei ver- schiedene Art und Weisen entstehen, entweder wird der zuvor be- findliche Sporn reduzirt oder aber es treten Sporne auf den zuvor ungespornten Kronenblättern auf. Diese beiden Fälle finden sich auch bei der Gattung Viola. Bei V. mirabilis indessen scheint jede Pelorienbildung oder öberzählige Spornbildung öberhaupt unbekannt zu sein, und ich werde daher im folgenden die mir vorliegenden Beispiele etwas näher besprechen. Es waren nur zwei Bläten, die diese ab- weichende Organisation aufweisen konnten, beide grundständig. Die erste entsprosste demselben Stocke wie drei andere chasmo- gamen Bläten und war mit zwei Spornen versehen; ausser dem typischen und nor- mal ausgebildeten war noch einer auf dem rechten der zwei unteren Kronenblätter vorhanden (Fig. 1). Dieser war ziemlich lang und nach oben zwischen das obere schmale und das untere breite Kelchblatt hervortretend. — Man hätte möglicherweise erwarten können, im Zusammenhang mit einer solchen Spornbildung eine Zunahme in der Zahl der Nektarienanhängsel zu finden, dies war irdessen in dem diesbezäöglichen Falle nicht wahrzunehmen. Die zweite Bläte war bedeutend mehr umgestaltet (Fig. 2, a—c). Sie entsprang demselben Stocke wie eine typische chasmogame Bläte. Riga d: Bläte mit zwei Spornen (5/9). 189 Die Spornbildung war hier noch weiter gegangen und ohnedies mit anderen Anomalien vereint. Die zygomorphe Ausbildung war indessen noch zu sehen und ging deutlich aus der Gestalt des Griffels und der Kelchblätter hervor. Dementigegen war betreffs des Andröceums eine Umbildung eingetreten, die es bewirkt, dass die Bläte eben in diesem Wirtel dem aktinomorphen Typus näher kommt. Von vorn gesehen ist die Bläte ein wenig links gedreht, wodurch eines der zwei oberen Kelchblätter zu oberst zu stehen kommt. Fär die Kelchblätter im allgemeinen ist es bezeichnend, dass sie breiter und mehr quer zugespitzt sind; ihre äber den Insertions- punkt entspringenden basalen Anhänge sind sehr spärlich entwickelt. Diese gehen an dem oberen Paare fast völlig ab, bei den äbrigen sind die Anhänge nur zu den Seiten des Insertionspunktes aus- gebildet, am unteren rechten beiderseits, doch sehr schwach, an den zwei linken nur einseitig. i Die Kronenblätter sind von einem völlig fremden Typus. Ausser den fänf normal vorkommenden sind noch drei accessorische hinzu- gekommen innerhalb derselben. Diese Blätter, die dieselbe Grösse wie die öäbrigen haben, sind im Verhältnis zu den drei oberen Kelchblättern gegenständig und mögen als ein unvollständiger in- nerer Wirtel von Kronenblättern aufgefasst werden, die mit den äusseren regelmässig abwechseln. In ihrem unteren Teil sind sie rinnenförmig und zeigen an der Basis eine schwache Andeutung von Spornbildung. Mehr oder weniger gefällte Bläten sind bei mehreren anderen Viola-Arten beobachtet worden z.B. V. grandiflora, odorata und der kultivirten Form von V. tricolor (PEN- Zi6 a. a. O.); bei der letzteren scheint in- dessen die Fäöällung »durch seriale Ver- doppelung der Pe- tala” erreicht zu Fig. 2. Pelorie, a von oben, b von unten gesehen 6/2), c die zwei unteren verwachsenen Staubblätter, Die zwei oberen von innen gesehen (5/,). werden. Kronenblätter sind mit einem abgeplatteten, horizontal liegenden Sporn versehen, von denen der rechte ein wenig ausserhalb des medianen Kelchblattes zum Vorschein kommt (Fig. 2 a). Die Sporne des unteren Kronen- 190 blattpaares sind desgleichen kurz und abgeplattet (Fig. 2 a und b), aber kräftiger ausgebildet. Sie sind auch urspränglich horizontal aber durch Umbiegung nach oben im rechten Winkel zur Längs- achse des Blattes mit ihren Enden vertikal orientirt und beiderseits zwischen den lateralen Kelchblättern hervortretend. Das untere mediane, normal sporntragende Blatt ist längs der Mittellinie ge- spalten und der Sporn hat dabei eine Verdoppelung erlitten (Fig. 2 b). Die somit entstandenen beiden Sporne sind indessen bedeutend köärzer als der einer normalen Bläte. In einer solchen ist der von aussen her ersichtliche Teil des Spornblattes mit 12—1535 scharf ge- färbten Honigstreifen versehen; das gespaltene Spornblatt dieser Pelorienform trägt auf seinem einen Lappen 7 und auf dem anderen 8 Honigstreifen. Die zwei Hälften sind bis an den Anfang der Sporne von ein- ander getrennt, und aus dem vorderen Rande ihrer gemeinsamen niederen Partie sprossen zwei kleine unregelmässig gefaltete, zuge- spitzte Anhängsel heraus (Fig. 2 b), von denen das eine länger ist und als ein scharf abgeplatteter, flägelartiger Saum bis an den Inser- tionspunkt des Blätenstieles fortsetzt (das andere auf der Fig. nicht sichtbar). Dieser Saum scheint selbst rinnenförmig zu sein, und bildet am Ende eine äusserst kleine sackförmige Ausbuchtung. Die durch die Spaltung enstandenen beiden Sporne sind fast gleich kräftig wie die zwei zunächst daröber stehenden und gerade, der linke ist an der Spitze etwas verdickt und abgestutzt, der rechte seitlich abgeplattet und spitzer. Wie ich es schon erwähnt habe, zeigte das Andröceum in seiner Organisation eine radiäre Ausbildung. Diese ist auf die Weise er- reicht worden, dass die beiden Nektarienanhängsel an den zweli unteren Staubblättern völlig versechwunden sind. Indessen ist dies nicht die einzige Veränderung, die man bei denselben beobachten kann, Die Antheren sind nämlich längs der Berährungsfläche zu- sammengewachsen und diese Vereinigung hat dazu Anlass gegeben, dass die beiden Pollensäcke der einander zugewandten Antheren- hälften teilweise reduzirt und ohnedies unregelmässig zerstäckelt und mit einander verschmolzen sind (Fig. 2 c). — Die öbrigen Staub- blätter sind völlig normal ausgebildet. Was die Entstehung dieser Pelorie betrifft, so halte ich es wenig wahrscheinlich, dass dieselbe den Ausdruck eines Atavismus bilden sollte. Es mag sein, dass die Bläte durch die Organisation der Korolle und der Staubblätter sich dem aktinomorphen Typus ge- 191 nähert hat, die zygomorphe Ausbildung ist in dem Griffel und den Kelchblättern noch beibehalten und wird durch das Auftreten der drei accessorischen Kronenblätter noch mehr hervorgehoben. Wahr- scheinlich verdankt die Bläte der Einwirkung äusserer Faktoren, vielleicht Insekten oder Schmarotzerpilzen die ganze Metamorphose. Indessen waren Spuren davon in der ausgebildeten Bläte, die eine solehe Annahme stätzen konnten, nicht zu beobachten. 8 Die zweite Organisation in den Bläten, auf die ich hier näher einzugehen beabsichtige, ist das gegenseitige Verhältnis von Kleisto- gamie und Chasmogamie bei dieser Pflanze. Es war eigentlich, wie ich schon vorher genannt habe, das häufige Vorkommen von Uber- gängen zwischen den Bläten, die zu diesen verschiedenen Katego- rien gehören, das meine Aufmerksamkeit auf sich lenkte. Der Begriff Kleistogamie ist jetzt so allgemein benutzt, dass ich demselben hier kaum einige Worte zu widmen brauche. Er wurde zum erstenmal von KUuEN fixirt (Bot. Zeitg. 1867, p. 66) fär knospen- ähnlich geschlossene, in irgendeiner Hinsicht reduzirte Bläten, die durch Selbstbefruchtung Samen- und Fruchtreife erreichen kön- nen (als Objekt diente ihm die Scrophulariacee Vandellia sessili- flora BENNETT). Als einen Gegensatz hierzu stellte ÅXELL den Be- griff Chasmogamie auf, die sich auf sämtliche Bläten bezog, >in denen die Anordnung der Hällblätter und Generationsorgane der- artig ist, dass eine Geschlechtsvereinigung von zwei verschiedenen Blätenindividuen eintreten kann? (Om anordningarne för de fane- rogama växternas befruktning. — Stockholm 1869, p. 14). KUHN war indessen keinenfalls der erste, der das Vorkommen kleisto- gamer Bläten beobachtete. Die Entdeckung dieser interessanten Organisation war soweit bekannt der englischen botanischen Forschung vorbehalten. Es war nämlich DiLLEniuvs (1732) und nach ihm LINNÉ, der zum erstenmal solche Bläten erkannte, und es därfte nicht ohne Interesse sein hier hervorzuheben, dass Viola mirabilis eben die zweite Pflanze war, bei der man kleisto- game Bläten konstatiren konnte (deshalb auch diese Benennung LiInnÉs). Dies kann einen nicht besonders wundern, denn ein Fall, mehr geeignet die Aufmerksamkeit zu wecken ist kaum denkbar, indem dies teils auf der zeitlichen Verteilung der verschiedenen Blätenformen beruht, teils auf der Stellung derselben an den Sprossachsen. 192 Betreffs der Entstehung kleistogamer Bläten im allgemeinen sind von mehreren Verfassern verschiedene Ansichten ausgesprochen wor- den. Uber dem gewöhnlichen Versuch, dieselben ganz teleologiseh durch direkte Anpassung zu erklären, darf ich mich kurz fassen. Ein solcher Standpunkt scheint mir ganz unhaltbar zu sein, und es wird aus meiner folgenden Darstellung hervorgehen, dass er wenig- stens in dem vorliegenden Falle nicht zutreffend ist. Die Auseinandersetzung, die uns GOoEBEL in seiner Abhandlung »Die kleistogamen Bläten und die Anpassungstheorien> (Biol. Cen- tralbl., 24, 1904) geliefert hat, scheint mir fär die Klarlegung der Gesichtspunkte von besonderem Wert zu sein. Es wird dadurch gezeigt, dass es hauptsächlich unzureichende Ernährungsverhältnisse in irgendwelcher Hinsicht sind, die eine kleistogame Organisation hervorrufen. Die kleistogamen Bläten sind Hemmungsbildungen einer besonderen Art, die als reine Korrelationserscheinungen entstanden y; die vorhandene Nahrung wurde fär die Entwicklung anderer Teile des Pflanzenkörpers beansprucht. GoEBEL macht auf die sehr auf- fällige Ähnlichkeit dieses Verhältnisses mit der allgemeinen Erschei- nung des Nanismus aufmerksam (Biol. Centralbl. 1904, S. 675). — Als ein einleuchtender Vergleich und nichts mehr mag dieser Hin- weis von Wert sein, denn die Ursache der hier beabsichtigten Ver- zwergung därfte mit der der Kleistogamie nichts zu schaffen haben. Die Hemmung in der Entwicklung kommt gewöhnlich in der Weise zum Vorschein, dass sämtliche Teile der Bläten bis zu einem gewissen Grade unterdräckt werden, dass aber die Möglichkeit zum Fruchtansatz dabei nicht schwindet. Ganz anders zeigen sich die einfachen Hemmungsbildungen, die u. a. dadurch charakterisirt werden, dass Blätenknospen, meistens in den Gipfeln der Blätenstände, in ihrer Entwicklung stehen bleiben, welken und abfallen. Auch dies ist selbstverständlich durch unge- nögende Nahrungszufuhr bewirkt worden, und solche Hemmungs- bildungen findet man nicht selten auch bei kleistogam blähenden Pflanzen. Sie scheinen somit in vielen Fällen ein Stadium zu re- präsentieren, das jenseits desjenigen fällt, das die Entstehung kleisto- gamer Bläten gestattet. Indessen darf daraus nicht geschlossen werden, dass die zur Bildung kleistogamer Bläten erforderiiche Nahrungszufuhr im allgemeinen kräftiger sein sollte als eine solche, die bisweilen ein Verwelken von Blätenknospen bewirkt; ich halte es nicht fär unwahrscheinlich, dass sie manchmal sogar erheblich schwächer sein kann. 193 Dass die Entstehung kleistogamer Bläten in nahem Zusammen- hang mit den Ernährungsverhältnissen stehen kann, lässt sich sicher- lich annehmen, aber wie sollen wir uns eine derartige Abhängigkeit vorstellen? Hier tritt demnach eine andere Frage in den Vorder- grund: worin besteht tuäberhaupt die Ursache, dass nur gewisse Pflanzen die Möglichkeit besitzen, bei geringer Nahrung kleistogame Bläten entstehen zu lassen, währenddem andere dieser Fähigkeit entbehren? — Auf diese Frage gibt GoEBEL keine Antwort. Eine solche Eigenschaft ist, wie es scheint, nicht denkbar als nur durch direkte Einwirkung äusserer Faktoren entstanden, hier därfte vielmehr an eine Umstimmung der inneren Konstitution der Pflanze zu denken sein, die eine direkte Wahrnehmung nicht zulässt. Und dann können wir somit die äusserst interessante Darstellung von W. BurckK hier anreihen, die dieser Verfasser äber die diesbezäg- liche Frage geliefert hat (>Die Mutation als Ursache der Kleisto- gamie.> — Rec. Trav. Bot. Néerlandais, v. II, 1905, S. 37). Ich möchte aus dieser Abhandlung einige Punkte anfähren. Die Kleistogamie wird von BurckK als durch Mutation entstanden erklärt. Bei Erwägung, auf welche Weise diese Eigenschaft hervor- getreten ist, kommt er zu dem Schluss, dass eine Pflanze, deren Nachkommen aus selbstbefruchteten Samen an Stärke und Frucht- barkeit denjenigen aus gekreuzten Samen nachstehen, keine kleisto- game Pflanze werden kann, und umgekehrt, dass eine kleistogame Pflanze aus einer Kreuzung keinen Vorteil ziehen kann> (a. a. O. S. 112), eine Folgerung, der ich unbedingt zustimme. — Man ver- gleiche hiermit DARWINS Auffassung, dass die chasmogamen Bläten bei kleistogam blähenden Pflanzen eben dadurch unentbehrlich sind, dass sie durch ihre Organisation eine Kreuzbefruchtung ermöglichen, wodurch also die durch fortgesetzte Selbstbefruchtung vermeintlich abgeschwächte Natur in ihre normale Lage zuröckgebracht werden konnte! — In den einfachsten Fällen sind die kleistogamen Bläten von den chasmogamen nicht wesentlich verschieden, das unterschei- dende Merkmal ist nur, dass sie geschlossen blähen. In vielen an- deren jedoch lassen sich Gestaltungsverschiedenheiten beobachten, und diese stehen offenbar mit dem eigentlichen Wesen der Kleisto- gamie in keinem Zusammenhang. »Wir haben also bei dieser Ka- tegorie zwei von einander unabhängige Erscheinungen zu beobach- ten: einmal die bloss bei kleistogamen Pflanzen auftretende Er- scheinung des Blätenschlusses, zweitens die allgemeinere auch ausserhalb des Gebietes dieser Pflanzen gar nicht seltene Erschein- 194 ung, dass auf einem und demselben Pflanzenstock oder auf ver- schiedenen Stöcken derselben Art, Bläten verschiedener Form und Grösse vorkommen können>? (a. a. O. S. 128): Betreffs dieser letzteren Frage wird die Kleistogamie mit dem Di- oder Polymorphismus der Bläte im allgemeinen völlig gleichgestellt, z. B. Heterostylie, Diöcie, zwitterige und ungeschlechtliche Bläten, einfache und gefäöllte Bläten u. s. w., welche sämtliche mitsamt den kleistogamen Bläten unter dem allgemeinen Namen Diaphoranthen (Verschiedenblätler) von BURCK zusammengefasst werden. Alle diese Eigenschaften verdanken seiner Meinung nach ausschliesslich einer Mutation ihre Entstehung. Die bei den Diaphoranthen häufigen Zwischenformen sind nur als ein Resultat des Kampfes zweier antagonistischer Merkmale auf- zufassen; es wird später allerlei äusseren Faktoren vorbehalten zu entscheiden, welches Merkmal in den einzelnen Fällen dominirend wird. Wie sei nun der Unterschied zwischen Pflanzen zu erklären, deren kleistogame Bläten nur durch ihren Verschluss von den chasmo- gamen abweichen, und Pflanzen, die sich ohnedies durch Räöck bildungen in der Bläte gekennzeichnen? Die Antwort, die uns BURCK hierauf gibt ist folgende: bei den ersteren handelt es sich um reine systematische Arten, bei den letzteren aber um diaphoranthe Varie- täten oder Zwischenrassen, die den Ausgangspunkt för das Mutiren bildeten. Bei den Veilchen u. a. m. haben wir somit noch eine frähere Mutation anzunehmen, wodurch eine kleinblätige Form entstand, welche ihrerseits durch Blätenverschluss kleistogam wurde (also die zweite Mutation). Dieser letztere schon von H. MÖLLER (>Das Va- riieren der Grösse gefärbter Blätenhällen>. — Kosmos I, 1877, S. 136 —137) angenommene, freilich aus dem Gesichtspunkte der indivi- duellen Variation dargestellte Entwicklungsverlauf därfte somit in der Tat grössere Wahrscheinlichkeit fär sich haben können, als GoE- BEL zu glauben geneigt ist (Biol. Centralbl. 1904, S. 779—780). Dass durch mehrere Generationen fortgesetzte Selbstbefruchtung die Neigung kleistogam zu blähen sich bei einer Pflanze steigern kann, wie Borzi bei Kulturversuchen mit Oxalis corniculata gefun- den (»Biologia dell” Oxalis corniculata, Contribuzioni alla Biologia vegetale>, vol. II, fasc. II, S. 33) ist eine interessante Tatsache, doch kann eine solche Erscheinung kaum der erste Anreger der Kleisto- gamie im allgemeinen gewesen sein. Es ist wohl zu merken, dass es sich hier ebenso wenig um einen Austausch einer alten Konstitu- 195 tion gegen eine spezifisch neue, sondern nur um Steigerung einer schon in der Pflanze inhärenten Eigenschaft handelt; dass dadurch eine konstant kleistogame Form entstehen sollte, wie es GOEBEL in Aussicht stellt, lässt sich möglicherweise denken (>Chasmogame und kleistogame Bläten bei Viola>. — Flora, Ergzbd 1905, S. 236). Wesentlich verschieden reagiren indessen gegen wiederholte Auto- gamie die Pflanzen, bei denen die Kleistogamie nicht vorkommlt. Als ein derartiges Beispiel darf ich V. tricolor herausgreifen. Eine Selbstbefruchtung hat bei dieser Pflanze ein sehr beträchtliches Herunterkommen des ganzen Körpers schon in der ersten Genera- tion zufolge, und die Fruchtbarkeit wird zehnmal kleiner, als sie normal ist, wie DARWINS Versuche darlegen. Schon aus diesen Tat- sachen sollte somit nach dem oben Gesagten eine kleistogame Orga- nisation bei dieser Pflanze als a priori völlig ausgeschlossen ange- sehen werden, und dass sie nicht vorkommt, bestätigt nur die BurcK'schen Theorien. Nach diesen allgemeinen Erörterungen werden wir uns mit Viola mirabilis etwas eingehender beschäftigen. Bekanntlich sind bei dieser Art die ersten sich im Frähjahr entfaltenden Bläten grundständig, langgestielt und chasmogam mit wohlentwickelten Kronenblättern. Im Laufe des Sommers dagegen entwickeln sich nur Bläten an den beblätterten oberirdischen Sprossachsen, sämtliche mit seltenen Aus- nahmen kleistogam. Vom Gesichtspunkte der Zweckmässigkeit ist diese Erscheinung als leicht erklärlich angesehen worden. Die Fräh- jahrsbläten treten auf, weil die Bäume noch nicht durch ihr Laub die niedere Vegetation beschatten; ihre schön gefärbten Kronen kön- nen somit die Aufmerksamkeit der pollinirenden Insekten ohne Schwierigkeit erregen. Als später im Sommer der Lichtgenuss durch das Wachstum der umgebenden Vegetation und die Dichte des Laubes der Bäume erheblich herabgesetzt worden ist und ohne- dies der Blätenreichtum unter anderen Arten bedeutend zugenom- men hat, wärden die chasmogamen Bläten der Viola dadurch un- vorteilhaft situirt werden, dass sie die Insekten nicht oder nur wenig besuchten. Die Pflanze hat deshalb zu einem Mittel >»gegrif- fen>, um weiter Samen produziren zu können, nämlich die Aus- bildung von kleistogamen Bläten, die der gefärbten Krone nicht mehr bedärfen. Eine solche Auffassung wird z. B. von KNnuTtH gehegt (>Handbuch der Blätenbiologie>”, I Bd. 1898, S. 67) und wird von ihm speziell auf 196 Oxalis acetosella und Viola mirabilis angewendet, indessen will er seine Regel keineswegs verallgemeinern, sondern hebt gleichzeitig hervor, dass man in jedem einzelnen Falle eine besondere Unter- suchung vornehmen möchte. Diese Ansicht scheint jedoch nicht wohl äbereinstimmend zu sein mit den bei V. mirabilis waltenden Verhältnissen. Wenn die chas- mogamen Frähjahrsbläten speziell die Insekten anlocken wärden, dann wöärde wohl der Resultat ersichtlicher werden; Fruchtansatz kommt, wie bekannt, sehr selten vor (so wenigstens in unsren Brei- ten) und insoweit ein solcher eintritt, werden dessen ungeachtet kleistogame Bläten und Frächte gebildet, was auch GOoEBEL beob- achtet hat. — In der Tat ist das wahre Verhalten, dass die chas- mogamen Bläten ihre Rolle im Lebensgeschichte der Pflanze einge- bäösst haben, sie sind nur als nutzlose Bildungen noch beibehalten, und können auch gelegentlich durch äussere Faktoren wvöllig aus- geschaltet werden, was uns GOEBELS Versuche u. a. lehren (Flora 1905, S. 235—236). Manche Verfasser haben die Organisation der kleistogamen Bläten, wodurch eine Autogamie gesichert ist, fär eine spezielle Neubildung gehalten. Zu dieser Organisation gehören u. a. die eigentämliche Umbildung des Griffels und die Fähigkeit der Pollenkörner inner- halb der Antheren Schläuche treiben zu können. Indessen wird durch GOoEBELS Untersuchungen festgelegt (bei V. biflora), dass keine von diesen beiden Tatsachen als etwas besonders Neues oder Er- worbenes zu betrachten ist. Die verschiedenen Griffelformen reprä- sentiren nur verschiedene ontogenetische Entwicklungsstadien, die beide in den chasmogamen Bläten auftreten und betreffs der Pollen- körner, so ist ihre Fähigkeit in den Antheren zu keimen nicht lediglich fär die kleistogamen Bläten charakteristisch; ähnliches beobachtet man bisweilen auch in chasmogamen Bläten (bei V. odo- rata; GoEBEL, Biol. Centralbl. 1904, S. 739, 775). Diese Fähigkeit wird im Gegenteil von GOoEBEL als die erste Voraussetzung fär die Möglichkeit der Bildung kleistogamer Bläten betrachtet. Es dörfte von einem gewissen Interesse sein hier zu erwähnen, dass die Pollenkörner bei mehreren Viola-Arten mit auffälliger Leichtig- keit bei Kulturversuchen zur Keimung gebracht werden können.' — Dass eine solche in den Antheren der chasmogamen Bläten ohne allen Erfolg bleiben muss, brauche ich wohl kaum zu betonen: dass die Schläuche durch die Luft hindurch die lang ausserhalb 'So z.B. bei V. hirta und V.odorata nach gefälliger Mitteilung des Herrn Prof. Dr. O.JUEL. 197 der zusammenschliessenden Konnektivanhängsel herausragende Narbe erreichen könnten ist nicht denkbar, zumal ein spezieller Reiz ihre Rich- tung nicht einmal in den kleistogamen Bläten zu beeinflussen scheint. Nachdem es einmal konstatirt ist, dass wir bei dieser diaphoran- then Pflanze uns zwei antagonistiscehe Merkmale vorhanden zu den- ken haben, Grossblätigkeit und Kleinblätigkeit, kombinirt resp. mit Chasmogamie und Kleistogamie, so darf es nicht wundernehmen, dass Zwichenformen oder Ubergänge zwischen diesen beiden Bläten- kategorien auftreten können. Schon LECLERC du SABLON macht darauf aufmerksam, dass die kleistogamen Bläten betreffs ihrer Grösse nicht fixirt sind (bei V. odorata), sondern dass alle Stufen von Räckbildungen auftreten kön- nen. (>Recherches sur les Fleurs cléistogames.> — Rev. Gén. Bot. T. XII, 1900; :S.:306:) Bei Viola mirabilis sind solehe Röckschläge schon von GOoEBEL nachgewiesen worden; durch ungenägende Nahrung konnte er das Auftreten kleistogamer Bläten an der Stelle der chasmogamen Fräh- jahrsbläten herbeifäöhren, >”und zwar, wie zu erwarten war, mit ver- schiedenen Ubergängen zur normalen Gestaltung> (Flora, 1905, p. 235). Die Zwischenformen, die ich selbst Gelegenheit gehabt zu unter- suchen, stammen alle, wie schon erwähnt, aus im freien unter gäön- stigen Verhältnissen gewachsenen Individuen, und sind nicht als Ersatzbildungen fär chasmogame Bläten aufgetreten; die Frage wird somit hier allerdings anderer Art, und ich bin geneigt zu glauben, dass die vorliegenden Ubergänge nicht ungänstigen Ernährungs- bedingungen ihre Entstehung verdankten, sondern im Gegenteil eben durch besonders göänstige Verhältnisse entstanden. — Allem Anschein nach ist die von GoEBEL in seiner Fig. 8, II (Biol. Cen- tralbl. 1904, S. 740) abgebildete Frucht auf eine solche Bläte zu- röckzufäöhren. Bei einer Erörterung der Zwischenformen von chasmogamen und kleistogamen Bläten ist es nötig sich klar zu machen, was man bei dieser Pflanze unter den beiden Benennungen versteht. Selbstver- ständlich wird hierbei die subjektive Auffassung zum grossen Teil bestimmend. Wie eine typische chasmogame Bläte aussieht, daräber ist man ja sich sofort im klaren; als solche ist die gewöhnliche Veilchenbläte zu nennen, wie sie uns im allgemeinen entgegentritt mit lebhaft gefärbter Krone und lang herausragendem Griffel; ein weiteres Merkmal findet sich auch in der Tatsache, dass jede An- therenhälfte zwei Pollensäcke trägt, sowie in dem Vorhandensein 198 von Sporn und Nektarienanhängseln. Als eine typische kleisto- game Bläte darf ich eine solche ansehen, die abgesehen von der selbstverständlich vorhandenen >kleistogamen> Griffelform, gewöhn- lich in den oberen Achseln der oberirdischen Sprosse sitzend, eine bedeutend reduzirte, doch niemals völlig unterdräckte Krone besitzt, deren. einzelne Blätter gleichförmig ausgebildet und oft quer ge- runzelt sind, — somit ohne jede Andeutung von Sporn — deren Staub- fäden niemals mehr als je zwei Pollensäcke tragen — was Uäbrigens schon MICHALET beobachtete (Bull. Soc. Bot. France, T. VII, 1860, S. 466) — und deren Nektarienanhängsel vollkommen fehlen. Die Kronenblätter sind in den meisten Fällen viel kärzer als die Staub- blätter; in der Reduktion der letzteren wird es,soweit ich es unter- sucht habe, niemals dahin gebracht, dass die oberen in Staminodien transformirt werden, ein Verhältnis, das bei anderen Viola-Arten vorkommt (GoEBEL, Biol. Centralbl. S. 696, Fig. 6, IV). Betreffs des Kelchblattwirtels sind die Blätter des oberen Paares immer noch schmäler und innerhalb der drei äöbrigen versteckt, die ge- wöhnlich gerade sind und sich dicht an einander anschliessen (Fig. 5 a—d). — Die hier beschriebene Bläte wird somit eine Art Pelorie, analog mit den schon im Anfange dieses Aufsatzes erwähn- ten, bei mehreren Viola-Arten gefundenen, spornlosen Pelorienfor- men chasmogamer Bläten. Ein Rest von Zygomorphie bleibt doch immer in der Ausbildung des Griffels und der Kelchblätter bewahrt. Es ist nötig, die kleistogamen Bläten wie oben geschah zu defi- niren, denn tut man das nicht, so wird es öberhaupt nicht möglich, von Zwischenformen zu sprechen; diese sind nämlich alle kleistogam. Der eigentliche >kleistogame> Blätenverschluss der Veilchen ist meiner Meinung nach durch die Anordnung des Griffels und des Andröceums gekennzeichnet. Dass die Kelchblätter ohnedies in einer typisch kleistogamen Bläte zusammenschliessen, wird schlechter- dings davon verursacht, dass die Kronenblätter frähzeitig in ihrer Entwicklung stehen bleiben; je grösser diese bei den Ubergängen auftreten, desto mehr öffnet sich die Bläte (hinsichtlich der Häll- blätter). Dass ich jedoch eine solche ziemlich offene Bläte als geschlossen und kleistogam betrachte, wird dadurch erklärt, dass die gegenseitige Lage der Generationsorgane stets unverändert bleibt. Wir sehen also, dass wir in der Tat nicht mit Zwischenformen kleistogamer und chasmogamer Bläten zu tun haben; wie eine der- artige intermediäre Organisation bei dieser Pflanze aussehen wärde, därfte schon allein schwierig sein, sich äberhaupt klar zu machen. 199 Das, warum es sich hier handelt, sind deshalb nur Ubergänge zwischen grossblätigen und den durch Mutation entstandenen kleinblätigen Formen, was alles mit dem Wesen der Kleistogamie nichts zu tun hat. Sieht man dies klar ein, därften die in dieser Darstellung mehr aus praktischen Gränden verwendeten Ausdräcke von Zwi- schenformen kleistogamer und chasmogamer Bliten in ihr rechtes Licht treten. Die Bläten können also zwischen den oben skizzirten Stufen verschiedener Entwicklungshöhe in ihrer Organisation sehwanken, und es scheint, als ob die Ubergänge in der Nähe des kleinblätigen Maximums am gewöhnlichsten wären, je mehr sie sich von denselben entfernen, um sich dem anderen Grenzpunkt der Kurve zu nähern, desto mehr schwinden sie. Ehe ich zu den Zwischenformen öäbergehe, därfte es geeignet sein nachzusehen, wie die chasmogamen Bläten auf die Sprossachsen verteilt sind. Meistens sind sie wie bekannt grundständig. Bis- weilen trifft man sie jedoch bis in die Blattachseln des oberirdischen Sprosses aufgeröckt (f. axilliflora NEUMANN). Dabei scheinen sie am gewöhnlichsten in der zweite Achsel zu stehen. Auch in der ersten befinden sie sich bisweilen, und dann meistens länger gestielt. Sehr selten treten sie in der dritten auf, d. h. an dem Platze, wo sonst nur kleistogame Bläten erscheinen. Solche Individuen finden sich in dem von mir zusammengebrachten Material auch, jedoch ver- einzelt. Am schönsten ausgebildet habe ich die diesbezägliche Form im Herbar des hiesigen Museums beobachtet, aus Gottsunda, einer dem Botaniker wohlbekannten Stelle säödlich von Uppsala, stam- mend. Ein Teil derer trug gleichzeitig grundständige chasmogame Bläten, an einigen schienen indessen diese ein wenig schwächer entwickelt zu sein und mit kleinerer Krone versehen, doch vwvöllig chasmogam. — Die chasmogamen Bläten dieser Achsel sind stets sehr kurz gestielt oder fast ungestielt; in der vierten Achsel habe ich sie nicht angetroffen. Nehmen wir uns somit eine ähnliche Untersuchung betreffs der Lokalisation der kleistogamen Bläten vor, so werden wir finden, dass diese meistens in der dritten und vierten Achsel zum Vorschein kommen; gibt es eine fänfte Achsel, was jedoch immer selten bleibt, so ist ihre Bläte ohne Ausnahme kleistogam. Bisweilen findet man auch unter anderen Umständen und an anderen Stellen kleistogame Bläten, und ich erlaube mir in dieser Zusammenhang einige Worte äber diese Tatsache zu sprechen. Aus der ersten Achsel des oberirdischen Sprosses wächst manchmal eine Svensk Botanisk Tidskrift. 14 200 vegetativ-florale Achse hervor; diese trägt dann oft in ihrer zwei- ten Achsel eine kleistogame Bläte. Nicht öberaus selten därfte auch der Fall sein, dass ganze Achsen, die sich normal in oberirdische Sprosse verwandeln sollten, ihre Entwicklung auf dem Knospen- stadium einbässen. Alle Blattanlagen eines solchen Sprosses kom- men nicht öber den Niederblattypus hinaus, kleistogame Bläten werden dessen ungeachtet ausgebildet. Diese sind sehr klein, und weichen soweit untersucht von den typischen dadurch ab, dass sämtliche Staubfäden mit je vier Pollensäcken ausgestattet sind (Fig. 3 a, b). Ob ein Fruchtansatz in solechen Bläten auch eintreten kann, habe ich nicht Gelegenheit gehabt zu konstatiren. Schliesslich können die kleistogamen Bläten noch auf eine abweichende Weise auftreten; dies wird jedoch immer als eine seltene Ausnahme anzusehen sein. Aus der Achsel eines auf dem Rhizom sitzenden Niederblattes sprosste eine ty- b pische oberirdische Achse, aber ohnedies hinter derselben noch eine serial angelegte, kurzgestielte Ö Bläte. Der Stiel war unten an der Mittellinie des Stätzblattes angewachsen, so dass die Bläte Fig. 3. Fig. 4. in der Tat aus demselben auszugehen schien Fig. 3. a Fruchtanlage, a? . 2 5 MNblst ene Ke StA (Fig. 4). Von einem gewissen Interesse war der gamen Bläte auf einer un- : 2 5 S terdräckten oberirdischen UMStand, dass die Pollenkörner, die sehr reich- Achse (£8,). Fig. 4. Serial 1: . : 3 5 anseldate Mest Bb Ät IE lich keimten, noch in den Pollensäcken einge- 1 Har GORAN ul Fänesi Mi ; Z romniederblattes Deriun Sehlossen lagen; der ganze Fruchtknotem war ÖR RO ARA von einem Gewirr von Schläuchen durchzogen. Ch) Serial gebildete Knospen sind bekanntlich bei der Gattung Viola im öÖbrigen nicht fremd; solche kommen ja z. B. in grosser Ausdehnung bei V. ftricolor vor. Um schliesslich die Zwischenformen zu berähren, treten diese in sämtlichen Achseln 1—4 auf, haben aber ein auffälliges Maximum in der dritten. Ich darf vielleicht hier hervorheben, dass alle oben mitgeteilten Angaben betreffs des Auftretens der kleistogamen Bläten und der Ubergänge ausschliesslich auf einer Untersuchung derartiger vegeta- tiv-floraler Achsen fussen, die sämtliche Bläten der letzteren Kate- gorie aufweisen konnten. Ich habe deren 45 studirt mit in allem 77 Bläten, — die mehr als Ausnahmen oben berährten Fälle von kleistogamer Blätenbildung nicht mitgerechnet. Zur Erläuchterung der Stellungsverhältnisse wird hier folgende Tabelle mitgeteilt, welche 4 AA pg 2 os La fr SÅ 201 die Prozentzahlen der verschiedenen Blätenformen in den verschie- denen Achseln angibt. Bi art en RER 2 SANN AO 1 ÅA 3 4 Kleistoganm ..ss a Jäs Fl 11,42 | 34,27 48,57 Zwischenformen......... 6,25 215874 |-.02,50 9,37 | | ChRasmoödall .o.c..ccc.so- 5.00 50,00 | 40,00 0 Die hier fär die erste Achsel angegebenen Zahlen sind selbstverständ- lich von geringem Wert, wegen des spärlichen Vorkommens von Bläten in dieser Achsel äberhaupt und dieselbe Anmerkung be- trifft auch sämtliche Zahlen fär die chasmogamen Bläten, da ja diese allerdings selten auf den oberirdischen Achsen auftreten. Aus der Tabelle geht indessen mit aller wänschenswerten Deutlichkeit hervor, dass je höher die Bläten auf den oberirdischen Sprossen sitzen desto grösser ihre Tendenz wird, sich dem kleinblätig- kleistogamen Höhepunkt zu nähern, und dass Zwischenformen am liebsten in einer Achsel zwischen denen zu finden sind, die am ge- wöhnlichsten die kleistogamen und chasmogamen Grenzpunkte der Blätenschwankung vertreten. Mit anderen Worten, die Grossblätigkeit wird immer dominirender, je weiter die Bläten auf den Achsen herabräcken. Anzunehmen, dass die Nahrungsverteilung dabei als der auslösende Reiz wirksam ist, darf nicht zu gewagt sein. Die fär die Bildung chasmogamer Blä- ten in den oberen Achseln nötigen Stoffe wird also auf andere Weise verwendet werden können, was in den meisten Fällen das gewöhnlichste zu sein scheint. Allem Anschein nach kommt we- nigstens anfänglich der grösste Teil den assimilirenden Blättern zu- gute, die dadurch zur Zeit der Entwicklung der kleistogam ent- standenen Frächte eine beträchtliche Grösse erreicht haben, und dies därfte vielleicht fär die schliessliche Ausbildung dieser Fräöchte not- wendig sein. Ihre Gruppirung nach Grösse ist auch in der Regel derartig, dass die Blattflächen grösser werden, je weiter herab die 202 Blätter auf den Achsen inseriren: Eine Ausnahme macht indessen immer das erste Blatt, das stets als Niederblatt ausgebildet ist, bis- weilen auch das zweite, das jedoch manechmal grösser als das dritte sein kann. Die grundständigen Blätter an den Enden der Rhizomzweige sind gewöhnlich bedeutend kräftiger als alle öbrigen, ihre Spreiten kön- nen sogar die beträchtliche Grösse von 10 X11 cm (Länge X Breite) erreichen. Im grossen und ganzen zeigt sich somit die oben be- hauptete Gruppirung der Assimilationsblätter völlig durchgeföhrt. Das gegenseitige Verhältnis von Blattgrösse und Grossblätigkeit auf einer bestimmten Höhe der Achsen liegt also auf der Hand. Dass dann und wann chasmogame Bläten in den oberen Achseln auftreten können, ist als nur eine zufällige Ausnahme zu betrachten, die jedoch nicht auf die allgemeine Regel einzuwirken braucht. Wir können somit allerdings annehmen, dass die Nahrungszufuhr in den meisten Fällen so schnell abnimmt, dass Zwischenformen nicht auftreten können; dass indessen solche an dem schon ge- nannten Fundort meines Viola-Materials so häufig waren, sehreibe ich deshalb den besonders vorteilhaften äusseren Bedingungen zu, die dort vorliegen. Betreffs der Exponirung der Bläten, lässt sich eine progressive Aufrichtung derselben wahrnehmen, je mehr sie sich den typisch kleistogamen nähern. Die chasmogamen Bläten sind horizontal, die kleistogamen dementgegen vertikal orientirt und gewöhnlich fast un- gestielt. Im Zusammenhang hiermit verändern auch die Kelchblätter ibre Form, speziell die beiden des unteren Paares. :Bei den chas- mogamen Bläten sind sie ungleichförmig und geschwungen, diese Biegung schwindet indessen stufenweise bei den Zwischenformen, so dass die Kelchblätter der oberen (kleistogamen) Bläten gerade und symmetrisch, dem seiner Stellung nach oberen völlig gleich ge- staltet sind (Fig. 9a, 8a, 6a und 5a). Um die Organisation der kleistogamen Zwischenformen etwas näher zu beleuchten, erlaube ich mir einige bestimmte Beispiele herauszugreifen. 1. Ich werde mit der schon vorher beschriebenen, typischen kleistogamen Bläte den Anfang machen, und möchte hier nur ei- niges uber dieselbe hinzufägen (Fig. 5a—e). Betreffs der mit nur je zwei Pollensäcken ausgestatteten Staubfäden lässt sich beobachten, wie die durch die Reduktion der äusseren Pollensäcke breiter ge- wordenen, zu beiden Seiten herablaufenden Konnektivsäume sehr 203 kräftig und lang papillös sind (Fig. 5c). Die Papillen wachsen bis- weilen zwischen die des benachbarten Staubblattes so fest hinein, dass man sie nur mit Uberwindung eines gewissen Widerstandes von einander trennen kann. Dadurch kommt somit ein völlig ge- sechlossener Raum rings um den Fruchtknoten zustande. Die klei- nen Löäcken zwischen den basalen Teilen der Staubfäden werden ohnedies von den dicht anliegenden, schuppenförmigen Kronen- blättern bedeckt. Eine soleche Verzahnung, wie die oben erwähnte, kommt auch in den chasmogamen Bläten vor, aber weniger kräftig ausgebildet. Fig. 5. Glieder einer typiseh' kleistogamen Bläte. Fig. 6. Zwisehenform. a Habitusbild der a Habitusbild der Bläte (/,). b Kronenblätter (5/,). Bläte (2/3). b Kronenblätter (f/,), c die zwei cv Staubblatt mit zwei Pollensäcken und papil- unteren Staubblätter, das linke von hinten lösen Rändern (!5/,), d Fruchtanlage (£/,), e Quer- gesehen (f/,), d Fruchtanlage. sechnitt durch eine Anthere, die ein Rudiment eines äusseren Pollensackes trägt (5/,). Der Griffel (Fig. 3a, Fig. 5 d) ist sehr kurz, fast gerade oder ein wenig hakenförmig nach unten gebogen mit dreiseitiger Mändung. 2. Blätenstiel ca. 2 cm, von der dritten Achsel ausgehend. Das Spornblatt am grössten, der Sporn kurz sackförmig. Die zwei un- teren Staubblätter viel kräftiger als die äbrigen, sämtliche vier Pol- lensäcke tragend, nur das linke mit einem sehr kurzen und breiten nach vorwärts gerichteten Nektarienlappen. Der Griffel dem in "ig. 7b abgebildeten am ähnlichsten, an der Spitze offen, ohne er- sichtliche Narbenpapillen, die Mändung mit zahlreichen Pollenkör- nern gefällt, von denen mehrere lange Schläuche in den Frucht- knoten trieben. 204 3. Kommt der vorher als typisceh bezeichneten kleistogamen Bläte am nächsten (Fig. 6 a—d). Blätenstiel 2 cm, von der dritten Achsel ausgehend. Kelchblätter zusammenschliessend. Kronenblätter mem- branartig, weisslich, am Antherenkegel dicht anliegend und öber denselben ein wenig hinausragend. Die zwei oberen gleich gross und kleiner als die nächstunteren, die ihrerseits auch gleich sind. Das Spornblatt am grössten mit drei Honigstreifen und einem kurzen, sackförmigen, seitlich abge- platteten Sporn, der von aussen her kaum sichtbar ist. Sämtliche Staub- blätter mit vier Pollensäcken. Die Nektarienanhängsel sehr fein, ge- dreht und nach vorwärts gebogen, was durch den kurzen Sporn be- dingt wird. Griffel kurz, fast schon von der Basis ab eingerollt mit röckwärts gerichteter Narbenmöän- dung. 4:02. tab). Blötenstrelfcat 3 cm lang, von der dritten Achsel aus- gehend. Kelchblätter von >chasmo- gamem”>” Typus, zusammenschliess- end. Die zwei oberen Kronenblät- ter membranartig, weisslich, länger als die Konnektivanhängsel, das linke ein wenig grösser. Die zwei unteren länger und breiter, ungleich- förmig ausgebildet, das linke etwas Fig. 7. Zwischenform. a Kronen- und Staub- SSE 215 das fechte, beide scehwach blätter (/,), b Fruchtanlage (f/,). lila gefärbt. Das Spornblatt am grössten, die Spreite kärzer als die halbe Kelchblattlänge, der Sporn aufgebläht, dick und kurz, gerade nach hinten gerichtet und weit offen; das ganze Blatt erhält dadurch eine auffällige Ähnlichkeit mit dem Kapuzenblatt eines Aconitums. 5—6 Honigstreifen ersichtlich. Sämtliche Staubblätter mit vier Pollensäcken, die Konnektivanhängsel zum Teil unregelmässig gefaltet. Die bei- den Nektarienanhängsel kräftig, kurz und stark abgeplattet, gleich- förmig gebogen, ihre absondernden Teile wohl ausgebildet. Griffel kurz, gegen das Ende nach unten gebogen, die Narbenmändung sehr deutlich. 5. (Fig. 8a ausgehend. c). Blätenstiel ca. 4 em lang von der ersten Achsel Kelchblätter typisch zusammenschliessend. Die zwei oberen Kronenblätter membranartig, quer gerunzelt, käörzer als die Zwisechenform. Bläte (£/;), b Spornblatt (/;), ec die zwei un- teren Staubblätter, von innen gesehen (£/,) Fig. 8. dernde Partie schwach entwickelt, ad Habitusbild der Konnektivanhängsel, die zwei unte- ren von derselben Länge, das rechte mit einem schwach entwickelten Ho- nigstreifen. Das Spornblatt kurz, dessen Spreite mit zehn Honigstrei- fen versehen, höchstens der halben Länge der Kelchblätter (die Basallappen nicht mitgerechnet). Der Sporn kurz und abgeplattet, ein we- nig nach hinten herausragend. Sämt- liche Staubblätter mit vier Pollen- säcken. Die Nektarienanhängsel fein, unregelmässig gebogen, ihre abson- offenbar nicht funktionirend. vOn Griffel dem in Fig. 9d am ähnlichsten. GRs: 9 a dd): Blöten- stelvcas Sem lang von der zweiten Achsel ausgehend. Kelchblätter mehr zusammen- schliessend als die einer chas- mogamen Bläte. Die oberen Kronenblätter fast gleichbreit, das linke am grössten schwach lila, beide deutlich quer ge- runzelt und kaum länger als die Konnektivanhängsel. Von den Blättern des unteren Paa- res ist auch das linke grössten, unbedeutend köärzer als Spornblatt, jedoch ohne die sonst vorkommenden Haarbildungen unterhalb der Spreite, beide deutlich gefärbt. Das Spornblatt selbst ein we- nig käörzer als die Kelchblätter, der Sporn gerade, etwa 5 mm lang, seitlich abgeplattet und am das a Habitusbild der Bläte (C/»), b Grossblätige Zwischenform. Fig. 9. Staubblätter ($/,). ce Kronenblätter (2/), d Fruchtanlage ("/,). 206 zwei gut entwickelte, deutlich absondernde Nektarienanhängsel ein- schliessend, die jedoch ihrer ganzen Grösse nach kleiner sind, als die einer chasmogamen Bläte. Sämtliche Staubblätter mit vier Pol- lensäcken ausgestattet. Der Griffel ziemlich lang, in seinem oberen Teil gleichförmig gebogen, an der Spitze offen mit sichtbaren Nar- benpapillen in der Mäöndung. Die Pollensäcke entleert. Aus diesen angeföhrten Beispielen sehen wir, dass die stufen- weise fortschreitende Räckbildung der Bläten in erster Linie in dem Kronenblattwirtel zum Vorschein kommt und danach auf das Andröceum und die Fruchtanlage äber- geht. Was den ersteren betrifft, ist es gleich ersichtlich, dass die Reduktion von unten nach oben zunimmt und zwar oft sehr rasch (Fig. 9 c), das Spornblatt ist immer das letzte, das seine ehemalige Natur auf- gibt. Dies gilt ausser von Form und Grösse selbstverständlich auch von der Farbe. In dem Staubblattwirtel ist des- gleichen eine ähnliche Räckbildung wahr- zunehmen. Der erste Schritt wird ge- wöhnlich durch eine im ganzen genom- . men geringere Grösse der drei oberen Fig. 10. Zwisechenform. Staubblätter gebildet (Fig. 10 a). Die vier vahsse von utten säck oben md: > Pollensäcke ibleiben noch stehen, indes- orca Pola äCce Suv . sen erleiden auch sie allmählich eine Re- RN Sr duktion, und man findet somit anfangs Staubblätter, deren äussere Pollensäcke zwar vorhanden sind, aber beträchtlich kleiner wie die zwei inneren und mit schwächer ent- wickeltem Endothecium; die Zahl der Pollenkörner ist demgemäss auch bedeutend gesunken. Schliesslich 'feblen sie völlig, aber ver- einzelte Spuren sind bisweilen noch zu sehen (Fig. 10 a). In den als typisch bezeichneten kleistogamen Bläten trifft man nur ausnahmsweise mehr als je zwei Pollensäcke auf den Staub- blättern; ein Beispiel wird in Fig. 5 e geliefert. In der Bläte, aus der dieses Staubblatt stammt, waren sämtliche restirende Antheren mit je zwei Pollensäcken versehen und das hier abgebildete Rudiment eines äusseren fand sich auf dem unteren rechten. Dass bei der Röckbildung die unteren Teile der Bläten am läng- sten Widerstand leisten, wird nicht wundernehmen, denn wir sehen 207 ja wie auch inr der chasmogamen Bläte diese Teile in ihrer Aus- bildung bevorzugt werden, mögen auch die Glieder succedan von unten nach oben angelegt werden oder simultan, welche beiden Fälle in der Gattung Viola vorkommen. Sehen wir dann die verschiedenen Griffelformen an, so stellt es sich heraus, dass dieselben eine fast kontinuirlige Serie bilden, von dem einfachen fast geraden röhrenförmigen Typus der kleistogamen Bläte ausgehend, um mit dem langen Griffel der chasmogamen zu schliessen (Fig. 3a, 5d, 6d, 7b, 9d, 10b, 11 ab). Dass also nicht nur die ersten Typen als eine besondere Anpassung fär Kleisto- gamie aufzufassen sind, wird sofort klar: die Zwischenstadien därf- ten als solche gleichwohl zu betrachten sein. Die an der Basis gewöhnliche knieförmige Biegung fehlt oft; wenn die Griffel länger werden rollen sie sich gern gleichmässig zusammen, wodurch die Mändung nach räckwärts gerichtet wird. Die Einrollung schwindet in dem Masse, als die Kniebiegung hervortritt. Dass die Bläte ihren kleistogamen Charakter immer noch bewahrt, ohne darin auf irgend welche Weise von den Grössenschwankungen des Griffels gestört zu werden, deutet wie schon vorher betont wurde, aus- dräcklich dahin, dass die Kleistogamie in der Tat mit den oben erwähnten Ubergängen der Blätengrösse nichts zu tun hat. Betreffs des Verhaltens des Pollens bei Viola mirabilis wissen wir, seitdem Zz . - Fig. 11. a Fruchtknoten und Griffel D.: MÖLLER seine Beobachtung daröber gener chasmogamen Bläte (ö/), b die- mitteilte, dass diese Pflanze freies Pollen "Iben einer kleistogamen Zwischen- hat; GoEBEL hebt auch hervor, dass bei der nämlichen Art mitsamt V. biflora die Antheren wenigstens an der Spitze geöffnet werden (Biol. Centralbl., S. 738). Bei den Zwischen- formen habe ich stets die Antheren, soweit sie äberhaupt geöffnet waren, fast ihrer ganzen Länge nach klaffend gefunden (Fig. 9b): an den frischen Exemplaren war es unschwer zu sehen, dass der ganze Pollenvorrat entladen war. GOoEBEL erwähnt, dass nach seiner Beobachtung die Pollenkörner ihre Schläuche in fast allen Richtungen treiben können, sogar in die Antheren hinein, föhrt aber gleichzeitig an, dass er auch in un- geöffneten Antheren Schlauchbildung beobachtete (Biol. Centralbl., S. 238, Anmerkung), was äbrigens auch ich an der vorher beschrie- 208 benen, serial angelegten kleistogamen Bläte gesehen habe. Diese Beobachtung ist allerdings so zu deuten, dass die Richtung der Schläuche von keinem Reiz beeinflusst werden, bevor sie, also zu- fällig, die Narbenmändung erreichen. Dass die Pollenkörner in- dessen mehrmals in direkte Beröährung mit den Griffelenden kom- men, habe ich schon vorher erwähnt. Sehen wir somit, dass die Reduktion in den verschiedenen Bläten- wirteln im allgemeinen etwa mit gleichen Schritten zunimmt. Hiervon gibt es jedoch mehrere Ausnahmen. Man findet also nicht so selten Bläten, in denen man der relativ gut entwickelten Kronenblätter wegen eine chasmogame Bläte zu erkennen glaubte; bei einer nähe- ren Untersuchung stellt es sich indessen heraus, dass der Griffel, obgleich gross und fast von chasmogamem Typus, von dem dicht verschlossenen Antherenkegel öberdeckt ist, sehr kräftig im Knie gebogen und ohne dies in die Höhe gezogen (Fig 11 b). Dass eben in der hier beabsichtigten Bläte eine Autogamie eingetreten war, könnte ich unschwer konstatiren. Die Pollensäcke waren sämtlich entleert und die Pollenkörner hafteten durch käörzere oder längere freie Schlauchstäcke an der Spitze des Griffels, welche daselbst einen grossen Bäschel bildeten; Narbenpapillen waren nicht ersichtlich. Eine unregelmässige Röäckbildung bieten auch die Nektarienan- hängsel. Die absondernde Funktion könnten sie ja selbstverständ- lich bei jeder kleistogamen Organisation sofort einbässen; man findet sie jedoch oft in mehreren verschiedenen Zwischenformen noch tätig (Fig. 9b, 7a). Die röckgebildeten Formen sind oft beträchtlich de- formirt, gedreht und nach vorwärts gerichtet, oder an der Spitze gelappt und äusserst dänn (Fig. 10a). Sogar in typisch kleisto- gamen Bläten, deren Kronenblätter jeder Spur von Spornbildung entbehrten, waren Rudimente noch vereinzelt zu sehen, weissliche, breit rundliche schuppenähnliche Bildungen, die dem Röäcken des Staubblattes dicht anlagen. Diese waren selbstverständlich ohne alle Funktion. Wenn man geneigt ist, in der Kleistogamie als solcher einen durch äussere Faktoren entstandenen Anpassungscharakter zu sehen, möäs- sen selbstverständlich bei Beurteilung des Wertes dieser Zwischen- formen die chasmogamen Bläten den Ausgangspunkt fär die Meta- morphose bilden, und die Serie vom chasmogamen bis zu dem kleistogamen Grenztypus ist als eine kontinuirliche aufzufassen. Wir wöärden uns deshalb diesen Umbildungsverlauf sowohl phylogenetisch als auch bei den vorliegenden, mit Ubergängen ausgestatteten Indi- 209 viduen als mit der chasmogamen Bläte angefangen zu denken haben, und die einzelnen Zwischenformen wöärden nichts als räöckgebildete chasmogame Bläten sein. Man ist daher, wie oben mehrmals ge- schah berechtigt, bei einer Beschreibung dieser Zwischenformen von einer Reduktion und von reduzirten Bildungen zu sprechen. Indessen scheinen mir die Zwischenformen in manchen Bezieh- ungen unzweckmässige Schöpfungen zu sein, und es wärde meiner Meinung nach schwer zu denken sein, dass die Pflanzen eben durch solche unvorteilhaft organisirten Bläten den Weg zum schliesslichen, den Forderungen der Anpassung befriedigenden kleistogamen Blä- tentypus finden konnten. Nehmen wir aber mit BuRrRcK an, dass die kleistogame Organisa- tion bei einem kleinblätigen Mutanten auch ihrerseits durch Mu- tation entstanden, so muss die typisch kleistogame Bläte bei Wert- bestimmung dieser Zwischenformen den Ausgangspunkt bilden. Selbstverständlich haben auch in diesem Falle die chasmogamen Bläten im phylogenetischen Entwicklungsverlauf das primäre Bil- dungsmaterial geliefert, die vorliegende Blätenserie aber ist von Gesichtspunkte der Mutation aus gesehen nicht kontinuirlich und muss deshalb von einem anderen Ausgangspunkt ausgehen. Wie ich schon oben betonte, bleibt zwischen der grossblätigsten kleisto- gamen Bläte und der chasmogamen immer ein Sprung bestehen und dies weist also darauf hin, dass die Zwischenformen nur Um- bildungen von typisch kleistogamen Bläten sind, mit anderen Wor- ten, es sind diese Bläten, die den Grund bildeten, auf dem sämtliche Zwischenformen fussen, und die vorliegende Serie endet somit mit einer Blätenform, die wir uns als derjenigen, durch Mutation ent- standenen, kleinblätigen und kleistogamen am nächsten ähnlich vor- zustellen haben. Und dann kann man von Reduktion und redu- zirten Bildungen eigentlich in keinem anderen als phylogenetischen Sinne sprechen. Es handelt sich vielmehr bei diesen Viola-Indi- viduen um Zusätze in der Ausräöstung der Bläten, die als das Re- sultat des gegenseitigen Kampfes zweier antagonistischer Merkmale, Gross- und Kleinblätigkeit, zum Vorschein kommen: die erstere Eigenschaft wird, wie es scheint, bisweilen durch gänstige äussere Bedingungen dominirend und dadurch treten Bläten in die Erschei- nung, die nur durch die kleistogame Organisation ihren wahren Ursprung verraten. TILL GOTSKA SANDÖNSFLORISTIK AF K: JOHANSSON. Med en kutter, hvilken sommaren 1903 gjorde någorlunda regel- bundna turer mellan Fårösund och Sandön, företog jag öfverfärden till ön den 18 augusti. Under fem dagars vistelse där antecknade jag, i fråga om fanerogamfloran, hvad jag kunde i kamp med det rätt fula vädret. Återfärden erfordrade 28 timmar i stark motvind, och ändå kunde vi ej komma längre än till Ekeviken på Fårö, hvar- ifrån jag medelst skjuts i den omilda natten förflyttade mig till Fårösund. — Som jag ej besökt Sandön, då jag utgaf förteckningen öfver Gotlands kärlväxter (K. Vet. Ak. Handl. Bd. 29, 1897), är det helt naturligt, att jag genom min färd dit blef i stånd att rätt an- senligt komplettera ifrågavarande förteckning. Något öfver 70 arter utgöra ifrågavarande kompliment. Ett par intressantare for- mer må först nämnas. Lathyrus maritimus (L.) Bigel. Om denna växt, som flerstädes i myckenhet växte vid basen af dynerna på västra sidan, kunde jag egendomligt nog på ön ej få bestämda upplysningar. Men jag aniog, att den inkommit i samband med åtgärder för sandens däm- pande, hvilket nu bestyrkes i en uppsats i Skogsvårdsföreningens tidskrift," där författarinnan, som i den saken torde vara väl under- rättad, omtalar att så skett. l Växten trifves uppenbarligen förträffligt och torde liksom de in- planterade Ulex och Sarothamnus för framtiden få räknas till öns flora. Vicia cassubica L. förekommer mängdvis vid Gården samt i skogen i dess närhet; äfven sedd vid en dyn nära södra fyren, i trädskolan och andra ställen nära norra fyren, vidare vid en dyn på nordvästra sidan. På sistnämnda ställe f. glabrescens Hallier, på andra ställen var det åtminstone öfvervägande f. pubescens Celak. — På Gotland upptäcktes denna art 1872 af lektor J. E. ZETTER- ER " EBBA SYLVAN, Gotska Sandön. Skogsvårdsför. tidskr. 1907, h. 3. 211 STEDT jämte K. ÅA. TH. SETH vid Lojsta, där den ännu sparsamt anträffas; några år senare påträffades växten af ett par andra af ZETTERSTEDTS lärjungar, nämligen af AX. MAGNUSSON vid Visby och af M. ÖsTMAN vid Skogsholm, där den förekommer på några ställen. Jag har äfven sett den vid Endre-vägen tre km. från Visby. Det synes vara förbehållet ZETTERSTEDTS forna lärjungar att ha ögon för denna växt. Ännu för kort tid sedan hade jag ej hört, att några andra botanister insamlat eller ens sett den på Gotland. Oxytropis pilosa (L.) DC. är den art, som förekommer på Sandön vid Gården. Det finnes ej längre någon grund att hänföra ett af O. A. WEesTtöÖ funnet sterilt exemplar till vår andra art. Ononis repens L. är uppenbarligen den art, som afses i Bidrag till kännedomen om Gotska Sandön? af EIsENnN och STUXBERG. Den förekommer talrikt vid Gården å grusblandade strandvallar. Quercus sessiliflora Salisb. I O. A. WEstöös efterlämnade her- barium befinner sig ett exemplar under detta namn. Bladskaften äro på tre olika långskott resp. högst 15 mm., 11 mm. och 8 mm. ; de unga frukterna äro nästan oskaftade; men bladen sakna stjärn- hår. Frukternas och bladens skaft ha varit afgörande vid före- gående bestämningar af detta exemplar. Men saken är ej så enkel, som man fordom trodde. Man känner t. ex. nu f. brevipes Heufft af Q. robur L., hvilken kan ha ganska korta fruktskaft. Till samma art räknas också af många en med stjärnhåriga blad utrustad form (f. pubescens Lasch), hvilken jag iakttagit t. ex. i Lummelunda ängar. Q. robur L. skulle sålunda kunna hafva snart sagdt hvar och en af den andra artens karaktärer. Däremot vill man ej med- gifva Q. sessiliflora så stort variationsområde. Ifall detta är riktigt torde man få räkna ofvannämnda Sandö-exemplar till Q. robur L. f. brevipes Heuff. Jag sökte förgäfves denna form 1 Stora Löfsko- gen. Däremot växte vid norra fyren ett snarlikt mindre träd. Det kan på grund af sin ringa storlek ej vara samma träd, hvaraf WeEsTöÖS exemplar härleder sig. På samma sätt förhåller det sig med exemplaren från det för länge sedan nedhuggna trädet vid Fride i Lojsta socken. Frukt- och bladskaft äro som hos Q. sessiliflora, bladskaften ända till 13 å 19 mm. Men bladens form, tandning och bas äro som hos Q. robur och bladen sakna stjärnhår. Ett ark med denna växt be- finner sig i Enrias FrIES' herbarium i Uppsala universitets bota- niska museum, ett annat i Visby läroverks museum. 212 Uppgiften att en vinterek skulle hafva funnits i Alfva har ej genom något herbarieexemplar bekräftats. Det är sålunda troligt, att vintereken ej tillhör Gotlands flora, och det är ej bevisadt, att den någonsin gjort det. Belysande för det värde, som bör tillmätas fruktskaftets längd å herbarieexemplar, är följande. I Othems socken sågs den 23 aug. 1903 ett träd, som i riklig mängd bar oskaftade, ärtstora frukter, ofta flera tillsammans. Det såg vid hastigt påseende ut som en Q. sessiliftora. Frukterna (jag medräknar för korthetens skull svepe- skålen under benämningen >frukt>) sutto dock löst och voro kanske angripna af någon parasit. Men under trädet lågo gamla svepe- skålar med långa skaft — hoptals, och slutligen upptäckte jag 1 trädets krona åtskilliga frukter med mer än tre centimeter långa skaft. Trädet blef sedan nedhugget. Koeleria glauca (Schkuhr) DC. Denna art, som ej blifvit sedd på det egentliga Gotland, förekommer på Sandöns n. ö. sida å en dyn, hvarå arbeten för sandens bindande blifvit utförda. Det kan därför anses tämligen säkert, att växten nyligen inkommit genom människans förvållande. Den öfverensstämmer tämligen väl med var. intermedia (Ahlqv.) Domin., hvilket lär vara den form, som är allmännast på Jylland. Dessutom iakttogos på Sandön följande arter, som komplettera ofvannämnda växtförteckning för Gotland: Matricaria inodora (enst.),' Artemisia campestris (Gården), Antennaria dioica (Gården), Solidago virgaurea, Tussilago farfara, Centaurea scabiosa (Gården), Cichorium intybus (Trädskolan), Sonchus asper (n. fyren), Lampsana communis (n. fyren), Hieracium Pilosella (Gården), » sabulosorum (n. fyren, Gården), ! Nomenklaturen efter NEUMANS Och ÅHLFVENGRENS flora. 213 Hieracium caesium Fr. (St. Löfskogen), vulgatum (Fr.) Almqu. (t. allm.), Convolvulus sepium (i trädgården), Anchusa arvensis (Gården, trädskolan), Prunella vulgaris (trädskolan), Lamium purpureum |(n. fyren), » amplexicaule (d:o), Solanum nigrum (n. fyren), Trientalis europa (St. Löfskogen), Plantago major (vid kyrkan), Anthriscus silvestris (Gården, spars.), Daucus carota (n. fyren, Gården, spars.), Libanotis montana (Gården, enst.), Papaver Argemone (n. fyren), » dubium (CC d:r) Turritis glabra (Gården), (Crambe maritima fanns äfven 1903 på öns sydvästra sida), Isatis tinctoria (S:t Ann& udd), Geranium molle (trädskolan), Linum catharticum (strandvallar vid Gården), Hypericum perforatum (Gården), Viola canina (Gården), Silene nutans (Gården), » » var. glabra (Gården), noctiflora (trädskolan, enst.), Stellaria media (n. fyren), » graminea (Gården, trädskolan), Arenaria serpyllifolia (n. fyren), Crategus >monogyna> (St. Löfskogen), Potentilla minor (Gården), Geum urbanum |(trädskolan), Orobus niger (trädskolan), Vicia angustifolia (n. fyren), Medicago falcata (vallar af strandgrus vid Gården), Melilotus arvensis (Gården), Anthyllis vulneraria var. coccinea (Gården, spars.), Herniaria glabra f. subciliata (Gården, talr.), Polygonum lapathifolium (trädskolan), > persicaria (n. fyren), Rumex Acetosa (trädskolan), f. velutina (Gården), 214 Atriplex hastatum (södra stranden, spars.), Goodyera repens, Allium oleraceum, hvitblommig |/t rädskolan), Convallaria Polygonatum (vid vägen till Säludden), Luzula multiflora, Lolium perenne (n. fyren), Secale cereale (på stranden), Dactylis glomerata (Gården), Festuca elatior (n. fyren, spars.), rubra var. arenaria, Briza media (Gården), Poa trivialis (trädskolon i busksnår), Avena pubescens (Gården), Holcus lanatus (n. fyren), Calamagrostis epigejos löster om Tärnudden), Apera spica venti (n. fyren), Picea excelsa, odlad, Polystichum filix mas. (L.) Roth (St. Löfskogen). Att utan vidare lägga dessa växter till dem, som förut iakttagits på Sandön, skulle naturligtvis leda till oriktigt resultat. Ty många arter äro eller hafva varit blott tillfälliga gäster på ön. ANTECKNINGAR OM FLORAN INOM TORNEJAVREOMRÅDET AF MÅRTEN SONDÉN. Innan den högnordiska järnvägen kom till stånd, var det ett ganska stort och mödosamt företag att göra en resa till Torne lappmark och trakterna omkring Tornejavre. De botanister, som i äldre tider besökt dessa nejder, äro också icke många. OLOF RUDBECK d. y. reste år 1695 på Konung Karl den elftes befallning i lappmarkerna. Han åtföljdes af två unga herrar GYL- LENBORG och två ritare; en af dessa var doktor ANDERS HOLTSBOM, hvilken skall hafva varit den, som åstadkommit det stora fler- talet af de berömda färglagda bilderna af OL. RUDBECES lapska växter äfvensom af de kanske ännu mer prisade fågel- och insekt- bilderna, hvilka liksom de förra tillhöra frih. DE GEER och för- varas i biblioteket vid Leufsta. Att RUDBECK besökt Torne lapp- mark och följt Torne älf uppåt synes framgå af en hans anteck- ning, att han vid Paurangekoski — en fors mellan Jukkasjärvi och Vittangi — insamlat Saxifraga oppositifolia. Huruvida han nådde Tornejavre och fjällen, är mig obekant. LINNÉ besökte aldrig Torne lappmark. SAM. ÅLILJEBLAD reste år 1788 och besökte då fjällen omkring Tornejavre. I förbigående må här nämnas, att WAHLENBERG I Flora Svecica förmodligen genom något missförstånd af LILJEBLADS uppgift anger, ati Hierochloa alpina och Woodzia glabella etc. växa >ad Torne träsk in alpe Kärpile>. Nu ligger visserligen fjället Kär- pile inom Torne lappmark, men alls icke vid eller nära Torneträsk — där FRISTEDT också under sin resa förgäfves sökte att få reda därpå. — Det ligger nämligen en dryg dagsresa söder om Sjangeli nära såväl norska gränsen som gränsen till Luleå lappmark. Egen- domligt nog ange BACKMAN och Horm (i Elementarflora öfver Ves- terbotten och Lappland 1878) just angående Hierochloa alpina, att Svensk Botanisk Tidskrift. 15 216 den växer på fjället Kärpile och andra högfjäll — vid Kåbdojavre, en sjö som ligger nära norska gränsen men ett godt stycke in i Lule lappmark i en trakt som få eller inga botanister efter Lilje- blad besökt. Vill man räkna detta fjäll till Tornejavreområdet, så måste detta område tagas i en alltför vidsträckt bemärkelse och med samma skäl skulle då räknas dit Kebnekaise och hela det omgifvande högfjällspartiet. G. WAHLENBERG kom aldrig under sina berömda resor i Lapp- land åren 1800 och 1802 till dessa trakter. J. W. ZETTERSTEDT följde under sin resa år 1821 Torne älf uppåt till Tornejavre, gick därifrån öfver till Norge och återvände öfver Alten, Kautokeino och Muonio älf. L. L. LAESTADIUS, Som under 22 år ägnade sig åt omfattande undersökningar af växtligheten i Karesuando socken, har förmod- ligen äfven besökt Tornejavreområdet. Lejonparten af hans arbeten gälla likväl Karesuando och Enontekis, hvilkas flora 1 åtskilliga punkter visar sig afvikande. R. F. FrRistEDT och F. J. BJÖRNSTRÖM gjorde sommaren 1852 en för kännedomen om växtligheten omkring Torne älf, Tornejavre och de kringliggande fjällen särdeles lärorik resa. De följde Torne älf, passerade Vittangi, Jukkasjärvi, Kurravaara och nådde Torne- javre vid Tarrakoski. Efter att hafva undersökt Laimollahti och bergen Opisoive, Nagerolka och Ripanes, besökte de det vid sjöns norra sida belägna fjället Waivanenlaki (= Majvatjåkko), rodde därifrån till sjöns nordvästliga ända (Pålnoviken) och gingo öfver fjällryggen till Norge, hvarifrån de dock snart återvände för att egna Abiskodalen och Nuljalaki (= Nuoljafjället) särskild uppmärk- samhet. K. P. HÄGERSTRÖM besökte dessa trakter år 1880. Från Fager- näs vid Bejsfjord i Norge gick han öfver Pahtajärvi till Abisko och Nuolja, drog därifrån österut och besökte de förut af Fristedt och Björnström undersökta fjällen, följde sedan Rautasälfven och Rau- tasjärvi och gick öfver Sjangeli till Elvegaard i Norge för att där- ifrån anträda hemresan till Sverige. År 1903 invigdes den högnordiska järnvägen och därmed in- trädde en ny era för dessa trakter, till hvilka man nu kan komma bekvämt, fort och billigt. Samma år öppnades den naturvetenskap- liga stationen vid Vassijaure för botanister och andra forskare. Ungefär samtidigt härmed hade Svenska turistföreningen både vid Vassijaure och vid Abisko anordnat turiststugor, hvilka snart togos 217 i anspråk af turister och bland dessa ett rätt stort antal botanister eller botaniskt intresserade. Ryktet om Tornejavres och de om- gifvande fjällens och fjälldalarnas storslagna nordiska skönhet, här- liga luft och rika flora spred sig hastigt och turistströmmen kom också snart i snabb tillväxt. Mer än det ödsliga Vassijaure visade sig Abisko lockande. Turistföreningen lät därför därstädes upp- föra ett rymligt turisthotell, som öppnades 1906 och under som- maren och hösten detta år hade talrika gäster. Äfven vid andra järnvägsstationer hafva bostäder börjat uppväxa och det kan icke dröja länge, innan Björkliden, Kaisepakte m. fl. stationer i grann- skapet af Tornejavre komma att erbjuda härbärgen åt turister under sommarmånaderna. Tills vidare står dock Abisko främst, ej blott såsom en god utgångspunkt för fjällturer utan äfven såsom ett centrum för botaniska undersökningar. Tornejavre är en härlig sjö. Träsk, i den mening, som detta ord vanligen tages i södra och mellersta Sverige, är den alls icke, huru ofta den än skrifves och benämnes Torne träsk. Dess namn på finska är Tornejärvi och på lapska Tornejavre, det namn som förf. här med förkärlek använder. Klart och rent är dess vatten och det uppröres ofta våldsamt af de från de omgifvande fjällen nedbrusande kastvindarne. En vacker öfverblick af sjön och dess omgifningar kan man erhålla från den högländta ön Abiskosuolo, som ligger framför Abisko ett par kilometer ut i sjön. Då det är lugnt ser man därifrån nästan åt alla håll väldiga fjällmassor spegla sig i den blåaktiga kristallspegeln. Österut sänka sig och försvinna fjällen, men blickar man åt söder skymta (från öster till väster räknadt) efter hvarandra Kaisepaktes svårtillgängliga terrasser, Tjuonatjåkkos tvära stup, Nissontjåkkos mäktiga isrygg, Palim- tjäkkos rundade kupol, Somaslakis hvitglänsande hjälm, Kieronas kärfva branter och det tunga, mörka, h. o. d. hvitstrimmiga Nuolja (eller Nuljalaki), allesammans väldiga storfjäll, några nående en höjd af inemot 1,800 meter. Ännu mera västerut glindra gräns- fjällen mot Norge. Äfven sjöns norra sida omgärdas af snötäckta toppar, däribland det ståtliga högfjället Tuoptertjäkko med dess förberg, det för sin växtlighet bekanta Majvatjåkko (eller Vaiva- nenlaki). I Tornejavre utmynna en stor mängd större och mindre vatten- drag, som under sin väg från is- och snöregionerna göra vattenfall på vattenfall och flerestädes genom klippan skurit sig ned i djupa klyftor af ytterst pittoreskt utseende och, där stenarten utgöres af 218 kalkskiffrar eller dolomit, med en rik och växlande flora. En så- dan canon, den af dem alla mest bekanta, känd för sin skönhet och yppiga växtlighet är den, som Abiskojokk bildar nära sitt ut- lopp och vid hvilken den gamla turiststugan vid Abisko fått sin plats. Ännu ståtligare canonbildningar finnas emellertid vid sjöns norra sida, där Snuorajokk och Ortojokk skära sig ned genom klipporna, och äfven vid andra älfvar möter man liknande klyftor. Det med älfvarna nedförda gruset har flerestädes utanför flodmyn- ningarna samlat sig i sandreflar, som omsluta laguner; både sand- reflar och laguner af eminent botaniskt intresse. Floran inom Torne lappmark företer i olika trakter rätt anmärk- ningsvärda olikheter. I synnerhet synes, om än gränserna ännu icke kunna uppdragas, skillnaden mellan den västliga och östliga floran vara rätt betydlig. Man kan sluta härtill af C. P. LESTADII »bidrag till kännedomen om växtligheten i Torneå lappmark?, hvilka hufvudsakligen hämtats från L. L. LAxsTtADI och hans egna undersökningar af Karesuando och Enontekis socknar; däri om- talas näml. ss. tillhörande dessa trakter en mängd växter, hvilka längre västerut eller inom det af mig (något oegentligt) ss. Torne- javreområdet betecknade gebitet antingen alls icke påträffats eller endast anmärkts i enstaka exemplar. Enligt C. P. LESTADIUS är, för att anföra exempel, Veronica longifolia rent af en karaktärsväxt för Torne lappmark och lär nog vara så i dess södra och östra del. Enligt Fristedt går den dock ej längre västerut än till Kurra- vaara. Af mig är den icke påträffad inom Tornejavreområdet. Mul- gedium sibiricum skall, för att anföra ännu ett exempel, enligt L. L. LeEstADIUS vara allmän vid älfstränderna i Torne lappmark. Icke heller denna är mig veterligen sedd inom området väster om Jukkasjärvi. Enahanda synes förhållandet vara med Saxifraga Hirculus, Ledum palustre, Salix tetrandra, caprea, depressa, myrtilloi- des, Potamogeton gramineus och perfoliatus, Carex laxa, limosa, tenui- folia, heleonastes m. f1., m. fl. Västra delen af Torne lappmark — hvilken i denna uppsats be- tecknats såsom Tornejavreområdet (i vidsträcktare bemärkelse) — företer redan för en ytlig betraktare inom skilda delar rätt märk- bara olikheter. Särskildt den nordvästra delen — Riksgränsen, Vassijaure, Kopparåsen — utmärkes af ett hårdt klimat och får därigenom ett helt annat utseende och en mera arktisk flora än det egentliga Tornejavreområdet och Torne- och Rautasälfvarnas floddalar. Såsom karakteristiska för detta kalla område må an- 219 föras Luzula Wahlenbergii och hyperborea, Juncus biglumis, Carex lagopina, och en särdeles intressant Salix-vegetation hufvudsakligen bestående af Salix polaris, herbacea, hastata, lanata, lapponum, glauca, reticulata, samt hybriderna lanata X hastata, lanata < herbacea, hastata X herbacea, lapponum X herbacea förutom flera svårbestämda former, troligen af hybridogen natur, i växlande for- mer. Torneälfvens dal från Jukkasjervi till Tarrakoski besöktes år 1852 af FrRIsTEDT och BJÖRNSTRÖM, som ägnade Jukkasjervi och Kurravaara särskild uppmärksamhet. Efter den tiden torde den knappast hafva besökts för botaniska studier, förrän järnvägen nådde det nu blomstrande Kiruna, därifrån en och annan botanist i likhet med författaren under de sista åren gjort exkursioner. Vid en promenad från Kiruna till Kurravaara påträffar man redan på Luossavaaras sluttningar och ännu ymnigare i de täta gräsvallarna vid Kurravaara samt vid Jukkasjervi Carex festiva, som veterligen icke iakttagits annorstädes inom Torne lappmark. Tornejavre och dess omgifning — det egentliga Tornejavreområ- det — är ännu ganska ofullständigt undersökt. Kattovuoma, Lai- molahti, fjällen Ripainen och Njallåive besöktes visserligen af FRI- STEDT och BJÖRNSTRÖM och sedermera af HÄGERSTRÖM, hvilka funno dessa trakter erbjuda föga intresse, men sedan hafva de, såvidt jag vet, icke blifvit besökta i botaniskt syfte. Endast ett fåtal bo- tanister hafva äfven efter nyssnämnda forskare haft tillfälle att taga kännedom om de vid sjöns södra sida från dess utlopp vid Tarrakoski västerut liggande platserna: fjället Oppisåive, där de funno Carex pedata (hvilken äfven 1905 där insamlades), fjället Nakerivara (= Nagerolka) och Nakerijokidalen, där de skördade Trisetum agrostideum (som förgäfves söktes år 1904) och Kaisepakte, nedanför hvars branter de funno den för dessa nejder sällsynta Cryptogramma crispa. Allt sedan järnvägen år 1903 öppnades, slogo sig botanister ned dels vid Vassijaure naturvetenskapliga station och dels vid Abisko i dess turiststuga — de enda platser där man då kunde erhålla tak öfver hufvudet — och det säger sig själft, att exkursioner gjordes till omgifvande trakter. Abiskodalen och dess bidalar Nuoljafjället, Björkliden och närliggande strand af Tornejavre genom- söktes och exkursioner företogos till sjöns norra sida, Pålnoviken, Snuorajokks, Pesisjokks och Ortojokks floddalar och Majvatjåkkos sluttningar samt öarna Jeprinsuolo, Abiskosuolo etc. Från Vassi- 220 jaure var tillgången till fjället Vasitjäåkko lätt och markerna och fjällen kring Riksgränsen likaså. En och annan utflykt till mera aflägsna fjäll ha nog äfven gjorts, men ännu alltjämt torde hittills gjorda undersökningar böra betraktas endast såsom rekognoseringar af strödda punkter, viktiga såsom sådana men otillräckliga att gifva en full bild af dessa trakters vegetationsförhållanden. Af särskildt intresse är att tillse järnvägsbyggnadens och järn- vägstransporternas inflytande på vwvildmarksflorans uppblandning med främmande element; ett viktigt bidrag till kännedomen om växtimporten under järnvägens byggnad har N. SYLVÉN, som som- maren 1903 arbetade vid den naturvetenskapliga stationen vid Vassijaure, lämnat (Botan. Notis. 