ve SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN REDIGERAD AF O. ROSENBERG ocH T. VESTERGREN BAND 4 - LIBRARY NEW YORK BOTANICAL 1 0) if 0) GARDEN. UTGIFNINGSTIDER. Häftet 1, sid. 1—90, (1)—(34) den 12 april 1910. 2, » -91—150, (35)—(54) > 8 juli 1910. > 3, > 151—224, (55)—(106) » 25 nov. 1910. 4,0001225--290, (107)-(178).> 25 febriälonkå RÄTTELSE. Sid. (61) rad. 12 och 13 nedifr. utgå orden: Åter- funnen af T. LAGERBERG. Sid. (67) rad. 18 och 19 nedifr. utgå orden: Jukk.: Vilkisorta ofvan kalkbranten (T. LAGERBERG), Snuori- tjäkko, sydbranten inom regio alpina (T. LAGERBERG). LIBRARY NEW YORI INNEHÅLLSFÖRTECKNING. BOTANICA (Inhaltsverszeichnis). GARDEN FREE EES CESATEN CLI Syg EL:s, Nod golden ssd aren sul rie fs le rese e sale AT NAS aAa NA (168) AHLFVENGREN, FR. E., Några växtgeografiska notiser från Halland (Einige pflanzengeographische Notizen aus Halland)... sssssessss0 (14) ALMQVIST, EMIL, Carex punctata Gaud. på Storön bland Väderöarne. (Carex punctata Gaud. auf der Insel Storö unter den Väderöarne, TATT TSTE NT se rr SR nn er AR RT Sen Ae TESS NSP SO SER 42) FR Siene, maritima With. f. gracilis OD. fl mu:ss..ssscce-yss-vs50 see sötare (43) ARNELL, H. W. und JENSEN, C., Die Moose des Sarekgebietes. II, III. FESTA AM JAS ANAR FORS SNARARE ER rr AES ARTS 168) ATTERBERG, ALBERT, Nya fynd af adventivväxter i Kalmartrakten. (Neue Funde von Adventivpflanzen in der Gegend von Kalmar.) (38) AULIN, FR. R., Om Carex incurva vid Lersten. (Uber Carex incurva HERR eRSIEnAEb ORUST) 43 sfvscrkar dere tingens rs er EN gtr (44) BERGSTRÖM, ERIK, En anteckning om fjällväxter i Torne Lappmarks barrskogsregion. (Aufzeichnung öber das Vorkommen von Hoch- gebirgspflanzen in der Nadelholzregion von Torne Lappmark.) ... 218 [SEELE dl Als TR ONKESNO OF ANeSrEE eR SE NR AN OEI NrARR Ar Se er (171) BINNING, ÅXEL, Galium triflorum Michx. i Västmanland ..soosoom000.... (16) BLOMQVIST, S. G:SON, Prunus spinosa L. ”inermis n. subsp. ............ 11) — — , Fyndorten för Hippophaé rhamnoides L. i det inre af Upp- land. (Der Standort der Hippophaé rhamnoides L. im Inneren von Uppland.)..... SRIRAEE 1 AR Sf BRA Str a nd ass sej dre te SK Le SR BR RENEE oa SRA E SEEN 87) — — , Ytterligare en märklig björk från Uppland. (Noch eine be- BlGREENSWenttej »birket aust UpPplan G:s... (60-s series erörderdsrrg enref rer (88) DAHLGREN, K. V. OSSIAN, Några anmärkningsvärda växtfynd. (Einige Hemenkenswerter PflanZzemfun de): ..=.,s:.dssosis orsskössgse sne sedesr es nsngrer inden (40) — — , Ytterligare om Scirpus radicans Schkuhr. (Weitere Notizen uber das Vorkommen von Scirpus radicans Schkuhr in Schweden.) (78) — —, En ny värdväxt för Lathraea squamaria. (Eine neue Nähr- pflanze der Lathraea squamaria, Tilia ulmifolia (L.) SCOp.) ......... (86) — — Botrychium virginianum (L.) Sw. i Västmanland sssosoms0..--- 86) — —, Salatraktens kärlväxtflora. (Die Gefässpflanzen der Gegend Da Da, ÄVEN Hele 05) Fnstacssds SAR SER RASA AASE Tr RA AAA SA 107) FALCE, KURT, Uber die Syngenesie der Viola-Antheren.................... 85 — —, Om några bildningsafvikelser i blomman hos Caltha pa- lustris L. (Öber einige Anomalien der Bläte von Caltha pa- IV FANT; 06: G=, -NEkKrölög | bössa susse ads see ET 2 ESR (171) FITTING, HÄNS, Se SVEDELIUS, No ooocoseksossses sen sf dess Sena en AAA (21) FRIES, RoB. E.. Om utvecklingen af fruktkroppen och peridiolerna hos Nidularia. Med tafl. 5. (Uber die Entwicklung des Frucht- körpers und der Peridiolen bei Nidularia. Mit Taf. 3. Deutsches Resumé; 130.) =: sss:s msec r dör be oicenes bEbssSÖdS ÄRAS SNS SARS 126 — — , Gasteromyceter, discomyceter och myxomyceter insamlade under Svenska Botaniska Föreningens exkursion till Älfkarleö sept. 1910. (Gasteromyzeten, Discomyzeten und Myxomyzeten, während der Exkursion der Svenska Botaniska Föreningen nach Älfkarleö EIN gesammelt.); ..=:-. tosse Mek ddss Sas tees slN nee sek sekel era NS ENE (98) — — , Några ord om myxomycetfloran i Torne Lappmark. (Einige Worte äöber die Myxomyzetenflora in Torne Lappmark.) somm. 253 — —, En fascierad pelarkakté. (Ein fasciirter Cereus pasacand.) ... (153) FRIES, THORE C. E. och MÅRTENSON, S., Floristiska anteckningar från de alpina och subalpina delarna af Karesuando och Jukkas- järvi socknar norr om Torne träsk. (Floristische Aufzeichnungen aus den alpinen und subalpinen Teilen der Kirchspiele Karesuando und Jukkasjärvi nördlich von TOLD tfäSka. -.csoe--cs- 53 SSA UR 3) FRISENDAHL, ARVID, Om Epipogium aphyllum i Sverige. Med tafl. 3 och 4. (Uber Epipogium aphyllum in Schweden. Mit Taf. 3 UNG ÅS) os ös ben hörs dd bön deba dte reder bling Hf gån ver Ste NE 91 GREEN, J. REYNOLDS, A history of Botany 1860—1900. Referat af TH: WULFF &öööses ars dadeer Usenet le se ser Sass farser et ELEN ANA (48) FIZGERSTRÖM, K. P. Tf: NEkrölOg] oisössöosobosssess deletes 5 öser (170) HAGLUND, E., Scirpus radicans Schkuhr funnen i Västmanland. (Scir- pus radicans Schkulhr in Westmanland g2efunden:):=-=.-=- sm sseeme 108 — — , En märklig björk från södra Uppland. (Eine bemerkenswerte Birke aus dem :sudl.. UPpplanC-)= cCsssssssses skadats sng SE AENRAE (35) HEDBOM, KARL, Några nyare fynd af svenska myxomyceter. (Einige neuere Funde schwedischer MyxXomyZzeten.) 3 s..::........ een (94) — —, Om myxomycetfloran på ett par lokaler invid Uppsala. (Die Myxomyzetenflora an ein paar Lokalitäten bei Uppsala.) ........... (159) HEDLUND, T., Geschlechtswandel bei vegetativer Vermehrung von Fragaria graändiflörå: :ss...s.s.5-s5sess0i ugnens ee me mon srja rr ISSN (76) HENRIKSSON, J., Några iakttagelser öfver Carex pseudocyperus i Dalsland. (Einige Beobachtungen öäber Carex pseudocyperus in Dalsland) -:ss.sss sc stoet öisie eta törn el baler Isles) Bele) Slo ird rei a) öl) 0j) TN fe haje « ncc6oo6ch RAG AA RR Re AE TES ATS RA SENNER SS SSE AASE ER FSE er RE RA MAGNUSSON, A. H., Parmelia tubulosa (Hagen) Bitter funnen fertil i Uppland. (Parmelia tubulosa (Hagen) Bitter in Uppland mit FST GA GTA OC PUL (CT) garnera et sf nal Sr sförn sjeLestr ja sits seja o irrar Top lasle NNE ES MALME, GUST. O.,. Om blomningstiden och årsskottens utveckling hos Rhamnus frangula L. (Die Dauer des Blähens und die Ent- wicklung der Jahrestriebe bei Rhamnus frangula L. Deutsches ESUTRÖG Mess ERNER AE Se SR ERT NE ma tWalme; Lichenes suecicl exSicCatl a: sscsmes=--0 smeder (19), — —, Stockholmstraktens bruna Parmelia-arter. (Conspectus spe- cierum element. varietatumque Parmelizx olivace&e (coll.) in vici- RISEITIEbiSKE Stockholm. OcCUrremtiumnm.. 120050 cjelelsstus sd seen ess elgens-sno je nin — — , Epipogum aphyllum funnen i Roslagen. (Epipogum aphyllum NOS ERUP Plant; Se funCeN. Issue oki sne eng Ner — — , Parmelia pertusa (Schrank) Scher. funnen i Södermanland. Parmelia pertusa (Schrank) Scher. in Södermanland gefunden.) — — , Några lafvar insamlade under Svenska Botaniska Föreningens exkursion till Elfkarleö sept. 1910. (Lichenen während der Ex- kursion der Svenska Botaniska Föreningen nach Älfkarleö im Sept. ÖT SÄTDESNIDTIT [ET rr rf fö a M ESO AS AE IKL SEE RANE SAT IS ERNA Sr TRA GO — —, Lopadium fuscoluteum (Dicks.) Th. Fr. i Jämtland............... ES CI EAVIN G ESD ER NIT a tre do else sk else sj råds ålen a se fösRGERRRANN INFANRIEINSONSK STA Se ERIES) THORE Cor Bö ooeg odds rtesejisdemss senda sås tnalrkide PALM, B., Nya bidrag till Stockholmstraktens svampflora. (Neue Bertracermur Pilzflora der Stockholmer Gegendk).......s....«......-ecsss0 20 — — Onygena equina (Willd.) Pers. i Torne Lappmark .............. SAMUELSSON, GUNNAR, Regionförskjutningar inom Dalarne. Med tafl. ock 2: (Changes of regions in Dalarne. Plate 1, 2. English STNETIOGE DR ei Före AR AR AES ARE Al ASA SE APA BEER RR RAN 14 RA BIS BA AS SELANDER, STEN, Några för Skandinavien nya hybrider. (Einige för RAA NIT AVA CNN e Wes Fy TG eur bee. oense oklar sr eid ER a rer mt Stellaria neglectar(NWYhe) Murb: 1 UPpPlanGbii3-6 susse Vv 151 (146) 47) 79 (162) 113 (90 VI — — Några uppländska växtlokaler. (Einige Pflanzenfunde in UPPLand.): 300. 0.: ec esse dgsgss Ne ser rand SA se ÅSAS a ten ts Sr AASE — — Om s. k. subatlantiska glacialrelikter. Uber sogenannte subatlantische Glazialrelikten 5) mn.sstmsmdossssse soda e sens SN SERNANDER, RUTGER, Sjön Hedervikens vegetation och utvecklings- historia. (Die Vegetation und Entwicklungsgeschichte des Sees Hederviken in Uppland) os ssssssiseostdsess ban se adeln Aro se dn ENSE — — , Pinguicula alpina och P. villosa i Härjedalen. Några syn- punkter på den centralskandinaviska fjällflorans vandringshistoria. Pinguicula alpina und P. villosa in Härjedalen. Einige Gesichts- punkte auf die Wanderungsgeschichte der Zentralskandinavischen Hochgebirgsflöra.).....s::ss.osc4sd5 o.d ons Joni ess sh ANA rer ARE — —, Scirpus radicans Schkuhr funnen i Närke. (Scirpus radicans Schkulhr in Närke geftun (len)... ..s...ssouss- css sosse need EEE SJÖVALL, TH., Lathyras sphericus på Kullen oss... ESSEN SKOTTSBERG, CARL, Juan Fernandez-öarnes sandelträd. (Der Sandel- baum. der Juan FernandezZ-InselhD. ojreo2s-e oss sa SS SKÅRMAN, J. A. O., Ett ovanligt fall af variation hos Epilobium mon- tanum L. (Ein ungewöhnlicher Fall von Variation bei Epilobium IMONTANULDA: HL)! —5e cost Sås ren EON mit IS SE SER Sp AE RR TYSNRNGA ETEN EA SRA SSsörDoGe — — ÖOgräsens frodighet under sommaren 1910. Uber das Wuchern der Unkräuter im Sommer 19109 mos0ssm eds de oa a ERE SMITH, HARRY, Myrtillus nigra Gilib. X Vaccinium vitis idea L. fun- nen i Stockholms skärgård. (Myrtillus nigra Gilib. X Vaccinium vitis idea L. in den Stockholmer Scheeren gefunden.).............. REN SONDEN, M., Myrtillus nigra f. leucOCarPpA o.:..:s..s.--s-s--cr- ERA R STRÖMMAN, P. H., Psamma arenaria (L.) Roem. & Sch. funnen i Helsingland. (Psamma arenaria (L.) Roem. & Sch. in Helsing- Jänd "geftinCleD sosse rss use ses ä0 enar or ae fasas Sr NS SB ER RR SVEDELIUS, NILS, Om den florala organisationen hos Aracésläktet Lagenandra. (Uber die florale Organisation bei der Araceen- Gattung. Lagenandra. Deutsches Resumé 2445). ss SE SEEEpEse — — Några nyare undersökningar öfver orkidéernas pollinations- fysiologi. (Neuere Untersuchungen uber die Pollinationsfysiologie der Orchideen.) Referat. ::.ss.ocs..sssesosss.ss sr derseeene sosse sn SYLVÉN, BIRGER, Ny fyndort för >»hvita blåbär» i Västergötland. Ein neuer Standort der weissen Heidelbeeren in Wästergöt- land): :ssscscs 20 see sor sstine BoRS AR nn rr ENN SnL NAT Ar een er RT SYLVÉN, NILS, Bidrag till Västerbottens och Lycksele Lappmarks flora. (Beiträge zur Flora von Wästerbotten und Lycksele Lapp- IN APK). 3 oss aa trode cs onde ee gir kr [ölele ba nns EE eta TNE fo frä Å Seterra AA TR ERE VESTERLUND, OTTO, Myosotis cespitosa Schultz var. borealis nov. — — , Scirpus radicans äfven i Södermanland. (Scirpus radicans auch in Södermanland) >. .s.cdssssndtistosfsen tree cos bee arsa ISA BRA (81) 203 278 (9D 167 VII WESTLING, R., En ny ascusbildande Penicillium-art. (Eine neue ascusbildende Penicillium-Art. Deutsches Resumé 143.) .......nnnnn. 139 NNADMASR KR en Jaja NEKkROLÖG: — sunrise sets nsnse SD see ka Se deja ÅA Aes ärr (172) INNIENIRS ST RARIELANSN SCE SVEDELIUS) No (gderksnssgred sök dövsorse oelek esse dee bes eklernsfns (21) NYTT ANNINES tr Se ORIBEN, JL FIEYNOLDS! oöges less senses enes sanera olet gr eler det ss (48 ÅKESSON, ESTER, Én intressant ny fyndort för Osmunda regalis L. Ein interessanter neuer Fundort der Osmunda regalis L.) ......... (19) VÄXTFÖRTECKNING. I denna förteckning upptagas i allmänhet endast de växter, som blifvit i något afseende äro tryckta med fetstil. delningen. Achillea millefolium ff. (141 Act2ea spicata f. erythrocarpa (56 Aecidium Thalictri flavi (45) Aegagropila Sauteri 58, 62 Allium Cepa 174 Alnus incana Vv. borealis (57 Ambrosia marilima (38 Andromeda tetragona f. eburnea (57 » föpietar (OZ Anemone hepatica v. multiloba (116 Angelica silvestris v. montana (57 Antennaria alpina f. simplex (57 » f. rosea (98 dioica f. hyperborea (116 Arabis alpina f. glabrata (58 Arenaria ”norvegica (58 Aster Novi Belgii (38 Astragalus alpinus f. arctica (58 ”eradicatum (59 Fsuecicum (59 Batrachium Batrachospermum Skottsbergii 149 Beta maritima (14 Betula verrucosa forma (35), (88 3otrychium virginianum (86 30 vistella echinella (98 3romus inermis (14 Buellia pharcidia (164 C2xoma Ccernuz& 201 Viol&e 198 Caltha palustris (9 f. zetlandica (59 utförligare omnämnda. Siffrorna inom parentes hänvisa till borgisaf- För vetenskapen nya former Campanula persicifolia (41 rotundifolia (137), (140 » v. lapponica 59 » v. Gieseckiana 59) Candelariella superdistans (164 Carex alpina Xx atrata (60) » aquatilis 3 stans (60 » ) f. epigejos (60) xX juncella (60 >» - Buxbaumi X rigida (37 » — canescens X lagopina (60 » — cCeespitosa X Goodenoughii (60) » ericetorum X pilulifera (37 » — festiva (140 » — globularis 287 » — Goodenoughii X rigida (60) > incurva (44 » lasiocarpa (60 » microstachya 286 pseudocyperus (17) » - punctata (42 » rigida f. juncelliformis (61 » — rupestris 219 » — vesicaria alpigena (61) Cerastium alpinum Xx ”alpestre (62 » arvense (145) » » » » f. gotlandicum (84 » » f. ruderale (84) Cereus pasacana (153 Cetraria aleurites (163 Cheiranthus Cheiri (82 Chrysosplenium tetrandrum (62 Corallorrhiza innata 101 Crambe maritima (81 Crepis tectorum f. grandiceps (143), (144) Cynomorium 151 Deschampsia ccespitosa y brevifolia 62) Dryas octopetala 218 Entyloma Sparganii (3) Epilobium alsinifolium X palustre (63 anagallidifolium X Horne- manni (63 » montanum (39 Epipaclis latifolia v. varians (117 Epipogium aphyllum (81), (90), 91 Eruca sativa (38 Euphrasia salisburgensis (31), (64) Fragaria grandiflora (76 Galium triflorum (16 » uliginosum f. latifolium (117 138 f. candidum (65) f. albiflorum (65 Gloeosporium amentorum (7 Glyceria maritima v. arenaria 263 » vilfoidea 263 Goodyera repens 103 Gymnadenia albida X conopea (37 » conopea f.lapponica (65 forma (42 Gypsophila fastigiata 32 Geranium silvaticum » » » » » » Helichrysum arenarium (157 Hieracium 4 Hierochloa alpina (65 Hippophaé rhamnoides (87 Hippuris 151 Hutchinsia petra (81 Hypoderma pinicola (105 Lagenandra lancifolia 225 Lampsana communis f. integrifolia 117) Lathrea squamaria (86 Lathyrus sphericus (91 Listera cordata f. pallida Lonicera coerulea 10, 18 Lopadium fuscoluteum 138 161 Matricaria chamomilla X "maritima 37 Melampsora liniperda (4 Melandrium ”lapponicum (66 Melanotaenium ? Sparganii (3 Myosotis cespitosa v. borealis (80 Myrtillus nigra f. leucocarpa (91 » » X Vaccinium = vitis idea (13 Myxomycetes (94), 253, (159) Najas flexilis 58, 75 Nasturtium austriacum (38 Nidularia pisiformis (99), (105), 126 Nuphar pumilum (113 Ochropsora Sorbi (5 Onygena equina (46 Orchide& (21 Osmunda regalis (19 Parmelia aspera 115, 124 exasperatula 119, 124 » fuliginosa 120, 124 > v. lzetevirens 208525 olivacea 116, 124 » pertusa (92 prolixa 117, 124 v. isidiotyla 118, 124 » v. panniformis 117, 124. » sorediata 119, 125 » subargentifera 121, 125 subaurifera 121, 125, (20) > tubulosa (20), (47 Penicillium baculatum 143 Phaca frigida 218 Physoderma Comari (1 Poa Chaixii X pratensis (36 Picea excelsa f. acrocona (42 Pinguicula alpina 203, 218, 221 20), X Pinguicula villosa 203 Plantago arenaria (38 Polemonium ”campanulatum (68 Polystichum lobatum (90 Potentilla canescens 138 Prunus spinosa "inermis (11) Psamma arenaria (18 Puccinia albulensis 198 > Campanulee (I » dovrensis 197 Pruni spinos2 (95 Pucciniastrum sparsum (7) Pulicaria dysenterica (30 Pyrola (139 Ranunculus acer (53 » forma (70 >sibiricus (70 Rhamnus Frangula 79 Rhododendron lapponicum 219 diccia Bischoffii 160 » natans 76 Rinodina levigata Vv. cinereovirens 164 Rubus arcticus (138), (139) » » f. leuciticus (139) » » f. schizopetalus (138) iumex auriculatus (146) Salix hastata X nigricans (37 X repens (32) myrsinites 218 reticulata 218 Santalum fernandezianum 167 Saxifraga alzoides 218 Scirpus radicans 108, 278, (78), 114), 158 » silvaticus 109 Scleroderma verrucosum (99 Silene maritima f. gracilis (43) Sorbus ”glabrata (73) Spergula arvensis y sativa var. ehlo- rosa (145 Stellaria neglecta (38) Stipa pennata 71 Synchytrium Phegopteridis (2) Trapa natans 71 Trientalis europea f. rosea (117) Trisetum subalpestre (74) Triticum cristatum (14) » sativum (82) Uromyces Poz (45) » Trifolii repentis (DN Urtica dioica v. Sondenii (74) Usnea longissima (165) Verbascum Blattaria Vicia Faba 174 » lathyroides (81) » - pannonica (38) Viola 85 35) Xanthium spinosum (38) strumarium (38) FÖRENINGENS LEDAMÖTER OCH INSTITUTIONER, SOM ENL. STADG. $9 ERHÅLLA TIDSKRIFTEN « Anger ledamot, som erlagt afgift (med 100 kronor) en gång för alla. ADLERZ, E., Lektor, Örebro AFZELIUS, K. R., Amanuens, Karl- bergsvägen 20, Stockholm AHLFVENGREN, F. E., Lektor, St. Bad- stugatan 70, Stockholm AHLSTRÖM, N., Läroverksadjunkt, Villastaden 2, Borås ALM, K. G., Fil. stud., Svartmang. 16, Uppsala ALMGREN, K. G., Hofrättsråd, Öster- malmsg. 48, Stockholm ALMQUIST, ERNST, Professor, Karla- vägen 20, Stockholm ALMQUIST, S., Lektor, Mölnbo ALMQVIST, EMIL, Trädgårdsdirektör, Seminarielärare, Skara + ANDERSSON, ERNST, Jägmästare, Linghed ANDERSSON, GUNNAR, Professor, Djursholm ANDERSSON, LORENTZ, Stationsin- spektor, Karlstad ANKARCRONA, ELSVIG, Fru, Boserup, Billesholms grufva ARNELL, H. W., Lektor, Uppsala ARRHENIUS, AXEL, Rektor, Lunds- berg, Nässundet ARVÉN, Å., Stationsföreståndare, Gränna ARWIDSSON, I., Fil. d:r, Statens fiskeri- assistent, Mariefred ASKELÖF, NiLS O., Fil. stud., Öfre Slottsgatan 11 B, Uppsala (Ög.) ASKLUND, H., Läroverksadjunkt, Kungstensgatan 69, Stockholm ASPLUND, ERIK, Fil. stud., Börjeg. 135 Uppsala (SN) AULIN, F. R., Fil. d:r, Dalagatan 78 A, Stockholm (efter !/, Blind- institutet, Tomteboda station) +AURIVILLIUS, CHR., Professor, K. Ve- tenskapsakademien, Stockholm BAGGE, A., Ingenjör, Nääs fabrik, Floda station BANCK, ELISABETH, Fröken, Ronne- bygatan 26, Karlskrona BAUMAN, J., Badintendent, Marstrand BEHM, A., Intendent, Skansen, Stock- holm BENEDICKS-BRUCE, Brucebo, Visby BERG, Å., e. Jägmästare, Luleå BERGERON, THOR, Fil. stud., Rör- strandsg. 50, Stockholm BERGGREN, J., Läroverksadjunkt, Döbelnsgatan 69, Stockholm BERGNER, ERIK, Med. kand., Medi- cinska föreningen, Stockholm BERLIN, N. KR., Jägmästare, Öster- sund BERNSTRÖM, GUSTAF, Apotekare, Gö- teborg BESKOWSKA SKOLAN, Stockholm BINNING, A., Folkskollärare, Fjäll- gatans skolhus, Göteborg CAROLINE, Fru, XII BIRGER, S., Med. lic., Kronobergs- gatan 15 B, Stockholm BJÖRKMAN, K.. Apotekare, Götgatan 7, Uppsala BLOMQVIST, A. N., Apotekare, Apot. S:t Erik, Stockholm BLOMQVIST, S. G:SON, Fil. lic., Kyr- kog. 9, Uppsala BOCK, SIXTEN, Fil. kand., Uppsala BoHLIN, K., Lektor, Åsögatan 79, Stockholm BOLIN, I... Amanuens, Dalagatan Stockholm BOoLIN, L., Fil. stud., Tulegatan Stockholm BoLIN, K., Regementsläkare, Visby BorGE, 0. F., Fil. d:r, Nybrogatan 26, Stockholm BORGSTRÖM, LILIAN, Fröken, Nybro- gatan 30, Stockholm £BORGLIND, J. H., Jägmästare, Falun BOTANISKA FÖRENINGEN, Nya Bota- niska Institutionen, Lund BOTANISKA INSTITUTET, Stockholms Högskola BOTANISKA INSTITUTIONEN, Uppsala Universitet BRUN, SVEN G., Apotekare, Hudiks- vall BRUNDIN, J. A. Z., Lektor, Växjö BRYANT-MEISNER, R., Fil. stud., Si- byllegatan 16, Stockholm BRÅKENHIELM, GERTRUD, Fröken, Strandvägen 43'' Stockholm BÅGENHOLM, G., Assistent vid Cen- tralanstaltens jordbruksafdelning, Experimentalfältet BÄÄRNHIELM, M., Kungältf Nn 9, 23, Häradshöfding, CARLSSON, C. D., Apotekare, Göte- borg (Svanen; CARLSON, G. WW. ES Eileen Iaro- verksadjunkt, Västerås CARLSON, VICTOR, Marinintendent, Karlskrona CASTBERG, CARL, Farm. kand., Vega- gatan 9" Stockholm CEDERBLAD, Ch, CEN Staket- gatan 20, Gefle CEDERPALM, ENOCH, Trädgårdsdirek- tör, Karlavägen 14, Stockholm CEDERSTRÖM, ANNA S. A., Lärarinna vid Karlskoga kommunala mellan- skola, Karlskoga CHRISTIANSSON, CARL, Stockholm CHRISTOFFERSSON, O., Landtbrukare, Alstad COLLINDER, Sundsvall COTIVINSE IKE malms högre Stockholm CONWENTZ, H., Professor D:r, Wart- burgstrasse 54". Berlin—Schöne- berg mag., Justitieråd, E., Läroverksadjunkt, H., Fil. kand, Soder- allm. läroverk, DAFGÅRD, IVAR, Apotekare, Sveg DAHL, C. G.;, Fil. käandö ummadsards: direktör, Alnarp, Åkarp DAHL, GUSTAF Hi J,; Apotekare, Söderhamn DAHLGREN, K. V. OSSIAN, Fil. kand., Odensgatan 15'!', Uppsala (Västm.) DAHLSTEDT, F., Fil. stud., Trädgårds- gatan 9, Uppsala DAHLSTEDT, H;, Fil GT Nikinsa: gatan 9 B, Stockholm DE GEER, C., Friherre, Leufsta Bruk DU RIETZ, G. EINAR, Studerande, Sandvik, Stockholm I Du RIETZ, HARALD, Studerande, Sandvik, Stockholm I £DUSÉN, K. F., f.d Tektor Kalman DYRING, JOH., Cand. real., Over- lerer, Holmestrand, Norge EDWALL, GuUsTAVO, Secretario de Agricultura, Seccäo Botanica, Såo Paulo, Brasilien EGERSTRÖM, A., Öfverjägm., Umeå EHRENBORG, H. T., Konsul, DLin- köping E1NAR, E. A. Fil. mag., Läroverket, Umeå EKMAN, ELISABETH, Fru, Djursholm EKMAN, JOHN, Jur. stud., Karlbergs- vägen 61, Stockholm EKMAN, G. WILH., Fil. kand., Uppsala ELFSTRAND, M., Professor, Uppsala ELFVING, FREDR., Professor, Helsing- fors ELIASSON, ÅA. G., Lektor, Vänersborg ENANDER, S. J., Kyrkoherde, Lill- herrdal ENELL, H. G. O., Apotekare, Karl- bergsvägen 10, Stockholm (Örnen) ERDMANN, THOR, Med. lic., Slöjd- gatan 9, Stockholm ERIKSSON, JAKOB, Professor, Experi- mentalfältet ERIKSON, JoH., f. d. Lektor, Karls- krona ERIKSON, J. SIGFRID N., Farm. kand., Skara ERIKSSON, MARTIN, Apotekare, Solle- brunn ERIKSSON, STEN, Fil. stud., S:t Lars- gatan 6, Uppsala (Smål.) ERLANDSSON, E., Bankkamrer, Vara ERLANDSSON, RUTH, Lärarinna, Norra Torget 6, Kristinehamn HULLER, ASTRID VON, f. CLEVE, Fil. d:r, Vestanberga, Wallentuna FAHLSTEDT, CAROLINA, Skolförestån- darinna, Flemmingg. 9, Stockholm FALCK, K. R., Fil. stud., Agnegatan 7, Stockholm FANT, FREDRIK, Direktör vid åker- brukskolonien Hall, Södertälje FARMACEUTISKA FÖRENINGENS bib- liotek, Vallingatan 20, Stockholm FARMACEUTISKA INSTITUTETS biblio- tek, Vallingatan 20, Stockholm FLODERUS, O. M., Lektor, Västerås FORSBERG, CARL O., Grosshandlareé, Regeringsgatan 56, Stockholm FORSSTRAND, CARL, Fil. d:r, Journa- list, Saltsjö-Dufnäs FRANZÉN, IVAR, Fil. mag., Söder- malms högre allm. läroverk, Stock- holm NI IT FREDENBERG, K., Generaldirektör Riddaregatan 43, Stockholm FREDMAN, K. GösTA E., Fil. stud. Smedsgränd 20'!7 Uppsala (G. H. FREIDENFELT, VALDEMAR, Civilingen- jör, Linnégatan 18: n. b., Stock- holm FRIBERG, STAFFAN, Studerande, Sala FRIES, TH. M.,f. d. Professor, Uppsala ERIES, TES CA EA Fil kand; oIrade gårdsg. 16, Uppsala FRIES, RoOB. E., Docent, Trädgårdsg. 16, Uppsala FRIES, E. TH., Bataljonsläkare, Visby FRISENDAHL, A., Fil. lic., Uppsala FROM, LYDIA, Fröken, Mästersa- muelsgatan 34, Stockholm FRYKMAN, ANNA, Fröken, Sibyllega- tan 50 B, Stockholm FRYKMAN, DAVID, Jägmästare, Wil- helmina FRÖDING, HERM. AÅ., Sunne FRÖMAN, G. A., Fil. kand., Privat- lärare, Götgatan 3, Uppsala FÖRENINGEN LINNAZA, Norra Latin- läroverket, Stockholm GEIJER, MALIN, Lärarinna, Handt- verkaregatan 26, Stockholm GEIJER, P. A., Docent, Flemming- gatan 23 AY Stockholm GERTZ, Otto, Docent, Lund GORTON, A. EDV., Apotekare, Hörby GRAM, K. G. A., Jägmästare, Vindeln GRAPE, C. A., Apotekare, Hofverberg GREVILLIUS, ÅA. Y., Fil. d:r, Kempen a/Rh. GRUNDBERG, L., Med. lic., Artilleri- gatan 10 B, Stockholm GRUNDITZ, BERTIL, Fil. stud., Skol- gatan 27, Uppsala (Smål.) HEGERSTOLPE, G., Redaktör, Tysk- bagaregatan 9, Stockholm HAFSTRÖM,A., Protokollsnotarie, Kar- lavägen 23, Stockholm HAFSTRÖM, HJ., Hofkamrerare, Kar- lavägen 23, Stockholm XIV HAGLUND, EMIL, Fil. d:r, Jönköping HAGSTRÖM, FR., Kyrkoherde, Hvet- landa HaAIJ, J. B., Lektor, Leksand HATE. MEG, IL Okands museum, Stockholm HALLQUIST, S., Fil. stud., Observa- toriegatan 17!!! Stockholm HAMNER, J. W., Apotekare, Mark- vardsgatan 8 (till 1 okt. 1911), Stockholm HAMNSTERÖM, J. F. M., Direktör, Skara HANNERZ, ALF, Fil. stud., Börjega- tan 13, Uppsala (Östg.) HANSON, EGRON, Amanuens, Farma- ceutiska institutet, Valling. 20, Stockholm HEDBOM, KARL, Med. d:r, Uppsala HEDLUND, TH., Lektor, Alnarp, Akarp HEDSTRÖM, PER, Tandläkare, Väster- långgatan 34, Stockholm HEINTZE AS oil ökie, Lund HELGESSON, FRITZ, Folkskollärare, Bangatan 17, Göteborg HELLSTRÖM, ALICE, Lärarinna, Si- byllegatan 3 B, Stockholm HELLSTRÖM, AXEL, Jägmästare, Bur- träsk HELMERS, ERIK, e. Jägmästare, Djurs- holm HEMMENDORFF, E., Lektor, Kungs- holmsgatan 72 B, Stockholm HEMMING, GUNHILD, Fil. stud., Djurs- holm HENNING, E.., Lektor, Ultuna, Uppsala HENRIKSSON, J., Rektor, Dals-Ro- stock HENSCHEN,C., Akademiekamrer, Upp- sala Riks- ZHERNMARCK, A., Disponent, Wi bruk, Ockelbo HESSELMAN, H., Docent, Uplands- gatan 64, Stockholm HOFLING, M., Fil. stud., Järnbro- gatan 22!!! Uppsala (Norrl.) HOFMAN-BANG, O. M., Fil. d:r, Ex- perimentalfältet HOEM, —J., ÅA. Timrå, Vifsta varf HOoLMBOE, J., Direktör, Bergens Mu- seum, Bergen, Norge HOLMGREN, ANDERS, e. Jägmästare, Bispgården HOLMGREN, IVAR, Fil. stud., valdsgatan 19! Stockholm HuLTH, J. M., Förste Bibliotekarie, Uppsala HULTING, J., Fil. d:r, Markvardsg. 6, Stockholm Huss, H., Fil. d:r, Ynglingagatan 13, Stockholm Hwass, TH., Med. d:r, Docent, Bir- gerjarlsgatan 16, Stockholm HULPHERS, A., Trädgårdskonsulent, Villa Fromm, Sköfde Kyrkoherde, Rag- HäLLsJö, K. E., Med. lic., Domn- arfvet, Borlänge HÄYRÉN, ERNST F., Fil. magister, Lotsg. 8, Helsingfors HÖGRE LÄRARINNESEMINARIET, Rid- dareg. 5, Stockholm INDEBETOU, GOVERT, Fondmäklare, Linnégatan 81, Stockholm INGVARSON, FR., Lektor, Visby JANSSON, OLOF, Fil. stud., Uppsala (Norrl.) JEBE, F., Jur. kand., Handelsdepar- tementet, Kristiania, Norge JOHANSSON, GEORG, f. d. Läroverks- adjunkt, Per Vejersg. 2, Malmö JOHANSSON, K., Fil. d:r, Läroverks- adjunkt, Rådstugränd 2, Visby JOHANSON, N. A., f. d. Rektor, Göte- borg JOHNSSON, NILS, Med. d:r, Förste stadsläkare, Hernösand JOHNSSON, SELMA, Farm. kand., Orsa JONASSON, HUGO, Fil. stud., Uppsala (Smål.) JONSSON, FRITZ, Fil. stud., Eriks- gatan 11, Uppsala JUEL, H. O., Professor, Botaniska Trädgården, Uppsala JÄDERHOLM, E., Lektor, Västervik JÖNSSON, BENGT, Professor, Lund KARLSSON, ARVID, Fil. stud., Sysslo- mansg. 21, Uppsala (Vg.) KARLSON, EMIL, f. d. 1:e Fyringenjör, Östermalmsgatan 36, Stockholm KEMPE, FR., Fil. d:r, Strandvägen 7, Stockholm =KIAER, HANS, Direktör, Ekheim, Krageröen ved Fredriksstad, Norge KIHLSTRÖM, A., Läroverksadjunkt, Linnégatan 39 A, Stockholm KINDBERG, H. C., Grosshandlare, Göteborg KJELLBERG, GUNNAR, Fil. kand. Uppsala KLEEN, N. R:SOoN, Civilingenjör, Va- linge, Stigtomta KLEFBECK, ÉE., Fil. stud., Svartmang. 14, Uppsala KOLTHOFF, I., Bruksägare, Ham mar- by, Nora KREUGER, ELSA, Fröken, Kalmar KROK LEN OCB.: NN, fi d: Läroverks- adjunkt, Upplandsgatan 51, Stock- holm KULLBERG, A. E., Ingenjör, Skebokvarn KUMLIEN, HJALMAR, Orsa KUPFFER, K. RB., Professor, Hofrat, Suworowstr. 23, Riga KYLIN, HARALD, Docent, Uppsala KÖHLER, EUGENE, Läroverksadjunkt, Strängnäs Hem, LAGER, ESTER, Fröken, Grefture- gatan 64, Stockholm LAGERBERG, TORSTEN, Fil. d:r, Sta- tens Skogsförsöksanstalt, Stock- holm LAGERHEIM, G., Professor, Tunnel- gatan 25, Stockholm LAGERSTEDT, N. G. W., Läroverks- råd, Karlavägen 35, Stockholm LAGERWALL, B., Vv. Häradshöfding, Drottningholm LANDGRAFF, KURT, Forstmästare, Ljusdal (Gefleborgs län) XV LANGE, Visby LARSON, ALARIK, Grufingenjör, Stri- berg (Örebro län) TH., Telegrafkommissarie, LARSON, GEORG, Telegrafingenjör, Luleå LARSSON, J., Apotekare, Sveg LARSSON, P. A., Possessionat, Öjers- byn, Movik, Dalsland LAURELL, J. GG, Kyrkoherde, Aspö, Strängnäs LEIJONMARCK, H., ping KENSTROM, GC, ACES fd: verksadjunkt, Vaxholm LEWIN, MARIA, Fröken, Östermalmsg. 11, Stockholm LIDFORSS, BENGT, Professor, Uppsala LIDHOLM, H., Ingenjör, Alby LIDMAN, GOTTFRID, e. Jägmästare, Ljusdal LILJEDAHL, A., Apotekare, Göteborg, (Enhörningen) LILLIESKÖLD, JESPER, Auditör, Dan- derydsg. 10, Stockholm LIND, G., Trädgårdsdirektör, Experi- mentalfältet LIND, JENS, Cand. pharm., Bota- nisk Museum, Köbenhavn K LINDBERG, ANDREA, Fru, Flemmingg. 18!!! Stockholm LINDBERG, HARALD, Fil. d:r, Kustos vid Universitetets botaniska mu- seum, Helsingfors LINDEGREN, E., Fil. kand., Appel- bergsgatan 34, Stockholm (från 1/4 1911 Södra Mariegatan 3, Falun) LINDELL, E., Öfverläkare, Växjö LINDFORS, TH., Fil. stud., Sturegatan 12, Uppsala LINDSTRÖM, Å. AÅ., Marstrand LINDSTRÖM, f. KEILLER, E., Fru, Vi- bynäs, Nykvarn (Stockholms län) LINDSTRÖM, N. H., Trädgårdsdirek- tör, Bergielund, Albano LJUNGDAHL, HILDUR, Fil. stud., Linné- gatan 39 A, Stockholm Fröken, Jönkö- Läro- Tullförvaltare, XVI FUND, AC AW, född. Laroverkss adjunkt, Västervik LUNDBERG, CARL, Läroverksadjunkt, Stampgatan 22, Göteborg LUNDBERG, J. F., Assistent, Svalöf LUNDEGÅRDH, H., Fil. stud., Råd- mansg. 48, Stockholm LUNDSTRÖM, E., Amanuens, Bergie- lund, Albano LÖF, A., Flottningschef, Furulid, Orsa LÖFGREN, A., Companhia de mate- rias taniferas, Sant'Anna, Sao Paulo, Brasilien MAGNUSSON, A. H., Lärare, Annedals skola, Göteborg MALME, G. 0. A:N, Lektor, Bergs- gatan 23, Stockholm MALMSTRÖM, C., Fil. stud., Kungs- gatan 11, Stockholm MALMSTRÖM, P. E., Underlöjtnant, Kungsgatan 11, Stockholm MATSSON, R., Kyrkoherde, Hassela, Franshammar, Helsingland MELIN, E., Fil. stud., Uppsala (Västg.) MJÖBERG, E., Fil. d:r, Norrtullsg. 10 A, Stockholm MOLANDER, A. R., Fil. sala (Göteb.) MÅRTENSON, S., Fil. kand., Göteborg MÖLLER, HJ., Lektor, Falun MÖLLERBERG, CARL, Godsägare, Tomarp, Ekestad, Kristianstads län mag., Upp- NATHORST, A. G., Professor, Veten- skapsakademien, Drottninggatan 96, Stockholm NEUMAN, L. M., Rektor, Ystad NILSSON, HJ., Professor, Svalöf NILSSON, NILS, Farm. kand., Farma- ceultiska Institutet, Stockholm NILSSON-EHLE, H., Docent, Svalöf NISSER, C. W., Brukspatron, Broby, Bettna NORDENSON, EBBA, Fil. kand., Hamn- gatan 38, Stockholm NORDLANDER, C. A., spektör, Sundsvall NORDSTEDT, O., Professor, Lund Folkskolein- NORDSTRÖM, A. J. A., Hudiksvall NORDSTRÖM, E., Grosshandlare, Kap- tensgatan 15, Stockholm : NORÉN, C. O., Lektor, Nya Elemen- tarskolan, Stockholm (från X/, Karlskrona) NORRA LATINLÄROVERKET, holm NYSTRÖM, N. TH. J., Amanuens i N Justitierevisionen, Karlavägen 29, Stockholm Apotekare, Stock- OLSSON, D., Skogselev, Mästersamu- elsg. 44, Stockholm ORSTADIUS, E., Fängelsedirektör, Växjö OSENIUS, K. A., Läroverksadjunkt, Kommendörsgatan 44, Stockholm OSTENFELD, C. H., Museumsinspek- tör, D:r, Sortedams Dossering 63 A, Köbenhayn PALM, B. T., Fil. kand., Drottningg. 85, Stockholm PALMÉR, J. E., Sundssandvik PALMQUIST, AUGUSTA, Lärarinna, Kammakareg. 41, Stockholm PERSSON, JOHN, Apotekare, Tranås, Jönköpings län PERSSON, TORSTEN, Amanuens, Vana- disvägen 21. Stockholm Disponent, Tånga PETERSEN, HENNING FEILER, Ama- nuens, Botanisk Have, Köben- havn K PETERSON, OSKAR, Trädgårdsmäs- tare, Bergielund, Albano PLEIJEL, C., Apotekare, Sollefteå VON PORAT, 'C. 0: EFEUNGd=XNEREd: Lektor, Jönköping ; VON PosT, L., Fil. lic., Statsgeolog, Geologiska Byrån, Stockholm PRAvITZ, HJ., Marinintendent, Löjt- nant, Karlskrona PÅHLMAN, G., Kapten, Lund RIKSMUSEETS Botaniska Afdelning, Stockholm RiINGIUS, G. E., Fil d:r, Karlavägen 44, Stockholm RINGSELLE, G. A., läroverksadjunkt, Upplandsgatan 77, Stockholm RINGSTRAND, N. G., e. Jägmästare, Islinge, Lidingö ROMELL, GUNNAR, Fil. stud., Brahe- gatan 51, Stockholm Ro0oS, ARTHUR, Farm. kand., Ox- torgsgatan 9 B, Stockholm ROSENBERG, IDA, Lärarinna, Näck- strömsg. 3, Stockholm ROSENBERG, J. O., Professor, Råd- mansgatan 67, Stockholm ROSENBERG, LILLY, Lärarinna, Råd- mansgatan 67, Stockholm ROSENBERG, O., Docent, Tegnérlun- den 4, Stockholm ROSENBERG, OTTONIE, Fru, Tegnér- lunden 4, Stockholm ROSENDAHL, H. V., Professor, Kungs- gatan 11, Stockholm RÖNNBLAD, ERNST, Lektor, Norrkö- ping (p. t. Sundsvall) "SAMUELSSON, G., Fil. kand., Uppsala (Västm.) SANDBERG, E., tjf. Kanslisekreterare i Ecklesiastikdep., Linnégatan 39A, Stockholm SANDEGREN, H. R., Fil. stud., Väst- mannagatan 31, Stockholm SCHAGER, N., e. Jägmästare, Appel- bergsg. 34, Stockholm SCHEDIN, J., Läroverksadjunkt, håd- mansgatan 86, Stockholm SCHENSTRÖM, HARALD, Farm. kand., Karlavägen 29, Stockholm (Apot. Storken) FSCHOTTE) GG, Lidingö SCHÖTT, ANDERS, Fil. kand., Söder- malms högre allm. läroverk, Stock- holm SEDERHOLM, E., Med. d:r, Regerings- gatan 28 A, Stockholm SEDERHOLM, G., Godsägare, Alberga, Södermanlands län Jägmästare, Islinge, XVII SEGERSTEDT, PER, Lektor, Luleå SEIDELIN, AGNETE, Fröken, Botanisk Laboratorium, 140 Gothersgade, Köbenhavn SELANDER, N. E., Regementsläkare, Regeringsgatan 18, Stockholm SELANDER, '"S, Fil; stud; Stor- gatan 8, Uppsala SERNANDER, R., Professor, Upp- sala SIMMONS, H. G., Docent, Lund SJÖGREN, J., Läroverksadjunkt, Vä- nersborg SJÖGREN, OTTO, Fil. d:r, Trädgårds- gatan 12, Jönköping SJÖGREN, W., Skogselev, K. institutet, Stockholm SJÖSTEDT, PER, Tandläkare, Katrine- holm SJÖVALL, THORSTEN, Juris kandidat, Stadsnotarie, villa Bo, Helsing- borg SKERFE, ERIK, Studerande, Engel- brektsg. 43 B, Stockholm SKOTTSBERG, C., Docent, Uppsala SKÅRMAN, J. A. 0O., Lektor, Öster- malmsgatan 28, Stockholm SMEDBERG, C., Skogselev, K. Skogs- institutet, Stockholm SMEDBERG, OLOF, Fil. stud., Drott- ninggatan 3, Uppsala (Göteb.) SMITH, HARRY, Fil. stud., Uppsala (Stockh.) SMITT, W., Jägmästare, Hernösand SONDÉN, M., Professor, Svartman- gatan 24, Stockholm SPARRE, J., Grefve, Godsägare, Bro- Gård, Bro, Uppsala län STARBÄCK, K., Lektor, Telegraffull- mäktig, Hemgården, Stockholm Skogs- STAWE, JOHAN EMIL, Apotekare, Sollefteå STÉENHOFF, K., Ingenjör, Surbrunns- gatan 38, Stockholm STERNER, EWALD, Fil. stud., tenstorg 12, Lund STERNER, RIKARD, Fil. stud., Sysslo- mansgatan 33 A, Uppsala (Kalm) Mår- II NVIIIT STIGLER, J. E., Läroverksadjunkt, Inedalsgatan 1, Stockholm STJERNSPETZ, ALF, Banktjänsteman, Sigtunagatan 4!" Stockholm STOLT, HUGO, Fil. kand., Sysslomans- gatan 21" Uppsala (Ög.) STRINDBERG, HENRIK, Fil. mag., byllegatan 59, Stockholm STRÖM, HJ., Banktjänsteman, Järfva STRÖMMAN, PEHR, Läroverksadjunkt, Hudiksvall SUNDBERG, C. F., f. d. Öfverdirektör, Drottninggatan 95 D, Stockholm SVEDELIUS, N. E., Docent, Botaniska Trädgården, Uppsala SVENSSON, CARL ARVID, Farm. kand., Vallingatan 9"! Stockholm SYLVÉN, B3 Läroverksadjunkt, Skara SYLVÉN, HJ., e. Jägmästare, Älfdalen SYLVÉN, N., Fil. d:r, Mästersamuelsg. 20, Stockholm SÄTERVALL, TH. A., Apotekare, Kram- fors SÖDERBERG, E., Förste aktuarie, Floragatan 16, Stockholm SÖDERLUND, P., f.d. Stationsinspektor, Strengnäs SÖDERLUND, SVEN, Fil. stud., gatan 30, Uppsala (Östg.) SÖDERMALMS HÖGRE ALLMÄNNA LÄ- ROVERK, Stockholm SÖLLSCHER, C., Fil. d:r, Eskilstuna Si- Stor- TEDEN, W., Öfverjägmästare, Falun TEDIN, EH Fil: d:r, Svalöf TEILING, E., Fil. stud., Brunnsgatan 14. Stockholm METREDENIUS) CC: 6. Partilled . ITRFRORIN, PG. E., Hook, Småland THORÉN, JOHN W., Folkskollärare, Värmlandsg. 28, Göteborg TJEBBES, K., Fil. kand., Amstel 254, Amsterdam, Holland TROLANDER, A. $S., Apotekare, Herr- ljunga H., Apotekare, Lektor, Fiskaby, TULLGREN, ALB.,: Fil. kand., Före- ståndare för Centralanstaltens En- tomolog. Afdeln., Experimental- fältet TURESSON, GÖTE, Studerande, Dispo- nentg. 26, Malmö TÄCKHOLM, G. V., Fil. stud., Obser- vatorieg. 17, Stockholm TÖRNBLON, G., Läroverkslärare, Åsö- gatan 47 D, Stockholm WAHLBERG, L., Löjtnant, Sandåkern SA, Umeå WAHLBOM, ALBA, Lärarinna, Horns- gatan 28, Stockholm WAHLGREN, EINAR, Lektor, Hernö- sand WAHRBERG, RAGNAR, Fil. stud., Upp- sala (Smål.) NYVARODELL, E-, Östersund WEILER, GÖsTA, Fil. stud., holms Högskola WENDEL, DAGMAR, Fil. stud., Träd- gårdsgatan 16, Uppsala WESTERBERG, F. OTTO, Lärare, Hä- radstorp, Vistinge VESTERGREN, T., Fil. lic., Valhalla- vägen 111 C, Stockholm WESTERLUND, C. G., Läroverksad- junkt, V. Nygat. 9, Norrköping WESTERSTÅHL, O., Telegrafassistent, Kammakaregatan 6, Stockholm WESTLING, R., Assistent, Wendevägen 14, Djursholm WETTERHALL, ERLAND, adjunkt, Helsingborg WIBECK, E., Fil. kand., e. Jägmäs- tare, Linnégatan 25, Stockholm WIGER, JOHAN, Fil. stud., Dragar- brunnsg. 41, Uppsala (G. H.) VILKE, AUG., Läroverksadjunkt, Lund VINGE, AXEL, Läroverksadjunkt, Ami- ralsgatan 18, Malmö WINGE, ÖJVIND, Mag. Sc., Botanisk Museum, Köbenhavn K. WiSTRÖM, P. W., Rektor, Folkhög- skolan Fridhem, Svalöf Fördelningsläkare, Stock- Läroverks- NIE: FH. Fill d:r, Svalöf WITTROCK, H., Amanuens Statistiska Centralbyrån, lund, Albano £WITTROCK, V. B., Professor, Bergie- lund, Albano NITETG EL JL; Tullförvaltare, Umeå vad OK: Bergie- WoLrF, TH., Provinsialläkare, Åsele VRETLIND, E., Läroverksadjunkt, En- köping WULFF, FR., Professor, Lund WULFF, IDA, Fru, Östermalmsg 51, Stockholm WULFF, TH., Fil. d:r, Docent, Öster- malmsg. 51, Stockholm AKERBLOM, D., Fil. stud., Börjega- tanfitfUöPppsala (G. H-) ÅKERMAN, Å., Amanuens, Nya Bot. Inst., Lund Summa medlemmar 403. NIX ÅKESSON, ESTER, Lärarinna, Dö- belnsg. 42, Stockholm ÖBERG, ANNA, Lärarinna, Horns- gatan 28, Stockholm ÖRTEGREN, R. J., Farm. kand., Väst- mannag. 57, Stockholm FÖRTENBLAD, TH., Byråchef, Oden- gatan 28, Stockholm ÖRTENDAHL, I., Trädgårdsdirektör, Uppsala ÖRTENGREN, H., Godsägare, Helmers- hus, Ekestad, Kristianstads län ÖSTERBERG, J.A., Lärare, Montebello, Experimentalfältet ÖSTERLUND, S., Fröken, Upplands- gatan 67, Stockholm. ÖSTERMALMS högre allmänna läro- verk, Stockholm ÖSTGÖTA NATION, Uppsala ÖSTMAN, M., Lärare, Ljusnedal, Fu- näsdalen, Härjedalen Event. rättelser ifråga om medlemmarnas namn, titel eller adress lik- som ock framför allt adressändringar torde anmälas pr brefkort till för- eningens sekreterare 0. IOSENBERG, Stockholms Högskola, Stockholm Va. rn AE Ja MÅ t LITTLE S - sån Läd Å . e | JM EHN NR 20 - pd "VMA - j > Ing NANA 2 ; Ä J Å k i 4 Jag je 1: ' j : [| kH ,- i ” v TALE: i . - » i | ; Y Å i js a td (f t i - 4 x rn a + ee ' q i 4 , Svensk Botanisk — Tidskrift Utgifven af Svenska Botaniska Föreningen AR ränder nee Redigerad af 0. ROSENBERG och T. VESTERGREN | ; TR 1910 HÄFTE 1 SR SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och redaktionskommitté under år 1910. Styrelse: V. B. WITTROCK, ordförande; R. SERNANDER, vice ordförande; O. ROSENBERG, sekreterare och redaktör; G. INDEBETOU, skatt- mästare; J. BERGGREN, K. BOHLIN, O. JUEL, G; LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON, M. SONDÉN. Redaktionskommitté: O: ROSENBERG, K. BOHLIN, G. LAGERHEIM, R. SERNANDER, N. SVEDELIUS. SVENSKE BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande Svenska Bo- taniska Föreningen) är 15 kronor. Medlemsafgiften för år 1910, 10 kronor, torde inbetalas till skattmästaren, fondmäklaren G. INDEBETOU, Kungströdeerde | gatan 4, Stockholm. Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgångar af tid- skriften till ett pris af. 7 kronor pr årgång. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 1. REGIONFÖRSKJUTNINGAR INOM DALARNE. AF GUNNAR SAMUELSSON. Under de senaste fyra somrarna har jag gjort resor i Öfre Da- larne i och för studier af Archieracium-floran. I den utsträckning, tiden medgifvit, har jag äfven gjort anteckningar om vegetationen i öfrigt. Den nu gångna sommaren (1909) åtnjöt jag för växtgeogra- fiska studier ett anslag ur Bjurzonska stipendiefonden från Uppsala universitet; för detta ber jag härmed att få tacka. Mina anteck- ningar äro dock mycket ojämna och otillräckliga, hvarför min nedan lämnade skildring i många afseenden är ofullständig. Ett af den moderna svenska växtgeografiens mest diskuterade spörsmål är frågan om kvartärtidens klimat. Från Dalarnes nutida vegetation kunna hämtas åtskilliga fakta, som tala för tillvaron under den postglaciala tiden af ett skede, som haft ett för åtskilliga sydliga växter mera gynnsamt klimat än nutidens. Det är därför min afsikt att i första rummet meddela några iakttagelser öfver de växtsamhällen inom Dalarnes barrskogsregion, hvilka företrädesvis hysa Dalaflorans sydliga och sydostliga arter. I. SYDLIGA ARTER I BARRSKOGSREGIONEN. De växtsamhällen inom Dalarnes barrskogsregion, som de m. 1. m. sydliga växterna tillhöra, kunna föras till två hufvudtyper, sam- hällen 1:o med sluten och 2:0 med koloniartad vegetation. Till det förra slaget höra hufvudsakligen de örtrika barr- och löfskogs- typerna, till det senare de s. k. sydlutorna. A. SLUTNA VÄXTSAMHÄLLEN. 1. NATURSAMHÄLLEN. Två tämligen väl skilda typer kunna urskiljas bland de slutna naturliga växtsamhällen, som inom sig härbärgera sydliga växter. Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 1 Det ena af dessa, granlunden, tillhör barrskogarnas serie, det andra, lunddälden, löfskogarnas serie. a. GRANLUNDAR. I de högre delarna af den norrländska” barrskogsregionen före- kommer en granskogstyp, som utmärker sig för en ovanlig växt- lighet och stor rikedom på örter och gräs i fältskikten, granlunden. Den är inom Dalarne noggrannare studerad blott inom Hamra kronopark; här äro karaktärsväxter Athyrium filix femina, Geranium silvaticum, Mulgedium alpinum, Phegopteris dryocpteris, Polystichum spinulosum och Rubus saxatilis” (ANDERSSON och HESSELMAN 1907, s. 58). Från en synnerligen typisk, men på samma gång ovanligt artrik granlund på västsluttningen af Björnberget i Älfdalen (c:a 450 m. ö. h.) vill jag meddela följande. Markens lutning är ganska starkt mot VSV., de ymniga granarna lämna en mycket stark skugga. Skogsskikten äro ej åtskilda. Ymnig är Picea excelsa, enstaka Alnus incana och Pinus silvestris. Snårskikt af tunnsådd Picea excelsa och enstaka Alnus incana. Fältskikten sammanflyta. Rikliga: Deschampsia flexuosa, Equisetum silvaticum, Geranium silva- ticum, Linnea borealis, Melica nutans. Strödda: Majanthemum bifolium, Myrtillus nigra, Oxalis acetosella, Paris quadrifolia, Phegopteris polypodioides, Picea excelsa, Vaccinium vitis idea. Tunnsådda: Carex vaginata (steril, Hieracium stenolepis, Phegopteris dryopteris, Potentilla erecta, Prunella vulgaris, Ranunculus acer, Rubus saxatilis, Viola riviniana. Enstaka: Achillea millefolium (steril), Ajuga pyramidalis (steril), Alche- milla filicaulis, glomerulans, suberenata och Wichure, Anemone hepatica, Antennaria dioica, Chrysanthemum leucanthemum, Coeloglossum viride, Deschampsia cespilosa, Empetrum nigrum, Fragaria vesca, Geum rivale, Hieracium cinerellum, expallidiforme, gilvocaniceps, leticeps, mallopodum, orbicans, oxylepium och pilosella (steril), Juniperus communis, Listera cordata, Luzula pilosa, Lycopodium annotinum, Melampyrum silvaticum, Parnassia palustris, Polygonum viviparum, Pyrola minor, secunda och uniflora, Rubus idwus, Solidago virgaurea, Sorbus aucuparia, Taraxacum officinale, Trientalis europea, Veronica officinalis, Viola palustris. Bottenskiktet utgöres af förutom enstaka Selaginella selaginoides ym- niga mossor i växlande mängd (Dicranum sp., Hylocomium parietinum, proliferum och triquetrum, Hypnum crista castrensis, Sphagnum sp.) "Med Norrland menas i det följande ungefär detsamma som Sverige norr om ekregionen. ? I fråga om nomenklaturen följes hufvudsakligen NEUMAN och AHLFVENGREN (1901). 3 Endast några hundra meter från den nyss beskrifna anmärktes i en annan granlund dessutom Goodyera repens, Lycopodium compla- natum och Melampyrum pratense. I en grankäl på sydsluttningen af Björnberget växte bl. a. Carex loliacea och Tussilago farfara. Af de uppräknade arterna äro Ajuga, Anemone och Viola riviniana af en tämligen sydlig karaktär. Alchemilla glomerulans plägar anses som subalpin. Anemone hepatica har jag sett i en granlund äfven på sluttningen af Ärteråsen i Ore. Öfriga sydliga arter, som af mig iakttagits i Dalarnes granlundar, äro Betula verrucosa (Ärteråsen i Ore), Platanthera bifolia (Slättberget nära Särna kyrkby) och Viola mirabilis (Nafvarnäs i Älfdalen). Af mera nordliga (= subalpina) arter har jag vidare blott sett Mulgedium alpinum (Väsaberget och mellan Karlsartvet och Sälen i Älfdalen, mellan Gäfle och Luskärns- vallen i Orsa, Slättberget i Särna samt dessutom på flera ställen i de besläktade grankälarna). Utom nu nämnda arter har jag i gran- lundar påträffat Coralliorhiza innata (Dåråberg i Älfdalen), Milium effusum (Långsjöblecket i Älfdalen), Polygonatum verticillatum (Nafvar- näs i Älfdalen både i granlundar och grankälar stundom ymnig tillsammans med bl. a. Coeloglossum, Fragaria vesca, Paris, Ribes rubrum och Valeriana excelsa), Succisa pratensis (Dåråberg) samt en mängd Archieracium-arter och i grankälar Cirsium heterophyllum (nära Dyfversjön i Orsa, Midteltemplet nära Särna kyrkby), Crepis paludosa (Midteltemplet) och Stellaria alpestris (nära Dyfversjön). I granlundar och grankälar har jag således iakttagit 68 s. k. goda arter af kärlväxter; vid en mera ingående undersökning torde an- talet komma att väsentligt ökas. Bland de nu nämnda arterna uppges af ANDERSSON och HESSELMAN (1907) Achillea, Alchemille, Chrysanthemum, Hieracium pilosella, Platanthera, Prunella och Vero- nica inom Hamra kronopark finnas endast i kulturformationer. ANDERSSON och HESSELMAN (1907, s. 65) framhålla om barrskogen, således äfven om granlundarna, att »samtliga arter ha en vidare utbredning såväl mot norr som mot söder och... alltigenom ha en mera kosmopolitisk karaktär.> I öfriga delar af norra Dalarne ha vi, som jag ofvan sökt uppvisa, delvis en blandning af nordliga och sydliga arter. Huru tog vegetationen sig ut på de lokaler, som nu intagas af granlundar, innan granen invandrat? ANDERSSON och HESSELMAN (1907, s. 82 (88)| anse, att alla Hieracium-arter, som i Hamra på- träffats uteslutande i granskogar, invandrat till trakten samtidigt med granen. Gäller detta om Hieracium-arterna, så torde det med lika 4 stort skäl gälla om alla andra växter, som förekomma endast i granskogar (och kultursamhällen). I norra Dalarne förekomma syn- nerligen talrika Archieracia 1 granlundarna. Af 130 hittills bestämda arter från Öfre Dalarnes barrskogsregion har jag iakttagit 51 i gran- lundar, af dessa ha de allra flesta dessutom påträffats i fäbodars och byars björkängar. Att så många arter (79) af mig påträffats uteslutande i de kulturpåverkade björkängarna, beror därpå, att jag förnämligast undersökt dessa, och att individantalet här är mycket större än i granskogarna. Jag har visserligen ej själf sett vegeta- tionen inom Hamra kronopark, men väl studerat densamma inom norra delen af Orsa socken, således ett område af alldeles samma karaktär som Hamra och äfven närbeläget. Här har jag beträf- fande Archieracium-arterna funnit alldeles samma förhållande som i Öfre Dalarne för öfrigt, hvarför jag anser mig kunna påstå, att den af ANDERSSON och HESSELMAN |[1907, s. 82 (88)) dragna slut- satsen, att största delen af Hieracium-arterna i Hamra kronopark >»under de senaste 300 åren spridts från andra trakter hit in i skogarna genom människan”, är mindre sannolik. Men ej heller kan Öfre Dalarnes Hieracium-flora ha inkommit samtidigt med gra- nen (möjligen kan någon enda art ha gjort det). Detta strider mot all erfarenhet om Hieracium-arternas utbredning. SERNANDER (1893, s. 32) åter anser granlundarnas undervegetation vara en rest af en förutvarande lundartad löfskogsvegetation. Till denna åsikt måste jag ansluta mig. MHieracitum-arterna liksom största delen af gran- lundarnas öfriga flora ha med all sannolikhet förekommit på samma ståndorter, där de nu finnas, före granens inträngande i vegetationen. Man kan nämligen knappast tänka sig, att dessa friska moränsluttningar med delvis ganska hög fuktighet varit be- vuxna med magra tallhedar eller ljungrika tallskogar, som i Öfre Dalarnes vegetation äro så godt som de enda nutida skogssamhäl- lena med undantag af granskogarna. Enligt min mening måste här ha växt antingen en ört- och gräsrik tallskog eller något löfskogs- samhälle af lundartad typ. Då man genom undersökningar af HEDSTRÖM (1893), ANDERSSON (1902) och mig själf (SAMUELSSON 1906) känner, hvilken stor utbredning de ädla löfträden 1 forna tider haft i Öfre Dalarne liksom i hela nedre delen af den norr- ländska barrskogsregionen, inser man, att dessa bort förekomma företrädesvis på ståndorter af den beskaffenhet, som utmärker gran- lundarna (och äfven lunddälderna). Jag anser därför vegetationen 5 i dessa till stor del utgöra en reliktformation. Att inga ädla löfträd kvarlefva beror kanske delvis på den starka skugga, som granarna lämna. b. LUNDDÄLDER. Lunddälder äro i Dalarne vidt utbredda. De förekomma hufvud- sakligen utefter älfvar och åar, beklädande dessas nipbranter och raviner, samt i de mera högländta trakterna dessutom utefter bäc- kar som en randformation mot barrskogssamhällena. Synnerligen typiska lunddälder af det förra slaget har jag sett bl. a. i Ljusteråns dalsystem (Säters och Gustafs socknar). Här in- taga de dock mindre partier af nipbranterna i förhållande till de nedan skildrade björkängarna. Det förnämsta trädet är här Alnus incana. Utom åtskilliga arter, som nedan nämnas bland björk- ängarnas vegetation, har jag antecknat bl. a. följande, som ej äro allmänna i större delen af Dalarne: Actcea spicata, Adoxa moschatellina, Carex digitata, Chrysosplenium alternifoltum, Cireea alpina, Draba nemorosa, Equisetum hiemale, Impatiens noli tangere, Lamium album, Onoclea struthiopteris, Stellaria longifolia och nemorum, Taraxacum letum "obscurans (det. H. DAHL- STEDT), Vicia silvalica, Viola epipsila och umbrosa.' Af KRÖNINGSSVÄRD (1843) och INDEBETOU (1879) uppges som före- kommande i Säterdalen utom åtskilliga af de redan nämnda Aco- nitum napellus, Humulus lupulus, Lactuca muralis, Paris quadrifolia, Stachys silvatica, Triticum caninum (alla sannolikt tillhörande lund- dälderna), Calamagrostis purpurea, Populus balsamifera, Salix triandra (dessa tre finnas troligen i strandsnåren, Salix har jag själf sett), Barbarea stricta, Veronica beccabunga (sannolikt vid själfva ån), Carex aquatilis och Phleum alpinum (dessa bägge har jag själf sett på en fuktig äng vid Solfvarboån). Af de nu nämnda ha Aconitum, Hu- mulus, Lamium och Populus med säkerhet utkommit från den när- belägna staden.” — Ett stort antal af de nu nämnda växterna be- finna sig här ganska nära sin nordgräns inom Dalarne. Där bäckarna rinna genom skogssamhällena, kantas de af ett vanligen mycket smalt bälte af lunddäldsvegetation. Detta samhälle är från Dalarne kändt genom ANDERSSON och HESSELMAN (1907). ! På norra sidan af Dalälfven (Stora Skedvi socken) har jag dessutom sett Cam- panula trachelium, Corylus avellana, Secrophularia nodosa (alla vid Västerby), Geum urbanum och urbanum x rivale (vid Kvista). > Sannolikt är äfven Draba införd. Jag såg den vid en gångstig. 6 Af dem framhålles, att i lunddälderna inom Hamra kronopark uppträda såväl nordliga som sydliga typer (s. 64). Af de senare vill jag här nämna Polygonatum officinale, Pteris aquiltna, Rhamnus frangula och Viburnum opulus, af de förra Gnaphalium norvegicum, Saussurea alpina och Tofieldia palustris. Till denna skildring har jag ej mycket att tillägga. Dock vill jag här uppräkna de arter, jag anträffade i en lunddäld nära landsvägen mellan Blybergs by och järnvägsstation (Älfdalen), och som ej finnas antecknade från lunddälderna 1 Hamra, nämligen Carex canescens, Cerastium vulgare, Equisetum silvaticum, Geum rivale, Hieracium canipes, Linnea borealis, Myrtillus nigra, Polystichum spinu- losum, Prunella vulgaris, Pyrola rotundifolia, Ranunculus acer och repens, Veronica officinalis, Viola palustris och umbrosa. Dessutom vill jag meddela en förteckning på de växter, som på- träffades på en liten ö i en bäck i närheten af Gåsvarf (Älfdalen). BRikliga: Alnus incana, Deschampsia cespitosa, Galium boreale, Maj- anthemum bifolium, Phegopteris polypodioides, Valeriana excelsa. Strödda: Cirstium heterophyllum, Rubus saxatilis, Spirea ulmaria, Taraxacum officinale, Viola epipsila och palustris. Tunnsådda: Carex vaginata, Ranunculus acer. Enstaka: Alchemilla alpestris, filicaulis och glomerulans, Angelica sil- vestris, Botrychium lunaria, Carex pallescens, Crepis paludosa, Geum rivale, Hieracium constringens, Melica nutans, Oxalis acetosella, Parnassia palu- stris, Phegopteris dryopteris, Picea excelsa, Pinguicula vulgaris, Potentilla erecta, Prunella vulgaris, Salix pentandra, Solidago virgaurea, Succisa pra- tensis, Trientalis europea, Viola montana. Ingen af dessa bägge lunddälder hyser inom sig några utprägladt nordliga eller sydliga arter. Sydlig är däremot Alnus glutinosa, som jag sett i lunddälder på sluttningen af Ärteråsen i Ore, nära Kansbol och vid Vika i Mora samt mellan Kjättbo och Vänjans kyrkby (till- sammans med bl. a. Athyrium filix femina, Calamagrostis purpurea, Carex loliacea och tenella, Coralliorhiza innata, Paris quadrifolia).' Alla dessa platser ligga 200—300 m. ö. h. Anemone hepatica har jag sett i en lunddäld vid Fjäcka i Ore (här äfven Ribes rubrum). Af subalpina växter har jag sett Aconitum septrentionale (Mjågen och Gåsvarf i Älfdalen), Angelica officinalis f. norvegica (Åsen i Tran- strand) och Saussurea alpina (Gåsvarf och nedanför Hykjeberget i Älfdalen, nära Gasjövallen i Särna). Öfriga anmärkningsvärda växter, ! Dessutom har jag sett densamma i myrkanter i den sistnämnda trakten och vid Fredriksberg i Säfsnäs, i strandsnår vid Harsjön i Järna samt på åtskilliga punkter i södra Dalarne. id som af mig antecknats från lunddälder, äro Actwa spicata (Älfros i Särna), Convallaria majalis (Lillfjäten i Idre) samt åtskilliga Ar- chieracia. Jag har ej själf i Öfre Dalarne sett något af de ädla löf- träden i någon lunddäld. Men enligt benäget meddelande af läro- verksadjunkten K. P. HÄGERSTRÖM 1 Västerås förekomma vid den s. k. Rödjningen nära Johannisholm i Vänjan bl. a. Actwa spicata, Alnus glutinosa, Hierochloa odorata, Lonicera xylosteum, Pyrola me- dia, Tilia ulmifolia. Enligt hvad jag erfor om denna plats vid ett hastigt besök vid Johannisholm 1908, ha vi här just att göra med en lunddäld. Som ett sällsynt vackert exempel på ett samhälle med ädla löfträd inom ett Dalarne närbeläget område vill jag nämna den vegetation, som enligt BIRGER (1906) förekommer utefter Lind- tjärnsbäcken i Loos (Hälsingland). Här växa bl. a. Acer platanoides (ett 70-tal buskar), Actea spicata, Alnus glutinosa, Convallaria majalis, Fragaria vesca, Goodyera repens, Lonicera xylosteum, Pteris aquilina, Pyrola ehlorantha, Rhamnus frangula, Viburnum opulus, Viola rivi- niana.' Jag har nu sökt visa, att vi i lunddälderna finna en blandning af nordliga och sydliga typer. Den förste, som fäst afseende vid detta förhållande, torde vara HöGBom (1906, s. 323). Men äfven ur äldre litteratur kunna med lätthet exempel af samma slag upple: tas. På grund af det ovanliga intresse, de erbjuda, vill jag särskildt påpeka den vegetation, som finnes på några bland de af HOLMGREN (1909) beskrifna almförekomsterna i Norrland, nämligen de vid bäckstränder belägna, där tydligen i en typisk lunddäldsvegetation utom Ulmus montana åtskilliga sydliga växter förekomma. Själf har jag vid Lönnån i Borgsjö (Medelpad) sett Ulmus i en lunddäld. Vidare kan jag ej underlåta att omnämna det af ÖRTENBLAD (1894, s. 47) beskrifna almbeståndet på en Ö i »Bredsillre> i Rätan (Jämt- land). 2... KULTURPÅVERKADE SAMHÄLLEN. De nu skildrade formationstyperna, hvilka sinsemellan äro myc- ket nära besläktade och försedda med kontinuerliga öfvergångar, äro i det allra närmaste oberörda af den mänskliga kulturen och ha karaktären af verkliga natursamhällen. Genom trädbeståndets " Enligt HOLMGREN (1909, s. 59) förekommer här äfven Ulmus montana. MHvar- ifrån denna uppgift härstammar, känner jag ej. S undanskaffande eller utglesnande och den årliga afmejningen af fältskikten öfvergå de till en serie nära besläktade formationer, som jag skulle vilja kalla björkängar. Det är detta samhälle, hvars olika varianter gå under sådana namn som björkbacke (HuLTt 1885, s. 191; SERNANDER 1902, s. 19), ängar och ängsbackar (COLLINDER 1909, s. 25), fältbackar och lundar (NORRLIN 1871, s. 34 och 36) o. s. v. Samhället, som är föga studeradt, har en mycket stor ut- bredning öfver hela barrskogsregionen i Fennoscandia.' I sin mest typiska form förekommer björkängen på sluttande, näringsrik och ej alltför torr mark. Det högsta skogsskiktet är of- tast dåligt utbildadt, träden tillhöra hufvudsakligen det lägsta skogs- skiktet och till någon del snårskiktet. Det viktigaste trädet är utan jämförelse Betula odorata. "Träden äro liksom i löfängarna ofta gruppvis anordnade, lämnande mellan sig större eller mindre öppna ängar. Den fysiognomiska likheten med löfängen ärt. o. m. stun- dom så stor, att man kunde vara böjd att i likhet med JOHANSSON (1902) använda detta namn. Löfängen är som bekant den svenska ekflorans egentliga hemvist. Enligt HESSELMAN (1904, s. 312), som ingående studerat de svenska löfängarna, karaktäriseras en typisk löfäng bl. a. af förekomsten i densamma af ett stort antal ädla löfträd. HESSELMAN uppger, att de nordligaste utposterna af typiska löfängar förekomma i Dalarne, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Såsom exempel på en löfängs förekomst inom Dalarne nämnes Osmundsberget i Boda socken Is. 315). Någon verklig löfäng förekommer dock icke här, då, såvidt jag känner, ej ett enda s. k. ädelt löfträd är anträffadt. De växtsamhällen, som hysa de talrika sydliga växter, som finnas här, äro att räkna till björkängarna samt sydlutarna. Verkliga löfängar, med ädla löfträd som karaktärsväxter i skogsskikten, fin- nas endast i sydostligaste delen af Dalarne (jfr ANDERSSON 1902, s. 103): En viktig skillnad mellan löfängen och björkängen är enligt mitt förmenande, att medan löfängen, om den lämnas åt sig själf, är att "De s. k. björkbackarna och aspdungarna inom ekregionen höra i allmänhet ej till alldeles samma formationsserie. I dessa äro vanligen risen och skogsmossorna vida mera dominerande. Den af mig afsedda typen finnes dock äfven; själf har jag sett fullt typiska björkängar af det nu afsedda slaget på flera ställen i trakten af Jönköping. ? Det torde vara dessa öppna ängar, som närmast afses med benämningarna ängsbackar, fältbackar o. s. v. 9J i hufvudsak betrakta som en slutformation, har björkängen som nyss nämndt människan att tacka för sin tillvaro. Att dess utveck- ling ej åter inledes i barrskogarnas och lunddäldernas serier beror på den årliga slåttern, som hindrar buskar och träd att annat än i spridda exemplar utvecklas. Ur lunddälder uppkomna björk- ängar förekomma framför allt inom området för de marina älf- sedimenten, nämligen på sluttningarna mot älfvar och åar, äfvensom på de planare partierna på dalbottnarna, där fuktigheten ej är allt- för stor. Äfven ofvanför den s. k. marina gränsen förekommer denna typ, så känner jag den t. ex. från flera ställen i Älfdalen utefter Öster-Dalälfven ; likaledes har med säkerhet en stor del af de fuktigare partierna af fäbodvallarnas björkängar uppstått ur lunddälder kring bäckar och källor. Ur granlundar uppkomna björkängar åter före- komma företrädesvis inom högre belägna byar och fäbodställen på moränmark. ' Att vid en beskrifning af björkängarnas formations- serie skilja på dessa ur olika formationer uppkomna typer vore mycket olämpligt, hvarför jag också här behandlar dem tillsam- mans. Alltefter markens olika beskaffenhet kan man urskilja åtminstone två varianter af björkängen. Den ena af dessa förekommer för- nämligast på m. 1. m. sluttande mark, där friare ytor förefinnas mellan träd- och buskgrupperna, = björkbacke. På mera fuk- tig mark uppträder den andra varianten, där ett grundt torflager täc- ker själfva jordgrunden. Den påträffas på nästan plan mark eller utefter bäckar, som rinna genom björkängarna, = fuktig björk- äng. Som en tredje typ kan möjligen uppställas björklunden, som dock står lunddälderna, understundom strandsnåret mycket nära. Här stå träden, till stor del tillhörande snårskiktet, tätare. Högväxta gräs och örter växa och slingra sig i buskarna. Af nå- gon tillfällighet har först buskvegetationen blifvit så tät, att fältskik- ten ej längre afmejas. Stundom kan denna variants uppkomst bero på moränens alltför stora blockrikedom. En indelning af löfäng- arna med vidt gående parallelism har gjorts af HESSELMAN (1904, s. 338); framför allt gäller detta om björkbacken, som motsvarar Ge- ranium silvaticum-ängen, och den fuktiga björkängen, som motsva- rar Sesleria-ängen. "Af de mindre yppiga barrskogssamhällena uppstår björkskogen i egentlig me- ning (jfr HuLT 1885, s. 192). Här spela risen hufvudrollen i fältskikten. 10 a: "BJÖRKBACKAR. Synnerligen vackra björkbackar, uppkomna ur lunddälder, har jag sett i Ljusteråns dalsystem (jfr ofvan s. 5). Här förekomma alla öfvergångar mellan lunddälderna och björkbackarna. Den rikaste vegetationen finnes på de mot söder och öster oftast brant sluttande dalsidorna. Betula odorata ersättes till stor del af Alnus incana. Från typiska björkbackar har jag antecknat bl. a. följande arter, som ej äro allmänna genom större delen af Dalarne: Ajuga pyramidalis, Alchemilla glomerulans, Anemone hepatica, Are- naria trinervia, Campanula persicifolia, Coeloglossum viride, Crepis premorsa, Lonicera xylosteum, ÖOrobus vernus, Platanthera bifolia, Primula officinalis, Ranunculus polyanthemos, Ribes alpinum, Silene nutans, Thalicetrum simplex, Tilia ulmifolia, Verbascum thapsus, Ve- ronica verna, Viburnum opulus, Viola mirabilis, montana och rivi- niana. På fuktigare ängar ha iakttagits: | Carex capillaris, Ophioglossum vulgatum, Polygala vulgare (alla i Nordalen), Poa hybrida (vid Tingsvallen). De allra flesta af de nu från björkängarna nämnda äro sydliga arter, endast Alchemilla och Viola montana äro af mera nordlig prä- gel; Carex, Coeloglossum, Poa och Thalictrum äro utbredda genom åtminstone större delen af Skandinavien. Inom Öfre Dalarne förekomma de yppigaste och på sydliga väx- ter rikaste björkbackarna inom Siljanstraktens silurområde. Tre ståndortsanteckningar från Boda socken äro meddelade af JOHANS- SON (1902, s. 8 o. följ.). Oaktadt dessa gifva en ganska god före- ställning om vegetationen inom silurområdets björkbackar, vill jag här meddela ytterligare två ståndortsanteckningar. Vid Gulleråsens by (Boda) utskars ur en björk-aspbacke, sluttande c:a 30” mot öster, en profyta å 100 kym. Nedanför backen vidtog en sidländt äng. Marken bestod af en starkt kalkhaltig morän. Prof- ytan utvaldes, där ett snår af Lonicera coerulea förekom; strax utan- för densamma växte en buske af Lonicera xylosteum. På grund af buskarnas täthet torde det ifrågavarande partiet ej vara föremål för slåtter (1921-09). Det högsta skogsskiktet: saknas. Det lägsta skogsskiktet är re- presenteradt af tunnsådd Populus tremula. | Snårskikt af enstaka Alnus incana och strödd Populus tremula. 11 Fältskikten sammanflyta. Strödda: Calamagrostis arundinacea, Melampyrum silvaticum. Tunnsådda: Agrostis vulgaris, Alchemilla suberenata (1. strigosula), Ane- mone hepatica, Campanula rotundifolia, Carex ornithopoda, Fragaria vesca, Lonicera coerulea, Pimpinella saxifraga, Riubus saxatilis. Enstaka: Achillea millefolium, Alchemilla "Murbeckiana och Wichurwme, Anemone nemorosa, Antennaria dioica, Anthoxanthum odoratum, Anthris- cus silvestris, Betula odorata, Botrychium lunaria, Briza media, Chrysan- themum leucanthemum, Coeloglossum viride, Convallaria majalis, Daphne mezereum, Deschampsia flexuosa, Equisetum silvaticum, Festuca ovina och rubra, Galium uliginosum, Gentiana campestris "suecica, Geranium silvati- cum, Hieracium auricula, gilvocaniceps, glomeratum (coll.), irrugans, lceti- ceps, orbicans, prepilulatum, Schlegelii och semiglobosum, Hypericum qua- drangulum, Hypocheris maculata, Juniperus communis, Lathyrus pratensis, Luzula pilosa, Majanthemum bifolium, Melica nutans, Paris quadrifolia, Picea excelsa, Plantago media, Poa pratensis, Polygala amarellum, Polygo- num viviparum, Populus tremula, Potentilla erecta och verna, Prunella vulgaris, Pyrola rotundifolia, Ranunculus acer, Rhinanthus minor, Solidago virgaurea, Stellaria graminea, Succisa pratensis, Taraxacum officinale, Tri- entalis europea, Trifolium pratense, Vaccinium vitis idea, Valeriana excelsa, Veronica chamedrys och officinalis, Vicia cracca och sepium, Viola arena- ria, canina och mirabilis. Bottenskikt af strödda mossor, Peltigera sp. o. s. v. - Marken täckes till största delen af gamla löf. Inom Arfvets by i Ore socken förekomma på sluttningarna mot Oresjön ovanligt yppiga björkbackar; berggrunden utgöres här till största delen af silurisk kalksten. I en mot öster svagt sluttande björkbacke utskars en profyta af 400 kvm. Marken är nästan all- deles jämn, endast kring trädbaserna något tuflfvig. Vegetationen är fullkomligt likformig. Denna björkbacke bildar dock öfvergång till de fuktiga björkängarna (19/09). Af skogsskikten är blott det lägsta utveckladt och utgöres af tunnsådd Betula odorata. Snårskiktet utgöres af enstaka Alnus incana, Betula odorata, Salix caprea och cinerea. Fältskikten sammanflyta. Strödda: Carex capillaris, Cirsium heterophyllum. Tunnsådda: Anemone hepatica, Angelica silvestris, Antennaria dioica, Briza media, Centaurea jacea, Chrysanthemum leucanthemum, Convallaria majalis, Crepis paludosa, Deschampsia cespitosa, Euphrasia tenuis, Festuca ovina, Geum rivale, Linum catharticum, Potentilla erecta, Primula farinosa, Pyrola rotundifolia, Rhinanthus minor, Tofieldia palustris, Vicia cracca. Enstaka: Achillea millefolium, Agrostis stolonifera och vulgaris, Alche- milla suberenata (1. strigosula), Alnus incana, Anemone nemorosa, Anthox- anthum odoratum, Betula odorata, Calamagrostis arundinacea, Calluna vul- garis, Campanula rotandifolia, Carex flava, ornithopoda, pallescens och 12 vaginata, Carum carvi, Cirstum palustre, Coeloglossum viride, Empetrum nigrum, Epilobium angustifolium, Festuca rubra, Fragaria vesca, Galium boreale och uliginosum, Gentiana amarella "lingulata, Geranium silvati- cum, Geum rivale, Gymnadenia conopea, Hieracium acroleucum, amplifica- tum, auricula, constringens, lepidulum, orbicans, pellucidum, progrediens, similigerum och subpellucidum, Juniperus communis, Lathyrus pratensis, Leontodon autumnalis, Listera ovata, Lotus corniculatus, Luzula campestris och pilosa, Majanthemum bifolium, Melampyrum pratense och silvaticum, Melica nutans, Molinia coerulea, Myrtillus uliginosa, Paris quadrifolia, Par- nassia palustris, Phegopteris dryopteris, Phleum pratense, Pinus silvestris, Plantago media, Platanthera bifolia, Polygala amarellum, Polygonum vivi- parum, Prunella vulgaris, Pyrola secunda, Ranunculus acer, Rhamnus frangula, Rubus saxatilis, Salix aurila, nigricans och pentandra, Selagi- nella selaginoides, Solidago virgaurea, Sorbus aucuparia, Spircea ulmaria, Succisa pratensis, Taraxacum officinale, Trientalis europea, Trifolium pra- tense, repens och spadiceum, Vaccinium vitis idea, Veronica chamedrys, Viola montana. Bottenskikt med ymniga mossor, dessutom strödda blad af Anten- naria dioica i täta tufvor. Karaktäristiska för björkbacken äro den stora artrikedomen och den låga frekvens, som utmärker fältskiktens arter; 1 björkbacken vid Gulleråsen ha endast Calamagrostis arundinacea och Melampyrum silvaticum, vid Arfvet Carex capillaris och Cirsium heterophyllum högre frekvens än tunnsådd. I björkbacken vid Arfvet ingå ej mindre än 94 arter (Hieracia oberäknade); ett så stort antal arter torde vara mycket sällsynt i ett svenskt växtsamhälle. Utom de nu nämnda arterna har jag från björkbackar äfven an- tecknat: i Arfvet Orobus vernus och Vicia silvatica, hvarjämte jag på platsen erfor, alt Cypripedium calceolus förekom i samma slags formation; vid Gulleråsen Pyrola media samt på Osmundsberget i Boda Crepis pråmorsa och Phegopteris robertiana. Af JOHANSSON (1902) upptagas 13 arter, som ej af mig antecknats, hvarför hela antalet goda arter, som äro med säkerhet kända från björkbackar inom Siljanstraktens silurområde, uppgår till 135, kvilket utgör mer än en fjärdedel af alla från Öfre Dalarne kända arter. Utom silurområdet äro björkbackarna ej lika rika på arter, men äro dock i allmänhet en trakts artrikaste samhälle. Inom Älfdalen har jag från björkbackar antecknat följande mera anmärkningsvärda växter: Ajuga pyramidalis (flerstädes), Alchemilla glomerulans (d:o), Anemone hepatica (Blyberg), Briza media (d:o), Carex capillaris (flerstädes), ericetorum (Gåsvarf), ornithopoda (d:o) och pi- lulifera (Evetsberg), Centaurea jacea (Blyberg), Coralliorhiza innata (Dåråberg), Fragaria vesca (mångenstädes), Gentiana nivalis (Ewvets- 15 berg), Gnaphalium norvegicum (flerstädes), Lonicera xylosteum (Bly- berg), Orobus tuberosus (flerstädes), Phleum alpinum (d:o), Poa alpina (d:o), Rhamnus frangula (Blyberg), Salix depressa (Nybolet) och phy- licifolia (Ewetsberg), Thalictrum simplex (flerstädes), Viburnum opulus (Blyberg). Bland de från öfriga trakter af mig anmärkta äro särskildt att nämna (Campanula persicifolia (Garsås i Mora), Orobus vernus (Ris- berg i Järna), Ranunculus polyanthemos (Garsås) och Thlaspi alpestre (Ärteråsen i Ore). b. FUKTIGA BJÖRKÄNGAR. Som exempel på fuktiga björkängar vill jag meddela ståndorts- anteckningar, den ena inom silurområdet från Arfvet i Ore, den andra från stranden af Öster-Dalälfven inom Öster-Myckeläng i Älfdalen. »Vikängen> utgör en nästan alldeles plan del af Arfvets by, be- lägen endast några få meter öfver Oresjöns yta. På en plats, där ytan var nästan jämn, endast med obetydliga tufvor närmast trä- den, utskars en profyta å c:a 500 kvm. Af skogsskikten finnes endast det lägsta representeradt af tunnsådd Be- tula odorata. Snårskiktet utgöres af strödd Betula odorata, tunnsådd Salix nigri- cans samt enstaka Pinus silvestris, Rhamnus frangula, Salix cinerea och pentandra, Sorbus aucuparia. Fältskikten sammanflyta. Strödda: Agrostis stolonifera, Convallaria majalis, Equisetum palustre, Festuca ovina, Molinia coerulea, Potentilla erecta, Primula farinosa, Scir- pus cespitosus, Viola palustris. Tunnsådda: Betula odorata, Briza media, Carex capillaris och panicea, Galium boreale, Juniperus communis, Polygonum viviparum, Selaginella selaginoides. Enstaka: Andromeda polifolia, Anemone nemorosa, Angelica silvestris, Antennaria dioica, Calluna vulgaris, Campanula rotundifolia, Carex flava, Goodenoughii och vaginata, Centaurea jacea, Chrysanthemum leucanthe- mum, Cirsium heterophyllum och palustre, Empetrum nigrum, Epilobium angustifolium, Euphrasia tenuis, Festuca rubra, Galium uliginosum, Geum rivale, Gymnadenia conopea, Hieracium auricula, diaphanoides, helsingicum, involutum och similigerum, Lonicera coerulea (2 ex.), Luzula campestris, Majanthemum bifolium, Melica nutans, Menyanthes trifoliata, Myrtillus nigra och uliginosa, Oxycoccus palustris, Parnassia palustris, Picea excelsa, Pin- guicula vulgaris, Pinus silvestris, Polygala amarellum, Potentilla verna, 14 Prunella vulgaris, Pyrola rotundifolia, Ranunculus acer, Rhinanthus minor, Rubus saxatilis, Sceptrum carolinum, Solidago virgaurea, Spirea ulmaria,. Succisa pratensis, Tofieldia palustris, Trientalis europea, Trifolium praten- se, Vaccinium vitis idea, Vicia cracca, Viola montana. Bottenskikt af rikliga—ymniga mossor /Polytrichum sp. och Sphagnum sp. på tufvor, Hylocomium parietinum). Nedanför Öster-Myckelängs by i Älfdalen finnas vidsträckta ängar elt par meter ofvan Öster-Dalälfvens lågvaltensnivå: de öfversvämmas delvis af starkare vårfloder. Till största delen äro dessa strandängar bevuxna af rikliga buskar, men h. o. d. finnas mindre öppna par- o tier, som äro föremål för slåtter. I ett sådant utskars en profyta å c:a 100 kvm.; markytan är här nästan plan, dock finnas några låga tufvor af Sphagna, bevuxna med Calluna vulgaris (1923/.06). Bikliga: Calluna vulgaris (på tufvorna), Carex ericetorum, Festuca ovina, Nardus stricta (mellan tufvorna). Strödda: Agrostis sp. (steril), Anemone nemorosa, Convallaria majalis, Deschampsia flexuosa. Molinia coerulea, Saussurea alpina, Scirpus ccespito- sus, Succisa pratensis. Tunnsådda: Antennaria dioica, Bartschia alpina, Carex ornithopoda, Cirsium heterophyllum, Hieracium auricula, Hypocheris maculata, Polygo- num viviparum, Potentilla erecta, Ranunculus acer, Tofieldia palustris. Enstaka: Achillea millefolium, Alchemilla filicaulis, Andromeda polifolia, Angelica silvestris, Anthoxanthum odoratum, Betula odorata, Campanula rotundifolia, Carex capillaris, flava och panicea, Chrysanthemum leucanthe- mum, Deschampsia cespitosa, Equisetum pratense, Eriophorum alpinum, Galium boreale och uliginosum, Geranium silvaticum, Geum rivale, Gymna- denia conopea, Hieracium umbellatum, Juniperus communis, Lotus corni- culatus, Luzula campestris, Myrtillus uliginosa, Parnassia palustris, Pimpi- nella saxifraga, Pinguicula vulgaris, Pinus silvestris, Prunella vulgaris, Ranunculus auricomus, Rhinanthus minor, Rubus arelticus, Salix nigricans, Solidago virgaurea, Spirceea ulmaria, Taraxacum officinale, Thalicetrum sim- plex, Trifolium sp. (steril), Vicia cracca, Viola montana och palustris. Bottenskikt af riklig Selaginella selaginoides samt ymniga mossor och lafvar (hufvudsakligen på tufvorna), t. ex. Cetraria islandica, Cladonim, Peltigera canina, Sphagna etc. I alldeles likartad vegetation i närheten ha af mig dessutom iakt- tagits följande mera anmärkningsvärda växter: Alchemilla pubescens, Carex Buxbaumi, Gentiana campestris "suecica, Lathyrus pratensis, Lonicera xylosteum, Polygonatum verticillatum, Primula farinosa, Ri- bes alpinum, Sceptrum carolinum, Trollius europeus och Viola epip- sila. På flera ställen (Risberg i Järna, Fredriksberg i Säfsnäs och Ärteråsen i Ore) har jag iakttagit yppiga bestånd af Mulgedium al- 15 pinum inom ifrågavarande formation. Vid Tandö i Lima har jag iakttagit Arnica montana och Sceptrum carolinum tillsammans i en fuktig björkäng nära Väster-Dalälfven. Artantalet i de fuktiga björkängarna är således mycket stort. 