KJ Pla: LS | 1 LS Sa ( i | NA hr HI LR JON HAR NAR | = ”"NRa, + € v j , . [| + . , | it) j j Vv n n H l VER SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN REDIGERAD AF OFROSENBERG ocH T. VESTERGREN BAND 2 LIBRARY NEW YORI 1908 FORE UAR DER CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1908. mt; få UTGIENINGSTIDER. Häftet 1, sid. 1—84, (1)—(86) den 23 april: + 2913 85-200, (37) (58) > ID junis > 3, » 201-—324, (5I)-(98)4 > FT NONE > 4, » 325—424, (99)—(139) » 15 jan. 1 LIBRAR NEW YORI BOTA! GARDED INNEHÅLLSFÖRTECKNING. (Inhaltsverzeichnis.) A = Afhandling (Abhandlung). — F = Föredrag (Vortrag). — R = Referat. ADLERZ, E., Bladmossflora för Sveriges lågland med särskildt afse- ende på arternas utbredning inom Närke. (Laubmoosflora fär das Tiefland .Schwedens mit besonderer Beräcksichtigung der Verbrei- tunmokdersSpecies in Närke). JR ar EH. WW. ARNE movcts sosse ben. (46) = | Några. ord till svar på lektor H. W. Arnells anmärkningar mot min »Bladmossflora». (Einige Worte in Erwiderung auf die Bemerkungen des Oberlehrers H. W. Arnell zu meiner »Laub- [TN GESÄOFEN 2) a ERE ANREP ENE RE SEEN RE NNE NR ARR Ra SR (65) ALMQUIST, S., Studier öfver Bergianska trädgårdens spontana Rosa- former. (Studien äber die spontanen Rosa-Formen des Bersgi- anischensGantens.) JR. af L. P. REINHOLD MATSSON h.ccsccchsosoo sas o (17) -— -—, Anmärkningar med anledning af H. Lindbergs växtsynony- miska meddelanden. (Bemerkungen anlässlich der pflanzensynony- misehengMitteilungen von El. Lindbergt) Åloolsssmmsssseeen kelnsena. (37) ARNELL, H. W. und JENSEN, C., Die Moose des Sarekgebietes. R af . ADLER soccer sne ere -AUESEOR AN RIA RASER SRA ESR SEAN REA (12) mt SEK ADLERAZ, 1. BERGENDAT, DAVID: t. Nekrolog af TH. WULER Omoscssdöcssesusonoon ssorunun (87) BIRGER, SELIM, Härjedalens kärlväxter. Om Härjedalens vegetation. (Die Gefässpflanzen Härjedalens. Uber die Vegetation von Härjeda- [KET RER RENEE SL ME Ny a 2 ts sdbrod gas teen da FÖRÄRADES nr (129) — — , se KUPFFER, K. R. BLOMQVIST, S. G:SON, En egendomlig form af Pulmonaria officinalis L. (Eine eigentämliche Form von Pulmonaria officinalis L.) A... (65) BOHLIN, KNUT se EULER, H. (MOSKERAN BRORS EREDRIK fö NEkrOlög| oogsskesssssmnspossnugssoo gelen (58) ERIKSON, JOHAN, Studier öfver submersa växter. (Studien äöber sub- mersewetlanzen. Deutsches. Resumé l0Z)E Ao 175 EULER, HANS, Växtkemi, dess grunder och resultat, I. (Grundlagen undfErgsebnisse der Pflanzenechemie, I.) R af K. BOHLIN ...ocoo. (9) RPESÖSCARS ROBERT Tf. Nekrolog af I, VESTERGREN om ootoomtansun (84) FRIES, RoB. E., Några drag ur Spironema fragrans-blommans bio- logi. (Einige Mitteilungen öäber die Biologie der Spironema fra- Stans-blute” Deutsches! Resumé 3003) Ae 211 IV FRIES, ROoB. E, Ett par fall af terminal inflorescensbildning hos Tilia. (Ein paar Fälle von Bildung terminaler Infloreszenzen bei Tilia. Deutsche Figurenerklärung 331.) AC dlösssesssssss- est sosse SJ) FRIES, THORE C. E., Två nya alpina Taraxacum- arter af Ceratopho- rum-gruppen. (Zwei neue alpine Taraxacum-Spezies der Cerato- phorum-Sippe:) ÅG osossosspesisisel doses is dogn dl ssk velo sd vetdeds 142 FRÖMAN, G. A., Fynd af Typha angustifolia X latifolia och Carex ca- nescens.X loliacea. "EA .s..ssess.fsnisrstsdes uden sb sternen et stones RANN (97) GALLOE, O., Danske Likeners Okologi. (Oekologie dänischer Flech- ten.) R. af 6. MALME orons kosbded ss Aa ess sg stor AIN (73) GEIJER, MALIN, Afvikande talförhållanden i blomman hos Menyan- thes trifoliata L. (Uber abweichende Zahlenverhältnisse in der Bläte von Menyanthes trifoliata L. Deutsches Resumé 99.)A-...... 95 HAGEM, OSCAR, Untersuchungen uber norwegische Mucorineen. R af TH. WULER 0 ocduo lies sto dt leo oda a delen ser des denied rn srö slede es NEN (48) HESSELMAN, H., Skogsväxten och vegelationen på Gotlands hällmar- ker. (Der Waldwuchs und die Vegetation auf dem Kalkplatten- boden: von Gotland). EC lolistesssros isens sossors dr uneteera segerns SEC (32) HULTH, J. M., Förteckning öfver svensk botanisk litteratur under år 1907. (Verzeichnis schwedischer botanischer Litteratur des Jahres TION Te ner os NS eta air a ere nä ok AF Er ME BEA 2 0 CER KN (99) HÄGG, RICHARD, Ännu en lokal för Potentilla fruticosa på Gotland. (Noch ein Standort der Potentilla fruticosa auf Gotland.) A (125) JENSEN, C., se ARNELL, H. W. JOHANSSON, K., Ytterligare om Potentilla fruticosa på Gotland. (Nach- trägliches uber Potentilla fruticosa auf Gotland.) AV CEN (59) — Om fyllodie hos Anemone silvestris L. (Uber Phyllodie bei Anemone silvestris: I.) DÅosossssonsesssstsnesnsnsee nt gnåsms ed sd de sten r RAE BRINN (62) JUEL, O., Ein Beitrag zur Kenntnis des Uromyces Poae Rabenh. A 169 — — Om pollinationsapparaten hos familjen Composite. (Uber den 3estäubungsapparat der Kompositen. Deutsches Resumé 360.) A 350 KUPFFER, K. R., Uber die angebliche Giftigkeit der »Blaubeeren» und >Krähenbeerem. R af SELIM BIRGER ......scoseccdos0sa0 000 LI (22) KYLIN, H.. Undersökningar öfver det röda färgämnet hos Ceramium rubrum. (Untersuchungen öäber den roten Farbstoff bei Cerami- Upar TUbrum:). Eosssdee sd sed sa sdewel bref öser ger SAN (93) LAGERBERG, T.. Morphologisch-biologisehe Bemerkungen uber die Gamophyten einiger schwedischer Farne. I Å- ooomassoreo sosse SES 220 LAGERHEIM, G. och PALM, B., Zoocecidier från Bohuslän. (Zoocecidien aus BOhRuslän:) Ås oogssssssnsmss generös nassar bend er NNE 340 Puccinia Chrysanthemi Roze i Sverige. (Puccinia Chrysan- themi Roze in Schweden.) Ås mnasslosssssresssådeosn treason (127) LÉNSTRÖM, C. A. E., Ranunculus aconitifolius L. ”platanifolius L. fun- nen på Snasahögarne i Jämtland. (Ranunculus aconitifolius Få Zplatanifolius L. gefunden auf den Snasahögarne in Jämtland.) A (116) MALME, GUST. O. A:N, Om förgrenade årsskott hos Calluna vulgaris (L.) Salisb. (Öber verzweigte Jahrestriebe bei Calluna vulgaris (L.) Salisb. Deutsches Resumé 93.) A 53 MALME, GUST. O. Å:N, se GALLOE, OQO. — — se NILSSON, B. —- —, Se ROSENDAHL, FR. MATSSON, L. P. REINHOLD, Se ALMQUIST, S. NIETSNIER. RR. BB. Ulex europeus L. i Bohuslän. ÅL ooossucsssecscstesssce (64) MEzZ, CARL, Der Hausschwamm und die äbrigen holzzerstörenden Pilze der menschlichen Wohnungen. R af Th. WULFF us. .sssnsns0n ss (77) MöcKE, M., Uber den Bau und die Entwicklung der Frächte und öber die Herkunft von Acorus Calamus L. R af T. VESTERGREN (23) NILSSON, BIRGER, ”Die Flechtenvegetation des Sarekgebirges. R af ER RP VEN Rn Re nn nn ra ad ajå dr NGE (sera are braj slet AA Tee Ale ja SLS or re fe og a Äe (14) «NORÉN, C. O., Zur Kenntnis der Entwicklung von Saxegothaea con- STR LÄG ANA Re SAS rr RAA SAS a RR RR NT Sr Na Ne 101 NORDSTRÖM, KARL B., Växtgeografiska anteckningar för Bleking. (Pflanzengeographische Aufzeichnungen aus Bleking.) As sososco0oo (40) — —, , Några skandinaviska adventivväxter. (Einige skandinavische AMTSTETUTIS DENTA 16) EE > SoS AE UREA TE AT NASAS SA I pa (43) OSTENFELD, C. H., Bemeerkninger i anledning af nogle forsög med spireevnen hos frö, der har passeret en fugls fordöjelsesorganer. (Remarks on an experiment concerning the germination of seeds which have passed through the digestive apparatus of a bird. [Emse ST > SARA SADE IEEE rr Ar So ER BAS 1 PALM, BJÖRN, Till kännedomen om Stockholmstraktens svampflora. (Zur Kenntnis der Pilzflora der Umgebung von Stockholm.) AA... 38 -Scolopendrium vulgare Sm. i Halland: ÅA oossomssssssesun essens 151 — —,, se LAGERHEIM, G. ROSENBERG, O., Om skottföljden hos Drosera. (Uber die Sprossfolge TOR IDFOSETA oe re Sr Na SN SNS RA ET IA Ae RADE RON IN SEE 137 ROSENDAHL, FR., Vergleichend-anatomische Untersuchungen uber die HDRannenkbatmellen. - Fö af Gt, MATMEL occscs coated eter nes (50) SAMUELSSON, GUNNAR, Några Archieracier från Västerbotten. (Einige ARehickacIen] avs. Vasterbotten.) — Ål oss ssslogdsson dessein 139 — —, Tall med gulhvita årsskott. (Pinus silvestris L. mit gelb- FYEISSeniRaleStri eb ens) a sd vedeshee go bur seeda R AT EEE nor Sn NES eng (3) SERNANDER, RUTGER, Stipa pennata i Västergötland. En studie öfver den subboreala periodens inflytande på den nordiska vegetationens utvecklingshistoria. (Stipa pennata in Västergötland. Eine Studie äuber den Einfluss der subborealen Periode auf die Entwicklungs- geschichte der nordischen Vegetation.) A 49, 201, 390 — —, En forma acaulis af Primula officinalis. (Eine forma acau- KestiderpPsimula OfEIn AS: ), SE oss. o. osten sos SoS be US Rae Rs RAS (92) SIMMONS, HERMAN G., Några ord om de svenska fyndorterna för Beta maritima L. (Einige Worte öber die schwedischen Lokali- Fale d era Beta; Mara MONA ES mA one a rests SAR sn echo AES 146 — —,, Beta maritima L. på de skånska fyndorterna. (Beta maritima FRRRSER 01 CI) lv CAS 14 rok SRA Sad dr ER fisk se ej Äg ra AS AR RESAN NIST (117) SOMEREN BRAND, J. E. VAN, se WARBURG, O. VI SVEDELIUS, NILS, Ett af vinden ensidigt utbildadt träd, Ficus benga- lensis L. (Ein vom Winde einseitig entwickelter Baum, Ficus ben- Salénsis. I.) ÅG ossssodesbosseerenser tesen ans rake ordrar star es sar AASE (1) — — Om byggnaden och utvecklingen af floridésläktet Martensia Her. (Uber den Bau und die Entwicklung der Florideengattung Martensia.) EB ölssssyisssroliesstbasspynsnssbens spetsen seen nd SRA (94) SYLVÉN, NILS, Anteckningar om floran vid Vassijaure—Torne träsk. (Aufzeichnungen uber die Flora bei Vassijaure—Torne träsk.) A 12 = = Thlaspi alpestre L. spontan i Västergötland. AV SöCEEeuem (67) — — Ytterligare några ord om Thlaspi alpestres förekomst inom landet. (Nachträgliches äber das Vorkommen des Thlaspi alpestre in; SChweden.); Ås osbonssessostur sö dosa renar Asa re AE (EES (122) KV, SE BIRGERS IS: TÖRNBLOM, GUSTAV, TIakttagelser öfver Helianthemum canum (L.) Baumg. och Helianthemum oelandicum (L.) Willd. på Ölands alf- var. (Beobachtungen uber Helianthemum canum und H. oelandi- cum auf dem Alfvar von Öland.) Alb. uses 32 WARBURG, 0O. und SOMEREN BRAND, J. E. VAN, Kulturpflanzen der Weltwirtsehaft. FR af TE. WULEB önosoosssaöc0seeccsse0. mA TRENN (132) WESTERLUND, CARL AGARDH T-. NEktölOg ooososomogoco-ssss ene 50 SANN (58) VESTERGREN, T., Aecidium alaskanum Trel. und Aecidium Orchidea- rum: Desto Ål oossrsssslunsrs öres roses oersa är ban nns öar ds AN EANNE NINE (6) — — Potentilla fruticosa på Gotland: Ål msssmommsm..mmms se RETERIEE (44) — — , Se FRIES, O. R. — , se MUCKE, M. , se WINKLER, H. WIBECK, EDVARD, Hvita blåbär (Myrtillus nigra Gilib. f. leucocarpa Dum.) funna på Öland. (Weisse Beeren von Myrtillus nigra, auf Öland gefunden:) Älosolssgressss desde denn shes pdans dnr kn deg ser SORAN (118) WINKLER. HANS, Uber Pfropfbastarde und pflanzliche Chimären. R af CT: VESTERGREN spred gode ul sgssban sons es basar Deng ltr Serra NASN (27) — — Solanum tubingense, ein echter Pfropfbastard zwischen To- mate und Nachtschatten. IR af I VESTERGREN od =.osccc EEE (133) WITTE, HERNFRID, Om själfsteriliteten hos rödklöfvern, Trifolium pratense IL. (Uber die Selbststerilität des roten Klees, Trifolium pratense L. Deutsches Resumé 337) ÅL susssesssos.sesosss sen SEAN 333 Om lafvegetationen på Mössebergs diabas. (Uber die Flech- tenvegetation auf dem Diabas des Mösseberg.) ÅA nnsssmmmsessssssossacn (125) Några bidrag till kännedomen om lafvarnas utbredning i vårt land. (Einige Beiträge zur Kenntnis der Verbreitung der Flechten UR SCILWE CL E12) PAS re ASS ES SAN sar kd sne s sele pr ende a SARA (126) WITTROCK, VEIT BRECHER, Några ord om Polycarpon tetraphyllum L. (Einige Worte öber Polycarpon tetraphyllum L.) Anno (119) VLEUGEL, J., Zur Kenntnis der auf der Gattung Rubus vorkommen- den Phragmidium-ATrTten: CÅcoomooseseredersbrr sne sedeln ida EEE AE RRN 23 3idrag till kännedomen om Umeåtraktens svampflora. (Beiträge zur Kenntnis der Pilzflora in der Umgegend von Umeå.) A 304, 364 VII NVLEUGEL, J.. Mera om Thlaspi alpestre L. (Weiteres äber Thlaspi al- TESTREN) MAS SSA KAR 0 RR fra sad S a sera Fn bra RAD Sp Arn WULFF, THORILD, se BERGENDAL, D. — — se HAGEM, 0. — —, se MEz, C. — — Se WARBURG, 0. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga studentsällskapet i SLE RA md dr tä od eb aa Base Slbekarfe een är nde ge TAS ARNE e 0 Bolkaniskatsallskapet: i. Stockho. ....-2.:-s-dss adv sdersdsrrn (32), RBU KET 6 0 leken Län nara) STAR Än ok AR HAR on Ak, (58), SO rea äs dragna osoas SES ERA SI Än 2 SR OR re (35), Sivenskarbotanmiska BKÖTreniNGeD.........cccioossobososconuesss sonen (BSS) NEtenskapsaka(eMiel.:.;..+.ss-..—ssin vici rscss öre SO VER (33), (56), Netenskapssocieteten i Upsala................... FISEN PR ANS aj (RAD (124) Up- NR (92) 56); (137) (84), (87) 98), (139) 15) (97) (138) 57), (138) VÄXTFÖRTECKNING. I denna förteckning upptagas i. allmänhet endast de växter, som blifvit i något afseende utförligare äro tryckta med fetstil. Siffrorna delningen. Acorus Calamus (23). gramineus (24), (25). Aecidium alaskanum (6). » Orchidearum Agrostis clavata (38). Anemone Hepatica v. multiloba » silvestris 219, (62). Anthemis tinctoria 410. Anthyllis Vulneraria 337. Arctotis 354, 355, 360. Arthrinium bicorne 385. Asclepias Cornuti (cecidium) 347. Asperula tinctoria 81. 6). (41). 342, Beta maritima 146, (117). Bostrichonema alpestre 385. Braya alpina 17. 3unias orientalis 410. Calamagrostis chalybzea (37). » obtusata (37). Calluna vulgaris 85. Caltha palustris f. zetlandica 17. Cardamine pratensis forma 17. Carex canescens Xx loliacea (97). Centaurea glastifolia 351. Ceramium rubrum (93). Ceratospheria c&spitosa 365, 387. Citrus Aurantium X medica (27). Composite 350. Cosmos atrosanguineus Crategomespilus Cytisus Adami (27), JM: 27). TG 133). omnämnda. För vetenskapen nya former inom parentes hänvisa till borgisaf- Dothiora Salicis 374, 387. Draba nemorosa 223. Dracocephalum Ruyschianum 79. thymiflorum 410. DrOSera. (oz Empetrum nigrum (22). Eupatorium purpureum 3303. Euphrasia fennica (30). Ficus bengalensis (1). Filiees:229: Fritillaria Meleagris 411. Godronia Myricee 379. Glonium subtectum 374. Haplosporella conglobata 382. Helianthemum canum 32. » oelandicum 32. Herpotrichia nigra 368. Hieracium cymosum 223: » mollisetum 223. > orthorhachis 140. Lavatera thuringiaca 225, 410. Lichenes (73). Lonicera Periclymenum f:. folia (42). Lophodermium versicolor 377. Lotus corniculatus 337. querci- Martensia (94). Medicago lupulina 337. Melampyrum arvense 226, 410. nemorosum X pratense(92). Menyanthes trifoliata 95. Merulius laerymans (77). Metaspheria Sepalorum 369. Mucor (48). Mycospheerella Ribis 370. Myrtillus nigra f. leucocarpa (118). » uliginosa (22). Panicum miliaceum 217. Parmelia olivacea (50). Parmularia (16). Phleospora borealis 383, 387. Phragmidium areticum 137. » Rupi 123, 132. » » - v.. Candican- tium 136. » saxatile 137. Picridium tingitanum 354. Pinus silvestris forma (5). Polycarpon tetraphyllum (119). Polygala comosa 80. Poiygonum viviparum f. alpinum 23. Potamogeton natans 4. Potentilla fruticosa (44), (39), (125). » rupestris 79. Primula officinalis f. acaulis (92). Prunella grandiflora 380. Pterotheca nemausensis 420. Puccinia Caricis montan&e 83. » Chrysanthemi (127). » deminuta 318. Pulmonaria angustifolia 82. » officinalis forma (65). Quercus Robur (cecidia) 342. Ranunculus acer formee 26. IX Ranunculus aconitifolius " platanifo- lius (116). nivalis X pygmeeus 27. Rhabdospora cercosperma 383. Rosa (17). » mollis nigrans 933. Rumex crispus (cecidium) 342, 348. Salvia pratensis 224, 410. Saxegoth&exa conspicua 101. Scolopendrium vulgare 151. Sempervivum tectorum (41). Solanum Lycopersicum + nigrum (28). tubingense (133). Sorbus Aucuparia (cecidia) 341 Spironema fragrans 277. Sporoschisma Juniperi 387, 388. Stictis mollis 380. Stipa pennata 49, 201, 390. Taraxacum melanostylum 144. » tornense 142. Thlaspi alpestre (67), (122), (124). Tilia grandifolia v. bracteolata 329. » platyphylla 326. Trifolium hybridum 336. > pratense 333. repens 336. Typha angustifolia Xx latifolia 97. Tyrimnus leucographus 352, 359. Ulex europ2eus (64). Ulmus (cecidia) 341. Uromyces Poe 169. Trifolii repentis 323. Xanthium 3909. FÖRENINGENS LEDAMÖTER OCH INSTITUTIONER, SOM ENL. STADG. 89 ERHÅLLA TIDSKRIFTEN. e = Anger ledamot, som erlagt afgift (med 100 kronor) en gång för alla. ABELIN, R., Trädgårdsdirektör, Båstad ADLERZ, E., Lektor, Örebro AFZELIUS, K. RB., Fil. studerande, Artillerigatan 28 B, Sthlm AHLFVENGREN, F. E., Lektor, Halm- stad ÅHLGREN, L. A., gatan 23, Sthlm AHLQVIST, Å., Apotekare, Upplands- gatan 65, Sthlm AHLSTRÖM, N., Läroverksadjunkt, Borås ALMGREN, K. G., Hofrättsråd, Öster- malmsgatan 48, Sthlm ALMQUIST, E., Professor, vägen 20, Sthlm ALMQVIST, E.. Trädgårdsdirektör, Skara ALMQUIST, S., 11 C, Sthlm AMINOFF, F., e. Jägmästare, Öster- sund AMINOFF, Fil: kand., Sthlm ANDERSSON, G., ANDERSSON, LL. Karlstad ANTONI, F., S, Sthlm ARNELL, H. Vi; ARRHENIUS, A., Nässundet Redaktör, Bergs- Karlavä- Lektor, Nybrogatan INGRID, f. SETTERLUND, Valhallavägen 63, Lektor, Djursholm Stationsinspektor, Med. lic., Riddaregatan Lektor, Uppsala rektor, Lundsberg, ARVÉN, ÅAÅ., Stationsföreståndare, Mullsjö ARWIDSSON, L., Fil. doktor, Uppsala ASKLUND, H., Läroverksadjunkt, Kungstensgatan 69, Sthlm ASPMAN, M., Lärarinna, Norrtulls- gatan 13, Sthlm AULIN, F. R., Fil. doktor, Dalagatan 78 ÅA, Sthlm ; AURIVILLIUS, CHR., Professor, K. Ve- tenskapsakademien, Sthlm BAGGE, Å., Ingenjör, Nääs fabrik, Floda station BANCK, E., Fröken, Ö. Köpmang. 32, Karlskrona BAUMAN, J., Badintendent, Marstrand BEHM, A., Intendent, Skansen, Sthlm BELLANDER, N., Jägmästare, Leksand BENEDICKS-BRUCE, C., Fru, Visby BERG, A., Jägmästare, Råneå BERGERON, T., Studerande, Lunds- berg, Nässundet BERGGREN, J., Läroverksadjunkt, Döbelnsgatan 69, Sthlm BERGSTRÖM, E., Fil. studerande, Upp- sala BERLIN, A., Med. doktor, Odenga- tan 90, Sthlm BERLIN, N. K., Jägmästare, Jockmock BESKOWSKA SKOLAN, Stockholm BIRGER, S., Med. kandidat, Krono- bergsgatan 15 B, Sthlm BJÖRKMAN, K., BLOMQVIST, SS. G:SON, Bergielund, Albano BocrKr, S., Fil. kandidat, Uppsala BOHLIN, K., Sthlm BOLIN, I.. Amanuens, Tulegatan 23, Sthlm BOoLIN, L., Fil. studerande, Tulega- tan 23, Sthlm BOLLING, G., Lärarinna, Grefgatan 64, Sthlm BORÉN, P. G., Öfverkontrollör, Malmö BorG, HJ., Seminarieadjunkt, Lin- köping BorGE, O- E., Fil. doktor, Nybro- gatan 26, Sthlm FBORGLIND, J. H., Jägmästare, Falun BOTANISKA FÖRENINGEN, Lund BOTANISKA INSTITUTET, Stockholms Högskola BOTANISKA INSTITUTIONEN, Uppsala Universitet BRUNDIN, J. A. Z., Lektor, Malmö BÅGENHOLM, G., Fil. kandidat, Alnarp BÄÄRNHIELM, M., Häradshöfding, Kungälf Apotekare, Orsa Assistent, Lektor, Asögatan 79, GARTSONSKG-E WCC EB: Fil: licentiat, Helsingborg CARLSSON, C. D., Apotekare, Göte- borg (Svanen) CASSEL, G., Jägmästare, Östersund CEDERBLAD, C., Fil. studerande, Upp- sala CEDERSTRÖM, A., Lärarinna, Tekno- loggatan 5, Sthlm COLLINDER, E., Läroverksadjunkt, Sundsvall CHRISTIANSSON, CARL, Häradshöf- ding, Örebro CHRISTOFFERSSON, O., Landtbrukare, Alstad PEACE G., Fil. kandidat, Träd gårdsdirektör, Atvidaberg DAHLSTEDT, F., Studerande, Uppsala XI DAHLSTEDT, H., Fil. doktor, Obser- vatoriegatan 20, Sthlm DE GEER, C., Friherre, Leufsta Bruk DE: "RON, CC ETT Komminister; Torpshammar DRAKE, G., Apotekare, Kinna Lektor. Växjö HALLDIN, G. A., Jägmästare, Gelli- vare HALLE, TH. G:SON, Assistent, Sthlm HAMNER, J. M., Apotekare, Visby HANNERZ, ALF, Fil. studerande, Upp- sala SEIASSELBLAD, CC. E5 Sprängviken HEDBOM, KARL, Med. doktor, Uppsala Disponent, HEDLUND, TH., Lektor, Alnarp, Akarp HEDSTRÖM, P., Tandläkare, Väster- långgatan 354, Sthlm HEINTZE, A., Vv. Lektor, Kalmar HELLSTRÖM, ALICE, Lärarinna, Si- byllegatan 3 B, Sthlm HELLSTRÖM, AXEL, Jägmästare, Bur- träsk HELMERS, holm ERIK, Skogselev, Djurs- HEMMENDORFF, E., Lektor, Kungs- holmsgatan 72, Sthlm HEMMING, GUNHILD, Fil. studerande, Djursholm HENNING, E., sala HENRIKSSON, J., Mellerud HERMELIN, TH., Frih., Öfverjägmä- stare, Piteå "HERNMARCK, A., Disponent, Strand- vägen 7, Sthlm HESSELMAN, HENRIK, Docent, Upp- landsgatan 66, Sthlm HOFMAN-BANG, O. M., Fil. doktor, Experimentalfältet HOLM, J. A., Kyrkoherde, Timrå HOLMBOE, J., Direktör, Bergens Mu- seum, Bergen, Norge HOLMGREN, ANDERS, e. Jägmästare, Bispgården HULTH, J. M., Bibliotekarie, Uppsala HULTING, J., Läroverksadjunkt, Norr- köping Hwass, T., Med. doktor, Docent, Bir- gerjarlsgatan 16, Sthlm HäÄLLsJÖ, K.E., Med. licentiat, Domn- arfvet Lektor, Ultuna, Upp- Rektor, Rostock, INDEBETOU, GOVERT, Fondmäklare, Linnégatan 81, Sthlm JANSSON, O., Fil. studerande, norrl. Uppsala JEBE, F., Jur. kandidat, Handels- departementet, Kristiania, Norge JERNBERG, M. G., e. Jägmästare, Luleå JOHANSSON, K., Fil. doktor, Läro- verksadjunkt, Visby JOHANSSON, L., Lektor, Göteborg JOHANSSON, N. A.,, £ dö Rektor, Göteborg JOHNSESON, SELMA, Farm. kandidat, Östafors JONSSON, FRITZ, Fil. studerande, Eriksgatan 11, Uppsala JUEL, H. O., Professor, Uppsala JUHLIN-DANNFELT, H., Professor, Djursholm JÄDERHOLM, E., Lektor, Västervik JÖNSSON, BENGT, Professor, Lund KARLSON, EMIL, f. d. 1:e Fyringenjör, Floragatan 18, Sthlm KEMPE, FR., Fil. doktor, Strandvä- gen 7, Sthlm Edo ktör: holm WÅHLBERG, D. AF, Jägmästare, Särna Stock- ÅKERMAN, A., Fil. studerande, Lund ÖBERG, ANNA, Lärarinna, Horns- gatan 28, Sthlm 5 ÖHRSTRÖM. O., Farm. kand., Sthlm FÖRTENBLAD, TH., Byråchef, Oden- gatan 28, Sthlm ÖRTENDAHL, I., Trädgårdsdirektör, Uppsala ÖRTENGREN, H., Godsägare, Helmers- hus, Ekestad ÖSTERBERG, J. A., Lärare, L:a Fres- kati, Experimentalfältet ÖSTGÖTA NATION, Uppsala ÖSTERLUND, S., Fröken, gatan 67, Sthlm ÖSTMAN, M., Lärare, Ljusnedal, Fu- näsdalen Uplands- Event. rättelser ifråga om medlemmarnas namn, titel eller adress lik- som ock framför allt adressändringar torde anmälas pr brefkort till för- eningens sekreterare O. AR ROSENBERG, Tegnérlunden 4, Stockholm. SvensK Botanisk Tidskrift Utgifven at Svenska Botaniska Föreningen Redaktör: Dr. 0. ROSENBERG | LO J MN. VA BAND 2 1908 HÄFTE I Cd i - h X SL N 0 ER FYND Pet) RE a VVS DEG VOTE ANTAR bn grn ET SL AN CM IL KAS Ne 0 Dr DATA JR SFAR LAS SINA VIEN, v 2 TIL ERT Fd FAT EHN NAN DO BA Of A NS RSA INA LANT NR h 1 TROR TAN LAR BFA RN q ö St 3 VRÅR ANA '2+ NY fr PRE : JR , UV ART NED a Rb LAN SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och redaktionskommitté under år 1908. Styrelse: V. B. WITTROCK, ordförande; R. SERNANDER, vice ordförande O. ROSENBERG, sekreterare och redaktör; G. INDEBETOU, skatt- mästare; J. BERGGREN, K. BOHLIN, O. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON, M. SONDÉN. Redaktionskommitté : O. ROSENBERG, K. BOHLIN, G. LAGERHEIM, R. SERNANDER, N. SVEDELIUS. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande! Svenska Bo- taniska Föreningen) är 15 kronor. Medlemsafgiften, 10 kronor, torde snarast insändas till förenin- gens skattmästare, fondmäklare G. Indebetou, adr. Kungsträd- gårdsgatan 4, Stockholm 5. Till tidskriftens medarbetare! Samtliga manuskript till Svensk Botanisk Tidskrift skola in- lämnas i fullt tryckfärdigt skick till tidskriftens redaktör, docenten O. Rosenberg, Stockholm, Tegnérlunden 4. Redaktionskommittén af- gör om insända afhandlingars intagande i tidskriften. Antalet plan- scher och figurer till hvarje afhandling, som kunna af tidskriftens medel bekostas, bestämmes af redaktionskommittén i samråd med författaren, likaså hvilka reproduktionsmetoder, som böra komma till användning, och liknande angelägenheter. Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt understru- ket i manuskriptet). RA RR PAS - 2 CE RET ARTS ot EN 3 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2. H. I. LIBRAR NEW BOTA GARDEN BEMAERKNINGER I ANLEDNING AF NOGLE FORSÖG MED SPIREEVNEN HOS FRÖ, DER HAR PASSERET EN FUGLS FORDÖJELSESORGANER. AF CSENOSTENEERD: (WITH AN ENGLISH SUMMARY.) De naturlige faktorer, der hjelper til spredning af planternes frugter og frö og derved til planternes vandringer, plejer man at dele i tre grupper: vinden, vandet og dyrene, mennesket iberegnet. Den literatur, som er skrevet om denne interessante og tiltrekkende gren af botaniken, er meget stor og meget uensartet, og vel intet- steds — måske med undtagelse af udviklingshistorie og arveligheds- lere — har den botaniske videnskab haft en sådan tilblanding af fantasi og spekulation som her. Formodninger er stillede op, hvor fakta og experimenter manglede, og er blevne betragtede som fast- slåede kendsgerninger. Endnu i vor tid, hvor de nögterne experi- menter spiller så stor rolle, og hvor den botaniske forsker i alle tilfeelde, der kan undersöges experimentelt, anser det for sin pligt at anstille forsög, findes der kun relativt få experimenter vedrörende spredningsbiologi. Den skandinaviske forsker, der har taget denne sag op i störst udstrekning, og hvem vi skylder langt de fleste undersögelser, er R. SERNANDER (12, 13), som i sin «Skandinaviska vegetationens spridningsbiologi» og i sine studier over myrme- kokorer har ydet et fremragende og verdifuldt arbejde. Iövrigt skal jeg ikke komme ind på at omtale den herhenhörende literatur i almindelighed. Jeg skal lade ude af betragtning både vinden og vandet — to faktorer, hvis betydning er meget stor, omend i alt fald den sidstes Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 1 2 vistnok har veret betydelig overvurderet. Vedrörende den tredje faktor, dyrene, skal jeg blot meddele lidt om en enkelt af de måder, hvorpå den virker i spredningens tjeneste. SERNANDER deler (12, p- 225) dyrenes medvirken i tre kategorier: endozoisk, synzoisk og epizoisk spredningsmåde, af hvilke kun den förste vedrörer os her. Det er hovedsagelig pattedyr (inklusive mennesker) og fugle, der virker på denne måde, i mindre grad fisk; og fuglene er vel nok den vigtigste gruppe i denne henseende. Dette har sin hovedgrund deri, at fuglene ved deres flyveevne er istand til at tilbagelzgge lange straekninger i forholdsvis korte tidsrum, og at de fölgelig a priori må tankes at kunne transportere frö (og frugter) vidt om. At de spiller en be- tydelig rolle i fröspredningens og plantevandringens tjeneste, er udenfor al tvivl; men jeg for min del mener rigtignok, at deres betydning er blevet adskilligt overdrevet, navnlig når man har villet benytte dem til at forklare plantevandringer på lange afstande. Man har nemlig anfört, at fuglene på deres årlige trek (ynglevandringer) sandsynligvis måtte medföre frö og lejlighedsvis give det fra sig; men nu har det efter en dansk ornithologs angivelser vist sig (se en opsats af forf., 9), at når fuglene drager på deres lange rejser, sörger de for at have tomme maver (ligesom de også renser sig og pynter sig udvendig), således at chancerne for, at de skulde medföre plantefrö, kun er små. Jeg tror således, at man må vare varsom med at benytte fuglene som hjelpere til at forklare plantevandringer på lange afstande, i spring. Derimod skal jeg vare den förste til at betone fuglenes store betydning som fröspredere på mindre afstande, d. v. s. afstande, som en fugl tilbagelzxegger under sin daglige ferden (udenfor trakketiden). Den endozoiske spredning ved fuglenes hjalp vil jo sige den spred- ning, der foregår ved, at fuglene fortzerer frö (frugter eller andre formeringsorganer regnes med i dette udtryk) og giver dem fra sig igen enten i exkrementerne eller i opgylp; ja en tredje mulighed er, at fuglene omkommer og fröene derved frigöres. Det bliver natur- ligvis först og fremmest de plantezdende (frögedende) fugle, der kommer i betragtning her; men adskillige andre fugle kan tilfaldig eller til tider 2de frö og derved få betydning i denne henseende. »Svensk Botanisk Tidskrift» begynder sit förste hefte med en for- tjenstfuld afhandling af S. BIRGER (1) om just dette a2emne. For- fatteren har undersögt en stor mångde fuglemaver for deres frö- indhold og har sammenstillet sine resultater med tidligere under- sögelser af H. HESSELMAN (6), J. HOLMBOE (7) og R. SERNANDER 3 (12), ! således at vi i denne afhandling har en samlet fremstilling af, hvad vi ved om denne sag for Sveriges og Norges vedkommende. Det er en meget lang liste over plantefrö og en rimeligvis ret fuld- stendig liste over frögedende skandinaviske fugle, der her foreligger. Men der mangler efter min' mening én ting, og det er undersögelser over spireevnen hos de frö, der er fundne. Nu er der ganske vist dertil at sige, at de frö, der er fundne i kroen eller maven på en skudt fugl, muligvis vilde vaere blevne fordöjede, hvis fuglen havde fået lov til at leve, og at man derfor intet sandt resultat kunde få ved en sådan undersögelse, og denne indvending, som også både J. HOLMBOE (l. c., p. 320) og S. BIRGER (l. c., p. 5) selv omtaler, kan ikke bortvises. Det, der derfor kan sluttes af disse undersögelser over kro- og maveindholdet af skudte fugle, er fölgelig kun, at de ncevnte frö (o. s. Vv. rimeligvis vilde have kunnet spire, om fuglene var omkomne på en eller anden måde ude i naturen, således at fröene kunde blive frigjorte. Naturligvis giver disse undersögelser tillige fingerpeg i retning af, hvilke frö der har udsigt til at spredes på endozoisk måde, og herpå må man vel legge hovedvesgten. Men vi er således på dette punkt ikke nåede udover formodningernes område og ind 1 vishedens. Det, der skal til nu, da vi har en sådan udförlig oversigt over, hvilke fugle der 2der planternes frö og hvilke frö det er, de zeder, bliver undersögelser af fuglenes exkrementer og opgylp i henseende til indhold af frö og spiringsundersögelser af disse frö. Opgaven kan gribes an på to forskjellige måder: 1. Enten kan man fodre fugle med föde, hvori der er plantefrö, og så undersöge, hvilke frö der findes i exkrementerne eller opgylpet, og hvorvidt de er spire- dygtige. Ad denne vej, som A. KERNER (8) har gået, >? opnår man at konstatere, hvilke frö der kan tåle at blive behandlet i visse be- stemte fugles fordöjelsesorganer uden at tabe evnen til at spire. Man rykker herved spörgsmålets lösning et stort skridt narmere. 2. Eller man kan opsamle exkrementer og opgylp af fugle ude i naturen og undersöge, om de indeholder frö, og i bekraftende til- felde om disse er spiredygtige. CHARLES DARWIN (3) omtaler korte- lig i «Arternes Oprindelse>, at han har samlet tolv slags frö af småfugles exkrementer i sin have, og at nogle af disse var spire- ! O. EKsTAM (4) har gjort lignende undersögelser for Spitsbergens vedkommende. >” OvE Rosrtrur (11) har anstillet forsög med spireevnen hos frö, der havde pas- seret en kos fordöjelsesorganer; 49—87 pet. af fröene af de mest modstandsdygtige arter viste sig spiredygtige. + dygtige. Denne vej er öjensynlig den naturligste og rigtigste; men den har også sine iöjnefaldende mangler og vanskeligheder. Således vil det rimeligvis kun i de fzerreste tilfelde vere muligt at sige med sikkerhed, fra hvilken fugleart de fundne exkrementer eller opgylp stammer; endvidere véd man intet om, når og hvor fuglen har edt fröene, altså hvor stor spredningen er. Endelig bliver en sådan undersögelse sjaeldent af större omfang og vil altid få tilfeldighedens preg. Skal den före til större resultater, krever den årelangt be- vidst forsken, helst i samarbejde med en ornitholog. Et enkelt tilfeldigt bidrag til denne undersögelsesmetode er det, jeg kan meddele. I en lille afhandling om vegetationen i og ved Gudenå ved Randers (Jylland) skrev jeg (10, p. 390) i en anmerk- ning fölgende om frugterne af Potamogeton natans: «disse frugter synes at vere en yndet spise for vandfugle; de sluger dem og for- döjer det ydre ködede lag af frugtvaeggen, medens stenen med ube- skadiget kim föres ud med exkrementerne. Ved bredden af et lille mosehul på Lesö |i Kattegat|, hvor Pot. natans voxer i mangde, fandt jeg i august 1904 talrige vandfugleexkrementer, hvis hoved- masse var Potamogeton-stene; der var 30—40 stene i hvert exkre- ment. Dette forklarer, hvorledes nyanlagte mergelgrave eller damme fyldes med Potam. natans; fuglene flyver fra den ene til den anden og spreder således plantens frugter; selvfölgelig er her tale om korte distancer og om fugle i deres daglige ferden, ikke om fugle på trak.» Exkrementerne var sandsynligvis af Anas boschas, som jeg så ved samme mosehul; men noget sikkert kan jeg ikke udsige derom. At virkelig frugterne var 2dte for at benyttes som nering, nerer jeg ingen tvivl om; det ret tykke ködede, stivelsesrige yderlag var fuldkomment forsvundet fra de stene, der fandtes i så rigelig maengde i exkrementerne; de var aldeles nydeligt og fuldstaendigt rensede for blöde dele. Mit besög på Lesö varede kun en dag, men allerede neste dag var jeg klar over, at jeg havde ladt en lejlighed til at anstille et kontrollérbart forsög over, hvilken indflydelse passagen gennem fugles fordöjelsesorganer måtte have på Potamogeton natans' frugter, slippe mig af hande ved ikke at indsamle modne, hele frugter samtidigt med dem, der fandtes i exkrementerne. Herved var imidlertid intet at göre; jeg målte nöjes med at föje den lige citerede anmerkning ind i den nevnte lille afhandling. Ligeså uventet som snart fik jeg glede af denne notits, idet Mag. sc. Ove RostrRUP på en exkursion i september 1905 meddelte mig, at han nogle dage forinden havde fundet masser af exkrementer af - J den tamme svane (Cygnus olor) ved bredden af en lille dam, Fugle- sangssöen, i Dyrehaven ved Köbenhavn aldeles fyldte med stene af Potam. natans.+ Han havde indsamlet et betydeligt materiale af dem og stillede det beredvilligt til min disposition. En uges tid efter tog jeg ud til Fuglesangssöen for selv at indsamle materiale. Det viste sig imidlertid, at svanerne var blevne kede af Potamogeton- frugterne, thi deres exkrementer bestod nu kun af en grönlig masse af findelte planterester, uden Potamogeton-stene. Jeg måtte da nöjes med at samle modne hele Potamogeton-frugter, som fandtes i maengde dels ved bredden, dels flydende i vandet ner bredden. Få dage efter fik jeg tilsendt fra Mag. RostRUP en stor pröve af stene, som var udslemmede af exkrementerne. Der er således nogen tids mellem- rum mellem indsamlingerne (resp. d. 8de og 24de september), men jeg mener dog at kunne gå ud fra, at det er uden betydning for det nedenfor beskrevne forsög. Det vigtigste er, at frugterne — såvel de hele som stenene — stammede fra samme dams righoldige bestand af Potam. natans. Den 20de oktober 1903 begyndte jeg mit experiment. I den for- löbne måned havde alle frugterne ligget på et tört sted. I fire vid- halsede glas blev der fyldt vand fra Köbenhavns vandledning, så- ledes at det stod henimod én decimeter höjt; i hvert glas blev der lagt 100 frugter: for de to glas” vedkommende stene og for de to andres hele frugter, der ikke var behandlede af svanerne. Der var således to set, hvoraf hvert bestod af 100 hele frugter og 100 stene. Alle fire glas anbragtes imellem de dobbelte ruder i et vindu mod NO; stenene sank umiddelbart ved forsögets begyndelse til bunds, medens de hele frugter holdt sig flydende i nogle dage, indtil köd- det var gennemtrengt af vand (d. 27de okt. var de alle sunkne); vandet i de to glas med hele frugter var da brunligt og fornyedes. Under forsögets gang fornyedes iövrigt af og til vandet, der bl. a. mindskedes ved fordampning; ligeledes rystedes og skylledes frug- terne gerne ved fornyelsen af vandet. I begyndelsen af november anbragtes det ene set tet til varmeapparatet i verelset, således at vandets temperatur blev ret höj (maximum må antages at ligge ved 29—35” C.), men varierende dag og nat. Sålzenge der fyredes i varmeapparatet, forblev glassene dér og flyttedes derpå i begyndelsen ' HoLMBOE (1. c., p. 319) har sikkerlig ikke ret i at henregne Potam. natans blandt arter, som ikke er «in irgend einer Weise der endozoischen Samenverbreitung angepasst». De to her anförte tilfelde, der iövrigt ikke er de eneste, viser, at denne plantes stenfrugter benyttes som föde af vandfugle. 6 af maj 1906 hen til det andet set; dette havde i vintrens löb i alt fald én gang (i tidsrummet 28de december til 5te januar) veret bundfrosset. Nu stod alle fire glas imellem de dobbelte ruder under aldeles ens betingelser, og her vedblev de at stå somren igennem, ligeledes hele vintren 1906—1907 og den derpå kommende sommer 1907; forövrigt står de dér endnu. Frugter af Potamogeton natans lagte til | Stene fra svane- | spiring i vand d. 20. X. 1905; 100 i hvert | exkrementer. | Hele frugter. glas. | (Seeds from excre- | (Seeds with exo- (Seeds of Potam. natans placed into wa-| ments of swans, carps.) ter Oct. 20th. 1905; 100 in each vessel.) | without exocarps). Ö FSD ÖS Fen TD, AN RASTERNA OT (28 35 | 28 fög 58 feg |re feg SR SN SN J CR Sn SN » fav ÖR EA RED > - . Dato for spiringen. (ESA SM em SE ne a SS SET vt OF JA TE vm OFTA lv TE : å AL P2 | IS ARA SNES ER (Dates for the germination.) | ES YST A Se | SNS SA Ch fe] - loka An | 25 56 25 dör) 55 555 45 ön [Hf SSH SS Af sf INR ES | | | PST 2 3 | | RNA 0518 NOG ror | 2 3906 27: 1V 006 Erna Mö fn Ta | Den kunstige varme ophörer, alle glas | under ens kår. i No artificial heat more; all vessels under | the same conditions.) | | OEM 02 VS HI0GT ooo Lee ee 7 ELO 8 EV IEEE 19 06 ra RE NERE S | 53 7 Lö GENI: ==26- VITT 06 rn R nes 2 | 1 | 14 11 | 1571X 1906] oc: AT RER ERE NR Are | 1 1 | 1 NVIESIC Nr er LER es SANS a | | 8 10 I alt spirede (Total af germinated seeds) 58 56 | 45 | Jo) Hosstående tabel giver resultatet af forsöget, hvad tidspunkterne for spiringen angår. Der vil heraf kunne uddrages fölgende slut- ninger: I. Passagen gennem svanernes fordöjelsesorganer har ikke skadet spiringseynen hos frugterne af Potamogeton natans. 2. Den har tvertimod virket gavnligt, idet såvel spiringsprocenten er bleven höjere som spiringshastigheden er bleven foröget betydelig. 3. Den höjere temperatur har virket fremmende på spiringshastig- heden både hos stenene, der havde passeret igennem svanerne, og hos de hele frugter. 4. Passagen gennem svanernes fordöjelsesorganer synes at bevirke, at alle nogenlunde let spirende frö af forsögspartiet er spirede i löbet 1 af förste seson, medens de hele frugter, om end i ringe antal, også spirer i anden. Det procentantal af stene, der har spiret, er 58 for det ene for- sögs vedkommende og 86 for det andet, medens de tilsvarende tal for de hele frugter er 45 og 29, altså betydelig ringere. Hoved- massen af de ikke spirede stene og hele frugter er sikkerlig friske og vil spire ad åre; nogle få har-jeg åbnet og fundet at indeholde frisk kim. Hvad spiringshastigheden angår, da viser forsöget med glassene i varme om vintren, at 21 procent af stenene spirede i tidsrummet fra Ste december 19035 til 18de januar 1906, medens ingen af de hele frugter spirede så hastigt; endnu ind i maj måned spirer der stadig flere af stenene end af de hele frugter. Forsöget med glassene i kulde i vintren viser akkurat det samme: indtil 27de april var der spiret 20 pet. stene og kun 1 pet. hele frugter; også her er der eftervirkning i maj måned. Den höjere lemperaturs fremmende indflydelse fremgår ligeledes klart af forsögene. I den tid, hvori det ene set glas stod i varme, spirede 31 pct. af stenene og 7 af de hele frugter i dette set, medens i samme tidsrum kun 20 pet. af stenene og 1 pet. af hele frugter i det set, som stod i kulde, spirede. Tager vi eftervirkningen i maj måned med, bliver tallene 48 og 15 mod 30 og 2. Endelig er det vzerdt at meerke sig, at allerede i juli 1906 synes stenene at have udtömt deres spireevne; efter 26de juli er der slet ingen spiret af dem, medens de hele frugter har givet I + 1 efternöler 1 hösten 1906 og 8 + 10 i somren 1907. Resultatet af dette spiringsforsög med frö, der har passeret fugles fordöjelsesorganer, er således serdeles gunstigt. Det viser, at der findes planter, hvis frö endog får sin spireevne og sin spire- hastighed foröget ved at blive behandlet i fuglenes for- döjelsesorganer. Man fristes uvilkårligt til at söge at finde grundene til denne virkning af passagen gennem fordöjelsesorganerne. Derved föres man ind på helt andre spörgsmål, der vedrörer ydre faktorers virk- ning på frös spireevnpe og -hastighed. Den virkning, der kan ud- öves på Potamogeton-frugter under passagen igennem fordöjelses- vejen, kan vare kemisk eller fysisk. Ved den kemiske må man tenke på mavesaftens virkning enten på frugtens hårde inderlag eller på kimens spireevne. Den fysiske virkning kan vare enten rent mekanisk, idet frugtens ydre blöde lag afgnides og det indre lag slibes og göres tyndere ved födens maling i kroen, eller kan S skyldes den höjere temperatur, som frugterne er udsatte for under opholdet i fuglen. Muligt og rimeligt er, at flere af disse faktorer virker samtidigt. Mit forsög giver ikke materiale til lösning af disse spörgsmål. Der skulde have veret udfört samtidige spiringsforsög med frugter, som mekanisk var blevne befriede for deres ködede yderlag, f. ex. ved at males sammen med grovt sand; endvidere skulde det have veret forsögt at opvarme andre frugter til fuglens legemstemperatur i nogle få timer. Endelig burde forsög med frugter og stene, der var steriliserede udvendig, vere anstillede. Der er således nok af forsög at göre, om sagen skal endelig klares. i Det er en kendt ting, at fröene af mange flerårige vandplanter spirer langsomt og usikkert. For Potamageton natans' vedkom- mende klager således f. ex. C. SAUVAGEAU (14, p. 166) over, at han vanskeligt kan få frugterne til at spire. Der har veret opstillet ad- skillige formodninger til forklaring af dette fenomen, idet nogle forskere har holdt på kemiske, andre på fysiske betingelsers op- fyldelse. I nyeste tid har ALFRED FISCHER (5) gjort en omfattende rekke forsög, hvis resultater kortelig er fölgende: Frö af en del vandplanter (bl. a. nogle Potamogeton-arter) kan ligge i vand i årevis uden at spire, når blot dette vand er rent, således at der ikke op- står geringer; såsnart en sådan indtraeder, begynder spiringen hur- tigt. En sterkt fremmende indvirkning på spiringen har behand- ling med syrer eller baser, og forf. mener, at brint- og hydroxyl- ionerne i disse forbindelser virker vakkende eller pirrende på pro- toplasmaet i kimen. Den mulighed, at disse forbindelsers og geringers fremmende virkning kunde foregå ved, at de virkede på den hårde frugtveg, f. ex. ved at svekke fastheden på de steder (revner eller lågkanter), hvor kimen normalt skaffer sig gennemgang, afviser han, idet han mener, at virkningen er altfor svag til at betyde noget på en så modstandsdygtig substans som den hårde frugtvag. Denne anser han iövrigt for gennemtrengelig for vand, säledes at den forklaring, som andre forskere har givet på sen og ufuldstendig spiring (så- kaldte «”anteckningar om floran inom Tornejavyreområdet”>. De anteckningar, som jag nu går att offentliggöra, utgöra närmast ett tillägg till och en komplettering af dessa. Sommaren 1903 är att anteckna såsom den naturvetenskapliga stationens vid Vassijaure första arbetsår. I och för botaniska stu- dier uppehöllo sig då vid stationen EMIL HAGLUND, T. VESTERGREN och författaren. På vårt gemensamma arbetsprogram hade vi upp- ställt antecknandet af alla i trakten kring Vassijaure—Torne träsk påträffade fanerogamer och kärlkryptogamer. Den därvid tillkomna växtförteckningen hade vi sedan tänkt offentliggöra. Publicerandet kom emellertid att fördröjas. Då nu SONDÉNS anteckningar om floran inom Tornejavreområdet föreligga, förefinnes redan grund- stommen till en växtförteckning från de af oss besökta områdena. Då de af oss gjorda anteckningarna innehålla en del tillägg till SONDÉNS förteckning, torde de möjligen berättiga till en särskild publikation. De delar af Torne lappmark, från hvilka våra anteckningar för- skrifva sig, äro förnämligast områdena närmast kring Vassijaure naturvetenskapliga station (först och främst Vassitjåkko), områdena utmed järnvägen Riksgränsen—Stenbacken (fjällen Kedketjårro, Låktatjäkko, Nuolja och Tsasinnjaskatjåkko samt björkregionen kring Torne träsk) vidare områdena närmast norr och nordväst om Torne träsks nordligaste hörn, norr och nordväst om Pålnoviken (Pålno- 13 vare—Vaddetjåkko). I anteckningarna hafva införts ej blott och bart namnet på fyndorten i fråga, utan äfven några ord om loka- lens beskaftenhet (björk- eller fjällregion, hed- eller ängsmark 0. S. v.), om artens förekomstsätt (allmän eller sällsynt, riklig eller enstaka o. s. v.); stundom har äfven med några ord vidrörts en del arters mera 1 ögonen fallande formväxling. I den följande växtförteckningen upptagas de arter, för hvilks de gjorda iakttagelserna innebära ett kompletterande af SONDÉNS anteckningar. De af mig förut publicerade ruderatväxterna uppta- gas här ej, då de tillägg, som rörande dem kunde göras till Son- DÉNS anteckningar, redan föreligga i en föregående publikation (SYLVÉN I). Taraxaca och Hieracia medtagas ej; af dessa insamlades blott ett fåtal former; uppräknandet af dessa komplettera för öfrigt ej SON- DÉNS rika artlistor. De inom området förekommande björkformerna förbigås äfven, då slutgiltiga bestämningar här ännu saknas. Arnica alpina upptages ej heller särskildt, då den af oss påträffades alle- nast å en enda lokal, den af SONDÉN omnämnda klippan i Abisko- älfven. Följande arter och former upptagas ej i SONDÉNS förteckning eller äro enligt denna ej förut angifna för de af oss besökta om- rådena: Alchemilla vulgaris = glomerulans.' Angelica silvestris v. montana. astsUivsvImont. f- flor. rubr. Arabis hirsuta. Astragalus alpinus f. arctica SonNDÉN f. flor. alb. Batrachium peltatum = suecicum. Botrychium boreale MiLnDE. Braya alpina (se SONDÉN, p. 228). Caltha palustris f. zetlandica. (Campanula rotundifolia var. lapponica (WiT.) SIMMONS.) Carex Buxbaumi v. subrigida. C. chordorhiza. C. dioica "parallela f. androgyna. C. festiva (se SONDÉN, p. 219, 239). ( Y I. Goodenoughii 3 juncella. ' Nomenklaturen är, då auktorsnamnen ej utsättas, i öfverensstämmelse med L. M. NEUMAN, Sveriges flora, Lund 1901. 14 C. lasiocarpa (se SONDÉN, p. 238). C. microglochin. C. panicea. C. rostrata. C. vaginata f. mascula. Drosera rotundifolia. Equisetum arvense L. v. riparia FR. E. fluviatile L. 3 limosum L. Erystmum cheiranthoides v. nodosum. Euphrasia latifolia v. semivestita. E. minima f. minor. Festuca ovina f. flor. albidis. Galium boreale. G. uliginosum. Geum rivale f. hybridum. Hippuris vulgaris (se SOnDpDÉn, p. 232). Juniperus communis f. subnana. (Melandrium rubrum "lapponicum SIMMONS.) Melandrium rubrum 8 alpestre. Mulgedium alpinum f. flor. alb. Nardus stricta (se SONDÉN, Pp. DAMN: Poa nemoralis f. micrantha. Potamogeton natans (se SONDÉN, p. 238). Potentilla erecta v. strictissima ZMTR. Primula farinosa = scotica. Pyrola minor f. nummularia. Ranunculus acer f. pumilus monstr. involueratus NORM. R. flammula = reptans (se SOnDpDÉNn, p. 228). R. nivalis X pygmmus. Sagina intermedia. Salix herbacea X polaris f. herbaceoides. S. herbacea Xx polaris f. nothula. Silene acaulis f. flor. alb. S. acaulis f. flor. roseol. (Solidaqgo virgaurea var. alpestris (W. et K.) DC) Sparganium sp. (se SONDÉN, p. 238). Spirwa ulmaria (se SONDÉN, p. 233). Thalictrum alpinum var. pallida NORM. Utricularia vulgaris (se SONDÉN, Di 220) Veronica alpina f. flor- rubr. 15 SONDÉNS förteckning upptager å sin sida en hel del arter, som vi ej lyckades påträffa. Om några af dessa må följande anmärk- ningar här inflikas. SONDÉN upptager i sin förteckning Matricaria inodora 32 borealis HN., ingen af oss närmare undersökt M. inodora syntes kunna hänföras till denna form. — Vidare upptages Actcwa spicata. Månne ej här föreligger den af röda frukter utmärkta, i fjälltrakter förekommande f. erythrocarpa? — All inom Torne- träskområdet af oss insamlad Melandrium rubrum syntes tillhöra "lapponicum SIMMONS. — Af Stellaria alpestris observerade vi endast f. calycantha. — Ren Astragalus alpinus påträffade vi icke, endast f. aretica SONDÉN. — Typisk Carex dioica funno vi ingenstädes, blott C. dioica "parallela. — Hufvudformen af Juniperus communis syntes öfverallt ersatt af f. subnana eller undantagsvis £ nana. — All af oss påträffad Lycopodium clavatum IL. tillhörde f. lagopus LEST. — Af Equisetum fluviatile L. syntes endast £ limosum L. förekomma. En alfabetiskt ordnad förteckning öfver de af oss funna arterna och formerna (med de undantag, som ofvan framhållits) följer här. För hvarje art bifogas de anteckningar, som föreligga angående växplatsens beskaffenhet, artens förekomstsätt och formväxling o. s.v. (jmf. det föregående). Agrostis borealis: allmän å hed —ängsartad mark i björk- och fjällre- gionen. Alehemilla vulgaris "alpestris: allmän å ängsartad mark i björk- och fjäll- regionen. A. vulg. ”glomerulans: ej sällsynt i björkskogen kring Torne träsk, t. ex. vid Tornehamn, Pålnovare. Alnus pubescens TAUSCH.: Vaddetjåkkos och Njuonjevares S-.-sluttningar; Snuoratjäkkos SV-.-sluttning vid stranden af Torne träsk; Abiskoda- len. — I ängsbjörkskog. Alsine bifltora: allmän å hed—ängsmark i fjäll- och öfre delen af björk- regionen. ÅA. hirta f. rubella: sällsynt och vanligen i få exemplar; Vassitjåkkos SV--sluttning; Njuonjevares S.-sluttning; Nuoljas NO-.-sluttning. — Å grusmark i fjällregionen. A. stricta: här och där i fjällregionen, sparsamt: Vassitjäkkos SV.- sluttning; Njuonjevares SV-.-sluttning; (å grusmark); Nuoljas N-.-slutt- ning (å vittrad hällmark); Abiskodalen (i Dryas-formation). Andromeda hypnoides: allmän å hedmark i fjäll- och öfre björkregionen. 16 ÅA. polifolia: tämligen allmän å myrmark i björkregionen: ex. Vassijaure, Björkliden, Abisko. — I allmänhet uppträder arten här lågväxt och smalbladig, oftast en mer eller mindre typisk f£. acerosa. En sär- skildt i ögonen fallande smalbladig form förekom vid Abisko i Dryas-formation nära turisthyddan. A. tetragona: Vassitjäkkos N--sluttning; Nuolja (särskildt å N-.-sluttningen vackert beståndsbildande [se pl 1, fig. 11); Abiskodalen. — Å hed- mark i fjäll- och öfre björkregionen. Angelica officinalis f. norvegica: allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen (jmf. SYLVÉN, II, p. 13, 14). Å. silvestris v. montana: Pålnovare, å kärrmark i björkregionen nära stran- den af Torne träsk; Björkliden, i ängsbjörkskog och å kärrartad mark;(jmfc SXLYVEN I p-sld): Å. silv. v. mont. f. flor. rubr.: Björkliden, ett ex. Antennaria alpina: allmän å hed —ängsmark i fjäll- och björkregionen. ÅA. carpatlica: Vassitjäåkkos SV.-sida (fjällregionen); ett blommande g-individ. A. dioica: allmän 'å hed—ängsartad mark i björk- och fjällregionen, dock sparsammare än ÅA. alpina. Antboxanthum odoratum: allmän å ängsmark i björk- och fjällregionen (jmf SYEVEN sp. 14): Anthriscus silvestris: tämligen allmän å ängsartad mark i björk- och fjäll- regionen (jmf SYLVEN, LIE pr 3,04): Arabis alpina: allmän å ängsartad mark i fjäll- och björkregionen. Å. hirsuta: sällsynt, tunnsådda exemplar å gräsmark strax ofvan björk- gränsen å Vaddetjäkkos S-.-sluttning. Arctostaphylos alpina: allmän å hedmark i fjäll- och björkregionen. ÅA. uva ursi: Vaddetjäåkkos S.-sluttning (i Dryas-formation ofvan björk- gränsen); Björkliden (i hedbjörkskog). Arenaria ciliata f. norvegica GUNN.: strödd—fläckvis riklig å en några hundra kvm. stor yta å Vassitjäåkkos SV-.-sluttning. — A gammal flytjord i fjällregionen. Aspidium Lonchitis (L.) Sw.: Vaddetjåkkos S-.-sluttning; Låktatjåkkos N.- sluttning; Björkliden. — I hed —ängsbjörkskog. Asplenium viride HUDS.: Låktatjåkkos N-.-sluttning (i klippspringor i fjäll- regionen); Björkliden (i björkskogen nedanför stationen); Nuolja. Astragalus alpinus f. arectica SONDÉN: allmän å hed—ängsartad mark i fjäll- och björkregionen. A. alp. f. aret. f. flor. albis: Kaderjokk-dalen, ett ex. Azalea procumbens: allmän å hedmark i fjäll- och björkregionen. Barbarea stricta: sparsamt vildväxande å stranden af Torne träsk nedan- för Stordalens station: dessutom ett ex. å ruderatmark vid Vassijaure. Bartschia alpina: allmän å hed— ängsartad mark i björk- och fjäll- regionen. Batrachium peltatum >suecicum: Torne träsk vid Jeprijokk (driftexemplar). — SONDÉN, p. 228, upptager B. peltatum endast från »Torne älf nära Jukkasjärvi». Betula nana: allmän å hed—myrmark i björk- och fjällregionen (se pl o0fig: 4) PE: A. ROMAN foto. Andromeda tetragona-formation å Nuoljas N.-sluttning. I förgrunden rikt blommande 4. tetragona, i bakgrunden videsnär (utefter bäckrännorna) och öfverst snöfläckar. 19203. En karakteristisk bild från områdets videregion! Fisk. A. ROMAN foto. Fiol 2 tanunculus glacialis å stranden af Kattratsjön. Det stora exemplaret (till vänster nedtill å bilden) är ett i närheten taget, ditsatt exemplar i post- florationsstadium. — 19303. PRE A= BER ENN AE NE TER ENE, fer va ee pt en se ng 2 - i - - - Pg FÅ a ECE = : - a q : å å [9 4 i 3 . Cl ; 2 : OCK ie av i : é - 5 | - + å d 2 - a - , I KR 9 - 7? ps SN - | 4 A I nd SN j = 4 få IR d å i ” = i É [| hn 4 AN 4 - 2 $ - c - va | f / : y - 4 = Ä yr a = i r a rdr a i i ho ee + - v É N - Fr i YV - n kr 4 ö i « vv i i 3 I - $ j , ju / CA ; U : ” -. H . + - v k )b 4 - EL | - Fö Pn ”- < 7 då - ! É Vå 4 a vå I : Å na - ; dj [ UA tj ' + AV s 4 ske Ir a RA ed) GER tulle lod d g j ” - AM += dl) é EEE ä XY : - SLR SB 4 ANG + a nn d AA y Da 4 FET i rr 4 PAL Hr ft a ;l | i ; a é 4 3 É / AG UFUIUJJNISPION 030] NYNOH 'V '€016T — "OMYelisseA Je "Teldwaxaureds "PupPu PNP '€056T — "'UaSUpBISPLI) UPAJO euurIsFed I 'oFHehisse, "030J NVIKOH ”V A 'suijsadjp siiojdobaydg '€ SI SESSIONS A. ROMAN foto. Fig. 5. Braya alpina å fyndlokalen å Vaddetjåkkos S.-sluttning. Andra ingående arter äro: Oxyria digyna, Polygonum viviparum, Saussurea alpina, Thalietrum alpinum, Euphrasia minima, Silene acaulis m.fl. 192503; i A. ROMAN foto. Fig. 6. Wanhlbergella angustiflora å vittrad hällmark (i fjällregionen) äå Nuoljas O.-sluttning. Andra ingående arter äro: Festuca ovina, Pinguicula alpina, Poliygonum viviparum, Salix reticulata, Sazxifraga oppositifolia, Thaliectrum alpinum, Draba arctica, Astragalus alpinus f. aretica m. fl. — 197503. SAR TÅ | k Olve" å Se fon raa EA FA ARR - RR AN Så Z . Rn : i i - ; r ; G : tf i i ; / ; LERA TRY br sn Rn er Rn > ÖNA AMT SSAB AR PES A. ROMAN foto. Fig. 7. Saxifraga stellaris å mossrik snölägemark vid Vassijaure. 19303. A. ROMAN foto. Fig. 8. Bestånd af Eriophorum Scheuchzeri. Vassijaure Naturvetenskapliga 2 station. — 19303. A. ROMAN foto. Fig. 9. Silene acaulis. RBikblommigt tufexemplar å ängsartad mark i fjäll- regionen å Vassitjäkkos V.-sluttning. — 193703. A. ROMAN foto. Fig. 10. Pinguicula alpina, hufvudform och f. bimaculata Weo., Silene acaulis, Salix reticulata m. fl. å ängsartad mark i fjällregionen å Vassitjåkkos V-.- sluttning. — 197:7103: 1 Bolrychium Lunaria (L.) Sw. sällsynt å gräsmark i öfre björkregionen å Vaddetjåkkos S-.-sluttning. B. boreale MILDE: se föreg. Braya alpina: sällsynt, strödda exemplar å gammal flytjord ofvan björk- gränsen å Vaddetjåkkos S.-sluttning (se pl. 3, fig. 3). — SONDÉNS ord, p. 228, »enligt uppgift funnen vid Pålnovara» torde afse vårt fynd af växten å Vaddetjåkko eller kanske VESTERLUNDS fynd år 1900. Br. alpina har nämligen redan 1900 af O. VESTERLUND (1901, p. 209) funnits å »Njunjevara», som jag antar liktydigt med kartans strax 0. om Vaddetjäkko belägna Njuonjevare. Calamagrostis lapponica: allmän å ängsmark i björk- och fjällregionen. C. neglecta: Vassivagge; Björkliden. — A kärrmark i björkregionen (jmf. SYLVÉN, II, p. 20). C. purpurea: allmän å ängsmark i björk- och fjällregionen. Caltha palustris: allmän å fuktig ängsmark i björk- ocna fjällregionen. — Den allmännast förekommande formen syntes äga vid eller efter blomningen nedböjda, vid nodi rotslående stjälkar: f. zetlandica (jwf. SONDÉN, p. 228). Campanula rotundifolia: tämligen allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. — C. rotundifolia uppträdde vanligen i en få- och stor- blommig form, kanske stundom, som SONDÉN, p. 225, angifver, en B arctica LGE, stundom måhända närmast en var. lapponica (WIT.) SIMMONS, så exemplar å ängsmark ofvan björkgränsen å Vaddetjåkkos S.-sluttning. C. uniflora: Vassitjåkkos SV-.-sluttning (enst. ex.); Abisko-kafon. — I fjäll- och björkregionen. Cardamine pratensis: NVassijaure; vid banan Björkliden—Abisko. — Å fuktig ängsmark i björkregionen. — Den vid banan Björkliden— Abisko insamlade formen var i öfverensstämmelse med .SONDÉNS beskrifning, p. 229, lågväxt, c:a dm.-hög, tämligen rikblommig med stora blommor och starkt violettådriga kronblad samt styf och kraftig stjälk, rikbladiga rosetter och köttiga småblad. En mängd sterila individ, oftast med afvikande bladform (småbladen vanligen utdraget till nästan jämnbredt ovala), syntes här utmärkta af riklig adven- tivskottbildning från de ännu kvarsittande småbladens skifbaser, jmf. var. propagulifera NORMAN.! C. bellidifolia: stranden af Kattrat-sjön; Vassijaure; Nuolja. — I fjäll och björkregionen. Carex alpina: Vassijaure, Vassitjåkko; Vaddetjäåkko—Pålnovare; Björkli- den; Nuolja; Abisko. — Tämligen allmän å hed—ängsartad mark i björk- och fjällregionen. C. aquatilis: tämligen allmän å kärrmark i björkregionen, så särskildt kring Vassijaure (jmf. SYLVÉN, II, p. 21), där arten syntes uppträda 'J. M. NORMAN: Flore arctice Norvegixe species & forma nonnulle nove v. mi- nus cognite plantarum vascularium. Christiania Videnskabs-Selskabs forhandl. for 1893. No. 16. Christiania 1893, p. 10—211. Svensk Botanisk Tidskrift 1908. ND 18 i stor formrikedom; en där ej sällsynt, lågväxt form syntes närmast tillhöra £. epigejos LST. atrata: tämligen allmän å ängsmark i fjäll- och björkregionen. Buxbaumi var. subrigida: Vassijaure; Pålnovare; Björkliden. — Å kärr- mark i björkregionen. canescens: å enstaka fläckar i rismarken (i björkregionen) nedanför naturvetenskapliga stationen vid Vassijaure. — Bland typisk C. ca- nescens syntes här äfven förekomma hybridogena former (C. helvola BL.!). capillaris: tämligen allmän å kärr —ängsartad mark i björk- och fjällregionen (jmf. SYLVÉN, II, p. 19). capitata: Björkliden (Scirpus cespitosus-kärr) (jmf. SYLVÉN, II, p. I9); Abisko (Sphagnum-kärr). — I björkregionen. chordorhiza: Vassijaure (kärrmark N. om järnvägsstationen); Björkliden (Scirpus cespitosus-kärr), Abisko. — I björkregionen. dioica parallela: Björkliden; Abisko. — Å kärr—myrmark i björk- regionen. dioica "parallela f. androgyna: å myrmark i Abiskodalen. — SONDÉN, p. 239, upptager utan närmare angifvande af lokal (efter HÄGERSTRÖM) C. dioica f. androgyna. festiva; Vaddetjåkkos S.-sluttning (å gräsmark i björkregionen); Nuoljas SO.-sluttning (å gräsmark ofvan björkgränsen). — Lågväxt, blott c:a dm.-hög form. flava: Pålnovare. — Å kärrmark i björkregionen. Goodenoughii: allmän i björkskogen. — Arten uppträdde vanligen så- som typisk 3 juncella. irrigua: NVassivagge(—Vassijaure); Björkliden. — Å kärrmark i och ofvan björkregionen. lagopina: allmän å hed —ängsartad mark i fjäll- och björkregionen. lasiocarpa: Pålnovare; Abisko. — A kärrmark i björkregionen. — Arten omnämnes af SONDÉN, p. 238, efter FRISTEDT, men utan när- mare angifvande af lokal. microglochin: Björkliden (Scirpus cespitosus-kärr) (jmf. SYLVÉN, II, p. 19); Abisko (myrmark). — I björkregionen. misandra: Vassitjäkko (å ängsmark —Dryas-formation ofvan björkgrän- sen); Vaddetjåkko (ängsmark i fjällregionen). panicea: å Scirpus cespilosus-kärr i björkskogen nedanför järnvägen vid Björkliden (jmf. SYLVÉN, II, p. 19). rariflora (WG.) J. E. SM.: Vassijaure; Vassivagge. — Å kärrmark i och ofvan björkregionen; stundom formationsbildande (jmf. SYLVÉN, II, p. 21—22). rigida: allmän å kärrmark i fjäll- och björkregionen. rostrata: å kärrmark i björkregionen vid Björkliden och Abisko. — Arten angifves af SONDÉN, p. 238, efter FRISTEDT, men utan närmare angifvande af lokal. rostrata ”rotundata: Vassivagge—(Vassijaure); Björkliden. — Å kärr- mark i björkregionen, stundom bestånds- eller rent af formations- bildande. (Jmf. SYLVÉN, II, p. 20—21.) 19 C. rupestris: allmän å hedmark (särskildt i Dryas-formation) i fjäll- och öfre björkregionen. C. saxaltilis: Vassijaure; Vassitjäkko; Björkliden; Nuolja. — Ä fuktig gräs- mark i och ofvan björkregionen. C. tenella: i björkskogen nedanför Stordalens järnvägsstation. — Hos SONDÉN, p. 239, heter det om växtens förekomst: »Ortojokk, 'Spar- samt i björkregionen (FRISTEDT). Ej funnen af HÄGERSTRÖM eller följande.» | C. ustulata: Vassijaure vid Kaderjokk; Vässitjåkko; Björkliden. — A kärr —rismark i björk- och fjällregionen. C. vaginata: allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. C. vag. f. mascula: fuktig hedmark vid Kattratsjön. — Å en liten fläck förekom arten här i blott denna form, lågväxt, c:a dm.-hög. C. vitilis: allmän å hed—ängsartad mark i björk- och fjällregionen. Cerastium alpinum: allmän å ängsartad mark i fjäll- och björkregionen. -— Mångformig art med en mängd öfvergångsformer mellan de båda ytterlighetsformerna var. glabrum och var. lanatum. C. alp. var. glabrum: flerestädes allmän. > oa » lanatum: Vassitjäåkkos SV.-sida (å ängsmark ofvan björkgrän- sen); Abiskokafion (å hällmark). C. Edmonstonii: Nuoljas NV--sluttning (å vittrad hällmark),; stranden af Torne träsk vid Låktajokks utlopp (å grusmark). — I fjäll- och björkregionen. C. trigynum: allmän (å ängsmark, å snölägemark etc.) i fjäll- och björk- regionen. C. vulgare " alpestre: allmän i björkskogen kring Torne träsk. Chamorchis alpina: sällsynt (fläckvis tunnsådd) å gräsmark i fjällregionen å Vassitjäkkos V.-sluttning. Cirsium heterophyllum: tämligen allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. Coeloglossum viride: tämligen allmän å ängsartad mark i björkregionen, vanligen uppträdande såsom typisk f£f. subalpinum. Comarum palustre: allmän å kärr—myrmark i björk- och fjällregionen. Cornus suecica: allmän å hed—ängsartad mark i björk- och fjällregio- nens (jmf SYLVÉN, IL p. 15, 22). Crepis paludosa: Pålnovare (å kärrmark i björkskogen); Björkliden (vid bäckränna i örtrik björkskog). Cystopteris fragilis (L.) BERNH.: tämligen allmän å ängsartad mark, i klipp- springor etc. i björk- och fjällregionen. C. montana (LAM.) BERNH.: allmän i björk- och nedre delen af fjällre- gionen. Deschampsia alpina: tämligen allmän å ängs—hedartad mark i björk- och fjällregionen, ex. Vassijaure, Björkliden, Nuolja. D. cespitosa: allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. D. flexuosa 8 montana: allmän å hed—ängsartad mark i björk- och fjällregionen. — All här förekommande D. flexuosa syntes tillhöra B montana. Diapensia lapponica: allmän å hedmark i fjäll- och öfre björkregionen. 20 Draba alpina: sällsynt, i tunnsådda eller enstaka exemplar å fuktig ängs- mark å Vassitjäkkos NV-.-sluttning och Låktatjåkkos N-.-sluttning. — I fjällregionen. D. arctica: NVaddetjåkkos S.-sluttning (å gräsmark ofvan björkgränsen); Pieskenjarka (å klippmark vid stranden af Torne träsk); Nuoljas NO.-sluttning (å gräsmark och vittrad hällmark i och ofvan björk- regionen). D. fladnizensis: Vassitjäåkkos NV--sluttning (i klippspringor i fjällre- gionen);: Abiskokanon. D. hirta: tämligen allmän å ängsartad mark i fjäll- och öfre björkre- gionen. — En här vtterst formrik art! D. incana: Vaddetjåkkos S.-sluttning (å gräsmark i fjällregionen); Nuoljas SO.-sluttning (å gräsmark i öfre björkregionen). — Arten syntes upp- träda i ett flertal olika former! D. nivalis: NVassitjäkko; Kedketjårro; Låktatjåkko; Nuolja. — Å klipp- mark i fjällregionen. Drosera rotundifolia: å Sphagnum-myr i björkregionen vid Abisko. Dryas octopetala: allmän (formationsbildande) å hedmark i fjäll- och öfre björkregionen. Elyna Bellardi: allmän å hedmark i fjäll- och öfre björkregionen. Empetrum nigrum: allmän å hedmark i fjäll- och björkregionen. Epilobium alsinifolium: ej sällsynt å ängs—kärrmark i björkskogen. E. anagallidifolium: allmän å fuktig ängsmark i fjäll- och björkregionen. E. angustifolium: allmän å hed —ängsmark i björk- och fjällregionen. E. davuricum: Björkliden (å myrmark, vid bäckrännor o. s. v.); Abisko- dalen (å myrmark). — I björkregionen. E. Hornemanni: tämligen allmän å fuktig ängs—kärrmark i björk- och fjällregionen. E. lactiflorum: d:o d:o. E. palustre v. lapponicum: NVassijaure (videkärr); Abisko (myrmark). — I björkregionen. Equisetum arvense IL. v. riparia (FR.): Kattratvagge; Vassitjäåkkos NV.-slutt- ning. — Å fuktig ängsmark i fjäll- och öfre björkregionen. — SON- DÉN, p. 241, upptager efter FRISTEDT E. arvense, dock utan närmare angifvande af lokal. E. fluviatile L. 2 limosum (L.): i kanalerna i Vassijokk-deltat samt å kärr- mark i björkregionen vid Vassijaure (jmf. SYLVÉN, II, p. 21, 23). — SONDÉN, p. 241, upptager efter FRISTEDT FE. fluviatile från Torne träsk. E. hiemale L.: i björkskogen vid Pålnoviken. — SONDÉN, p. 241, upptager arten efter FRISTEDT endast för »Ponolahti»>. E. palustre L.: tämligen allmän å ängs—kärrmark i björkregionen (jmf. SYLVÉN, II, p. 20). E. pratense EHRH.: allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. ' E. silvaticum IL.: tämligen allmän å hed—ängsartad mark i björk- och fjällregionen. Equisetum variegalum SCHLEICH.: tämligen allmän å hed—ängsartad mark i björk- och fjällregionen. 21 E. varieg. "scirpoides MIicHx.: se föreg. Erigeron politus FR.: Vassivara; Vaddetjåkkos S.-sluttning; (å ängsmark ofvan björkgränsen); Björkliden (branter i björkskogen ofvan järn- vägsstationen); Abiskodalen (gräsrik buskmark i björkregionen). — Under namnet E. polilus FR. sammanfattas här en hel del hvarandra närstående, dock ej fullt identiska, mer eller mindre fullständigt glatta till svagt håriga former af samma kollektivart. E. neglectus: tämligen sällsynt och vanligen i mera enstaka exemplar å Tsasinnjaskatjåkkos S.-sluttning (ofvan trädgränsen) samt i Abisko- kanon (i björkregionen). E. uniflorus: tämligen allmän å ängsartad mark i fjäll- och björkregionen. E. unifl. f. pulehellus: Vassitjäåkko; Vaddetjåkkos S-.-sluttning; Kedketjår- ros V-.-sluttning; (å gräsmark ofvan björkregionen); vid Nuoljabäc- kens utflöde i Abiskojokk (å gräsbeväxt grusmark). Eriophorum polystachyum: allmän (formationsbildande) å kärrmark i björk- och fjällregionen (jmf. SYLVÉN, II, p. 20, 21, 22). BNSchkenehzeni: d:o: d:o (jmf. SYLVÉN, II, p. 22). (Se pl 4, fig. 8) E. vaginatum: allmän å myr—kärrmark i björk- och fjällregionen (se fig. 4). Erysimum cheiranthoides : å ruderatmark vid Vassijaure och Abisko; den vid Abisko förekommande formen var en typisk v. nodosum (jmf. SNEVENS I op. 121). Euphrasia latifolia: allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. E. lat. f. eglandulosa: ej sällsynt, ofta tillika med hufvudformen, så ex- empelvis å Vaddetjåkko, å ängsmark strax ofvan björkgränsen. Exemplar med föga håriga blad (håren korta, så godt som ute- slutande i bladkanterna och på baksidans nerver) insamlades å ört- rik ängsmark å Vassitjåkkos V-.-sluttning; de syntes närmast tillhöra v. semivestita. E. minima: allmän å ängs—kärrmark i björk- och fjällregionen (jmf. SMIOVEN) ILEp: 19). E. min. f. minor: Vassitjåkkos N.-sluttning, å ängsmark i fjällregionen: Björkliden, i ört-björkskogen strax nedom järnvägsstationen. — For- men uppträdde å båda lokalerna i fåblommiga, dvärgartade, 1—2(—3) cm. höga exemplar; internodierna voro ofta starkt, stundom genom- gående nära nog rosettlikt förkortade. E. tenuis.: tämligen allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. Festuca ovina: allmän. — En vacker albinos-form, f. flor. albidis, med gulgröna småax och alltigenom ljusare grönska insamlades å Nuolja. FE. ov. f. vivipara: allmän. F. rubra: å ruderatmark vid Vassijaure, Björkliden och Abisko. F. rubra f. nigrescens: Vaddetjåkkos S.-sluttning (å gräsmark ofvan björk- gränsen); Snuoratjåkkos SV.-sluttning (i ört— gräsrik björkskog nära stranden af Torne träsk); Björkliden (å kärrartad mark i björksko- gen nedanför järnvägsstationen). Galium boreale: i fläckar i björkskogen nedanför Björklidens järnvägs- station. G. uliginosum: å stranden af Torne träsk nedanför Stordalens järn- 22 vägsstation. — Af SONDÉN, p. 225, uppgifves arten endast från »Ki- runa vid sjön Jukkasjärvi». Genliana nivalis: här och där i strödda exemplar å ängsartad mark i fjäll- och björkregionen (äfven vid Vassijaure!). G. tenella: Vassitjäåkkos V-.-sluttning; Vaddetjåkkos S-.-sluttning; (å ängs- mark ofvan björkgränsen); Nuoljas O-.-sluttning (å gräsmark i fjäll- regionen); Abisko: här och där å rismarken (i björkregionen) ne- danför turisthyddan. — Arten uppträdde fläckvis i tunnsådda till strödda exemplar. Geranium silvatiecum: allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen (jmf SYLVÉN, II) pö 13; 14) G. silv. f. albifltorum A. BL.: Snuoratjåkkos SV-.-sluttning, i örtrik björk- skog nära stranden af Torne träsk. — Här förekommo förutom de rent hvit- och rödviolett-blommiga formerna hvarjehanda öfvergångs- former med afseende på blomfärgen, former med kronbladens grund- färg hvit eller ljust rosenfärgad till svagt rödviolett med mer eller mindre starkt framträdande violetta ådror. Geum rivale: allmän å ängsartad mark i björkregionen (jmf. SYLVÉN, II, Pa dSA): G. riv. f. hybridum: här och där bland hufvudformen. Gnaphalium norvegicum GUNN.: allmän å hed —ängsartad mark i fjäll- och björkregionen. G. supinum: allmän å ängsartad mark i fjäll- och björkregionen. Gymnadenia albida: i ett 10-tal exemplar å ängsmark i fjällregionen å Vassitjåkkos V-.-sluttning. G. conopea f. lapponica: Pålnovare; Björkliden; Abisko. — Å kärrmark i björkskogen. Hierochloa alpina: å rismark i Nuorajokkdalen mellan Njuonjevare och Vaddetjåkko; Nuolja; Tidnopakte. — I fjällregionen, å Nuolja ända ned i björkregionen. H. odorata: allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. Hippuris vulgaris: i kanalerna (i björkregionen) i Vassijokk-deitat (jmf. SYLVÉN, II, p. 23). — Af SONDÉN, p. 232, angifves arten efter FRI- STEDT allenast för Kattuvuoma. Juncus arcticus: NVaddetjåkkos S.-sluttning (å bäckkant i björkskogen); Björkliden (å Scirpus cespitosus-kärr); Abiskodalen. — I björkre- gionen. J. biglumis: allmän å fuktig ängs—kärrmark i fjäll- och björkregionen. J. filiformis: allmän å fuktig gräsmark i björk- och nedre delen af fjäll- regionen (jmf. SYLVÉN, II, p. 18). J. trifidus: allmän å hed —ängsartad mark i fjäll- och björkregionen. J. triglumis: Nassivagge, Björkliden (å bäckkant i björkskogen); Abisko- älfvens stränder. — I fjäll- och björkregionen. Juniperus communis f. subnana: tämligen allmän i björk- och fjällregio- nen (jmf. SYLVÉN, II, p. 15). — Hufvudformen af J. communis syntes här fullständigt ersatt af f. subnana. J. comm. 2 nana: sällsynt: Kattrat; Nuoljas SO.-sluttning. — I fjäll- och öfre delen af björkregionen. 23 Leontodon autumnalis f. taraxacei: tämligen allmän å ängsartad mark i fjäll- och björkregionen. Linnea borealis: allmän å hedmark i björk- och nedre delen af fjäll- regionen. Listera cordata: 3 sterila individ i björkskogen i Abiskodalen. Luzula areuata: allmän å hed—ängsartad mark i fjäll- och björkre- gionen. L. confusa: tämligen sällsynt å Nuoljas SO.-sluttning, å lafmark i fjäll- regionen. — Arten uppträdde i tvenne tydligt skilda former, dels en lågväxt, c:a 5—8 cm. hög form med ensamt, toppställdt blom- hufvud, dels en något mera högväxt, c:a 15—20 cm. hög form med, förutom det toppställda blomhufvudet, 1 å 2 hälften så stora sido- hufvud på 2—3 cm. långa, vanligen helt upprätta skaft. L. multiflora "nigricans: allmän å ängsartad mark i björk- och fjäll- regionen. — Här och där förekommo exemplar med oskaftade ax, samlade till ett hufvud (jmf. f. congesta af hufvudarten!), så exem- pelvis vid Vassijaure. L. parviflora: Björkliden (i björkskogen strax nedom järnvägen); Nuoljas SAN.-sluttning (ofvan björkgränsen); Abisko-dalen (i björkskogen vid älfven); Abisko station. L. pilosa: i ört—gräsrik björkskog vid Björkliden. L. spicata: tämligen allmän å hed —ängsartad mark i fjäll- och björk- regionen. L. Wahlenbergii: allmän kring Vassijaure och i Kattratvagge; tämligen allmän äfven kring Björkliden, i björkskogen nedanför järnvägen. — A hed—ängsartad mark i fjäll- och björkregionen. Lycopodium alpinum &L.: allmän å hedmark i fjäll- och björkregionen. L. annotinum L.: i björkskogen ned mot Torne träsk nedanför Björkli- dens järnvägsstation. L. annot. f. alpestre HN.: tämligen allmän å hedmark i fjäll- och björk- regionen. L. clavatum L. f. lagopus LEsST.: tämligen allmän i björkskogen. — All här förekommande L. clavatum syntes närmast tillhöra f£. lagopus. L. complanatum IL... i hedartad björk —tallskog vid Stenbacken. L. selago: flerestädes å hedmark i björk- och nedre delen af fjällregi- onen. L. sel. f. adpressum DESV.: allmän. Melampyrum pratense: tämligen allmän i björkskogen. M. silvatiecum: allmän i björkskogen. M. silv. f. alpina BL.: i björkskogen Vaddetjåkko —Pålnovare. Melandrium rubrum: allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. — Pressade exemplar af arten hafva alla befunnits tillhöra "lappo- nicum SIMMONS. M. rubr. "lapponicum f. lactea (C. HN.): Nuoravagge å foten af Njuonje- vare (i ört—gräsrik björkskog); Snuoratjåkkos SV-.-sluttning (i ört- rik björkskog nära stranden af Torne träsk). En särskildt anmärkningsvärd form af M. rubr. "lapponicum SIM- MONS med ljusröda, i ljusare rödt—hvitt oregelbundet strimmiga— 24 spräckliga kronblad och i grönt och rödt likaledes spräckligt foder insamlades i örtrik björkskog nära Björkliden. M. rubr. 2 alpestre FR.: enstaka exemplar i björkskogen nedanför järn- vägen vid Björkliden. Melica nutans: Vaddetjåkkos S-.-sluttning (i och ofvan björkregionen):; Abiskodalen (i strandsnåren vid älfven). Menyanthes trifoliata: tämligen allmän å kärr—myrmark i björkregio- nen (jmf. SYLVÉN, II, p. 19). Milium effusum-: allmän i björkskogen (jmf. SYLVÉN, II, p. 13, 14) och å ört—gräsrik ängsmark i fjällregionen. Mulgedium alpinum: tämligen allmän å ängsartad mark i björk- och nedre delen af fjällregionen. M. alp. f. flor. alb.: ett exemplar i örtrik björkskog vid Björkliden (bland hufvudformen). Myosotis silvatica: allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. M. silv. f. lactea: Snuoratjåkkos SV.-sluttning; Björkliden. — Sällsynt bland hufvudformen. Myrtillus uliginosa: allmän. — Den vanligast förekommande formen var relativt småbladig. En afvikande form med smala, utdraget lansett- lika till nästan lineära blad insamlades å myrmark vid Vassijaure. M. nigra: allmän. Nardus stricta: å fuktig gräsmark i björkregionen vid Vassijaure: å en- staka små fläckar riklig. — Af SONDEN, p. 241, upptages arten efter FRISTEDT utan närmare angifven lokal. Orchis maculata f. sudetica: Pålnovare (å kärrmark vid stranden af Torne träsk); Snuoratjåkkos SV-.-sluttning; Björkliden, å Scirpus ccespitosus- kärr nedanför järnvägen (jmf. SYLVÉN, II, p. 20). — I björkregionen. — All här anträffad O. maculata syntes närmast tillhöra £. sudetica Oxycoccus microcarpus.: tämligen allmän å myrmark i björkregionen. Oxyria digyna: allmän å ängsartad mark, sand—grusmark etc. i fjäll- och björkregionen. Oxytropis lapponica: Vassitjåkkos V.-sluttning (å örtrik ängsmark— Dryas- formation, i fjällregionen); Vaddetjåkkos S-.-sluttning (å ängsmark ofvan trädgränsen); Låktatjåkkos N-.-sluttning (å gräsmark i öfre björkregionen). — Af SONDEN, p. 234, upptages arten endast för: »Nuolja, 'storvuxen” (FRISTEDT). Trots ifrigt letande ej funnen.» Paris quadrifolia: i örtrik björkskog nedanför järnvägen vid Björkliden. Parnassia palustris: tämligen allmän å såväl torr (förnämligast!) som fuktig ängsartad mark i björkregionen (jmf. SYLVÉN, II, p. 14). — Den allmännaste eller kanske enda här förekommande formen torde närmast böra hänföras till v. tenuis. Pedicularis hirsuta: Vassitjåkkos V.-sluttning (i Dryas-formation); Vadde- tjäkko (å snölägemark); Låktatjåkko; Nuolja (i Dryas-formation). — I fjällregionen. — A snölägemark å Vaddetjåkko uppträdde arten i en påfallande lågväxt form med blott några få cm. till NE dm. höga blomstjälkar. P. lapponica: allmän i björkregionen. 25 Petasites frigida: Njuonjevares S.-sluttning; Abiskodalen (i vide- och björk- snåren vid älfven). — I björkregionen. k Phaca frigida: Vassitjäåkkos V.-sida (i Dryas-formation i fjällregionen); Njuonjevares V--sluttning (å gräsmark ofvan björkgränsen); Björk- liden (vid bäckkant i björkskogen nedanför järnvägen); Nuolja (i Dryas-formation). — I fjäll- och öfre björkregionen. Phegopteris alpestris (HOPPE) METT.: allmän å ängsartad mark i fjäll- och björkregionen (se pl. 2, fig. 3). Ph. Dryopteris (L.) FÉE: tämligen allmän i björkskogen. Ph. polypodioides FÉE: i örtrik björkskog nedanför järnvägen vid Björk- liden. Phippsia algida.: sällsynt: strödd å små fläckar i smältvattensrännor nära sjön Kattratt. — I fjällregionen. Phleum alpinum: allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. Phyllodoce coerulea: allmän å hedmark i fjäll- och björkregionen. Pinguicula alpina: tämligen allmän å ängsartad mark i fjäll- och björk- regionen. P. alp. f. bimaculata WG... här och där bland hufvudformen (se pl. 5, fig. 10). P. villosa: Abisko, å myrmark i björkskogen nära turisthyddan. 1 P. vulgaris: tämligen allmän å kärr- (myr-) och fuktig ängsmark i björk- och fjällregionen. P. vulg. f. bicolor: Njuonjevares S.-sluttning, å myrmark i björkskogen. Pinus silvestris 3 lapponica: Abiskodalen (mer eller mindre glest insprängd i risig björkskog); Stenbacken: tallens egentliga formationsgräns. Om områdets barrskogsregion-förhållanden se närmare SYLVÉN, II, p. 24--—28. Poa alpina: allmän å ängsartad mark i fjäll- och björkregionen (jmf. SYLVÉN, II, p. 14). P. alp. f. vivipara: täml. allmän. P. aspera: Vassitjäkkos NV-.-sluttning (å ört—gräsrik ängsmark i fjällre- gionen); Abisko-kanon (å hällmark i björkregionen). P. asp. var. Balfourii: Abisko-kanon. P. cenisea B flexuosa (WG.): Vassitjäåkkos N.-sluttning, å gräsmark i fjäll- regionen. P. nemorealis: allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen (jmf. SMIVEN, II ps 14). P. nem. y glaucantha (GAUD.): Vassitjåkkos V.-sluttning; Abisko-kanon. P. nem. f. micrantha: Abiskodalen, i strandsnåren vid älfven. P. pratensis: tämligen allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregio- nen. — Den allmännast förekommande vilda formen tillhör, enligt professor C. LINDMANS bestämning, var alpestris. Polygonum = viviparum f. alpinum: allmän. — All här förekommande P. viviparum syntes tillhöra f. alpinum. — Växten syntes flerstädes utbilda ovanligt rikt med blommor och få eller stundom så godt som inga groddknoppar. Särskildt blomrika individ med ända till öfver 6 cm. långa, blombärande ax och få eller inga groddknoppar insamlades å Vaddetjåkko. Såsom bevis på artens frösättning inom området må hänvisas till mitt förut publicerade groddplantsfynd å 26 Vaddetjåkko (SYLVÉN, III, p. 313). — En relativt stark blomfärgning (ofta tämligen starkt röd) syntes äfven vara för arten här utmär- kande. 3 Polystichum Filix mas (L.) ROTH: tunnsådda exemplar i ört—gräsrik björkskog å Vaddetjåkkos S-.-sluttning. P. spinulosum (RETZ.) DC.: tämligen allmän å ängsartad mark i björk och nedre delen af fjällregionen. Populus tremula: tämligen allmän i björkskogen kring Torne träsk; äfven på Njuonjevares S-.-sluttning. — Steril. Om aspens uppträdande inom området se närmare SYLVÉN, II, p. 8, 9. Potamogeton natans: i en myrsjö i björkregionen nära Abiskostugan (jmf. SYLVÉN, II, p. 23). — SONDÉN, p. 238, upptager arten efter FRISTEDT allenast från Vittangi. Potentilla erecta v. strictissima ZMTR.: Pålnovare; Björkliden (jmf. SYL- vÉN, II, p. 20): — Å kärrmark i björkskogen nära Torne träsk. P. nivea: Kedketjårros V-.-sluttning (hällmark ofvan björkgränsen); Abisko- kanon (i björkregionen). P. verna: tämligen allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. P. verna " gelida: Vaddetjåkkos S.-sluttning (vittrad hällmark i Dryas- formation i fjällregionen); Låktatjåkkos N.-sluttning (mossig gräsmark i öfre delen af björkregionen); Abisko-kaBon (hällmark i björkre- gionen). Primula farinosa scotica: sällsynt, blott några få exemplar å ört —gräs- rik ängsmark i fjällregionen å Vassitjåkkos V.-sida. P. stricta: ej sällsynt å stränderna af Torne träsk (i björkregionen). Prunus padus v. borealis: Nuoravagge; Vaddetjåkkos SO.-sluttning; Björk- liden; Abiskodalen. — I örtrik björkskog. (Se närmare SYLVÉN, IN ELDE 2009) Pyrola minor: tämligen allmän. P. minor f. nummularia TLEST.: Vassijaure, i videsnår vid sjön. P. rotundifolia: Björkliden; Nuolja. — I ris—örtrik björkskog. P. secunda: Björkliden. — D:o d:o. Ranunculus acer: allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. — En här synnerligen mångformig art. Förutom normalt hårig form förekommo starkt håriga och mer eller mindre fullständigt glatta former; båda ytterlighetsformerna uppträdde å ängsmark å Vassitjåkkos V.-sluttning; en typiskt glatt form förekom dessutom å fuktig ängsmark vid Kattratsjön. Typisk f£. pumilus var ej sällsynt, så å Vassitjäåkko, Kedketjårro, Nuolja, Vaddetjåkko o. s. v. En £. pumilus monstr. Iinvolucerata NORM. förekom på några ställen fläckvis riklig, kanske dock mest sålunda en hårig acer-form med örtbladslika fo- derblad, så å Vassitjäåkkos V.-sluttning, å Kedketjårros V-.-sluttning, å Vaddetjåkkos S. sluttning. — Å torr och mager ängsmark i fjällre- gionen å Vassitjäåkkos NV.-sluttning förekommo bland exemplar med normala blommor svaga, småblommiga exemplar med antingen alla eller enstaka blommor rent 9?-liga; några ytterst svagt utbildade in- divid hade alla eller enstaka blommor könlösa. RB. flammula "reptans: å stranden af Torne träsk nedanför Stordalens sta- PA tion (i björkregionen). — SONDÉN, p. 228, tror sig ha sett växten från järnvägståget nära Torne träsks station. R. glacialis: sandmark å stranden af Kattratsjön (se pl. 1, fig. 2); Vassi- tjäkko; Vaddetjåkko; (på af smältvatten genomdränkt hedmark). — I fjällregionen. R. nivalis: allmän vid eller i snövattensrännor, å fuktig ängsmark etc. i fjäll- och öfre delen af björkregionen. — Å fuktig ängsmark (nära snöläge) å fjällheden vid Kattratsjön insamlades en relativt robust, saftigt grön form med oftast 3-bladigt foder. R. nivalis X pygmeus: å fuktig ängsmark i fjällregionen å Vassitjäåkkos NV-.-sluttning, bland föräldrarna. — En i ögonen fallande interme- diär form; jmf. NORMAN i Christiania Videnskabs-Selskabs Forhandl. 1893, n:o 16, p. 6—27. R. pygmeus: tämligen allmän å fuktig, ängsartad mark i fjäll- och öfre delen af björkregionen. — Synnerligen kraftiga tufexemplar före- kommo i en gammal bäckränna vid Vassijaure, strax nedom järn- vägen. Rhodiola rosea: tämligen allmän å ängsartad mark, klippmark etc., i fjäll- och björkregionen. Rhododendron lapponicum: Nuolja (i Dryas-formation i fjällregionen, ut- med bäckrännor etc.); Abiskostugan (i Dryas-formation i björkregio- nen); Tidnopakte (i björkregionen). Ribes glabellum HEDLUND (Bot. Not. 1901, p. 98): Vaddetjåkkos S.-slutt- ning: Björkliden—Nuolja; Abiskodalen. — I ört—gräsrik björkskog. (Se närmare SYLVÉN, II, p. 9.) Rubus arcticus: Björkliden; Abisko. — Sällsynt; i björkskogen. R. chamcemorus: allmän å hed—myrmark i björk- och fjällregionen. R. ideus: sällsynt, i blott några få enstaka exemplar i björkskogen å Nuoljas NO.-sluttning; dessutom å ruderatmark vid Vassijaure. R. saxatilis: tämligen allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregi- onen. Rumex arifolius: allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. Sagina Iintermedia: NVassijaure, å sandstranden af sjön (i björkregionen); Vassitjäåkko, gammal flytjord (i fjällregionen). S. Linnei: allmän å ängsartad mark etc. i björk- och fjällregionen. Salix arbuscula: Björkliden; Abisko. — Å myrländig mark i björkskogen. — Om Salix-arternas uppträdande i vegetationen jmf. SYLVÉN, II, p. 9, 16—17. arbuscula X phylicifolia: Abisko. glauca: allmän. hastata: tämligen allmän. herbacea: allmän. herbacea X lapponum: Vassijaure, flerestädes å hed- och ängsmark. herbacea X polaris: ej sällsynt bland föräldrarna; f. herbaceoides: Vassi- jaure, nedanför naturvetenskapliga stationen; Vassivara; f£. nothula: Vassijaure; Kattratvagge. lanata : allmän. ta ta ta In a på 28 S. lapponum: spridd öfver hela området, men vanligen mindre allmän; relativt allmänt förekom arten kring Vassijaure. S. myrsinites: tämligen allmän, dock ej vid Vassijaure. S. nigricans: allmän. phylicifolia: allmän. polaris: tämligen allmän. . reticulata: d:o d:o. Saussurea alpina: allmän. S. alp. f. subacaulis: Björkliden, å gräs—örtmark i björkskogen nära järnvägen. Saxifraga aizoides: allmän å fuktig, ängsartad mark, vid och i snövat- tensrännor etc. i fjäll- och öfre delen af björkregionen. az. vv. auranna: d:0-d:0. atz. v. atrorubens: enstaka individ i Abisko-kanon. S. cespitosa: Vassitjäåkkos V.-sluttning (i Dryas-formation): Vassivara; Nu- VPA olja. — I fjäll- och björkregionen. S. cernua: tämligen allmän i snövattensrännor etc. i fjäll- och björkre- gionen. S. cernua f. ramosa: ej sällsynt bland hufvudformen. S. nivalis: tämligen allmän å ängsartad mark i fjäll- och björkregionen. S. niv. f. tenuis: Vassitjäåkkos N-.-sluttning, å fuktig gräsmark ofvan björk- gränsen. S. oppositifolia: allmän å klippmark i fjäll- och björkregionen. S. stellaris: allmän i fjäll- och björkregionen (se pl. 4, fig. 7). S. stell. v. comosa: Kattrat; Vassitjäkkos NV-.-sluttning. — ÅA fuktig gräs- mark i fjällregionen. Scirpus cceespitosus: allmän å kärrmark i björkregionen (formationsbil- dande); (Se närmare SYLVÉN, II, Pp. 18, 197 205) Sedum annuum: strödda exemplar (fläckar) å hällmark i öfre björkre- gionen å Tsasinnjaskatjåkkos SO.-sluttning. Selaginella selaginoides AL.) LINK: Vassitjåkkos V-.-sluttning (rismark); Björkliden (Scirpus cespilosus-kärr) (jmf. SYLVÉN, II, p. 19); Abisko- dalen. — I björk- och fjällregionen. Sibbaldia procumbens: allmän å ängsartad mark i fjäll- och björkre- gionen. Silene acaulis: allmän å hed —ängsartad mark i fjällregionen (se pl. 5, fig. I) samt å bäckkanter i björkskogen. S. acaulis f. flor. albis: Vassitjäkkos V.-sluttning; Vaddetjåkkos S.-slutt- ning. — AA båda lokalerna blott enstaka exemplar bland hufvud- formen. S. acaulis f. flor. roseolis: Vassitjäåkkos N-.-sluttning, i enstaka exemplar bland hufvudformen. Solidago virgaurea: allmän inom såväl björk- som fjällregionen. — De här uppträdande formerna torde enligt den af SIMMONS (1907, p- 24—32) lämnade utredningen af artens former inom Skandinavien tillhöra: var. alpestris (W. & K. ap. WiLLD.) DC. och var. minuta (L.) SIMM. Sorbus aucuparia: tämligen allmän i björkskogen. — Sommaren 1903 syn- 2 9 had tes rönnen ej gå i blom. 1902 syntes dock för rönn liksom för andra träd hafva varit ett ovanligt rikt blomningsår. (Jmf. SYLVÉN, NNp:8:) Sparganium sp.: Vassijaure, i en kanal i Vassijokk-deltat (i björkregionen). (Jmf. SYLVÉN, II, p. 23). — SONDÉN, p. 238, upptager blott en Spar- ganium-art, S. submuticum, och denna efter FRISTEDT endast från Jukkasjärvi och Kattovuoma. Spirea ulmaria: Björkliden; Abiskodalen. — I örtrik björkskog. (Jmf. SYLVÉN, II, p. 13, 14.) Sällsynt i förhållande till den ofta talrikt uppträdande Sp. ulm. f. denudata. — SONDÉN, p. 233, upptager Sp. ulmaria efter FRI- STEDT, men tillägger: »Hufvudarten synes icke finnas här men väl underarten Spira Ulmaria f. denudata.» Stellaria alpestris f. calycantha: tämligen allmän å ängsartad mark i björkregionen. — Hufvudformen observerades ej. S. graminea: Abiskodalen (i ört—gräsrik björkskog); Vassijaure (å ru- deratmark). S. nemorum-: allmän å ängsartad mark i björk- och fjällregionen. Thalietrum alpinum: allmän. (Jmf. SYLVÉN, II, p. 14, 19.) Th. alp. var. pallida NORM. å stranden af Torne träsk vid Pålnoviken. Tofieldia palustris: tämligen allmän å ängs —kärrmark i björk- och fjäll- regionen. (Jmf. SYLVÉN, II, p. 19.) Trientalis europa: allmän, vanligen såsom f. rosea. Triglochin palustre: Björkliden, å kärrmark i björkskogen nedanför järn- vägen. Trisetum airoides: tämligen allmän å ängsartad mark i fjäll- och björk- regionen. Triticum caninum-: Björkliden, i björkskogen nedanför järnvägen. T. violaceum: NVassitjäåkkos SV-.-sluttning; Vaddetjåkkos S.-sluttning; (å ängsmark ofvan björkregionen); Abiskodalen (i ört—gräsrik björk- skog vid Nuolja-bäcken). Trollius europeus: allmän å ängs-(—kärr-)artad mark i björk- och fjäll- regionen. (Jmf. SYLVÉN, II, p. 13, 14, 20.) Tussilago farfara.: Nassitjåkkos V.-sluttning (å örtrik ängsmark i fjällre- gionen, steril); Björkliden (i ört —gräsrik björkskog nedanför järn- vägen). — De första dagarna af juli stodo exemplaren vid Björkli- den i vacker blomning med samtidigt utvecklade örtblad. Utricularia vulgaris: i en mindre vattensamling i björkregionen mellan Abisko järnvägsstation och Abiskostugan. — SONDÉN, p. 227, upp- tager U. vulgaris efter FRISTEDT, dock utan närmare angifven lokal. Vaccinium = vitis idea: tämligen allmän såväl i björk- som fjällregionen. Wahlbergella angustiftora: Nuoljas O.-sluttning, å vittrad hällmark ofvan björkgränsen (se pl. 3, fig. 6). W. apetala: Vassitjäkko (å mossrik gräs—örtmark); Kedketjårros V.-slutt- ning; Pieskenjarka; Björkliden— Abisko (å gräsmark i björkskogen vid järnvägen); Nuolja. — I fjäll- och björkregionen. Vahlodea atropurpurea: allmän på Vassijaureslätten. 30 Valeriana officinalis: Snuoratjåkkos S.-sluttning (i örtrik björkskog vid Torne träsk); Abiskodalen (i strandsnåren vid älfven). Veronica alpina: allmän. — En vackert rödblommig form, f. flor. rubr., insamlades å N--sluttningen af Vassitjåkko. V. alp. f. lasiocarpa: ej sällsynt å Vassitjåkko och kring Vassijaure; Nu- oljas SO.-sluttning. V. fruticans: Vaddetjåkkos S.-sluttning (i Dryas-formation ofvan björk- gränsen); Kedketjårros V.-sluttning (å ängsmark i fjällregionen); Björkliden (skifferbranter i björkregionen ofvanför järnvägen); Nu- oljas SO.-sluttning (i fjällregionen). Viola arenaria: Nuoljas O.-sluttning (å branter i björkregionen). V: biflora: allmän: (Jmf. (SYLVÉN, IL DP: 135 14195) V. epipsila B suecica: Vassijaure; Björkliden. — Å kärrmark i björkre- gionen. V. palustris: tämligen allmän å kärrmark i björkregionen. Viscaria alpina: Vassitjåkko; Vaddetjåkkos S.-sluttning; (å gräsmark of- van björkgränsen); Nuoljas SO.-sluttning (å gräsmark i och ofvan björkregionen). Woodsia glabella B. BR.: Vassitjåkkos V-.-sluttning; Låktatjåkkos N-.-slutt- ning. — I klippspringor i fjällregionen. Till sist må här meddelas en förteckning å den litteratur, som, i sin helhet eller delvis, behandlar Torne-träskområdets flora”: LILJEBLAD, SAM.: Acrostichum Hyperboreum en tillförene okänd Svensk Växt. K. Vetenskaps-Akademiens nya Handlingar. Tom. XIV. För (ar 1793: 20 Stockholm 793; p- 2015-08! ZETTERSTEDT, J. W.: Resa genom Sweriges och Norriges Lappmar- ker, Förrättad år 1821. Lund 1822. FristEDT, R. F.: Anteckningar öfver en resa i Torneå Lappmark, på Kungl. Vetenskaps-Akademiens bekostnad företagen under sommaren år 1852. Bihang till den Botaniska årsberättelsen för år 1850. Stockholm 1853. LeEsTtTADIUS, C. P.: Bidrag till kännedomen om växtligheten i Torneå Lappmark. Akad. afbh. Upsala 1860. CEDERWALD, G. v.: Strödda bidrag till Skandinaviens Flora. Botan. Notiser. Upsala 1867, p. 162—76. P. 163 (Erigeron elongatus LED.), 170 (Sedum villosum 1L.). BACKMAN, C. J. och Horm, V. F.: Elementarflora öfver Vesterbot- tens och Lapplands fanerogamer och bräkenartade växter. Upsala 1878. ! För de samlade litteraturuppgifterna har jag till största delen att tacka med. kand. SELIM BIRGER. 31 HARTMAN, C.: Handbok i Skandinaviens flora. 11:te uppl. Stock- holm 1879. EKSTRAND, E. V.: Resa till Nordland och Torne lappmark 1880. Botan. Notiser. Lund 1881, p. 187—201. HäGERSTRÖM, K. P.: Bidrag till Torne Lappmarks och Ofotens Hora. ” Botan. Notiser. Lund 1882, p. 65- 96: TorF, R.: Berättelse öfver undersökningar i Norrland sommaren 1894. Svenska Mosskulturföreningens tidskrift. Jönköping S95Np- fretc: NEUMAN, L. med biträde af AHLFVENGREN, FR.: Sveriges flora. Lund 1901. WESTERLUND, O.: I civilisationens utkanter. Ett reseminne. Sven- ska Turistföreningens årsskrift. Stockholm 1901, p. 197—216. EEE204208; 209, 210. SYLVÉN, Nirs (I): Ruderatfloran i Torne Lappmark. Botan. Noti- serlkund 1904) pp; Il7=-28: —>»— (II): Studier öfver vegetationen i Torne lappmarks björkre- gion. Arkiv för botanik. Bd 3. N:o 3. Stockholm 1904. BIRGER, SELIM: Vegetationen och floran i Pajala socken med Muo- nio kapellag i arktiska Norrbotten. Arkiv för botanik. Bd 3. N:o 4. Stockholm 1904. P.: 73—74, p. 96 not 5. SYLVÉN, Nirs (III): Om de svenska dikotyledonernas första förstärk- ningsstadium eller utveckling från frö till blomning. I. Speciell del. K. Sv. Vetenskaps-Akademiens handlingar. Bd 40. N:o 2. Upsala & Stockholm 1906. (Under rubriken >undersök- ningsmaterial> angifvas för en hel del arter lokaler från Torne lappmark.) SIMMONS, H. G.: Ueber einige lappländische Phanerogamen. Arkiv förrbotanik. Bd 6. N:o 17. Upsala & Stockholm 1907. P317; 30, 31. SONDÉN, MÅRTEN: Anteckningar om floran inom Tornejavreområ- det. Svensk botanisk tidskrift. Stockholm 1907, p. 215—242. HEINTZE, ÅUG.: Om dChrysosplenium alternifolium IL. v. tetrandrum LUND och dess utbredning inom Skandinavien. Botan. Noti- Ser und? L90755p-=231--2371-2URS2527 230: DAHLSTEDT, H.: Hieracier från Torne lappmark och närgränsande områden. Svensk botanisk tidskrift. Stockholm 1907, p. 299 m=20: SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. I. IAKTTAGELSER ÖFVER HELIANTHEMUM CANUM (L.) BAUMG.: OCH HELTANTHEMUM OELCANDE CUM (L:)y WILLD. PÅ ÖLANDS ALFVÄR AF GUSTAV TÖRNBLOM. Närmast med anledning af amanuensen ”T. VESTERGRENS referat af »Dr. ERWIN JANCHEN, Helianthemum canum (L.) Baumg. und seine nächsten Verwandten, Abh. d. k. k. Zool.-botan. Gesellsch. in Wien, Band IV, Heft 1, Jena 1907> i föregående häfte af Svensk Botanisk Tidskrift vill jag här meddela några iakttagelser öfver Helianthemum canum (L.) Baumg. och H. oelandicum (L.) Wild., som jag hade tillfälle att göra, då jag somrarne 1906 och 1907 be- dref blombiologiska studier på Ölands södra alfvar. Helianthemum canum (L.) Baumg. (= H. oelandicum v. canescens i HARTMANS flora och = H. canum (L.) Dun. i NEUMAN-ÅHLFVEN- GRENS flora) förekommer på Ölands sydligaste del. Nordgränsen går enligt uppgift i SJÖSTRAND, Calmar läns och Ölands flora (1863) mellan Smedby och Segerstad. Jag har ej påträffat den norr om denna gräns. I nordligaste delen af sitt utbredningsområde tyckes den förekomma endast sparsamt. MH. oelandicum är spridd öfver hela alfvarområdet. Jag har iakttagit exemplar af H. oelandicum f. constrictum (Ahlquist) Grosser och H. canum växande om hvar- andra, och detsamma är sannolikt fallet med andra H. oelandicum- former. H. canum är således icke vikarierande för H. oelandicum på södra delen af Ölands alfvar. Båda växa på typisk alfvarmark och äro utmärkta genom den för åtskilliga af de i alfvarvegetatio- nen ingående växterna karakteristiska »seminanismen>”, d. v. s. ofvanjordssystemet är reduceradt, under det underjordssystemet är kraftigt utveckladt. Genom denna anpassning till de extrema yttre , 33 förhållanden, som äro rådande på Ölands alfvar, afviker H. canum på denna lokal i utseende från samma art i andra trakter. I floristiska arbeten skiljes som bekant H. canum från H. oelan- dicum särskildt med afseende på behåringen. Den förra har på bladens undersida, på årsskotten och på blomskaften ett ludd af stjärnhår, på undersidans midtnerv, i kanten och på öfversidan långa, enkla s. k. borsthår. H. oelandicum uppgifves sakna filt- luddet och hafva kvar blott en större eller mindre del af de enkla håren. Jag har haft tillfälle att iakttaga alla öfvergångsstadier från den starkast håriga H. canum till den mindre håriga formen. Mest hvitluddig förekommer den enligt SJÖSTRAND på alfvaret utanför Albrunna och Mörbylilla byar inom södra Möckleby socken. Det är särskildt på den förstnämnda lokalen, som jag gjort mina iakt- tagelser öfver denna art. Likaså förekomma af H. oelandicum alla öfvergångsstadier från den håriga formen constrictum (Ahlquist) Gros- ser (= v.alpestre (Dun.) i NEUMAN-ÅHLFVENGRENS flora) till den nästan glatta formen denudatum (Ahlquist) Grosser (= v. nudum Aresk. i NEUMAN-ÅHLFVENGRENS flora), den senare med nordligare utbredning på Öland. Med afseende på behåringens styrka öfvergå den minst håriga H. canum och constrictum-formen af H. oelandicum i hvar- andra. Det intressantaste är emellertid, att de båda >arterna> ej heller beträffande behåringens natur äro skilda. Jag har nämligen äfven funnit constrictum-exemplar försedda med stjärnhår på bla- dens undersida, ehuru de stå mer eller mindre enstaka, ej bil- dande något filtludd. På årsskotten och blomskaften hos denna kunna stjärnhåren förekomma t. o. m. synnerligen ymnigt. Hvad borsthåren beträffar, äro dessa af tämligen förgänglig natur, hvil- ket gör, att äldre blad se mindre håriga ut än yngre. Borsthåren hafva en egendomlig struktur, hvilken är utmärkande för Cistineerna och dessutom familjen Combretacez.' I den basala delen af det encelliga hårets cellrum finnes nämligen en annan mindre, tjockväggig, spetsig hårcell inskjuten... Uppkomsten af denna förklarar SOLEREDER med ledning af HEIDENS undersökningar af Combretaceernas hår sålunda: »Das Protoplasma zieht sich, nachdem die Wandung des Haar- körpers sich entsprechend verdickt hat und das Lumen des Haar- körpers entsprechend enge geworden ist, auf die Haarbasis zuröck und scheidet an ihrer gegen die Haarspitze zu gerichteten Seite ! H. SOLEREDER, Systematische Anatomie der Dicotyledonen p. 91-—92. Svensk Botanisk Tidskrift 1908. ve 34 eine Cellulosekappe aus, welche spitz in den oberen Teil des Haares vorspringt.> Denna fördubbling af håret har jag iakttagit hos både H. canum och H. oelandicum. Borsthåren uppträda enstaka eller: 2—3 tillsammans! Stjärnhåren bestå >aus einer grösseren oder klei- neren Zahl von einfachen, einzelligen,dickwandigen Haaren, die nebeneinan- der in die Epidermis eingesenkt SimC er mm Auch die Einzelhaare die- ser Bäschelhaare zeigen zuweilen die oben bei den Einzelhaaren <:beschrie- bene Verdoppelung, be- sonders dann, wenn sie lang sind.> - Detta är fullkomligt öfverens- stämmande med stjärn- håren hos H. canum och H. oelandicum f. constric- E. Rosenius del. Fig. 1. Stjärnhäår af Helianthemum canum (L.) Baumg. a, från sidan; b, uppifrån. Ga 4, oc, Stjäro- ud 250 / hår i tvärsnitt, nedsänkt i epidermis. Ca ””/,. tum, hos hvilka delhå- ren vanligen äro 8 till antalet. Dessa delhår kunna variera betydligt i längd: Bladen hos H. oelandicum f. constrictum tyckas till formen i stort sedt vara mer öfverensstämmande med bladen hos H. canum än med dem hos öfriga H. oelandicum-former. De senares blad äro bredare i förhållande till längden än hvad fallet är hos canum och constrictum. Blommans byggnad och biologi är densamma hos H. canum och H. oelandicum. Blommorna äro vanligen bjärt gula, utan honungs- tecken. H. oelandicum-exemplar med ljust svafvelgula blommor äro dock tämligen vanliga. De hafva af J. ERIKSON urskilts som en särskild form, [. sulphureum.”' Dessutom har jag observerat exem- plar, där några af blommorna voro nästan hvita, vid basen något gulare, men det berodde troligen på, att dessa blommor voro äldre och urblekta. Af H. canum har jag ej påträffat någon form med ljusare blommor. ' J. ErRIKSON, Bidrag till det öländska Alfvarets floristik, Botaniska Notiser 1901. JD Kronbladen äro hos bägge arterna omvändt äggrunda, stun- dom svagt naggade, ungefär 6 mm. långa och 3,5—4 mm. breda o ec o oc 1 + oc o på bredaste stället (något mer än '/, af längden från spetsen). Kronbladens längskanter äro stun- — fer d Ag lböjda, hvarig NN KH om något nedböjda, hvarigenom = 6 kronbladet — särskildt den proxi- ' JT RER mala delen — kommer att te sig 5/7 I konvext, uppifrån sedt. Ståndarne stå i nyutslagna blommor 1 en tämligen tät samling kring pistil- a len. De äro af olika längd, från | fnlir3 mm. De kortare stå i re- gel utanför de längre såsom hos ; H. chameecistus Mill., men de olika längderna kunna här förekomma mera blandade än hos denna. Ståndarsträngarne äro gula, något slankiga; knapparne äro gula och alstra rikligt med pollen. Stån- darne äro 1 likhet med förhållan- det hos H. chameecistus retbara, i det de vid beröring böja sig utåt. E- Rosenius del. Fruktämnet är äggrundt, ljusgrönt, —öam"emaiéa sme felie försedt med längsrefflor. Det lika- pb, Pistill af Helianthemum oelandicum ledes ljusgröna stiftet har ett helt NE ER chamececistus annat utseende hos H. canum och = Mill. Ca. ?9/,. H. oelandicum än hos H. chamce- cistus: det är starkt spiralböjdt samt försedt med en yfvig samling märkeshår. Hos alla tre arterna äro blommorna slutna åtminstone under nat- ten samt under regn. De äro fullt öppna under dagen vid solsken, likaså vid mulen väderlek, såvida ej regn strax förut har fallit. Hos H. chamecistus sluta sig blommorna vid soligt väder mellan kl. 6 och '/;8 e. m. samt ungefär 2 timmar tidigare, om det är mu- let. H. canum och H. oelandicum sluta sina blommor vid unge- fär samma tider som H. chamecistus. Hos H. chamecistus bildar den öppna blomman en mot solen vänd flat skål. Hos H. canum och H. oelandicum äro däremot kronbladen i den öppna blomman bakåtriktade. Blomskaftet är hos dessa senare riktadt rätt upp utom öfre delen — cirka 4 mm. — 36 som är bågformigt böjd, så att blommans längsaxel blir riktad mot solen. Emellertid tyckes hos dessa arter de öppna blommor- nas orientering mot solen ej vara så konstant som hos H. chamc- ceistus. Däremot är synbarligen kronbladens ställning i förhållande till längsaxeln mycket känslig för solstrålningen. Då denna för en stund minskas genom moln, böja sig nämligen kronbladen något framåt. Alla tre arterna hafva homogama blommor, H. chamcecistus stun- dom svagt protandriska. I slutna blommor stå hos alla tre ar- terna ståndarne tätt tillsammans omkring pistillen, hvarvid själf- pollination blir oundviklig. Äfven i öppna blommor öfverföres pollen till märket i samma blomma tack vare de skakningar, i hvilka de elastiska blomskaften försättas af nästan ständig blåst. Huruvida denna regelbundna själfpollination medför befruktning, har jag mig icke bekant. Fruktsättrningen är 1 alla händelser riklig. Blommornas organisation hos H. canum och H. oelandicum — de nedåtriktade kronbladen, som låta könsdelarne framstå väl ex- ponerade för vinden, den rikliga pollenalstringen samt märkets utbildning — vittnar tydligt om anemofil pollination, äfven om de retbara ståndarne tyda på, att äfven pollensamlande insekter kunna förmedla pollinationen. För öfrigt har jag aldrig observerat andra blombesökare hos 'Helianthemum-arterna på Öland än en akarid, en bladlus och en liten staphylinid på H. chamececistus, bladlusen äfven på H. oelandicum. Dessa kröpo blott omkring och åstad- kommo = själfpollination inom blomman. Särskildt de två först- nämnda uppträdde tämligen konstant. I detta sammanhang erbjuder pollenkornens beskaffenhet stort intresse. LipfFoRrRss ' har påvisat, att pollenkornen hos våra vind- blommor undantag utgöra vissa tropiska och subtropiska väx- ter äro rika på stärkelse, under det att hos insektblommorna stärkelsen blifvit mer eller mindre fullständigt omvandlad i olja hos de fullt utvecklade pollenkornen. Han har vidare påvisat de ane- mofila pollenkornens isodiametriska form gent emot de entomofilas ellipsoidiska. Hos alla tre Helianthemum-arterna äro pollenkor- nen isodiametriska, med slät yta och visa sig vid behandling med jodmjölksyra vara fullproppade med stärkelsekorn. Helianthemum-arterna i fråga hafva således tillpassat sig till anemofi ! BENGT LipDFORSS, Weitere Beiträge zur Biologie des Pollens. Pringsh. Jahrb. f. wiss. Bot. 1899 p. 291—304. di pollination; särskildt hafva H. canum och den i detta hänseende likställda H.-oelandicum kommit långt i denna tillpassning. De ut- göra därmed typiska exempel på den utveckling, som är karakteris- tisk för lokaler, ständigt utsatta för blåst, en utveckling, som resul- terar i en relativt stor procenthalt anemofila växter och ett fåtal sådana, som blott pollineras med tillhjälp af insekter. Beträffande blomningstiden uppgifves H. canum blomma under slutet af juli och i augusti, >hufvudformen> af H. oelandicum under juni samt dess form constrictum senare än >»hufvudformen>»>. Som jag ännu ej varit i tillfälle att göra observationer öfver H. canum senare än under första veckan 1 augusti, kan jag ej uttala mig om utsträckningen af dess blomningsperiod. Dess första blommor har jag sett de sista dagarne i juli. Blomningsperioden för H. oelandicum sammanfaller ungefär med juni månad, under hvars 2:a och 3:e vecka blomningen är rikligast. H. oelandicum f. con- strietum blommar ännu under första veckan i juli; t. o. m. i slu- tet af juli har jag observerat enstaka blommande exemplar af denna. Äfven ifråga om blomningstiden visar sig således denna form som en mellanlänk mellan H.canum och H. oelandicum. År 1907, då vegetationen på Ölands alfvar var ungefär 14 dagar senare ut- vecklad än under 1906, fann jag så sent som den 5 aug. blom- mande exemplar af H. oelandicum f. constrictum vid Albrunna, växande tillsammans med H. canum. Öfver de enskilda blom- mornas lifslängd har jag ej gjort några undersökningar. Beträffande såväl behåringen som blomningstiden existera så- ledes öfvergångsformer mellan H. canum och H. oelandicum, hvar- till kommer, att deras blommor fullkomligt öfverensstämma både i byggnad och biologi. Det finnes alltså skäl för att betrakta H. canum — constrictum — oelandicum — denudatum som en form- serie, där H. canum utgör utgångspunkten. Det riktigaste torde väl vara att här blott tala om en art, H. canum med formerna canescens, constrictum, oelandicum och denudatum. Om Helianthe- mum oelandicum upprätthålles som art, torde emellertid formen constrictum på grund af den mer långsträckta bladformen och förekomsten af stjärnhår närmast böra föras under H. canum. Til- läggas bör, att H. canum själf på Öland är en från hufvudtypen genom mindre och tjockare blad samt färre borsthår afvikande alt- varform (= /f. canescens). Fv SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. I. TILL KÄNNEDOMEN OM STOCKHOLMSTRAKTENS SVAMPFLORA. AF BJÖRN PALM. Söker man i den mykologiska litteraturen efter uppgifter angå- ende Stockholmstraktens svampflora, blir resultatet skäligen otill- fredsställande. Frånsedt exsicceatverk finner man nämligen endast en eller annan notis, i hvilken omnämnes ett fynd af någon säll- syntare art; om de vanligare arterna finnes däremot så godt som intet publiceradt. För att nu 1 någon mån fylla denna lucka läm- nas här nedan en förteckning på en del svampar, som insamlats i Stockholmstrakten. Bidrag till förteckningen ha godhetsfullt läm- nats af fil. stud. E. JANSSON (E. J.), prof. G. LAGERHEIM |G. L.), fil. stud. F. RIiDDERSTOLPE (F. R.) och amanuensen T. VESTERGREN (T. V). Ur Riksmuseets svampherbarium har prof. C. A. M. LiND- MAN benäget låtit mig anteckna de svampar från Stockholmstrak- ten, som där finnas förvarade. Dessa äro till största delen insam- läde af nuv. prof. O: JvEL (O: J). HYMENOMYCETES. Endomyces decipiens (Tul.) Reess. Armillaria mellea. Djursholm (G. L.). Exobasidium Vaccinii (Fuck.) Woron. Myrtillus uliginosa. Norrtälje. Vaccinium vitis idea. Sundbyberg (E. J.). Norrtälje. Exobasidium Vaccinii uliginosi Boud. Vaccinium vitis idea. Lidingön. Norrtälje. UREDINEAE. Aecidium - Ranunculacearum DC. Ranunculus bulbosus. Norrtälje. Omöjligt att utan kulturförsök afgöra, om detta zxecidium tillhör 39 Pucceinia Magnusiana Körn., Uromyces Pow Rabenh. eller U. Dactylidis Otth. Enligt KLEBAHN i >Die wirtswechselnden Rost- pilze” äro nämligen dessas &Xcidier hvarandra fullkomligt lika. Chrysomyxa Abietis (Wallr.) Wint. Picea excelsa. Nynäs (G. L.). Ulriksdal (O. J.). Chrysomyxa Empetri (Pers.) Rostr. Empetrum nigrum. Norrtälje. Chrysomyxa Ledi (Alb. et Schw.) De By. Ledum palustre. Nynäs, Dalarö (G. L.). Chrysomyxa Pyrole (DC) Rostr. Pyrola media och P. minor. Bot- kyrka s:n (F. R.). -— Pyrola sp. Djursholm, Saltsjöbaden (G. L.). Chrysomyxa Woronini Tranzschel. Ledum palustre. Nackanäs (G. L.). Picea Abies. Drottning Kristinas väg (G. L.). Coleosporium Campanule (Pers.) Lév. Campanula persicefolia. Djur- gården. Haga (O. J.). Saltsjöbaden (G. L.). Coleosporium Senecionis (Pers.) Fr. Senecio silvaticus. Norrtälje. Senecio vulgaris. Järfva (E. J.). Coleosporium Sonchi (Pers) Lév. Sonchus arvensis. Experimental- fältet. Norrtälje. Coleosporium Tussilaginis (Pers.) Kleb. Tussilago farfara. Experi- mentalfältet. Danderyd (F. R.). Saltsjöbaden (G. L.). Cronartium asclepiadeum (Willd.) Fr. Pceonia officinalis. Fiskartor- pet. — Cynanchum vincetoxicum. Danviken (G. L.). Cronartium ribicola Dietr. Ribes nigrum. Norrtälje. Gymnosporangium clavarieforme (Jacq.) Rees. Crategqgus oxyacantha. Norrtull (F. R.). Saltsjöbaden. Norrtälje. Gymnosporangium juniperinum (L.) Fr. Sorbus aucuparia. Djurgår- den, Lilljans (G. L.). Experimentalfältet. Saltsjöbaden. Norr- tälje. — Juniperus communis. Nackanäs. Norrtälje. Gymnosporangium tremelloides BR. Hartig. Pyrus malus. Saltsjöba- den. Djurgården, Danviken (G. L.). Hyalopsora Polypodii (Pers.) Magn. Cystopteris fragilis. Mellan Haga och Ulriksdal (G. L.). Norrtälje. Melampsora” Larici-pentandrå& Kleb. Salix pentandra. Järfva. Melampsora Magnusiana Wagner. Chelidonium majus. Haga (G. L.). — Corydalis intermedia. "Djurgården. — Corydalis solida. Norr- tälje. Melampsora Salicis capree coll. Salix caprea. Djurgården, Nacka (G. L.). Saltsjöbaden. Norrtälje. Melampsora Saxifragarum (DC.) Schröt. Saxifraga granulata. Nacka (G. L.). Norrtälje. 40 Melampsora Tremulce coll. Populus tremula. Experimentalfältet. Salt- sjöbaden. Norrtälje. Melampsorella Cerastii (Pers.) Schröt. Stellaria uliginosa? Djursholm (G/L) Melampsoridium betulinum (Pers.) Kleb. Betula verrucosa. Danderyd (F. R.). Saltsjöbaden. Rosendal (G. L.). Ochropsora Sorbi (Oudem.) Diet. Anemone nemorosa. Danderyd (F. R.). Djurgården. Nackanäs. Norrtälje. — Sorbus aucuparia. Saltsjöbaden. Ulriksdal (G. L.). Norrtälje. Phragmidium Potentille (Pers.) Karst. Potentilla argentea. Danviken (G. L.). Experimentalfältet. Ladugårdsgärde. Ulriksdal (O. J.). Norrtälje. — Potentilla verna. Haga (G. L.). Rotebro (G. L.). Norrtälje. Phragmidium Rubi (Pers.) Wint. Rubus Wahlbergii. Saltsjöbaden (CER Phragmidium Rubi idei (DC.) Karst. Rubus idwus. Djursholm (E. J.). Uggleviken (O. J.). Sundbyberg (G. L.). Norrtälje. Phragmidium subcorticium (Schrank) Wint. Rosa glauca. Djursholm (E. J.). Lidingön. Norrtälje. Puccinia Adoxe Hedw. Adoxa moschatellina. Uggleviken (H. HeEs- SELMAN). Norrtälje. Puccinia Aegopodii (Schum.) Link. Aegopodium podagraria. Norrtälje. Puccinia Agrostidis Plowr. Aquilegia vulgaris. Stockholm (G. L)). Puccinia Arenarie (Schum.) Wint. Arenaria trinervia. Djurgården (G. L.). Experimentalfältet (T. V.). Lilljans (G. L.).. — Stellaria uliginosa. Dalarö. Puccinia Arrhenatheri (Kleb.) Erikss. Berberis vulgaris. Haga —Ulriks- dal, Observatoriet, Stallmästaregården (G. L.). Puccinia Asteris Duby. Achillea ptarmica. Järfva (G. L.). Pueccinia Caricis col. Urtica dioica. Stadshagen, Lilljans (GATE Norrtälje. — Carex acuta. Karlberg (V. WitTROCK). — Carex pallescens. Djurgården (O. J). — Carex panicea. Uggleviken (0. I). — Carex.riparia. Norrtälje. . Puccinia Cherophyllii Pust. Myrrhis odorata. Norrtälje. Puccinia coronata Cda. Rhamnus frangula. Nackanäs (O. J.). Haga (GEN: Alopecurus pratensis, Festuca elatior. Boslagstull (O. Ju Calamagrostis arundinacea. Liljeholmen (O. J). — Cala- magrostis stricta. Uggleviken (O0:-J). Puccinia Fergussoni Bet. Br. Viola palustris. Experimentalfältet (OKI 41 Puecinia fusca (Relh.) Wint. Anemone nemorosa. Danderyd (F. R.). Djurgården. Nackanäs. Norrtälje. Puccinia graminis Pers. Berberis vulgaris. I hela Stockholmstrakten allmän. — Avena sativa. Järfva. Sundbyberg (E. J.). — Agrostis alba. Värtan (O. J). — Dactylis glomerata- Norrtälje. Puccinia Hieracii (Schum.) Mart. Hieracium murorum. Danderyd (F. R.). — Hieracium pilosella. Stockholm (G. L.). Norrtälje. Hieracium sylvaticum. Lilljans (GYNL). Puccinia Lampsane& (Schultz) Fekl. Lampsana communis. Lidingön. Saltsjöbaden. Skogsinstitutet (ALB. NILSSON). Norrtälje.” Puccinia Lolii Nielss. Rhamnus cathartica. Norrtälje. Puccinia Malvacearum Mont. Kitaibelia vitifolia. Bergielund (G.:E.). Puceinia Menthe& Pers. Mentha arvensis. Lilljans (O. J.). Puccinia Morthieri Körn. Geranium silvaticum. Saltsjöbaden. Puccinia obscura Schröt. Luzula pilosa. Haga. Ulriksdal (ALB. NILS- SON). Norrtälje. Puccinia paludosa Plowr. Pedicularis palustris. Västernäs på Råd- mansö. Puccinia perplexans Plowr. Ranunculus acris. Bergielund (O. J.). — Alopecurus pratensis. Uggleviken (O. J.). Puccinia Phragmitis (Schum.) Körn. Rumex maximus. Djurgårds- bron, Stallmästaregården (G. L.). — Phragmites communis. Djur- gården. Saltsjöbaden. Värmdö (ALB. NILSSON). Värtan. Norrtälje. Puccinia Poarum Nielss. Tussilago farfara. Danderyd (F. R.). Djur- gården (G. L.). Nackanäs (G. L.). Karlberg (O. J.). Norrtälje. — Poa nemoralis. Djurgården (O. J). — Poa pratensis. Dande- nmyd! (OJ). Puccinia Polygoni vivipari Karst. Polygonum viviparum. Lilljans (GE): Puccinia Pringsheimiana Kleb. Ribes grossularia. Stockholmstrakten (GE). Norrtälje: Puccinia Saxifrage Schlecht. Saxifraga granulata. Experimentalfäl- tets(T:: VO. Norrtälje: Puccinia suaveolens (Pers.) Rostr. Cirsium arvense. Nackanäs (G. L.). Roslagstull, Saltsjöbaden, Sundbyberg (G. L.). Norrtälje. Puccinia Tanaceti DC. Tanacetum vulgare. Sandhamn. Puccinia Taraxaci Plowr. Taraxacum vulgare. TLilljans (O. J.). Ka- stellholmen. Norrtälje. Puccinia Thlaspeos Schub. Arabis hirsuta. Ulriksdal (O. J.). Puccinia Tragopogonis (Pers.) Cda. Tragopogon pratense. Danderyd 42 (F. R.). Djurgårdsbrunn, Drottning Kristinas väg (G. L.). Ex- perimentalfältet. Norrtälje. Puccinia Trailti Plowr. Rumex acetosa. Norrtälje. Puccinia uliginosa Juel. Parnassia palustris. Uggleviken (O. J)). Puccinia Viole (Schum.) DC. Viola arenaria. Sandhamn. — Viola hirta. Hornsberg (O. J.) Nynäs (K. BouuinNn). — Viola canina. Danderyd (F. R.). Experimentalfältet. Norrtälje. Pucciniastrum Padi (Kze et Schm.) Diet. Prunus padus. Saltsjöbaden. Sundbyberg. Norrtälje. Pucciniastrum Vacciniorum (Link.) Diet. Myrtillus niger. Danderyd (F. R.). Lidingön. Saltsjöbaden. Norrtälje. Triphragmium Filipendule Lasch. Spira filipendula. Danderyd (F. R.). Norrtälje. Triphragmium Ulmarie (Schum.) Wint. Spira ulmaria. Danderyd (F. R.). Experimentalfältet. Järfva. Norrtälje. Uredo Pyrole (Gmel.) Mart. Pyrola rotundifolia. Saltsjöbaden (G. L.). Uredo sp. Elymus arenarius. Sandhamn. Uromyces Acetos& Schröt. Rumex acetosa. Haga (G. L.). Karlberg (V. WITTROCK). Uromyces Alchemille& (Pers) Fekl. Alchemilla vulgaris. Danderyd (F. R.). Humlegården, Ladugårdsgärde (G. L.). Järfva (E. J.). Saltsjöbaden. Norrtälje. Uromyces Phaseoli (Pers.) Wint. Phaseolus vulgaris. Klubbensborg (G-LE): Uromyces cristatus Schröt. et Niessl. Viscaria vulgaris. Nynäs (T. V.). Uromyces Fabe (Pers) De By. Orobus tuberosus. Nackanäs, Sund- byberg (G. L.). Danderyd (F. R.). Dufbo (E. J.). Nynäs (K. Bon- LIN). Norrtälje. Uromyces Ficarie (Schum.) Fekl. Ficaria verna. Djursholm (GULD Uromyces Gagew Beck. Gagea lutea. Djurgården. Djursholm (G. L.). Uromyces Geranii (DC.) Otth. et Wartm. Geranium silvaticum. Dufbo (E. J.). Hufvudsta (StTurRE ERICSSON). Saltsjöbaden. Norrtälje. Uromyces Armerice (Schlecht.) Lév. Armeria elongata. Nynäs (GE IN. Uromyces Pow Rabenh. Ficaria verna. Djurgården (O. J.). Uromyces Polygoni (Pers.) Fekl. Polygonum aviculare. Karlberg (G. L.). Saltsjöbaden. Värtan. Djurgården (G. L.). Norrtälje. Uromyces pratensis Juel. Ranunculus auricomus. Nackanäs. Norr- tälje allmän. Uromyces Rumicis (Schum.) Wint. Rumex obtusifolius. Djurgården (GI Rumex sp. Djurgården (EE). 43 Uromyces Trifolii (Hedw.) Lév. Trifoltum hybridum. Värtan. Uromyces Trifolii-repentis (Cast.) Lindr. (I). Trifolium repens. Norrtälje. USTILAGINEZE. Cintraetia Caricis (Pers.) Magn. Carex arenaria. Dalarö (G. L.). — Carex panicea. Norrtälje. Entyloma Calendulw (Oudem.) De By. Hieracium murorum. Lilje- holmen (O. J.). Entyloma Ranunculi (Bon.) Schröt. Ficaria verna. Djurgården: -— Ranunculus auricomus. Norrtälje. Schizonella melanogramma (DC) Schröt. Carex digitata. Saltsjöba- den: (G.I). Sphacelotheca Polygoni-vivipari Schellenberg. Polygonum viviparum. Västernäs på Radmansö. Tracya Hydrocharidis Tagerh. Hydrocharis morsus ran. Bergielund, Nacka, Rörstrand (G. L.). Urocystis Agropyri (Preuss) Schröt. Alopecurus pratensis. Lilljans (CI Urocystis Anemones (Pers.) Schröt. Anemone hepatica. Norrtälje. — Anemone nemorosa. Danderyd (F. R.). Lilljans (G. L.). Kungs- holmen (G. L.). Norrtälje. — Ranunculus repens. Djurgården. Saltsjöbaden. Drottning Kristinas väg (G. L.). -— Adonis ver- nalis. Bergielund. Urocystis Filipendule (Tw.) Wint. Spirea filipendula. Tilljans (O.J.). Urocystis occulta Wallr. Poa sp. Eiljeholmen (O. J.). Ustilago Avence (Pers.) Jens. Avena sativa. Norrtälje. Ustilago grandis Fr. Phragmites communis. Edsviken (E. J.). Ustilago Hordei (Pers.) Kellerm. et Swingle. Hordeum vulgare. Sund- byberg. Ustilago longissima (Sow.) Tul. Glyceria altissima. Djurgårdsbrunns- viken (F. R.). Sundbyberg (G. L.). — Glyceria fluitans. Järfva. Ustilago Scabios& (Sow.). Trichera arvensis. Karlberg (O. J.]. Ustilago Tragopogi (Pers.) Schröt. Tragopogon pratense. Danderyd (F. R.). Hornsberg (O. J.). Lilljans, Rörstrand (G. L.). Sund- byberg (E. J.). Norrtälje. Till Ustilaginex plägar äfven föras Graphiola Phoenicis (Moug.) Poit. Phenix dactylifera. Stockholm. Förekom ymnigt på bladen af tvenne exemplar af Phoenix dac- 41 tylifera, som odlades i boningsrum. Troligen ej förr anträffad i Sverige. PEYCOMYCETES: Albugo candida (Pers.) O. Kuntze. Capsella bursa pastoris. Sundby- berg. Norrtälje. — Nasturtium amphibium. Liljeholmen (O. J.). — Sinapis arvensis. Sundbyberg (G. L.). — Cardamine pratensis. Drottning Kristinas väg (G. L.). Albugo Tragopogonis (Pers.) S. F. Gray. Tragopogon pratense. Sund- byberg (E. J.). Olpidium Trifolii (Pers.) Schröt. Trifolium repens. Nynäs (G. L.). Peronospora Alsinearum Casp. Stellaria media. Djurgården (0. J.). Peronospora alta Fekl. Plantago major. Nackanäs (G. LJ). Peronospora calotheca De By. Galium boreale. Norrtälje. Peronospora €hrysosplenii Fekl. Chrysosplenium alternifolium. Lilljans (GT): Peronospora Corydalis De By. Corydalis intermedia. Djurgården. Peronospora effusa. Greville. Atriplex patulum. Köpmanholm på Yxlö. Peronospora Ficarie Tul. Ficaria verna. Djurgården. Experimental- fältet; (O-! I). - Ranunculus acris. Norrtälje. — Ranunculus flammula. Drottning Kristinas väg (G. LJ). Peronospora grisea (Ung.) De By. Veronica beccabunga. Hornsberg O. J.). Karlberg (G. L.). Värtan. — Veronica chamecedrys. Norr- tälje. — Veronica verna. Djurgården (T. V)). Peronospora Lamii Al. Br. Lamium album. Experimentalfältet (T: V)J). — Lamium purpureum. Saltsjöbaden. Peronospora leptosperma De By. Tanacetum vulgare. Fjäderholmarna (T- VI: Norrtälje: Peronospora obducens Schröt. Impatiens noli tangere. Karlberg (OD Peronospora parasitica (Pers.) De By. Arabis thaliana. Saltsjöbaden (GENEN: Cardamine pratensis. Norrtälje. Peronospora Potentille De By. Acena levigata. Bergielund. Ny värd- växt. Peronospora Trifoliorum De By. Trifolium hybridum. Järtva (E. J). Värtan. Trifolium medium. Saltsjöbaden (G. L.). Norrtälje. Peronospora Vicie (Berk.) De By. Lathyrus heterophyllus och L. sil- vestris. Bergielund. Förut ej iakttagen på dessa Lathyrus-arter. Lathyrus pratensis. Norrtälje. — Orobus tuberosus. TLilljans (G. L.); — Vicia sepium. Stockholm. 45 Peronospora Viol& De By. Viola arvensis. Köpmanholm på Yxlö. Norrtälje. Phytophthora infestans (Mont.) De By. Solanum tuberosum. Järfva (ES). Plasmopara densa (Rbh.) Schröt. Rhinanthus major. NVästernäs på Rådmansö. Plasmopara nivea (Ung.) Schröt. Anthriscus silvestris. Järfva (E. J.). Norrtälje. — Laserpitium latifolium. Västernäs på Rådmansö. — Peucedanum palustre. Nackanäs (G. L.). Plasmopara pusilla (De By). Schröt. Geranium silvaticum. Danderyd (F. R.). Experimentalfältet. Värtan (G. L.). Plasmopara pygmea (Ung.) Schröt. Anemone nemorosa. Kungshol- men. Lilljans (G. L.). Synchytrium Anemones (DC.) Wor. Anemone nemorosa. Drottning Kristinas väg (G. L.). Karlberg (G. L.). HEMIASCI. Protomyces pachydermus Thäöm. Taraxacum officinale. Rosendal (G: I): EXOASEI: Magnusiella Tormentille (Farl.) Sadeb. Potentilla erecta. Nynäs (G. L.). Taphrina Alni incane Magn. Alnus glutinosa. Norrtälje. Taphrina aurea (Pers.) Fr. Populus nigra. Norrtälje. — Populus py- ramidalis. Norrtälje. Taphrina carnea Johans. Betula odorata. Klubbensborg (G. LJ). Funnen :af förf. äfven vid Grisslehamn. - Dessa fynd äro af ett visst intresse, då T. carnea ju är en utprägladt boreal- alpin art. Taphrina Cratoegi Sadeb. Crategus oxyacantha. Norrtälje. Taphrina Johansoni Sadeb. Populus tremula. Sandhamn (K. BoHLIiN). Norrtälje. Taphrina Pruni Tul. Prunus domestica. Norrtälje. — Prunus padus. Klubbensborg (G. L.). Norrtälje. Taphrina Rostrupiana (Sadeb). Prunus spinosa. Kyrkviken på Li- dingön. Taphrina Sadebeckii Johans. Alnus glutinosa. Lidingön (F. R.). Nac- kanäs (G. L.). Norrtälje. Rådmansö. 46 PYRENOMYCETES: Claviceps purpurea (Fr.) Tul. Festuca elatior. Experimentalfältet. — Secale cereale. Norrtälje. Epichloé typhina (Pers.) Tul. Dactylis glomerata. Norrtälje. Erysiphe Cichoracearum DC. Myosotis silvatica. Norrtälje. — Plantago major. Sundbyberg (E. J.). Erysiphe Galeopsidis DC. Galeopsis speciosa. Saltsjöbaden. Erysiphe graminis DC. Dactylis glomerata. Norrtälje. — Festuca sp. Sundbyberg (E. J.). Erysiphe Polygoni DC. Trifolium medium. Järfva. Fumago vagans Pers. Quercus robur. Hagaparken (T. V.). Saltsjö- baden. — Tilia europwa. Sundbyberg. Hypoxylon fuscum (Pers.) Fr. Corylus avellana. Djurgården. Isariopsis alborosella (Desm.) Sacc. Stellaria graminea. Experimen- talfältet (T. V-). Nectria cinnabarina Fr. Craleguas oxyacantha. Humlegården (G. L.). Ulmus montana. Adolf Fredriks kyrkogård, Stockholm. Norrtälje. Phyllachora Trifolii (Pers.) Fekl. Trifolium medium. Sundbyberg. — Trifolium repens. Djurgården. Phyllactinia corylea (Pers.) Karst. Betula verrucosa. Saltsjöbaden. Corylus avellana. Nackanäs (G. LJ). — Lonicera Caprifolium. Saltsjöbaden. Spherotheca Humuli (DC.) Burr. Alchemilla vulgaris. Experimental- fältet. Sundbyberg. Norrtälje. Spherotheca Humuli (DC.) Burr. var. fuliginea (Schlecht) Salm. Ta- raxacum officinale. Danderyd (F. R.). Stigmatea confertissima Fekl. Danderyd (F. R.). Saltsjöbaden. Norr- tälje. Stigmatea Robertiani Fr. Geranium Robertianum. Experimentalfältet. Saltsjöbaden. Norrtälje. Uncinula Aceris (DC.) Sacce. var. Tulasnei (Fekl.) Salm. Acer plata- noides. Sundbyberg. Uncinula Salicis (DC.) Wint. Salix caprea. Sundbyberg. DISCOMYCETES. Coccomyces Rubi (Fr.) Karst. Rubus idwus. Nackanäs (F. R)). Dasyscypha calycina (Schum.) Fekl. Larix decidua. Hagaparken. 47 Fabrea Ranunculi (Fr.) Karst. Ranunculus auricomus. Norrtälje. Pseudopeziza = Trifolii (Biv.) Fekl. Trifolium pratense. Kungshatt. (RED. Rhytisma acerinum (Pers.) Fr. Acer platanoides. Danderyd (085 JD Saltsjöbaden. Sundbyberg. Ulriksdal. Norrtälje. Rhytisma Andromede (Fr.) Rehm. Andromeda polifolia. Norrtälje. Rhytisma salicinum (Pers.) Fr. Salix aurita. Norrtälje allmän. — Salix caprea. Danderyd (F. R.). — Salix cinerea. Norrtälje. Seclerotinia urnula (Weinm.) Rehm. Vaccinium vitis idea. Klubbens- borg (G. L.). SPH/EROPSIDEAE. Phoma Urtice Schultz et Sacc. Urtica dioica. Haga (T. V.). Septoria Saponari« (DC.) Sace. et Berl. Saponaria officinalis. Sand- hamn. / Septoria Urticee (Bob. et Desm.) Urtica dioica. Karlberg. MELANCONIEAE. Gloeosporium deformans (Schröt.) Lind. Salix caprea. Saltsjöbaden. Phragmotrichum Chailletii Kuntze. Picea excelsa. Danderyd (F. RJ). Experimentalfältet. Norrtälje. HYPHOMYCETES. Botrytis cinerea Pers. var. sclerotiophila (K1.) Sace. På ett sklerotium på en vissnad Gentiana-stjälk. Norrtälje. Cladosporium herbarum (Pers.) Link. Aristolochia clematitis. Skepps- holmen. — Dianthus superbus. Albano. — Lathyrus odoratus, Onopordon - acanthium, Plantago major, Tropceolum majus, Allium- och Iris-arter. Bergielund. Ovularia aplospora (Speg.) Magn. Alchemilla vulgaris. Danderyd (F. R.). Djurgården. OQvularia destructiva (Phill. et Plowr.) Massee. Myrica gale. Dalarö (GET): Ovularia Veronice (Feckl) Sacc. Veronica arvensis. Experimentalfäl- tet: (T. Vi). Ramularia Armoracie Fekl. Nasturtium Armoracia. Norrtälje. 48 Ramularia lamiicola Mass. Lamium album. Norrtälje. Ramularia Urtice Ces. Urtica dioica. Haga grindar (T. V.). Nacka- näs (G. L.). Norrtälje. MYXOMYCETES Sorosphera Veronice Schröt. Veronica chameedrys. Norrtälje. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. ' BD. 2, H. I. STIPA PENNATA I VÄSTERGÖTLAND. EN STUDIE ÖFVER DEN SUBBOREALA PERIODENS INFLYTANDE PÅ DEN NORDISKA VEGETATIONENS UTVECKLINGSHISTORIA. AF RUTGER SERNANDER. Inledning. I ett bihang till Fauna suecica, Editio II 1761 p. 557 säger LInnÉ: »Stipa pennata. Falk J. P. W:gothia, Åsaka, Wartofta frequens.» Denne JoHANnN PETER FarcKk (född 1732 eller 1733, död 1773) var som bekant lärjunge till LINNÉ och en tid sonens informator. Fyn- det härledde från en trakt, hvars flora han väl kände, ty man vet att han tillbragt en dryg del af sin ungdom vid Pilagården i Åsle, ej långt från Vartofta-Åsaka. ! LINNÉ ansåg tydligen fyndet vara af mycket stort intresse, då han skyndade att inflicka det — och några andra viktiga växtlokaler — i ett arbete, dit det strängt taget icke hörde. Man kan ock utan öfverdrift säga, att det är ett af de märkligaste, med hvilka någon- sin den skandinaviska vegetationen blifvit riktad. Emellertid såg det länge ut, som om den svenska floran åter skulle ha mist denna sin nya medborgare. Under en lång tidrymd tyckes man, om öfver hufvud taget verkliga efterforskningar blifvit gjorda, icke ha åter- funnit Stipa på den Falckska lokalen. Och då WAHLENBERG år 1826 i Flora suecica p. 1079 förklarat: »post semisxeculum non reperta», ansåg man nog, att Stipa var oåterkalleligen utdöd. År 1838 dyker i tredje upplagan af HARTMAN'S flora ett rykte upp, att Stipa pennata »Skall förlidet år vara återfunnen». ? Så var också ! MaATtHESIUS, Iakttagelser öfver några inom Westergötland förekommande Natur- alsterip. 14: IH. M. FRIES, Linné: II p. 64—67: MCp 338. Svensk Boltanisk Tidskrift 1908. 4 50 förhållandet; och ej nog härmed, den hade dessutom anträffats på ännu ett växställe. I sin Novitie Flore Suecic&e Mantissa altera, Upsalizxe 1839 p. 4 säger Euias FrIEs i det han efter Linné citerar Åsaka-förekomsten: »Dein multoties frustra qucesita et e Floris Suecicis deleta, sed CI. Mathesio, me exhortante, sedulo inquerenti non tantum loco citato in agrorum marginibus, sed etiam novo loco in par. Segerstad (inter Billingen et Mösseberg) obviam venit>, och i Herbarium normale fasce. 7 n:o 88 kunde han utdela Åsaka- exemplar tagna af magister MATHESIUS. Det var sålunda J. MATHESIUS, den om Västergötlands floristik så högt förtjänte Skara-adjunkten (= 1800 +; 1869), som man hade att tacka för att Stipa ej blott blef funnen på sin gamla lokal utan äfven på en alldeles ny sådan. Emellertid dröjde han länge med att offentliggöra de närmare fyndomständigheterna, hvadan lokalerna blefvo missuppfattade till sitt läge, den nya till och med i senare tid dubblerad. Den är, som i det följande närmare skall visas, be- lägen i Valtorps socken nära den gamla kyrkan. Nu är förhållan- det det, att Valtorps socken är indragen under Segerstads försam- ling. Uppgifterna »Segerstad» i Fries” Mantissa, Bot. Notiser 1840 p-. 169 och HARTMAN'sS flora, editio 4, 1843 samt »mellan Hvaltorp och Segerstad» hos ANDERSSON, Skandinaviens Gramineer 1852 p. 105 äro sålunda ej fullt träffande, och uppenbart oriktigt anför Rup- BERG ! som två lokaler Segerstad och Valtorp. Tilläggas bör, att jag under mina Stipa-studier sommaren 1906 gjorde en flyktig tur genom Segerstads socken utan att få se någon lokal, hvars läge och nuvarande vegetation tydde på, att den möjligen kunnat härbärgera Stipa, ej heller har vid förfrågningar bland naturhistoriskt intresse- rade personer, som besökt ifrågavarande trakter, erhållits någon upp- gift, som tydde på annat, än att man med Segerstad menat Valtorp. En god bestämning af de båda lokalernas verkliga läge lämnas 1844 af NILS LAGERHEIM p. 105: »Stipa pennata L. Angående de för denna vext uppgifna vextställena: »Vartofta i Åsaka socken» samt »Seger- stad mellan Billingen och Mösseberg>», (se Dokt. Hartm. Skand. Flor. 4:de Upl.), så torde de något närmare böra angifvas. Det första, » Vartofta i Åsaka socken», bör rätteligen uttryckas sålunda: Åsaka i Vartofta härad, ty från ÅAsaka, hvarest den vexer, till Vartofta egendom är en god fjerdingsväg; samt det andra, »Segerstad mellan Billingen och Mösseberg», egentligen heta: helt nära Valtorps kyrka !' Västergötlands fanerogamer p. 105. 51 ej långt från byn Segerstad, ty dem emellan är också en fjerdings- väg. Här förekommer den ymnigare än på förra stället. Valtorps kyrka ligger en mil nordost, och Åsaka en och en half mil sydost från Falköping.» ; Det enda försök att karaktärisera det sällskap, i hvilket Stipa förekommer, härleder också från LAGERHEIM, Som Pp. 106 anför: »På de samma backar vid Åsaka, der Stipa vexer, togos följande vexter: Dracocephalum Ruyschiana L., Potentilla rupestris, Brachy- podium pinnatum P. B., Prunella grandifltora Porir., Asterocephalus Columbaria WALLB., Asperula tinctoria L. 0.s.vV.» Först 1854 i sin på märkliga noviteter för Västgöta-floran rika »Iakttagelser öfver några inom Westergöthland förekommande Natur- alster» meddelade MaATtHESIUS själf i Botaniska Notiser närmare upp- gifter om sina bägge Stipa-fynd. Åter kommer en tid, då man anser Stipa utdöd i landet. Redan 1854 tyckes den enligt MATHESIUS vara utrotad vid Valtorp. »Numera har plogen äfven der utöfvat sin utrotande inverkan på densamma, så att den icke alls funnits å denna trakt de sistförflutna åren.» ! I tionde upplagan af HARTMAN'sS flora 1870 p. 275 säges den vara utrotad på båda lokalerna. Men samtidigt kan utgifvaren glädja med ett alldeles nytt växställe: »nära Stenåsen !/, mil fr. Dala kyrka: Stud. N. S. Linnarsson.> Och det visade sig äfven, att upp- giften om Stipas försvinnande från Vartofta-Åsaka, som upprepades i florans elfte upplaga 1879, p. 523, var förhastad; de talrika exemplar från 1800-talets alla decennier från och med trettiotalet, som ligga i gamla herbarier landet rundt, vittna såväl om dess fortvaro, som om den öfverhängande fara, för hvilken den, liksom så många andra af vår floras märkligaste medborgare, är utsatt från de hänsynslösa växt- krämare, som gå under botanistnamnets skyddande förklädnad. Vi äga sålunda 3 lokaler i Västergötland, på hvilka Stipa pennata växer eller har växt. Då dess hela uppträdande så långt utanför dess egentliga utbredningsområde erbjuder ett alldeles särskildt växt- geografiskt intresse, skola vi som början till denna studie öfver de problem, hvilka med detta uppträdande äro förknippade, taga en utredning af Stipa's historia och växtfysiognomiska ställning på de respektiva lokalerna. Till grund för denna skildring ligga hufvud- sakligen iakttagelser och uppteckningar från några resor, som jag somrarna 1906 och 1907 företog i mellersta Västergötland. HENIATERSIUS 1: Ce. Pp: 155 Vartofta-Åsaka-lokalen. Den 9 augusti 1906 tillbragte jag i Vartofta-Åsaka, åtföljd af fil. kand. A. STALIN. Vi uppsökte här prosten E. J. WERSÉN och bonden KLAS JANSSON på Bondegården och erhöllo af dem synner- ligen värdefulla upplysningar. Ett stycke N om sockenkyrkan går en liten rullstensås fram. Där den vid Bondegården genomskäres af landsvägen, gör den ett knä. Stipa-lokalen delas härigenom i två partier, ett östligt till- hörande prästgården och ett västligt på Bondegårdens ägor. Östra partiet. Åsen går i NO—SV och är här liksom öfver den del af dess lopp, som jag hann följa, getryggartadt utbildad. På en kortare sträcka hade prosten WERSÉN och KLAS JANSSON funnit, den förre i början af 1890-talet, den senare för 1—2 år sedan, resp. 1 och 2 individ. Det första individet hade varit stort med minst ett 10-tal inflorescenser, som på en gång hade blifvit hänsynslöst afryckta af någon våldsverkare. Det kunde ej nu återfinnas — antagligen hade det snart efter våldsgärningen utdött — men i samma enbuske, intill hvilken det stått, fanns ett ungt sterilt individ. JANSSON'sS exemplar, som mera sparsamt hade blommat, återfunnos båda, äfven de för året sterila. Det största bildade en rund tufva på c. I dm diameter. Dessutom lyckades vi inne i enbusken uppspåra tvenne unga sterila individ. Inom området för WERSÉN's och JANSSON”s exemplar utskars en profyta, hvars norra och södra gränser förlades strax utom de nämnda Stipa-förekomsterna. Sluttningen var brant, c. 20” åt SO. Högsta punkten belägen drygt 2 meter under Asaka kyrkas sockel (enligt generalstabskartan 224,10 m ö. h.). Kullens nedersta parti var redan något betadt, annars betas lokalen svagt och först på sen- sommaren och hösten. Detta betade parti sträckte sig 3 m ofvan den nedanför liggande åkern. Åsens rygg låg c. 10 m ofvan den- samma. Profytan sträckte sig från den nämnda 3-meterslinjen upp till åskrönet, som utgjorde profytans öfre 20 m långa begränsnings- linje. Från ändpunkterna af denna fälldes vinkelräta linjer nedför åssluttningen. — Asmaterialet bestod af ett något lerigt grus med ej starkt rullade stenar. Gruset var rikt på siluriska skiffrar och kalk- stenar. Det täcktes af en 20 — 25 cm mäktig, lucker, svart, sten- och grusblandad mylla. Fuktighetsgrad Sen Bestånd: Snårskiktet: Pinus silvestris e,t 5 exemplar, c. 33 2 m höga, af oregelbunden växt, c. 20 år gamla, genom stympning något buskartade. Högsta fältskiktet: Avena pratensis r Juniperus communis s, 45—90 em hög +Scabiosa Columbaria s?” Spirea Filipendula s Dactylis glomerata t, hufvudsakli- gen i enbuskarne Phleum Boehmeri t + Potentilla rupestris t Rosa mollis SM. V. typica SCHzZ. e. Solidago Virgaurea t Arabis hirsuta (starkt hårig form) e, 1 fröspridning Centaurea Scabiosa e Festuca elatior e Pinus silvestris e, ett buskartadt exemplar af ungefär samma ålder som de i snårskiktet Poa pratensis e » Ifrågavarande form tillhör hufvudsakligen sydöstra Sverige, särskildt Gotland, och Östersjö- provinserna.> MATSSON. Rosa mollis Sm. nigrans Martss. e. »Förut endast känd från Vg. Sättra ?2/, 1875 P. F. LunpQvisT. Egendomlig hårtyp å småbladens undersida: hår jämförelsevis korta, ej tilltryckta, icke hopfitade, och i sammanhang härmed stark pruina (sannolikt för att skydda mot för stark afdunstning). Denna typ förekommer hos en hel grupp specialarter, alla från västra Sverige och Norge. Ej upp- trädande hos af mig sedda exemplar från annat håll. I litteraturen finnes ingen uppgift härom, då detta förhållande ej förut synes hafva observerats. Egendomliga äro också de talrika svarta subfoliargland- lerna. Men dylika glandler finnas såväl hos en del västkustformer särskildt från Norge) som hos former från Britt. öarna som ock från Östersjöprovinserna. Å former från största delen af Sverige äro de mycket sällsynta. Jag nämner allt detta, emedan det sannolikt står i sammanhang med mycket egendomliga förhållanden å växtplatsen. För min del tror jag, att nigrans är endemisk från Vg.» MATSSON. Rosa mollis Sm. nigrans Marss. var. e. »Tydligen modifikation af föregående.» MATSSON. Sorbus scandica e +Stipa pennata e ! De Hutt-NORRLUINska ymnighetsgraderna: y = ymnig, r = riklig, s = strödd, = Jmfr för öfrigt hvad formations-terminologien be- träffar SERNANDER, De sydnerikiska barrskogarne. ” De med ” utmärkta återfinnas i NILS LAGERHEIM'sS förteckning. Jmfr p. 51. > Möjligen faller någon af de anförda Rosa-arterna strax utom profytans område. tunnsådd, e = enstaka. 54 Mellersta fältskiktet: Festuca ovina s—Tr "Asperula tinctoria s Briza media s Campanula rotundifolia s Galium verum s Artemisia campestris t—s Centaurea Jacea t—s Convallaria Polygonatum t—s Galium boreale t—s "Brachypodium pinnatum t Geranium sanguineum t, med gal- lor af Eriophyes Geranii CAN. Det. G. LAGERHEIM. Lägsta fältskiktet: Alchemilla pubescens r Carex montana r Fragaria collina s—r Anihoxanthum odoratum s Hieracium macrolepideum NORRL. "sabulosorum DAHLST. s Linum catharticum s Thymus Serpyllum s Carex verna t—s Cirstum acaule t Antennaria dioica e Arenaria serpyllifolia e Calamintha Acinos e Bottenskiktet: Detta samma. Pimpinella Saxifraga t Plantago media t Silene nutans t Trichera arvensis t Trifoltum montanum t Vicia cracca t Achillea Millefolium e Chrysanthemum Leucanthemum e "Dracocephalum Ruyschiana e; i öfre delen af profytan t Thalictrum simplex e Fragaria vesca e Lotus corniculatus e Polygala comosa e Potentilla verna(L. ex parte) LEuHmM. (syn. P. minor GIL.) e Primula officinalis e Pulsatilla vulgaris e Sedum acre e Veronica Chameedrys e » officinalis e Viola rupestris e sueurtare är mycket olika utbildadt under enarna och mellan de- Under enarna växa ymniga mossor, mellan dem äro dessa strödda—rikliga, blandade med tunnsådda lafvar. På marken mellan buskarna antecknades: Hylocomium rugosum! s—r Schistophyllum osmundoides e Thuidium abietinum t Under buskarna antecknades: Cladonia furcata t Cladina silvatica e Cetraria islandica e Hylocomium rugosum s—r » proliferum t » triquetrum t 1 Mossorna äro benäget granskade af lektor H. VILH. ÅRNELL. e lt S r Yy | | | a | I I I I b) I I I I I lm = = = - | = | KORTA | I mn” EPS GX Fall | EK | FOI RR SEK x TT | GENER FUSAM NG En, gräs, örter. | PES) KIKKI KOKK KIKI KR | I I I | - SNR ee NA RIE SE RE [RN pi ENA SEA edt 2 £ AKS KE KN DX Xx KIK KRA | CISTPES RS KK KE KANE KE - | | | - | Orter, gräs. | 32 55 BA] SI ETTA SIF KSK X | fi el KK KRK KIRK KRK K Sal | 4 ' — 3 | NESKPIPTKAN KR KK Mossor. | I I I Buskar och telningar — strödda. Örter — ymniga. Gräs — ymniga. Mossor — strödda. Lafvar — tunnsådda. Denna ståndortsanteckning ger en ganska fullständig bild af ve- getationen på sydostsluttningen af detta Ö om landsvägen belägna åsparti. sluttning: Calamagrostis epigejos Heracleum sibiricum Hieracium umbellatum Inula salicina Phleum pratense v. nodosum Peltigera rufescens Picea abies 1 individ c. 2 m högt Luzula multiftlora Af växter utom profytan antecknades för öfrigt på denna Medicago lupulina Ranunculus polyanthemos (Rosa mollis jmfr p. 53) Rubus saxatilis Rumex Acetosa Succisa pratensis Trifoltum medium Veronica spicata På nordvästsidan af åsen rådde i hufvudsak samma vegetation, men med afgjordt mindre blomrikedom. Särskildt saknades Stipa, Dracocephalum, Potentilla rupestris och Inula. Bland växter som till- kommit märktes: 26 Equisetum arvense Yttermera vinner denna MATHESH uppgift i säkerhet genom de upplysningar, jag vid mitt besök inhämtade af den nämde KLAS JANSSON i Bondegården. Denne, som nu var en medelålders man, hade tradition om Stipan, hvilken tydligen betraktades som en af gårdens fäderneärfda klenoder, från far, farfar och farfarsfar, hvilka efter hvarandra suttit på Bondegården, sålunda från åtmins- tone ett århundrade. Enligt denna tradition hade Stipa fordom förekommit ymnigt på Bondegårdens ägor och i deras grannskap. I gamla tider gjorde man ofta »kryddkvastar» utaf den, och såväl JANSSON som hans hustru mindes sockennamnet «<åkerullb>. [Detta namn anför redan FrRIES (Mantissa p. 4), tydligen efter MATHESIUS: »Arista sua ultra spitlhamam longa plumosa eliam vulgi admiratio- nem movet (Åkerull appellatur) et ad conclavia festiva ornanda dili- genter colligitur».] Ännu i ganska sen tid pryddes Åsaka kyrka med Stipa-buketter vid barnens första nattvardsgång. — FRIES uppgift, att Stipa under tiden mellan FaALcK och MATHESIUS »multoties frustra quesita» tyder sålunda på några föga planmässiga efterforskningar. För tiden 1837—1906 äga vi ganska säkra hållpunkter på Åsaka- Slipans historia. Dels ha vi Bondegårdssläktens bestämda och tyd- liga uppgifter från hela denna tidrymd, dels MATHESII noggranna iakttagelser från 1837—1854. Vid återupptäckandet 1837 var den definitivt inskränkt till Bondegården inkl. åspartiet närmast Ö om landsvägen, sålunda det område, på hvilket den ännu i dag före- kommer. Bondegården hade för öfrigt antagligen alltid utpekats som »locus classicus>, ty då MaTtHESsivus omtalar sitt fynd af 1837, säger han: »återfanns på samma växtställe å östra sidan af kullarne intill Bondegården.> Dess historia från 1837 har liksom under tiden från sjultonhundratalets midt intill detta årtal tydligen karak- tären af en långsamt försiggående utrotningsprocedur, hvars full- bordande nu med stora steg närmar sig slutet. Följande faktorer ha varit verksamma : 1) Upplöjning. MATHESIUS säger: »Sedan 1837 har den ytterli- gare minskats — ett hufvudsakligt skäl därtill är dock, att en del af den vall, hvarest den mest förekom, är upplöjd till åker.» Sä- kerligen afses, såsom nyss framhölls, därmed närmast de nedre, nu 58 af åker upptagna delarna af den biås, som i NO—SV vid Bonde- gårds-byggnaderna utgår från hufvudåsen. Såväl de nuvarande Vartofta-Åsaka-lokalerna som de öfriga Västgöta-lokalerna äro kullar, kringgärdade af åker — jämför folknamnet åkerull — och ha endast genom sina branta terrängformer skyddats för upplöjning. Troligen ha i forna tider, på sätt som sålunda skedde med en del af Bondegårdsåsen under tiden mellan 1837 och 1854, den ena mera långsluttande Stipa-kullen efter den andra lagts till de omgifvande akrarna. 2) Betning. Såvidt jag kunnat finna, skadas ett stort antal af de arter, som konstituera den örtsbacksartade formation, 1 hvilken Stipan ingår, och bland dem ej Stipa minst, i mycket hög grad af betande kreatur. Stipa är icke vintergrön, och dess bladverk funktionerar endast en del af vegetationsperioden, hvadan afbet- ningen har mera ödesdigra följder än för de hela året gröna, matt- bildande gräsen. Vore icke skyddet af enarna (och de stickande buskarna 1 allmänhet), mellan och genom hvars täta barrskrud de lätt kunna skjuta både blad och inflorescenser upp mot ljuset, utan att kreaturen våga afbita, ej heller kunna nedtrampa dem, skulle helt säkert de allra flesta exemplaren både vid Bondegården och Dala innan kort vara dödade. 3) »Kryddkvastarna>. En någorlunda iämn föryngring genom fröplantor är nödvändig för att Stipa skall kunna bibehålla en ståndort genom långa tidrymder. Någon spridning på vegetativ väg genom utlöpare förefinnes nämligen icke. Ett ganska rikligt och stort bestånd bär äfven under de gynnsammaste yttre omstän- digheter ej så synnerligen många spridningsenheter (frukten om- sluten af blomfjällen, af hvilka det yttre är försedt med den be- kanta, gigantiska plymen). De skimra på långt håll, och för att få hop en enda landtlig makartsbukett kan en hel årgång inflorescenser åtgå. Då plockningen af åkerull i gamla tider enligt MATHESII och Bondegårdssläktens utsago nådde en sådan omfattning, att till och med kyrkan kunde smyckas därmed, ha vi nog häri en mycket viktig utrotningsfaktor. Erfarenheten från en del andra länder går i liknande riktning. Om förekomsterna i Westpreussen säger ScHOLzZ p. 169: »Leider besitzt das Federgras bei uns gleichfall warme Verehrer, deren Sammeleifer aber einen stark metallischen Beigeschmack hat, ich meine Frauen, die Sträusse feilbieten. Es waren daher ähnliche Schutzmassregeln erwönscht, wie sie die Polizeibehörde zur Siche- 39 rung der Stranddistel (Eryngium maritimum) ergriffen hat.> ASCHER- SON och GRAEBNER vittna på samma sätt p. 108: »Die decorative Verwendung dieses (auch, besonders in Nordwest-Europa in Gärten gezogenen) Grases, dessen Fundorte deshalb oft allgemein bekannt sind und zuweilen bis zur Vernichtung der Pflanze ausgebeutet werden, ist namentlich im östlichen Gebiete allgemein. Schon vor dem Aufkommen der Makart-Bouquets war es im nordöstlichen Flachlande allgemeine Sitte, den »wilden Flachs> in Vasen als Zimmerschmuck aufzustellen.» 4) Bolanisternas insamlingar. Hur mycket det än är att beklaga för Stipa's historia, kan man knappast klandra Åsaka-borna för att de plockade det vackra gräs, som prydde backarna i deras hem- bygd. De vwvisste ej, hvilket betydelsefullt naturminnesmärke de hotade i dess existens; och de voro ju 1 sin fulla rätt. Detta äro icke de växtsamlare och botanister, som år ut och år in hemsöka Åsaka för att roffa åt sig de stackars exemplar, som för tillfället stå i sin fruktskrud. De veta också eller borde veta, hvilken fara deras insamlingar af den rara växten innebära för dess fortlefvande. Uppgräfvandet eller uppryckandet af hela exemplar är naturligtvis den värsta vandalismen, men äfven de, som inskränka sitt samlarnit till att endast taga en eller annan inflorescens, göra under när- varande förhållanden obotlig skada. Hvarje minskning af den eventuella föryngringen genom frö är nu, sedan växten blifvit så sällsynt, som nyss framhölls, ödesdiger. — De få 1906 kvarlefvande exemplaren voro allesammans unga. Detta visar i själfva verket, huru efterhållen Stipa är af botanisterna. Det är en bjudande plikt för oss botanister att söka få de äre- vördiga Stipa-lokalerna vid Åsaka skyddade. Båda områdena på ömse sidor om landsvägen måste kringgärdas och deras flora frid- lysas. Ungefär 100 meter af hvardera åssträckningen är tillräckligt, och på Bondegårdens ägor är det nog att låta den norra inhägnaden framgå. öfver själfva åskammen. Dala-lokalen. I CARL HARTMAN's herbarium, hvilket som bekant förvärfvats af Uppsala universitets botaniska institution, ligga ett par exemplar af Stipa pennata utan etikett, men åtföljda af denna skrifvelse: Höglärde Herr Lector Hartman! Emedan jag funnit Stipa pennata på ett förut okändt växtställe, tar jag mig friheten att underrätta Herr Lector Hartman derom. I 60 Valtorp lär hon, enligt uppgift vara utgången. Jag fann henne på en kulle tillhörig Stenåsen, !/,; mil från Dala kyrka, 1!/; mil från Sköfde. Högaktningsfullt och ödmjukast N. S. Linnarsson, stud. vid Skara h. element. Att hon finnes här, intyga: Ernst Andersson, L. Dahlström, stud. vid. Skara högre Elem. Skollärare. Sköfde Dala Stenåsen d. 4 Aug. 1864. Så lyder i all sin rörande naivitet primärrapporten om det märk- liga fynd, som på sin tid rentaf troddes återbörda Slipa pennata åt den svenska floran. Den unge sagesmannen (född i Dala s:n 1844), hvilken 1879 afled som komminister i Börstig, fick i tionde upp- lagan af HARTMAN's Flora 1870 den tillfredsställelsen alt se silt meddelande vederbörligen registreradt. Den 28 juni och den 8 augusti 1906 besökte jag i sällskap med kandidat A. STALIN platsen i fråga och den 29 juni 1907, då jag hade nöjet att demonstrera den för Svenska botaniska föreningens exkurrenter, blef jag i tillfälle att göra ett par kompletterande iakt- tagelser. Vid det första besöket hade jag också förmånen att åt- följas af platsens ägare, patron EpsTRÖM på Stenåsen, med hvilken jag fick rådgöra om, huru Stipa skulle för framtiden kunna skyddas. Lokalen kallas i trakten Varholmen. Den utgöres af det sydostliga rundade utsprånget af en ortocerkalkbrant. Fig. 1. Denna svänger på ena sidan af detta utsprång om åt NNO, på den andra åt VSV. Terrän- gen ofvan brantens kant är upptagen af åker, likaså slätten nedanför. Själfva branten täckes af ett tunt lager morän och vittringsjord under djup mylla, som på grund af den starka lutningen icke kunnat upp- plöjas. Betning förekommer, men är ej så intensiv som vid Bonde- gården. Växtligheten består af örtbacke och därur utvecklade törn- snår. Längst åt väster sticka några fläckar af ortocerkalkens hori- sontella skikt fram. Dessa fläckar hysa den egendomliga alfvar- vegetation, som utmärker de angränsande stora ortocerkalkslätterna, och hvilken vi känna genom WiTTE's undersökningar. Själfva Varholmens öfre kant ligger c. 196 m ö. h. och c. 20 m. ofvan den nedanför liggande dalgången. Stipa och Dracocephalum växa på den del af sluttningen, som vetter åt SO. På en profyta, som fullt omfattar detta område och hvilket motsvaras af det tätaste Juniperus-beståndet på hela branten, bestodo fältskikten af strödda —Yrikliga buskar, rikliga terade af följande arter: Achillea Millefolium Agrostis vulgaris ÅAira flexuosa Alchemilla pubescens » subglobosa 61 ymniga örter samt rikliga gräs, represen- Anthemis tinctoria 1 ex. 1906 Anthyllis Vulneraria Arabis hirsuta » » B glabra Arenaria serpyllifolia Artemisia campestris Avena pratensis Brachypodium pinnatum Briza media Calamintha Acinos Campanula persicefolia > rotundifolia Carex montana med Puccinia Caricis montane I1—TII'! Carex verna G. Indebetou foto. Fig. 1. Varholmen i Dala, sedd från SV. ”2/, 1907. Carlina vulgaris Centaurea Jacea » Scabiosa m. Puccinia Caricis montane I! Cerefolium silvestre Chrysanthemum Leucanthemum Cirsium acaule > > vL camlescens Convallaria majalis » Polygonatum !' J. LIND, Svampe indsamlede under Svenska Botaniska Föreningens exkursion 1907 p. 386. 62 Cotoneaster integerrima Dactylis glomerata Dracocephalum Ruyschiana. Strödd på en liten fläck, på hvil- ken också växte ett exemplar af Stipa, annars enstaka. I blom FSjEr0610ck-F>/- Oda vad ibasgsertill- fällena kvarstodo vinterståndare med sparsamma frukter. Erigeron acris Euphrasia brevipila stricta Equisetum arvense Festuca elatior » ovina Fragaria collina Galium boreale > — verum Geranium sanguineum med gal- lor af Eriophyes Geranit Gymnadenia conopsea Hieracium måcrolepideum ”sabu- losorum Hypericum perforatum » quadrangulum Hypocheris maculata Inula salicina Med epifytisk Cetraria juniperina (1) och Parmelia physodes (L) ACH., Juniperus communis s. SITTER. Linum catharticum Lonicera xwylosteum Lotus corniculatus Luzula campestris Medicago lupulina nära nedre åkerkanten Origanum vulgare Orobus tuberosus Pimpinella Saxifraga juni Plantago lanceolata media Poa compressa Polygala amarellum » vulgare Potentilla argentea » maculata PourR. » rupestris > Tormentilla Primula officinalis Prunella vulgaris Pulmonaria angustifolia Pulsatilla vulgaris Ranunculus polyanthemos Rhamnus cathartica Rhinanthus minor Rosa cinnamomea L. >» glauca Viur. "suberistata Bar. (= peropaciformis A. & M.) Rosa mollis Sm. "spinescens (Vix CHRIST) SCHz. f. atalacantha MATSS. »Exemplaren afvika genom kortare småblad och sågtänder från typen. Detta beror dock sannolikt på växtplatsen. En nästan identisk form är tagen i Ög. Jonsbergs s:n, Narfvetorp af J. A. LEWIN.» MATSSON. Rubus saxatilis Rumex Acetosa Scabiosa Columbaria Sedum acre Solidago Virgaurea Spirea Filipendula Stipa pennata. Den 28 juni 1906 sågos 3 individ i frukt; demc2 1907 sågs blott ett enda. Fig. 2. De stodo intill och lik- som ett par unga sterila individ (1906) i enbuskar. Alla exem- 63 plaren voro tydligen ganska Veronica spicala unga. Vicia cracca Succisa pratensis Viola canina Thymus Serpyllum » hirta med Puccinia Violoe Trichera arvensis SCHUM.) 