1904 H. 3). Mången gång har jag mött den föreställningen, att vegetationen i dessa högnordiska fjälltrakter hufvudsakligen skall förete för- krympta former. Uppe på fjällen eller på vindiga ställen eller där vegetationen lefver på en tunn jordskorpa, hvilande på bottenfrusen mark, är det nog så, men på mera gynnade ställen t. ex. vägen mellan Abisko och Björkliden finnes i Nuoljas bäckdalar en syn- nerligen rik och kraftig växtlighet och i ännu högre grad är detta förhållandet å sjöns norra sida, där sluttningarne vetta mot söder, naturligtvis äfven här, hufvudsakligen i flod- och bäckdalar. En kännare af dessa trakter, OTTo SJÖGREN, säger (Turistfören. årsskr. 1905): >Så vackra skogsängar som vid Snuorajokk, Pesisjokk och Pålnoviken får man leta efter på sydsidan>, och han tillägger: Vegetationen är ovanligt kraftig — såge man ej fjällen, skulle man tro sig vara någonstädes på ostkusten af mellersta Sverige.” Och Sjögrens omdöme gäller äfven till fullo om Ortojokksdalen och Majvatjåkkos sluttningar. Där liksom vid Snuorajokk nå björ- karna en höjd och en lummighet, som säkert föga understiger, hvad man kan se i mellersta Sverige. Björkstammar, som mättes, visade ett omfång af mera än 1 meter. HRönnar och häggar växte högt och visade en blomsterrikedom, hvartill jag aldrig söderut sett maken. Geum rivale, Trollius-europceus, Spirea ulmaria f. de- nudata, Mulgedium alpinum, Cirsium heterophyllum, Milium effusum, Polystichum spinulosum f dilatatum, Onoclea Struthiopteris, Cystop- teris montana m. fl. nådde en höjd och en frodighet, större än i allmänhet i sydligare trakter. Å dessa gynnade lokaler möter man äfven Rubus idwus, Fragaria vesca, Actea spicata, Paris quadrifolia, Viola montana 0. s. Vv. Under de 3 somrarna 1903, 1905 och 1906 har jag tillbragt några 221 veckor af juli månad i Torne lappmark. Därunder har jag van- ligen först vistats några dagar i Kiruna och har därifrån gjort van- dringar i Kirunavaras och Luossavaras sluttningar samt till Kurra- vaara med ty följande båtfärd till Jukkasjärvi. Därefter har jag haft Abisko till hufvudstation. Fullt medveten om, att mina anteckningar äro ofullständiga, har jag sökt komplettera dem med uppgifter af FRISTEDT, HÄGERSTRÖM och SYLvÉn och har i hvarje fall anmärkt, när så skett. Eljest har jag i min förteckning endast upptagit växter, som jag antingen själf insamlat eller som jag sett i friskt tillstånd, nyss hemförda af någon lyckligare finnare från angifven växtplats. Då jag ofta stått inför diagnostiska svårigheter och då jag aldrig haft tillfälle att följa en hel vegetationsperiod, har jag varit i hög grad tveksam, om mina anteckningar borde offentliggöras. Då det nu sker, är det i förhoppning att de, trots alla fel, i någon punkt kunna kom- plettera andras iakttagelser och framför allt tjäna en eller annan, som besöker dessa trakter, till ledning. Att aldrig lita på minnet har för mig varit princip; vid mina utflykter har jag vandrat med annotationsboken i hand och hvad som icke annoterats med exemplar af växterna för ögonen har lämnats åsido. Vid min ankomst till Abisko d. ”/; 1903 hade våren börjat. Sjön hade strax före midsommar befriat sig från sitt ishölje. Björkarna höllo just på att spricka ut. Rhododendron, som detta är var sär- deles rik på blom, stod nere i dalen i fullt flor; likaså Andromeda tetragona. Hieracierha voro föga utvecklade och hunno under de veckor som jag var där uppe endast helt undantagsvis till blomning. Carices och gräs voro nästan utan undantag ganska outvecklade. Väderleken var detta år vanligen regnig och kall. Annorlunda var förhållandet år 1905. Med flit kom jag då först hit d. Vä Redan mer än 1 vecka dessförinnan var Rhododendron öfverblommad i dalen och den hade detta år blommat sparsamt. För att få se Andromeda tetragonas klockor i sin fulla fägring måste man ge sig upp i fjället. Vid min ankomst stodo björkarna redan i full sommargrönska; Hieracier blommade rikligt. Carices och gräs hade (på ett och annat undantag när) hunnit rätt god utveck- ling. Vädret var nästan hela tiden vackert, en och annan dag t. o. m. besvärande varmt. År 1906 liknade förhållandena mera 1905. 222 Följande förkortningar hafva blifvit använda: Ab. = Abisko; Na. = Nuoljafjället; Bj. = Björkliden; Ort. = Ortojokk och Majvat- jåkkos sluttningar; Sn. = Snuorajokk; Påln. = Pålnoviken; Wass. = Wassijaure; Riks. = Riksgränsen; Kir. = Kiruna; Luoss. = Luossavara. + Asterisk framför växtnamnet antyder, att förf. icke sett växten på angifven plats utan anför efter andras uppgifter. + Bidens tripartita L. Wass. ruderat. SYLVÉN. Chrysanthemum Leuchanthemum L. Ab. vid järnv. i svaga ex. 1905 och 1906. — SYLVÉN fann den vid Ab. Bj. Wass. med blomkorgar, 7,5 cm i diameter i Aug. 1903. Matricaria inodora L., anmärkt af SYLVÉN vid Ab. Bj. Wass. med blom- korgar af 7,5 cm diameter (ett jätteexemplar med »åt sidorna ut- med marken nedböjda grenar, upptagande en cirkelyta af öfver 1 meters diam.» funnet vid Wass.). Såsom ett särdeles vackert ex. på att växterna i dessa trakter ha benägenhet att utveckla stora blommor anför SYLVÉN just M. inodora. Matricaria inodora 3 borealis Hn. är den form, som förf. funnit täml. allm. Kir., Luoss. Ab. Na. Bj. Åtminstone utmärkas alla ex. han sett af stora holkfjäll med bred svart hinnkant. Flera uppmätta blommor 7,4 em i diam. "Matricaria Chamomilla L. Wass. ruderat (SYLVÉN). Achillea Millefolium L. Ab. Kir. i allm. späda exemplar. Ett par kraf- tiga ex. tätt långhåriga togos vid Materialvägen, Ab. Jukkasjärvi. HÄGERSTRÖM fann vid Kattovuoma två konstanta former, en stor- växt, hvitblommig med korta blomställningsaxlar, en liten ej öfver 20 cm, med lifligt röda blommor och de nedre blomställningsaxlarna utdragna. Bj. Wass. (SYLVÉN). Achillea ptarmica L. Ab. vid järnv. på afskrädeshög. — Wass. (SYLVÉN). Artemisia vulgaris L. Ab. ruderat (SYLVÉN). Årnica alpina Olin. Ab. på en klippa i älfven räknades ?/; 1903 om- kring 70 individ, däraf omkring 25 blommande. 1905 !!/- fanns å denna plats icke ett enda blommande ex. Längre upp åt Abisko- jokk nära »marmorbrottet> och i Nissonjokks delta sågos ett och annat ex., till en del — lyckligtvis nästan oåtkomliga! — Vid Orto- jokks canon anträffades några ex. !t/- 1905. Äfven uppe i Na. är ett och annat ex. funnet och likaså vid »>Silfverfallet>, Bj: OTTO SJÖGREN anger (Turistf. Arsskr. 1905) att Arnica finnes massvis vid bäckstränder nedom Tjuonajavre; ett par botanister funno den icke vid exkursion till denna trakt. De ex. jag sett, hafva vanligen haft 3 korgar, någon gång blott 1 och en gång 5 korgar, den öfversta korgen alltid betydligt tidigare än de parvis följande. Öfverallt synes Arnica förekomma sparsamt och genom sin praktfulla färg lyser den lätt i ögonen. Faran för att den skall alltför hårdt skattas, synes stor. + Senecio silvaticus L. Ab. ruderat (SYLVÉN). Gnaphalium supinum IL. Na. (2 å 3 cm höga ex.), Bj. (stora tufvor öfver 10 cm höga) Wass. Luoss. , Gnaphalium norvegicum Gunn. Ab. Na. Bj. Ort. Kir. (stora, frodväxta ex.). Peskan Jarka, Pålno. Antennaria dioica (L.) Gzertn. Ab. Na. Ort. Kir. — En 3 å 4 cm hög dvärgform förekom å kalkstenshällar vid Abiskojokk. Antennaria dioica f. corymbosa Hn. Ab. vid bäck i Na. vacker och riklig. Förut anmärkt af HÄGERSTRÖM. Antennaria dioica f. hyperborea Neum. Vacker, tätt tufvad fjällform med på båda sidor silfverhvita och flockigt ullig stjälk, 18 å 20 em hög, fann HÄGERSTRÖM på Oppisåives högsta platå. Mer eller mindre därmed likartade former äfven funna i Na. af förf.). Antennaria alpina (L.) R. Br. 9 allmän. Ab. Bj. Na. Ort. Kir. Antennaria alpina f. corymbosa. Na. vid första bäcken, ej sällsynt. Antennaria carpatica (Wg.) BR. Br. Tjuonajokk (endast 3 individ funna af trädgårdsdirektör E. ALMQUIST 19035. Na. bland samsläktingar (ett fåtal ex. funna af lektor J. SKÅRMAN 1906). Bellis perennis L. Kir., nära järnvägen, på en plats, där söderifrån kom- met hö varit upplagdt. Blommade rikligt '/; 1905. Erigeron elongatus (Ledeb. Na. invid första bäcken från Ab. Riklig och i växlande och egendomliga former, som synas förtjäna att grundligare studeras. HÄGERSTRÖM anser sig på samma ställe hafva funnit E. rigidus och en hybrid af denna och FE. elongatus; förf. är oviss, hvad som menats med dessa former. Spädare former förefalla att vara E politus Fr. Erigeron neglectus Kerner. Ab. Na. Ort. Erigeron neglectus v. leucocephalus Fr. Na. vid första bäcken. Ort. Erigeron uniflorus L. Na. Ort. m. fl. ställen, täml. allm. Peskan Jarka. Erigeron pulchellus DC. Na. i den första bäckens (från Ab.) delta, Pe- sisjokk, Ort. En mängd öfvergångsformer synas finnas, utmärkta genom olika grofva, olika utstående och olika färgade har på holk- fjällen — från gredelina till rent svarta. Solidago virgaurea EL." Allm. Kir. Luoss. Pålno. Snuor. Pesisjokk. Stor- blommig och med få korgar. Den öfvergår i fjällen och kallare trakter i Solidago virgaurea f. arctica Hn. Allm. Na. Wass. m. fl. ställen. Petasites frigida (L.) Fr. Na. Bj. Ort. vid laguner. Kir. Snuor. Tussilago farfara L. Ab. (Materialvägen) Snuor. Bj. Ort., vanligen steril. I Pålnodalen var den ymnig vid en bäck och stod i praktfull blom- ning och hade samtidigt utvecklade blad den 13/- 1906. + Centaurca cyanus L. Ab. Bj. ruderat (SYLVÉN). Saussurea alpina (L.) DC. Allmän (t. o. m. i turiststugans torfbeläggning) Kir. Luoss. Ort. Snuor. Pålno. Saussurea alpina f. subacaulis E&st. Na. (högt uppe i fjället). Carduus crispus L. Ab. —Bj. invid järnvägen 1906. Jukkasjärvi ”?/- 1905. Cirsium heterophyllum (L). Allmän Ab. Na. Bj. Ort. Snuor. Pålno. Kir. Luoss. Pesisjokk. Mulgedium alpinum (L) Less. Bj. Na. Ort. Luoss. Pålno. Snuor. Lactuca muralis (L.) D. Don. Wass., funnen af rektor C. J. NEUMAN 1906. >Lampsana communis L. Bj. Wass. ruderat (SYLVÉN). Crepis teetorum IL. Ab. Kir. å järnvägsbanken. 224 Crepis paludosa (L.) Moench. Pålno. Ort. Hieracium! alpinum (L.) typicum. Ab. Bj. Na. Ort. Hier. amaurostylum Dahlst. Ab. Na. Ort. Kir. Hier. celeistogamum Dahlst. Wass. Hier. crispiforme Dahlst. Kir. Hier. extrorsifrons Elfstr. forma. Kir. Hier. leptoglossum Dahlst. Abiskosuolo, Abiskojokks stränder. Hier. leptoglossum y rancinosum Dahlst. Abiskosuolo. Wass. Hier. Lundbomii Dahlst. Kiruna inom köpingens område. Hier. melanomallum Dahlst. forma. Ab.—NAa. Hier. mniarolepium Dahlst. Kir.—Luoss. Hier. Sondenii Dahlst. Kiruna inom köpingens område, sparsamt. Hier. poliosteleum Dahlst. Kir. Hier. bipes. Dahlst. forma. Wass. Hier. concinnum Dahlst. Kir.—Luoss. Hier. gyratifrons Dahlst. Ab. Ön i Abiskojokks mynning. Hier. Kirunense Dahlst. Ab. Bj. Na. Kir.—Luoss. Hier. nautanense Dahlst. Kir.—Luoss. Hier. pycnadenium Dahlst. Bj. Hier. subnigrescens Fr. Kir. Hier. albovarium Dahlst. exs. Ab.—Nuolja. Hier. cultratum Norrl. Abiskosuolo. Hier. decurrentidens Dahlst. Ort. Hier. diminuens Norrl. Na. Hier. expallidaum Norrl. Ab.—NAa. Hier. farreilimbatum Dahlst. Ab —Na. Hier. halsicum Dahlst. Bj. Abiskosuolo. Hier. legnodes Dahlst. forma. Ad.—NAa. Hier. lepistoides K. Joh. Na. vid första bäcken. Hier. maculosum Dahlst. Ort. Hier. obtextum Dahlst. exs. Ab. vid Materialvägen till tunneln. Kir. Hier. pendulum Dahlst. Ab.—NAa. Hier. pheocentrum Dahlst. Ort. Hier. placerum Dahlst. exs. Ort. Hier. pretenerum Almqu. Kir.—Luoss. Hier. signatum Dahlst. exs. Ab.—Na. (vid järnvägen). Hier. viridescens Dabhlst. exs. forma. Ab.—Na. Hier. lapponicum Fr. Jukkasjärvi kyrkbacke. Taraxacum”? officinale (Web.) Wigg. form& varie. Ab. Bj. Wass. ruderat (SYLVÉN). Tarax. opacum Dahlst. Bj. Ort. Tarax. spectabile Dahlst. Bj. Wass. Taraxtornense Ph. ET: fl NA " Hieracierna äro bestämda af Aman. HUGO DAHLSTEDT. Några af dessa äro ej förut beskrifna, men beskrifvas af DAHLSTEDT i nästa häfte af Sv Bot. Tidskr. En del af inom området insamlade Hieracia ha på grnnd af otillräckligt material etc. för närv. icke kunnat bestämmas. " Taraxaca bestämda af Aman. HUGO DAHLSTEDT. In Nn Ön Tarax. melanostylum Th. Fr. fil. Bj. Na. Wass, Tarax. nevosum Dahlst. Na. (nära järnvägsbanken). Tarax. croceum Dahlst. Allmän i växlande former, än upprätt (på lägre fuktigare ställen), än med nedliggande, endast närmast blomkorgen uppåtböjd stängel (i fjällen), än med helbräddade, än med flikiga blad). £Leontodon autumnalis L. Wass. ruderat (SYLVÉN). = Leont. autumnalis f. nigrolanatus Fr. Wass. ruderat (SYLVÉN). = Leont. autumnalis f. aureo-lanatus. Wass. ruderat (SYLVÉN). FLeont. autumnalis f. coronopifolius. Wass. ruderat (SYLVÉN). Leont. autumnalis 32 Taraxaci (L.). Ab. Materialvägen. sparsamt. Valeriana officinalis L. Na. i första bäckens delta. Ön i Abiskojokks mynning. Kir. —Luoss. Pålno. Snuorajokk (på taket af den därv. torföfvertäckta stugan) Pesisjokk. Valer. officinalis f. tenuifolia Vahl. Pålno. (dir. E. ALMQUIST 1905). Galium trifidum LT. Ab. vid järnvägen. Endast ett par större tufvor, 1905. Galium uliginosum L. Kir. vid sjön. Jukkasjärvi. i FGalium Aparine > Vaillantii DC. Ab. Wass. ruderat (SYLVÉN). Linnea borealis TC. Allmän. Ganska växlande former, dels storblommig dels med små blommor, dels med mörkare dels med ljusare färg. En vacker, småblommig form togs i Kir. inom köpingens område: den oöfversändes till prof. V. WITTROCK. Campanula rotundifolia L. Ab. Na. första bäcken. Ort. Kir. vid järnvägen. Campanula rotundifolia 32 arctica Lgc. Na. vid bäcken. Ab. flerestädes. Peskan Jarka. Öfvergångsformer mellan denna och hufvudformen synas förekomma. Blommorna mycket stora. Campunula uniflora (L). Na. Abiskojokks canon (särdeles stor och vacker, t. ex. ett exemplar med 22 blommor utom flera sterila skott och fjorårsstänglar). Palimjokks canon (dir. E. ALMQUIST). "Anchusa officinalis L. Ab. ruderat (SYLVÉN). Endast steril. ”Myosotis ccespitosa C. J. Schultz. Bj. ruderat (SYLVÉN). Myosotis silvatica Hoffm. (1. 3 alpestris Schm.). Allm. Ab. Bj. Snuor. Ort. Kir. Luoss. Pålno. Myos. silvatica f. lactea Boenn. Nuolja, sluttningarna mot Ab. Myosotis arvensis (L.) au. Ab. Invid första banvaktstugan, några få ex. Kir. — Af SYLVÉN funnen såsom ruderatväxt vid Ab. Bj. Wass. £Cynoglosum vulgare L. Ab. ruderat (SYLVÉN). + Echinospermum Lappula (L.) Lehm. Ab. Wass. ruderat (SYLVÉN). Echinospermum deflexum (Wg.) Lehm. Na. (lektor J. SKÅRMAN). "Asperugo procumbens L. Jukkasjärvi. Wittangi (FRISTEDT). FScutellaria galericulata L. TLaimolahti (FRISTEDT). 1 enda ex. FStachys palustris L. Wass. ruderat (SYLVÉN). Steril. "Stachys annua L. Ab. ruderat (SYLVÉN). FGaleopsis ladanum L. Ab. ruderat (SYLVÉN). Galeopsis tetrahit L. Ab. Kir. Jukkasjärvi. — Bj. Wass. (SYLVÉN). + Galeopsis tetrahit & bifida Boenn. Ab. Wass. ruderat (SYLVÉN). + Galeopsis versicolor Cast. Ab. ruderat (SYLVÉN). Polemonium coeruleum L. Kir. nära disponentbostaden. — Kaisepakte (FRISTEDT) (Månne ej följande?) 226 Polemon. coeroleum +& campanulatum Th. Fr. Vid Abiskojavre, ymnig. (Kaisep. och nära Sjangeli, HÄGERSTRÖM). Diapensia lapponica L. Allm. Ab. Na. Bj. Luoss. Koprosuolo. T. o. m. vid stranden af Tornejavre. Gentiana nivalis 1. Na. närmaste bäckens delta. Ort. Jukkasjärvis kyrkobacke. Gentiana tenella Rottb. Ab. sparsamt. Vid Abiskojokk (ofvan fallet). Menyanthes trifoliata TL. Na. vid fjällets fot i kärr. Kir.—Luoss. Pålno. Solanum tuberosum L. Kir. (kult). Jukkasjärvi. (Enl. SYLVÉN ruderat Wass. (steril). + Linaria vulgaris L. Wass. ruderat (SYLVÉN). Endast årsplantor. + Veronica longifolia L. (Går enl. FRISTEDT så långt västerut som till Kurravaara.) Veronica saxatilis Scop. Nuolja (sparsamt). Ort. Veronica alpina L. Na. allmän. Bj. Ort. Wass. m. fl. st. såsom Pålno. Veronica alpina f. lasiocarpa Hn. Såsom föreg. allmän. Mellan Wass. och Riksgr. i en solbelyst backe fanns ?9/- 1905 i både blom och frukt en särdeles utmärkt form, som torde böra räknas hit. Den före- kom i kraftiga ex. med talrika, dels nedliggande dels uppstående täthåriga stjälkar af 15—20 cm höjd, utgående från en gemensam rotstock. Blommor djupblå (såsom hös V. alpina) men större och talrikare. Högbladen och stundom äfven öfriga blad mörkt pur- purfärgade, likaså blomfoder och de håriga frukterna. De nedre bladen nästan runda. Liknande, ehuru ej så yppiga ex. förekommo i nedre sluttningarna af Wassitjåkko, där blandad med Ver. alpina af vanligt utseende. Veronica serpyllifolia LTL. Ab. Materialvägen. Wass. på samma lokal som föreg. (i särdeles kraftiga, stora ex.). Kir. — Af SYLVÉN anm. så- som ruderat vid Ab. Bj. Wass. + Limosella aquatica L. Anm. af FRISTEDT vid Wittangi. Bartschia alpina L. Allmän. Ab. Bj. Na. Kir. Luoss. Ort. Peskan Jarka, Pålno. + Euphrasia brevipita Burn & Gremli. Ab. Wass. ruderat (SYLVÉN). Euphrasia tenuis (Brenn.) Wettst. Väg till Kurravara. Jukkasjärvi. Vid Nissonjokks utlopp (STEN SELANDER). Ab. såsom ruderat (SYLVÉN). Euphrasia latifolia Purseh. Ab. Na. Synes täml. allmän. Euphrasia latifolia f. eglandulosa Wettst. Med föreg. Euphrasia minima Jacq. Ab. Nedom turiststugan. Invid Abiskojokk. Na. vid första bäcken. (Euphrasia-formerna synas vara vida flera än de här anförda.) + Rhinanthus major Ehrh. Ab. ruderat (SYLVÉN). Rhinanthus minor Ehrh. Ab. nära järnvägen. Pålno. Jukkasjärvi (en lågväxt form med kolossalt stora, uppblåsta blomfoder). Enl. SYLVÉN ruderat vid Ab. och Wass. Sceptrum Carolinum (L.) Hn. Ön i Abiskojokks mynning. Ort. i lagunerna. Pedicularis palustris EL. Kir.—Luoss. Pedicularis lapponica IL. Ytterst allmän. Kir. —Luoss. (Särdeles stora, frodiga ex.) Pedicularis hirsuta L. Na. högt uppe i fjället ymnig. Går dock ned 221 ända till stranden af Tornejavre (stora, frodiga ex.). Majvatjåkko. Vid Tjuonajokk (Dir. E. ALMQUIST). +[Pedicularis flammea L. Angifven af HARTMAN såsom växande vid Torne- träsk. Månne efter WAHLENBERG, som säger, att den förekommer i Lulefjällen, »>nec non in similibus alpibus Tornensibus usque ad Torneåträsk>? Förgäfves sökt!] Melampyrum pratense L. Ab. Materialvägen, ön i Abiskojokks mynning Kir.—Luoss. Melamp. pratense f. purpurea Hn. Ab. (Materialvägen). Luoss. sluttning Melampyrum silvaticum L. Ab. Na. Kir.—Luoss., Peskan Jarka. Pålno. Snuor. . Allmän. Melampyrum silvaticum f. alpinum A. Bl. Ab. Ort. Kir.—Luoss. (Former, ganska växlande till blommornas storlek och färg, förekomma här (såväl af M. silvaticum som af M. pratense). + Utricularia vulgaris EL. (FRISTEDT.) + Utricularia intermedia Hayne. (FRISTEDT) Pingvicula vulgaris L. Ab. Pålno. Kir.—Louss. Peskan Jarka, Pålno. Pesisjokk. & Pingvicula vulgaris y bicolor Nordst. TI trakten af Rautasjärvi (HÄGER- STRÖM). Pingvicula alpina L. Ab. allmän. Na. Bj. Ort. Peskan Jarka. Päålno. Pingvicula alpina f. bimaculata Wg. Bland föreg. (Vanl. högre upp i fjället, i allm. med mindre blommor). Pingvicula villosa L. Na, flerstädes i myrar. Vid Abiskojavre. Kir. i myr. Trientalis europ&ea L. Mycket allmän Ab. Kir. Pålno. Snuor. Pesisjokk m. fl. st. Ofta purpurröda blad. Trientalis europea f. foliosa Neum. På mera myllrika ställen. Ab. Kir. (storväxt). Trientalis europe&ea f. rosea Neum. Kronblad rosenröda, hela växten för öfrigt purpurröd. Ab. Kir. här och där på solbelysta platser. Peskan Jarka. Snuor. Primula stricta Horn. Tornejavres stränder flerstädes. Ab. Ort. Abisko- suolo. Pesisjokk. Den föreliggande formen synes i flera afseenden afvika från Primula striecta, tagen i Jämtland (Snasahögarna). Kraftigare ex. motsvara möjligen beskrifningen på Pr. stricta y obesior. Norm. Blommande ex. 10 till 12 cm höga med blomskaft af 4—5 mm: fruktexemplar 18—35 cm höga med blomskaft af 25—35 mm:s längd. Blommor täml. små, ljusgredelina, pipens mynning bjärt gul. Flocken 4—8-blommig. Blad bredare än hos Pr. stricta (från Jämtland. Fullgod frösättning). Plantago major L. Ab. (vid järnvägen). Kir. + Plantago major f. intermedia Lge. Wass. ruderat (SYLVÉN). + Plantago major y agrestis Fr. Ab. ruderat (SYLVÉN). Plantago media L. Ab. vid järnvägen (på afskrädeshög). Cornus suceica L. Ab. Bj. Ort. Wass. (Å sistnämnda lokal anmärktes ex. med vackert röda svepeblad.) Koprosulo. Kir.—Luoss. Peskan Jarka, Pålno;: Snuor- Anthriscus silvestris (L.) Hoffm. Na. Bj. Pålno, Snuor, Pesisjokk, Kir. 228 = Pastinaca sativa L. Wass. ruderat (SYLVÉN). + Angelica silvestris L. Nakerivara (FRISTEDT). Angelica Archangelica L. Na. Pålno. Snuor. Ort. Koprosuolo. Pesis- jokk. Allmän. Carum Carvi L. Ab. Kir. — Anmärkt såsom ruderat af Sylvén vid Ab. Bj. Wass. Carum Carvi v. atrorubens Lge. Såsom föreg. h. o. d. (både ljusare och mörkare röda blommor). zNymphea alba f. biradiata Som. Wittangi (FRISTEDT). &Nuphar intermedium Ledeb. Wittangi (FRISTEDT). Ranunculus glacialis LL. Na. Wassitjäåkko, Majvatjåkko m. fl. fjäll. Ort. Enstaka ex. nere vid Tornejavre. Ranunculus hyperboreus Rottb. Ab. Nedom turiststugan och vid Material- vägen. Kir. i myr. Nedom Kaisepakte (FRISTEDT). Jukkasjärvi (FRISTEDT). = Ranunculus flammula L. FRISTEDT. Lokal ej angifven. (Skogsreg.) [Ranunculus flammula 8 reptans (L.). Vid banvaktstugan n:o 343 nära Torne träsks station sågs från järnvägståget sannolikt denna växt. (Enligt Lst. allmän i Torne lappmark.)] Ranunculus pygmeus L. Ab. Bj. Na. Wass. Riks. (I Abiskojokks canon stora ex.) Ranunculus nivalis L. Na. Ofvanför Bj. Wassitjåkko. Ort. Ranunculus acris L. Ab. Bj. Kir. Pålno. Snuor. Pesisjokk. Såsom ru- derat anmärkt af Sylvén vid Ab. Bj. Wass. Ranunculus acris forme varie (pumilus Wg. nothus Last. squarrosus Lst. etc.). Na. Wassitjäkko m. fl. fjäll. Lågväxta former dels med stora, vanligen ensamma blommor, starkt ludna blomfoder, dels med små blommor, och nästan glatta blomfoder och blad. Ranunculus repens L. Ab. Bj. Wass. Ruderat. Kir. (bl. annat i en s.k. Vatta). Batrachium peltatum (Schrank) Gelert. Torne älf nära Jukkasjärvi. Thalictrum alpinum L. Mycket allmän. Riks.—Kir. Pålno. Snuor. Caltha palustris L. Na. i kärr. Ort. Kir.—Luoss. Pålno. Förekommer stundom rotslående. Trollius europeus L. Na. i sluttningarna. Bj. Snuor. Ort. Peskan Jarka. Pålno. Pesisjokk. Ofta högväxt och kraftig. Mellan Kir. och Luoss. var den högre och kraftigare än jag sett annorstädes. Exemplar med 5 blommor förekommo och med 3 blommor voro vanliga. Actea spicata L. Snuorajåkk och Ort. Wittangi (FRISTEDT). Papaver radicatum RBottb. Sandrefvel utanför Abiskojokks mynning. Ett fåtal ex.; lätt utrotade. Brassica campestris L. Jukkasjärvi. Snuor. såsom ruderat; anmärkt äfven vid Ab. Bj. Wass. af SYLVÉN. Sinapis arvensis L. Kir. i odling; såsom ruderat vid Ab. Bj. Wass. (SYLVÉN). "Sisymbrium Sophia L. Ab. ruderat (SYLVÉN). FBraya alpina Sternb. & Hoppe. Enligt uppgift funnen vid Pålnovara. Erysimum cheiranthoides L. Ab. Materialvägen. Kir. Enligt SYLVÉN ruderat vid Ab. Wass. 229 Erysimum hieracifolium L. Snuor. Ort. Cardamine pratensis L. Ab. Na. Bj. Pålno. Koprosuolo. Vanligen 10 å 12 cm hög, stundom högre. Rikblommig med stora blommor. Stjälk styf, tjock, kraftig. Stora, prydliga bladrosetter. Småblad vanligen köttiga, på en del förvandlade till groddknoppar, som lätt affalla vid pressning (f. propagulifera Norm.) Cardamine bellidifolia L. Bj. Na. Wass. m. fl. fjäll. Abiskosuolo, Pesis- jokk. Går ned till Tornejavres stränder, blir då stor. Arabis alpina L. Ab. Na. Bj. Ort. Snuor. Kir. Pålno. Tämligen allmän. Koprosuolo. Arabis alpina f. glabrata A. Bl. Ort. (STEN SELANDER.) Arabis arenosa (L.) Scop. Ab. vid järnvägen. Kir. vid järnvägen. En- ligt SYLVÉN ruderat vid Ab. Bj. Arabis sp. (möjligen Arab. pendula L?). Kir. på järnvägsbanken såsom råderat. Ej fullt utvecklad. Barbarea vulgaris R. Br. Ab. Bj. Kir. Åfven vid Wass. anmärkt såsom ruderat (SYLVÉN). Barbarea stricta Andrz. Na. Ort. Kir. Enligt SYLVÉN ruderat vid Wass. Nasturtium palustre (Leyss) DC. Ab. Bj. Kir. (och Wass., SYLVÉN). Capsella bursa pastoris (L.). Ab. Bj. Kir. Jukkasjärvi (och Wass., SYLVÉN). Capsella bursa pastoris f. pygmea. Jukkasjärvi bl. föreg. Thlaspi arvense L. Ab. Kir. Jukkasjärvi (äfven Bj. Wass., SYLVÉN). &Subularia aquatica L. Enligt LST. allmän i Torne lappmark. & Berteroa incana DC. Ab. ruderat (SYLVÉN). Draba incana L. Na. vid den närmsta bäcken m. fl. ställen. (Ort. Hä- GERSTRÖM.) Draba hirta L. Ab. Na. Peskan Jarka. Ort Pålno. Draba rapestris R. Br. Na., högt uppe. Draba incano-hirta Hn. Ab. Nuolja ända ned till Tornejavre. Huruvida det angifna namnet borde ersättas med D. dovrensis Fr. eller D. arctica J. Vahl. eller ännu ett annat lämnas därhän. Liksom D. dovrensis är den ofta frodig, har stora bladrosetter, har stora blommor af helt ljusgul färg, hvilka vid blomningen äro lutande, och är såväl genom färgen som det böjda blomskaftet på långt håll lätt att skilja från den på samma lokaler växande D. incana, som har små, krithvita blommor och äfven vid blomningen är upp- rätt. Hårigheten liknar den hos Draba nivalis. Draba fladnizensis Wulf. Abiskojokks canon, sparsamt. Na. Blom och frukt 19/7 05. Draba fladnizensis X nivalis = brachycarpa (Lindbl.) E. Zett. Abisko- jokks canon. Ganska sparsamt. 5/- 05. Draba nivalis Liljebr. Abiskojokks canon. Na. I fjället små, förkrympta former. I dalen stora luxurierande exemplar med glesare stjärnhär. Äfven funnen af FRISTEDT vid Ort., men där förgäfves sökt af HÄGERSTRÖM. Draba nivalis X hirta. Ab. Ett par individ, som möjligen kunna så bestämmas. 1906. De vid Ab. förekommande Draba-formerna synas förtjänta af grundligare undersökning. 230 Draba alpina L. Wassitjåkko. (Uppe i fjället.) > Malva borealis Wallm. Ab. Wass. Ruderat (SYLVÉN). Geranium = silvaticum IL. Ab. Na. Bj. Kir.—Luoss. Allmän. Ofta stor- vuxen och rikblommig, stundom i dvärgexemplar. (Peskan Jarka.) Geranium = silvat. f. albiflorum ÅA. Bl. Samma vackra, konstanta form, som är vanlig vid Handöl och Storlien. Blommorna hvita eller svagt lilafärgade med fint strierade blomblad. Blommor 2-könade mindre än hos den vanliga, rödvioletta formen. Ab. Na. Kir.— fnross: CO dr RälnestSnnor: Geranium silvat. f. parviflorum A. Bl. Ab. Na. Honblommor med för- krympta ståndare. Viola epipsila PB suecica (Fr.) Ab. nära sjön. Tjuonajokk (Dir. E. ALMQUIST) Kir.—Luoss. Viola palustris L. Riks. Viola arenaria (DC.) Fr. Na. Vid första bäcken. (1906.) + Viola montana L. Ort. (FRISTEDT och senare HÄGERSTRÖM.) Viola biflora IL. Allm. Ab. Bj. Na. Kir. Luoss. Peskan Jarka, Pålno, Koprosuolo. Viola tricolor L. (forma). Ab. vid turisthyddan. Kir. (SYLVÉN: såsom ruderat vid Ab. Wass.) Parnassia palustris CARINA Kit: Luoss: Parnassia palustris 2 tenuis Wg. Ab. Na. Allmän. Silene inflata Salisb. Ab. Na. Kir. (vid järnvägen). Jukkasjärvi. (SYLVÉN: såsom ruderat Ab. Wass.) Silene acaulis L. Ab. Bj. Na. Wass. Pesisjokk, Pålno. Allmän. Melandrium album (Mill.) Garche. Ab. — Bj. (vid järnvägen ss. ruderat växt), Kir. Enligt SYLVÉN äfven vid Wass. (Steril.) Melandrium rubrum (Weig.) Garche. Ab. Na. Bj. Pålno, Snuor, Ort Luoss. En af de skönaste prydnaderna omkring järnvägen mellan Ab. och Bj. Blommorna djupt purpurröda, stora. Kan med skäl betraktas såsom karaktärsväxt. Melandrium rubrum f. lacteum C. Hn. Nuolja vid första bäcken, spar- SAMtö sn rA0SS Wahlbergella apetala (L.) Fr. Ab. Na. Bj. Peskan Jarka, Mellisuolo, Abiskosuolo, Stordalen; Allmän. Wahlbergella affinis (J. Vahl.) Fr. Flerstädes utmed Abiskojokks stränder, å öar och sandreflar i Tornejavre, i. Nissonjokks delta, Nuolja nära tunneln. Öfvyerallt tämligen sparsamt. Viscaria alpina (E-)IG) Dons AbIENATBj: Wass, Allmän: Lychnis flos Cuculi L. Ab. Strax nedom turiststugan. (Ett par ex. WE 05.) "Agrostemma Githago L. Ab. Bj. Wass. ruderat (SYLVÉN). Stellaria media (L.) Cyril. Ab. (vid turiststugan). Kir. Snuor. Enligt SYLVÉN såsom ruderat vid Ab. Bj. Wass. Stellaria media f, spoliata. Ab. Stellaria nemorum LIL. Ab. Na. Bj. Pålno. Snuor. Ort. Allmän i bäck- dalarna. Stellaria graminea L. Ab. Materialvägen. Kir. Icke allmän. 231 Stellaria longifolia Muhlenb. Ab. Materialvägen, Na. vid närmsta bäc- kens utlopp. Luoss. Stellaria alpestris Hn. Ab. Nära den första banvaktstugan. Stellaria alpestris f. calycantha (Ledeb.) Allmän. Ab. Bj. —Kir. Stellaria alpestris X longifolia. Ab. Nära första banvaktstugan. !5/. 05. Cerastium trigynum Vill. Ab. Na. (jätteex. i bäckdalarna vid järnvägen). Pålno. Ort. Snuor. Cerastium Edmonstonii (Wats)) Murb. Ab. Na. (Sparsamt) Tjuonajokk. (C. J. NEUMAN & Dir. E. ALMQUIST) Ripainen. (FRISTEDT) Bj. Ort. Vid laguner, ymnigt. '£/- 05. - Men 1906 fanns därstädes endast ett fåtal ex. Lagunstränderna voro näml. skadade genom vårfloden. Cerastium Edmonstonii X alpinum. Nuolja vid Kopasjokk (STEN SELANDER). Cerastium alpinum L. Na. Ab. Luoss. Kir. (vid järnvägen). Peskan Jarka. Pålno. Cerastium alpinum f. lanata (Lam-.). Na. Mindre vanlig. Wass. Cerastlium alpinum f. glabrata Rets. Ab. Materialvägen. (Storartade ex.) Nuoljasluttningarna ända ned till Tornejavre. Ori. Peskan Jarka. Cerastiaum valgare C. Hn. Ab. Kir. Enligt SYLVÉN ruderat vid Ab. Bj. Wass. Cerastium vulgare f. glandulosa Boenn. Bj. ruderat (SYLVÉN). Cerastiam vulgare > alpestre (Lindbl.) Hn. Ab. Nuolja, Kurravara, Snuor. Kir. Luoss. Allmän. Visar sig i ganska växlande former. Arenaria ciliata f. norvegica (Gunn.) Ort. vid stranden af en lagun. Tal- rika tufvor med många och långa stjälkar och riklig fruktsättning 12/. 1905. 15/. 1907 funnos endast få ex. Lagunens strand skadad af vårfloden. Arenaria serpyllifolia L. Kir. (några små förkrympta ex. i en odling). Alsine biflora (L.> Wg. Ab. (nedom turiststugan) Abiskojokks canon. Na Ori. Tämligen allmän. Alsine stricta (Sw.) Wg. Ab. —Bj. Na på fläckar. dår torfven bottagits el- ler rasat bort och myllan blottats, ofta särdeles frodig. Alsine hirta f. rubella (Wg) Ab. Sandreflar utanför Abiskojokks mynning, mycket sparsamt och i små ex. Funnen å Abiskosuolo (STEN SE- LANDEE) 1906. Äfven funnen af FRISTEDT å Na och Ort.. men sparsamt. FSagina nodosa Presl. FRISTEDT. Sagina nivalis (Lindbl.) Fr. Na. högt upp å flytjord å fjällets ostliga sluttningar. Af Fristedt äfven funnen å fjället Ripainen. Sagina saxatilis Wiman. Ab. nära första banvaktstugan. (Ett fåtal ex.) Snuor. ?Spergula arvensis f. sativa (Boenn). Ab. Bj. Wass. ruderat (SYLVÉN). Spergularia campestris (L.) A(ch.) Kiruna, ruderat (å afstjälpningsplats) Ribes rubrum 8 pubescens Sw. Na. i första bäckens delta. Ön i Abisko- jokks mynning (tillsammans med följande), Snuor. Ort. Ribes rubrum f. glabellum Hedl. Na, nära första bäckens utlopp. Ön i Abiskojokks mynning. Snuor. Pesisjokk. F[Saxifraga Cotyledon L. Enligt WAHLENBERG >»ad Torneåträsk>», en upp- gift som äfven HARTMAN lämnar (Ed. 11). — Veterligen här icke funnen, åtm. i senare tid. Svensk Botanisk Tidskrift. 16 232 Saxifraga stellaris LE. Na. h. o. d. i bäckdalar. Wass. Riksg. Peskan Jarka. Saxifraga stellaris 3 comosa Betz. Na, på de öfversta platåerna (ymnigt). Tjuonajokk (Dir. E. ALMQUIST). Saxifraga nivalis EL. Ab. Abiskojokks canon, Na. ända ned till Torne- javre. Ort. Saxifraga nivalis f. tenuis Wg. Na. Wass. Riksgr. Peskan Jarka, Pålno. Saxifraga oppositifolia L. Allmän. Ab. Na. (Blom och frukt !8/; 05.) Ort. Frukt 1£/- 05. Peskan Jarka, Pålno. Saxifraga atzoides L: "Ab. Bj. Na Pålno. Saxifraga aizoides 3 aurantia Hn. Na, nära tunneln. Saxifraga aizoides vy atrorubens Bert. Nära Nissonjokks inflöde i Abis- kojokk. Saxifraga granulata L. Ab. vid Materialvägen, få ex. (STEN SELANDER) Kir. vid järnvägen. Saxifraga cernua L. Allmän. Na. Abiskojokks canon. Ort. Pålno. Saxifraga cernua BB racemosa Hn. Na. i bäckdalar. Abiskojokks canon där den når en sällspord yppighet; Koprosuolo. Snuor. Saxifraga rivalaris, L. Ab. Na. Ab's canon, (där den når 1058a812Eem höjd), Wass. Saxifraga ccespitosa L. Allmän. Ab. Na. Ort. Chrysosplenium tetrandrum (Lund). Th. Fr. Abiskosuolo, Koprosuolo Jepprisuolo, Melissuolo, bland strandstenarna. Sparsamt. (Äfven funnen af Fristedt på stranden vid Kurravara, »några få individ»>.) Troligen ej sällsynt vid steniga stränder af Tornejavre. Rhodiola rosea L. Na. Ab i canon. Ort. Sedum annuum L. Na (Lektor J. Skårman 1906), Ort. (FRISTEDT). Epilobium angustifolium L. Ab.—Bj. Na. Snuor. Ort. Kir. Pålno. All- män. Vid Kir. å torra, steniga marker blott 15 å 20 cm hög. Epilobium palustre Ab. —Bj. Kir.—Luoss. Allmän. Epilobium palustre 3 lapponicum Hausskn. Ab.—Bj. Na. Allmän. — Katto vuoma FRISTEDT). Epilobium davuricum Fisch. Ab. Na. Bj. (Stora, frodiga tufvor.) Epilobium anagallidifolium Lam. Wass. Ort. Tjuonajokk (Dir. E. ALM QUIST). Kir. Jukkasjärvi. Epilobium lactiflorum Hausskn. Ab. Na. Pålno. Epilobium alsinifolium Vill. Kir. Pålno. Epilobium Hornemanni Bcechb. Na. Ort. vid lagunerna. Pålno. Kir. + Hippuris vulgaris L. Kattuvuoma (FRISTEDT). + Pyrus malus L. Wass. ruderat (SYLVÉN). Blott såsom grodd-årsplantor. Sorbus Aucuparia 1L. Na. Ab. Pålno. Snuor. Pesisjokk. Peskan Jarka. Ort. Luoss. Vägen till Kurravara. Allmän, oerhördt rikblommig, så att träden h. o. d. syntes hvita. [Rosa cinnamomea L. Wittangi, steril. (FRISTEDT.)] Alchemilla alpina L. Ab. vid järnvägen. Troligen införd. >< Alchemilla vulgaris K suberenata (Bus.). Wass. ruderat (SYLVÉN). Alchemilla vulgaris > acutidens (Bus.). Na. Snuor. Alcaemilla vulgaris & alpestris (Schm.) Ab. Na. Kir.—Luoss. Pålno. Pes- 233 kan Jarka. Antagligen förekomma flera Alchemilla-former, som ej beaktats af förf. Rubus ideus L. Na. vid första bäcken. Snuor. Pålno. Ort. (Öfverallt sparsamt.) Enligt SYLVÉN såsom ruderat, Wass. Rubus saxatilis L. Na. Ön i Abiskojokks mynning (ymnig), Pålno, Snuor. Pesisjokk Peskan Jarka. Kir.—Luoss. Allmän. Rubus arcticus L. Ön i Abiskojokks mynning. Ab. vid Materialvägen. Kir. (allmän. Rubus arcticus X saxatilis. Ön i Abiskojokks mynning (STEN SELANDER), Ort. (HÄGERSTRÖM Rubus Chamcemorus L. Allmän i myrarna. Ab. Na. Ort. Kir. Pålno. Peskan Jarka, Koprosuolo. Snuor. Fragaria vesca L. Na. vid första bäcken. Ort. (HÄGERSTRÖM) Sällsynt. Comarum palustre L. Ab. Kärren nedåt Tornejavre, Na. Kir.—Luoss. Potentilla verna L. forma. Ab. Kir. Kurravara m. fl. ställen. Potentilla verna & ambigua Gaud. Ab. vid älfven. Na. Potentilla verna = gelida C. A. Mey. Ab. vid älfven. Na. Bj. Peskan Jarka. Koprosuolo. Potentilla norvegica L. Ab. vid Materialvägen. Na. Wass. Kir. Potentilla nivea IL. Abiskojokks canon och stränder (sparsamt. Na. högt uppe, (små ex.) Sibbaldia procumbens L. Na. Ab. (canon) sparsamt. Wass. Riksgr. Geum rivale L. Ön i Abiskojokks mynning, Bj. Pålno. Snuor. Kir.— Luoss. Dryas octopetala L. Na. Allmän ända ned till Tornejavre. Ab. Bj. Wass. Peskan Jarka etc. FSpirea Ulmaria L. Omnåämnd af FRISTEDT. Hufvudarten synes icke fin- nas här men väl underarten: Spirea Ulmaria f. denudata (Presl.). Ön i Abiskojokks mynning. Bj. Kir. Peskan Jarka, Pesisjokk. Pålno. Prunus sp. Wass. ruderat (SYLVÉN). Blott såsom grodd-årsplantor. Prunus Padus L. f. borealis (Schub). Vid Abiskojokk. Nissonjokk. Na. Ort. Snuor. (Praktfullt blommande). +Pisum sp. Wass. ruderat (SYLVÉN). Tidigt plantstadium. Vieia Cracea L. Ab. —Nuolja vid järnvägsbanken. Blott ett par ex. Äf- ven såsom ruderat anmärkt af SYLVÉN från Bj. Wass. Vicia sepium L. Ab. nära järnvägen 15/. 1906. — Ort. (HÄGERSTRÖM). Enligt SYLVÉN ruderat vid Wass. "Vicia sativa L. Wass. ruderat (SYLVÉN). Tidigt plantstadium. Vicia angustifolia (L.) Reichb. Ab. vid järnvägen. (Dir. E. ALMQUIST.) Blott ett par ex. Ervum hirsutam L. Ab. Wass. ruderat (SYLVÉN). Astragalus alpinus L. V. om Abiskoälfven. (Ej allmän.) Kir.—Luoss. Åstragalus alpinus L. f. aretica. Ab. Bj. Nuoljas sluttningar, Peskan Jarka, Snuor. Ort. Pesisjokk. Den form, som jag betecknat såsom sarctica>, förekommer här vida allmännare än den vanliga, som dock finnes på några ställen, sparsamt. I riksmuseum finnas ex- 234 emplar tagna vid Torne älf, i Finnmarken, i Finska lappmarken, som synas fullt öfverensstämma med den föreliggande formen. Denna utmärker sig genom blommor af mörkt blåviolett färg med föga ljusare vingar. Bladen såsom hos hufvudformen, men vanli- gen djupare gröna. Från den grofva rotstocken utgå vanligen ett stort antal stjälkar med kortare grenar, hvarigenom exemplaren blifva mera tufartade och synas kraftigare än hufvudformen. Phaca frigida L. Ab. Na. Bj. Luoss. +<[Oxytropis lapponica (Wg.) J. Gray. Nuolja, »storvuxen» (FRISTEDT). Trots ifrigt letande ej funnen]. + Medicago lupulina L. Ruderat. Wass. (SYLVÉN). Melilotus sp. Ab. å afskrädeshög, 1906: (I knopp.) Enl. SYLVÉN rude- rat vid Ab. Wass. ; Trifolium agrarium L. Kir. ruderat vid järnvägen. Trifolium repens IL. Ab. vid turiststugan och vid Materialvägen 1906. Kir. Enligt SYLVÉN ruderat vid Ab. Bj. Wass. Trifolium hybridum L. Ab. ruderat nedom turisthyddan (få ex.). Enligt SYLVÉN ruderat vid Wass. + Trifolium arvense L. Ab. ruderat (SYLVÉN). Trifolium pratense L. Ab. vid Materialvägen 1906, Kiruna. Enligt SYL- VvÉN ruderat Ab. Bj. Wass. Oxycoccus microcarpus Turez. Na. i sphagnumkärr. Kir. Myrtillus nigra. Gilib. Ab. Kir.—Luoss., Peskan Jarka, Pålno, Kopro- suolo, Pesisjokk m. fl. ställen. Myrtillus uliginosa (L.) Drej. Allmän Ab. Koprosuolo, Pesisjokk, Pålno Ort. Kir:=— Euoss. Myrtillus uliginosa f. microphylla Lge. Ab. Na. Wass., högt upp i fjäl- len, oh: os dt Vaccinium vitis idea L. Allmän Ab. Na—Kir. Uppe i fjällen är den ofta liten med små, nästan runda blad — en f. microphylla. Arctostaphylos uva ursi (L.) Spreng. Abiskosuolo (ymnig). Ort. Arctostaphylos alpina (L.) Spreng. Allmän öfverallt i fjällheden och fjällen. Andromeda polifolia L. Na. i myrar. Kir. i myr. Åtskilliga, äfven större myrstackar voro byggda af bladen af Andr. polifolia och af föl- jande. Andromeda polifolia f. acerosa C. Hu. Ab. Na. i myrarna. (Allmännare än föreg.) Kir.—Luoss. men mindre vanlig. Andromeda tetragona 1. Ab. Na. (allmän), Bj. Vid Abiskojokk. Andromeda hypnoides L. Na. Wass. Riks. Bj. Abiskosuolo. Koprosuolo. + Calluna vulgaris (L.) Salisb. Jukkasjärvi (FRISTEDT). Phyllodoce coerulea (L.) Bab. Ab. Na. Peskan Jarka. Pålno, Bj. Kir. Azalea procumbens L. Bergbackar omkring Ab. Na. m. fl. fjäll. Rhododendron lapponicum (L). Wg. Ab.—Nuolja. Fjällheden öster om Abiskojokk, Ripainen och Majvatjåkko (FRISTEDT). £Ledum palustre L. FRISTEDT. Pyrola rotundifolia L. Ab. vid Materialvägen. Na. Bj. Luoss. Peskan Jarka, Pesisjokk Snuor. 235 Pyrola media L. Vägen till Lapporten i björkskogen (Dir. E. ALMQUIST). Pyrola minor L. Ab. Na. Luoss. Peskan Jarka, Snuor, Pålno, Pesisjokk. Pyrola secunda. L. Ab. Ort. Koprosuolo, Pålno (ej allmän), Snuor. + Pyrola uniflora L. Jukkasjärvi (FRISTEDT). Empetrum nigrum L. Ab. Peskan Jarka, Koprosuolo, Snuor, Pesisjokk, Pålno, Kir. (Vid Ort. med ovanligt rik fruktsättning. Montia fontana a& minor C. C. Gmel. Ab. vid första banvaktstugan, Kir.; såsom ruderat vid Bj. Wass. anförd af SYLVÉN. Polygonum Bistorta L. Kir. nedom järnvägsstationen vid sjön. (DIR. E. ALMQUIST). Polygonum viviparum IL. Allmän Ab.—Kir. Peskan Jaska, Pålno., Snuor. Polygonum viviparum f. alpina Wg. Mycket allmän. Ab. —Kir —Luoss. Polygonum amphibium IL. Kir. (Haukijärvi. + Polygonum lapathifolium Ait. Ab. Bj. Wass. ruderat (SYLVÉN). + Polygonum Persicaria L. Ab. ruderat (SYLVÉN). & Polygonum Hydropiper L. Ab. Bj. Wass. ruderat (SYLVÉN). Pylygonum aviculare L. Ab. vid turiststugan. Kir. Jukkasjärvi. Enligt SYLVÉN ruderat vid Bj. Wass. Polygonum aviculare f. litoralis (Link.). Jukkasjärvi. Polygonum aviculare f. heterophylla (Lindm.) Jukkasjärvi. Polygonum Convolvulus L. Ab. å afskrädeshög vid järnv. Enligt SYL- vÉN ruderat vid Ab. Bj. Wass. Rumex domesticus Hn. Ab. Kir. Enligt SYLVÉN ruderat vid Ab. Bj. Wass. Rumex crispus Hn. Ab. på järnvägsvallen. Rumex arifolius Al. Na. Bj. (nära tunneln) Snuor. Ort. Kir.—Luoss. Pesisjokk, Pålno, Koprosuolo. Rumex Acetosa L. Na. Ab. Bj. Kir. Snuor. Enligt SYLVÉN ruderat vid Ab. Bj. Wass. Rumex Acetosella L. Ab. allmän. Na. Bj. Kir. Enligt SYLVÉN ruderat vid Ab. Bj. Wass. Rumex Acetocella f. integrifolia Wallr. Ab. vid Materialvägen. Enligt SYLVÉN ruderat vid Wass. Oxyria digyna (L.) Hill. Na. Wass. Riks. Pålno. Koprosuolo, Snuor. Koenigia islandica L. Abiskodalen nära fjället Kierona (Stud. ANKAR- SVÄRD), Abiskodalen mellan Torne träsk och Sjangeli (HÄGERSTRÖM). Urtica dioica L. Ab. Kir. (invid järnvägen) Pålno. Snuor. Enligt SYL- vÉN ruderat vid Ab. Wass. s Urtica dioica f. glabra Hn. Kir. 'Haukijärvi. En liten egendomlig form, 10—13 centimeter hög. Har endast ett och annat brännborst. Sy- nes fullt hemma på växtplatsen och förekom tämligen ymnigt. Re- dan på afstånd var den lätt att skilja från den h. o. d. såsom ru- derat på sophögar etc. växande hufvudformen. Urtica dioica f. Snuor, vid en liten bäck. Den här föreliggande formen är nästan glatt Den utmärker sig genom de egendomligt formade bladen, de nedre med endast 2 å 3 djupa tänder på hvardera si- dan af medellinjen samt frånvaro af uddblad: de öfre med endast 5—8 djupa tänder (1. flikar) på hvar sida. Chenopodium album L. Ab. vid turiststugan och vid järnvägen. Kiruna. Jukkasjärvi. Enligt SYLVÉN ruderat vid Ab. Bj. Wass. 236 Populus tremula L. Na. Snuor. Ort. (Mycket sparsamt.) [Salix pentandra L. Wittangi. (FRISTEDT). Salix caprea L. Kir.—Luoss. [Salix myrtitloides L. Wittangi. (FRISTEDT.) Salix Lapponum L. Kir.—Luoss. Wass. Koprosuolo, Riks. (Å Nuoljas norra och östra sluttningar och vid Ab. och i Abiskodalen är den, om den ens förekommer, sällsynt). + Salix Lapponum xX myrtilloides (= versifolia Wg.). Alajärvi (FRISTEDT). Salix lanata L. Na. Bj. Peskan Jarka, Wass. Pålno. Saux hastata IL AD. INA Bj: Kit Ort; BReskan Jarkat Palno. + Salix hastata B alpestris Andsn. Ort. (FRISTEDT). Salix hastata X herbacea. Riksgr. Wass. Ort. (FRISTEDT.) Salix hastata X lanata. Na. vid första bäcken. Wass. Riks. Salix nigricans Sm. Na. Ab. Bj. Peskan Jarka, Kir., Pesisjokk, Kopro- suolo, Snuor. Salix nigricans X phylicifolia. Förekommer i flera former i Nuoljaslutt- ningarna mellan Ab. och Bj. Salix phylicifolia LTL. Ab. Bj. Na, Peskan Jarka, Pålno, Koprosuolo, Abisko- suolo. Snuor. Salix Arbuscula L. Ab. Na. Synes saknas vid Riksgr. Salix Arbuscula-phylicifolia. Ab.-tunneln, nära järnvägen. Salix glauca L. Ab. Bj. Na., Pesisjokk, Peskan Jarka, Pålno, Kopro- suolo. Salix glauca X nigricans. Ab.—Na. Salix glauca X phylicifolia. Ab.—Na. (Mellan Ab. och tunneln.) Salix glauca X myrsinites.” Ab.—Na. Salix myrsinites L. Ab. Na. (Riksgr.) Salix myrsinites X nigricans. Ab.—Na. Salix myrsinites X phylicifolia. Ab. Salix reticulata L. Ab. Na. Bj. Wass. Peskan Jarka m. fl. Salix herbacea L. Allmän. Ab. Na. Bj. Wass. Riks. Kir. Kopsosuolo. Salix herbacea X lanata. Wass. —Riksgr. Salix herbacea X Lapponum. Riksgr. och markerna mot Wass. Rikliga bestånd af flera olika former. . Salix herbacea X polaris. Riksgr. Wass. Ymnig. Äfven sedd på Na., högt uppe. Salix polaris Wg. Ab. Na. (ända ned till Tornejavre), Wass. Riks., Pes- kan Jarka. Betula odorata Bechst. Allmän. En mängd olika former, dels buskar- tade, dels träd i Abiskodalen och å Nuoljas sluttningar mot Torne- javre och vid Björkliden. Mest storvuxen vid Pålno, Snuor. Pesis- jokk och Ort. på sjöns norra sida. Betula nana L. Allmän. Ab. Na. Bj. Wass. Peskan Jarka. Betula nana X odorata. Ab.—Nuolja (mellan järnvägen och Tornejavre) och vid Materialvägen (mellan Ab. turiststuga och Ab. station) flera buskar och småträd, än stående närmare Bet. odorata än närmare Bet. nana. +AlInus incana (L.) Willd. Jukkasjärvi. (FRISTEDT-.) Alnus pubescens Hn. Nuoljas nedre slutning mot Abiskojokk, Päålno. Orchis maculata L. forma. Ab. Na. Kir.—Luoss. Pålno. ? Orchis maculata f. sudetica Pöch. Na. Pålno. Habenaria conopea (L.) R. Br. Kir.—Luoss. Kanske snarare tillhörande följande: Habenaria conopea f. lapponica Zett. Abisko och Nuoljas sluttningar. I allm. 12—20 em hög; blommor praktfullt röda, med stark vällukt; sporre kort. Habenaria conopea f. lapponica flore albo. Na. Kir.—Louss. (Några få individ). Habenaria albida (L.) R. Br. Ab. Na. Bj. Ort. Luoss. Hobenaria albida X conopea. Na. (1 individ, funnet af Lektor J. SKÄRMAN 1906). Habenaria viridis (L.) R. Br. Ab. Bj. Na. Pålno. Kir. Habenaria viridis f. subalpina (Neum.). Vanligare än föregående på min- dre skyddade lokaler. Ab. Bj. Na., Peskan Jarka. Habenaria obtusata (Banks) Rich. Nuoljas norra sluttning. HÄGERSTRÖM fann 2 individ år 1880. Sedan dess ej funnen förr än 1906, då "/, hr F.: O. WESTERBERG fann den på ett ställe. Af förf. m. fl. fanns den sedan ?/- på ännu ett par ställen, tillsammans med Chamorchis, Pedicularis hirsuta etc. Sparsam och trol. lätt utrotad. Chamorchis alpina (L.) Rich. Na. Bj. Nedanför Ripainen (FRISTEDT). +Goodyera repens (L.) R. Br. Kurravara (FRISTEDT). Listera cordata (L.') R. Br. Na., nära tunneln. Bj.—Pålno (Dir. E. ALM- QUIST! Epipogum aphyllum Schm.) Sw. »Mellan turisthyddan och Käårsevagge- jokk på en öppen gräsrygg» (Apot. WESTLING) (Endast några få ex.) Coralliorrhiza innata RP. Br. Ab. Na. Paris quadrifolia L. Ön i Abiskojokks mynning. Na. i första bäckens delta, Pålno, Snuor. Kir.—Luoss., Peskan Jarka: Jukkasjärvi (FRI- STEDT). + Scheuchzeria palustris L. Wittangi FRISTEDT). Triglochin palustre L. Nuolja i myr nedom järnvägen. Kir.—Luoss. i myr. Tofieldia palustris Huds. Ab. Bj. Ort. Wass. m. fl. ställen. Allmän. Juncus arcticus Willd. Ab. (Materialvägen till tunneln.) Vid Abiskojokk ofvan bron). Ort. vid lagunerna. Juncus filiformis L. Ab. Materialvägen), Luossavara. Vägen till Kurravara.) Juncus bufonius L. Ab. nära turiststugan. Enligt SYLVÉN ruderat vid Ab. Bj. Juncus triglumis L. Ab. Na. Bj. Luoss. i sumpmark vid bäckrännilar. Juncus biglumis L. Ab. Na. Wass. Vid Riksgr. förekom den i stora, täta, särdeles frodväxta tufvor. Juncus trifidus L.. Allmän. . Ab. Na. Ort. Luoss. LEuzula pilosa (L.) Willd. Na. Ort. Kir. Luoss. Pålno. Luzula parviflora (Ehrh.) Desv. Ab. Na. Bj.—Kir.—Luoss. Luzula glabrata Hop.) Koch. Nuoljas nedre sluttning mot norr. Sparsamt. Luzula Wahlenbergii Rupr. Na. (högre upp) Bj. Wass. Riksgr. (Öfvergån- gar mellan L. parviflora och L. Wahlenbergii synas förekomma. 238 Luzula multiftora + nigricans Koch. Na. Ab. Bj. Kir.—Luoss. Ort. Wass. Peskan Jarka. Luzula pallescens Wg. Mellan turiststugan och Nya hotellet Ab. Luzula hyperborea RB. Br. Ab. Bj. Ort. Wass. (Stora, högväxta tufvor-.) Luossavara (på höjden) Uppe i fjällen ofta dvärgartad. Luzula spicata (L.) DC. Nuolja m. fl. fjäll. Luoss. Lågväxt och ej allmän. "Potamogeton graminea L. Wittangi (FRISTEDT) = Potamogeton perfoliata L. Kattovuoma (FRISTEDT. FPotamogeton natans L. Wittangi (FRISTEDT) =Sparganium submuticum Hn. Jukkasjärvi och Kattovuoma (FRISTEDT). Scirpus ccespitosus LE. Ab: Pålno.: Kir. Eriophorum angustifolium Roth. Ab. (Materialvägen), Pålno, Kir. = Eriophorum gracile Koch. Kurravara (FRISTEDT). Eriophorum vaginatum IL. Ab. Wass. Kir. Na. Eriophorum Callithrix Cham. Na. (Materialvägen). Sparsamlt. + Eriophorum russeolum Fr. Tarrakoski, Wittangi, ymnigt. (FRISTEDT.) Eriophorum Scheuchzeri Hoppe. Ab. Bj. Wass. Riksgr. Eriophorum alpinum L. Ab.—Na., nedom järnv. (Ej allmän. + Carex vesicaria L. Nakerijoki i göl (HÄGERSTRÖM). Carex vesicaria f. alpigena Fr. Ab. Wass. — Den afsedda formen synes identisk med en i Jämtl. (Enafors, Storlien m. fl. st) ej ovanlig vesicaria-form, som bildar en öfvergång till följande: Carex saxatilis (Bl) Bl. & Fr. = Car. Pulla (Good) Ab. Sandreflar i Tornejavre, Na. Bj. Ort. i lagunerna. "Carex ampullacea Good (FRISTEDT) Carex rotundata Wg. Na. Wass. Riksgr. Ort. + Carex filiformis L. (FRISTEDT. Carex capilläris 1: Allmän? VADONA EB) KiroLuoss. Palno. "Carex laxa Wg. Jukkasjärvi, Wittangi (FRISTEDT). Carex ustulata Wg. Ab. Bj. Na. Carex fuliginosa Schkuhr. Nuoljas västra sluttningar (ymnigt). + Carex limosa L. (FRISTEDT. Carex irrigua (Wg). Sm. Kiroimyr: (Carex rariftora (Wg.) Sm. Vid Abiskojokk och vid Rautasjärvi(HÄGERSTRÖM). Carex flava L. Ab. Vid Nissonjokk. Carex pedata Wg. Opisåive (FRISTEDT 1852, HÄGERSTRÖM 1880). Fanns åter 1905. Carex vaginata Tausech. Ab. Bj. Na., Kir: Peskan Jarka, Pålno. [Carex globularis L. Wittangi (FRISTEDT).] Carex Buxbaumi Wg. Na. Snuor. Ort. (ymnig). Carex Buxbaumi f. alpicola Ands. V. om Abiskojokk i kärr vid vägen till Kårsevaggejokk. Carexkalrate ET NastBj Carex alpina (Sw.) Liljebl. Allmän. Ab. Bj. Na. Wass: Ort. etc. "Carex aqualilis Wg. Ort. (FRISTEDT). Carex aquatilis B stans Drej. Ab. Pålno, Snuor. Kir. "Carex epigejos Lzest. Ort. (HÄGERSTRÖM..) Carex rigida Good. Na. Bj. Wass. Riksgr. Allmän i alla fjäll och ända 239 ned till stranden af Tornejavre. Hybrider eller öfvergångar till föl- jande (Abisdodalen). Carex Goodenoughi J. Gay. Kir. Abiskodalen. Na. Peskan Jarka. Ort. Pålno. Carex cespitosa L. Nakerijoki (HÄGERSTRÖM.) Carex bicolor All. Ort. på västra sidan af älfvens utlopp. Fanns ym- nig 1905 af förf. 1906 stod större delen af växtlokalen under vat- ten, dock funnos alltjämt talrika om än skadade exemplar och of- vanför vattensamlingen vackra, oskadade sådana. + Carex canescens L. (FRISTEDT.) "Carex canescens 3 subloliacea TL&est. Nakerivara (FRISTEDT.) + Carex canescens X lagopina (helvola). Ort. ymnig (FRISTEDT). Vid Na- kerijoki (HÄGERSTRÖM). Carex Persoonii Sieb. Allmän. Ab. Na. Ort. Kir. Pålno. + Carex tenuiflora Wg. (FRISTEDT) Carex loliacea L. Na. Ort. Carex tenella Schkuhr. Ort. »sparsamt i björkregionen». (FRISTEDT) Ej funnen af HÄGERSTRÖM eller följande. Carex lagopina Wg. Na. Wass. Riksgr. Pålno. Carex helionastes Ehrh. Jukkasjärvi (FRISTEDT). Carex festiva Dewey. Kir. —Kurravara. Jukkasjärvi. Vid Nakerijärvi (HÄGERSTRÖM). Carex rupestris All. Ab. Bj. Na. Pålno: Carex capitata Soland. Ab. Bj. Na. Carex dioica L. (FRISTEDT) Carex dioica f. androgyna. Anmärkt af HÄGERSTRÖM. Carex paralella Lst. Bj. Na. Luoss. m. fl. ställen. Elyna Bellardi Al. Vid Abiskojokk, ofvanför fallet. Triticum repens L. Kiruna i odlad mark. Triticum violaceum Horn. Ab. nära bron. Särdeles stor, frodig form. FTriticum caninum L. ' Nedom Nuoljafjället (FRISTEDT). Secale cereale L. Kir. (såsom ruderat). Hordeum vulgare L. Kir. såsom ruderat. Af SYLVÉN anmärkt vid Ab. > Festuca elatior L. Bj. Wass., ruderat (SYLVÉN). Fesinca rabra, I: AD. Bj. Kir: Festuca rubra B fallax (Thuill.). Na. Bj. Festuca rubra f. nigrescens L. Sandreflar utanför Abiskojokks mynning. Festuca ovina L. Allmän. Ab. Bj. Na. Ort. Kir. Peskan Jarka. Snuor. Festuca ovina L. y supina (Schur.) Na. Bj. Fesluca ovina f. vivipara L. Ab. Nära turiststugan. Na. Bj. "Bromus mollis L. Wass. ruderat (SYLVÉN). Poa trivialis L. Ab. Na. Bj. (vid Materialvägen). Poa pratensis L. förekommer i flera former, såväl bred- som smalbla- diga. Äfven en vwivipara-form. Bj. Ab. Na. Kir.—Luoss. Peskan Jarka. Poa pratensis c angustifolia (L.) Na. Bj. Poa pratensis & alpestris Andsn. Na (på de högsta platåerna). Poa nemoralis L. Ab. Na. Ort. Pålno. 240 | Poa nemoralis Yy glaucantha (Gaud.). Ab. Na. Pålno. Ort. Snuor. Poa alpina L. Ab. Bj. Wass. Na. Peskan Jarka, Pålno, Kir. Sover Allmän. Poa alpina f. vivipara L. Ab. (vid turiststugan,) Na. + Poa cenisia 3 flexuosa (Wg.). Nuolja och Nakerivara (FRISTEDT). Poa cesia Sm. Ab. Kir.: Wass. Poa cesia 8 glauca (M. Vahl). Ab. Bj. Poa ccesia vy Balfourii (Parn.). Vid Abiskojokk, i kalkstenssprickor. Poa annua. L. Ab: oBj. oKir: Enl. SYLVEN ss: tuderat vidf ADB) Wass. Catabrosa algida (Soland.) Fr. Na. (stud. R. MEISNER). Vid Katarak- sjön (TE FRIES J:RE). Molinia cwerulea (L.) Moench. (FRISTEDT. Avena sativa IL. Kir. (odlad). Jukkasjärvi (odlad på större fält). + Trisetum agrostideum (L:est.) Fr. Vid Nakerijoki (FRISTEDT). Sedan fun- nen på samma lokal af HÄGERSTRÖM. — Förgäfves sökt 1904. Trisetum subspicatum (L.) PB. Ab. Bj. Na. Wass. Ort. Trisetum subspicatum f. interruptam Norm. Ab. Na. Kir. Denna form påminner om Tr. agrostideum, med skenaxen afbrutna, uppåt och nedåt afsmalnande, men är kraftigare, ända till 30 cm hög och däröfver och med hårighet ss. hufvudformen. Växer sparsamt bland denna. Atra "alpina 5 CAbI Na Wass= Bj. Aira cespitosa L. Ab. Kir. Bj. Ss. ruderat anmärkt af SYLVÉN vid Ab. Bj. Wass. + Aira cespitosa f. pallida Koch. Wass. ruderat (SYLVÉN). Aira ccespitosa jf. viwwipara SS: FE Grays Ab) Kit. Atra flexuosa L. Kiruna. Allmännare är följande. Aira flexuosa 8 montana L. Ab. Na. Bj. Ort. Kir. Peskan Jarka, Kopro- suolo, Snuor. = Vahlodea atropurpurea (Wg.) Fr. Nuolja, Ripainen, Nakerivara, Rautas- joki (FRISTEDT). Melica nutans L. Bj. Na. Ort. > Phragmites communis Trin. Wittangi (FRISTEDT). Lågväxt. Calamagrostis lapponica (Wg. Hn. Ab—Na. Ort. Calamagrostis strieta (Timm) PB. Ab. vid järnvägen. Kir. allmän. Calamagrostis phragmitoides Hn. Ab. Na. Kir. Agrostis vulgaris With. Ab. Kir. Agrostis: borealis: Ein. Ab: Na Ort Kär: Milium effasum L. Ab. Bj. Na. Pålno, Snuor. Ort. Kir.—Luoss. Pesis- jokk. Alopecurus pratensis L. Kir. Ab. — Ss. -ruderat anm. af SYLVÉN vid Bj. Wass. Alopecurus geniculatus L. Ab. Kir. Anm. ss. ruderat vid Ab. Bj. Wass. af SYLVÉN. "Alopecurus fulvus Sm. (FRISTEDT) Phleum pratense L. Ab. Af SYLVÉN funnen ss. ruderat vid Ab. Bj. Wass. Phleum alpinum L. Allmän. Ab. Bj. Na. Ort. Snuor. Hierochloa Hierochloa borealis (Schrad.) Rem & Sch. Bj. Na. Ort. Pålno. alpina (Liljebl.) Rem & Sch. Na. (högt uppe) ymnig. Maj- vatjäkko m. fl. fjäll. Anthoxanthum odoratum L. Ab. Ort. Kir. + Nardus str Pålno, Snuor. ictla L. (FRISTEDT.) Pinus silvestris 2 lapponica Fr. Abiskodalen, en mindre dunge 2 kilom. från Abisko. Kir. Kurravara. Torne älfdal. Picea Abies (L.). Kurravara. Juniperus communis L. Ab. Pålno. Kir.-—Luoss. Juniperus communis 2 nana (Willd.. Ab. Allmännare än hufvudformen. Kir. Luos. + Polypodium vulgare L. Ab. Ort. Sjangeli (HÄGERSTRÖM) Phegopteris Snuor. Phegopteris Pålno. Phegopteris polypodioides Fée. "Na i bäckdalarna. Ort. Luoss. Pålno. Pesisjokk. Dryopteris (L.) Fée. Na. Ort. Luoss. Snuor. Peska Jarka. Snuor. Pesisjokk. alpestris (Hoppe) Mett. Na. Pålno. Snuor. Aspidium Lonchitis (L.) Sw. Bj. (vid stationen). Pålno. Ort. Polystichum Filix mas (L.) Roth. Pålno. Ort. HÄGERSTRÖM). Polystichum spinulosum (Retz.) DC. Bj. Snuor. Ort. Möjl. tillhörande följande: Polysticum spinulosum 3 dilatatum (Hoffm.) DC. Bj. Snuor. Ort. Peskan Jarka. Cystopteris Pesisjokk. fragilis (L.) Bernh. Allm. I Abiskojokks canon i bergsprickor små, egendomliga former. Cystopteris Snuor. Woodsia h FRIST Woodsia g vacker, Asplenium Onoclea Sti montana (Lam. SBernh. Na. flerstädes, ss. nära tunneln. Ort. Pålno. Pesisjokk. yperborea (Liljebl.) R. Br. Na. östra sluttningen. Opisåive. EDT. labella BR. Br. Ab. i canon, sparsamt förekommande, men ända till 10 ctm hög. Ort. Bj.; Kurravara. (FRISTEDT. viride Huds. Na., nära Bj., sparsamt. ruthiopteris (L.) Roth. Snuor. = Cryptogramma crispa (L.) BR. Br. Kajsepakte (FRISTEDT. Botrychium > Equisetum Equisetum Equisetum Lunaria (L.) Sw. Na (vid första bäcken). arvense L. (FRISTEDT) sparsamt. pratense Ehah. Ab. silvaticum L. Ort. Kir.—Luoss. Peskan Jarka, Pålno. Equisetum palustre L. Ab. (Materialvägen). Päålno. + Equisetum 5 Equisetum Equisetum Equisetum fluviatile L. Torneträsk (FRISTEDT). hiemale L. 'Ponolahti (FRISTEDT). tenellum (Liljebl.) Krok. Ab. vid Materialvägen. Luossavara. scirpoides Michx. Ab. vid Abiskojokk. Vid Tornejavre. Lycopodium Selago L. Na. Wass. Kirunavara, Luossavara, etc. Lycopodium Selago f. adpressa Desv. Na. Wass. m. fl. fjäll. Lycopodium annotinum L. Ab. Ön i Abiskojokks mynning. Kir. Luoss. Kurravara. Snuor. Pesisjokk. Allmän. 242 Lycopodium annotinum f. alpestris Hn. Lycopodium clavatum L. Na. (Dir. E. ALMQUIST) Lycopodium clavatum f. lagopus Leest. Lycopodium complanatum IL. Na. Lycopodium alpinum IL. Allmän. Kir. Luossavara. Dir. E. ALMQUIST). Selaginella selaginoides (L.) Link. Abiskojokk vid marmorbrottet. ÖFVERSIKT AF VÅRA VÄRDVÄXLANDE ROSTSVAMPAR AF O: JUEL. Den som sysslar med rostsvampar, kan ej gärna undgå att sär- skildt intressera sig för de värdväxlande (hetereciska) formerna af denna grupp. KLEBAHN'S vidlyftiga arbete, Die wirtswechselnden Rostpilze (Berlin 1904), torde väl endast få vara i tillfälle att an- vända, och den knapphändiga behandlingen af dessa svampar i KrRoK och ÄALMQUISTS skolflora upptar blott inemot tjugu sådana arter. Jag har därför trott, att det för en och annan kunde vara välkommet att få en någorlunda fullständig, om också naken sam- manställning af de hittills kända fallen af hetereci.” Jag uppräknar här de värdväxlande rostarter, hvilkas båda värd- växter tillhöra vår flora, ehuru jag i många fall ej vet, om de an- förda rostarterna anträffats hos oss. På grund af den nära släktskapen mellan släktena Uromyces och Puccinia, hvilken äfven framträder vid betraktandet af värd- växt-kombinationerna inom dessa släkten, har det synts mig lämp- ligt att här sammanföra dem. UROMYCES OCH PUCCINIA. Uredo- och teleutosporfor- mens värdväxt: 4) uredo- och teleutosporform på Dikotyledoner. Rostarten : ÅAecidiets värdväxt: 1) U. Pisi (Pers) De By Euphorbia cyparissias Pisum U. striatus Schröt. i Trifolium agrarium 2) U. Rumicis (Schum.) Ficaria R. obtusifolius Wint. P. — septentrionalis Thalictrum alpinum Polygonum viviparum Juel ! Utom bland Uredineerna är hetereci känd blott hos en Discomycet, Scleroti- nia heteroica Wor. et Nawasch., som bildar sklerotier i fruktämnet af Ledum och konidiestadiet på Vaccinium uliginosum. 244 Rostarten : 3) P. bistortze (Strauss) SoppPp. P. Angelicee-bistortae Kleb. P. Polygoni vivipari Karst. EP mammillata Schröt. Polygoniamphibii Pers: argentata (Schultz) Wint. Pruni Pers: ATP HS) LP: Oj JE spinos2e Aecidiets värdväxt: Bunium flexuosum Angelica silv., (Carum ?) » » Geranium palustre, pra- tense Adoxa Anemone ranunc., morosa! ne- Uredo- och teleutosporfor- mens värdväxt: Polygonnm bistorta » > » viviparum » bistorta P. amphibium Impatiens noli tangere Pr. spinosa B) uredo- och teleutosporform på Liliiflor&e. 7). P obscura Sehröt:” Bellis perennis Luzula pilosa ” C) uredo- och teleutosporform på Cyperaceer. 8 U. Scirpi (Cast.) Lgh. U. Berulzée-Scirpi Kleb. U. Pastinacae-Scirpi Kleb. U. maritim2e Plow. IVP ISEEpI DE: 10) P. Eriophori Rostr.? P. tenuistipes Rostr. P. arenariicola Plow. P. Caricis montana Fisch. P. Serratulze-Caricis Kleb. P. dioic&e Magn. P. vaginatze Juel P. rupestris Juel P. vulpinge Schröt. ! Ej det vanliga 2&Xcidiet, ” Här må äfven nämnas U. Junci (Desm.) Tul. U: Veratri DC: a) Hippuris b) Sium latifolium » angustifolium P. sativa (Oenanthe aquat.) Glaux Limnanthemum phaeoides Cineraria palustris Centaurea jacea nym- nigra scabiosa, montana S. tinctoria Cirsium palustre m. fl. Saussurea alpina » » Tanacetum, Achillea Ptarm.? Sc. maritimus » » lacustris) E. angustifolium Carex muricata arenaria montana » flava » dioica vaginata » rupestris vulpina hvilket tillhör Ochropsora Sorbi. två utländska arter med liknande värdkombination: Pulicaria dysenterica Adenostyles alpina ” Kombinationen ej bevisad genom experiment. J. obtusiflorus V. album 119) 12) 13) 16) Rostarten : P. ecidii-Leucan- themi Fisch. P. silvatica Schröt. P. Schoeleriana Plow. et Magn. . ligerice Syd. . extensicola Plow. . Opizii Bub. Sp. . uliginosa Juel . paludosa Plow. . limos&e Magn. LOT en RS Ib ng P. karelica Tranzsch. ) P. Caricis (Schum.) Reb. P. Pringsheimiana Kleb. P. Ribis nigri-acut2&e Kleb. P. Magnusii Kleb. P. Ribesii-pseudocy peri Kleb. P. Ribis nigri-pani- culat&e Kleb. Aecidiets värdväxt: Leuc. vulgare Taraxacum Senecio jacobzea silvaticus Aster tripolium Lactuca muralis Crepis biennis Parnassia Pedicularis palustris Lysimachia vulg., thyrsi- flora Trientalis Urtica dioica Ribes grossularia m. fl. nigrum m. fl. 245 Uredo- och teleutosporfor- mens värdväxt: Carex montana arenaria, Schre- beri arenaria, ligerica ligerica extensa muricata pallescens Goodenoughii limosa ta acuta m. fl. acnta, mod. acuta, stricta riparia, acutifor- mis pseudocyperus paniculata, para doxa D) uredo- och teleutosporform på Gramineer. U. Dactylidis Otth U. Pox Rab. a) b) ce) d U. Festuce Syd. - perplexans Plow. . Magnusiana Körn. gola . Ågrostis Plow. - borealis Juel persistens Plow:. . Elymi (Westend. Acter-Agropyri Fisch. Fd kg hg Kg tg Ranunc. bulbosus, lyanth. Ficaria Ranunc. repens por auricomus bulbosus acer repens, sus Aquilegia Thaliectrum alpinum flavum minus bulbo- Acta D. glomerata P. pratensis, nemoralis? » nemoralis » trivialis » pratensis F. ovina Alopecurus pratensis Phragmites Agr. alba, vulgaris » borealis Triticum repens E. arenarius Triticum caninum 22) 24 246 Rostarten : P. Phragmitis (Schum.) Körn. PP Trailii: Plow. P. obtusata Otth (P.longissima Schröt. P. graminis Pers. P. Arrenatheri Kleb. P. dispersa Erikss. P.: bromina Erikss. P: coronata Cda P. Lolii Niels. P. sessilis Schneid. P. - Convallarizge-Di- graphidis Kleb. P. Smilacearum-Di- graphidis Kleb. P. Paridi-Digraphi- dis Kleb. (P.Schmidtiana Diet. P. Orchidearum- Phalaridis Kleb. >, Ari-Phalaridis Kleb. P. Molinie Tul. Brunellarum-Mo- linie Cruchet P. Festuce Plow. a) b) P. poarum Niels. — DJ - 1. juniperinum (L.) Fr. G. clavariiforme (Jacq.) Rees G. tremelloides Hart. G. sabin&e (Dicks.) Wint. G. confusum Plow. Aecidiets värdväxt: Rumex, Rheum > acetosa Ligustrum vulgare Sedum acre, reflexum Berberis vulgaris, aquif. 2 » Anchusa arvens., offic. Symphytum, Pulmona- ria Rhamnus frangula » cathartica Allium ursinum C. majalis Polygonatum m. fl. Paris Leucoium Orchis, Platanthera, Lis- tera A. maculatum Melampyrum pratense B. vulg., grandifl. Lonicera periclymenum nigra Tussilago GYMNOSPORANGIUM. Sorbus aucuparia Crategus, Pyrus comm. rang. LiL malus, aria Pyrus communis Pyrus Sorbus Cratzegus oxyacantha Mm: ul Uredo- och teleutosporfor- mens värdväxt: Phragmites Koeleria cristata) Gramine2e Avena elatior Secale Bromus Agrostis, Calamagrostis, Baldingera Avena sat., Lolium per., Festuca elat., Alop. prat. Baldingera M. coerulea » » F. ovina, duriuscula rubra Poa Juniperus communis sabina 31 32 360 38 Rostarten : ) M. Rostrupii Wagn. M. Magnusiana Wagn. M. Euonymi-capraea- rum Kleb. M. alpina Juel M. — Ribesii-auritae Kleb. M. Ribesii-purpure&e Kleb. M. Ribesii-viminalis Kleb. M. Allii-fragilis Kleb. M. Allii-salicis albe Kleb. M. Galanthi-fragilis Kleb. M. Orchidi-repentis Kleb. M. -Allii-populina Kleb. M. pinitorqua Rostr. M. — Larici-tremulze Kleb. M. Larici-populina Kleb. M. Larici-caprea- rum Kleb. M. Larici-pentandrae Kleb. M. Larici-daphnoides Kleb. M. Larici-epitea Kleb. M. betulina (Pers) Desm. P. Padi(KzeetSchm.) Diet. C. aselepiadeum (Willd.) Fr. C. ribicola Dietr. Aecidiets värdväxt: MELAMPSORA. Mercurialis perennis Chelidonium. Corydalis Euonymus Saxifraga oppositifolia R. alp., gross. nigrum R. gross., rubr. alpinum Allium Galanthus O. maculata, latifolia Allium Pinus silvestris Larix PUCCINIASTRUM. Picea excelsa! CRONARTIUM. Pinus sitvestris? strobus? ' Det på kottefjällen växande Aec. strobilinum. ” På stamdelar. Svensk Botanisk Tidskrift. 