25 arter ha upptagits, hvilka ej förut uppgifvits för björkbackarna. De flesta af dessa äro mera fuktighetsälskande än de öfriga. Sum- man af alla från björkängar inom Öfre Dalarne nu uppräknade ar- ter utgör 173, ett antal som vid noggrannare undersökningar torde komma att ökas till minst 200. Af de nämnda arterna befinna sig åtminstone följande nära sin nordgräns inom denna del af Sve- rige: Ajuga pyramidalis, Alchemilla pubescens, Anemone hepatica och nemorosa, Arnica montana, Briza media, Carex ericetorum, ornithopoda och pilulifera, Centaurea jacea, Crepis preemorsa, Linum catharticum, Listera ovata, Lonicera coerulea och xylosteum, Orobus tuberosus och vernus, Phegopteris robertiana, Platanthera bifolia, Polygala amarellum, Primula farinosa, Ranunculus polyanthemos, Rhamnus frangula, Ri- bes alpinum, Salix cinerea, Trifoltum medium, Viburnum opulus, Vicia silvatica, Viola canina och mirabilis. Af dessa förekomma visserligen åtskilliga äfven i de västra de- larna af Härjedalen, Jämtland och Lappland, men hit ha de kom- mit från respektive arters utbredningsområden i Norge, ett under de senare åren af åtskilliga författare studeradt förhållande.” Nordliga arter i björkängarnas vegetation äro: Alchemilla glomerulans, Bartschia alpina, Gentiana nivalis, Gna- phalium norvegicum, Mulgedium alpinum, Phleum alpinum, Poa alpina, Salix phylicifolia, Saussurea alpina, Sceptrum carolinum, Tofieldia pa- lustris och Viola montana. Förut har jag påstått, att björkängarna genom människans åtgö- rande uppkommit ur granlundar och lunddälder. En granskning af vegetationen på skogshyggen visar, huru fältskiktarternas fre- kvens förändras på grund af den ökade ljustillgången. Man påträf- far nu äfven blommande exemplar af flera arter, som i natursam- hällena endast förekomma i enstaka sterila exemplar. Det är lik- väl ej min mening, att alla björkängens arter härstamma från dessa (1. andra) natursamhällen. Detta gäller blott det öfverväldigande flertalet. Från de närliggande kulturmarkerna invandra så små- ningom för traktens ursprungliga flora alldeles främmande arter. ! Någon växt, som invandrat till Dalarne från väster, känner jag för närva- rande ej. 16 Att med säkerhet uppge, hvilka dessa äro, är mycket svårt eller för närvarande t. o. m. omöjligt. Utan att bestrida, att flera arter kunna vara genom människan införda, vågar jag för närvarande bland de från björkängar nämnda arterna beteckna såsom högst sannolikt införda endast Aquilegia vulgaris, Phleum pratense, Thlaspi alpestre" och Trifolium spadi- ceum. Som redan förut framhållits, äro de fuktiga björkängarna analoga med HESSELMANS Sesleria-ängar. Af de 76 arter, som af HESSEL- MAN (1904, s. 336 o. 342) uppges från Sesleria-ängarna i Roslagen, saknas endast 22 arter (= 29 "4, af hela antalet) i Öfre Dalarnes fuktiga björkängar. Bland dessa äro blott följande ej funna inom Öfre Dalarne: Carex glauca och pulicaris, Geranium sanguineum, Plantago lanceolata och Polygala vulgare. Bland de arter åter, som antecknats från Öfre Dalarne, men som ej upptagas af HESSELMAN, äro de nordliga viktigast. Af de af HESSELMAN (1904, s. 338) upp- gifna karaktärsväxterna för Sesleria-ängarna ingå alla utom Carex pulicaris som m. 1. m. karaktäristiska element i Öfre Dalarnes fuk- tiga björkängar. Primula farinosa är visserligen sällsynt utom Sil- janstraktens silurområde, men så mycket allmännare inom detsamma. Sesleria coerulea har jag ej själf påträffat, men enligt JOHANSSON (1900, s. 266) förekommer den inom silurområdet >i några kalk- ängar, stundom massvis och täckande”. — Fysiognomiskt motsvara mina björkbackar HESSELMANS Geranium silvaticum-ängar, men an- talet gemensamma arter är vida mindre än i fråga om de fuktiga björkängarna. Utom de ädla löfträden saknas 1 björkbackarna många af de egentliga löfängarnas mest karaktäristiska arter. En af de få tämligen ingående skildringar af björkängarnas ve- getation, som finnas, är lämnad af NORRLIN (1871). Björkängarna tillhöra de formationsserier, han kallar lundar, fältbackar och fuktiga ängar. Björkbackarna synas närmast motsvara NORRLINS friskare fältbackar (s. 37). Såsom tillhörande dessa uppräknas 130 arter lutom Hieracia),; från björkbackarna inom Dalarnes silurområde ha af mig och JOHANSSON (1902) antecknats 135 arter. Af dessa äro 72 gemensamma. Detta utvisar en likhet, som måste betraktas så- som oväntadt stor, då man betänker, att de båda områdena ligga Thlaspi har inkommit på de allra senaste åren. Själf har jag iakttagit den i Ore: Näset (åker 1909) och Ärteråsen (björkbacke 1909); Mora: Kråkberg och Vika vägkanter 1909); Älfdalen: Nybolet (timotejvall 1906) och Öster-Myckeläng (väg- kant 1908). il på ett afstånd från hvarandra, som öfverstiger 1,000 km. ' Som sär- skildt anmärkningsvärd vill jag framhålla förekomsten af Lonicera coerulea inom bägge områdena. Denna förekommer inom Fenno- candia blott i den allra östligaste delen af det växtgeografiska Fin- land samt i Sverige på några få ställen i Dalarne och Västmanland. Af de svenska fyndorterna befinner sig en grupp inom Siljanstrak- tens silurområde (Boda och Ore socknar), en annan grupp i Nora bergslag (Västmanland), hvarjämte den är känd från ett par isolerade fyndorter i södra Dalarne (Grangärde och Sundborns socknar).” I Finland förekommer den i alla provinser, som ligga öster om Fin- lands politiska gräns utom Lapponia tulomensis samt dessutom i Kuusamo (SELAN, KIHLMAN, HJELT 1889, s. 97), den når sålunda fram ända till Ishafvets kuster. På Kolahalföns centrala delar går den ålminstone upp i allra öfversta delen af barrskogsregionen (Woro- ninsk, KIHLMAN 1890, s. 232) och synes företrädesvis finnas i strandsnår (s. 197 o. 232). Vid byn Ponoj finnes den i björkregionen (FELLMAN1869, s. XLV). I Onega-Karelen finnes den enligt NORRLIN (1871, s. 27) >på mångahanda lokaler, ss. på backar, 1 lundar och ofta äfven på tufvor i kärr och annan fuktig mark>. Den synes hufvudsakligen förekomma i åtminstone något kulturpåverkade växtsamhällen. Huruvida den i Sverige finnes i något alldeles opåverkadt natursamhälle, känner jag ej. Emellertid förekommer den ganska rikligt i Osmundsbergets (Boda, Dalarne) nedan skildrade västbrant i ett samhälle, som är relativt litet förändradt af människan. Utanför Fennoscandia finnes den (ÅREsSCHOUG 1867, s. 16) genom större delen af norra Nord- amerika, Sibirien och norra Ryssland ända fram till de ryska Ös- tersjöprovinserna samt vidare i Alperna, Apenninerna och Pyrené- erna. Fyndorterna i Dalarne och Västmanland befinna sig på ett afstånd af c:a 5300 km. från de närmaste extraskandinaviska. I den norrländska barrskogsregionens centrala delar förekomma utom Lonicera coerulea några arter, som här uppträda långt skilda från sitt öfriga osteuropeiskt-asiatiska utbredningsområde, t. ex. Cala- magrostis chalybea, Glyceria remota, Phaca alpina och Pulsatilla pa- "' En fullständigare undersökning af Dalarnes björkbackar kommer säkerligen att väsentligt öka antalet gemensamma arter. ” Möjligen finnes den äfven i Blyberg i Älfdalen. Ett exemplar härifrån, insam- ladt af G. F. HAGLUND, finnes i Botaniska museet i Uppsala. Trots flera besök i Blyberg har jag ej funnit den, blott Lonicera xylosteum. Som HAGLUND ej för mig kunde utvisa busken, hvarifrån exemplaret insamlats, är det troligt, att detta här- stammar från något odladt exemplar. Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 2 18 tens. Möjligen skulle man kunna förklara dessas förekomst på den skandinaviska halfön som en kvarlefva från ett forntida mera sam- manhängande utbredningsområde. Om så vore fallet, borde de väl finnas på några enstaka punkter i det mellanliggande barrskogs- området. WiLLE (1905, s. 336) har uttalat möjligheten, att Phaca spridts till sitt nuvarande utbredningsområde i södra Norrland (och Dalarne) genom fåglar. Att så skett i fråga om Lonicera, anser jag sannolikt. Den kan omöjligt vara relikt från något varmare kli- matskede af den postglaciala tiden, då den som nämndt går ända upp i björkregionen på Kolahalfön. Ej heller kan den gärna tol- kas som någon subglacial relikt; häremot talar ju bland annat dess egenskap af karaktärsväxt på växlande ståndorter i Onega-Kare- len. En tredje möjlighet vore, att den skulle kunna tolkas som relikt från ett kontinentalt klimatskede. Men dess nästan cirkum- polära utbredning inom barrskogsbältet talar ej härför. Som be- kant odlas Lonicera coerulea ganska allmänt i trädgårdar i Sverige. Möjligheten, att den skulle liksom t. ex. Berberis vulgaris och Sam- bucus racemosa spridt sig ur trädgårdarna genom bärätande fåglar, vore ju ej alldeles utesluten. Men hvarför skulle den i så fall vara 1 Sverige inskränkt till ett begränsadt område i den centrala delen af Svealand? Allt synes mig därför tala för, att Lonicera coerulea genom bärätande fåglar förts till någon af fyndorterna 1 Dalarne eller Västmanland. En gång inkommen har den lätt kunnat spri- das vidare genom fåglar. Att den förekommer inom ett så obetyd- ligt område synes då också tala för en tämligen ringa ålder i Sve- riges kvartära vegetation. ANDERSSONS (1906, s. 73) åsikt, att Lo- nicera coerulea invandrat under Ancylustidens mest kontinentala skede, anser jag därför mindre sannolik. B. KOLONISTSAMHÄLLEN. SYDLUTOR: I alla delar af Sverige anses bergsrötter vara rika fyndorter för s. k. sällsynta växter. Särskildt hvad Norrland beträffar, ha sedan lång tid tillbaka flera s. k. sydlutor varit uppmärksammade såsom växtplatser för sydliga växter, som här förekomma långt norr om sitt egentliga utbredningsområde. Vegetationen är här endast på mindre fläckar sluten. Växterna förekomma till största delen som kolonister i sprickor och afsatser på bergen och nedanför de ofta 19 höga branterna i rasmarken. Den först beskrifna sydlutan är be- lägen just inom Dalarne (Hykjeberget i Älfdalen, se nedan). Inom Nybergets by i Stora Skedvi (södra Dalarne) är vegetatio- nen tack vare förekomsten af kalk ovanligt rik på i trakten säll- synta växter. Vid västra ändan af Dammsjön höjer sig ett lågt berg med i dagen gående urkalksten. Genom bortröjning af skogs- skikten har vegetationen särskildt på södra och östra sidorna an- tagit en mycket xerofil prägel. De närmast nedanför branten be- lägna partierna äro till största delen utbildade som en mycket torr örtbacke med ofta sluten vegetation. I nedanstående förteckning på de anträffade arterna ingå de, som förekomma såväl i själfva branten, som omedelbart nedanför densamma." Här växa: Achillea millefolium, Actea spicata, Agrostis vulgaris, Alchemilla micans och pastoralis, + Alnus incana, Anemone hepatica, + Antennaria dioica, Anthoxanthum odoratum, Aquilegia vulgaris, Arabis arenosa "suecica och hirsuta, Arenaria serpyllifolia, Asplenium trichomanes, Avenastrum pratense, + Belula verrucosa, Briza media, Calamagrostis epigeios, Campanula per- sicifolia, rapunculoides och rolundifolia, Carex digitata, pilulifera och vaginata, Centaurea jacea, Cerastium vulgare, Chrysanthemum leucanthe- mum, Convallaria majalis, + Cystopteris fragilis, Dactylis glomerata, Dianthus deltoides, Draba ineana och verna, Epilobium montanum, Erigeron acer, Euphrasia brevipila, + Festuca ovina, + Fragaria vesca, Galium boreale och verum, Gentiana campestris "suecica, + Geranium robertianum, Geum urbanum, Herniaria glabra, Hieracium chlorellum, pilosella (coll.), pubescens (coll.) och umbellatum, Hypericum quadrangu- lum, + Juniperus communis, + Lathyrus pratensis, Libanotis mon- tana, Lonicera xylosteum, + Lotus corniculatus, Luzula pilosa, + Melica nutans, + Orobus tuberosus, + Picea excelsa, Pimpinella saxifraga, + Pinus silvestris, Plantago media, Poa compressa och pratensis, Polygo- nalum officinale, + Polypodium vulgare, + Populus tremula, + Poten- lilla argentea och verna, Primula officinalis, Prunus padus, + Pteris aquilina, Pulsatilla vernalis, Pyrola media och secunda, Ranunculus acer och polyanthemos, Ribes grossularia och rubrum, Rosa cinnamomea, + Ru- bus ideus och saxatilis, Salix caprea, Scleranthus annuus, Sedum acre, + Solidago virgaurea, + Sorbus aucuparia, Spirea ulmaria, Stellaria graminea, Succisa pratensis, Taraxacum officinale, Thalietrum simplex, Tri- chera arvensis, Trifolium medium, Turritis glåbra, Urtica dioica, + Vacci- nium vitis idea, + Verbascum thapsus, Veronica chamedrys, + officina- lis och verna, Vicia cracca, + Viola arenaria, canina, mirabilis och tri- color. Vi finna således här 100 s. k. goda arter. Af dessa ha dock säkerligen många invandrat hit från de närbelägna åkrarna och " Visserligen få vi på detta sätt ej bilden af ett fullt enhetligt växtsamhälle, men en uppdelning torde vara svår att företaga. 20 trädgårdarna. Som de säkraste kulturelementen räknar jag Aqui- legia, Arabis arenosa "suecica, Campanula rapunculoides, Cerastium, Dactylis, Ribes grossularia och Urtica, men äfven flera af de öfriga torde höra hit. I sydbranten af och rasmarken nedanför det närbelägna Mörta- berget, ett gnejsberg på alla sidor, äfven nedanför branten bevuxet med barrskog, växa utom åtskilliga af de nyss uppräknade (i listan öfver dessa utmärkta med +): Asplenium septentrionale, Calamagrostis arundinacea, Calluna vulgaris, Deschampsia flexuosa, Epilobium angustifolium, Galeopsis bifida (f. rosea och sulfurescens), Hieracium rodense, Lathyrus silvestris, Myrtillus nigra, Phegopteris dryopteris och polypodioides, Polystichum spinulosum, Silene rupestris, Viscaria vulgaris och Woodsia ilvensis. På bägge dessa platser ingår ett ovanligt stort antal ekväxter. De allra sydligaste af dessa torde vara Avenastrum, Herniaria och Libanotis (den sistnämnda är inom Dalarne funnen endast här.) Däremot finnas inga arter af utprägladt subalpin karaktär. Under sin resa genom Dalarne år 1734 besökte Linné Hykje- berget i Älfdalen. Detta berg stupar med en lodrät brant af c:a 100 m:s höjd rakt åt söder. I den nedanför denna brant belägna rasmarken (c:a 500 m. ö. h.) förekommer ett egenartadt växtsam- hälle. Linné (1734) uppräknar härifrån 11 af de märkligaste växterna, nämligen Acer platanoides, Asplenium trichomanes, Astragalus glycy- phyllus, Geranium robertianum, Polygonatum officinale, Polypodium vulgare, Pyrola uniflora, Silene rupestris, Tilia ulmifolia, Verbascum thapsus och Viola mirabilis. Efter LinsÉs tid har berget besökts många gånger af skilda personer. KRÖNINGSSVÄRD (1830 o. 1843) uppger från Hykjeberget dessutom: Actcea spicata, Daphne mezereum, Equisetum scirpoides,' Melica nutans, Poa aspera, Pulsatilla vernalis, Pyrola chlorantha och minor samt Ribes alpinum. INDEBETOU (1879, s. 28) upptager Epilobium alpinum, som jag emellertid påvisat vara E. collinum |Sv. Bot. Tidskr. 1909, s. (95)|. Slutligen ger ANDERSSON (1903, s. 46) en skildring af fyndorten, grundad uteslutande på de ofullständiga uppgifter, som återfinnas hos INDEBETOU (1879). Han anser som sannolikt, att fjällväxterna Epilobium >alpinum>, Equi- setum scirpoides och Poa aspera ha sin hemvist på bergets >kalla, skuggrika nordsida>»>. Detta är ej fallet åtminstone i fråga om Epi- lobium och Poa. Af mig besöktes berget 191?/.06; några iakttagelser 1 KRÖNINGSSVÄRD upptager (1843, s. 54) E. variegatum, INDEBETOU (1879, s. 47) E. scirpoides. 21 vid detta besök har jag förut meddelat (SAMUELSSON 1906, s. 159). Bland nya växter har jag här upptagit Anemone hepatica, Arenaria trinervia, Pyrola media och Pteris aquilina. Jag kan nu tillägga: Antennaria dioica, Aretostaphylos uva ursi, Asplenium septentrionale, Athy- rium filix femina, Betula verrucosa, Calamagrostis arundinacea, Coeloglos- sum viride, Convallaria majalis, Epilobium angustifolium, Festuca ovina, Fragaria vesca, Geranium silvaticum, Hieracium chlorellum, efr. erocatum (i knopp), oxylepium, pellucidum och stenolepis, Lotus corniculatus, Lyco- podium clavatum f. lagopus, Melampyrum pratense och silvaticum, Myr- tillus nigra, Paris quadrifolia, Picea excelsa, Pinus silvestris, Rubus idwus och saxatilis, Salix caprea, Sedum annuum, Solidago virgaurea, Sorbus aucuparia, Vaccinium vitis idea, Veronica officinalis, Viola riviniana, Wood- sia ilvensis. Bland de af andra förut uppgifna arterna återfann jag alla utom Asplenium trichomanes, Equisetum, Geranium robertianum, Pulsatilla, Ribes och Viola mirabilis. Ofvan ha uppräknats 55 arter (utom Hieracia) från Hykjebergets sydluta. Denna lista torde dock ingalunda vara fullständig, då jag ej hade tillfälle att följa rasmarken i hela dess utsträckning. Bland de nu nämnda ha Acer, Anemone, Arenaria, Asplenium septentrionale och trichomanes, Astragalus, Epilobium collinum, Geranium rober- lianum, Ribes, Tilia och Verbascum här sin högsta och nordligaste kända förekomst inom Dalarne.' Nordliga arter äro Equisetum, Hie- racium cfr. ecrocatum, Lycopodium och Poa. Särskildt inom Öfre Dalarnes porfyrområde finnas många andra berg med m. I. m. branta stup mot söder. De enda som af mig besökts äro Björnberget och Vitturn i Älfdalen, men på intetdera stället påträffade jag någon särskildt sydlig art. Osmundsberget i Boda har länge varit bekant för sin rikedom på för Dalarne sällsynta växter. Berggrunden utgöres af Leptzena- kalk (af silurisk ålder). Det är så väl branten mot väster som björkängarna på sluttningarna, som hysa en synnerligen rik flora. Själf hann jag vid ett besök (192:/.09) endast anteckna de arter, som förekommo i själfva branten, där kalkstenen går i dagen. Det högsta skogsskiktet utgöres af strödd Betula odorata samt en- staka Alnus incana och Populus tremula. Snärskiktet utgöres af tunnsådd Betula odorata samt enstaka Picea excelsa, Populus tremula, Salix caprea och Sorbus aucuparia. Fältskikten sammanflyta. " De öfriga, som af äldre författare uppges här nå sin nordgräns, äro funna längre norrut. 22 Strödda: Alchemilla suberenata (1. strigosula), Anemone hepatica (K."), Calamagrostis arundinacea, Convallaria majalis, Poa nemoralis, Viola mira- bilis (K..) Tunnsådda: Betula odorata, Daphne mezereum (K.), Festuca ovina, Fra- garia vesca, Juniperus communis, Lonicera xylosteum (K.), Melica nutans K.), Phegopteris robertiana (K.), Rubus saxatilis, Solidago virgaurea, Trili- cum caninum (K.). Enstaka: Actea spicata (K.), Alchemilla Wichure, Anemone nemorosa, Antennaria dioica, Anthriscus silvestris, Botrychium lunaria (K.), Briza media, Campanula rotundifolia, Carex digitata (K.), Carum carvi, Chrys- anthemum leucanthemum, Coeloglossum viride (K.), Cystopteris - fragilis, Deschampsia cespitosa, Epilobium angustifolium, Geranium silvaticum, Geum rivale, Hieracium canipes, expallidiforme, leticeps, orbicans och sil- vaticum, Hypocheris maculata, Lonicera coerulea (K.), Luzula pilosa, Me- lampyrum pratense och silvaticam, Orobus vernus (K.), Oxalis acetosella, Paris quadrifolia (K.), Pimpinella saxifraga, Plantago media, Polygala amarellum (K.), Populus tremula, Prunus padus, Pyrola secunda, Ranun- culus acer, Ribes alpinum (K.), Rubus ideus, Salix nigricans, Sedum acre (jfr JOHANSSON 1900, s. 264), Taraxacum officinale, Trientalis europea, Trifo- lium medium och pratense, Tussilago farfara, Vaccinium vitis idea, Vale- riana excelsa, Veronica chamedrys, Vicia ecracca och silvatica (K.), Viola arenaria och riviniana. KRÖNINGSSVÄRD uppger (1830 o. 1843) dessutom såsom förekom- mande på Osmundsberget: Botrychium virginianum, Carex ornitho- poda, Coralliorhiza innata, Cypripedium calceolus, Equisetum scir- poides ljfr ofvan s. 20, noten), Fesluca >rubra i glaucescens>, Hiera- cum prenanthoides, Linum catharticum, Listera ovata och Thalictrum simplex. INDEBETOU (1879) upptager utom en del af dessa endast Hieracium crocatum och Woodsia hyperborea. Af dessa senast nämnda har jag själf sett Linum och Listera i björkängar, där troligen äfven de öfriga äro hemma med undantag af Equisetum och Woodsia, som torde finnas i branten. Åtskilliga af de nu nämnda arterna befinna sig här nära sin nord- västgräns inom Dalarne (jfr ofvan s. 15), men blott för Phegopteris robertiana och Sedum acre” känner jag inga nordligare eller väst- ligare fyndorter. Af nordlig karaktär äro Equisetum, Hieracium . 3 y . crocatltum och prenanthoides ” samt Woodsia. Först på sista tiden har dessa märkliga sydlutors vegetation blifvit föremål för närmare undersökningar. Men äfven i den äldre lit- "De med »K.> utmärkta återfinnas hos KRÖNINGSSVÄRD (1830 o. 1843). " Sedum acre förekommer inplanterad på kyrkogårdsmuren i Mora. ' Att fullt förstå, hvad som menas med de bägge Hieracium-arterna är ej lätt, i hvarje fall afses nordliga typer (sådana af crocatum-typ äro af mig funna fler- städes i Ore). Oriktigt är således att liksom ANDERSSON (1903, s. 47) betrakta dem som sydliga. 23 teraturen finnas spridda uppgifter. Att söka göra någon samman- ställning af vår nuvarande kännedem om sydlutornas vegetation anser jag ej lämpligt, då vi ha att vänta en sådan från annat håll (jfr BIRGER 1908, s. 24). Ett gemensamt drag för så godt som alla noggrannare undersökta lokaler är deras stora rikedom på för trak- tens öfriga vegetation främmande växter, såväl utpräglade fjäll- växter som typiska ekväxter (jfr BIRGER 1908, s. 24). Innan vi gå vidare, vill jag meddela några nya fyndorter för s. k. fjällväxter, som påträffats inom Dalarnes barrskogsregion. = De flesta af dessa äro förut funna på andra platser. Dessutom äro Aconitum septentrionale, Alchemilla alpina, Aspidium lonchitis, Batrachium pau- cistamineum "eradicatum, Festuca ovina f. vivipara, Lycopodium alpi- num, Phyllodoce coerulea, Pinguicula villosa, Ranunculus hyperboreus och Woodsia hyperborea förut funna inom barrskogsregionen. Till de förut publicerade fyndorterna kan jag lägga följande (åt- minstone till största delen) nya: Alchemilla glomerulans: Idre: Lillfjäten?; Särna: Särnabyn, Gasjö- vallen; Älfdalen: t. allm. i björkängar, vid bäckar etc.: Mora: Kansbol; Orsa: Döfängarna, Untorp, Tägtsberg; Transtrand: Vörderås; Järna: Skamhed; Säfsnäs: Fredriksberg (i ett dike); St. Skedvi: Söder-Sätra vid Grådarna och Stensbpäcken; Säter: mellan Mårtensgård och Johannis- berg, Tingsvallen, Ängarne. Angelica officinalis f. norvegica: Tdre: prästgårdens äng (1881 C. G. AN- DERSSON i R. M:), Lillfjäten (vid älfven); Särna: Heden (vid en bäck), Särnabyn (d:o); Transtrand: Asen, Källan (vid en bäck); Lima: Tand- sjö (K. P. HÄGERSTRÖM). Arctostaphylos alpina: Transtrand: Hormundsberget (HÄGERSTRÖM). Bartschia alpina: Särna: Stickmyrsbäcken (G. A. RINGSELLE och FE. PETTERSSON enl. BIRGER); Älfdalen: Öster- och Väster-Myckeläng, Kåtilla (strandäng). Carex alpina: Idre: Lillfjäten (vid en bäck); Älfdalen: Långö (käll- drag), Karlsarfvet (d:o), Gåsvarf (dike); Hamra: Acksjöberget (M. ÖSTMAN enl. BIRGER). C. atrata: Tdre: Lillfjäten (fuktig björkskog). " För en del af dessa uppgifter har jag att tacka doktor E. HAGLUND, som ställt till mitt förfogande de talrika lokaluppgifter, som insamlats af herr A. HAGLUND, för några andra doktor S. BiIrGErR och adjunkten K. P. HäGErstTrRöM. Slutligen har jag äfven upptagit de uppgifter, som kunna hämtas ur herbariet å Botaniska mu- seet i Uppsala. ” När intet annat angifves, har jag alltid själf iakttagit växten å fyndorten i fråga. "BR. M.> afser Riksmuseet i Stockholm, »U. M.> Botaniska museet i Uppsala. 24 C. capitata: Ore: Furudal (G; CLASON i R. M); Rättvik: Öjabyr(de51 JOHANSON i U. M.). Cystopteris montana: Rättvik: Östbjörka (1897 H. W. ARNELL i U. MJ). Epilobium alsinifolium: Särna: Heden (bäckkant): Mora (B. ZETTER- STRÖM i U. M.); Transtrand: ofvanför Millarsätern (i en bäck). E. alsinifolium X palustre: Särna: Heden (bäckkant); Transtrand (med föreg). E. anagallidifolium: Transtrand (med föreg.). E. davuricum: Idre: Lillfjäten: Älfdalen: i källor och bäckar t. ex. Aspdalen, Ribbåsen, Björnberg, Öster-Myckeläng; Orsa: nära Dyfversjön (i en bäck); Ore: Fjäcka (källa); Rättvik: Vikarbyn (1851 JOHANSON i UU: M): E. Hornemanni i källor och bäckar: Idre: Lillfjäten, Löskjesvallen; Särna: Särnabyn, Gasjövallen; Älfdalen: Porfyrverket (1820 Hb. WAHLEN- BERG i U. M.), Långsjöblecket, Nafvarnäs, Ribbåsen, Klilten, Björnberg, Lokbodarne, Evetsberg; Orsa: mellan Oreho och Loberget, Korpimäki; Transtrand: ofvanför Millarsätern. E. Hornemanni X alsinifolium: Transtrand (med föreg.). 2. Hornemanni X palustre: I dre: Lillfjäten (bäckkant); Älfdalen: Björn- berg (källa), Evetsberg (d:o). 3. lactifltorum: Idre: Lillfjäten (bäckkant); Älfdalen: Långsjöblecket (bäck), Björnberg (granskog); Våmhus: nära Dyfversjön (bäck); Orsa: Korpimäki; Transtrand: (med flera föreg.) Equisetum scirpoides: Ore: Fjäcka (på kalkhällar); Rättvik: Born (G. HELLSING). E. tenellum : Orsa: Kyrkbyn (A. BJÖRK); Sollerö: Bengtsarfvet, på stranden af Siljan. Erigeron acer ”elongatus: Tdre: Lillfjäten (björkskog); Älfdalen: Jöl- len (strandäng). Eriophorum Scheuchzeri: Älfdalen: Porfyrverket. Genliana nivalis: Tdre kapell (1886 O. OLOFSSON i U. M.); Älfdalen: Näset (vägkant), Evetsberg; Orsa: Björken (BJÖRK); Hamra: Acksjöberget (ÖSTMAN enl. BIRGER); Boda: Osmundsberget (K. H. PETERSSON), Silfver- bergsgrufvan (1881 O. INDEBETOU i R. M)). Gnaphalium norvegicum: Idre: Lillfjäten; Älfdalen: Bunkrisbodarne, Okbodarne, Dåråberg, Evetsberg, Nafvarnäs, Ribbåsen; Orsa: Korpimäki (björkskog), Döfängarna, Gäfle (hårdvall), Luskärnsvallen (d:o); Tran- strand: Klittfallet på Hormundsberget (HÄGERSTRÖM); Lima: Fennings- bergs fäbodvall (id.). Hieracium adspersum: Särna: Särnabyn (vägkant). Lycopodium clavatum f. lagopus: Älfdalen: Hykjeberget, Skärklitt, Asen, Däråberg, Väsa. Mulgedium alpinum: Särna: Midteltemplet, Slättberget; Älfdalen: mellan Karlsarfvet och Sälen, Väsaberget; Orsa: mellan Luskärnsvallen och Gäfle, nära Dyfversjön, Djurberga (BJÖRK); Ore: Ärteråsen; Rätt- vik: Dådran vid Prästbodarne (HELLSING); Bjursås: Baggarfvet (H. Jo- HANSSON), Liholns by (id.), Fjällgrycksbo (id.); Transtrand: Hemfjället (granlundar), Klittfallet (HÄGERSTRÖM); Lima: Fenningsberg (id.); Järna: Nn ru Risberg; Säfsnäs: Fredriksberg; Grangärde: Laxsjön (1888 O. OLOFSSON WILE M:). Petasites frigidus: Idre: Skärvagen (HELLSING), Lillfjäten (strandäng). Poa aspera: Älfdalen: Björnberget (rasmark), Öster-Myckeläng på älf- stranden vid Storbrått. Sagina saxatilis: Särna: Stenvallen (HELLSING). Salix glauca: Idre: Lillfjäten (strandäng); Särna: Foskvallen, Gasjön, Heden, Slättberget. S. hastata: Tdre: Lillfjäten (strandäng). Saussurea alpina: Idre: Lillfjäten; Särna: Foskvallen, Heden, Särna- byn, Midteltemplet, Gasjövallen; Älfdalen: Yttre Nafvardalen, Nafvarnäs, Långö (källdrag), nedanför Hykjeberget, Bredvad, Lillåsen, Karlsarfvet, Öster- och Väster-Myckeläng, Gåsvarf; Mora: Vika (fuktig äng); Orsa: Hornberga (BJÖRK), nära Dyfversjön (bäckkant), nära Döfängarna, mellan Harpkojan och Gäsen på åtskilliga ställen (myrkanter etc.). Sceptrum carolinum: Idre: Lillfjäten; Särna: Heden; Älfdalen: Naf- varnäs, Dåråberg, Blyberg; Vänjan: Kyrkbyn (HÄGERSTRÖM); Mora: Sand- ängarna, Vika; Ore: Arfvet i Vikängen; Rättvik: Östbjörka (K. JOHANS- SON), Dådran vid Lassesudden (HELLSING), Västbjörka (1887 A. FORSBERG i R. M); Leksand: Västgärde (K. JOHANSSON), Sjugare (HILLSTRÖM i R. M.); Bjursås: Lustebo (K. JOHANSSON), i myrar mellan Finnbo by och Mar- näs (i Enviken, H. JOHANSSON), Sågsbo (id.), Andersbo (id.); Transtrand: Kyrkbyn (fuktig äng); Lima: Östra Tandö; Grangärde: Sunnansjö (K. ADOLPHSSON). Stellaria alpestris: Tdre: Lillfjäten, Löskjesvallen; Älfdalen: Bunkris- bodarne (kärrkant), Långsjöblecket, Nafvarnäs, Porfyrverket (dike); Orsa: Döfängarna, nära Dyfversjön. Thalietrum alpinum: Mora: Vasslerängarna (HELLSING). Tofieldia palustris: Särna: Foskvallen; Älfdalen: Nafvarnäs, Dårå- berg, Kåtilla, Dysberg, Öster-Myckeläng; Orsa: nära Dyfversjön (myr), Skattungbyn; Ore: Fjäcka; Boda: Kärfsåsen (1885 BOMAN i R. M.); Rätt- vik: Born (HELLSING); Bjursås: ofvan prästgården (H. JOHANSSON); Transtrand: sluttningen af Hemfjället; Vänjan: Johannisholm (HÄGER- STRÖM). Viscaria alpina: Rättvik: Dådran vid Klöfvet (HELLSING); Hedemora (HbYrECERTES i U. M.). Betula nana, Phleum alpinum, Poa alpina, Salix lapponum och phylicifolia samt Viola montana äro m. 1. m. allmänna i Öfre Da- larne och förekomma äfven h. o. d. i södra Dalarne. Flertalet af de nu nämnda arterna ha i allmänhet i nutiden lika stor utbredning inom barrskogsregionens högre delar som ofvan densamma. De flesta förekomma utefter bäckar, särskildt gäller detta om Epilobia och Stellaria, eller på fuktiga ängar ofta utefter de större älfvarna. Aconitum och Mulgedium äro karaktärsväxter för granlundar och lunddälder (Aconitum är dock sällsynt i Da- 26 larne). Några tillhöra björkbackarna. Mera sällsynta nedanför fjäl- lens björkregion äro de öfriga. Carex atrata och Sagina äro inom Dalarne funna endast i fjällens omedelbara närhet. Festuca, Salix glauca och hastata (KRÖNINGSSVÄRD 1843; WisTRÖM 1906), Sceptrum och Viscaria äro funna på deltalandet vid Mora, och kunna vara recenta nedvandrare. Många af växplatserna för Viscaria utgöras af gamla slaggvarp. Blott i bergsbranter (sydlutor?) funna äro Asplenium, Lycopodium alpinum (Arosenius 1862, II, h. 1, s. 18) och Woodsia (jfr äfven WistTRÖM 1906, s. 7). Poa aspera är funnen såväl på stranden af Dalälfven som i bergsbranter. Lycopodium clavatum f. lagopus är ganska vanlig i Älfdalens björkbackar och finnes sannolikt, fastän förbisedd, utbredd i de högre delarna af hela Norrland. Arctostaphylos och Phyllodoce uppträda i Norrland h. o. d. på tallhedar, äfven de afsedda fynden i Älfdalen torde vara gjorda i sådana. Hieracium adspersum är funnen som kolonist på en vägkant (c:a 500 m. ö. h.). Särskildt märklig är Eriophorum Scheuchzeri, som förut är känd från myrar och ängar på fjällen eller tämligen nära desamma. Af mig påträffades 1906 två exemp- lar på kanten af ett dike på botten af den för ca lI5arssedan torrlagda sjön ofvanför Älfdalens gamla porfyrverk. Trots tre som- rars vandringar i Älfdalen har jag ej funnit den på något annat ställe. Det torde därför vara sannolikt, att vi här ha att göra med en mycket recent spridning på långt afstånd (närmaste bekanta fyndort är belägen på ett afstånd af c:a 50 km.). Alchemilla alpina och Angelica äro utom i fjällsocknarna funna 1 Siljanstraktens silurområde. Hvilka formationer Aspidium och Cystopteris tillhöra, är mig ej bekant. I det föregående ha vi sett, att i alla de typer af växtsamhällen, som närmare beskrifvits, nordliga och sydliga växter förekomma tillsammans utanför sitt egentliga utbredningsområde. Bägge sla- gen mötas här ofta inom en och samma fullkomligt enhetliga for- mation. Detta egendomliga förhållande är egentligen först på sista tiden mera uppmärksammadt. Dock torde det ha sitt intresse att erinra om NORRLINS (1871, s. 56) uppgift, att på gungflyna i Onega- Karelen flera subalpina arter sammanträffa med Epipactis palustris och Ophrys myodes. Redan före uppvisandet af denna blandning al olika element genom ANDERSSON och HESSELMAN (1907) samt DM BirGeERrR (1908) hade HÖGBOM (1906 o. 1907) diskuterat denna egen- domlighet. Han utgick från en jämförelse mellan förhållandena på Norges västkust, där t. ex. Ulmus montana och Dryas octopetala växa tillsammans, och vegetationen vid tvenne almförekomster i Jämtland, äfvensom lunddäldernas vegetation (1906, s. 323 o. 338). HöGBOM anser sannolikt, att såväl de alpina som de sydliga arterna äro att uppfatta som relikter från ett och samma tidsskede med utprägladt maritimt klimat åtminstone i Jämtland. De sydliga arternas förekomst som relikter och som fossila skulle då ej med nödvändighet utgöra bevis för en högre sommartemperatur under denna tid. Det afsedda klimatskedet sammanfaller ungefär med det atlantiska i det BLYTT-SERNANDER'ska schemat. ANDERSSON har kraftigt opponerat sig mot denna åsikt (HöGBOomM 1907, s. 73) och anser det bevisadt, att under Litorinatiden >medeltemperaturerna för de egentliga som- marmånaderna varit högre än i våra dagar”. Denna åsikt torde för öfrigt delas af alla andra, som sysslat med hithörande frågor. Själf har jag på grund af studier af tvänne hasselförande torfmos- sar i Öfre Dalarne anslutit mig till denna uppfattning (SAMUELSSON 1906). Härvid sökte jag äfven gifva ytterligare stöd åt åt den åsik- ten, att detta varmaste klimat fortfarit under den subboreala peri- oden. Då de senaste årens forskningar på torfmossegeologiens om- råde gifvit ännu mera stöd för denna åsikt, finner jag intet skäl att frångå densamma. Under den subboreala perioden, som karaktäri- serades af ett både torrt och varmt (kontinentalt) klimat (SERNAN- DER 1908), böra de under atlantisk tid möjligen konstituerade for- mationer af det slag, HöGBom afser, ha sprängts eller sannolikt utrotats. Efter den subboreala tiden har klimatet blifvit både fuk- tigare och kallare (den subatlantiska tiden). I de afsedda växtsamhällena är enligt min åsikt de sydliga och de nordliga arternas invandring att förlägga till olika tid. Under subboreal tid förekommo i Norrland allmänt på ädla löfträd och öfriga sydliga växter rika lundartade formationer. Sedan denna tid ha de i stor utsträckning sprängts genom granens inträngande i desamma (jfr SERNANDER 1893, s. 31 o. följ,, ÖRTENBLAD 1894, s. 53; HOLMGREN 1909, s. 67), särskildt gäller detta de nuvarande granlundarna och delvis äfven lunddälderna [jfr särskildt de ofvan s. 7 omnämnda almlokalerna och lunddälden (2) vid Lindtjärns- bäcken!. Det är därför ganska svårt att afgöra hvilka arter, som uppträda som relikter på grund af deras undanträngande genom granen, och hvilka arter, som utdött på alla ej särskildt gynnade 28 standorter på grund af klimatförsämringen. Bägge omständigheterna samverka. Som exempel på en art, som fått sitt område i hög grad inskränkt vill jag nämna Alnus glutinosa. Jag har som ofvan nämndt iakttagit den på flera ställen i lunddälder, men inom Vän- jans högt belägna socken har jag dessutom sett den i kanten af myrar, således en ståndort, som ej i allmänhet plägar hysa s. k. ekväxter. ÖRTENBLAD (1894, s. 55) har förut omtalat förekomsten af reliktkolonier af Alnus glutinosa å kärr och kärraktig mark, där för stark fuktighet hindrat granen att invandra. Säkrare vittnes- börd om ett varmare klimat lämna sydlutorna. Att sammanträf- fandet af ett större antal för traktens öfriga vegetation främmande arter af sydlig natur ej kan bero på någon tillfällighet, är med styrka framhållet af bl. a. GREVILLIUS (1895), SERNANDER (1908) och HOLMGREN (1909). — I björkängarna ingå som ofvan nämndt en mängd sydliga arter. Dessa äro likväl ej relikter i den mening, att de tillhöra ett växtsamhälle, som konstituerats under ett gynnsam- mare ' klimat. Men att de i nutiden ha så stor spridning i björk- ängarna, ofta som karaktärsväxter, talar ej heller emot deras egen- skap af relikter i trakten. Att relikter kunna genom människan erhålla förbättrade existensmöjligheter känner man förut (jfr AN- DERSSON 1902, s. 136; SERNANDER 1908, s. 409). Jag har nu omnämnt nägra egendomligheter i växternas nutida utbredning inom Dalarne, som lättast förklaras genom att antaga tillvaron af ett visst skede af den postglaciala tiden, karaktäriseradt af ett varmare klimat än nutidens. De viktigaste bevisen för detta skedes tillvaro ha dock lämnats af torfmossarnas fossil. ANDERSSON (1909) har nyligen lämnat en sammanfattning af dessa bevis, till hvilken jag för närvarande ej har något att tillägga utöfver det före- gående. Fyra fyndorter för fossil ek äro kända inom Dalarne, nämligen två i trakten af Säter, en nära Hedemora och en vid Ludvika (ANDERSSON 1902). Tillsammans med ek äro här åtskilliga andra sydliga växter funna. Dessa fynd utvisa, att ekregionen, som nu nätt och jämnt sträcker sig in i Dalarne, förr omfattat större delen af södra Dalarne. Sydlutorna vid Nyberget och björkängarna i Ljusteråns dalsystem ligga således inom Litorinatidens ekregion. Många af de nordliga arterna i de skildrade växtsamhällena ha säkerligen under den subatlantiska tiden spridt sig från fjälltrakterna, dit de under den subboreala perioden torde till största delen ha va- rit inskränkta. Att de ännu kunna spridas nedåt låglandet, visar bl. a. förekomsten af flera arter på Dalälfvens deltaland vid Mora. SER- PAS) NANDER anser i motsats mot de flesta andra forskare, som disku- terat frågan om fjällväxters förekomst i barrskogsregionen, att dessa fjällväxter i stor utsträckning äro relikter från ett tidigare mera sammanhängande utbredningsområde under atlantisk och sub- atlantisk tid. Den af mig ofvan lämnade visserligen mycket ofull- ständiga redogörelsen för fjällväxternas förekomst i Dalarnes barr- skogsregion lämnar åtminstone intet stöd för denna åsikt. Vi veta sedan lång tid tillbaka, att trädgränserna i våra fjälltrak- ter förr legat afsevärdt högre än nu. En sammanställning af vår kännedom härom är nyligen lämnad af GAvELIN (1909). Han tror liksom SERNANDER (1905, s. 81), att trädgränsen haft detta högre läge ännu under subboreal tid, och beräknar dess nedgång till i genomsnitt troligen c:a 200 m.= En mängd lågfjäll, som nu endast med obetydliga partier sträcka sig upp i fjällregionen, ha då varit bevuxna med barrskog. Med andra ord, vi böra under subatlan- tisk tid ej blott ha fått en utvidgning af de förut befintliga fjällens alpina region, utan talrika fjäll böra äfven ha nybildats. Vid detta förhållande har man fäst mycket liten uppmärksamhet (jfr dock HANSEN 1904, s. 146; ANDERSSON 1906, s. 65), oaktadt så torde ha varit fallet utefter hela den skandinaviska fjällsträckningen (jfr särskildt kartorna hos BorG 1904 och GAVELIN 1909). Äfven i Dalarne har med säkerhet en nybildning af fjäll ägt rum på detta sätt. Så vill jag särskildt påpeka, att med all sannolikhet de flesta af de fjäll, som nu finnas i Lima och Transtrand söder om Gör- älfven, varit skogbevuxna under subboreal tid. I all mig tillgäng- lig botanisk eller geologisk litteratur uppges fjällen inom Öfre Da- larne vara inskränkta till Idre, Särna och Transtrands socknar.” Detta är dock oriktigt. Under mina resor har jag nämligen inom Älfdalen och Våmhus (Mora utskogar) påträffat berg, hvilkas top- par äro bevuxna med en typisk fjällhed. Jag har blott besökt Lång- sjöblecket i Älfdalen och Andjusvarden i Våmhus, men från dessas toppar kunde jag se, att nästan alla högre berg inom norra Älfda- len höjde sig öfver trädgränsen delvis med stora områden, och att c:a en mil söder om Andjusvarden låg ytterligare ett fjäll Bösjövar- den. Detta, som når en höjd af 691 m. ö. h., torde vara det syd- ! GAVELIN upptager ej det enda fyndet af fossil tall ofvan den nuvarande träd- gränsen, som är gjordt inom Dalarne, nämligen på Långfjället i Idre (jfr ANDERSSON 19037 si 64). ” AROSENIUS (1862, II, h. 3, s. 15) uppger visserligen, att Andjusvardens och Bö- sjövardens toppar äro kala, men skiljer dem för öfrigt ej från de andra bergen. 30 ligaste och östligaste fjället i Öster-Dalarne. Andjusvarden torde nå ungefär samma höjd som Bösjövarden; Långsjöblecket fann jag genom barometerafvägning vara 785 m. ö. h. Öfriga fjäll inom Älfdalen torde nå en höjd af 700—800 m. ö. h. Då man betänker, att fjällheden på dessa berg har en vertikal utsträckning af några tiotal meter och björkregionen likaså, inser man, att de alla ligga under den rationella barrskogsgränsen, som enligt KELLGREN (1893, s. 258) i Dalarne ligger vid omkr. 800 m. ö. h. Alla de afsedda bergen ligga inom området för dalaporfyrerna, hvilka enligt AN- DERSSON och HESSELMAN (1907, s. 85) bära en i jämförelse med åtskilliga andra bergarter dålig skogsvegetation. Sannolikt ha vi att söka i detta förhållande en af orsakerna till existensen af dessa fjällhedar på en så låg nivå. Äfven torde vindexpositionen spela en viss roll. Kanske har en skogseld under gångna tider varit den ursprungliga orsaken till trädbeståndets försvinnande. Under en tid, då i hela Nordeuropa trädgränserna lågo så afsevärdt mycket högre än 1 nutiden, synes det mig otänkbart, att ej dessa nu kala bergstoppar varit helt och hållet bevuxna med barrskog. På toppen af Andjusvarden är utbildad en fjällhed med endast mycket få buskar inströdda. Vegetationen är ej fullständigt sluten, enär strödda mindre stenar ligga i dagen, andra partier upptagas af obevuxet vittringsgrus. På en profyta strax norr om en triangel- punkt anmärktes (19?5/-08): Rikliga—ymniga Cladoniew, strödda Arctostaphylos alpina, Calluna vulgaris, Cetraria nivalis (med enstaka apothecier), Empetrum ni- grum och Myrtillus nigra, tunnsådda Azalea procumbens och Vacci- nium vitis idwa, enstaka Alectoria rigida, Betula nana (intill 2 dm. hög) och odorata (1 ex. 1 dm. högt), Cetraria islandica, Deschampsia flexuosa, Juncus trifidus, Lycopodium selago f. adpressa, Myrtillus uliginosa, Polytrichum sp., Populus tremula (1 dm. höga telningar), Sorbus aucuparia (1 ex. 1 dm. högt) och Stereocaulon sp. Längre ned på sluttningarna blefvo små låga björkbuskar rikli- gare, likaså Calluna. Här förekommo utom de nyss uppräknade äfven: Epilobium angustifolium, Lycopodium alpinum, clavatum f. lagopus och complanatum, Melampyrum pratense, Picea excelsa och Pinus silvestris (bägge i buskform), Salix caprea, glauca, nigricans och phylicifolia, alla enstaka. Långsjöbleckets fjällhed hann jag ej att i detalj undersöka. Här utgöras fältskikten af m. 1. m. ymnig Calluna med strödda— rikliga 31 andra ris, t. ex. Arctostaphylos alpina och uva ursi, Myrtillus nigra, Vaccinium vitis idea, vidare enstaka Lycopodium alpinum och Salix depressa. Dessutom förekomma enstaka små buskformiga exemplar af Betula odorata, Pinus silvestris, Populus tremula och Sorbus aucu- paria. Äfven här anmärktes Cetraria nivalis med apothecier. Den från Andjusvarden beskrifna fjällhedstypen är, så vidt min erfarenhet sträcker sig, den typiska för Dalarnes fjäll. Tillägges Phyllodece coerulea, så torde alla fjällväxter, som spela någon större roll i fjällhedarnas vegetation, vara nämnda. Lågfjäll af, som det synes, alldeles samma typ finnas enligt BIRGER (1908, s. 106) äfven i de närbelägna Härjedalssocknarna Lillherrdal och Linsell. Huru- vida några af dessa nå den höjd, att de med säkerhet ha varit fjäll äfven under subboreal tid, är mig ej bekant. Det är dock troligt, att afståndet från Andjusvarden till närmaste fjäll, som existerat äfven under den subboreala tiden, öfverstiger 50 km. SERNANDER (1899, s. 6) uppger, att i tallhedarna inom barrskogsregionens öfver- sta del i Jämtland, Härjedalen och angränsande delar af Norge just de alpina arter, jag omnämnt, ganska ofta förekomma. Alla de af honom anförda exemplen äro dock hämtade från fjällens omedel- bara närhet. Det skulle ju därför kunna tänkas, att dessa fjällväx- ter funnits i den tallhed, som antagligen under subboreal tid klädde bergstopparna. Men som det ej är kändt, att de i nutiden före- komma på de centralskandinaviska tallhedarna på större afstånd från fjällen, är ett sådant antagande föga sannolikt. Som vi vidare ej känna, att fjällregionens växtsamhällen efter nyssnämnda tid haft större utbredning än 1 nutiden, måste vi antaga, att de typiska fjäll- hedsväxter, som nu finnas på dessa bergs toppar, ha spridts på del- vis ganska stora afstånd från topp till topp. Värd att särskildt på- pekas anser jag till sist den inom Sverige fullkomligt enastående omständigheten, att en typisk fjällhed innehållande så utprägladt alpina arter som de på Andjusvarden växande förekommer på ett afstånd af blott 20 km. från en formation, där så köldömma träd som lönn och lind ännu växa (Hykjeberget). Finnes samma alpina flora på Bösjövarden, hvilket jag har alla skäl att antaga, minskas afståndet till hälften. 32 II. GYPSOPHILA FASTIGIATA I MORA-TRAKTEN. En af Dalarnes märkligaste växter är utan tvifvel Gypsophila fa- stigiata. Den anträffades inom Dalarne första gången omkring år 1820 af C. G. KRÖNINGSSVÄRD på hedmarken öster om vägen mel- lan Kråkberg och Säs fäbodar i Mora (KRÖNINGSSVÄRD 1830, II, s. 94). På denna plats är den sedermera insamlad flera gånger. År 1831 fann I. G. CLASON den >”på sandstranden vid färjestaden nära Mora kyrka> (enl. ex. 1 Botaniska museet i Uppsala; jfr äfven KRÖNINGSSVÄRD 1843, s. 38). I herbarier har jag dessutom sett exemplar från Mora, Kråkberg (1881 J. M. AHLM; 1886 B. ZETTER- sTRÖM) och Mora, Östnor (1888 G. ZETTERSTRÖM). Under den nu gångna sommaren (1909) sökte jag så noggrant som möjligt utreda dess förekomst i Moratrakten. Jag fann den på alla ofvannämnda fyndorter med undantag af den CLrAson'ska samt dessutom på en ny. Inom fullt naturliga formationer har jag sett Gypsophila.endast i tallhedar. Nedan lämnas en lista öfver de arter, jag anträffat till- sammans med Gypsophila i tallhedar, nämligen vid Kråkberg (A), mellan Kråkberg och Säs (B), vid Östnor (C) och Bonäs (D). A B (6 D Arcetostaphylossmwva ursteXx T:s str.! Ia = CE (EOURID BIN 0R (DNEN (0 (OB RES ASOS or abnrk ör SNS ar Nag KE 160 Je str. (FAT:C0C KR ERICELO TUNER Ass ASEAS et e e et Fp etraonv TTT aa SES ekt t. e& lE ji FesTu Caro DI ae ISEne Teva STL URNA e e? e > GypsopluilanfastigiatatiNasenees et (2 e e Flierdewurnmu mnvb ella tum a oe eLeee. = e. — =— JUIUPET US: TCO NYPYUNES res es et e = FOTS EC OTIULG UC GLES oe se RE e& = (G e MOTU STI gT ASEAS SR = es = PiCear exCelsat Ess esER ItEl TEeS or aN res = = & = PiNaSKSUVESIRIST Coe sr SN ST RORFESE SE | y y IE FINS OM OND ET CMS ARE — e — = VaCcunmmnma sviliISTidee da RT str. str. 1 tv Denna nu lämnade öfversikt ger en ganska fullständig bild af vegetationen på tallhedarna inom sandområdet mellan Orsasjön och ! e. = enstaka, t. = tunnsådd, str. = strödd, r. = riklig) yr = MOMS TIEIOD på lafvar från Kråkberg och Östnor ha välvilligt bestämts af fil. kand. Tu. C. E. FRIES, som i desamma funnit Cladonia deformis, gracilis v. hybrida och v. cornuta samt rangiferina, Cetraria islandica (hufvudformen och f. crispa), Peltigera aphtosa och Stereocaulon paschale. G. Samuelsson foto. Fig. 1. Björkbacke vid Arfvet i Ore socken (Dalarne). G. Samuelsson foto. Fig. 2. Flygsandsfält nära Bonäs i Mora (Dalarne). Rundt fältet en Festuca rubra- d OD formation, innanför en rad Arclostaphylos officinalis-dyner. He AR G. Samuelsson foto Fig. 3. Ståndort för Gypsophila fastigiata i Bonäs i Mora (Dalarne). Stora fläckar bestå af naken sand. G. Samuelsson foto. Fig. 4. Gypsophila fastigiata i Bonäs i Mora (Dalarne) på ett sandfält. 33 Öster-Dalälfven. Dock måste man bortse från Gypsophila, som jag i naturliga formationer sett blott på de nu beskrifna punkterna. Sam- manlagda antalet exemplar, jag sett, är omkring 20. Man lägge för öfrigt märke till den i jämförelse med tallhedarna i Hamra (ANDERSSON och HESSELMAN 1907, s. 54) mera sydliga prägel, ve- getationen erhåller genom närvaron af utom Gypsophila äfven Carex ericetorum och Lotus corniculatus. Så snart markens laftäcke blir upprifvet, så att den fina sanden blir barlagd, blir genast Gypsophila rikligare. Därför träffar man ofta enstaka exemplar efter gångstigar i tallheden. Men äfven fordras det, att ljustillgången skall ökas. Därför finner man den utefter landsvägar, t. ex. mellan Kråkberg och Säs fäbodar tillsammans med, utom flera af de redan förut nämnda arterna, Achillea mille- folium, Agrostis vulgaris, Antennaria dioica, Campanula rotundifolia, Deschampsia flexuosa, Erigeron acer, Hieracium auricula och vulga- tum, som kanske alla ha människan att tacka för sin närvaro. Som en annan ståndort af liknande natur vill jag nämna en 2—35 m. djup skärning utefter byvägen mellan Östnors by och den nyss- nämnda landsvägen. I denna skärning växte på den fina sanden en kolonistvegetation med enstaka fanerogamer, nämligen Agrostis vulgaris, Arcetostaphylos uva ursi, Calluna vulgaris, Carex ericetorum, Deschampsia flexuosa, Festuca ovina, Gypsophila fastigiata, Pinus sil- vestris och Rumex acetosella, af hvilka flertalet tillhör tallhedarnas vegetation. De bägge fyndorter, där Gypsophila uppträder i någon större mängd, äro af en annan natur. Större delen af området mellan Orsasjön och Dalälfven utgöres af en nästan jämn sandslätt, som begränsas af en vanligen väl markerad c:a 30 m. hög brant (fig. 3) mot den bebyggda strandterrassen, som kontinuerligt höjer sig endast några få meter öfver Siljans och Orsasjöns yta. På östra kanten af platån finnas i stor utsträckning ganska stora, nu skogbevuxna flygsandsdyner. Ett par hundra meter väster om södra ändan af byn Bonäs finnes ännu ett synnerligen vackert flygsandsfält, som sannolikt ej på lång tid varit bundet (fig. 2). På senare år har man genom att utlägga ris etc. sökt binda flygsanden, hvarför området nu är inskränkt till ungefär hälften. På själfva flygsandsfältet, som har sin största utsträckning i riktningen sydost—nordväst, växte blott Arctostaphylos uva ursi, Betula verrucosa, Calluna vulgaris, Carex ericetorum, Festuca rubra, Hieracium irrugans och umbellatum, Lotus corniculatus, Pinus silvestris samt Polytrichum juniperinum. Rundt Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 3 34 hela fältet förekom en sluten, några meter bred zon med Festuca rubra-formation. Ett stycke innanför denna funnos efter bägge långsidorna en rad Arctostaphylos-dyner, på västra sidan med en- [ järn (ING JR AVIELRA AHES j SMA Pa Var Ir: | Nja MS vi I är: N 6 NE AN Fd. NGT Y/ SÖN I " Å O. Juel foto. Fig. 5. Öfversandadt individ af Gypsophila fasligiata från Kumbelnäs i Våmhus (Dalarne). ?/z;. 30 staka mindre exemplar af Pinus silvestris. I centrum förekommo stora flacka dyner med Festuca rubra-formation. Här anträffades Gypsophila ej. För c:a 30 år sedan borthöggs en stor del af trädbeståndet i den ulefter byn Bonäs belägna delen af denna brant, hvilket hade till följd, att stora vegetationslösa partier med barlagd sand uppkommo (fig. 3). På sina ställen har sanden också råkat i drift för vinden. Tack vare den på detta sätt ökade ljustillgången och sannolikt äfven på grund af markens härigenom ökade upphettning har Gyp- sophila här spridt sig och blifvit en verklig karaktärsväxt. Jag hade i somras tillfälle att konstatera dess allmänna förekomst ända från det nyss beskrifna flygsandsfältet utefter hela byn Bonäs samt ytterligare framemot Kumbelnäs by i Våmhus socken. Några hundra meter söder om Kumbelnäs by hade skogseld härjat i början af 1890-talet. Tallskog höll nu på att växa upp, men på vissa ställen förekom nu flygsand, som öfversandade växterna. Hela området hade här karaktären af ett gammalt flygsandslandskap. Äfven här var Gypsophila synnerligen allmän. Ett exemplar, som visar den för växter, som äro underkastade regelbunden öfversandning, så karaktäristiska skottföljden, är afbildadt å fig. 5.' Nedan lämnas en sammanställning af fyra ståndortsanteckningar, :som gjordes inom området. A afser vegetationen i branten strax norr om det först skildrade flygsandsfältet (fig. 3); B är från branten ungefär midt i Bonäs by, härifrån fig. 4; C och D äro från Kumbelnäs, C afser vegetationen på ett mot väster sluttande parti, där tallskog är stadd i uppväxt, D är från en mot söder exponerad sluttning, där växterna regelbundet öfversandas. A B ( D SAID REN Roe KAY Köa SES SRA & Anthyllis vulneraria......... Am Ts ale Li — — = Mlretostaplylos. UDGX UTSU ooo. str. e t: ID BEGR OdOnRafe: 0sset ssd biter Ne vada — et et = » DPITUCO SA MERSG. De Ne Aseas = e = — Calamagroslis epigelOS: mssssmse.s.eviss = == = S. (COMP Y DE fö OR SN SSE AEA RN t (& Str e ÖARENERICELOTUM ae oas eeh sid rensas oe orka e e e C GoRrvallania måjälS oe rksssen ess saa SS — — (& Peschempsia flexUuOSA sis... smidosden e: -— — -— VÄnmap eran QtÖRUM. sr. vs Tages ss is e = & -— ' Det ifrågavarande exemplaret har välvilligt fotograferats af prof. O. JuEL. För hjälpen härmed ber jag att få tacka. A B (& D Epilobium angustifolium =ssmomssss.... e LE — ed I SL (GKON 1 (EKA IS AoA og SIGN SKE = = == e: Ke STIGA MODIG: ss NETA tö e t t I ELI HOS frö Nr de SA ARS de rä Dar — e. -— —- Gypsoplula tfastigiata TEE SoS ee (2 Li 1 IE Fiera Cia IPPUG QS bass ssc gong ERE = e = — umbellatum ...... SES e. e e. — JUIUUP CHELStEC OTNUTTVILEELS os sank SSE e; = = e& NEOTUSEICOTIUTCIG TG SKYEES Sr TITT TEN t e — e. RUVITSTS UD ESTELS]4 vs2dss (Is Ad AR tr Et str: Str: Str e: KÖPTS Str;envm a SEK Seen = e: — — PINS ati E ED Ern (STEEN = — t e. RITDTex sd CeloS ella sE ease -— — e Salix caprea — e e SSOTDIIS SOU CUP Cd sera ES e Eke SLR == e. — — e MaCCUN TITO TIS TG OR OR ao e. t e. Vi GTA CFA CC Ceder re ror jen ars fr AN e. — -—- — (TAC OT 022555 SNRA ENIEES SK UR AE Sr — — e. — PO TU TTCRNS DSS sr ns ss SR = =— str. = De vanligaste arterna återfinnas-i den förut meddelade listan å i tallhedarna funna arter. De flesta af de nya torde äfven finnas i dessa. På lokalen B anträffades dessutom enstaka Achillea millefolium, Agrostis vulgaris, Chenopodium album, Chrysan- themum leucanthemum, Deschampsia cespitosa, Equisetum arvense, Galeopsis bifida, Helxine convolvulus, Hieracium auricula, Phleum pratense, Poa pa- lustris och pratensis, Rubus idceus, Spergula arvensis, Stellaria graminea, Taraxacum officinale och Triticum repens, hvilka alla torde ha de närbelägna åkrarna och gårdarna att tacka för sin närvaro. På ytterligare en lokal fann jag Gypsophila, nämligen i platå- branten omedelbart väster om Östnors by. Branten sträcker sig här ungefär i öster och väster och är bevuxen med reslig tallskog. Nedanför densamma ligger en sank kärräng. Helt säkert har förr existerat ett strandsnår mellan denna och branten. Nu går här en väg, hvarigenom expositionen i brantens nedre del blir mera öppen. Detta har haft till följd, att Gypsophila på senare år i hög grad tilltagit i antal (enl. uppgift af en i Östnor bosatt person). Att lägga märke till är, att Gypsophila, såvidt jag såg, uteslutande förekommer i nedre delen af denna sydsluttning. Den var allmän efter en sträcka af c:a 500 m.; rikligast förekom den, där enstaka tallar nedhuggits. 31 Högsta skogsskiktet bestod af riklig —ymnig Pinus silvestris. Lägsta skogsskiktet utgjordes af strödd Pinus silvestris och enstaka Picea excelsa. Snårskiktet bestod af tunnsådd Pinus silvestris. I fältskikten växte: Strödda: Arctostaphylos uva ursi, Vaccinium vitis idea. Tunnsådda: Calamagrostis arundinacea och epigeios, Festuca ovina, Gyp- sophila fastigiata, Lotus corniculatus, Pinus silvestris. Enstaka: Agrostis vulgaris, Antennaria dioica, Calluna vulgaris, Campa- nula rotundifolia, Carex ericetorum, Deschampsia flexuosa, Empetrum ni- grum, Equisetum hiemale, Hieracium rigidum (coll.), subrigidum och um- bellatum, Hypocheris maculata, Juniperus communis, Linnea borealis, Picea excelsa, Pimpinella saxifraga, Poa nemoralis, Pyrola chlorantha, So- lidago virgaurea, Sorbus aucuparia, Trientalis europea, Veronica officinalis, Viecia eracca, Viola arenaria. Bottenskikt af enstaka mossor och lafvar (t. ex. Cladonia rangiferina, Dieranum sp., Hylocomium proliferum, Peltigera sp.). För öfrigt var mar- ken till största delen täckt af tallbarr, utan vegetation. Den enda återstående kända växtplatsen för Gypsophila är på öfver- svämningsområdet på norra stranden af Öster-Dalälfven nära lands- vägsbron öfver älfven strax norr om Mora kyrka (de s. k. sand- ängarna). Här kunde jag ej finna den, och den torde knappast finnas kvar. Hela vegetationen är här koloniartad med stora om- råden med alldeles naken sand. Mera anmärkningsvärda växter, jag funnit här, äro Carex aquatilis, Scirpus mammillatus, Mentha pa- lustris, Salix daphnoides och Viscaria alpina (se ofvan s. 26). Bland de från Gypsophila-förekomsterna uppräknade arterna vill jag i första rummet fästa uppmärksamheten vid Anthyllis, Calama- grostis epigeios och Carex ericetorum. Calamagrostis känner jag ej från någon annan plats inom Öfre Dalarne, Anthyllis är ej funnen med säkerhet ursprunglig annorstädes. Äfven Carex är relativt sällsynt. Calamagrostis och Carex äro utprägladt kontinentala arter, som ha sin hufvudutbredning i Sibirien och Osteuropa. Tämligen allmänna äro de äfven i Nord- och Mellaneuropa, men förekomma endast mycket sällsynt i Västeuropa. De torde liksom så många andra arter ha invandrat till Skandinavien österifrån. På de flesta orter inom den norrländska barrskogsregionen, där Anthyllis an- träffats, är den införd med gräsfrö från sydligare trakter. Men den är äfven fullt vild inom området och tillhör som sådan i allmänhet sydlutornas märkliga vegetation. Utom i Moratrakten är Gypsophila fastigiata inom Fennoscandia anträffad i Skåne, på Öland och Gotland samt på några ställen i 20 Finland. I Skåne är den enligt AREscHouG (1881, s. 253) funnen på några sandfält norr om Snogeholmssjön i södra Skåne. Denna trakt besöktes af mig ?”/, 1909, hvarvid jag lyckades finna Gyp- sophila på några ställen i närheten af Snogeholmssjöns norra strand. Jag såg den i ört- och gräsrika tallskogar, i psammofila formationer, som uppkommit genom trädbeståndets borthuggande, samt i en tall- hedsartad öfvergångszon mellan dessa båda formationer. I tallskogen var marken svagt undulerande och utgjordes af fin sand. Tallbeståndet är antagligen planteradt för ganska länge sedan. Från en profyta, som åt väster begränsades af en bokskog, gjordes följande anteckning: Högsta skogsskiktet utgöres af ymnig Pinus silvestris. Lägsta skogsskiktet'af tunnsådd Pinus silvestris (mest där enstaka äldre tallar borthuggits) och enstaka Betula verrucosa. Snårskikt af enstaka Fagus silvatica. Fältskikten af: Strödda: Deschampsia flexuosa, Luzula pilosa. Tunnsådda: Galium verum, Pyrola chlorantha, Quercus robur, Trientalis curopcea. Enstaka: ÅAgrostlis vulgaris, Anthoxanthum odoratum, Calluna vulgaris, Campanula rotundifolia, Fagus silvatica, Festuca ovina, Galium saxatile, Gypsophila fastigiata, Hieracium murorum (coll.), pilosella och umbellatum, Hypocheris maculata, Jasione montana, Juniperus communis, Linnea bo- realis, Lotus corniculatus, Luzula campestris, Lycopodium annotinum, Majan- lhemum bifolium, Melampyrum silvaticum, Myrtillus nigra, Oxalis acetosella, Pimpinella saxifraga, Poa pratensis, Populus tremula, Pyrola secunda och umbellata, Rhamnus frangula, Rubus ideus, Silene nutans, Thymus ser- pyllum, Trichera arvensis, Trifolium medium, Viola riviniana. Bottenskikt af ymniga mossor (mest Hylocomium parietinum och proliferum i växlande mängd) och strödda Cladonic. På ett annat ställe i samma tallskog tillkommo Pulsatilla pratensis och Scabiosa columbaria. Utefter vägen mellan Söfdeborgs station och Bellevue, där denna gick igenom tallskogen, tillkommo några mera psammofila arter, hvarjämte Gypsophila blef rikligare och blommade mera allmänt. å ett ställe nära stranden af sjön var skogen nedhuggen, hvar- efter vegetationen antagit en mera psammofil prägel. Sanden låg på mindre ytor alldeles bar. Ytformerna tydde på, att vi här kanske förr haft ett flygsandsfält af ganska stor utsträckning. Det är dock ytterligt svårt att härom yttra något bestämdt inom ett område, där fluvioglaciala aflagringar ha så stor utbredning. De nedan under A upptagna arterna antecknades inom detta område på en 39 || brant sluttniag mot öster. Vegetationen här kan karaktäriseras som en Carex arenaria-formation. Ännu längre åt väster anteckna- des de under B angifna i en tallhedsartad randzon (med ymniga Cladonice) mellan den örtrika tallskogen och en Ammophila arenaria- formation, hvilken utvecklats där skog nedhuggits. — Professor R. SERNANDER har välvilligt ställt till mitt förfogande en anteckning från ett fluvioglacialt sandfält med Weingcertneria-formation nära Furulunds station i västra Skåne (19:9/.07). Här finnes Gypsophila visserligen ej, men som vegetationen för öfrigt är af ett stort in- tresse i detta sammanhang, anföras här de arter, som anträffades (C). — Under D anföras i och för jämförelse de arter bland de redan under ÅA, B och C nämnda, hvilka enligt ERIKSON (1896) ingå i Weingcertneria-formationen på östra Skånes sandfält. ERIKSON upp- tager dessutom bl. a. Carex obtusata, Astragalus arenarius och Sca- biosa suaveolens, hvilka kunna anses som stäppväxter. B C D ENGROSUSKSLOlONIfEFA mscesenssrer ser sr NnER = =E = » DITUG CRS TSV fa Sa PANT VU Uls DUlNeTOAPIA oo osvrsssersen ser ssn sa Armeria vulgaris v. elongata .. ...... RANG LE TISTOL CUMPESUTIS. sosssssressese ont ena AS tragalts: glycyphyllUSs msssssses ds ser Galant GCINOS oöes ssesssssören rr ene Calla DTlgärRS os.ssssn ST ASSA Campanula rotundifolid...s ss... (CIOIReTe. (KDE NESSER NERE RENEE + te ANG z å 4 + EE RA Era + | + WDesclianip stal fleXUOSA surseesossrs senila DTC SKOreNRAPUS, sosse sees eklerna den JDUTTAIS CNRS fl ESSER BYRIO CI OM CET scen 4as0i5 so ost ee ann = ar TG gUSKSUO Ul LCAS mm nsn sno sn s RR DDR är = Festuca ovina...... ER AE SNACK Er GR LAN ANTAS = a lr + = + SA (SE Ar + » PUR) HO NN so BA Re SARA en ARE RS Hale OM UV UTO ed sar sand dslaRäse a neta AR = ROOT ERDESCA -srtdyssss Suse ft eb GORT] OTe Cle oas 390 dogs nn nyp Do — WT INeegessos sne Re SEEN SLA Gypsoplituld fastigidlä .: mossen Helichrysum arenartum sis Skara ae RAR SS al ER " Jag tror knappast, att Ammophila är odlad (se nedan s. 47). 40 — ww FIrera Cim sp ilOSellG sa fe ? EnYbellatrmmn ae HUpericunu perfOratäp ms HUpPOoCkerns ra dicata: Sea ATAN JASTONRE NOTAN AT ESS SIA TT JUNRUPETUSECONINVINES Aa oc. ctart KAR JENE JLOTUSKCOTIICUATOS Aa sö ocer skr es Aon az a laRp UOs a AA UME OS OTESKESTT ICEA SS SEE STAS Oe AA OMM OTIS AT DER SIS TEN NSESA IAN UeRrae ee Pimpinellasaxtfragar..s= SS Eu VSK SUDESTTTSA 2 seen LSE POCNCOMPFESSAT cen e fe dor Ydre Bead FER PD TALES TS, eder SIR SVEA SI a Rulsatmla: pratenststEt Testat ÖHETCUSKRO DUE SSR SAS SERA AE FUTUD TES CTO OC TESKEST SEI TNT TT ES TR AA ERE SCLeranUiuUS Ape CILNIS I oossskosne skeden IEC UTEN CEC Ser E AA SERNER Taraxacmm 0ffleWndles se aosseslsss oss Weesdalia mudieamwiks:esiXBaeran Tlymus Sserpyllumt AA Eee PTT ChR ERA ARD ETS Isu rear RA IBL KON [REG aa) 0 IAEA dd SALAS Sd de Veromica"ehammtdnjSth mac.se SE MIO TOC GUTE Ob ons a Sa Re SA SANN EEE Trent fll ER ERS Root sal ledet stR ET Fltl+t+titl Itt i tl I +] +Fl+++> sf Ear RER IS) ER Af de nu nämnda arterna äro Carex arenaria, Dianthus, Gypso- phila, Helichrysum, Ononis och Pulsatilla sydosteuropeiska stäppväx- ter. Alla de öfriga med undantag af Fagus, Filago, Galium saxatile, Hypocheris radicata, Scabiosa columbaria och Teesdalia finnas m. il. m. allmänt i besläktade samhällen inom Sverige norrut åtminstone ungefär till ekens nordgräns. Af dessa är Galium till sin utbred- ning västeuropeisk, de öfriga utprägladt sydliga. På Öland förekommer Gypsophila fastigiata på åtskilliga punkter. Enligt WirttTE är den en af alfvarstäppens mest karaktäristiska ar- ter (WitTTE 1906, s. 34 0. 36), stundom uppträder den bestånds- bildande. Den uppträder här tillsammans med en mängd sydost- europeiska xeroterma arter. Däremot synes den ej på Öland till- höra de öppna sandfältens vegetation (jfr HEMMENDORFF 1897, s. 34). 41 Den kända utbredningen af Gypsophila fastigiata på Gotland är noggrant angifven af JOHANSSON (1897, s. 190). Den förekommer här dels på ett par alfvarområden, dels och hufvudsakligen på sand- fält (JOHANSSON 1897, s. 51 o. 53), >på kalkstenshällar eller klippor, täckta af ett tunt sandlager> och >på lös, ehuru något stenblandad sand på stränderna”. Äfven här förekomma tillsammans med Gypsophila talrika sydosteuropeiska arter. Som ett exempel på en ståndort vill jag nämna sandstranden vid Lummelunds bruk (jfr VESTERGREN 1909, s. 211). En närmare granskning af de kända fyndorterna visar, att åtminstone hälften af dessa ligger nedanför Litorinagränsen, flera vid själfva hafsstranden. Detta utvisar, att växten haft en stor spridningsförmåga under ett nutiden tämligen närbeläget tidsskede. Häruti visar den en stor öfverensstämmelse med en annan osteuropeisk xerotermisk art, Anemone silvestris (jfr JOHANSSON 1897, s. 171; SERNANDER 1908, s. 219). I Finland finnes Gypsophila enligt HJELTt (1906, s. 42) på några få ställen på karelska näset, t. ex. på sandiga ställen vid sjön Su- vanto, vid en landsvägskant etc., på ett par ställen på klippor 1 Kuusamo, på sandstranden på ön Vysokij i Imandra sjö i ryska lappmarken samt dessutom sannolikt på några ställen i Satakunta. HÄYRÉN (1909, s. 216) upptager den utan tvekan för Björneborgs- trakten, hvarvid han tillägger en ny fundort, nämligen >Kumo vid landsvägen nära gränsen till Kjulo på sandmo>. Vi ha således i Finland ståndorter af bägge de slag, som finnas i Sverige. — I Finland förekommer äfven några andra sydosteuropeiska arter. De flesta och mest utpräglade af dessa finnas dock endast i de sydost- ligaste delarna af Finland, framför allt i Karelen. Af de på de svenska fastlandsfyndorterna för Gypsophila förekommande verkliga stäppväxterna finnas i Finland endast Carex arenaria och Pulsatilla pratensis. Dianthus arenarius har en utbredning som i mycket öf- verensstämmer med Gypsophilas. Dock är Dianthus vida allmännare. Den förekommer h. o. d. på sandfält och ljunghedar, särskildt tal- rikt efter Salpausselkä randmorän ända från ostligaste delen af Fin- land till trakten af Åbo (HERLIN 1896, s. 80; HJELT 1906, s. 36), men äfven längre norrut, där den enligt HJELT finnes i kajanensiska Österbotten och pomoriska Karelen samt är nyligen funnen vid Kusomen på en sandig strand vid norra sidan af Hvita hafvet. Af särskildt intresse är den af HERLIN (1896, s. 32 o. 78) skildrade före- komsten af Dianthus på Tavastmon i norra Satakunta. Den före- kommer här hufvudsakligen på barlagda sandytor tillsammans med 42 bl. a. Calamagrostis epigeios, Carex ericetorum, Spergula vernalis och Thymus serpyllum. Hela serien af hedartade formationer är för öf- rigt ytterst nära öfverensstämmande med vegetationen på sandom- rådet vid Mora. På Tavastmon förekommer enligt HERLIN (1896, t. ex. s. 75) gammal nu bunden flygsand i stor utsträckning. Fram- för allt på denna växer Dianthus. Oaktadt HERLIN påträffat denna sand inlagrad i torfmossarnas lagerföljd, är dess ålder mycket osä- ker. HERLIN (1896, s. 80) anser Dianthus vara relikt från sandens aflagringstid. Utanför Fennoscandia finnes Gypsophila fastigiata i västligaste Ryssland från Ingermanland i norr till Podolien i söder (äfven i Pensa i östra Ryssland), i större delen af Österrike och Ungern (dock ej i alptrakterna), i östra Tyskland samt på några enstaka punk- ter i västra Tyskland. Den saknas däremot alldeles i södra Tysk- land. (Jfr t. ex. ÅRESCHOUG 1867, S: 57; SEHULZ. 1909HS: Sd) Här nedan vill jag nu lämna några exempel på Gypsophilas före- komstsätt utanför Fennoscandia. I Ingermanland förekommer Gypsophila på de stora sandområ- dena, som omge de stora vattendragen, såväl kring Luga som Na- rova (MEINSHAUSEN 1878, s. XII o. 50). Detta sandiga land har vanligen en stäppartad prägel. På de flackare partierna finnas sparsamma, magra gräs och örter, som växa antingen i ett tätt, grått laftäcke eller direkt i den lösa, gula sanden... Bland de vanligaste arterna nämnas Artemisia campestris, Festuca ovina, Gypsophila fasti- giata, Jasione montana (dock hufvudsakligen i de torra barrskogarna), Solidago virgaurea och Thymus serpyllum, för att blott upptaga de arter, som äro gemensamma med de svenska fastlandsfyndorterna för Gypsophila. I centrum af utbredningsområdet förekommer Gypsophila som en karaktärsväxt i tallskogar och på sandpustor. Så t. ex. uppger MASSALSKY (1888), att den kring Druskeniki i Lithauen är karaktäris- tisk för tallskogarna på sandblandad lerjord. I främsta rummet vill jag dock hänvisa till KERNERS bekanta skildringar från de ungerska pustorna, där Gypsophila förekommer som en karaktärsväxt i Stipa- formationen (KERNER 1863, s. 292). Denna förekommer på bunden flygsand och utgör ett mellanstadium mellan den koloniartade ve- ' Förr har den uppgifvits förekomma äfven i Dalmatien, norra Italien och syd- östra Frankrike, hvilka uppgifter dock visat sig bero på förväxling med andra Gypsophila-arter. 43 getation, som finnes på de ännu ej fullständigt bundna dynerna, och Peollinia-formationen, som karaktäriserar de ungerska stäpper- nas svarta jord (KERNER 1863, s. 95 o. följ). Denna ungerska Stipa-formation är en fullkomlig fysiognomisk motsvarighet till den ofvan (s. 39) skildrade Carex arenaria-formationen vid Snogeholms- sjön i Skåne. Utom Gypsophila nämner KERNER (1863, s. 292 o. 293) följande m. 1. m. karaktäristiska växter från Stipa-formationen, hvilka äfven finnasi Sverige: Artemisia campestris, Gnaphalium luteo- album, Helianthemum procumbens, Helichrysum arenarium, Linosyris vulgaris, Medicago minima, Poa bulbosa, Pulsatilla pratensis, Silene viscosa, Stipa pennata och Veronica spicata. — Stora sträckor af den ungerska pustan är bevuxen med en dvärgskog af Populus nigra. I en sådan skog anmärkte GRAEBNER (1901, s. 278) bl. a. Artemisia campestris, Gypsophila fastigiata, Helichrysum arenarium, Juniperus communis och Solidago virgaurea. Äfven nordöstra Tyskland måste anses tillhöra Gypsophilas egent- liga utbredningsområde, då den här är ganska allmän. Enligt GREB- NER (1901, s. 45) förekommer Gypsophila strödd i östra delen af de nordtyska hedarna och når inom detta område sin västgräns i Brandenburg och Pommern. Endast på ett ställe når den Öster- sjöns kust (Usedom-Wollin). Inom hedområdets östra delar är Gypsophila ganska vanlig i tallskogar och Calluna-hedar, i bägge associationerna företrädesvis på torra, sandiga och mindre gräsbe- vuxna ställen, på vägkanter samt på öppa sandfält etc. (GREBNER 1901, s. 154, 231 o. 258). Af GREBNERS skildringar synes det framgå, att Gypsophila förekommer såväl i tallhedar som ört- och gräsrika tallskogar (bägge slagen kallas af GREBNER >Kieferheide>). I Väst- preussen är den enligt SCHOLz (1905, s. 240) nästan uteslutande bunden vid tallskogarna. Af både GRAEBNER och ScHoLz uppräknas talrika arter, som äro gemensamma för ståndorterna i nordöstra Tyskland och de svenska fastlandsförekomsterna. I det tyska om- rådet nästan ständigt återkommande äro bl. a. Calamagrostis epigeios och Carex ericetorum (jfr tallhedarna vid Mora). Särskildt stor är likheten med de skånska Gypsophila-ståndorterna. Antalet af stäpp- växter i de nordosttyska hedformationerna är synnerligen stort. Som ofvan nämnts, finnes Gypsophila äfven på några spridda ställen i västra Tyskland (jfr t. ex. ScHuLz 1909, s. 56). Inom det hercyniska floraområdet finnes Gypsophila enligt DrupE (1902, s. 363) på gipshöjderna utefter det thäringska triasbäckenets norra kant. Den synes här växa uteslutande på gips och växer på de 44 stora ödsliga gipsytorna (DrRuUDE 1902, s. 378). Det hercyniska flora- området är, oaktadt det ligger långt utanför det klimatiska stäpp- området, bekant för sin stora rikedom på stäppväxter (> pontiska> arter). Flera af dessa äro karaktäristiska för de svenska alfvarområdena. — Den västligaste punkt i Europa, där Gypsophila fastigiata före- kommer, torde vara sandfälten vid Mainz. Denna fyndort ligger enligt JÄNNICKE (1889, s. 93) långt aflägsen från den närmaste. Gypsophila förekommer här företrädesvis i tallskog, af hvad slag denna är framgår ej. Här växa ovanligt talrika sydosteuropeiska arter till stor del långt utanför sitt egentliga utbredningsområde. Särskildt vill jag nämna Helichrysum arenarium och Viola arenaria, som växa äfven på de närmare beskrifna svenska fyndorterna. Af särskildt intresse är, att terrängen har karaktären af ett dynland- skap (JÄNNICKE 1889, s. 94). Af det ofvanstående framgår, huru likartadt Gypsophilas före- komstsätt är inom hela dess utbredningsområde: i sandiga tallsko- gar och på sandfält samt på klippor. Vegetationen på fyndorterna i Fennoscandia är ytterst nära besläktad med densamma på stånd- orterna inom de centrala delarna af dess utbredningsområde. Detta gäller i fråga om såväl vegetationens allmänna fysiognomi, som art- beståndens sammansättning. Gypsophila fastigiata betraktas allmänt som en stäppväxt, som har sitt egentliga hem inom sydöstra Europas stäppområden. Här- ifrån utbreda sig talrika för stäppen karaktäristiska arter till Öster- sjöländerna. Äfven i Fennoscandia förekomma åtskilliga. De ha sin hufvudutbredning på Öland och Gotland, men ganska många förekomma äfven på Sveriges fastland och i Finland. Endast en af dessa växter, som i allmänhet karaktäriseras som stäppväxter, finnes inom den norrländska barrskogsregionen, nämligen just Gyp- sophila. Dessa >»pontiska? växter anses oftast vara relikter på de platser i Centraleuropa, där de förekomma utanför sitt egentliga utbred- ningsområde. Men från hvilken tid äro de att anse som relikter?' ' Litteraturen på detta område är synnerligen omfattande. Det är ej min afsikt att inlåta mig på någon mera ingående diskussion af de olika åsikter, som gjort sig gällande om de mellaneuropeiska stäppväxternas invandringshistoria. Jag vill en- dast omnämna några uttalanden, där Gypsophila direkt omnämnes. 