1906 & 1907. Trifolium montanum G. Indebetou foto. Fig. 2. Stipa pennata på Varholmen. ”?/, 1907. Bottenskiktet var dåligt utbildadt och bestod af: Cetraria islandica Hylocomium rugosum Hypnum lutescens > triquetrum » purum Schistophyllum osmundoides 64 Anthemis tinctoria och Equisetum arvense ha kanske och Medicago lupulina säkerligen åkerns närhet att tacka för sin förekomst. Sedum acre förekom hufvudsakligen på de små fläckar, där ortocer- kalken var blottad. På Varholmens topp finnas stenrösen och en egendomlig sten- sättning. Här växte Draba incana, Lathyrus pratensis, Rubus ideus och Thalic!rum simplex. — Västerut på branten fortsattes formationen med tunnsådd Juniperus. Den var här fattigare på arter än profytan — bland annat saknades alldeles Stipa och Dracocephalum — men Phleum Boehmeri och Lathyrus heterophyllus tillkommo. På de bara hällarna funnos, som nämndt, små alfvarsamhällen med Peltigera rufescens och Lecanora bracteata som karaktärslafvar. Traditionen förtäljer, att när LINNARSSON kom gående nedanför Varholmen, fick han se den skimra hvit af Stipa-plymer. Alla uppgifter åren närmast efter LINNARSSON's fynd stämma också sam- man i alt Stipa var ymnigare än nu. Då vid Åsaka upplöjning, betning och kryddkvastplockning spelat hufvudrollen 1 de gamla Stipa-beståndens sprängning, kan man knappast tillräkna dessa moment någon större betydelse för Dala-lokalens spoliering. Bran- tens gränser mot åkrarna äro nog uråldriga. Betningen har, åt- minstone senaste tiden, ej varit stark, och de talrika enbuskarna ha lämnat ett verksamt skydd mot kreaturen. Allmogen tyckes icke fästa någon vidare uppmärksamhet vid Varholmens vegetation. Nej, den verkliga orsaken till att Stipa pennata här befinner sig i ett tydligt och raskt fortgående försvinnande är ingen annan än den, att växtsamlare tillåtas obehindradt föröfva sina plundringar. Och hvilka mängder af exemplar — hundraden och åter hundraden ha under årens lopp sammanroffats — ligga ej, tack vare beställ- samma bytesinstitutioner kringspridda i gamla växtsamlingar, främst skolpojksherbarierna landet, för att ej säga Europa rundt! En af vår floras märkligaste medborgare bortryckt från sin uråldriga hem- ort, och vinsten: en massa hötappar, af hvilka de flesta nu mögla bort i skrubbar och vindskontor. Siluationen är också liksom vid Bondegården under närvarande förhållanden så tillspetsad, att den, som endast tager så litet som en enda frukt, kan påskynda växtens totala utrotande. Det område, som här behöfver fridlysas och inhägnas, är litet och begränsadt: Varholmen och branten till strax bortom Lathyrus heterophyllus-beståndet. Valtorps-lokalen. Året efter det MatHEsIuS återfunnit Stipa vid Åsaka, gjorde han Valtorps-fyndet. »År 1838 träffades den på Åkarps ägor, nära Wahltorps kyrka i Segerstads församling (uti) Gudhems härad, å 2:ne högländta åkerrenar. Här förekom den temmeligen ymnigt flere år.> Det var i sista stund som denna uppteckning gjordes. Redan under början af 1850-talet hade den decimerats, samtidigt med detta sitt meddelande (Botaniska Notisers januari—februari- häfte 1854) skrifver MaATHESIUS: »Numera har plogen äfven der utöfvat sin utrotande inverkan på densamma, så att den icke alls funnits å denna trakt de sistförflutna åren.> Och förgäfves har den i allmänhet sedermera efterletats. >I Valtorp lär hon, enligt uppgift, vara utgången», skrifver också den unge LINNARSSON 1864. Den 8 augusti 1906 gjorde jag, äfven nu i sällskap med kandidat STALIN, hvars rika erfarenhet om Västergötlands natur och folk under dessa mina studier varit mig till allra största gagn, följande efterforskningar i den ifrågavarande trakten. Det gamla växstället kallas i trakten Gokullen. Denna är en al nejdens högsta moränkullar — c. 172 m ö. h. — och ligger på den gamla Åkarpgårdens ägor. Hela kullen är upplöjd utom toppen, som bildar en af plogen orörd bit, hållande 18 m i NY—SO med 'största bredden mot nordvästra hörnet, där den blef ända till 8 meter bred. Större delen af toppen sluttade mot SSV liksom den nedanför liggande terrängen. Moränen var starkt kalkhaltig; flera stenblock lågo i dagen. Vegetationen utgjordes, utom i nordvästra hörnet, där växtligheten förändrats under beskuggningen af en liten grupp 3—4 m höga Sorbus Aucuparia, af örtbacke med följande konstituenter 1 fältskikten: Alchemilla pubescens Carex verna Alyssum calycinum Centaurea Jacea Anthemis tinctoria » Scabiosa Anthyllis Vulneraria Chrysanthemum Leucanthemunm Arenaria serpyllifolia Cirsium acaule Artemisia campestris Festuca ovina Avena pratensis Fragaria collina Calamintha Acinos » vesca Campanula persicefolia Galium boreale » rotundifolia > verum Carex montana Geranium sanguineum Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 2 66 Hieracium macrolepideum ”sabu- Pulsatilla vulgaris losorum Rubus saxatilis Lotus corniculatus Sedum acre Medicago lupulina Spire&a Filipendula Phleum Boehmeri Thymus Serpyllum Pimpinella Saxifraga Trichera arvenstis Plantago media Trifolium montanum Poa pratensis Vicia cracca Potentilla verna (L. ex parte) LEHM. I bottenskiktet voro mossorna strödda och lafvarna tunnsådda: Grimmia canescens Hypnum lutescens Cetraria aculeata Schistophyllum osmundoides Cladonia furcata y subulata Stereodon cupressiformis pyxidata 3 Pocillum Thuidium abietinum Under rönnarna voro gräsen ymniga och örterna hade i jämförelse med det andra partiet minskat i frekvens. Dessutom tillkommo: Dactylis glomerata Thalictrum simplex Primula officinalis Viola hirta Några meter längre ner framgick med samma strykning en annan låg upphöjning i moränmarken. Den var emellertid fullständigt uppodlad oeh nu upptagen af en hafreåker. Det lider intet tvifvel, att dessa två kullar äro de »2:ne högländta åkerrenar», om hvilka MATHESIUS talar. Och att »plogen der utöfvat sin utrotande inverkan» är säkert. Närmare detaljer härom lyckades vi uppspåra vid Ingelsgården i Åkarp. Här hade man, då Stipa-marken lades under plogen, räddat en stor tufva och inplanterat den i trädgården. Man visade mig platsen, där tufvan hade stått. Icke ens här stannade förföljelsen. Botanisterna skattade tufvan för sina herbarier, och lyckades de ej i godo få till- stånd härtill, lade de sig på lur bakom en närbelägen syrénhäck för att i en obevakad stund kunna störta fram och rycka till sig några strån. Då den bonde, som verkställt inplanteringen, efter några år- tionden utflyttade ur Ingelsgården till en granngård, tog han med sig tufvan i en hattkulle och satte den i sin nya trädgård. Den tålte ej omflyttningen, utan dog mycket snart. Hetsjakten var slutad och Valtorp-Stipans saga all. Den bonde, som plöjde upp Stipa-kullarna, hade hetat PETTER. Vi fingo veta detta af den: enda kvarlefvande'i trakten, som sett Stipa på sin ursprungliga lokal, nämligen gumman i Ingelsgården, 67 GRETA JOHANNA ANDERSDOTTER, hvilken den 27 juli hade fyllt 87 år. Hon var sängliggande och svag, men kunde ge en hel del upplys- ningar om gamla förhållanden. Då platsen stod orörd, hade det varit mycket vackert, och Stipan måste förekommit ganska rikligt; ty, så föllo hennes ord: »dä va så möe, så dä glindra.> (Jmfr LAGERHEIM'S uppgift, att den här 1843 förekom ymnigare än vid Åsaka.) Det var egendomligt att höra, med hvilken lefvande för- trytelse gumman skildrade upplöjningen, som tydligen hade skett mot de andra byamännens vilja. Petter föröfvade sitt dåd omedel- bart sedan han efter skiftets genomförande blifvit ensam ägare af platsen. — Intressant och troligen sann är den tradition, som fort- lefver bland västgötabotanisterna, nämligen att han sagt sig göra det, för att »gräsaläsarne» icke vidare skulle trampa ner hans åkrar med Stipa-sökandet. I slutet af 1840- eller början af 1850-talet lades sålunda Stipa- lokalerna under plogen. Den lilla kalott af Gokullens topp, hvilken lemnades orörd, är, som ståndortsanteckningen visar, beväxt med samma formation som den, hvilken vid Bondegården och på Var- holmen innehåller Stipa pennata, och den kommer också att i det följande behandlas som ett gammalt Stipa-samhälle. Artlistan stäl- ler sig dock betydligt fattigare, och endast ett par nya arter till- komma (jmfr p. 70—73). En liten del af själfva Stipa-beståndet hade blifvit kvar. Ännu den 8 juni 1864 sågs den nämligen här af dr. JOH. HULTING, som på min förfrågan om det exemplar i prof. O. NORDSTEDT'S herbarium, som nämnes i Botaniska Notiser 1884 p. 101-—102, haft godheten att i bref af 19?!/,, 07 meddela mig följande: »Men hur har detta mitt enda ex. kommit ned till Lund? Såvidt jag nu kan minnas, har jag ej varit i byte med Bot. Föreningen i Lund. Jag kan därför endast förklara det på följande sätt. Min lärare i Skara, lektor J. A. SAHLÉN, brukade bedja oss om växter, enär han behöfde dylika för en växtförteckning öfver VG&'s fanero- gamer. Ex. därpå ser man i Bot. Not. för 1863, där växtlokaler af honom. äro intagna. — Antingen har han bedt mig om det nämnda exemplaret eller också har han lånat det af mig och glömt alt lämna det åter. Så har han antagligen sändt det till Lund jämte andra växter (troligen äfven andra ex. af Stipa, ty SAHLÉN's födelsebygd låg i närheten af Segerstad). För att få veta något om det nämnda exemplaret skref jag för en vecka sedan till Lund. Men professor NORDSTEDT minnes ej, hur han fått detsamma. Han tror att han fått det genom byte: 68 Som det nu är öfver 40 år sedan jag var vid Hvaltorp, minnes jag föga om besöket där, så mycket mer som jag aldrig särskildt sysslat med gräsen. Jag vill minnas, att jag genom folket i gården fick veta, hvar Stipa växte. Jag tror, att det var på en åker-ren och att det lilla, som fanns, var nedtrampadt, så att det var svårt att få ett någorlunda skapligt ex. Jag kommer säkert ihåg, att det inne i stugan fanns hängande på ena väggen (till vänster, då man kom in) ett par rätt stora vippor (»blomkvastar») af Stipa. — Att jag skulle tagit den där vid gården inplanterad, tror jag icke. Od- lade växter föraktade både jag och andra skolpojkar på den tiden.» Själfva årtalet för Stipas totala försvinnande, vare sig nu detta skett genom bortplockning eller kalottens ytterligare kringskärande, torde bli svårt att fastställa. Troligen ligger det icke långt efter 1864, då ju de sista Stipa-tufvorna redan voro fåtaliga och illa åt- gångna. Bonden på gamla Åkarpsgården, dit nu som nämndt Go- kullen hör, kände mycket väl till att »Stipapennata» (båda namnen hade sammansmält till ett) en gång hade växt därstädes. Han var nu en medelålders man, men hade aldrig sett växten på Gokullen. De flesta herbarie-exemplar efter upplöjningstiden, som äro eliket- terade för Valtorp, härstamma nog från tufvan i Ingelstorpsträd- gården. Öf versikt af Stipa-samhällenas sammansättning och ställning inom den europeiska och skandinaviska vegetationen. De tre Stipa-lokalernas vegetation kan i korthet skisseras som en DruDEsS (I p. 42) »Trockne Häögel-Triftformation (der Boden zusam- menhängend mit Stauden, eingestreuten Halbsträuchern und Gräsern, stellenweise mit Gebäsch bedeckt>). Närmare bestämdt beteckna vi den i anslutning till SERNANDER (1900 p. 29—534) och Hurr (I p. 218) som en örtbacke, stadd i öfvergång till elt tlörnsnår. Ingendera af dessa kan under nuvarande klimatiska förhållanden annat än som edafoider!? bestå som ett fullt naturligt växtsamhälle inom den " SCHIMPER skiljer (p. 176) som bekant på två formationsgrupper: »die klima- tisehen oder Gebietsformationen, deren Vegetationscharakter durch die Hydrometeore beherrscht und die edaphischen oder Standortsformationen, wo derselbe in erster Linie durch die Bodenbeschaffenheit bedingt ist.» I anslutning till termen edafisk (af Edagcos, mark) formation skulle jag med namnet edafoider vilja beteckna de små fläckar med afvikande vegetation, hvilka, framkallade af lokala olikheter i markens beskaffenhet, förekomma i större växtsamhällen vare sig af klimatisk eller edafisk natur, och hvilka just genom sin lokala, stundom äfven rent tillfälliga natur ej lämpa sig att benämnas efter samma principer som de relativt stora växtsamhällen, af hvilka de äro omgifna. Flera dylika edafoider skola i det följande behandlas och diskuteras. — Ordet kan äfven användas som adjektiv. 69 svenska vegetationen. Såväl örtbackar som törnsnår uppkomma antingen genom borthuggande af ett trädbestånd, eller ock hindras genom människans inverkan ett sådant att inrycka och att leda utvecklingen in på nya banor. Endast på branta sluttningar med tunn jordskorpa kunna de fortlefva som verkliga slutformationer, men med ringa utsträckning. Hvarhälst emellertid en örtbacke eller ett törnsnår förekomma, intaga de företrädesvis de varmaste, bäst solexponerade lokalerna samt inrymma gärna i sig områdets sydligaste och mest värme- älskande element. De västgötska Stipa-backarna göra härutinnan intet undantag, utan i stället en potentiering af detta förhållande. Med undantag för ett par sparsamt uppträdande arter äro de sammansatta af xerofyter och värmeälskande mesofyter. Dessa älska nästan alla, åtminstone i den svenska floran, sydsluttningar i öppet läge. »I. Arter, som afgjordt föredraga sydsluttningarna eller uteslutande förekomma på dessa och som ett större antal gånger observerats. II. Arter, som företrädesvis älska sydlig exposition eller som blott observerats ett fåtal gånger, men vanligen i sydligt läge. III. Arter, som tydligen föredraga nordlig exposition eller som uteslutande förekomma i nordligt läge och som ett större an- tal gånger observerats. IV. Arter, som föredraga nordligt läge eller som ett fåtal gånger observerats, men vanligen i nordligt läge. V. Arter, som äro indifferenta gentemot expositionen och som ob- serverats ett större antal gånger. Några af de nämnda förekomma oftare i nordligt, andra i sydligt läge. VI. Arter, som enligt mer fåtaliga observationer synas vara indifferenta gent emot olika ex- position, med förkärlek för S eller N.> Ej mindre än 49 x af grupperna I och II återfinnas i Stipa-backarna, då grupperna III och IV endast representeras af Cerefolium silvestre, som i enstaka exemplar växer mellan enarna på Varholmen. — Åsakabackarna slutta mot SO och S, Varholmen mot SO och Gokullen mot SSV. Om vi fästa oss vid den frekvens, med hvilken de resp. fanerogama växtfamiljerna äro representerade, få vi proportioner, som genom dikotyledonernas, särskildt papilionaceers och labiaters starka fram trädande nästan erinra om dem på torra lokaler i den sydeuropeiska vegetationen. Detta torde utan vidare framgå af bifogade tabell. På tabellen är samtidigt artfördelningen på de 3 lokalerna upptagen för att visa den nära öfverensstämmelsen mellan deras växtlighet. Öfversikt af floran på Västergötlands Stipa-lokaler. Åsaka. Dala. Valtorp. Rosacece (18 arter): aka. Dala. Valtorp Alchemilla pubescens RE SE Sr mha + + + » SUDgLIoD0SAN EEE AA — + — CloloneastersuntegerrimeretsseSSnoeE — + — Bragarias comma SOsSESSSterieee aa + + = > TLS 0 RENA SEO ENTRE MESTA UR RTR 4 — + Potentillwiargemnear =Ir Eon 2 ra fSLE R RN NA NARE I er + — » mMmaCulatasP OURRI GE EEE ISeA — + pOE » TUpPeSTEISA SÖ PER Tar sr os ANS + + > TrÖTINe TNE Oe INS ENN = 2 = » verna. (15; exup) LERMIS TESS SR db ROSGN CHEN GM OMIE ON as ses SRS — + = 24 IEglducan sub eristatevSSSEEtse oo + — SS OUIS FIDE HO PIGOR SEASON S + — = » ov. spinescens f. atalacantha.... — + — SIE IUIGR ANS Foss SATAN + -— - UU DTS: Ste Ceti ETEN ora No TERS ER ee RNA ST = » STIG ELO HA LISA Basen AKI RASER RA SSR SARS at ER + + SOTDUST ATEN p äRTä Sa neas Sören dest t As — — + » SCR AUC AS Fe TATA ANSE LS RA + = == Spire dLEtuIpenduaxSEIESESSnI + + + Compositcee (15 arter): A'chrlleatiMiilefölunv SS55esss na SE + + -— ATUenun arid (OT OTE Ck ses ser SSR + —- -— Anihemis finetorta: SÖ Ts SE SKE RA RAA TG = + 3 ATTenmnstalne amp es thiSt Suss Se + + + Corinne xvulgerasISKEreoant + SE (EMM AUredE SAC As ee sas ks RAR LEA SRA LÄNS ar + SEADLOS AES HE FOSEISSKS MEST är är Chrysanthemum Leucanthemum =sssesssmn. FT ar + (CUF STUN IA COME STA SVEA FE IR en + + + » Vv. caulescens S SÄNKER RN É är == Erigeron acris.. rd = är DE Hieracium gälulosbrwim S + ar är » umbellatum = Er HypockensumdenataCSSTEfE Enea == är - Tate s leo SÖ ens + + — Solidago Virgaurea är är = Graminecwe (15 arter): Agrostis vulgaris VÄN: CI JL e2e OS Oas SR AT VARIO X ANU. OdOLGTUNU o...cccsocssöessnn enes as JSNDK (KO LR DOS LENE Gosse oo RENSAS Brachypodmunm. puindtam Sm. sssssusdss.c ses Mars G MACAO. sosse Jens ssd ir ek era de sordersta Calamagrostis epigejos WT GN IST glOMErAlé oooossse ss resans sons RESTITG ON E[OCLOT sa orgnr ee sn nee ODTNA Ass sa enn BOoehmert SO moss dos see fe rader ustisenaa. pratensesviknodöosumssT Xx IEEE Poa compressa S ..... RAR SEE NARE TOT en STSE YAN ap aRpennatasS OKT Papilionacec (9 arter): Atlus. Mulner är i0 ooossssrsro0ss sus Lathyrus heterophyllus SO =... OR OHensiSE nen WE OTTISKC OT SUCH [ALU ooo ar oss sasson nens Medicago. lupulinG” Stöosssseessssssenrcaa Qröbus: tuberosUs So mmssmssmsrmrrssssssen HR O (amn media SS oeeeesse sena eanee » DMYOMtaR UME ST ge NENGT OR CT: GG Loa RNE SE EINE RENEE SEN Labiate (6 arter): Calamintha Acinos ... .... Dracocephalum Ruyschiana SÖ manen TTG GNT Of AR ES er sorgsen sosse ran ella Egrandilora SÖ orre sar drrebsssn DIT GLSNO Ssd er SS resans NA TERS ön as: Serpylln oss dessas se se sas Scrophulariacece (6 arter): Etip lir ästa. DLevipUä oso ren » SMUGIT SAN En OntiTS Sm IO rer AE Veronicas CRhamBAMNJS moccsesses en sasc " Endast på nordsidan. Asaka. Dala. FlFtlt+tt+t+tl +++ | +++ tt tt +t+ | gäl Valtorp = [Ne Åsaka. Verontead ko fjiCen also. ss. eko NANNE Se > SPUCGLASPS YES ssh FNRR Sc Se SAT SE "Dipsacece (3 arter): SCADIoSA GOlUMIberIA NS sasse onees AE + STIGCCIS AN PF ALenSTS4 vs KTRS EA ar ae TIRTEITen GT OTEL STS ee ess ERE SR UA AE SA SE Polygalaceew (3 arter): Polggalatamarellat SESSION = » CONMTO SAS OSEEETEE TEA RSESR + » DIG aRISKSPS-sE SOT NOReN Adera Ne — Ranunculacew (3 arter): BIS QTiUL ON EO Til g arts WSA: SEE Rear st Ranunculus polyanthemos. S me.sssskssessnnn + UT OT CI vRS tmp leser SRS SANS EN at Rubiacew (3 arter): ASperula sincetoriar SQMmET ES ee Galium boreale ee... FREE AEA TRA he STAND er ss NN 2aR JL SERA SE AN SVS 2 Umbellifere (3 arter): (ferejolimimksibestrefE5 STA fe kleracleunussibiri Croma, €.-See sens SON + Firm pin ella S axIYn AG Aes + Violacece (3 arter): MiiOTGR IG CTU Or oss ed SARAS ERE RESA oo SYRE L0S Dr sr ass se 3 SS SSM SOANEN 14. EE FRA SN FF TIP ES HAS les Esra RESER AN SALE SR NA de Abietacece (2 arter): PIC SA DTC S dfn me nd mrs försa kr 86 RISE ERNA UA fr PITUTS2STIUeS TIS fe ses AS RNA TE + Campanulacew (2 arter): Campanula” persicoefolld. S-ucsss FE (EE) > rö tandifolattstetien ARR + Caryophyllacew (2 arter): ATEMARLAR:SEnp yllIO lars ne + SSTLEITC TIM OUMIS senares th Sö gran rna ses bra AAA -F Cruciferc (2 (eller 3) arter): Alyssumtcalycemunm SÖKES == AT ADS FIN SIULA so none rn RE RS RE EVA NN SS DE GLAD AS Nor seas ASA = Endast på nordsidan. Dala. + + + + Valtorp. Åsaka. Dala. Valtorp. Cyperacew (2 arter): (GIT 29 8-1 (KON AG DO RAS VASos sar obs er Ae SON = ES HE / LX I (NB BRASSAR SR SSE rs bg AA AL AR EAA + + — Hypericacew (2 arter): fly pertennu per fOr Alu Stats sonas a + — GULA GUN SS or nere den seten — + — Juncacece (2 arter): HERON EGNUP EStRIS AST Le seeds dere sr RA == SE — » INUTUL FT LOT: 05 NE Sr se sera BS ästa + = = Liliace& (2 arter): ; COME GULOR Res ER a Te (OR (EFS SAT AA ER + = > Rolly gon Aus ak TE — Plantaginacece (2 arter): LP UTNDUELG (QUOT RAS (ÖJ Lo ke bsrr ASSA SA = ac — ? TITLE ONT et SR ot. BR SE DER SR REKA + de SR Caprifoliacec (1 art): Lonicera Xylosteum -..... SR EE da td ra fbr I lr + 5 Crassulacee (1 art): NOUR TÖREross de rare ARTER LA SST LETA + at + Cupressacew (1 art): SMED CK USE C OT VVS. oss endel ss sälnajel sn sond + + = Borraginacece (1 art): Pulmonaria angustifolia SO SAS (Fre Sä Geraniacee (1 art): (FEAT FSANgUREUNT SÅ ige eser hrs strån osann + + + Linacee (1 art): TERRDE G Oy OT CUT masa nen see re slabadan ere + + ce Orchidacece (1 art): Gynmn oa denNd COROPSEAL ess rie + = Polygonacece (1 art): [NIT ERET Er ING O SA Icea peso se SEAR SE AEA BEA ES + + = Primulacece (1 art): IP TD EG) es ue SNSEEEEEE + + + Rhamnacece (1 art): IN DGD PRYDS ECO TE (OR VALE (SI bsd09Benugs sr bodgs sNaso sk LR Te + =2 En mycket hög procent af arterna gå i Fennoskandia och Ryss- land mer eller mindre långt under, upp till eller ett stycke ofvan " Endast på nordsidan. 14 ekens öfre gräns. Dessa äro i tabellen märkta med ett S. Ännu en afsevärd del af dessa sydliga former ha såväl i Skandinavien som i Europa i sin helhet en sydostlig utbredning. För dessa är vid S ett O bifogadt. | Det är vid dessa sydostliga arters utbredning och allmänna syn- ekologi som jag nu en stund vill uppehålla mig. Redan 1847 fäste GRISEBACH i sitt viktiga arbete »Ueber die Vegetationslinien des nord- westlichen Deutschlands” uppmärksamheten på att bland de utpräg- lade vegetationslinjer, som genomdraga Nordväst-Tyskland, finnes en nordostlig sådan, betingad af att det centraleuropeiska kontinental- klimatet aflöses genom ett mera insulärt atlantiskt klimat. Denna vegetationslinje har sedermera varit föremål för ganska omfattande undersökningar såväl i Tyskland som i grannländerna, och de syd- osteuropeiska arternas utbredningsförhållanden mot NV ha blifvit ett af de tyska växtgeografernas älsklingskapitel. Hvad Skandinavien beträffar, kom ÅRESCHOUG, som 1866 lämnade en omfattande växt- geografisk analys af de fanerogamer, som finnas i södra Sverige, men saknas eller äro sällsynta i Danmark, in härpå, därigenom att han särskildt fäste sig vid en stor grupp med i Skandinavien före- trädesvis sydostlig utbredning. >I det öfriga Europa är denna ve- getation antingen likformigt spridd öfver dess mellersta och södra del ända till Britanien och de vestra kustländerna eller går 1 all- mänhet dess vestgräns på låglandet öfver Preussen, Posen, Schlesien och Böhmen> (p. 88). Några af de märkligaste bland de växter, som ÅRESCHOUG hänför till denna grupp, återkomma just i de väst- götska Stipa-samhällena och med dem flera andra, hvilka jag på grund af deras allmänna utbredning också anser mig kunna karak- tärisera som sydosteuropeiska. Som mest pregnant utvälja vi som typ för denna grupp först ut- bredningen af Stipa pennata själf och sedan af Potentilla rupestris, Dracocephalum Ruyschiana, Prunella grandiftora, Polygala comosa, Asperula tinctoria och Pulmonaria angustifolia. För denna utredning har jag, hvad de extraskandinaviska förhållandena beträffar, användt i litteraturförteckningen citerade arbeten af ARESCHOUG, ÅSCHERSON och GRAEBNER, CHRIST, COSTE, DRUDE, FALCK, LOEW, NYMAN, SCHOLZ 0. a. Stipa pennata. Dess förekomst i Västergötland är vida mer isolerad från det kontinentala utbredningsområdet än man vanligen före- ställer sig. Då det t. ex. uppgifves, att den växer i »>hela mellersta tyssland>? och >»kring Östersjön i Kurland, Preussen, Pommern och 19 Mecklenburg>, är detta ej fullt riktigt. Den sträcker sig nämligen från de centralasiatiska och sydryska stäpperna endast ett stycke upp i mellersta Ryssland genom >»Sädwest-Polen, Kiew, Kursk, Orel, Tula, Säd-Moskau (Okafluss) Tambow, Kasan, Säd-Wiatka, Säd- Perm” (SCHOLZ p- 170). I Kurland och Mecklenburg saknas den. Östersjökusten når den aldrig, men växer sparsamt i sydligaste delarna af Västpreussen och Pommern. I hela Tyskland är den för öfrigt relativt sällsynt; vanligast synes den vara i Thäringen, Harz och Oderdalen. Mot nordväst upphör den alldeles, så att den i Rhentrakten ej når Westfalen och i Elbedalen ej går längre än till Sandau. Von Nordwestdeutschland bis zur Linje: Cöln-Hannover ausgeschlossen>. LoEw p. 610. Denna linie fortsätter sedan öfver trakten kring Paris genom mellersta Frankrike, så att Danmark, Holland, Belgien, Luxemburg, norra Frankrike och England full- ständigt sakna vild Stipa. Södra Frankrike, Österrike-Ungern, Schweiz och de europeiska Medelhafsländerna samt Algier bilda ett sammanhängande utbred- ningsområde, likaså Central- och Västasiens stäpper och lägre bergs- trakter till Altai i öster, Afganisthan i söder och Armenien i syd- väst. I Alperna går Stipa liksom flera andra sydosteuropeiska växter osedvanligt högt, särskildt i de torrare dalarna. Enligt DIELS (ASCHERSON & GRAEBNER p. 103) är den i Cogne-dalen (Piemont) funnen upp till 2200 m. Stipa pennata L. är som bekant en kritisk art, hvilken sönder- faller i flera som det tyckes mycket variabla elementararter. De svenska formerna tillhöra, som GUNNAR ÅNDERSSON I först visat, v. tirsa SteEv. (Åsaka) och v. Joannis CELAK. (Valtorp och Dala). Bägge dessa taga ASCHERSON och GRAEBNER som >»Rassen> at St. eu-pennata, den första af de två underarter, i hvilka de uppdela LINNÉS art. Om denna underart säga de p. 104: »Besonders im nördlichen und nordöstlichen Theile des Gesammt-Areals der Art, bei uns die vorwiegend und oft ausschliesslich beobachtete Form besonders an sandigen Diluvialabhängen im westlichen und nörd- lichen Gebiete.> I Sverige saknas däremot ASCHERSONS och GRAEBNERS andra underart St. Mediterranea, om hvars utbredning p. 106 anföres: »Besonders im sädlichen Gebiet verbreitet in Ungarn, Siebenbärgen und in Mittelmeergebiet anscheinend die verbreitetste Form, oft je- doch mit der vorigen Unterart verwechselt, nördlich der Alpen und Karpaten bisher nur von wenigen Standorten bekannt.> — Af 3 tirsa 76 ligger i Riksmuseum ett exemplar från Åsaka, insamladt af G. LIND 1846, med plymhåren mörkgråa. Stipa ingår 1 många xerofila formationer. Allbekant är dess be- tydelse såväl för de egentliga stäpperna som för den ungerska Pusztan. Den växer också i Sydeuropa på torra fält, som icke kunna räknas till stäppformationerna. Så har jag sett den som kolonist på >les landes> i Languedoc. Sluttningarna af kullar och åsar, vanligen — dock ej alltid — med kalkhaltig jord, upptagna af mer eller mindre med buskar insprängda Triften, Grasfluren etc. är en annan vanlig lokaltyp. I Westpreussen förekommer den t. ex. på detta sätt och här i samhällen, som ej så litet påminna om de västgötska. SCHOLZ har två grupper af sådana förekomster: die Formation der Kalk- höägel (p. 168) och Grasfluren auf Heideboden (p. 180). Från den förra formationens Stipa-lokaler uppräknas endast 8 >Begleitpflanzen>, af hvilka 4 återfinnas i de svenska listorna: Gymnadenia conopsea Festuca ovina Asperula tinctoria Avena pratensis Om den sistnämnda säges (p. 170): >»Eine Begleitpflanze in der Kreisen Kulm und namentlich Schwez ist die zur mitteleuropäischen Gruppe gehörige Avena pratensis. Sina Grasfluren indelar han i kurzgrasige Triften och langhalmige Grasfluren. Till den första gruppen hör Stipa-lokalen vid Liebental, >die ungemein kalkreichen Kuppen und Lehnen längs der Cypelle> (p. 186). Härifrån har han p. 180—182, 186" en uppteckning öfver den ytterligt rika kärlväxt- floran, som är af stort intresse att jämföra med vår från Västergöt- land. Af 101 arter äro ej mindre än 41 gemensamma. Dessutom är att märka det ej obetydliga antalet besläktade arter, som vikariera för hvarandra, t. ex. Pulsatilla pratensis och P. vulgaris, Vicia tenui- folia och V. cracca, Lathyrus silvestris och L. heterophyllus etc. Sär- skildt öfverensstämmande är gräsvegetationen; i den besläktade un- derformationen finnas därjämte Calamagrostis epigejos och Dactylis glomerata jämte Centaurea Scabiosa, Solidago Virgaurea och Hiera- cium umbellatum (1. ec. p. 132). — Liebentalväxterna äro följande, hvarvid + angifver, att arten är funnen på Stipa-lokalerna i Väster- sötland (de tagas i samma ordning som de anföras af SCHOLz): ! SCHOLZ formulering är sådan, att möjligen en eller annan af de nedan upp- räknade arterna visserligen finnes i formationen, men icke vid själfva Liebental. +Juniperus communis Betula alba Populus tremula Berberis vulgaris Prunus spinosa Crategus monogyna Oxyacantha Rosa canina dumetorum tomentosa rubiginosa i glauca +Luzula campestris "Carex verna precox SCHREB. +Poa pratensis (v. angustifolia) & compressa FAnthoxanthum odoratum +Briza media +Phleum pratense v. nodosum +Brachypodium pinnatum Avena pubescens Pulsatilla pratensis Viola arenaria Åt canina 5 hirta Potentilla arenaria alba Primula officinalis Anemone nemorosa tVeronica Chamecedrys Ranunculus bulbosus +Fragaria collina — vesca Saxifraga granulata Dianthus Carthusianorum Armeria vulgaris Coronilla varia Viscaria vulgaris "Medicago lupulina tl Om emellertid Stipa hos oss själfsår sig, har jag mig ej bekant. Negativa erfarenheter i detta hänseende föreligga sedan många år tillbaka från Hort. Bergianus (enligt välvilligt meddelande af prof. V. B. WittTROCK) och Hort. Bot. Upsaliensis. — Ett exempelpa en troligen subspontan spridning har jag genom vänlig förmedling af GOVERT INDEBETOU lyckats uppspåra. I början af 1880-talet insam- lade nuvarande godsägaren HJALMAR ÉECKERSTRÖM ett individ af NO Stipa pennata nära Hemsjöns strand å Sila mark i Skedevi socken, Östergötland. Bestämningen godkändes af läroverksadjunkten PETER OLSSON i Norrköping. Huru detta individ kommit till Hemsjöns strand, återstår. dock ännu att utreda. Potentilla rupestris. Från ett vidt omfattande asiatiskt utbrednings- område sträcker sig denna växt in i Europa med en öfre gräns, som går genom södra Ryssland, Polen, Lithauen, Preussen — där den t. ex. vid Liebental (ScHoLz p. 186) växer massvis tillsammans med Stipa pennata — till Pommern. Här glider denna gränslinje öfver Harz och Thäringen ner genom mellersta Frankrike. Norr härom förekomma ett par isolerade utposter i Belgien och södra England samt ett egendomligt sydskandinaviskt utbredningsfält, omfattande flera socknar i östra Småland, stora partier af Västergötland med siluren som centrum, norra Halland, södra och mellersta Bohuslän, Dalsland samt Kristianiatrakten (>M. sj. paa torre Berge og maaske oprindelig forvildet>. BryttS flora p. 1180). Växten är en xerofyt. Den växer öfverallt i Europa i samhällen, som äro besläktade med de västgötska Stipa pennata-fyndorterna och ej sällan tillsammans med denna. — CuHRIST beskrifver t. ex. p. 95—99 från Wallis en på ört- och gräsarter mycket rik »Felsen- heide> med snår af Juniperus Sabina och rosaceer. Den påminner, som CHRIST med rätta framhåller, icke så litet om de mediterrana gariguerna, men skiljer sig från dessa bland annat genom de tätare gräsbestånden. I denna Felsenheide ingår såväl Potentilla rupestris som Stipa pennata. — Om dess förekomst i kurzgrasige Stipa-Triften på kalkrika sluttningar i Westpreussen är redan taladt. Dracocephalum Ruyschiana sträcker sig öfver hela mellersta Asien in öfver Ryssland till Kaukasus i söder och de stora gränssjöarna mot Finland i norr. I Finland fortsätter den i Karelia onegensis och ladogensis; om den är vild i Karelia borealis är osäkert. (Herb. mus. fenn. p. 93 & 143.) I alla Östersjöprovinserna finnes den fler- städes. Från den ryska gränsen utgår ett kilformadt utbrednings- område, omfattande Ost- och Westpreussen, östra Brandenburg, Posen, Anhalt, Thäöringen, Galizien, Böhmen, norra Bayern, Tyrolen och Schweiz, fram till Västalperna, hvarefter det i en rad hufvud- sakligen subalpina förekomster i Piemont och Dauphiné når sin spets i de centrala Pyreneerna. — Isoleradt från detta utprägladt kontinentala jättefält kommer så det skandinaviska. Det sönder- faller i 4 smärre: en grupp förekomster i det centrala Småland, en annan omkring Söderköping, ett stort parti af mellersta Västergötland, 50 omfattande siluren och de kalkhaltiga moränerna S om Falbygden, och ett i de lägre delarna af Kristiania och Hammar stift. Ett par förekomster från Västeråstrakten, den ena redan uppgifven af LINNÉS lärjunge HALL ([WAHLENBERG Pp. 375), äro alldeles outredda till sin natur. Dracocephalum växer på torra backar och fält med varm grund, älskar öppet läge, men kan äfven ingå i skogar; förekommer såväl på de ryska stäpperna som i bergstrakter högt öfver hafvet till- sammans med en subalpin vegetation. I Sverige växer den >locis apricis exsuccis> (WAHLENBERG p. 375) och i Norge »>iser paa Skiferbund, paa terre Bakker og Skovenge mellem Krat, h. o. h. og ofte i Mzangde> (BLYTT p. 728). Prunella grandiflora. En syd- och mellaneuropeisk växt, hvilken som stäppväxt (ÅRESCHOUG Pp. 17) går öster om Ural. Nordgränsen går genom mellersta Ryssland fram till Livland. Den går 1 Tysk- land fram till Östersjöländerna, men gränsen böjer i Mecklenburg af mot SV, så att Holland, Belgien och Storbritannien komma utan- för densamma. — Ofvan denna linje komma 4 små fält i södra Skandinavien: Gotland, där den är vanlig från Fårö ner till Vamb- lingbo (JOHANSSON p. 146), Öland >knappt norr om Borgholm; men desto allmännare och ymnigare därifrån söderut, äfven på Alfvaren> (SJÖSTRAND p. 201—202), Västergötland på och S om siluren, dock sällsyntare än föregående, samt Jylland »Paa Kalkbakker, sjelden i Dybdals bakker ved Aalborg!” (LANGE p. 455). Prunella grandiflora älskar mycket torra och varma lokaler. Den förekommer på sådan mark, såväl där verkliga ängssamhällen, t. ex. Carex humilis-formationen i Alpernas östligaste utlöpare (KERNER p. 231—232), kunnat sammansluta sig, som i gles solbränd alfvar- vegetation. Den ingår dock äfven i ängsvegetationen mellan busk- snår och löfängsartade formationer, så t. ex. i Westpreussen (SCHOLz p. 193 och 250). I Sverige torde en ej liten del af dess förekomst- areal vara alfvarmark, en annan del örtbackar. Polygala comosa företer också den typen af en rysk-asiatisk form, hvars öfre gräns i västra Europa sjunker mot NV. Vartofta Åsaka” menas antagligen just Stipa-lokalen, där den ytterst sparsamt återfanns af mig 1906. Växer på backar, ängar och fält, gärna på torr och varm grund. Ingår i de sydryska stäpperna; t. ex. för Kiew uppger HoLTz'p. 158: >»An sonnigen beraseten Abhängen alter Steppen.> Från Westpreussen har ScHoLz den från sina kurzgrasige Triften med Stipa, om hvilkas vegetation p. 76 talats, och från sin >Mischwald>, som väl närmast är besläktad med den svenska löfängen. Asperula tinctoria. Det västsibiriska utbredningsfältet fortsätter genom södra och mellersta Ryssland, där det når alla Östersjö- provinserna och Ösel, in i Donauländerna, Österrike-Ungern och Tyskland. I detta land få vi den vanliga omsvängningen mot SV, här gående från Mecklenburg förbi Harz in i Frankrike, hvarest arten når Paris. I Belgien, Holland och Storbritannien saknas den all- deles. Söderut når den Pyreenerna och mellersta Italien. — Dess skandinaviska område sammanhänger med det transbaltiska. Öland och Gotland äro dess hufvudeentra hos oss. För öfrigt uppträder den på svenska fastlandet mest i de sydöstra provinserna, nämligen vid Ukna i Småland, på spridda ställen i Östergötland, Närke, Södermanland och Uppland fram till Uppsalatrakten. Isolerade här- ifrån komma de sydnorska (Kristiania), västgötska och än mera de jylländska (Aalborg) lokalerna. I Västergötland växer Asperula tinctoria utom vid Bondegården på ett ställe mellan Kälfvene och Näs i närheten, vid Smula samt i Skärf V om ' Billingen. Asperula tinctoria är utprägladt xerotermisk. Den älskar torr och varm jord samt öppet läge. I Ryssland ingår den i stäppfloran; från Kiew säger t. ex. HoLTtz p. 169: >Auf Abhängen alter Steppen.”> Från Westpreussen uppger ScHoLz den som förekommande i die Formation der Kalkhögel — här också stundom mot brynet af tall- Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 6 52 och blandskogar — samt i örtrika Calluna-hedar. — I Sverige växer den på torra backar och fält; särskildt vanlig är den i Ölands och Gotlands alfvarvegetation. Den uthärdar gles beskuggning; så har jag den tillsammans med flera xerotermer antecknad från en björkhage med ek på urkalk, Vårdinge, Södermanland (SERNANDER 18950p. 53). Pulmonaria angustifolia fortsätter från mellersta Ryssland in i Donauländerna, Österrike och Tyskland. I detta senare land upp- hör den mot NV, och i Frankrike återfinnes den i södra och mel- lersta delarna. På grund af förvirring 1 uppfattningen af den linnéanska P. angustifolia uppgifvas ofta för denna i Europa ut- prägladt sydostliga art oriktigt nordvästeuropeiska lokaler. — I Syd- skandinavien har den 3 utbredningsfält: Scano-Dania på Själland (Jonstrup Vang) och i Skåne på ett mindre antal spridda lokaler, östra Småland samt mellersta Västergötland särskildt på och omkring Falbygden. Till sina ståndortsförhållanden är den af tämligen xerotermisk natur. Dess synekologi är bäst studerad i Westpreussen af SCHOoLz. Enligt honom uppträder den här i örtrika Calluna-hedar med Aspe- rula tinctoria, öppna busksnår med bland annat Fragaria vesca, Calamagrostis epigejos, Ranunculus polyanthemos, Origanum vulgare, Veronica Chamedrys, Inula salicina och Carlina vulgaris för att nämna de med vår Västgöta-lista gemensamma arterna, tallhedar med också en mängd sådana gemensamma arter, nämligen Cladonia furcata, CI rangiferina, Thymus Serpyllum, Rubus saxatilis, Rosa mollis, Festuca ovina, Aira flexuosa, Luzula multiflora, Anthoxanthum odoratum, Phleum Boehmeri, Silene nutans, Geranium sanguineum, Veronica officinalis, Spire&ea Filipendula, Hypocheris maculata, Cir- sium acaule, Stipa pennata och Dracocephalum Ruyschiana, samt den nyss förut omnämnda »”Mischwald> också med en del gemen- samma arter, dock af mindre intresse. — WAHLENBERG uttrycker nog riktigt det vanligaste förekomstsättet hos oss, då han p. 116 säger >?in pratis collinis?; så förekommer den t. ex. vid Bonde- gården och Varholmen. På Själland är den funnen >i aabne Skove> (LANGE p. 160); och i glesa lunder med en yppig gräs-örtmatta upp- träder den också 1 Västergötland, t. ex. vid Korsbergsg (192546 06), där den växer invid Tidan i en mot väster sluttande yppig björk- backe med spridda löfträd och buskar jämte bl. a. Primula officinalis, Rumex Acetosa, Scorzonera humilis, Succisa pratensis och Taraxacum officinale. 83 Puccinia Caricis montane. Denna af J. LInNp under Sv. Bot. För- eningens exkursion 1907 på Varholmen anträffade svamp är enligt honom, p. 386, förut endast känd från Österrike-Ungern och Schweiz. Möjligen hör också den till de sydosteuropeiska relikterna. En fullständig motsvarighet på den europeiska kontinenten till de svenska Stipa-samhällena har jag icke kunnat finna i litteraturen. Men däremot är det tydligt, att en mängd växtsamhällen 1 sydöstra Europa upp till Preussen i norr äro i hög grad besläktade och ofta trots de oerhörda afstånden med öfverraskande många gemensam- heter eller alterneringar i artlistorna. Sådana samhällen äro kullar och sluttningar i stäpperna och pusztan, örtrika hedar, torra busk- snår, torra ängs- och >trift>-formationer samt växtsamhällen på solöppna kalk- och märgelsluttningar. De bästa öfverensstämmel- serna har jag från ScHoLz utmärkta »Die Pflanzengenossenschaften Westpreussens>, där särskildt hans listor från >kurzgrasige Triften>, som af p. 77—78 i denna uppsats kan synas, lämna gemensamma arter i massor. Men redan här ha de samhällen, som innehålla med de västgötska gemensamma xerotermiska element, mer eller mindre karaktären af reliktformationer. Längre SO inåt kontinenten bli såväl dessa samhällen som de ifrågavarande xerotermerna van- ligare. Det område, där vegetationen af den svenska Stipa-formations- typen är bäst utpräglad och står 1 bästa öfverensstämmelse med de nu rådande klimatförhållandena, är öfvergångszonen mellan de ryska skogs- och stäppregionerna. Själfva den typiska stäppen är, trots flera gemensamheter i arterna, för afvikande till sin natur att direkt jämföras med de snåriga gräs-örtbackar, i hvilka den svenska Stipan funnit sin sista reträttplats. Vi kunna sammanfatta resultaten af den undersökning, som i detta kapitel ägnats de västgötska Stipa-samhällenas ekologi och växtgeografi, sålunda: De äro örtbackar stående i öfvergång till törnsnår, och det är endast som edafoider dessa samhällen kunna äga bestånd i den nutida vegetationen, då denna fritt får utveckla sig. De ingående arterna äro förnämligast xerofyter och torrhetsälskande mesofyter. Till sin allmänna utbredning inom Europa äro de liksom hela sam- hället i en för bredd- och längdgraden ovanligt hög procent syd- liga och framför allt sydostliga. Dessa på en gång torrhetsälskande och sydliga former kunna, för att, som i det föregående blifvit gjordt, gifva ett af BriQuET först infördt ord den utsträckning, 34 åt hvilken t. ex. DrRupDE, Entwicklung tenderar, karaktäriseras som xerotermer. Flertalet af dessa xerotermer, särskildt de sydosteuropeiska, växa på Falbygdens Stipa-kullar ganska långt skilda från sina andra lokaler inom Skandinavien och Stipa själf samt några andra af dess kamrater långt bort från sitt sammanhängande kontinentala utbredningsområde. Nästa steg i denna studie blir att söka utreda, vid hvilken tid- punkt af Nordeuropas kvartära utvecklingshistoria man kan hafva anledning misstänka, att denna nu isolerade xerotermiska och syd- ostliga vegetation med Stipa i spetsen konstituerades såsom sådan. (Forts.) SVENSK BOTANISK JIIIDSKRIET. 1908. BD. 2. H. I. SMÄRRE MEDDELANDEN. Ett af vinden ensidigt utbildadt träd (Ficus bengalensis L.) Vindens direkta formbildande inflytande på växtvärlden är ett fenomen, som man kanske påtagligast blir i tillfälle att iakttaga på trädens byggnad. Denna vindens inverkan kan stundom gå så långt, att däraf ett träds hela arkitektonik blir alldeles förändrad. Detta inträffar oftast på sådana ställen, där ihållande starka vindar under längre tid blåsa i samma rikt- ning, således kanske företrädesvis ,vid hafskuster. Det är ju också en lätt gjord iakttagelse, att vid öppna kuster träd — om det öfver hufvud taget finnes några — dels bli i allmänhet förkrympta, dels liksom böja sig inåt land, på samma gång kronorna bli glesare på vindsidan än på läsidan. Bilder af sådana af stormen böjda träd tillhörande de mest skilda systematiska grupper kan man få se från nästan alla världens kanter. Men antingen de nu äro hämtade från Nordsjöns mera kyliga kuster (såsom de af WARMING från Jylland publicerade) eller från tropikernas och passadvindarnas område, så visa de dock alla en omisstydbar likhet: samma utprägladt ensidiga, knotiga och förkrympta utbildning! Det är en fotografi af ett dylikt under vindens ensidiga inverkan ut- bildadt träd, som synes å fig. 1, som föreställer en banyan (Ficus benga- lensis L.) från ön Mundidiv i närheten af Jaffna å norra Ceylon, där bilden togs af författaren år 1903. Trädkronan är alldeles ensidigt utbildad, i det hela trädets grensystem och bladmassa utvecklats endast åt ett håll, ungefär åt sydväst. För att fullt förstå bilden i fråga bör kanske först med några ord redogöras för såväl trädets normala ut- seende liksom för de å växplatsen ifråga rådande klimatförhållandena. Ficus bengalensis L., den indiska banyan, är ett träd, som växer vildt i nord- och syd-Indiens bergstrakter, men som dessutom öfverallt plan- teras i Indien, där det hör till ett af karaktärsträden kring byarna, temp- len och i städernas parker. Karakteristiskt för detsamma (se fig. 2, som visar bilden af en gammal banyan från Negombo) är de många luftröt- terna, som pläga nedväxa från de nästan horisontella hufvudgrenarna af första ordningen och som, sen de slagit rot, tillväxa i tjocklek och ut- bildas som sekundära stammar, ett slags sträfpelare eller stöttor under grenarna. Hela trädet får härigenom karaktären af ett ofantligt löftak, hvilande på en massa stammar, bland hvilka det icke är så lätt att af- göra, hvilken som är den egentliga hufvudstammen. Hela löfmassan blir, praktiskt taget, utbredd i ett plan och mottar rätt ofvanfrån hela den tropiska solens fulla ljusstyrka. De väldiga stödjerötterna synas dock utvecklas först vid en något mera framskriden ålder. Å fig. 3 synes en normalt utvecklad medelålders banyan (fotografien tagen vid Matara å södra Ceylon; några för tillfället aflöfvade smärre träd, troligen af släktet Poinciana, synas å bilden något framför till höger om själfva banyan). Man kan kanske se, hurusom stammen mycket snart grenar sig och upp- delas i ett ganska stort antal hufvudgrenar, af hvilka flera utgå från hufvudstammen i en vinkel, som har stark tendens att närma sig en rät. Nägra kraftigare luftrötter äro ännu icke utbildade. Fig. 1. Af vinden ensidigt utbildad banyan (Ficus bengalensis LL.) på ön Mundidiv, nära Ceylons nordspets. Fotogr. af förf. 1903. Jämförd med den normala typen (å fig. 2 och fig. 3) blir nu den en- sidiga (å fig. 1) ganska lätt förståelig. Endast en eller möjligen ett par hufvudgrenar hafva där kommit till utveckling jämte den starkt böjda hufvudstammen, men trädets platta kronform är därigenom ännu mera utpräglad. Det hela bildar ett stort tätt löftak, som uppbäres af en sido- ställd stam. Till höger på bilden nedanför kronan synes en snårvegetation af Euphorbia antiquorum IL. samt en liten lågväxt Phoenix-art, sannolikt Ph. pusilla Gzeertn. Klimatet i de trakter, där detta träd växte, är fullständigt bestämdt af de i den Indiska oceanen blåsande monsunvindarna. Under nordost- monsunen, som här å det flacka, af inga berg skyddade nord-Ceylon blåser med oförminskad styrka under okt. —april, kommer regntiden, men hela den öfriga delen af året är karaktäriserad af ihållande torka. Vege- 23) tationen har därför en mycket utprägladt xerofil karaktär och stora sträckor äro nästan blottade på all trädväxt. Endast små dungar af den mycket xerofilt utbildade Borassus flabelliformis L., det torra Indiens karaktärs- palm, kunna täfla med Euphorbiacéer, de från Amerika införda, men nu förvildade Opuntierna och andra utpräglade xerofyter. Ett sådant land- skap, där ingen högre vegetation gifver någon hvilopunkt för ögat, har en tröstlöst öde karaktär. Sådan är i allmänhet naturen på öarna kring Jaffna på nord-Ceylon liksom också på ön Mundidiv, där detta träd växte. Det tilldrager sig också då naturligtvis genast uppmärksamheten, där det växer ensamt på slätten. Fig. 2. En gammal banyan med luftrötter och sekundära stammar från Negombo på Ceylon. Efter en köpt fotogr. Att det måste vara vinden, som orsakat den ensidiga utvecklingen, blef med ens klart vid bestämmandet af det håll, åt hvilket trädet riktade sin krona, nämligen, som ofvan antyddes, åt sydväst d. v. s. just i den rikt- ning, åt hvilken nordostmonsunen, som ju här är den starka hafsvinden, blåser. Det var således nordostmonsunen, som orsakat ensidigheten, medan trädets förkrympta utseende i allmänhet, dess ringa höjd (ungef. 6 m.) och frånvaron af luftrötter nog i lika hög grad, ja kanske i än högre, berodde på det xerofila klimatet i allmänhet, den långa torrtiden. Huru nu detta vindens inflytande gör sig gällande, därom råda delvis olika meningar, i det somliga hålla före, att vinden verkar rent mekaniskt d. v. s. rifver och trasar sönder bladen å vindsidan, så att de vissna af 4 och grenarna därför så småningom falla bort. Andra — och sannolikt med större skäl — anse, att det är den af vinden orsakade ökade tran- spirationen, som verkar uttorkande på de mest exponerade bladen. Här- för talar ju särskildt det faktum, att träd på blåsiga lokaler icke blott bli ensidigt utvecklade, utan äfven få ett i allmänhet förkrympt och hämmadt utseende. Därmed må nu förhålla sig huru som helst. Likt en lefvande kompass, pekande mot sydväst, synlig på långt häll, stod i hvarje fall denna banyan som ett påtagligt vittnesbörd såväl om vindens väldiga formdanande kraft Fig. 3. En medelålders banyan från Matara på Ceylon. Fotogr. af förf. 1903. liksom ock om organismernas sega kamp äfven mot de mest ogynnsamma ytterförhållanden. Figurenerklärung. Fig. 1 zeigt ein eigentömliches Exemplar des Ficus bengalensis von der Insel Mundidiv unweit Jaffna (Nord-Ceylon). Der Baum ist durch den Einfluss des Nordost-Monsuns nur einseitig in sädwestlicher Richtung entwickelt und steht ganz allein, ein weithin sichtbarer nach Säödwesten zeigender lebendiger Kompass. Das durchaus trockene Klima hat natäör- lich auch dazu beigetragen, dass der Baum verhältnismässig, jedenfalls im Vergleich mit den normalen in den Figuren 2 (alt) und 3 (jung) dargestellten Exemplaren so verkäummert ist. Nils Svedelius. Tall med gulhvita årsskotlt. Under en exkursion inom Älfdalen i Dalarna (!/; 1907) påträffade under- tecknad ett yngre exemplar af tall (Pinus silvestris LL.) med alla årsskott gulhvita, således alldeles utan klorofyll. Exempla- ret hade en höjd afnågot öfver en meter och tor- de ha varit något öfver 10 år gammalt. Barren från föregående år hade den vanliga gröna fär- gen, mot hvilken de ljusa årsskotten kommo att afbryta på ett egendom- ligt sätt. Den här efter en prässad kvist med- delade bilden torde läm- na någon föreställning om det egendomliga ut- seendet. Så vidt jag har mig bekant, är något fynd af tall med ifråga- varande egendomlighet ej anmärkt i den sven- ska litteraturen. Af gran äro däremot flera exem- plar kända (jfr H. HES- SELMAN, Material för stu- diet af skogsträdens ra- ser. Skogsvårdsförening- ens tidskrift 1907). Någ- ra närmare undersök- ningar, t. ex. öfver tiden för klorofyllets uppträ- dande ete:, har jag ej kunnat utföra. Emeller- tidi har jag Här velat meddela fyndet, så att personer, som möjligen ha sina vägar i dessa trakter, må kunna ägna fenomenet en närmare upp- märksamhet. Exemplaret torde vara mycket lätt att återfinna. Det växte nämligen alldeles invid den uppbläckade turiststigen, som leder från Navarnäs skogsstation upp på Långsjöbläcket, på ett hygge på sluttningen mot Navardalssjön, c:a !/, mil v. om Yttre Navardalens fäbodar, således omkring 3!/; mil från Älfdalens kyrkby. Ett liknande 3 å 4 år gammalt exemplar påträffades vid landsvägen mellan Väster-Myckeläng och Evetsberg inom samma socken. Gunnar Samuelsson. (6) Aecidium alaskanum Trel. und Aecidium Orchidearum Desm. Von Herrn E. W. D. HOLWAY, University of Minnesota, habe ich ein reichliches, in British Columbia gesammeltes Material eines Aecidiums auf Habenaria gracilis erhalten. Bei der Untersuchung ergab es sich, dass es dem vorher schon in Alaska auf Blättern von Habenaria bracteata, H. hyperborea, H. dilatata und Orchis aristata gefundenen Aecidium alaskanum ”TRELEASE (HARRIMAN Alaska Expedition, Vol. V, Cryptog. Bo- tany, 1904, p. 37) identisch ist. In Europa kommt bekanntlich ein Orchideen-Aecidium auf verschie- denen Wirtspflanzen vor, nämlich Aecidium Orchidearum Desm. Dasselbe ist nach KLEBAHN (Die wirtswechselnden Rostpilze, p. 288, 1904) an fol- NG / / / Pers ) ] Th /Å / > AR / 4 ; Zz ) i AR å | ; Å ” SM a Å ; ED Sn /s ) / 3 / fé 7 prke 3 = 7 7 ÅA B Sporen in Flächenansicht und im optisehen Durchsechnitt sowie ein Teil eines radialen Sehnittes durch das Pseudoperidium von Aecidium alaskanum (A) und Aecidium Orchidearum (B). RFEICH. ok. 4, obj. 8 a. genden Arten gefunden: Orchis incarnala, O. maculata, O. purpurea, O. latifolia, O. mascula, Listera ovata, Habenaria montana (= Platanthera chlorantha), Habenaria bifolia und Epipactis latifolia. Auf meinen Wunsch halte Herr J. LIND in Kopenhagen die Göte, mir ein reiches Material von Aecidium Orchidearum aus Dänemark, Schleswig-Holstein und Frankreich zu senden (in Schweden ist dieses Aecidium "bisher noch nicht gefunden). Da es mir interessant zu sein schien nachzusehen, ob die beiden Aeci- dien durch morphologische Kennzeichen genäöägend geschieden wären, unterwarf ich dieselben einer eingehendern Untersuchung, deren Ergeb- nisse ich hier mitteilen will. Aecidium Orechidearum Desm. (auf Listera ovata von Fontainebleau, leg. FEUILLEAUBOIS, Mai 1904 und Orchis incarnata von Örslöv, Seeland, Dänemark, leg. E. RostRUP, 18. Juni 1887). Aecidienflecke ”kreisrund oder in der Längsrichtung des Blattes etwas gestreckt, gross, gewöhnlich etwa 1 em im Durchmesser, undeutlich be- (1) grenzt, blassgrön. Aecidien an der Blattunterseite, auf jedem Flecke zahl- reich, oft konzentrisch angeordnet, niedrig mit scharf zuröickgeschlagenem, aufgerissenem Rande, 300—400 im Durchmesser haltend. Der Aeci- dienfleek wächst konzentrisch, weshalb man zuweilen Flecke antrifft, deren innere Aecidien schon zerstört sind, wärend die äussern noch nicht ihre volle Entwicklung erreicht haben. Mit den Aecidien gemischt kommen kraterförmige Spermogonien sowohl an der Unterseite als auch im Zentrum der Oberseite des Blattflecks vor. Peridienzellen nicht in deutlichen Längsreihen, meistens 6eckig, Aussenwandung 8—9 pu dick mit feinen, dichten Querstreifen, Innenwandung 4—5 mp dick mit deut- licher Stäbcechenstruktur. Ihr Zelllumen ziemlich gross, oft eingefallen. Sporen kugelförmig — kurz ellipsoidisch, zuweilen undeutlich eckig, in trockenem Zustande farblos (in frisehem jedenfalls — wie bei Aecidien- sporen gewöhnlich — mit orangefarbenen Oltröpfcechen), 21—24 X 20-—23 gj. Membran dänn, 1—1,5 pu, dicht mit unregelmässigen Wärzcechen von verschiedener Grösse besetzt, im optischen Durchschnitt an den Seiten deutlich warzig, während Scheitel und Basis, mittels deren die Sporen mit ihren Nachbarn in der Sporenkette zusammenhängen, glatt sind. Aecidium alaskanum Trel. (auf Habenaria gracilis aus British Co- lumbia, Avalanche Mt., Glacier, 1800 m, leg. HOLWAY den 29. Juli 1907). Aecidien in geringer Zahl (gewöhnlich etwa 35), dicht angehäuft auf klei- nen, zuweilen kaum wahrnehmbaren blassgrönen Flecken, nicht kon- zentriseh angeordnet, niedrig mit nur wenig zuräckgeschlagenem, nicht oder nur wenig aufgerissenem Rande, 200—300 p im Durchmesser (klei- ner als Aecidium Orchidearum). Spermogonien fehlen. = Peridienzellen nicht in deutlichen Längsreihen, gewöhnlich 6-eckig, Aussenwandung 9 3rerdieck mit dichten, feinen Querstreifen, Innenwandung 4—35 pu dick mit grossen, deutlichen, oft getrennten Stäbchen, Zelllumen klein. Sporen wunregelmässig kugelförmig oder am häufigsten kurz ellipsoidisch, gewöhnlich mehr oder weniger stumpfeckig und da- her mit etwas unregelmässigen Umrissen, in trockenem Zustande farblos in frischem ohne Zweifel mit orangefarbenen Öltröpfchen), 15—20 Xx lör OWN Membran : dunn, 1— 1,5 dicht und fein punktiert, im optischen Durchschnitt ringsum kleinwarzig. Wie aus dieser Beschreibung und den mitgegebenen Figuren ersichtlich, ist das nordamerikanische Orchideen-Aecidium von dem europäischen morphologisch gut geschieden. Aecidium alaskanum unterscheidet sich durch die kleineren Aecidienflecken mit wenigen, dicht angehäuften Aeci- dien (ob immer?), die kleiner als die von Ae. Orchidearum sind. Ae. alaskanum "hat ferner keine Spermogonien; die Peridienzellen haben eine dickere Aussenwandung und gröbere Stäbchenstruktur, auch ist ihr Zell- lumen kleiner. Die Sporen sind ebenfalls kleiner, unregelmässig eckig, fein punktiert, gewöhnlich langgestreckt, im optiscehen Durchschnitt ringsum kleinwarzig, — alles Charaktere, durch die sich Ae. alaskanum leicht von Ae. Orchidearum unterscheiden lässt. Ich möchte noch hinzufägen, dass die bei der Beschreibung eines Aecidiums von den Dimensionen der Aecidienflecke sowie von der Grösse, (8 Anzahl und Anordnung der Aecidienbecher der einzelnen Flecke geholten Charaktere oft nur einen untergeordneten Wert besitzen. Bei Puccinia Mulgedii Syd., Puccinia Poarum Niels. und anderen habe ich mehrmals beobachtet, dass die zuerst ausgebildeten Flecke ausgedehnt und mit zahl- reichen Aecidienbechern, die später gebildeten kleiner und mit wenigen und kleineren Bechern versehen sind. In meinem Exsiccatenwerke Micromycetes rariores selecti> No. 685 hat G. LAGERHEIM zwei Formen des Aecidiums von Puccinia Poarum auf Petasites officinalis aus Baden verteilt, welche in dieser Hinsicht sehr lehrreich sind. Die erstere, am 15/. 1903 eingesammelte Form zeigt grosse, von einem breiten bläulichen Saume umrandete Flecke mit je etwa 20 Aecidienbechern. Die letztere, am ?7/. desselben Jahres an derselben Lokalität eingesammelte Form hat kleinere Flecke mit undeutlichem Saum und bis um die Hälfte kleineren, wenig zahlreichen (1—10) Aecidienbechern. Als die erstere Aecidiumform — s0 berichtet LAGERHEIM auf der Etikette — an den älteren Blättern von Petasites eingesammelt wurde, war die letztere nur als kleine gelbliche Flecke an den jängeren Blättern sichtbar. Ein ähnliches zweiförmiges Aecidium ist unter No. 681: Aecidium lactucinum TLagerh. & Lindr. verteilt worden. Es sieht nach TRELEASE's Worten: , Spots pale, mostly elliptical, about 5 X 5—10 mm. — — Of the general appearance of Aecidium OÖOr- chidearum. — — - Aecidia abundant on the lower surface — —" zu urteilen aus, als ob Aecidium alaskanum auch in der oben beschriebenen Weise dimorph wäre. Die einzige von mir gesehene Form, welche ich oben beschrieben habe, mäöässte also die später entwickelte kleinfleckige Aecidiumform sein. Aecidium Orchidearum ist bekanntlich heteroecisceh. Nach KLEBAHN's ausfährlichen Kulturversuchen gehört es mit Puccinia Orchidearum-Pha- laridis Kleb. zusammen, deren Teleutosporen sich auf Phalaris (= Bal- dingera) arundinacea finden. -Nach ältern, von ROSTRUP in Dänemark ausgeföhrten, ziemlich unvollkommenen Versuchen soll Ae. Orchidearum dort mit Puccinia Moliniae (Tul.) Rostr. auf Molinia coerulea zusam- mengehören. Vielleicht ist diese Ansicht falsch, villeicht aber auch rich- tig, in welch letzterm Falle Ae. Orchidearum, ebenso wie mehrere andere Aecidien, in mehrere, hier zwei morphologisch gleiche, biologisch aber verschiedene Formen gespalten wäre, von denen die eine ihre Teleutosporen auf Phalaris arundinacea, die andere auf Molinia coerulea hätte. Letzteres wäre bis zu einem gewissen Grade bestätigt durch P. CRUCHET (Centralbl. f. Bakter., 17, 1906, p. 503 ff.)), der gezeigt hat, dass sich Puccinia Moliniae in drei, durch kleine morphologische Charaktere geschiedene Arten teilen lässt: Puccinia nemoralis Juel, deren Aecidium auf Melampyrum, P. Brunellarum-Moliniae Cruchet, deren Aecidium auf Brunella lebt, sowie schliesslich P. Moliniae (Tul.) Rostr., die vielleicht zu Ae. Orchidearum in Beziehung steht. Auch Aecidium alaskanum ist ohne Zweifel heteroecisch. Nach Hor- waAY's brieflicher Mitteilung ist dasselbe ,, always found growing with a Puccinia on Agrostis." Tycho Vestergren. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. I. REFERAT: MANSKEUERRI Växtkemi, dess grunder och resultat. Del Ir Det kemiska materialet. Stockholm. Hugo Gebers förlag. 1907. Ehuru det kan synas förhastadt att yttra sig om ett arbete, af hvilkets tre delar endast en hittills utkommit, vill undertecknad med några ord för alla, som intressera sig för botaniska frågor, påpeka tillvaron af ofvannämda arbete. Det är öfverhufvudtaget ingen lätt sak, hvarken för författare eller förläggare, att på svenska språket utgifva ett samman- fattande arbete öfver något vetenskapligt område, helst ett sådant, som icke direkt är ett examensämne vid universitetet. Då professor EULER nu vågat utgifvandet af ett sådant verk på svenska, är han redan på denna grund förtjänt af svenska botanisters tacksamhet. Detta så mycket mer som i hela den botaniska literaturen — Ssåvidt jag känner — icke finnes ett arbete öfver detta ämne och af denna art mer än FRIEDRICH CZAPEKS på tyska språket utkomna Biochemie der Pflanzen, hvilket emel- lertid redan genom sin storlek och sitt pris (2 band — 39 mark) är ute- slutet från en större spridning, hvarjämte det genom en betänklig tyngd i framställningen är rätt svårhandterligt. Öfriga arbeten om växtkemi behandla frågan mest från ensidigt analytisk, ofta mikrokemisk stånd- punkt (t. ex. NICKEL, Die Farbenreaktionen der Kohlenstoffverbindungen, Berlin 1890) eller enskilda kapitel af densamma. Därför har den botanist, som velat och behöft orientera sig öfver någon viss kemiskt-botanisk fråga, varit nödgad att direkt utom den botaniska afhandlingsliteraturen äfven genomleta den kemiska, hvilket utan en begynnande vägledning är synner- ligen besvärligt och svårt. Det är alltså ur flera synpunkter en brist, icke blott i vår svenska, utan äfven i den internationella literaturen, som professor EULER genom sitt arbete sökt fylla. Arbetets nu föreliggande del, »det kemiska materialet», undandrager sig genom sin egen detaljrika natur möjligheten att refereras. Här må blott antydas dess allmänna gång. Arbetet förutsätter elementära kunskaper i den organiska kemiens reaktioner och formuleringssystem. På denna grundval behandlar författaren materialet under följande kapitelrubriker: alkoholer, aldehyder och ketoner, alifatiska karbonsyror, fetter, vaxer, leci- liner, kolhydrat (och humusämnen), aromatiska kolväten och fenoler, kino- ner, aromatiska alkoholer, aldehyder och ketoner, aromaliska karbonsyror, (10) garfämnen och garfsyror, pyron-, xanton- och flavongruppen, glukosider, terpener och kamferarter, fytosteriner och karotener, hartser, öfriga alicyk- liska växtämnen, alkaloider, alifatiska aminer samt puringruppen, amino- syror och polypeptider, ägghviteämnen, kromatoforernas och cellsaftens färg- ämnen, svafvelhaltiga växtämnen, växternas askbeståndsdelar. På hvarje grupp upptager förf. de kemiska karakteristika och de väsentliga fram- ställningsmetoderna, hvarjämte arbetet utmärkes af en viss relativ full- ständighet med afseende på de upptagna ämnenas omnämnande. En om- ständighet, som förökar arbetets värde, är de flitiga literaturhänvisningar författaren gifvit; man skulle t. o. m. kunnat önska dem ännu rikare, speciellt kanske för hvarje kapitel en kort förteckning öfver de viktigaste äldre och nyare arbeten, som behandla ämnet. Literaturhänvisningarna så fram till året 1907, hvadan arbetet kan sägas vara »up to date». Af stort intresse för hvarje botanist äro framför allt fett-, kolhydrat- och ägghvitegrupperna, där genom de senaste årtiondenas glänsande syn- teser växtkemien tilldragit sig allmän uppmärksamhet. Del I afslutas af tre register: autorsregister, sakregister och växtnamnsregister. Då undertecknad icke är fackman på det kemiska området, vill jag icke inlåta mig på någon detaljgranskning af själfva de kemiska data. Men i ett annat afseende tror jag mig böra göra en invändning, ehuru jag förutser, att en diskussion om frågan är lönlös, bl. a. därför att jag för deduktionen af min mening skulle behöfva minst lika många sidor som de rader, hvilka här stå mig till buds. När författaren börjar sin inledning med dessa ord: >»Redan nu kan växtfysiologien sägas vara identisk med växtkemi», så tror jag icke att författaren får alla med sig. Det program, som detta inledningskapitel innebär, är föröfrigt icke nytt; i midten af 1800-talet var det kanske mest en vogue och gick under namn af den naturvetenskapliga materialismen med mottot »kraft och materia». I den läran är jag och alla jämnåriga uppfostrad genom populärliteratur, läroböcker och föreläsningar. Att programmet icke dess mindre innebär en lika optimistisk som utopisk orimlighet, synes mig numera, efter långa år, själfklart. Utgångspunkten för hvarje betraktelse i den vägen synes mig kunna formuleras så: All omedelbar erfarenhet är psykisk. Denna sats synes mig axiomatisk. Antages den, är det klart, att »kraft och materia» eller, som det modernare heter, >energi och materia» d. v. s. fysikens och kemiens grundbegrepp, icke äro omedelbara erfarenheter, utan genom abstraktion framsprungna begrepp. Att framställa de biolo- giska fenomenen som en summa af fysiska och kemiska fenomen inne- bär från denna utgångspunkt en omöjlighet. Härmed följer emellertid icke nödvändigheten att i den fysiologiska forskningen återinföra »lifs- kraften». Så länge man söker med naturvetenskapliga abstraktioner som vetenskapliga hjälpmedel, skall man naturligtvis icke i den lefvande na- turen finna annat än fysiska och kemiska »krafter» och aldrig en »lifs- kraft». För alt om möjligt belysa min tankegång tar jag följande exempel. Antag, att jag ser en röd färg. Detta röda är en förnimmelse hos mig, tillhör alltså min psyke. Om en annan person ser samma röda färg, är den fortfarande en förnimmelse och tillhör under rubriken »rödförnim- (11) melse» hans psyke. En annan persons psyke (inklusive de elemen- täraste förnimmelserna) kan jag icke förnimma. Men min och hans röd- förnimmelse yttra sig med samma symptom, d. v. s. äro hos mig lag- bundet sammankopplade med andra förnimmelser, som äro lika, vare sig jag eller han har rödförnimmelsen. Rödförnimmelsen åstadkommer t. ex. ett påskyndande af andningsrörelserna på samma gång som deras djup minskas. Då jag förutsätter en psyke (inklusive förnimmelser) hos en annan person, är detta ingen omedelbar erfarenhet, men ett postulat, utan hvilket allt umgänge och all forskning vore omöjlig. Detta postulat är en tvingande nödvändighet, på hvilken ingen tviflar. Denna analogi om en psyke hos andra än mig själf måste man af lika tvingande skäl ut- sträcka till allt djurlif, och att draga någon gräns mot växtlifvet går lika litet, då själfva de fysiologiska grundfenomenen hos allt lefvande, ända ned till de encelliga och äggcellen, äro så öfverensstämmande. Man tänke sig, att jag studerade t. ex. min egen »rödförnimmelse» i alla dess symptom, d. v. s. alla de lagbundet därmed sammanhängande förnimmelserna; att jag undersökte t. ex. det röda ljusets brytning i ögat, blodströmningen och pigmentsönderdelningen i ögats hinnor, den elektriska strömmen i den funktionerande opticus, de kemiska processerna vid dess fortskridande, blodtillflödet till stora hjärnans nacklob, andningsrörelsens kurva 0. s. Vv. Alla dessa processer skulle jag på samma sätt (och i praktiskt afseende lättare, hvilket här icke har någon betydelse) kunna studera hos en annan varelse och kallar dem i vidsträckt mening fysiskt-kemiska fenomen. Då jag studerar mig själf fysiskt-kemiskt ser jag faktiskt bort från mina egna förnimmelser, då jag studerar andra lefvande varelser, ser jag faktiskt bort från den tvingande analogi, som nyss nämndes. Allt sökande efter en »lifskraft» i vitalismens mening är alltså lönlöst, då denna »lifskraft» är en visserligen tvingande, men genom omedelbar erfarenhet icke konstater- bar analogi. Icke dess mindre existerar icke någon identitet mellan de fysiskt- kemiska fenomenen och lifsfenomenen. Dylika identitetssatser äro just de felslut, som leda de s. k. exakta naturvetenskaperna in absurdum vid tolkningen af lifsfenomenen och som leda till de af oss själfva skapade eviga världsgåtor, hvarom t. ex. en DUBOIS-REYMOND med odisputabel logik talar, utan att han själf anar de fel i premisserna, som ledt honom dit. Det är dessa gåtor, som en HAECKEL söker lösa genom att dyka allt djupare ned i metafysiken med antagande om atom- själar o. s. v. Ett exempel på ett sådant identitetsfelslut är t. ex. den mekaniska värmeteoriens sats: värme är arbete. Erfarenheten säger blott: värme är (kvantitativt) ekvivalent med arbete. Allt hvad vi vetenskapligt kunna konstatera är det lagbundna bredvidhvarandra-uppträdandet af fenomenen. Allt sökande efter en identitet mellan psykiskt olikartade fenomen leder ofelbart ut i teologiens eller metafysikens irrgångar. Då undertecknad här markerat en annan ståndpunkt än författarens i en fråga af allmänt vetenskaplig art, är detta en sak, som icke innebär någon anmärkning mot själfva arbetet. Prof. EULER fattar själf sitt ut- talande som ett program, som nutiden icke realiserat, men som framtiden med visshet skall förverkliga. Därför hafva också hans principer — i alla CE) händelser i föreliggande del — icke öfvat något inflytande på framställ- ningen, ungefär så som t. ex. Morse-telegrafen hvarken blir bättre eller sämre, om elektriciteten uppfattas som ett eller två fluida eller som något annat. Del II, som skall behandla de kapitel af den fysikaliska kemien, som varit särskildt fruktbärande på fysiologiskt område, är under tryckning och torde utkomma under nästa månads lopp. Vi veta ju t. ex. hur osmosens lagar för kännedomen om ämnesomsättningen mellan cellerna äro af största betydelse, hur serumterapiens forskningsfält under sista årtiondet blifvit skarpt belyst från den moderna fysiko-kemiens sida. För botanisten, för läraren i kemi och biologi, för farmaceuten och för alla biologiskt intresserade i öfrigt är professor EULERS bok ett som lektyr och uppslagsbok synnerligen välkommet arbete på ett område, där vi förut saknat hvarje sammanfattande framställning. Knut Bohlin. H. W. ARNELL und C. JENSEN, Die Moose des Sarekgebietes. Erste Abteilung. — Naturwissenschaftliche Untersuchungen des Sarekgebirges in Schwedisch-Lappland, geleitet von Dr A. HAMBERG. III. Botanik. Lief: 2: S. 71—132. 1907: CC: E. Fritze, Stockholm; RU EHedlanden & Sohn, Berlin. Som bekant ansågs till 1879 Sulitälma för Sveriges högsta berg, till dess man 60 km. ono. därom påträffade ett bergland af 20 kvadrat- kilometers utbredning och med flera höga toppar, af hvilka Sarektjäkko är den högsta. ! I detta okända och storartade fjäll-land påbörjade dr A. HAMBERG 1895 naturvetenskapliga studier, som sedan med biträde af andra forskare utsträcktes till nästan alla naturvetenskapliga områden. Så- lunda blefvo lekt. H. W. ARNELL och apotekaren C. JENSEN 1902 inbjudna att deltaga i en expedition till nämnda fjällområde. Ur författarnes in- tressanta afhandling, som omfattar Hepatica (af ARNELL) och Sphagnace2e (af JENSEN), må följande meddelas. Af Sarekområdets talrika berg nå flera en höjd af omkring 2 000 meter. De afbrytas af trånga dalgångar och sumpiga högland med fjällbäckar, rikligt vattnade af topparnas väldiga snömassor. Bergarten är kiselhaltig och utgöres af amfibolit, granit och gabbrodiabas etc. Kalk är däremot sparsamt förekommande, blott i västliga delen af området af mera be- tydenhet. Hela området ligger öfver barrskogsregionen. I de lägre trak- terna trifves björken (Belula odorata) bra och bildar här mer eller mindre täta bestånd, där marken smyckas af en yppig örtvegetation af brokig färgprakt. Björkregionens öfre gräns ligger enligt uppgifter, som lämnats af dr A. HAMBERG, 670—780 m. öfver hafvet. Karakteristiska för videregionen äro Salix lapponum, S. glauca, S. la- nata och Betula nana. Öfre gränsen för videregionen ligger enligt A. ! Tvenne år senare upptäcktes det ännu högre Kebnekaise (2123 m.) (13) HAMBERG på sydsluttningen af Sarvatjäkko omkring 1700 m. högt och vid Kåtokjokotjkaska 1100 m. Så småningom öfvergår videregionen till en fjällhed, där högre buskar saknas och blott låga, nedtryckta buskar af Andromeda hypnoides, Azalea procumbens och Salix herbacea före- komma. Öfver Sarekområdets mossvegetation har hittills intet blifvit offentlig- gjordt. Till grund för författarnes framställning ligga ej blott deras egna samlingar och undersökningar från sommaren 1902 utan äfven de be- tydande moss-samlingar, som hemförts af amanuensen T. VESTERGREN 1900 och 1901. Dessa senare samlingar ha så mycket större värde som de härröra från talrika lokaler, som ej besökts af författarne. De sta- tioner, som af dessa senare användes, voro: 1) Säkokjokk 760 m. öfv. hafv. med exkursioner i öfre björkregionen och videregionen samt bestigning af det 1800 m. höga Pårtetjåkko; 2) Kåtokjokk 920 m. öfv. hafv. med exkursioner i videregionen och under Pårteglaciären samt bestigning af det 1800 m. höga Kåtoktjåkko; 3) Kåtokjokotjkaska 845 m. öfv. hafv. med exkursioner utmed älfven Rapaätno i björkregionen och upp uti fjällregionen af det 1900 m. höga Pelloreppe; 4) Vid vänstra stranden af Rapaätno 590 m. öfv. hafv. med exkursioner i björkregionen af Vassjatjåkko; 5) Pelajauratjah 810 m. öfv. hafv. med exkursioner i videregionen och bestigning af det omkr. 1730 m. höga Sarvatjåkko; 6) Vandringar i videregionen öfver Akavagge och Alkavagge på det för sin kalkhalt intressanta berget Unna Rissavare. Vädret var under hela tiden resan varade synnerligen gynnsamt, så att det botaniska arbetet kunde obehindradt fortgå. Däremot hindrades fjäll- topparnas fullständiga undersökning af ovanligt stora snömassor. Vid mossförteckningen har S. O. LINDBERGS system och nomenklatur följts. Af lefvermossor anföras 101 arter såsom tillhörande området. Häraf äro 3 arter och tvenne varieter för vetenskapen nya. De nya formerna, vid hvilka beskrifningar och afbildningar äro bifogade, äro följande: Martinellia obscura Arnell et Jensen nov. spec. M. sarekensis Arnell et Jensen nov. spec. M. lapponica Arnell et Jensen nov. spec. Marsupella Boeckii var. inerassata nov. var. Jungermania quinquedentala v. tenera nov. var. För Sverige för första gången påvisade äro följande lefvermossor: Peltolepis sibirica Lindb. Sauteria alpina Nees. Odontoschisma Macounii Underw. Martinellia Kaurini (Ryan). M. spitzbergensis Lindb. M. hyperborea (Joergensen). M. paludosa (C. Möller), Jungermania elongata Lindb. J. Binsteadii Kaalaas. Svensk Botanisk Tidskrift 1908. gl (14) Marsupella aquatica Schiffn. M. capillaris Kaalaas. Cephalozia divaricata var. grimsulana Kaalaas. Cesia varians Lindb. Af Sphagna äro 17 arter för området angifna, hvaraf följande äro de märkligaste : Sphagnum centrale C. Jens., S. inundatum RBuss., S. Russowii Warnst., S. Warnstorfii Russ., S. angustifolium C. Jens., S. balticum Russ., S. Jen- senn Ho findb: BER dlera BIRGER NILSON, Die Flechtenvegetation des Sarekgebirges. — Natur- wissenschaftliche Untersuchungen des Sarekgebirges in Schwedisch- Lappland, geleitet von dr AXEL HAMBERG. Band III, s. 1—70. Stock- holm 1907. Förf. af denna afhandling deltog sommaren 1903 i de af nuvarande professorn dr. A. HAMBERG planlagda och ledda undersökningarna at Sarekområdet och hopbragte därvid rätt stora lafsamlingar. Bearbet- ningen af dessa har, såsom alltid är fallet med samlingar af detta slag, tagit en ganska lång tid i anspråk. För att kunna lämna en fullstän- digare bild af lafvegetationen i det besökta området har förf. också be- arbetat de samlingar, amanuensen T. VESTERGREN hemförde därifrån under åren 1900, 1901 och 1904. Afseende har dessutom fästs vid P. J. HELL- BOMS undersökningar under åren 1864 och 1871, utan att förf., för så vidt det framgår af hans framställning, underkastat dennes uppgifter någon granskning. Den systematiska uppräkningen af områdets lafarter föregås af några kapitel af mera allmänt lichenologiskt innehåll: »Lafarternas utbredning i det undersökta området», »Om substratets betydelse», »Sorediebildningen», »Om den långvariga snöbetäckningens inverkan på lafvarna», >»Om lafvar- nas utveckling i närheten af glaciärisen», >»Om förekomsten af färgadt märglager» och »Rostiga (oxiderade) former». Den, som närmare vill taga kännedom om förf:s framställning i dessa stycken, hänvisas till själfva afhandlingen; att i korthet referera densamma är knappt möj- ligt. Ett par punkter må dock i korthet beröras. Synnerligen länge uppehåller sig förf. vid sorediebildningen och polemiserar därvid skarpt mot den bekanta lichenologen G. BITTER i Bremen. Enligt NILSON äro soredierna bildningar af rent biologisk eller ekologisk natur, hvilkas upp- trädande direkt betingas af yttre faktorer, och däraf drager han den slut- satsen, att de äro så godt som utan värde för särskiljandet af arter eller former. I praktiken synes han helt och hållet frånkänna dem allt sådant värde. = Till följd af denna sin åsikt och sin för öfrigt skäligen ytliga metod vid undersökningen af de lägre systematiska enheterna sammanför han också under samma varitets- eller artnamn former, dem hvarje nu- tida, ej endast i herbarier utan äfven i fria naturen arbetande lichenolog håller skilda. Jag behöfver i det hänseendet blott hänvisa till hans fram- ställning af släktet Physcia och Parmelie af olivacea-gruppen. Förf:s (15) tankegång i fråga om sorediebildningen, enkannerligen om soralen, rör sig i en egendomlig cirkel. Soredierna skola bryta fram, där barklagret gör det minsta motståndet, hos vissa former på alldeles bestämda ställen. Men just det faktum, att dessa svaga punkter i kortikallagret äro till sitt läge bestämda, torde för hvar och en, som ser på förhållandet utan för- utfattade meningar, antyda specifika olikheter i formernas inre organisa- tion. När man dessutom i naturen finner, att bredvid hvarandra och således under samma yttre förhållanden växa af förf. under samma namn sammanförda former, som hafva en del icke alls någon sorediebildning, en del diffus sådan, en del skarpt begränsade soral, ligger det enligt mitt förmenande i öppen dag, att dessa olikheter ej äro betingade af yttre faktorer. I förbigående må också framhållas, att det är i hög grad af behofvet påkalladt att undersöka, huruvida former, som i fråga om sorediebildningen äro hvarandra olika, icke äfven skilja sig i andra af- seenden, som icke stå i något kausalsammanhang med denna. Åtminstone är detta fallet med de af förf. sammanförda Parmelia stygia (L.) Ach. och P. sorediata (Ach.) Th. Fr. När jag således ser mig nödsakad att inlägga en gensaga mot förf:s åsikt om soredierna, särskildt om soralen, vill jag därmed visst icke påstå, att yttre faktorer, olika fuktighetsgrad och olika stark belysning, icke kunna inverka på sorediebildningen, så att samma form än kan uppträda med starkare, än med svagare sådan, än till och med kan sakna soredier. Samma anmärkning kan åtminstone i viss mån göras mot förf:s upp- fattning af de oxiderade formerna. Om i vissa fall kan ådagaläggas och verkligen har ådagalagts, att en och samma form kan vara än oxiderad, än icke, torde man dock svårligen få påstå, att den oxiderade krustan i alla fall är en rent ekologisk och af yttre faktorer betingad företeelse. Äfven här gäller att i hvarje fall undersöka på det sätt, som med nutida hjälpmedel är möjligt, huruvida egenskapen är konstant eller icke. När förf. betraktar t. ex. Rhizocarpon Oederi (Ach.) Koerb. såsom icke ens som »var.» eller »f.> skild från Rh. distinetum Th. Fr., synes han dessutom ej hafva pröfvat, om den förra icke äfven genom andra karaktärer än den oxiderade krustan skiljer sig från den senare. Sak samma gäller, mutatis mutandis, om Rhizocarpon eupetreum (Ny1.) och Rh. grande (Floerke) Arnold. De mikrokemiska karaktärerna äro här enligt iakttagelser på talrika fyndorter kombinerade med andra, som göra dessa båda former redan vid noggrannare maåkroskopisk granskning lätt igenkända. Den systematiska delen upptager 288 arter (enligt förf:s artbegränsning), af hvilka förf. själf insamlat omkring 70 procent; de öfriga äro anförda hufvudsakligen på HELLBOMS auktoritet. Som nya äro beskrifna Lecidea mirabilis, L. effugiens, Arthrospora frigoris, Buellia obtecta och Trimmatothele glacialis. Ett bestämdt omdöme om värdet af dessa nya arter kan man näppeligen bilda sig utan en granskning af originalexemplaren. Den först- nämnda Lecidea-arten är dock beskrifven efter ett så svagt utveckladt material, att det ej gärna borde berättiga till bildandet af ett nytt namn. Hvad Arthrospora-arten beträffar, synes det mig, efter beskrifningen att döma, vara mycket möjligt, att det är en Bilimbia. (16) Bland nya namn må framhållas Parmelia saxatilis var. polymorpha = «a reltiruga och 2 sulcata i TH. FRIES Lichenographia scandinavica), Platysma juniperinum f. corticola (= a genuina och y pinastri hos TH. FRIES), Physcia obscura var. mutabilis (= a orbicularis och B virella hos TH. FRIES), Rhizocarpon controversum (= Lecidea petreea och L. "eupetrea i WAINIO'S Adjumenta) och släktnamnet Parmularia (= Placodium i TH. FRIES' Genera Heterolichenum). Dessa nya »var.»- eller »f.»>-namn äro bildade till följd af förf:s åsikt om sorediebildningen och dess betydelse för formers åtskiljande. Men de kunna ej sägas stå eller falla med denna, ty de måste i hvarje fall anses öfverflödiga och oberättigade enligt de internationella nomenklaturreglerna. För samtliga finnas andra namn, som »characteribus emendatis> måste bibehållas. Detsamma gäller om Rhizocarpon controversum, som ju sammanfallar med Rh. grande hos TH. FRIES. Om &Fh. endamyleum Th. Fr. bör indragas, är en fråga, som ej influerar på det förra namnets bibehållande eller förkastande. Det nya släktnamnet Parmularia motiveras in extenso på följande sätt: »Nomen Placodii est vitandum, quod etiam lichenes omnino alios amplec- titur, neque Squamarice nomen ob homonymon inter phanerogamas spe- ciebus huc pertinentibus adhibendum est.» Hade det förra skälet någon bindande kraft, skulle näppeligen många äldre genusnamn inom licheno- logien få bibehållas. Skulle emellertid Placodium definitivt bringas till användning för blasteniospora lafvar, såsom bland andra WAINIO vill, återstår dock Squamaria. Den senare delen af förf:s motivering är nämligen rent af vilseledande, ty något hindrande homonym Squamaria finns icke bland fanerogamerna. Lathrea hade sitt nu använda namn redan i Genera plantarum (ed. V) och i Species plantarum (ed. ID). För något annat fanerogamsläkte än Lathrea har mig veterligt aldrig namnet Squamaria användts. Däremot är namnet Parmularia redan sedan 1846 upptaget för ett askomycetsläkte. Innan ett nytt namn bildats, hade det dessutom icke varit ur vägen att undersöka, dels om den systematiska enhet, som det vill beteckna, verkligen är att anse som homogen, dels om den förtjänar den rang, man tilldelar densamma. Intetdera har NILSON gjort. I fråga om artnamnen ansluter sig förf. ganska nära till TH. FRIES Lichenographia scandinavica och för de grupper, som ej behandlats där, till Lichenes arctoi. Dessa båda verk citerar han också i allmänhet. När det gäller ett arbete, som hufvudsakligen faller inom den floristiska växt- geografiens område, synes mig ett sådant tillvägagångssätt ingalunda olämp- ligt, äfven om understundom de af FRIES använda namnen skulle behöfva utbytas mot andra. Beträffande släktbegränsningen står NILSON i det stora hela på den MASSALONGO-KOERBER'ska skolans ståndpunkt och delar dess svagheter. I fråga om de högre systematiska enheterna har han som be- kart uppställt ett eget system, som dock i sak icke skiljer sig så synner- ligen mycket från WAINIOS. I formen afviker det däremot ganska be- tydligt, särskildt därigenom att NILSON efter J. REINKES föredöme gjort ett försök att uppställa naturliga ordningar. Att förf. i föreliggande arbete följt sitt eget system, är ej att undra öfver. Men han borde på något sätt karaktärisera sina systematiska enheter af högre rang, något som hittills ej (17) skett. Att här inlåta sig på en utförlig kritik af detta system tillåter ej utrymmet. Och dessutom är det, i det skick det för närvarande befinner sig, i vissa stycken oförståeligt och icke tillgängligt för en sådan. Vänder man sig t. ex. till ordningen Catlillariales, finner man där som det första och lägst stående släktet Biatorina Mass. Dit hafva emellertid hänförts i hög grad heterogena element. B. globulosa (Floerke) Koerb. visar en omisskännlig frändskap med Bacidia. Biatorina synothea (Ach.) Koerb. står så nära Bilimbia Nitsehkeana Lahm, att de svårligen kunna anses vara till arten skillda. Släktet Bilimbia hänföres af NILSON till ordningen Lecideales. Icke blott till olika släkten och olika familjer utan rent af till olika ordningar komma sålunda, då NILSON i detta fall ej tagit af- stånd från den MASSALONGO-KOERBER'ska skolans släktbegränsning, att räknas former, som höra till samma art, åtminstone om artbegreppet tages något så när vidt. Hvart NILSON vill hänföra släktet Biatorinopsis Mäller Arg. med bland andra arterna B. lutea (Dicks.) och B. diluta (Pers.), framgår ingenstädes af hans arbeten. Af KOERBER räknas nämnda arter till Biatorina, af andra, t. ex. WAINIO, till Gyalecta. I verkligheten står släktet efter allt att döma (jfr t. ex. B. torulosa Möller) mycket nära Coenogonium Ehrenb., hvilket släkte i NILSONS system af oförklarliga skäl placeras bredvid Biatora och Lecidea. Huru NILSON tänker sig be- gränsningen af ordningen Calillariales, hvilken just betecknar en af de allra viktigaste afvikelser i sak från WAINIOS system, som icke redan förut vidtagits af J. REINKE, är omöjligt att fastslå. Hufvudmassan af ordningen torde väl få anses tillhöra »Lecidei» och står i alla händelser med afseende på hela sin organisation mycket närmare Lecidea än fer- talet af de familjer, som hos NILSON konstituera ordningen Lecideales. Det sista kapitlet af NILSONS afhandling innehåller en uppräkning af det undersökta områdets lafarter ordnade efter substratet, hvarjämte ett noggrant register afslutar arbetet. Såsom ett floristiskt och i viss mån ekologiskt växtgeografiskt bidrag till kännedomen om lafvegetationen i ett ogästvänligt och svårundersökt område har afhandlingen ett betydande värde; hvad den i öfrigt inne- håller torde med skäl få betecknas såsom ganska svagt och röjer en allt för stor benägenhet för vidtsväfvande teoretiska spekulationer utan det erforderliga underlaget af omfattande naturstudier och grundliga anato- miska undersökningar. Gast O. Malme. S. ALMQUIST, Studier öfver Bergianska trädgårdens spontana Rosa- former. — Acta Horti Bergiani IV, N:o 4. Stockholm 1907. 88 sid. 1 tafla och 84 textb. Mälardalens Rosa-flora, som förut varit obearbetad, skiljer sig hög grad från de sydsvenska, hittills i främsta rummet studerade Rosa-for- merna och har visat sig vara oerhördt rik. Ifrågavarande afhandling innehåller det första publicerade resultatet af de undersökningar, som af författaren och anmälaren företagits öfver mälarrosorna. Arbetet utgör en synnerligen utförlig monografi öfver de vilda rosorna i Bergianska trädgården, men tar därjämte nödig hänsyn till Rosa-floran i öfrigt, framför allt i mälartrakterna. Det behandlar hvad trädgården äger af R. glauca Vill... Neum. fl. och R. coriifolia Fr., Neum. fl.; hvad därjämte finnes af R. canina L., Neum. fl. och &. mollis Sm. har ej medtagits. Trots denna begränsning är materialet ändå påfallande rikt — ett 40-tal elementar- arter i 120 exemplar. Att så många vilda Rosa-former kunna finnas inom ett område med så ringa areal, står närmast i sammanhang med rikedomen hos Rosa-floran i omgifningarna, men beror därjämte på den omsorg, hvarmed trädgårdens prefekt professor WITTROCK vid trädgårdens anläggning och planteringarnes ständiga utvidgning vakat öfver, att den vilda Rosa-floran fått växa i fred och äfven utbreda sig inom området. Då det visat sig, att Rosa-floran t. o. m. inom ganska närbelägna och jämförelsevis rätt likartade trakter kan ha mycket olika karaktär, har författaren ansett det nödvändigt att först på det sätt, han gjort, grund- ligt utreda ett mindre, för forskaren lätt tillgängligt och väl skyddadt samt tillika formrikt område, som för framtiden kan erbjuda lefvande originalexemplar och gifva en ytterst värdefull utgångspunkt för det före- stående arbetet med särskildt mellersta Sveriges rodologi; och det ligger i Öppen dag, att så måste vara förhållandet. Författaren utgår från anmälarens bearbetning af släktet Rosa i NEU- MANS flora och bygger — visserligen ej utan kritik — därifrån vidare. Arbetet är synnerligen rikt på intressanta iakttagelser och värdefulla upp- slag samt utgör ett betydelsefullt framsteg inom Rosa-litteraturen. Rosa glauca Vill., Neum. fl. och R-. coriifolia Fr., Neum. fl. ha här samman- slagits till en kollektivart under namn af R. solstitialis (Bess.) At., hvilken med konsekvent genomförd hänsyn till hårighet och färg fördelats i 4 sektioner (sektionsarter): R. glauca Vill. med glatta blad och tydligt blå- aktig färgton, R. glauciformis At. med blåaktiga, + håriga blad, R. virens Wg. med gröna, visserligen stundom bleka, men icke verkligt blåaktiga blad och utan hår samt R. virentiformis At. med mer eller mindre håriga, i färg med föregående likartade blad. Dessa sektionsarter rymma följande inom mälarområdet förekommande hufvudtyper, hvilka dock tills vidare upptagits såsom underarter — författaren framhåller, att det ej sker i vanlig bemärkelse — anmälaren skulle snarare vilja kalla dem hufvud- arter. De, som saknas i Bergianska trädgården äro satta inom [ |]. R. glauca: "Afzeliana (Fr.) At. Fcaninella At. Fgalactizans At. ["decurtata (Matss.) At.| R. glauciformis: pallens (Fr.) At. (motsvarar ”Afzeliana i föreg. sect.). +coriifolia Fr. Nov. ed. 1 (ej Fl. Sc. och senare arbeten; motsvarande ”galactizans). [+hirsutula At.| (sannolikt motsvarande ”decurlata). Såsom svarande mot ”caninella uppställes ”serrifrons At., förhärskande på västkusten, men ej i någon form funnen inom mälarområdet. (19) Rel Virens: ["limitata (Matss.) At.| (motsvarande ”Afzeliana). fpenosa Sw. (motsvarande ”galactizans). R. virentiformis: Ser. A. (motsvarande "limitata). "collinalis Matss. "silvescens Matss. "lenuata Matss. "cerassifolia (Wallm.) At. Ser. B. (motsvarande "venosa). [Ftrichella At.| ["obtusata A. & M.] "Matssoni At. "Bergiana At. Under dessa hufvudtyper beskrifver författaren följande specialarter = arter i den mening ordet tages i den nutida floristiken öfver hufvud), hvilka han dock, i analogi med hvad anmälaren gjort i Neum. fl., be- tecknar såsom varieteter, samt upptager under dem därjämte följande under- arter = undervarieteter, af hvilka typer de, som saknas i Bergianska träd- gården, äro satta inom [ ]: R: ”Afzeliana: v.v. lateralis Matss. med underv.v. obmembranacea At. och [obcontracta At.|; membranacea At. med underv.v. permembranacea At. och submembranacea At., dilatans At. med underv.yv. subdilatans At. och lati-dilatans At.; contracta Matss. med un- derv.v. [Upsaliensis At.|, subcontracta Matss. och percontracta Matss.; R. "eaninella: VN. septentrionalis At. med undervy.v. plebeja At., B subplebeja At., y lati-plebeja At., cuneatula At. och patricia At.; [occidentalis At.|; [ciliatula At.]; R. ”galactizans: v.N. uncigera At.; [hebescens A. & M.; R. "pallens: v. Mclarensis At.; R. "coriifolia: hufvudv. och undervy. [Bladini ANSE M.]; R. venosa: hufvudv.: (= nitida Neum. fl.y och undery. (sub)venosa At.; R. collinalis: vN. pectinatula At.; [Moelnboönsis A. & M.; =R. silvescens: NN. presilvescens Matss. 8 med underv. persilvescens Matss. f.; incrassata At.; incerassata At. 32; tangens At.; R. ”tenuata: huf- vudv. och underv. ftrichelloides At.; R. ”crassifolia: v.v. tenuidens At.; nummularia = At.; |Holmiensis Matss.|; RS SMatssonts NV letma At: canula At. med underv.v. Wittrockii At. och subceanula At.; firmula At.; R. >Bergiana: v.v. [evoluta A. & M. (= coriif. v. genuina Neum. 1) [lepidina Matss. (= lepida Neum. f1.)|; [Hartmani Matss. (= pubescens Hn., pubescens Neum. fl., agrestis Neum. fl.)|; hufvudv. med underv.v. [vane- scens Matss.|, underv. subvanescens Matss. Dessa typer fördela sig i sin ordning i elementararter, hvilka dock icke beskrifvits under särskilda namn, utan endast under beteckningarna a, 2, y o. s. v. Slutligen be- skrifver författaren en hybrid R. "Bergiana X ”Matssoni, af hvilken han inom Bergianska trädgården funnit tre former. Då specialarterna förete en påfallande analogi i utbildningen af under- arter, hafva författaren och anmälaren öfverenskommit om bestämda prefix med särskild fastställd betydelse att för underarterna tillsättas special- artens namn. Denna anordning är här genomförd. Hvar specialtyp kan förekomma som 1) grund-, 2) sub-, 3) per- och 4) super-form: 1) och 2 (20) ha enkel-ojämnsågade, 3) och 4) dubbelsågade blad; 1) och 3) sakna, 2) och 4) hafva glandler på foderbladens undersida. En per-form med blad- kanterna särdeles glandelrika (3—flera på hvar tand) kallas prce-form. Beteckningen grundform innebär ej, att formen skulle vara äldre och bilda utgångspunkt för de öfriga analoga formerna, utan endast, att den nu är den form, som har större förekomst och rikare utbildningsmöjlig- heter än de andra. Till denna terminologi har författaren här lagt några nya prefix med likaså bestämd betydelse: ob-form = prce-form med ci- liöst (glandelkantadt) foder, angusti-form med smalare och lati-form med bredare blad än typen samt hirti-form med starkare och tersi-form med svagare håriga blad än typen. Efter att hafva meddelat beskrifning öfver Bergianska trädgårdens Rosa- former, öfvergår författaren till en kritik af äldre författares försök till art- och gruppfördelning af de svenska rosorna. Först sedan anmälaren i NEUMANS flora skarpt begränsat R. solstitialis (Bess.) At. (= glauca Vill.. Neum. fl. och coriifolia Fr., Neum. fl.) och R. canina (11) Crep: (= canina L., Neum. fl., dumetorum Thuill.,. Neum. fl., och sclerophylla Schz), var en fast grund lagd för en tillfredsställande utredning af Sve- riges Rosa-former. Redan förut hade i hög grad betydelsefulla uppslag gifvits af ELIAS FRIES i Novitie florz2e Suecic&e ed: 1, 1814, i LILJEBLAD, Svensk flora ed. 3, tillägg, 1816, samt i Flora Hallandica 1817—19, hvilka uppslag FRIES själf i sina senare arbeten ej begagnade och som först erhöllo fullt beaktande af anmälaren i NEUMANS flora 1901. Särskildt gäller detta bladfärgens betydelse. Författaren har visat, att en grupp- fördelning konsekvent låter sig genomföras efter färgen äfven beträffande de former af R. solstitialis, som hafva starkare ludna blad. De i Neum. fl. under RB. glauca och R. coriifolia upptagna B-grupperna anser förfat- taren vara grundade på karaktärer med större biologisk än systematisk betydelse, ehuru han i den systematiska framställningen fortfarande af praktiska skäl talar om A- och B-former. RR. gothica Winsl. sättes som varietet under R. solstitialis, likaså R. hibernicina Matss. (= hibernica Winsl.), medan däremot på grund af gemensamma undersökningar af för- fattaren och anmälaren R. scabrata Crép. och R. sarmentacea Sw. förenas till en specialart under RK. canina med det sistnämnda, äldre namnet och R. coriifolia var. strictidens Matss., Neum. fl. uppställes som egen art jämsides med R. elliptica Tausch. och R. caryophyllacea Bess. I sam- band med denna kritik motiverar författaren slutligen sin här ofvan refererade uppställning. Med undantag för de båda hufvudgrupperna inom R. virens” område: limitata och venosa, förete de här behandlade Rosa-formerna obetydlig varietetsbildning. Lokala olikheter ha föga inverkan och träffa hufvud- sakligen taggarnas groflek, bladens och kronans storlek, tändernas längd och böjning samt nyponfodrets riktning och persistens. I stället upp- träda elementararter i stor mängd; och författaren har i många fall kon- staterat, att dessa äro i de minsta detaljer frökonstanta. På grund af de tunga nyponen ha rosorna mycket liten spridningsförmåga. Fåglar samt betande hornboskap och hästar äta visserligen nypon, men endast i brist på bättre föda. Detta bidrager till, att närliggande trakter kunna ha en (21) Rosa-flora med mycket olika karaktär, samt förklarar, att Rosa-formerna ofta ha s. k. ö-formig utbredning. Väl inkomna på en plats, ha nypon- buskarna i stället en märkvärdig förmåga att hålla sig kvar. Där en Rosa-form uppträder i en isolerad ö, kan man med ganska stor säkerhet antaga, att samtliga individer härstamma från en individ — den äldsta på platsen — och att en sådan ö innehåller formen renodlad. Detta får så mycket mera stöd för sig, som hybrider äro mycket sällsynta. I märklig motsats till karaktärernas konstans hos elementararterna står, särskildt hos vissa former, en stark skottvariation, men genom omsorgsfulla, en följd af år upprepade undersökningar har det visat sig, att hvad som är fullt konstant för individen, kan anses konstant äfven för den elementar- art, den tillhör. Förekomsten af det stora antalet former anses bero på mutation. Detta gäller särskildt de s. k. grund-, sub-, per-, pr&e- och super-formerna. Dessa former uppträda i regel i närheten af hvarandra, så godt som all- tid med hvar för sig ö-formig utbredning, grundformerna vanligen tal- rikare, de öfriga mer eller mindre sällsynta, stundom enstaka, då de sakna spridningsförmåga. Mången gång låter det sig tydligt fastställa, att de äldsta buskindividen af de olika formerna ha lika ålder. Författaren har i Bergianska trädgården funnit ett flertal exempel på dessa förhållanden och anser sig häraf berättigad antaga, att mutationen försiggått där på platsen liksom f. ö. på de platser, där analoga former under likartade förhållanden förekomma. Elementararternas gruppering i specialarter erbjuder mycket stora svårig- heter, då man i vanliga fall ej får räkna med en egendomlig habitus på hvarje form. Relativt litet är också gjordt på detta område. SWARTZ och E. FRIES gåfvo i början af 1800-talet goda anvisningar 1 rätt riktning; men, frånsedt att ett antal mera egendomliga former sedermera beskrifvits af särskildt SCcHEUTZ och WINSLOW, har intet framsteg tagits förrän med den öfversikt, som lämnats i NEUMANS flora. Författaren har emellertid här fört frågan framåt i högst väsentlig grad. I en utförlig framställning af karaktärernas systematiska värde framhåller han först, hvad äfven an- mälaren iakttagit, att hvarje specialart utmärkes af en viss nyans i bladens färgton, som är fullt konstant. Äfven kvistarna ha hos ej så få former en karakteristisk färg. Viktiga karaktärer fås från bladens rugulositet, konsistens och böjning eller vridning, vidare från tandningen: form och sammansättning, samt, hvad blomskottbladen beträffar, äfven från deras form (dock icke bredden, som kan variera betydligt) och från formen hos fodersmåbladen, hvilken kan betraktas som exponent för bladtypen. Tag- garnas form, lutning och förhållande till hvarandra hos olika slags skott erbjuda karaktärer af stort värde. Däremot får ej för stor betydelse fästas vid större eller mindre förekomst af taggar, småglandler eller hår hos bladen. Ganska goda karaktärer anser sig författaren ha funnit i kronbladens bredd samt framför allt hos färgen i fråga om intensitet, förändring till violett samt det violettas utbredning öfver kronblads- skifvan. I nyponens färg och form, särskildt till hvilken grad hos topp- nyponen skaftet uppgår i nyponet, kan vid full utbildning hämtas anmärk- ningsvärda karaktärer, men olyckligtvis framträda dessa karaktärer af olika (22) skäl icke alltid, hvarför de ej få tillmätas så stor betydelse. Samma förhållande råder äfven i fråga om fodrets riktning och persistens. Af stor vikt är förekomsten af glandler hos foderbladen; om dessa glandler sprida sig öfver nypon och nyponskaft eller öfvergå i glandelborst har däremot föga betydelse. Författaren lämnar slutligen en utvecklingshistorisk öfversikt af de svenska Rosa solstitialis-formerna i stora drag. Formserierna framträda klart och peka på att utvecklingen försiggått i riktning af trädförgrening. De hårbladiga formerna anses utvecklade ur de glattbladiga och pree- formerna ursprungligare än motsvarande per- och grundformer. Förfat- taren finner ock troligt, att de gröna formerna äro äldre än de blågröna och att urformerna till den svenska R. solstitialis-formationen måste sökas inom R. virens. Arbetet prydes af 84 figurer i texten och en färglagd tafla, utvisande kronbladens färg hos 14 former. LP. Reinhold" Matsson K. R. KUPFFER, Uber die angebliche Giftigkeit der »Blaubeeren> und »Krähenbeeren». — Korrespondenzblatt des Naturforschervereins zu Riga. 'Bd. 49, 1906. S. 141—1354. Då denna uppsats behandlar frågan om två af våra allmännaste skogs- bär, odon och kråkbär, äro giftiga, torde den kunna påräkna mera all- mänt intresse. Förf. omtalar två säkra fall af lindrig förgiftning genom odon. Såväl i tyska, ryska, polska som lettiska språken tyda en del namn såsom t. ex. Trunkelbeere, Rauschbeere etc. på en viss giftighet hos odonen. Flera litteraturuppgifter angående bärens giftighet återgifvas af förf. I Sverige är, som bekant, den tro, att bären kunna förorsaka yrsel, hufvudvärk och andra förgiftningssymptom allmänt utbredd. ! Odon förtäras dock allmänt. KUPFFER anser, att de hvarandra motsägande upp- gifterna om odonens giftighet lättast förklaras, om man, i likhet med ASCHERSON och GRAZBNER, antar, att de för de flesta personer äro alldeles ofarliga, då andra finnas, för hvilka de äro direkt giftiga. En analogi finnes då i den idiosynkrasi, som en del människor äga t. ex. för smultron, vissa ätliga svampar etc. Med orätt tyckes man däremot ha gifvit Ledum palustre skulden för det dåliga rykte odonen äga. Ledum växer nämligen ofta samman med odon och dess starkt aromatiska lukt kan framkalla yrsel och hufvud- värk. i Slutligen anför förf., att hos flugsvampen finnes, utom den verksamma giftiga alkaloiden (muskarin). äfven en annan (svampatropin), hvilken, om den förekommer i större mängd, tyckes kunna alldeles upphäfva svampens giftighet. Den rikligare förekomsten af motgifter i svampen inom vissa ' Jmfr t. ex. S. LitJEBLAD, Utkast till en svensk flora. Upsala 1816 s. 221. — C. F. NYMAN, Sveriges fanerogamer. Del 2. Örebro 1868 s. 153. — C. A. M. LIND- MAN, Bilder ur Nordens flora, Del 3. Stockholm 1905 s. 102. — 23 trakter torde sålunda förklara, att svampen där utan olägenhet kunnat förtäras. Förf. ingår ej på om denna toxiologiska olikhet skall tänkas vara betingad af inverkan af olika ekologiska faktorer eller af konstanta rasegenskaper, men hänvisar till att odonens giftighet möjligen kan för- klaras på liknande sätt. Flera folknamn och litteraturuppgifter ! beteckna äfven kråkbären så- som giftiga, men de förtäras särskildt i norra Skandinavien, på Island och Grönland allmänt. Förf. anser, att kråkbären, i likhet med odonen, äro fullständigt oskadliga, och att uppgifterna om deras berusande egen- skaper bero på, att de förr i tiden användes för framställning af jästa spritdrycker. S. Birger. M. MöcKE, Uber den Bau und die Entwicklung der Frächte und öber die Herkunft von Acorus Calamus L. — Botanische Zeitung NO08EFADET I. "Heft I: 23 pag. + 1 tafl. Förf. lämnar en detaljerad redogörelse för kalmusrotens historia i Europa, redogör för byggnaden och utvecklingen af fröet och grodd- plantan — icke som i afhandlingens titel utlofvas hos Acorus Calamus, utan hos den japanska Acorus gramineus — samt meddelar sina åsikter om Acorus Calamus hemland och orsaken till dess sterilitet. Kalmusroten är både en medicinsk storhet och en historisk märkvär- dighet. Den egendomligt doftande plantans rotstock, hvars celler inne- hålla den aromatiskt-bittert smakande kalmusoljan, var sedan uråldriga tider ett högt skattadt läkemedel i synnerhet i magsjukdomar, och ännu i dag hör Rhizoma Calami till de droger, som enligt lag måste finnas på hvarje apotek i vårt land. Liksom fallet var med rhabarberroten, kände man i Västerlandet drogen långt före plantan. Redan egypterna införde den från Asien och i Gamla testamentet lär växten finnas omnämnd. THEOPHRASTUS var den förste botaniker, som omtalar ett växställe för den välgörande örten: en liten sjö i Syrien. Som bekant utbildar Acorus Calamus aldrig frukt hos oss, hvilket förf. sätter i samband med att växten ej är inhemsk i Europa. Därifrån om- talas den för första gången af PIERANDREA MATTHIOLI, som 1565 lämnar en beskrifning jämte afbildning af ett sterilt exemplar af densamma. Denne, som vistades i Prag, hade — troligen år 1557 — erhållit lefvande kalmusplantor från kejserliga sändebudet vid turkiska hofvet AUGERIUS GHISLENIUS BUSBEQUE, hvilken tillsamman med sin läkare QUACKELBEEN hade insamlat dessa i en sjö vid Nicomedia i Bithynien. BUSBEQUE och hans efterträdare i ämbetet DAVID UNGNAD sände plantor äfven till CLUSIUS i Wien och här blommade växten för första gången i Europa år 1577. Genom CLUSII åtgörande spriddes den i sjöar och vattendrag lätt odlade läkedomsörten snart åt många håll — med undantag af Frankrike, där ! För Sverige har jag funnit sådana t. ex. hos LILJEBLAD l, ec. s, 82 och NYMAN IeNs 7: (24) den ännu är sällsynt. Vid 1700-talets början var växten, som inom samma vattensystem lätt sprider sig genom lösrifna rhizomstycken, fullkomligt naturaliserad i Europa, och det till den grad, att dess främmande här- komst sedermera blifvit betviflad både af A. P. DE CANDOLLE, ASCHERSON och ENGLER. Emellertid kan man äfven spåra en annan invandringsväg än den ofvan- nämnda från Mindre Asien. Till Ryssland och Polen lär kalmusörten ha blifvit införd af tatarerna, hos hvilka roten hade en vidsträckt använd- ning. Därpå tyder det polska namnet på växten: tatarsky, tatarskie ziele tatarisk växt). Acorus gramineus från Japan — släktet äger blott tvenne arter — sätter mogen frukt och grobara frön äfven då den odlas i Europa, dock utbildas endast ett fåtal af fruktämnena i hvarje kolf. Frukten är ett brunt, tre- rummigt bär med centrala fröfästen. Fröämnena, af hvilka blott ett i hvarje fruktrum kommer till utveckling, äro omgifna af långa encelliga, från frö- fästet utgående hår och inbäddade i ett slem, som härstammar från frukt- bladens öfverhudsceller. Slemmet, intorkadt i den mogna frukten, sväller i vatten. Fröämnena äro orthotropa, hängande med tvenne integument. Det yttre af dessa är kortare än fröämnet och lämnar dess spets obetäckt. Från detta yttre integuments innersida nära mikropylen utgår en för fröet karakteristisk lång krans af tunnväggiga, enkla, encelliga hår (synliga på den afbildade groddplantan). I fröämnesanlaget förstorar sig en subepidermal »polarcell» direkt till embryosäck. Liksom hos Tulipa (ERNST 1901) och andra Liliaceer uteblir bildandet af embryosäckmodercell. Beträffande fröämneskärnan märkes följande: 1) En dubbel axil rad af ledningsceller förbinder embryosäck- cellen med kärlsträngen i funiculus. 2) Utanför det af ledningscellerna och embryosäcken bildade centrum finnas två cell-lager. Det inre resorberas sedermera liksom ledningscellerna, det yttre utvecklas till ett egendomligt enskiktigt perisperm, innehållande som upplagsnäring en homogen ägg- hvitemassa. Ett dylikt perisperm, förut okändt hos Araceerna, förekommer enligt DIETZ (1887) äfven hos Typha-arterna. 3) I embryosäcken, omkring det lifligt grönfärgade embryot, utbildas ett endosperm med stärkelse och droppformiga bildningar af ägghvitesubstans. Vid groningen sträckes hjärtbladet betydligt, hvarvid dess lillrot-ända skjutes ut ur fröskalet mellan hårkransen. = Lillrot-ändan böjer sig ned mot marken och från dess undersida utväxer lillroten, medan stamknoppen framträder ur en springa på öfversidan och utväxer till ett skott med blad i tvenne rader (fig. 2). Hjärtbladspetsen kvarstannar i fröet, upp- sugande näringen, hvarvid först perispermet förbrukas. Ur hufvudskottets bladveck frambryta sidoskott, hvilkas bladställningsplan sammanfalla med hufvudskottets (fig. 1). Det senare hämmas snart i sin utveckling, medan däremot sidoskotten tillväxa och böja sig så, att skottsystemet slutligen med ena ytan ligger mot marken. På skottens undersida frambryta nu rötter och skottspetsarna böja sig snedt uppåt. Därmed är i det väsent- liga den fullvuxna plantans byggnadsplan uppnådd. Hvad är orsaken till Acorus Calamus” sterilitet? För att bedöma detta är det af vikt att veta, om pollenet och embryosäcken utbildas normalt eller icke. Af de talrika fröämnesanlagen svälla 2—35 i hvarje frukt- ämnesrum. Dessa fröämnen utvecklas på normalt sätt som hos Acorus gramineus ända till embryosäckeellens anläggning, men innan någon ägg- cell utbildats i denna, skrumpnar nucellus och hela fröämnesanlaget för- tvinar. Pollenet deformeras äfven, så att endast ett och annat enstaka pollenkorn kommer till normal utveckling. Acorus gramineus har där- emot godt pollen. Som orsak till kalmusörtens sterilitet förmodar KERNER, den berömde blombiologen, att de insekter, som förmedla dess befruktning, saknas i Europa. Autogami är nämligen utesluten, ty växten är utprägladt pro- terogyn. LUDWIG, som gjort undersökningar öfver själfsterila växter, tror, att själfsterilitet är orsaken. Såsom förökade på vegetativ väg skulle nämligen alla kalmusplantor i Europa kunna anses höra till ett och samma kollektivindivid. Den af förf. påvisade förkrympningen af embryo- säcken och pollenkornen vederlä sger båda dessa teorier. r Hvad är då orsaken till förkrympningen af växtens könsorgan? SCHU- MANN (Praktikum 1904) sätter steriliteten i korrelation till den rikliga vege- tativa förökningen, hvilken måhända först nedsatt, sedermera alldeles undertryckt könsfortplantningen. En dylik korrelation mellan vegetativ och könlig förökning har man som bekant skäl att förmoda hos åtskil- liga växter (bananen t. ex.), ehuru det är svårt att bevisa densamma. För att afgöra frågan om kalmusörtens sterilitet är det utan tvifvel behöfligt att veta, hvar växten sätter mogen frukt och i hvilken utsträck- ning den gör det. Tyvärr tycks man ej känna mycket i detalj härom. I Mindre Asien, hvarifrån våra europeiska plantor härstamma, är den lika steril som här. Lika litet sätter växten frukt i Himalaya, där prof. DUTHIE vid botaniska trädgården i Saharunpore förgäfves sökt finna mogna frön. De enda mogna frön, som förf. sett, erhöllos ur herbarierna i Kew och Berlin från exemplar insamlade å Khasyabergen i Assam. Förf. upp- ger, att växten sätter mogen frukt i Sydkina och Bortre Indien »enligt (26) muntligt meddelande af prof. SOLMS-LAUBACH>». Dessa trakter anser han därför vara kalmusörtens ursprungliga hemland. Orsaken till de florala delarnas hämmade utveckling i andra trakter af vår jord, anser förf. bero på ogynnsamma klimatiska förhållanden, särskildt för låg värmegrad i vattnet. Härför anför han följande bevis. En i växthus bildad kolf af en från Saharunpore i Himalaya erhållen planta bar dudgligt pollen och några »normalt utvecklade» fröämnen. Kolfven dog före fruktmognaden. Intressantare är följande. RAUNKLIER af- bildar i »De danske Blomsterplanters Naturhistorie» tvärsnitt af ett half- moget frö af Acorus Calamus från en damm i botaniska trädgården i Köpenhamn. Det exemplar, som hunnit så ovanligt långt med frukt- utvecklingen, växte nära mynningen af en rörledning, genom hvilken varmt afloppsvatten vinter, vår och höst inpumpades i dammen. Det tyckes således vara en hög och likformig vattentemperatur, som är be- höflig för plantans fruktbildning. Härpå torde man kunna vinna absolut bekräftelse genom att odla Acorus i de varmvattensbassänger i det fria, hvilka finnas i vissa botaniska trädgårdar för odling af Nymphea, Nelumbium etc. Egendomligt förefaller det emellertid, att en växt som Acorus, så okänslig eller kanske rättare plastisk till det vegetativa systemet, att den kan trifvas under de mest olikartade klimatiska förhållanden — i subarktiska, subtropiska och tropiska Eurasien, i Afrika på ön Bourbon och i atlan- tiska Nordamerika (dit den enligt ENGLER kommit från Europa) — skulle äga så klen tillpassningsförmåga beträffande det fruktifikativa systemet. Låter ej SCHUMANNS teori om den starka vegetativa fortplantningens hämmande inflytande på fruktsättningen minst lika trolig? SCHUMANN (Praktikum) säger: »lässt man die Pflanzen im Gewächshaus blähen und behält sie den Herbst und Winter täber in demselben, so setzen sie gleich- wohl keine Frucht an.> Kanske är fruktsättningen äfven i det tropiska Ostasien endast sällsynt och sporadisk. SCHUMANN uppger, att Acorus Calamus sätter frukt äfven i Japan. Är måhända ej Japan, där det finnes en andra art af släktet, jämte angränsande delar af det tempere- rade Östasien växtens hemland? Då skulle det ej vara så underligt, att växten så väl uthärdar vårt klimat. Det här refererade arbetet är så pass värderikt och intressant, att det ej behöfver fördöljas, att dess författare lika litet beskrifvit frukterna af Acorus Calamus som han säkert utredt växtens hemland och orsakerna till dess sterilitet. Vi hafva ej orsak att därför göra honom några före- bråelser. Endast experiment och ökade fakta om växtens förhållande i de trakter, där den uppges sätta frukt, kunna definitivt besvara de af- handlade frågorna. Teoretiska spekulationer äro i detta fall minst lika ofruktbara som den växt, om hvilken här varit fråga. Vestergren. (27) HANS WINKLER, Uber Pfropfbastarde und pflanzliche Chimären. — Berichte der Deutschen Botanischen Gesellschaft, XXV, 1907, p. 568—576. Den ofta uttalade och ännu oftare misstrodda hypotesen, att genom ympning en hybrid mellan ympen och vildstammen skulle kunna upp- komma, är ännu helt och hållet obevisad. Alla de som ymphybrider misstänkta formernas ursprung är höljdt i dunkel. De hafva blifvit före- mål för botanisternas uppmärksamhet först vid en tidpunkt, då det varit omöjligt att i detalj utreda deras historia och sättet för deras uppkomst. ! Med rätta framhåller STRASBURGER (jmf. referat i denna tidskrift I p. 347), att enda sättet för frågans lösning är att genom direkta experiment söka framkalla en dylik hybrid. Därvid är det från början klart, att alla förhoppningar att erhålla en hybrid genom direkt inverkan af vildstam- mens safter på ympen eller tvärtom måste anses uteslutna. Ingen tror heller numera, att en ymphybrid skulle kunna uppkomma på detta sätt. 1 De mest bekanta s. k. ymphybriderna äro: 1. Cytisus Adami (C. Laburnum X purpureus), en s. k. mosaikhybrid med tre slags grenar: 1) intermediära, med smutsigt röda blomklasar, 2) rTena gulblommiga Laburnum-skott, 3) rena purpureus-skott med enstaka eller i små grupper sittande purpurröda blommor. Första litteraturen om densamma är från 1830. Den för- des i handeln af den parisiske trädgårdsmästaren ADAM såsom en varietet af Cytisus purpureus. Själf ansåg han den ha uppkommit genom inympning af C. purpureus på Laburnum. De hybrida grenarna sätta icke frö, Laburnum- och purpureus-gre- narna hafva däremot normal frösättning. Deras frö ge upphof till rena Laburnum- eller purpureus-individ. Ingen har någonsin lyckats ånyo framställa denna hybrid hvarken genom ympning eller korsbefruktning. Den förökas uteslutande genom ympar från hybrida grenar. Intressant är BEYERINCK'S iakttagelse, att hvilande knoppar, som utveckla sig efter beskäring, till mycket stor del blifva rena Labur- num- eller purpureus-skott. — Ett ståtligt, rikt blommande exemplar af Cytisus Adami växer i botaniska trädgården i Visby, där det vid blomningstiden i juni med sina gula och röda klasar väcker berättigad uppmärksamhet. Detta träd har blott två slags grenar: intermediära och Laburnum-grenar. Endast en gång lär ett purpureus-skott ha visat sig. 2. Den mer än hundraåriga Cratcegomespilus i Bronvaux nära Metz, undersökt af Noir. En stam af Crategus monogyna, på hvilken Mespilus germanica är in- ympad, bär omedelbart under ympstället tvenne grenar, som visa en blandning af karaktärerna hos hagtorn och mispel, men detta ej i samma proportioner hos bägge grenarna. Till dem sällade sig 1894 ett tredje skott på samma höjd af stammen, hvilket i början visade sig som en ren Cratcegus-gren, men sedermera äfvenledes fick hybrida karaktärer. Från den ena af de båda förstnämnda hybrida grenarna frambröt år 1899 en typisk mispelgren och från denna slutligen ett tvågrenadt skott, som å ena grenen bar mispelblommor, å den andra hagtornsblommor. Det märkvärdiga trädet är alltså hagtorn nertill, hybrid i midten och mispel i toppen! Jämför STRASBURGERS förmodan, att hagtornsstammen blifvit ympad tvenne gånger, första gången med en Crategus x Mespilus-hybrid (sådana äro kända — jmf. FOCKE, Pflanzenmischlinge p. 145), andra gången med Mespilus strax ofvan det första ymp- stället. 3. Des. k. Bizzarria (Citrus Aurantium xx medica), mosaikhybrider mellan po- merans och citron eller pomerans och limon (= vår »citron»), hvilka bära både pomeranser och citroner och därjämte frukter, hvilkas ena längshalfva är pomerans, den andra citron eller stundom t. o. m. äga flera längdsektioner pomerans omväx- lande med sektioner af citron. Afbildade i ENGL.-PRANTL, Nat. Pflanzenfam. 3:4 p. 201. Ty genom NVOECHTINGS sedermera på mångfaldigt sätt bekräftade försök får det anses som ett bevisadt faktum, att de genom ympningen till en enhet sammankopplade individen icke förmå förändra hvarandras speci- fika egenskaper. Ymphybriden torde endast kunna anses uppkomma vid ympningsstället genom en förening af ympens och underlagets väfnader till en adventivknopp, ett skott med hybrida egenskaper. Efter allt hvad erfarenheten hittills lärt får man emellertid anse, att en blott samman- slutning af väfnaderna — så att en del af knoppen består af ympens, en annan del af vildstammens celler — ej är tillräcklig för att åstad- komma en hybrid. Därtill fordras utan tvifvel för det första en verklig sammansmältning på vegetativ väg af celler och kärnor från ymp och vild- stam, för det andra att dessa på detta ovanliga sätt bildade dubbelceller kunna fortlefva och genom delning och tillväxt ge upphof till ett skott. Att en kärnsammansmältning på vegetativ väg under vissa förhållanden kan äga rum i en under delning varande cellväfnad har NEMEC påvisat. Under inverkan af kloralhydrat kunde vissa i delning varande rotceller hos groddplantor af Pisum påverkas så till vida, att celldelningen hejda- des i sitt normala förlopp och de nyss bildade dotterkärnorna, innan någon dem åtskiljande cellvägg hade utbildats, återförenade sig till en kärna med ett kromosomtal dubbelt så stort som det i de vegetativa cel- lerna normala. Dylika dubbelceller äga till och med förmågan att dela sig, men, enligt hvad STRASBURGER nyligen visat, gå de dock snart sin undergång till mötes. Kärnorna degenerera och upplösas, och dödsor- saken är utan tvifvel deras oförmåga att återgå till ett normalt kromo- somtal. Det låter visserligen tänka sig, att celler, uppkomna genom vegetativ kärnsammansmältning, vid andra tillfällen kunna visa större lifskraft, men å andra sidan kan det icke förnekas, att ymphybridernas existens efter de resultat, till hvilka STRASBURGER kommit, förefaller dubiösare än någonsin. Detta bestyrkes blott ytterligare af de i ett annat hänse- ende högst märkliga resultat, till hvilka HANS WINKLER, professor i Tä- bingen, kom vid sina försök att på experimentell väg framställa ymphy- brider. Öfvertygad, som han säger, om möjligheten af ymphybriders existens, ansåg han, att de försök, som af flera forskare förut gjorts att framställa sådana, blifvit resultatlösa på grund af olämpliga försöksobjekt. Då det gäller att åstadkomma skottbildning på de ställen, där ympen och under- laget sammanvuxit, måste man välja försöksväxter, som äga förmågan att lätt och villigt bilda adventivknoppar från stammen. Fullt lämpliga ob- jekt fann förf. — och han var på grund af sina föregående studier öf- ver växternas regeneration särskildt kompetent att uppleta sådana — egentligen blott inom familjerna Solanacew och Capparidacec. Solanum Lycopersicum, tomatväxten, är bekant för sin ovanligt stora regenerationsförmåga. Afskäres öfre delen af stjälken på en kraftig ung- planta af denna växt, ersättes det förlorade i normala fall genom fram- växande knoppar ur bladvecken. Opereras dessa i sin ordning bort och sörjer man tillika för att de efter dessa framkommande nya bladvecks- knopparna efter hand bortplockas, bildas i stället knoppar från stjälkens (29) snittyta, närmare bestämdt från den kallusväfnad, som kort efter deka- piteringen öfverdrager hela snittytan. Denna förmåga hos den unga tomatplantan att bilda talrika regene- rationsskott från snittytan på stjälken begagnade sig nu förf. af vid sina försök på följande sätt. På den dekapiterade tomatstjälken inympades ett skott af den vanliga nattskattan, Solanum nigrum, på det sätt, att ympskottet infogades i en tvärs öfver snittytan gjord kilformig inskär- ning. Så fort ympen ordentligt hopvuxit med tomatstjälken, afskars denna ånyo nära ympstället på sådant sätt, att snittytan kom att bestå dels af underlagets, dels af ympens väfnader. (Se fig. A., där den prickade delen föreställer Solanum nigrum-väf- naden, resten tomatstjälken). Efter några dagar frambröto nu från snittytan flera adventiv- skott, af hvilka de, som upp- kommo ur tomatdelen, voro rena tomatskott, medan de, som upp- kommo ur Solanum nigrum-de- len, voro rena nigrum-skott. Utom dessa fullkomligt artrena skott uppväxte på ett ställe, där ym- pens och underlagets hopvuxna väfnader gränsade intill hvar- andra (fig. 4, a), ett skott, som på den mot nigrum-väfnaden vända sidan bar typiska nattskat- teblad, på den andra sidan däre- mot typiska tomatblad. (Fig. B). Skottet växte — därpå lägger Iög B C förf. särskild vikt — alltifrån början fullkomligt enhetligt och var genom en tydlig längslinje deladt i tvenne lika hälfter — nattskattehalfvan och tomathalfvan. Ja, ett blad, det elfte i ordningen, som utgick just från nämnda midtlinje, var till och med noggrant efter medelnerven deladt i en helbräddad, tunn, mörkgrön, föga hårig, odelad nattskattedel och en parbladig, groftandad, tjock, ljus- grön, tämligen starkt hårig tomatdel! (Fig. OC). Detta egendomliga skott måste anses ha uppkommit på det sätt, att i kallusväfnaden, som öfverdrog snittytan, minst tvenne celler, den ena en tomatcell, den andra en nattskattecell, tillsammans bildat en vegeta- tionspunkt. Detta är enligt förf. det första exemplet på att vegetativa cellleriftrån tvenne” skilda arter kunna förena sig till en orga- nism,; som- under ett fullkomligt enhetligt växande samtidigt företer de båda stamarternas egenskaper. Hur märkvärdig än den ifrågavarande organismen må anses vara, nå- gon ymphybrid — eller rättare sagdt, någon analogi till de förmodade Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 8 (30) ymphybriderna Cylisus Adami, Crategomespilus, Bizzarria ete. kan den ej anses vara. Ty hos dessa — man må nu anse dem ha uppkommit på könlig eller vegetativ väg — äro stamarternas karaktärer verkligt blandade. kombinerade till en enhetlig organism, som till sina egenska- per intager en mellanställning mellan stamarterna, äfven om vissa skott, likhet med förhållandet hos de s. k. mosaikhybriderna, kunna återgå till den ena eller andra af stamformerna och visa dennas egenskaper oblan- dade. Enligt förf. förekommer det inom hela naturen ingen analogi till hans skapelse, ingen organism, som till hälften består af den ena, till hälften af den andra arten.' Han finner dock en onaturlig analogi, nämligen vid jämförelse med vissa beryktade mytologiska vidunder, såsom centau- rerna. som voro hälften människa och hälften häst, och chimäran, som. om man får tro HOMERUS, var zpöode ÅEwv, Omndev 0: Öpdxwv, uåoon 0: ytrarpa, och kallar därför sitt skott »eine pflanzliche Chimäre». Däremot protesterar förf. ifrigt mot de försök, som gjorts att jämföra hans trollskott med de siamesiska tvillingarna, ty dessa voro för det första bägge af samma art, för det andra ej fullständigt hopväxta. Må- hända skulle den åsikten kunna glädja förf., att ej ens centaurer och chimärer torde erbjuda tillräckliga jämförelsepunkter. Ty enligt hvad författaren själf framhåller, voro dessa fantasifoster nertill en art, upptill en eller flera andra, alltså hopfogade efter samma metod som en vanlig ymp vid sitt underlag (jämför Crateegomespilus). Några vidunder, hvilkas båda längshalfvor bestodo af olika arter, har åtminstone underteck- nad aldrig hört talas om. Författarens chimär, som dessutom har den förmånen att vara en verklighet, öfverträffar således synbarligen allt, hvad t. o. m. den mest frodiga mytologiska fantasi kunnat drömma om. Vestergren H. LINDBERG, Växtsynonymiska meddelanden. Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 32 häft., p. 110 (1906). 1. Calamagrostis chalybea Fr. är identisk med den rysk-nordasiatiska C. obtusata Trinius, hvilket namn är äldre. 2 Rätta namnet på Agrostis bottnica Murb. bör vara A. clavata Tri- nius, hvilket namn är äldre än Agrostis scabra Willd. 3. Euphrasia fennica Kihlm. kan ej till arten skiljas från E. hirtella Jord., utan bör upptagas som synonym till eller som en obetydlig form af denna. VA ! Härvid bortses från tillfälliga spaltningar af vissa bastarder. Det lär enligt BrEyerisek kunna inträffa, att skott af Cylisus Adami på längden äro delade i en intermediär halfva och en ren Laburnum-halfva. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Styrelsen har till ledamöter i föreningen invalt: på förslag af fil. lic. G. W. F. Carlson: v. lektor A. HEINTZE, Gefle; på förslag af lektor E. Hemmendorft: revisionssekreteraren C. A. CHRISTIANSSON, Stockholm, dr. G. EDWALL, Sao Paolo, Brasilien, dr: A. LÖFGREN, >» » » på förslag af dr. K. Johansson: läroverksadjunkten C. A. E. LEÉNSTRÖM, Vaxholm; på förslag af dr. O. Rosenberg: lektor FR. AHLFVENGREN, Halmstad, amanuensen I. BOLIN, Stockholm, fil. stud. L. BOLIN, Stockholm, direktör J. HOLMBOE, Bergen, candjur: FE. JEBE, Kristiania, lektor L. JOHANSSON, Göteborg, med. dr. E. LINDELL, Växjö, prof. H. W. ROSENDAHL, Stockholm, lektor P. SEGERSTEDT, Luleå; på förslag af dr. N. Svedelius: farm. kand. E. EINAR, Uppsala, fil. stud. EINAR KLEFBECK, Uppsala; på förslag af apotekaren A. S. Trolander: apotekaren G. DRAKE, Göteborg, bankkamrer E. ERLANDSSON, Wara; på förslag af dr. H. Witte: fil. lic. HERMAN NILSSON-EHLE, Svalöf, dr. HANS TEDIN, Svalöf; på förslag af byråchefen Th. Örtenblad: jägmästaren W. SMITT, Hernösand. SAMMANKOMSTER. Botaniska sällskapet i Stockholm. Den "Li febrsr905: Docenten HENRIK HESSELMAN höll ett föredrag om skogsväxten och vegetationen på Gotlands hällmarker. Undersökningen «hade förorsakats af en skrifvelse till Kungl. Maj:t från skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län, hvari den begärde en utredning om huruvida hällmarkerna kunde sättas under en särskild skyddslagstiftning. Undersökningen hade därför haft ett praktiskt syfte. Oaktadt hällmarker finnas så godt som öfver hela Gotland, kan man dock urskilja vissa områden, där de äro talrikare, nämligen det nord- västra, det norra inre, det mellersta och det södra hällmarksområdet. För vegetationen spelar vittringsjordens djup och dess dränering en myc- ket viktig roll. De nakna hällarna och den odränerade vittringsjorden hysa alfvarområden eller en mycket dålig skogsväxt. Den dränerade vittringsjorden med ett djup af 25—0öfver 40 cm. äger skog af olika be- skaffenhet. Växtformationerna äro strängt bundna af markens beskaffenhet. I sin fördelning på olika mark ha de endast i underordnad grad rubbats af människans ingrepp. Stora områden ha blifvit kallagda och skogen har det oaktadt vandrat tillbaka. Där alfvarområden ha uppstått på fordom skogbeväxt hällmark, där har fårskötseln hufvudsakligen drifvit tillbaka skogen. Dylika kulturalfvarområden förekomma hufvudsakligen på sådan mark, som kunnat hysa endast en skog af underordnad ekono- misk betydelse. I afseende på skyddsskogsfrågan hade föredraganden ej funnit tillräck- liga skäl att behandla hällmarkerna såsom särskilda skyddsområden. De borde underkastas samma lagbestämmelser som öfriga skogar på Got- land, hvilka i regel voro illa åtgångna och föryngrade sig långsamt. Professor V. WITTROCK lämnade en skildring af den intressanta vege- tationen på hällmarken vid Sundre å sydligaste Gotland. På denna vindöppna lokal förekommo af lignoser endast nedprässade buskar af hagtorn och en. Sundre västra alfvar är Skandinaviens rikaste lokal för den praktfulla Adonis vernalis, som här växer i hundratusentals exemplar tillsammans med Cynanchum, Cirsium arvense v. ferox m. fl. växter. (33) Vetenskapsakademien. Från och med ingången af 1908 äga enligt Akademiens beslut ordina- rie sammankomster för Akademiens egna ärenden rum 17 gånger om året, nämligen: JaANVUAR Lost. T2:a, OCH 4:e Onsdagen: Februark css. s. 2:a och 4:e onsdagen. Mars ............... 2:a Onsdagen (i slutet af denna månad äfven högtidssammankomsten). AND BIS Sejsees see de 2:a och 4:e onsdagen. NIA Farteenssehagdee 2:a och 4:e onsdagen. JUNI Ses RAN ONISAASEN. September ...... 2:a onsdagen. OÖKtOPDer: ol. sc0 cs 2:a och 4:e onsdagen. November ...... 2:a och 4:e onsdagen. December. =... 2:a onsdagen. Den 22 jan. 1908. Till professor O. NORDSTEDT i Lund beviljades 1,000 kr. för tryckning af ett supplement till hans år 1896 utgifna Index Desmidiacearum. Reseberättelse hade inlämnats af docenten H. SIMMONS i Lund, som med understöd af Akademien undersökt algfloran och andra vegetations- förhållanden vid nordvästra Skånes kust. Den. 12: febr:: 1908: På grund af strandägarnas vid sjön Tåkern planer om statslån för sjöns sänkning beslöt Akademien på förslag af prof. E. LÖNNBERG till- sätta en kommitté med rätt att vid behof med sig adjungera andra sak- kunniga för att uppgöra en plan till en fullständig monografisk under- sökning af sjön i biologiskt, hydrografiskt m. fl. hänseenden. Ett kost- nadsförslag skulle för detta ändamål af kommittén utarbetas för att sätta Akademien i tillfälle att sedermera hos K. M:t anhålla om erforderlig: medel för undersökningen. Åt skogsförvaltaren O. RYGÅRD på Häckebärga i Skåne, som utan all ersättning från 1880 tills nu till meteorologiska anstalten månatligen in- sändt observationer öfver nederbörd och temperatur, åskväder och snö- förhållanden samt iakttagelser öfver företeelser i djur- och växtvärlden, beslöt Akademien som ett erkännande tilldela sin medalj i guld öfver WARGENTIN. Den 21 -febr. 1908: Prof. A. G. NATHORST meddelade resultatet af sina undersökningar af en fossil paktsättning från rätlias-lagren vid Hälsingborg, som ådagalagt, att bland Lycopodiales vid ifrågavarande tid funnos trädartade former, och redogjorde vidare för innehållet af ett från kand. TH. HALLE an- kommet bref, enligt hvilket han lyckats göra synnerligen intressanta pa- leontologiskt-geologiska upptäckter på Falklandsöarna. Till Vetenskapsakademiens bibliotek hade fröken AUGUSTA ÅRESCHOUG (39 förärat sin aflidne faders, prof. J. E. ARESCHOUGS efterlämnade brefväx- ling med utländska vetenskapsmän, tillhopa utgörande 560 bref. Den 11 mars 1908. Som understöd för vetenskapliga resor inom Sverige utdelades 150 kr. åt fil. stud. J. ERIKSSON för en monografisk undersökning af Bälinge mossars vegetation och utvecklingshistoria, 150 kr. åt fil. stud. TH. E. FRIES för fortsatta lichenologiska undersökningar i Torne Lappmark, 150 kr. åt fil. dr. J. BR. JUNGNER för biologiska undersökningar af Aphider och deras värdplantor, 150 kr. åt fil. lic. T. LAGERBERG för blombio- logiska studier i Torne Lappmark, 125 kr. åt läroverksläraren K. B. NORDSTRÖM för växtgeografiska studier på Hunne- och Halleberg, 125 kr. åt fil. kand. G. SAMUELSSON för fortsatta studier af Hieracium-floran i öfre Dalarna. Från den för den ifrågasatta undersökningen af sjön Tåkern tillsatta kommittén hade nu skrifvelse ingått med plan och utredning, och beslöt Akademien på grund däraf att ingå till K. M:t med anhållan, dels att den hydrografiska byrån måtte få i uppdrag att, så snart ske kan, utföra en hydrografisk undersökning af sjön, dels att af allmänna medel måtte stäl- las till Akademiens förfogande ett belopp af 9,000 kr. för att möjliggöra en fullständig biologisk undersökning af sjön. Till införande i Akademiens handlingar antogos: 1) »Paläobotanische Mitteilungen 3» af professor A. G. NATHORST, 2) »Entwurf einer Mono- graphie der Gattungen Wissadula und Pseudabutilon» af docenten RoB. E. FRIES och i Arkiv för botanik 1) »Om Härjedalens vegetation och flora» af med. kand. SELIM BIRGER, 2) Hieracia vulgala från Torne Lappmark af läroverksadjunkten K. JOHANSSON. Vetenskapssocieteten i Uppsala. Den 10 jan. 1908. Professor O. JUEL höll föredrag: Om pollinationsanordningarna hos Solanacé-släktet Browallia. NOTISER. Professuren i växtbiologi. Sakkunniga för tillsättande af den efter aflidne professor AXEL NICOLAUS LUNDSTRÖM lediga extra ordinarie professuren i växtbiologi ha nu afgifvit sina utlåtanden. Professuren sökes af docenterna SERNANDER och SVvEDELIUS i Uppsala, LIDFORSS i Lund och HESSELMAN i Stockholm samt lektor HEDLUND vid Alnarps landtbruksinstitut. Sakkunniga ha varit professorerna JUEL i Uppsala, JÖNSSON i Lund, LAGERHEIM i Stockholm och WILLE i Kristiania. Professor JUEL sätter de sökande i följande ordning: 1) SERNANDER, 2) HESSELMAN, 3) LIDFORSS, 4) SVEDELIUS, 5) HEDLUND. Professor JÖNSSONS ordning är: 1) LIDFORSS, 2) SERNANDER, 3) HESSELMAN, 4) HEDLUND, 5) SVEDELIUS. Professor LA- GERHEIM uppför de sökande sålunda: 1) SERNANDER, 2) LIDFORSS, 3) HES- SELMAN, 4) SVEDELIUS, 5) HEDLUND. Professor WILLE ger de sökande följande ordning: 1) SERNANDER, 2) LIDFORSS, 3) HESSELMAN, 4) HEDLUND, 3) SVEDELIUS. E. o. professuren i botanik vid Uppsala universitet. Som sökande hade vid ansökningstidens utgång anmält sig docenterna R. SERNANDER, N. SVvVEDELIUS, ROB. E. FRIES, C. SKOTTSBERG, B. LIDFORSS, O. ROSENBERG, H. HESSELMAN, lektorn vid Alnarps landtbruksinstitut T. HEDLUND, lektorn i Karlskrona J. ERIKSON samt läroverksadjunkten i Karlstad R. JUNGNER. Deutsche Botanische Gesellschaft har vid sitt den 12 och 13 sept. 1907 i Dresden firade 25-årsjubileum. valt till hedersledamöter pro- fessorerna Th. M. FRIES i Uppsala och A. G. NATHORST 1 Stockholm samt till korresponderande ledamöter professorerna G. LAGERHEIM i Stockholm, W. JOHANNSEN i Köpenhamn, V. F. BROTHERUS och F. ELFVING i Hel- singfors samt N. WiLLE i Kristiania. Minnesvård öfver Linné i Växjö. Upprop har utfärdats, under- tecknadt af landshöfding VON ÖELREICH, biskop LINDSTRÖM, inspektorn för Smålands nation i Uppsala professor LINDFORS, inspektorn för Små- lands nation i Lund professor WRANGEL, rektor O. JOSEPHSON, stadsre- visor ÅA. RAMM i Göteborg, för erhållande af frivilliga bidrag till resande af en minnesvård i Växjö öfver CARL VON LINNE. Omkring 1,500 kr. erfordras. Meningen är att kunna resa minnesmärket i nästkommande maj månad. (36) Till redaktionen inlämnade afhandlingar och tidskrifter. ADLERZ, E., Bladmossflora för Sveriges lågland med särskilt avseende på arternas utbredning i Närke. Med 57 tavlor. Örebro 1907. Distri-' butör C. E. FRITZES Bokförlags-Akt. Stockholm. SVEDELIUS. NILS, Om ljusets inflytande på hafsalgernas fördelning. Sär- tryck ur Fauna och Flora. 1907. Bolletino del BR. Orto Botanico e Giardino coloniale di Palermo. Fasc. 4..1907. WARMING, E., Dansk Plantevekst. II. Klitterne. Med Bidrag af Prof: C. W. PRYTZ, Overklitfoged DAHLERUP og F1I. 1 Halvbind. Med 135 Billeder. Köbenhavn & Kristiania. 1907. The Botanical Gazette: "VOL XEV,) 1908 NO: 152: >Haven >». Aarg. 8. Nr. 1—3. Bulletin du Jardin Imp. Bot. de St. Pétersbourg. Tome VII, 1907, 4—6. Naturen. Udg. Bergens Museum, aarg. 32, 1908, 1— 3. Verh. d. k. k. zoolog. botan. Gesellsch. Wien. Jahrg. 1907, Jahre, i808: NO: Ls Botanisches Centralblatt, Band 107, 1908, 1—2. Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt 1—4, Stockholm 1904—08. Missouri Botanical Garden. 18. Annual Report. St. Louis, Mo. 1907. Skogsvårdsföreningens Tidskrift. 1907, 1908, häft. 1. 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i manuskriptet). 4) Vid kursiveringar må spärrad stil användas. Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen bifogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt möj- ligt undvikas. | Det är redaktionens mening att, efter det redaktionskommittén . antagit en afhandling till införande i tidskriften, omedelbart be- fordra densamma till trycket, så att författaren kan erhålla separat af densamma äfven innan det häfte utkommit, i hvilket äfhand- lingen inflyter. Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt veten- skapligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. Växtnamn och dylikt måste vara tydligt skrifna för undvikande af dyrbara korrekturändringar. Omkostnader för kor- rekturändringar mot manuskriptet öfverstigande 10 Z af trycknings- kostnaden bestridas af författaren. Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktören. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- keriet får ej äga rum. | Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag afgifts- fritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfver- enskommelse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgis- afdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. RR INNEHÅLLSFÖRTECKNING. C. H. OSTENFELD: Bemerkninger i anledning af nogle forsög med spire- evnen hos frö, der har passeret en fugls fordöjelsesorganer (with an english summary) :,:ssa se Yonsnspl les ra peson mrs Tr ANTAR ARE 1 NILS SYLVÉN: Anteckningar om floran vid Vassijaure—Torne träsk (med = ' 5 DlAnscher) ss: ska sele dre Ann STAN Orsa SN RESA VILA nb, gr a GUSTAV TÖRNBLOM: Iakttagelser öfver Helianthemum canum (L.) Baumg. och Helianthemum clandicum (L.) Willd. på Ölands alfvar (med 2 text- FYOTES): ss ions sy akurser ropas RÅSRan sera shed HESSE hån BEA AE DA TARAS AS AEA SSA EE IR 32 BJÖRN PALM: Till kännedomen om Stockholmstraktens svampflora......... 38 RUTGER SERNANDER: Stipa pennata i Västergötland (forts.; med 3 text- HSU), bör sv ers ded sep ubd prel sn säng dosan ones ars SUR Sa ESA GR NAV REA RE SS LÄ Oo 49 SMÄRRE MEDDELANDEN: Ett af vinden ensidigt utbildadt träd (Ficus bengalensis I BARN VM rens (1) Tall med gulhvita årsskott ..........e.esseeseosseissessereniiserrgrnnet NERON (5) Aecidium alaskanum Trel. und Aecidium Orchidearum Desm. ......ssscs> (6) REFERAT: J HANS EULER: Växtkemi, dess grunder och resultat. Del I :........... (9) H. W. ARNELL und C. JENSEN: Die Moose des Sarekgebietes. Erste JASSE NME nike def AND är ll a fa Sen fiotea LÄRS INSE ANNA SALES SR ESV VS NEAR SN RNES (12) BIRGER NILSON: Die Flechtenvegetation des Sarekgebirges .........+.+ (14) S. ALMQUIST: Studier öfver Bergianska trädgårdens spontana Rosa- FÖTTER Torr do be a a Nee Lå He AL SS LR Ne ae Feb a NS BN g seglar Se saa is SIE SVD AE ARNE (17) K. R. KUPFFER: Uber die angebliche Giftigkeit der »Blaubeeren> und > Krälenbeerels....;..iv../ sosse söta vdslpkg bs aker RA nel jr TA ASEA SS RR RANE (22) M. MUCKE: Uber den Bau und die Entwicklung der Frächte und äber die Herkunft von Acorus Calamus L. ÅA äs RAA ora AA AA BRN ASS HANS WINKLER: Uber Pfropfbastarde und pflanzliche Chimären...... (27) SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN j.issseserersen sen seprreen sinn res VAR 3) JR SAMMANKOMSTER: Botaniska Sällskapet: slis..issc.e cor ib sas sn ove sgne nr Loser ETTER fodå SA LEE KSV (32) Vetenskapsakademien FEL ERA NR er AS BR ER BUR IS ROR FRA LT ena (33) Vetenskapssocieteten :;.4,.....4.$--inosessneh annonser ls benen RANA END (34) NOTISER oo 2400 reda dee da våp elba a dal ewa Nan 4 älgieis hMASIRR on s db AVR RA KG BB SRA ÄR OSA N VE (35) Till redaktionen inlämnade afhandlingar och tidskrifter! 14: VOdNN Ika (36) rt Utgifvet den 23 April 1908. CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1908. er SAGE SNR Svensk Botanisk Tidskrift Utgitven af Svenska Botaniska Föreningen Redaktör: Dr. 0. ROSENBERG BAND 2 = 1908 HÄFTE 4 | RS Lä SES ON FaR SEN ENE VEN NA MN LG d, KC SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och redakKtionskommitté under år 1908. Styrelse: V. B. WITTROCK, ordförande; R. SERNANDER, vice ordförande; O. ROSENBERG, sekreterare och redaktör; G. INDEBETODU, skatt- mästare; J. BERGGREN, K. BOHLIN, O. JUEL, G. LAGERHEIM,. G. MALME, HJ. NILSSON, M. SONDEÉEN. Redaktionskommitté: O. ROSENBERG, K. BOHLIN, G. LAGERHEIM, R. SERNANDER, N. SVEDELIUS. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande Svenska Bo- taniska Föreningen) är 15 kronor. Nr Medlemsafgiften, 10 kronor, torde insändas till föreningens skatt- / mästare, fondmäklare G. Indebetou, adr. Kuntgstradgaxgsenmn 4, Stockholm 5. I Till tidskriftens medarbetare! Samtliga manuskript till Svensk Botanisk Tidskrift skola in- lämnas i fullt tryckfärdigt skick till tidskriftens redaktör, docenten O. Rosenberg, Stockholm, Tegnérlunden 4. Redaktionskommittén af- gör om insända afhandlingars intagande i tidskriften. Antalet plan- scher och figurer till hvarje afhandling, som kunna af tidskriftens | medel bekostas, bestämmes af redaktionskommittén i samråd med författaren, likaså hvilka reproduktionsmetoder, som böra komma till användning, och liknande angelägenheter. | Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KaAPItÄLER (dubbelt understru- ket i manuskriptet). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 2. OM FÖRGRENADE ÅRSSKOTT HOS CALLUNA VULGARIS (L.) SALISB. LIBRAR NEW YORK BOTA RKS GUST. O. A:N MALME. ökar I en uppsats i Arkiv för botanik” (1904) skildrade jag förgrenade årsskott hos en mängd i tropiska och subtropiska delar af Syd- amerika förekommande träd och buskar. Inledningsvis påpekade jag, att samma företeelse ingalunda är sällsynt äfven 1 vårt land, ehuru den föga beaktats, utom i de fall, då en utpräglad olikhet förefinnes mellan årsskottets hufvudaxel och dess grenar. Man har också utgått från den förutsättningen, att förgrening af årsskottet hos vedväxterna skulle vara ett undantagsförhållande. Men att detta skulle vara fallet, om man fäster afseende vid dikotyledona träd och buskar i allmänhet, vågar jag på goda grunder betvifla. Huruvida det är det i vårt land, må lämnas därhän. Hos t. ex. Pinus silvestris L. och Berberis vulgaris L. samt hos Xylopia grandiflora S:t Hil. (MALME, anf. st.) ingår årsskottets för- grening som en integrerande del i växtens byggnadsplan; den kan därför lämpligen benämnas obligat. Hos t. ex. våra Alnus-arter samt hos flera lauracéer (MALME, anf. st.) uppträder den, för så vidt jag kunnat finna, normalt på vissa årsskott, utan att den dock kan sägas vara nödvändig, för denna synes mig namnet fakultativ för- grening vara synnerligen betecknande. Hos t. ex. Ulmus campestris L. och Corylus avellana L. är däremot årsskottets förgrening till- fällig och ganska sällsynt och torde kunna betecknas som accidentell”. ! Om förgrenade årsskott hos träd och buskar. (Arkiv för botanik. Band 3. N:o 15.) > Hit hör åtminstone hufvudmassan af de träd, som enligt VAUCHERS framställ- ning [Mémoires de la seve d'Aout et sur les divers modes de développement des anbres (Mémoires de la Société de physique et d'histoire naturelle de Geneve. Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 9 56 Under de båda senast förflutna somrarna har jag uppmärksam- mat förgrenade årsskott hos svenska vedväxter och därvid särskildt undersökt en af våra vanligaste smärre buskar, Calluna vulgaris (L.) Salisb. Man skulle tilläfventyrs vänta sig, att denna allbekanta växt åtminstone i fråga om med obeväpnadt öga iakttagbara bygg- nadsanordningar vore så väl känd, att ingenting funnes där att ytterligare undersöka. Men detta är ingalunda fallet. Calluna hör till de vedväxter, som hafva obligat förgrening i års- skotten (ehuru icke i alla), och denna är dessutom af mycket väx- lande beskaffenhet. Att en betydlig olikhet förefinnes mellan bi- axlarna och den relativa hufvudaxeln hos denna växt, har klart och tydligt framhållits af åtminstone två svenska författare ', nämligen F. W. C. AREsSCHOUG och P. SEGERSTEDT. I den förres Skånes flora (andra uppl. 1881), p. 139, heter det: >Liten, från några tum ända till 1—2 fot hög buske med upprätta grenar. Dessa af tvänne slag, nämligen dels längre, med mer åtskilda bladpar, hvilkas blad snart blifva rödbruna, syllika och vid basen hafva tvänne nedåt- rigtade, syllika och tätt till stammen liggande bihang, dels kortare (dverggrenar), som uppkomma ur vinklarne af nyss nämnde blad och äro betäckta af tätt tegellagda, 4-radigt ställda, trekantiga och trubbiga samt vid basen föga utdragna, något hårbräddade blad.> Huru dvärggrenarna förhålla sig till de långa grenarna med af- seende på åldern, angifves icke. I fråga om Pinus silvestris L. på- Tome I:2 — 1822 —- pp. 289—308)] hafva »såéve d'Aout>. VAUucHER undantager nämligen bland andra Alnus, där assimilerande blads stipler under vintern skydda stammens yngsta delar, samt Calluna och Juniperus, bos hvilka vanliga, låt vara något reducerade, assimilerande blad ombesörja detta skydd. — Dessa träd sägas, t. ex. af WIGAND i nedan anförda arbete, utveckla augusti- eller sommarskott. Sc- nare författare, t. ex. WARMING, synas dock taga detta begrepp något vidare, enär äfven alen uppgifves hafva sådana. !' Vissa drag af ljungens yttre organisation hafva redan skildrats i A. WIGANDS förträffliga arbete Der Baum (Braunschweig 1854). Så t. ex. framhålles där, att årsskottet i vissa fall förgrenar sig (p. 234), skillnaden mellan långgrenar och kort- grenar samt förekomsten af öfvergångar mellan dessa (p. 69), grenarnas olika styrka på olika delar af skottet och den etageformiga anordningen af långgrenarna (p. 55 och p. 103), de med terminalblomma försedda grenarnas (»blommornas>) anordning på årsskottet (p. 189) m. m. WIGAND har dock förbisett bland annat, att grenar på årsskottet kunna redan under det första året utveckla sig till långgrenar, som i sin tur uppbära blom- bärande kortgrenar samtidigt med den relativa hufvudaxeln. I sammanhang där- med står, att han betraktar de florala kortgrenarna helt enkelt som axillära blom- mor, hvarjämte han räknar de fyra blad, som sitta omedelbart under fodret, såsom hörande till blomman och sålunda bildande ett slags ytterfoder. 37 pekas däremot i samma arbete alldeles bestämdt, att de uppkomma »redan i första året ur sidoknopparne på föryngringsgrenarne>. I sina fyra år tidigare utkomna Beiträge zur Biologie der Holz- gewächse', där de förgrenade årsskotten hos t. ex. Alnus och Berberis omtalas eller beskrifvas, nämner emellertid ARESCHOUG icke Calluna, hvaraf det vill synas, som om han icke närmare undersökt sist- nämnda växt. P. SEGERSTEDT framhåller däremot uttryckligen, att vissa årsskott äro förgrenade: >Skotten äro af två något olika slag. På det ena slaget, nämligen de skott, medelst hvilka längdtillväxten sker, och under samma vegetationsperiod, som de bildats, utvecklas i bladvecken kortare sidoskott med bladen mycket tätt stälda.> Enligt N. SyLvÉnN” skall Calluna åtminstone i allmänhet gro på våren. Några odlingsförsök hafva dock, för så vidt jag känner, icke företagits; själf har jag icke varit i tillfälle att göra några, utan måste vid min framställning af växtens yngre stadier hålla mig till i fria naturen gjorda iakttagelser. I midten af juli 1907 insamlade jag vid Trollsjön nära Hasseludden på Värmdön talrika individ, som befunno sig på flera olika utvecklingsstadier. De minsta äro endast 5 mm. höga från hjärtbladen räknadt, och att de grott på våren eller försommaren samma år, torde vara alldeles säkert. Hjärtbladen, som ännu voro lifligt gröna, äro smalt äggrundt-ovala, omkr. 1,2 mm. långa och 0,5 mm. breda, 1 båda ändarna afrundade. Stammen är upprätt, ogrenad, med det första internodiet 0,5 mm. långt eller ännu kortare, de två eller tre följande märkbart längre, ända till 0,8 mm. långa, de öfversta åter korta. Bladen äro mer eller mindre utspärrade, smalt aflånga eller nästan jämnbreda, ända till 1,5 mm. långa, vid basen svagt pillika, i spetsen trubbiga. Huru- vida någon förgrening inträder under första året, har jag ej lyckats fullt säkert afgöra. Redan ett 12 mm. högt individ hade hjärt- bladen och de båda första mellanbladen rödbruna, dock ej full- ständigt förvissnade. Här hade utvecklat sig ända till 1,5 mm. långa grenar redan från tredje och fjärde mellanbladparens axiller. Någon olikhet i bladens form (någon heterofylli) hade ännu ej in- trädt. Om detta individ befann sig redan i andra året, något som icke synes mig vara osannolikt, hade det helt visst icke under det ! Lunds universitets årsskrift. Tom 12 (1877). ? Studier öfver buskartade stammars skyddsväfnader [Bihang till K. svenska Vet.- akad. Handlingar. Band 19. Afd. III. N:o 4 (1894)], p. 30. > Om de svenska dikotyledonernas första förstärkningsstadium [Kungl. svenska Vetenskapsakademiens Handlingar. Band 40. N:o 2. (1906)], p. 132. 38 första nått den utveckling som de nyss beskrifna exemplaren. De nedersta grenarnas plats på unga plantor är ganska växlande; än uppträda de redan i de första mellanbladens axiller, än först några internodier högre upp. I allmänhet synes det förhålla sig så, att ju längre ned de anläggas, ju kraftigare utveckla de sig. Redan på 4 cm. höga individ har jag funnit de nedersta grenarna ända till 2 cm. långa, och i dylika fall antaga grenarna snart hufvudstammens form. Nedliggande hufvudstam eller grenar på yngre plantor, som WARMING omtalar, har jag icke anträffat. Hufvudstammen har städse varit upprätt, och grenarna bilda vanligen 45 graders vinkel mot densamma. Anmärkas bör dock, att de ungplantor, jag iakt- tagit, i allmänhet växte på mer eller mindre denuderad mark, på tämligen solöppna, men ganska fuktiga, för stormar ej utsatta lokaliteter. Först under det tredje året synes i allmänhet en skarpare skill- nad inträda i fråga om bladens storlek och form mellan det topp- ställda årsskottets hufvudaxel och de från densamma utgående kort- grenarna. I november 1907 insamlade jag i en högmosse i St. Malms skogsbygd (i Södermanland) unga ljungplantor, som med all sannolikhet befunno sig i nämnda ålder. Ett 6,5 cm. högt individ hade under sommaren utvecklat ett toppställdt årsskott af 3 cm. längd. Gränsen mot föregående årsskott är skarpt markerad genom de korta, tätt sittande bladen i spetsen af det senare. Inter- nodierna på årsskottet äro omkring 3 mm. långa utom mot spetsen, där de äro mycket kortare. Bladen på hufvudaxeln äro ända till 3 mm. långa, smalt äggrundt-triangelformiga, tämligen spetsiga, vid basen djupt pillika och börja vid denna tid redan att dö bort. I bladvecken sitta ända till 5 mm. långa kortgrenar, med tätt sittande trubbiga eller i spetsen afrundade, vid basen ganska grundt pillika, vid denna tid mättadt mörkgröna blad. I spetsen af årsskottet äro internodierna mycket korta och bladen af samma beskaffenhet som på kortgrenarna. På de under närmast föregående år anlagda gre- narna hafva utvecklats terminala årsskott, som vanligen äro oför- grenade och hafva korta internodier samt blad af samma beskaf- fenhet som på det nyss skildrade toppskottets kortgrenar. Endast de kraftigaste grenarnas toppskott hafva utvecklat en eller annan kortgren och visa en, om ock mycket svag antydan till heterofylli. Vid hvilken ålder Calluna vulgaris börjar blomma, har jag ej lyckats !' Om Skudbygning, Overvintring og Foryngelse [Naturhist. Forenings Festskrift Kjöbenhavn 1890)), p. 46. 