247 Uredo- och teleutosporfor- mens värdväxt: Populus tremula Salix ciner., aur., caprea herbacea aurita, cinerea purpurea viminalis fragilis, pentandra alba fragilis, pentandra repens Populus nigra, balsa- mifera Populus tremula, alba nigra, mifera Salix caprea balsa- pentandra daphnoides. acutif. aurita, ciner. vimin. Betula Prunus padus Cynanchum, Pexonia Ribes nigrum m. fl. Nn => SL Uredo- och teleutosporfor- Roslarten: Aecidiets värdväxt: mensivärdva nd CHRYSOMYXA. 39) C.Ledi(Alb.etSchw.) Picea excelsa! Ledum De By COLEOSPORIUM. 40) C. Senecionis (Pers.) Pinus silvestris? Senecio ET: C. Tussilaginis(Pers.) ) Tussilago, Petasites Kleb. C. Sonchi (Pers.) Lév. Sonchus C. Inulz (Kze) Fisch. I. salicina 41) C.Campanulz&e(Pers.) Campanula Lev: 12) CC. Euphrasie Euphrasia, Rhinanthus (Schum.) Wint. C. Melampyri (Reb.) Melampyrum Kleb. 43) C. Pulsatillae P. vulgaris, pratensis (Strauss) Lév. OCHROPSORA. 44) 0. Sorbi (Oud.)Diet. Anemone nemorosa S. aucuparia & " På barren af utvuxna skott. Det uppgifves, att Aec. coruscans Fr., som to- talt angriper de utväxande årsskotten hos granen, hör till en annan art af samma släkte, C. Woronini Tranzsch., som också bildar sina öfriga former på Ledum. ” Hos alla arterna på barren. FAZENDA SANTA ALBERTINA. BILDER FRÅN EN BRASILIANSK KAFFEPLANTAGE AF ERNST HEMMENDORFF. Enligt Sveriges officiella statistik införes årligen till vårt land omkring 30 millioner kg. kaffe till ett värde af mellan 20 och 30 millioner kronor Den årliga konsumtionen af kaffe belöper sig också i Sverige till 4,8 kg. per individ, under det att för Europa i dess helhet motsvarande siffra endast går upp till knappt 1,2. Af alla Europas länder är det endast Holland, som kan uppvisa en starkare kaffeförbrukning än Sverige.” Dessa få data visa till fylles, hvilken betydande roll kaffet spe-” lar i vårt folks ekonomi och dagliga lif. Jag har därför tänkt, att en på egen åskådning grundad framställning af kaffeodlingen i världens förnämsta kaffeproducerande land, Brasilien, skulle kunna försvara en plats i >Svensk Botanisk Tidskrift>. Dock skall jag här inskränka mig till en kort skildring af de olika kaffesorter, som odlas i Brasilien, samt deras fordringar i afseende på klimat, jordmån m. m., vidare en summarisk redogörelse för naturförhål- landena i kaffedistrikten samt hufvuddragen af kaffeodlingens och kaffeprepareringens teknik. Många andra frågor, som vore nog så frestande att beröra, t. ex. de sociala förhållandena i kaffestaterna, orsakerna till den svåra ekonomiska krisen för några år sedan 0. s. v., falla ej inom ramen för en botanisk tidskrifts program och måste därför här lämnas å sido. För den händelse någon skulle intressera sig för dessa saker, ber jag alt få hänvisa till en serie resebref från mig till Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, pu- blicerade d. 23 febr., 2, 9, 16, 23 och 30 mars samt 6 april 1900. Åtskilliga partier af dessa resebref har jag i föreliggande uppsats återgifvit i nästan oförändrad form. ! Gustav Sundbärg. Apercus statistiques internationaux. Dixieéme année. Stockholm 1906, page 238. 250 Materialet såväl för resebrefven som uppsatsen utgöres förnäm- ligast af egna iakttagelser samt muntliga och genom studiet af tid- ningar inhämtade upplysningar under en vwistelse i Brasilien åren 1897—1901. Största delen af denna tid tillbragte jag på fazendan (landtegendomen) SANTA ALBERTINA i det inre af staten S. Paulo. Det är där, jag hufvudsakligen gjort mina studier i ämnet, och det är förhållandena där, som beskrifvas i denna uppsats, hvilken därför också bär fazendans namn. Det är gifvet, att metoden för odlingen och tillgodogörandet af kaffeträdet, liksom för andra kul- turväxter, uppvisar åtskilliga olikheter på skilda platser, äfven i samma land. Dock vågar jag tro, att det kan äga något intresse att veta, huru denna odling faktiskt bedrefs på en bestämd punkt i jordens största kaffedistrikt vid öfvergaången mellan det nittonde och det tjugonde århundradet. Jag begagnar här tillfället att uttrycka min tacksamhet för många värdefulla upplysningar, som gifvits mig af två bland mina vänner på fazenda Santa Albertina, D:r SANCHO DE B. BERENGUER CESAR och D:r JoaQUIM DE CASTRO FONCECA. Tre af bilderna (n:ris 5, 8 och 9) i denna uppsats är reproducerade efter fotografier, som D:r FoncEeca välvilligt ställt till mitt förfogande. Af de talrika böcker och broschyrer, som behandla kaffekulturen, har jag hufvudsakligen begagnat följande: C. F. VAN DELDEN LAÖRNE: >Le Bréesil et Javar. Ia Haye l8s5; Max Fucns: >Die geographische Verbreitung des Kaffeebaumes”. Leipzig 1886; | KARL KÄRGER: >Brasilianische Wirtschaftsbilder>. Berlin 1892; samt F. W. DaFERrRTS båda arbeten: >Uber die gegenwärtige Lage des Kaffeebaus in Brasilien”. Amsterdam 1898. och >”Erfahrungen uber rationellen Kaffeebau>. Berlin 1899. Öfriga använda källor äro särskildt citerade för hvarje gång. Af släktet Coffea L. känner man f. n. omkring 25 arter, alla till- hörande gamla världens tropiska delar, särskildt Afrika." Af dessa komma emellertid endast två i betraktande såsom kulturväxter, nämligen C. arabica IL. och €5 liberica Bull Detrar denWomat , Albrecht Froehner: »Die Gattung Coffea und ihre arten». Englers Jahr- böcher. Band 25. Leipzig 1898. BIG: Fig. 1. Ungt, blommande exemplar af Coffea arabica, ras >commum>, 186 cm. högt, sannolikt 4 år gammalt. Fazenda Santa Albertina. Fig. 2. Fullt utvuxen cafesal i torrtiden. Ras >»commum>». Fazenda Santa Albertina. a SER NM | | - ip O0--R FS Rela ( If Nn st DA VANN EN joker fred som af alder odlats. De härjningar, som en rostsvamp, Hemileia vastatrix Brkl. et Br., anställt på kaffeplanteringarna i Asien, ha emellertid på många ställen där nödgat ägarna att ersätta C. ara- bica med den betydligt motständskraftigare C. liberica. Brasiliens kaffeplanteringar ha hittills blifvit förskonade för Hemileia, hvarför C. liberica i Brasilien blott odlas i enstaka exemplar såsom ett kuriosum. C. arabica härstammar, som bekant, icke från Arabien, såsom man af dess namn kunde förmoda, utan dess hemland är det tro- piska Afrika, i synnerhet området från Victoria Nyanza till Abes- sinien.. Däremot är det sannolikt, att bruket att odla och dricka kaffe kommit till Europa från Arabien. — Surinam var det första land i nya världen, där kaffe planterades lår 1718). Därifrån för- des det några ar senare till Cayenne. Från Cayenne kom det 1741 till Parå vid Amazonflodens mynning, vidare 1761 till Maranhao, hvarifrån slutligen 1770 två små träd fördes till Rio de Janeiro.” Numera odlas kaffeträdet i alla Brasiliens stater från Amazonas och Parå i norr ned till Rio Grande do Sul i söder. Dock Ivyckas odlingen i de längst i norr och söder belägna staterna endast på särskildt gynnsamma lokaler. Bland nordstaterna kunna endast Cearå och Bahia förete nagon nämnvärd kaffeexport. Den egent- liga kaffezonen är belägen mer söderut, inom staterna Espirito Santo, Minas Geraes, Rio de Janeiro och S. Paulo. Bland dessa äro de två sistnämnda ojämförligt viktigast. Fordom lämnade Rio de Janeiro betydligt mer kaffe än S. Paulo, men har nu öfver- fivglats af den senare staten, som därmed ryckt upp till rangen af Brasiliens och jordens förnämsta kalftfedistrikt. Coffea arabica tillhör, som kändt torde vara, Rubiacéernas stora, i tropikerna talrikt företrädda familj. Den är ett ständigt grönskande litet träd, i kultur vanligen hållet i buskform, hvilket når en höjd af 3-6 meter. Bladen äro lansettlika, 10—13 cm. långa och mot- satta, till färgen mörkt gröna och glänsande. Blommorna sitta i täta, kranslika blomställningar i bladvecken (Fig. 1), äro till färgen snöhvita och ha en mild doft, påminnande om jasminens. Tre olika gånger, med några veckors mellanrum, blommar kafteträdet under månaderna augusti —oktober i S. Paulo. Egendomligt nog stå alla träd i samma trakt liktidigt i blom, hvarvid planteringarna, "Froehner: >Die Gattung Coffea>, pag. 264. ” »Der Kaffee. Herausgegeben vom Kaiserlichen Gesundheitsamt.> Berlin 1903, 252 så långt ögat kan nå, lysa hvita af sirliga, välluktande blommor (Fig. 5). Men blott en å två dagar räcker detta tjusande skåde- spel för hvarje gång. Lika plötsligt som det kommit, lika snabbt och fullständigt är det förbi. Fram 1i april och maj börja fruk- terna mogna. Till form och storlek kunna de närmast liknas vid ett något aflångt körsbär. Deras färg är i början grön, därpå mörkt körsbärsröd och slutligen svart. Undersöker man en mogen frukt, träffar man ytterst ett tämligen segt, läderartadt skal och där innanför ett slemmigt fruktkött af sötaktig smak. Innerst bil- das frukten af två pergamentliknande hylsor, som hvardera inne- sluta ett frö, själfva kaffebönan. De båda hylsorna ha samma form som kaffebönorna, d. v. s. de äga en konvex och en plan yta, den senare på midten försedd med en långsgående fåra. De ligga mot hvarandra med de plana sidorna, men äro icke hopvuxna. Bönans egen yta klädes af ett mycket tunt fröskal, som liknar ett fint silkespapper och benämnes sidenhinnan eller silfverhinnan. Rester af detta >silkespapper> kunna ofta iakttagas på den i handeln ut- bjudna varan, emedan det är tämligen svårt att aflägsna. Den nu lämnade beskrifningen är gjord efter den i Brasilien all- männast odlade formen af Coffea arabica, benämnd >café commum”> (vanligt kaffe) eller >café nacional” (nationalkaffe) (Fig. 1). En annan sort, som mycket odlas, kallas >café bourbon”, emedan den anses härstamma från ön Bourbon (= Réunion). Den påstås gifva tidi- gare och rikare skördar än commum, men också förr trötta jorden och själf aftaga 1 produktionsförmåga. Dessa olägenheter äro dock en naturlig följd af den snabbare och rikare fruktsättningen hos bourbon och skulle helt säkert ej visa sig, om man genom lämp- lig gödning gåfve jorden åter, hvad den sålunda förlorat. En så- dan skötsel af kaffeplanteringarna var dock ännu långt ifrån all- män i Brasilien vid den tidpunkt, som denna uppsats afser. En ytterligare olägenhet med bourbon är att den vid tröskningen lämnar en stor procent trasiga bönor. Dessa skola dock ej vara sina prydligare kamrater underlägsna i arom, hvarför bourbon gärna köpes af de praktiska yankees, som, klokt nog, fästa mer afseende vid smaken än vid utseendet. En typisk bourbonplanta skiljes lätt från commum genom att bladen äro mer krusiga i kan- ten samt därpå, att de nedre grenarna äro betydligt längre än de öfre, så att hela växten får ett slags pyramidform, medan hos com- mum exemplaren äro mer jämntjocka. I många fall är det dock hart när omöjligt att kunna angifva någon distinkt skillnad mellan dessa två raser. En annan ras benämnes >maragogipe> efter dess hemort i staten Bahia. Dess utmärkande egenskap är att blad, frukter: m. m. ofta äro mycket, stundom dubbelt större än hos andra raser af C. ara- Fig. 3. >»Café amarello>» (gult kaffe) i frukt. bica. Den odlas dock mer sällan, emedan fruktsättningen är täm- ligen sparsam. En form, som numera rätt allmänt odlas, härstammar från di- striktet Botucatå i S. Paulo och kallas därför >café botucatå>. (Fig. 3). Lika ofta användes benämningen café amarello (gult kaffe), emedan frukterna under mellanstadiet bli gula i st. f. röda. Denna 254 ras anses vara rikare än någon annan på kaffets stimulerande be- ståndsdel, koffeinet. En i afseende på bladen förkrympt form är den s. k. >café murta>” eller myrtenkaffe, som h. 0. d. träffas. Denna sort ut- märker sig genom sina ovanligt små blad samt den stora procenten af små runda frön 1 frukterna, s. k. >mocka”>. Såväl maragogipe som bolucalå synas spontant ha uppkommil i Brasilien på de orter, hvilkas namn de bära, och torde därför enligt DE VRIES' teori kunna betraktas som brasilianska mutanter af Coffea arabica. Ehuru kaffeträdet är en utprägladt tropisk kulturväxt, trifves det dock ej rätt väl på de ständigt fuktig-varma lågslätterna mellan vändkretsarna, utan föredrager bergländer med måttligare värme. En årlig medeltemperatur af omkring + 20” C. utan alltför stora extremer synes vara den gynnsammaste. Att denna siffra dock be- tecknar ett ganska hett klimat, visar en jämförelse med Stockholm, där årets medeltemperatur är —+ 5,3” samt mediet för årets var- maste månad, juli, endast + 16,4”. Ingen punkt af Europa når för öfrigt upp till ett årsmedium af + 20”. För frost är kaffeträ- det ganska känsligt; dock utgöra Jlindrigare nattfroster en eller annan gång icke något absolut hinder för kaffeodling. Stark blåst verkar mycket skadligt på kaffeträdet, hvarför om- råden, som äro utsatta för ihållande starka vindar, icke lämpa sig för kaffekultur. Djup jord är ett hufvudvillkor för växtens trefnad, ty om dess pålrot påträffar fast berg, dör trädet bort. Bevattningen bör visserligen vara riklig, men marken far under inga omständigheter vara sumpig. Däremot fördrager kaffeträdet med lätthet en flere månaders torrtid med rätt obetydlig nederbörd. Staten S. Paulos kust har närmast hafvet ett smalt låglands- bälte med sand eller sumpig mangrove-mark. Därinnanför stiga kustbergen, SERRA Do Mar, tvärt upp till en höjd af omkring 1,000 meter. Den höga värmen och den rikliga, jämnt fördelade neder- börd (3 å 4 meter per år), hvilken sydostpassaden fäller ut på de branta sluttningarna mot hafvet, underhålla där en yppig vegeta- tion af äkta tropiska regnskogar. Innanför kustbergen begynner ett vidsträckt högland, hvilket långsamt sänker sig mot Paranåfloden i väster och nordväst. Det är på detta högland, i nordlig och nordvästlig riktning från S. Paulos hufvudstad, som de stora kaffedistrikten äro belägna i en höjd af 800—600 meter öfver hafvet. Vid anläggandel af en kaffefazenda måste man taga hänsyn till de klimatiska förhållandena, till jordmånen samt till möjligheten att erhålla nödig mängd rinnande vatten för kaffets preparering. De klimatiska förhållandena äro i S. Paulos inre de bästa möj- liga. Såsom exempel skall jag längre fram anföra några data från Santa Albertina. Det gäller blott att se till. att ej höjden öfver hafvet är för stor, tv då blir vintertemperaturen för låg. Endast i de nordligaste, således närmare ekvatorn belägna trakterna kan därför kaffeodlingen med fördel bedrifvas så högt som 1,000 m. öfver hafvet. Eljes anläggas, som sagdt, planteringar ej gärna på större höjd än 800 m. ö. h. Inom hvarje trakt åter planterar man alltid kaffet på kullarna och bergen, aldrig i dalarna. Ty i hän- delse af frost! >”geada”, samlar sig den tunga, kalla luften i dalbottnarna och anställer där betydlig skada på ömtåligare växter. I afseende på jorden urskiljas många olika slag. Sämst är 2?aréia branca> eller hvit sand. Den täeker stora områden i S. Paulos inre och gör en färd i dessa trakter mycket besvärlig, emedan människor och djur vid hvarje steg på de s. k. vägarna sjunka djupt ned i den mjuka massan. Den bästa kaffejorden är >terra roxa”, en mörkt tegelröd, nästan violett djup lera, uppblandad med fin sand. Den har uppkommit genom förvittring af starkt järnhal- tiga yngre eruptiver såsom dioriter, diabaser o.d. Mellan dessa båda ytterligheter urskiljas flere andra slags jord, mörkare eller ljusare röd, mer eller mindre sandblandad etc. Massapé?” och >lerra vermelha> äro de vanligaste benämningarna på dessa mellansorter, hvilka uppkommit ur bergarter, tillhörande urformationen, paläo- zoiska lager eller trias. Alla dessa röda förvittringsprodukter kunna hänföras till den grupp af egendomliga tropiska jordarter, som geologerna benämna lateriter. Vid bedömandet af jordens lämplighet blott efter färg och sand- halt kan man dock lätt bedraga sig. Brasilianaren fäster därför stor vikt vid den naturliga växtligheten, som därjämte ger värde- fulla upplysningar om de klimatiska förhållandena. Den bästa jor- den är alltid bevuxen med hög skog. Tillgången på rinnande vatten är i S. Paulos inre nästan öfver- allt riklig. Svårigheten härvidlag, liksom vid egendomsförvärf i allmänhet, är blott att få visshet om äganderätten, som 1 Brasilien ofta hvilar på mycket osäkra grunder. Midt inne i kafferegionen, omkring 275 km. i rak linie NNW från Santos, som är närmaste punkt vid kusten, ligger en liten stad, SANTA RITA DO Passa QuaATRo, och 4 km. väster om denna är fazenda SANTA ALBERTINA belägen. | | | GE Fig. 4. Typiskt landskap från S. Paulos inre: »Campos de S. Simao>, sedda från Santa Albertina. Sluttningen med palmen till vänster i förgrunden tillhör ett kaffeberg med röd jord; höjden till höger i midtplanet likasa. YT Äfven höjderna, som svagt skymta i fonden, äro dylika berg, :serras>. Slätterna ha "sandjord, be- vuxen med »campos cerrados>. Några astronomiska ortbestämningar från denna trakt finnas icke, men enligt kartornas uppgifter torde fazendans läge ungefär- ligen kunna angifvas till lat. 21” 44' SS; long. 41716 WEfränsno de Janeiro (= 47" 27" W. från Greenw.) Höjden öfver hafvet be- stämde jag genom barometerobservationer till 726 meter för ett termometerhus, som jag hade uppställt i närheten af fazendans hufvudbyggnad. 257 Nejden kring Santa Albertina är ett öppet platålandskap med vidsträckt utsikt åt alla håll (Fig. 4). Öfver ett böljande högslätt- land med långa, mjuka vågor af hvit trias-sand höja sig talrika platta >öar?> af bjärtröd laterit, bildad genom förvittring af en järn- rik diabas. Landskapets nötta former äro resultatet af årtusendens destruktion. Sitt starkaste uttryck har denna funnit i de djupa dalar med branta väggar, som det rinnande vattnet skurit ned mellan många af >öarna” (Fig. 5). Alla dessa små vattendrag söka sig förr eller senare alltid fram till någon af Paranås stora käll- floder, hvilka i nordvästlig riktning genomdraga S. Paulos hög- land. Den närmaste af dessa är Mogy Guasst, från hvars högra strand Santa Albertina ligger ungefär 11 km. fågelvägen. De meteorologiska observationer, jag året 1899 anställde på fa- zendan, gåfvo följande resultat: Temperatur: Minimum (18 juni) + 2,42: maximum (3 okt.) + 34,3”: medium för den kallaste månaden (juni) + 16,3, alltså nästan alldeles lika med Stockholms varmaste månad (juli): medium för den varmaste månaden (mars) + 23,3”: årsmedium + 21,3”. Under tiden om- kring minimum var marken åtskilliga dagar om morgnarna ställvis betäckt med rimfrost. Nederbörd: De regnrikaste månaderna voro: januari: 334 mm. på 24 regndagar: november: 278 > 2 december: 378 25 De torraste månaderna voro: Maj: 11 mm. på 5 regndagar, hvaraf endast 2 med någon nämn- värd nederbörd, samt september: 8 mm. på 5 regndagar, hvaraf blott 3 med nämnvärd nederbörd. Äfven juni, juli och augusti utmärkte sig genom relativt obetydlig regnmängd. Förhållandena växla dock något under olika år, så att t. ex. juli kan vara den torraste månaden och februari den regnrikaste. Totalnederbörden för 1899 uppgick till 1,700 mm. Vindstyrkan var i allmänhet mycket ringa och uppgick i medel- tal endast till 0,9 efter skalan 0—56. Temperaturen, som ganska noga motsvarar kaffeträdets fordrin- gar, den ringa vindstyrkan, den rikliga nederbörden under fruktens FER [NS fewwWwes I prussAqepuazej uapt ua Yvro fesajea apuyurwwolg ua IR ep wWoYeg '«nNJIN2OdPNI« Bosfun Je eppepq soprs ejuruq paw jepayvrgq dnfp ua uIFONS WO LIJSURA HAL "SIS BUNIJJE I84UPAI CITE N SiYpb6a LIVIPINOD =) SE") SISUJINSDLg DUupIuLrIp;) UIJJEPIYJÄdarT «vågorna> utgöres af glesa torrskogar med låga, krokiga träd, en formation, som brasilianaren kallar >campo cerrado> (Fig. 4, midtpartiet)l. På de bördiga lateritkullarna och längs vattendragen åter har vuxit präktig högskog (Fig. 5, bakgrun- den till höger), dock ej så kraftig och rik som kustbergens. Har vuxit, ty skogen är mestadels borthuggen och ersatt af kaffeplan- teringär, hvilkas snörräta buskrader på afstånd ge höjderna utseen- det af jättestora potatisåkrar (Fig. 9). Anblicken af en kaffefazenda i gammalbrasiliansk stil är ej någon glad och inbjudande syn. Ägarens bostad är ett simpelt hvitrap- padt trähus med rödt tegeltak (Fig. 5 i bakgrunden till vänster samt fig. 9, midtpartiet). Ofvan en jordvåning med kök m. m. ligga boningsrummen. Utanför dem är husets ena långsida försedd med en veranda. De närmaste omgifningarna äro tröstlöst kala: icke ett träd har lämnats på rot, något som dock har sin förkla- ring i önskan att ej lämna >mosquitos>, myggorna, några lämpliga tillflyktsorter i människornas omedelbara närhet. Alldeles intill boningshuset utbreda sig >terreiros> (Fig. 6), d. v. s. torkplatserna för kaffet, med tillhörande maskinhus, så att >fazendeiron> (godsägaren) bekvämt kan öfvervaka arbetet. Något längre bort ligga en fruktträdgård, stall, ladugård och arbetarebostäder (Fig 6), vidare några sockerrörsfält och betesmarker med enstaka träd. Fazendans ekonomibyggnader ligga alltid jämförelsevis lågt för att man må kunna begagna sig af det vattendrag, som finnes i bottnen på hvarje dal. På de omkringliggande höjderna dominera öfverallt kaffebuskarnas enformiga rader, ur hvilka döda trädstammar höja sig. Sällan har en mindre skogsdunge lämnats kvar på någon höjd eller brant sluttning. För att vara rättvis måste man dock nämna, att det numera gifves åtskilliga fazendor, som äro väl be- byggda och förskönade af smakfulla trädgårdsanläggningar. Ett exempel på en sådan i allo modern fazenda är Santa Albertina (Fig. 6). Sedan man utsett en plats, lämplig för anläggandet af en kaftfe- plantering eller >cafesål>, såsom brasilianaren uttrycker sig, börjar 260 arbetet med borthuggandet af alla lianer och buskar. Därpå fällas träden, utom de allra största. Detta sker vanligen mot regntidens slut i april— maj eller åtminstone före utgången af juni. Man låter sedan >derrubadan> (fallet) torka. Vid torrtidens slut i augusti— september sättes eld på derrubadan, som nu förvandlas till en >queimada> (svedjeland). Under denna tid är hela S. Paulos inre veckor igenom förpestadt af brandrök och himlen upplyses hvarje Fig. 6. Fazenda Santa Albertina, sedd från NW. I fonden den hvita hufvud- byggnaden, uppförd af tegel i italiensk villastil. Närmast framför den till vänster nya terreiros, belagda med cement. Vid sidan af dessa till höger en arbetarbostad och framför denna äldre terreiros med golf af stampad röd jord. De fyra husen på bildens högra sida äro ladugården. Det stora ensamma trädet till vänster är en »figueira», d. v. s. ett slags fikonträd, som utvecklats från en färsk stock, hvil- ken för knappa femtio år sedan här nedsattes i jorden för att tjäna såsom grind- stolpe. Det högsta huset i längan framför figueiran är tröskhuset. De öfriga äro smedja, snickarverkstad o. s. v. samt arbetarebostäder. De två höga träden på be- tesmarken framför ladugården äro Araucaria brasiliana Lamb. I förgrunden en kaffeplantering, där de unga kaffeplantorna döljas af den uppväxande majsen. Tal. rika stubbar finnas kvar efter den borthuggna skogen. kväll af väldiga eldsken i olika riktningar, ty man bränner då också af betesmarkerna för att ge bättre plats åt det unga gräs, 261 som med regnen spirar upp. T. o. m. i Rio de Janeiro har jag märkt brandröken från det inre. Efter afbrännandet rödjer man upp en smula på queimadan, men låter de största stammarna och stubbarna, hvilka elden ej förtärt, stanna kvar och planterar mel- lan dem (Fig. 5). De träd, som lämnats på rot, ha naturligtvis dödats af elden och höja sig nu som sotiga ruiner mot himlen. Planteringen af kaffet börjar i september och tillgår så, att man upptager långa, snörräta rader af gropar med ett afstånd af 3—3!/, meter såväl mellan groparna i hvarje rad som mellan de olika ra- derna. I hvarje grop nedläggas 3—4 hela kaffefrukter, som sär- skildt för detta ändamål torkats i skugga. Det är detta planterings- sätt, som gör, att de tättstående kaffeträd, hvilka uppkommit ur samma grop, gemensamt få utseendet af en buske. Öfver groparna läggas korsvis några trästycken eller majsstrån för att skydda de unga plantorna mot solstrålarna. Däremot gör det relativt tempererade klimatet särskilda skuggträd obehöfliga. I detta afseende är det till fylles med majsen, som i oktober de första åren planteras i enkla rader mellan de unga kaffebuskarna och sedan skyddar dem under den heta årstiden ända till slutet af april. då majsskörden börjar. De kaffeplantor, som gå ut, er- sättas med andra, tagna från särskilda plantskolor, hvilka anord- nas i djup skugga på uppröjd skogsmark. På stora fazendor bruka dock tillräckligt antal ersättningsindivid uppkomma genom själf- sådd i planteringarna. Fem gånger om året måste såväl de unga som de redan utbil- dade cafesaes befrias från ogräs. Detta utföres med en långskaftad järnhacka, >enxada>. Andra redskap för jordens bearbetning an- vändas icke. Man kan därför säga, att kaffeodlingen hittills varit ett uteslutande för hand bedrifvet trädgårdsarbete i jättestil. Vid 4 ärs ålder börjar kaffet gifva afkastning och fortfar därmed 20—30 år, allt efter omständigheterna. Jag har på Santa Albertina ti. o. m. sett en cafesal på nära 60 år, hvars underhåll ännu lö- nade sig. Under den kraftigaste åldern ge träden år efter år goda skördar; sedan börjar en skillnad att visa sig: efter ett mycket godt år plägar följa ett eller två mindre goda. — För sjukdomar är S. Paulos kaffe tämligen förskonadt. Däremot anställer frosten stun- dom skada. Hvad fazendeiron mest af allt fruktar är >chuva de pedra>, >stenregn?, d. v. s. de våldsamma hagelbyar, som emellanåt bryta lös och på en kort stund kunna slå hela årets skörd till marken eller rent af förinta cafesalen. Lvyckligtvis bruka dessa 262 oväder draga fram i smala, strängt begränsade banor, så att förö- delsen ej går ut öfver hela trakten. Skörden begynner i maj och räcker vanligen till fram i septem- ber, således under den torra tiden, sedan frukten haft alla regn- månaderna oktober —april på sig för sin utveckling. Då ju blom- ningen försiggår 1 tre repriser, bli också frukterna mogna på olik: tider. Härtill tar man emellertid i S. Paulo ingen hänsyn, utan afplockar på en gång alla frukter på samma träd. Detta tillgår Fig. 7. Kaffeskörd på Santa Albertina. Arbetarna äro italienare. Pa marken synes ett skynke, hvarpå man låter de afrepade frukterna falla. Till vänster om kvinnan i förgrunden ligger på jorden ett rensningssåll, »peneira». Träden till vänster i bakgrunden äro apelsinträd. helt enkelt så, att man under trädet på marken utbreder ett skynke, på hvilket man låter de afrepade frukterna falla (Fig. 7). Afrepan- det af frukterna underlättas i hög grad dels af dessas täta anhop- ning på de långa, spensliga kvistarna, dels af den omständigheten att bladen under torrtiden falla bort på grenarnas äldre delar, där frukterna sitta. Planteringarna ha därför under denna tid ett torrt och risigt utseende (Fig. 2). Om trädet är högt, nedböjas de öfver- sta grenarna försiktigt med krokiga käppar, eller också slår man 263 ned frukterna. Stegar användas mycket sällan. När trädet är ren- plockadt, tas skynket ihop, blad och kvistar, som kommit med, rensas bort och frukterna ruskas i en sikt, >peneira>, |Fig. 7) för att aflägsna sand och jord. Sedan tömmas de i en säck eller korg. När denna är full, skyndar arbetaren till en af de stora kärror, som hålla vid korsvägarna i cafesalen. Vid kärran står utom for- mannen den kontrollör, ?fiscal>, som öfvervakar plockningen på vederbörande afdelning. Fiskalen mäter upp det lämnade kaffet och ger för hvarje mått af femtio liter, >aiqueire>, åt den plockande - ett märke, som vid veckans slut inlöses af fazendeiron. När kärran är fullastad, köres den med mulåsnor hem till fazendan och ersättes med en annan. På mycket stora fazendor har man i stället äng- spårvagnar för kaffets transport. Framme vid fazendan vräkes kaffet att börja med ned i en stor tvättbassäng, >”lavadör> eller >tanque?, genomdragen af rinnande vatten. På detta sätt icke blott aflägsnar man ännu befintlig sand, utan delar äfven kaffet själft i två kvaliteter. Det goda, fullmatade kaffet, >café cereja? (= körsbärskaffe) sjunker till botten och kallas därför äfven >fundo de tanque? (= bassängbotten), medan det sämre håller sig flytande, >boiante>, och föres med strömmen till en annan plats. Den relativa mängden af cereja och boiante är dock all- deles olika vid skördens början och slut. I början, när frukterna ännu äro saftiga, öfverväger cereja; mot slutet af skördetiden åter, då nästan alla frukter äro torra, erhålles mest boiante. Tvättbassängen är alltid belägen vid öfre sidan af terreiros, hvilka utgöras af långsamt sluttande, mycket breda terrasser, uppdelade i stora rutor, som äro belagda med stampad terra roxa, tegel eller bäst med cement (Fig. 8 och 9). Genom kanaler med rinnande vatten, som gå i skiljemurarna mellan de särskilda rutorna, kan kaffet från tvättbassängen distribueras till hvilken ruta man beha- gar för att där uppsamlas i ett slags brunn med gallerbotten och sedan utbredas till torkning. Det i bassängerna tvättade kaffet behandlas efter två metoder. Enligt den äldre, den s. k. >torra? metoden, utbredes det, sådant det är, på terreiros för att fullständigt torka. Detta fordrar en tid af 10—14 dagar, allt efter väderleken. Det till torkning utbredda kaffet måste dagligen röras om med stora trärakor, >rodovs>, och vid hotande oväder skottas ihop under pressenningar. Tack vare det gynnsamma klimatet kommer det senare ganska sällan i fråga. — En massa försök ha gjorts att konstruera rationella torkmaski- Svensk Botanisk Tidskrift. 1s 264 ner, som skulle kunna göra den långvariga och besvärliga proce- duren i fria luften obehöflig. Problemet är dock synnerligen svårt och hade åtminstone vid den tidpunkt, som denna skildring afser, icke funnit någon verkligt praktisk lösning. Sedan kaffet fullständigt torkat, inbäres det i maskinhuset för att tröskas (Fig. 8). Tröskverket utgör en kombination af flere olika maskiner. Genom elevatorer, liknande de rörliga skoporna på ett mudderverk, flyttas kaffet automatiskt från den ena maski- Foto. J. de Castro Fonceca. Fig. 8. Inbärning af färdigt, torrprepareradt kaffe från de nedre, äldre terreiros på Santa Albertina. I förgrunden högar af torra frukter. Till vänster synes trösk- huset delvis. Arbetarna dels skjuta ihop det torra kaffet i högar med hjälp af trärakor och kvastar, dels bära de in det i tröskhuset medelst flätade korgar, »ba- laios». I bakgrunden fazendans fruktträdgård. Till höger figueiran. nen till den andra. Först aflägsnas ännu befintliga främmande föremål, därpå krossas fruktskalen och skiljas med en fläktmaskin såsom agnar från bönorna, hvarefter dessa sorteras efter form och storlek. Några af sorterna anses bättre än de öfriga och rensas ytterligare för hand. En bland dessa utgöres af mycket stora bönor och benämnes >chato grosso>. Ett par andra kallas >mocka>” och läm- nas af de små, starkt rundade bönor, hvilka emellanåt uppträda i 265 spetsen på de frukthärande grenarna. Den nästan klotrunda for- men på dessa små bönor uppkommer därigenom, att blott ett frö utbildas i hvarje frukt i stället för två. (Jfr sid. 254, rad 3 ofvanifrån och följ.). i I handeln ser man dock aldrig till dessa fazendasorter af kaffe, emedan affärsmännen genom blandningar af olika fazendors leve- ranser framställa artificiella typer, efter hvilka prisen uppgöras. Det andra och nyare behandlingssättet för kaffet är den s. k. »våta> metoden (Fig. 9). Enligt denna ledes kaffet från tvätt- bassängerna antingen genast eller efter ett å två dygns uppblötning in i en skalningsmaskin, >despolpadör>, där fruktköttet, men ej pergamenthylsan afslites och bortföres. De sålunda skalade fruk- terna låter man jäsa 24—48 timmar i särskilda bassänger vid sidan af despolpadoren, hvarvid kvarblifna rester af fruktköttet upplösas. Jäsningsprodukterna bortspolas genom en ström af friskt vatten, som därefter släppes på genom bassängen. Frukterna hindras af gallerverk att följa med vattnet. Efter rensköljningen dras galler- luckorna upp och det sålunda tvättade >pergamentkaffet> distribue- ras till torkning på terreiros på samma sätt som det andra. Nu erfordrar emellertid torkningen endast 4—3 dagar. Enligt denna metod erhållas redan vid skalningen olika slag pergamentkafte, som skiljas åt på hylsornas storlek, färg och form, mängden af inblandade tomma skal o. s. v. Hvar och en af dessa sorter be- handlas under den följande prepareringen särskildt för sig. Den sämsta sorten, som innehåller massor af frukter, hvilka på grund af sin litenhet gått hela genom despolpadoren, torkas och prepa- reras efter den torra metoden. De bättre slagen rensas i fläkt- maskiner och säljas sedan 1 det tillstånd de befinna sig eller hvilket är mindre allmänt — sluttröskas på fazendan efter torr- metoden. Ä Fördelarna af den våta metoden äro en betydlig besparing af tid och arbetskrafter samt högre försäljningspris för det sålunda be- handlade kaffet. Det sistnämnda beror endast på vackrare och jämnare utseende, ty enligt kännares utsago har det torrpreparerade kaffet bättre arom. Mot skördetidens slut, när kaffet redan vid plockningen är mycket torrt, föredrages i alla händelser den torra metoden. Färdigprepareradt insys kaffet i säckar och afskickas till kom- missionären i Santos eller Rio. Fordom måste denna transport helt och hållet ske på mulåsneryggen, och det berättas, att man "u9peussAqepuazej opeddenray enwues up euugp wo 12304 IN Yvo UuPTIRNSY BI0JS uap Purjdiprur I Aqrejoqe us jury BIFOU Stop I vunutes -U9Pp BIEN "to80U 13 ddn 185 SrAIOX 10358 UT 'prenurspde eYejsus pow UPBIgogey seuÅs UuIPpuoJ I — "HOI 1038 UJ PprATEU Vsnfj [9 pure =TOJ I 3581 SeUTIpr.YYNNI IelPds FVO] ISUPA EYSUrLS LPRJWILIJ BUTVJOS BYNO 2 "Hex Je BPA BUTOMNAT Be PU SOIT9II) IQ Ip ugopued -[oOdsap woxqedg 'IVISURA [IN PWWnNI Ipurw J2p I [Iqowo3xoj ua YvO JOPIS aStuQ Vv 195ursseqsSurasel pow piesddn «uatoppdjodsap« 12 Pmlbys Buddo 29p 19pun "To8urssequrs) eIÄJ upsreldssurudreflsre woxgeg UA pajunpbib piosv.umno,T BIOYNN BUTVSOTPLIG BIOJS epedq 24 'BUIOIILYFIYEN 103 udjprur I d8urqssurudrehsje us pour SKAIQN UJ SJUÄS JUL JIpPau SUP SSURT "pPeussiqpnajny seunsoq[ly BjuBg UBIJ IIOU 13 PISA 6 Sv "BIJdUOH ONSBD Pp 'f 'OJ0A 267 vid tiden för kaffesändningarna kunde få se ända till 22.000 mul- åsnor dagligen trafikera vägen mellan S. Paulos hufvudstad och Santos. Nu äger staten ett vidt utgrenadt järnvägsnät, så att trans- porten med djur i vanliga fall inskränker sig till några få km. till närmaste järnvägsstation. En fazendas omfång uppskattas alltid efter hur många tusental kaffeträd den äger, och afkastningen beräknas i >arrobas?, en gam- mal portugisisk viktenhet, som numera afrundats till jämnt 15 kg. På en säck (bal) kaffe går det fyra arrobas, alltså 60 kg. En fa- zenda af betydenhet äger åtminstone 300,000—400,000 träd. För plantager i godt stånd kan man i S. Paulo påräkna i medeltal 800—900 gram torra bönor per träd och år. (I staten Rio de Janeiro med dess ogynnsammare klimat och mer uttröttade jord är afkast- ningen betydligt mindre.) Denna siffra gäller dock endast plan- tager, skötta enligt gammal slentrian, utan tillförande af gödnings- ämnen. Flera försök visa, att med rationellare metoder, i synner- het användande af lämpliga gödningsämnen, produktionen med för- del kan åtminstone fördubblas. Enstaka träd kunna ge ända till 20 kg. bönor under en längre tid åtminstone hvart annat eller hvart tredje år. Mängden frukter, som åtgår till en arroba färdigt kaffe, växlar naturligtvis mycket efter olika år, årstider och kaffe- sorter. 100 liter frukter för hvarje arroba bönor torde vara ett något så när riktigt medeltal. Tillgripandet af vetenskapliga metoder för en intensiv kaffekultur blir numera en tvingande nödvändighet. I den gamla goda tiden öfvergaf man helt lugnt sin cafesal, när den började minska i af- kastning, och tog upp en ny. Odlingen var, kan man säga, no- madiserande. Nu går ej detta längre. Den goda jorden i de nutida kaffedistrikten är redan upptagen, och kulturen har framskridit så långt mot det inre, att man snart nått gränsen för exportmöjlig- heten, åtminstone under nuvarande förhållanden. Man måste där- för vända sin uppmärksamhet åt att vidmakthålla jordens fruktbar- het och förlänga trädens produktiva ålder samt att på samma mark kunna ersätta de utdöende planteringarna med nya. ! DaAFERT, >Erfahrungen>, S. 2. 268 Kaffet infördes, som sagdt, under 1700-talet till Brasilien. Under sitt första århundrade i det nya landet spelade det emellertid en särdeles blygsam roll. Ännu år 1810 berättas totalutförseln ha upp- gått till — 12 säckar. Men redan år 1820 visar en export af nära 100,000 säckar. År 1840 har summan stigit till öfver 1 million och 1851 till mer än 2 millioner. Med vissa fluktuationer gick det sedan upp till 5 å 7 millioner, tills plötsligt under de sista åren på 1800-talet en våldsam stegring inträdde. I rundt tal kan man anslå Brasiliens kaffeproduktion för 1897 till öfver 11 millioner säckar (oberäknadt hvad som konsumerades inom landet), medan världsproduktionen samtidigt utgjorde mellan 153 och 16 millioner. Brasilien lämnade således öfver två tredjedelar af allt kaffe, som producerades på jorden. Och af dessa 11 brasilianska millioner gick mer än hälften öfver Santos. Man får härvid icke glömma, att det kaffe, som exporteras öfver Santos, uteslutande kommer från S. Paulo, medan dessutom en betydande kontingent S. Paulo- kaffe utskeppas öfver Rio. Under tider af höga kaffepris komma fyra femtedelar och däröfver af den brasilianska exportens total- värde på kaffet. Om det i en viss mening kan vara riktigt, hvad en kännare af brasilianskt lif har yttrat, nämligen att > Rio de Janeiro är Brasilien och Rua do Ouvidor är Rio de Janeiro>, så kan man, ekonomiskt sedt, med ännu större skäl påstå, att S. Paulo är Bra- silien och kaffet är S. Paulo. Om nu Brasilien intager en så dominerande ställning bland de kaffeproducerande länderna, må det med skäl väcka undran, att brasilianskt kaffe dock tämligen sparsamt utbjudes till salu. För- klaringen är mycket enkel: den >Mocka>, >Java> etc., som drickes i Europa, härstammar i de flesta fall från Brasilien. De brasilian- ska namnen reserveras för de sämre kvaliteter, som Brasilien ju också producerar i betydlig mängd. Det är på detta sätt, som allmän- heten kvarhålles i den falska tron, att brasilianskt kaffe alltid är af sämre beskaffenhet. Fordom låg det ett visst berättigande i denna åsikt, emedan beredningen af det brasilianska kaffet då var mindre omsorgsfull. Numera kan en dylik mening endast betraktas som en inrotad fördom hos den europeiska allmänheten till lika stor skada för denna allmänhet själf som för de brasilianska producen- terna. Brasilianska patrioter ha därför på senare år gjort ansträng- ningar att träda i direkt förbindelse med konsumenterna för att utan mellanhänder kunna sälja godt brasilianskt kaffe under bra- silianska namn. De vilja på detta sätt skaffa det brasilianska kaffet 269 det anseende det förtjänar och räkna på att genom direkt försälj- ning kunna lämna konsumenten en god vara för bättre pris än förut, men ändå skaffa producenten högre vinst. Det ligger i dessa brasilianska sträfvanden något att taga vara på äfven för vårt land. Sydamerika, och särskildt Brasilien, har under. senare år varit ett fält, där svenska naturforskare med framgång arbetat. Måtte denna rent vetenskapliga gemensamhet snart följas af rikare och mång- sidigare förbindelser de båda länderna emellan, det är den önskan, hvarmed jag slutar dessa minnesblad från fazenda SANTA ÅLBER- TINA. NÅGRA BILDNINGSAFVIKELSER I BLOMMAN HOS PYROLA UNIFLORA L. AF GUST. O. A:N MALME. I en liten uppsats! i Öfversigt af Kungl. Vetenskapsakademiens Förhandlingar 1900 (pp. 31—37) framhöll jag den närmast liggande orsaken till den redan af LInnÉ påpekade växlande ställning, stån- darna intaga i förhållande till kronbladen i den utslagna blomman hos Pyrola uniflora L. Denna orsak är att söka i kronbladens olika knoppläge. Egendomligt nog lämnar kronan hos denna växt exem- pel på alla de olika fall af tegellagdt knoppläge, som äro tänkbara för en femtalig hyllekrans. Det är emellertid icke blott knoppläget, som varierar i denna blomma; äfven blombladens antal är underkastadt talrika växlingar. Normalt har visserligen Pyrola uniflora femtaliga, pentacykliska, obdiplostemona blommor, men den uppvisar ofta mer eller mindre ingripande bildningsafvikelser. Närmare studerade hafva dessa dock hittills ej blifvit. För så vidt jag kunnat finna, är J. RoEPER?” den enda, som skänkt dem någon uppmärksamhet; och det är huf- vudsakligen endast blommor med ett reduceradt antal ståndare, som han beskrifver. Inalles omnämner han blott fyra blommor med afvikande antal hylleblad, nämligen en fyratalig, två sextaliga både i foder och krona samt en med femtaligt foder och sextalig krona. Redan sommaren 1899 iakttog jag åtskilliga bildningsafvikelser i blomman hos ifrågavarande växt; 1905 ägnade jag den ytterligare uppmärksamhet och undersökte icke mindre än ett sextiotal blom- ! Kronbladens knoppläge och ståndarnas definitiva ställning hos Pyrola uniflora L. ” Botanische Zeitung, herausgegeben von HuGo von MouL und D. F. L. vON SCHLECHTENDAE. 10:ter Jahrg. (1852), pp. 444—448. 271 mor, som i fråga om hyllebladen uppvisade afvikelser. Min afsikt är att fortsätta undersökningen. Redan nu vill jag dock i korthet redogöra för de hittills gjorda iakttagelserna för att rikta uppmärk- samheten på denna i flera afseenden egendomliga växt. Den bildningsafvikelse, som oftast uppträder hos Pyrola uniflora leder till en normalt byggd fyratalig blomma. Icke mindre än 10 af de undersökta fallen höra utan allt tvifvel till denna kategori. I en fyratalig krona äro fyra olika tegellagda knopplägen tänkbara. Bladen kunna ligga så, att hvart och ett har den ena kanten öppen, den andra täckt (vridet knoppläge af samma beskaffenhet som i den femtaliga blomman). I ett annat fall hafva två blad båda kanterna öppna, de andra två däremot båda täckta (man jämföre förhållan- det hos crucifererna!). I ett tredje fall ligger ett blad fullständigt öppet, det midt emot stående har båda kanterna täckta; de båda öfriga måste då hafva den ena kanten öppen, den andra täckt (jfr fodret hos Nymphea”!). Slutligen kan det fullständigt täckta bladet ligga bredvid det öppna (spiralformigt knoppläge af samma beskaffen- het som i den femtaliga blomman; man jämföre äfven förhållandet i de fyrataliga blommorna hos Monotropa!). Som nu ståndarnas definitiva ställning hos Pyrola uniflora står i beroende af kronbla- dens knoppläge, äro fyra olika ståndarställningar möjliga i den normalt utvecklade fyrataliga blomman, nämligen:! ÅA B C D I BE 2 2 2 FE 3 1 3 TEN2I 2 3 2 I JIA 2 2 3. Typerna I och II hafva iakttagits endast en gång hvardera och i blommor, som afveko genom femtaligt foder; III har anträffats sex gånger och IV fyra gånger. En blomma anträffades, som i öfrigt var fyratalig men hade fem fruktblad; i fråga om ståndarnas ställning tillhörde den typ III. I nio blommor fanns en öfvertalig ståndare; sju af dem hade fyra fruktblad, de två öfriga fem. Med afseende på kronans knoppläge tillhörde en typ II, de öfriga typerna III och IV. Fyra blommor afveko från den normala fyrataliga genom närvaron af ett femte !A, B, C och D beteckna kronbladen, siffrorna antalet ståndare vid hvarje kron- blad i den utslagna blomman. Där ståndarna äro tre, äro kronbladets båda kanter täckta; där de äro två, ligger den ena kanten öppen: där endast en ståndare finns, ligga båda kanterna öppna i knoppen. 212 foderblad, hvilket dock var mindre än de öfriga; ståndarnas ställ- ning i två af dessa är nyss omnämnd, de båda öfriga tillhörde typ IV. Samtliga nu anförda exempel synas mig vara att tolka såsom redan till anlaget och byggnadsplanen fyrataliga blommor. Man kan näppeligen påstå, att afvikelsen från femtalet beror på samman- växning; det finns i verkligheten ingenting, som skulle kunna be- rättiga till en sådan tolkning. Kronbladen (liksom också ståndarna) äro lika stora, och deras nervatur antyder icke heller någon sam- manväxning hos något af dem. De stundom uppträdande öfver- taliga ståndarna kunna ej heller anses bevisa någon dylik; sådana finnas äfven hos i öfrigt normala femtaliga blommor. Och frukt- bladen stå, att döma efter förhållandet hos andra Bicornes, t. ex. Vaccinium och Ledum, i fråga om antal i mindre intimt samband med blommans öfriga blad än dessa sinsemellan. En eller annan gång träffar man dock blommor, som med afse- ende på foder eller krona eller hvad båda dessa kransar beträffar äro till utseendet fyrataliga, men i hvilka en sammanväxning uppen- barligen föreligger. För två sådana, som fullständigt öfverensstämde med hvarandra, har jag antecknat: foderblad 5, af hvilka två äro sammanvuxna med hvarandra ungefär till midten; kronblad 4, af hvilka det, som står snedt innanför de båda med hvarandra sam- manvuxna foderbladen, är bredare än de öfriga och urnupeti spetsen; ståndare 10 (1 — 2 3 — 4; de sistnämnda innanför det stora kron- bladet); fruktblad 5 (två innanför det stora kronbladet). I en annan blomma funnos fem foderblad, af hvilka ett stod midt utanför det nedan omnämnda stora kronbladet; kronbladen voro fyra, ett större än de öfriga och klufvet i spetsen; ståndare 11 [3 (borde efter kronbladets knoppläge vara 2) — 2 — 3 (en har förskjutits hit från vidliggande kronblad) — 3 (innanför det stora kronbladet; enligt de öfriga kronbladens knoppläge borde här stå 4); fruktblad 5 (två innanför det stora kronbladet). Dessa blommor äro uppenbarligen afvikande i helt annan grad än de förut skildrade och kunna med fog betecknas såsom abnorma. Något mindre ofta än de fyrataliga förekomma blommor, som äro normalt sextaliga, d. v. s. hafva 6 foderblad, 6 kronblad, 12 ståndare och 6 fruktblad. Åtta sådana hafva undersökts. I en sex- talig hyllekrans äro gifvetvis ganska många olika fall af tegellagdt knoppläge tänkbara. Dessa åtta blommor representera också icke mindre än fem olika typer, hvilka bäst kunna karakteriseras genom ståndarnas ställning: A B C D F LyA2 2 2 2 2 2 Mög 2 2 2 2 3 tad 2 2 2 3 2 I OVER | 2 2 3 1 3 Moe 2 3 2 1 3 Typerna II, III och IV hafva observerats hvar och en två gånger, I och V hvardera en gång. En i öfrigt sextalig blomma hade endast fem fruktblad; ståndarnas ställning i densamma var: 2 — 2 — 2 2 — 2 — 2 (alltså typ D. Att nu senast omnämnda blommor redan till anlaget och bygg- nadsplanen äro sextaliga, synes mig ligga i öppen dag. De afvika visserligen från den hos arten vanligast förekommande femtaliga typen, men äro uppenbarligen ett uttryck för variation, icke några anomalier. Detsamma gäller, ehuru med någon restriktion, om trenne blommor, som visserligen hade endast fem foderblad, men hos hvilka ett af dessa var större än de öfriga och mer eller mindre djupt klufvet i spetsen. En af dem var föröfrigt fullständigt sex- talig och hörde, hvad ståndarnas ställning beträffar, till typ II. De båda andra hade endast 11 ståndare och hörde efter kronbladens knoppläge den ena äfvenledes till typ II (hvarvid dock blott två ståndare funnos vid det kronblad, som borde omfatta tre), den andra till typ IV (men innanför ett kronblad saknades här helt och hållet ståndare). Sex andra blommor, som i vissa kransar voro sextaliga, i andra däremot femtaliga, skulle behöfva beskrifvas hvar för sig. Endast en af dem vill jag här i korthet skildra, emedan den sextaliga kronbladskransen visade ett knoppläge, som ej iakttagits hos någon annan. Fodret var sextaligt, men ett af bladen var mycket smalare, dock ej märkbart kortare än de öfriga. Kronbladen voro som nämndt likaledes sex; de två, som stodo till höger och till vänster innanför det smala foderbladet, voro smalare än de öfriga; tre af dem hade båda kanterna täckta i knoppen. Ståndarna voro endast 10, nämligen 1 — 3 — 1 — 1 (borde efter kronbladets knoppläge vara 3) — 1 — 3. Fruktbladen voro fem, ett dock större än de öfriga. Af andra afvikande blommor, som anträffats hos Pyrola uniflora, synas mig särskildt fyra förtjäna att omnämnas. En hade sex foderblad, af hvilka två (skilda af ett normalt utveckladt) voro mycket mindre än de öfriga samt stodo midt under hvar sitt kron- 274 blad, och endast fyra kronblad, två (innanför de små foderbladen) större än de öfriga och klufna i spetsen. Ståndarna voro 11, näm- ligen 1 — 2 — 4 — 4 (de senare antalen innanför de stora kron- bladen), fruktbladen sex, två innanför hvardera af de två stora kronbladen. Närmast ansluter sig denna blomma otvifvelaktigt till de sextaliga. En annan hade fem normalt utvecklade foderblad och fem sinsemellan lika, men ovanligt stora kronblad; ståndarna voro 12, nämligen 1 — 3 — 2 — 1 — 5 (borde efter kronbladets knopp- läge vara 3), fruktbladen sju. Här hade sålunda inträdt ett för- ökadt antal blad i blommans inre kransar. En tredje hade fyra sinsemellan lika stora kronblad. Foderbladen voro likaledes fyra, af hvilka två hade normal storlek och ställning, ett var betydligt mindre och stod midt utanför det kronblad, som betäckte luckan mellan de båda normala foderbladen; det fjärde (motsatt det lilla) var mycket större än de öfriga och klufvet ända till midten samt stod midt utanför ett kronblad. Ståndarantalet var 11, nämligen 3 (innanför det klufna foderbladet) — 3 — 3 (innanför det lilla foderbladet) — 2. Fruktbladen voro fem, två (innanför det lilla foderbladet) mindre än de öfriga. Egendomligast af alla är en :' blomma, som insamlades redan 1899. Förblad (högblad på blom: skaftet) saknas här helt och hållet. Endast fyra foderblad äro ut- vecklade och dessa af ganska olika storlek; mellan två af dem finns en lucka, lagom stor för att rymma ett femte foderblad. Kron- bladen äro 10, fem i en yttre krans och fem i en inre krans, båda kransarna med kvinkuncialt knoppläge. Etti den inre kransen är osymmetriskt och nedtill förtjockadt i ena kanten; uppe på skif- vans öfversida närmare ena kanten än den andra sitter en half ståndarknapp, hvilken dock saknar hornlikt bihang. Tretton fullt utbildade ståndare finnas, nämligen 1 (innanför det osymmetriska kronbladet) 3 2 3 4; en af de sistnämnda fyra stån- darna är i spetsen försedd med ett tunt, bladlikt, nästan cirkel- rundt, 2,5 mm. bredt bihang, sannolikt en förlängning och vidare utveckling af knappbandet. Fruktbladen äro sex. Denna blomma är en otvifvelaktig anomali och undandrager sig hvarje säker mor- fologisk tolkning. I min redan inledningsvis omnämnda uppsats framhöll jag, att kronans knoppläge hos öfriga af mig då undersökta Pyrola-arter (P. chlorantha Sw., P. rotundifolia L, P. minor L. och P. secunda L.) icke är underkastadt så stora växlingar som hos P. uniflora; de äro i detta afseende mera fixerade. Detsamma gäller, för så 2105 vidt jag kunnat finna, äfven om antalet blad i blommans olika kransar. Att döma efter i litteraturen förekommande uppgifter och efter mina egna iakttagelser, äro afvikelser från femtalet hos dem mycket sällsynta. Därmed vill jag naturligtvis icke hafva sagt, att dessa båda förhållanden stå i något orsakssammanhang med hvar- andra. Annorlunda ter sig P. media Sw., hos hvilken öfvertalighet är synnerligen vanlig särskildt nedtill i blomställningen. Till denna växt torde jag blifva i tillfälle att framdeles återkomma. Kjellman vid 32 års ålder. FRANS REINHOLD KJELLMAN. FA, 1846, "2, 1907 Den 22 april 1907 afled i Upsala professorn i botanik därstädes FRANS REINHOLD KJELLMAN. Dödsbudet kom icke så alldeles öfverraskande, ty allt sedan Kjellman år 1905 drabbades af ett slaganfall hade hans hälsa varit undergräfd och det var ett förnyadt anfall, som nu ändade hans verksamma lif. FRANS KJELLMAN föddes den 4 nov. 1846 på Torsö, Skaraborgs län. Föräldrarna voro bruksägaren Johan Kjellman och hans maka Lovisa Creutzer. Efter afslutade skolstudier i Arvika och Karlstad aflade Kjell- man studentexamen i Upsala 1868 och inskrefs i Värmlands nation. Efter att år 1871 aflagt filosofie kandidatexamen disputerade Kjellman för graden år 1872 och efter att ha promoverats, blef han samma år förordnad till docent i botanik vid Upsala universitet. Hans gradualafhandling »Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Ectocarpeer och Tilopterider» var en systematisk utredning af dessa växtgruppers skandinaviska arter. Samma år Kjellman disputerade, anträdde han sin första resa till polartrakterna såsom deltagare i A. E. Nordenskiölds Spetsbergsexpedition 1872 och härmed inleddes nu hans arktiska forskningsbana, som sedan för alltid knutit hans namn samman med den svenska polarforskningens historia. Den första färden blef långvarigare än beräknadt var, ty af motiga vindförhållanden ' blockerades fartygen af isen och så tvingades 211 hela expeditionen, äfven den del, som afsetts skola återvända, till en ofri- villig öfvervintring i Mosselbay. Men denna blef af stor vetenskaplig betydelse, emedan det var då Kjellman kom att göra sina iakttagelser öfver växtlifvet i hafvet under den långa polarnatten. Det visade sig nämligen, att äfven under vinterns mörker, när ett mäktigt istäcke höljer hafvet, det dock där på djupet finnes en växtvärld af mäktiga algformer, lefvande under yttre omständigheter, som skulle tyckas omöjliggöra hvarje rikare växtlif. Öfvervintringen å Spetsbergen 1872—73 är skildrad af Kjell- man i »Svenska polar-expeditionen år 1872—73 under ledning af A. E. Nor- denskiöld>. De botaniska resultaten af denna resa har Kjellman framlagt i: »Förberedande anmärkningar om algvegetation i Mosselbay etc.» samt i tvänne afhandlingar om >»Spetsbergens marina, klorofyllförande thallo- phyter> I och II. Åren 1874 och 75 fortsatte Kjellman sina studier af den Bohuslänska algfloran, hvilka studier nu utsträcktes äfven till vintern. År 1875 finna vi Kjellman som deltagare i Prövens färd till Novaja- Semlja och Jenisseis mynning och sedan Nordenskiöld med Lundström och Stuxberg uppför Jenissei fortsatt hem landvägen öfver Ryssland, an- trädde Pröven under Kjellmans befäl sjövägen tillbaka till Tromsö. Resul- taten af denna resa föreligga i: »Bidrag till kännedomen om Kariska hafvets Algvegetation» samt i det viktiga arbetet »Ueber die Algenvege- tation des Murmanschen Meeres an der Westkäste von Novaja-Semlja und Wajgatsch>. Här uppdelar Kjellman algvegetationen vid Novaja-Semljas västkust i tre »Gebiet>, en indelning, som vidare utförts i det lilla arbetet »Uber Algenregionen und Algenformationen im östlichen Skager Rack etc.» och som sedan upptagits och med smärre modifikationer följts af nästan samtliga algologer. Den nutida allmänt brukliga uppdelningen af hafs- algvegetationen i litoral-, sublitoral- och möjligen slutligen elitoralregion framställdes af Kjellman för första gången i dessa arbeten. Åren 1876—77 gjorde Kjellman smärre resor till svenska västkusten och Finmarken för att slutligen 1878—1880 såsom botanist deltaga i Vega- expeditionen med dess mödor och triumfer under den långa resan hem rundt Asien. De botaniska iakttagelserna under Vega-expeditionen har Kjellman publicerat i en mängd specialafhandlingar från början af 1880- talet i »Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser». Resultaten af sina mångåriga, omfattande algologiska studier i de arktiska trakterna har Kjellman sammanfattat i det stort anlagda arbetet »Norra Ishafvets algflora» (1883), på engelska »The alg&e of the arctic sea» äfven tryckt i Vetenskapsakademiens Handlingar. Denna monografi är ett klassiskt arbete. Förutom med rent systematisk beskrifning och utredning af de funna arterna, sysselsätter sig Kjellman här ingående äfven med frågor af mera allmän natur, biologiska, växtgeografiska och utvecklings- historiska spörsmål. >»Norra Ishafvets algflora» är Kjellmans största bo- taniska arbete. Sedan Kjellman 1883 tillträdt den e. o. professuren i botanik vid Upsala universitet, har hans vetenskapliga verksamhet varit knuten till Upsala och dess botaniska institutioner. I sällsynt grad intresserad af sin botaniska lärareverksamhet har Kjellman sedan delat sina krafter mellan 278 undervisningen och det vetenskapliga bearbetandet af sina under de långa resorna gjorda samlingar och iakttagelser. Af algologiska arbeten, utgifna under hans professorstid, må anföras »Beringhafvets algflora» (1889), hans bearbetningar af den japanska alg- vegetationen, publicerade i arbetena >»Om Japans Laminariaceer» (1887), »Japanska arter af slägtet Porphyra» (1897) och »Marina Chlorophycéer från Japan» (1897). Dessutom planlade han nu en hafsalgflora öfver Skan- dinavien, hvaraf dock endast första delen omfattande fukoidéerna har utkommit 1890. Såsom förarbeten för fortsättningen har han publi- cerat »Studier öfver chlorophycésläktet Acrosiphonia etc.» (1893) samt har vidare i föreläsningsform (läsåret 1903) offentliggjort de fortsatta resultaten af sina arbeten på denna »Handbok i Skandinaviens hafsalgflora», som det aldrig blef honom förunnat att fullfölja. Af öfriga algologiska arbeten må vidare anföras bearbetningen af provinserna Pheophyce&x och Dictyotales (för Engler och Prantl, Die natärlichen Pflanzenfamilien), »Zur Organographie und Systematik der Aegagropilen» samt »Om Floridé-släktet Galaxaura». Dessutom har han författat en hel del smärre algafhandlingar. De sista arbeten, som föreligga af hans hand »Om främmande alger ilanddrifna vid Sveriges västkust» samt »Zur Kenntnis der marinen Algenflora von Jan Mayen»» publicerade så sent som 1906, röra sig också just om den växtgrupp, åt hvilken han ägnat sitt lifs bästa krafter. Såsom algolog ansluter sig Kjellman värdigt till den rad af lysande namn på algforskningens område vårt land förut haft att uppvisa. Men såväl C. A. Agardh, algologiens grundläggare, som sonen J. G. Agardh voro nästan uteslutande systematici, för hvilka artutredningen och grupp- beskrifningen blef nästan allt. Detta torde kanske hufvudsakligen berott på att de icke så mycket själfva samlat och i naturen studerat de växter, de beskrefvo, utan de fingo sitt material sig tillsändt till bearbetning från andra. Icke så Kjellman, som ju själf genom sina vidsträckta färder sett och iakttagit den växtvärld, han skildrar. Men däraf följde, att Kjellman aldrig blef ensidig florist, utan i hans algologiska arbeten finner man systematik alltid gå hand i hand med andra grenar af den botaniska vetenskapen. Han lämnar så noggranna iakttagelser öfver algformernas förekomstsätt och utbredning, deras samlif i formationer — Kjellman har grundlagt den algologiska formationsläran för de nordiska hafven — deras periodicitet o. s. v. Det vill säga Kjellman var som algolog icke blott artbeskrifvare, utan i fullt lika hög grad organograf, biolog och växt- geograf. På grund häraf kan Kjellman rättvisligen påstås hafva fört ve- tenskapen om hafvets växtvärld ett mycket långt stycke fram till ett dju- pare förstående. Som systematiker hade Kjellman kanske mer öppet öga för mång- falden än för enheten. Han älskade »små» arter och har nedlagt mycket ingående arbete på utredandet af formrikare arters varieteter och former. Man iakttage t. ex. hans behandling i hans »Handbok> af Fucus vesiculosus'” många skandinaviska former o0. s. v. Men systematiken isolerad för sig hade i Kjellman ingen beundrare. Under det att hän nedlade så mycken möda på urskiljandet af sina talrika former, så släppte ZÄ) han likväl aldrig ur sikte utbredning, förekomst och växsätt och han sökte alltid så vidt möjligt att kombinera systematik med biologi och växtgeografi. Dessa Kjellmans rent biologiska synpunkter framträda ännu mera i hans arbeten öfver den högre växtvärlden. Det var väl egentligen under Vega- färden, som han mera ingående kom att sysselsätta sig med den arktiska fanerogamfloran. En hel del floristiska notiser och utredningar föreligga så i Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser. Men sina mest ingående studier öfver den arktiska landvegetationen har han offentliggjort i den målande skildring af den högnordiska floran, han lämnat i arbetet »Ur polarväxternas lifPp. Han redogör här för organisationen och utveck- lingsförloppet af denna växtvärld, som bildar utposterna mot polens isöken och som där har att kämpa en hård kamp för lifvet och som knappt hinner att komma i ordning för att lefva upp under den korta sommaren, förrän den åter öfverraskas af snön, kölden och mörkret. Men det är liksom om denna växtvärld legat Kjellman alldeles särskildt om hjärtat, och denna hans skildring af polarväxternas lif blir stundom nästan gripande. Man läse t. ex. hans målande jämförelse mellan den afslutade hösten hos oss och den hastigt påfallande i polarländerna: »Det synes mig kunna sägas, att öfver vegetationen i våra nejder under hösten ligger utbredt ett drag af lugn, frivillig, eftersträfvad hvila. Växternas blad hafva fullgjort sitt värf. De hafva beredt den näring, som växfen för sin utveckling behöfde, och skaffat sådan i förråd för användning vid den kommande vegetationsperiodens början. De äro nu affallna eller bortvissnade. Deras kraft var uttömd. Blommornas värf är slutadt. Frukten är mogen, fröna oftast redan fallna till marken. Knopparna för nästa år äro färdigbildade. Växten har efter fulländadt arbete gått till hvila, tryggad mot den kommande vintern och rustad att, då den är slut, återtaga sin lifsverksamhet. Den polära höstvegetationen är i väsentlig grad olika. Frid och lugn hvilar ej öfver den; den bär snarare förödelsens prägel. Ett arktiskt landskap vid vinterns inbrott liknar närmast en häftig frostnatt, innan ännu hösten var att vänta. Många växter hafva lagts i dvala, medan de ännu voro stadda i full utveckling. De stå där med förfrusna lifskraftiga blad, med svällande blomknoppar i blomställningarna, med halföppna blomknoppar, utslagna blommor, halfmogna eller nästan mogna frukter. Hvilan har ej inträdt efter förberedelse. Under det de voro som bäst verksamma, förlamades de af den stelnande kölden. De göra intryck att hafva jäktat för att nå ett mål, oroligt arbetat in i sista stund. — — ——> Några större arbeten öfver den fanerogama växtvärlden publicerade aldrig Kjellman, utan de ingående undersökningar — särskildt organogra- fiska — han öfver den under en lång följd af år bedrifvit, har han endast meddelat i sin vetenskapliga undervisning. Ett par populärvetenskapliga skrifter »Om Nordens vårväxter»> och »De nordiska trädens arkitektonik> vittna likväl för eftervärlden om att hans idékrets icke var begränsad endast till hafvets växtvärld, utan äfven omfattade problem, som rörde de högre växternas lif. I dessa skrifter framträder Kjellmans förkärlek för organografiska utredningar, men särskildt äfven hans spekulativa läggning. När han så t. ex. vill förklara våra vårväxters utvecklingscykel, sen han Svensk Botanisk Tidskrift. 19 280 i deras snabba, tidiga utveckling funnit en motsvarighet till polarväxternas jäktande lif under den korta arktiska sommaren, så är det på organo- grafiskt utvecklingshistoriska grunder han drager sina slutsatser. En yngre generation, i hvars botaniska utbildning ingått mer af experimentell metod, kanske icke kan till fullo godkänna de resultat, hvartill Kjellman i dessa frågor kommit, men ingen skall någonsin förneka, att just denna Kjellmans spekulativt botaniska läggning verkat i högsta grad sporrande till ett allt djupare inträngande i och förstående af den växtvärld, i hvilken vi lefva. Och det var ändå just dit han innerst själf syftade med hela sin forskning. Ofullständig skulle den bild af professor Kjellman som vetenskapsman blifva, som icke särskildt berörde hans verksamhet som akademisk lärare vid Upsala universitet. Alltsen han 1883 utnämndes till e. o. professor i botanik för att sedan från 1899 bekläda den Borgströmianska professuren i botanik och praktisk ekonomi har han som botanisk lärare utöfvat ett mycket stort inflytande på alla de generationer af botanister, som utgått från Upsala universitet. I högsta grad intresserad af sin lärareuppgift, sträfvade han att genom planmässig och metodisk undervisning, genom kurser och öfningar bereda sina lärjungar en säker, allsidig grund för egna, själf- ständiga studier. De praktiska öfningarna it botanik, sådana de nu sen ett halftannat tiotal år ledts i Upsala, äro alla planlagda och utarbetade af Kjellman. Åt sina föreläsningar ägnade han mycket arbete och visade i dem alltid en själfständig och genomtänkt uppfattning af sina ämnen, liksom han i dem lade sig mycken vinn om en konsekvent vetenskaplig ter- minologi. Många af dessa termer, som varit välkända för dem, som be- vistat Kjellmans föreläsningar och öfningar, hafva sedan kanske inkommit i den vetenskapliga facklitteraturen först genom hans lärjungar. Särskildt väckande voro alltid hans försök att konsekvent tillämpa en viss uppfattning och åskådning hela växtriket igenom. Så t. ex. sökte han under sina under åren 1893—94 hållna föreläsningar öfver »Individ bildningen i växtriket» att påvisa generationsväxling inom nästan alla växtgrupper som en slags genomgående naturlag. Kanske mången gång hans förklaringar och tolkningar då syntes litet sökta, men rättvisligen måste nu erkännas, att äfven om Kjellmans uppfattning i detalj icke alltid hållit streck, så har dock grundtanken visat sig riktig, ty öfverallt där befruktning finnes, där träffar man ju tvänne generationer, en med ore- duceradt och en med reduceradt kromosomtal. Och när man således i våra dagar finner en sträfvan att för hvarje växtgrupp utreda hyad som är haploid och diploid generation eller, för att tala med Lotsy, hvad som är x-generation och hvad som är 2x-generation, då kan det kanske icke vara ur vägen att erinra om att Kjellman (utan att äga någon ingående kännedom om histologlitteraturen) med framsynt vetenskaplig blick redan i början på 90-talet företrädt en likartad uppfattning, då han sökte finna en gamofyt- och en sporofytgeneration i alla växters utveckling. Att Kjellmans akademiska lärareverksamhet också burit rika frukter, därom vittnar det uppsving de botaniska studierna under hans ledning fått. Ett synbart och påtagligt uttryck af huru uppburen och afhållen han var som lärare är också den festskrift, »Botaniska Studier tillägnade 281 F. R. Kjellman den 4 november 1906>, som på hans förra året firade 60-årsdag ägnades honom af forna och nuvarande lärjungar. Alltid intresserad för alla botaniska spörsmål, var Kjellman in i det sista outtröttligt verksam som lärare och prefekt för den botaniska in- stitution, där han nu stupat på sin post såsom främste representant vid Upsala universitet för den vetenskap, som förblef hans djupaste lifs- intresse. Talrika vetenskapliga utmärkelser hade kommit professor Kjellman till del. Så var han ledamot af Vetenskapsakademien, Vetenskapssocieteten i Upsala, Fysiografiska Sällskapet i Lund, Vetenskaps- och Vitterhetssam- hället i Göteborg, Videnskabs-Selskabet i Kristiania, korresponderande ledamot af Deutsche Botanische Gesellschaft i Berlin, Linnean Society i London m. fl. vetenskapliga samfund. Såsom en af Vegamännen blef han äfven korresponderande ledamot af Örlogsmannasällskapet i Karls- krona. F. R. Kjellmans tryckta skrifter i tidsföljd. 