45 DrRuUDE synes (i likhet med många andra) anse, att stäppväxterna, som under den sista mecklenburgiska istiden skulle ha lefvat på de sydryska och ungerska stäpperna samt kanske äfven något längre åt väster, omedelbart efter isens afsmältning invandrat på Mellan- europas och delvis äfven Västeuropas lössartade bildningar, där de ännu i stor utsträckning kvarlefva. DRUDE (1902, s. 517) anser nämligen bl. a. Gypsophila fastigiata i Harz vara en glacial relikt. — JÄNNICKES (1889, s. 113) åsikt, att bl. a. Gypsophila kvarlefvat vid Mainz under den sista istiden, är väl knappast sannolik. — I all- mänhet torde dessa växter anses vara relikter från någon del af den postglaciala tiden, hvars klimat för dem varit gynnsammare än nutidens (jfr särskildt SERNANDER 1908). Man har dock äfven sökt utröna, om ej dessa arters nutida ut- bredning kan förklaras, utan att man behöfver betrakta dem som relikter. Så t. ex. har Höck (1898) sökt uppvisa, att vissa arter i norra Tyskland äro inskränkta till de områden, som utmärkas af en ovanligt liten årsnederbörd. Dessa växter karaktäriseras af HÖCK som följeslagare till tallen. Han uppräknar följande svenska arter: Ajuga genevensis, Anthericum ramosum, Astragalus arenarius, Carex ericetorum, Dianthus arenarius, Fragaria viridis, Gypsophila fastigiata, Helianthemum chamecistus, Helichrysum arenarium, Peucedanum oreoselinum, Polygala comosum, Silene nutans, Thalictrum minus och Trifolium montanum. Flera af dessa återfinnas på de svenska fast- landsförekomsterna för Gypsophila. Höck medgifver dock, att fynd- orter finnas, där växter af denna kategori måste betraktas som re- likter. När och huru stäppväxterna invandrat, uttalar sig HöcK ej om. PrEuss (1909), som nyligen studerat de >»pontiska> associa- tionerna i Ost- och Västpreussen, kommer till det resultat, att de här förekommande stäppväxterna invandrat på skilda vägar och under skilda tider. Af särskildt intresse är, att ännu i denna dag typiska stäppväxter invandra och inträngai de äldre formationerna. När stäppväxter förekomma i tallskogar, äro de enligt PrEuss (1909, s. 340) ofta, kanske oftast att betrakta som relikter från en tidpunkt, då marken ej var skogbeväxt. PrEuss uppger också, att flera ar- ter, när de uppträda i skogsbestånd, mestadels växa på ställen, där bottenvegetationen uppbrutits (jfr förhållandena i Mora!). I Sverige ha dessa stäppväxter upprepade gånger varit föremål för växtgeografernas uppmärksamhet, senast ha flera af dem när- mare studerats af SERNANDER (1908). Åtminstone de mest utpräg- lade betraktas i allmänhet som relikter från ett mera kontinentalt 46 klimatskede. Deras invandring förlägges af både SERNANDER (1894, s. 82) och ANDERSSON (1896, s. 41) till Ancylustidens mest konti- nentala klimatskede (den boreala perioden enligt SERNANDER). Från denna tid skulle enligt ANDERSSON de flesta vara relikter. SER- NANDER (1908, t. ex. s. 407) åter tror, att de nuvarande på sydost- europeiska arter rika formationerna konstituerats under den sub- boreala tiden. Hvarken SERNANDER eller ANDERSSON ha uttalat sig direkt om tiden för Gypsophila fastigiatas invandring på sina nu- varande ståndorter. Att den förekommer 1 stor utsträckning på låga nivåer på Gotland behöfver ej betyda, att vi ännu i relativt sen tid haft ett kontinentalt klimat, då man betänker, att landets successiva höjande -bör i stor utsträckning ha nyskapat ståndorter af just det slag, som Gypsophila väljer. Att utleta orsakerna till Gypsophilas högst märkliga utbredning inom Fennoscandia är ej lätt. En viktig faktor, man har att taga hänsyn till, då man söker förklara orsakerna till en växtarts utbredning, är dess invand- ringshistoria. Det vore tänkbart, att Gypsophila hörde till de arter, som invandrat lill Fennoscandia så sent, att de ej hunnit utbreda sig till sina klimatiska gränser. Redan ARESCHOUG (1867, s. 78) har framhållit, att vissa stäppväxter (detta namn användes dock ej), t. ex. Astragalus arenarius och Dianthus arenarius ej ha sitt centrum i det egentliga ryskasiatiska stäppområdet, utan företrädesvis finnas i länderna sydost om Östersjön. Hit hör äfven Gypsophila. ARE- sSCHouG framhåller äfven möjligheten, att dessa arter uppstått efter istiden i det område, där de nu ha sitt centrum. KERNER (1863, s. 317) förmodar, att Gypsophila fastigiata efter »diluvialtiden> upp- stått ur G. repens. Om dessa nu afsedda arter stå så nära andra, att man kan tänka sig, att de utvecklats ur dessa senare i post- glacial tid, känner jag ej. ARESCHOUG synes knappast anse detta sannolikt. Jag vill särskildt framhålla, att dessa arter kanske ej kunna trifvas på de saltstäpper, hvilka utgöra hufvuddelen af de ryskasiatiska stäpperna. Det kan vara af detta skäl, som de ha en så inskränkt utbredning. Oaktadt man genom att antaga, att Gyp- sophila uppstått i postglacial tid och ej hunnit sprida sig till sin klimatiska gräns, skulle kunna finna en förklaring till dess egen- domliga utbredning i Fennoscandia, anser jag ett sådant antagande åtminstone för närvarande föga sannolikt. En af de viktigaste faktorer, som bestämma växtarternas utbred- ning, är lufttemperaturen under någon årstid, vanligen sommar- 47 månaderna. En arts utbredningsområde särskildt inom Sverige begränsas ofta norrut af någon isoterm. Dock är att märka, att ett annat klimat under föregående tider lämnat spår efter sig i växternas utbredning (jfr föreg. kap.). Gypsophila fastigiatas nord- och västgräns följer ej någon isoterm. Ej heller synes mig neder- börden böra direkt spela någon större roll för en art af Gypsophilas karaktär. Den klimatiska faktor, som för en stäppväxt bör spela den största rollen, är utan tvifvel den direkta solstrålningens inten- sitet och mängd, hvilken naturligtvis i viss mån sammanhänger med nederbördsmängden (jfr HöcKk 1898). De af HAMBERG (1909) helt nyligen publicerade kartorna öfver antalet solskenstimmar under årets olika månader ge dock ej några säkra anvisningar. För Fin- land, där Gypsophila-fyndorterna erbjuda de största svårigheterna, finnas inga dylika kartor, såvidt jag känner. Jag vill dock fram- hålla, att antalet solskenstimmar, särskildt under sommarmånaderna, är mycket stort på Öland och framför allt på Gotland. På grund häraf äro vissa ståndorter, såsom alfvarområden och sandfält, före- mål för en stark lokal uppvärmning (JOHANSSON 1897, s. 61; HEM- MENDORFF 1897, s. 29; WiTtTE 1906, s. 29). Detta förhållande torde vara en af de allra viktigaste orsakerna till dessa öars rikedom på sydosteuropeiska xerotermer. Äfven fyndorterna för Gypsophila inom Skåne ligga inom ett om- råde, där talrika sydosteuropeiska xerotermer trifvas. Tallskogen vid Snogeholmssjön kan ej vara den ursprungliga ståndorten för Gypsophila i trakten, då tallbeståndet helt säkert är planteradt. Huru- dan vegetationen varit före dettas tillkomst, känner jag ej, men det synes mig vara ganska sannolikt, att vi haft m. 1. m. öppna sand- fält. Den rikliga förekomsten af bl. a. Ammophila arenaria, Carex arenaria, Elymus arenarius och Helichrysum arenarium talar ej för dessas nutida invandring från något längre bort beläget område. Det är därför antagligt, att dessa liksom Gypsophila och flera andra äro rester från den vegetation, som funnits på sandkullarna, innan skogen planterades, men genom denna fått sin utbredning i hög grad inskränkt för att i dessa dagar åter utbreda sig. Är sanden af flygsandsnatur, torde dynerna ändock vara af hög ålder. Gypsophilas förekomst i Moratrakten är mycket svårförklarlig. En möjlighet vore ju, att Gypsophila genom människan kommit till Mora. I så fall vore dess förekomst på de åtminstone delvis genom människans åtgörande öppna sandfälten det primära; sedan skulle den härifrån ha spridt sig in i tallhedarna i enstaka exemplar. Detta 48 är dock föga sannolikt, bl. a. därför att Gypsophila ej brukar upp- träda som kulturelement; såvidt jag vet, är ej ett enda exempel härpå kändt från Fennoscandia. Vidare förekomma på tallhedarna i Mora andra växter: Anthyllis, Calamagrostis epigeios och Carex ericetorum, hvilka visserligen ej bruka räknas till den svenska flo- rans stäppväxter, men äro mycket sällsynta i Norrland och ha stor utbredning i Östeuropa (jfr ofvan, s. 37). Moratrakten har ej i något afseende mera kontinentalt klimat än öfriga delar af mellersta Sve- rige. Ej heller är jordarten, där Gypsophila växer, i någon högre grad kalkhaltig. Visserligen ligga alla fyndorterna på silurisk berg- grund, men den ofvanliggande, mycket mäktiga sanden är bildad af de kalkfattiga dalaporfyrerna, som vidtaga nordväst om Siljan. Området väster om Orsasjön är ett af de största sandområdena i Sverige. Sandens starka uppvärmning under sommarens solskens- dagar gör det möjligt för Gypsophila att trifvas. Äfven de finska Gypsophila-fyndorterna befinna sig på mark, som under sommaren starkt uppvärmes. Fyndorterna på karelska näset ligga ganska nära de öfriga i de ryska Östersjöländerna. Långt aflägsna från dessa ligga de öfriga finska. De i Satakunta ligga ungefär midt emellan de karelska och de i Mora. De märk- ligaste af alla fyndorterna äro utan tvifvel de i Kuusamo och Imandra. De i Kuusamo ligga c:a 550 km. från närmaste söder därom be- lägna; den i Imandra ligger ytterligare c:a 250. km. längre norrut. I dessa fall är det åtminstone för närvarande svårt att utleta någon klimatologisk faktor, som kan gynna dessa områden. På Hvita hafvets nordkust förekommer, som ofvan nämnts, äfven Dianthus arenartius. Det är troligt, att ingendera af dessa arter kunnat före- komma, om de ej valt ståndorter, som i hög grad äro föremål för lokal uppvärmning och ej heller äro bevuxna med ett slutet vege- tationstäcke. Flera andra äkta stäppväxter förekomma äfven enligt POoHLE (1903, s. 90 o. följ.) på torra backar inom nordligaste delen af det nordryska skogsområdet i trakten nordost om Archangelsk. SERNANDER (1908) har omnämnt förekomsten af fossila flygsands- dyner på flera ställen i Sverige. Till de af SERNANDER nämnda exemplen kunna utom de redan ofvan lämnade läggas flera, sär- skildt från Finland (jfr t. ex. HERLIN 1896, s. 78). Det synes mig vara mera än en tillfällighet, att Gypsophila fastigiata förekommer på gammal nu till största delen bunden flygsand i Dalarne, samt att ståndorterna i Skåne och vid Mainz äro af den beskaffenhet, att vi här med stor sannolikhet haft postglaciala flygsandsfält. Det ligger 49 då mycket nära till hands att antaga, att Gypsophila på alla dessa ställen är relikt från en tid, då vegetationen var mindre sluten, och större öppna sandfält förekommo. Huruvida dessa nu afsedda flyg- sandsdyner äro af subboreal ålder, hvarom SERNANDER (1908, s. 392) uttalat en förmodan, är för närvarande ej möjligt att afgöra. Till sist vill jag påpeka, att Gypsophila-fyndorterna i Fennoscandia stundom uppträda så att säga i svärmar. I Skåne, Dalarne, Sata- kunta och Kuusamo ha vi flera närbelägna lokaler, som dock ligga synnerligen långt aflägsna från de andra. Huruvida detta betyder, att Gypsophila för närvarande oberoende af människans åtgöranden är stadd i spridning, är svårt att afgöra. Om så vore fallet, skulle detta tyda på, att nutiden vore torrare än den senast gångna sub- atlantiska tiden, hvilket SERNANDER (1908, s. 409) anser. Äfven ScHuvLz (1909, t. ex. s. 66 o. följ.) har på grund af bl. a. just Gyp- sophila fastigiatas förekomstsätt i trakten söder om Harz dragit lik- nande slutsatser. Men detta uppträdande i svärmar kan också bero därpå, att Gypsophila spridts från någon aflägsen plats till en trakt, där den funnit för sig gynnsamma edafiska förhållanden. Har denna spridning skett under en tid, då klimatet varit särskildt gynnsamt för dess invandring, är dess uppträdande i svärmar ännu naturligare. Mig synes det troligt, att äfven om Gypsophilas in- vandring är att förlägga till en tid med kontinentalt klimat, man måste räkna med ganska långväga spridningar, då man ej gärna kan tänka sig, att åtminstone Moratrakten, Kuusamo och Kola- halföns södra delar ens under postglacialtidens mest kontinentala skede haft ett klimat jämförligt med det nutida, t. ex. i Ost- och Västpreussen. — För öfrigt vill jag påpeka, att flera skandinaviska växter uppträda i dylika svärmar. Så t. ex. känna vi åtskilliga fyndorter för Pulsatilla patens inom ett begränsadt område i Ånger- manland, för Arabis petrea i Ångermanlands kusttrakter. Full- ständigt analog är äfven förekomsten af Lonicera coerulea i Sverige (jfr ofvan s. 17). De närmaste fyndorterna för dessa arter äro mycket långt aflägsna. I de mellanliggande områdena saknas de totalt, äfven på ståndorter, som för dem äro minst lika gynnsamma som de, där de finnas. Dessa bägge omständigheter i förening tvinga oss enligt min mening att antaga, att dessa arter på ett eller annat sätt från en långt aflägsen punkt inkommit på någon af de nuvarande ståndorterna, där de funnit gynnsamma edafiska för- hållanden, och sedan från denna punkt spridt sig vidare till andra liknande ståndorter inom samma trakt. Detta antagande synes mig Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 50 gifva en naturligare förklaring, än om vi antaga dem vara relikter från ett mera sammanhängande utbredningsområde under en tid med gynnsammare klimat. Förekomsten af Stipa pennata i Väster- götland, där den enligt SERNANDER (1908) förr var mycket utbredd inom ett inskränkt område, representerar en liknande svärm. CHANGES OF REGIONS IN DALARNE. SUMMARY. The largest part of Dalarne belongs to the Scandinavian pine- forest-region, only the most southerly part to the oak-region and the most northerly and highest parts to the alpine region. I. SOUTHERN PLANTS IN THE PINE-FOREST-REGION: The southern plants of the pine-forest-region of Dalarne are to be found in two types of associations, 1:st of closed and 2:nd of open vegetation. In two kinds of natural associations of a closed vegetation south- ern plants are rather numerous. The one is a spruce-forest- society, the other a deciduous-forest-society, both characterized by grove-vegetation. In the highest parts of the Scandinavian pine-forest-region a type of spruce-forest is met with, viz. the spruce-grove, which is charac- terized by a great number of herbs and grasses, particularly Gera- nium silvaticum. Sometimes shrubs also occur there. On p. 2 an example of a very luxuriant spruce-grove in Älfdalen is given. From other places some other species are mentioned, too (p. 3). Ajuga pyramidalis, Anemone hepatica, Betula odorata, Platanthera bifolia, Viola mirabilis and riviniana are southern, Alchemilla glomerulans and Mulgedium alpinum are northern species. The undergrowth of the spruce-grove is, according to the author's opinion, to a great extent a relict-society from the time before the immigration of the spruce. It is known, that during a period of the postglacial time some deciduous trees, particularly the hazel, had a much wider distribution in the southern part of the Scandinavian pine-forest- region than to-day. The greatest part of these deciduous trees must have existed, where the spruce-groves are now growing. 51 Grove-dells are very common in Dalarne. Very typical grove- dells have been examined by the author on the slopes towards the river Ljusterån near the small town of Säter. Alnus incana is here the most common tree. On p. 5. some species found there are men- tioned. Where streams run through a pine-forest, they are bor- dered by a narrow grove-dell-association. Grove-dells of this kind are described by ANDERSSON and HESSELMAN from the crown-forest of Hamra in Dalarne. Of great interest is a grove-dell near Jo- hannisholm in Vänjan, where K. P. HÄGERSTRÖM has found e. g. Alnus glutinosa, Lonicera xylosteum and Tilia ulmifolia. Both north- ern and southern species usually occur in the grove-dells. In several districts of southern Norrland the elm (Ulmus montana) and other southern plants also occur in grove-dells. Man has modified the spruce-groves and the grove-dells by removing the trees and by yearly mowing. By this the birch and other deciduous trees grow more common. In this way birch-meadows are formed. The most typical birch-meadows occur on somewhat damp slopes. They physiognomically come very near to the wood- meadows of the oak-region. But these are natural associations and are characterized by some southern deciduous trees, e. g. the oak, the ash, the maple, the lime, the elm, the hazel etc., which do not occur in the birch-meadows of central Dalarne. Two kinds of birch-meadows occur there, viz. the birch-slopes and the damp birch-meadows. Birch-slopes near Säter are described on p. 10. They have deve- loped from grove-dells. Most of the plants mentioned are southern species. In central Dalarne the most luxuriant birch-slopes occur on the silurian rocks in the district of the lake Siljan. Two examp- les from the parishes of Boda and Ore are given on pp. 10 and 11. A very great number of species are characteristic of the birch- slopes. None is particularly predominant, but the most charac- teristic plant is Geranium silvaticum. In the silurian district of Sil- jan 135 species are found. In Älfdalen (northern Dalarne) some other plants occur (p. 12). The damp birch-meadows occur on a somewhat peaty ground. Two examples are given, the one from Ore (in the silurian district), on p. 13, the other from Älfdalen, on p. 14. 25 species, which have not been found on the birch-slopes, are mentioned. On p. 15 a list of the plants of the birch-meadows, which are cha- racterized by a generally southern distribution, is given. Several 52 of these also occur on the Swedish side of the Scandinavian moun- tain-range, but they have migrated into this part from their district along the Norwegian coast. On p. 15 the northern plants of the birch- meadows are mentioned. All the plants of the birch-meadows do not originate from the natural vegetation of the spruce-groves and of the grove-dells, several having been introduced by man. The damp birch-meadows of the silurian district of Siljan show a striking likeness to the Sesleria-meadows, described by HESSEL- MAN. Primula farinosa is very characteristic of both societies. One plant of the birch-meadows of Dalarne is Lonicera coerulea which is very rare in Fennoscandia. It occurs in a few places in Dalarne and Västmanland (Central Sweden) and in the most easterly parts of Finland, where it is rather common and also has been found in the polar birch-region near Ponoj lin the Kola-peninsula). According to NORRLIN it occurs in different associations in Onega- Karelen. It is a plant nearly circumpolar belonging to the pine- forest-region of the northern hemisphere. Therefore it is probably not a relict from a period of a climate different from the present. The author thinks, that it has been transported to Sweden by birds from far-away regions. A very great number of southern species occur on rubble-heaps below steep rocks and on rocky escarpments of southern, some- times eastern and western aspect. Such associations are cha- racterized by an open vegetation. Lists of plants, which have been found in such places, are given on pp. 19 and 20 (on archzan limestone and gneiss at the village of Nybergetin St. Skedvi in south- ern Dalarne), pp. 20 and 21 (the Hykjeberget in Älfdalen, already investigated by LINNÉ) and Por2 (silurian limestone at the Osmunds- berget in Boda). In all these places southern species are very abun- dant, sometimes northern species also occur. The Hykjeberget is of the greatest interest. Acer platanoides, Anemone hepatica, Arenaria trinervia, Asplenium sepltentrionale and trichomanes, Astragalus glycy- phyllus, Epilobium collinum, Geranium robertianum, Ribes alpinum, Tilia ulmifolia and Verbascum thapsus are never found in any more northerly or ene place in this part of Sweden. On pp. 23—25 the alpine and subalpine plants of the pine- forest- region of Dalarne are enumereted. Some newly discovered habi- tats of such plants are particularly mentioned. Several of these alpine and subalpine plants are rather common in the higher parts of the pine-forest-region. A great number occur along streams and 533 on damp meadows. Some others grow in spruce-groves, grove- dells and on birceh-slopes. The other species most frequently grow on rocks or on stony and sandy banks of rivers. In all associations now diseribed both southern and northern spe- cies occur together. This feature is common in the higher parts of the Norrlandian pine-forest-region. The author is of opinion, that the southern plants, to a great extent, are relicts from the subboreal period. But the immigration of the spruce has also caused some plånts to become rarer. The northern species probably did not occur at that time in these associations, but have immigrated thanks to the deterioration of the climate since that time. — As already men- tioned the largest part of Dalarne belongs to the pine-forest-region, but during the subboreal period a great part of southern Dalarne belonged to the oak-region. FE. g. the above described rock-asso- ciations at Nyberget and the grove-dells and the birch-meadows at Säter were situated in the oak-region of the Litorina-time. During the subboreal period the alpine region must have been confined to the highest mountains of Sweden. On pp. 30 and 31 two mountains of alpine character in Våmhus and Älfdalen are described. Their height is 700—800 m. Notwithstanding, a typical alpine heath-vegetation occurs on their very tops. The author thinks, that alpine plants, such as Arctostaphylos alpina, Azalea procumbens, Juncus trifidus and Lycopodium alpinum have not grown on those mountains during the subboreal period. Those mountains must have been quite covered with forest-vegetation. II: GYPSOPHILA FASTIGIATA IN THE MORA-DISTRICT. In the neighbourhood of Mora by the lake Siljan Gypsophila fa- stigiata grows in several places. In natural associations very few specimens occur. All grew in pine-heaths. On p. 32 all plants, which grew in these pine-heaths together with Gypsophila, are mentioned. When the ground-vegetation of mosses and lichens is destroyed and the sand laid bare, Gypsophila immediately becomes more common: In such places the author found the species mentioned on p. 35— 37. At one place the author found a rather large field of recent drift-sand. A list of plants growing there is given on p. 33. Itis of great interest, that on the pine-heaths of this district Anthyllis vulne- raria, Calamagrostis epigeios and Carex ericetorum occur. All of 34 them are very rare in northern Dalarne. The two last mentioned are rather continental plants. In Fennoscandia Gypsophila also occurs in Skåne, on the isles of Öland and Gotland, and in some places in Finland. In Skåne the author has found it in a planted pine-forest and on sand-fields near the lake Snogeholmssjön. The plants found in these associations are mentioned on pp. 38—40 (A and B in the list). Of particular interest is the occurrence of some plants characterizing the steppes of southeastern Europe, viz. Carex arenaria, Gypsophila fastigiata, Helichrysum arenarium and Pulsatilla pratensis. On the isles of Öland and Gotland Gypsophila occurs on lime- stone-fields (Sw. >»alfvar>) and sand-fields. In Finland Gypsophila is found on the Isthmus Karelicus, in Sata- kunta, Kuusamo and Lapponia Imandre, as well on sand-fields as on rocks. Except in Fennoscandia, Gypsophila occurs in the western parts of Russia, in Austria, Hungary, eastern Germany and very seldom in two districts of western Germany. In the central parts of its sphere of distribution Gypsophila is a plant rather characteristic of the sandy pine-forests and the sand-pusztas. On the sand-pusztas of Hun- gary it belongs to the Stipa-society, which has a very great phy- siognomical likeness to the Carex arenaria-society at Snogeholms- sjön in Skåne. Gypsophila in Fennoscandia and western Germany is generally considered a relict from a period with a climate more favourable to steppe-plants than the present one. The Scandinavian steppe- plants have probably immigrated to Fennoscandia during the last part of the Ancylus-time. The habitats of Gypsophila in Dalarne do not belong to a district of especially continental climate. The author thinks, thatthe heat- ing ofits vegetation-ground during the summer renders its existence here possible. Any climatological explanation of its occurrence in Finland (e. g. on the Kola-peninsula) is not possible at least for the present. Gypsophila must have spread over long distances to pla- ces of favourable edaphical conditions. But it is possible, that its introduction to Mora, where it now occurs, took place at a time, when the vegetation of its habitats was not so closed as to-day. 1896. 1902. 1903. 1906. 1909. 1907. 1867. 1881. 1862. 1906. 1908. 1904. 1909. 1902. 1896. 1869. 1909. 1901. 18935. 1909. 1904. 1893. 1897. 1896. LITTERATURFÖRTECKNING. ANDERSSON, GUNNAR, Svenska växtvärldens historia. 2:dra uppl. Stockholm 1896. — — , Hasseln i Sverige. — Sver. Geol. Unders., Ser. Ca, N:o 3. — — Växtlifvet inom Öfre Dalarna. I: SCHENSTRÖM, F., Öfre Da- larna förr och nu. Stockholm 1903. — —, , Die Entwicklungsgeschichte der skandinavischen Flora. — Resultats scientifiques du congréeés international de botanique Vienne 1905: Jena 1906. — — , The climate of Sweden in the late-quaternary period. Sver. Geol. Unders., Ser. C, N:o 218. — — och HESSELMAN, HENRIK, Vegetation och flora i Hamra kronopark. — Skogsvårdsför. Tidskr., 1907, Fackuppsatser. ARESCHOUG, F. W. C., Bidrag till den skandinaviska vegetationens historia. -— Lund, Univ. Arsskr., 1866. — — , Skånes Flora. 2:dra uppl. Lund 1881. AROSENIUS, F., Beskrifning öfver provinsen Dalarne. I—IV. Falun 1862—1868. BIRGER, SELIM, Bidrag till Hälsinglands flora. — Bot. Not., 1906. — — Om Härjedalens Vegetation. — Ark. Bot., Bd 7, N:o 13. BorG, VÄINÖ, Beiträge zur Kenntniss der Flora und Vegetation der finnisehen.- Fjelde. .I. — Acta Soc. pro fauna et fl. Fenn., Bd 25, N:0r Zz: COLLINDER, E., Medelpads flora. — Norrländskt handbibliotek, II. DRUDE, OSCAR, Der Hercynische Florenbezirk. — Die Vegetation der Erde, VI. ERIKSON, JOHAN, Studier öfver sandfloran i östra Skåne. — Vet. Akbib Afd. II, Båt 22, N:o 3. FELLMAN, N. I, Plant&e vasculares in Lapponia orientali sponte nascentes. — Not. Soc. pro fauna et fl. Fenn., H. 8. GAVELIN, AXEL, Om trädgränsernas nedgång i de svenska fjäll- trakterna. — Skogsvårdsför. Tidskr., 1909, Fackuppsatser. GRAEBNER, P., Die Heide Norddeutschlands. -- Die Vegetation der Erde, V. GREVILLIUS, A. Y., Uber die Zusammensetzung einiger jämtländischer Relict-Formationen von Ulmus montana Sm. — Engler's Bot. Jahrb., Bd 20. HAMBERG, H. E., Molnighet och solsken på den skandinaviska halfön. — Meteor. iakt. i Sverige, Vol. 50, Bih. I. HANSEN, ÅNDR. M., Hvorledes Norge har faaet sit plantedzakke. — Naturen, 1904. HEDSTRÖM, HERMAN, Om hasselns forntida och nutida utbredning i Sverige. — Geol. För. Förh., Bd 15. HEMMENDORFF, ERNST, Om Ölands vegetation. Akad. Afh., Uppsala. HERLIN, RAFAEL, Paläontologisk-växtgeografiska studier i norra Sata- kunta. Akad. Afh., Helsingfors. 326 1904 1906. 1909. 1885. 1909. 1898. 1906 1907. 1879. 1897. 1900. 1902. 1889. 1893. 1863. 1890. 1830. 1843. 1734. 1888. 1878. 1901. 1871. 1903. 1909. HESSELMAN, HENRIK, Zur Kenntnis des Pflanzenlebens schwedischer Laubwiesen. — Beih. z. bot. Centralbl., Jahrg. 1904. HJELT, HJALMAR, Conspectus Flor2e Fennicze, Vol. III, Pars II. — Aeta=Soc. pro fauna et fl" FennowBd 30, N:o HOLMGREN, AÅND., Bidrag till kännedom om almens nordliga relikt- förekomster. — Skogsvårdsför. Tidskr., 1909, Fackuppsatser. HuLTt, R., Blekinges vegetation. — Medd. Soc. pro fauna et fl. Benn. 2 HÄYRÉN, ERNST, Björneborgstraktens Vegetation och Kärlväxtflora. =— Acta Soc. pro fauna et fl FEenn:, Bd 32 N:o HöÖcCK, F., Eine Genossenschaft feuchtigkeitsmeidender Pflanzen Nord- deutschlands. — Allg. Bot. Zeitschr., Jahrg. 4. HÖGBOM, A. G., Norrland, naturbeskrifning. — Norrländskt hand- bibliotek, I. — —, Om den postglaciala tidens klimatoptimum. — Geol. För. Förh., BA729! INDEBETOU, CONRAD, Flora Dalekarlica. Nyköping 1879. JOHANSSON, K., Hufvuddragen af Gollands växttopografi och växt- geografi. — Vet.-Ak. Handl., Bd 29, N:o 1. — —, Några bidrag till Dalarnes flora. — Bot. Not., 1900: — — Archieraciumfloran inom Dalarnes silurområde i Siljans- trakten. — Vet.-Ak. Bih., Afd. III, Bd 28, N:o 7. JÄNNICKE, WILHELM, Die Sandflora von Mainz. — Flora, Jahrg. 72. KELLGREN, A. G., Några observationer öfver trädgränserna i våra sydliga fjälltrakter. — Vet.-Ak. Öfvers., 1893, N:o 4. KERNER, A., Das Pflanzenleben der DPonauländer. Innsbruck. KIHLMAN, A. OSwW., Pflanzenbiologische Studien aus Russisch Lapp- land. Akad. Abh., Helsingfors. KRÖNINGSSVÄRD, C. G., Uppsats på de i Provinsen Dalarpe vildt- växande Phanerogamer och Filices. — Afh. rörande Natur- Wet, ror TI fEalun 830007 1831: — — , Flora Dalekarlica. Falun. LINNÉ, C. VON, Flora Dalekarlica. Ed. Ew. Ährling, Örebro 1873. MASSALSKY, W. J., Abriss des Klimas und der Bläthenpflanzenflora des Mineralbades Druskeniki. — Refererad i Just's Bot. Jahresb., 1888, II, s. 433. MEINSHAUSEN, KARL FR., Flora ingrica. St. Petersburg 1878. NEUMAN, L. M. och AHLFVENGREN, FR., Sveriges Flora (Fanero- gamerna). Lund. NORRLIN, J. P.. Om Onega-Karelens vegetation. Akad. Afh., Hel- singfors. POHLE, RICHARD, Pflanzengeographische Studien äöber die Halbinsel Kanin und das angrenzende Waldgebiet. — Acta Horti Petro- politani, Tom. XXI, Fasc. I. PREUSS, HANS, Die boreal-alpinen und »pontischen» Associationen der Flora von Ost- und Westpreussen. II »Pontische» Associa- tionen. — Ber. d. deutsch. Bot. Ges., Bd 27. Då 1889. 1906. 1905. 1909. 1893. 1894. 1899. 1902. 1905. 1908. 1909. 1905. 1906. 1906. 1894. SU SZELAN, TH., KIHLMAN, Å. OSWw., HJELT, HJ., Herbarium Musei Fennici, I. Ed. sec. Helsingfors. SAMUELSSON, GUNNAR, Om de ädla löfträdens forna utbredning i öfre Öster-Dalarne. — Bot. studier tillägn. F. R. Kjellman. SCHOLZ, JOSEF B., Die Pflanzengenossenschaften Westpreussens. — Dane, Schr. Natf Ges, Ni E3 BA 11 Ho3: SCHULZ, AUGUST, Die Verbreitung und Geschichte einiger phanero- gamer Arten in Deutschland. — Zeitschr. f. Naturw., Bd 81. SERNANDER, RUTGER, Die Einwanderung der Fichte in Skandinavien. — Engler's Bot. Jahrb., Bd 15. -— — , Studier öfver den gotländska vegetationens utvecklings- historia. Akad. Afh., Uppsala. — — , Studier öfver vegetationen i mellersta Skandinaviens fjäll- trakter. 2. Fjällväxter i barrskogsregionen. — Vet.-Ak. Bih., Ad. IE BAr24, N:o 11. — — , Sveriges växtvärld i nutid och forntid. — Sveriges rike, utg. af J. F. NYSTRÖM. Stockholm. — — , Flytjord i svenska fjälltrakter. — Geol. För. Förh., Bd 27. — — , Stipa pennata i Västergötland. — Sv. Bot. Tidskr., Bd 2. VESTERGREN, TYCHO, Om Helianthemum Fumanas blomning. — Sv. Bot. Tidskr., Bd 3: WILLE, N., Om Invandringen af det arktiske Floraelement til Norge. — Nyt Mag. f. Naturv., Bd 43. WISTRÖM, P. W., Växtgeografiska studier rörande öfvergången mel- lan den nordsvenska och mellansvenska kärlväxtfloran. Falun. WITTE, HERNFRID, Till de svenska alfvarväxternas ekologi. Akad. Afh., Uppsala. ÖRTENBLAD, TH., Om skogar och skogshushållning i Norrland och Dalarne. — Bih. t. Domänst. ber. rör. skogsväsendet år 1893. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 1. SJÖN HEDERVIKENS VEGETATION OCH UTVECK- LINGSHISTORIA. AF RUTGER SERNANDER. Sjön Hederviken i sydöstra Roslagen har framför allt varit rykt- bar bland de svenska botanisterna genom förekomsten af Najas flexilis och Aegagropila Sauteri. Vid olika tillfällen under förra år- hundradet sänktes sjöns vattenyta så grundligt, att man hade all an- ledning befara, att dessa växter utdött. För att om möjligt utröna, hur därmed förhöll sig, företog jag 19!5/.07 (i sällskap med THORE C. E. Fries och I. ÖRTENDAHL) och 195—7/,09 (i sällskap med F. DAHL- STEDT, E. KLEFBECK, E. MELIN och E. TEILING) tvenne resor dit. Några af de botaniska rön, som då gjordes, meddelas i det föl- jande. Sommaren 1850, sålunda året efter det, E. Yon GoEs vid sina malakologiska studier i Hederviken funnit Najas flexilis, reste Tu. M. FrRIES dit ut för att närmare studera förekomsten. Hur vegeta- tionen då var beskaffad, sålunda strax efter den första sänkningen, får man veta genom hans goda skildring p. 226—227: »nu är denna sjö så grund, att dess djup nästan öfverallt ej öf- verstiger 4 fot. Rundt omkring densamma bildar Scirpus lacustris en ogenomtränglig skog framför en högväxt krans af Phragmites, bland hvilka Butomus, Calla, Iris Pseudo-Acorus, Swum latifolium, Typha angustifolia, Carex Pseudo-Cyperus, paludosa, acuta m. fl. frodas. Vattenytan mellan dem höljes af Hydrocharis, Hottonia, Stratiotes, Lemne m. fl. På vestra sidan har Polygonum amphibium derutanför bildat en af de röda blommorna lysande rand, utanför hvilken Nuphar luteum med sina flytande blad och gula knoppar gungar, bildande en gördel kring hela sjön. Derpå vidtager en 59 sträcka af vid pass 4 fot, på hvilken den leriga bottnen endast be- täckes af unga plantor af Nuphar och Lemna trisulca. På denna sträcka fann jag efter långvarigt sökande den efterlängtade Najas flexilis, sparsamt växande på en rymd af högst 2 qvadratalnar. Den öfriga bottnen betäcktes af Chara pulchella Walr.(2), Hyp- num riparium och Spongia lacustris, blandade med Potamogeton per- Fig. 1. Kartskiss öfver sjön Hederviken i Uppland. Efter S. G. U. Kärrmark. =E Berghällar. Morän, lera eller sand. foliatus, prelongus, compressus, acutifolius m. fl. Ett undantag här- ifrån gör en sträcka af östra stranden, på hvilken gröna kulor i mängd ligga hopade. Dessa kulor, från en nöts till ett mennisko- hufvuds storlek, äro en form af Conferva cegragropila, hvilka af fol- ket i trakten länge ansågos för med mossa öfverklädda stenar: Sedan denna tid har sjön ytterligare blifvit sänkt och igenväx- ningen gått ännu mera framåt. Med undantag af en ränna i det långsträckta bäckenets midt, som hålles uppe för jaktens skull, ha 60 de af FrIES skildrade Scirpeta och Phragmiteta ryckt fram öfver hela den gamla sjöytan med Nuphar och Polygonum amphibium, som ännu existerade 1850. Dessa formationer alternera i stora, ore- gelbundet formade fläckar med hvarandra, dock i allmänhet så, att Scirpeta, särskildt på ostsidan, bilda gränszonen mot stränder- nas Grandicariceta och Cariceta. Ofvan dessa komma Agrostis- ängar, därefter — med eller utan en koloni-zon — det gamla strand- snåret med sina mer eller mindre åldriga Alnus glutinosa och äfven Salix pentandra samt Pinus silvestris från tiden före sänkningarna. — Nedre gränsen för det gamla strandsnåret är i hög grad bero- ende af markens lutning: den ligger nämligen i allmänhet högre, ju mera stranden lutar och tvärtom. Om vi som sjöns nuvarande >medelvattenstånd>” taga gränsen mellan Grandicaricetum och Carice- tum, växlar strandsnårets läge öfver denna gräns mellan 102 och 167 cm. Trots sänkningarna höjer sig vattennivån framemot vin- tern och sedan på våren så betydligt, att t. ex. driftranden från 1909 års vårflod låg 95 cm. ofvan medelvattenståndet. — Det gamla medelvattenståndet före sänkningarna har jag efter den gamla kärr- kantens läge, d. v. s. gränsen för det då torfbildande Carex-samhäl- let, sålunda med samma växtfysiognomiska utgångspunkt, beräknat till 103 em. ofvan det nuvarande. Motsvarande detta medelvatten- stånd komma märkena efter det dåtida högvattnet i form af isskruf- vade vallar, hvilkas bas mot sjösidan ligger 92 cm. högre, ställvis ännu mera. — Ofvan det gamla strandsnårets nivå står NO om Brahebergs gård på den sluttande moränmarken i en genom bet- ning till hage förvandlad löfäng en ihålig jätte-ek. Personer lefva ännu, som på vårarna suttit vid trädets fot och metat i den gamla Hederviken. Efter hittills gjorda mätningar blir den n:r 2 af Upp- lands jätteträd. (Det största är Kungseken, SERNANDER 1901 p. 94). Den är 20 m. hög, 8,12 m. i omkrets 1,5 m. ofvan marken, och dess krona håller i omkrets 70 m. (197/,09). Edafid'-vegetationen under densamma är beskrifven i denna tidskrift 1908 p. 406. I rännan växte (19!5/.07) bland annat: Alisma Plantaqo Lemna minor Batrachium paucislamineum Nuphar luteum Callilriche sp. Oenanthe Phellandrium Cardamine pratensis Potamogelon gramineus Carex vesicaria > natans ofta ymnig och Hottonia palustris tongifvande Hydrocharis morsus ran » pusillus ' Termen edafoid 1. c. p. 68 ändras härmed till edafid. Riceia natans Scirpus palustris Sparganium simplex Utricularia vulgaris Phragmiteta äro ytterst täta och yppiga. Dock funnos ännu inne i den tätaste skuggan — liksom i Scirpeta — enstaka exemplar af Riccia natans. I Scirpeta voro Scirpus lacustris-bestånden vanligen söndersprängda af ett stort antal andra arter, hufvudsakligen vattenöfyerståndare. Detta blandade samhälle erbjöd en t. o. m. för en uppländsk sjö rent påfallande yppighet. Nära intill Brahebergs gård antecknades (1918/.07) i densamma: Agrostis sp. Lycopus europmwus Baldingera arundinacea Lythrum Salicaria Butomus umbellatus Myosotis palustris Calamagrostis lanceolata Naumburgia thyrsiftlora Caltha palustris Ranunculus Lingua Carex acuta Rumex Hydrolapathum ampullacea Salix cinerea pseudocyperus Scirpus lacustris » riparia Sium latifolium Cicuta virosa Sparganium ramosum Galium palustre Stellaria palustris Glyceria fluitans Typha angustifolia Iris Pseudacorus » latifolia I Grandicariceta växte Carex ampullacea med inblandad C. palu- dosa, C. acuta etc.; där betningen varit stark, blef Alisma Plantago riklig och tongifvande. Cariceta hade Carex panicea som tongifvande. Genom betningen hade här inkommit Polytrichum-tufvor. Agrostis vulgaris härskar 1 Agrostis-samhället. Här och där fun- nos tufvor af Juncus conglomeratus. I öfre delen inryckte små- ningom, men sparsamt en del träd och skogsväxter. Några tallar och granar voro öfver 30 år. På en svagt sluttande sandmark, östra stranden, lågo de öfre gränserna för dessa formationer sålunda, om öfre gränsen för Gran- dicaricetum sättes till 0: JEN ROTG fo ARA di Ulecssoeevssacepakso sp scnsnRsgosgE. Fä NS) GIN SSGURD CTU sens ros a An SE AD — 53 cm. (GRAN LO (SA IR KAMIN hood epronpod tess Rd SR FL 0 (FARTCC IUI $ö,0 0 se s eREAAS S RSVSVENG + 23 cm: VAlgrostidefumi stefan + 130 cm. 62 Det var tydligen nära intill eller i själfva rännan, som 1850 års Najas flexilis-fläck hade funnits. Hade den legat intill, var nog växten dödad inne i de täta vass-bestånden. I rännan var vege- tationen ganska tät, och Potamogeton natans uppträdde, som nämndt, bland flytbladsväxterna ofta ymnig och beståndsbildande. Skulle Najas också kunnat uthärda beskuggningen och trängseln från flyt- bladsväxterna och vattenöfverståndarna, hade den i alla fall fått en svår kamp med de täta bottenbeständen af Potamogeton pusillus o. a. I hvarje fall var det oss omöjligt att anträffa något individ af densamma, och denna erfarenhet har nog mött alla botanister under de sista artiondena. De sista exemplar från Hederviken, som ligga i Herb. Ups., äro tagna den 8 augusti 1870 af S. R. PAIJKULLE. ÅAegagropilan hade också ohjälpligen undanträngts af de täta rör- formationer, som uppväxt i det efter sänkningarna starkt uppgrun- dade vattnet i östra delen, där dess bollar fordom, som TH. M. FRIES p. 227 noga skildrat det, hade legat i af vågorna hopsväm- made bankar af betydliga dimensioner. Det var därför synnerligen välbetänkt af professor Fries, då han strax före sänkningen 1879 ombestyrde att ett större förråd insamlades af denna märkliga alg, som här utvecklade en sällspord yppighet. K. A. TH. SETH hem- förde då till Uppsala Botaniska Museum ett par säckar Aegagro- pila-bollar, af hvilka nu ett stort antal äro kringspridda i de bota- niska museerna, jorden rundt. Om sålunda Hederviken ej längre äger dessa sina två forna skat- ter, har den i stället och antagligen helt nyligen, som jag i det föl- jande skall vidröra, fått en ny, nämligen Riccia natans. Som ett nytt fynd af ett visst botaniskt intresse kan också näm- nas Gyrophora spodochroa (Ehrh.) Ach. a normalis Th. Fr. Den växte mängdvis och i stora, väl utbildade exemplar på de lodräta, mot V och VSV exponerade, mer eller mindre beskuggade gnejs- pegmatit-väggarna, som på en sträcka af östra strandens södra del (jfr kartan fig. 1) stupade ner i det gamla strandsnåret, tillsammans med bl. a. Caloplaca murorum (Hoffm.) Th. Fr. 8 miniata (Hoffm.) Th. Fr. Gyrophora hirsuta (Ach.) Fw. a vestita Th. Fr. Lecanora sordida (Pers.) Th. Fr. a glaucoma (Hoffm.) Th. Fr. Umbilicaria pustulata (L.) Hoffm.. 63 Lafven har i Skandinavien två hufvudecentra för sin utbredning : fjälltrakterna och hafskusten. Troligen ha vi här en relikt från den tid, då Litorinahafvet sköljde foten af dessa klippväggar. Hedervikens utvecklingshistoria låter studera sig i de torfbildnin- gar, som särskildt i norr och kring utloppet i söder upptaga dess bäcken. Då denna historia visat sig vara af ett mycket stort teo- retiskt intresse, skall jag söka meddela dess grunddrag, sådana jag efter våra undersökningar uppfattar desamma. Slamningarna samt bestämningen af mikrofossilen äro utförda af E. TEILING. Så upp- togos t. ex. följande profiler [1, 2, 3 och 4 på kartan (fig. 1); i dem alla var ytlagret genom uppodling starkt multnadt och hopsjunket|: Profil 1. a. 35 cm. multnad Kärr-sjötorf med Phragmites com- munis-rhizom. b. 20 cm. Altorf med stubbar af Alnus glutinosa och Quercus Robur. c. 0—10 cm. Phragmites-torf. d. 10 cm. Gyttja med biand annat: Ceratophyllum demersum, frukter Nuphar luteum, frön Iris Pseudacorus, frön : Potamogeton sp., fruktstenar Najas marina, frukter e. Lera, liksom d. genomdragen af Phragmites- rhizom, af hvilka troligen flertalet härstammade från det växtsamhälle, som bildat c. Profil 2. Ytan ligger 105 cm. under torfvens utkilande mot kärrets södra kant, d. v. s. det gamla medelvattenståndet. a. 30 cm. starkt Phragmites-blandad Amblystegium-torf. Inne- håller bl. a.: Carex ampullacea, frukter ” Pinus silvestris, pollen Comarum palustre D Chrysomonadinéer Menyanthes trifoliata, frön Diatomacéer Picea Abies, pollen samt af djurlämningar kiselnålar af Spongilla sp., skalbaggsvingar, oligochetägghöljen o. s. Vv. b. 10 cm. Altorf med alstubbar och Plasmodiophora Alni. Med Alnus glutinosa, frukter Phragmites communis, rhizom (tro- Carex sp. > ligen från a). Cicuta virosa » Polystichum Thelypteris, sporer och Lycopus europmus sporangier Sphagnum sp., blad Dessutom rhizopoder etc. 64 Med tvär kontakt kommer härpå lager c. 35 em. brungul Gyttja med rhizom af Equisetum limosum, Phragmites, Nuphar luteum och Scirpus lacustris. Phragmites och Scirpus sammansluta sig stundom i kontakten mot b. till tunna torflinser. Innehåller: Alisma Plantago, frukter Nuphar luteum, frön Amblystegium, sp. Ormbunkar, bladfragment Betula alba, frukter och pollen Pinus silvestris, pollen Carex pseudocyperus, frukter Potamogeton natans, frukter Ceratophyllum demersum > Rumex efr. Hydrolapathum > Cicuta virosa » Salix sp., bladfragment Comarum palustre » Scirpus lacustris, frukter Iris Pscudacorus, frön Conferva bombycina Lycopus europeus, frukter Pediastrum Boryanum samt diverse djurlämningar såsom Cristatella, Spongier, Dendrocoelum, Nephelis octoculata, insekter etc. Öfvergår utan gräns i lager d. 4—5 cm. grönaktig Gyttja med bl. a.: Nuphar luteum, frön Scirpus lacustris, frukter Phragmites communis, basaldelar Anabeåena flos aqua af ortotropa skott Characé, frukter Picea Abies, pollen Gloeotrichia sp. Pinus silvestris >» Pediastrum Boryanum Potamogeton sp., fruktstenar ; samt djurlämningar såsom Cadonella cratera (rhizopod), Piscicola och Spongilla lacustris. Öfvergår utan gräns i e. 20 em. + blågrå Sötvattenslera med: Alnus glutinosa, pollen Potamogeton preåelongus, frukter Betula alba, frukter och pollen » nalans » Carex pseudocyperus, frukter Lycopus europoöus, delfrukter Ceratophyllum demersum >» Scirpus lacustris, nötter Cicuta virosa » Typha latifolia, pollen Corylus Avellana, pollen Characésporer Phragmites communis, nodusskifvor Chrysomonadinéer Pinus silvestris, pollen Conferva bombycina samt djurlämningar såsom Cristatella, Dendrocoelum, Piscicola, Spongilla, periostraca af Anodonta eller Unio, insektsrester 0. s. Vv. , Profil 3. a. 50 cm. starkt förmultnad Kärr-sjötorf med frag- ment af Amblystegia och Phragmites. b. 10 cm. Altorf. ck l0lem. Pragmites-torf. 65 d. 6 cm. gulbrun Gyttlja med Nuphar, Phragmites, Salix-blad etc. e. 1 cm. grönaktig Phragmites-blandad Gyttja med lerlameller. Innehöll: Betula alba, frukter Bidens tripartita, 1 frukt Carex pseudocyperus, frukter Cicuta virosa » Comarum palustre, frukter Lycopus europwus Potamogeton » Scirpus lacustris » samt af djurlämningar: Phryganea-larfhus, Piscicola, Dendrocoelum lac- teum, Nephelis octoculata, Cristatella mucedo, Daphnia-ephippier, skalbaggs- vingar och ägghöljen. jartOkrem. + Lera. PEO det, alltså 35 cm. under det gamla. a. 35 cm. fibrös stundom svämler-blandad Phragmites-rhizom och Carex sp., däribland pseudocyperus, frukter Cicuta virosa, frukter 4. Ytan ligger 70 cm. öfver det nutida medelvattenstån- Kärr-Sjötorf med Comarum palustre, frukter Menyanthes trifoliata, frön Rumex Hydrolapathum, frukter samt af djurlämningar skalbaggsvingar och oligochzet-ägg. b. 15 cm. Altorf med björkstammar, näfver och Phragmites-rhizom. Härunder kom, ofta med nästan knifskarp kontakt — en träpinne ur b. låg t. ex. direkt på ett Nuphar-rhizom — lager exr220 em. Gytija. Denna är 1 öfre delen gulbrun med rhizom af Equisetum limosum, Nuphar luteum och Phragmiles communis, blir neråt renare och allt mer och mer grönaktig och till sist ler- blandad. Från de öfversta 15 cm. togs ett prof, innehållande bl. a. Alisma Plantago, frukter Alnus glutinosa » Belula odorata, frukter och pollen Carex sp., frukter Nuphar luteum, frön Picea Abies, barr, skottspetsar och pollen Pinus silvestris, pollen Potamogeton natans, frukter Rumex Hydrolapathum Scirpus lacustris Anabena flos aqua Pediastrum Boryanum » duplex Scenedesmus sp. Diatomacéer (sparsamt) samt af djurrester Nebela (rhizopod), Nephelis octoculata, Dendrocoelum lacteum, Cristatella och delar af insekter. I den gröna gyttjan, 170 cm. under altorfvens bas, togs ett prof, innehållande bl. a. Acer platanoides, pollen Alnus glutinosa » Svensk Botanisk Tidskrift 1910. Betula, pollen Cyperacéer, frukter 66 Picea Abies, pollen Chrysomonadinéer (sparsamt) Pinus silvestris "= » Pediastrum Boryanum Quercus Robur Diatomacéer (sparsamt) Anabena flos aque samt af djurrester Cristatella, Codonella cratera, Spongilla och Ephy- datia. d. Lera, svagt grusig. Dessa 4 till sina grunddrag alldeles samstämmande profiler visa oss hufvuddragen af de sjön omgifvande torfmarkernas byggnad. Öfverallt börjar bäckenets lakustrina lagerserie med lera eller gyttja, och ofvan denna kommer med tvär kontakt skogstorf, öfver denna åter sjötorf och kärrtorf. — Skogstorfven innehåller utom de upp- räknade trädslagen — al, björk och ek — äfven stubbar af tall och kottar af gran. Stubbarna göra sig mest bemärkta bland de spår, som träden lämnat efter sin tillvaro. Björken företrädes dock mest af näfverlager (SERNANDER 1909, p. 254); eken, af hvilken endast enstaka stubbar anmärktes, var, efter några på mosskanten upp- lagda stammar med ena sidan mer eller mindre bortvittrad att döma, äfven representerad i denna form (SERNANDER 1. c.). Af alens stubbar, som i vanliga fall med ett rikt rotverk gå ner ett stycke i underlaget, har jag sett en kullfallen sådan. 30 cm. i diameter, med ett stamstycke af 175 cm. längd. — Den tvära kontakten mel- lan gyttjan och skogstorfven var påfallande. Fanns mellan dem Phragmites-, Scirpus- eller Equisetum-torf inskjuten, uppträdde den alltid i föga uthållande linser. Då Litorinahafvet vid sitt tillbakaryckande i S öfverskred den af svagt sluttande lermark bildade passpunkten för Hederviksbäcke- net, och detta sålunda fylldes med sött vatten, torde denna punkt, om siffran 23 fot på det 1864 tryckta geologiska kartbladet för sjöns vattenspegel afser densamma efter första sänkningen, ha legat ungefär 7,5 m. öfver Östersjöns nuvarande yta. Denna låga nivå och förekomsten af gran djupt ner i bottengylltjan tala bestämdt mot att isoleringen ägt rum i atlantisk tid', men tillvaron af skogs- bottnen under kärr-sjötorfven talar bestämdt för, att den subboreala perioden härskade ännu en tid efter isoleringen. Vi antaga sålunda, att den äldsta Hederviken är af subboreal ålder. &L. VON Post har ' Litorinatiden sönderfaller som bekant i tre skeden: den atlantiska perioden med fuktigt och mildt klimat, den subboreala med xerotermt och sist den subatlan- tiska, som utan gräns flyter öfver i nutiden, med relativt fuktigt och kallt klimat. lad 67 också sökt visa, att de sjöar under L. G., hvilka visa en sådan igenväxningstyp, som den förf. nu beskrifvit från Hederviken, måst under den subboreala tiden med dess torra och varma klimat, hvilket medförde långa och intensiva lågvattensperioder för sjöarna, ha undergått denna tvära öfvergång från mer eller mindre öppet, gyttje- afsättande vatten till sumpig skog. I den sålunda isolerade insjön, på hvars stränder bland annat växte ek, lönn, tall och gran, började genast en kraftig gyttjebild- ning, lokalt ekvivalerad af lera. Då gyttjan utfyllt bäckenet till en viss höjd, ryckte, tack vare de hydrografiska förhållanden, hvilka som nämndt framkallades af den subboreala tidens varma och torra vegetationsperioder, en sum- pig alskog direkt ut på dess yta. I de grundare partierna (jfr t. ex. profil 2) tyckes denna uttorkning ha ägt rum, innan gyttjeafsätt- ningen hunnit så långt i höjden, som fallet blef i de djupare (jfr t. ex. profil 4). Den subboreala Hederviken var alltså både före och under skogsperioden sommartiden en liten afloppslös göl. Väår- och höstfloderna måste under skogstiden gå långt upp i strandsko- garna för att kunna öfverskrida passpunkten. Med den subatlantiska tiden inträdde ett kraftigt omslag i de klimatiska och därmed i de hydrografiska förhållandena. Hedervi- ken blef en sjö, hvars medelvattenstånd stod åtminstone 145 cm. ofvan de subboreala skogarnas nedersta räster; och under vikinga- samt medelliden framgick här en skeppsled från Garnsviken af Ös- tersjön. — Sista skedet af sjöns utvecklingshistoria inleddes med sänkningarna under förra århundradet, hvilka topografiskt sedt ålerförde hydrografien till nästan subboreala förhållanden. ES Om den tolkning af Hedervikens utveckling, jag nu gifvit, är rik- tig, följa häraf en del konsekvenser i uppfattningen af andra mos- sars byggnad och af hela vår vegetations historia. Jag har alltid i motsats till det tvära afbrott, som den postgla- ciala klimatförsämringen sätter mellan de subboreala och subatlan- tiska bildningarna, framhållit, hur svårt det är att i torfmossar- nas lakustrina lagerserie sätta gränsen mellan de atlantiska och subboreala afsättningarna. Båda de resp. perioderna utmärkte sig för milda vegetationsperioder, och öfvergången mellan den förras fuktiga och den senares torra klimat synes ha varit ganska jämn. L. VON Post (1909 p. 283—284) påpekar, som nyss antyddes, att i 68 Närkesslättens torfmossar >»en bestämd olikhet förefunnes mellan igenväxningsförloppet i de profiler, hvilkas öfvergång från sjö- till kärrstadium infallit under tiden mellan 25 och c:a 85 Y, af Lito- rina-höjningen, samt dem, där igenväxningen ägt rum före och ef- ter denna tid. I förra fallet följde en redan vid basen stubbförande kärrtorfserie omedelbart på sjöatlagringarna, hvilkas öfversta led aldrig utgjordes af ett sammanhängande Phragmites- eller annat sjö- torflager. I stället bestode detta af >”strand-kärrtorf”, d. v. s. ett oredigt komplex af smärre linser af Phragmites-, Carex cefr. stricta-. och Sphagnum cuspidatum-torf i en mellanmassa af mer eller mindre gyttjeblandad svämtorf. Den motsatta igenväxningstypen karakte- riserades genom förekomsten af en mäktig sjötorfbädd mellan gytt- jan och en likaledes vanligen rätt mäktig, nedtill stubbfri kärrtorfs- serie. Föredraganden påpekade, alt den förra igenväxningstypen tycktes karakterisera torfmarker, hvilka under stubblagertiden öfver- gått från sjö- till kärrstadium, och ville äfven häri se ett bevis för denna tids torra klimat. Det vore nämligen nödvändigt att till för- klaring på den hastiga igenväxningen, om hvilken profilerna i dessa fall viltnade, antaga långa och intensiva lågvattensperioder, under hvilka kärrväxter kunnat spridas långt nedom högvattenslinjen has- tigare och i större mängder, än då sjöarnas vattenstånd endast kor- tare tider legat under medelvattensnivån>”. Detta Von Posts åskåd- ningssätt är synnerligen tilltalande, och då jag genomser mina pro- filer, finner jag dessa i stort sedt stämma med detsamma. Men alla mossar, som visa denna reduktion i lagerföljden mellan gytt- jan och skogsbottnen, behöfva ej under subboreal tid ha isolerats från Litorinahafvet. I ett bäcken af ett visst djup åtgår alltid en viss minimilid för att gyttjeafsättningen skall nå den kritiska nivå, vid hvilken den subboreala tidens xeroterma klimat skall kunna införa ett skogssamhälle. Därför kan mycket väl en mosse, som ulvisar denna tvära eller subboreala igenväxningstyp, om jag så för korthetens skull får kalla den, vara underbäddad af atlantiska gyltt- jor. Men om det visar sig, att den subboreala igenväxningstypen i ett något större antal mossar, än hvad härvidlag stått till Von Posts förfogande, återfinnes redan från 25 "4, af Litorinahöjningen, tyder detta på, att den atlantiska perioden ej kan ha upptagit så stor del af denna höjning, som t. ex. jag antager. Och redan nu kan man genom VON Posts undersökningar öfver relationen mellan de sub- boreala stubblagren och >»gran-nivån> — jag skulle hellre vilja kalla den (nedre) gran-gränsen — som han i Närke visat vara ungefär 69 samtidig med hällkisttiden, göra alla granförande aflagringar un- der de subboreala skogsbottnarna åtminstone i de medelsvenska torfmossarna också till subboreala. Jag antar t. ex. sålunda med von Post, att Kvarnmyrhalsen (Almunge sn., Uppland), i hvars bottenlager WitTE och jag anträf- fat gran, afsnördes från hafvet i subboreal tid. Och alldeles klar är den subboreala åldern för öfre delen af gyttjorna i mossar med den subboreala igenväxningstypen. Större delen af de medelsvenska och sydfinska Trapa-fynden räknar jag sålunda till denna tid. Fig. 2. Kartskiss visande Trapa natans nuvarande och forna utbredning under postglacialtiden. Efter GUNNAR ANDERSSON 1903 p. 25. Den grofva linjen är dragen ge- nom de nordligaste trakter, där ännu sparsamt lefvande exemplar af sjönöten torde finnas. e Lokal för fossil Trapa. Man behöfver för att inse det berättigade i denna åskådning en- dast kasta en blick på KJELLMARKS tabell p. 672 — 674 öfver hans och mina 6 Trapa-mossar från norra delen af Närke, alla belägna på c:a 40 'm. höjd, hvilket torde motsvara c:a 53 9 af Litorina- gränsen. I dem alla ligger skogstorf direkt på eller med en tunn Phragmites-bank skild från gyttjebäddarna. — Detsamma är förhål- landat med de 2 Trapa-förekomster, jag 19??—?5/.08 uppdagade och undersökte i de torfmossar, som omgifva den forna Mosjön på När- kes-slätten : 70 Lagerföljden i den första förekomsten, norra Mo-kärret, är c:a 50 m. från västra kanten: a. 45 em. väl förmultnad nu uppodlad Kärrmylla. b. 35 cm. altorf med stubbar, affall och kottar af Alnus gluti- nosa, björkstammar, en ekstubbe samt ett frö af Iris Pseudacorus. c. 50 em. gul gyttja med bl. a. Equisetum limosum (slidor), Nu- phar luteum (frön), Nymphea alba (frön), Phragmites communis (så- väl ortotropa som plagiotropa skottdelar), Potamogeton spp. (frukt- stenar), Salix caprea och cinerea (massor af blad), Tilia parvifolia (frukter), Trapa natans v. coronata (frukter). Med ett par em. öf- vergångszon kommer lager d. LTitorinalera med Mytilus edulis: I den andra förekomsten, Ekebymossen strax S om Sundsbron, där denna begränsar den gamla Lillsjöns strand, låg öfverst en starkt multnad hvitmoss-torf, delvis kärrtorfs-artad och härunder ett mäk- tigt stubblager af tall och al. Under alstubbarna kom en några cm. mäktig sjötorf och så gyttja, något sand- och grusblandad ge- nom utsvämningar från den närbelägna rullstensåsen. I gyttjan an- träffades bl. a. räster af Equisetum limosum, Iris, Phragmites, Nu- phar luteum, Nymphea alba och Trapa natans v. coronata. Af de sydfinska Trapa-mossarne kunna vi fästa oss vid Anta mosse och Stormossen, där GUNNAR ANDERSSON först funnit Trapa. — [ Anta mosse ligger efter min undersökning (aug. 1899) den 0,6—1 m. mäktiga subboreala skogsbottnen, som hufvudsakligen är bildad af al, antingen direkt på gyttja, hvars öfversta 10 cm. vanligen äro genomdragna af Phragmites och Equisetum, eller skild från den- samma genom 10 cm. Carex-torf med Rhamnus Frangula. — Till min skildring af Stormossen, 1899 p. 589, kan läggas, att jag jämte profilerna, där Phragmites- och Equisetum-torf mellanbäddade skogs- bottnen och Trapa-gyttjan, äfven upptog tvenne, där alstubbarna stodo direkt på den här föga mäktiga af Equisetum och Phragmites mer eller mindre genomdragna gyttjan. Stubbängen i samma landsdel visar ej (SERNANDER 1899, p. 589—590) den subboreala igenväxningstyp, som man skulle väntal på grund af dess ringa höjd öfver hafvet (c:a 20 m. enligt GUNNAR ANDERSSON 1898) och af att granen är vanlig i dess Trapa-gyttja. Men efter analogien med den på samma höjd öfver hafvet belägna Stormossen kunna vi tryggt sätta öfre delen af Trapa-gyttjan till subboreal. Jag håller äfven på växtgeografiska grunder för troligt att alla de 71 medelsvenska och sydfinska Trapa-gyttjorna till sina öfre delar äro af denna ålder! Trapa natans är en kontinental växt, och dess nutida och forntida utbredning sådan den framgår af den i fig. 2 reproducerade åskådliga sammanställning, GUNNAR ÅNDERSSON 1903, p. 25 lämnat, visar tydliga analogier med Stipa-växterna, hvilkas inträngande öfver sydöstra Skandinavien under den subboreala pe- rioden, jag förut (SERNANDER 1908) sökt ådagalägga. Den linje, som sammanbinder de yttersta fyndorterna för Stipa pennata själf på kontinenten (fig. 3), visar särskildt en synnerligen Fig. 3. Kartskiss visande nordgränsen för Stipa pennata i Europa. Långt ofvanför denna gräns kommer Falbygds- förekomsten. god öfverensstämmelse med motsvarande linje för Trapa natans. Falbygds-Stipan bildar ett komplex af lefvande fossil från, som jag antager, subboreal tid; och med dessa korrespondera de subboreala sjönötsfynden i de medelsvenska torfmossarna. Båda förekomsterna visa en förskjutning mot NV af det centraleuropeiska kontinental- klimatet, uppgående till flera breddgrader. >För den skandinaviska norden har jag gång på gång i denna ' Huru mycket af dessa gyttjor faller på atlantisk tid kunna vi ännu icke säga. Jfr L. VON Posts resonemang, 1906, p. 273, öfver att han ej funnit Trapa i den undre, men väl i den öfre delen af den gyttja, som bildar bottenlagret af Kilarna (Västmanland) vid c:a 60 & af L. G. 12 afhandling sökt visa, att regionsförskjutningens (under den postgla- ciala klimatförbättringen) maximum uppnåddes eller fortfor under subboreal tid>, samman fattar jag också 1908 p. 418 en sammanställning mellan denna tid och tillspetsningen af Centraleuropas >période xérothermique>. Och i min kortfattade exposé >On the evidences of postglacial changes of climate furnished by the peat-mosses of northern Europe” förlägger jag trädgränsens högsta uppflyttning i våra fjälltrakter samt hasselns största utbredning — jfr de subboreala fynden i det gamla hasselområdets utkanter — till den subboreala perioden, lämnade oafgjordt huru starka de positiva förskjutningar varit, hvilka faktiskt också utmärkt den atlantiska tiden. Genom att förlägga Trapas hufvudsakliga förskjutning upp mot den 60:nde breddgraden till den subboreala perioden, skulle jag sålunda vilja ytterligare tillskärpa denna min uppfattning om den ifrågavarande perioden såsom det varmaste skedet i postglacial tid. När klimatet började blifva så mildt, att man kan karakterisera det som varmare än nutidens, känna vi icke. Jag har, närmast på grund af mitt fynd i Lerbäcksmossen (1898 p. 339) af ek från den boreala perioden, sökt visa att klimatet då var minst lika varmt som nu, och om att den atlantiska perioden haft gynsammare vege- tationsperioder äro t. ex. såväl GUNNAR ÅNDERSSON, HÖGBOM som förf. ense. Den boreala periodens kontinentala karaktär har jag satt i samband med Ancylushöjningen, den atlantiska periodens in- sulära med Litorinahafvets större utbredning. Kombinationen af ett genom hela Litorinatiden intill den postglaciala klimatförsäm- ringen rådande varmt klimat, framkalladt af kosmiska orsaker, och en minskning af dess insulära karaktär, i den mån landhöjningen inskränkte Litorinahafvets utbredning, kanske för framtidens forsk- ning blir en af grunderna till den nordeuropeiska subborealtidens xeroterma klimat. I så fall skulle de torfmosslager i Centraleuropa, dit Litorinasänkningens klimatiska verkningar ej sträckte sig, hvilka äro jämnåriga med våra atlantiska bildningar, visa en med dessa olikartad utbildning. Vi komma nu till betydelsen af att bildningar från vår xeroterma period par préférence finnas inom ett bäcken, hvars passpunkt lig- ger så lågt öfver den nuvarande hafsytan, som fallet är med He- derviken. Tidigt kunde jag visa, att subboreala skogsbottnar på Gottland (SERNANDER 1894, p. 67) gå ner till c:a 11 9, af L. G.' Redan förut " Aneroidobservationens felamplitud medger godt en höjning till 13 XX. 173 hade jag vid mina studier (SERNANDER 1892) öfver sambandet mel- lan nivå- och klimatändringar i Uppland, också för detta landskap fått låga värden, som jag sedan ytterligare kunnat nedpressa. Gålf- vastbomossen och Gibomossen i Öster-Löfsta socken (SERNANDER Hö0rEDE sd lisga lågt — resp. c:a 20. m. ö. HH; och vid c:ar28 Ya L. G. — och visa bägge den subboreala igenväxningstypen med mäktiga skogsbottnar under subatlantisk kärrtorf direkt på gyttja (1915/,,00). Så långt ner som vid Hedervikskärren har jag dock icke förr iakttagit subboreala lager. Sätter man L. G. i trakten till c:a 56 m. (MUNTHE 1894), får man kärren att ligga vid ungefär 13 Y af L. G. Nu fogar det sig så, att jag har en mosse i när- heten af Hederviken, hvilken tyckes sakna märken efter den sub- boreala uttorkningen. Det är Vifvelstamossen (SERNANDER 1900), som återfinnes längst in i den långa af kärr upptagna dalgången mellan Orkesta och Hargs kvarn i Skånella. ”Terrängförhållandena tyda på, att afsätlningen af sötvattensgyttja vid Vifvelsta började, då hafvet vid sitt tillbakaryckande kommit under Hargströskeln till en nivå at 6— 6,5 m., knappast 7 m., som jag 1. e. p. 46 antager. L. G. torde att döma efter isobasernas förlopp här ligga c:a 1 m. lägre än vid Hederviken. Isolationen ägde efter denna beräkning TomsvidftT af LG. I Vifvelstamossen är nu lagerföljden: arrsO0rem. Kärrtorj. b. 35 cm. Amblystegium-torf. c. 45 cm. brun Gyttja med gran. d. 90 cm. Vaucheria-gytlja. e. Clypeus-lera. I lager c. anträffade jag 10 cm. ofvan d. en samling bitar af en kruka, som enligt B. SALInN >antagligen härrör från något af de första 6 århundradena efter Kristi födelse? (SERNANDER ll. c. Pp. Ag Vaucheria-gyttjan torde, åtminstone tll större delen, vara brack- vattensbildning (jfr WirtE 1905, p. 442). Krukbitarnas plats i la- gerföljden talar sålunda för, att bäckenet isolerades från hafvet vid tiden nära före Kristi födelse. Men jag antar, att öfver- gången mellan den subboreala och subatlantiska tiden faller un- gefär i öfvergången mellan bronsåldern och järnåldern. Då nu He- derviken vid 13 2, af L. G. ännu bär subboreala vittnesbörd, och Vifvelsta vid 11 24, ser ut att ha isolerats under äldre järnålder, torde man för Uppland kunna sätta 12 9, af L. G. som tidpunkten för aflösningen mellan de nyssnämnda klimatskedena, naturligen 14 med de korrektioner förbehållna, som bli följden af ytterligare pre- cionsbestämningar från de båda mossarna samt af Litorinagränsens definitiva fastslående.' Med dessa siffror stämmer byggnaden af Lundamossen (SERNAN- DER 1892, p. 19), NV om Hederviken. Den skäres ungefär af MUNTHES 60 meters-isobas, och dess passpunkt ligger något under 7 m. Motsvarande sitt läge vid 11- 90 af LE. GG visar denocksa en kontinuerlig tillväxt från den understa gyttjeblandade Phragmi- tes-torfven till den öfre Amblystegium-torfyven. — Och det behöfver knappast påpekas, hur allmänt de subboreala lagren återkomma i den ifrågavarande traktens — sydöstra Upplands — torfmossar, då de ligga något högre, men i alla fall så lågt som mer eller mindre betydligt under 50 9, af L. G.: Åsbergby, Rörken och Sjödyn, Hällby, Ekhamn, Römossen i Knifsta, Örsmossen, Boda mosse etc. Ide flesta omnämnda 1 SERNANDER 1901). Som ett upplysande specialfall kan t. ex. framtagas den strax S om Hederviken belägna Mörtsjön (jfr kartan fig. 1), undersökt 197/,09 af DAHLSTEDT, KLEF- BECK, MELIN Och TEILING. Den ligger 13 m. ö. h. och wvid e:a 23 7 af L. G. Sjön, som till större delen är igenväxt efter Hederviks- typ, är omgifven af torfmarker, som före utdikningen varit täckta af vassar och kärr-samhällen, på några punkter alternerande med Sphagneta. Vid utdikningen har passpunkten visat sig vara en grund morän ofvan hällen, som delvis fått genomsprängas. Under den öfre torfven står ett stubblager, som går ett godt stycke under passpunkten. I nordvästra delen, 70 m. S 35 O från mossens rand upptogs följande profil: a. 46 cm. Kärrtorf, upptill starkt förmultnad, nedåt med mycket Phragmites-rhizom. b. 15 cm. Skogstorf med stubbar af al. c. 48 em. Svämtorf med bitar af Phragmites och Equisetum-skott, frukter af Scirpus lacustris, frön af Nuphar luteum etc. d. Gyttja, mörkbrun med frukter af Potamogeton och frön af Nuphar luteum etc. 'G. DE GEER (1896) får som bekant något högre värden på L. G. än MUNTHE, En möjlighet finnes ju, för att den subboreala tiden härskat en kort tid efter Vifvelstamossens isolation. Men i så fall måste någon betydligare del af Vaucheria- gyttjan vard en sötvattensbildning. hvarjämte någon diskordans i dess nu kontinu- erliga utbildning borde ha visat sig. En af anledningarna till mina växtpaleontologiska undersökningar öfver jordarterna rundt Hederviken var, att jag ville finna Najas flexilis fossil, för att härigenom få någon klarhet i dess äldre histo- ria på platsen. Detta misslyckades emellertid. Då E. von Goes år 1849 för Etias FRIES uppvisade några ex- emplar af en liten vattenväxt, som han under den gångna somma- ren anträffat i Hederviken, kunde denne meddela honom, att han hittat Najas flexilis (WiLLD.) och därmed en af Europas sällsyntaste fanerogamer. Najas flexilis var nämligen då endast — utom i N. Amerika — känd från tvenne närbelägna sjöar i Pommern och Brandenburg. En rad af senare fynd har gett oss en mera sammanhängande utbredningsbild. Det har nämligen visat sig, att en ej ringa del af dess förekomster koncentrerar sig mot väster, sålunda mot själfva hufvudceentrum, N. Amerika, där den växer allmänt öfver större delen af Förenta staterna, Kanada, Mexico och Kalifornien. Så har den anmärkts på ett ganska stort antal lokaler i Irland och Skottland, till hvilka två på Jäderen i sydvästra Norge sluta sig. För öfrigt ha vi mera enstaka fyndorter i Sverige, Tyskland, östra Fin- land (Tavastia australis, Vesijärvi och Karelia onegensis, Saoneshje. H. LINDBERG p. 3) och Ryssland. — I Sverige är den som bekant utom i Hederviken funnen endast' i Ringsjön (HJ. NirLsson 1881) under en afvikande form: f. microcarpa HJ. NILSSON. Hufvudsakligen genom GUNNAR ÅNDERSSON (1896 a, b och c, 1898); känna vi nu en rad fossila förekomster från Fennoscandia. — De två finska ligga på Isthmus Karelicus” sålunda liksom de recenta i östra delen af landet. — I Norge, där den är funnen fossil på 6 ställen, alla på Lister och Jäderen, äro dessa också samlade kring de recenta. Om de 5 första säger HOLMBoE 1903 p. 152: >De norske forekomster paa Lister og Jaderen synes at vare adskillig yngre end de svenske. I Skeievandet er den forst gaaet tilgrunde, den gang det salte vand under den postglaciale senkning trengte ind i det ferskvandsbaekken, hvari den levede.> Det sista fyndet i en gyttja från Hvilandsvandet tillsammans med en benpil från dös- liden, gjordt af A. W. BrRoGGER och HoLmBor, tillhör sålunda ett framskridet skede af Litorinatiden. — De 2 svenska fossilfynden äro gjorda långt ifrån såväl Hederviken som Ringsjön. De ligga nämligen i trakten af Kalmar (N. O. HOoLSsST 1899) och visa enligt ! NEUMANS uppgift p. 790 >»hufvudarten fordom i Mälaren» beror väl på någon geografisk lapsus. 16 honom och GUNNAR ÅNDERSSON 1896 c. p. 467: »dass Najas flexi- lis schon in der ersten Periode der Kiefernzeit an den Ufern des Ancylussees entlang gewachsen ist>. Angående Najas flexilis utbredningshistoria inom Fennoskandia säger GUNNAR ANDERSSONI. c. p. 467, sedan han uppräknat de 4 sjöar, där den då var funnen lefvande inom området: >Da nun alle bis- her bekannten Fundorte, ausser dem See Ringsjön, höchst wahr- scheinlich in dem ehemaligen Gebiete des Ancylussees liegen, und da infolge der bei Sortanlax in Ostfinnland gemachten Funde von fossilen Samen derselben zu erwarten ist, dass man sie noch an vielen Punkten von Finnland wird fossil antreffen können, so sprechen gute Grände dafär, dass der Ancylussee fär die Verbreitung derselben von Bedeutung gewesen ist (>så talar mycket för att den spridt sig utmed Ancylussjöns stränder” 1896 b. p. 43); aber ander- seits zeigt ein neulich von G. E. STANGELAND und Verf. gemachter Fund von fossilen Samen in Hellemyr, Listers Amt SW-Norwegen, dass die Verbreitung dieser Art öber die skandinavische Halbinsel nicht ausschliesslich an jenen See gebunden gewesen ist.> Heder- viken ligger nog, som GUNNAR ANDERSSON framhåller, inom Ancy- lussjöns gamla område, men jag kan ej fatta, hvilket inflytande detta inhafs litoralflora skulle ha på floran i en sjö, som efter ancylus- tiden varit täckt af ett omkring 50 m. djupt Litorinahaf. I sydvästra Norge har Najas flexilis utbredningsområde samman- krympt under litorinatiden. Innan några fossila fynd från denna tid äro gjorda i Uppland, är det för tidigt att öfverflytta ett liknande betraktelsesätt på Hederviksförekomsten. Ännu finnas lika goda chanser för antagandet af en tillfällig spridning, kanske ganska sen, från ett mera aflägset växtställe. Af vikt för artens spridningsbiologi är det förhållande, som HJ. NILSSON p. 145 påpekar, nämligen att nötens adhesion till vattnet är »så ringa, att den, en gång upp- kommen till ytan, lätt håller sig flytande, hvarigenom spridningen 1 hög grad underlättas En sådan recent invandring till Hederviken föreligger säkert i Riccia natans. Jag samlar sedan några år tillbaka uppgifter om denna synnerligen lätt igenkännbara lefvermossas utbredning inom norden och är synnerligen tacksam för hvarje bidrag härtill. Af dessa mina studier har redan framgått, att KRiccian 1 Sverige är en myc- ket sen invandrare, som troligen först på 1870-talet började upp- träda i östra delen af mellersta Sverige, men som sedan genom vattenfåglar spridt sig 1 stort sedt västerut. Dess första kända fynd- Kl ort är Sundbyberg, Bälsta bro 1879; dess västligaste fyndorter äro tills vidare Tysslingesjön i Närke och Tåkern i Östergötland. Näs- tan alla lokalerna utmärka sig för rikedom på sjöfågel, särskildt ofta svan. Hederviken uppsökes på höst och vår af massor med vattenfågel, däribland svan. Från Hederviken begifva sig ofta svanor upp till Mörtsjön, och det är nog ej någon tillfällighet, att mina kamrater här 197/,09 också funno Riccia natans. LITTERATURFÖRTECKNING. ÅA NDERSSON GUNNAR a, Svenska växtvärldens historia. Sthlm 1896 — — hb, d:o d:o. Andra upplagan. Sthlm 1896. — — &, Die Geschichte der Vegetation Schwedens. — Endeglers Bot. Jahr- bächer. Band 22. 