39 säkert utröna och finner icke heller i litteraturen någon uppgift därom. På ett vid Insjön i Dalarne år 1891 insamladt exemplar, som jag haft tillfälle att undersöka och som, då det dödades, befann sig högst i fjärde, möjligen endast i tredje året, finnas redan blommor på öfre delen af det terminala årsskottet. Terminala årsskott på kraftigare äldre stammar kunna nå en betydande längd. På flera af mig hösten 1906 insamlade exemplar äro de omkring 15 cm. långa, i enstaka fall ända till 18 cm. långa, och föga kortare blefvo de på samma fyndort under sommaren 1907. Internodierna nå en längd af omkring 1 cm., stundom ända till 1,5 cm., men aftaga mot spetsen och äro högst upp mycket korta, så att bladen där täcka hvarandra. Där internodierna äro långa, äro bladen äggrundt-triangelformiga, ända till 4 mm. långa, spetsiga eller endast svagt aftrubbade, vid basen djupt pillika med smala, spetsiga basalöron. Dessa blad dö till allra största delen bort på vintern eller fram på våren. De fungera alltså icke under mer än en vegetationsperiod och kunna därför ej sägas vara ens bienna, långt mindre fleråriga. I deras axiller utveckla sig tidigt, redan under det hufvudaxeln sträcker sig, grenar, hvilka kunna förhålla sig på väsentligen olika sätt. Än kunna de utveckla sig till vegetativa, 0,5—1 cm. långa kortgrenar med talrika, korta inter- nodier och därför tätt sittande blad, som äro 1,;—2 mm. långa, jämnbredt-aflånga eller jämnbredt-lansettlika, i spetsen afrundade eller åtminstone starkt aftrubbade, vid basen ganska grundt pillika. Än sluta de med en blomma och äro då vanligen ännu kortare samt uppbära i regeln tre par, mera sällan flera par blad. Två af dessa par sitta alltid tätt under och intill fodret, äro mer eller mindre bredt hinnkantade och färgade samt bilda ett slags ytterfoder'. Det eller de öfriga paren likna i det närmaste bladen på de vege- tativa kortgrenarna och sitta antingen äfven de i omedelbar närhet af blomman eller längre ned på grenen. En och annan gång ut- vecklas ur dessa blads axiller korta grenar, som sluta med en blomma. Dessa biaxlar af andra ordningen uppbära dock, för så vidt jag kunnat finna, aldrig mer än tre par blad, som samtliga ! EIcCHLER (Bläthendiagramme. I, p. 340) säger: »Calluna hat ährenförmige Bläthenstände, in welchen die Bläthen zu dreien oder einzeln an kurzen axillaren Stauchzweiglein sitzen; doch haben häufig die letzteren unter einer einzelnen Ter- minalbläthe nur 1 steriles Schuppenpaar und verhalten sich dann ganz wie Blä- thenstielehen mit 2 Vorblättern.> Endast ett bladpar nedanför eller utanför fodret har jag icke i något fall anträffat. 90 sitta alldeles under fodret. Detta sällsynta förhållande har redan anmärkts af H. WYDLER, som i Flora för år 1851, p. 502, säger: »Sehr selten endet die relative Hauptaxe in eine Bläthe', und eben so selten findet sich eine Bläthe in den Vorblattsachseln der in Bläthe endenden Zweige.> Detsamma framhålles äfven af F. W. C. AÅRESCHOUG i Skånes flora (andra uppl. 1881), p. 139: >Blomskaft korta, 1—3-blommiga — — —> . Vid några, tillfällen hartjaskan: träffat två par dylika grenar nedanför toppblomman; på ett af läroverksadjunkten H. ASKLUND i Drothems socken (i Östergötland) insamladt exemplar finnas till och med fem par sådana blom- bärande biaxlar af andra ordningen. Tilläggas bör, att dessa blom- mor utveckla sig senare än toppblomman, dock, om mer än ett par finnes, i akropetal följd. Egendomligt nog har jag icke funnit i litteraturen omnämndt ett förhållande, som är långt vanligare än det nyssnämnda, redan af WYDLER anmärkta. Det inträffar mycket ofta, särskildt nedtill på den del af årsskottet, som uppbär vegeta- tivt-florala biaxlar, att grenarna blifva ända till 2 cm. långa, hafva förlängda, 2—5 mm. långa nedre internodier men i spetsen tätt sittande blad (liksom årsskottets hufvudaxel). De sakna toppblomma men uppbära grenar af andra ordningen af samma beskaffenhet som de vegetativt-florala grenarna på hufvudaxeln. Jag har funnit dy- lika grenar med ända till 6 par blombärande småsgrenar. Stödje- bladen äro, liksom i allmänhet stödjeblad hos Calluna, ganska breda, spetsiga och djupt pillika. Man uppgifver vanligen i floristiska och systematiska arbeten, att Calluna skall hafva blommorna i klase eller t. o. m. i axlik klase, hvarvid dock stundom tillägges, att stammen ofvan klasen är för- längd och bladbärande. Detta är dock en synnerligen oegentlig benämning, då ju dels de grenar, som sluta med blommor, van- ligen äfven uppbära normala assimilerande blad, dels de blad, som stödja dessa kortgrenar, i verkligheten äro de största assimilerande bladen på hela växten. Med fullt ut lika, ja rent af med större skäl skulle man kunna säga, att blommorna hos Veronica agrestis L. sitta i klase, ty här äro åtminstone biaxlarna rent florala. I J. CH. Dörrs Flora des Grossherzogthums Baden, som i fråga om de morfologiska uppgifterna är ett af de bästa arbeten i sitt slag, som jag känner, heter det också mycket riktigt (II, p. 824): >Bläthen "Om författaren härmed menar terminal blomma på årsskottets hufvudaxel — något som synes framgå af hans framställning — föreligger ett fall, som jag ej haft tillfälle att undersöka. Säl an kleinen beblätterten Seitenzweiglein, selten auch an grösseren Zweigen endständig, in ihrer Gesammtheit einen scheinbar trau- bigen Bläthenstand bildend, dessen Hauptachse in der Regel als Laubzweig weiter wächst.> Stundom händer det, särskildt på individ, som växa på beskug- gade platser, att de vegetativa biaxlarna förlänga sig något (blifva 1,5—2 cm. långa), få i någon mån förlängda internodier och redan samma år alstra en eller annan till kortgren utbildad biaxel af andra ordningen. Med afseende på de olika biaxlarnas fördelning på hufvudaxeln gäller i allmänhet, att längst ned sitta vegetativa, därpå följa vegeta- tivt-florala, högre upp komma åter vegetativa kortgrenar, som dock i allmänhet äro kortare än de nedtill sittande och allra högst upp lämpligen skulle kunna betecknas som öppna knoppar. Alla grenar, som hafva terminalblomma, de må i sin tur upp- bära grenar af andra ordningen eller icke, dö bort efter fruktsätt- ningen. De vegetativt-florala sidoaxlar däremot, som sakna termi- nalblomma, växa följande år vidare och alstra kortgrenar, dels ve- getativa, dels vegetativt-florala, på samma sätt som vanliga termi- nala årsskott; de förblifva dock i allmänhet ganska svaga och dö bort efter ett eller annat år. De nedtill på fjolårsskottet sittande, kortgrensartade sidoaxlarna växa äfven vidare antingen som kort- grenar eller som svagt utvecklade och förgrenade långgrenar; till största delen dö äfven dessa efter ett eller annat år bort. Detta har framhållits af SEGERSTEDT (anf. st): >»De korta skotten, som kunna karakteriseras som assimilationsgrenar, bibehållas under svag såväl tjockleks- som längdtillväxt ett par år. En del af dem ut- bildas då till vanliga långgrenar, under det att de öfriga snart vissna och affalla'.> Bladen på kortgrenarna förblifva gröna under två eller tre år; för så vidt jag kunnat finna, är maximiåldern för ljungens blad tre år (eller tre vegetationsperioder). De kortgrenar eller öppna knoppar, som befinna sig öfverst på det terminala års- skottet, växa under följande år till allra största delen ut till lång- grenar, icke sällan lika eller åtminstone nästan lika kraftiga som stammens toppskott. En och annan förhåller sig dock fortfarande som kortgren. De kraftigare grenarna hos Calluna, åtminstone så snart individet blir något äldre, komma alltså att till en början utgå etagevis. Småningom dör dock en stor del af grenarna bort eller ! Redan WiGAnpD anmärker (p. 69), att kortgrenarna (die Stauchlinge) dö bort efter:3 eller 4 år SE en eller annan öfverflyglar själfva hufvudstammen, hvilket gör, att grenarnas anordning nedtill på ett äldre Calluna-individ synes vara mycket oregelbunden och möjligheten att efter den morfologiska byggnaden bestämma dess ålder förminskas eller utplånas. Så länge bladen, gröna eller förtorkade, sitta kvar, lämna äfven de en god ledning för bestämmandet af en grens ålder. Gränsen mellan två successiva årsskott markeras i allmänhet äfven på kortgrenar genom några par kortare, tjockare och starkare tilltryckta blad i spetsen af det äldre. Det är dessa blad, som under vintern skyd- dat den unga spetsknoppen och som sålunda spelat rollen af knopp- fjäll. Öfver ljungindividets högsta ålder föreligga ganska växlande upp- gifter. I en för våra skolor afsedd lärobok uppgifves den till >25 ända till 50 år». P. SEGERSTEDT (anf. st.) säger, att de äldsta af honom undersökta ljungstammarnas ålder torde kunna uppskattas till 12 å 15 år. ÅA. NILsSsSON' säger att ljungens ålder i allmänhet torde föga öfverskrida 25 år; de äldsta af honom undersökta ljung- stånden voro 23 år. FR. KANNGIESSER , som undersökt ljungens ålder och tjocklekstillväxt, fann, att den ålder, vid hvilken ljungstånd utan yttre ingrepp dö bort, växlar mellan 7 och 27 år. Betänker man, huru mycket ljungen under ej alltför ogynnsamma yttre vill- kor tillväxer årligen, torde det vara klart, att redan en så hög ålder som 25 år endast högst sällan uppnås. Den byggnadsmassa, ett ljungindivid för hvarje år alstrar, är 1 verkligheten högst betydlig. Förgreningen är redan från början synnerligen riklig, och de större grenarna alstra hvarje år starkt förgrenade årsskott. Blomningen är som bekant i allmänhet särdeles ymnig, och där så icke är fallet, användes mycket material för bildningen af kortgrenar, som snart dö bort och falla af. Huruledes talet om ljungens stora spar- samhet med byggnadsmaterialet uppkommit, är mig under sådana förhållanden skäligen obegripligt, därest det icke härleder sig där- ifrån, att man icke gjort fullt klart för sig, hvad som verkligen uppbygges af växten under hvarje vegetationsperiod. ' Sydsvenska ljunghedar (Tidskrift för skogshushållning. 1901), p. 12. Uber Alter und Dickenwachstum von Calluna vulgaris [Naturw. Zeitschr. fär Land- und Forstwissenschaft. IV (1906)), enl. referat i Botanisches Centralblatt. Band 104 (1907), p. 465. 93 UBER VERZWEIGTE JAHRESTRIEBE BEI CALLUNA VULGARIS (L.) SALISB. ZUSAMMENFASSUNG. Die Jahrestriebe von Calluna vulgaris sind entweder kurz und tragen stumpfe oder abgerundete, zwei bis drei Jahre lang fort- lebende Blätter und wenig entwickelte Stengelglieder, die käörzer als die Blätter sind, oder sie sind verlängert und haben (ausser am obersten Teile) spitze, fröh absterbende Blätter und 0,5—1,5 cm. lange Stengelglieder. Ubergänge zwischen den beiden Formen sind jedoch nicht selten. Die verlängerten Jahrestriebe sind immer verzweigt und zwar so, dass die Zweiglein unten am häufigsten vegetative, in der Mitte vegetativ-florale, mit gewöhnlich einem, seltener zwei oder mehreren Paaren normal entwickelter Blätter und zwei Paaren schuppenähn- licher, unmittelbar unter dem Kelche sitzender Blätter versehene, oben wieder vegetative Stauchlinge sind. Aus den Winkeln der beiden assimilierenden Blätter der vegetativ-floralen Zweiglein ent- wickeln sich bisweilen Zweiglein mit Gipfelbläte; wenn jene Zweig- lein erster Ordnung mehrere Blätter tragen, sind selten zwei, noch seltener bis fäönf Paare derartiger Zweiglein zweiter Ordnung vor- handen. Häufiger finden sich am mittleren Teile des Jahrestriebes anstatt der in Bläte endenden, kurzen Zweiglein etwas längere ohne Gipfelbläte, aber mit einigen (bis sechs) Paaren vegetativ-floraler Zweiglein zweiter Ordnung oder mit kurzen vegetativen Stauchlingen. Sämtliche Zweiglein mit Gipfelbläte sterben im folgenden Win- ter ab. Die vegetativen Zweiglein unten am Jahrestriebe entwickeln in den folgenden Jahren kurzgliedrige, unverzweigte terminale Sprosse — sie bleiben also Stauchlinge, die bald, gewöhnlich nach drei oder vier Jahren, absterben — Sseltener aber mehr oder weniger stark verlängerte und verzweigte Sprosse und sterben auch in diesem Falle recht fröh ab. Die vegetativen Zweiglein oben am Jahres- triebe entwickeln dagegen grösstenteils verlängerte Sprosse, die fast ebenso kräftig sind wie der Terminalspross und sich ganz und gar wie dieser verhalten. Wenn die Zweiglein in der Mitte des Jahres- triebes keine Gipfelbläte tragen, entwickeln sie im folgenden Jahre verlängerte und verzweigte, aber recht schwache terminale Sprosse und sterben wie die Stauchlinge nach wenigen Jahren ab. 94 Die kräftigsten Zweige von Calluna vulgaris gehen also von den obersten Teilen der successiven Jahrestriebe aus. Da aber nach einigen Jahren vwviele absterben und der eine oder der andere ebenso kräftig oder sogar kräftiger als der Hauptstamm wird, tritt an den älteren Teilen des Calluna-Stammes die monopodiale Verzweigung sehr undeutlich oder gar nicht zum Vorschein, und die Möglich- keit, nach dem morphologischen Aufbau das Alter der Pflanze zu bestimmen, verschwindet. Wenn man bedenkt, wie viel die Calluna-Pflanze in jedem Jahre aufbaut, wie viele Zweige und Zweiglein erster und zweiter Ord- nung, wie viele Blätter und Bläten sie alljährlich zur Entwicklung bringt, die zum grössten Teil bald absterben, erweist sich die Rede von der Materialersparnis der Calluna als wenig begrändet. Auch die in der einschlägigen Litteratur bisweilen vorkommenden Angaben von dem hohen Alter der Calluna-Pflanze (bis zu 50 Jahren) scheinen einer genauen Nachpröfung zu bedärfen. SVENSK BOTANISK OLIDSKRIET. 1908. BD 2 H- 9 a ad AFVIKANDE TALFÖRHÅLLANDEN I BLOMMAN HOSEMENYANTHES TRIFOLIATA IL. AF MALIN GEIJER. Antalet blad i blommans olika kransar är som bekant hos många växter underkastadt växling, i det en större eller mindre procent af blommorna' afviker från den normala typen genom öfver- eller undertaliga bladkransar. Hvad beträffar sådana afvikelser hos Menyanthes trifoliata, nämner H. WYDLER i >Kleinere Beiträge zur Kenntnis einheimischer Gewächse>, Flora 1860, p. 641, att jämte de regelbundna femtaliga äfven sex- och sjutaliga sido- och toppblom- mor förekomma. För en sjutalig sidoblomma uppger han äfven tre fruktblad 1 stället för det normala antalet två. Däremot näm- ner han ingenting om undertaliga blommor. I PENzZiG, Pflanzen- teratologie II (1894), p. 157, omnämnes däremot äfven undertalighet, utan att det dock uppgifves, om författaren själf iakttagit dylika blommor eller om han i litteraturen funnit några uppgifter därom. Under sommaren 1907 gjorde jag några undersökningar öfver Menyanthes trifoliata för att iakttaga de växlande talförhållandena hos denna växt. Större delen af de undersökta exemplaren togos vid Rönninge i Södermanland i några kärr helt nära hvarandra. Ett mindre antal insamlades 1 Jämtland ofvan trädgränsen. Mina iakttagelser röra endast talförhållandena inom blomman och dessas sammanhang med hennes plats i blomställningen. Där- emot återstår att undersöka hyllebladens ställning i förhållande till hufvudaxeln (»>der Blätenanschluss>). Blomställningen hos Menyanthes är en klase, som afslutas med en toppblomma. Ibland blir klasen sammansatt, beroende på att blommor utveckla sig 1 vecken af de nedre sidoblommornas för- blad. Antalet blommor i hvarje klase växlar betydligt. Det minsta 96 antal jag funnit är 9, det högsta 22. Det vanligaste antalet är 16, som förekom hos något mer än fjärdedelen af de undersökta exemplaren. Därnäst oftast förekommande äro antalen 19, 13 och 10. Blommorna sitta nämligen ofta tre och tre närmare hvarandra på stängeln, dock ej i krans. Antalet blir därför vanligen en mång- fald af tre plus ett (toppblomman)'. Stödjebladen närmast under toppblomman äro vanligen sterila. Väl utvecklade förblad förekomma i regel endast på de nedre blomskaften i klasen. På de öfre saknas de antingen helt och hållet eller äro rudimentära. På alla blomskaft i samma inflore- scens finnas de aldrig. Däremot har jag funnit exempel på att alla förblad varit svagt utvecklade eller helt och hållet saknats. Till antalet äro de ibland ett, ibland två. Deras plats är antingen ett stycke ned på blomskaftet eller tätt under fodret. Undantagen från femtalet i blommans bladkransar äro hos Me- nyanthes ytterst vanliga. Bland omkring 70 undersökta klasar hade endast sex alla blommor regelbundet femtaliga. Vanligast före- komma afvikelser hos toppblomman och de närmast under henne sittande. Därnäst träffas undantagen oftast bland de nedersta blom- morna i klasen. De mellersta däremot äro vanligen regelbundet femtaliga. De öfversta blommornas (und. toppblomman) afvikelser bestå vanligen i en förminskning af antalet blad i kransarna, de nedersta däremot äro oftast öfvertaliga. Ju flera blommor äro ut- vecklade tätt under toppblomman, ju säkrare kan man vara att hos dessa finna en reducering af hyllets och andreciets bladantal. Den vanligaste afvikelsen från den femtaliga blomman består i att blommorna äro regelbundet fyrtaliga. Därnäst talrikast äro regelbundet sextaliga blommor. 72 undersökta blomställningar inne- höllo tillsammans 39 regelbundet fyrtaliga och 26 sextaliga blom- mor. Tretalet har jag funnit genomgående endast hos en blomma. Denna satt närmast under toppblomman, och af de tre ståndarna var en mindre än de öfriga. Äfven sjutaliga blommor finnas (en- ligt WyDLER). Själf har jag ej sett någon regelbunden sådan, men väl hos olika blommor sjutaligt foder, sjutalig krona eller sju ståndare. Mycket ofta anträffas emellertid blommor med olika antal blad i de tre kransarna. De kombinationer, som förekomma i större mängd, äro blommor med 6 foderblad, 5 kronblad och 3 ståndare Anordningen tre och tre blommor närmare hvarandra på stängeln påpekades redan af LINNÉ i Flora suecica (ed. 2, p. 62). FM samt blommor med 535 foderblad, 4 kronblad och 4 ståndare. Af den förstnämnda typen påträffades i 72 blomställningar 24 blom- mor, af den senare 19. Oregelbundenheter bland dessa skola längre ned omtalas. Utom nu nämnda jämförelsevis ofta förekommande sammanställningar har jag funnit nio andra, nämligen 5 foderblad, 5 kronblad, 4 ståndare; 5 foderblad, 4 kronblad, 3 ståndare; 5 foderblad, 4 kronblad, 5 ståndare; 5 foderblad, 3 kronblad, 5 stån- dare: 6 foderblad, 6 kronblad, 5 ståndare; .6 foderblad, 4 kronblad, 4 ståndare; 6 foderblad, 7 kronblad, 7 ståndare; 7 foderblad, 5 kronblad, 5 ståndare; 3 foderblad, 4 kronblad, 4 ståndare. Såsom ofvan nämnts, äro afvikelserna vanligast hos toppblomman. Denna har jag funnit variera på ej mindre än sju olika sätt. Den största procenten utgöres emellertid af de regelbundet femtaliga. Sådana hafva dock anträffats endast till ett antal af 18 bland 62, således ej fullt 30 Zz. En af dessa 18 hade en af kronflikarna mindre än de öfriga. Nästan lika ofta förekomma regelbundet sextaliga toppblommor. Dessas antal var 15 bland de 62. Regel- bundet fyrtalig var endast en toppblomma. Alla öfriga undersökta toppblommor hade olika antal blad i de olika kransarna. Den vanligaste sammanställningen var här, såväl som då det gällde samtliga blommor i blomställningen, 6 foderblad, 3 kronblad och 5 ståndare. Denna förekom hos 16 toppblommor, således ungefär lika ofta som regelbundet femtaliga och sextaliga blommor. De öfriga af de 62 undersökta toppblommorna fördela sig sålunda: 35 stycken hade 35 foderblad, 4 kronblad och 4 ståndare; 4 stycken hade 6 foderblad, 4 kronblad och 4 ståndare; en hade 7 foderblad, 5 kronblad och 3 ståndare. Hos två exemplar var toppblomman helt och hållet förkrympt. I de flesta fall äro alla bladen inom samma krans lika till stor- lek och form och blommorna så till vida normala. Afvikelserna från femtalet äro då att anse såsom ursprungliga, d. v. s. upp- komna redan i anlaget till blomman. Men jag har också funnit exemplar, där oregelbundenheterna synbarligen uppkommit senare genom sammanväxning, klyfning el. dyl. Äfven påträffas ofta blad- kransar med en eller flera flikar förkrympta eller missbildade. Så uppkommer en mängd öfvergångsformer. Af de nämnda 24 blom- morna med 6 foderblad, 53 kronblad och 3 ståndare hade fyra en af foderflikarne mindre än de öfriga. Hos en annan voro två kron- flikar delvis lagda öfver hvarann och den mellan dem stående stån- daren förkrympt. Denna blomma närmar sig således typen 6 foder- 98 blad, 4 kronblad och 4 ståndare. Bland de 19 blommorna med 5 foderblad, 4 kronblad och 4 ståndare funnos tre, som hade en af de fem foderflikarna mindre. En annan hade två af foderflikarna delvis sammanvuxna. Åter en annan af samma grupp hade fyra utvecklade och en förkrympt foderflik ; kronan bestod af fyra flikar med antydan till en femte; ståndarna voro fyra. Hos en blomma, där fyrtalet i kronan tydligen berodde på att två flikar voro sam- manvuxna, fanns spår af en femte ståndare nere i pipen. Bland de ofvannämnda mera ovanliga afvikande formerna kunna några förtjäna att särskildt framhållas. En blomma med fem foder- flikar hade tre utvecklade och en förkrympt kronflik samt endast tre ståndare. En annan i samma klase hade likaledes femtaligt foder. Kronan bestod af fyra flikar, af hvilka en var något mindre. Här funnos fyra ståndare, men den fjärde saknade knapp. Blom- morna med 6 foderblad, 4 kronblad och 4 ståndare voro med ett undantag toppblommor. Hos en af dem var en foderflik mindre än de öfriga och satt midt för en kronflik; hos en annan voro två foderflikar mindre. Den ovanligare sammanställningen 5 foderblad, 4 kronblad och 3 ståndare, där ståndarnas antal öfverskrider kron- flikarnas, är antecknad hos sex blommor. Hos fyra af dessa beror emellertid förhållandet uppenbarligen på att två kronflikar vuxit samman eller ej skilts åt, då blomman slagit ut. Hos en annan af de nämnda sex blommorna fanns en förkrympt femte kronflik. Den sjätte slutligen hade den femte kronfliken fullständigt reducerad; hos denna stodo två ståndare omedelbart intill hvarandra. Ett lik- nande förhållande, där äfven ståndarna voro flera till antalet än kronflikarna, nämligen typen 5 foderblad, 3 kronblad och 5 stån- dare, iakttogs hos endast en blomma. Af dennas fem ståndare voro dock endast två fullt utbildade, de tre öfriga voro mer eller mindre förkrympta. Söker man efter några genomgående regler i ofvan angifna afvikelser, så framgår för det första, såsom redan påpekats, att de öfvertaliga blommorna äro att söka bland toppblom- morna eller bland de nedersta i klasen; de undertaliga däremot finnas närmast under toppblomman. Vidare kan man oftast inom de oregelbundna blommorna följa en reducering utifrån inåt, hvilken således når längst hos ståndarna. Vanligen skiljer sig fodret från krona och ståndare genom ett större antal blad. Mera sällan förekommer, att foder och krona båda öfver- stiga ståndarna i antal. Ett tydligt exempel på ofvannämnda 99 reduceringsgång, ehuru mindre vanligt, är äfven två blommor med ' 5 foderblad, 4 kronblad och 3 ståndare. Hos den ena af dessa var en af foderflikarna förkrympt. Endast undantagsvis förekomma blommor, där afvikelserna gå i motsatt riktning, så att ståndarnas antal är större än kronans och fodrets. Hos dessa blommor kan man, som ofvan synes, vanligen finna en förklaringsgrund till af- vikelserna i mera tillfälliga förhållanden. UBER ABWEICHENDE ZAHLENVERHÄLTNISSE IN DER BLUTE VON MENYANTHES TRIFOLIATA L: ZUSAMMENFASSUNG. Die abweichenden Zahlenverhältnisse in der Bläte von Menyan- thes trifoliata L. sind bisjetzt wenig beachtet worden. Im Jahre 1907 hat die Verf. eine grosse Anzahl von Individuen darauf hin untersucht. Der Blätenstand dieser Pflanze ist bekanntlich eine Traube mit Gipfelbläte. Die Seitenbläten sitzen, was schon LInnÉ bemerkt hat, anscheinend in dreizähligen Wirteln; die Anzahl der in jeder In- floreszenz vorhandenen Bläten ist folglich n3 + 1, wobei n am häufigsten 5 oder 6 bezeichnet. Abweichungen entstehen biswei- len, und zwar dadurch dass sich sekundäre Seitenbläten aus den Winkeln der Vorblätter der untersten primären Seitenbläten ent- wickeln. Die Gipfelbläte und die unteren Seitenbläten sind oft öberzählig, die oberen Seitenbläten dagegen oft unterzählig. Von 62 untersuch- ten Gipfelbläten waren nur 18 normal pentamer (in der Hälle und dem Andröceum); 15 waren hexamer, eine einzige tetramer, die öbrigen anisomer, und zwar so, dass sie öfters Ubergänge zwischen Pentamerie und Hexamerie bildeten (am häufigsten mit 6 S., 5 P. und 5 St). Die Seitenbläten waren verhältnismässig viel seltener normal hexamer, dagegen kamen anisomere häufig vor, am zahl- rerehisten mit 6. S., 5 P. und 5 St. Normal tetramere Seitenbläten hat die Verf. mehrfach (39 Mal) an- getroffen. Ubergänge zwischen Tetramerie und Pentamerie sind ebenfalls häufig, besonders Bläten mit 5 S., 4 P. und 4 St. 100 Normal trimere oder heptamere Bläten hat die Verf. nicht ge- funden, bisweilen aber Dreizähligkeit oder Siebenzähligkeit dieses oder jenes Wirtels. Das Gynäceum war immer zweizählig. In den anisomeren Bläten war meistens die Anzahl der Sepala grösser als die der Petala; dagegen zeigten gewöhnlich Krone und Andröceum egleiche Zahlen. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD. 2, H. 2. ZUR KENNTNIS DER ENTWICKLUNG VON SAXEGOTHAEA CONSPICUA LINDL. VON C. O. NORÉN. Mit 3 Tafeln und 3 Figuren im Text. EINLEITUNG. Unter den Koniferen ist die Gruppe der Podocarpeen betreffs ihrer Entwicklungsgeschichte noch sehr unvollständig bekannt. Nur ein Repräsentant der Gruppe, Podocarpus coriacea, ist von COKER (1902) ziemlich eingehend entwicklungsgeschichtlich beschrieben worden. Aus der letzten Zeit stammen die Arbeiten von Miss YounG (1907) und JEFFREY und CHRYSLER (1907), welche jedoch nur die Entwicklung der männlichen Gamophyten der hieher gehö- rigen Gattungen Podocarpus und Dacrydium behandeln. Das bemerkenswerteste Resultat der Untersuchungen der genann- ten Forscher ist der Nachweis eines Komplexes von Zellen im Pol- lenkorn, der durch Teilung der beiden Prothalliumzellen entsteht, eine Eigentämlichkeit, die ungesucht an das mehrzellige Prothallium- gewebe der Pollenkörner der Cordaiten erinnert, jener fossilen Gymnospermengattung, die wohl allgemein fär die Stammform der Gymnospermen gilt. Sehr interessant ist auch der Ver- gleiceh mit den Pollenkörnern der Araucarieen, bei welchen nach den Untersuchungen von THOMSON (1905), LoPrioRE (1905), JEFFREY und CHRYSLER (1907) und Nicorosti-RoncaTti (1907) ein ebensolches oder noch stärker entwickeltes Prothalliumgewebe ausgebildet wird. Svensk Botanisk Tidskrift 1908, 10 102 Als nun im Frähling 1906 ein Baum der betreffs ihrer Entwick- lung bisher ganz unbekannten Podocarpeengattung Saxegothaea im Gewächshause des Botanischen Gartens zu Uppsala ziemlich reich- lich blähte und offenbar recht gut ausgebildete männliche und weib- liche Zapfen trug, benutzte ich daher die Gelegenheit, mir hiervon Material zu einer Untersuchung zu verschaffen. Der Pollen war gut ausgebildet, und es war daher leicht, eine Menge der weiblichen Bläten mit gutem Erfolg zu pollinieren. Natärlich war das Mate- rial allzu unzureichend, um eine läckenlose Untersuchung der ganzen Entwicklungsgeschichte zu ermöglichen, weshalb ich mich damit begnägen musste, hauptsächlich die Entwicklung des männlichen Gamophyten und den Bau des Nucellus zu untersuchen. Die ge- nannten Einzelheiten der Entwicklungsgeschichte von Saxegothaea bieten indessen sehr viel des Interessanten, insbesondere der Nucel- lus, der einen fär die Koniferen neuen Typus repräsentiert. Als Fixierungsmittel habe ich Juver's Zinkehlorid-Essigsäure- Alkohol und Chrom-Platin-Essigsäure gebraucht (JvEL, 1904, 1905), die mir jetzt wie schon fröher gute Dienste geleistet haben. Zum Färben wurde hauptsächlich FLEMMING'S Dreifarbenmethode oder Eisenhämatoxylin mit Kongorot verwendet. Die Untersuchung ist im Botanischen Institut zu Uppsala ausge- föhrt worden und ich möchte auch an dieser Stelle dem Vorstand Herrn Professor Dr. O. JuEL meine Dankbarkeit bezeugen fär seine mir dabei gewährte freundliche und wertvolle Hilfe. DIE MÄNNLICHEN BLUTEN. Die Gattung Saxegothaea Tindl. besitzt bekanntlich nur eine Art, S. conspicua. Es ist ein ziemlich hoher, immergräner Baum, der in Chile und im westlichen Patagonien einheimisch ist, wo er bis hoch auf die Cordilleren hinaufsteigt. Der Baum ist wie gesagt monöcisch, aber einige der Zweige tragen vorwiegend männliche, andere weibliche Zapfen. Einen «männlichen> Zweig zeigt die Textfig. 1. Die Zapfen sind kegel- förmig —zylindrisch; sie waren am Gewächshausexemplar zur Bläte- zeit bis 7 mm lang und 3 mm breit, also etwas grösser als PILGER in 103 dem >»Pflanzenreich> för die Art angibt: 4—5 mm (a. a. O. S. 43). Sie sitzen axillär oder zu mehreren geböschelt in den Achseln von Laubblättern vorzugsweise an den Spitzen der Äste, einzelne etwas weiter einwärts, und sind aus dicht stehenden, biloculären Staubblättern zusammengesetzt (Textfig. 2; Fig. 1, Taf. 7). O. JUEL photo. Fig. 1. Zweig von Saxegothaea mit s-Zapfen. Herbarien- Exemplar aus West-Patagonien. Nat. Gr. Die Wandung des Pollensackes ist aus drei (hin und wieder auch vier) Zellschichten zusammengesetzt, von denen die äusserste die eigentliche Sporangienwand bildet und aus hohen, radial gestreckten Zellen besteht, kurz dasselbe Aussehen hat wie bei den meisten Koniferen (Fig. 2, Taf. 7). Die Zellen der inneren 104 Schichten sind mehr tangential gestreckt und äusserst inhaltsarm. Das Ganze erinnert recht sehr an die Sporangienwandung von Podo- carpus, wie sie CoKER (1902, Fig. 11, Taf. V) abbildet) abgesehen davon, dass bei der letzteren Gattung wenigstens noch eine Zell- schicht vorzukommen scheint. Der Pollensackwand zunächst folgt die aus dem Archespor hervorgehende Tapete. Sie besteht aus nur einer Zellschicht. Zur Zeit der Tetradenteilungen im Archespor sind ihre Zellen meistens zweikernig, wie es auch bei Podocarpus und vielen anderen Koni- O. JUEL photo. A Fig. 2. Gruppe von J&-Zapfen an einer Zweigspitze. Vergti se ae feren der Fall ist. Anfangs sehr plasmareich, beginnen die Tape- tenzellen nach der Tetradenteilung zu degenerieren (Fig. 2, Tal. 7), und zur Zeit der Pollination ist von ihnen kaum noch eine Spur wahrzunehmen. Die fröhesten Stadien der Entwicklung des männlichen Gamo- phyten, die ich gesehen, zeigt Fig. 3, Taf. 7. - Wie zu sehen, ist es eine Pollentetrade. Die jungen Pollenzellen sind mit dännen Wänden versehen, ganz wie bei Juniperus (NORÉN, 1907, Fig. 24, Taf. D. Sie ähneln also in dieser Hinsicht nicht den Pollente- traden von Pinus, deren Zellen nach FERGUSON (1904, Fig. 46 105 u. 47, Taf. IV u. V) mit sehr dicken Wänden ausgeröstet sind. Das Plasma der Pollenzellen enthält nur eine unbedeutende Stärkemenge, wenigstens sind keine eigentlichen Körner wahrzunehmen. «Die jungen Pollenkerne zeigen eine grosse Ähnlichkeit mit denen von Juniperus. Sie besitzen ein feines Chromatinnetz und gar keine oder nur sehr kleine und blassgefärbte Nucleolen. Die reifen Pollenkörner sind ziemlich gross, c. 40—45 pu im Durchmesser, und haben eine glatte oder äusserst fein gewellte Oberfläche. Sie besitzen keine Luftsäcke und weichen hierin von den öbrigen bisher untersuchten Podocarpeen ab. Soviel ich weiss, ist dieser Umstand zuvor nicht bekannt gewesen. Immerhin ist es eine Tatsache, die wohl verdient hervorgehoben zu werden, da sie ja der Gattung Saxegothaea unter den Podocarpeen eine Sonderstellung verleiht, welche durch den weiter unten zu erwäh- nenden eigentämlichen Bau des Nucellus noch mehr zur Geltung kommt. Ferner ergibt sich hier eine Ausnahme von der von ROBERTSON (1904) als allgemein giltig aufgestellten Regel, dass Prothallium- zellen enthaltende Pollenkörner, stets auch Luftsäcke besitzen (a. a. OESTT39): Noch ein Unterschied von den Pollenkörnern bei Podocarpus und Dacrydium zeigt sich darin, dass bei Saxegothaea die Körner- wand uäberall die gleiche Dicke hat und, wie gesagt, an der Ober- fläche nur eine äusserst feine Skulptur zeigt, während bei jenen Gattungen nach JEFFREY und CHRYSLER die Wand des Pollenkorns sehr verdickt ist und eine deutlichere Skulptur trägt, was nach den genannten Verfassern auf. 107 Pollenschlauchkern, der durch seine Grösse von den äbrigen Kernen leicht zu unterscheiden ist, nach der gegenöäberliegenden Seite der grossen Pollenzelle hin. Jetzt teilt sich die zweite Prothalliumzelle transversal. Nach COKER soll die entsprechende Teilung bei Podocarpus coriacea ami- totisch sein, während JEFFREY und CHRYSLER bei P. polystachya hier eine wirkliche Mitose konstatieren konnten. Wie es sich damit bei Saxegothaea verhält, kann ich nicht bestimmt sagen, aber das Vorkommen einer amitotischen Teilung scheint mir auch hier nicht ausgeschlossen. Eine die Zellen trennende Querwand konnte ich ebensowenig wie COoKER entdecken, aber nach sowohl YounG als JEFFREY und CHRYSLER Soll eine solche bei den von ihnen unter- suchten Gattungen auftreten. Vielleicht beruhen diese Abweichungen bei Saxegothaea auf ihrer Zuächtung im Gewächshause. Die beiden Tochterkerne der zweiten Prothalliumzelle sind gut ausgebildet. Das Pollenkorn hat jetzt ein sehr charakteristisches Aussehen, das man sehr oft antrifft (Fig. 8, Taf. Ze Die drei zuletzt gebil- deten Zellen liegen dicht täber der ersten Prothalliumzelle in eine ge- meinsame Plasmaschicht eingebettet. Der Schlauchkern liegt ihnen gegenäber in der Nähe der Körnerwand. Nun kann aber auch die erste Prothalliumzelle eine Teilung ähn- lich der der zweiten durchmachen (Fig. 10, Taf. 7). Die beiden Tochterkerne können auch ihrerseits gut ausgebildet sein oder sie zeigen fröhzeitig Anzeichen von Degeneration. Diese letztere Teilung scheint ungefähr ebenso oft auszubleiben wie einzutreffen. Ein solches Schwanken zeigt auch die entsprechende Teilung bei Dacrydium Bidwillii (YounG, 1907). Dagegen scheint sie sowohl bei D. cupressinum als auch bei Podocarpus-Arten und Agathis nach JEFFREY und CHRYSLER regelmässig einzutreten. Die letzte Teilung im Pollenkorn erfolgt nun dadurch, dass sich auch der Kern der Antheridiumzelle teilt (Fig. 9, Taf. 7). Den Teilungsvorgang habe ich nicht beobachtet, aber mehrere Umstände deuten darauf hin, dass sich derselbe ähnlich wie bei Dacrydium und Podocarpus, also in transversaler Richtung, abspielt. Diese letzterwähnte Teilung muss wohl unbedingt als homolog der bei allen Koniferen eintretenden Teilung der Antheridium- zelle in generative und Stielzelle resp. -kern angesehen werden. Etwas rätselhaft scheinen daher die von JEFFREY und CHRYSLER beschriebenen und abgebildeten , die bei Podocarpus ferruginea und 108 P. dacrydioides auftreten sollen (a. a. O. S. 359, Fig. 3 c und 4 a), und welche nach den genannten Verfassern ” reprä- sentieren (a. a. O. S. 364). Ihre Entstehung haben die Verfasser nicht beobachtet. Die Sache scheint noch weiterer Untersuchungen zu bedärfen. Schliesslich rundet sich die generative Zelle ab und wird frei, die Kerne der öbrigen Zellen treten aus der gemeinsamen Plasmaan- häufung heraus, um alsdann im Pollenkorn zerstreut zu liegen, vielleicht mit Ausnahme der ersten Prothalliumzelle oder deren De- rivate, die meistens ihren Platz zu behalten scheinen (Fig. 9 u. 10, Tano). Das Pollenkorn enthält also, wenn es reif ist, drei bis vier Pro- thalliumzellen, die generative Zelle, den Stielkern und den Schlauch- kern (Fig. 9: u, 10, Tatt 7): Bei der Auskeimung des Pollenschlauches treten die freien Kerne, alle oder einige, sowie die generative Zelle in denselben öber. Die Kerne liegen im »Pflanzenreich> IV, 5, S. 43 eine ziemlich richtige Beschreibung vom äusseren Bau der Y-Zapfen bei Saxegothaea (vergl. auch seine Fig. 3, A—C), so dass ich mich daräber kurz fassen kann. Die 7-Zapfen (Textfig. 3) sitzen terminal an kurzen Zweigen, die mit kleinen Schuppenblättern bekleidet sind. Sie werden schliess- lich hängend. Zur Blätezeit erreichen die Zapfen eine Länge von 7—8 mm und eine Breite von 5—6 mm. Sie sind aus zahlreichen, dicht stehenden, in eine Spitze auslaufenden Karpiden zusammen- gesetzt, welche sämtlich Samenanlagen tragen. Diese sind nahe an der Basis des Karpides inseriert und stehen anfangs im rechten 109 Winkel dazu, so dass die Mikropyle gegen die Räckseite des vor ibr stehenden Karpides gekehrt ist (Fig. 21 u. 22, Taf. 9). Durch sekundäres Wachstum des sie tragenden Karpides werden die Sa- menanlagen allmählich mehr einwärts gegen die Achse des Zapfens: gewendet, so dass sie schliesslich ganz in den Winkel zwischen Karpid und Achse eingerichtet werden (Fig. 19 u. 20, Taf. 8). Durch das basale Dickenwachstum des Karpides werden sie auch mehr und mehr in dasselbe eingesenkt (Fig. 20, Taf. 8). O. JUEL photo. Fig. 3. Hängender Zweig mit 7?-Zapfen. Gewächshaus-Exembplar. Nat: GT: Nach aussen ist die Samenanlage von dem fär die Podocarpeen mit Ausnahme der Gattung Pherosphaera eigentömlichen sog. Epi- matium umgeben. Dies ist nach PIiLGER gesehen hat. Er schreibt nämlich: Was er am getrockneten Herbarium- exemplare fär hielt, war ohne Zweifel gerade die ge- nannte knopfförmige Erweiterung des Nucellus, durch welche ja die Mikropyle verschlossen wird. Die oben geschilderte eigentömliche Form des Nucellus ist, wie gesagt, unter den Koniferen ganz alleinstehend. Unter den Angio- spermen treffen wir jedoch hin und wieder Nucellen an, die ein je bil wenig daran erinnern. So beschreibt z. B. Miss LYOoNn (1898) bei Euphorbia corollata einen zur Mikropyle spitz auslaufenden Nucellus, und etwas Ähnliches fand LonGo (1903) bei Cucurbitaceen. Der am meisten an Saxegothaea erinnernde Fall kommt bei Cytisus Adami vor, Wo zuerst CASPARY (1859) und später TISCHLER (1903) gefunden haben, dass der Nucellus aus der Mikropyle hervorwachsen und sich daröber knopfförmig erweitern kann. (Vgl. TISCHLER a. a. O. Fig. 9, Taf. V.) Dort handelt es sich aber um abnorme, patholo- gische Verhältnisse, während es hier unzweifelhaft das normale ist. Man könnte sich ja denken, dass die eigentämliche Ausbildung des Nuecellus von den besonderen Verhältnissen im Gewächshause her- röhre. Hiergegen spricht aber das ganze Aussehen des Nucellus, der durchaus keinen kränklichen Eindruck macht. Einen entscheiden- den Beweis erhielt ich jedoch erst durch Exemplare, die von Herrn Dr. P. DuUsÉN im westlichen Patagonien eingesammelt sind und sich im botaniscehen Museum zu Upsala befinden. Bei diesen hatten alle Bläten ganz genau dieselbe eigentämliche Struktur des Nucellus aufzuweisen wie in den von mir eingesammelten Zapfen. Der Nutzen der erwähnten FEinrichtung liegt auf der Hand. Die Samenanlagen sind, wie gesagt, sehr weit nach innen an der Basis der Karpiden gelegen und die Mikropyle ist einwärts gegen die Zapfenachse gerichtet. Die Lage ist zwar sehr wohl geschätzt, aber in gleichem Mass wird auch der Zutritt des Pollens erschwert, wie vwvielleicht bei keiner anderen Konifere. Dieser Nachteil wird nun durch die knopfförmige Erweiterung des Nucellus einigermas- sen ausgeglichen. Morphologisch eine Bildung ganz anderer Art, dient sie physiologisch als Narbe, auf deren klebriger und et- was papillöser Oberfläche die Pollenkörner aufgefangen werden. Keimende Pollenkörner fanden sich auch zahlreich auf der . Bisweilen konnte ich solche auch im Kanal zwischen den Karpiden in einiger Entfernung von der Narbe finden. Sie hatten dann sehr lange Schläuche ausgesandt, die zwischen den Karpiden nach der hinabgewachsen waren, vielleicht durch eine den Kanal ausfällende Keimflässigkeit genährt. Dieser Umstand erinnert ja lebhaft an die bei den Araucarieen vorkommende, von THOMSON (1907) beschriebene Befruchtungsmethode. Das einzige Integument schliesst sich dicht an den Nucellus, und dessen oberer Rand ist nach der Form der Narbe etwas ausgebo- gen. Der Nucellus ist in seinem unteren Teil anfangs zylindrisch und aus parallel verlaufenden Längsreihen von Zellen zusammen- 112 gesetzt. Nach oben divergieren sie und gehen in die mehr unre- gelmässig liegenden Zellen der <« uber (Fig. 13, Taf. 7). Die Nucelluszellen zeigen zum Teil eine eigentömliche Struktur, die vorher nicht, soviel ich weiss, in den Nucellen der Koniferen beobachtet worden ist und wahrscheinlich mit der eigenartigen Ausbildung des Nucellus zusammenhängt. Die Zellen im «, d. h. dem engsten Teil des Nucellus, sind in der Längsrichtung gestreckt. Ihre Wände zeigen nun eine Menge Verdickungen in Form von Ring- oder Spiralbändern, welche parallel oder etwas schräg gegeneinander geneigt verlaufen. Sie sind zwar sehr fein, aber, besonders auf den mit Kongorot gefärbten Schnitten, im- merhin gut unterscheidbar. Die erwähnten Zellen erhalten hier- durch ein tracheidenähnliches Aussehen (Fig. 16, Taf. 8). COKER fand im Endosperm bei einem Expl. von Podocarpus 3 bis 4 :- (a... a... O. S. 97, Fig. 20, Taf. V). Ihre Strukturbstöiwie aus der Fig. hervorgeht, viel gröber als die der erwähnten Nucel- luszellen von Saxegothaea und sie ähneln ihnen nicht sehr. Aber noch eine zweite Art Stätzgewebe tritt in denselben Zellen auf. Die Mittellamelle, zu deren beiden Seiten die Wände etwas verschleimt zu sein pflegen, ist kollenehymatisch verdickt (Fig. 17, Taf. 8). Bei starker Abblendung treten im Mikroskop die Verdic- kungen als leuchtende Punkte hervor. Diese etwas täberraschende Erscheinung eines Stätzgewebes mitten im Nucellus erklärt sich jedoch leicht durch den eigentämlichen Bau desselben. Das Integument schliesst sich sehr eng um den Nucellus, und bei dem später eintreffenden starken Wachstum im unteren Teil desselben ist Gefahr vorhanden, dass der ganz zusammengedröckt und natärlich das Hineinwachsen der Pollen- schläuche sehr erschwert wärde, abgesehen davon, dass der Knopf leicht abbrechen könnte (Fig. 24, Taf. 9). Diese Stätzgewebe hat ohne Zweifel den Zweck, dieser Ewventualität vorzubeugen. Hier- fär spricht ja auch seine Lage, die eben auf den Hals be- schränkt ist. Noch eine andere för Saxegothaea charakteristisehe Einrichtung hängt mit dem Nucellusbau zusammen. Bekanntlich pflegen von den meisten Koniferen nach vollzogener Pollination gewisse Vor- sichtsmassregeln getroffen zu werden, um den auf dem Nucellus gläöcklich angelangten Pollenkörnern Gelegenheit zu geben, ruhig zu keimen. Dies pflegt sich einfach in der Weise zu vollziehen, dass sich der Mikropylenkanal durch lebhaftes sekundäres Wachstum 113 der Integumentzellen äber den Nucellus und die auf demselben ruhenden Pollenkörner schliesst. Bei Saxegothaea ist diese Methode aus leicht einzusehenden Grän- den nicht anwendbar. Hier wird aber eine nicht weniger effektive Schutzvorrichtung durch ganz andere Mittel zustande gebracht. Wie erwähnt, sitzt hier die Samenanlage an der Basis eines Karpides, wobei die Mikropyle nach innen d. h. gegen die Zapfenspindel ge- richtet ist. Vor und während der Pollination klafft zwischen zwei aufeinander folgenden Karpiden eine ziemlich weite Spalte (Fig. 19, Taf. 8), die dem Pollen freien Zutritt zu dem Nucellus gewährt. Ganz anders nach der Pollination. Jetzt beginnt sogleich ein leb- haftes basales Wachstum nicht nur des eigenen Karpides, sondern auch des vor ihm stehenden, unabhängig davon, ob die Samenan- lage des letzteren polliniert worden ist oder nicht. Hierdurch wird die offene Spalte zwischen den Karpiden vollkommen geschlossen (Fig. 20, Taf. 8) und der Zutritt zum Nucellus abgesperrt. — Während der Reife nehmen die Karpide immer mehr an Dicke zu und werden fleischig, bis sich schliesslich eine stachelige bildet, in deren Innerem die Samen vollständig eingesenkt liegen. Das Aussehen einer etwa einjährigen Samenanlage, die mit dem zugehörigen Karpid aus dem Zapfen herauspräpariert worden ist, Zzeigst "Fig: :23, Taff. 9. Die Befruchtung hat noch nicht stattge- funden. Der untere Teil ist stark angeschwollen, während dagegen der verhältnismässig wenig an Grösse zugenommen hat. Das Integument umschliesst nach wie vor den Nucellus bis zum «Halse>, das Epimatium aber ist in der Entwicklung zuräckgeblie- ben und umfasst jetzt nur noch den unteren Teil des Nucellus. Nucellus und Epimatium sind grossenteils in den Basalteil des Karpids eingesenkt, auf dessen nach oben gerichteter Seite ein heller, halbkreisförmiger Streifen deutlich zu sehen ist, der den Rand markiert, bis zu welchem das Karpid an das vor ihm stehende angedröckt ist. - Wie aus der Fig. zu sehen ist, liegt die Samenanlage ganz innerhalb dieses Randes. DER EMBRYOSACK. Leider ist das mir zur Gebote stehende Material allzu unzureichend, um die Untersuchung einer läckenlosen Serie von Entwicklungs- stadien im Embryosack zu ermöglichen. 114 Die Embryosackmutterzelle liegt, wie gewöhnlich bei den Ko niferen, im Nucellus ungefähr in der Höhe der Integumentinsertion. Sie ist meistens von einem wohlausgebildeten, aus grossen, plas- mareichen Zellen bestehenden Gewebe umgeben (Fig. 13 u. 14, Taf. 7), das ohne Zweifel als ein mehrzelliges Archespor anzusehen ist, dessen Zellen ihren urspräönglichen Charakter von Sporenmutter- zellen verloren haben und jetzt zu einem Nahrungsgewebe för den jungen Embryosack geworden sind. Dieses Gewebe scheint, wenig- stens zum Teil, dem kann ja hier als ein Faktor mitgerechnet werden, dem jedoch meiner Meinung nach nicht allzu grosse Be- deutung in phylogenetischer Hinsicht einzuräumen ist. — Unter den Araucarieen muss wohl dann Agathis als die den Podocarpeen am nächsten stehende Gattung angesehen werden, während Arau- caria mit ihrem zellenreichern Prothallium einen extremeren Typus repräsentiert. ZUSAMMENFASSUNG. Die Pollensäcke haben eine 3 —-4schichtige Wand und eine ein- schichtige, aus der äussersten Zellschicht des Archespors hervorge- hende Tapete. Die Pollenkörner haben keine Luftsäcke. Ihre Wand ist ringsum von egleicher Dicke. Sie enthalten reichlich Stärke in Form von grossen Körnern. Im Pollenkorn bilden sich zwei Prothalliumzellen. Von diesen teilt sich die zweite immer, oft auch die erste. Die Prothallium- zellen und ihre Derivate persistieren bis zur Pollination. Die folgenden Teilungen im Pollenkorn verlaufen nach dem ge- wöhnlichen Schema, so dass also das Pollenkorn bei der Reife drei bis vier Prothalliumzellen, die generative Zelle, den Stielkern und den Schlauchkern enthält. Die Elemente werden schliesslich frei und liegen im Pollenkorn zerstreut, und beim Keimen wandern sie alle, vielleicht mit Aus- nahme der ersten Prothalliumzelle oder ihrer Derivate, in den Pollenschlauch öber. Die Samenanlagen sitzen an der Basis der Karpide, nach aussen vom Epimatium, das schon von Anfang an mit der Samenanlage innig verbunden ist, umgeben. Die Mikropyle wird schliesslich durch sekundäres Wachstum des Karpides einwärts gegen die Achse des Zapfens gerichtet. Der Nucellus wird niemals wie bei den äöbrigen Koniferen vom Integument ganz umschlossen, sondern ragt aus der Mikropyle her- vor und erweitert sich an der Spitze knopfförmig. Diese FEinrichtung kann physiologisch als eine Narbe betrachtet werden, da durch sie die sonst auf Grund der Lage der Samen- anlage hier etwas schwierige Pollination bedeutend erleichtert wird. Im schmalsten Teil des Nucellus, unter der , treten kol- lenchym- und tracheidenähnliche Wandverdickungen in den Nucel- luszellen auf, die diesem Teil die nötige Stärke geben. Der Verschluss des Mikropylarkanals nach vollzogener Pollina- tion, der bei den öäbrigen Koniferen durch sekundäres Wachstum gewisser Integumentzellen bewirkt wird und als Schutzeinrich- tung för den keimenden Pollen aufzufassen ist, kann natärlich bei Saxegothaea nicht in Frage kommen. Ein nicht weniger effektiver Svensk Botanisk Tidskrift Bd 2 1908. INENE, 0. O.Norén del. et. photo Ljustr. A. B. Lagrelius & Westphal, Stockholm 1908. tanisk Tidskrift Bd 2 2 0 vensk I N k Stockholm O Norén. del Svensk Botanisk Tidskrift Bd. 2 1908. AlSNea -. O. Norén del. et photo. Centraltryckeriet, Stockholm. är 117 Schutz wird statt dessen hier in der Weise bewirkt, dass der <«Pol- linationskanal> zwischen den Karpiden durch basales Wachstum der letzteren geschlossen wird. Die Embryosackmutterzelle ist durch ein mehrzelliges, nicht im- mer scharf ausgeprägtes Archespor umgeben. Bei den Tetradenteilungen werden möglicherweise nur drei Zellen gebildet. Die Struktur der Embryosackwand ist von gewöhnlichem Koni- ferentypus, aber ausserordentlich zart und fein. Durch Saxegothaea werden die Podocarpeen und die Araucarieen näher mit einander verbunden, als bisher angenommen worden ist. SAMMANFATTNING. Af konifergruppen Podocarpeze hafva hittills endast tvenne släk- ten, Podocarpus — COKER (1902), JEFFREY och CHRYSLER (1907) — och Dacrydium — YOounG (1907), JEFFREY och CHRYSLER (1907) — undersökts i utvecklingshistoriskt hänseende, af det senare släktet för öfrigt endast hangamofyten. Det viktigaste resultatet af dessa undersökningar är uppdagandet af förekomsten af ett flercelligt pro- thallium i pollenkornet, ett faktum som får ett särskildt intresse, å ena sidan genom att sättas i samband med förhållandet hos de utdöda stamformerna för konifererna, Cordaiterna, å andra sidan genom förekomsten af ett dylikt flercelligt prothallium äfven hos Araucariéerna [jfr LOPRIORE (1905), THOMSON (1905), NICOLOSI-RON- CATI (1907) samt JEFFREY och CHRYSLER |(1907)]. Materialet till föreliggande undersökning insamlades från ett i Uppsala botaniska trädgårds växthus våren 1906 blommande exem- plar af Podocarpéen Saxegothea conspicua. Det bestod af han- och honkottar tagna såväl före som efter pollinationen. Materialet var emellertid otillräckligt för att möjliggöra en fullständig undersök- ning af alla utvecklingsstadier. För fixeringen användes JUELS zinkklorid —ättiksyra—50 ?/, al- kohol samt krom— platina ättiksyra, för färgningen safranin—gen- tianaviolett—orange eller järnhämatoxylin med eller utan kongorödt. Svensk Botanisk Tidskrift 1908. ll 118 Saxegothea conspicua Lindl. — släktet är monotypiskt — är ett tämligen högt, ständigt grönskande träd, inhemskt i Chile och väst- liga Patagonien. Trädet är monoikt, vissa grenar bära företrädes- vis han- (textfig. 1 och 2), andra honkottar (textfig. 3). 4-skiktad vägg, hvartill kommer en ur Pollensäckarna ha en 3 själfva arkesporväfnaden utdifferentierad, enskiktad näringstapet, som vid tiden för tetraddelningarna börjar degenereras (fig. 2, tafl. 7). ÅA de tidigaste stadierna i hangamofytens utveckling, som kunde observeras, hade tetraddelningarna redan försiggått. Pollentetraderna äro af vanlig typ och sakna större mängder stärkelse (fig. 3, tafl. 7). De färdiga pollenkornen äro ganska stora samt sakna helt och hållet luftsäckar, hvarjämte deras vägg är af lika tjocklek rundt om. I dessa afseenden afviker Saxegothea från alla hittills under- sökta Podocarpéer, hvilkas pollen har luftsäckar af samma typ som Abietinéerna. Delningarna i pollenkornet illustreras af figg. 4—10,tafl. 7. Först afskiljas omedelbart efter hvarandra två prothalliumeeller, af hvilka den 2:dra alltid, den 1:sta ofta delar sig i tvenne dotterceller. Där- efter delar sig den 2:dra prothalliumcellens systercell och ger upp- hof åt antheridiumeceellen samt pollenslangskärnan (fig. 7, tafl. 7). Antheridiumceellen delar sig vidare i den generativa cellen (fig. 9, g) samt skaftkärnan (fig. 9, st). Kärnorna samt den genom sitt plas- mahölje lätt igenkännliga generativa cellen träda, med undantag af den 1:sta prothalliumeellen eller dess dotterkärnor, ut ur den ge- mensamma plasmaanhopningen samt sprida sig i pollenkornet (figg. 9 och 10, tafl. 7). Det mogna pollenkornet innehåller alltså 3—4 prothalliumeeller resp. -kärnor, den generativa cellen, skaftkärnan och pollenslangskärnan. Under delningarna och vid pollinationen innehåller pollenkornet en riklig mängd stärkelse i form af stora korn (se figurerna). Vid pollenkornets groning vandra de flesta af dess cellelement ut i pollenslangen. Honkottarna bestå af talrika, tätt sittande, utåt spetsiga, vid basen köttiga karpider (textfig. 3). Hvarje karpid bär vid basen ett frö- ämne, som i början står vinkelrätt ut från densamma, men senare riktas inåt mot kottaxeln (jfr fig. 21, tafl. 9 med fig. 19, tafl. 8). Fröämnet är försedt med ett integument samt omges på utsidan af det s. k. epimatiet, som anlägges i intimt samhand med integu- mentet (fig. 22, tafl. 9). 119 Nucellus”- byggnad är egendomlig och utan kändt motstycke bland konifererna. Den omslutes nämligen aldrig fullständigt af integu- mentet, utan dess spets skjuter ut ur mikropylen och utbreder sig i form af en knapp utanför densamma (figg. 11, 12 och 13, tafl. 7, 19 och 20, tafl. 8 samt 23 och 24, tafl. 9). På »>knappens> papillösa yta uppfångas pollenkornen och sålunda underlättas pollinationen, som här eljes på grund af fröämnets läge och ställning skulle vara ganska svår och osäker. >Knappen>” mot- svarar alltså fysiologiskt ett märke. För öfrigt kunna pollenkornen gro redan på något afstånd från nucellus i springan mellan karpi- derna, ett förhållande, som är af intresse, enär det påminner om den af THOMSON (1907) hos Araucariéerna funna >protosifonogama”> befruktningsmetoden. I samband med nucellus” egendomliga byggnad står en stödje- väfnad, som i form af celler med trakeidliknande och kollenkyma- tiska väggförtjockningar uppträder i den smalaste delen af nucellus strax under >knappen> (figg. 16 och 17, tafl. 8). Det hos de flesta andra koniferer genom en sekundär tillväxt af integumentet åstadkomna tillslutandet af mikropylarkanalen efter pollinationen till skydd för de groende pollenkornen kan naturligt- vis ej åvägabringas hos Saxegothea. Samma ändamål nås emellertid här genom en sekundär tillväxt af karpidernas basalpartier, hvar- igenom »pollinationsspringan> mellan dem fullständigt slutes (jfr figg. 19 och 20, tafl. 8). Embryosäckmodercellen ligger ungefär i jämnhöjd med integu- mentets insertionspunkt och omges af en flercellig arkesporväfnad (fig. 14, tafl. 7). Som fig. 15 antyder, bildas vid tetraddelningarna möjligen blott tre celler. Embryosäckväggen är ytterst tunn och fin, men har ungefär samma struktur som hos öfriga koniferer. Fig. 23, tafl. III visar utseendet af ett fröämne med tillhörande karpid ungefär ett år efter pollinationen och fig. 24 samma frö- ämne i längdgenomskärning. I det tillskrynklade endospermets öfre del synas ett par unga arkegon. På grund af sina undersökningar af hangamofyten hos Podocar- pus, Dacrydium och Agathis uttalade JEFFREY och CHRYSLER (1907) den åsikten, att Podocarpéerna och Araucariéerna äro närmare för- bundna med hvarandra än man hittills antagit. Denna deras åsikt synes bestyrkas genom förhållandena hos Saxegothea, som ju utom 120 likheten i afseende på hangamofyten äfven visar öfverensstämmelse i pollenkornets byggnad (frånvaron af luftsäckar) samt, om man så vill, genom tendensen till >protosifonogam> befruktning. Af Araucariéerna synes AÅAgathis vara den som står närmast Podocar- péerna. LITERATURVERZEICHNIS. CASPARY, R., 1859: Vortrag Bonn in Verhandl. naturhist. Vereins der preuss. Rheinlande und Westphalen 1858, gedruckt in Flora 1859, S. 122. COKER, W. C., 1902: Notes on the Gametophytes and Embryo of Podo- carpus. Bot. Gaz3 Ja, 5. Sd Tal oc — — 1903: On the Gametophytes and Embryo of Taxodium. Bot. Gaz., 36, S. 1—27, 114—2140, Taf. 1—11. FERGUSON, M. C., 1904: Contributions to the knowledge of the Life His- tory of Pinus with special reference to Sporogenesis, the develop- ment of the Gametophytes and Fertilization. Proceed. Wash. Acad. Of the Sciences, S. mo slant 1==24 JEFFREY, E. C. und CHRYSLER, M. A., 1907: The microgametophyte of the PodocarpinexX. The Amer. Naturalist, XLI, Nr. 486, S. 355—364. JUEL, H. O., 1904: Uber den Pollenschlauch von Cupressus. Flora, 93, BÄ SN IEIR SR — — 19035: Die Tetradenteilungen bei Taraxacum und anderen Cicho- riaceen. Kgl. Svenska Vet.-Akad:s Handl., 39, S. 1, Taf. 1—3. LONGO, B., 1903: Richerche sulle Cucurbitacex. Reale Acad. dei Lincei. Amno: GCC6) SL Paf 3: LOPRIORE, G., 1905: Uber die Vielkernigkeit der Pollenkörner und Pollen- schläuche von Araucaria Bidwillii Hook. Vorl. Mitt., Ber. Deutsch. Böt. Gesellsech:; 23, 5: 339, lab ilos LYON, FLORENCE, 1898: A Contribution to the Life History of Euphorbia corollata. Bot. Gaz., 25, S. 418—426. NICOLOSI-RONCATI, F., 1907: La polinuclearitå nella microspora della Dam- mara robusta C. Moore. Nota preliminare. Rendiconto dell'Aca- demia della Scienze Fisiche e Matematiche, Napoli. Ser. 32, Vol. XII SS: 145: NORÉN, C. O., 1907: Zur Entwicklungsgeschichte des Juniperus commu- nis. Ups. Univ:s Årsskrift, S. 1—64, Taf. 1—4. PILGER, R., 1903: Taxace& in Das Pflanzenreich herausgeg. von A. ENGLER. LOBERTSON, A., 1904: Spore Formation in Torreya californica. The New Phytologist, 3, S. 133, Taf. 3—4. STRASBURGER, E., 1904: Anlage des Embryosackes und Prothalliumbildung bei der Eibe nebst anschliessenden Erörterungen. Festschr. zum 70. Geb.-Tage von Ernst Heeckel, Jena, S. 1, Taf. 1—2. 121 THOMSON, R. B., 1905: The megaspore-membrane of the Gymnosperms. Umv. of Toronto Studies, Biol. Ser., 4, 5. 85, Taf::1—5. - 1907: The Araucariex — A Proto-Siphonogamic Method of Fer- tilization. Science N. S. Vol. XXV, S. 271—272. TISCHLER, G., 1903: Uber eine merkwärdige Wachstumserscheinung in den Samenanlagen von Cytisus Adami Poir. Ber. Deutsch. Bot. (Fesellseh: > Bd-XXI SS: 82; Tak 5, YoUnG, M. S., 1907: The Male Gametophyte of Dacrydium. Bot. Gaz., 44 S. 189—196, Taf. 19. FIGURENERKLÄRUNG. Die gezeichneten Figuren sind sämtlich mit Hilfe der Abbe'schen Ca- mera lucida entworfen. Abkärzungen: a, Antheridiumzelle; g, generative Zelle; p!, erste Pro- thalliumzelle; p?, zweite Prothalliumzelle; s, Schlauchkern; st, Stielkern; ep, Epimatium; in, Integument; nu, Nucellus. Fajel I. Fig. 1. Längsschnitt durch einen g-Zapfen kurze Zeit vor der Pollina- tion. Die Pollensäcke enthalten reifes Pollen. Vergr. 91/3. Fig. 2. Längsschnitt durch &inen Pollensack, der fertige Pollentetraden enthält. Die letzten Reste der Tapete noch unterscheidbar. Die Pollensackwand ist an einer Stelle (nach unten) sehr verdännt: die Anlage der Öffnungsspalte. Vergr. 110. Fig. 3. Pollentetrade. Vergr. 700. Fig. 4. Die erste Teilung im Pollenkorn. VWergr. 700. Fig. 5. Die beiden Tochterkerne gebildet. Der untere ist der Kern der 1:sten Prothalliumzelle. Vergr. 700. Fig. 6. Kurz nach der zweiten Teilung. Zweite Prothalliumzelle gebildet. Die untere Zelle, die 1:ste Prothalliumzelle, von einer Wand um- geben. Vergr. 700. Fig. 7. Kurz nach der dritten Teilung. Schlauchkern und Antheridium- zelle gebildet. Alle Zellen liegen in einer Reihe. Vergr. 700. Fig. 8. Die zweite Prothalliumzelle hat sich geteilt. Der Schlauchkern ist nach der gegenäöberliegenden Seite des Pollenkorns gewandert. Nergr. 700. Fig. 9. Die Antheridiumrzelle hat sich in die generative Zelle und den Stielkern geteilt. Die Kerne sind aus der gemeinsamen Plasma- hölle ausgetreten. Die generative Zelle ist durch die sie umge- bende Plasmahöälle leicht unterscheidbar. Vergr. 700. Fig. 10. Auch die erste Prothalliumzelle hat sich geteilt. Dasselbe Sta- dium wie in der vorigen Fig. Vergr. 700. Fig. 11. Eine junge Samenanlage mit Epimatium von der Innenseite aus gesehen. Vergr. 2!/,. g. 15. g. 16. Si: g. 18. sil . 20. Dieselbe von aussen. Vergr. 21/,. Längsschnitt durch eine Samenanlage zur Zeit der Pollination. Embryosackmutterzelle in Synapsis. Vergr. 150. Embryosackmutterzelle in Synapsis vom Archesporgewebe um- geben. Vergr. 504. Junger Embryosack nach der Tetradenteilung. Die beiden Kör- perchen am oberen Ende der Zelle sind möglicherweise die Reste zweier degenerierten Tetradenzellen. Vergr. 504. Tafel 8. Trakeidenähnliche Nucelluszellen. Vergr. 700. Kollenchymatische Wandverdickungen im Nucellus. Vergr. 700. Querschnitt durch eine Samenanlage nebst Epimatium etwa um die Zeit der Pollination. Vergr. 50. Längsschnitt durch einen Karpid mit Samenanlage vor der Polli- nation. Eine weite Spalte zwischen den beiden Karpiden gewährt dem Pollen freien Zutritt. Vergr. 50. Längsschnitt durch Karpid und Samenanlage nach der Pollina- tion. Die Spalte zwischen den Karpiden geschlossen. Vergr. 50. Tajfelg. Längsschnitt durch einen sehr jungen 2-Zapfen. NVergr. 20. Eine der Samenanlagen von der vorigen Fig. stärker vergrössert. Die resp. Anlagen des Epimatiums, des Integuments und des Nu- cellus deutlich unterscheidbar. Vergr. 150. Eine ältere Samenanlage mit Karpid etwa ein Jahr nach der Polli- nation, von oben gesehen. Vergr. ÖF Längsschnitt durch dieselbe Samenanlage ohne Epimatium. Im oberen Teil des etwas zusammengeschrumpften Endosperms sind einige junge Archegone unterscheidbar. Vergr. 37. SVENSK BOTANISK TIDSKRIET. 1908. BD 20 HH. 2. KMEORSKENNTNIS DER AUF DER GATTUNG RUBUS VORKOMMENDEN PHRAGMIDIUM-ARTEN. VON J. NEEUGER In der Zeitschrift Hedwigia hat P. DiETEL (1905) einen wertvollen Aufsatz öber die an der Gattung Rubus lebenden Phragmidium-Arten veröffentlicht, in welchem er hauptsächlich die aussereuropäischen Arten und ihre Beziehung zu den europäischen behandelt. Bei der vergleichenden Untersuchung europäischer und speziell nordeuro- päischer Rubus-Phragmidien habe ich einige bisher nicht beachtete Tatsachen gefunden, die mir der Veröffentlichung wert erscheinen. Ich gebe daher unten, als Supplement zu DIETEL's obenerwähnter Schrift, auch eine systematische Ubersicht dieser Arten. Das dieser Untersuchung zu Grunde liegende Material habe ich hauptsächlich von Herrn Professor Dr. G. LAGERHEIM in Stockholm erhalten, der mir seine Sammlung von Rubus-Phragmidien zur Ver- fögung stellte, und Herrn Cand. pharm. J. LiInD in Viborg, Däne- mark, der mir ebenfalls einige Arten geschickt hat. Hierfär spreche ich diesen Herren meinen herzlichen Dank aus; ausserdem bin ich Herrn Prof. Dr. G. LAGERHEIM und Herrn Amanuensis T. VESTER- GREN för ihre bei der Ausarbeitung dieses Aufsatzes mir erteilten guten Ratschläge und Anweisungen zu grossem Danke verpflichtet. DIETEL nennt in der jener Abhandlung äber die Gattung Phrag- midium beigefägten Ubersicht der Arten folgende auf der Gattung Rubus sechmarotzenden europälischen Phragmidtien: Phragmidium violaceum (Schultz) Winter auf verschiedenen Rubus- Arten, Ph. Rubi (Pers.) Winter auf verschiedenen Rubus-Arten, Ph. Rubi idaei (Pers.) Winter auf Rubus idaeus, Ph. albidum (Kähn) Ludw. auf Rubus caesius, R. villicaulis etc. Was nun zuerst Phragmidium violaceum betrifft, das am besten 124 durch seine wenigzelligen (meistens 4zelligen) Teleutosporen und seine mit spärlichen, kräftigen Stachelwarzen besetzten Uredosporen gekennzeichnet ist, so scheint diese Art auf sämtlichen Formen der Sectio Eubatus mit Ausnahme der Subsectio Corylifolii (= caesius und Verwandte), welche Phr. Rubi beherbergen, vorzukommen. Auf den Subsectionen Eubatus-Suberecti und Eubatus-Candicantes findet man sowohl Phr. violaceum als Phr. Rubi (bei Candicantes die var. Candicantium), doch ist Phr. Rubi hier meistens auf Arten und For- men mit unterseits mehr glatten Blättern beschränkt, während Phr. violaceum meistens an den mit unterseits filzig-rauhen Blättern ver- sehenen aufzutreten scheint. Obgleich Phr. violaceum auf mehreren Artengruppen der Gattung Rubus vorkommt und daher wahrscheinlich eine Kollektivspezies ist, habe ich dennoch keine Veranlassung gehabt, dasselbe in mehrere Elementararten zu zerlegen, da die an den einzelnen Wirtspflanzen auftretenden morphologischen Unterschiede wenig bedeutungsvoll zu sein scheinen. Phr. violaceum scheint nicht, wie einige Forscher es angegeben haben!, das Caeomastadium zu besitzen; dies ist nämlich, wie bei Phr. albidum (Uredo Mälleri) und Phr. longissimum (U. lucida), durch eine primäre Uredo ersetzt. An dem grossen, mir zur Verfögung gestellten Material habe ich keine Spur von Caeomabildung ent- decken können. Dass das Caeomastadium bei der Gattung Phragmidium durch eine primäre Uredo ersetzt werden kann, zeigt auch DIiETEL in der Eingangs erwähnten Abhandlung (Hedwigia 1905, H. 3, S. 122), in der er vön Phr. longissimum (U. lucida) sagt, es sei > also bewiesen .. ., dass eine Vertretung des Aecidiums durch eine von Spermogonien begleitete Uredo in der Gattung Phragmidium tatsächlich vor- kommt?>?. Phr. Rubi (Pers.) Winter ist der Kollektivname aller auf der Gattung Rubus in Europa schmarotzenden Phragmidium-Arten mit feinstache- ligen Uredosporen, natärlich mit Ausnahme von Phr. albidum (Kähn) Ludw.. dessen Teleutosporen anders beschaffen sind, als die der ! Eb. FiscHErR (Die Uredineen der Schweiz, 1904, S. 416) beschreibt die sog. Aecidiengeneration folgendermassen: Phraqmidium violaceum (Schulz) Winter. Pykniden halbkugelig, sehr dicht ge- stellt. — Caeomalager rundlich oder länglich, einzeln oder zu wenigen in kreisför- miger Anordnung oder langgestreckte, bis 1 cm lange Lager bildend; Paraphysen nicht oder nur wenig gekrämmt, keulenförmig. GCaeomasporen in kurzen Ketten, rundlich oder ellipsoidisch. Länge 19—30 p, Durchmesser 17—24 p; Membran farb- los, stachelig. (Nach WINTER, SCHRÖTER, J. MÖLLER.)» 125 öbrigen Phragmidium-Arten, und dessen Uredo öbrigens keine Pa- raphysen besitzt. — Als Wirtspflanzen der Phr. Rubi hat man so durchaus verschiedene Rubus-Formen wie RK. arcticus, R. saxatilis, R. thyrsoideus, 'R. caesius u. a. angegeben. Von derselben sagt auch Ep. FiscHER (Die: Uredineen der Schweiz, 1904, p. 419): »Diese Art ist jedenfalls noch gräöndlicheren Studiums bedärftig, insbesondere ist festzustellen, ob wirklich die Formen auf R. caesius und saxatilis untereinander und mit den Formen auf andern Rubusarten iden- tisch sind.> Da die krautartigen R. arcticus und saxatilis von den töbrigen Rubusarten stark abweichen, liegt ja die Annahme nahe, dass auch die auf ihnen schmarotzenden Phragmidien von den äbrigen zu Phr. Rubi gebrachten Formen abweichen mäöässten. Und dies ist denn auch in der Tat der Fall. Als Phragmidium arcticum hat G. LAGERHEIM (in sched.) die auf Rubus arcticus lebende Form aufgeföhrt. Dasselbe ist u. a. wegen seiner teilweise gekrämmten, am Scheitel und an der konvexen Seite sehr verdickten Paraphysen leicht von den öäbrigen europäischen Phragmidien zu unterscheiden. Von dem auf Rubus saxatilis lebenden Phragmidium saxatile mihi n. spec. unterscheidet sich Phr. arcticum Lagerh. ausserdem durch die Caeomasporen, deren Membran bei Phr. saxatile mit etwas zer- streut stehenden Stacheln versehen ist, während die von Phr. arc- ticum ziemlich kräftige und regelmässige Warzen trägt. Von Phr. Rubi unterscheidet sich Phr. arcticum ausserdem durch die geringere Breite der Teleutosporen (bei Phr. arcticum 26—32 p, bei Phr. Rubi 31—39 »w) sowie durch die Caeomasporen, deren Membran allerdings bei beiden Arten Warzen hat; aber dieselben sind, wie gesagt, bei Phr. arcticum ziemlich zerstreut, kräftig und regelmässig, bei Phr. Rubi dagegen flach, unregelmässig gestaltet und dicht aneinander stehend. Da ausserdem die Wirtspflanze dieser Phragmidiumart eine Son- derstellung einnimmt teils wegen ihres krautartigen Wuchses, teils wegen ihrer auf die subarktischen Gebiete beschränkten Ver- breitung, däörfte wohl kein Zweifel daröäber walten, dass die hier besprochene Form, die meines Wissens nur auf Rubus arcticus VOT- kommt, als eine besondere Art betrachtet werden muss'. ! Da es vielleicht interessieren könnte, will ich im Anschluss hieran mitteilen, dass in der Umgegend von Umeå (Nordschweden) auf Rubus arcelicus sowohbl Phr. arcticum im Caeoma-, Uredo- und Teleutosporenstadium als auch Gymnoconia in- terstitialis (Schlecht.) Lagerh. im Caeoma- und Teleutosporenstadium vorkommen und zwar beide in grosser Menge und häufig sogar auf derselben Pflanze. Von der 126 Die Beschreibung folgt weiter unten. Das auf Rubus saxatilis sehmarotzende Phr. saxatile mihbhi weicht, wie gesagt, durch seine mit stacheliger Membran versehenen Caeoma- sporen sowohl von Phr. arcticum als auch von Phr. Rubi auf Brom- beeren ab, welche Formen Caeomasporen mit warziger Membran besitzen. Da dies die einzige Form unter den europäischen Phragmidien ist, die meines Wissens Caeomasporen mit stacheliger Membran besitzt (die von Phr. Rubi idaei sind stachelwarzig), so erscheint es mir berechtigt, da ja auch die Wirtspflanze wegen ihres krautartigen Wuchses eine besondere Stellung hat, diese Form eine besondere Art bilden zu lassen. Phragmidium saxatile nov. spec. scheint nur auf Rubus saxatilis sowie auf der hybriden Form castoreus Laest. (arcticus X saxatilis) zu schmarotzen. Die Beschreibung folgt unten. Da nun die auf Rubus arcticus und RB. saxatilis sehmarotzenden Phragmidium areticum und Phr. saxatile aus der Art Phragmidium Rubi (Pers.) Winter ausgeschieden worden, sind, soweit meine Er- fahrungen sich strecken, als Wirtspflanzen der letztgenannten Art die Subsectio Corylifolit sowie diejenigen Formen der Artengruppe Eubatus-suberecti, welehe an der Unterseite gröne und glatte Blätter besilzen, Ubrig. Die die Gruppe Corylifolii bildenden Rubus caesius und Zwischen- formen caesius X ubrige Eubatus scheinen bei der Wahl zwischen Phr. violaceum und Phr. Rubi ausschliesslich die letztere Art vorzu- ziehen, und dies gilt auch von denjenigen Formen, deren Blätter an der Unterseite recht filzig sind. Ep. FiscHER, Die Uredineen der Schweiz, S. 419, nennt jedoch letzteren sagt LAGERHEIM (Uber Uredineen mit variablem Pleomorphismus, S. 110): »Die neue Gattung Gymnoconia zeigt Beziehungen zu Puccinia und Phragmidium, denn während die Teleutosporen wie bei Puccinia gebaut sind, so entsprechen die Aecidien und Spermogonien jenen von Phragmidium.» Diese Ubereinstimmung der betreffenden Caeomastadien der beiden Gattungen hat wahrscheinlich Karstens Irr- tum bei der Beschreibung des Caeomastadiums von Phr. Rubi veranlasst (Finlands Rost- och Brandsvampar, S. 21 in Bidrag till kännedom af Finlands Natur och Folk): »Die Aecidien angehäuft, häufig zusammenfliessend, verlängert, an den Nerven ent- lang orangegelb. Sporen polygonal gerundet, Durchmesser 18—22 mmm>, was in- sofern unrichtig ist, als es die Beschreibung des Caeomastadiums von Gymnoconia interslitialis bildet. Ebendort (Umeå), aber spärlicher, tritt auf Rubus arcticus, Pucciniastrum arcti- cum (Lagerh.) Tranzschel II, syn. Uredo arctica TLagerh. schmarotzend auf. Diese Uredo hat Peridien, aber keine Paraphysen; die Uredosporen sind zerstreut stache- lig, 20Xx 1670 nach SACCARDO und SCHRÖTER Rubus corylifolius als Wirtspflanze von Phr. violaceum; ob dies berechtigt ist, kann ich nicht sagen. Eigentämlich erscheint es jedoch, dass auf der Artengruppe Euba- tus-suberecti, wo man wohl eigentlich Phr. violaceum allein warten könnte, auch Phr. Rubi auftritt. Es ist aber nicht ausgeschlossen, dass dieses auf der Artengruppe Suberecti sehmarotzende Phr. Rubi biologiseh von dem auf Rubus caesius lebenden Phr. Rubi getrennt sein kann. Ein auf der Rubus-Artengruppe Candicantes sehmarotzendes Phrag- midium weicht in gewissen Beziehungen von Phr. Rubi ab. So sind die Teleutosporen desselben meistens 6—7zellig (bei Phr. Rubi meistens 5—6zellig) und die Membran der Uredosporen etlwas dicker sowie mit etwas weniger dicht stehenden und etwas kräftigeren Stacheln versehen, während die von Phr. Rubi dänner ist und feinere, dichter gestellte Stacheln hat. k Wie nach der untenstehenden Ubersicht der Artengruppen der Gattung Rubus die Gruppe Candicantes, — die nach ENnGLErR und PRANTL, Natärliche Pflanzenfamilien, eine Zwischenform der Arten- gruppen Suberecti und Tomentosi bildet, — in bezug auf die Be- haarung der Turionen und der Blattunterseite zwischen Suberecti und den öbrigen Eubatusformen die Mitte hält, so scheint das auf der Artengruppe Candicantes scehmarotzende Phragmidium des Rubi- Typus auch eine Mittelstellung zwischen Phr. Rubi und Phr. violaceum einzunehmen. Auch auf der Artengruppe Candicantes sechmarotzt, wie auf der Artengruppe Suberecti (s. o.), Phr. violaceum, und zwar gewöhnlich auf Formen mit filzigen Blättern; während aber auf den Suberecti ausserdem noch Phr. Rubi vorkommt, findet sich auf den Candicantes die obenerwähnte von Phr. Rubi etwas abweichende Form. Ich nenne diese Form Phragmidium Rubi var. Candicantium. Die Beschreibung folgt unten. In den Teleutosporenzellen von Phr. Rubi idåei (Pers.) Winter habe ich bis 4 Keimporen wahrgenommen; von dieser Art kommt nach G. LAGERHEIM eine arktische Varietät vor, der das Uredosta- dium fehlt. Sekundäre Uredo von Phr. albidam (Kähn) Ludw. habe ich auf folgenden in der Litteratur bisher noch nicht erwähnten Wirtspflanzen beobachtet: Rubus scanicus Aresch. f. villosa, Schweden: Skåne, Välinge, Ore- gårdens vång, 17. VIII. 82, B. THULIN; 128 Rubus glandulosus Bell, Schweden: Västervik, IX. 82, N.. SvENnSs- SON; Ungarn: Trenscen, Silvae Bosacanses 72. Rubus cariensis Rep. et Genev., Frankreich: Nantes, Loire VII. 74, G. GENEVRIER. Die Phragmidien der europäischen Rubus-Arten haben, mit Aus- nahme des obenerwähnten Phr. albidum, stets zylindrische, beiderseits kurz abgerundete Teleutosporen, und zeigen in dieser Beziehung eine grosse Einförmigkeit (DIiETEL). Die Gleichförmigkeit im Bau der Teleutosporen deutet ohne Zweifel auf natärliche Stammesver- wandtschaft hin. Wahrscheinlich sind diese Schmarotzer fräher viel mehr plurivor gewesen, haben sich aber wohl allmählich in biologiscehe Rassen geschieden, indem sie sich den verschiedenen Arten der verwandten Nährpflanzen anpassten. Zur näheren Er- läuterung dieser Annahme teile ich hier einen Versuch mit, die verwandtschaftlichen Beziehungen der hier hehandelten Phragmi- vy» dium-Arten und diejenigen ihrer Nährpflanzen zu vergleichen. Gattung Rubus (nach L. M. NEUMAN, Sveriges Flora 1901, S. 377—9390). Strauchige Arten. Himbeeren Brombeeren Phragmidium Rubi Turionen mit wirk- Turionen ohne Turionen mitwirklichen Sta- idaei (PErs.) WinT. lichen Stacheln. wirkliche Sta- cheln x Turionen ohne wirk- cheln (caesius) liche Stacheln. Zwischenfor- | Phragmid. Rubi men (caesius X ubrige Euba- | (PERS.) WINT. tus-Formen). | Phragmidium Rubi (PERS.) WINT. Turionen m. o. w. be Turionen ohne Haare, haart (alle Eubatlus- Dräsenhaare u. Bor: Formen ausser Sub- sten. erecti und Candicantes). Phragmidium viola- ceum (SCHULZ) WiINT. Blätter unterseits grau Blätterunterseits grän, —weissfilzig. (Arten- glatt oder schwach be- gruppe Candicantes.) haart. (Artengruppe Suberecti.) Phragmidium vio- - Phragmidium Phragmidium vio? - Phragmidium laceum (ScHuLz) Rubi (Pers.) WInT. laceum (ScHULz) Rubi(PERS.) WINT. WINT. var. Candicantium WINT. nov. var. Krautige Arten. Rubus arcticus. Rubus S$axd lulus: Phragmidium arcticum LAGERH. Phragmidium saxalile nov. spec. 129 Ubersicht der Spezies. A. Mit Paraphysen. a. Teleutosporen meist 4zellig; Uredosporen mit locker stehenden Stachelwarzen: Phragmidium violaceum. b. Teleutosporen meist 5—6zellig; Uredosporen dicht stachelig: a. Caeomasporen warzig: Phragmidium Rubi. b. » stachelig: Phragmidium saxatile. c. Teleutosporen meist 6—7zellig. £Uredosporen dicht stachelig: a. Caeomasporen warzig: Phragmidium arcticum. b. » stachelig: Phragmidium saxatile. &Uredosporen mehr zerstreut stachelig: Phragmidium Rubi var. Candicantium. d. Teleutosporen meist 7—8zellig, Caeoma an der Blattoberseite: Phragmidium Rubi idaei. B. Ohne Paraphysen. Phragmidium albidum. Diagnosen der Spezies. Phragmidium violaceum (Schultz) Winter. Brachyphragmidium?Primäre Uredohäufchen gewöhnlich an Nerven rundlich oder länglich, einzeln oder zu wenigen in kreisförmiger Anordnung, später Teleutosporen enthaltend. Paraphysen nicht oder wenig gekrömmt, keulenförmig. Sekundäre Uredohäufchen hypo- phyll, zerstreut, punktförmig. Uredosporen ellipsoidisch bis ei- oder kugelförmig, 26—39 x 21—31 »; Membran farblos, dick (3—4 pj), mit spärlichen, kräftigen Stachelwarzen besetzt. Keimporen nicht be- obachtet. Teleutosporenlager blattunterseits schwarz, rundlich, meist ziem- lich gewölbt, cec. I mm im Durchmesser. Teleutosporen 3- bis 35-, meist 4zellig, walzenförmig, beidendig abgerundet, am Scheitel meist mit einer stumpfen, gelblichen Papille versehen, an den Querwänden schwach eingeschnärt; Grösse: 70—110 x 32—42 wu; alle 4 Zellen meist ungefähr gleich lang; Membran braun, dick, mit zahlreichen kleinen und ziemlich vorspringenden, farblosen Warzen besetzt. 130 Zwei bis vier Keimporen in jeder Zelle. Stiel meist länger als die Spore, farblos, am Grunde angeschwollen. (Nach Eb. FIscHER, Die Uredineen der Schweiz, ausser was die primäre Uredo, die Grösse der Sporen und die Anzahl der Keimporen der Teleutosporen be- trifft.) Auf: Artengruppe Suberecti. Rubus fruticosus (L.): Österreich: Vorarlberg, Goldkirch 96, Lu- BASCH. IL + III. Rubus plicatus (Whe): Dänemark: Vendsyssel, Björnager skov. 2 VIT 3018 SEND ET Rubus sulcatus (West.): Deutschland: Schleswig, Hadersleben. VIII. 87, K. FRIEDRICHSEN. II. -— Norwegen: Kragerö, S. MURBECK. II. III. Rubus nitidus (Whe): Frankreich: Loire Infér. 74, GENEVIER. II. Schweden: Skåne, Kullen. VIII. 97, HUGO SANDELL. II + III. Söder- åkra. VIII. 85, WALLENGREN. II. Artengruppe Candicantes. Rubus thyrsoideus (Wimm.): Deutschland: Schlesien, Rybnitz 69, R. FritzE. II + III. — Frankreich: Loire Infér. 73, GENEVIERIGNE f. velutinus (Lindeb.): Schweden: Karlskrona. VIII. 83, K. FR. THEDENIUS. II. f. laciniatus : Dänemark: Dallerup, Przestegaardshaven. 24. VII. 96, J. LiNnD. II + III. subsp. candicans (Wh.): Ungarn: Ns Podhrad in com. Trancin. ENE EHOrUBY. TEETH: Artengruppe Rhamnifolii. Rubus montanus (Wirtg.): Deutschland: Jena. VII. 84, M. ScHULZE. II. Artengruppe Villicaules. Rubus villicaulis (Koehl.): Deutschland: Schleswig, Hadersleben. VII. 85, K. FRIEDRICHSEN. II + III. — Österreich: Böhmen, Hrubéö Skala. 23, VII: 10. VIII. 96, Fr. BuBaAKr. II + III. — Schweden: Skåne, Hal- lands Väderö. VIII. 99, H. SANDELL. II + III. f. umbrosus (Lindeb.): Schweden: Skåne, Johnstorps socken. VII. 19005 HH: SANDELE. LIF ITIL var. umbraticus (Lindeb.): Schweden: Halland, Dagsås socken, Öströd. 26. VII. 95. II + III. 131 Rubus villicaulis Xx insularis: Dänemark: Själland, Hellebaek. 16. PNG STENFELD. II-F IT. Rubus umbraticus (P. J. Möäll.): Dänemark: Inter Bredballe et Meet VIT: 705:P: NIELSEN: IL. Rubus Lindebergii (P. J. Mäll.): Schweden: Halland, Särö. VIII. 95, ERIK BELFRAGE. II + III; Skåne, Båstad. VIII, 76, L. NEUMAN. II + III. Rubus discolor (Whe): Italien: Piemonte, Crescentino. 29. IX. 96, Dr RER RARY. (II. — Madeira, G. MANDON. II: — Schweden: Oroust, Kungsviken. 47, L. M. L—N. II. Rubus macrophyllus (Whe & N.): Deutschland: Schleswig, Fliekke- by. VIII. 86, K. FRIEDRICHSEN. II + III. Rubus sciophilus (Lge) f. aprica: Deutschland: Hadersleben. VII. 86, K. FRIEDRICHSEN. II. Rubus simulatus (Mäll.) f. umbrosa: Schweden: Skåne, Tranekärr. VIII. 82, LINDEBERG. II + III. Artengruppe Tomentosi. Rubus vestitus (Whe & N.): Dänemark: Lolland, Christiansszede. 86, MORTENSEN. II + III. Rubus macrothyrsus (Lge): Deutschland: Holstein, Bardesholm. 86, O. GELERT. II + III. Rubus Dreijeri (G. JENs.): Deutschland: Schleswig, Hadersleben & Sölyst. 16. IX. 83, K. FRIEDRICHSEN. II + III. Rubus pyramidalis (Kaltenb.): Schweden: Skåne, Väsby. VII. 99, H. SANDEN. II. Rubus scanicus (F. Aresch.): Schweden: Skåne, Väderö. VII. 83, B. LipFforss. II + III; Hallands Väderö. VIII. 99, H. SANDEN. II + III. Rubus pulcherrimus (Neum.): Schweden: Skåne, Kullaberg. VII, NITARRNEIS2L0E: M. NEUMAN. IL+ III: Rubus polyanthemos (Lindeb.): Schweden: Skåne, Kullaberg, Mölle. VIL 99-11; Skåne, Kullen. IX. 92; K. BERGMAN. II -+ III. VIII. 84, B: LipFoRrss. II + III. Rubus egregius (Focke): Deutschland: Schleswig, Hadersleben, Vand- läns t45 VII 83, K3 FERIEDRICHSEN.: IL II. Rubus mucronulatus: Deutschland: Schleswig, Hadersleben. VIII. 85, K. FRIEDRICHSEN. II. Rubus Gelertit: Deutschland: Schleswig, Hadersleben. VII. 86, K. FRIEDRICHSEN. II + III. 132 Rubus cimbricus (Focke): Deutschland: Schleswig, Friedrichsort. VIII. 86, FRIEDRICHSEN & GELERT. II + III. Rubus macrocanthus (Whe & N.): Österreich: Wien. II + III. Artengruppe Radulae. Rubus radula (Whe): Norwegen: Arendal. A. BLyTtT. III. — Schwe- den: Blekinge, Karlskrona. VIII, J. SVANLUND. II. f. microphyllus (Lindeb.): Schweden: Karlskrona. VII. 76, K. FR. THEDENIUS. II. Rubus rudis (Whe & N.): Deutschland: Schleswig, Holtenau. 87, K. FRIEDRICHSEN. II + III. Rubus taeniarum (Lindeb.): Schweden: Oroust, Henån. VII. 63, LHEDENIVS-- HI-FI MIT I79500J- Johanssons f. umbrosus (Lindeb.): Schweden: Bohuslän, Uddevalla, Hesteröd. IX. 83, K. SJöBERrRG. II + III. Rubus infestus (Whe): Schweden: Bohuslän, Grundsund. VIII. 84, GG: WALIN. II + II: 7.95 ARESCHOUG. LL: III Artengruppe Glandulosi. Rubus serpens (Whe.): Deutschland: Schleswig, Sahr. VIII. 86, K. FRIEDRICHSEN. II + III. Phragmidium Rubi (Pers.) Winter. Euphragmidium. Pykniden blattoberseits. Caeomalager blattun- terseits einzeln oder in kleinen Gruppen, gewöhnlich auf der Spreite und dann rundlich mit einem Durchmesser von 0,5 bis 1,5 mm, seltener an den Rippen und dann etwas verlängert, von walzenför- migen bis etwa kugelförmigen Paraphysen umgeben, welche nicht oder nur im Scheitel ein wenig verdickt sind. Caeomasporen ge- rundet bis eiförmig-gerundet, 23—29 x 18—22 pu gross; Membran dänn (1—2 »), mit flachen, unregelmässig gestalteten und sehr dicht stehenden Warzen versehen. Anzahl der Keimporen 1 bis 4. Uredosporenlager blattunterseits klein, oft etwas eckig in zerstreuten kleinen Häufchen, oft etwas zusammenfliessend; Uredosporen ge- rundet bis eiförmig. Länge 21—28- pu. Breite 18220 0M0H 21 Xx 26 pu) mit etwa 1—2 pu dicker, feinstacheliger Membran. Keim- poren 1 bis.3. Teleutosporenlager blattunterseits, klein, zerstreut oder etwas zu- ( d a = Phragmidium Rubi (Pers.) Wint. b = » » var. Candicantium Vleug. ed > saxatile Vleug. d = > arcticum Lagerh. LeEiTZ Ok. I; Oel-Imm. !/ 112" Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 12 134 sammenfliessend, pulverig, schwarz. ”Teleutosporen 3- bis 7-, meist 5- und 6zellig; walzenförmig mit farbloser Papille. Länge bis 135 p; Breite 31—39 »u. Membran braun, mit kleinen, unregelmässig ge- stalteten Warzen besetzt. Anzahl der Keimporen in jeder Zelle 2 bis 4. Stiel meist länger als die Spore, am Grunde angeschweollen. 7a q Fig. 1. Phragmidium arcticum Lagerh. — a = Paraphysen, b = Caeomaspore. Fig. 2. > saxalile Vleug. n. sp. — a = Caeomaspore, b = Uredospore: Fig. 3. » Rubi (Pers.) Wint. — a = Paraphysen, b = Caeomaspore in Oberflächenansicht, c = Caeomaspore im optischen Durchschnitt, d = Uredospore von der Oberfläche, e = Uredospore im optischen Durchschnitt gesehen. — Leitz Ok; IIl;:Obja-z: Bemerkung: Von zwei Pflanzen von schwedischen Standorten (Rubus caesius) zeigte die eine meist 3—4-, die andere 4—5zellige Teleutosporen. Auf: Rubus caesius (L.): Dänemark: Horsens, Bygholms skov. 22. IX. 01, J. Linp. II + III. L2sö: 25. VIL: I. — Deutschland / fanmselE IX. 03, leg. P. VoGeL. III. — Österreich: Böhmen, Tabor ad Huojta Lhota. 29. IX. 04, F. BuBAK. III. — Rumänien: Barnova. 10. VII. 96, J. C. CONSTANTINEANU. II + III. Schweden: Skåne, Tygelsjö. 23. 135 NIII 93, leg. R. Herutitz. II; Gotland, Stånga. VII: 04, G. LAGER- HEIM. I + II + III; Östergötland, Hycklinge, STRÖMFELT. II + III. f. praecox: Schweden: Skabersjö. VIII. 1900, B. LipForss. II + III. Rubus corylifolius (Arrh.): Schweden: Ronneby. VII, LINDBLOM. II + III. Rubus pruinosus (Arrh.): Schweden: Blekinge, Vämö. 87, A. Bro- VALL. II + III. Rubus Wahlbergit (Arrh): Dänemark: Jylland, Krabbesholm. 29. VII. 98, J. Linp. II + II. — Sehweden: Östergötland, Jonsberg, Fyrskeda. 22. VIII. 97, J. A. Levin. II + III; Bohuslän, Väderö, Storö. VIII. 86, STRÖMFELT. II —+ III. f. ferox: Dänemark: Jylland, Horsens. 86, O. GELERT. II + III. Rubus nemorosus (Arrh.): Schweden: Östergötland, Hästö. 27. VIII. OSKIJEFACEEEWIN. II + II: Rubus nemorosus X acuminatus: Schweden: Blekinge, Ronneby, LINDBLOM. II + III. Rubus acuminatus (Lindeb.) 8 jerox: -Sehweden: Östergötland, Skalläng. 13. VIII. 98, J. A. LEWIN. II + III. Rubus ruderalis (Arrh.): Schweden: Skåne, Stenshufvud. VIII. 1900, B. LipFfoRsSs. II; Skåne, Romelsån ad Åkarp. VIII. 1900, B. LiIDFORSS. II + III. Rubus Mortensenii (F. & G.): Dänemark: Sjelland, Brudebakke. VII. 86, MORTENSEN. II. Rubus egregiusculus (F. & G.): Schweden: Skåne inter Yddinge- sjön & Bokshagen. VIII. 1900, B. LipForss. II + III. Rubus Balfourianus f ruderalis (caesius X vestitus): Schweden: Ble- kinge, Vämö. VIII-.92, C. G. Pure. IL-—F ITIL. Rubus caesius X radula: Deutschland, Hadersleben. VII. 86, K. FRIE- DRICHSEN. I; Spandau. 86, ScHEPPIG. II; Magdeburg. 75, G. Maas. I. Rubus radula f. umbrosa (verisimil. caesius Xx radula): Dänemark: Ringe. 20. VII. 97, J. LinpD. I. Rubus caesius X idaeus f. subceaesius: Dänemark: Boverup skov. ANVIIN1967 Ja LIND: Rubus glandulosus Xx plicatus O. K. f. apricus Wimm.: Dänemark: Schleswig, Flensburg. IX. 64, O. KuNnTtzE. II + III. Rubus fruticosus (L.): Deutschland: Königstein. VII. VIII. 87, W. KRIEGER. II + III; am Quirl bei Königstein: 13. X. 86, W. KRIEGER. III; W. KrieGerR. I. — Österreich: Böhmen. VIII. 72, leg. ScHWAR- Zen Therb. LL. RICHTER: 136 Phragmidium Rubi (Pers.) Wint. var. Candicantium Vleugel nov. Var. Caeoma unbekannt. Uredosporenlager blattunterseits, klein, zart, zerstreut. Uredospo- ren eiförmig bis gerundet; Länge 21—26 /; Durchmesser 18—21 /:; gewöhnlich 18 x 23 »”, von keulenförmigen, am Scheitel oft etwas verdickten Paraphysen umgeben; Membran etwa 2—3 pu mit etwas zerstreut stehenden Stacheln besetzt. Keimporen bis 4 an der Zahl. Fig 4. a = Phragmidium Rubi (Pers.) Wint. (Rubus caesius). Uredospore. b = Phragmidium Rubi (Pers.) Wint. var. Candicantium Vleug. nov. var. (Ru- bus thyrsoideus) Uredospore. — Leitz Ok. III, homog. Imm. '/,se. Teleutosporenlager blattunterseits, klein, zerstreut, oft etwas zu- sammenfliessend, schwarz. Teleutosporen 5- bis 8-, meist 6- und 7zellig, walzenförmig, mit kleiner, farbloser Papille; Länge bis 112 uu; Durchmesser 31—42 pv. Anzahl der Keimporen in jeder Zelle bis 4. Stiel meist länger als die Spore, am Grunde angeschwollen. Auf: Rubus thyrsoideus (Wimm.): Schweden: Blekinge, Agdatorp. 1854, C. AG. WESTERLUND. II + III; Östergötland, Västra Husby, Klockar- hagen. VIII. 80, STRÖMFELT. II + III; Tåby socken, Mem. 21: VIII: 98, ÅA. STACKELBERG. II + III; Qvarsebo socken. VII. 90, G. ScHOTTE. II; Stockholm, Värmdö. VIII. 85, L. SHLEGEL. II + III. f. subvelutinus (Lindeb.): Schweden: Blekinge, Boråker, HJ. MÖL- LER. II + III; IX. 86; SVANLUND. III; V. Boråkra, Nettrabyl VILI2n96; KI SCHLYTER. (LIG f. Grabowski (Focke): Schweden: Karlskrona, Gullberna. 85, LöBECK. II + III. — Norwegen: Skåtö bei Kragerö. VII. 84. II -F III. subsp. candicans Wh. var. rosacea: Deutschland: Siechhaustal - hei Coblenz, 55, WIBRTGEN. II. Phragmidium areticum Lagerh. Euphragmidium. Caeomalager vorwiegend blattunterseits, einzeln oder in kleinen Gruppen, gewöhnlich auf der Spreite rundlich, Durchmesser 0,7 mm, seltener an den Rippen und dann etwas ver- längert, von walzenförmigen, am Scheitel sehr verdickten Paraphy- sen umgeben. Caeomasporen gerundet bis eiförmig; Länge 18—26 p; Durechmesser 16—18 /; mit blassgelber, etwa 2,5 u dicker Membran mit ziemlich groben und regelmässigen Warzen bewehrt; Keimporen bis 4. Uredosporenlager blattunterseits, klein, gerundetin zerstreu- ten kleinen Häufchen; Uredosporen eiförmig bis elliptisch; Länge 21—26 pp; Durchmesser 16—18 p; mit etwa 1 p dicker, feinstache- liger Membran und gelblichem, körnigem Inhalt. Keimporen nicht beobachtet. Teleutosporenlager blattunterseits, klein, zerstreut oder etwas zu- sammenfliessend, schwarz. Teleutosporen 5- bis 9-, meist 6- und 7zellig, walzenförmig, mit kleiner, farbloser Papille; Länge bis 104 1; Durchmesser 26—32 vu. Membran braun, ziemlich dänn mit sehr kleinen farblosen Warzen besetzt. Keimporen in jeder Zelle bis 4. Stiel meist länger als die Spore, farblos, am Grunde ange- sechwollen. Auf: Rubus arcticus (L.): Finnland: Karel. Olon., Suojuby unweit der Stadt Petrosandok. 19. VIII. 98, leg. J. I. LiInDRoTH. III; Karelia Olonetsensis, Latva. 4. VII. 98, leg. J. I. LINDROTH. I. — Schweden: Umea vs 0St I; VIL 05! IT; V305! IL, IX: 05! II Härnösand. VIL USER KRESFARNEDL. 1; Rogsta socken, Ingsta. VII. 53, El. STEINMETZ. I. Phragmidium saxatile nov. spec. Euphragmidium. Caeomalager blattunterseits, einzeln oder in Gruppen, an den Rippen verlängert, auf der Spreite rundlich, Durchmesser etwa 0,5 mm, von walzenförmigen, gleichmässig und sehr wenig verdickten Paraphysen umgeben. Caeomasporen gerun- det bis” ellipsoidisch; Länge 23—29 »; Durchmesser 20—26 pu; mit etwa 2—3 p dicker Membran mit ziemlich groben und etwas zer- streut stehenden Stacheln besetzt. Keimporen bis 7 an der Zahl. Uredosporen blattunterseits, klein, gerundet in zerstreuten kleinen Häufchen; Uredosporen eiförmig bis elliptisceh; Länge 23—29 »; 138 Durchmesser 21—23 »; mit etwa 2,5 up dicker, feinstacheliger Mem- bran. Keimporen nicht beobachtet. Teleutosporenlager blattunterseits, klein, zerstreut oder etwas zu- sammenfliessend, schwarz, oft etwas gewölbt. Teleutosporen 3- bis 9-, meist 5—6- oder 6- und 7zellig, walzenförmig, mit oft grosser, farbloser Papille. Länge bis 117 up; Durchmesser 29—34 u. Mem- bran braun, dänn, mit kleinen, farblosen Warzen besetzt. Keim- poren in jeder Zelle bis 4. Stiel meist länger als die Spore, farblos; am Grunde angeschweollen. Auf: Rubus saxatilis (L.): Österreich: Böhmen, Tåbor. 24. IX. 04, leg. F. BuBaK. II + III. — Schweden: Norrfors bei Umeå. IX. 04! II + III; Umeå. VII. 04! I; Uppland, Uppsala, Fåga. 21. IX: 95; AG: ErTAS: SON. II + III. Rubus castoreus Laest. larcticus Xx saxatilis): Finnland: Karel. Olo- nets., Kalajärvi. 7. VILL 98, J. I. LINDROTH. [I + IH: Was die Anzahl der bei den hier behandelten Arten vorhandenen Keimporen betrifft, die wenigstens in bezug auf die Caeoma- und Uredosporen noch nicht der Gegenstand von Untersuchungen ge- wesen ist, will ich mitteilen, dass die Teleutosporen sämtlicher euro- pälischer Arten, abgesehen von Phragmidium albidum, das ich noch nicht untersucht habe, bis 4 Keimporen besitzen. Bei Phragmidium Rubi und var. candicantium hatten die Uredo- sporen bis 4 Keimporen; bei den Arten arcticum, saxatile und viola- ceum habe ich dagegen gar keine gesehen. Bis 4 Keimporen hatten auch die Caeomasporen von Phragmi- dium Rubi und arcticum, die von saxatile hatten deren sogar 7. SVENSK BOTANISK: TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 2. NÅGRA ARCHIERACIER FRÅN VÄSTERBOTTEN. AF GUNNAR SAMUELSSON. Vid ett besök i Skellefteå under juli 1905 gjorde jag några ex- kursioner i de närmaste omgifningarna af staden och ägnade där- vid särskildt min uppmärksamhet åt Archieracium-floran. Denna visade sig vara ovanligt så väl art- som individfattig, ett förhål- lande som för öfrigt synes råda i hela Västerbottens kustland". Här och där på åkerrenar, ängsbackar och älfbrinkar förekommer en och annan Archieracium-form vanligen sparsamt, men stundom till något större individantal. Oftare och talrikare än de öfriga på- träffades Hieracium Brandelit Dabhblst., cesiopellitum K. Joh., kuusa- moénse Wainio och umbricola S2el., hvilka förekommo ganska all- mänt åtminstone på norra sidan om Skellefte-älfven. Den lista öfver de insamlade formerna, jag här meddelar, upptager säker- ligen endast en del af de förekommande formerna. De enda grup- per bland Archieracierna, af hvilka representanter af mig insam- lades, äro H. silvaticiformia Dahlst. och vulgatiformia Dahlst., dess- utom iakttogs H. umbellatum IL. och en rigidum-artad form, som tyvärr ej blef insamlad. — Alla de nedan angifna fyndlokalerna äro belägna inom Skellefte socken. Hieracia silvatieiformia Dahlst. Hieracium Brandelii Dahlst. exs. — Kyrkobordet och Kåge. H. cesiflorum Almqu. — Kyrkobordet. H. cesiotinetum Dahlst. & K. Joh. — Kyrkobordet. H. distractum Norrl. — Kyrkobordet och vid Falkträsket. H. longicollum Dabhlst. exs. — Kyrkobordet. — De anträffade exemplaren växte på en starkt solbelyst ängsbacke. På grund N S S ! Jfr. K. JOHANSSON, Anteckningar från Hieracie-exkursioner i Ångermanland och Västerbotten. Arkiv för botanik. Bd 6, n:o 18. 140 häraf var hårigheten rikligare än hos t. ex. de jämtländska exem- plaren i DAHLSTEDTS exsickat, likaså var bladens tandning något hvassare än hos dessa, men för öfrigt var öfverensstämmelsen syn- nerligen stor. H. orthorhachis G. Sam. n. sp. Caulis 50—60 em. altus, mediocris, basi intense violaceus, 1—2- folius, leviter stellatus, ceterum indumento sat raro instructus. Folia rosularia 3—4 firmula, saturate gramineo-viridia, subtus pallidiora —subglaucescentia, in nervo dorsali efloccosa, indumento mediocri instructa; exteriora rotundato-ovata — elliptica basi interdum sub- cordata, minute—rare denticulata; intermedia elliptica dentibus brevibus obtusis distantibus dentata; intima + elliptica marginibus in apicem rectis interdum ad basin dentibus duobus longioribus instructa; folia caulina 1—2 petiolata, inferius ovatum — ovate- lanceolatum in apicem obtusum — subacutum protractum, dentibus brevibus obtusis instructum, in petiolum breviter decurrens, supe- rius, si adest, angustius — + bracteiforme. Anthela polycephala composita, ramis longis rectis acladium c:a 5 mm. longum valde superantibus vulgo 2—3-cephalis, ramo solitario interdum ex axillo folii caulini exeunte aucta. Rami et pedicelli subtomentelli, glandulis parvis nigris densis pilisque soli- tariis—subnullis obtecti. Involucera brevia, parva, atroviridia, basi ovata, glandulis parvis densiusculis pilisque mediocribus sparsis obtecta, in marginibus squamarum exteriorum et intermediarum leviter floccosa, ceterum efloccosa, squamis apice leviter comosis, exterioribus linearibus obtusis, intermediis subtriangularibus obtu- siusculis, intimis viridibus apice piceatis acutis—subulatis. Cala- thium parvum luteum. Ligule apice glabre. Stylus fuscohispidulus. Utmärker sig genom sina lifligt gräsgröna blad, den nedtill inten- sivt violettfärgade stjälken samt framför allt genom de mörkt grön- svarta korta holkarna och de raka akladiet långt öfverskjutande vippgrenarna. I afseende på vippans och holkarnas form kommer den mycket nära H. subincrassans Dahlst. (Herb. Hier. Scand. Cent. XVII: 57—59), men skiljer sig från denna genom något spetsigare holkfjäll, kortare och rikligare glandelbeklädnad, men framför allt genom de sparsamma eller något talrikare håren, som alltid finnas inblandade i holkarnas beklädnad. Bladformen hos de båda for- merna är däremot mindre öfverensstämmande. Några få exemplar vid Kyrkobordet. 141 H. pendulum Dahlst. — Kyrkobordet. H. philanthrax Stenstr. var. limbatum Omang (Hieraciologiske undersogelser i Norge II, p. 320). — Kyrkobordet vid Dödmans- tjärn. — Endast ett exemplar anträffades, växande i skog. Af- vikelsen från den typiska formen af H. philanthrax är tämligen obetydlig. Äfven de af OMANnG påträffade exemplaren växte i skog; mycket möjligt är därför, att v. limbatum endast är att anse som en ståndortsmodifikation af hufvudformen. H. vulgatiformia Dahlst. H. acrochristum Dahlst. — Lund. — I fråga om det vegetativa systemet stämma de af mig insamlade exemplaren fullständigt med typiska exemplar af H. acrochristum, äfvenså öfverensstämma hol- karnas och holkfjällens form och färg. Däremot afvika de något genom holkarnas och holkskaftens beklädnad. Endast enstaka korta hår äro inblandade bland holkarnas glandler. Rätt talrika glandler af växlande längd, men endast enstaka hår förekomma på holkskaften. Genom dessa karaktärer närmar sig denna form ännu mera H. eurycybe Dahlst. än hufvudformen. H. cesiopellitum K. Joh. — Kyrkobordet på flere ställen. H. kuusamoönse Wainio. — Kyrkobordet på många ställen och Kåge. ä H. madarodes Dahlst. — Kyrkobordet och Kåge. H. megalodon Dahlst. var. falcatidens Dahlst. — Kyrkobordet. — Den af mig anträffade formen afviker något från typiska exemplar från t. ex. Helsingland genom mindre tätt stjärnludd i holkfjällens kanter, men öfverensstämmelsen är för öfrigt mycket stor. H. precipuiforme Dahlst. — Kyrkobordet och vid Falkträsket. H. subpellucidum Norrl. — Kyrkobordet. H. umbricola S&el. — Kyrkobordet på åtskilliga ställen och vid ”alkträsket. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2. H. + bo TVÅ NYA ALPINA TARAXACUM-ARTER AF CERATOPHORUM-GRUPPEN AF TEHORERNCS ET ERTES: Sommaren 1906, då jag med understöd af Kungl. Vetenskapsaka- demien vistades vid Vassijaure naturvetenskapliga station i Torne lappmark, fann jag på fjället Vassitjäkko några former af den för Sverige förut ej med säkerhet kända Taraxacum ceraltophorum-grup- pen, en blott inom rent alpina och arktiska trakter företrädd grupp jfr. H. DAHLSTEDT: >Arktiska och alpina arter inom formgruppen Taraxacum ceratophorum (Led.) DC.> K. V. A. Ark. f. Bot. Band 5, häfte 3—4). I synnerhet tvenne former förekommo ganska all- mänt och voro till hela sin habitus skilda från hvarandra. De till- hörde båda den sektion, som karaktäriseras af frånvaro af pollen. Den enda förut kända hithörande arten var Taraxacum Hjeltii Dahlst., hvilken förekommer i norska Finnmarken samt i Kemi lappmark. De stå dock ej särdeles nära denna art utan äro säker- ligen närmare besläktade med den rikligt pollenalstrande Taraxacum brachyceras Dahlst. — Innan jag öfvergår till beskrifning af de båda formerna, vill jag till doktor H. DAHLSTEDT uttrycka min stora tacksamhet för den hjälp, han beredvilligt lämnat. TARAXACUM TORNENSE n. sp. Folia exteriora parva, parce dentata; intermedia majora, basi subulato-dentata, superne triangulari-lobata, lobis subintegris vel parce in parte superiore dentatis, lobo terminali sat magno; intima subulato-serrata vel subulato-dentata, apice tamen integra; folia lzete viridia, petiolis et nervo mediano dilute roseis. Fig. =P INR WIN HA 9. Taraxacum tornense n. sp. !/3; (fot. T. LAGERBERG). Inre blad. Naturlig storlek. Yttre holkfjäll (c:a ?/,). Inre (> BE Taraxacum melanostylum n. sp. !/; (fot. T. LAGERBERG). Inre blad. Naturlig storlek. 8. > Yttre holkfjäll (c:a >/,). o Inre p (» » )- 144 Pedunculi 1—3, folia 2xequantes, cupreo-colorati, sub involucro leviter contracti, araneoso-tomentosi. Involucrum c:a 12 mm. latum. Squame exteriores patentes, tenuiter marginate, + lanceolatee, supra medium squamarum exteriorum attingentes, sub apice cornu parvo obtuso lad 0,75 mm. longo), fuscopurpureo instructe; interi- ores lineares, margine sat lato, albo cinctz, apice coloratze, cornu subnullo. Calatium c:a 40 mm. diam., luteum. Ligul2& marginales 2 mm. late, subtus striis olivaceo-violaceis notatze, dentibus luteis. Anthere lutex, pollinecarentes: Stylus et stigmata lutei. Funnen af mig på fjället Vassitjåkko 1,000 m. öfver hafvet bland T. ecroceum Dahlst. Dessutom af M. SonpÉn uppgifven från Nuolja vid Abisko. (Se M. SonpÉn: >Anteckningar om floran inom Torne- javreområdet.> Svensk Botanisk Tidskrift, band I, häfte 2.) Karakteristiskt för denna art är särskildt saknad af pollen, de tält syltandade bladen samt de gula stiften. TARAXACUM MELANOSTYLUM n. sp: Folia exteriora parva, sublingulata, integra vel parcissime den- tata, apice acuminato; intermedia lingulato-oblonga, lobata, lobis deltoideis, non parcissimeve dentata, intima intermediorum forma, parcissime dentata, glabra, petiolis et nervo mediano roseo-colo- ratis. Pedunculi 1—2, folia longe superantes, basi leviter rosei, sub involucro contracti et araneoso-tomentosi. Involucrum c:o 13 mm. diametro. Squam:e exteriores erecto-patentes, obscure virescentes, apicibus + roser, tenuiter marginatae, lanceolatex vel lanceolato-ovatie, supra medium squamarum interiorum sapissime attingentes, callo medi- ocri, fusco-purpureo sub apice instructze; interiores lseete virescentes, sub apicibus colorate, cornu medioecri acutiusculo, colorato pree- ditee. Calatium c:a 40 mm. diametro, luteum. Ligul:e marginales c:a 2 mm. late, superne striis olivaceis bene conspicuis notate, dentibus tumidis, obscuratis. 145 Anthere lutexg, polline carentes: Stylus et stigmata obscurati. Förekommer, liksom föregående, på fjället Vassitjäkko omkring 1.000 m. öfver hafvet. Dessutom enligt M. SONDÉN på Nuolja så- väl vid Abisko som vid Björkliden. (Se M. SONDÉN 1. c.) Igenkänd genom saknad af pollen, mörka stift, glestandade blad samt ligule's egendomliga utseende. Erinrar mycket om T. brachy- ceras Dahlst., som dock har rikligt pollen. SVENSK BOTANISK TIDSKRIETS 19085 -1BD/ 20 HI 95 NÅGRA ORD OM DE SVENSKA FYNDORTERNA FÖRCBETA MARINIMA IE AF HERMAN G. SIMMONS. Under ett uppehåll i Mölle förra sommaren påträffade jag vid en vandring längs stranden d. 10 augusti ett par individ af Beta ma- ritima, hvilket gaf mig anledning att göra anteckningar om vegeta- tionen på platsen i och för publicerande af fyndet, som syntes mig af synnerligt intresse, icke minst därför att arten redan föregående sommar, såsom jag visste, af Amanuensen Ebv. BRODDESSON på- träffats på en annan svensk strandlokal. Emellertid hann jag icke strax efter hemkomsten få mina anteckningar tryckfärdiga, så mycket mer, som nya lokaler tillkommo, och då jag från Lektor GUNNAR ÄÅNDERSSON fick en förfrågan om jag kunde lämna något bidrag till en uppsats om samma ämne, som han hade under tryck- ning, så sände jag honom de upplysningar jag på stående fot kunde meddela. Sedan jag genomsett mina anteckningar, som jag då icke hade tillgängliga, har det synts mig vara skäl att såsom ett komplette- rande tillägg till ANDERSSONS uppsats i denna tidskrift publicera några upplysningar om vegetationen på lokalen vid Mölle samt några andra upplysningar, som jag samlat. Fyndorten vid Mölle är belägen ett stycke utåt mot Ransvik; jag skall dock liksom ANDERSSON afhålla mig från att närmare angifva den, fastän jag fruktar för att den är tämligen lätt alt upptäcka, så alt ingen utsikt för den intressanta växtens bevarande finnes, om någon växtsamlare kommer dit, som icke har nog urskiljning att låta bli att skada den. Två kraftiga individ af Beta växte här på en af de nedersta vegetationsklädda fläckarna vid strandklip- porna, knappast 5 m. från vattnet vid medelvaltenstånd och ca. !/; 147 m. öfver detta. ”å ena sidan begränsas denna vegetationsfläck af fast klippa, inåt af ett bälte af stenskärfvor, som tillkommit under den tid, då en stenkross var igång vid Mölle. Marken utgöres för öfrigt af grus med inblandade större stenblock. På en yta af 3—4 kvm. fanns här en tät växtlighet bestående af: Agrostis stolonifera IL. (ymnig), Festuca rubra L., Juncus Gerardi Lois., Atriplex Babingtonii Woods, Silene maritima With., Cochlearia offi- cinalis L., Cakile maritima Scop., Potentilla reptans L., Trifolium repens L., Geranium sanguineum L., Statice maritima Mill., Plantago major... P. maritima L:, Galium Aparine: L., Aster Tripolium: =E. Matricaria inodora L. "maritima L., Senecio viscosus L., Leontodon autumnalis L. I en angränsande något större vegetationsfläck med i hufvudsak samma arter funnos äfven bl. a.: Triglochin maritimum L., Glaux maritima EL. och Sonchus arvensis L. Beta maritima växte icke inne i den tätaste vegetationen 1 den förstnämnda fläcken, utan ut mot kanten af den bland stenar, mer eller mindre höljda af uppkastad tång, korkar, ugnsslagg, rester af en bastmatta m. m., allt föremål, som tydligen förts dit vid högre vattenstånd. Här stodo två kraftiga individ med grof rot, enstaka kvarsittande rot- blad och ett flertal ända till meterlånga, förgrenade stjälkar med väl utvecklade inflorescenser. "Trots flitigt sökande utmed stranden kunde ej flere individ påträffas. Ofvanför det förut nämnda bältet af stenskärfvor, i hvilket blott enstaka individ af Rumex cerispus L. växa, följer ett nytt vegetations- bälte, där utom åtskilliga af de förut nämnda arterna äfven funnos: Ammophila arenaria Link, Triticum junceum L., Carex vulpina L., Juncus lamprocarpus Ehrh., Allium oleraceum L., Sedum acre L., Rubus idaeus L., R. sp., Fragaria vesca L., Potentilla anserina L., Filipendula hexapetala Gilib., Trifoltum pratense L., T. medium L., Centaurion Erythraea Bafn, Thymus Serpyllum L., Veronica spicata L., Euphrasia brevipila Burn. & Gr., Plantago lanceolata L., Galium verum L., Campanula rotundifolia L., Achillea Millefolium L., Tussi- lago Farfara L., Carduus crispus L., Cirsium lanceolatum (L.) Scop., C. arvense (L.) Scop., Centaurea jacea L., Taraxacum sp., Hieracium umbellatum IL. Närmast ofvanför denna vegetationszon kommer en, som hufvudsakligen är bevuxen med buskar och högväxta örter, af hvilka enstaka arter redan visa sig längst upp i den senast skildrade vegetationen, t. ex. Prunus spinosa &L:; Vicia cracca L., Evonymus europaea L., Hedera Helix L., Lonicera Periclymenum L., Solidago Virgaurea IL. 148 Jag har ansett lämpligt att gifva denna utförliga redogörelse för strandvegetationens sammansättning, för att därigenom visa, att den icke synes vara i någon högre grad påverkad af kulturen. Samt- liga arter äro ju sådana, som kunna ha kommit dit utan människors åtgörande, under det i vegetationen längre in vid Mölle hamn ingå rätt många vanliga ruderatväxter och förvildade kulturväxter. Detta i förening med att Beta uppträdde just bland de nämnda driftföre- målen, talar ju bestämdt för samma uppfattning, som GUNNAR ANDERSSON kommit till, att Beta här icke är någon ruderatväxt utan invandrat genom hafstransport. Den lokal vid Mölle, där jag fann Beta, är utan tvifvel densamma, där växten sedan påträffades under Prof. WARMINGS exkursion. Däremot finnes växten vid Skelderviken åtminstone på två ställen, ty af de närmare uppgifter jag nu fått af Aman. BRODDESSON framgår att hans exemplar härstamma från en fyndort längre utåt norra stranden af Skelderviken än den, där ANDERSSON såg den förra sommaren. BRODDESSON har nämligen meddelat, att han funnit den nära Magnarp, mellan Skepparkroken och Vejbystrand, invid (2 m. från) en liten i Skelderviken utmynnande bäck. Den växte här omkr. 10 m. från vattenbrynet, just där den långsluttande sandiga stranden öfvergår till naturlig äng. Jordmånen utgöres här utom af uppkastad sand och tång äfven af utsköljd lera och enstaka stenar af en knuten hands storlek. Några anteckningar om vege- tationen på platsen hade BRODDESSON icke gjort, dock hade han lagt märke till, att Beta skyddats mot afbetning genom på ängen gående kreatur genom ett kraftigt bestånd af Urtica dioica L. På platsen funnos dels ett större individ med två kraftiga inflorescens- grenar, dels ett mindre, ogrenadt, blommande exemplar, och dels två kraftiga plantor, som blott utvecklat bladrosett. Angående fyndorten på Hallands Väderö har jag af Dr. L. HOLM- STRÖM fått följande närmare upplysningar: på sydvästra sidan af ön, rakt västerut från villan, fanns en grupp af ett antal individ, som endast frambragt bladrosetter. Växtplatsen är belägen på det öppna fältet söder om skogen, så pass långt in från strandbrynet — minst ett par hundra meter — att tanken på direkt uppkastning genom vågorna är utesluten. Tyvärr kände jag icke till detta fynd, då jag under sistlidna sommar upprepade gånger besökte Väderön. Det skulle ju annars varit intressant att se, huruvida Beta här förmått hålla sig kvar. HoLrMmstrRöMSs exemplar är nämligen taget redan 1901, och växtplatsen är ju ej den för arten normala. 149 Från den nordligaste af de skånska fyndorterna till den af TH. LANGE upptäckta i Göteborgs skärgård är ju ett betydligt af- brott i utbredningen; omöjligt är väl emellertid icke, att Beta kan växa äfven på ett eller annat ställe i Halland, synnerligast som detta landskap för närvarande synes vara fattigt på botanister, som kunde antagas genast lägga märke till en sådan nykomling. Ytterligare en förekomst står emellertid att nämna. Enligt hvad Aman. BROoDDESSON meddelat mig, har han nämligen funnit ett individ af Beta maritima på en sydligare lokal vid Öresund. Detta anträffades hösten 1906 på sandstranden vid Bjerred i en hufvud- sakligen af Atriplex litoralis LL. bildad vegetation. Som intet däraf konserverades, har jag sedan i sällskap med BRODDESSON hösten 1907 besökt lokalen och omsorgsfullt genomletat den, men för- gäfves. Arten synes här ha försvunnit igen. Som emellertid BrRop- DESSON varit fullt uppmärksam på olikheten mellan Beta maritima och B. vulgaris, så kan något misstag ej gärna föreligga. En annan ung planta af en Beta, funnen vid Falsterbo fyr af Artisten T. HOLMSTRÖM, har däremot, såsom finnaren själf antog, visat sig tillhöra en odlad form. GUNNAR ÅNDERSSON omnämner också att Beta maritima tagits som barlastväxt vid Skönvik i Medelpad 1890. Härtill kunna dock läggas flera lokaler, där den inkommit på samma sätt; HART- MANS Flora (10 uppl.) nämner den såsom 1810 och 1841 tagen på Gefle brobänk, ett exemplar från en barlastplats i Norrköping, taget 1903 af S. ODÉN, finnes i härvarande botaniska institutions herbarium och förra året i Helsingborg tagna exemplar hade af T. SJÖvALL inlämnats till senaste bytet i Lunds Botaniska Förening. Dessa på barlastplatser tagna exemplar ha emellertid i allmänhet ett från de spontana strandexemplaren något afvikande utseende, särskildt äro skärmbladen oftast vida starkare utvecklade. Såsom barlastväxt tyckes Beta maritima aldrig bli mera än en tillfällig gäst, ingenstädes synes den ha haft förmåga att fatta fast fot. Huruvida den på våra stränder invandrade formen har större utsikter att hålla sig kvar, återstår ännu att se. Såsom ANDERSSON påpekat, anger dess utbredning i Danmark, att den företrädesvis trifves på blockstränder, och det skulle väl därför vara på liknande lokaler, som den hos oss kunde väntas bli bofast. På sandstrand torde den lätt sköljas ut eller begrafvas under uppkastad sand, därpå beror troligen dess snara försvinnande vid Bjerred'. Vid ! Äfven LANnNGES uppgift från Jyllands västkust kan ju möjligen afse en dylik mera tillfällig förekomst. Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 13 150 Magnarp stod den d. 13 juli 1906, då BRODDESSON besökte platsen, i full blomning, och vid Mölle hade den d. 13 aug. 1907 både blommor och äfven frukter, som innehöllo väl utvecklade, ehuru ännu icke mogna frön. Dessa ha ju emellertid haft god tid att mogna, hvarför möjligen flera plantor kunna finnas där i år. Att Beta till de svenska lokaler, där den uppträdt eller uppträder spontant, Vargö, Hallands Väderö, Skelderviken, Mölle och Bjerred, liksom möjligen till andra mellanliggande platser, inkommit genom drift med vindars och strömmars hjälp från Danmark, torde vara otvifvelaktigt, men det synes mig dock något förhastadt, att därför antaga några särskildt gynnsamma transportförhållanden under 1905. Till Hallands Väderö hade den ju inkommit redan åtskilliga år förut, och Magnarps-exemplaren torde kanske också ha varit mera än ett år gamla då de upptäcktes. Beta maritima är ju flerårig, och då på sistnämnda plats 1906 funnos två blommande och två sterila individ, så anger detta väl snarast en invandring 1904 eller t. o. m. tidi- gare, ty hade fröna kommit till platsen hösten 1905 eller påföljande vinter, skulle de väl hunnit till blomning tidigast 1907. Ehuru jag ej kan stödja mig på några direkta iakttagelser, är jag böjd för att antaga, att växten 1 fråga vanligen behöfver förstärka sig mera än ett år, innan den blommar. I alla händelser böra botanister, som instundande sommar besöka någon af de nämnda lokalerna, ha sin uppmärksamhet riktad på Beta maritimas uppträdande, då det ju vore af intresse att få kon- stateradt, att en nutida spontan invandrare fått verklig medborgar- rätt i vår flora. Lund, april 1908. SVENSK ' BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2 H. 2. SCOLOPENDRIUM VULGARE SM. I HALLAND. AF BJÖRN PALM. För någon tid sedan meddelade mig läraren vid Onsala högre folkskola i Halland, kand. A. H. MAGNUSSON, att han där i trakten funnit Scolopendrium vulgare Sm. Då detta fynd i växtgeografiskt hänseende utan tvifvel är ett af de intressantaste, som under de senaste åren blifvit gjorda i Sverige — växten är ju som bekant hos oss förut funnen endast på tvenne ställen på Gotland och på ett ställe i Skåne, på hvilken senare lokal den dock för länge sedan är utgången — torde ett omnämnande af fyndet här vara på sin plats. På min begäran erhöll jag från kand. MAGNUSSON ett blad af växten i fråga jämte följande beskrifning öfver fyndort, förekomst- Satt mm. >”Scolopendrium växer i Onsala socken, Halland, nära hafsstran- den på en i Kattegatt utskjutande klippudde. Berggrunden utgöres af gneis, som är den vanliga bergarten här. Fyndet gjordes i en i "horisontalplanet liggande bergsspringa, hvilken till ett djup af ungefär halfannan meter tränger in vid basen af en lodrät klipp- vägg. Dess afstånd från hafsstranden uppskattar jag till cirka 12 m., dess höjd öfver hafvet till ungefär 5 m. Springan, som hålles fuktig af i grunda rämnor neddroppande vatten, vetter mot söder, men torde ej vara utsatt för direkt solljus. De till endast ett tio- tal uppgående Scolopendrium-bladen sköto nästan vågrätt ut ur springan, som var så smal, att det var mig omöjligt att erhålla ett helt exemplar. Ur samma rämna trängde också en Rubus-art ut och i dess tak växte en skorplaf, förmodligen en Pertusaria. Som det fanns godt om liknande bergsspringor i närheten, trodde jag att Scolopendrium möjligen skulle kunna finnas på flera ställen. Jag 152 genomsökte med anledning häraf de omgifvande bergen mycket noga, men tyvärr utan något resultat. — Växplatsen befinner sig inom hafsstrandens vegetationslösa bälte. De kringliggande berg- ytorna äro så godt som fullständigt kala; först omkring 1 m. öfver den omskrifna rämnans mynning börjar lafvegetationen med ymnig Ramalina scopulorum. Nedanför rämnan äro bergytorna också kala ända ned till ungefär 1 m. ofvan vattenspegeln, där en svart Ver- rucartia-liknande laf vegeterar tillsammans med en Xanthoria-art. På afsatserna finnes dock här och hvar ett litet gräsbestånd, uppblan- dadt med Armeria, Sedum sexangulare och vid denna tid (april) blommande Cochlearia officinalis. Trakten inåt landet består mer- endels af nära nog vegetationslösa berg, mellan hvilka ödsliga ljung- hedar utbreda sig. Träd träffas ej på öfver 1 km. afstånd från haf- vet. Slutligen lämnas här en förteckning på växter, som anträffades i Scolopendrium-lokalens närhet och hvilka trots årstiden voro möj- liga att med någon säkerhet bestämma: Achillea millefolium Geranium sp. Ajuga pyramidalis Lonicera periclymenum Allium sp. Prunus spinosa Asplenium septentrionale Rumex acetosella A. trichomanes Silene maritima. Så långt kand. MAGNUSSONS meddelande. Det första-fyndet i Sverige af Scolopendrium vulgare Sm. daterar sig från förra hälften af 1700-talet, då J. LEcHE anträffade denna art vid Öfvedskloster i Skåne (LInnzei Flora Suecica, ed. II, 1755, pag. 372). Exemplar från denna lokal, tagna af LECHE, finnas för- varade i Riksmuseets herbarium. För så vidt man får döma efter florornas uppgifter, är det möjligt att den kvarlefvat vid Öfveds- kloster ännu vid 1800-talets början. Åtminstone anföres den utan gle fORtfår rande för denna lokal. Efter denna tid kan den dock med all sä- reservation i S. LiILJEBLAD, Svensk Flora, 1816, pa kerhet anses utgången därstädes, ty i sin Flora suecica 1833, pag. 700 skrifver G: WAHLENBERG: ”Asplenium Scolopendrium — — =— ad Öfvedskloster Scanizx olim.> Sedermera har det ej heller varit möjligt att återfinna densamma. Lyckligtvis hade den svenska floran därmed icke förlorat denna märkliga medborgare, ty under tiden hade Scolopendrium upptäckts på Lilla Karlsön utanför Gotlands västra kust. Härom skrifver J. P. RosÉn, dess upptäckare på denna lokal: >Asplenium Scolopen- 153 drium habitat in ecrypta petra calcarezce ad latus septentrionali-orien- tale insulze Lilla-Carlsön copiose.> (Gotlandizxe plante rariores annis NOLGR EE L817 et 1818 detect a JP. ROSÉN et = — — G. WAHLEN- BERGS NOy. Act. Ups: Ser. II; Vol NIT: 08217 pag 228)- "Under lång tid framåt var detta den enda kända lokalen och dit vallfär- dade också växtsamlarna så flitigt, att man knappast kan påstå, att Scolopendrium numera förekommer >”copiose> därstädes. Enligt K. JOHANSSON |(Hufvuddragen af Gotlands växttopografi och växtgeo- grafi. K. Svenska Vet.-Akad. Handl., Bd 29, n:o 1, 1897, pag. 261) anträffas den sparsamt måttligt i grottor på L. Karlsö.> På sista tiden ha åtgärder vidtagits till skydd för Karlsöarnas egendomliga vegetation, hvarför det är att hoppas, att Scolopendrium där skall lyckas undgå Skåneformens öde. Till Karlsölokalen har för ej så länge sedan tillkommit ännu en gotländsk fyndort. I sin ofvan anförda afhandling anger K. JOHANSSON Scolopendrium vulgare för Ekese gård i Ardre socken, belägen i östra delen af Gotland och i nära nog rakt östlig riktning från Lilla Karlsö. Här var den >sedan många år tillbaka bekant för gårdens ägarinna”. Enligt uppgift af T. VESTERGREN, den förste botanist, som erhöll kännedom om lokalen, växte Scolopendrium nära Ekese gård i ett par af de på Gotland så ytterst vanliga räm- norna i kalkhällen, där denna går i dagen, på skogbevuxen, icke kuperad hällmark. Tyvärr har växten på denna lokal rönt sällsynta växters vanliga tragiska öde. Denna gång är det dock icke hänsynslösa herbariesamlare som bära skulden, utan befolk- ningen i trakten, som tog sig det orådet före att inplantera den sällsynta och vackra ormbunken i trädgårdar och blomkrukor, där den naturligtvis inom kort dog ut. Hur mycket, som för närva- rande finnes kvar af växten på lokalen, är obekant. I PALMSTRUCH, Svensk Botanik, band II, 1803, plansch 143, läm- nar författaren till texten, C. QuENSEL, följande märkliga uppgift om förekomsten af >»Scolopendrium Lingua>” i Sverige: >växer på skuggrika ställen i skogar, bland stenar, och är funnen först i Skåne, sedan annorstädes i Sverige, ehuru ej allmän.> Dessa annorstädes? belägna lokaler preciseras emellertid icke närmare, hvarför det väl är antagligt, att uppgiften saknar reellt underlag. Den går emellertid igen i tredje upplagan af LILJEBLAD, Svensk Flora, 1816 — i de båda föregående från resp. 1792 och 1798 anföres endast Skåne — som ett >»etc.> efter uppgiften om Skånelokalen. WAHLENBERG, FI. suec. p. 700 tager dock ingen 154 hänsyn till detta, utan nämner endast Lilla Karlsö och Öfveds- kloster. Antalet af de förut kända lokaler, där Scolopendrium vulgare ännu förekommer i vårt land, uppgår sålunda endast till summa två. Därtill kommer nu den halländska fyndorten med sitt lilla bestånd. Skyddas ej detta af botanisterna själfva, är det fara värdt, att också denna intressanta spillra af den atlantiska floran på vår västkust går under. Det exemplar från Haillandslokalen, som jag varit i tillfälle att undersöka, utmärker sig genom sin synnerligen kraftigt utvecklade bladskifva, hvilken är ansenligt större än på de gotländska och skånska exemplar, som jag sett. Storleksförhållandena öfverens- stämma mer med exemplar från Norges västkust och sydligare delar af västra Europa. Bladskifvan mäter nämligen från spets till bas c:a 35 cm. och i bredd 6 cm. . Inom parentes sagdt tyckes detta tyda på att Scolopendrium trifs förträffligt på sin halländska lokal. Bladskifvan hos Scolopendrium vulgare är vanligen plan och i det allra närmaste helbräddad; former finnas dock, som i ett eller annat hänseende afvika från denna regel. Så kan t. ex. spetsen vara tudelad en eller upprepade gånger, kanten är ibland krusad eller veckad. Det blad som jag sett af Hallandsformen tycks ha en något veckad kant; det kan dock ej hänföras till Scolopendrium vulgare Sm. var. crispa Willd. Ett intressant förhållande, på hvilket professor G. LAGERHEIM gjort mig uppmärksam, är att sporernas skulptur hos Scolopendrium vulgare på exemplar från olika lokaler visar konstanta differenser. LUERSSEN (Die Farnpflanzen, RABENHORST'Ss Kryptogamenflora, 2. Aufl., pag. 121) omnämner ett par iakttagelser öfver detta förhål- lande. Enligt honom uppträda exosporförtjockningarna i ett par fall som höga, sammanhängande åsar, hvilka, förenade till ett nät- verk, omspinna sporen. På andra af LUERSSEN observerade sporer funnos däremot endast mycket låga, korta till nästan tagglika exo- sporlister. Hallandsformen låter sig ej inrangera under någondera af de ofvan beskrifna sportyperna. Asarna på exosporiet äro visserligen höga och kraftiga, men utbildade blott på kortare sträckor i stället för alt sammanflyta med hvarandra. Då de ej heller öfverensstämde med af mig undersökt material från Gotland, var det all anledning att förmoda, att en undersökning af sporer från skilda delar af Scolopendriums vidsträckta utbredningsområde skulle vara af intresse. 155 Genom professor A. G. NATHORSTS tillmötesgående fick jag för detta ändamål tillfälle att genomgå Riksmuseets rikhaltiga Scolopendrium- samling. Den skarpast utpräglade ytterlighetsformen i den ena riktningen -— höga, sammanhängande åsar — visa exemplar från Japan, i det exosporlisterna här äro utomordentligt kraftiga, i höjd mätande un- gefär '/, af sporernas mått i tvärgenomskärning. Representant för den motsatta typen — låga, korta lister — är en form från Cilicien i Mindre Asien. Åsarna ha här reducerats till ett minimum, när- mast kunna de liknas vid mycket små raka taggar. Mellan dessa båda extrema typer förekomma talrika öfvergångsformer. Till en ganska homogen grupp af dylika kunna föras, synes det mig, så- väl den halländska formen som ett större antal former, tillhörande den atlantiska florans utbredningsområde. Alla dessa skulle karak- teriseras af relativt höga, men korta, ej sammanlöpande exospor- lister. Mycket nära sluter sig till denna grupp vår gamla skånska Scolopendrium; den skiljer sig dock genom de något lägre exospor- förtjockningarna. Af en alldeles särskild typ äro åsarna på Gotlandsformens spo- rer. — Detta gäller åtminstone för exemplar från Lilla Karlsö; från Ekese har jag tyvärr icke kunnat erhålla något material att under- söka. Liksom hos den först omnämnda ytterlighetsformen från Japan bildas ett nät kring sporerna af exosporlisterna, men den skarpt framträdande skillnaden ligger i de ifrågavarande exospor- förtjockningarnas obetydliga höjd. Man får nära nog detintrycket, att exosporiet är glatt. Ii ett fall som detta skulle den möjligheten kunna tänkas, att sporerna icke varit fullt mogna. För att emel- lertid vara fullständigt säker på att så ej varit förhållandet, ha sporer från flera individ, insamlade på olika tider, undersökts. Efter allt att döma ha vi här en egen Scolopendrium-ras, väl karakteri- serad genom de nämnda små differenserna i exosporlisternas ut- bildning. Såsom sådana raser borde då också de ofvan anförda typerna anses. Vår nuvarande kännedom om dessa förhållanden är emellertid ej tillräcklig för att afgöra frågan. Dock ger Scolo- pendriums vidsträckta utbredning ett visst stöd åt detta antagande. Utom på de i det föregående nämnda svenska fyndorterna träffas Scolopendrium vulgare 1 Skandinavien dessutom på öarna Varaldsö och Lille Batalden utanför Norges västkust och på den danska ön Möen. Denna egendomliga utbredning med vidt skilda lokaler får sin förklaring, om man anser Scolopendrium som en relikt från den 156 atlantiska perioden, af hvars vegetation i Norge som bekant fort- farande imposanta kvarlefvor finnas. Till våra trakter nå endast växtens nordligaste utposter. Det egentliga utbredningsområdet sträcker sig i gamla världen från västligaste Europa genom Mindre Asien öfver Turkestan fram till Japan. I nya världen har den an- träffats i Nordamerika och Mexico. Allt detta enligt CHRISTENSEN, Index Filicum (1905). Scolopendrium vulgare når emellertid, enligt exemplar i Riksmuseets herbarium, åt söder ända till södra Afrika; den är nämligen af WAHLBERG funnen på Goda Hoppsudden, hvil- ket fynd, mig veterligt, ej förut publicerats. SVENSK BOTANISK JIDSKRIET. 1908: BD H. 92. OM SKOTTFÖLJDEN HOS DROSERA. AF O. ROSENBERG. Släktet Drosera kan nog med skäl räknas bland de intressantare i vår flora, i främsta rummet på grund af dess >insektätande> för- måga. Men äfven andra förhållanden hos Drosera-arterna ha sedan länge väckt forskares uppmärksamhet, så bl. a. det egendomliga knoppläget hos bladen, som något påminner om det hos ormbun- karna. I vår flora förekommer en bastard mellan D. rotundifolia och D. longifolia ingalunda sällsynt, som särskildt i cytologiskt afseende är af stort intresse. Då jag under de senare åren sysslat med en ingående undersökning af den nämnda bastarden, D. obovata, och äfven dess förhållande till sina föräldrar, så kom jag därvid äfven att något ingå på en del frågor beträffande Drosera-arternas organo- grafi och biologi. Jag vill i det följande redogöra för skottföljden hos Drosera, särskildt på grund däraf, att de uppgifter, som finnas i litteraturen härom, ganska mycket afvika från hvad jag funnit. Särskildt. de nyare arbetena om skottföljden hos Drosera tyckas vara ganska samstämmande i den uppfattningen, att föryngrings- knoppen är terminal och blomställningsaxeln axillär. I SCHUMANNS Practicum uppges D. rotundifolia öfvervintra med >geschlossenen Enden oder auch seitenständigen Winterknospen>. >Der Bläten- stand tritt in der Ein- oder Mehrzahl aus der Achsel der oberen Blätter hervor.> NITSCHKE, som ingående och liffullt skildrat ut- vecklingen hos Drosera från de första groningsstadierna till den fullt utvecklade plantan, kommer med afseende på skottföljden till samma uppfattning, som SCHUMANN: Man hat bisher, wie es scheint, all- gemein den Bläthenstand unserer Droseraarten fär terminal gehal- 158 ten und demgemäss die Verlängerung der Achse fär eine Axillär- knospe genommen. Jedes wvollständigere, mehrjährige und mehrere Rosetten tragende Exemplar beweist auf den ersten Blick das Ge- gentheil, und verfolgt man nur einigermassen die Entwickelung der Bläthenachse und ihre Stellung in der Blattachsel, so erweist sich diese Annahme als unrichtig. Veranlassung des Irrthums scheint zu sein, dass bei der Entwickelung des Bläthenastes die Terminal- knospe seitwärts gedrängt wird und erst später ihre Achse die Rich- tung als senkrechte Verlängerung des unterirdischen Stengeltheils annimmt. I DRUDES bearbetning af Droseraceae i ENGLER und PRANTL, Nat. Pfl. fam., finnes en liknande uppfattning företrädd. Som en lämp- lig indelningsgrund för släktet Drosera anför DRUDE bl. a. olikheten i skottföljd hos olika Drosera-arter, så att t. ex. undersläktet I Ros Solis skulle omfatta former med terminal föryngringsknopp, under- släktet III och följande däremot sådana med axillär. I den nyligen utkomna monografien af Droseraceae af DIELS be- skrifves skottbyggnaden hos D. rotundifolia och närstående arter på i hufvudsak samma sätt som i NITSCHKES framställning. En hastig undersökning af blomställningsaxelns ställning speci- ellt hos äldre individ af D. rotundifolia tyckes också bekräfta den ofvannämnda uppfattningen, och mången gång har äfven vid en något mera ingående analys föryngringsknoppens ställning till det öfriga skottet förefallit mig oklar. Vid en granskning af en stor mängd både lefvande och spritlagda exemplar under olika utveck- lingsstadier har jag emellertid kommit till den uppfattningen, att blomställningsaxeln hos våra nordiska former är terminal och att föryngringsskottet alltså anlägges axillärt i ett af de öfre bladens veck. Jag har haft tillfälle att undersöka individ från olika delar af Sverige, Norge och Danmark. Som ofvan nämndt har jag ej nöjt mig med herbariematerial, utan såvidt möjligt undersökt lef- vande exemplar, eljest endast i sprit konserveradt material. Äfven om i flera fall ett lämpligt uppfärskadt herbariematerial kan lämna användbara resultat, så är det klart att i tvifvelaktiga fall ett så beskaffadt material är af mindre värde. Äfven på lefvande exem- plar kan det mången gång vara svårt att afgöra, om blomställnings- axeln är terminal eller axillär, på grund af de tätt rosettställda bladen; och särskildt kunde det förhållandet tyckas tala mot antagandet att densamma är terminal, att hos D. rotundifolia och speciellt hos for- men furcata vanligen två till flera blomställningsaxlar utgå från 159 samma bladrosett. Jag skall i det följande redogöra för några skott- analyser med åtföljande figurer, som förefalla mig särskildt instruk- tiva för bedömande af skottföljden. Såsom redan nämndt, har NITSCHKE ingående skildrat Drosera- individets utveckling från frö till blomningsstadiet och därvid på- pekat den tillpassning till substratets, Sphagnum-täckets växsätt, som visar sig i det underjordiska systemets utveckling. Vinter- knoppen blir under: hösten mer eller mindre fullständigt öfvertäckt af Sphagnum-täcket, hvarför densamma vid sitt frambrytande under följande vår har att tränga igenom ett Sphagnum-skikt af ofta ett par centimeters mäktighet. Till en början utvecklas därför en del sträckta internodier och först när skottspetsen nått ofvan Sphag- num-skiktet, blifva internodierna korta och en bladrosett kommer till utveckling. De yttersta, nedre bladen i knoppen utveckla sig härvid ej vidare, utan kvarstå på vinterknoppstadiet och upplösas förr eller senare. Ofta kan man dock urskilja dem som fullt tyd- liga, ehuru svartnade och döda knoppblad ännu under följande vinter. Samtidigt med att de öfre internodierna sträcka sig blifva de följande bladen i knoppen långskaftade, så att bladskifvan snart kommer ofvan Sphagnum-täcket och kan börja assimilera. Under sommaren utvecklas en eller mycket ofta två blomställningsaxlar och mot vegetationstidens slut afslutas skottet med en tydligt slu- ten vinterknopp. På fastare underlag, sandiga lokaler vid hafssträn- der 0. d. äro naturligen alla internodierna korta och här finner man ofta den som särskild form beskrifna varianten /f. furcata. Denna visar i allmänhet ett yppigare växsätt och blomställningarnas antal är betydligt större, liksom blommornas antal på hvarje axel. Jag har ofta funnit ända till 7 blomställningsaxlar från samma in- divid. Ett exemplar fann jag med 8 blomställningsaxlar och 89 räl utvecklade blommor och frukter. D. longifolia och intermedia visa i hufvudsak samma skottutveck- ling som D-. rotundifolia. Särskildt med afseende på D. intermedia är att märka, att då den förekommer på öfversvämmade ställen, dess föryngringsskott till en början utvecklar sträckta internodier, som D. rolundifolia, och först när den nått vattenytan utvecklar en bladrosett, såsom DI1ELsS påpekar i sin förut nämnda monografi. Undersöker man ett Drosera-individ under juli månad har det ungefär följande utseende: de yttre bladen äro fullt utvecklade, bladskifvorna utbredda och tentaklerna utspärrade. Ur skottets midt utskjuter en blomställningsaxel, som vid basen är omgifven 160 af blad i alla utvecklingsstadier. Skottet tyckes ofvan blomställ- ningsaxeln afslutas af en knopp. Figur 1 A framställer ett dylikt skott af D. longifolia. Fig. 1 B är detsamma sedt ofvanifrån med de yttre bladen afskurna. I midten synes basaldelen af blomställ- ningsaxeln, f är ett ännu ej fullt utveckladt blad, och däremellan synes skottspetsen med outvecklade bladanlag och i midten en blomställning; a är det öfversta af de afskurna bladen, och skulle skottföljden här vara ett monopodium, skulle blomställningsaxeln Fig. 1. sitta i vecket af detta blad. Detta sitter emellertid snedt i förhål- lande till blomställningsaxeln och skottspetsen. Uppfattar man emellertid blomställningsaxeln såsom terminal och f som stödjeblad för den innanför sittande knoppen, så blir förhållandet klarare. Och en närmare analys af knoppens byggnad visar till fullo att denna uppfattning är den som har mest sannolikhet för sig. Det första bladet i knoppen sitter till höger om /f, snedt in mot blst och det nästa på samma sätt till vänster snedt in mot blst. De följande bladens ställning synes af figur 1 C. Sammanlagdt 53 blad funnos i knoppen, som afslutades af en kort axel med blomanlag. 161 Ett instruktivt fall föreligger i fig. 2, D. longifolia. Vid basen af blomställningsaxeln finnas tvenne knoppar. Enligt den gängse upp- fattningen skulle den ena af dem vara hufvudskottet och den andra ett sidoskott i ett af de öfre bladvecken, likasom blomställningsaxeln. Det öfversta bladet, från hvars veck blst kunde tänkas utgå, är c (fig. 2 A), som dock sitter snedt i förhållande till denna. Den rik- tiga tydningen förefaller mig vara den, att blst är terminal och de två öfversta bladen (fig. 2 B, a, b) stödja hvar sin knopp. Af dessa visar sig den ena å sin sida vara begränsad af en blomställning (fig. 2 C), under det den andra, som sitter i vecket af b, endast hade blandanlag och tydligen utgjorde anlaget till vinterknoppen (jfr fig. 2 D); exemplaret togs i midten af augusti. Den vänstra knoppen (fig. 2 B), som i sig innesluter en blomställningsaxel, har tydligen hunnit betydligt mera i utveckling än den andra. Denna åter tyckes koncentrera sitt arbete på bildande af en mängd blad- anlag, som skola konstituera vinterknoppens skyddande hölje. 162 Figur 3 framställer en skottspets af D. obovata sedd från olika håll och efter ett sussessivt borttagande af en del af de yttre bla- den, för att klarlägga föryngringsknoppens byggnad; i fig. 3, D—F, är äfven hufvudskottets blomställningsaxel borttagen; f är stödje- bladet för en föryngringsknopp, som begränsas af en blomställning, blst, 1-5 är knoppens blad, som alla och särskildt de innersta äro blst försedda med stipelbildningar i form af långa hår. På de inre bladanlagen äro håren betydligt längre än bladet själft. I DIELS” arbete finnes en noggrann beskrifning af dessa bildningar. Det öfversta bladet 3 stöder en liten knopp med fem, föga utvecklade bladanlag. I fig. 3 F är stödjebladet tillbakaböjdt och delvis af- brutet vid basen för att visa den innanför sittande knoppen. De under sommaren bildade föryngringsskotten tyckas i allmän- het vara försedda med 3—5 blad, vanligen dock 5, under det de 163 under eftersommaren bildade knopparna, som skola öfvervintra, bilda en stor mängd blad. Figur 4 framställer skottföljden hos D. rolundifolia. Exemplaret tillhörde furcata-formen, som bl. a. är karakteriserad af en stor mängd blomställningsaxlar från samma individ. Det visar sig också, att ej blott det öfversta, utan vanligen båda de öfversta bladen vid Fig. 4. blomställningens bas hafva knoppar, som bestå ytterst af en del blad och innerst begränsas af en blomställningsaxel; fig. 4, B, (€, äro knopparna, som stödjas af bladet a, resp. b, afbildade vid star- kare förstoring, blst är blomställningsaxeln. Figur 4 D framställer ett liknande fall med en starkare utvecklad föryngringsknopp. Att skottföljden i de anförda fallen är ett sympodium förefaller mig påtagligt. I figur 5 A är ett synnerligen klart fall afbildadt, hämtadt från ett individ af D. obovata, som inflyttades från en myr och odlades 164 i ett kärl med Sphagnum. Vid hastigt påseende förefaller det som om blomställningsaxeln här vore axillär, utgående från bladet b och att hufvudaxeln fortsatte upp till vänster. Exemplaret i fråga var något djupt nedstucket i Sphagnum-skiktet; a är det öfversta bladet på hufvudskottet, som stöder en knopp, som vid sin ut- veckling bildade sträckta internodier, för att snarast möjligt komma ur Sphagnum-skiktet; vid noggrannare undersökning visade det sig, Fig. 5. att äfven bladet b stöder en, ehuru mycket svagt utvecklad knopp, liksom äfven det nedanför sittande bladet c. Under sådana förhål- landen förefaller det klart att blomställningen ej utgår från bladet b, utan är terminal. De meddelade figurerna äro alla utförda med hjälp af ABBE'S teckningsapparat och ange alltså så naturtroget som möjligt de fak- tiska förhållandena. Det tyckes framgå af min undersökning, att blomställningsaxeln hos de undersökta Drosera-formerna ej är axillär utan terminal, och att dessa alltså i detta afseende öfverensstämma 165 med formerna tillhörande undersläktet Ergaleium (jfr D1iELSs 1. c.). Huruvida de öfriga formerna af undersläktet Rorella också hafva terminal blomställningsaxel, måste jag naturligen lämna därhän. Enligt DireELs, DRuUDE m. fl. skall den vara axillär. Det finnes i denna grupp former med en ofvanjordisk stamdel af sträckta in- ternodier, hvarifrån blad och blomställningsaxlar omväxlande utga. Det borde i så fall ej erbjuda några svårigheter att afgöra om blom- ställningen är axillär. Emellertid vill jag påpeka det egendomliga förhållandet att på de af DiELs meddelade figurerna af t. ex. D. indica och D. flexicaulis blomställningsaxeln ej är afbildad axillär, utan utgår först ett långt stycke längre upp på hufvudskottet, till och med ofvanför närmast följande blad, >pedunculus saepe extraaxillaris>. Ett dylikt förhållande har ju i viss mån sin motsvarighet i den hos Drosera-arterna så ofta anmärkta förskjut- ningen af blommornas stöd- jeblad. Förhållandet borde dock undersökas närmare, hvilket dock ej ställer sig så lätt på grund af svårigheten att anskaffa material af des- sa former, då ju herbarie- material är mindre lämpligt för lösande af dylika frågor. I figur 6, som framställer en skjutande knopp från ett exemplar af D. longifolia, som öfvervintrat, finnes vid knoppens bas, strax innanför dess nedersta blad en outvecklad blomställningsaxel 1 ett egendomligt läge. Densamma var förtorkad och hade antagit den för vissnade delar hos Drosera så karakteristiska svarta färgen. Dy- lika rudimentära blomställningar vid basen af vinterknopparna äro ganska vanliga och torde väl kunna förklaras på det viset att de- samma anlagts sent på eftersommaren, men ej kunnat utveckla sig, då all näring samlats i den knopp, som haft sin plats vid basen af blomställningsaxeln. Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 14 166 Till slut vill jag med ett par ord beröra frågan om stipularbild- ningarna på knoppbladen hos Drosera-arterna. Som redan nämnts ha desamma ingående behandlats af DieELrs. De bilda ett rikt fit- eller trådsystem omspinnande de innanför sittande blad- och blom- anlagen (jfr fig. 5 B); anmärkningsvärd är deras tidiga utbildning långt före det tillhö- rande bladet (fig. 7 D). Tydligen bilda de ett godt skydd för knop- pens ömtåliga delar. Hos en del australiska former, som ha fatt genomgå mer eller mindre långvariga torrtider, få dessa hår en synnerligen kraftig utbildning, både med afseende på storlek och cellväggarnas be- skaffenhet. Alldeles liknande stipularbild- ningar finnas egen- domligt nog äfven i vinterknoppen hos Parnassia palustris, så- som fig: 7 ACER YC: sar. Visserligen utgå de här endast från bladfotens kant, men äfven hos Drosera kan »ligulabildningen> va- ra ganska svag, såsom ofta hos D. longifolia. Förekomsten af dylika hår hos Parnassia är ju ganska egendomlig, då ju denna växt i öfrigt är fullkomligt glatt. Anmärkningsvärdt är äfven, att cellerna hos de ifrågavarande håren i vinterknoppen äro döda, mer eller mindre skrumpnade eller fyllda med garfämnesliknande substanser. Systematici hafva ju mången gång velat finna ett närmare samband mellan Drosera och Parnassia, om också i senare systematiska arbeten en dylik tanke ganska bestämdt afvisas. Man skulle ju kunna tänka sig, att en 167 dylik förekomst af stipularbildningar kunde tyda på en närmare släktskap mellan de nämnda släktena, särskildt då ju Parnassia i öfrigt är glatt och de ifrågavarande håren i vinterknoppen äro döda, kanske ett slags reducerade bildningar. Emellertid torde det nog vara riktigast att ej bygga för mycket på en dylik, nog så påfal- lande likhet. Liknande hårbildningar i vinterknoppen finnas nog hos flera växter; åtminstone har jag funnit dylika, om ock ej på långt när så kraftigt utvecklade hos en del Saxifraga-arter. FIGURENERKLÄRUNG. In den Figuren bezeichnen: a, b, c, die oberen Blätter des Haupt- sprosses; bilst, die Inflorescenzachse; f, das Tragblatt der Axillarknospe; 1, 2, 3 etc. die aufeinander folgenden Blätter der Axillarknospe. Fig. 1. Drosera longifolia; A, Sprossende im Juli, mit einer jungen Knospe an der Basis der Inflorescenzachse (links), gestötzt von dem Blatt f; B, dasselbe von oben gesehen; C, von der Seite gesehen, stärker ver- grössert. Fig. 2. D. longifolia; A, Sprossende im Juli mit zwei Axillarknospen gestätzt von a, resp. b; B, dasselbe Sprosstäöck um 180” gedreht; C, die Knospe des Blattes a geöffnet, um ihre terminale Inflorescenzachse zu zeigen; D, dasselbe wie B, mit dem Tragblatt b abgeschnitten. Fig. 3. D. obovata; A, Sprossstäöck im Juli, zwischen blist und f£ die Axillarknospe, mit einer terminalen Inflorescenz; B, dasselbe um 907 ge- dreht; C, um 180” gedreht, die äusseren Blätter der Axillärknospe sind entfernt; D—F, das Blatt 3 abgeschnitten, das Gipfel der Axillarknospe von verschiedenen Seiten abgebildet; in Fig. F ist ihr oberstes Blatt 5 zuräckgebogen um die von diesem gestätzte Knospe zu zeigen. Fig. 4. D. rotundifolia ; A, Sprossende mit zwei Axillarknospen von den Blättern a, resp. b gestätzt; in der Mitte die terminale Inflorescenz- achse; B, C, dieselben Knospen stärker vergrössert; D, Axillarknospe an der Basis des Blattes f hervorbrechend. Fig. 5. D. obovata; A, Sprossende, dessen drei obere Blätter je eine Knospe stätzen; dasselbe war ziemlich tief im Sphagnum eingesetzt, die Internodien der sich entwickelnden Winterknospe infolgedessen verlängert; B, Winterknospe im August, die Stipular-Bildungen des Tragblattes zeigend. Fig. 6. D. longifolia; eine Winterknospe nach der Winterruhe aus dem Sphagnum-Decke emporwachsend. Das unterste Blatt stäötzt eine am Ende der vorigen Vegetationsperiode angelegte, aber nicht zur Entwickelung gekommene Inflorescenz. 168 Fig. 7. A—C, Parnassia palustris; A, B, Winterknospe mit Stipular- Bildungen: im C ein Blatt der Winterknospe ausgebreitet, die am Rande der Blattbasis sitzenden Haare (Stipular-Bildungen) zeigend; D, Drosera obovata, Blatt der Winterknospe mit Stipular-Bildungen. KRRDERATOR! L. DIELS: Droseraceae. Das Pflanzenreich, IV. 112. 1906. OÖ. DRUDE: Droseraceae. ENGLER u. PRANTL, Nat. Pflzfam.: IIEE25H590 TH. NITSCHKE: Wachsthums-Verhältnisse des rundblättrigen Sonnenthaues. Bot. Ztg. 1861. K. SCHUMANN: Praktikum för morphologische und systematische Botanik. 1904. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 2. EIN BETTRAG KURRSKENNTNIS DES UROMYCES POAE RABENH. VON OMTUEN: Mit der Aufklärung der biologischen Verhältnisse derjenigen Uromyces-Arten, die ihre Aecidien auf Ranunculaceen und ihre Sommer- und Wintersporen auf Gräsern entwickeln, haben sich mehrere Verfasser beschäftigt, unter welchen zu erwähnen sind: SCHROETER, NIELSEN, PLOWRIGHT, BUBAK, TRANZSCHEL und KRIEG. Auch ich habe dazu einen kleinen Beitrag geliefert. Eine Zusam- menstellung der bisher öber diesen Gegenstand gewonnenen Resul- tate findet man in KriEG's Abhandlung'. SCHROETER fasst in der Kryptogamen-Flora von Schlesien (Pilze, I, p. 305, Breslau 1889) alle damals gekannten hieher gehörigen Formen unter dem Namen Uromyces dactylidis Otth zusammen. Von einigen Verfassern ist angegeben worden, die Formen auf Dactylis seien von denjenigen auf Poa-Arten durch das Vorhandensein oder Fehlen von Para- physen in den Uredolagern zu unterscheiden, die Angaben äber diesen Punkt sind jedoch widersprechend. KRrRIEG giebt dagegen folgende Unterschiede zwischen diesen beiden Typen an: U. dactylidis. Uredo-Lager braun, Sporenmembran hellbraun, mit 3—8 sehr deutlichen Keimporen; Inhalt gelbbraun. U. po. Uredo-Lager orangegelb, Sporenmembran beinahe farb- los, mit 5 (2?) undeutlichen Keimporen; Inhalt orangefarben. U. dactylidis Otth und U. poce Rabenh. sind also wirkliche mor- phologische Arten, die indess in mehrere biologische Unterarten oder Formen zerfallen. Selbständige Arten bilden ohne Zweifel auch die in späterer Zeit entdeckten und von BuBAÅK biologisch | KrieG, Experimentelle Untersuchungen uber Ranunculus-Arten bewohnende Uromyces. Centralbl. fär Bakteriologie etc. II. Abt. XIX Bd. 1907. 170 untersuchten U. festuce Syd. und U. ranunculi-festuce& Jaap, die ihre Aecidien auf Ranunculus bulbosus und ihre öbrigen Formen auf Festuca rubra und ovina bilden”. Der von mir gelieferte Beitrag zur Kenntnis dieser Formen bezog sich hauptsächlich auf das Aecidium von Ranunculus auricomus”. Ich hatte experimentell festgestellt, dass ein Poa pratensis bewohnen- der Uromyces seine Aecidien auf jener Ranunculus-Art, nicht aber auf R. repens, bulbosus, acris, und auch nicht auf Ficaria bildet. Schon ein Jahr fräher hatte BuBAK” Versuche angestellt, welche diese Tatsache bewiesen hatten, was ich damals leider täbersehen hatte. Und gleichzeitig war auch TRANZSCHEL durch ähnliche Ver- suche zum gleichen Resultate gelangt. In der erwähnten Mitteilung besprach ich auch ein Aecidium, das ich auf RK. cassubicus gefunden hatte, und das ich als mit dem- jenigen auf R. auricomus identiseh anzusehen geneigt war. Von zwei Versuchen, RK. cassubicus mit den Teleutosporen von Poa pra- tensis zu infizieren, war der eine negativ ausgefallen, der andere hatte ein äusserst schwaches positives Resultat ergeben. Ich habe später diese Versuche wiederholt, sowohl durch Topfkulturen, als im Freien, indem ich Exemplare von R. cassubicus in einem Rasen im Botanischen Garten pflanzte, wo RK. auricomus jährlich von Aecidien reichlich befallen wird. Die Blätter der Versuchspflanzen zeigten zwar deutliche Anzeichen eines Eindringens des Parasiten, aber weder Spermogonien noch Aecidien kamen zur Entwicklung. Dies erweckte in mir einen Zweifel uber die Richtigkeit meiner Vermutung, dass dieses Aecidium zu Uromyces poce gehöre. Bei einem Besuche auf dem Fundorte des cassubicus-Aecidiums be- merkte ich, dass hier auch das Aecidium der Puccinia perplexans, auf R. acris, ziemlich häufig auftrat. Ich machte daher mit dieser Art einige Kulturversuche. Anfang Mai 1907 wurden von R. cassubicus zwei, von R. aurico- mus und acris je ein Topfexemplar mit äberwinterten und keimen- den Teleutosporen auf Alopecurus pratensis besäet. Auf R. acris sah ich am 17. Mai Spermogonien, im Juni trugen vier Blätter Aecidien. 3UBÅK, Infektionsversuche mit einigen Uredineen. III. Bericht. Centr.-Bl. fär Bakteriol. ete: II: ApES XVITBd> 1906: ” JUuEL, Mykologische Beiträge VII. Arkiv för Botanik. Bd. 4. 1905. ' BuBÅK, Vorläufige Mitteilung täber Infektionsversuche mit Uredineen im Jahre 1904. Ann. Mycol. II, 1904. ' TRANZSCHEL, Beiträge zur Biologie der Uredineen. Petersb. 1905. 171 Die beiden anderen Ranunculus-Arten zeigten keine Infektion. Mit Puccinia perplexans hat das Aecidium auf cassubicus also nichts Atan. Ich machte endlich auch Kulturversuche mit Aecidiosporen des passubicus-Aecidiums. Am 10. Juni 1907 säete ich Sporen frisch gesammelter Aecidien dieser Form auf eingetöpfte Exemplare von Alopecurus pratensis und Poa pratensis aus. Auch aussen im Garten nahm ich. eine Aussaat vor, indem ich an einem Platze, wo R. auricomus nicht in der Nähe vorkam, Aecidien in einem Bestand von Poa pratensis ausstreute. Alopecurus blieb pilzfrei, aber die beiden Poa-Kulturen hatten Ende Juli an je drei oder vier Blättern wohlentwickelte Teleutosporenhäufchen vom Typus des Uromyces poce. Das Aecidium auf Ranunculus cassubicus gehört also zu einem Uromyces poe auf Poa pratensis. Diese Form steht der- jenigen, die ihre Aecidien auf R. auricomus bildet, jedenfalls sehr nahe, aber scheint mit derselben nicht identisch zu sein, da die Teleutosporen der auricomus-Form R. cassubicus zu infizieren kaum im stande sind. In der zitierten Mitteilung erwähnte ich auch, dass ich in Falun ein Aecidium auf R. repens zusammen mit einer Uromyces-Form auf Poa trivialis gefunden hatte. PLowRIiIGHT und andere haben schon den genetischen Zusammenhang dieser Formen experimentell bewiesen. Ich machte indessen auch einen solchen Versuch. Die Aussaat der Teleutosporen von Poa trivialis auf Blättern von R. repens fand am 11. Mai 1905 statt, und am 4. Juni konnte ich X&cidientragende Blätter ernten. Ich teilte a. a. O. auch mit, dass ich ein Aecidium auf Ficaria verna >”in Djurgården bei Stockholm massenhaft gefunden und an demselben Fundort später Poa trivialis mit Uromyces>. Diese An- gabe muss ich hiermit berichtigen, denn die vermeintlichen Teleuto- sporenhäufchen stellten sich bei näherer Untersuchung als die Frucht- körper eines Pyrenomyceten heraus. Am Fundorte wächst indessen auch Rumex obtusifolius, und dieser wird von Uromyces rumicis (Schum.) Wint befallen. TRANZSCHEL hat (a. a. O.) konstatiert, dass diese Form mit einem Aecidium auf Ficaria kombiniert ist. Um zu ermitteln, ob das Ficaria-Aecidium von Djurgården zu dieser Art gehört, machte ich Kulturen mit töberwinterten Teleutosporen des U. rumicis. Am 26. April 1907 säete ich keimende Teleutosporen auf eine 172 Ficaria aus, die in einem Topfe gepflanzt war. Am 27. Mai fand ich Spermogonien, später kamen Aecidien zum Vorschein. Aussen im Garten, wo sonst keine Aecidien auf Ficaria auftreten, hatte ich im Herbst in einem Ficaria-Bestande Teleutosporen tragende Blatt- fragmente des Rumex ausgestreut, und auch hier konnte ich im Juni Åecidien auffinden. Das Aecidium auf Ficaria von Djurgården gehört also zu U. rumicis (Schum.) Wint'. Auf Ficaria wachsen bekanntlich auch Aecidien, die zu Formen von U. poce Rabenh. gehören. Sie bil- den ihre Teleutosporen entweder auf = Poa pratensis, oder auf P. nemoralis, oder auf P. trivialis und palustris. Prof. BuBAK, der die Kombination ficarie-pratensis durch Kulturver- [O) suche festgestellt hat, hat mir freund- Aecidiums zugesandt. Da es von Interesse ist, die verschiedenen Ficaria-Aecidien richtig bestimmen zu können, habe ich seine Aecidien mit denjenigen des U. rumicis wVer- glichen und glaube in der Tat einige morphologische Merkmale angeben lichst Exemplare dieses Ficaria- O zu können, durch welche man diese beiden Typen <:auseinanderhalten kann. Bei U. rumicis sind die Fig. 1. Peridien von Aecidien auf Aecidienhaufen im allgemeinen Ficaria verna, radial durehschnit- grÖSSEer, und auch die einzelnen ten, bei 350-facher Vergr. a von : Uromyces rumicis, b von U. poe. Aecidien sind hier durchschnittlich grösser als bei U. poc (Fig. 2). Ein zuverlässigeres Merkmal ergiebt sich aber aus der mikroskopischen Untersuchung. In einem Querschnitt des 2ecidientragenden Blattes zeigen nämlich die Peridienzellen des U. rumicis einen ziemlich gleichförmigen, sehr schiefen, rhombischen Umriss. Diejenigen von U. poe sind dagegen weniger gleichförmig, weniger schief und mehr abgerundet. Auch ist der radiale Durchmesser dieser Zellen bei U. rumicis meist etwas grösser als bei U. poce (Fig. 1). "In Parm's Verzeichnis öber parasitische Pilze der Stockholmer Gegend (Sv. Bot. Tidskr. II, 1908, p. 42) ist daher »U. pocw>» zu U. rumicis zu verändern. 173 Es verdient hervorgehoben zu werden, dass diese beiden Aecidien in Bezug auf jenen Charakter sich ungefähr so zu einander verhalten, wie die beiden Aecidien, die auf Thalictrum alpinum wachsen, nämlich Fig. 2. Aecidienhaufen auf Ficaria verna, bei 7-facher Vergr. a von Uromyces rumicis, b von U. powe. dasjenige von Puccinia septentrionalis Juel, das mehr mit U. rumicis, und das von P. borealis Juel, das mehr mit U. poce öbereinstimmt. ! JueL, Mykologische Beiträge, IV und V. Öfversigt af Vet.-Akad. Förh. 1895 und 1896. 174 Zum Abschluss folgt hier eine Ubersicht der biologisehen Formen des. U. poc: 1) 2) 6) 7) Hierzu f. ficarie-nemoralis. f. ficarice-trivialis; auch auf P. palustris. f. ficarice-pratensis. f. repentis-nemoralis; auch auf R. bulbosus. f. repentis-trivialis; auch auf P. annua. f. auricomi-pratensis. f. cassubici-pratensis. kommen noch zwei Kombinationen, die nur auf das ge- sellige Auftreten der Aecidium- und Teleutosporen-Generationen in der Natur gegröndet und daher weniger zuverlässig sind, nämlich: 8) 9) f. repentis-pratensis. f. bullati-bulbose (in Tunis). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 2. STUDIER ÖFVER SUBMERSA VÄXTER. AF JOHAN ERIKSON. 1907 års sommar var icke af gynnsammaste slag för naturstudier i det fria, särskildt för resande botanister. Hvarannan dag var det regn och hvarannan mulet väder och dropp i skogar och träd- dungar samt vått i gräset. Men för ett slags studium var denna sommar till stor fördel, nämligen för studiet af tillfälligtvis öfver- svämmade växter. Min uppmärksamhet kom först att riktas därpå den 28 juni, då jag gjorde en eftermiddags-exkursion upp till Södra Möckleby alfvar på Öland, på hvilket finnes en hel mängd djupa hål i kalkstenen, då efter det myckna regnet fyllda med vatten. Det var en ganska egendomlig och intressant submers vegetation, som förekom här, omfattande ett dussintal arter, nämligen Agrostis alba, Braya supina, Centaurea Jacea, Cardamine pratensis, Galium boreale och Galium palustre, Inula britanica, Juncus lamprocarpus, Plantago maritima, Litorella lacustris, Plantago major, Potentilla anserina, Potentilla reptans, Ranunculus repens och Ranunculus flam- mula, Teucrium scordium, Veronica scutellata. Redan vid första på- seendet visade några af dessa former en så stor afvikelse från nor- malarten, att det kunde erbjuda någon svårighet att bestämma dem till arten. De frappantaste afvikelserna visade Galium boreale och palustre genom sina sammandragna internodier och reducerade blad- ytor, hvarigenom den senare något påminde om landformer af Callitriche, där den bildade en grönskande matta på vattenpussens botten, Inula britanica genom smala, nästan jämnbreda blad, Plantago major med sina lansettformade, allt smalare blad, något erinrande om Alisma plantago, Potentilla anserina med allt mera reducerade bladskifvor, efter en längre tids öfversvämning nästan minimala, Potentilla reptans med efter den stigande vattennivån sig 176 förlängande bladskaft, Ranunculus flammula med sina smala blad- skifvor och Teucrium scordium samt Veronica scutellata med tunna, tydligt genomlysande, i jämförelse med den vanliga alfvarformen något dilaterade bladskifvor. Under sommarens lopp fullföljde jag mina iakttagelser öfver sub- mersa former öfverallt, där tillfälle erbjöd sig på Gotland och Blekinges öar samt åter på hösten på Ölands södra alfvar. På Aspö iakttogos och insamlades sålunda vattenformer af Hydrocotyle vulgaris, redan iakttagen på Gotland i en småbladigare form, Jun- cus supinus och Peplis portula. På Senoren insamlades en hel gröda af submerser dels i en torfmosse, dels i ett par djupa vattenhålor: Agrostis stolonifera, Agrostis canina, Hydrocotyle vulgaris, Juncus lamprocarpus, Juncus supinus, Peplis portula, Polygonum persicaria, Ranunculus flammula', som förekom i två former: en med fyllodie- artade blad likt den öländska öfversvämmade formen, en med små ovala bladskifvor, den senare växande på grundare vatten än den först nämnda; dess bladskifvor flyta naturligtvis på vattnet. På Tärnö fanns en intressant submers i Polygonum aviculare f. submersa, hos hvilken blad på det i vattnet nedsänkta partiet af stammen saknades. Under en höstexkursion på Ölands södra alfvar hade jag tillfälle iakttaga Herniaria glabra, Leontodon autumnalis och Mentha austriaca samt Taraxacum officinale i öfversvämmadt tillstånd. Då var stolon- bildningen naturligen på sitt högsta hos t. ex. Potentilla anserina, Teucrium scordium och Veronica scutellata. Genom dessa stoloner ville växten liksom aflägsna sig från den alltför sanka marken. I synnerhet hos den förstnämnda hade stolonerna växt ut till en oerhörd längd, en meter eller mera. Vattenväxternas biologi har på ett utmärkt sätt behandlats af H. SCHENCK 1 arbetet >Die Biologie der Wassergewächse>, utgifvet år 1886, hvarur senare författare öst. Han indelar vattenväxterna 1 tre kategorier: 1) egentliga hydrofyter, som endast växa i vatten, hvaraf 38 species upptagas, däribland Ceratophyllum-arterna, Utricularia-arterna, flertalet Potamogeton-arter, Rupptia-, Najas- och Zostera-arterna m. fl.; 2) hydrofyter, som ha mer eller mindre afvikande landformer och 3) mer eller mindre amfibiska växter. "I ett djupt vattenhål på denna ö insamlades äfven en högst karakteristisk vat- tenväxt, hvars identitet jag ännu icke lyckats säkert bestämma, en monokotyl med ytterst förlängda, hårfina blad, hvilka gåfvo densamma en frappant likhet med en trådalg. Mot hans första grupp kan anmärkas, att i den upptagas äfven amfibiska arter, såsom Hottonia palustris och Lobelia dortmanna, hvilka båda ej sällan uppträda som landformer. Till den andra al- delningen, som alltså äro äkta vattenväxter, men stundom tvingas att bilda landformer, liksom de båda nyssnämnda arterna, räknar SCHENCK: Callitriche hamulata, C. stagnalis, C. vernalis, Isoötes lacustris, Montia rivularis, Myriophyllum alterniflorum, M. spicatum, M. verti- cillatum, Ranunculus aquatilis, BR. divaricatus, R. flutitans, Riccia flui- tans, Subularia aquatica. Den tredje gruppen är mera utprägladt amfibisk än den föregående: det är i allmänhet sumpväxter, som med stor lätthet bilda submersa former. Hit räknar SCHENCK: Alisma plantago, A. ranunculoides, Bulliarda aquatica, Elatine alsi- nastrum, ÉE. hydropiper, E. paludosa Seub.,' E. triandra, Heloscia- dium inundatum, Hippuris vulgaris, Juncus lamprocarpus, J. supinus, Limosella aquatica, Litorella lacustris, Oenanthe phellandrium, Peplis portula, Sagittaria sagittaefolia, Scirpus fluitans, Sparganium minimum, SST plesc: Vattenformerna af dessa växter och liknande örtamfibier böra kallas egentliga submerser, hvilken beteckning (submerser) SCcHENCK använder för alla vattenväxter. Det är denna lista, som jag ökat genom mina rön 1 sommar med följande arter: Agrostis alba, Braya supina, Cardamine pratensis, Centaurea jacea, Equisetum arvense, Galium boreale, Galium palustre, Herniaria glabra (tillfälligtvis), Hydrocotyle vulgaris (vattenformen redan observerad i september 1905 mellan Holmeja och Bökebersgsslätt), Inula britanica, Leontodon autumnalis, Mentha aquatica, Mentha austriaca, Pilularia globulifera (förut känd från herbarier), Plantago major, Plantago maritima, Polygonum aviculare, -wpokhexanadra DE. Polygonum persicaria, Potentilla anserina, Potentilla reptans, Ranunculus flammula, Ranunculus repens, Spiraea filipendula, Taraxacum officinale, Thymus serpyllum (tillfälligtvis), Veronica scutellata m. 1. I en del fall inträder icke någon synbar yttre förändring 1 väx- tens utseende efter öfversvämningen, då det icke tjänar något till att upptaga arten i denna lista. Af äldre iakttagelser, som icke förut omnämnts, förtjäna anmärkas Ranunculus sceleratus f. fluitans,' som varit föremål för en särskild uppsats af ASCHERSON: >»Schwimmblätter von Ranunculus sceleratus und flammula” i Sitzungsber. Ges. naturforschend. Freunde, Berlin 1873, och Scirpus acicularis f. submersa Hjälm. Nilss.”, som omdebat- terades mycket år 1887 och först uppfattades som Scirpus parvulus. En förut här ej heller omnämnd amfibisk växt är Polygonum amphi- bium, som anatomiskt undersökts af G. VOLKENS (>Zur Kenntnis der Beziehungen zwischen Standort und anatomischem Bau der Vegetationsorgane>, Jahrbuch d. k. bot. Gart. zu Berlin II, 1884). Hos den terrestra formen fann han slemceller i epidermis.” Samma växt har sedan behandlats af J. MASSART 1 >L'accommodation indi- viduelle chez les Polygonum amphibium> (Bullet. du jardin bot. de V'état å Bruxelles, vol. I, fasc. 2, sept. 1902), hvartill vi sedan återkomma. Vattenformerna äro i allmänhet upptagna som varieteter i våra floror, ehuru de väl riktigare borde betecknas med ett f. Jag skall nu efter HARTMAN, NEUMAN-ÅHLFVENGREN och MARSSON uppräkna och karaktärisera de viktigare förut inregistrerade af dessa former: Alisma plantago L. f. stenophyllum A. & G. = Alisma plantago Vv. lanceolata (Hoffm.): Blad flytande, elliptiska—lansettlika, ofta af- smalnande lill skaft. I djupare eller rinnande vatten. !' Har insamlats af mig vid Gullberna i Blekinge i juni 1900. ” Insamlades af mig år 1887 vid Husie, Skåne. ' Det förtjänar här anmärkas, att VOoLKENS begår ett misstag, när han säger: In seltenen Fällen zeigen solche Zellen eine Querteilung derart, dass eine obere, sehr niedrige Zelle abgespalten wird, deren Wände und Inhalt durchaus normal bleiben.» - Detta förhållande beror därpå att snittet genom att ligga någon tid i vatten får slemmet upplöst, så att skenbilden af en tvåskiktig epidermis framkallas. 179 Alisma plantago IL. f. angustissimum AA. & G. = Alisma plantago L. var. graminifolia Wg. (= A. arcuatum Mich.): Blad långa, smalt jämnbreda, utan skifva. I strömmande vatten. Alisma ranunculoides L. v. zosterifolia Fr.: Blad långa, smalt jämn- breda, utan skifva. I djupt eller strömmande vatten. Alopecurus fulvus Sm. Vv. natans. Alopecurus geniculatus LE. f. natans (Wg.). Nyligen har H. G. SImMmONns i >Ueber einige lappländische Pha- nerogamen> (Arkiv f. bot. 1907) uppställt Alopecurus aristulatus Mich. v. natans som synonym med A. geniculatus 8 natans Wg.(= A. fulvus SM. MV. natans), hvaremot L. M. NEUMAN fört fram en negerande kritik, hvartill vi här endast vilja hänvisa (Bot. Notiser 1908, p. 17). Jmfr äfven SIMMONS” antikritik i Bot. Not. 1908 p. 123 o. följ. Elatine hexandra DC. Elatine hydropiper L. B submersa Gosselm.: Krona saknas. Elatine callitrichiodes Bupr. Elatine-arterna äro vanligen >krypande och rotslående, så att de nästan ständigt eller tidtals stå under vatten. Under vattnet äro de större och nästan genomskinligt gröna, men utom detsamma eller på uttorkade ställen vanligen rödaktiga”. NYMAN, Sveriges Fanero- gamer p. 431. Detsamma gäller om Bulliarda aquatica DC. Helosciadium inundatum (L.) Koch f. fluitans Fr. >I mera rinnande vatten blir den längre, stundom fotslång med smalare bladflikar, men är annars och på uttorkade ställen vanligen endast 2—4 tum, så att den blir bland de minsta umbellater> (NYMAN). (Sium mini- mum Pluk.). På vattenbladen äro flikarna hårfina. Hippuris vulgaris f. fluviatilis Hoffm. Blad breda, tunna, ända till 3 em. långa. Växer i djupare rinnande vatten. >Ej sällan påträffar man former med nedre, 1 vattnet varande delar tillhörande denna form och med den öfre, ofvan vattnet varande delen tillhörande hufvudformen.> (AHLFVENGREN.) Juncus lamprocarpus Ehrh. f. aquaticus (L.) (Juncus lamprocarpus B fluitans Koch.). Strå krypande eller simmande, rotslående vid lederna. Juncus supinus Moench f. fluitans Lam. [J. supinus Moench 8 uliginosus (Roth.)|. Strå 30 till 70 cm. långt, flytande, med hårfina blad i rosetter från fästpunkterna. Montia rivularis Gmel. Är väl endast en vattenform af Montia minor Gmel. Växten lifligt grön; stjälk i spetsen tillväxande, i vat- ten simmande, 10—25 cm. lång. 180 Myosolis strigulosa (Rehb.) f. aquatica. >Rotstock lång, krypande, stjälk slak och böjlig med nedom midten utgående, särdeles lång- sträckta blomknippen.>” NEUMAN. Nasturtium officinale RB. Br. f. siufolium Rehb. Storväxt. Stjälk uppblåst. Småbladen från hjärtlik bas aflånga —äggrunda. I djupt vatten. Nasturtium amphibium (L.) R. Br. Vattenformen har de nedre nedsänkta bladen kamlikt, mer eller mindre djupt parflikade, de öfriga med afsmalnande bas hela, lansettlika, glest sågtandade. Peplis portula L. Vattenformen uppstigande, 8—20 cm. lång. Ranunculus sceleratus L. f. fluitans Petit. I vatten blir stjälken stundom flytande och rotslående, uppblåst, de nedre bladen 3-delade och mycket längskaftade. Sagittaria sagittefolia LE. f. vallisneriefolia Coss. & Germ. Alla bladen flytande, mycket långa, utan skifva. I djupare och rinnande vatten. Enligt MARSSON når icke växten i detta tillstånd till blom- ning. Han har dessutom iakttagit öfvergångsformer mellan de gräs- lika och pilformiga bladen på samma exemplar. (S. heterophylla Schreb.). — S. sagittefolia L. v. tenuior Wg. upptages vanligen som en öfvergångsform mellan f. vallisnericefolia och hufvudformen. I «Förteckning öfver Skandinaviens växter 1907” upptages som svensk art S. natans Pall., som troligen är synonym till WAHLENBERGS varietet. Scirpus acicularis L. f. submersus Hj. Nilss. Längre, men svagare strån än hos hufvudformen, så att de hopfalla ofvan vattnet, med genomskinliga inre längd- och tvärväggar, nedtill hvitaktiga med hvita och hinnaktiga stråslidor. Sparganium simplex Huds. f. longisstmum Fr. Sp. simplex y flui- tans (Lamk.). Stjälken upptill slak och flytande; blad simmande, mycket längre än stjälken. Sparganium glomeratum Lzest. f. fluctuans Neum. Blad flytande, 8—12 mm. breda (hos hufvudformen 4-—5 mm.). Steril. Subularia aquatica L. Vattenformen saknar kronblad och har kleistogama blommor. Vattenväxternas anpassningar. Enligt H. ScHENncks förut citerade grundläggande arbete öfver vattenväxterna och egna iakttagelser utmärka de sig genom följande anpassningar 1 sina olika organ. lötterna: Hos de verkliga hydrofyterna är rotsystemet relativt 181 svagt utveckladt, men vattenformerna af de amfibiska växterna, t. ex. Peplis portula, Teucerium scordium, Veronica scutellata, Juncus supinus f. fluitans m. fl., utmärka sig genom talrika oförgrenade adventivrötter, som utgå från bladfästena. Ofta utmärka rötterna sig genom sin längd, t. ex. hos Stratiotes aloides, där vanligen endast en föga förgrenad rot uppträder, som tjänstgör som förankringsorgan. Utom som förankringsorgan tjänar roten på grund af sin lakunösa byggnad som respirations- och flytorgan. Hos Menyanthes trifoliata, stundom Veronica scutellata m. fl., är roten äfven på grund af sin rikliga klorofyllhalt assimilerande, ett rön, som förf. gjorde redan på våren 1888 vid Fågelsång i Skåne och som äfven finnes om- nämndt i litteraturen. ' Hadromet och de mekaniska väfnaderna äro föga eller icke ut- vecklade. Rothårsbildningen är svag eller ingen.” Stundom saknas rötter (Utricularia, Aldrovandia, Salvinia m. fl). Stammen: Lång, 1 synnerhet i rinnande och djupare vatten, ofta rikt klorofyllförande, t. ex. hos Menyanthes trifoliata, Hydroco- tyle vulgaris m. fl. Längden står i sammanhang med den svagare belysningen i vattnets djupare lager. Den tunna och böjliga vatten- stammen — endast undantagsvis är den tjockare, t. ex. hos Meny- anthes, Ranunculus sceleratus — visar ofta en riklig förgrening (Myriophyllum, Batrachium wm. fl. och flera submersa landväxter), hvilket bidrager till förökningen, då stammen ruttnar nedtill, så att en hel koloni kan uppstå efter ett enda individ. Det bildas härigenom riktiga undervattensängar. Skär man af en gren af Elodea cana- densis, Batrachium 0. a., så växa de fort och slå rötter. De nedersta internodierna äro längst, hvilket äfven förklaras af den svagare be- lysningen. Endast försvagadt diffust ljus står till förfogande för assimilationen. Ingen så stor skillnad mellan hufvud- och sido- axlar som hos landväxterna finnes, en följd af de förändrade ab- sorptionsförhållandena. De mekaniska elementen bilda jämte det egentliga kärlknippet en axil sträng eller tendera därtill för att ge vederbörlig dragfasthet. — Stundom äro stjälkens internodier sam- mandragna (Lobelia, Litorella, Vallisneria). — Stundom finnes ett längre eller kortare på bottnen krypande rhizom (Litorella). ! H. PoTtonIÉ's Naturwissenschaftliche Repetitorien. III: Botanik von CARL MÖLLER und H. PoTtoniÉ, pag. 9. Berlin 1893. > R. H. Ponp har hos de vattenväxter han undersökt funnit förekomsten af rot- hår snarare vara regel än undantag. (The biological relation of aquatic plants to the substratum. U. S: Fish. Comm. Report for: 1903: 1905.) Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 15 182 Bladen: Af olika typer. Stundom äro de dimorfa, såsom hos de med flytblad försedda växterna |[Batrachium-arter, Potamogeton- arter, Oenanthe phellandrium, Helosciadium inundatum). Typ. 1. Det mest anpassade vattenbladet är uppdeladt i en massa hårfina flikar af radiär struktur, så att det liknar en rot, hvilket tydligen betingas af dess funktion som ett näringsupptagande organ. Stundom ha också morfologerna tvistat om ett organs natur, t. ex. om de submersa bladen hos Salvinia natans, hvilka uppfattats som rötter (>Rhizocarpece>”) och om adventivrötterna hos Trapa natans, hvilka stundom förr uppfattats som blad. När ett dylikt rotlik- nande blad tages upp ur vattnet, falla merendels flikarna ihop, hvaraf framgår att det mekaniska systemet är svagt. Typ. 2. En annan typ är den långa, smala, bandlika,. som finnes hos Vallisneria, djupvattensformerna af Sagittaria sagittaefolia, Alisma plantago och Alisma ranunculoides. Hit kunna äfven räknas bladen hos vissa Sparganium-former och submersa gräs. En något af- vikande form är den cylindriska hos vattenformer af Juncus och Scirpus: Juncus lamprocarpus f. aquaticus, Juncus supinus f. flui- tans, Scirpus acicularis 2 submersus. En annan afvikelse är den korta bandlika bladformen hos tt. ex. Najas, Callitriche, Hydrilla, Elodea m. fl. Typ. 3. En tredje typ finnes hos några Potamogeton-arter (P. crispus, lucens, nitens, perfoliatus, prelongus), hvilkas blad äro rela- tivt breda, tunna, genomlysande, hvarigenom de närma sig skugg- bladen. Då de ofta växa i rinnande vatten, ha de bättre meka- niska väfnader än i allmänhet är fallet. Härunder kunna möjligen äfven föras de kortare, mer smala blad, som förekomma hos Elodea, Najas 0. a. Nedsänkta blad äro i allmänhet mycket tunna, nästan genomskin- liga, om de tillhöra typerna 2 och 3. Mesofvllet består nämligen af få cellager, och epidermis har tunn yttervägg. Klyföppningar saknas', epidermis för klorofyll, och ingen (eller obetydlig?) skillnad finnes mellan pallisad- och svampparenkym. I ofvan- nämnda förändringar”, säger SCHIMPER, >”visar sig det första steget till förvandlingen af en luftväxt till en vattenväxt.> Men Cardamine pratensis är icke plastisk nog för att trifvas i det våta elementet, hvilket framgår af min iakttagelse i somras. Andra växter däremot, de amfibiska, ha en tillräcklig plasticitet för ett dubbelt lefnadssätt, och på detta sätt ha säkerligen många af vattnets fanerogamer, ormbunkar och mossor uppkommit (SCcHIMPER säger alla). SCHIMPER sammanfattar vattnets metamorfoserande inflytande på växtens vegetationsorgan i följande resumé: »Entwicklung der 3eiwurzeln einiger dikotylen Sumpf- und Wasserpflanzen>» (Beih. z. Bot. Centralbl. XX) och jag i denna skrift påvisa. 185 är vida mindre utpräglad. Det ändamålsenliga i alla dessa för- ändringar är uppenbart. Frågan är blott, om de bero på urval eller vattnets direkta inflytande. Den första antydningen till några sådana visar sig hos den tillfälligt i vatten förekommande Cardamine, i hvilket fall man icke kan tala om -.urval.> Större delen af de submerser, jag samlat i sommar, äro ett bevis i samma riktning, ty i dessa fall ha efter ett par eller några veckors nedsänkning uppstått ganska genomgripande förändringar, som vi senare i detalj skola redogöra för. SCHIMPER påpekar vidare de faktorer, som inverka vid utbild- ningen af en vattenväxt, och dessa äro, utom vattnets direkta in- flytande, ljusets försvagande, såsom redan framhållits, andra respi- rationsbehof, som väl framkalla dels en bladdilatation, dels en lakunös struktur af organen (aörenkym). Anmärkningsvärdt är, att Podostema- ceerna ', som växa i forsande vatten, t. ex. vid vattenfall, ej ha lakunös byggnad. Hvad vattnet beträffar, kunna en del förändringar hän- föras till vattnets inverkan som vätska, nämligen klyföppningarnas reduktion eller försvinnande, kärlknippenas centralisering och cellu- losans slemvandling, hvarigenom unga växtdelar skyddas mot sub- stansförlust genom diffusion. Andra förändringar försiggå äfven, fast i svagare grad, i fuktig luft, nämligen reduktion 1 rotsystem, kärl och hudsystem som följder af den förminskade transpirationen och de mekaniska elementens återbildning, dock endast i vindstilla liksom i stilla vatten. Försök liknande dem WIESNER anställt med fuktig lufts inflytande på vegetationsorganen ha verkställts beträffande sexualorganen af MöBIUuS och WIESNER genom riklig bevattning eller genom odling i fuktighetsmättadt rum, hvarigenom blombildningen i större eller mindre grad undertryckes. MöBivs odlade några växter i kruk: och vattnade en del af exemplaren rikligt, andra normalt och fann i det förra fallet en nästan undertryckt blombildning, i det senare en normal blombildning. WIESNER odlade Capsella bursa pastoris och Taraxacum 1 fuktig- hetsmättadt rum, hvarvid den senare alldeles inställde blomningen och den förra alstrade förkrympta blommor. De verkliga vatten- växterna ha öfvervunnit denna fatalitet: de utbilda ju blommor lik: bra som landväxterna, vare sig nu blomningen försiggår ofvan vat- tenspegeln, såsom hos Vallisneria med dess underbara anpassning för blomning på vattnet, andra exempel att förtiga, eller under vattnet, ! WARMING, Familien Podostemacezr (1881). 186 såsom hos Ceratophyllum, Najas, Zostera med dess egendomligt anpassade pollenkorn m. fl. Mindre utpräglade vattenväxter förmå endast att blomma i grundare vatten; komma de på alltför djupt vatten, blir växten steril, t. ex. de extrema vattenformerna af Alisma plantago, Sagittaria, Hippuris. Äfven utpräglade vattenväxter, såsom Myriophyllum-arterna kunna på alltför djupt vatten nödgas att bli sterila, emedan de under vegetationsperioden icke hinna upp till vattenytan, såsom jag för många år sedan iakttagit på Myriophyllum verticillatum i Vänern och som man kan iakttaga på Myriophyllum alternifltorum i Eyckebyfjärden nära Karlskrona hvarje sommar. Sådana förändringar, som MVOLKENS först och MASSART' sedan mycket detaljeradt har studerat på Polygonum amphibium, som SCHENCK omtalar hos (Cardamine pratensis och som jag i sommar funnit hos ett flertal växter, kallar Lotsy” hydromorfoser. Genom det amfibiska lefnadssättets direkta inflytande uppkommer hos Po- lygonum amphibium former, hvilkas karaktärsskillnader äro så pass stora, att de nära nog skulle räcka till att konstituera nya arter. Landformen har upprätt stjälk med föga uppsvällda nodi, lansettlika blad med aftrubbad eller något hjärtlik bas, på båda sidor håriga, dock hufvudsakligen på undersidan. Äfven bladskaft, slida och ochrea äro håriga: det är en aöromorfos, såsom genom direkta för- sök iakttagits. Vattenformen har starkt förlängd stjälk, då lederna äro såväl längre som talrikare; antalet blad är mycket större, dock finnas endast 3—>35 samtidigt, emedan de gamla bladen tämligen snart förmultna. Genom internodiernas förlängning höjes växten upp till vattenytan och växer sedan i horisontal riktning. Vid hvarje led bildas adventivrötter. Bladen äro långskaftade med vid basen tillspetsad, aldrig hjärtlik skifva. Hår saknas alldeles, bladet är glatt. Af anatomiska skillnader anmärker MASSsART, att landformen har en solid, märgfylld stjälk, men vattenformen en ihålig, i det märgen resorberas. På de simmande bladen finnas inga klyföpp- ningar på undersidan. Vattenformen är en direkt hydromorfos, hvilket experimentellt har bevisats och när som helst lätt kan be- visas. Redan långt förut har GÖBEL” visat, att de båda bladformerna hos Ranunculus Purshii, en nordamerikansk art, och Batrachium fluitans äro direkta hydro- och aéromorfoser. "J. MaASsSART, L'accommodation individuelle chez les Polygonum amphibium. Bull. d. Jard. Bot. de V'État å Bruxelles. Vol. I; fasc. 2. 1902. ”J. P. LotsyY, Vorlesungen tber Descendenztheorien. 1906. K. GoEBEL, Pflanzenbiologische Schilderungen. 1889—91. 187 Ett intressant sakförhållande påvisades af COSTANTIN år 1886 hos Stratiotes, då han fann, att de ständigt nedsänkta bladen alldeles saknade klyföppningar, men de till hälften ur vattnet uppskjutande på luftdelen hade klyföppningar, på vattendelen saknade dem. Nya hydromorfoser. Jag skall nu öfvergå till att närmare redogöra för de af mig under den gångna sommaren studerade hydromorfoserna. I en del fall kunde icke några yttre förändringar iakttagas. Så var fallet med Mentha aquatica, Spiraea ulmaria, stundom Taraxacum officinale (ett exemplar, som jag iakttog på Gotland), Tussilago farfara. Det är dock möjligt, att dessa endast en kortare tid varit nedsänkta. I en del fall ruttna bladen tämligen snart, antagligen därigenom att vatten tränger in genom klyföppningarna. Så var förhållandet med Cen- taurea Jacea, Cynanchum Vincetoxicum och Herniaria glabra; hos Centaurea Jacea iakttogs dock det intressanta förhållandet, att de blad, som utbildats under vattnet, voro smalare än de andra. Hos Mentha austriaca f. oelandica och Polygonum aviculare bildas inga blad, så länge stjälken växer under vatten. Xerofila växter synas, som begripligt nog, sämst ackommodera sig för öfversvämning. Detta är en hydromorfos af enklaste slag, egendomligt nog samma hjälp- medel, som en del ökenväxter begagna sig af till skydd mot excessiv torka: att afkasta bladen eller hindra deras utveckling. Huru denna anpassning skall fysiologiskt förklaras, är icke så lätt att afgöra, men sannolikt beror den därpå, att klyföppningarna icke kunna sluta sig i våt miljö hos dessa växter, hvilken förmodan blir san- nolik därför, att det är hos xerofila växter, som denna förändring inträder. Möjligen får man på samma sätt förklara bladskifvornas afsmalnande resp. förminskning hos blad, som utvecklats under vatten, såsom redan ett anfördt exempel, Centaurea jacea, visat tendens till. Denna hydrofila metamorfos kan iakttagas hos Inula britanica, Leontodon autumnalis, Plantago major, Potentilla anserina, Taraxacum officinale. Klyföppningarna finnas nämligen fortfarande, äfven på de under vatten utbildade bladskifvorna, såsom jag iakt- tagit hos Inula britanica f. submersa, Leontodon autumnalis f. sub- mersa och Plantago major f. submersa, men genom bladskifvornas afsmalning reduceras förstås antalet betydligt. De anförda arterna 1 COSTANTIN, Sur les feuilles aquatiques. (Ann. d. Sc. nat. Bot. sér.: VII, T. III. 1886.) 188 äro inga egentliga xerofiler och äro måhända ej vana att öppna sina klyföppningar så vidt i fuktig miljö, så att de någorlunda kunna reglera vattenmängden. Kanske dessa rent af ha förmågan att sluta sig, när vattentillgången blir alltför riklig, särskildt de närmare 1 2 di S 9 20:10 I 5 10 11 Fig. 1. 1. Leontodon aultumnalis ft. submersa. 7. Ranunculus flammula f. submersa. 2. Inula britanica f. submersa. 8. Ranunculus repens f. submersa. 3. Veronica scutellata f. submersa. 9. Potentilla reptans f. submersa. I. Teucrium scordium f. submersa 10. Potentilla anserina f. submersa. 5. Plantaqgo major f. submersa. 11. Polygonum aviculare f. submersa 6. Galium palustre f. submersa. eo || 0 ev o . ep medelnerven belägna. Förglömmas må ej heller, att bladskifvorna på samma gång de afsmalna vanligen äfven förlänga sig, en effekt, ' Detaljerade undersökningar öfver klyföppningarnas förhållande på nedsänkta växtdelar ha företagits af O. PorscH (Zur Kenntniss des Spaltöffnungsapparates submerser Pflanzentheile. Sitzungsber. k. Akad. d. Wiss. in Wien 1903). Han visar, att klyföppningarna i vattnet antingen få en annan fysiologisk funktion eller också ha en smal eller ingen springa. 189 framkallad af det diffusa ljuset. Bladen sträfva i sistnämnda fall att mer eller mindre antaga bandform, närma sig SCHENCKS 2:dra bladtyp. En annan egenhet, som utmärker de submersa bladen, är deras tunnhet och genomskinlighet, egenskaper, som i första rummet betingas af det reducerade mesofyllet. En dylik förtunning är mycket tydligt märkbar hos Plantago major f. submersa och ännu mera hos Polygonum persicaria f. submersa, Teucrium Scordium f. submersa, Veronica scutellata f. submersa. Hos de två senare obser- veras därjämte en tydlig dilatation af skifvan, så att bladen hos dessa tvenne vattenformer på sätt och vis utgöra en mellanform mellan SCHENCKS 2:dra och 3:dje typ. Hos alla tre dessa genomlysande blad är pallisadparenkymet svagare utveckladt, i det att cellagrens antal förminskas och cellerna tendera till eller antaga nästan iso- diametrisk form, en frappant likhet med skuggbladen. Äfven hos andra submerser har samma förhållande iakttagits. En tendens till skifvans sönderflikande, att öfvergå till ScHENCKS 1:sta typ, finna vi hos Braya supina f. submersa och Potentilla anserina f. submersa, den senare på de första stadierna af nedsänkningen, innan skifvorna reducerats alltför mycket, då nämligen bladtänderna i början nästan ha karaktären af flikar; så äfven hos submers Ranunculus auricomus, hvars rotblad ofta få smala flikar. Andra anpassningar träffas hos Potentilla reptans f. submersa och Ranunculus sceleratus f. fluitans, som nämndt redan omtalad at ASCHERSON, hos hvilka bladskaften efter hand som vattenytan höjes förlänga sig, för att hålla bladskifvorna i luften, resp. flytande på vattnet. Flytande blad observerades också hos Spiraea filipendula. Det förändrade wväxtsättet står i sammanhang med det mekaniska systemets tillbakabildning hos submersa former. Det kan i synner- het vackert iakttagas på Plantago major f. submersa, hos hvilken form kollenkymsträngarna alldeles saknas. Nur ein einziger dieser Tage (/,—"'/, 1904) war frei von Niederschlägen.» 193 skifvor, mest hos exemplar iakttagna på Gotland. Mycket riklig adventivrotbildning. Inula britanica f. submersa: mera utdragna internodier än hos alfvarformen, från hvilken den utvecklats. Längre och smalare, nästan jämnbreda blad, skaftade, föga håriga. Juncus lamprocarpus f. aquaticus: förlängdt strå med sparsam skottalstring. Nedre blad förlängda, stundom af 15—16 cm. längd. Blombildning reducerad. Juncus supinus f. fluitans: strået starkt förlängdt med hårfina ofta ända till 2 dm. långa blad. Ytterst riklig skottalstring, stundom vid hvarje nodus med bildning af adventivrötter. Fruktifikationen tillbakasatt. Vivipari. Leontodon autumnalis f. submersa: Bladen förlängda, åtminstone i början upprätta, glesflikiga, med slutligen försvinnande flikar, så att bladformen blir jämnbred. Mentha austriaca f. submersa: nedre delen af stjälken utan blad. Pilularia globulifera f. submersa. Takttogs i föga karakteristiska exemplar i en vattensamling på Senoren. Under vattenytan bildade Pilularia-blad äro längre och mera genomskinliga. Peplis portula f. submersa: Blad större och tunnare än hos land- formen (18 Xx 8 mm. mot 8 x 4 mm.). Vanligen riklig adventivrot- bildning. Växten stundom simmande. Blomning undertryckt. Ej olik Callitriche stagnalis. Plantago major f. submersa: blad elliptiska—lansettlika, i ett fall af I ecm:s bredd svarande mot 6 cem:s längd. Bladskaft förlängda, ända till 7 cm. eller mera. Blombildning undertryckt. Plantago maritima 3 gentilis f. submersa. Blad förlängda, utan hårull vid basen. Polygonum aviculare f. submersa. - Dvärgform af 5—6 cm. höjd. De nedre bladen outvecklade (på det öfversvämmade partiet); ochrean finnes dock kvar. Stammen var ofta omböjd i toppen. Polygonum persicaria f. submersa: TLågväxt form af 6—7 cm. höjd. Blad utvecklade, tunna, genomskinliga. Ingen blombildning. Potentilla anserina f. submersa. Blad långskaftade (bladskaft ända till 6—7 cm.). = Bladskifvor först djuptandade, sedan alltmera reducerade. Stolonbildning på öfversvämmade exemplar sällsynt, och om den finnes, med förkrympta skott. Blombildning undertryckt. Potentilla reptans f. submersa. Bladskaft alltmera förlängda, slut- ligen af 2 dm. längd. Refbildning undertryckes. Ingen blom- bildning. 194 Ranunculus flammula f. submersa. Submers Ranunculus flammula förekommer i två former, som dock förenas genom Ööfvergångs- former. På mera djupt vatten eller i kalkhaltigt vatten bli blad- skifvorna smala, nästan jämnbreda eller smalt lansettlika. I syn- nerhet de nedre bladen äro fyllodielika. Den liknar i detta till- stånd rätt mycket Ranunculus flammula Vv. intermedius Hn, som dock icke är någon submers utan växer på dyjord(?) eller fuktig Fig. 4. Ranunculus flammula f. aquatica. Fig. 5. Ranunculus sceleratus f. fluitans. sand, t. ex. på Vänerns stränder, där förf. i sin ungdom insamlat densamma. På grundare vatten får den submersa Ranunculus flammula ovala flytblad. Talrika adventivrötter frambryta hos båda formerna från nodi. Rötterna såväl som stjälken äro lakunösa och stå sålunda 1 respirationens tjänst. Blomning försvagad. Ranunculus repens f. submersa: med långa refvor af 30—40 cm. längd, rikligt skott- och rotalstrande. Bladsegmenten förminskade. Ingen blomning. 195 Teucerium scordium f. submersa: bladskifvor större i förhållande till alfvarformens, tunna, genomlysande, glatta. Vattenformens blad 30x10 mm.; alfvarformens 15X5 mm. Talrika adventivrötter. Stam och rötter hos vattenformen mycket lakunösa. Blomning undertryckt. Veronica scutellata f. submersa: blad större än alfvarformens (35 x 3 mm. mot 15 Xx 2 mm. hos alfvarformen), rent gröna, genom- skinliga (hos alfvarformen vanligen antocyanfärgade). Lakunösa adventivrötter, som liksom hos de andra submerserna flottera fritt i vattnet. Blomning undertryckt. Dessa nya fynd af submersa växter ha, menar jag, äfven ett all- mänt intresse, enär de i någon mån belysa artbildningsproblemet. Det är här 1 några fall fråga om förändringar 1 växtens hela habitus och äfven anatomiska egenskaper, som framkallats af några veckors öfversvämning och växtens försättande i en ny miljö. Att på så kort tid helt nya bladformer kunna uppstå, bladets anatomiska struktur 0. s. Vv. förändras äro ju märkliga fakta, som visa, hvad betydelse förändrade yttre förhållanden kunna ha för bildningen af nya former, varieteter, ja arter. Det är ett sakförhållande, som vittnar för LAMARCKS ståndpunkt i artbildningsfrågan. I sin »Philosophie zoologique> har han formulerat sin erfarenhet i föl- jande ord, hvarmed wvi afsluta denna uppsats: >»En effet, outre que nous connaissons les influences et les suites des fécondations hétéroclites, nous savons positivement aujourd”hui qu'un changement forcé et soutenu, dans les lieux d'habitation et dans les habitudes et la manieére de vivre des animaux, opére, aprés un temps suffisant, une mutation tres remarquable dans les individus qui s'y trouvent exposés. Relativement aux végétaux, on verra la meéme chose å F'égard du produit des nouvelles circonstances sur leur maniere d'étre et sur FPétat de leurs parties en sorte que I'on ne sera plus étonné de voir les changements considérables que nous avons opérés dans ceux que depuis longtemps nous cultivons.>- Flera af de här omtalade submerserna skulle utan tvifvel snart nog fullständigt kunna anpassa sig för ett akvatiskt lefnadssätt, bli verk- liga vattenväxter, om de nödgades fortplanta sig genomgående under vattenytan några generationer framåt. 196 Tillägg: Några senare gjorda iakttagelser äro så pass viktiga, liksom några svåråtkomliga litteraturfynd, att de motivera ett tillägg. I en torfgraf på Senoren fann jag 1 september ett submerst gräs, som af allt att döma är en nedsänkt, steril form af Agrostis canina. Det är mycket smalbladigt — bladen äro på sin höjd knappt 1 mm. breda — har talrika internodier, skottalstring vid nodi och dess birötter äro negativt geotropiska eller kanske snarare aérotropiska. I den om Blekinges flora så förtjänte aflidne telegrafkommissarien F. SVANLUNDS herbarium ligga ett par intressanta Alisma-former med olika slags blad på samma exemplar. Det är 1) Alisma plantago f. heterophylla (författarens beteckning), in- samlad i Brömsebäck i augusti 1865. Fyllodierna nå en längd al 23—24 cm. Ett blad med liten skifva hade ett skaft af öfver 26 ecm:s längd '; och 2) Alisma ranunculoides f. heterophylla (författarens beteckning), insamlad d. 1/5 1896 af J. v. BERGEN i Elleholm vid Mörrumsåns utlopp. Exemplaret har fyllodier af 30 cm:s längd och bladen ha skaft af öfver 21 cm:s längd. I »>Förteckning öfver Skandinaviens växter 1907» betecknas Montia rivularis: Montia "minor Gmel. f. rivularis (Gmel.) Lindb. f. Vid Gullberna och Lyckeby fann jag nyligen en submers Myosotis- form, som på det förra stället bildade flytande kolonier. Det var ännu endast rosetter med en mängd birötter. Blad tunna, stundom bredare och längre än vanligt, genomlysande. På Vämmö har jag på flera skuggiga ställen i vår observerat submersa former af Ranunculus flammula (med nedsänkta blad- skifvor) och Ranunculus repens, hvilka buro sina bladskifvor hori- sontalt, så länge de voro nedsänkta i vattnet, men sedan reste dem upp i mer eller mindre vertikal ställning. Submers Veronica scutellata från Lyckeby utmärkte sig genom sin långt utdragna, lifligt gröna stjälk och sina klorofyllförande rötter (en tämligen tjock rot från hvarje nodus). Äfven Veronica becca- ! Exemplar af Alisma plantago, insamlade af F. SVAnLunp i Mörrums å vid Hof- mansbygd i aug, 1884, hade bladskaft af öfver 35 ecm:s längd. LI bunga f. submersa utmärker sig genom sin lifligt gröna stjälk och sina talrika adventivrötter från nodi. En submers form af Cardamine pratensis med långt, krypande, grönt rhizom iakttogs den 10:de maj i år vid Lyckeby, då äfven groddknoppar på denna växts blad anträffades. I ScHRÖTER och KIRCHNER, >”Die Vegetation des Bodensees> (Schriften des Vereins fär Geschichte des Bodensees und seiner Umgebung) finnas några anmärkningsvärda submerser omtalade, nämligen Agrostis alba var. flagellaris f. fluitans, väl synonym med vår form. Myosotis palustris var. ccespitia. Polygonum lapathifolium L. v. nodosum Pers. f. natans Schröter. Fastän strängt taget ej hörande hit, vill jag dock äfven omnämna en djupvattensform af Potamogeton gramineus, nämligen Potamogeton gramineus var. graminifolius, omnämnd af L. IwaANnoFF, 1902. ZUSAMMENFASSUNG. Im vorigen regnerischen Sommer hatte der Botaniker eine aus- gezeichnete Gelegenheit, untergetauchte Pflanzen zu studieren. Mehrere neue, nicht vorher beschriebene submerse Formen wurden von mir besonders auf der Insel Öland gefunden. Es waren dies: Agrostis alba, Braya supina, Centaurea jacea, Cardamine pratensis, Galium boreale, Galium palustre, Inula britanica, Juncus lamprocarpus, Litorella lacustris, Planlago maritima, Plantago major, Potentilla anse- rina, Potentilla reptans, Ranunculus repens, Ranunculus flammula, Teucrium scordium, Veronica scutellata. Später, im Herbste, fand ich daselbst auch Herniaria glabra, Leontodon autumnalis, Mentha austriaca, Taraxacum officinale in untergetauchtem Zustande. In der Provinz Blekinge fanden sich Agrostis canina, Agrostis stolonifera, Hydrocotyle vulgaris, Juncus lamprocarpus, Juncus supinus, Peplis portula, Polygonum persicaria, Polygonum aviculare, Ranunculus flam- mula u. a. m. in ihren Wasserformen. Von besonderem Interesse sind Agrostis canina, Hydrocotyle vulgaris, Inula britanica, Leontodon autumnalis, Mentha austriaca, Plantago major, Polygonum aviculare, Polygonum persicaria, Potentilla anserina, Potentilla reptans, Taraxa- Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 16 198 cum officinale, Veronica scutellata, deren Wasserformen auch, soweit ich weiss, nicht fräöher beschrieben worden sind. Hydrophile- Anpassungen morphologischer "Natur mbas Blatt. Die submersen Wasserblätter gehören, wie SCHENCK gezeigt hat, 3 Typen an: a) das haarfein geteilte, radiäre Blatt; b) das Bandblatt, c) das breite durchsichtige Blatt, mehreren Potamogeton- Arten charakteristiseh. Die mehr zufällig submersen Blätter streben sich einer von diesen Kategorien unterzuordnen, wenn sie nicht bald vermodern und abfallen, oder auch gar nicht zur Entwicklung kommen, wie es bei mehreren Xerophyten der Fall ist (Centaurea jacea, Cynanchum vincetoxicum, Herniaria glabra, Mentha austriaca, Polygonum aviculare). Verlängert und verschmälert werden die Blätter sehr deutlich bei Inula britanica, Leontodon autumnalis, Plantago major, Potentilla anserina |(Blattstiel), Taraxacum officinale. Eine sehr deutliche Verdännung des Blattes, wodurch die Lamina durchsichtig wird, fand sich besonders bei Plantago major, Polygo- num persicaria, Teucrium scordium und Veronica scutellata; bei den Zwei letzten war auch Dilatation der Lamina bemerkbar. Die Ver- dännung ist besonders von der Verminderung der Mesophyllager hervorgerufen. Eine eigenartige Anpassung fand sich bei Potentilla reptans, bei welcher die Blattstiele sich bei höherem Wasserstand verlängern, um die Blattflächen äber Wasser zu halten. Von Kryptogamen fand ich Polytrichum commune, das nennens- wert ist, weil die untergetauchten Blätter eine andere Lichtlage als die Luftblätter hatten. Dasselbe habe ich später (in diesem Fröhjahr) auch an Ranunculus flammula und Ranunculus repens gesehen. Haare, Blattzähne und kärzere Lappen streben bei untergetauchten Exemplaren zu verschwinden. Der Stamm wird in grösserem oder kleinerem Grade verlängert. An Formen, die in sehr tiefem Wasser wachsen, entwickelt sich oft ein Hebestengel, aus einigen sehr verlängerten Internodien bestehend, Zz. B. bei Ranunculus flammula, Juncus-Arten. Die Verlängerung des Stammes und der Blätter wird durch die geschwächten Lichtver- hältnisse hervorgerufen. Eine äusserst reichliche Sprossbildung von den Knoten findet sich bei vielen submersen Pflanzen. 199 Die Wurzel. Die untergesenkten Land- und Sumpfpflanzen zeigen im Gegensatze zu den eigentlichen Hydrophyten eine sehr reichliche Bildung von Nebenwurzeln, wie man besonders an Agrostis stolonifera, Hydrocotyle vulgaris, Peplis portula, Ranunculus flammula, Teucrium scordium, Veronica scutellata sehen kann. Bei dem submersen Grase Agrostis canina sind diese Wurzeln negativ geotropisch (oder richtiger vielleicht aörotropisch). Hydrophile Anpassungen anatomischer Natur. Die Ana- tomie der Submersen ist bis jetzt nur in allgemeinen Zuägen von mir untersucht. Die Wurzeln wie der untergetauchte Stamm sind im allg. von lakunöser Struktur (Aörenchym), der veränderten Respirationsverhältnisse wegen. Zuweilen fähren auch die Wurzeln Chlorophyll, wie bei Menyanthes trifoliata, Veronica scutellata (zu- weilen). Die mechanischen Elemente werden reduziert oder ver- schwinden ganz, so die Collenchymstränge bei Plantago major f. submersa und die subepidermalen Collenchymbäöndel bei Galium palustre, die sehr schwach entwickelt sind. Auch die Gefässbildung ist wahrscheinlich reduziert, blieb aber bis jetzt ununtersucht. Die Differenzierung im Mesophyll ist wenig ausgeprägt: die Pallisaden werden verköärzt, sind gewöhnlich beinahe isodiametriseh. Die Aussenwand der Epidermiszellen ist immer verdännt. Die Epider- mis föhrt wenigstens zuweilen Chlorophyll. Die Spaltöffnungen ent- wickeln sich auch an den unter der Wasseroberfläche gebildeten Blättern. ANVÄND LITTERATUR. K. GÖBEL, Pflanzenbiologische Schilderungen. 1881, 1889—91. C. HARTMAN, Skandinaviens flora. 1879. LAMARCKE, Philosophie Zoologique. 1809. J. P. LotTSY, Vorlesungen äöber Descendenztheorien. 1906. TH. FR. MARSSON, Flora von Neu-Vorpommern. 1869. NEUMAN och AHLFVENGREN, Sveriges flora. 1901. C. F. NYMAN, Sveriges fanerogamer. 1867—1868. H. SCHENCK, Die Biologie der Wassergewächse. 1886. A. F. W. SCHIMPER, Pflanzengeographie auf physiologischer Grundlage. 1898. H. G. SIMMONS, Uber einige lappländische Phanerogamen (Arkiv f. bot. 1907). 200 G. VOLKENS, Zur Kenntnis der Beziehungen zwischen Standort und anatomischem Bau der Vegetationsorgane (Jahrb. d. k. bot. Garten zu Berlin. 1884). E. WARMING, Familien Podostemacex. Danske Vidensk. Selsk. 1881. ÅA. WEBERBAUER, Anatomische und biologische Studien uber die Vege- tation der Hochanden Perus. (ENGLER'S bot. Jahrbächer 37. 1903—>1906.) Den öfriga citerade litteraturen känner förf. genom referat. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 2. SMÄRRE MEDDELANDEN. Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända med- delanden om märkligare växtfynd o. dyl. Anmärkningar med anledning af H. Lindbergs Växt- synonymiska meddelanden; se Sv. Bot. Tidskr. Bd. 2, H. 1, p. (30). I. »Identisk»> är icke Calamagrostis chalybea (L&est.) Fr. med C. obtusata Trin. (namnen publicerade samma år, 1824), fastän de till arten ej kunna skiljas, hvilket väl också är hvad H. LINDBERG! egentligen menar; de äro som specialformer tydligt skilda. Jag känner C. obtusata från Jenisei-området, där den i stor mängd samlades under den svenska expeditionen till dessa trakter på 1870-talet (äfven utdelad i det exs., som utgafs, under namn af C. chalybea). Alt det samlade visar en mycket enhetlig typ, väl stämmande med ThRINII beskrifning och figur, skild från vår svenska (C. chalybea genom afgjordt trubbigare skärmfjäll och ytterst korta blomhår; huruvida vippfärg och öfriga för chalybea utmärkande habituella kännetecken äfven äro till finnandes hos obtusata, var omöjligt att se, emedan ex. voro i för sent stadium, och TRINII beskrifning upplyser som vanligt härom intet. = Att nu visserligen de anförda karaktärerna i systematiskt hänseende icke ha särdeles hög rang, visar sig däraf, att samtliga affina arter (varia, lap- ponica, neglecta) just i dessa hänseenden äro ganska variabla. Emellertid kunde jag icke hos de sibiriska finna någon variation i riktning mot våra svenska, lika litet som jag bland dessa senare kunnat finna någon enda form, som kunde misstänkas närma sig obtusata. Chalybea torde således kunna anses som en väl utpräglad västlig ras af obtusata; dess systema- tiska rang måste anses oafgjord, så länge man ej vet, om mellanliggande trakter hysa mellanformer (själf har jag från dessa ej sett mer till arten hörande, än ett ex. från Ryska Lappmarken, som föreföll mig höra till chalybea), och tills vidare synes mig mest praktiskt att sätta den som underart. " LINDBERGS korta meddelande (Medd. Soc. pro Fauna et Flora Fenn., 32 h. p- 110, 1906) lydde: »1. Calamagrostis chalybea Fr. är identisk med den nordasiatiska och nord- ryska C. obtusata Trinius, hvilket namn såsom varande äldre bör användas. 2. Agrostis laxiflora RB. Br., auct. Ross., bör kallas A. clavata Trinius och ej A. scabra Willd., till hvilken art A. Bottnica Murb. förts af senare författare, ehuru den är synonym med 4. clavata Trinius.> Red. Frånsedt nyss nämnda Jokal och en mycket ringa utbredning i Norge (Ranen) är chalybea endast känd från Sverige. Äfven här är den in- skränkt till ett jämförelsevis litet område, Angermanälfvens, Indals- älfvens och Ljungans floddalar; egendomligt nog saknas den efter deras nedre lopp, liksom man torde kunna anse ganska säkert, att den saknas vid Umeälf, då den skarpsynte och med Calamagrostis-släktet väl bekante J. ÅNGSTRÖM, som först fann chalybea i Lappland (vid Malgomaj), under sitt mångåriga botaniserande i Lycksele Lappmark aldrig lyckades finna den. Ymnigast synes den vara vid Ångermanälfvens bifloder från höger, Tåsjö- och Faxälfven; enligt min bror, prof. E. ALMQUIST, finns den längs den sistnämnda från Hellgum station allmän ända genom Fjällsjö socken, samt högre upp efter samma vattenled i Jämtland vid Gäddedet vid Frostvikens kyrka (efter all sannolikhet äfven i det mellanliggande om- rådet). Vidare fann han den vid de öfriga större sjöarna (Jormsjön, Blåsjön) nära norska gränsen fram till Kultsjön öfverst vid själfva Ångermanälfven (härifrån är nära till Vefsenälf, som går fram till den norska fyndorten Ranen). Från Kultsjön fanns den m. el. m. allmän ner till Malgomaj; nedanför denna sjö är den ej känd längs hufvudälfven förrän i socknarna närmast norr om Sollefteå, Liden och Resele, och går ej så långt ner som till Sollefteå. — Vid Indalsälfven och Ljungan har den ringa ut- bredning, och förekomsten är inskränkt till isolerade lokaler samt öfver- allt sparsam. Vid den förras källflod Undersåkersälfven är den funnen vid Ristafallet, en lokal som antagligen kommer att befinnas ha samman- hang med artens förr omtalade utbredningsområde i nordvästra Jämtland, när en gång floran vid de mellanliggande vattenlederna blir undersökt. Vid själfva Indalsälfven är artens område inskränkt till dess mellersta lopp, där Faxälfvens dalsystem kommer som närmast (den skiljande vat- tendelaren är nästan genombruten på den punkt, där järnvägen fram- dragits): som ytterlighetslokaler har min bror funnit Finneråsnäs färja i Stugu sn. samt Glimån i Medelpad, Lidens sn. Vid Ljungan har den en motsvarande men ännu inskränktare utbredning: jag fann den 1884 vid Johannisberg i Torps sn., och E. COLLINDER har funnit den på flera ställen i grannsocknen Borgsjö: således samma trakt, där den äfvenledes östliga arten Cal. lapponica också har sin sydgräns i vårt land. Under det sistnämnda art är karaktärsväxt för ofruktbar sand- och myrmark, kräfver chalybea genomgående myllrik gräsmark (t. ex. vid myrstackar, bäckkantar), väl vattnad och på samma gång solig; den älskar terrasserna nära flod- och sjöstränder men skyr högländt mark. 2. Agrostis elavata Trin. är ej äldre namn än A. scabra; detta har LIND- BERG ej påstått, utan alt de ej äro samma art (enl. sched. i PI. Finl. exs.). Om han häri har rätt, är en fråga, hvars besvarande väsentligen blir be- roende af hur vidsträckt man tar artbegreppet. I alla händelser äro skillnaderna mellan dessa »>arter» relativt till den betydliga variationen inom närstående, t. ex. canina, ej större, än att båda måste anses höra samman i en enhetlig formgrupp, väl isolerad från närsläktade. Denna, som har sitt centrum i Nordamerika, uppträder där i talrika, ganska olika former, af hvilka flera (t. ex. hyemalis Walt.) blifvit skilda som själfstän- diga arter. Vår svenska form är nu verkligen, åtminstone habituellt, rätt (39) olik de amerikanska. MURBECK fann skillnaden tillräcklig för grundande af en ny art, A. bottnica, och H. LINDBERG är således af samma åsikt som han. I betraktande af den amerikanska typens mångformighet kräfves emellertid för frågans afgörande full kännedom om hela form- kretsen, så att man har säkerhet för att de sibirisk-skandinaviska for- merna verkligen bilda en från de amerikanska skild enhet, samt att denna enhet är för starkt markerad för att kunna anses för en underart. I Agrostis-släktet, med öfvervägande stora, inbördes väl isolerade form- områden, synes mig den systematiska öfversiktligheten bäst tillgodoses genom att behandla dessa, således äfven här ifrågavarande område, som kollektivarter, delade i nödigt antal specialtyper. Det förefaller vara mest praktiskt att som kollektivnamn behålla scabra, såsom det af gam: malt varit användt, och upptaga clavata för den specialtyp (från Kam- schatka) TRINIUS afsett — så mycket hellre, som T. i sina på ganska subtil analvs af blomdelarna grundade artbeskrifningar gemenligen afser mycket speciella typer (skiljer t. ex. Calamagrostis purpurea och Langsdorfii, med skarpt angifvande af skillnaden från den mycket närstående Halle- riana). Det kan tänkas, att det vid kommande fullständig utredning af arten blir användning äfven för namnet bottnica, för den händelse att vår som det vill synas monotypiska form befinnes skiljbar som västlig ras (var. eller subvar.) från Kamschatkaformen. Liksom i ofvanstående namnfråga visar sig också här, att synonym- forskaren ej får förhasta sig med att förklara arter vare sig »identiska> eller skilda; särskildt i formrika släkten äro många hänsyn härvid att beakta. Jag begagnar tillfället att ge en framställning af fyndorter för denna växtart i vårt land, ännu ej publicerade (MURBECK kände den endast från en lokal i Angermanland), enligt uppgifter af min broder, som särskildt ägnat uppmärksamhet åt fastställandet af dess sydgräns. Han fann den i Medelpad ymnig på Indalsälfvens södra sida i höga sandbranter midt för Vifsta varf (således i samma trakt som den äfvenledes amerikanska Cinna), ymnigast närmast vattnet; på norra stranden saknades den. Vi- dare fanns den längre upp vid samma älf vid Glimån, samt vid Sulå i en ravin och på åsen !/; mil österut. Vid Ljungan fann han den vanlig vid Östavall; äfven sågs den mellan Alby och By. I Njurunda, nära älfvens utlopp, sågs den endast på en lokal, mellan Midskogsberget och älfven i en bäckdal sparsamt (med Cinna). I Hälsingland fann han den endast på en lokal, Hassela, Elfåsens östra sluttning å en gångstig mycket sparsamt (åter en Cinna-lokal"'), i Härjedalen trots mycket sökande ingenstädes, liksom älven i västra Jämtland och Vilhelmina Lappmark, däremot i östra Jämtland vid vägen mellan Dockmvyr och Finneråsnäs färja sparsamt. Af allt att döma har den således sin sydgräns i norra Hälsingland och håller sig inom den östligare delen af Norrland. I norr är den funnen vid Luleälf vid ÅAminne (Frisendahl. — Som annuell fordrar den naken jord (helst fuktig sandjord); dess lokaler äro därför sandbranter, vägkanter, åkerkanter o. dyl. SMS (40) Växtgeografiska anteckningar för Bleking. Under en följd af år hafva i mitt herbarium samlats en del lokalupp- gifter hufvudsakligen från västra och nordvästra Bleking, hvilka ännu ej publicerats. Då de bidraga till kännedomen af provinsens växtgeografi, må de här anföras. Uppställningen är i enlighet med »Förteckning öfver Skandinaviens växter» Lund 1907. Lycopodium inundalum: stränderna af Yverlången Kyrkhult. Polystichum cristatum: Björkefalla Kyrkhult. En form af Pinus silvestris, som synes vara identisk med v. lapponica, finnes vid Vaktbackarna Karlshamn. Panicum lineare: på järnvägsbanken mellan Vekerum— Mörrum. ÅAira flexuosa f. pallescens: Hästhagen Karlshamn. Briza media f. pallescens: Munkahus och Hästhagen Karlshamn. (Iden- tisk med f. albida TLej. Festuca gigantea: Slottet Sölvesborg (G sällskap med Melandrium sil- vestre). Bromus commutatus: järnvägsbanken Karlshamn. Ny för provinsen. Lolium multiflorum: järnvägen Karlshamn. Elymus arenarius, som är ganska allmän på sydvästra Blekinges strän- der, finnes i Karlshamnstrakten (vanl. steril) vid Kollevik samt vid Sternö udde. Carex limosa: Byasjö Karlshamn. En af provinsens sydligaste lokaler. Luzula nemorosa: Bellevue Karlshamn. Förut endast bekant från Jo- hannishus. Narthecium ossifragum: Slagesnäs Kyrkhult. Provinsens andra lokal. Ornithogalum nutans: Sölvesborgs kyrkogård. Sannolikt ett minne från klostertiden liksom följande. 0. umbellatam: Hästhagen Karlshamn. Asparagus officinalis: Ortholmen Karlshamn. Finnes ej mera vid Ö. Sandvik. Sannolikt inhemsk liksom i Skåne, dock växa här endast ett fåtal ex. tillsammans. Polygonatum multifltorum v. bracteatum "Thomas: Tivoli Sölvesborg, Elleholm vid Mörrumsån. I C. J. och C. HARTMANS Handbok i Skandinav. flora, 12 uppl., h. I, p. 70, säges: »Ej sällan förekommer en monstrositet med 1,5—6 cm. långa, lansettlika högblad på blomskaftets grenar.» Iris pseudacorus förekommer ganska sällsynt vid Karlshamn, såsom Snitting, Ortholmen. Blommar sällan på skären. Listera cordata: Källeboda Kyrkhult. Enl. F. SVANLUNDS »Förteckning» samt »Rättelser och tillägg» i samma bok, p. 59, finnes den äfven i rödeby, Svensgöl, V. Boråkra, Nettraby, Ronneby, Karlshamn. Salix aurita X repens: Tulseboda Kyrkhult, nära Vägga Karlshamn. S. triandra X viminalis: Hunnemara Karlshamn. Ulmus scabra: ganska sälls. i Karlshamnstrakten (ex. Sternö). Chenopodium murale: vid gårdar nära Espinhamn Karlshamn. Ch. vulvaria finnes numera högst sällan på Agatan i Karlshamn, enär de delar, där den förekommit, »skrapas» hvarje sommar. F. SVANLUNDS (41) uppgift »Khamn på fl. st» (p. 28 Förteckning öfver Blek. fanerog. Lund 1889) är åtminstone numera ej riktig. Sucweda maritima och Salsola kali: utgångna vid Karlshamn. Lokalerna hafva fördärfvats på grund af hamnens utvidgning. Anemone hepatica v. multiloba: Vämmö Karlskrona. Ny för syd- ligaste Sverige. Ej långt från denna lokal finnes en f£f. maculata med ljusgröna—hvita sammanhängande band och fläckar midt på loberna. Ett (med omgifvande jord) uppgräfdt ex. har jag planterat i en kruka för att se, om fläckbildningen är konstant. Aquilegia vulgaris är säkert vild inom prov., så t. ex. på bergen mellan Karlshamn och Markstugugölen, men på Kastellet finnes den förvildad på murarna. Sinapis alba: Gustafsborg Karlshamn. Nasturtium silvestre: Bosenborg Karlshamn, Svängsta (Bot. Not. 1891, p. 87). Arabis hirsuta: Gustafsborg Karlshamn. Alyssum calycinum: Sölvesborg. Har hvarje år (1903—1908) observerats på denna lokal. Berteroa incana: finnes i största mängd på gamla banvallen vid Karls- hamn. I författarens barndom sågs den täml. allmänt på gräsbevuxna hustak. Så äfven i Karlskrona »t. ex. Vestra udden på tak» (GOSSELMAN, Blekinges flora, p. 114). Jfr ASPEGREN, Försök till en blekingsk flora, Carlskrona 1823, p. 49: >»Sällsynt vid vägar och på taken i Carlshamn (FRIES).> I sistnämnda arbete hänföres den (Alyssum incanum) p. XVI till »främlingar från aflägsna orter». Den lär också i västra och norra Europa vara införd med lucern- och rödklöfverfrön från östra Mellaneuropa. B. incana f. viridis Tausch. förekommer vissa år vid Karlshamn. Sempervivum tectorum (Taklök): utom >»klippor» uppgifver SVANLUND i sin Förteckning: »Torftak mångenst.». ASPEGREN (Försök etc. 1823, p. 35) säger: »Flerestädes på torftak. Då ett tak af denna blifvit öfver- vuxet, afhåller det fullkomligt genomträngande af vatten.» I författarens barndom funnos i trakten af Karlshamn flera stugor med Sempervivum- tak, men nu är denna växt försvunnen, ehuru flera torftak finnas kvar. Enligt uppgift af en kvinna, som bebott ett sådant hus, ansågs växten vara »ett godt skydd för stugan». Cotoneaster integerrima "nigra: Vaktbackarna Karlshamn. Pyrus Malus v. mitis: Vaktbackarna Karlshamn. P. communis v. Pyraster: mellan Asarum— Svängsta, nära Ö. Hoka. Hufvudformen blommar ganska sällan i vissa trakter ss. vid Karlshamn. Rubus ideus f. maritimus: Eneskäret Karlshamn. R. plicatus f. microphyllus: nära Jämshög vid landsvägen. R. thyrsanthus: inuti landet vid Asarum, Svängsta samt Kylinge Sand- bäck; f. viridis: Ö. Sandvik samt mellan Kullevik —Vägga. Agrimonia odorata: Sölvesborg vid Valjevägen. Rosa tomentosa v. venusta: en holme utanför Kollevik Karlshamn. Medicago sativa: Karlshamn bland klöfver. Lathyrus vernus: Vägga Karlshamn. Viola montana: Karlshamn vid Helikon. Hippuris vulgaris f. fluviatilis Hoffm.: Vägga Karlshamn. (492) Hedera helix: i skog vid Svängsta. Laserpitium latifolium är ganska spridd i Karlshamnstrakten ss. Vilhelms- höjd, Stampen, Hästhagen och Vägga. Stundom med rödaktiga blommor (f£. rubriflora mihi) ss. mellan Karlshamn och Ö. Sandvik. I NEUMAN, Sveriges flora, p. 241, uppgifves endast >blommor hvita». Jfr Aegopodium podagraria f. subrosea o. a. Pyrola chlorantha: ”Tulseboda Kyrkhult. Lysimachia nummularia: Bellevue Karlshamn. Finnes trol. numera ej vid »Brunnsparken» (= Surbrunnen). Dracocephalum thymifltorum: på banvallen mellan Karlshamn—Hunne- mara. Finnes ej på nya kyrkogården. Den där tagna växten är enl. ex. i mitt herb. Salvia verticillata. Prunella vulgaris v. parviflora mellan Karlshamn — Horsaryd. Lamiuam intermedium är p. 13 uteglömd i SVANLUNDS Förteckning. Lokalerna äro: Karlskrona vid Kungsbron (enl. GOSSELMAN), Karls- hamn flerestädes, Asarum, Svängsta, Vekerum, Mörrum, Jämshög. Mentha spicata: Matvik. Verbascum lychnitis: utelämnad i SVANLUNDS Förteckning, p. 14. Hit höra de Verbascum-former, som upptagas i Bot. Not. 1889, p. 8, samt Bot. Not. 1887, p. 127. Lokalerna blifva då: Karlshamn (på gamla järn- vägsbanken) samt Jämjö (vid skjutsstationen). Veronica opaca: Gustafsborg Karlshamn. V. triphyllos: Sölvesborg (ganska allmän). Lokalen Sandslätt Khamn försvunnen på grund af väganläggning. V. chamedrys Vv. lamiifolia: Vämmö Karlskrona. Utricularia vulgaris; Byasjö Karlshamn. U. minor: Byasjö Karlshamn. Sällan blommande. Plantago media: Bosenborg Karlshamn 1892 i gräsmatta. Lonicera periclymenum f. querecifolia Aspegr. (NEUMAN, Sveriges flora, p- 104). Denna form är synnerligen vacker, men troligen ej konstant. Till den förut kända lokalen Blek. Gredby kan läggas Karlshamn Vägga, där den dock sällan blommar, men påträffats hvarje sommar (1904—07). Hvarför ASPEGREN uppgifves som auktor, synes obegripligt. I sitt arbete Försök till en blekingsk flora, Carlskrona 1823» säger han p. 17: »179 (Lonicera Periclymenum 1). Hujus varietas quercifolia, ab auctoribus no- lata, certe hoc non meretur; sistit enim surculos tantum juniores. Sed et his in eadem arbore folia integra et sinuata.» Den förtjänar dock att upptagas som f., likaväl som Carpinus betulus var. laciniata o. a. De af mig vid Vägga funna slingrande, täml. låga buskarna skilja sig betydligt från ASPEGRENS ofvannämnda »arbor». Namnet quercifolia är synnerligen träffande. Valeriana officinalis f. lenuifolia: nära Vaktbackarna Karlshamn. En vacker form med tre blad i krans (f. verticillata mihi) fann jag 1895 vid Källeboda Kyrkhult. Denna är lika berättigad som Epilobium montlanum var. verticillatum M. & K. Succisa pratensis f. dentata: Hästhagen Karlshamn. Finnes troligen här och där i provinsen, fast sparsammare än hufvudformen; f. flor. alb. i Hästhagen äfven med tandade blad. (43) Rudbeckia hirta: observerades i några ex. 1893 på banvallen vid Karls- hamn. Bidens triparlitus f. pumilus Retz.: Vägga Karlshamn. Senecio viscosus finnes nu icke blott i Khamn vid Agatan (SVANLUNDS För- teckning, p. 7) utan är ganska allmän i hela trakten, i synnerhet på järn- vägsbankarna. Inåt provinsen har den spridt sig utmed järnvägslinjerna. Så t. ex. Asarum, Svängsta, Hemsjö samt västerut Vekerum och Gustafs- torp, Sölvesborg. Jfr ASPEGREN, Försök etc., 1823, p. 61: »Sällsynt, på Nya Krono-Varfvet i Carlskrona.» Senecio Jacobea f. discoideus: mellan Khamn— Heleneberg 1900. Carduus acantboides har nu utbredt sig från Snäckgrafvarna till Vatten- tornet (Karlshamn). C. nutans L. y radians Biasol. återfinnes stundom på ruderatplatser vid Karlshamn. Jfr SVANLUNDS Förteckning, p. 5. Cirsium helerophyllum: Kylinge Sandbäck. C. heterophyllum X palustre: Björkefalla Kyrkhult (i stor mängd), där alla mellanformer förekomma. ”Trol. ej funnen vid Källeboda under se- nare år. Hvitblommiga former af C. palustre vid Ö. Hoka (Khamn) och at arvense flerest. nära Khamn. Onopordon acanthium: Karlshamn vid vägen till Hunnemara. Serratula tinctoria f. integrifolia Walr.: Sternö Karlshamn. Säkerligen flerestädes. Cichorium intybus: Karlshamn flerest. (ofta bland klöfver), Asarum. Följer banvallarna. Arnoseris minima: Kylinge Sandbäck. Leontodon hispidus v. hastilis: ”Tulseboda och Vilshult Kyrkhult samt Hofmansbygd. Synes endast tillhöra nordvästra Bleking, där den före- kommer rikligt, ofta med hufvudformen. Karl B. Nordström. Några skandinaviska adventivväxter. 1) Svenskal: Alyssum hirsutum Bieb.—Blek. Karlshamn 1897. Förut funnen vid Uppsala (H. WITTE, Bot. Not. 1904, p. 54). A. calycinum L. — Smål. Växjö 1888. Brassica elongata Ehrh. var. armoracioides (Czern.) Aschs. — Hall. Halmstad 1907. Bryonia alba L. — Blek. mellan Karlshamn och Hunnemara samt ruderatplats vid Hunnemara. Carduus nutans L. v. radians Biasol. — Blek. Karlshamn 1900—07. Caucalis daucoides L. — Hall. Halmstad 1906—07. Jfr min uppsats i Bot. Not. 1903, p. 113—122, H. WittE, Bot. Not. 1904, pr49-—62 samt Svensk Bot. Tidskr. 1907, h. 3, p.-352. (44) Diplotaxis muralis (L.) DC. — Sk. Trelleborg, Ahus; Hall. Genevad 1903. Lotus tenuifolius (L.) Rehb. — Västerg. Skara 1906, bland Trifolium pratense ganska talrik. Matricaria inodora L. f. phyllantha. — Västerg. Skara 1906. Melilotus Petitpierreanus (Hayne) Willd. — Blek. Karlshamn bland Trifolium pratense. Mercurialis annua EL. — Blek. Karlshamn. Har bibehållit sig i östra delen af staden 1903—1907. Jfr Bot. Not. 1903 p. 116. Silene dichotoma Ehrh. (liksom Sisymbrium altissimum från Sydösteuropa) inkommen liksom i södra Tyskland med klöfverfrö: Sk. Åhus, Hälsing- borg; Blek. Karlshamn 1904—05. Synes trifvas väl inom landet och sprider sig täml. hastigt. Turgenia latifolia Hoffm. — Hall. Halmstad 1904—07. Xanthium strumarium EL. — Hall. Halmstad 1906. På den ruderatplats, som omtalas i Bot. Not. 1903, p. 114, vidi Blek: Karlshamn, hafva från 1897 hvarje år iakttagits: Anthemis ruthenica M. B., Campanula rapunculoides L., Lepidium draba L., Medicago sp., Melilotus coeruleus (L.) Desv., M. Petitpierreanus (Hayne) Willd., Potentilla intermedia L. var. Heidenreichii Zimm., Sisymbrium Loeselii L., hvilka således bibe- hållit sig i omkring 10 år. 2) Danska: På en ruderatplats norr om Helsingör iakttogos 1900: Achillea nobilis L. (i stor mängd), Brassica elongata Ehrh. var. armoracioides (Czern.) Aschs. (talrik), Lepidium draba IL. (talrik), Mentha spicata L.; Huds. (= MM. viridis EL), Mercurialis annua L. (talrik), Reseda lutea L., Reseda luteola L., Sisymbrium Loeselii L. På Klövermarken (Köpenhamn) sågs 2 i Pr mäng iC lliaceum 1. - z Å 1900 i stor mängd Panicum miliaceun karl B. Nordströms Potentilla fruticosa på Gotland. Det var för mig såsom speciellt intresserad af den gotländska floran en angenäm öfverraskning att erfara, att den förut i vårt land endast från Öland bekanta Potentilla fruticosa förekommer vildväxande på Gotland. Första gången jag hörde något härom var sommaren 1906, då dr. K. JOHANSSON i Visby omtalade för mig, att denna art förekommit i ett skolpojksherbarium från något ställe på norra Gotland. Antagligen är det väl samma lokal, som jag följande år af en händelse råkade på. Då jag påsken 1907 tillsammans med min broder ALBERT VESTERGREN besökte Hejnums socken för att där ta i närmare betraktande den ståtliga idgransförekomsten Kallgate Burg, omtalade vår vägvisare, landtbrukaren ÖSTMAN, att en ovanlig buskväxt med gula blommor växte i en beteshage i närheten af hans bostad. Jag fäste mig ej närmare vid saken, i den tron att det var berberis, som är sällsynt i flera trakter af Gotland och för hvars skull jag en gång blifvit narrad att gå en half mil en het och Ht dammig sommarsöndag. «Lyckligtvis var ÖSTMAN så ifrig att få veta namnet på sina buskar, att han kom springande efter vagnen med några kvistar, när vi i mörkret på kvällen skulle åka hem. Jag strök eld på en tändsticka och min förvåning blef lika stor som min glädje, då jag igenkände Potentilla fruticosa, vid denna årstid ännu i vinterstadium. Nu var det min tur att bli ifrig, men i kvällens: mörker var det ingenting att göra åt saken. Nästa dag foro vi åter dit och undersökte lokalen. Denna var ett sankt hörn af en typisk gotländsk beteshage — pinetum herbidum för att använda SERNANDERS terminologi — och där växte på en tämligen liten yta ett 50-tal buskar af Potentilla fruticosa. Dessa stodo på låga tufvor å den på grund af markens sanka beskaffenhet mest med starrarter beväxta lokalen, något som mycket påminner om växtens före- komstsätt på Ölands alfvar. Att växten är vild på lokalen lider intet tvifvel. I den omgifvande trakten finnes den ej odlad. Märkvärdigt är blott, att den ej för länge sedan blifvit upptäckt af någon resande botanist. Ty lokalen är belägen alldeles intill landsvägen, som går mellan Hejnums och Bäls kyrkor på vänster hand, när man hunnit ungefär en half kilometer från Hejnums kyrka. ÖSTMAN uppgaf sig äfven ha sett en buske på hällmarken öster om Hejnums kyrka. Båda lokalerna tillhöra det efter gotländska för- hållanden vidsträckta sammanhängande hällmarks- och skogsområde, som ligger på gränsen mellan Othems, Hejnums och Boge socknar och i nord- väst sträcker sig intill Tingstäde träsk. Denna trakt är utmärkt för sin rikedom på idgranar och dit hör äfven det ställe, File hedar i Othem, där folkskolläraren M. ÖSTMAN fann Paulsatilla patens på en vidsträckt yta. T. Vestergren. SVENSK BOTANISK -LIDSKRIET. 190870 BD oOMEHIGS REFERAT: E. ADLERZ, Bladmossflora för Sveriges lågland med särskildt af- seende på arternas utbredning inom Närke. — Örebro 1907, 226 sidor, med 57 taflor; pris häft. 4:50, inb. 5:50. Nämnda publikation har, som titeln antyder, två olika mål, nämligen att beskrifva Närkes bladmossflora och att därjämte utgöra en handbok vid studiet af det svenska låglandets bladmossor. Det är svårt att sam- tidigt väl tjäna två herrar, och det hade nog varit lyckligare, om förf. fördelat sitt arbete på två skilda publikationer. Under de många år, som C. HARTMAN var lektor i Örebro, ägnade han största delen af sin fritid åt undersökningen af Närkes mossflora, och en grundlig beskrifning af densamma var hans käraste framtidsmål; detta mål lyckades han dock ej uppnå, innan hans verksamma lif slutade. De synnerligen rikhaltiga anteckningar, som C. HARTMAN efterlämnat, ut- göra hufvudmaterialet för förf:s redogörelse för Närkes bladmossflora; därtill ha fogats många nya upptäckter inom landskapet af K. KJELLMARK, A. RINGSELLE, H. LÖWENHJELM och FE. JÄDERHOLM samt äfven af förf. själf. Genom offentliggörandet af resultaten utaf det bryologiska forsk- ningsarbete, som blifvit utfördt i Närke, har förf. lämnat ett mycket värdefullt bidrag till den alltför torftiga litteratur, som finnes om blad- mossornas växtgeograliska utbredning i Sverige. Förf. har därjämte lämpat sin bok till en handledning vid studiet af de i det svenska låglandet förekommande bladmossorna, af hvilka ganska utförliga och, så vidt ref. hunnit se, goda beskrifningar lämnas. De tal- rika och vackra ljustrycksbilder, hvarmed förf. försett sin flora, böra vid detta studium blifva till en mycket god hjälp. Mitt intryck är sålunda, att lektor E. ADLERZ' Bladmossflora bör kunna tjäna såsom en god hand- ledning vid studiet af våra bladmossor. Härmed vill jag dock ej ha sagdt, att den i allt fyller de fordringar, som man skulle vilja ställa på en sådan flora. -Nomenklaturen och systematiken äro väl konservativa; så gör det t. ex. ett föråldradt intryck att finna de numera allmänt an- tagna släktena Tayloria, Pohlia, Ulota och Plagiothecium inordnade under respektive Splachnum, Bryum, Orthotrichum och Hypnum. Dock måste medges, att det vid den förbistring, som för närvarande räder inom mos- sornas nomenklatur och systematik, är omöjligt att intaga en ståndpunkt, (47) som är alla till:lags. En fördel med förf:s nomenklatur är det, att hans bok kan användas jämsides med samme förf:s framställning af bladmos- sorna i KROK & ALMQUIST, Svensk flora, och därigenom att de nödvän- digaste synonymerna angifvas, är det lätt att i hvarje fall förstå inne- börden af hans namn. Huruvida de svenska namn, som finnas vid en och annan mossa, så t. ex. kakmossa vid Hedwigia albicans, bergmossa vid Grimmia heterostlicha, gräsmossa vid Hypnum rutabulum 0. s. Vv. äro lyckligt funna, lämnar jag åt läsaren att bedöma. Svagast är förf:s behandling af bladmossornas geografiska utbredning i Sverige; vid de omkring 335 arter, som blifvit funna i Närke, saknas helt och hållet uppgifter om deras utbredning i det öfriga Sverige; vid några arter såsom t ex. Bryum pendulum, Orthotrichum curvifolium, Barbula fragilis, Pleuridium subulatum o. s. v. uppgifves endast, att de ej blifvit funna i Närke: vid de öfriga arterna har förf. såsom hufvudsaklig källa begagnat N. C. KINDBERG, Skandinavisk Bladmossflora (1903), en källa, hvars tillförlitlighet jag har goda skäl att ifrågasätta. Här torde det dock ej vara rätta stället att närmare ange skälen för mitt sistnämnda uttalande. Exempelvis må dock nämnas, att den af A. GRAPE i Väster- botten samlade Bryum-art, som af KINDBERG bestämts till Br. Warneum, enligt hvad jag varit i tillfälle att konstatera är fullt typisk Br. pur- purascens. - Bryum lacustre har jag ingenstädes lyckats finna i Gästrik- land; KINDBERGS utsago, att denna art skulle finnas där, grundar sig på af mig meddelade exemplar från Edskösundet af Br. halophytum HAGEN!, en genom bräckliga, trinda, starkt glänsande flageller med fasta, till- tryckta blad, autoik blomställning o. s. v. från Br. lacustre så vidt skild art som två Bryum-arter kunna vara. Uppgiften om förekomsten i Gästrikland af Bryum subglobosum grundar sig på en form, som jag samlat på Iggön och utdelat i HUSNOTS exsiccatverk Musci Galliae, n:o 916, under namn af Br. pallescens var. bolltnicum ARNELL nov. var. med följande beskrifning: »Terrestris; theca minuta brevior et crasse obovata»: jag är ej öfvertygad om, att denna form är identisk med Br. subglobosum. Citatet af mitt namn vid uppgiften om, att Br. subglobosum skulle finnas i Gästrikland, innebär således blott, att uppgiften grundats på af mig in- samlade exemplar oberoende af min åsikt om den insamlade formen: likartadt är förhållandet i de flesta andra fall, där mitt namn anförts, så t ex. vid Orthotrichum microcarpum, O. Blyttii, Bryum Graefianum, Br. labroderense 0. s. V. Några andra anmärkningar kunna nog ock göras mot förf:s bok. I densamma saknas ej så få i Sveriges lågland funna bladmossor, så t. ex. Anisothecium humile, Bryum purpurascens, som är ganska allmän på ' Denna form hänfördes af mig först (Bot. Not. 1899, p. 76) till Br. maritimum BOMANS., som den mycket liknar i det vegetativa systemet o. genom lika blomställ- ning, men har sedan beskrifvits såsom en ny art Br. Arnellii Bomans., (Rev. bryol., 1901, p. 52), som slutligen af HAGEN i Musc. Norv. borealis, p. 142, samma år om- döpts till Br. halophytum HaG., emedan kombinationen Br. Arnellii förut var upp- tagen för en sibirisk art af Paris i Index bryol., 1894, p. 163. I sammanhang härmed må nämnas, att Br. Arnellii KAurin i RorH, Die Europ. Laubm., 1905, p. 136, är synonym med Br. globosum LinDB. (48) sandiga hafsstränder i Hernösandstrakten (se Bot. Not. 1886, p. 92), flera på senare tiden beskrifna Bryum-arter såsom Br. rivulare, Br. Arvenii, Br. angermannicum, Br. leptocercis, Br. grandiflorum m. fl.; flertalet af dessa arter äro väl mycket sällsynta eller kritiska, men de borde väl ända för fullständighetens skull ha på ett eller annat sätt omnämnts. Arternas anordning inom Bryum-släktet är ej god; så t. ex. ha de med Br. inelinatum närsläktade Br. longisetum, Br. Graefianum, Br. lacustre, Br. lapponicum och Br. maritimum (som äfven finnes i Sverige) ej blifvit samgrupperade, så att deras nära släktskap tydligt framstår. Vidare saknas nästan helt alla uppgifter om de olika bladmossornas växlande grad af fertilitet likasom alla upplysningar om våra hvitmossor (Sphagna). H. Wi Arnell OSCAR HAGEM, Untersuchungen äber norwegische Mucorineen. I. — Vidensk.-Selsk. Skrifter. I. Math.-Naturv. Kl. 1907. Kristiania. 1908. Vår kunskap om de öfre jordlagrens biologiska förhållanden är för- vånansvärdt bristfällig. Det är egentligen blott daggmaskarnas och vissa bakteriearters förekomst och inverkan å de öfre jordlagrens beståndsdelar, som blifvit föremål för mera ingående studier. Däremot saknas alltjämt undersökningar öfver den tvifvelsutan ofantligt viktiga roll, som alger, amöbor, infusorier, saprofytiska nematoder, svampar m. fl. mikroorga- nismgruppers representanter spela vid sönderdelningen och omsättningarna i de öfre jordlagren. Sedan flera år sysslar prof. HILTNER (Mänchen) med omfattande studier i denna riktning och hans sammanfattande resultat af sina biologiska och biokemiska jordundersökningar torde vara att vänta i ett större ar- bete om nägra år. Under ett studiebesök hos HILTNER förliden sommar hade ref. tillfälle erhålla en liten inblick i detta tämligen nya forsknings- gebit och kunde därvid konstatera, att exempelvis rikedomen i jorden af amöbor och cilierade infusorier var häpnadsväckande stor. En af HILTNERS assistenter hade roat sig med att göra en sannolikhetsberäk- ning öfver sammanlagda vikten af de amöbor, som samtidigt lefva i Tysklands jord. Uträkningen, hvars detaljer föreföllo nog så plau- sibla, gaf det oväntade resultatet, att blott och bart dessa öfversta jord- lagrens små amöbor i vikt uppgingo till vid pass samma summa, som hela Tysklands befolkning väger! Med all reservation för räkneexemplet, så framgår däraf i alla händelser, att redan amöbornas lilla organism- grupp är en faktor att räkna med vid bedömandet af de säkerligen ofantligt genomgripande verkningarna af lifvets spel i de öfre jordlagren. I föreliggande afhandling lämnas ett nytt och välkommet bidrag till kännedomen om denna hittills så obeaktade gren af biologien. Förf. har hufvudsakligen studerat de öfre jordlagrens mucorinéer, men också ägnat sin uppmärksamhet åt luftens halt af mucorinésporer. Den nu offentliggjorda del I sysselsätter sig mest med de anträffade mucorinéer- (49) nas systematik och i senare publikationer ämnar förf. behandla deras biologi och fysiologi. Att det af förf. valda arbetsfältet är i hög grad tacksamt, framgår redan däraf, att utaf de ur luften och jorden isolerade mucorinéerna icke mindre än hälften visade sig vara för vetenskapen nya arter. Efter ett kapitel om den vid utförandet af renkulturerna använda metodiken, behandlar förf. luftens halt af mucorinésporer. Härvid visade sig att mucorinésporer äro relativt mycket sällsynta i luften i jämförelse med de allestädes närvarande mögelsvamparna Penicillium, Aspergillus och Cladosporium. Af mucorinéer anträffades i allt 7 arter i luften (Mucor racemosus och stolonifer vanligast; M. spinosus och arrhizus mindre allmänt samt M. pusillus, M. circinelloides och Thamnidium elegans blott i enstaka fall). Under tiden dec.—april äro mucorinésporer i luften spar- sammast och allmännast under månaderna juli+sept. Detta står i sam- band med snötäcket, som hindrar upphvirflande af sporer från jorden under vintern, medan detta däremot mycket lätt kan ske under de torra sommarmånaderna. Mucor-sporernas resistens mot köld framgår däraf, att förf. stundom fått utvecklingskraftiga sporer i sina utställda petriskålar vid temp. af — 15” till — 23” C. Hufvudintresset har förf. knutit till de jordbeboende mucorinéerna. Förf. har ur olika jordslag lyckats isolera icke mindre än 16 arter, af hvilka 7 äro för vetenskapen nya: Mucor Mucedo BREFELD, M. strictus HAGEM, M. Ramannianus A. MÖLLER, M. flavus BAINIER, M. sphaerosporus HAGEM, M. racemosus FRES., M. hiemalis WEHMER, M. griseo-cyanus HAGEM, M. spinosus V. TIEGHEM, M. silvaticus HAGEM, M. stolonifer EHRENB., M. norvegicus HAGEM, Absidia Orchidis (P. VUILL.) HAGEM, A. glauca HAGEM, ÅA. cylindrospora HAGEM samt Zygorhynchus Moelleri P. VUILL. Vissa af dessa arter anträffas i nästan alla jordslag, andra däremot visa en mera inskränkt utbredning och förekomma blott i alldeles spe- ciella jordarter. Förf. har t. o. m.: kunnat i olika jordar urskilja kon- stanta Mucoriné-formationer af arter, som synas ställa likartade anspråk på sitt substrat. Så finnes t. ex. en Mucor Ramannianus-formation, som har stor utbredning i furuskogarnas jord och som : består af M. Raman- nianus, strictus, flavus, silvaticus som »kaäaraktärsväxter> samt dessutom inblandade ännu ett par i alla jordar växande arter. Ett synnerligen intressant kapitel handlar om mucorinéernas Zygospor- bildning. Redan DE BARY fann 1866, att hos M. stolonifer en kopulation ägde rum mellan tvenne likartade celler, hvars produkt blef en s. k. zygospor. Denna egendomliga, om en könslig kopulation starkt erinrande zygosporbildning har länge till sitt väsen varit en svår nöt att knäcka för mykologerna. Först genom BLAKESLEES undersökningar (1904) bragtes klarhet i detta spörsmål. Han visade nämligen, att många mucorinéers mycelier voro dioika. Han isolerade af samma art två olika, stundom t. o. m. morfologiskt skiljaktiga mycelier, som hvar för sig ej förmådde skrida till zygosporbildning, men som, då de kommo i kontakt med hvarandra, genast bildade zygosporer. Odlade man t. ex. i en petriskål ett »han»-mycelium på ena hälften af substratet och ett »hon»-mycelium Svensk Botanisk Tidskrift 1908. il (50) på den andra!, så kommo under myceliernas vidare tillväxt dessa slut- ligen att stöta samman i skålens midtlinje. Här och endast här sker då zygosporbildning, synlig för blotta ögat som en skarpt afsatt, mörk linje. Hos andra mucorinéer äro mycelierna monoika, och här äger zygospor- bildningen rum mellan olika hyfgrenar af samma mycelium. Dessutom finnas bland de dioika mucorinéerna ett tredje slags »neutrala» mycelier, som förlorat sin sexualitet och ej kopulera vare sig inbördes eller med han>»- eller »hon»-mycelier. BLAKESLEES försök att få hybridbildning till stånd genom att samodla han»- och »hon»-mycelier af olika arter utföll så, att kopulationsansatser visserligen visade sig, men de resulterade aldrig i en genomförd zygospor- bildning. Detta negativa resultat är af stor systematisk vikt, emedan vi alltså här ha ett kriterium på olika mucorinémyceliers systematiska sam- hörighet i de fall, då de kopulera med hvarandra under zygosporbildning. Dessa BLAKESLEES standardundersökningar har HAGEM begagnat sig af under sina mucorinéstudier och kommit till flera intressanta resultat. Särskildt har han sökt fastställa, huru det i naturen förhåller sig med den relativa mängden af könsbegåfvade och könlösa mycelier. Hos Mucor hiemalis visade sig af 52 isoleringar direkt ur jorden hälften vara neutrala mycelier och af de öfriga med könskraft begåfvade var det ena slaget högst betydligt talrikare än det andra, nämligen i förhållandet 21:53. Angående de faktorer, som bidraga till utbildande af köns- och könlösa mvycelier, veta vi ännu föga. HAGEMS fortsatta undersökningar i dessa subtila frågor torde kunna motses med intresse. Afhandlingen afslutas med en »nyckel» till de behandlade arterna och en speciell del, hvari hvarje art utförligt behandlas och karakteristiska afbildningar lämnas. Thorild Wulf. FR. ROSENDAHL, Vergleichend-anatomische Untersuchungen äber die braunen Parmelien. — Abhandl. der Kaiserl. Leopoldinisch- Carolinischen deutschen Akademie der Naturforscher. Band 87 (Halle 1907). 59 s. + 4 tafl. Hufvudsakligen under 1870- och 1880-talen afskilde W. NYLANDER från Parmelia olivacea (i den begränsning han gifvit denna kollektivart i sin Synopsis methodica lichenum) talrika arter eller underarter, som före- trädesvis karakteriserades genom märglagrets förhållande till klorkalk och när- eller frånvaron af soredier eller isidier. Till en början upptogos dessa former endast af de lichenologer, som i allt anslöto sig till den Nylanderska skolan; först så småningom hafva de vunnit erkännande äfven från annat håll. I vårt land har man dock ända in på sista tiden följt den framställning af denna lafgrupp, som lämnades i TH. M. FRIES” Lichenographia scandinavica. Den som ägnat dem någon uppmärksam- Då båda de kopulerande »könscellerna» äro hvarandra fullkomligt lika, är här naturligen beteckningen »han» och »hon» fullständigt villkorlig. (51) het ute i fria naturen, skall dock helt säkert erkänna, att de förtjäna att urskiljas. Huruvida de böra anses som arter eller underarter, är i det stora hela en smakfråga. Ett synnerligen värdefullt bidrag till kännedomen om dessa former har nu lämnats af FR. ROSENDAHL, äfven om det måste medgifvas, att han af hvarje särskild form undersökt ett ganska ringa material. Inalles har han undersökt 14 former, nämligen P. aspidota (Ach.), P. Delisei (Duby), P. fuli- ginosa (Fries), P. glabra (Schzer.), P. glabratula Nyl., P. glomellifera Nyl., P. leetevirens (Flotow), P. locarnensis Zopf, P. olivacea (L.) Ach., P. papulosa Anzi), P. prolixa (Ach.), P. sorediata (Ach.), P. subaurifera Nyl. och P. ver- ruculifera Nyl. För hvar och en lämnar han en kort morfologisk och en utförlig anatomisk beskrifning, i vissa fall äfven en redogörelse öfver apotheciernas utveckling. Det framgår af hans undersökning, att viktiga anatomiska olikheter förefinnas. Hos aspidota, Delisei glabra, glomelli- fera, locarnensis, olivacea, prolixa, sorediata och verruculifera är kortikal- lagret (såväl på bålens öfver- som på dess undersida) flerskiktigt, hos fuliginosa, glabratula, lcetevirens, papulosa och subaurifera däremot en- eller högst tvåskiktigt. Hos två arter, glabra och verruculifera, hafva särskildt på yngre delar af bålen påvisats hårbildningar, som äro iakt- tagbara äfven vid god lupförstoring. Den bruna färgen är hos 10 af de undersökta formerna framkallad af »parmeliabrunt», som vid tillsats af salpetersyra antar rödbrun ton, men förblir oförändradt med klorkalk, hos de fyra öfriga, Delisei, glomellifera, locarnensis och prolixa, at » glomelliferabrunt», som vid tillsats af salpetersyra till en början antar blå eller violett ton, med klorkalk blir blåaktigt. De sedan länge bekanta vårtlika bildningarna på bålens öfversida hos aspidota tolkar ROSENDAHL i anslutning till H. ZUKAL (Untersuchungen öber die Flechten) som organ för underlättande af luftens upptagande och transpirationen (»Durch- läöftung»). Af isidier urskiljer han två typer, nämligen typiska sådana, t. ex. hos fuliginosa, och sådana, som till sist gifva upphof till soredier, t. ex. hos sorediata. Typiska soralbildningar hafva anträffats endast hos verruculifera. Undersökningen af apotheciernas utveckling har ej bringat något egentligen nytt i dagen. ”Trichogyn finns städse, men något slags befruktning har ej iakttagits. Spermogon (konidangier) hafva anträffats hos de flesta formerna och öfverensstämma hos alla med den af H. GLUCK (Entwurf zu einer vergleichenden Morphologie der Flechtensper- mogonien) lämnade framställningen. Spermatierna (konidierna) äro, såsom redan NYLANDER påpekat, än cylindriska eller smalt spolformiga (hos aspidota, glabra, subaurifera och verruculifera), än mortelstötformiga, »hantelförmig» (hos fuliginosa, glomellifera, locarnensis, olivacea, prolixa och sorediata). Hos Delisei, fuliginosa, glabra, glabratula, Icetevirens, locarnensis, subaurifera och verruculifera färgas märglagret rödt med klorkalk, hos glomellifera och prolixa äfvenledes men först efter före- gående behandling med kaliumhydrat, hos aspidota, olivacea, papulosa och sorediata förblir det äfven efter sådan behandling oförändradt. Af två af de undersökta formerna, glomellifera och sorediata, har ma- terialet insamlats i Sverige, nämligen på Kullen i Skåne (af ZOPF). Om den geografiska utbredningen af de till ett antal af öfver 20 af NYLANDER upptagna formerna (arter, underarter och varieteter) af olivacea- gruppen inom vårt land föreligga ytterst få uppgifter i litteraturen. De förtjäna dock dessa former att närmare uppmärksammas och undersökas i naturen. Helt säkert förekomma många hos oss. I Stockholmstrakten t. ex. har jag förliden höst och innevarande vår iakttagit och insamlat ej mindre än 10 redan för obeväpnadt öga lätt igenkännliga bruna Parmelice. Gust. O. Malme. (53) SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Revisionssammanträde. Sammankomsten hölls lördagen den 9 maj 1908 å Stockholms Högskola under ordförandeskap af professor V. B. WITTROCK. Föredrag hölls af professor O. JUEL: »Några drag ur mikroskopets och växtanatomiens tidigare historia», hvilket belystes af talrika skiopti- konbilder. Revisionsberättelsen öfver styrelsens förvaltning för år 1907 hade föl- jande lydelse: »Undertecknade, vid Svenska Botaniska Föreningens sammanträde den 27 november 1906 utsedde att granska styrelsens förvaltning för år 1907, få däröfver afgifva följande berättelse: Mot styrelsens oss företedda protokoll finnes intet att anmärka. Föreningens inkomster under året hafva varit: Fedamotsatgifter för em gÄDG.. ms... gcets mu kr. 700: — D:o Or sa MOM mg or EL RR AE ww. » 1.840: — D:o 1100) BAREN bg KS 0 fo INTA DRAS SE NSL » 230: — Bidrag och diverse smärre inkomster «......... a 832-06 Summa kr. 4,602: 66 Häremot svara följande i likhet med inkomsterna behörigen verifierade utgifter: För föreningen och dess sammankomster ... kr. 206: 12 Horstrdskriften, argangen 1007 sissors » 4208: 02 Summa kr. 4,414: 14 Behållningen utgör sålunda 188: 52 kronor. Ställningen vid bokslutet visar följande tillgångar och skulder: Debet: Kredit: An Inventarier och inneliggande la- Pr Fonden för engångsafgifter ger af tidskriften... kr. 100: — kr. 700: — Kassabehållning ......... » 188: 52 . Årsatgifter för 1908... » 230:— Obetalda årsafgifter Kapitaltllsänga noe. 218: 52 (OTEL OO) usd esgssnossgsng 360: — Summa kr. 1148: .52 Summa kr. 1,148: 52 (54) Antalet af föreningens ledamöter uppgick vid 1907 års slut till 277 samt vid tiden för revisionens hållande till 302. Åtgärder för införskaffandet af ännu ej inbetalda afgifter för år 1907 voro vidtagna och var afsikten att årsafgifterna för följande år skulle infordras i samband med expeditionen af tidskriften. Det inneliggande lagret af tidskriftens första årgång utgjorde, oafsedt spridda häften, 374 fullständiga exemplar. Då i föreningens stadgar ingen bestämmelse finnes, huru skall förfaras med de ledamotsafgifter å 100 kronor, som erläggas en gång för alla, bör något beslut därom fattas, men då föreningens ställning i ekonomiskt hänseende ännu är sådan att den icke kan existera utan särskilda bidrag, finna vi det för tidigt, att därom fatta några definitiva bestämmelser, utan föreslå att, såsom för år 1907 skett, tills vidare måtte förfaras så, att dessa afgifter afsättas till en fond, hvars räntor dock ej tillfalla fonden, utan ingå bland föreningens öfriga inkomster. Med anledning af den gjorda revisionen få vi därjämte föreslå, att föreningen måtte bevilja styrelsen, sekreteraren och skattmästaren full och tacksam ansvarsfrihet. Stockholm den 6 april 1908. HJ. HAFSTRÖM EDV. SÖDERBERG.» Föreningen beslöt biträda ofvannämnda, af revisorerna framställda förslag. Exkursioner. Under sommaren 1908 komma enligt föreningens beslut exkursioner att anordnas till följande lokaler: 1) En exkursion till Korpbergen och Wiksbergsholme i Salem nära Södertälje söndagen den 31 maj 1908, hvarom meddelande utsändts pr post till föreningens ledamöter. 2) En exkursion till Omberg under ledning af lektor G. MALME, Pp. (55). 3) En exkursion till västkusten i början af augusti 1908, eventuellt till- sammans med Dansk Botanisk Forening. Närmare underrättelser om denna exkursion komma att pr post tillställas föreningens ledamöter. Nya ledamöter. Styrelsen har till ledamöter af föreningen invalt: på förslag af dr. E. Lindell: med. dr. LEONARD GRUNDBERG, Stockholm: på förslag af lektor G. Malme: fröken ANNA FRYKMAN, Stockholm; på förslag af dr. S. Ruuth: farm. kand. SELMA JOHNSSON, Östafors; på förslag af docenten O. Rosenberg: apotekare ALFRED AHLQVIST, Stockholm, disponenten ARVID HERNMARCK, Stockholm ; på förslag af professor H. V. Rosendahl: farm. kand. O. ÖHRSTRÖM, Stockholm: på förslag af docenten R. Sernander: fil. stud. THORE FRIES, Uppsala, fil. stud. O. LUND, Uppsala; på förslag af professor M. Sondén: docenten TH. Hwass, Stockholm: par förslag, aff dr. EN NvVitte: kapten GEORG PÅHLMAN, Lund; på förslag af professor V. B. Wittrock: godsägare C. MÖLLERBERG, Ekestad. BOTANISK EXKURSION TILL OMBERG OCH DESS OMGIFNINGAR anordnas af Svenska Botaniska Föreningen den 5 och 6 samt eventuellt den 7 juli 1908 efter följande program: Samling i Alvastra den 5 juli på morgonen. Från Stockholm kan resan företagas antingen med ångbåt, som afgår fredagen den 3 juli kl. 6 e. m. och ankommer till Hästholmen den 4 juli kl. 11,30 e. m., eller med tåg, som afgår lördagen den 4 juli kl. 10 fm och ankommer till Alvastra kl. 8,22 e. m. Den 35 Juli: exkursion till Stollklycke, Oxbåset och Mullskräerna samt tillbaka förbi Höje; middagen intages någonstädes uppe på berget, t. ex. på den för sin vidsträckta utsikt öfver Vättern och Östgötaslätten bekanta Hjässan. Den 6 juli: exkursion med järnvägen till Borghamn, därifrån till Västra Väggar, Swartzwald och Norra Djurledet samt åter med järnvägen till- baka till Alvastra. Den 7 juli (eventuellt): exkursion till Väfversunda och Tåkern. För dem, som så önska, kan sedan (den 8 juli eller, om ingen exkur- sion företages till Tåkern, den 7) anordnas en utflykt till de natursköna Vätterstränderna i Öderhögs socken, vid Orrnäs och nedemot Grenna. Anmälningar om deltagande i exkursionen torde snarast möjligt in- sändas till GUST. O. MALME, Norra Latinläroverket, Stockholm. SAMMANKOMSTER. Botaniska sällskapet i Stockholm. Den 23 mars 1908. Sällskapets resestipendium å 200 kr. tilldelades fil. studeranden BJ. PALM för fortsatta undersökningar öfver lafvegetationen i Stockholms skärgård. Fil. dr. C. O. NORÉN höll ett af skioptikonbilder belyst föredrag: »Om utvecklingen af Saxegothea conspicua»> (se p. 101 i denna tidskrift). Fil. dr. TH. WULFF höll därpå ett föredrag: »Mikrofotografering med ultraviolett ljus», äfvenledes med skioptikonbilder. Docenten O. ROSENBERG redogjorde för »pollinationsanordningar hos Drosera>. ; Prof. C. LINDMAN meddelade iakttagelser öfver vinterblomning hos Cerastium vulgare. Den 27 april 1908. Fil. kand. fröken INGRID SETTERLUND föredrog om »blombiologiska iakttagelser på Runmarö i Stockholms skärgård sommaren 1907». Amanuensen T. VESTERGREN höll ett föredrag: »Om floran på Norges västkust» (med förevisning af herbariematerial). Fil. stud. BJ. PALM omtalade fynd af Scolopendrium vulgare i Halland (se p. 151 i denna tidskrift). Vetenskapsakademien, Den 8 april 1908. Akademien beviljade med. kandidaten S. BIRGER 300 kr. för tryckning af ett arbete öfver Härjedalens flora. Till införande i Arkiv för botanik antogs: »Studien uber hetero- plastiscehe Gewebewucherungen am Himbeer- "und am Stachelbeerstrauch >» af dr. TH. WULFF; i Arkiv för zoologi: »Akaziengallen und Ameisen»> af prof. YNGVE SJÖSTEDT. Prof. A. G. NATHORST lämnade ett preliminärt meddelande om en metod att utslamma växtdelar ur inom äldre formationer förekommande leror. De hittills utförda försöken med leror från Skånes och Bornholms kol- (57) förande aflagringar hade lämnat mycket lofvande resultat, i det före- draganden på detta sätt utom bladfragment, frön m. m. erhållit en stor mängd sporer af olika slags ormbunkar, särskildt Marattiaceer, pollenkorn af Ginkgo-artade växter och barrträd, bland de senare äfven sådana, som i hög grad liknade granens. Den 22 april 1908. Prof. JAK. ERIKSSON lämnade en redogörelse för sina nya studier öfver specialiseringen af de på gräs parasiterande kronrostarterna. Till införande i Arkiv för botanik antogs: 1) »Einige Botrytis-Krank- heiten der Ribes-arten» af dr. TH. WULFF; 2) »Ueber die Asclepiadaceen- Gatlungen Araujia Brotero und Morrenia Lindl.> af lektor G. O. A:N MALME; 3) »Neue Studien äber die Spezialisierung der grasbewohnenden Kronenrostarten» af prof. JAK. ERIKSSON. Den 13 maj 1908. Till införande i Akademiens Handlingar antogs: »Ueber Algen und Hydrozoen im Silur von Gotland und Oesel» af dr. AUG. ROTHPLETZ och i Arkiv för botanik: »Lichenes in viciniis stationis hibernz&e expedi- tionis Veg2&e prope pagum Pitlekai in Sibiria septentrionali a dr. E. Alm- quist collecti> af dr. E. WAINIO. Vetenskapssocieteten i Uppsala. Den 7 febr. 1908. Societeten beslöt att Linnédagen 1909 utdela ett pris af minst 450 kr. för den bästa uppsatsen öfver en del framställda uppgifter. Den bota- niska uppgiften lyder: Anatomisk eller artbeskrifvande redogörelse för en i Sverige förekommande mindre kryptogamgrupp, som förut är ofull- ständigt känd. Täflingsskrift bör vara insänd till Societeten före ut- gången af februari månad 1909. Svensk Botanisk Tidskrift 1908 18 (58) 1 CARL AGARDH WESTERLUND. Fil. dr. C. A. WESTERLUND afled i Ronneby den 29 febr. 1908. Han var född den 12 jan. 1831 i Berga nära Kalmar, blef student i Uppsala 1853, disputerade pro gradu i Lund 1861 med en afhandling »Bidrag till kännedomen af Sveriges Atriplices», promoverades till fil. dr. i Lund 1862 och utnämndes till kollega vid läroverket i Ronneby samma år; pensionerad 1893. WESTERLUND, som mest gjort sig känd genom sina zoologiska, sär- skildt malakologiska forskningar, har utom sin gradualafhandling publi- cerat följande botaniska arbeten: >»Spridda bidrag till Skandinaviens Flora» (Bot. Not. 1863) och »Ueber die Gattung Atriplex> (Linnzea 1876). t BROR FREDRIK CÖSTER. B. F. CÖSTER afled i Lund den 26 april 1908. Han var född den 29 jan. 1843 i N. Mellby i Skåne, blef student i Lund 1863 och var några år lärare vid privatskolor i Åhus och Billinge. I Lunds Botaniska För- ening skötte han en längre tid befattningen som vårdare af samlingarna och under senare tid var han vid föreningens växtbyten en värdefull hjälp vid granskningen af till bytet inlämnade Salices. I Botaniska No- tiser 1875, 1884, 1889 och 1900 finnas smärre uppsatser af honom, mest om hybrider. Som han på senare tiden ifrigt studerade Salices, kom han att lämna flera bidrag till kommande fasciklar af ENANDER, Salices Scand. exs. (Bot. Notiser). 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i manuskriptet). 4) Vid kursiveringar må spärrad stil användas. Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen | bifogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt möj- ligt undvikas. Det är redaktionens mening att, Cfler det redaktionskommittén antagit en afhandling till införande i tidskriften, omedelbart be- fordra densamma till trycket, så att författaren kan erhålla separat af densamma äfven innan det häfte utkommit, i hvilket afhand- lingen inflyter. 0 oc Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt veten- skapligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. Växtnamn och dylikt måste vara tydligt skrifna för | undvikande af dyrbara korrekturändringar. Omkostnader för kor- rekturändringar mot manuskriptet öfverstigande 10 Z af trycknings- kostnaden bestridas af författaren. Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktören. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- keriet får ej äga rum. Hvarje författare erhåller 100 särtryck med (kli afgifts- — fritt af sin i tidskriften ihtagna afhandling; större antal efter öfver- " enskommelse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgis- afdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. N F / FRAN FRAS ÖA TR AR ET PN FURL ORKEN + ( | INNEHÅLLSFÖRTECKNING GUST. 0. A:N MALME: Om förgrenade årsskott hos Calluna vulgaris (L.) 85 SAliSDA ora oe ee Ae os Cd SU UTA SL el a nig a sings sb polA ma SE barnet mn TRES SEMA RS AN SER RARE "Deutsche Resnmné > ::livorvaessesysenodrordr dersom ppb tina RN RASAR NEN AA KARE MALIN GEIJER: Afvikande talförhållanden i blomman hos Menyanthes trifoliata Ia sou dor boss rel ön de sens ons ae'sina så Ander RSS ASA sn A oS Sr SRA RINGA RG FANG Deutsche Restunlé Vs... ccss.åvcssasenssasogiesr een sen steel bege frn NAN RASEN | C. O. NORÉN: Zur Kenntnis der Entwicklung von Saxegothaea conspicua Lindl. (mit 3 Tafeln und 3 Figuren im- Text) :........sssiseinerenennrensetrendar Sammanfattning på svenska -.......sesdseeseseseseressterngentnnnen NOEN VCE J. VLEUGEL: Zur Kenntnis der auf der Gattung Rubus vorkommenden Phragmidium-Arten (mit 5 Textfiguren)................:..... ÅA SR ONA MAA GUNNAR SAMUELSSON: Några Archieracier från Västerbotten ........... FN THORE C. E. FRIES: Två nya Taraxacum-arter af Ceratophorum-gruppen (med 9 textfigurer)..........+ REAR AAA BEAR ESRI RR SAL Ar Era se HERMAN G. SIMMONS: Några ord om de svenska fyndorterna för Beta Tar ina Tasso sor SEEN Föne sak nö)e Köa SR SSA PINS FARINA AS SS NÄSA KORR BJÖRN PALM: Scolopendrium vulgare Sm. i Halland ..eeves:e SPL NER - O. ROSENBERG: Om sskottföljden hos Drosera (med 7 textfigurer)......... Deutsche Figurenerklärung..........+=--+seese+sevsenseesersenessponsse sen senses eten OQO. JUEL: Ein Beitrag zur Kenntnis des Uromyces Pox Rabenh. (mit 2 Figuren im Texte) .....l....esoesseseogesessåersrarersdenneorsornens Sä er NISSE SIE JOHAN ERIKSON: Studier öfver submersa växter (med 5 textfigurer) ... : Deutsche Resumé” >..; .s.0..0 vass sörnllergnn ped eps skr ens str MENS RNA EG SMÄRRE MEDDELANDEN: RN S. ALMQUIST: Anmärkningar med anledning af H. Lindbergs Växt- synonymiska meddelanden .....:.sssssrerssteerent SRA SRS RAR oa VR KARL B. NORDSTRÖM: Växtgeografiska anteckningar för Bleking... KARL B. NORDSTRÖM: Några skandinaviska adventivväxter ......... T. VESTERGREN: Potentilla fruticosa på Gotland. t,-sses4le yu RNA AG REFERAT: | SINE KOL E. ADLERZ: Bladmossflora för Sveriges lågland med särskildt af- seende på arternas utbredning inom Närke s...sssseesese4osssöanperenne SES OSCAR HAGEM: Untersuchungen öber norwegische Mucorineen I... FR. ROSENDAHL: Vergleichend-anatomische Untersuchungen tber die braunen Parmelien.,......s....seseossssegorsesnensesesereserskrereeeeetnserenerenr en SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN sissevseessesrsäsostperesnsnr ronne nen nrrtnnnen Exkursion till Omberg GAR FO VR SO BAN AAGE NA ER UA RAN AR rt 1 Ck Utgifvet den 15 Juni 1908. CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1908. 93 sk | vd 117 142 Vu SERVES RPSEUIFRASSNSSA fr Coal FEN JE e . | | Svensk Botanisk - Tidskrift Utgitven af Svenska Botaniska Föreningen ff SARA Ä KO id Al Redaktör: Dr. 0. ROSENBERG 1908 HÄFTE a SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och 'redaktionskommitté under år 1908. Styrelse: V. B. WITTROCK, ordförande; R. SERNANDER, vice ordförande; O. ROSENBERG, sekreterare och redaktör; G. INDEBETOU, skatt- mästare; J. BERGGREN, K. BOHLIN, O. JUEL, G. TACESSUINA G. MALME, HJ. NILSSON, M. SONDÉEN. | Rödaktionskommiite: O. ROSENBERG, K. BOHLIN, G. LAGERHEIM, R. SERNANDER, . N. SVEDELIUS. ya sa fé SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. 4 Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande Svenska Bo- taniska Föreningen) är 15 kronor. Medlemsafgiften, 10 kronor, torde insändas till föreningens skatt- | mästare, fondmäklare G. Indebetou, adr. Kungströ dagars 4, Stockholm 5. ko Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgång af tid- skriften till ett pris af 7 kronor. Till tidskriftens medarbetare! Samtliga manuskript till Svensk Botanisk Tidskrift skola in- ” | lämnas i fullt tryckfärdigt skick till tidskriftens redaktör, docenten O. Rosenberg, Stockholm, Tegnérlunden 4. Redaktionskommittén af- | gör om insända afhandlingars intagande i tidskriften. Antalet plan- scher och figurer till hvarje afhandling, som kunna af tidskriftens 5 medel bekostas, bestämmes af redaktionskommittén i samråd med författaren, likaså hvilka reproduktionsmetoder, som böra komma "till användning, och liknande angelägenheter. Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KarPrrärer (dubbelt undet ella. ket i manuskriptet). Sn SE) SVENSKE BOTANISK TIDSKRIET.: 19:08: BD 2, H. 3. STIPA PENNATA I VÄSTERGÖTLAND. EN STUDIE ÖFVER DEN SUBBOREALA PERIODENS INFLYTANDE PÅ DEN NORDISKA VEGETATIONENS UTVECKLINGSHISTORIA. AF RUTGER SERNANDER. (Forts.) Stipa och de postglaciala klimatväxlingarna. Det torde väl knappast ha undgått någon, som följt med till denna punkt i min framställning af Stipa-samhällenas historia, att allt synes peka på, att dessa måste ha sammanslutit sig under en tid med varmare och torrare vegetationsperioder än de nuvarande. Redan långt tillbaka i den nordiska växtgeografien möter man också denna uppfattning af Stipa pennata som en reliktväxt. Ertias FRIES, hvilken alltid med styrka framhöll, att eken och de ädla löfträden fordom voro vanligare än nu, räknar t. ex. (Bot. Utfl. p. 314) Stipa m. fl. som >»lemningar efter den äldre rikare vilda vegetationen”. Men det skulle kunna invändas: vore det ej möjligt att i de lo- kala egendomligheter, som utmärka Stipa-kullarna, ligger en till- räcklig förklaringsgrund för beskaffenheten af deras flora? Med andra ord, skulle sammanslutningen kunna ha ägt rum under kli- matförhållanden som i nutiden, kanske till och med då, eller rent af med en karaktär motsatt det antagna kontinentalklimatet och af t. ex. insulärt skaplynne? Vi möta de invändningar, som alltid kunna uppställas mot reliktteorierna, och hvilka man sällan i hvarje särskildt fall gör sig besvär att söka undanröja. Hvad frågan om tillräckligheten af ett klimat som det nuvarande angår, så kan det ej nekas till, att xerotermiska arter i denna stund äro stadda i såväl invandring som spridning på den skandinaviska halfön. Som jag i det följande skall söka utveckla, beror detta = på att människan i sen tid tillskapat en mängd för xerotermer = lämpliga lokaler, ja till och med hela områden. | 9 Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 19 202 Beträffande Falbygden, öppnar kulturen här på åker- och väg- kanter, sidorna af grustag, järnvägsbankar 0. s. v. nya ståndorter, hvilkas kalkhaltiga jord ej sällan kommer att beklädas af örtbackar och törnsnår. Vegetationen i dessa får ett icke så ringa släkttycke med Stipa-kullarna. Så kunde framhållas en ståndortsanteckning af STENSTRÖM |(p. 30—31) från den örtbacke, som intar den sydost- liga sluttningen af en järnvägsbank vid Björsgård, och det växt- samhälle, som enligt HuLTH (p. 100) sammanslutit sig på Skultorps- tuffens jordbetäckning. Men viktigare äro de anteckningar som visa på gemensamma xerotermer. Alldeles nyss uppräknades några kolonister från grusgröpperna i Bondegårdsbackarna och visades, att de stodo i beredskap att sammansluta sig till en örtbacke af samma karaktär som omgif- ningen och med dess sällsyntheter såsom /Inula salicina, Prunella grandiflora och Scabiosa Columbaria. Från Segerstads socken kunna följande anteckningar (195/,06) från unga örtbackar meddelas: 1) Landsvägskant, långt från gammal örtbacke; innehöll Scabiosa Columbaria blandad med: Achillea Miilefolium Leontodon autumnale Åira ccespitosa Medicago lupulina Centaurea Jacea Potentilla anserina Dactylis glomerata Taraxacum officinale Galium verum 2) Grustag intill gammal örtbacke med nybildad sådan, innehål- lande Scabiosa Columbaria, Trifolium montanum samt: Anthyllis Vulneraria Centaurea Scabiosa Artemisia campestris Galium boreale Avena pratensis > verum Briza media Linum catharticum Calamintha Acinos Potentilla verna (L. ex parte) Chrysanthemum Leucanthemum LEHM. Centaurea Jacea Spira Filipendula Lathyrus. heterophyllus har jag sedan juli 1903 sett på järnvägs- bankarne mellan Sköfde och Skultorp och Potentilla rupestris juni 1907 på samma slags lokal flerstädes mellan Broddetorps och Bjel- lums stationer. 203 Och som jag också i nästa kapitel skall söka visa, är det ej blott på de nya lokalerna som xerotermerna utbreda sig; äfven i gamla växtsamhällen af xerofil prägel intränga de och bosätta sig på all- var. Äfven Stipa-samhällena såväl på Varholmen och Gokullen som på Bondegårdsbackarna ha tydligen i sen tid mottagit nya så- dana element. Det torde nämligen, som förut antyddes för Var- holmen, lida föga tvifvel, att ej Anthemis tinctoria och Medicago lu- pulina någongång invandrat från de omkringliggande åkrarna;1i hvarje fall äro de för den svenska floran i sin helhet relativt unga ackvi- sitioner. Hvad Alyssum calycinum, som antecknades på Gokullen, beträffar, vet man att den är en sen inkomling i Skandinavien; de äldsta fynden från Sverige, Danmark och Norge datera sig enligt HOoLMBOE Pp. 190 från resp. 1823, 1832 och 1857. I Valtorps socken antecknades den första gången vid Wrangelsholm, dit inkommen med klöfverfrö år 1900, af WirttE, Tillägg, p. 279. —Dessa tre arter äro sydliga, mer eller mindre xerofila och ha i historisk tid spridt sig mot norden. Alyssum och Anthemis ha dessutom ett sydostligt ursprung och tyckas i sin utbredning mot nordväst hejdas af samma klima- tiska faktorer som Stipa-gruppen. Redan A. DE CANDOLLE, p. 74— 75, 35—90, demonstrerar med karta och utförlig analys, huru Alys- sum dels har behof af en hög sommartemperatur, dels af det fuk- tiga klimatet hejdas i sin utbredning mot nordväst. Anthemis saknas också troligen i det yttersta Västeuropa på grund af det här rå- dande klimatet; ännu 1903 anföres den af CostE I, p. 346, endast från Frankrikes östra och sydöstra delar och här inskränkt till Lothringen, Elsass, Rhönes dalgång nedanför Lyon, Provence, Hé- rault samt Alpes-Maritimes. Det finnes sålunda stora möjligheter för att xerotermer, hvilka af den ena eller andra anledningen inkommit i traktens vegetation, i nutiden skola kunna ockupera solexponerade backar af en sådan natur som Falbygdens Stipa-kullar. Och då flerstädes i södra Skan- dinavien förhållandena äro ungefär likartade, finnas ett tillräckligt antal mellanstationer för en invandring söderifrån äfven med andra än synantropiska spridningsmedel af dessa xerotermer. Men förutsättningen för alla dessa påvisade eller tänkta vandringar hvilar ej på beskaffenheten af klimatet såsom sådant utan på arten af de edafiska faktorer, som tillskapas af den moderna kulturen. Finge klimatet med elimination af kulturen fritt inverka på vårt lands växtvärld, skulle efter all hittillsvarande växtfysiognomisk er- 204 farenhet” en på xerotermer ytterligt fattig skogsvegetation snabbt tränga undan alla dessa örtbackar, stäppartade edafoider 0. s. v. med deras nyförvärfvade syd- eller sydosteuropeiska element till ett fåtal anspråkslösa reliktförekomster”, och härmed vore den an- tagna möjligheten för en invandring af nya sådana arter mycket försvårad. Härskade sålunda en gång i forntiden samma klimat som nu, möttes xerotermerna på en vandring upp mot Falbygden af bety- dande hinder, åtminstone om de i samlad trupp skulle intaga någon ståndort. Hur långt tillbaka man skall förlägga den tidpunkt, då kulturen lyckats skapa ett tillräckligt antal mellanstationer för att den nyss antagna invandringen söderifrån upp till Falbygden skulle kunna äga rum, är svårt att afgöra. Närmast har man att fastställa det tidsskede, då skogstäcket upphörde att vara sammanhängande i Götaland. Knappast kan man då gå bakom reformationstiden (SERNANDER 1905, p. 8). Enär Stipa-samhällena, om man får gene- ralisera Åsaka-förhållandena, ej äro säkert kända längre tillbaka än från början af 1760-talet, skulle en svag möjlighet finnas för att de konstituerats mellan detta årtionde och 1500-talet. Till att just dessa tre Falbygdsbackar, men inga andra i hela Skandinavien, blifvit klädda med Stipa, Dracocephalum etc. under dessa århundraden, är det väl svårt att finna någon giltig orsak. Eller skulle sådana lo- kaliteter verkligen ha funnits i mängd, men spolierats på 1700- och 1800-talen! Nästan ingen sannolikhet finnes sålunda för att Stipa-samhällena sammanslutit sig i historisk tid och endast en svag sådan för att detta skett under klimatförhållanden som de nuvarande, men fal- lande i förhistorisk tid. Lika liten blir sannolikheten för en kon- stituering under en tid med insulärt skaplynne. Samma slutenhet i skogstäcket skulle då, om ej en människostam med hög kultur förhindrade det, uppstå och verka hämmande på spridningen af örtbacksväxter, och hvad särskildt xerotermerna bland dem angar, skulle de ståndorter, som genom edafiska förhållanden kunde vara dem gynsamma, blifva synnerligen sparsamma. Och man behöfver endast kasta en blick på hela Stipa-gruppens nuvarande utbredning ! Jfr t. ex. SERNANDER, De sydnerkiska barrskogarna p. 41—42 och slutkapitlet i SERNANDER, Sveriges växtvärld. ” Uppkomsten af dylika gynnas på skiffer- och kalkgrund. Sådan saknas nästan på de stora landmassorna söder om Falbygden. 205 i nordvästra Europa för att inse, att, om det insulära klimatet varit så intensivt till sin karaktär som t. ex. nu 1 detta område, blefve ju också hela Stipa-gruppen, vare sig landet låg under människans makt eller icke, utesluten som ett invandrande element. Men som i inledningen till detta kapitel antyddes och som i nästa skall närmare utredas, så mycket större förutsättningar skulle de sydosteuropeiska xerotermerna erhålla för en vandring in öfver Sydsverige upp till Falbygden under en torr och varm period. Gifva traktens kvartära aflagringar något vittnesbörd om existensen af en sådan period? Tvärsöfver Billingen och Falbygden går den zon af israndsbild- ningar, hvilken utgör ett led i det bekanta medelsvenska ändmo- ränstråk, som åt öster fortsättes af Salpausellkä i Finland och i väster af de sydnorska >raerne>. DE GEER, som redan 1884 på- pekade samhörigheten af dessa israndsbildningar, sökte i samband härmed visa, att de markerade gränsen för utbredningen af den andra landisen, som i det baltiska bäckenet skulle utskjutit en väldig tunga ner öfver Tysklands nordkust och sydöstra Danmark. DE GEERS uppfattning af det medelsvenska ändmoränstråkets betydelse har genom senare undersökningar visat sig ohållbar och har äfven nyligen öfvergifvits af honom själf. I stället antager man, attingen isolerad baltisk isström existerat, utan att den andra nerisningen sträckt sig vida längre, så att den omfattat hela södra Sverige, Ska- gerack, Kattegatt och den jutska halfön med undantag af en remsa i väster. Det omstridda ändmoränstråket skulle uppkommit under några tillfälliga oscillationer och stillestånd af endast ett eller annat århundrades varaktighet. Härmed förfaller ett antagande, som troligen under inflytandet af den De Geerska hypotesen föresväfvat en och annan nordisk naturforskare, nämligen att Stipa skulle vara en relikt från vegeta- tionen framför ändmoränstråket. Man vet nämligen, att trakterna framför en stillastående landis rent af kunna få ett stäppklimat genom de torra fönvindar, som strömma ner från densamma. Nu har isranden varit stationär i alltför kort tid, att en stäpp åtmin- stone med mera karaktäristisk vegetation såsom sådan skulle kom- mit till stånd. I hvilket fall som helst kan dessutom invändas, att Stipa visserligen är en af de eurasiatiska stäppernas karaktärsväx- ter, men därjämte så pass värmeälskande, att den knappast kunnat tåla de temperaturförhållanden, som råda invid brämet af en större stationär landis. 206 Och då isen på sitt återtåg mot norden hade hunnit norr om den bakersta af ändmoränsträckorna, härskade troligen en tundra- vegetation på de landpartier, som stucko upp ofvan de isdämda sjöarnas och det senglaciala ishafvets strandlinjer. En verklig gla- cialtlora är visserligen ännu ej uppdagad i dessa trakter, men HULTH har påvisat nordliga viden samt Betula nana i kalktuff och kalk- tuffgrus från bottnen af Skultorpstuffen och Mariesjömossen nära Sköfde. HuLrTHsS undersökningar öfver traktens kalktuffer och torf- mossar visa, att skogen snart skingrade denna nordliga flora. I den följande utvecklingen af dessa bildningar kunna efter samme fors- kare spåren efter tvenne skeden med torrt klimat urskiljas. Dessa skeden identifierade han med BLYTT-SERNANDERS boreala och sub- boreala perioder. Till den boreala perioden räknar han den öfre svarta randen eller möjligen bägge ränderna i Skultorpstuffens lager d. Detta af- brott i kalktuffens afsättning, häntydande på uttorkning af käll- sprången, motsvaras möjligen af det otydliga undre stubblagret i Mariesjömossen. Till den subboreala hänför han det stora afbrottet i Skultorpstuffen, myllranden b, och det öfre stora stubblagret i Mariesjömossen. (Jfr också SERNANDER G. F. F. Bd 24, p. 415—419). Om den närmare beskaffenheten af dessa bägge perioders klimat och vegetation lämna oss de vid Skultorp och Mariesjö funna fos- silen ej fullt tydliga utslag. Vi måste därför genom analogislut från närgränsande lokaler och andra landskap komplettera den bild de lämna. Vi finna då, att den boreala perioden utmärkte sig för ringa nederbörd och för ett klimat minst lika varmt som i nuti- den; åtminstone gick eken upp till södra Närke. Den subboreala tiden, hvars antagliga naturförhållanden jag längre fram skall söka närmare utveckla, hade ett mycket torrt klimat och mycket varma vegetalionsperioder. Sjöarna och vattendragen krympte sam- man och stora sträckor af våra försumpningar blefvo täckta af skog. Hasseln, som redan under föregående tid, den insulära at- lantiska perioden, ryckt långt upp mot norden, bibehöll eller kanske rent af utvidgade sitt utbredningsområde. På fjällen lyfte sig skogs- gränsen högst betydligt. Konstituerades Stipa-samhällena under boreal eller subboreal tid? För min del har jag ansett det som troligast, att Stipa liksom en stor del af ARESCHOUGS xeroterma Altai-växter invandrade under den förra af dessa perioder, som jag förlägger till slutet af Ancylus- tiden, den tid då Östersjön var ett sötvattensbäcken och Sverige 207 öfver de danska öarna landfast med kontinenten. För så vidt frå- gan gäller invandringstiden 1 dess förhållande till våra kvartära nivåförändringar, är GUNNAR ÅNDERSSON af samma åsikt som jag. Han vill emellertid som bekant icke erkänna tillvaron af hela nor- den omfattande klimatiska perioder. TI stället uttalar han sig om denna tids klimatiska karaktär sålunda (1896, DE 39): »Efter allt att döma bör under senare delen af ancylustiden, då förbindelsen med världshafvet var afspärrad, denna lokalt kontinentala karakter ha framträdt ännu starkare än i nutiden, samtidigt med atti västra Skandinavien klimatet tydligtvis var utprägladt insulärt> och 1905, p. 69: >Als gegen das Ende der Kiefernzeit die Wärmesumme des Jahres der heutigen gleicehkam und in der Eichenzeit noch höher stieg, entstanden im sädbaltischen Gebiet zwei Klimatypen, ein warmer und trockener im Osten und ein feuchterer im Westen.> Om Falbygden i öfverensstämmelse med en del östsvenska kalk- trakter, där ANDERSSON tror att det kontinentala klimatet potentie- rats, edafiskt afvikit från detta Västsveriges insulära klimat, näm- nes icke. Under det mäktiga inflytande, som upptäckten af istiden de första decennierna utöfvade på allt hvad utvecklingshistorisk växtgeo- grafi heter, var det själfklart, att man skulle tyda alla förekomster af glaciala växtformer på låglandet som relikter från denna period eller tiden närmast efter densamma. I en uppsats af år 1894 >»Om s. k. glaciala relikter> och i några följande arbeten såsom >Om fjällväxter i barrskogsregionen> visade jag, att om också understun- dom så var förhållandet, hade i en mängd fall glaciala former ner- vandrat på låglandet vid tillfällen, som ligga vår tid betydligt när- mare. Så visar jag, att vi ha en grupp af nordliga växter som relikter från den atlantiska, en annan från den subatlantiska peri- oden, att i nutiden på blottad jord i skogsregionen diverse fjällväxter äro mycket viktiga kolonister o. s. v. — Det är till en del analoga synpunkter jag nu skulle vilja lägga på xerotermernas vandrings- historia inom Sverige. Jag har ingen anledning att direkt frångå det nyss refererade anta- gandet om att Stipa och en rad andra xerotermer så pass tidigt som under den boreala perioden för första gången invandrade till södra Sverige. Och ytterst sannolikt är det också, att sådana allmänt sam- manslöto sig till formationer af ungefär samma beskaffenhet som de i detta arbete skildrade Stipa-kullarna. Det har också nyss under hänvisning till hur ett insulärt klimat inrycker örtbackarna 208 i skogssamhällenas utvecklingskedja och den tvära omsvängningen af de ifrågavarande xerotermernas gränslinjer mot Nordvästeuropa framhållits, att deras invandring omöjligt kan förläggas till ett tids- skede af så insulärt skaplynne som detta områdes. Efter den bo- reala tiden kom just en period, den atlantiska, med utprägladt insulärt klimat, hvars nederbördsförhållanden orsakade en tillväxt af torfmossarnas och kalktuffernas massa, som aldrig vare sig förr eller senare med undantag för några af de mest omfattande sub- atlantiska Sphagnum-försumpningarna förekommit i postglacial tid. Alldeles gifvet måste då större delen af xerotermerna i Västgötafloran ha försvunnit eller reducerats till relikter. Frågan ställer sig nu: är det dessa relikter såsom sådana hvilka fortlefvat intill nutiden? Eller ha ej under den subboreala perioden, som aflöste den atlan- tiska, nya invandringar och sammanslutningar af samma xeroter- mer ägt rum, och finnas ej flera utsikter för att det är just några af dessa som blifvit bevarade intill vår tid? Ett afgörande svar på denna fråga kan ej lämnas, men jag tror att man ger ett bättre uttryck åt det egentliga sakförhållandet ge- nom att antaga Stipa-samhällena som relikter från den subboreala perioden, lämnande oafgjordt om dess xeroterma konstituenters första invandring faller i boreal eller subboreal tid. Alltför litet tar man hänsyn till att samma växt vid upprepade och vidt skilda tillfällen kan intränga i ett vegetationsområde. Och oriktigt är det att utan vidare förlägga >”invandringstiden> såsom sådan endast till det första inträngandet. Och än större företräde får detta mera aktualistiska åskådningssätt, om det kan ledas 1 bevis, att den sub- boreala perioden varit af en ovanligt torr och varm karaktär, enär den då naturnödvändigt måst medföra xeroterma samhällens ut- bredning. Att så varit förhållandet med Skandinavien 1 sin helhet skall jag ådagalägga i följande kapitel; i detta återstår nu att visa, att just i den ifrågavarande delen af Västergötland så varit fallet. Kalktuffer. Skultorpstuffen. Den starkt markerade myllrand, som ligger mellan den subatlantiska yttuffen och de mäktiga atlantiska tuff- bankarna, har redan förut efter HuLTH framhållits som markerande den subboreala periodens uttorkande inflytande på källorna. Om dess fauna jämför SERNANDER 1902, p. 417. Kärr. Mariesjömossen. — Dess vidsträckta, af HULTH som subborealt på- 209 visade stubblager är redan förut omtaladt. I den tallstubbarnas rötter omgifvande torfven finnas tallkottar och hasselnötter. (SER- NANDER 1902, p. 419). Jag hittade de senare så långt ut i mossen, att de efter all sannolikhet härstamma från buskar, som under sub- boreal tid växt ute på torfmossen. Stenstorp (197/;06). — På prästgårdens ägor ligger ett större, upp- odladt, tämligen djupt kärr c. 170 m. ö. h. Tämligen centralt i detsamma, på c. 60 cm. djup under hopsjunken kärrtorf stodo på ett mindre område medelstora stubbar. Vi hafva här enligt min uppfattning en sådan subboreal skogsholme som den, hvilken under samma tid och samma omständigheter växt upp på den djupa myren Nysen på norra Gotland. (SERNANDER 1894, p. 63—64). Falköpingsmossen (19?/;06). — Denna väldiga torfmosse, belägen c. 200 m. Öö. h., vore intressant att undersöka till hela sin utveck- lingshistoria. Jag har endast besökt enstaka punkter af densam- mas stränder. Emellertid tvekar jag ej att på grund af erfarenheter från andra kvartära bildningar på och invid Falbygden tolka ett skogstorflager, hvilket jag här anträffade närmast under en la- kustrin bildning, som subborealt och de ofvanliggande bildningarna som härstammande från den subatlantiska transgressionen. Ej långt från Falköpings station rådde 1 mossens öfre delar på en sträcka af åtminstone 20 m. följande lagerordning: 1. Kärrtorf, förmultnad, c. 40 cm. 2. Bleke med sötvattensmusslor och -snäckor såsom Valvata sp., Jm ÖKEN: 3. Skogstorf med Betula alba, Phragmites communis (möjligen in- vuxen från ofvanliggande lager), Corylus Avellana (1 nöt) o. s. V-, 30 cm. —+. Lillåmaderna. — I det egendomliga rullstensås-landskap, som ut- breder sig utmed västsluttningen af Hökensås, framgår en utpräg- lad, ungefär milslång dalsträckning i rakt nordlig riktning från Klämmesbo, Fröjereds socken i söder. Bottnen af denna dalgång upptages af mader, genomdragna af den obetydliga Lillån. Deras vegetation och utvecklingshistoria hade jag tillfälle att i sällskap med fil. kand. A. STALIN undersöka den 27 juni 1906. De växtsamhällen, som sammansätta dessa mader, äro af mycket växlande natur. I norra delarna, där ån tagit sig en verklig fåra, hvars vegetation karakteriseras genom bestånd af Phragmites, Iris, Baldingera, Nu- phar luteum, men framför allt af Scirpus lacustris, alternera som 210 beståndsbildare i den högväxta ängsmattan Calamagrostis stricta, Agrostis canina (bestånden ganska sprängda af Carices), Carex vesi- caria och Scirpus silvaticus. Carex Goodenoughii är också bestånds- bildande i lägre ängar. Ängsformationerna sakna bottenskikt, eller ock utgöres detta förnämligast af Utricularia. De lågväxta öfvergå genom inkommandet af Sphagna och Spherocephalus understundom till mossängar med Salix hastata. Alla dessa formationer kunna mot laggarna öfvergå till troligen relativt sent bildade löfkärr. På östra sidan kom från björklundarna nedanför Munkebo, Korsberga socken en del >sikar> sipprande ned mot maderna. Spircea Ulmaria var i dem vanlig, äfvenledes Scirpus silvaticus. På ett ställe bildade denna en formation, som fysionomiskt påminde om Cladium-forma- tionen. Den höll c. 200 []-m. Scirpus silvaticus var täckande med ymniga fjorårsblad upp till 1 dm. i lägsta fältskiktet. Årets bladverk var synnerligen yppigt, men inflorescenserna endast en- staka. För öfrigt antecknades inströdda i samhället: Caltha palustris Spirea ulmaria Galium palustre Valeriana excelsa Lychnis flos cuculi Viola palustris Naumburgia thyrsiflora I södra delen blir åfåran allt otydligare, och i det grunda, lugna vattnet växa Nuphar luteum, Nymphea candida (med små blad och blommor), Utricularie och formationsbildande Equisetum limosum. Denna vegetation öfvergår utan gräns i vanliga sanka kärrsamhäl- len såsom Chordorrhizeta pura med Carex ampullacea, chordorrhiza, limosa och panicea, Menyanthes-bestånd o. s. v. Vid Klämmesbo antecknades värkliga stora Menyanthes-formationer. I en sådan, som höll en areal af 150 []-m., bestod vegetationen af: Menyanthes trifoliata, ymmnig Utricularia sp., steril, riklig Eriophorum gracile, tannsådd Alla de uppräknade växtsamhällena äro svagt eller ej alls torf- bildande. Enda undantaget är mossängarnas Sphagnum-bestånd, men dessa tyckas ha inkommit i mycket sen tid. Jag har med afsikt uppräknat en mängd af dessa Lillåmadernas hydrofila växtsamhällen, enär i litteraturen ännu få exempel äro läm- nade på sådana svagt torfbildande hydrofila växtformationer, kon- 211 stituerade i subatlantisk tid. Ty att så är fallet torde framgå af att på de ställen, där jag lyckats få se gräfningar, ha under den torf de bildat, stått lämningar efter en skogsbotten, och denna tolkar jag som subboreal, då jag ej kunnat finna någon lokal uppdämning eller annat, som kunnat föranleda en gammal skogsmarks försump- ning. Vid Gunnarsbo stod stubblagret 25 cm. under hopsjunken starr- torf, på hvars yta mossäng med följande karaktärsväxter innästlat sig: Carex canescens Polygonum vivipareum Comarum palustre Potentilla Tormentilla Geum rivale Salix hastata Hypnum trichoides Spherocephalus palustris Oxycoccus palustris Sphagnum af nemoreum-gruppen. Stubblagret bestod af tall och björk. Äfven tallkottar anträflades i detsamma. Söder om Stallerhult, där åloppet, som nämndt, började förtona i kärrmark, var man just vid vårt besök sysselsatt med att gräfva en längskanal midt i maden. Utmed den långa gräfningen voro massor af träbråte uppkastade. En del visade sig genom sitt läge intill stubbar i kanalkanten vara delar af en skogsbotten, som låg un- gefär midt i den 25—30 cm. hållande kärrtorfven. I de öppna, grunda vattenfåror, i hvilka ån förtonade, stodo de direkt på bottnen bland gula och hvita näckrosor. Bland stubbarna märktes sådana af tall (en mätte 30 em. i diameter) och björk. En del träbråte ut- gjorde yngre nersvämningar, en annan tillhörde den svämlera, som antagligen låg direkt på den plastiska blå bottenleran. Troligen hörde de ekstammar, som på ett par ställen uppgräfts, till den gamla skogsbottnen. Tyvärr kunde ej moderklyftet till några på kanalsidan uppkastade grankottar, ej heller till ett däggdjursben bestämmas. Före den subboreala skogen hade sålunda under atlantisk tid också funnits sanka, svagt torfbildande kärrmarker. — Om några af dessa öfverlefvat uttorkningen och blifvit källorna till de sub- atlantiska, hydrofila samhällena, vet jag ej. Att lägga märke till är de nuvarande kärrens genom Carex chordorrhiza, Carex lIimosa, Eriophorum gracile, Salix hastata etc. betingade nordliga karaktär. Mossar. Stormossen i Edhems s:n (19:9/306). — Af denna stora torfmosse, 2 belägen i Edhems och Fröjereds socknar och som enligt geol. kartbla- det Tidaholm ligger 137,8 m. ö. h., undersöktes Edhemsdelen. Tvärs öfver mossen voro grafvar upptagna för torfströtäkt. I alla de långa profilerna stod 0,8 m. under ytan ett tätt tallstubblager. Den ofvanliggande Sphagnum-torfven, som nu var starkt hopsjun- ken, var rik på Eriophorum vaginatum-lämningar och utmärkte sig ge- nom inlagringar af tunna svarta kakor,delvis utgörande rester af gamla Cladina-bestånd. Enstaka späda tallstubbar anmärktes också. Den gamla Sphagnum-mosse, hvilken bildat denna torf, hade i nutiden öfvergått till en Jljungmosse med illa åtgången Sphagnum-matta. Karaktärsväxter äro: Calluna vulgaris riklig Empetrum nigrum Eriophorum vaginatum riklig Pinus silvestris lågväxt, riklig Myrtillus uliginosa Rubus Chamemorus Röde mosse vid norra stranden af Hornborgasjön. Under ett myc- ket mäktigt Sphagnum-Eriophorum vaginatum-torflager ligger en gam- mal skogsbotten, i sin öfre del med grofva tallstubbar och spar- samma rester af bottenskiktets mosstäcke, och härunder mäktiga lakustrina bildningar. Som jag i en nyss utkommen uppsats »Horn- borgasjöns nivåförändringar» sökt visa, härstamma dessa trenne lager från resp. de subatlantiska, subboreala och atlantiska perioderna. För att förstå mossens utvecklingshistoria under dessa trenne peri- oder måste man emellertid sätta deni samband med de omfattande nivåförändringar, som den bredvidliggande Hornborgasjön under- gått. Sjöar. Hornborgasjön. I den citerade uppsatsen redogöres för huru detta betydliga, men grunda sjöbäcken under atlantisk tid äfven omfat- tade hela området för Röde mosse. Under subboreal tid drog det sig samman till en liten afloppslös vattensamling, under det att de torrlagda lakustrina bildningarna rundt sjön kläddes med skogar. Den subatlantiska tidens våta klimat medförde en ny stigning af sjöns vattenyta; stora partier af strandskogarne sattes under vatten och deras lämningar stå nu som stubblager antingen direkt på bottnen eller som vid Stenums- och Hornborgamaderna täckta af 213 sjötorf. Den subboreala skogen på Röde mosse försumpades sam- tidigt härmed och täcktes af mäktiga Sphagnum-torfbäddar. Alla de nu skildrade kalktufferna, kärren, mossarne och sjöarne visa sålunda genom den distinkta uttorkningshorisont, som ligger omedelbart under tuff, torf eller bleke från tiden närmast före vår egen, att i en geologiskt taladt mycket sen tid, hvilken vi tryggt kunna identifiera med BrLyTtTS och min subboreala period, i trak- ten omkring Stipa-lokalerna rådt ett klimat med utprägladt torrt och kontinentalt skaplynne. = Själfva uttorkningsprocessen talar med en viss styrka för höga sommartemperaturer; förekomsten af hassel och troligen äfven ek ute på torfmossarnes yta vittnar på samma sätt. Vi äga alltså den nyss begärda lokala förutsättningen för att den subboreala periodens klimat varit sådant, att de xero- terma samhällenas utveckling blifvit i hög grad befordrad. — Nästa kapitel skall dels visa att så varit förhållandet med Skandinavien i sin helhet, dels skall det innehålla ett försök att följa några huf- vudpunkter af de xerotermiska samhällenas historia under den sub- boreala perioden och sedan fram emot nutiden. Sydsveriges vegetation under den subboreala perioden. Knappast torde något drag i våra torfmossars byggnad från Skåne upp till Lappland vara så tydligt och i ögonen fallande som det nyss skildrade uppträdandet af ett stubbskikt under den öfversta torfbädden. Denna öfversta torfbädd är i hvarje särskildt fall ganska enhetlig och står i nära samband med den nutida ytvege- tationens torfbildning. I kärr består den af kärrtorf, i högmossar af Sphagnum-torf. Eventuella inhomogeniteter bestå hufvudsakli- gen i att bottenlagren äro mera hydrofila, så att dessa i kärren uppblandas med sjötorf, i mossarne utgöras af tufdunsmosse-torf, medan de öfre lagren öfvergå till t. ex. Sphagnum fuscum- eller ris- mossetorf. Mäktigheten är för hvarje särskildt torfslag i hvarje särskild trakt, om man frånser diverse extrema fall, tämligen lik- artad, störst hos Sphagnum-torfslagen med vanligen 1—2 meter, mindre hos kärrtorfslagen med vanligen 0,5—1 m., allt i outdikadt tillstånd. Stubbskiktet hvilar åter på nya torfbäddar eller lakustrina sediment, hvars öÖfre delar utkila på en högre nivå än de lägst rotade stubbarne, hvadan den skogsgeneration, från hvilken de 214 härstamma, växt under lägre grundvattensförhållanden än de som rådde, då de öfver- och underliggande lagren bildades. En rad monografier öfver torfmossar från olika delar af landet har fastställt, att dessa tre olika lager motsvaras af tre olika kli- matskeden, ett relativt törrt och tvenne relativt våta, före- och efterträdande detta. Genom jämförande stratigrafiska undersöknin- gar är det lätt att konstatera, att denna klimatiska utveckling mot- svarar hela den sista perioden af vår postglaciala nivåförändrings- historia, den s. k. litorinatiden, och, som i det föregående skett, har jag för dessa tre klimatskeden, i hvilka denna tid sönderfaller, upptagit de Blyttska benämningarna subatlantisk, subboreal och atlantisk. Denna subboreala period med sitt torra klimat, som 1 våra torf- mossars lagerföljd infogat det nämnda stubblagret, har ej blott i torfmossarne kvarlämnat sina spår. Samma utvecklingshistoriska grunddrag återfinner man också i de af våra sjöar, hvilkas vatten genom vissa yttre förhållanden kunnat bevara trädstubbar på sina bottnar. Där förekomma dessa ej sällan så långt ner under aflop- pets passpunkt, att man tvingas antaga att flere subboreala sjöar varit afloppslösa (SERNANDER 1891, 1905 p. 419—420, 1908; GAVELIN). Och vid några af våra kalktuffer, såsom den nyss omtalade Skul- torpstuffen, har det torra klimatet så uttorkat källsprången, att ett tydligt afbrott förefinnes mellan de subatlantiska och atlantiska tuffbankarna. Beskaffenheten af den subboreala tidens klimat har för denna undersökning en central betydelse. Vi hafva nu sett, att det ut- märkte sig för en stor torrhet. Följande fenomen tala för en vege- tationsperiod betydligt varmare än den nuvarande. Att ek växt på de sydsvenska torfmossarnes yta under subboreal tid, som t. ex. fallet varit på Håle mosse i Västergötland (SERNANDER G. F. F. 24, p. 139) och Rovide myr på Gotland (Sernander 1894 p. 39), visar naturligtvis ej på varmare klimatförhållanden; i Svealand där man understundom såsom i Ekhamnsmossen i Uppland (SER- NANDER 1892 p. 10) hittat hela subboreala torfmosskogar, få dylika fynd större beviskraft. Särskildt blir detta fallet i de trakter, där de äldre löfträden i nutiden endast förekomma på de klimatiskt bäst situerade lokalerna. För södra Nerike, där Tiveden och Tylöskogen samman- stöta, har jag påpekat, huru dessa lokaler tillhöra trenne grupper: 1) de af Vätterns klimat omedelbart påverkade strandpartierna, 2) några högt belägna punkter, där de för eken farliga vår- och 215 försommarfrosterna äro sällsynta, samt 3) urkalkgrund. (SERNANDER 1900 p. 44). Fossilfynden visa emellertid, att eken fordom äfven växt i de lokalklimaliskt sämre utrustade dalgångarne. Från 35 mossar invid ett litet ce. 7 km. långt vattensystem, som banar sig fram mellan kullsystemen i den här mäktigt utvecklade Örebroåsen på sträckan Komhagsmossen (özem sor höj TMisaren: (O9SLm: ö. h.), och vid hvars stränder nu ej vild ek står att anträffa, har jag fynd af fossil sådan annoterade. (SERNANDER Bulletin N:o 6, Vol. III p. 340). Af dessa torde en del, såsom jag i olika afhand- lingar närmare utvecklat, förskrifva sig från atlantiska strandsko- gar och ett af fynden i Lerbäcksmossen troligen från en ekskog på mossens botten under boreal eller början af atlantisk tid. Men fyndet vid Åsbro är antagligen subborealt. Stränderna af de båda Hem- sjöarna (99,8 m. ö. h.) härstädes utgöras delvis af torfmossar beväxta af kärrängar. Under kärrtorfven står ett, som jag antar, subborealt stubblager. Vid den öfre Hemsjön finnas i detta stubblager stam- mar efter ekar, hvilka säkerligen växt i den subboreala tallskogen ute på mosen. Fynd af hasselnötter långt ute i torfmossarne mellan stubbarna i de subboreala skogsbottnarne tala i hög grad för att hasseln äfven ingått i dessa skogar. Götalandsförekomsterna intressera oss föga i detta samband, några andra från vissa af Svealands barr- skogsområden, där hasseln åtminstone sällan växer i depressioner, få genast en större betydelse. Men än viktigare mått på den sub- boreala tidens varma klimat lämna sådana fynd från Norrland och norra Norge. Jag har i en uppsats om »Flytjord i svenska fjälltrak- ter» framhållit, att bland den mängd fynd af subfossil hassel, som vi nu, särskildt genom HEDSTRÖM och GUNNAR ÅNDERSSON, känna från dessa trakter, helt säkert finnas flera subboreala af på torf- mossarnes yta uppväxt hassel. Nämnas kan t. ex. Prästgårdsmy- ren i Värdalen (SERNANDER G. F. F. Band 24 p. 454) och Timmer- mossen I Ångermanland (SERNANDER, Die. Einwanderung p. 61) där jag (18??/,89) i det subboreala stubblagret återfann mängdvis af de härifrån genom ÅRNELL uppgifna hasselnötterna. De voro synner- ligen väl utbildade och vittna tydligen om mycket gynsamma klimatiska villkor; en oblonga-nöt, som jag tog i detta lager 30 m. från mosskanten och på ungefär 1 m. djup, var 24 mm. lång och 16 mm. bred. Denna hasselnöt är den största som hittills anträf- fats fossil hos oss. I Skåne når den längsta oblonga »högst 22 mm.» (GUNNAR ÅNDERSSON, Torfmossar i Skåne, p. 26) och i Norr- 216 land >»öfver 20 mm.» (Idem, Hasseln, p. 157). — SAMUELSSON har i ett par högt belägna (resp. 433 och 394 m. ö. h.) backmyrar från öfre Dalarne iakttagit hasselnötter i de subboreala lagren. I den ena af dessa, vid Evetsberg, har G. LAGERHEIM från det subboreala lagret också konstaterat förekomsten af lind-pollen. I den nyss citerade uppsatsen om flytjord har jag framhållit, att de tallstubblager i myrarne, som man i några af våra fjälltrakter funnit ofvan den nutida barrskogsgränsen, oftast liksom i mossarne under densamma äro af subboreal ålder. Ännu kunna vi ej med bestämdhet säga om de högst observerade subfossila tallförekoms- terna också äro från detta eller något annat skede af postglacial tid. Dock torde vi i det centrala Skandinaviens fjälltrakter tryggt kunna sätta 100 m. öfver nutidens tallskogsgräns som minimisiffra för den subboreala, och redan härmed måste en högre sommar- temperatur förutsättas. Att inklämma den subboreala perioden inom snäfva arkeologiska tidsvärden har ännu ej lyckats mig. Dock har jag länge med en viss grad af sannolikhet kunnat uttala »att bronsåldern troligen faller därinom»> (Sv. Bot. Tidskrift 1907 p. 418; jmf. också Arke- ologiska torfmossefynd). Den kännedom, vi nu äga om bronsål- derns åkerbruk, talar enligt min tanke äfven den i någon mån för i jämförelse med nutiden gynsammare vegetationsperioder, troli- gen i form af varmare somrar. Jag tänker härvidlag på hirsen.! Redan då det första arkeologiska hirsfyndet från den nordiska bronsåldern gjordes af RostrRUP, framhöll denne, att detsamma tydde på ett varmare klimat än det nutida. Hoors, som anslutit sig till denna åskådning, har sökt bestämma tiden för hirskulturens tillbakagång genom språkliga undersökningar och kommer därvid, p. 459, till följande resultat: »Da die Hirse heute in Nordeuropa nirgends mehr kultiviert wird und ihr Anbau daselbst auch aus mittel- alterlicher Zeit nicht zu belegen ist, so erklärt sich das Febhlen eines altnordischen Hirsenamens wohl daher, dass die Hirsekultur schon vor dem Beginn der literarisehen Uberlieferung aus den nordischen Ländern södwärts zuröckgewichen war.» Hufvudsakligen efter SarRauws material i Köpenhamns nationalmuseum har han dessutom sammanställt de danska hirsfynden och därvid fått så- dana från såväl den yngre stenåldern, bronsåldern som folkvand- " I de flesta fall torde de arkeologiska fynden vara att hänföra till Panicum miliaceum. Om i något fall den ännu mer ömtåliga och värmeälskande Setaria italica föreligger, skulle detta endast stärka mitt resonnemang. 217 ringstiden. Denna sammanställning lider dock af väsentliga fel- aktigheter och missuppfattningar, hvadan jag hos SARAUw själf an- hållit om originaluppgifter, och med vanligt tillmötesgående har denne vår främste kännare af forntidens åkerbruk i bref af 19:/, 08 meddelat mig följande: »Hvad nu Hirsen (Panicum miliaceum) angår, kender jeg den ikke fra stenalderen i Nordeuropa. En tid- ligere angivelse beroede på 1 'eller 2) fund, som jeg senere har ströget som usikre. Hoors udtryk: »zahlreiche Funde»> står for hans egen regning; jeg kender dem ikke (1. c. p. 458, nederst). Fra bronzealderen i Danmark har jeg 5 aftryk, som jeg henförer til Hirsen (foruden RosrtrRUPS fund), fra tidlig jernalder kun 1 af- tryk.> Då man vet hvilket storartadt material af sädeskornaftryck, SARAUW hopsamlat från den danska stenåldern och järnåldern, peka sålunda dessa hirsfynd, som ju alla falla inom eller närmast efter bronsåldern, ganska tydligt på en dåtida hirskultur i Danmark, större än under föregående och efterföljande perioder. Man kan visserligen få hirs att mogna ända uppe vid Trondhjem (SCHÖBELER), men den är dock ett sädesslag, som 1 nutiden försvunnit från Nor- den och som särskildt ej lämpar sig för Nordvästeuropas insulära klimat; så odlas den ej på de brittiska öarna. Dess nuvarande odling har sitt centrum i Centralasien, Persien, Turkestan, Trans- kaukasien etc. samt i Sydryssland och Donauländerna (KÖRNICKE). Den fordrar ock framför allt för sin trefnad varma somrar och tål ej låga temperaturer. Den danska bronsålderns betydliga hirskul- tur talar sålunda för varma somrar under subboreal tid. Vid vår västkust ge oss de rika rester af molluskfaunan, som hafvet kvarlämnat på silt forna utbredningsfält, möjligheter att af- läsa vattnets och därmed i viss mån äfven luftens temperaturför- hållanden under olika skeden af postglacial tid. Ehuru vi ännu ej inom detta område ha någon direkt hållpunkt på de nivåer, som landet intog under den subboreala tidens fortgång, kunna vi dock på indirekt väg genom de fasta fornlämningarna få en ungefärlig föreställning härom. O. FRÖDIN har från Strömstadstrakten be- skrifvit en kjökkenmödding från gånggriftstiden med ostron och den till vida sydligare haf i nutiden hemmahörande Tapes decussatus. Den är bildad vid stranden af ett haf, som stod 18,5 m. högre än nu, "sålunda vid omkring 36 proc. af L. G. (jmfr också L. VON Post p. 275—276). "På Björkö i södra Bohuslän finnes en torf- mosse undersökt af GUNNAR ANDERSSON (Växtpaleontologiska under- sökningar II) och mig (Västra Sveriges nivåförändringar p. 140). Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 20 218 I bottnen af denna torfmosse och de understa partierna af den- samma har jag påvisat en rik molluskfauna från litorinatiden, och af samma ålder äro skalen i den »skalgrusbank> invid afloppsdiket, som GUNNAR ÅNDERSSON undersökt. Denna fauna har en afgjordt sydlig habitus med följande lusitaniska (BRÖGGER) arter: Ostrea edulis Thracia papyracea Pecten varius Corbula gibba Tapes aureus Rissoa parva decussalus? Nassa reticulata Den hafsnivå, vid hvilken denna fauna lefde, kan skarpt be- stämmas, då mossen till sin undre del är en tydlig lagunbildning. Mossens höjd öfver hafvet har jag visat vara 6,5 m. L. G. är några mil österut vid Nol bestämd till 30 m. ö. h. (DE GEER hos MUNTHE, Myskoxen p. 175); den torde då här kunna approximeras till åt- minstone 27 m., hvadan faunan kommer att ligga vid c. 24 proc. Då BRrRÖGGER (Strandlinien under stenalderen p. 298) får stenåldern vid Kristianiafjordens yttre delar att sluta vid -ce. 23 proc., och ännu mer då en från bronsåldern så pass aflägsen tid som gång- grifternas härskade i norra Bohuslän vid ec. 36 proc., torde man ha rätt att föra Björköfaunan till den äldsta bronsåldern och där- med till den subboreala perioden. Antagandet af ett varmare kli- mat under den subboreala perioden skulle sålunda ytterligare kunna bestyrkas på denna väg. 4 I ett område sådant som Fennoscandia med dess sedan CELSI dagar väl kända intensiva nivåförändringar är det naturligt, att man i de växtgeografiska resonemangen ej sällan indrager vegetationens historia på landvinningarna utmed våra kuster. Jag skulle här vilja inflika en ny synpunkt, som angår den subboreala periodens inflytande. Om det nu kan visas, att xerotermiska växtformer fin- nas på den zon, hvilken efter litorinahafvets maximum, helst na- turligtvis under själfva den subboreala tiden höjt sig öfver hafvet, talar detta för ett torrt och varmt klimat under en del af denna höjningsperiod, och uppträda de dessutom som relikter, hafva vi antydningar om att sedermera ett för dem ogynnsamt klimat in- trädt. Olika slag af edafiska moment kunna härvidlag verka miss- visande, men jag tror mig dock några gånger ha mött de två tänkta fallen i naturen under förhållanden, som bäst låta sig tolkas genom antagandet af de här supponerade klimatväxlingarne. 219 Under mina studier öfver den gotländska vegetationens utveck- lingshistoria lade jag stor vikt vid höjden öfver hafvet för i utveck- lingshistoriskt hänseende märkliga formers ståndorter och deras relation till öns nivåförändringar. Bland annat bheskref jag (p. 85) en lokal för Anemone silvestris, som bekanten, frånsedt det asiatiska utbredningsområdet, sydosteuropeisk xeroterm, i Hangvar på norra Gotland vid blott 55 2 af litorinagränsen. I ett alfvarartadt sam- hälle, omgifvet af gles tallskog, växte den här på strandklapper jämte 13 fanerogamer, af hvilka 10 (exempelvis Asperula tinctoria och Veronica spicata) ingå i de västgötska Stipa-kullarnas vegeta- tion. K. JOHANSSON har (p. 171) sedermera framhållit, att på norra Gotland, där växten i den nutida vegetationen har silt centrum med ett 20-tal fyndorter, dessa till allra största delen äro belägna på den till arealen synnerligen obetydliga landremsa, hvilken ligger under eller som Hangvar vid 15-meterskurvan. Om det också är möjligt att Anemone silvestris, som jag i denna min gradualafhand- ling postulerat, invandrat till Gotland under boreal tid och seder- mera haft förmåga att kolonisera litorinatidens landvinningar, talar förekomsternas koncentration till just dessa områden mera för en senare invandringstid. Och det är mycket antagligt, att denna tid, som skulle gynnat uppkomsten af de alfvarartade växtformationer och xerofila, glesa tallskogar, hvilka Anemone silvestris älskar, lik- som den boreala perioden utmärkt sig för ett torrt och varmt kli- mat. I de gotländska myrarnas och blekeaflagringarnas litorinatids- bildningar står också ända ner till 11 & af L. G. ett stubblager från en sådan period, den subboreala. Uppland är en landsdel, som till större delen legat täckt af lito- rinahafvets vatten. Dess växtvärld är sålunda ung och har utvecklat sig i den mån hafvet allt från kjökkenmöddingarnas dagar intill våra dragit sig tillbaka. De två sista klimatiska hufvudskedena, den subboreala och den subatlantiska, i denna utveckling återspeg- las synnerligen tydligt i torfmossarna: en kraftigt markerad skogs- botten, ej sällan med ek och hassel, och där ofvan kärrtorf fram- gången ur starkt hydrofila formationer af nordisk typ. Det finnes nu i Upplandsfloran några sydosteuropeiska xerotermer, som genom att vara skilda från silt egentliga utbredningsområde och hela sitt förekomstsätt te sig som relikter. Jag anser dem som subboreala och tillhörande en grupp värmeälskande arter, som under denna tid varit vanliga, men som splittrats genom den subatlantiska pe- riodens kyliga och fuktiga klimat. Särskildt gynsamma förhållanden - 220 för deras bevarande ha de topografiska förhållandena i Uppsala- trakten erbjudit. I de här dominerande lerslätterna uppsticka öfor- migt bergknallar med grustäckta sidor och små morän- och rull- stensåskullar, med hvilka plogen icke fått makt (SERNANDER, Upp- land p. 108). Redan WAHLENBERGS skarpblick hade stannat vid dessa lokaler. >»Loca elatiora inter agros>, »colles aprici campe- stres tum glareosi tum saxosi» etc. kallar han dem i Flora Upsali- ensis, ur hvilken man kan sammanställa en god bild af deras ve- getation under 1800-talets första del. Morängruset är 1 sig själft något kalkhaltigt, och ytterligare kalkmängder ha ofta tillförts genom att ytlagren inmängts med några skikt ishafslera. Jordmånen blir därför i de fria, exponerade lägena mycket drifvande. Dessa öar klädas i allmänhet med en ganska yppig vegetation: örtbackar, ej sällan öfvergående i törnsnår (>dumeta sicciora rupestria et lapidosa», WAHLENBERG), som ha flera beröringspunkter med Stipa-kullarna. I dessa örtbackar och ur dem utvecklade törnsnår växa de åsyftade xerotermerna. Förekomsterna äro så mycket intressantare, som ett stort antal ligga vid de nivåer, som antagligen blifvit land under subboreal tid.! Vegetationen påminner som nämndt om Stipa-kullarna. Bland ge- mensamma arter upptagna såväl i WAHLENBERGS som mina för- teckningar märkas: Aira flexuosa Asperula tinctoria Antennaria dioica Avena pratlensis Anlhyllis Vulneraria Carex montana Arabis hirsuta PE IEDerIa Arenaria serpyllifolia Calamintha Acinos Artemisia campestris Campanula persicefolia Carlina vulgaris Poa compressa !' De åsyftade örtbackarna ligga under 14 meters-, men ofvan 6 meterskurvan. Vid hvilken nivå den subboreala perioden inträdde i Uppland, har jag ännu icke kunnat i detalj bestämma. Då emellertid atlantiska bildningar ännu vid 14 me- terskurvan (Kvarnhalsmyren, WirrB, Stratiotes) anstå i Uppsalatrakten, måste dess begynnelse härstädes ligga under denna nivå. Då dock öfvergången mellan dös- och gångdriftstiderna infaller vid en fordomtima hafsyta af 33 m. (Åloppe, SERNANDER G. F. F.), och den yngsta järnåldern motsvaras af en nivå på 4,5 m. (Uppsalatrakten, SERNANDER hos ÅLMGREN, Kung Björns hög, Stockholm 1905), kommer man interpolationsvis till ett nivåvärde för bronsålderns första tider och den subboreala periodens inträdande, som ej mycket kan understiga 14 meter. Cotoneaster integerrimus Erigeron acris Festuca ovina Fragaria collina Galium verum Geranium sanguineum Gymnadenia conopsea Hypericum perforatum Hypocheris maculata Luzula campestris Origanum vulgare Phleum Boehmeri > pratense v. nodosum Polygala vulgaris Potentilla argentea » maculata » verna Prunus spinosa Pimpinella Saxifraga Pulsatilla vulgaris Rubus idceus > — saxalilis Sedum acre Silene nutans Trifoltum montanum Veronica Chameedrys » spicata Helt säkert hade redan WAHLENBERG i de växtsamhällen, som nu behandlas, anmärkt alla de andra gemensamma arter, som jag an- tecknat från Uppsalatrakten, men hans uttryck »prata», »pascua» och »graminosa» hänsyfta äfven på andra formationer. Så finnas bland mina anteckningar: Achillea Millefolium Agrostis vulgaris Alchemilla vulgaris Anthemis tinctoria Anthoxanthum odoratum Briza media Campanula rotundifolia Centaurea Jacea » Scabiosa Chrysanthemum Leucanthe- mum Dactylis glomerata Euphrasia officinalis (E. bre- vipila är vanlig) Festuca elatior Fragaria vesca Galium boreale Hieracium umbellatum Hypericum quadrangulum Juniperus communis Lathyrus pratensis Linum catharticum Lonicera Xylosteum Lotus corniculatus Medicago lupulina Orobus tuberosus Plantago lanceolata > media Picea Abies Pinus silvestris Poa pratensis Potentilla Tormentilla Primula officinalis Prunella vulgaris Ranunculus polyanthemos Rhamnus cathartica Rhinanthus minor Rosa cinnamomea Andra 220 Rosa glauca > — mollis Rumex Acetosella Spira Filipendula Solidago Virgaurea Sorbus Aucuparia > — scandica Allium oleraceum Arabis thaliana "Armeria elongata "Botrychium Lunaria Bromus hordeaceus (ej anmärkt af mig) +(Carex ericetorum Dianthus deltoides Filago montana Helianthemum vulgare Lavatera thuringiaca Libanotis montana Medicago falcata Melampyrum arvense Succisa pratensis Trichera arvensis Trifolium medium Veronica officinalis Vicia ecracca Viola canina >» EMirla däremot finnas i såväl WAHLENBERGS som mina förteck- ningar, men saknas på Stipa-kullarna. Sådana äro!: Melampyrum cristatum Myosolis arvensis Platanthera bifolia Prunus spinosa Ribes Grossularia Rosa collina +» rubiginosa "Salvia pratensis "Saxifraga granulata Sedum sexangulare Trifolium agrarium +Turritis glabra Verbascum nigrum "Viscaria vulgaris Till sist trenne, som anmärkts efter utgifvandet af Flora Upsa- liensis, ehuru de helt säkert äro uråldriga på sina växplatser: Draba nemorosa Hieracium mollisetum Polygala comosa Af dessa nu uppräknade växter är en mycket hög procent syd- liga och äfven flera sydostliga till sin utbredning. Vi skola fästa oss vid följande sydosteuropeiska xerotermer: Asperula tinctoria, Draba nemorosa, Hieracium mollisetum, Salvia pratensis, Lavatera thuringiaca, Melampyrum arvense och Polygala comosa. Asperula tinctorias utbredningsområde är redan förut, p. 33, be- handladt. Uppsala-lokalerna bilda jämte den vid Kristiania de mot " Märk att flera af dessa (märkta med f) återkomma i den p. 77—78 meddelade förteckningen från de på ungefär samma längdgrad belägna örtbackarna vid Liebental. 