1872. Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Ectocarpeer och Tilop- terider. — Gradualafhandling. Stockholm. 1874. Några tillägg till kännedomen om Spetsbergens plantz&e vasculares. — K. Vet. Akad. Öfversigt. Årg. 31. Stockholm. 1875. Svenska polar-expeditionen år 1872—73 under ledning af A. E. Nor- denskiöld. Stockholm. » - Förberedande anmärkningar om algvegetationen i Mosseibay enligt iakttagelser under vinterdraggningar anställda af svenska polarexpe- tionen 1872—73. — K. Vet.-Akad. Öfversigt. Årg. 32. Stockholm. > Végétation hivernale des Algues å Mosselbay -(Spitzberg), d'aprés les observations faites pendant Fexpédition polaire suédoise en 1872—1873. — Comptes 'rendus des sciences de L'Académie des sciences. - T. 80. Paris. » Végétation hivernale des Algues de Mosselbay, d'aprés les observa- tions faites pendant les draguages d'hiver de F'expédition polaire suédoise en 1872—1873. — Bull. de la Société Botanique de France rg Pais. > Om Spetsbergens marina, klorofyllförande thallophyter I. — K. Vet.-Akad. Bihang. Bd. 3. Stockholm. 1876. Svenska polarfärden 1875. (Icke afslutad.) Land och Folk. Stock- holm. 1877. Redogörelse för Prövens färd från Dicksons hamn till Norge samt för Kariska hafvets växt- och djurverld. — Redogörelse för en ex- pedition till mynningen af Jenissej och Sibirien år 1875 af A. E Nordenskiöld i K. Vet.-Akad. Bihang. Bd. 4. Stockholm. Bidrag till kännedomen af Kariska hafvets Algvegetation. — K. Vet.-Akad. Öfversigt. Arg. 34. Stockholm. 2 Om Spetsbergens marina, klorofyllförande thallophyter II. — K. Vet.-Akad. Bihang. Bd. 4. Stockholm. 282 1878. 1879. Ueber die Algenvegetation des Murmanschen Meeres an der West- köste von Novaja Semlja und Wajgatsceh. — Nova Acta Reg. Soc. Se, Ups! 1Ser.13. NolextrasordftUöUpsala: Uber Algenregionen und :'Algenformationen im östlichen Skager Rack nebst einigen Bemerkungen uber das Verhältniss der Bohuslän'schen Meeresalgenvegetation zu der Norwegischen. — K. Vet.-Akad. Bi- hang. Bd. 53. Stockholm. Om algvegetationen i det Sibiriska Ishafvet. Förutgående medde- lande. — K. Vet.-Akad. Öfversigt. Arg. 36. Stockholm. 1879—380. Bidrag till kännedomen om Islands hafsalgflora. — Bot. Tid- 1880. 1882. 1883. skrift, RB. a. Bo otlEKöpenhamn: Charace&x och Alge. — I Pointsförteckning öfver Skandinaviens väx- tera And. (AT ODYm) Om algvegetationen i det sibiriska ishafvet. Förutgående meddelande. — Vega-exp. vetensk. iakttagelser. Bd. 1. Stockholm. Om växtligheten på Sibiriens nordkust. — Vega-exp. vetensk. iakt- tagelser. Bd. 1. Stockholm. (Förut publicerad i K. V. A. Öfversigt. Årg. 36. 11879) ; Sibiriska nordkustens fanerogamflora. — Vega-exp. vetensk. iakt- tagelser. Bd. 1. Stockholm. Fanerogamer från Novaja Semlja, Wajgatseh och Chabarova. (I förening med A. N. Lundström.) — Vega-exp. vetensk. iakttagelser BA 1 Stockholm: Fanerogamfloran på Novaja Semlja och Wajgatsch. Växtgeografisk studie. — Vega-exp. vetensk. iakttagelser. Bd. 1. Stockholm. Om tschuktschernas hushållsväxter. — Vega-exp. vetensk. iakttagelser. Bd. 1. Stockholm. (Omtryckt i Ymer. INTO Då 1882.) Asiatiska Berings-sunds-kustens fanerogamflora. — Vega-exp. vetensk. iakttagelser. Bd. 1. Stockholm. Om Japans trädgårdskonst. — Svenska Trädg.-Fören. Tidskrift. Stockholm. Fanerogamfloran på S:t Lawrence-ön. — Vega-exp. vetensk. iaktta- gelser. Bd. 2. Stockholm. Fanerogamer från Vest-eskimåernas land. — Vega-exp. vetensk. iakttagelser. Bd. 2. Stockholm. Norra Ishafvets algflora. — Vega-exp. vetensk. iakttagelser. Bd. 3. Stockholm. The alge of the arctic sea. A survey of the species, together with an exposition of the general characters and the development of the flora. — K. Vet.-Akad. Handlingar. N. F. Bd. 20. Stockholm. 1883—384). Ur polarväxternas lif. — A. E. Nordenskiöld: Studier och 1886. forskningar föranledda af mina resor i höga Norden. Stockholm. Skandinaviska fanerogamflorans utvecklingshistoriska element efter föreläsningar vt. 1886. (I autografi utan tryckort och årtal.) Upsala. Om växtligheten under vintern i hafvet vid Sveriges vestra kust. — Bot. Notiser. Om anatomiska karaktärers föränderlighet. — Bot. Notiser. a 1887. 1889. 1890. 283 Uber das Vordringen der Ausläufer im Boden. — Botan. Central- blatt' BAS: Uber das Pflanzenleben während des Winters im Meere an der Westkäste von Schweden. — Bot. Centralblatt. Bd. 26. Pyrola secunda's af skottbyggnaden betingade s. k. vandring. — Bot. Notiser. En för Skandinavien ny Fucoidé, Sorocarpus uv&eformis. —- Bot. Notiser. Uber die durch den Sprossbau bedingte sogennante »Wanderung> der Pyrola secunda. — Botan. Centralblatt. Bd. 30. Uber Veränderlichkeit anatomischer Charaktere. — Botan. Central- Hatt: > Bd:/'30. Om Japans Laminariaceer (i förening med J. V. Petersen). — Vega- exp. vetensk. iakttagelser. Bd. 4. Stockholm. Om Kommandirski-öarnas fanerogamflora. — Vega-exp. vetensk. iakttagelser. Bd. 4. Stockholm. Om Beringhafvets algflora. — KK. Vet.-Akad. Handlingar. N. F. Bd. 23. Stockholm. /(Häraf är afd. »Beringhafsflorans förhållande till Ochotska hafvets flora» öfversatt i Bot. Centralbl. Bd. 41. 1890. Undersökning af några till slägtet Adenocystis Hook. fil. et Harv. hänförda alger. — K. Vet.-Akad. Bihang. Bd. 15. Stockholm. Handbok i Skandinaviens hafsalgflora. I. Fucoidex. Stockholm. Uber die Beziehungen der Flora des Bering-Meeres zu der des Ochotskischen Meeres. — Bot. Centralbl. Bd. 41. Cassel. (Af- ven i Sitzungsberichte. Bot. Sekt af Naturvet. Studentsällskapet. Dritter Jahrgang 1888. 1891—93. Phzxophycex (Fucoidex). — Endgler u. Prantl, Die natärlichen 1892. 1896. 1897. Pflanzenfamilien, T. 1. Abt. 2. Leipzig. Om en ny organisationstyp inom slägtet Laminaria. — K. Vet- Akad. Bihang. Bd. 18. aAfd. III. Stockholm. . Studier öfver chlorophycéslägtet Acrosiphonia J. G. Ag. och dess skandinaviska arter. — K. Vet.-Akad. Bihang. Bd. 18. Stockholm. Om fucoidéslägtet Myelophycus Kjellm. — K. Vet.-Akad. Bihang. Bd. 18. Afd. III. Stockholm. Om Nordens vårväxter. Föredrag vid doktorspromotionen i Upsala den 31 maj 1895. — Föreningen Heimdals Folkskrifter. Nr. 31. Stockholm. Dictyotales. — Endgler u. Prantl, Die natärlichen Pflanzenfamilien, FoP ADEL 22rmkeprig Om en Ceramiumform från Gotland. Ett bidrag till hafsalgernas biologi. — K. Vet.-Akad. Öfversigt. Arg. 34. Stockholm. Japanska arter af slägtet Porphyra. — K. Vet-Akad. Bihang. Bd. 23. Afd. III. Stockholm. Blastophysa polymorpha och Urospora incrassata. Två nya chloro- phycéer från Sveriges vestra kust. — K. Vet.-Akad. Bihang. Bd. 23. Afd. III. Stockholm. Derbesia marina från Norges nordkust. — K. Vet.-Akad. Bihang. Bd. 23. Afd. III. Stockholm. 284 1897. 1898. 1900. 1901. 1902. 1904. 1906. 1874. 1878. Marina Chlorophycéer från Japan. — K. Vet.-Akad. Bihang. Bd. 23. Afd. III. Stockholm. Zur Organographie und Systematik der Aegagropilen. — Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. vol. 17. Upsala. Om Floridé-släktet Galaxaura, dess organografi och systematik. — K. Vet.-Akad. Handlingar. Bd. 32. Stockholm. De nordiska trädens arkitektonik. Nordisk Tidskrift utg. af Letterst. Fören. Stockholm. Om arten och omfattningen af det uppbyggande arbete, som under groningsåret utföres af svenska vårgroende, pollakantiska växter, särskildt örter. — Bot. Notiser. Uber die Meeresalgen-Vegetation von Beeren-Eiland. — Arkiv för Botanik. Bd. 1. Stockholm. Om algvegetationen i Skelderviken och angränsande Kattegatsområde. — Meddelanden från K. Landtbruksstyrelsen N. 80. Stockholm. De nordiska trädens arkitektonik. — Föreningen HeimdalS folk- skrifter Nr. 77. Stockholm. Om pollenexpositionen hos några svenska Campanula-arter. — Bot. Notiser. : Linnéminnen som lefvat — och dödats. — Bot. Notiser. Linnéminnen i Uppsala botaniska trädgård. — Arkiv för Botanik. Bd. 3. Stockholm. Om främmande alger ilanddrifna vid Sveriges västkust. — Arkiv för Botanik. Bd. 5. Stockholm. Zur Kenntnis der marinen Algenflora von Jan Mayen. — Arkiv för Botanik. Bd. 5. Stockholm. Referat och anmälningar m. m. F. Hildebrand, Die Verbreitungsmittel der Pflanzen. (Ref) — Bot. Notiser. A. Blytt, Forsög til en Theori om Invandringen af Norges Flora under vexlende regnfulde och törre Tider. (Anmälan.) — Nordisk Tidskrift utg. af Letterst. Fören. Stockholm. Biografi öfver Elias Fries. — Allehanda för folket. Nr. 8. . R. Hult, Recherches sur les phénoménes périodiques des plantes. (Referat.) — Ymer. Stockholm. J. G. Agardh, Florideernas morphologi. (Referat.) — Botan. Cen- tralblatt. Bd. 00. . Gunnar Andersson, Svenska växtverldens historia. (Anmälan.) — Nor- disk Tidskrift utg. af Letterst. Fören. . En serie korrespondensartiklar från svenska polarexpeditionen 1872— 73 i Ny Illustrerad Tidning. Stockholm. Korrespondensartiklar från Novaja Semljafärden i Göteb. Hand. och Sjöfartstidn. (Ombr. i »Sv. färden t. Novaja Semlja . . . Med- del. t. O. Dickson fr. A. E. Nordenskiöld». Göteborg 1876.) 285 1878—380. Korrespondensartiklar i Stockholms Dagblad från Vegafärden. 1899—1906. Årsberättelser från Botaniska Institutionen. I K. Universite- teits i Uppsala Redogörelser afgifna af Universitetets Rektor. Artiklar i Nordisk Familjebok (uppl. 1 och 2). Mindre uppsatser, an- mälningar och referat i Botaniska Notiser, Bot Sekt Sitzungsberichte och Botan. Centralblatt, Nordisk Tidskrift och Ymer. — (Sign. F. K—n. F. R K) Nils Svedelius. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Den 200aprilk 1907 Det af föreningens styrelse utarbetade stadgeförslaget antogs med några smärre ändringar. Svenska botaniska föreningens stadgar ha enligt af föreningen fattadt beslut följande lydelse: Stadgar för Svenska Botaniska Föreningen antagna den 20 april 1907. Om föreningens ändamål. & 1. Föreningens ändamål är att samla och främja de botaniska in- tressena i landet. 8 2. Sitt ändamål söker föreningen förverkliga 1:o genom utgifvande af Svensk Botanisk Tidskrift, 2:0 genom åtgärder till befordrande af kän- nedomen om landets växtvärld, 3:o genom anordnande af gemensamma exkursioner i skilda botaniska syften uti olika delar af landet, 4:0 genom vetenskapliga sammankomster. Ledamöter. & 3. Föreningen består af ordinarie ledamöter, korresponderande leda- möter och hedersledamöter. 8 4. Till ordinarie ledamöter kunna väljas botaniskt intresserade svenskar eller utlänningar. 8 5. Till korresponderande ledamöter kunna utses sådana i utlandet bosatta personer, hvilka kunna antagas vara villiga att verka för före- ningens syften. K 8 6. Till hedersledamöter kunna utses särskildt framstående svenska eller utländska botanister eller för öfrigt personer, som på verksamt sätt visat sitt intresse för föreningen och dess ändamål. 8 7. Medlemsafgiften för ordinarie ledamot är 10 kronor för år eller 100 kronor en gång för alla. 8 8. Ordinarie ledamöter och hedersledamöter erhålla föreningens publikationer afgiftsfritt. 8 9. Föreningar, institutioner och korresponderande ledamöter erhålla Svensk Botanisk Tidskrift till ett pris lika med ordinarie ledamots års- afgift. Arbetsordning. 8 10. Föreningens ärenden handläggas af en styrelse och en redak- tionskommitté. $ 11. Styrelsen, som har sitt säte i Stockholm, utgöres af 11 perso- ner, bland hvilka äro ordförande, vice ordförande, sekreterare, redaktör och skattmästare. Samma person kan bekläda sekreterare- och redak- törsposterna. $ 12. Styrelsen handlägger följande ärenden: 1:o. Inväljer ledamöter, enligt $$ 21, 22. 2:0. Utlyser föreningens sammanträden och anordnar dess exkursioner. 3:o. Förvaltar föreningens ekonomi och vårdar dess tillhörigheter. 4:0o. Beslutar om tidskriftens årsbudget. 3:o. Handlägger i öfrigt alla frågor, som af föreningen hänskjutas till behandling af styrelsen eller som den vill förelägga föreningen. $ 13. Styrelsen sammanträder på kallelse af ordföranden, så ofta ärendena det kräfva, eller när minst tre medlemmar af styrelsen hos ordföranden därom anhållit. $ 14. För besluts fattande inom styrelsen är minst fem styrelsemed- lemmars närvaro nödvändig. Vid lika röstetal har ordföranden utslags- röst. S 15. Styrelsen äger rätt att vid förberedande af exkursionerna, om den så finner lämpligt, med sig adjungera andra personer. $ 16. Redaktionskommittén består af fem personer och sammanträder på redaktörens kallelse minst en gång före utgifvandet af hvarje häfte af föreningens tidskrift. $ 17. Redaktionskommittén beslutar: 1:o. om intagande i tidskriften af till redaktionen inkomna afhand- lingar: 2:0. i öfrigt inom ramen af den för tidskriften af styrelsen bestämda årsbudgeten, om alla ärenden som röra tidskriftens utgifvande. $ 18. Föreningen sammanträder till årsmöte i november och till re- visionssammanträde under första halfåret samt för öfrigt å andra tider, då styrelsen så finner lämpligt eller då minst 25 ledamöter till styrelsen inlämnat skriftlig anhällan om mötes utlysande i Stockholm till viss dag. Kallelse till sammanträde utfärdas minst en vecka i förväg. $ 19. Viktigare ärenden skola i god tid hos styrelsen anmälas, innan de vid en följande sammankomst till afgörande företagas. Begär minst en tiondel af de vid ett sammanträde närvarande ledamöterna en fråga på bordet till följande sammanträde, må bordläggning ej nekas. Dock må samma ärende ej mer än en gång på detta sätt bordläggas. Val. $ 20. På november-sammankomsten väljas för det följande kalender- året styrelse och redaktionskommitté samt två revisorer och två revisors- suppleanter för granskning af styrelsens förvaltning. Afgående styrelse- medlem kan omväljas. $ 21. Ordinarie ledamöter inväljas af styrelsen på skriftligt förslag af ledamot i föreningen. 288 8 22. Korresponderande ledamöter väljas af styrelsen på skriftligt förslag af minst tre ledamöter i föreningen. 8 23. Hedersledamöter väljas af föreningen efter det motiveradt skrift- ligt förslag af minst tre ledamöter därom till styrelsen inkommit och styrelsen tillstyrkt detsamma. 8 24. Den, som blifvit till ledamot antagen, underrättas därom af sekreteraren genom skrifvelse, enligt af styrelsen fastställdt formulär, och erhåller samtidigt sig tillsändt ett exemplar af föreningens stadgar. 8 25. Alla val ske med slutna sedlar; dock må de, när föreningen det för hvarje särskildt fall enhälligt beslutar, ske genom acklamation. Stadgeändring. 8 26. Ändrings- och tilläggsförslag till föreningens stadgar skola vara inlämnade till styrelsen före september månads utgång, och åligger det styrelsen att till nästa sammanträde därom afgifva yttrande. Föreslagen ändring bordlägges till beslut vid följande sammanträde. 8 27. För att föreslagen ändring må anses beslutad, fordras bifall af minst två tredjedelar af de afgifna rösterna. 8 28. Beslutade ändringar af stadgarna träda i kraft, därest de gälla val, vid nästa valtillfälle, i andra fall med ingången af följande kalenderår. 8 29. Upplösning af föreningen må ske endast efter därom fattade samstämmande beslut på tvänne på hvarandra följande årssammanträden. En kommitté tillsattes för att undersöka möjligheten af anordnandet af en exkursion i sammanhang med Linné-jubiléet; till ledamöter af kom- mittén utsågos professor J. ERIKSSON, lektor E. HEMMENDORFF, fond- mäklare G. INDEBETOU, professor G. LAGERHEIM och docenten O. Ro- SENBERG. Ett förslag hade väckts att under sommaren anordna en exkursion till Kinnekulle och Billingen. Med anledning däraf uppdrogs åt styrelsen att närmare utreda frågan, hvarvid äfven möjligheterna af en ytterligare exkursion eventuellt i Stockholms skärgård borde undersökas. Vid sammanträdet hade A.-B. Elmqvistska Gjutningsmetoden utställt dels en byst i brons af LINNÉ efter professor J. Börjesons modell, dels en LINNÉ-vas i brons, komponerad af skulptören H. Elmqvist. A.-B. Elmqvistska Gjutningsmetoden hade erbjudit sig att åt medlemmar af Svenska botaniska föreningen lämna 20 2 rabatt å LINNÉ-vasen, om minst 20 medlemmar före den 15 juni till Svenska botaniska föreningen (adress Stockholms högskola) insändt beställning. SAMMANKOMSTER. Botaniska sällskapet i Stockholm. Den 18 mars 1907. Assistenten dr TH. WULFF höll ett af talrika skioptikonbilder belyst föredrag om >»Japanska trädgårdar och dvärgträd>. Professor G. LAGERHEIM demonstrerade första fascikeln af det af A. Y. GREVILLIUS och J. NIESSEN i Kempen (Rhein) utgifna exsiccatverket »Zoocecidia et Cecidoza imprimis provincie Rhenan&x. Sammlung von Thiergallen und Gallenthieren insbesondere aus dem Rheinlande. Cöln 1906.> Lektor J. A. O. SKÅRMAN meddelade några af honom sistlidne sommar vid Abisko i Torne lappmark gjorda växtfynd: Gymnadenia conopea Xx albida, Antennaria carpatica, Echinospermum deflexum och — Papaver nudicaule, den sistnämnda funnen utplanterad i björkskogen i närheten af en banvaktstuga. Den 15 april 1907. Dr P. DUSÉN höll föredrag om »minnen från en resa i Patagonien>, hvilken resa han företagit såsom deltagare i den af dr ÅA. THESLEFF ledda expeditionen till Patagonien, afseende en undersökning af områdets koloniseringsmöjligheter. Efter att i korthet hafva redogjort för expedi- tionens gång öfvergick föredraganden till en af talrikt pressadt växtma- terial belvst skildring af de genomresta trakternas växtvärld. Docenten H. SIMMONS förevisade en talrik samling skioptikonbilder från Grönland och arktiska Amerika. De flesta bilderna härstammade från den af SVERDRUP ledda norska polarexpeditionen åren 1898—1902, i hvilken föredraganden deltagit som expeditionens botanist. I anslutning till bilderna lämnades meddelande om de besökta trakterna i botaniskt afseende. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala. Den 19 mars 1907. Fil. kand. S. G:SON BLOMQVIST föredrog om ungdomsstadier hos Ber- beris vulgaris. Utvecklingen från groddplantsstadiet till växtens öfvergång 290 i buskform utgjorde, enligt hvad föredragandens i Västergötland insam- lade material visade, en karakteristisk utvecklingsperiod, som omfattade ungefär ett 10-tal år och utmärktes af en i ansatser skeende, i allmänhet terminal skottutveckling. Ofta kunde ungplantan en eller flere vegeta- tionsperioder å rad frambringa endast toppställda bladrosetter. Efter en sådan tid af relativ hvila uppträdde — i regeln ur skottets spets — det första typiska långskottet med tornar och proleptiskt utvecklade kort- skott. Under en följande vegetationsperiod utvecklades långskott ur ba- sala lågbladsknoppar, hvarigenom ungplantan ernådde buskform. Fruk- terna af Berberis vulgaris vore hos oss ej föremål för någon särskild form af spridning, och ungplantorna vore i allmänhet bundna vid en med hänsyn till belysningen illa lottad ståndort, hvarmed sattes i för- bindelse dels långsamheten i utvecklingen, dels såsom speciella tillpass- ningsföreteelser bladens form och ställningsförhållande hos ungdoms- formerna. Fil. stud. TH. C. E. FRIES meddelade iakttagelser öfver laffloran i trak- ten af Torne träsk. Följande voro i litteraturen ej angifna för Sverige: Cetraria islandica (L.) ACH. f. sorediata SCHzAR. (ex. häraf, tagna vid Knifsta i Uppland 1900 af R. SERNANDER, finnas dock i Uppsala univer- sitets samlingar), Gyrophora reticulata (SCHAR.) TH. FR., Lecanora sub- fusca (L.) ACH. var. sorediifera TH. FR., Pertusaria trochiscea NORM. an- sågs af föredr. endast vara en form af P. glomerata (ACH.) SCHAR., Buellia parasema (ACH.) TH. FR. var. papillata (SMRET) TH. FR., Rhizo- carpon chioneum (NORM.) TH. FR., Collema ceranoides (BORR.) MUDD.; dessutom två ännu obeskrifna former af Alectoria nigricans (ACH.) NYL. och Gyrophora anthracina (WULF.) KÖRB. Anmärkningsvärda voro också Acarospora molybdina (WNBG) MASS., Pannaria eleina (WNBG), P. Hookeri (SM-) m. fl. Den uIFaprivedI Or: Docenten R. SERNANDER föredrog i anslutning till RAUNKLER om eko- logiska typer i växtgeografien. Fil. lic. C. SKOTTSBERG föredrog om inre assimilationsväfnad hos phaeophyceer. Förutom hos de i detta afseende förut kända Desmarestia- arterna hade föredr. funnit en kring de inre ledningsrören lagrad assi- milationsväfnad äfven hos flere för vetenskapen nya phaeophyceer från antarktiska och subantarktiska haf. Föredr.' anslöt sig till WILLES teori, enligt hvilken en liflig andning försiggår i ledningsrören och den därvid bildade kolsyran kommer växten till godo genom de angränsande assi- milationscellernas verksamhet. Den i maj. 1907. Professor O. JUEL lämnade en öfversikt öfver våra värdväxlande rost- svampar. Se sid. 243 i denna tidskrift. Fil. kand. T. LAGERBERG föredrog om blomman af Viola mirabilis. Se sid. 187 i denna tidskrift. SMÄRRE MEDDELANDEN. Typha angustifolia L. x latifolia L. I NEUMANS flora, pag. 813, angifver författaren två exemplar af denna hybrid, det ena från Ner. Lännäs vid Hjälmaren (HAMNSTRÖM), och det andra från Srm. Bogsta (ÅA. LINDSTRÖM). Därjämte säges: »Möjligen höra äfven två ex. i Lunds universitets herb. från Stångby (J. AGARDH) och Karaby (A. FALCE) hit.> Sommaren 1901 tillbragte jag i Stockholms skärgård på Hvysingsvik, en gård i Länna församling af Roslagen, ej långt från det gamla godset Penningby. Här inskjuter åt väster från Saltsjön en ungefär 2 km. lång hafsvik, benämnd Edsviken. Vid västra ändan af denna vik utfaller vid gården Fiskarudden Penningbyån, som kommer från en del rätt stora sjöar, belägna längre in på fastlandet. Vid denna ås utlopp, alldeles vid Fiskaruddens båtbrygga, observerade jag vid mitt första besök på platsen den 27 juli 1901 ett stort bestånd af en egendomlig Typha-form, som vid första påseendet visade betydliga afvikelser både från T. angustifolia och T. latifolia, men genom interme- diära karaktärer gaf sig tillkänna som en hybrid mellan båda. Rörande de båda hufvudarternas förekomst kan meddelas, att T. angustifolia fanns i massa icke blott i Edsviken utan äfven i andra hafsvikar, af hvilka flera, som höllo på att igengrundas, voro uppfyllda af denna art. FT. latifolia däremot förekom, efter hvad jag såg, mycket sparsamt dels i spridda exemplar högre upp i Penningbyån dels i en mindre skogstjärn, Båtdraget, strax söder om Edsviken, där båda hufvudarterna växte om hvarandra. Vid Penningbyåns utlopp i Edsviken växte på södra sidan om båtrännan stora bestånd af T. angustifolia, men på norra sidan om samma båtränna växte mellanformen i ett stort bestånd, som säkerligen räknade tusentals individer. Beskrifning på den hybrida mellanformen. HRotstocken och rotsystemet starkt utvecklade med talrika sidoknoppar, tydande på stark vegetativ fortplantning. Stängeln 2 å 3 meter hög, ungefär dubbelt så hög som den ej långt från beståndet stående T. angustifolia; stängeln dessutom grof som hos T. latifolia, hvilken den liknar till det vegetativa systemet. Bladslidor och blad blågröna i ännu högre grad än hos T. latifolia, hvil- ken karaktär har föranledt GODRON att i sin FI. Lorr. ed. 1. II 20 (1843) gifva denna form namnet T. glauca. laden ofta längre än blomställ- 292 ningen, till bredden intermediära mellan de båda hufvudarterna, ännu i torrt tillstånd 94—13 mm. breda. Honaxet, på 0—10 mm:s afstånd från hanaxet, är betydligt tjockare än hos T. angustifolia, men ej fullt så tjockt som hos T. latifolia, ända till 33 cm. långt, till färgen likt T. angustifolia men med djupare brun färg. Blommans hår bruna i spetsen, men i allmänhet icke förtjockade, såsom fallet är hos FT. angustifolia. Pistillens märke brunt, långt och trådsmalt som hos FT. angustifolia. Då jag den varma sommaren 1901 för första gången den 27 juli såg denna hybrid, var frömjölet i allmän- het borta. På de pollenkorn, som ännu voro fästade vid ståndarna, tyckte jag mig märka, att pollenkornen dels voro isolerade dels såsom hos T. latifolia sammanhängande, dock ej 4 och 4 utan mera 2 och 2 eller 3 och 3. Fruktsättningen dålig eller ingen. Senare på hösten visade både hybriden och T. angustifolia den gemen- samma egenskapen, att öfverallt på axet framsköto de gröna, i spetsen förtjockade, till s. k. pistillodier (ENGLER) ombildade ofruktbara blom- morna. Såsom viktigt kännemärke mellan de båda hufvudarterna angifves i flororna, att blomfästets utlöpare hos T. angustifolia äro mycket korta, kägelformiga, 0,5—1 mm. långa, medan däremot hos T. latifolia dessa utlöpare äro ända till 2 mm. långa, trådsmala och slaka. Hybriden visade härutinnan den egenskapen, att dessa utlöpare på några ax VOro korta och styfva, på andra långa och slaka, ja, till och med samma ax kunde hafva båda dessa slag af utlöpare blandade om hvarandra. ASCHERSON och GRAEBNER, som i Synopsis der Mitteleuropäischen Flora, I, pag. 278, lämna en beskrifning på denna hybrid, anföra dessa skilj- aktiga utlöpare hos fruktfästet såsom hybridens viktigaste karaktär. Genom att göra fästet fritt från blommor och hår har jag på många ax konstaterat denna karaktär hos den af mig funna hybriden. Såsom sammanfattning af karaktärerna kan anföras, att hybriden till de vegetativa delarna liknar T. latifolia, men till axet och blommorna erinrar om T. angustifolia, vid första påseendet synes den vara en mycket kraftig T. angustifolia. Genom tillfälliga besök på växtplatsen i början af september månad under de flesta af de följande åren har jag haft tillfälle att följa denna hybrid och alltid funnit densamma väl utvecklad. Hösten 1903 var den till större delen steril med endast få blommande exemplar, hvilket möj- ligen kunde bero på kall och ogynnsam väderlek sommaren 1902. Sistlidna sommar observerade byråchefen i Domänstyrelsen TH. ÖR- TENBLAD enstaka exemplar af hybriden växande vid östra ändan af Eds- viken omkring 2 km. från det stora beståndet. I sammanhang härmed kan nämnas, att då jag sommaren 1905 vista- des i Söderköping, observerade jag vid Storåns utlopp i Slätbaken vid Mem en Typha-form, som genom sin höga växt, grofva form, blågröna färg samt de närstående han- och honaxen mycket liknade den vid Pen- ningbyån funna hybriden. Då jag den 27 juli 1905 såg denna form, var den så litet utvecklad, att frömjölet var knappt färdigt, medan hanaxen på alla i närheten stående exemplar af T. angustifolia voro affallna och 293 äfven T. latifolia, som likaledes förekom öfverallt i ån, var långt kom- men i sin utveckling. Vid undersökning af frömjölet hos denna mellan- form kunde jag ej se några sammanhängande korn. Denna mellanform vore förtjänt af en närmare undersökning. Johan Berggren. Gymnadenia conopea (L) R. Br. x Gymnadenia albida (L.) Rich. från Torne lappmark. Under en exkursion på fjället Nuolja vid Tornesjön! den 23 juli för- lidet år anträffade undertecknad ett exemplar af ofvanstående sällsynta orkidéhybrid. Såvidt jag har mig bekant är endast en fyndort förut angifven för växten i fråga från vårt land, nämligen Areskutan, >»i videregio- nen invid Blåsten», hvarest den sommaren 1884 erhölls, likaledes i blott ett exemplar, af Läroverksadjunkten E. COLLINDER i Sundsvall. I Bota- niska Notiser för 1882 har dåvarande fil. kandidaten K. HEDBOM lämnat en tämligen utförlig beskrifning på ett af honom funnet individ af samma hybrid från Kongsvold på Dovre i Norge. Det af mig funna exemplaret växte å Nuoljas östra sluttning i öfre delen af björkregionen ej långt från den för alla Abiskoturister välbe- kanta bäcken, som högt uppe i fjället bildar det från turiststationen syn- liga lodräta fallet. Som det uppträdde i sällskap med åtskilliga individ af Gymnadenia conopea, tog jag detsamma i förstone för en egendomlig färg- varietet af denna art och utan att närmare granska mitt fynd, hvars underjordiska del i orubbadt läge kvarlämnades på stället, inlade jag detsamma i portören. Jag hade emellertid ej hunnit många steg från platsen, förrän jag fick anledning något grundligare uppmärksamma min Gymnadenia och det blef då genast klart för mig, att här förelåg en otvetydig hybrid mellan de båda på Nuolja rätt vanliga arterna G. cono- pea och G. albida. Denna upptäckt medförde naturligtvis, att jag efteråt höll skarp utkik, men trots allt sökande på flerfaldiga lokaler kunde icke ett enda individ af hybriden yvtterligare anträffas. Stjälken jämte axet mätte nära 20 cm. i längd och uppbar tre väl ut- vecklade blad förutom tvenne längst ned sittande bladslidor. Af bladen hade det nedersta en skifva med en längd af 53 cm. och en bredd af 1 cm., det mellersta visade en något längre (5,3 cm.) men ej fullt så bred bladskifva: det öfversta bladet höll 4 cm. i längd och 0.4 cm. i bredd (ofvan detta funnos ytterligare ett par helt små blad). Bladskifvorna voro alltså betydligt mera långsträckta än hos G. albida utan att dock antaga den hos G. conopea rådande jämnbreda eller smalt lansettlika formen: till såväl storlek som form kunna de sägas förhålla sig intermediärt. Blomställningen visade ett något mer än 3 cm. långt ax af ganska tätt och allsidigt riktade blommor. Dessas färg var en svagt gulröd med drag- ning åt violett. 2 Alias >Torneträsk>: jag instämmer till fullo med professor S. JoLIn — se Sven- ska Turistföreningens Årsskrift för innevarande år! — m. fl., hvilka påyrkat ett mera tilltalande namn på vårt lands största och stoltaste fjällsjö. 294 Af blommans delar äro särskildt läppen, sporren och de 2 sidoställda yttre kalkbladen af intresse. Hos G. conopea är läppen grundt klufven i 3 smånaggade, trubbiga flikar, medan G. albida har läppen tämligen djupt klufven i likaledes 3 men spetsiga och helbräddade flikar. Hos hybriden äro inskärningarna grunda men skarpa och flikarna tydligt trubbspetsiga samt helbräddade. Sporren är som bekant hos G. conopea Fig. A. Gymnadenia albida (L.) Rich.: Fig. B. Gymnadenia conopea (L.) RB. Br. X G. albida (L.) Rich.; Fig. C. Gymnadenia conopea (L.) R. Br.; alla exemplaren från Nuolja i Torne lappmark: figurerna förminskade !/3. lång (minst 1!/, gånger längre än fruktämnet), trådsmal, spetsig och böjd framåt, hos G. albida åter helt kort (omkring !/; af fruktämnets längd), rak och jämntjock. Hos hybriden befanns den vara nästan lika lång som fruktämnet samt något ehuru obetydligt krökt. De båda yttre sidoställda kalkbladen ha likaledes ett annat utseende än hos stamarterna. Hos G. conopea äro de riktade rakt utåt, hos G. albida däremot äro de liksom 295 det öfversta samt de två sidoställda i den inre kransen böjda framåt, hvarigenom alla dessa fem blad tillhopa bilda ett ståndarknappen öfver- täckande parti. Hybriden hade de förstnämnda två kalkbladen visserli- gen riktade utåt som hos G. conopea, men de voro helt små, mycket kortare än hos denna art: de öfriga kalkbladen intogo samma ställning som hos G. albida. Med det af d:r Hedbom från Kongsvold beskrifna exemplaret synes detta från Nuolja mycket väl öfverensstämma. Ett par andra växter från samma trakt må här samtidigt få omnäm- nande, helst som mig veterligen ingendera förut därstädes blifvit obser- verad. På samma östra sida af Nuolja men ofvan björkregionen har jag inom ett helt obetydligt område funnit omkring ett dussin individ af Antennaria carpatica "Wg) R. Br. och söder därom å en smal terrass- formig afsats på en Tsasinnjaskatjåkko tillhörande lodrät brant Echino- spermum deflexum (Wg.) Lehm växande i 30 å 40 ex. af mycket växlande storlek. J. A. O. Skårman. Utnämningar och förordnanden. Vid Uppsala universitets LINNÉ-fest blefvo följande botanister utnämnda till hedersdoktorer: inom medicinska fakulteten, I. P. BORODIN, St. Petersburg, A. ENGLER, Berlin. C. H. M. FLAHAULT, Montpellier, E. C. HANSEN, Köpenhamn, V. I. PALLADIN, St. Petersburg, C. P. S. SOMMIER, Florens, J. WIESNER, Wien, J. N. F. WILLE, Kristiania : inom filosofiska fakulteten, A. BorRzI, Palermo, W. CARRUTHERS. Lyndon, C. DE CANDOLLE, Généve, F. DARWIN, Cambridge, G. A. H. DAHLSTEDT, Stockholm, W. G. FARLOW, Cambridge, Mass., J. ÅA. HENRIQUES, Coimbra, B. D. JACKSON, London, K. JOHANSSON, Visby. B. LazaRrROo É IBiIza, Madrid. Under vårterminen ha vid Uppsala universitet följande botaniska dispu- tationsafhandlingar ventilerats: - C. 0. NORÉN: Zur Entwicklungsgeschichte des Juniperus communis- Uppsala universitets Årsskrift 1907. 64 s. 80. H. KYLIN: Studien uber die Algenflora der schwedischen Westkäste. Uppsala 1907. 288 s. 43 textfig., 7 pl. 40. C. SKOTTSBERG: Zur Kenntnis der subantarktischen und antarktischen Meeresalgen. I. Phaophyceen. Ur: Wissenschaftliche Ergebnisse der schwedischen Sädpolar-Expedition 1901—1903. Bd. IV. Stockholm 1907. Till assistent vid Botaniska afdelningen af Statens Skogsförsöksanstalt har K. Domänstyrelsen förordnat den 17 maj fil. doktor N. SYLVÉN. Svensk Botanisk Tidskrift. 20 296 Nyutkommen litteratur med anledning af Linnéjubiléet. N. BECKMAN, Karl von Linnes Västgötaresa i utdrag. För skola och hem: 25. Svensk Bokskatt, utgifven af J. A. Lundell och Ad. Noréen. 79 pag. C. BENEDICKS, Linnés Pluto suecicus. 48 pag. 3 planscher. Invitation pour assister å la promotion des docteurs juris utriusque dans la cathédrale d'Uppsala le 24 Mai 1907 publiée par le promoteur HUGO BLOMBERG. Carl Linnei Beskrifning öfver stenriket. Ibid. 91 pag. KARL BLINK, Carl von Linnés lefnadssaga. Samlade anteckningar. OVE DAHL, Carl von Linnés forbindelse med Norge. (Udgivet af det Kongl. Norske Videnskabers Selskab i anledning af 200-aarsdagen for Linnés födsel 23 mai 1907.) Trondhjem 1907. 40. 41 + 71 pag. S. J. ENANDER, Studier öfver Salices i Linnés herbarium. «Invitation pour assister å la promotion des docteurs en théologie dans la cathédrale d'Uppsala le 24 Mai 1907 publiée par le promoteur J. A. EKMAN. I. FEHR, Linnés Svenska resor. Ymer 1906. Pag. 221—250. BOB. E. FRIES, Carl von Linné. Zum Andenken an die 200:ste Wieder- kehr seines Geburtstages. Engler, Botan. Jahrbächer 1907. 54 pag. Linné, Ur: De största märkesmännen. IV. Hugo Gebers förlag. Sthlm. 1907. H. HARMS, Carl von Linné. Sein Leben und seine wissenschaftliche Bedeutung (Naturwissensch. Wochenschr. N. F. Bd. VI, no. 20, p. 305—312, 2 portr.) H. HESSELMAN. Carl von Linné, ett tvåhundraårsminne. Skogsvårdsf. Tidskr. 1907. Pag. 225—238. 2 portr.: JENS HOLMBOE, Carl v. Linné. Et 200-aarsminde (1707-—1907). (Naturen 1907 no; 4, PagirIZ- 10672 mor: WILHELM JUNK, Carl v. Linné und seine Bedeutung fär die Bibliographie. Festschrift. Berlin 1907. W. Junk. 4”, 19 pag., 2 portr. J. G. LAURELL, Bibelns liljor i ord och bild; - Bidrag till blomster- konungen Carl von Linnés 200-åriga födelseminne. Strängnäs 1907. 64 pag. Pris i krona: OSCAR LEVERTIN, Carl von Linné. 8”, 107 pag., 9 pl., hvaraf 5 portr., Stockholm 1907 (Albert Bonnier, Svenskar, no. 1. Pris 1.50 kr. A. O. LINDFORS, Några Linné-Studier. 8”, 59 pag. Uppsala & Stock- holm 1907. Almqvist & Wiksell. Pris 1 kr. Linnés Dietetik på grundvalen af dels hans eget originalutkast till föreläsningar: Lachesis naturalis qua tradit dizgetam naturalem och dels lärjungeanteckningar efter dessa hans föreläsningar: Collegium dizeteticum. 248 pag. 297 C. 4. M. LINDMAN, Carl von Linné. En minnesteckning. Heimdals småskrifter. N:o 1. 1907. A Linnean herbarium in the natural history museum in Stock- holm. I. Monandria — Tetrandria. Arkiv för Botanik. Bd. 7. N:o 3. 1907. CARL VON LINNÉ. Ett minnesblad med anledning af tvåhundra-årsdagen af hans födelse. Djurskyddets expedition. Meddelande från N:r 39. F. A. Wingborgs Boktr. Sthlm 1907. 16 pag. CARL VON LINNÉS Öländska Resa, Ur: De Bästa Böckerna, Alb. Bonniers förlag. Med förklarande anmärkningar af C. FORSSTRAND. Sthlm 1907. 152 pag. CARL VON LINNÉS betydelse såsom naturforskare och läkare. Skildringar utgifna af Kungl. Svenska Vetenskapsakademien i anledning af två- hundraårsdagen af Linnés födelse. Uppsala 1907. 8”. Innehåller: OTTO E. ÅA. HJELT. Carl von Linné såsom läkare och medicinsk för- fattare, 244 pag. EINAR LÖNNBERG och Chr. Aurivillius, Carl von Linné såsom zoolog, 80 pag. C. ÅA. M. LINDMAN, Carl von Linné såsom botanist, 116 pag. A. G. NATHORST, Carl von Linné såsom geolog, 80 pag. 2 tafl. HJ. SJÖGREN, Carl von Linné såsom mineralog, 38 pag. SKRIFTER AF CARL VON LINNÉ. utgifna af Kungl. Svenska Vetenskaps” akademien. I. Flora lapponica, Ööfversatt till svenska språket af Th. M. Fries, Uppsala 1905, 381 pag. 12 pl. II. Valda smärre skrifter af allmänt naturvetenskapligt innehåll. Uppsala 1906, 296 pag. HI. Classes plantarum, opus denuo editum, Uppsala 1906, 656 pag. CAROLI LINN.EI Systema Nature. Ed. 1. MDCCXXXV. Ad memoriam primi sui presidis eiusdemque e conditoribus suis unius Caroli Linnei opus illud quo primum systema nature per tria regna dispositae explicavit Regia Academia Scientriaum Svecica biseculari natali aucto- ris denuo edidit Holmix MCMVII. Fol. 19 onumr. pag., 1 portr., 1 pl Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné, med understöd af svenska staten utgifna af Uppsala universitet. Första afdelningen. Del. 1. Stock- holm 1907, 8”, 341 pag. E. LÖNNBERG, Caroli Linnei med., botan. & zoolog. cult. Methodus avium sueticarum. Invitation pour assister å la promotion des docteurs en philosophie dans la cathédrale d'Uppsala le 24 Mai 1907 publiée par le promoteur TYCHO TULLBERG. 97 pag. 1 Tafla. q M. B. SWEDERUS, Linné och växtodlingen. Uppsala Universitets Ars- skrift. 1907. Linnéfest-skrifter. 6. 102 pag. Linnés Vorlesungen öäber die Cultur der Pflanzen. 107 pag. Uni- versité Royale d'Uppsala. Invitation du Recteur pour assister aux fetes du Bicentenaire de Linné le 23 et le 24 Mai 1907. 298 TULLBERG, TYCHO, Linnéporträtt. Vid Uppsala universitets minnesfest på tvåhundraårsdagen af Carl von Linnés födelse. Stockholm 1907. Aktieb. Ijus. 21. Tafl.s 390Fig: ifaretryckspl oo 187 pag: N. WILLE, En Linnérelikvie (Nord. Tidskr., 1907, h. 3, p. 157—166). Carl von Linné. 23:de Mai 1707—10:de Januar 1778. »Samtiden» for, 1907: 1 pas. Carl von Linné. Tidskrift for kemi, farmaci og terapi (Pharmacia, IV) 1907, pag. 145—160. V. B. WITTROCK, Några ord om Linné och hans betydelse för den bo- taniska vetenskapen. Med 3 taflor. Acta Horti Bergiani. Bd. IV. Dessutom hela Band IV af: Acta Horti Bergiani. Tom. IV. Meddelanden från Kungl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Trädgård Bergielund. Vid Vetenskaps-Akade- miens tvåhundraårsfest till minne af Carl von Linnés födelse, utgifna af Bergianska Stiftelsen af VEIT BRECHER WITTROCK, Professor Ber- gianus. Till redaktionen inlämnade tidskrifter och afhandlingar. Acta Horti Bergiani. Tom. IV. Stockholm 1907. Arkiv för Botanik, utgifvet af K. Svenska Vetenskapsakademien i Stock- holm. Bd. 6, häfte 1—2, Uppsala & Stockholm 1906. Haven», Medlemsblad for de samvirkende danske Haveselskaber. Aarg. 7. N:ris 1—210. 1907. Laurell, J. G., Bibelns liljor i ord och bild. Strängnäs 1907. Botanisk exkursion till Billingen anordnas af Svenska Botaniska Föreningen den 29 och 30 Juni 1907 efter följande program: Samling i Sköfde den 28 Juni på aftonen. Den 29 Juni. Med morgontåg från Sköfde till Skultorp. Ett par timmar användas till studium af den nära stationen belägna kalktuffen, hvilken tack vare J. M. HULTHS undersökning utgör en af Nordeuropas intressantaste växtfossilförande kvartäraflagringar. Tvärs öfver hela den mäktiga bildningen är en skärning upptagen, som bekvämt tillåter besö- karen att studera hela lagerföljden från bottentuffen med Salix reticulata upp till den ovanligt rikt utbildade ekfloran. Utbildade spår af den kli- matiska period, under hvilken troligen Stipa-formationerna i trakten konstituerades. Omedelbart ofvan tuffen går vägen upp till Skultorpa nabbe med en härlig utsikt. Nedanför vackra löfängar. Middag i Stenstorp. På eftermiddagen till Dala, där Stipa pennata väser i en rik flora af sydosteuropeisk prägel (Dracocephalum Ruyschianum, Potentilla rupestris, Lathyrus heterophyllus etc.). Alfvarvegetation på de omgifvande kalk- platåerna. På kvällen med tåg åter till Sköfde. Den 30 Juni. Med tåg tvärs öfver Billingen till Varnhem, hvar- ifrån på f. m. en tur göres utmed Billingen till Öglunda grotta, där ut- sikten öfver Vallehärad beses och under vägen tillfälle gifves att taga någon kännedom om Billingens flora. Tidigt på e. m. fortsättes färden med tåg från Varnhem till Hornborga- sjöns nordända. Denna sjö är bekant för sin rika vattenvegetation och egendomliga utvecklingshistoria /(stubblager på stora sträckor af sjöbott- nen). Inflytandet af sjösänkningen på växt- och djurvärld studeras. — Middagsproviant måste troligen medtagas från Sköfde. På aftonen återfärd till Sköfde. För de, som önska besöka äfven Kinnekulle, färd med kvällståg till Skara. Nästa morgon från Skara till Kinnekulle. Anmälningar till deltagande i exkursionen torde snarast möjligt insän- das till 0. ROSENBERG, för:s sekreterare, adr. Falsterbo. BOTANISKA STUDIER tillägnade F. R. HJELLMAN UPSALA 1906. Bohlin, Uber die Kohlensäureassimilation einiger gränen Sa- menanlagen. — Borge, Sässwasser-Chlorophyceen von Feuerland und Isla Desolacion. — Carlson, Uber Botryodictyon elegans Lemmerm. und Botryococcus braunii Kätz. — Dahlstedt, Einige wildwachsende Taraxaca aus dem Botanischen Garten zu Upsala. — Fries, Mor- phologisch-anatomische Notizen iäber zwei södamerikanische Lianen. — Hedlund, Uber den Zuwachsverlauf bei kugeligen Algen während des Wachstums. — Juel, Einige Beobachtungen an reizbaren Staub- fäden. — Kylin, Zur Kenntniss einiger schwedischen Chantransia- Arten. — Lagerberg, Uber die präsynaptische und synaptische Ent- wicklung der Kerne in den Embryosackmutterzellen von Adoxa moschatellina. — Lindman, Zur Kenntnis der Corona einiger Passi- floren. — Norén, Om vegetationen på Vänerns sandstränder (Mit einem deutschen Resumé). — Rosenberg, Erblichkeitsgesetze und Chromosomen, — Samuelsson, Om de ädla löfträdens forna utbred- ning i öfre Öster-Dalarna. — Sernander, Uber postflorale Nektarien. — Skottsberg, Observations on the vegetation of the Antarctic Sea. — Svedelius, Uber die Algenvegation eines ceylonischen Korallenriffes mit besonderer Ricksicht auf ihre Periodizität. — Sylvén, Jämfö- rande öfversikt af de svenska dikotyledonernas första och senare förstärkningsstadier. — Witte, Uber das Vorkommen eines aéören- chymatischen Gewebes bei Lysimachia vulgaris L. Pris: 10 Hr. (11 Mark). ALMQVIST & WIKSELL, Upsala. R. FRIEDLÄNDER & SOHN, Berlin (11 Carlstr.). PORTRÄTT af Professor F. R. KJELLMAN (i ljustryck) Pris: 1 Hr. genom Botaniska Sektionens sekreterare, Upsala. 3 Växtnamn i i texten sättas ST SEA stil (enkelt understruket RE RR SKAROR AN ASIEN p 4) Spärrad stil tillåtes icke. = | RR Ja Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen RR — bifogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt SEA se ER ; ligt undvikas. - SAN Jå Det är redaktionens mening att, efter det redaktionskommittén NORR Äl antagit en afhandling till införande i tidskriften, omedelbart be- pd st | fordra densamma till trycket, så att författaren kan erhålla separat - OKT af densamma äfven innan det häfte utkommit, i hvilket afhand- NE lingen inflyter. SR - ) 3 Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt veten- skapligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska 5 eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af” NG KA dessa språk. Växtnamn och dylikt måste vara tydligt skrifna för 4 ; undvikande af dyrbara korrekturändringar. Omkostnader för kor-: = WaR rekturändringar mot manuskriptet öfverstigande 10 & af FYR ; Ng kostnaden bestridas af författaren. 3 | Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften. insända Si direkt till redaktören. Direkt förbindelse mellan författaren och trye- ARN keriet får ej äga rum. Nr Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag afgifts- fritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfver- = enskommelse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgis- = afdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. "SKA w 547 väl N | AN ED TA ; 0 KRA f då FA ENS | INNEHÅLLSFÖRTECENING. N vå SERNANDER: Om några iormer för. 2 och varietetsbiläning ho | varna (med 2 textfigurer) .: SR LAN ao ARN AA BA ARN (mit deutschem Resumé), enn = i sen a 18 An erat ret rr RR RR RA CE. . HEMMENDORFF: 'Fazenda Santa Albertina.” , kaffeplantage (med 7 textfigurer och 1 plansch)... KR 0 Hc O. A:N MALME: NS bildningsafvikelser i SER sj Ern k FLOTA UL Vol VOR ee (HE NO NI NA ae te VA SSD RA EN REN DS VE LDK AKAN LD N, SVEDELIUS: + F. R. KJELLMAN NR ANNAS NA SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN NSL KlENR a SAMMANKOMSTER: Botaniska Sällskapet , ..oaoao.o0n SER FO RAR Sa SSA IE VR NR FSS AST bi Botaniska Sektionen 1 Uppgala H40e0Ie ARLA NA Ne "SMÄRRE MEDDELANDEN: | | EN Typha angustifolia x lätifolla Ca NE LEE NA SRS BG Gymnadenia conopea x Gymnadenia albida från Torne Lappmark & (med 1 textfigur) ..:..... SLAS PAN ELR fä UREA ASS se gavs 28 | Utnämningar och förordnanden ... Utgifvet den 3 Juni 1907. / CENTRALTRYCKERIET,. STOCKHOLM, 1907. l 1 ÅA Svensk Botanisk TidskKrift Utgifven af Svenska Botaniska Föreningen Redaktör: Dr. 0. ROSENBERG BAND 1. 1907 | HÄFTE 3 | SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS $ RR styrelse och. redaktionskommitté KONER i EE år 1907. 3 Si NNE : VSB, WITTROCK, ördförande; R. SERNANDER, vice Lärande VAN Nr +O; ROSENBERG, sekreterare och redaktör; G. INDEBETOU, skatt= = 0. mästare; J. BERGGREN, K. BOHLIN, K. JOHANSSON, 0. JUERS TIN RSA | G. LAGERHEIM, G. MALME, M. SONDÉN. | "ALS AR Redaktionskommitté: ” | HE NN AON O. ROSENBERG, K. BOHLIN, G. LAGERHEIM, a SVEDELIUS, FASA EON R. SERNANDER. 0 07 Gt | SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT Mikobuner i fyra häften årligen. VR i > Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande Svenska Bo-; Rd » taniska Föreningen) är 15 kronor. | REN Medlemsafgiften, 10 kronor, torde snarast I SRRdAR till föreningens ') "skattmästare, fondmäklare G. Indebetou, adr. Kungsträdgårds- ; SM gatan 4, Stockholm 5. | | AN Till tidskriftens medarbetare! ÖN OC ; Samtliga manuskript till Svensk Botanisk Tidskrift skola in= + lämnas i fullt tryckfärdigt skick till tidskriftens redaktör, docenten = O. Rosenberg, Stockholm, Tegnérlunden 4. Redaktionskommittén af- gör om insända afhandlingars intagande i tidskriften. Antalet plan- ; scher och figurer till hvarje afhandling, som kunna af tidskriftens AN > medel bekostas, bestämmes af redaktionskommittén i samråd med RU AN å 48 rfattaren, likaså hvilka reproduktionsmetoder, som böra komma 28 till användning, och liknande angelägenheter. dl fr Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: SI 04). Auktorsnamn sättas med vanlig stil. SINA NY2) Personnamn i texten sättas med KaAPirärerR (dubbelt. understa! ket i manuskriptet). SER | M LIBRARY NEW YORK BOTANICAL C 7” 1909 | I DI GARDEN, HIERACIER FRÅN TORNE LAPPMARK OCH NÄR- GRÄNSANDE OMRÅDEN AF H.: DAHLSTEDT. Under åtskilliga år har jag till granskning fått emottaga särdeles rikhaltiga Hieraciesamlingar från Torne Lappmark, hvilka hopbragts i främsta rummet af professor M. SOnDpÉNn, kontorschefen G. PE- TERS och studeranden STEN SELANDER. Dessutom har jag till be- stämning erhållit Hieracier dels från Lule Lappmark, samlade af jägmästare O. WESTERLUND, med. dr. TH. WoLrF och ingeniör K. STÉENHOFF, dels från arktiska Norge, insamlade af A. Norö, G. PETERS, STEN SELANDER, C. O. SCHLYTER m. fl. En granskning af dessa har gifvit vid handen, att om än i de- taljer flera anmärkningsvärda olikheter förefinnas, likväl i stort sedt så stor öfverensstämmelse råder mellan de nämnda trakternas Hieracium-flora, att de tills vidare kunna sammanhållas såsom ett från trakterna i söder och väster rätt väl begränsadt område. Detta förhållande framgår med tydlighet af nedan anförda fyndorter. Mot öster synes området däremot vara mindre väl begränsadt, att döma af J. P. Norrlins senast utgifna exsiecater och det kan ifrågasättas, om icke motsvarande delar af norra Finland böra medräknas. Formrikedomen inom åtminstone norra delen af området är sär- deles stor. Af det rika material, som stått till mitt förfogande, är det emellertid ett mindre antal former, som förefinnas i tillräcklig individ- mängd eller från tillräckligt många lokaler, att jag redan nu skulle våga gifva en fullständigare framställning af områdets Hieracium- flora. Jag måste därför i denna uppsats inskränka mig till att i närmaste anslutning till M. SONDÉNS uppsats i Svensk botanisk tid- skrift 1907, Bd. I, s. 2135 (Anteckningar om floran inom Torne- Svensk Botanisk Tidskrift. 21 300 javreområdet) endast beskrifva några af de där uppräknade for- merna med uteslutande af sådana som äfven anträffats i Jämtland och Härjedalen, och hvilka skola behandlas i annat sammanhang. För jämförelses skull ha likväl några former, hvilka hittills blott påträffats i Lule Lappmark medtagits. I. ALPINA Fr. 1. Eualpina. H. ineludens Dahlst. n. sp. H. cleistogamum J. P. Norrlin, Hieracia exsicc., Fasc. VII, D:18—21 (1906)! Ab H. alpino L., Backh., cui hahitu, foliorum forma et invo- lueri fabrica valde est simile et affine, squamis latioribus, exteri- oribus longioribus nec non flosculis omnibus marginibus involutis satis differt. Ab H. cleistogamo Dahlst. subsimili foliis brevioribus latioribus, + obtusis, angustius et longius petiolatis, statura hu- miliore nec non stylo luteo v. luteo-cerino satis est diversum. Utan tvifvel har denna form utvecklat sig ur H. alpinum &L.; Backh., med hvilken den har de flesta karaktärer gemensamt. Från denna är den emellertid konstant skild genom sina inrullade ligulze. I motsats mot H. cleistogamum Dablst., från hvilken den lättast skiljes genom stiftens färg och den mindre täta men mjukare hå- righeten samt bladens mer eller mindre spadlikt-tunglika form, äro stiften ej alltid inneslutna inom det inrullade brämet utan utskjutna isynnerhet i korgens midt mer eller mindre långt. Brämet är ej heller alltid så fullständigt inrulladt, som hos H. cleistogamum Dahlst. Synes ha en ganska vidsträckt utbredning inom det skan- dinaviska floraområdet. ; Sverige: Torne Lappm., Abisko—Abiskosuolo (M. SONDÉN); Lule Lappm., Kvickjock, Tjakeli (C. INDEBETOU); Jämtland, Ströms sn, Skalfjället (E. A. SEHLBERG), Åreskutan (I. J. BEURLING och C. LA- GERHEIM); Norrbotten, Muonionlusta (J. MONTELL i Norrl. Hier. exs., fasc. VII, n. 21). — Norge: Tromsö (A. Nortö), Flöjfjeldet (C. LINDMAN); Vestfinmarken, Hasvig å Sörö (C. LINDMAN), Nordreisen, Sörkjosen (G. PeETtErRs). — Finland: Kemi Lappm. flerstädes (ISB: Norrl., Hier. exs., fasc. VII). — Ryssland: Ryska Lappm. (JENRE Norrl., Hier. exs., fasc. VII). 301 H. Tundbonii Dahlst. n. sp. Caulis humilis — sat elatus, 10—25 cm. altus, strictus v. flexu- osus, foliolis bracteiformibus linearibus instruectus, monocephalus v. & ramosus, caulibus secundariis sepe evolutis, inferne parce, superne densius pilosus, usque a basi glandulosus, glandulis api- cem versus majoribus et crebrioribus, inferne sparsim, apice den- siuscule floccosus. Folia basalia plurima longissime petiolata, exteriora ovalia — obovato-spathulata, obtusa, interiora magis lingulato-lanceolata, in tima I acuta, omnia + crebre et irregulariter runcinato-dentata, longe pilosa, in margine et subtus densiuscule glandulosa. Involucrum sat longum latiuseulum fusco-canescens, basi ovato- turbinata in caulem apice + incrassatum et bracteosum descen- dens, squamis exterioribus longis — longissimis, linearibus, laxis, interioribus linearibus acutis, intimis subulatis, omnibus > como- sis, dense et longe canescenti--v. fuligineo-pilosis et glandulis mi- nutis crebris obsitis. Calathium subradians, c. 35 mm. diametro. Ligule apice longis- sime dentat&e, sat longe ciliate. Stylus luteo-citrinus. Denna form står rätt nära H. alpinum L.: Backh., och lägre, en- blomstriga exemplar likna den habituelt rätt mycket, men den är i hvarje fall lätt skild genom längre holk med nedlöpande bas och isynnerhet genom de smala holkfjällen och de smalt och långt skaftade bladen med sin karaktäristiska täta och oregelbundna tandning och sina mellan tänderna nedvikna kanter. Den varierar från enblomstrig och lågväxt till grenig och högväxt och erinrar i senare fallet habituellt ej obetydligt om H. prematurum Elfstr., från hvilken den emellertid bland annat är lätt att skilja genom sina ljusa stift. Hos enblomstriga individer utbildas oftare bistjäl- kar. Flerblomstriga exemplar äro vanligen grenade ända från mid- ten och en nedåt mycket obegränsad inflorescens med mycket långt akladium (från 20—60 mm. i längd) bildas härigenom. Stjälkens eller akladiets öfversta del är i allmänhet klädd af tämli- gen närsittande, ofta talrika (ända till 7) smala, syllika brakteer, som utan gräns öÖöfvergå i de löst tilltryckta eller något frånstående smala och långa yttre holkfjällen. Sverige: Torne Lappm., Kiruna (M. SONDÉN). 302 H. Sondenii Dahlst. n. sp. Caulis 20--25 cm. altus, crassiusculus, inferne densiuscule pilo- sus, sparsim stellatus, superne sparsius pilosus et + dense flocco- sus, inferne glandulis raris, superne sparsis obsitus, 1—2-folius, a basi ramosus. Folia basalia plurima, exteriora + ovali-lanceolata v. lanceolata — lineari-lanceolata, cerebre et anguste subulato-dentata v. ad ba- sin haud raro longe subulato-dentata, dentibus longis angustis (curvatis) liberis szepe ig petiolis evolutis; caulinum infimum line- ari-lanceolatum in inferiore parte anguste dentatum, summum li- neari, subintegrum v. integrum; omnia longe pilosa, in marginibus ct subtus glandulis minutis sparsis obsita. Inflorescentia 2—3-cephala, ob ramos ex axillis fol. exortos inde- terminata, ramo v. ramis brevibus acladium 10—135 mm. longum Xquantibus v. paullum superantibus, dense canofloccosis, inferne sparsim superne sat dense glandulosis, pilis canescentibus, sparsis immixtis. Involucra brevia, fusco-canescentia, basi ovato-turbinata, squamis exterioribus angustis linearibus laxe adpressis, interioribus + line- aribus, omnibus acutis, intimis subulatis, apicibus piceis, Zl cComo- sis, glandulis brevibus — mediocribus, sat densis et pilis medio- eriter longis, basi brevi nigra, apice canescentibus, densiusculis— sparsis obtectis. Calathium parvum, sat plenum. Ligule apice pilosiuscule Vv. fere glabre. Stylus luteo-cerinus. Utmärkt genom korta, grå gråsvarta holkar, kort akladium, vanligen ända till basen grenad stjälk och hvasst syltandade, mot basen oregelbundet långtandade blad, hvilkas skaft upptill ofta bära fria, smala och långa, sylhvassa tänder. Ofta äro bladen karakteristiskt veckade. Stjälkens öfre grenar nå knappt eller icke i jämnhöjd med korgställningen, de nedre sällan längre än till dess bas, och bistjälkarna föga öfver hufvudstjälkarnas midt. Synes ej närmare besläktad med någon af här beskrifna eller förut kända former af Alpina, men har dock ofta rätt stor likhet med H. Lund- bomii Dahlst., från hvilken den bland annat skiljes genom korta holkar med rikare glandelhårighet och betydligt mindre samt tätare korgar; stundom liknar den äfven H. mniarolepium Dabhlst., från hvilken den bland annat skiljes genom ljusa stift. Sverige: Torne Lappm., Kiruna (M. SONDÉN). 303 H. crispiforme Dahlst. n. sp. Caulis c. 20 em. altus, gracilis, flexuosus, simplex v. rarius + ramosus, inferne densiuscule, superne sparsim pilosus, usque a basi glandulosus et + floccosus. Folia basalia 4—6, exteriora spathulata — ovalia, obtusa, spar- sim et obtuse dentata, v. obtuse undulato-dentata — subintegra, interiora lingulata — lingulato-lanceolata, sparsim et minus obtuse dentata, interiora lanceolato-linearia, parce et acutius dentata, in marginibus sat crebre ciliata, in utraque pagina sparsius pilosa, subtus + stellata, caulina 1—2, linearia. Involuera longa, fusco-atra, basi ovato-turbinata, squamis exteri- oribus linearibus sublaxis, interioribus + lineari-lanceolatis, in api- cem acutum vix v. parum comosum sensim attenuatis, creberrime canescenti- v. fuligineo-pilosis et glandulis minutis, sparsis — den- siusculis, ob pilos densos &gre conspicuis vestitis. Calathium c 40 mm. latum, radians. Ligule apice + ciliolate. Stylus mere luteus. Utmärkt af sina breda trubbtandade yttre och glest och skarpt tandade inre blad, enblomstrig eller stundom upptill grenad stjälk samt lång mörk holk med basen mer eller mindre nedlöpande i det förtjockade skaftet. Holkfjällen äro ganska tätt klädda af små glandler, som till följd af de täta mörkbasiga håren äro svåra att upptäcka utom på de mera hårfria spetsarna, där de tydligt fram- träda. Stiftet har alltid en rent gul färg. Såväl häri som i öfriga karaktärer visar formen en otvetydig släktskap med H. crispum Elfstr. Sverige: Torne Lappm., Kiruna (M. SONnDÉN). Norge: Finnmar- ken, Nordreisen fl. st. såsom vid Sörkjosen, Vinnelys, Sappen och Potkavarre (G. PETERS). H. cleistogamum Dahlst. n. sp. H. DauLstEDT, Herb. Hier. Scand., Cent. XV, n. 6 (1903), Cent. VIL ns (1904): Caulis 25—35 cm. altus, 2—5-folius, 1-cephalus, inferne densius- cule, superne dense, longe — longissime pilosus, basi sparsim, supra medium sat dense, apice dense floccosus, usque a folio caul. infimo glandulosus, glandulis inferne sparsis, parvis, superne den- siusculis, validis vestitus. 304 Folia basalia plurina, extima + spathulata, reliqua lingulata — lanceolato-oblonga v. lanceolata, obtusiuscula — subacuta, intima pauca, acuta, subintegra — parce dentata v. interioria haud raro + longe et anguste etiam in petiolo dentata, dentibus inferioribus sepe magnis unguiculatis, in petiola lata sensim decurrentia, ubique longe et densiuscule pilosa, in marginibus dorsoque minute glan- dulosa; fol. caul. inferiora + oblongo-lanceolata — lineari-lanceolata, superiora magis magisque linearia, acuta, decrescentia. Involucrum magnum, crassum, subglobosum, squamis exterioribus latiusculis, + foliaceis, laxis, interioribus latiusculis, in apicem co- mosum, acutum attenuatis, densissime, et longe albidopilosis et glandulis minutis, ecrebris, apicem versus magis conspicuis vestitis. Ligul& marginibus involute, apicem versus presertim pilose. Stylus semper inclusus, nigrescens v. livido-nigrescens. Liknar mycket, isynnerhet i späda exemplar, H. includens Dahlst. genom de inrullade ligulze, men skiljes från densamma genom mera utdragna spetsigare, ofta långtandade blad, hvilkas skifva utan gräns öfvergår i det breda och jämförelsevis korta skaftet samt genom flerbladigare stjälk, öfverallt längre och rikare hårighet, större, mera rundade holkar och mörka nästan svarta stift, som äro svagt utvecklade och alltid inneslutna inom det ständigt inrullade brä- met. Är utan tvifvel besläktad med H. frondiferum Elfstr., med hvilken den har åtskilliga likheter i bladen och holkens byggnad. Sverige: Torne Lappm., Wassijaure (M. SONnDÉN). Norge: Tromsö (4. Notö), Finmarken, Nordreisen på fl. st. (G. PETERS). H. polysteleum Dahlst. n. sp. Caulis 20—30 cm. altus, a basi vulgo valde ramosus et sXpe caules secundarios, plurimos edens, parce pilosus et stellatus, usque a basi glandulosus, glandulis in apice caulis crebrioribus et longio- oribus, pilis atris sparsis immixtis. Folia basalia plurima, exteriora obovata — lingulata crebre, et irregulariter, + obtuse dentata, interiora angustiora et longiora, ma- gis acuta, sepe acutius et angustius dentata, longe pilosa, in mar- ginibus et subtus in nervo dorsali densiuscule et breve glandulosa; fol. caulina 2—3, linearia v. anguste lingulata, inferiora + dentata, summa subintegra. Inflorescentia oligocephala, ob ramos ex axillis fol. omnium exor- tos indeterminata, ramis + arcuatis, acladium 3—10 mm. longum 305 + superantibus, obscuris, glandulis nigris sat validis crebris et pilis fuscescentibus, sparsis obtectis, densiuscule stellatis. Calathium parvum. Ligul& glabre Vv. parce ciliate. Stylus ni- grescens. Denna form står onekligen mycket nära H. expansiforme Dahlst. från Härjedalen, men är bland annat skild genom större och bre- dare holkar, rikligare hårighet på holkskaften, rikare förgrening och tätare tandade blad. Vanligen utbildas ur alla bladveck 1—2- blomstriga grenar, af hvilka de öfre nå öfver korgsamlingen. Där- jämte äro talrika bistjälkar ofta utvecklade, och hos frodiga exem- plar äro ej sällan rhizomen rikt förgrenade, hvarigenom exemplaren ofta (helst på ruderatmark) bilda små tufvor. Akladiet växlar i längd från ettt par ända till trettiofem mm. och de öfversta gre- narna, som äro mer eller mindre bågböjda, nå ofta långt öfver toppholken, isynnerhet då akladiet är kort. Sverige: Lule lappm., Gellivare-dundret (G. ANDERSSON Och SELIM BirGER); Torne Lappmark, Kiruna (M. SonDpÉn). Norge: Finnmar- ken, Nordreisen på fl. st. (G. PETERS). H. mniarolepium Dahlst. n. sp. Caulis 20—30 cm. altus, flexuosus, simplex v. superne ramosus, 2—3-folius, inferne sparsim pilosus et floccosus, superne sat dense pilosus et floccosus, fere a basi glandulosus, glandulis apice caulis majoribus, densiusculis. Folia basalia plurima, sat longe petiolata, exteriora spathulata — obovata, obtusa, parce et obtuse, vulgo haud longe dentata, inte- riora lanceolata — oblongo-lanceolata, I acuta. crebrius et acutius, sepe longe dentata, in marginibus et in petiolis dense et longe, cete- rum sparsim — densiuscule pilosa, subtus in nervo + stellata, mar- ginibus sparsim glandulosa; fol. caulina vulgo parva, linearia, parce dentata — subintegra, inferiora sepe + lanceolata, sparsim subulato- dentata: fol. omnia margine + plicata. Inflorescentia oligocephala, indeterminata, ramis acladium 5—50 losis pilisque sparsis, apice canescentibus vestitis. Involucrum sat latum, fusco-canescens, basi ovata—rotundata, squa- mis exterioribus linearibus, laxis, interioribus late linearibus, e basi lata sensim in apicem acutum — subulatum attenuatis, pilis molli- mm. longum + superantibus, dense floccosis et densiuscule glandu- 306 bus, canescentibus, longis glandulisque minutis, inter pilos zegre conspicuis wvestitis. Calathium sat plenum c. 35 mm. latum. Ligulew apice ciliatze. Stylus livescens, fusco-hispidulus. Till holkarna erinrar denna form ganska mycket om H. euglos- sum Dahlst., med hvilken den äfven torde vara närmast besläktad, men skiljes bland annat genom deras betydligt tätare hårighet, smärre och på grund af hårens täthet föga framträdande glandler samt smalare och talrikare fjäll. Habituellt liknar den däremot mera högväxta exemplar af H. globiceps Dahlst. Denna är dock lätt skild genom ljusa stift och klotrunda holkar med håren på dessas bas starkt bakåtriktade. Torde äfven vara besläktad (ehuru mera aflägset) med H. Sondéni Dahlst., från hvilken den är skild genom större holkar, längre ligul&e och betydligt tätare hårighet. Sverige: Torne Lappm., Kiruna —Loussavara (M. SONDÉN), Ume Lappm., Blajkfjäll i Dorotea s:n (C. O. ScHLyTEBR). Norge: Finn- marken, Nordreisen på fl. st. (G. PETERS). 2. Nigrescentia Elfstr. H. concinnum Dahlst n. sp. Caulis c. 20 cm. altus, gracilis, 1— 2-folius, inferne sparsim pilosus et floccosus, superne densiuscule pilosus, sat dense floccosus, apice sparsim-—densiuscule glandulosus. Folia basalia 4—6, anguste petiolata, parva, exteriora ovalia, den- ticulata, obtusa, intermedia + ovata, basi sepe subsagittata, irregu- lanceolata, lariter et acute dentata, acuta, interiora ovato-lanceolata sparsim, anguste et acute dentata, apice sat longo integro acuta, in marginibus et in petiolis densiuscule pilosa, supra parce, subtus sparsim pilosa, in marginibus glandulis minutis, raris obsita; fol. caulin. infimum petiolatum lanceolato-lineare v. lineare, subulato- dentatum, summum lineare, integrum, subulatum. Inflorescentia oligocephala, sepe e ramis ex axillis fol. exortis aucta, ramis brevibus, acladium 3—10 (— 25) mm. longum 2quan- tibus v. paullum superantibus, dense canofloccosis, glandulis parvis, densis et pilis brevibus, fuscis dense vestitis. Involucrum parvum, fusco-atrum, basi ovato-turbinata, squamis exterioribus linearibus, acutiusculis, interioribus latiusculis, e basi 5 307 lata sensim in apicem acutum — subulatum piceum, leviter comosum attenuatis, pilis brevibus, fuscis, crebris et glandulis minutis, den- siusculis, apicem versus magis conspicuis et paullo longioribus vestitis. Calathium parvum, c. 25 mm. latum. Ligule parce et breve ciliatxe. Stylus livescens, fusco-hispidulus. Af späd växt med små spetsiga skarptandade blad erinrar den till bladen något om H. brachypodarium Dahlst., men är för öfrigt tämligen fristående inom gruppen Nigrescentia. I bladform och habitus påminner den äfven rätt mycket om H. eumorphum Dahlst. Sverige: Torne Lappm., Kiruna Luossavara (M. SONnDÉN), Lule Lappm., Jockmock, Västerfjäll (O. VESTERLUND). H. microcomum Dahlst. H. microcomum Dahlst. apud N. ÅA. SvENSSon: Om den fanero- gama och kärlkryptogama vegetetationen kring Kaitumsjöarna i Lule Lappmark, Bih. till K. Svenska Vet.