1896. — — , Studier öfver Finlands torfmossar och fossila kvartärflora. — Bull. d. I. Commission géol. d. 1. Finlande. 1898. — —, Klimatet i Sverige efter istiden. — Nordisk Tidskrift 1903. BROGGER, A. W., Et fund af en benpil med tlin'egger fra yngre stenalder. — Norsk Geologisk Tidskrift. Kristiania 1909. DE GEER, GERARD, Om Skandinaviens geografiska utveckling efter istiden. Sthlms Högskolas populära föreläsningar. Sthlm 1896. FRIES, TH. M., Anteckningar under en botanisk excursion 1 Upland 1850. — Botaniska Notiser 1850. HOLMBOE, JENS, Planterester i norske torvmyrer. Kristiania 1903. Horst, N. O., Bidrag till kännedomen om Östersjöns och Bottniska vikens postglaciala geologi. — S. G. U. Ser. C. N:o 180. 1899. KJELLMARK, KNUT, Om den forna förekomsten af Trapa natans i norra Nerike. — G. F. F. Band 21. 1899. LINDBERG, HARALD, De i Finland förekommande arterna af slägtet Najas. — Meddel. Soc. pro Fauna & Flora fennica. 25. 1900. MUNTHE, HENR., Preliminary Report on the Physical Geography of the Litorina-Sea. — Bull. Geol. Inst. of Upsala. 1894. NEUMAN, L. M., Sveriges Flora (Fanerogamerna). Lund 1901. NILSSON, N. HJALMAR, Najas flexilis (Willd.) Rostk. & Schmidt. — Bot. Notiser 1881. PAIJKULL, C. W., Bladet Lindholm. — S. G. U. 1864. VON POST, LENNART, Norrländska torfmossestudier I. — G. F. F. 928. 1906. — —, Skarbysjö-komplexet och dess dräneringsområdes postglaciala ul- veckling. — G. F. F. 31. 1909. SERNANDER, RUTGER, Om de upländska torfmossarnes byggnad. — Bot. Notiser 1892. — —, Studier öfver den gotländska vegetationens utvecklingshistoria, Akad. afbh. Upsala 1894. 78 SERNANDER, RUTGER, Zur Kenntniss der qvartären Säugethier-Fauna Schwedens. — Bull. of the Geol. Inst. of Upsala. Vol. III. 1898. — —, Om en förmodad postiglacial sänkning af sydvästra Finland. — GERENPEI899. — — Om fyndet af ett lerkärl i Vifvelsta-mossen, Markims socken, Upland. — K-' Vitt. Hist. Ant. Ak. Månadsblad. Arg. 29. 1900: — —, Växtvärlden. I: Uppland. Bd. 1: H. 1, Sthlm 1901. — —, Stipa pennata i Västergötland. — Svensk Botanisk Tidskrift. Bd. 2. 1908. — —, On the evidences of postglacial changes of climate furnished by the peat-mosses of Northern Europe. — G. F. F. 30. 1908: — — , Hornborgasjöns nivåförändringar och våra högmossars bildnings- sätt. — G. F. F. 31: 1909: WITTE, H., Stratiotes aloides L. funnen i Sveriges postglaciala aflagringar. — G. F. F. 27. 1905. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 1. OM BLOMNINGSTIDEN OCH ÅRSSKOTTETS BINBEKLING HOS RHAMNUS FRANGULA LD. AF GUST OA: N UMAEME: Under en exkursion i St. Malms socken (Södermanland) i midten af augusti 1908 frapperades jag öfver att finna Rhamnus frangula L. blommande 1 riklig mängd; och icke nog härmed, den var äf- ven försedd med blomknoppar i olika utvecklingsstadier. Tre år förut hade jag på samma lokaliteter insamlat blommande material af samma växt vid midsommartiden. Osökt framställde sig nu frå- gan, om här förelåg ett fall af omblomning (refloration), eller om nämnda Rhamnus har en för svenska vedväxter så ovanligt lång blomningstid som från midsommartiden till långt fram på hösten. Det var icke svårt att konstatera, att åtminstone vissa årsskott hade frambragt blommor under en relativt mycket lång, nästan sammanhängande tid; de buro nämligen frukter i alla möjliga ut- vecklingsstadier, alltifrån fullmogna sådana, på samma gång som blommor och blomknoppar. Alldeles samma förhållande anmärkte jag sistförflutna år på flera ställen. | En liten undersökning i den svenska floristiska litteraturen vi- sade, att detta synnerligen anmärkningsvärda förhållande icke vun- nit vederbörligt beaktande. I Utkast till en svensk Flora af S. LiL- JEBLAD (andra uppl., 1798, p. 98) heter det om Rhamnus frangula: >»Bl:r i slutet af Jun.>, och i G. WAHLENBERGS Flora suecica (andra uppl l83l) p. 151): »Flores .... sub solstitio explicati.> I samma riktning går uppgiften i Östgöta Flora af N. C. KINDBERG (andra uppl., 1874, p. 55), där blomningstiden angifves till >försommaren”, och härtill ansluter sig C. A. M. LINDMAN i Bilder ur Nordens flora 80 (1905, p. 185). I HARTMANS Handbok i Skandinaviens flora (elfte uppl., 1879, p. 138) säges blomningstiden infalla under månaderna juni och juli, och samma uppgift återfinnes i Flora öfver Upplands och Södermanlands fanerogamer och bräkenartade växter af K. F. THEDENIUS (1871, p. 115), Skånes Flora af F. W. C. ARESCHOUG (andra uppl., 1881, p. 276), Sveriges Flora af L. M. NEUMAN (1901, p- 289) m. fl. I Svensk flora för skolor af KRoK och ALMQUIST lelfte uppl., 1907, p. 188) uttryckes samma sak med >FS., HS. (försommaren och högsommaren). I Stockholms Flora af J. E. WIKSTRÖM anmärkes det däremot, att Rhamnus frangula >är det enda ibland Sveriges Träd, som sam- tidigt har blommor, halfmogna (röda) och mogna (svarta) bär, ett förhållande, som egentligen tillhörer Tropik-Regionernas Växter”. Och i ungefär samma riktning yttrar sig C. F. NYMAN i Sveriges Fanerogamer. II (1868, p. 8): > Blommar bäst under Juni till med. Juli, men utvecklar också sednare, under nästan hela sommaren, blom- mor, samtidigt med både mogna och omogna ”bär', något som icke annars eger rum hos våra träd men deremot mycket hos de varma ländernas. Icke sällan kan man nedtill på en gren se mogna (svarta) bär, högre upp omogna (röda och gröna), och högst upp blommor, som icke hinna utbilda bär.> Äfven i den tyska floristiska litteraturen äro uppgifterna något växlande. I KocHs Synopsis Flor germanice et helveticze (ed. II. 1843, p. 163) t. ex. angifves blomningstiden vara >Mai. Jun.>, i Dörrs Rheinische Flora (1843, p. 684) >Mai, Juni und zum zweiten Male im August”, i FreKs Flora von Schlesien (1881, p. 91) >Jun. —Sept.?>, i WILLKOMMS Forstliche Flora von Deutschland und Oe- sterreich (1887, p. 798) >vom Mai bis September>, i ASCHERSONS och GrAEBNERS Flora des nordostdeutschen Flachlandes (1898—99, p. 484) >»Mai—Sept.? o. s. v. N. SyLvÉN ( i Boian. Notiser för år 1906, p. 76) upptager Rham- nus frangula bland de växter, hos hvilka han lyckats påvisa reflo- ration eller omblomning, och bland dem, hos hvilka reflorationen är framkallad genom prolepsis, men han framhåller särskildt (p. 79), alt denna företeelse synes visa sig årligen. Förutom på upp- gifler i den tyska litteraturen stöder han sig i sistnämnda hän- seende därpå, att han i Västergötland observerat växten blommande år 1904 i september, år 1905 i augusli. Undersöker man närmare de på eftersommaren eller på hösten utvecklade inflorescenserna, visar det sig, att de i fråga om sin S1 ställning till årsskottets hufvudaxel icke afvika från dem, som ut- veckla sig under juni månad. De sitta liksom dessa ofta i blad- vecken på hufvudaxeln och förtjäna benämningen proleptiska lika mycket eller lika litet som de. I viss mån motsvara de de med terminal blomma försedda kortgrenarna af första ordningen på års- skottet hos Calluna vulgaris (jfr min uppsats Om förgrenade årsskott hos Calluna vulgaris i Svensk botan. tidskrift. II, 1908, p. 85—94). Andra höstinflorescenser däremot sitta på grenar af årsskottet, såle- des på axlar af andra ordningen, i axillerna antingen till de assi- milerande bladen eller till nederst på grenen befintliga små lågblad. Men sådana finner man äfven redan i juni, hvadan icke heller dessa förtjäna att betecknas såsom proleptiska mer än många för- sommarinflorescenser. De äro att jämföra med kortgrenarna af andra ordningen hos Calluna. Om man vill tala om refloration hos Rhamnus frangula — och i viss mån är nog detta berättigadt, ty ett afbrott i blomningen sy- nes vanligen äga rum fram i juli; på det material, jag insamlat i augusti, finns det alltid vid eller nedom årsskottets midt ett eller vanligen flera blad, i hvilkas axiller hvarken blomställning eller inflorescensbärande gren utvecklat sig — så är den närmast att hänföra till den redan af V. B. WittROCK urskilda kategori af metanthesis, som utmärker sig >genom bildning af nya höstinflore- scenser> »monopodialt genom förlängning af befintliga relativa huf- vudaxlar och sidoställda inflorescensers utveckling från dessas nya toppdelar ur nybildade knoppar i axillerna af nybildade blad > (jfr SYLVÉN, anf. st., p. 66), och för hvilken Lamium album är den vackraste representanten. I fråga om årsskottets utvecklingsgång äro de svenska vedväx- terna ganska olikartade. Hos några, t. ex. hos Quercus robur L., når årsskottet mycket hastigt sin definitiva längd, och samtliga blad på detsamma utveckla sig nästan samtidigt. I Stockholmstrak- ten äro honblomställningarna hos eken ofta fullt utvecklade redan i slutet af maj, och som bekant sitta de i de öfversta bladens axil- ler på årsskottef, hvilket sålunda är åtminstone i det närmaste fullt utvuxet redan vid denna tid. Tidigt bildar sig en kraftig terminal- knopp, och det händer ofta, att denna längre fram på sommaren ger upphof till ett nytt skott. Då bladen på dessa »midsommar- skott> (>Johannistriebe>) en längre tid äro mycket ljusare till fär- gen än de äldre bladen, ter sig ekens löfverk ofta brokigt... Hos andra däremot, t. ex. hos Alnus, tillväxa årsskotten, särskildt topp- Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 6 52 skotten, under hela sommaren. Det ena bladet utvecklar sig efter det andra, det ena internodiet efter det andra sträcker sig; gränsen mellan de särskilda årsskotten är mindre skarpt markerad. Hos alarna finnas icke några blad, som hafva uteslutande till uppgift att skydda knopparna om vintern. Hängena, såväl han- som hon- hängena, öfvervintra som bekant nakna; och i de vegetativa knop- parna hafva hufvudsakligen det första bladets stipler öfvertagit den skyddande funktionen, under det att dess skifva under följande sommar utför assimilationsarbete på samma sätt som de öfriga bla- den på årsskottet. Äfven dessa knoppar pläga stundom kallas nakna ljfr ÅA. DE SAINT-HILAIRES beskrifning på naken knopp i Le- cons de botanique, 1840, p. 260). Såsom redan .A. WIiGAND (Der Baum, 1854, p. 235) påpekat, slu- ter sig Rhamnus frangula närmast till alen. Liksom hos denna äro årsskotten ofta förgrenade icke blott i den bemärkelsen, att de axil- lära blomställningarna utveckla sig under samma år som hufvud- axeln, utan också så, att bladbärande grenar mycket tidigt uppträda på årsskottet (jfr MALME, Om förgrenade årsskott hos Calluna vul- garis, p. 86). Knopparna betecknas också såsom nakna. Redan LInnNÉ säger i Flora suecica (ed. II, 1755, p. 72): >Arbor borealis fere unica gemmis hybernis destituta.> Nakna knoppar” gå se- dan igen i litteraturen, icke blott den morfologiska utan äfven den floristiska (t. ex. AREscHouGsSs Skånes Flora, WILLKOMMS Forstliche Flora, NEUMANS Sveriges Flora), utan att man närmare gjort klart för sig, huru de äro beskaffade hos denna växt. Här är förhållandet emel- lertid ett annat än hos alen, 1 det att åtminstone i allmänhet det första bladet i knoppen icke utvecklar sig till assimilerande. Van- ligen reduceras två eller tre blad till lågblad, ehuru anlag till skifva förefinnes, och bilda jämte stiplerna ett, om ock till synes föga ef- fektivt, skydd för knoppen. SYLVÉN synes hafva observerat detta i fråga om groddplantorna, ty han säger (De svenska dikotyledo- nernas första förstärkningsstadium, 1906, p. 170): >Bladen fällas på hösten, och epikotylskottet öfvervintrar förmedelst de nu utbildade slutna spets- och axillärknopparna.> Icke sällan utgöra dessa låg- blad stödjeblad för blomställningar, något som anmärkts af WIGAND (Der Baum, p. 194): >Aus den Niederblättern des Jahrestriebes ent- springen im ersten Jahre Bläthenbäöschel, desgleichen nach oben aus den unteren Laubblättern reichbläthige Dolden, aus den fol- genden Laubblättern Laubtriebe mit seitlicher Bläthenbildung, aus den darauf folgenden nur einzelne Bläthen und in den allerobersten 53 Blattwinkeln Knospen, welche sich erst im folgenden Jahre zu Zwei- gen oder Bläthen entfalten.> Årsskottels grenar förhålla sig i det väsentliga på samma sätt; nederst äro de,såsom redan ofvan fram- hållits, försedda med två (mera sällan ett eller tre) lågblad, i hvil- kas axiller ofta utveckla sig blomställningar. Bladvecksknopparna på årsskottets hufvudaxel hos Rhamnus fran- gula utveckla sig sålunda ofta vidare samma år, som de anlagts, och de gifva därvid upphof antingen till blomställningar eller till bladbärande grenar, som i sin tur kunna uppbära blommor. Då nu bladen och med dem de axillära knopparna framkomma succes- sivt, från våren långt fram mot hösten, och blomställningarna ej äro inskränkta till någon bestämd del af årsskottet, utan kunna förekomma såväl vid dess bas som helt nära dess spets, är det från morfologisk synpunkt sedt egentligen icke något egendomligt, att blommor utveckla sig lika väl på försommaren som på efter- sommaren och på hösten. Från teleologisk-biologisk synpunkt däremot blir det skäligen obegripligt, då ju de sist utvecklade blommorna åtminstone hos oss näppeligen någonsin kunna fylla sin uppgift att alstra dugliga frön. Men från samma synpunkt torde det blifva lika obegripligt, att hos många växter, t. ex. hos linden, af de många fröämnena i fruktämnet i regeln icke mer än ett utvecklar sig vidare. På kraftiga blombärande årsskott hos Rhamnus frangula är det vanligen så, att i de nedersta axillerna, ofta redan i lågbladets eller lågbladens, utveckla sig blomställningar, mera sällan och i de allra nedersta bladbärande grenar, som i sin tur uppbära blommor, hvilka liksom de nyssnämnda nå full utveckling redan i juni eller början af juli. Högre upp följa vanligen några blad, i vissa fall endast ett eller två, hvilkas axillärknoppar ej utveckla sig vidare under det löpande året. Ännu högre upp bildas bladbärande grenar, som i sin tur uppbära blommor, eller också rikblommiga inflorescenser, och därpå följer en zon med mera fåblommiga inflorescenser. De högst upp sittande knopparna öfvervintra på knoppstadiet och alstra följande år bladbärande grenar med eller utan inflorescenser. I några hänseenden afviker denna af mig iakttagna utvecklings- gång från den, som skildrats af WIiGAND (se ofvan). Särskildt bör anmärkas, att jag ej iakttagit några rent florala öfvervintrande knop- par. Att döma af WiIGANDS uttryck: >»welche sich im folgenden Jahre in Zweigen oder Bläthen entfalten>, synas dylika dock vara iakttagna af honom. Jag har emellertid icke haft min uppmärk- 4 samhet särskildt riktad på det förhållandet, hvarför det lätteligen kan hafva undgått mig. I alla fall, äfven om jag missförstått WIiGANDS yttrande och några rent florala öfvervintrande knoppar icke före- komma, är dock Rhamnus frangula i fråga om knopparnas beskaf- fenhet, årsskottens utvecklingsgång och blomningstidens längd så egendomlig, att den väl förtjänar att anses såsom >”fere unica? bland de svenska träden. DIE DAUER DES BLUHENS UND DIE ENTWICKLUNG DER JAHRESTRIEBE BEI RHAMNUS FRANGULACE: ZUSAMMENFASSUNG. Der Faulbauwm bläöht im mittleren und säödlichen Schweden ge wöhnlich im Juni und Anfang Juli. Kräftige Jahrestriebe blähen jedoch, oft mit einiger Unterbrechung, häufig bis Ende August oder noch länger weiter. Die im Spätsommer und Herbst ent- wickelten Blätenstände sind als proleptisch bezeichnet worden, ver- dienen es aber nicht mehr als die des Juni so benannt zu werden. Die lange Dauer des Blähens ist mit dem Entwicklungsgang der Jahrestriebe in Beziehung zu bringen. Wie schon A. WIGAND/(Der Baum, 1854) bemerkt, steht der Faulbaum in bezug auf seine Jahrestriebe der Erle sehr nahe. Sie nehmen, besonders die terminalen, den ganzen Sommer hindurch an Länge zu und entwickeln nach und nach neue Blätter. Da sich beim Faulbaum die Blätenstände auf keinen bestimmten Teil des Jahrestriebes beschränken, sondern in den Achseln sowohl der an der Basis des Jahrestriebes befindlichen Niederblätter als auch fast jedes Laubblattes zur Entwicklung ge- langen können, ist es somit leicht erklärlich, dass deren noch im Spätsommer und Herbst neue zum Vorschein kommen. Ausserdem sind, wie bei der Erle, die Jahrestriebe sowohl an der Basis als auch in der Mitte oft verzweigt, und es können auch die Zweige Bläten und Blätenstände tragen. Å In der langen Dauer der Blätezeit steht der Faulbaum unter den schwedischen Bäumen und Sträuchern fast einzig da. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT, 1910. BD 4, H. 1. UBER DIE SYNGENESIE DER VIOLA-ANTHEREN. VON KURT FALCK. Die Verwachsung der Staubblätter unter einander gilt als das Kennzeichen verschiedener Familien. Eine wirkliche Verwachsung dörfte jedoch nur bei den Filamenten zu finden sein, nicht bei den Antheren (LInsÉs Klassen XVI, XVII und XVIII). Drupe (Schenk, Handbuch der Botanik I pag. 725) schreibt hieräber: »Zuweilen verschmelzen die Antheren der Staminen, welche man alsdann synandrisch oder syngenesisch nennt; dieses Zusammenhängen bei frei bleibenden Filamenten entspricht nicht einer regulären Ver- wachsung, es ist vielmehr nur durch Druck auf die schwellenden Antheren von Seite des engen Corollentubus bewirkt, und es hält daher nicht schwer, solche syngenesische Staminen von einander völlig zu trennen.> Compositae, Lobelia, Impatiens und Viola zeigen die bekanntesten Beispiele von zusammenhängenden Antheren. LInnÉ fäöhrte sie sämtlich zur Klasse XIX, Syngenesia. TscHircH hat diese Erschei- nung bei Compositae untersucht und gefunden, dass es sich hier nicht um eine Verwachsung im gewöhnlichen Sinne handelt, dass aber die Cuticulae der Antheren zusammengewachsen sind und dadurch den besonders starken Zusammenhang zuwegebringen. Ich habe die Erscheinung bei den Viola-Staubblättern untersucht und zwar folgender Arten: V. hirta L., V. epipsila Ledeb., V. Rivi- Qianarnkebb.. V. montana LE; V. tricolor E.:; V. arvensis. Murr.. Alle untersuchten Bläten waren chasmogam. Ein gutes Bild von den Viola-Staubblättern erhält man aus der folgenden Beschreibung von REiIcHE und TaUuBERT (Engler-Prantl, Natärl. Pflanzenfam. III: 6): >Staubblätter hypogyn, seltener fast perigyn, frei oder leicht zusammenhängend, mit sehr kurzen, fast [96] 6 fehlenden Filamenten; Antheren mit verbreitertem Connectiv, mit einem häutigen Anhängsel endigend, die 2 vorderen am Grunde des Röäckens gespornt oder gebuckelt.> In völlig ausgebildetem Zustande scheint die Wand der Antheren aus zwei Zellschichten zu bestehen: zu innerst die >fibröse Schicht> mit starker Verdickung der Radial- und Innenwände der Zellen, und uber derselben eine dänne Epidermis von abgeplatteten Zellen. Wo die Antheren aneinander stossen, d. h. an der Wand der äusseren Pollensäcke, gehen von den Epidermiszellen kräftige Haare aus, welche von zwei benachbarten Staubblättern aus zwischeneinander hineinwachsen und auf diese Weise die Antheren ringsum den Frucht- knoten zu einem dichten Zylinder zusammenfägen. (Fig. 1.) WiTtTTROCK hat diese Erscheinung schon bei V. tricolor L. beob- achtet und schreibt daröber (in Ubersetzung): »Die Antheren haften recht stark aneinander, indem sie an den Seiten mit kleinen, aber kräftigen Haarbildungen versehen sind, welche von den mit den Seiten aneinander liegenden Staubblättern aus in und zwischen ein- ander greifen.> LAGERBERG hat dasselbe bei V. mirabilis L. gefunden und er- wähnt, dass hier die Vereinigung der Antheren bei den kleistogamen Bläten viel intimer ist als bei den chasmogamen. Die Haare sind einzellig, ihre Dicke etwa 6 », ihre Länge wech- selnd, die längsten von mir gesehenen waren 130 pu. Besonders sind es die Pollensäcke selbst, die mit Haaren versehen sind, aber auch die Konnektivanhänge fehlen ihnen nicht, wenn auch die Dichtig- keit hier viel geringer ist. Die Behaarung ist öbrigens, sowohl was den Platz als auch was die Dichtigkeit betrifft, bei verschiedenen Arten verschieden. Daraus folgt, dass auch die Vereinigung der Antheren bei den verschiedenen Arten verschieden stark ist. Dar- öber wird im folgenden ausföhrlicher berichtet. Selbst in den jängsten von mir untersuchten Blätenknospen sind die Antheren in der oben erwähnten Weise mit einander vereinigt gewesen. Die Vereinigung wird dadurch stärker, dass die Kon- nektivanhänge an den Seiten einander täberragen und oft ausserdem an den Rändern umgebogen sind. Der Zusammenhang wird im allgemeinen nicht eher gesprengt, als bis der Fruchtknoten anfängt zu schwellen, und bei manchen Arten hängen die Staubblätter so fest zusammen, dass sie bei der Fruchtreife an der Basis abreissen und wie ein Kragen um den Griffel heraufgehoben werden. 37 Hier folgt nun eine nähere Besprechung der von mir hierauf untersuchten Arten. Viola hirta L. Die Antheren sind lose miteinander verbunden, die Behaarung beschränkt sich auf kurze Auswäöchse der Epidermis- zellen. Die Antherenröhre wird jedoch dadurch sehr dicht, dass die weit herablaufenden Konnektivanhänge aneinander vorbei- wachsen. Der bei den öäbrigen Arten durch stärkere Behaarung hervorgebrachte Effekt wird also hier durch die sich gegenseitig deckenden herablaufenden Konnektivanhänge bewirkt. V. epipsila Ledeb. Die Haare sind recht kurz, die Antheren daher leicht voneinander zu trennen. Beim Reifen des Frucht- & AA 1 2 1. Viola montana L. Teil eines Querschnitts durch die Antherenröhre. Die Antheren hängen mittels zwischeneinander hineinwachsender Haare zusammen. 2. Viola tricolor L. Wie Fig. 1. Die Haare sind nicht so zahlreich, aber viel länger als bei V. montana. knotens lösen sie sich voneinander und bleiben an ihren resp. Plätzen sitzen. In jungen Blumen sind die Konnektivanhänge schwer voneinander zu trennen, was jedoch nicht von einer starken Behaarung herräöhrt, sondern davon, dass sie einander weit töber- ragen und am Rande umgebogen sind. V. Riviniana Rcechb. Die Konnektivanhänge sind fast ebenso lang wie die Antheren im tbrigen und laufen ein gutes Stöck herab. Im oberen Teil decken sie sich, im unteren tragen sie recht kräf- tige Haare, die gewöhnlich licht stehen. Hier und da können sie jedoch 'recht dicht gehäuft sein. Eine Folge von der Schwäche der Vereinigung im oberen Teil der Antheren ist die, dass der Zusam- menhang bei der Fruchtreife zerreisst, und die Staubblätter an ihren Plätzen sitzen bleiben. 38 V. montana L. Die Konnektivanhänge haben sehr licht ste- hende Haare und hängen daher nur locker zusammen. Die Pollen- säcke dagegen haben bis ganz unten an der Basis kräftige, dicht stehende Haare, welche dadurch eine sehr starke Vereinigung zu- standebringen, dass sie gekrämmt und miteinander verflochten sind. (Fig. 1). Im Gegensatz zu dem, was bei V. tricolor der Fall ist, be- sitzen alle fönf Staubblätter ungefähr dieselbe Dichtigkeit der Haare und die Staubblätter werden bei der Fruchtreife wie ein Kragen um den Griffel heraufgehoben. Bei dieser Art ist also die Verbindung der Antheren eine viel innigere als bei den zuvor geschilderten. V. tricolor L. Die Konnektivanhänge sitzen hier mittels licht stehender Härchen recht lose vereinigt. Zwischen den Pollensäcken selbst dagegen ist der Zusammenhang ein starker, obgleich die Haare nicht so zahlreich sind. (Vergl. Fig. 2 mit Fig. 1 von V. montana.) Die Haare sind jedoch viel länger als bei der vorhergehenden Art. Am untersten Teil der Antheren fehlen Haare so gut wie gänzlich. Wie WITTROCK dargetan, wird bei der Fruchtreife der ganze Staub- blattapparat in die Höhe gehoben, d. h. die Antheren lösen sich nicht voneinander, sondern die kleinen Filamente zerreissen an der Basis. Indessen däöärften im allgemeinen die beiden nektarien- tragenden Staubblätter sitzen bleiben und nur die drei ubrigen an der Basis sich losreissen. Im weiteren Verlauf der Reife des Frucht- knotens sprengt dann der Griffel den Zusammenhang zwischen zweien von ihnen (wie bei V. arvensis, Fig. 4). Dies rährt daher, dass die Anzahl der Haare bei diesen letzteren Staubblättern vwviel geringer ist, als bei den nektarientragenden. (Fig. 3.) Wenn dieser Vorgang, dass sich der Staubblattapparat ganz oder zum Teil hebt, auch das gewöhnliche ist, so fehlt es doch nicht an Beispielen da- fär, dass der Zusammenhang zwischen den Staubblättern gesprengt wird, noch ehe die Filamente reissen, und die Staubblätter demnach bei der Fruchtreife an ihren Plätzen um den Fruchtknoten herum sitzen bleiben. Dass die Staubblätter beim Reifen des Fruchtknotens einen Kra- gen um denselben bilden, däörfte als Schutzmittel von gewisser Be- deutung sein, ein Umstand, den ich in dem bekannten Werke LINDMANS Öber die Postfloration (K. Sv. Vet.-Ak. Handl. Bd. 21, n. 4, 1884) nicht erwähnt finde. Nebenbei kann erwähnt werden, dass auch in kleistogamen Bläten mit nur 2 Staubblättern diese beim Auswachsen des Fruchtknotens nach der Befruchtung mit demselben gehoben werden können. 89 Dies hat GoEBEL u. a. bei V. silvatica nachgewiesen, und er erklärt, dass es von den Pollenschläuchen herrähre, die von den Antheren aus in die Narbe hineingewachsen seien und sie mit dieser fest zusammenhielten. V. arvensis Murr. Die erwähnten Erscheinungen stimmen mit denen bei V. tricolor äberein. Doch sind die Haare hier etwas zahlreicher und länger, und die Verbindung ist daher fester. Die Syngenesie der Viola-Antheren rährt also nicht von einer Ver- wachsung her, sondern wird durch die an den einander zugekehrten Seilen der Antheren befindlichen Haarbildungen zustandegebracht, die 3. Staubblätter von Viola tricolor L. Die Behaarung ist viel stärker an dem nektarientragenden Staubblatt. 4. Viola arvensis Murr. Beim Reifen des Fruchtknotens reissen sich die nicht nektarientragenden Staubblätter los. Der Griffel sprengt daher den Zusammenhang zwischen zweien von ihnen. zwischen einander hineinwachsen und dadurch eine Naht bilden, die häufig nur mit Schwierigkeit gesprengt werden kann. Dies ist nicht das einzige Beispiel davon, dass ein inniger Zusammenhang zwischen Blattbildungen durch solche untereinander eingekeilte Haare zustande kommt. Das gleiche ist mit den Staubblättern bei wenigstens eini- gen Arten von Impatiens der Fall, und RaAciBoRSKI hat dergleiche Behaarung und >»Zellennahtverschluss> bei Blätenknospen verschie- dener Pflanzen nachgewiesen. KöstERrR (Pathologische Pflanzenana- tomie pag. 248) erwähnt, dass bei vielen Umwallungsgallen zu beiden Seiten der Gallenhöhlung dickwandige Papillen entstehen, welche eine Verzahnung zwischen den beiden Kontaktflächen bilden. 90 LITERATUR. GOEBEL, K., Die kleistogamen Bläten und die Anpassungstheorien. — Bio- logisches Centralblatt 1904. LAGERBERG, T., Uber die Bläte von Viola mirabilis. — Svensk Botanisk Tidskrift, BA. I, M9I0Z RACIBORSKI, M., Die Schutzvorrichtungen der Bläthenknospen. — Flora, Bd. 81, 1895. TSCHIRCH, A., Sind die Antheren der Kompositen verwachsen oder ver- klebt? — Flora, Bd. 93, 1904. WITTROCK, V. B., Viola-Studier. I. — Acta Horti Bergiani, Bd. 2, n. 1, 1897. Till tidskriftens medarbetare! Redaktionens adress är Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms Högskola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrifna samt noga genomsedda — äfven beträffande skiljetecken — för und- vikande af korrekturändringar mot manuskriptet. | Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet öfver- stigande 5 & af tryckningskostnaden bestridas af författaren. Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: 4) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt understru- » ket i manuskriptet). 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i manuskriptet). 4) Vid kursiveringar må spärrad stil användas fönderstiyket med bruten linje i manuskriptet). : ,; Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen bifogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt möj- ligt undvikas. Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt vetet skapligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. Manuskript, som ej är skrifvet på svenska, bör åtföljas af > uppgift om, hvem som verkställt eller granskat öfversättningen till odet främmande språket. Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktionen. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- keriet får ej äga rum. Hvarje författare erhåller 50 särtryck med omslag afgifts- fritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfver- enskommelse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgis- afdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. INNEHÅLLSFÖRTECKNING GUNNAR SAMUELSSON: Regionförskjutningar inom Dalarne. (Changes of regions in Dalarne.) English "SUPMHNALY > 0 lA 0 sdo gles ora gosa sea se RUNS As a vd ASAT de SSE ASEA ER RE RUTGER SERNANDER: Sjön Hedervikens vegetation och utvecklings- historia. (Die Vegetation und Entwicklungsgeschichte des Sees He-" derviken in Uppland) lös jus: dad. Na NTA a os task osa dd args SSA RR GUST. O. A:N MALME: Om blomningstiden och årsskottets utveckling feorssreoe rr RAPPAR RAP RR RARP RR RAR hos Rhamnus frangula L. (Die Dauer des Blihens und die Entwick- Ye lung der Jahrestriebe bei Rhamnus frangula EC.) Deutsches FRESTUREN rr rss PARAR RARE ore bss skaR Kr RP RR Å BJÖRN PALM: Nya bidrag till Stockholiwstraktens svampflora. (Nete Beiträge zur Pilzflora der Stockholmer Gegend.) SMÄRRE MEDDELANDEN: KURT FALCK: Om några bildningsafvikelser i blomman hos Caltha palustris L. (Uber einige Anomalien der Bläte von Caltha palustris L.) S. G:SON BLOMQVIST: Prunus spinosa L. "inermis n. subsp. ..... ... HARRY SMITH: Myrtillus nigra Gilib. x Vaccinium vitis idea L. funnen i Stockholms skärgård. (Myrtillus nigra Gilib. x Vaccinium vitis idea L. in den Stockholmer Scheeren gefunden.) =. ....ss.mms.sessersesssenereasaa FR. E/ AHLFVENGREN: Några växtgeografiska notiser från Halland. (Einige pflanzengeographische Notizen aus Halland) ......snos.ss.sses 00. AXEL BINNING: Galium triflorum Michx. i Västmanland . sco. J. HENRIKSSON: Några iakttagelser öfver Carex pseudocyperus i Dalsland. (Einige Beobachtungen äber Carex pseudocyperus in Dalsland.) fest ss or Pr PR RARP RR PR RR P. H. STRÖMMAN: Psamma arenaria (L.) Roem. & Sch., funnen i Helsingland. (Psamma arenaria (L.) Roem. & Sch. in Helsingland BEEN od ör 00r seedar wid 2 dee saga rd Mota a ble älsing Sig slDR DON did Na Br AS ISRN MESTA FE ESTER ÅKESSON: En intressant ny fyndort för Osmunda regalis L. (Ein interessanter neuer Fundori der Osmunda regalis L).......... RN GUST. O. MALME: Malme, Lichenes suecici exsiccati REFERAT: ester rr RP NILS SVEDELIUS: Några nyare undersökningar öfver orkidéernas POllinationsfySiOlOgE föras soores a rdr buse bes äle ser Sn Ne oo PORN AA AR SKISSA NA BEE SIE SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN SAMMANKOMSTER: Botaniska sektionen i Ippsäla: :.:...susiMdas.ss si S0 rd VAN RANN SE RÖRS Botaniska sällskapet i Stockholm Vetenskapsakademien NOTISER k ooo E PSA PPP RP POS BB GV Od KO RY OR BR PP PPP FRE RR PP KR PK BjNle OR VG FREE EPS rss RR RARP RR RR RAR soc ocker PR PPP RBP ROPS NR Utgifvet den 12 April 1910. CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1910. Cosbbssoooss0 8 op ör ep oc. dio 8.0. 04 5 sc a Ku KBR GG 6 AVR VIDERE RAIS IEEBANEEEEE EI Svensk Botanisk Tidskrift Utgifven af "Svenska Botaniska Föreningen Redigerad af 0. ROSENBERG och T. VESTERGREN SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och redaKtionsKkKommitté under år 1910: Siyrelse: V. B. WITTROCK, ordförande; R. SERNANDER, vice ordförande; O. ROSENBERG, sekreterare och redaktör; G. INDEBETOU, skatt- mästare; J. BERGGREN, K. BOHLIN, O. JUEL, G. LAGERHEIM, — G. MALME, HJ. NILSSON, M. SONDÉN. | Redaktionskommitté: O. ROSENBERG, K. BOHLIN, G. LAGERHEIM, R. SERNANDER, N. SVEDELIUS. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande Svenska Bo- taniska Föreningen) är 15 kronor. Medlemsafgiften för år 1910, 10 kronor, torde inbetalis till skattmästaren, fondmäklaren G. INDEBETOU, Kungsträdgårds- Sr gatan 4, Stockholm. EE Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgangar af tid. > OH skriften till ett pris af 7 kronor pr årgång. KR. os dk CE nd ER ad ARE p EST kt 4 Å LÄR C A Vv er KEISATS RANG SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT Bd 4, 1910. TAFL. 3. Generalst. Lit. Anst. REN AE Se 3 säl Få ru Nd FN RS (Ret SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT Bd 4, 1910. TAFL. 4. maodkunte ock Generalst. Lit. Anst. nn nn nn nn nn rn nn dn AR er don än tr nn RE SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 2. OM EPIPOGIUM APHYLLUM I SVERIGE. AF LIBRARY Ä NEW YORK ARVID FRISENDAHL. BOTANICAL Med tafl. 3 och 4. UARDEN, »Nobilissima et rarissima Florae nostrae civis> kallar ELrias FRIES Spipogium aphyllum, när han i Novitiae Florae Suecicae 1828 om- nämner sitt fynd af denna växt den 4 aug. 1816 vid sjön Fär- gen i Femsjö socken, Småland, och därmed gifver densamma hem- ortsrätt i den svenska floran. Under den snart sekellånga tid, som förflutit, sedan detta fynd gjordes, har Epipogium anträffats på en- staka ställen mer eller mindre sparsamt öfver snart sagdt hela Sverige — från 6 landskap är den emellertid okänd — men torde den dock ännu kunna anses vara en af våra sällsyntaste och minst sedda växter. Som den 1i sitt uppträdande och sina biologiska för- hållanden erbjuder mycket, som är väl värdt vår uppmärksamhet, har jag vågat tro, att de rön, jag gjort beträffande denna växt, grundade på iakttagelser i naturen dels i Norrbotten åren 1899— 1902 dels i Jämtland år 1909, publicerade möjligen skola finna intresserade läsare. För att öka den lilla uppsatsens värde skall först en förteckning lämnas öfver alla de fynd af Epipogium i Sverige, som jag kunnat få kännedom om, och äfvenså en kartskiss åskådliggörande växtens svenska utbredning. Endast en del af dessa Epipogium-lokaler äro förut publicerade; de öfriga har jag hämtat från herbarierna i Uppsala och Lunds botaniska museer samt från Riksmuseet i Stockholm eller fått mig meddelade från ett flertal botanister och botaniskt intresserade personer. För de från her- barierna hämtade fyndorterna är inom parentes finnarens namn angifvet. På kartskissen äro äfven inlagda de fyndorter för Epipo- Svensk Botanisk Tidskrift 1910. [0] SP gium, om hvilka det uppgifvits, att växten där sedermera förgäfves eftersökts, enär jag, såsom af uppsatsens innehåll skall framgå, ej anser mig behöfva vara öfvertygad om, att Epipogium verkligen ej längre finns på dessa platser. De fynd, som i Sverige gjorts af Epipogium, äro följande: Skåne. Svedala s:n, vid Börringesjön: Lindved 1841 (v. DöBEN), Lindholmen 1846 (A. G. LonGBERG); Österlöf s:n och Oppmanna s:n vid Oppmannasjön 1850, 51 (KJELLANDER), enligt CERVIN (Bot. Not. 1855) funnen flera år i mängd af KJELLANDER; 14/; 67, 15/3 91, 192/. 92 (WaAuHLsTtEDT), 1891 i stort antal enligt WAHLSTEDTS uppgift på en växtetikett i Uppsala botaniska museum. Halland. Hallands ås: Windrarp i en gammal bokskog 1884 (NEUMAN: Bidrag till kännedomen om floran på Sveriges sydvest kust. Gtbg 1884). Småland. Femsjö s:n vid sjön Färgen i en mycket gammal gran- skog, Bökebergsskogen, 2 individ den 4 och 22 aug. 1816 (E. Fries); Ankarsrum, nära Hällsjön (HARTMANS Flora 12 uppl., utg. af Krok 1889). Östergötland. Regna s:n, Reymyra 1867 (H. v. Post), ?/; 77 (ELrmQuist); Krokeks s:n, Kolmorden, nära Marmorbruket (N. C. KINDBERG, Östgöta Flora 1880). Södermanland. Björkviks s:n, Jernbol (MALME, Bot. Not. 1891); Stora Malms s:n 23/. 1890 (G. MALME), funnen på samma lokal äfven 1887 och 88; Dunkers s:n, Stålberga bruk 3/; 1869 (C. M. NYMAN); Lenna s:n, Bråtön 3!/; 1848 (RINGSTRAND). Västmanland. Arboga s:n, Ekholmen "—!3/, 1860 (A. AFzELIuS); Kärrbo s:n, Frösåker 1842, >sat copiose> (GYLLENSTJERNA), 1846 och 47 (LuHR: >»fortvarar ännu och har jag alla år sett circa 10 exemplar»), 1848 (C. M. NYMAN, CEDERSTRÅLE och Luur). Värmland. Bergsl. Gustafsström !!/s 62 (LÅFTMAN), /; 63 (LAGER- GREN); Ekshärads s:n (HARTMANS Flora, 11 uppl. 1879). Uppland. Tierps s:n 1863 (HJ. MosÉn); Elfkarleby s:n, Sågarbro- skogen 1865 (A. NILSSON). Nerike. Ulleviklint (HARTMANS Flora, 11 uppl). Gästrikland. Limön utanför Gäfle !/, 1867 (C. JUHLIN); 71 och 73 (R. HARTMAN). Dalarne. Boda sn, vid Silfverbergets fäbodar (tagen af K. JOHANS- SON, enl. kand. G. SAMUELSSON); Orsa s:n, vid Skatungen 1824, 5/. 27, /g 29 (J. J. G. CLASON); Ore s:n, 1 exemplar (F. AROSENIUS, Beskrifning öfver provinsen Dalarne I: 4, Falun 1863). 93 Hälsingland. Loos s:n, Tenberget 1863 (J. A. WistTRÖM); Bjur- åkers s:n, Ahlsjö sept. 1859 (J. A. HARTMAN); Kårböle s:n, Gård- myrberget, Kerstaberget, Nötberget och nära Öjeforsen (S. BIRGER: Svensk Bot. Tidskr. 1909); Bergsjö s:n (HARTMANS Flora, 11 uppl. 1879); Ramsjö s:n (HARTMANS Flora, 11 uppl). Härjedalen. Lillhärrdals s:n, vid Loddbrynnen; Ytterhogdals s:n, Ytterhogdal och Ängersjöberget (S. BirGERrR: Härjedalens kärl- växter. 1908). Medelpad. Brämön 1885 (NEUMAN: Bot. Not. 1887); sedermera på samma ställe förgäfves eftersökt; Borgsjö s:n, på Ångebys allmän- ning !5/. 1859 (REUTERMAN); vid Granboda och söder om Torsjön (COLLINDER: Medelpads Flora, Upsala 1909); Torps s:n 1894 (H. W. ARNELL), 95 och 96 (enl. meddelande af lektor H. W. ARNELL 18935 funnen i mängd); Lidens s:n, Backeberget (COLLINDER: Medel- pads Flora 1909). Ångermanland. Hernön (HARTMANS Flora, 11 uppl. 1879); Lung- ön (enl. medd. af lektor H. W. ARNELL), ett 10-tal exemplar; Nora s:n, Grönsvik 1903, 1 exemplar (enl. medd. af kand. F. JONSSON), sedermera ej återfunnen; Bjertrå s:n 7/, 1824 (LAESTA- prus); Bodums s:n, Miltallberget, 2 exemplar, !9/, 1908 (S. HEDER- STRÖM: Flora och Fauna 1909). Jämtland.! Bergs s:n, vid Bergvik (enl. medd. af med. kand. J. WE- BJÖRN), i skillnaden mellan Torsåsen och Rörön (OLSSON 1884), mellan Berg och Åsarne (FL. BEHM, enligt d:r WARODELL); Refsunds s:n, Ammerön 1886 (OLssoNn 1886), Prestbordet aug. 1909 (enl. medd. af kand. G. LÖWENMARK); Näs s:n, Göhle by ?9/, 1880 (FL. BEHM), Åsen 1885 (OLsson 1896); Hellesjö s:n, Mjösjö fäbodar juli 1885, 4 ex., Bolsjöån (OLsson 1896); Fors s:n 1902 (enl. medd. af kand. J. WEBJÖRN); Ragunda sn, vid lilla Fisksjön 1869 (W. & E. FRISENDAHL) ett 20-tal ex., Kyrkslättskogarne (enl. medd. af Ep- WARD BERGVALL), !6/.—5/, 1909 på sluttningarna af Wätta-, ' Som bekant har mycket funnits att anmärka mot tillförlitligheten af de upp- gifter om växtfynd, som lämnats af lektor OLrsson, hvilken dessutom, beklagligt nog, ej angifvit, hvilka fynd han haft personlig kännedom om, och hvilka han i andra hand fått sig meddelade från mer eller mindre tillförlitliga, ej namngifna personer. Den utmärkte kännaren af Jämtlands flora, fördelningsläkaren d:r E. WARODELL har emellertid meddelat mig, att, hvad Epipogium angår, man nog ej har någon anledning att betvifla OLssons uppgifter. På kartskissen har beträffande Jämtland, med undantag af Ragunda s:n, endast en fyndort för hvarje socken inlagts och de socknar, från hvilka jag har uppgifter om Epipogium-fynd endast af OLsson äro blott 3, Ström, Offerdal och Hellesjö. 94 Kullsta- och Hökbergen öfver stora områden, fläckvis ymnigt förekommande, Öfverammer (OLSSON 1884); Stugu s:n, Strånäset 15/..1860 (E. HOLMBERG: >redan anträffad 1854, men ej funnen under mellanliggande år»); Kyrkås s:n, Kläpp 1884; Östersund, under de sista. 30 åren nästan regelbundet funnen hvarje år af doktor E. WARODELL (enligt meddelande i bref) öfver stora om- råden från Litsvägen i norr och bortåt Lillsjön och Odensala i SOT TA CM (AHLFVENGRENJ), 1? s 97 (D. M. EuRÉN); Odensala norr om Persvensbodarne !/; 87 (OLSSON 1896); ÅS S:n, Tysjön och Kånkbacken (OLSSON 1884); Lockne s:n, Bleka 1887 (OLssSoNn 1896); Sunne s:n 1841 (v. DöÖBEN), Andersön aug. 1835 (KALLSTRÖM), där åter funnen 1884 (OLrsson 1884), nära Sunne kyrka (enl. medd. af dir WARODELL); Alsens s:n, nära Vaplan aug. 1861 (S. ÅXELL):; Näskotts s:n vid Vaplan aug. 1851 (J. R. FORSELL), 1895 (OLSSON 1896); Offerdals s:n, Prestgården 1888 (OLsson 1896); Hammerdals s:n, Viken 12/, 1883 (E. JÖNSSON: >omkring 20 exemplar») och 1888; Ede 1887 och 88 (OLsson 1896); Ströms s:n, Skalsberget 1882 (OLsson 1884). Norrbotten. Edefors s:n, Åminne, Storbergets norra sluttning. Funnen därstädes första gången af förf. den ?!/; 1899. Året därpå återfanns den ?!/s, men var då redan utblommad; 1902 anträffades ett 40-tal individ den 7 sept. Lule Lappmark.: Jockmocks s:n, 1856 funnen i 1 ex'tatroster. rikaren WicHURA (C. F. NYMAN: Sveriges Fanerogamer 1867), i närheten af Varjek aug. 1899 (AD. VELANDEBR). Torne Lappmark. (M. SONnDpÉNnN, Svensk Bot. Tidskrift 1907.) Enligt meddelande i bref från apotekaren WESTLING, som gjort detta fynd, är växten anträffad, 6 individ, i Abisko i skogen vid älfven åt Nuoljasidan. Epipogium kräfver för att trifvas fuktighet och beskuggning, och, af min erfarenhet att döma, är det på bergsluttningar mot norr, som den företrädesvis anträffas. Om dessa betingelser förefinnas för dess trefnad, synes den däremot ej vara så nogräknad på de skogssamhällen, hvari den söker medborgarskap. Inom området för bokens utbredning i Europa är det framför allt detta träds skogsbestånd, som den synes hedra med sin närvaro; så äro de bägge skånska lokalerna och den från Halland i bokskog. Norr om detta träds gräns, alltså bl. a. 1 hela öfriga Sverige, Norge och 95 Finland, sällar den sig helst till granen, ehuru den dock här, enligt hvad jag fått mig meddeladt, kan förekomma i aspskog (t. ex. Reymyra-lokalen i Östergötland) och i björksam hällen. Fuktig mossa, multnande ved och lager af nedfallna löf Synas er- bjuda Epipogium den lämpligaste grobädd, men äfven sandig mark och Sphagnum anföras såsom utmärkande för ståndorter, hvarpå Epipogium anträffats (REICHENBACH 12). I skogarnas djupaste dunkel synes den i allmänhet icke finnas, den ljusskygg- het, man velat påbörda Epipogium så ofta i litteraturen, är nog öfverdrifven. Så söker man den, enligt ScH1oTtz (15), vanligen förgäfves i de gamla boksko- garna på ställen, där skuggan är som störst, utan fastmer har han funnit den i unga bokskogar på platser, där sidoljus från skogsvägar faller in. Och af min erfarenhet att döma finner man den, lika litet som någon annan högre växt där, hvarest granskogen står som tätast, utan i de ljusningar i skogsdunklet, som någon källa eller bäck åstadkommer. På dy- lika lokaliteter — sluttningar, bevatt- nade af rinnande vatten — är det, som >granlunden> eller »den örtrika gran- skogen >, beskrifven af GUNNAR ÅNDERS- SON och HESSELMAN (1), utbildas, fullt typisk dock endast i Norrland, och det är vid denna granskogstyp, som Epipo- gium särskildt synes vara bunden. Ett flertal skogsmossor, yppiga ombunkar aphylansutbecdiing och frodiga, högväxta örter äro utmär- Sverige. kande för detta samhälle. Från min Epipogium-ståndort i Åminne i Norrbotten kunna följande växter anföras från fältskiktet: Mulgedium alpinum, Actaea spicata, Paris quadrifolia, Rubus saxatilis, Rubus saxatilis X arcticus, Goodyera repens och Athyrium Filix femina, för lokalerna i Ragunda är sär- skildt Aconitum septentrionale utmärkande. Om Epipogium-fynden från Östersundstrakten har doktor WARODELL meddelat mig föl- jande: Lokalen, där jag vanligen träffar växten, har jag alltid Kartskiss visande Epipogium 96 funnit rätt typisk. Under min vandring i granskogen träffar jag en liten glänta, där marken är betäckt med tjock, fuktig mossa, vanligen Hypnum cerista castrensis och Schreberi samt Hylocomium splendens. På stället eller i närheten finner jag ofta Goodyera repens, Corallorrhiza och Cystopteris montana. Träffar jag i den fuktiga skogen en dylik lokal, vet jag, hvar jag skall söka Epipo- gium, och ofta spejar ögat icke förgäfves.> Ehuru Epipogium företrädesvis är bunden vid boken och granen, är dock detta icke, som redan nämnts, nödvändigtvis förhållandet, utan kan den äfven anträffas i andra skogssamhällen. Granen och boken ha som bekant bägge, hvar och en från sitt håll, invandrat till Sverige under en relativt sen epok af postglacial tid, men Epipogium behöfver därför icke först i sällskap med dessa ha inkommit i vårt land. Troligare är det, att den hos oss är af betydligt äldre datum, om man betänker växtens ringa spridnings- förmåga (därom skall längre fram utförligare talas) och dess stora utbredning öfver hela Sveriges längd. Hvad invandringsvägen be- träffar, är det troligt, att växten kommit till vårt land söderifrån öfver Danmark; den saknas nämligen (HÄYRÉN 7) i hela norra och mellersta Finland. Detta, att den endast i Finland är anträffad i södra delen af landet men där ej så sällsynt, tyder på, att den här icke uppnått sin nordgräns och därför är att anse såsom senare invandrad till Finland än till Sverige." Den möjligheten skulle då vara utesluten, att växten öfver Kvarken inkommit till Sverige från Finland, hvilket man annars kunnat vara böjd att antaga. Af medföljande kartskiss framgår det nämligen, att Epipogium har sin ojämförligt största utbredning inom Sverige i södra delen af Norr- land, och att den särskildt i Jämtland ingalunda synes vara så sällsynt. Som ju emellertid allt talar emot, att växten kommit oss till godo från Finland (äfven Norge, där Epipogium endast förekom- mer mycket sparsamt i södra delarna, kan härvid icke komma i fråga), kan den stora utbredningen i södra Norrland ej bero därpå, att den hit först inkommit i Sverige, utan måste den förklaras därmed, att betingelserna för växtens trefnad här i hög grad äro till finnandes. Och granlundarna, som ju utgöra en så karakteristisk skogsformation för just dessa delar af vårt land, synas verkligen vara ägnade att erbjuda Epipogium allt, hvad den fordrar af lifvet. Om HärvrÉns uppfattning, att Epipogium i Finland är relikt, se sid. 106. SV Epipogium är en växt med ganska skiftande yttre. Hittills har den dock, så vidt jag vet, undgått att sönderstyckas i underarter, varieteter eller former. Ytterlighetsformerna kunna emellertid förete en rätt olika anblick, å ena sidan stora, robusta individ hållna i rödaktig färgton med rödanlupen stjälk och de stora blom- morna på gulhvit botten mer eller mindre tecknade med rödt, å andra sidan spensliga former med stjälk och blommor, som äro nästan rent hvita till gulaktiga med endast sporren mera starkt röd- färgad. Blommorna växla i storlek rätt mycket, likaså till antalet på hvarje individ. Detta varierar mellan 1 till 6, det senare antalet har jag dock icke funnit på exemplar från mina lokaler (redan 5 blommor äro här mycket sällsynta); på sydligare orter synes det däremot ej vara så ovanligt (FrRiIEs 4 och ScHioTtz 15). Slutligen kan stjäl- ken till sin form uppvisa olikheter; ofta är den vid basen på en sträcka af ett internods längd mer eller mindre ansvälld; de flesta af mina individ från Ragunda visade dock icke denna utbildning. De båda planscherna till denna uppsats ge en föreställning om dessa bägge typer, tafl. 3 af den gröfre, mörkare, mera storblom- miga, tafl. 4 af den spensligare, ljusare, vid basen ej ansvällda formen. IrMiscH har (8 s. 54) anmärkt, att, enär de olika typerna äro för- bundna med hvarandra genom öfvergångar, ej gärna olika former kunna uppställas. Till samma resultat har jag kommit genom granskningar i naturen, gjorda på flera hundra individ, och jag har funnit, att talrika kombinationer kunna uppträda af de olika ka- raktärerna. Att uppfatta de olika typerna såsom betingade af olik- heter i ståndortens beskaffenhet låter sig ej gärna göra; på samma lokal finner man individ med de mest olika utseenden. Erias FRIES har (4) framställt den meningen, att den Epipogium, som växer i bokskogen skulle afvika från den i granskogen. Denna senare, säger han, är mycket spädare och mindre ansvälld vid basen och af ljusare färgton än den förra. Att särskilja dessa två ytterlighetstyper inom området för växtens variation såsom olika växtgeografiska former kan dock icke, enligt min erfarenhet, genom- föras. Fries har grundat sin åsikt härvidlag på ett helt naturligt ännu ganska ringa material och har därför kommit att draga en förhastad slutsats. Såsom jag redan nämnt, ha bägge dessa typer varit företrädda på mina lokaler — och detta såväl i Jämtland som i Norrbotten — den senare visserligen talrikare än den förra, FRIES” sydligare form; granskning af herbariematerial från olika 98 håll af Sverige har gifvit samma resultat. Och från Skånes bok- skogar, liksom från Tyskland föreligger å andra sidan äfven den spädare, ljusare och vid basen ej ansvällda formen. En om man så får säga stor nyckfullhet i uppträdandet är en egendomlighet för Epipogium, som man ofta ser anförd. REICHEN- BACH (12) känner till detta förhållande och uppgifver, att ofta flera år förgå, utan att växten förmår sig att gå i blom, tills den ett tu tre ett år uppenbarar sig såsom en oväntad syn på en plats, där man de närmast föregående åren ej observerat den. KERNER (9) skrifver, >”att man ett år, då växten icke blommar, kan gå öfver densamma sommartiden utan att ana, att mossan och myllan döljer den underbara växten» Från Sverige äro flera fall kända, då man ett år förgäfves sökt Epipogium på samma plats, där den förut iakttagits, för att den i många fall ett annat år åter skall visa sig. Så har på den klassiska lokalen i Femsjö socken i Småland väx- ten, sedan den första gången anträffats 1816, ej återfunnits, och detsamma är förhållandet med fyndet på Brämön 1885 (L. M. NEUMAN: Bot. Not. 87). Sedan den första gången påträffats i Ra- gunda 1869 och likaså i Nora i Angermanland, eftersöktes den (enl. uppgift af resp. direktör E. FRISENDAHL och kand. F. JONS- SON) på samma platser förgäfves under därpå följande år. Till sist kan nämnas, att, af en uppgift att döma på en växtetikett i Uppsala botaniska museums herbarium, E. HOLMBERG på en lokal i Stugu s:n, Jämtland, iakttog Epipogium 1854 och 1860, men däremot ej under de mellanliggande åren. Man har allmänt ansett, att denna oregelbundenhet i uppträdan- det stode i sammanhang med det stora inflytande, yttre väderleks- förhållanden utöfvade på växten, och redan E. Fries (3) kallar Epipo- gium en >»planta meteorica”, d. v. s. en sådan växt, hvilkens utveck- ling vore beroende af luftens beskaffenhet, dess fuktighet och värme, en egenskap, som den delade med många svampar. Ehuru, som längre fram utförligt skall utredas, Epipogium nog ingalunda är okänslig för olika atmosfäriska förhållanden, utan fastmer visar i sitt uppträdande tydliga utslag, när ändringar 1 desamma något är inträffa i gynnsam riktning mot det normala, så torde dock icke det ofvannämnda försvinnandet från en lokal under ett år (detta är naturligtvis endast skenbart, i jorden lefver växten kvar under de år, den icke blommar) förklaras med tillhjälp af meteorologiska fakta. Så ogynnsamma väderleksförhållanden kunna väl icke så ofta vara rådande, att en växt som Epipogium, hvilken af dess stora geogra- SJ fiska utbredning att döma, tål vid ett och annat från klimatets sida, behöfver ligga i dvala. Förklaringen är nog en annan och följande. Växtens vegetativa förökning — den enda förökning som har bety- delse för dess fortvaro på en ståndort — sker (se härom IRMISCH 8 och ScHACHT 14) dels därigenom, att grenspetsar på den, som be- kant, köttiga, korallikt förgrenade rotstocken isoleras från moder- växten och fortsätta sin utveckling till nya individ," dels på så sätt, att långa smala utlöpare bildas från terminalknoppar på rhizomets hufvud- och biaxlar.” Dessa senare bilda i bladvecken små knop- par, som genom utlöparnas bortdöende vid vegetationsperiodens slut frigöras och gifva uppbhbof till nya individ. De nybildade indi- viden måste emellertid undergå ett mångårigt förstärkningsstadium, innan de nå sin fulla utveckling och komma till blomning. Hvad individbildningen genom isolering af grenspetsar från rhizomet be- träffar, måste äfven de så uppkomna individen genomlefva en vegetativ förstärkningsperiod, enär nämligen, såsom IrRmMIiscH |(s. 55) iakttagit, en blomning tyckes så uttömma växtens krafter, att, efter dennas slut på hösten, icke blott de ofvanjordiska utan äfven största delen af de underjordiska stamdelarna bortdö, endast kvarlämnande de yttersta spetsarna, som äro bestämda att utvecklas vidare till nya indi- vid. På lokaler därför, där Epipogium uppträder endast mycket spar- samt i ett fåtal individ — och så har alltid varit fallet på de stäl- len, där man iakttagit en skenbar frånvaro af växten ett eller flera år — måste detta ekologiska förhållande hos de öfvervintrande delarna gifva uppbhof till en periodicitet, som har till resultat, att vissa år Epipogium ej står att finna på platser, där man förr funnit och senare något år återfinner den. På lokaler, där däremot växten förekommer i ett större antal, behöfver denna periodicitet i det enskilda individets uppträdande icke spela någon roll för växtens uppträdande i dess helhet, och på sådana ställen träffas den nog också år efter år, hvilka skiftningar än väderleken månde undergå. Så anträffades den, som af förut lämnade uppgifter närmare framgår, på 1850- talet år efter år vid Oppmannasjön i Skåne, vidare vid Frösåker i Västmanland från 1842 till 48, och vid Östersund har den under de senaste 30 åren nästan regelbundet iakttagits hvarje år. Och slutligen sökte jag den vid Åminne i Norrbotten ej något år för- gäfves, så länge jag bodde i denna trakt. ! Dylika grenspetsar synas på de tvenne individen längst till höger, tafl. 4. >” En dylik utlöpare synes på tafl. 3 på andra exemplaret från vänster. 100 En liknande ekologisk egendomlighet, som utmärker Epipogium, finnes äfven hos en del alpina ljungväxter, Phyllodoce, Andromeda hypnoides o. a. (HAGLUND 5). Dessa blomma nämligen endast vissa år, skilda af intervaller med hufvudsakligen vegetativt lif. Hos dem är emellertid, af ännu något dunkel anledning, periodiciteten ut- sträckt öfver hela bestånd inom ett område, ett fenomen, som icke har sin motsvarighet, af hvad som ofvan framgår, hos Epipogium. Om något år för Epipogiums utveckling särdeles gynnsamma yttre förhållanden inträffa, som påskynda de underjordiska delarnes till- växt, kan detta vegetativa förstärkningsstadium förkortas med ett eller annat år, och följaktligen kommer på samma år ett större antal individ än vanligt till blomning. Det bör påpekas, att Epi- pogium i vanliga fall på en lokal brukar anträffas i mycket få individ, ofta t. o. m. enstaka. Såsom exempel kan nämnas, att i Ore s:n i Dalarne och Nora s:n i Ångermanland, endast 1 individ blifvit funnet, och Erias FRIES lyckades icke finna mer än 2 exemplar på sin lokal, för öfrigt icke ens samtidigt, utan den 4 och 22 augusti. I Danmark var, enligt ScHiotz (15), intill 1886 Epipogium obser- verad vid ett 20-tal tillfällen på 6 olika lokaler, men aldrig 1 ett större antal än 12. HÄYRÉN (7) anför, väl såsom något storartadt, att på ett ställe i södra Finland, Jääskis, ända till 80 exemplar funnits, och detta är nog att anse som ett extraordinärt fall. Ett par fall, då Epipogium 1 Sverige uppträdt i mer än vanligt stor mängd, anför Enias FRIES (4). År 1841 anträffade v. DÖBEN den i Sunne s:n i Jämtland, och uppträdde den då därstädes »copiosissima>”,; året därpå, 1842, fann GYLLENSTJERNA den >sat copiose> i Frösåker 1 Vestmanland. Af den LuvHr'ska uppgiften 1847 på en etikett till exemplar från Frösåker 1 Uppsala botaniska museums herbarium: >»fortvarar ännu och har jag alla år sett cirka 10 exemplar>, torde det framgå, att 1842 Epipogium i riklig före- komst intog en undantagsställning. År 1895 påträffades, enligt meddelande af lektor H. W. ARNELL, Epipogium i mängd 1 Torps s:n 1 Medelpad, och förlidet år 1909 funno min broder AXEL FRISENDAHL och jag växten i Ragunda i så stort antal, som den kanske aldrig förr någonstädes funnits, i flere hundratals individ öfver stora områden i de skogar, som bekläda sluttningarna af Kullsta-, Vätta- och Hökbergen. Jag är öfvertygad om, att Epipogium detta år uppträdde på dessa trakter i osedvan- ligt stort antal, ty i annat fall kan jag ej förstå, att vi här icke förut om åren funnit växten på marker, där vi ofta vid tiden för 101 dess blomning ströfvat omkring som jägare. Man kan därför med säkerhet antaga, att Epipogium i fjol, åtminstone hvad Ragunda beträffar, haft anledning att gå i blomning rikligare än annars, och denna anledning kan nog ej gärna sökas 1 annat än sammanträt- fandet af en del gynnsamma yttre förhållanden. År 1908 utmärkte sig som bekant för en mycket tidig och varm vår, och hösten var särdeles långvarig och mild, och detta torde nog ha varit af stor betydelse för Epipogiums massuppträdande 1909. De underjordiska delarna fortsätta nämligen sin tillväxt, såsom jag varit i tillfälle att iakttaga, på hösten, så länge temperaturen det tillåter. Några indi- vid af Epipogium, som inplanterades i Botaniska trädgården i Upp- sala i fjol på hösten, hvilken äfvenledes var mer än vanligt mild, hade i midten af november kraftiga utlöpare, som då tycktes vara i full växtkraft och redan voro 14 cm. långa. För att återgå till redogörelsen för de väderleksförhållanden, som torde ha spelat in vid åstadkommandet af massförekomsten i Ra- gunda af Epipogium 1909, så må vidare erinras om, att våren 1909 var visserligen både kall och sen, men på den följde en åt- minstone i Ragunda tidtals mycket varm, men framför allt regnig sommar, och det var väl bägge dessa faktorer, den gynnsamma hösten 1908 och den därpå kommande regniga sommaren, som tilläto Epipogium att så forcera sin tillväxt, att den florala utveck- lingen 1909 kunde blifva så yppig. Man hör esomoftast nämnas, att det eller det året var ett godt orkidéår, ett år alltså, då dessa växter florerade mer än vanligt, men i litteraturen har jag ej träffat på någon närmare uppgift af detta slag eller någon utredning af de härtill bidragande orsakerna, ehuruväl en dylik skulle ha sitt intresse. Som ytterligare ett bi- drag till denna fråga vill jag här omnämna, att äfven beträffande en annan växt, som föröfrigt nog har en biologi likartad med Epi- pogiums, nämligen Corallorrhiza innata, tror jag mig kunna påstå, att den sistlidne sommar, åtminstone på den trakt jag afser, upp- trädde ymnigare än vanligt. Detta är som bekant en växt, som i allmänhet icke uppträder i massor, men i fjol gjorde den dock så i Ragunda, där jag iakttog den på några myrmarkslokaler i Ham- marskogarne, och kunde den där fläckvis bilda riktiga bestånd. En liknande iakttagelse öfver samma växt har äfven gjorts förra sommaren af fil. kand. O. B. SANTESSON, enligt meddelande till mig, i Sunne s:n 1 Jämtland. Jag har tagit mig för att försöka ställa äfven ett par af de mass- 102 uppträdanden af Epipogium, som för öfrigt äro kända från Sverige, i samband med de under dessa år rådande väderleksförhållandena, och det har visat sig, att gynnsamhet i dessa äfven här kunna för- klara ifrågavarande fenomen. Dessa fall af särdeles rikligt uppträdande af Epipogium äro det från 1841 i Sunne s:n och från 1842 i Frösåker. Hvad dessa år beträffar, finnas, som bekant, från denna tid inga regel- bundna observationer gjorda öfver väderleksförhållandena från orter öfver hela Sverige, utan har jag för dessa tvenne fall fått hålla mig till de journaler, som fördes på meteorologiska anstalten i Uppsala.” Af dessa anteckningar framgår det, att från temperatursynpunkt hösten 1840 icke företedde några särskilda afvikelser från det nor- mala, medan däremot våren 1841 var ovanligt varm. Medeltalen af temperaturen för de 35 åren 1837—1871 äro för mars, april och maj resp. — 2.69, + 2.67 och +—+ 8.82, för år 1841 däremot resp. — 0.75, + 4.41 och + 12.55 grader. Hvad särskildt maj beträffar, är + 12.53 den högsta medeltalstemperaturen för denna månad under hela tiden 1837—71. Från och med juni 1841 inträda i temperatu- ren mera normala förhållanden, och hösten detta år uppvisar här- uti intet anmärkningsvärdt. Året därpå, 1842, inträffar åter en ex- ceptionellt tidig och varm vår, och temperatursiffrorna äro här ej så mycket afvikande från de ovanliga siffrorna för 1841, nämligen för mars +—+ 0.00, april + 3.47 och maj + 12.19. Sedan återgår temperaturen till det normala. Ehuru dessa siffror, som nämnts, gälla för Uppsala, finnes ingen anledning att tro, att icke äfven Sunne och. Frösåker hade att glädja sig åt samma vackra vår som Uppsala under åren 1841 och 42. Hvad åter nederbörden vidkommer, har man ej rätt att gene- ralisera de resultat, hvartill iakttagelserna gjorda i Uppsala ha kommit, enär nederbörden ju kan visa betydliga växlingar under samma tid på ej så långt från hvarandra belägna orter. Jag vill dock nämna, att i väderleksanteckningarna från Uppsala, året 1841, hvad nederbörden angår, för vår och sommar intager en sär- ställning, och mycket möjligt är det ju, att detta förhållande äfven var rådande i Sunne. Följande siffror angifva nederbörden 1 Uppsala under april, maj, juni och juli: 38, 44, 77 "OchkmO9Emim! Medeltalet för samma månader och samma ort under åren 1796— 1830 äro 19.88, 31.9, 40.7, 49.7 mm. Af dessa meteorologiska data framgår det alltså, att åren 1841 och 42 och särskildt det förra af dessa kunde erbjuda Epipogium gynnsamma yttre förhållanden, | För hjälp vid denna granskning står jag i tacksamhetsskuld till prof. F. ÅKERBLOM. 103 och helt säkert stå dess särskildt uppmärksammade massuppträ- dande under dessa år i samband härmed. Angående väderleksförhållandenas inverkan på Epipogiums upp- trädande kan slutligen anföras, att IRMIsCH (8 s. 43) omnämner, att Epipogium år 1852 uppträdde i synnerligen stor rikedom och yppighet vid Sonderhausen i Thäringen, och tillskrifver han detta förhållande det för denna trakt ovanligt starka och ymniga regnet ifrågavarande sommar. Epipogium är en relativt senblommande växt, men blomnings- tiden börjar alltefter de yttre förhållandena helt naturligt på olika tider olika år. Fynd af blommande Epipogium äro gjorda den 25 juli 1890 i Södermanland, men äfven så sent som den 7 septem- ber är den anträffad, nämligen i Bjertrå, Ångermanland 1824. Vid Åminne i Norrbotten iakttogs den i blom den 21 aug. 1899, året därpå hade den vid samma tid redan sin blomning bakom sig, och 1902 återfinnes den på samma lokal och hade då sin glansperiod under första veckan af september. I de flesta fall torde den ha anträffats vid medio och under senare hälften af augusti och detta såväl i Skåne som i öfre Norrland, såsom framgår af den förut lämnade förteckningen af de kända fynden af Epipogium. I Dan- mark äro de flesta iakttagelser af Epipogium i blom gjorda under augusti (ScH1ioTz) och äfven i Tyskland står den under denna må- nad och under slutet af juli i sitt högsta flor (IRMISCH, SCHACHT). Det synes mig anmärkningsvärdt, att samma växt kan visa så ringa differens i blomningstid på så skilda breddgrader som i Norrland och i södra Tyskland, men kanske är detta ett genomgående feno- men bland sensommar- och höstväxter, beroende därpå att en sen- blommande växt under nordens visserligen senare, men mera ljusa och intensiva sommar i utvecklingshöjd hinner fatt sin like på sydligare bredd. Anthesen räcker för hvart individ rätt länge. I Ragunda blom- made Epipogium 1909 som bäst omkring den 20 augusti, men först i början af september började mer allmänt vissna blommor att fin- nas, och exemplar, som den 18 augusti, strax före blommornas utslående, hemtagits för att omplanterade ställas under uppsikt, voro ännu under de första dagarna af september fullt friska. Det må i förbigående påpekas, att växten synes trifvas i kultur, om den får väl ställdt för sig och den synes icke lida af omplan- teringar. Af den erfarenhet, man har om andra orkideers blom- ningsförhållanden, torde man beträffande Epipogium kunna göra 104 det påståendet, att den långvariga anthesen sammanhänger därmed, att pollinering och befruktning hos denna växt äro så sällsynta i naturen. ROHRBACH (13) omnämner, att han endast 2 gånger er- tappat insekter — Bombus lucorum -- med att besöka Epipogium, och af det stora antal blommor, som han undersökt af denna växt, hade endast några få beröfvats sina pollinier och enstaka blifvit pollinerade. Den massa individ, som jag undersökt, hvilka redan passerat sin blomstringsperiod, ha företett en synnerligen ringa procent blommor (högst 1 2,), som kommit i tillfälle att sätta frukt. En ringa fruktsättning är en svaghet som vwvidlåder äfven andra orkideer med högt organiserade blommor, såsom Orchis-arterna (SKOTTSBERG 17) och Calypso (LUNDSTRÖM 10), medan däremot deras mindre specialiserade och föga lysande släktingar (Listera-arterna, Corallorrhiza) kunna ståta med. riklig frukt. Humlorna äro som bekant de insekter, som fått på sin lott bl. a. orkideernas pollinering. De äro emellertid på våren och försom- maren ännu icke så talrika, och är väl detta orsaken, hvar- för t. ex. den vårliga Calypso och de tidigblommande Orchis-ar- terna i så ringa grad pollineras och sätta frukt. Däråt peka iakt- tagelser, som SELANDER och BRYANT-MEISNER (16) gjort i Skåne, jämförda med SKOTTSBERGS från Uppland, af hvilka framgår, att i Skåne, där humlorna våga sig tidigare fram, Orchis-arterna visa en betydligt rikligare fruktsättning än i Uppland. Huru förhålla sig nu humlorna under sensommaren och hösten, Epipogiums blom- ningstid? Ja, deras kalendarium utvisar denna tid icke något egentligt aftagande i antal, högsommarens rika humlefauna är då ännu på det hela taget i verksamhet. Att då Epipogium, trots sin charmanta skyltning, sin doft och sin honung, i så ringa grad är föremål för uppmärksamhet från insektsvärlden, torde väl bero därpå, att humlorna icke så gärna besöka de lokaler. där Epipo- gium växer, med dessas oansenliga höstflora, där förutom vår växt den likaledes senblommande Goodyera repens utgör den största och snart sagdt enda lockelsen. De tvänne slagen af förökning hos Epipogium, genom frö och på vegetativ väg, få sitt uttryck i det sätt, hvarpå växten uppträ- der på sina ståndorter, något som många, som iakttagit Epipogium i naturen i större skala, synas ha fäst sig vid (SEHETIOTZES. AMG) Den förekommer nämligen vanligen i större eller mindre grupper, ofta långt skilda från hvarandra, eller uppträder den mera sällan enstaka. Dessa ensamma individ torde väl vara en genom frö 105 grundlagd början till nytt bestånd, som år efter år växer till och bildar den lilla koloni af individ, som är så utmärkande för Epipogium. Om det sätt, hvarpå Epipogiums spridning genom frö går af sta- peln, gör oss BeccaRIi (2) underrättad. Han påpekar, att låga väx- ter, som växa i skog, icke få tillfälle att på ett effektivt sätt sända ut sina frön genom vinden, enär dessa i sin flykt snart hejdas af omgifningen. Naturen har emellertid här, enligt BEcCCARI, lika litet som annars, stått rådlös. Genom iakttagelser på ort och ställe, bekräftade genom experiment — bl. a. just med Epipogium — har denne forskare kommit till den slutsatsen, att maskar sluka de mikroskopiskt små fröna, maskarne i sin tur tjäna till föda åt di- verse fåglar, som i sinom tid återbörda åt jorden de oskadade fröna. Dessa kunna på så sätt spridas långa sträckor och skaffa Epipogium terräng. Ehuru denna spridningsmetod onekligen ver- kar som en äfventyrlig mäönchhausiad, kan man dock väl icke helt betvifla, att den möjligen har någon betydelse i verkligheten. Nykt- rare synes följande antagande, som HOLLGREN (6) nyligen gjort angående Goodyera repens spridning och som mycket väl kan tänkas äfven beträffande Epipogium. HOLLGREN har funnit, att Goodyeras frön vid närvaro af fuktighet, antagligen tack vare något klibbigt ämne, häfta stadigt fast vid fågelfjädrar för att åter lossna vid in- träffad torrhet. Man inser då, att fåglar, som vistas på marken, kunna få betydelse för spridning af ifrågavarande växter. Höns- fåglarna i våra skogar kommer man härvidlag närmast att tänka på, men som de äro rätt stationära, kunna de kanske ej medverka vid spridning på längre distanseri så hög grad som en del flyttfåglar. Särskildt må framhållas morkullan, hvilken HOLLGREN äfven ställt i samband med Goodyeras spridning, och som just håller till på sådana lokaler, där dessa tvenne orkideer trifvas, och där löper omkring på marken. I dessa af allt att döma mera tillfälliga sprid- ningsmöjligheter, jämte de speciella biologiska betingelserna för Epipogiums trefnad, har man kanske att söka förklaringen till, att denna växt, ehuru utbredd öfver stora områden, dock oftast före- kommer så spridd och sparsamt. Denna Epipogiums spridda och sparsamma förekomst, hvilket förhållande äfven är gällande för Finland, där den dessutom endast är känd från de mellersta och södra delarna af landet, har gifvit HÄYRÉN (7) anledning att beteckna Epipogium såsom en reliktväxt, som under en gynnsammare klimatperiod skulle hafva haft en 106 större utbredning. Möjligt är ju, att så kan ha varit förhållandet, men vida troligare är det, enligt min mening, att, som ofvan nämn- des, de små spridningsmöjligheter Epipogium har, de stora fordrin- gar den ställer på de edafiska förhållandena och slutligen de spe- ciella biologiska betingelserna, som stå i samband med dess sapro- fytiska lif, lagt hinder i vägen för en större och allmännare ut- bredning. Rent klimatologiskt sett synes Epipogium tåla rätt olika förhållanden; den finnes 1 Skandinavien norr om polcirkeln, i Mel- laneuropa ned till Schweiz och i sydost till Kaukasus, den är vi- dare anträffad i Sibirien vid floden Lena och i det tempererade Himalaya, men däremot saknas den i södra och i allmänhet 1 vestra Europa med dess vida gynnsammare klimat. Anmärkas bör äfven, att den öfverallt, där den förekommer, uppträder i samma ringa och sparsamma utsträckning, som vi känna till från våra trakter. HÄYRÉN torde därför få utsträcka sin förklaring af Epipo- gium såsom relikt till att omfatta hela dess utbredningsområde. Denna intressanta och vackra orkidé skulle då snart, såvidt ej bättre tider stunda, komma att öka de utdöda växternas antal. Jag hoppas, att så icke må blifva fallet. LITTERATURFÖRTECKNING. 1. ANDERSSON, G. och HESSELMAN, H., Vegetation och flora i Hamra kronopark. Skogsvårdsföreningens Tidskr. 1907. 2. BECCARI, O., Malesia: racolta di osservationi botaniche intorno alle piante dell'arcipelago Indo-Malese e Papuano Vol. III. Firenze-Roma 1890 (ref. i Justs Jahresb. 1890 I, s. 463). FRIES, E., Novitig Florsae Suecice, Ed. 2. Lund 1828. —, : Mant. III. Upsala 1842. HAGLUND, E., Ur de nordiska vedväxternas ekologi. Akad. Afh. Up- sala 1903. 6. HOLLGREN, C. A., Huru Goodyera repens sprides. Flora och Fauna 1909. HÄYRÉN, E., Granbestånden i Finland. Geogr. Föreningens Tid- skr. 1898. 8. IRMISCH, T., Beiträge zur Biologie und Morphologie der Orchideen. Leipzig 1853. 9. KERNER V. MARILAUN, Å., Pflanzenleben. Leipzig 1887. 10. LUNDSTRÖM, A. N., Några iakttagelser öfver Calypso borealis. Bot. Not. 1888. 11. OLSSON, P. Jämtlands fanerogamer och ormbunkar. Ö. K. Vet. Akad. förhandl. 1884. Ott a vw > (22 107 REICHENBACH, H. G., Orchide&Xx in Flora Germanica recensitee. Leipzig 1851. RoHRBACH, P., Ueber den Bläthenbau und die Befruchtung von Epi- pogon Gmelini. Göttingen 1866. SCHACHT, H., Beiträge zur Anatomie und Physiologie der Gewächse. Berlin 1854. SCHIOTZ, TH., Hvad vide vi om Epipogon aphyllums Forekomst i Danmark? Bot. Tidsskr. Bd 15. Kbhvn 1886. SELANDER, S. och BRYANT-MEISNER, R., Blombesökande insekter på Kullen 1908. Sv. Bot. Tidskr. 1909. SKOTTSBERG, C., Blommor och insekter på Skabbholmen i Roslagen sommaren 1901. Sv. Bot. Tidskr. 1907. Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 10 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 2. SCIRPUS RADICANS SsCHKUHR FUNNEN I VÄSTMANLAND. AF E. HAGEUND: Rätt norr om Sala låg tills för några år sedan ett system af sjöar: Sala damm, Klasbomyran och sjön Hallaren, hvilka under Sala grufvas glansdagar voro af stor vikt för verkens drift och malmens anrikning. Numera äro de dock obehöfliga och därför hafva för- dämningarna upprifvits och områdena åter blifvit fastmark. Genom en nyligen företagen aftappning hafva sålunda Sala damm och Klas- bomyran torrlagts och odlats, medan den stora vackra sjön Halla- ren minskats till en fjärdedel af sin forna storlek. Äfven här odlas. nu öfverallt på den forna sjöbottnen, där plog och harf oupphörligt stöta på de ännu kvarstående ruinerna efter vidlyftiga, med mycken möda och beräkning byggda fångstredskap. Dessa egendomliga trakter erbjödo, som inses, tillfällen till intressanta studier öfver florans återinvandring och öfver torfaflagringarnas beskaffenhet, hvar- för jag använde någon tid på en undersökning af trakten. Under en exkursion å den från sjön Hallaren nyvunna fastmarken anträf- fade jag därvid den 6 aug. 1909 den för vår flora synnerligen märk- liga säfarten Scirpus radicans Schkuhr i ett 20-tal tufvor å ett mycket begränsadt område inom Möklinta socken. Som bekant erinrar Scirpus radicans vid första påseendet mycket om S. silvaticus och skulle måhända kunna misstänkas vara blott en lokalform däraf. Men vid närmare undersökning skall man lätt finna, att så icke är fallet, ty artkaraktärerna äro både konstanta och väl markerade. I HARTMANS flora, 11 uppl., läses också: >»Ef- 109 ter granskning af såväl norska som utländska exemplar, de senare från flera olika trakter, är utg. öfvertygad, att närv. är en utmärkt art.