223 norden längst framskjutande, starkt isolerade utposterna af denna sydosteuropeiska växt. Draba nemorosa växer på det enda ställe, jag själf sett den i Upp- salatrakten, på låga kullar af Uppsalaåsens ostsluttning strax norr om Ultuna mellan skogen och ån. Vegetationen är mera gräs- än örtbacke. De närmaste förekomsterna ligga vid Stockholm och Älfkarleby. De mycket spridda svenska lokalerna — »locis aridis> WAHLENBERG Fl. suec. p. 348 — forma tillsammans en kil, hvilken med de östra Oo landskapen från Södermanland i söder och Ångermanland i norr som bas hastigt tillspetsar sig mot Kungsskogen och Persberg i Värmland. Denna kil utgör den yttersta utlöparen (om man från- ser Kongsberg i Norge, där den sedan länge är utdöd) mot nord- väst af ett ofantligt utbredningsfält, som genom norra Amerika och Asien sträcker sig in i Europa. Här har den sitt centrum i södra och mellersta Ryssland. I Finland är den inskränkt till sydöstra delen. Från Lifland och Lithauen faller gränsen hastigt, så att den endast sällsynt växer i Polen, men längre söderut går fram till Piemont, hvarifrån den gör ett språng till Pyreneerna. Hieracium mollisetum växer på en kulle vid Kungshamn. Om densamma. har dr H. DABLsTEDT i bref af 19:3/,08 med vanligt tillmötesgående lämnat mig följande utredning, som tyder på alt denna Hieracium troligen tillhör samma nu splittrade invandrings- grupp som Stipa-växterna: rad föinn. H. mollisetum (N, &' P). DT (= den gamla H. seti- gerum Fr. non TAUuSCH. från Kungshamn) beträffar, så tillhör den en formgrupp inom kollektivarten H. cymosum Fö No &€oPS som mest af alla hithörande former närmar sig H. echioides LUMN., en äkta steppväxt, tillhörande gruppen Echinina. Såväl formerna af denna grupp som släktingar tll H. mollisetum tillhöra s. ö. Europa, särskildt steppområdena samt sända utposter ända till Östersjöns kuster. Hvad kollektivarten H. cymosum L. beträffar, så indela NÄGELI och Peter den i flere grupper, af hvilka 3: grex cymosum, gr. sa- binum och gr. cymigerum innefatta de flesta arterna och ha den största utbredningen. Den sista består hufvudsakligast af nordiska former, som ha sin största utbredning i Skandinavien och så långt in i fjälldalarne. Denna grupp omfattar tydligen de tidigast hos oss invandrade och af dessa utdifferentierade formerna. Den andra (sabinum) är hufvudsakligen utbredd i södra Europa. Den första 224 (cymosum) är utbredd i mellersta och östra Europa och samman- hänger tydligen med Echinina (H. echioides och besläktade) samt har i sydost utlöpare ända till Grekland. Vesterut i Europa går den med spridda representanter ända till Rhen och till Östersjöns kuster, och i Skandinavien äro representanter af denna grupp ut- bredda till södra Medelpad (hvarifrån en går in i Jämtland till Storsjön), Gestr., Hels. och södra Dalarne samt södra Vermland. Hufvudmassan af formerna sluta dock söder om Dalelfven och i vester i Vg. och Dls. I Norge förekomma de i södra och sydvestra delen. Enstaka former gå dock här (liksom i Sverige in i Jämt- land och i Vrm efter Klarelfvens dalgång) i de stora dalgångarne ända upp i fjälldalarne och efter vestkusten ända uppi Finmarken. Hufvudutbredningen sammanfaller sålunda med ekgränsen. Hit- hörande former välja soliga och varma lokaler, äro talrikast vid kusterna och i kalktrakter. De skilda formerna ha en mer eller mindre afbruten utbredning, och många af dem äro kända endast från elt fåtal ofta långt skilda lokaler, såsom H. mollisetum, som utom vid Kungshamn och Bergs slussar i Östergötland är funnen på ett par lokaler i Östergötlands och Södermanlands skärgård. Om de i Vg. förekommande formerna känner jag föga liksom om landskapets Hieracium-flora 1 öfrigt. En form H. vestrogothicum Dt. (nära släkt med H. mollisetum) finnes äfven i Dls. En annan form H. malachochetum DT. (äfven den nära släkt med H. mollisetum) är känd från Vg. och södra Norge. För mig förefaller H. cymosi uppdelning i grupper och dessas utbredning visa en mycket tydlig parallelism med Stipa-formernas förhållanden. Då arten tydligen är en jemnsides med steppväxterna H. echioides och besläktade utvecklad formgrupp är det sannolikt att den till oss inkommit under ektidens varmaste skede och här utbildat nya former, af hvilka åtskilliga ännu ha en allmännare spridning, då deremot andra och framförallt de former, som i ka- raktärer stå närmast Echinina, nu endast förekomma på spridda särskildt gynsamma lokaler.» j Salvia pratensis är en syd- och medeleuropeisk växt. Den saknas alldeles i norra Ryssland, Finland samt den nordatlantiska regio- nen af Tyskland, och frånsedt några rent tillfälliga uppträdanden finnes den i Skandinavien endast i Uppland. Om de fåtaliga loka- lerna i England äro ursprungliga tvistas, och ehuru den ännu an- träffas i Holland, Belgien och norra Frankrike, kan man om artens uppträdande i nordvästra Europa med De CANDOLLE, p. 681, säga: 225 »elle devient rare dans celte direction.» Sitt centrum har den också tydligen i sydöstra Europa, där den exempelvis utgör en af karak- tärsväxterna för stäpperna, bland annat de tidvis uppodlade delarna af desamma. — Salvia har af ålder odlats i våra trädgårdar, och en del tillfälliga förekomster ha tydligen sitt ursprung därifrån. Om denna förklaring kan gälla för de uppländska återstår att afgöra. De äro alla af hög ålder. Det var CeLsius d. ä. som anmärkte Salvia vid Högsta bro och LInnÉ som anförde den från Vendel, det område där den för närvarande är vanligast. Dess växtlokaler äro också här desamma som i norra Tyskland, där arten är fullt ursprunglig, nämligen på ängar »mit trockenerem, am liebsten kalkreichen Untergrunde» (DrRupDE, p. 183). Vid Uppsala anmärktes den först af EHRHART (Beiträge 5. 1. p. 7) under något af åren 1771—1776, men utan att närmare växtlokal angafs. Möjligen är det samma lokal, som WAHLENBERG 1820-i Flora Upsaliensis p. 11 karakteriserar sålunda: »Hab. unico loco a parle orientali urbis juxta agrum solo fertili in meridiem vergenle, ubi lzete floret quo- ties ager consitus est et ab injuriis munitus.> Här har Salvia hållit sig årtionde efter årtionde, och senast återsågs den af dr KARL HeEbBom 19!2/.06. Är nu Salvia ej på denna lokal, de s. k. »Bo- länderna», ursprunglig, är det troligare att den någon gång med främmande utsäde inkommit, än att den skulle vara rest från någon nu försvunnen trädgård 1 de närmaste omgifningarna. Lavatera thuringiaca. Anföres första gången 1761 som svensk af LINNÉ i bihanget till Fauna suecica II p. 558: »ipse: Upland, Up- salia agris Vålsätre.> År 1820 säger WAHLENBERG »ad Vårdsätra copiose». Genom odling har den nog sedermera decimerats, och nu finnes den hufvudsakligen kvar i en örtbacksartad vegetation omkring några stora askar midt uti en åker. Lavatera har odlats i trädgårdarna, och det är väl från dessa den, hufvudsakligen i Mälardalen, kommit ut »på ängar och ängsbackar, nära gårdar, byar och städer», som NYMAN, Sveriges Fanerogamer I, p. 395, träffande karakteriserar dess förekomst hos oss. ARESCHOUG, som förfäktar Lavateras indigenat och räknar den till sina Altaiväxter, framhåller p. 25: »Har densamma utom Skandinavien sin största utbredning i östra delen af Europa och vestra Asien, liksom så många andra Skandinaviska växtarter, och är i Skandinavien ej så långt skild från sitt naturliga område, som mången annan verkligen vildt växande art.» Öster om Ural sträcker den sig nämligen till Sibiria altaica och väster därom genom mellersta och södra Ryss- 226 land in i Balkanstaterna, Österrike-Ungern och Tyskland fram till Harz och Westfalen. Dess ståndorter på den europeiska kontinen- ten äro stäpp- (den växer äfven på saltstäpper) och örtbacksartade: I »der Hercynische Florenbezirk> uppträder den liksom Salvia pra- tensis i vissa af »die trocknen Hägelformationen» med en karaktär, som ej litet påminner om de västgötska Stipa-backarnas (jmfr t. ex. DRUDE, p. 377). KERNER anför i Pflanzenleben der Donauländer p. 44 Lavatera som ett fysionomiskt framträdande element i de snåriga brynen af det ungerska läglandets Quercus pedunculata-sko- gar. — Vårdsätra-förekomsten är nu för starkt påverkad af kulturen för att kunna lämna något bestämdt utslag om, hur Lavatera här ursprungligen uppträdt. Allt talar emellertid för att den kommit från den närbelägna, mycket gamla trädgården. En hållpunkt att bestämma tiden för dess förvildande ligger möjligen i att LInnÉ först år 1761 omnämner densamma. Hans »herbationes» gingo ofta öfver »Predium Wåldsättra», men denna så iögonenfallande växt anföres dock icke härifrån i Herbationes Upsalienses, hvarken i dis- sertationen 1753 eller den tillökade upplagan af densamma 1 Amoe- nitates 1756. — De öfriga Mälarlokalerna förtjäna emellertid en växtfysiognomisk och historisk utredning. Melampyrum arvense. Är ej så utprägladt sydostlig till sin euro- peiska utbredning som föregående. Mot nordväst saknas den emel- lertid i Norge, är mycket sällsynt på det danska Jylland, och dess få förekomster i England anses af DE CANDOLLE, p. 677, troligen som relativt recenta. Uppsala-förekomsterna, som ligga nära artens nordgräns, stå isolerade i det uppländska inlandet. M. arvense växer hos oss dels i åkrar, dels i örtbacksartade for- mationer. Dessa senare ligga dock, så långt mina iakttagelser räcka, alltid intill åker eller kulturmark. WAHLENBERG uttrycker nog i Flora suecica, p. 384, dess uppträdande mest träffande med orden: »Hab. in arvis, agris et adjacentibus pratis.> Den hör till den stora grupp af växter, hvilka, då de ej uppträda i rena kulturformatio- ner, ej blott hos oss utan äfven i andra delar af Europa sällan förekomma i fullt naturliga växtsamhällen utan i »kulturgränsen>, såsom JOHANSSON, p. 42, kallar »mark, som visserligen ej blifvit odlad, men dock på annat sätt blifvit bearbetad eller omgestaltad af människan». Om dylika växter inkommit till Skandinavien med eller utan människans hjälp eller på båda sätten, är 1 hvarje fall mycket svårt att afgöra. I Uppsalatrakten sågs den af EHrHaART (Beiträge 5. 1. p. 21) något 227 af åren 1771—1776. WAHLENBERG säger 1820 i sin Flora Upsali- ensis, p. 208, om dess förekomst: »Hab. in agris secalinis elevatis rarius; nuper lectum a parte orientali urbis satis copiose, sed fre- quentius in paroecia Sko lacus Mäleri, ubi etiam in pascua collina adscendit». I Danmarks socken växer den i nutiden på örtbackar af den vanliga typen, som sticka upp ur eller begränsa åkerfälten. I en ståndortsanteckning härifrån (Säfja 19?5/;07) fick jag den till och med strödd på en profyta af c:a 10 kv.-meter. Hvilka af lo- kalerna, de i åkrar eller de på örtbackar, som böra tolkas som primära, är icke lätt att skaffa sig en bestämd mening om. I viss mån talar för det första alternativet, att WAHLENBERG, som nämndt, 1820 ansåg dess egentliga ståndort i Uppsalatrakten vara »in agris secalinis» och att han förklarade den enda förekomsten »in pascua collina» så, att den uppstigit dit från åkern. Polygala comosa. Jmfr. p. 80. Om vi granska uppträdandet af de sydosteuropeiska xerotermer, som finnas på dessa Uppsalalistor, märka vi genast, att man med större eller mindre sannolikhet har anledning att misstänka tre af de särskildt behandlade arterna, nämligen Salvia pratensis, Lavalera thuringiaca och Melampyrum arvense, som relativt sena synantroper. Med dessa exempel för ögonen skulle mot min teori om de öfriga sydosteuropeiska xerotermerna som invandrare från den varma och torra subboreala perioden kunna invändas, att kanske kulturen under gångna tider infört äfven dessa. Detta så mycket mer, som det i denna trakt urgamla landtbruket i hög grad bidragit till att lokalerna icke indragits i skogarnas utvecklingsserie. Att så är för- hållandet med ytterligare en eller annan, t. ex. Anthemis tinctoria, som nu mera tillfälligt anträffas i örtbackarna, torde med kännedom om deras historia inom norden i sin helhet kunna anses för säkert. Men för andra såsom t. ex. Asperula tinctoria och Polygala comosa, hvilka aldrig äro kända såsom egentliga ogräs, faller det sig svårare. Och om man anser isolering från närmast liggande fyndorter som ett tecken på reliktnatur och icke på recent invandring — jmfr resonne- manget om Stipa-växterna — måste man för dem liksom för dessa antaga relikthypotesen. Då fyndorterna ligga så lågt öfver hafvet, att deras vegetation, sedd från torfmossarnes utvecklings- historia, måste konstituerats under skogsbottnens och den öfre kärrtorfvens bildningstider, ställer sig frågan: under hvilken af dessa perioder invandrade de ifrågavarande xerotermerna? Alt ej annat svar på frågan kan gifvas, än under skogsbottinens tid, d. v. s. under 228 den subboreala perioden, är från min ståndpunkt själfklart. — I de kärrmarker, som ligga inströdda i skogarna rundt Uppsalaslätten med dess sydliga örtbackar, växa i isolerade utposter nordliga for- mer såsom Carex heleonastes, Sceptrum Carolinum, Salix lapponum o. a. Jag har tolkat dem som relikter från den stora klimatför- sämring, hvilken inledde kärrtorfsperioden, hvars klimati sin helhet var kallare och fuktigare än under den föregående subboreala tiden. Man må ge de edafiska olikheterna på öppna moränkullar och på kärrmarker mycket stora värden: de kunna dock knappast bli till- räckliga för att medgifva t. ex. Asperula tinctoria och Sceptrum Ca- rolinum att samtidigt utbreda sig öfver sina resp. ståndorter. (Forts.) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD. 2, H. 3. MORPHOLOGISCH-BIOLOGISCHE BEMERKUNGEN UBER DIE GAMOPHYTEN EINIGER SCENWEDISEFHERIFPARNE: VON TORSTEN LAGERBERG. Das Studium der geschlechtlichen Generation der Farnpflanzen wurde schon in den 1840:er Jahren durch die Arbeiten mehrerer hervorragender Botaniker eingeleitet, und die seit dieser Zeit ver- öffentlichte Litteratur ist sehr beträchtlich geworden. Wir können somit sagen, dass unsre heutige Kenntnis dieser Organismen eine sehr gute ist, sowohl betreffs ihrer allgemeinen Morphologie als auch ihrer Entwicklungsgeschichte. Durchmustert man aber die ganze Reihe von Abhandlungen, so wird man bald finden, dass die meisten Forscher ihr Unter- suchungsmaterial durch Aussaat von Sporen erhalten haben; wie sich die Gamophyten im freien verhalten, daröber sind die Angaben uberaus spärlich. Es bleiben daher eben in dieser Hinsicht manche Fragen noch zu beantworten äbrig. Die äusseren Verhältnisse, die die Gamophyten an den natärlichen Standorten ertragen mössen, sehwanken ja sehr bedeutend, und solche gleichmässige Bedingungen, die ihnen in geschätzten Kulturen dargeboten werden, sind wohl hier nirgends anzutreffen. FEine interessante Aufgabe wäre es demnach zu er- mitteln, in welchem Grade die Gamophyten Widerstandsfähigkeit gegen weniger vorteilhafte klimatische und edaphische Faktoren besitzen, wie sie sich z. B. nach einer jeweiligen Uberwinterung oder Trockenperiode verhalten, wie sie gegen Beschädigungen sei- tens der Aussenwelt reagieren u. dgl. m. An diesen Fragen reihen sich auch derartige wie die Keimungszeit der Sporen und die 230 Lebensdauer und Reproduktion der Gamophyten. Eine aus allen diesen Gesichtspunkten ausgefährte Untersuchung muss wänschens- wert erscheinen. Die im folgenden mitgeteilten Notizen äber die geschlechtliche Generation unsrer schwedischen Farne därfen aber jedenfalls nur als Beitrag zur Kenntnis dieser interessanten Gruppe angesehen werden. Sie sind das Resultat eines sowohl in der Natur als auch an Kulturen vorgenommenen Studiums. Indessen konnten hier nicht alle schwedischen Arten beräöcksich- tigt werden, da es mir in einigen Fällen nicht möglich war, das nötige Material zu erhalten. Dessen ungeachtet habe ich meine Beobachtungen jetzt schon wveröffentlichen wollen, und da unsre sämtlichen Farne aus den zuerörternden Gesichtspunkten einander sicherlich sehr ähnlich sind, därfte eine Vernachlässigung einzelner Arten in der Tat sehr wenig bedeuten. Meine Untersuchungen sind inehrere Jahre lang betrieben wor- den, doch wurde besonders der Sommer 19035 zu diesem Zweck wver- wendet. Ich hatte dabei Gelegenheit, mit Unterstäötzung des ELrias FrieES-Stipendiums der botanischen Sektion des naturwissenschaft- lichen Studentervereins in Upsala eine Exkursion nach Gotland vorzunehmen, wo u. a. Stellen der Berg Torsburg und die beiden Inseln Stora und Lilla Karlsö näher untersucht wurden. Ubrige Beobachtungen sind in der Umgegend von Eksjö in Småland angestellt, sowie auch in der Nähe von Upsala. Ehe ich auf die biologischen Fragen eingehe, zu deren Diskus- sion meine Untersuchungen Anlass gegeben haben, därfte es viel- leicht geeignet sein, einige morphologische Merkmale der verschiede- nen Arten etwas ausfährlicher zu besprechen. Wie soll man sich daräber klar werden, zu welchen Arten die im freien gefundenen Gamophyten gehören? Es ist dies eine Frage, die gegenwärtig sehr heikel zu beantworten ist, da wir ja eine vergleichende morphologische Ubersicht öber diese Organismen noch entbehren. Ich werde indessen einige Hindeutungen machen, die das Bestimmen erleichtern können. Erstens kann man ja ziemlich gewiss sein, dass Gamophyten, die in grösserer Menge in unmittelbarer Nähe eines Farnbestandes vor- kommen, eben zur fraglichen Art gehören. Völlige Sicherheit kann man oft erlangen durch Vergleichung mit durch kontrollierte Aus- saaten erhaltenem Material. Doch kommt man auch in diesem Falle oft zu kurz. Die Gamophyten treten nämlich relativ selten 231 so unbeschädigt auf, dass man aus einer solchen Vergleichung ordentlichen Nutzen ziehen kann. Sind aber die Gamophyten befruchtet worden, und hat die Keim- pflanze sich zu entwickeln begonnen, so ist eine völlig sichere Bestimmung nicht schwer zu machen. Die jängsten Stadien der ungeschlechtlichen Generation sind nämlich oft besonders charak- teristiseh und von einander leicht zu trennen. So sind, um ein Beispiel zu nennen, die länglichen, zungenförmigen Primordialblät- ter von Polypodium vulgare ohne Schwierigkeit gleich zu erkennen (Fig. 12, 13, Taf. 11), eine Verwechselung mit anderen, durch ungeteilte Primordialblätter ausgezeichneten Farnen, wie den Asple- nium-Arten, begeht man somit nicht gern. Die Asplenien ihrerseits sind leicht von einander getrennt, und speziell bei A. ruta mura- ria haben die ersten Blätter eine gerundet nierenförmige Gestalt, in welcher man sich niemals irren kann. — Eine zweite Gruppe wird von solchen Arten gebildet, deren Primordialblätter mehr oder weniger paarig gelappt sind; auch sie können am besten durch Vergleichung mit erzogenen Keimpflanzen bestimmt werden. Ich ergreife hier die Gelegenheit, um betreffs des Vorkommens von Farnkeimpflanzen auf einen Umstand aufmerksam zu machen, der schon vorher von GoEBEL berährt worden ist. Man darf nämlich aus einer keimblattähnlichen Form der Farnblätter nicht folgern, dass man jedenfalls eine Keimpflanze oder ein Jugendstadium von Farnen vor sich hat. Die Farne können oft durch unvorteilhafte äussere Bedingungen in ihrer Entwicklung gehemmt werden, so dass die definitive Blattform erst sehr spät zum Vorschein kommt, oder wenn diese schon einmal erreicht worden ist, fär den primä- ren Blatt-Typus von neuem Platz liefert (GoEBEL, I, p. 479—480; IT, p. 180—132). Gerade Asplenium ruta muraria zeigt eine grosse Neigung, an feuchten und beschatteten Standorten die urspräng- liche Blattform sehr zähe beizubehalten, d. h. entwickelt nur rund- liche bis nierenähnliche und ungeteilte, bisweilen besonders lang gestielte Spreiten. Ältere Individuen die im botanischen Garten in Upsala eingepflanzt wurden, wo sie indessen auf minder guten Boden kammen, bilden gegenwärtig fast ausschliesslich unscheinbare und wenig geteilte bis ungeteilte Blätter aus. Ein zweites Beispiel lie- fert Aspidium lonchitis. Während meiner botanischen Untersuchun- gen des vorigen Sommers in Torne Lappmark glaubte ich manch- mal, Keimpflanzen von diesem Farn gefunden zu haben, wenn ich aber die Gamophyten finden wollte, stellte es sich heraus, dass alle diese Sporophytindividuen aus Adventivknospen stammten, die auf der Oberseite der Basalteilen älterer Blattstiele entstehen, die bekannt- lich alle älteren Rhizompartien dicht bekleiden. Die Gamophyten lassen sich indessen in einem Falle wenigstens unschwer bestimmen und zwar, wenn man so junge Exemplare findet, dass die Basalzelle mit haftender Sporenhaut noch zuräck- geblieben ist. Die Sporenstruktur ist nämlich fär jede Art sehr charakteristiseh, und kennt man also dieselbe, ist die Sache sofort klar. So junge Gamophyten findet man wohl indessen nur selten im freren. Auch wenn einem solche Hilfsmittel, wie die oben berährten, nicht zur Verfögung stehen, scheint es mir jedoch nicht unmösglich, dass man wenigstens an unbeschädigten Gamophyten eine korrekte Artbestimmung wird vornehmen können. Leider habe ich nicht Gelegenheit, sämtliche Arten hier austäöhrlicher zu besprechen, dazu genägt meine Erfahrung noch nicht. Ich möchte nur einige Ge- sichtspunkte diskutieren, die meines Erachtens bei einer känftigen Systematisierung von Wert sein därften. Es sind bekanntlich neuerdings von JAKOwaArTz (I) und LAmMPa (I) mehrere Polypodiaceengamophyten hinsichtlich der fröheren Ent- wicklung vergleichend untersucht worden. Der erste Verfasser findet, dass recht auffallende Verschiedenheiten eben bei der Um- bildung des Protonemastadiums in die Zellfläche zum Vorschein kommen, er bleibt doch etwas unsicher, ob diese Verschieden- heiten fär die Systematik verwendet werden können. Es scheint mir jedoch, als ob die Entstehungsweise der zweischneidigen Scheitelzelle, wenigstens bei den von JAKOWATZ untersuchten Ar- ten, allzu stark variiert, dass ein grösseres systematisches Gewicht auf dieselbe gelegt werden konnte. Die zwei Haupttypen, fär wel- che wohl in der fraglichen Abhandlung Asplenium septentrionale einerseits und Polypodium vulgare anderseits als Repräsentanten gelten können, scheinen mir prinzipiell wenig verschieden und werden ja öbrigens durch Formen verbunden, bei denen sie beide vereint vorkommen können, wie z. B. Aspidium dilatatum (vergl. seine Fig. 1, 2, Taf. II und: 1, 2, Taf. VII resp. mit devon: 15randi v2siehat ON: Dementgegen däöärfte ein anderer Charakter, der sich auch ge- wissermassen auf die Ausbildung der jungen Zellflächen bezieht, von einem auffälligen Wert sein, und zwar das Vorkommen oder die völlige Abwesenheit von Haarbildungen. Diese sind typisch 233 einzellige Gebilde, die im allgemeinen sehr wenig oder kein Chloro- phyll enthalten und daher meist hyalin erscheinen. In der Spitze sondern sie ein zähes, schleimiges Sekret ab, wodurch die Cuticula hier allmählich aufgetrieben wird, bis sie schliesslich berstet (Fig 1). Das Sekret därfte als eine Absonderung entstehen und nicht durch Auflösung der Zellwand gebildet werden, denn diese bleibt immer nach Entfernung des RN Sekretknopfes völlig intakt zuräck. Die Ab- sonderungen werden oft sehr reichlich und das Sekret selbst in radiierender Richtung zerspalten. An konserviertem Materiale ist es nur selten gut erhalten, da sowohl Wasser als Alkohol es unschwer aufzulösen scheint. Ob auch die ersten, segmentabschliessenden Haare eine dröäösige Funktion besitzen, habe ich nicht sicher entscheiden können, es scheint mir doch als ob sie fär einen solchen Zweck Fig. 1. Dräsenhaar von Aspidium lonchitis nicht beansprucht wöärden. (c:a "00/,). In Bezug auf die Haarbildungen können wir unsre Farne in zwei Gruppen teilen: 1. behaarte und 2. nackte. Als Beispiele der ersteren werden erwähnt: Woodsia ilvensis, Cystopteris fragilis, Phegopteris polypodioides, Ph. dryopteris, Ph. robertiana, Aspidium lonchitis, A. filix mas, A. spinulosum, A. cristatum, A. thelypteris (wahrscheinlich auch A. oreopteris), Asplenium adiantum nigrum, Å. ruta muraria, Å. septentrionale, Scolopendrium vulgare, Polypodium vulgare und mutmasslich auch Blechnum spicant. Die zweite Gruppe umfasst: Pieridium aquilinum, Asplenium trichomanes, A. viride, Athyrium filix femina, A. alpestre, Struthiopteris germanica, Cryptogramma crispa und Osmunda regalis. Sehen wir etwas näher zu, wie sich die verschiedenen Arten auf diese beiden Gruppen verteilen, so mössen wir einen Umstand so- fort bemerken, der meiner Meinung nach nicht ohne Interesse ist. Wir finden nämlich, dass von unsren 5 Asplenium-Arten 3 der ersteren und 2 der letzteren Gruppe zufallen. Es wäre in An- betracht dieses Verhältnisses sehr interessant zu untersuchen, wohin z. B. die öbrigen europäischen Arten dieser Einteilung ge- mäss zu stellen sind. Bekanntlich ist die Abgrenzung der Farngat- tungen seit Alters ein wenig unsicher gewesen, davon kann sich jedermann leicht öberzeugen, durch Betrachtung der oft sehr langen Verzeichnisse von Synonymen, die unter den meisten Arten in Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 21 234 Zz. B. RABENHORSTS >Kryptogamenflora von Deutschland> zu finden sind. Soviel ich weiss, hat man in der Systematik der Farne, wenigstens betreffs Arten und Gattungen, bisher vwvöllig vernach- lässigt, die geschlechtliche Generation zu beräcksichtigen. Ob dies öberhaupt berechtigt wäre, daräber will ich mich nicht äussern, die FEinzeluntersuchungen sind noch zu spärlich, um einige allge- meine Schlässe in dieser Hinsicht zu erlauben. Doch halte ich es keineswegs fär unglaublich, dass bei den Gamophyten Charak- täre vorkommen können, die auch in engeren Grenzen von syste- matischem Wert sein können. Hinsichtlich des oben beräöhrten Verhältnisses bei den schwe- dischen Asplenium-Arten darf ich nur darauf aufmerksam machen, dass manche Autoren die Gattungen Athyrium und Asplenium vereint haben (RABENHORST I, p. 131 und folg.), von denen die erstere gerade durch nackte Gamophyten gekennzeichnet ist. Tatsächlich bilden ja auch die mit haarlosen Gamophyten versehenen Arten trichomanes und viride för sich eine Gruppe, die gewissermassen den 3 uöäbrigen, unter sich ähnlicheren, gegenöbergestellt werden kann. Vielleicht därfte deshalb die Organisation der Asplenium- Gamophyten so gedeutet werden, dass die Trennung der fraglichen Gattungen noch nicht eine definitive Lösung gefunden hat. Was die Art und Weise betrifft, in welcher die Haare sich ent- wickeln, möchte ich hier einen besonderen Umstand hervorheben. Bei der Entstehung der Zellfläche aus dem Protonema schliessen in einer Gruppe alle Segmente ihren Zuwachs durch eine >Papille> d. h. ein randständiges Haar ab. Im Gegensatz dazu stehen solche Arten, bei denen wohl die Segmente ihr Wachstum allmählich ein- bössen, dieses Aufhören wird jedoch hier durch Haarbildung nicht markiert. Die Randhaare werden somit einigermassen betreffs ihrer Entstehung von verschiedenem Werte, und wir können demgemäss unter ihnen primäre und sekundäre ausscheiden oder hinsichtlich der Gamo- phyten solche, die nur sekundäre und solche, die ausserdem noch primäre Haare besitzen; derartige Gamophyten, bei denen sämtliche randständige Haare mit aufhörendem Wachstum von Segmenten im Zusammenhang stehen, däörften nämlich nicht vor- kommen. Wiederum, eine sekundäre Haarbildung lässt sich unschwer bei solchen älteren Gamophyten beobachten, deren Ju- gendstadien durch eine regelmässige Ausbildung von segmentab- schliessenden Papillen charakterisiert sind. Ubrigens wird ja auch die Segmentbildung durch die allmählich aufhörende Wirk- samkeit der zweischneidigen Protonema sowohl als auch das flächenförmige Prothallium sind vollständig papillenlos.> Diese Behauptung wird nebenbei auf ans 13 und ”Tfaf. VIL, Fig. 1-7 gestutzt. Freiliceh kann man schon so grosse haarlose Gamophyten auffinden, wie der durch Fig. 7, Taf. VII wiedergegebene, nach meiner Erfahrung döärfte dies aber eher eine Ausnahme sein, und die Haare sind an einem solchen Stadium gewöhnlich schon vorhanden. (Vergl. die Figuren der Taf. I bei EpricH, I). Die Polypodium- und Phegopteris-Gamophyten bilden somit in der Tat eine Verbindung zwischen den behaarten und nackten Gruppen. Ihre zartesten Flächenstadien sind nackt, ältere Indi- viduen jedoch stets behaart. Bei einer Trennung der behaarten Formen scheinen die Haare auch verwendbare Charaktäre in vielen Fällen darbieten zu können. Ich lHefere im folgenden eine kurze Beschreibung von deren Aus- sehen und Auftreten bei den mir gegenwärtig zugänglichen Arten und verweise öbrigens auf die begleitenden Figuren (Taf. 10). Es erhellt daraus ohne weiteres, dass eine bestimmte Verschieden- 236 heit in Form und Grösse bei verschiedenen Arten in den meisten Fällen sich nachweisen lässt. Indessen sind die Schwankungen in. Grösse bei einer und derselben Art oft so beträchtlich, dass in Beschreibung der Haare Masse von relativ geringem Wert sein därften. Dementgegen bieten sowohl Form als Frequenz gute Charak- täre. Bei Untersuchung der Haare tut man am besten, wenn man diejenigen, die nahe am Meristem sitzen, ganz umgeht. Teils haben diese oft ihre definitive Grösse nicht erreicht, teils ist die schliessliche Form noch nicht hervorgetreten. Selbstverständlich sind auch diejenigen Haare ausser Acht zu lassen, die an den mehr basalen Randteilen der Gamophyten auftreten; sie sind oft verkäm- mert und haben äbrigens ihre Sekretabsonderung meistens einge- böässt. Die Haare sind, wie gesagt, im allgemeinen einzellig. Doch können sie manchmal dadurch mehrzellig werden, dass die Trä- gerzelle heraussprosst und bisweilen sich zu teilen beginnt. Am häufigsten findet man dies Verhalten bei den Arten durchgefäöhrt, deren Haare mit breiter Basis an den Randzellen der Gamophyten sitzen. Nur ausnahmsweise können diese sekundär mehrzelligen Haarbildungen auch auf der Unterseite auftreten, was ich z. B. einmal bei Scolopendrium vulgare und einmal bei Aspidium spinulosum gefunden habe. — Die Angabe GoerBELs (II, p. 412), nach welcher die Polypodiaceen stets nur einzellige Haare haben, steht somit nicht endgöltig fest. Freilich bin ich davon wvöllig öberzeugt, dass die von BecK (I, Taf. II, Fig. 37, c—h) bei Scolopendrium abgebil- deten vermeintlichen Haare nichts anders als echte Adventivsprosse sind, die wie es scheint etwas schematisierte Wiedergabe lässt aber ihre wahre Natur nicht auf einmal hervortreten. — Zu behaupten, dass wir somit hier einen Ubergang zu den Haarformen der Cyatheaceen zu finden haben sollten, wird allerdings nicht richtig. Ubrigens sei in diesem Zusammenhang auch erwähnt, dass die Gamophyten aller von mir untersuchten Arten eine Ten- denz zeigen, bei dichtem Wuchs die Verbindung der Randzellen aufzulösen; diese sprossen vereinzelt oder einige wenige vereinigt uber die anfängliche Randlinie hinaus und können oft sehr wech- selnde Formen annehmen. Dadurch wird das Resultat erreicht, dass der ganze Rand ein feinlappiges, gekraustes Aussehen annimmt, das die fragliche Species sonst nicht aufweist. Indessen giebt es auch offenbar Arten, in deren Organisation ein 237 aufgeschlitzter Rand mehr obligat vorkommen därfte, wie z. B. Asplenium adiantum nigrum und ÅA. ruta muraria. Ältere Gamo- phyten können oft eine sehr phantastische Ausbildung ihrer Rän- der aufweisen, wodureh manchmal Bildungen auftreten, die eine bestimmte habituelle Ähnlichkeit mit den Paraphysen mancher Laubmoose zeigen. InfrErs 2 ast em solcher sekundär entstandener Rand- - lappen bei Asplenium ruta muraria abgebildet. Die Zell- teilungen scheinen ohne ir- gend welche Planmässigkeit vor sich gegangen zu sein, und der Weiterentwicklung dieser Lappen wird allmählich eine Grenze dadurch gesetzt, dass Haarbildungen sämtliche her- aussprossende Zellpartien fräher oder später abschlies- sen. — Diese Sprossung konnte vielleicht als eine abgeleitete Adventivsprossung angesehen werden, weicht aber von der- E E å Fig. 2. Lappen des aufgeschlitzten Randes selben durch den aufhören- eines Gamophyten von Asplenium ruta den Wuchs der Sprosse ent- muraria (C) schieden ab. Durch die diesbezägliche Aufschlitzung des Randes, die man auch bei im freien gefundenen Gamophyten oft besonders ausge- prägt antrifft, wird die Schätzung der Häufigkeit der randständigen Hadretibedeutend ersehwert, = Die im folgenden gegebenen Angaben stammen deshalb von solchen Individuen, deren Ränder nicht oder nur wenig aufgeschlitzt waren. In den begleitenden Figuren sind ausserdem Haare ohne haftendes Sekret abgebildet worden, um die verschiedene Form ihrer Spitzen besser hervortreten zu lassen. i Woodsia ilvensis. (Fig. 1—2, Taf. 10). Die Haare am Rande fein und dicht, unten gestreut bis reichlich. An älteren Randpartien findet eine reichliche Neubildung von sekundären Haaren statt, wodurch bewirkt wird, dass die allgemeine Haarform sehr wechselnd zu sein scheint. 238 Cystopteris "fragilis. (Fig. 3—5, Taf: 10). Die Haare sma Verhältnis zur Dicke sehr lang und machen somit einen feinen, länglichen Eindruck. An den Rändern stehen sie dicht, am gewöhn- lichsten mitten auf einer meistens stark ausgebuchteten Trägerzelle ein wenig versenkt, und deshalb rings um die Basis von einem niedrigen ringförmigen Wall umgeben. — Einmal ist mir ein ver- zweigtes Haar untergekommen. — An der Unterseite treten Haare nur vereinzelt auf. Aspidium. Die untersuchten Arten zeichnen sich durch im all- gemeinen sehr kräftige Haare aus, welche im Verhältnis zur Länge meistens ziemlich dick sind und an der Spitze deutlich er- weitert. A. spinulosum. (Fig. 6, Taf. 10). Im Verhältnis zur Grösse der Trägerzellen sind die Haare auffällig kräftig. An den Rändern stehen sie licht — es ist eine seltene Ausnahme, dass drei an einan- der liegende Zellen Haare aussenden, wie aus der Fig. hervorgeht — an der Unterseite finden sie sich auch, jedoch ziemlich selten. A. cristatum. (Fig. 7—9, Taf. 10). Diese Art ähnelt, wie ja auch zu erwarten ist, so entschieden die vorige, dass es mir nicht mög- lich scheint, einige Verschiedenheiten an den Haaren aufzufinden. Vielleicht stehen die randständigen etwas dichter, an der Unter- seite sind sie indessen in derselben Menge wie bei der vorigen Art vorhanden. A. filix mas. (Fig. 10—12, Taf: 10).- Fast dasselbe istavuehyon diesem Farn zu sagen. Die Haare scheinen jedoch hier durch- schnittlich etwas kleiner zu sein. An den Rändern stehen sie ziemlich licht, an der Unterseite treten sie ganz häufig bis reich- lich sogar bis an den Rändern der Fläögellappen auf. A. thelypteris. (Fig. 13—16, Taf. 10). Diese Art ist gegenöber den drei obigen besser abgegrenzt. Die Haare sind auffällig kurz und dick, an der Spitze deutlich erweitert. Die Randhaare sind sehr licht stehend, so dass grosse Stäöcke des Randes glatt werden, an der Unterseite finden sie sich spärlich in der Nähe des Meristems önd zu beiden Seiten der Archegoniengruppe. A. lonchitis. (Fig. 17—18, Taf. 10). Diese Art nähert sich dem- entgegen den drei ersten. Im Verhältnis zur Zellengrösse im uäbrigen sind die Haare recht kräftig. An den vorderen Randteilen stehen sie zahlreich, an den hinteren lichter, unten finden sie sich an der ganzen rhizoidarmen Fläche reichlich. 239 Phegopteris. Der Haartypus der drei hierher gehörigen untersuch- ten Arten nähert sich dem bei Cystopteris fragilis, und die Inser- tion auf der Trägerzelle ist oft in derselben Weise wie bei diesem Farn durchgefäöhrt. Ph. dryopteris. (Fig. 19—20, Taf. 10). Die Haare sind sehr fein und kurz. An den Rändern stehen sie meistens licht, an der Unterseite fehlen sie bisweilen völlig; bei Untersuchung einer gros- sen Menge Gamophyten habe ich nur ein paarmal ein einziges Haar an derselbe beobachten können. Ph. robertiana. (Fig. 21—22, Taf. 10). Von einem besonderen In- teresse ist es konstatieren zu können, dass diese Art auch betreffs des Gamophyten von Ph. dryopteris entschieden abweicht. Be- kanntlich ist die robertiana von manchen Autoren als nur eine Standortsform der dryopteris angesehen worden. Meine Kulturen bestätigen indessen eine solche Annahme nicht, denn die Sporo- phyten, die aus der robertiana-Aussaat auf sehr kalkarmer oder kalkfreier Erde aufwuchsen, hatten die Charaktäre der Mutter- pflanze vwvöllig ausgeprägt beibehalten. — Die Haare der Gamo- phyten scheinen durchschnittlich ein wenig länger als bei Ph. dryopteris zu sein, und ihre Einsenkung in die Trägerzelle ist oft sehr auffällig. An den Rändern stehen sie dicht, an der Unterseite sind sie ziemlich gewöhnlich. Ph. polypodioides. (Fig. 23—24, Taf. 10). Die allgemeine Haar- form ist dieselbe, doch Sscheint hier die mittlere Grösse beträcht- licher zu sein. An den Rändern finden sich Haare ziemlich dicht, an der Unterseite fehlen sie, soweit ich habe finden können, ganz und gar. Asplenium. Die drei behaarten Asplenium-Arten sind alle durch be- sonders grobe und starre Haare an. ihbren Gamophyten gekenn- zeichnet, die sehr oft sekundär mehrzellig werden. ÅA. ruta muraria. (Fig. 25—26, Taf. 10). Die randständigen Haare sind besonders reichlich vorhanden, bei den regelmässig herzför- migen Gamophyten mittlerer Grösse von fast jeder Zelle des vor- deren und äusseren Randes ausgehend; an den basalen Teilen stehen sie lichter. Unten finden sich Haare täber die ganze Fläche reichlich verbreitet. A. septentrionale. (Fig. 27, Taf. 10). Gleicht im allen der vorigen Art, die Haare sind jedoch Bi die Rhizoide von Polypodium vulgare tief braungefärbt, während diejenigen mehrerer anderer Arten meistens fast ungefärbt und durchsichtig sind. Meine obige Darstellung därfte mit hinreichender Deutlichkeit die grossen Schwierigkeiten beleuchten, denen man sich aussetzt, wenn man es versucht, Gamophyten, von deren Ursprung man nichts weiss, nur mit Hilfe rein morphologischer Eigenschaften zu bestimmen. Ich zweifle noch daran, ob es jemals gelingen wird, auf diese Weise zu einer völligen Sicherheit zu gelangen. Nach diesen morphologischen Erörterungen werden wir auch auf einige biologische Gesichtspunkte etwas näher eingehen. Es ist klar, dass die Gamophyten schon durch ihre Unschein- barkeit nicht ohne weiteres im freien die Aufmerksamkeit auf sich lenken, man muss deshalb die natärlichen Standorten genau unter- suchen, um die kleinen Gewächse zu finden. In grösseren Mengen trifft man sie nur vereinzelt in einem abgegrenzten Gebiete an, und wenn man an die töberaus reichliche Sporenproduktion denkt, muss man gestehen, dass es nur eine schwindend kleine Anzahl von Sporen ist, die unter solche Bedingungen geraten, dass eine Kei- mung ermöglicht wird. Selbstverständlich hat man die grösste Aussicht, Gamophyten in unmittelbarer Nähe der Sporophytindividuen zu finden, eine Un- tersuchung des Bodens wird hier in mehreren Fällen einen guten Erfolg haben. Manchmal aber finden sich sogar unter den Farn- pflanzen selbst keine Gamophyten. Als ein Beispiel ist zu erwäh- nen, dass ein wiederholtes, sehr genaues Suchen in den Beständen 244 von Pteridium stets negativ ausfiel, und dieselbe Schwierigkeit hat sich merkwöärdigerweise immer geboten, wenn ich Gamophyten von Aspidium filix mas finden wollte. Auf Gotland wurde an ver- schiedenen Stellen grosse, beinahe reine thelypteris-Bestände stun- denlang durchstöbert, Gamophyten fand ich aber von dieser Art ebenso wenig, nur eine einzige Keimpflanze, die ebenso gut zu einer anderen Species hätte gehören können. Es ist dies ein sehr bemerkenswerter Umstand, der mir ganz rätselhaft scheint, zumal man bald die Erfahrung macht, dass Gamophyten einer an- deren ÅAspidium-Art, ÅA. spinulosum, sich stets mit grosser Leichtig- keit auffinden lassen und oft so massenhaft auftreten, dass sie bisweilen bestandsbildend zu nennen sind. Andere Farne, deren Gamophyten man gewöhnlich in grösserer Menge anzutreffen pflegt, sind Cystopteris fragilis, Asplenium trichomanes, A. ruta muraria, Woodsia ilvensis und Polypodium vulgare. In Småland habe ich an einer Stelle beobachtet, wie morsche Baumstämpfe, die in einer sehr reichen Farnkräutervegetation ver- steckt standen, mit Gamophyten von Aspidium spinnlosum fast völlig bekleidet waren, und ein höäbscherer Anblick als derjenige, der sieh mir mehrmals auf den beiden Karlsö-inseln bei Gotland besonders auf Lilta Karlsö in den Nischen darbot, in deren Nähe Cystopteris fragilis reighlich vorkam, ist kaum Zu sehen ys" Ieh möchte dieses Vorkommen etwas näher besprechen. Eine derartige Nische, durch Herausfallen eines prismatischen Blockes gebildet und nicht grösser, als dass man den Oberkörper in dieselbe einzwängen konnte, streckte sich in Brusthöhe gerade in den Kalkfelsen hinein. Der Boden, der sich mit einer spär- lichen, stets feuchten Verwitterungserde bedeckt hatte, war ganz und gar von Gamophyten der fraglichen Species bedeckt. Sie stan- den indessen nicht zusammengedrängt und hatten somit eine regelmässige, herzförmige Gestalt annehmen können, und da die Gamophyten der Farne im allgemeinen bekanntlich streben, gegen das einfallende Licht sich rechtwinkelig einzustellen, wuchsen diese gerade vertikal vom Substrat empor und kehrten ihre Ober- seite nach aussen. Zur Erhöhung des Eindruckes trug ohnedies der Umstand bei, dass die kleinen Pflanzen sämtliche mit smaragd- gräönem Schimmer leuchteten. Ich vermute, dass das Leuchten hier auf dieselbe Weise zu erklä- ren ist wie bei Schistostega osmundacea. Die Zellen der einschich- tigen Seitenlappen sind nämlich mit einer stark konvexen Ober- 245 wand versehen: die untere ist noch mehr gebuchtet. Die obere sehr dänne Plasmahaut enthält nur eine einzige Schicht sehr regel- mässig verteilter Chloroplasten, die zwischen sich sehr enge Spal- ten zuröck lassen, in der unteren Ausbuchtung dagegen findet sich eine grössere Plasmaanhäufung mit dem Kern und einer Menge zusammengeballter Chloroplasten, was zusammen als ein reflektie- render Körper wirken mag. Da somit die Lichtstrahlen auf dem Röckweg den Chlorophyllapparatus passieren mössen, werden sie grängefärbt. Es ist ohnedies sehr gewöhnlich, dass kleine Wasser- tröpfehen sich auf der Unterseite der Flägellappen ansammeln, wenn die Gamophyten eine zeitlang in ruhiger, feuchter Luft geblieben sind; dasselbe konnte ich auch bei den fraglichen Cystopteris- Gamophyten beobachten, und die Wassertröpfehen halfen hier dazu, das Licht zu reflektieren. Uber die allgemeine Form der Zellen in den einschichtigen Sei- tenlappen hat schon HABERLANDT eine Auseinandersetzung geliefert, obsgleich er das von mir beobachtete Leuchtvermögen nicht erwähnt (I, p. 102—103). Verf. fasst hier die fragliche Zellform als ein Mit- tel, eine starke Lichtkonzentration zu erlangen, wodurch eine hin- längliche Helligkeitsunterschied zwischen dem Mittelfeld und der Randzone in dem Plasma der unteren Aussenwänden erreicht wird, so dass eine Lichtperzeption trots der durch den Chlorophyllappa- ratus bewirkten teilweisen Absorption der heliotropisch wirksamen Strahlen immerhin möglich wird. Gamophyten von Asplenium ruta muraria und ÅA. trichomanes suchte ich niemals an den steilen, westlichen Abhängen des Berges Torsburg auf Gotland vergebens, von der letzteren Art sind sie Öbrigens allerorten, wo dieser Farn vorkommt, äusserst ge- wöhnlich. Dementgegen gelang es mir leider nicht, solche von Scolopendrium vulgare auf Lilla Karlsö aufzufinden, da ich nicht den Wuchsplatz dieses unsres seltensten Farns antreffen konnte. Indessen sind schon an der fraglichen Stelle Scolopendrium-Gamo- phyten von R. SERNANDER erbeutet (I, p. 267). Von Polypodium vulgare findet man unschwer Gamophyten in den von Moosen und feuchtem Humus ausgefäöllten Felsenspalten unterhalb der sporen- tragenden Individuen. Eines ist indessen sicher, will man die Aussicht haben, die ge- schlechtliche Generation der Farne im freien zu finden, so darf man nicht an Stellen suchen, wo die Feuchtigkeit gering ist, es sei die Farnvegetation daselbst noch so reich. Manche solche Stellen 246 bieten ja den Pflanzen sogar sehr extreme Verhältnisse, eine an sich unbedeutende Wärmemenge genögt oft, um den seichten Boden völlig auszudörren. Insofern die Farnkräuter an derartige Stand- orte nicht aktiv d. h. durch wandernde Rhizome gelangt sind, mässen sie als Sporen dahin verbreitet worden sein und haben somit auch einst als Gamophyten dort existiert. - Auch wenn die sporentragenden Individuen indessen in ihrem Bedärfnis von Was- ser eine grosse Plasticität wie bekannt aufweisen können, so zei- gen die Sporen in Bezug auf ihre Keimungsfähigkeit keine derar- tige Eigenschaft. Es ist sicherlich dies die hauptsächliche Ursache, dass Gamophyten gerade an den beabsichtigten Stellen so äusserst schwer zu finden sind; ist dazu der Boden von einer dichten Moos- oder Grasvegetation bedeckt, wird das ganze selbstverständlich noch mehr erschwert. Da die Farnsporen mit grosser Leichtigkeit vom Wind transpor- tiert werden, ist wohl in Anbetracht ihrer ungeheueren Menge die Bodenfläche nicht gross, wenigstens in einigermassen farnreichen Gegenden, auf die Sporen nicht gelangen können. Uber eine mutmasslich durch den Wind bewirkte Verbreitung von Farnsporen liefern uns WARMINGS Angaben eine interessante Auskunft (I, p. 14). Es finden sich nämlich in Dänemark in mehreren Gegenden Farne (Asplenium trichomanes, A. ruta mu- raria, Aspidium lobatum und Cystopteris fragilis) auf so begrenzten und eigenartigen Stellen, dass eine Annahme von Windverbreitung in jängerer Zeit mit Notwendigkeit gemacht werden muss. Speziell gilt dies von Asplenium ruta muraria, der von einem Vorkommen auf den Felsen der Insel Bornholm abgesehen, im äbrigen Däne- mark nur auf Kirchen oder Schlössern auftritt. Es ist daher selbstverständlich immer möglich, Gamophyten auf im äöbrigen geeigneten Stellen zu finden, die mehr oder weniger von den Farnbeständen entfernt liegen. Mir sind so z. B., als ich mit der Lupe Moosproben untersuchte, die zu einem anderen Zwecke an einer Stelle, wo sonst Farne nicht wuchsen, eingesammelt wurden, unbestimmbare Gamophyten und Teile von solchen mehr- mals vorgekommen. Bisweilen habe ich aber auch unter ähnlichen Umständen vermeintliche Farngamophyten zu finden geglaubt, die doch bei einer näheren Untersuchung eine andere Natur auf ein- mal zeigten. Solche Gebilde, in denen man sich unschwer täu- schen kann, sind z. B. die jängst gekeimten Brutkörper von Te- 247 traphis pellucida oder die jungen, neuerdings herausgewachsenen Sprossteile einer Aneura oder Pellia. Es eröbrigt noch, etwas äöber das Verhalten der Gamophyten im freien zu sagen. Sind nun dieselben zu einer bestimmten Periode der Vegetationszeit begrenzt, oder sind sie stets antreffbar? Meine Erfabhrung öäber diese Frage gestattet nur eine einzige Antwort: man kann bei jeder Gelegenheit nicht nur grosse und ausgewach- sene sondern auch wenig entwickelte ja sogar jängst gekeimte, Individuen auffinden. Das gleichzeitige Vorkommen so verschiedener Altersstadien steht in engster Beziehung zu der wechselnden, Keimungszeit der Sporen nachdem sie ihre Reife erlangt haben. Die Fähigkeit der Sporen, fär köärzere oder längere Zeit ihr Keimungsvermögen zu behalten, ist eine in der Lilteratur mehrmals erörterte Tatsache. normal>” angesehen wird nur eine einzige Farnpflanze zu bilden. Schon in der ersten Entwicklung wird indessen der Gamophyt gewissermassen oft eine Doppelbildung. Das junge, wenigzellige Protonema kann sich spärlich verzweigen und somit gleich wviele Flächen entwickeln, als es Zweige giebt (Fig. 9). Diese Vervielfältigung wird noch wei- ter getrieben, wenn die Spore selbst direkt in zwei gleichwertigen Fäden auswächst, was ich bei Polypodium vulgare beobachten konnte (Fig. 9) oder wie z. B. bei dem von ATKINSON untersuch- ten Niphobolus crispum corymbiferum zuerst in mehrere Initien zerfällt, von denen sich jedes för sich die Entwicklung anfängt. 260 Es giebt ohnedies auch eine andere, jedoch bedeutend seltnere Weise fär die Ausbildung mehrerer Sporophyten aus einer einzigen Spore. Es trifft nämlich bisweilen ein, dass mehr als ein Arche- gonium befruchtet wird und seinen Embryo weiter ausbildet. Eine solehe Beobachtung finden wir schon bei EpouicH (I, p. 9, Anm.), der das fragliche Verhalten bei Athyrium filix femina und Cysto- pteris fragilis gesehen hatte, und fär Adiantum cuneatum hat ATKIN- SON zwei völlig getrennte Sporophyten aus einem Gamophyten her- vorgehen sehen; ich selbst habe dasselbe einmal bei Waoodsia ilvensis und Scolopendrium vulgare beobachtet; dass mehrere Eizellen bei so kräftigen Gamophyten, wie den in Fig. 6—9, Taf. 11 abgebil- deten, zur Entwicklung gelangen können, darf nicht wundernehmen. Sucht man nach Angaben äber die Lebensdauer der Gamophy- ten, so wird man finden, dass sie im allgemeinen als sehr vergäng- liche Gebilde aufgefasst werden. Durch die Ausbildung eines Em- bryos wöärde der Weiterentwicklung ein Ziel gesetzt werden. Dass dies indessen nicht ausnahmslos der Fall ist, geht aus meiner obi- gen Darstellung hervor. Man könnte vielleicht den Einwand er- heben, dass es sich z. B. bei den sprossenden Exemplaren von Polypodium vulgare (Fig. 12—13, Taf. 11) nicht um eine fortgesetzte Entwicklung des urspränglichen Gamophyten als Individuum han- delt. Eine solche Anmerkung ist allerdings berechtigt, doch möchte ich bemerken, dass es sich kaum auf andere Weise eine fortgesetzte Entwicklung denken lässt. Es ist nämlich aus mechanischen Grän- den ein Hindernis fär ein Aufbauen durch die alte Scheitelrand- zone vorhanden, und dies wird von der jungen Keimpflanze selbst gebildet, die ja an der Unterseite des Gamophyten dicht ange- schlossen, das eingesenkte Meristem bei ihrem Emporwachsen manch- mal sogar zuröckbiegt. Theoretisch lässt sich ein durch Sprossung fortgesetzter Wuchs in unbegrenzter Zeit wohl denken, es wird bei solehen Gamophy- ten dasselbe Verhalten eintreten, wie bei jeder mit verzweigtem Rhizome ausgestatteten Pflanze, deren basale Teile allmählich ab- sterben: dass alte Individuum lebt durch seine Sprösslinge im- merhin fort. Ubrigens mag ich auch bemerken, dass wenn ein Gamophyt nach der Befruchtung wirklich zum Absterben getrieben wird, so ist die Verwesung nicht eine so schnelle, wie man sich vielleicht vorstellt. Die Gamophyten können oft in solchen Fällen eine beträchtliche Zeit ihr frisches, gräönes Aussehen erhalten, währenddem die Keim- 261 pflanze sich immer vergrössert. Ich möchte hier nur auf das Ver- halten eines Exemplares von Phegopteris dryopteris aufmerksam machen, das in Kultur gehalten wurde. Durch irgend einen Wi- derstand im Boden konnten die Wurzeln der Keimpflanze in die Erde nicht hinabdringen, und die Pflanze selbst nebst dem Gamo- phyten wurde somit in die Höhe gehoben; die allmählich sich aus- bildenden Wurzeln wurden deshalb stelzenartig. Der Gamophyt, der seine Beröährung mit dem Substrat verloren hatte, konnte sich dessen ungeachtet bis ins dritte Jahr noch völlig frisch und lebens- kräftig beibehalten, als der junge Sporophyt schon angetangen hatte, seine zweite Generation von Laubblättern hervorzubringen. Die Frage nach der Lebensdauer der Gamophyten wird indessen gewissermassen eine andere, wenn es nicht zur Entwicklung eines Sporophyten kommt. Es wird dabei dem Meristem kein äusseres Hindernis för eine fortgesetzte Tätigkeit gesetzt. Es fragt sich daher, ob dasselbe in solchen Fällen in unbegrenzter Zeit seine Zellteilungen vwvollenden kann, oder ob somit mutmasslich aus in- neren Grönden ein allmähliches Aufhören schliesslich eintritt. Fär die Beantwortung dieser Frage ist der Gamophyt von Os- munda regalis sehr lehrreich. Wie ich schon erwähnt habe, ist es GOoEBEL gelungen, mehrjährige, immerhin in die Länge wachsende Gamophyten dieser Art zu erhalten. Bei denselben sind Alterser- scheinungen noch nicht nachgewiesen worden, oder aber sie treten mösglicherweise erst nach Jahren ein (GOoEBEL I, p. 477). Dement- gegen wöärde bei den Polypodiaceen die Sache ganz anders liegen, ihre Gamophyten sollten aus >”inneren Gränden> ein begrenztes Dasein haben. >Wenigstens gilt dies fär den Fall, dass die Prothal- lien in der Lage sind fortdauernd Sexualorgane namentlich Arche- gonien hervorzubringen. Es ist daher denkbar, dass sie unter Bedingungen kultiviert, unter denen zwar das Meristem nicht aber die Sexualorgane vorhanden sind, unbegrenzt weiter wachsen kön- nen und dass die Ursache des Alterns schliesslich eben durch die fortdauernde Hervorbringung von Archegonien gegeben ist? (GOEBEL, ara. O-): ; Wir werden das Verhalten der Polypodiaceen in diesem Punkte etwas näher erörtern. Erstens muss ich gestehen, dass ich nicht einsehen kann, dass die Gamophyten eben dieser Farngruppe ”aus inneren Gränden> absterben sollten. Wiederum habe ich durch meine Kulturen die Erfahrung machen können, dass einzelne, unbefruchtet gebliebene Gamophyten mehrerer unsrer Farne eine 262 beträchtliche Grösse erreichen und, wie es scheint, unbehindert weiterwachsen; wenigstens haben die beabsichtigten Exemplare gegenwärtig ein Alter von mehr als zwei Jahren erreicht, und ich sehe kein Hindernis, weshalb sie nicht in derselben Weise fort- fahren können. Die Sache wird indessen hier etwas andersartig als bei Osmunda regalis. Offenbar besteht zwischen diesem Typus einerseits und den Polypodiaceen anderseits eine grosse Verschie- denheit betreffs der Tätigkeit des urspränglichen Meristems. Wie ich schon hervorgehoben habe, scheint dasselbe bei den Polypodia- Jeen in dem Masse, als ihre Gamophyten an Grösse zunehmen, abgeschwächt zu werden, schliesslich ist die alte Scheitelrandzone nicht mehr als solche zu erkennen, und wir haben anstatt der: selben eine grosse Anzahl adventiver Sprosse erhalten, von denen jeder sein Meristem besitzt. Manchmal scheint aber das primäre Meristem erst später seine Tätigkeit aufzugeben, denn die Gamophyten zeigen oft eine deut- liche Streckung in Länge, wie z. B. das zweijährige, in Fig. 6, Taf. 11 abgebildete Exemplar von Scolopendrium vulgare. Eine Folge des Aufhörens des primären Meristems wird selbstverständlich ein ganz verschiedenartiger Habitus älterer Poilypodiaceengamophyten. Während Osmunda regalis ein Pellia-ähnliches Aussehen annimmt, können wir sagen, dass die Polypodiaceen geneigt sind, einen Aneura- oder Anthoceros-äbnlichen Typus anzunehmen, was ich ja öäbrigens schon bei Besprechung der einzelnen Formen hervorgehoben habe. Auch an ganz jJungen Gamophyten kann indessen das Meristem seine Tätigkeit völlig einbässen, dies wird aber keinenfalls aus inneren Grönden herbeigeföhrt, sondern ist durch unvorteilhafte äussere Bedingungen verursacht. Durch die Untersuchungen von PRANTL wissen wir, dass Sauer- stoffmangel auf meristische Gamophyten derartig einwirkt, dass das Meristem nach kurzer Zeit in ein grosszelliges, assimilatfähren- des Dauergewebe öbergeht (I, p. 757). Offenbar auf diese Weise ausser Funktion gesetzte Meristeme habe ich in meinen Kulturen bei Aspidium cristatum (Fig. 11, Taf. 11) sowie auch Asplenium adi- antum nigrum beobachtet. Die Gamophyten dieser Arten wuchsen aber besonders dicht und hatten eine sehr beschränkte mehrschich- tige Partie, wo allerdings Archegonien mit Keimpflanzen zur Ent- wicklung gelangten, grösstenteils waren sie jedoch einschichtig. Die Voraussetzung fär die Entstehung von Gamophyten grösse- 263 rer Dimensionen ist natärlich, dass eine Befruchtung nicht statt- findet. Dies muss aber von dem Zufall völlig abhängen, denn in jängeren Stadien sind beiderlei Sexualorgane in demselben Indivi- duum vorhanden; eine obligate Dioecie liegt bei keinem untersuch- ten Farn vor. Es muss doch wundernehmen, dass manche Gamophyten stets einer Befruchtung entgehen können. Um die Frage zu enltscheiden nahm ich eine nähere Untersuchung eines alten Scolopendrium-Gamophyten vor. Es zeigte sich, dass die zentralen Teile aus einem der Kon- sistenz nach fast knorpeligen, mehrschichtigen (bis 12-) Gewebe gebildet wurden, das auf der Unterseite von einer ungeheueren Menge abgestorbener, bräunlich gefärbter Archegonien besetzt war. In dem Masse aber als die peripheren Teile in die zentrale Partie hineingezogen werden, kommen auf denselben stets neue Arche- gonien hinzu, die auch bald absterben; die ganze Unterfläche zeigt sich deshalb unter mässiger Vergrösserung dicht schwarz- punktiert. Ich vermutete zuerst, dass es sich möglicherweise um abortierte, befruchtungsunfähige Archegonien handeln könnte, wie sie ja bekanntlich bei alternden Gamophyten von Asple- nium septentrionale von HOFMEISTER beschrieben und abgebil- det wurden (I, p. 84, Taf. XVII, Fig. 24). Die Pflanze wurde deshalb in Paraffin gebettet und an Mikrotomschnittenserien stu- diert. Die Archegonien zeigten indessen niemals eine unregelmäs- sige Ausbildung sondern schienen alle völlig normal entwickelt. Dementgegen machte ich eine nicht erwartete Entdeckung, es konnte nämlich kein einziges Spermogonium aufgefunden werden. Mit anderen Worten, die Pflanze war ausschliesslich weiblich ge- worden. Die eigentliche Ursache, wodurch das Auftreten von Spermogo- nien verhindert wurde, ist indessen nicht einzusehen. Vielleicht sind es solche ältere, >weibliche> Gamophyten, die CAMPBELL Ver- anlasst haben, bei Struthiopteris germanica von einer streng durch- gefährten Dioecie zu sprechen (I, p. 26). Die Tatsache selbst liefert jedoch, scheint es mir, eine sehr plausible Erklärung äber den stetigen vegetativen Zustand derar- tiger alter Gamophyten, die man isoliert kultiviert. Es findet sich för dieselben keine Möglichkeit mehr befruchtet zu werden, VvOr- ausgesetzt, dass sie fortwährend unter denselben Bedingungen ge- halten werden. Ihre weibliche Qualität ist indessen nicht so fixi- ert, dass eine Entwicklung von Spermogonien nicht weiter vor- 264 kommen kann. Eine Befruchtung wird somit immer mösglich, sobald neue Spermogonien gebildet werden. Schon vorher habe ich erwähnt, dass an den fraglichen Scolo- pendrium-Gamophyten, nachdem sie eine zeitlang in meinem Arbeits- zimmer gehalten worden waren, zahlreiche sowohl fädige als flächenförmige Adventivsprosse zum Vorschein kamen. Die Ursache dieser Sprossung ist wahrscheinlich in den dasselbst etwas minder gönstigen Belichtungsverhältnissen sowie in einer trockeneren Kul- tur zu suchen. Die jungen Sprosse entwickelten teilweise Spermo- gonien, und ich stelle die Ausbildung derselben mit dem späteren Auftreten von Keimpflanzen in auffälligem Zusammenhang. An dem in Fig. 6, Taf. 11 abgebildeten Gamophyten bildeten sich sogar zwei getrennte Sporophyten aus, was ja öbrigens derselbe in diesem Falle gut ertragen därfte. Der Anschauung GoEBELS, dass es die reichliche Archegonien- ausbildung ist, die ein schliessliches Absterben bewirken sollte, kann ich nicht beistimmen. Das Vegetativbleiben ist wiederum mit einer sehr ausgiebigen Archegonienentwicklung aufs engste ver- bunden, und ich vermute, dass der kräftige vegetative Aufbau eben gestatten kann, dass eine so enorme Menge von weiblichen Sexual- organen zur Entwicklung gelangen, statt dass der Gamophyt durch diese Bildungen zum Absterben gebracht werden sollte. Zum Schluss nur einige Angaben, die freilich die Gamophyten nicht direkt betreffen, sondern sich auf die ungeschlechtliche Gene- ration beziehen, die wohl aber in einer Darstellung, wie der vor- liegenden, eine Erörterung auch erhalten könnten. Es gilt nämlich eine von mir schon vorher beräöhrte Frage öber den Zeitpunkt för die eintretende Fertilität der Sporophyten (LAGERBERG I, p. 24). Während ich aber damals keine: positive Angaben liefern konnte, habe ich jetzt die Gelegenheit, solehe we- nigstens fär zwei Arten mitteilen zu können. Die a. a. O. be- sprochenen Exemplare von Athyrium filix femina und Aspidium filix mas waren nach 3-jährigem Wachstum ohne Andeutungen von Indusien und Sporangien, und nach weiter einem Jahre d. h. des vorigen Sommers blieb ihr Verhalten immer dasselbe. Ähnliches ist auch för 3-jährige Sporophyten von Aspidium eristatum und thelypteris zu mnotieren, die jetzt mehr als fusslange Blätter ge- trieben haben. Diese Farne brauchen somit mutmasslich eine geraume Zeit heranzuwachsen, ehe sie Sporen produzieren können, Svensk Botanisk Tidskrift Bd 2, 1908. iafo oli 1, 12—13 Polypodium vulgare, 2 Phegopteris dryopteris, 3, 11 Aspidium ceristatum, 4 Phegopteris rubertiana, 2—7 Scolopendrium vulgare, 8 Aspidium thelypteris, 9 Aspidium spinulosum, 10 Asplenium adiantum nigrum. « T. Lagerberg photo. a 265 und allem Anschein nach därfte dieselbe im freien wenigstens nicht abgekäörzt werden. In auffälligem Gegensatz zu diesen Farnen stehen Cystopteris fragilis und ÄÅsplenium adiantum nigrum. Der erstere hat sogar eine recht sonderbare Fähigkeit, seinen Entwicklungszyclus zu vollenden. Ich möchte nur ein Exemplar erwähnen, das aus einer Aussaat von 1. X 1904 stammte, und das schon 18. V 1906, somit nach einer Zeit von nicht völlig 20 Monaten 12 cm lange Sporophylle getrie- ben hatte, die mit zahlreichen Sori ausgestattet waren. Etwas längere Zeit schienen die fraglichen Asplenium-Exemplare zu bean- spruchen. Sie wurden 7. V 1906 ausgesät und haben jetzt 15. V 1908 fertile Sporophylle. Wie sich die Farne in der Natur in der diesbezäglichen Hin- sicht verhalten ist meines Wissens noch nicht ermittelt worden. Es liegt somit hier eine interessante aber sicherlich zeitfordernde Aufgabe zweifelsohne vor, die noch immer auf ihre Lösung wartet. MORFOLOGISK-BIOLOGISKA ANMÄRKNINGAR OM NÅGRA SVENSKA ORMBUNKARS GAMOFYTER. SAMMANFATTNING. Studiet af ormbunkarnes könliga generation inleddes redan på 1840-talet genom arbeten af flere framstående forskare, och seder- mera har litteraturen på detta område vuxit högst betydligt. Vår nuvarande kännedom om dessa organismer kan därför betecknas som mycket god. Emellertid brister erfarenheten i ett hänseende ganska afsevärdt. Det stora flertalet författare, som sysslat med ormbunksgamofyter- nas studium, har nämligen skaffat sig material genom sådd af spo- rer; hur gamofyterna förhålla sig på sina naturliga växplatser har lämnats alldeles obeaktadt. Just i denna punkt återstå sålunda ännu flera frågor att besvara. Jag gjorde fördenskull till min upp- gift att studera dem i naturen och företog af denna anledning med understöd af Botaniska Sektionens i Uppsala Elias-Fries-Stipendium sommaren 1905 en resa på Gotland, hvarest hufvudsakligen Tors- burgen samt de båda Karlsöarne närmare undersöktes. En del Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 23 iakttagelser härstamma äfven från Småland (trakten kring Eksjö) samt från Uppsalas omgifningar. För att erhålla ett säkert jäm- förelsematerial har jag dessutom sedan åtskilliga år haft större delen af våra svenska former under kultur. Den fråga som först uppställer sig, då man finner en gamofyt ute i naturen, blir osökt, till hvilken art den bör hänföras. Att riktigt besvara ett sådant spörsmål blir många gånger ytterst svårt, då man för närvarande saknar en jämförande morfologisk öfversikt öfver dessa organismer. Det är sålunda nödvändigt att först lära känna de olika arternas organisation för att kunna fälla något exakt omdöme, och därvid torde kulturer vara det enda fullt säkra med- let. Emellertid kan man äfven hafva hjälp af flera andra omstän- digheter. Finns det en större mängd gamofyter i omedelbar närhet till ett ormbunksbestånd, så är det ju högst antagligt, att de höra just till den arten. Många gånger finner man dessutom gamofyter med utvecklade groddplantor, hvilkas primordialblad oftast ha en ytterst karaktäristisk form, och genom denna blir arten sålunda ganska lätt att identifiera. Som exempel kan nämnas Polypodium vulgare (fig. 12, 13, tafl. 11), hvars aflånga, tungliknande pri- mordialblad väl svårligen torde förväxlas med dem hos andra arter, hos hvilka de likaledes äro hela, såsom våra Asplenium- arter. Dessa äro i sin tur ej svåra att särskilja, och speciellt lätt att igenkänna är Asplenium ruta muraria, som har särdeles karak- täristiska rundade—njurlika primordialblad. — Arter med mer eller mindre parflikade primordialblad bestämmas bäst genom jämförelse med genom sådd erhållna groddplantor. Som bekant erbjuder äfven sporernas struktur synnerligen goda artkännetecken, som åtminstone i de flesta fall äro fullt tillräckliga för en bestämning. Det inträffar ganska ofta, att man i naturen finner så små gamofyter, att sporernas ytterskikt ännu sitter kvar kring basalcellens bakre ända. Känner man sålunda på förhand dettas utseende hos olika arter, så möter det ej några större svå- righeter att identifiera äfven de minsta gamofyter. Emellertid är jag af den öfvertygelsen, att det i många fall bör kunna lyckas att bestämma gamofyter, äfven om sådana som de ofvan nämnda hjälpmedlen ej stå till buds, åtminstone om de äro fullt oskadade. Att därvid som JAKoOwATZzZ söka finna någon ledning 1 sättet för den kilformade toppcellens uppkomst tror jag icke leder till något resultat. Detta varierar alltför mycket. Däremot erbjuda otvifvel- 267 aktigt gamofyternas hårbildningar goda karaktärer. Dessa äro i allmänhet encelliga, sekretafsöndrande och i saknad af klorofyll, hvarför de oftast äro hyalina, eller ock kunna de innehålla några få klorofyllkorn (fig. 1). Sekretet utbildas i deras spets som en kulformig ansvällning under kutikulan, hvilken slutligen spränges. Efter håren kan man indela ormbunksgamofyterna i två grup- per: 1. hårförande och 2. nakna. Till den första gruppen komma följande arter: Woodsia ilvensis, Cystopteris fragilis, Phegopteris po- lypodioides, Ph. dryopteris, Ph. robertiana, Aspidium lonchitis, A. filix mas, ÅA. spinulosum, A. cristatum, A. thelypteris (förmodligen äfven A. oreopteris), Asplenium adiantum nigrum, A. ruta muraria, A. sep- tentrionale, Scolopendrium vulgare, Polypodium vulgare samt förmod- ligen äfven Blechnum spicant. Den andra gruppen omfattar: Pteri- dium aquilinum, Asplenium trichomanes, A. viride, Athyrium filix femina, A. alpestre, Struthiopteris germanica, Cryptogramma crispa och Osmunda regalis. Vid ett närmare betraktande af dessa båda grupper finner man, att släktet Asplenium är representeradt inom dem båda med 3 arter 1 den förra och 2 i den senare gruppen. Detta kan möjligen vara af ett visst systematiskt intresse. Som bekant har släktbegränsnin- gen inom ormbunkarne varit mycket osäker och är det väl delvis ännu. Många författare ha sålunda sammanslagit de tvenne släk- tena Athyrium och Asplenium, af hvilka det första just karaktäriseras af nakna gamofyter. Då man nu finner, att några Asplenier lika- ledes ha nakna gamofyter, så torde detta kunna tydas så, att be- gränsningen af ifrågavarande tvenne släkten ej ännu funnit sin de- finitiva lösning. Sättet för de kantställda hårens uppkomst är något olikartadt. Hos en del arter afslutas under den tidigare utvecklingen hvarje segment med ett hår, hos andra däremot markeras icke segmen- tens afslutade tillväxt genom någon hårbildning. Emellertid komma äfven hos dessa senare hår slutligen till utveckling, och man skulle sålunda kunna beteckna dessa som sekundära i motsats till de segmentafslutande primära. Denna omständighet ger osökt an- ledning till särskiljandet af tvenne undergrupper inom den hårfö- rande kategorien, nämligen former med blott sekundära och former med såväl primära som sekundära hår. Till den första undergruppen äro att hänföra släktena Polypodium och Phegopteris hos oss, till den senare alla öfriga hårförande arter. Undersöker man därför unga gamofyter af t. ex. en Polypodium 268 vulgare, så kan man däraf bli förledd till att anse, att arten helt och hållet saknar hår. JAKOWATZ's uppgift (I, p. 502), att så skulle vara fallet, torde sålunda bero på att denne författare endast un- dersökt unga stadier af ifrågavarande art. Äfven vid särskiljandet af de hårförande arternas gamofyter ha håren visat sig erbjuda användbara karaktärer. Form och frekvens växla betydligt och äfven den relativa storleken, ehuru det många gånger blir omöjligt att taga denna senare i betraktande. Understundom bli håren flercelliga därigenom, att deras bär- cell växer ut och börjar dela sig. Detta är i synnerhet vanligt hos sådana former, hvilkas hårbildningar genom en bred bas äro vid- fästade bärcellen, såsom de behårade Asplenierna. Någon gång kunna dylika flercelliga hår uppträda utom på kanterna äfven på undersidan, hvilket jag iakttagit hos Scolopendrium vulgare och Aspidium spinulosum. Mera skenbart flercelliga kunna håren för öfrigt bli hos de flesta arter vid allt för tät odling. Kantcellerna visa därvid ofta en tendens att växa ut öfver den ursprungligen jämna konturen och skjuta därvid håren framför sig. Sådana ga- mofyter te sig därför såsom fint krusiga i kanterna. Mer obligat uppträder en sådan krusighet host. ex. Asplenium adiantum nigrum och ÅA. ruta muraria, hos hvilka kanterna understundom upplösas i ett stort antal flikar af den mest växlande form och storlek (fig. 2). Att uppskatta hårens frekvensgrad hos exemplar med upprispad kant blir naturligen mycket svårt, och de uppgifter, som i det föl- jande däröfver meddelas, äro därför hämtade från individ med så jämn kant som möjligt. Jag lämnar härmed en beskrifning öfver hårens utseende hos de svenska arter, jag varit i tillfälle att undersöka och hänvisar sam- tidigt till tafl. 10. Samtliga hår äro här afbildade utan sekret för att låta spetsen tydligare framträda. Woodsia ilvensis (fig. 1—-2, tafl. 10). Kantens hår fina och tält ställda, undersidans strödda till rikliga. Cystopteris fragilis (fig. 3—5, tafl. 10). I förhållande till sin tjock- lek äro håren långa och fina. Kanterna äro försedda med tätt- ställda hår, hvilkas bas ofta är nedsänkt i bärceellen, undersidan har blott enstaka sådana. Aspidium spinulosum (fig. 6, tafl. 10). I förhållande till bärcel- lernas storlek äro håren mycket kraftiga, i kanten glesa, (det i fig. återgifna förhållandet är mycket sällsynt), på undersidan tämligen sällsynta. 269 Aspidium eristatum (fig. 7—9, tafl. 10). Liknar i allt väsentligt föregående, kanthåren torde dock stå något tätare. Aspidium filix mas (fig. 10—12, tafl. 10). Detsamma gäller om denna art, håren synas dock på det hela vara något mindre, i kan- terna glesa, undertill ganska vanliga rikliga. Aspidium thelypteris (fig. 13—16, tafl. 10). Håren äro påfallande korta och tjocka med ansvälld spets. I kanten stå de ytterst glest, undertill uppträda de sparsamt. Aspidium lonchitis (fig. 17—18, tafl. 10). Öfverensstämmer mera med de tre förstnämnda arterna. I framkanten stå håren tätt, bak- till glesare, undertill äro de rikliga. Phegopteris dryopteris (fig. 19—20, tafl. 10). Håren äro korta och fina, i kanterna glesa, undertill saknas de helt och hållet (endast i två fall har jag sett ett enda hår å gamofytens undersida). Phegopteris robertiana (fig. 21—22, tafl. 10). Äfven beträffande gamofytens behåring afviker denna art från den föregående, hvilket synes mig vara af ett stort intresse. Arten har som bekant af flere författare ansetts som blott en form af den föregående, hvilket på- tagligen är alldeles oriktigt. Håren äro något längre än hos Ph. dryopteris, ofta med starkt nedsänkt bas, i kanterna täta och under- till tämligen vanliga. Phegopteris polypodioides (fig. 23—24, tafl. 10). Hårens genom- snittsstorlek synes vara något större. I kanterna stå de tämligen tätt, undertill saknas de helt och hållet. Asplenium ruta muraria (fig. 25—26, tafl. 10). Kanthåren syn- nerligen rikliga, ofta från hvarje cell, undersidan har talrika hår öfver hela ytan. Asplenium septentrionale (fig. 27, tafl. 10). Öfverensstämmer med föregående, men synes ha jämförelsevis mindre hår. Asplenium adiantum nigrum (fig. 28, tafl. 10). Håren särdeles kraf- tiga, ofta nästan cylindriska, i kanterna tättstående, undertill mycket vanliga, till och med bland rhizoiderna. Scolopendrium vulgare (fig. 29—33, tafl. 10). Håren vid basen vanligen mer eller mindre tydligt kolflikt uppblåsta, eller ock korta och tappliknande utan utbuktning, i kanterna mycket glesa, under- till ej sällsynta, men i så fall mest af kontrakt typ. Polypodium vulgare (fig. 34—35, tafl. 10). I förhållande till bär- cellerna äro håren stora, till formen korta och tjocka, i kanterna glesa, undertill vanligen mycket sparsamma, understundom dock flera. 270 Att det äfven med kännedom om de olika arternas hårformer i många fall blir mycket svårt att efter hårbildningarna bestämma en gamofyt till arten, torde tillräckligt tydligt framgå af denna öfver- sikt. Gamofyter tillhörande den nakna kategorien erbjuda helt natur- ligt alldeles speciella svårigheter för en bestämning, och det har ej heller hittills lyckats mig att finna på någon säker metod härför. Möjligen kunna cell- eller kärnstorlek i detta fall vara af betydelse. (Jmfr i denna sak FARMER & DiGBY, I). Gamofyterna variera äfven till sin form ganska afsevärdt. En del bli strutformiga såsom t. ex. Phegopteris dryopteris och Ph. robertiana, i mindre grad Asplenium adiantum nigrum och A. ruta muraria (fig. 2, 4, 10, tafl. 11). Andra, kanske de flesta, bibehålla en mer eller mindre tydligt hjärtlik, utbredd form (fig. 1, tafl. 11), andra åter närma sig i sitt utseende till de thallösa lefvermossorna. Utom den redan genom GOoEBELS undersökningar bekanta Pellia-liknande gamofyten af Osmunda regalis torde man hit kunna föra gamofy- terna af Aspidium cristatum och Scolopendrium vulgare (fig. 3, 5, tafl. 11), åtminstone så länge de ej äro alltför gamla; på äldre sta- dier öfvergå nämligen de flesta gamofyter till ett Aneura- eller An- thoceros-liknande utseende (fig. 6—10, tafl. 11). Gamofyternas färg liksom deras rhizoiders är äfven underkastad växlingar, som torde förtjäna ett beaktande. Phegopteris dryopteris och Ph. robertiana ha sålunda mycket ljust, ofta gulaktigt gröna gamofyter, andra däremot oftast mörkt blåaktigt gröna, och rhi- zoiderna hos Polypodium vulgare äro djupt brunfärgade, i motsats till hvad förhållandet synes vara hos andra arter. Vi öfvergå härefter till gamofyterna i naturen. Oftast finner man dem rikligt i närheten af ormbunksbestånden. Som arter, hvilkas gamofyter man ej plägar leta förgäfves kunna nämnas Cyslopteris fra- gilis, Asplenium trichomanes, A. ruta muraria, Woodsia ilvensis och Polypodium vulgare. Speciellt vacker var en förekomst af Cystopteris- gamofyter i en nisch i Lilla Karlsös östra kalkbranter. De vuxo här nära nog vinkelrätt upp från substratet och lyste i dunklet med ett svagt smaragdgrönt skimmer. Af flera arter har det emellertid trots noggrant sökande ej lyckats mig finna några gamofyter såsom t. ex. af Pteridium aquilinum och Aspidium filix mas, detta förmodligen hufvudsakligast beroende på de för dylika fynd oftast ogynnsamma lokaler, på hvilka dessa arter förekomma. Största utsikten att finna dem har man naturligen, om man söker på fuktig mark, då ju som bekant sporerna med nödvändighet be- höfva vatten för att kunna gro och utvecklas vidare. Beträffande gamofyternas uppträdande under vegetationsperio- den gör man snart den erfarenheten, att man vid hvarje tillfälle kan finna sådana på hvilken utvecklingsgrad som helst. Detta pekar hän på en olika groningstid för sporer af samma generation och visar tydligt, att de i naturen kunna bibehålla sin groningsförmåga, tills gynnsamma utvecklingsmöjligheter inträda. — Ett undantag härifrån bildar emellertid Osmunda regalis, som i motsats till alla våra öfriga ormbunkar har gröna, klorofyllhaltiga sporer, hvilka förlora sin groningsförmåga efter en tid af ungefär 2 månader. I kultur har jag iakttagit en högst försenad groning af sporer tillhörande Asplenium septentrionale och Phegopteris polypodioides. De såddes den 7 maj 1906 men hade ej grott i början af decem- ber samma år, hvarför en ny sådd då gjordes. Emellertid visade sig resultatet först i början af år 1908, då en allmän groning in- trädde. Om detta bör tolkas så, att ifrågavarande arters sporer äro 1 behof af en eftermognad, lämnar jag osagdt. Af ett visst intresse torde emellertid det förhållandet vara, att icke blott sporerna kunna uthärda ogynnsamma yttre förhållanden såsom torka, utan att så äfven är fallet med gamofyter på ett långt framskridet utvecklingsstadium. Detta har jag kunnat konstatera för Asplenium ruta muraria, af hvilken jag den 29 juni 1905 insam- lade fullständigt intorkade gamofyter på de af solen upphettade kalkbranterna söder om Visby. Sedan dessa emellertid hållits i fuktighetsmättad luft i något mer än 24 timmar, hade de återtagit sin ursprungliga form och ett fullt normalt utseende för öfrigt. — Ett liknande förhållande torde kunna påvisas hos de flesta orm- bunkar, åtminstone dem, som förekomma på torra lokaler. Nästan omedelbar groning har jag iakttagit hos Athyrium filix femina. Dess i slutet af augusti spridda sporer hade fallit på färska daggmaskexkrementer och där utvecklat mycket små grönglittrande gamofyter. Det är klart, att så späda organismer, som ormbunkarnes gamo- fyter, måste mycket ofta vara utsatta för skadlig inverkan från yt- tervärlden. Häremot reagera de emellertid genom en omfattande adventivskottbildning; då skotten föranledas genom direkt yttre skada torde de bäst kunna benämnas för reparativa. Som ett 212 exempel på hithörande fenomen skall jag tillåta mig att närmare beröra några enstaka arter. Polypodium vulgare. I kultur hållna exemplar föranleddes genom infektion af en Olpidiacé till att bilda ymniga reparativa skott (fig. 3, till vänster). Dessa uppträdde oftast från gamofytens kantceller, många gånger från blott en enda utan föregående protonemabild- ning. — Större öfvervintrade gamofyter, med utbildade groddplan- tor, insamlade den 14 maj 1905 vid Länna nära Uppsala, visade sig 1 sina kanter besatta med talrika, mer eller mindre hjärtlika, nya skott (fig. 12, 13, tafl. 11). Detta är så till vida intressant, som däraf framgår att utbildandet af den könlösa generationen ingalunda alltid medför ett fullständigt bortdöende för gamofyterna. — Ett par af de å fig. 12, tafl. 11 förekommande skotten med utbildade spermogon afbildas i fig. 4. Skottbildning midt uppe på cellytorna förekommer äfven. Skotten stå då ofta förenade 1 små tofsar och äro utprägladt protonemaartade. Aspidium spinulosum. Den här observerade skottbildningen var därutinnan af intresse, att det nya skottet utväxte från den gamla växpunkten i axelns längdriktning (fig. 5). Asplenium trichomanes (fig. 6). Reparativa skott utbildades här i mängd från lösslitna, enskiktade delar af öfvervintrade gamofyter, såväl från deras öfre som undre sida; i det senare fallet voro de i allmänhet protonemaartade. Asplenium ruta muraria. Nyskotten uppstodo på de undersökta exemplaren nära kanterna från undre sidan af gamofyternas afskilda sidoflikar och voro typiskt protonemaartade (fig. 7). Cystopteris fragilis. Skottbildning inträdde här från enstaka lef- vande celler, som lågo isolerade i det för öfrigt afdöda cellskiktet. I ett annat fall utbildades från flera kanteeller gemensamt ett band- liknande skott med sidoställd växpunkt. Scolopendrium vulgare. De i fig. 6 och 7, tafl. 11 afbildade ga- mofyterna utbildade nära kanterna en stor mängd adventivskott af växlande form, som snart utvecklade spermogon (fig. Sj Af dessa exempel torde tydligt nog framgå, att gamofyternas för- måga att utbilda adventivskott är för dem af den största betydelse. Då de bli äldre, har synbarligen polariteten i växtkroppen af inre orsaker blifvit upphäfd, och en adventivskottbildning inträder i stor utsträckning (fig. 8, 9, tafl. 11). Att polariteten försvinner i lösrifna stycken af gamofyter är ju lätt att förstå; hvarje cell i ett sådant stycke blir fullkomligt likställd med en spor och kan i sin i 273 tur utveckla en ny gamofyt (fig. 3 till höger). Härigenom blir det möjligt, att det från en enda spor utvecklas ett större antal sporo- fyter, i stället för att det såsom normalt ansetts blott utvecklas en enda. Ofta kan redan vid eller omedelbart efter sporens groning en klyfning af växtkroppen inträffa, hvilket framgår af fig. 9. Härige- nom ökas naturligen sporofytbildningen; någon gång kunna till och med på en enda gamofyt flera sporofyter anläggas. Ett dylikt för- hållande är redan anmärkt af Epricn (I, p. 9, anm.) för Athyrium filix femina och Cystopteris fragilis, själf har jag iakttagit det hos Woodsia ilvensis och Scolopendrium vulgare. Man har i allmänhet ansett, att utbildandet af ett embryo skulle utgöra en gräns för gamofyternas tillvaro. Att så emellertid icke alltid är fallet framgår bl. a. af hvad som i det ofvanstående med- delats om Polypodium vulgare. Som individ kunna de visserligen ej fortsätta sin existens, utan de splittras i flera nya, alldeles som förhållandet är med den biologiska växttyp, som karaktäriseras ge- nom greniga, bakifrån bortdöende rhizom. För den händelse att ett embryo ej utvecklas, ställer sig saken något annorlunda. — GOoEBELS antagande (I, p. 477), att Polypo- diaceernas gamofyter i motsats till den hos Osmunda regalis slutli- gen skulle dö af inre orsaker, finner jag ingalunda bestyrkt genom mina undersökningar. Flera exemplar af mina i kultur hållna arter, som undgått befruktning, ha uppnått en ålder af mer än två år, och något skäl för att de ej skulle kunna fortfarande utveckla sig, kan jag ej finna. Det primära meristemet upphör visserligen så småningom att fungera, men lämnar rum för flera nya; häri består tydligen den enda skillnaden med Osmunda-gamofyten, hos hvilken det primära meristemet alltjämt fortsätter sin verksamhet. Gamla Polypodiacégamofyter visa ofta en tendens att utveckla blott och bart arkegon, d. v. s. deras könskvalitet blir på äldre stadier honlig. Detta är säkerligen också orsaken till att de kunna undgå att bli befruktade, då spermogon saknas. För den händelse att adventivskott komma till utveckling, kunna emellertid dylika åter med lätthet uppstå, och i så fall är ingalunda möjligheten för en befruktning utesluten. En fråga slutligen, som nära ansluter sig till ofvan behandlade spörsmål, är tiden för sporofyternas första gången inträdande ferti- litet. Några iakttagelser häröfver i naturen föreligga såvidt jag vet ännu icke, och de, som jag här kan meddela, äro sålunda häm- 274 tade från kultiverade exemplar. Sporofyter af Athyrium filix femina och Aspidium filix mas äro ännu på 4:de året sterila och detsamma gäller för 3-åriga sporofyter af Aspidium cristatum och A. thelypteris. Cystopteris fragilis däremot har visat sig äga en ovanlig förmåga att hastigt genomlöpa sin utvecklingscykel: sporer som såddes den 1: X 1904 lämnade redan den 18: V 1906 fertila sporofyter med 12 cm. långa blad, och Asplenium adiantum nigrum behöfde ungefär 2 år för att nå samma resultat. LITTERATURVERZETCHNIS! BECK, G.: (I) Entwicklungsgeschichte des Prothalliums von Scolopendrium. (Verh. zool.-bot. Ges. Wien, Jahrg. 1879, XXIX; Wien »8805) CAMPBELL, D. H.: (I) The Development of the Ostrich fern, Onoclea Struthiopteris. (Mem. Boston Soc. Nat. Hist., IV, Boston 1886—1893, veröffentlicht April 1887.) EpLnricH, Fr.: (I) Uber die Bildung der Farrenwedel nebst einleitender Darsteillung der Entstehung des Individuums aus der Sporenzelle. Verh. Kais. Leop.-Carol. deutsch. Akad. d. Naturf., XXXIV, Dresden 1868.) FARMER, J. B. & DiGBY, L.: (I) Studies in apospory and apogamy in ferns. (Ann. Bot., XXI, n:o LXXXII, April 1907.) GOEBEL, K.: (I) Uber Jugendformen von Pflanzen und deren känstliche Wiederhervorrufung. (Sitzungsber. mat.-phys. Cl. d. K. b. Akad. Wiss. Miänchen, XXVI, Jahrg. 1896, Mönchen 1897.) E (IT) Organographie der Pflanzen ins besondere der Archegoniaten und Samenpflanzen. (Jena 1898—1901.) HABERLANDT, G.: (I) Die Lichtsinnesorgane der Laubblätter. (Leipzig 1903.) HEM, C.: (I) Untersuchungen öäber Farnprothallien. (Flora, ' LXXXII, 1896.) HOFMEISTER, W.: Vergleichende Untersuchungen der Keimung, Entfaltung und Fruchtbildung höherer Kryptogamen (Mosse, Farne Equiseta- ceen, Rhizocarpeen und Lycopodiaceen) und der Samenbildung der Coniferen. (Leipzig 1851.) JAKOWATZ, A.: (I) Vergleichende Untersuchungen öber Farnprothallien. (I. Reihe). (Sitzungsber. d. K. Akad. Wiss., math.-nat. C1l., CX, Jahrg. 1901, Abt. I, Wien 1901.) KLEIN, L.: (TD) Bau und Verzweigung einiger dorsiventral gebauter Poly- podiaceen. (Verh. Kais. Leop.-Carol. deutsch. Akad. d. Naturf., XLII, Halle 1881.) 275 LAGERBERG, T.: (I) Zur Entwickelungsgeschichte des Pteridium aquilinura (ET KRAhD. (Ark fIBOtLutstat ok oMSSAN Bdi 6)m:onsmöppsala ke Stockhoim 1906. LAMPA, E.: (I) Uber die Entwicklung einiger Farnprothallien. (Sitzungs- per. d. K. Akad. Wiss., math.-nat. CI., Abt. I, Wien 1901.) PRANTL, K.: (I) Beobachtungen öber die Ernährung der Farnprothallien und die Verteilung der Sexualorgane. (Bot. Zeit., Leipzig 1881.) RABENHORST, L.: (I) Kryptogamentlora. von Deutschland. 2. Aufl. 3. LUERSSEN: Die Farnpflanzen oder Gefässböndelkryptogamen (Pteri- dophyta). (Leipzig 1889.) SERNANDER, R.: (I) Gamofyter och unga sporofyter af Scolopendrium offi- cinale (Bot. Not., Lund 1894.) WARMING, E.: (I) Den danske Planteverdens Historie efter Istiden. (In- bydelseskr. til Kobenhavns Univ:s Aarsfest nov. 1904, Kobenhavn 1904.) TAFELERKLÄRUNG. TARO: Haarformen verschiedener Arten, in derselben Grösse (!?9/;) gezeichnet. Fig. 1—2. Woodsia ilvensis. » 3—5. Cystopteris fragilis. » 6; Aspidium spinulosum. » 17—9. » cristalum. I (ET 2 » filix mas. » 13—16. » thelypteris (16 von der Unterseite.) on UTM » lonchilis. » 19—20. Phegopteris dryopteris: P2 » robertiana. > 23 24. » polypodioides. > 20: Asplenium ruta muraria. > 26. » » » 2 Haare der Unterseite. STR » septentrionale. >» 28. > adiantum nigrum. > 29—33. Scolopendrium vulgare. » 34—35. Polypodium vulgare. DARSETIE Fig. 1—3 und 10 Gamophyten nach einjährigem Wachstum in natär- licher Grösse abgebildet. Frigktel. Polypodium vulgare. FINA Phegopteris dryopteris. 13. Aspidium cristatum. Phegopteris robertiana. Scolopendrium vulgare. » > nach zweijährigem Wachstum (?/;). Aspidium thelypteris » » » (FN Aspidium spinulosum, 2 Jahre alter Gamophyt (?/,) Asplenium adiantum nigrum. Teil eines Gamophyten von Aspidium ecristatum, dessen Meristem in Dauergewebe verwandelt ist. Ein Embryo ist entwickelt. (c:a 50/,). Sprossender Gamophyt mit entwickelter Keimpflanze von Poly- podium vulgare. ($?/,). Dasselbe, die Sprosse entstanden aber hier mehr basalwärts; leider wurde der am meisten basale beim Präparieren los- gerissen (?/,). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 3. NÅGRA DRAG UR SPIRONEMA FRAGRANS- BLOMMANS BIOLOGI. AF ROB. E. FRIES. Under 1880-talet lämnades genom Fritz MÖLLER ' (13, s. 168) en del uppgifter om en synnerligen egendomlig blomningsföreteelse hos trenne sydbrasilianska Iridaceer, tillhörande släktet Marica; han påvisade nämligen, att inom vidsträckta områden alla individ af hvar och en af arterna öppnade sina blommor på en och samma dag, att dessa blommor varade blott en enda dag, samt att efter någon tids mellanrum åter en samtidig dagsblomning af samtliga individen ägde rum, något som sedan åter upprepades flera gånger. De tre arternas blomningstider inföllo på olika delar af året, men om de under någon tid sammanföllo, så sammanföllo äfven arter- nas blomningsdagar fullständigt, likaså också de dem emellan bil- dade hybridernas. En dylik gåtfull periodisk blomning har dessutom blifvit påvisad äfven för ett par andra växter. Redan Fr. MÖLLER (13, s. 168) omnämner i förbigående en sådan hos en trädartad, brasiliansk Cordia-art, och ScCHIMPER (16, s. 270) framhåller detsamma för ett par orchidéer från Singapore och Java, från hvilket senare ställe han särskildt anför några intressanta, dock tyvärr alltför ofullstän- diga iakttagelser öfver Dendrobium crumenatum. TI ett arbete öfver sydamerikanska Leguminoser lämnar LINDMAN (11, p. 7) en upp- gift om blomningen hos Mimosa polycarpa, hvilket tyder på en dylik periodicitet hos nämnda växt. Hans iakttagelse må här återges in extenso. >»Im April 1894 war ich bei den Campos cerrados unter- !'Dessa Fr. MÖLLER'S uppgifter äro äfven återgifna och kommenterade af dennes broder, den store blombiologen HERMAN MÖLLER (14, s. 41), af LupwiG (12, s. 226), KNUTHT (8; S: 158) 0. a. halb des Gebirges Itapirapuan in Matto Grosso angekommen. Eines fräöhen Morgens, an 24. April, fand ich alle Wegränder und Dickichte um mein Zelt herum mit den bekannten hellrosafarbigen Mimosa- Bläten geschmäöckt, obgleich ich die Pflanze nicht vorher an diesem Ort bemerkt hatte. Es war also mit einem Male ein ausserordentlich reichliches Blähen eingetroffen. Am Mittag desselben Tages wurden die Staubfäden schon etwas welk und kraus, and am folgenden Morgen sah ich kein einziges Köpfchen mehr blähen. Die Pflanzen hatten jedoch noch eine Generation Blätenknospen zum kuänftigen Blähen: als ich am 28. April diese Gegend verlassen musste, hatte jedoch das Aufblähen derselben noch nicht stattgefunden. (Alle Tage waren heiter und warm, da die eigentliche Regenzeit schon voröber war). Es war schon eine sonderbare Erscheinung, dass an Jeder Pflanze eine so grosse Menge von Köpchen gleichzeitig auf- blähten, noch sonderbarer aber muss man den Trieb dieser Pflanze nennen, dass sogar sämtliche Individuen an diesem Orte denselben Tag und dieselbe Stunde zum dgleichzeitigen Aufblähen und zur kurzwierigen Anthese gewählt hatten.> I samband med dessa hittills kända exempel på en i afsatser försiggående blomstring inom en blomningsperiod må här mera i förbigående erinras om de intressanta förhållandena hos en del tropiska arter, hvilka endast vissa år, med tämligen regelbundna mellanrum, utveckla blommor och frukt. Särskildt kända härför äro vissa bambu-arter. Så t. ex. blomma enligt BRANDIS (1, p. 90) bambusorna i Sydbrasilien (prov. S:a Catharina och Rio Grande do Sul) ungefär hvart 13:de år och Bambusa arundinacea på västkusten af ostindiska halfön endast hvart 32:dra år (den blommade åren 1804, 1836 och 1868). Af Dipterocarpacé-släktena Hopea och Shorea blomma flera arter med stor regelbundenhet hvart 6:e år (BRANDIS 2. s. 20); enligt uppgift skulle dessa perioder infalla under mycket torra år. Inom vår nordiska flora är en dylik utpräglad periodicitet ej förekommande, ehuruväl det är ett allmänt kändt faktum, att åtskilliga arter liksom koncentrera sin blomning till vissa år, hvar- emot de under mellanperioderna blott sparsamt blomma. Att ingå härpå skulle föra allt för långt från ämnet; som ett exempel må blott anföras den af HAGLUND (5, s. 15 och forts.) i detta hänseende studerade Phyllodoce coerulea. Med skäl hafva dessa egendomliga företeelser kallats gåtfulla. Hvad särskildt beträffar de först omnämnda exemplen (Marica- arterna, Mimosa polycarpa, Orehidéerna) på samtidig endagsblomning, 279 afbruten af längre eller kortare intervaller, hvilka jag i det följande särskildt får anledning att erinra om, så stå de alltjämt fullkomligt oförklarade. Så mycket synes af redogörelserna för iakttagelserna framgå, att väderleksförhållandena ej influera på periodiciteten, i det blomningsdagarna äro fullkomligt oberoende af det rådande vädret. Man vore därför nästan frestad att tyda företeelsen såsom beroende på en i växtens natur liggande egenskap eller förmåga att på detta utmärkta sätt främja blommornas exponerande och öka möjligheten af korsbefruktning. Hvad som emellertid skulle kunna bidra till lösning af frågan, vore ett noggrannare aktgifvande på de yttre förhållandena i samband med experimentella försök. En möjlighet härtill har erbjudits mig, i det en i Upsala bot. trädgård od- lad växt just uppvisade ett vackert exempel på en dylik språngvis försiggående, periodisk blomning. Det var den i varmhus ej sällan odlade Commelinacén, Spironema fragrans, som tilldrog sig uppmärk- samheten genom att vissa dagar bära rikligt med blommor, under det att den andra dagar ej hade att uppvisa en enda. Som arten äfven i andra hänseenden utmärker sig genom en del ej beaktade egendomligheter i blommans byggnad och biologi, må här en redo- görelse därför meddelas. Spironema fragrans LiNDL., enda arten af sitt släkte, är en hittills föga känd växt, särskildt om man tar i betraktande dess gamla kultur i växthusen. För Commelinacé-monografen CLARKE (3, s. 313) var den, förutom i odlade exemplar, blott känd från ett enda håll i Mexiko, BourGEAU's nr. 2096; någon uppgift om dess växsätt eller dyl. lämnar han icke. Ej heller HEMSLEY (6), som lika- ledes blott citerar nämde BourGEau's nummer, meddelar några närmare upplysningar, utom att exemplaret härstammar från Valley of Cördoba i södra Mexiko. Arten är en kraftig, ända till 2 meter hög, saftig ört med mer eller mindre uppräta eller buktade, stundom hängande grenar och ovalt lancettlika, saftiga och friskt gröna, in- till 2 dm. långa blad. Ifrån stammen utsänder den kraftiga luft- rötter, hvilket synes tala för att den i sitt hemland möjligen före- kommer såsom epifyt. Någon uppgift om huru därmed förhåller sig eller i öfrigt angående växtens förekomstsätt (enstaka, sällskap- ligt eller dyl), har jag emellerlid ej kunnat finna. Blommorna sitta samlade i stora, på de odlade exemplaren intill "2 eller t. o. m. 1 m. långa, toppställda, greniga inflorescenser, bil- dade af en mängd strödda och mer eller mindre klotrunda blom- gyttringar, hvilka i sin tur äro sammansatta af talrika, tätt intill 280 hvarandra packade sicksackknippen. Jfr härvid fig. 1 och 2 (sid. 281), hvilka i naturlig storlek återge toppen af en dylik blomställning. På outslaget stadium förete dessa ett ganska risigt utseende och ädraga sig föga uppmärksamhet. Då blommorna äro öppnade, er- bjuder växten däremot en synnerligen praktfull anblick på grund af de hvita kronbladen och de lysande hvita, stora, iögonenfallande ståndarknapparna. För dessas liksom de öfriga blomdelarnas bygg- nad skall längre fram närmare redogöras. Af de i Upsala bot. trädgård odlade exemplaren af Spironema fragrans alstrade tvenne i början af innevarande år inflorescenser, rika på blomknoppar. I början af mars (dagen antecknades tyvärr ej) öppnade sig blommorna för första gången, och egendomligt nog blefvo ej blott det ena individets, utan bådas inflorescenser sam- tidigt smyckade af en rik blomskrud. Dagen därpå var emellertid hela härligheten förbi, och blomställningarna erbjödo åter samma risiga utseende som för tvenne dagar sedan. Efter ett par dagar upprepades samma företeelse och likaså ännu ett par gånger med korta mellanrum. Saken syntes mig nu värd ett närmare studium, hvarför jag började uppteckna exemplarens blomningstider. Jag antecknade därvid att börja med följande blomningsdagar: 27 och 31 mars, 6, 8 och 13 april. På de emellan dessa dagar liggande tiderna .kunde ej vid något enda tillfälle en enda utslagen blomma upptäckas. Vidare iakttogs, att blommornas öppnande försiggick tidigt på morgonen, mellan kl. 6 och 8, samt att öppnandet ägde rum samtidigt för alla de blommor, som under dagen ifråga voro utslagna. Strax efter middagen slöto sig dessa och äfven nu följ- des alla åt med stor punktlighet. Under hela denna tid hade de båda individen stått tätt intill hvarandra (de odlades i kruka i växthusets varmrum, tätt intill den mot sydost vettande glasväggen), således utsatta för så vidt möjligt fullständigt liknande yttre förhållanden. Dessa gestaltade sig ock i stort sedt lika under alla dagar. Temperaturen kunde visserligen något litet växla, men hölls dock — såsom ju är nöd- vändigt i ett växthus” varmrum — i det hela vid samma höjd (ungefär 20” C.). Liknande voro förhållandena med luftfuktigheten och bevattningen. Den faktor, som däremot växlade, var belysnings- intensiteten, hvilken ju var oberoende af de inom växthuset rådande konstgjorda förhållandena. Det låg därför nära tillhands att sätta de nyss anförda, af olika långa intervaller åtskilda blomningsdagarna i samband med olika belysningsstyrka. Något sådant har dock ej T. Lagerberg fot. Fig. 1 och 2. Spironema fragrans Lindl. Öfre delen af en inflorescens; på fig. 1 fullt utslagen; på fig. 2 under hopslagning, med ståndarne nästan fullständigt neddragna i blomtratten. — Naturl. storlek. Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 24 282 låtit sig göra. Blomningsdagarna voro än fullt klara och molnfria, än mer eller mindre mulna eller t. o. m. riktiga regndagar. Detta torde tillfyllest framgå ur följande från metereologiska anstalten er- hållna medelvärden öfver de ifrågavarande dagarnas molnbetäckning, hvarmed belysningsstyrkan mycket väl kan jämföras, om ock ej fullt identifieras. De 535 ifrågavarande dagarna uppvisade siffrorna 4. 10, 2, 5 och 0, hvarvid med 0 betecknas fullt klar himmel, med 10 fullt mulen. Belysningen dagen före den, under hvilken blom- ning ägde rum, kunde ju också lätt tänkas vara afgörande såsom förberedande densamma; äfven i detta hänseende visade sig ingen regelbundenhet äga rum, hvilket framgår af molnsiffrorna för dessa dagar; dessa voro nämligen resp. 7, 6, 3, 5 och 0. Ej heller blom- periodernas sammanlagda molnsiffror, hvilka skulle kunna ge en antydan om sammanlagda ljusmängden under desamma, stämma ens tillnärmelsevis öfverens. Allt syntes tala för, att de yttre för- hållandena ej hade något alls att betyda för Spironema fragrans” egendomliga periodiska blomning. För att emellertid se om ej förändringar i de yttre förhållandena skulle kunna åstadkomma ändringar äfven i blomningstiderna, be- slöt jag mig för att skilja de båda exemplaren åt. Den 14 april på morgonen, således strax efter blomningen den 13, flyttades det ena exemplaret — i det följande för korthetens skull betecknadt som B-exemplaret, såsom motsats mot det orubbade A-exemplaret — in i ett angränsande rum, ormbunksrummet, hvilket emellertid stod i fri, ständig kommunikation med det andra. Temperaturen och äfven luftfuktigheten i båda voro, om ock ej fullständigt desamma, så dock ej anmärkningsvärdt olika. Belysningen däremot var på den nya platsen en helt annan, betydligt svagare. Resultatet af detta försök blef följande. Efter 4 dagar (den 18:de) blommade det orubbade A-exemplaret, hvarvid dock endast ett anmärkningsvärdt fåtal (5) blommor öppnade sig. B-exemplaret visade intet spår af blomning. Efter ytterligare fem dagar (d. 23) stod det förra åter i blom, denna gång såsom vanligt mycket rikligt. Ej heller nu syn- les något tecken till blomning på det flyttade exemplaret. För att emellertid se om ej en sådan skulle kunna framkallas, om individet nu, så att säga i sista minuten, sattes under samma gynnsamma belysningsförhållanden som det andra, så återflyttades B-exemplaret ut till det orubbade; detta skedde vid !/> 10-tiden på fm. enistund efter det, alt det sistnämda öppnat sina blommor. Resultatet häraf blef dock fullständigt negativt. 283 Genom att placera det ena af individen i svagare ljus hade det således lyckats att för detsamma inhibera tvenne blomningar, att således något rubba den envisa parallelismen 1 exemplarens blom- ningsperioder. Med intresse väntade jag nu att få se, huru de tvenne individen skulle förhålla sig, då de åter kommit under lik- nande villkor. Svaret lät ej länge vänta på sig och blef öfver- raskande nog. Redan följande dag (d. 24 april) blommade näm- ligen B-exemplaret, ensamt!, dock mycket sparsamt med endast 7 blommor. Det torde nog ej vara för djärft att analogisera denna svaga blomning med den, som A-exemplaret utförde den 18:de, då detta endast öppnade 5 blommor. (Detta senare var också något svagare utveckladt än det andra, med mindre inflorescens och något färre blomgyttringar). Härmed hade således det genom utflyttning tillbakahållna B-exemplaret återtagit en af de blomningar, det gått miste om. Skulle det äfven kunna återvinna den andra? Detta besvarades i själfva verket jakande af den följande blomningen, hvilken ägde rum redan den 26. Denna dag voro dock båda indi- viden smyckade af en rik blomskrud; B-exemplaret riktigt öfver- flödade af blommor. Vid närmare undersökning visade det sig därvid, att detta exemplar denna dag så att säga blommade dubbelt, att på detsamma samtidigt tvenne blomningsperioder genomgingos. För att förstå denna sak måste erinras om ett viktigt drag i in- florescensernas byggnad och utveckling. Redan ofvan nämndes, att de hufvudlika blomgyttringarna sammansattes af talrika packade sicksackknippen. Nu äger det anmärkningsvärda förhållandet rum, att vid hvarje normal blomning i hvart sicksackknippe allenast en skottgenerations blomma, d. v. s. en enda sådan, är utslagen. I blomgyttringen äro därför vid en blomning lika eller i det närmaste lika många blommor utslagna som det finnes sicksackknippen, och vid hvarje ny blomning är det följande skottgenerations blomma, som Öppnar sig. Det kanske här bör nämnas, att jag genom att märka blommor öfvertygat mig om, att dessa blott öppna sig en enda gång, att således hvarje ny blomning är resultatet af nya, ej förr öppnade blommor. Vidare må framhållas, att helt undantagsvis vid ett par tillfällen iakttogos två efter hvarandra följande blommor i ett knippe samtidigt utslagna; vid dessa tillfällen uppträdde emel- lertid denna afvikelse från det typiska förhållandet på båda exempla- ren samtidigt. För att nu återgå till blomningen den 26:te, så ådagalade en undersökning af exemplarens inflorescenser, att A-exemplaret genom- 254 gående (!) hade endast en blomma öppen i hvarje knippe, under det att på B-exemplaret nästan ständigt tvenne blommor (tvenne skottgenerationer) voro utslagna (en >dubbel blomning>!). Det förra, som vid ett föregående tillfälle blifvit starkt skattadt i och för kon- servering af blommor, ägde 50 utslagna blommor i femton blom- gyttringar, det andra 300 i 36 liknande. Af hvad här anförts, torde därför framgå, att det under en tid med konst tillbakahållna B- exemplaret nu i blomning nått fatt A-exemplaret och detta först efter att hafva utfört blomningar, fullt motsvarande dem, som det gynnade A-exemplaret tidigare kunnat genomgå. Exemplaren voro åter jämnspelta, och ett nytt försök kunde nu företagas. I afsikt att söka utröna om äfven olika temperaturer kunde in- verka störande på blomningsperioderna, utflyttades nu återigen morgonen efter den nyss skildrade blomningen B-exemplaret i ett kallare sidorum, där det placerades så, att det utsattes för alldeles eller åtminstone i det allra närmaste samma belysning som det orubbade A-exemplaret. Af öfriga yttre förhållanden skilde sig där- emot temperaturen ansenligare, i det att den i det nya rummet hölls vid omkring 10” C., således c. 10” lägre än på det förra stället. Härmed följde nog äfven någon olikhet i luftfuktigheten; denna skillnad uppmättes emellertid ej och torde af en del omständigheler att döma ej hafva varit så synnerligen betydande. Under dessa olika yttre villkor fick nu exemplarens utveckling fortgå under 10 dygn, hvarvid visade sig följande resultat. Det ej flyttade A-exempla- ret blommade normalt rikligt samt ensamt den 28:de; tvenne dagar senare (d. 30:de) var samma förhållandet med B-exemplaret. Den 3 maj stod åter A-exemplaret i full blom och likaså den :9:de B- exemplaret. Detta hade emellertid två dagar tidigare, den 7:de, blifvit återflyttadt till närheten af det andra. Den 10:de maj ägde återigen en samtidig blomning rum af de båda nu åter för samma yttre förhållanden utsatta exemplaren. Det synes alltså af detta försök framgå, att den nedsatta temperaturen förlängde blomnings- interyvallerna, men ej fullständigt hindrade utslåendet. Vidare ådaga- lägger det tydligt, att temperaturskillnaden, lika litet som vi nyss sett vara fallet med ljusnedsättningen, åstadkom en beständig rubb- ning i perioderna, hvilka vid återställandet af de liknande yttre förhållandena ånyo beständigt sammanföllo. Detta senare har seder- mera tydligt bestyrkts genom de fortsatta blomningarna, som fått ske under orubbade förhållanden. Följande blomningsdagar hafva nämligen vidare kunnat antecknas, nämligen den 14, 20 och 27 maj 285 samt den 6, 12, f4, 18, 22, 24 och 27 juni. Under alla dessa dagar blommade individen fullt samtidigt och med endast en blom- ma i sicksackknippena utslagna för hvarje gång. Undantag härifrån gjorde blott blomningarna d. 27 maj och 6 juni, då i ett par knip- pen tvenne blommor voro öppnade och detta, anmärkningsvärdt nog, vid båda tillfällena på båda individen, således en i detalj gå- ende parallelism. Under intervallerna sågs ej heller nu någon ut- slagen blomma. Liksom före de skildrade små försöken kunde ej heller nu perioderna sättas i samband med molnbetäckningen och den däraf betingade starkare eller svagare belysningen. Blomnin- garna voro att börja med rikliga, men snart aftogo de betydligt, så att blott ett fåtal blommor på hvardera individet voro öppnade. Dessa voro tydligen på upphällningen, och de flesta blomgyttrin- garnas sicksackknippen genomblommade. Af denna anledning före- togos ej heller några flera experiment. Den 27 Juni ägde den sista gemensamma blomningen rum, hvilken ock blef den sista för det mindre exemplaret (A-individet); det andra utförde dock (d. 3 juli) ännu en blomning. För att förtydliga och sammanfatta det egendomliga blomnings- förloppet, som de båda exemplaren uppvisade, må följande tabella- riska framställning af detsamma meddelas, hvarvid är att märka, att där intet särskildt finnes anfördt, blomningarna varit normala och, såvidt jag antecknat, blott omfattande en blomma i sicksackknippet. A-exemplaret. B-exemplaret. 27 / 27/ 31/ 6 / |A S 4 så (3 blommor) d. 14—23 placeradt i svagare belysning. SET (7 blommor) ?6/, (enkel blomning) ?6/, (dubbel blomning) QR / a SA 21/ —"/; placeradt Evra ett OK Ikallare Y 5 rum. 9 / /5 10 / 10 le Je lj Ö 27/5; (i ett par knippen »dubbel ?7/. (i ett par knippen blomning») »dubbel blomning») 286 A-exemplaret. B-exem plaret. ”/. (sparsam »dubbel ”/, (sparsam »dubbel blomning»). blomning»). 12 12/ 6 /6 14 14 / 6 6 18/ 18/ 6 6 22 22 6 6 24 / 24/ 6 6 27 27 6 /6 3/ Hvilka slutsatser kan man nu hafva rättighet att draga af de här meddelade iakttagelserna och gjorda försöken? Först och främst framgår ju däraf, att Spironema fragrans erbjuder ett synnerligen vackert exempel på den egendomliga, i afsatser försiggående blom- ning, hvars hittills kända, fåtaliga exempel i inledningen framhållits. Det kan visserligen sägas, att de gjorda observationerna blott påvisa en dylik hos ett par i kultur hållna individ och att däraf intet kan slutas beträffande arten i dess naturliga uppträdande i hemlandet. Denna invändning kan nog vara berättigad i det hänseendet, att man ännu med försiktighet torde böra yttra sig om, i hvilken ut- sträckning de. vilda exemplaren sinsemellan visa samtidighet i blom- ning, om ock hvad här ofvan anförts gör det antagligt, att alla de inom ett större eller mindre område växande och för samma yttre förhållanden utsatta individ följas åt i blomningarna. Men i det afseendet torde man hafva giltig anledning att med större visshet yttra sig, nämligen att hvarje enskildt individ utmärker sig för en af intervaller afbruten blomning, med blomperioderna blott varande knappt en dag. Ty så utpräglad har denna företeelse varit hos de odlade exemplaren, att den äfven måste förefinnas på de vilda. Ett stöd för detta påstående har jag funnit i en liten notis som S. O. LINDBERG lämnat (9, s. 128) i beskrifningen af en enligt hans uppfattning ny Spironema-art, orthandrum, hvilken han beskrifvit från Helsingfors bot. trädgård och hvilken, som vi framdeles skola se, i själfva verket ej är annat än Sp. fragrans. Om denna uppger han nämligen >»”quaque tertia vel quinta die mensium Februari — Maji brevi tempore matutino flores suos .... expandit>. ' Hvad åter individens samtidighet beträffar, så framgår af de gjorda försöken med tydlighet, att man ingalunda kan — hvilket man 'Såsom häraf framgår, är Spironemans periodiska blomning i själfva verket ej alldeles obeaktad i litteraturen, ehuru denna notis i följd af sin undangömda plats undgått blombiologerna. 2817 möjligen skulle kunna vara frestad att göra — förklara densamma genom någon i växtens natur inneboende egenskap att oberoende af alla yttre förhållanden följas åt, utan att tvärtom det just är de likartade yttre villkoren, som betinga parallelismen, så att om dessa förra rubbas, äfven den senare blir upphäfd. Vi hafva ju sett, hurusom svagare ljus åstadkommit ett inställande (åtminstone tills vidare ') af blomningarna, liksom huru nedsatt temperatur tydligt fördröjt desamma. Om nu detta blomperiodernas beroende af de yttre förhållandena gäller, hvad beträffar Spironema fragrans, så torde man nog äfven hafva rättighet att sluta till, att detsamma gäller äfven om de öfriga, ofvan anförda växter, som utmärka sig genom en liknande slags periodicitet i blomningen. Härmed är emellertid ej hela denna egendomliga blomningsföre- teelse förklarad. Tolkningen däraf ligger djupare, och först och främst gäller det därvid att finna orsaken till den regelbundna om- växlingen af de under några timmar varande blomperioderna och de längre, vanligen några dygn långa, blomlösa intervallerna; och sedan återstår förklaringen af individens samtidighet. Det är redan kändt, att åtskilliga andra Commelinacéer äga mycket kortvariga blommor; KERNER (7, p. 195) uppräknar bland växter med endags- blommor Tradescantia crassula och virginica och framhåller därvid, hurusom hos dessa hvar dag under flera månaders tid en ny blom- ma ständigt ersätter den, som under förra dagen öppnade sig, som då funktionerade och utblommade. För Tinnantia undata's endags- blommor anger H. MÖLLER (15, p. 255) en varaktighet från kl. 7 eller 8 på morgonen till strax efter middagen, således fullständigt öfverensstämmande med den hos Spironema fragrans. De kortva- riga blomningsperioderna hos denna senare äro därför intet fristå- ende förhållande; de återfinnas, som synes, hos flera af samsläk- tingarne. De inskjutna intervallerna af blomlösa dagar äro däremot en nyhet för denna växt. Dessa erhålla, enligt mitt förmenande, åtminstone till en del sin förklaring i inflorescensernas byggnad. Som nämnts äro de klot- runda gyttringarna, som sammansätta dessa, bildade af talrika, täta sicksackknippen, och i hvarje blomning deltar i dessa knippen nästan undantagslöst blott en skottgeneration. Man måste därför hos Spironema fragrans förutsätta en ovanlig individualisering af "Den möjligheten är nämligen ej alldeles utesluten, att om exemplaret bibehål- lits betydligt längre i den svagare belysningen, det äfven därstädes kommit till blomning. 288 sicksackknippenas skottleder, hvilket å sin sida står i samband med att det af växten måste kräfvas ett rätt stort förberedande arbete till hvarje ny skottgenerations fulla utveckling. Därför åtgår för en dottergenerations mognad en viss tid, längre eller kortare allt- efter de yttre faktorernas samfällda verkan. Först när så detta för hvarje led i knippets skottkedja nödvändiga >förstärkningsstadium? är genomgånget, äger dess blomma möjlighet till full utveckling, och om förhållandena ej sätta hinder i vägen (såsom t. ex. för svagt ljus), så öppnar sig nu blomman. Ha därför blott lämpliga yttre förhållanden — hvilka dessa äro, är ännu omöjligt att yttra sig om — en gång gett impuls åt växten att utveckla den första blomman i sina sicksackknippen (i flera eller färre af dessa), så blir följden, att alla dessas följande andra blomma äfven samtidigt öppnar sig, och så kryper blomningen så småningom knippena uppför, hvarvid af ofvan anförda grunder de likvärdiga blommorna i tid följas åt. Så uppstår denna egendomliga omväxling mellan blomdagar och blomfria intervaller, hvilka senare kunna betecknas som förstärkningsstadier för den blomgeneration, som är i tur att slå ut. Är vidare denna framställning riktig, så erbjuder det ingen svårighet att utsträcka tolkningen äfven till flera närstående indi- vids samtidighet. Ty äro de yttre förhållandena lika, så följer däraf lika långa förstärkningsstadier åt skottgenerationerna. Äro förhållandena olika, så kräfva — som vi vid experimenten sett — de mindre gynnade exemplaren längre tid att förbereda blomutslag- ningen; parallelismen går därigenom förlorad. Till det här förda resonemanget må ett par anmärkningar läg- gas. Först framställer sig den frågan, hvarför ej samma periodicitet äfven återfinnes hos öfriga Commelinacéer med endagsblommor i sicksackknippen, liksom hos andra växter med liknande blomställ- ning. Detta förhållande synes mig endast kunna förklaras därige- nom, att de förlängda förstärkningsstadierna hos Spironema-blom- morna måste betraktas som en egenskap, som den växten förvärfvat sig till blommornas exponerande, jämförbar t. ex. med den egen- skap, som utmärker så många växter (Salix-arter m. fl.), nämligen att genom ett påskyndande af de florala delarnes utveckling lika- ledes befrämja dessas exponerande. I viss mån skulle jag därför kunna instämma i H. MÖLLERS (14, p. 41) omdöme om de ofvan- nämnda Marica-blommornas samtidiga blomningar, att >auch diese Eigenschaft lässt sich aus dem gesteigerten Insektenbesuche, der aus der gesteigerten Augenfälligkeit folgt, als durch Naturauslese 289 erworben, erklären>. Och för öfrigt torde det nog, där så tillfälle finnes, vara skäl att granska äfven andra Commelinacéers blomning, om ej i själfva verket hos flera en liknande periodicitet förefinnes, ehuru på grund af fåblommigare, sparsammare förgrenade inflo- rescenser ej så iögonfallande som hos den för familjen ovanligt rik- blommiga Spironema fragrans. Hos de arter, jag haft tillfälle att iakttaga, har jag emellertid ej funnit någon antydan därtill. Hur ställa sig slutligen de öfriga kända exemplen på afsatsvis försiggående blomning till den här lämnade förklaringen af den- samma såsom beroende på blommornas plats i olika skottgenera- tioner i samband med dessa senares individualisering och behof af ett utdraget, efter yttre förhållanden längre eller kortare förstärk- ningsstadium? Säkra slutsatser kunna 1 detta afseende tyvärr ej dragas af de hittills tillgängliga iakttagelserna. Hvad först angår SCHIMPER'S uppgift om några orchidéers periodiska blomning (16, p. 270), så är detta hans meddelande af alltför sväfvande natur för att här kunna ge anledning till några reflexioner. Samma gäller om Cordia sp., hvilken ej heller är till arten angifven; framhållas må emellertid, att detta släkte såsom tillhörande familjen Boraginacew har blommorna sittande i sicksackknippen liksom Spironema. TLiND- MANS ofvan citerade iakttagelse öfver Mimosa polycarpa kunde af honom tyvärr ej fullföljas; han meddelar emellertid, att i hvarje blomhufvud alla blommor samtidigt utslogo — de äro här till sin skottföljd likvärdiga — men nämner intet om, huruvida de blom- mande hufvudena tillhörde samma skottgenerationer i vippan eller olika. Fritz MÖLLER's Marica-arter, de klassiska exemplen på af- satsvis försiggående, samtidig blomning, äro ock de hittills bäst studerade. Och dock framgår ej heller här tydligt, om vid hvarje blomning delta en eller flera skottgenerationer i sicksackknippet; liksom Spironeman äga nämligen Marica-arterna denna blomställning. Det förra synes mig dock underförstås, ehuru jag ej kunnat finna det någonstädes klart uttryckt; H. MÖLLER (14) framhåller nämligen särskildt som ett anmärkningsvärdt förhållande, att vid en abnormt yppig blomning 2, 3 eller t. o. m. flera, ända till 7 blommor i sam- ma blomställning voro utslagna. Intet af de mig bekanta fallen af det här behandlade periodicitetsfenomenet synes mig därför direkt tala emot det försök till tolkning af detsamma, som Spironema fra- grans gett anledning att här framställa. Att denna hittills skildrade och diskuterade egendomliga samti- dighet i alla blommornas öppnande, ej endast på ett och samma 290 utan äfven på närstående individ, med nödvändighet måste spela en viktig roll vid blommornas pollination, är påtagligt och har äf- ven redan i förbigående framhållits. Men hur försiggår själfva pollenöfverföringen, och hvilka agentier äro därvid verksamma? I litteraturen förefinnas inga uppgifter i det hänseendet, om man frånser en liten notis som DELPINO (4, p. 163) meddelat. Af helt teoretiska skäl framhåller han nämligen Spironema fragrans som exempel på sådana växter, hos hvilka ståndarkonnektivet åtagit sig den skyltande funktionen i blomman. Denna skulle därför enligt DELPINO pollineras genom insekter. De studier, jag ägnat Spironema- blomman, äro (liksom för öfrigt DELPINO'S) visserligen gjorda på odlade exemplar; dock synas de mig tala för, att den nämnda enda föreliggande åsikten är åtminstone högst osannolik. En redogörelse för blommans byggnad och utveckling må därför här lämnas såsom Sad för tolkningen af dess pollinationsbiologi. Spironema-blomman (fig. 3) är byggd genomgående efter 3-talet. Foderbladen, 5 mm. långa, äro båtformade, styfva och snedt uppåt- riktade; de äro hinnaktigt hvita med längs kölen en svagt grön skiftning, hvilken mot spetsen öfvergår i rödbrunt. De tre kron- bladen äro äggrundt lansettlika, spetsiga, samt under blomningen utåtböjda mellan foderbladens spetsar; de äro glatta, glänsande och rent hvita, 6 mm. långa och 2,5 mm. breda. Alla hyllebladen äro fullt fria, men bilda på grund af foderbladens styfhet en fast tratt, från hvars botten ståndare och stift utskjuta. Alla 6 ståndarne äro hvarandra alldeles lika; alla bära lika utvecklade knappar. Strän- garne äro fullkomligt glatta, saknande de för så många andra Commelinacéer utmärkande håren, samt lysande hvita; de mäta 9 mm. i längd och skjuta kvastlikt fram ur blomman, exponerande de egendomligt byggda knapparne till ungefär hyllets dubbla höjd. Ståndarknapparne äga en skiflik, mer eller mindre kvadratisk, upp- till afrundad form; vid basen, där strängarne äro fästade, äro de inskurna. Hela denna 2 mm. långa och ungefär lika breda, lysande hvita skifva — med undantag af ett parti omkring midtelnerven bildad endast och allenast af de båda epidermislagren (fig. 6) — utgöres af det utvidgade konnektivet, hvilket därför i de nedre ut- dragna hörnen uppbär de tvenne sig mussellikt öppnande knapp- rummen (fig. 4). Ståndarsträngarne liksom stiftet äro styfva af de saftiga cellernas turgor, men därför ock lätt bräckliga. Fruktämnet är grönt, på ytan sparsamt glandelhårigt, trekantigt och trerummigt med 2 fröämnen i hvarje rum. Stiftet mäter blott 4—5 mm. i 20 längd, hvarför knapparne komma att höja sig ett par mm. öfver märket: detta är bildadt af trådlika, till en klotrund, tät borste samlade, c:a 1 mm. långa hår (fig. 5). Växtens såväl art- som släktnamn äro hämtade från biologiskt viktiga egenskaper i blomman. Det förra, fragrans, hänsyftar på den starka vällukt, som blommorna utsända och som synts mig och flera andra, jag därom tillfrågat, likna den hos schersminen; LINDBERG (9, p. 128) jämför den med blomdoften hos Trifolium hybridum. Släktnamnet är hämtadt från ett egendomligt drag i ståndarnes byggnad. Spironema, >spiraltråd>, hänsyftar nämligen på ståndarsträngarne, hvilka af LINDLEY, släktets upphofsman, be- skrifvas och afbildas (10, tab. 47) såsom varande efter hela sin RR | | ff) i =) j | - id | X NY HH ; Id I | ; ) 4 5 Fig. 3. Spironema fragrans. Fullt utslagen blomma. ”/,. » 4. Börjande hopdragning af ståndarsträng. ”/,. » 5. Nedböjning af stiftet. !?/,. 4—5 ur samma blomma, stadd i hopslagning. längd spiralformigt vindlade. Denna hans uppgift hvilar på en blandning af riktiga och oriktiga iakttagelser, såsom af det följande torde komma att framgå. För att rätt förstå denna ståndarnes an- märkningsvärda byggnad och dess betydelse, torde en närmare redogörelse böra lämnas för förändringarna 1 blomman alltifrån dess öppnande på morgonen till dess slutande på. eftermiddagen. Såsom typiskt exempel må därför redogöras för blomningen den 23 april. Kl. 6,45 på morgonen började blommorna visa tecken till utslag- ning. Efter en halftimme hade foder och krona öppnat sig full- ständigt; ståndarne, hvilkas strängar liksom stiftet 1 knoppen legat oregelbundet hopvikta och krökta, hade ännu ej börjat räta på sig, hvarför deras knappar voro placerade nere i blomtratten. Knapp- 292 rummen voro än så länge, medan de befunno sig i direkt kontakt med märket, genomgående slutna. Så småningom rätade strängarne och samtidigt stiftet på sig, och redan kl. 7,45 hade knapparne höjt sig ett par mm. öfver märket. Nu då de ej längre voro i kontakt med detta, öppnade sig knapprummen; detta skedde plötsligt och kunde vid noggrant iakttagande förmärkas som en dallring i knappen; något pollen utföll emellertid ej. Efter ytterligare en halftimme hade ståndarsträngar och stift fullständigt rätat ut sig, och blom- man var nu fullt utslagen. För detta hade det således åtgått 1!/, timme. Blommorna hade nu det utseende som ofvan skildrats, och som fig. 3 återger, och detta utseende bibehöllo de under ett par tim- mars tid; särskildt vill jag därvid framhålla de nu fullkomligt raka och styfva ståndarsträngarne. Under denna tid utföll med lätthet pollen ur de gapande knapprummen. Frömjölskornen (fig. 7), ovala äggrunda, c. 42 Xx29 u stora, glatta samt ej klibbiga, yrde ut så- som ett litet moln vid hvarje vindpust eller skakning af plantan; nästan med nödvändighet måste det därvid falla ned på och upp- fångas af det blott ett par mm. aflägsna märket, likasom äfven med lätthet på andra blommors i samma inflorescens eller eventuellt i närheten befintliga andra individs. En undersökning af märkena visade ock, att dessa voro rikt inpudrade med frömjölskorn. KI. 10,45 sågs intet sådant ännu hafva grott, men redan 11,15 iakttog jag utvuxna pollenslangar af minst 6 gånger pollenkornets längd. Kl. 12,30 e. m. började blommorna redan visa första tecken till, att deras tid snart var förbi. Den första förändringen framträdde i ståndarsträngarne. Gaf man nu noga akt på dessa, så fick man se, hurusom de längst upptill började dra ihop sig i bukter och slingor, som ofta antogo formen af mer eller mindre regelbundna spiralvindlingar (fig. 4). Härigenom förkortades strängarne, och som detta hoprullande så småningom fortskred ned utefter desamma, kommo knapparne att långsamt neddragas i blompipen (jfr fig. 2). Kl. 1, efter en halftimme, hade dessa neddragits till märkets höjd och kl. 2 sutto de liksom hårdt nedproppade i pipen, hvilken de då alldeles igentäppte. Under tiden hade emellertid, ehuru något senare än strängarne, stiftet börjat röra på sig. Detta skedde ej spiralformigt, utan genom en enkel krökning eller inrullning såsom fig. 5 utvisar, hvilken framställer pistillen ur samma blomma som ståndaren på fig. 4; båda äro samtidigt afritade. Slutprodukten af stiftets rörelse blir den, att märket kommer att placeras inne bland 293 ståndarknapphopen i blommans botten. Nu börjar hyllets hopslag- ning, hvilken dock går relativt långsamt, så att den vanligen först efter ett par timmar är fullbordad, vid det här exempelvis beskrifna tillfället vid 6-tiden på e. m. Största intresset i blommans utveckling erbjuder den nyss skildra- de neddragningen af ståndarknapparne genom strängarnes spiral- formiga sammandragning. Då LInDLEY afbildat blomman (10, tab. 47), har han fäst sig vid det sista stadiet i dess lif, ehuru han gifvit Fig. 6. Spironema fragrans. Tvärsnitt af ståndarkonnektivets mellersta del. ”"”/,. SnuePollenkorn. > /,. » 8. Tvärsnitt af ståndarsträng, ungefär på dess midt. ?”/(. en något oriktig framställning af detsamma, och därför återgifvit ståndarsträngarne såsom efter hela deras längd korkskruflikt vridna. En motsatt syn på saken har LINDBERG (9, p. 127) haft, då han uppställde och beskref arten Spironema orthandrum efter exemplar, som blommade 1 Helsingfors botaniska trädgård. Som artnamnet anger, skulle denna utmärkas genom raka ståndare; hans art är därför helt enkelt byggd på det tidigare stadiet i Spironema fragrans- blommans utveckling. .På vidstående fig. 10 har öfre delen af en ståndarsträng jämte 294 ståndarknappbasen afbildats i 235 gångers förstoring. Sammandrag- ningen har här fortskridit ned till den punkt, som anges med en ". Redan en flyktig blick på figuren visar stora skillnader mellan den öfre och den nedre, ännu oförändrade delen af strängen. Den öfre är betydligt tjockare, liksom uppblåst, och i dess inre löper en starkt, mer eller mindre regelbundet spiralformigt vindlad sträng. Hur har nu denna bildning uppstått? En närmare undersökning har gifvit vid handen, att den yttersta konturlinjen endast utgör kutikulan på strängens epidermisceller, hvilken skiljt sig från den öfriga delen af ytterväggen. Den masklikt vridna >centralsträngen>, hvarmed i det följande denna sammansatta bildning för korthets skull må betecknas, utgör hela filamentet minus kutikulan, således såväl den centrala kärlsträngen som det af ett par parenkymeell- skikt bildade höljet omkring denna samt de ganska stora epidermis- cellerna (fig. 8). Mellanrummet mellan dessa och den aflyftade kuti- kulan är fylldt af en klar vätska. Att den liksom uppblåsta ytter- hinnan, hvilken bildar ytterkonturen på ståndarsträngen, i själfva verket blott är epidermiskutikulan, har ej varit så lätt att konsta- tera. Vid den med "= märkta punkten kan man dock stundom sä- kert öfvertyga sig om, hurusom den lossnade hinnan direkt fort- sätter i den oförändrade epidermis” kutikularskikt. På ståndar- strängarne, liksom äfven på stiftet, synes detta vara ovanligt löst förbundet med den öfriga delen af epidermis' yttervägg, hvilket framgår däraf, att om en ståndare lägges under ett täckglas och ut- sättes för ett lagom tryck på detta, så aflyftes ofta kutikulan här och där i form af större eller mindre vätskefyllda blåsor, såsom fig. 9 () utvisar. I detta fall har vätskan med våld pressats ur epi- dermiscellerna och åstadkommit kutikulans upplyftande. Detsamma sker emellertid normalt och i större skala på hvarje ståndarsträng såsom en i blommans lif nödvändig utvecklingsfas. Denna vätske- utsöndring har emellertid tvenne påtagliga följder med sig. Först och främst åstadkommer den en ytterligt stark, transversell dilata- tion af kutikulan, hvilken åtminstone fördubblar sin bredd. Troligen står möjligheten häraf i något samband med förekomsten af en ytterligt fin, tät längsstrimmighet på kutikulan, hvarjämte den äfven måste bero på stor elasticitet i denna. Vidare medför vätskeut- söndringen ett mer eller mindre starkt hopfallande af epidermis- och de därunder liggande tunna parenkymeellerna, hvilket visar sig äfven däri, att >centralsträngen> i det vindlade partiet till sin dia- meter anmärkningsvärdt understiger den ännu oförändrade, raka delen af ståndarsträngen. Ett par nära till hands liggande frågor framställa sig här till be- svarande. Hvad är orsaken till denna ståndarsträngarnes egendom- liga spiralformiga sammandragning och till denna ovanliga vätske- utsöndring? Är det den senare, som orsakar hoprullningen, eller är det centralsträngens spiralsammandragning, som åstadkommer rätskeutsöndringen och därmed kutikulans aflyftande? Med andra ord, hvilken är den primära faktorn? Den uppfattning, jag kommit till, är den, att vätskeutsöndringen är det ursprungliga, och att denna som följd för med sig en hoprullning, mer eller mindre tydligt NER NS FORN (NES 10 I FAN RN | | | ((C NI j SK VER RÅ q > = : > Fig. 9. Spironema fragrans. Epidermisceller från ung ståndarsträng; kutikulan delvis aflyftad, bildande tvänne blåslika utbuktningar ("). Cirka ”?/,. » 10. Ståndarknappbasen jämte öfre delen af ståndarsträngen under begynnande | | g g) hopdragning. Vid " börjar vätskeafsöndring och kutikulans aflyftande. ”?/,. spiralformig, af såväl centralsträngen som af hela ståndarsträngen. För att förstå detta, är det af vikt att erinra sig, att dessa båda strängar ej hålla jämna steg i sammanrullningen, utan att den inre är betydligt tätare och dessutom regelbundnare vindlad än den yttre, d. v. s. det hölje, som bildas af kutikulan och som för det obeväp- nade ögat ter sig som hela ståndarsträngen. För den nämnda upp- fattningen synes mig särskildt den omständigheten tala, att vätske- utsöndringen städse brukar sträcka sig längre ned än spiralvind- lingen, särskildt centralsträngens (se fig. 10), och som företeelserna 296 fortskrida i riktning nedför filamenten, så torde utsöndringen vara det primära. Detta styrkes äfven af det förhållande, att små blås- lika ansvällningar af kutikulan stundom förekomma på den ännu raka och fullt oförändrade nedre delen af ståndarsträngen. Hela företeelsen synes mig därför kunna förklaras på följande sätt. Att börja med äro alla epidermis- och parenkymeeller saft- fyllda och på grund af deras turgor är ståndarsträngen rak och styf, ehuru bräcklig; mekaniska element saknas nämligen alldeles, då kärl- strängen är ytterst svag (se fig. 8). Så afge en del celler största delen af sitt innehåll, allt under det de mer eller mindre hopfalla, nägot som ofta kan tydligt iakttagas vid den punkt (" på fig. 10), där ut- söndringen är i gång. Vätskan uttränger emellertid ej i det fria; kutikularskiktet gör motstånd och blir därför, tack vare sin ovan- ligt lösa förbindelse med den öfriga delen af epidermis” yttervägg, helt enkelt aflyftad och starkt utspänd. Genom riklig safttillström- ning och fortsatt afgifvande - utåt af vätska sväller kutikulan allt- mera upp. Sker nu, såsom ofta är fallet, utsöndringen ensidigt, så blir också kutikulan ensidigt utspänd, hvilket har till följd en krök- ning af hela strängen åt motsatt sida, så som fig. 10 tydligt åskåd- liggör. Efter någon tid har emellertid utsöndringen bredt ut sig rundtom ståndarsträngen, och centralsträngen kommer då att lik- som simma fritt i vätskan. Det är påtagligt — något som äfven redan framhållits — att kutikulan tilltar på bredden; en följd häraf blir, att den på grund af sin elasticitet aftar i längd. Detta för i sin tur med sig, att centralsträngen numera är längre än den slida (kutikulan), i hvilken den inrymmes, och därigenom tvingas att slå sig i bukter. Som kutikulaslidans förkortning så småningom skri- der nedåt efter ståndarsträngen, antaga centralsträngens bukter formen af en mer eller mindre regelbunden spiral; intet hinder finns emel- lertid, att denna här och där kan kasta om från höger- till vänster- spiral, något som äfven ofta kan iakttagas vara fallet. Om därför, som vi sett, centralsträngens rika spiralvindling kan förklaras genom kutikulaslidans förkortning, så är detta ej fallet med ståndarsträngen i dess helhet. Dennas lösare spiralhopdragning synes mig däremot vara att tillskrifva ojämnheter i vätskeutsöndrin- gen — en ensidig sådan hafva vi ju sett åstadkomma en krökning bakåt — möjligen stående i samband med differenser 1 kutikulans elasticitet. I själfva verket brukar äfven alltid kutikulan på den konvexa sidan af en vindling vara mera utspänd än på den andra, hvilket skulle kunna tala för denna tolkning. Att förklara hop- 201 dragningen som beroende helt enkelt på anterernas tyngd, hvilken skulle trycka ihop strängen, när denna blifvit beröfvad den fasthet, som de oförändrade epidermiscellernas turgor förlänade, är icke möjligt, eftersom hopdragning äger rum på alldeles samma sätt äfven i de blommor, som på grund af sin plats i inflorescensen äro riktade nedåt och hvilkas ståndarknappar således hänga på sträng- arne. Däremot har jag haft svårare att frigöra mig från antagan- det, att centralsträngen själf skulle vara utrustad med aktiv förmåga af spiralhoprullning, hvilken lätt skulle förklara fenomenet genom att indirekt åstadkomma hela kutikularslidans buktande, att således denna egenskap hos centralsträngen skulle få sättas vid sidan af vätskeutsöndringen vid de här diskuterade företeelsernas tolkning. Ett stöd därför trodde jag mig att börja med finna i följande för- hållande. Om en ståndarsträng, som är under hopdragning, med ett skarpt snitt afskäres på den del, där kutikulan redan aflyftats, så drar sig genast den fria, afskurna ändan af centralsträngen ett längre eller kortare stycke in i den omgifvande kutikularslidan. Emellertid synes mig detta ej behöfva tyda på, att det är central- strängen, som genom starkare spiralvindling åstadkommer denna indragning, utan lika väl eller snarare är det kutikulan, som vid afskärandet och vätskans frigörande får tillfälle att återta något af sin förlorade längd. Någon starkare spiralvindling har jag ej heller kunnat iakttaga på centralsträngen vid afskärandet; dock må er- kännas, att det erbjuder stora svårigheter att säkert iakttaga, huru därmed förhåller sig. Hufvudsumman af hvad här anförts om tolkningen af Spironema- ståndarnes hopdragning blir således den, att det är cellernas vätske- utsöndring, som är orsaken till kutikulans utspänning och därmed följande förkortning, att denna senare nödvändiggör centralsträngens korkskruflika vindling, samt att det troligen är ojämnheter i vätske- afsöndringen, som åstadkomma kutikulaslidans (d. v. s. hela stån- darsträngens) buktande och hoprullning. För den biologiska bety- delsen af hela detta egendomliga fenomen skall nedan redogöras. Innan jag dock inlåter mig på en utläggning af Spironema-blom- mans pollinationsmöjligheter må ännu ett par fakta anföras, som för dessa kunna vara af betydelse. Det första är den fullständiga saknaden af all honungsafsöndring; åtminstone har jag ej på något stadium i blommans lif kunnat finna något spår af en sådan. Det andra gäller återigen ståndarsträngarnes vätskeutsöndring. Tack vare denna blifva filamenten i sitt senare, hopdragna stadium på Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 25 298 ytan fuktiga och något klibbiga. En följd häraf är, att på denna klibbiga yta lätt fastna pollenkorn, hvilka af vinden eller vid blom- mornas skakning ditförts, så att till slut i vanliga fall en mängd frömjölskorn, ofta som ett sammanhängande lager, betäcka kutiku- lan vid ståndarsträngens neddragning i blomtratten. Det är ju alltid en vansklig sak att uttala sig om från främmande länder härstammande, i kultur studerade växters blombiologi. Så har emellertid mycket ofta blifvit gjordt, och har sådant ej heller visat sig vara utan betydelse. Jag kan därför ej heller här under- låta att sammanfatta det hittills sagda i några reflexioner beträffande Spironema-blommans pollinationsmöjligheter. Det, som i dess bygg- nad och utveckling mest frapperar, är den blandning af egenskaper, tydande på autogam och allogam, på anemofil och entomofi polli- nation, som i densamma förefinnes. För entomofili tala tvenne karaktärer: blommornas iögonenfallande, hvita färg samt deras starka doft. Anemofil pollenöfverföring synes däremot befrämjas genom det glatta, stoftlika och lätt kringyrande pollenet, genom saknaden af honung, märkets penselformade utbildning samt ståndarknappar- nes utmärkta anordning att vid minsta vindpust sättas i rörelse. Visserligen tolkar DELPINO de platta, skiflika konnektiven som skylt- organ, men snarare synas de mig kunna uppfattas som vindfångare; vid strängen äro de fästade medelst ett starkt sammandraget, ledar- tadt parti (se fig. 10), hvilket åstadkommer, att de vid den svagaste vindpust sättas i dallring, något som befrämjas af skifvans fördel- ning med den största delen förlagd ofvan upphängningspunkten och knapprummen fästade på ett par kortare utskott nedom denna. För autogam pollination tala till sist äfven ett par omständigheter, nämligen knapparnes och märkets inbördes ställning i blomman (visserligen något skilda, men ej tillräckligt för att kunna hindra pollenöfverföring) i samband med samtidighet i deras utveckling, samt vidare ståndarnes och märkets slutliga neddragning i blom- pipen. Ett slutgiltigt afgörande af hvilken eller hvilka af dessa pollina- tionsanordningar äro verksamma i Spironema-blomman under dess naturliga förhållanden, må lämnas åt den, som får tillfälle att stu- dera växten i vildt tillstånd. En omständighet, som försvårat afgö- randet för mig, är den, att ingen enda blomma, jag sett, frambringat frukt. Att börja med satte jag detta i samband med själfpollinering och ansåg växten vara själfsteril; dock ha senare försök med kors- befruktning äfven gifvit endast negativa resultat, hvarför man måste 209 antaga, det förhållandena i växthusen ej äro gynnsamma eller t. o. m. omöjliggöra fruktsättning. Troligen är det den i växthusens varm- rum rådande stora luftfuktigheten, som varit verksam, ty de passe- rade blommorna hafva ständigt möglat bort. Blommans byggnad synes mig emellertid afgjordt peka hän på, att det är vinden, som spelar den allra största rollen vid pollenöfverföringen. Af hvad jag sett på de odlade exemplaren, synes en sådan helt enkelt oundviklig vid hvarje, äfven mycket svag vindstöt. Och ett faktum, värdt beaktande, är därvidlag, att de samtidiga periodiska blomningarna, om de ock kunna såsom ofta framhållits befrämja insektbesök, äf- ven påtagligen äro af lika stor vikt och betydelse för frömjölets öfverförande med vindens tillhjälp från individ till individ. I jämförelse med den utpräglade anemofila byggnaden i blomman träder dess entomofila karaktär betydligt tillbaka. Jag vill dock lämna öppet, huruvida ej äfven samtidigt insektbesök kunna med- verka i någon mån till pollineringen, och ej heller vill jag närmare ingå på den ej otänkbara möjligheten, att de entomofila egenska- perna i blomman skulle vara minnen från föregångare till arten med mera utpräglade insektblommor. Hvad däremot autogamien beträffar, så kan jag ej frångå att i den egendomliga neddragningen af ståndarne se en ren utbildning för en dylik; denna sinnrika in- rättning i blomman går nämligen i allt ut på att packa samman ståndarne nere i blomtratten, att placera pistillens borstiga märke midt inne i detta ståndarnystan samt att äfven efter den öppna blommans korta lifstid för en längre tid bibehålla denna intima kontakt. Särskildt må därvid erinras om det ofvan påpekade för- hållandet, att den genom vätskeutsöndring klibbiga kutikulan fast- håller massor af pollenkorn, hvilkas läge därigenom blir sådant, att de i och med blommans hopslutning pressas mot märkeshåren. Det synes mig därför ej vara för djärft, att redan nu — oaktadt kontrollförsök under växtens naturliga förhållanden i och för fast- ställande af autogamiens effektivitet — dock tolka den i Spironema fragrans ståndarsträngar förekommande, så egendomliga vätske- utsöndringen och den i samband därmed stående nedstoppningen af ståndarknapparne i blomtratten såsom en direkt reservinrättning, afsedd att nödvändiggöra en själfpollination, för den händelse den vanliga, anemofila (eller entomofila ?) pollenöfverföringen afen eller annan anledning uteblifvit under blommans korta lif. Endast på så sätt synes mig detta egendomliga drag i blommans utveckling kunna få en tillfredsställande förklaring och sättas i samklang med blombyggnaden 1 öfrigt. 300 Innan jag slutar, må med ett par ord redan på förhand bemötas den anmärkning, som jag väntar mig, mot den gjorda undersök- ningen, nämligen att materialet för iakttagelserna varit alltför litet och experimenten för få för att däraf kunna draga några säkra slutsatser. Själf är jag nog den förste i att känna önskvärdheten af ett rikare försöksmaterial, och jag är lifligt öfvertygad om, att den, som har tillgång till talrika blommande individ af arten, äfven skall kunna erhålla vackra resultat genom att studera dessa under olika yttre förhållanden. Emellertid synes det mig, som om utslagen af de enkla försök, jag haft tillfälle att anställa, varit så klara och påtagliga, att man mycket väl kan vara berättigad att, åtminstone tills annat påvisas, bygga sina slutsatser på desamma. Hvad själfva pollenöfverföringen beträffar, så upprepar jag, hvad redan anförts, att full säkerhet ej kan vinnas öfver densamma utan studier 1 fria naturen. Jag har därför härvidlag velat afhålla mig från att af de gjorda iakttagelserna draga alltför vidtgående slutsatser, i förhopp- ning, att de åsikter, som framlagts, äfven skola visa sig hållbara, när en gång i växtens hemland gjorda kontrollundersökningar kom- ma till utförande. EINIGE MITTEILUNGEN UBER DIE BIOLOGIE DER SPIRONEMA FRAGRANS-BLUTE. ZUSAMMENFASSUNG. Zwei im Treibhaus des Botanischen Gartens zu Upsala gezogene Exemplare von der mexikanischen Commelinacee Spironema fragrans zeigten dasselbe eigentömliche, in Absätzen vorsichgehende Bläöhen, wie es zuvor för einige Marica-Arten nachgewiesen und ausserdem im Vorbeigehn för einige andere tropische Gewächse (Cordia sp., Dendrobium crumenatum, Mimosa polycarpa) erwähnt worden ist. Die Blätenperioden dauerten nur einen Vormittag, gewöhnlich von 6—8 Uhr des Morgens bis etwas nach der Mittagszeit, die bläten- losen Intervalle einige Tage, jedoch von 1 bis zu 10 Tagen variierend. Das erste Blähen fand am selben Tage för beide Individuen statt, und die Bläötentage fielen dann andauernd fär beide zusammen; während derselben fand das Blähen vollständig gleichzeitig uber die ganzen Infloreszenzen hin mit Massen von Bläten statt, wohingegen 301 keine einzige Bläte während der Intervalle entfaltet gesehen wurde. Die Exemplare standen im ”Treibhause neben einander, an allen Tagen derselben Wärme, Luftfeuchtigkeit und Bewässerung ausge- setzt. Dagegen wechselte die von aussen her kommende Belichtung während der einzelnen Tage in beträchtlichem Grade. Die Bläten- perioden trafen jedoch völlig unabhängig von derselben, sowohl an Sonnenschein- wie an Regentagen, ein. Ebensosehr vwariierte die Belichtung während der Tage, die den Blätentagen vorhergingen. Diese erschienen daher zunächst vollständig gleichgiltig gegenäber allen äusseren Verhältnissen. Folgende Versuche zeigten indessen, dass dieses nicht der Fall war. Das eine der Individuen wurde an eine andere Stelle gebracht und so placiert, dass die Belichtung viel schwächer war, während die ubrigen äusseren Verhältnisse dieselben blieben; das andere Exemplar wurde an der alten Stelle gelassen. An dem weggesetzten Exemplar unterblieb nun das zweimalige Blähen, wie esan dem anderen während derselben Zeit stattfand. Nachdem es dann wieder neben dem an der alten Stelle verbliebenen Exemplar placiert worden war, holte es zuerst die beiden Blätenperioden nach, die infolge der schwä- cheren Belichtung inhibiert worden waren, und erst danach begann wieder das gleichzeitige Blähen der Exemplare. Bei einem anderen Versuch wurde eines von den Individuen in einen 10” kälteren Raum gebracht; die öbrigen äusseren Faktoren, besonders die Belichtung, waren dagegen gleich oder nahezu gleich. Es zeigte sich nun, dass die niedrigere Temperatur die Blätenintervalle verlängerte. Wieder unter dieselben äusseren Verhältnisse gebracht, verfielen sie bald wieder in den typischen, streng durchgefährten Parallelismus zuröck. In der Tabelle auf S. 285—286 sind die Blätentage genauer fär beide Individuen angegeben. Die Infloreszenzen der Art (Fig. 1—2) bestehen aus Blätenbäscheln, die ihrerseits wieder aus dichten Wickeln zusammengesetzt sind. An jedem Blähen nimmt in jedem derselben nur eine Sprossgenera- tion teil. Dies scheint wenigstens zum Teil das absatzweise Bläuhen zu erklären. Jede Bläte braucht ein bestimmtes, von den gesamten äusseren Faktoren auf die Dauer abhängiges Verstärkungsstadium. Haben daher diese Faktoren erst einmal einem oder mehreren Individuen einen Impuls gegeben, gleichzeitig seine Bläten zu öffnen, so fallen die folgenden Blätentage dgleichfalls zusammen. Die Infloreszenzen aller der Exemplare, die unter identischen äusseren Verhälltnissen wachsen, können nämlich ihre Verstärkungsstadien 302 in gleich langer Zeit durechmachen; sind die Lebensbedingungen fär die Individuen verschieden, so werden auch die Verstärkungsperioden verschieden lang, und der Bläteparallelismus zwischen den Indi- viduen wird gestört. Alle Bläten an einem und demselben Indi- viduum sind indessen ständig denselben äusseren Verhältnissen aus- gesetzt, weshalb die Gleichzeitigkeit der Blätenentfaltung bei dem- selben Individuum nie gestört wird. Auf dieselbe Weise lässt sich vermutlich das oft angefährte, aber bisher nicht erklärte Verhältnis bei den Marica-Arten deuten, dass nämlich alle Exemplare derselben innerhalb eines gewissen Gebiets an denselben Tagen blähen. Diese Pflanzen besitzen ja gleichfalls in Wickeln sitzende Bläten. Die genannte Gleichzeitigkeit der Blätenperioden ist natärlich von grosser Bedeutung bei der Pollenöbertragung. Im Bau der Bläte finden sich Charaktere gemischt, die sowohl auf Entomophilie als auf Anemophilie und auch Autogamie hinweisen. Fär die erstge- nannte spricht die weissleuchtende Farbe besonders der Kronen- blätter und der scheibenähnlichen Konnektiven (s. Fig. 4) sowie ferner ein starker Blätenduft. För Anemopbhilie spricht dagegen der Mangel von Honig im Verein mit einem glatten, staubähnlichen Pollen, ferner die pinselförmige Narbe und die Bewesglichkeit der Staubbeutel (sie sind mit einem Gelenk an dem Staubfaden befestigt), wodurch tatsächlich bei dem geringsten Windhauch der Pollen umherstäubt. Es scheint mir daher, als wenn die Pollenäbertragung mit dem Winde so gut wie unausbleiblich wäre. Ob ausserdem eine entomophile vorkommt, muss durch Studien in der freien Natur entschieden werden. Das grösste Interesse bietet die Entwicklung der Staubfäden dar. Nachdem die Bläte einige Stunden offen gewesen, beginnen jene in ihrem oberen Teil sich zu krämmen und oft mehr oder weniger spiralig zusammenzurollen (Fig. 4). Hierdurch wird der Staubfaden verkörzt, und da das Einrollen nach unten zu weiterschreitet, wird der Staubbeutel in die Blätenröhre heruntergezogen; unterdessen krömmt sich der Griffel (Fig. 5) so, dass die Narbe schliesslich zwisechen die Staubbeutel zu liegen kommt. Bei dem nun statt- findenden Schliessen der Bläte werden die Narbenpapillen und die Antheren zu direkter Beröhrung mit einander zusammengepresst. Die ganze Erscheinung scheint mir nur als eine Reserveeinrichtung fär Autogamie, falls die Allogamie nicht zustandegekommen ist, gedeulet werden zu können. Das FEinrollen der Staubfäden beruht auf einer eigentäömlichen 303 Fläössigkeitsabsonderung aus den Epidermis- und Parenchymrzellen, wodurch die Cuticula der ersteren abgehoben und in der Breite ausgedehnt wird. Gleichzeitig wird dieselbe verkärzt, wodurch der Mittelstrang (das Gefässbändel mit den angrenzenden, nun zusammen- gefallenen Parenchym- und Epidermiszellen) zu starkem spiraligem Zusammenrollen gezwungen wird. Die weniger zahlreichen Win- dungen der Cuticulascheide scheinen durch Ungleichmässigkeiten in der Flässigkeitsabsonderung verursacht zu werden; geschieht diese einseitig, so wird nämlich der Strang gezwungen, sich nach der entgegengesetzten Seite hinöberzubiegen. LITTERATUR. 1. BRANDI3, D. J., Bambusen i HACKEL, Graminez i ENGLER u. PRANTL, Die natöärl. Pflanzenfam. II: 2. 1887. » Die Familie der Dipterocarpaceen und ihre geographische Verbreitung (Sitzungsber. d. niederrhein. Gesellsch. 1896). 3. CLARKE, C. B., Commelinace& i A. et C. DE CANDOLLE, Monogr. phanerog. prodr. III, 1881. 4. DELPINO, F., Ulteriori osservazioni e considerazioni sulla dicogamia nel regno vegetale (Atti della Soc. ital. di scienze naturali. Vol. 16. Milano 1873—74). 53. HAGLUND, E., Ur de högnordiska vedväxternas ekologi. Upsala 1905. 6. HEMSLEY, W. B., Biol. Centr. Amer., Bot. III. 1886. 7. KERNER VON MARILAUN, A., Pflanzenleben. Bd. II. 2:dra uppl. 1898. 8. KNUTH, P., Handbuch der Blätenbiologie. III: 1 (utg. af E. LoEw). 1904. 9. LINDBERG, 5. O., Plante nonnulle horti botan. Helsingf. descriptze (Acta Societ. Scient. Fennice. Tom. X. 1875). 10. LINDLEY, J., Botanical Register. Vol. 26. 1840. 11. LINDMAN, C. A. M., Die Bläteneinrichtungen einiger säödamerikanischer Pflanzen. I. Leguminosze (Bihang till K. Sv. Vet.-Akad:s Handl. BAr27T Ad. IE N:o 14: 01902): 12. LuDwiG, F., Neue Beobachtungen Fritz Muäller's uber das absatzweise Blähen von Marica (Biol. Centralbl. 8. p. 226—227. 1888). 13. MÖLLER, FR., Biologische Beobachtungen an Blumen Sädbrasiliens (Ber. d. deutsch. bot. Gesellsch. Bd. I. p. 165—169. 1883). 14. » H., Die Wechselbeziehungen zwischen den Blumen und den ihre Kreuzung vermittelnden Insekten (SCHENK, Handbuch der Botanik. I. 1881). 15: » Arbeitsteilung bei Staubgefässen von Pollenblumen (Kosmos 1883. p. 241—259). 16. SCHIMPER, A. F. W., Pflanzengeographie auf physiologischer Grund- lage. Jena 1898: N SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 3. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM UMEÅTRAKTENS SVAMPFLORA. AF J. VYEEUGEL: Det område, där nedanstående svampfynd gjorts, omfattar huf- vudsakligast Umeå, dess närmaste omgifningar samt Holmön, men äfven enstaka ställen utmed kusten af södra delen af Västerbot- tens län samt Degerfors. Nämnda fyndorter tillhöra såväl kust- och skärgårdsregionen som älf- och hafsaflagringarnas regioner. Berggrunden består här af det äldre urbergets gneiser och granit- gneiser. Då som bekant nästan hvarje art bland kärlväxterna hemsökes af ett större eller mindre antal för densamma egendomliga parasit- och saprofytsvampar, är det lätt att inse, att — frånsedt det förhållan- det att åtskilliga saprofytiska svampar icke äro bundna vid nå- gon bestämd art — en trakts svampflora till artantalet måste röna stark inverkan af kärlväxtfloran därstädes. Det kan måhända där- för vara af intresse, särskildt för jämförelse med svampfloran å andra trakter, att här något beröra kärlväxtfloran i Umeåtrak- ten. Enligt erhållna upplysningar af en grundlig kännare af traktens flora, läroverksadjunkten C. P. LEstADIuS, har jag gjort ett öfver- slag och kommit till det resultat, att enligt den artbegränsning, som följes i NEUMANS flora, antalet kärlväxter bland fanerogamerna med hemortsrätt för Umeåtrakten belöper sig till omkring 400 stycken. Denna påfallande artfattigdom är antagligen, utom det nordliga läget, beroende af att Västerbottens flacka kustland efter 305 sista nedisningen långa tider legat under vatten och delvis först i historisk tid höjt sig däröfver, hvarigenom en del växter från syd- ligare trakter med långsammare spridningssätt, för hvilka det nord- liga klimatet här ej utgör något hinder, ännu ej hunnit invandra; så saknas här t. ex. nästan alla de för mellersta Sverige karakte- ristiska vårväxterna. Rörande denna landets höjning meddelar A. G. HöGBom i >»Norrland, Naturbeskrifning> (1906), att den år- liga förskjutningen af vattenytan, uttryckt i vertikalt mått, uppgår i medeltal för denna trakt till 1,1 cm. Umeå, som ligger två mil från kusten samt 12 m. öfver hafvet, skulle således efter denna beräkning för omkring 1100 år sedan legat under vatten. Det när- mare hafvet liggande kustlandet har följaktligen under ännu senare tid utgjort hafsbotten. Ett uppräknande af jämte några närmare upplysningar om här förekommande träd och större buskar torde måhända vara på sin plats, då dessa såväl utgöra substrat för ett synnerligt stort antal af 1 förteckningen upptagna svampar som äfven bidraga att för- läna trakten den för dess vegetation typiska karaktären. Dessa äro: Alnus inecana: allmänt på fuktiga ställen bildar detta träd den för det norrländska kustlandskapet karakteristiska randformationen. Alnus glutinosa: sällsynt Betula nana: allmän. Betula odorata: allmän på fuktiga ställen, dels ensam, dels blandad med gran och tall. Betula verrucosa: allmän å södra sluttningen af bergsåsar. Daphne Mezereum: sällsynt. Hippophaé rhamnoides: bildar snår här och hvar vid hafsstränderna. Juniperus communis: allmän. Ledum palustre: allmän å fuktiga ställen, men förekommer äfven å tall- hedar. Picea excelsa: bildar här sällan rena bestånd och ingår mest i barr- blandskog och försumpningsskog. Pinus silvestris: bildar tallhedsskog samt ingår i mossig barrbland- skog. Populus tremula: bildar dungar invid kulturmarker. Prunus Padus: ganska allmän på fuktiga ställen. Rhamnus Frangula: tämligen allmän. Ribes rubrum: i bevisligen vildt tillstånd tämligen sällsynt. Rosa cinnamomea: allmän. Rubus idaeus: allmän, i synnerhet vid kusten. Salix aurita: ganska allmän. Salix caprea: ganska allmän. Salix cinerea: sällsynt. 306 Salix depressa: spridd; mera allmän inne i landet. Salix glauca: sällsynt. Salix lapponum-: allmän. Salix myrtilloides: sällsynt. Salix nigricans: mycket allmän. Salix pentandra: mycket allmän äfven som träd. Salix phylicifolia: sällsynt. Salix repens: allmän. Sorbus aucuparia: allmän. Viburnum opulus: sällsynt. Antalet svamparter i denna förteckning utgör 498, sålunda för- delade: 536 Polyporeer 3 Chytridineer 19 Hydnaceer 4 Peronosporineer 33 Thelephoreer 4 Exoasceer 3 Exobasidiaceer 83 Pyrenomyceter incl. Hysteriaceer 7 Clavariaceer (däraf 2 nya arter) 3 Tremellineer 82 Discomyceter (däraf 1 ny art) 6 Dacryomyceter 49 Sphaeropsideer incl. Melanco- 11 Gasteromyceter nieer (däribland 1 ny art) 72 Uredineer (däraf 1 ny art) 26 Hyphomyceter (1 ny art) 9 Ustilagineer 26 Myxomyceter Denna svampförteckning kan icke göra anspråk på att vara fullständig. Utom det att Agaricineerna icke finnas upptagna — en svampfamilj så betydande, att den synes tarfva en särskild för- teckning — återstå här nog ganska många fynd att göra, särskildt af Ustilagineer, Chytridineer, Peronosporineer, Sphaeropsideer och Hyphomyceter. Det är också min mening att framdeles söka kom- plettera förteckningen med de nya svampfynd, som jag kan blifva i tillfälle att göra. Vid bestämningen af de här uppräknade svamparna, som samt- liga finnas i mitt herbarium, har jag erhållit välvilligt bistånd af flera mykologer, hvilka jag härmed ber att få tacka. Dessa äro: kand. L. ROMELL, som granskat samt delvis bestämt Hymenomy- ceterna, kand. J. LiInp vid Köpenhamns botaniska museum, som granskat en större del samt bestämt många af Ascomyceterna och Fungi imperfecti, samt docenten RoB. E. Fries, hvilken bestämt Myxomvyceterna. Dessutom har kand. Linp beträffande de af ho- nom granskade svamparna gått mig tillhanda med värdefulla litte- raturhänvisningar samt utredningar angående en del arter, hvarom oklarhet i ett eller annat afseende varit rådande. Då de flesta af här upptecknade fynd äro gjorda af mig i Umeå 307 och dess närmaste omgifning, har jag ej ansett nödigt att för dessa angifva insamlaren eller växtlokalen; för fynd åter, gjorda af mig på något afstånd från Umeå, är växtlokal angifven '. Af läroverks- adjunkten, dr. C. P. LEsTtADIUS gjorda och till mig öfverlämnade svampfynd äro betecknade med >LzsTt.> Jag ber att till dr. L- sTADIUS såväl härför som för de värdefulla upplysningar, som han lämnat mig om Umeåtraktens kärlväxtflora, få uttala min upprik- tiga tacksamhet. POLYPORACEAE. Daedalea unicolor (Bull.) Fr. på multnande löfträd, ganska allmän. Daedalea mollis Sommerf. på multnande Salix: Holmön. — Syn. Trame- tes mollis Fr. Irpex lacteus Fr. på en torr stam af Sorbus aucuparia: Bergö VII 1904. Lenzites abietina (Bull.) Fr. icke sällsynt på ved af Picea excelsa. Lenzites betulina (L.) Fr. på multnande stam af 1) Betula: Hällan VII 1903, 2) Sorbus aucuparia 1904. Lenzites heteromorpha Fr. på multnande stubbar af Picea excelsa, ganska allmän. Lenzites saepiaria (Wwf.) Fr. på multnande stubbar af Pinus silvestris, mycket allmän. Merulius fugax Fr. på multnande stam af Betula: Holmsund IX 1904. . Merulius laerymans (Wulf.) Schum. å trävirke i hus: Holmön VII 1906. Merulius molluscus Fr. på multnande ved: Holmön X 1905. Merulius niveus Fr. på multnande Alnus, särdeles allmän under hösten. Syn. Plieatura nivea Peck. ? Merulius serpens Tode på multnande Picea excelsa X 1903. Merulius tremellosus Schrad. på multnande stammar af Betula X 1902; Ultervik IX 1904. Phlebia aurantiaca (Sow.) Schröt. på multnande stammar af Alnus och Betula, icke sällsynt. Phlebia vaga Fr. på multnande stammar af Picea excelsa: Ultervik IX 1904. — Syn. Corticium fumosum Karst. ! Jag vill förtydliga detta genom följande exempel: »Merulius serpens Tode på multnande Picea excelsa X 1903.> Här underförstås: funnen nära Umeå. »Merulius tremellosus Schrad. på multnande stammar af Betula X 1902; Ulter- vik IX 1904.> Härmed förstås: funnen nära Umeå X 1902 samt vid Ultervik IX 1904. »Merulius molluscus Fr. på multnande ved: Holmön IX 1905.» Härmed menas: funnen endast vid Holmön. 308 Polyporus abietinus (Dicks.) Fr. på stammar af Picea excelsa och Pinus silvestris, ganska allmän. Polyporus (Trametes) Abietis Karst. på veden af stubbar af Picea excelsa VITT 1903. Polyporus adustus (Willd.) Fr. på stammar af Alnus VIII 1903. Polyporus amorphus Fr. på stubbar af Picea excelsa och Pinus silvestris, vissa år mycket allmän. Polyporus applanatus (Pers.) Wallr. på gamla stammar af Populus tre- mula: Holmsund VIII 1906. Polyporus annosus Fr. på rötter af Picea excelsa, icke sällsynt. — Syn. Trametes radiciperda Hartig. Polyporus betulinus (Bull) Fr. på gamla stammar af Betula, icke säll- synt. Polyporus borealis (Wahlenb.) Fr. på stubbe af Picea excelsa: Ultervik IX 1904. Polyporus brumalis (Pers.) Fr. på stammar af Alnus och Betula, tämli- gen allmän. Polyporus caesius (Schrad) Fr. på multnande stockar, icke sällsynt. Polyporus cinnabarinus Jacq. på multnande stam af Betula: Ultervik IX 1904. — Syn. Trametes cinnabarina Fr. Polyporus confluens (Alb. & Schw.) Fr. på marken i barrskog, tämligen allmän. Polyporus contiguus (Pers.) Fr. Syst. Myc. I, p. 378 på veden af mult- nande Pinus silvestris IX 1904. — Syn. Boletus contiguus Pers. Synops. p.- 544 sed non . Polyporus contiguus Pers. Mycolk Eur jmmeemp id (= Trametes serialis Fr). Håren (sete) 30—50x4,5-—6 a Hyfer 2-3 pm 1 diameter. Polyporus dichrous Fr. på stammar af Alnus IX 1905. Sporer krökta, cylindriska 3—4 Xx 0,5 pu. Polyporus ferrugineo-fuscus Karst. på barken af stubbar af Picea excelsa och Pinus silvestris VIIT 1904. Det torde icke ännu vara afgjordt, huruvida denna svamp är identisk med Polyp. unitus (Pers.) Fr. Polyporus fomentarius (L.) Fr. på stammar af Belula, icke sällsynt. Polyporus fragilis Fr. på multnande barrträdsstubbar IX 1902, IX 1903. Polyporus fuliginosus (Scop.) Fr. på stubbar af Picea excelsa, vissa år ganska allmän. — Syn. Boletus fuscus Pers.; Polyporus resinosus Fr: Syst. Myc: 301. Polyporus igniarius (1L.) Fr. på stammar af Betula, icke sällsynt. Polyporus melanopus (Pers.) Fr. på stammar af Betula: Ultervik IX 1904. Polyporus odorus Sommerf. på stammar af Salix, icke sällsynt: — Syn. Trametes odora Fr. Är enligt meddelande af L. RoOMELL väl skild från Polyp. suave- olens (L.) Fr. därigenom att hos P. odorus porerna äro mindre samt sporerna mera rundade än hos P. suaveolens, 309 Polyporus odoratus (Wulf.) Fr. på murket barrträd VI 1907. — Syn. Tra- metes odorata Fr. Polyporus ovinus (Schaeff.) Fr. på marken i barrskog, synnerligen allmän. Polyporus perennis (L.) Fr. i barrskog, ganska allmän. Polyporus Pini (Jean Thore) Pers. på barken på stammar af Pinus sil- vestris VIII 1904. — Syn. Trametes Pini Fr. Polyporus radiatus (Sow.) Fr. på stammar af Alnus V 1902, 1904. Polyporus reticulatus (Pers.) Fr. på multnande trä VIIT 1907. Polyporus (Poria) rixosus Karst. på en gärdesgård af Picea excelsa VII 1903. Hyfer färglösa 1,5—2 / breda; cystider tydliga, färglösa. Polyporus salicinus (Pers.) Fr. 1) på Salix caprea 2) på Sorbus aucu- paria VII 1904, 3) på Syringa vulgaris V 1904. Polyporus (Trametes) serialis Fr. på multnande stammar af Pinus silvestris, ganska allmän. Polyporus serialis Fr. f. resupinata på multnande stammar af Pinus sil- vestris, icke sällsynt. — Syn. Polyporus callosus Fr. Polyporus spongiosus Bolton 1) på veden af multnande Picea excelsa VITI 1904, 2) på veden af multnande Pinus silvestris IX 1904. Håren (set) 20—30 x 5—7,5 kastanjebruna. Hyfer 225-03 2 diameter. Denna svamp skiljes från närstående arter genom en svart gränslinje mellan årsskikten. Föres af E. Fries till Polypo- rus nidulans Fr., men är enligt meddelande af ROMELL vidt skild från denna art. Polyporus squamosus (Huds.) Fr. på stammar af Salix pentandra IX 1904. ?Polyporus trabeus Rostk. på stubbe af Picea excelsa IX 1902. Polyporus ungulatus (Schaeff.) Sace. på stubbar af Picea excelsa, ganska allmän. — Syn. Fomes pinicola (Sw.) Fr. Polyporus vaporarius (Pers.) Fr. på multnande stockar af Pinus silvestris, icke sällsynt. Polyporus velutinus (Pers.) Fr. på torra stammar af Alnus och Betula, icke sällsynt. i Polyporus vulgaris Fr. 1) på murken ved af barrträd: Kylörn VII 1902, IX 1902; 2) på murken stock af Betula: Ratan 1902 (hattens öfre kant reflex). Polyporus vulpinus Fr. på stammar af Populus tremula IX 1904. Polyporus zonatus (Nees) Fr. på torra stammar af Betula och Alnus, allmän. Ptychogaster albus Corda på stubbe af Pinus silvestris TX 1902. HYDNACEAE. Hydnum aurantiacum (Batsch) Pers. i barrskog, ganska allmän. Hydnum coeruleum Wahl. i barrskog VIII 1902. Hydnum coralloides Scop. på multnande stam af Picea excelsa: Holmön IX 1905. 310 Hydnum cyathiforme Schaeff. i barrskog, ganska allmän. Hydnum farinaceum Pers. på multnande stam af Pinus silvestris: Ulter- vik VIII 1904. Sporer äggformiga, försedda med en oljedroppe, 5—6 X3—4 (. Hyfer omkr. 3 Ae breda (>ad septa seminodosze>). Hydnum ferrugineum Pers. (non Fr.) på multnande barrträd: Simphamn VI 1904. — Syn. Aciella tomentosa (Schrad.) Karst.; Asterodon ferru- ginosum Pat: Acia ferruginea Karst. Hydnum fragile Fr. (non Pers.) i barrskog 1905. Hydnum graveolens (Pers.) Fr. i barrskog, tämligen allmän. Då exemplar, hänförliga till denna art, äro mycket olika både till storlek och form, torde härunder möjligen dölja sig flera arter. Hydnum imbricatum L. i barrskog, ganska allmän. Hydnum pinastri Fr. på Picea excelsa X 1903. Afviker enligt uppgift af L. ROMELL från af E. Fries bestämda exemplar i Uppsala museum. Hydnum repandum L. i barrskog, vissa år ganska allmän. Hydnum suaveolens Scop. i barrskog, vissa år ganska allmän. Hydnum strigosum Swartz på gammal Populus tremula: Böle V 1907. — Syn. Gloiodon strigosus Karst. Kneiffia setigera Fr. på multnande stockar af Belula X 1903. Kneiffia stenospora Karst. på brända, multnande stockar af Pinus sil- vestris: Holmsund VIII 1906. Sporer, ofärgade, böjda 7Xx2 u. ?Odontia crustosa Pers. på multnande stam af barrträd: Nordmaling VIII 1904. Sporer 4,5—5 Xx 4—4,5 u. Hyfer 3 p i diam. (>ad septa distincte seminodos2e>). Odontia sudans Alb. & Schw. på multnande barrträd: Umeå; Sand VII 1903, icke sällsynt. — Syn. Gloeocystidium exsudans Karst. Sporer 4—6 Xx 1—2 pu med en oljedroppe vid hvarje pol. Radulum aterrimum Fr. på torra grenar af Betula: Norrbyskär VI 1905. På denna svamp äro ännn icke några förökningsorgan funna, hvarför dess plats i systemet ännu är oviss. Radulum orbiculare Fr. på multnande Alnus: Ultervik IX 1904. THELEPHORACEAE. Coniophora arida (Fr.) Cooke 1) på multnande ved af Picea excelsa IX 1905; 2) på multnande ved af Alnus: Holmsund IX 1904. Coniophora olivacea (Fr.) Karst. på multnande ved af Picea excelsa: Ultervik IX 1904. Sporer elliptiska, 10 x 4,5 p. Hyfer 3—11 jp i diam. (>articulatae, ramosae>). S11 Corticium arachnoideum Berk. på stubbe af Populus tremula X 1907. Corticium bombycinum (Sommerf.) Karst. 1) på bark af Alnus I 1904, 2) på barkens innersida hos Betula: Öreälfvens mynning VI 1904, 3) på bark af Salix X 1905, 4) på bark af Sorbus aucuparia X 1906. — Syn. Corticium serum Fr. Corltiecium calceum Fr. Epier. 562 var. på multnande stubbar af Picea ex- celsa:; Brevik VI 1906. — Syn. Thelephora calcea b. argillacea i Fries Elenchus p. 215. Corticium cinereum Pers. på bark af multnande Salix: Holmön VII 1906. — Syn. Peniophora cinerea (Pers.) Cooke. Corticium evolvens Fr. på bark af Populus tremula V 1903. Corticium giganteum Fr. på bark af multnande Picea excelsa, ganska all- män. — Syn. Peniophora gigantea (Fr.) Cooke. Corticium incarnatum (Pers.) Fr. 1) på bark af Salix: Holmön VII 1906, 2) på bark af Ribes nigrum NV 1906, 3) på bark af Alnus: Storsand VI 1907. — Syn. Peniophora incarnata (Pers.) Cooke. Corticium? Karsteni (Bres.) Romell in litt. på ved af Pinus silvestris VI 1904. — Syn. Phanerochaete odorata Karst.; Stereum Karsteni Bres. ROMELL, som bestämt de af mig funna exemplaren, anmärker, att han endast med tvekan hänför dem hit, enär de afvika från den af honom flerestädes insamlade typiska formen genom bredare och mjukare, ej så tjockväggiga hyfer och cystider. ? Corticium lacteum Fr. på bark af löfträd IX 1903. Sporer oliksidiga, cylindriska, 5—7 Xx 2—3 mn. Hyfer 3—-7 ju breda utan brygga vid septa; de bredaste hyferna med strödda kristall- korn på ytan. Corticium Oakesii Berk & Curt på torra grenar af Picea excelsa X 1904. De funna exemplaren höra enligt abbé BRESADOLA troligen till denna art. Den synes väl karaktäriserad genom sina >»medusahufvud- liknande> cystider. Corticium roseum Pers. på bark af Salix: Öhn (Umeå) II 1904. Hyfer 2—3 pu breda med brygga vid septa. Bland hyferna före- komma en del oregelbundna, med kornig protoplasma fyllda kroppar. Corticium salicinum Fr. på bark af Salix caprea och Salix nigricans, icke sällsynt. — Syn. Lomatina salicina (Fr.) Karst. Corticium sanguineum Fr. på bark af Picea excelsa VIII och X 1903; Ratan IX 1903. Corticium velutinum (DC.) Fr. 1) på bark af Betula IX 1904, 2) på bark af Alnus VIII 1904 (forma pallida), på ved af Alnus IX 1905. — Syn. Peniophora velutina Cooke. ? Corticium viride Preuss på multnande ved af barrträd: Nordmaling VITI 1904. Sporer ofärgade, 9J—12 x5 pu Cyphella alboviolascens (Alb. & Schw.) Karst. på torra grenar af Caragana arborescens V 1904. 312 Hypochnus crustaceus Schum. pä naken jord VIII 1905. -— Syn. Thele- phora umbrina (Pers.) Fr. Merisma palmatum (Scop.) Pers. i barrskog IX 1902. Solenia anomala (Pers.) Fuck. 1) på torra grenar af Caragana arborescens IX 1902, 2) på torra grenar af Salix aurila: Holmön NIEH90Z Stereum hirsutum (Willd.) Fr. på barken af multnande Betula IX 1903, ganska allmän. Stereum glaucescens Fr. på ved af barrträd VII 1903; Holmön VII 1904. Stereum ochroleucum Fr. på bark af multnande Alnus VIIT 1906. Sporer 6—8 x4 wu. Enligt meddelande af L. RoOMELL är denna art nära släkt med och möjligen ej skild från S. fasciatum, S. versi- color och S. arcticum. Stereum Pini Fr. på grenar af Pinus silvestris II 1905. Stereum purpureum Pers. 1) på mossa å bark af Alnus V 1906, 2) på bark af Crataegus sanguinea VI 1906, 3) på bark af Betula VII 1903, 4) på ved af Populus tremula: Grisbacka XI 1907. Stereum rugosum Pers. på bark af Alnus, mycket allmän; forma ad S. hirsutum accedens på stammar af Betula: Holmön IX 1903. Stereum sanguinolentum (Alb. & Schw.) Fr. på barken af Pinus silvestris, ganska allmän. Stereum tabacinum (Sow.) Fr. på multnande stammar 1) af Alnus: Stor- sand VII 1905, 2) af Salix sp. X 1907. Stereum tuberculosum Fr. på. bark af stubbar af Picea excelsa VIII 1902; Nordmaling VIII 1904. Thelephora laciniata (Pers.) Ehrh. på stubbar och jord, mycket all- män. Tomentella sulphurea Pers. på barken af multnande stubbar af Picea ex- celsa: Holmön IX 1903. EXOBASIDIACEAE. Exobasidium Vaccinii (Fuck.) Woron. 1) på Myrtillus uliginosa, icke säll- synt, 2) på Vaccinium Vitis idea, ganska allmän, 3) på Andromeda polifolia, ganska allmän. CLAVARIACEAE. Clavaria aurea Schaeff. i barrskog IX 1902. Clavaria fistulosa Holmsk. på multnande kvistar IX 1904. Clavaria inaequalis Mull. på ängsmark VIII 1905. Clavaria ligula Schaeff. vid vägar i barrskog VIII 1905. Clavaria muscoides L. i skogsbacke VIII 1905. Clavaria spinulosa Pers. i barrskog IX 1903. Clavaria rugosa Bull. i barrskog: Degerfors VII 1907. 313 TREMELLACEAE. Exidia albida (Huds.) Bref. på torra stammar af Alnus X 1903. — Syn. Tremella albida Fr. Exidia glandulosa (Bull.) Fr. på torra grenar af Ribes V 1903. Exidia pithya Fr. var. Friesiana Karst. på torr Picea excelsa: Nordmaling VIII 1904. Sporer 16 Xx 5 pu. Exidia saccharina Fr. på fälld Picea excelsa: Norrfors VIII 1904. Sporer 11x4 un. Naematelia encephala (Willd.) Fr. på fällda stammar af Pinus silvestris NT 19003: DACRYOMYCETACEAE. Calocera cornea (Batsch) Fr. på stam af Populus tremula IX 1905. Calocera viscosa (Pers.) Fr. på multnande barrträd VIII 1902. Dacryomyces chrysocomus (Bull.) Tul. på ved af barrträd V 1902. SPOFerF24.X 11 ju. Dacryomyces deliquescens (Bull.) Duby. på ved af barrträd VII 1903. Sporer 14x5. Enligt meddelande af L. ROMELL är sporernas storlek på exemplar från Stockholmstrakten 12—16 Xx 4—6 yp, hvadan KARSTENS uppgift (18—22x6 mu) torde vara oriktig. Dacryomyces abietinus (Pers.) Schröt. på stubbe af barrträd: Nordmaling VIII 1904. — Syn. Dacryomyces stillatus Nees. SPOrer 22.X68 fu. Ditiola radicata (Alb. & Schw.) Fr. på multnande ved af Pinus silvestris, icke sällsynt. HYMENOGASTRINEAE. Rhizopogon rubescens Tul. på en sandbacke IX 1903. LYCOPERDINEAE. Bovista plumbea Pers. på ängar, allmän (LAEST.). Bovista nigrescens Pers. på ängar, här och där (LAEST.). Lycoperdon caudatum Schröt. i skog, allmän (LAEST.). Lycoperdon coelatum Bull. på ängar, sällsynt (LAEST.). Lycoperdon gemmatum Batsch. på ängar, allmän (LAEST.). Lycoperdon giganteum Batsch. på ängar, här och där (LAEST.). Lycoperdon pyriforme Schaeff. i skog (LAEST.). Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 26 314 NIDUCARIINEAE:. Crucibulum vulgare Tul. på gammal ved, ganska allmän. Nidularia confluens Fr. på en ängsbacke IX 1903 och 1904. PLECTOBASIDIINEAE. Sphaerobolus stellatus Tode på gammal ved IX 1903. UREDINEAE. Aecidium coruscans Fr. se Chrysomyxa Woronini! Caeoma confluens (Pers.) Schröt. på blad af Ribes rubrum: Backen VII 1903 (LAEsT.). — Syn. Caeoma Ribesii Lk. Enligt KLEBAHNS kulturförsök (Die wirtswechs. Rostpilze p. 419, 424, Berlin 1904) sammanhänger Caeoma confluens med tre biolo- giska arter: Melampsora Ribesiti-Viminalis, M. Ribestii-purpureae Kleb. och M. Ribesti-Auritae Kleb. Af värdplantorna för dessa Melampsora- arter är det endast Salix aurita, som förekommer i Umeåtrakten. Chrysomyxa Abietis (Wallr.) Wint. på barren af Picea excelsa VII, vissa år ganska ymnigt. Chrysomyxa Empetri (Pers.) Rostr. II på bladen af Empetrum nigrum, ymnigt förekommande; äfven Holmön. Vintersporer har jag ej an- träffat. Chrysomyxa Ledi (Alb. &Schw.) D. By. I (Aecidium abietinum Alb. & Schw.) på barren af Picea excelsa: Ultervik VII 1902 i stor myckenhet, men mest på mycket unga granar; III på bladen af Ledum palustre, an- träffad vid samma tillfälle, men mycket sparsamt. Chrysomyxa Pyrolae (DC.) Rostr. II på bladen af 1) Pyrola rotundifolia VI 1907, 2) Pyrola secunda: Norrfors VIII: 1904; 3) Pyrola minor NI 1905. — Jfr J. I. LirRo, Kulturv. mit. Finn. Rostpilz. I p. 19 (Acta Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 29, n:o 6, 1906). Chrysomyxa Woronini ”Tranzschel I (Aecidium coruscans Fr.) på unga skott af Picea excelsa, vissa år här ganska allmän. Detta aecidium har enligt TRANZSCHEL (1904) sin teleutosporform på Ledum palustre; dock har det enligt meddelanden till mig från prof. H. KLEBAHN ännu lår 1906, och äfven nyligen) icke lyckats hvarken honom eller TRANZSCHEL (Trav. du Musée bot. de V'acad. Imp. de Sci. de St. Pétersbourg liv. III, 1906, p. 14) att experimen- tellt fastställa sambandet mellan dessa bägge former. Coleosporium Campanulae (Pers.) Lév. II, III på bladen af Campanula rolundifolia, ganska allmän. Coleosporium Melampyri (Bebent.) Kleb. I (Peridermium Soraueri Kleb.) på barr af Pinus silvestris VII 1906, ganska allmän; Hörnefors VII 315 1906; IT, III på bladen af 1) Melampyrum pratense IX 1906, allmän, 2) Melampyrum silvatiecum IX 1906. Såsom en egendomlighet kan anföras, att under sommaren 1906 förekom i Umetrakten nålrost (Peridermium Soraueri) mot vanlig- heten särdeles ymnigt på unga furor, hvilka oftast samtidigt voro infekterade af barkrost (Per. Pin), därvid de olika formerna ofta förekommo i omedelbar närhet till hvarandra. Gymnoconia interstitialis (Schlecht.) Lagerh. I (Caeoma interstitiale Schlecht.; C. nitens Schw.), I, III på bladen af Rubus urcticus, allmän. Myceliet, som öfvervintrar i värdplantans underjordiska delar, åstadkommer hypertrofi hos denna, bestående däri att stjälkarna blifva förlängda, bladen små och förtjockade samt erhålla en gul- grön färg; plantorna blifva därjämte tufviga genom stark utveckling af grenskott. Gymnosporangium celavariaeforme (Jacq.) Rees III på grenar af Juniperus communis: Röbäck vid Umeå 20—VIII 1902 (LAEST.). Tvänne aecidievärdplantor för denna art, Crataegus sanguinea och Amelanchier sp., finnas odlade här och hvar i trädgårdarna i när- heten. Huruvida de hafva aecidier, har jag ej konstaterat. Vild Crataegus saknas här. Gymnosporangium juniperinum (L.) Fr. I på bladen, ibland äfven på stjäl- karna och frukterna af Sorbus aucuparia, allmän; III på grenar af Juniperus communis VI 1906. Melampsora Hypericorum (DC.) Schröt. I på bladen och stjälkarna, III (ytterst små mörkbruna prickar på undersidan af bladen) af Hype- ricum quadrangulum: Teg, Umeå VIII 1906 (LAEST.). Caeoma- och teleutosporlager förekommo på samma blad. Enligt GoBiI och TRANZSCHEL (Die Rostpilze des Gouv. St. Peters- burg ete. 1891 p. 103) utgör den som uredo angifna generationen af denna svamp i stället ett caeoma (utan parafyser), och hänföres svampen till gruppen Melampsoropsis. Enligt Zeitschrift för Pflan- zenkrankh. XV Bd, 2 H. p. 107 har KLEBAHN funnit caeoma å Hy- pericum perforatum och montanum, caeoma jämte teleutosporer (ej uredo) å H. hirsutum, men däremot endast uredo å H. humifusum, och gör han med anledning däraf följande uttalande: »Die Zusam- mengehörigkeit der drei Sporenformen in den Entwicklungsgang eines einzigen Pilzes kann demnach doch bezweifelt werden, und es bedarf weiterer Beobachtung des Pilzes, um seine Lebensge- sehichte festzustellen.”> Melampsora salicina Lévy. (coll.). Utan kulturförsök är det ej möjligt att säkert angifva de af KLE- BAHN genom sådana försök urskilda specialformerna af Melampsora 316 på Salixarter, hvarför jag här anför de af migi Umeåtrakten funna formerna under ofvanstående kollektivnamn. II, III på bladen af Salix caprea L. IX 1907 (teleutosporerna öfverens- stämmande med M. Larici-Caprearum Kleb.). Jfr J. I. LIRO Kulturv. mit Finn. Rostpilz. I p. 6 (Acta Soc. pro Faun. et Flor. Fenn. 29. N:r 6. 1906). II—III på bladen af Salix pentandra L. VII, IX 1907 (teleutosporerna öfverensstämmande med M. Larici-Pentandre Kleb.). II—III på bladen af Salix nigricans J. E. Sm. VII, VIII 1907 (teleuto- sporerna öfverensstämmande med M. Larici-Epitea Kleb.). II på bladen af Salix caprea X nigricans: Holmön VII 1907. II på bladen af SatUx aurita L.:: Holmön VII 1907. II på bladen af Salix myrtilloides T.: Djäkneböle VI 1906 (LAEST.). II på bladen af Salix lapponum L. VI, VII 1907. II på bladen af Salix repens L.: Holmön VII 1907. IT, III på bladen af Salix depressa L.: Degerfors VI, IX 1907 (teleuto- sporerna öfverensstämmande med M. Larici-Epitea Kleb.). Då i dessa trakter de i litteraturen angifna värdplantorna för caeoma- generationen i allmänhet icke förekomma (Orchis maculata före- kommer på enstaka ställen, men jag har ännu icke, oaktadt flitigt eftersökande, på denna växt här anträffat något caeoma), och då infektion år efter år synes uppträda å samma videbuske, är det antagligt, att ny infektion äger rum på våren genom öfvervintrande infektionsställen i värdplantans grenar. För ett sådant antagande synes också tala den omständigheten, att Melampsoran åtminstone å flera af de uppräknade värdväxterna såsom Salix nigricans, myr- tilloides, lapponum, repens och depressa synes äga två slags uredo- sporer; den första generationen oftast sammanflytande och bildande på hängen, stjälkar och blad och någon gång äfven på årets grenar ganska stora, nästan svulstliknande bildningar, ibland upptagande hela bladet och förorsakande dess förstöring. Sporerna af denna generation synas under mikroskopet ofta vara så tätt hopade, att de få utseende af att ligga i rader. Den andra generationen där- emot består af ytterst små, snart stoftlika pulveraktiga lager med ett antagligen strängt lokaliseradt mycel. Melampsora Tremulae ”Tul. II—TII på bladen af Populus tremula, all- man. Om denna gäller det liksom om Melampsora salicina, att det utan infektionsförsök ej är möjligt att fastställa, till hvilken af de af KLEBAHN, RostTRUP m. fl. uppställda Melampsora-arterna på Populus tremula den af mig funna formen hör. Hyalopsora Polypodii Dryopteridis (Moug. & Nestl.) Magn. II på bladen af Phegopteris Dryopteris VII 19035. — Syn. Melampsorella Aspidiotus (Peck) Maegn. 317 Melampsorella Caryophyllacearum (DC) Schröt. II på öfver- och undersi- dan, III på undersidan af bladen af Stellaria graminea: Röbäck IX 1906 (LAEST.). — Syn. Melampsora Cerastii (Pers.) Wint. Då i denna trakt värdplantan, Abies pectinata, för aecidiegenera- tionen (Aecidium elatinum Alb. & Schw.) icke förekommer, är det antagligt, att svampen, hvars mycelium till såväl aecidie- som uredo- och teleutosporgenerationerna är mångårigt (MAGNUS, Deutsche Bot. Ges. 17, 1899, p. 337), bibehåller sig genom öfvervintrande uredo- sporer. Melampsoridium betulinum (Pers.) Kleb. II på bladen af 1) Betula odo- rata, 2) Betula verucosa, 3) Betula nana, 4) Betula nana X odorata, allmän. — Syn. Melampsora betulina (Pers.) Tul. Peridermium Pini (Willd.) Kleb. på grenar och stammar af Pinus silvestris, vissa år ganska allmän. J. I. Liro (Acta Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 29, N:r 6, 1906 p. 22) förmodar, att denna svamp har sin teleutosporform (Cronar- tium) på Pedicularis palustris och P. Sceptrum Carolinum. Phragmidium arceticum Lagerh. I—II—III på bladen af Rubus arcticus VI, VIII, ganska allmän. — Jfr VLEUGEL, Zur Kenntnis der auf der Gattung Rubus vorkommenden Phragmidiumarten (Sv. Bot. Tidskr. 1908 Bd II, Häft. 2). Utdelad i VESTERGREN, Microm. rar. select. 326 och 1012. Phragmidium Potentillae (Pers.) Karst. på Potentilla argentea I (antagli- gen till denna art hörande caeoma, men sporerna ej fintaggiga så- dana de beskrifvas af KARSTEN utan glest taggvårtiga (stachelwarzig); caeomalagren här endast å bladens öfversida och å bladflikarna; II —III på bladen och stjälkarna IX 1903. Phragmidium Rubi-Idaei (Pers.) Wint. I på öfversidan, II-III på under- sidan af bladen af Rubus idceeus VII, VIII 1904. Phragmidium saxatile VLEUGEL, Zur Kenntnis der auf der Gattung Rubus vorkommenden Phragmidium-Arten (Sv. Bot. Tidskr. 1908 Bd II häft. 2). 1I—II—III på bladen af Rubus saxatilis VIL, IX 1904. Phragmidium subeorticium (Schrank) Wint. I (öfvervintrande caeoma på grenarna) VI 1907, II på bladen VII 1905 af Rosa cinnamomea. Phragmidium tuberculatum J. Möller på bladen af Rosa cinnamomea I: VII 1907; II—III: VIII 1904. Utom olikheten mellan dessa båda Rosa-Phragmidier i fråga om caeomasporerna, som hos tuberculatum äro vårtiga, hos subcorticium fintaggiga, anger DIETEL i Hedw. 1905 h. 3 en olikhet äfven hos uredosporerna, som jag här tar mig friheten att påpeka. Uredo- membranen hos Phr. tuberculatum har nämligen ett antal förtjock- ningar på insidan, hvilka i vatten svälla upp till halfrunda utsprång, så att cellinnehållet sammantränges och får ett stjärnformigt, flikigt utseende. 318 Puccinia Absinthii DC. III på bladen af Artemisia vulgaris NIII 1906. Puccinia Arcetosae (Schum.) Körn. II på blad och stjälkar af Rumex ace- tosa, allmän. Puccinia Angelicae (Schum.) Fuck. II prim., III prim. på blad af Angelica silvestris: Holmön VII 1907. Puccinia Arenariae (Schum.) Wint. på bladen af 1) Melandrium rubrum: Lofön m. fl. ställen VIII 1906, 2) Stellaria graminea, ganska allmän, 3) Stellaria media: Esmarksvägen IX 1906, 4) Sagina procumbens: Holmön VIT 1908. Puccinia Calthae Link I—TITI—III på bladen af Caltha palustris: Holmön VIT 1906. Puccinia Carduorum Jacky 1I—III på bladen af Carduus crispus VIII, IX 1906. Puccinia Caricis (Schum.) Rebent. I på blad och stjälkar af Urtica dioica, icke ovanlig. Då icke några infektionsförsök blifvit utförda, är det ej möjligt att med bestämdhet afgöra, till hvilka arter följande på Carex an- träffade uredo- och teleutosporformer skola hänföras. Då emellertid aecidiet på Urtica dioica ej är ovanligt i Umeåtrakten och brukar anträffas i närheten af de nedan uppräknade uredo- oeh teleuto- sporbärande Carex-arterna, och därtill sporerna ej på något sätt afvika från typisk Puccinia Caricis (Schum.) Rebent., har jag fört de nedan uppräknade formerna till denna art. III på bladen af Carex acuta: Grisbacka IX 1906 (LAEST.). II på bladen af Carex digitata VI 1906 (LAEST-.). II, III på bladen af Carex Goodenoughii, allmän. II på bladen af Carex leporina: Baggböle X 1906 (LAEST.). III på bladen af Carex vaginata VI 1906 (LAEST.). Puccinia Chaerophylli Purt. på bladen af Anthriscus silvestris; I—II Holm- ön VII 1906; III Grisbacka IX 1905. — Syn. Puccinia Pimpinellae (Strauss.) Link. Puccinia Cirsii TLasch. TI—ITIII på bladen af Cirsium heterophyllum NIII, IX "2906: Puccinia coronata Cda I på bladen af Rhamnus frangula: Nydala VII 1900; Piparböle VII 1903 (LAEST.). — II—III f. spec. Agrostis på Agrostis vulgaris III Sikeå vid hamnen IX 1906: f. spec. Calamagrostis på Calamagrostis lanceolata Roth TI—III; IX 1906. Puccinia Crepidis tectorum (Wint.) Lagerh. I på bladen, II—III på bladen och stjälkarna af Crepis tectorum VI, VII, VIII. 1905: Puccinia deminuta nov. spec. II—II på bladen och stjälkarna af 1) Galium uliginosum, 2) Galium palustre VIII, IX. Då teleutosporerna hos denna å Galium uliginosum och Galium palustre förekommande form äro betydligt mindre än hos Puccinia Galii auctt. non Pers. (hos denna senare art 77—82 Xx 18—24 pj), synes såväl af denna morfologiska olikhet som på grund af valet af värd- 319 plantor en utbrytning af formen på Galium palustre och uliginosum från kollektivarten P. Galii här äga berättigande. TH. WurTH har på grund af kulturförsök (Eb. FiscHER, Die Ure- dineen der Schweiz p. 554) förut uppdelat Puccinia Galii col. i föl- jande 4 arter: P. Galiti s. str. på Galium Mollugo, verum, silvaticum, P. Galiti silvatiei Otth. in herb. på Galium silvaticum, P. Asperulae odoratae Th. Wurth på Asperula odorata, P. Asperulae cynanchicae Th. Wurth på Asperula cynanchica. Aecidiegenerationen till Puccinia deminuta Vleug. har jag, oaktadt efterforskande, ej fått se i denna trakt; måhända är den här under- tryckt eller sällsynt. Beskrifningen af aecidiegenerationen är därför gjord efter exemplar på Galium palustre (Falun, Åsbo 10 juli 1900; O. JUuEL i prof. LAGERHEIMS herb.). LAGERHEIM (Uber Ured. mit variabl. Pleomorph. p. 131) meddelar äfven, att aecidiege- nerationen är undertryckt hos P. Galii på en del Galiumarter i Amerikas förenta stater. Ure- dogenerationen synes i Umeå- trakten endast uppträda i ring: mängd, alltid blandad med te- leutosporerna. Originalexemp- lar utdelade i WVESTERGREN, Microm. rar. sel. under n:r 1168. Beskrifning följer här. Aecidia sparsa vel aggregata dein ore dentato dehiscentia, albida. Aecidiosporae globosae 3 å Se Puccinia deminuta Vleug. på Galium uligi- vel late ellipsoideae, levissime nosum. Leitz Ok. I, homog. imm. !/ 16" punctatae, luteae 18—23 » in diam. Porae germinationis 2—3. — Sori uredosporiferi foliicoli, maculis luteis, aggregati, interdum sparsi, rotundati vel oblongi, pulveracei. Uredosporae globosae vel ovoideo-globosae, 23—28 Xx 18— 21 u. Membrana rare aculeata, 2 pu in diam. contentu aurantiaco. Porae germinationis 2. — Sori teleutosporiferi hypophylli, etiam caulicoli, aggregati, interdum sparsi, rotundati vel oblongi, atrofusci. Teleutosporae ellipsoideo-clavatae, sursum rotundatae vel interdum acuminatae, ad septum vix constrictae, deorsum in pedicellum satis crassum attenuatae, 33—49 Xx 18—23 vu. Membrana dilute flavo-brun- 320 nea, apice incrassata; crassit. circiter 10 up. Pora superior germi- nationis sepius infra verticem posita, pora inferior ad septum. — Ad folia caulesque Galiti uliginosi et palustris in Suecia. Puccinia Epilobii DC. på bladen af Epilobium palustre: Holmön VII 1906. Denna är som bekant en Micropuccinia. Myceliet genomdra- ger hela värdplantan, som deformeras; i synnerhet blifva bladen mindre än de normala, dock kunna de angripna skotten blomma. Puccinia Fergussoni Berk. et Br. på bladen af Viola palustris, ganska allmän. Puccinia gigantea Karst. på bladen af Epilobium angustifolium: Skellefteå IXNILSIT Puccinia graminis Pers. I på bladen af Berberis vulgaris, allmän; II—III på 1) Agrostis vulgaris (IIT) TX 1906; 2) Triticum repens (IT—TIT) IX 1906; 3) Aira caespitosa (IIT): Tvärålund IX 1906 (LAEsST.); (II) Böle X 1906; 4) på Secale cereale (III) X 1906; 5) på Avena sativa (ITI— III): Böle X 1906; 6) på Poa pratensis (II): Holmön IX 1905; 7) på Agrostis alba (IT) VIII 1906. Puccinia Hieracii (Schum.) Mart. II—III på bladen af 1) Hieracium um- bellatum ; 2) Hieracium vulgatum; 3) Hieracium auricula. j Å Hieracium vulgatum anträffades den 19 maj 1906 kort efter snösmältningen fullt mogna uredosporer blandade med en och annan teleutospor, något som vwisar att myceliet kan öfvervintra i värd- plantan. Puccinia Leontodontis Jacky II—III på bladen af Leontodon autumnalis IX 1906. Puccinia Menthae Pers. TII—III på bladen af Mentha arvensis: Tvärån VIII 1903 (LAEST.). Teleutospormembranen å dessa exemplar brun med mycket små och ofta otydligt framträdande vårtor. Puccinia Morthieri Körn. på bladen och stjälkarna af Geranium silvati- cum: Norrfors VIII 1904; Degerfors VIII 1907, allmän. Synes icke förekomma vid kusten utan först några mil inne i landet. Puccinia nemoralis Juel I (Aecidium Melampyri Kze. et Schm.) på bladen af 1) Melampyrum pratense 2) Melampyrum silvaticum: Holmön VU 1906. JvEL (1904) har som bekant konstaterat, att teleutosporerna till detta aecidium utveckla sig på Molinia coerulea. Att Pucc. nemoralis Juel äfven hvad teleutosporerna beträffar kan skiljas från Pucc. Moliniae (Tul.) Rostr. och Pucc. Brunellarum-Moliniae Cruchet, har P. CRUCHET påvisat i Centralbl. f. Bakt., 2:e Abt., 17, 1906; p. 503 ff: 321 Puccinia paludosa Plowr. British Uredineae 1889 p. 174. I (Aecidium Pe- dicularis Tibosch) på bladen och stjälkarna af Pedicularis palustris VII 1905; Holmön VII 1906; Tjälamark VII 1906 (LAEST.). — II—III på bladen af 1) Carex Goodenoughii IX 1906; 2) Carex aquatilis TX 1906. På samma ställe, där jag i juli månad fann aecidierna rikligt utvecklade, fann jag i september månad äfven rikligt med teleuto- sporer på Carex Goodenoughii samt mera sparsamt på Carex aqua- tilis. Att Aecidium Pedicularis Libosecb kan öfvergå på Carex aqua- tilis har emellertid ännu ingen påvisat genom kulturförsök. Utde- lad i VESTERGREN, Microm. rar. sel. n:r 1032. Puccinia Polygoni-vivipari Karst. I på blad och stjälkar af Angelica sil- vestris: Norrfors VI 1900; Hällan vid Umeå VII 1904 (LAEST.). II— III på Polygonum viviparum, ytterst allmän. Uredo- och teleutosporstadierna af denna svamp förekomma näs- tan öfverallt här, så att man sällan finner något-bestånd af den här ytterst allmänna Polygonum viviparum utan att finna ofta nästan samtliga plantor angripna af denna svamp. Då aecidiestadiet å Angelica här förekommer ytterst sällsynt, måste det med största grad af sannolikhet antas, att svampen öfvervintrar i de underjor- diska delarna af Polygonum viviparum. Därpå tyder också den omständigheten, att de först framträdande bladen på våren hos nämnda växt ofta äro infekterade af svampen. Puccinia Poarum Niels. I på bladen af Tussilago farfara: Sandvik VIII 1906; II—III på bladen af 1) Poa annua (II); Sikeå IX 1906; (II— III) Böle IX 1906 (LAEsST.). 2) Poa nemoralis (IT); Teg IX 1906; Bagg- böle VI 1906. 3) Poa nemoralis f. micrantha (II); Teg IX 1906 (LAEST.). Puccinia suaveolens (Pers.) Rostr. II—III på bladen af Cirsium arvense NINE TX 1906: Puccinia Taraxaci Plowr. II—III på bladen af Taraxacum officinale: Holmön VII 1906. Puccinia uliginosa Juel. I (Aecidium Parnassiae Schlecht.) på bladen af Parnassia palustris: Holmön VII 1906. Enligt JvELs (1894, 1896) af KLEBAHN bekräftade kulturförsök tillhör detta aecidium Puccinia uliginosa på Carex Goodenoughii. Puccinia Valantiae Pers. på bladen af Galium uliginosum IX 1906; Holm- ön VII 1907. Puccinia Violae (Schum.) DC. I på bladen af 1) Viola silvatica: Holmön VII 1906; Ryssberget VI 1901, 1906 (LAEsST.), 2) Viola canina; Gris- backa VI 1901 (LAEsST.). -— II—III på bladen af 1) Viola .silvatica (IT): Holmön VII 1906; (III) VIII 1906, 2) Viola canina X montana (III): skäret Klyfvarn VIII 1906, 3) Viola canina X silvatica (III): Bagg- böle X 1906 (LAEST.). 322 Pucciniastrum arcticum (Lagerh.) Tranzsch. II på bladen af Rubus arcli- cus IX 1906, icke sällsynt. — Syn. Uredo arctica Lagerh. Sporerna fint glestaggiga, 26—31 Xx 18—21 wu. Pucciniastrum Chamaenerii RBostr. på bladen af Epilobium angustifolium (II) VIII 1905; (III) X 1905. — Jfr E. ROSTRUP, Plantepatologi p. 302, Anm. Kjöbenhavn 1902. — Syn.? Pucciniastrum Abieti-Chamaenerii Kleb., Die wirtswechselnden Rostpilze p. 393. Berlin 1904. Då 1 denna trakt värdväxten för aecidiet till Pucciniastrum Abieti- Chamaenerii, nämligen Abies pectinata, icke förekommer, finner jag det lämpligast att här använda det af RostrRUP gifna namnet. Ut- delad 1 VESTERGREN, Microm. rar. sel. n:r 1047. Pucciniastrum Epilobii (Pers.) Otth. II på bladen och stjälkarna af Epilo- bium palustre VIII 1905. — Jfr KLEBAHN, Die wirtswechselnden Rost- pilze p. 393. Berlin 1904. Utdelad i VESTERGREN, Microm. rar. sel. n:r 1048. Pucciniastrum Galii (Link). II på bladen af Galium uliginosum Böle IX 1906. Pucciniastrum Padi (Kze. et Schm.) Diet. I (Aecidium strobilinum (Alb. et Schw.) Reess) på kottefjällen af Picea excelsa: Stadsliden flerestädes VI 1907. — II—III på bladen af Prunus Padus: Böle IN 1908. Pucciniastrum Vacciniorum (Link) Diet. II på bladen af 1) Vaccinium Vitis idaea: Ultervik VIII 1904, 2) Myrtillus nigra VIII 1906, 5) Myrtillus uliginosa VIII 1906. — Syn.: Melampsora Vaccinii Wint.; Thecopsora? Vacciniorum Karst. Triphragmium Ulmariae (Schum.) Link. Prim. II—III på bladen af Spi- raea Ulmaria NVIIT 1904. Uredinopsis filicina (Niessl.) Magn. II—TIII på bladen af Phegoptleris poly- podioides: Böle IX 1906. Uredo Pyrolae (Gmel.) Wint. på bladen af 1) Pyrola minor: Holmön VII 1906, 2) Pyrola secunda: Norrfors VIII 1904, 3) Pyrola uniftora NVITI 1906 (LAEST.). På grund af uredots beskaffenhet antager Eb. FISCHER (Die Ure- dineen der Schweiz, Bern 1904), att teleutosporerna af denna art böra hänföras antingen till Pucciniastrum eller Melampsoridium. Dessa har emellertid ingen ännu påträffat. Uromyces Acetosae Schröt. I på bladen af Rumex acelosa VI 1905, 1907; Norrbyskär VI 1906; II—III på bladen och stjälkarna af Rumex acelosa VIII 1907; Anemark VII 1906 (LAEST.). Uredosporerna voro försedda med små tättstående vårtor eller snarare vårtliknande taggar, hvilket enligt MaGNnus skiljer denna arts uredo från det glestaggiga uredot hos Uromyces Rumicis. Uromyces Alchemillae (Pers.) Schröt. II—III på bladen af Alchemilla vul- garis ”"filicaulis: Backen IX 1907. Syn. Trachyspora Alchemillae Fuckel. 323 Utom de två former för teleutosporlagrens uppträdande hos denna artysomt ED. EISCHER (IEeNp. 45) omnämner, nämligen dels sådana, som utveckla sig direkt efter uredostadiet på de deformerade bla- den, dels små strödda teleutosporhopar på icke deformerade blad, iakttogs af mig så tidigt som den 11 juni i år på mycket defor- merade blad bruna lager med hufvudsakligast teleutosporer på samma gång mindre deformerade blad gåfvo upphof till gula lager med hufvudsakligast uredosporer. Uromyces Behenis (DC.) Ung. I, III på bladen och stjälkarna af Silene maritima: Bastuskär VIII 1906; I allmän å skären vid Holågern VII 1907. Enligt hvad DIETEL påvisat förnyas aecidiegenerationen hos denna art, hvilken som bekant saknar uredo. Teleutosporlagren uppträda antingen ensamma eller på samma mycel som aecidierna och sam- tidigt med dessa. Uromyces Fabae (Pers.) Schröt. 1) på Vicia eracea I på bladen VII 1907; IH-—III på bladen och stjälkarna, allmän. 2) II på Pisum sativum cult. VIII 1905. Uromyces Geranii (DC) Wint. III på bladen af Geranium silvatiecum X 1907. Uromyces Poae Rabenh. I (Aecidium Ranunculacearum DC) på bladen af Ranunculus auricomus VI, ganska allmän; III på stjälkarna af Poa pralensis; VN. Då aecidier och teleutosporer växte på samma ställe, är det tro- ligt, att teleutosporerna tillhöra f. auricomi-pratensis (jfr O. JUEL, Sv. Bot. Tidskr. 1908 p. 169). Uromyces Polygoni (Pers.) Fuck. I—TII-—III på bladen af Polygonum avi- culare NVII-—IXN 1906. Uromyces Solidaginis (Sommerf.) Niessl på bladen af Solidago virgaurea, ganska allmän. Uromyces Trifolii (Hedw. f.) Lév. TI—III på bladen af Trifolium pratense LS Uromyces Trifolii-repentis (Cast.) Liro I på bladen, III på bladen och stjälkarna af Trifolium repens: Holmön VII 1907. FIRON(SOC. pro Fauna et Flora Fenn.- 29) n:o: 6, p. il, 1906) har påvisat, att Uromyces Trifolii repentis morfologiskt är väl skild från U. Trifolii och biologiskt är bunden vid Trifolium repens utan att kunna öfvergå på Trifolium pratense och hybridum. Den har både aecidium, uredo och teleutosporer. Hvad det af mig på Holmön in- samlade materialet beträffar är det möjligt, att ej allt bör räknas till ofvanstående art. På samma sanka äng växte i början af juli exemplar af Trifolium repens med enbart aecidier, andra exemplar 324 med enbart teleutosporer. ”Teleutosporlagren voro betydligt större och mer upphöjda än på exemplar, där äfven uredo förekommer. Den skilda förekomsten af aecidier och teleutosporer torde bekräfta DIETELS åsikt, att det gifves tvenne Uromyces-former på Trifolium repens, den ena med i värdväxten fortlefvande mycel med endast teleutosporer, den andra med alla tre sporformerna. Uromyces Valerianae (Schum.) Wint. II—III på bladen af Valeriana offi- cinalis: skäret Klyfvarn VIII 1906. (Forts.) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 3. SMÄRRE MEDDELANDEN. Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända med- delanden om märkligare växtfynd o. dyl. Ytterligare om Potentilla fruticosa på Gotland. Med anledning af amanuensen 'T. VESTERGRENS notis i tidskriftens 2:a häfte om fyndet af ofvanstående växt har jag genomsett mina anteck- ningar från besök på platsen 24 juli 1905 och 17 juni 1906. Måhända ett något fullständigare meddelande kunde vara af intresse. »Fyndet» i botanisk mening gjordes sommaren 1901 af studeranden ERNST PETTERSSON från Hejnum. Det synes, som den ståtliga växten uppmärksammats äfven af andra i trakten bosatta personer, ehuru någon bestämning ej kom till stånd, förrän växten inlämnades till Visby läro- verks herbarium. Jag vill först redogöra för lokalen i beteshagen vid landsvägen, syd- ost om Hejnums kyrka. Kalkhällen täckes af ett tunt lager vittrings- grus samt ett par decimeter svart mylla med här och där inströdda smärre block af urbergsarter,. således resterna af en ursköljd morän. Fuktighetsgraden är tidvis sannolikt rätt hög, men på högsommaren nedgår den till 2 tiondedelar eller därunder. Marken sluttar svagt mot gärdsgården vid landsvägen, hvars kompakta jordmassa trots landsvägs- diket synes utgöra ett hinder för vattenafloppet. Fuktigheten var i alla händelser störst i hagens nedersta del. Här förekom nu på en yta af omkring ett halft hektar Potentilla fruticosa dels i fristående exemplar, dels i täta ruggar af ända till 1 meters diameter och omkring en half meters höjd, i öfre delen af området blott enstaka och sparsamt, men närmast landsvägen talrikare eller enligt den vanliga växtfysionomiska terminologien tunnsådd till strödd. Ståndortsanteckningarna visa un- gefär följande formation (enligt HULT-SERNANDERS terminologi; nomen- klatur enligt NEUMAN-ÅHLFVENGRENS flora). b) Pinus silvestris e—t. c) Juniperus communis t—Ss, Picea excelsa e. d) Cotoneaster integerrima, Potentilla fruticosa e—t(—Ss), Prunus spinosa e, Pteris aquilina L. enst. grupp, Salix repens e. e) Asperula tinctoria, Briza media t, Carex glauca, C. Hornschuchiana, C. panicea, C. tomentosa, Festuca ovina, Listera ovata, Molinia coe- rulea, Ranunculus polyanthemos, Succisa pratensis. (60) f) Agrostis stolonifera, Anemone Hepatica och nemorosa, Antennaria dioica, Carex ericetorum, C. Oederi, C. pulicaris, Cirsium acaule, Galium boreale och verum, Helianthemum Chamececistus, Hierecium Auricula, Inula salicina, Linum catharticum, Polygala amarellum, Potentilla erecla och reptans, Prunella vulgaris, Rubus saxatilis, Scorzonera hu- milis, Thymus Serpyllum, Vaccinium vitis idea, Viola pumilå: g) Mossor rikliga: Hypnum molluscum Hedw., H. stellatum Schreb. och vid buskar H. triquetrum L., Dicranum undulatum Ehrh. m. fl. Frekvensen i skikten växlade i olika delar af hagen, hvarför den i all- mänhet ej upptagits i förteckningen. Uppdelar man vegetationen i dess utvecklingshistoriska element, finner man, att 20 2; höra till de växter, som pläga betecknas som glaciala, Blekevät med två ruggar af Potentilla fruticosa (vid Xx). Foto !3/, 1908. nära 50 «& äro subglaciala, 25 22 ekväxter; men blott en bok: växt (Carex lomentosa) ingår i listan. Då den grunda markbetäckningen sannolikt alltid varit hindrande för uppkomsten af tät skog, torde växt- samhället på platsen direkt härstamma utan genomgripande eller våld- samma förändringar ur det, som uppstod, då glacialväxterna togo marken i besittning. Den andra lokalen, hvaraf den förra nästan kan sägas vara en fram- skjuten utpost, utgöres af en del af den stora hällmarksplatå, som på en höjd af c:a 70 m. öfver hafvet utbreder sig öster om landsvägen mellan Tingstäde och Bäl. Detta områdes västra del är dels täckt af ett tunt lager vittringsgrus, dels utgöres det af sprickig häll. Som marken därjämte sakta sluttar mot väster, är dräneringen i allmänhet utom på mindre fläckar tämligen god. Den östligaste randen af platån är på flera ställen märkbart högre belägen än det horisontala midtpar- (61) tiet, hvilket sålunda är den sämst dränerade delen. TI midten sträcker sig därför från norr till söder ett bälte af blekevätar, omväxlande med glest skogbeväxta partier af sprickfull kalkhäll, som höjer sig helt obe- tydligt öfver blekevätarna. De senares botten, som ej genomsläpper vatten, torde utgöra ett tätare skikt beläget under det af sprickor ge- nomdragna. Blekevätarnas vegetation utgöres hufvudsakligen af Juncus fuscoater, Carex panicea och Oederi, Ranunculus Flammula, Litorella lacustris samt ofta äfven Agrostis stolonifera. I sprickorna på hällmarksområdet hafva tallar och enbuskar funnit en fristad tillsammans med en brokig flora af örter. I de jordfyllda springor, Blekevätar med spridda exemplar af P. fruticosa utefter kanterna i bakgrunden. Foto '?/, 1908. som gå fram i närheten af blekevätarna, finner man jämte enbuskar van- ligen hygrofila arter, såsom Carex panicea och glauca, Agrostis stoloni- fera, Sesleria coerulea o. d., samt här och där en enstaka buske af Po- tentilla fruticosa. Den sistnämnda förekommer däremot icke i de öppna. sprickorna på de högre belägna partierna af hällmarken och ej heller på de ställen, där vittringsgrus eiler andra lösa jordlager betäcka hällen. Vid somliga blekevätar träffades blott enstaka exemplar eller ruggar af buskar, vid andra räknades de i tiotal. Det största exemplaret var nära Imeterehogt: Tallskogen är på hällmarksområdet gles och lågväxt. Marken täckes vanligen ej af någon mylla, och vegetationens bottenskikt af lafvar och mossor är mycket glest, och då blekevätarna utgöra skoglösa partier, är (62) det klart, att Potentilla fruticosa är väl skyddad gentemot människans ingripande, och att växtens existens icke ens genom skogseldar allvar- samt hotas. På den förra lokalen är däremot risken stor, att växten genom markens odlande eller bebyggande skall utrotas. Potentilla fruticosa har som bekant en mycket vidsträckt utbredning inom norra hemisfärens kallare delar och hänföres af F. W. C. ARE- scHOUG (Bidrag till den skandinaviska vegetationens historia, Lund 1867) till den Nordsibiriska floran. Invandringstiden kan väl ej förläggas till något annat skede än det, som enligt R. SERNANDERS terminologi (Studier öfver den gotländska vegetationens utvecklingshistoria) benämnes den arktiska perioden. Växplatsen befinner sig ju också högt öfver an- cylusgränsen, men växten saknas på de talrika lägre hällmarkerna, som hvad de edafiska faktorerna angår erbjuda lika goda villkor för dess tref- nad. Något liknande gäller om flera af Gotlands glaciala eller subglaciala sumpväxter, hvilka förekomma uteslutande eller öfvervägande i de högst belägna myrarna. Bekant är också, att en del dylika växter anträffats fossila nedanför ancylusgränsen å södra Gotland, där de nu för tiden ej träffas lefvande. Hällmarkerna, där alltid partier torde funnits, som saknat slutna formationer, äro särdeles lämpliga för bevarande af urgamla växtformer, trots invandringen af olika floror (jfr SERNANDER, anf. st. p- 75; H. HESSELMAN, Vegetationen och skogsväxten på Gotlands häll- marker, p. 82). Däremot synes den spontana floran numera ha svårt att utbreda sig från det ena hällmarksområdet till det andra. Ty på sydligaste Gotland saknas en del eljest allmänna hällmarksväxter (Arcto- staphylos uva ursi, Sedum sexangulare), medan tt. ex. Adonis vernalis blott förekommer på sydligaste delen och på Stora Karlsö. Det beror nog ej på en tillfällighet, att i samma hällmarksområde, blott några kilometer längre norrut, en annan glacial växt, Pulsatilla pa- tens, förekommer med en motsvarande eller snarare högre frekvens. Dess andra lokal (i Lojsta socken) ligger också ofvanför ancylusgränsen. Sannolikt är denna växt på Gotland liksom på tyska låglandet en verklig glacial relikt (jfr ÅA. ENGLER, Versuch einer Entwicklungsgeschichte der Pflanzenwelt, I p. 170). K. Johansson. Om fyllodi hos Anemone silvestris L. Några kilometer öster om Visby utbreda sig Endre hällmarker, bekanta för sin tillgång på Anemone silvestris m. fl. kalkväxter. Vid ett besök på en af lokalerna påträffade telegrafkommissarie TH. LANGE sistlidne sommar missbildade individ af nämnda växt, hvilka han visade mig. Några dagar senare uppsökte jag stället för att närmare iakttaga växtens förhållande till den typiska formen. Missbildningen utgör hufvudsakligen exempel på fyllodi, ehuru äfven andra egendomligheter förekomma. Rosettbladen ha det vanliga utseen- det. Men redan hos stödjebladen börjar transformationen. TI stället för det vanliga tretalet finner man här flera tretaliga kransar, så anordnade, (63) att bladen i hvarannan krans sitta nästan rakt öfver hvarandra. Fli- karna äro smalare än hos hufvudformen och nästan helbräddade. Miss- bildningen kan sålunda, hvad stödjebladen angår, betecknas som en pleotaxi. Mest egendomlig och därjämte ganska prydlig är blomman med sina talrika hylleblad. De yttre hyllebladen äro nästan alltid fem, till färgen gröna, de tre yttersta i regeln treflikade, de två öfriga oftare tvåflikade; ställningen ofta tydligt kvinkunxial. De öfriga hyllebladen äro till an- Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 27 (64) talet växlande, men rätt ofta omkring 20, till färgen hvita eller ljust rödaktigt anlupna; de äro betydligt smalare än hufvudformens hvita kalkblad. De sitta i spiral och böra väl anses som transformerade stån- dare, medan de fem gröna hyllebladen motsvara de hos normala blom- mor färgade kalkbladen. I blomman råder alltså både fyllodi och petalodi. Undantagsvis är något af de hvita hyllebladen i ena kanten försedt med en grönaktig list. Ståndarna voro i allmänhet normalt utbildade. Stundom träffades dock ett slags öfvergång till hylleblad, bestående af ett smalt, till färgen hvitt, bladlikt organ, hvilket vid midten var försedt med en gulaktig fläck, men saknade pollen. Pistillerna voro hos de flesta exemplaren normala, men en antydan till genomväxning af blomman (diafys) kunde spåras hos några individ. De nedre pistillerna voro då typiskt utvecklade, men ofvanför detta bälte kunde iakttagas dels smala, rännformiga, grönaktiga blad, föga längre än pistillerna (fyllodi hos fruktblad), dels ett bälte väl utvecklade ståndare (staminodi), dels ståndare med en hårbeklädd förlängning af knappbandet. Fruktfästets öfre del var alltid besatt med normalt utvecklade pistiller. Dessa, liksom äfven de nedersta, utbildades till mogna frukter, hvarom jag senare på sommaren kunde öfvertyga mig. Antalet missbildade individ på växplatsen torde varit mellan 30 och 40. De växte tämligen nära tillsammans på ett par fläckar om några kvadratmeters yta, där blott enstaka individ af det vanliga utseendet fö- rekommo. Utom detta område träffades åtskilliga typiska, men inga ab- norma individ. Ej heller ha sådana iakttagits under det föregående året, då platsen flera gånger besöktes. Det synes därför sannolikt, att 1907 års regniga sommar framkallat förändringen. Hur de missbildade exem- plaren i framtiden förhålla sig, torde kunna ses i D. B. V:s trädgård, dit jag inflyttat några af dem. Teratologiska förhållanden af liknande slag, ehuru ej så komplicerade, äro förut omtalade. Kalkblad, som genom »Vergränung» blifvit föränd- rade, ha nämligen iakttagits af C. O. WEBER och O. Vv. SEEMEN (enligt O. PENZIG, Pflanzenteratologie). K Johansen Ulex europ&us L. i Bohuslän. Sommaren 1905 den 19 juni fann jag på nordstranden af Gullmars- fjorden, 1 mil från mynningen, 2 buskar Ulex europeus L. rikt blom- mande. Buskarna växte i en liten dalsänka mot stranden omkring 50 m. från densamma. Marken utgjordes af tämligen fuktig ängsmark. Åt norr på en 25 m:s afstånd stod en förkrympt talldunge, men för öfrigt fanns ej träd eller buskar. Huru dessa buskar kommit till platsen är ej lätt att säga. En enda människoboning fanns på ungefär 1 km:s afstånd, nämligen Pensionat Alsbäck, men för öfrigt var trakten ej bebodd vida omkring. Rudolf Bryant Meisner. (65) En egendomlig form af Pulmonaria officinalis L. I medio af maj erhöll undertecknad af apotekare I. BLOMQVIST, Halls- berg, några vackra albinosformer af Pulmonaria officinalis. Fyndorten, Herrefalls äng, 10 km. öster om Hallsbergs köping, synes vara utmärkt af en yppig löfängsvegetation. Af den rika floran anför meddelaren föl- jande representanter: Anemone nemorosa, Hepatica triloba, Gagea lutea, Orobus vernus, Lathrea squamaria, Daphne mezereum, Lonicera xylosteum, Rhamnus frangula samt hassel, björk, asp, alm, hägg. Dessutom före- kom Pulmonaria officinalis i spridda bestånd. Enstaka i dessa uppträdde några individ med rent hvita, slutna blommor och gulgrönt bladverk. Exemplaren, som tillvaratogos, kommo mig till handa i godt skick och inplanterades i Bergianska trädgården, där de väl togo sig och ostördt syntes kunna fortsätta blomningen. Blommorna, hvilka jag sedan ägnade någon uppmärksamhet, voro af normal längd, pipen däremot trängre än hos den vanliga formen, fodret var tydligt kortare (8 mm., hos den van- liga 11—12 mm.). P. officinalis är, som bekant, en utprägladt hetero- styl växt och såsom sådan i behof af korsbefruktning för ernående af ett gynnsamt befruktningsresultat. Af de inplanterade exemplaren funnos visserligen såväl brevi- som longistyla individ, men då blommorna, som nämndt, voro slutna låg den förmodan nära till hands, att frösättning skulle utebli, och att ifrågavarande växt vore att betrakta som en svag form, mindre väl utrustad i kampen för tillvaron. Humlor, som i stort antal besökte invidväxande vanlig P. officinalis, ägnade ej heller den hvitblommiga formen någon uppmärksamhet. Emellertid konstaterade jag senare talrika besök af svartmyran (Lasius niger), hvilken beredt sig tillträde till blommorna genom att utvidga springan mellan de slutna kronbladen. Då jag efteråt, i medio af juni, fann ett par normalt ut- bildade frön, är det antagligt, att genom myrornas medverkan befrukt- ning kunnat äga rum på >legitim» väg. Hvitblommig FP. officinalis öfver hufvud synes vara ganska sällsynt. I de floror, jag haft tillfälle att genomgå, har jag ej funnit en dylik färg- form angifven. Hos oss är den emellertid förut iakttagen i närheten af Länna, Uppsala län. Enligt meddelande af amanuensen H. WITTROCK påträffades den därstädes den 17 maj 1904 vid en exkursion under ledning af dåvarande docenten R. SERNANDER. S. G:son Blomqvist. Några ord till svar på lektor H. W. Arnells anmärkningar mot min »Bladmossflora» (Svensk Bot. Tidskr. Bd 2, H. 2, p. 46). Af referentens anmärkningar må följande återgifvas för besvarande: »Nomenklaturen och systematiken», säger referenten, »äro väl konser- vativa, och allmänt antagna släkten inordnas under respektive hufvud- släkten.» Härpå svaras, att författarens hufvudsyfte har varit att fram- ställa en för nybörjare afsedd öfversikt af mossorna, som vore så enkel och för själfstudium så lättfattlig som möjligt. Skillnaderna mellan vissa (66) mossläkten äro, som bekant, ofta sväfvande och grundade på mikrosko- piska karaktärer, hvarför uppställandet af ett större antal släkten för nybörjaren försvårar bestämningen af både släkten och arter. För att praktiskt utreda denna fråga har förf. låtit skolgossar, som saknat känne- dom om mossorna, bestämma släkten och arter efter öfversikterna uti första arkets korrektur. Resultatet visade sig vara ganska godt. En af Europas förnämsta bryologer har i bref till förf. skrifvit: »Jag är öfver- tygad om att Edert arbete redan genom den praktiska anordningen kom- mer att tillvinna sig många vänner.» Den, som vill förorda de större släktenas sönderdelning i smärre, må sätta LIMPRICHTS mossflora i han- den på en nybörjare och låta honom försöka reda sig därmed. >Huruvida>», fortsätter referenten, »de svenska namn, som finnas vid en och annan mossa, äro lyckligt funna, lämnar jag åt läsaren att be- döma.> De föreslagna svenska mossnamnen äro att räkna bland de första försöken på ett område, som är föga bearbetadt. Förf. vill emellertid med nöje liksom ref. öfverlämna namnens bedömande åt den opartiske läsaren. >Svagast», heter det vidare, »är författarens behandling af bladmossornas geografiska utbredning i Sverige; vid de arter, som blifvit funna i Närke, saknas uppgifter om deras utbredning i det öfriga Sverige.» Uti detta omdöme är utgifvaren fullständigt ense med referenten. Men någon framställning af den geografiska utbredningen har ej blifvit utlofvad mer än för Närke, såsom på titelbladet angifves. TI likhet med referenten, som dock bäst vore i stånd att lämna fullständiga meddelanden i detta afseende, känner förf., att den litteratur, som finnes om bladmossornas växtgeografiska utbredning i Sverige, är alltför torftig. Det ingick därför ej i utgifvarens plan att lämna någon växtgeografisk framställning, i syn- nerhet som »Skandinavisk bladmossflora» af N. C. KINDBERG fyra år förut utgifvits. För de utom Närke förekommande arterna har förf. däremot anfört lokaler från sistnämnda mossflora. Beklagligt är, att härigenom några felaktigheter inkommit uti » Bladmossfloran». »I författarens bok», säger referenten vidare, »saknas ej så få i Sve- riges lågland funna bladmossor.» Då förf. ej ämnat lämna en fullständig framställning af mossornas utbredning utan med arbetet afsett en hand- bok för nybörjare, har det ansetts lämpligt att utesluta sällsyntare och kritiska arter. I företalet utlofvas ock blott upptagandet af viktigare arter af sådana mossor, som förekomma utom Närke. Att inkonsekvenser i detta afseende begåtts, erkännes villigt. Beträffande kritiska arter må till jämförelse påpekas, att dei NEUMANS flora upptagna Hieracium-arterna blott utgöra ett fåtal af Sveriges Hieracier. Någon anmärkning mot nämnda flora har på grund häraf dock ej blifvit framställd. Referentens öfriga anmärkningar äro af mindre betydenhet. Det synes förf. varit rättvist och för den botaniska allmänheten mera upplysande, om referenten i stället för åtskilliga detaljanmärkningar utförligt refere- rat det för den svenska mossfloristiska litteraturen nya: planscherna. Visserligen talas om vackra ljustrycksbilder, men hvad dessa och de 51 öfriga planscherna med öfver 400 figurer föreställa, därom får allmän- heten ej någon kännedom. E. Adlerz. Thlaspi alpestre L. spontan i Västergötland. Sistlidne juni månad företog jag för Statens Skogsförsöksanstalts räk- ning en undersökning af löfängsvegetationen inom en del af nordöstra Västergötland. Gladt öfverraskad blef jag, då jag en dag å bergig mark i typisk löfbackevegetation nära stranden af Vänern i Hassle socken fann ett 20-tal högväxta och vackra exemplar af Thlaspi alpestre L., en för trakten ny växt. Då arten här tycktes uppträda spontan i naturlig växt- formation, synes mig fyndet förtjäna ett något utförligare omnämnande i samband med en kort redogörelse för artens förekomst i öfrigt inom landet. Å den ofvannämnda lokalen syntes, som nämndt, Thlaspi alpestre fö- rekomma rent spontan i naturlig växtformation. Fyndlokalen, Mörteviks hästhage, tillhörig Säby egendom, ligger inom Hassle socken c:a 1 mil NO. om Mariestad. En bergig moränmark klädes här af en å vissa partier af Vänerns stränder förekommande art- och särskildt örtrik löf- ängs- eller rättare löfbackevegetation. Under det att bergsluttningarna och områdena mellan bergknabbarna äro klädda med mera typisk, för den omgifvande trakten mera sällsynt löfbacke-, stundom nära nog lund- däldsvegetation, afsticka de mera öppet liggande bergen eller berghällarna med en för dessa karaktäristisk flora, hvars arter till stor del äro van- liga jämväl å annan bergmark i den omgifvande trakten. I löfängarna eller löfbackarna upptaga här berghällarna med deras från löfängsvege- tationen afvikande, mer eller mindre koloniartade vegetation vanligen blott smärre spridda områden. Å ett dylikt mindre område med berget gå- ende i dagen påträffades nu midt uppe i löfängsvegetation i Mörteviks hästhage den för Hassle-floran förut okända Thlaspi alpestre. Den spric- kiga berghällen, här af ung. 20 m?:s yta, hade de tämligen breda sprickorna fyllda med jord samt ägde dessutom närmast sprickorna ett några cm. mäktigt mylltäcke. Den sparsamma vegetationen bestod af Potentilla argentea, enst. Rumex acetosella, tunns. fläckar Saxifraga granulata, tunns. Scleranthus perennis, enst. Sedum acre, tunns. fläckar S. maximum, enst. Thlaspi alpestre, tunns. Veronica verna, » Viola tricolor » Agrostis stolonifera, tunnsådd Arabis thaliana, > Arenaria serpyllifolia, enstaka Cerastium semidecandrum, tunns. Deschampsia flexuosa, » Fragaria vesca, » Geranium columbinum, enst. Hypericum montanum, >» Myosotis collina, tunns. Omedelbart intill vidtog så rundt omkring den rena löfbackevegetatio- nen. En anteckning från denna gaf följande rika artlista: Betula odorata | strödda, fläckvis B. verrucosa — f rikl. —ymniga Picea excelsa, enst. Pinus silvestris, 1 ex. Populus tremula, str., fläckvis rikl. —ymnig Prunus padus, enst. fläckar ymnig Pyrus malus, enst. Quercus robur, strödd Sorbus aucuparia, enst. S. suecica, enst. Tilia ulmifolia, str., nig Ulmus montana, enst. fläckvis ym- (68) Corylus avellana, tunns. Juniperus communis, enst. Lonicera xylosieum, str., fläckvis rikl —ymnig Achillea millefolium, enst.—tunns. Aclea spicata, tunns. fläckar Adoxa moschatellina, enst. fläckar Agrostis stolonifera, tunns. fl. rikl. ÅA. vulgaris, tunns.—str. Ajuga pyramidalis, enst. Alchemilla vulgaris, tunns. Anemone hepatica, str. A. nemorosa, str. Antennaria dioica, enst. fl. Anthoxanthum odoratum, str. Anthriscus silvestris, rikl. Arabis thaliana, enst. Arenaria trinervia, tunns.—str. Asplenium trichomanes, tunns. fl. Astragalus glycyphyllus, enst.— tunns. Campanula persicefolia, str. Carex leporina, enst. C. muricata, tunns. C. pallescens, C. pilulifera, enst. Cerastium vulgare, enst. Cirsium lanceolatum, enst. Convallaria majalis, tunns. fl. str. Cystopteris fragilis, tunns. fl. str. Dactylis glomerata, tunns. Dentaria bulbifera, fläckv. rikl. Deschampsia flexuosa, tunns. Dianthus deltoides, enst. Dryopteris filix mas, fläckv. str.— rikl. D. spinulosa, enst. Festuca ovina, str. fläckv. rikl. Fl örubra, str: Fragaria vesca, tunns.—Sstr. Galium aparine, fläckv. str.—rikl. G. boreale, tunns. G. uliginosum, enst. G. verum, enst. Geranium lucidum, str. fl. rikl. G. robertianum, str. fl. rikl. G. silvaticum, enst. fl. str. Geum rivale, enst. Rhamnus frangula, enst. Rose spp. strödda Rubus idceus, tunns. Geum urbanum, tunns. Glechoma hederacea, enst. Hieracium pilosella, tunns. Hieracia spp. (Archieracia), tunns. Hypericum montanum, enst. H. quadrangulum, tunns.—str. Lactuca muralis, tunns. fläckv. str. Lathyrus pratensis, tunns. fl. Linaria vulgaris, fläckv. str. Lotus corniculatus, tunns. Luzula campestris, enst. L. pilosa, tunns. Melampyrum pratense, fläckv. str. Melica nutans, tunns.— str. Orobus vernus, fläckv. str. Plantago lanceolata, fläckv. str. Platanthera bifolia, enst. Poa nemoralis, rikl., fläckv. ymn. P. pratensis, str. — rikl., fläckv. rikl. —ymn. Polygonatum officinale, fläckv. str. Polypodium vulgare, tunns. Prunella vulgaris, enst., fläckv. str. Pteridium aquilinum, tunns. fl. Ranunculus acer, tunns.— str. R. bulbosus, enst. R. repens, enst. fl. str. Rumezxr acetosa, tunns. Scrophularia nodosa, enst. Sedum maximum, tunns. Stachys silvatica, enst. fl. Stellaria graminea, tunns.—Sstr. Taraxacum officinale, tunns. Torilis rubella, enst. fl. str. Trichera arvensis, tunns. Trifolium agrarium, enst. fl. T. arvense, enst. T. flexuosum, str. fl. rikl. T. pralense, tunns. T. repens, tunns. fl. Trilicum caninum, tunns. fl. Veronica chameöedrys, tunns.—Sstr. V. officinalis, enst. Vicia eracca, enst. —tunns. (69) Vicia hirsuta, enst. Viola canina, tunns. V. sepium, str.—rikl., fläckv. ymn. V. riviviana, fläckv. str. V. tetrasperma, enst. Viscaria viscosa, tunns. fl. str. Då Thlaspi alpestre här förekom i koloniartad vegetation å sprickig berghäll midt inne i typisk löfbackevegetation, torde man med allt skäl kunna tala om densamma såsom spontan i naturlig växtformation. Af- ståndet från stranden af Vänern till fyndlokalen uppgick till c:a 300 m., afståndet till närmaste landsväg och närmaste odlade mark (gården Stora Mörtevik) utgjorde närmare en half kilometer. Thlaspi alpestre uppträdde här i en form nära öfverensstämmande med den från olika delar af landet kända hufvudformen af arten. Vid mitt besök å växplatsen voro alla de påträffade individen stadda i moget fruktstadium. Exemplåren voro i allmänhet af ganska afsevärd storlek. Ej sällan hade flera öfver 2 dm. höga stjälkar utbildats från samma rotstock. Rotbladen voro ganska rikt utvecklade, vackert gröna och friska ännu vid fruktmognaden. Thlaspi alpestre synes i allmänhet i vårt land uppträda såsom ren ru- deratväxt. Blott å få fyndlokaler kan den såsom å den ofvan angifna sägas uppträda i naturlig växtformation. Första uppgiften om fynd af Thl. alpestre i vårt land torde stamma från år 1841, då exemplar af arten, tagna vid Norrköping, ingingo i ELiAS FRIES” »Herbarium nor- male», VII, n:o 26 (se E. FRIES 1842, p. 75). I Riksmuseets sam- lingar i Stockholm föreligga exemplar af arten från Norrköping af åren 1843, 54, 55, 57, 58, 59, 63 och 71 samt i Uppsala Universitets her- barium! exemplar från samma fyndort af åren 1845 och 356; flertalet exemplar uppgifvas insamlade å »Ekbacken nära Marieberg». En annan östgötafyndort är Linköping, St. Lars socken. Exemplar härifrån före- ligga i Riksmuseets samlingar af åren 1861, 63 och 86 samt i Uppsala Universitets herbarium af år 1864. ”Tvenne olika fyndlokaler uppgifvas härvid: Smedstad och Ekkällan. Om de nämnda lokalerna har amanu- ensen d:r H. DAHLSTEDT välvilligt lämnat följande upplysningar: Smed- stadslokalen »i en ekbacke (naturlig ängsmark) på något frisk lokal, slut- tande åt V. mot en våtare ängsmark»; Ekkällan: »nära Ekkällans egen- dom å sluttning åt SO. på torr, steril tallmo.> Å båda lokalerna synes arten uppträda i naturlig växtformation. — Förekomsten af Thlaspi al- pestre i Östergötland omnämnes i HARTMANS flora, 4—11 uppl. (1843— 79), af THEDENIUS (1871, p. 289), af AuG. BERLIN (1876, p. 61) samt af KINDBERG (1880). Äfven från Västergötland föreligga förut fynd af Thl. alpestre. Af AuG. RUDBERG (1902, p. 43) uppgifves sålunda arten såsom »tillfällig; Skall- sjö (Oskarshöjd)». I Uppsala Universitets herbarium föreligga exemplar af Thl. alpestre från »Bygd, Vg. Toarps sn. 3/; 06. A. O. OLSON», samt af Thl. alp. var. tunense WESTERL. från »Kulla, Vg. Toarps sn. ??/; 06. A. O. OLSON». Några närmare uppgifter om fyndlokalerna ifråga med- "De från Uppsala Universitets herbarium hämtade lokaluppgifterna hafva väl- villigt meddelats mig af docenten d:r RoB. E. FRIES. (70) delas emellertid ej. Ytterligare en Västgöta-lokal är här att nämna, näm- ligen »Skara, Trädgårdsföreningen», hvarifrån exemplar föreligga i Upp- sala-herbariet och jämväl i Riksmuseets herbarium (dock här med blott Skara som angifven fyndort). Å Skara-lokalen har jag själf sett och in- samlat arten. Fyndlokalen är en dikeskant nära Brogårdens trädgård, där växten fordom planterats och sedermera därifrån förvildats. Från södra Sverige söder om Västergötland —Östergötland har jag mig bekant blott en enda fyndort för Thlaspi alpestre, nämligen »Små- land, Misterhult, Ramnebo», hvarifrån exemplar föreligga i Riksmuseets herbarium. Från Södermanland är Thl. alpestre sedan ganska långt tillbaka funnen på ett flertal lokaler. Redan HOFBERG (1852, p. 42) upptager sålunda bland »Södermanlands phanerogamer och filices> Thlaspi alpestre från »Nacka sn.>». HARTMAN upptager i sin flora, 6 uppl. (1854) en Sörm- landslokal: »Nacka Damtorp», och i 8 uppl. (1861) ytterligare en: » Åkers styckebruk». THEDENIUS (1871, p. 289) uppgifver i sin »flora öfver Uplands och Södermanlands fanerogamer och bräkenartade växter» arten såsom »sällsynt på backar, i parker och lunder; Nyköpings län: Åkers bruk i Åkers sn.; Näsängsudden och stora Ekbacken vid Mariefred; Stockholmstrakten: Nacka Damtorp; Nedre Manilla; Blockhusudden; Marieberg; Christineberg». TI Riksmuseets herbarium föreligga exemplar från Nacka redan från år 1849, från »Stockholm Djurgården» af år 1858, från »sydvästra sluttningen af backen mellan Marieberg och Con- radsberg» af tidigast år 1861, från »Stockholm, Täcka uddens park, ymn.» jämväl af år 1861, från »Stockholm, Kungsholmen» af år 1862, från »Stockholm, Djurgården» af år 1869 0. s. v. Andra Sörmlands- lokaler äro enligt exemplar i Riksmuseets herbarium: »Sicklaön, Dufnäs» [1869 och 1888], >»Tumba> [1878] och »Södertelge» [1890]. I Uppsala Universitets herbarium föreligga exemplar af arten från »Södermanland, Åkers styckebruk», af år 1854, från »Stockholm, Marieberg» af år 1862 OKT Från Uppland uppgifves Thlaspi alpestre af THEDENIUS (1871, p. 289) förekomma »vid Barrsjön och på Rödmossen i Knifsta sn.». Redan i HARTMANS flora, 6 uppl. (1854) angifves Uppsala och i 7 uppl. (1858) Knifsta-lokalerna såsom fyndorter för Thl. alpestre. I Riksmuseets herbarium föreligga exemplar från »Upl. Halmbyboda» redan af år 1850, från »Upl. Knifsta sn. vid Barrsjön> af åren 1853 och 1868 samt dessutom från »Upl. Rickomberga» af år 1875 och »Upl. Upsala, Hoga» af år 1878. I Uppsala Universitets herbarium förefinnas exem- plar af arten från »Upl. vid Halmbyboda» af år 1851, från »Upl. Barr- sjön vid Ledinge» och »Upl. Knifsta sn. Noor på Römossen», båda af år 1853, samt dessutom från »Upl. Wänge sn., Finsta» af år 1869, »Upl. Alsike» af år 1877, »Upl. Sigtuna» af år 1878, »Upl. Upsala» af år 1884, »Upl. Upsala, Flottsund» af år 1904. : I Gästrikland är Thlapsi alpestre funnen vid Gäfle, så enligt exemplar i Riksmuseets herbarium af år 1891 samt enligt exemplar i Uppsala Universitets herbarium af åren 1892 och 1898. — För Hälsingland upp- gifves växten af WistTRÖM (1898, p. 51) från »Järfsö, Kransta på en (71) gräsvall nära järnvägen ett ex. 1896. — Antagligen ditförd med utländskt frö.» OC. G. WESTERLUND (1898, p. 78—9) har dessutom år 1897 i »Tuna sn. på en fuktig äng på andra sidan vägen midt emot Tunaber- get» funnit den därifrån af honom nybeskrifna var. tunense »i mängd». — Från Medelpad föreligga i Riksmuseets herbarium exemplar från » Selånger» af år 1896 och i Uppsala Universitets herbarium från »Skön, Valknyte»> af år 1904. — I Uppsaia-herbariet föreligga dessutom exem- plar från »Ångermanland, Sollefteå sn.» af år 1904. I Dalarna är Thlaspi alpestre funnen på ett flertal lokaler. En hel del lokaluppgifter från Dalarna lämnas af K. JOHANSSON (1900, p. 263) och WISTRÖM (19035, p. 294). I Riksmuseets herbarium föreligga exem- plar från »Dalarna, Falun, Glamsarfvet» redan från år 1883. — Äfven i Jämtland är arten enligt P. OLSSON (1884, p. 87; 1896, p. 122) funnen på en hel del lokaler; om ståndorterna och växtens uppträdande näm- ner OLSSON: »strandängar rar (sannolikt tillfällig)» (1884, 1. c.); »är lik- som flere andra i familjen inkommen med höfrö» (1896, 1. ce.). I Upp- sala Universitets herbarium föreligga exemplar från »Jämtland, Frösön» redan af år 1882. Å flertalet af de ofvan angifna fyndlokalerna torde Thlaspi alpestre uppträda i kulturformation eller i anslutning till dylik. Någon bestämd uppgift om artens uppträdande i naturlig växtformation torde före detta saknas i litteraturen för vårt land. Då arten hos oss i allmänhet synes uppträda under förhållanden, som nära öfverensstämma med de af HOLMBOE (1900, p. 198—201) för Norge angifna, tillåter jag mig slutligen här citera HOLMBOES ord, 1. ce. p. 201: »Karakteristisk for Thlaspi alpestre er dens omtrent samtidige optreden paa steder, der ligger i betydelig indbyrdes afstand, medens den mangler i mellemliggende distrikter. Dette finder sin forklaring i den omstendighed, at den hos os omtrent ude- lukkende udbredes med gresfro. I de fleste tilfelde, hvor voksestedets natur er oplyst, findes Thlaspi i dyrket eng, paa gresplaner, i haver og kirkegaarde, ved veikanter etc.; serlig synes den at forekomme ofte i haver og parkanlag. Sjeldnere er den funden i krat eller naturlig eng, paa udyrkede gresmarker og bakker, og i flere af disse tilfelde staar det udtrykkelig anfört, at vedkommende sted ligger ner have og dyrket mark. Bedst synes den at trives paa temmelig torre steder, hvor gres- set ikke vokser for grovt og tet; dog kan den undertiden ogsaa findes paa fugtigere steder.» Om sättet för Thlaspi alpestres inkommande å den nya fyndlokalen i Mörteviks hästhage känner jag intet. Som nämndt saknas växten för öfrigt fullständigt i traktens flora och har mig veterligt aldrig förut varit därifrån känd. Utan att framkasta några gissningar om växtens sprid- ningsmöjligheter till lokalen i fråga har jag här blott velat framhålla artens anmärkningsvärda uppträdande i naturlig växtformation å förut okänd fyndort. LITTERATUR. FRIES, E., Novitiarum Flor&e Suecice mantissa tertia. Lund 1842. HARTMAN, C. J.: Handbok i Skandinaviens flora. 4—11:te uppl. Stock- holm 1843—279. (72) HOFBERG: Södermanlands phanerogamer och filices. Stockholm 18352. THEDENIUS, K. FR.: Flora öfver Uplands och Södermanlands faneroga- mer och bräkenartade växter. Stockholm 1871. BERLIN, AUG.: Den geografiska utbredningen af Skandinaviska halföns fanerogamer och ormbunkar. Stockholm 1876. KINDBERG, N. C.: Östgöta flora. Linköping 1880. OLSSON, P.: Jemtlands fanerogamer och ormbunkar, upptecknade med an- gifvande af växtlokaler. Öfvers. af K. V. A. Förh. 1884. N:o 9. Stockholm 1884. -: Jemtlands fanerogamer och ormbunkar. Tillägg. Ibid. 1896. N:o 2. Stockholm 1896. WESTERLUND, C. G.: Strödda bidrag till Sveriges flora. Bot. Not. Lund 1898, p. 77 —80. WisTtRÖM, P. W.: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och Pteri- dofyter. Wimmerby 1898. HOLMBOE, JENS: Nogle ugresplanters indvandring i Norge. Nyt Mag. f. Naturv. B. XXXVIII. Kristiania 1900, p. 129—262. JOHANSSON, K.: Några bidrag till Dalarnas flora. Bot. Not. Lund 1900, p. 261—566. RUDBERG, AUG.: Förteckning öfver Västergötlands fanerogamer och kärl- kryptogamer. Mariestad 1902. WistRÖM, P. W.: Bidrag till Dalarnas flora. Bot. Not. Lund 1905. Nils Sylvén. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 3. REFERAT. O. GALLOE, Danske Likeners Okologi. — Botanisk Tidsskrift udgivet av Den Botanske Forening i Kobenhavn. Band 28 (h. 3), ss. 285— 372 och tafl. 3—17. — Kobenhavn 1908. Spridda notiser öfver lafvarnas- ekologi föreligga visserligen i littera- turen, men för några omfattande specialstudier har den hittills icke varit föremål. Det försök, förf. här gjort, förtjänar därför mycket beaktande och bör otvifvelaktigt verka väckande för fortsatta undersökningar. I det första kapitlet lämnas läsaren en kort öfversikt öfver den före- gående litteraturen, hvilken kompletteras genom en fyra sidor stark lit- teraturförteckning i slutet af afhandlingen. Därefter preciserar förf. när- mare de frågor, han uppställer för sig till besvarande. Det gäller, säger han, att skildra, 1:o hvilket komplex af yttre faktorer (»Livskaar») fö- refinnes i hvarje särskildt samhälle, 2:o hvilka lafvar visa sig kunna finna sig till rätta under dessa yttre förhållanden och 3:0 de tilläfven- tyrs förefintliga morfologiska och anatomiska byggnadsanordningar, som kunna anses betinga, att de i hvarje särskildt växtsamhälle funna laf- varna förmå att nöja sig med just de där till buds stående lefnadsför- hållandena. Dessutom karakteriseras i detta kap. lafvarnas biologiska typ. Laf- varna äro i allmänhet xerofyter utan några bestämda hviloperioder (åt- minstone icke i fråga om deras rent vegetativa arbete, möjligen dock i fråga om det reproduktiva). Vattenupptagandet sker genom hela växt- kroppens yta. Detsamma är fallet med transpirationen, hvilken som be- kant i allmänhet försiggår mycket hastigt, så att lafvarna snart torka. Som skydd mot för stark afdunstning tjänstgör barklagret, hvars verkan dock uppenbarligen är föga effektiv och endast afser förhindrandet af alltför snabb uttorkning. Att lafvarna kunna uthärda stark och lång- varig torka utan att dö, beror på intracellulära, för oss ej närmare be- kanta egenskaper. Alla lafvar äro enligt förf. fotofila, om ock i olika hög grad. Som skydd mot för stark belysning, som skulle menligt in- verka på gonidierna, tolkar han åtskilliga i barklagret förefintliga färg- ämnen. Längre fram omnämnes en annan byggnadsanordning, som anses hafva samma ändamål. Hos renlafven t.ex. finnas stora intercellularrum i ytligt liggande väfnader. Vid torka tränger luft in i dessa rum och ger åt lafven en snöhvit färg. Då ljuset nu har att passera än genom starkare ljusbrytande, än genom svagare ljusbrytande kroppar, förmår endast en ringa del af detsamma intränga till gonidierna. (74) I följande kapitel skildrar förf. lafvegetationen inom skilda växtsam- hällen eller på olika substrat: klitterna, hedarna, mossarna, skogarna, de särskilda i dessa ingående träden, ensamt växande träd, klippor och stenar. Största intresset synes mig anknyta sig till skildringen af klit- ternas och hedarnas lafvegetation, dels därför att denna utvecklar sig under de extremaste och åtminstone i viss mån ogynnsammaste yttre förhållandena, dels därför att den är skäligen artfattig. Framställningen kan på grund häraf blifva mera klar och koncis, då den ej behöfver tyngas af alltför stor rikedom på detaljer eller för många restriktioner, betingade af afvikelser från den vanligast förekommande organisations- typen. På klitterna förekomma på marken (på olika fuktiga lokaliteter olika arter) flera Cladonicwe, t. ex. Cl. rangiferina, Cl. pyxidata, Cl. foliacea (= Cl. alcicornis) och Cl coccifera, Peltigera canina, Cornicularia aculeata, Stereocaulon paschale m. fl.; på buskarna växa epifytiskt Ramalina poly- morpha subsp. farinacea, Xanthoria parietina, Parmelia olivacea, P. phy- sodes, P. saxalilis, Physcia stellaris, Cetraria sepincola och några skorp- lafvar, såsom Lecidea parasema och Lecanora subfusca. Särskildt de på jord växande måste vara så byggda, att de kunna fördraga intensiv be- lysning; de äro till färgen antingen bruna-— nästan svarta eller hvita, i senare fallet med talrika intercellularrum i de ytligt liggande väfnaderna. Vidare äro de utsatta för mycket stark transpiration; för att den skad- liga inverkan af denna måtte förminskas, äro de i allmänhet försedda med tjockt kortikallager. Cladonice hafva dessutom kraftiga stereomey- lindrar innanför gonidiallagret, hvilka enligt förf. icke blott hafva meka- nisk uppgift, utan äfven skola bidraga till att hindra för stark och hastig uttorkning. Flera på klitterna växande lafvar, t. ex. Cladonia pyxidata, Cl. coccifera och CL rangiferina, hafva på ett eller annat sätt byggda hapterer, som tränga ned i sanden och förhindra lafvens lösryckande och bortförande med vinden. Framställningen förtydligas med talrika figurer, som visserligen äro ganska skematiska — såsom nästan alltid är fallet med figurer öfver lafvarnas anatomi — men som väl framhålla just det, förf. vill hafva fram hållet. Efter samma plan fortgår framställningen öfver lafvegetationen i andra växtsamhällen och på andra ståndorter. På klitterna hafva lafvarna (de olika arterna) näppeligen att uthärda någon konkurrens sinsemellan eller med andra högre växter. Inom andra samhällen blir detta däremot ofta fallet; så t. ex. i bokskogen och på mer eller mindre fritt växande bokar. Bokens krona genomsläpper som bekant endast en ringa mängd ljus, särskildt om sommaren. På vintern blifva förhållandena i detta hänseende gynnsammare, i hvad rör de äldre träden, hvilkas döda blad falla af på hösten. På yngre individ eller i yngre skogar sitta dessa däremot kvar öfver vintern, och då utgör den starkt reducerade ljustillgången ett så godt som absolut hinder för ut- vecklingen af lafvegetation på stammarna. TI en normalt utvecklad, frisk äldre bokskog är marken täckt med nedfallna löf och glest bevuxen med en artfattig flora af gräs och örter, hufvudsakligen vår- eller försommar- (75) växter, såsom Anemone nemorosa, Asperula odorata, Corydalis-arter, Ga- leobdolon, Pulmonaria, Sanicula, Milium och Melica. Lafvar saknas där i regeln på grund dels af den ringa ljustillgången, dels af daggmaskar- nas uppluckrande arbete, hvilket förhindrar uppkomsten af ett så stabilt underlag, som de långsamt tillväxande lafvarna behöfva. Stammarna äro tack vare den rikligare ljustillgången under vintern och våren mer eller mindre rikligt beklädda med lafvar, som dock hafva att uthärda konkurrens med åtskilliga mossor. Förf. lämnar en ganska lång lista öfver i bokskogen anträffade lafvar, af hvilka dock många uppenbarligen uppträda endast vid gläntor i skogen eller i dess utkanter. De märkli- gaste äro Parmelia olivacea, som uppgifves variera starkt, Bacidia car- neola, B. rosella och B. atrogrisea, Graphis scripta och Gr. viridis, den senare synnerligen vanlig, Phlyctis agelea och Lecanora subfusca. Ut- märkande för de lafvar, som uppträda i den tätare bokskogen är, att bark- lagret är svagt utveckladt (ett undantag erbjuder Pyrenula nitida), att skyddsfärger mot för stark belysning så godt som fullständigt saknas och att soral- (soredie-) och isidiebildningar äro vanliga. I den bokskog, där träden stå glesare och marken är försedd med mosstäcke eller Aira flexuosa-matta (> Morbundskoven», mossbokskogen), uppträda talrika mera fotofila former, t. ex. Xanthoria parietina, Physcia stellaris, Ph. pulveru- lenta, Evernia prunastri, Parmelia saxatilis och Pertusaria communis, af hvilka flera hafva tjockt barklager. På frågan om konkurrensen mellan olika lafarter ingår ej författaren i detta sammanhang; i allmänhet blir den sidan af ämnet nog så litet beaktad i afhandlingen. Det nu anförda torde kunna gifva en föreställning om den tankegång, förf. fullföljer i sitt arbete. Att lämna ett fullständigt referat af den in- nehållsrika afhandlingen skulle kräfva mycken tid och taga ett mycket stort utrymme i anspråk. Den som önskar närmare sätta sig in i de behandlade frågorna, måste i alla händelser taga sin tillflykt till själfva afhandlingen med dess rika illustrationsmaterial. Skulle några anmärkningar göras mot arbetet, vore nog den i sak viktigaste den, att framställningen för litet stöder sig på genom experi- ment fastslagna fysiologiska fakta. Men laffysiologien är ett synnerligen hårdplöjdt fält; den som ägnar sig däråt, får nog icke mycken tid öfrig för så vidtgående ekologiska undersökningar. — Lafarternas konkurrens sins- emellan har, såsom redan ofvan påpekats, ej beaktats synnerligen mycket. Saprofytism och parasitism hafva ej framhållits. Men att det finns pa- rasitiska lafformer, torde dock vara höjdt öfver allt tvifvel; och tillvaron af saprofytiska är mer än sannolik. — Hvilken inverkan substratets ke- miska beskaffenhet utöfvar på lafvegetationen, är en mycket omdebatterad och nog ännu ej nöjaktigt besvarad fråga. Beträffande sten som substrat torde det ofta vara mycket svårt att afgöra, om det är den kemiska sammansättningen i och för sig eller den genom den olika kemiska be- skaffenheten betingade olika förvittringen och sprickbildningen, som spe- lar in och betingar olikheterna i lafflorans sammansättning på t. ex. kalksten och granit. Hvad bark som substrat beträffar, synes man i allmänhet vilja i barkens fysikaliska egenskaper, dess ytbeskaffenhet, dess sprickbildning, dess afflagring, korkbildningen m. m., och den häraf be- (76) tingade olika förmågan att kvarhålla fuktigheten se orsaken till den epi- fytiska lafvegetationens olika sammansättning. För ref. ter det sig dock såsom mycket antagligt, att äfven barkens kemiska sammansättning di- rekt spelar någon roll. Jämför man å ena sidan unga aspar med ännu hel och slät bark, å andra sidan unga sälgar eller askar, som växa så, att belysningsförhållandena blifva i det närmaste desamma, måste man frapperas af de betydliga olikheterna i den på dem uppträdande lafflo- ran. Caloplaca pyracea, Lecania syringea, L. dimera och Lecanora di- stans, för att nämna några exempel, äro åtminstone i södra Sverige karaktärslafvar för unga aspar. När de någon gång uppträda på de båda andra ofvan nämnda träden, möta de en konkurrens med andra lafvar, t. ex. Lecanora angulosa, som synes vara dem ytterst svår att uthärda. Några olikheter i den fysikaliska beskaffenheten hos dessa bar- kar förefinnas näppeligen, de där skulle kunna betinga de storo olikhe- terna i den epifytiska lafflorans sammansättning. Här föreligger ett spörsmål, som tarfvar en ingående undersökning och hvars besvarande faller åtminstone delvis inom ekologiens område. Förf:s uppgift rörande laffloran i granskogen i Danmark öfverens- stämmer icke alldeles med hvad ref. iakttagit t. ex. på Kolmorden. Här finns äfven i den tätaste ungskog af gran (Picea abies), särskildt på in- divid, som blifvit efter i utvecklingen, en artfattig, egendomlig lafvege- tation, bestående af Micarea prasina f. byssacea, Lecidea helvola, Bacidia intermissa och mera sällsynta Gyalecta diluta och Lecidea atroviridis. Den nyssnämnda Micarea-formen har ref. återfunnit i de tätaste granplante- ringarna på Omberg, äfven där på efterblifna individ med slätare bark än de mera växtkraftiga granarna. Att döma efter dessa iakttagelser skulle det vara icke blott den ringa ljustillgången, utan äfven trädens snabba tillväxt i kulturskogen på bördig mark och den därigenom fram- kallade snabba förändringen af barkens yta, som betingade frånvaron af normalt utvecklade, fertila lafvar. — I urskogar i Brasilien, vid Rio de Janeiro, i Rio Grande do Sul och i Matto Grosso, anträffade ref. Lecidea piperis, Gyalecta lutea och närstående former på lokaliteter, där den ringa ljustillgången lägger ett i stort sedt absolut hinder i vägen för klorofyllförande fanerogamer att utveckla sig nere på marken, utom när trädstammar ruttna ned och ljuset kan tränga ned genom de på så sätt bildade gläntorna. Det finns sålunda lafvar, som i fråga om ljus hafva mycket blygsamma anspråk. Med dessa små invändningar mot förf:s framställning hvarken vill eller kan ref. förringa värdet af hans arbete. Förf. har bragt under debatt flera intressanta spörsmål och lämnat mycket värdefulla bidrag till deras besvarande. I fråga om artbegränsningen och nomenklaturen har förf. i allmänhet (dock ej alls beträffande släktet Cladonia) ganska nära, men ej konse- kvent anslutit sig till BRANTH & ROSTRUP, Lichenes Danizeg (1869). Redan för sin tid utmärkte sig detta arbete för sin benägenhet attfatta arterna kollektivt, och ännu bjärtare framträder denna sträfvan vid en jämfö- relse med lichenologiska arbeten från de senare åren. Det föranleder därför lätt missförstånd och förväxlingar att i dessa hänseenden följa (77) detta arbete. Parmelia olivacea t. ex. innefattar hos BRANTH & ROSTRUP flera morfologiskt, anatomiskt och biologiskt skäligen olika former. När förf. beskrifver det af ett enda lager af hyfer bildade barklagret hos denna art, har han icke haft för ögonen den form, som sannolikt är LINNÉS ursprungliga Lichen olivaceus (enligt beskrifningen och ännu mer enligt ståndorten, »in lapidibus», Parmelia prolixa), ej heller den, som nu- mera går under namnet P. olivacea, ty dessa hafva båda af flera hyf- skikt bildadt barklager, utan P. fuliginosa, P. subaurifera eller någon närstående form. Här och där i sina artlistor nämner dock förf. P. glabra, P. subaurifera, P. fuliginosa och P. sorediata. När som urbergs- lafvar upptagas Rinodina sophodes (med var. exigua) och R. milvina, stöder han sig helt säkert på äldre uppgifter, som afse R. demissa, R. atroci- nerea och möjligen R. arenaria. Flera exempel af samma art skulle nog kunna framdragas. Särdeles när det gäller en sådan växtgrupp som lafvarna, lära dock dylika inadvertenser och brister svårligen kunna und- vikas, därest ekologen ej adjungerar med sig en systematiker och florist, som granskar undersökningsmaterialet och sofrar de äldre uppgifterna. Och synnerligen önskvärdt vore ett dylikt samarbete i fråga om det material, som underkastas en mödosam anatomisk undersökning. Gust. O. Malme. CARL MEzZ, Der Hausschwamm und die äbrigen holzzerstörenden Pilze der menschlichen Wohnungen. 260 sid. + 1 kol. tafla och 90 textfig. Förlag Richard Lincke. Dresden 1908. (4: —). »>Hussvampen» är ett kapitel, som sedan långa tider tilldragit sig ej blott fackbotanistens utan ock i väl så hög grad den stora allmänhetens intresse. Årligen skrifvas broschyrer och offentliggöras undersökningar i detta ämne, och en ståtlig hussvamplitteratur har under årens lopp vuxit upp. I föreliggande arbete upptager sålunda litteraturförteckningen 88 nummer, utan att dock göra anspråk på någon fullständighet. Bland de mykologer, som ägnat hussvamparna mera ingående uppmärksamhet, träffa vi namn som R. HARTIG, P. HENNINGS, V. TUBEUF, P. MAGNUS, F. CZAPEK, E. RosTRUP, R. FALCK m. fl. I all synnerhet torde R. HAR- TIGS utredning »Der echte Hausschwamm, Merulius laerymans> (Berlin 1885, ny uppl. 1902) böra nämnas som grundläggande för vår intimare kännedom om hussvamparna. På skandinaviskt tungomål ha vi äfven en förtjänstfull redogörelse af E. RostTRUP och C. WEISMANN, »Hussvam- pen» (Köpenhamn 1898), som utgifvits på föranstaltande af danska stats- myndigheter, emedan hussvampfaran i Danmark visat en oroväckande spridning under senare åren, en erfarenhet, som beklagligtvis synes i icke ringa grad gälla äfven för vårt land. Den nu föreliggande boken af professor C. MEz (Halle) utgör så godt som en monografi öfver de timmerförstörande svamparna, affattad med tanke på såväl fackbotanisterna som praktikens män. Arbetet, som utgör resultatet af mer än ett decenniums forskningar inom området, är det tills dato fullständigaste, som vi äga, och torde ha alla förutsättningar (78) att bli ett »standard work» inom hussvamplitteraturen. På grund af ämnets vikt torde ett något utförligare referat vara på sin plats. Bland de timmerförstörande svamparna har, naturligt nog för öfrigt, den s. k. äkta hussvampen (Merulius lacrymans) hittills varit den mest uppmärksammade. Att jämväl andra hymenomyceter uppträda som trä- förstörare i byggnader och timmerupplag har visserligen varit bekant, men icke blifvit tillbörligen studeradt. I denna nya bok träffa vi för första gången en utförlig och fullständig framställning af samtliga de träfrätande svampar, idel hymenomyceter, som anträffats i våra husbygg- nader. Då äfven ytterst få mykologer af facket äro hemmastadda i dessa stycken och därtill litteraturen i ämnet till stor del är splittrad i notis- form i ofta svåråtkomliga afhandlingar, så blir denna författarens sam- manställning och kritiska behandling dubbelt värdefull. Här behandlas sålunda: 5 .Merulius-, 20 Polyporus-, 4 Dedalea- och Lenzites-arter, 8 Agaricinéer, 2 Hydnacéer och 4 Thelephoracéer. " Ett synnerligen vackert och instruktivt illustrationsmaterial förhöjer i hög grad arbetets värde och användbarhet. Mycket ofta anträffas de timmerförstörande svam- parna blott i form af mycelier och äro då ofta ytterst svåra att till arten bestämma. Denna så teoretiskt som praktiskt mycket viktiga sida af hussvampfrågan har MEz särskildt beaktat och har här för första gången lämnat en utförligare beskrifning af de olika arternas mycelier och dessas karakteristika. Efter en bestämningstabell öfver samtliga arter, öfvergår förf. till den detaljerade behandlingen af hvarje särskild art för sig, dess utseende, uppträdande, förstörelsearbete, lifsbetingelser och kultur på naturligt eller artificiellt substrat. Farligast af alla dessa svampar är utan jämförelse den s. k. äkta hussvampen, Merulius lacrymans, som af alla är den bäst kända. Från alla andra hussvampar skiljer den sig därigenom, att den förmår inväxa i och förstöra torrt trä, medan öfriga arter tarfva ett mer eller mindre fuktigt substrat och fuktig omgifning för att kunna växa och trifvas. Det vatten, som ofta iakttages i droppform från Merulius” fruktkroppar, och som gifvit arten dess namn, lacrymans, den gråtande, tillföres genom myceliesträngarna, ofta från stora distanser. Vid själfva cellulosans sön- derdelning genom svampens fermenter bildas emellertid också vatten i icke ringa mängd, som kommer svampen till godo och som delvis betingar dess förmåga att angripa torrt trä. Cellulosans sönderdelning får antagas ske efter formeln: C; Hj, O; PF 130 = 6 H; O + 6 C O;. Af MEz utförda instruktiva försök illustrera tydligt denna svampens egen vattenproduk- tion med cellulosa som råmaterial. Då Merulius endast under vissa betingelser skrider till bildande af fruktkroppar och i kanske flertalet fall med en viss hårdnackenhet kvar- står å mycelstadiet, så har mycken diskussion stått angående de speci- fika faktorer, som komma hymeniebildning å bane. Att ett tillräckligt kraftigt, näringsrikt mycelium är en första grundbetingelse härför, därom äro alla ense. Därtill måste dock tydligen komma ytterligare någon eller några andra faktorer, i det ofta äfven de kraftigaste mycelier envist hålla sig sterilaa Man har gissat på diverse olika orsaker till hymenialbild- (79) ningens inträdande såsom tillgång till ljus, till ett visst värmeoptimum, ställt den i samband med näringsfysiologiska spörsmål o. s. v. Att ljus icke är den inducerande faktorn, framgår emellertid däraf, att man ofta sett Merulius bilda fruktkroppar i mörka grufvor och själf har ref. för några år sedan sett ett synnerligen vackert exempel på kolossal frukt- bildning hos Merulius i mörker inuti dräneringsrör under ett boningshus i Helsingborg, hvarvid rören på flera meters längd voro invändigt full- ständigt tapetserade med sporlager, så att rören styckevis t. o. m. voro helt tillstoppade. Efter att ha granskat de olika förklaringsförsök, som lämnats, redogör MEZ för sina egna erfarenheter och experiment samt kommer till det resultat, att den specifika formativa retning, som tvingar det sterila Merulius-myceliet till fruktkroppbildning, är att söka i substra- tets gradvisa uttorkning. Medan man sökt göra gällande, att Merulius med förkärlek skulle fruktificera under tiden maj—augusti, påvisar förf. med rätta att fruktkroppar utbildas under årets alla månader. Att sporerna, som utvecklas i oräkneliga massor, i allmänhet gro ganska dåligt i både vatten och näringslösningar, är en gammal erfarenhet, som förf. blott kan bekräfta. En ringa tillsats af ammonium- eller kalium- fosfat verkar stimulerande på groningen. Därför har redan ROSTRUP framhållit, att Merulius-svampens utveckling i byggnader i hög grad gyn- nas, om arbetarna, som nog ofta händer, urinera å trävirket. Urinens balt af fosfater gynnar nämligen Merulius-sporernas groning och grodd- slangarnas inträngande i veden. För flertalet hymenomycetmycelier äro som bekant de s. k. schnallen- bryggorna karakteristiska, hvilka förbinda tvenne närliggande hyfceller med hvarandra medelst en öppen sidoslang, som växer ut från den ena cellen, förbi mellanväggen och in i granncellen. Nu är det hos Merulius- myceliet mycket vanligt att finna en ny mycelietråd utväxa från själfva schnallen-bryggan, och detta har länge t. o. m. ansetts för ett specifikum för Merulius-myceliet. Nu påvisar emellertid MEzZ, att alldeles likartade schnallenförgreningar också uppträda hos åtminstone en timmerförstö- rande Polyporus-art af vaporarius-gruppen. Däremot påvisar förf., att det i vissa utvecklingsstadier snöhvita Merulius-myceliet på magert nä- ringssubtrat (sällan i hus, ofta i äldre, utsugna kulturer) plättvis antager en kanariegul färgton, hvilken färgväxling aldrig iakttagits hos någon annan hussvamp, och som därför kan användas såsom ett diagnostikum på Merulius-myceliet. Äfven har af RUHLAND framhållits, att Merulius- hyfernas celler (liksom hos sl. Coniophora) äro mångkärniga till skillnad från många andra »hussvampar». Polyporus vaporarius har exempelvis 2 kärnor i hvarje hyfcell. j Genom OCzAPEK'S bekanta undersökningar öfver de träbeboende svam- parnas biologi är ådagalagdt, att Merulius-myceliet afsöndrar tvenne ferment: Hadromas och Cytas, af hvilka det förra spaltar hadromalens (= lig- ninets) eterartade förening med cellulosan, medan cytasen i sin ordning upplöser cellulosan. Vidare har KOHNSTAMM konstaterat uppträdandet af ytterligare tvenne ferment: Amylas, som försockrar stärkelse, och Emulsin, som spaltar glycosider och i veden närmast förarbetar coni- ferinet, samt slutligen ett peptoniserande ferment, som upplöser plasma- Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 28 (80) resterna i vedparenchymets celler. Det är tack vare dessa ferment,! som Merulius — och väl äfven de öfriga hussvamparna — bli så ödeläggande för våra byggnaders trävirke. Bland de olika mycelformer, som Merulius under olika förhållanden har att uppvisa, äro de 1—10 mm. tjocka, ofta flera meter långa, sega, ytligt eller i sprickor förlöpande strängarna i all synnerhet af intresse både för svampens biologi, såsom speciellt betingande dess vandrings- förmåga och effektiva vattenledande egenskaper, och för svampens osvik- liga diagnosticering, i det inga andra hussvampar uppträda med dylika tjockare myceliesträngar af likartad anatomisk struktur. Hos Merulius bestå de nämligen af tre olika hyfslag, kännetecknade af olika dimen- sioner och väggtjocklek. Vid jodtillsats framträder detta mycket tydligt å ett tvärsnitt och för Merulius äro därvid i all synnerhet de ytterst tjockväggiga öfver hela tvärsnittet glest spridda, sklerenehymartade hyf- trådarna karakteristiska. Huru seglifvad Merulius-svampen är, framgår af ett par intressanta data. Sporer, som uppbevarats torrt, utgrodde efter 17 månader full- komligt normalt utan minskning i groningsprocent eller groningsenergi. Mycelium utväxte snabbt och kraftigt ur ett på sin tid inficieradt trä- stycke, som i 4 år 8 månader stått uppställdt fullkomligt torrt som mu- seiföremål i ett glasskåp. HARTIG höll före att hussvampmyceceliet kunde med bibehållen lifskraft genomgå en hviloperiod af ända till 40 år! Häraf framgår tydligt, hvilken envis fiende Merulius kan vara, där den en gång ordentligt innästlat sig. En synnerligen intressant fråga, som varit och alltjämt är föremål för liflig debatt, är den, huruvida den äkta hussvampen, Merulius lacry- mans, förekommer spontant vildväxande i våra skogar eller icke, samt om den kan uppträda som verklig träddödande parasit eller blott som saprofyt på dödt virke. Den senare frågan får numera, sedan flera forskare utfört städse negativt utfallande infektionsförsök, anses definitivt besvarad sålunda, att Merulius lacrymans är en obligat saprofyt. Finnes Merulius vildväxande i våra skogar eller ej? HARTIG var af den meningen, att svampen i fråga väl ursprungligen varit spontant fö- rekommande ute i fria naturen å döda trädstammar, men numera genom vår »ordnade forstkultur» (H. kände tydligen ej våra svenska skogar!) försvunnit ur skogen och blifvit »eine heimatlose Kulturpflanze». GoOEP- PERT & POLECK, tvenne förtjänstfulla hussvampforskare, voro likaledes af den åsikten, att Merulius — liksom så många andra af våra kultur- växter — ingenstädes funnes vildväxande, utan numera har »seinen Heimatschein verloren», och i samma riktning ha en hel rad författare uttalat sig. HARTIG själf blef emellertid . senare i tillfälle meddela ett fynd af Me- rulius på en otvifvelaktigt spontan förekomst i fria naturen och på se- nare åren ha ett flertal mykologer kunnat meddela liknande förekomster af »vildväxande» äkta hussvamp. Samtliga dessa meddelanden äro hop- 'Hos Polyporus squamosus har BuLLErR kunnat påvisa ej mindre än 9 olika enzym (Annals of Botany. 1906). (81) ställda af Vv. TUBEUF i en uppsats »Hausschwamm-Fragen» (Naturw. Zeit- schrift för Land- und Forstwissenschaft. 1903). Huruvida Merulius an- träffats spontan i svenska skogar är mig icke bekant, men från Dan- mark meddelar RostTRUP (Plantepatologi. 1902) ett dylikt fall, hvarvid svampen växte på nedre delen af stammen af en Castanea vesca i Char- lottenlund vid Köpenhamn. Allt som allt: Merulius är af allt att döma ytterst sällsynt i fria naturen och där att betrakta som verklig botanisk raritet. v. TUBEUF betonar med rätta, att de hittills kända fyndorterna ingalunda förskrifva sig från några af människan oberörda urskogar, utan tvärtom från orter, belägna i omedelbar närhet af städer, vägar, byggnader, kort sagdt inom räckvidden för den mänskliga kulturen. Därför anser v. TUBEUF det icke uteslutet, att dylik »vildväxande» Me- rulius åtminstone i en hel del fall kan vara att betrakta såsom »förvil- dad», utkommen från smittohärdar i närbelägna hussvampinfekterade byggnader. Nu har det invändts, att Merulius visst icke behöfver vara så sällsynt i skogarna, men blott undandrager sig uppmärksamheten genom att i re- geln hålla sig i myceliestadiet, hvarvid äfven den tränade fackmannen icke utan stor svårighet kan skilja Merulius-myceliet från andra svamp- mycelier. Denna invändning dementeras på ett öfverraskande sätt af det vackra fynd, som MÖLLER (Hausschwamm-Forschungen. Jena. 1907) gjorde vid Eberswalde för en del år sedan. Han fann där Merulius, som troligen »förvildats» från svampsjuka hus i närheten, uppträda en masse på en skogsparcell af 10 ars yta och i stor skala utbilda sina karakteristiska fruktkroppar årligen från 1903 t. o. m. 1907. Beskrif- ningen af denna Merulius-fyndort, som också MEz studerat, är i hög grad fängslande och för många frågor inom hussvampforskningen af största värde. Fruktkropparna började utbildas i sept., nådde sitt maxi- mum i november och ny fruktbildning pågick sedan om än svagare hela vintern. Hymeniet utbildade sig dels på nedre delen af bokstammarna, dels med förkärlek på själfva jordytan såsom en krusta. En dylik före- komst af fruktificerande Merulius direkt på jorden har ref. iakttagit för några år sedan invid en hussvampattackerad villa å Djursholm. Här hämtade svampen tydligen sin näring från hyfvelspån och träaffall, som under byggnadsverksamheten inblandats i jorden. Af allt detta framgår otvetydigt, att Merulius ingalunda har svårt att fruktificera i det fria och så iögonenfallande är ju svampen i fråga, att den svårligen skulle kunna undgå den uppmärksamme mykologen. Vi måste alltså stanna vid, att den äkta hussvampen verkligen understundom, ehuru ytterst sällsynt, förekommer spontant i skogen och där kan fruktificera, men att den först sedan den innästlat sig i människans träbyggnader vunnit sin nuvarande ofantliga spridning och först under »civiliserade» förhållanden synes ha funnit sina optimala lifsbetingelser — precis som så många andra af våra kulturväxter, ogräs och djurarter, både tama och vilda. Frågan om äkta hussvampens vilda förekomst är icke minst därför af stor vikt, emedan tvenne åsikter gjort sig gällande beträffande det sätt, på hvilket våra byggnader bli infekterade: antingen är svampen (82) bunden vid människoboningar och då är infektion blott tänkbar från hus till hus resp. från smittade timmerupplag, eller kan smittan inkomma med spontant infekteradt virke direkt från skogen. Detta är naturligen en fundamental fråga i hela hussvampkapitlet af så teoretisk, praktisk som rent juridisk vikt att få klarhet uti. Nu har man emellertid ifrågasatt, huruvida den vildväxande Merulius verkligen är samma art, som den i våra träbyggnader vegeterande. Mor- fologiskt har man visserligen ibland trott sig kunna fastställa en del obetydliga skiljaktigheter i växtsätt, frodighet o. s. v., men därom torde nog numera alla vara ense, att inga sådana morfologiska särmärken kun- nat konstateras mellan den vilda och den »domesticerade» Merulius, att de berättiga till uppställande af 2 skilda arter i vanlig mening. FALCK, en af de senare årens mest framträdande forskare på detta viktiga praktiskt-botaniska arbetsfält, har emellertid kunnat påvisa vissa biologiska olikheter mellan de båda Merulierna, som åtminstone berättiga till särskiljande af dem såsom i vissa afseenden mer eller mindre skarpt differentierade biologiska raser, hvilka FALCK kallar M. lacrymans dome- sticus och M. silvester. Hufvudskillnaden dem emellan ligger uti de båda myceliernas olika förhållande till värme. M. domesticus har sitt tillväxt- optimum vid + 22? C. och M. silvester vid + 26”, vid hvilken tempe- ratur M. domesticus nästan helt inställer sin tillväxt. Dessa optimalpunkters olika läge har faktiskt sedan visat sig tillnärmelsevis konstant vid andra forskares efterundersökningar med andra vilda och domesticerade Meru- lius-raser. FALCK påpekar, att det är af stor praktisk betydelse att kunna genom termostatkultur (hvars utförande närmare beskrifves hos MEz) öfvertyga sig om, hvilkendera rasen man har att göra med i det speciella fallet, ity att M. silvester har vida mindre förstörelseenergi, i det den angriper veden omkring 3 gånger svagare än M. domesticus. När FALCK emellertid på ofvannämnda grundval velat uppfatta de båda Merulius-formerna som konstanta biologiska arter, så har han tyd- ligen gått för långt. Det har nämligen lyckats MEz att genom under loppet af flera månader sakta stegrad temperatur gradvis vänja M. do- mesticus (af ursprungligen + 22” optimum) vid allt högre värmegrader, så att MEzz till slut efter fem månaders träning frambragt icke mindre än tre från olika håll härstammande M. domesticus-raser, som visade mycket liflig tillväxt ännu vid + 27” C. Då det alltså lyckats vid arti- ficiell kultur förskjuta dessa kardinalpunkter så väsentligt, så torde de FALCK'ska biologiska arterna icke få tillmätas något större artberättigande, utan komma vi nog sanningen närmast, om vi betrakta de båda Meru- lius-raserna såsom en art, men väl medgifva, att de äro under vissa spe- ciella växbetingelser delvis fysiologiskt differentierade former af samma art, antingen sedan M. domesticus är att betrakta som en domesticerad form af en spontant vild M. silvester, eller denna senare som en »för- vildad» form af M. domesticus. De båda FALCK'ska namnen kunna ju bi- behållas såsom varande till praktiskt bruk bekväma. Inom mykologien är det som bekant ingalunda ett okändt fenomen, detta, att biologiska raser stundom kunna öfverföras i hvarandra. Så är ju exempelvis fallet inom en del urediné-arter samt synnerligen vackert (83) inom flera bakterieraser, hvilka stundom äro i hög grad plastiska: med hänsyn till sina optimaltemperaturer. MEz upptager utöfver M. lacrymans ännu tre Merulius-arter, hvilka noggrant karakteriseras så till mycelier, sporer, fruktkroppar som öfriga karaktärer. De synas emellertid icke spela någon större rolli praktiken som träförstörare, äro relativt sällsynta och åstadkomma vanligen blott mera lokaliserade skador. Vid behandlingen af de 20 som timmerförstörare bekanta Polyporus- arterna följer MEz, hvad artbegränsningen beträffar, noga ELIAS FRIES, hvilkens diagnoser ordagrant återgifvas. Sin reverens för ELIAS FRIES som Polyporus-kännare ger MEz, sedan han framhållit de svårigheter, som möta mykologen inom detta släkte, uttryck i följande vackra ord: >»... die wissenschaftlichen Mykologen missen die unendliche Uberlegen- heit des Lebenswerks von ELIiAS FRIES tber alle Kentnisse heute lebender Pilzkenner mit Bescheidenheit anerkennen... Nur dadurch, dass auf die Basis der FRIES'schen Artumgrenzung zurläckgegangen wird, ist eine wis- senschaftliche Grundlage fär das Studium dieser schwierigen Formen- kreise zu erhalten.» MEz gifver under hvarje art detaljerade beskrifningar öfver respektive svampars växtsätt, förekomst, myceliekaraktär på naturligt och artifici- ellt substrat, träförstörande förmåga ete. Det rika figurmaterialet gör framställningen mycket åskådlig. Utom Polyporus behandlas arter af släktena: Daedalea, Lenzites, Len- tinus, Pazxillus, Hypholoma, Armillaria, Psathyrella, Coprinus, Hydnum, Irpex, Corlicium och Coniophora. Medan Merulius som sagdt är obligat saprofyt och aldrig förekommer i lefvande ved, så äro däremot många — flertalet? — af de öfriga »hus- svamparna» äkta parasiter, som orsaka sjukdomar hos lefvande träd, men därjämte äga förmåga att fortlefva i död ved som saprofyter. Utöfver de här närmare refererade rent botaniska kapitlen, finnas i MEz' bok äfven flera värdefulla afdelningar af hufvudsakligen praktisk natur, såsom framgår af rubrikerna: Der Haussehwamm im öffent- lichen Leben (af juridiskt och sanitärt innehåll), Die Beurteilung von Hausschwam m-Schäden (om svampens utvecklingshastighet, lifs- längd, trärötornas natur, om undersökning af infekterade hus och trä- profver m. m.), Die Bekämpfung des Hausschwamms (om bygg- nadsmaterial, försiktighetsåtgärder vid byggnadsarbetets utförande, om ventilation, desinfektion o. dyl). Alla dessa olika afdelningar innehålla mycket af stort äfven rent botaniskt värde och äro såsom resultat af författarens stora erfarenhet och grundliga studier i ämnet af allra största praktiska nytta. Såväl fackbotanisten som arkitekten och byggmästaren, för att nu icke tala om alla de många, hvilkas ekonomiska intressen kunna kännbart beröras genom uppträdande af hussvamp i byggnader, alla finna de i denna professor MEz' bok svar på hvarje fråga, som står i samband med hussvampkapitlet. Thorild Wulff. OSCAREUROBERITERIES: SINN ISA Fr ar NOG oDen 18 juni 1908 afled i Uppsala efter endast ett par dagars sjukdom den bekante läkaren och mykologen OSCAR ROBERT FRIES i en ålder af 68: år. Han var född i Uppsala den 5 april 1840 och son till ELIAS FRIES och CHRISTINA WIESLANDER. Student i Uppsala 1858 aflade han med. kandidatexamen 1863 och med. licentiatexamen 1867. Samma år dispu- terade FRIES för medicinsk doktorsgrad med en på sin tid mycket upp- märksammad afhandling, som i sig förenade författarens botaniska och medicinska intressen: Om svampbildningar på människans hud och däraf förorsakade sjukdomar. År 1868 promoverades FRIES till med. doktor och utnämndes samma år till docent i praktisk medicin vid Uppsala uni- versitet och underläkare vid medicinska kliniken därstädes. Redan året därpå lämnade han emellertid Uppsala och slog sig ned som läkare i Göteborg. Under ett 10-tal år förestod han andre stadsläkaretjänsten därstädes, var en liten tid t. f. provinsialläkare i Göteborgs distrikt och (85) bestred samtidigt läkaretjänsten vid Göteborgs hospital, förestod någon tid biträdande lärarebefattningen vid barnmorskeundervisningsanstalten i Göteborg, var t. f. förste stadsläkare, t. f. öfverläkare vid Sahlgrenska sjukhusets medicinska afdelning under åren 1880 och 1881, järnvägs- läkare å linjen Göteborg—Floda 1876—97 och öfverläkare vid försäk- ringsbolaget Svea sedan 1882. Var under flera år ledamot af stadsfull- mäktige och hälsovårdsnämnden i Göteborg. År 1899 upphörde FRIES med sin läkarverksamhet och återflyttade till sin födelsestad Uppsala, där han tillbragte de återstående åren af sin lefnad. Som läkare åtnjöt FRIES stort anseende och hade i Göteborg en kolossal enskild praktik. Med tiden blef han en af staden Göteborgs mest kända och populära personer. Om det minne han efterlämnar därstädes vittna de ord, som vid hans död stodo att läsa i Göteb. Handels- och Sjöfartstidning: »D:r FRIES var en varmhjärtad läkare och människovän, därtill en vänsäll man, som rikligen delade med sig åt andra af sin lifs- glädje och sitt strålande humör, som icke kunde nedslås, endast dämpas, då egen sjuklighet och flera dödsfall inom familjen på sistone fördystrade hans dagar här i Göteborg.» FRIES var bekant som en mycket ifrig resenär. Under sina talrika resor i rekreationssyfte besökte han alla Sveriges städer och alla Euro- pas hufvudstäder. En utrikes vetenskaplig resa företog FRIES jan. —okt. 1868 med understöd af Hwasserska stipendiet, hvarunder han hufvud- sakligen uppehöll sig och studerade i Prag och Wien. Gifvetvis hade FRIES på grund af sin medicinska verksamhet ej mycken tid öfrig att ägna åt sitt älsklingsstudium, svamparna. Det är därför så mycket mer erkännansvärdt att han under hela sin lefnad bibehöll sitt botaniska intresse oförminskadt. Hans första botaniska afhandling, en växtgeografisk skildring af trakten mellan Torne och Kalix älfvars nedre lopp, hvilken ännu i dag kan läsas med nöje, utkom år 1858 och den sista, Anteckningar om svenska hymenomyceter, utkom i fjol, nära 50 år senare. Hans hufvudsakliga studium var som bekant hymenomy- ceterna, på hvilket område FRIES kan sägas ha varit sin berömde faders arftagare. Vid insamlandet af svampar var han dennes ifrige medhjäl- pare och öfvervakade vid en resa till Femsjö år 1861 utförandet af de svampplanscher, som där af artisten ÅKERLUND förfärdigades för Veten- skapsakademiens räkning och som ligga till grund för ELIAS FRIES” Icones selecte hymenomycelum. Efter sin faders död redigerade ROoB. FRIES tillsammans med sin broder TH. M. FRIES utgifvandet utaf 8 häf- ten af ofvannämnda planschverk. På grund af sin kännedom om de af EriAs FRIES uppställda arterna rådfrågades han ofta af såväl utländska som svenska mykologer. Åt Göteborgstraktens svampflora ägnade FRIES speciellt sitt intresse, hvarom vittna hans båda förnämsta arbeten: Synopsis hymenomycelum regionis gothoburgensis (1888) och In synopsin hymeno- mycetum regionis gothoburgensis additlamentum (1900). Ett vittnesbörd om FRIES' grundliga kunskaper på hymenomyceternas område är hans intressanta afhandling: Om svampfloran i våra växthus. Af Svenska botaniska föreningen var FRIES medlem alltsedan dess stiftande. (86) Förutom några skrifter af medicinskt innehåll har FRIES utgifvit föl- jande botaniska arbeten: 1. Om trakten mellan Torneå- och OCalix-elfvars nedre lopp i växtgeo- grafiskt hänseende (Bot. Notiser 18358). 2. Om tvenne hittills i Sverige misskända Rumex-arter (Upsala Univ. Årsskrift 1861). Tillsammans med RoB. FRISTEDT. Rörde sig om ar- terna arifolius och thyrsoides. 3. Om svampbildningar på människans hud och däraf förorsakade sjukdomar (Akad. Afh. Uppsala 1867). 4. Laschie nova species (Grevillea 1887). 5. Synopsis hymenomycetum regionis gothoburgensis (Acta Reg. Scient. Societ. Gothob. 1888). 6. Om svampfloran i våra växthus (Bot. Notiser 1891). 7. In synopsin hymenomycetum regionis gothoburgensis additamentum (Ac'a Reg. Scient. Soc. Gothob. 1900). 3. Anteckningar om svenska hymenomyceter (Arkiv för botanik 1907). Tycho Vestergren. PM MNerprrudatl DAVID BERGENDAL. fiser L90S När dödsbudet kom: DAVID BERGENDAL är död — så stod detta helt visst för oss alla, som lärt känna den mannen i hans verksamhet och forskning, som en det obegripliga ödets meningslösa nyck. Från min egen studenttid i Lund tog jag icke med mig minnet af någon så ut- präglad kraftnatur, af någon till hela sin karaktär och läggning så in- tensivt stark man som just DAVID BERGENDAL. Och nu är han bortryckt, 53-årig, från svensk naturforskning, från en stor krets af minnesgoda lärjungar och från det universitet, vid hvilket han i 25 år varit fästad som akademisk lärare. DAVID BERGENDAL var född den 4 maj 1855 i Kville, Bohuslän, där fadern då var komminister. Redan som skolpojke kom han till Lund, men aflade sin studentexamen vid latinläroverket i Göteborg 1874, hvar- efter han återvände till Lund som en lifligt intresserad ämnessven inom de naturvetenskapliga facken. Fil. kand.-examen aflade B. år 1877, fil. (88) lie. 1882. H. t. 1882—h. t. 1883 tjänstgjorde B. som lärare i botanik vid Alnarp och var samtidigt vik. föreståndare för Malmöhus läns frö- kontrollanstalt. År 1883 disputerade han för fil. doktorsgrad i botanik och blef omedelbart förordnad till docent i detta ämne. Promoverades till fil. doktor år 1884. Då emellertid vid denna tidpunkt utsikterna till en dräglig existens som botanist voro alltför sväfvande, vände B. sin forskarhåg snart nog från botaniken till zoologien. Det porträtt af BERGENDAL, som här återgifves, är taget under något af åren 1881—1885, och hänför sig alltså till den tid, då B. ännu var botanist. Redan år 1886 utnämndes han till docent i zoologi, inom hvilket ämne sedermera tyngdpunkten af hans forskargärning blef förlagd. Efter en elfvaårig, oaflönad docenttid blef B. år 1894 e. o. professor i jämförande anatomi och tio år därefter blef han kallad att efterträda A. QVENNER- STEDT som ordinarie professor i zoologi och prefekt för zoologiska insti- tutionen i Lund. Vid realskolan i Lund verkade B. i många år som Järare och under åren 1892—97 jämväl som skolans rektor. Bland B:s resor i botaniskt syfte må nämnas en färd i Bohuslän som- maren 1875 med understöd af Göteborgs och Bohus läns hushållnings- sällskap samt en botanisk resa i Norrland, särskildt Jämtland, år 1882. Af längre studieresor må erinras om B:s deltagande i en färd till Nord- Grönland samt en längre tids vistelse vid biologiska hafsstationen i Neapel och Messina. Som zoolog har B. varit en mångsidig forskare, hvilkens författarskap utmärkte sig för gedigenhet och skarp kritik. Den reda och klarhet, som var ett genomgående kynnesdrag hos BER- GENDAL,. gjorde honom till en pedagog af rang. Hans föreläsningar ut- märkte sig för öfverskådlighet, koncentration och ett kraftfullt framförande. I sitt umgänge med oss studenter var han enkel, anspråkslös och mera den äldre kamraten än den höglärde professorn. Det fanns i BERGEN- DALS väsen något sträft, oslipadt, nästan bryskt, som i förstone på mången verkade som otillgänglighet, men detta hans så karaktäristiska sätt i yttre måtto speglade ingalunda den hjärtegode »David», sådan vi alla lärde uppskatta honom. Redan från unga år var B. alltid högt uppburen inom Lunds studentkår, där han bl. a. en tid beklädde posten som kurator i Göteborgs nation och som kårens ordförande. Under sina sista lefnadsår var BERGENDAL Akademiska Föreningens ordförande — Lunds studenters högsta hedersbevisning. Ehuru B. sålunda endast under några korta år kom att verka som botanist, medhann han dock att genom sin gradualafhandling inskrifva sitt namn i den svenska botaniska forskningens historia. B. började sina botaniska studier under J. AGARDH, men det blef hufvudsakligen professor F. W. C. AÅRESCHOUG, som kom att bli bestämmande för hans forskningsriktning. Vid denna tid hade växtanatomien en stark blomst- ringstid i Lund. Det är professor ARESCHoUvGS ovärderliga förtjänst att ha bragt växtanatomien i vårt land in på för sin tid nya banor. Alltför länge hade växtanatomien varit en rent deskriptiv vetenskap och urartat till ett tämligen själlöst hopande af histologiska fakta, så att SCHWENDENER i sin Das mechanische Princip etc. (1874) med ringaktning (89) talar om >»das zwar stattliche und durch ernste Arbeit zu Stande ge: brachte, aber an sich doch todte Lehrgebäude der Anatomie». Hela denna hufvudsakligen deskriptiva anatomiska forskningsriktning fann i DE BARY sin siste mästare, hvars oskattbara förtjänst blef att i sin » Vergleichende Anatomie» samarbeta, systemåtisera och terminologiskt redigera det stora anatomiska material, som dittills hopbragts. Kommo så på Ööfvergången mellan 1860- och 70-talen SACHS, ÅRE- SCHOUG, RUSSOW, VAN TIEGHEM och SCHWENDENER med nya synpunkter, som fördjupade den växtanatomiska forskningen och förde den in på nya fruktbärande banor. Med sin fordran på hänsynstagande framför allt till utvecklingshistoriska och fysiologiska synpunkter vid bedömandet af växternas inre organisation bröto dessa forskare väg för den växtanato- miska uppfattning, som i hufvudsak än i dag äger burskap. Det var i denna med nya, bärande synpunkter arbetande växtanato- miska skola, som BERGENDAL kom att under ARESCHOUGS ledning utarbeta sin stora afhandling »Bidrag till örtartade dikotyledoners jämförande ana- tomi» (1883). Betecknande för BERGENDALS själfständiga karaktär, som aldrig förnekade sig, är ett yttrande i denna gradualafhandlings inled- nirg: »Som jag gjort mina studier under prof. ARESCHOUGS ledning, kunde nämligen lätt min öfverensstämmande mening synas blott vara auktoritetstro, men huru stort än lärjungens förtroende må vara till den erfarne lärarens omdöme, måste han dock söka själfständigt pröfva de tvistiga frågorna och välja efter egen öfvertygelse.> Dessa den unge doktorandens ord teckna enkelt och korrekt den ledande princip, som genomgick hela BERGENDALS lifsverk så i vetenskapliga som i personliga och praktiska ting: opartisk pröfning — egen öfvertygelse. Om en liten polemisk skrift af BERGENDAL (Bot. Notiser 1882) må här erinras, hvilken på sin tid väckte ett visst uppseende i botaniska kretsar. Det var hans kritik af E. ADLERZ' »Bidrag till knoppfjällens anatomi hos träd och buskartade växter», i hvilken B. uppträdde mot åtskilliga af A:s principiella anmärkningar öfver växtväfnadernas systematik ochnomenklatur. Öfver sin förste akademiske lärare i botanik, professor J. AGARDH, utgaf B. år 1901 en utförlig minnesteckning,i hvilken B. vid framställningen af ÅGARDHS mångsidiga vetenskapliga verksamhet visar ett alltjämt vaket intresse för sin gamla vetenskap. Af särskildt värde är i denna minnes- teckning BERGENDALS framställning af ÅAGARDHS märkliga jättearbete: Theoria systematis plantarum (på svenska under titel: Vext-sy- stemets methodologie, Lund 1858). AGARDHS system har som be- kant aldrig vunnit något allmännare erkännande, på sin tid ej ens till- börligt beaktande. BERGENDALS framställning af detta kapitel är emellertid i hög grad fängslande. I samma ininnesruna dokumenterar BERGENDAL sig som en intim kännare af LINNÉ och gör här, liksom förut AGARDH (i »Om LINNÉS betydelse i botanikens historia», Lund 1878), bestämd och liflig front mot JULIUS SACHS, som i sin Geschichte der Botanik (1875) orättvist bedömt LINNÉS botaniska gärning. Blef DAVID BERGENDALS botaniska verksamhet af blott kort varaktig- het, så skaffade han sig dock under sitt alltför knappt tillmätta lif en (90) plats i svensk naturforskning, som för hans namn med aktning och tacksamhet till eftervärlden. Af DAVID BERGENDAL utgifna botaniska skrifter: 1. Några växtlokaler för södra Halland och norra Bohuslän. Bot. No- tiser. 1879. [2. Ueber die Schrift von O. KUNTZE: Revision von Sargassum und das sogenannte Sargassomeer. Utgör ett af NORDSTEDT författadt ut- förligt referat i Bot. Centralblatt, 1881, VI Bd. af ett BERGENDALS föredrag i Lunds Botaniska Förening 16 nov. 1880, i hvilket B. underkastar KUNTZE'S arbete en skarp kritik.] 3. Bidrag till kännedomen om de vegetativa organernas byggnad hos örtartade dikotyledoner. I. (Föreg. meddelande.) Bot. Notiser. 1882. 4. Några ord med anledning utaf »Bidrag till knoppfjällens anatomi hos träd och buskartade växter» af E. ADLERZ. Bot. Notiser. 1882. 5. Bidrag till örtartade dikotyledoners jämförande anatomi. (Gradual- afhandling). Lunds Univ. Årsskrift, Tom. XIX. Lund, 1883. 6. JACOB GEORG AGARDH. Minnesteckning. Nord. Universitetstidskr. Göteborg. 1901. Thorild Wulff. (91) SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Nya ledamöter. Styrelsen har till ledamöter af föreningen invalt: på förslag af med. lic. Selim Birger: på lektor HJALMAR MÖLLER, Falun; förslag af apotekare G. Drake: apotekaren CARL DAVID CARLSSON, Göteborg; apotekaren TH. ÅA. A. SÄTERVALL, Göteborg; förslag af fil. lic. T. Lagerberg: banktjänstemannen ALF STJERNSPETZ, Stockholm; förslag af lektor G. Malme: läroverksadjunkten JOSEF SJÖGREN, Vänersborg; tandläkaren PER SJÖSTEDT, Katrineholm; förslag af godsförvaltaren G. Sederholm: bergslagsläkaren, med. lic. KARL EDVARD HÄLLSJÖ, Domnarfvet; förslag af docenten O. Rosenberg: fullo kand: M. OO: MALTE, Lund; läroverksläraren KARL B. NORDSTRÖM, Sundsvall; apotekaren K. BJÖRKMAN, Orsa; förslag af doktor N. Sylvén: jägmästaren NILS BELLANDER, Leksand; jägmästaren N. K. BERLIN, Jockmock; jägmästaren DENnIs ÅA. WAHLBERG, Särna; forstmästaren G. MURELIUS, Orsa; herr HJALMAR KUMLIEN, Leksand; förslag af apotekare A. S. Trolander: apotekaren AXEL LILJEDAHL, Göteborg; förslag af amanuensen T. Vestergren: med. doktor THOR ERDMANN, Stockholm; redaktör O. LUNDGREN, Stockholm ; redaktör L. ÅA. ÅHLGREN, Stockholm; a förslag af doktor H. Witte: fil. kand. OTTO MÖLLER, Lund; fil. stud. Å. ÅKERMAN, Lund; förslag af doktor Th. Wulff: professor FR. WULFF, Lund. SAMMANKOMSTER. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala. Den 4 februari 1908. Professor 0O. JUEL föredrog om pollinationsanordningen hos släktet Browallia. Den 18 februari 1908. Fil. lic. T. LAGERBERG meddelade iakttagelser och studier öfver de svenska polypodiaceernas gamofytgeneration. Se sid. 229 i denna tidskrift. Den 2 mars 1908. Docenten H. HESSELMAN föredrog om vegetationen och skogsväxten på Gotlands hällmarker. Sedermera publiceradt i Skogsvårdsföreningens tidskrift 1908, häft. 35. Den. 17 mars 1908. Fil. lic. T. LAGERBERG förelade Melampyrum nemorosum X pratense, funnen vid Borgholm den 1 juni 1903. Alla de insamlade exemplaren tillhörde f. subpratense. Pollenet var sterilt. Docenten RB. E. FRIES demonstrerade en monströs Citrus-medica-frukt (digitata-form) från Mentone. Den 31 mars 1908. Professor O. JUEL föredrog om på ranunculaceer växande uredineer, hufvudsakligen tillhörande släktena Puccinia och Uromyces. Docenten R. SERNANDER föredrog om den skandinaviska florans relik- ter från ancylustiden. Den 14 april 1908. Docenten R. SERNANDER förelade en forma acaulis af Primula officina- lis, funnen förlidet år i trakten af Uppsala och inplanterad i botaniska trädgården därstädes, och diskuterade med anledning häraf Primula acaulis” fylogeni. Jfr RB. SERNANDER, Entwurf einer Monographie d. europ. Myrmekochoren, sid. 392—394 (K. V. A. Handl., Bd. 41). Fil. lic. T. LAGERBERG förelade i botaniska trädgården uppdragna grodd plantor af Coelogyne cristata och redogjorde i samband därmed för iakt tagelser öfver orchideernas groning. (93) Fil. stud. BERTIL ERIKSON demonstrerade monströsa tulpanformer. Docenten RB. E. FRIES förevisade hanblommor af Vallisneria spiralis från Uppsala botaniska trädgård. Den 28 april 1908. Docenten O. ROSENBERG redogjorde för undersökningar öfver prokro- mosomerna och deras förhållande vid kärndelningen. Fil. lic. T. LAGERBERG demonstrerade i mikroskopiska preparat pro- kromosomer hos Adoxa moschatellina. Jfr T. LAGERBERG, Uber die präsynapt. und synapt. Entw. d. Kerne in den Embryosackmutterzellen von Adoxa moschat. (Botan. Studier tillägn. F. R. Kjellman. Uppsala 1906). Fil. kand. G. SAMUELSSON föredrog om gamofyten och den unga spo rofyten af Botrychium matricarice. Den 12 maj 1908. Docenten H. KYLIN redogjorde för undersökningar öfver det röda färgämnet hos Ceramium rubrum. Florideernas röda färgämne, phycoerythrin, har alltsedan KÖUTZINGS dagar varit föremål för upprepade undersökningar, men det oaktadt är kännedomen om detta färgämne ännu jämförelsevis ringa. Till stor del beror detta på de svårigheter, som göra sig gällande vid framställningen af rent phycoerythrin, och det var först genom MOLISCH'S undersök- ningar (Bot. Zeit. 1894), som man erhöll en metod för framställning af åtminstone jämförelsevis rena phycoerythrinlösningar. Metoden var att genom upprepad fällning med alkohol och den därvid erhållna phyco- erythrinfällningens lösning i vatten bortskaffa de föroreningar, som med- följde, då färgämnet medelst destilleradt vatten extraherades ur den floridé, hvars färgämnen skulle undersökas. Såsom det förnämsta resultatet af MOLISCH's undersökningar må nämnas, alt phycoerythrinet är ett kristalli- serande ämne tillhörande ägghvitegruppen i vidsträckt bemärkelse. Kri:- stalliseradt kunde phycoerythrinet erhållas om en lösning af detsamma försattes med vissa salter, förnämligast ammoniumsulfat. MOLISCH's un- dersökningar gällde det röda färgämnet hos Nithophyllum punctatum. Föredraganden hade för framställning af phycoerythrinlösningar användt Ceramium rubrum. Materialet extraherades med destilleradt vatten vid en temperatur af 35”—40?”. För förhindrande af förruttnelse hade något toluol tillsats. Den erhållna lösningen var, sedan den omsorgsfullt filt- rerats, fullt klar, till färgen röd med violett anstrykning samt visade en i brunt gående orangefärgad fluorescens. Tillsattes till denna phycoery- thrinlösning , ammoniumsulfat i substans till 30 2 (30 gr. salt på 100 cm” lösning) utfälldes färgämnet i form af en grofflockig amorf fällning, i hvilken äfven ingingo åtskilliga föroreningar, hufvudsakligen en del starkt slemmiga ämnen, sannolikt slemmiga kolhydrat. Genom upprepad omfällning kunde åtminstone den största delen af föroreningarna aflägs- nas, och den vid salttillsats erhållna fällningen blef därvid mer finkornig. Tillsattes däremot endast till 13 2 ammoniumsulfat, erhölls färgäm- net, om lösningen ej innehöll alltför hög grad af föroreningar, i form (94) af kristaller (hexagonala prismor), och om lösningen så småningom genom afdunstning koncentrerades, kunde allt färgämne förmås att utkristalli- sera. Kristallerna voro lättlösliga i vatten och vid förnyad tillsats af ammoniumsulfat (men nu ej gärna mer än till 10 2) erhölls åter färg- ämnet kristalliseradt i form af hexagonala prismor. Genom upprepade kristallisationer kunde en ren phycoerythrinlösning erhållas. Denna på ofvan beskrifna sätt erhållna phycoerythrinlösningen visade ej den violetta färganstrykning som den ursprungliga lösningen, dess fluor- escens var äfvenledes ljusare orangefärgad. Lösningen gaf typiska ägg- hvite-reaktioner (Hellers prof, xantoproteinsyre-reaktionen, samt efter affärgning med kaliumpermanganat biuret-reaktionen). Om den fällning, som i en ursprunglig lösning erhölls efter tillsats af 15 & salt, affiltrerades, fick man ett filtrat, i hvilket den violetta färg- tonen var vida mer framträdande, och som visade en i mer brunt orange gående fluoroescens än den ursprungliga lösningen. Om det i filtratet kvarvarande färgämnet utfälldes fullständigt vid tillsats till 30 & salt, den därvid uppkomna fällningen löstes i vatten och denna lösning till- sattes till 15 2; ammoniumsulfat, erhöllos ånyo röda kristaller liknande de redan omnämnda. Filtratet, sedan dessa kristaller affiltrerats, hade en blåviolett färgton och en i mer mörkt brunt orange gående fluores- cens än förut nämnda filtrat. Vid så småningom skeende afdunstning af det blåvioletta filtratet erhöllos ytterligare röda kristaller, men dessutom en blå amorf fällning samt blå kristaller bestående af rombiska taflor. Den vid afdunstningen erhållna fällningen var löslig i vatten, och om den därvid uppkomna lösningen tillsattes till 13 2; ammoniumsulfat och lösningen medelst afdunstning koncentrerades, kunde de blå rombiska kristallerna ånyo erhållas jämte blå amorf fällning och röda kristaller. Ur Ceramium rubrum kan således enligt föredr. medelst destilleradt vatten extraheras två skilda färgämnen, det ena till färgen rödt och med en ljust orangefärgad fluorescens, det andra till färgen blått. Huruvida detta senare fluorescerar kan ännu ej afgöras, då det ej kunnat erhållas i rent tillstånd. Det förra färgämnet kristalliserar i hexagonala prismor och tillhör ägghviteämnena i vidsträckt bemärkelse, det senare kristalli- serar i rombiska taflor. Huruvida detta senare tillhör ägghviteämnena har ännu ej kunnat undersökas. Docenten N. SVEDELIUS föredrog om byggnaden och utvecklingen af floridésläktet Martensia Her. Martensia, som hör till gruppen Nitophyllew af familjen Delesseriacece, utmärkes liksom öfriga till samma grupp hörande släkten af en utpräg- ladt interkalär celldelning, hvilket är högst anmärkningsvärdt bland flo- ridéer. Föredraganden redogjorde först i detalj för den interkalära utbild- ningen af det genombrutna nätverket, som intager den öfre delen af: Marlensia-skottet, därvid särskildt demonstrerande utvecklingen af den af föredraganden ingående studerade M. fragilis Harv. från Ceylon. Det hade lyckats föredraganden att visa, att den allra tidigaste utvecklingen af skottet är fullt likartad med tt. ex. den hos släktet Delesseria, d. V. s. (95) den kunde uppfattas som en spetstillväxt hos kongenitalt sammanvuxna celltrådar, alltså som hos högre floridéer i allmänhet enligt SCHMITZ. De interkalära delningarna däremot inträda efteråt — visserligen mycket snart — men dock tydligen såsom något sekundärt. Den interkalära tillväxten når sin höjdpunkt i bildningen af nätverkets lameller. Tetrasporbildningen är hos M. fragilis uteslutande förlagd till la- mellerna i motsats mot förhållandet hos en del andra arter t. ex. M. elegans, M. australis och M. denticulata, där tetrasporerna bildas såväl å lamellerna som äfven å den basala sammanhängande delen. Föredra- ganden meddelade vidare en del histologiska detaljer vid bildningen af tetrasporerna. Liksom Martensia-cellerna för öfrigt äro äfven tetraspor- anlagen — i motsats mot hvad SCHMITZ angifvit såsom undantagslös regel bland floridéerna — flerkärniga med ända till 20—30 cellkärnor. Dessa tilltaga en tid i storlek samtidigt med att hela tetraspormodercellen tillväxer, men förr eller senare degenereras och upplösas alla kärnorna utom en. Denna intager i tetraspormodercellen ett centralt läge, delar sig och gifver upphof till 4 dotterkärnor, som vandra ut mot periferien. Samtidigt klyfver sig hela tetraspormodercellen successivt i fyra delar tetraederformigt. En kärna kommer i hvarje del, som hvar och en blir till en således enkärnig tetraspor. Tetrasporerna tilltaga nu betydiigt i volym och talrika kromatoforer kunna nu i dem påvisas. Föredraganden redogjorde därefter ingående för utvecklingen af spermatierna, hvilka icke förut beskrifvits hos detta släkte. Martensia är dioecisk och spermatangierna uppstå i sori å lamellerna. Sperma- tangiesori äro olika utbildade hos olika arter. Hos M. fragilis bildas en enda sammanhängande sorus å hvarje lamells sida, hos M. elegans, pavonia m. fl. däremot bildas å hvarje lamellsida flere från hvarandra afgrän- sade sori. Spermatangierna uppstå därigenom, att ytceller å lamellerna successivt genom täta delningar uppdelas i ett mycket stort antal ytterst små celler, som hvardera innehålla endast en cellkärna. Denna enkär- niga cell sträckes därefter vinkelrätt ut från lamellytan, dess kärna delar sig och den öfre kärnan skiljes från den nedre genom en vägg och cellen blir till ett spermatangium, som i sig utbildar spermatien, som således är enkärnig och slutligen afsnöres från basalcellen, hvilken af föredragan- den betecknades som spermatangiemodercell. Spermatangiemoder- cellens kärna har redan förut ånyo delats och efter det första sperma- tangiets afsnörande afsnör den ett nytt spermatangium på samma sätt som det första. Spermatangiemodercellen lefver således kvar och kan möjligen ytterligare afsnöra ännu flere spermatier. ; Föredraganden gjorde därefter en jämförelse mellan spermatie- bildningen hos Martensia och andra undersökta floridéer sär- skildt med hänsyn till spermatangiemodercellens utveckling. Olika typer kunde härvid urskiljas med afseende på graden af spermatangiemoder- cellens omvandling från rent vegetativ cell till fortplantningscell, d. v. s. dess högre eller lägre differentiering; vidare med afseende på sättet huru den afsnör spermatierna, d. v. s. samtidigt eller successivt, från samma punkt eller från olika punkter 0. s. v. Dessa olika typer sammanfatta- des af föredraganden i följande öfversiktsskema: Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 29 (96) I) Spermatangiemodercellen hvarken till form eller innehåll afvikande från öfriga vegetativa celler. Icke blott spermatangiemodercellen, utan äfven själfva spermatangiet som ungt med kromatoforer. — — ———— —— — — — — — — Nermalion, Batrachospermum. II) Spermatangiemodercellen till form och innehåll tydligt afvikande från öfriga vegetativa celler. Spermatangiemodercellen liksom äfven sper- matangiet äfven såsom unga utan kromatoforer. A) Spermatangiemodercellerna enkla, icke bildande grensystem. 1) Spermatangiemodercellen utbildar spermatangierna antingen successivt från samma punkt eller ock samtliga sperma- tangier på en gång i rad. a) Endast ett spermatangium utbildas till mognad i ta- get. Successivt kunna dock afsnöras flere. T Särskildt utbildade gemensamma :moderceller (> Trägerzellen») för spermatangiemodercellerna saknas — — — — Marlensia, Delesseria, Grinnellia, Nitophyllum, Rhodymenia. TT Spermatangiemodercellerna i grupper om 4, hvarje grupp utväxande från en gemensam modercell (»Trägerzell») —- — — — — Odonthalia, Chylocladia. Halymenia. b) Samtliga spermatangier utbildade på en gång i rad! = Melobesia, Hypnea, Peyssonelia. 2) Spermatangiemodercellen utbildar flere spermatangier (sam- tidigt eller successivt) från olika punkter, men aldrig flere i rad från samma ställe. a) Spermatangiemodercell mer eller mindre isodiame- trisk, afskiljande samtidigt flere (ofta flera än 2)sper- matangier bredvid hvarandra. + Spermatangiets hela innehåll blir till spermatie — ASA SA — — — — — Chondria. TT Endast spermatangiets öfre del blir till sper- matie, den nedre utbildas som ett skaft — — SS — — — — — Corallina. b) Spermatangiemodercell spetsigt utdragen, afskiljande åt sidorna på olika punkter 1—flera spermatangier — Wrangelia, Naccaria, Polysiphonia. B) Spermatangiemodercellerna mer eller mindre greniga, bildande särskilda grensystem. 1) Särskilda gemensamma moderceller (»Trägerzellen») för spermatangiemodercellerna utbildas e6j —— — = —. — — — — — — — Champia, Gigartina, Choreocolax. 2) Spermatangiemodercellerna — icke alltid greniga — ut- bildade på skaftartade, långa gemensamma moderceller (» Trägerzellen»), som tillsammans bilda grupper, »nemathe- jer» — — — Se — — — — — — -— Polyides. ' Som ScHMIiITZ påpekat, äga dock kärndelningarna rum successivt! (97) Då ännu så relativt få floridésläkten äro med afseende på spermatangi- ernas utveckling histologiskt undersökta, kunde ofvanstående schema tills vidare endast provisoriskt göra anspråk på att vara en öfversikt öfver floridéernas spermatieutveckling. Med andra växtgrupper öfverensstämde floridéerna med afseende på utvecklingen af hanorganen närmast med Laboulbeniacéerna. Föredraganden redogjorde därefter för cystokarpiets byggnad. Martensia Ööfverensstämde med afseende på cystokarpiebyggnaden i huf- vudsak med öfriga Delesseriacéer. Karpogonet vore en toppeell i en särskildt utbildad 4-cellig karpogongren med spetstillväxt. SCHMITZ” regel, att floridéernas karpogon alltid äro toppeeller, gällde således äfven Mar- tensia, trots dess för öfrigt interkalära byggnad. Karpogongrenens celler liksom äfven själfva karpogonet äro flerkärniga. Auxiliarcellen bildas först efter befruktningen och fusionerar icke med angränsande celler. Auxiliarcellen delar sig därefter i tvenne celler, en centralcell och en ba- salcell. Blott från den förra utbildas gonimoblasten. Från denna utväxa rikt greniga gonimoblasttrådar, hvilkas celler hafva ett fåtal (1—2), men alltid mycket stora cellkärnor. I spetsarna bildas karposporerna, hvilka alltid äro enkärniga. Sedan de afsnörts inne i cystokarpiet, ansvälla de, hvarvid samtidigt kromatoforerna begynna tydligt framträda. Hos Martensia äro således såväl tetrasporer, karposporer som sperma- tier alltid enkärniga, under det att de vegetativa cellerna alltid innehålla talrika cellkärnor. Herr G. A. FRÖMAN förelade några märkligare fanerogamer, som af föredr. öfverlämnades till Uppsala universitets skandinaviska herbarium: 1) rödblommig hägg, funnen af föredr. vid Tursbo i Vassunda socken (Uppland) 1907; 2) Typha angustifolia X latifolia, funnen af föredr. vid Lassby backar nära Uppsala å en numera genom sprängningsarbeten förstörd lokal; 3) Carex canescens X loliacea, tagen vid Töreboda af A. CALLMÉ. Vetenskapsakademien. Dens27 maj 1908: Prof. A: G. NATHORST redogjorde för sina undersökningar öfver fossila ormbunkars sporer. Till införande i Akademiens Handlingar antogs: »Paläobotanische Mil- teilungen 4: Ueber die Untersuchung kutinisirter fossiler Pflanzenteile; 5: Ueber Nathorstia Heer.; 6: Antholilhus Zeilleri n. sp. mit noch erhalte- nen Pollenkörnern aus den rhätischen Ablagerungen Schonens» af prof. A. G. NATHORST. Till Arkiv för botanik antogs: »Ueber das Bläuhen von Lamium amplexicaule> af prof. C. LINDMAN. Den 3 juni 1908. Till införande i Arkiv för botanik antogos: 1) »Beiträge zur Flora des Itatiaia»> af dr. P. DUSÉN; 2) »Die Genliseen und Utricularieen des Reg- (98) nell'schen Herbarium> af dr. N. SYLVÉN; 3) »Zur Kenntnis der Phanero- gamenflora der Grenzgebiete zwischen Bolivia und Argentinien, IV» af docenten ROB. E. FRIES. Den 9 september 1908. Till införande i Akademiens Handlingar antogs: »Ueber den Bau und die Entwicklung der Florideengattung Martensia af docenten N. SVEDELIUS. Den 14 oktober 1908. Prof. E. LÖNNBERG redogjorde för de igångsatta biologiska undersök- ningarna af sjön Tåkern i Östergötland, till hvilka Riksdagen beviljat an- slag. Följande botanister hafva af Akademien erhållit i uppdrag att verkställa den botaniska delen af undersökningen: redaktör O. R. HOLM- BERG (kärlväxtfloran), lektor H. W. ARNELL (mossor); prof. G. LAGERHEIM (alger) och prof. R. SERNANDER (lafvar). Af dessa hade herrar HOLM- BERG och ARNELL under sommaren påbörjat sina undersökningar. Till införande i Arkiv för botanik antogs: »Bidrag till kännedomen om Salix-floran i Torne lappmark» af med. dr. B. FLODERUS. NOTISER. Utnämning. Till e. o. professor i växtbiologi vid Uppsala universitet har utnämnts docenten J. R. SERNANDER. Deutsche Botanische Gesellschaft har kallat till hedersledamot professor V. B. WITTROCK. Utländska botanister i Sverige. Fyra mykologer hafva i höst besökt vårt land för studier af hufvudsakligen hymenomyceter och ga- stromyceter: dr. RENÉ MAIRE, chef de travaux å la Faculté des Sciences, Nancy och mons. PELTEREAU, notaire honoraire, Vendöme, den senare specialist på släktet Boletus. De vistades tre veckor vid Stockholms högskola samt besökte Uppsala och Lund. I närheten af Lund upptäck- tes af dem den sällsynta, för Sveriges flora nya bokskogssvampen Bolelus Mougeolii Quél. Ett besök i Uppsala och Stockholm gjordes af tvenne amerikanska mykologer: C. G. LLOYD, den bekante gastromycetkännaren, och CALVIN H. KAUFFMAN, instructor in Botany, Univ. of Michigan, den senare för att studera släktet Cortinarius. 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket > i manuskriptet): 4) Vid kursiveringar må spärrad stil användas (understrykes med bruten linje i manuskriptet). PEEREEEEEREEEPETT TEESE skapligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. Manuskript, som ej äro skrifna på svenska, böra åt- följas af uppgift om, hvem som verkställt eller granskat öfversätt- ningen till det främmande språket. De böra dessutom vara för- sedda med en kortfattad svensk resumé. | | För undvikande af alltför dyrbara korrekturändringar får re- — daktionen på det enträgnaste anhålla 1) att manuskripten måtte in- — lämnas i fallt tryckfärdigt skick, så att inga vidlyftiga rättelser mot — manuskriptet eller tillägg måtte förekomma i korrekturen; 2) att, om > likväl dylika ändringar företagas, dessa endast må äga rum i första korrekturet för att ej onödigtvis fördröja afhandlingens tryckning; 3) att i synnerhet personnamn, växtnamn och facktermer, måtte vara tydligt skrifna; 4) att det är en stor fördel, om manuskripten inläm- nas maskinskrifna, hvilket särskildt gäller de författare, som äga en — svårläslig handstil. Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet öfversti- « gande 10.2 af tryckningskostnaden bestridas af författaren. > Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktören. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- — keriet får ej äga rum. | | | ; 'Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag afgifts- — fritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfver- enskommelse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgis- -afdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. /N INNEHÅLLSFÖRTECKNING ; RUTGER SERNANDER: Stipa pennata i Västergötland (förts) rn ; ERROR 201 | TORSTEN LAGERBERG: Morphologisch-biologische Bemerkungen äber die Gamophyten schwedischer Farne (mit Taf. 10, 11 und 9 Textfiguren) i 229 ; j ä PAT TATT a SRA NAT PT mf Sfi BU (735 0 TS: Me Sja5 S|ä'piel eRö, 66, OG på a kerla'tg Iolo KRIS TALE VIS RARE Dentsche' ReEsWne sossar dekor AE R RI BROKEN AE 300 NEAR J. VLEUGEL: Bidrag till kännedomen om Umeåtraktens svampflora (med a MOT SREHIROE) fer 1 fra Ar ROR gg rasens a RR söskvavksks ag 4 MÖRN K. JOHANSSON: Ytterligare om Potentilla fruticosa på Gotland (med Sd 2 textfigurer) | SÄG AS a eL G STANS ATL GL bal rd SURA STI TES AVR KA 018! Ae 06,00 074 0100 « b.0/ Ino. Bi 10 MR bea S RNA K. JOHANSSON: Om fyllodi hos Anemone silvestris (med 1 textfigur) (62) ; RUDOLF BRYANT MEISNER: Ulex europeus L. i Bohuslän ........ (64) S. G:SON BLOMQVIST: En egendomlig form af Pulmonaria offici- Pop AR RE SER SITE DE SA SS SOPEEN PE SR OVE SORTS TR RT NAR CCR ÖN FRAS RA RR SÖ 6 SSA FSS SNRA San NA GAG AN Bande Gå ON EA NTE Kona 2) E. ADLERZ: Några ord till svar på lektor H. W. Arnells anmärk- ningar mot min »Bladmossflora» SERENA AE SSE RR rd Nn (65) NILS SYLVÉN: Thlaspi alpestre L. spontan i Västergötland SEO (67) O. GALLOE: Danske Likeners Okologi.........sisisgossosssnss sidans RN 3 MR CARL MEZ: Der Hausschwamm und die täbrigen holzzerstörenden SMG Pilze der menschlichen WOhnungen =. mssinsssssns FRAS (7 + OSCAR ROBERT FRIES (med porträtt) ................... FARAN RE Re t DAVID BERGENDAL (med porträtt) ...............00 0 FN KR AN SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN sLossslistarlinasas ann FO SAR OA SAMMANKOMSTER: SO ee Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala 1) MR Vetenskapsakademien i... ssd 2ödRfek ds a delrsesNEUNNEDE REN EA) Ke SOLAS (bladet flere OAL UT ÖRRERS PAD MR NeHe esta garner äne fr tnnsär sopa ALANIS Utgifvet den 12 November 1908. CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 19058. Vv ensK Botanisk - Tidskrift Utgifven af Svenska Botaniska Föreningen Redigerad af 0. ROSENBERG och T. VESTERGREN BAND NR | 1908 ar E SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och redaktionsKommitté under år 1908. Styrelse: V. B. WITTROCK, ordförande; R. SERNANDER, vice ordförande; O. ROSENBERG, sekreterare och redaktör; G. INDEBETOU, skatt- mästare; J. BERGGREN, K. BOHLIN, O. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON, M. SONDÉN. Redaktionskommitté: O. ROSENBERG, K. BOHLIN, G. LAGERHEIM, R. SERNANDER, N. SVEDELIUS. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande Svenska Bo- taniska Föreningen) är 15 kronor. | Medlemsafgiften för år 1909, 10 kronor, terde med begär nande af bifogade postanvisningsblankett före den 15 febru- arti 1909 insändas till föreningens skattmästare G. Indebetou, Kungsträdgårdsgatan 4, Stockholm, och utgör postanvisnings- kvittot bevis å erlagd afgift. Afgift, som ej före sagda dag kommit skattmästaren tillhanda, uttages genom postförskott. Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgång af tid- skriften till ett pris af 7 kronor. Till tidskriftens medarbetare! Samtliga manuskript skola insändas i fullt tryckfärdigt skick under följande adress: Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms Hög- skola, Kungsgatan 30, Stockholm C. - Redaktionskommittén afgör om insända afhandlingars intagande i tidskriften. Antalet plan- scher och figurer till hvarje afhandling, som kunna af tidskriftens medel bekostas, bestämmes af redaktionskommittén i samråd med författaren, likaså hvilka reproduktionsmetoder, som böra komma till användning, och liknande angelägenheter, Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2. H. 4. BSINKPRAR FALL, AF TERMINAL INFLORESCENS- BILDNING HOS TILIA. AF ROB. E. FRIES. BOTA Det är ett allmänt kändt förhållande, att linden uppbygger sin stam och sina grenar sympodialt, på så sätt att toppknoppen felslår, hvar- vid en axillär knopp öfvertar terminalknoppens funktion. Detta äger rum redan under första året på groddplantan samt vidare under individets hela lif. Något undantag från det regelbundna bortdöendet af skottspetsen har jag ej sett framhållas, och torde det nog ej heller vara iakttaget. PENnziG (6) omnämner intet sådant fall, och i den senare litteraturen har jag ej heller kunnat finna någon uppgift om en dylik afvikelse. Under sistlidne sommar an- träffade jag emellertid på en i Upsala botaniska trädgård odlad Tilia platyphylla tvenne skott, hvilkas terminalknoppar kommit till utveckling och som därvid gifvit upphof till inflorescenser. På fig. 2 och 3 äro dessa återgifna. För att emellertid kunna förstå desamma torde vara lämpligast att först erinra om hufvuddragen i den typiska lindinflorescensens ställning och byggnad. De blommande grenarna på en lind äro mer eller mindre horisontelt inriktade med bladen ordnade tvåra- digt längs flankerna. I alla dessas axiller, oftast med undantag af det nedersta bladets, sitta dels en vanlig sluten vinterknopp, dels en inflorescens med dess karakteristiska skärmblad, vid hvilket blomställningsaxeln är delvis sammanvuxen. Inflorescensens och knoppens inbördes ställning är sådan, att den förra utgår från öfre kanten af den horisontella grenens bladaxiller, knoppen däremot Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 30 326 upptar mera midten af bladvecken. Noggranna undersökningar af flera forskare, särskildt BRUNNER (1, 2) och WYDLER (ne OlÉ vit vid handen, att inflorescensgrenen är det verkliga axillära skot- tet, att det stora, hinnartade skärmbladet utgör dettas första för- blad och att vinterknoppen vid dess bas i själfva verket är en axil- lär bildning åt inflorescensskottets andra förblad, hvilket såsom ett litet fjäll omsluter vinterknoppen på dess motsatta, undre sida och hvilket, på grund af dess likhet med de öfriga knoppfjällen, länge förblandats med dessa. Det är således klart, att lindens inflorescenser äro att betrakta som axillära kortskottsbildningar från årsskotten. Granskar man ett blommande eller fruktbärande dylikt, så skall man finna, att äfven den skenbara toppknoppen nästan regelbundet vid sin sida är utrustad med en inflorescens, detta naturligtvis beroende på att äf- ven denna vinterknopp, såsom ej äkta terminal, är till sin anlägg- ning fullt identisk med de nedanför sittande. Fig. 1 framhåller toppen af en normalt utvecklad, blommande, horisontel gren sedd uppifrån. På ena sidan af densamma sitter ett vanligt blad. Mot- satt detta synes (vid +) ett obetydligt utskott med ett ärr i spetsen, utmärkande den plats, där den afdöda skottspetsen utgått. Emel- lan denna och bladskaftet sitta dels en inflorescens, dels en kraf- tig vinterknopp, den förra, såsom synes, ofvanför den andra, såle- des på grenens inre sida. Nedanför inflorescensen kan dessutom urskiljas ett långsträckt ärr (st) efter ett blad, hvilket synes stödja densamma. Detta är märket efter den ena af bladets tidigt affal- lande stipler; på andra sidan af skottet, på bilden dold af det- samma, har den andra stipeln haft sin plats. Jämför man nu denna bild af det typiska förhållandet med den på bild 2 återgifna afvikelsen, så framgår med lätthet, hur denna på naturligaste sätt bör tolkas. Vi återfinna där örtbladet, vinter- knoppen och inflorescensen med stipelärret vid dess bas, allt på sin vanliga plats. Däremot tillkommer en tvåblommig inflorescens, utgående från den bladet motsatta flanken. En närmare undersök- ning ådagalade ock, att denna intog just den plats, där på ett nor- malt byggdt skott ärret efter det afdöda terminala internodiet har sin plats. Ej heller kunde något sådant ärr återfinnas på någon annan punkt, så att det torde vara otvifvelaktigt, att denna andra inflorescens utgår rent terminalt. Detta styrkes äfven af följande omständighet. Den toppställda inflorescensen skiljer sig, såsom Ssy- nes, från de vanliga axillära genom den fullständiga saknaden af = = NY w era. infl & = AE Na få A- Thulin del. £ Tilia platyphylla. Fig. 1. Normalt bygd blommande skottspets. St = ärret efter den ena stipeln; " = märket efter den afdöda skottspetsen. — Fig. 2—3. Skott- spetsar med terminala inflorescenser (term. infl.); på fig. 2 finnes äfven den axillära utvecklad (av. infl); st, st', st" = stipelbildningar: kn = öfversta vin- terknoppen. — Fig. 4. Schema öfver inflorescensens byggnad (enligt EiICHLER). — Fig 1—3. ”/, af naturl. storlek. 328 skärmblad. Erinra vi oss dock, att skärmbladen utgöra den axil- lära knoppens första förblad, så blir det klart, att denna terminala inflorescens bör sakna sådant. Den utgör ju blott en ren fortsätt- ning på skottet, och något nytt blomskärmbildande förblad bör na- turligtvis ej utbildas på densamma. Själfva inflorescensen hos linden är ett fåblommigt dichasium, slutande med en toppblomma |(se fig. 4); det bär trenne små, tidigt affallande högblad, af hvilka det understa saknar axillärt skott, de båda öfre bära blommor. Dessa äro försedda med tvenne förblad, hvilka i sin tur antingen båda eller blott det öfre kunna uppbära blommor, o. s. v. Den här ifrågavarande terminala inflorescensen var endast försedd med tvenne frukter; toppblomman var affallen, lämnande ett ärr efter sig. Ärret efter det nedersta högbladet åter- fanns på den från öfversta örtbladet vända sidan af inflorescens- axeln, således på det ställe, där nästa örtblad skulle haft sin plats, om terminalskottet varit vegetativt. De båda följande högbladen bildade ungefär 90” vinkel mot det nedersta. Frukterna voro väl utvecklade med normalt utbildade frön; däremot voro frukterna på den bredvidsittande, axillära inflorescensen förkrympta. Den andra, på fig. 3 återgifna bildningsafvikelsen, hvilken här i motsats mot den föregående tänkes sedd från grenens undersida, är mera invecklad och vida svårare att morfologiskt tolka. Afvikel- serna från det normala äro här större och sträcka sig äfven till det näst öfversta bladet. Här har nämligen den ena stipeln (st) ut- vuxit till en njurformad, cm.-stor bildning af samma hinnartade konsistens som blomskärmarne. Af fullständigt samma form och ut- seende i öfrigt är den ena stipelbildningen vid följande nod (st”), bakom hvilken den >falska> terminalknoppen framskymtar. Äfven den andra stipeln (st”), som har sin plats på skottets bortre sida, är hinnartadt utbildad och ännu kraftigare utvecklad än den förra. Emellan dessa båda, på högra flanken på bilden, skulle det till stiplerna hörande bladet ha sin plats; något dylikt är dock ej utbildadt på normalt sätt; det återfinnes emellertid vid närmare efterseende så- som en strutlikt hoprullad, ungefär en half cm. bred hinnkant, som sammanvuxit med den ena stipeln (st”) och bildar en direkt fort- sättning på denna. Vinterknoppen (kn) återfinnes på sin vanliga plats midt emellan de tvenne stiplerna. Från skottets vänstra flank, i öppningen mellan de båda stipelbildningarna utgår en in- florescensaxel (term. infl.), som ett par mm. ofvan basen bär ett 329 halfdecimeterlångt skärmblad, vid hvilket blomställningsaxeln är helt kort (blott till 4 mm:s längd) vidvuxen. Hur skall nu denna inflorescens tolkas? I det förra skildrade fallet mötte vi tvenne intill vinterknoppen sittande blomställningar, 1 detta blott en. Det ligger då nära till hands att här tolka denna enda som den normala, axillära, 1 hvilket fall hela bildningsafvi- kelsen betydligt förenklades. Detta låter sig emellertid näppeligen göra. Inflorescensens plats omöjliggör en dylik tolkning. Den ut- går nämligen från just den punkt, där det vanligen afdöende topp- internodiet skulle utgått, något som utan svårighet låter sig be- stämma vid ett studium af orienteringen af vinterknoppen och dess fjäll, och vid en jämförelse med de längre ned på skottet sittande knopparna. Inflorescensens tolkning som rent terminal styrkes äfven af den omständigheten, att något ärr efter toppinternodiet ej kunde upptäckas. Det är emellertid tvenne saker, som möjligen skulle kunna tala emot den framlagda uppfattningen, nämligen dels förekowsten af det väl utvecklade skärmbladet på inflorescensaxeln, hvilket, som vi sågo vid det först skildrade fallet, ej behöfver förekomma på en terminal inflorescens, och dels saknaden af den andra, den axillära inflorescensen. Hvad först den förra omständigheten angår, så be- höfver ej blomskärmen här betraktas som ett af förbladen till ett axillärt skott, utan kan mycket väl tolkas som ett kraftigt utvuxet högblad på inflorescensaxeln. Vi ha ju redan sett, hurusom i gren- spetsen förefunnits liksom en tendens hos bladbildningarna att ut- växa och anta hinnartad konsistens. Det är dessutom en ingalunda ovanlig företeelse, att inflorescensens högblad utbildas på detta sätt. I litteraturen har sådant vid flera tillfällen beskrifvits, såsom af BRUNNER (2), MALINVAUD (4), PATOUILLARD (5) och WEHMER |(7). MALINVAUD hart. o. m. försökt sig på att under Tilia grandifolia på denna afvikelse bilda en var. bracteolata. Likaså kan den anmärkningsvärda saknaden af axillär inflore- scens utan större svårighet förklaras. Af vinterknoppens oriente- ring är det nämligen tydligt, att det första förbladet, hvilket ej kan återfinnas på knoppen, sammansmält med och ingår i den hinn- artade, strutlikt hopvyridna bildning, hvilken ofvan omnämndes så- som hufvudsakligast uppkommen af bladet och dess ena stipel. Detta eljest skärmbildande förblad har således förkrympt, och nå- gon inflorescens finns (därför?) ej heller utbildad. Att tyda den en- ligt min uppfattning terminala inflorescensens blomskärm som den 330 axillära knoppens första förblad, är omöjligt, då den med 90” di- vergerar från den ställning, som den i så fall skulle inta. Dess ställning är däremot just den, som det nedersta högbladet på ett terminalt blombärande skott borde intaga. Det synes mig således klart, att vi i såväl detta som det förra fallet ha att göra med en på långskotten rent toppställd inflore- scens, således med en byggnadstyp, som helt och hållet strider emot, hvad man hittills iakttagit hos Tilia-släktet. Hvad kan nu orsaken till dessa bildningsafvikelser vara? Inga direkta yttre inflytelser ha kunnat upptäckas såsom förorsakande desamma. Trädet var nämligen fullt friskt, utan något angrepp af vare sig svamp eller insekter. Här liksom i så många liknande fall måste skyllas på inre orsaker>, som för närvarande ej kunna bestämmas. Antyd- ningsvis må blott framhållas, att individet, hvarpå de båda afvi- kelserna anträffades — de sutto helt nära hvarandra på en och samma gren — var synnerligen rikligt blommande. Det har äfven redan framhållits, att i det första skildrade fallet den axillära in- florescensens frukter voro förkrympta samt att i det senare ingen ordinär axillär blomställning kommit till utveckling, möjligen direkt tillbakahållen genom dess skärmblads sammansmältning med ört- bladet och den ena stipeln. På båda skotten i fråga hade dess- utom en af de längre ned sittande axillära inflorescenserna tidigt affallit, lämnande igengrodda ärr efter sig. Det kan därför vara möjligt, att den rikedom på blombildande ämne, som i skotten förefunnits, slagit ut i de terminala blomställningarna, då de på de vanliga ställena hindrats att förbrukas. Det torde emellertid vara säkrast, att blott med försiktighet yttra sig härom, särskildt som äfven på andra skott understundom förekommo märken efter af- fallna inflorescenser, utan att terminalknoppen kommit till utveck- ling. Naturligtvis blir följden af detta toppknoppens utväxande till inflorescens en begränsning af skottet ifråga. Detta är ju ock den normala orsaken till ett skotts begränsande; det hos linden eljest förekommande är ett sekundärt sätt. Det ligger då nära tillhands att fråga sig, om ej de föreliggande bildningsafvikelserna utmärka återfall till en tidigare skottbyggnadstyp inom Tilia-släktet. Emot ett sådant antagande talar afgjordt den i individets lif tidigt infal- lande sympodiebildningen, hvilken uppträder redan efter första året och långt, innan blomning kan ha inträdt störande i skott- följden. Ej heller har jag kunnat finna något stöd därför i för- JJl hållandena hos lindens närmare släktingar, hos hvilka såväl axillära som terminala blommor och blomställningar förekomma. I den växtteratologiska litteraturen finnas beskrifna och afbildade (af BRUNNER, 2) intressanta bildningsafvikelser hos linden, där i bladaxiller ej blott den typiska inflorescensen utbildats, utan äfven vinterknoppen upplöst sig och alstrat ett kortskott med blomställ- ning. Med dessa böra de af mig iakttagna fallen lämpligast jäm- föras. Den extra blomutveckling, som i förra fallen slog sig på vinterknopparna, har i de senare slagit sig på ett annat håll, på långskottets terminalknopp. Man behöfver därför ej alls, synes det mig, tillgripa atavismen som hjälp vid tolkningen af det här skil- drade abnorma uppträdandet af toppställda inflorescenser. = Rikti- gare synes vara att söka förklaringen i näringsfysiologiska orsaker. FIGURENERKLÄRUNG. Tilia platyphylla. Fig. 1. Die Spitze eines normal gebauten, horizon- talen Sprosses, von oben gesehen; st = die Narbe eines der abgefallenen Nebenblätter; 7 = die Narbe der abgestorbenen Sprosspitze. — Fig. 2—3. Zwei abweichend ausgebildete Sprosse, die an einem im uäbrigen ganz normalen Baum im botanischen Garten zu Upsala (Aug. 1908) gefunden wurden; in der Fig. 2 ist der horinzontal wachsende Zweig von oben, in der Fig. 3 von unten gesehen. An beiden ist die sonst absterbende Sprosspitze zu echten terminalen Infloreszenzen ausgewachsen (term. infl.), was teils aus ihrem Ausgangspunkt, teils aus der Orientierung der Blatt- bildungen des Blätenstandes hervorgeht. In dem in Fig. 2 abgebildeten Fall sind die Verhältnisse sehr klar zu ersehen (vgl. dabei Fig. 1). Man beachte das Fehlen des Flägelblattes,' das davon abhängt, dass die Achse der Infloreszenz nur eine Fortsetzung der Sprossachse ist und demnach nicht das Vorblatt ausgebildet hat, welches an den sonst stets achselständigen Infloreszenzen zum Flägelblatt auswächst. An dem zwei- ten Spross (Fig. 3) sind die oberen Nebenblätter zu grossen, häutigen Bildungen ausgewachsen (st, st, st”); nur der terminale Blätenstand ist hier ausgebildet und mit einem grossen Flägelblatte versehen, welches jedoch — seiner Stellung u. a. nach zu schliessen — aus dem unter- sten, abnorm entwickelten Hochblatt der terminalen Infloreszenz be- steht. Die Erklärung dieser beiden Bildungsabweichungen liegt nicht in irgend welcher direkten äusseren Ursache, auch nicht etwa in Atavismus, sondern wahrscheinlich in inneren ernährungsphysiologischen Verhältnissen. — Fig. 4. Tilia-Infloreszenz, schematisch (nach EICHLER). Oo 332 KLISPERATIBUR: BRUNNER, CH., Sur PFinflorescence du Tilleul (Ann. Sc. Nat., Sér. III Bot. Vol 5, ps 3119-1846): BRUNNER, CH., Sur les bourgeons et VF'inflorescence du Tilleul (ibid., Vol. 8, p. 356. 1847). EICHLER, A. W., Blätendiagramme. II, p. 268 och forts. 1878. MALINVAUD, E., Sur un é&chantillon å pédoncules bractéolés du Tilia grandifolia Ehrh. (Bull. de la Soc. bot. de France. Tom. 25, p. 316. 1878). PATOUILLARD, N., Note sur quelques plantes des environs de Paris (ibid., Tom. 27, p. 183. 1880). PENZIG, O., Pflanzenteratologie. I. Genua 1890. WEHMER, C., Uber einige abnorme Lindeninfloreszenzen (Ber. der deutsch. bot. Gesellsch. 9, p. 313. 1891). WYDLER, H., Morphologische Mitteilungen. I. Der blähende Spross der Linden (Flora. 23, p. 312. 1865). SVENSK BOTANISK TIDSKRIET. 1908. BD 2, H. 4. ÖOMESJÄLFSTERILITETEN HOS RÖDKLÖFVERN (TRIFOLIUM PRATENSE L.) AF HERNFRID WIT:BE: Då det är fråga om att söka praktiskt förbättra eller förädla en växtart, gäller det naturligtvis i första hand att söka klargöra de vägar, man härvid har att följa. Kan ifrågavarande art själfbe- fruktas, så kan man ju begagna sig af individualurval; kan den det däremot ej, utan är själfsteril, ja, då måste man begagna sig af andra utvägar för att komma till något resultat. När jag vid Sveriges Utsädesförening fick hand om förädlingen af våra vall- växter, blef därför en af mina första uppgifter, att utreda, huru man skulle förfara vid förädlingen af vår viktigaste vallväxt, rödklöf- vern (Trifolium pratense L.). Denna art uppgafs ju i litteraturen i allmänhet vara själfsteril; ehuruväl mina undersökningar endast än ytterligare bekräfta ett dylikt förhållande och således ej hafva så mycket nytt att uppvisa, torde de väl ändock kunna vara af intresse att offentliggöra, då de i viss mån komplettera föregående forskningar. Innan jag går att närmare redogöra för mina försök, vill jag i korthet omnämna förut gjorda undersökningar. Redan DARWIN påpekar (I, p. 107), att rödklöfvern är fullständigt själfsteril; vid af honom utförda försök (II, p. 350), lämnade 100 blomhufvuden af medelst nät isolerade individ ej ett enda frö, under det att 100 blomhufvuden af närstående af humlor besökta individ utbildade enligt beräkning 2,720 frön. DE VRrRIEs (I, p. 939) omnämner, att då han i ett boningsrum, till hvilket några insekter ej hade till- träde, odlade rödklöfver, utvecklades rikligt med blomhufvuden, 334 men frö utbildades ej; när en hel mängd blomhufvuden voro full- ständigt öfverblommade, utsattes de i kruka uppdragna rödklöfver- plantorna i ett klöfverfält; de blomhufvuden, som nu utvecklades, satte alla rikligt med frö; DE VRIES omnämner äfven (1. c.), att vid konstgjord pollinering med respektive blommors eget pollen erhölls ej heller något frö; på grund häraf anser han det sannolikt, att rödklöfvern är själfsteril. STEBLER anser (I, p. 73) det högst san- nolikt, att rödklöfvern ej kan själfbefruktas; han påpekar dock nödvändigheten af ytterligare undersökningar. I senare tid, 1900 och 1901, har KIRCHNER (I, p. 13) utfört en del isoleringar af röd- klöfverblomhufvuden utan att i något fall erhålla ett enda frö: undersökningarna omfattade 1900 blott 11, 1901 22 isolerade blom- hufvuden. FRUWIRTH omnämner (I, p. 165) äfvenledes, att vid af honom utförda försök erhölls ej något frö i isolerande blomhufvu- den, icke ens då deras blommor konstgjordt pollinerats med eget pollen eller med dylikt från andra blommor af samma individ. KnuTH uppgifver däremot (I, p. 292), att enligt KERNER (I, p. 364) leder själfbefruktning hos rödklöfvern till resultat; denna uppgift är ej fullt riktigt, ty visserligen säger KERNER att de talrika arterna af släktet Trifolium utveckla sina frukter, äfven då blommorna skyd- das för insektbesök, men han gör dock den reservationen att en- staka arter gifva dålig fröskörd, när insektbesök uteblifva; som emellertid KERNER ej angifver några arter vare .sig för det ena eiler andra fallet, kan ju detta KNnutHs påstående alldeles lämnas ur räkningen. I litteraturen finnes emellertid äfven uppgifter om att rödklöf- vern skulle vara själffertil. BEAL (I, p. 325) erhöll af 50 blomhuf- vuden på tvenne med nät isolerade individ 25 frön, under det att lika många blomhufvuden, ej isolerade, lämnade 1,200—2,200 frön; dessa BEALS undersökningar äro af ringa vikt, då där blott angif- ves att blommorna voro isolerade så att humlor ej hade tillträde, hvilket naturligtvis ej utesluter att andra insekter, äfven om de ej kunde nå honungen, dock hade kunnat åstadkomma ett öfverförande af pollen. GARTON antager utan vidare, att ett öfverförande af pol- len från andra individ ej leder till resultat och detta af den anled- ning, att blommor, i hvilka ståndarna bortskurits, ej gåfvo upp- hof till frö. MARTINET erhöll (I, p. 5) af tvenne isolerade indi- vid respektive 9 och 15 frön; äfven vid konstgjord själfbefruktning erhölls resultat. Slutligen kan nämnas, att ARMSTRONG (I) medde- lar om själfbefruktande rödklöfver i Australien. 330 Som synes förekomma i litteraturen olika åsikter om denna sak, emellertid synes det ju, speciellt med anledning af FRUWIRTHS och KIRCHNERS undersökningar, ej vara någon anledning att tvifla på att rödklöfvern verkligen är själfsteril och att det egna pollenet är alldeles overksamt, i all synnerhet som detta vid ståndarknappar- nas tömmande kommer att ligga alldeles mot märket. Jag ville emellertid söka bekräfta föregående undersökningar och för öfrigt tänkte jag på möjligheten af att märket behöfde obetydligt såras för att pollenkornen skulle erhålla lämplig grobädd. Mina undersökningar utfördes på Svalöf somrarna 1905, 1906, 1907 och 1908, och till försöksmaterial användes olika handels- stammar af såväl inhemsk som utländsk härstamning. Isoleringen af blomhufvudena skedde i allmänhet medelst omhöljen af tunt tyg, s. k. gas med mycket fina maskor; åren 1907 och 1908 använ- des dock äfven pergaminkapslar. Någon olikhet i resultat erhölls ej i dessa olika fall, ehuru de förra, gaskapslarna, visade sig vara bäst, då fuktigheten inom dem ej blifver så stor som i pergamin- kapslarna. Under ofvannämnda somrar utfördes inalles 79 försök; af dessa anställdes 21 för att utröna det egna pollenets inverkan dels så att nästan alla eller ett flertal blommor inom samma isolerade blom- hufvud pollinerades eller korsades sinsemellan, dels så att kors- ning utfördes mellan blommorna i tvenne isolerade hufvuden af samma individ. Pollineringen utfördes med mycket små, styrhåriga penslar så att penseln upprepade ganger fördes mot märket, hvar- vid en hel del pollenkorn fastnade på penselhåren, och då därpå samma förfaringssätt företogs i en annan blomma, öfverfördes pol- lenkorn till dennas märke, på samma gång som nya pollenkorn fastnade i penseln. Resultaten at nyssnämnda 21 försök blefvo att i intet enda fall fullt utbildadt frö erhölls, dock i tvenne fall ett par outbildade, odugliga frön. Att genom denna pollinering pi- stillen ej förstördes och att således detta ej kunde vara orsaken till att frö ej utbildades visa andra samtidigt utförda försök, hvar- vid korsning på nyssnämnda sätt anställdes dels emellan tvenne isolerade blomhufvuden, tillhörande olika individ, dels emellan ett isoleradt blomhufvud och ett ej isoleradt blomhufvud af an- nat individ; 1 8 af 9 utförda dylika försök erhölls väl utbil- dadt frö. Jag vill här redogöra för ett upplysande försök. Den 8 juli 1907 isolerades 4 blomhufvuden, af hvilka 3 (a,, a, a) tillhörde 336 ett och samma individ, 1 (b) ett annat närstående; den 12 juli ut- fördes korsning mellan a, och a, samt emellan a, och b, hvar- vid i hvarje fall en hel del blommor pollinerades. Vid skörd af dessa blomhufvuden i september månad visade sig resultatet vara, att i blomhufvudena a, och a, fanns ej ett enda frö, under det att i as; erhölls 7 väl utbildade och 16 mer eller mindre hopskrumpna frön, i b respektive 10 och 2. Slutligen kan jag äfven nämna att 46 under åren 1905, 1906, 1907 och 1908 endast isolerade, ej konstgjordt pollinerade blomhufvuden ej lämnade ett enda frö. ' Häraf torde med all önskvärd tydlighet, hvilket jag äfven förut (I, p. 147) påpekat, framgå, att rödklöfvern (Trifolium pratense 1.) är fullständigt själfsteril. I detta sammanhang vill jag äfven något omnämna de under- sökningar, jag påbörjat med ännu ett par vallbaljväxter. Hvad först och främst alsikeklöfvern (Trifolium hybridum IL.) be- träffar, så hafva af mig hittills utförda försök visat, att denna art förhåller sig såsom rödklöfvern d. v. s. är själfsteril (jfr. WitTE I, p. 148). Till samma resultat hafva äfven ledt de försök, som ut- förts af KIRCHNER (I, p. 16) och FruwirTtE (I, p. 186), under det att MEEHAN (I, p. 378) angifver alsikeklöfvern såsom själfbefruk- tande och alt »cross-fertilization is wholly out of the question>. Af hvitklöfver (Trifolium repens L.) isolerade jag sommaren 1908 6 blomhufvuden; af dessa hade 5 ej utbildat något frö, under det att i ett funnos 3 utbildade frön. DARWIN (II, p. 349) erhöll vid försök med denna art ett år 10 ggr mindre frö af 10 isolerade blomhufvuden än af 10 fritt blommande, nästa år däremot af 20 isolerade blomhufvuden blott 1 frö, under det att 20 fritt blom- mande lämnade 2,230 frön. BeaAL (I, p. 327) erhöll af 8 isolerade blomhufvuden sammanlagdt 5 frön, lika många fritt blommande hufvuden gåfvo däremot 236 frön. MEEHAN (jfr. KIRCHNER I, p. 14) erhöll god frösättning vid isolering, men då denna var så bristfäl- lig att en geting kunde komma innanför nätet, kan hans iakttagel- ! Förstnämnda året, 1905, erhölls dock dessutom i 3 försök respektive 1, 2 och 2 utbildade frön, men då jag ifrågavarande år blott utförde isolering och polline- ring, men däremot ej var i tillfälle att vare sig verkställa skörden af försöken ej heller undersöka det insamlade materialet, utan endast fick uppgift om resultatet, tror jag det vara fullt befogadt att alldeles lämna dessa försök utan afseende, i all synnerhet som jag ej samtidigt erhöll några som helst uppgifter om huruvida i dessa fall isoleringsduken var skadad eller ej. 337 ser lämnas utan afseende. KIRCHNER (I, p. 15) fick vid isolering med stormaskigt nät i en del blomhufvuden några frön, men däremot vid användande af finare nät ej ett enda frö. FruwirTH (I, p. 181) omnämner, att han vid alla sina försök ej erhållit något enda frö. Af käringgigel (Lotus corniculatus IL.) isolerades förflutna sommar, 1908, 14 blomhufvuden i pergaminkapslar; emellertid blefvo 10 af dessa skadade; hvarken inom de skadade eller i öfriga 4 oskadade utbildades ett enda frö. Detta öfverensstämmer väl med de undersök- ningar som utförts af DARWIN (II, p. 4, 349) och KIRCHNER (1 P- 53), hvilka vid isolering ej erhållit ett enda utbildadt frö. Till sist vill jag äfven redogöra för mina undersökningar i be- rörda hänseende öfver get- eller sandväpplingen (Anthyllis vulnera- ria IL.). Sommaren 1907 isolerades medelst tygomhölje ett blom- hufvud, detta satte rikligt med frö. Innevarande sommar isolera- des med pergaminkapslar 19 blomhufvuden med tillsammans 643 blommor; utan någon som helst pollinering erhölls 577 frön, af hvilka dock 36 voro mindre väl utvecklade; således utbildade, då denna art har 1-fröiga baljor, 89.78 &Z af alla blommor frö; 1 5 fall utbildade t. o. m. hvarje blomma frö. Häraf framgår ju tyd- ligt att denna art kan själfbefruktas (jfr. WiTTE I, p. 148) hvil- ket äfven säkerligen oftast sker. Vid de undersökningar, som utförts af KIRCHNER |(I, p- 51), har i en del fall erhållits rikligt med frö, men i andra fall ej ett enda frö; orsaken härtill anser han möjli- gen kunna bero på liknande förhållanden, som förefinnas hos humleluzera (Medicago lupulina 1L.), hvars hapaxanthiska form han funnit (I, p. 11—13) vara själfbefruktande, under det att den per- enna formen var själfsteril. UBER DIE SELBSTSTERILITAT DES ROTEN KEEES (TRIFOLIUM PRATENSE L.). ZUSAMMENFASSUNG. Als der Verfasser auf den Versuchsfeldern des Schwedischen Aus- saat-Vereins zu Svalöf die Veredlungsversuche der Weidepflanzen öbernahm, schien es ihm sehr notwendig, zuerst zu untersuchen, ob die wichtigste sehwedische Futterpflanze, der rote Klee, selbst- steril sei oder nicht. Die Litteraturangaben sind nämlich in dieser Hinsicht einander durchaus wiedersprechend. 338 Die Untersuchungen wurden in den Sommern 1905—1908 mit Individuen verschiedener Herstammung ausgefährt. Fär die Isolie- rung wurden engmaschige Gazenetze und Pergamindäten und för die Bestäubung feine, steifhaarige Pinsel benutzt. Wenn die Bläten nur isoliert und nicht känstlich bestäubt, oder wenn sie mit eigenem Pollen oder mit demjenigen anderer Bläten desselben Individuums bestäubt waren, dann schlug der Frucht- ansatz ganz und gar fehl; es enlwickelte sich kein einziger Samen. Als dagegen isolierte Bläten mit fremdem Pollen in derselben Weise bestäubt waren, dann gelangten auch Samen zur Ausbildung. Aus den Versuchen geht also hervor, dass der rote Klee durch- AST SeLbisStsterilfist Der Verfasser hat auch einige andere Futterpflanzen ein wenig daraufhin untersucht. Der Bastardklee oder der Schwedische Klee (Trifolium hybridum L.) und der gehörnte Schotenklee (Lotus corni- culatus IL.) waren auch selbststeril, während bei dem Wundklee (Anthyllis vulneraria 1.) Selbstbefruchtung gute Fruchtbildung her- vorruft. Bei dem letzteren waren in 19 Blätenköpfen mit zusam- men 643 Bläten bei Selbstbefruchtung 577 Samen ausgebildet. ELEETERATUR! ALPINE, Å. N. M. (T)5 Production of new types of forage plants: clover and grasses. Liverpool 1899. ARMSTRONG, J. B. (I), The fertilisation of Red-Clover. Gard. Chronicle New. Ser. XX, 1883. (jfr. FRUWIRTH I, p. 165.) BEAL, W. J. (D, Grasses of North America. I. (jfr. FRUWRITH I, p. 165.) DARWIN, Ch. (I), The origin of the species. London 1866. (IT), Die Wirkungen der Kreuz- und Selbstbefruchtung im Pflan- zenreiche. Stuttgart 1877. FRUWIRTH, C. (ID, Die Zächtung der landwirtschaftlichen Kulturpflanzen. III. Die Zächtung von Kartoffeln, Erdbirne, Lein, Hanf, Tabak, Hopfen, Häöälsenfrächten und kleeartigen Futterpflanzen. - Berlin 1906. GARTON, redogörelse för dennes undersökningar se ALPINE, p. 15. (jfr. FRUWIRTH I, p. 165.) KERNER VON MARILAUN, A. (I), Pflanzenleben. II. Leipzig und Wien 1898. KIRCHNER, O. (ID), Uber die Wirkung der Selbstbestäubung bei den Papi- lionaceen. Naturw. Zeitschr. för Land- und Forstwirtschaft. III. Stuttgart 1905. 339 KNUTH, P. (I), Handbuch der Blätenbiologie. II: 1. Leipzig 1898. MARTINET, G. (D, Etudes et essais de plantes fourrageres. Ann. agr. de la Suisse 1903. — Ref. Bot. Centralbl. XCIII. Cassel 1903, p. 297. MEEHAN, TH. (ID), Contributions to the life histories of plants. No. VIII. Proceed. of the Acad. of Natural Sciences in Philadelphia. XNXIX. 1892, p. 366. — Ref. i Bot. Centralblatt LXI. Cassel 1895, p. 262. STEBLER, F. 0. & SCHRÖTER, C. (D, Die besten Futterpflanzen. I. Bern 1883. WirtTE, H. (I), Vallbaljväxterna. I Årsberättelse öfver Sveriges Utsädes- förenings verksamhet under år 1907. Sveriges Utsädesför. Tidskrift. XVIII. Malmö 1908. VRIES, H. de (I), Beiträge zur speziellen Physiologie landwirtschaftlicher Kul- turpflanzen. II. Wachsthumsgeschichte des rothen Klees. Landwirth- schaftliche Jahrbäöcher. VI. Berlin 1877. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 4. ZOOCECIDIER FRÅN BOHUSLÄN. AF G. LAGERHEIM ocH BJÖRN PALM. I föregående uppsatser (G. LAGERHEIM, Zoocecidien vom Feldberg, Mitteil. d. Badischen Botan. Vereins 1903, och Baltiska Zoocecidier, Arkiv för Botanik, Bd. 4. 1905) har en af oss påpekat den bety- delse, som kännedomen om gallbildningarnas utbredning kan ha för lösandet af växtgeografiska spörsmål. Särskildt framhölls önsk- värdheten af undersökningar af öars gallbildningar, hvarigenom möj- ligen bidrag till lösandet af frågan om dessas eventuella landförbindelse i postglacial tid kunde erhållas. Under Svenska Botaniska Föreningens exkursion i bohuslänska skärgården i augusti 1908 erbjöd sig elt tillfälle att samla bidrag härtill, ett tillfälle som vi ej underläto att begagna oss af. I det följande lämnas en förteckning på de af oss och andra deltagare i exkursionen anträffade zoocecidierna. Att antalet ej blifvit större än 110, beror hufvudsakligen på den myc- ket korta tid, som stod till vårt förfogande på hvarje ö och som äfven skulle användas till insamlande af parasitsvampar. Dagarna närmast före exkursionen tillbragte en af oss (LAGERHEIM)i Kungelf och Göteborg, hvarest flera gallbildningar iakttogos, som äfven fått plats i nedanstående förteckning. Särskildt noga genomgingos de i Trädgårdsföreningen och Lorensberg odlade träden och buskarna, och det visade sig därvid, alt här liksom i andra större städer gallbildningar endast sparsamt och ofta dåligt utvecklade förekommo. Detsamma synes äfven vara fallet med vissa parasitsvampar och lafvar. Möjligen är skorstensröken orsaken härtill, möjligen äfven markens renhållning, hvarigenom öfvervintrande ägg, puppor och sporer förstöras. 341 Af de nedan uppräknade cecidierna äro 58 funna på öarna på vilda växter. Helminthocecidierna utgöra 3,45 2, acarocecidierna 44.83 2, dipterocecidierna 17,24 2, hymenopterocecidierna 12,07 2, hemipterocecidierna 20,7 Z och coleopterocecidierna 1,72 2. Vid en noggrannare undersökning af den bohuslänska skärgården skall det antagligen visa sig, att procenttalet för dipterocecidierna kom- mer att ökas. De af cecidomyiderna förorsakade gallbildningarna äro ej sällan föga i ögonen fallande och undgå lätt uppmärksamheten. Jämförelsevis stort är antalet påträffade hemipterocecidier, som ju ofta äro stora och lätta att se; dessutom hade det vackra vädret antagligen gynnat bladlössens förökning. Däremot kommer det relativa antalet af coleopterocecidier antagligen ej att ökas afsevärdt vid en närmare utforskning af området, ty de gallbildande curculio- niderna synas endast med svårighet kunna förflytta sig öfver vat- tenytor (jämf. LAGERHEIM, Baltiska Zoocecidier, pag. 2). Campanula rotundifolia fanns flerstädes på öarna och vid Fjällbacka, men en- dast på Hästvom var den angripen af Miarus Campanule. Gall- bildningen fanns här 1 stor mängd och väl utbildad. Af Cakile maritima undersöktes talrika exemplar, men intet angrepp af Ceuthorrhynchus pleurostigma kunde påvisas (denna gallbildning före- kommer vid Böda på Öland). Äfven andra strandväxter undersök- tes så noga tiden tillät på förekomsten af cecidier, Angelica", Eryn- gium, Rhodiola”, Sedum anglicum"”, Silene maritima" och Trifolium fragiferum” med negativt resultat. Däremot konstaterades gallbild- ningar på Atriplex, Euphorbia palustris, Ligustrum, Lonicera pericly- menum och Plantago maritima. Taxus undersöktes förgäfves på gallbildningar. Hvad träd och buskar för öfrigt angår, så är det att märka, att rönnen var nästan fri från gallbildningar. Rönnarna undersöktes på Vargö, Hvalö, Musö, Styrsö och vid Fjällbacka, men endast på Musö anträffades den på ostkusten så vanliga, af Eriophyes Pyri förorsakade bladskorfven; samma gallbildning fanns på Vargö på vildpäron och i Marstrand på (odlad?) oxel. Alm od- lades allmänt på öarna, men af de 10 cecidier, som äro observe- ' På Hyppeln angripen af parasitsvamp. > På Rhodiola finnes i Sveriges (Kvikkjokk 1883, leg. G. LAGERHEIM) och Norges fjälltrakter ett mycket i ögonen fallande acarocecidium. > Det är ej osannolikt, att på Sedum anglicum samma acarocecidium finnes som vi anträffade i Marstrand på S. album och som finnes på många andra Sedum- arter. + På Styrsö angripen af Uromyces. Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 31 342 rade på Ulmus montana (af hvilka 5 äro funna vid Östersjöns strän- der, däraf 4 på Öland), anträffades endast den af Schizoneura Ulmi förorsakade bladkantrullningen. Ek förekom flerstädes, men oak- tadt detta träd hyser talrikare gallbildningar än någon annan växt”, befanns det fullkomligt cecidiefritt på öarna, med undantag af Styrsö, där de vid restaurangen planterade ekarna buro 3 gall- bildningar. På Musö förekom ek i omedelbar närhet af ett annat på cecidier mycket rikt träd ', nämligen asp, som här bar 4 väl ut- vecklade gallbildningar. På samma lokal växte äfven björk, som var angripen af erineum. Allt detta synes tyda på att eken ny- ligen invandrat till de besökta lokalerna. Hade den här förekom- mit som relikt från de forna ekskogarna, så hade den högst sanno- likt burit gallbildningar. Slånbuskarna voro nästan öfverallt an- gripna af Eriophyes similis och af bladlöss. Anmärkningsvärd är slutligen den nästan konstanta förekomsten af en eller två gallbildningar på Hieracium umbellatum; vid Östersjöns stränder synes denna växt ej på långt när vara så angripen af cecidiozoer som i Bohuslän. Af de nedan uppräknade cecidierna äro de på Rumex crispus och Asclepias Cornuti nya. HELMINTHOCECIDIER. Achillea Millefolium 1L. Små hårda uppsvällningar på bladen, förorsakade af Tylenchus Millefolii Löw: - Fjällbacka Ej sällsynt på ost- kusten. Agrostis sp. Violetta uppsvällningar på bladen, förorsakade af Tylenchus Sp.: Musö. Hieracium Pilosella L. Bleka eller rödaktiga ansvällningar af bladner- verna eller bladparenkymet, förorsakade af Tylenchus sp.: Fjäll- backa. Plantago maritima L. Ljusgröna eller rödfärgade ansvällningar af bladen, förorsakade af Tylenchus sp.: Vargö. Synes vara allmän på ost- kusten ända till sextionde breddgraden (förgäfves eftersökt i Norr- tälje skärgård). ACAROCECIDIER. Acer pseudoplatanus 1.. ”Talrika små röda ceratoneer på bladens öfver- sida, förorsakade af Eriophyes macrorrhynchus Nal: Kungelf. Vid Stora Rör på Öland har en af oss, LAGERHEM, under juni och juli 1908 anträffat 20 olika gallbildningar på ek och 12 olika gallbildningar på asp. 343 Alnus glutinosa Gärln. 1. Röda rundade cefaloneer spridda på bladets öfversida, förorsakade af Eriophyes lzevis Nal.: Vargö. 2. Pungformig uppsvällning at nervvinklarna, förorsakad af Eriophyes Nalepai Fock.: Vargö, Musö. 3. Brunt erineum på bladens undersida, förorsakadt af Eriophyes bre- vitarsus Fock.: Vargö, Musö. Dessa tre gallbildningar, i synnerhet n:o 1 och 3, förekomma allmänt på ostkusten. Ancehusa officinalis IL. Förkortning af blomställningens internodier samt kloranti, förorsakade af Anthocoptes aspidophorus Nal.: Hvalö. Ej funnen på ostkusten. Betula verrucosa Ehrh. Hvitgrönt eller brunt, grynigt erineum på bladens undersida, förorsakadt af Eriophyes rudis Can.: Styrsö, Musö. Ej sällsynt på ostkusten. Centaurea Jacea IL. Rundade gröna eller rödaktiga pustler på de nedre bladen, sannolikt förorsakade af Eriophyes Centaurez&e Nal.: Fjällbacka, Hvalö, Musö. Förgäfves af oss eftersökt på ostkusten synes detta cecidium vara spridt på de bohuslänska öarna. Crateegus monogyna Jacq. Tillbakarullning af bladkanten, förorsakad art Eriophyes Cratzegi Can.: Hvalö, Musö. Empetrum nigrum L. Abnorm förgrening med förkortade internodier och hopträngda, ofta håriga blad (hexkvastbildning), förorsakade al Eriophyes Empetri Lindr.: Koö. Galium boreale L. Glest erineum på blad och stjälk och böjning af blad kanten, förorsakade af en Eriofyid: Musö. Galium verum L. 1. Omdaning af blommor till ärtstora, håriga bildningar, förorsakad af Eriophyes galiobius Can.: Vargö, Hyppeln, Hvalö. Ej sällsynt på ostkusten. 2. Inrullning af bladkanten, förorsakad af Eriophyes Galii Karp.: Fjäll- backa. Ej sällsynt på ostkusten. Hieracium Pilosella LE. Inrullning af bladkanten, förorsakad af Eriophye:s Pilosellze Nal.: Fjällbacka. Lonicera periclymenum L. Bildning af en valk innanför bladkanten (utan krusning af densamma) och parallell med denna, antagligen föror- sakad af Eriophyes Xylostei Can.: Styrsö, Hvalö, Musö. Cecidiet anträffades på samtliga de lokaler, där värdväxten växte, och synes följaktligen ej vara sällsynt i den bohuslänska skärgår- den. Eriophyes Xylostei förorsakar en liknande gallbildning på Lonicera Xylosteum, som dock afviker från den föregående genom en stark krusning af bladkanten. Denna gallbildning, som synes vara ganska sällsynt, är af oss sparsamt anträffad på mycket skug- giga lokaler vid Borgholm, Ladholmen i Uppland, Mösseberg, Norr- tälje och i Sätersdalen. Lotus corniculatus L. Kloranti förorsakad af Eriophyes euaspis Nal.: Vargö, Musö. Pyrus communis L. Bruna pustler i bladparenkymet, förorsakade af Erio- 344 phyes Pyri Pagenst.: Vargö, Kungelf (på odlade päronträd). Före- kommer allmänt på päronträden i trädgårdar i olika delar af landet. Pyrus Malus L. Inrullning af bladkanten, förorsakad af en Eriofyid: Musö. Polygala vulgaris L. Blommorna virescenta, abnormt håriga. Cecidiet sannolikt förorsakadt af Eriophyes brevirostris Nal.: Fjällbacka. Popu'us tremula L. 1. Omvandling af knoppar till rödaktiga, håriga, blomkålliknande bild- ningar, förorsakad af Eriophyes Populi Nal: Musö. Cecidiet, som är ganska sällsynt, förefanns i stor mängd på asparna i en berg- skrefva och hämmade deras naturliga utveckling, särskildt förgre- ningen, i hög grad. 2. Deformering af nektarierna vid bladskifvans bas, förorsakad af Erio- phyes diversipuncetatus Nal: Fjällbacka, Musö. 3. Brunt erineum på bladens undersida, förorsakadt af Phyllocoptes Populi Nal.: Hvalö, Musö. Allmänt på ostkusten. 4. Rödt erineum på bladen, förorsakadt af Eriophyes varius Nal.: Fjällbacka. Prunus domestica L. Hvitgröna eller rödaktiga cefaloneer vid blad- kanten, förorsakade af Eriophyes similis Nal.: Kungelf. Prunus Padus L. Röda ceratoneer på bladens öfversida, förorsakade af Eriophyes Padi Nal.: Hvalö. Prunus spinosa L. 1. Röda, håriga cefaloneer vid medelnerven på bladens öfversida, förorsakade af Eriophyes Padi Nal.: Hvalö. 2. Rödaktiga eller gröna cefaloneer vid bladkanten, förorsakade af Eriophyes similis Nal: Styrsö, Vargö, Fjällbacka, Hvalö, Hästvom, Musö. Detta i bohuslänska skärgården antagligen allmänna cecidium förekommer äfven ej sällsynt på Östersjööarna. Rubus fruticosus L. Ljusgrönt, sidenglänsande erineum på bladen, förorsa- kadt af Eriophyes gibbosus Nal.: Styrsö, Musö. Salix aurita L. Röda cefaloneer på bladens öfversida, förorsakade af en Eriofyid: Koö, Fjällbacka, Musö. Salix repens IL. Röda cefaloneer på bladens öfversida, förorsakade af en Eriofyid: Musö. Synes vara sällsynt på ostkusten. Sambucus nigra IL. Inrullning af bladkanten uppåt och deformering af bladen, förorsakade af Epitrimerus trilobus Nal: Tanums järnvägs- station (på odlad fläder). Så vidt oss bekant ej funnen i Sverige på vild fläder. Sedum album IL. Små klara blåsor på bladen, som därigenom blifva knottriga, antagligen förorsakade af Eriophyes destructor Nal.: Marstrand. Ej sällsynt på Östersjööarna. Sorbus aucuparia L. Ljusgröna pustler i bladparenkymet, förorsakade af Eriophyes Pyri Pagenst.: Musö. Sorbus scandica Fr. Pustler i bladparenkymet, förorsakade af Eriophyes Pyri Pagenst.: Marstrand. 345 Tilia grandifolia Ehrh. 1. Pungformig uppsvällning af nervvinklarna, förorsakad af Eriophyes Tilie exilis Nal.: Göteborg i Trädgårdsföreningen (på odlad lind). 2. Röda ceratoneer på bladens öfversida, förorsakade af Eriophyes Tilige Pagenst.: Göteborg i Trädgårdsföreningen, Marstrand (på odlad lind). Tilia grandifolia förekommer som bekant spontan på Ödön nära Strömstad. Enligt exemplar tagna på denna lokal af A. v. GoÉsS aug. 1870 och af N. och G. LAGERHEIM aug. 1873 är den här starkt angripen af den ceratoneonbildande formen af Eriophyes Tilize. Tilia intermedia DC. Pungformig uppsvällning af neryvvinklarna, förorsa- kad af Eriophyes Tilize exilis Nal.: Tanums järnvägsstation (på odlade lindar). Tilia parvifolia Ehrh. 1. Hvitt eller brunt erineum på bladens undersida, förorsakadt af Eriophyes Tilie liosoma Nal.: Vargö. 2. Blodrödt erineum på bladens undersida, förorsakadt af en Eriofyid: Kungelf (på odlade lindar). 3. Partiell inrullning af bladkanten, förorsakad af Eriophyes tetratri chus Nal.: Kungelf (på odlade lindar). 4. Pungformig uppsvällning af nervvinklarna, förorsakad af Eriophyes Tilie exilis Nal.: Göteborg i Lorensberg (på odlade lindar). 3. Röda ceratoneer på bladens öfversida, förorsakade af Eriophyes Tilie Pagenst.: Vargö. Veronica officinalis L. Kloranti och kladomani, förorsakade af Eriophyes anceps Nal.: Musö. DIPTEROCECIDIER. Euphorbia palustris L. Sammanslutning af de 4—53 öfversta bladen i grenspetsarna till ett aflångt cecidium, förorsakadt af Perrisia: Hvalö. Galium verum. L. Axillära rundade, svampiga gallbildningar, förorsakade af Perrisia: Fjällbacka, Hvalö, Musö. Ej sällsynt på ostkusten. Hieracium umbellatum LL. 1. Rundad, lös uppsvällning af korgarna, förorsakad af Carphotricha pupillata Fall.: Musö. 2. Runda pustler på bladen, omgifna af en gul eller röd zon, förorsa- kade af Cystiphora Hieracii F. Löw.: Styrsö, Vargö, Koö, Fjällbacka, Hästvom. Synes vara allmännare på västkustens än på ostkustens öar, där gallbildningen af oss endast blifvit funnen vid Mariehamn och i Norrtälje skärgård; dessutom är den anträffad vid Falsterbo. Hypericum perforatum L. Sammanslutning och rödfärgning af de öfversta bladen i grenspetsarna, förorsakade af Perrisia serotina Winn.: Styrsö, Fjällbacka, Musö. Juniperus communis L. Kikbär, bildade af de två sista bladkransarna, med spetsarna af den yttre kransens blad utåtböjda, och förorsakade af Oligotrophus: Hvalö, Musö. 346 Lotus corniculatus LE. Uppsvällning och rödfärgning af de slutna blom- knopparna, förorsakade af Contarinia Loti De Geer: Vargö, Hyppeln, Fjällbacka. Polygonum amphibium IL. f. terrestre. Tillbakarullning af den starkt för- tjockade, rödfärgade bladkanten, förorsakad af Perrisia Persicariza L.: Göteborg, Kungelf. Populus tremula L. Ärtstora, röda uppsvällningar på bladskaften, förorsa- kade af Harmandia petioli Kieff.: Musö. Salix fragilis L. Tät sammanslutning af de förtjockade och deformerade bladen i grenspetsarna till en spolformig gallbildning, förorsakad af Perrisia terminalis H. Löw: Styrsö, Fjällbacka, Hvalö. Salix repens L. Bukettformig, hvithårig anhopning af grenspetsarnas blad, förorsakad af Perrisia heterobia H. Löw: Fjällbacka. Salix Smithiana Willd. Tillbakarullning af den delvis förtjockade och gul- färgade bladkanten, sannolikt förorsakad af Perrisia marginemtorquens Winn.: Vargö. Salix viminalis L. Tillbakarullning af den delvis förtjockade och gulfär- gade bladkanten, förorsakad af Perrisia marginemtorquens Winn. Styrsö, Fjällbacka. Sonchus arvensis 1. 1. Uppsvällning af korgarna, förorsakad af Trypeta: Kungelf. 2. Gulgröna eller purpurröda pustler på bladen, förorsakade af en Cecidomyid: Vargö. Urtiea dioica L. Hvitgröna, ärtstora gallbildningar på bladen, förorsakade af Perrisa Urtice Perr.: Göteborg i Lorensberg. Veronica chamedrys IL. Förtjockning och sammanslutning af de hvitfil- tade båda öfversta bladen, förorsakade af Perrisia Veronicz Vall. Fjällbacka. Allmän på ostkusten. Vicia eracea L. Baljlik sammanvikning af de förtjockade småbladen, för- orsakad af Perrisia Viciz Kieff.: Vargö, Hyppeln. HYMENOPTEROCECIDIER. Hieracium Pilosella LL. Rundad, hård uppsvällning af spetsen af utlöpare, förorsakad af Aulax Hieracii Bouché: Fjällbacka. Hieracium umbellatum LL. Rundad eller aflång hård förtjockning af stjäl- ken, förorsakad af Aulax Hieracii Bouché: Styrsö, Donsö, Vargö, Hyp- peln, Marstrand, Hästvom, Musö. Synes följa värdväxten öfverallt i bohuslänska skärgården. Finnes äfven på Östersjööarna (Dalarö, Tjockö, Sandhamn, Fårö, Öland). Quercus Robur L. 1. Små äggrunda galläpplen sittande på medelnervens undersida, för- orsakade af Andricus ostreus Gir.: Styrsö (på odlad ek). 2. Linsformiga, brunhåriga galläpplen på bladens undersida, förorsa- kade af Neuroterus lenticularis Oliv.: Styrsö (på odlad ek) i 347 Rosa canina 1. 1: Lös tillbakarullning af bladkanten, förorsakad af en Tentredinid: Marstrand. 2. Bedeguar på grenarna, förorsakad af Rhodites Rose L.: Vargö, Hvalö. 3. Runda, glatta galläpplen, fästade i en punkt på bladen, förorsakade af Rhodites Eglanterige Hart.: Hvalö, Musö. Rosa centifolia L. Lös tillbakarullning af bladkanten, förorsakad af en Tentredinid: Fjällbacka. Salix aurita LTL. Runda, håriga galläpplen på bladens undersida, förorsa kade af Nematus pedunculi Hart.: Koö, Fjällbacka. Salix fragilis I. 1. Tillbakavikning af bladkanten, förorsakad af Nematus: Styrsö, Fjäll backa. 2. Hårda, tjockväggiga galläpplen, genomväxande bladet, förorsakade af Nematus gallicola Steph.: Styrsö, Vargö, Hyppeln, Fjällbacka, Hvalö. Salix repens L. Runda, röda, glatta galläpplen på bladen, förorsakade af Nematus viminalis L.: Donsö, Fjällbacka, Musö. Salix viminalis IL. Förtjockning af knopparna, förorsakad af en Tentre- dinid: Styrsö, Hyppeln. Trilicum repens LL. Förkortning och förtjockning af internodierna och förstoring af bladslidorna, förorsakade af Isosoma graminicola Gir.: Hvalö. HEMIPTEROCECIDIER. Abies excelsa DC. Kotteliknande, laterala gallbildningar, förorsakade af Chermes Abietis L.: Styrsö. Asclepias Cornuti Decne. Sammanrullning och krusning af bladen i skott- spetsarna, förorsakade af en Afid: Göteborg i Trädgårdsföreningen. Denna gallbildning, som torde vara ny, hade i hög grad deformerat värdväxten. Atriplex hastata LT. RBullning och blekning. af bladen, förorsakade af Aphis Atriplieis L.: Styrsö, Trinisla. Atriplex litoralis EL. Rullning och blekning af bladen, förorsakade af Aphis Atriplicis L.: Vargö. Atriplex patula EL. Rullning och blekning af bladen, förorsakade af Aphis Atriplicis L.: Kungelf, Bohus järnvägsstation, Fjällbacka, Hvalö. Buxus sempervirens EL. Hopböjning af bladen i grenspetsarna, förorsakad af Psylla Buxi L.: Göteborg i Trädgårdsföreningen. Cerastlium vulgatum IL. Kloranti och sammanhopning af bladen, förorsa- kade af Trioza Cerastiil Löw.: Fjällbacka. Cralegus monogyna Jacq. Krusning af bladen och nedböjning af blad- kanten, förorsakade af en Afid: Göteborg vid järnvägen, Musö. Fraxinus excelsior EL. Lös tillbakarullning af den blekta, violettådriga blad- kanten, förorsakad af Psyllopsis Fraxini L.: Göteborg i Trädgårds- 3485 föreningen och i Lorensberg, Kungelf, Styrsö, Fjällbacka (på alla lo- kaler på odlade askar). Ej sällsynt på ostkusten. | Hedera Helix L. Tillbakaböjning af bladkanten, förorsakad af Aphis He- der&e Kalt.: Marstrand. Hieracium umbellatum IL. Förminskning och tillbakaböjning af bladen, förorsakade af en Afid: Styrsö, Musö. Juncus articulatus LIL. Röda bladkvastar, förorsakade af Livia Juncorum Latr.: Fjällbacka. Laurus nobilis L. Inrullning och blekning af den förtjockade bladkanten, förorsakade af Trioza alacris Flor.: Göteborg i Trädgårdsföreningen och Lorensberg. Förekommer äfven, stundom i stor mängd, på lagerträd i Stockholm och Borgholm och antagligen andra städer. Ligustrum vulgare LE. Tillbakarullning och blekning af kanten af de böjda bladen, förorsakade af Rhopalosiphon Ligustri Kalt: Hvalö. Lonicera tatarica LTL. Krusning af bladen, förorsakad af Stagona Xylostei De Geer: Göteborg i Trädgårdsföreningen. Populus nigra L. Sammanvikning och buckling af bladen, förorsakade af Pemphigus affinis Kalt.: Styrsö. Populus pyramidalis Boz. Sammanvikning och buckling af bladen, föror- sakade af Pemphigus affinis Kalt.: Grebbestad. Prunus avium IL. Krusning och buckling af bladen, förorsakade af Myzus Cerasi Fabr.: Kungelf, Marstrand, Fjällbacka. Prunus spinosa IL. Sammanrullning och krusning af bladen i grenspet- sar, förorsakade af Aphis: Styrsö, Vargö, Hyppeln, Marstrand, Fjäll- backa, Hvalö, Hästvom, Musö. Antagligen allmänt utbredd i bohus- länska skärgården. Pyrus Malus LE. Lös tillbakarullning af bladkanten eller röda bladbucklor, förorsakade af en Afid: Marstrand, Fjällbacka, Musö. Quercus Robur L. Små gropar på bladens undersida, förorsakade af Trioza remota Först.: Styrsö (på odlad ek). Rhamnus carthartica LE. Små gropar på bladens undersida, förorsakade af Trioza Rhamni Schrank: Musö, Hvalö. Ej sällsynt på ostkus- Len; Ribes Grossularia IL. Sammanhopning af krusiga blad i grenspetsarna, förorsakad af Aphis Grossularie Kalt.: Fjällbacka. Rubus fruticosus L. Lös tillbakarullning af bladkanten, förorsakad at en Afid: Styrsö, Marstrand. Rubus saxatilis LTL. Lös tillbakarullning af bladkanten, förorsakad af Siphonophora Rubi Kalt.: Hvalö. Rumex crispus EL. Tillbakarullning af bladkanten, förorsakad af en Alid: Vargö, Hyppeln. Rumex domesticus Hn. Tillbakarullning och krusning af bladen, förorsa- kade af en Afid: Fjällbacka. Sorbus aucuparia 1. Sammanhopning al tillbakarullade och krusiga blad i grenspetsarna, förorsakad af Aphis: Vargö. Ulmus montana With. Tillbakarullning af den förtjockade, blekta bladkanten, förorsakad af Schizoneura Ulmi L.: Göteborg i Trädgårdsföreningen, 349 Lorensberg och vid Gårda, Styrsö, Marstrand, Fjällbacka (å alla lo- kalerna på odlade almar). Viburnum Opulus L. Krusning af bladen i grenspetsarna, förorsakad af Aphis Viburni Scop.: Styrsö, Marstrand, Hvalö, Musö. COTLEOPTEROCECIDIER!. Campanula rotundifolia L. Deformering af blomkronan och uppsvällning af kapseln, förorsakade af Miarus Campanulze L.: Hästvom (talrik). Linaria vulgaris Mill. Uppsvällning af kapseln, förorsakad af Mecinus: Bohus fästning. Plantago maritima L. Spolformig uppsvällning af stängeln, förorsakad at Mecinus: Fjällbacka (leg. O. ROSENBERG 1897). Äfven funnen på Karön i Blekinge (G. LAGERHEIM 1902). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 4. OM POLLINATIONSAPPARATEN HOS FAMILJEN "COMPOSTI IEA: AF OTITWETE Familjen Composite, den högsta och tillika den största af alla fanerogam-familjer, företer en högt differentierad och genom hela familjen likformig byggnad af pollinationsapparaten och visar sig därigenom vara en synnerligen naturlig afdelning. Man finner ofta också uppgifvet, att denna apparat öfverallt inom familjen fungerar på samma sätt, att således pollinationens förlopp alltid är likartadt. Detta är dock knappast riktigt, ty härutinnan förekomma åtskilli- liga modifikationer. Det är särskildt i afseende på pollenets ex- position, som en viss växling är rådande, och man bör åtmin- stone medgifva, att i detta afseende två på det hela väl skilda hufvudtyper förekomma inom denna familj. Det antal former bland Composite, som jag varit i tillfälle att närmare undersöka i detta hänseende, är i förhållande till familjens storlek rätt obetydligt, men jag vågar likväl förmoda, att hufvudmassan af familjens släk- ten måste fördelas på dessa båda hufvudtyper. Jag har emellertid hos ett par släkten iakttagit former för pollenexpositionen, som ej låta passa in sig i de två åsyftade hufvudtyperna, och jag har där- för funnit nödvändigt att äfven uppställa en tredje och en fjärde hulvudtyp, detta dock tills vidare med någon tvekan. Min afsigt är nu endast att lämna en kortfattad öfversikt af pollenexpositio- nens olika former bland Composite, men jag hoppas framdeles få tillfälle att gifva en mer detaljerad och äfven rikare illustrerad framställning af dessa förhållanden. Gemensamt för Composite är: att de till ett rör sammanväxta knapparna öppna sig inåt, så att pollenet först uttömmes inom röret; att stiftet växer fram genom röret och därunder på ett eller annat sätt åstadkommer pollenets exposition under hanstadiet; samt att sedan honstadiet vidtager, då märkesytorna blottas. Detta är utvecklingsförloppet hos de samkönade blommorna. Hanblom- mor förhålla sig i regeln på samma sätt, med den skillnad, att honstadium saknas. Honblommorna, hvilka sakna hanstadium, då de ej ha något pollen att exponera, lämnas här utan afseende. Som den l:a hufvudtypen med afseende på pollenexpositionen betecknar jag den, som blifvit mest beaktad, och som utmärkes däraf, att stiftet med sin spets skjuter pollenmassan framför sig, så att pollenet exponeras på knapprörets spets. Hos den II:a hufvudtypen är detta ej fallet, utan pollenmassan fastnar på stiftets (inkl. märkes- flikarnas) håriga utsida och med- följer, då stiftet växer ut ur röret, så att pollenet exponeras på StiTetSsTy ta. Den betydliga olikheten mellan dessa typer är påtaglig. Under hanstadiet är stiftet hos den I:a doldt, bos den II:a synligt. Emel- lertid saknas ingalunda former, som intaga en mellanställning mellan dem. I:a hufvudtypen. Pollen- expositionen på :knapprörels spets. Cynaré-typen. Till denna höra i allmänhet Cynare&. Jag kän- ner blott två undantag, nämli- gen Lappa tomentosa och Car- thamus tinctorius. Knappröret är hos denna typ långt och smalt, spetsigt och ofta mer eller mindre krökt. Hos de Fig 1. Centaurea glastifolia L. Strax é é R före antesens början och under honsta- mest typiska, hvilka förekomma Ule rs ar de 352 härnedan under a), är röret af rätt hård konsistens och bildar ofvanför knapparne en näbbliknande spets, som före antesen är tom, men under hanstadiet tjenstgör som ett pollenmagasin. Strän- garne äro alltid retliga under hanstadiet. a) Hanstadiet varar en hel dag (kanske stundom längre?). Knapp- rör af fast byggnad. Centaurea scabiosa, glastifolia (fig. 1), Cnicus benedictus, Echinops ritro, Xeranthemum annuum. b) Hanstadiet varar från morgonen till ungefär midt på dagen, då honstadiet wvidtager. Knapprör af svagare byggnad. Cirstum canum, Carduus crispus. Notobasis syriaca, Serratula coronata, Tyrim- nus leucographus. Hanblommorna af Cirstum arvense förhålla sig på samma sätt. Den vanliga typen. Till denna torde de flesta Helianthez, Anthe- midez&, Asterez&, Inuline& och Senecione& höra. Knappröret synesi i allmänhet vara kortare och mer trubbigt, af svagare byggnad än hos gruppen a), och alltid rakt. En skarp skillnad mellan denna typ och Cynaré-lypen är knap- past gifven genom dessa ka- raktärer, men det synes mig dock vara naturligast att hålla dem isär. Retliga stån- darsträngar förekomma äf- ven här ej så sällan, men ret- ligheten hos denna typ torde i allmänhet vara betydligt svagare än hos Cynaréerna. Äfven här kan man ur- skilja olika utsträckning af hanstadiet. Hos Cosmos atro- sanguineus (fig. 2) varar det en hel dag. Hos flertalet torde det vara inskränkt till förmiddagen. IT:a hufvudtypen. Pol- lenexposition på märkesfli- Fig. 2. Cosmos atrosanguineus (Hook.) Voss karnas eller dessas och stif- (= Dahlia Zimapani Boezl.) Han- och hon- ; stadium. 51/,:1. tets utsida. A) Öfre delen af märkesfli- karna pollenexponerande, de- ras nedre del bär märkespa- piller. Gaillardia-typen. Den öfre delen af de hopstående mär- kesflikarna bildar under han- stadiet ett utdraget koniskt organ, som är klädt af grofva borst. Hela pollenmassan med- föres af detta organ och bildar på det, sedan det växt ut, fem långsgående åsar, som mot- svara springorna mellan knap- parnas spetsar. Först efter hanstadiets slut framkomma flikarnas basala delar, som bära märkesytorna. Gaillardia ari- stata. Öfvergångsformer mellan denna och näst föregående typ bilda några Helianthoidéer, så- som Helianthus annuus, Rud- beckia amplexicaulis och Dahlia variabilis, hvilka också hafva é ; Fig. 3. Eupatorium purpureum L. Han- och afsmalnande och starkt bor- honstadium. 5!/,:1. stiga märkesflikar. Hanstadiet börjar här med exposition af en del af pollenet på spetsen af knapp- röret, men snart framträda de hopstående märkesflikarne, medförande större delen af pollenmassan på sin borstiga utsida. Eupatorium-typen. De hopstående märkesflikarna bilda med sin öfre del en lång cylinder, som på sin yta är fint papillös och här medför hela pollenmassan. Äfven här blottas de nedanför denna del belägna märkesytorna först efter hanstadiets slut genom stiftets tillväxt. Hit höra Eupatorium purpureum (fig. 3), Ageratum mexi- canum och Liatris spicata. B) Stiftet jämte märkesflikarnas utsida pollenexponerande. Mär- kesytorna ej begränsade till flikarnas basala del. Cichorié-typen. Ett långt stycke af det jämntjocka stiftet jemte de i början af hanstadiet hopstående märkesflikarna äro klädda af fina borst och medföra vid sitt framväxande ur knapp- röret hela pollenmassan. För honstadiets inträde fordras här ingen ytterligare tillväxt af stiftet, utan blott märkes- flikarnas åtskiljande. Dessa äro kortare än hos de två föregående typerna och bära märkespapiller ända upp till spetsen. Cichoriéerna torde i allmänhet tillhöra denna typ. Som exempel afbildas här = Picridium — tingitanum (fig 4). Till denna typ höra två Cynaréer, nämligen Lappa tomentosa och Carthamus tinc- torius. Ståndarrörelse saknas hos dessa. Vidare hör hit Palafoxia Hookeriana af grup- pen Heleniez. Silphium perfoliatum, bland Helianthoidéerna, får också föras hit. Dess diskblommor Fig. 4. Picridium tingitanum Desf. Han- äro emellertid hanblommor och honstadium. 5:41. ; med ett långt cylindriskt stift, som saknar märke, i det spetsen hvarken är klufven eller ansvälld. Hela stiftets yta bär borst och exponerar pollen. Arctotis-typen utgör endast en modifikation af Cichorié-typen, från hvilken den skiljer sig därigenom, att den pollenexponerande öfre delen af stiftet är tjockare och skarpt afgränsad från den nedre, samt att märkesflikarna äro ytterst korta. Mest utpräglad i denna riktning är A. calendulacea (fig. 5), men äfven A. stoechadifolia till- hör samma typ. Hos båda är stiftet starkt retligt, men ej ståndar- strängarna. Gazania rigens, som också tillhör Arctotidex, närmar sig till denna typ. Den pollenexponerande, håriga delen af stiftet är dock här mindre skarpt afsatt, och märkesflikarna äro längre, hvartill kommer, att stiftet ej är retligt. III:e hufvudtypen. Pollenet exponeras på kronflikarne. 3950 Detärblolt med tvekan, som jag uppställer denna typ, då jag funnit den egentligen blott hos en enda art, nämligen Zin- nia Haageana. Redan före blom- mans öppnande uttömmes pollen- massan ur knapp- röret. Det utträ- der därvid genom rörets terminala springor = (jämf. Cosmos, fig. 2) i fem portioner, Fig. 5. Arclotis calendulacea L. Till venster blomma i han- som aflagras och stadium, i midten en sådan med pollenet afsopadt, till å ; höger blomma i honstadium. 7:41. fastna på de midt- för springorna belägna kronflikarnas starkt håriga insidor. När blomman slår ut exponeras sålunda pollenet på kronans flikar. Knappröret är då nedsänkt i pipen. Zinnia elegans har deremot pollenet exponeradt på knapprörets spets, och endast en del deraf synes fastna på kronflikarna. Denna art visar också någon retlig- het hos strängarne. Tagetes signatus torde äfven böra nämnas under denna typ. Vid blommans öppnande ligger en del af pollenet på den i knapprörets mynning synliga märkesspetsen, under det en del är uppfångadt af de håriga kronflikarna. IV:e hufvudtypen. Pollenet exponeras direkt från knapp- rummen. Detta ovanliga förhållande, som förutsätter, att ståndarknapparna ej bilda ett rör, förekommer hos NXanthium. Hos detta släkte bilda strängarna i hanblomman ett rör, under det knapparna äro mer eller mindre fria. Ett stift finnes, men är svagt utveckladt och spelar ingen roll vid pollinationen, som är anemofil. Hos X. stru- marium hänga knapparna under antesen tillsammans med sina spetsar och bilda ett rör med fem längdspringor, genom hvilka 326 vinden kan bortföra det torra, flyktiga pollenet. Hos X. spinosum äro däremot knapparna under antesen stjärnformigt utstående. Anemofia äro äfven Ambrosia artemisufolia och Artemisia vulgaris. Hanblommorna hos den förra och den senares samkönade blom- mor hafva också ett torrt och flyktigt pollen, som af märket skjutes fram genom knapprörets mynning och här lätt bortblåses af vinden. Båda höra därför med afseende på pollenexpositionen till den van- liga typen. Jag har ej kunnat finna, att Ambrosia har fria knap- par, såsom vanligen uppgifves. Bland Composite kommer, såsom jag i det föregående velat visa, pollenets exposition till stånd företrädesvis på två olika sätt, som ofvan betecknats som den I:a och II:a hufvudtypen. Det utveck- lingsförlopp i blomman, som framkallar pollenexpositionen, är lik- väl hos båda typerna detsamma, nämligen stiftets framväxande genom knappröret. Det behöfver därför förklaras, huru detta fram- växande kan frambringa två så olika resultat. Helt visst förklaras detta till stor del genom hårbeklädnadens, de s. k. sophårens, läge på stiftet. Hos den I:a hufvudtypen äro de mer eller mindre sam- lade mot stiftets spets, som därigenom kan bilda ett slags pump- kolf; hos den IlI:a bekläda de en större yta, på hvilken de fast- hålla pollenet. Men detta räcker ej till för att förklara, hur de två olika apparaterna fungera. Man måste äfven taga i betrak- tande, hvilket läge stiftet intar före antesen. Frågan bör närmare preciseras så: hvar befinner sig stiftet och särskildt dess hårbärande del vid tidpunkten för pollenets uttömmande ur knapprummen? Jag har ej anställt några speciella undersökningar 1 detta afseende, men det synes mig likväl ganska säkert, att svaret på frågan blott kan utfalla på ett sätt. Hos den I:a hufvudtypen måste stiftets spets med sophåren befinna sig nedanför knapprummen, hos den II:a måste stiftet redan hafva vuxit upp genom knappröret, när knapparna öppna sig. För åstadkommandet af dessa olika lägen af stiftet är sannolikt ej endast dess egen tillväxt afgörande, utan härvid torde äfven både kronpipens och ståndarsträngarnas till- växt spela en roll. Om man nämligen t. ex. undersöker en blomma af Centaurea jacea dagen innan den skall inträda i antes, så finner man, att stiftet redan vuxit genom hela knappröret. För att det skall kunna intaga det för pollenets exposition nödvändiga läget, 307 fordras därför, att de omgifvande delarna, kronpipen och sträng- arna, före antesens början skola undergå en stark tillväxt. De olika blomdelarnas tillväxt under såväl knoppstadiet som an- tesen är ett ämne, som säkerligen förtjänar en detaljerad under- sökning, men åt hvilket jag ej haft tillfälle att ägna någon tid. Jag vill endast här antyda, att man härvidlag kan urskilja perioder af svagare och starkare tillväxt. Så synes t. ex. stiftet hos Eupa- torium-typen strax före blommans öppnande hafva en period af hastigt tillväxande. Man finner nämligen hos Ageratum mexicanum märkesflikarnas pollenbärande ytor fullständigt blottade redan på morgonen. Jag har i det föregående här och där talat om förekomsten af retlighet hos ståndarsträngar och stift. Mest känd och studerad är retligheten hos Cynaréernas strängar. Redan KOELREUTER uppgif- ves hafva iakttagit den hos Centaurea och Onopordon, samt dess- utom hos Cichorium och Hieracium. HILDEBRAND har konstaterat sadan retlighet hos Antennaria dioica. Bland Cynaréerna torde den i senare lid vara observerad hos ett större antal släkten och arter, men beträffande dess förekomst inom andra grupper af familjen känner jag inga andra uppgifter än de nyss nämnda. Jag lämnar därför här nedan en öfversikt af de iakttagelser jag Hittills gjort öfver förekomsten af retliga ståndare bland Composite. Beträffande metoden för denna undersökning vill jag nämna, att jag i allmän- het icke framkallat retningen genom beröring af strängarna, emedan denna metod ofta är svår att utföra. Jag har i stället gått så till väga, att jag med en nål kraftigt fört knappröret åt en sida. Om strängarna äro retliga, utöfvas därigenom en kraftig retning på de på samma sida som nålen befintliga strängarna, och detta visar sig, dels genom att knappröret ej stannar i sitt ursprungliga läge, utan lutar öfver åt det håll, hvarifrån trycket kom; dels genom en pol- lenafsöndring på rörets spets, som ej är ögonblicklig, utan varar ett par sekunder och alltså ej blott är en mekanisk följd af, att knappröret böjts åt sidan. Jag har på detta sätt kunnat konsta- tera äfven obetydliga kontraktioner af strängarna. Där kontraktio- nen varit mycket svag, har jag betecknat den med ett (2). Ståndarsträngar retliga. Ståndarsträngar ej retliga. Eupatorieae. Ageratum mexicanum Eupatorium purpureum Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 32 Chrysocoma coma aurea |?) Aster macrophyllus Callistephus chinensis Ammobium alatum (2?) Inula helenium Antennaria dioica Helichrysum bracteatum Cosmos atrosanguineus Zinnia elegans Rudbeckia amplexicaulis Sanvitalia procumbens Palafoxia Hookeriana (?) Tanacetum vulgare Achillea ptarmica millefolium Cacalia suaveolens Senecio saracenicus Ursinia anthemoides Astereae. In uleae. Podolepis canescens Heliplerum roseum Heliantheae. Zinnia Haageana Coreopsis Drummonditi Helianthus annuus 5 cucumerifolius Dahlia variabilis Silphium perfoliatum Ambrosia artemisiifolia NXanthium strumarium 55 spinosum Helenieae. Tagetes signatus » — patulus 55 erectus Gaillardia aristata Anthemideae. Artemisia vulgaris Senecioneae. Calenduleae. Calendula officinalis Arctotideae. Arctotis calendulacea 3 stoechadifolia Gazania rigens Cynareae. Echinops ritro Lappa tomentosa Centaurea ceyanus Carthamus tinetorius > jacea » scabiosa > glastifolia Serratula coronata Notlobasis syriaca Cirsium arvense » canum Cnicus benediclus Carduus crispus Tyrimnus leucographus Neranthemum annuum Mutisieae. Moscharia pinnata Cichorieae. Catananche cerulea Tolpis barbata Lampsana communis Cichorium intybus Såsom jag ofvan framhållit, kan effekten af ståndarsträngarnas retning vara tvåfaldig: dels en genom knapprörets sänkning fram- kallad pollenafsöndring, dels en genom ensidig retning framkallad lutning af knappröret åt den sida, där retningen utöfvats. Det se- nare fenomenet framträder synnerligen starkt hos Tyrimnus leuco- graphus. Man behöfver här endast blåsa på en i antes befintlig korg, för att de långa knapprören skola försättas i liflig rörelse. Kontraktionen måste här vara särdeles energisk, ty de fria delarna af strängarna äro här mycket korta, under det de till större delen äro sammanväxta till ett smalt rör. Den biologiska betydelsen af strängarnas retlighet ligger hos blom- mor af den I:a hufvudtypen i öppen dag. Den på knapprörets spets afsöndrade pollenmängden fastnar lätt i sin helhet på en be- sökande insekt, men på grund af retligheten kan redan efter några minuter en förnyad pollenafsöndring äga rum. Det är svårare att fatta, hvarför en tydlig retlighet uppträder hos några till den II:a hufvudtypen hörande Cichoriéer. Den här på en gång på stiftet exponerade pollenmassan fasthålles till en viss grad af hårbekläd- naden och synes böra räcka till för ett större antal insektbesök. '360 Under antesens början kan visserligen den exponerade pollenmäng- den genom kontraktionen något ökas, men denna ökning synes mig vara af ringa betydelse, då pollinationen äfven utan densamma tyckes vara fullt betryggad. Man kan därför ha anledning att ef- tertänka, om den genom ensidig retning framkallade lutningen af knappröret kan äga någon betydelse för blombiologin hos dessa arter. Denna fråga kan bäst belysas genom en jämförelse med retligheten hos släktet Arctotis. Om man på en af de undersökta Arctolis-arterna (fig. 5) böjer stiftet åt ena sidan, så utför det genast en tämligen stark krökning åt det håll, hvarifrån stöten kom. Ståndarsträngarna spela härvid ingen roll, det är endast stiftet, som är retligt, och som utför rö- relsen. Det är på alla sidor lika retligt och kan utföra böjningen åt alla håll. Böjningsförmågan tycks vara utbredd öfver hela den smala delen af stiftet. Man kan nämligen genom att applicera stö- tar på olika höjd af samma stift framkalla skilda krökningar på olika nivåer af detsamma. För själfva pollenexpositionen äro dessa böjningar naturligtvis utan betydelse. Däremot kunna de måhända spela en roll för pollenets öfverförande på den besökande insekten. Ty om en insekt råkat stöta till ett stift, så böjer sig detta åt det håll, hvarifrån det fick stöten och trycker därvid sin pollenbärande klubba mot hans kropp. De arter, som hafva retliga strängar, kunna vid ensidig retning också utföra rörelser, genom hvilka pollinationsapparatens spets lutas mot en besökande insekt, och det är väl möjligt, att detta i allmänhet kan äga någon betydelse för pollenöfverföringen. Men särskildt torde detta kanske vara fallet hos de retliga Cichoriéerna, hos hvilka själfva pollenexpositionen ej i nämnvärd grad är bero- ende af retligheten. UBER DEN BESTÄUBUNGSAPPARAT BEI DEN COMPOSITEN. ZUSAMMENFASSUNG. In Bezug auf die Exposition des Pollens können bei den Com- positen mehrere Typen unterschieden werden, die sich auf vier ziemlich distinkte Haupt-Typen verteilen. I. Haupt-Typus. Pollenexposition an der Spitze der Antheren- röhre. 361 Cynareen-Typus. Antherenröhre lang und schmal, spitz und zu- weilen gekräömmt, oft von festem Bau und mit einem Pollenmaga- zin oberhalb der Pollensäcke. Filamente im männlichen Stadium reizbhar. Hieher gehören alle untersuchten Cynareen, ausgenommen Lappa und Carthamus. a) Das männliche Stadium dauert einen ganzen Tag. Antheren- röhre von festem Bau. Centaurea scabiosa, glastifolia (Fig. 1), Cni- cus benedictus, Echinops ritro, Neranthemum annuum. b) Das männliche Stadium dauert vom Morgen etwa zum Mittag. Antherenröhre schwächer gebaut. Cirstum canum, arvense, Carduus crispus, Notobasis syriaca, Serratula coronala, Tyrimnus leucographus. Gewöhnlicher Typus. Antherenröhre im allgemeinen körzer und stumpfer, immer gerade. Die meisten Heliantheen, Anthemideen, Astereen, Inuleen und Senecioneen gehören wahrscheinlich zu diesem Typus, der vom Cynareen-Typus kaum durch distinkte Merkmale zu unterscheiden ist. Auch hier kann die Dauer des männlichen Stadiums verschieden sein. Bei Cosmos atrosanguineus (Fig. 2) dauert es einen Tag, bei der Mehrzahl därfte es auf den Vormittag beschränkt sein. II. Haupt-Typus. Pollenexposition an der Aussenseite von Narbe und Griffel. A) Der obere Teil der Narbenschenkel exponiert den Pollen, der untere trägt die Narbenpapillen und tritt erst später aus der An- therenröhre hervor. Gaillardia-Typus. Während des männlichen Stadiums bilden die Narbenschenkel mit ihrem oberen Teil einen rauhhaarigen koni- schen Körper, an welchem die ganze Pollenmasse exponiert wird. Gaillardia aristata. Ubergänge zwischen diesem und dem gewöhnlichen Typus bilden einige Heliantheen, wie Helianthus annuus, Rudbeckia amplexicaulis und Dahlia variabilis, deren Narbe einen ähnlichen Bau hat. Zuerst wird ein Teil des Pollens an der Antherenröhre exponiert, aber der grössere Teil wird dann von der hervorwachsenden Narbe mitge- bracht. Eupatortum-Typus. Die zusammenstehenden Narbenschenkel bil- den einen langen Zylinder, an dessen fein papillöser Oberfläche der Pollen exponiert wird. KEupatorium purpureum (Fig. 3), Agera- tum mexicanum, Liatris spicata. B) Der Griffel und die Aussenfläche der Narbenschenkel expo- 362 nieren den Pollen. Narbenpapillen nicht auf den basalen Teil der Schenkel beschränkt. Cichorteen-Typus. Der Griffel und die im Anfang des männlichen Stadiums zusammenstehenden Narbenschenkel bilden einen Zylinder von gleichmässiger Dicke, der bei seinem Hervorwachsen aus der Antherenröhre die ganze Pollenmasse an seiner feinhaarigen Ober- fläche milbringt und exponiert. För das Eintreten des weiblichen Stadiums ist hier ein weiterer Zuwachs des Griffels nicht nötig, sondern nur das Ausbreiten der Narbenschenkel, die käörzer sind, als beim vorigen Typus (Fig. 4). Die Mehrzahl der Cichorieen därften zu diesem Typus gehören. Weiter die Cynareen Lappa to- mentosa und Carthamus tinctorius, die Heleniee Palafoxia Hookeri- ana, sowie die Helianthee Silphium perfoliatum, die jedoch rein männliche Bläten mit ungespaltenem Griffel hat. Arctotis-Typus. Unterscheidet sich vom Cichorieen-Typus nur dadurch, dass der obere, pollenexponierende Teil des Griffels ver- dickt und vom unteren scharf abgesetzt ist. Die Narbenschenkel sind äusserst kurz. Arctotis calendulacea (Fig. 5) und stoechadifolia. Bei beiden sind die Griffel, nicht aber die Filamente, reizbar. [II. Haupt-Typus. Pollenexposition an der Innenfläche der Kro- nenzipfel. Ausgeprägt nur bei Zinnia Haageana. Schon vor dem Aufgehen : der Bläte tritt der Pollen durch die terminalen Spalten der Anthe- renröhre in fönf Portionen hervor, die an den stark behaarten In- nenflächen der Kronenzipfel abgeladen und nach dem Beginn der Anthese dort exponiert werden. IV. Haupt-Typus. Der Pollen wird direkt von den Antheren- fächern aus exponiert. Windblätig. Nanthium-Typus. Bei dieser Gattung sind die Filamente verwach- sen, aber die Antheren bilden keine geschlossene Röhre. Der Griffel ist scehwach entwickelt uud spielt keine Rolle. Bei X. strumarium bleiben die Antheren mit ihren Spitzen vereint, bilden aber zwi- schen sich Längsspalten, durch die der Pollen fortgeweht wird. 3ei X. spinosum sind die Antheren frei und spreizen aus einander. Windblätig sind auch Ambrosia artemisifolia und Artemisia vul- garis, sie gehören aber zum gewöhnlichen Typus. Die Verschiedenheit in der Art der Pollenexposition bei dem I. und II. Haupt-Typus erklärt sich nur zum Teil durch die Vers schiedenheit in der Verteilung der Fegehaare am Griffel. Beim I. muss am Beginn der Anthese der behaarte Teil des Griffels unter- 363 halb der Pollenfächer, beim II. in derselben Höhe wie diese liegen. Diese Lage ist nicht nur vom Zuwachs des Griffels, sondern auch vom Zuwachs der Staubfäden und der Kronenröhre abhängig. Reizbare Filamente kommen nicht nur bei Cynareen vor. Meine Beobachtungen hieröber sind oben in einer Liste zusammengestellt, in welcher die Arten mit reizbaren Staubfäden (>ståndarsträngar retliga>) und die Arten, bei denen keine Reizbarkeit konstatiert werden konnte (>ståndarsträngar ej retliga>), in systematischer Ord- nung verzeichnet sind. Nur bei Bläten vom I. Haupt-Typus kann die Kontraktion der Filamente fär die Exposition des Pollens wichtig sein. Bei den Cichorieen mit reizbaren Staubfäden scheint die Kontraktilität in dieser Beziehung ganz bedeutungslos zu sein. Die Reizbarkeit der Staubfäden kann aber auch einen anderen Effekt haben, indem nämlich bei einseitiger Reizung die Antherenröhre sich nach der beröhrten Seite neigt. Dieses Verhältnis kann mit den Be- wegungen des Griffels bei Arctotis verglichen werden. Hier ist es der Griffel selbst, der reizbar ist, und wenn er auf einer Seite einen Stoss empfängt, sich gegen diese Seite neigt. Diese Neigungen kön- nen wielleicht eine Bolle spielen fär die Pollenäbertragung, denn wenn ein besuchendes Insekt gegen den Griffel gestossen hat, so dröckt dieser seine pollentragende Spitze gegen das Insekt. Der- selbe Effekt kann wvielleicht auch durch Stösse gegen Griffel oder Antherenröhre in Bläten mit reizbaren Staubfäden hervorgerufen werden. SVENSK: BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. .BD 2, H. 4. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM UMEÅTRAKTENS SVAMPFLORA. AF J. MEBEUGEER: USTILAGINEAE. (Forts.) Cintractia Caricis (Pers.) Magn. i fruktämnen af Carex Goodenoughii; ganska allmän. Entyloma ambiens (Karst.) Johans på blad af Poa pratensis VI 1906. — Sporer runda, något kantade, 13—15 pm i diam. — Syn.: Ustilago am- biens Karst. och Entyloma erastophilum Sacec. Entyloma Ranunculi (Bonord.) Schröt. på bladen af Ranunculus aurico- mus IX 1906. Sphacelotheca Polygoni vivipari Schellenberg Ann. Myc. 1907, p. 385 i bulbillerna af Polygonum viviparum: Holmön VII 1906. — Syn. Ustilago inflorescentiae (Trel.) Maire, Oesterr. bot. Zeitschr. 1907, nr. 7—8; Sphacelotheca Hydropiperis (Schum.) D.By. (p. Pp.) Tuburcinia Trientalis Berk. & Br. på bladen af Trientalis europaea, koni- die- eller vårstadium VI, hvilspor- eller höststadium VIII; ganska allmän. Urocystis Anemones (Pers.) Wint. på bladen af 1) Anemone hepatica cult. VITT 1906; 2) Ranunculus auricomus: Holmön VII 1906. Ustilago Avenae (Pers.) Jens. i fruktämnena af Avena sativa cult. IX 1907. Ustilago nuda (Jensen) Kellerm. & Swingle i fruktämnena af Hordeum cult. VIII 1903. Jfr P. MAGNUS, Hedwigia Bd. XLVII. Ustilago pustulata (DC.) Lagerh. på bladen af Polygonum viviparum VI 1905. Syn. Uredo Bistortarum 4 pustulata DC.; Ustilago Bistortarum Körn. CEMYTRIDINEAE: Physoderma Comari (Berk. & White) Lagerh. på lefvande blad af Coma- rum palustre: Holmön VIT 1906. 365 Denna svamp är en hufvudsakligen nordlig art, förut anträlffad i Skandinavien vid Piteå, Kvickjock, Klockarhyttan i Närke (LAGER- HEIM), Tromsö i Norge (BLYTT, LAGERHEIM), på Island (RostTRUP) samt i norra Jutland (J. LiNnD]). Physoderma Menyanthis D.By. på lefvande blad af Menyanthes trifoliata: Degernäs VIII 1904. Synchytrium - Phegopteridis Juel på bladen och stjälkarna af Phegopteris polypodioides NIT 1906. PERONOSPORINEAE: Albugo candida (Pers.) O. Kuntze på lefvande blad af 1) Capsella bursa pastoris, 2) Erysimum cheiranthoides VIII 1906. — Syn. Cystopus candidus Pers. Peronospora effusa (Grév.) Rbt. på lefvande blad af Chenopodium album NITIE1906: — Oosporer bruna, 18 og i diam. Peronospora Ficariae Tull. på lefvande blad af Ranunculus acris VI 1907. Peronospora parasitica (Pers.) D.By på lefvande blad af Sisymbrium sophia NIII 1907. EXOASCI: Taphrina Alni incanae (Kähn) Magn. på honhängen af Alnus incana:; ganska allmän vid kusten. Syn. Exoascus amentorum Sadeb. Taphrina betlulina Rostrup, häxkvastbildande på Betula odorata; all- män. Taphrina Johansoni Sadeb. på honhängen af Populus tremula VI 1904. Taphrina Pruni Fuck., deformerande frukterna af Prunus Padus VII 1906. Syns Exoascus Pruni Fuck. PYRENOMYCETES. Bertia moriformis (Tode) de Not. på naken ved af Salix IX 1902. Calosphaeria pusilla (Wahblenb.) Tul. subsp. ciliatula (Fr.) på torra kvistar af Betula VI 1905. Syn. Calosphaeria ciliatula Karst. Ceratosphaeria caespitosa Lind & Vleugel n. sp. (Fig. 1 a, b). Peritheciis dense gregariis, ad substratum laxe affixis, subsphae- roideis, coriaceis, nigris, circ. 0,8 mm. in diam., ostiolo rostrato, cylindraceo, sat crasso, firmo, cire. 0,4 mm. longo praeditis. Ostiolis e subiculo pulvinaceo prominentibus, hyphis crispis, brunneis, sep- tatis, repentibus, 4,3 s crassis, e peritheciis exeuntibus formato. Ascis numerosissimis, clavatis, subsessilibus, 50—065 x 8,7—10 (wu, octosporis. Sporis monostichis vel subdistichis, oblongis, utrinque obtusis, 4-loculatis, ad septa constrictis, paullo curvatis, brunneis, 17—20 x 5—6 mp, loculis duobis superioribus incrassatis. Paraphy- sibus numerosis, septatis, ascos superantibus, ramosis, hyalinis, 2 CFTasSSIsS. In cortice ramulorum ex parte decorticatorum Ribis Grossulariae;: Umeå, Vesterbotten Sueciae, majo 1902 leg. J. VLEUGEL. En filtbeklädnad af krusiga, krypande, tjocka hår täcker perithe- cierna hos denna svamp och fyller alla mellanrummen mellan dessa och underlaget, hvarigenom peritheciehoparna få utseende af en dyna, från hvilken de svartglänsande, snabelliknande mynnin- garna sticka fråm at alla sidor. Cucurbitaria Berberidis (Pers.) Gray på torra grenar af Berberis vulgaris V 1904. Cucurbitaria Caraganae (Karst.) Gray på torra grenar af Caragana arbo- rescens V 1906. Cryptospora suffusa (Fr.) Tul. på torra grenar och stammar af Alnus: Obbola VI 1904. Syn. Cr.? ditopa (Fr.) Karst. Diaporthe exasperans MNitsehke å torra stammar och grenar, närmast marken, af Betula: Holmön VII 1907. Diaporthe Lirella (Moug. & Nestl) Fuck. på torra stjälkar af Spiraea ulmaria VI 1906. Syn. Gnomonia Lirella (Moug. & Nestl.). Den som konidieform härtill ansedda Placosphaeria celypeata Briard & Hariot fanns å samma material, hvadan VESTERGRENS förmodan rörande sambandet mellan dessa bägge svampar (Zur Pilzflora der Insel Oesel p. 108) torde härigenom bekräftas. Diaporthe tessella ”Untersuchungen uber einige Fungi imperfecti und die zugehörigen Ascomycetenformen> Zeitschrift för Pflanzenkrankheiten XVIII. Band 1908, 1. Heft) experimentellt fastställt, att Leptothyrium alneum (Lév.) Sace. utgör konidieformen till denna art. Herpotrichie mucilaginosa Starb. & Grev. på torra barr af Juniperus com- munis: Holmön VII 1908. Jfr STARBÄCK, Bidrag till kännedomen om Sveriges Ascomycetflora pag. 8. (Bihang till Vet. Akad. Handl. Bad> 167-ATdSOLIIR En ST 1890) Denna svamp synes vara vidt utbredd i dessa trakter, men an- träffas mest steril. Ascer 80115 x 14—16 ms Sporemfedmsoms 6—9... Enligt STARBÄCKS' mätningar: Aser' 84—1005Xtl5E apa SPOLer Lö8—5 200 ORO RU: Herpotrichia nigra Hartig på torra barr af Picea excelsa. Ascei 80—100 x 12—16 pp, sporer 20-28 Xx 5-8 ua: Denna svanp; som af mig anträffades här för första gången år 1907, men endast steril, synes i år (1908) hafva nått en ganska stor utbredning i en fuktig bergsdunge i Stadsliden vid Umeå. Jag anträffade där hun- dratals granar mellan 10—60 år angripna |lendast de nedersta gre- narna) samt svampen mestadels fruktificerande. Denna svamp har icke mig veterligen förut blifvit anträffad i Sve- rige. RostrRUP angifver i sin Plantepatologi (1902) densamma så- som anträffad i Danmark på Picea excelsa och Juniperus communis. TuBEUF angifver i Pflanzenkrankheiten (1895) den såsom allmännast förekommande å Pinus montana, men uppgifver äfven Juniperus communis och nana såsom värdplantor för densamma. Att denna art är väl skild från den äfven i Umeåtrakten förekommande Her- potrichia mucilaginosa visar STARBÄCK i sin under sistnämnda art omnämnda afhandling. STARBÄCK omtalar vidare (Anteckningar öfver några Skand. Pyrenomyc. pag. 10. Bihang till Vet. Akad. Handl. Bd 14. Afd. III, n. 5, 1890) en Herpotrichia macrotrichoa (B. & Br.) Sacc. såsom anträffad i Norge »>in foliis pineis>. Då former af Herpotrichia blifvit funna utom å barrträden äfven å släktena Carex, Fagus, Sambucus, Rubus m. fl. kan det möjligen sättas i fråga, huruvida icke hvarje särskildt växtsläkte, där Herpotrichia förekom- mer, i detta fall Juniperus och Picea, har sin särskilda art. Någon utredning härom har jag dock ej blifvit i tillfälle att göra. Hypomyces = viridis (Alb. & Schw.) Fn på ruttnande Lactarius IN 1903. IHuypospila groenlandica Bostr., Fungi Groenlandiae 1888, på förra arets 369 ännu kvarsittande blad af Salix nigricans (ny värdplanta). Grisbacka VI 1906. ANScUNN5-— 135x 12-14 25 sporer 3-celliga, 39— 40,67 ps ENttills blott anträffad på Salix glauca på Grönland. Utdelad i VESTER- GREN, Microm. rar. select. 1223. Hypoxylon concentricum (Bolton) Bull. på torra grenar och stammar af Alnus och Betula; ganska allmän. Hypoxylon fusceum (Pers. Bull. på torra grenar af Alnus; icke säll- synt. Hypoxylon Holwayi EMNis på torra stammar af Populus tremula NI 1906. Hypoxylon multiforme Fr. på den mot marken liggande delen af torra stammar ar Alnus och Betula; allmän. Hypoxylon pauperatum Karst. Enum. Fung. Lapp. p. 211; Fungi exsicce. 776, på torra grenar och stammar af Sorbus aucuparia; ganska allmän. Laestadia Epilobii (Walr.) Sace. på torra stjälkar af Epilobium angustifo- lium NV 1906. Laestadia maculiformis (Bonorden) Sacc. på affallna blad af Populus tre- mula NV 1906. Asci 70—117 X 16—23 up. Sporer encelliga, ofärgade, 20 0-5. Parafyser saknas. Leptosphaeria culmifraga Fr.) Ces. & de Not. på torra stjälkar af Ely- mus arenarius NIIL 1904. Asci 135 X 16 u. Sporer, mogna 7—10-cel- liga, 43 X 7 uu. Linospora Capreae (DC.) Fuck. på affallna, multnande blad af Salix ni- gricans (ny värdplanta) V 1906. Asci 125—170 X 7 u. Sporer 120 Xx AD Lophiostoma compressum (Pers.) Ces. & de Not. på naken ved af Salix: Holmön VII 1906. Asci 100 X 16—20 «; sporer 24—31 X 10—11 . Melanconis stilbostoma (Fr.) Tul. på torra kvistar af Betula med sin koni- dieform Melanconium betulinum Kze. & Schmidt V 1905. Melanomma effugiens (Karst.) Berl. & Vogl. på torra grenar at Ulmus montana cult. VI 1903. Asci 85—108 X 10—12 pu. Sporer bruna, 4-cel- liga, insnörda vid den mellersta cellväggen, sällan vid alla tre, 18— 22 Xx 6—8 pu. Parafyser talrika, ofärgade, septerade. Determ. J. LIND. Melanomma pulvis pyrius (Pers) Fuck. på torra grenar af Alnus och Populus tremula; ganska allmän. Melanopsamma pomiformis (Pers.) Niessl på naken ved af Populus VII 1903. Metasphaeria Empetri Sacc. på torra, kvarsittande blad af Empetrum ni- grum! NI 1906: Asci 78 Xx 10 p; sporer ofärgade, 2—4-celliga, 15—18 0030. Metasphaeria sepalorum n. sp. (Fig. 2 a, bl). Peritheciis praecipue in pagina exteriore sepalorum dense grega- riis, minutis, longit. cire. 0,4 mm., latit. circ. 0,3 mm., sphaeroideo- coniformibus, papillatis, sessilibus, nigris, nitidis. Ascis sphaeroideo- cylindraceis, sursum paullo incerassatis, 70—92 x 9—14 un ISPOrES distichis, oblongo-ellipsoideis, utrinque rotundatis, inaequilateralibus, 4-loculatis, medio leviter constrictis, 200-24 X 7—8 ju. Habit. in sepalis mortuis Junci filiformis insulae Holmön Julio 1907. Mycosphaerella macularis Fr. på affallna, multnande blad af Populus tre- mula NV 1906. Mycosphaerella Ribis (Fuck.) Feltgen på affallna blad af Ribes nigrum NV 1907. Syn. Sphaerella Grossulariae (Fr.) Awd. J. Linp har angående denna arts nomenklatur meddelat följande. ÅAUERSWALD har gått ut från den felaktiga förutsättningen, att Sphae- ria Grossulariae Fr. är identisk med Sphaerella Grossulariae, men på af LIND undersökta originalexemplar i Fries, Scleromycetes suecici exsice. n. 57 har befunnits, att förstnämnda svamp — något som FUCKEL i Symbolae Mycologicae (1869) p. 133 äfven omnämnt — är en Pleospora, hvars rätta namn torde vara Pleospora Grossulariae (Fr.) Fuckel, dock Bar hvarken FRIES 1 Systema myc: IINpIIS2N eller FuUuCKEL undersökt och mätt asci och sporer. Beskrifning af dessa finnes däremot hos WINTER (Rabenbhorst, Pilze Abt. II p. 510), antagligen affattad efter FUCKELS exemplar, utgifna i Fungi rhenani n. 1766. De af LInp undersökta sporerna voro gula med 6—7 tvärväggar, blott vid mellersta tvärväggen insnörda, försedda med en ofullständig längsvägg, tvärt afrundade i bägge ändar, 36—42 x 16—18 p. Således torde >»Gnomonia Grossulariae (Fries) Sace.>, som finnes upptagen såväl i Sylloge I p. 570 som hos WINTER (Rabenhorst, Pilze Abt. II p. 590), försvinna som art — tillkommen som den är på en blott förmodan, emedan FRIES omnämner sin Sphaeria Grossulariae tillsammans med Gnomonia-arter såsom Sphaeria alnea och erythrostoma. Samtidigt torde benämningen Sphaerella Grossulariae (Fr.) Auerswald (1869) böra försvinna och svampen i stället benämnas Sphaerella Ribis Fuck. Symb. myc. pag. 108 (1869), men då numera Sphaerella-arterna benämnas Myco- sphaerella, blir benämningen som här ofvan. Denna svamps koni- dieform är utan tvifvel, såsom FUuUCKEL å förstnämnda ställe angif- ver, Septoria Ribis Desm. Sporerna hos Mycosphaerella Ribis å ex- emplar härifrån äro 20—35 X 3 pu. Mycosphaerella stemmatea Fr.) Romell på lefvande blad af Vaccinium vilis idaea; allmän. Mycosphaerella Vaccinii (Cooke) på multnande blad af Myrtillus nigra VI 1906. Syn. Sphaerella Vaccinii Cooke. Asci 44—5352 X 8 u; sporer 15=—180Xx 2—2,6 Ju 371 Nectria cinnabarina iTode) Fr. på torra kvistar af Populus tremula; ganska allmän. Nectria coccinea (Pers.) Fr. på torra kvistar af Picea excelsa NV 1904. Nectria Ribis (Tode) Fr. på torra kvistar af Ribes rubrum NI 1906 (= N. cinnabarina?). Nummularia repanda (Fr.) Nitscehke på torra grenar och stammar af Sor- bus aucuparia; icke sällsynt. Ophiobolus erythrosporus (Riess) Winter på torra stjälkar af Urtica dioica V-:1902. Syn. Ophiobolus Urticae Sacc. Ophiobolus porphyrogonus (Tode) Riess på torra stjälkar af Urtica dioica V 1902. Syn. Sphaeria rubella Pers. Phaeosphaerella Juncaginearum (Rbh.) Sacc. på torra stjälkar af Triglo- chin maritimum: Holmön VII 1907. Samtidigt anträffades å lefvande stjälkar ett därtill hörande ste- rilt mycel, Asteroma Juncaginearum RBabenh. Detta mycel är be- skrifvet af OÖUDEMANS under namn af Ectostroma Triglochinis + Contrib. Flor. Mycol. Pays-Bas XVII p. 324 (återfinnes i SACCAR- pos Sylloge XVI p. 1109), och är det samma benämning (Ecto- stroma), som af Fries (Systema myc. II p. 601) användts för dy- lika sterila mycelier. Denna svamp har af SCHRÖTER blifvit hänförd till Mycosphaerella, af SACCARDO till Phaeosphaerella, af LaAasckH till Dothidea och af RostTRUP till Diaporthe. RosTtRrRUP beskrifver arten i Dansk Bot. Tidsskr. 19 p. 208 under namn af Diaporthe Juncaginearum n. sp. (>asci 48 x 15 u; sporer gula, 20—22 x 7—8 >) och omnämner den äfven i Svampe fra Island 9037 (>asci 64—68 x 12—16 vu; sporer 175-20. 6-7 pp) Här har släktnamnet Phaeosphaerella användts, därför att både Diaporthe och Gnomonia ha ofärgade sporer och det svarta myce- liet ej rätt liknar ett stroma. Pleonectria Berolinensis Sacc. på torra grenar af Ribes nigrum IX 1902, VI 1906. Pleospora maritima Rehm, Hedw. 1896 på torra stänglar af Triglochin maritlimum: Holmön VII 1907. Å exemplaren härifrån äro asci 132 x 44 u och sporer 32—44 x 12—16 pu. Arten skiljes lätt från P. herbarum därigenom, att cel- lerna hos PI. maritima i den ena ändan af sporen äro bredare och försedda med flera längsväggar än i den andra. Af prioritetsskäl torde denna svamp numera böra benämnas P. Dietziana Harzl., jfr. VESTERGREN, Microm. rar. selecti n. 223. Pleospora vagans Niessl på torra strån af Elymus arenarius: Holmön NEIL 1907. 312 Asci klubbformiga, 120—150 x 16—20 ». Parafyser trådformiga, ofärgade, försedda med oljedroppar. Sporer gula, elliptiska, kon- stant 6-celliga, de mellersta 1—4 cellerna med en längsvägg, 32— 34 10-12: Podosphaera Oxyacanthae (DC.) D.By på lefvande blad af 1) Myrtillus nigra: Holmön IX 1902, 2) Vaccinium vitis idaea: Löfön IX 1908. Ny värdplanta, dock med den inskränkningen, att endast blad af Vaccinium vitis idaea, som förut varit angripna af Exobasidium Vaccini uliginosi Boud., synas vara mottagliga för infektion. E. S. SALMON hänför i sitt verk Monograph of the Erysiphaceae Podosphaera myrtillina Kunze var. major Juel och Podosphaera Aucupariae Erikss. till P. Oxyacanthae. Poiystigma ochraceum (Wahlenb.) DC. på lefvande blad af Prunus Padus: Klabböle vid Umeå VII, IX 1906 (Laest.). Asci 104 pj, pars sporif. 65—78 X 16—18 u. Sporae 8:nae, hyalnae; guttulatae, guttulis interdum confluentibus, 13—16 x 53— 6,5 pu. Det har allmänt antagits, att denna art, liksom P. rubrum, mognar sina sporer först på de affallna, multnande bladen. Redan så tidigt som den 3 september har jag likväl funnit mogna sporsäckar och sporer på ännu lefvande blad af värdplantan. Pseudovalsa Betulae (Schum.) Schröt. på grenar af Betula X 1906. Syn. Pseudovalsa lanciformis (Fr.) Ces. & de Not.; Sphaeria Betulae Schum. Rosellinia abietina Fuck. på gammal gärdesgård af gran VII 1903. Rosellinia dispersella (Nyl.) Karst. på Populus tremula VII 1904. Asci 130 Xx 11: 0; sporer bruna 20-23. x 10:24; parafysertalrika: Rosellinia malacotricha Niessl på Picea excelsa VII 1906. Sporer 10—13 pi diam. Rosellinia mammiformis (Pers.) Ces. & de Not. på löfträd IX 1903. Rosellinia pulveracea (Ehrh.) Ces. & de Not. på naken ved af Sorbus aucu- paria V 1904. Sphaerolheca Humuli (DC) Burrill 1) på Alchemilla vulgaris IX 1905, 2) på Epilobium palustre: Sikeå X 1906, 3) på Geranium silvaticum IX 1905. Strickeria obducens (Fr.) Körb. på naken ved af Populus tremula NV 1906. Syn. Teichospora obducens Fuck. Trematosphaeria perlusa (Pers) Fuck. på naken ved af Salix VIT 1904. Sporer olikformigt 2-celliga, sällan 4-celliga, 23—25 X 10 pu. Valsa nivea (Pers.) Fr. "på torra grenar af Populus tremula; ganska allmän. Valsa Pini (Alb. & Schw.) Fr. på torra grenar af Pinus silvestris V 1903. Valsa salicina (Pers.y Fr. på torra grenar af Salix; ganska allmän. 313 Valsa Sorbi (Alb. & Schw.) Fr. på torra grenar af Sorbus aucuparia; allmän. Venturia compacta Peck (forma uliginosa?) på affallna fjolårsblad af Myrtillus uliginosa: Holmön VII 1902. Asci 79—111 X13 up, sporer 17— 21 Xx 6—8 pu; håren (setae) 91 X 7 u. Venturia chlorospora (Ces.) de Not. på multnande blad af 1) Salix nigricans VIII 1905 2) Salix aurita: Holmön VII 1908. Förekommer ganska allmänt, ofta tillsammans med den här lika allmänt förekommande Lophodermium versicolor (Wahlenb.) Schröt. Venturia Dickiei (Berk. & Broom.) de Not. på vissnande, ännu kvarsit- tande blad af Linnaea borealis NIIT 1902. Venturia ditricha (Fr.) de Not. på multnande blad af Betula NV 1903. DISCOMYCETES INCE: FHYSTERIACEAER. Ascobolus glaber Pers. på kogödsel VII 1903. Ascobolus stercorarius (Bull.) Schröt. på kogödsel VII 1903. Syn. Ascobolus furfuraceus Pers. Beloniella Dehnii (Rabh.) Sacc. på lefvande blad af Potentilla norvegica; icke sällsynt. Beloniella Galii veri (Karst.) Rehm på lefvande blad af 1) Galium uligi- nosum IX 1906; 2) Galium palustre IX 1908. Asci 40—50 X 6—38 u. Sporer 12 Xx 2 pu (antagligen omogna). Belonium pineti (Batsch) Rehm jämte konidieformen (geléaktiga gula dy- nor) Cylindrosporium acicola på multnande barr af Pinus silvestris NEEL90Z0 Calloria fusarioides (Berk.) Fr. på fjolårets stjälkar af Urtica dioica NV 1902; steril. Cenangium acicola (Fuckel) Rehm på torra barr af Pinus silvestris: Degerfors VIII 1908. Cenangium populneum (Pers.) Fr. på barken å torra kvistar af 1) Sorbus aucuparia NVIIT 1904, 2) Populus tremula V 1908. Cenangium ligni (Desm.) Rehm på veden 'å torra kvistar af Prunus Padus V 1904. Asci 46—59 X 8 u. Sporer 6, ofärgade, polärt tvådroppiga, U==t21. 25 ONE Clilhris degenerans (Fr.) Rehm på torra kvistar af Myrtillus uliginosa VIT 1902. Coccomyces quadratus (Schm. & Kze) Rehm på torra kvistar af Myrtillus nigra IX 1903. Coccomyces Rubi (Fr.) Karst. på ännu kvarsittande blad af Rubus idaeus NIH00K Steril: Coccophacidium Pini (A. & $S.) Behm på barken af torra grenar af Pinus silvestris III 1905. Syn. Coccomyces Pini Karst. Coryne sarcoides (Jacq.) Tul. var. urnalis (Nyl.) på veden af ruttnande Betula: Ratan IX 1903. Syn. Ombrophila sarcoides var. urnalis Karst. 29 Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 33 374 Crumenula sororia Karst. på barken å torra kvistar af Pinus silvestris VIII 1903. Asci 91 X 13 pp. Sporer 4-celliga, ofärgade Mom rom Cryptomyces maximus (Fr.) Grev. på grenar af Salix VIII 1906, steril eller med äggformiga, encelliga konidier. Cudonia cireinans Fr. i barrskog ganska allmän. Dothiora Salicis n. sp. (Fig. 3 a, b.) Apotheciis gregariis, primo in cortice immersis, sphaeroideis, clau- sis, dein per rimam longitudinalem vel lacinias 3—4 prorumpenti- bus, denuo laciniis cireumdatis, applanatis, nigris. Ascis clavatis, 80—140 x 12—20 u. Sporis hyalinis, 5=-7-10culatistelanmansen fusiformibus, in medio paullum constrictis, loculis singulis septo longitudinall Arvisis; 20--209-X10155501 Hab. in cortice Salicis sp., Umeå, Sueciae; mense Octobristt9o02 legi. Då denna form förekommer å annan värdplanta än de hvar- andra ganska närstående Dothiora sphaeroides (Pers.) och Dothiora Sorbi (Wahlenb.) samt dessutom, ehuru den visar öfverensstäm- melser än mera med den ena, än mera med den andra af dessa arter, dock är från dem båda skild, synes det vara berättigadt att uppställa den som en särskild art. Dothiorella pyrenophora (Karst.) Sacc. var. Salicis Karst. synes vara det därtill hörande konidiesta- diet. Fabraea Cerastiorum (Wallr.) Rehm på lefvande blad af Cerastium vulga- tum IX 1907. Fabraea Ranunculi (Fr.) Karst. på lefvande blad af Ranunculus auricomus IX 1906: Holmön VII 1906. Geoglossum difforme Fr. på öppet ställe i barrskog IX 1902. Geoglossum hirsutum Pers. på öppet ställe i barrskog IX 1902. Glonium graphicum (Fries) D.By. å en torr rot af Pinus silvestris V 1902. Asci 140— 152 x 10 u. Sporae hyalinae, uniseptatae, 2052 20--Mims 8 up Setae fuscae, septatae, 6 ju in diam. Ehuru exemplaren i fråga makroskopiskt afvika från exemplar från Tyskland, där svampen lärer förekomma ganska allmänt, sy- nas de mikroskopiska kännetecknen rätt bra öfverensstämma med denna art. Så är sporens öfre rum oftast kortare och bredare än det nedre, det öfre försedt med en oljedroppe och det nedre med två. Dock finnas äfven sporer som äro regelbundet ellipsoidiska och som antagligen sedermera dela sig i fyra celler. Bruna koni- dier finnas på hyferna af ungefär ascosporernas form. Glonium subtectum Sace. & Roum, på nedfallna kottar af Picea excelsa: 3öle V 1907. 379 Beskrifven i Michelia Bd. II p. 609, 1881—1882 och i Sacc. Sylloge II p. 737. Egentligen har denna svamp redan förut blifvit beskrifven af KARSTEN i Mycol. fennica II p. 235 under namnet Hysterium conigenum, hvilket namn dock förut blifvit användt af PERSOON för en annan svamp, som nu benämnes Hypoderma coni- gena (Pers.). — KARSTEN har ånyo beskrifvit denna svamp i Hed- wigia 1883 p. 42 som Hysterium strobilarium Karst. och denna be- skrifning finnes i Sacc. Sylloge II p. 751 med den af SACCARDO gjorda anmärkningen »”an tamen potius Glonium?>” Detta är förmod- ligen anledningen hvarför KARSTEN i sin Revisio monog. atque syn. ascom. in Fennia hucusque detect. (Act. Soc. pro Fauna & Flora fenn. Tom II n. 6, 1885) förändrar namnet till Glonium strobilarium Karst. Det är dock först REHMm (Discomyceten p. 12), som klargör, att SACCARDoS och KARSTENS svampar äro identiska. — Förut anträffad i Sverige af RoMmELL (Stockholm maj 1887) och omnämnd af A. G. ELIASSON i Fungi Upsalienses. Godronia Myricae Karst., Fragmenta mycol. VII, Hedwigia 1884 på torra grenar af Myrica gale VI 1906. Upptages under detta namn äfven i KARSTENS Symbolae ad Myc. fenn. XIII p. 6 och i SaccaArRbos Sylloge VIII p. 604. Förut blott anträffad af KARSTEN juni 1859 nära Wasa. Asarsvkkd4— 5; sporer Z—8 X 2,5 po. Jod +: Parafyser få, men grofva, 36 pv långa (gå således utanför asci), 3 up tjocka, septerade samt lansettformigt tillspetsade. Svampens hyfer växa ut och bilda i apotheciets kant förlängningar; dessa äro svarta, 2—4-septerade, vid skiljeväggen insnörda, i spetsen förtjockade och tvärt slutande samt 21—50 pu långa och 4—7 ptjocka. I apothecierna finnas under- stundom också konidier; dessa äro ofärgade, böjda, 30 pu långa och 34 »p tjocka. Liknande konidier finnas ock hos andra discomy- ceter tillhörande denna grupp, såsom Cenangium laricinum (Pass.) Sacc., Godronia Miihlenbeckii Moug. & Lév. samt Godronia Linnaeae Karst., se K. STARBÄCK, Discomyceten-Studien i Bih. till Vet. Ak. Hhandif Bad. 21, Afd. III n. 5. — Då Godronia annars har fler- celliga sporer och då såväl af KARSTEN som i dessa exemplar en- dast funnits encelliga sådana, synes tvifvel underkastadt, om ej denna svamp, i stället för att hänföras till Godronia, borde föras till Cenangium eller möjligen till en helt annan grupp, t. ex. Mollisia eller Pyrenopeziza. Godronia urceoliformis Karst. på torra grenar af Myrtillus uliginosa IX 1902. Jd16 Gyromitra esculenta (Pers.) Fr. vid stigar och öppna ställen i barrskog; vissa år ganska allmän. Gyromitra infula (Schäff.) Fr. på ängar IX 1902. Sporer försedda med två oljedroppar, 30 Xx 10 u. Syn. Helvella infula Schäfr. Helotium calycinum (Schum.) Karst. på torra kvistar af Pinus silvestris V 1903. Helotium virgultorum (Vahl.) Karst. på multnande kvistar af Alnus IX 1903, XI 1907. Helotium virgultorum (Vahl.) Karst. var. fructigena (Bull.) Rehm på torra honhängen af Alnus IX 1907. Helvella lacunosa Afzel. på ängar. VIII 1902. Helerosphaeria Patella (Tode) Grev. på torra stjälkar af Angelica silvestris: skäret Klyfvarn VIII 1906. Humaria subhirsuta (Schum.) Fr. på jord VII 1905. Syn. Peziza subhirsuta Schum. Hysterium pulicare Pers. på naken ved af Betula; icke sällsynt. Hysterographium elongatum (Wahlenb.) Corda på naken ved af Alnus: Norrbyskär VI 1906; Böle XI 1907. Asci 125—182 x 20—36 pu; sporer 8, mörkbruna, något böjda, med 10 tvärväggar och en längsvägg, 40—55x 16—18 ju. REHM angifver denna art såsom mycket sällsynt, KARSTEN åter som allmän i Fin- land och Lappland på vide och asp; anträffad af VESTERGREN vid Låddepakte på Salix nigricans. Lachnea scutellata (L.) Fr. på multnande bark: Klabböle VII 1903. Syn. Peziza scutellata L. Lachnea stercorea (Pers.) Fr. på gödsel VI 1904. Syn. Peziza stercorea Pers. Lachnella corticalis (Pers.) Fr. på bark af Populus tremula VII 1904. Lachnum albotestaceum (Desm.) Retz. på torra strån af Elymus arenarius: Holmön VIII 1904. Asci 36—45 X<5 u. Parafyser 55— 70 x4 pu, spetsiga; haren ispet siga, septerade, 85—135Xx4—5 u. — Anträffad af RostruP på Ely- mus arenarius och Psamma arenaria på Seland (Dansk Bot. Tidsskr. 220BUE Sp AN Lachnum bicolor (Bull.) Retz. på multnande Betula: VIII 1903; Ultervik VITT 1904. Lachnum elandestinum (Bull.) Gill. på torra kvistar af Rubus idaeus VIII 1902, V 1903. Lachnum Rehmii (Staritz) Behm på torra stjälkar af Juncus balticus (ny värdplanta): Norrbyskär VI och Löfön VIII 1906. Asci 50—55X7 pu. Sporer 15x3 pu. Parafyser 75 Xx 455 ju. JILRERM) Discom. p. 908, 1269. Syn. Trichopeziza Rehmiti Staritz, Hedw. 1883 p30: Lachnum Rehmii är anträffad på Juncus conglomeratus i Tyskland, på Juncus squarrosus i Danmark (J. Linp). Utdelad i VESTERGREN, Microm. rar. selecti under n. 1225. SAM Lophium mytilinam (Pers.) Fr. på naken ved af Pinus silvestris VI 1906. Lophodermium Abietis Rostr. på barren af Picea excelsa VIII 1905: all- män. Lophodermium arundinaceum (Schrad.) Chev. 1) på Elymus arenarius; Holmön VII 1904, 2) på Festuca ovina: Holmön VII 1906, 3) på Calamagrostis sp.: Holmön VII 1906. Lophodermium juniperinum (Fr.) Chev. på ännu fastsittande barr af Juni- perus communis NV 1904. Lophodermium maculare (Fr.) Chevy. på torra blad af Myrtillus uliginosa; allmän. Lophodermium melaleucum (Fr.) Chev. på torra blad af Vaccinium vitis idaea V 1903. Lophodermium Oxycocci (Fr.) Chevy. på torra blad af Oxycoccus palustris VII 1906; steril. Lophodermium pinastri (Schrad.) Chev. på torra barr af Pinus silvestris VI 1907; ganska allmän. Asci ända till 260 X29 nu; Sporer ända till 180 X 2,5 pu. Lophodermium versicolor (Wahlenb.) Schröt. Jfr REHM, Discomycetes p. 48. Syn. Hysterium versicolor Wahlenb., Flora Lapponica, Berlin fSlPEpa 522, Tab. XXX fig. od. För denna art, som förut endast varit ofullständigt beskrifven och som REHM, Discom. hänfört till de tvifvelaktiga arterna, vill jag här lämna en fullständigare beskrifning. Apotheciis in maculis pallescentibus sparsis, breve ellipsoideis, in utraque pagina foliorum immersis, longit. circit. 0,9 mm., latit. 0,5 mm.; apotheciis immaturis nitide nigris, apotheciis maturis opa- cis, griseo-glaucescentibus, convexis, rima tenuli longitudinali 0,5 mm. longa, labiis brunnescentibus apertis. Ascis clavatis, 8-sporis, 58—70x 6—8 mn. Sporis filiformibus, continuis, hyalinis 48—60 X 1—1,55 pu. Paraphysibus filiformibus, hyalinis, ascos superantibus, apice hamatis, longit. 100 pm, latit. 2 uu. Från denna art synes Lophodermium hysterioides skilja sig genom längre apothecier, Lophodermium melaleucum genom sin höjda och gaffeldelade längsfåra med hvita ränder och Lophodermium maculare, med hvilken art denna svamp synes ha största likheten, genom sina kortare sporsäckar och sporer. Denna art tyckes. äga en vidsträckt utbredning på olika Salix- arter i det nordliga Europa. Så är den anträffad af mig vid Umeå allmän på Salix nigricans och Salix phylicifolia samt utdelad i VESTERGREN, Microm. rar. selecti n. 1228. VESTERGREN har anträffat densamma i Luleå lappmark på Salix herbacea; WAHLENBERG fann den för cirka 100 år sedan >per Lap- 378 poniam alpinam et subsylvaticam ex gr. ad Hammerfest Finmar- kiae et ad Sotajoki paroeciae Enare?” på Salix hastata och arbus- cula. SCHRÖTER anträffade den på en resa i Norge 1885 >auf einer kleinen Weidenart. Magerö (Schlucht am Nordkap)» och kallar den Hypoderma versicolor Scnröt. (Uber die mycolog. Ergebn. einer Reise nach Norwegen; Jahresber. der schles. Ges. fär vater- länd. Cult. 1885). Men i en utförligare berättelse om samma resa (SCcHBRÖTER, Beiträge zur Kenntnis der nordischen Pilze, Jahrb. d. schles. Ges. fär vaterl. Cultur 1887, Breslau 1888, p. 266) kallas samma svamp af honom Lophodermium versicolor (Wahlenb.) Schröt. hvilket REuMm torde hafva förbisett, när han i Discomyc. (1896) p. 48 kallar densamma Lophodermium versicolor (Wahlenb.) Rehm. — A. FEDDERSEN har anträffat den på Island på Salix glauca, omnämnd af RostTRrRUP som Lophodermium maculare (RostRUP, Islands Svampe, Dansk Bot. Tidsskr. Bd. 25 p. 310). — På Grönland anträffade WARMING och Horm denna art vid Godthaab; KOLDERUP-ROSEN- VINGE 1888 vid Smallesund och Nic. Harz 1891 i Östgrönland, alla tre gångerna på Salix glauca. Kand. J. LInp i Köpenhamn har meddelat mig, att han undersökt exemplaren från nämnda grön- länska orter samt kunnat konstatera, att det är denna art som RostTrRUP (Svampe fra Grönland i Meddelelser fra Grönland III 1888 p. 544) kallar för L. hysterioides; men alt däremot den Pseudo- peziza, som RosrTrRUP (1. c. p. 541) velat identifiera med WAHLEN- BERGS Hysterium och kallar Pseudopeziza versicolor (W.) Rostrup, vid jämförelse mellan RosTtRUPS originalexemplar och WAHLEN- BERGS afbildning och beskrifning (»e membrana fragili chartacea factum, per se aterrimum, sed extus pruina glaucescente obductum. Rima per totum longitudinem perithecii extenditur>), visat sig icke hafva med denna svamp att göra, utan måste kallas Pseudopeziza versicolor Rostr. — Slultligen omtalar REHM, att RABENHORST har anträffat denna svamp i Berner-Oberland på Salix retusa. Mitrula phalloides (Bull.) Chev. på multnande blad af Alnus IX 1904 (LAEST.). Asci 80—100 X3 pu. Sporer 12—14 X4 pu. Syn. Mitrula palu- dosa Fr. Mollisia revineta Karst. på torra stjälkar af Epilobium angustifolium VI 1906. Asci 33—47 X 4,3 —7,5 up. Sporer klubbformiga, försedda med två oljedroppar, 7,2—14X2—3 mu. Jod +. Syn. Mollisia minutella (Sacc.) Rehm; Mollisia Ebuli Karst. p. p.,, se REHM, Discomyceten p. 525, 611, 1264; KARSTEN, Mon. Pez. p. 157; KARSTENVEMYGCOL fennic. p. 190 och 202. — Denna art skiljer sig endast genom sina 3179 större apothecier från Pyrenopeziza compressula BRehm, som allmänt förekommer på samma substrat. Niptera fallens (Karst.) Rehm på naken ved af Alnus IX 1906. Niptera ramealis Karst. på stubbar af Betula X 1902. Syn. Mollisia ramea- lis Karst. Ombrophila strobilina (Alb. & Schw.) Rehm på nedfallna kottar af Picea excelsa NV 1907. Asci 68—-80 X4—6 mu. Sporer 8 X4 u. Parafyser tråd- formiga, talrika. Syn. Rutstroemia bulgarioides Karst. Pezizella leucella (Karst.) Fuck. på multnande blad af Alnus VI 1906. Syn. Helotium leucellum Karst. Phialea cyathoidea (Bull.) Fr. på torra stjälkar af Silene maritima: Norr- byskär VI 1906. Syn. Helotium cyathoideum Karst. Torde vara en af de mest utbredda discomyceterna såväl i fråga om växtlokaler som i fråga om val af olikartade substrat. Plicaria badia (Pers.) Fuck. på sand; ganska allmän. Syn. Peziza badia PRerst Pseudographis pinicola (Nyl.) Rehm på barken af Picea excelsa IV 1902. Syn. Pseudographis elatina (Ach.) Nyl. Pseudopeziza Trifolii (Bernh.) Fuck. på vissnande blad af Trifolium pratense VIII 1904. Pseudophacidium Callunae Karst. på torra kvistar af Calluna vulgaris VI 1904. Pseudophacidium degenerans Karst. på torra kvistar af Myrtillus uliginosa Vv 1906. Pyrenopeziza Rubi (Fr.) Rehm på torra kvistar af Rubus idaeus NV 1906. Pyrenopeziza pseudophacidioides hehm på torra blad af Betula V 1906. Apothecierna på öfversidan af bladen på affärgade fläckar, 20— 40 stycken tillsammans, understundom spridda. Apotheciets skifv: tallriksformig, svart (!/, mm. i diam.) med tydlig kant. Asci 40 x8 nu. Sporer ellipsoidiska -- stafformiga, 10 x 2,5 u. Parafyser längre än asci, ofärgade, 1—1,5 u tjocka, upptill föga tjockare. Jod +. Denna art står nära Pyrenopeziza Plantaginis Fuck. Rhytisma Andromedae Fr. på blad af Andromeda polifolia; allmän. Rhytisma Empetri Fr. på öfversidan af torra, ännu kvarsittande blad af Empetrum nigrum IN 1904. Rhytisma salicinum (Pers.) Fr. på blad af Salix aurita, depressa, phylicifolia och nigricans; icke sällsynt. Schizoxylon Berkeleyanum (Dur. & Lév.) Fuck. på torra kvistar af Rubus idaeus IV 1907. Syn. Schizoxylon decipiens Karst. Seleroderris aggregata (Lasech) Fr. på nedre delen af torra stjälkar af Euphrasia officinalis V 1906. Steril. Seleroderris fuliginosa (Pers.) Karst. på torra grenar af Salix nigricans: Degernäs VIII 1904; Böle VI 1907. Scleroderris ribesia Pers. på torra grenar af Ribes nigrum' N 1906. Spathularia flavida Pers. bland mossa i barrskog; en enda gång anträf- fad IX 1904. 380 Stictis mollis Pers. på torra grenar af Salix: Holmön VII 1906. Apotheciernas utveckling hos denna svamp börjar inne i bark- lagret; detta häfves upp och bildar en i det närmaste rund upp- höjning, med ett cirkelrundt hål i midten, hvilket hål är omgifvet af tjocka, gråpudrade kanter, såsom hos en Pertusaria; hålet utvid- gas alltmer, men kanten spränges icke till flikar. Apothecierna (cirka 1 mm. i diam.) äro såsom torra hornaktiga, men fuktade blifva de mjuka. Epitheciet svartgrönt; det inre af apotheciet ljust buleljgrönt. Sporsäckarna regelbundet cylindriska, i öfre ändan tvärt afrundade; sporsäckens vägg i toppen förtjockad (5 ») samt genomborrad af en fin por. Jod —. Sporsäckarna något öfver 200 långa och 10 » tjocka. Sporerna 20-septerade, ofärgade, ungefär af sporsäckarnas längd samt 2 u tjocka. Sporerna, som ligga parallelt eller spiralsnodda i sporsäckarna, sno ihop sig, så snart de komma i vatten, hvilken anordning möjligen är af betydelse vid spridningen. Denna svamp är förut äfven anträffad på Salix (glauca) på Grön- land. REHM upptager ej denna värdväxt. Möjligen bör Stictis in- sculpta Wallr. (REHM, Disc. p. 1219) föras hit, äfvensom Propolis tumida Karst. Stictis radiata (25) Pers. på naken ved af 1) Betula VI 1904, 2) Populus tremula V 1906. Tapesia fusca (Pers.) Fuck. på multnande grenar af Alnus IX 1902: Holmön VII 1907. Syn. Mollisia fusca Karst. Tryblidiopsis pinastri (Pers.) Karst. på barken af torra grenar af 1) Pinus silvestris, 2) Juniperus communis; icke sällsynt. Tympanis alnea (Pers.) Fr. på bark af Alnus incana VIII 1903. Asci 120 —135 X16 yu. Tympanis amphibola Karst. på bark af Pinus silvestris NV 1903. Syn. Pragmopora amphibola Mass. Tympanis spermatiospora Nyl. på barken af Alnus III 1903. SPHAEROPSIDEAE INCL. MELANCONIEAE. Ascochyta Pisi Lib. på baljor af Pisum sativum NIII 1906. Camarosporium bygdoense Henn. på torra kvistar af Spiraea cult. VI 1903. Konidier 3—7-septerade, 28x 10, 30 x 11, 20x9, 27Xx12 pu. Koni- dier enligt P. HENNINnGs (Beitrag zur Pilzflora der Umgebung von Christiania, Halbins. Bygdö; Nyt Magaz. for Naturvid. Bd. 42; 1904) 3.—5-septerade, 12—17 x 6—9 , möjligen ej fullt utvecklade. 301 Svampen anträffad af HENNINGS på Spiraea cult. å Bygdö. J. LIND determ. Camarosporium Tanaceti Oud. på torra stjälkar af Tanacetltum vulgare: Norrbyskär VI 1904. Konidier bruna, murformiga, 14—20 x 12-— 15 pu. Coniothyrium innatum Karst. på torra grenar af Salix VI 1907. Konidierna äggformiga 10—14X6 sn; membranen tjock och skör, hvarigenom konidierna vid tryck lätt sönderfalla i två delar. Coniothyrium insilivum Sace. på veden af Prunus Padus V 1904 tillsam- mans med Diplodia Pruni Fuck. Konidierna encelliga, bruna 8 X4— 4,5 pu Coniothyrium Karsteni Sacc. & Sydow på veden af torra grenar af Ul- mus montana cult. V 1904. Syn. Sphaeropsis Ulmi Karst. J. LIND determ. Cylindrosporium acicola Bres., Hedwigia 1904, på multnande barr af Pinus silvestris, bildande gula, geléaktiga dynor, V 1907. Konidierna 55 x 1,25 pe. — Af KRIEGER anträffad i Sachsen och utgifven i hans exsiccatverk Fungi Saxonici n. 994. Cylindrosporium Padi Karst. på lefvande blad af Prunus Padus NITI 1906. Darluca Filum (Biv.) Cast. parasiterande på uredo af en Puccinia på Agrostis vulgaris IX 1906. Dinemasporium graminum Lév. forma strigulosum Karst. på torra strån af Elymus arenarius: Holmön VIT 1904. Diplodia melaena Lév. på veden af torra grenar af Ulmus montana cult. NV 1904 (tillsammans med Coniothyrium Karsteni Sacce. & Syd.) Diplodia Pruni Fuck. på veden af torra grenar af Prunus Padus V 1904. Konidierna tvåcelliga, bruna, 24—32 xX 12--20 u. Af FUCKEL an- ses denna konidieform tillhöra Otthia Pruni Fuck. Diplodia Secalis (Lib.) Speg. & Roum. på torra strån af Elymus arena- rius: Holmön VII 1904, tillsammans med Dinemasporium grami- num Lév. Konidier tvåcelliga, bruna, trubbiga, 9 X4 ju; perithecier stora med liten mynningspapill. Piscellamcarbonacea (Fr:) Berk: & Br. på torra grenar af Salix sp.: Holmön VII 1906. Tillhör Gnomonia salicella (Fr.) Schröt. Dothiorella latitans (Fr.) Sacc. på torra blad af Vaccinium vitis idaea VTI 1906. Dothiorella pyrenoplhora (Karst.) Sacce. var. Salicis Karst. på torra grenar ar Salix: sp. IV 1907. Syn. Dothiora pyrenophora Karst. var. Salicis Karst., Symb. ad Mycologiam Fennicam XIII p. 9, där KARSTEN beskrifver den- samma med 4—38x 1—3 m stora konidier på Salix från Jakobstad och Kola. Å mina exemplar äro konidierna 6—10 x 3—4 p, mycket olikstora, men alltid ovala, i bägge ändar bredt aftrubbade samt utan oljedroppar. Knappast skild från Rabenhorstia Salicis Oud. i Nederl. 352 Kruidk.: Archiv. 1903 (Sace: Sylloge: XVIII p: 291)-pårgrenanntan Salix repens i Nederländerna. — Syn. Dothiopsis pyrenophora (Karst.) Allesch. var. Salicis Karst. (Fungi imperfecti i Rabenhorst, Pilze, APETVIS 19015p: 516):IILIND determ:. Gloeosporium amentorum (de Lacr.) Lind, Sur le développement et la elassification de quelques especes de Gloeosporium (K. Vet. Akad. handl. Bd. 7, n. 8), på honhängen af Salix aurita: Holmön VII 1907. Gloeosporium lapponum Lind 1. c. på honhängen af Salix nigricans: Holmön VIT 1906. Gloeosporium Ribis (Lib.) Mont. på vissna blad af Ribes rubrum: Rundvik IX 1907. Denna svamp är nyligen påvisad tillhöra Pseudopeziza Ribis Klebahn. Jfr. H. KLEBAHN, Untersuchungen tuber einige Fungi i1m- perfecti und die zugehörigen Ascomycetenformen III (Zeitschrift för Pflanzenkrankh. Bd. XVI, 1906 p. 65). (Gloeosporium Tremulae Lib.) Passer. på lefvande blad af Populus tremula VITT 1904. Haplosporella conglobata (Sacc.) Allesch. på torra grenar af Betula, fram- brytande genom sprickor i barken, V 1907. Konidierna äggrunda, 10 —13 Xx 7—8 wu. Perithecierna försedda med styfva, svarta borst, något som jag ej förut finner omnämndt i litteraturen. — I FUuUCKELS Symbolae mycologicae, 1869, Taf. IV, fig. 7 afbildad som konidieform utan särskildt namn till Cucurbi- tula conglobata (Fr.) Fuck. Släktet Cucurbitula har af FucKEL (Symb. myc. pag. 171) uppställts endast för denna svamp. Den är emel- lertid en Rosellinia, hvars perithecier sitta tätt samlade, så att de få utseende af att tillhöra släktet Cucurbitaria. Denna Cucurbitula conglobata (Fr.) Fuck. (exemplar från Östergötland, Simonstorp, ERIK HAGLUND) kan blott mikroskopiskt skiljas från ofvanstående konidieform, så att något tvifvel icke gärna kan finnas angående riktigheten af FucKELS antagande, att de båda formerna höra tillsam- mans. FnrRIES' originalbeskrifning finnes i Obs. I p. 176 (Vet. Akad. handl. 1817) och i Systema myc. Vol. II p. 414, där denna svamp står omtalad efter Sphaeria Laburni och Sphaeria populina, hvilka numera räknas till släktet Cucurbitaria. Denna omständighet torde ha föranledt CEsaATI och DE NOTARIS att gifva arten det oriktiga namnet Cucurbitaria conglobata (Fr). Haplosporella conglobata är anträffad äfven i Sachsen af KRIEGER och utdelad i hans exsiccat- verk Fungi saxonici fasc. XL n. 1993. Hendersonia hirta (Fr.) Currey på torra grenar af Sambucus racemosa V 1904. Konidierna 3-septerade, 11—16 X4,5—7 mu. = Perithecierna håriga. 383 Leptothyrium alneum (Lév.) Sacc. på lefvande blad af Alnus glulinosa VIII 1904. Leptothyrium Plarmicae (Desm.) Sace. på lefvande blad och stjälkar af Achillea Ptarmica: RBobertsfors IX 1907. Utgör konidiestadiet till Schizothyrium Pltarmicae Desm. Phleospora borealis Lind & Vleugel n. sp. (Fig. 4.) Maculis sparsis, minutis, cire. 4 mm. in diam., subcirculari- bus, amphigenis, ochraceis, in pagina superiore foliorum obscurio- ribus, coriaceis. Pycnidiis 10—20 in centro paginae inferioris macularum dense gregariis, vix prominulis, imperfectis, cellulis parenchymaticis sursum brunneis, deorsum (in textura folii) hyalinis. Conidiis ecrassiusculis, cylindraceis, rectis, obtusis, 16—20 Xx34 vu, 3—5-septatis, ad septa constrictis, hyalinis, cirrho albido. Hab. in foliis vivis Alni incanae f. borealis Umeå, mense Octobris 1906 legit J. VLEUGEL. Phoma acicola (Lév.) Sacc. på barr af Pinus silvestris; allmän. Konidi- erna 5—8X4 pu. Phoma herbarum West. på torra stjälkar af 1) Anthriscus silvestris V 1906, 2) Pedicularis palustris VIT 1905. Phragmotrichum Chailletii Kunze & Schm. på nedfallna kottar af Picea excelsa; mycket allmän. Phyllosticta leptothyrioides (Karst.) Allesch. på fjolårets blad af Fragaria vesca cult. VI 1906. Perithecierna sköldformiga, 170 » i diam. Konidier böjda 8X2 p. — Syn. Phoma leptothyrioides Karst., Hedwigia 1884. — Hittills an- tagligen endast anträffad i Finland, Mustiala. Placosphaeria clypeata Br. & Har. på torra stjälkar af Spiraea ulmaria tillsammans med Diaporthe Lirella, se denna art. Rhabdospora cercosperma (Rostr.) Sacc. på torra stjälkar af 1) Anthriscus silvestris V 1906, 2) Rumex acetosa NV 1907. Konidierna 1—3-septerade, 18xXx5 p. — Jfr. VESTERGREN, Eine arktisech-alpine Rhabdospora (Bih. till Vet. Akad. handl. Bd. 26. Afd. III. N. 12. 1900), där icke dessa värdplantor finnas upptagna. En- ligt meddelande af J. LInD är denna svamp mycket allmän i Danmark på Rumex acetosa, men synes icke förekomma på andra värdplantor där. Rhabdospora pleosporoides Sacc. på torra stjälkar af Rumex acetosa NV 1907. Konidierna ej septerade, 40 X 1,5 pu. Septogloeum Comari Allesch. & Bres. på lefvande blad af Comarum pa- lustre: Holmön VII 1906. — ALLESCHER, Verzeichn. Sudbay. Pilze III p. 85. Sace. Syll. XI p. 581. — Konidier 3-septerade med trubbiga ändar, 65—67 X95 u. 384 Septogloeum Fragariae (Br. & Har.) v. Höhnel (Mycol. Fragm., Annal. Mycolog. I, 1903 p. 524) på lefvande blad af Fragaria vesca cult., INSERNT905: Konidier 3-septerade, ofärgade, vid septa insnörda, med trubbiga ändar och många små oljedroppar, 35—45X5—7 mu. — Syn.: Stago- nospora Fragariae Briard & Hariot, Revue Mycol. 1891 p. 17; Sacc. Syllog. X p. 333; Septogloeum Comari Allesch. & Bres. (utdelad VESTERGREN, Microm. rar. select. 234); Septogloeum Potentillae Allesch. in Ber. d. Bayer. Bot. Ges. Bd. IV 1896; SAGESKCKSYDON Sylloge XIV p. 1030; ALLESCHER, Fungi imperfeet: VIL piN6200-5 Hittills anträffad å Fragaria vesca i Aube, Frankrike (Hariort). Ut- delad på Fragaria från Umeå i VESTERGREN, Microm. rar. select. 1241. Septoria Galeopsidis West. på lefvande blad af Galeopsis Tetrahit: Holmön VII 1906. Septoria Humuli West. på lefvande blad af Humulus lupulus NIIT 1905. Konidierna 20--30 X2 pu. Septoria Menthae (Thäm.) Oud. på lefvande blad af Mentha arvensis VILI 1906 (LAEST.). Septoria Ribis Desm. på lefvande blad af Ribes Grossularia NIT 1904. Septoria Salicis West. på lefvande blad af Salix pentandra VIII 1904. Septoria Stellariae Bob. & Desm. på lefvande blad af Stellaria media IX 1906. Konidierna 28—50 Xx1 u. Septoria Trientalis (Lasch) Romell på lefvande blad af Trientalis europaea VIT 1904. Septoria Violae West. på lefvande blad af Viola palustris VII 1904. Koni- dierna 35 X1L5 u. Septoria virgaureae Desm. på lefvande blad af Solidago virgaurea: Öhn vid Umeå VIII 1906. Sphaeronema acrospermum (Tode) Fr. på gammal gärdesgård af barrträ NIEBEST9025 Sphaeronema polymorphum Auwd. på barken af torra grenar af Prunus Padus VIII 1900. Konidier 7X2 p. — Syn. Aposphaeria suberustacea Karst. Sporonema strobilinum Desm. på nedfallna kottar af Picea excelsa VII 1906. Konidier otydligt tvåcelliga, 13—15 X4 uu. Stagonospora arenaria Sacc. (Syll. III p. 453 & 454) på torra stjälkar af Elymus arenarius: Holmön VII 1907. Syn. Hendersonia arenariae Sace. Mich. I p. 124, beskrifven med det tillägget, att svampen >neigt etwas zur Gattung Septoria”. Ko- nidier ofärgade, 3-septerade, cylindriska med tvära ändar, 34—36 x 3—4 np. Uppgifves i Syll. III såsom anträffad en gång nära Dalarö vid Stockholm (P. MAGNUS). 200 Steganosporium compactum Sacc. på torra grenar af Ulmus montana cult. V 1904. Vermicularia Dematium (Pers.) Fr. på fjolårs stjälkar af Carum carvi: Kylörn VI 1907. HYPHOMYCETES. Arthrinium bicorne Rostr. på torra stjälkar af Juncus balticus (ny värd- planta) VIII 1906. Jfr. ROSTRUP, Svampe fra Finmarken (Dansk Bot. Widsskra 15: Bd. 1886: p. 235) samt SACC: Syll. X p. 579: Denna svamp är förut anträffad al WARMING vid Strömnäs, Fin- marken, af LInp vid Stockholm 1905 på Juncus filiformis (därifrån utdelad i KaBAT och BuBAK, Fungi imperfecti exsiecc. n. 340) och vid Viborg i Danmark på samma värdväxt (Linpav i Rbh. Krypt.- F1. Afd. VIII p. 641) samt af RostruP på Seland i Danmark på Juncus compressus (Dansk Bot. Tidsskr. 26. Bd, p. 315). Det skulle vara af intresse att få klargjordt, huruvida denna art är identisk med CookKES & HARKNESS” Camptoum cuspidatum (Grevill. XII p. 33) och hvilken beskrifning som är äldst. — KARSTENS beskrifning af Camptoum cuspidatum — anträffad på Juncus effusus och Eriopho- rum vid Åbo, Wasa och Mustiala (Finlands mögelsvampar 1892 p. 76) — är nära öfverensstämmande med ROsTRUPS. Arthrinium har sina konidier sittande på sidan af konidiebärarna, under det Camptoum har sina konidier på toppen af desamma, däruti består hela skillnaden mellan dessa bägge släkten; jfr. Rbh. VIII p. 632. Denna art har sina konidier fästade på toppen af konidiebärarna och borde därför måhända med större rätt föras till Camptoum. Bostrichonema alpestre Ces. på lefvande blad af Polygonum viviparum; allmän. Denna svamp liknar mycket Ovularia Bistortae (Fuck .) Sacc., och hafva bägge svamparna spiralvridna konidiebärare, hvilket gifvit A. B. FRANK anledning att anse dem identiska (jfr FRANK, Die pilz- parasitären Krankheiten der Pflanzen 1896 p. 343), men skillnaden dem emellan är icke oväsentlig. Så har Bostrichonema alpestre 100-—-140 pu långa och 4—6 » tjocka konidiebärare med tvåcelliga konidier, under det Ovularia Bistortae har kortare och smalare koni- diebärare med encelliga konidier. — Denna svamp, som synes vara allmänt utbredd i norra och mellersta Europa, finnes utdelad i VESTERGREN, Microm. rar. selecti n. 545 och i KABAT och BUuBÅK, Fungi imperf; exsicc. n. 87. 386 Cercospora Majanthemi Fuck. på vissnande blad af Majanthemum bifolium : Holmön VII 1906 Cladosporium aecidiicola ”Thäm. på caeoma af Gymnoconia interstitialis på Rubus arcticus VI 1907. Konidier ofta tvåcelliga, 13—20 Xx 4—5 a. Konidiebärare bruna, septerade, 80 X4 pu. Cladosporium epiphyllum (Pers.) Mart. 1) på multnande blad af Populus tremula, 2) på vissnande blad af Fragaria sp. cult. XI 1907. Cladosporium fuligineum Bonord. på ruttnande hattsvampar X 1907. Fusicladium depressum (Bon.) Berk. & Br. på vissnande blad af Angelica silvestris ; allmän. Fusteladium radiosum (Lib.) Lind på lefvande blad af Populus tremula IX 1905. Syn. Napieladium Tremulae (Frank) Sacc. — Finnes utdelad i ROMELL, Fungi exsicc. praes. scand. n. 50 såsom Cladosporium Asteroma Fuck. — Jfr. Annal. mycol. 1905 p. 429. Hadrotrichum microsporum Sacc. & Malbr. på lefvande blad af Agrostis spec. IX 1905 tillsammans med omogna perithecier af en Placo- sphaeria. — Syn. Hadrotrichum virescens Sacc. & Roum. Helminthosporium teres Sacc. på lefvande blad och strån af Hordeum vulgare; under sommaren och hösten 1907 ganska allmän. Det är nyligen påvisadt, att denna svamp utgör konidiestadiet till en pyrenomycet, Pleospora teres Diedicke. Jfr H. DIEDICKE, Ueber den Zusammenhang zwischen Pleospora und Helminthosporium. Cen- tralblatt för Bakter. und Parasitenkunde Abt. II. Bd XI, p. 52. Isaria brachiata (Batsceh) Schum. på ruttnande Agaricus: Holmsund IX 1904. Ovularia acutata (Bon.) Sace. på lefvande blad af Viola silvatica: Holmön VIT 1906: Blad, angripna på undre sidan af denna svamp, äro på fläckar- nas öfver- och undersidor försedda med små oregelbundna, bruna ärrliknande partier, något som LINDAU ej omnämner i Rbh. VIII. Abt. p. 249. Ovularia aplospora (Speg.) Magn. på lefvande blad af Alchemilla vulgaris IX 1904. Syn. Ovularia pusilla (Ung.) Sacc. OQvularia ”destructiva (Phill. & Plowr.) Vestergr. f. foliicola på lefvande blad af Myrica gale: Holmön VII 1907. -- Jfr. VESTERGREN, Microm. rar. sel. 10: 245, 246, (Bot. Not. 1900 p. 35); Zur Pilzflotardermnsel Oesel p. 113. Syn.: Ramularia destructiva Phill. & Plowr.; Ovularia Myricae Peck. Ovularia obliqua (Cooke) Oud. på lefvande blad af Rumex domesticus IX 1906. Passalora microsperma Fuck. på lefvande blad af Alnus incana VII 19035. Ramularia acris Lindroth, Finlands Ramularia-arter (Acta Soc. pro fauna et flora fenn. 23, n. 3, 1902) på lefvande blad af Ranunculus acris X 1905. Konidier tvåcelliga (cellerna olika breda) 25—27 X5,5—6 u. 357 Ramularia puncetiformis (Schlecht.) Höhnel på lefvande blad af Epitlobium angustifolium IX 1906. Jfr. LINDAU, Fungi imperfecti (Rbh. Pilze NIT Abt): Ramularia Tulasnei Sacc. på vissnande blad af Fragaria cult. XI 1907. Ib la Aa Å d $ z a ons r ot (ren 4 SAN tr å Så a AN É Ö NR £) Åh KÖ 1 UL I 2 OM aa 7 t CUCELET ph 3 4 TI Å ;) Lt 3 5 2 5b | P A 23 Sj ÖS C vå j 7 ke ry un S EE < & 3 vo MW 1. Ceratosphaeria caespitosa Lind & Vleug., a perithecier, b ascus och sporer. 2. Metasphaeria sepalorum Vleug., a perithecier, b asci och sporer. 3. Dotlhiora Salicis Vleug., a perithecier, b ascus och sporer. 4. Phleospora borealis Lind & Vleug., konidier. 5. Sporoschisma Juniperi Lind & Vleug., a hyfsamlingar, b hyf med konidier. 1—5 a och 4 Leitz ok. I, obj. 1; 1—5 b Leitz ok. I, oljeimm. '/,.. Å samma blad förekommo omogna perithecier, antagligen hö- rande till Septoria Fragariae Desm. eller Mycosphaerella Fragariae (Tul.) Lindau, bägge hörande samman med denna Ramularia. An- gående sambandet mellan Ramularia, Septoria och Mycosphaerella på Fragaria jfr. TULASNE, Selecta Fungorum carpologia II p. 288 och Tab. XNKXI. 308 Ramularia Urticae Ces. på lefvande blad af Urtica dioica IX 1905. Scolecotrichum graminis Fuck. på lefvande blad af Alopecurus genicula- fus: Holmön VII 1907. Svampen bildar å hafre s. k. sotdagg. Sepedonium chrysospermum (Bull) Fr. på ruttnande svampar VIII 1907. — Konidieform till Hypomyces chrysospermus Tul. Sporoschisma vJuniperi Lind och Vleugel n. sp. (Fig. 5 a, b.) Caespitibus effusis, non limitatis, atris, nitidis, crustaceis. Hyphis conidiophoris saepius fasciculos irregulares coremiiformes forman- tibus, cylindraceis, membrana tenui preeditis, sub microscopo flavo- viridibus (ut citrus immaturus), basi 15 », ceterum 9 ju crassis, simplicibus, in parte inferiore protoplasmate granuloso completis. Conidiis in interiore partis superioris hypharum catenulatim for- matis et dein exsilientibus, dilute flavo-viridibus vel subhyalinis, ad longitudinem valde variabilibus, 16—43 », typice circ. 40 ju longis, constanter 8 p latis, septis 3—12, typice 9—10 praeditis, ad septa constrictis. Ad corticem Juniperi communis vetusti, Umeå Suecize Sept. 1902 leg. J. VLEUGEL. Torula graminis Desm. på multnande blad af Aira caespilosa V 1907. Trichosporium fuscum (Link) Sace. på multnande barrträd VIII 1904. Tricholhecium roseum Link på rostsvampen Peridermium Pini NI 1907. MYXOMYCETES. Arcyria cinerea (Bull.) Pers. IX 1902. Arceyria nutans (Bull.) Grev. på multnande barrträd VIII 1903. Arecyria punicea Pers. IX 1904. Badhamia panicea (Fr.) Bost. på poppel X 1904. Badhamia utricularis (Bull) Berk. X 1902, forma stipilata på multnande al AN AI03 Ceratiomyxa mucida (Pers.) Schröt. 4 genuina NIT 1902. Chondrioderma radiatum (L.) Bost. på förkolnad granstubbe V 1904. Comatricha nigra (Pers.) Schröt.; 1903. — Syn.: Comatricha obtusata (Fr.) Preuss; Comatricha Friesiana D.By. Cribraria aurantiaca Schrad. IX 1904. Didymium farinaceum Schrad. X 1903 Enerthenema papillatum (Pers.) Rost.: IX 1902, Obbola VIII 1902. Fuligo septica (L.) Gmel. 1904. Lamproderma violaceum (Fr.) Rost. IX 1903. Leocarpus fragilis (Dicks) Rost. X 1903. Licea flexuosa Pers. V 1903. Licea minima Fr. VIII 1904. 389 Lycogala epidendron (1L.) Fr.; allmän. Physarum nutans Pers. IX 1902, 1904. Physarum viride (Gmel.) Pers. 4 luteum X 1904. Spumaria alba (Bull.) DC.: Nordmaling IX 1904. Stemonites ferruginea Ehrenb. VIIT 1902. Stemonites fusca Roth «4 genuina IX 1902. Trichia affinis D.By på ruttnande björk: Holmsund IX 1904. Trichia fallax Pers. IX, X 1904. Trichia varia Pers. IX 1902, 1903, 1904. Tubulina cylindriea (Bull.) DC. IX 1904. RAT ETSE? Sid. 323 p. 17 uppifr. läs: Uromyces Pisi (Pers.) II. på Pisum sativum eult. VIIT 1905. Svensk Botanisk Tidskrift 1908. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 4. STIPA PENNATA I VÄSTERGÖTLAND: EN STIJIDIE ÖFVER DEN SUBBOREALA PERIODENS INFLYTANDE PÅ DEN NORDISKA VEGETATIONENS UTVECKLINGSHISTORIA. AF RUTGER SERNANDER. Forts.) Hurudan gestaltade sig nu nordens vegetation under detta den subboreala tidens torra och varma klimat? Redan förut har i sam- band med diskussionen om Stipas förutsättningar att framtränga genom de sydsvenska skogarna upp till Falbygden denna fråga framställts, och några antydningar gjorts, om huru vi på forskningens nuvarande ståndpunkt kunna ställa svaret. Vi skola nu upptaga problemet till en något vidlyftigare behandling. Ett direkt svar erhålla vi genom att granska växtresterna i som säkert subboreala igenkända lager från torfmossar och andra bild- ningar. I hufvudsak lämna de subboreala torfmoss-fossilen — tyvärr — direkta upplysningar endast om vegetationen på själfva platsen. Den första upplysningen är, att i de depressioner, som i nutiden upptagas af torfmossar, kärr- och moss-samhällena under subboreal tid varit betydligt inskränkta till sitt omfång — huru mycket blir en lockande uppgift för framtidens geografi att bestämma — genom att skog vandrade långt ut på ytan af den atlantiska periodens hy- drofila bildningar. Kommo relativt torra skogar till utveckling, kvarstå af desamma endast rester af själfva träd- och buskbestån- den, ofta härjade af skogseld, mera undantagsvis af de andra skik- ten t. ex. någon Hylocomium-art från bottenskiktet. Om skogen varit mycket sumpig, ökas antalet arter, af hvilka lämningar blifvit bevarade, och man får sådana vackra och långa fossillistor som de, hvilka SAMUELSSON lämnat från de subboreala sumpskogsbottnarna i Älfdalens backmyrar. 391 Dessa subboreala torfmoss-skogar voro af växlande beskaffenhet. Vi bortse i detta samband från de komplicerade moment i torf- mossebäckenets utvecklingshistoria, som betingat uppkomsten af den ena eller andra skogstypen, och konstatera endast på grund- valen af det hittills föreliggande materialet, att tallen varit det do- minerande trädslaget från Skåne ända upp till öfre Norrland. Om löfskogarnas sammansättning är att märka att de, som förut fram- hållits, ej sällan innehållit ek och hassel, den senare långt utom det nuvarande utbredningsområdet. Granen uppträder också inom vissa områden som ett karaktärsfossil för de subboreala lagren. Af de slutsatser, som på grund af de subboreala torfmoss-sko- garnas beskaffenhet kunna dragas om fastmarkens vegetation, ligger den närmast, att trädslagen i dessa skogar äfven förekommit på de torra markerna. Trädresterna i bronsåldersgrafvarna motsäga ej häller denna ganska själfklara slutsats. Eken är i södra Skandi- navien så karaktäristisk för fynd från bronsåldern, att denna länge ansågs motsvara STEENSTRUPS ekperiod. Den märkliga grafhög från fjärde perioden af bronsåldern, som går under namnet Kung Björns hög, innehöll ved och kol, hvars beskaffenhet häntydde på en omgifvande löfäng med ek, hassel och ask, hvarjämte tallen var starkt representerad (SERNANDER hos ÅLMGREN Pp. 54). Hvad södra Sverige angår, ha vi all anledning antaga, att de rådande skogarna voro, som under den atlantiska perioden, löfängar med ek som härskarträdet samt tallskogar. Granen var troligen allmän i mel- lersta och norra Sverige, men hade ännu icke den betydelse, som den sedermera under den subatlantiska perioden och nutiden skulle ernå. Om den relativa frekvensen mellan löfängarna och barrsko- garna veta vi intet med bestämdhet. Att tallen spelar en så stor roll i skogarna på torfmossarna, särskildt de smärre, häntyder dock, om man tar hänsyn till, huru starkt beroende skogens beskaffen- het på en sådan är af de omgifvande torrmarksskogarna, på att tallskogarna i södra Sverige ingalunda varit några reliktformationer. Tyskarna bruka tala om >Relictenböden> (jmfr t. ex. RAMANN p. 17). De mena därvidlag särskildt den stäppjord, som befinner sig utanför den nuvarande stäppens område, och anse vanligen, att den härstammar från de stäpp-perioder, som i mellersta Europa stått i samband med de sista istiderna. I följande kapitel skall jag söka visa, att en del af de växtvandringar, som man förlagt till dessa aflägsna stäpp-perioder, äro mycket yngre, nämligen subboreala. Det förtjänar undersökas, om ej en del isolerade förekomster af den 392 ur stäppvegetation framgångna >svarta jorden> (tchernosjom) t. ex. 1 Westpreussen, där den ännu hyser Stipa pennata och capillata samt Adonis vernalis (SCHoLz p. 145), härstamma från subboreala stäpp-öar, sålunda utgöra ett slags fossil från denna tid. Hvad Stipa-förekomsten vid Åsaka angår, öfverensstämmer här jordmånen fullständigt med beskrifningarna af stäppernas tchernosjom och de prof af densamma jag sett. Det svagt leriga gruset var infiltreradt med svarta, till sin konsistens smöriga humusämnen, hvilka aftogo i massa neråt. Till 20—25 cm. djup voro de så ymniga, att jorden (jmfr p. 52) kunde kallas grusblandad mylla, men humusämnesin- filtrationen fortsatte ännu ett stycke. Vid Stenstorp har jag sett moränlerkullar, där liksom i stäppens leror humusämnesinfiltratio- nen var ännu betydligare. En annan form af >Relictenböden?> finnes kanske i- form af subboreala dyner. I stäpper och öknar är dynbildning en kon- stant företeelse, om öfverhufvudtaget marken kan lämna material till flygsand. Och i det kontinentala Europa kan området för na- turlig flygsandsbildning sträcka sig långt in i de till stäppen och pusztan stötande skogsregionerna. Det är sålunda möjligt att Syd- sverige under subboreal tid äfven i inlandet haft dyner. Men hvad de nuvarande svenska >lefvande> flygsandsfälten angår, vet man med bestämdhet om de flesta, att de äro mycket unga, och känner äfven ej sällan orsaken — någon form af människans ingripande — till deras uppkomst. Ha sålunda subboreala dyner funnits, måste de sedermera under den subatlantiska perioden ha blifvit bundna och skulle nu vara fossila. Konstaterandet af sådana skulle vara af ett synnerligen stort in- tresse. Men felkällorna flöda vid hithörande studier. Endast det att en dyn är skogklädd, visar ingalunda att dynen uppkommit i ett klimat af en annan art än det, i hvilket den bundits. Det finnes nämligen en del skogtäckta dyner, hvilka bevisligen såväl uppkom- mit som bundits i historisk tid. Några förekomster af gammal flygsand, som möjligen är af subboreal ålder, omnämnas emeller- tid i det följande närmast för att rikta uppmärksamheten på pro- blemet. Gotska Sandön är kringgärdad af en hög och mäktig randdyn, hvilken som en kolossal ringvall går rundt större delen af ön. Ytan af denna randdyn är kal, och tlygsanden vandrar flerstädes lång- samt in öfver läsidan. I sen tid har emellertid dynen, åtminstone öfver vissa sträckor, varit bunden af tallskog, och den egentliga 393 flygsandsdriften tog nog, efter hvad J. GUNNAR ANDERSSON och förf. trott sig finna, sin början som en följd af den starka fårbetningen under vissa delar af 1700- och 1800-talen, och var troligen starkare då än nu. Från hvilken tid härstamma emellertid de enorma flygsandsmassor som bilda randdynens kärna? Ön höjde sig under litorinatiden öfver hafvet, och det är naturligen den subboreala pe- rioden, på hvilken man då närmast tänker. Den subatlantiska pe- riodens fuktiga klimat skulle sålunda ha orsakat den bindning af sanden, som i sen tid genom kulturens ingrepp brutits. Äfven andra lagringsfenomen vittna på samma sätt. Vid Nybygget finnes innanför randdynen en stor slätt. Denna är beväxt med ängsve- getation, hvars ymniga gräs, strödda örter och tunnsådda mossor dock icke fullständigt täcka underlaget, som består af flygsand. Denna hade tydligen vid undersökningstillfället (1827/,94) relativt nyligen bundits af dessa växter. Svagt sandslipade stubbar af tall, mera sparsamt af ek stucko nämligen här och där upp ur sanden, och några enstaka gamla ekar, oxlar och rönnar samt ett hagtorns- träd voro ännu kvar efter ett af flygsanden spolieradt trädbestånd. Den gamla skogsmarken fanns också under den 15—565 cm. djupa flygsanden som en 15 cm. mäktig mylla. Denna låg emellertid på ett gammalt flygsandslager, hvilande på klapper med stor tjock- skalig Cardium edule. Skulle vi här ha ett subborealt flygsands- fält, som under subatlantisk tid skogkläddes? Från Essunga socken i Västergötland meddela R. TorF och E. HAGLUND en särdeles märklig profil: torf öfverlagrad af skogsbun- den flygsand, hvilken möjligen vid närmare undersökning skall visa sig vara förhistorisk. HAGLUND meddelar p. 4—5: »Oförklarligare är emellertid det andra fallet och torde endast. kunna förklaras såsom torfmosse täckt af flygsand. Midt på slätten i Essunga socken höjer sig helt obetydligt en mindre, skogbeklädd sandås, som vid Flinteberga täcker en mindre torfmosse. ”Sanden växlar i mäktighet mellan 0,5 och 1,5 m., är gulaktig och tämligen fin, oskiktad och tämligen jämnkornig. Torf- ven är starkt sammanpressad och består af tufdunstorf öfvergående i björktorf. Området är bevuxet med tallskog, hvars rötter ej ned- gå i torfven. Likadana bildningar finnas å ett par andra ställen t. ex. vid skolhuset och Åsgärdet.” (ToLFs ant.) Då jag för någon tid sedan gjorde ett besök i Essunga, var jag äfven i tillfälle att se denna högst egendomliga bildning och konstatera riktigheten af TorFs karta och anteckningar. Hela områdets vegetation utgöres 394 af reslig, mossig tallskog, här och där med enstaka krypvi- den, fårsvingel etc. — — Under sandlagret, som ofta har en röd- gul anstrykning, följer ett 1 meter mäktigt torflager. Detta består i öfre delen af starkt hoppressad, trådig tufdun, som lätt låter dela sig likt glimmer 1 tunna blad, nedåt af väl förmultnad björktorf.> Kanske björktorfven är boreal och tufdunstorfven atlantisk? I så fall vore säkerligen flygsanden subboreal. HögGBOnM har i Svenska Turistföreningens Årsskrift för 1901 skildrat ett litet vattensystem med en ganska säregen hydrografi, som kom- mit till utbildning mellan åskullarna 1 de mäktiga glaciofluviatila bildningarna söder om Dalälfven i Gustafs socken, Dalarna. En källsjö, Mossbysjön, afbördar sig om vårarna det öfverflödande smältvattnet genom en bäck, som genomlöper ett pärlband af tätt intill hvarandra liggande småsjöar, innan dess vatten i den yttersta af dessa, Linsjön, försvinner i sanden för att på lägre nivåer fram- komma som källsprång. Samma lösa, lätt genomsläppande sand- och grusarter, hvilkas yta under öfversvämningstiden impregneras med ett fint mosediment, råda vid mellansjöarna, hvadan deras vat- tenstånd, som strax efter snösmältningen är högst betydligt, under sommarens lopp sjunker till ett minimum. Genom bäckens uttorkande komma de att sakna såväl af- som tillopp. Strandvegetationens fördelning och utveckling — mina studier härleda från 19?3/,04 och 195/,.06 — kommer härigenom att ställa sig rätt egendomlig. Barrskogen rycker med mer eller mindre distinkt gräns fram till den normala högvattenslinjen. Den del af sjöbottnen, som först fram på sommaren hinner torrläggas och som under hösten åter kommer under vatten, är klädd med mattor af Juncus supinus, Bulliarda aquatica, Scirpus acicularis ete. Mellan skogen och dessa vattenväxter ha vi en zon, som torrlägges, i den mån vårfloden sjun- ker undan. Den del af vegetationsperioden, under hvilken denna zon ligger ofvan vatten, är för kort att tillåta hydrofytsamhällen att komma till utbildning på den genomsläppande grunden. I stället växer en märklig formation, en slags Agrostis-stäpp, bildad af Agro- stis stolonifera, vulgaris och canina i rikliga eller ymniga exemplar, hvars matta ej fullständigt täcker underlaget. Mot sjöstranden är den uppblandad med Alopecurus geniculatus och Juncus bufonius; mot skogen öfvergår den i en smal, xerofytisk zon, en lafhed med flera Cladonia-arter samt Baomyces roseus. Linsjöns egenskap af samlingsbassäng gör, att vårfloden når mycket högt, vanligen upp till 13 meter öfver bottnen. Då emellertid vattnet 395 hastigt sjunker genom den lösa sandbottnen, kan sjön, om mycket varma somrar dessutom öka den normala afdunstningen, en tid reduceras till ett par små, endast 0,5—1 meter djupa gölar. Detta hastiga uttorkande af öfversvämningsområdet medför en särskild utbildning af stäpp-zonens öfre del. Liksom i de afloppslösa bäcken i de stora kontinenternas inre, där vattnet hastigt utsinar i sanden, uppstår här flygsand. På syd- och västsidorna är den zon, som på de andra sidorna motsvaras af flygsandsfält, utbildad som en G. W. EKMAN foto ”/; 1906. Fig 3. Linsjöns östra del. I bakgrunden inkommer bäcken från Mossebo- sjö-systemet. I förgrunden Agrostis-stäppen, som på sluttningen till höger (söder) blir koloniartad och blandad med barrskogsväxter, mot vänster (norr) öfvergår till ett flygsandsfält. koloniartad vegetation med Agrostis-stäppens och barrskogens element blandade om hvarandra. Särskildt märker man ett stycke under högvattenslinjen unga tallar och granar, som stå i rader, hvarje motsvarande en driftrand af barrträdsfrön (jmfr SERNANDER, Sprid- ningsbiologi, p. 364). Den sydliga och sydvästliga expositionen på de andra sidorna har däremot uttorkat den barlagda sandens yta och så glesnat vegetationstäcket, att flygsand här kunnat bilda ett bredt bälte med undulerande och oregelbundna gränser mellan barr- 396 skogen och den lågt liggande Aygrostis-stäppen. Den vanliga fördel- ningen visas af fig. 3 och 4. På nordsidan stöter en gräsbacke intill flygsanden. Vegetationen bildas af tunnsådda—-strödda gräs och half- gräs, tunnsådda örter samt enstaka mossor och lafvar, nästan alla ar- ter i kraftiga, frodvuxna exemplar. Festuca ovina och rubra, Poa pra- tensis samt Triticum repens hade omkring sina skottsystem samlat verkliga, små dyner (len Triticum-dyn höll 195/,06 i längd 30, i bredd 20 och i höjd 1,5 meter); andra såsom Agrostis-arterna, Jun- G. W. EKMAN foto "/; 1906. Fig. 4. Linsjöns norra strand. Gränsen mellan Agrostis-stäppen och flyg- sandsfältet. cus filiformis och Lotus corniculatus bildade stora tufvor. Som all- . . . al oc . . tid vid de svenska inlandsdynerna utgöres vegetationen i hufvudsak af långods från de omgifvande formationerna, i detta fall från gräs- backen, Agrostis-stäppen och barrskogen: Achillea Millefolium Agrostis stolonifera Aqgrostis canina » vulgaris ' Sedan flere år tillbaka samlar förf. material till en framställning af de nordi- ska inlandsdynerna och är därför tacksam för alla notiser om förekomsten af dylika. 397 ÅAira flexuosa Phleum pratense Antennaria dioica Pinus silvestris Carex Goodenoughii Poa pratensis Equisetum arvense Polytrichum juniperinum Festuca ovina Rumex Acetosella rubra Salix nigricans Hieracium Auricula Scleranthus annuus > umbellatum Spergula arvensis Juncus filiformis Triticum repens Lotus corniculatus Särskild uppmärksamhet ägnades åt flygsandens förhållande ofvan högvattenslinjen, hvilken normalt skulle motsvaras af barrskogs- gränsen och på det nyss nämnda området i norr af gräsbacke. — Gräsbacken, som växte på fin sand, möjligen gammal flygsand, visade mot flygsanden ett erosionshak, hvars förlopp på det stora hela taget betingades af vattnets eroderande verksamhet. — Barrskogen gick i allmänhet ända fram till linjen eller höll sig med svaga vind- erosions- och öfversandningsfenomen ett kort stycke bakom denna. Blott på en punkt af nordöstra hörnet hade en verklig transgres- sion af flygsanden ägt rum. Med undantag af Juniperus communis i Oxalis Acetosella Linnea borealis Picea Abies Lycopodium annotinum Stellaria Friesiana Myrtillus nigra Vaccinium Vitis idea > uliginosa hvilkas ytterst frodiga skott-toppar höllo jämna steg med öfversand- ningen, dödades nu barrskogens fält- och bottenskikt hastigt undan för undan af det framskridande sandtäcket. I mynningen till denna transgressionsvik sågs ett kollager, dels i form af erosionsrester, dels öfvertäckt af nu med gräs bunden flygsand. Utan tvifvel har också en skogseld orsakat hela denna flygsandens säkerligen till- fälliga och ej synnerligen hotande framryckande. Sandflykten var” sålunda i stort sedt inskränkt till stäppzonens öfre partier i samlingsbassängens mest sol-(kanske ock vind-)expo- nerade delar, men var här af permanent natur. Däremot kunna under nuvarande klimatiska förhållanden endast genom tillfälliga rubbningar såsom skogseld uppstå transgressioner, och dessa obe- tydliga, ofvan den nuvarande högvattenslinjen. Nu är emellertid förhållandet det, att den tillstötande barrskogen på sjöns östra och 398 nordöstra sida på vida sträckor till åtminstone ett 100-tal meter från den recenta flygsanden växer på ett system af småkulliga gamla dyner, hufvudsakligen gående i NY-—SO. Fordomtima skogs- eldar kunna vara orsaken, men det finnes också en möjlighet, att här, åtminstone delvis, föreligga subboreala dyner. Alldeles säkert är nämligen, att en lång serie af mycket varma och torra somrar skulle medföra en ganska storartad intensitetsökning af Linsjöns flygsandsdrift. Denna betingas nämligen, som nyss antydts, nu af att de solexponerade sidorna af den under sommaren torrlagda sjö- bottnen då hinna uttorka så kraftigt, att Agrostis-stäppen ej förmår sammansluta sig annat än på de nedre partierna, hvarigenom vinden får makt med de solstekta sandvidderna och detta ju mer de upp- värmas och uttorkas. Den supponerade serien af varma och torra somrar skulle dessutom ytterligare sänka den något så när sam- manhängande Agrostis-stäppens gränslinje och flygsandsdriften här- igenom erhålla en omfattning, som säkert skulle bli ödesdiger för de närmast tillstötande skogsmarkerna. Som ett observandum för framtida undersökningar öfver Syd- Dalarnas gamla dynbildningar bör framhållas, att skogsbundna dyner här ingalunda synas vara sällsynta på de glaciorluviatila sandfälten. Så har jag t. ex. sett sådana i tallskogarna omkring Dufnäs. Till hvad vi genom dessa mer eller mindre direkta vittnesbörd vunnit i kunskap om den subboreala periodens vegetation, kunna vi möjligen på ett par andra vägar skaffa oss ett komplement. Vi skola då först granska vegetationen i de trakter, hvilka i nu- tiden kunna förmodas ha ett med den ifrågavarande perioden ho- mologt klimat. Det inre Rysslands ekregion på gränsen mot stäpperna utmärkes af ett kontinentalt klimat, men, som TANFILJEW särskildt fäst upp- märksamhet på, äro visst ej alla sphagneta uttorkade. Som i det föregående framhållits, ha Stipa-växterna här trots skogen som den dominerande formationstypen en integrerande betydelse i vegeta- tionens sammansättning. Jag har också redan förut antydt, att det är här vi närmast hafva att söka en viss homologi till det subbo- reala Sydsverige. Den växtgeografiska litteraturen öfver detta om- råde är ganska rik, men till större delen affattad på ryska. Om vi ur denna litteratur utvälja några af KORSCHINSKYS, af Vv. HERDER i Bot. Centralblatt refererade arbeten öfver områdets östra delar, finna vi i dem ett synnerligen rikt synekologiskt jämförelsematerial. 