-Akad. Handl. B. 21. Afd. III. N:o 1. — H. gyratifrons Dahlst. in sched. et apud M. SONnDÉN: Anteckningar om floran inom Tornejavreområdet, Svensk. Bot. Tid- Skr 1807 Bd. 1 Caulis 20-40 cm. altus, gracilis — erassiusculus, + flexuosus, 0—2- folius, inferne parce pilosus, sparsim floccosus v. fere efloccosus, glandulis minutis raris obsitus, medio sparsim pilosus et stellatus, vix glandulosus, apice glandulis minutis parcis—sparsis et pilis raris vestitus, sparsim— densiuscule stellatus. Folia basalia 4—6, exteriora ovato-rotundata—late ovata v. ovalia— obovata, subintegra — parce et late angulato-dentata, basi ovata — sub- cordata, + obtusa, intermedia ovato-ovalia v. + ovata, rarius sub- oblonga, crebrius, magis in&equaliter et paullo acutius dentata, obtu- siuscula — subacuta, basi contracta, cuneata v. subsagittata spe obliqua, intima magis elongata, lanceolato-ovalia v. sepe suboblonga, vulgo breve acuta, apice + plicato, acutius et magis irregulariter dentata, basi contracta, sepe obliqua subsagittata, dentibus longiori- bus curvatis, sepe in petiolum liberis descendentibus instructa, supra parce pilosa — subglabra, subtus parce — sparsim, in nervo dorsali parce — sparsim stellato pilis sparsis— densiusculis longioribus vestita, in marginibus brevius et sat dense ciliata et glandulis minutissimis parcis obsita, in petiolis sat densiuscule — dense et longe pilosa; fol. 308 caul. inferius + longe usque breve petiolatum, ovato-lanceolatum —lanceolatum, + acutum, basi contracta, + acute et sepe subulato- dentatum, summum lineare subintegrum, subtus parce, in nervo sparsim v. densiuscule floccosa. Inflorescentia laxa Tfurcata v. furcato-paniculata— contracta pani- culata ob ramos ex axillis folium omnium sepe exortos + indeter- minata, ramis sat erectis, + curvatis, acladium 5( —10—30)—70 mm. longum vulgo paullum superantibus, dense canofloccosis, glandulis tenuibus, nigris, mediocriter longis, parvis immixtis, inferne sparsio- ribus, superne densis et pilis sat brevibus — mediocriter longis tenellis, fuscis, apice + longo albescente, inferne raris, superne Sparsis obtectis. Involucrum breve, crassiusculum, sat latum, basi ovato-rotundata rotundata, fusco-atrum Vv. fusco-viride, squamis exterioribus elongate triangularibus v. linearibus, obtusiusculis, interioribus e basi latiore lineari-lanceolatis, sensim in apicem obtusiusculum acutum, piceum, + comosum attenuatis, intimis paucis subulatis, pilis tenuibus, basi brevi nigra, apice canescentibus, brevibus — mediocriter longis densis — sat crebris obtectis, microglandulis glandulisque parvis et minutis, sat densis, inter pilos fere occultis vestitis. Calathiuwm parvum c. 35 mm. latum, plenum, obscure luteum. Ligule& apice glabre v. levissime ciliate. Stylus obscure livescens, fuscohipidulus. Den ganska stora habituella olikheten. den olika utbildade korg- ställningen och de bredare bladen, ha föranledt att afskilja formen från Kiruna och Jockmock under namn af H. gyratifrons från Gelli- vara-formen, H. microcomum, ehuru likheten i holkarnas beklädnad onekligen var mycket stor. Sedan jag emellertid varit i tillfälle att granska ett rikhaltigare material, finner jag, att båda formerna icke kunna särhållas, utan måste anses som olika ståndortsformer af samma art. Jag har därföre här meddelat en ny och mera om- fattande beskrifning. Det mest karakteristiska hos arten äro de korta och breda, af täta fina hvitspetsade hår och små täta, af håren nästan dolda glandler klädda holkarna. För öfrigt är utseendet tämligen växlande, beroende dels på bladens individerna emellan högst växlande bredd, dels och i ännu högre grad på det olika ut- seende, korgställningen kan antaga. Hos små och svagt utvecklade exemplar kan den vara enkelt eller upprepadt gaffelgrenad med ofta mycket långt akladium (ända till 70 mm.) och mycket späda 309 exemplar kunna bli enblomstriga. Men från dessa finnas alla öfver- gångar genom individ med kvastlikt-gaffelgrenad till sådana med hopdraget kvastlik inflorescens med mera bågböjda grenar och kort akladium. Längden af det senare kan likväl växla såväl hos få- blomstriga som flerblomstriga individ. De vttre bladen äro vanligen breda, hos exemplar från denuderad mark ofta nästan rundadt äggrunda. På gräsmark bli bladen i allmänhet mera utdragna och på samma gång längre tandade. Hos småväxta saknas stjälkblad eller är ersatt af brakteliknande blad eller är det mera utveckladt men linjesmalt. Hos frodiga individ utbildas ofta 2 blad, af hvilka det nedre blir väl utveckladt, längt skaftadt och af mer el. mindre äggrundt-lancettlik form. Ofta äro dylika, men ej sällan äfven småväxta fåblomstriga exemplar, gre- nade från alla bladveck. Grenarna äro vanligen 1—2-blomstriga; de nedre nå sällan till den egentliga inflorescensens bas, vanligen äro de kortare. I Hieracia cexsiccata, Fasc. VII har I. P. NORRLIN under namn af H. lignyotum (n:r 42—48) utdelat en form från nordliga Finland, hvilken i många afseenden öfverensstämmer med H. microcomunm. Till holkarnas form och beklädnad och korgställningen öfverens- stämmer den alldeles med senare, i synnerhet med formen från Gellivara, men de finska exemplaren, i synnerhet de frodigare, afvika genom betydligt smalare blad, af hvilka de yttre äro omvändt ägg- runda, de inre nästan tunglikt-aflånga och de innerst samt stjälkbladen smalt lancettlika med längre och glesare, mera hvassa tänder. Detta gör mig tveksam, huruvida denna form är fullt identisk med den svenska, men då exemplar, som synas ha växt på torrare lokal, i sin bladform föga eller knappt afvika från dylika exemplar från Gellivara, synas mig dock de båda formerna åtminstone böra be- traktas som vwarieteter af samma art. De finska exemplaren äro insamlade i Enontekis och Torne Lappmarker, sålunda i nära an- slutning till en del de af svenska fyndorterna för H. microcomum. Sverige: Torne Lappm., Abisko och ön i Abiskojokks mynning (IM. SOonpÉn), Kiruna (G. Peters): Lule Lappm., Jockmock (Tu. WorF), Gellivara, Dundret (N. ÅA. SvENnSSON). H. nautanense Dahlst. n. sp. H. nautanense Dahlst.. Herb. Hier. Scand., Cent. XIX, n. 5 (1906). — AH. fraudans Norrl., Hier. exs., Fasc. VII, n. 56 (1906). 310 Caulis 25—50 cm. altus, gracilis — crassiusculus usque crassus, 1—2- folius, inferne densiuscule v. ut plurimum sparsim pilosus, raris- sime stellatus, I rubescens, superne rare pilosus — epilosus, medio sparsim, apice densiuscule stellatus, supra folium caulinum inferne rare, superne sparsim et apice sxpe densiuscule glandulosus. Folia basalia 4—5, exteriora rotundato-ovalia v. ovalia — ovata basi nunc lata nunc + contracta + cordulata-truncata, apice rotundato- obtusa, 2Xequaliter et latiuscule dentata, interiora ovalia — elliptica, + obtusa-acutiuscula, + dense et acute dentata, basi contracta v. sub- truncata paullo longius et acutius dentata, longe petiolata, in petiolis dense pilosis et densiuscule, in marginibus parce et minute glan- dulosis, supra fere glabra v. parce pilosa, subtus parce — sparsim et in nervo dorsali vix stellato densiuscule pilosa, in marginibus den- siuscule ciliata; fol. caul. infimum prope basin affixum oblongo- v. elliptico-lanceolatum, vulgo breve acutum, inzequaliter et acute ad basin sepe sat longe linterdum sublaciniato-) dentatum, in petiolum breve v. mediocre, late latiuscule alatum, subamplectens sensim descendens, summum vulgo parvum, sessile v. subsessile, lineari- lanceolatum v. lineare, denticulatum — integrum. Inflorescentia oligo- v. polycephala, sepe sat ampla, sat determi- nata v. in spec. majoribus ramis + distantibus aucta, umbellata — paniculata, ramis mediocriter longis, + approximatis et arcuatis sat dense floccosis, glandulis longis brevibus immixtis densiusculis, pilis brevibus solitariis obtectis, acladium 10—20 mm. longum paullum superantibus, pedicellis sat brevibus densius floccosis et glandulosis, pilis brevibus fuscis immixtis. Involucra c. 12 mm. longa et 6 mm. lata, atroviridia, squamis interioribus elongato-triangularibus margine, + dilutis et flocecis parcis limbatis, interioribus latiusculis, lineari-lanceolatis, e basi lata sensim in apicem acutum — subulatum piceum, leviter comosum attenuatis, marginibus + late fusco-virescentibus, omnibus glandulis mediocribus et longis, sat dense et pilis atris apice breve canescen- tibus sparsim obtectis, intimis parcius v. vix glandulosis, magis virescentibus, subulatis. Calathium obscure luteum, 35—45 mm. latum. Ligulw apice glabre. Stylus livescens v. luteo-ferrugineus, fusco-hispidulus. H. nautanense utmärker sig genom sina breda, vackert och mörkt något lökgröna, fasta, trubbiga basalblad med särdeles tydligt mar- kerad nervatur, det bredskaftade nedre stjälkbladet, vanligen med 311 största bredden ofvan midten och med oregelbunden skarp, endast vid basen något djupare tandning samt i det breda, något omfat- tande skaftet långsamt nedlöpande bas och de mörkt grönsvarta holkarna, som äro klädda af täta olikstora glandler och spridda, någon gång tätare, föga längre mörka hår med yvtterst kort och knappt märkbar ljus spets. Habituellt påminner den ej så litet om H. kirunense, men är bland annat lätt skild genom trubbigare och mörkare gröna blad samt genom förekomsten af hår på holkfjällen. Den erinrar äfven ej obetyvaligt om H. melanocranum, men denna har betydligt mörkare, nästan svarta och mera glänsande samt större holkar med talrikare glandler och inga eller svagare utbil- dade, glesa hår samt skarpare tandade och spetsigare blad. Den af I. P. NORRLIN under namn af H. fraudans utdelade for- men skiljer sig något från de svenska och norska exemplaren ge- nom smalare blad med nedlöpande bas, mycket rikblomstrig och tätare inflorescens samt mera utpräglad ludd på de yttre holk- fjällen och möjligen något rikligare hår på holken, men den torde knappt vara att uppfatta på annat sätt än såsom en mera utpräglad ståändortsform |skuggform). Sverige: Torne Lappm., Kiruna Luossavara (M. SonDpÉn): Lule Lappm., Jockmock (TH. WorF), Nautanen, ymning i björkskog (IK. STÉENHOFF). Norge: Tromsö (A. NoTtö), Nordreisen (G. PETERS). Finland: Kemi Lappm., Ylimuonio /(J. MONTELL i I. P. Norrl., Hier. exs, Fasc. VII. n, 56). H. melanoeranunm Dahlst. n. sp. Caulis 30—40 cm. altus, 1(—2)-folius, gracilis — crassiusculus, in- ferne parce pilosus, superne fere epilosus, apicem versus sparsim pilosus, inferne fere efloccosus, superne rare floccosus, basi parce et breviter, superne magis magisque glandulosus, apicem versus glandulis crassis, sparsis — densiusculis obtectis. Folia basalia 5—6, exteriora ovata — ovalia, parce et breve dentata, + obtusa, interiora ovato-lanceolata—lanceolata, infra medium den- tibus sparsis longis, subulatis, superne brevioribus, acutis dentata, + longe acuta, apice + integro, basi + cuneata in petiolum + descendente, in petiolis sat longis — longis densiuscule et longe pilosa, in margine glandulis minutis raris obsita, breve et sparsim pilosa, 312 supra subglabra, subtus in nervo dorsali densiuscule, ceterum spar- sim pilosa; fol. caul. parvum lineari-lanceolatum, longe acutum, + petiolatum, integrum v. denticulatum. Inflorescentia laxa, paniculata, e ramo ex axillo folioli spe exorto + indeterminata, ramis longis arcuato-patentibus, acladium 3—10(—15) mm. longum longe superantibus, obscuris, sparsim canofloccosis, glandulis atris crassis brevibus et mediocribus, inferne densiusculis, superne crebris vestitis et in acladio pilis brevibus, atris sepe inmixtis. Involucra cerassiuscula atra, 14—15 mm. longa et 8 mm. lata basi ovata— ovato-turbinata, squamis exterioribus elongate triangulari- bus, obtusiusculis, interioribus latis, e basi lata + lanceolatis, supra medium sensim in apicem acutiusculum——acutum, piceum atte- nuatis, glandulis crassis nigris brevibus et mediocriter longis densis crebris obtectis et spe, presertim in inv. primario, pilis paullo lon- gioribus, atris, parcis — sparsis obsitis. Calathium parvum, 30—35 mm. latum. Ligul& breves, dentibus longis, inaequalibus laceratis, apice glabre. Stylus obscure livescens, fusco-hispidulus. Utmärkt af sina smalt och glest skarptandade, mer eller mindre lång- spetsade blad med lång, helbräddad spets, ett litet sylspetsadt nästan helbräddadt eller glest fintandadt stjälkblad (hvartill komma 1—2 lineära brakteliknande öfre blad) samt gles och vid korgställning med tämligen stora, svarta, tätt glandelhåriga holkar, i allmänhet utan hår utom på primärholken, som vanligen är försedd med glesa eller sparsamma till större delen svarta hår. Dessutom äro ligulae ganska korta med djupa olikstora tänder, och de mörka stiften skjuta tämligen högt upp öfver blomsamlingen. Tydligen tendera korgarna starkt att bli stylösa. Från de öfre små linjesmala bla- dens veck utgå ofta korta, i allmänhet enblomstriga grenar. Arten synes ganska nära besläktad med H. subnigrescens (Fr), från hvilken den bäst skiljes genom bladformen och de aldrig verkligt stylösa korgarna, samt med H. pycnadenium Dahlst., från hvilken den lättast skiljes genom betydligt smalare och spetsigare blad och de på primärholken och akladiet utvecklade mörka håren. Sverige: Torne Lappm., Kiruna (G. Peters); Lule Lappm., Gelli- vara lappkyrkogård (K. STÉENHOFF). 313 H. kirunense Dahlst. n. sp. Caulis 25—40 em. altus, gracilis — crassiusculus, 1—2-folius, inferne parce pilosus et fere efloccosus, superne epilosus v. sparsim pilosus et sparsim glandulosus. Folia basalia 4—6, exteriora late ovalia, obtusa, denticulata, in- termedia ovalia— ovata v. ovato-oblonga, obtusiuscula, equaliter, acute et late dentata, basi ovata v. + subsagittata, interiora + ovata —ovato-lanceolata, vulgo angustius et acutius ad basin sepe longe dentata, acuta, saturate viridia, in petiolis dense et longe, in mar- ginibus densiuscule brevius pilosa, in margine rarissime glandulosa; fol. caul. inferius petiolatum, ovato-lanceolatum—late lanceolatum, acute dentatum, ad basin sepe subulato-dentatum, summum sessile lineare; omnia subtus vix stellata. Inflorescentia oligo— polycephala, paniculata —umbellata, ramis acla- dium longum /(15—35 mm.) &equantibus v. paullum superantibus, pedicellis brevibus, densiuscule canofloccosis, glandulis longis in- ferne sparsis, superne densiusculis vestitis. Involucra brevia, sat lata, atro-viridia, squamis exterioribus line- ari-lanceolatis, obtusiusculis, marginibus leviter stellatis, interioribus latiusculis, lineari-lanceolatis, omnibus in apicem acutum v. obtu- siusculum attenuatis, marginibus anguste fusco-virescentibus, inti- mis acutis— subulatis, margine late et apice toto virescentibus, omni- bus apice leviter comosis, glandulis longis atris, parvis et medio- cribus immixtis, dense vestitis, microglandulis parcis, intermediis margine sepe levissime stellatis. Calathium sat obscure luteum, subplenum, c. 35 mm. latum. Ligule&e apice glabre. Stylus livescens. Tillhör onekligen Nigrescentia och står inom dessa närmast den grupp, som till hahitus och karaktärer mest närmar sig Silvatici- formia af subvulgatum-typen. Till holkarna närmar den sig isynner- het denna senare grupp genom de mellersta och inre holkfjällens breda gröna kanter samt genom de längre och finare glandlerna. Dessa, som äro långa och mörkknappiga öfvergå emellertid genom alla mellanformer i mycket sparsamma mikroglandler. Förekoms- ten af dessa liksom af de, om än sparsamma, glandlerna i bladens kanter gör mig benägen att hellre föra denna form till Nigrescentia än till Silvaticiformia. Dessutom har den en ganska stor och ej enbart habituell likhet med H. nautanense, som utan tvekan kan 314 hänföras till den förra gruppen. Från denna art är den bland annat skild genom saknad af hår på holkarna. Sverige: Torne Lappm., Kiruna (M. SOonpÉN, G. PETERS); Luossa- vara (M. SonpÉn); Björkliden—Nuolja, Abisko (M. SONDÉN). IT: IVUEGATA EE 1. Silvaticiformia Dahlst. H. halsieum Dahlst. n. sp. Caulis gracilis flexuosus, 20—35 cm. altus, 0—1-folius, inferne sparsim pilosus, fere efloccosus, superne fere epilosus et glandulis solitariis obsitus, sparsim floccosus. Folia basalia 4--5, longe petiolata, exteriora parva, ovata v. ovato- quandrangularia, basi sxepe truncatasubeordata et haud raro obliqua, subintegra v. obtuse, fere undulato-dentata, rotundato-ob- tusa, intermedia ovata— ovato-oblonga, sparsim, late et acute den- tata, acuta, interiora + ovato-lanceolata, basi obliqua, subcecuneata v. contracto-ovata, crebrius et acutius dentata, longius acuta, exte- riora, interdum omnia, subtus + violascentia; fol. caul. prope basin v. ad medium insertum (vulgo autem nullum), + longe petiolatum, anguste ovato-lanceolatum, acutum, sat ecrebre et acute denticulatum; omnia supra subprasino-viridia, subtus + cesio-viridia, supra glabra, in margine et subtus rare—rarissime pilosa, in petiolis sparsim pi- losa, in nervo dorsali + floccosa. Inflorescentia oligocephala, paniculata, ramis brevibus — sat lon- gis, acladium 35—30 mm. longum sgéepe longe superantibus, + arcu- atis, dense canofloccosis, pilis perbrevibus obscuris et glandulis parvis, raris, superne sparsis vestitis. Involucra parva, sat lata, basi rotundata e floccis canescente, squamis exterioribus inzqualiter longis, anguste triangularibus, ob- tusiusculis — obtusis, interioribus e basi lata lanceolatis, in apicem obtusiusculum — sat acutum, piceum, + comosum attenuatis, inti- mis subulatis, obscure fusco-virescentibus, ubique floccis sparsis — densiusculis pilisque brevibus, obscuris, apice brevi canescente sparsis vestitis. Calathium parvum, 25—35 mm. latum. Ligulw anguste, apice glabre. Stylus livescens. 315 Utmärker sig genom låg och späd stjälk, små, något grågröna, tämligen breda korttandade basalblad med till större delen äggrund eller tvär, något sned bas och föga utpräglad tandning, små korta brungråa vid själfva basen askgrå holkar, som äro klädda af öfver- allt spridda stjärnhår och små korta, mörka hår samt något talri- kare små glandler. Holkfjällen äro tämligen platta och tunna, grå- gröna med tjärfärgade, i spetsen ljust hårtofsade fjäll. Dessa äro tämligen breda och afsmalna i en trubbad (stundom bred) eller nå- got skarp spets utom ett fåtal inre, som äro sylspetsade. Vanligen äro bladens undersidor mer eller mindre violettfärgade. Inflore- scensen är fåblomstrig, ofta bestående af blott 1—2 korgar, sällan flera än fyra. Korgskaft och grenar variera från ganska korta till långt utdragna och öfverskjuta alltid, stundom betydligt, det än korta än ganska långa akladiet. Arten står närmast Subcesia af Silvaticiformia och närmar sig inom denna grupp sådana former som H. cordigerum och H. caudatulum Almqu. Sverige: Torne Lappm., Abiskosuolo, Björkliden m. fl. st. (M. SONDÉN). Norge: Nordlanden, Saltdalen, Hals (ScHLEGEL och ARNELL); Tromsö, Kv&enangen vid Gargovarre samt Oxfjorddalen (A. Notö):; Nordreisen (G. PETERS); Alten, Storgärdet nära Bosekop IC. O. SCHLYTER); Dovre, Högsnyta (A. HAGLUND). H. poliostelewum Dahlst. n. sp. Caulis 25—35 cm. altus, sat gracilis, flexuosus, 0 —1-folius, in- ferne sparsim pilosus et stellatus, superne sparsim — densiuscule floccosus, epilosus v. pilis raris obsitus. Folia basalia 4—6, exteriora late ovata—ovalia, basi truncata— subcordata parce et obtuse dentata, obtusa, intermedia anguste — sat late ovata, basi + cordatia, crebrius, breviter et + acute, sepe subinequaliter dentata, dentibus basalibus paucis. sepe longioribus curvatis, obtusa— acutiuscula, intima + ovato-lanceolata, basi ovata v. paullum descendente, sat crebre et acutius dentata, dentibus basalibus haud raro longioribus, angustis, curvatis, + acuta; fol. caul. folio bas. intimo simillimum, vulgo angustius, basi magis irre- gulariter dentatum; omnia supra obscure lutescenti-viridia, subtus pallidiora, subcesia et presertim exteriora in pag. inf. + hepatico- violascentia, supra glabra, subtus sparsim, in nervo dorsali + stel- Svensk Botanisk Tidskrift. 22 316 lato paullo densius pilosa, in petiolis densiuscule et longe pilosa, in marginibus sat dense ciliata. Inflorescentia oligo- v. sat polycephala, humilis, laxa v. subcon- tracta, paniculata, e ramo ex axillo folioli exorto szepe indetermi- nata, ramis mediocriter longis, arcuatis et pedicellis sat brevibus, acladium 5—15 mm. longum vulgo paullum superantibus v. Xqu- antibus dense canofloccosis, glandulis brevibus, inferne raris, su- perne sparsis — densiusculis vestitis. Involucra parva, brevia, canovariegata, squamis exterioribus line- aribus, obtusis, in margine + floccosis, interioribus latioribus, line- aribus, supra medium sensim in apicem obtusiusculum — subacu- tum attenuatis, in marginibus presertim basin versus + floccoso- marginatis, omnibus dorso sparsim — (inferne) densiuscule stellatis, glandulis parvis, densiusculis et pilis brevibus obscuris, apice brevi canescente, in involucro primario sparsis, in inv. reliquis raris ob- tectis. Calathium obscure luteum, sat plenum, 30—35 mm. latum. Li- gule&e breviter dentate, sat late, apice glabre. Stylus livescens. Denna vackra form utmärker sig genom sina mörkt gröna i gul- aktigt skiftande, fasta och breda, undertill blågröna och ofta äfven lefverfärgade blad med äfvervägande bred, ofta något hjärtlik has, den låga korgsamlingen med bågböjda askgrå, akladiet föga eller icke öfverskjutande grenar och korta holkar, som äro brokiga af företrädesvis i holkfjällens kanter samladt stjärnludd, samt små mörkt gula korgar med breda korttandade liguler. Holkarna äro därjämte klädda af korta glandler med inblandade mörka och korta föga hvitspetsade hår, som äro talrikast på primärholken, men sparsammare på sidoholkarna, där de till följd af sin korthet lätt förbises. Stjälkbladet är fästadt än nära basen och är då större, än högt upp och är i så fall föga utveckladt. I detta fall och då, såsom stundom händer, ett litet brakteliknande blad (utom det nedtill befintliga stjälkbladet) är utveckladt i närheten af korgställ- ningen, blir denna ofta nedåt obegränsad genom en gren från detta bladveck. Äfven då bladet är fästadt nära stjälkens midt, utbildas ej sällan från dess veck en kort men vanligen enblomstrig gren. Detta förhållande tyder på släktskap med subccesium-typens former. Holkarna påminna också till beklädnaden och sitt allmänna ut- seende ej så litet om föregående, men fjällen äro nästan jämnbreda och trubbiga eller kort spetsade utan den karaktäristiska tjärbruna 317 färgen i spetsen, och glandlerna äro rikligare, hvaremot håren äro sparsammare, och luddet är samladt till en tydlig rand i fjällens kanter. På sätt och vis sammanbinder denna form nyssnämnda subcesium-artade former med sådana former af subvulgatum-typen, som H. albovittatum Dahlst., expallidiforme Dahlst. m. fl., med hvilka den till holkarnas byggnad och beklädnad har vissa likheter. Uppträder stundom stylös (såsom vid Sörkjosen i Nordreisen). Sverige: Torne Lappm., Kiruna (M. SONDÉN). Norge: Nordreisen, Potkavarre, Sörkjosen m. fl. st. (G. PETERS). H. decurrentidens Dahlst. n. sp. H. farreilimbatum Dahlst. in sched. et apud M. SONnDÉN, Anteck- ningar om floran i Tornejavreområdet. Caulis 40—60 cm. altus, crassiusculus—crassus, 1-folius, inferne sparsim pilosus et stellatus, superne densiuscule — sat dense floc- cosus et glandulis sparsis — sat densiusculis obtectus, apice pilis paucis immixtis. Folia basalia 4—6, exteriora parva, ovalia, subintegra — late denticulata, obtusa, interiora ovato — oblongo—lanceolata obtusius- cula — suabacuta, basi descendente sepe obliqua v. sagittata, in- ferne longe et latiuscule, superne breve, + acute dentata, dentibus sepo reversis, sepe longis et curvatis, haud raro in petiolum de- scendentibus, intimis ovato-oblongis ovato-lanceolatis + acutis, basi ovata—sagittata irregulariter et longe sepe laciniato et acute dentatis, cxterum sat crebre et argute dentatis, dentibus liberis angustis + longis in petiolo sepe evolutis, in petiolis dense et mol- liter pilosa, in marginibus sat dense ciliata, supra parce, subtus sparsim, in nervo dorsali longe, molliter et dense pilosa; fol. caul. + petiolatum, + anguste ovato-lanceolatum, interdum nullum, acute dentatum, basi dentibus longis acutis paucis, sepe subulatis, pa- tenlibus v. + reversis, sepe in petiolo liberis evolutis instructa, apice sat longe integro acuta. Inflorescentia laxa, paniculata -subumbellata, ob ramum ex axillo folioli bracteiformi evolutum sepe + indeterminata, ramis acladium 15—23 mm. longum 2&2quantibus v. paullum superantibus, + arcu- ato-patentibus, dense eanofloccosis, glandulis longis, gracilibus, in- ferne sparsis, superne densiusculis obtectis. Involuera 12—14 mm. longa, 7—8 mm. lata, basi ovata, squamis exterioribus brevibus, + linearibus obtusiusculis, interioribus lineari- 318 lanceolatis obtusiusculis—subacutis, intimis paucis, margine + vi- rescentibus, subulatis, omnibus apice + piceo leviter comosis, glan- dulis longis et medioeribus gracilibus, densiusculis obtectis, floccis in marginibus (presertim in squ. ext.) inferne densiusculis superne sparsis, caeterum in dorso parcis vestitis. Calathium sat late luteum, 40—45 mm. latum. Ligule& breviter dentate. Stylus livescens, fusco-hispidulus. Denna form erinrar såväl om H. prevarianum K. Joh. som om H. diminuens Norrl. och H. obtextum Dahlst. och är utan tvifvel nära besläktad med dem. Från den förra, hvilken den mest liknar till bladens mörka färg, är den bland annat skild genom längre och glesare glandler samt längre och gröfre holkar med mera mot basen samlad ludd. Till holkarnas allmänna beklädnad är den ytterst lik H. diminuens, men holkarna äro gröfre och något längre och fjällen bredare. Från typiska, korttandade exemplar af den senare skiljes den lätt genom de långa basaltänderna, de bredare bladen, hvilka ofta hafva mer eller mindre bakåtriktade baständer och äro tunnare, ljusare till färgen och rikligare hårklädda, men i nordliga trakter förekomma dock former af H. diminuens, hvilkas blad äro djupare tandade och bredare. I detta fall synes emellertid alltid holkarnas storlek vara en konstant skillnad. Utan tvifvel är H. decurrentidens en i sen tid ur H. diminuens utbildad nordlig form. Från H. obtextum, hvilken närvarande form mycket liknar till bladens form och tandning, skiljes den lätt genom mörkare bladfärg, mörkare och gröfre holkar med betydligt svagare ludd i fjällens kanter, hvilket dessutom ej går så långt upp mot spetsarna och där utbreder sig mot fjällets rygg. Till stjälkbladets tandning och form, isynnerhet med afseende på de långa sylhvassa utåt- eller bakåtriktade basaltänderna, erinrar den ej obetydligt om H. Nord- landeri K. Joh., som dock lätt skiljes genom de mörka korta håren bland holkfjällens glandler. Den under namn af H. farreilimbatum urskilda formen har, sedan rikare material ställts till mitt förfogande, visat sig vara en stånd- ortsform, skild endast genom mera nedlöpande bladbas och kortare basaltänder. Sverige: Torne Lappm., Abisko (M. SONnDÉN, C. F. SUNDBERG), Nuoljafjället (M. SONDÉN); Norge: Tromsö (A. Notö, G. PETERS); Nordreisen, Sörkjosen m. fl. st. (G. PETERS). 319 H. albovarium Dahlst n. sp. H. albovarium Dahlst., Herb. Hier. Scand., Cent XIX, n. 354. Ab H. obtexto diversum fol. basalibus angustioribus, basi magis cuneatis, omnibus minus acutis, dentibus crebrioribus, magis ob- scure viridibus, in pagina superiore vulgo + maculatis; caulinis sepe 2 magis lanceolato-oblongis, sepius angustius et crebrius den- tatis, minus acutis; inflorescentia vulgo magis contracta, ramis mi- nus arcuatis acladioque breviore, sepe brevissimo, glandulis longis— longissimus (sepe 2—2,5 mm. longis), presertim in caule superiore, sub involucris et hinc inde etiam in basi involucri evolutis, nec non involucris longioribus, validioribus, floccis in margine sq. ex- teriorum et apicem versus sq. interiorum densius vestitis. Genom ofvan anförda karaktärer synes denna art vara väl skild från H. obtextum. Får genom sina rikt tandade trubbiga, ofvan vanligen mörkfläckiga blad, den upptill täta inflorescensen med kort akladium och de i synnerhet på öfre delen af stjälken, på akladiet, här och hvar under holkarna och stundom på deras bas- fjäll ytterst långa glandlerna ett särdeles karaktäristiskt utseende. Är jämte H. obtextum insamlad från talrika lokaler i Lule Lappm. vid Jockmock och är där konstant skild från densamma genom ofvan anförda karaktärer. Sverige: Lule Lappm., Jockmock (O. VESTERLUND). 320 NAMNFÖRTECKNING. Hieracium albovarium » cleistogamum concinnum crispiforme decurrentidens farreilimbatum fraudans gyratifrons halsicum includens kirunense Lundbomii melanocranum microcomum mniarolepium nautanense poliosteleum polysteleum Sondéni Dahlst. » ” SEE OR SS ST Se SS SSE Sr SOT SRS eo0c000 sr00 PPP. PROV V PROPP RB BV R RB sooc0os-eoc-00 CP PPP VV Re Ps sococo0.0o00 0 00 rr OC PR0 or OP CV BB DCS VBR CP 21610 0,0 0.02 000 GDK ven as GG res BS a a ARDEN 319 303 306 303 317 317 309 307 314 300 313 301 311 307 305 309 315 304 302 OM ENDEMISMEN OCH DE NYARE ARTBILDNINGSTEORIERNA. AF NILS SVEDELIUS. J. C. WILLuIS, The Flora of Ritigala: a study in Endemism. Annals of the R. Botanic Gardens, Peradenivyva, Vol. III, Pt. II, Colombo 1906. J. C. WILLIS, Some Evidence against the Theory of the Origin of Spe- cies by Natural Selection of infinitesimal variations, and in favour of Origin by Mutation. Ibidem Vol. IV, Pt. I, Colombo 1907. Sv. MURBECK, Die Vesicarius-Gruppe der Gattung Rumex. Lunds Univer- sitets Årsskrift. N. F. Afd. 2. Bd. 2. N:r 14, Lund 1907. DE VrIES' mutationsteori för växtarternas uppkomst har liksom alla mera omhvälfvande vetenskapliga teorier icke enbart inskränkt sig till att vidga och fördjupa vår kunskap inom det mer speciella område, där den först tillämpats, nämligen sättet för huru arterna uppstå, utan den har äfven ställt i en klarare dager en hel del andra spörsmål i den botaniska vetenskapen. Så är fallet t. ex. med endemismen inom växtgeografien. Sedan länge har endemismen eller vissa växtarters ytterst begrän- sade utbredning ofta varit ett ganska svårförklarligt fenomen att bringa i samklang såväl med teorien om många små, nyttiga egen- skapernas ackumulering som artbildande faktor likasåväl som med läran om selektionen. Vanligen tänker man sig ju endemism uppstå därigenom att en växtart med vid en viss tidsepok stor ut- bredning i ett sammanhängande areal på olika punkter af detta genom >anpassning? till olikartade klimatiska förhållanden ger upp- hof till olika, men hvarandra närstående arter. Den vidare utveck- lingen för kanske sedan med sig, att af olika anledningar stora luckor uppstå i den ursprungliga artens enhetliga utbredningsom- råde antingen då t. ex. genom olika fördelning af land och haf 322 eller genom lokala klimatförändringar o. s. v. De nybildade arterna blifva så begränsade inom hvart och ett af de mindre, af dem be- bodda områdena, d. v. s. de äro endemiska. Och när deras respek- tive utbredningsområden utesluta hvarandra, plägar man äfven kalla dem vikarierande arter. Men när det gäller växter med ytterst ringa utbredning blir ende- mismen med hittills rådande teorier om anpassning och selektion såsom artbildande faktorer betydligt mera svårförklarlig. Ty skulle dessa växter verkligen vara anpassade för yttre förhållanden, som endast verkade inom så snäfva gränser som dessa endemiska arter förekomma inom? Detta vore i många fall helt enkelt otänkbart. Man kunde då kanske ofta få en antaglig förklaring i själfva växt- områdets och florans utvecklingshistoria, i det att de yttre lefnads- förhållandena för en ursprungligen mycket utbredd art under jor- dens vidare utveckling blott bibehållit sig oförändrade inom en mycket inskränkt areal och härigenom har växtens utbredningsområde, i forna tider kanske vidsträckt, nu inskränkts till en obetydlighet. En sådan växt är då ett exempel på en s. k. reliktendemism. Otvif- velaktigt får på detta sätt många växtarters isolerade förekomst sin naturliga förklaring i florområdets forna utvecklingshistoria. Men härmed är naturligen ej all endemism förklarad. I många fall är en sådan fordomtima, på grund af förändrade klimatiska eller andra förhållanden vidsträcktare utbredning med säkerhet icke påvisad eller ens tänkbar. Så är t. ex. endemism säkert iakttagen inom många tropiska florområden, där otvifvelaktigt inga klimatväxlingar eller andra förändringar inom ofantliga tidrymder ägt rum. Hur skall nu endemismen få sin förklaring där? Det är ett bidrag till besvarandet af dessa frågor som direk- tören för den botaniska trädgården i Peradeniya Dr. Wirris lämnat genom sina undersökningar öfver vegetationen å berget Ritigala på Ceylon och hvilka offentliggjorts i ofvan citerade publikationer. Ceylons flora utmärker sig i sin helhet betraktad för en mycket stor procent endemiska arter, nämligen nära 30 Zz eller omkr. 800 på 3,000 arter.! Detta kan icke gärna tillskrifvas en ofullständig kän- nedom om vegetationen, ty så pass floristiskt utforskad i sina huf- vuddrag är dock icke blott Ceylon utan äfven grannområdena (Sydindien och malajiska arkepilagen), att denna endemism icke kan tillskrifvas bristande kännedom om arternas verkliga utbredningiöfrigt. ! Se TRIMEN, On the Flora of Ceylon, Journal of Botany, vol. 24 (London 1886) sid. 328! 323 Innan jag öfvergår till redogörelsen för Dr. Wiztnis' undersök- ningar öfver endemismen på Ceylon, må emellertid lämnas en fram- ställning i största korthet af hufvuddragen af den ceylanska florans sammansättning och härkomst. Genom ett bergigt högland i det inre afdelas Ceylon liksom i tvenne eller kanske snarare trenne kli- matiskt skarpt skilda områden, nämligen: 1) det fuktvarma området i sydväst med endast obetydlig, knappt någon torrtid (under slutet af NO-monsunen); 2) det torra området i nordost med en regntid (under NO-monsunen) och mycket lång torrtid (under SW-monsu- nen) samt 3) höglandsområdet, som är fuktigt, med nederbörd nästan hela året om. Dessa olika klimatområden bero på monsunvindarna, i det att sydvästmonsunen, som är sommarmonsun (april —oktober), medför ymnig nederbörd åt landet i sydväst och åt höglandet. Det är just detta högland, som verkar afkylande på den fuktighetsmättade hafsvinden och som därför orsakar nederbörden. Men sedan atmos- fären så afgifvit sin fuktighet som regn öfver sydvästra Ceylon, har den intet till öfvers för landet i nordost, som därför under denna tid lider af ihållande torka och endast de uppsvällda floderna bära där vittnesbörd om de regnmängder, som falla i höglandet. Under nordostmonsunen åter äro förhållandena omvända. Nu kommer nederbörden öfver landet i nordost och torrtid infaller i sydväst. Men på grund af — bland annat — nordostvindens större fuktig- het räcker nordostmonsunen dock till att äfven medföra något regn öfver landet i sydväst, som äfven under nordostmonsunen får sina skurar och således aldrig blir helt utan nederbörd. Detta för- orsakar nu en stor olikhet i vegetationens sammansättning, i det att sydvästra Ceylon får en mera rent tropisk prägel och på sina ställen utbildar typisk regnskog, medan nordöstra Ceylon blir underkastadt en utpräglad, liktidig periodicitet i sin utvecklingscykel, så att t. ex. många löffällande träd också ingå i dess skogar. Höglandet med sin under hela året tämligen likformigt fördelade nederbörd har den tropiska höglandsflorans typiska natur: låga, knotiga träd med små, läderartade, mångåriga blad med rikt epifytlif af mossor och orkidéer, på samma gång floran äfven är rik på örter. Utvecklingshistoriskt och växtgeografiskt är området i sydväst nära besläktadt med det stora malajiska florområdet — det är så- ledes af sydostligt ursprung — medan åter vegetationen i nordost har lullständigt sydindisk karaktär af samma slag som på Coromandel- kusten. Höglandsfloran åter med sin relativt stora rikedom på örter är en sydlig afläggare af den centralasiatiska höglandsfloran och 324 bar utanför Ceylon sina närmaste släktingar på de sydindiska höj- derna, t. ex. på Nilgiribergen. Beträffande de endemiska arterna är det nu att märka, att dessa icke äro likformigt fördelade på de olika klimatområdena. Så före- komma så godt som inga endemister inom det torr2 området i nord- ost, däremot äro de talrika såväl inom höglandsfloran som inom vissa delar af det fuktvarma sydvästområdet, hvilket äfven hyser endemiska släkten (t. ex. af familjen Dipterocarpacew). Höglands- floran visar äfven endemismen mycket utprägladt. Men det är anmärkningsvärdt, att om också likheten med Sydindiens bergs- flora är stor beträffande släkten, är den ganska ringa beträffande arter, i det att endast ungefär hälften af den ceylanska höglands- florans arter äfven äro funna 1 Sydindien. Således kan om dessa höglandsfloror uttalas den paradoxen, att de både äro hvarandra mycket lika och mycket olika. Så t. ex. af släktet Strobilanthes, som ofta bildar undervegetationen i skogarna på höjderna, har Cey- lon 22 arter och Nilgiri-höjderna 29, men endast 2 äro gemensamma! Likaså af Impatiens äro endast 2 arter gemensamma, medan Ceylon har ytterligare 10 endemiska arter och Nilgiri-bergen 30 arter! Nu har det sedan länge iakttagits, att många af Ceylons högsta berg och ofta just topparna hysa en stor mängd endemiska arter, hvilka där hafva en ytterst begränsad utbredning. Det är en dylik bergstopps vegetation som Dr. WiLLzis nyligen undersökt och skild- rat 1 sitt arbete om floran på Ritigala. Ritigala, beläget inom norra centralprovinsen å Ceylon, är ett isoleradt berg, som skjuter nästan direkt upp till en höjd af öfver 800 m., således ungefär som Gellivara Dunder. Detta är ju ej någon så betydande höjd, men som berget är alldeles fristående och reser sig direkt från låglandet, gör det ett imponerande intryck. När- maste höjder i söder äro belägna minst 7 svenska mil därifrån och i norr träffas inga motsvarande höjder förr än 1 Sydindien på ett afstånd af ett 60-tal svenska mil. Ritigala ligger helt och hållet inom den torra zonen på Ceylon och detta område sträcker sig 6—7 mil söder om berget, så att regionen nedanför toppen och rundt- omkring har regn under nordostmonsunen, men lider under den öfriga tiden på året af ihållande torka. Som monsunerna måste antas hafva blåst såsom nu under oändliga tidrymder, så har klimatet också med all säkerhet varit så godt som oförändradt under ofant- liga tider. Några nivåförändringar af betydenhet hafva lika litet ägt rum, med säkerhet icke sen tertiärtiden. ! 325 Hela landet omkring Ritigala liksom äfven dess fot intages af typisk låglandsflora af den torra zonens sydindiska karaktär. Men där- emot finnes på toppen en egendomlig vegetation af helt annan natur, närmast besläktad med den i det ceylanska höglandet. Men denna vegetation har på Ritigala en ytterst ringa utbredning, endast om- kring 30 m. i vertikalriktning, men med större horisontalutbred- ning, några engelska kvadratmil. Orsaken till att inom den torra zonen här kan lefva en flora af höglandskaraktär med dess större behof af fuktighet, beror på bergets höjd, som gör, att det skjuter upp så högt, att det äfven under tiden för sydvästmonsunen — då landet omkring lider af torka — kan uppfäånga och kondensera en del vattenånga ur den fuktighetsmättade atmosfären, som då af syd- västen drifves in öfver Ceylon, men i regel redan i höglandet och i söder afgifvit så mycken nederbörd, att låglandet i nordost lider af ihål- lande torrtid. Också är berget nästan alltid molntäckt äfven under sydvästmonsunen, ehuru landet rundtom torkar under en regnlös vind. På Ritigala lefver nu icke blott en höglandsflora, utan äfven en sådan af det egendomligaste slag, i det den inrymmer i sig trots det begränsade omfånget ett icke ringa antal endemiska arter. Flo- rans allmänna karaktär är den typiska höglandsflorans: vegetatio- nen består af låga, knotiga träd med små, läderartade blad, behängda med mossor, lafvar samt epifytiska orkidéer och ormbunkar i massa. De sistnämnda äro äfven vyvtterst talrika i undervegetationen. Det faller genast i ögonen, att arter med vindspridning såsom orkidéer och ormbunkar äro mycket talrika liksom äfven en hel del träd, hvars frukter ätas och spridas af fåglar. En af Wizuis gjord förteckning hå Ritigalas växter omkring och på toppen upptager 144 arter. Hvarifrån härstamma de och huru hafva de kommit dit upp? Då få vi naturligtvis först utesluta de arter, Ritigala har gemensamt med låglandet rundt ikring och hvil- kas förekomst där uppe utan vidare är förklarad: 41 arter äro så- dana och af dem finnes blott en Thunbergia-varietet, som kan anses endemisk. Anmärkas bör i detta sammanhang, att släktet Thun- bergia har en frötyp, som är mycket SR organiserad för sprid- ning på längre afstånd. När nu dessa 41 arter uteslutits, så är resten af floran på Riti- galas topp — naturligtvis med undantag af endemisterna — arter, som å Ceylon endast äro funna inom höglandsområdet och hvilka ha sina närmast angränsande stamförvanter minst 7 mil därifrån, 326 åtskilda likväl af torr låglandsskog. Då nu alla nivå- och klimat- förändringar äro ur räkningen, måste alla dessa växter på Ritigala alltså åtminstone hafva 1 ett sträck tillryggalagt minst 7 mil. Bland dessa märkas nu en hel del, som uppenbarligen tran- sporterats af fåglar. Deras antal är 24. Anmärkas bör, att de, som inkommit med fåglar, alla äro utmärkta af mycket grant färgade, i ögonen tallande frukter. Bland dem finnes endast en endemisk form och denna mycket svagt begränsad, till och med ganska tvifvelaktig som art betraktad. Därefter må uteslutas sådana, som transporteras och spridas af vinden. Härvidlag är man praktiskt taget nästan uteslutande be- gränsad till orkidéer och ormbunkar jämte ett fåtal arter hörande till familjerna Composite, Asclepiadacex och Apocynacex, emedan, äfven om organisation lämplig för vindspridning finnes, den dock i regel icke kommer i tillfälle att transportera fröna så särdeles långt i ett klimat sådant som Ceylons, där vinden alltid är ganska svag. Ön ligger för nära ekvatorn för att komma inom området för cyklonerna, och inga skäl föreligga för att antaga, att vindarna varit starkare någon gång förr än de äro nu. Arter, som spri- das med vind, uppgå till ett antal af 49. Som ofvan nämnts äro ormbunkar dominerande bland dessa, och härigenom bekräftas den ofta gjorda iakttagelsen, att ormbunkar ganska lätt kunna spridas på stora sträckor. Också förekomma de mycket allmänt på oceaniska öar, förutsatt att förhållandena i öfrigt äro gynnsamma för deras fortkomst. Ritigalas topp är nästan den enda plats på hela norra Ceylon, som skulle kunna passa för orm- bunkar och de hafva också talrikt lyckats komma dit och där gjort sig hemmastadda. Af de nu nämnda, af vinden transporterade arterna äro 3 endemiska, nämligen 2 orkidéer och en Trichomanes-art. Men dessa — märk väl — lefva på för vinden ganska otillgängliga 1o- kaler. Trichomanes t. ex. i djupa klyftor och klipphålor och orki- déerna inne i jungeln, där vinden icke har så lätt att nå dem. Anmärkas bör, att vinden synes sprida ett större antal arter än något annat spridningsagens. De vindspridda arterna på Ritigalas topp representera nämligen 10 Zz af Ceylons alla dylika arter, de med fåglar spridda 3,6 2 och slutligen de med okändt spridnings- sätts endast ln 6 Vi hafva nämligen nu till sist omkring 30 arter på Ritigalas topp, hvilkas spridningsmetod o. s. v. är okänd eller osäker. Om man nu undersöker dessa något närmare, skall man finna ett ganska 327 anmärkningsvärdt förhållande. Af dessa 30, eller -— om vi utesluta några (6) såsom eventuella låglandsarter, hvilka möjligen kunna tän- kas i stånd att hafva vandrat steg för steg — af dessa således 24 äro icke mindre än åtminstone 8 endemiska antingen som arter eller varieteter och det på ett så ytterst begränsadt område om några kvadratkilometer som toppen af Ritigala. Af dessa med osäker eller okänd spridningsmöjlighet äro således icke mindre än 33,3 & ende- miska d. v. s. en större procent endemister än Ceylon i dess helhet kan uppvisa ljfr ofvan sid. 322). Alltså hafva vi på Ritigala bland växter från torra området i nordost, hvilkas närvaro där naturligen är lättast förklarad, följande antal ende- miska arter: nämligen 1 på 49 (2,1 2); bland öfriga, från andra om- råden dittransporterade: förda med fåglar: 1 på 24 (4,2 2): förda med vinden: 3 på 49 (6,1 2) samt slutligen bland dem med okända eller för- svårade spridningsmöjligheter: 8 på 24 (33,3 2). Dessa fakta synas visa, att endemism, om öfriga förhållanden äro lika, står ungefär i proportion till svårigheten för en växt att blifva spridd och komma bort från en viss växplats. Detta bekräftas också af hvad man känner från andra håll, sär- skildt beträffande öflororna.' Så äro ju t. ex. såväl Azorerna med deras utprägladt europeisk-nordvästafrikanska flora likasom Bermu- dasöarna med deras nordamerikansk-västindiska flora utmärkta af obetydlig endemism. Bägge dessa ögrupper ligga också inom om- rådet för starka hafsströmmar och vindar, hvilkas transport af fruk- ter, frön o. dyl just utgör förklaringen till dessa öars floristiska öfverensstämmelse med angränsande kontinenter. Å andra sidan äro sådana öar som Galapagosöarna, S:t Helena och Mauritius utmärkta af mer eller mindre skarpt framträdande endemism. Men Galapa- gosöarna ligga å andra sidan också inom ett vindstilla bälte, där stormar och starka vindar äro sällsynta. Dessa öars flora med de många central-amerikanska arterna trots närheten af Sydamerika antages däremot hafva invandrat före Panamanäsets bildning på en tid, då denna ögrupp ännu sköljdes af en västlig gren af Golfström- men från det stora hafvet mellan Nord- och Syd-Amerika. Såväl S:t Helena som Mauritius slutligen äro ytterst isolerade öar. Vi se alltså af denna jämförelse, att just endemism och försvårade spridnings- och invandringsmöjligheter liksom hålla jämna steg med hvarandra. Samma sak framgår äfven af andra omständigheter. Det är ju ett påfallande drag i de tropiska strandflororna, att de öfver- !' Se närmare härom A. R. WaLLuacE, Island Life, Third edition. London 1902: 328 + allt inom de bägge stora oceanområdena (det atlantiska och det indisk-pacifika) visa stor öfverensstämmelse med hvarandra alldeles oberoende af de floristiska växlingar de olika inlandsvegetationerna än må visa. Mangrovevegetationen t. ex. i Indiska —Stilla Oceanen är ju så godt som likartad inom hela detta väldiga område och några endemiska mangrover äro ju icke kända. Att detta till öfvervägande del får tillskrifvas just strandflorornas gynnsammare spridningsmöj- ligheter äfven långa hafsvidder lider väl intet tvifvel. Man kan således vänta sig, att inom växtgrupper, som antagas gifva upphof till nya arter, vi skola inom ett visst område finna sådana företrädesvis bland sådana familjer och släkten, som äga svåra spridningsmöjligheter, mindre däremot bland de andra, som lätt kunna transporteras af vind eller fåglar. Om detta är riktigt, är det också antagligt, att endemism skall vara vanligare inom sådana grupper eller släkten, som äro sällsynta och begränsade till små utbredningsområden äfven på andra håll. Detta är också fallet. Så hafva t. ex. tvenne sällsynta Peperomia-arter bägge endemiska varieteter eller elementararter på Ritigalas topp, medan däremot två andra mycket vanliga Peperomia-arter icke hafva sådana. Men äfven en annan sak är anmärkningsvärd och pekar i samma riktning. De endemiska formerna på Ritigala höra just till sådana familjer, som upp- visa det största antalet endemister äfven på andra håll på Ceylon. Då nu alla Ritigalas arter måste hafva inkommit och transpor- terats från de omkringliggande höjderna med spridningsagentier af just samma slag, som verka ännu i denna dag, och Ritigalas ende- miska arter icke finnas annorstädes och vidare icke heller några nivåförändringar eller klimatväxlingar hafva ägt rum, som kunna antagas hafva splittrat förut mera utbredda arter, så måste alltså dessa endemiska former antagas hafva uppstått på Ritigala och orsaken till deras endemism ligger i deras stora svårighet att blifva spridda. Om det således är uppenbart, att floran på Ritigala har invandrat dit på ett sätt, som verkar än i denna dag och alltså också de endemiska arterna uppstått där och icke annorstädes, så frågas: i enlighet med hvilka artbildningsteorier måste detta tänkas hafva skett? Man har då egentligen endast att välja mellan teorien om naturligt urval ur ett ofantligt antal oändligt små variationer eller ock mutationsteorien. När det nu gäller att förklara en arts uppkomst, måste med an- tagandet af den första teorien om urval hvarje enstaka artkaraktär halva: 1) någon praktisk nytta nu, 2) eller haft det fordom antingen i dess nuvarande form eller i för- ändrad (rudimentära organ), 3) eller vara en korrelationsföreteelse i samband med någon nyttig organisation. Mutationsteorien däremot fordrar inga sådana nyttiga egenskaper. Mutationerna verka i det hänseendet blindt, fast väl genom urval förr eller senare de alldeles lifsodugliga formerna gå under. Huru ställer sig nu floran på Ritigala med hänsyn till dessa olika teorier? Det har förut visats, att då de yttre förhållandena måste antagas hafva varit oförändrade sen evärdliga tider, de endemiska arterna måste hafva uppstått där på platsen och således alls icke kunna tänkas vara resterna af någon splittrad flora, hvars skilda former nu lefva isolerade. Om således teorien om naturligt urval af de nyttigaste bland ett ofantligt antal fluktuationer skulle tillämpas på floran på Ritigala, så måste de endemiska arternas karaktärer vara speciellt nyttiga just på toppen af Ritigala. Låt oss då försöksvis från denna synpunkt undersöka ett special- fall t. ex. dColeus elongatus Trimen, som är endemisk på Ritigala. Af de fyra Coleus-arter, som finnas på Ceylon, kommer denna när- mast intill C. barbatus Benth., som också — märk väl! — finnes på Ritigalas topp: De två andra äro betydligt mera aflägset be- släktade. Men nu äro karaktärerna, som skilja C. elongatus och C. barbatus, så pass stora, att något tvifvel ej kan råda därom att C. elongatus är en >”god art>, mycket väl skild från C. barbatus. Några af de olika karaktärerna må för jämförelse här anföras : Coleus barbatus Benth. Coleus elongatus Trim. (Bot. Mag. t. 2318.) (TRIMEN, Handb to the Flora of Ceylont-P1 74) Tämligen allmän på Ceylon och Endemisk på Ritagala. i Indien. Stam cylindrisk, men fyrkantig i| Stam öfverallt fyrkantig. blomregionen. Stam med långa hår. Stam med korta hår. Blad ganska tjocka. Blad tunna. Bladskaft kort. Bladskaft längre och spensligare. Blommor skenbart kransställda, sit- | Blommor i tvenne ensidiga, klase- tande i tvenne motsatta omkr. -5- liknande, långt utdragna knippen. blommiga oskaftade knippen. Blommor stora (omkr. 20 mm. långa). | Blommor små (högst 12 mm. långa). 330 Foder långhårigt. | Foder korthårigt. Foderblad olikstora, bestående af en | Foderblad alla likstora, den öfre fli- öfre stor och fyra smärre foder. ken icke större än de fyra andra. flikar. | För öfrigt äro arterna ganska lika. Nu frågas: äro de yttre för- hållandena på Ritigala sådana, att man verkligen kan tro, att en Coleus-art med likstora foderflikar och blommorna skenbart i klasar skulle vara bättre utrustad i >kampen för tillvaron> därstädes än en art med olikstora foderflikar och kransställda blommor? Samma fråga kan uppställas om alla de andra karaktärerna och svaret kan icke gärna bli annat än nekande. Slutligen, hur skulle en gradvis, steg för steg gående utveckling ens kunna tänkas mellan dessa bägge typer af blomställningar? Och kan man verkligen tro, att konkurrensen mellan dessa arter på toppen af Ritigala skulle vara så stark, då faktiskt båda två där förekomma ytterst sparsamt, en- dast 1 enstaka exemplar? Och vidare förekomma ju bägge arterna där, såväl (C. elongalus som äfven C. barbatus, från hvilken den förra måste anses härstamma. Vore nu verkligen kampen för till- varon mellan dem så hård, så skulle ju, om den enas karaktär här- vidlag vore gynnsammare, man väl icke vänta, att den andra arten också funnes där? Men, då nu så är fallet, synes detta antyda, att någon >”kamp> dem emellan icke äger rum och att således C. elongatus” karaktärer icke kunna anses hafva uppstått genom något. konkurrensurval bland talrika, små variationer. Vi kunna vidare icke gärna antaga, att C. barbatus och C. elon- gatus utvecklats från en gemensam, nu utdöd stamform, ty i så fall skulle ju detta ha skett på Ritigala och hvarför skulle då en- dast C. barbatus ha spridt sig så vidt omkring både på Ceylon och i Sydindien, men däremot C. elongatus förblifvit kvar? Huru vi än resonera, måste vi således till slut liksom drifvas till det resultatet, att C. elongatus” utpräglade karaktärer icke kunna tänkas hafva uppstått genom någon stegring af småvariationer, gyn- nade i kampen för tillvaron, utan de måste hafva uppstått genom diskontinuerlig variation d. v. s. mutation. Samma resonemang kan nu föras om nästan alla de andra 800 ceylanska endemiska arterna och till sist måste framhållas: om verkligen de karaktärer, som utmärka de olika endemiska arterna, vore värdefulla för dem, värdefullare än stamarternas, hvarför äro då endemisterna i allmänhet så sparsamma? Man skulle ju annars i stället vänta, att de skulle vara allmänna, om karaktärerna 331 verkligen varit gynnsamma för de lokala förhållandena. Men ende- miska arter äro nästan alla utmärkta för sällsynthet, ofta äro de på Ceylon begränsade till någon enstaka lokal i en skog eller på en isolerad bergstopp eller dylikt. Särskildt det sistnämnda är mycket vanligt och nästan hvarje litet mera afsides belägen ceylansk bergs- topp hyser någon för den toppen karakteristisk endemist. Orsaken hvarför just bergstoppar företrädesvis hysa endemiska arter, får på grund af hvad ofvan anförts nu sin förklaring i den försvårade spridningen eller ofta rent utaf omöjligheten för en växt att genom successiv vandring, steg för steg, komma från dylika plat- ser. De vtitre förhållandena, vegetationsbetingelserna t. ex. vid ber- gets fot och landet omkring, äro nämligen så olikartade dem på toppen, att en växt utbildad för klimatiska förhållanden o. s. vV., som råda på ioppen, helt enkelt icke kan existera i låglandet. En successiv spridning blir då absolut utesluten och äger icke växten i fråga särskild organisation för spridning på långa sträckor |(genom vind eller djur), så måste den förbli på den plats, där den en gång uppstått, d. v. s. den blir en endemisk art för platsen i fråga. På detta sätt förklaras ju också lätt öarnas endemism. Nu ger mutationsteorien en naturlig förklaring å alla dessa feno- men. Endemisterna hafva icke uppstått genom urval ur många små variationer, de äro icke heller ”anpassningar>? till några kli- matiska förhållanden, som härska just inom de ofta mycket små, begränsade områden, där de förekomma, utan de äro helt enkelt mutanter, hvilkas begränsade utbredning beror på deras ringa sprid- ningsmöjligheter. Detta framgår tydligt af WiLrnis' undersökning af floran på Riiagala. Nu blir det också litet mera förklarligt, hvarför de endemiska arterna på Ceylon företrädesvis förekomma i höglandet samt i de spridda regnskogsområdena i sydvästra Ceylon, däremot alls icke i låglandet i nordost. Såväl på bergen i höglandet, hvilka ofta äro skilda åt af vegetationsbälten af helt annan karaktär som inom de rent tropiska skogsområdena i sydväst, hvilka icke bilda ett sam- manhängande helt, utan äro insprängda mellan vegetation af annan natur, förefinnas de bästa betingelserna för endemism, emedan just de erbjuda så talrika växtlokaler med alla förutsättningar att för- blifva isolerade. Här inom dessa områden ha vi äfven den del af Ceylons vegetation, som längst har gått sina egna utvecklingsvägar och hvars närmaste stamförvanter äro mest aflägset belägna. Den tropiska regnskogen är nämligen af indo-malajisk natur liksom hög- Svensk Botanisk Tidskrift. 23 332 landsfloran å topparna är af centralasiatiskt ursprung. Florom- rådet i nordost däremot är åter af rent sydindisk natur, uppenbar- ligen relativt sent invandrad från det närbelägna Indien och hela detta vegetationstäcke bildar ett mera sammanhängande helt, där inga yttre förhållanden framkalla isolerade växtlokaler. Däraf dess brist på endemiska former. Om således de af Wirzris undersökta, af mig nu skildrade fallen af endemism å Ceylon få sin naturliga förklaring genom antagandet af en artbildning genom af yttre förhållanden oberoende mutationer, så må dock icke alldeles förbises, att en del systematisk-växtgeo- grafiska undersökningar gifva stöd för att en artbildning äfven synes kunna försiggå på ett annat sätt, hvarvid man icke alldeles får bortse från yttre faktorers inflytande på artkaraktärerna. Ett arbete i denna riktning är professor MURBECKS studier öfver Rumex vesicarius L., R. roseus L. och några dem närstående arter. Dessa bägge linnéanska arter — med utbredning från Norra Afrika, Arabien till Asien bortåt Indus — hafva af MURBECK kritiskt under- sökts, hvarvid de visat sig böra uppdelas uti flera distinkta under- arter och varieteter. Hvad som nu särskildt gifver denna under- sökning ett allmännare intresse är användandet af den af WETT- STEIN införda geografiska metoden vid den systematiska forskningen och de resultat, som däraf framgått. MURBECK uppvisar på såväl morfologiska som växtgeografiska grunder, att de till ifrågavarande grupp hörande Rumex-formerna sönderfalla i följande arter och varieteter: först R. vesicarius L., hvars hufvudform |(a typicus Murb.) har vidsträckt utbredning i Norra Afrika (undantagandes Marocko!) Arabien och länderna kring Persiska viken boråt Indus, medan däremot en annan sido- ordnad form (7 rhodophysa Ball.) är inskränkt till sydvästra Ma- rocko jämte Canarlieöarna. Dessa bägge formers geografiska utbred- ningsområden utesluta således hvarandra. Detta är däremot icke fallet med den R. vesicarius L. närstående R. planivalvis Murb., som är inskränkt ungefär till området Algeriet—Tunis. Vidare hafva vi R. simpliciflorus Murb., likaledes med en hufvudform, a typicus Murb., med sammanhängande utbredningsområde i Norra Atrika (Sahara-regionen) — Egypten, Arabien samt med tvenne sidoordnade former, 2 maderensis Murb., inskränkt till Madeira, och y libycus Murb. endast i öfre Egypten. Dessa sistnämda trenne former hafva så- ledes geografiska utbredningsområden, som utesluta hvarandra. Slut- 333 ligen urskiljas R. roseus L. med utbredning uti Egypten, norra Ara- bien, Palestina, Syrien jämte Cypern samt södra Persien och den R. roseus närstående R. cyprius Murb., endast känd från Cypern, samt R. vesceritensis Murb. endast från Biskra. Nu framhålles af MURBECK särskildt följande förhållanden: RK. cyprius, som är närbesläktad med R. roseus, intager med afseende på geogra- fisk utbredning så att säga ett hörn af R. roseus' utbredningsområde. Samtidigt uppträder denna sistnämnda art, som alltså också förekom- mer på Cypern, just på denna ö i former, som närma sig R. cyprius. Vidare finna vi R. simpliciflorus 2 maderensis och R. simpliciflorus y libycus med utbredningsområden, som gränsa intill, men falla utom utbredningsområdet för hufvudformen R. simpliciflorus a typicus. Detsamma är slutligen också fallet med R. vesicarius y rhodophysa i jämförelse med dess hufvudformer. Då således inom ett stort klimatiskt likformigt område det just är på gränserna, där de klimatiska förhållandena begynna ändra ka- raktär, som underarterna uppstå, så synes detta tala för att de morfologiska afvikelserna hos underformerna i jämförelse med huf- vudformens i detta fall äro att tillskrifva klimatiskt verkande fak- torer. Ett stöd härför är då också, att just på gränsområdena mel- lan hufvudarterna och de respektive underarterna dessa äro relativt svagast differentierade, med talrika öfvergångsformer. Det är just häri som ett af sannolikhetsbevisen för artbildningen under infly- tande af vttre klimatiska faktorer skulle ligga. Men i de fall, där den nya arten förekommer tillsammans med stamarten, d. v. s. där de respektive arternas utbredningsområde icke utesluta hvarandra (såsom förhållandet är med R. roseus och R. cyprius samt R. vesicarius a typicus och R. planivalvis), där kan det väl ändå knappt nekas, att man måste fråga sig, hvarför icke de klimatiska faktorerna då skulle verkat likformigt artombildande på alla, utan som nu tillåta såväl den nybildade arten att trifvas som att stamformen lefver kvar. Man skulle väl snarare vänta sig att alla former ombildades och så till sist stamformen åtminstone ge- nom selektion doge ut, för så vidt ej en ständig nyinvasion af den- samma från angränsande områden måste tänkas alltjämt äga rum. Det kan ju heller icke nekas, att just det förhållandet, att de nya underarterna förekomma på små öar (RK. cyprius på Cypern, R. simpliciflorus 2 maderensis på Madeira och R. vesicarius y rhodophysa på Canarieöarna och angränsande kustremsa) i viss mån skulle sna- rare tala för en uppkomst genom mutation och endemismen skulle 334 sen bero på just försvårande spridningsmöjligheter såsom förut ofvan framhållits på tal om endemismen på Ceylon. Men å andra sidan synes närvaron just af öfvergångsformer strida emot detta antagande att här mutationer skulle föreligga. Det viktigare skälet emellertid för antagandet, att klimatiska fak- torer spela in artombildande, är likväl den parallellism, som MUR- BECK påvisar 1 karaktärer mellan olika arter och former, som hafva likartad utbredning. Så äro ju bägge de västliga varieteterna såväl af R. vesicarius (y rhodophysa) som af R. simpliciflorus (2 maderen- sis) skilda från sina respektive moderformer genom likartade karak- tärer, nämligen: tillspetsade blad, större inre hylleblad samt större frukter. Detta är i full analogi med hvad man förut känner från andra dylika fall af arter med likartad geografisk utbredning. Så äro ju t. ex. de bägge som man antager klimatiskt utbildade Gentiana baltica Murb. och Gentiana uliginosa Willd., som hafva ungefär sam man- fallande geografiskt utbredningsområde, äfvenledes utmärkta af lik- artade karaktärer. Och detta gäller icke blott den biologiska karak- tären, e nårigheten i motsats mot respektive stamformers tvåårighet, utan äfven rent morfologiska karaktärer t. ex. bladform, 1 det såväl G. baltica som G. uliginosa bägge hafva de nedersta bladen äggrundt- laneettlika, under det att likaledes bägge stamformerna hafva motsva- rande blad tunglika. Den klimatiska artbildningen skulle således kunna karakteriseras så: att likartade yttre faktorer framkalla lik- artade karaktärer. Att denna regel gäller inom vwvissa gränser för en massa arters ackommodationsformer är sen länge bekant. T. ex. på sådana växter, som kunna växa såväl på land som i vatten (Polygonum amphibium 0. dyl.) framkallar vattenlif likartade form- förändringar t. ex. sträcka internodier, flytblad o. v. s., liksom olika växters sol- och skuggblad förete likartad byggnad, men dessa egen- skaper äro inga fixa karaktärer, utan endast utslag för växtartens s. k. ackommodation eller plasticitet, d. Vv. s. dess förmåga af regu- lativ reaktion mot olikartade förhållanden. Dylika förändringar hafva ju också därför kallats regulationer (DETTO) och dessa kunna icke gifva upphof till några nya arter. Men att klimatiska faktorer kunna inverka på typers eller modi- fikationers (HEDLUND) egenskaper vid deras uppkomst är dock icke därför alldeles uteslutet. Vissa iakttagelser öfver vinterhärdiga hvete- sorters uppkomst peka ju åt det hållet. ' ' Se härom TEDIN, Ytterligare bidrag till kännedomen om hösthvetesorternas vinterhärdighet. (Sveriges Utsädesförenings Tidskrift 11, 1901) samt HEDLUND, Om skilnaden mellan Lactuca Chaixii Vill. och L. quercina L. Bot. Not. 1906. 332 Det ligger ju då också ganska nära till hands att möjligen an- taga, att likartade klimatiska förhållanden äfven skulle kunna gifva upphof till likartade arter. MURBECKS undersökningar såväl öfver Gentianorna som nu öfver Rumex vesicarius-gruppen syfta ju otvif- velaktigt därhän. Tydligt är i hvarje fall, att MURBECK genom studiet af dessa nord- afrikanska Rumex-arter och deras geografiska utbredning väsentligt ökat de fakta, den WETTSTEIN'ska skolan förut hopbragt, som styrka antagandet, att artbildningen i naturen i hvarje fall synes kunna äga rum på olika vis. Detta var ju äfven DARWINS åsikt, fast omständigheterna fogade, att hans efterföljare mera kommo att fästa sig vid den långsamt ske- ende omvandlingen. Nu ligger problemet annorlunda och med DE VRrRIES' mutationsteori har åter den plötsliga, af de yttre förhållan- dena skenbart oberoende artbildningen ryckt fram i förgrunden som den viktigaste artbildningsmetoden. Huru de olika fakta, som äro hämtade från ett studium af endemismen och som synas tala till förmån för: det ena eller det andra af dessa sätt för växtarters uppkomst, skola bringas in till förklaring under en enhetlig art- bildningsteori. det blir väl den kommande forskningen förbehållet att uppvisa. NÅGRA ORD OM DE I STOCKHOLMSTRAKTEN FÖ- REKOMMANDE PARMELIA-ARTERNA AF UNDER- SLÄKTET HYPOGYMINA. AF GUST. O. A:N MALME. I tidskriften Hedwigia offentliggjorde GEORG BiTTER' år 1901 re- sultaten af en omfattande och synnerligen noggrann undersökning af de till undersläktet Hypogymnia hörande Parmelia-arterna, till hvilken undersökning han fått uppslaget genom sina studier öfver bladlafvarnas variabilitet. Han beskrifver i denna afhandling 19 arter; sju af dem förekomma 1 Europa, nämligen P. farinacea Bit- ter, P. tubulosa (Scher.) Bitter, P. obscurata (Ach.) Bitter, P physo- des (L.) Ach., P. vittata (Ach.) Nyl., P. encausta Ach. och P. alpicola Th. Fr., och dessa äro samtliga anträffade äfven i Skandinavien. Det material från vårt land, som stått till BITTER'S förfogande, synes emellertid hafva varit ganska ringa, och uppgifterna om deras ut- bredning i Sverige äro därför mycket fragmentariska. Värdet af BITTER'S arbete och de af honom uppställda i Sverige förekommande arterna har dragits i tvifvel af BIRGER NILSON, som synes hålla före, att P. tubulosa och P. farinacea icke äro någon- ting annat än genom afvikande belysnings- och fuktighetsförhållan- den frambragta individuella modifikationer af P. physodes. Anmär- kas bör, att NILSON stöder sitt uttalande så godt som uteslutande på teoretiska spekulationer och att han icke ens sett P. farinacea, långt mindre underkastat den en erforderlig undersökning 1 natu- ren. Att under sådana förhållanden hans omdöme är utan reell betydelse, torde ligga i öppen dag. För att i någon mån fylla den lucka, som förefinnes i känne- domen om de ifrågavarande växternas utbredning och frekvens i " Zur Morphologie und Systematik von Parmelia, Untergattung Hypogymnia. ? Die Flechtenvegetation des Sarekgebietes (1907), pp. 12—13. vårt land, äfvensom för att skaffa mig en på iakttagelser i naturen grundad uppfattning af desamma ägnade jag dem sistförflutna som- mar min uppmärksamhet. Då de till följd af sin storlek och sin karakteristiska habitus lätt kunna urskiljas och igenkännas äfven af den, som ej speciellt sysslat med lafvar, har jag ansett det icke vara ur vägen att för Svensk botanisk tidskrifts läsare i korthet påpeka resultatet af mina iakttagelser. I THB. M. Fries” Lichenographia scandinavica (1871) betraktas P. encausta och P. alpicola som väl skillda arter. P. vittata hänföres som varietet under P. physodes, och P. obscurata anses vara en obetydlig form af samma art. P. farinacea och P. tubulosa om- nämnas i korthet (p. 118), dock utan att erhålla något namn. Till den senare hänför sig uppenbarligen uttrycket >Forma monstrosa, »Lich. ampullaceo> Cetrarie glauc&e analoga, rarius invenitur>, till den förra >Variat preterea thallo toto (preter apices) pulvere suffuso, ad rupes prope Halmbyboda reg. Upsaliens.