> Man finner väsentliga afvikelser både i blommans, blomställ- ningens och skottets byggnad. Blomställningen hos Scirpus radicans är sammansatt af ägg- formade småax, som alla äro skaftade. Hufvudaxeln är kort, 1—2 cm. och begränsas i toppen af ett småax. På hufvudaxeln sitta talrika spiralställda skärmblad, de öfre hinnlika, de nedersta stora och gröna. De öfre skärmbladen stödja enstaka småax, de nedre förgrenade sidoaxlar, som i sin förgrening upprepa hufvud- axeln och bli allt kraftigare, ju längre ned på hufvudaxeln de sitta. Ur de nedersta skärmbladens veck utgå sålunda de 1—3 största sidoaxlarna, som äro 5—38 cm. långa och alltså betydligt längre än hufvudaxeln. Dessa äro i sin ordning upprepade gånger förgrenade; jag har funnit axlar af 5:e ordningen. Hos Scirpus silvaticus är blomställningen byggd på analogt sätt (se RAUNKLER, Danske Blomsterplanters Naturh. fig. 239 A), men kraftigare; RAUNKLER, som säger, att denna art >blandt de danske Arter har den rigest grenede Blomsterstand>, har hos densamma funnit sidoaxlar af ända till 7:e ordningen. Hos S. silvaticus äro emellertid — såväl på hufvudaxeln som på biaxlarna — de i de öfversta skärmbladens veck sittande småaxen oskaftade, och som de sitta mycket tätt, bilda de med toppaxet hufvudlika sam- lingar af 2—3 småax. Dessa hafva hos denna art en mer rundad form än hos radicans. Kalkborsten hos S. radicans äro mycket långa och syntes för blotta ögat som utstickande hvita trådar, men hafva vid torkning rullat ihop sig. De äro försedda med glesa taggar, vid hvilka häf- tade pollenkorn och teleutosporer af Puccinia. HARTMAN uppger, att kalkborsten äro släta, men å mina exemplar finnas sparsamma taggar. Hos S. silvaticus äro kalkborsten af nötens längd och sträfva. Scirpus radicans förekom på öppen, våt dyjord (ej i vatten) och bildade där tufvor med ända till 20 strån. De inre stråna voro vanligen mera lågväxta (40—60 cm.) och grofva samt begränsade af en blomsamling, medan de yttre blefvo spensligare, mera hög- växta och med groddskott i blomsamlingens ställe. Dessa strån böjde sig sedermera bågformigt utåt och nedåt samt nådde slutli- gen marken. Det var ingalunda sällsynt att påträffa tufvor utan blomsamlingar, uteslutande med groddskott. 110 Huruvida Seirpus radicans sätter mogen frukt eller ej, kunde vid besöket (6 aug.) ej afgöras, då växten just var afblommad. Emel- lertid funnos väl utbildade fruktämnen och pollenkorn. I den ve- getativa förökningen äger växten i alla händelser ett godt medel att trygga sin tillvaro. De för detta ändamål utbildade groddknopparna uppträdde i blomställningen vid basen af de gröfre blomaxlarna samt omgifna af dessas bladslidor. Hvarje knopp är dessutom omgifven af ett eget, mera syllikt skärmblad. Den växer så småningom ut till ett verkligt skott med lågblad och vanliga blad samt rötter. Dylika skott af 0,5 ecm:s längd anträffades ej sällan i yfviga blomsamlingar, där äfven knoppar kunde uppträda å grenar af andra ordningen. Hos sidostråna i tufvan ägde en betydande reduktion af blomsam- lingen rum. Någon gång förekom endast hufvudaxeln och ett par af biaxlarna, ibland blott toppaxet och ett par till å hufvudskottet; oftast hade blomsamlingen helt och hållet felslagit och ersatts 'af en sluten, rent vegetativ knopp. Strået nådde då en längd af 1—1,2 m. med ända till 11 spiralställda, 12,5—15 cm. långa, 1 cm. breda rännformiga blad med sluten slida af 4—35 cm:s längd. Som strået var 3-kantigt med aftrubbade kanter, blef spetsknoppen en trekantig pyramid. Den hade en längd af 1 cm., omgafs af slida helt och hållet, till hvilken hörde en nästan sylformig bladskifva af några cm:s längd. Ur själfva slidöppningen stucko två små sylformade blad fram. Knoppen kändes i öfrigt ganska fast och hvass, så att den med lätthet kunde tränga ned i jorden. Öppnar man yttersta slidan finner man, att knoppen är sammansatt af trenne knoppar, en i vecket af den yttersta slidan och dessutom två andra omslutna af hvar sin slida (till hvilka slidor hörde de två ofvannämnda fram- stickande sylformade bladen). Vid mina exkursioner, som mest gällde torfundersökningar, var jag icke rustad för växtinsamling. Några prof togos dock, hvilka hoprullades till ett litet paket och inlades bland torfprofven. Dessa sändes sedermera till Jönköping och lades uppackade i en torr källarvåning. Cirka 2 månader efteråt framtogos de och profven voro då visserligen till blad och strå torra, men groddskotten hade växt betydligt och dessutom hade massor af nya groddskott fram- kommit nedanför spetsknoppen utefter de rent vegetativa strånas längd. Dessa skott, hvartill ingen antydan fanns å några af de i fältet undersökta stråna, utgingo från stråbladens slidbaser och ge- nomträngde där slidan så att de stucko 1—3 cm. rakt ut. Deras 118 fästpunkt var belägen så, att de blefvo rena axillärknoppar till bladen och således spiralanordnade. Denna iakttagelse ger ju en god förklaring till spetsknopparnas bildningssätt. Tänker man sig, att tre internodier i spetsen af strået undertryckas, så att bladen och de i deras veck sittande groddskotten bli tätt hopträngda, har man ju toppknoppen. Som redan nämndt befunno sig de ofvan skildrade enbart grodd- skott alstrande stråna i tufvornas periferi. Långa och gängliga böjde de sig så småningom af sin egen tyngd i en båge utåt och nedåt, hvarvid spetsen slutligen nådde jordytan och borrade sig ned något, dock högst 2—3 cm. Därvid utväxte groddknopparna till skott med rötter. Vanligen anträffades två dylika skott, ett på hvardera sidan af moderaxeln, någon gång blott ett; flera än två fann jag icke. Det var ett ganska egendomligt skådespel att se stråna på detta sätt allsidigt böjda ut från moderplantan med de nya skotten i olika utveckling. Stråna bildade en halfcirkel i luf- ten, så att nyskottens afstånd blef 50—60 cm. från hufvudplantan. De största skotten hade vid tiden för mitt besök nått ända till 1,53 dm. i höjd, men förbindelsen med moderindividet syntes det oak- tadt vara oförminskad. Någon antydan till att strået vissnat kunde icke iakttagas, hvarför förbindelsen med moderplantan torde upp- höra ganska sent. Hos de upprätta, styfva, blombärande midtskot- ten kunde icke någon böjning iakttagas, hvarför groddskotten här troligen lossna och falla till marken. Scirpus radicans förekommer enligt NYMANS Conspectus och ASCHER- SON-GRAEBNER, Synopsis i Piemont, Tyskland, Österrike och Ung- arn, Serbien, Bulgarien, mellersta Ryssland, Sibirien, Amur-området. Dessutom är den känd från Finland och Norge (Telemarken). I Sverige upptäcktes den för några år sedan af kand. H. FRÖDING i N. Råda socken i Värmland. Vid Hallaren fanns den endasti två diken om 30 meters längd hvartdera. Under de följande dagarna efter upptäckten af växten sökte jag den förgäfves både i fortsätt- ningen af dikena, i tvärdiken därifrån och utefter stränderna å de återstående delarna af Hallaren. Här frodades endast Scirpus sil- vaticus, medan denna felades å S. radicans” växplats. Hur har nu denna växt kommit hit? Att det är en fullt själf- ständig art och icke en lokalform af S. silvaticus är påtagligt, ehuru den vid flyktigt påseende kan tyckas så. Ännu svårförklarligare än eljest torde dess uppträdande vara här, då platsen under 350 år legat under vatten, såsom framgår af följande. Ill Sjön Hallaren, i den utsträckning den hade tills för några år se- dan, var en med konst åstadkommen uppdämning för att skaffa vatten till grufdriften vid Sala grufva. Därvid afstängdes det forna afloppet mot Dalälfven och vattnet leddes genom en gräfd kanal, Dofte graf, ned till Klasbomyran, som vattendränktes, och vidare till Sala damm och grufvorna. Af sju mindre sjöar bildades en enda sjö: Hallaren. När detta ungefärligen ägde rum, veta vi också, tack vare en gammal hemmansägares, Lars ERSSONS 1 Klasbo, stora intresse för kulturhistoriska minnen. Han hade lyckats komma öfver en del gamla skattelängder, som han visade mig vid ett besök hos honom, och dessa gifva mycket viktiga data. Ur dessa erfors bl. a. att en bonde, LASSE PERSSON i Klasboda, betalt skatt år 1539 och följande år för vissa jordområden. För år 1547 finnes i marginalen anteck- nadt: >Thenna är fri för skatten och måla spanmalt> och för 1548: »Lasse Persson, Klasboda 1 markl.: Thenna är skattefri för then skada hyttvattnet honom gjort hafver på sina ängar och ägor.” Häraf framgick att uppdämningen skett strax före 1547. Om andra ägare fanas t. o. m. antecknadt, att hemmanen ödelagts genom uppdämningen. Uppgifterna gälla Klasbomyran, som icke kunde dämmas förrän Hallaren fått sina dammar i ordning. Enligt af- vägningsprotokoll var växplatsen för Scirpus radicans före däm- ningen kärrmark och blef sedermera öppet vatten, så att man obe- hindradt kunde ro och fiska där. Och i öfver 350 år förblef den på detta sätt, tills aftappning nu för ett par år sedan ägde rum. Då nu arten växte på sur dyjord, men icke i vatten, åtminstone icke i så djupt, som här var före tappningen, måste den ha in- kommit efter torrläggningen. Men detta är nu icke det enda un- derliga beträffande denna nyvordna fastmarks vegetationsförhål- landen. Måhända finnes Scirpus radicans flerstädes i vårt land, hvarför det kan vara skäl att, då S. silvaticus påträffas, litet nogare granska densamma. Som jag under sommarens lopp skulle besöka Norra Råda, hade jag just haft Scirpus radicans i tankarna och träffade den nu helt oväntadt i Västmanland. Det hade varit mycket lätt att här förbise den, om icke tanken på växten legat före. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 2. STOCKHOLMSTRAKTENS BRUNA PARMELIA- ARTER. AF GUST. O. A:N MALME. I ett i denna tidskrift år 1908 offentliggjordt referat öfver FR. ROSENDAHLS afhandling Vergleichend-anatomische Untersuchungen uber die braunen Parmelien framhöll jag, att det i vårt land finns ett rätt stort antal elementararter af Parmelia olivacea i den begräns- ning, W. NYLANDER gaf denna kollektivart i Synopsis methodica lichenum (1858—60) och som i föga förändrad form återfinnes i Tu. M. Fries” Lichenographia scandinavica (1871). Under de senaste åren har jag ägnat uppmärksamhet åt denna lafgrupp, och ehuru min undersökning ännu är långt ifrån afslutad, vill jag prelimi- närt meddela några resultat af densamma, hufvudsakligen för att fästa de svenska botanisternas uppmärksamhet på dessa växter, som ju spela en ingalunda obetydlig roll i vegetationen i vårt land. Härvid skall i främsta rummet sådant framhållas, som kan vara af nytta under exkursionerna, vid insamlandet och studiet i fria naturen; först i andra rummet skola beröras ett par karaktärer, som kunna under- sökas endast med tillhjälp af mikroskop och mikrokemiska reagens. I Tu. M. Fries Lichenographia scandinavica hänföras till olivacea- gruppen |[>Thallus (normaliter) obscurus, subolivaceus, fuscus v. niger>| Parmelia acetabulum (Neck.) Dub., P. olivacea (L.) Ach. med underarten P. sorediata (Ach.) Th. Fr., P. stygia (L.) Ach., P. alpicola Th. Fr. och P. lanata (L.) Wallr. Med undantag af P. alpicola, som numera föres till undersläktet Hypogymnia, äro samtliga dessa anträffade i Stockholmstrakten. P. olivacea uppdelas af FRIES i tvenne varieteter: a corticola Scher. med subvarieteten "aspidota Ach. och 8 114 prolixa Ach. med subvarieteterna "fuliginosa Fr. och F"panniformis Nyl. Af dessa hade prolixa lår 1814) betraktats som själfständig art af ACHARIUS (P. pulla). Möjligen gäller detsamma äfven om aspidota, om nämligen Collema exasperatum Ach. (1810) är densamma, något som dock icke synes mig framgå hvarken af beskrifningen eller den angifna ståndorten. A. MASSALONGO hade emellertid redan 1855 urskilt och beskrifvit den, ty P. aspera Mass. är utan allt tvifvel identisk med aspidota. År 1868 hade W. NYLANDER dessutom tilldelat fuliginosa rangen af art. P. olivacea hos Tu. M. Fries (1871) innefattade således åtminstone fyra former, som redan då uppställts som arter. Senare har W. NYLANDER som arter, underarter eller varieteter urskilt flera bruna Parmelix. De beskrifningar, han lämnat, hafva dock i allmänhet varit i hög grad knapphändiga. Först genom andra lichenologer, som mer eller mindre nära anslutit sig till ho- nom, t. ex. C. FLaGEY (Flore des Lichens de Franche-Comté. 1883) och J. M. CROMBIE (A Monograph af Lichens found in Britain. 1894), hafva utförligare och mera brukbara sådana offentliggjorts. I vårt land har, för så vidt jag kunnat finna i litteraturen, ingen ägnat dem någon särskild uppmärksamhet. Under mina exkursioner 1 Stockholmstrakten hafva anträffats 10 eller, om P. sorediata medräknas, 11 elementararter och varieteter, som äro att hänföra till P. olivacea hos Tu. M. FRIES. Anmärkas bör dock, att tre af dessa icke förelågo i FRIES skandinaviska laf- samling, när Lichenographia scandinavica utarbetades, detta oaktadt åtminstone två af dem ingalunda äro sällsynta vid Uppsala. I det hela är i Fries” för öfrigt så utomordentligt rikhaltiga och enastå- ende vackra lafherbarium P. olivacea (coll.) skäligen svagt represen- terad, något som står i samband med den ringa uppmärksamhet, han och hans lärjungar skänkte de stora bladlafvarna, särskildt de isidiebärande och sorediösa formerna. De synas hafva ansett de olikheter i habitus, som t. ex. P. olivacea (coll.) uppvisar på olika substrat och under olika belysningsförhållanden, åtminstone hufvud- sakligen vara omedelbart framkallade af yttre faktorer, och att man således här i de flesta fall hade att göra med ståndortsmodifikatio- ner utan något egentligt systematiskt värde. Enligt mitt förmenande kan och bör saken ses från en helt annan synpunkt. De särskilda elementararterna hafva något olika anspråk på ljus och fuktighet samt underlagets fysiska eller kemiska be- skaffenhet; de förekomma därför ymnigast och utvecklas bäst på ståndorter af sinsemellan olikartad beskaffenhet. Då de emellertid, 115 mer eller mindre sällan, träffa tillsammans och växa bredvid hvar- andra, således på samma substrat och i öfrigt under alldeles samma yttre förhållanden, bibehålla de sina karaktärer i oförminskad grad. Exempel härpå lämna bland andra P: aspera tillsammans med P. olivacea (spec.), P. subaurifera tillsammans med P. olivacea och P. exasperatula tillsammans med P. aspera. Detta synes mig visa, att olikheterna ej äro individuella och omedelbart framkallade af yttre faktorer, utan ärftliga. Då ju lafvarna undandraga sig kulturförsök, är ett omfattande studium i fria naturen, paradt med den mikro- skopiska undersökningen af ett omfångsrikt material, den enda me- toden att afgöra, huruvida karaktärerna äro konstanta eller icke. I fråga om fortplantningen och spridningen äro de särskilda ele- mentararterna af P. olivacea hvarandra mycket olika. Några äro hufvudsakligen hänvisade till soredier eller isidier, andra, om man frånser lösryckta större båldelar och möjligen pyknokonidier (sper- matier), uteslutande till askosporer. Det senare är i Stockholms- trakten fallet med P. aspera, P. olivacea (spec.), P. prolixa och dess var. panniformis. Dessa tre arter äro synnerligen lätta att igenkänna, och då de dessutom vanligen äro >fertila>, hafva de också tidigt blifvit urskilda. Barklagret är hos alla tre jämförelsevis tjockt och bildadt af flera >cellskikt>, och i sammanhang därmed torde stå, att de vanligen växa på öppna, ganska starkt belysta ståndorter. Märglagret färgas ej rödt vid behandling med klorkalk. 1. P. aspera Mass. [= P. olivacea (L.) £ P. aspidota Ach. — P. exasperata Nyl., vix Collema exasperatum Ach.| har fast, täm- ligen tjock, matt, ljusare eller mörkare kastanjebrun, på öfversidan ej rynkig eller gropig bål, som är tätt tryckt till underlaget och redan på yngre delar försedd med talrika små, mörka, i spetsen glänsande och intryckta vårtor, hvilka icke eller blott obetydligt tillväxa i längd på äldre delar af bålen; dess flikar äro plana, täm- ligen breda (2---4 mm.), sammanväxa vanligen snart och äro i kan- ten ofta försedda med svartaktiga cilier. Apothecierna, vanligen tillstädes i stort antal, äro ofta ända till 5 mm. i diameter, med glänsande disk, oftast ljusare än bålen, och tämligen tjock, tätt vårtig bålkant. Sporerna äro bredt äggrunda eller nästan klotformiga, 8—10(—11) nu långa, 6,5--8,5(—9) vn tjocka, med starkt förtjockad vägg. P. aspera förekommer mångenstädes i Stockholmstrakten, men icke i större individmängd, och växer företrädesvis på gamla, svagt beskuggade grenar af asp och äppelträd; starkare beskuggning synes den ej kunna fördraga. På sten har jag ej iakttagit den. 116 Synnerligen "anmärkningsvärda äro cilierna 1 bålflikarnas kanter; dylika bildningar äro, mig veterligt, ej kända hos någon annan art af olivacea-gruppen. Äfven beträffande vårtorna på bålens öfversida och de nästan klotformiga, tjockväggiga sporerna står den ganska isolerad. 2. P. olivacea (L.) AcH. |[P. olivacea (L.) Ach. a corticola Scher.; Th. M. Fries, Lich. scand., pr. p. max.| har tämligen tunn, på äldre delar matt, på yngre vanligen något glänsande, ljust ka- stanjebrun eller grönbrun, på öfversidan gropig eller rynkig bål, ganska tätt tryckt till underlaget (och saknande vårtor, soral och isidier); dess flikar äro plana, breda (vanligen 3—5 mm.), i spetsen afrundade och naggade och sammanväxa eller sammansluta sig snart. Apothecierna, oftast tillstädes i stort antal, äro vanligen 2—4 mm. i diameter, med ljusbrun, något glänsande disk och tunn, slät eller svagt rynkig bålkant. Sporerna äro äggrunda eller ellipsoidiska, 13—16(—18) pu långa, (6—)7—9 pu tjocka, med föga förtjockad vägg. P. olivacea är vanlig i Stockholmstrakten, ehuru den ej förekom- mer i synnerligen stor individmängd, och växer företrädesvis på björkstammar eller grenar med slät bark, mindre ofta på al, äppel- träd, asp och andra löfträd, mycket sällan på naken ved (gärdes- gårdar, staket o. d.). Starkare beskuggning fördrager den mindre väl, men är i detta hänseende ej så känslig som P. aspera. På sten har jag ej funnit den. I norra Sverige, särskildt i fjälltrakterna, har den ofta mörkare och mera glänsande bål. Huruvida här föreligger en af ståndorten betingad modifikation eller en särskild ras, torde endast genom undersökningar i naturen kunna afgöras. SCHERERS P. olivacea a corticola (Lich. helvet. spicileg., p. 466) innefattar äfven P. subargentifera Nyl. (=b. conspurcata Scheer.) och den densamma närstående P. glabra (Scher.) Nyl. (= a. glabra Scheer. pr. p.). Den senare, som mig veterligt ännu ej anträffats i Sverige, erinrar om P. olivacea men igenkännes lätt bland annat därpå, att bålen är tjockare och icke eller blott obetydligt gropig eller rynkig på öfversidan, dess flikar äro ej så tätt tryckta till underlaget och särskildt på yngre delar beklädda med små, vid stark lupförstoring märkbara hår. Märglagret färgas rödt vid behandling med klorkalk. Apothecier- nas kant är tjockare och mera tydligt naggad. Att döma efter de få herbarieexemplar, jag sett, växer den gärna på mera sönder- klyftad och sprickig bark. älg 3. P. prolixa (AcH.) NyL. [P. olivacea (L.) Ach. y By prolixa Ach. — P. pulla (Schreb.) Ach.| har tämligen tjock, ganska fast och styf, särskildt på yngre delar glänsande, mörkt kastanjebrun eller sotbrun, mera sällan på yngre delar grönbrun, på öfre sidan svagt eller alls icke gropig eller rynkig, på äldre delar fint sprickig bål, som vanligen är mindre tätt tryckt till underlaget, hvarför den, sär- skildt efter anfuktning, lätt kan lösgöras; dess flikar äro smala, vanligen endast omkring 2 mm. breda, 1 spetsen ofta tvärt afskurna. Apothecierna, vanligen tillstädes i stort antal, äro ofta ända till 5 mm. i diameter, med mörkbrun, vanligen glänsande disk och tunn, hel eller svagt naggad bålkant, som genom en fin ränna är tydligt be- gränsad från disken. Sporerna äro äggrunda, 7—8,5(—9,5) sp långa, 4,5 —5,5(—6) u tjocka, tunnväggiga. P. prolixa förekommer mångenstädes i Stockholmstrakten, dock sällan i större individmängd, och växer på solöppna klippor och stenar. Starkare beskuggning fördrager den icke. 3 A. P. prolixa (AcH.) NyL. var. panniformis Nvi. [P. panniformis (Nyl.) Wainio] afviker från hufvudformen genom något smalare, endast mot spetsen glänsande bålflikar, från hvilkas kanter tidigt utväxa snedt uppstigande, korallikt förgrenade, isidieliknande, mot spetsen nästan trinda småflikar, som till sist täcka de ursprung- liga flikarna helt och hållet och bilda en tjock, mer eller mindre sön- dersprucken skorpa. Apothecierna äro i kanten försedda med lik- nande småflikar, dock mindre än på bålen. Sporerna äro af samma dimensioner som hos hufvudformen. Denna var. förekommer ganska sparsamt på beskuggade klipp- väggar och stenar. Enligt exemplar i Botaniska museet i Uppsala äro apothecier insamlade af K. F. THEDENIUS på bergen vid Finn- boda. Själf har jag icke lyckats finna sådana, icke heller har jag någonsin anträffat den tillsammans med hufvudformen och vågar därför icke bestämdt uttala mig om dess systematiska rang. WAINIO anser den vara en distinkt art. De isidiebärande eller sorediösa formerna hafva varit mycket mindre uppmärksammade, något som helt säkert står i samband med det förhållandet, att de i allmänhet sällan utbilda apothecier. Deras studium erbjuder också betydligt större svårigheter,i synnerhet när det gäller dem, som uthärda stark beskuggning. Särskildt med en af de nedan omnämnda, nämligen P. fuliginosa var. lcetevirens, måste jag öppet erkänna, att jag ännu ej lyckats komma fullt på det klara. 118 Typiska isidier, jämnt fördelade öfver bålens öfversida, finnas hos P. exasperatula och P. fuliginosa samt dess var. lIcetevirens. Hos P. prolixa var. isidiotyla äro de tätt hopade i oregelbundna, öfver bålen något upphöjda, på dess äldre delar ofta sammanflytande grupper; de särskilda isidiernas fria delar höja sig obetydligt öfver gruppen, och denna har ofta ett mullbärsliknande utseende. Hos P. sorediata bildas skarpt begränsade, runda, höga vårtor, ofta huf- vudlikt 'ansvällda 1 spetsen; på dessa sitta ytterst små, svartaktiga isidier, som snart affalla, hvarefter soredier alstras. Här föreligga således skaftade isidiegrupper, som ombildas till soral. På ett i vissa hänseenden liknande sätt förhåller sig P. subaurifera. Redan på unga bålflikar visa sig små, runda, låga vårtor, som gifva upp- hof till gulaktiga soral. Ju äldre bålen blir, desto talrikare blifva dylika vårtor, så att de ofta till sist helt och hållet betäcka bålen. I början äro de beklädda med små bruna utskott, som af FR. ROSEN- DAHL betecknas som isidier, och sedan dessa fallit bort, alstras soredier. Hos P. subargentifera slutligen utbildas tidigt små, låga, föga skarpt begränsade sorediealstrande vårtor, som på äldre delar af bålen sammansmälta med hvarandra och vanligen alldeles be- täcka densamma. Barklagret är hos P. prolixa var. isidiotyla, P. sorediata och P: subargentifera tjockt och flerskiktigt, hos de öfriga tunnt, en- eller tvåskiktigt. Hos de båda förstnämnda äfvensom hos P. exaspera- tula förändrar märglagret ej färgen vid behandling med klorkalk, hos de öfriga blir det rödt. ; 3 B. P. prolixa (AcH.) NyL. var. isidiotyla (Nyr.) (P. isidiotyla Nyl. pro subsp. P. prolixe) afviker från P. prolixa därigenom, att bålen är försedd med oregelbundna grupper af tjocka, låga, något förgrenade, i spetsen gråbruna isidier, på äldre delar af bålen ofta sammanflytande och täckande densamma. Apothecierna och spo- rerna som hos hufvudformen, de förra dock ofta försedda med isi- dier på kanten. Ju talrikare isidiegrupperna äro, desto sparsam- mare äro apothecierna tillstädes. Denna var. förekommer på liknande ståndorter som P. prolixa,i Stockholmstrakten dock mycket sparsammare och sällan med apo- thecier. Rikt isidiebärande exemplar växa bredvid typisk P. pro- lixa, hvilket synes mig bevisa, att isidiebildningen ej direkt fram- kallats af yttre faktorer. F. ROSENDAHLS beskrifning och afbildningar af P. glomellifera Nyl. hänföra sig med all sannolikhet till isidiotyla, som redan 1875 ut- 1135) delades i NORRLINS exsickatverk. Någon reaktion vid behandling med kaliumhydrat och klorkalk har jag dock ej lyckats konstatera hos exemplaren från Stockholmstrakten. 4. P. sorediata (AcH.) Tu. FR. [P. stygia b. P. sorediata Ach. — P. prolixa var. sorediata (Ach.) Nyl.| har tämligen tunn, men styf, endast på yngre delar glänsande, mörkbrun eller brunsvart, på öfversidan något gropig bål, som är tätt tryckt till underlaget och i synnerhet på äldre delar försedd med talrika runda, höga vårtor, hvilka i spetsen alstra hvita soredier; dess flikar äro plana (eller som äldre konvexa) och mycket smala (vanligen knappt 1 mm. breda). Apothecierna, mycket sällan och sparsamt utvecklade, äro oftast knappt 2 mm. i diameter, med brun, något glänsande disk och tämligen tjock, glänsande, oregelbundet och djupt naggad kant. Sporerna äro äggrunda, 9—11 pv långa, 6.5—7.5 u tjocka, tämligen tjockväggiga. P. sorediata förekommer här och där i Stockholmstrakten och växer företrädesvis på lågt liggande stenar och af nedsilande vat- ten tidtals fuktade klippväggar. Apothecier äro ej anträffade här. Såsom redan AcHaARIUS framhållit, ansluter den sig ganska nära till P. stygia, mycket närmare än till P. prolixa. 5. P. exasperatula Ny. [P. papulosa (Anzi) Wainio| har myc- ket tunn (något genomlysande), på yngre delar starkt glänsande, mörkt brungrön eiler olivgrön, svagt gropig bål, som är försedd med talrika i början vårtformiga, sedan klubblika, icke eller föga förgrenade, i spetsen afrundade och glänsarde isidier; dess flikar äro i spetsen snedt uppstigande (ej tryckta till underlaget), breda, afrundade och svagt naggade. Apothecierna, mycket sällan utveck- lade, äro af samma färg som bålen, små (vanligen ej öfver 1 mm. i diameter), med starkt glänsande disk och tunn, glänsande, hel kant. Sporerna äro äggrunda eller nästan klotformiga, 7—9 / långa, 6—7(—7.5) up tjocka, tämligen tjockväggiga. P. exasperatula förekommer här och där i Stockholmstrakten på löfträd,. t. ex. äppelträd, lind och lönn, i trädgårdar, parker och alléer, sällan på nakna (ej mossbevuxna), beskuggade klippväggar och stenar. Apothecier hafva anträffats endast vid Löfberga på Värmdön. Till följd af sin ringa storlek — bålen är vanligen endast några få cm. i diameter och är dessutom ofta nästan helt och hållet täckt af isidier — har den blifvit förbisedd. Dess utbredning inom Sverige är föga känd; mig är den bekant från de södra landskapen, 120 från Skåne upp till Uppland. Det är en synnerligen distinkt art, lätt igenkänd på sin tunna bål (utan klorkalkreaktion) och sina klubblika isidier, och kan redan för obeväpnadt öga knappt för- växlas med någon i Sverige förekommande. 6. P. fuliginosa(FRrR.)NvL./(P. olivacea var. fuliginosa Fr.) har täm- ligen tunn, på yngre delar glänsande, mörkt grönbrun—kastanje- brun eller sotbrun, svagt och otydligt gropig bål, som är ganska tätt tryckt till underlaget och tidigt försedd med talrika cylindriska, föga eller icke förgrenade, matta, svartbruna eller svarta isidier; dess flikar äro plana, tämligen breda, i spetsen afrundade och djupt naggade. Apothecierna, sällan utvecklade, äro små, sällan nående upp till 3 mm. i diameter, med mörkbrun, något glänsande disk och tämligen tunn, hel, isidiebärande kant. Sporerna äro äggrunda, 11—13(—14) » långa, 7—8(—9) vs tjocka, tämligen tunnväggiga. P. fuliginosa förekommer här och där i Stockholmstrakten på tämligen beskuggade klippväggar och stenar, sällan på gamla träd- stammar, t. ex. på klibbal. Apothecier hafva anträffats på ett par ställen nära Hasseludden på Värmdön. Arten synes icke vara sällsynt åtminstone upp till Uppland; fer- tila exemplar föreligga 1 mitt herbarium äfven från Västervikstrak- ten (GUNNAR TÄCKHOLM) och St. Malm (Södermanland). 6 A. P. fuliginosa (FrR.) Nyi. var. l&etevirens FLor. afviker från hufvudformen genom ljusare, vanligen brungrön eller olivgrön, sällan grågrön bål, hvars flikar ofta äro mindre tätt tryckta till underlaget, samt genom längre, rikligt korallikt förgrenade, vanli- gen tämligen ljust bruna isidier. Apothecierna, ytterst sällan ut- veckiade, hafva mera ljusbrun disk och tjockare, isidiebärande,; senare vanligen sorediealstrande kant. Denna var. är tämligen allmän i Stockholmstrakten och växer på löfträdsstammar, t. ex. asp, rönn och hassel, hufvudsakligen på starkt beskuggade ställen. Apothecier hafva anträffats sparsamt tvänne gånger nära Löfberga på Värmdön. Den är otvifvelaktigt en af de vanligaste bruna Parmeliz, åtminstone upp till Uppland, och uthärdar bäst af älla beskuggning, så att den t. ex. kan växa på bokstammar. Huruvida här föreligger en särskild, ehuru genom föga skarpa karaktärer begränsad elementarart, eller om lcetevirens verkligen öfvergår i P. fuliginosa, måste jag tillsvidare lämna oafgjordt. Det har hittills ej lyckats mig att anträffa dem växande tillsammans och således under alldeles lika yttre förhållanden. 121 7. P. subaurifera NyL. har tämligen tunn, äfven på yngre de- lar glanslös (matt), kastanjebrun, ljust sotbrun eller grönbrun, på öfversidan gropig, tätt till underlaget tryckt bål, som tidigt är för- sedd med mycket små, låga, runda, mörka vårtor, hvilka snart brista och alstra ljusgula soredier; på äldre delar af bålen äro dylika vårtor tillstädes i så stort antal, att de ofta täcka densamma helt och hållet, och bära där i början ofta ytterst små, ogrenade, mörkbruna isidier; bålflikarna äro plana, tämligen breda, 1 spetsen afrundade och naggade. Apothecierna, ytterst sällan utvecklade, äro små, föga öfver 1 mm. i diameter, med mörkbrun disk och hel, tämligen tunn, sorediealstrande kant. Sporerna äro äggrunda, 13—16 (p långa, 7—8.5(—9) s. tjocka, med tämligen tunn vägg. P. subaurifera är mycket allmän i Stockholmstrakten och växer på barken af löfträd, mera sällan tall, och på naken ved (staket, gärdesgårdar o. d.). Den är föga nogräknad i fråga om belysningen och fördrager ganska stark beskuggning, dock i allmänhet ej så stark som P. fuliginosa var. lcetevirens, tillsammans med hvilken den emellertid ej sällan anträffas. Bäst tyckes den trifvas på mått- ligt beskuggade trädstammar med föga söndersprucken bark. Apo- thecier hafva af mig anträffats endast en enda gång, nämligen nära Löfberga på Värmdön. Största likheten företer den onekligen med P. fuliginosa var. letevirens, långt mindre med P. olivacea, med hvilken den förväx- lats af de svenska lichenologerna. Då den dessutom nästan alltid är steril och äfven af detta skäl föga uppmärksammats, är dess utbredning och frekvens inom vårt land högst ofullständigt känd. Den är mig dock bekant från södra och mellersta delarna af lan- det samt norr ut ända till Ångermanland. 8. P. subargentifera Nyi. [P. conspurcata (Schzaer.) Wainio] har tämligen tjock, äfven på yngre delar glanslös eller åtminstone myc- ket svagt glänsande, ljust olivgrön—brunaktig, knappt märkbart gropig bål, som tidigt är försedd med talrika, låga, föga skarptbe- gränsade sorediealstrande vårtor, hvilka snart sammanflyta och nästan helt och hållet betäcka dess äldre delar; dess flikar äro mindre tätt tryckta till underlaget, svagt konkava (sedda ofvanifrån), breda, i spetsen afrundade och glest naggade samt där och i kan- terna beklädda med ytterst små, först vid stark lupförstoring märk- bara, hvitaktiga hår. (Apothecier ej anträffade i Sverige). P. subargentifera har hittills anträffats på endast två ställen i Stockholmstrakten, nämligen vid Järfva och Stäkets station (vid 120 Stockholm Västerås— Bergslagens järnväg), på båda platserna väx- ande på den starkt sönderspruckna barken af gamla, tämligen fritt stående lindar. Den är mig dessutom bekant från Uppsalatrakten samt från Östergötland, Gotland och Skåne. Sannolikt är den dock icke sällsynt i södra delarna af vårt land, men den torde hafva betraktats såsom någon degenererad, steril form af P. aceta- bulum, om hvilken art den vid hastigt påseende erinrar; den skil- jes dock lätt från densamma bland annat därpå, att märglagret ej färgas rödt af kaliumhydrat. Närmast besläktad är den med all säkerhet med P. glabra (Schzeer.) Nyl., hvilken jag ej haft tillfälle att se annat än i herbarier. Huruvida de äro till arten skilda, kan näppeligen afgöras annat än genom undersökningar i naturen i om- råde, där båda växa. FR. ROSENDAHLS beskrifning öfver P. verruculifera Nyl. synes mig afse föreliggande art. I ofvanstående korta framställning har afseende fästs endast vid de arter och varieteter, som jag anträffat i Stockholmstrakten, och det bör dessutom anmärkas, att jag icke haft tillfälle att här nog- grannare undersöka mer än ett mycket litet område, nämligen en del af Värmdön i närheten af Hasseludden. Det är ingalunda otro- ligt, att en fortsatt undersökning särskildt af områdena väster om staden skola bringa ännu flera i dagen. Att södra Sverige hyser flera i Stockholmstrakten ej anträffade bruna Parmelix, har jag god anledning att förmoda. Med tacksamhet skall jag mottaga alla upplysningar och allt undersökningsmaterial för fortsatta studier öfver denna lafgrupp, som svenska lichenologer skulle vilja lämna mig. Här må framhållas den tacksamhetsskuld, hvari jag redan finner mig stå till d:r J. HuLTING och lektor J. T. HEDLUND) Som godhetsfullt lånat mig instruktivt hithörande material ur sina her- barier. För jämförelses skull må omnämnas, att M. BRENNER (Hoglands lafvar. 1885) på ön Hogland insamlat P. olivacea, P. exasperata (=P. aspera), P. prolixa med varieteterna exasperans Nyl. och pan- nariiformis (= panniformis) samt underarterna "Pp. Delisei (Dub.) Nyl. och =P. sorediata, P. fuliginosa med var. letevirens och P. subaurifera, således en underart och en var., som ännu ej äro kända från Stockholmstrakten. J. M. CroMmBIE upptager i Lichens found in Britain (1894) P. olivacea (funnen endast i Skotland), P. exasperata (= P. aspera), P. subaurifera, P. prolixa med underar- terna "P. sorediata och +P. Delisei samt under den senare var. isi- 123 diascens Nyl. och P. fuliginosa med var. lcetevirens. ÅA. A. ELENKIN (Lichenes florze Rossie Medica. 1906) omnämner för mellersta Ryss- land P. olivacea, P. prolixa, P. ryssolea (Ach.) Nyl., P. papulosa (= P. exasperatula), P. aspidota (=P. aspera), P. subaurifera och P. glabra med var. conspurcata (Schzer.) Elenkin (=P. subargentifera). I omgifningarna kring Heidelberg har W. VON ZWACKH-HOLZHAUSEN (Die Lichenen Heidelbergs. 1883) insamlat P. exasperata (= P. aspera). P. exasperatula, P. prolixa, P. glomellifera P. fuliginosa med var. letevirens, P. verruculifera (åtminstone delvis = P. subargentifera) och P. subaurifera. F. ARNOLD (Die Lichenen des fränkischen Jura. 1884, 85. — Här användes släktnamnet Imbricaria.) har för tyska Jura påvisat I. fuliginosa med f. letevirens samt underarterna +J. glabratula (Lamy) och I. subaurifera, I. verruculifera (åtminstone delvis = P. subargentifera), I. prolixa, I. glomellifera, I. exaspera- tula, I. aspidota (= P. aspera) och I. sorediata. Såsom framgår af ofvan gifna framställning, har af denna laf- grupp under loppet af ett par år i Stockholmstrakten anträffats ett antal systematiska enheter af högre eller lägre rang, som icke un- derstiger någon af nyss anförda förteckningar, hvilka dock i vissa fall omfatta mångdubbelt större områden och dessutom ofta stödja sig på fleråriga forskningar. Detta bevisar, enligt mitt förmenande, i främsta rummet, att gruppen är synnerligen väl represen- terad i vårt land och att här, kanske mer än annorstädes, finns tillfälle att studera dithörande >»formers> konstans och existensbe- tingelser. I stället för den tyska resumé, som 1 Svensk Botanisk Tidskrift plägar lämnas öfver på svenska skrifna uppsatser, tillåter jag mig meddela ett försök till ett dichotomiskt examinationsskema öfver de här behandlade elementararterna och varieteterna på den syste- matiska botanikens internationella språk. CONSPECTUS SPECIERUM ELEMENT. VARIETATUMQUE PARMELLIZE OLIVACEZAE (coll.) IN VICINIIS URBIS STOCKHOLM OCCURRENTIUM. I. Isidia et soralia nulla. Apothecia vulgo bene evoluta numerosa- que. Stratum corticale crassum; stratum medullare hypochlor. calc. non reagens. Svensk Botanisk Tidskrift 1910. ba! 124 1. Thallus margine ciliis sparsis, supra verrucis parvis spar- sis, apice nigricantibus, nitidis et impressis munitus. Sporzae 8—10(—11) z«longz,6.5—98.5(— 9). u crasse. — P. asperaNlass: 2. Thallus neque ciliis neque verrucis munitus. A. Corticicola (v. lignicola). Thalli lacinize latiusculze, apice rotundate. Spore 13—16(—18) u longa, (6—)7—9 Crasse. — — — P. olivacea (L.) Ach. B. SaxicolXe. Thalli lacinig& anguste, apice vulgo trun- cate. Spore 7—8.5(—9.5) p longe, 4.5—5.5(—6) pu Crassee. a. Thallus haud microphyllinus; apothecia vulgo nu- merosa. P. prolixa (Ach.) Nyl. b. Thalli lacinie e marginibus laciniolas emittentes angustissimas, adscendentes v. suberectas, coralloi- deas, crustam microphyllinam s&epe formantes; apothecia nulla Vv. rara. FR = — P. prolixa var. panniformis Nyl. II. Thallus isidiis v. soralibus munitus; apothecia vulgo nulla v. rara. 1. Thallus isidiis veris munitus, haud sorediosus. A. Isidia crassa, opaca, thallo vulgo pallidiora, in verru- cas sepe moriformes conferta. Stratum corticale cras- sum; stratum medullare hypochlor. cale. haud reagens. Spore '7—8.5(—9) p longe, 4.5—5.5(—6)-2 CrASsSe. [ 5 P. prolixa var. isidiotyla (Nyl). B. Isidia numerosa, supra thallum subgequaliter sparsa. Stratum corticale thalli tenue. a. Thallus tenuissimus. Stratum medullare hypochlor. cale. non reagens. Isidia vulgo clavata, nitida, vulgo simplicia. Spore 7—9 wu longe, 6—7(—7.5) 4 Crasse. = P. exasperatula Nyl. b. -Thallus tenuiusculus. Stratum medullare hypochlor. cale. rubescens. Isidia cylindrica, gracilia, vulgo opaca. Spore 11—13(= 14) 2 long 7—8(—9) pu CTasse. a. Saxicola (saltem vulgo). Thallus obscure oli- vaceus, fuliginosus v. castaneus. Isidia subsimpli- cia, nigricantia v. nigra. — P. fuliginoså (Fr.) Nyl. Corticicola (saltem vulgo). Thallus dilutius oli- NO vaceus Vv. cinereoviridis. Isidia vulgo coralloi- dea, dilute castanea v. fuliginosa. — = SR Tf äliginos ata leetevirensi Elof Thallus sorediosus v. verrucis primum isidiophoris, dein sorediose dehiscentibus munitus. JA Saxicola Thalli obscure castanei v. nigricantis lacinize anguste; verruce sorediose valde elevate, substipitatae. Stratum medullare hypochlor. calc. non reagens. Sporze Jam fe lOMS2 ÖNS LS NANCIASSE sm = - - - = = P. sorediata (Ach.) Th. Fr. Corticicolxe. Thalli opaci, olivacei, castanei v. cinereo- viridis lacinie latiuscule Vv. late: verruce sorediose parve, sessiles v. fere adpresse. Stratum medullare hypochlor. cale. rubescens. a. Thalli tenuiusculi, olivacei, castanei v. dilute fuligi- "nosi lacinizx substrato arcte adpressze; stratum corti- cale tenue. Soredia luteola. Spore 13—16 pu longe, Ir 9.6(- ds Crassse ie — Pisubdurifera. Nylk b. Thalli crassiusculi, plus minusve dilute olivacei vy. cinereoviridis lacinize substrato minus arcte adpress:e, sepe nonnihil adscendentes; stratum corticale cras- sum. Soredia alba. — — P. subargentifera Nyl. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 2. OM UTVECKLINGEN AF FRUKTEROPPENIOGEH PERIDIOLERNA HOS NIDULARIA. AF ROB. EXERTIES: Med tafl. 5. Den egendomliga byggnaden hos Nidulariacéernas fruktkroppar lockade redan tidigt till undersökning af dessas utvecklingsförlopp. Redan 1842 publicerade ScHMitTz en dylik studie öfver Cyathus stria- tus Hoffm., hvilken tvenne år senare af L. och CH. TULASNE kom- pletterades uti deras utmärkta monografi öfver familjen ifråga. En ingående utvecklingshistorisk undersökning af den närbesläktade Crucibulum vulgare Tul. har af Sacus utförts (1855). Sporernas groning och de tidigare utvecklingsstadierna af de båda nämnda arternas fruktkroppar blefvo sedermera (1876) af EipaAm utförligt studerade. Ytterligare bidrag till kännedomen om dessa arter hafva dessutom lämnats af BREFELD (1877) och DE BaryY (1884). Den mera fristående Spheerobolus stellatus "Tode har likaså varit föremål för flera utvecklingshistoriska och anatomiska undersökningar, så- som af PitrRA (1870), Ep. FiscHER (1884) och LYDiA RABINOWITSCH (1894). Släktet MNidularia har dock hittills ej alls blifvit undersökt, hvad utvecklingen angår, och dock erbjuda de dithörande arterna rätt anmärkningsvärda olikheter uti organisationen ifrån Cyathus- och Crucibulum-släktena, för att ej tala om de betydande skillnaderna från Spheerobolus, hvilkens hänförande till familjen Nidulariacee rent af kan sättas ifråga. Detta negligerande af Nidulariorna får sin förklaring däri, att dessa svampar förekomma så sparsamt, att material för utvecklingshistoriska undersökningar varit svårt att er- hålla. Under sistlidne höst fick jag emellertid tillgång till lefvande, friskt material af Nidularia pisiformis Tul., hvilken af den då här i Uppsala arbetande, kände Gasteromycetspecialisten C. G. LLoYyDp insamlats vid Knifsta nära Uppsala.” Med största tillmötesgående ställde han nämligen en del af de anträffade exemplaren till mitt förfogande. Bland dem funnos fruktkroppar i flera olika aålders- stadier, hvarför sålunda här ett godt tillfälle erbjöd sig att vinna en öf- versikt af dessas utvecklingsförlopp. Min plan var därvid att börja med att blott undersöka, huruvida under svampens utveckling på något stadium skulle kunna påträffas något spår af de egendomlig: »nafvelsträngar>”, hvilka hos såväl Cyathus- som Crucibulum-arterna förbinda peridiolerna med sporangieväggen, men hvilka hos Nidu- lariorna åtminstone på utvuxet stadium alldeles saknas. Denna studie fann jag emellertid snart skäl att utvidga till en mera sam- manhängande undersökning af hela utvecklingsförloppet, så långt som detta med det tillgängliga, begränsade materialet var möjligt. Vid denna undersökning studerades dels lefvande och sedermera hoptorkade fruktkroppar, dels fixerade och snittade dylika i olika utvecklingsstadier. Såsom fixeringsmedel användes därvid FLEM- MINGS vätska och som färgningsmedel förnämligast järn-haematoxy- lin, hvilket lämnade de bästa öfversikterna af hyfväfnaderna och dessas finare byggnad. FRUKTKROPPENS UTVECKLING. De yngsta fruktkroppar, jag lyckades påträffa, mätte 0,4 mm. i diameter (tafl. 5, fig. 1). Till formen voro de klotrunda eller svagt äggrunda. Deras inre uppfylldes af en alltigenom tämligen ensar- tad hyfväfnad, gles med luftförande interstitier. Nedåt fruktkrop- pens bas löpte hyferna hufvudsakligen 1 längdriktningen, på så sätt bildande en visserligen svagt framträdande, men dock vanligen urskiljbar, ledande väfnad. Alla hyferna voro försedda med rikt plasmainnehåll; cellerna voro 2-kärniga. Det är antagligt, att på de allra tidigaste stadierna af svampens lif denna väfnadstyp ensamt uppbygger hela fruktkroppen, såsom förhållandet är hos de undersökta Cyathus striatus och Crucibulum !' Artens bestämning är gjord af LLoyp, hvilken i sin monografi öfver gruppen ifråga (1906) under Nidularia pisiformis sammanför de allra flesta af de hittills beskrifna arterna. 128 anträffat, var "emellertid ett hudparti tydligt afsatt från den inre nyss skildrade hyfväfnaden. Såsom af fig. 1, tafl. 5 torde framgå, kan redan nu urskiljas en på de färgade snitten genom sin blekhet framträdande perifer zon, utåt omgifven af ett starkt färgadt ytskikt. I det förra äro hyfdelarna i afdöende, sparsamma på innehåll och föga färgbara; i hyfernas form öfverensstämmer det i hufvudsak med grundväfnaden i fruktkroppens inre. Ytskiktet utgöres af mer eller mindre radiärt utstrålande hyfer, hvilka sakna plasmainnehåll, äro afdöda och starkt upptaga färgämnen i sina väggar. Dessa hyfer äro af en synnerligen elegant byggnad (tafl. 5, fig. 3). Från hyfens hufvudstam utgå mer eller mindre vinkelrätt skarpspetsade grenar, liksom hufvudstammen besatta med spärrigt utstående kor- tare taggar. Alla dessa grenar äro styfva och bräckliga samt mer eller mindre intrasslade i hvarandra, på så sätt bildande ett tjockt skyddande ytlager. Att detta ytlager härstammar från grundväfna- den och ej äger något särskildt enhetligt ursprung, framgår af hy- fernas förlopp, hvilka direkt kunna följas från det inre ut till ytan. På ett något äldres tadium än det hittills skildrade, dock vanligen mycket tidigt, inträder en uppdelning af grundväfnaden i ett undre och ett öfre parti. Det senare förändras ej i sin allmänna byggnad, det förra glesnar och får större mellanrum mellan hyferna; här och där uppträda rätt stora luftrum. Detta senare nedre parti ökas småningom i volym; det förefaller därvid som om dess tillväxt skulle ske nedifrån, som om således fruktkroppen skulle matas från basen. Härigenom kommer det oförändrade partiet af grundväf- naden, det slutligen fertila, att höjas upp och liksom en kalott eller tjock skifva hvila på det lakunösa basala väfnadspartiet (tafl. 5 fig. 2. 4). Under tiden har en förslemning af hyfväggarna i detta senare parti börjat inträda, starkast i de öfre delarna. Särskildt framträ- der där förslemningen utåt sidorna, och därifrån breder den ut sig allt mera upp emellan det oförändrade grundväfnadspartiet och frukt- kroppens vägg såsom uppåt afsmalnande strimmor (tafl. 5 fig. 4). Hand i hand med denna differentiering 1 den inre byggnaden äger en förändring rum i hela fruktkroppens form. Genom ojämn tillväxt skjuter en kant fram rundt om längs mittellinjen, att börja med svagt, men så småningom allt mera framträdande. På grund af att den största volymtillväxten försiggår i de nedre delarna höjer sig denna kant allt mera upp och omger till slut den allt mer af- plattade toppen som en rätt markerad ringvalk, hvarvid fruktkrop- pen får formen af en kort, omvänd kon. Fig. 5 tafl. 5 lämnar en 129 bild af detta stadium. När sedan på det mognade individet den plana toppytan brister sönder och affaller, kvarstår det ursprung- ligen basala väggpartiet i form af en bägare. Ofvan har framhållits, huru som redan på ett tidigt stadium ett af egendomliga taggar sammansatt ytskikt utdifferentierats. På grund af sin bräcklighet kan denna primära hud ej ensam lämna till- räckligt stöd och skydd åt de inre delarna. Sådant ernås genom bildandet af ett inre sekundärt hudskikt. På ett något framskridet stadium börja nämligen hyfer — omedelbart innanför den bleka zon, som inåt begränsar taggskiktet — att ordna sig i tangentiell riktning, hvarigenom här bildas ett tätare väfnadsskikt, anlaget till den sekundära huden. Anläggningen börjar i fruktkroppens nedre del och breder ut sig uppåt toppen. Till själfva kalotten når den emellertid ej, eller är åtminstone där ytterligt svagt framträdande. Genom att dessa tangentiella hyfer torka och hopfalla samt packas tillsammans vid de innanför varande väfnadernas tillväxt, uppkommer så en fast och seg vägg, hvilken utvändigt alltjämt är klädd med det primära hudskiktet. Detta sekundära, inre peridie- lager bildar därför hufvudmassan af och den stödjande delen i den mogna svampens bägarlika eller kort cylindriska vägg. Locket på denna bägare är i motsats mot väggarna tunt och ytterst bräck- ligt, bildadt som det är af nästan uteslutande den primära hudens radierande taggar. Ty som ofvan framhölls sträcker sig ej anlägg- ningen af den sekundära huden upp till fruktkroppens öfversida eller förblifver där mycket tunn i motsats mot på sidopartierna (jfr fig. 5). Det är därför helt naturligt här, som bristningen slut- ligen äger rum, hvarigenom peridiolerna blottas. På de mognade exemplaren, som jag undersökt, märktes redan för blotta ögat en olikhet i hårbeklädnaden på peridiets yttervägg. Öfversidan af fruktkroppen och den ringformade öfre kanten voro bruna, rostfärgade, bägarens sidostycken hvita; på dessa senare de- lar framträdde ock hårigheten bättre, såsom ett tjockare lager af filtludd. Den bruna färgen beror på hår af den egendomliga tag- giga typ, som bildade primärbarken. Det hvita filtluddet på si- dorna är bildadt af längre, mjuka hyfgrenar, hvilka alldeles sakna de förras skarpa taggar. Denna olikhet i hårbeklädnaden får sin för- klaring genom den redan omnämnda, öfvervägande basala tillväx- ten. Den primära tagghuden, som helt omgaf den unga fruktkrop- pen, blir på den äldre till slut uppflyttad till den öfre delen. Den efterträdes sedan på de yngre (nedre) väggdelarna af ofvannämnda, 130 hvita filtludd, blott med en eller annan tagghyf inblandad bland dettas mjuka trådar. Som af hvad här anförts torde således framgå, att den fullt ut- bildade fruktkroppens peridie är bildad af tvenne skikt: 1) ettyttre hårskikt samt 2) ett inre kompaktare och segare hudlager. Det förra är olika byggdt på fruktkroppens topp (af tagghår) och sidor (af filt- ludd); det senare (d. v. s. inre hudskiktet) är svagast utveckladt eller saknas fullständigt på fruktkroppens 'öfversida, kraftigt på sidostyckena. PERIDIOLERNAS ANLÄGGNING OCH UTVECKLING. PÅ ett något senare stadium än det som fig. 2 återger, börjar anläggningen och utbildningen af de egendomliga, slutligen lins- formade, i det inre sporalstrande kroppar, som numera vanligen gå under namnet peridioler. Platsen därför är den tätare och inne- hållsrikare väfnad, som på fig. 4 upptar öfre hälften af gleban, d. v. s. den ursprungliga grundväfnaden. Den första peridiolen an- lägges i detta väfnadspartis nedre del utåt periferien; anläggningen af de öfriga sker sedan snabbt i centripetal ocb akropetal riktning. Någon fruktkropp, 1 hvilken blott en enda, den första peridiolen var under bildning, har jag visserligen ej lyckats att få se; dock visa de följande stadierna tydligt, att utvecklingsföljden måste vara den här nämnda. Den allra öfversta delen af gleban utdifferentie- rar därför sist sina peridioler; 1 den på fig. 5 afbildade fruktkrop- pen ha uti öfversta kalottpartiet ännu inga sådana börjat att alst- ras. Denna, som det synes, lagbundna utvecklingsgång är af be- tydelse vid studiet af peridiolernas bildning, då man därigenom, om en omogen fruktkropp föreligger, har tillgång till dylika i många utvecklingsstadier. Anmärkningsvärdt är dessutom, att peridiolerna bildas i stor mängd i flera lager innanför hvarandra, detta i tyd- lig motsättning emot förhållandet hos Crucibulum och Cyathus, där endast en enda krets af dylika alstras (se afbildningarna hos Tu- LASNE, PI: 3 ochtSACHS; Laf. 13). Såsom vi redan sett, är den peridiolalstrande väfnaden homogen, visserligen luftförande, men dock relativt tät utan större håligheter eller kamrar. Man får därför ingalunda föreställa sig peridiolerna såsom allt ifrån början förefintliga, slutligen sinsemellan frigjorda rum. Förloppet vid deras bildning är däremot, så vidt jag funnit, följande. å en liten fläck i den homogena väfnaden — platsen är bestämd 131 af ofvan anförda lag för peridiolbildningen, men utan att någon särskild antydan i byggnaden anger densamma — börja några hyf- grenar att växa in emot en gemensam punkt. Vid ett mera flyk- tigt betraktande af ett dylikt stadium tyckas dessa hyfer radiera ut från ett centrum; i själfva verket är förhållandet det, att hy- ferna sökt sig in emot detsamma. Genom dessa strålformigt ord- nade hyfers täthet afsticker bildningen tydligt från den omgifvande väfnaden. Särskildt bör här framhållas, att än så länge midten i stjärnan är tät, utan någon central hålighet. Under den fortsatta utvecklingen inväxa ytterligare hyfer emot centrum. Stjärnan tätnar därvid alltmer. Snart kan ock skönjas en liten hålighet i midten, hvilkens vägg då till största delen bildas af de strålformigt ordnade hyfernas spetsar. Denna hålighets upp- komst synes rätt svår att förklara. Först tänkte jag mig möjlig- heten af en upplösning af redan förefintliga hyfer, genom en för- slemning lik den, som i så stor skala förekommer utanför peridio- lerna; detta bildningssätt antages ock af DE BARY (sid. 345) för Crucibulum vulgare. Oaktadt mycket letande har det dock ej lyc- kats mig påvisa någon sådan hyf, som hållit på att förslemmas. Visserligen kan man stundom uti yngre peridioler iakttaga någon enstaka vegetativ hyf, genomkorsande den lilla centrala håligheten; någon förslemning af dess cellväggar förekommer dock aldrig. Före- komsten af dylika hyftrådar får sin förklaring, om man antager att dessa just löpt genom den punkt som vid peridiolbildningen utgör dennas strålningscentrum, så att vid det sekundära åtskil- jandet af strålarnas spetsar ifrågavarande hyf kommit att blottas. Vid centrala hålighetens tillväxt måste den till slut gå under. Dess bortdöende är dock en följd af, ej orsaken till håligheten. Denna synes mig däremot böra förklaras på följande sätt. Det väfnadsskikt, som producerar de allt talrikare inåtväxande hyferna, undergår här- under en förstoring, en yttillväxt. Som nämnda hyfer i sin till- växt äro begränsade — de afsluta ju äfven sedan håligheten bil- dats sin längdtillväxt vid dennas kant — så komma vid det dem alstrande väfnadsskiktets förstoring deras spetsar att dragas ifrån hvarandra och därvid en central håla emellan dessa att bildas, hvilken sedan af samma anledning allt mera utvidgas. På detta sätt uppkommer således först ett af palissadlikt ord- nade hyfgrenar sammansatt skikt; härmed är emellertid peridiolen ej alls afgränsad från den öfriga väfnaden. Ungefär samtidigt som den centrala håligheten bildas, börjar dock afgränsningen. Från de förslemmade väfnadspartier, som i det föregående (sid. 128) om- nämnts och som fig. 4 återger, sprider sig förslemningen in emellan peridiolanlagen och rundt om dessa, dock alltid så, att det k varläm- nas ett på tvärsnitt cirkelrundt (i själfva verket klotformadt) parti af grundväfnaden oberördt. Centrum af detta upptas af det ofvan- nämnda palissadlika skiktet. Synnerligen egendomligt förefaller det, att förslemningen så begränsas utefter en jämn (sfärisk) yta, sär- skildt som hyferna innanför och utanför denna ofta stå i direkt samband sinsemellan, så att de då utefter ifrågavarande yta plöts- ligt måste ändra karaktär. De förslemmade delarnas hyfer bli samtidigt innehållsfattigare, och det synes därför ej oantagligt, att deras innehåll delvis ledes in till de synnerligen innehållsrika pa- lissadhyferna. Vi hafva således nu fått fram ett peridiolanlag, i hvilket kan ur- skiljas: 1) ytterst en grundväfnad, upptagande största delen af pe- ridiolen, 2) innerst ett af palissadlika hyfer sammansatt skikt, hymenieanlaget; emellan dessa kan dessutom svagt urskiljas 3) det skikt, som alstrar palissaderna och som på grund af därmed sam- manhängande rikare förgrening genom en något större täthet afvi- ker från grundväfnaden. Till formen är peridiolen nu angifven, men ännu ej genom något väggskikt skild från den ötriga glebaväfnaden. Väggen omkring peridiolen bildas genom en tät sammanpackning af hyfer utefter gränslinjen mellan densamma och slemväfnaden. I denna sammanpackade vägg ingå till största delen hyfer från peridiolgrundväfnaden, men äfven redan förslemmade hyfer har jag sett inflätas i densamma. Det har i det föregående tramhållits, hurusom hos Nidularia peridiolerna anläggas till formen som klot. Under deras vidare utbildning äger rum en sträckning i ett plan, så att de såsom mogna erhålla linsform. Det är nu att märka, att väggbildningen synes stå i ett visst samband med denna peridio- lernas slutliga form. Väggen plägar nämligen ej anläggas samtidigt rundt om hela deras yta, utan först på plansidorna, hvaremot lins- kanterna länge hållas öppna. Det verkar som om längs denna ek- vatoriallinje en matning af peridiolen äger rum; från densamma stråla hyfer ut i glebaväfnaden (fig. 6). Till slut breder dock vägg- bildningen ut sig äfven öfver denna linje, och peridiolen kan nu sägas vara fullt begränsad. Under det att väggskiktet håller på att utbildas, men innan det- samma har hunnit att fullt sluta sig, har redan sporbildningen be- gynt på en del af hymenieanlagets celler. Sporalstrandet försiggår sedan oregelbundet från den ena basidien efter den andra, ej si- multant öfver hela hymenieytan. Den att börja med slangformiga basidien sträcker sig därvid något ut öfver de angränsande och ansväller i spetsen, så att denna antager en mer eller mindre klubb- lik eller slutligen nästan klotrund form. På dessas spets alstras se- dan vanligen 4, någon gång 3 eller 2 klotrunda eller något ovala sporer. För de egendomliga cytologiska förhållandena, som åtfölja sporbildningen, är det min afsikt att vid ett annat tillfälle närmare redogöra. Här är däremot platsen att med några ord beröra de förändringar, som försiggå 1 peridiolens olika väfnader och som re- sultera i dennas »mognande?>. Hvad först själfva basidieskiktet angår, så förtjockas (delvis för- slemmas?) med tiden alla dess hyfers väggar ganska ansenligt. Cellrummen förträngas ibland mer eller mindre, men förbli i allmän- het tämligen vida; till färgen förblifva ock deras väggar oförändrade, hyalina. Genom det inbördes trycket anta basidierna cylindrisk form och bilda ett sammanhängande palissadskikt, på fullt moget sta- dium mycket liknande den bild, som Sacns (1. c. tafl. 14, fig. 13) lämnar af Crucibulum vulgare. På en del basidier sitta sporerna mycket länge kvar på sterigmerna (fig. 7 tafl. 5, och textfig. 1 fr). Under mognaden vidgas den centrala håligheten i peridiolen be- tydligt och fylles så småningom med sporer, så att dessa slutligen som en kompakt massa uppfylla hela tomrummet. På ett tvärsnitt genom Pperidiolen ha de i genomfallande ljus en gulgrön färgton. Ett egendomligt drag i den mognande peridiolen är förekomsten af hyfer, som växa in i håligheten, en del af palissadhyferna i hymenielagret börja nämligen i sin spets tillväxa och stundom äf- ven förgrena sig (fig. 7). På en del är väggen förtjockad efter hela den utvuxna hyfens längd, på en del liksom kilar sig en tunn- räggig hyf ut ur det förtjockade basalpartiet. Åtminstone i detta senare fall synes man hafva skäl att antaga, att en verklig ny spets- tillväxt inträdt uti en i hvilstadium redan ingången hyftråd. Det är svårt att tänka sig, att en basidieklubba efter sporalstringen skulle kunna på detta sätt utväxa till vegetativa trådar, utan dessa måste nog alstras ur sterila hymenieelement, hvilka dock på yngre stadier ej kunna på något igenkännas. Dessa skulle i så fall kunna betecknas som parafyser och vara de enda sådana, som förefinnas. Det på sid. 131 omnämnda hymeniealstrande skiktet undergår vid mognaden den förändringen, att dess hyfers väggar mycket starkt förtjockas. Det erhåller därigenom det pseudoparenkymatiska ut- 134 seende, som är för en del sklerotier så karakteristiskt (textfig. 1 e). Detta väfnadslager, hvilket redan på peridiolanlagets tidigare stadier genom rikare förgrening i täthet något öfverträffade grundväfnaden, blir härvid fullkomligt kompakt utan några luftrum mellan hyf- SAS erna. Redan på yngre stadier är gränsen ; emellan detsamma och den utanför lig- 0 SE gande glesa peridiolgrundväfnaden föga == I markerad. Samma förblir ock förhållan- TE det i den mogna peridiolen; utåt förlöpa nämligen hyferna allt glesare och glesare, och samtidigt afta deras väggar i tjock- ÅA = lek. På så sätt ledas vi så småningom p | 5 öfver till peridiolgrundväfnaden. EN SNR OSAR dd I detta det mäktigaste väfnadsskiktet ) 2 inträder ingen förtjockning 1 hyfväggarna ( och äger Ööfverhufvudtaget den minsta 20 3 TASTE förändringen rum vid mognaden (textfig. AS S 1 d). Samma rika intercellularsystem ASS) kvarstår alltjämt som på ungdomssta- SÄTE dierna. En olikhet visar sig. dock dan, Bode DER att hyferna dö och deras innehåll hop- NE faller, trådarna verka därigenom inne- RS SJ hållslösa och brunfärgas. Utåt periferien (2 Lif af denna peridiolgrundväfnad uppträda ASAT IT emellertid återigen rent mekaniska hyfer. ÖR ; Dessas bildning (liksom förändringarna I IN KR det utanför liggande hudskiktet) har jag ATV EG dock af brist på lämpliga stadier ej till- PS g räckligt kunna följa. I en äldre eller fullt mogen peridiol ha dessa egendom- Fig I Nidularieypieprmue liga hyfer antagit formen af långa, för- Tvärsnitt genom väggen af en |: 2 ö = | 5 5 mogen peridiol. Beträffande grenade strängar, hvilkas väggar svart- POkstarverna = re Sidas brunfärgas och starkt förtjockas, hvilkas — sd cellinnehåll försvinner och i hvilka cell- rummet slutligen hoptränges till en fin por (textfig. 1 c). De erinra härigenom i viss mån om bastceller. De mäta i allmänhet 6—7 i diameter, men kunna nå en tjocklek af 9 pu samt omspinna, tack 1: vare sitt nämnda tangentiella förlopp hela peridiolen som ett nät- formigt, redan makroskopiskt urskiljbart hylle. Att märka är, att ingen förslemning af deras elements väggar inträder. 135 Hvad så till sist den primära peridiolväggen angår, så inträder äfven i denna en differentiering i tvenne olika, tydligt urskiljbara skikt. Inre delen af den primära väggen torde nämligen på moget stadium motsvaras af en tät, med endast helt små intercellularer försedd hyfväfnad, hvars cellväggar visserligen brunfärgas, men dock förblifva tunna, och hvars cellinnehåll försvinner |(textfig. 1 b). Yttre delen, hvilken endast är ca 5 pu tjock och bildad af blott 2 —3 hyfskikt och som oskiljbart sammanhänger med det förra af den orsak att dettas hyfer här och där direkt löpa ut i det andra, ombildas däremot i en helt annan riktning, i det hyfväggarna ge- nom förslemning starkt förtjockas, hvarvid cellumina till den grad förträngas, att de endast vid stark förstoring och äfven då med stor svårighet (bäst efter skedd haematoxylin-färgning) kunna iakt- tagas (textfig. 1 a). Hela detta yttersta, tunna väfnadsskikt undgår dessutom lätt uppmärksamheten af den anledning, att dess element äro fullkomligt hyalina och därigenom, om de ej färgas, rätt svåra att iakttaga. Lägga vi så till det redan anförda ännu ytterligare förekomsten af en del oregelbundna, hyalina, lätt aflagrande hinnor, som ytterst täcka den mognade peridiolen, men som ej egentligen tillhöra den- samma, utan härstamma från den omgifvande hoptorkade gleba- väfnaden, så finna vi, hvilken synnerligen invecklad anatomisk byggnad och hög väfnadsdifferentiering i själfva verket dessa till det yttre så oansenliga kroppar ha att uppvisa. De utgöras -- med bortseende från de nyssnämnda extra hinnorna — af, såsom vi sett, följande, utifrån-inåt ordnade skikt: a) ett mycket tunt, hyalint hyflager med förslemmade väggar, b) ett likaledes ganska tunt kompakt, men af oförtjockade hyfer bildadt, brunfärgadt skikt, c) ett tunt hylle af svartbruna, starkt förtjockade, grofva strängar, d) den mäktiga, lakunösa af tunnväggiga, bruna hyfer bildade pe- ridiolgrundväfnaden, e) ett mekaniskt pseudoparenkymskikt, f) ba- sidiernas palissadskikt samt g) den täta spormassan, som uppfyller den centrala håligheten. Att bilda sig någon säker föreställning, om alla dessas speciella uppgifter låter sig knappast göra, innan man säkert känner peridiolernas spridningssätt och därpå följande vidare utveckling uti naturen. Man kunde ju tänka sig, att det allra yttersta hyfskiktet genom sin förslemning i någon mån kan underlätta spridningen med djurs tillhjälp, och att de olika me- kaniska väfnaderna äro ett skydd för sporerna i det inre. Men svårt är det i alla fall att förstå den egentliga fördelen af dessa 136 tusentals sporers instängande uti ett relativt fåtal dylika sklerotie- liknande och sklerotiehårda kroppar. Iakttagelser öfver dessas >gro- ning” under naturliga förhållanden skulle häröfver möjligen kunna lämna någon upplysning. DIE ENTWICKLUNG DES FRUCHTKÖRPERS UND DER PERIDIOLEN BEI NIDULLARTIA: ZUSAMMENFASSUNG. Die Entwicklung des Fruchtkörpers und der Peridiolen bei Ni- dularia pisiformis geht, kurz gesagt, in folgender Weise vor sich. Die zunächst durchaus gleichartig gebauten Hyphenknäuel, die sich aus dem Myzel entwickeln, teilen sich sehr fröh (Fig. 1, Taf. 5) in eine embryonale Grundgewebepartie und eine primäre Hautschicht, die aus von der ersteren ausstrahlenden, absterbenden und stark färbbaren Hyphen besteht und das stachelige Aussehen wie in Fig. 2 und 3 zeigt. In dem Grundgewebe findet danach eine Differenzie- rung in eine obere, mehr unveränderle und eine untere, lakunösere Partie statt, welch letztere mehr und mehr an Grösse zunimmt (Fig. 2). Es sieht infolgedessen und aus anderen Ursachen aus, als wenn das stärkste Wachstum innerhalb des Fruchtkörpers in den basalen Teilen stattfände. In der erwähnten lockreren Glebapartie erfahren dann die Hyphenwände eine Verschleimung, deren Ausbrei- tung in Fig. 4 durch die Schattierung angegeben ist. Gleichzeitig hiermit verändert sich die Form des Fruchtkörpers durch die Aus- bildung einer Anschwellung rings herum längs der Mittellinie, die dann durch das eben erwähnte basale Wachstum emporgehoben wird und wie ein Ringwall die abgeplattete obere Fruchtkörper- hälfte umgiebt (Fig. 5). Nach innen von der primären Stachelhaut wird unterdessen durch die tangentiale Anordnung, das Absterben und die Zusammenpackung der Hyphen eine sekundäre Wand ge- bildet, die sich nach oben zu mehr und mehr ausbreitet, ohne je- doch öber die Kalotte selbst hinöber zu reichen, oder auch dort äusserst schwach ausgebildet wird. In dem dichteren oberen Teil des Grundgewebes werden die Pe- ridiolen angelegt, die ersten unten aussen am Rande, die folgenden 137 in grosser Menge in zentripetaler und akropetaler Reihenfolge er- zeugt (Fig. 5). Die Peridiolbildung geht so vor sich, dass an ge- wissen Stellen in dem Glebagewebe, auf keine Weise durch einen besonderen Bau ausgezeichnet, einige, an Zahl allmählich zuneh- mende plasmareiche Hyphen (junge Basidien) nach einem gemeinsa- men Zentrum hin wachsen, wo ihre Spitzen einander berähren. Durch das Wachstum der basidienerzeugenden Schicht und die Vergrösse- rung ihrer Oberfläche werden die Basidienspitzen von einander ab- gezogen, so dass sich in der Peridiolanlage eine zentrale, immer grössere Höhle bildet. Die Peridiolen werden dann ihrer Form nach durch das Eindringen einer Schleimschicht von den in Fig. 4 angedeuteten, beréits verschleimten Partien aus sowie durch die Häufung von Hyphen zu einer Wand abgegrenzt. Die anfangs kugel- runde Peridiole nimmt Linsenform an, wobei die Wand zuerst längs den Planseiten gebildet wird, während die Linsenränder sich lange offen halten (Fig. 6); von hier aus wird die Peridiole durch die ausstrablenden Hyphen gleichsam gespeist, bis die Wand sich auch äuber diese Stelle ausbreitet. Die sekundären Veränderungen, welche die Peridiolgewebe später bei der Reifung erfahren, resultieren in folgendem, sehr verwickeltem und höchst differenziertem Bau. Von aussen nach innen können wir in demselben folgende Schichten unterscheiden (Textfig. 1, p. 134, a—g): a) eine sehr dänne hyaline Hyphenschicht mit verschleimten Wänden, b) eine gleichfalls ziem- lich däönne, kompakte, aber aus unverdickten Hyphen gebildete, braun gefärbte Schicht, c) eine dänne Hälle aus schwarzbraunen, stark verdickten, groben Strängen, d) das mächtige lakunöse, aus dännwandigen, braunen Hyphen gebildete Peridiolgrunädgewebe, e) eine mechanische Pseudoparenchymschicht, f) die Palisadenschicht der Basidien und g) die kompakte Masse von Sporen, die die zentrale Höhle erfällen. Zwischen diesen sieht man hier und da eigentäm- liche, vegetative, bisweilen verzweigte Hyphen (Fig. 7) von der Hymenialschicht aus einwachsen, die sich nur als Paraphysen er- klären lassen, die einzigen solchen, die vorhanden sind. 138 PIETER ASBOR? BREFELD, O., Botanische Untersuchungen tuber Schimmelpilze. Heft III SL 1505 BY DE BaARY, A., Vergleichende Morphologie und Biologie der Pilze, Myceto- zoen und Bacterien. S. 343—346. 1884. EIDAM, E., Die Keimung der Sporen und die Entstehung der Fruchtkörper bei den Nidularien. (ConHN's Beiträge zur Biologie der Pflanzen: Bd. 2. S. 221—248. Taft. X. 1876—77). FISCHER, E., Zur Entwickelungsgeschichte der Gasteromyceten (Bot. Zei- tung 42. S. 433. 1884). LLOYD, C. G., The Nidulariace2. 1906: MAIRE, R., Recherches cytologiques et taxonomiques sur les Basidiomy- Getes: 1902: PITRA, A., Zur Kenntnis des Spherobolus stellatus (Bot. Zeitung 28. S. 681. "Tal. XT. 1870). RABINOWITSCH, LYDIA, Beiträge zur Entwickelungsgeschichte der Frucht- körper einiger Gasteromyceten. (Flora. Bd. 79. S. 384—418. Taf. 10 —11. Ergänzungsband zum Jahrgang 1874). SACHS, J., Morphologie des Crucibulum vulgare Tulasne (Bot. Zeitung 13. S. 833. Taf. 13—14: 1855). SCHMITZ, J., Morphologische Beobachtungen als Beiträge zur Lebens- und Entwicklungsgeschichte einiger Schwämme aus der Klasse der Gastromyceten und Hymenomyceten. I. Ueber Cyathus (Linnea 16. S: 141, Taf. 6—7.. 1842). : TULASNE, L. et CH., Recherches sur l'organisation et la mode de fructi- fication des Champignons de la tribu des Nidulariées, suivies d'un essai monographique (Ann. Sc. Nat. Sér. 3. Bot. Tome 1. S. 41. PI. 3—8. 1844). FIGURENERKLÄRUNG. TAFES 5 Fig. 1. Sehr junger Fruchtkörper im Durchschnitt. '9/,. 2. Junger Fruchtkörper im Durchschnitt. Die Gleba hat sich in eine untere lockere und eine obere, dichtere (später fertile) Partie gesondert. 3/,. 3. Stacheln der primären Hautschicht. ?73/,. 4. Schematischer Durchschnitt eines jungen Fruchtkörpers. Die Schattierung bezeichnet die verschleimten Partien. 5. Älterer Fruktkörper; die Peridiolen werden angelegt. ?9/,. 6. Junger Peridiol mit Anlage der Wand. ?99/,. 7. Verzweigte Hyphe, in die zentrale Höhlung des reifen Peridioles hineinwachsend. 899/,. a rk SR ek FE ENE TA ” Tr, AEG 9 Te ] SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT Bd 4, 1910. | ANKA RE SS Te NV SÖS Generalst. Lit. Anst. SVENSK BOTANISK JIDSKRIET. 19106 BD ACER. EN NY ASCUSBILDANDE PENICILLIUM-ART. AF R. WESTLING. I ett af sina arbeten har, som bekant, BREFELD framlagt resul- tatet af sina undersökningar öfver utvecklingshistorien hos en Penicillium-art, som han anser vara P. glaucum Link. Han visar, att denna svamp under vissa förhållanden besitter förmågan att att alstra asci inom sklerotier och att den således bör föras till askomyceterna och i närheten af Tuberaceerna. Många andra mykologer hafva sedermera försökt att af andra Penicillium-former erhålla sklerotier, dels på det af BREFELD föreslagna tillvägagångs- sättet (utförligare omnämndt i XIV bandet af hans arbeten), dels på andra, men ännu med ganska liten framgång, obekant af hvad anledning. Då de upplysningar, BREFELD meddelar om konidiesta- diet, i diagnostiskt hänseende äro mycket bristfälliga (han näm- ner så godt som endast, att sporstorleken är 0,0025 mm.), torde det numera vara ganska svårt att säkert identifiera arten bland de många andra. Under Links namn beskrifver emellertid WEHMER en grön form med 3 pu stora konidier och mycket sparsam sklero- tiebildning, som han antager vara identisk med BREFELDS. Han tillägger, att sklerotierna uppträda sällan och af en ren tillfällighet. VAN TIEGHEM vill ej heller tillerkänna sklerotieförekomsten någon släktkaraktär, utan menar den vara af mera fysiologisk än morfo- logisk natur. I motsats härtill förklarar KLOcCKER, att sklerotiet är ett nödvändigt led i svampens utvecklingshistoria. Hvilkendera åsikten som är den riktiga, torde ännu vara omöjligt att afgöra med den ringa kunskap vi för närvarande äga om dessa svampar. Utom den (eller de?) redan nämnda känna vi, såvidt jag kunnat finna, endast följande med sklerotier försedda Penicillium-arter, näm- Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 12 140 ligen P. italicum Wehmer, där de likväl äro sterila, P. kiliense Weidemann, om hvilken auktor ej lämnar annan upplysning i detta hänseende än att sklerotierna äro gula, glatta och 0,5 mm. stora, samt P. candidum Link, hos hvilken MoRrIinI lär ha iakttagit dessa bildningar. I ett nyutkommet arbete om amerikanska mögelsvam- par har slutligen THOM uppräknat några hittills blott med nummer (29—32) betecknade arter, hos hvilka han påträffat sklerotier. 2gendomligt nog har han ej i något sklerotium funnit askosporer. Af högre systematiskt värde torde under hvarje förhållande den omständigheten vara, att det gifves Penicillium-arter, som direkt utveckla perithecier utan föregående sklerotiealstring. Först om ; RN Penicillium baculatum n. sp. 1. Konidiebärare. 2. Konidier. 