399 De rådande skogstyperna i KORSCHINSKYS undersökningsområde äro löfängar med Quercus pedunculata som härskarträdet (»der euro- päische Eichenmischwald>, SERNANDER, Myrmekochoren, p. 342) samt rena eller blandade skogar af Betula alba, Populus tremula, Pinus silvestris, Picea Abies och Abies Pichta. ”Tallskogen är ganska utbredd och visar flere utbildningsformer. — Stäppernas xeroterma element bryta sig emellertid in öfverallt, och verkliga associationer af desamma äro mycket vanliga. Skogen är deras värsta fiende: »Die Verbreitung der Steppenvegetation hängt vor allem mit der Abwesenheit der Waldformation zusammen. In den Gebieten, welche von jeher waldlos waren, bedecken die Steppenpflanzen den ge- sammten Boden; im Waldgebiete dagegen werden Steppenpflanzen nur an den Lokalitäten angetroffen, wo sich die Waldvegetation nicht entwickeln kann> (Bot. Centralblatt, Bd 40, 195 ADA INST veckla sig därför, då skogstäcket icke kan sluta sig, på mark, som för öfrigt genom jordmån och exposition lämpar sig för xerotermer, t. ex. »auf södlichen Kalkabhängen, auf Sandboden, an Abstärzen und Felsen> (Bot. Centralblatt, Bd 32, p- 268), där de bilda verk- liga >Steppenanhänge>”. Men äfven i själfva skogsvegetationen komma de till utveckling. Om man frånser de genom människans ingri- pande uppkomna >Waldrändern? och »Waldblössen? i skogstyper af olika slag, där de alltid uppträda i stor mängd, är det i torra och glesa tallskogar samt äfven i vissa ljusa löf- och blandskogar, som de särskildt dominera. Så finnas t. ex. i det kasanska guver- nementets tallskogar: Pulsatilla patens, Turritis glabra, Geranium sanguineum, Genista tinctoria, Artemisia campestris, Carlina vulgaris, Convallaria Polygonatum, Stipa pennata, Succisa pratensis, Solidago Virgaurea, Hieracium umbellatum, Dracocephalum Ruyschiana, Hy- pocheris maculata, Prunella grandiflora, Dianthus-, Centaurea-, Ver- bascum- och Thymus-arter; och från de ljusa löfskogarna i sydöstra delen af samma guvernement anföras flera af dessa nu nämnda — med ett ord, vi ha här flera af Västgöta- och Uppsala-örtbackarnas karaktärsformer som verkliga skogsväxter. Jag tänker mig sålunda Sydsveriges subboreala växtlighet unge- fär som dessa centralryska skogstrakter med deras xerotermiska associationer, hvilka dels intaga de öformade partier, trädbestånden på edafiska grunder ej förmå taga i sitt våld, dels inrycka i de glesare skogstypernas undervegetation. I vår nuvarande växtvärld finnas några extrema mer eller mindre edafoidiska ståndortstyper, som medgifva en dylik koncentration 400 af xerotermer. Dessa böra i ett mera torrt och varmt klimat tänkas måndgfaldigade till sin utbredning och dessa växtsamhällen kunna sålunda lämna indirekta vittnesbörd om vår subboreala vegetation. De västgötska Stipa-backarna och deras eventuella fordomtima utsträckning hafva redan blifvit behandlade från denna synpunkt. En annan sådan typ finnes på Gotland. Det är hällmarkerna, dessa öfver vissa stråk af ön utbredda områden, där den horizon- talt lagrade, mer eller mindre täta och kristalliniska kalkstenen träder i dagen, hvilka äro täckta med en egendomlig vegetation, skildrad af SERNANDER (Den gotländska vegetationen), JOHANSSON (Gotlands växttopografi) och särskildt HESSELMAN (Gotlands häll- marker). Denna utgöres vanligen af ett glest och lågt bestånd af tall med insprängda buskar, stundom äfven ädla löfträd öfver fält- skikt af örter och gräs, som här och där afbrytas genom alfvarartade edafoider, i hvilka större eller mindre partier af den bara hällen äro blottade. Rikedomen på xerotermer är påfallande. Så anför HESSELMAN p. 108--110 som viktigare arter bland fanerogamerna följande: Agrostis vulgaris Allium schoenoprasum Anthericum ramosum Artemisia campestris Asperula tinctoria Avena pratensis Carex glauca Cerastium vulgatum Cirstum acaule Cotoneaster integerrima Crategus oxyacantha Cynanchum vincetoxicum Fraxinus excelsior Galium boreale verum Geranium sanguineum Globularia vulgaris Helianthemum Fumana Helianthemum vulgare Hutchinsia petra Juniperus communis Linum catharticum Melica ciliata Picea Abies Pinus silvestris Poa compressa Prunella grandiflora Prunus spinosa Rosa spp. Sedum acre » album Sesleria coerulea Sorbus fennica > scandica Spircea Filipendula Thymus serpyllum Och hvilken mängd af sällsynta xerotermer, som kan samlas på en enda fläck, synes af de anteckningar jag p. 83—84 meddelat om växtligheten på den lilla hällmarksplatån af Tomklint i Löjsta. 401 Med några kompletteringar ur ZETTERSTEDTS Botaniska exkursioner och JOHANSSONS Gotlands växttopografi få vi här: Anemone ranunculoides Anthericum ramosum Convallaria Polygonatum Corylus Avellana Cotoneaster integerrima 3 nigra Crategus monogyna v. pinnatifida Fraxinus excelsior Geranium sanguineum Globularia vulgaris Hylocomium proliferum » triquetrum Juniperus communis Laserpitium latifolium Orchis mascula Orobus niger Genomgår man dessa listor, Orobus vernus Picea Abies Pinus silvestris Polygala comosa Pulsatilla patens pratensis » palens X pratensis Pyrus Malus Quercus pedunculata Sedum album v. pallens Sorbus scandica Thaliectrum Kochii Vicia cassubica > tenuifolia Viola hirta finner man en mängd gamla be- kanta från Stipa-backarna, och ur JOHANSSONS Systematiska för- teckning? och HESSELMANS ståndortsanteckningar i »Gotlands häll- marker?” och »Orobanche alba på Gotland? kunna flera andra ge- mensamma former framdragas, nämligen: ÅAira flexuosa Antennaria dioica Anthyllis Vulneraria Arabis hirsuta v. glabra Brachypodium pinnatum Briza media Calamintha Acinos Campanula persicefolia > rotundifolia Carex montana Carlina vulgaris Centaurea Jacea Draba incana Euphrasia stricta Festuca ovina Fragaria collina > vesca Hieracium sabulosorum Hypericum perforatum Inula salicina Lathyrus pratensis Lotus corniculatus Pimpinella Saxifraga Plantago lanceolata Polygala Amarella Rhamnus cathartica Scabiosa Columbaria Silene nutans Trifolium medium Det gifves alla öfvergångar mellan denna ljusa tallskogstyp med dess xerotermiska flora och slutna tallskogar, ur hvilka xerotermerna 402 alldeles försvunnit. De senare växa på grus eller sand, öfvergångs- former på hällmark, men med mera lösa kalkstenar, nämligen, som HESSELMAN Pp. 119 framhållit: >fliskalk, refkalk, vissa former af krinoidékalk, bituminös och märglig ostracodkalk samt märgelskif- fer.> Det torde väl knappast lida något tvifvel, att ej ett torrt och varmt klimat skulle inom denna serie medföra en förskjutning af de glesa typerna öfver de mera slutna typernas område. Och det är detta jag antager ha ägt rum under subboreal tid. Ett neder- bördsrikt kyligt klimat skulle verka i motsatt riktning. Men det är ej blott i den ökade utbredningen af dylika extrema, i vår nuvarande växtvärld sällsynta vegetationstyper, såsom dessa Stipa-backar, hällmarker etc., som vi få tänka oss att den subbo- reala tidens klimat resulterat. I nästan alla våra formationer in- trädde omhvälfningar och förskjutningar till de xerofila elementens favör. Direkt observationsmaterial öfver dessa subboreala förskjut- ningar i kärr, mossar och sjöar finnes, som förut framhållits, i till- räcklig mängd i våra torfmossar, men genom att studera det in- flytande, tillfälliga varma och torra somrar i nutiden utöfva på hvarje särskild formation eller grupp af formationer, kan man äfven för andra växtgrupperingar få en inblick i det antagliga förloppe af dessa subboreala förskjutningar. ' Åren 1901 och i vissa delar af landet äfven 1904 utmärkte sig för mycket varma och relativt nederbördsfattiga somrar. Af åtskil- liga pollakanta växter utdogo exemplar massvis på grund af ut- torkning. Företrädesvis kunde man iakttaga detta på berghällar- nas grunda jord och i solexponerade lägen. Stundom dukade hela växtsamhällen eller betydliga partier af sådana under på dylika lo- kaler. Sommaren 1902 kunde man i södra Uppland iakttaga, huru i bergstopparnes litho- och chasmofytiska samhällen hela gräs- och örttufvor samt tallarna och enarna, mera sällan granarna, stodo torra och döda, utan att de kunnat återupplifvas af denna kyliga sommars rika nederbörd. År 1904 stodo redan i början af augusti i Uddevalla-trakten de låga ekbestånden, som här äro synnerligen vanliga på klippornas sluttningar, med fullständigt afvissnade och bruna blad. Gifvetvis måste en hel sådan rad af somrar, af hvilka blott en enda kan uttorka sådana mängder af växter, medföra de mest omfattande förskjutningar i vegetationens fördelning på berg- ! WAHLENBERG har i Flora upsaliensis p. 42 en sådan notis om Bromus tectorum : »dum estas nimium sicca eum non destruat sicuti anno 1818.» 403 hällar och klippor af alla slag; framför allt måste de mesofytiska samhällena i stor utsträckning bli undanträngda af de xerofytiska. På flata eller ej alltför sluttande berghällar utveckla sig allt från den första lafkoloni, som här slagit sig ned, en rad af växtsam häl- len, hvilka i den mån jordbetäckningen genom myllbildning och stoftuppsamling ökas, få en alltmer tilltagande mesofytisk ka- raktär. Då de olika utvecklingsstadierna ofta finnas tillsammans på samma häll, låter det sig lätt göra att studera deras genetiska samband. Skulle en torr och varm period komma, inträdde helt säkert en regress i hela denna progressiva utveckling. Det är också lätt att öfvertyga sig om, att torra vegetationsperioder i gränszonen mellan de olika samhällena orsakat utdöendet af former från den progressiva sidan. Jag har i Uppland, Växtvärlden p. 108 skildrat den ifrågavarande formationsseriens utbildning, särskildt där an- gränsande kulturmark medfört en osedvanligt stark stoftimpregna- tion. Från dylika lokaler skall jag i det följande visa några exem- pel på, hur efter en torrperiod regression genom uttorkning af gränszon-elementen inträder. På en låg, af åkrar och vägar omgifven granithäll vid Knifsta gård, Knifsta socken, utvecklar sig enligt anteckning 199?/;07 vege- tationen i denna ordningsföljd: 1) Lecidetum (Hurt) med strödda bladlafvar. Bland karaktärs- växterna märkas: Gyrophora polyphylla v. deusta Lecanora saxicola Hedwigia albicans Parmelia conspersa Lecanora cinerea Physcia ccesia 2) Grimmia lanuginosa-formation. I föregående samhälle dels in- nästlade sig Grimmia lanuginosa i ojämnheter, dels utbredde sig angränsande Grimmieta öfver detsamma. Karaktärsväxter i den utbildade formationen, då Grimmia lanuginosa blifvit ymnig, äro utom denna: Cetraria aculeata Polytrichum juniperinum > islandica v. crispa > piliferum > > v. platyna Thuidium abietinum Climacium dendroides Tortula ruralis 3) Saxifraga-granulata-formation. I detta grimmietum grodde åt- skilliga örter, särskildt hapaxanter. På försommaren hade det så- lunda nybildade samhället dominerats (ARNELL) till sina blomnings- 404 företeelser af Saxifraga granulata. gula blommor. mäktighet. Nu dominerade Sedum acres Myllan och den ditblåsta sanden hade tilltagit i Alla det föregående samhällets konstituenter kvarstodo, men Grimmia lanuginosa hade starkt trädt tillbaka och blifvit tunn- sådd. Nytillkomna voro: Arabis thaliana Arenaria serpyllifolia Artemisia campestris Bromus mollis Calamintha Acinos Cerastium semidecandrum vulgatum Cladonia furcata v. subulata > rangiferina v. silvatica Draba verna Ervum tetraspermum Leontodon autumnalis Myosotis stricta Peltigera aphtosa Peltigera rufescens Potentilla argentea Rumex Acetosella Saxifraga granulata Scleranthus annuus Sedum acre > album >» annuum > — sexangulare Trifolium arvense Veronica verna Viola arvensis Viscaria vulgaris 4 a) Ibland öfvergår Grimmia-formationen direkt genom utlöpare från Triticum repens i ett artfattigt Triticum repens-bestånd. 4 b) Gräs-formation. Vanligast är dock att andra gräs rycka in i Saxifraga granulata-formationen antingen genom utlöpare eller genom groddplantor. stå bland de rikliga gräsen. Agrostis vulgaris Atira flexuosa Anthoxanthum odoratum Avena pratlensis Dicranum scoparium Festuca ovina Fragartia collina vesca Galium verum 5) Gräs-örtbacke. Grimmia försvinner alldeles, men de andra och nytillkomna mossorna blifva ymniga. De öfriga växterna kvar- Nytillkomna äro nu: Hylocomium proliferum Poa compressa > pratensis Phleum Boehmeri Stellaria graminea Taraxacum vulgare Trifoltum medium » montanum Trilicum repens Genom inkommandet af flere pollakanta örter uppkommer den för Uppland karaktäristiska gräs-örtbackstyp, som jag skildrat i Uppland p. 108. Myllan är nu ganska djup. 405 6) Törnsnår. Några små partier af detta samhälle ha också ut- veeklat sig ur föregående. I dessa växtsamhällen särskildt i gränszonerna antecknades föl- jande progressiva element, som nu stodo torra, tydligen dödade genom uttorkning under 1906 års torra och varma vegetationspe- riod. De genom denna framkallade regressiva fenomenen hade i någon mån utplånats af 1907 års rika nederbörd. 1) I Lecidetum funnos små Grimmia lanuginosa- och Hedwigia albicans-individ, som dött uteller med endast en eller annan skott- spets fortlefde. — I kanterna mot Grimmia lanuginosa-samhällets framträngande mossmatta förhöllo sig Grimmia lanuginosa och Thuidium abietinum på samma sätt. Af Polytrichum juniperinum funnos alldeles uttorkade skott liggande i samma kontaktlinje. 2) Som nyss anförts, inträngde Triticum repens-beståndet under- stundom direkt genom utlöpare in i grimmietum. Inne 1 denna formation stod 15 cm. från ett lefvande individ och förbunden med detta genom en död utlöparaxel en grof, nu utdöd stråbaskomplex. — Uttorkade ungplantor af Festuca ovina iakttogos också. 3) I Saxifraga granulata-formationen antecknades exemplar af följande växter, hvilka utdött föregående år och med all säkerhet på grund af för stark torka: Potentilla argentea. Ett groft individ, som 1906 hade blommat. De blommor, som sutto kvar, hade felslagna fruktämnen. Festuca ovina. Döda individ med fjorårsinflorescenser stodo c:a 8 cm. utanför lefvande sterila och c:a 40 cm. utanför fertila in- divid i grässamhället, hvars framryckande sålunda hämmats. I det närmaste utdöda tufvor funnos ock med några svaga sterila skott, hvilka tydligen hade årets rika nederbörd att tacka för sin tillvaro. Poa compressa. Döda stråbaskomplex, genom omkring 10 cm. långa, döda utlöparaxlar förenade med lefvande individ i grässam- hället. Hade, liksom dessa nu voro det, varit fertila. Poa pratensis. Isolerade döda individ. Scleranthus annuus. Talrika döda exemplar, som dött medan ännu de flesta blommorna befunnit sig på anthes-stadiet. Möjligen voro de af kölden öfverraskade andra generations-plantor. Ett annat exempel på samma fenomen från samma år meddelas här från Stocksund i södra Uppland, sydsluttning af granitklippa intill landsväg, efter anteckningar 19'/307. I det Grimmia-formationen motsvarande samhället hade, som jag i Uppland 1. c. närmare beskrifvit, Grimmia fullständigt ersatts af Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 35 406 en Tortula muralis- och Thuidium abietinum-matta, 1 hvilken Pelti- gera canina äfven spelade en framstående roll. Af följande växter anträffades torra, af fjorårstorkan dödade exemplar af Rumex Ace- tosella, Potentilla argentea och Poa compressa. Exemplaren hade troligen allesammans varit utlöpare från alldeles intill stående in- divid i Saxifraga granulata-formationen. Däremot hade 1907 års fuktiga sommar från detta samhälle infört grodd-ungplantor af Se- dum annuum och samma sommar eller 1906 års höst grodd-ung- plantor af Sedum Telephium. De konstanta xerofila edafoiderna 1 vissa formationer undergå nog af klimatet betingade periodiska fluktuationer till sin utsträck- ning. Särskildt skulle jag vilja anbefalla trädbas-edafoiderna till studier i detta hänseende. Troligen ha de flesta observerat, huru på senvintern, medan ännu snötäcket är fullt sammanhängande, rundt trädbaserna uppstå bara fläckar. Dessa betingas af värmeutstrålningen från trädens bark, i någon mån och i vissa lägen af att vindkanaler utmodelleras i snötäcket rundt träden. Den tid, marken kring trädbaserna är ex- ponerad för det direkta solljuset, utsträckes genom denna snöns tidiga bortsmältning ofta ända till 1—2 månader öfver hvad som blir fallet med den öfriga markytan. Till följd häraf samt på grund af att trädkronans centralparti verkar kraftigast som regnuppfångåre, antar vegetationen på dessa edafoider en ganska xerofytisk karak- tär. Särskildt pregnant blir den efter mina iakttagelser i Uppland och Södermanland kring de större ekarna i löfängarna. Fältskikten glesna därigenom att de pollakantiska örterna och de tufbildande gräsen träda tillbaka. De pollakantiska örterna utgöras till en ej ringa procent af sommarhvilande lökväxter såsom Allium oleraceum, Corydalis fabacea, Gagea lutea och G. minima; till och med litofy- ter såsom Sedum Telephium kunna anträffas. Ett vanligt gräs är den för klippgrund så karaktäristiska Poa nemoralis. Hapaxanterna utveckla sig i stort antal: Myosotis arvensis, M. collina, Viola tricolor etc.; ofta företrädas de också, om löfängen betas eller utskjuter i kulturmark, af diverse ogräsformer. Som exempel kan tagas en uppteckning från strandsluttningen af sjön Hederviken i Uppland 19!5/.07, som nog på våren skulle kunnat kompletteras med en eller annan form. Här står i en be- tad liten löfäng en jätteek, omkring hvilken, särskildt på syd- och västsidan, den xerofytiska vegetationen var mycket utpräglad, be- stående af: 407 Allium oleraceum Poa nemoralis Atriplex patula Polygonum aviculare Capsella bursa pastoris Rubus idwus Cerefolium silvestre Sedum Telephium Hieracium Pilosella Silene nutans Lithospermum arvense Stellaria media Myosotis arvensis Viola tricolor Dessa trädbasedafoiders storlek är mycket växlande, än gå de ut några decimeter, än flere meter från trädstammen; i allmänhet till- taga de med dess groflek. Bäst utpräglade äro de på solöppna sluttningar och då på trädens syd- och sydvästsida. Ett torrt och varmt klimat, sådant som antagits för den subboreala perioden, skulle sålunda i hög grad förstora deras areal, och säkerligen skulle härmed följa väsentliga ökningar af de xerofytiska elementen. Xerotermernas historia efter den subboreala perioden. Om vi sålunda få tänka oss Sydskandinavien under subboreal tid klädt med en betydligt mera xerotermisk växtvärld än den, som nu karaktäriserar de delar af detta land, hvilka ännu relativt obetydligt påverkats af den moderna kulturen, återstår att taga en hastig öfverblick af de företeelser, som bragt dessa xerotermer att vika tillbaka och som öfverhufvudtaget skapat de nutida vegeta- tions-förhållandena. Som förut framhållits, dukade de subboreala torfmoss-skogarna under för en storartad försumpning i kärr- och mossformationer, om de ej dränktes under de tillstötande sjöarnas vattenspegel. Det är den subatlantiska perioden, som nu tager sin början, och det är dess fuktiga, kyliga klimat, hvilket orsakar den splittring i xerotermernas utbredning, som är så kännetecknande för den sydsvenska floran, och som vi i det föregående haft tillfälle att exemplifiera genom att i detalj redogöra för Stipa-växternas ut- bredningsförhållanden i Nordeuropa. Hvad de enskilda växtsamhällena beträffar, få vi tänka oss, att de mera mesofytiska och hygrofytiska elementen ryckte fram, i den mån de xerofytiska drogo sig tillbaka, och för kännedomen om dessa förändringar lämna oss helt säkert åtskilliga drag af våra subfossila aflagringar och vår nuvarande vegetation ett öfverflödande såväl direkt som indirekt studiematerial, analogt med det vi nyss genomgått för att lära känna de subboreala omhvälfningarna. Detta 408 material är dock ännu föga studeradt, och vi kunna därför icke närmare ingå på detta kapitel. I öfverensstämmelse med hvad jag påpekade angående studiet af osedvanligt torra och varma vegetationsperioders inflytande på vår växtvärld, skulle jag dock vilja pointera, hvilka många och intres- santa synpunkter kunde afvinnas ett motsvarande studium af växt- världens reaktion mot osedvanligt våta och kalla vegetationsperioder. Så vill jag påminna om FLuicHESs alltför litet uppmärksammade undersökning öfver en sådan period — 1878—79 — i Frankrike, där regndagarnas antal steg från genomsnittsvärdet 185 till 264 för år, utan att, hvilket har stor teoretisk betydelse, årets nederbörds- summa undergick någon motsvarande stegring. Bland annat visade det sig, att flere xerofyter icke fruktificerade, medan meso- och hygrofyter ej blott yppigt utvecklade sig, utan äfven förstorade sitt område på xerofyternas bekostnad. Dessutom skulle jag vilja framhålla, huru en hel del företeelser i vår växtvärld visa, att den nordväst-europeiska flora, som mot det inre Tyskland finner sin sydostgräns, i den mån det insulära nordsjöklimatet upphör att göra sig gällande, under den subatlan- tiska perioden ryckte längre in mot öster i vårt land än hvad nu är fallet. För relikterna från detta framryckande gäller samma re- sonemang, som i det föregående fördes om boreala och subboreala relikter. För en del kan detta framryckande redan ha ägt rum under atlantisk tid, men särskildt med hänsyn till det subboreala klimatets verkningar är det mera aktualistiskt att tolka dem som subatlantiska. Som en sådan relikt från ett subatlantiskt framryc- kande, eventuellt redan anticiperadt af den atlantiska perioden, så- som jag förut (SERNANDER, Litorinatiden p. 370) sökt göra troligt, skulle jag vilja framhålla Erica-mossen vid Rockelbrokällan på nordöstra Tiveden. Den öfre c:a 0,6 meter mäktiga torfven hvilar också på ett stubblager, fortsättande ut på den tillstötande Östra Laxsjöns botten, hvilket måste anses härröra från den subboreala perioden. Hela denna association af bland annat Alnus glutinosa Myrica Gale Drosera intermedia Narthecium ossifragum Erica Tetralix Potamogeton polygonifolius Lycopodium inundatum Rhynchospora alba Molinia coerulea fusca är rent västsvensk; redan i Skaraborgs län förekommer den en- dast sparsamt och fragmentariskt. 409 De utprägladt sydosteuropeiska relikterna i Stipa-kullarna på Fal- bygden ligga i nutiden väster om den lika utprägladt nordvästeuro- peiska Erica-mossarne på östra Tiveden — hvilket vittnesbörd om de två stora förskjutningar åt motsatt håll, som den sydsvenska vegetationens olika element undergingo i resp. subboreal och subat- lantisk tid! I hvilken riktning det nutida klimatet utvecklar sig veta vi icke. Allt tyder emellertid på att den subatlantiska periodens klimat framemot nutiden, med hvilken perioden utan gräns sammanflyter, småningom blifvit torrare. Den nordliga karaktär, som kom att utmärka de subatlantiska kärren och mossarna, har i det föregående exemplificerats med artlistor från Lillåmaderna (p. 211) och försumpningarna i Uppsala- trakten (p. 228). Nutidens klimat tyckes ha reducerat dessa sub- atlantiska former till relikter. Utom Lillåmadernas subatlantiska glacialrelikter kan som en sådan från vårt Stipa-område nämnas Betula nana på en mosse i Fröjereds socken nära landsvägen mel- lan Rödesand och Kullebo (1065 06). Ett sphagnetum hade här förvandlats till ett pinetum hylocomiosum med fåtaliga räster af det lefvande Sphagnum-täcket. På ett område med Calluna vulgaris, Ledum palustre, Myrtillus uliginosa och Vaccinium Vitis idea växte nästan manshög Betula nana, fläckvis riklig. Någon torr och varm period af t. ex. så utpräglad art som den subboreala är dock icke nutiden. Men märkas bör, att, hvad Syd- sverige särskildt beträffar, i stort sedt de växtsamhällen, som för- sumpat subboreala skogar och täckt dessas lämningar med mäktiga torfbäddar, i nutiden under normala förhållanden så godt som all- tid utveckla sig åt mera xerofila stadier. Om kulturens storartade omdaning af våra naturförhållanden är orsaken härtill, torde vara tvifvelaktigt. Så mycket mer framträder detta kulturens inflytande i specialfall. Skogarnas glesnande, åkerviddernas uppbrytande och dräneringen af såväl våt som frisk mark ha på tusentals och åter tusentals lokaler skapat möjligheten för xerofytiska element att ut- breda sig i en omfattning, som de näppeligen under i öfrigt lika allmänna klimatiska förhållanden skulle fått i en obruten natur. Af särskildt intresse är, att vissa sydosteuropeiska xerotermer, som genom den mänskliga odlingen kommit till vårt land, härigenom gynnas i sin vidare utbredning, och att sålunda vår vegetation återfår en del subboreala karaktärsdrag. 410 För ett litet område — Uppsalatrakten — gjordes nyss en analy- tisk behandling af floran på de örtbackar, som genom åkerbruket räddas från att indragas i skogarnas serie, med särskild hänsyn till xerotermerna. Af denna analys framgick, att man hade skälig anled- ning misstänka Salvia pratensis, Lavatera thuringiaca och Melampyrum arvense som inkomna för resp. ett eller annat århundrade sedan. — Äfven andra af Uppsalatraktens växtsamhällen ha på samma sätt riktats med sydosteuropeiska xerotermer. I de flesta fall höra dessa samhällen till >kulturgränsen>”, om de ej rent af äro fullkomliga >kultursam- hällen». Af hithörande växter kunna nämnas Anthemis tinctoria, Bunias ortientalis och Dracocephalum thymiflorum, af hvilka de 2 sista som Uppsala- eller Upplandsfynd för första gången inregistrerades i svenska floran. De två förstnämnda, af hvilka som speciallokal för Uppland LINNÉ för Anthemis i: K. V. A. Handlydi74220p,25 anför >Wäxer något kring Upsala? och i Flora suecica ed. 2 1755 p- 194 >in pratis apricis argillosis passim, imprimis in Uplandia?”>, och Bunias ortientalis anses ha inkommit omkring 1760, äro fort- farande stadda i en jämn ökning, om ej människan direkt söker hejda densamma. Dracocephalum däremot har, sedan den fortlef- vat ungefär ett sekel, ej kunnat anträffas på de sista årtiondena. Första gången anföres den af EHRHART i hans Beiträge 5 p. 20, men utan lokal. LILJEBLAD (1792) anger den för >gator och tak i Upsala?” och WAHLENBERG 1820 i Flora Upsaliensis p. 202 >»in plateis et ruderatis Upsaliensibus raro, apud nos e seminibus siberi- cis primum inquilina facta>. Exemplar tagna af honom >på taken i Svartbäckstrakten medio juni 1820> och »vid Rickomberga> åren 1824 och 1823 ligga i Herbarium Upsaliense. På 1830-talet synes den ha blifvit vanlig litet hvarstädes. »Etiam extra urbem nunc legitur, ut ad Rickomberga et ad agrum jugi Polacksbacken copi- ose> säger MYRIN 1834. Från 30-, 40- och 50-talen ligga exemplar i Upsalaherbariet, af hvilka följande ha närmare lokaluppgifter: CARL HARTMAN 1844 & 1845 i »>Svartbäcken, på tak> och R. FRIES 1853 »Svartbäcken>. Ännu på 1850- och 1860-talen var den enligt välvilligt meddelande af min nyligen aflidne vän doktor ROBERT FRIES rätt vanlig på torftaken i Svartbäcken. ”å de allra sista åren ha en hel del sydosteuropeiska växtfor- mer inkommit genom sädesimporten till Uppsala ångkvarn. Dessa ha genom ifriga florister, särskildt H. WirTtTE, T. FLODERUS, A. och T. Fries år 1903 (WirtE, Sveriges ruderatflora p. 51—58) blifvit uppspårade och i litteraturen registrerade. Om några af dessa skulle 411 bli stationära i vår flora och ytterligare sprida sig, ha vi sålunda de första dragen af deras historia bevarade. Det bör kraftigt be- tonas, att hvarje uppträdande, tillfälligt eller icke af främmande växtformer på ballastplatser, ruderatplatser etc. ej blott bör upp- tecknas utan äfven offentliggöras. Svensk Botanisk Tidskrifts bor- gisafdelning är just bland annat afsedd för arkivisering af dylika meddelanden. Ett alldeles särskildt intresse erbjuder Fritillaria Meleagris, hvilken, ehuru antagligen till hela sin förekomst en på 1600-talet inkommen synantrop, i Uppland för sitt allbekanta uppträdande i milliontal exemplar utvalt en naturlig växtformationsserie af samma art som den, på hvilken den uppträder i sitt urgamla hemland, sydöstra Europa. Här växer den på ängar, som på våren öfversvämmas, men hvilkas jord under sommaren uttorkas till ett betydligt djup. Det är på det hela taget ganska liknande förhållanden, som de leriga ängar erbjuda, hvilka på Upplandsslätten äro prydda af kungsängs- liljan. >Hab. in prato Kungsängen sub hieme et ineunte zestate ple- rumque inundato copiosissime>” säger WAHLENBERG i Flora Upsalien- sis p. 108. Det äri hög grad beklagligt, att man ännu icke börjat utreda Fritillarias historia hos oss. Jämte det stora utbredningsområdet i Fyrisdalen och på strandängar vid nordöstra Mälarstranden, hvil- ket tydligen utstrålar från Kungsängen, finnas en del andra, som äfven de leda sitt ursprung från antingen spontan eller synan- tropisk direkt eller indirekt spridning härifrån. En del härstamma nog från direkt utplantering, och här måste en säker tradition in- hämtas, medan ännu tid är, andra däremot härleda från ännu out- redda spridningssätt. Somliga förekomster äro också af den art, att man kan förstå Erias FRIES bestämda åsikt, att kungsängsliljan hos oss var ursprunglig. >”Hon finnes icke blott öfverallt på sid- ländta ängar kring Uppsala, utan på otaliga de aflägsnaste ställen, till och med i djupa granskogar, då marken inhägnas, öfver hela Uppland mellan Gefle och Stockholm, äfven i Västmanland.?> Vex- ternas fädernesland p. 313. Centraleuropa under den subboreala perioden. Hvar och en, som arbetat med utvecklingshistorisk växtgeografi, vet, hvilka svårigheter, som möta, då man önskar konnektera de resultat, skilda forskare 1i skilda länder erhållit angående vegeta- tionens utvecklingshistoria i kvartär tid. Ej minst hopa sig dessa 412 svårigheter vid sökandet efter motsvarigheter till Nordens subboreala period i grannländernas växtgeografiska historia. Icke så, som skulle utom Norden saknas antydningar om gångna klimatiska perioder, under hvilka xerotermer, stäppväxter eller stäppdjur voro vida vanligare än i nutiden. Tvärtom äro mycket tydliga såväl växtfysiognomiska som paleontologiska belägg vunna härför i flera europeiska länder, särskildt Tyskland, Österrike och Schweiz. Men de flesta forskare föra dessa perioder så långt tillbaka i tiden, att, om man utgår från deras ståndpunkt, hvarje försök till parallelli- sering med svenska förhållanden visar sig omöjligt. Vi nalkas nu stäppfrågan>”, ett af den modärna europeiska växtgeografiens mest debatterade problem. >Kehrt doch>, säger MARIE CH. JEROSCH p. 35, fast in jeder einschlägigen florengeschichtlichen Abhandlung der Name mediterranes, pannonisches, pontisches und xero- termes, aquilonares, meridionales Element wieder und gehört doch die Existenz einer besonderen postglacialen Steppenzeit zu den am meisten umstrittenen Punkten.> Redan 1878 fäste LoEw uppmärksamheten vid en rad förekoms- ter af pannoniska och mediterrana växter, däribland flera af de västgötska Stipa-växterna, på solexponerade kullar i dalgångar sedermera visade sig dessa stå i nära samband med den sista in- landsisens sydrand —, hvilka i östvästlig riktning genomdraga Brandenburg. Han sätter dessa förekomster i samband med en pannonisk invasion af stäppväxter under postglacial tid omedelbart efter den >”alpinboreala> flora, som stod i direkt samband med is- tidens klimatförhållanden. Senare klimatändringar och skogens invandring ha därefter sammanträngt den pannoniska floran till ett fåtal relikter. I sina »Studien öber die Flora der Diluvialzeit in den östlichen Alpen> urskiljer A. KERNER en i Nord- och Centralalperna spar- samt uppträdande grupp af relikta växter, som han benämner die aquilonare Flora, och hvilka ha sitt egentliga centrum i Medel- hafsområdet och trakterna kring Svarta hafvet. Särskildt ingå i denna flora några växter såsom Stipa pennata, ett par Astragalus- arter, Ephedra distachya, Dracocephalum austriacum o. a., hvilka för att trifvas fordra ett på samma gång varmt och torrt klimat. Då nu dessa förekomma på lokaler, som öfvertäckts af den första (eller de första) istidernas moräner och omöjligen kunnat trifvas i närheten af de glaciärer som utmärka den sista istiden, »die Peri- ode der diluvialen Thalgletscher>, antager KERNER som förklaring till 413 sina aquilonara relikter p. 10, >dass zwischen die Periode der diluvialen Thalgletscher und die Gegenwart eine Periode mit warmen troc- kenen Sommern eingeschoben war, in welcher sich die erwähnten Pflanzen äber die niedere Hägelregion — vwverbreiteten>, och p. 11. att då >”in den östlichen Alpen klimatische Verhältnisse herrschten, wie sie derzeit in der Umgebung des Schwarzen Meeres beobachtet werden?. Relikta förekomster af stäppväxter och xerotermer ha sedermera påvisats för en mängd andra punkter af Europa. Så kunna fram- hållas JÄNNICKES undersökningar öfver den märkliga stäppfloran kring Mainz och BRIQUETS omfattande studier öfver >les colonies xerothermes>” i Västalperna. Men som redan antydts, om tidpunk- ten eller tidpunkterna för >stäpptiden> äro växtgeograferna, om vi nu endast hålla oss till dem, föga ense. ENGLER (1901) och DRUDE (1902) antaga, att vi dels haft en interglacial, dels en post- glacial stäpptid. LoeEw och KERNER tänkte sig, som nämndt, en postglacial invandring, och till samma resultat kommer BRIQUET. Hvar i postglacial >»stäpptiden> faller, uppfattas dock olika. De flesta anse, att den kommer omedelbart efter tundratiden och omedelbart före skogstiden, men det har äfven framkastats t. ex. af JEROSCH Pp. 149, att den skulle vara samtidig med den boreala perioden i den skandinaviska Norden. Olikheten i dessa tidsbestämningar bero närmast på, att de resp. forskarne dels utgått från olika geologiska aflagringar såsom mot- svarigheten till sina resp. perioder, dels från olikartade ålderstolk- ningar af samma aflagring. KERNER ansåg Höttingerbreccian med dess utprägladt sydliga Rhododendron ponticum-flora som postglacial: nu tolkas denna allmänt som interglacial. I de centraleuropeiska lössaflagringarna med deras framförallt genom NEHRING undersökta stäppfauna har man sökt motsvarigheten till >stäpperioden>, men dessa bildningar ha visat sig vara af mycket olika ålder: inter- glaciala, samtidiga med den sista nerisningen och postglaciala. De enda extraskandinaviska torfmossundersökningar, man haft att i detta hänseende stödja sig till, skulle vara WEBERS från nordvästra Tyskland. Denne tror sig ha i den af lämningar efter ljunghedar och skogar markerade skillnaden mellan >Jängerer” och >Älterer Moostorf? funnit motsvarigheter till den torra period under ancylus- tidens sista del, för hvilken jag från det BLYTTSKA schemat lånat namnet den boreala perioden. Detta torde väl också vara det enda direkta paleontologiska belägg, som användts för identifie- 414 ringen af Skandinaviens boreala och Centraleuropas xerotermiska period. För min del tror jag, att den reliktgrupp, hvarom här är fråga, måste uppdelas i flera element. Det är dock en afgjord skillnad mellan t. ex. de köldömma mediterrana formerna och de stäppväx- ter, som i Sibirien tränga upp till de subarktiska skogarna och på fjällen ingå i den subalpina t. o. m. alpina regionen. Och viktigt är det att erinra sig, att, som redan NEHRING upprepade gånger framhåller, de stäppfaunor, hvilka stå i förbindelse med den sista istiden, och ej minst den, hvilken omedelbart följer den sista tun- dratiden i spåren, äro af en ganska härdig typ. Det låter mycket väl tänka sig, att, om man, som t. ex. KERNER år 1898 (II Pp: 633), ENGLER och DRrRUDE, antager tvänne torra perioder under postgla- cial tid, dessa haft till sin värmemängd ganska olika vegetations- perioder. Den första skulle då, ungefär som STUDER vill ha det för >die gelbe Kulturschicht> vid Schweizersbild, ha varit en sub- arktisk stäpptid, den andra den xerotermiska perioden par préférence, under hvilken de verkliga xerotermerna i den nu behandlade re- liktgruppen invandrat. Hvilka äro motsvarigheterna i Skandinavien till dessa tvänne torra perioder? Några spår efter den subarktiska stäppen, sådan den kommit till utbildning i Centraleuropa, finnas ej på den skandi- naviska halfön, och perioden i fråga faller kanske här inom tiden för landisens afsmältning. Hvad den andra perioden beträffar, tror jag mig af följande skäl vara berättigad att uppställa som en arbetshypotes: den xerotermiska perioden i Centraleuropa och den subboreala i Skandinavien äro identiska, och det är från denna geo- logiskt sedt mycket närliggande tid, som de relikta xerotermiska växt- samhällena såsom sådana i båda områdena härstamma. Först kan som en formell anmärkning framställas: hvarför är icke lika gärna, som t. ex. JERoscH framkastat, vår boreala period denna motsvarighet? Denna anmärkning har sitt fulla berättigande, enär det är mycket troligt, att åtminstone ett stycke in på konti- nenten samma klimat gjort sig gällande, som uttorkat delar af de sydskandinaviska mossarne. Som strax skall påvisas, är det också antagligt, att WEBErs >Bruchwaldtorf> från nordvästra Tyskland är en boreal bildning af mera kontinental natur än den ofvanliggande antagligen insulära Sphagnum-torfven. Om vi nu antaga, att kli- matet äfven exempelvis i öfriga delar af Tyskland samt Österrike och Schweiz blifvit mera kontinentalt än i nutiden, borde sydost- 415 liga växter ha ryckt upp mot nordväst. Det är därför möjligt, att i de xeroterma kolonierna ingå element, som kommit till de resp. platserna under en period motsvarande den boreala, kanske ock den subarktiska stäpptiden. Men i anslutning till den aktualistiska åskådning, som i det föregående utvecklats vid resonemanget om de västgötska Stipa-kullarna, anser jag det emellertid vara betyd- ligt mera sannolikt, att de xeroterma samhällena som helheter äro relikter från den sista af de torra perioder, som drabbat området. Och det vore i högsta grad egendomligt, om ej den period, som i norra Europa visat sig ha utöfvat ett så kolossalt inflytande på räxtvärlden speciellt i fråga om xerotermernas positiva förskjutnin- gar, äfven skulle ha gjort sig högst märkbar i de centrala delarna. Direkt talar också i viss mån härför såväl de xeroterma kolonier- nas natur som en del torfmossars byggnad. Om man granskar beskrifningarna öfver de xerotermiska kolo- nierna, blir man öfverraskad öfver mängden af xerotermiska arter, som sammanslutit sig på hvarje fläck, och huru litet sprängda de- ras bestånd uppträda. Jag väljer t. ex. ur högen de i årets första häfte refererade Scholzska undersökningarna öfver Västpreussens Stipa-backar samt stäppformationerna kring Mainz (JÄNNICKE). Eller man må läsa BRIQuUETS skildringar af, huru de 106 arter af medi- terran och pontisk typ, han uppdasgat i alpdalarna mellan Arve och Genfer See, ge fullkomlig karaktär åt de solstekta klipporna på de >lisieres>, som här stryka fram 1 NW-—SO. Det är med detta starkt fysionomiska framträdande af xerotermerna öfver vida områden, hvilkas nuvarande klimat icke kan förklara deras upp- trädande, inför ögonen, som BRIQUET säger: >La période xérother- mique a eu certaimement sur la composition actuelle des formations végétales en Europe une influence aussi grande que la ou les péri- odes glaciaires.”> De omfattande och noggranna studier, som WEBER ägnat de nordvästtyska mossarna, ha gifvit honom följande generella profil för högmossarne (t. ex. 1904 p. 2): a) Jängerer Sphagnumtorf b) Grenzhorizont c) Älterer Sphagnumtorf ) & e) Ubergangshorizonte Bruchwaldtorf ;) Schilftorf h) Sand-, Lehm- oder Tonschichten. De - Ja 416 Då WEBER söker parallellisera denna lagerföljd med den sydskan- dinaviska, tager han som utgångspunkt gränshorisonten b). Denna betecknar enligt honom > die Stillstandsperiode der Hochmoorbildung> (1904 p. 3), hvilken han (1899 p. 18) karaktäriserar sålunda: >Zur Zeit der Entstehung des Grenztorfs aber war das Klima wärmer und trockener, sodass die Torfmoose nur spärlich bei uns gediehen und die Hochmoore sich mit Wollgräsern und Heide stellenweise sogar mit Wald uberzogen.> Före och efter denna tid skulle kli- matet varit nederbördsrikt, och härunder bildades de två omgifvande mäktiga Sphagnumtorf-bäddarna. Själfva stilleståndsperioden skulle då enligt WEBER motsvara slutet af vår ancylustid och den föl- jande försumpningen stå i samband med de ändrade klimatiska förhållanden, hvilka litorinasänkningen måste medföra. — Jag kan icke fullständigt vara med om denna parallellisering, utan måste, då redan de svenska mossarnas litorinatidsbildningar innehålla tyd- liga motsvarigheter till alla dessa tre lager a), b), och c) (jämte d), förlägga ancylustidens bildningar djupare ned i de Weberska mos- sarna, så att f) Bruchwaldtorf (med e) skulle motsvaras af våra boreala lager, samt antaga subboreal ålder för hans gränshorisont b) och resp. subatlantisk och atlantisk för de omgifvande lagren a) och ec) (jämte d). Är denna min åskådning riktig, skulle sålunda de tyska torfmossarna äga en motsvarighet till Nordens subboreala period och därmed en fast punkt vara gifven för dennas eventuella konnexion med kontinentens xeroterma period. Det saknas ej i skildringar från andra tyska torfmossar ganska tydliga anknytningar till den af WEBER påvisade lagerföljden med dess subboreala gränshorisont, men dessa ligga såsom t. ex. de af BR. DIEDERICHS beskrifna mecklenburgska mossarna så pass nära WEBERS undersökningsområden, att de för oss erbjuda mindre in- tresse. Af betydligt större värde för frågan om, hur djupt in i kon- tinenten detta Nordens torra klimatskede kan spåras, erbjuda W. SUKATSCHEFFS skildringar från guvernementet Nowgorod. Klart öfverensstämmande med nordiska förhållanden äro de postglaciala växlingarna i Bologojesjöns vattenstånd, sådana som SUKATSCHEFF skildrat dem. Då vid sjöns strand ett stubblager ligger under ett torf- och sandskikt med Scirpus lacustris, måste den till en tid ha varit inskränkt till sin utbredning. Denna tid kan enligt min tanke ej gärna vara annan än den subboreala. Särskildt betydelsefullt är nämligen SuKATSCHEFFS framhållande (p. 11) >zu gunsten eines etwaigen Wechsels des Klimas>, att stubblag- 417 ret är mycket rikt på rötter af Quercus pedunculata och att i de lakustrina bildningarna under detsamma ligga talrika frukter af Trapa natans. Granen börjar (p. 10) i en »1 m. bis 0,65 m. dunkel- bräunlicher, sehr sandiger Torf>, liggande mellan stubblagret och Trapa-zonen. När en gång Centraleuropas torfmossar undersökas efter samma synpunkter som de, hvilka nu leda de svenska växtgeografernas arbete, framträda helt säkert en mängd andra motsvarigheter till vår subboreala periods djupa ingripande äfven i dessas utvecklings- historia. Troligt är, att också här spåren efter ett varmare kli- matskede äro till finnandes, och att man då med dessa subboreala bildningar såsom ledlager skall kunna konstatera samtidigheter mellan dessa spår och vår litorinatid med dess subboreala underaf- delning. Särskildt skulle jag vilja framhålla de tyska bergskedjornas högre partier ofvan de nuvarande ek- och hasselgränserna som syn- nerligen lämpliga utgångspunkter för en sådan jämförande undersök- ning. (Jfr DRUDE 1906 Pp: 107.) Redan nu vet man nämligen, att läm- ningar af såväl ek som hassel äro anträffade i denna regions torfmos- sar. Särskildt bekanta äro de på Harz samt Fichtel- och Erzgebirge. På Harz uppskattar redan E. Von BERG p. 139 på grund af de subfos- sila ekfynden regionförskjutningen till 1,500 fot. Från Erzgebirge uppger SITENSKY hasselnötter från torfmossar på 346—1,000 m:s höjd öfver hafvet och E. KÖHLER från 820 m. ö. h. I nutiden saknas här hassel. DRUDE säger 1902 p. 123 om densamma: >Beräöhrt die Gebirgswälder nur im unteren Grenzgebiet bis ca. 550 m., Stand- orte 700—900 m. sind selten.> SItTENSKYS profiler (p. 149—155) ange dock för ett eventuellt subborealt eller för ett öfverhufvudtaget från litorinatiden härstammande fyndlager väl djupt liggande has- selnötter. : Som bekant har GUNNAR ÅNDERSSON i sitt verk öfver hasselns nuvarande och forna utbredning i Sverige efter de subfossila och relikta hasselförekomsterna sökt uppskatta beloppet af den region- förskjutning, den svenska växtvärlden undergått sedan litorinatiden. Han kommer till det resultatet, att vegetationsgränserna i Norrland en gång legat ett par breddgrader längre mot norr, eller att vege- tationsperioden då varit i genomsnitt 2,4” C. varmare än nu. Det ligger "säkerligen mer än kuriositetsintresse i att KERNER, SOm nyss p- 413 refererats, för sin aquilonära period kommer till en ungefär lika betydande regionförskjutning, från sydost räknadt, och att BRIQUET, för att förklara sina xerotermiska relikter af mediterran 418 natur kring Geneversjöbäckenet, antar en regionförskjutning på un- gefärligen samma belopp under den xeroterma period, hvars till- varo han med sådan energi och med en sådan rad af växtgeogra- fiska fakta förfäktar. Hans slutsats är nämligen den, att detta område då haft klimat och vegetation liknande den flik af la région médi- terranéenne, hvilken tränger upp i Rhönedalen till ett stycke ofvan 45”. »Pour le bassin du Léman, nous étions arrivé å estimer pen- dant la période xérothermique la moyenne annuelle de température å 12”, la moyenne hivernale å 17—2? et une chute d'eau d'env. 70 cm.> (1906, p. 172). För den skandinaviska norden har jag gång på gång i denna afhandling sökt visa att regionförskjutningens maximum uppnåddes eller fortfor under subboreal tid. Äro verk- ligen die aquilonare Periode alias la période xérothermique och denna tid samhöriga, skulla vi sålunda få en i hög grad märklig analogi, som kunde bli utgångspunkten för en enhetlig uppfattning af den europeiska vegetationens utvecklingshistoria under de sista skedena af postglacial tid. Jag har redan förut framhållit, att om min tolkning af den la- gerföljd, WEBER påvisat för de nordtyska mossarna, är riktig, blir det enhetligt byggda Sphagnumtorflagret ofvan lämningarna af WE- BERS »Trockenperiode>” subatlantiskt. En förändring af klimatet till insulärt betingar sålunda den subboreala periodens afslutande. Nåväl, har också detta klimat varit kallt, kanske till och med kallare än det nutida? Nyss diskuterades det sannolika i att icke blott Centraleuropa haft ett postglacialt klimatskede, betydligt var- mare än det nutida, utan äfven att detta omfattat den subboreala perioden. Men har den härpå följande klimatförsämringen vwarit kontinuerlig, eller har en särskild del af subatlantisk tid varit sär- skildt kylig? Af följande skäl skulle jag vilja framkasta möjlighe- ten af det senare alternativet. WEBER har nyligen intagit samma kritiska ståndpunkt mot de s. k. boreal-alpina relikterna på Nordtysklands mossar som den, hvilken jag i en uppsats »Om s. k. glaciala relikter> år 1894 ut- vecklade om liknande förekomster på Medelsveriges. >Mir ist bis- lang”, säger han 1906, p. 112, >kein einziges Hochmoor im nord- deutschen Tieflande bekannt geworden, dessen Sphagnumtorfschicht, d. h. die Schicht, welche das Sphagnetum im Laufe langer Zeiträume aus seinen Resten unter sich anhäufte, bis in die Glazialzeit hin- abreicht.> Det subboreala (boreala WEBERrRr) afbrottet har enligt WEBER på ett så genomgripande sätt förstört de föregående perio- 419 dernas sphagneta och har en sådan horisontal utsträckning, att man har anledning antaga, att de subatlantiska Sphagnum-forma- tionerna i stor utsträckning nybildats såsom sådana. Det finnes därför anledning antaga, att, om de långt skilda förekomsterna af »boreal-alpina” växter på Nordtysklands mossar, t. ex. af Betula nana, böra förklaras som rester af en fordomtima mera samman- hängande utbredning, förlägga tiden för denna till ett kyligare kli- mat under den subatlantiska perioden eller någon del af densamma. — Det förtjänar undersökas, om ej några af de nordiska växter, hvilkas förekomst på Alpernas norra sluttningar tilldragit sig så mycken uppmärksamhet som de förmodade vittnesbörden om ett genom istiden förmedladt samband mellan den alpina och den nor- diska floran, äro dylika subatlantiska glacialrelikter. De äro, som tidigt framhållits, till en mycket hög procent >”species udz:e>, och deras förekomst är ofta bunden vid torfmossar. Redan WAHLEN- BERGS utredning i »De vegetatione et climate in Helvetia septen- trionali> är i detta hänseende högst märklig. P. XLVII säger han: » Plante palustres multe in Lapponia usque ad alpes et ultra adscen- dentes, reperiuntur per Helvetiam tantum in paludibus planitiei vel parum elevatis regionibus ex. gr. Comarum palustre, Vaccinium oxycoccus, Carex dioica LiNN., Carex chordorrhiza EHRH., Sparganium natans, Lysimachia thyrsiflora, Schoenus albus, Andromeda polifolia ete. — — Nec id ita intelligendum esse puto ut ceredas omnes pa- ludes desiderari in subalpinis et alpibus Helvetiz, vidi ex gr. in Schwanderallmend atque inter Feuerstein et Flähli vastas paludes ut ita dicam lapponicas, sed plantas paludosas Lapponiz ibi frustra queesivi>, och om Betula nana p. XLVI: >querere oportet in Hel- vetie paludibus inferioribus, quod mirum certe videtur”. I ett föregående kapitel har jag sökt visa, att i nutiden kulturen i en ganska betydlig skala medför invandring och ökad utbredning af Stipa-växter särdeles i de mest uppodlade delarna af södra och mellersta Sverige. Äfven från Centraleuropa har man från åtskil- liga platser samma erfarenhet. Redan vid uppställandet af Östalper- nas aquilonara period, under hvilken t. ex. Stipa pennata äfven där fick en ökad utbredning, framhåller KERNER (1888 p. 11) analogien mellan nutiden och denna period: >”Anderseits fehlt es nicht an Erscheinungen, welche dafär sprechen, dass in allerjängster Zeit wieder ein Vordringen pontischer Pflanzen in westlicher Richtung stattfindet. Zahlreiche Gewächse sind nämlich seit einigen Decen- nien schrittweise von der Balkaninsel her äber Ungarn in das Weich- 420 bild Wiens und daräber hinaus, selbst bis in die Alpenthäler, ein- gewandert, vorläufig allerdings nur entlang der grossen Verkehrwege und unter unabsichtlicher Mithilfe von Menschen und Thieren>. En intressant iakttagelse meddelar BRrRIQuUET (1906 p. 166) från Jura. Pterotheca nemausensis är en mediterran composité af xerotermisk karaktär, som i mycket sen tid börjat sprida sig uppför Rhöne- dalen och som först efter 1870-talets ingång nått ofvan Lyon. Den växer här i sitt nya utbredningsområde utmed vägar, på vinfält och annan kulturmark. För några år sedan kunde emellertid BRrRI- QUET konstatera; att den >sur les rochers supérieurs de la Cham- botte (chaine de Chautagne, Jura savoisien)» inträngt i ett naturligt växtsamhälle med xeroterma relikter såsom Coronilla minima, Scor- zonera austriaca, Stipa pennata, Hieracium Liottardi, Orizopsis para- doxa etc. Detta fynd påminner lifligt om förhållandena på de väst- götska Stipa-lokalerna. Vi erinra oss, att här en del xerotermer (Anthemis tinctoria och Alyssum calycinum) invandrat i mycket sen tid, men att de nu stodo sida om sida med de på platsen urgamla egentliga Stipa-växterna. För hjälp med växtbestämningar i delta arbete står jag i tacksamhetsskuld till H. VILH. ARNELL (mossor), H. DAHLSTEDT (Hieracium), RB. MaTtsson (Rosa) samt S. MurBECK (Alchemilla och Euphrasia). 421 LITTERATURFÖRTECKNING. ANDERSSON, GUNNAR, Några ord om Linnés Stipa pennata. — Bot. Not., 1885. — —, , Studier öfver torfmossar i södra Skåne. — RK. Vet. Ak. Bih., Bdr15; Afd.. III, 1889. — —-—-, Växtpalcontologiska undersökningar af svenska torfmossar. 2. — KUNNVet. Ak. Bibh:, Bd 18, Afd: III, 1892: — — Svenska växtvärldens historia. Sthlm 1896. — — , Hasseln i Sverige fordom och nu. Sthlm 1902. 4:o. Sver. Geol. Wnders? Ser. Ca, N:o 3. — — Die Entwicklungsgeschichte der skandinavischen Flora. — Résultats scientif. du Congrés intern. de bot., Vienne 1905. Jena 1906. ANDERSSON, N. J., Skandinaviens Gramineer. Sthlm 1852. ARESCHOUG, F. W. C., Bidrag till den skandinaviska vegetationens histo- ria. — Lunds Univ. Årsskr. 1866 (tr. 1867). ARNELL, H. W.,. Om dominerande blomningsföreteelser i södra Sverige. — Ark. Bot., Bd 1, 1903. ASCHERSON, P. & GRAEBNER, P., Synopsis der mitteleuropäischen Flora. Berlin 1896. BERG, C. H. E. VON, Geschichte der deutschen Wälder bis zum Schlusse des Mittelalters. Dresden 1871. BLYTT, M. N., Norges Flora. D. 1—3. Chia 1861—1876. BRIQUET, J., Recherches sur la flore du district savoisien et du district jurassique franco-suisse avec apercus sur les Alpes occidentales en général. — Engler's Bot. Jahrb., Bd 13, 1891. — —, Les colonies végétales xérothermiques des Alpes lemanniennes. — Bull. d. 1. Murithienne, soc. valaisienne des sciences nat. 27—28, 1898 —99. | — —, Le développement des flores dans les Alpes occidentales, avec apercu sur les Alpes en général. Résultats sceintif. du congrés intern; de botan. Vienne 1905. Jena 1906. BRÖGGER, W. C., Strandliniens Beliggenhed under Stenalderen i det syd- östlige Norge. — Norges geol. Unders., No. 4, 19035. CHRIST, H., Das Pflanzenleben der Schweiz. Zurich 1879. CosTE, H., Flore descriptive et illustrée de la France. T. 1—3. Paris 1901—06. DE :CANDOLLE, ÅA. DE, ':Géographie botanique raisonnée. T. 1—2. Paris 1853. DE GEER, G., Om den skandinaviska landisens andra utbredning. — Geol. För. Förh., Bd 7, 1884—9835. — — , [Bestämning af Litorinagränsen| i MUNTHE, H., Om ett fynd af kvartär myskoxe. — Geol. För. Förh., Bd 27, 1905. DIEDERICHS, R., Uber die fossile Flora der mecklenburgischen Torfmoore. Göstrow 1894. Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 36 422 DRUDE, O., Die postglaciale Entwicklungsgeschichte der hercynischen Huägelformationen und der montanen Felsflora. — Sitzber. u. Abh. d. naturw. Ges. Isis in Dresden, 1898. — — , Der Hercynische Florenbezirk. Lpz. 1902 — Die Vegetation der Erde, 6. — —, , Entwicklung der Flora des mitteldeutschen Gebirgs- und Huäcgel- landes. — Résultats scientif. du Congrés intern. de bot., Vienne 19053. Jena 1906. EHRHART, F., Versuch eines Verzeichnisses der um Upsala wild wach- senden Pflanzen. Th. 1. — I förf:ns Beiträge zur Naturkunde, Bd 5, 1790. ENGLER, A., Uber die neueren Fortschritte der Pflanzengeographie. — Englers Bot. Jahrb., 30, 1901. FALCK, A., Bidrag till kännedomen om den sydsvenska vegetationens ur- sprung och vägen för dess invandring. Ak. afh., Lund 1868. FLICHE, Notes pour servir å PI'histoire des temps glaciaires. Nancy 1879— 80 (Citerad efter JEROSCH.) FRIES, E., Novitiae florae suecicae mantissa altera. Ups. 1839. — — , Vexternas fädernesland. — I förf:ns Bot. utflygter, Bd 1ySthim 1843. ERIES) hh. oM.;, finne, DD: 1 22Sthlml893: FRÖDIN, O., En svensk kjökkenmödding. — Ymer, Årg. 26, 1906. GAVELIN, A., Studier öfver de postglaciala nivå- och klimatförändringarna på norra delen af det småländska höglandet. — Sver. Geol. Unders. Arsbok 1907; No. 1. GRISEBACH, A. H. RB., Ueber die Vegetationslinien des nordwestlichen Deutschlands. — Göttinger Studien, 1847. HAGLUND, E. Se TOLrF, R. HARTMAN, C. J. & C., Handbok i Skandinaviens flora. "UpplsEDR Sthlm 1838. — Uppl. 4. 1843. — Uppl. 10. 1870. HARTMAN, C. J., Tillägg och rättelser till Handbok i Skandinaviens flora ed. 3. — Bot. Not., 1840. HESSELMAN, H., K. O. E. STENSTRÖMS studier öfver expositionens infly- tande på vegetationen. — Ark. Bot., Bd 4, No. 4. 19035. — — Orobanche alba Stephan ”rubra Hooker och dess förekomst på Gotland. — Sv. Bot. Tidskr., 1, 1907. — — , Vegetationen och skogsväxten på Gotlands hällmarker. — Skogs- vårdsför. Tidskr., 1908. HOLMBOE, J.. Nogle Ugraesplanters Indvandring i Norge. — Nyt. Mag. f. Naturv., H. 38, 1900. HoLTZ, L., Zur Flora Söd-Russlands, insbesondere des im Gouvernement Kiew belegenen Kreises Uman. — Linnaea, 42, 1878—279. HooPs, J., Waldbäume und Kulturpflanzen im germanischen Altertum. Strassb. 19035. HULT, RB., Blekinges vegetation. Ett bidrag till växtformationernas ut- vecklingshistoria. — Medd. Soc. pro fauna et fl. Fenn., H. 12, 1885. HuLrTH, J. M., Uber einige Kalktuffe aus Westergötland. — Bull. Geol. Inst. Upsala No. 5, [= vol 45 P-1/E18980tr--1899; 423 HÖGBOM, A. G., Exkursioner i Säterdalen och dess omgifningar. — Sv. Turistf. Arsskr., 1901. JEROSCH, MARIE CH., Geschichte und Herkunft der schweizer. Alpenflora. Lpz. 1903. JOHANSSON, K., Hufvuddragen af Gotlands växttopografi och växtgeografi. Vet.-Ak. Handl., Bd 29, No. 1, 1897. JÄNNICKE, Die Sandflora von Mainz, eine pflanzengeographische Studie. — Flora, Jahrg. 72, 1889. KERNER, AÅ., Das Pflanzenleben der Donauländer. Innsbr. 1863. — — , Studien uäber die Flora der Diluvialzeit in den östlichen Alpen. — Wien, Akad. d. Wiss., Sitzber., Math.-naturw. Kl., Bd 97, (1888), Abt. 1. — — , Pflanzenleben, 2:e Aufl. Bd 2. Lpz. u. Wien 1898. KORSHINSKY, S., Einige Angaben uber die nördliche Grenze des Steppen- gebietes in dem östlichen Landstriche Russlands. — Kasan, Natur- forscher Ges. Beil. z. d. Sitzungsprotok. 1886, No. 87. Referat i Bot. Centralbl.; Bd 32, 1887, s. 207—-2609. — — , Die nördliche Grenze des Steppengebietes in dem östlichen Land- striche Russlands in Beziehung auf Boden- und Pflanzenvertheilung. 1. Einleitung. (Arbeiten d. Naturf.-Ges. an der kais. Univ. Kasan, Bd 18, 1883, H. 5.) Referat i Bot. Centralbl., Bd 40, 1889, s. 254 260, 291—295. KÖHLER, E., Die pflanzengeographischen Verhältnisse des Erzgebirges. 3. Bericht uäb. das kel. Schullehrer-Seminar zu Schneeberg 1889. — Referat i Engler's Bot. Jahrb., Bd 11, 1890. LAGERHEIM, N., Några vextställen för Westergötland antecknade 1843. — Bot. Not. 1844. LANGE, J., Haandbog i den danske Flora. 3:e Udg. Khvn 1864. LILJEBLAD, S., Utkast til en svensk flora. Ups. 1792. LIND, J., Svampe indsamlede under Svenska botaniska föreningens exkursion til Billingen 1907. — Sv. Bot. Tidskr., 1, 1907, [tr. 1908]. LINNÉ, C. VON, Förteckning af de färgegräs, som brukas på Gotland och Öland. — Vet.-Ak. Handl., 1742: — — , Flora svecica. Sthlm 17453. — Ed. 2. ib. 1755. = — Herbationes upsalienses. Diss. Ups. 1753. Med tillägg omtryckt 1 Amoenitates Vol. 3, 1756. — —, Fauna svecica. Ed. 2. Sthlm 1761. Appendix: »Florae svecicae novitiae.» LoEW, E., Uber Perioden und Wege ehemaliger Pflanzenwanderungen im norddeutschen Tieflande. — Linnaea 42, 1878—2179. MATHESIUS, J., Iakttagelser öfver några inom Westergötland förekommande naturalster. — Bot. Not. 1854. MYRIN, C. G., Corollarium florae upsaliensis. Ups. 1834. NYMAN, C. F., Utkast till svenska växternas naturhistoria eller Sveriges fanerogamer. Örebro 1867—68. — —, Conspectus florae Europeae — 1—4; Suppl. 1—2. Örebro på 1878—90. 124 RAMANN, E., Die klimatischen Bodenzonen Europas. — I: Bodenkunde, St. Petersburg, 1901, No. 1. RoOsTRUP, E., Notits om Plantevzexten i Danmark i »Broncealderen». — Aarböger f. nord. Oldkynd., 1877. RUDBERG, A., Förteckning öfver Västergötlands fanerogamer och kärl- kryptogamer. Mariestad 1908. — Tillägg se WITTE, H. SAMUELSSON, G., Om de ädla löfträdens forna utbredning i öfre Öster- Dalarne. Bot. studier tillägn. F. R. Kjellman, Uppsala 1906. SCHIMPER, A. F. W., Pflanzen-Geographie auf physiologischer Grundlage. Jena 1898. SCHOLZ, J. B., Die Pflanzengenossenschaften Westpreussens. — Danzig, Schr. Natt, (es: No Sen 051905 SERNANDER, R., Om förekomsten af subfossila stubbar på svenska in- sjöars bötten.. — Bot. Not: 1890: — — Om de upländska torfmossarnes byggnad. — Bot Not. 1892. — — Die FEinwanderung der Fichte in Skandinavien. — Engler's Bot. Jahrb., Bd 15, 1892. — — Om Litorinatidens klimat och vegetation. — Geol. För. Förn., BA 15893: — — Om s-. k. glaciala relikter. — Bot. Not. 1894: — — Studier öfver den gotländska vegetationens utvecklingshistoria, Akad. afh. Upsala 1894. 8:o. — Om några arkeologiska torfmossefynd. — Antiqv. Tidskr., D. 16. NO 25 ö90: — — , Zur Kenntniss der qvartären Säugethier-Fauna Schwedens. — Bull. Geol. Inst., Upsala, No. 6 [=vol. 3: Pt 2], 1897, tr. 1898. — — Studier öfver de sydnerikiska skogarnes utvecklingshistoria. — K. Vet.-Ak. Bih., Afd. III, Bd 25, No. 10, 1900: — — Sveriges växtvärld i nutid och forntid. — Sveriges rike, utg. af J. F. NYSTRÖM, Sthlm 1900. — — , Växtvärlden. I: Uppland. Bd 1: H. 1, Sthlm 1901. — — Om en stenåldersboplats vid Åloppe i Upland. Referat af före- drag. — Geol. För. Förh., Bd, 23, 1901. — — Den skandinaviska vegetationens spridningsbiologi. Ups. 1901. — — Bidrag till den västskandinaviska vegetationens historia i rela- tion till nivåförändringarna. — Geol. För. Förh., Bd 24, 1902. — — , Flytjord i svenska fjälltrakter. — Geol. För. Förh., Bd 27, 1905. — '— Diskussionsinlägg. Geol. För. Förh., Bd 27, 1905, s. 419—420. — — Naturminnesmärken och naturskydd. — Verdandis småskrifter 138—1903. — — Naturförhållandena vid Håga-högens tillkomsttid. I: ALMGREN, O., >Kung Björns hög.> — Arkeol. monogr. utg. af K. V. H. A. Akad., No. 1, Sthlm 1905. — — Entwurf einer Monographie der Myrmekochoren. — Stockholm, Vet.-Ak. Handl., Bd 41, No. 7, 1906. — —, |Sv. botaniska| Föreningens sommarexkursion 1907. — Sv. Bot. Tidskr., 1, 1907 [tr. 1908]. — — Hornborgasjöns nivåförändringar. — Geol. För. Förh., B d 30, 1908. 425 SITENSKY, FR., Uber die Torfmoore Böhmens. Prag 1891. — Archiv d. naturw. Landesdurchforsch. v. Böhmen, Bd 6, No. 1. SJÖSTRAND, M. G., Calmar läns och Ölands flora. Calmar 1863. STENSTRÖM, K. 0. E. Se HESSELMAN, H. STUDER, TH., Die Tierreste aus den pleistocaenen Ablagerungen des Schweizersbildes bei Schaffhausen. — Neue Denskschr. d. allg. schweiz. Ges. f. d. ges. Naturw., Bd 35, 1896. — 2:e Aufl. 1902. SUKATSCHEFF, W., Vorläufige Mitteilung uber die Resultate der Unter- suchungen der Torfmoore des Gouvernements Nowgorod. — St. Pe- tersburg, Trav. Soc. Nat., 35, 1, 1904. TOLF, R. & HAGLUND, E., Redogörelse för torfmosseundersökningar inom Skaraborgs län utförda år 1903 af R. Tolf. Sammanställd af E. Hag- lund. — Sv. Mosskult. För. Tidskr., 1904. Särtr. m. särsk. pagin. 24 s. WAHLENBERG, G., De vegetatione et climate in Helvetia septentrionali. Wförier EHelv. 1813: — — , Flora upsaliensis. Ups. 1820. — —, Flora svecica. P. 1, 2. Ups. 1824—26. WEBER, C. A., Ueber die Moore mit besonderer Beräcksichtig. der zwi- schen Unterweser und Unterelbe liegenden. — Jahresber. der Män- ner von Morgenstern, Heimatbund an Elb- und Wesermöäöndung, H. 3, 1899. — — Aufbau, Entstehung und Pflanzendecke der Moore. — Mitteil. des Vereins z. Förder. d. Moorkultur im deut. Reiche, Jahrg. 22, 1904. — — , Geschichte der Pflanzenwelt des norddeutschen Tieflandes seit der Tertiärzeit. — Résult. scientif. du congrés internat. bot. Vienne 1903. Jena 1906. WitrTE, H., Tillägg till Rudberg: Växtförteckning öfver Västergötland. — Bot. Not. 1902. — — , Några bidrag till kännedomen om Sveriges ruderatflora. — Bot. Not. 1904. — — Stratiotes aloides L. funnen i Sveriges postglaciala aflagringar. — Geol. För. Förh., 27, 1905. -— — Till de svenska alfvarväxternas ekologi. Akad. afh. Uppsala 1906. ZETTERSTEDT, J. E., Botaniska exkursioner på Gotland 1872. — Bot. Not. 1874. TILLÄGG. Sedan ofvanstående var tryckt, har jag af privatläraren ALFRED R. DAHLGREN, Uppsala mottagit en intressant notis om ett sent fynd af Dracocephalum thymiflorum i Uppsala-trakten. Den 6 juni 1890 hittade han den i ett stort, blommande exemplar på en gammal gles timotejvall strax söder om Marieberg i närheten af Grindstu- 426 gan. Möjligen står denna förekomst i samband med MYRINS p. 410 citerade lokal >”ad agrum jugi Polacksbacken copiose>. På grund af fyndplatsens natur är dock ej möjligheten af en recent invand- ring med höfrö utesluten. Man har nämligen tydliga andra så- dana uppträdanden i den svenska floran. Ett sådant är >»Sk. Malmö, på klöfverfält: Dr J. ERIKSSON», anfördt i Hartmans Flora ed. 11, s. 88. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 4. FÖRTECKNING ÖFVER SVENSK BOTANISK LITTERATUR UNDER ÅR 1907 SAMMANSTÄLLD AF JMS HUTEITET: Den bibliografiska anordningen är i det närmaste lik den som förekommer i International catalogue of scientific literature, hvars svenska uppgifter jag f. n. re- digerar. Utlänningars i Sverige tryckta arbeten äro betecknade med en ”. Utländ- ska arbeten om Sverige eller svenskar äro satta med petit. Ett T efter titeln an- ger, att jag icke sett uppsatsen i fraga. Jag stannar i största förbindelse till de personer, som godhetsfullt vilja meddela mig tillägg och rättelser till denna förteckning. ADLERZ, E., Bladmossflora för Sveriges lågland med särskildt avseende på arternas utbredning inom Närke. Örebro (C. G. Fritzes Bokförl.- A.-B., Stockholm, i distrib.), 1907, (iv, 240, 57 pl). 8:0. 4,50 kr. EN SANRTok, Th. OM oB: N. & Almquist, S- ALMQUIST, Ernst, Studien öber die Capsella bursa pastoris (L.). — Stock- holm, Acta Hort. Berg, 4, N:o 6. 190H5L(OT Em pl): ALMQUIST, Sligfrid], Studier öfver Bergianska trädgårdens spontana Rosa- förmer — Stockholm, Acta Hort. Berg. 4, N:o 4, 1907, (88, m. pl). SE Ser Krok, Ib. OB; N: AMINOFF, F., Skogsbiologiska studier inom Vilhelmina sockens fjälltrak- ter. — Stockholm, Skogsvårds-För. Tidskr., 5, 1907, Fackupps., 260— 292, m. pl) ANDERSSON, Gunnar, Om förekomsten af Beta maritima på Sveriges västkust. — Sv. Bot. Tidskr., Stockholm, 1, 1907, (342—346). = — (CO lalORNOVug — — & HESSELMAN, Henrik, Vegetation och flora i Hamra kronopark. Ett bidrag till kännedomen om den svenska urskogen och dess om- vandling. — Stockholm, Skogsvårds-För. Tidskr., 5, 1907, Fackupp- satser. (41—110, m. pl); Stockholm, Medd. Statens Skogsförsöks- anst., 4, 1907 [1908], (35-102 mt pl5tyskitestis: vil —Xii). Arkiv för botanik. Utg. af K. Svenska Vetenskapsakademien i Stockholm. Bd 6, N:o 9—18, 7, N:0 1—7. Uppsala, Stockholm 1907. 8:0. (100) ARNELL; Hflampusj -Wf5lhelm]: Se Krok, Th. 0: B. N: & Almquist, S. — —, [Om lefvermossvegetationen i Sarekområdet i Lule Lappmark. Föredrag.] — Sv. Bot. Tidskr., Stockholm, 1, 1907, (123—124). — — & "JENSEN, C., Die Moose des Sarekgebietes. Abt. 1. (Naturwiss. Un- tersuch. des Sarekgebirges. Bd 3, Lief. 2.) Stockholm 1907, (71—132, mm. pl). ARRHENIUS, Axel. Se Linné, biogr. ATTERBERG, Albert, Främlingar på Kalmar hamn. — Sv. Bot. Tidskr., Stockholm, 1, 1907, (352). — — Die Nachreife des Getreides. — Landw. Versuchstat., Berlin, 57, 1907, (129—144). T BARTHEL, Christian], Mikroorganismernas betydelse för kväfvets cirkula- tion i naturen. — Stockholm, Landtbr.-Ak. Handl., 46, 1907, (324— 334). BEARDSLEE, H. C., The Lepiotas of Sweden. — J. Myc., Columbus, 13, 1907, (26—28). BERGGREN Johan, Typha angustifolia L. & latifolia L. — Sv. Bot. Tidskr., Stockholm, 1, 1907, (291—293). Betänkande rörande åtgärder till skydd för vårt lands natur och natur- minnesmärken afgifvet af inom Kungl. Jordbruksdepartementet för ändamålet tillkallade sakkunnige. Stockholm 1907, 101, m. pl). 4:0. BIRGER, Selim, Om Tuber Salep. — Ark. Bot., Stockholm, 6. N:o 13, 1907, (3 mm. pl). - -— Uber endozoische Samenverbreitung durch Vögel. — Sv. Bot. Tid- Skr... Stockholm, 1; 19075 (131): — — Tillägg till Pajala sockens flora. — Bot. Not., Lund, 1907, (69— 73). (Föreg. i Ark. Bot., Stockholm, 3, N:o 4, 1904. — — Uber den Einfluss des Meerwassers auf die Keimfähigheit der Sa- men. — Beihefte Bot. Centralbl., Dresden, 21, Abt. 1, 1907; (263— 280, m. 1 tabell). — Die Vegetation einiger 1882—1886 entstandenen schwedischen In- seln. — Bot. Jahrb. Leipzig, 38, 1907, (212—2832, m. 2 pl; lokarta) —, Die Vegetation bei Port Stanley auf den Falklandsinseln. ——- Ibid., 39, 1907, (275—9305, m. pl. 1—2). BLOMQVIST, S[ven] G:son, [Ungdomsstadier hos Berberis vulgaris. Föredrag] — Sv. Bot. Tidskr., Stockholm, 1, 1907, (289—290). BoHunN, Kout. Se Krok, Th: Oj B. N: & Almquistjiis! COLLINDER, Ffrik], Erythrea vulgaris (Rafn.) Willd. ånyo funnen i Me- delpad. — Sv. Bot. Tidskr., Stockholm 1, 1907, (352). — . Phyteuma nigrum H. W. Schmidt i Sverige. — Bot. Not., Lund, 1907, (146). DAHLSTEDT, Hfugol], Uber einige im Bergianischen Botanischen Garten in Stockholm kultivierte Taraxaca. — Stockholm, Acta Hort. Berg., 450N:0: 2,11907,- GLm: på): - Ueber einige sädamerikanische Taraxaca. — Ark. Bot., Stockholm, 6, N:o 12, 1907, (19, m. pl.) — — ”Taraxacum Reichenbachii (Huter) subsp. dovrense. — Ibid., 7, N:o 1, 1907 (11; im pl). (101) DAHLSTEDT, Hjugol, Taraxacum palustre (Ehrh.) und verwandte Arten in Skandinavien. — Ibid., 7, N:o 6, 1907, (29, m. pl) — —, Hieracier från Torne Lappmark och närgränsande områden. — Sv. Bot. Tidskr., Stockholm, 1, 1907, (299—320): DUSÉN, Pferj, Neue und seltene Gefässpflanzen aus Ost- und Sädpatago- nien. -— Ark. Bot., Stockholm, 7, N:o 2, 1907, (62, m. pl.) DYRING, Joh. Se Hedlund, T. EKELÖF, Erik, Studier beträffande den antarktiska luftens och markens bakteriehalt, utförda under den Svenska Sydpolarexpeditionen 1901— 1904. — Hygiea, Stockholm, 69, 1907, (27—56). Öfvers. m. titel: Studien uber den Bakteriengehalt der Luft und des Erdbo- dens der antarktiscehen Gegenden, ausgeföhrt während der Schwedischen Suädpolar-Expedition 1901—1904. — Zs. Hyg., Leipzig, 56, 1907, (344—370). ENANDER, S. J. Se Linné, biogr. Ergebnisse, Wissenschaftliche, der Schwedischen Suädpolar-Expedition 1901— 1903 unter Leitung von Otto Nordenskjöld. — Bd 4 (Botanik), Lief. Srsenkosllre, M.; Lief. 6, se Skoöttsberg, €: ERIKSON, Johan. Se Linné, biogr. ERIKSSON, Jakob, Der heutige Stand der Mycoplasma Frage. — Z£Zs. Ausb. Entwickl. lehre, Stuttgart, 1, 1907, (69—77). — — , Die wahre Bedeutung der Berberitze fär die Verbreitung des Getreiderostes. — Illustr. landw. Ztg., Berlin, 27, 1907, (371—373). + — — & WULFF, Thorild, Den amerikanska krusbärsmjöldaggen, dess natur och utbredning samt kampen mot densamma. — Stockholm, Landtbr.-Ak. Handl., 46, 1907, (241—323, m. pl). EULER, Astrid (f. Cleve), [Diatomaceer i jordarter på bladet Västervik]. — Stockholm, Sver. Geol. Unders., Ser. Aa, N:o 137, 1907, (91.—94). — — & Hans, Fermentreaktionen im Presssaft fettreicher Keimlinge. — Hoppe—Seylers Zs. physiol. Chem., Strassburg, 51, 1907, (244—258). EULER, Hans, Växtkemi, dess grunder och resultat. bD. 1. Det kemiska materialet. Stockholm, Hugo Gebers förl., 1907, (vii, 259). $8:0. "EVERS, Richard, Parthenocarpi eller fruktträdens jungfruliga fruktsamhet. (Öfvers. ur »Gartenflora».) — Lund, Sk. Trädg.-för. Tidskr., 31, 1907, (94—99). >FOSLIE, M., Antarctic and subantarctic Corallinaceae. (Wissenschaftl. Er- gebnisse der Schwed. Sädpolar-Exped. 1901 —1903, 4, Lief. 5.) Stock- Holm 1907, (16, m. pl) »comme manuscrit>. I slutet af året utkom ett korri- geradt andra tryck i 900 ex. LEVERTIN, Oscar, Carl von Linné. Stockholm, Albert Bonnier, 1907, (107, m. pl.). 8:o. (Svenskar, 1.) 1.50 kr. LINDFORS, Afxel] Oftto]l, Några Linné-studier. Uppsala, Almqvist & Wiksell, 1907, (59). 8:0. 1 kr. LINDMAN, Clarl] Axel] Mfagnus], Carl von Linné såsom botanist. (Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare, 3.) Uppsala, 1907, (116). — —, A Linnean herbarium in the Natural history museum in Stockholm. 1. Monandria—Tetrandria. — Ark. Bot., Stockholm, HRNEoRS, 1907, (57). — —, Linnés naturforskning. — Nord. Tidskr., Stockholm, 1907, (307—319). — —, Carl von Linné. — [Fören.| Heimdals [i Uppsala] småskr., 1907, N:o 1, (89, m. pl). | NORDSTEDT, Ol[tto]l, Linneanska växter i Lund. — Bot. Not., Lund, 1907, (149—150). ROSANDER, Hlenrik] Aflugust|, Drag ur Linnés botaniska forskning. Hernösand, 1907, (13). (Skolprogr. H. allm. lvk.). RYDBERG, Per Axel, Linn&eus and American botany. —- Science, New-York, N. S. 26, 1907, (65—71). New-York, Ann. Acad. Sc., 18, P. 1, 1908, (32—40). STOCKHOLM. Kungl. Svenska Vetenskapsakademien. Carl von Lin- nés betydelse såsom naturforskare och läkare. Skildringar utg. af ... i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse. Upp: sala, 1907, (244+80+116+380, m. 2 pl. +38). $8:0. — —. — Se Linné, Systema naturz&e. SWEDERUS, Mflagnus] Blernhard], Linné och växtodlingen. — Uppsala, Univ. Årsskr., 1907, Linnéfestskr., 6, (102). TULLBERG, Tycho. Linnéporträtt. Vid Uppsala Universitets minnes- fest på tvåhundraårsdagen af Carl von Linnés födelse å Univer- sitetets vägnar. Stockholm, A.-B. Ljus, 1907, (187, m. pl.). 4:0. 33 X 25 em. 20 kr. ; UPPSALA. Kungl. Universitetet. Arsskrift. 1907. Linnéfestskrifter. 1—2. Botaniska uppsatser häri se: Linné, Vorlesungen äber die Cultur d. Pflanzen, Enander och Swederus. (108) Linmnébiografier m. m. UPPSALA. Kunel. Universitetet. Se Linné, Bref och skrifvelser. — —. — Se Tullberg: — —. Kungl. Vetenskaps-Societeten. Se Hulth, Bibliogr. Linnaeana. WITTROCK, Veit Brecher. : Några ord om Linné och hans betydelse för den botaniska vetenskapen. — Stockholm, Acta Hort. Berg. 4,0 N:o 1, 1907) (32,0: 3, portr.. Se Kaurell: JE af utlänningar: BERLIN. Gesellschaft naturforschender Freunde. Die Linné-Feier in der Ge- sellschaft naturforschender Freunde zu Berlin. — I dess Sitzungsberichte, 1907; N:0=5, ((119—1356; mm: pl): Borzi, A. & SOMMIER, S., Relazione delle feste Linneane in Svezia. — Firenze, Boll. Soc. Bot. Ital., 1907, (67—71). BRAUN, Siegfried, Linnés Persönlichkeit. Festrede . . . — Gartenflora, Berlin, 56, 1907, (282—288, m. 2' POrtr.). DatHL, Ove, Garl von Linnés Forbindelse med Norge. (Udg. af det Kongl. Norske Videnskabers Selskab i Anledning af 200-aarsdagen for Linnés Föd- sel 23. Mai 1907.) Trondhjem 1907, (41 +71). 8:0. DruDE, O., Carl v. Linné, sein Leben und Wirken. Dresden, SitzBer. Isis, 1907, (26—44). ELrFvinG, Fredr., Carl von Linné. Föredrag hållet vid Finska Vetenskaps- Societetens årshögtid den 30 april 1907. — Finsk Tidskr., Helsingfors, 62, 1907, (337 —354). ENnGLER, Adolf, Die Linné-Feiern in Schweden und Linnés Werk. —- Intern. Wochenschr. för Wiss. Kunst u. Techn., 1, 1907, (359—364, 409—414). GREENE, Edward L., Linnzean memorial address. — Washington, Proc. Acad. Se. I, 1907, (241— 271). Harms, H., Carl von Linné. Sein Leben und seine wissenschaftliche Bedeu- tung. — Natw. Wochenschr., Jena, 22, 1907, (305—312, m. 2 portr.). HENRIQUES, Julio A., Carlos Linneu. 1707—1778. — Coimbra, Bol. Soc. Brot., 23; 1907, (810). : HiLLHoUusE, W., Linnaeus, 1707—1778. — Birmingham, Proc. Nat. Hist. Phil. Soc., 12, 1907, (1—16). HoLM, T., Linneus. May 23, 1707—January 10, 1778. — Bot. Gaz., Chicago, 43, 1907, (336—340, m. 2 portr.). HOoLMBOE, Jens, Carl v. Linné. Et 200-aarsminde (1707—1907). — Naturen, Bergen, 31, 1907, (97—106, m. portr.). HULTIN, Arvid, Linnés lärjungar i Finland. Till 200-års minnet af Linnés fö- delse. — Finsk Tidskr., Helsingfors, 62, 1907, (355—371). JUNK, Wilhelm, Carl v. Linné und seine Bedeutung fär die Bibliographie. Fest-Schrift.. Berlin, W. Junk, 1907, (19, m. 2 portr.). — —, Linnés Species plantarum Editio princeps, und ihre Varianten, mit Beschreibung einer neuen. Mit 12 Facsimile-Tafeln. Ein Jubilaeums-Epi- log. Berlin, W. Junk, 1907. KERBERT, C., Carolus Linnaeus, 1707—1778. — Eigen Haard, Amsterdam, 33, 1907, (311—316, m. pl.). KRÄNZLIN, H.. Peloria, die Wunderblume Linnés. — Aus der Natur, Leipzig, 3, 1907, (152—157, m. pl.). LONDON. British museum. A catalogue of the works of Linnzeus (and pu- blications more immediately relating thereto) preserved in the libraries of the British Museum (Bloomsbury) and the British Museum (Natural His- tory) . . . [Prepared by B. B. WoobpwaARrbD.] London, 1907, (27). 4:0. — — British museum (Natural history). Special guides. N:o 3. Memorials of Linnéeus. A collection of portraits, manuscripts, specimens and books exhibited to commemorate the bicentenary of his birth. [By A. B. RENDLE. | London; 1907, (15, m. 2 portr.). 8:0; (109) Linnébiografier m. m. MARSHALL, E. S., Carex and Epilobium in the Linnean herbarium. — J. Bot., London, 45, 1907, (363— 368). MöBius, M., Zum 200jährigen Geburtstage Carl von Linné's. — Gartenwelt, Berlin, 11, 1907, (361—363, m. 2 portr.). OBsEr, Karl, Markgräfin Karoline Luise von Baden und ihr botanisches Sam- melwerk. = Zs. f d. Gesceh; d. Oberrheins; Heidelberg, N. F-> 23, 1907; (41—78). Äfven särsk. Heidelberg, 1908, 38 s. — Redogörelse bl. a. för Lin- nés förhållande till markgrefvinnans stora planschverksföretag. Linnés bref till Björnståhl (""/, 1774) och till badiske residenten i Haag Treuer(1774 Dec.) äro här aftryckta (som resp. Beil. 6 och 7). PuTNAM, Edward K., Linné and the love for nature. — Pop. Sci. Mon., New- York, 71, 1907, (318—324).' SCHAUMANN, Georg, Ett minne af Linné och hans förhållande till Kalm. Finsk Tidskr., Helsingfors, 62, 1907, (372 — 375). SCHWEDER, G., Karl von Linné. Gedächtnissrede... — Riga, Korr.blt. Naturf.- Ver., 50, 1907, (29—42). TRONDHJEM. Det Kongl. Norske Videnskabers Selskab. Se Dahl. WaGNER, Adolf, Die Stellung Linnés in der Wissenschaft einst u. jetzt. (Als »Botanisehe Umschau»> zur Feier seines 200-jähr. Geburtstages.) — Kosmos, Stuttgart, 4, 1907, (129—133, m. 1 portr.). WIESNER, Julius, Carl von Linné. Zur 200jährigen Geburtstagsfeier am 23. Mai. — Umschau, Frankfurt a/M., 11, 1907, (401—406, m. pl.). — —, Hammarby. Linnés Landsitz. — Österreich. Rundschau, Wien, 7, 1907, (329—339). "WiLnLzE, N., En Linnéreliqvie. Nord. Tidskr., Stockholm, 1907, (157—166). SE (Garnl- von. Linné. — mdsskr. ff, kemi; farm. 0. ter., Kristiania, 1907; (145—160, m. portr.). Annorlunda redigerade uppsatser med samma titel i Norsk Mag. f. Legevid. och i Samtiden, Kristiania, 1907. WINKLER, Hubert, Carl von Linné. Zur 200-jährigen Wiederkehr seines Geburts- tages am 23. Mai. — Aus der Natur, Leipzig, 3, 1907, (135—142). — — Die Linnéliteratur der Jubiläumsjahres 1907. — Mitteil. z. Gesch. d. Med. u. Naturw., Hamburg, Bd 7, 1907, (27—35). WitTMACK, L., Linné und seine Vorgänger. Festrede . . . Berlin, Sitz-Ber. Ges. Natf. Freunde, 1907, N:o 5, (120—149). ZARAGOZA. Sociedad Aragonesa de ciencias naturales. — Linneo en Espana. Homenaje 4 Linneo en su segundo centenario 1707—1907. Zaragoza, 1907, (5SP7Em. pl). 8:0: Innehåller bl. a.: Discurso [om Linnés lefnad] del Juan Enrique Iranzo, s. 31—42; Linneo y su obra [kortare uttalanden af skilda författare], s. 45—78. LJUNG, Erik W. Några undersökningar af rågens axbygnad och kärn- kvalitet. — Sv. Utsädesf. Tidskr., Malmö, 16, 1907, (73—382). [— —,| Några iakttagelser rörande frostskada på råg vid tiden för ax- gången. Af E. Lj. — Ibid., (240 —243). LUND. Botaniska föreningen. Förteckning öfver Skandinaviens växter utg. af Lunds botaniska förening. öKarlväxter. (Tryckt. som manuskript.) —Lund, C: W. K: Gleerup, iO075A(MZ6) 8:00: 1.50 kr. 2. Mossor. Utarb. af Hjalmar MÖLLER. (Tryckt som manuskript.) Ia 90758 (64). 8:0:-> 1:kr. Förelöp. meddelande om 2: MÖLLER, Hj., Ett par upplysningar angående den snart utkommande förteckningen öfver Skandinaviens mossor. — Bot. Not., 1907, (141—145). — —. Fysiografiska sällskapet. Se Retzius. Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 537 (0) LYTTKENS, Augf[ustj, Svenska växtnamn. D. 2 [= H. 4]. Stockholm, C: E. Fritze i distrib., 1907, (523—688). 8:o. (H. 1—-3 [= D. 1] utk. 1904 —06-) LÖNNBERG, Einar. Oxeln (Sorbus suecica (Linné)) ett svenskt träd. Huf- vudsakligen efter Conwentz. — Fauna och Flora, Uppsala, 2, 1907, (202—207, m. karta). MALME, Glustaf! Ofskar] Alnderssojn. Några anteckningar om Victoria Lindl., särskildt om Victoria Cruziana d'Orb. - Stockholm, Acta Hort. Berg., 4, N:o 5, 1907, (16, m. pl). — — Några bildningsafvikelser i blomman hos Pyrola uniflora L. — Sv. Bot. Tidskr., Stockholm, 1, 1907, (270—275). — — , Några ord om de i Stockholmstrakten förekommande Parmelia- arterna af undersläktet Hypogymnia. — Ibid., (336—341). — — , Xyridaceen von Parana. — Geneve, Bull: Boissier Serss2mmeto0s (45—47). — — Ein Beitrag zur Asclepiadaceen-Flora von Parana. — Ibid., (407 — 410). ESS TK Ok kh Ö SBI NSI gu St: MUNTHE, Hfenrikl. Förteckning öfver åren 1904—1906 utkommen geolo- sisk litteratur, som helt eller delvis rör Skandinavien eller är ut- gifven af skandinaviska författare. — Stockholm, Geol. För. Förh., 29, 1907, (49—67). MURBECK, Svfante], Die Vesicarius-Gruppe der Gattung Rumex. — Lund, Univ. Årsskr., Afd. 2, N. F., 2, N:o 14, [= Fysiogr. Sällsk. Handl. NI ES 17, 141, 1907, (305 m 2 pl): Nya artbeskrifningar härur med titel: Rumicis vesicarii species nove affines. — Repert. spec. nov. regni veget., Berlin, 4, 1907, (251—255). MÖLLER, Hj[almar]l. Se Lund, Botaniska föreningen. MÖRNER, Cfarl] Th[lore], Cirsium acaule (L.) Scop. [funnen i närheten af Uppsala]. -- Bot. Not., Lund, 1907, (149). — — , Digitalis purpurea i Södermanland. -—- Ibid., (239). NATHORST, [Alfred] Gfabriel, Uber Thaumatopteris Schenki Nath. — Stockholm, Vet.-Ak. Handl., 42, N:o 3, 1907, (9, m. pl.) - Paläobotanische Mitteilungen. 1 [Pseudocycas eine neue Cycado- phytengattung aus den cenomanen Kreideablagerungen Grönlands! 2 fDie Kutikula der Blätter von Dictyozamites Johnstrupi Nath.]). — Ibid., N:o 5, 1907, (20, m: pl): — Uber abweichend gebildete Blätter der Rotbuche (Fagus silvatica L.). — Ibid., N:o 7, 1907, (14, m. pl). — Kollodiumaftryck såsom hjälpmedel vid undersökning af fossila växter. — Stockholm, Geol. För. Förh., 29, 1907, (221—227). Uber die Anwendung von Kollodiumabdräcken bei der Unter- suchung fossiler Pflanzen. —-- Ark. Bot., Stockholm, 7, N:o 4, 1907, (8, m. pl). (Bearb. öfvers. af föreg.). Jfr BartnHER, F. Å., Nathorst's use of collodion imprints in the study of fossil plants. Geol. Mag., London, Dec. 5, 4, 1907, (436 — 440). Ueber Trias und Jurapflanzen von der Insel Kotelny. — St.-Pé- terburg, Mém. Ac. Sc., Phys.-Math., 21, N:o 2, 1907, (13, m. pl). (111) NATHORST, [Alfred] Glabriel|. Se Svedenborg, biogr. NEUMAN, Lfeopold] Mfartin], Rubus Sprengelii utbredning i Sverige. - Bot. Not., Lund, 1907, (263—266). — Förelöpande notis ibid., (167). NILSSON, Birger, Die Flechtenvegetation des Sarekgebirges. (Naturwiss. Untersuch. des Sarekgebirges, Bd 3, Lief. 1.) Stockholm, 1907, (1— KÖR. pl): NILSSON, Lars Albert. + 1906. Nekrolog: " HESSELMAN, Henrik, Lars Albert Nilsson. ” 5/3 1860 i ?/3 1906. — Sv. Bot. Tidskr., Stockholm, 1, 1907, (116—119, m. portr.); Stockholm, Skogsvårds-För. Tidskr., 5, 1907, (97—100, m. portr.). NILSSON, Nfils] Hjalmar, De elementära arternas betydelse för växtföräd- lingen. Föredrag vid den tredje Nordiska Landtbrukskongressen i Kristiania 1907. — Sv. Utsädesf. Tidskr., Malmö, 17, 1907, (197 — 208). Vries, H. de, The discovery of the elementary species of agricultural plants by Hjalmar Nilsson. Utgör kap. 2, s. 29—106 af författarens Plant- breeding. Comments on the experiments of Nilsson and Burbank, Lon- don, 1907. 8:o. Afven i tysk öfvers. NILSSON-EHLE, Herman, Något om korsningar och deras betydelse för förädlingsarbetena med hösthvete. — Sv. Utsädesf. Tidskr., Malmö, 16, 1906, [tr. 1907], (309—318). — — Om nordskandinaviska och andra tidiga hafresorter och försök till deras förbättrande genom individualförädling och korsning. (Fö- redrag.) — Ibid., 17, 1907, (209—218). — — Om lifstyper och individuell variation. -—— Bot. Not., Lund, 1907, (113—140). — — Om hafresorters konstans. — Tidskr. f. landtm., Lund, 28, 1907, (357—365, 377—381); Sv. Utsädesf. Tidskr., Malmö, 17, 1907, (227— 2300m.. pl). NORDSTEDT, Ofttoj, Melampyrum solstitiale Ronn i Sverige. — Bot. Not., Lund, 1907, (63—64). —-E—-NSeKNotiser, Botaniska; se Krok, Th. OC BI NIi& Almquist: Sh se Linné, biogr. NORDSTRÖM, K. B., Bidrag till kännedomen av Västra Blekinges flora, samlade under en av Kungl. Vetenskapsakademien understödd resa sommaren 1907. — Göteborg, 1907, (18). Nonuser botaniska, för år 1907... wutgifne af C. F: O. NORDSTEDT. Lund, (Distributör C. W. -K. Gleerup), (iv+286, m. pl). 8:o. 6 kr. PETERS, Gustaf, Om Nordreisen. — Bot. Not. Lund, 1907, (65—68). PLEIJEL, C., Uber Valeriana baltica nov. nom. (V. officinalis L. 2 simpli- cifolia Ledeb.) und die Hybride Valeriana baltica Pleijel X officinalis LIE Bot. Not., Lund, 1907, (267—280). PÅHLMAN, Georg, Acer campestre L. och dess förekomst i Sverige. — Bot. Not., Lund, 1907, (225—229). RETZIUS, Anders Jahan. Först, Carl Magnus]. Tal vid Kongl. Fysiografiska Sällskapets i Lund minnesfest den 3 december 1906 öfver dess stiftare Anders Jahan Retsmste=tund. Univ. ATSSKr., Atfd: 2, NI ES 20 N:octOf==EYSIOgE. Sallsk” Handl> N. F, 17, 10.1, 1907, (16, m. 2 portr.) 112) ROMELB, ,Ljars]. Se Krok, th. :ÖGB3 NICS AL mourtsto ROSANDER, Hfenrik!, Alugust!. Se Linné, biogr. ROSENBERG, Olttol, Till kännedomen om ymphybrider. Referat. — Sv. Bot. Tidskr., Stockholm, 1, 1907, (347—351). — — , Artbildningen hos Taraxacum och Rosa. Föredrag. — Ibid., (122). -— —, Zur Kenntnis der präsynaptischen Entwicklungsphasen der Re- duktionsteilung. — Ibid., (398—410, m. pl. 7). — — , Cytological studies on the apogamy in Hieracium. (Experimental and cytological studies in the Hieracia by C. H. Ostenfeld and 0. Rosenberg, 2.) Kjöbenhavn, Bot. Tids., 28, 1907, (143—170, m. pl). =- —. Se Tidskrift, Svensk botanisk. (Red). ROSENDAHL, H'enrik! Vliiktori), Jämförande undersökning beträffande bit- termandeln och denna närstående prunoidéfrön. — Sv. Farm. Tidskr., Stockholm, 11, 1907, (3—6, m. pl.) UYDBERG, Per Axel, Studies on the Rocky mountain flora. 17—18. — New-York, Bull. Torrey Bot. C1., 34, 1907, (35—50; 417 —437). — — , Scandinavians who have contributed to the knowledge of the flora of North America. A memoir prepared for the celebration, at Augustana College . .. of the 200'h anniversary of the birth of Linné. — Rock Island, Ill., Augustana Libr. Public., 6, 1907, (49). — — The genus Pilosella in North America. — Torreya, New-York Art vO7NISrEL62): Se Linné, biogr. SCHOTTE, Gunnar, Jättecken vid Svaneholm i Skåne. (Meddel. om natur- minnen, 15.) -— Stockholm, Skogsvårds-För. Tidskr., 5, 1907, (473— ASP. SERNANDER, Rutger, Om några former för art- och varietetsbildning hos lafvarna. Sv. Bot. Tidskr., Stockholm, 1, 1907, (97—115, 135—186, m. pl5 tysk res: 176 181): Se Högbom. SIMMONS, Herman Gleorg,, Ueber einige lappländische Phanerogamen. — Ark. Bot., Stockholm, 6, N:o 17, 1907, (40). Följdskrifter: SWITASEK, J., Erwiderung.; = Bot. Not: L9075 (161EF Lom)! SIMMONS, H. G., Antwort auf J. Witaseks Erwiderung. — Ibid., 1908, (71—74). — — Några bidrag till Lule Lappmarks flora. — Bot. Not., Lund, 1907, (81—94, 97 —112). Följdskrifter till bägge uppsatserna: NEUMAN, L. M., Några ord med anledning af H. G. Simmons se= naste uppsatser. — Bot. Not., Lund. 1908, (17-—36). SIMMONS, H. G., Några ord med anledning af L. M. Neumanns an- grepp. Ibid: 19087-(113--138): -. Uber Verbreitungs- und Standortsangaben. — Bot. Jahrb., Leip- vig, 40, H. 2, 1907, (173 — 184). SKOTTSBERG, Carl. Zur Kenntnis der subantarktisehen und antarktischen Meceresalgen. 1. Phaeophyceen. (Wissenschaftl. Ergebnisse der Schwed. (113) Sädpolar-Exped. 1901—1903, 4, Lief. 6.) Stockholm, 1907, (172, m. pl.). Äfven som gradualdisputation i Uppsala 1907. SKOTTSBERG, Carl, Blommor och insekter på Skabbholmen i Roslagen sommaren 1901. Sv. Bot. Tidskr., Stockholm, 1, 1907, (61—96; deutsches Res. 92—96). SKÅRMAN,:' Jfohan] Aflbert] Oftto|, Gymnadenia conopea (L.) BR. Br. X Gym- nadenia albida (L.) Rich. från Torne Lappmark. Sv: Bot: Tidskr; Stockholm, 1, 1907, (293—--295, m. pl). SONDÉN, Mårten, Anteckningar om floran inom Tornejavreområdet. — Sv. Bötselidskr., Stockholm, 1; 1907; (215—242): STOBEUS, Kilian. Först, Carl Mfagnusl], Kilian Stobeus d. ä. och hans brefväxling. Sound, Univ. Arsskr., Afd: 2, NI E.3,2, N:o 11, [== Fysiogr. Sällsk: Handl5C N. FE, 175 111, 19077 (151, m: portr:). STOCKHOLM, Kungl. Svenska Vetenskapsakademien. Se Arkiv för botanik. Se under Linné, biogr. — —. Kungl. Svenska Vetenskaps-Akademiens trädgård Bergielund. Acta Horti Bergiani. T. 4. Meddelanden från... vid Vetenskaps- Akademiens tvåhundraårsfest till minne af Carl von Linnés födelse utg. af Bergianska stiftelsen redig. af Veit Brecher WITTROCK. Stock- Hölm:Lv07. (32-FJl-F8-+-88-F16-+-91+ 187; alla m. pl). 8:0. — —. Svenska botaniska föreningen. Redogörelse för dess stiftande, dess stadgar och förhandlingar i Sv. Bot. Tidskr., 1, 1907, (120—121, 286—288). — — — Stadgar för Svenska botaniska föreningen antagna den 20 april 1907. Stockholm 1907, (7). 8:0. — — — — Se Tidskrift, Svensk botanisk. FK Botaniska Sällskapet: [Redogörelse för förhandlingar. | Sv. Bot. Tidskr., Stockholm, 1, 1907, (122, 289). SVALÖF. Sveriges Utsädesförening. Svensk Utsädesförening på Svalöf. Ett tjugoårigt arbete i kort öf- versigt. Göteborg, 1907, (94, m. pl). 8:0. TEDIN, Hans, Redogörelse för Sveriges Utsädesförenings jemförande försök med olika kornsorter 1894 — 1905. — Sv. Utsädesf. Tidskr., Njalmoöo; 16; 1907, (23—72): — — Svalör's Sortenveredelung bei Erbsen und Wicken in Schwe- den. — Berlin, Mitt. D. Landw. Ges., 1907, (97—2101). T- Se: Nilsson, N: Hj. Se: Nilsson-Ehle, Herman. SVEDELIUS, Nils, Om ljusets inflytande på hafsalgernas fördelning. — Fauna och Flora, Uppsala, 2, 1907, (245—253). — Uber einen Fall von Symbiose zwischen Zoochlorellen [Chlorella vulgaris] und einer marinen Hydroide [Myrionema amboinensis. — SvBobL olhdskr, Stockholm; 15 19075 (32-905 ms pl). — — Om endemismen och de nyare artbildningsteorierna. — Ibid., (321 -— 335). (114) SVEDELIUS, Nils. Se Kjellman, F. R., nekrologer. SWEDENBORG, Emanuel. NATHORST, Alfred Gflabriel), Emanuel Swedenborg as a geologist. In: Swedenborg, E., Opera, 1, Holmiae 1907, (xix—li). (Palzxobotani- cal contributions, s. xliii—xlv.). SWEDERUS, Mlagnus] Blernhard!. Se Linné, Cultur der Pflanzen och biogr. SYLVAN, Ebba, Gottska Sandön. -— Stockholm, Skogsvårds-För. Tidskr., 5, 1907, (117—130, m. pl). i SYLVÉN, Nils, Zwei im Bergianischen Garten im Sommer 1906 gefundene Senecio-Hybriden, S. nebrodensis L. X viscosus L., S. nebrodensis FR eRVISCOSUS ES IE: Stockholm, Acta Hort. Berg, 4; N:0orS,eo07 (8, m. pl): — —, , KEigenartige rein florale Sprosse bei zwei schwedischen Artemisia- Arten. — Sv. Bot Tidskr., Stockholm, 1, 1907; (51= 55 musp lb): — —, Nya svenska fyndorter för Gentiana uliginosa. — Ibid., (126). Tidskrift, Svensk botanisk, utgifven af Svenska botaniska föreningen. Re- daktör: O. Rosenberg. Bd 1 (1907): H. 1—3. Stockholm. — Fjärde och sista häftet utk. 1908. 80. Prenumer-.-afg. 15 kr. Medlems- afgift 10 kr. PULLBERG, Tycho. Se Linne; biogr: Untersuchungen, Naturwissenschaftliche, des Sarekgebirges in Schwedisch- Lappland geleitet von Axel Hamberg. — Stockholm, 1907. 26 cm. Bd 3. Botanik, Lief. 1, se Nilsson, Birger; Lief:, 2, SecATnewe Jensen. UPPSALA. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga studentsällskapet. iedogörelse för sektionens förhandlingar.| — Sv. Bot. Tidskr., Stock- holm, 1, 1907, (123—125, 289—290). VESTERGREN, Tycho, Discosia Artocreas (Tode) Fr., eine Leptostromatacee mit eigentämlichem Pyknidenbau. — Sv. Bot. Tidskr., Stockholm, 1, 1907, (56—60). —-. Se Exsiccat i slutet af förteckningen. WESTERLUND, Carl Gustaf, Studier öfver de svenska formerna af Alche- milla vulgaris L. (Redogörelse för de allm. lärov. i Norrköping 1906/07.) Norrköping, 1907, (31). — —, Neue Abarten und Formen aus der Flora von Helsingland. (Ex: Bot. Not., 1906, p. 1—40.) Repert. spec. nov. regni vegetab., Ber- lin, 4, 1907, (15—19). WIBECK, Edvard, Bidrag till kännedomen om törskatesvampens [Perider- mium Pini (Willd.) Kleb.] uppträdande i mellersta Sveriges skogar. — Stockholm, Skogsvårds-För. Tidskr., 5, 1907, Fackupps., (3—20, m. karta). — — , Silfvergran med abnorm skottbildning. — Ibid., Fackupps., (243 245, m. pl). WITASEK, J. Se Simmons. WITTROCK, Veit Brecher, Linnea borealis L., en mångformig art. — Stockholm, Acta Hort. Berg., 4, N:o 7, 1907, (187, m. pl). . Se Stockholm. K. Sv. Vet:-Ak. Acta Horti Bergiani. ; Se, KTOK, Th: OR BI TC Almquistrs: . Se Linné, biogr. (115) "VRIES, Hugo de, Uppkomsten af arter och bastarder. Öfvers. från tys- . kan af O. H. D[umrath]. Stockholm, 1907, (111). 8:0o. 1.75 kr. WULFF, Th., Gamla fruktträd. — Stockholm, Sver. Pomol. För. Årsskr., 1906, [tr. 1907]. mo Se Eriksson, Jakob. ÖRTENBLAD, Th. En gigantisk björk. — Arsskr. Skogsv. Norrl., Stock- holm; 1906, 2 [tr. 1907], (175) ml pl) EXSTECAD: GREVILLIUS, ÅA. Y. und ”NIESSEN, J., Zoocecidia et Cecidozoa imprimis provinciae Rhenanae. — Sammlung von Tiergallen und Gallentieren insbesondere aus dem Rheinlande. Lief. 2, N. 26—50. Cöln (Rhein), 1907. (Arbeiten des Rheinischen Bauern-Vereins Cöln.) — Härtill Begleitwort. 1907, 48 s. VESTERGREN, T., Micromycetes rariores selecti, adjuvantibus F. Bubåk, G. Lagerheim, et al. Fasciculi 47/48, 49/50. (Stockholm m. Aprilis 1907). 100 spp. N. 1151—1250. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 4. SMÄRRE MEDDELANDEN. Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända med- delanden om märkligare växtfynd o. dyl. Ranunculus aconitifolius L. "platanifolius L. funnen på Snasahögarne i Jämtland. Glädjande för botanisten är hvarje nytt växtfynd man lyckas göra vare sig af för floran nya arter eller af sådana, som sedan gammalt äro in- hemska i landet, men ej förut anträffade på den plats eller det område, där man en längre eller kortare tid gjort sina undersökningar. Härvid- lag har man mestadels slumpen att tacka, som fört ens steg till ett om- råde, som kanske aldrig förut varit vetenskapligt utforskadt och där man därför också stundom lyckas göra intressanta och beaktansvärda fynd. Sistlidne sommar i juli månad företog en botaniskt intresserad turist i Enafors, lektor E. ARNELL ifrån Örebro, en tur längs öfver nedre slutt- ningen af Snasahögarne (»Snasen») på norra sidan mellan Snasahögsval- lens fäbod i v. och byn Handöl i ö. Nu är att märka, att botanister eller turister vid sina ströftåg på Snasen mig veterligen aldrig slå in i denna riktning eller botanisera i den stora, något urholkade sänkan på norra sluttningen, utför hvilken den från de 2 väldiga snödrifvorna ne- danför högsta toppen kommande Uppdalsån störtar sig i kaskader ned emot det nedanför liggande låglandet, som genomflytes af Enaälfven. (Riktningen eller kursen för 'bestigandet af Snasen är nu en gång för alla gifven, näml. från fäboden vid fjällets fot upp efter västra sidan af Ingelån 0. s. v., och från denna stråkväg sker nog mera sällan några vidlyftigare afstickare åt sidorna, hvilket i botaniskt hänseende kan vara att beklaga). Alltnog: lektor A. lyckades händelsevis på västra sidan af Uppdalsån påträffa en större mängd blommande ex. af Ranunculus aco- nilifolius L. Xplatanifolius L., som mig veterligen aldrig förut är an- träffad på Snasen. Fyndet var för mig ganska intressant och oväntadt, helst jag under mina mångåriga exkursioner på Snasen aldrig lyckats påträffa densamma. Fyndet meddelades mig af upptäckaren och kunde jag sedermera på platsen i fråga konstatera förekomsten af åtminstone ett 60-tal blommande ex. Nedre delen af fjällsluttningen kring nämnda å består af terrassformiga afsatser, ganska lika hvarandra till utseendet (117) och en del beväxta med en utomordentligt yppig vegetation af exempel- vis Mulgedium, viden och björk m. m., och på kanten och sluttningen af en sådan terrass växte ranunkeln. Dessa terrasser bilda liksom frodiga oaser på öfvergången till det ofvanför liggande, tämligen sterila och en- formiga högfjället. En mängd andra terrasser på västra sidan om ån genomsöktes af mig och min botaniskt intresserade kamrat, d:r ALMSTRÖM ifrån Örebro, men utan resultat. Sedan öfvergingo vi ån och granskade en del terrasser på östra sidan om densamma, och med en kikare till hjälp fingo vi till slut sikte på ytterligare ett 60-tal individer på en något högre upp på fjället liggande terrass. Det lyste på afstånd hvitt af dem, som man plär säga. Hvad nu förekomsten af denna ståtliga fjällranunkel beträffar, har jag mig ej bekant, huruvida den någonsin är anträffad på det några mil därifrån belägna Areskutan jag har själf aldrig sett den där — men väl är den sedan gammalt känd från det närbelägna Storlien. Skulle den nu råka vara nyupptäckt på Snasen, tillkommer äran och för- tjänsten af dess anträffande därstädes lektor ARNELL ifrån Örebro. GC ANSE Kenslröm. Beta maritima L. på de skånska fyndorterna. Såsom tillägg till min uppsats i tidskriftens andra häfte för i år kan jag om Beta-exemplaren vid Mölle meddela, att bägge individen i som- ras funnos kvar. Jag besökte platsen d. 20 juni och fann då, att det ena individet utvecklat en kraftig bladrosett samt omkr. 30 skott, af hvilka ålminslone 25 syntes utbilda inflorescenser. Det andra individet hade blott utvecklat 5 svaga inflorescensgrenar. Vid ett senare besök, d. 10 augusti, befunnos visserligen åtskilliga gre- nar afbrutna eller afbetade, men på de kvarsittande funnos rätt talrika, väl utbildade frukter, delvis innehållande redan mogna frön. Utsikt till att flera plantor kunna komma upp synes sålunda finnas. Naägra nya plantor af fjolårets frö funnos emellertid trots noggrannt sökande ej på platsen. Såväl på Hallands Väderö som vid Magnarp synes Beta åter ha för- svunnit. Enligt meddelande af Dr. THORILD WULFF, som under som- maren besökt dessa bägge platser, har han nämligen förgäfves sökt den där. Däremot kan jag själf meddela ännu en fyndort. På en exkursion d. 8 oktober fanns nämligen ett särdeles stort och kraftigt individ på stranden af Lommabukten, några hundra meter söder om Alnarps skola. Växten hade ännu en stor rosett af väl utvecklade friska blad, som lågo utbredda på marken, men de talrika grenar som funnits, hade blifvit afbetade. Tyvärr hade jag icke tillfälle att noggrannare undersöka lo- kalen, hvars vegetation nog kunnat vara af ett visst intresse. Innan- (118) för den sandiga strandremsan har här nämligen — antagligen under jul- dagsstormen 1902 — blottats ett smalt bälte af moränlera med talrika block, hvilket nu håller på att klädas af en vegetation rätt olik sand: strandens, och i denna ingick Beta-individet i fråga jämte bl. a. talrika bladrosetter af Cochlearia, hvilken jag icke kan påminna mig att förr ha sett där. Lund, december 1908. Herman G. Simmons. Hvita blåbär (Myrtillus nigra Gilib. f. leucocarpa Dum.) funna på Öland. Ar 1833—35 upprättade e. jägmästaren O. B. STARCK karta och beskrif- ning öfver Böda kronopark, belägen inom socknen af samma namn, den nordligaste af Ölands socknar. Under detta arbete fann han i täm- ligen stor mängd »en obekant växt af utseende som blåbär, men med hvita i stället för mörka bär». På detta sätt karaktäriserar han med berömvärd objektivitet sitt fynd i den till skogshushållningsplanen hö- rande s. k. allmänna beskrifningen öfver kronoparken. Då undertecknad mera än 80 år senare, eller närmare angifvet den 1 aug.—7 sept. 1907, på tillfälligt förordnande kom till Böda, var jägm. STARCKS fynd mig fullkomligt obekant. Så råkade jag af en tillfällighet att en dag uppmärksamma anteckningen i den gamla arkivlagda hushåll- ningsplanen. Jag skyndade att göra förfrågningar hos kronojägarne och skogsarbetare på kronoparken, och se det befanns. att de hvita blå- bären alltjämt funnos kvar. Jag fick kvistar med hvita bär från flera olika hållinom parken. Riset växer i små grupper af någon kvadratmeters storlek eller i enstaka stånd inströdda bland normalt blåbärsris. Bären äro ljust grönhvita, som mogna svagt genomlysande och af mindre sammandragande smak än de vanliga blåbären. I somliga bär kan en liten smula af färgämnet finnas kvar i form af små ljusröda stänk och fläckar. Inom Böda kronopark ha hvita blåbär observerats på följande platser: 1) Block I, strax norr om Byerum, strödda ex.; RE » utmed s. k. östra baslinjen, strödda ex.; 3) II skifte 1, vid gränsen mot block III, öster om och invid Gran- kulla-vägen, strödda ex. t) skifte 2, norra delen af skiftet strax väster om s. k. östra baslinjen i en mindre lucka, tämligen rikligt; 5) » II skifte 7, Getterums moar, strödda ex.; (0 » skifte 8, strax norr om »Dapparne>, strödda ex.; 7) IV. nordligaste delen af blocket, väster ut från Grankulla-viken, strödda ex. (119) Enligt godhetsfullt meddelande af med. kand. SELIM BIRGER upptaga provinsfloror 0. a. följande fyndorter för Myrtillus nigra Gilib. f. leuco- carpa Dum. Värmland, Valserudsberget i Nyeds s:n [LARSSON, Flora öfver Värmland och Dal, 2 uppl.; Karlstad 1868. s. 118); Östergötland, — »någon gång kunna de (= bären) vara hvita —>» |KIND- "BERG, Östgöta flora, 3 uppl., Linköping 1880, s. 138]; Södermanland, Nässelstad (enl. Sv. Bot.; NYMAN, Sveriges fanerogamer, dell Örebro. 1868, s. 153] [ riksmuseets herbarium finnes ett exemplar af denna form från Me- delpad, Sundsvall, Södra Stadsberget, 15 sept. 1908. (K. B. NORDSTRÖM och K. SCHOLANDER.) I M. G. SJÖSTRANDS Calmar läns och Ölands flora, Calmar 1863, finnes ingen uppgift om förekomsten af hvita blåbär inom ifrågavarande flor- område. Edvard Wibeck. Några ord om Polycarpon tetraphyllum L. Uti denna tidskrifts 1:sta band, sid. 361—3, lemnade förf. ett litet med- delande med titeln >»Polycarpon tetraphyllum L. i Sverige» om denna växt såsom funnen vid Fagervik i Sorunda socken, Södermanland. Några tillägg, grundade på iakttagelser denna sommar, må här göras. Frön af Fagerviksväxten utsåddes i maj månad detta år uti Bergie- lunds botaniska trädgård. Till odlingsplats valdes en vid Brunnsvikens strand belägen bädd, afsedd för odling af mediterrana strandväxter. Under det att växtplatsen vid Fagervik är halfskuggig och tämligen mager samt besvärad af ogräsen Poa annua L. och Polygonum avicu- iare L.Y är lokalen i härvarande botaniska trädgård fullständigt solöp- pen och i besittning af en kraftig jordmån, bestående af rik mylljord med någon tillblandning af sand, samt därtill ogräsfri. Växtplatserna äro sålunda af mycket olika beskaffenhet. Min afsikt har nämligen va- rit alt pröfva, hvilket inflytande ett sådant förhållande skulle kunna ut- öfva på växtens gestaltning. Resultatet af försöket har öfverträffat min förväntning, och detta 1 ej ringa grad. Under det att Fagerviksväxten alltid är relativt fågrenig och har grenarna uppräta eller nästan uppräta, är Bergielundsväxten rikgrenig och har grenarne mer elier mindre utbredda, så att den företer ett ned- tryckt dynlikt utseende. Blommorna hos Fagerviksväxten äro tämligen få; hos Bergielundsväxten i hög grad talrika. !' Enligt meddelande af ställets innehafvare, läraren G. SÖDERBERG, som med flit låtit ogräsen stå kvar, för att ej göra något ingrepp i de befintliga naturför- hållandena. (120) Den stora habituella olikheten framgar tydligast al de bifogade foto- grafiska bilderna, hvilka båda återgifva växten i half storlek. Bägge exemplaren, som med flit äro valda bland de kraftigaste (det i band I, sid. 362 afbildade Fagerviksexemplaret är ett svagt exemplar), äro tagna di 7isept 908: : Olikheten i afseende på habitus är ju så stor, att man knappast Bild 1. Polycarpon telraphyllum L. Exemplar från Fagervik i Sorunda socken af Södermanland, taget d. 7 september 1908. Bilden är i half storlek. skulle kunna tro, att de representera samma växtart, ännu mindre att de äro, så att säga, syskon. Orsaken till olikheten ligger pålagligen, dels och väl i främsta rummet — uti den förut omtalade stora skill- naden i afseende på ljus, dels uti jordmånens så betydliga olikhet i af- seende på näringskraft. Nästa år är det min afsikt att utså frön från de ståtliga Bergielunds- exemplaren på en skuggig och mager lokal, för att se, om de återgå 5 VIS) lika snabbt och oförmedladt till Fagervikarnes spensliga typ, som de utvecklats ur denna. Uti min förut citerade uppsats, »Polycarpon tetraphyllum IL. i Sverige», Bild 2. Polycarpon tetraphyllum L. Exemplar från Bergielunds botaniska träd- gård, taget d. 7 september 1908; uppdraget af frö från Fagervik i Sorunda socken af SödermanJand. Bilden i half storlek. nämnes, att växtens finnare, herr G. SÖDERBERG, på framställd fråga be- träffande blommornas öppenhet eller slutenhet gifvit följande svar: väx- ten »öppnar blommorna blott mycket varma dagar, exempelvis de he- (122) taste i juli förra året (1906); innevarande år (1907) har blott en och an- nan halföppen blomma iakttagits.> De i härvarande botaniska trädgård odlade exemplaren hafva visat följande förhållande. Blomningen började vid midten af juli och fortsatte till vinterns inbrott i början af november. Under juli och augusti månader blommade växten med öppna blommor, men från och med september blott med slutna sådana. Blommorna äro alltid autogama, under sommaren chasmogama, under hösten kleistogama; båda slagen lemnande rikligt med frön. Att A. BATALIN funnit endast och allenast slutna blommor hos i Petersburgs botaniska trädgård odlade exemplar, har helt visst berott därpå, att hans observationer försig- gått blott i slutet af augusti samt i september, då temperaturen redan var i sjunkande. En liten rättelse till min tidigare uppsats må här lämnas. Enligt meddelande af herr G. SÖDERBERG säges i nämnda uppsats, att växten funnits vid Fagervik »minst 53 år». Herr S. erinrar sig nu med be- stämdhet, att den funnits där åtminstone i 10 år. Han berättar äfven, att växten fortfarande ökar området för sin förekomst. Veit Brecher Wittrock. Ytterligare några ord om Thlaspi alpestres förekomst inom landet. I närmast föregående häfte af denna tidskrift p. (67)—-(72) har jag i sam- band med omnämnandet af ett mitt fynd af »Thlaspi alpestre L. spontan i Västergötland» sökt lämna en kort redogörelse för artens förekomst i öfrigt inom landet. Då jag härvid kom att utelämna en i nämnda sam- manhang särskildt intressant, förut publicerad TAL alpestre-lokal från Västergötland, vill jag härmed i någon mån komplettera mitt föregående meddelande. Först då ett omnämnande af det af mig förbisedda Västgöta-fyndet! [I 1904 års Botaniska Notiser redogör C. G. WESTERLUND i »Bidrag till Västergötlands flora», p. 22, för fynd af Thlaspi alpestre L. var. tunense C. G. Westerl. å tvenne Västgötalokaler: »Alingsås, på fuktig gräsmark vid Säfveån (sparsamt 1903); Floda, på en fuktig äng vid en liten bäck, som utfaller i Säfveån (talrikt 1903).» Han tillägger så: »denna från ty- pen ganska afvikande form har jag nu funnit på fyra ställen, i tre land- skap (se Bot. Not. 1898, p. 78 och 1903, p. 50), alldeles öfverensstämmande med originalbeskrifningen i Bot. Not. 1898. Alla fyndorterna hafva legat lågt i förhållande till den omgifvande trakten och utgjort fuktiga ängar invid vattendrag.» Äfven den af WESTERLUND i Botaniska Notiser 1903, p. 50 (»Strödda bidrag till Sveriges flora, IT») meddelade uppgiften om fynd af Thl. al- (123) pestre var. tunense har i mitt förra meddelande blifvit förbisedd. Om fyndlokalen och den funna formen säger här WESTERLUND: »Smål. Ek- sjö, på fuktig ängsmark invid ån öster om staden (i mängd 1902). Liksom på originalfyndorten i Helsingland (se Bot. Not. 1898, p. 78) betydligt lägre än hufvudformen. Denna kan blifva ända till 35 cm. och däröfver, så- som jag funnit den på Kunstaåsen vid Vattholma.» Thlaspi alpestre var. tunense har äfven af T. LAGERBERG, efter hvad han meddelat mig, blifvit funnen vid Eksjö år 1904 »på förut odlad mark» (samma lokal som den Westerlundska?). : Ur materialet till den »förteckning öfver Stockholmstraktens kärlväx- ter>, hvars utgifvande förberedes af Botaniska Sällskapet i Stockholm, har jag hämtat följande uppgifter om fynd af Thl. alpestre. Söderman- land: Västertälje, vid Hall 1894. Salem: »Iakttogs första gången 1881 invid Bornsjön. Sedermera har den betydligt spridt sig och är nu all- män i trakten af Wellinge och kring Bornsjön, förekommer ock vid Berg- holm, Loringe samt torpet China under Bockholms Sätra, men i öfriga delar af socknen har Thlaspi ej observerats. I sammanhang härmed kan nämnas, att Thlaspi numera förekommer jämväl på norra sidan af Mä- laren, där den vid Alby på Ekerön 1903 anträffades i riklig mängd» (KNUT ALMGREN). På banvallen nära Rönninge (se H. HESSELMAN: >»K. OQO. E. STENSTRÖMS studier Öfver expositionens inflytande på vegetationen>, Arkiv för Botanik, Bd 4, N:o 4, Uppsala 1905, p. 14). Uppland: Solna, Hagaparken 1880-talet, Mariedal 1903, Mellanjärfva 1902, Ulriksdals park 1900 —03. Lofö: Ängsholm. Sånga: Svartsjölandet flerstädes. Värmdö: Fogelbro ymn. på åkrar vid torpet Korshamn 1900—02. Frötuna: Knutby. — Dess- utom har jag af docenten d:r H. HESSELMAN fått uppgift om ett hans fynd (sommaren 1903) af TAl. alpestre vid landsväg å Stäkesön i Stock- holms-Näs” socken. — Om Thlaspi alpestres uppträdande i Knifsta socken i Uppland har professor R. SERNANDER välvilligt meddelat följande: »Det ställe, hvarifrån förekomsten af Thlaspi alpestre inom Knifsta socken sy- nes utstråla, är parken vid Noor. Troligen har den ursprungligen kom- mit dit med gräsfrö. Den älskar varm jordmån och svagt slutna ve- getationsmattor, men växer på såväl öppna som tämligen beskuggade platser. Särskildt anträffas den i löfängsartade formationer, men här gärna i edafoider (R. SERNANDER, Stipa pennata i Västergötland, p. 68, Sv. Bot. Tidskrift 1908) med glesa fältskikt. Sådana äro t. ex. kanterna mot leråkrar och mossmarker (Barrsjön, för hvilken THEDENIUS 1871 upp- ger densamma), berghällar eller block med tunn jordskorpa samt träd- baser (SERNANDER 1. c. p. 406). Att här snön under betydligt större del af året än i öfriga delar af formationen är bortsmält, spelar nog ej liten roll för denna utprägladt vintergröna växt.» Professor SERNANDER har äfven meddelat mig tvenne Nerike-lokaler för Thl. alpestre: >Hammars socken, Ammeberg, på ruderatmark vid ham- nen 28 juli 1897. Vid ett besök den 28 juli 19035 hade den spridt sig be- tydligt rundt rostugnen, bruksbyggnaderna etc. — Lerbäck, Klockarhyt- tan, åker, 7 juli 1899» (SERNANDER, Den skandinaviska vegetationens sprid- ningsbiologi, Upsala 1901, p. 18). ) Tack vare lektorn d:r J. A. O. SKÅRMAN kan jag här äfven meddela (124) en ny Jämtlaänds-lokal för Thlaspi alpestre. Den 11 juli 1908 fann han växten »nedanför gården Månsåsen, Sunne s:n, omkring 2 km. söder om Storsjön i Jämtland. Lokalen utgjordes af en troligen för åtskilliga år sedan gjord mindre utgräfning i en myrmark (af obetydlig utsträckning), som i norr och öster fortsattes af skogig ängsmark. På platsen växte omkring ett 10-tal kraftiga ex. af Thl. alpestre tillsammans med bl. a: Tofieldia borealis, Primula farinosa, Cirsium heterophyllum, Saussurea al- pina, Orchis ceruenta, Salix myrsinites. Odlad mark fanns omedelbart i grannskapet.» Ur Lunds botaniska museums herbarium har jag slutligen, tack vare docenten d:r H. G. SIMMONS, erhållit följande nya fyndlokaler för TAL alpestre: Värmland, Skanö i By s:n, 16 juni 1900; Medelpad, Essviken, juni 1888, Timrå, juni 1897. Den å Timrå-lokalen insamlade formen tillhör var. tunense C. G. Westerl. Nils Sylvén. Mera om Thlaspi alpestre L. Till komplettering af NILS SYLvVÉNS uppsats i denna tidskrifts trea,- häfte i år kunna möjligen några meddelanden rörande fyndlokaler Umeåtrakten för denna växt vara af intresse. De första för omkring 30 år sedan af läroverksadjunkten GC: Fr LAESTADIUS här iakttagna fyndlokalerna äro Tegskläppen, belägen å södra stranden af Umeälf, och Backen å norra stranden af samma älf, i när- heten af Umeå landsförsamlings kyrka. Afståndet mellan dessa bägge ställen är omkring 8 km. Växtlokalen å Teg är en torr backe, bevuxen med åtskilliga gräs såsom Aira flexuosa, Nardus stricta wm. fl. samt Vaccinium vilis ideea m. m., och förekom å denna växtlokal till en bör- jan 2 individ. Detta växtsamhälle hyser för närvarande 40 till 50 individ. - Växtlokalen å Backen är en mot älfven vettande ängsbacke, bevuxen med Vicia cracca, Trifolium pratense, Veronica officinalis, en del gräs såsom Festuca- och Poa-arter m. m., och hyser detta sam- hälle för närvarande flera hundra individ. ÅA bägge dessa lokaler uppträder Thlaspi alpestre såsom spontan i naturlig växtformation, och synes det antagandet icke vara uteslutet, att växten ditkommit genom fåglar. Den tredje här iakttagna växtlokalen är den s. k. Forsbergsgården, alldeles invid Umeå stad. Växtlokalen. där är en äng, och upptog väx- ten för några få år sedan endast en liten fläck, men har nu spridt sig så vidt öfver nästan hela ängen, att individantalet kan räknas i tusen- tal. Utom det att växtens utbredning här skett betydligt hastigare än a de bägge förutnämnda lokalerna, där jordmånen varit mer eller mindre mager, uppträder äfven Thlaspi alpestre här betydligt större och frodi- gare än på dessa. Till och med en efterblomstring å nya stjälkar, ut- vecklade från rothalsen, iakttogs här under september månad i år hos en del af dessa individ. "Till denna lokal har man skäl att antaga, att växten kommit genom höfrö. Afståndet från de förutnämnda lokalerna Teg och Backen till detta ställe är respektive 2,5 och 8 km. J. Vleugel. Ännu en lokal för Potentilla fruticosa på Gotland. Sommaren 1907, då jag som extrageolog vistades på Gotland för un- dersökningar till kartbladet »Slite», påträffade jag i slutet af juli månad Potentilla fruticosa växande invid nordöstra änden af en långsträckt bleke- vät, belägen i sydvästra hörnet af Hejnums socken SSV om gårdarna Suderbys— Mallgårds Blekeväten i fråga är ung. 1 kilometer lång och når med sin södra ände nära intill gränsen mot Fole. Denna lokal lig- ger, liksom de förut af K. JOHANSSON och VESTERGREN omtalade, ganska högt på en kalkplatå ofvan ancylusgränsen. Genom den bördiga, af mo- ränlera täckta Hejnumdalen är denna platå skild från den östra platån m d de förut bekanta Potentilla-lokalerna. Afståndet från den närmaste af” dessa, nämligen den största, först bekanta lokalen invid allmänna '3en mellan Hejnum och Bäl, är något mer än 2,5 kilometer. Jag på- räffade ett 50-tal blommande buskar, stora och präktiga, på några meters nöjd ofvan blekevätens vattenyta på tämligen torr mark i vittringsgrus med gles bottenvegetation och spridda lågväxta tallar. Richard Hägg. Om lafvegetationen på Mössebergs diabas. Då jag sommaren 1900 utförde växtgeografiska undersökningar i Väster- götland på Mösseberg, insamlade jag äfven en hel del lafvar från där befintliga bergväggar och block af diabas. Dessa lafvar blefvo seder- mera godhetsfullt bestämda af lektor T. HEDLUND, och då det härvid visade sig att förekomsten af en och annan laf var af rätt stort växtgeo- grafiskt intresse, vill jag här lämna en förteckning öfver de på diabasen insamlade lafvarna. Flertalet arter är insamladt på Mössebergs östra sida, ofvanför vatten- kuranstalten, en del dock äfven på västra sidan, ofvanför Vilske-Klefva kyrka. Acarospora fuscata (Schrad.) Th. Fr. Gyrophora polyphylla (1L.) Fry. Lecanora atra (Huds.) Ach. L. saxicola (Poll.) Stenh. ösordida (Pers.) Th. Er. Svensk Botanisk Tidskrift 1908. 00 (126) L. subfusca (L.) Ach. a allophana Ach. f. campestris (Schaer.). L. sulphurea (Hoffm.) Ach. L. varia (Ehrh.) Nyl. 82 polytropa (Ehrh.) Nyl. Lecidea athroocarpa Ach. Denna art uppgifves af FRIES (Lichenogr. scand., p. 483) blott för 3 ställen i Sverige, nämligen: Femsjö (Småland), Marstrand (Bohuslän) och Danviken vid Stockholm. L. cinereoatra Ach. L. confluens Fr. Denna art förekommer i nordligaste delarna af Skan- dinavien och är i Sverige af FRIES (1. c. p. 484) blott anmärkt från Karesuando (Torne Lappmark), Sånfjället (Härjedalen) och Bac- ken (Medelpad). L. eleochroma (Ach.) Th. Fr. «4 latypea (Ach.) Th. Fr. L- fuscoatra (E') Th. Er: L. lapicida (Ach.) Arn. L. neglecla Nyl. L. vorticosa (FIk.) Körb. Förutom från Jämtlands och Dalarnes fjälltrak- ter uppgifves denna art för vårt land af FRIES (1. c. p. 515) blott från Koön vid Marstrand. Parmelia fuliginosa (Fr. Nyl. P. prolixa (Ach.) Nyl. P. saxatilis (L.) Fr. 8 sulcata (Tayl.) Nyl. P. sorediata (Ach.) Th. Fr. Rhizocarpon geographicum (L.) DC. allmän. Um bilicaria pustulata (L.) Hoffm. Verrucaria margacea Wnbeg. Hernfrid Witte. Några bidrag till kännedomen om lafvarnas utbredning i vårt land. Bland de lafvar, som af mig insamlats på Wrangelsholm, Valtorps socken, Västergötland (1898—1905), i Nordljusterö s:n i Uppland (sept. 1903) och vid Luleå (sommaren 1904), torde lokaluppgifter för föl- jande kunna vara af intresse att offentliggöra. Bestämningarna äro god- hetsfullt utförda af Lektorn fil. dr. T. HEDLUND, Alnarp. Biatorella moriformis (Ach.) Th. Fr. Vg., Wrangelsholm. Caloplaca variabilis (Pers.) Th. Fr. —- Vg.. Wrangelsholm. Denna art är af FRIES (Lichenogr. scand. p. 173) anmärkt blott för ett fåtal lokaler. Cladonia decorticata (F1k.) Th. Fr. "maecrophylla (Schaer.) Th. Er. — Nb;, Luleå. Collema cristatum (L.) Hoffm. — YVg., Wrangelsholm. Gyrophora polyphylla (L.) Ew. 7 deusta (L.) Fw. — Nb. Luleå; Uppl., Nordljusterö s:n, Mörtsunda. (HE) Lecanora angulosa (Schreb.) Hedl. f. indurala Pers.) Ach. — Vg., Wran- gelsholm. Tecidea elceochroma (Ach.) Th. Er. f. flavicans (Ach.) Th. Fr. Uppl., Nordljusterö s:n, Rörgrundet, Viggen. L. goniophila Körb. Vg., Wrangelsholm på sandsten. L. goniophila Körb. f. cinnamomea (Hellb.) Th. Er. Vg., Wrangelsholm på kalksten (jfr FRIES, 1. C. Pp. Fan LE. lurida (Sw.) Ach. Vg, Wrangelsholm. äsrupestris: (SCop.) Ach. — Yg., Wrangelsholm. L. symmicta (Ach.) Hedl. f. symmictera (NyYl) Hedl. — Nb., Luleå, Berg- näset på gärdesgårdar. Lecothecium asperellum (Ach.) — V8-, Wrangelsholm. Leptogium sinuatum (Huds.) Körb. — Vg., Wrangelsholm. Parmelia acetabulum (Neck.) Dub. — Vg., Wrangelsholm. P. fuliginosa (Fr-) Nyl. Uppl., Nordljusterö s:n, Rörgrundet, Skarp- skäret. Phlyctis agalwa (Ach) Körb. — Vg. Wrangelsholm. Physcia ciliaris (CL) DC. f. melanostieta Ach. — Uppl., Nordljusterö s:n, Lilla Gåsskäret. Verrucaria fuscella Turn. — Vg. Wrangelsholm. q 4 Xanthoria parietina (1) Th. I s:n, Svingrundet. r. f. aureola (Ach.) Fr. — Uppl., Nordljusterö Hernfrid Witte. Puccinia Chrysanthemi Roze i Sverige. I ett af Centralanstalten för jordbruksförsök nyligen utgifvet cirkulär meddelas, att ofvanstående från Japan härstammande rostsvamp upp- trädt för första gången i Sverige 1906 i södra Dalarne, härjande krysan- temumodlingar. Svampen iakttogs emellertid af mig redan i aug. 1905 sparsamt förekommande på krysantemumodlingarna vid en större herr- gård i västra Skåne. I hemlandet angripes Chrysanthemum sinense i hög grad utom af Puc- cinia Chrysanthemi äfven af Puccinia Horiana Henn., en Leptopuccinia som i synnerhet skadar de unga skotten, och af Uredo autumnalis Diet. som utbildar sina talrika små sporhopar i synnerhet på bladens öfver- sida (jfr S. KusANOo, Biology of the Chrysanthemum-Rust i Bulletin of the College of Agriculture, Tokyo Imperial University, vol. NIE DO: I, 1908). Möjligen komma äfven dessa båda rostarter att uppträda i Europa. G. Lagerheim. (128) Konserveringsvätskor. som bibehålla växternas — gröna färg. A utländska botaniska muséer, t. ex. Dahlem vid Berlin, får man ofta se växtdelar inlagda i färglös konserveringsvätska med den gröna färgen oförändrad, således icke affärgade som eljes. Då förfaringssättet icke torde vara så allmänt bekant, meddelas härmed ett recept af dr A. BRET- SCHNEIDER i Wiener Landw. Zeit. 1908, n. 85 s. 840. Man låter pre- paratet under 2—3 veckor ligga i en mättad lösning af kopparvitriol och öfverför det sedermera i 5 & formalin. Den gröna färgen bibe- hålles därvid godt, men som en del kopparvitriol i början utlöses, får man byta om formalin några gånger. Sedan håller sig vätskan färglös. Ett annat sätt är växtens inläggning i kall mättad koksaltlösning, som man tillsätter ett par droppar sublimatlösning. I denna koksaltlösning inläggas de väl rengjorda växtdelarna och kärlet tillslutes väl. På detta sätt behandlade växter bibehålla sina naturliga färger. LENOIR och FORSTER rekommendera 3 2 formalin, som tillsättes med spår af basiskt kopparkarbonat (ärg). Emil Haglund. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1908. BD 2, H. 4. RERERAT: SELIM BIRGER, Härjedalens kärlväxter. 96 sid. Stockholm 1908: A.-B. Nordiska Bokhandeln (i distribution). [BRIST ki — — Om Härjedalens vegetation. Arkiv för Botanik, utgifvet al K. Svenska Vetenskapsakademien i Stockholm. Bd 7. N:o 13. 186 sid. med 13 taflor och 6 textfigurer. Upsala 1908. Blott spridda botaniska iakttagelser hafva förut rörande Härjedalen före- legat i den botaniska litteraturen. En mera detaljerad och allsidig ut- forskning i botaniskt afseende af detta landskap, som inom sig hyser en sydlig utpost af de svenska fjällområdena, har länge varit i hög grad önskvärd. Med sin på flera somrars studier inom området fotade fram- ställning af Härjedalens vegetation utfyller författaren hären af de många luckor, som ännu alltjämt förefinnas inom den svenska växtgeografiska litteraturen. I »Härjedalens kärlväxter» lämnas en förteckning på de inom området förekommande kärlväxterna, inalles 641 arter + 44 hybrider och ett stort antal underformer. För alla utom de såsom allmänna angifna arterna med- delas alla af förf. kända fyndlokaler, och uppgå dessa ofta till ej ringa antal, vittnande om stor noggrannhet vid insamlandet af uppgifter. De flesta lokaluppgifterna förskrifva sig från författarens egna fynd. Före- komsten af en hel del varieteter och former angifves, så exempelvis al- binos-former af 9 olika arter. Särskildt rik på fynduppgifter är framställningen af Salix-arternas ut- bredning inom Härjedalen, en framställning »hufvudsakligen grundad på upplysningar af den framstående Salix-kännaren, kyrkoherde S. J. ENAN- DER>. Hieracium-släktet har i dess helhet utelämnats. En liten erinring må här göras till den lämnade växtförteckningen. I stället för »Pinus silvestris, allm.> borde säkerligen ha stått »Pinus silvestris v. lapponica, allm.>, då väl all inom Härjedalen vildt förekom- mande tall torde tillhöra den lappländska tallrasen. Afhandlingen om »Härjedalens vegetation» inledes med en kort histo- rik öfver landskapets utforskande i botaniskt afseende. Efter en allmän redogörelse för områdets geografi och geologi, klimat, marktemperatur nederbörd och vindförhållanden samt meddelande af en del data för be- dömande af vårens ankomst samt tiden för växternas blomning och frukt sättning öfvergår förf. till en närmare skildring af de inom området förekommande växtsamhällena. (130) Allmänt förekommande tallskogstyper äro tallmoar och ljungrika tall- skogar. Trenne olika typer belysas med ståndortsanteckningar, lafrik tallmo, mossrik tallmo och ljungrik tallskog. För de båda sistnämnda borde förf. ha kunnat välja lämpligare exempel än så unga bestånd som de här uttagna. Då hvarje skogstyp här belyses med blott en stånd- ortsanteckning, hade gifvetvis anteckningar från äldre, mera fullmogna be- stånd varit mera upplysande. Af de omnämnda granskogstyperna är förekomsten af lafrik granskog särskildt anmärkningsvärd: denna hade väl förtjänat att belysas med en särskild stäåndortsanteckning. Vid behandlingen af växtsamhällena på berg och klippor lämnar förf. en intressant redogörelse för vegetationen å områdets »sydlutor», dessa drif- bänkslokaler å bergens solsidor med deras rikedom ej blott på sydliga utan äfven på alpina arter. En kommande, af förf. utlofvad skildring af dessa märkliga sydlutor torde säkerligen komma att kasta nytt ljus öfver många såväl växtgeografiska som rent biologiska frågor inom den bota- niska forskningens område. Det af författaren här gifna uppslaget bådar det bästa. Vid behandlingen af »torfmarkernas» växtsamhällen följer förf. den af GUNNAR ANDERSSON och H. HESSELMAN för liknande samhällen å Hamra kronopark använda nomenklaturen. Med »myr» betecknas »de på torf- grund lefvande växtsamhällen, i hvilka i öfvervägande grad ingå starr- arter, gräs och andra högre växter», med »mosse» »sådana, där Sphagna bilda hufvuddelen af växttäcket». »Torfmark är en sammanfattning af dessa båda typer. Gränsen mellan mosse och myr är emellertid inga- lunda skarp, och talrika öfvergångstyper finnas inom området.> »Kärren> bilda enligt förf. »öfvergången till de öppna vattnens vegetation, och nå- gon skarp gräns mellan dem finnes ej». En mängd varianter af myrar och mossar namngifvas. Särskildt då man ej har ståndortsanteckning att stödja sig på, synes det härvid stundom, som om den använda nomenklaturen vore otillfredsställande. Såsom en första grupp af myrar upptager förf. Eriophorum-myrar (vanligen E. angustifolium eller E. vaginatum, mera sällan E. alpinum, E-. callithrix eler E. Scheuchzeri)» och under namnet mosse återfinnes ingen art af släktet Eriophorum; åtminstone Eriophorum vaginalum torde väl ändock få betraktas såsom en typväxt för mosse. På tal om vattnen lämnar förf. en ingående skildring af sjön Hån och dess vegetationsförhållanden. Under fem somrar har förf. bedrifvit sina sjöundersökningar, och det är också verkligt vackra resultat förf. här kunnat framlägga. Särskildt må här framhållas, hurusom de under såväl vinter som sommar gjorda iakttagelserna öfver vattnets och den omgif- vande luftens temperaturförhållanden på ett ingående sätt belysa växt- lifvet i vattnet och betingelserna för detta. Tvänne kartor öfver vatten- växtfloran vid sjön Håns utlopp belysa på ett förtjänstfullt sätt de olika samhällenas fördelning inom denna del af sjön. Vid den närmare be- handlingen af växtsamhällena använder förf. den af honom förut upp- ställda indelningen af vattenväxterna i vattenöfverståndare, flytbladsväxter, långstamsväxter och kortstamsväxter. Att vid upprättandet af stäåndorts- anteckningar denna indelningsgrund skulle äga några väsentliga fördelar framför den förut al G. W. EF. CARLSON (Om vegetalionen i några små- (131) ländska sjöar, Arkiv för Botanik, Bd 28, [IT: 5, 1902; använda höjdskikts- indelningen framgår här näppeligen. Förf. gör sig själf skyldig till en inkonsekvens i framställningen. I de två första ståndortsanteckningarna från vattenväxtsamhällen uppför förf. Utricularia-arterna såsom långstams- växter, på alla följande ställen såsom kortstamsväxter. — Af intresse äro författarens iakttagelser om vattenväxternas öfvervintring, ett förut alltför litet bearbetadt område inom den nordiska botaniska litteraturen. — Vid Sandviken i Vemdalens s:n har förf. i Ljusnan funnit vidsträckta formationer» af Caltha palustris såsom rattenöfverståndare, hvilket in- tressanta förhållande åskådliggöres af en synnerligen helysande DildSRA samma lokal växa »på ett djup af ända till 2 m. vid lågvatten i enstaka individ eller bestånd icke blott Hippuris vulgaris f. fluviatilis och Alope- curus fulvus v. natans utan äfven Agrostis stolonifera, Caltha palustris, Myosotis palustris, Veronica scutellata. På denna lokal når ingen af dessa växter någonsin ofvan vattenytan», utan äro de här fullt submersa. Vid framställningen af kultursamhällena lämnar förf. en intressant skildring af »kulturgränsens växtsamhällen». Anteckningar meddelas här om vegetationen vid timmerkojor och på platsen för en kolmila samt om floran på och vid landsvägarna. Af Härjedalens kärlväxter antager förf., att »145 arter eller omkring 25 proc. med stor sannolikhet kunna sägas vara införda efter människans bosättning». Af hortikulturellt in- tresse äro skildringarna af områdets trädgårdar och trädgårdsväxter. Vid behandlingen af växtsamhällena ofvan barrskogsgränsen skiljer förf. mellan »inom barrskogsregionen liggande, från Helagsfjällsgruppen isolerade fjäll», hvilka »samtliga kunna sägas sakna en verklig björkre- gion»> och där »skogsgränsen bildas af barrträden», och Helagsfjällsgrup- pens fjäll med särskildt å Helagsfjället vackert utbildad björkregion. Hvad Hamrafjället beträffar säger förf., att det enligt hans förmenande är »absolut oriktigt» att, såsom SERNANDER gjort, där tala om en barr- skogsregion. Detta författarens uttalande utan uppställande af en ny, från den af SERNANDER följda definitionen afvikande definition på barr- skogsregion, måste enligt anmälarens förmenande anses absolut orik- tigt. — Från Hamrafjällets subalpina och alpina regioner omnämner förf. en mängd af ståndortsanteckningar belysta olika växtsamhällen. Ett sista kapitel i afhandlingen ägnas åt »florans olika element». Förf. omnämner här »trenne artgrupper af större växtgeografiskt intresse», nämligen »1) arter med rent västlig utbredning inom Härjedalen, hvilken utbredning sammanhänger med deras förekomst inom norska floraom- rådet», »2) arter, endast förekommande i Härjedalens östra och södra del», samt »3) arter inom Härjedalen, endast iakttagna på någon enstaka lokal». Redan förut har förf. varit inne på den intressanta frågan om vår floras rekrytering från väster, och han lämnar här ytterligare ett oväntadt rikt bidrag till denna frågas slutliga afgörande. Af författarens undersökning framgår nämligen med all önskvärd tydlighet, att »12 arter med allra största sannolikhet kunna sägas vara västliga invandrare till Härjedalen: Arabis hirsulta, Blechnum spicant, Cardamine silvatica, Coto- neaster vulgaris, Corydalis fabacea, Erysimum hieraciifolium, Listera ovata, Polygala amarella, Sedum annuum, Stachys silvatica, Trollius europceus, (132) Viola mirabilis.> Utbredningen inom norra Skandinavien af Blechnum och Cotoneaster åskådliggöres af kartor. En karta meddelas äfven öfver Anemone hepaticas utbredning. Arbetet åtföljes af en nummerrik och beträffande litteraturen berörande områdets flora sannolikt fullständig litteraturförteckning. Slutligen må här några små inkonsekvenser i arbetet påpekas. Då förf. här Ööfvergått till de »Hultska»> frekvensbeteckningarna och säger sig ha användt jämväl beteckningen tunnsådd, synes det egendomligt, att denna frekvensgrad ej återfinnes i någon af förf. meddelad ståndortsan- teckning. Beträffande ståndortsanteckningarna synes förf. här och hvar om hvarandra använda de dock väl isärhållbara beteckningarna bestånd och samhälle etc. En blick på exempelvis sidorna 64, 65 och 66 torde tydligt visa detta författarens tillvägagångssätt. — En del tryckfel borde förf. ha kunnat undvika. Nils Sylvén: 0. WARBURG & J. E. VAN SOMEREN BRAND, Kulturpflanzen der Welt- wirtschaft. 411 sid. med 633 fig. och 12 kolor. planscher. <4:0. R. Voigtländer's förlag. Leipzig 1908. (Pris inb. Mk. 14.) [ tio kapitel behandlas i detta vackra arbete några af jordens vikti- gaste kulturväxter, nämligen: ris, hvete, majs, socker(-alstrande väx- ter), vinrankan, kaffe, te, kakao, tobak och bomull. Förutom utgifvarna själfva har en hel rad af första rangens fackmän bearbetat de olika ämnena. Naturligtvis kunna dessa tio kapitel icke skänka en ut- tömmande framställning af de respektive rubrikerna. Men hvad som gifves, är en vetenskapligt korrekt och populärt affattad beskrifning ej blott öfver dessa kulturväxter själfva, deras historia och kultur utan där- till en öfversiktlig skildring af råprodukterna, deras tillverkning och för- ädling och slutligen deras öden på världsmarknadens stråkvägar. Det rör sig här om just »de kulturväxter, som äro i bruk öfver hela jorden, som odlas på plantager af hela provinsers ytvidd, som hålla världshan- deln vid lif, som hålla järnvägar och angbåtslinjer i drift, fabriker och industrier i gång, som skapa handels- och koloniseringsföretag, med ett ord, växter, som äro af vikt för hvarje människa på jorden.» Texten är mycket trefligt skrifven och innehållet i hög grad medryc- kande. "= Därtill kommer ett fullständigt unikt illustrationsmaterial af icke mindre än 653 fotografier och 12 färgplanscher. För botanisten lika mycket som för kulturhistorikern, ja för hvarje bildad människa är detta verk en gyllene bok. Då vidare papper, typografi och band äro på höj- den af modernt bokhandtverk, så är det icke för mycket sagdt, att denna bok är en sällsynt prydnad för den tyska bokmarknaden, och det ringa priset borde kunna bana arbetet väg till många bokhyllor. Thorild Wulff. HANS WINKLER, Solanum tubingense, ein echter Pfropfbastärd zwisechen Tomate und Nachtschatten. Berichte der Deutschen Botanischen Gesellschaft, Band XXVI a, 1908, p. 595 — 608. Ymphybridproblemet är löst — se där den öfverraskande nyhet, hvar- med H. WINKLER ånyo förvånar den botaniska världen. Ymphybriden är experimentellt framställd, och dess upphofsman är utan tvifvel värd allt det beröm, som kommer honom till del, för ett af de vackraste ex- periment, som någonsin blifvit utförda på det botaniska området. En sekelgammal tvistefråga är härmed afgjord, eller rättare, ingen hade egent- ligen längre trott på möjligheten af ymphybrider, efter VOECHTINGS för- sök beträffande förhållandet mellan ymp och underlag och sedan de mo- derna cytologerna-embryologerna med STRASBURGER i spetsen på goda grunder förklarat uppkomsten af ymphybrider omöjlig eller åtminstone högst osannolik. Experimentet har emellertid bevisat motsatsen och där- med också skaffat upprättelse åt den gamle i jämnt hundra år misskände parisiske trädgårdsmästaren, hvars uppgift så länge varit betviflad beträf- fande uppkomsten af den märkvärdiga ymphybrid, som ännu bär hans namn, Cytisus Adami. Som bekant har H. WINKLER en gång förut förvånat botanisterna med sin »chimär» (se denna tidskrift Bd 2, H. 1 p. (29)), framställd genom inympning af Solanum nigrum på S. Lycopersicum. På Lycopersicum- stjälkens vågräta snittyta insattes kilformigt ett skott af S. nigrum, och sedan de båda växt ihop, afskars stjälken ånyo strax nedom ympstället. Den kvarvarande snittytan kom således att bestå dels af nigrum- och dels af Lycopersicum-väfnad. En adventivknopp, som uppkom just på gränsen mellan de båda arternas väfnad, gaf upphof till det märkvärdiga chimärskottet, som på den ena sidan var S. nigrum, men på den andra S. Lycopersicum. Med samma metod har WINKLER nu under sistförflutna sommar fort- satt sina experiment i större skala. Af de talrika försöksarterna var det fortfarande Solanum nigrum och Lycopersicum, som gåfvo positivt resul- tat. 268 ympningar företogos med dessa, än med nigrum och än med Lycopersicum som underlag. Af 3,000 adventivskott, som bildades efter dekapiteringen, visade sig 5 vara chimärer, resten voro artrena med un- dantag af ett, som afslöjade sig som den efterlängtade ymphybriden. Denna, som upphofsmannen med berättigad lokalpatriotism benämner efter den stad och universitetsträdgård, där den framställdes, Solanum tubingense, uppkom som adventivskott på en Solanum nigrum, på hvilken toppskottet af en tomatsort » König Humbert, gelbfräuchtig» hade blifvit inympadt. Liksom chimär-skotten härstammade hybridskottet från en knopp, uppkommen på gränsen mellan de båda stamarternas väfnader. Skottet löstogs från underlaget och planterades i en kruka, där det snart rotade sig, blommade och bar frukt. Den märkliga plantan, som skulle bevisa det otroliga, detta monstrum: en bastard uppkommen på könlös väg, blef naturligtvis på det omsorgsfullaste undersökt både i morfolo- giskt, anatomiskt och cytologiskt hänseende, afritad, fotograferad och målad, och förf. utlofvar redan ett större verk om densamma, till hvilket det här refererade blott utgör ett förelöpande meddelande. Anmärkningsvärdt är att, trots talrika försök, det aldrig lyckats WINK- LER att framställa hybriden mellan Solanum nigrum och Lycopersicum på könlig väg. Så har äfven varit förhållandet med Cytisus Adami: alla korsningsförsök, som under tidernas lopp vid olika tillfällen igångsatts mellan Cytisus purpureus och Laburnum hafva blifvit resultatlösa. Solanum tubingense visar sig i sina karaktärer i allo som en verklig bastard. S. nigrum har som bekant enkla helbräddade blad, S. Lycoper- sicum är parbladig med sågade småblad. Hvybriden har hela, men täm- ligen djupt sågtandade blad. Till formen likna de således mera S. ni- grum än S. Lycopersicum. Ett motsatt förhållande ägde rum beträffande behåringen. S&S. nigrum — åtminstone den af W. använda formen är glatt. medan tomatväxten är tätt hårig. Härutinnan liknade hybriden fullständigt S. Lycopersicum. Därtill kommer, att den ägde tomatplan- tans karakteristiska lukt, fast något modifierad och försvagad. Den hå- riga stammen var mera styf och tiock än hos S. nigrum, dock ej i så hög grad som hos Lycopersicum. Äfven blommans delar visade sig intermediära. Kronans färg var gul som hos Lycopersicum-formen, ehuru något ljusare. Frukten liknade närmast S. nigrum. Anmärkningsvärdt är, att ymphybriden hade väl utbildadt pollen. Liksom hos stamformerna lämnade själfbefruktning re- sultat och mogna frön ha erhållits. Huru plantorna bli efter dessa, som skola utsås nästa vår, motses naturligtvis med stort intresse. Äfven i anatomiskt hänseende visade hybriden enligt förf:s uppgift in- termediära karaktärer, men han redogör ej för dem i detta förelöpande meddelande. Ej heller ingår han på den cytologiska sidan af saken, hvilken onekligen är den intressantaste. Bastarden, om det är en verk- lig sådan, måste anses hasuppkommit genom sammansmältning af vegeta- tiva celler från de båda stamformerna. En kopulation således mellan två vegetativa celler utan föregående reduktionsdelning. Har hybriden i så fall det dubbla kromosomtalet mot stamformerna eller, för den hän- delse att de ha olika kromosomtal, ett som utgör summan däraf? Eller har en kromosomreduktion ägt rum? Härpå vänta vi svar i förf:s ut- lofvade utförliga afhandling. Det är frågor af den natur, att de kunna komma oss att tvifla på den nu gällande uppfattningen af kromosomer- nas vikt och betydelse. Underligt förefaller det emellertid, att en kopulation skulle äga rum mellan de båda arternas vegetativa celler, då det ej lyckas med de könliga, som borde ha större fallenhet därför. En annan förklaring af fenomenet vore tänkbar. Någon kopulation har ej ägt rum. Stamar- ternas celler hafva endast blifvit på något förut okändt sätt intimt hop- blandade i knoppanlaget. Fröna komma att ge upphof till ren nigrum eller ren ÄLycopersium. Detta öfverensstämmer med att HILDEBRAND, som lyckats erhålla frön från de eljes sterila intermediära grenarna af Cylisus Adami, ur dessa erhöll ren Zaburnum. Med denna tolkning vore det äfven lätt att förstå, huru på en hybrid gren af C. Adami det kan uppkomma en ren Laburnum-knopp. Ymphybriden skulle således i grund och botten endast vara en chimär. Tycho Vestergren. (135) SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Föreningens årsmöte. Föreningen sammanträdde till årsmöte den 21 november 1908, hvarvid förekom val af styrelse, redaktionskommitté, revisorer och revisorssupp- leanter. Föreningens styrelse för 1909 utgöres af: professor V. B. WITTROCK, ordförande; professor R. SERNANDER, vice ordförande; docenten O. ROSEN- BERG, sekreterare och redaktör; fondmäklaren G. INDEBETOU, skattmäs- tare; samt öfriga ledamöter: läroverksadjunkten J. BERGGREN; lektor K. BoHLIN; professor O. JUEL; professor G. LAGERHEIM; lektor G. MALME; professor HJ. NILSSON; professor M. SONDÉN. Redaktionskommitté för 1909: lektor K. BoHLIN; professor G. LAGER- HEIM; docenten 0O. ROSENBERG; professor BR. SERNANDER; docenten N. SVEDELIUS. Dessutom beslöt föreningen på förslag af docenten ROSEN- BERG att utse amanuensen ”T. VESTERGREN till medredaktör för tid- skriften. Till revisorer för 1909 års förvaltning valdes, sedan afgående revisorn 1:e aktuarien E. SÖDERBERG undanbedt sig återval, följande personer: hofkamrer H. HAFSTRÖM och docenten H. HESSELMAN. Revisorssupple- anter: doktor N. SYLVÉN och jägmästare G. SCHOTTE. Professor R. SERNANDER höll ett af talrika skioptikonbilder belyst föredrag om föreningens sommarexkursioner. I exkursionen till Korp- berget i Salems socken, Södermanland söndagen den 31 maj 1908 del- togo ett 40-tal af föreningens medlemmar. Exkursionen till Omberg måste uppskjutas på grund däraf att endast ett fåtal deltagare hade an- mält sig. Exkursionen till Västkusten företogs den 6—38 augusti 1908 och deltogo i densamma 23 af föreningens ledamöter. En utförligare redogörelse för föreningens exkursioner kommer att inflyta i nästa häfte af tidskriften. Lektor E. HEMMENDORFF höll ett med stort intresse åhördt föredrag »Om Runö och dess vegetation» med skioptikonbilder. Lektor G. MALME förevisade fasc. III och IV af sitt exsiccatverk »Lichenes suecici exsiccati>. Hofkamrer H. HAFSTRÖM förevisade PBarbarea vulgaris, funnen med dubbla blommor i stora bestånd vid Värtan. 136) Nya ledamöter. Styrelsen har till ledamöter af föreningen invalt: på förslag af lektor G. Malme: fröken ELSA KREUGER, Stockholm: på förslag af amanuensen B. Palm: fil. stud. A. ECKERBERG, Stockholm: fil. stud. H. STRINDBERG, Stockholm: på förslag af disponenten J. E. Palmér: grosshandlaren H. C. KINDBERG, Göteborg: på förslag af docenten O. Rosenberg: fröken RUTH ERLANDSSON, Stockholm: fil. stud. GUNHILD HEMMING, Stockholm; fil. stud. G. ROMELL, Stockholm: fil. stud .G. S. WEILER, Stockholm; på förslag af professor R. Sernander: seminarieadjunkten HJALMAR BORG, Linköping: fil: stud. ALF HANNERZ, Uppsala; fil. stud. OLOF JONSSON, Uppsala: fil. stud. FOLKE NORSTRÖM, Uppsala; fil. stud. ELIAS MELIN, Uppsala; fil. stud. ADOLF SÖDERSTRÖM, Uppsala: på förslag af fil. doktor N. Sylvén: läroverksadjunkten A. KIHLSTRÖM, Stockholm: på förslag af fil. stud. E. Teiling: farm. stud. G. LUNDSTRÖM, Stockholm ; på förslag af professor V. B. Wittrock: landtbrukaren O. CHRISTOFFERSSON, Alstad; rektor J. HENRIKSSON, Rostock, Mellerud; läroverksadjunkten d:r G. E. RINGIUS, Ystad; 1:ste provinsialläkaren d:r G. THEORIN, Kristianstad. SAMMANKOMSTER. Botaniska sällskapet i Stockholm. Den 24 sept. 1908. Sällskapet sammanträdde i Bergielunds botaniska trädgård, hvars se- värdheter demonstrerades af professor V. B. WITTROCK. Professor WITTROCK höll föredrag: »Om Cuscuta europewea och dess värdväxter.> Ett i Bergianska trädgården växande luxurierande exemplar af nämnda växt hade varit närmaste anledningen till föredragandens undersökning. En redogörelse för föredraget kommer att inflyta i nästa häfte af Svensk Botanisk Tidskrift. Professor G. LAGERHEIM meddelade en ny lokal för Cuscuta Epithy- mum- Öland, Borgholm, där han sistlidne sommar funnit växten i en naturlig äng vid Kungsgården, parasiterande på Cenltaurea Jacea, Galium boreale och verum samt (möjligen) Achillea Millefolium. Den 19 okt. 1908. Docenten O. ROSENBERG höll föredrag: >»Om prokromosomernas före- komst inom växtriket.» Amanuensen vid Riksmusei botaniska afdelning E. L. EKMAN redo- gjorde under förevisande af skioptikonbilder för en af honom företagen resa$till Argentinska Misiones 1907—08. Professor M. SOoNdEN förevisade ett antal olika i Västmanland insam- lade fruktformer af Oxycoccus palustris. Dessa hade utplockats ur en kollekt af 8 liter bär. Den 4 dec. 1908. Docenten N. SVEDELIUS höll föredrag om det tropiska floridésläktet Martensias olika organisationstyper och fortplantningsorgan. Se föreg. häfte af denna tidskrift p. (94). Docenten H. HESSELMAN höll ett af skioptikonbilder belyst föredrag om ormgranar, påträffade i Sverige. Professor H. V. ROSENDAHL meddelade ett fynd af bröd i en boplats på Vikbolandet från den äldre folkvandringstiden, 400—500-talet. En af- handling härom kommer att inflyta i Sv. Bot. Tidskr. 1909, h. 1. (138) Vetenskapsakademien. Den 11 nov. 1908. Det anmäldes att till Akademien inkommit reseberättelse från Letter- stedtska stipendiaten T. FREIDENFELT, som idkat morfologiska, anato- miska och biologiska undersökningar hufvudsakligen öfver strandväxter vid Sveriges kuster. Den 25 nov. 1908. Professor JAKOB ERIKSSON redogjorde för den på olika käålsorter och besläktade växter parasiterande klumprotsvampens, Plasmodiophora Bras- sice&e, natur och historia samt förevisade fotografier af med denna ar- tificiellt smittade Cruciferer. Den Wallmarkska belöningen (1,200 kr.) tillerkändes professorn vid Stockholms högskola HANS EULER för hans arbete: Växtkemi, dess grun- der och resultat. Den 9 dec. 1908. Till införande i Akademiens handlingar antogs: »Palxobotanische Mitteilungen 7> af professor A. G. NATHORST. Vetenskapssocieteten i Uppsala. Den 4 dee. 1908. Professor O. JUEL höll ett föredrag: »Om blombiologien hos familjen Composilaw ww = — — . NOTISER Naturskydd. Af ett antal vetenskapsmän och andra hade utfärdats ett upprop med inbjudan till bildandet af en »allmän svensk förening för väckande .och spridande af intresse för, kunskap om och kärlek till vår natur samt för naturskydd». Den 15 nov. 1908 sammanträdde i Vetenskapsakademiens hörsal i Stockholm ett större antal för saken in- tresserade personer. Efter ett inledningsföredrag af prof. E. LÖNNBERG och ett par timmars öfverläggning under landshöfding L. DOUGLAS” ord- förandeskap beslöt mötet att bilda en svensk naturskyddsförening. Det framhölls, att denna skulle söka omfatta alla samhällsklasser och därför baseras på så låg medlemsafgift som möjligt, högst 2 kronor. Mötet be- slöt att för realiserande af planen tillsätta en kommitté bestående af föl- jande 10 personer: gene raldirektör K. FREDENBERG, professorerna R. SER- NANDER, E. LÖNNBERG, J. G. ANDERSSON och GERARD DE GEER, lektor K. STARBÄCK, docenten G. GRÖNBERG, journalisten T. HÖGDAHL, konstnären B. LILJEFORS och kand. V. LANGLET. Svenska namn på Stellaria media. I K. Vet.-Akademiens Års- bok 6, 1908 har prof. V. B. WITTROCK publicerat ett föredrag, afsedt för Vet.-Akad:s högtidsdag den 31 mars 1908, med titeln: »Om jordens all- männast utbredda fanerogam, Sveriges ymnigast vinterblommande och mest namnrika växt, våtarf, Stellaria media.» Däri upplyser förf., att ej mindre än 141 svenska namn och namnformer för denna växt kommit till hans kännedom samt tillägger: »En fullständigare redogörelse för Stellaria medias nordiska (inklusive finska och lapska) benämningar är afsedd att införas i 5:te bandet af Acta Horti Bergiani såsom en särskild afhandling. Meddelanden om nordiska namn på växten med angifvande af trakten (helst socknen), i hvilken de användas, mottagas med största tacksamhet af författaren under adress Bergielund, Albano.» Matricaria discoidea och Helodea canadensis. För en studie öfver dessa tvenne växtarters invandring och vidare spridning inom Sverige vågar undertecknad vända sig till Svensk Botanisk Tidskrifts läsare med en anhållan om växtlokaler. Af särskild vikt är, att fyndåret eller den tidsperiod, under hvilken växterna iakttagits, meddelas. Upplysningar torde insändas till med. kand. SELIM BIRGER Kronobergsgatan 15 B, Stockholm. gr 2) Personnamn i texten sättas med KaPitärer (dubbelt understru- — ket i manuskriptet). 3), Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket ' i manuskriptet). 4)" Vid kursiveringar må spärrad stil användas (understrykes med bruten linje i manuskriptet). Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen ' bifogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt möj- - ligt undvikas. ) Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt veten- skapligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. Manuskript, som ej är skrifvet på svenska, bör åt- följas af uppgift om, hvem som verkställt eller granskat öfversätt- ningen till det främmande språket. De böra dessutom vara för- sedda med en kortfattad svensk resumé. | För undvikande af alltför dyrbara korrekturändringar får re- - daktionen på det enträgnaste anhålla 1) att manuskripten måtte in- lämnas i fullt tryckfärdigt skick, så att inga vidlyftiga rättelser mot manuskriptet eller tillägg måtte förekomma i korrekturen; 2) att, om likväl dylika ändringar företagas, dessa endast må äga rum i första korrekturet för att ej onödigtvis fördröja afhandlingens tryckning; 3) att i synnerhet personnamn, växtnamn och facktermer måtte vara tydligt skrifna; 4) att det är en stor fördel, om manuskripten inläm- nas maskinskrifna, hvilket särskildt gäller de ditre som äga en svårläslig handstil. Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet öfversti- | gande 10 Zz af tryckningskostnaden bestridas af författaren. Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktören. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- | keriet får ej äga rum. Hvarje författare erhåller 100 Särtevek med omslag afgifts- fritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfver-. enskommelse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgis- ”afdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. ) Ne INNEHÅLLSFÖRTECKNING ROB. E. FRIES: Ett par fall af terminal inflorescensbildning hos Tilia : (med 41 texXtfigurer) ida Ios IT Föp aa osbek J ur od or Par rN Er NATAL EN SEE 325 Deutsche FigurenerkläfUng. bys öste. ts sis edesn kps dess fer SS UEOEA BAS 0 HERNFRID WITTE: Om själfsteriliteten hos rödklöfvern (Trifolium pra- | Aa CT ARR 1 NE SA SEE SA KO AS AE KRA I NAD VANA BENA SL RIS AL EN rg Lo Sk i I333:A Deutsches Resumé......... NER NE RI ENE RAN BE ENAS BS NAS) ER MR MI a IST G. LAGERHEIM och BJÖRN PALM: Zoocecidier från Bohuslän <........... 340 O. JUEL: Om pollinationsapparaten hos familjen Compositz (med 5 textfig.) 350 Deutsches Resumé 260 J. VLEUGEL: Bidrag till kännedomen om Umeåtraktens svampflora (forts.; med 5 textfigurer) RUTGER SERNANDER: Stipa pennata i Västergötland (forts.; med 2 textfig.) 390 - Secce6es rr PR RER RR PARAR RR RARP RR PARAR RR RR RR ser rrer RR RARP RR RR ARR RR FRA RR RR AKA RR RR J. M. HULTH: Förteckning öfver Svensk Botanisk Litteratur under år 1907 (99) SMÄRRE MEDDELANDEN: C. A. E. LENSTRÖM: Ranunculus aconitifolius L. >”platanifolius L. funnen på Snasahögarne i JämtlanCl o:bioo,o se. sö. de st, de a VS SANS (116) HERMAN G. SIMMONS: Beta maritima på de skånska fyndorterna (117) EDVARD WIBECK: Hvita blåbär (Myrtillus nigra Gilib. f.leucocarpa Dum); funna på ÖlafiGliss dice Geber a Cs ss bd even FR SAS RANA NE Jo SEEN RN .. (118) VEIT BRECHER WITTROCK: Några ord om Polycarpon tetraphyl- == nm. L:; i (med 2 textHigur er) -.vn doo sas os fed ar ae SE bs al nr ASAT ARNES (19070 NILS SYLVÉN: Ytterligare några ord om Thlaspi alpestres förekomst ås Cesc MA Eke fö 3 ANN RANA ANNA TEN RNA SRS AE DE ER AN DAG ST ÄR AR VAN RER de hd Ao (122) JJ VELEUGEL: Mera om: Thlaspi alpestre Ia: di tass. da EAA (124) RICHARD HÄGG: Ännu en lokal för Potentilla fruticosa på Gotland (125) HERNFRID WITTE: Om lafvegetationen på Mössebergs diabas ...... (125) HERNFRID WITTE: Några bidrag till kännedomen om lafvarnas ut- ; bredning:i vårt Ja. ii:s:teipvsss ledas edra esse rA As NANA NA HETA (126) G. LAGERHEIM: Puccinia Chrysanthemi i Sverige........ SERA AA EDNER aa (127) REFERAT: SELIM BIRGER: Härjedalens kärlväxter. Om Härjedalens vegetation. (129) O. WARBURG & J. E. VAN SOMEREN BRAND: Kulturpflanzen der W eEeltwWir TSCHAfb.;iö sis oroas val ds dor 5 Mg vga sele pfa STU a VA ONE SSA RAN (132) D HANS WINKLER: Solanum tubingense, ein echter Pfropfbastard 4 zwischen Tomate ind Nachtschatten ohm. siosssvb senda ss E DR (133) SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN = ööoos ls see se odd betr ss ss SSR (135) SAMMANKOMSTER: ; Botaniska: Sällskapet i Stockholm. /::..0rsa esi sö es toes a vvs NUR ALA NNE (137) Netenskäpsakademien | -;:.o.isimns insheos sb dsd epok öda ra RA SAS bb lof NRSRKAARRSRLEN . (138) Vetenskapssocieteteh.:..:,i.virsistesravariner ond ok ers röra Ne ses VARAR ROSE RR EA .. (138) — 0 i ; Utgifvet den 15 Januari 1909. / f CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 19209, Hj th ki ANN , OT IYVE | ÄN IN IAN PN å i NN | METE U OH (NA jV EE SÅ tll or ERS NED 2058 vidi