>. Denna uppfattning af de ifrågavarande formerna beror otvifvelaktigt dels på författa- rens benägenhet att i fråga om bladlafvarna fatta arterna kollektivt, dels därpå att han själf och de talrika botanister, han lyckats in- tressera för lichenologien och som försågo honom med rikligt laf- material från skillda delar af vårt land, mindre uppmärksammade de sterila formerna af dessa lafvar. Hade ett rikligare material förelegat t. ex. af P. farinacea, skulle helt säkert denna hafva er- hållit en högre systematisk rang, i likhet med den i viss mån ana- loga P. fraudans Nyl. Efter NYLANDERS föredöme har P. vittata af senare svenska liche- nologiska författare, t. ex. J. HULTING, hehandlats som särskild art. P. tubulosa har hos E. Wainio”' rangen af var.; och enligt BITTER har samma finska lichenolog på etiketter benämnt P. farinacea >P. physodes f. sorediata>, men huruvida detta namn offentliggjorts, har jag ej lyckats utröna. Mina undersökningar sistförflutna sommar inskränkte sig till St. Malms skogsbygd i sydvästra Södermanland och till Stockholms omgifningar, särskildt trakten kring Hasseludden och Kummelnäs på Värmdön. Genom följderna af ett olycksfall var jag urståndsatt att göra några längre ströftåg under sommaren. Såväl i St. Malm som på Värmdön nödgades jag begränsa mina exkursioner till ett litet område med föga mer än tre kilometers radie. På hösten ' Adjumenta ad lichenographiam Lapponix fennice atque Fennix borealis (1881) p. 126. 338 företogos några andra exkursioner i Stockholmstrakten, t. ex. till Stäket (Almarestäket), Järfva och Nackanäs. Endast tre af de för Sverige uppgifna arterna anträffades, men dessa äro just de, om hvilka meningarna varit mest delade, nämligen P. physodes (i in- skränkt bemärkelse), P. tubulosa och P. farinacea. Redan under mina första exkursioner i St. Malm anträffades P. farinacea mångenstädes, men alltid i ringa individmängd, på gamla gärdesgårdar, ofta tillsammans med P. physodes, så att båda växte under samma belysnings- och fuktighetsförhållanden. Senare fann jag den äfven på gamla tallar, företrädesvis mer eller mindre fri- stående. På Värmdön förekommer den ymnigt på glest stående tallar på de breda, med renlaf och islandslaf beklädda bergsryg- garna eller hedartade platåerna; mera sällan och i svagt utvecklade exemplar anträffades den på sten och på gamla björkar. Redan på något afstånd igenkännes den lätt på sin af tätt intill hvarandra liggande flikar bildade bål, som smyger sig tätt intill underlaget och tränger ned i sprickorna på detsamma samt äfven på vertikalt substrat utbreder sig tämligen likformigt åt alla sidor. Härtill kommer, att diffus sorediebildning tidigt inträder på bålens cen- trala delar, under det att flikarnas spetsar ständigt sakna sådan. Under höstexkursionerna anträffades arten äfven vid Järfva och Nackanäs samt annorstädes i Stockholmstrakten, men endast i ringa mängd. Apothecier funnos icke, och de äro öfverhufvud ej alls kända hos artens hufvudform från Europa. För sin spridning sy- nes den här vara uteslutande hänvisad till soredierna. P. physodes (i inskränkt bemärkelse) visade sig öfverallt vara den vanligaste och på samma gång den, som kunde fortkomma under de mest olikartade yttre förhållandena. Bålen smyger sig mindre tätt till underlaget än hos P. farinacea. Dess flikar ligga vanligen ganska nära intill hvarandra, kunna dock stundom vara rätt långt åtskillda och äro (liksom hos P. farinacea) städse i torrt tillstånd tillplattade. Växande på horisontellt underlag utbreder den sig lik- formigt åt alla sidor. Ofta växa yngre bålflikar öfver äldre, och en eller annan höjer sig snedt upp ifrån substratet. På vertikalt underlag utbreder den sig tämligen likformigt uppåt och åt sidorna; på den nedre sidan ställa sig däremot flikarna mer eller mindre rent horisontellt, blifva korta och brytas ganska tidigt utaf. Bålen antager därför där mer eller mindre tydligt formen af en halfcirkel. Soredier bildas endast apikalt på bålflikarna, företrädesvis på så- dana, som höja sig från underlaget; spetsen på fliken spricker upp, 339 och på undersidan af den mer eller mindre tillbakaböjda öfver- läppen af den sålunda bildade öppningen alstras soredierna. I ett par fall har jag dessutom funnit sorediebildning äfven på apotheci- ernas bålkant. Understundom anträffar man visserligen soredier strödda på bålens öfversida, men dessa äro ditförda af vinden och hafva ej alstrats, där de ligga, något som otvetydigt framgår däraf, att barklagret där är sammanhängande. Apothecier anträffas mång- enstädes, men i allmänhet i ringa mängd. P. tubulosa insamlades mångenstädes, men i ringa mängd, såväl i St. Malm som i Stockholmstrakten och undgår lätt uppmärksam- heten, då den oftast uppträder i enstaka och små exemplar till- sammans med P. physodes. Vanligen anträffas den på gamla, mer eller mindre fritt stående björkar med sprickig bark, mera sällan på brädtak o. d. De flesta bålflikarna äro snedt uppåtriktade; en- dast få utbreda sig på substratet, och dessa äro alltid ganska längt skillda från hvarandra. Samtliga äro i torrt tillstånd starkare upp- blåsta än hos P. physodes och de uppstigande nästan alldeles cy- lindriska. Sorediebildningen försiggår på skarpt begränsade, stora fläckar på den mer eller mindre uppblåsta, men ej sönderbristande spetsen af uppstigande bålflikar. Apothecier äro ej anträffade i Stockholmstrakten; i St. Malm lyckades jag finna ett enda fertilt exemplar. I korthet kunna de vid vanlig lupförstoring märkbara olikheterna mellan de ofvan skildrade arterna sammanfattas på följande sätt, hvarvid bör anmärkas, att de alla tre hafva ihåliga bålflikar, som, när de äro tillplattade, vid anfuktning svälla upp särskildt i spetsen. P. farinacea Bitter. Bål smygande tätt intill underlaget, med tätt intill hvarandra liggande, tillplattade flikar, som äfven på vertikalt substrat utbreda sig likformigt åt alla sidor. Sorediebildning på bålens centrala delar, diffus. P. physodes (L.) Acharius (excel. varr. nonnullis). Bål smygande mindre tätt till underlaget, med vanligen tätt in- till hvarandra liggande, tillplattade flikar, som på vertikalt substrat utbreda sig likformigt endast uppåt och åt sidorna. Sorediebildning inuti den sig öppnande spetsen af vanligen snedt uppåtriktade eller uppstigande bålflikar. 340 P. tubulosa (Hagen) Bitter.” De flesta bålflikarna uppstigande eller snedt uppåtriktade, nästan cylindriska; de nedliggande långt åtskillda från hvarandra. Sore- diebildning på skarpt begränsade fläckar, ytligt på den uppblåsta, ej uppbristande spetsen af uppåtriktade bålflikar. Några öfvergångar mellan dessa tre former har jag ej anträffat. Härmed vill jag dock icke hafva förnekat, att mycket unga, svagt utvecklade exemplar stundom kunna vara rätt svåra att igenkänna. När, såsom ofta är fallet, P. physodes och farinacea växa bredvid hvarandra, förtränger vanligen den förra den senare; någon gång händer det dock, att de till en tid kämpa med växlande lycka och flikar af den enas bål förekomma insprängda bland den and- ras. Vid en ytlig undersökning kan man då lätt komma till den uppfattningen, att i fråga om sorediebildningen olika flikar tillhöra samma bål. En noggrann iakttagare bör dock ej kunna vilseledas af sådant, lika litet som af samma företeelse, när P. saxatilis och P. physodes kämpa om utrymmet. Olikheterna i fråga om bålens förhållande till underlaget göra, att P. farinacea och P. physodes, när de växa på samma substrat, gärna välja något olika delar af detsamma. Den förra är ogynn- sammare ställd på mera sönderklyftad och tätare sprickig yta och dukar där förr under. Detta torde kunna förklara, hvarför P. fa- rinacea är så vanlig på platåerna på Värmdön, där tallarna hafva mindre förklyftadt flarn än på annorlunda beskaffade ståndorter, och att de individ, som slagit sig ned på gamla sprickiga björkar, ej komma till någon yppig utveckling. Anmärkningsvärdt är, att sistnämnda art, som att döma efter förhållandet i Stockholmstrakten ingalunda är sällsynt i vårt land, så godt som fullständigt undgått de svenska lichenologernas upp- märksamhet. Förutom det ofvan anförda omnämnandet af den- 1 BITTER anför som auktor för varietetsnamnet fubulosa ScH=RER och citerar Enu- meratio; där citerar dock ScH=RER själf Spicilegium, hvilket arbete alltså är källan för namnet, om SCHAERER skall betecknas som auktor. Emellertid torde växten redan år 1782 hafva namngifvits af C. G. HAGEN (Ten” tamen historiz lichenum, p. 71): Lichen laciniatus var. tubulosus, hvilket namn af AcHaARIUS hänföres som synonym till Lichen physodes (= Parmelia physodes). I beskrifningen säges bland annat: »Foliola tubuliformia seu fistulosa». sic ZAPpices Lobulorum CN SESNSSe farina concolore adspersi sunt», hvilket ju särdeles väl passar in på P. tfubulosa. Om Lichen physodes heter det däremot (P: 71) »Ramuli tubuliformes in juniori plantula clausi deprehenduntur, dum vero adul- tior fit, foraminulo rotundo perforantur et hiant». 341 samma i TH. M. Fries Lichenographia föreligger, för så vidt jag kunnat finna, ingen annan uppgift om dess förekomst i Sverige än den, som lämnats af BiTTER; han hade funnit den inblandad bland P. physodes i det exemplar af E. Fries Lichenes exsiccati, som han haft tillfälle att undersöka, och kan icke meddela någon upplysning om fyndorten. Det synes mig visserligen mycket san- nolikt, att den åtminstone till någon del legat till grund för ACHA- RI beskrifning på P. physodes var. platyphylla, men då ACHARIUS ingenting nämner om soredierna — han jämför den dock med P. scortea — har han antagligen därmed sammanblandat former af P. physodes. Sådana torde han hafva inlagt i sitt herbarium. En så skarpsynt granskare som TH. M. FRIES, som undersökt exem- plaren i ACHARIH herbarium, nämner ingenting om förekomsten af soredier hos nyssnämnda Acharianska varietet. Att NYLANDER dit hänfört exemplar af P. farinacea, påpekar redan BITTER. OM FÖREKOMSTEN AF BETA MARITIMA PÅ SVERIGES VÄSTKUST. AF GUNNAR ANDERSSON. Under ett uppehåll vid Skeldervikens (Engelholmshamn) badort sistlidne sommar (1907) meddelade mig en dag häradshöfding L. Améen, att hans flicka funnit en växt på stranden, som han icke var i stånd att bestämma med tillhjälp af floran. Då jag blef i tillfälle att se densamma, visade det sig, att ett stånd af Beta mari- tima IL. anträffats. Detta fynd af en för Sveriges flora ny art har ett ganska stort växtgeografiskt intresse och är därjämte i sin mån egnadt att bidraga till kännedomen om växternas spridning genom strömmar i hafvet, hvadan detsamma här torde i korthet böra om- nämnas. Detta är så mycket mera fallet sedan jag från prof. E. War- ming erhållit uhderrättelse, att den 8 sept. d. å. vid en exkursion till Kullen >stud. mag. Gunnar Teglberg fandt et Exemplar af Beta maritima på sydsiden i Strandgruset?>. Till Red. af tidskriften har ock från telegrafassistenten herr Th. Lange ingått nedanstående meddelande angående ett högst intres- sant fynd af arten i Bohuslän: >»Under en utflykt. i Göteborgs skärgård sistlidne september an- träffade jag å en af de yttre öarna, Vargö, en del exemplar af Beta maritima växande bland gruset vid själfva hafsstranden tillsam- mans med andra hafsstrandväxter, såsom Atriplices, Suxeda m. fl.; den tycktes trifvas utmärkt, hvarför det är att hoppas, att den bör kunna fortvara. En närmare beskrifning af de punkter, på hvilka fynden gjorts, bör här ej lämnas af hänsyn till att rofgiriga växtsamlare lätt då kunde uppsnoka och borttaga exemplaren och dessas afkomma, som då icke finge tillfälle att spontant föröka sig, om de det mäkta. ! Enligt meddelande af kand. S. BIRGER är Beta maritima 1890 tagen som ballast- växt af J. A. HoLMm vid Skönvik i Medelpad. 343 Angående lokalen vid Skelderviken må dock ywvtterligare något nämnas. Utmed Skeldervikens norra sida utgöres stranden i stor utsträckning af en erosionsterrass, i hvilken vågorna bortsköljt fin- materialet i moränen, hvadan ytan utgöres af en blockstrand, som mellan låg- och högvatten har växlande bredd, vanligen dock ett par tre tiotal meter samt i vertikal riktning enligt skattning c. 2—3 m. Markytan intages här af hufvudstora eller större block. Under ett ungefär meterstort sådant block, hvars ena kant snedt utsköt träffades ett ganska stort exemplar af Beta maritima. Det växte vid c:a ?/; af skillnaden mellan hög- och lågvatten, !/; under det förras gräns något mera än 1 m. öfver medelvatten. Tvypen är den vanliga: köttiga, rombiska stjälkblad — rotbladen voro bort- vissnade — samt nedliggande, starkt grenig blomställning c:a 1 m. lång. Oaktadt ifrigt letande i omgifningarna kunde endast detta enda exemplar anträffas. Den öfriga vegetationen utgjordes af mel- lan stenarna spridt växande individ af nedanstående arter. Det lider intet tvifvel, att växternas rötter mellan blocken lätt nog kunna söka sig ned i underliggande outtvättade leriga morän, hvilken här och hvar utmed stranden på grund af utglidning i grundvattensnivån är synlig. Bland blocken lefde Equisetum arvense rtikl., Atriplex hastata str., Tussilago farfara spr., Taraxacum officinale spr., Rumex crispus spr., Triticum arvense spr. — fläckvis rikl., Cirsium arvense enst., Bromus mollis enst., Cerastium vulgatum spr., Corynephorus canescens enst., Agrostis stolonifera str. (ngt längre bort), Cakile maritima enst. Art- beståndet är en blandning af traktens ruderat- och hafsstrandsflora: något som man har anledning att vänta med hänsyn till människo- boningars närhet. Hafsvågorna förmedla här uppenbarligen en rätt omfattande stranddrift af frön. Nu beskrifna lokal, blockstrand upp mot högvattensgränsen, är uppenbarligen alldeles likartad den där Beta maritima träffas inom sitt egentliga utbredningsområde i det skandinaviskt-danska flor- området, nämligen utmed stränderna af Stora bält. — Vid ett be- sök i Köpenhamn genomgick jag i Botaniska museet befintliga samlingar af Beta maritima och genom vänligt biträde af museiin- spektör C. H. ÖSTENFELD kunde jag upprätta en karta, som här återgifves öfver de danska fyndorterna enligt exemplar i museet och enligt upp- gifterna i de danska floristiska arbetena, i främsta rummet Langes. ' ' Utom Langes flora 4:de uppl. har användts Rettelser og tilföjelser til Haand- bog i den danske Flora. Köpenhamn 1897, sid. 15. 344 I Danmark har Beta maritima som sagdt en väsentligen till Stora Bält begränsad utbredning, i det att alla de omkring 24 kända lokalerna träffas utmed dettas stränder; enda undantag är Hirtsholms- ögruppen (Tyvholmen) utanför Fredrikshavn på Jyllands NO-sida. ' Vid Stora Bält är den nordostligaste lokalen, således den närmast de skånska lokalerna belägna, Gniben på Sjaellands NV-udde, c:a 100 km. från Engelholms hamn och c:a 80 km. från Mölle. Sedan följer en hel rad lokaler, nedan uppräknade från N. till S. Sejerö, utanför Sjelland; Refsnaes halfön, Sjaellands längst i NV. utskjutande parti, å hvilken lokalerna, uppräknade från öster mot väster äro: Vröj, Mulen, Saltbaek samt flera ställen längs syd- sidan af halfön. Utmed Sjzllands västkust längs bältet ligga loka- lerna äfvenledes tätt. Från norr mot söder räknadt: Svallerup, Rersö, flerstädes från Mullerup till Blidsö, Korsör, Aggersö (invid kusten). Utmed sydkusten träffas arten omkring 20 km. mot öster på flera punkter: Sevedö, Frölunde fed och Gumperup. På Bältets västra sida är den nordligaste lokalen Aarhus, där J. Lange själf sett den, ehuru exemplar saknas i hans i Botaniskt museum i Köpenhamn förvarade herbarium”. Längre i söder är arten funnen på östra och södra sidan af Samsö (Stavns fjord och flera ställen å ostkusten, Vestborg fyr). På Fyen är den tagen fler- städes utmed NO-hörnet (Hindsholmshalföns nordspets och väst- sida: Korshavn, Langö, Midskov). Däremot har arten ej anträffats utmed det egentliga Fyens kust, men däremot på Vresen, ett skär norr om Langelands nordspets, äfvensom flerstädes på sistnämnda ös sydspets (Dimesodde, Bagenkop) samt till sist på Ärö (Halen vid Marstal och Ourehoved). Nu omtalade ganska spridda utbredning torde nog delvis åtmin- stone ha sin förklaring i att arten är rätt bunden till de jämförelsevis sällsynta blockstränderna och helt saknas på sandstränderna, hva- dan ock uppgiften om förekomsten på Jyllands västkust är föga sannolik. Om sättet för dess spridning lämna några af M. J. Mathiassen” gjorda iakttagelser ganska intressanta upplysningar. Han fann (1 ! I Langes flora uppgifves äfven att arten skulle finnas på »Vestkanten> af Jyl- land, dock utan närmare lokaluppgift. Intet exemplar härifrån finnes i Botanisk Museums samlingar i Köpenhamn. ? Möjligen kan det här vara fråga om exemplar af B. vulgaris, träffad som ru. deratväxt. " Dansk Botan. Tidskrift 22 (1898—99) sid. XIV (i Medd. fra Botanisk Forening). 345 af B. maritima från Mullerups hamn okt. 1891) unga exemplar Drösselberg till Blidsö skog >i saadan långs Bältets strand förbi ALL VN Å I tetaala 3 NYH mv ALARM ALALLMLALLN I J LS ( Ye Va lj i Tr is NN = if - KE E EA = Ne = (ML Mp rn sr Mål oh ul Mm i Nasi uudt ) . Wang psi Lu ' mn! h - I I Mal, I "Mmm dig [ MU oa HONA HQ AA ULL Y ML H (TTT er a Fa Hl | 1 rg Kartskiss visande Beta maritimas utbredning kring Stora Bält och Kattegatt. Lo- kalerna i Göteborgs skärgård och på Hallands Väderö ha ej kunnat utsättas. Mengde, at jeg talte over hundrede Planter paa en Strekning af mindre end en halv Mil. Detta förundrade M. mycket, då han sedan 1886 hade passerat denna sträcka ett par gånger om året utan att finna något exemplar. Alla de funna voro unga plantor 346 och icke enda var 1 frukt. Större delen förstördes för öfrigt vid en följande stormflod. ' M. anser, att alla dessa plantor med en storm- flod spridts >fra det nzerliggende Rersö eller Musholm og besaaet Kysten>. Han företog också försök angående flytförmågan hos torra och fuktiga frukter af strandbetan och fann att de förra >to. Dage efter, at jeg havde. lagt en del Frugter 1 Vand; sank de dog nesten alle til Bunds, da jeg rystede Flasken>. Våta frukter sjönko i regel efter c:a 18 timmar, några höllo sig dock flytande i öfver två dygn. Om man har rätt att generalisera dessa försök till alla mogenhetsgrader och alla salthalter i vattnet är kanske osäkert. Det synes mig ytterst sannolikt att Beta maritima spridts från sitt centrum kring Stora bält under särskildt gynnsamma förhållan- den dels mot norr till öarna vid Jyllands nordspets, dels till Kullen, Skelderviken och Göteborgstrakten. Ett omsorgsfullt eftersökande på Hallandsåshalföns blockstränder och framför allt på Hallands Väderö och kringliggande skär skulle möjligen låta oss lära känna flera lokaler för dennaart, som har sin egentliga utbredning utmed Europas sydligare kuster, ända bort till Kaspiska hafvet och In- diska oceanen. Tillägg. Dagen innan ofvanstående skulle gå i präss, erhöll jag från docenten H. SIMMONS i Lund meddelande, att äfven han sommaren 1907 anträffat Beta maritima vid Mölle, att arten 1906 af E. BRODDESON funnits vid Skelderviken, dock >säkert icke vid Engelholms hamn>, att i Lunds universitets botaniska instituts her- barium finnes >»ett ungt, sterilt exemplar från Hallands Väderö, taget af L. HOLMSTRÖM?. De ej få iakttagelser, som nu föreligga, synas göra det sannolikt att 1905 hafsströmmarna varit särdeles ägnade att förmedla frö- spridning från Bälten mot NO till den svenska västkusten. Någon granskning af de hydrografiska och meteorologiska förhållandena under denna tidsperiod har jag emellertid ej medhunnit. TILL KÄNNEDOMEN OM YMPHYBRIDER. REFERAT AF O. ROSENBERG. Den kände bömiske cytologen B. NEMEC har i ett par under de scnare åren publicerade arbeten framlagt resultaten af en del för- sök att framkalla dubbelkärnor i växtcellen. Under vissa betin- gelser kunde en pågående celldelningsprocess på så sätt påverkas, att de redan utdifferentierade dotterkärnanlagen hastigt öfvergingo i hvilstadium under det att en dem afskiljande cellvägg ej kom till utbildning. En svag vattenlösning af kloralhydrat visade sig i detta hänseende synnerligen verksam. På detta sätt erhöllos celler med 2 kärnor, hvar och en med det för arten karakteristiska kro- mosomtalet. NEMEC experimenterade särskildt med groddplantor af Pisum, hvars kärnor hafva 14 kromosomer. Vid bildningen af könscellerna reduceras detta tal, som bekant, till hälften, 7; för att beteckna dessa båda kärnslag har STRASBURGER infört uttrycken diploida, resp. haploida kärnor. Kromosomtalet 14 är alltså ka- rakteristiskt för de diploida kärnorna hos Pisum. Finge nu dylika rötter, som vuxit i kloralhydratlösning, växa under normala förhållanden en längre eller kortare tid så visade det sig, att i de två-kärniga cellerna kärnorna förenade sig till en stor dubbelkärna och vidare att normala förhållanden såtill- vida inträdde, att cellerna i rotspetsen åter började dela sig, hvar- vid äfven de nämnda »dubbelkärnorna> delade sig karyokinetiskt. Dessa ha bildats genom förening af två diploida kärnor, (s. k. syn- diploida kärnor, enl. STRASBURGER), ha alltså i detta fall kromosom- talet 28. NÉEMEC fann vidare att efter en tids förlopp dylika syndi- ploida kärndelningar blefvo allt sällsyntare och slutligen alldeles upphörde; alla kärndelningar i de kloraliserade rötterna voro slut- ligen normala, med det diploida kromosomtalet. Enligt NEMECS åsikt kan detta ej förklaras uteslutande genom antagandet, att de Svensk Botanisk Tidskrift. 24 348 syndiploida cellerna kommit in i rotens sträckningsregion, utan han antager att i dylika celler en särskild delning af cellkärnan kan äga rum, hvarigenom kromosomtalet återföres till det diploida. Han afbildar ett fall, som enligt hans åsikt skulle kunna ge an- ledning till antagandet, att en reduktionsdelning förekommer i dessa kärnor. ; Dessa synnerligen intressanta undersökningar ha haft sin stora betydelse vid diskussionen af det s. k. ymphybrid-problemet. Man har trott sig genom dessa undersökningar få en förklaring till det egendomliga förhållandet att vid ympning af en art på en annan från ympninsgsstället i en del fall skott växa ut, som visa sig vara hybrider mellan arter, som lämnat ympkvisten, resp. underlaget. Det oftast anförda exemplet på dylikt är Laburnum Adami, som anges vara hybrid mellan Laburnum vulgare och Cytisus purpureus. HoLMBOE har nyligen beskrifvit en annan liknande form, som han uppfattar som hybrid mellan Crataegus monogyna och Pirus com- munis. Ett bland de noggrannast undersökta fallen är det af NOLL beskrifna mellan Crataegus monogyna och Mespilus germanica. Möj- ligheten af uppkomsten af ymphybrider har en viss betydelse för uppfattningen af cellkärnans roll med afseende på ärftliga anlags fortplantning. Antaget, att verkliga ymphybrider kunna bildas, så kan detta knappt förklaras på annat sätt, från cellteoriens nu- varande ståndpunkt, än genom antagandet att vid ympstället kär- nor från de bägge arternas celler förenat sig med hvarandra och gett upphof till nya skott, som då kunna visa sig som hybrider. Ett förhållande, som tyckes tala härför är, att ymphybriden skjuter ut just från ympstället. WEISMAN söker sålunda förklara uppkom- sten af Laburnum Adami, genom antagandet att vid ympstället tvänne kambiumeceller sammansmält och dessas kärnor förenats till en dubbelkärna, hvarifrån hybridens kärnor härleda sig. Man borde alltså kunna kontrollera detta antagandes riktighet genom en undersökning af kromosomtalet hos hybriden, resp. stamarterna; hybriden borde ha dubbelt så många. Laburnum Adami under- sökte STRASBURGER, men fann att någon skilnad 1 kromosom- talet ej fanns mellan hybriden och arterna. Under sådana förhål- landen blefvo NEmMeEcs här i korthet refererade undersökningar af stort intresse: han hade ju trott sig kunna påvisa en slags reduk- tionsdelning, hvarigenom det syndiploida kromosomtalet bragtes ner till det diploida. Mot det nämnda antagandet af en kärnsamman- smältning vid ympstället fanns alltså ännu ej något skäl att anföra. 349 STRASBURGER har nu företagit en omfattande undersökning af kloraliserade rötters cytologiska förhållanden, men därjämte en granskning af de uppgifter som finnas om förekomsten af ymphy- brider, både från cytologisk och historisk synpunkt. De resultat han därvid ernått äro i korthet följande: NEMECS uppgifter om kloralhydrats inverkan på Pisum bekräftades såtillvida att syndiploida delningsstadier till en början voro mycket vanliga; omkring 27 tim. efter kloralbehandlingen aftogo dylika delningar märkbart, någon reduktionsdelning eller dylikt kunde STRASBURGER dock, trots undersökning af 100-tals kärndelningar, aldrig påträffa och han anser att uppgifter om dylika helt enkelt böra strykas ur litteraturen. Hur skall man då förklara det för- hållandet, att i senare stadier endast diploida kärnor förekomma? STRASBURGER påvisar då att mycket snart de syndiploida kärnorna börja visa tecken till upplösning; kärndelningarna börja bli anor- mala, dotterkromosomgrupperna sprängas sönder till talrika smärre kärnor och slutligen visa sig på flera ställen i dylika rötter celler, som förete alla tecken till upplösning. En typisk spole kan nog utbildas af en syndiploid kärna, men i det ögonblick dotterkromo- somerna vandra mot polerna tycks sammanhållningen sluta och det kommer mera sällan till bildning af en ny syndiploid kärna. >Es ist, als wenn mit Schwund der Spindelpole der zentrierende Einfluss schwände, der alle die vorhandenen Chromosomen ein- heitlich zusammenhielt.> Såsom en följd af dessa förhållanden, visar det sig också att kärndelningsfigurer uppträda med mycket varierande kromosomtal. STRASBURGER finner alltså på grund af ett noggrannt studium af dessa förhållanden att celler med syndi- ploida kärnor förr eller senare visa tecken till degeneration och slutligen upplösas. Någon reduktionsdelning kunde aldrig påvisas. Hvad speciellt beträffar den af NEMEC som bevis för en reduk- tionsdelning publicerade figuren, så har nog STRASBURGER ganska rätt i sin uppfattning att den bevisar skäligen litet. Det enda märkvärdiga med densamma är, att cellen är så mycket större än kringliggande och man därför väntar sig ett större kromosomtal än hvad figuren anger. Vidare söker STRASBURGER, genom en ganska ingående gransk- ning af de historiska dokumenterna beträffande uppträdandet af ymphybrider visa att ännu så länge är dessas ursprung åtminstone ganska tvifvelaktigt. Och frågan är om ej i vissa fall ympkvisten själf redan varit en hybrid. En utförlig behandling ägnas den 350 egendomliga Citrus-formen Bizarria, hvarur till full evidens framgår att densamma ej är att uppfatta som en ymphybrid, utan enligt alla tillgängliga historiska källor är en verklig fröhybrid mellan apelsin- och citron-former (>cedrat> m. f1.). Särskildt egendomlig är den af Norr undersökta >ymphybriden”> mellan Crataegus monogyna och Mespilus germanica som växer i Bronvaux i närheten af Metz. Underlaget för densamma är en mer än 100-årig Crataegus monogyna. Omedelbart under det ställe, där en kvist af Mespilus germanica inympats, utgå från olika håll omkring stammen 4 kvistar, som förete en blandning af de nämnda arternas egenskaper. STRASBURGER är ej böjd att anse dessa skott som ymphybrider, utan han försöker en annan förklaring. Man kunde tänka sig att ursprungligen en kvist af en verklig hybrid ympats på Crataegus monogyna, och, äfven om det ej just är san- nolikt att denna slog tillbaka i en Mespilus germanica, så kunde man tänka sig att denna art ympats på hybriden vid dess bas och att denna sedermera bortskurits så när som till ympstället. »Das mag unwahrscheinlich sein, lässt sich nicht erweisen, ist aber sicher nicht ganz ausgeschlossen.> Anmärkningsvärdt är just att här detta eljest så ytterligt sällsynta fenomen skulle visat sig ej en gång utan flera gånger under årens lopp. STRASBURGERS tvifvel på möjligheten af ymphybrider i allmänhet synas berättigade »so lange als för das Zustandekommen von Pfropf- hybriden nur nachträglich gemachte Wahrnehmungen angefäöhrt werden können, so lange es in einem Worte nicht gelang, Pfropf- hybride willkäörliceh hervorzubringen und in ihrer Entstehung zu verfolgen”>. Hvilken ställning man än intager till den nämnda frågan, är det i alla fall klart att resultaten af NEMECS undersökningar af klorali- serade rötter ej lämna något stöd för uppfattningen att en kärn- sammansmältning med efterföljande reduktionsdelning vid ymp- stället kan vara upphofvet till >ymphybrider>. STRASBURGER tillägger: >Bei alledem ist es klar, dass wenn auch alle theoretisehen Erwägungen, die auf Grund bekannter Tatsachen sich jetzt anstellen lassen, gegen die Annahme von Pfropfhybriden sprechen wärden, sie den Tatsachen sich zu fögen hätten, mit dem Augenblick, wo die Existenz derartiger Hybriden erwiesen wäre. Dann läge eben der Beweis vor, dass die vorhandenen Theorien nicht zutreffen, oder nicht för alle Fälle reichen, und dass sie ent- weder aufgegeben oder erweitert werden mtssen.' [SI] s wW!t -— LITTERATUR: HOLMBOE, J., Uber einen mutmasslichen Pfropfbastard zwischen Birne und Weissdorn. Gartenflora 1903. NEMEC, B., Uber die Einwirkung des Chloralhydrats auf die Kern- und Zellteilung. Jahrb. f. wiss. Bot. Bd 39. 1904. NOLL, F., Blätenzweige zweier Bastarde von Crataegus monogyna und Mespilus germanica. Sitzungsber. d. Niederrh. Gesellsch. f. Nalur- und Heilkunde zu Bonn. 19035. STRASBURGER, E., Uber die Individualilät der Chromosomen und dic Pfropfhybriden-Frage. Jahrb. f. wiss. Bot. Bd. 44. 1907. J32 SMÄRRE MEDDELANDEN. Erythrea vulgaris (Rafn) Willd. ånyo funnen i Medelpad. Denna växt, som 1863 upptäcktes af F. KEMPE i Tynderö sn i nord- östra Medelpad, har därstädes under många år förgäfves eftersökts och måst betraktas som utgången ur landskapels flora. För 3 år sedan an- träffades den emellertid i sydöstra delen af landskapet af STIG ERIKSSON, elev vid Sundsvalls h. allm. läroverk. Vid granskning af ett privat her- barium i vintras fick jag reda på detta fynd och besökte den 1 dennes fyndstället, holmen Väster-Haren i Björköfjärden, Njurunda sn, samt anträffade fem individ af växten. Af dessa var ett ännu i blomning och de öfriga i frukt, men öfversvämmade af det ovanligt långvariga hög- valten, som under stor del af den gångna sommaren här varit rådande. Några bladrosetter af groddplantor kunde ej upptäckas, och det skall bli intressant alt ett följande år få se, huruvida växten på denna plats kan bibehålla sig efter de ogynnsamma förhållanden, hvarunder den i år lefvat. Vegetationen på Väster-Haren har elt relativt sydligt utseende. Holmen är klädd af ett tätt bestånd af klibbal med en ymnig undervegetation af Triticum caninum och Milium effausum samt Valeriana officinalis (huf- vudformen). som är långt ifrån allmän 1 Medelpad. På holmens norra sida anträffades i ett litet, stenigt snår af klibbal Ophioglossum vulgatum samt i den närbelägna Hummelviken Scirpus Tabernoeemontani, båda nya för landskapets flora. Sundsvall i sept. 1907. E. COLLINDER. Främlingar på Kalmar hamn. På utfyllningarna inom Kalmar hamnområde hafva i år infunnit sig åtskilliga främlingar, hittills sällan eller ej alls påträffade på svensk mark. Till namnet har undertecknad kunna bestämma följande: Caucalis latifolia L., blott enstaka exemplar, på grund af den magra växtplatsen obetydliga, men blommande med vackert rödlätta blommor och fruktificerande. ; Nasturtium austriacum Crantz. Sannolikt blott ett exemplar, men med talrika stjälkar, fruktificerande. Salvia sylvestris L. Ett exemplar. Rapistrum rugosum AM. Frodig och i tämligen talrika exemplar. Först iakttaven af tandläkare HAGLUND: Potentilla canescens Besser. Ett exemplar, redan under fjolåret iakt- taget af kandidat MEDELIUS. Dessutom har iakttagits en AÅster i frodiga exemplar, men ej blom- mande på grund af den regniga sommaren. Ytterligare må nämnas Sisymbrium altissimum, numera allmän på ut- fyllningarna, Sisymbrium Loeselii, Lepidium Druba, Erigeron canadensis och Brassica juneea (?). Dr. AÅLBERT ATTERBERG. BOTANISKA STUDIER tillägnade F. R. HJELLMAN UPSALA 1906. Bohlin, Uber die Kohlensäureassimilation einiger gränen Sa- menanlagen. — Borge, Sässwasser-Chlorophyceen von Feuerland und Isla Desolacion. — Carlson, Uber Botryodictyon elegans Lemmerm. und Botryococcus braunii Kätz. — Dahlstedt, Einige wildwachsende Taraxaca aus dem Botanischen Garten zu Upsala. — Fries, Mor- phologisch-anatomische Notizen äber zwei södamerikanische Lianen. — Hedlund, Uber den Zuwachsverlauf bei kugeligen Algen während des Wachstums. — Juel Einige Beobachtungen an reizbaren Staub- fäden. — XKylin, Zur Kenntnis einiger schwedischen Chantransia- Arten. — Lagerberg, Uber die präsynaptische und synaptische Ent- wicklung der Kerne in den Embryosackmutterzellen von Adoxa moschatellina. — Lindman, Zur Kenntnis der Corona einiger Passi- floren. — Norén, Om vegetationen på Vänerns sandstränder (Mit einem deutschen Resumé). — Rosenberg, Erblichkeitsgesetze und Chromosomen. — Samuelsson, Om de ädla löfträdens forna utbred- ning i öfre Öster-Dalarna. — Sernander, Uber portflorale Nektarien. — Skottsberg, Observations on the vegetation of the Antarctic Sea. — Svedelius, Uber die Algenvrgation eines ceylonischen Korallenriffes mit besonderer Räöäcksicht auf ihre Periodizität. — Sylvén, Jämfö- rande öfversikt af de svenska dikotyledonernas första och senare förstärkningsstadier. — Witte, Uber das Vorkommen eines aéören- chymatischen Gewebes bei Lysimachia vulgaris L. Pris: 10 Hr. (11 Mark). ALMQVIST & WIKSELL, Upsafa. R. FRIEDLÄNDER & SOHN, Berlin (11 Carlstr.). PORTRÄTT af Professor F. R. KJELEMAN (i ljustryck) Pris: 1 Hr. genom Botaniska Sektionens sekreterare, Upsala. 1 Värinagen 4 dexben: sättas med kursiv stil (enkelt nnderstraket (ÅS i manuskriptet). v V ä 4) : Spärrad stil tillåtes icke. ; | PÅ 3 Citeringar böra ske genom HÄNVISAS till en afhandlingen Ä R "bifogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt ATS 22 ligt undvikas: LC Det är redaktionens mening att;efter det tödaktionskortmtttedd ; gata en afhandling till införande i tidskriften, omedelbart be- Eg | ; fordra densamma till trycket, så att författaren kan erhålla separat 2 af densamma äfven innan det häfte utkommit, i hvilket afhand- ; VR lingen inflyter. CATE | Det är önskvärdt, att större Shöndibigar af allmänt Ve ne skapligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska SM eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något an | dessa språk, Växtnamn och dylikt måste vara tydligt skrifna för” TATE > undvikande af dyrbara korrekturändringar. . Omkostnader för kor- å 3 rekturändringar mot manuskriptet öfverstigande 10 2 af tryckningsen ; EN kostnaden bestridas af författaren. | 2 i : Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas Å direkt till redaktören. Direkt förbindelse mellan författaren och HYR : LM : keriet får ej äga rum. FÄRS : Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag afgifte 2 fritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfver- RN ; "enskommelse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgis- FR afdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. MR ANN vn Ne | Te å Får | melia-arterna af undersläktet Hypogymina 2 Snr iern 2 i Al Å SSA VT SER RR TS DO) UT VAN RAA NEVE TAN PIRVETR An AG MOR | ARE AT) TENS TROR FANER I på KÖ NI ag - NINBER i LONE 7 ATL NR TR 1 fen kr if RI YIT NE une SvensK Botanisk TidskKrift Svenska DEER | Föreningen Redaktör: Dr. 0. ROSENBERG BAND 1 1907 HÄFTE 4 SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS Yr styrelsa och redaktionskommitté' : FR j under år 1908. Ra Si SUNEEeR - V. B. WITTROCK, ordförande; R. SERNANDER, vice ördförsuded KR O. ROSENBERG, sekreterare och redaktör; G. INDEBETOU, skatt- = mästare; J.. BERGGREN, K. BOHLIN, HJ. NILSSON, O: JUEL, [ G. LAGERHEIM, G. MALME, M. SONDÉN. vå Redaktionskommitté : O:; ROSENBERG, K. BOHLIN, G. LAGERHEIM, N. SVEDELIUS, 3 R. SERNANDER. ; MAG NR 4 "SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT lköldinge "fyra häften årligen. Ne Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande Svenska Bo- ; taniska Föreningen) är 15 kronor. a. Medlemsafgiften, 10 kronor, torde snarast sändas till förenin- ; 03 gens 'skattmästare, fondmäklare G. Indebetou, adr. Kungsträd- ; Å NI gårdsgatan 4, Stockholm $, 27 FUTSAGR SN fn Till tidskriftens medarbetare! NN RN Samtliga manuskript till Svensk Botanisk Tidskrift skola:i in- | i | lämnas i fullt tryckfärdigt skick till tidskriftens redaktör, docenten 3 = 0 0: Rosenberg, Stockholm, Tegnérlunden 4. Redaktionskommittén af-. | gör om insända afhandlingars intagande i tidskriften. Antalet plan- 5 scher och figurer till hvarje afhandling, som kunna af tidskriftens — medel bekostas, bestämmes af redaktionskommittén i samråd med p I författaren, likaså hvilka reproduktionsmetoder, som böra komma . NN 1 till användning, och liknande angelägenheter. ) OSA MR ; Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: EO 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. Ey EA | 0 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt understru- | — > ket i manuskriptet). SÅ ÅS kl UEL (” 1909 AFVIKANDE TAL- OCH STÄLLNINGSFÖRHÅL- LANDEN I BLOMMAN HOS GENTIANA CAMPESTRIS L. LIBRARY AF NEW YORK GUST. O. A:N MALME. FSTANICAE GARDEN. Antalet blad i blommans olika kransar är, som bekant, hos många växter underkastadt betydliga växlingar. Naumburgia thyrsiftora (L.) Reich., Trientalis europea L. och Sempervivum tectorum L. erbjuda i det hänseendet allbekanta exempel. Oftast förhåller det sig så, att ett bestämdt antal, t. ex. 7 hos Trientalis, 5 hos Fragaria vesca L., 4 hos Potentilla erecta (L.) Hampe, uppträder i de flesta blom- morna hos samma art och därför betraktas som det för densamma normala; andra tal betecknas som (vanligare eller sällsyntare) af- vikelser. Afvikelserna kunna i vissa fall gruppera sig i det närmaste lik- formigt på båda sidorna, på +tsidan och —sidan, t. ex. hos Fra- garia vesca' och Pyrola uniflora L., eller hufvudsakligen samla sig på den ena, t. ex. på +tsidan hos Potentilla erecta, Campanula ro- tundifolia L. och Solanum tuberosum L., på —sidan hos Muyrtillus nigra Gilib., Myrtillus uliginosa (L.) Drej. (hos hvilka båda 5-talet är det vanligaste) och Sedum sexangulare L. När blommorna äro samlade i blomställningar, kunna de förhålla sig olika i olika delar af dessa. Hos Menyanthes trifoliata L. itbex. gruppera sig afvikelserna i topp- blomman och de nedersta blommorna i inflorescensen (särskildt i toppblommorna i partialinflorescenserna, om såsom ofta är fallet, blom- ' Som exempel anföras här växter, dem jag själf varit i tillfälle att undersöka i ett stort antal exemplar. ” Afvikelserna i blommans byggnad hos denna växt hafva under sistförflutna sommar undersökts af fröken M. GEIJER; det är att hoppas, att resultaten snart skola offentliggöras. Svensk Botanisk Tidskrift. 25 3204 mor utveckla sig i förbladens axiller i nedre delen af inflorescensen och denna sålunda i verkligheten blir sammansatt) på +sidan, under det att de i öfre delen af inflorescensen gruppera sig hufvud- sakligen på —sidan. Med andra ord uttryckt, hos vissa växter leda afvikelserna än till polymeri, än till oligomeri, hos andra öfvervä- gande till polymeri, hos åter andra öfvervägande till oligomeri. Finner man t. ex. hos Potentilla erecta, som ju typiskt har fyra- taliga blommor, att en hög procent (mera än en tredjedel) utgöres af antingen normalt femtaliga blommor eller sådana, som i ett eller annat afseende tendera mot 5-talet, ligger det nära till hands att antaga, att afvikelsen beror på atavism, då ju artens samsläktingar hafva typiskt femtaliga blommor. Jag vill visserligen ej förneka, att så möjligen kan vara fallet, men enligt min öfvertygelse vore det förhastadt och oriktigt att bestämdt påstå, att så nödvändigtvis är fallet. Hos andra växter tendera afvikelserna lika otvetydigt bort från släktets eller gruppens grundtyp. I korthet vill jag här påpeka ett exempel, som belyser detta mitt påstående och på samma gång uppvisar ett och annat af intresse äfven i andra afseenden. Under kortare besök i min hembygd, St. Malms skogsbygd i syd- västra Södermanland, i slutet af juni och början af juli 1905 och vid samma tid 1907 ägnade jag någon uppmärksamhet åt den där- städes ymnigt förekommande Gentiana campestris L." Det frappe- rade mig därvid mycket snart, att de från bladvecken utgående blommorna ofta hade treflikad krona. En undersökning visade, att dessa blommor vanligen voro normalt tretaliga äfven 1 fråga om foder och ståndare. Toppblommorna däremot företedde mera sällan ' Den vid denna tid undersökta och insamlade växten tillhör elementararten Fsuecica (Froel.) Murb. Vid ett tillfälligt besök i trakten i augusti 1905 insamlades äfven ”germanica (Froel.) Murb., men någon undersökning af afvikelser hos denna medhanns icke. 7: En skillnad mellan dessa båda elementararter, som ej med tillräcklig skärpa framhållits, ligger i akladiets olika längd; hos suecica är detta i allmänhet lika långt eller längre än blomman, hos germanica däremot betydligt kortare. Hos den förra har jag observerat blad endast på de biaxlar, som utgå från den basala blad- rosetten och hvilka alltså kunna vara 3-, någon gång flerblommiga. Hos germa- nica finnas i regeln blad äfven på de grenar, som utgå upptill på stjälken (däraf ,rami pauci- v. pluriflori»), hvilket i hög grad bidrager att förläna den en annan habitus. Germanica (Froel.) Murb. som namn på en elementarart torde enligt de inter- nationella nomenklaturreglerna näppeligen få bibehållas (jfr art. 53), då det, redan innän den Froelichska varieteten upphöjdes till art, fanns en Gentiana germa- nica Willd. ERE 353 några afvikelser, och jag lyckades icke anträffa någon enda, som var normalt tre- eller femtalig. Egendomligt nog tyckes denna af- vikelse i de axillära blommornas byggnad hafva så godt som full- ständigt undgått uppmärksamheten. Hvarken i PEnziG's Pflanzen- teratologie (1894) eller i C. Hovarp's Revue des travaux de téra- tologie végétale li Revue générale de botanique. 1905! finns någon uppgift om trimera blommor hos någon Gentiana. I vårt land har växtteratologien ej varit föremål för någon synnerlig uppmärksamhet: de iakttagelser, som gjorts på det området, hafva i allmänhet ej publicerats eller också endast i korthet omnämnts i floristiska och systematiska arbeten. Hvad nu ifrågavarande art beträffar, upp- gifves i HARTMAN's Handbok i Skandinaviens flora (11:te uppl.), p. 100, att kronan har >4-, säll. 5-deladt bräm>;' och i F. W. C. ÅRE- scHouvG's Skånes flora (andra uppl), p. 94, säges, att blommorna äro >vanligen 4-taliga>, och något längre ned på samma sida på- pekas, att kronan är >stundom endast 3-klufven>. S. MURBECK, som monografiskt behandlat de skandinaviska Gentiane af gruppen En- dotricha |Studien äber Gentianen aus der Gruppe Endotricha Froel. (Acta Horti Bergiani. Band 2. N:o 2. 1892)|, skrifver utan all in- skränkning >corolla 4-fida> och synes alltså icke hafva observerat den ofvan anmärkta, åtminstone i sydvästra Södermanland inga- lunda sällsynta afvikelsen. Diagrammet för de axillära blommorna hos Gentiana campestris är i korthet följande. Förblad saknas. De båda större foderbladen falla i transversalplanet eller med andra ord äro sidoställda (deras kanter löpa ned på blomskaftet, hvilket därför är försedt med fyra skarpa åsar eller lister): de mindre stå mediant. De fyra kronbla- den alternera med foderbladen och ståndarna i sin tur med kron- bladen, så att ivå komma att stå mediant. Fruktbladen stå i de allra flesta fall mediant; de intaga alltså den ställning, som enligt ÅA. W. EIcHLER |Bläthendiagramme. I, p. 248) skall utmärka fyra- taliga gentianacéblommor med förblad.” I endast fyra fall har jag ' Redan A. W. Rortu [Tentamen Flor&e germanice, II: 1 (1789), p. 290] säger om Gentiana campestris: >Variat calyce quinquepartito, laciniis tribus minoribus: co- rolla quinquefida: staminibus quinque, sed rarius.> Hufvudsakligen afsåg han G. baltica Murb., hvilket framgår af hans fyndortsuppgifter (»ad margines viarum Holsatizx>): vid Elbingrode förekommer dock äfven G. campestris ”suecica (Froel.) Murb > EICHLER framhåller dock att denna regel lider af åtskilliga undantag. Enligt Dörrt, Flora des Grossherzogthums Baden. II (1859), p. 797, stå frukt bladen i de fyrataliga axillära blommorna hos Gentiana cruciata L. i transversal 356 funnit axillära, fyrataliga blommor med i transversalplanet stående fruktblad. Två af dessa anträffades på ett och samma individ, hvars öfriga blommor i detta hänseende voro af vanlig beskaffen- het. De två andra förekommo på individ, hvilkas toppblomma vi- sade samma afvikelse, 1 det att de båda fruktbladen stodo innanför de större foderbladen; de öfriga axillära blommorna hade däremot mediana fruktblad. Mycket ofta finns mellan blomskaftet och stödjebladet en blomma, som kommer till utveckling senare. Dess orientering 1 förhållande till hufvudaxeln är densamma. Man har här således att göra med i (longitudinell) serie anordnade knoppar, som utveckla sig i basi- petal följd. När hos ett undersökt individ i två hvarandra mot- satta bladveck denna blomma satt fäst på den först utvecklades skaft, förelåg således en sammanväxning. Hade ej detta varit fallet, skulle nödvändigtvis dess större foderblad legat i medianplanet i förhållande till axeln af första ordningen. I tre dylika sig senare utvecklande blommor har jag funnit i transversalplanet liggande frukt- blad; 1 intet af dessa fall uppvisade de tidigare utvecklade blom- morna i samma bladveck denna afvikande fruktbladsställning. Toppblommans diagram är i tillämpliga delar detsamma. Frukt- bladen stå 1 regeln innanför de båda mindre foderbladen. Dock synes det motsatta förhållandet här vara något vanligare än i de axillära blommorna. I det betydligt mindre (vid pass en fjärdedel så stora) antal toppblommor, som undersökts, hafva anträffats fyra normalt fyrataliga med innanför de större foderbladen stående frukt- blad. Denna fruktbladens växlande ställning är något synnerligen egendomligt, det jag konstaterar utan att kunna på något sätt för- klara detsamma. planet, vare sig förblad fInnas tillstädes eller icke. WYDLER uppger (Flora. 1860). att förblad städse saknas hos denna art. ; Enligt WypLrer (Flora. 1857, p. 25) stå i de ej så sällan förekommande fyra- taliga axillära blommorna hos Gentiana pneumonanthe L. fruktbladen än i median-, än i transversalplanet. ' Något bindande skäl, hvarför fruktbladen borde intaga den ställning, den Eich- lerska regeln angifver, föreligger icke, därest man ej vill antaga, att den fyrataliga kronan och de fyra ståndarna uppkommit genom klyfning af två blad. Men till stöd för ett dylikt antagande föreligga icke några iakttagelser. Emot ett sådant synas mig däremot de här beskrifna tretaliga blommorna bestämdt tala. Hvad Gentiana campeslris beträffar, som på grund af foderbladens ställning kan med bestämdhet sägas redan till anlaget sakna förblad, kan möjligen den tidiga och starka utvecklingen af de sidoställda foderbladen hafva betingat den ställning, som 357 Såsom redan ofvan påpekades, anträffas hos Gentiana campestris ej sällan axillära blommor, som äro tretaliga i krona och androe- ceum: mer än ett hundra sådana hafva undersökts. Många gånger visade sig de flesta blommorna på samma individ vara så beskaf- fade: i andra fall förhöll sig endast en eller annan på detta sätt och då hufvudsakligen sådana, som sutto vid de öfversta bladparen. Fruktbladen , voro hos dessa blommor alltid två och mediana. I fodret var det städse det ena af de båda mindre bladen, nämligen det bakre lin emot hufvudaxeln sittande), som undergått reduktion. Än saknades det helt och hållet, och i så fall var blomskaftet en- dast försedt med tre åsar, af hvilka dock den bakre var mer eller mindre tydligt dubbel; än var det tillstädes i form af ett större eller mindre rudiment eller åtminstone betydligt mindre än det främre, och i så fall var visserligen blomskaftet försedt med fyra åsar, men de båda bakre voro mer eller mindre närmade hvar- andra. De tre kronbladen voro vanligen lika stora, och ett af dem var städse vändt mot hufvudaxeln. Dessa tretaliga blommor följa alltså i fråga om orienteringen den allmänna regeln för blommor utan förblad (jfr EicHLER, Bläthendiagramme. I, p. 31). Frånsedt foderbladen, visade sig öfvergångar mellan tre- och fyra- talighet i de axillära blommorna skäligen sällsynta. I ett par fall hade i blommor med fyratalig krona den bakre mediana ståndaren slagit fel eller var förkrympt. I några andra fall var i tretaliga blommor det bakre kronbladet större än de öfriga, och ett par gånger fann jag detta kronblad grundt klufvet och innanför detsamma en fjärde fullständig eller rudimentär ståndare. Tretalighet i de ofvan omnämnda framför stående, senare sig ut- vecklande blommorna visade sig vara lika vanlig som i de tidigare och stod ej i något beroende af tretalighet i dessa: det kan hända att båda blommorna i samma bladveck äro tretaliga !lika väl som båda fyrataliga), eller att den tidigare är tretalig, den senare fyra- talig och vice versa. Afvikelser i riktning mot tretalighet i toppblomman har jag iakt- tagit mycket sällan. På ett individ, som hade mellanbladen ord- nade i krans med tre i hvarje och en eller två blommor i hvarje fruktbladen i mer än nittionio fall af hundra intaga. En tanke i den riktningen synes hafva föresväfvat E. GiLG, när han [EnGLErR & PRANTL, Die natärl. Pflanzen- ” fam. IV: 2 (1895), p. 57] säger: »>Ich möchte glauben, dass wir es hier mit Druck- wirkungen der einzelnen Blätenteile auf einander zu thun haben, welche ja häufig in gewisser Weise zu variieren pflegen.> 358 bladveck, funnos i toppblomman endast tre foderblad, och dessa alternerade med de tre öfversta mellanbladen. De voro sins emellan lika stora och erinrade till formen om de båda större foderbladen i en normalt utvecklad blomma. Krona och androeceum voro tre- taliga med normal anordning i förhållande till fodret. De båda fruktbladen intogo samma ställning som i de tretaliga axillärblom- morna, d. v. s. det ena stod rakt innanför ett af kronbladen. På ett annat individ med motsatta mellanblad saknades blommor vid det öfversta bladparet. Det ena bladet hade, utan att förändra stor- lek eller form, ryckt upp till blomman, där det intog samma ställ- ning som det ena af de mindre foderbladen, dock så att dess kanter lågo utanför de båda större foderbladens. Det foderblad, som borde haft sin plats innanför detsamma, saknades helt och hållet; det andra mindre foderbladet var däremot normalt utveckladt. Androe- ceum och krona voro regelbundet tretaliga och anordnade på samma sätt som i de tretaliga axillärblommorna. Fruktbladen voro två med vanlig ställning. Tillägges, att några gånger i eljest normala fyrataliga blommor ståndaren saknades innanför det ena mindre foderbladet, är allt omnämndt, som jag observerat i fråga om tre- talighet i toppblommor. Lika sällsynt synes öfvertalighet i toppblommor vara. Jag har icke lyckats anträffa någon enda, som fullt öfverensstämmer med RotH's ofvan citerade beskrifning. En toppblomma har jag dock funnit regelbundet femtalig i krona och androeceum. Fodret var fyrataligt, men ett af dess mindre blad var större än vanligt. Det öfvertaliga kronbladet stod innanför det minsta foderbladet. Frukt- bladen voro två och orienterade på vanligt sätt i förhållande till fodret. En annan toppblomma hade fyrataligt foder af för arten typisk beskaffenhet men stämde i öfrigt fullständigt öfverens med den nyss skildrade. | I axillära blommor har jag icke funnit öfvertalighet mer än hos ett (för öfrigt normalt byggdt) individ. I ett bladveck stodo, såsom så ofta är fallet, två blommor. Den bakre, tidigare utvecklade hade endast tre foderblad, i det att det bakre mindre saknades. Kron- bladen voro lika stora och fem till antalet; det bakersta stod i me- dianplanet. Ståndarna voro likaledes fem och normalt anordnade i förhållande till kronbladen. Fruktbladen voro två och mediana. Den främre blomman -var regelbundet sextalig i krona och androe- ceum; två af ståndarna stodo i medianplanet. Fodret var af vanlig beskaffenhet, fyrataligt och fruktbladen två, mediana. 359 Såsom framgår af nu lämnade skildring, tendera afvikelserna hos Gentiana campestris "suecica otvetydigt bort från släktets grundtyp, som ju är femtalet. Äfven i ett annat hänseende gå de i en be- stämd riktning: reduktionen i fråga om hyllebladens och ståndarnas antal inträder alltid i den bakre, mot hufvudaxeln vända sidan af blomman. Det är emellertid endast den ena af de båda elementararter- na af Gentiana campestris, jag i föreliggande afseende haft tillfälle att undersöka och detta dessutom endast inom ett mycket ringa område. Jag måste därför lämna oafgjordt, huruvida arten förhåller sig på samma sätt äfven annorstädes. Vissa individ visade en afgjord ten- dens att utbilda tretaliga axillära blommor. Om det föreligger en åt tretalet tenderande ras, blir dock en öppen fråga, då inga od- lingsförsök anställts. Ehuru det vwvisserligen icke kan anföras såsom något med före- liggande fall analogt, då ju Gentiana campestris är hapaxanthisk, vill jag dock framhålla, att bildningsafvikelser kunna vara rhizom- beständiga, om detta uttryck får användas. Två exempel ur min egen erfarenhet må anföras. År 1886 anträffade jag vid Brännkärr i St. Malm en Anemone nemorosa L. med fyllda och äfven i andra afseenden missbildade blommor. Samma missbildning uppträdde sedan under ett tiotal år på samma fyndort och uppenbarligen från samma underjordsstam, ända tills växten till följd af yttre åverkan på växtplatsen gick ut. I samma nejd fann jag år 1905 Carex hirta L. med vackert förgrenade honax (med >Schoenoxiphiumlik- nande utväxter från fruktgömmena>). Under de båda följande som- rarna har jag återfunnit denna bildningsafvikelse på samma plats och utan allt tvifvel utvecklande sig från samma underjordsstam- system, under det att endast ett par meter därifrån och under all- deles samma yttre förhållanden växande individ hade normalt byggda honax. ABWEICHENDE ZAHLEN- UND STELLUNGSVERHÄLTNISSE IN DER BLUTE VON GENTIANA CAMPESTRIS L. ZUSAMMENFASSUNG. Pentamere Bläten von Gentiana campestris sind längst bekannt; sie sind z. B. schon im J. 1789 von A. W. Rortn (Tentamen Florz2e germanicX. Tom. II, p. 290) erwähnt und beschrieben worden. Trimere sind dagegen fast vollständig unbeachtet geblieben. 360 In den Jahren 1905 und 1907 untersuchte der Verf. lin der schwe- dischen Provinz Södermanland) eine grössere Anzahl Individuen von Gentiana campestris "suecica (Froel.) Murb., und es stellte sich dabei heraus, dass wenigstens bei dieser elementaren Art die tri- meren Bläten viel häufiger vorkommen als die pentameren. Er konnte sogar keine durch Kelch, Krone und Andröceum vwvollständig pentamere Bläte ausfindig machen. Dagegen hatte er Gelegenheit mehr als hundert zu untersuchen, die regelmässig trimer waren, nur dass oft das vierte Kelchblatt in mehr oder weniger verkäm- merter Form vorhanden war. Die Seitenbläten von Gentiana "suecica sind immer vorblattslos; die beiden äusseren, grösseren Kelchblätter stehen deshalb quer (transversal). Die beiden Fruchtblätter sind dagegen mit sehr sel- tenen Ausnahmen median; ihre Stellung stimmt also nicht mit der- jenigen öberein, die nach A. W. EicHLERr (Bläthendiagramme. I, p. 248) in den vorblattslosen Gentianacee-Bläten die gewöhnliche sein soll. Auch in den terminalen Bläten fallen die Fruchtblätter fast immer in die Richtung der inneren Sepala. Trimerie kommt fast ausschliesslich in den Seitenbläten vor. Das hintere Kelchblatt fehlt (oder ist verkämmert); eins von den Petala steht median, gegen die Abstammungsachse. Die beiden Frucht- blätter sind median. Wenn man von dem Vorhandensein eines mehr oder weniger verkäömmerten vierten Kelchblattes absieht, sind Ubergänge zwischen trimeren und tetrameren Bläten sehr selten. Vollständige Trimerie in terminaler Bläte hat der Verf. nur ein- mal angetroffen, und zwar an einem Individuum mit in dreizähligen Quirlen stehenden Blättern. Die drei Kelchblätter, die breit waren, hatten dieselbe Grösse und Form und wechselten mit den Gliedern des obersten Blattquirles ab. : Polymere Bläten fand der Verf. sehr selten, und zwar nur einige pentamere in Krone und Andröceum und eine hexamere in den- selben Quirlen. Die hier beschriebenen Abweichungen gehen hauptsächlich in der Richtung von dem pentameren Typus der Gattung weg; es liegt deshalb kein Grund vor, von atavistischen Bildungen zu sprechen. POLYCARPON: TETRAPHYLLUM L: I SVERIGE. AF VEIT BRECHER WITTROCK. Af föreståndaren för Sorunda sockens folkskola å Fagervik i östra Södermanland, GUSTAV SÖDERBERG, sändes mig i midten af novem- ber 1907 en honom okänd växt till bestämning. Denna visade sig vara kosmopoliten Polycarpon tetraphyllum L. De uppgifter herr SÖDERBERG, med anledning af framställda frå- gor, lämnat om växten äro följande. Lokalen är >Fagerviks skol- täppa, där den växer å ömse sidor om en smal, hårdt tilltrampad gång bland björnbärsbuskar å ena och odlade törnrosbuskar å andra sidan, tillsammans med Poa annua, som den besegrar!!. Vet mig aldrig sått något på den platsen>. Växten har funnits där >minst 5 år. Var första året liten och blek, är nu stor och mörk samt ökats från omkring 10 till hundratal exemplar. Framkommer i slutet af maj och börjar blomma i förra hälften af juli och fort- sätter till denna tid november!, men öppnar blommorna blott mycket varma dagar, exempelvis de hetaste i juli förra året: innevarande år har blott en och annan halföppen blomma iakttagits. Det för mig antagligaste sättet, hur Polycarpon kommit hit, är genom fåglar, ty dessa — af olika slag — hålla gärna till här i buskarna. Polycarpon tetraphyllum IL. är en Alsinacé, tillhörande en förut hos oss ej representerad grupp, Polycarpee&e. Liksom de flesta arter, som hafva en vidsträckt geografisk utbredning, är den pleomorf. Den form, som uppträdt hos oss, är den som betraktas såsom ar- ! Dessa iakttagelser gifva en förklaring af differensen mellan A. BaTALINS och O. KIRCHNERS uttalanden med afseende på blommornas natur af ständigt slutna eller öppna. Den förre har i Petersburgs botaniska trädgård sett blott slutna blommor, den senare i Hohenheims (Wärtemberg) blott öppna. Värmemängden i Petersburg vid den tid — slutet af augusti samt september — då BaTtatin gjorde sina obser- vationer räckte ej till för att få blommorna att slå ut; men verksam befruktning ägde där, som vid Fagervik, ändock rum. 362 tens hufvudform och som af WILLKOMM (Prodromus Florze Hispa- nice, III, sid. 160) benämts a vulgare. Dess utseende framgår af nedanstående fotografiska bild, som visar ett exemplar af växten från Fagervik i naturlig storlek. Artens hemtrakt är Medelhafsländerna. Allra allmännast torde den vara i Italien, där hufvudformen af ARCANGELI (Compendio della | Polycarpon tetraphyllum L. a vulgare WIiLLK. Flora italiana) angifves förekomma >”communissimo> längs vägar och på odlade ställen; under det att arten på sandiga hafsstränder representeras af varieteten alsinifolium Biv.' Allmän är arten äfven i Spanien samt förekommer för öfrigt i nästan alla länderna kring Medelhafvet. " Af en del författare betraktas denna som särskild art. 363 I Frankrike når den ända upp till Kanalen och har med några utposter öfverskridit denna, så att den finnes på ett fåtal lokaler i södra England. Från Medelhafsområdet har arten ytterligare spridt sig — såsom det vill synas först under sistförflutna århundrade — till Schweiz, Tyskland, Belgien, Nederländerna och Polen. Dess nordligaste sta- tioner äro den i Nederländerna samt den vid Posen, å hvilka ställen arten iakttagits först åren 1896 och 1902.' Men äfven 1 ej få extraeuropeiska länder har växten under de senare årtiondena visat sig: och detta nästan öfverallt vid hafsku- sterna. Så uti Asien i sydvästra Arabien; uti Sydamerika vid Uru- guays” och Rio Grande do Suls” kuster; samt i Australien flerstä- des, t. ex. på Nya Zeeland.” Att spridningen i dessa fall förmedlats genom fartyg — medelst barlast o. d. — synes så godt som säkert. Hvilket spridningssätt på kontinenten i Europa varit, är däremot ej så själfklart. Man skulle kunna gissa på spridning genom vinden: växtens frön äro nämligen mycket små och lätta. Men möjligheten af spridning genom fåglar är alls ej utesluten. Man erinre sig blott DARWINS iakttagelse, att från en liten jordklimp, som af en Cacca- bis rufa Gray (>Fransk rapphöna>) medförts på benet, framkom vid odling ej mindre än 82 groddplantor. Till sist må nämnas, att Polycarpon tetraphyllum L. sedan 10 år funnits i Bergielunds botaniska trädgård, första året odlad ur frön från Sydamerika, sedermera själfsådd. Någon spridning utanför det ursprungliga odlingsområdet har dock ej ägt rum. ! Enligt JustT's Botanischer Jahresbericht för åren 1898 och 1902. > Enligt Just's Botanischer Jahresbericht för åren 1896—1898. > Enligt muntligt meddelande af lektor G. O. MaALME. RUGEN SOM EXKURSIONSORT FÖR SVENSKA BOTANISTER AF SELIM BIRGER. Ofta har jag af såväl yrkesbotanister, som botaniska amatörer, blifvit tillfrågad om en exkursionsort, där man kunde få se både de intressantare växtsamhällen och de sällsyntare växtarter, hvilka karakterisera sydligaste Sverige. Kullen, Möens klint, Bornholm, Skanör och Falsterbo, alla utgöra hvar för sig utmärkta exkursionsorter, men af flera skäl kan, sär- skildt om man disponerar något längre tid, Rägen, ehuru det ligger utom det egentliga skandinaviska floraområdet, sättas främst. Norr om det på öns nordöstra del belägna Sassnitz höjer sig Räögen till ett platåland af kalk, väl kändt under namnet: die Stub- nitz. Som af fig. 1 och 2 framgår, stupar den skogbevuxna platån tvärbrant mot hafvet; strandklipporna nå en höjd af 100—120 m i nästan lodrätt stup. Hafvet, som utanför Stubnitz är tvärdjupt, äter sig år efter år längre in, och särskildt under våren inträffa ofta stora ras, hvilka så småningom minska den skogbevuxna platåns yta. Nedanför kalkklipporna finnes en smal strandremsa betäckt af mer eller mindre rundsköljda kalkstensblock, stora massor af flinta samt här och hvar några flyttblock, det hela ofta doldt under mäktiga vallar af uppkastade hafsalger. Stubnitz är lättast tillgängligt, om man bor i Sassnitz eller vid de å områdets norra del belägna orterna Stubbenkammer eller Lohme. Af de många exkursioner, som kunna göras på Stubnitz, redogöres här något närmare endast för den, som berör strand- klipporna mellan Sassnitz och Stubbenkammer. Afståndet är om- kring 9 km. Lämpligast följer man den nyanlagda strandvägen från Sassnitz norrut, sedan kan man efter behag på någon af de Fig. 1. Kustparti å Stubnitz (Rägen). Mellan kritklipporna synes rasmark med snårskog. I förgrunden ett stort bestånd af Hippophaé rhamnoides. Selim Birger toto. Fig. 2. Kustparti å Stubnitz (Rägen). Klipporna äro omkring 100 m. höga. Inåt land synes bokskogen täcka platån. 366 många sidovägarna taga sig upp från stranden till bokskogen på platån och följa vägen längs dennas rand fram till Stubben- kammer. Naturen på Stubnitz är verkligt vacker och förtjänar mer än väl stjärna i resehandböckerna. En solig sommardag, helst på våren, Selim Birger foto. Fig. 3. Wissowerklinken å Stubnitz (Rägen). får man se Stubnitz i all dess prakt. Mer än hundra meter nere i djupet ligger Östersjöns klarblå yta. Närmast stranden har vatt- net fått en säregen färgton genom reflexer från den hvita bottnen samt den i vattnet uppslammade kalken och här och hvar utbreda sig algformationerna som stora svarta fläckar. Bländande hvita kalkklippor sticka öfverallt fram ur den mörkgröna bokskogen. 367 Några af dem ha i likhet med Königsstuhl och Wissowerklinken af vatten och vittring utformats i verkligt imponerande former. Uppe på klippornas krön stå bokskogens jättar, på deras slutt- ningar öfvergår den till snårskog, täckande ravinerna och rasmarken ända ned till hafsstranden. Under våren ökas färgrikedomen af talrika orchidéer och Primulor. Nedan skildras floran sådan den möter på olika ståndorter under denna exkursion; uppräknats ha först och främst karaktärsväxterna, och de arter, som äro af särskildt intresse för den skandinaviska botanisten. Den slutna bokskogen. Uppe på platån sluta sig bokarnas kronor samman till ett hvalf, hvilket genomsläpper endast obetydligt ljus. Där öfverskuggningen är fullständig, är undervegetationens utomordentliga artfattigdom i ögonen fallande. Den består nästan enbart af Asperula odorata, hvilken växer så tätt, att en sammanhängande grön matta bildas. Härtill sällar sig den öfver allt fläckvis uppträdande Neottia nidus avis, ofta i ända till 50 cm. höga exemplar. Denna Fagus silva- tica ÅAsperula odorata - Neottia-formation är synnerligen ka- rakteristisk för det här ifrågavarande området. Där öfverskuggningen ej är så stark, infinna sig en hel rad af arter. Dessa träffas enstaka eller fläckvis och bilda inga växtsam- hällen med konstant sammansättning, utan den ena arten före- kommer här, den andra där. Sådana arter äro: Anemone hepatica Lactuca muralis Arenaria trinervia Melica uniflora Alliaria officinalis Myosotis silvatica éq Adoxa moschatellina Phyteuma spicatum Actea spicata Pulmonaria "obscura Aspidiam cristatum Ribes grossularia Cardamine impatiens Scrophularia nodosa C. silvatica Stellaria nemorum Carex digitata S. holostea C. silvatica Stachys silvatica Festuca silvatica Urtica dioica Galeobdolon lIluteum Veronica montana Geranium robertianum Viola mirabilis. Rasmarkens och ravinernas vegetation. På rasmarken och i ravinerna mellan de framspringande krit- klipporna blir öfverskuggningen sträckvis, tack vare den starkt 368 sluttande marken, ej så stark. Boklöfven bortföras här af vind och vatten, därigenom blir ytskiktets humushalt mindre, helst som med det nedrinnande vattnet kalk i riklig mängd tillföres. Vegetationen får ibland typen af en löfäng med slutet trädbestånd, ibland af en snårskog, hvilkas mest framträdande drag är rikedomen på buskar och andra träd än boken samt mängden af örter och gräs, hvilka bilda en täckande matta. De flesta af föregående ståndorts arter återfinnas här; därjämte antecknades: Buskar och träd: Acer pseudoplatanus Cornus sanguinea Corylus avellana Crategus oxyacantha C. monogyna Evonymus europwus Fraxinus excelsior Hedera helix Hippophaé rhamnoides (särskildt vid stranden) Ilex aquifolium Örter och gräs: Anthoxanthum odoratum Anemone nemorosa A. ranunculoides Astragalus glycyphyllos Angelica silvestris Asplenium filix mas Campanula rotundifolia Carex glauca Cephalanthera lonchophyllum Cerastium viscosum Chelidonium majus Convallaria majalis Cypripedium calceolus Dentaria bulbifera Equisetum silvalicum Fragaria vesca Geum urbanum Habenaria bifolia Juniperus communis Populus tremula Prunus avium Ribes alpinum Rosa sp. Rubus sp. Salix aurita Sorbus aucuparia S. torminalis Ulmus montana Viburnum opulus. Lathyrus pratensis Listera ovata Lysimachia nemorum Milium effusum Melampyrum silvatieum Orobus niger Orchis maculata O. purpurea Oxalis acetosella Pteris aquilina Primula acaulis P. elatior P. officinalis Polygala vulgaris Potentilla erecta Phegopteris polypodioides Poa serotina Rubus saxatilis Solidago virgaurea Vicia silvatica Torilis anthriscus Veronica officinalis Valeriana officinalis Viola silvatica. Vicia sepium På en del ställen, särskildt där bokskogen blifvit afverkad, har en löfäng med öppet trädbestånd uppkommit, där bokarna stå i tätare eller glesare grupper. Här tillkomma särskildt följande arter: Alchemilla vulgaris Fsuberenata Plantago lanceolata Bellis perennis Potentilla reptans Clinopodium vulgare Ranunculus acris Erigeron acris Rubus idmeus Linaria vulgaris Silene nutans Pimpinella saxifraga Trifolium medium. Phyteuma spicatum Någon gång ingår Phyteuma så rikligt, att en verklig Phyteuma- äng uppstår. Bäckloppen och kärren. På ståndorter kring de små bäckarna växa särskildt: Cardamine amara Epilobium hirsutum Carex elongata E. montanum C. riparia Nasturtium silvestre C. teretiuscula Ranunculus repens Cireea intermedia Tussilago farfara Chrysosplenium alternifolium Veronica beccabunga. Fig. 4 visar ett kärr af det här vanliga utseendet. En liten bäck har svämmat ned kalk, hvilken genomsilas af vattnet. Den yppiga metershöga vegetationen består af: Carex pendula Eupatorium cannabinum Crepis paludosa Equisetum maximum, en formation som äfven är vanlig på andra ställen å Stubnitz. Ute på de fritt exponerade kalkklipporna är floran fattig, dock förtjäna att nämnas: Ajuga genevensis Carlina longifolia Arabis arenosa Polygala vulgaris. Ofvan har lämnats en redogörelse för en del af de arter, som man anträffar under en jämförelsevis kort. exkursion på Stubnitz. Svensk Botanisk Tidskrift. 