3. Askosporer. talad bland sådana är P. aureum van Tieghem (ej Corda!). Pe- rithecierna äro gula, askosporerna ovala, glatta 3X5 su stora. Den företer 1 mycket en stor likhet med P. luteum Zukal, en ej sällsynt luftmögelsvamp, som närmare studerats af WEHMER. Dess askospo- rer äga dock tvärgående lister. En P. insigne (Winter) Schröter med 16—20 » stora askosporer har äfven kallats Eurotium insigne och Gliocladium penicilloides, men skall enligt BREFELD bilda ett särskildt släkte, som han benämner Lystipenicillium. Sist i raden står P. Worlmanni, som KLOCKER funnit i diverse jordprof. Dess ovala sporer äro finvårtiga, 2,6 X 4,6 u stora. Dessa peritheciealstrande arters antal är jag nu 1 tillfälle att rikta med ännu en, intressant därföre att dess perithecier anträffats fullt utvecklade i naturen och det i rikligaste mängd; 1 kultur har 141 jag ännu ej lyckats erhålla några. Af apotekare J. E. StTAvE mot- tog jag för cirka 1!/; år sedan några växter, tagna sommaren 1908 på Åreskutan, på hvilkas blad och grenar med lupp kunde iakt- tagas små ljusgula—mörkgula kroppar, än rikligt strödda öfverallt, än mera enstaka. De ifrågavarande växterna voro Cystopteris mon- tana Bernh., Athyrium filix femina Roth, Betula nana L. Xx odorata Bechst., Salix herbacea L. samt en Rosa canina-form, och enligt apotekare STtAvEs uppgift voro dylika bildningar ganska vanliga på växterna där uppe. Under mikroskopet visade de sig vara perithe- cier af cirka 0,10—0,25 mm. storlek. Innanför den tunna, mycket bräckliga, lätt sönderfallande väggen, allt efter ålder färgad ljusare eller mörkare gul, var hela rummet fylldt af tätt liggande sporer. Ännu bibehållna asci (rundadt ovala—runda) voro ganska sällsynta, och om deras forna närvaro erinrade i regel endast de i grupper om 8 liggande askoporerna. Dessa voro 4,2—4,8 p breda och 5,2—6 pu långa, glatta, ofvanifrån sedda runda, från sidan ovala. Beroende på olika ålder företedde de äfven sporer inom samma ascus — på ytan ett sinsemellan ganska afvikande utseende. Som unga äro de alldeles släta eller (flertalet) försedda med en om än svagt fram- trädande list, som förlöper på sporens långsida. På de mera få- taliga äldre sporerna syntes listen upplöst i tvenne, som omsluta en längsgående fåra. De båda polerna äro än afrundade, än äga de en mot fåran svarande intryckning. Dessa fullt utvecklade askosporer erinra således ofantligt mycket om sporerna hos BRE- FELDS P. glaucum, men på samma gång om unga sådana hos Aspergillus glaucus Link. Innan jag närmare undersökt svampen var jag också af den meningen, att här blott förelågo perithecier af någon art utaf sistnämnda släkte. Jag blef fördenskull gladt öfverraskad, då jag vid sporernas utsående i hängande droppe fick se dem utveckla ett mycel med konidiebärare af vanlig Penicillium- typ. Utaf de hittills beskrifna fruktificerande arterna synes således denna, som jag tillåter mig kalla P. baculatum mn. sp., vara den enda, som i fråga om askosporerna visar någon likhet med ur- typen, d. v. s. BREFELDS. . Då den äfven i öfrigt närmast öfver- ensstämmer med glaucum-formerna, torde det kanske ej vara allt- för djärft att antaga, att samtliga dessa äga sporer af likartad bygg- nad och sålunda bilda en väl karaktäriserad grupp (den egentliga Penicillium-gruppen), väl skild från öfriga här ofvan nämnda asko- sporalstrande former. På plommongelatin (10 2) bildar svampen ett hvitt, något ulligt 142 mycel, i hvars inre snart börjande konidiebildning gifver sig till känna genom en blånande färgton. Denna ljusare blåa färg (KL. 366') öfvergår snart i en mörkare grönblå (388—389), som sedan blifver något mattare (393). Efter 121/; månad är färgen grönsvart och efter 3 månader mökbrun. De vegetativa hyferna äro vanli- gen intill 5 pv (mera sällan 8 p) breda samt ej sällan sinsemellan före- nade genom anastomoser (pseudokopulation enligt LoEw). Blandade med hyferna ligga kristaller af kalciumoxalat, hufvudsakligen nå- lar eller smala pelare, än ensamma, än knippevis förenade, stun- dom sfärokristaller. Konidiebärarna äro at mycket växlande längd, från helt korta till några hundra p långa, glatta samt 3,1—5 nu (6,5 n) breda. Metulze,' i antal 2—4, äro klubblika, släta, 4,2—6 PES NU 14 u stora, sterigmerna 3—3,4 p X 6,5—9 u. De frigjorda koni- dierna äro ovala —aflånga, 3—3,6 pu breda och 3,8—--4,6 pu långa, på ytan släta och ligga stundom ännu förenade i korta kedjor. Vid groningen förstoras sporerna 2 å 3 gånger sin ursprungliga volym, utsända 1—2, sällan 3 groddslangar, som på öfligt vis mo- nopodialt förgrena sig. Liksom flertalet Penicillium-arter peptoni- serar den gelatin, men i motsats till många andra bildar den ännu vid + 37 C. vegetativt mycel, dock ej sporer; Vid + 05-30: växer den däremot lätt soch alstrar ett kraftigt konidietäcke, hvars färg nu går mera i grönt (KI. 363). Upptäckten af denna fertila Penicillium-art är onekligen af ett visst systematiskt intresse. Släktets plats har som bekant länge varit omstridd. Numera föras de askosporbildande formerna till familjen Aspergillacee och här i närheten af Aspergillus, med hvil- ket släkte de, såsom särskildt denna nya art tydligt ådagalägger, förete en stor likhet i fråga om ascusgenerationen. De öfriga äro däremot samlade under Fungi imperfecti. En jämförelse mellan konidieformerna af dessa senare och af P. baculatum, af hvilken jag ännu ej heller lyckats i kultur erhålla några perithecier, visar den största likhet dem emellan. Då nu den senare, såsom fram- går af det meddelade, otvifvelaktigt bör föras till Aspergillaceerna, vill det synas ganska berättigadt att uttala den åsikten, att samt- liga öfriga glaucum-former böra öfverflyttas hit, om också allas ascusgeneration ännu ej är uppdagad, hvilket kanske blott är en tidsfråga. KLINCKSIECK, P. et VALETTE, TH., Code des Couleurs. Paris 1908. '"Metula kallar jag den yttersta cellen å konidiebärarens grenar, som uppbär de sporalstrande sterigmerna. 143 P. baculatum n. sp. Coloniis in gelatina pruni floccosis, albis, dein viride-coeruleis, margine sterili floccoso. Hyphis sterilibus hyalinis, septatis, intri- Cattis, 2—5-p amplis. Conidiophoris apice ramoso-penicillatis, lxevibus, 3,4 u—5 (6,5 pu) latis; metulis 4,2—6 pu X 10—14 p; sterigmatibus 3—3,4 u X 6,5—9 uu; conidiis in ramulorum apice insidentibus, catenatis, lxvibus, ellip- tics vel ellipsoideis, 3—3,6 pu X 3,8—4,6 pu: Peritheciis flavis, pariete fragili, gracili instructis; ascis hyalinis, globosis vel ovatis; sporis 4,2—4,8 up Xx 5,2—6 pu, lenticulatis, mar- gine subeanaliculatis. Hab. in foliis aliquot plantarum montis Åreskutan, Jemtlandize. EINE NEUE ASCUSBILDENDE PENICILLIUM-ART. ZUSAMMENFASSUNG. Nach einer einleitenden Ubersicht öber die bisher bekannten as- cosporenbildenden Penicillium-Arten erwähnt Verf., er habe an den Blättern mehrerer namhaft gemachten Pflanzen gelbe Perithecien von 0,10—0,25 mm. Grösse gefunden, die teils äber die ganze Blattspreite reichlich zerstreut, teils mehr vereinzelt auftraten. Diese Pflanzen waren im Sommer 1908 auf dem Berge Åreskutan in Jämtland gesammelt. Hinter der dännen, fragilen Perithecienwandung war der ganze Innenraum mit dicht aneinander liegenden Sporen gefäöllt. Bloss selten waren Asci, gerundet oval bis rund, zu sehen, aber an ihr ehemaliges Vorhandensein erinnerten noch die in Gruppen von je 8 liegenden Sporen. Letztere waren 4,2—4,8 Xx 5,2—06 pu gross, glatt, ven oben rund, von der Seite oval. Je nach ihrem Alter waren sie voneinander recht sehr verschieden. Wenn jung, sind sie glatt oder mit einer nur schwach erkenntlichen, längslaufenden Leiste versehen. An den älteren, vollentwickelten erschien die Leiste in zwei, eine längslaufende Furche in sich schliessende Lei- sten aufgelöst. Die Pole sind entweder abgerundet oder haben eine der Furche entsprechende Vertiefung. Diese Sporen erinnern daher recht sehr an die von BREFELD entwicklungsgeschichtlich 144 untersuchte Art >»P. glaucum Link>, zugleich aber auch an junge Sporen von Aspergillus glaucus. Da diese neue Art, die ich mir erlaube P. baculatum n. sp. zu benennen, auch in äbrigen Bezieh- ungen am nächsten mit den Penicillium glaucum-Formen öberein- stimmt, wird is wohl nicht zu käöhn sein anzunehmen, dass sie sämtlich Sporen von ebendemselben Bau besitzen und daher eine besondere Gruppe (die eigentliche Penicillium-Gruppe) bilden, die von den öbrigen askosporenerzeugenden Formen gut geschieden ist. Auf Pflaumengelatine bildet der Pilz ein weisses, etwas wolliges Myzel. Die zuerst hellere blaue Farbe der Konidiendecke (KI1.' 366) wird bald dunkler gränblau (Kl. 388—389) und schliesslich matter (Kl. 393). Mit den vegetativen Hyphen (2—5 p dick) vermischt liegen Kristalle von Kalciumoxalat, Nadeln oder schmale Säulchen, häufig in Bändeln, zuweilen Sphärokristalle. Die Konidienträger sind glatt, 3,4 u—d p breit, die Metulae” 4,2—6 x 10—14 nm, die Sterigmen 33,4 vu X 6,5—9 u gross. Die Konidien sind oval—länglich, glatt und 3—3,6 u breit sowie 3,8—4,6 pu lang. Noch bei + 37” C. bildet der Pilz vegetatives Myzel, aber keine Sporen; bei + 30” —31” C. aber wächst er leicht und erzeugt eine Konidiendecke von etwas mehr ins Gränliche spielender Farbe (Kl. 363). Die Entdeckung dieser Art hat unzweifelhaft ein gewisses syste- matisches Interesse. Die Stellung der Gattung ist bekanntlich lange strittig gewesen. Heute bringt man die ascosporenerzeugen- den zu den Aspergillaceen und in die Nähe von Aspergillus, mit welcher Gattung sie, wie besonders diese neue Art offenbar an die Hand gibt, in bezug auf die Ascusgeneration eine grosse Ähn- lichkeit aufweist. Die töbrigen bringt man zu den Fungi imperfecti. Der Vergleich der Konidienformen dieser 'Fungi mit denen von P. baculatum n. sp., von dem es mir ebenfalls noch nicht gelun- gen ist in Kulturen Perithecien zu erhalten, zeigt die grösste Ähn- lichkeit derselben mit einander. Da nun P. baculatum ohne Zwei- fel zu den Aspergillaceen zu bringen ist, wird es wohl durchaus berechtigt sein die Ansicht auszusprechen, dass die öbrigen glau- cum-formen sämtlich hierher zu bringen seien, wenn auch ihre Ascosporen noch nicht entdeckt sind, was vielleicht nur noch eine Frage der Zeit ist. ! KLINCKSIECK, P: et VALETTE, TH., Code des Couleurs, Paris 1908. ” Metula nenne ich die Sterigmen tragende äusserste Zelle an den Zweigen des Konidienträgers. 145 LITTERATUR: BRrREFELD, 0O.: Botanische Untersuchungen uber Schimmelpilze. Leipzig 1874. — — , Untersuchungen aus dem Gesamtgebiete der Mykologie. Munster i W. 1908. KLOÖCKER, A.: Om Slekten Penicilliums Plads i Systemet og Beskrivelse af en ny ascusdannende Art. Meddelelser fra Carlsberg Laboratoriet. Kjobenhavn 1903. LoEW: Zur Entwickelungsgeschichte von Penicillium. Jahrbächer fär wissenschaftliche Botanik 1868. MoRINI, F.: Sulla forma ascofora del Penicillium candidum Link. Mal- pighia 1889. SCHROETER, (COHN) Kryptogamenflora Schlesiens. Breslau 1893. THom, CH.: Cultural studies of species of Penicillium. U. S. Department of Agriculture. Bureau of animal industry. Washington 1910. WEHMER, C.: Beiträge zur Kenntnis einheimischer Pilze. Jena 1893. — — , Zur Morphologie und Entwickelungsgeschichte des Penicillium luteum Zuk., eines äberaus häufigen gränen Schimmelpilzes, Ber. d. deutsch. Bot. Ges. Berlin 1893. VAN TIEGHEM, M. PH.: Sur le développement de quelques Ascomycétes. Bullsd: "1: Soc: Bot. de France. Paris 1877. WEIDEMANN, C.: Morphologische und physiologische Beschreibung einiger Penicillium-Arten. Centralbl. f: Bakter. Jena 1907. WINTER, G.: Rabenhorsts Kryptogamenflora I, 2. Leipzig 1887. ZUKAL, H.: Entwickelungsgeschichtliche Untersuchungen aus dem Gebiete der Ascomyceten. Sitzungsber. d. Kais. Akad. d. Wissensch. in Wien 1889. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT, 1910. BD 4, H. 2. EINE NEUE BATRACHOSPERMUM-ART AUS DEM EEUEREANDE: VON HARATLDEKY EIN: Mit Taf. 6. Von dem Privatdozenten Herrn D:r C. SKOTTSBERG habe ich eine Batrachospermum-Art zur Bestimmung erhalten, die im Feuerlande in einem hellen Bächlein, welches sich in Rio Betbeder in der Nähe des Lago Cami (Lago Fagnani) ergiesst, am 18 März 1908 erbeutet worden ist. Fär die Wissenschaft ist es eine neue Art, und ich will sie hier unter dem Namen B. Skottsbergii beschreiben. Die Exemplare sind etwa 2 cm. hoch. Eine deutliche Hauptachse kann das ganze Sprosssystem hindurch vorkommen, oder auch können von den untersten Teilen mehrere ungefähr gleich kräftig entwickelte Hauptzweige ausgehen. Die Seitentriebe der ersten Ordnung sind zahlreich, in der Regel langgestreckt und sitzen an den Hauptzweigen zerstreut. Die Seitentriebe der zweiten Ordnung sind nicht zahlreich und gewöhnlich verhältnismässig kurz. Schleim- bildung verhältnismässig gering. Die Glieder sind im ganzen Sprosssystem ersichtlich, deutlich unter sich getrennt, von einer scheibenähnlichen Form, mit einer Länge, die '/,—'/, mal so gross ist wie die Breite (Fig. 1). Die Kurztriebe der Glieder bestehen aus einer kurz ellipsoidischen Basalzelle, von welcher 3—4 Seitentriebe ausgehen. Diese bestehen unten aus langgestreckt ellipsoidischen bis zylindrischen, an den Querwänden zusammengezogenen Zellen; weiter oben nimmt die Länge der Zellen ab, die Breite aber wird unverändert beibehalten, und die Form der Zellen wird hier langgestreckt birnförmig bis 147 eiförmig (Fig. 2 und 4). Die Endzweige verdännen sich in der Regel oben ein wenig. Die Kurztriebe sind verhältnismässig spär- lich verzweigt. Jede Zelle trägt allerdings, wenigstens in der obe- ren Hälfte der Kurztriebe, zwei neue Zellen; von diesen entwickelt sich aber nur die eine, die andere dagegen bleibt bald in der Wachstum stehen und stirbt ab (Fig. 3). Nur hie und da ent- wickeln sich beide Zellen und werden dann der Anfang einer Ver- zweigung des Kurztriebes. Das Wachstum wird dadurch beendet, dass beide neugebildeten Zellen sich nicht weiter entwickeln, oder dadurch dass die eine sich nicht weiter entwickelt, die andere da- gegen in eine Haarbildung ausläuft. Haarbildungen sind meistens reichliceh vorhanden; sie sind sehr lang, oft ebenso lang wie die Kurztriebe. An der Basis sind sie mit einer Anschwellung versehen. Hinablaufende Zellfäden sind reichlich vorhanden. In den un- tersten Teilen sind sie gewöhnlich lose an einander angehaftet. Intranodale Kurztriebe fehlen, oder kommen nur sehr spärlich in den untersten Teilen des Sprosssystems vor. Die Art ist ganz sicher diözisch. Die Exemplare, die ich zur Untersuchung erhalten habe, tragen nur weibliche Fortpflanzungs- organe. An der Spitze der Kurztriebe gibt es freilich ein paar hölsenähnliche Bildungen, die an die Hälsen einnern, die stehen bleiben, nachdem die Spermatien die Spermogonien verlassen haben (vergleich oben). Ich habe jedoch niemals beobachtet, dass der Inhalt dieser Zellen eine Spermatie gebildet hätte. Sie werden ge- wöhnlich fröh inhaltslos (Fig. 3 und 7). Die Karpogonäste werden von einer Basalzelle der die Glieder bilden- den Kurztriebe (Fig. 5) oder bisweilen von der untersten Zelle eines Seitenzweiges der genannten Basalzelle ausgebildet. Sie bestehen aus 5—8 Zellen, die ebenso lang wie breit und an den Querwänden etwas zusammengeschnört sind. Die Karpogonäste sind mit kurzen Seitentrieben, die gewöhnlich aus 1—3 abgerundeten bis ellipsoi- dischen Zellen bestehen, reichlich versehen (Fig. 5—6). Bisweilen kann einer der Seitentriebe sich zu einem Karpogonast umbilden (Fig. 6). Der Trichogyn ist langgestreckt zylindrisch, ungestielt. Die Gonimoblasten sind abgerundet, klein und in den Gliedern, einer bis einige wenige in jedem, verschieden weit vom Zentrum eingeschlossen. Die Zellen der Karpogonäste vergrössern sich während der Ausbildung des Gonimoblasten, jedoch meistens mit Ausnahme der untersten (Fig. 7). Die Breite der Zellen ist in der Regel ebenso gross oder ein wenig grösser als die Länge. Die Seiten- 148 zweige des oberen Teils der Karpogonäste fallen nach der Be- fruchtung zum grössten Teil ab, die Seitenzweige des untersten Teils, besonders die, welche von der untersten Zelle ausgehen, wachsen dagegen in der Länge zu. Bisweilen können sie bedeutend äber den Gonimoblasten hinauswachsen und werden dann oft mit einigen Seitenzweigen versehen. — Die Karposporen sind langge- streckt birnförmig (Fig. 8). Die hier neubeschriebene Art kann in keiner der sechs von StropoTt' beschriebenen Gruppen von Batrachospermum-Arten ein- gereiht werden. Hinsichtlich der Form des Trichogyns steht sie der Gruppe Viridia am nächsten, unterscheidet sich aber von dieser dadurch dass der Trichogyn ungestielt ist. In der Ausbildung des Gonimoblasten unterscheidet sich auch diese Art von der Gruppe Viridia, und nähert sich den Gruppen Moniliformia und Helmithoidea. Die Gonimoblasten sind bei diesen Gruppen verhältnismässig klein und es gibt deren oft mehrere in jedem Glied; bei der Gruppe Viridia gibt es dagegen nur einen verhältnismässig grossen Goni- moblasten in jedem Glied. Die Art repräsentiert demnach eine neue Gruppe der Batracho- spermum-Arten, eine Gruppe die sich dadurch kennzeichnet, dass der Trichogyn zylindrich, ungestielt ist, und die Gonimoblasten, von denen mehrere in jedem Glied vorkommen können, verhältnis- mässig klein sind. Als Name diser Gruppe will ich Skottsbergia vorschlagen. Diese Art unterscheidet sich auch durch ihre langgestreckt birn- förmigen Karposporen von den äöbrigen bisher bekannten Batracho- spermum-Arten. In Flora Antarctica p. 493 erwähnt HookKER eine Batrachosper- mum-Art, die in Feuerland (>Hermit Island, Cape Horn in an alpine pool») erbeutet wurde, unter dem Namen B. vagum. Später ist diese Art von KörzinG (Spec. Alg. p. 536) unter dem Namen B. claviceps neubeschrieben worden. Nach der Beschreibung des habituellen Aussehens dieser Art zu urteilen, ist sie von der hier neube- schriebenen Art wohl verschieden. KöTtzInG schreibt in seiner Diagnose >»B... setaceum... vage ramosissimum . ..ramulis apice incrassatis ... verticillis ramorum distinctis, contiguis .. .> alles Kennzeichen, die bei meiner Art nicht zu finden sind. (Vergl. die vorhergehende Beschreibung und die folgende Diagnose.) ' StrRoDOT, S., Les Batrachospermes. Paris 1884 JV KR Ta SÅ $ Ku SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT Bd 4, 1910. TAFL. 6. Generalst. Lit. Anst, 149 Batrachospermum Skottsbergii nov. sp. — Fronde dioica, modice mucosa, c:a 2 cm. alta, alterne ramosa; verticillis remotis, discoideis, diametro '/,—'"/, brevioribus; filamentis interverticillaribus nullis aut rarissimis; trichogynis cylindraceis, impedicellatis, glomerulis fructiferis numero variis, parvis, in verticillis sparsis. FIGURENERKLÄRUNG. Fig. 1. Habitusbild. (Vergr. 7 mal.) » 2. Teil eines Kurztriebes. (Vergr. 150 mal.) > 3. Die obersten Verzweigungen eines Kurztriebes. (Vergr. 385 mal). » 4. Kurztrieb. Die Basalzelle trägt drei Seitenzweige und einen hinablaufenden Faden. (Vergr. 280 mal.) » 95. Karpogonast von einer Basalzelle ausgehend, die ausserdem drei Seitenzweige trägt. (Vergr. 385 mal.) | » 6. Karpogonast mit einem Seitenzweig zu einem Karpogonast umge- bildet. (Vergr. 280 mal.) Gonimoblast (Vergr. 215 mal.) » . Teil eines Gonimoblasten mit Karposporen. (Vergr. 385 mal.) 2 NN ” i - Jä [1 a rA E j EN a od Till tidskriftens medarbetare! Redaktionens adress är Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms Högskola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrifna samt noga genomsedda — äfven beträffande skiljetecken — för und- vikande af korrekturändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet öfver- stigande 5 x af tryckningskostnaden bestridas af författaren. Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) ”"Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KaAPitäreER (dubbelt understru- ket i manuskriptet). 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i manuskriptet). ; 4) Vid kursiveringar må spärrad stil användas (understrykes med bruten linje i manuskriptet). Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen bifogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt möj- ligt undvikas. Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt veten- skapligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. 7 Manuskript, som ej är skrifvet på svenska, bör åtföljas af uppgift om, hvem som verkställt eller granskat öfversättningen till det främmande språket. Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktionen. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- keriet får ej äga rum. Hvarje författare erhåller 50 särtryck med omslag afgifts- fritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfver- enskommelse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgis- afdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. INNEHÅLLSFÖRTECKNING ARVID FRISENDAHL: Om Epipogium aphyllum i Sverige. Med tafl. 3 och 4. (Uber Epipogium aphyllum in Schweden. Mit Taf. 3 und 4,)) 91 E. HAGLUND: Scirpus radicans Schkuhr funnen i Västmanland. (Scir- pus radicans Schkuhr in Westmanland gefunden.) ssssmmmmmsessissssssrsra 108 GUST. O. A:N MALME: Stockholmstraktens bruna Parmelia-arter : Conspectus specierum element. varietatumque Parmelie olivacex (coll.) in viciniis urbis Stockholm OCCUrrentiUll .......sssssssssssrersrrissrersen 123 ROB. E. FRIES: Om utvecklingen af fruktkroppen och peridiolerna hos Nidularia. Med tafl: 5. (Die Entwicklung des Fruchtkörpers undder = | Peridiolen bei: Nidtlaria»; Mit: Ta£:0:9500 as sov. seas 0 sas SA 126 Deutsches: ResStimé HIV sNA « aseds case psi TTR bea ns def ora SENS LE sd Sr NEN ER 136 R. WESTLING: En ny ascusbildande Penicillium-art. (Eine neue ascus- sön Ppildende Penicillitm-ATR) I... od ade dess ads dr ske a LS SMS ära SA RANN KSO DewtscHes RESUMCT ses s ösa sodaeore sne Helene sans öde ör Eb SSA RANE 143 HARALD KYLIN: Eine neue Batrachospermum- Art aus dem Feuerlande. 230 57 SG 1e 3 SG RS ERS: NEN a AEA ARR Re RS RR Or STR Rn al a 146 SMÄRRE MEDDELANDEN: E. HAGLUND: En märklig björk från södra Uppland. (Eine bemer- kenswerte Birke aus dem siädl. Uppland.) .ssssnsssssvssss sessrrsnorerra (35) STEN SELANDER: Några för Skandinavien nya hybrider. (Einige | för Skandinavien neue Iybriden.) 0.04. oscm us. por save REN 36 STEN SELANDER: Stellaria neglecta (Whe) Murb. i Uppland ör NR (38) ALBERT ATTERBERG: Nya fynd af adventivväxter i Kalmartrak- ten. (Neue Funde von Adventivpflanzen in der Gegend von Kalmar.) (38) J. A. O. SKÅRMAN: Ett ovanligt fall af variation hos Epilobium mon- tanum L. (Ein POECWDHRICNEr Fall von Variation bei Epilobium C rr fora känt 0: 0 SEA MA GES MA as SE vore SUS SR ND FO AN AE RAN RR REA LA a LI (39) EK. V. OSSIAN DAHLGREN: Några anmärkningsvärdare VaRTYNA i (Einige bemerkenswertere Pflanzenfunde.).................ss.ssiserserevsss (40) EMIL a ed IST: Carex punctata Gaud. på Storön bland Väder- öarne arex punctata Gaud. auf der Insel Storö unter den Vä- derbahåe BFÖRUSLATN.) 277 or avla sars oso Ver ENN de ks A NE SN es a 6 bsr ADA UREA (42) EMIL ALMQVIST: Silene maritima With. f£. gracilis D. föisssmsssmsssssss (43) FR. R. AULIN: Om Carex incurva vid Lersten. (Uber Carexi incurva | ber, Lersten, BOhUuSIAN.)::,::....s1s...sss dissa deosklee Vs sk ble a SANS NASN (44) d O. JUEL: Notiser om parasitsvampar. (Notizen öber Parasitiunilesd Pa ANA B. PALM: Onygena equina (Willd.) Pers. i Torne Lappmark........... I A. H. MAGNUSSON: Parmelia tubulosa (Hagen) Bitter funnen fertil | i Uppland. (Parmelia tubulosa (Hagen) Bitter in Uppland mit ; Apothecien gefunden:): =. ss ses rsdä hasse nde sag döja en an Vas SA RANA NA FR (47) REFERAT: ; 4 J. REYNOLDS GREEN, A history of Botany 1860—-1900. Af THORILD ; WULER oss (nd fog read gr ANM RKA ene så bål ig 2 ENN a da bÅN EA ÄRA NA AGA SN ÖAR RE (48) SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN /,:illllisseessr0ssvoor res osa s sara nde Nd Anda de (50) j NOTISER" obe 0 005 (Nada gb d ed Gl ers I brad freda kr så bar ae Rb SG To br 2 ALM SRA ARE ANG (53) k FER EAA AAA LYS se ; Utgifvet den 8 Juli 1910. fö CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1910. UPP SAR NORS AN 10 VAD p ÅR NSL AR 4 12 SM VITA ITV NH NT NM VS FLEET Te FP INET YR [ög ML LENO RTR VAR UTV ARS NANA MG SV CN AR LR LÄS Ur SÄS cn (ÄGER TER. ) l 1 p Svensk Botanisk Tidskrift Utgifven af - Svenska Botaniska Föreningen Redigerad af 0. ROSENBERG och T. VESTERGREN BAND 4 1910 HÄFTE 3 UV GA GD PAT EA fu Le ANSE NRALE LA ye Tv SN rd VR SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och redaktionskKommitté under år 1910. Styrelse: V. B. WITTROCK, ordförande; R. SERNANDER, vice ordförande; O. ROSENBERG, sekreterare och redaktör; G. INDEBETOU, skatt- mästare; J.BERGGREN, K. BOHLIN, O.: JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON, M. SONDEN. Redaktionskommitté: O. ROSENBERG, K. BOHLIN, G. LAGERHEIM, R. SERNANDER, N. SVEDELIUS. ; SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande Svenska Bo- taniska Föreningen) är 15 kronor. Medlemsafgiften för år 1910, 10 kronor, torde inbetalas till skattmästaren, fondmäklaren G. INDEBETOU, Kungsträdgårds- gatan 4, Stockholm. i Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgångar af tid- skriften till ett pris af 7 kronor pr årgång. Till tidskriftens medarbetare! Redaktionens adress är Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms Högskola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrifna samt noga genomsedda — äfven beträffande skiljetecken — för und- vikande af korrekturändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet öfver- stigande 5 » af tryckningskostnaden bestridas af författaren. 1) 2) 3) Fv Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: Auktorsnamn sättas med vanlig stil. Personnamn i texten sättas med KaAPitäLErR (dubbelt understru- ket i manuskriptet). Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i manuskriptet). Vid kursiveringar må spärrad stil användas (understrykes med bruten linje i manuskriptet). DEC I 2 1910 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 3. CYNOMORIUM UND HIPPURIS. VON OJUEL: NE Vor einigen Jahren vwveröffentlichte ich eine Untersuchung täber die Entwicklungsgeschichte von Cynomorium. Die systematische Stellung dieser merkwöärdigen Schmarotzerpflanze ist noch in Dun- kel gehöllt, denn zu den Balanophoraceen, mit denen sie fräöher vereinigt wurde, hat sie wahrscheinlich keine näheren Beziehungen. Dagegen haben verschiedene Verfasser auf eine gewisse Ähnlich- keit im Blätenbau zwischen Cynomorium und Hippuris hingewie- sen und sich fär eine Verwandtschaft zwischen diesen beiden Gattungen ausgesprochen. Um diese Hypothese etwas näher zu pröfen habe ich eine entwicklungsgeschichtliche Studie uber Hippuris vulgaris vorgenommen. Mit dieser Untersuchung bin ich schon zum grössten Teil fertig, nur muss ich, bevor ich sie publizieren kann, mehr Material haben zum Studium der Befruchtung, die hier recht schwierig zu verfolgen ist und vom gewöhnlichen Typus abweicht. Diese Zeilen sind nun eine Art vorläufige Mitteilung zu dieser Hip- puris-Arbeit. Ich werde indessen hauptsächlich nur solche Resultate meiner Untersuchung erwähnen, die fär die Frage nach der Verwandt- schaft zwischen Cynomorium und Hippuris von Belang sein können. J. D. HookKER döärfte der erste gewesen sein, der eine Verwandt- schaft zwischen den Balanophoraceen und den Halorrhagidaceen angenommen hat. In seiner Monographie der Balanophoreen (1859) hebt er die Ähnlichkeit zwischen Lophophytum und Gunnera hervor, dann aber auch zwischen Cynomorium und Hippuris. Als gemein- sam fär den beiden letzteren Gattungen gibt er folgende Merkmale an: ein:einziges, epigynes Staubblatt auf einem Fruchtknoten, der Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 14 152 aus einem Fruchtblatte besteht, mit einer einzigen hängenden Sa- menanlage und einem Griffel. Mit Hinweis auf HOooKER's Dar- stellung nimmt auch HOFMEISTER (1859, p. 603) die Verwandtschaft zwischen Cynomorium und Hippuris an, EICHLER (1878, p. 545) findet diese Ansicht beachtenswert, CARUEL (1876, p. 41) glaubt sie durch die Entwicklungsgeschichte bestätigen zu können, und sie findet endlich auch bei ENGLER (1907, Pp. 175) einen Ausdruck, indem er die Unterreihen Hippuridine& und Cynomoriince neben einander am Ende der Myrtifloren auffährt. Unter modernen Verfassern sind, so weit ich weiss, PIROTTA und LonGo (1900, p. 114) die einzigen, die Cynomorium einen weit niedrigeren Platz im System anweisen. Sie haben erwiesen, dass diese Gattung sich durch »”aporogame Acrogamie> auszeichnet, d. h. dass die Mikropylarregion von einem geschlossenen Gewebe eingenommen wird, durch das der Pollenschlauch hindurchwächst. Sie betrachten Cynomorium daher als einen Typus, der die niede- ren, durch Basigamie oder Mesogamie ausgezeichneten Reihen (Amentiferen, Urticineen) mit den höheren, porogamen, Reihen der Choripetalen verbindet. Ebenso wie Cynomorium aus der Familie Balanophorace&X aus- geschaltet worden, so ist auch Hippuris in letzterer Zeit von dem Verbande mit den Halorrhagidaceen losgerissen worden. SCHINDLER (1904—053), der diese Operation ausgefährt, hat hervorgehoben, dass ausser der habituellen Ähnlichkeit keine gemeinsame Merkmale zwischen Hippuris und den Halorrhagidaceen aufgewiesen werden können. Er geht aber vielleicht zu weit, da er die Versuche (z. B. von EICHLER) das Diagramm von Hippuris aus einem Halorrhagi- daceen-Diagramm durch Ergänzungen herzuleiten gänzlich verwirft, weil solche Ergänzungen willkäörlich sind. Eine gewisse Willkär kann wohl den meisten Hypothesen vorgeworfen werden, sie können desungeachtet Wahres enthalten. Es ist auch zu bedenken, dass die Schwierigkeit das Hippuris-Diagramm vom Halorrhagidaceen- Diagramm abzuleiten in der starken Reduktion der Hippuris-Bläte und besonders in der Stellung des Staubblatts vor dem Frucht- blatte ihren Grund hat; es scheint mir aber, dass dieselbe Schwie- rigkeit auftreten muss, wenn man dieses Diagramm von irgend einem anderen Typus abzuleiten versucht. Der wichtigste Grund, den SCHINDLER gegen die Verwandtschaft mit den Halorrhagidaceen anföhrt, scheint der abweichende Bau der Samenanlage zu sein, da diese als nackt angegeben wird. Er 155 findet sogar wegen dieses Merkmals eine Verwandtschaft mit den Santalales wahrscheinlich (SCcHINDLER 1905). Leider hat er sich hier durch Angaben älterer Autoren täuschen lassen, und hat öbersehen, dass jener Irrtum durch eine neuere Untersuchung widerlegt worden ist. SCHLEIDEN (1839) därfte der erste sein, der die Samenanlage von Hippuris untersuchte, und er beschrieb sie als integumentlos. So beschreiben sie auch UNGER (1849) und ScHaAcHTt (1850). Da- gegen hat HOFMEISTER, den SCHINDLER auch als Autorität anföhrt, so weit ich finden konnte, öber diesen Punkt keine eigene Unter- suchung angeföhrt. ErcHLER aber (1878) bildet diese Samenanlage mit einem Integumente ab. Eine genaue Untersuchung täber ihre Entwicklungsgeschichte lieferte endlich A. FiscHER (1880), welcher zeigte, dass der kleine Nucellus von einem einzigen kräftigen Inte- gumente umwachsen wird. Dass seine Angaben und Abbildungen zutreffend sind, kann ich durch meine eigenen Untersuchungen bestätigen. Da die Halorrhagidaceen im Allgemeinen zwei Integumente haben därften, so scheint der Bau der Samenanlage von Hippuris eher ein Grund gegen als fär die Verwandtschaft mit dieser Familie zu liefern, wenn auch zu bemerken ist, dass Schwankungen in dieser Beziehung zuweilen innerhalb einer Familie, Zz. B. den Ranuncula- ceen, vorkommen können. Ein Vergleich zwischen Cynomorium und Hippuris in Bezug auf die Samenanlage giebt folgendes Resultat (Fig. 1—3). Beide Gatt- ungen haben eine einzige, hängende Samenanlage, die in jängeren Entwicklungsstadien einen ziemlich kleinen Nucellus und ein ein- ziges, dickes Integument hat. Bei Cynomorium verwachsen die Ränder des Integumentes innig, so dass die Mikropyle vollkommen verschwindet. Bei Hippuris scheint in der Tat während eines gewissen Stadiums die Mikropyle ganz verschwunden zu sein, dann tritt sie aber wieder hervor und bleibt nach der Befruchtung lange erhalten. Die Verschiedenheiten dieser Samenanlagen sind jedoch recht viele. Bei Hippuris ist die Samenanlage vollkommen anatrop, bei Cynomorium fast atrop, so dass die Mikropylarregion schief nach unten gerichtet ist. Bei Hippuris ist das Integument oberhalb des Nucellus stark verlängert, bei Cynomorium sehr kurz. Der apikale Teil vom Nucellus verlängert sich bei Hippuris zu einem kegel- förmigen Körper (n), der lange erhalten bleibt, während er im Ubri- gen sehr bald obliteriert wird. Bei Cynomorium erfährt die Nu- 154 cellusspitze keinen Zuwachs, sein mittlerer und basaler Teil wächst dagegen sehr erheblich zu und bildet ein sehr ausgedehntes Ge- webe (n), das später vom Endosperm verdrängt wird; das Integument bleibt dabei erhalten. Bei Hippuris ist es das Integument, das bei der Endospermbildung resorbiert wird. Cynomorium hat also eine Samenschale, Hippuris hat keine, falls man nicht eine dänne, / Fig. 1. Medianer Längsschnitt einer jungen Cynomorium-Bläte. Tetrade im Nucellus, Mikropyle noch offen. p=Perigon, gr=Griffel. Fig. 2 Medianer Längsschnitt einer älteren Cynomorium-Bläte, mit Embryo und jungem Endosperm, mit geschlossener Mikropyle. n=Nucellus, m = Mikropy- larregion. Fig. 3. Medianer Längssehnitt einer (weiblichen) Hippuris-Bläte, mit Embryo und angelegtem Endosperm. gr =6Griffel, s=Perigonsaum, n=Nucellusspitze. amorphe Haut, die ihren Platz einnimmt, als solche bezeichnen will. Bevor ich die Samenanlage von Hippuris verlasse, will ich noch ein paar Punkte in ihrem Bau beräöhren. Ihre Mikropyle liegt unter dem Funiculus verborgen, sie ist also apotrop (im Sinne AGARDH's, der dies auch richtig angiebt). Apotrop sind öbrigens 155 auch die Samenanlagen von Myriophyllum. Die öberaus starke Ver- längerunrg des Integuments bei Hippuris (Fig. 3) wird nur zum Teil dadurch erklärt, dass der Embryosack sich später, während der Endospermbildung, erheblich verlängern wird, die Bedeutung davon wird erst durch den Keimungsvorgang erklärt. Wie schon RETZIUS (1783) beobachtet, und dann TULASNE (1849) gut beschrieben und schön abgebildet hat, wird bei der Keimung im oberen Ende der Frucht ein Pfropfen ausgestossen. Dieser gehört aber nicht, wie TULASNE annimmt, der Fruchtwand, sondern ist der obere, ver- holzte, Teil der Samenanlage. Der obere, horizontale, Teil der Fruchtwand hat keine Holzschicht. Gegenöber den Differenzen im Bau der Samenanlagen von Cy- nomorium und Hippuris, scheinen die gemeinsamen Merkmale nicht wichtig genug zu sein, um Beweise fär eine Verwandtschaft zwi- schen den beiden Gattungen zu liefern. Gehen wir jetzt zur Pröä- fung der äbrigen morphologischen Merkmale öber. Die Perigonblätter sind bei Cynomorium epigyn, sie entspringen aber dem Fruchtknoten in etwas verschiedener Höhe. Ihre Anzahl wechselt, vielleicht ist die typische Zahl 5, sie kann aber bis auf 8 steigen oder bis auf 1 sinken. Die Perigonblätter sind am Grunde sehmal und ganz frei unter einander. Dieses Perigon, bei welchem weder die Zahl noch die Quirlstellung fixiert ist, scheint einem niedrigen Typus anzugehören, ist wahrscheinlich nicht aus einem doppelten Perigon durch Reduktion entstanden. Bei Hippuris wird der niedrige Saum (Fig. 3 s), der den Frucht- knoten krönt, als der Rest eines stark reduzierten Perigonkreises aufgefasst. Er ist nicht in Abschnitte geteilt, und der Gefässbäön- delverlauf giebt in dieser Beziehung auch keinen Aufschluss, denn der Saum empfängt keine Gefässbändel. Er muss aber aus einem ausgeprägten Quirl hervorgegangen sein, und die Glieder dieses Quirls mässen mit einander verwachsen oder wenigstens so breit gewesen sein, dass sie sich mit ihren Rändern berährt haben. Dieser Quirl kann dem äusseren Kreise eines doppelten Perigons entsprechen. Um die Diagramme und den Gefässbändelverlauf der Cynomorium- und Hippuris-Bläte mit einander zu vergleichen, mössen wir-zuerst wissen, wie die Bläte von Cynomorium zu ihrer Abstammungsachse orientiert ist. Dies wird von WEDDELL (p. 294) folgendermassen angegeben: >la cannelure du style se trouve assez constamment dirigé vers PF'axe de la cyme dont la fleur dépend. Cette position 156 peut varier un peu par suite de la compression opérée par les parties voisines; mais ce n'est qu'un cas tout accidentel.> Die nebenstehenden Diagramme (Fig. 4—6) sind dieser Angabe gemäss gleichsinnig orientiert. Die Insertion der Samenanlage ist in bei- den Gattungen dieselbe. Der Platz des Staubblattes ist dagegen verschieden, bei Cynomorium der Abstammungsachse, bei Hip- puris dem Tragblatte genähert. Der Umstand, dass beide Gattungen nur ein Staublatt besitzen, kann kein Beweis sein fär eine Ver- wandtschaft, da diese Staubblätter einander nicht entsprechen. JAN NS ; NN (0) | C 1); 12 ji] | 0) SEE ( ÖV C) — fi Af 3 6 Fig. 4. Diagramm einer weiblichen Bläte von Cynomorium. Fig. 5. Diagramm einer Zwitterbläte von Cynomorium. Fig. 6. Diagramm einer Hippuris-Bläte. p = Perigon, s=Perigonsaum, st=Staubblatt, gr=Griffel, o=Samenanlage. Die Punkte bezeichnen die Lage der Gefässbändel im unteren Teil der Bläte, die gebrochenen Linien geben ihre Verzweigungen an, die Kreise ihre endgältige Lage. Der Gefässböndelverlauf ist bei Hippuris (Fig. 3 und 6) sehr konstant und sehr einfach. Ein Bändel tritt in den Blätengrund hinein, teilt sich aber sogleich in zwei Äste, die im Fruchtknoten in der Medianebene, vorne und hinten, verlaufen. Der vordere geht zum Staubblatte. Der hintere geht in einem grossen Bogen nach der Chalaza. Am Gipfel des Bogens macht er aber ein Knie, so dass es fast so aussieht, als ob er hier einen Ast nach oben abgeben wollte. Ein soleher abortierter Ast könnte för ein zweites Staubblatt oder fär den Griffel abgesehen sein, was sich ja nicht entscheiden lässt. Der Griffel empfängt kein Gefässböndel. Er trägt nur auf der vorderen Seite eine Narbe, aber am Grunde ist er ringsum gleich kräftig entwickelt (Fig. 3 gr), und es scheint mir nicht unwahrsceheinlich, dass am hinteren Teil des Griffels ein narbentragender Absehnitt abortiert hat. Der Gefässböundelyverlaul steht wenigstens nicht in Widerspruch mit der Annahme zwei median gestellter Fruchtblätter. Bei Cynomorium scheint der Gefässböndelverlauf weit weniger fixiert zu sein. Ich habe hier zwei Beispiele, eine zwittrige und eine weibliche Bläte, diagrammatisch dargestellt (Fig. 5 und 4). Jene hat im basalen Teil der Bläte fänf, diese nur zwei transversal gestellte Bändel. Die Verzweigungen der Bändel därften aus den Diagrammen hervorgehen. Ich will nur hervorheben, dass hier ein laterales Bändel den Ast der Samenanlage entsendet, und dass auch der Griffel wenigstens zum Teil von lateralen Bändeln mit Gefässbändeln versorgt wird. Diese Verhältnisse könnten daraufhin deuten, dass das Gynäceum hier aus zwei transversal gestellten Fruchtblättern gebildet ist. Ohne hier auf Wert zu legen, will ich nur betonen, dass die Diagramme von Cynomorium und Hippuris sehr wenig untereinander Öbereinstimmen. Einen positiven Schluss öber die systematische Stellung der bei- den in Rede stehenden Gattungen kann ich aus diesen Erwägungen nicht ziehen. Was Hippuris betrifft, so scheint mir ein strikter Beweis fär ihbre Stellung in der Reihe der Choripetalen bisher zu fehlen. Wie FIiscHER |p. 117) hervorhebt, schliesst sich ihr Eichen ganz und gar den gamopetalen an, und der einheitliche Perigonsaum könnte auch als Grund fär eine Verwandtschaft mit dieser Unter- klasse verwendet werden. Unter den Choripetalen, wo es doch ratsam ist sie vorläufig bleiben zu lassen, scheint mir der Platz, den ihr ENGLER anweist, der passendste zu sein: als besondere Familie, den Halorrhagidaceen am nächsten verwandt. Was Cynomorium betrifft, so glaube ich durch die obige Dar- stellung erwiesen zu haben, dass die vermutete Verwandtschaft mit Hippuris auf schwachen Gränden basiert und durch eine genauere Analyse der Tatsachen nicht bestätigt wird. Cynomorium scheint mir durchaus ein genus inserte sedis zu sein. Wenn man diese Gattung zu den Mvyrtifloren stellt, bekommt sie einen zu hohen Platz im System. PirRoTTA und LOoNnGo (1900, p. 114) haben mit Recht hervorgehoben, dass ihre Charaktere eher auf Rudimentalität als auf Reduktion hinweisen. Ich wöärde es vorziehen, sie in der Nähe der Balanophoreen vorläufig zu belassen. Durch ihre Schmarotzer- natur und ihren Habitus wöärde sie gegen diese Nachbarn wenig- stens weit weniger abstechen, als gegen die Myrtifloren. 158 LITERATUR ZU CYNOMORIUM. CARUEL, Osservazioni sul Cynomorium. N. Giorn. bot. Ital., 8, 1876. EICHLER, Bläthendiagramme, II, Leipzig 1878, p. 545. ENGLER, in ENGLER und PRANTL, Die nat. Pflanzenf., Nachtrag zu Teil II—IV. Leipzig 1897, p. 149 und 268. — — Syllabus der Pflanzenfamilien. 5 Aufl. Berlin 1907, p. 175. HOFMEISETR, Neuere Beobachtungen äöäber Embryobildung der Phanero- gamen. Pringsh. Jahrb., 1, 1858. — — Neue Beiträge zur Kenntniss der Embryobildung bei Phanero- gamen. Abhandl. Math.-Phys. Kl. der Sächs. Gesellsch. der Wiss., 4: 1859. HOooKER, On the structure and affinities of Balanophore&X. Trans. Linn. SOC. OfeLOndon22541059. JUEL, Zur Entwickelungsgeschichte des Samens von Cynomorium. Beih. zum Bot. Centralbl., 13, 1902: LINNÉ, Fungus melitensis. Amoenitates academic2e. 4. Holmiz, 1759. PIROTTA e LONGO, Osservazioni e ricerche sulle Cynomoriace& etc. Ann. IsSt. Dot. Roma, 9, 1901. — — , Sullo sviluppo del seme del Cynomorium coccineum. Ann. di Börs 1. 1903: WEDDELL, Mémoire sur le Cynomorium coccineum. Arch. du Mus. d'hist, nat. Paris, 10, 1858—61. FITERATUR ZU HIPPURIS! AGARDH, Theoria systematis plantarum. Lunde 1858, p. 58; tab. VI, fig. 1. EICHLER, Blätendiagramme, II. Leipzig 1878, p. 466, Fig. 193. ENGLER, in ENGLER und PRANTL, Die nat. Pflanzenf., Nachträge Il zum I[I.—IV. Teil. Leipzig 1900, p. 249. FISCHER, Zur Kenntniss der Embryosackentwicklung einiger Angiosper- men. Jenaische Zeitschr. fär Naturw., 14 (N. F. 7), 1880, p. 117; Taf. 5, Fig. 42—48. HOFMEISTER, Neue Beiträge etc., p. 603. RETZIUS, Observationes botanice, III, Leipzig 1783, p. 7. SCHACHT, Entwickelungsgeschichte des Pflanzen-Embryon. Verhand. der 1. Kl. van het Kon.-Nederl. Inst. van Wetensch. Amsterdam, III:2, 1850, p. 164, 198. SCHINDLER, Die Abtrennung der Hippuridaceen von den Halorrhagaceen. Engler's Botan. Jahrb., 34, 1904—05, Beiblatt 77. — . in ENGLER, Das Pflanzenreich, IV:225, Leipzig 1905, p. 15. 159 SCHLEIDEN, Uber Bildung des Eichens und Entstehung des Embryos bei den Phanerogamen. Nova Acta Ac. Nat. Curios. Halle, 19, 1839, p. 49. Fig. 66—69. TULASNE, Études d'embryogénie végétale. Ann. sc. nat., sér. 3, Bot., 12, S40NDE 675; tab: d, fig: d-— 18. UNGER, Die Entwickelung des Embryos von Hippuris vulgaris. Botan. Zeit. ds, 1849. SVENSK. BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 3. UBER DEN ANATOMISCHEN BAU VON RICETA BISCHOFER HUB: VON OKIJUER: Im August 1905 fand WitTtE auf dem >”Alfvar> bei Borgholm auf der Insel Öland ein verkäummertes, fast unbestimmbares Lebermoos, das zuerst fär Clevea suecica Lindb. gehalten wurde (WIiTTE, De svenska alfvarväxterna. Arkiv för Bot., 5, 1906, p. 21). Einige Exemplare davon wurden im Herbste desselben Jahres im Frigi- darium des botanischen Gartens zu Upsala in einen Topf einge- pflanzt, wo sie sich im Winter kräftig entwickelten. Es stellte sich dann heraus, dass dieses Moos keine Clevea, sondern Riccia Bi- schoffii war. Uber diesen pflanzengeographisch interessanten Fund hat WitTE in Botaniska Notiser, Jahrg. 1906, p. 211, berichtet. Fig. I Taf. 7 zeigt ein Bild dieser Riccia-Kultur in natärlicher Grösse. In der Umgegend von Upsala sind Riccia-Arten selten. R. fluitans ist zwar leicht zu bekommen, von Arten mit typischem Riccia-Bau kommt zwar sorocarpa vor, jedoch nur als Seltenheit. Ich be- nutzte daher die hier gebotene Gelegenheit von einer typischen lccia mikroskopische Präparate zu machen. Ein paar Individuen wurden fixierl und Schnittserien davon verfertigt. Diese Präparate sind seither im Praktikum zur Demonstration des RBiccia-Typus be- nutzt worden. Es ist mir aber dabei aufgefallen, dass gewisse Stellen in diesen Präparaten eine zierlich netzförmige Anordnung der Zellen zeigen, welche bei einer Riccia mil typisch gestaltetem Assimilationsgewebe ganz fremdartig erscheinen muss. In der Literatur konnte ich 161 keine Erwähnung finden von einer solchen Struktur bei RB. Bi- schoffii, und ich habe daher geglaubt, dass diese Beobachtung einer kurzen Mitteilung wert sein könne. Die Riccia ist indessen im Gewächshause längst ausgegangen, und als Grundlage för meine Untersuchung besitze ich daher nur jene drei damals verfertigten Präparate. Zum Vergleich und zur Kontrolle habe ich dann auch ein aufgeweichtes und in Milchsäure aufgehelltes Herbarexemplar benutzt. Die Gattung Riccia zerfällt in die Untergattungen KEuriccia und Ricctella. Bei der ersteren besteht bekanntlich das Assimilations- gewebe aus säulenförmig aufsteigenden Zellreihen, die mit einander verwachsen sind, wobei aber immer je vier von ihnen einen engen Kanal umschliessen. Ricciella hat statt der Zellreihen flächenför- Textfig. 1. Medianer Längsschnitt. Rechts der Vegetationspunkt, vor ihm der aufsteigende Teil des einen Vorderlappens. 45:41. mige Lamellen, die weite Lufträume begrenzen. »diese Pflanze nähert sich in ihrem Bau der Gattung Riccia mehr als irgend eine andere Ricciella; die Lamellen umschliessen enge Luftcanäle; auf einem horizontalen Sehnilt sind es meist 8 Zellen, welche den Canal begrenzen; von 162 diesen sind 4 grösser, quasi Pfeilerzellen, denn an diese sehliessen sich die Wänder der nächsten Canäle an; zwischen diesen 4 gros- sen liegen 4 wesentlich kleinere; denken wir uns letztere entfernt, so haben wir genau das Luftkammer-Gewebe von Riccia. — Es ist kaum berechtigt, die Gattung in zwei zu spalten, wo, wie diese Pflanze zeigt, Ubergänge vorhanden sind.> In der Gattung Rieccia kommen also drei Typen von Lufträumen im Assimilationsgewebe vor: die engen Kanäle, die durch Abrun- dung der Wände vier zusammenstossender Zellreihen entstehen; Textfig. 3. En Teil eines beinahe medi- anen Längsschnittes. In der Mitte em- Textfig. 2. Horizontaler Schnitt durch das bryonales Gewebe in Flächenansicht. Assimilationsgewebe im mittleren Teil des Rechts, ungefähr an der dunkelsten Stelle Laubes. 145:41. liegt der Vegetationspunkt. 400 :41. etwas weitere, von etwa 8 Zellreihen begrenzte, zylindrische Ka- näle; und die -von Lamellen begrenzten, weiten und mehr oder weniger langgestreckten Luftkammern. Biccia Bischoffii ist eine Euriccia. Ein vertikaler Längsschnitt durch die dicke mittlere Partie des Laubes zeigt deutlich die ge- wöhnlichen aufsteigenden Zellreihen (Textfig. 1). Ein horizontaler Schnitt durch dieselbe Partie (Textfig. 2) zeigt die Luftkanäle, die 163 meistens von vier Zellen umgeben sind. Die Chloroplasten liegen im Allgemeinen nur an denjenigen Teilen der Wände, die an die Kanäle grenzen. Das Verständnis des Bildes wird dadurch einiger- massen erschwert. Wo der Bau am regelmässigsten hervortritt, sieht man grössere achtseitige Zellen, mit kleineren viereckigen Lufträumen abwechselnd. Die Zellen nehmen hier ganz dieselbe gegenseitige Stellung ein, die sie schon von Anfang an erhalten haben. Der Vegetationspunkt liegt am Boden einer sehr engen Rinne, und die aufsteigenden Flächen, die diese Rinne begrenzen, sind von dem embryonalen Gewebe bekleidet, aus welchem das Assimi- lationssystem hervorgehen wird. Eine Flächenansicht desselben AN 0 LR ; UR a = Så ge & RE ren AE da 07 fr - ”$ a , é Aa BR 5 se G NN I Rs AN ES, NÅ - EJ Fr R 2 AN a $ en gr 3 EN SM - ES des by 0 Textfig. 4. Vertikaler Schnitt durch eine Flägelpartie, den Luftgängen parallel. 100 : 1 bekommt man daher am vorderen Ende eines beinahe medianen Längsschnittes (Textfig. 3). Man sieht hier kleine viereckige Zel- len, stellenweise ein so regelmässiges System bildend, als wenn es mit dem Lineal aufgerissen wäre. An einzelnen Stellen kann man da, wo vier Wände sich begegnen, schon einen kleinen Interzellu- larraum, den känftigen Kanal, entdecken. Der mittlere dicke Teil des Laubes hat also einen ganz typischen Riccia Bau. Der abweichende Bau tritt aber in seinen lateralen Partien auf. Diese sind als dänne, horizontal abstehende Flägel ausgebildet, die auch nach vorn ziemlich weit vorragen. Fig. 2 Taf. 7 zeigt eimmen tangentialen Schnitt durch den vorderen Teil eines Flögels. Die Zellen sind hier netzartig angeordnet, indem grössere Lufträume von einschichtigen Wänden umgeben sind. Die Zahl 164 der einen Luftraum einschliessenden Zellen wechselt, die kleinsten Räume sind von 6, die grössten von etwa 15 Zellen begrenzt. Aus dem Bilde geht deutlich hervor, dass hier ein lakunöses Gewebe vorliegen muss. Um aber dies zu kontrollieren habe ich auch ein Herbarexemplar von BR. Bischoffii untersucht. Es wurde zuerst in Alkohol getaucht um so weit möglich die Luft aus den Lakunen zu entfernen. Dann wurde es in heissem Wasser aufgeweicht und endlich in Milchsäure gekocht, so dass es ganz durchsichtig wurde. Auch an diesem Präparate trat der lakunöse Bau der Fläögel recht deutlich hervor (Fig. 3 Taf. 7). Die Lakunen sind Kanäle, die Textfig. 5; Erklärung im Text, p. 165: vom Grunde in schräger Richtung nach aussen emporsteigen. Daher kann ihre Form in diesem Bilde nicht so scharf hervortreten wie am Tangentialschnitte. Um eine richtige Vorstellung von der Gestalt dieser Kanäle zu gewinnen ist es nötig einen Schnitt zu haben, der ihrer Längsaus- dehnung parallel geht. Es ist mir auch gelungen in einer der Schnittserien eine solche Stelle aufzufinden (Textfig. 4). Der Schnitt geht ungefähr vertikal durch den Flögel und folgt der Längsrich- tung einiger Kanäle. Ihre schräge Richtung ist hier sehr ausgeprägt. Sie sind dabei sehr langgestreckt, und man sieht deutlich, dass in diesem Teile des Laubes ein starkes tangentiales Wachstum stattge- 1635 funden hat. Dem zufolge haben auch die Epidermiszellen eine erhebliche tangentiale Dehnung erfahren. Sie sind stark abgeflacht und bilden dadureh öäber dem Kanal eime Decke, die ohne Zweifel mit einem Atemloch in der Mitte versehen ist. Bei R. Bischoffii hat also das Assimilationsgewebe in den Rand- partien einen anderen Bau als im mittleren Teil des Laubes. Beide Gewebearten mössen aus demselben embryonalen Gewebe am Vege- tationspunkt hervorgegangen sein, und es fragt sich dann, wie das möglich ist. Wie die typische Struktur in der Medianpartie ent- steht, ist leicht zu verstehen: das kompakte Grundgewebe, das den Boden bildet, von welchem die Zellreihen der Assimilationsschicht emporsteigen, hatin allen Richtungen der Tangentialebene etwas stärker gewachsen als die Assimilationszellen selbst, und diese ha- ben sich dadurch an den Ecken abrunden können um die vwvierec- kigen Interzellulargänge zu bilden. Das Entstehen der weiteren Lakunen scheint mir dagegen durch die Annahme eines ungleich- förmigen Wachstums erklärt werden zu können. Das nebenste- hende Schema (Textfig. 5) soll diese Hypothese erläutern. Die zwei obersten Reihen von Kreisen geben die Lage der Assimila- tionszellen im embryonalen Gewebe an. Ein allmähliches Wachs- tum des Bodens findet in der durch den Pfeil angegebenen Rich- tung statt, keines aber in der Querrichtung. Die Assimilations- zellen trennen sich dabei an gewissen Strecken, im gewählten Bei- spiele je drei, von einander, bleiben aber an den zwischenliegenden Punkten an einander haften, und dadurch entstehen allmählich gerundete Löäcken, begrenzt von einfachen Zellreihen. Die Zellen nehmen dabei sehr wenig an Umfang zu, und keine einzige braucht aus der Längsreihe abzuweichen,in der sie von anfang an ihren Platz hatte. Man kann in dieser Weise Räume entstehen lassen, die durch 6, 10, 14, 18, 22 Zellen, u. s. w. begrenzt sind. So einfach und regelrecht, wie nach diesem Schema, geht es natörlich nicht zu, das Bild (Fig. 2 Taf. 7) mässte dann eine viel regelmässigere Anordnung der Zellen zeigen. Ich glaube doch, dass dieser Erklärungsversuch im Prinzip richtig ist. Die Entste- hung der grösseren Luftkanäle in den Flägelpartien därfte also durch ein starkes radiales Wachstum dieser Partien zu stande kommen. Die Struktur des Assimilationsgewebes in den Fläögeln von R. Bischoffii ist der Hauptsache nach dieselbe als bei R. vesiculosa, wie sie oben nach STEPHANI'S Beschreibung dargestellt wurde. 166 Diese Art bildet ja ein Bindeglied zwischen Euriccia mit ihren engen Kanälen und Ricciella mit den weiten Lufträumen. Um so interessanter scheint mir der Bau von R. Bischoffii zu sein, da hier der Euriccia-Typus und der R. vesiculosa-Typus in demsel- ben Individuum zusammen auftreten. Die Einheitlichkeit der Gattung Riccia scheint hierdurch noch mehr bestätigt zu werden. ERKLÄRUNG VON TAFEL 7. Fig. 1. Topfkultur von Riccia Bischoffit Häb., von oben gesehen. Unge- fähr nat. Gr. Fig. 2. Tangentialer Schnitt durch den vorderen Teil des flägelartigen Laubrandes. 100:1. Fig. 3. Der vordere linke Teil eines in Milchsäure aufgehellten Herbar- exemplars. 100 :41. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT, Bd 4, 1910. TAF: 4 O. Juel del. Centraltryckeriet, Sthlm. RT LD ” VE fö [ År eta a få SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 3. JUAN FERNANDEZ-ÖARNAS SANDELTRÄD. AF CARL SKOTTSBERG. Den äldsta uppgiften om förekomsten af sandelträd på Juan- Fernandez-öarna härleder sig från den berömde sjöfararen JAQUES L'HERrEMITE, Kap Hoorns upptäckare. År 1624 besökte han Ma- satierra, den af de båda till Juan Fernandez-gruppen hörande öarna, som ligger närmare Sydamerika, och han berättar, att san- delträd växte i stor myckenhet därstädes. Allt är ju relativt, och sannolikt är, att detta omdöme visst icke gällt hela ön, utan att trädet hållit sig till urskogsfläckarna, hvilka endast täcka begrän- sade ytor; rätt betydande områden äro skoglösa. En mycket be- kant missionär, padre ROSsaALES, besökte år 1664 samma ö och berättar med anledning däraf, att fartyg brukade angöra öarna och föra sandelträ därifrån till Perå, där veden på grund af sin vac- kert röda färg och sin egendomliga, starkt aromatiska doft var mycket uppskattad för tillverkning af >cosas curiosas>, väl när- mast små helgonbilder, relikaskar, radbandskulor eller dylikt. Det är därför föga ägnadt att väcka förvåning, att trädet i fråga snart blef ganska sällsynt. Man måste betänka, hur små öarna äro: Masatierra mäter 95, Masafuera 85 kvkm. Men man torde äfven ha rätt att antaga, att trädet endast sparsamt och kanske blott under gynnsamma år satte frukt. En annan fara för dess bestånd låg troligen i de otaliga getter, som svärmade omkring på öarna; de första landsattes väl af upptäckaren, JUAN FERNANDEZ. Det är ju möjligt, att de unga plantorna genom betning blefvo illa åtgångna !' Den, som tilläfventyrs intresserar sig för utförligare detaljer, hänvisas till F. JoHow, Estudios sobre la flora de las islas de Juan Fernandez. Santiago 1896. Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 15 168 ehuruväl ingen bestämdt kan säga, om så var fallet. Huru som helst, redan år 1740 måste trädet ha varit mycket sparsamt, ty nämnda år låg den bekante sjöfararen och -röfvaren, sedermera lord ÅNSON en längre tid vid Masatierra med sin eskader, och han nämner intet om sandelträdet, lika litet som en spansk expedition, hvilken året efter besökte platsen. I abbé MoLrinas år 1782 utgifna arbete om Chile nämnes san- delträdet, men det är troligt, att författaren ej själf gjort några iakttagelser öfver detsamma, utan endast byggt på padre ROSALES” uppgifter, ty han upprepar dennes misstag, att det skulle finnas tre olika slag af det eftersökta trädet. År 1792 upprättades en officiell förteckning öfver nyttiga träd och buskar i Chile, afsedd att jämte tillhörande profver insändas till spanska hofvet. I denna lista figurerar sandelträdet med an- märkningen: >”numera finns endast mycket litet på ön.> Det är alltså tydligt, att trädets existens redan vid slutet af 1700- talet var starkt hotad. Under det följande århundradet besöktes öarna upprepade gånger af vetenskapligt intresserade resande, äfven botanister, t. ex. BERTERO, DOWNTON, CUMING, MOSELEY 0. S. V., men ingen enda af dem medförde material af något sandelträd. Oaktadt sålunda ingen vetenskapsman fått tillfälle att ens afgöra, huruvida man hade att göra med en Santalum-art, upptog Gav växten i sin flora (Historia ffsica y politica de Chile; Botånica, 1841) under namnet Santalum album IL., väl utan någon som helst grun- dad anledning. Han säger där, att trädet fordom varit allmänt, men att alla exemplar gingo under på ett enda år. Hvarifrån GAY fått denna uppgift, är obekant; den är naturligtvis oriktig. Äfven om man antog, att det verkligen var det hvita sandelträdet, som förekom på Juan Fernandez, var ju lokalen för denna från Ost- indien kända art så intressant, att man skulle särskildt anstränga sig för att kunna verifiera GAYys påstående. GERMAIN och R. A. PHILIPPI från Santiago-museet sökte ifrigt, men förgäfves, och man bör- jade nu tro, att utrotningen varit fullständig. Gång efter annan döko dock rykten upp, att växten återfunnits lefvande. Ombord på ett chilenskt örlogsfartyg köpte man år 1868 ett parti ved från innebyggarna på Masatierra, och däribland befann sig äfven ett stycke sandelträ, enligt uppgift färskt. Detta är emellertid ej så lätt att afgöra, ty veden är utomordentligt resistent och kan ligga i årtionden, ja århundraden utan att förändra sig eller ens förlora sin doft. Det var nämligen ej ovanligt att i dalklyftornas djup 169 Fig. 1. Das letzte Exemplar des Santalum fernandezianum F. Phil. Juan Fer- nandez-Inseln, Masatierra, Puerto Ingles. C. SKOTTSBERG foto ””/s 1908. 170 finna större eller mindre stycken, halft eller helt täckta af jord och affall från den omgifvande växtligheten; dessa >halft fossila” (såsom de brukat kallas) bitar voro tydliga kvarlefvor från en tid, då man kunde lasta fartyg med sandelträ, och den tiden ligger, som vwvi redan sett, långt tillbaka. Ett stycke af den ofvannämnda stamde- len kom till Museo Nacional 1 Santiago. Någon tid därefter, när- mare bestämdt år 1872, berättades det, att en chilensk matros fällt ett lefvande träd, och detta väckte så mycket uppseende, att chi- lenska regeringen sände ut R. A. PHIiuiPPis assistent, E. REED, för att söka igenom Ön, men denne återvände tomhändt och öfvertygad om, att intet lefvande exemplar fanns kvar. Tio år senare dök ryktet ånyo upp; bl. a. skulle en matros, som satt sig att hvila i skogen nära den plats, som benämnes > Robin- sons utkik>, ha känt doften af sandelträ och i närheten funnit ett litet exemplar. Härvid är emellertid att märka, att det växande trädets bark eller blad icke sprida någon doft, hvarför matrosen i fråga säkerligen misstagit sig. Berättelsen om att ett fynd ungefär samtidigt gjorts i Puerto Ingies var däremot, såsom vi strax skola se, troligen grundad på faktiska förhållanden, ehuru det ännu dröjde flera år, innan man fick visshet härom. I sin monografiska framställning af Juan Fernandez-öarnas flora 1884 anför HeEmsLeYy (Challenger Report) Santalum sp.? och anmär- ker, att man ej hade rättighet att ens taga för gifvet, att sandel- trädet på Juan Fernandez tillhörde nämnda släkte. Dettas utbred- ning i öfrigt var ju knappast ägnad att stärka ett dylikt antagande. Emellertid hade redan en tysk botaniker, G. Kraus, mikroskopiskt undersökt veden och kommit till det resultatet, att säkerligen en Santalum-art förelåg (Naturf. Ges. zu Halle 1882), något som synes ha undgått HEMSLEY. Slutligen kom lösningen på gåtan. Af öarnas arrrendator fick F. PHiuiPPrt sig tillsända ett par kvistar med unga knoppar år 1888 och han kunde nu beskrifva växten. Arten var ny och erhöll namnet S. fernandezianum (Anales del Mus. Nac. Santiago, 1892). Ett rätt egendomligt fall, att en art blir beskrifven strax innan den gör sin sortie ur de lefvande växternas antal! Ty efter allt att döma kommo kvistarna från det sista trädet. Det kan man kalla ett originalex- emplar. Fullständigt känd var växten härmed dock icke. Hvarken blom- mor eller frukter voro beskrifna. Då JoHow 1891 kom till Juan Fernandez, började han naturligtvis söka efter sandelträdet. Han Fig. 2. Santalum fernandezianum F. Phil. Nach Herbarexemplar !/,. O. JUEL & C. SKOTTSBERG foto. IVP genomströfvade ön i alla riktningar, han utlofvade en belöning åt den, som kunde ge honom någon upplysning. Slutligen meddelade en kolonist, att han i dalen innanför Puerto Ingles funnit ett ex- emplar, och i sällskap besökte de platsen. Sannolikt kände man- nen till trädet förut och yppade sin hemlighet först då han förstod, att man kunde förtjäna på saken. Enligt JoHows öfvertygelse var detta det sista exemplaret på Masatierra. Från Masafuera är intet lefvande exemplar kändt, men väl äro bitar af stammar och gre- nar funna i mer än en klyfta, hvarom för öfrigt deras namn bära vittne (Quebrada del såndalo, Q. del sandalito). I sitt ofvan anförda arbete beskref JoHow trädet, äfven blommorna. Frukter fick han ej se, emedan det året inga utbildades. Några frön kunde JoHow alltså icke få, och försök med sticklingar misslyckades. Då jag i augusti 1908 kom till Juan Fernandez, var jag natur- ligtvis nyfiken att få veta, om trädet ännu fanns kvar, och om kanhända något nytt exemplar under de förflutna åren blifvit fun- net. Den senare frågan kunde innebyggarna strax besvara nekande; beträffande den förra vände jag mig till upptäckaren, som ännu lefde och som endast för sin son yppat, hvar det dyrbara trädet växte. De hade på ett par år icke besökt platsen och dess bättre icke gjort något attentat mot växten — de väntade helt enkelt på, att den skulle dö, hvarefter de skulle kunna göra sig en god för- tjänst. För öfrigt tycktes de ha ett slags affektion för sitt träd, och det var först sedan jag lyckats öfvertyga dem om mitt rent veten- skapliga intresse som jag kunde förmå sonen att bli min vägvisare för en tur till Puerto Ingles. Det var den 25 augusti. Vi stego brant uppför dalens västsida, klättrade utefter sluttningen, som var så skarp, att det endast med tillhjälp af träden lyckades, och nådde i en urskogsfylld klyfta vårt mål. Ty där stod verkligen det gamla sandelträdet kvar. Den omgifvande vegetationen var den typiska Masatierra-skogen med Myrceugenia fernandeziana, Fagara mayu, Drimys Winteri var. confertifolia och Psychotria pyrifolia som vik- tigaste träd. Jag ville naturligtvis gärna taga en fotografi af trä- det, men det visade sig svårt; på grund af vegetationens täthet var det ej möjligt att få in hela trädet på plåten. Markens utomordent- ligt starka lutning underlättade ej heller saken; andra svårigheter voro den dåliga belysningen och vinden. Bilden blef därför inga- lunda förstklassig, men jag har dock velat reproducera den. Säkerligen är det ett gammalt träd. Om flera förekommit i när- heten, så äro i hvarje fall alla spår efter dem längesedan bortsopade. 173 Dess höjd kan uppskattas till 9 meter; till 21 dm. är stammen ogrenad; ofvanför denna punkt utgå fyra grofva grenar. Hufvud- stammen är jämntjock och har en diameter af c:a 35 cm., den gröfsta grenen mäter 16 cm. Endast en af de fyra grenarna visar ännu tecken till lif, den har nämligen en enda liten, grönskande kvist. Barken, som mycket lätt faller af, är mörkt gråbrun (som yngre ljusare) och förklyftad i rektangulära stycken. Bladen äro mörk- gröna och mattglänsande på öfversidan samt af fast konsistens. De kvarsitta mer än en vegetationsperiod. Vid mitt besök funnos inga blommor. Flera af de döda grenarna äro afsågade. Kan nu intet göras för att rädda denna egendomliga växt? Näppe- ligen, om ej någon person kan slå sig ned på ön och hålla vakt om den, för att se, om den sätter frukt, och göra nya försök att föröka den genom sticklingar. Hvarken min följeslagare eller hans fader hade någonsin sett den bära frukter. Och beträffande möj- ligheten af en förökning på vegetativ väg, måste anmärkas, att ar- terna af sl. Santalum äro halfparasiter. De fordra för sin utveck- ling att deras rötter kunna komma i förbindelse med rötterna af någon annan växt. Visserligen tror JoHow, att så icke är fallet med vår art, men jag kan icke inse, att han förebragt tillräckliga bevis för sin åsikt; det vore ju märkvärdigt om ett undantag skulle föreligga. Kanske är, då detta skrifves, den sista grenen redan död. Den kan i hvarje fall ej ha lång tid att lefva, och på Juan Fernandez är då sandelträdets saga all. Jag har redan haft tillfälle att påpeka det egendomliga i förekomsten af en Santalum, ett släkte som är alldeles främmande för Sydamerikas flora, på Juan Fernandez. Ett diskuterande af dessa öars underbara flora och dess härkomst, så- dan jag tänker mig densamma, ligger dock utanför ramen af denna lilla uppsats. Till den frågan måste jag återkomma i ett annal sammanhang. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 3. UBER KERNTEILUNG IN DEN WURZELSPITZEN VON ALLIUM CEPA UND VICIA FABN VON HENRIK LUNDEGÅRD. Mit 11 Textfiguren. Seit längerer Zeit bin ich mit eingehenden Untersuchungen tber die Kernteilung und Zellteilung in den vegetativen Meristemen der Pflanzen beschäftigt. Bei dem jetzigen Stande unserer Wissenschaft kam es vor allem darauf an, die dabei stattfindenden Vorgänge einer strengen morphologischen Analyse zu unterwerfen und die so erhaltenen Resultate in vorurteilsfreier Weise theoretisch zu ver- werten. Erst dann war an einen dauerhaften Erfolg eines solchen Unternehmens zu denken, denn die Hauptzöge der Karyokinese sind ja seit beinahe dreissig Jahren bekannt, während es anderer- seits, besonders in den letzten Jahrzehnten, nicht an ungenägend begröändeten theoretischen Erörterungen gemangelt hat. Und erst wenn man die morphologischen Veränderungen während der Kern- und Zellteilungsvorgänge sowie den morphologischen Bau des ruhen- den Kerns und der ruhenden £Zelle bis in die Einzelheiten kennt, kann man hoffen, an eine allseitige und wirkliche Lösung des Pro- blems des physiologischen Mechanismus dieser Vorgänge, die einen nicht kleinen Teil des Rätsels des Organischen in sich bergen, heran- treten zu können. Bei meinen morphologischen Untersuchungen habe ich mich vor allem zweier Objekte bedient: der Wurzelspitzen von Allium cepa und Vicia faba. Ich habe die Strukturuntersuchungen an diesen Objekten jetzt fast abgeschlossen, und da ich glaube, dass sie in gewissen Beziehungen eine prinzipielle Bedeutung besitzen, will ich 175 im folgenden vorlävfig öber die wichtigsten Resultate berichten, wenngleich dies natärlich hier nur in grösster Kärze geschehen kann. In meiner ausfährlichen Arbeit, die sich auch mit anderen Objekten sowie den Hauptfragen der Kernteilungsmechanik beschäf- tigen wird, werde ich die botanische und zoologische Literatur ein- gehend besprechen und ein reichliches und sorgfältig zubereitetes Illustrationsmaterial geben. Eine morphologische Analyse des Plasmas und des Kerns bei der Teilung der Zelle bietet, wie wohl bekannt ist, ganz beson- dere Schwierigkeiten dar, indem man mit dem lebenden Malte- rial nicht weit hierbei kommen kann. Ich habe mich jedoch be- möht, dem lebenden Material so viel wie möglich zu entnehmen, und in der Tat sieht man bei energischen Bemähungen, und nach- dem man sich an das anfangs ungewohnte, farblose Objekt gewöhnt hat, recht viel, was wohl auch mit der Natur der Objekte zusam- menhängt. Besonders Allium cepa erwies sich als ein Material, in dem alle Stadien der Kernteilung mit relativ grosser Deutlichkeit sichtbar waren, ja, die Strukturen, wie Spirem, Chromosomen, zeigten sich manchmal mindestens ebenso deutlich und erheblich sauberer als in fixiertem, ungefärbtem Material. Natärlich konnte ich nicht den Ablauf der Mitose unter dem Mikroskop direkt verfolgen. Untersucht wurden nämlich sehr dänne Längsschnitte der Wurzelspitzen, und in diesen sind die Wachstums- und Teilungs- vorgänge sistiert. Die karyokinetischen Figuren verbleiben aber dabei mehrere Stunden genau in dem Zustand, in dem sie sich beim Schneiden in der intakten Wurzel befanden, ohne sich zu verändern. Die Schnitte wurden meistens in 2 2 Rohrzucker un- tersucht. Allerdings lassen sich Detailuntersuchungen nicht oder nur mit grossen Schwierigkeiten an dem lebenden Material ausfäöhren. Um so wichtiger ist es daher, durch Vergleich der im Leben unter- scheidbaren Strukturen mit denjenigen in fixierten und gefärbten Präparaten die Zuverlässigkeit der allgemein benutzten Fixierungs- flässigkeiten zu bestimmen, und ich habe daher vergleichende Un- tersuchungen öäber die Einwirkung dieser Mittel angestellt. Hier sei nur erwähnt, dass ich eine beträchtliche Anzahl verschiedener Fläössigkeiten verwendet habe, und dass es sich herausstellte, dass jedes Fixierungsmittel häufig eine gewisse Phase vor den uöbrigen bevorzugt. Folglich konnten häufig mehrere Fixierungsmittel beim Studium einzelner Phasen Verwendung finden. Es wurde aber fest- 176 gestellt, dass die Flemmingsche Flässigkeit die lebendige Struktur bei Allium und Vicia am naturgetreusten wiedergibt, wenngleich auch damit natärlich Artefakte erzeugt werden. Besonders gilt dies fär die jungen Prophasen und Telophasen sowie die Zwischenstadien schnell aufeinander folgender Teilungen. Das Spirem und die Chro- mosomen der Meta- und Anaphasen werden aber in FLEMMING und auch in den meisten öbrigen Fläössigkeiten, wie HERMANN, MERKEL, ZENKER, TELLYESNICZKY, KEISER, sehr naturgetreu fixiert. Die Ruhe- stadien, die Prophasen und Telophasen werden jedoch bei jeder Fixierung recht sehr alteriert, was die feinere Struktur betrifft; grössere Klumpen, welche in Vicia in dem typischen Ruhestadium und der Prophase vorhanden sind, werden aber erhalten, und nie- mals hat sich erwiesen, dass solche artifiziell entstehen. Die Ergebnisse, in Verbindung mit den Entdeckungen A. FISCHERS u. a., zeigen, dass die Bezeichnungen Chromatin (FLEMMING) und Achromatin (FLEMMING) oder Linin (SCHWARZ, STRASBURGER), die sich in der Zytologie eingebärgert haben, nicht aufrechtzuhalten sind. Die verschiedenen Färbungsintensitäten hängen nach unseren heutigen Kenntnissen fast ausschliesslich von physikalischen Verhält- nissen ab. Da jedoch die hierfär in Betracht kommenden Eigen- schaften der Kernstrukturen sowohl präformiert, wie durch die Fixierung erzeugt sein können, und da die Benennung Chromatin, die von ihrem Urheher FLEMMING mehr chemisch als morpholo- gisch aufgefasst wurde,' zu unrichtigen Konsequenzen fäöhrt und vielfach geföhrt hat, scheint es mir nicht zweckmässig, diese Be- nennung noch weiter zu benutzen. Wir bedärfen aber eines Terminus, der diejenige Substanz be- zeichnet, die in morphologischer Weise die Chromosomen aufbaut,” einer Benennung aber, die sich nur auf die physikalisch individua- lisierte Substanz bezieht, die im Leben in feiner Verteilung in der Kernflässigkeit suspendiert ist, und die, morphologisch betrachtet, in genetischer Beziehung zu den Chromosomen steht, ohne etwas öber die chemische Zusammensetzung oder die chemischen Verän- derungen dieser Substanz auszusagen. Denn im lebenden Kern sieht ' Zellsubstanz, Kern und Zellteilung, S. 130. ” Nukleolus und Kerngeräöst sind chemisch verschieden (ZACHARIAS); vgl. ferner LUNDEGÅRD: Ein Beitrag zur Kritik zweier Vererbungshypothesen. Jahrb. f. wiss. 30ot. 1910. Bd. 48, S. 285. ' NEMEC (Zur Mikrochemie der Chromosomen; Ber. d. d. bot. Gesellsch. 1909) will nachgewiesen haben, dass das Kerngeröst und die Karyosomen (Prochromo- 1 man eine Suspension sehr kleiner Tröpfehen einer schwach licht- brechenden Substanz in der stärker lichtbrechenden Kerngrund- flässigkeit." Diese Substanz bildet im Ruhekern ein Waben- oder Netzwerk und scheint durch Versechmelzung der Tröpfchen etc. in das Spirem und die Chromosomen öberzugehen.” In den fixierten Präparaten sieht man freilich eine stark färbbare Substanz, die im Ruhekern Klumpen und Fäden (Körner) bildet, und eine schwächer färbbare, die in feinen Gerästen oder Schollen vorkommt. Die erstgenannte Substanz entspricht im allgemeinen der im Leben sichtbaren, suspendierten Substanz, die letztere kann sowohl präformiert, wenngleich unsichtbar, aus der homogenen Kernflössigkeit ausgefällt oder eine durch die Fixierung geschaffene - Modifikation der erstgenannten Substanz sein. Wegen der immer bei der Fixierung eintretenden Alterierung des Baues des ruhenden Kerns lässt sich vorläufig nichts Entscheidendes hieröber sagen. Die morphologische Zytologie hat sich aber nicht mit solchen un- sicheren Sachen zu beschäftigen. Ich nenne daher vorläufig die- jenige Substanz des Kerns, die in der Ruhe in dem Kernsaft sus- pendiert ist, und die sich morphologisch zu den Chromosomen ent- wickelt, einfach Gerästsubstanz oder Karyotin.” Ich gehe also, somen) nicht chemisch identiseh mit den Chromosomen der Metaphase sind. Seine Versuche beweisen jedoch nur eine physikalisehe Unähnlichkeit. Allerdings ist es möglich, ja sogar wahrscheinlich, dass in der betreffenden Substanz langsame che- mische Prozesse stattfinden, dies hat aber nichts mit der morphologischen Genese der Chromosomen zu tun (man verstehe mich recht: wir können die Morphogenese der Chromosomen verfolgen, ohne etwas von den chemischen Veränderungen zu wissen), lässt aber andererseits das Bedärfnis nach einem rein morphologischen Terminus um so fählbarer hervortreten. ! Die Lichtbrechungsverhältnisse sind bei verschiedenen Objekten verschieden. ? TELLYESNICZKY vertritt die Ansicht, dass die Ruhekernstrukturen in der Prophase aufgelöst werden, worauf die Chromosomen de novo auftauchen. Er vertritt also eine Epigenese der Chromosomen. Seine Ansichten sind aber meines Wissens von anderen Forschern nicht bestätigt worden. Ebensowenig konnte ich etwas Ähn- liches bei meinen Objekten beobachten. 