26 370 Vill man lära känna Röägens rika strandflora utom kalkområdet, äro exkursioner till Arcona fyrplats. på öns norra del och Sellin på öns Östra sida synnerligen lönande. Särskildt på stranden söder om Altenkirchen finnas mycket vackra dynlandskap. Tack vare det nät af smalspåriga järnvägar, som Rägen äger, äro de flesta de- larna af ön mycket lätt tillgängliga. I den lilla staden Putbus finnes vid det furstliga slottet en syn- nerligen vacker trädgård, i hvilken man lätt nog kan tänka sig för- Selim Birger foto. Eupatorium cannabinum- Fig. 4. Equisetum maximum— Carex pendula formalion i kalkkärr på Stubnitz (Rägen). flyttad till långt sydligare breddgrader. Man bör ej försumma att här se det vackra trädet af Carpinus betulus f. incisa, på hvilket dock bladen på en stor del grenar äga hufvudartens bladform. Nedan ha lokaler för en del arter, som särskildt kunna vara af intresse för skandinaviska botanister, sammanförts. De äro obser- verade på Rägen af förf. under besök åren 1898, 1899 och 1907. Airopsis caryophyllea, Sellin; Binz; Putbus; f£. pallescens Neum. förekommer på skuggrika lokaler vid Sellin. Ajuga genevensis h. o. d. på Stubnitz. 371 Alsine viscosa, nära Sellins östra bangård. Arnoseris minima, Sellin. Anemone nemorosa X ranunculoides, Stubnitz: Schloss Berg. Cardamine pratensis, en form med dubbla blommor anträffades vid Sellin. Carex pendula, denna art förekommer spridd öfver hela Stubnitz. C. strigosa, iakttogs endast vid >Waldhalle> norr om Sassnitz och vid Stubbenkammer. Carlina longifolia (Grab.) Rchb. Denna numera äfven från Sve- rige bekanta art förekommer på många ställen, särskildt på strand- klipporna å Stubnitz. Cephalanthera lonchophyllum, Wissowerklinken å Stubnitz. Cypripedium calceolus, Stubnitz på flera ställen. Epipogum aphyllum, Stubnitz. Equisetum maximum, ganska allmän på Stubnitz. Fagus silvatica. En form med bladkanten naggad genom de ut- löpande bladnerverna, påminnande om v. repanda Lge anträffades nära Stubbenkammer. Festuca sciuroides, Sellin. Geum rivale 8 pallidum, mellan Stubbenkammer och Lohme. Hippophaé rhamnoides, t. allm. på Stubnitz. Hordeum murinum, Sellin. Ilex aquifolium, Stubnitz samt i bokskogen söder om Dwasieden. Linaria minor. på stranden norr om Sassnitz. Lysimachia nemorum, h. o. d. på Stubnitz. Onobrychis sativa, iakttogs alla åren rikligt i strandbranten ofvan- för Sassnitz” hamn. Orchis purpurea, h. o. d. på Stubnitz. Ornithopus perpusillus, rikligt i skogen söder om Dwasieden; mel- lan Granitz och Sellin. Orobanche Caryophyllacea Sm., denna art träffades i vidsträckta bestånd (växande på Galium mollugo) vid Sellins hafsbad kring Quitzlaser Ort. Phyteuma spicatum, t. allm. på Stubnitz. Populus tremula 8 villosa, Stubnitz nära Wissowerklinken. Potentilla opaca, strax norr om Sassnitz. Poterium polygamum, strandbranterna kring Sassnitz hamn. Pulmonaria offfcinalis L.(vera), mellan Stubbenkammer och Lohme. P. officinalis F obscura (Dum.) är den på Stubnitz i öfrigt vanliga formen. 372 Sagina apelala f. coespitosa, Lohme. Senecio vernalis, h. o. d. t. ex. Sassnitz; Dwasieden; Binz; Sellin, där äfven f. monocephala förekommer. Sonchus palustris, Stubnitz; Altefähr. Sorbus torminalis, Wissowerklinken på Stubnitz. Stellaria media "neglecta Weihe., Sellin. S. apetala Ucria, flerstädes å Stubnitz, t. ex. Hagen. Symphytum officinale f. patens (Sibth.), Putbus” bangård. Veronica montana, t. allm. på Stubnitz. Den intresserade hänvisas i öfrigt till L. M. NEUMANS: Botaniska anteckningar från norra Tyskland år 1890 och 1891. Botaniska Notiser 1894 s. 97—108, där bland annat lokaler för följande växter finnas angifna: Galium mollugo xX verum (Bergen; Naselow), Veronica aquatica (Erdmannshagen), Ligustrum vulgare (Lietzow; Ralswiek), Thalictrum minus (Göhren; Priswitz; Buschwitz), Tunica prolifera (Lietzow), Epilobium hirsutum xX parviflorum (Lohme), E. parviflorum x roseum (Döbitz), Medicago minima (Västra Semper; mellan Lietzow och Hälsenkrug), Euphorbia esula (Rugard), Ononis campestris (Ar- cona), Ulex europwus (på stranden mellan Dwasieden och Mucran), Herminium monorchis (Ralswiek), Juncus maritimus (Ralswiek), J. effusus Xx glaucus (Lohme), Koehleria glauca PB lobata Marss. (Fal- kenberg). Af litteraturen i öfrigt förtjäna omnämnas: T. F. MARSSON, Flora von Neu-Vorpommern, Rägen und Usedom. Leipzig. 1869; E. Borr, Die Insel Rögen. Schwerin 1858 (behandlar äfven fauna och flora) samt för Rägens geologi: R. CREDNER, Rögen. Eine Inselstudie. Stuttgart 1893. En lämplig resehandbok, hvilken äfven innehåller talrika detaljkartor öfver ön är: Die Insel Rägen 1 Griebens rese- handböcker (pris 1.20 mark). Hvad tiden för ett besök på Röägen angår, torde tiden kring mid- sommar eller något senare vara den lämpligaste. Vill man se Pri- mulor och andra vårväxter i fullt flor, bör man besöka ön senast i början af juni. OROBANCHE ALBA STEPHAN ”RUBRA HOOKER OCH DESS FÖREKOMST PÅ GOTLAND. AF HENRIK HESSELMAN. Under den förflutna sommaren hade författaren af denna upp- sats i uppdrag att för ett eventuellt skogslagsförslag undersöka hällmarkerna på Gotland. Dessa studier förde mig ut öfver om- råden och på trakter, som kanske icke så ofta besökas af bota- nisterna, då de ligga mera vid sidan af de allmänna stråkvägarna. Undersökningen tog sin början i augusti med Visby som utgångs- punkt. Ungefär en half mil öster om Visby, söder om stora landsvägen Visby Hejdeby—Slite, utbreder sig ett tämligen stort hällmarksområde, kändt under namnet Hejdeby hällar. I närheten af en fordom använd kalkugn, som till en del tagit sitt vedbehof från de omgifvande hällarna, går kalkhällen inom stora områden alldeles i dagen eller är den täckt med ett mycket tunt lager af myllblandad vittringsjord. I springorna mellan kalkhällarna och i det tunna lagret med vittringsjord finns en sparsam, men artrik vegetation. Den har en starkt xerofil prägel, är utprägladt ljus- älskande och hyser en hel del just för Gotland och dess kalk- hällar mycket karakteristiska arter. Vegetationen hade här fol- jande sammansättning:' Träd, spr. : Pinus = silvestris, spridd, mycket låg, vwvidgrenig, talrika grenar utbredda utmed marken. Buskar, spr. Juniperus communis, Spr-. Cotoneaster integerrima, spr-. Prunus spinosa, e. " Nomenklaturen efter NEUMAN och ÅHLFVENGREN, Sveriges flora, Lund 1901. 374 BS ESPisET St: Arctostaphylos uva ursi, spr.—str. Halfbuskar, str. rikt. Thymus serpyllum, str. —rikl. Örter, str. —rikl. Cynanchum vincetoxicum, str. —rikl. Galium verum, str. Helianthemum chameecistus, str. Asperula tinctoria, spr.—Sstr. Anthericum ramosum, spr.—Sstr. Arenaria gothica, spr., på mera naket vittringsgrus. Campanula rotundifolia, spr. Geranium sanguineum, Spr. Globularia vulgaris, Sspr. Hieracium pilosella, spr., fläckvis. Linum catharticum, spr. Potentilla arenaria, spr. Pulsatilla pratensis, Spr. Scabiosa columbaria, spr. Sedum album, spr. Asplenium ruta muraria, e.—spr., i klippspringor. Orobanche alba Steph. frubra Hook, e.—spr. Allium schoenoprasum, e. Arabis sudetica, e. Artemisia campestris, e. Anthyllis vulneraria, e. Carlina vulgaris, e. Cirsitum acaule, e. Crepis tectorum f. glabrescens, e. Galium boreale, e. Geranium robertianum, e. Prunella grandiflora, e. Polygonatum officinale, e. Sedum rupestre, e. >» — sexangulare, e. Silene maritima v. petrea, e. nutans, e. Spirea filipendula, e. Thalictrum minus f. Kochiti, e. Gräs, str. Melica ciliata, str. —rikl. på mera naket grus. Carex glauca, spr.— fläckvis rikl. Agrostis vulgaris, spr. Festuca ovina, spr. Poa alpina, spr. på någon mera fuktig fläck. > compressa, Spr. I marktäcket ingå hufvudsakligen lafvar, näml.: Cetraria islandica, str. Cladina rangiferina, str. Cladonia alcicornis, spr. J. HAMNER foto. Fig. 1. Grupp af Orobanche alba ”rubra å Hejdeby hällar. I denna för Gotlands kala eller endast med ett tunnt lager vittrings- jord betäckta hällar karakteristiska vegetation ingick Orobanche alba "rubra som ett fullt normalt element. Den förekom spridd — parasiterande på Thymus serpyllum — öfver ett ganska stort om- råde på flera tunnlands vidd. Tvenne visbybotanister, apotekaren J. HAMNER och telegrafkommissarien T. LAnGE, för hvilka jag visat växtplatsen, funno vid några efterföljande besök Orobanche utbredd inom ett vida större område, än hvad jag hade gjort. Det torde 376 icke vara för mycket att uppskatta de blommande Orobanche- individens antal på Hejdeby hällar till flera hundra, säkerligen omkring tusen, inom ett område af flera tunnlands vidd. Därtill komma talrika groddplantor på rötterna af Thymus serpyllum samt andra plantor, som ännu ej kommit till blomning. Af telegrafkom- missarien LANGE blef den sedermera, längre fram under augusti månad funnen vid Ölbäck i Endre socken, ett par km. söder om fyndstället å Hejdeby hällar. Där fanns den blotti ett fåtal exem- plar. Växtsamhället var detsamma som å Hejdeby hällar. Växtsamhället, där Orobanche förekommer, har föga påverkats af människan. Tallbeståndet är i samband med den förut omnämnda vedafverkningen för kalkugnen något utglesnadt, men därtill in- skränka sig sannolikt de förändringar, som människan åstadkom- mit. Om något slags kultur är ej heller tal på en dylik plats. I den närmaste omgifningen finnas ej heller några ängar eller åkrar, endast gleshuggna låga tallskogar. Växplatsen ligger ganska högt öfver hafvet — c:a 60 m. — och omkring en half mil från kusten. Man har sålunda ej någon närmare anledning att antaga, att växten på något sätt haft människan att tacka för sitt uppträ- dande på lokalen å Hejdeby hällar. Dess tämligen talrika före- komst inom ett ganska betydande område — flera tunnland —, dess uppträdande äfven på andra lokaler i närheten af Hejdeby hällar, individens fullständiga utveckling och de ytterst talrika groddplantorna, allt talar för, att man måste anse Orobanche alba "rubra såsom fullt hemmastadd på växplatsen och som en gammal medborgare i det växtsamhälle, där den uppträder. Det kan då väcka förvåning, att den förut förbisetts af botanister, men härtill ha säkerligen åtminstone tvenne faktorer kunnat bidraga. Hejdeby hällar äro visserligen sedan gammalt bekanta som väx- plats för Arenaria gothica (JOHANSSON 1897, pag. 192), och ej så få botanister torde här ha samlat denna för Gotlands flora egendom- liga växt. Växplatsen för Orobanche ligger dock något söder om den egentliga växplatsen för Arenaria gothica, och de torra, sterila, om sommaren ofta brunbrända hällarna torde i allmänhet ej :ha lockat de växtsamlande botanisterna till några vidare ströftåg. Men hvad som framför allt torde ha bidragit till att Orobanche ej förut blifvit upptäckt är dess oregelbundna uppträdande under olika år. Denna egendomlighet delar den sannolikt med de andråä. arterna af släktet inom Sverige. Orobanche major L., som upp- täcktes i Skåne af J. LEcHE i mediet af 1700-talet, (C. F. NYMAN" 371 1867, pag. 183), finnes på ett flertal platser i södra och mellersta delen af provinsen, men i högst olika mängd olika år. ELrtiAs FRIES (1842, pag. 147) säger om den »quibusdam annis sat copiose> och F. W. C. ArescHouG/(1881, pag. 120) karakteriserar arten i afseende på dess frekvens i Skåne såsom >sällsynt och, såsom det tyckes, plötsligt uppträdande och därefter åter försvinnande>. Detsamma gäller den andra i vårt land uppträdande Orobanche-arten, Orobanche cirsit, som upptäcktes på Mösseberg år 1841 af J. MaTtHESIUS (1854, pag. 12), men som enligt anteckning å växtetiketten å exemplar i Lunds uni- versitets herbarium tagits redan flere tiotal år förut af GYLLENHAAL, men af honom sammanblandats med O. major. Om växtens upp- trädande å Mösseberg anmärker MaATHESIUS: >Växer hastigt upp och förvissnar snart — flera generationer efterträda hvarandra samma sommar — är talrikare och mera utbildad under torra och varma somrar, högst sällsynt under våta och kalla.> >Den har från och med 1841 I. o. m. 1853 tagits alla år på rötterna af Cirsium hetero- phyllum, å hvilken moderväxt den endast förekommit.> Om dess förekomst under senare år å Mösseberg har jag erhållit upplysning dels genom granskning af herbarierna, tillhörande Lunds och Upp- sala universitel samt Riksmuseet i Stockholm, dels genom skrift- ligt meddelande från d:r H. WiTtTE 1 Svalöf. Enligt mig tillgäng- liga herbarieexemplar har den sålunda samlats å Mösseberg aug. 1861 af G. LINNARSSON, aug. 1865 af EURÉN, aug. 1876 af SAHLÉN samt aug. 1877 af N. E. FORSSELL och aug. 1878 af K. B. J. FORS- SELL samt slutligen aug. 1887 af T. ÖDHNER. Dessa uppgifter full- ständigas genom de upplysningar, som jag erhållit från dr. H. WITTE, som år 1895 fann växten i tvenne exemplar å den klas- siska lokalen mellan Tinghögen och Jättened. Trots ifriga efter- spaningar såväl före som efter 18935 hade den icke något annat år blifvit funnen af dr. WitTE. Ännu mer nyckfulla i sitt uppträ- dande hafva tvenne andra arter visat sig vara. I början på 1800- talet togs sålunda Orobanche minor å Hallands Väderö af LJUNG, (E. Fries 1843, pag. 59), men har sedermera aldrig återfunnits, och på 1700-talet anträffades af CHR. TERNSTRÖM en Orobanche på Åland, som af LINNÉ (1755, pag. 219) nämnes under Orobanche major, men som af E. Fries (Summa veget. Scand. 2, pag. 555) förmo- das ha varit Orcbanche libanotidis Rupr., men som sedermera' aldrig tagits på Åland. (Fries, Herbarium normale XIII:37.) ; Som bekant är det ej första gången, som en Orobanche-art blifvit funnen på Gotland. En sådan togs år 1841 af J. E. ZETTERSTEDT på 378 Torsburgen' i juli månad; att döma efter en anteckning å det exem- plar, som tillhör Lunds universitets herbarium, måtte växten detta år uppträdt i helt ringa antal, endast 5 exemplar blefvo nämligen samlade. Den beskrefs af E. Fries (1843, pag. 59) såsom O. Epi- thymum DC., hvilken af Beck (1890, pag. 208) hänföres under O. alba Stephan. Uppgiften om att växten förekommit, utom på Thymus serpyllum, äfven på rötterna af Medicago lupulina beror säkerligen på ett misstag. I Lunds universitets herbarium befintliga grodd- plantor växa utan tvifvel på Thymus serpyllum och en sådan väx- ling 1 värdväxt, som mellan Thymus serpyllum och Medicago lupu- lina, är ej känd hos Orobanche alba, som enligt BEck (1890) ute- slutande förekommer på Thymus-arter och labiater. Å Torsburgen är den sedermera eftersökt af många botanister, men den har aldrig blifvit återfunnen (K. JOHANSSON 1897, pag. 157). År 1903 blef den emellertid funnen på Gotska Sandön af C. O. NORÉN (1903, pag. 287), som lämnar en närmare redogörelse för sitt fynd. Han betraktar emellertid den af honom funna formen såsom ej fullt identisk med den, som samlades af ZETTERSTEDT åå Torsburgen. Till denna fråga skall jag sedermera återkomma. C. O. NORÉN fann Orobanche på Gotska Sandön i >»ganska stort antal”, enligt muntlig uppgift i ett 30-tal exemplar. Det intressanta och märkliga med fyndet å Hejdeby hällar är i första rummet det stora individantal, hvari Orobanche alba upp- trädde, och den stora utbredning den äger. Man har svårt för att tänka sig, att växten icke här skulle vara fullt hemmastadd och här förekommit sedan gamla tider. Platsens belägenhet och växtens sannolikt sporadiska uppträdande ha gjort, att den icke förut har blifvit funnen. Efter den erfarenhet, som man äger om andra Orobanche-arter, bör den förflutna sommaren ej ha varit särdeles gynnsam för dess uppträdande i stor mängd. Enligt MATHESIUS (1. ec.) förekommer O. cirsii å Mössebergi större antal under varma och torra än under kalla och våta somrar, och i de berättelser om härjningar af Orobanche på kulturväxter, som intagits i KocuHs stora arbete (1887) öfver släktet Orobanche, finner man uppgifter, som visa att Orobanche-härjningarna äro svårare under varma och torra än kalla och våta somrar. I afseende på klimatet bör sålunda den förflutna ej sommaren ha varit särdeles gynnsam, den hör till de nederbördsrikaste, som Gotland haft i mannaminne. Möjligen ' Botaniska Notiser 1841, pag. 160. Lund 1841. 379 är lokalen i och för sig själf så torr, att en våt sommar kunnat vara gynnsam för växtens utveckling. De lokaler, där Orobanche alba hittills blifvit funnen på Gotland, ha varit torra, varma, solöppna platser. Å Torsburgen har den sannolikt tagits å det därstädes belägna lilla hällområdet. På Hej- deby hällar förekommer den tillsammans med utprägladt värme- och solälskande, xerothermiska växter, och man skulle möjligen därför kunna tänka sig, att Orobanche inkommit samtidigt med dessa, och att den, liksom flera andra af kalkhällarnas karaktärs- växter, invandrat till Gotland under en tid med varmare och mera kontinentalt klimat. Orobanche alba har emellertid icke någon ut- prägladt kontinental utbredning, den finnes sålunda äfven i England, Irland och Skottland. Med flere andra växter på Gotland, såsom Trago- pogon crocifolius, Ranunculus ophioglossifolius m.fl., delar Orobanche alba den egendomligheten att här förekomma utanför sitt egentliga utbredningsområde. Den närmaste fyndorten ligger eljes i mellersta Tyskland. De hållpunkter för att bedöma en arts invandrings- tid, som man stundom kan få genom studiet af de växtsamhällen, i hvilka arten uppträder, äro emellertid mindre tillförlitliga, när det gäller parasiter än autofyter. De förra ha säkerligen lättare att breda ut sig i ett växtsamhälle, där en lämplig värdplanta finnes, än en autofyt, som mera direkt har att konkurrera med de andra arterna i växtsamhället. Från den synpunkten sedt skulle man så- lunda, liksom C. O. NorÉn för Orobanche alba ”rubra å Gotska Sandön, kunna antaga, att arten helt nyligen inkommit till Gotland. Emellertid finnes ett skäl, som talar häremot. Genom jämförelse med de exemplar af Orobanche alba, som in- samlades af J. E. ZETTERSTEDT år 1841 på Torsburgen och som nu förvaras i Lunds och Uppsala universitets samt Riksmuseets skandinaviska herbarier, har jag kunnat konstatera, att den å Hej- deby hällar funna formen är fullt identisk med den, som ZET- TERSTEDT insamlade å Torsburgen. Äfven färgen stämmer väl. Angående växten har nämligen ZETTERSTEDT å det exemplar, som tillhör Lunds universitets herbarium, antecknat följande: 25--6 polic., sordide lutescens, purpureo suffusa ferrugineo — vwviscide pilosa. Stigma purpurea.> Efter den granskning, som jag kun- nat underkasta de af NORrÉNn samlade exemplaren på Gotska Sandön, är jag af den åsikten, att äfven dessa tillhöra samma form, som individen från Hejdeby hällar och Torsburgen. C. O. NORÉN anger såsom den viktigaste skillnaden mellan Sandöexem- 380 plaren och de från Torsburgen, att de förra hafva större, mera klocklika blom- mor, de senare däremot mer cylindriska, samt att de förra hafva mycket tätare ax och högre växt. Enligt de pressade exempla- ren skulle färgen på exemplaren från Tors- burgen hafva varit ljusare än hos dem från Sandön. NORÉN stödde sin jämförelse på granskning af det ringa material af ZETTERSTEDTS fynd, som förvaras i Upp- sala universitets herbarium. Genom mät- ning af blommorna på ZETTERSTEDTS exem- plar i universitetsherbarierna från Lund och Uppsala samt i Riksmuseet har jag funnit, att dessa ofta nå en längd af 17— 18 mm., och att de endast äro helt obe- tydligt mindre än Sandöexemplarens. Äf- ven blomformen är densamma; å exemplar från Lund och Stockholm (Riksmuseet), som jag granskat, är blomkronan klock- lik liksom hos Sandöexemplaren. I af- seende på blommornas form fanns, i syn- nerhet var detta fallet på Hejdeby hällar, J. HAMNER foto. en liten variation mellan mera cylindriska Fig. 2. Habitusbild af Oro- och mera klocklika blommor; härvidlag banche alba ”rubra. Na- bs j turlig storlek. spelar åldern en viss roll. Under postflo- rationen — kronorna kvarsitta länge, me-: dan frukten mognar — förvandlas kronans form från mera klock- lik till mera rent cylindrisk (jfr fig. 3). I samma ax kan man därför finna i nedre delen cylind- riska, i öfre delen mera klocklika blommor. Detta synes hos mate- rialet från såväl Hejdeby hällar som Torsburgen. Hvarken blom- Imorn astkistoömektrelletWrförmtenes rättigar sålunda att åtskilja Sandö- b och Torsburgsexemplaren som Fig. 3. Blomformen hos Orobanche alba skilda former. Enligt Noréns be- grutrm a yngre, b äldre blomma. De skrifning voro blommorna röd- bruna med violett skimmer. Detsamma kan sägas om Hejdeby- 381 individen och träffar äfven in på ZETTERSTEDTS exemplar, ty det torde ej vara någon skillnad mellan >rödbrun med violett skimmer” och >purpureo suffusa ferrugineo>. Rödt med violett anstrykning är purpur. NORÉNS exemplar synas ha varit något mörkare än de från Hejdeby och Torsburgen. Härvidlag rådde emellertid en ej obetydlig variation å Hejdeby hällar, hvarför denna ringa skillnad ej torde kunna tilläggas någon betydelse för urskiljandet af olika former. Återstå sålunda som skiljaktigheter axens större täthet och den högre växten hos Sandöexemplaren. I detta fall råder en stor variation hos Orobanche från Hejdeby hällar. Många in- divid härifrån hafva vida tätare ax och högre växt än en del af Sandöexemplaren. För öfrigt är detta olikheter, som sannolikt närmast bero på olika näringsbetingelser. En parasit på en kraf- tig Thymus-planta blir högre, kraftigare och rikblommigare än den, som växer på en svag. De medelstora individen från Hejdeby hällar öfverensstämma i afseende på höjd och axens täthet med dem från Torsburgen. Efter den granskning, som jag kunnat vid- taga på ett material, något rikare än det, som stod NORÉN till buds, anser jag det utan tvifvel vara riktigast att betrakta Sandöexem- plaren såsom de kraftigaste individen af den form af Orobanche alba, som hittills blifvit funnen på Gotland. För öfrigt stämmer NORÉNS beskrifning fullkomligt in på Hejdebyexemplaren — de se- nare äro endast i allmänhet något lägre. Liksom NORÉN tror jag det vara riktigast att efter BECKS monografi benämna växten Oro- banche alba Steph. "rubra Hooker. Då det sålunda visat sig, att det är samma form, som på skilda tider och på olika ställen blifvit funnen på Gotland, finnes det en viss sannolikhet för att Orobanche alba har gammal medborgar- rätt i den gotländska floran, ehuru dess nyckfulla uppträdande, som den har gemensamt med andra Orobanche-arter, gjort, att den hittills i så hög grad undgått våra botanisters uppmärksamhet. I alla händelser är sannolikheten för detta antagande större under dessa förhållanden, än om man vid de olika tillfällena anträffat olika former af den starkt variabla Orobanche alba. Säkert kan ju aldrig frågan afgöras. Dess besvarande kommer alltid att ligga endast inom sannolikheternas område, men hvad man alltid bör kunna få ut- redt, det är Orobanches framtida uppträdande i den gotländska floran. Lokalen å Hejdeby hällar är lätt att nå, den ligger endast 0,3 mil från Visby. Man kan sålunda vänta att de för Gotlands flora så högt intresserade visbybotanisterna skola följa växtens uppträdande 382 olika år, så att vi närmare kunna blifva bekanta med villkoren för dess uppträdande. Detta skulle ju ha ett icke ringa intresse. Men då måste den också få skydd mot de stråtröfvarskaror af växtsamlande skolpojkar, som då och då draga till Gotland, eller de växtkrämare, för hvilka en sällsynt växt endast har intresse såsom objekt för växtpressning och byte. Vid den tidpunkt (början af augusti), som Hejdebyexemplaren först insamlades, funnos talrika groddplantor på Thymus-rötterna. De befunno sig i ganska växlande utvecklingsstadier, dock fann jag inga så långt utvecklade plantor, att man kunde vänta, att de under den återstående delen af sommaren skulle gå i blom. De flesta groddplantorna hade utvecklat en liten stamknopp och talrika rötter. I detta tillstånd lära de öfvervintra enligt Kocu (l. c. pag. 183); men om de följande år nå blomning är osäkert, möjligen hafva åtminstone en del individ pleiocyklisk utveckling. Äfven de äldre individens utveckling var ganska växlande; de flesta voro öfver- blommade, några hade nästan mogna frukter, ett fåtal stodo i blom; ännu i början af september påträffades några blommande individ. Förklaringen till den stora växlingen 1 individens ut- veckling ligger säkerligen däri, att Orobanche-frönas groning ej endast är bunden vid gynnsam temperatur och fuktighet. Härför fordras nämligen ett alldeles speciellt villkor. Fröna måste komma 1 beröring med Thymus-rötter, eljes förblifva de hvilande, äfven om öfriga villkor för deras groning äro uppfyllda. Då detta endast så småningom kan äga rum med de i jorden förekommande fröna, fortsätta dessa — som länge bibehålla sin grobarhet — att hela sommaren gro, allt efter som villkoren för deras groning blifva uppfyllda. De små fröna föras ned i jorden af det nedsipprande regn vattnet, af daggmaskar och insekter. En lycklig tillfällighet kan då föra dem i närheten af någon Thymus serpyllum-rot, hvar- vid de gro. | Men utom individbildning genom frö påträffades äfven ett annat slags individbildning, som förtjänar ett kortare omnämnande. Från de vid basen knölformigt ansvällda Orobanche-individen utgå åt olika håll talrika grofva rötter, som med haustorier fästa sig vid värdplantans här och där i jorden framstrykande rötter. På äldre dylika rötter funnos talrika små knoppar. Bland det insamlade materialet an- träffades flera dylika rötter, som redan förlorat sin förbindelse med friska, lefvande Orobanche-individ. HRötterna hade en mörkbrun färg, barken var dock fullt frisk och var rik på stärkelse. I syn- nerhet var detta fallet i själfva haustoriegre- narna. Det är för öfrigt möj- ligt, att parasiterande rötter befinna sig inä- ringsfysiologiskt hän- seende i gynnsammare läge än rötterna hos en autofyt, som måste helt uppbyggas på Ma" Fig. 4. Rotskott hos Orobanche alba "rubra. O äldre terial, som det öfver- rot af Orobanche, T rot af Thymus serpyllum, H yngre Orobanche-rötter med haustorier. ? jordiska skottet bere- der. Hos parasitroten hämtas näringen direkt från värdplantan, hvarför en dylik rot är i viss mån mindre beroende af det skott eller den stamdel, hvarifrån den utvuxit. Detta är möjligen anled- ningen till att knopparna, äfven om de icke anläggas, hvilket jag ej närmare studerat, så dock utvecklas å rötter, som förlorat sin förbindelse med skottet. De nya knopparna anläggas emellertid på det i näringsfysiologiskt hänseende gynnsammaste stället, nämligen den korta rotled, som bildar föreningslänken mellan parasitroten och det i värdplantans rot nedsänkta haustoriet. Knoppens basala del utbildas redan tidigt som en liten knöl, som åt olika håll utsänder ganska grofva rötter. Genom dylika knoppar försiggick en ganska liflig individbildning hos Orobanche alba å Hejdeby hällar. Skott- bildning från rötterna hos släktet Orobanche upptäcktes först af SOLMS-LAUBACH, som dock icke närmare redogjort för fenomenet. En mera ingående redogörelse har lämnats af Kocu |. c. pag. 197—199). Hos några af Orobanche-individen finnas vid basen af de blom- mande skotten flera knoppar i olika utvecklingsstadier, som under nästföljande sommar tyckas komma till vidare utveckling. Sanno- likt hafva dessa knoppar utbildats såsom sidoskott på den knöl, som bildas vid plantans groning. Orobanche alba skulle äfven på så sätt vara flerårig. Några individs beskaffenhet talar för den möj- ligheten, att nya skott kunna utvecklas från den intramatrikala delen i roten, en form för individbildning, som Kocu beskrifvit hos Orobanche-arter. Emellertid må här betonas, att det material, som insamlades, hvarken var så rikligt, att det tillåter en närmare redogörelse för växtens lefnadshistoria, ej heller var det samladt i 384 afsikt att åstadkomma en sådan. Det torde för öfrigt vara mycket svårt att på tillfälligt insamladt material utreda en sådan fråga. Härför erfordras det säkerligen att 1 kultur följa växtens lf. Till slut vill jag uttrycka min tacksamhet till de personer, som gifvit mig upplysningar angående Orobanche-arterna, särskildt till f. adjunkten T. O. B. N. Krok, som genom sin grundliga känne- dom om den äldre floristiska litteraturen i vårt land lämnat mig många värdefulla upplysningar. EITTERATUR: F. W. C. ARESCHOUG. Skånes flora. Lund 1881. G. BECK VON MANNAGETTA. Monographie der Gattung Orobanche. Bi- bliotheca botanica. Heft. N:r 19. Cassel 1890. EL. FRIES. Novitie Flor&e Suecice Mantissa III. Lund 1843. EL. ERIES. Summa vegetabilium Scandinavizx. Upsala 1849. K. JOHANSSON. Hufvuddragen af Gotlands växtgeografi och växttopo- gsrafi.. KK VI AV Fandl Band !29, nril Stockholm 1897: J. KocH. Die Entwickelungsgeschichte der Orobanchen. Heidelberg 1887. LINNÉ. Flora suecica. Stockholm 1753. L. MATHESIUS. Iakttagelser öfver några inom Westergötland förekom- mande naturalster. Bot. Not. 1854. Stockholm 1854. C. O. NORÉN. Orobanche alba Stephan”rubra Hooker, funnen på Gotska Sandön. Bot. Not. 1903. C. F. NYMAN. Utkast till de svenska växternas naturhistoria. Förra delen. Örebro 1867. l ; SOLMS-LAUBACH. Uber den Bau und die Entwickelung der Ernährungs- organe parasitiseher Phanerogamen. Lejonet?> n&r Göteborg. Dr. GÖNTHER BECK fandt den i Juni 1880 paa Leopoldsberg ved Wien paa Linaria genistifolia |kun to angrebne Planter) og beskriver den som Ustilago cingens i >Oesterr. Bot. Zeit.> Oktober 1881. SCHNEIDER havde ganske vist fundet den allerede i Juni 1871 paa Linaria vulgaris ved Liegnitz i Schlesien, men hans Navn >?Ustilago caulium> blev ikke publiceret förend i 1889 i »>Die Pilze Schlesiens, I> hvor SCHROETER beskriver den P. 285 som Melanotaenium caulium |ScHnEipD.). Begge disse Beskrivel- ser genfindes i 7:de Bind af SaccaArRDos >?Sylloge?, SCHROETERS P. 497 og Becks P. 481, hvor den er omdöbt til Cintractia cingens (Beck) de Toni. P. MaGnus har fundet den paa Calvarienberg ved Bozen i Tirol >”nur in zwei Stöcken trotz eifrigen stundenlangen Suchens?, han giver Beskrivelse og Afbildning af den i >Oesterr. Bot. Zeit.> Februar 1892. Foruden disse 3 sydtyske Steder er Svampen kun fundet 2 Gangei Norge nemlig af ScHROETER 16 August 1885, Näröfjord ved Gudwangen >reichlich> og publiceret under Svensk Botanisk Tidskrift. 27 386 Navnet Melanotaenium Linariae uden Beskrivelse i >Jahresbericht der Schles. Ges. fär vaterl. Cultur> November 1885, og af Professor O. JUEL ved Rösheim se >A. BLYTT: Bidrag til Kundskaben om Norges soparter IV» og endelig en Gang för i Sverrig nemlig af Professor G. LAGERHEIM, Karön, Blekinge, August 1902, men ikke publiceret her fra. Uromyces Geranii (DE C.) OtTH & WaArrtu. st. I--TI—III. Geranium silvaticum. Sköfde og Skultorp i Västergötland. Uromyces Orobi (PErs.) PLowr. st. I-II. Orobus tuberosus. Sköfde. Puccinia Caricis montanae E. FiscHER, st. I paa Centaurea Sca- biosa (Aecidium Centaureae Scabiosae P. MG.) og st. II—III paa Carex montana, Västergötland, Dala, Varholmen. Den er ikke fundet i Sverrig för og kun kendt fra Ostrig-Ungarn og Schweiz, det var derfor ganske meerkverdigt, at finde den netop her i Selskab med Stipa, Dracocephalum og de andre Växter som heller ikke findes andetsteds indenfor mange Miles Omkreds. Puccinia Karstenii LiNDR. Angelica silvestris. Dala. Puccinia Lolii NIELSEN, st. I paa Rhamnus cathartica. Sköfde. Puccinia Pringsheimiana KLEB. st. I var overordentlig almindelig overalt i Haverne omkring Göteborg og Västergötland paa Blade og Ber af Ribes Grossularia. Puccinia Violae (ScHuM.) pE C. Viola hirta. Dala. Phragmidium subcorticium (SCcHRANK) Wt. Caeomastadiet paa Rosa canina. Mange Steder. Jeg har iagtaget, at disse Caeomahobe paa Grenene blive meget större og af sterkere Farve i Sverrig end i Danmark. Triphragmium Filipendulae Pass. paa Filipendula hexapetala og i DE Ulmariae (ScHUuM.) Link paa Filipendula Ulmaria, begge ved Dala. Chrysomyxa Ledi (A.+S.) pvE By. Ledum palustre. Västergötland, Hornborgasjön. Röde Mose. AS Pirolae (DE C.) ScHrRoET. Pirola minor. Dala. Melampsora Ribesii-viminalis KreB. paa Ribes alpinum. Västergöt- land, Skultorp. Exobasidium Vaccinii (FucK.) WoronN. Vaccinium uliginosum. Röde Mose. SS Vaccinii uliginosi Boup. Andromeda poliifolia. Röde Mose. BoupiErs Nawvn er vildledende, thi man kan i Virkeligheden finde begge disse Exobasidiumarter paa alle de samme Vertplanter af Ericaceae og Vacciniaceae; de kendes meget let fra hverandre 387 paa at FUCKELS Art har 10—14 gj lange og 2 gp brede Sporer og danner begrendsede Pletter paa Bladene, mens BoupIiErRs Art har dobbelt saa lange og dobbelt saa brede Sporer og danner Hexekoste paa Vertplanterne. Solenia stipitata FvcE. Salix caprea. Sköfde. Taphrina epiphylla (Sap.) Sacc. Alnus incana. Sköfde. Nectria ditissima Tvr. Sorbus aucuparia. Sköfde. — - punicea (KzE. & Scam.) Fries. Rhamnus Frangula. Sköfde. Dothidella Geranii (FRIES) REM. Syn: Stigmatea confertissima Fuck. Geranium silvaticam. Skultorp. Leptosphaeria dolioloides Awp. var. Cirsii Karst, Cirsium palustre. Dala. Leptosphaeria marcyensis (PECK) Sacc. paa Lycopodium annotinum i Röde Mose. Ny for Sverrig. Optreder som en este Parasit, der dreber de levende Blade og udvikler sine Sporehuse paa dem, naar de ere döde. Ophiobolus tenellus (Awp.) Sacc. paa törre Stengler af Solanum. Västergötland, Axvall. Pleospora vulgaris NiESSL. Campanula persicifolia. Dala. Eutypa Acharit Tur. Acer platanoides. Sköfde. Pseudovalsa Betulae (ScHUM.) SCHROET. med sin Conidieform Cory- neum Notarisianum paa Betula ved Sköfde. Valsa Auerswaldii NITSCHK. med sin Conidieform Cytospora perso- nata Fries paa Grene af Frangula ved Sköfde. Cenangella radulicola (FuvCK.) REHM paa törre Grene af Betula, som vare dekkede af >Radulum aterrimum FriEs>. Röde Mose. Ny for Sverrig. Er hidtil kun kendt fra Oestrich i Rhinprovindsen (FUCKEL: Symbolae mycol. P. 278) og fra den friesiske Ö Sylt (JaaP i Schriften d. Nat. Vereins fär Schleswig-Holstein 1907) hver Gang paa denne >Radulum>?. Dens Sporer fandt jeg noget större end af FUCKEL angivet, nemlig indtil 33 pu lange og 9 ju brede, oftest udelte, men undertiden med en Skilleveg. Naar REumMm (Discomycetes P. 231) angiver at MinKs skulde have fundet >die Sporen deutlich vier- und mehrtheilig> er det en Misforstaaelse, Min&Krs taler i sin Symb. lich- myc. I P. 37 om Oliedraaber og ikke om Celler. Septoria Hepaticae DeEsm. Hepatica triloba. Sköfde. Gloeosporium deformans (SCHROET.) Linp. Salix caprea. Sköfde. Gloeosporium radiosum RostrRUP. Aquilegia vulgaris ved Kyrke- torp. Hidtil kun kendt fra Danmark. Bostrichonema alpestre CEs. Polygonum viviparum. Dala. 388 Monilia cinerea Pers. optraadte paa Grund af det vaade Vejr i Aar meget ödelzeggende paa Kirsebertreerne overalt i Vg. Ovularia aplospora (SPEG.) P. MaGn. Alchemilla vulgaris. Kyrke- torp. Pletterne bredt purpurrandede, Bzrerne 32—45 pu lange og 4 4 brede med 2—6 Meerker. Conidierne ovale 15x7 pp eller kuglerunde 8,5—11,6 ft i Diameter. Ramularia Calthae TLiBo. Caltha palustris. Axvall. Ramularia punctiformis (ScHLECHTEND.) HÖHNEL (Annales Mycolo- gici 1907 P. 268) paa Epilobium angustifolium ved Axvall. Exemp- larer herfra vil blive uddelte i VESTERGRENS Exsiccatvcerk: »Micro- mycetes rariores selecti>. Der findes paa Epilobiumarterne en Gruppe af Ramulariaarter, der ligne hverandre meget, de har ufarvede Co- nidier og röggraa Beerere, der danne punktformede Hobe, som sidde tet sammen i udstrakte Pletter paa Undersiden af Bladene. De var forhen ansete som en enkelt Art og Navnene: Fusidium punctiforme SCHLECHT., Cercospora Epilobit ScHNEIDER, Ramularia montana SPEG.= Cercospora montana Sacc, Ramularia Epilobii KARSTEN = Ramularia Karstenii SAcc, Ramularia enecans MAGN. og Ram. cercosporoides ELL. & Ev. har hidtil veret brugte i Fleng, först LInpAv har i >Fungi imperfecti> (VIII Afdeling af RABENHORSTS >Pilze>) skildt dem ad og givet hver Epilobium-art sin Ramularia. Arthrinium Morthieri FvckK. Carex panicea. Ved Dala Station. Ny for Sverrig. Coniothecium complanatum (NEEsS) Sacc. Salix caprea. Axvall. Trichothecium roseum (PERS.) LINK. På törre Lappastaengler. Göte- borg. Radulum aterrimum FRrRiEs paa törre Grene af Betula verrucosa. Röde Mose. En merkverdig sclerotieagtig Svampedannelse, som aldrig er fundet med nogenslags Formeringsorganer og hvis Plads 1 Systemet derfor endnu er ubestemt. OM VÄXTLIGHETEN Å NÅGRA TÅNGBÄDDAR I NYLÄNDSKA SKÄRGÅRDEN I FINLAND. AF CARL SKOTTSBERG. Vattnets betydelse för våra skandinaviska växters spridning har förut genom SERNANDERS undersökningar |Den skandinaviska vege- tationens spridningsbiologi. Uppsala 1901) blifvit klar. Den s. k. driften medför hvarje vår och höst mängder af frukter, frön och vegetativa skottdelar, hvilka ha all utsikt att vidare utveckla sig, ifall de landa på ett lämpligt ställe. Under en vwistelse i somras i trakten öster om Hangö kom jag att ge akt på den flora, som uppblomstrat å uppkastad tång, och som vid närmare påseende visade sig kunna vara rätt artrik. Då den ena af de bägge lokaler jag undersökte — belägna vid Björk- skär ej långt från Tvärminne lotsstation — syntes mig kunna ge anledning till några reflexioner af allmännare art, och den andra var förknippad med en rätt intressant växtförekomst, har jag velat offentliggöra min lilla undersökning. Lokal 1 utgöres af en liten bukt med långgrund sandstrand, be- gränsad å ena sidan af ett klipp-parti, å den andra af en stenstrand med större och mindre block. Årligen drifva tången och Zostera i land här och ordnas af vågorna till mer eller mindre tydliga vallar. I början af augusti kunde man urskilja tvenne tångbäddar, som jag betecknar med a, b och c: de tvenne sistnämnda äro svårare att hälla isär och flyta delvis ihop, men äro tydligen afsatta vid olika tillfällen. Figur 1 visar lokalens utseende samt de olika tång- bäddarnas läge. Den öfversta tångbädden, a, är 2—3 cm. mäktig och belägen ungefär 3 m. från stranden och '/, m. öfver vatten- ytan. Denna tångbädd är en gammal bildning, hvarifrån vinden årligen bortför en del torr tång, men som åter får nya tillskott från 390 hafvet. Detta sker emellertid utan att växttäcket, som icke är slutet mer än fläckvis, skadas. Når sjön hit upp, sker det först så sent på hösten, att vegetationsperioden är förbi, eller tidigt på våren, innan den börjat. Under sommaren 1907, som åtminstone under senare hälften utmärktes af högt vattenstånd, nådde aldrig vågorna till bädden a. Vegetationen hade ''/,; 1907 följande sammansättning. Fig. 1. Sandstrand med vid olika tillfällen uppkastade tångvallar. Endast den öfversta är bevuxen med stadigvarande vegetation. — Björkskär, Tvärminne, Finland, aug. 1907. Förf. foto. Rikliga: Atriplex litorale Galium palustre" Baldingera arundinacea Potentilla anserina Cakile maritima Sonchus arvensis (som mer eller min- Enstaka: dre utpräglad f. integrifolia H. D.> Angelica silvestris Strödd: Atriplex hastatum Vicia cracca Calamagrostis neglecta Spridda: Carex Goodenoughiti Agrostis vulgaris | Festuca rubra ' Nomenklatur enligt NEUMAN, Sveriges flora, Lund 1901. 391 Galeopsis tetrahit Sedum acre Leontodon autumnale Spergula arvensis Lythrum salicaria Trifolium pratense Peucedanum palustre (groddplantor) Triticum caninum Plantago maritima a — repens Polygonum aviculare Valeriana officinalis Rumex acetosella Veronica longifolia Scutellaria galericulata individ) Af Angelica silvestris, Atriplex hastatum, Baldingera arundinacea, Leontodon autumnale, Potentilla anserina, Rumex acetosella och Son- chus arvensis förekommo äfven groddplantor eller unga plantor. I hvilken utsträckning hafvet bidrager till denna vegetations för- ökande och bibehållande är ej godt att säga. Att frön verkligen kastas hit upp för att sedan utveckla sig visas däraf, att Cakile maritima, som år 1906 icke förekom vare sig här eller i omgif- ningarna, innevarande år uppträdt rätt allmänt planterad i vackra rader utefter tångbäddarna. C:a 5 dm. från a och närmare vattnet låg bädden b, ett tunnt lager af några dm. bredd, antagligen afsatt hösten 1906 eller senast våren 1907. Såsom jag fick tillfälle erfara, är dess tillvaro högst osäker: första höststorm vräker tång, sand o. s. v. öfver den eller rycker med sig delar af densamma. Vegetationens utseende den ”/s visade, att den fått vara orubbad hela sommaren, ja utan- för densamma hade en tredje bädd afsatts. De funna arterna kunna lämpligen delas i tvenne grupper. 1. Arter, som under vegetationsperioden hunnit till blomning och delvis äfven till fruktsättning. Riklig: Atriplex hastatum Spergula arvensis — litorale Strödd: Juncus bufonius Polygonum aviculare Nasturtium palustre (dvärgartad) Spridda: Potentilla anserina Polygonum lapathifolium Ranunculus reptans Triticum repens Sagina nodosa Enstaka: Salsola Kali (dvärgartad) Anthoxanthum odoratum (dvärgartad) Stellaria media 2. Arter, som uppträda i form af groddplantor — något mera avancerade årsplantor. 392 Riklig: Plantago maritima Strödd: Galium palustre Spridda: Angelica silvestris Baldingera arundinacea Festuca rubra Sonchus arvensis Viola canina Enstaka: Ammodenia peploides Antennaria dioica Betula sp. Bidens tripartitus Campanula rotundifolia Galeopsis sp. Hieracium pilosella Leontodon autumnale Lythrum salicaria Matricaria maritima Peucedanum palustre Potentilla a'bserina Ranunculus repens Ribes grossularia — - nigrum — rubrum Rumex acetosella Sedum acre Sorbus aucuparia Spiraea ulmaria Trifolium pratense Cirsium lanceolatum Valeriana officinalis. Festuca ovina Flertalet af de fåtaliga blommande arterna äro, såsom ju ock är att vänta, annuella. Potentillans refvor och rhizomen hos Triticum repens äro ju ganska motståndskraftiga och kunna för resten sändas ned till b från längre upp växande exemplar. Hvad Sagina nodosa och Ranunculus reptans beträffar så är det väl ej uteslutet att de kunna komma till blomning första året — men möjligtvis ha de landat som unga plantor och endast haft att fortsätta sin utveckling å den nya, gynsamma lokalen. De små dvärgplantorna af Anthox- anthum gjorde fullkomligt intryck af att vara ettåriga. Gruppen 2 är som synes vida större än den första; dess medlemmar hade alla troligen grott på våren. Med undantag af Bidens tripartitus, som är annuell, och Cirsium lanceolatum, som är bienn, men af hvilken endast små groddplantor funnos, äro samtliga arter perenna. Den nedersta tångbädden, c, är belägen c. '/> meter närmare vatt- net än b, d. v. s. 1—1,5 meter från detta vid normalt vattenstånd. Den är mycket tunn och endast få dm. bred samt flyter invid berget ihop med b. Kvarlämnad af vårens högre vattenstånd, sköljdes den under sommaren då och då af vattnet. Grupp 1 innehöll "/s följande arter: Spridda: Cakile maritima Atriplex litorale Polygonum lapathifolium 393 Potentilla anserina (refvor från Atriplex patulum öfre tångbädden) Galeopsis bifida Spergula arvensis Juncus bufonius Enstaka: Polygonum aviculare Atriplex hastatum Secale cereale '1 individ) Grupp 2 bestod af: Spridd: Galium palustre Baldingera arundinacea Leontodon autumnale Enstaka: Matricaria maritima Angelica silvestris Plantago maritima Elymus arenarius Sedum acre. Om man bortser från de allestädes närvarande Potentilla-refvorna, finner man grupp 1 uteslutande bestå af annuella arter, grupp 2 endast af perenna. Hvarifrån har nu de nedre tångbäddarnas flora kommit? Troli- gen på skilda vägar. Somliga arter ha kommit från land och funnit en passande grobädd i tången, andra åter äro födda på platsen eller ha drifvit iland: de senare möjligheterna tillkomma väl i all- mänhet de arter, som i trakten äro mer eller mindre bundna vid stränderna, såsom Angelica silvestris, Ammodenia peploides, Atriplex- arterna, Baldingera arundinacea, Cakile maritima, Matricaria maritima, Plantago marilima, Salsola Kali o. a. Men äfven andra arter, så- dana som Ribes-arterna, kunna förmodas vara gåfvor från hafvet. Vilda förekomma de knappast i grannskapet, odlade äro de mycket sparsamma. Det är ju föga sannolikt att de fåglar, som till äfven- tyrs förtära den, ha för vana att aflasta sina exkrementer å tången vid vattenkanten. Man skulle nu kunna tycka, att lokalerna b och c borde regel- bundet rekryteras från lokalen a och stranden ofvanför denna. Men då måste man märka att lokalen b med dess nyinkomna flora är dubbelt så artrik som lokal a. Hade den förra fått sin flora hufvudsakligen inifrån land, borde man ju finna en minst lika rik flora å lokal a, som ligger längre från stranden. Det motsatta för- hållandet talar ju för att lokalerna b och c befolkats hufvudsak- ligen från hafvet. En fråga, som ju härvidlag alltid kommer i be- traktande, är flytförmågan hos frukter och frön. I detta hänseende förhålla sig de här ofvan uppräknade arterna säkerligen mycket olika. Det var mig ej möjligt att undersöka mer än 5 arter: hos 394 Spergula arvensis och Juncus bufonius var flytförmågan = 0, hos Galeopsis bifida och Polygonum lapathifolium bättre samt hos Po- tentilla anserina mycket god. Märkas bör emellertid, att små frön, sådana som hos Spergula eller Juncus, simma på vattnet ända till dess de blifvit vätta; dessutom kunna de följa med tången eller andra föremål. : Intresset med denna obetydliga undersökning ligger egentligen i det öde, som, efter hvad jag fann, redan samma höst öfvergick tång- bäddarna b och c, ett öde som regelbundet bör drabba platser af deras beskaffenhet. Redan den !!/., då originalet till bild 1 togs, hade högt vatten i förening med böljslag åstadkommit en förändring i förhållandena. Bädden c var fullständigt derangerad och täckt af nyuppkastad Zostera marina, och äfven b var betydligt skadad af tång och sand. I slutet af augusti var platsen fullkomligt oigen- kännlig. En del af de annuella arterna hade väl då hunnit full- ständiga sin utveckling och sprida sina frön. Men hela skaran af perenna, som jag anträffade såsom späda, delvis mycket ömtåliga plantor, voro med största sannolikhet dömda till undergång. Vore ej så fallet, borde jag väl funnit en hel del öfverlefvande från före- gående år — nu fanns ju af perenna plantor, äldre än 1 år, endast Triticum repens, Potentilla anserina samt ett par andra arter, som ofvan diskuterats. Det synes mig, som om förhållandena å lokalerna b och c skulle kunna berättiga till några slutsatser af allmännare art beträffande effektiviteten af vattenspridningen. Hvarje höst föras frukter och frön af strandväxter 1 stor mängd ut i vattnet. Men vi kunna väl antaga, att minst lika många spri- das i moderplantans omedelbara närhet eller sköljas upp på stranden ett stycke. Af dem som föras ut och bort till andra stränder är det återigen endast en del, kanske en ringa procent, som hamnar å sådana platser, där groningsmöjligheter finnas, och icke ens då gro alla frön af en art, om ej dess groningsprocent är lika med 100. Såsom vi ha sett af det föregående, är afståndet från vattnet af stor betydelse för utvecklingsmöjligheterna. Endast de annuella arterna äro mer eller mindre oberoende häraf; under sommaren med dess lägre vattenstånd och lugnare väder hinna de väl ofta genomgå hela sin utveckling och kunna lämna efter sig frön på platsen. Men med öfriga arter är det klent beställdt — de hinna nätt och jämnt påbörja sin utveckling, förrän de finna sig upp- ryckta med rötterna och begrafda bland sand och tång. Endast 395 de få, som kastats så högt upp att hafvets inflytande är försvagadt, kunna beräkna att få i lugn växa vidare. Hafvet förstör alltså kall- blodigt den vegetation det själft skapat — onekligen ett föga ändamålsenligt arrangemang. Lokal 2. I en bergskrefva, belägen 1!/, meter öfver medelvat- tenståndet å en udde ett litet stycke från föregående plats, har sjön kastat upp en del tång, som hvilar på en flat häll och som af om- gifvande bergkanter hindras från att åter bortspolas. Största delen af tångbädden ditkom hösten 1906. Dess längd var !/3 1907 unge- fär 5 m., dess bredd varierade mellan 1 och 2!/, m. Den hvilar direkt på klippan och hade en mäktighet af 3—15, vanligen 3—10 cm. Bild 2 ger en god föreställning om tångbäddens läge, bild 3 är en detaljbild från densamma, där flera arter med lätthet kunna urskiljas. Följande arter förekommo: Sonchus arvensis: ett 30-tal exemplar, hvaraf några just hunnit i blom. Polygonum lapathifolium: en fläck jämte några enstaka individ: blommande. Potentilla anserina: ett tiotal individ, spännande sina refvor till ett glest nät öfver tången:; tvenne buro blommor. Galium palustre: en fläck vid bergfoten, blommande. Festuca rubra: tvenne afblommade exemplar. Sedum telephium: tvenne individ i knopp. Leontodon autumnale: ett äldre individ i blom, en groddplanta. Triticum repens: ett sterilt individ. Crambe maritima: en årsplanta. Angelica silvestris: en groddplanta. En undersökning gaf vid handen, att de flesta arterna voro äldre än tångbädden;: de växte i skrefvor och rämnor, som nu doldes af densamma. Dessa arter hade förut troligen fört en mycket prekär tillvaro i de obetydliga rämnorna, tills tången gjorde platsen frukt- bar. Nu buro de en prägel af synnerlig välmåga och frodighet. Nya förvärf på platsen utgjorde blott Polygonum lapathifolium, An- gelica silvestris och Crambe maritima. - Fyndet af den sistnämnda är icke utan sitt intresse. Enligt den tillgängliga litteraturen har denna art följande utbredning i Finland: Sattunga på Åland: flere- städes i Åbo skärgård: funnen en gång i Nyland i Ekenäs skärgård Fig. 2. Tångsamling, uppkastad i en klipprämna. — Björkskär, Tvärminne, Finland, aug. 1907. — Förf. foto. all kex Fig. 3. Detaljbild från den å figur 2 afbildade lokalen. De bäst framträ- dande växterna äro Sonchus arvensis, Polygonum lapathifolium och Sedum telephium. — Förf. foto. 397 på Skomakarskär vid Tvärminne, där den dock dött ut för några år sedan. Ett exemplar insamlades 1885 i Lovisa på barlastplats, men ej vidare återfunnen. Den har alltså förr vid ett par tillfällen anträffats i Nyland, men därifrån åter försvunnit, till dess nu plötsligt ett individ dykt upp vid Björkskär, den östligaste nuvarande fyndorten. Huruvida den lyckas bibehålla sig här, är en annan fråga. Dess läge synes mig tämligen gynnsamt, men naturligtvis är det icke omöjligt, att höst- och vinterstormarna komma att taga lifvet af den, innan den hinner blomma och sätta frukt. ZUR KENNTNIS DER PRÄSYNAPTISCHEN ENT- WICKLUNGSPHASEN DER REDUKTIONSTEIEUNG VON O. ROSENBERG (hierzu Tafel 7). Wenn man die Resultate der vielen Arbeiten der letzten Jahre äöber das Reduktionsproblem äberblickt, scheint es, als ob besonders zwei Phasen der Reduktionsteilung Anlass zu Kontroversen gegeben hätten. Erstens ist die Auffassung des präsynaptischen Zustandes des Kerns verschieden, und zweitens sind die näheren Vorgänge bei dem als >”second contraction> genannten Stadium kurz vor der Diakinese umstritten. Betreffend den ersten Punkt haben GrÉGorIrE (I) und BERGHS (I) gefunden, dass die Chromosomen in der Synapsis ebenso wie in den vorangehenden Stadien als mehr oder weniger wohl abgegrenzte Chromatinfäden auftreten, die sich in der Synapsis der Länge nach paarweise vereinigen. Andererseits wurde durch die späteren Untersuchungen von STRASBURGER (I), ALLEN (I), MiIYAKE (I) und OÖVERTON (I) gefunden, dass in dem zur Reduktionsteilung sich anschickenden Kern der Gonotokonten die Chromatinkörner oder Pangenosomen sich kurz vor der Synapsis um gewisse, Gamozentren genannte Zentren grup- pieren. Die dichteren Chromatinanhäufungen werden Gamosomen oder Prochromosomen genannt. Dieselben treten in paarweiser Anordnung auf; die Zahl der Gamozentren entspricht ungefähr der- jenigen der reduzierten Zahl der Chromosomen. In einigen Fällen konnten ÖVERTON und MIYAKE die Gamosomen schon in den ersten Prophasen des Mutterkerns beobachten, die Zahl derselben konnten sie jedoch nicht mit Bestimmtheit feststellen; sie schien indessen ungefähr doppelt so gross wie die reduzierte Chromosomenzahl zu sein. 399 Gamosomenähnliche Gebilde sind dann späåter von anderen For- schern bei anderen Objekten gefunden worden, so z. B. von TIiscH- LER (I) in Bryonia, von LAGERBERG (I) in Adoxa und von mir (II) in verschiedenen Hieracium-Arten. Eine genaue Feststellung der Zahl "der Gamosomen wurde im allgemeinen nicht ermittelt, doch scheint sie in der Synapsis mit der reduzierten Chromosomenzahl mehr oder weniger äbereinzustimmen. Neulich sind indessen GrRÉGOoIRE (II) und MorTTIER (I) ganz be- stimmt gegen die Gamosomen- Prochromosomen-)Theorie aufge- treten. Die Kritik von GRÉGOIRE bezieht sich allerdings nur auf die Angaben von Gamosomen in den Monokotyledonen, er lässt vorläufig die Existenz derselben unter den Dikotyledonen noch dahingestellt sein, da seine Untersuchungsobjekte nicht zu dieser Gruppe gehören. Er kommt durch seine Nachuntersuchung eini- ger schon von MIvYAKE untersuchten Pflanzen zu dem Ergebnis, dass Gamosomen, wie sie MIvaAKE und STRASBURGER gesehen ha- ben, hier nicht existieren. Eine Erklärung seiner abweichenden Auffassung sucht er so zu formulieren: MivaAKE hat seine Hämatoxy- lin-Präparate bei der Differenzierung allzu stark entfärbt, und da- durch sind mehr oder weniger gut abgegrenzte Chromatinanhäu- fungen in einem ungefärbten Gerästwerk verteilt zum Vorschein gekommen, sie stellen in Wirklichkeit aber nur die Knotenpunkte der sich kreuzenden Chromatinfäden dar. MOoOTTIER |I) ist in einer neuen Arbeit ganz entschieden gegen die >prochromosome theory? aufgetreten. In denselben Pflanzen, bei denen ÖVERTON und MIvYAKE Gamosomen beschreiben, konnte er nur Chromatinklumpen sehen, deren Zahl jedoch nicht mit der Chromosomenzahl der jeweiligen Pflanze äbereinstimmte: there is no definite relation existing between the number of these lumps and the number of somatic chromosomes? der untersuchten Pflanzen. Ehe ich auf meine eigenen Untersuchungen eingehe, möchte ich kurz noch auf die verschiedenen Ansichten von einer anderen, zur Reduktionsteilung gehörigen Frage hinweisen, die freilich nicht di- rekt mit dem etwaigen Vorhandensein von Gamosomen in Beziehung steht. Nach GRÉGOIRE, BERGHS, STRASBURGER und seinen Schäöälern paaren sich die Chromosomen in oder kurz nach der Synapsis der Länge nach, d. h. es werden vom Standpunkte der Gamosomen- Theorie die >vereinten Klämpchenpaare> mit Hilfe des Linins zu 400 einem Doppelfaden ausgesponnen. Nach dem Spiremstadium tritt die »Längsteilung> wieder auf, wird immer deutlicher und konsti- tuiert die Teilungsebene der Chromosomenpaare in der Diakinese. FARMER und Moore (I) dagegen finden, dass in einer späteren Phase des Spiremstadiums die Chromatinschlingen sich umbiegen -: und paarweise umeinander drehen, wobei gleichzeitig die Längstei- lung, die im Synapsisstadium sichtbar wurde, zuröckgeht, dass somit die Teilungsebene der Chromosomen I nicht durch eine >Längstei- lung>, sondern durch eine Umbiegung der mit den Enden paar- weise vereinigten Chromosomen angegeben wird. Die erstere Theorie wird zweckmässig mit HäcKER (I) als Junk- tionstheorie, die letztere als Faltungstheorie (STRASBURGER) zu be- zeichnen sein. För die letztgenannte Auffassung des Reduktionsvorganges ist nun auch MOTTIER in seiner genannten Arbeit eingetreten, und zwar auf Grund seiner Untersuchungen tuber die Pollenzellbildung in Lilium und Podophyllum. Es ist sehr auffallend, dass dieselben Untersuchungsobjekte, die immer wieder von verschiedenen For- schern untersucht werden, fast immer könnte man sagen, neue Deutungen erfahren. Die Figuren von MOTTIER sind täberaus schön und klar; gleichzeitig und unabhängig von ihm erscheint eine Arbeit von GRrRÉGOIRE |(II), ebenfalls äöber Lilium, wo die Faltungstheorie ebenso entschieden bestritten wird, wie sie von MOTTIER gestätzt worden ist. Es ist klar, dass unter diesen Umständen noch viele Unter- suchungen nötig sind, ehe man auch nur einigermassen zur Er- kennsnis selbst der Hauptphasen der Reduktionsteilung kommen kann. Ich werde im Folgenden besonders auf die Gamosomen-Theorie eingehen, u. a. weil ich vor einigen Jahren etliche Untersuchungen publiziert habe, die in gewisser Hinsicht von ÖVERTON mit der genannten Theorie in Beziehung gebracht worden sind. Bei der genannten Arbeit (I) zeigte ich, dass bei einigen Pflanzen, besonders Dikotyledonen, die fröher als Pseudonukleolen bezeich- neten Chromatinkörner in einer fär jede Pflanze bestimmten Anzahl vorkommen, die jedesmal der Chromosomenzahl gleich ist. Eine Bestätigung dieser Angaben erfolgte später von ÖVERTON (I) und LAIBACH (I), und ich habe bei erneuerten Untersuchungen gefunden, dass sich sehr oft unter den Dikotyledonen Pflanzen mit ähnlichem 401 Verhalten des Chromatins der Kerne finden können. Andererseits muss ich betonen, dass besonders unter den Monokotyledonen die Feststellung der Zahl der >Chromatinklämpchen> mit grossen Schwie- rigkeiten verbunden ist und in vielen Fällen äberhaupt nicht ge- lingt. In dieser Hinsicht sind die Angaben von MIvAKE (I) und MorrTIEeR (I) interessant. Bei Lilium fanden sie in den Pollenmutter- zellkernen eine viel grössere Anzahl von Chromatinansammlungen, als die Zahl der Chromosomen erwarten liess. Ich selbst habe u. a. 4Arum untersucht, wo in den somatischen Kernen grosse, wohl abgegrenzte Chromatinklumpen vorhanden sind, die aber in keinem Verhältnis zu der Chromosomenzahl zu stehen scheinen. Es scheint mir nicht ganz ausgeschlossen zu sein, dass die Ga- mosomen, die STRASBURGER, MIYAKE und ÖVERTON in den präsy- naptischen Stadien angegeben haben und die nach den beiden letzt- genannten Forschern zuerst in einer der somatischen Chromo- somenzahl ähnlichen Menge auftreten, ihrer Natur nach ganz die- selben Gebilde sind wie die genannten Chromatinaklämpcehen der somatischen Kerne. Besonders deutlich tritt dies zu Tage in den Zellen junger Antheren von Hieracium und anderen Kompositen, wo die >»Prochromosomen>? der Tapetenzellkerne denjenigen der benachbarten jungen Pollenmutterzellkernen täuschend ähnlich sind. In vielen Kernen, wenn sie auffallend chromatinreich sind, fällt es oft schwer, die Zahl derselben zu ermitteln, was auch bei den Monokotylen der Fall ist. Auch unter den Dikotylen treten diese Körper nicht immer deutlich hervor. Viele Kerne zeichnen sich dadurch aus, dass das Chromatin im Liningeröäst in grössere und kleinere Klämpcehen verteilt vorkommt. Aber ich möchte hervor- heben, dass in demselben Objekt auch die meisten ruhenden Kerne ein Kerngeräst zeigen, in welchem die >Prochromosomen>? sehr scharf und deutlich zu unterscheiden sind und die Zahl derselben mit ziemlicher Genauigkeit festgestellt werden kann. Die Bedeutung dieser Gebilde ist noch unklar. OVERTON meint, dass die Prochromosomen >die Chromosomen andeuten? und eine Art Zentren fär die Chromatinanhäufung bei der Herausdifferenzie- rung der Chromosomen sind. STRASBURGER (I p. 36) meint von ÖVERTONS Prochromosomen, sie seien solche Teile der Chromoso- men aus dem vorausgegangenen Teilungsschritt, >die nicht ganz in dem Gerästwerk aufgingen>. Dem gegenäber möchte ich hervorhe- ben, dass in den von mir untersuchten Objekten die konstante Zahl dieser genannten Chbromatinklämpehen sich dann am deut- Svensk Botanisk Tidskrift. 28 402 lichsten ermitteln liess, wenn Kerne aus mehr oder weniger vollkom- men ausgewachsenem Gewebe vorlagen. Der Hauptzweck meiner Arbeit ist der wegen der neueren Kritik der Gamosomentheorie die Resultate, zu denen ich schon gelangt bin, einer nochmaligen Präöfung zu unterwerfen. Es ist dabei zweckmässig, ein durch niedrige Chromosomenzahl charakterisiertes Untersuchungsobjekt auszuwählen. Ein solches fand ich in Hiera- cium venosum und H. auricula, deren Chromosomen in den hetero- typischen Teilungen ich auf 7 und 9 bestimmt hatte. Eine genaue Untersuchung zahlreicher Mitosen veranlasste mich dazu, fär diese ' Objekte eine schwankende Chromosomenzahl anzunehmen. In H. venosum war die häuftigste Zahl 7, aber Kerne mit 8 und 9 Chro- mosomen kamen auch ziemlich oft vor. In H. auricula war um- gekehrt 9 die gewöhnlichste Zahl, während 8 und 7 nur selten auftraten (ROSENBERG II). Das Material wurde mit Alkohol-Chloroform-Eisessig (nach CAR- NOY) fixiert und nach HEIDENHAINS Hämatoxylin-Metode gefärbt. Eine Nachfärbung mit Fuchsin oder dgl. erwies sich fär diese Un- tersuchung nicht als angebracht, da die >Chromatinkörper> hierbei weniger scharf von den öbrigen Bestandteilen des Kerns abgegrenzt werden. Fig. 1 (Taf. 7) zeigt zwei Zellen aus dem Archespor eines jungen Antherenfaches; der Kern der unteren Zelle befindet sich im Ruhe- stadium, sein Kerngeräst besitzt nur sehr wenig chromatische Sub- stanz. Auffallend ist die einseitige Lagerung sowohl des Kerngerästs, wie auch die des Zytoplasmas. Diese Erscheinung erinnert sehr an ein Synapsisstadium, räöhrt hier aber sicherlich von der Fixie- rungsflässigkeit her. Eine derartige einseitige Lagerung des Kern- gerösts somatischer Zellen ist schon mehrmals von anderen For- schern beschrieben worden, wie z. B. bei Alchemilla, nach MUuR- BECK (I) und STrRAsBURGER (I). Die untere Zelle in Fig. 1 ist in der Teilung begriffen, die zur Bildung der Pollenmutterzellen fährt. Wenn das sporogene Gewebe fertig ausgebildet ist, zeigen die Kerne ungefähr den Bau wie in Fig. 2. Das Kerngeräst stellt ein dänn- maschiges, vom Hämatoxylin fast ungefärbtes Netzwerk dar; an einer Seite des Kerns liegt eine Anzahl fast gleich grosser, vom Hämatoxylin intensiv gefärbter Körner, die wahrscheinlich den Pro- chromosomen ÖVERTONS entsprechen. Die Anzahl derselben habe ich bei einer grossen Anzahl Kerne durch Untersuchung aufeinander- folgender Schnitte auf ungefähr 14—18 feststellen können. Im all- 403 gemeinen verteilt sich bei 5 4 dicken Schnitten in diesem Stadium der Kern auf zwei oder seltener drei Schnitte; die Kernhälften wur- den mit Hälfe des Zeichenprismas abgezeichnet und dann die durch die Hämatoxylinfärbung sehr deutlich unterscheidbaren Chromatin- körner mödglichst genau eingetragen. Ich habe nun das Verhalten dieser Chromatinklämpechen während der weiteren Ausbildung des Pollenmutterzellkernes bis zum Sy- napsisstadium verfolgt. Der Kern selbst wird allmählich grösser; die Chromatinklämpcehen lassen sich stets unterscheiden und neh- men fast immer eine einseitige Lagerung im Kern ein. Es scheint ein beginnendes Synapsisstadium vorzuliegen, das aber fräh beginnt und sehr lange andauert. Auf einem Längsschnitt durch das Blä- tenköpfchen von Hieracium, wo also in einem Schnitt zahlreiche Bläten verschiedenen ÅAlters vwvorliegen, sieht man mehrere Bläten mit dieser einseitigen Anordnung der Chromatinklämpchen. Das Synapsisstadium ist ja von mehreren Forschern als ein Artefakt aufgefasst worden, das durch die eindringende Fixierungsflässig- keit verursacht sein solle. Vielleicht spricht diese Erscheinung in den frähen Prophasen dafär, dass die einseitige Anordnung des Chromatingerästs wenigstens zum Teil kein Artefakt sei. Die Chro- matinklämpcehen sind ja schon in einem Stadium einseitig gelagert, wo in dem Liningeräöstwerk noch keine Andeutung einer Kontrak- tion zu sehen ist. Ich möchte jedoch bemerken, dass erst in spä- teren Stadien, wo der Kern in das eigentliche Synapsisstadium eintritt, das Kerngeräöst dännfädig wird, während dasselbe zuvor als ein dännmaschiges Netzwerk erscheint: die Konsistenz des Kerngerästs ist also vor und in der Synapsis verschieden, und eine Folge davon ist wohl, dass seine Widerstandsfähigkeit gegen die eindringende Fixierungsflässigkeit ungleich gross sein muss. Dass das Synapsisstadium die wichtigste Phase der Reduktions- teilung ist, wie STRASBURGER sagt, ist vom Standpunkte der Juxta- positionstheorie aus klar, unabhängig davon, ob die einseitige La- gerung des Kerngerästs auch im lebenden Zustand fär die Synapsis charakteristisch sei. Die Nukleolen sind zuerst zwei oder drei an Zahl, später verei- nigen sie sich zu einem einzigen grossen Nukleolus, wie schon MIYAKE fär andere Pflanzen dargetan hat. Fig. 3 stellt einen Schnitt durch den Kern dar; hier treten die Chromatinklämpchen besonders scharf hervor. Dasselbe ist auch der Fall in Fig. 4 a und b, die zwei aufeinander folgende Schnitte durch zwei Pollen- 404 mutterzellen darstellten. In den beiden Kernen sind ungefähr 14—16 Chromatinklämpechen zu sehen. FEinige von diesen sind paarweise angeordnet, was noch deutlicher in Fig. 5 zu sehen ist. Hier liegt ausserdem ein Beispiel. davon vor, dass einige der Chro- matinklämpehen bedeutend grösser sind als die äöbrigen. För Hieracium habe ich schon hervorgehoben, dass die Chromosomen der heterotypischen Spindelfigur deutlich von ungleicher Form und Grösse sind. Vielleicht sind diese beiden Erscheinungen derselben Natur. In Fig. 6 und 7 sind zwei Kerne von H. auricula abgebildet, die eben in das Synapsisstadium eingetreten sind. Das achroma- tiscehe Kerngeröäst ist gerade deutlich in Fäden ausgezogen und die Chromatinklämpcehen sind fast öberall paarweise angeordnet. Der Nukleolus zeigt das fär das Synapsisstadium charakteristische Aus- sehen. Dass die Chromatinklämpehen hier den Gamosomenpaaren in den Von STRASBURGER, MIYAKE und ÖVERTON beschriebenen Fäl- len entsprechen, scheint mir ganz klar zu sein. Ich halte mich also för berechtigt, die in fäöheren Stadien der Mutterkerne vor- kommenden mehr oder weniger isoliert liegenden Chromatinklämp- chen auch als Gamosomen zu bezeichnen. Ein Unterschied zwischen diesen Gamosomen und den Chromatinklämpehen der ruhenden somatischen Kerne scheint wenigstens morphologisch nicht zu be- stehen. Ich möchte daher die Vermutung ausdräcken, dass weitere umfassende Untersuchungen äber diese Frage zeigen werden, dass auch diese derselben Natur sind wie die Gamosomen. Aber man kennt bis jetzt zu wenig von der Natur dieser Chromatinklämpcehen, um deren Zusammengehörigkeit mit den Gamosomen sicher zu be- urteilen. Soviel steht jedenfalls fest, dass die Zahl derselben be- sonders in den ruhenden Kernen gleich der Chromosomenzahl ist. In Fig. 6 ist schliesslich ein Kern von H. venosum im Synapsis- stadium abgebildet; die Gamosomen sind hier und da zu Paaren vereinigt und haben ausserdem an Grösse und Länge zugenommen. Die oben angefölrten Tatsachen sind also im Grossen und Gan- zen eine Bestätigung der fröheren Angaben von MIYAKE, ÖVERTON u. a., nur konnte ich hier meistens mit grosser Sicherheit die Zahl der Gamosomen derjenigen der Chromosomen gleich setzen. Die Ermittelung der Gamosomenzahl war hier durch die geringe An- zahl derselben erleichtert. Wie schon oben angefäöhrt, hat GRÉGoIRE das Vorhandensein von Gamosomen in den von ihm und auch von MIYAKE untersuchten 405 Objekten geleugnet Er sagt, die Gamosomen seien nur die stärker gefärbten Knotenpunkte der Chromatinfäden. Wenn MIYAKE deut- lich differenzierte Chromatinkörper unterscheiden konnte, so soll dies nach GRÉGOIRE davon abhängen, dass er seine sicher auf mehr als die re- duzierte Zahl der Chromosomen feststellen. Die frähzeitige Paarung ist wohl ein Ausdruck fär die von STRASBURGER (III) gemachte Be- obachtung, dass in den Äquatorialplatten die homologen Chromo- somen einander genähert erscheinen. Wie schon gesagt, kann man auch in Hieracium Andeutungen der paarigen Anordnung fin- den. Doch liegen im allgemeinen die Gamosomen im Beginn der Prophasen weit mehr voneinander entfernt als später, und eine Paarung derselben in späteren Phasen scheint unverkennbar zu sein. Schliesslich möchte ich noch kurz die weiteren Veränderungen der Chromosomen besprechen. In dem als Strepsinema bezeich- neten Stadium sind die Chromatinfäden längsgespaltet, was auch von MOoTTIER för die von ihm untersuchten Objekte angegeben wird. Gleichzeitig soll eine Umordnung der Chromatinschlingen eintreten, die zu dem als >second contraction> von FARMER und MooRrE (I) sowie von MoTTIER bezeichneten Stadium fäöhrt. Figu- ren aus diesem Stadium zeigen im allgemeinen die Chromosomen- schlingen von einem gemeinsamen Zentrum nach der Peripherie des Kerns hin ausstrahlend. An der Peripherie sind die Chromosomen mehr oder weniger vollständig umgebogen. Fin mit der >second contraction? Ubereinstimmendes Stadium habe ich mehrmals bei der Pollenbildung der Kompositen angetroffen, nur konnte ich keine Bilder finden, die unzweideutig fär eine Faltung der Chro- matinschlingen sprechen. Es ist wahr, dass. man oft einen Verlauf 407 der Chromosomen verfolgen kann, der stark fär die Umbiegungs- hypothese spricht. Ich habe jedoch auch andere Kernfiguren ge- sehen, die sich nur schwer, ja unmöglich mit einer solchen Auf- fassung vereinigen lassen. In Tanacetum, bei dem die Mutterkerne ziemlich gross sind, ist das Spiremstadium durch dicke Chromatin- fäden ausgezeichnet (Fig. 9—10), die hier und da eine Andeutung von Längsspaltung erkennen lassen. Diese Längsspaltung wird in späteren Stadien immer deutlicher, in denen die Längshälften in gewöhnlicher Weise umeinander gedreht erscheinen. Die Chromo- somen verkärzen sich mehr und mehr, und ich habe eine unun- terbrochene Serie von dem in Fig. 9 abgebildeten Stadium bis zur fertigen Diakinese verfolgen können. Das in Fig. 11 dargestellte Stadium stimmt ungefähr mit der »second contraction> täberein: es ist hierbei zu bemerken, dass die Längshälften der Chromoso- menpaare viel dänner sind als die Chromatinschlingen des vwvor- hergehenden Spiremstadiums (Fig 10). Sollte hier wirklich ein Fal- tungsprozess stattgefunden haben, so wärden die Längshälften der Chromosomen in Fig. 11 mindestens ebenso dick sein, wie die Chromatinschleifen in Fig. 10. Das ist aber entschieden nicht der Fall. Ich glaube also, dass in Tanacetum ein Faltungsprozess der Dop- pelehromosomen nach den Spiremstadien kaum angenommen wer- den kann. SAMMANFATTNING. De senaste årens många undersökningar öfver reduktionsfrågan tyckas ingalunda ha resulterat i ett >gemensamt schema> åtminstone hvad växterna beträffar. Det är dock hufvudsakligen på tvenne punkter meningarna divergera. Den ena är frågan om s. k. gamo- somer uppträda i kärnans presynaptiska stadier, den andra huru- vida kromosomparen efter spiremstadiet bildats genom en omböj- ningsprocess, eller om kromosomerna redan i synapsis förenat sig på längden två och två. Beträffande den första punkten är att märka, att STRASBURGER m. fl. hålla före att i synapsis kärnans >kromatin> samlar sig kring vissa punkter i form af mer eller mindre tydligt afgrän- sade kromatinklumpar, hvilkas antal är lika med det oreducerade kromosomtalet. Kromatinklumparna kallas gamosomer och upp- 408 träda i synapsis två och två mer eller mindre fullständigt förenade. Gamosomparens antal är alltså lika med antalet kromosomer vid reduktionsdelningen. Gamosomerna spinnas sedermera ut till fina trådar, som då vanligen förete en parig struktur, hvilken förut upp- fattats som en längsdelning, men enl. STRASBURGER är ett uttryck för föreningen mellan gamosomerna 1 synapsis. Mot denna teori ha nyligen GRÉGOIRE och MOTTIER uppträdt. De hålla före att kärnans kromatin redan från början förekommer i form af trådar, och gamosomerna äro enl. GRÉGOIRE ej annat än knutpunkterna, där flera trådar korsa hvarandra och där färgen därför längre kommer att hålla sig kvar vid differentieringen af preparaten. Förf. har i Hieracium venosum och H. auricula funnit synnerligen lämpliga undersökningsobjekt, då dessa växters kärnor utmärkas af relativt lågt kromosomtal: 1 pollenmodercellkärnorna 7, resp. 9 kro- mosomer. I de unga pollenmodercellernas kärnor förekomma tyd- ligt afgränsade kromatinklumpar och deras antal kunde utan syn- nerligt stor svårighet fastställas variera omkr. 14—138. I yngre sta- dier förekomma de mer eller mindre tydligt isolerade, men senare förenade de sig två och två, och parens antal kunde i tidiga synap- sisstadier ganska säkert bestämmas till 7 å 9, d. v. s. det reduce- rade kromosomtalet. Undersökningen utgör alltså en bekräftelse på de af STRASBURGER, MIYAKE, ÖVERTON, LAGERBERG och förf. förut påvisade förhållanden; då kromosomtalet här var ganska lågt, blef bestämmandet af antalet >gamosomer> lättare och säkrare. Huru- vida dylika gamosomer, till antalet lika med kromosomerna, före- komma hos Lilium och andra monokotyledoner är väl ännu osä- kert, då enl. GRÉGOIRES och MoTTIERS undersökningar antalet kro- matinklumpar här är mycket varierande och ofta talrikare än kro- mosomerna. Det nämnda förhållandet att i pollenmodercellkärnorna kromatinklumpar förekomma i mer eller mindre lika antal med kromosomerna står sannolikt i samband med det af förf. förut påvisade faktum, att de s. k. pseudonukleolerna hos en del växters vegetativa kärnor förekomma i lika antal med kromosomerna. Med afseende på den andra punkten, huruvida den af MOTTIER och andra försvarade >»omböjningsteorien> har sitt berättigande, visade det sig att åtminstone hos den af förf. undersökta Tanacetum vulgare ett dylikt bildningssätt för kromosomerna ej gärna låter sig antaga. 409 EIEFTERATURVERZEICHNIS. BERGHS, J.,. (D La formation des chromosomes hétérotypiques dans la sporogénése végétale. I—IV. La Cellule Vol. 21. 22. 1904. FARMER, J. R. and MOORE, J. E. S., (D On the maiotic phase (reduction division) in animals and plants. Quat. Journ. mic. Sc. Bd 48. 1905. GRÉGOIRE, V., (ID) La réduction numérique des chromosomes et les ciné- ses de maturation. La Cellule. Vol. 21. 1904. GRÉGOIRE, V., (ID La formation des gemini hétérotypiques dans les vé- gétaux. La Cellule. T. 24. 1907. HÄCKER, V., (D Die Chromosomen als angenommene Vererbungsträger. Ergebnisse und Fortschritte der Zoologie, hrsg. v. SPENGEL, Bd. 1. 1907. LAGERBERG, T., (DD) Ueber die präsynaptische und synaptische Entwicke- lung der Kerne in "den Embryosackmutterzellen von Adoxa moscha- tellina. Botaniska studier tillägn. F. R. Kjellman. Uppsala 1906. LAIBACH, F., Zur Frage nach der Invalividualität der Chromosomen im Planzenreich. Beih. Bot. C. Abt I. 1907. MIYAKE, K., (D Ueber Reduktionsteilung in den Pollenmutterzellen einiger Monokotylen. Jahrb. f. wiss. Bot. Bd. 42. 1905. MOTTIER, D. M., (D The Development of ihe heterotypic Chromosomes in Pollen Mother-cells. Ann. of Bot. Vol. XXI. 1907. MURBECKE, S., (DD Parthenogenetiscehe Embryobildung in der Gattung Al- chemilla. Lunds Univ. årsskrift vol. 36. 1901. OVERTON, J. B., (I) Ueber Reduktionsteilung in den Pollenmutterzellen einiger Dikotylen. Jahrb. f. wiss. Bot. Bd. 42. 19035. ROSENBERG, G. O., (D Ueber die Individualität der Chromosomen im Pflanzenreich. Flora Bd. XCIII. 1904. ROSENBERG, G. O., (II) Cytological Studies on the Apogamvy in Hieracium. Bot. Tidsskrift. Bd. 28. Köbenhavn 1907. STRASBURGER, E., (ID) Die Apogamie der Eualchemillen und allgemeine Ge- sichtspunkte, die sich daraus ergeben. Jahrb. f. wiss. Bot. Bd. 41. 1904. STRASBURGER, E., (ID Typische und allotypische Kernteilung. Jahrb. f. wiss. Bot. Bd. 42. 1905. STRASBURGER, E., (III) Uber die Individualität der Chromosomen und die Pfropfhybriden-Frage. Jahrb. f. wiss. Bot. Bd. 44. 1907. TISCHLER, G., (I) Uber die Entwicklung der Sexualorgane bei einem ste- rilen Bryonia-Bastard. Ber. Deutschen Bot. Ges. 1906. TAFELERKLÄRUNG. Die Figuren sind mit dem ABBE'schen Zeichenprisma gezeichnet, unter Benutzung von ZEISS Ap. Hom. Imm. 1.5 mm und compens. ocular 12. Die Figuren 1—6 beziehen sich auf Hieracium venosum, 7 u. 8 auf H. auricula und 9—12 auf Tanacetum vulgare. 410 Fig. Fig. Fig. Fig. 1. Zwei Archesporzellen eines Antherenfaches; in der unteren Zelle ist der Kern fär die Bildung von zwei Pollenmutterzellen in der Teilung begriffen. 2. Zwei aufeinander folgende Schnitte durch einen sehr jungen Pollenmutterzellkern. 3. Schnitt durch eine etwas ältere Pollenmutterzelle mit einseitig gelagerten Chromatinklämpcehen. 4 a und b. Zwei aufeinanderfolgende Schnitte durch zwei Pollen- mutterzellen ; älteres Stadium als in Fig. 3. 5. Zwei Schnitte durch einen Pollenmutterzellkern mit beginnender Synapsis. . 6. Kern in der Synapsis. 7. Zwei Schnitte durch einen Kern in der Synapsis; hier treten die Gamosomen-Paare deutlich hervor. ig. 8. Dasselbe. . 9 und 10. Spiremstadium mit beginnender »Längsspaltung». . 1. Verkärzung der Chromosomen; die »Längsspaltung» wird deut- licher. ig. 12. Weitere Verkärzung der Chromosomen kurz vor der Diakinese. Die meisten Chromosomen sind im Querschnitt abgebildet. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Föreningens årsmöte. Föreningen sammanträdde till årsmöte den 27 november 1907, hvarvid förekom val af styrelse, revisorer och revisorssuppleanter. De afgående funktionärerna omvaldes, med undantag af d:r K. JOHANSSON, som afsagt sig ledamotskap i styrelsen. Föreningens styrelse för 1908 utgöres af: professor V. B. WITTROCK, ordförande: docenten R. SERNANDER, vice ordförande: docenten O. ROSEN- BERG, sekreterare och redaktör: fondmäklare G. INDEBETOTU, skattmästare : samt öfriga ledamöter: läroverksadjunkten J. BERGGREN: lektor K. BOH- LIN: professor O. JUEL: professor G. LAGERHEIM: lektor G. MALME: pro- fessor HJ. NILSSON: professor M. SONDÉN. Redaktionskommitté för 1908: lektor K. BoHLIN, professor G. LAGEER- HEIM, docenten O. ROSENBERG, docenten N. SVEDELIUS, docenten R. SER- NANDER. Revisorer för 1908 års förvaltning: hofkamrer H. HAFSTRÖM: 1:e aktuarie E. SÖDERBERG. Revisorssuppleanter: docenten H. HESSELMAN: doktor N. SYLVÉN. Docenten R. SERNANDER höll föredrag om >»Stipa pennata och Horn- borga-sjön, några minnen från föreningens sommarexkursion.> Redo- görelse för föredraget kommer att inflyta i ett senare häfte. Professor V. B. WITTROCK höll föredrag om »>Polycarpon tetraphyllum L. i Sverige.> Se sid. 361 i detta häfte. Styrelsen har till ledamöter af föreningen invalt: på förslag af doktor F. RB. Aulin: direktör E. ALMQUIST, Skara: på förslag af läroverksadjunkten J. Berggren: stationsföreståndaren ÅA. ARVÉN, Mullsjö: på förslag af lektor K. Bohlin: läroverksadjunkten E. VRETLIND, Enköping: på förslag af läroverksadjunkten E. Collinder: läroverksadjunkten C. LUNDBERG, Sundsvall: på förslag af doktor E. Haglund och doktor K. Johansson: lektor C. O. VON PORAT, Jönköping: på förslag af professor G. Lagerheim: apotekaren H. SAMSIOE, Stockholm ; 412 på förslag af docenten O. Rosenberg: f. d. rektor ÅA. ARRHENIUS, Lundsberg, Nässundet, ingenjör A. BAGGE, Floda, fru CAROLINA BENEDICKS-BRUCE, Visby, fröken H. LEIJONMARCK, Stockholm, apotekare E. LUNDSTRÖM, Stockholm, doktor C. H. OSTENFELD, Köpenhamn, fröken SIGNE ÖSTERLUND, Stockholm, studerande TOR BERGERON, Lundsberg, Nässundet; fröken HILDUR LJUNGDAHL, Stockholm, fil. stud. HENRIK LUNDEGÅRDH, Stockholm, > RAGNAR SANDEGREN, » » EINAR TEILING, » » GUSTAF TÖRNBLOM, > på förslag af docenten R. Sernander: fil. stud. ERIK BERGSTRÖM, Uppsala, » FREDRIK DAHLSTEDT, Uppsala, » FRITZ JONSSON, » > THORE LINDFORS, » » OLOF SMEDBERG, » » HARRY SMITH, » på förslag af docenten N. Svedelius: Tektör IT BEATS vas): på förslag af apotekaren A. S. Trolander: apotekare M. ERIKSSON, Sollebrunn; på förslag af professor V. B. Wittrock: professor E. ALMQUIST, Stockholm, godsägare H. ÖRTENGREN, Ekestad, Helmershus; på förslag af byråchefen T. Örtenblad: jägmästare CARL EKMAN, Luleå, » DAVID FRYKMAN, Wilhelmina, » M. G. JERNBERG, Luleå, » O. KOLLBERG, Leksand, direktör E. ORSTADIUS, Pajala, öfverjägmästare W. TEDEN, Leksand, löjtnant LENNART WAHLBERG, Umeå, förvaltare L. WALLERSTEDT, Anundgård, fröken ANNA ÖBERG, Stockholm. Föreningens sommarexkursion 1907. Under loppet af den 28 juni 1907 samlades följande föreningsmedlem- mar på hotell Billingen i Sköfde som deltagare i den exkursion, hvilken beslutits på vårsammankomsten och annonserats i junihäftet af vår tid- skrift: JOHAN BERGGREN, ÖTTONIE ROSENBERG, OTTO ROSENBERG, GOVERT INDEBETOU, GUNNAR SCHOTTE, KARL AFZELIUS, STEN SELANDER, CARL MALM- STRÖM, KURT FALCK, JENS LIND och RUTGER SERNANDER. SERNANDER 413 hade sedan den 25 juni varit på platsen för att göra förberedande un der- sökningar och anordningar till Hornborgasjönsfärden. Sina erfarenh eter från dessa undersökningar och föregående somrars erfarenhet från S kul- torps-kalktuffen och Stipa-lokalerna meddelade han i ett par små föredrag under aftonsamkvämen denna och följande dag. På morgonen den 29 reste vi med tåget till Skultorps station, där A. S. TROLANDER tillstötte. På aftonen möttes vi i Sköfde af T. G. HALLE. Nära intill stationen låg första målet för dagens utflykt: den väldiga kalktuffen.! En god stund ägnade vi åt att i de tvärbranta skärningarna G. Indebetou foto. Exkursionsdeltagarne vid tuffen i Skultorps kalkbrott. ”"/. 1907. studera lagerföljd och flora. I de mäktiga atlantiska bankarna återfunno vi en dryg del af de växter, HULTH härifrån anger; särskildt talrika voro Corylus-bladen. I de subarktiska lagren (HULTHS Lager f, blattfährender Tuff) hittades aftryck af ett Salix reticulata-blad. Särskild uppmärksam- het ägnades den ihållande myllrand, betecknande ett distinkt afbrott i tuffafsättningen, som HULTH identifierat med BLYTT-SERNANDERS subbor eala period. Innan vi med tåget fortsatte till Stenstorp, tågade vi upp till Skultorpa nabbe på Billingens trapp-platå och från dess karga vegetation ner gen om ! J. M. HurtE, Uber einige Kalktuffe aus Westergötland. Bull. of the Geol, Inst. of Upsala No. 1. Vol. IV. Part. I. 1898. Upsala 1899. G. Schotte foto. Kalktuffen vid Skultorp. ””/, 1907. G. Indebetou foto. Utsikt från Varholmen mot alfvarslätterna kring Dala kalkbrott. 7””/, 1907. G. Indebetou foto. Hornborgasjön nära Dagsnäs. Nuphar luteum-samhälle. > 1907. 416 de yppiga lunderna på gränsen mellan trappen och lerskiffern. Öfver deras viktigare konstituenter gjorde några af deltagarna en skisserad upp- teckning. Vid Stenstorp åto vi middag på järnvägsrestauranten och en treflig och grundlig middag. I ån insamlades Potamogeton crispus. Med ett eftermiddagståg foro vi till Dala station på Hjobanan. Härifrån gingo vi till den bekanta LINNARSSONSKA Stipa-lokalen Varholmen i Dala socken. Det enda exemplar af Stipa pennata, som nu, inne i en enbuske, stod i frukt, blef fotograferadt, och hela den xerotermiska associationen med Dracocephalum Ruyschiana, Potentilla rupestris, Lathyrus heterophyllus, G. Indebetou foto. Hornborgasjön nära Dagsnäs. ””/. 1907. Tnula salicina och Pulmonaria angustifolia studerades noga, men med iakttagande af stor försiktighet, så att intet af denna lilla märkliga relikt- förekomst från en tid med helt andra klimatförhållanden än de nuva- rande skulle i onödan nedtrampas. Att inga växter här fingo uppgräfvas och insamlas föll af sig själft. På orthocerkalkplatån norr om Stenåsen iakttogo vi alfvarvegetation med Lecanora bracteata, Lecidea decipiens, Poa alpina 0. s. V. Efter en strålande vacker och varm dag kommo vi på aftonen åter till Sköfde. ; Redan kl. 6,54 följande morgon sutto vi åter på tåget på färd till Brodde- torp via Axvall, där vi frukosterade. Det ösregnade, men himlen klarnade just som vi stego ur vid Broddetorps station. Här möttes vi af vagnar, 417 som herr JESPER SWEDENBORG välvilligt anskaffat, och foro med dem till Sätuna vid Hornborgaån. Äfven här blefvo vi omhändertagna af herr SWEDENBORG, som anskaffat roddare och båtar, som vi nu använde för en roddtur öfver hela Hornborgasjön. Då vi efter en lång rodd genom den af sanka kärrmarker omgifna ån kommo ut i sjön, låg en grupp af 17 svanor gungande på vattnet fram- för oss. Öfver det grunda vattnet, där här och hvar Characé-bestånden, uppblandade med Elodea, stucko upp till ytan och säfbänkarna voro jämnt utströdda, gick färden till de stora »>Rersumpene» och Nuphar-bestånden i Dagsnäsviken. Här hade ett större antal former — bl. a. Nymphaea G Schotte foto. Röde mosses erosionsbrant vid norra stranden af Hornborgasjön. ??/. 1907. candida — stämt möte, än hvad vanligen är fallet i Hornborgasjöns mera på massbestånd än på arter rika vatten. Vid Flian landade vi ett stycke upp i ån för att studera lagerföljden och förhållandena vid detta sjöns utflöde. Under den öfre sjötorfven, som genomgräfts vid de celebra sänkningsarbetena, upptäcktes ett stubblager af samma beskaffenhet som det vi nyss haft tillfälle att iakttaga under den sandblandade kärrsjötorfven i maderna kring Hornborgaåns utlopp. Vid detta stubblager fäste vi i anslutning till föregående undersökningar alldeles särskildt vår uppmärksamhet. Det visade sig nämligen, att det- samma utgjorde resterna af en skog, som en gång betäckt Hornborga- sjöns-depressionen, såväl den del, som nu är upptagen af torfmossvidder, som den, hvilken nu upptages af vatten, och här ut till ett sådant djup, att Svensk Botanisk Tidskrift. 29 418 dåtidens Hornborgasjö var inskränkt till en mindre, under större delen af året afloppslös sjöhåla i centralpartiet. Sedan gammalt äro botten- fasta stubbar angifna från sjöns södra del. I nordvästra delen, öfver hvilken vi nu foro, äro sådana också vanliga, och vi lyckades äfven att ur det grum- liga vattnet på c. 1 meters djup upptaga en tallstam med sin rotkrona. Vid Röde mosse och dess höga erosionsbrant, som visade en lagerföljd af Sphagnum-torf och Scirpus-Phragmites-torf, åtskilda af den nyss om- talade gamla skogsbottnen, lämnade vi båtarna och fortsatte till fots öfver mossvidderna till Härlingstorps gård och åter till Axvalls station. I en ljungmosse hittade vi till vår sekreterares alldeles särskilda glädje i flera hundra exemplar hybriden mellan Drosera rolundifolia och Dr. longifolia bland föräldrarna, af hvilka den förra växte mera på de flacka tufvorna, den senare i sänkorna mellan dem. I torftagen vid bränntorfsfabriken bestod skogsbottnen under Sphagnum- torfven af grofva tallstubbar. Vi hade nu det sista tillfället att studera vittnesbörden om denna torra period, som en gång nästan uttorkat Horn- borgasjöns vattenvidder och hvars verkan vi under gårdagen skådat som den myllrand i Skultorpstuffen, hvilken blef en följd af källornas utsi- nande under det varma, nederbördsfattiga klimatet. SERNANDER identi- fierade denna tid med BLYTTS subboreala period, som han förlägger så sent, att bronsåldern troligen faller därinom. Under denna period skulle också xerotermiska växtsamhällen ha fått en stor utbredning i vårt land, men genom en senare kall och våt period, då Hornborgasjöns vatten åter steg, och källorna ånyo började afsätta kalktuff vid Skultorp, blifvit i hög grad inskränkta. En hithörande reliktförekomst vore Stipa-samhället på Varholmen. — Under stubblagret kommo sjöbildningar, som visade att Hornborgasjön under den atlantiska perioden, de mäktiga Skultorpstuff- bankarnas tid, varit betydligt mera omfattande än i nutiden. Vid Axvall skildes exkurrenterna åt. AFZELIUS, FALCK, SELANDER och MALMSTRÖM fortsatte till Kinnekulle, men de andra återvände efter en ani- merad Drosera-middag till Sköfde för att under aftonens och nattens lopp skingras åt olika håll. Rutger Sernander. SAMMANKOMSTER. Botaniska sällskapet i Stockholm. Den 4 november 1907. Professor C. LINDMAN föredrog om >»Naturhistoriska riksmuseets LINNÉ- herbarium.> Föredraganden redogjorde härvid i korthet för LINNÉS växt- samlingars öde efter LINNÉS död. LINNÉS »herbarium minus> hade tack vare CLAES ÅLSTRÖMERS energiska vidhållande af ett honom gifvet löfte om dettas erhållande kommit i ALSTRÖMERS ägo och efter ÅLSTRÖMERS död tillika med hans växtsamling i öfrigt hamnat i riksmuseets ägo och så- lunda stannat inom landet. Ur ALSTRÖMERS herbarium samt ur herbarier tillhörande LINNÉS lärjungar MONTIN och SOLANDER hade föredraganden sammanställt ett LINNÉ-herbarium bestående af ej mindre än omkring 2000 arter, samlade eller bestämda af LInnÉ. En del af dessa LInnÉ- växter demonstrerades af föredraganden. Docenten H. HESSELMAN föredrog om >»Orobanche på Gotland>. Se sid. 37/3 1 detta häfte. Professor C. LINDMAN förevisade exemplar af Equisetum trachyodon från Norge, där denna sällsynta, för Norge nya Equisetum-art sistlidna sommar påträffats af J. DURING vid Berum väster om Kristiania. E. trachyodon ÅA. Br. är närmast släkt med E. variegatum Schleich., från hvilken den skiljes genom gröfre stjälk, slidorna tätt slutna intill stjälken och slidtänder långsamt utdragna i en sylformig speis. Hos E. variegatum äro slidorna upptill frånstående från själken och tänderna från en bred bas hastigt hopdragna till en lång spets. E. traychodon har stundom blifvit förväxlad med vissa former af E. hiemale L., men skiljes från denna art genom att slidans fåror liksom hos E. variegatum fortsätta ut på tänderna, hvilket ej är fallet med E. hiemale. Hos den senare bortfalla för öfrigt slidtänderna tidigt. =E. trachyodon växer på torr sandmark. Den är förut känd endast från stränderna af Rhen i dess öfre lopp, Skottland (Aber- deen), Irland (Belfast). Därefter förevisade professor LINDMAN pressadt och spritlagdt material af den från Berge i Smaalenene i Norge stammande förmodade ymphy- briden mellan päron och hagtorn. Den 7 december 1907. Lektor G. MALME föredrog om »de internationella botaniska nomen- klaturreglerna.> Fil. stud. G. TÖRNBLOM redogjorde för en del af de »blombiologiska studier på Ölands alfvar», han såsom sällskapets resestipendiat sommaren 1906 där utfört. 420 Professor G. LAGERHEIM höll föredrag om »ultramikroskopet>, därvid demonstrerande ett dylikt tillhörande Stockholms högskola. Professor V. WITTROCK höll ett meddelande om och förevisade för säll- skapet en del nyutskilda former af Hedera helix. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala. Den 17 september 1907. Professor O. JUEL demonstrerade en samling mikroskopiska preparat af fossila växter. Den 1 oktober 1907. Lektor H. W. ARNELL lämnade några meddelanden om följande mos- sor, af hvilka de tre första härmed för första gången angifvas för Sverige: 1) Mollia Wimmeriana (Sendtn.) Lindb., som af föredraganden och apo- tekaren C. JENSEN den 19 juli detta år blifvit insamlad på Åreskutan. Den förekom där rikligt fruktbärande på jord i Lillskutans björklider. Denna art står mycket nära den sydliga Mollia viridula, från hvilken den dock lätt skiljes förutom genom sin alpina förekomst äfven genom blom- ställningen, som kan växla polygam, men dock vanligast är paroik. 2) Aongstroemia longipes (Somf.) Br. eur., hvilken sällsynta mossa af apotekaren J. PERSSON påträffats äfven i Sverige, nämligen flerestädes i Mora socken i Dalarna (så t. ex. på en vägkant vid Utmeland och frukt- bärande i en sandgrop vid Hemulå kvarn) och i Hede socken i Härje- dalen, på sista stället i sällskap med Scalia Hookeri. 3) Polytrichum gracile Dicks. var. anomalum (Milde) Hag., funnen af före- draganden vid Storåns utlopp i Ockesjön och på strandängar nära Rista- fallet i Jämtland samt af apotekaren C. JENSEN i Sarekområdet i Lule Lappmark. Denna mossa är en extrem, på tidtals öfversvämmade ställen förekommande form, som skiljer sig från hufvudformen genom de myc- ket tunnare bladen, hvilkas celler äro omkring dubbelt större och tunn- väggiga, och genom de färre bladlamellerna, blott omkring 20 på hvarje blad, medan deras antal hos hufvudformen är omkring 40. Hos en vid Storsjö kyrkby i Härjedalen insamlad öfvergångsform äro de äldre skot- tens blad fullt normala, årsskottens blad däremot som hos varieteten. 4) Scalia Hookeri (Lyell) B. Gr., i Sverige. förut känd endast från ett ställe, Hessleholm i Skåne,! har under de senare åren af apotekaren C. JENSEN påträffats flerestädes, öfverallt dock blott sparsamt, i södra Sverige, nämligen: Uppland, Dalarö; Dalarna, Domnarfvet på sidorna af Carex- tufvor på Dalälfvens strand, Mora på vägkanter och på Orsasjöns strand: Härjedalen, Sveg vid Prästbäcken, Lillherrdal och Hede; Småland, Tranäs. På sistnämnda ställe anträffades den under sistlidne september månad på en skogsstig, insprängd i en tät mossmatta af Cephalozia bicuspidata, Pellia sp., Pohlia nutans, P. annotina, Stereodon arcuatus o. s. v., en för denna art ovanlig växtlokal; vanligen förekommer den på fuktig och lucker sandjord, på hvilken annan mossväxtlighbet saknas eller är mycket sparsam. 1Se BOLA NO) L8d2: Sj ds 421 Docenten N. SVvEDELIUS föredrog om endemismen och de nyare art- bildningsteorierna. Se sid. 321 i denna tidskrift. Den 15 oktober 1907. Docenten R. SERNANDER föredrog öfver ämnet: Har Sverige haft stäpp- klimat i postglacial tid? Fil. stud. TH. C. E. FRIES meddelade fynd af Racodium rupestre Fr. på stenar vid Flottsund (5/+ mil från Uppsala). Docenten R. SERNANDER meddelade, att i Uppsala botaniska trädgård en Oenothera lata De Vries uppkommit ur frö af Oe. Lamarckiana. De utsådda fröna hade af föredr. och H. DE VRIES år 1903 insamlats från vinterståndna fruktställningar (>»vinterståndare» SERNANDER) af Oe. Lamarc- kiana å den genom DE VRIES' arbeten ryktbara fyndorten vid Hilversum nära Amsterdam. Den 29 oktober 1907- Docenten R. E. FRIES föredrog om malvacésläktet Wissadula. På grund af sina undersökningar, som bragt i dagen flera för uppfattningen af släktet belysande former, ville föredr. från Wissadula utbryta ett antal arter och hänföra dem till ett särskildt släkte med anknytningspunkter till Abutilon. Docenten N. SvEDELIUS demonstrerade frukter af sydasiatiska kultur- växter. Den 15 november 1907. Fil. d:r C. 0. NORÉN redogjorde för utvecklingshistoriska studier öfver podocarpéen Saxegothaea conspicua. Den 26 november 1907. Fil. lic. T. LAGERBERG meddelade iakttagelser öfver blomningens eko- logi hos representanter för fjällfloran kring Torne träsk, särskildt legu- minoser och scrophulariaceer. Fil. kand. G. SAMUELSSON förelade kvistar af Pinus silvestris med hvit- gula årsskott och meddelade, att han på två skilda punkter inom Alf- dalens socken i Dalarna anträffat yngre tallar med årsskotten så beskaffade. Vetenskapsakademien. Den 13 april 1907. Professor A. G. NATHORST redogjorde för sina undersökningar om ett nytt fossilt växtsläkte Pseudocycas från Grönlands kritlager. De hithörande formerna hade förut betraktats som Cycas-arter. Till införande i Handlingarna antogs: »Paläobotanische Mitteilungen. 1. Pseudocycas, eine neue Cycadophytengattung aus den cenomanen Kreide- ablagerungen Grönland's. 2. Pie Kutikula der Blätter von Dictyozamites Johnstrupii Nath.> af professor ÅA. G. NATHORST. 422 Till införande i Arkiv för botanik antogos följande afhandlingar: 1) »A Linnean Herbarium in the Natural History Museum in Stockholm» af professor C. A. M. LINDMAN. 2) »Ueber die Anwendung von Kollodium- abdräcke bei der Untersuchung fossiler Pflanzen>» af professor A. G. NAT- HORST. Den 8 maj 1907. Till införande i Vetenskapsakademiens handlingar antogs en afhandling af professor A. G. NATHORST: »Ueber abweichend gebildete Blätter der Rotbuche» samt i Arkiv för botanik: »Einige krautige Lycopodiaceen pa- l20zoischen und mesozoischen Alters»> af amanuensen TH.. HALLE. Den 12 juni 1907. Sir JOS. DALTON HOOKER hade i bref till Akademien uttalat sin tack- samhet för den honom vid Linnéjubileet tilldelade nya större Linnéme- daljen i guld. Akademien beslöt att till sir HOOKER afsända ett lyck- önskningstelegram vid dennes den 30 juli inträffande 90:de födelsedag. Till införande i Arkiv för botanik antogs en afhandling af amanuensen dr. H. DAHLSTEDT: »Taraxacum palustre und verwandte Arten in Skan- dinavien.» Des IRsepERL907 Akademien hade som gåfva. från Linnean Society i London erhållit en reproduktion af ett måladt porträtt af sir J. D. HOOKER; samt från frih. DE GEER å Leufsta en fotolitografisk reproduktion af en i biblioteket på Leufsta förvarad handskrift af LINNÉ: »Adonis Uplandicus.» Till införande i Handlingarna antogs: »Die fossilen Hölzer von König Karls Land» af W. GOTHEN, samt i Arkiv för botanik: »Några anmärk- ningar om Skånes mesozoiska Equisetaceer» af kand. TH. HALLE. Den 9 okt. 1907. Till ledamot af Akademien i ledigheten efter professor F. R. KJELLMAN invaldes professor SV. MURBECK. Akademiens äldre Linnémedalj i guld tilldelades lektor S. ALMQUIST. Densamme hade till Akademien skänkt en rikhaltig samling svenska Rosa-former. | Den 13 nov. 1907... Till införande i Handlingarna antogs: »Studien in der amerikanischen Columniferen-Flora» af docenten RoB. E. FRIES och i Arkiv för botanik: »Sur le développement et la classification de Gloeosporium» af cand. pharm. JENS LIND från Danmark. Den 4 dec. 1907. Till Handlingarna antogs: »Zur Kenntnis der mesozoischen Equisetales Schwedens» af amanuensen TH. HALLE och till Arkiv för botanik: 1) »Anmärkningar om några växters trichomer» af lektor P. G. E. THEORIN, 2) »Zur Kenntnis der Algenflora der schwedischen Westkäste» af docenten H. KYLIN. 423 Den 8 jan. 1908. Berättelser öfver med understöd af Akademien inom landet företagna resor hade inlämnats af lektor JoH. ERIKSON, som erhållit understöd för afslutande af sina studier öfver strandfloran i Blekinge skärgård, och af kand. G. SAMUELSSON Öfver fortsatta hieraciologiska studier i norra Dalarna. I Arkiv för botanik intogs en afhandling af AUG. HEINTZE: »Växtgeo- grafiska anteckningar från ett par färder genom Skibotndalen i Tromsö amt.» SMÄRRE MEDDELANDEN. Pilularia globulifera L. funnen i Närke. Den 29 augusti 1901 fann jag vid västra stranden af sjön Tisaren, Ler- bäcks socken i södra Närke, mängdvis Pilularia globulifera EL. Den är ej förut känd från Närke, hvadan mina då gjorda anteckningar om dess förekomstsätt kanske äro på sin plats i vår tidskrift, så mycket mer som dess synekologi ännu är ofullständigt känd, och som det för våra bota- niska institutioner kan vara af värde att veta, hvar de säkert kunna hämta friskt undersökningsmaterial af denna i så många hänseenden märkliga vattenormbunke.! Florornas mera specificerade lokaluppgifter tyckas ange Pilularia dels som förekommande i sjöar och äfven åar med lugnt vatten i den region, som under högsommaren torrlägges, dels i mindre vattensamlingar, som lätt uttorkas: diken, gröpper i eller vid mossar etc. Så säger ASPEGREN i Blekingsk flora p. 73: »På dyaktiga stränder»; om Skåne anför ARESCHOUG (1866 p. 222 samt 1881 p. 564) »på öfversvämmade ställen» och LILJA Pp. 786: »Insjökanter, måsar, diken, — — lergropar», och om Södermanland THEDENIUS p. 492: »på öfversvämmade stränder». I Danmark växer den enligt LANGE p. 770 »I Lyngmoser, Seer og Vandhuller> och om Bornholm säges: »alm.i smaae, om Sommeren udtorrede Soer i Hoilyngen.»> I Norge är enligt BLYTT p. 33 växstället »paa oversvemmede Steder>. KROK sammanfattar dess skandinaviska förekomster sålunda p. 21: »Öfversvämm. stränd., grundt vatt.» Intressant är att WAHLENBERG p. 687 uppfattar de växställen han har sig bekanta från Skåne, Blekinge, Halland och Got- land som belägna »>»in pascuis limosis a fluvio quodam in mare mox ex- eunte inundatis per provincias extimas non raro.» I hvilket sällskap Pilularia växer på detta slag af lokaler och hur den här uppträder, angifves icke i flororna. Den enda notis härom, som jag i den svenska litteraturen lyckats upptäcka, föreligger hos LINNÉ, som på sin skånska resa (p. 395—397) den 28 juli (gamla stilen) 1749 upptäckte Pilularia vid Isternäset utanför Kristianstad som en ny medborgare för vår flora. »Är en af de raraste örter, som förnögt wår tids snällaste Botanister. Sedan denna örten blifvit mig fordom wist af den namn- kunniga Botanisten Herr Professor BERNHARD JUSSIEU vid Fontainebleau 1738, har jag den samma med all flit i Swerige eftersökt, men förgäfves, " Exemplar inflyttade samma sommar i Uppsala Botaniska Trädgård fortlefva där ännu. 425 intil des jag nu kom til Isternäset, där jag stannade i förundran, då jag såg, at nästan alt det låga gräset, som wäxte där som wattnet stått öfver wintern, inom förenämde Blåstarr, war helt och hållit af denna rara örten, som gjorde dyen helt grön, och wäxte hundradefalt ömnigare än i Frankriket. De små bladerna, som först upwuxo woro artigt hop- rullade, såsom en ormbunke eller rullfjäder, och de små ärt-lika glober, som lågo vid roten, woro inuti afskilda med 4 wäggar.> Utom >»blåstar- ren> (Carex acuta) uppräknar LINNÉ som Pilularias stolta sällskap: Senecio paludosus Ranunculus Lingua Helosciadium inundatum :Oenanthe Phellandrium Subularia aquatica Sium latifolium. Pilularia förekom sålunda här beståndsbildande på dy- eller gyttjebotten i den zon, som under en kort tid af sommaren torrlägges, men annars står under en mycket lugn vattenyta. Växtsamhället synes ha varit en öfvergångsform mellan ett Grandicaricetum HULT (Försök p. 49) och någon af de växtformationer! bland WARMINGS Rorsumpe, hvilka kännetecknas af högväxta örter och som äro så karakteristiska för vindskyddade strän- der af näringsrika vatten på Götalands och Svealands slättbygder.? Men Pilularia förekommer äfven i en del siöar långt under den linje, till hvilken högsommartorkan sänker vattenståndet. En närmare kännedom om denna submersa forms uppträdande i de småländska sjöarna erhöll man 1902 genom G. W. F. CARLSON. Han meddelar (p. 14 och 25) ett par upplysande anteckningar. från Toftasjön, där han på sandbotten fann den dels i en »fältskiktsformation», nämligen ett Phragmites-samhälle, dels i en >»bottenskiktsformation>»>, nämligen eti Lobelia-samhälle, i båda gående ner till mer än 2 meters djup (197!/.01). Vidare har han (p. 26 och 36 några anteckningar om dess uppträdande i en [Isoétes-formation på lös, dvig botten och 0.5—1 m. djup i en vik af sjön Öijen. I tredje upplagan af LILJEBLADS flora p. 512 står under Pilularia globulifera följande form upptagen: >»>A) — fluitans Fr. med alnslånga något plattade och flytande blad. V. i Smol>» Denna upplaga är enligt elfte upplagan af HARTMANS flora p. IX >»till större delen utarbetad af J. H. WALLMAN>. WALLMAN har med all säkerhet erhållit beskrifningen af denna märkliga form från ELIAS FRIES själf. som i förordet nämnes bland utgifvarens medhjälpare. TH. M. FRIES, hvilken sommaren 1851 i sin faders fotspår undersökte Femsjöfloran, säger i Bot. Not. p. 93 om troligen just samma form: »Af Pilularia fann jag till följe af årets reg- niga väderlek endast en forma fluitans, lång, utdragen, med mycket små frukter, flytande i bäcken, som utrinner från Bastesjöns n.-ö. hörn.» Vid Tisaren ingick den efter de nyss omnämnda anteckningarna i 5 olika formationer, af hvilka ingen öfverensstämmer med de ofvan skildrade: 1) På en kortare sträcka strax söder om lastkajen nära Åsbro station var den långsluttande stranden, som här består af fin sand med en ojämn, ! Formationsbegreppet tages i detta meddelande med samma omfattning som i RAGNAR HULTS senare arbeten (särskildt Die alpinen Pflanzenformationen). — Frekvens- graderna äro också HuLrts. >” Jmf. t. ex. SERNANDER, Sveriges växtvärld. 426 tunn dy-gyttjebetäckning, nu barlagd. Denna breda barlagda remsa var be- växt af koloniartad vegetation! af växlande sammansättning. I densamma förekom Pilularia ända upp till en zon af Carex stricta, Solanum Dulcamara och Sium latifolium närmast strandsnåret. Frekvensen var växlande, men på en fläck, hållande c. 10 m. af en linje dragen vinkelrät mot stranden och c. 10 m. i bredd, var den ymnig och formationsbildande tillsammans med: Alisma Plantago tunnsådd Juncus supinus tunnsådd Equisetum limosum > Myosoltis patustris enstaka Glyceria fluitans enstaka Ranunculus Flammula enstaka Holtonia palustris > Scirpus acicularis tunnsådd Juncus articulatus tunnsådd » lacustris fläckvis strödd Sparganium simplex enstaka. 2) Utåt hopslöt sig Scirpus lacustris till en formation, i hvars lägsta skikt funnos fläckar af en eller annan kvadratmeters storlek, på hvilka Pilularia med bladtopparna uppskjutande långt öfver vattnet växte ymnig. Vattenståndet hade under den ovanligt heta och torra högsommaren varit ännu lägre. Formationen bestod af: Alisma Plantago Myriophyllum alterniflorum Batrachium peltatum » verticillatum Butomus um bellatus Nuphar luteum Juncus articulatus Polygonum amphibium Scirpus lacustris riklig. 3) Längre söderut bildade Pilularia lägsta skiktet i en Equisetum limo- sum-formation och i en 4) Scirpus palustris-formation. Här växte den riklig med den vanliga formen af Scirpus palustris, Potamogelon gramineus, Ranunculus reptans och Scirpus acicularis. 5) Strax norr om kajen bildade Scirpus palustris L. v. major BECK? ett bestånd i en gles Phragmites communis-formation med Scirpus lacustris. Vattnet var nu 10—20 cm. djupt; bottnen fin sand, täckt af ett tunnt dylager. I detta bestånd växte ymnig Pilularia. Pilularia har alltså ett ganska växlande uppträdande i den skandina- viska vegetationen. Förekomsterna i mindre vattensamlingar äro ännu ej studerade, men däremot känna vi nu tämligen väl hur Pilularia växer i våra sjöar. — Den ingår i lägsta fältskiktet eller i bottenskiktet efter CARLSONS terminologi. Genom sitt krypande, förgrenade axelsystem med tätt ställda blad kommer den vanligen att här breda ut sig i täta rÅattor. Den är sålunda beståndsbildande, men dessa bestånd genomträngas alltid af växter från högre, ofta äfven från samma skikt. Emellertid kan den sägas vara formationsbildande i anteckningen 1) från Tisaren. Annars ingår den — öfverensstämmande med några andra vattenväxter — som ' Några år förut hittade jag i densamma sparsam Carex Pseudocyperus. ” De grofva stråna ända till 84 cm. långa. Exemplar inplanterades i Uppsala Botaniska Trädgård och utvecklade där de år, de höllo sig vid lif, likaledes mycket grofva och höga strån. 427 en mer eller mindre viktig konstituent i ett stort antal växtsamhällen, nämligen örtrika grandicariceta, Phragmites-, Scirpus lacustris-, Equisetum limosum- och Scirpus palustris-formationer med mer eller mindre slutna samt Lobelia- och Isoétes-formationer med mera öppna eller rent af felande högre fältskikt. — Hvad det djup beträffar, på hvilket Pilularia förekommer, växlar detta mellan medelvattenlinjen ner till öfver 2 meter under denna. Härvid har vattnets klarhet troligen mycket att betyda. De sjöar, i hvilka Pilularia väser under högsommarens lägsta strandlinje, tyckas utmärka sig för ganska klart vatten. — Bottnens beskaffenhet kan växla från lös dy eller gyttja till fin sand. Bladens form och struktur är beroende af det vattendjup, på hvilket de äro utbildade. Hvad Tisar-exemplaren beträffar, var skillnaden mellan de verkliga luft- och verkliga vattenbladen ganska betydlig, men talrika öfvergångar funnos i den zon, där vattenståndet under sommaren oscil- lerat. Vattenbladen äro hos Tisar-formen längre än luftbladen. Emeller- tid får man akta sig att generalisera detta förhållande. Visserligen tyc- kes vattnet utöfva samma inflytande på den nyss beskrifna formen flui- tans Fr. med alnslånga blad. Då öfre delarna af dessa flyta på vattnet, måste djupet under någon del af året vara mindre än 1 aln. Men CARL- SON har funnit två slag af submersa former, af hvilka den ena förhåller sig väsentligen olika. Han säger p. 36—37: »Den ena, som iakttogs blott i Öijen, i den ofvannämnda viken (se sid. 26), på dybotten och 0,5—1 m. djup, bland [Isoétes lacustre, Ranun- culus reptans, Subularia, Nitella, Nuphar o. s. v., var af typiskt utseende och hade, liksom de flesta af mig sedda submersa exemplar af Pilularia globulifera, tämligen långa blad i (allmänhet 10—15 ecm-).> Detta är också dimensionerna på Tisar-formens submersa blad. »Den andra formen (se fig. 1) hade endast 1,5—3 cm. långa blad; in- ternodierna voro högst 1,3 cm. långa; tillväxten tycktes vara mycket långsam, enär späda blad med ännu inrullad spets sällan träffades. Hela växten var habituellt mycket lik den submersa formen af Scirpus acicularis och skulle lätt kunna förväxlas med denna; — — anmärktes på sandbotten i Toftasjön och Helgasjön (i Phragmites- och Lobelia-forma- tioner, se sid. 14 och 25) ända till öfver 2 meters djup.> Det återstår att se, om dessa tre former äro genom olika yttre för- hållanden framkallade individuella variationer af samma elementarart, eller om särskilda sådana föreligga. De submersa former, som jag varit i tillfälle att se i Tisaren och som pressade från andra delar af Sverige, ha alltid varit sterila — däremot funnos bland de för tillfället torrlagda exemplaren väl utbildade sporo- karpier — och samma erfarenhet har CARLSON från de småländska sjö- arna. SCHENCK säger också p. 110: »In tiefem Wasser ohne Frächte.> Allt talar för att sporokarpier anläggas på torrlagda exemplar. TH. M. FRIES fann sommaren 1851 >»mycket små frukter» (1. c. p. 93) på sin forma fluitans i bäcken från Bastesjön. Året utmärktes enligt författaren af en regnig väderlek: möjligen ha sporokarpier anlagts i luften, men sedan blifvit hejdade i sin utveckling af submersion. 428 Hur Pilularia sprider sig känner man föga. Att den genom de ut- löpande skottsystemen, i hvilka individualisering genom skottaflösning snart inträder, kan aktivt utvidga sitt område högst väsentligt, syntes tydligt vid Tisarstranden. CARLSON har iakttagit individ, troligen lösgjorda från bottnen genom fiskars rotande, i Toftasjöns sommardrift (1. c. p. 26). Pilularia går i Europa upp till Skottland, västra Norge, Svealand och mel- lersta Ryssland. I öfverensstämmelse med denna mot öster sjunkande gräns- linje blir den i den skandinaviska floran en sydlig växt med tydlig drag- ning åt väster. Tisarlokalen ger endast ett mera detaljeradt förlopp åt dess öfre begränsning. De 2 förut kända förekomsterna i Svealand: Möckeln i Värmland och Viren-Gölen i Södermanland ligga nämligen ej så aflägset, och Viren tillhör samma vattensystem, Nyköpingsån, som i Tisaren har sin första större källsjö. I Finland saknas den, de gamla lokalerna för Gotland äro enligt JOHANSSON mycket tvifvelaktiga, och på det svenska fastlandet går gränsen mot öster genom Viren, Sommentrak- ten, Ljuder i södra Småland ut till Torhamn på Blekinges östligaste udde. I Norge är den funnen i Kristianssands stift och vid Bergen. I Danmark är den enligt LANGE vanligare på Jylland än på öarna, men finnes äfven på Bornholm. LITTERATURFÖRTECKNING. ARESCHOUG, F. W. C. Skånes Flora. , Lund 1866. » » » Andra upplagan. Lund 1881. ASPEGREN, G. CASTEN. Försök till en Blekingsk Flora. Carlskrona 1823. BLYTT, M. N. och AXEL. Norges Flora. Christiania 1861—1877. CARLSON, G. W. F. Om vegetationen i några småländska sjöar. Bihang till K. Svenska Vet.-Akad. Handlingar. Band. 28. Afd. IT N:oRS I Stockholm l902: FRIES, TH. M. Botaniska anteckningar rörande Femsjö socken i Små- land. Botaniska Notiser 1852. HARTMAN, CARL. Handbok i Skandinaviens Flora af C. J. HARTMAN. Nionde upplagan. Stockholm 1864. > » Handbok i Skandinaviens Flora. Elfte upplagan. Stock- holm 1879. KRoK, TH. O. B. N. C. J. och C. Hartmans Handbok: Skandinaviens Flora. Tolfte upplagan: Första häftet. Stockholm 1889. HULT, RAGNAR. Försök till analytisk behandling af växtformationerna. Akademisk afhandling. Helsingfors 1881. » Die alpinen Pflanzenformationen des nördlichsten Finlands. Meddelanden Soc. p. Fauna et Flora fennica, 14. Helsing- fors 1887. JOHANSSON, K. Hufvuddragen af Gotlands växttopografi och växtgeografi. K. Svenska Vet.-Akad. Handlingar. Band 27. N:o 1: Stockholm 1897. LANGE, JOH. Haandbog i den Danske Flora. Tredie Udgave. Kjeben- havn 1864. 429 LinJA, N. Skånes Flora. Ny omarbetad upplaga. Stockholm 1870. LILJEBLAD, SAMUEL. Utkast till en Svensk Flora. Tredje upplagan. Up- sala 1816. LINNEUS, CARL. Skånska resa. Stockholm 1751. NYMAN, C. FR. Conspectus Flor&x Europe&x. Örebro 1873—1890. SCHENCK, H. Die Biologie der Wassergewaechse. Bonn 1886. SERNANDER, RUTGER. Sveriges växtvärld. . Ljus. Stockholm 1900. THEDENIUS, K. FR. Flora öfver Uplands och Södermanlands fanerogamer och bräkenartade växter. Stockholm 1871. WARMING, EUG. Plantesamfund. Kjebenhavn 1895. WAHLENBERG, G. Flora suecica. Upsalie 1824—1826. Rutger Sernander. Om växternas utbildning i rinnande vatten. Under de sist förflutna somrarna hade jag tillfälle att närmare studera vegetationen i ett par floder och smärre vattendrag. Särskildt Dalälfven och Trosaån erbjödo rikliga tillfällen till att taga kännedom om våra vattenväxters, och speciellt vattenfanerogamers biologi. Härvid kom jag att närmare fästa mig vid vissa organisationsförhållanden hos de under- sökta växterna, som med all säkerhet stodo i samband med dessas före- komst i mer eller mindre starkt strömmande vatten. I det följande skall jag i korthet redogöra något för en del egendomligheter jag därvid på- träffade. På senare tid har ju genom en serie undersökningar utförda af JÖNSSON, BERG, JUEL och NEWCOMBE! hos rötter och svampmycelier påvisats en rheotropisk känslighet, karakteriserad däraf att en vatten- strömning utlöser en tropistisk reaktion: rötterna böjde sig mot strömmen. Dessa iakttagelser hafva gjorts å laboratorier, där experimenten naturligen kunna underkastas lämplig kontroll. Ute i naturen borde liknande feno- men kunna iakttagas, om också här undersökningsresultaten måste räkna med en viss grad af osäkerhet, då ju flera olika faktorer där samtidigt inverka på objektet och i obekant grad kunna göra sitt inflytande gällande på fenomenet. I det följande skall redogöras för några af de iakttagelser jag gjort. Fig. 1, A framställer ett individ af Sagittaria från Trosaån. växande på ett ställe nedanför en liten fors, där ån flöt tämligen lugnt fram. TV- värr anställde jag ej några observationer för att utröna strömhastigheten, så att i det afseendet äro mina iakttagelser osäkra. Emellertid företer individet i fråga alldeles tydliga förhållanden, som visa att växten reagerat i en viss riktning mot strömmande vatten. Figur 1, A visar individet från sidan, pilen anger strömriktningen. Det framgår däraf att bladskaf- tens nedre och mellersta delar äro upprätta eller mer eller mindre till- bakaböjda med strömmen, under det bladskaftets öfre del är riktad fram- åt mot strömmen: en böjning i bladskaftet har här inträdt, som gjort . "JÖNSSON, B;, Ber. D. Bot. Ges. Bd 1, 1883, s. 512; BeErG, A., Lunds Univ. Arsskrift. Bd 35, 1899; Juer, O., Jahrb. wiss. Bot. Bd 34, 1900; NEwCOMBE, F., Bot. Gaz. Bd 33, 1901. 430 att bladskifvan hos några blad blifvit riktad mer eller mindre vertikalt uppåt. Till en del är nog denna böjning orsakad af en geotropisk ret- ning, alldenstund bladskaften genom strömmens mekaniska inverkan bragts något ur sitt normala läge och alltså sträfva att genom en böjningsrörelse återtaga detsamma. En annan faktor som influerar är väl ock, att genom bladens böjning med strömmen en slitning inträder i bladskaftets konvexa del, hvilket åter har till följd att tillväxten här är långsammare än i den undre konkava sidan af bladskaftet. Särskildt tydligt visar sig strömmens inverkan på växten vid en detalj- granskning af vissa blads ställning. Fig. 1, B, C, D föreställer ett blad | Fig. 1. märkt i fig. A med 7, aftecknadt framifrån, ofvan- och underifrån; pilarna ange strömriktningen. Det framgår däraf, att bladskifvan riktats snedt in mot strömmen genom en vVridnings- och böjningsrörelse i skaftets öfversta del. På detta sätt blefvo flera blad mer eller mindre starkt riktade in mot strömmen, som fig. 1, A visar. Detta framgår också af fig. 1, E, som föreställer individet sedt ofvanifrån, med blott angifvande af bladskifvornas ställning. Individ, som företedde liknande böjningar hos bladskaften, voro ganska vanliga på den nämnda lokalen. Hos de nedsänkta utlöparskotten af Lysimachia thyrsiflora visade sig äfven dylika fenomen. Bladen sitta här mer eller mindre tydligt korsvis mot satta och äro som bekant oskaftade. Jag observerade några blad, hvars medelnerv var riktad vinkelrätt mot strömmen. Bladskifvan visade en 431 böjning mot strömmen (fig. 2, A) på så sätt att hvarje blad blir tydligt skärformigt och båda bladen i ett par alltså mer eller mindre tydligt halfmånformiga: den emot strömmen vända kanten var tydligt konkav, den frånvända konvex. Fig. 2. Myriophyllum spicatum. Ett rikligt bestånd af denna växt undersöktes i Dalälfvcn, växande på omkr. 1 meters vatten nedanför en fors, på ett ställe där strömmen dock var tämligen svag. Stjälkarna voro c:a 2 meter långa, de öfre delarna af skotten voro mer eller mindre horisontellt rik- tade med strömmen. Från skottaxlarnas nodi utgå rötter, som här vi- sade en alldeles tydlig sned växtriktning mot strömmen, särskildt i de kortare rötterna (fig. 2, B, C). När rötterna voro längre, visade de sig 432 för svaga att motstå strömmen. Ett par skott öfverflyttades kl. 3 e. m. i stillastående vatten, i såvidt möjligt den ställning de förut intagit (fig. 2, C) och observerades kl. 6 e. m. då rötterna böjt sig vertikalt nedåt (HSE: En del af de anförda iakttagelserna äro säkerligen att hänföra till yttringar af rheotropism. Då jag emellertid ej arbetat med några nog- grannare försöksanordningar, är det klart, att det ej med säkerhet låter sig afgöra, i hvilken grad rheotropismen kan anses vara orsak till de nämnda företeelserna. Så mycket förefaller mig dock vara klart, att i naturen växterna reagera mot strömmande vatten, och särskildt anmärk- ningsvärdt är, att strömmens inriktande inflytande ej sträcker sig endast till rötter, som man hittills påvisat, utan äfven till öfriga delar af de undersökta växterna, såsom blad och bladskaft. Det anförda kan ju möjligen ge anledning till att närmare iakttaga denna »tropism» ute i naturen. Erklärung der Abbildungen. Fig. 1. Sagittaria sagittaefolia. A, Eine Pflanze in einem ziemlich ruhig strömenden Flusse (Trosa-ån) wachsend, von der Seite gesehen; der Pfeil deutet die Stromrichtung an; die Pflanze war im Wasser ganz untergetaucht; die oberen Teile der Blattstiele sind gegen die Strom- richtung gebogen; B, C, D, ein Blatt (in Fig. A mit” bezeichnet) von vorne, von der Ober- und Unterseite gesehen; durch eine Drehung des Blattstieles ist die Blattspreite gegen die Stromrichtung eingestellt; E; die- selbe Pflanze von oben gesehen, nur die Blattspreiten sind angegeben. Fig 2, A. Lysimachia thyrsiflora; ein untergetauchter Spross von oben abgezeichnet; das quer zur Stromrichtung gestellte Blattpaar ist sichel- förmig geworden. Fig. 2, B, C. Myriophyllum spicatum; B, oberer Teil eines Sprosses mit zwei gegen die Stromrichtung stark gebogenen Wurzeln; C, ein anderer Spross mit rheotropisch reagirenden Wurzeln; das Spross-Stäöck wurde in ruhigem Wasser äbergeföhrt und nach 3 Stunden abgezeichnet: die Wurzelspitzen hatten sich vertikal gebogen (bei den Wurzeln in Fig. C links abgezeichnet). O. Rosenberg. REFERAT, C.A. M. LINDMAN: Lycopodium complanatum L. ”moniliforme n. subsp. (mit 2 Texstfig.). Hedwigia, Band XLVII, 1907, pag. 181—132. Lycopodium complanatum är — enligt förf:s på stu- dium af ett stort antal exemplar från olika delar af Europa grundade uppfattning — en synnerligen konstant art. Intressant är därför fyndet af ofvanstående väl ut- präglade form, hvilken förf. uppställer som subspecies. Den skiljer sig från typen hufvudsakligen därigenom att kantbladens vttre kontur, bildad af det kölformiga bladets medelnerv, är nästan halfcirkelformigt utbuktad (fig. a), hos hufvudformen (fig. b) betydligt rakare. Den nya underarten har förf. funnit 1895 i en skog nära Tumba i Södermanland, där den förekom i stor mängd. Afvikelsen från hufvudarten var synnerligen tvd- lig och konstant hos alla de undersökta individen. Rosenberg. = bd ME Dr. ERWIN JANCHEN, Helianthemum canum (L.) Baumg. und seine nächsten Verwandten. — Abh. d. k. k. Zool.-botan. Gesellsch. in Wien. Band IV, Heft 1. Jena 1907. 68 pagg. $8:0. Förestående afhandling utgör en utförlig monografi öfver den formkrets af Helianthemum, subgenus Plectolobum, sectio Chamaecistus Willk.. hvil- ken för svenska botanister är mest känd genom Helianthemum oelandi- cum och dess varietet canescens. Beträffande nomenklaturen kommer förf. till resultat, som afvika från de af W. GROSSER i hans 1903 utkomna bearbetning af Cistaceerna i ENGLER's Pflanzenreich uttalade åsikterna. För de svenska formerna upptager förf. de af HARTMAN, FRIES, AHLQUIST m. fl. använda namnen. Helianthemum oelandicum (L.) Willd. (1809), syn. Cistus oelandicus 1. Spec. plant. ed. I (1753) tillhör en grupp af sinsemellan svårbegränsade arter. Af WILLKOMM (1856) sammanfattades de också alla till en enda mång- formig art: Helianthemum montanum Visiani (1852). Förf. uppdelar grup- pen i 5 formkomplexer, »hvilka kunna uppfattas som arter», nämligen H. canum (L.) Baumg., H. oelandicum (L.) Willd., H. italicam (L.) Pers., H. rupifragum Kern. och H. alpestre (Jacq.) DC. Dessas kännetecken äro nästan uteslutande hämtade från de vegetativa organen, hvilka på grund af individuell variation och tillpassning till ståndorten äro underkastade 434 betydlig växling. Äfven om arterna i sina typiska former äro väl skilda, blir dock artbegränsningen svår på grund af talrika öfvergångsformer. Därtill kommer, att arterna i allmänhet ej utesluta hvarandra i fråga om sin geografiska utbredning. Gruppen Helianthemum montanum Vis. har en vidsträckt utbredning öfver nästan hela Europa med undantag af Portugal, Belgien, Nederlän- derna, norra delarna af Storbritannien, Tyskland och Ryssland samt den skandinaviska halföns fastland. Dessutom är gruppen representerad i Mindre Asien, Armenien och Kaukasusländerna. Förekomsten på Öland är således — som bekant — särdeles isolerad. En uppgift hos GROSSER I. c. att Helianthemum oelandicum skulle förekomma på Spetsbergen (leg. RICKS), torde med skäl kunna betraktas som apokryfisk. Alla hithörande arter synas vara bundna vid kalkhaltig grund. Helianthemum oelandicum (L.) Willd., hvilken nu mest intresserar Oss, anses af författaren direkt härstamma från H. canum (L.) Baumg., en art, som ej skulle förekomma i vårt land. Den förra betraktas som »ein in Anpassung an das nordische Klima verkahlter Descendent>» af den se- nare. Åsikten om vår nordiska arts härstamning förefaller mycket trolig, men att förlusten af håren skulle kunna betraktas som en tillpassning till ett nordiskt klimat, torde återstå för förf. att bevisa. Den sydliga Ölands-formen canescens Hartm., utmärkt genom på under- sidan filtludna blad och senare blomningstid, betraktas af förf. som den ursprungliga formen, från hvilken den glattare formen härstammar. Vid granskning af ett rikhaltigt herbariematerial har förf. funnit alla öfvergångar emellan dem båda. De svenska författarnes uppgift att formen canescens skulle blomma senare (i slutet af juli och i augusti; den ej filtludna formen blommar i juni) betraktar han med en viss misstro. »Ein der- artiger durchgreifender Unterschied scheint mir in Anbetracht der be- stehenden kontinuierlichen Uebergangsreihen und des Umstandes, dass sich kaum ein glaubwöärdiger Grund för das Zustandekommen einer der- artigen Differenzierung finden liesse, wenig wahrscheinlich.> Här borde förf. haft större skäl att tänka på det nordiska klimatet. Ty en sydlig växt, som denna, hvilken blommar i ett nordligt klimat, torde ha större utsikt att erhålla den för frömognaden nödiga värmemängden, om den blommar redan i juni, än om den uppskjuter med blomningen till au- gusti. En annan rätt trovärdig orsak till att en tidigt blommande form utbildat sig, torde vara den, att alfvarmarken, på hvilken H. oelandicum växer, fram på sommaren blir mycket torr, hvarför det torde vara af en viss betydelse för växten att medhinna blomningen, innan torkan blir alltför svår. Huruvida den sentblommande formen canescens förekommer på något fuktigare mark eller åtminstone en mindre utpräglad alfvar- mark än den andra, är mig emellertid obekant. Helianthemum oelandicum (L.) Baumg. uppdelar förf. i följande former: 1. of. canescens Hartm.: folia subtus leviter cano-tomentosa, supra vi- ridia, sparse strigoso-pilosa vel prope glabra. Det är denna form som blifvit kallad H. marifolium Miller, H. canum (L.) 2. of. praecox Fries: folia utrinque viridia, plus minus praecipue mar- gine nervoque mediano strigoso-pilosa vel omnino glabra. 435 Denna form motsvarar H. oelandicum hufvudarten i våra floror. Den delas i tvenne underformer: 2 a. subf. constrictum (Ahlquist) Grosser: folia strigoso-pilosa. 2 b. subf. denudatum (Ahlquist) Grosser: folia fere omnino glabra. Hvad den geografiska utbredningen af Helianthemum oelandicum be- träffar, så förekommer den — frånsedt den otroliga uppgiften om Spets- bergen — utom Öland endast i mellersta England (Yorkshire). Därifrån känner förf. endast formen ecanescens, hvilken där »står i direkt samman- hang med äkta H. canumo>. Hvad är då skillnaden mellan H. canum och H. oelandicum v. cane- scens? Som bekant har den filtludna Ölandsformen i NEUMAN-ÅHLFVEN- GRENS Flora erhållit namnet H. canum. Svaret torde blifva: ingen alls hvad vissa former af H. canum beträffar. I sina utpräglade former: är emellertid H. canum, som förekommer utbredd öfver nästan hela form- komplexens utbredningsområde, väl karaktäriserad. Den är högväxtare (ända till 3 dm), bladen tydligt skaftade, längre (ända till 3 cm. — hos oelandicum högst 1 cm.) och bredare, bladkanten ofta bakätrullad. Bla- den ha på båda sidor tilltryckta borsthår, som, om de uppträda talrikt, förläna bladen sidenglans. Frön täthåriga (hos H. oelandicum f. canescens gleshåriga, hos f. praecox glatta). Blommor större. Hela växten mer hå- rig. Men ingen af dessa karaktärer är konstant. Bladen variera 1 högsta grad. Förf. säger, att om borsthåren saknas eller endast finnas i ringa mängd, om därtill bladen äro små och tjockare med platta kanter, så kunna dylika former ej skiljas från den filthåriga H. oelandicum. En sådan form af H. canum anför förf. från Karlstadt i Unterfranken. Han anser emellertid, att det skulle vara onaturligt att särskilja den filtludna och den icke filtludna formen på Öland som tvenne arter i anseende till de af honom iakttagna öfvergångsformerna. Men å andra sidan torde det vara lika onaturligt att, som förf. gjort, afsöndra en form från H. canum i England under namn af H. oelandicum f. canescens. Det tyckes således vara en smaksak; till hvilken af de båda arterna man för den filthåriga formen på södra Öland. Möjligen kan härvidlag den olika blomningstiden tala för den af NEUMANS Flora representerade åsikten. Denna floristiska svårighet är emellertid just det intressanta i saken. Den visar, att det var H. canum — den enda art, med hvilken H: oelan- dicum genom öfvergångar är förbunden —, som kom till Öland, för att där vandra sin egen väg: att blomma tidigt och förlora hårbeklädnaden. Vestergren. 436 NOTISER. E. o. professuren i botanik i Uppsala. Den efter professor JUELS utnämning till ordinarie professor i botanik i Uppsala lediga e. o. pro- fessuren är nu anslagen ledig till ansökan, före kl. 12 på dagen den 17 februari 1908. Utnämningar. Till docenter i botanik vid Uppsala universitet hafva utnämnts fil. doktorerna C. SKOTTSBERG och H. KYLIN. Till redaktionen inlämnade afhandlingar och tidskrifter. BIRGER; S;, Om; Tuber Salep-.« ATk. fö Botrid0g BIRGER, S., Uber den Einfluss des Mecerwassers auf die Keimfähigkeit der Samen. Beih. Bot. Centralbl. Abt. I, 1907. BIRGER, S., Die Vegetation einiger 1882—1886 entstandenen schwedischen Inseln. ENGLER'S Bot. Jahrb. 1906. JENSSEN, J.. Ordbog for Gartnere og Botanikere og Vejledning til For- staaelse af de ved Planternes Betegnelse forekommende graeske og latinske Slaegts-, Arts- og Varietetsnavne samt botaniske Kunstudtryk. Anden omarbejdede og forögede Udgave. Köbenhavn 1907. $8:0. Pris 7 kronor. Nämnda bok, som, att döma af dess titel, i första hand tyckes vara ämnad för trädgårdsfolk, kan dock i hög grad rekommenderas äfven för botanister af facket. På c:a 370 sidor har förf samlat öfver 8,000 grekiska och latinska släkt- och artnamn samt en stor mängd speciellt inom den beskrifvande morfologien och systematiken förekommande termer, jämte kortfattade förklaringar för dessas be- tydelse. Arkiv för Botanik. Bd 6. H. 3=—4 Stockholm 1907. Bolletino del BR. Orto Botanico e Giardino coloniale di Palermo. Fasc. 1—3. Palermo 1907. Bötanisk-Tidsskrift: > Badr28: »H: fT-ros2; öKobenhlavi 1907 »Haven». Medlemsblad for de samvirkende danske Haveselskaber, Aarg. TNT EA 0 Bulletin: du Jardin Imp: Bot. de St. Petersbourg; 1906, 1907-15-35! Naturen. Udg. Bergens Museum, aarg. 31, 1907. Nyt Magazin f. Naturvidenskaberne. Bd. 40—45, 1902—1907. Tafil. VII. 1907. Svensk Botanisk Tidskrift Bd 1. | || RN VN 0» Sthim. Centraftryckeriet, O. Rosenberg del. SE ambu kr DRd > PER 24) Vid kursiveringar Då spärrad stil ARVäNdas: AS > Citeringar böra ske genom hänvisningar till en ”afhavdlingek? — bifogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så ber möj. j Vv Det är redaktionens mening att, efter det fedaktionskommitt 4 antagit en afhandling till införande i tidskriften, omedelbart b NE de densamma till trycket, så att författaren kan erhålla SEDEN af densamma äfven innan det häfte utkommit, i hvilket za lingen inflyter. | si ÅR 24 Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt vel LT > skapligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tys ka eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på någo t af dessa språk; Växtnamn och dylikt måste vara tydligt skrifna för! 77 > undvikande af dyrbara korrekturändringar. Ombkostnader för kor- N > rekturändringar mot manuskriptet öfverstigande 10 & af trycknings- S — kostnaden bestridas af författaren. = - 7 ASTANA . | z Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, idsknd las LV | direkt till redaktören. Direkt SOK mellan författaren AN yc- keriet får ej äga rum. Å Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag ae fritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfver- ä enskommelse. Af smärre meddelanden intagna i tidskrifténs borgis SS Så Lu - - NRO 2 NS NORR i O. A:N MALME: Afvikaade tal- (ch ställningsförhållanden i blomman hos Gentiana sken 1 EA VÄG ; v 1 rese rrs Mebeskrrsdsnntenn raser en Pösröbane rt sergneree seneste . . ole Myr SleLd ja b je, 8 Be ie secs dn vöjoe sk soosereesöa seven ser sanenge nen ner se ner rjöR | eningens Exkursion til. 'Pillluigen 1907. . | SÄL ; ? SSA Rin FR Ars feNepieje b Sje AN Mein AS a sig ERAN EE 6 5 SlöpR es 4 ; $ DÅ | j "0. Föstrakee: Zur Kenntnis der präsynaptischen Easolsimgkanen RA > der Reduktionsteilung (hierzu Tafel 7).. sasstärerndarebrnr öre dnsgrrinknsasrnensnrnrnn 398 Öv Sammanfattning ...smesteeesssssrsrsrrarn sn RNA DL RARE Or 00 Nr SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN: Ny Orepingens MT SIUGLE Nys sa KRIG AEA GUL ASSR NEN OSS UKSN GO LS Föreningens sommarexkursion 1907 NEN PANG SR SAR SDR HÄ RNE 412 i ” SAMMANKOMSTER: BN RA SR AT i uBotaniska Sällskapet (sis Ls AN BRN a AE nn 4 Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga studentsällskapet i i Uppe 420 Vetenskapsakademien "Pilutaria globulifera L. de i Närkes RNE a ANS MOR ls 424 NR "Om växternas utbildning i rinnande vatten ......... FN Å N REFERAT: id 1 SE C. A. M. LINDMAN: Lycopodium Sia Bets L. noniliforme nD. EN 3 EE JANCHEN: Helianthemum canum CC Baumg. und seine: nächsten NG 0 IV ERWaTU ten... b La sA ON SRA URL OR) RE NMARRES A KI MRS VE VARAR ax NEN NOTISER: / SINN Till redaktionen inlämnade afbandlingar och tidskrifter -..............:....+ 436 FA SD ROSS NaN OLE Utgifvet den 4 Februari 1908. CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1908. ; | OR 3t NLA ERS SIG Så HA 4 1 v MIL ; JON SUN l RAR NN NN Å ER I HANN NLNE MN [| IN ALAH MN lar INKA N NG Ar LES + Hå | ; = = = = H Al | VI