3 Letztere Benennung ist vielleicht nicht unanfechtbar aus dem Grunde, weil das wörtlich gleichbedeutende Nuklein, das von J. SacHS in seinen »Vorlesungen äöber Pflanzenphysiologie» im obigen Sinn empfohlen wurde, leider von chemischer Seite aufgenommen wurde, um ein Spaltungsprodukt der Nukleoproteiden zu be- zeichnen. — TELLYESNICZKY (Ruhekern und Mitose; Archiv f. mikr. Anatomie, 1905) schlägt das Wort Nukleokrystallin vor, welches jedoch, abgesehen davon, dass wir den morphologischen Befunden dieses Autors nicht beitreten können, das gegen sich hat, dass die Veränderungen der Gerästsubstanz sich nicht mit der An- nahme einer kristallinischen (selbst nicht einer >»flässig kristalliniscehen») Struktur derselben vereinigen lassen. 178 wie man sieht, auf die Bezeichnungsweise der älteren Zytologen zu- röck und zwar, weil mich meine Untersuchungen gelehrt haben, dass man mit einer komplizierten Nomenklatur nichts erreicht. Zwar hat man Chromomeren, Chromiolen, Pangenosomen, Linin- fäden, -Bröcken und -Schläuche und viele andere Dinge in den Präparaten im Kern gesehen, die Erfahrung lehrt aber, dass man diese Dinge niemals im Leben und nur bei gewissen Präparationen sieht, und dass die schönen Namen die natärliche Entwicklung der Wissenschaft eher hemmen als befördern. Wir können m. a. W-. ganz gut ohne sie auskommen. In wissenschaftlich-methodo- logischer Hinsicht ist das Gebiet der Zytologie besonders interes- sant, weil in dem engen Raum der Zelle Morphologie und Physio- logie einander so innig durchdringen, dass geringe chemische Schwankungen schon Veränderungen der physikalischen Struktur hervorrufen können. Daraus ergiebt sich aber auch, dass die mor- phologische Analyse nicht zu weite Grenzen hat. In der ausfäöhr- lichen Arbeit werde ich meine Stellung zu diesen Fragen näher klar- zulegen versuchen. Die Geröstsubstanz des Kerns oder das Karyotin entspricht also im allgemeinen dem, was im fixierten und gefärbten Präparat zuerst die Aufmerksamkeit auf sich zieht, ausgenommen die Nukleolen, m. a. W. die stark färbbare Substanz, die, wie man weiss, die Hauptmasse des fixierten Kerns ausmacht. Was die schwach ge- färbte Substanz betrifft, lässt sie sich, wie schon gesagt, nicht an dem lebenden Material mit unseren heutigen Mitteln wiederfinden; sie bietet in morphologischer Hinsicht nichts Bedeutsames dar. — Von den im Plasma während der Zellteilung stattfindenden mor- pbologischen Veränderungen sieht man im Leben recht wenig, was auch damit zusammenhängt, dass diese Veränderungen viel unan- sehnlicher als die Kernmetamorphosen sind. Deutlich unterscheid- bar ist jedoch die helle Bildung um den Kern in der späteren Prophase, die man gewohnt ist, Polkappenbildung zu nennen, und die als ellipsoidische Vakuolenbildung hervortritt. Ich beziehe mich hier auf die Verhältnisse bei Allium, weil bei Vicia nicht viel von den mittleren Phasen der Zellteilung im Leben zu sehen ist. Zu- gleich beobachtet man eine schwache Anhäufung des Plasmas an den känftigen Polen, was jedoch in den fixierten Präparaten häufig viel ausgeprägter ist. In länglichen Zellen, wo der Kern ellipsoi- disch ist, sieht man nicht selten zahlreiche Vakuolen in dem Plasma an den Enden der Grossachse in der Prophase. Die Polkappen- 19 bildung,' die wohl eine Bedeutung fär die Mechanik der Mitose hat, kann ziemlich verschieden ausgebildet sein. Zumeist bilden sich zwei »>Polkappen> an zwei entgegengesetzten Seilen des Kerns, bisweilen umgibt aber die hyaline Flässigkeit den Kern auf allen Seiten, ist jedoch auch dann an den känftigen Polen mächtiger angesammelt. Bisweilen entwickeln sich aber augenscheinlich keine Kappen, sondern die Kernmembran buchtet sich polwärts aus. In fixierten Präparaten erscheinen die Polkappen anfangs völlig leer und sind vom Protoplasma scharf abgegrenzt. Dann erblickt man in ihnen an den stumpfen Polen eine nicht regelmässig me- ridionale Faserung, die am stärksten in den an das Plasma gren- zenden Teilen ausgeprägt ist. Diese Streifung nimmt allmählich zu, während gleichzeitig die äussere Begrenzung der Kappen un- deutlicher wird. Manche der Fasern laufen hin und her und setzen sich vornehmlich an Vorsprunge des Spiremknäuels an. Niemals wird bei guter Präparation (FLEMMING) diese Streifung dicht. Die Kappen strecken sich allmählich in der Verbindungsrichtung aus. Die Kernmembran wird aufgelöst; sie verschwindet zuerst an den Polseiten. Bei Allium, wo sich die erwähnten Plasmastrukturen in FLEMMING- Material besonders schön zeigen und wahrscheinlich nicht so sehr al- teriert worden sind, liegt nun der sphärische Spiremknäuel (vel. unten) im Zentrum einer ellipsoidischen hellen Aushöhlung in der Mitte der Zelle (ZACHARIAS >»Kernraum>), die keine glatte, aber doch eine ausgeprägte äussere Begrenzung besitzt und in ihrem Inneren von spärlichen, schwach gefärbten, glatten Fäden durch- zogen wird, welche meistens zwischen Granulis oder Höckern des begrenzenden Plasmas und auswärts gekrämmten Schlingen des Chromosomenknäuels verlaufen. — Neben diesen Fällen findet man aber auch andere, in denen das Plasma fast bis an die Chromo- somen vordringt. In der Metaphase erblickt man fast niemals eine regelmässig ge- formte helle Aushöhlung in der Zellmitte. Die deutliche Abgren- zung der ellipsoidischen Vakuolenbildung gegen das Plasma wird mehr und mehr verwischt, und die Chromosomen liegen häufig in 1 Diese Benennung ist vielleicht nicht ganz gut, vorläufig wollen wir aber dabei bleiben. Der von NEMEc vorgeschlagene Namen >Periplast> hat in zoologischen Arbeiten eine etwas andere Bedeutung (vgl. VEJpDovskY und MRraAzÉK, Arch. f. mikr. Anat. Bd. 62). SmvolfADnm. 1. 150 der Metaphase ganz von dem Plasma umgeben oder in kleinen, hyalinen, sackförmigen Aushöhlungen der Plasmaemulsion. Alle diese Stadien gestalten sich etwa in derselben Weise bei Allium und Vicia. Bei Allium kann man auch die Membranauf- lösung, das Auswandern der Nukleolen sowie die heile Partie um die Chromosomen im Leben sehen, während bei Vicia diese Sta- dien im Leben sehr undeutlich oder öberhaupt nicht wahrnehm- bar sind. In der Metaphase erblickt man keine >Spindelfasern? im Leben, wie dies auch in der Literatur för andere Objekte angegeben wird. Bei guter Fixierung, z. B. FLEMMING, können sie auch gänzlich fehlen, jedenfalls sind sie spärlich und unregelmässig plaziert. Eine deutliche >»Kernspindel> kommt öberhaupt selten zur Aus- bildung. Man sieht mehrere kleine Faserbäöndel, die sich an die Chromosomen oder auch an Granula im Plasma ansetzen, und einzelne, lange Fäden, die in der Längsrichtung der Teilungsfigur verlaufen. Zwischen >Zugfasern>, >Stätzfasern> oder Verbindungs- fäden (STRASBURGER) und Mantelfasern (NEMEC) zu unterscheiden, wäre hier etwas ganz Willkärliches. Alles in allem kann man sagen, dass schon die mikroskopischen Bilder hier entschieden gegen die Hypothese von den Spindelfasern als Bewegungsorgane der Chromosomen sprechen. Auch kann ich keine Anknöpfungs- punkte an die von STRASBURGER und NEMEC" aufgefundenen Be- festigungsphänomene der >»Spindel?> finden. Hier muss vor allem eine scharfe Kritik der fixierten Bilder einsetzen. Diesetwegen und wegen der manchmal interessanten Einzelheiten der Kappen- und Faserbildungen muss ich auf die ausföhrliche Arbeit verweisen. Während des Auseinanderweichens der Chromosomen in der Anaphase erblickt man zwischen den Schenkeln der antagonisti- schen Tochterchromosomen grobkörnige Fäden, welche man auch in dem Flemmingmaterial wiederfindet. Ausserdem sieht man auch in diesem Stadium in den fixierten Präparaten glatte, dänne Fa- sern. Diese Fasern können natärlich auch präformiert sein, es ist aber ebenso wahrscheinlich, dass sie Fällungsprodukte oder andere Artefakte sind. Wenn sie ausserdem nicht als »>Zugfasern> funk- tionieren können, kann man sie, wenn sie präformiert wären, höchstens als Ausdruck eines gewissen Zustandes des Plasmas, viel- Histologische Beiträge, H. b. ? Jabrb. f. wiss. Bot., Bd. 33. FönFSTÖCKS Beitr. z. wiss. Bot., Bd. 4. 181 leicht von Strömungen (BERTHOLD, FARMER u. ÅA.) ansehen. Wie es sich damit verhält, kann hier nicht auseinandergesetzt werden. Morphologisch betrachtet kommt diesen Bildungen keine prinzipielle Bedeutung zu. Ihrer morphologischen Individualität nachzufor- schen, wie dies besonders fröher so viele Forscher versuchten, er- scheint daher ziemlich äberflössig. Sie besitzen nach meiner Er- fahrung töberhaupt keine morphologische Individualität, so dass die Archoplasmatheorie BoveEris, Kinoplasmatheorie STRASBURGERS sowie die Versuche BöÖTSCHLIS, RHUMBLERS, GRÉGOIRES und anderer Forscher, die Spindelfäden aus der Struktur des Plasmas morpho- logisch herzuleiten, auf ziemlich unsicherem Boden fussen. Auch in der Telophase habe ich an lebendem Material keine »Verbindungsfäden> entdecken können. In den fixierten Präparaten kommen aber solche häufig vor, besonders im Anschluss an die sich anlegende Zellwand. Von diesen Fäden gilt das Gleiche, was oben gesagt wurde. Als Artefakte können schliesslich verschiedene Faserstrukturen entstehen, denen ähnlich, die SCHAFFNER, NEMEC und MERRIMAN bei Allium geschildert und fär präformiert gehalten haben.” Bei Vicia gestalten sich auch die Plasmastrukturen in den Anaphasen und Telophasen wie bei Allium. — Die typischen Ruhekerne und die Zwischenzustände zwi- schen zwei schnell aufeinander folgenden Teilungen sehen bei Allium cepa und Vicia faba verschieden aus. Bei Allium gestalten sich die Verhältnisse am einfachsten. Ein scharfer Unterschied zwischen typischen Ruhekernen und den Zwischenstadien herrscht hier nicht. Es sei sogleich bemerkt, dass im allgemeinen, auch bei Vicia, dieser Unterschied nicht so ausgeprägt ist, wie man glaubt oder geneigt wäre zu glauben. In keinem Falle kann man auch auf einen di- rekten Ubergang von einem Kern im Stadium der Telophase, mit noch deutlich unterscheidbaren Chromosomen, in das Sta- dium der Prophase schliessen, in Gegensatz zu dem, was NEMEC, MERRIMAN und BONNEVIE angenommen haben. Auch in den am VWIBot. Gaz., Bd. 26, 1898. STA a. OO. 1899, 1900. 3 Bot. Gaz., Bd. 37, 1904. + Ich kann mich hier natärlich nur auf die sich speziell mit Allium und Vicia beschäftigende Literatur beziehen. > Archiv f. Zellforschung, Bd. 2, 1908. 182 schnellsten wachsenden Geweben scheint ein Karyotinzerkleinerungs- prozess zwischen zwei Karyokinesen notwendig zu sein, was wohl damit zusammenhängt, dass Zellwachstum eine unerlässliche Be- dingung fär Kernteilung in den Wurzelmeristemen von Allium und Vicia ist. Der Zwischenzustand zwischen zwei somatischen Karyo- kinesen lässt sich also nicht ganz mit der Interkinese (GRÉGOIRE 1905) vergleichen. Andererseits ist es aber sicher, dass sich die Zwischenzustände in manchen Beziehungen von den typischen Ruhe- kernen, welche man in der Wurzelhaube und der Streckungsregion findet, unterscheiden. Fig. 1. Kerne und Kernstrukturen aus der lebenden (äberlebenden) Wurzelspitze von Allium cepa. a) Typischer Ruhekern. b) Prophase. c) und d) Teile des Kern- gerösts im Spiremstadium. Leitz' '/,,;' Komp.-Ok. 8. Bei Allium besteht dieser Unterschied darin, dass man (in fixier- tem Material) in den Ruhekernen des Vegetationspunkts Struktu- ren sieht, die darauf hindeuten, dass Teile der vakuolisierten Chromosomen Ppersistieren, um sich in der Prophase wie- der zu neuen Chromosomen zu entwickeln. Augenscheinlich gilt dies aber nicht för alle Chromosomen. Andere Ruhekerne werden von einem gleichförmigen Geröäöst angefällt, das aus Fäden, Körnechen und Schöllchen besteht (Fig. 2 a, S. 183). Im Leben erscheint das Geröäöst gleichmässig tropfig-wabig (Fig. 1 a): Die im ersten Falle vorhandenen dichteren Teile des Gerästs, das hier weitmaschiger ist als in typischer Ruhe, erscheinen als unregelmässige, längliche, stark färbbare Körper, die mit dem äbri- 183 gen Geröstwerk zusammenhängen, also nicht gesondert hervortreten (vel. Fig. 2 b). Man erblickt in ihnen auch häufig eine Längs- RJ dnr AN pr G JSBNIN one pe e&e / RRN fEREN > SAN kå Lå ie EN fö NL FÅ ; N VS. [fö fs / / e d Fig. 2. Kerne und Zellen aus der Wurzelspitze von Allium cepa. Flemmingmate- rial, Eisenhämatoxylin. a) Ruhekern aus dem Kalyptrogen in optischem Schnitt. Man vergleiche Fig. 1 a. b) Ruhekern aus dem Periblem mit unregelmässigen und z. T. längsgespalteten Karyotinklumpen. c) Spirem mit undeutlicher Längsspaltung (Verklumpung durch die Fixierung) und polarer Anordnung der Fäden. Vgl. Fig. 1 c u. d. d) Telophase. Oberer Kern mit deutlich gespalteten Chromosomen. Unterer Kern (schlechter konserviert) mit äberwiegender Vakuolisierung der Chromosomen. Vgl. Fig. 9. e) Spätere Telophase. Sehr deutliche Längsspaltung der schon er- heblich aufgelösten Chromosomen, die den Eindruck gepaarter Fäden machen. 2/67 Keitz. Komp =Okau6: Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 16 184 lichtung, die der Ausdruck einer Zweiteilung sein kann. Häufig sind mehrere dieser Körper an einer Stelle stärker angehäuft. Sie zeigen keine konstante Anzahl, auch findet man Ubergänge zu den kleinen Klumpen, die das Geröäöst ausfällen. Auch in typischen Ruhekernen kann man solche dichteren Anhäufungen in dem Geräst zu sehen bekommen. Diese Bildungen sind scharf von den Klum- pen bei Vicia zu unterscheiden. Ich habe sie nicht mit entspre- chenden Bildungen im lebenden Kern identifizieren können. Man erblickt aber alle Ubergänge zwischen diesen länglichen Substanz- anhäufungen und den Spiremfäden, so dass ihre wirkliche Existenz wohl unzweifelhaft ist. Das Geräöstwerk, besonders dasjenige der typischen Ruhekerne, wird bei der Fixierung nicht unbedeutend alteriert, man darf daher nicht zuviel Gewicht den Kleinstrukturen beilegen. Die Angaben MERRIMANS (a. a. O.) und BONNEVIES (a. a. O.) äöber den Bau des Ruhekerns sind nicht zutreffend, auch nicht GrÉGorIrEs' Auffassung, die sich auf eine spezielle Fixierungsmethode (HERMANN) bezieht. Diese Verfasser haben ebensowenig wie NEMEC und SCHAFFNER, die auch Allium untersucht haben, ledendes Material benutzt. — Bei Vicia faba zeichnen sich die typischen Ruhekerne durch das Vorkommen grosser, von dem töbrigen Kerngeräöst sich abhebender Karyotinklumpen aus. Diese Klumpen, die ich Karyosomen nennen will,” sind auch im Leben deutlich sichtbar und zählbar. Ihre Anzahl schwankt im allgemeinen zwischen 10 und 16 mit 12 als Mittelwert, kann aber auf 20 und mehr steigen, niemals unter 9—10 sinken. Das äbrige Karyotingeröst erscheint im Leben wie bei Allium tropfig-wabig, und man kann auch Tröpfchen beobach- ten, die kleiner als die grossen Karyosomen, aber grösser als die Tröpfehen der öbrigen Karyotinmasse sind. (In den Präparaten tritt das Geröst als gleichmässiges, körnig-fädiges Gerinnsel hervor (vgl. Fig. 4, S. 186). Dies macht häufig die Zählungen unsicher, meist jedoch nur in nicht typischen Ruhekernen, wo das Geröäöst gröber 1! La Cellule, Bd. 23, 1906. ? Diese Benennung wird besonders von den Zoozytologen häufig för ähnliche Klumpen im Ruhekern benutzt, und ich nehme sie hier hauptsächlich daher auf, weil sie einfach ist und nicht an mehr oder weniger hypothetische Vorstellungen an- knöäpft. Leider meinen viele Protozoenforscher mit »Karyosomen» gewisse Bin- nenkörper des Kerns, während PLATNER darunter dieselben Bildungen versteht, die For Karyomeren nennt, diese Ausdehnungen des Begriffs haben sich aber wenig eingebärgert, und es wäre zweckmässig den Namen Karyosom fär die mor- phologisch sich abhebenden Bestandteile des Kerngerästs zu reservieren. 185 und stark gefärbt ist. Häufig kann man 10—16 (12) recht grosse Klumpen und eine Anzahl kleinere zählen. Im Leben heben sich die Karyosomen zwar deutlich von der äbrigen Karyotinmasse ab, aber sie besitzen nicht Kugelform und haben häufig feingezackte Umrisse, weil das Geräst an ihnen ansetzt. Feingezackte Umrisse haben auch die Nukleolen im Ruhezustand. Sie sind sphärisch oder eiförmig und kommen in den runden Kernen in der Nähe des Vegetationspunkts fast durechweg in Zweizahl vor, während die länglichen Kerne des Pleroms meistens einen hantel- förmigen Nukleolus besitzen (Fig. 6 b, S. 189). Die Zweizahl der Fig. 3. Kerne aus der Wurzelspitze von Vicia faba. Uberlebender Längsschnitt. a) Ruhekern im Periblem mit 12 grossen und 3 kleineren Karyosomen. Die Grund- substanz in a u. b ist im Leben körnig-wabig und halbdurchsichtig. b) Typischer Ruhekern. Man bemerke, dass die grossen Karyosomen dicht nebeneinander liegen, ohne zu verschmelzen. Das Geräöst setzt an sie an. c) Zwischenstadium oder fräöhe Prophase aus dem Periblem. Die wahre Struktur ist hier sehr schwierig zu entziffern. d) Prophase. Man bemerke die Form der Nukleolen in den Ruhekernen a u. b, und in den Prophasekernen c u. d. — Leitz” !/,, hom. Imm. Komp.-Okular 8. Nukleolen ist wahrscheinlich ursprönglich, und es ist unsicher, ob intranukleäre Teilungen der Nukleolen stattfinden, wie es ZIMMER- MANN und LAWDOWSKY” för Vicia vermuten. Helle Höfe (Hyaloide EiMERS) kommen im allgemeinen weder den Nukleolen noch den Ka- ryosomen zu. Die Intermediärstadien zwischen zwei aufeinanderfolgenden Teli- ! Morphologie und Physiologie des pflanzlichen Zellkerns. 1896. ? Anat. Hefte, MERKEL-BONNET, 13, 1894. 186 lungen bei Vicia zeigen sich in FLEMMING und anderen guten Fixie- rungsmitteln recht mannigfaltig gestaltet. In der Zone der regsten Teilung sind sie ziemlich karyotinreich, man vermisst aber das re- gelmässige Geräöst und die deutlich begrenzten Karyosomen. Die Elemente des Gerästs sind viel gröber als in typischer Ruhe (vel. Figg. 4 u. 5), und die Klumpen in ihm hängen durch Fäden zu- sammen. Man sieht auch nicht selten längere Fäden, die paarweise verlaufen oder das Resultat einer” frömNeten Längsspaltung sind” (vgl. Fig. 11). In Zusammenhang hiermit J Fig. 4. Ruhekerne aus der Wurzelspitze von Vicia faba. Flemmingmaterial und Eisenhämatoxylin. a) Typischer Ruhekern aus dem Kalyptrogen mit zahlreichen grösseren und kleineren Karyosomen. Vgl. Fig. 3 a, b. b) Ebensolcher Kern aus dem Dermatogen (ungeschnitten). 18 grössere und kleinere Karyosomen, wovon eines deutlich längsgespaltet. c) Inhaltsarmer Kern an dem Vegetationspunkt. Mie, KT OTGT sei auch erwähnt, dass in den Ruhekernen, die in einem Gebiet langsamer Vermehrung liegen und folglich deutliche Karyosomen besitzen, diese nicht selten längsgespaltet erscheinen (Fig. 4 b). In einigen intermediären Kernen an dem Vegetationspunkt findet Es versteht sich, dass man nicht ohne weiteres entscheiden kann, ob eine »Paarigkeit» oder eine »Längsspaltung», welche Wörter ja in der Zytomorphologie eine ganz besondere Bedeutung bekommen haben, vorliegt. In Wirklichkeit sind aber diese Doppelbildungen Resultate einer Längsspaltung der Telophase- chromosomen, wie wir unten sehen werden. (4 Fig. 5. Zellen aus der Wurzelspitze von Vicia faba. Flemmingmaterial, a, ce und d Häma- toxylin, b Fuchsin-Toluidinblau. a) Pleromzelle nahe dem Vegetationspunkt mit Kern in Ruhe oder Zwischenstadium zwischen zwei schnell aufeinanderfolgenden Teilungen. Man be: merkt keinen Unterschied zwischen Geräöst und Karyosomen. b) Periblemzelle mit Kern im Ruhestadium. Kern ungeschnitten, sehr typisch fär dieses Gewebe. Man kann 14—13 z. T. gespaltete und unregelmässige Karyosomen zählen. Vgl. Fig. 3 c. c) Pleromzelle nicht weit von dem Vegetationspunkt. Die Karyosomen z. T. doppelt und in Verbindung mit den doppelt sich anlegenden Spiremfäden. Man bemerke die Ähnlichkeit mit der Prophase der heterotypischen Teilung. d) Pleromzelle mit Kern in Prophase. Relation zwischen Karyoso- men und beginnenden Spiremfäden. Vgl. Fig. 6. — Leitz” '/,, ', Komp.-Ok. 16. 188 man fast keine Karyotinklumpen (Fig. 4 c). In anderen ist das ganze Geröst aus Klumpen und Schollen zusammengesetzt (Fig. 5 a). Besonders in dem Periblem findet man Ubergänge zu typischen Ruhekernen (Fig. 5 b, 4 b). Je nach der Teilungsintensität be- kommt man natärlich mehr oder wenig typisch ruhende oder ty- pisch intermediäre Kerne zu sehen. Es scheint mir aber vorläufig nicht angebracht, näher auf diese Verhältnisse einzugehen. In den ziemlich langen Ruhestadien, wie z. B. in dem Periblem in einiger Entfernung von der Spitze (vgl. Fig. 5 b), kann man die Karyosomen zählen. Sie zeigen immer etwa dieselbe Anzahl wie oben. Je körzer das Ruhe- oder Intermediärstadium wird, um so mehr kleine Klumpen kommen vor, die Grössenunterschiede werden schliesslich verwischt; alles wird zu einer Unzahl kleiner Klumpen und grober und feiner Fäden. — Die Spirembildung in den Prophasen scheint, nach lebendem Material zu urteilen, in der Weise zu verlaufen, dass die sehr klei- nen Tröpfchen des Ruhezustandes zu grösseren, anfangs sehr un- regelmässigen verschmelzen, die in Reihen angeordnet sind. Diese Reihen oder Fäden sind sehr verschlungen, und man kann Anasto- mosen sowohl zwischen den Klumpen derselben wie zwischen benachbarten Reihen oder Spiremfäden beobachten. Diese Veränderungen verlaufen bei Allium und Vicia etwa in der- selben Weise. Bei Vicia kommt aber der Umstand hinzu, dass die Karyosomen offenbar hier eine gewisse Rolle bei der Spirembildung spielen, indem sie in Verbindung mit den beginnenden Spirem- fäden stehen (vgl. Fig. 1 b, c, d, Fig. 6). Bisweilen glaube ich an lebendem Material von Allium konsta- tiert zu haben, dass die Fäden paarweise verlaufen oder längsge- spaltet sind (vgl. Anm. S. 186). In fixierten Kernen (FLEMMING, MERKEL, ZENKER, TELLYESNICZKY) sieht man, dass die Spirem- fäden von Anfang an doppelt oder gespaltet angelegt wer- den, sowobhl bei Allium wie bei Vicia (vgl. Fig. 5 c, d, 11). Bei langsam verlaufenden Teilungen tritt wohl die Längsspaltung beim Verlassen des Ruhezustandes ein, bei schneller aufeinanderfolgenden z. T. schon in den vorhergehenden Anaphasen und Telophasen (vgl. unten). Bei Vicia sieht man, wie sich die Karyosomen, die häufig in der wuhe schon längsgespaltet sind, verlängern, oder dass sich die Spi- remfäden an sie ansetzen (Fig. 5 c, d, 6). In den Zwischenzustän- den zwischen zwei sehnell aufeinanderfolgenden Teilungen geht die Spirembildung von den schon vorhandenen, mehr oder weniger 189 ausgeprägt doppelten Fäden oder länglichen Klumpen aus. Diese verdicken und verlängern sich, usw. Die Fixierungsflässigkeiten, auch die besten, wirken offenbar recht schädigend auf die Kerne in fröher Prophase. Es treten also Ver- sehmelzungen ein, usw. (vgl. Fig. 2 c). Fig. 6. Zelle und Kerne aus der äberlebenden Wurzelspitze von Vicia faba. Alle Kerne in Prophase. Diese Stadien sind sehr schwierig in einer planen Zeichnung wiederzugeben, es ist also sehr möglich, dass das was im optischen Schnitt als Waben erscheint in Wirklichkeit ein Geflecht anastomosierender Fäden ist, wobei nur diejenigen Fäden als solche hervortreten, die in dem Plan des Gesichtsfelds liegen. a, b, c entsprechen zeitlich aufeinanderfolgenden Stadien. In a sind noch grosse Karyosomen zu sehen, die mit den Fäden z. T. kommunizieren, in b sieht man nur wenige und kleine Karyosomen, während sie in c völlig verschwunden sind. In den fixierten Präparaten bekommt man entsprechende Bilder, welche aber immer etwas verzerrt sind. — Man bemerke ferner die amöboide Form des Nukle- olus. — Leitz” '/,,”, Komp.-Okular 8 /1 Die Prophase schreitet fort, indem die Tröpfchen und Klumpen, welche man im Leben sieht, mehr und mehr verschmelzen, die Ana- stomosen allmählich verschwinden. Bei Vicia werden die Karyo- somen immer weniger deutlich und lassen sich schliesslich nicht von den öbrigen Teilen der Spiremfäden unterscheiden (vgl. Fig. 6). 190 Das Verhalten der Nukleolen während der Prophase ist an le- bendem Material sehr charakteristisch. Anfangs rund, werden die Nukleolen mehr und mehr unregelmässig, gelappt und amöben- ähnlich und sind schwieriger zu unterscheiden. Zugleich wird der ganze Kern im Leben matter. In den fisierten Präparaten treten diese Formveränderungen des Nukleolus niemals klar hervor, ich habe auch zuweilen bei Vicia (niemals bei Allium, dessen Wurzel- spitzen bedeutend leichter zu fixieren sind) Verklebungen zwischen Nukleolus und den Spiremfäden gesehen. Eine morphologische Beziehung zwischen der Nukleolarsubstanz und den Chromosomen lässt sich im Leben und bei guter Fixierung nicht nachweisen. Die von LAwDowsky und GARDNER in dieser Beziehung gehegten Auffassungen uber die Verhältnisse in Vicia sind unrichtig. Die Längsspaltung in dem Spirem tritt in verschiedenen Fixie- rungen sehr verschieden auf, wie dies schon FLEMMING bei Sala- mandra zeigte. Auch bekommen die Elemente des Knäuels, die im Leben durchweg homogen erscheinen, verschiedene Innenstruk- turierungen. So wird z. B. der Knäuelfaden in HERMANN Wabignetzig, wie man dies aus GRÉGOIRES Abbildungen (1906) ersehen kann. W. BerG” hat gezeigt, dass die Fixierungsmittel in homogenen, gal- lertartigen Substanzen Vakuolen erzeugen. Eine Aufteilung der Spi- remfäden in >Chromomeren> und >?Lininbräcken> habe ich weder bei Vicia noch bei Allium gesehen, in Gegensatz zu den Angaben LAwDOWSKYS, KARPOFFS Uber Vicia, SCcHAFFNERS, MERRIMANS Uber Allium. Daraus ergibt sich, dass Angaben töäber einen solchen Auf- bau der Spiremfäden auf Täuschungen beruhen können, oder dass die Pfitznersche Körnelung, die bisher nicht im Leben beobachtet ist, ein Artefakt ist. Ebensowenig habe ich den spiraligen Bau der beginnenden Spiremfäden, den BONNEVIE bei Allium beschreibt, hier beobachten können. GRÉGOIRES Auffassungen stimmen hin- gegen recht gut mit den Tatsachen tberein, wozu jedoch bemerkt werden muss, dass die Angaben nur för HERMANN-Fixierung gelten, was zur Folge hat, dass dieser Forscher mehrere Tatsachen nicht zu sehen bekommen hat und andere unrichtig interpretiert. Das ältere Spirem besteht häufig aus Doppelfäden, die sich um- einander winden. — Es zeigt sich nach meinen Untersuchungen, dass eine ausgeprägtere Ähnlichkeit der somatischen Prophase mit der heterotypischen herrscht, als man bisher geglaubt hat. — " Arehiv f. mikr. Anat;, Bd: 37, 1891; ” Archiv f. mikr. Anat., Bd. 65, 1904. 191 Das Spirem ist nicht kontinuierlich, sondern besteht von Anfang an aus getrennten Stäcken. Bei Vicia habe ich auf dicken Schnitten, die den ganzen Kern enthalten, die Segmente ziemlich genau zählen können, was in dem frähen Spiremstadium mit einigen Schwierigkeiten verbunden war. Zwei Zählungen ergaben 12—15 Segmente. Die Spiremschlingen sind häufig polar angeordnet. Diese An- ordnung hängt, wie es sich zeigte, von den inneren Bedingungen, unter welchen sich das Spirem entwickelt, ab, scheint aber in keinem Zusammenhang mit der Orientierung der Chromosomen in der Te- lophase zu stehen, weshalb die theoretischen Anschauungen, die hieran anknäöpfen, nicht wohlbegrändet sind. Zur Zeit der Membranauflösung hat sich das Spirem, wenn es lang und dönn ist, häufig in dem sich während der Kappenbildung verkleinernden Kernraum zu einem dichten Knäuel zusammengeballt, in dem häufig die Längsspaltung verwischt erscheint. Eine wirk- liche Wiederverschmelzung der Hälften der Spiremfäden, wie dies BONNEVIE (a. a. O.) annimmt, tritt aber im allgemeinen nicht ein. Die Deutlichkeit der Spalte hängt ausser von der benutzten Fixie- rungsflässigkeit sehr von den verwendeten Färbungsmethoden ab. In HEIDENHAINS Hämatoxylin wird die Spaltung viel deutlicher als in S.-G.-0. oder Fuchsin-Toluidinblau und in alten Präparaten deut- licher als in neuen. Nach der Membranauflösung lockert sich der Knäuel auf, und die Schlingen ordnen sich häufig in der Längsrichtung der Teilungs- figur. Die einzelnen Stäcke hängen dabei immer noch zu dreien oder zu vieren endweise zusammen. Die häufig interessanten Ein- zelheiten dieser Stadien können nicht hier geschildert werden. Die Chromosomen bei Vicia sind sehr lang, ziemlich dick und laufen häufig in mehreren Buchten und Windungen, wenn auch die längeren meistens V-förmig sind: Die Krämmungsform und Anordnung der Chromosomen in der Äquatorialplatte hängt sehr davon ab, ob sie endweise zusammenhängen oder nicht. Zählungen wurden zahlreich an Polansichten der Äquatorial- platte auf Wurzelquerschnitten ausgeföhrt. Sie wurden durch die erwähnte Form und Anordnung der Chromosomen und dadurch, dass die Endverklebung manchmal noch in der Metaphase fort- dauert, erschwert. Wenn es sich um solche Verklebungen handelt, ist es offenbar sehr schwierig zu entscheiden, ob zwei verklebte Chromosomen oder ein einzelnes, segmentiertes vorliegen. Die Chro- 192 mosomenzahl ist aber, auch wenn man diese Verhältnisse be- röcksichtigt, nicht völlig konstant. In den meisten Fällen fand ich 12 Chromosomen, nicht selten wurden aber 13 und sogar 14, 15 konstatiert, während die Anzahl sehr selten unter 12 sinkt. Man sieht auch eine Tendenz der langen Chromosomen, sich weiter zu segmentieren. Es schnären sich also schon in der Metaphase (vgl. Fig. 7. Äquatorialplatten aus einem Wurzelquerschnitlt von Vicia faba. Merkel, Safranin-Gentianaviolett-Orange (15 »). In a sieht man 11 freie und 2 endverklebte Chromosomen (ausserdem ist von einem Chromosom ein kleines Stäck abgeschnärt worden). In b sieht man 10 freie und 2 endverklebte Chromosomen (eventuell ein segmentiertes Chromosom?). Keine Paarigkeit der Chromosomen ist zu entdecken. — Leitz” hom. Immersion !'/,;'', Komp.-Okular 16 Reichert. Fig. 10 c, S. 194), häufiger in den Anaphasen kleine Segmente ab, welche jedoch selten wvöllig isoliert werden. Eine Paarung der Chromosomen, wie es STRASBURGER, GEERTS, MÖLLER gesehen haben, konnte ich weder bei Vicia noch bei Allium entdecken. Auch die Karyosomen bei Vicia zeigen keine Tendenz, sich in Paaren anzuordnen. Ihre eventuelle Doppelkeit beruht auf Längsspaltung. Allium besitzt 16 Chromosomen diploid, wie SCHAFFNER, GRÉ- 193 GOIRE, STRASBURGER, GUIGNARD richtig angeben (nicht 10—30, wie MERRIMAN, oder etwa 24, wie BONNEVIE glaubt). Die Angaben BONNEVIES öber die Teilungsstruktur der Chromosomen kann ich nicht bestätigen. Bei Allium segmentieren sich die einzelnen Chro- mosomen häufig in der Mitte, wo sie V-förmig umgebogen sind (Fig. 8). Die Chromosomen können bei Allium im Leben mit grosser Deut- lichkeit unterschieden werden, auch ihre Längsspaltung. In der Fig. 9. Zwei lebende Zellen aus Fig. 8. Polansicht einer Äquatorial- der Wurzelspitze von Allium cepa. platte von Allium cepa mit 16 Chro- Kerne in Anaphase. Nur einige mosomen. Bei den mit £ bezeichneten Chromosomen sind eingezeich- Stellen hat eine transversale Durch- net, diese aber längsgespaltet! brechung der meistens V-förmigen Man bemerke ausserdem die Chromosomen stattgefunden. unregelmässige Form der Kerne Keine Paarung. und die runden Nukleolen. the» KOMPASÖR: Sj Anaphase weisen sie eine zentrale, dunkle Linie auf. In den fixier- ten Präparaten tritt diese Linie als Längslichtung hervor. Dies ist eine beginnende Vakuoliserung oder Veränderung im Innern der Chromosomen. In Zusammenhang mit dieser Vakuoliserung oder vielleicht unabhängig von ihr beginnt eine Zweiteilung der Chromosomen. Auch dies ist im Leben zu sehen (Fig. 9). Ich will vorläufig nicht näher auf diese Phänomene eingehen, sicher ist aPer, dass in der Telophase sehr haufig eine Zweitel- lung der in kerntangentialer Richtung abgeplatteten Chro- 194 mosomen geschieht. Man sieht also Doppelfäden, die freilich in langsam wachsenden Zellen allmählich verschwinden, in den Intermediärstadien der Teilungsregion aber z. T. erhalten bleiben und dann in der Prophase Anlagen zu neuen Chro- mosomen werden: Vg: Fig. 2 dj e, 10 :a, b, 115 ec b Fig. 10. Zellen und Chromosom aus der Wurzelspitze von Vicia faba. a und b aus Flemmingmaterial, c Zenkerfixiert. a Safranin, b und c Hämatoxylin. a) Ana- phase mit sehr deutlich längsgespalteten Chromosomen, die auch z. T. zentral va- kuolisiert sind. b) Telophase. Die stark aufgelösten oder vakuolisierten Chromo- somen sind deutlich längsgespaltet, was den Eindruck gepaarter Fäden macht. c) Gespaltetes Chromosom einer Metaphase. Es ist deutlich an dem einen Ende quersegmentiert, und die kleinen Segmente spreizen auseinander. — !'/,," Leitz, Komp.-Okular 16 Reichert. Wir erhalten also jetzt eine Erklärung der beobachteten Doppel- fäden der Intermediärstadien. — Die Karyosomen scheinen einfach durch Zusammenfliessen einer gewissen Menge der zerteilten Chro- 195 mosomen zu entstehen, und ihre häufig beobachtete Längslichtung und Spaltung hängt wohl mit der Spaltung der Teleophasechro- mosomen zusammen. Man kann aber nicht feststellen, ob ein Chromosom zur Ent- stehung eines oder mehrerer Karyosomen fährt; ebensowenig lässt sich konstatieren, ob nur ein Karyosom in der Bildung eines Chro- mosoms aufgeht. Die Anzahl der Karyosomen ist ja fast durchweg etwas grösser als die Chromosomenzahl. Dass aber diese Zahl inner- halb gewisser Grenzen schwankt und häufig annähernd 12 beträgt, muss bedeuten, dass die Karyosomen in einer Beziehung zu den Fig. 11. Zelle an dem Vegetationspunkt von Vicia faba. Kern in Zwischenstadium, mit einigen stark vakuolisierten, aber deutlich längsgespalteten Chromosomen- schlingen. Man bemerke die Ähnlichkeit mit der Telophase Fig. 10 b sowie den Prophasen Fig. 5 c und d. Leitz' '/,,", Okular 16. Chromosomen stehen, die jedoch schwerlich morphologisch sein kann. Eine morphologische Individualität der Chromosomen lässt sich nur in den Fällen nachweisen, wo Doppelfäden in der Ruhe sichtbar sind. — Die Frage nach der Individualität der Chromo- somen kann nur in Zusammenhang mit der ganzen Literatur aus- giebig diskutiert werden. — Die von mir als Karyosomen bezeich- neten Bildungen zeigen manche Beröährungspunkte mit den bei an- deren Pflanzen beschriebenen >Chromatinklumpen>, >”Pseudonukleo- len? und »Prochromosomen”. Die Längsspaltung in den Anaphasen und Telophasen ist mindestens ebenso deutlich wie die Spiremspalte. Die negativen Befunde GRÉ- 196 GOIRES beruhen darauf, dass dieser Forscher Hermannfixierung be- nutzt hat, die reichlich Vakuolen in den Chromosomen erzeugt und so die Längsspaltung verdeckt. Dagegen haben HoF, MERRIMAN und BONNEVIE diese offenbar gesehen. — Ein kontinuierliches Spi- rem wird auch nicht in der Telophase gebildet. Oben habe ich also in grösster Kärze einen Teil meiner Befunde dargestellt. Ich hielt es fär angezeigt, alle theoretischen Ausfäöh- rungen hier fernzuhalten, da man solche nur unter Beröäcksichtigung der ganzen diesbezäöglichen Literatur mit Aussicht, etwas zu er- reichen, anstellen kann. Ich kann also hierfär nur auf meine ausfährliche Arbeit ver- weisen. Stockholm, den 2. Juni 1910. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 3. EINIGE UREDINEEN AUS LULE LAPPMARK. VON THORE LINDFORS. Im Sommer 1909 hielt ich mich einen Monat mykologischer Stu- dien halber in der Lule-Lappmark (Schwedisch-Lappland) auf, und zwar im Tarratal und auf den dasselbe umgebenden Bergen, west- lich des Dorfes Qvikkjokk. Ich machte dabei einige Funde, die auf ein allgemeineres Interesse Anspruch machen können, weshalb ich sie hier näher besprechen werde. Einige Arten bedärfen noch der Kulturversuche; ich hoffe, später einmal wieder auf sie zuröck- kommen zu können. Ich benutze diese Gelegenheit, um meinem verehrten Lehrer, Herrn Professor Dr. O. JUEL, meinen tiefgefählten Dank auszuspre- chen fär seinen nicht hoch genug zu schätzenden Beistand, den er mir bei meinen Pilzstudien und besonders bei der Bearbeitung des hier vorliegenden Materials hat angedeihen lassen. 1. Puccinia dovrensis Blytt. Auf dem Berge Vuoka, einige Meilen westlich von Qvikkjokk, fand ich Ende Juli diese äusserst seltene, wiewohl äber ein grosses Gebiet verbreitete Art. Sie ist bisher aus zwei Lokalitäten in Norwegen, einer in der Schweiz, einer in Si- birien, einer in Turkestan und einer in Schweden, nämlich auf dem Berge Vaivanenlaki am Torne-Träsk, bekannt (1. Pr 390). An meinem Fundorte war die Nährpflanze Erigeron alpinus IL. Uber die Skulptur der Sporenmembran finden sich in der Litte- ratur mehrere einander widersprechende Angaben. SYpow sagt, dass die Teleutosporen glatt seien (II, p. 80); Liro dagegen behauptet, die Membran sei mit grossen, unregelmässigen, fast leistenförmigen Warzen versehen (I, p: 390). Eine dritte Angabe hat FISCHER; er 198 meint nämlich, die Teleutosporen seien fein und dichtwarzig (III, p: 193). Ich habe mein Material genau untersucht und kann die Angabe FiscHERS bestätigen. Bei 1000maliger Vergrösserung habe ich nämlich kleine Membranwarzen gefunden, die von unten nach dem oberen Teil der Spore hin an Grösse zunehmen. — Es scheint also in dieser Hinsicht eine Variation vorzuliegen. 2. Puccinia albulensis Magn. In der Gegend, wo ich mich aufhielt, war dieser Pilz auf Veronica alpina IL. ziemlich häufig. Als ich nachher in der Litteratur angegeben fand, dass er sehr selten vorkomme und in Schwe- den bisher noch nicht gefunden sei (I, p. 329), gab mir dies die Veranlassung, in den Sammlungen des Botaniscehen Museums zu Upsala näher nachzuforschen. Ich fand den Pilz dort durch mehrere OO / DD Exemplare aus verschiedenen Lokalitäten der nordschwedischen Gebirge vertreten. Er ging hier aber unter dem Namen Puc- cinia Veronicarum DC. oder P. Veronicae (Schum.) Wint. Diese drei Arten sind ja sehr leicht voneinander zu unterscheiden, und es steht ausser allem Zweifel, dass die Exemplare des Museums zu P. albu- | lensis zu rechnen sind. Zum Vergleich föge ich eine Abbildung der Sporen dieser drei Arten bei (Fig. 1). Ausser durch die Form > NN ER 2 NW CR N N NE fö C der Sporen weicht P. albulensis von den N ( beiden anderen Arten auch durch das Auf- ( rn . | TP treten der Teleutosporen ab: sie bedecken nämlich bei P. albulensis ganze Internodien, Fig. 1. -Teleutosporen von M . . > : AE ne während sie bei den anderen in kleineren Puccinia albulensis (a), Puc- cinia Veronicarum (b) und Häufchen, gruppenweise geordnetiustehen Puccinio Veronicae (c). 3. Caeoma VWViolae n. sp. Am 8. Juli fand ich im Tarratal am Fusse des Njuonjes eine Caeoma-Form auf Viola epipsila Ledeb. Sie kam auf einem Gebiet von höchstens 20—30 qm sehr spärlich vor, obwohl Viola epipsila im ganzen Tarratal sehr häufig ist. Bei der Untersuchung des gesammelten Materials habe ich einen sehr guten Charakter gefunden, wodurch sich Caeoma Violae von anderen Caeoma-Formen, Zz. B. den unten erwähnten, auf Saxifraga-Arten vorkommenden un- 199 terscheidet. Paraphysen im gewöhnlichen Sinne sind hier nicht vorhanden, aber an den Innenseiten der losgesprengten Epidermis- reste sitzen grosse, angeschwollene Zellen, die augenscheinlich ein deckendes Lager äber die sporenbildenden Hyphen gezogen haben (Fig. 2, a), ehe noch das Caeoma seine volle Entwicklung erreicht hatte. Ein auf diese Weise entwickeltes Decklager ist bisjetzt noch nirgends beschrieben worden. Caeoma Violae ist also ein ganz frei- stehender Typus. Die öbrigen Kennzeichen der Art sind: Pykniden scheinen zu fehlen. (Caeoma-Häufchen vereinzelt auf der unteren, selten auf der oberen Seite des Blattes. Sporen (Fig. Fig. 2. Caeoma Violae. a Querschnitt, b Spore desselben (stärker vergrössert). 2, b) gerundet—ellipsoidisch, Länge 19—27 pu, Durchmesser 18—20 4; Membran farblos, bis 3 u dick, äusserst fein- und dichtwarzig; Zwi- schenraum der Warzen weniger als 1 »; Inhalt gelb. Betreffs der äbrigen Stadien des Pilzes bin ich zu keinem sicheren Resultat gekommen. Als ich ihn am 8. Juli zum ersten Mal fand, waren die Caeoma-Lager schon vwvöllig entwickelt, und als ich am Ende desselben Monats den Platz wieder besuchte, waren nur un- bedeutende Uberreste derselben zu finden; von einem weiteren Entwicklungsstadium war jedoch auf den Viola-Blättern keine Spur zu finden. Ich halte es daher för wahrscheinlich, dass die Art heteroecisch ist. In der nächsten Umgebung habe ich sorgfältig nach Uredineen gesucht, die möglicherweise mit Caeoma Violae zusammengehören Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 1Z 200 könnten. Es gelang mir denn auch, zwei oder vielleicht drei Rost- pilze zu finden, deren Äcidienstadium unbekannt ist. Es sind dies Pucciniastrum Vacciniorum (Link.) Lagerh. und eine oder zwei noch nicht näher studierte Melampsora-Arten auf Salix glauca L. bezw. S. phylicifolia Sm. Dass Caeoma Violae und Pucciniastrum Vaccini- Fig. 3. Caeoma Saxifragarum auf Saxifraga oppositifolia (a und b) und Sax. gra- nulata (ce und d); a und c Querschnitte, b und d von oben. orum zusammengehören sollten, ist jedoch äusserst unwahrschein- lich. Wahrscheinlicher ist dagegen die Zusammengehörigkeit mit der oder den auf den obenerwähnten Salices sehmarotzenden Me- lampsora-Arten, obwohl hier der Einwand gemacht werden könnte, dass ein beträchtlicher Unterschied in ihrem Vorkommen existiert. 201 Die erwähnten Melampsoreen kommen nämlich uäberall in jener Gegend, wo ich gewandert bin, allgemein vor, während Caeoma Violae — wie schon gesagt — auf ein äusserst geringes Gebiet beschränkt ist. 4. Caeoma cernuae n. sp. Auf dem Gipfel des Njuonjes fand ich Anfang Juli auf Saxifraga cernua eine Caeoma-Form, die ich an- fängliceh zu dem Typus des Caeoma Saxifragarum DC. auf Saxifraga oppositifolia und S. aizoides zählte. Die genaue mikroskopische Untersuchung hat aber in der Entwicklung der sterilén, die Caeoma- Fig. 4. Caeoma cernuae, a Querschnitte, b von oben. häufchen umgebenden Hyphen eine bestimmte Abweichung auf- gewiesen. Bei der zu Melampsora alpina Juel gehörenden Caeoma- Form auf Saxifraga oppositifolia sowie bei derjenigen auf S. aizoi- des sind die sporogenen Hyphen von einem Myceliumkranz umge- ben, dessen Endzellen ein wenig vorstehen und zu einem kleinen Kopfe anschwellen, der jedoch nie die Dicke einer Spore erreicht (Fist da und pb). Bei dem auf Saxifraga cernua lebenden Typus ist dieser Myce- liumkranz durch langgestreckte, keulenförmige Paraphysen ersetzt, deren Köpfe ungefähr ebenso dick wie die Sporen sind (Fig. 4). Zum Vergleiche habe ich auch das Verhalten von Melampsora 202 Saxifragarum (DC.) Schröt. auf Saxifraga granulata untersucht. Nach der Angabe von Liro (I, p. 554) sind die Caeomahäufchen derselben von einem ?äusserst schwach entwickelten Mycelium- kranze> umgeben. Derselbe Autor sagt auch, dass die zu Melamp- sora alpina gehörenden Caeomahäufchen auf Saxifraga oppositifolia von Paraphysen umgeben seien. Meinen Untersuchungen nach ge- hören diese Caeoma-Formen beide zu demselben Typus, wenn auch bei Melampsora saxifragarum der Myceliumkranz ein wenig stärker entwickelt ist (Fig. 3). Ausser durch die abweichende Gestalt der Paraphysen kennzeich- net sich Caeoma cernuae durch folgende Charaktere. Pykniden rotbraun, unter der Epidermis entwickelt, linsenförmig, ohne Höhlungen, unter den Caeoma-Häufchen zerstreut; diese ge- wöhnlich auf der Blattunterseite, rund, gelb. Caeomasporen rund— ellipsoidisch, ein wenig kantig; Länge 19—22 pu, Durchmesser 17 —22 vw; Membran farblos, bis 3 p dick, dicht und feinwarzig. In noch höherem Grade als bei Caeoma Violae fehlen mir bei dieser Art Beobachtungen, die uber die Frage, ob sie autoecisch oder heteroecisch sei, ein Licht werfen könnten. Als ich Ende Juli den Platz verliess, waren die Caeomasporen noch nicht völlig ent- stäubt, und die Tatsache, dass damals noch keine Spur von irgend- welchem folgenden Stadium zu entdecken war, berechtigt ja daher zu keinem Ausspruch. Da ich auch von der Voraussetzung ausging, dass der Pilz mit den Caeoma-Formen anderer alpinen Saxifraga- Arten identisch sei, versäumte ich es, öber die Vegetation der Um- gebung Aufzeichnungen zu machen. Ich erinnere mich jedoch, dass in der unmittelbaren Nähe des Fundortes Melampsora Reticu- latae Blytt zu finden war. LITTERATUR. I. Liro, J. I., Uredineae Fennicae. Bidrag till kännedom om Finlands natur och folk. H. 65. Helsingfors 1908. II. SYpDow, P. & H., Monographia Uredinearum. I. Berlin 1900-—1904. III. FiscHErR, Epw., Die Uredineen der Schweiz. Beiträge zur Krypto- gamenflora der Schweiz, Bd. II, Heft 2. Bern 1904. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT, 1910. BD 4, H. 3. GDIGULA ALPINA OCH: På VILLOSA I HÄRJEDALEN. NÅGRA SYNPUNKTER PÅ DEN CENTRALSKANDINAVISKA FJÄLL- FLORANS VANDRINGSHISTORIA. AF RUTGER SERNANDER. Den 17 juli 1904 upptäckte jag på sydvästsidan af Skenörtjället, Tännäs socken, Härjedalen Pinguicula alpina. Den växte här spar- samt och ' nu i full blom i nedre delen af regio alpina inferior 4 en kärräng med Carex atrata, Eriphorum angustifolium, Saxifraga aizoides, Scirpus ccespitosus, Thalictrum alpinum m. fl. Kärret låg i det fossila flytjordsområde, jag (SERNANDER 1905 p. 61) skildrat härifrån. Som här framhållits, äro i detta kärr och ängsformationer med t. ex. ÄAstragalus oroboides, Saxifraga aizoides och Viscaria alpina rådande på de lägre, fjällhed på de högre partierna. På ett stort glimmerskifferblock växte i sprickorna bl. a. Cerastium alpinum v. lanatum, Saxifraga nivalis och S. oppositifolia. — Jordgrunden är morän- och vittringsgrus, rikt på glimmerskiffer-detritus. Lokalen äger sitt intresse, då förekomsten af Pinguicula alpina i våra sydliga fjälltrakter eller öfverhufvudtaget på det svenska fast- landet söder om lappmarkerna hittills icke är fullt klart be- lagd." Den är nämligen från dessa trakter endast uppgifven från Jämtland af P. OLssoNn (p. 25),” och man har ju, på grund af att ! I likhet med SELIm BIRGER (II p. 21) anser jag, att WiströmMSs (p. 84) uppgift »Härjeåsjön på gränsen till Los (G LIDMAN)» »torde dock böra ytterligare bekräf- tas innan den vidare citeras». > »Fjälldalar r., t. ex. Lundörren i passet, Drommen s. om Dromskåran samt vid tjärnen i Bastudalen s. om Drommen. 204 dennes lokalförteckningar uppblandats med skolpojksfalsarier, som äro svåra att särskilja från OLSSONS egna, helt säkert både omfat- tande och värdefulla iakttagelser,” ansett lämpligast att tillsvidare icke upptaga hans uppgifter (jmfr särskildt SEtLim BIRGER, II p. 2). Dess hittills kända förekomster i Sverige för öfrigt ligga som bekant på Gotland, där den är tämligen jämnt fördelad öfver större delen af ön (K. JOHANSSON p. 158) och de nordliga fjälltrakterna med ett antal fyndorter från Ume upp till Torne Lappmark (HARTMAN Pp. 25). Pinguicula alpina är en alpin växt med en del förekomster på låglandet, hvilka i allmänhet tolkas som glaciala relikter. De got- ländska lokalerna, af hvilka jag dock visat atten del äro nervand- ringar på sena landvinningar mot slutet af litorinatiden (SERNAN- DER 1894 p. 75), tillhöra denna senare kategori och äro närmast att sammanföra med de sydostbaltiska (jmfr t. ex. KUPFFER Pp. 192). De lappländska däremot utgöra en del af P. alpinas hufvudutbred- ningsområde i Norden: de skandinaviska fjälltrakterna norr om 66". Såväl de svenska som de finska förekomsterna sammanhänga intimt med de norska, hvilka bilda en serie af väldiga komplexer från Saltdalen och Folden i S till Magerön i N och Sydvaranger i O (Norman Del II 2:de Halvdel p. 466). Redan i Nordlanden har P. alpina dragit sig in från hafstrakterna. »I den sydlige del af sin udbredning holder den sig udelukkende til indlandet og den indre kyst. Forst lidt sondenfor den 69:de breddegrad går den også ud på gerne? (NORMAN 1. C. på 467). De två (tre) återstående utbredningsområdena för Pinguicula alpina, som komma betydligt längre söderut, ligga också inne i landet: [>Mer- ker i Norge enl. ex.> (OLSSON p. 25)|; >Aalen, Katrineklimpen, 2,300' o. H.> samt >»Roros (FaBRICIUS), hvor den (if. WULFSBERG) er tem- melig alm. fra 3—4,000" o. H. og har sin Sydgrzendse i Norge, 62” 34» (BLyTtT p. 815). Den nya Härjedalsfyndorten sammanhänger tydligen med Rörås- fältet och torde, om nu Jämtlandsförekomsterna och deras växt- geografiska härkomst lämnas å sido, få anses som dess östligaste utlöpare. Vi skulle sålunda här ha ett exempel på de enligt min uppfattning talrika förbindelserna mellan flororna i den norska och den svenska delen af de centralskandinaviska fjälltrakterna. ' Då ej för de ifrågavarande lokalerna meddelarnamn (jfr not 10 p. 11) upptagits, äro de troligen i själfva verket OLsSOoNns egna fynd. Det bör ock framhållas, att i Herb. E. Fries (Upsala) ligga exemplar, på hvilka Fries skrifvit »Jemtlandia, Backman». 205 Jag har egentligen lämnat ifrågavarande lilla meddelande för att pointera detta samband mellan Norges och Härjedalens alpina flora, enär man härvidlag för ensidigt fäst sig vid de mera tempererade växtformernas invandring västerifrån. I allmänhet postulerade man fordom, att Härjedalens: och Jämt- lands första fjällflora invandrat söder och öster ifrån. Redan år 1896 ställde jag häremot (p. 117): >»till våra södra svenska fjälltrak- ter i Jämtland och Härjedalen hafva de viktigaste florelementen kommit från den västliga flora, som ej förstörts af den andra ner- isningen och ej, som man antager, från den glaciala flora, hvilken vandrade från söder, följande den bortsmältande landisens rand upp genom Norge och Sverige.” Senare undersökningar ha också gjort det allt mera troligt, att det var en tempererad och ej en gla- cial flora, som på låglandet och i dalgångarne följde landisen på dess tillbakaryckande genom trakterna närmast söder och öster om dessa landskap. Och om Härjedalen själft veta vi att tvänne torf- mossar från provinsens västra del, Fjällnäsmyren (SERNANDER 1902 ps 437) och Hede myr (GUNNAR ÅNDERSSON 1910 Tafel 2), i sina bot tensediment föra en flora af minst så tempererad karaktär som de- ras omgifningar i nuvarande tid. Däremot har man ännu få fasta hållpunkter i frågan om, i hvilken grad denna västliga invandrings- ström är interglacial eller senglacial eller öfverhufvudtaget om dess egentliga ursprung. Tager man Härjedalens alpina flora som en enhet, kunna dess olika element ha kommit dels norrifrån från Jämtland, dels väster- ifrån från Norge. Det torde vara tämligen plausibelt att de ele- ment, hvilka saknas i Jämtland, eller endast anträffats i dess södra delar, men hvilka äro mer eller mindre vanliga i Röråsdistriktets fjälltrakter, i allmänhet leda silt ursprung från väster. Till denna grupp måste Pinguicula alpina föras. Ty äfven om Lundörrs- och Drommen-lokalerna bekräftas, ligger dock ett stort svalg mellan dem och de sydligaste utlöparne af det nordskandinaviska utbrednings- området: Varfjället i Ume lappmark (MELANDER 1881 p. 100) samt Saltdalen vid 66 38'. Mot ett antagande att den därjämte eller uteslutande kommit öster eller sydost-ifrån t. ex. med den afsmäl- tande landisen talar, att den, som äfven af OLSSON p. 25 framhål- les, saknas på Jämtlands silurslätter. Med kännedom om dessas rikedom på glaciala former och deras förmåga att hålla sig på låglandets kalkkärr — jmfr Gotland — skulle den säkerligen med en sådan invandringshistoria ha anträffats härstädes. 206 Jag antar sålunda, att de skandinaviska Pinguicula alpina-före- komsterna efter sin invandringshistoria låta fördela sig på tre grupper: 1. Det nordnorskt-lappländska området. 2. Det centralskandinaviska området. 3. Det gotländska området. 1. För detta, som står i öppen förbindelse med de nordfinska lokalerna och härigenom med hela det nord-eurasiatiska utbred- ningsfältet," torde man kunna antaga ett östligt ursprung. Redan WAHLENBERG (p. XVI) har P. alpina som karaktärsväxt för den grupp, hvilken han gör till kärnan 1 vår fjällflora: >Plantze lappo- nice e Sibiria continentali quasi oriund&e>». — Om i gruppen äf- ven ingår ett interglacialt tillskott från norska kusten, hvilket öf- verlefvat den sista nerisningen, är ännu en Öppen fråga. 2. Om de norska förekomsterna härstädes äro utvidgningar från någon interglacial relikt eller sen — resp. postglaciala invandringar t. ex. från Skottland, i hvars flora P. alpina ingår, lämnar jag all- deles oafgjordt. Från dem ha emellertid, som jag redan sökt visa, lokalerna i Härjedalen (och södra Jämtland) utstrålat. 3. Hör samman med de ostbaltiska förekomsterna. Denna in- vandringsström har med det centraleuropeiska alpina förekomstom- rådet som utgångspunkt troligen ryckt den afsmältande landisen i spåren, men icke förmått följa den mer än ett stycke mot Norden. — Har verkligen, som RUDBERG p. 30 med ett ? anförs Rsalpind växt vid Vartofta Åsaka i Västergötland, hvilket icke är otroligt, då en sådan tillförlitlig auktoritet som E. LINNARSSON uppgifvit putrotad genom odling>, ha vi tydligen ett liknande fall. Man jäm- före andra isolerade förekomster af glaciala former på Falbygden! Vid hvilken tid har Pinguicula alpina först invandrat till Härje- dalen? Antagligen jämförelsevis tidigt, sedan landisen bortsmält, och glaciererna efter den stora lokala framryckningen (ENQVIST) dragit sig tillbaka. Men hur gestaltar sig efteråt dess och öfver- hufvudtaget de härjedalska fjällväxternas historia? Allt mer hopa sig bevisen (jmfr t. ex. GAVELIN och TH. FRIES) för att växtregionerna öfver hela den skandinaviska fjällkedjan i atlantisk och framförallt subboreal tid undergått en storartad posi- tiv förskjutning. Huru stor denna varit i västra Härjedalen veta ' BorG räknar (p. 140) P. alpina till det sydligt ubikvitära elementet i den finska fjällfloran. 207 vi ännu ej med bestämdhet. Själf har jag (1905 p. 79) satt dess minimum till 150 m., och HARRY SMITHS senaste, ännu ej publice- rade undersökningar från Helagsfjället ha höjt denna siffra till minst 200. Med den subatlantiska periodens inträde följer den postgla- ciala klimatförsämringen, som nedtrycker regionernas öfre gränser till nivåer, som troligen ligga lägre än de motsvarande nutida. Till de antydningar om denna depression, jag trott mig finna (1905 p. 83), vill jag lägga ännu en. Just i Skenörfjällets omgifningar, i Ösjans (Ösjöåns) dalgång några tiotal meter lägre än Långströms fäbod (785 m. ö. h.), har jag (1917/.04) nämligen i barrskogsregionen funnit en Dryas-formation med så osprängd sammansättning, att den tyckes i relativt sen tid — och man måste då i första rummet tänka på den postglaciala klimat- försämringen — blifvit kringsluten af barrskogen. Södra stran- -”- ÅS . o den af Ösjan, som banat sig en dalgång ner genom 5 mot NV beväxt med björkskog med granar, Dryas- stupande glimmerskiffer, är som trängt in från den ofvanliggande björk-granskogen. kolonien växte här på en mindre mot NNV vettande sträcka af sluttningen och gick i vertikal led från älfvens öfversta driftlinje upp till 1,5 m. ofvan densamma. Här begränsades den af björk- skogen, i hvars rismatta af ymnig Myrtillus nigra kvarstodo Empe- trum, Phyllodoce och Vaccinium Vitis idea. Vegetationstäcket var slu- tet och bestod af: Carex atrata Cladina silvatica Pinguicula vulgaris Polygonum viviparum » rangiferina Salix hastata Dryas octopetala : riklig—ymnig på en >» myrsinites fläck af !/; kvm.; kunde för öf- » reticulata rigt ej anträffas i grannskapet. Empetrum nigrum Hylocomium proliferum Pedicularis lapponica Phyllodoce ccerulea Saxifraga aizoides Sphagnum sp. Thalietrum alpinum Tofieldia borealis Vaccinium Vitis idea I springorna af de hällar, som sticka upp ur eller bilda strän- derna till den nedanför liggande starkt lutande forsen, antecknades: Bartsia alpina Carex atrata » capillaris Erigeron neglectus Oxyria digyna Pinguiculia vulgaris Poa alpina Polygonum viviparum Salix myrsinites >» reticulata Saxifraga aizoides » v. aurantia 208 Scirpus cespitosus Tofieldia borealis Selaginella spinulosa Veronica alpina Thalietrum alpinum Viola biftora Denna Dryas-formation 1 barrskogsregionen, som jag misstänker vara en räst från den postglaciala klimatförsämringstidens regio subalpina,' står ej enstaka i de centralskandinaviska fjälltrakterna. Jmfr SERNANDER 1899. Alpina fors-kolonier, sådana som denna vid Ösjan, harjag äfven skildrat åtskilliga i detta arbete. Jag har här diskuterat deras eventuella nervandringar i atlantisk, subatlan- tisk och historisk tid. Resultatet blir, att de öfvervägande skulle vara af atlantisk ålder. Efter de sista årens erfarenheter om träd- gränsens höga läge i atlantisk tid och om denna periods tillbaka- flyttande i Litorinatiden är jag nu mera böjd för att anse dem som öfvervägande subatlantiska. Jfr SAMUELSSON p. 249. Oeh hvad forskolonien vid Ösjan angår, är det ganska tydligt, att den intimt sammanhänger med den bredvidliggande Dryas-formationen samt att den har en med den samhörande historia. Med denna naturhistoriska utveckling följer, att regio alpina icke en gång omedelbart efter isens afsmältande kunnat vara mera ut- sträckt än i nutiden, utan tvärtom mycket snart måste genom sko- gens uppryckning ha reducerats i sådan skala att troligen många af de först inkomna fjällväxterna utdött. Sin nuvarande fysio- nomi har den erhållit i en geologiskt sen tid, då med den subat- lantiska perioden en storartad utbredning och återinvandring ägt rum. Om man ser saken i detalj och söker följa utvecklingen på hvarje särskildt fjäll, visar det sig, hvad P. alpina beträffar, att den un- der regionförskjutningarna mycket väl kunnat kontinuerligt hålla sig kvar på Skenörfjället. Toppen af detta fjäll, som uppsticker jämförelsevis isoleradt öfver en platå i björkregionens öfversta del, ligger enligt det nyutkomna generalstabsbladet 1,181 m. ö. h. Un- der den positiva regionförskjutningens maximum torde sålunda re- gio alpina möjligen ha upptagit en liten kalott af fjällets topp. Alt döma efter den nuvarande rika vegetationen på fjällets öfre del, borde mycket väl P. alpina, som egentligen uteslutes af fjällhed och de sterila myrarna, ha kunnat kvarlefva i densamma. Denna be- "I nutiden börjas denna i Ösjans dalgång c:a 920 m. ö. h. och är c:a 100 m. mäktig. Ett par meter under de första kottebärande afläggargrupperna af gran börja 6 meter höga tallar uppträda. 209 står nämligen (18!7/,95) af en fjällhed (ett microbetuletum med Azalea procumbens, Antennaria dioica, Betula nana, Carex rigida, Empetrum nigrum, Festuca ovina, Luzula spicata, Polytrichum juniperinum, Sa- lix herbacea och Vaccinium Vitis idea samt strödda lafvar: Alectoria ochroleuca, Cetraria cucullata, islandica och nivalis samt Sphåeropho- rus sp.), i hvilka finnas rester af en Dryas-formation (med Ceras- tium alpinum Vv. lanatum, Dryas octopetala, Polygonum viviparum, Salix lapponum och reticulata, Saxifraga oppositifolia samt Silene acaulis). Bägge dessa samhällen föryngra sig på de talrika bara fläckarne i gruset. Eller om den kunnat kvarlefva i regio subal- pina, för hvilken den i nutiden icke är främmande, har den haft goda lokaler i fjällets björkregion under Litorinatiden. Ett stycke under toppen tilltager nämligen Dryas-formationen i omfång, dock med insprängningar af fjällhed (med Azalea procumbens, Betula nana, Empetrum nigrum, Lycopodium alpinum, Phyllodoce ceerulea och Vac- cinium Vitis idea). Här antecknades: Aira flexuosa Alsine biflora Anthoxanthum odoratum Astragalus oroboides Bartsia alpina Carex capillaris >» — rigida » rupestris Cerastium alpinum v. lanatum Draba incana Dryas octopetala, riklig Erigeron neglectus » uniflorus Equisetum hiemale Galium boreale Gentiana nivalis Geranium silvaticum Luzula sp. Melampyrum pratense Melandrium rubrum Myosoltis silvatica Myrtillus uliginosa Pedicularis Oederi » lapponica Phaca frigida Pinguicula vulgaris Polygonum viviparum Potentilla verna Ranunculus acris Salix arbuscula » lapponum » reticulata Saussurea alpina Saxifraga atizoides » opposilifolia Selaginella spinulosa Silene acaulis Solidago Virgaurea Thalietrum alpinum Tofieldia borealis Trientalis europea Veronica alpina » saxalilis Visearia alpina Men äfven om P. alpina icke är urgammal på Skenörfjället, har det naturligtvis funnits stora vidder kvar af regio alpina och sub- alpina såväl på Helagsfjällgruppens (BIRGER) som framförallt på den 210 norska sidans fjäll, från hvilka den hunnit invandra vid den stora negativa regionförskjutningen. I den härjedalska vegetationen ha emellertid fjällväxterna företa- git nervandringar mot öster i än senare tid. I den nyss citerade uppsatsen om fjällväxter i barrskogsregionen har jag visat, huru kanterna af den i regio subalpina och den rationella barrskogsre- gionen framdragna landsvägen mellan Rörås och Malmagen äro rika på kolonier af sådana, hvilka i sina naturliga växtsamhällen återfinnas först uppe i regio alpina närmast omkring riksgränsen och här ingalunda allmänt. Hvad beträffar två af de märkligaste bland dessa utposter, Primula scotica och Gentiana tenella, talar de- ras uppträdande för, att de i stort äro att anse som stadda i vand- ring mot öster -—— Primula scotica är enligt BLYTT p. 825 vid Rörås >m. alm. (WULFSBERG)”, men i Sverige på ursprungliga lokaler en- dast anträffad på Helagsfjället, Axhögen och St. Mittåklippen (BIiR- GER I p. 22). Min östligaste landsvägslokal låg 1896 vid Fjällnäs (1899 p. 46); 193/,04 anträffade jag den emellertid så långt ner i barrskogsregionen som i backen Hällan ofvanför Funäsdalen. Här växte den tunnsådd på några kvm. af landsvägskanten. — Fullt lika tydlig, men dock mycket antaglig, är icke den västliga här- komsten för Gentiana tenella. Denna, hvars västligaste landsvägs- förekomst på norska sidan är invid sjön Langen (mängdvis 193!/-04 nära Dryas-kolonien (SERNANDER 1899 p. 45), men som på svenska sidan hittats >vid Funäsdalssjöns NÖ sida vid landsvägen> (BIRGER I p. 17), finnes nämligen på ursprungliga lokaler utom vid Rörås på norska sidan äfven på några ställen ända fram till Ljusnedals bruk på den svenska. Af vikt vore att utröna, om dessa recenta utposter förmå intränga och hålla sig kvar i naturliga växtsamhällen. I »Fjällväxter i barr- skogsregionen?> har jag visat, att P. scotica-förekomsten vid Fjäll- Silene acaulis i mängd på öppen jord i björklid alldeles inpå lands- vägen, hvars kant den ett stycke längre bort 1896 koloniserat. näs koloniserat en bredvidliggande myr. Vid Langen sågs 19:!/,04 Ha de alpina växter i Härjedalens nuvarande flora med P. alpina som en af typerna, hvilka i det föregående tolkats som västliga in- vandrare, äfven kommit till landskapet från något annat håll? Hvad de tempererade formerna beträffar, förefaller till en början ett sådant invandringsproblem lättare att diskutera. Dessa former ha nämligen, på grund af de topografiska förhållandena, i allmän- 2001 het kommit att följa vissa vandringsvägar, hvilka ännu trots senare förskjutningar borde kunna hållas i sär. De vandringsvägar på hvilka jag särskildt syftar, äro floddalarna. Särdeles tydligt framstår deras betydelse för de västliga invand- rarne 1 nordvästra Härjedalen. BIrRGER har II p. 125 fäst uppmärk- samheten vid Malmagen-passet. Mycket viktig är enligt min tanke Ljusnedalen, hvars öfre delar, Gröndalen och Ljusnebäcken, liggsg i regio subalpina med yppiga betuleta geraniosa. Ej långt från den vid riksgränsen belägna passpunkten öppna Nidälfvens och Gulans dalgångar vägar, som under den stora klimatförbättringens dagar torde ha varit breda nog, från den rika sydliga vegetationen kring Trondhjemsfjorden. På Gröndalens norra sluttning och i öfversta delen af den rationella barrskogsregionen ingå (182!1/,95) bl. a. föl- jande tempererade former, hvilka säkerligen inkommit västerifrån: Daphne Mezereum (SERNANDER 1896 p. 124), Blechnum spicant, Listera ovata och Baldingera arundinacea. Daphne växer i ett betuletum geraniosum med bl. a.: Aconitum septentrionale Melandrium rubrum Aira cespilosa Melica nutans >» flexuosa Milium effusum Anthoxanthum odoratum (60 cm. Myrtillus nigra hög) Phegopteris Dryopteris Empetrum nigrum Potentilla Tormentilla Geranium silvaticum Prunus Padus Gnaphalium norvegicum Ranunculus platanifolius Luzula pilosa Sorbus Aucuparia Melampyrum silvaticum Där ett betuletum geraniosum stötte intill ett sluttande kärr med ymniga Amblystegia samt resp. rikliga gräs och örter: Bartsia alpina Eriophorum angustifolium Carex filiformis Juncus castaneus » flava Pinguicula vulgaris Goodenoughii Polygonum viviparum » vaginata Thalictrum alpinum växte ett bestånd af Blechnum Spicant i själfva brynet jämte bl. a. Geranium silvaticum, Mulgedium alpinum, Myrtillus nigra och Poten- tilla Tormentilla. Något längre ner på sluttningen märktes i en kärräng följande orchidéer: 212 Gymnadenia albida Listera ovata conopsea Orchis eruenta fl. albis. Några meter ofvan själfva Ljusnan funnos utmed en bäckdal be- stånd af Baldingera arundinacea. Om vi betrakta dessa 4 arters nuvarande utbredningsförhållan- den såsom sådana, synes det vid första ögonkastet lida föga tvifvel, att icke de hit och öfverhufvudtaget till västra Härjedalen kommit från Norge. För Blechnum, som förut endast en gång (1832) an- träffats i landskapet nämligen på det närbelägna Grönfjället (SJö- STRAND), har också BIRGER II p. 126 framställt denna åsikt. Men redan för Listera ovata, som också BirGER håller för en uteslutande västlig invandrare, komplicerar sig problemet något, om man vill göra alla MHärjedalsförekomsterna till västliga. Denna har nämli- gen utom den utprägladt västliga utbredningen i Storsjö, Tännäs och Hede äfven enligt BiIrGERrR I p. 64 en lokal i Glöte och två i Lillherrdal. Likaså Daphne med förekomster i Ljusnans och dess källfloders dalgångar från Gröndalen och Malmagen i väster till Hede i öster och en mera östlig och sydöstlig grupp af förekoms- ter i Vemdalen, Linsäll, Lillherrdal, Älfros och Öfverhogdal samt Baldingera, som enligt BIirGER I p. 86 utom vid Tännäs i väster finnes på två sydostliga lokaler i Lillherrdal och Sveg. För dessa tre sista arter synes det sålunda sannolikt att de kommit dels från väs- ter, dels från öster resp. sydost, hvarest de i Medelpad (COLLINDER) och Hälsingland (WistTrRÖM) ha en mängd lokaler. Att dessa tre arter, till hvilka proveniensen af en del andra tem- pererade former t. ex. af Anemone nemorosa sluter sig, under den postglaciala klimatförbättringens tid haft en genom dalstråken och utmed bergssidorna fullt sammanhängande utbredning inom land- skapet, torde, med kännedom om torfmossarnes vittnesbörd om Alnus glutinosa, Carex pseudocyperus, Corylus, Lycopus, Ulmus etc., få anses som ytterst troligt. Då de nuvarande förekomsterna ge- nom den postglaciala klimatförsämringen förvandlades till relikta, kunna dessa ha blifvit så tillfälligt fördelade, att det är omöjligt att på grundvalen af dessa med bestämdhet sluta om de ursprung- liga invandringsvägarna: en östlig form har fått sina relikter kon- centrerade mot väster och vice versa. Särskildt blir förhållandet inveckladt, då man betänker att de sydliga arternas refugier inga- lunda återfinnas just på de lägsta och sydligaste delarna af land- skapet. I Ljusnans källfloddalar råder t. ex. en ren inversion i de ömtåliga växternas förekomst (jmfr för kulturväxterna GUNNAR ÅN- DERSSON 1903 p. 77 och BirGER II p. 28), så att Convallaria Poly- gonatum, Fragaria vesca (med mogen frukt) och Viola mirabilis på Hamrafjället ha sin egentliga utbredning på solexponerade gläntor i regio subalpinas björkskogar. I viss mån analoga bli också svårigheterna vid försök att be- stämma, från hvilka väderstreck Härjedalen mottagit sin fjällflora. Men då de sydliga växternas utbredningsområde genom den post- glaciala klimatförsämringen undergått en storartad förminskning,'ha fjällväxterna genom samma klimatologiska omslag fått en lika stor- artad utvidgning. Denna regionförskjutning på minst 200 meter gör, att våra lägre fjälltrakters flora fått en heltannan invandrings- historia än de högre fjällkomplexens, och att man måste vara myc- ket försiktig, då man rör sig med termerna >västliga> eller >östliga> element inom mindre geografiska enheter såsom landskap eller de- lar af sådana. | Större delen af östra och södra Härjedalens fjäll måste, som förut framhållits, ännu i en geologiskt taladt mycket sen tid ha varit täckta af barrskog. När med den subatlantiska periodens inträde denna drog sig tillbaka, var det säkerligen från olika håll, som flor- elementen i den nyskapade regio alpina strömmade tillsammans. Utom från den urgamla fjällregionen i väster fanns alpin flora både norrut i Jämtland samt söderut i Dalarna, och dessutom kunde eventuella alpina utposter i den subboreala barrskogsregionens öfre delar få tillfälle att utbreda sig. Som svar på den nyss uppställda frågan, om en i det hela västlig fjällväxt äfven kan ha inkommit till Härjedalen från annat håll, måste sålunda sägas, att de under subatlantisk tid nyskapade östra och södra fjällregionerna antagli- gen äfven mottagit tillskott från söder och norr, men att det är vanskligt att utreda hvilka. Från den subalpina floran, som i stort sett torde ha förhållit sig un- gefär som den alpina, kunna några fall uppletas, då man har an- ledning misstänka dubbla invandringsvägar. Så är t.ex. fallet med Ranunculus platanifolius. Denna har i västligaste Härjedalens regio subalpina och r. alpina inferior (BirGER I p. 26) en komplex af tätt intill hvarandra liggande fyndorter, som intimt sammanhänga med de jämtländska och ännu mer med dem på andra sidan riksgrän- sen. Men därjämte har ENANDER hittat den på Djursvålvallen i Lillherrdal. Denna sydliga förekomst tyckes snarare stå isamband 214 med de höga Särnafjällen, där den också är anträffad, än med det nyssnämnda utbredningsområdet. Att den temperade Härjedalsfloran mottagit element uteslutande från öster torde vara ganska säkert. Hvad de varmtempererade formerna beträffar, har jag redan förut antydt de vanskligheter som möta, då man efter den nuvarande utbredningen inom landskapet skall utreda, om en arl kommit från öster, väster eller från båda hållen. För de kalltempererade däremot, som icke splittrats af den postglaciala klimatförsämringen, synes det, teoretiskt sedt, fin- nas möjligheter att utskilja de östliga invandrarne. Så torde det vara sannolikt, att de kalltempererade arter, som nu endast finnas i landskapets östra del, men mer eller mindre allmänt i södra Jämt- land, Medelpad och Hälsingland, också kommit därifrån. Som så- dana kunna t. ex. framhållas: Carex globularis, Ledum palustre, Ranunculus lapponicus (jmfr WILLE p. 332 och HEINTZES omfat- tande studie), Rubus arcticus och Sphagnum Wulfianum (jmfr DUsÉN 1887 och SERNANDER 1892). Dessa kunna delas i två grupper, sådana som i de centralskandinaviska fjälltrakterna äfven finnas på andra sidan riksgränsen, dels de som saknas därstädes. — En annan afdelning bildas af de arter, som anträffas genom hela Härje- dalen, men hvilkas utbredningsförhållanden inom Fennoskandia i sin helhet häntyda på en mot väster framryckande invandrings- ström. I spetsen för denna afdelning står granen, hvars vand- ringshistoria inom de centralskandinaviska fjälltrakterna jag för längesedan (1902) sökt utreda. Finnas östliga fjällväxter i Härjedalens flora? Det är, så vidt jag kunnat finna, endast några subalpina former som kunna miss- tänkas såsom sådana. Bland dem skulle jag vilja framhålla Pingu- icula villosa, hvars nutida utbredning och vandringshistoria tyckes erbjuda vissa analogier med granens. BLytTtT karaktäriserar utmärkt P. villosas vanliga uppträdande inom Fennoskandia, då han p. 816 säger: »Iszer i den ovre Del af Furubeltet og den nederste Del af Birkebeltet i Myrene paa Sphag- numtuer h. o. h.> Det är en utpräglad sphagnofyt, som framför allt älskar sphagneta myrtillosa. Följande ståndortsanteckningar från resp. Jämtland och Härjedalen kunna illustrera dess uppträdande. 215 1. På Renfjällets nordsida, c:a 6 meter under grangränsen, växte den (18??/,98) i en Sphagnum-matta med: 6 Andromeda polifolia Eriophorum vaginatum Betula nana Oxycoccus microcarpus Empetrum nigrum Rubus Chamcemorus 2. Vid Glän intill sjön med subfossil tall (840 m. ö. Ho) beskrif- ven hos SERNANDER 1902 p. 437, växte P. villosa (185/;96) på sidorna af tufvorna i ett sphagnetum myrtillosum med ymniga Sphagna och: Aretostaphylos alpina Empetrum nigrum riklig Betula nana (riklig-—ymnig) med Myrtillus nigra Taphrina carnea JOHANSSON » uliginosa Cladina alpestris| Rubus Chamcemorus tillsam. rikliga silvatica | Vaccinium Vitis idea riklig Cetraria nivalis Pinguicula villosa går från norra Dalarne genom hela Norrland, såväl fjällregionen, de isdämda sjöarnes region, och lidernas region med ett antal spridda lokaler, som vid närmare undersökningar småningom ökas, fram mot marina gränsen i öster. I fjällen går den genom passen in 1 Norge, där den strängt håller sig till inlan- det. Väster om Dalarne och Härjedalen når den längst mot väster, nämligen fram till Vaage. Utmed Jämtlandsgränsen anträffas den kring passen på ömse sidor om riksgränsen. Sedan utestänges den af de höga gränsfjällen längs hela den västra Lapplandsgränsen. Det nu skildrade utbredningsområdet stöter i NO utmed Muonio älf till det finska” och utgör sålunda en sydvästlig utstrålning af det nord-eurasiatiska. I det nordligaste Norge, där den är >udeluk- kende funden i indlandet og den indre kyst, men aldrig på oerne> (NORMAN II p. 467), finnas endast 7 grupper af lokaler. Af dessa stå 6 i samband med de nordfinska, medan de sydligaste, i Måls- elvens vattensystem, torde utstråla från Torne Lappmarks subalpina region. För invandringen från Härjedalen till Norge ha tydligen Malmagens- och Gröndalspassen varit af betydelse. Och här är också P. villosa genom Öfverhogdal, Älfros, Lillherrdal, Linsäll och " Denna siffra uträknad efter höjdsiffran 829 m. för Glän på den nyutkomna generalstabskartan. SNBORG (p. 143) räknar den till sitt boreala element: »von Arten gebildet, die entweder ganz dem arktischen Gebiete fehlen, oder nur in dessen säödlichsten Teilen vorkommen, in den nördlichen Teilen des Waldgebietes aber weit verbrei- tet sind.» Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 18 216 Tännäs funnen ända intill passpunkterna: i Gröndalen på Ljusne- stöten (S. ALMQVIST hos DusÉN 1880 Pp: 30) och i Malmagenspasset af mig vid Glän (jmfr ståndortsanteckningen). Om Härjedalsvege- tationen själf mottagit vandringsströmmen mera från norr än från öster, låter sig ännu ej afgöra. Man är i allmänhet böjd för att postulera de östliga invandrarne i den skandinaviska vegetationen som mycket unga och att förklara deras felande i västliga delar därmed, att de ännu ej hunnit så långt i sitt vandringståg mot väster. De som nått längst skulle så- lunda vara de äldsta. Själf ställer jag mig något skeptisk mot denna generalisering af de fall härutinnan, som verkligen synas godt grundade. Så vill jag t. ex. om Rubus arcticus framhålla ett faktum, som bör ihågkommas vid försök att tolka dess utpräglade västgräns i Norrland, det nämligen, att den i gränszonen 1 stor ut- sträckning af outredda orsaker ej mognar sina frukter. Hvad Här- jedalen, hvarest den mot väster upphör i Hede socken, beträffar, har jag redan i Vemdalen (1904) af befolkningen hört att den ej sätter mogen frukt. P. villosa har på en mängd punkter hunnit öfver riksgränsen. Hur hög ålder detta förhållande i och för sig kan angifva, lämnar jag alldeles oafgjordt. Jag vill endast framhålla en synekologisk synpunkt på dess vandringshistoria. Det är den väsentligt ökade lätthet för dess vidare utbredning, som inträdde, då genom den sub- atlantiska klimatförändringen sphagneta erhöllo den storartade ut- bredning, hvilken torfmossforskningen konstaterat som ett generellt fenomen för hela det nordliga Europa. EITTERATUR: ANDERSSON, G. Växtlifvet inom öfre Dalarne. Öfre Dalarne förr och nu. Stockholm 1903. —. Swedish climate in the late-quarternary period. Die Verände- rungen des Klimas seit dem Maximum der letzten Eiszeit. Herausge- geb. von dem Exekutivkomitee des 11. internationalen Geologenkon- gresses. Stockholm 1910. BIRGER, S. I. Härjedalens kärlväxter. Stockholm 1908. : II. Om Härjedalens vegetation. Ark. Bot., Bd 7, N:o 13, 1908. BLYTT, M. N. Norges Flora. D. 1—3. Chra 1861—1876. BorG, V. Beiträge zur Kenntnis der Flora und Vegetation der Finnischen Fjelde. 1. — Acta Soc. pro fauna et fl. Fenn., Bd 25, N:o 7, 1904. 217 COLLINDER, E. Medelpads flora. Upps. & Sthlm 1909. (Norrländskt handbibl., 2.) DUSÉN, K. F. Bidrag till Härjedalens och Hälsinglands flora. — Vet.-Ak. Öfvers., 1880. —, — Om Sphagnaceernas utbredning i Skandinavien. Akad. afh. Ups. 1887. ENQuisTtT, F. Uber die jetzigen und ehemaligen lokalen Gletscher in den Gebirgen von Jämtland und Härjedalen. — Sver. Geol. Unders., Sermmta, N:o; 5, 1910. FRIES, THORE C. E. Einige Beobachtungen uber postglaciale Regionen- verschiebungen im nördlichsten Schweden. Bull. of the Geol. Inst. of Upsala, Vol. IX, 1910. GAVELIN, ÅA. Om trädgränsens nedgång i de svenska fjälltrakterna. Skogs- vårdsföreningens Tidskrift. Sthlm 1909. HARTMAN, C. J. & C. Handbok i Skandinaviens flora. 11:e uppl. D. 1. Sthlm. 1879. HEINTZÉ, A. Om Ranunculus lapponicus och andra af granens följväxter i Skandinavien. — Bot. Not., 1909. JOHANSSON, K. Hufvuddragen af Gotlands växttopografi. — Vet.-Ak. Handl., BAdP20N:o 1, 1897. KUPFFER, K. R. Einiges uber Herkunft, Verbreitung und Entwickelung der 'ostbaltischen Pflanzenwelt. Riga 1909. — Arbeiten d. 1. Balt. Historikertages zu Riga 1908. MELANDER, C. I Åsele Lappmark sommaren 1880. Reseberättelse. — Bot. Not., 1881. NORMAN, J. M. Norges arktiske Flora. Kra 1894—31901. OLSSON, P. Om de jämtländska fjällväxternas utbredning inom Sverige. Östersund 1890. Lvyksprogr. RUDBERG, A. Förteckning öfver Västergötlands fanerogamer och kärl- kryptogamer. Mariestad 1902. SAMUELSSON, G. Scottish Peat Mosses. Bull. of the Geol. Inst. of Upsala. Vol. X. Upsala 1910. SERNANDER, R. Die Einwanderung der Fichte in Skandinavien. — Englers BotsJahrb> Bd 15; 1892. —, — Studier öfver den gotländska vegetationens utvecklingshistoria. Akad. afh. Upsala 1894. —, — Några ord med anledning af Gunnar Andersson, Svenska växt- världens historia. — Bot. Not., 1896. —, —. =:Studier öfver vegetationen i mellersta Skandinaviens fjälltrakter. 2. — Vet.-Ak. Bih., Bd 24, 1899. —, — Bidrag till den västskandinaviska vegetationens historia i rela- tion till nivåförändringarna. — Geol. För. Förh., Bd 24, 1902. —, —. :Flytjord i svenska fjälltrakter. — Geol. För. Förh., Bd 27, 1905. WAHLENBERG, G. Flora Lapponica. Berol. 1812. WILLE, N. Om Indvandringen af det arktiske Floraelement til Norge. — Nyt Mag. f. Naturvidensk., Bd. 43. Kra 1905. WISTRÖM, J. A. & P. W. Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter. Wimmerby 1898. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD4, H. 3. EN ANTECKNING OM FJÄLLVÄXTER I TORNE LAPPMARKES BARRSKOGSREGION.: AF ERIK BERGSTRÖM. Under en längre resa, som jag sommaren 1909 hade anledning företaga i trakterna kring Torne träsk, kom jag bland annat äfven att besöka den lilla lapp-finnbyn Salmi sydost om nämnda sjö. Vid en roddtur längs norra stranden af den närbelägna Yli Talu- järvi frapperades jag af, att en stor mängd fjällväxter förekommo ända vid vattenbrynet, trots det att sjön (enligt Norrbottenskartan 356 m. ö. h.) var helt och hållet omgifven af tallskog.! Speciellt Phaca frigida och Saxifraga aizoides bildade yppiga >snår?> ända ute vid strandkanten, och en närmare undersökning något längre in i skogen gaf allt flera fjällformer. Sålunda växte synnerligen ymnigt på de talrika, med martallar bevuxna myrarna några meter öfver sjön Pinguticula alpina, Salix myrsinites och Salix reticulata och i ett videsnår på samma nivå fann jag några exemplar af Saxifraga oppositifolia. Vid ett besök på det blott 679 m. höga berget Yli Porro i närheten hade jag förut, utom de för alla fjäll vanliga fjällväxterna, funnit Dryas octopetala några meter ofvanför björkgränsen. I det hela var det slående, att här på synnerligen låga nivåer hade koncentrerat sig en flora, som annars blott fanns ' Tallskogen som sådan torde norr om Talujärvi gå upp till ca. 375 m. Den ratio- nella barrskogsgränsen torde däremot möjligen kunna anses ligga betydligt högre. Sålunda finnes (jfr E. HAGLUNDS uppgift i N. SYLvÉN: Ark. f. Botan. Bd 3, Stockholm 1904, sid. 25) föryngringsduglig tall i Abiskodalen vid 440 m:s höjd, och själf har jag på norra sidan af Yli Patsijäkälä på minst 500 m:s höjd funnit en ca. !/, m. hög dvärg- individ af tall, bärande flera kottar med mogna frön. Fyndstället låg några få meter nedanför björkgränsen. 219 i de mest utpräglade högfjällstrakterna, medan den fullkomligt saknades på andra östliga lågfjäll. Det var mig till en början omöjligt att få någon förklaring till detta Salmi-traktens afvikande utseende. Vid ett samtal med min kamrat, fil. kand. THORE FRIES, som på grund af ett tillfälligt sammanträffande utspann sig i nordligaste delen af Karesuando någon tid därefter, påpekade emellertid denne, att han iaktiagit, hur vissa växtarter, och bland dem just de af mig funna, uteslutande voro bundna till skiffer- och kalkstenstrakter. Jag erinrade mig då, att jag just på norra stranden af Talujärvi funnit talrika skiffer- och kalkstycken, samt att det fasta berget i Yli Porro utgjordes af någon hårdt pressad, skiffrig bergart. Trakten visade sålunda häri en bestämd likhet med Sevekedjan i väster och var skarpt skild från de östliga lågfjällen i allmänhet, hvilka genomgående bestå af granit och gnejs. De förut nämnda växternas böjelse för skiffer- och kalkbergarter har sedan länge konstaterats af AXEL BLYTT! i Norge och har af mig under talrika vandringar i de olika norr- bottniska lappmarkerna till alla delar kunnat bekräftas, hvarför Salmi-traktens specifika flora otvifvelaktigt har sin förklaring i om- rådets säregna geologiska förhållanden. Äfven sommaren 1910 hade jag tillfälle besöka de nämnda trak- terna. Utom de förut nämnda växterna fann jag då i björkskog äfven Rhododendron lapponicum och Carex rupestris, båda i öfrigt speciella fjällkedjeväxter. På fyndorten för Rhododendron lapponicum gjordes följande ståndortsanteckning (23. 6. 1910): b) Betula odorata strödd Rhododendron lapponicum e. (2 dm. höga buskar) ec) Betula odorata enstaka Salix myrsinites e. smenanad 1e: Juniperus communis 8 nanae. f) Andromeda polifolia e. Arctostaphylos alpina riklig d) Betula nana e. Carex rigida e. Juniperus communis 3 nana e. FR TUpPesträststrs— Salix hastata e. Empetrum nigrum e. Equisetum scirpoides e. e) — Bartschia alpina e. Festuca ovina e. Polygonum viviparum str. Myrtillus uliginosa str. ! AXEL BLYTT: Forsog til en Theori etc., Nyt: Mag. f. Nat. Bd 21. Kria 1876 och Vegetationsforholdene ved Sognefjord, Kria 1869. 220 Pedicularis lapponica e. Saxifraga aizoides str. Pinguicula alpina e. Thaliectrum alpinum e. re = g) Mossor r., delvis täckande Salix reticulata tunnsådd Iakttagelserna utsträcktes denna gång äfven till de högsta partierna af det 978 m. höga Raggisvaara och härvid erhölls en märklig be- kräftelse på de anförda växternas beroende af skiffergrund. I mot- sats till Yli och Ala Porro visar sig Raggisvaara,! åtminstone i sina högre partier, bestå af en rödlett, hårdvittrad granitbergart. Medan man nu på de låga Yli och Ala Porro vid hvarje steg mötte de omtalade, specifika högfjällsväxterna, voro de på själfva Raggis- Pp: 1975 m; &E KI asTiska hips rigtallin. snigpa MM "Granitb erget. Fig. 1. Schematisk profil genom södra delen af Yli Porro samt Raggisvaara. a är de specifika högfjällsväxternas område, på b saknas de fullständigt. Till vänster sjön Talujärvis yta. vaara ingenstädes att finna, utan här funnos blott de mest triviala element, vanliga äfven på de lägsta granitfjäll. De rådande växt- samhällena voro här fjällhed och en lafrik Festuca ovina-formation. Växtfördelningen var således här totalt motsatt den vanliga, ty medan man på hösgfjällen i regeln möter de märkligare växterna på de högsta partierna (en mängd kanjoner etc. dock undantagna), voro de här företrädda uteslutande på de lägsta. Ett mer slående bevis på bergarternas kolossala betydelse för växternas fördelning i våra fjäll torde vara svårt att finna (Fig. 1). I E. BerGstTrRÖM och TH. Fries: Anteckningar till karta öfver renbetesmarkerna etc. Uppsala 1909, äro dessa trenne fjäll sammanfattade under namn af Raggis- vaara-massivet. Det torde här böra påpekas, att på den nämnda kartan i Raggis- vaaratrakten influtit en del smärre korrektur- och ritfel, hvarför den i detalj icke är fullt exakt. 20 Det kan i samband med det här anförda fallet möjligen vara på sin plats att nämna några ord om fjällväxter i barrskogsområdet i allmänhet. Att förekomsten af de här dryftade fjällväxterna i själfva tallskogen, utom af berggrunden, äfven står i direkt beroende af samma växters förekomst på de närbelägna fjällen, torde vara klart. Från fjällen kan tallområdet, ifall de gamla fjällväxtexemplaren genom konkurrensen med typiska låglandsväxter skulle duka under, ständigt matas med nytt material. Förekomsten af dessa fjällväxter i denna ovanliga miljö kan sålunda mycket väl förklaras genom fullt recent nedvandring från det ovanliggande fjället, och upp- ställandet af någon relikthypotes i öfverensstämmelse med hvad SERNANDER! gjort för liknande jämtländska förekomster är ingalunda behöfligt. Emellertid är det tydligt, att dessa växter mycket väl kunna vara synnerligen gamla, ty med tanke på exempelvis Pin- guicula alpinas förekomst på Gotland är det intet omöjligt däri, att dessa arter vuxit på sina nuvårande lokaler äfven under det postglaciala klimatoptimets tid. Att emellertid draga några som helst klimatologiska slutsatser af dessa växters förekomst före- faller mig dock logiskt sedt omöjligt, då intet som helst talar emot, att de kunna vara nedvandrade i recent tid. Att tyda dem som glacialrelikter? är redan därför omöjligt, att det genom THORE FRIES? undersökningar blifvit ådagalagdt, att någon period med verkligt arktiskt klimat aldrig existerat i den nuvarande tallskogs- regionen i postglacial tid, utan att säkerligen en skogsflora följt den afsmältande landisen i spåren. Klimatet var efter isens af- smältande till och med betydligt varmare än nu. Att häraf draga den slutsatsen, att vid isens afsmältande öfver hufvud taget inga fjällväxter förekommo i den nuvarande tallregionen, anser jag detta oaktadt för oriktigt. Det är nämligen ett förhållande, som vid vandringar i de lappländska trakterna mycket snart faller i ögonen, att fjällväxter äga en alldeles särskildt stor förmåga att först af alla taga i besittning »nytt land>. På upptrampade stigar, nygräfda diken och öfver hufvud barlagd jord i allmänhet är det slående, att äfven långt nere i barrskogsregionen fjällväxter så ! R. SERNANDER: Fjällväxter i barrskogsregionen. Bih. K. V. A. Bd 24, Afd. III. Stockholm 1899. ” D. v. s. som lämningar efter en tid med arktiskt klimat. > THORE FrIES: Postglaciale Regionenverschiebungen im nördlichsten Schweden. Bull. Geol. Inst. Upps. Vol. 9. Uppsala 1910. 2202 godt som regelbundet infinna sig och dominera,! medan de växter, som utgöra hufvudmassan af den omgifvande vegetationen, rent af saknas eller äro relativt underordnade. I de östra delarna af norrbottniska Lappland |(t. ex. i trakten af Dokkas i Gellivare ca. 250 m. ö. h.) är det mycket vanligt att se exempelvis Astragalus alpinus, Gnaphalium supinum, Sibbaldia procumbens samt Cetraria cucullata, Cetraria nivalis, Solorina crocea 1 ofta märkligt stora mängder växa på nyssnämnda lokaliteter. Äfven är det påfallande att då högfjällsväxter (ex. de för Raggisvaara-massivet uppräknade) förekomma på fast mark i björkregionen, det så godt som undan- tagslöst är på de talrika, större eller mindre recenta flytjords- områden,? som ofta förekomma i björkskogen (jfr ex. Abisko- trakten, där sådana växter som Dryas octopetala, Pedicularis hirsuta, Phaca frigida, Saxifraga aizoides, Saxifraga oppositifolia m. fl. växa just på sådana lokaler i stor myckenhet). Då isen drog sig till- baka, uppstod nu gifvetvis väldiga ytor af obevuxet land, och i enlighet med det ofvan förda resonnemanget håller jag det för yt- terst sannolikt, att dessa sträckor först af allt togos i besittning af fjällväxter. Som ofvan nämnts håller jag det därför icke för omöj- ligt, att exempelvis Salmi-växterna äro lämningar t. o. m. från denna tid, men betrakta dem som klimatindikatorer för en viss tid (glacial- relikter) kan jag gifvetvis ändock icke. Två andra tydningsmöjligheter återstå, och det är att betrakta de nämnda växterna som atlantiska eller subatlantiska relikter. Som bekant skall enligt den BLYTT-SERNANDERSKA teorien under den tidigare delen af Littorinatiden funnits en period (den atlan- tiska), då klimatet icke blott var varmare, utan äfven fuktigare än nutidens. SERNANDER” har sökt göra troligt, att en viss grupp af fjällväxtförekomster i Jämtland endast kunna förklaras genom an- tagande af, att ett dylikt klimat rådt under postglacial tid. SER- NANDER anser det nämligen icke troligt, att de äro nedvandrade i recent tid. Skälen härtill äro? att >de ifrågavarande utposterna ofta förekomma flera tillsammans i samma samhälle» samt >”att ! SERNANDER (Fjällväxter i barrskogsregionen p. 37 f.) har i stor utsträckning visat, att en sådan kolonisering ägt rum på landsvägskanter etc. i de centralskan- dinaviska fjälltrakterna. ” Se R. SERNANDER: Flytjord i svenska fjälltrakter. G. F. F. Bd 27. Stockholm 19053. ” Se SERNANDER: Om s. k. glaciala relikter. Bot. Not. Lund 1894. ' Se »Fjällväxter i barrskogsregionen» sid. 51. 223 de återkomma i samma sällskap på de olika lokalerna, äfven om dessa ligga långt från fjällen>. För mig äro dessa skäl, med tanke på vindens och det rinnande vattnets storartade transportförmåga, icke bindande. Icke heller anser han dem vara glacialrelikter, ty i så fall >skulle de helt säkert vara betydligt mer splittrade än de äro».! "I stället anser han dem vara atlantiska relikter och anför som stöd, dels att några af dessa utposter anträffats i jämtländska kalktuffer af enligt honom atlantisk ålder, dels att på Norges västkust, i den nederbördsrika fIlex-regionen, en del af dem finnas ända nere vid hafvets nivå. Oafsedt det, att frågan om orsaken till fjällväxternas förekomst i Iexregionen ingalunda är utredd,” förefaller det, som skulle det andra återstående alternativet vara lika plausibelt, nämligen att anse växterna ifråga subatlantiska. Enligt SERNANDERS åsikt skall nu- tiden (under järnåldern) ha föregåtts af ett kallare och fuktigare klimat. För dem som ansluta sig till denna teori borde det vara synnerligen naturligt att anse barrskogsfjällväxterna ha nedvandrat under denna period och då fått mycket stor utbredning, för att sedan mot historisk tid åter minskas och blott bli kvar i form af »subatlantiska relikter>.?> Flera möjligheter förefalla sålunda lika öppna, hvilket förhållande torde motivera den åsikten, att de ifråga- ! >»Om s. k. glaciala relikter» p. 156. ” Se härom G. SAMUELSSON: Scottish peat mosses (Bull. Geol. Inst. Ups. Vol. 10. Uppsala 1910). SAMUELSSON förnekar, att fjällväxterna i allmänhet ha någon större böjelse för att sänka sig till lägre regioner i ett insulärt klimat. Särskildt med afseende på Dryas söker han visa, att den i stället är en utprägladt kontinental växt, hvilken skulle sky det atlantiska klimatet. Hans argumentering i detta fall synes dock knappast riktig, om hänsyn tages till en mängd kända förekomster på låga nivåer i insulärt klimat, hvilka äfven af SAMUELSSON anföras (jfr ex. sid. 233 rad 25 och samma sida rad 15 nedifrån). En del fjällväxter anser dock SAMUELSSON vara gynnade af ett atlantiskt klimat och bland dem nämner han speciellt Arctosta- phylos alpina. Icke heller här kan jag emellertid anse hans bevisföring bindande. Det förhållandet, att Arclostaphylos går ned till hafvet blott i de västligaste fjord- delarna (mot öppna hafvet) torde enligt min erfarenhet från Ofotenfjorden lika bra få sin förklaring därur, att endast där verkliga, kala hedmarker förekomma på så låg nivå. Arctostaphylos alpina är nämligen en torrhets- och ljusälskande växt, hvilken icke kan uthärda konkurrensen med de gräs- och örtrika växtsamhällen, hvilka i de inre delarna af fjordarna som regel äro utbildade på de jämförelsevis få ställen, där klipporna icke stupa lodrätt eller där marken icke är uppodlad (jfr BLyTtT: Sognefjord, Naturforholdene). 3? SERNANDER ställer också denna möjlighet öppen, men gör intet positivt ut- talande om sin anslutning till densamma. Se »Fjällväxter i barrskogsregionen» sid. 52, nedersta stycket. 224 varande barrskogsfjällväxterna ha mycket liten betydelse i den post- glaciala klimatkontroversen. Till slut vill jag nämna några ord om användningen af beteck- ningen »>fjällväxter>. Under mina vandringar 1 de norrbotten- lappska skogstrakterna har det varit frapperande, att vissa arter, som i tal och skrift allmänt anges som »>fjällväxter>, i själfva verket äro så godt som lika allmänna äfven långt ned i barrskogsre- gionerna. De växter, jag åsyftar, äro följande:! Angelica archangelica Juncus trifidus Arctostaphylos alpina +Pedicularis lapponica Azalea procumbens Phyllodoce coerulea "Bartschia alpina Viola biflora Som synes kunna dessa växter uppdelas på tvänne grupper, en med element utmärkande för de mossrika och örtrika växtsam- hällena (£) och en annan med representanter, typiska för hedarna. De förra har jag så godt som alltid vid något närmare efterseende funnit i de vackra Betuleta geraniosa och hylocomiosa, som i regeln kanta alla större och mindre bäckar och rännilar, äfven där vegeta- tionen f. ö. blott består af tallskog. De senare har jag synnerligen ofta återfunnit på de risfattiga Pineta cladinosa, som speciellt på af finare sandmaterial bildade marker äro mycket vanliga i de öst- liga delarna af norra Lappland. För mig bli sålunda dessa arter inga fjällväxter, utan helt enkelt nordliga arter af en typ, visser- ligen icke fullt så »sydlig> som Saussurea alpina- och Salix lappo- num-gruppen, men stående mycket nära densamma. ' Till dessa skulle äfven kunna läggas: Arabis alpina, Oxyria digyna och Rhodiola rosea. Då de emellertid blott finnas vid de större, från fjällen stammande älfvarna, torde de bäst böra tydas som helt tillfälliga gäster. Äfven kunde hit räknas de förut uppräknade barjordsväxterna, då de ofta förekomma på bunden mark äfven i barrskogstrakterna. Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen bifogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt möj- ligt undvikas. Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt veten- - skapligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. Manuskript, som ej är skrifvet på svenska, bör åtföljas af uppgift om, hvem som verkställt eller granskat öfversättningen till det främmande språket. Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktionen. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- keriet får ej äga rum. Hvarje författare erhåller 50 särtryck med omslag afgifts- fritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfver- enskommelse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgis- afdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. INNEHÅLLSFÖRTECKNING ORNRETS CyhRomormtum. und; HippUuriS: su. 3.6 ucsl is. vs s bs ko rss a ADS lsn Deg Sa ARR SA 151 OO: JUEL: Uber den anatomischen Bau von Riccia Bischoffii Häb. Mit. Taf. 7 160 CARL SKOTTSBERG: Juan Fernandez-öarnas sandelträd (Der Sandelbaum Ger Ran PerhandeZz-LAS Hj: ss .i.ssidisskala MV ana EDER A NAR OR SLR a GE 167 HENRIK LUNDEGÅRD: Uber Kernteilung in den Wurzelspitzen von RR TEEN ESD DEN. ACL EA DA 20 GR ed a EE Se AT a AS Ta od LISAS SS, 174 THORE LINDFORS: Einige Uredineen aus Lule Lappmark so osossmssssssoss 197 RUTGER SERNANDER: Pinguicula alpina och P. villosa i Härjedalen. Några synpunkter på den centralskandinaviska fjällflorans vandrings- historia. (Pinguicula alpina und P. villosa in Härjedalen. FEinige Ge- sichtspunkte auf die Wanderungsgeschichte der zentralskandinavischen FENRIR INS NNE STO AS) ran LSS dra RANN Fe a HSE DL Se Saga ig bsr SKA SS AAA NES 203 ERIK BERGSTRÖM: En- anteckning om fjällväxter i Torne Lappmarks barrskogsregion. (Aufzeichnung äber das Vorkommen von Hochgebirgs- pflanzen in der Nadelholzregion von Torne Lappmarki)..................... 218 THORE C. E. FRIES och S. MÅRTENSON: Floristiska anteckningar från de alpina och subalpina delarna af Karesuando och Jukkasjärvi socknar norr om Torne träsk. (Floristische Aufzeichnungen aus den alpinen und subalpinen Teilen der Kirchspiele Karesuando und Jukkasjärvi nördlich von Torne EESK DIS LS MSS e Hee SADE NS ene Toa NR TT fe AR VA ST VN (55) SMÄRRE MEDDELANDEN: T. HEDLUND: Geschlechtswandel bei vegetativer Vermehrung von INTE a hyrde MR så pe ba De ad bab a RN AAA SUNE he ERA AL ARA SARA AR UAE, SA oe AR EE (76) K. V. OSSIAN DAHLGREN: Ytterligare om Scirpus radicans Schkuhr. (Weitere Notizen äber das Vorkommen von Scirpus radicans SIG REK HRT 1111) SCH WEde: NET Ga EN 2 arg Seb IR and AT RN RNE a oe (78) OTTO VESTERLUND: Myosotis cespitosa Schultz var. borealis nov. VERS 0 Mr orsa sen rear EN SAS KSR AN mp a Rea el sne rt ASEA HA AN AN LIG SIN AA MUTA ARN (80) funde: in -UpplaD i j:1,-5 aa ao så AN år fa RA -.. (81) K. JOHANSSON: Ett par ovanliga kulturflyktingar. (Zwei ungewöhn- liche Kulturflächtlinge.) 45002 someone sd da Ara AS (82) K. JOHANSSON: En bortglömd form af Cerastium arvense L. (Eine verschollene Form von Cerastium ATVENSC) Morra vad r VANESSA (84) (ES) COP SIT NASA SS Åk Or Ser AA de NS) SR fr FOS AA DERENOlEe (86) K. V. OSSIAN DAHLGREN: Botrychium virginianum (L.) Sw. i Väst- räka or AS ERE? ÅA SÅRA SR VR SN IGT NL TRAMA SR SS UA ARR do Lå RAR OMEEu (86) S. G:SON BLOMQVIST: Fyndorten för Hippophaé rhamnoides L. i : det inre af Uppland. (Der Standort der Hippophaé rhamnoides L. un: Inneren von Uppland). :G ni. 0 ict NRA dd SE Ae SRYSR a (87) S. G:SON BLOMQVIST: Ytterligare en märklig björk från Uppland. (Noch eine bemerkenswerte Birke aus Uppland) 5: Ses Orea (88) GUST. 0. MALME: Epipogum aphyllum funnen i Roslagen. (Epipo- . gum aphyllum in Roslagen (Uppland) gefunden.):: 4-5. as aeneen (90) J. HENRIKSSON: Polystichum lobatum (FHuds.) PresbjMo mosse (90) BIRGER SYLVÉN: Ny fyndort för »hvita blåbär» i Västergötland. (Ein neuer Standort der weissen Heidelbeeren in Westergötland.) (91) M. SONDÉN: Myrtillus nigra f. leuCOcarpa............ ni (91) TH. SJÖVALL; Lathyrus sphaericus på Kullen, NN (91) GUST. O. MALME: Parmelia pertusa (Schrank) Scher. funnen i Sö- dermanland. (Parmelia pertusa (Schrank) Scher. in Söderman- land gefunden.) ; (92) Sjojele op bios Rp 00 GSR oregRr oe VR eo 4 lö Kön ss oh 00.010 meo I KI RR RN KARL HEDBOM: Några nyare fynd af svenska myxomyceter. (Einige neuere Funde schwedischer Myxomyzeten.); =. .s... sosse NS SRA (94) SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. G. LAGERHEIM: Svenska Botaniska Föreningens exkursion till Älf- karleö sept. 1910. (Die Exkursion der Svenska Botaniska För- | eningen nach Älfkarleö im Sept. 1910.)........ssssssssns stannas (96) ROB. E. FRIES: Gasteromyceter, discomyceter och myxomyceter insamlade under Svenska Botaniska Föreningens exkursion till Älfkarleö sept. 1910. (Gasteromyzeten, Discomyzeten und Myxo- myzeten während der Exkursion der Svenska Botaniska För- eningen nach Älfkarleö eingesammelt.) ........msssssssas a sena (98) GUST. O. MALME: Några lafvar insamlade under Svenska Botaniska Föreningens exkursion till Älfkarleö sept. 1910. (Lichenen während der Exkursion der Svenska Botaniska Föreningen nach Alfkarleö = 0 jin' Sept: 1910 eingesammelt,) .;:: slim a ås SSANG (100) - Nya medlömmät: i sossar evacs abe oder er LA or AT RN SSE RARING (102) SAMMANKOMSTER. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala (103) Botaniska Sällskapet i/Stockholm: ==... : 0. a0 500 UR 106) Vetenskapsakadermien, oo mjiem osann sans orre ra ar a ÅAR AEA (106) ENARE EG "SLL Ur Utgifvet den 25 Nov. 1910. CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1910, Svensk Botanisk - Tidskrift Utgifven af . Svenska Botaniska Föreningen Redigerad af 0. ROSENBERG och T. VESTERGREN BAND 4 1910 HANTE SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och redaktionskKommitté under år 1910. Styrelse: V. B. WITTROCK, ordförande; R. SERNANDER, vice ordförande; O. ROSENBERG, sekreterare och redaktör; G. INDEBETOU, skatt- mästare; J. BERGGREN, K. BOHLIN, O. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON, M. SONDÉN. Redaktionskommitté: O. ROSENBERG, K. BOHLIN, G. LAGERHEIM, R. SERNANDER, N. SVEDELIUS. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande Svenska Bo- taniska Föreningen) är 15 kronor. Medlemsafgiften för år 1911, 10 kronor, torde inbetalas till skattmästaren, fondmäklaren G. INDEBETOU, Kungsträdgårds- gatan 4, Stockholm. ; Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgångar af tid- skriften till ett pris af 7 kronor pr årgång. ELR Ja p Jä bl | SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 4. OM DEN FLORALA ORGANISATIONEN HOS ARACESLÄKTET LAGENANDRA. AF NILS SVEDELIUS: LIBRARY NEW YORE ROTANICAL Med 16 textfigurer. IARDEN. Aracéerna bilda ju en gentemot andra växtfamiljer väl begränsad grupp, på samma gång som de uppvisa en stor mångformighet såväl med hänsyn till blombyggnad och hvad därmed står i sam- band som äfven med afseende på vegetationsorganen. Aracéernas främste kännare professor ENGLER uppdelar också i >Die natär- lichen Pflanzenfamilien> (II, 3) de hittills beskrifna, till öfver ett 100-tal uppgående släktena på icke mindre än 25 olika undergrup- per och dessa sammanföras å sin sida till 8 underfamiljer. Hvad som trots den stora mångformigheten gör Araceae till en så na- turlig växtfamilj är i främsta rummet blomställningen, karakterise- rad af de alltid förbladslösa blommornas mer eller mindre gyttrade ställning på den gemensamma axeln, blomkolfven eller spadix, som åtföljes af det karakteristiska högbladet, hölstret eller spatha. Men med afseende på hölstrets utbildning råder som bekant en ganska stor omväxling. Mera sällan afviker detta högblad föga eller alls icke från de öfriga bladen så som hos Acorus. I regel har det däremot tydlig högbladsnatur och omger kolfven som en vidare eller smalare strut, hvarigenom hela blomställningen får ut- seende af en enda blomma. Det har ju också ofta framhållits, att den från biologisk synpunkt förhåller sig så. Till en hel del or- ganisationsegendomligheter hos aracéblomställningen, hvilka stå i Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 22 226 samband med pollinationen, förefinnas också vackra analogier just hos andra växters blommor. Bland de många florala organisationstyperna inom familjen inta- ges en egendomlig särställning af ett lilet fåtal släkten, som karak- teriseras af att kolfven är på ett eller annat sätt sammanvuxen med hölsterbladet. Denna sammanväxning med hölstret äger rum på ganska olika sätt. Antingen är kolfven utefter ena sidan helt sammanvuxen med hölsterbladet såsom hos det sydamerikanska släktet Spathicarpa. Är kolfven då också svagt utvecklad, föga framträdande, komma blommorna att skenbart sitta på själfva hölstret liksom utefter en grof hufvudnerv. En dylik sammanväxning mellan kolf och hölster förekommer också hos släktet Pinellia, men inskränker sig där till halfva kolfven, som är sammanvuxen med hölstret med endast den nedre, med honblommor besatta delen. Den öfre, hanblom- förande delen är fri (jfr BLumes bild, tab. 37. fig. 3, Atherurus tripartitus B1.). Egendomligare är sammanväxningen hos det i Syd- italien hemmahörande släktet Ambrosinia. Här är kolfven å tvenne sidor utvidgad med en vingkant, som är sammanvuxen med höl- stret, hvilket på detta sätt blir afdeladt i tvenne från hvarandra skilda rum. Hvartdera af dessa har sin egen mynning utåt. På kolfven utbildas i den ena kammaren hanblommorna, 1 den andra en ensam honblomma. En tredje typ af sammanväxning mellan kolf och hölster inom aracéerna representeras slutligen af de tvenne, företrädesvis inom det indiska monsunområdet förekommande släk- tena Lagenandra och Cryptocoryne. Här sammanväxer kolfven med sin spets med hölstret, som vid sammanväxningspunkten är för- sedt med ett veck eller en ringvalk, så att det äfven för öfrigt nästan alldeles hopvuxna hölstret afdelas i tvenne rum, ett yttre och ett inre, förenade endast genom en smal gång. En flik täcker ytterligare liksom en tuta eller hätta den omedelbart under vidväx- ningspunkten belägna hanblomställningen. Det är en till denna sistnämnda organisationstyp hörande växt, nämligen den å Ceylon endemiska Lagenandra lancifolia Thwaites, som jag varit i tillfälle att något närmare studera och som synes mig värd ett omnämnande, enär vår närmare kännedom om. den- samma är ganska ringa. Hvad som förekommer om dessa sist- nämnda släkten i den botaniska litteraturen — utöfver de rent floristiska uppgifterna — inskränker sig hufvudsakligen till ENG- LERS redogörelse för skottbyggnaden (i >Vergl. Unters. öber die 22 morph. Verhältnisse der Araceze>, s. 1938) samt GoEBELS uppsats om viviparien hos Cryptocoryne ciliata Fisch. ex. Schott (Cryptoco- ryne, eine »>lebendig gebärende> Aroidee. Morph. und biol. Bemerk- ungen 5). Materialet, som legat till grund för denna lilla under- sökning, insamlades af mig utanför staden Galle å Ceylons sydkust de första dagarna i februari 1903. Tyvärr förolyckades emellertid under hemtransporten till Europa en del däraf, hvarför jag icke nu kunnat till alla delar utsträcka undersökningen så långt jag ursprungligen hade afsett. Lagenandra lancifolia växer kring Galle å sanka ängar, vid ka- nalstränder och bäckar, kort sagdt, å fuktiga lokaler utan att dock Fig. 1. L. lancifolia. a ungt hölster; b hölster med spricklik öppning. Ett stycke af hölstret bortskuret, hvarigenom mynningen till den undre håligheten blifvit synlig (/2). direkt växa i vatten. I början af februari befann den sig i blom och de mörkt purpurröda —svarta hölstren med sina långt, nästan svanslikt utdragna spetsar (fig. 1) stucko skarpt af mot grönskan och tilldrogo sig genast uppmärksamheten. Ett närmare studium minskar icke heller intresset för dem, ty deras byggnad och organisation afviker i så väsentlig grad från den vanliga aracétypen, sådan man i allmänhet i Europa kan bli i till- fälle att känna den genom studier i växthus, trädgårdar 0. s. Vv. Det vid basen något uppblåsta, 4—5 cm. breda hölstret, som lång- samt smalnar af uti en utdragen, ända till decimeterlång spets, synes nämligen sakna hvarje mynning (fig. 1 a). Först vid en mera nog- 228 grann granskning af det mjukt taggigt-vårtiga hölstret skall man kanske finna, om man påträffat fullt >utslagna>” exemplar, att längs den utdragna spetsen finnes en ganska smal, längsgående rämna eller spricka, som något vidgas mot basen (fig. 1b). Denna spricka mynnar in i en ganska vid hålighet, hvars väggar äro svagt knott- rigt-vårtiga om också ej på samma sätt eller i så hög grad som utsidan. I denna hålighet letar man emellertid förgäfves efter vare sig en kolf eller öfver hufvud taget några som helst florala organ. Hålan är alldeles tom. Dess botten är klädd med taggliknande utsprång betydligt större än de små knottrigheterna på insidorna. Undersöker man denna botten litet noggrannare, skall man finna, att vid ena sidan af densamma finnes ett litet hål (fig. 1 b, 2,3), som visar sig vara öfre mynningen SAR Så till en smal gång nedåt. Öpp- SE | rn nas nu hölstrets nedre parti genom elt snitt, finner man vidare, alt denna gång myn- nar in 1 en undre hålighet, som är betydligt mindre än den öfre (fig. 2, 3). Först i denna undre håla påträffas blommorna och kolfven. Hon- blommorna eller rättare sagdt pistillerna — ty hvarje spår af hylle saknas — sitta tätt IEEE Då lancifolia. Längdsnitt genom gyttrade i flera kransar längs den undre håligheten med kanalen mel- 2 S lan öfre och undre hålan. a hättefliken ned vid hålans botten. Kolf- äs ng sh nken Ulbakanom. ven | fortsätter Sj, EE (CD) som en smal sträng, som i sin öfre del bär hanblom- morna och med spetsen är vidvuxen en från kolfvens sida utväx- ande ganska tjock valk (fig. 2, 3). Hanblomställningen blir emellertid ej synlig, förr än man vikit undan en från ena sidan utväxande flik, som likt en hätta helt och hållet omsveper och täcker den (fig. 2). Den skematiska fig. 3 åskådliggör denna egendomliga organisation, som förutom hos Lagenandra äfven återfinnes hos det af GOoEBEL närmare undersökta släktet Cryptocoryne (jfr GOEBEL, Cryptocoryne, eine >”lebendig gebärende> Aroidee, s. 427, fig. 1, 2). Hos den af GOoEBEL undersökta Cryptocoryne spiralis Fisch. är dock hölstret be- tydligt längre, ända till mer än dubbelt så långt som hos Lage- 229 nandra, men däremot knappt ; ; så bredt, hvarjämte ytterligare den öfre håligheten är liksom kamrad af talrika tvärgående lameller. GOoEBEL - har iakttagit, att den valk eller det veck i hölstret med hvilket kolfven sammanväxer egentligen är en förlängd, invikt flik af hölstret (jfr GoEBELS fig. 2). Men denna invikta eller snarare inåtrullade flik af hölstret bildar ej blott själfva valken, utan äfven den s. k. hättan, som omger hanblomställningen, är ingenting annat än en direkt fortsättning af denna flik. Egentligen äro hölstrets bägge kan- ter inrullade med hvarandra. Organisationen i fråga inses lättast vid studiet af en serie tvärsnitt genom hölstret. Fig. 4 a visar ett snilt från den öfversta, långt utdragna delen af hölstret. Af den- samma framgår, att hölstrets strutlika form beror på att kanterna vuxit samman. Sömmen längs sammanväxningskanterna framträder mycket tyd- ligt å figuren. Redan på den höjd, där detta snitt är taget, kan man se, att ena kanten börjar visa tendens att bukta ut inåt. Fig. 4 b visar ett tvärsnitt betydligt längre ner, ungefär där hölstrets uppblåsta del slutar och begynner öfvergå i det Fig. 3. L. lancifolia. basala, smala partiet. På denna bild synes tydligt, SFC attt anoden genom hölstret. att det är bägge kanterna, som deltaga i invik- ningen. Snittet är ungefär från den höjd, där gränsväggen går mellan den öfre och undre håligheten. Streckningen å bilden af- ser att åskådliggöra fragment af utsprången från den öfre hålans botten, som kommit in på snittet. Den något hästskoformade öpp- ningen mellan de bägge kantflikarna är just den öfre mynningen till kanalen mellan öfre och undre hålan, hvilken afbildats å figu- rerna 1b—3. Å nästa snitt (fig. 4 c) har hanblomställningen tvär- skurits. Att hättan, som täcker densamma, är en inviken flik af hölstrets ena kant framgår nu alldeles tydligt af bilden. Att den andra kanten bildar ringvalken synes likaså. Fig. 4d slutligen vi- sar ett tvärsnitt något längre ned, från det ställe, där hättan är bredast och ligger så tätt tryckt intill hölsterväggen, att förbindelse- gången mellan öfre och nedre hålan är till ytterlighet smal och utplattad. Ett. stycke; "langre medi slötar hättefiken och "den undre, rörformiga delen af hölstret omges nu af en solid, sam- manhängande vägg utan något som helst spår af sammanväxnings- sömmar. 230 Af denna framställning torde nu tydligt framgå, att den egen- domliga organisationen af Lagenandra-hölstret får sin förklaring genom sammanväxningen af hölsterbladets kanter, hvilken hos detta släkte sträcker sig ända till hölstrets yttersta spets. Den långsmala öppning, som sedermera bildas som mynning in till den främre hålan (se fig. 1 b), beror helt enkelt på att en bristning inträder utefter e Fig. 4. L. lancifolia. a—d skematiskt tvärsnitt genom ett högervridet hölster; a vid spetsen; b vid öfre hålighetens botten; c något längre ned, hanblomställningen tvärskuren: d vid det ställe, där gången är smalast: e tvärsnitt genom vänstervidet hölster, jfr fig. ec! denna sammanväxningssöm ett stycke ofvanför det ställe, där hölstret begynner svälla ut. Om hos släktet Cryptocoryne hölstrets mynning verkligen uppstår på samma sätt, framgår icke af den an- gående dessa sällsynta växter mycket sparsamma litteraturen. GOEBEL nämner intet därom och det framgår ej heller af hans figurer. En afbildning af Cryptocoryne Griffithii i Botanical Magazine (tab. 7719) visar emellertid ett helt annat utseende på hölstret. C. Griffithii synes hafva en betydligt mer typisk aroidéform, om man un- dantager den kolossalt långa rörformiga delen af hölstret. Den öfre delen däremot med sin breda mynning och sitt plattade, nå- got tillbakarullade bräm erbjuder åtminstone till det yttre intet, som i någon högre grad synes afvikande från den vanliga hölstertypen 231 inom familjen. Intet talar heller för att hos Cryptocoryne hölstrets mynning skulle bildas så sent och på det jag skulle vilja kalla mera sekundära sätt som hos Lagenandra lancifolia, d. Vv. s. ge- nom att slutligen på ett kort stycke en rämna uppstår utefter en hopväxningssöm, som sträcker sig ända ut till hölstrets spets. Vid en närmare granskning af denna egendomliga organisation hos Lagenandra-hölstren fann jag snart, att icke alla voro fullt lik- formigt byggda, utan att man kan urskilja tvenne olika typer, som äro liksom spegelbilder till hvarandra. Öppnades hölstret på de olika formerna på alldeles samma sätt, fann man i ena fallet hätte- fliken vidvuxen med högersidan och vridande sig åt vänster, i det andra åter vidvuxen med vänstersidan, vridande sig åt höger. Olik- heterna 1 organisationen framträda allra tydligast vid jämförelse af tvärsnitt af de bägge formerna, hvilket synes å fig. 4 c och 4e. I det ena fallet (fig. 4c) ha vi att göra med ett högervridet, i det andra (fig. 4e) med ett vänstervridet hölster och härpå beror då också, att hättan, som ju ej annat är än en inviken hölsterflik, än utgår från den ena, än från den andra sidan. Sedan en gång upp- märksamheten blifvit fästad vid denna olikhet i hölstrens vrid- ningsriktning, kan den lätt nog iakttagas äfven på de oöppnade hölstren, i det den svanslikt utdragna spetsen vrider sig svagt i ena fallet i höger-, i andra fallet i vänsterspiral. Detta förhållande, som jag icke någonstädes funnit förut anmärkt i litteraturen, åter- finnes med all säkerhet äfven hos släktet Cryptocoryne. Åtminstone tycks det framgå af den afbildning af Cryptocoryne retrospiralis Fisch., som ENGLER (ÅA. ENGLER, Araceae N:o 16) lämnat, där å hufvud- figuren är afbildadt ett exemplar med hölstret vridet i högerspiral, medan däremot å en detaljfigur (uppåt till höger) återges ett stycke af ett tydligen vänstervridet hölster. Nu skulle det ha varit af ett visst intresse att undersöka, huru dessa blomställningar med åt olika håll vridna hölster sitta i för- hållande till hvarandra på den gemensamma axeln, d. v. s. de olik- vridna blomställningarnas förhållande till skottbyggnaden. Men för besvarandet af denna fråga saknas mig nu nödigt material. Min uppmärksamhet fästes nämligen på denna olikhet i hölsteror- ganisationen först efter hemkomsten vid studiet af spritmaterialet. Men man torde nog ej taga alltför mycket fel, om man antager, att de olika hölsterformerna helt enkelt få sin förklaring därige- nom att olika skottgenerationer med afseende på bladställningen äro med hvarandra antidroma. ÉENGLER har undersökt skottbygg- naden hos representanter för såväl en Cryptocoryne som en Lage- nandra (Vergl. Unters. öber die morph. Verhältnisse der Araceae, sid. 193, tafl. 6, fig. 22) och uppger, att hos bägge släktena inom skottgenerationerna homodromi äger rum. Men huru de olika, på hvarandra följande generationerna förhålla sig till hvarandra, fram- går ej af ENGLERS uppgifter. Beträffande speciellt Lagenandra, där hvarje skottgeneration i sympodiet förutom lågbladet utbildar en- dast ett enda örtblad, så äro å ENGLERS skematiska afbildning (1. c. fig. 22) hölsterflikarna ej ritade så att kanterna gripa öfver hvarandra, som de i verkligheten göra. Man kan alltså ej å bil- den se annat än att alla hölster äro lika, hvarigenom det då också naturligen måste lämnas oafgjordt, om man har att göra med ett höger- eller vänstervyridet hölster. Hos Spathiphyllum heliconifoltum Schott har ENnGLER beskrifvit och afbildat ett egendomligt fall af skiftesvis omkastad spiralställ- ning hos på hvarandra följande skottge- nerationer. Inom hvarje generation är med undantag af det första lågbladet blad- ställningen homodrom, men antidrom med den följande generationen. Man får så- ledes omväxlande vänster- och högerspi- ral i de på hvarandra följande skottge- nerationerna och då hvarje sådan har endast en blomställning, hvars hölster- blad är homodromt med de öfriga bla- ir DL. Jäneifolie sk Biderhliss den i samma skott, blir en följd, celler från hölsterkanalen med PMVarannan blomställning Pa cskottkedjan taggliknande utsprång (""/,). visar högervridet och hvarannan vänster- vridet hölster. Sannolikt är nu något dylikt också fallet med Lagenandra, men huru det i verkligheten förhåller sig i detta afse- ende måste emellertid nu på ofvan anförda grunder tills vidare lämnas som en öppen fråga. Med afseende på hölstrets anatomiska byggnad är en detalj af särskildt intresse, nämligen epidermisväfnadens egendomliga utbild- ning på insidan utefter kanalen mellan öfre och nedre hålan. Myn ningen är, som ofvan nämnts, omgifven af grofva, borstliknande utsprång, men kanalen själf synes alldeles glatt. I själfva verket visar det sig emellertid vid närmare undersökning, att epidermis å hölstrets insida är försedd med talrika, tätt sittande, nedåtriktade taggar, som nå sin vackraste utbildning ungefär vid det smalaste 233 stället (fig. 5). Hvarje epidermiscell är där försedd med ett långt utskjutande, nedåtriktadt bihang (fig 5 och 6 b) af ungefär samma byggnad och utseende som de borst, som finnas hos de insektätande växternas kannor enligt. afbildningarna t. ex. i KERNERS Pflanzen- leben, I, sid. 115. Dessa taggar fortsätta äfven utefter hela den invikna flikens insida, men äro de här, d.v.s. omkring hanblom- ställningen, betydligt kortare och i allmänhet svagare utvecklade LA Fig. 6. L. lancifolia. Epidermisceller med taggliknande utsprång: a från hätte- flikens insida; b från kanalen; bägge tecknade med samma förstoring ("”/,)- (fig. 6 a). Jämför figurerna 6 a och 6 b, som äro tecknade med samma förstoring; 6 a är från hätteflikens insida, 6 b från kanalen! Anmärkningsvärdt är däremot att taggar alldeles saknas å hättefli- kens åt förbindelsekanalen vettande utsida. Med afseendet på androeciets byggnad afviker Lagenandra icke från Cryptocoryne. Hanblommorna äro reducerade till blott och bart tvenne, med ett litet uppåtriktadt, spetsigt bihang försedda ståndare, hvardera med endast tvenne pollen- säckar (fig. 7). Äfven om GoEBEL (Cryptocoryne sid. Tf 428) icke alldeles afvisar denna uppfattning af hanblom- = Fig. 7. . 3 o fo . L. lancifolia man, synes han likväl mer luta åt den åsikten, att VI Hanblomma. här skulle ha att göra med endast en ståndare med det normala antalet d. v. s. 4 pollensäckar. Men gentemot denna uppfattning kan anföras först och främst det skäl GoEBEL själf framkastar mot sin åsikt, nämligen att å blomställningen kunna iakttagas enstaka ståndare med endast två pollensäckar, som alltså då måste upp- 234 fattas som ett slags >»halfva>” ståndare, hvilket ju vore minst sagdt egendomligt. Men dessutom ger ett närmare studium af ståndarna själfva otvetydbart vid handen, att det här föreligger två samman- vuxna ståndare. Granskar man nämligen ett tvärsnitt (fig. 8 Pb), framgår det ju tydligt, att man har att göra med en sammanväx- ning och icke en enhetlig ståndare, ty en tydlig sammanväxnings- söm synes i midten. Där hade man väl annars väntat att finna en kärlsträng, om man nu verkligen haft att göra med en normal 4-kamrad ståndare. Det torde alltså ej kunna råda minsta tvifvel därom, att Lagenandra har en hanblomma, som är reducerad till tvenne med hvarandra sammanvuxna ståndare, hvardera med en- dast tvenne pollensäckar. Det spetsiga bihangets egendomliga utbildning och funktion har redan skildrats af GOEBEL hos Cryptocoryne och Lagenandra öfver- ensstämmer i allo därmed. Fig. 8a visar bildningen i fråga på ett längdsnitt. Endotheciets ut- veckling uteblir å ett parti å ståndarens Ööfversida omedel- bart under utsprånget. I stäl- let inträder här tidigt en stark förslemning. Piggens spets af- SG brytes och genom den slem- a fyllda kanalen utpressas de i Fig. 8. L. lancifolia. a längdsnitt genom ymnigt slem inbäddade pollen- en ståndare med dess spetsiga bihang, pol- kornen, hvilket gifvit upphof lenkornens utförselkanal; b tvärsnitt genom hanblomma, bestående af två sammanvuxna till den i äldre floristiska verk be- ståndare, hvardera med två pollensäckar ("”/,). & 1: 5 2 : fintliga uppgiften om förekomsten hos dessa växter af ett maskformigt pollen, >pollen vermiforme.” Hvad honblommorna beträffar så erbjuder deras yttre morfologi intet af speciellt intresse. I motsats mot hvad fallet är hos Crypto- coryne, där endast endast en krans af honblommor eller rättare sagdt krans af pistiller förekommer, förefinnas hos Lagenandra talrika, ända till öfver ett 10-tal, öfver hvarandra sittande pistill- kransar. Lagenandra måste på grund af denna med öfriga aracéer mera Ööfverensstämmande karaktär betraktas såsom ett ursprung- ligare släkte än Cryptocoryne. Samtliga till enbart pistiller reduce- rade honblommor stå täckt tryckta intill hvarandra och talrika utsprång hålla dem än mera fast samman. Stift finnes ej utbildadt, utan det yfva, koniska märket sitter direkt på fruktämnet. 230 Huru tillgår nu pollinationen? Hos de allra flesta aracéerna råder ju en utpräglad entomofii, ofta i förening med högst egenartade anordningar, som nödvändig- göra en korspollination mellan blommor från olika kolfvar. Dessa bestå t. ex. hos Arum, förutom i protogyni, särskildt däri att de pollenöfverförande insekterna inspärras i hölstrets nedre del genom hårbildningar, förträngningar o. dyl., hvarigenom de tvingas att af- vakta blomställningens inträdande i hanstadiet. När de så inpu- drats med frömjöl och hölstret börjar vissna, vissnar också stängs- let och de befriade insekterna äro nu oförhindrade att uppsöka nya blommor. Vid studiet af Lagenandras så egendomliga organisation ligger det nära till hands att antaga, att pollinationen här skulle försiggå på något likartadt sätt. Den afspärrning, som inom Arum-kolfven åvägabringas genom de stora, borstlika staminodierna, den åstad- kommes här genom den smala gången, som bildas mellan de in- vikna hölsterflikarna. De denna kanal beklädande, nedåtriktade borsten förhindra icke heller insekters inträngande i den undre hå- lan, men väl deras utkrypande. Vi skulle således i Lagenandra- hölstret finna en organisation, som funktionerar alldeles som en Arum, men åstadkommes på morfologiskt olika vis. Anmärkningsvärdt är i detta sammanhang, att Lagenandra-hölstret genom denna sin organisa- tion äfven erbjuder en ytterst slående likhet med Aristolochia-blom man. Hvad som i nu berörda hänseende sagts om Lagenandra gäller naturligtvis i stort sedt också Cryptocoryne. Hos detta släkte har GOoEBEL också i hölstren iakttagit flugor och andra smådjur. Men hvad Lagenandra beträffar, så har jag aldrig iakttagit någon som helst besökare i hölstren, oaktadt jag dock granskat en hel del sådana. Det var just denna ständiga frånvaro af insekter, som kom mig att insamla material för en undersökning af denna växt i tanke, att ett fall af apogami förelåge. Den misstanken ligger ju nämligen nära till hands, när man ser, att en växt som denna med ytterst inveck- lade och försvårade pollinationsmöjligheter likväl ymnigt sätter frukt. Men, som nedan skall visas, är den med all säkerhet icke apogam. Under sådana förhållanden återstår knappt annat än själf- pollination inom kolfven. Detta är ju också ett inom aracéerna vanligt förhållande, som hos typer med samkönade blommor ofta gynnas eller rent af möjliggöres därigenom att de protogyna blom- mornas anthes begynner i blomkolfvens spets och sen fortskrider nedåt. Härigenom bli undersittande märken pollinerade med ned- 236 fallande pollen från öfversittande blommors ståndare. Sannolikt äger något sådant rum hos Lagenandra. En dylik pollination är desto mera sannolik här, eftersom han- och honblomställningens anthes är ungefär liktidig. Pollination torde således försiggå däri- genom att pollen från hanblomställningen nedfaller på märkena. De nedåtriktade taggarna på epidermiscellerna på hätteflikens in- sida lägga naturligtvis intet hinder för pollenmassornas nedglidande, utan snarare tvärtom. Beträffande pollinationen kan jag alltså i hvarje fall påstå, att insektpollination — om än icke alldeles utesluter — dock i hvarje fall icke kan betecknas som regel. Då min misstanke, att växten vore apogam, ieke besannat sig, utan pollination verkligen försiggår, så måste alltså själfpollination inom kolfven äga rum. Detta är af mig ej direkt iakttaget, men sannolikheten och möjligheten därför ökas därigenom att protogynien inom kolfven är svag, föga framträdande. Naturligtvis kunde man nu fråga sig, hvad denna så högst kom- plicerade florala organisation hos Lagenandra hade för uppgift, när en själfpollination försiggår. Men det är ju klart, att det icke är uteslutet, att äfven om själfpollination inom blomställningen nu är regel, det likväl icke alltid så varit fallet. Själfpollinationen inom kolfven kunde vara något sekundärt. Det förhållandet, att insekt- pollination försiggår hos Cryptocoryne, gör det ju sannolikt, att så också varit fallet med den ytterst närstående, morfologiskt ursprung- ligare Lagenandra. Lagenandras egendomliga organisation med den undre hålan förenad med den öfre endast genom en smal gång, som ytterligare afspärras af nedåtriktade taggar, erbjuder ju allt för stora och påfallande analogier med andra aracétyper med in- sektpollination för att endast förklaras som en tillfällighet. Hvad hade t. ex. hättefliken för funktion, därest den ej vid en in- sektpollination omöjliggjort själfpollination inom kolfven, däri- genom att den förhindrat de inkrypande insekterna att beröra androeciet? Det framhålles visserligen i litteraturen en annan upp- gift för densamma, nämligen att den skulle vara ett skydd mot vattens inträngande i kolfven. Så säger t. ex. ENGLER (Die Be- deutung der Araceen fär die pflanzengeographische Gliederung des tropischen und extratropischen Ostasiens S. 1274. Sitz. Ber. der königl. Preuss. Akad. d. Wissenschaften. Phys.-math. Classe 16 dec. 1909 LI): »Die Gattungen Lagenandra und Cryptocoryne sind aus- gesprochen aquatische Araceen, bei denen der unter dem Wasser befindliche röhrige Kessel der Spatha durch den dem Scheitel des Kolbens angewachsenen und öber denselben hinweghängenden Lap- pen vor eindringenden Wasser geschöätzt ist.> Som jag redan ofvan nämnt, växer emellertid Lagenandra lancifolia icke så, att den kan kallas akvatisk, i hvarje fall icke så att kolfven någonsin ens kan komma i beröring med vattnet. Dess typiska ståndorter äro sum- piga ängar o. dyl., där vid blomningen blomställningen sitter fots- högt öfver marken. Det tyckes i detta hänseende råda en bestämd och påfallande olikhet åtminstone mellan Lagenandra lancifolia och Cryptocoryne-arterna, hvilka sistnämnda verkligen föra ett rent akva- tiskt lefnadssätt. - Cryptocoryne växer nedsänkt i vatten och den ofantligt långa, rörformiga delen af hölstret exponerar sin mynning ofvan vattnet på liknande sätt som hos det underjordiska släktet Stylochiton endast spatha-mynningen sticker upp ofvan marken. Hos Cryptocoryne råder det äfven en bestämd relation mellan vatten- ståndet och hölstrets längd. Att under sådana omständigheter hos Cryptocoryne fliken verkligen kan fylla någon uppgift som skydd mot inträngande vatten är ju icke osannolikt. Antagligen tjäna då också de hos dessa växter förekommande valkarna och ut- sprången å hölstrets insida i samma syfte (Jfr C. L. BLumE, Rumphia IAKNanNSO CC) 14, samt GoEBEL, Cryptocoryne fig. 1), men att något sådant skulle kunna vara fallet med Lagenandra är på ofvan anförda grunder emellertid alldeles uteslutet. Anmärkas bör också, att Lagenandras hölster invändigt saknar alla valkar och utsprång utom förträngningen mellan öfre och undre håligheten. Angående hättefliken har af ENGLER äfven den åsikten framkas- tats, att den skulle tjänstgöra på samma sätt som de hos vissa aracé- släkten förekommande insnörningarna på hölstret på gränsen mel- lan han- och honblomställningen d. v. s. förhindra själfpollination inom kolfven. Så säger EnGLER (Araceae s. 33): >Zweifellos wird auch bei Cryptocoryne und Lagenandra die männliche Inflorescens von der weiblichen durch den breiten von der Wand der Spatha ausgehenden und der männlichen Apparat umschliessenden Lappen zur Zeit der Empfängniss getrennt.> Emellertid kan hättefliken alls icke förhindra, att pollen glider ned på märkena, ty nedåt är den ju alldeles öppen. Att biologiskt jämställa den med hopsnör- ningen af spathan går således knappast. Däremot är det uppen- bart, att hättefliken på det viset kan skydda mot själfpollination, att insekter vid nedkrypandet genom den smala gången af den täckande fliken förhindras att stryka mot och komma i beröring med hanblomställningen. Men detta kunde naturligtvis för växten 238 vara af betydelse endast för det fall, att en insektpollination verkligen äger rum, och som ofvan nämnts har jag hos Lagenandra aldrig iakttagit insektbesök, utan anser jag sannolikast, att här för när- varande själfpollination är regel. Under sådana omständigheter torde nog nu för tiden hättefliken hos Lagenandra vara alldeles funktionslös. Det återstår så till sist att något redogöra för fröämnenas byggnad och embryoutvecklingen. Fig. 9 visar längdsnitt genom ett ungt fruktämne med ett fröämne. Vanligen fin- nes 3—4 sådana i hvarje fruktämne. Tyd- ligt framträder på denna bild det stora sköldformade märket med sina märkespa- piller. Stift saknas' alldeles. Fröämnets bägge integument framträda tydligt sär- skilda från hvarandra. Hvad som emellertid på detta stadium särskildt faller i ögonen är de långa, en- celliga hårbildningar, som från fröfästet växa upp omkring fröämnet och fullkom- ligt utfylla hela fruktrummet. Dylika från fröfästet eller frösträngen utgående hår omkring fröämnena synes ej vara något så alldeles ovanligt bland aracéer att döma efter figurer och uppgifter 1 litteraturen. Så har, förutom hos Lagenandra, dylika hår iakttagits och afbildats hos Acorus, Arisae- ma, Ambrosinia m. fl. släkten. Sannolikt är väl, att en närmare undersökning skall Fig. 9. L. lancifolia. TLängd- visa, att de äro ganska allmänt utbredda NE Error ara RE inom familjen, fast de så lätt förbises, dels därför att de nogiregel ej synas å pressadt och torkadt undersökningsmaterial, dels också därför att de ofta uppträda blott under en ganska kort, tidigare period af fruktäm- nets lif för att sedan försvinna. De förefinnas nämligen endast före och under själfva pollinationsperioden. När efter befruktningen fröämnena begynna tillväxa, trängas de åt sidan af de nu starkt ansvällande fröämnena och skrumpna snart bort. Hvad kunna nu dessa hårbildningar här hafva för uppgift? Ca- RUELS påstående, att det vore dessa hår, som gåfve upphof till det egendomliga, med åsar försedda, pulpaartade fröskalet, har 239 redan tillbakavisats af ENGLER (Se ENGLER, Araceae, s. 33, vol. II, DE CANDOLLE's Monographier). Däremot torde dessa hårbildningars funktion med all säkerhet vara den, att de förmedla och under- stödja pollenslangarnas framträngande till mikropylen. Hårens uppgift vore alltså densamma som den s. k. obturatorväfnadens hos t. ex. euphorbiacéerna, hvilka i detta hänseende ingående un- dersökts af SCHWEIGER (Beiträge zur Kenntnis der Samenentwick- lung der Euphorbiaceen. Flora Bd. 94, 1905). Hos euphorbiacé- erna får denna >»obturator>, hvilken term väl närmast skulle kunna öfversättas med t. ex. tillstoppningsväfnad, ofta formen af en slags hätta, som utväxer från fröfästet samt alldeles insveper och täcker hela mikropylen. Den består af en lucker, af hyfartade hår sam- mansatt väfnad. SCHWEIGER har hos euphorbiacéerna urskiljt en hel del olika obturatortyper, för hvilka alla det är ett gemensamt drag, att de alltid sammanhänga med nucellusväfnaden och mikro- pylen. Hos växter, där denna är belägen långt ifrån det ställe, där pollenslangarna komma in i fruktämnesrummet, skulle dessa alldeles liksom sväfva i luften utan stöd, därest ej en sådan för- medlande väfnad funnes, som utfyllde mellanrummet. Det är ett utmärkande drag för obturatorväfnaderna, att de förefinnas blott under pollinationsperioden för att sedan snart försvinna och äfven härutinnan råder en tydlig öfverensstämmelse mellan dem och hå- ren hos Lagenandra. Jag har ofta iakttagit talrika pollenslangar genomdragande märkesväfnaden, där de lämna lätt skönjbara spår efter sig. Dessa kunna följas ut till fruktämneshålans öfra vägg. Det råder alltså intet tvifvel, att de i dennas öfre del växa ut i fruktämnesrummet. Att icke några pollenslangar iakttagits bland håren, torde nog ej betyda så mycket som invändning mot den uppfattning af dessa hårbildningars funktion, jag här framställt, ty svårigheten att på ett ringa spritmaterial kunna påvisa dem är ju uppenbart. Dels växa nämligen pollenslangarna 1 alldeles samma riktning som håren och att säkert skilja dem från hvarandra, torde ha sina svårigheter, dels äro ju såväl pollenslangar som hår ytterst förgängliga ting, som knappast låta sig konservera på vanligt sprit- material. Att pollenslangarna måste växa in bland dessa hår, framgår emellertid tydligt af mina preparat att döma efter läget på de ställen, där de växa ut från fruktämnesväggen och in i frukt- hålan. När det så vid samma tid ganska korta fröämnets mikro- pyl ligger långt därifrån, ges ingen annan väg än genom hårbild- ningarna. Dessa tjänstgöra således som obturatorsväfnad. Denna 240 utbildas hos Lagenandra alltså från fröfästet, som är beläget i fruktämnets botten. Intressant är att i detta sammanhang kunna påpeka, att jag i litteraturen funnit afbildad en aracé, där dylika hårbildningar äfven till det yttre ha en sådan ställning och form, att öfverensstämmelsen med vissa euphorbiacéobturatorer är alldeles fullständig. Detta är fallet med Arisaema filiforme, som af BLUME afbildats i hans ståtliga botaniska praktverk Rumpbhia, I, tab. 28. Å denna tafla finnes som fig. 7 bilden af ett längdsnitt ge- f nom ett fruktämne, hvilken figur Fig. 10. a Arisaema filiforme efter Brome; 128 här återsitycr (fig. 10 a). Som b Arisaema Martius efter ScHott. Längd- SYynes å densamma, äro de långa snitt genom Serpse med obturators- fröämneshalsarnas mynningar all- | deles kringväfda af hår, som bilda liksom ett nystan kring alla mikropylerna. Dessa hår utväxa från ett utsprång ifrån fruktämneshålans tak. Detta framgår af fig. 10b, som är en afbildning af en annan Arisaema-art, A. Martius efter SCHOTT. Vi ha således tydliga obturatorer äfven inom familjen Araceae och äro Lagenandra och Arisaema hvar för sig representanter för två olika typer. Bägge hafva atropa fröämnen. Hos Lagenandra utväxa emellertid de som obturator fungerande håren nedifrån, från fröfästet och växa upp till en höjd be- tydligt öfverstigande fröämnenas höjd, hos Arisaema åter utväxa de uppifrån, från ett utsprång på fröämneshålans tak, ned kring mikropylerna. I bägge fallen bildas emeller- tid genom håren en förmedlande stödjeväf- nad för pollenslangarna för deras öfvergång till mikropylerna. Fröämnenas byggnad å de tidigaste sta- Fig. 11. L.lancifolia. Längd- dier jag iakttagit framgår af fig. 11. Bägge Snitt genom fröämne med i . ; embryosäck ; nucellusväfnad integumenten bestå af endast tvenne cell- — nästan förträngd (229/,)). 241 skikt, undantagandes de allra öfversta och allra nedersta delarna, som äro något mäktigare. Ytterintegumentet sluter icke tätt intill innerintegumentet, något som mycket tydligt synes äfven å fig. 9. Embryosäcken är å detta stadium redan fullt färdig, af normal byggnad. Den hållet förträngt hvilken endast emedan GOoEBEL hos Cryptocoryne = trott Sir finna, ratten större del af nucel- lusfinnes kvar i fröet som en stär- kelseförande <:vwväf- AEA [ERS a VORE nad, dels emedan BEER: delen af ett froämne Också MöckKe (Uber med pollenslang och af fröhvita om- den Bau und die gifvet embryo: Yttre Intesumentet Entwicklung der S Fröchte und töber die Herkunft von Acorus calamus. L. sid. 10. Bot. Ztg. Jahrg. 66, 1908) hos Acorus i fröet fun- nit ett väl utbildadt perispermlager. Men hos Lagenandra liksom hos de af CAMPBELL un- dersökta aracésläktena saknas hvarje som helst antydan härtill. Redan före befruktningen har embryosäcken på sidorna undanträngt all nu- cellusväfnad och sedermera fröhvitan ut- bildats, gränsar den direkt intill inre integumentet. Som ofvan nämnts, leddes jag till att insamla material för denna undersökning af Lagenandra därför att jag misstänkte den för att vara apo- gam, då den trots de försvårade pollinations- möjligheterna ändå satte så riklig frukt. Men denna misstanke besannades ej. Talrika pollen- slangar genomtränga väfnaden nedanför märkel. Å bild 12 synes äfven mycket tydligt i den nu hopskrumpna nucellusväfnaden den pollenslang, som förmedlat befruktningen. Det Svensk Botanisk Tidskrift 1910. när unga, ännu har nucellusväfnaden återstår en i spetsen vid mikropylen. förtjäna att särskildt framhållas, dels nästan helt och af liten rest Detta kan Figieton om: lancifolia. Längdsnitt genom frö med embryo och frö- hvita; stora rafidbehål lare i fröskalet. 23 pA 242 fåcelliga embryot synes nedanför, omgifvet af sin fröhvita. Det är föga differentieradt samt saknar embryobärare liksom fallet är med så många andra aracésläkten enligt CAMPBELLS undersökningar. Embryot tillväxer emellertid nu raskt på samma gång äfven frö- Fig. 14. L. lancifolia. Skematiskt tvärsnitt genom frö; emb embryo; alb fröhvita; it inre integument; äi yttre integument och rafidbehållare. hvitan tilltager högst väsentligt i omfång. Fig. 13 visar längdsnitt genom ett nästan moget frö. Det inre integumentet är alldeles hop- trängdt och synes knappt. Vid noggrann granskning upptäckes det Fig. 15. L. lancifolia. Tvärsnitt genom ungt fröämne; innerst nu- cellus, därutanför inre och yttre integumentet; se vidare texten 280 / XVI (Sa emellertid som ett smalt tvåskiktigt cellager mellan fröhvitan och ytter- integumentet. Detta sistnämda har däremot utvecklats på ett egendomligt sätt och omger fröet som en mjuk, med höga åsar försedd s. k. pulpa. Fig. 14 visar fröet i tvärsnitt. Ytter- integumentet består af höga cellkam- mar, som gå från spets till bas. Huru de utbildas framgår af fig. 15. Ytter- inlegumentets tvenne cellskiktutveckla sig nämligen högst olika. Ytterskiktet uppdelas genom = talrika antiklina väggar uti en relativt småcellig öfver- hudsväfnad. Innerskiktet däremot de- las periklint och af de på detta sätt uppkomna cellskikten visa det yttres 243 celler en tendens att bukta ut. Härigenom bildas första anlaget till åsarna. Genom ytterligare delningar utfyllas dessa af småcellig väfnad, i hvilken här och hvar befinna sig jättestora rafidceller. Det hela omges af den enskiktiga hudväfnaden, 1 hvilken garf- ämnesförande celler icke äro ovanliga. Det är således uteslutande från det inre cellskiktet af det ursprungliga tvåskiktiga integumentet, som fröels hela pulpösa, åsiga vägg härleder sig. Någon förved- ning inträder icke i det på detta vis bildade fröskalet. Däremot förekomma talrika garfämnesbehållare och rafidceller, som synas å fig. 14 och 15. Det mogna fröet innehåller emellertid icke blott ett väl utveck- ladt embryo af den vanliga monokotyledona typen med starkt fram- trädande hjärtblad, utan äfven en riklig fröhvita (fig. 13). Detta bör kanske särskildt framhållas, emedan GOoEBEL påvisat, att hos Cryptocoryne ciliata fröhvitan förtäres af det sig vivipart utveck- lande embryot. Äldre författares uppgifter om förekomsten af en fröhvita hos Cryptocoryne skulle enligt GoEBEL sannolikt bero på en förväxling mellan fröhvita och hjärtblad (jfr GOEBEL 1. c. pA 432): Att Lagenandra har fröhvita, är ju uppenbart och det vore ju så- ledes ganska egendomligt, om två otvifvelaktigt hvarandra så ytterst närstående släkten i detta hänseende verkligen skulle förhålla sig olika. Men denna olikhet torde nog få sin mycket naturliga för- klaring genom viviparien hos Cryptocoryne ciliata. Det är näm- ligen uteslutande på sina undersökningar öfver denna vivipara art som GOEBEL grundat sin anmärkning, att en förväxling skulle ägt rum mellan hjärtblad och fröhvita. Men att märka är, att det finnes yvtterligare öfver ett dussintal beskrifna Cryptocoryne-arter, hvilka icke äro vivipara. Dessa har GOoEBEL ej undersökt, och det är väl högst sannolikt, att dessa förhålla sig som Lagenandra och att således ScHOoTTS, HOOKERS, ENGLERS m. 8. uppgift, om före- komsten af fröhvita hos Cryptocoryne endast är oriktig, för så vidt den gäller den vivipara Cryptocoryne spiralis. Redan långt innan fröna nått denna utvecklings- höjd, har emellertid hölstret fullständigt afkastats och därmed också hanblomställningen liksom äfven hela blomkolfven ofvanom blomställningen. Fig. 16 visar en bild af fruktställningen på detta stadium. De | mjuka frukterna, som väl ändå knappast, såsom sker MESA i de floristiska handböckerna, kunna betecknas som Fig. 16. L.lanci- folia. Fruktställ- bär, lossna från kolfaxeln och spridas hvar för sig. ning (”/;). 241 UBER DIE FLORALE ORGANISATION BEI DER ARACEEN- GATTUNG LAGENANDRA. ZUSAMMENFASSUNG. Unter den vielen floralen Organisationstypen innerhalb der Familie Araceae nehmen eine eigentämliche Sonderstellung einige Gattungen ein, die dadurch charakterisiert sind, dass der Kolben mit der Spatha verwachsen ist. Diese Verwachsung kann auf verschiedene Weise stattfinden (vergl. z. B. Spathicarpa, Pinellia und Ambrosinia). Ein sehr eigenartiger Typus von Verwachsung wird von den zwei in dem indischen Monsungebiet vorkommenden Gattungen Lagenandra und Cryptocoryne repräsentiert, bei denen der Kolben an seiner Spitze mit der Spatha verwachsen ist, welch letztere an dem Verwachsungspunkte mit einer Falte oder einem Wulst verseben ist, so dass die im töbrigen ganz zusammengewachsene Spatha in zwei Räume, einen äusseren und einen inneren, abgeteilt wird, die nur durch einen schmalen Gang mit einander verbunden sind. Ein Zipfel deckt äberdies wie eine Haube die Spitze des Kolbens und den männlichen Blätenstand. Die zu diesem Organisationstypus gehörende Lagenandra lanci- folia Thwaites ist es, die den Gegenstand dieses Aufsatzes bildet. L. lancifolia wächst auf Sädzeylon auf sumpfigen Wiesen und an Bachufern, ohne jedoch direkt im Wasser zu wachsen. Fig. 1 a zeigt das Bild einer fast ausgewachsenen Spatha. Diese scheint jeder Mändung zu entbehren, trifft man aber voll »ausge- schlagene> Exemplare an, so wird man finden, dass längs der aus- gezogenen Spitze eine schmale, längsgehende Spalte vorhanden ist, die sich nach der Basis hin erweitert (Fig. 1b). Diese mändet in die obere Höhle ein. Am Boden derselben ist das Loch zu sehen, das die obere Mändung des schmalen Ganges nach der unteren Höhle hin darstellt, in der man den Kolben mit dem Gynäzeum und dem Andrözeum findet (Fig. 2, 3). Diese Organisation stimmt mit der von Goebel näher unter- suchten Cryptocoryne öberein. Bei dieser Gattung ist jedoch die Spatha bedeutend länger als bei Lagenandra, wozu kommt, dass die obere Höhle durch zahlreiche quergehende Lamellen gefächert wird. - Derartige Lamellen fehlen bei Lagenandra. Goebel hat beobachtet, dass die Falte an der Spatha eigentlich ein eingeboge- 245 ner Zipfel derselben ist. Auch die Haube, die den männlichen Blätenstand umdgiebt, ist ein derartiger eingebogener Zipfel. FEigent- lich sind die beiden Ränder der Spatha in einander eingerollt. Die fragliche Organisation ist am leichtesten bei dem Studium einer Serie von Querschnitten durch die Spatha in verschiedenen Höhen ersichtlich (vergl. Fig. 4). Fig. 4 a zeigt einen Schnitt ganz nach der Spitze zu. Der Verwachsungssaum tritt deutlich hervor, und man kann bereits sehen, dass der eine Rand eine Tendenz zu zeli- gen beginnt, sich nach innen einzubiegen. Auf dem nächsten Bilde, 4 b, sieht man, däss es beide Ränder sind, die an der Einfaltung teilnehmen. Die eigentämliche Organisation der Lagenandra-Spatha erhält also ihre Erklärung durch die Verwachsung der Ränder des Spathablattes, die sich bei dieser Gattung bis zur äussersten Spitze der Spatha hin erstreckt. Die Öffnung, die dann als Mändung nach der vorderen Höhle hin gebildet wird, beruht auf einem sekundären Aufplatzen längs dem Saume auf einer längeren oder käörzeren Strecke. Ob auch bei Cryptocoryne die Spathamäöndung auf diese sekundäre Weise entsteht, ist aus der Litteratur nicht zu ersehen. Eine Abbildung von Cryptocoryne Griffithii (Bot. Magazine tab. 7719) zeigt jedenfalls ein bedeutend typischeres Aroideenaus- sehen der Kolbenmändung mit breiter Mändung und breiter, etwas zuröäckgerollter Spathaspitze. Wahrscheinlich ist dort die Spatha nie bis zur Spitze hin verwachsen gewesen. Zu erwähnen ist, dass es zwei verschiedene Arten von Spathen bei Lagenandra giebt. Sie sind Spiegelbilder von einander, in- dem in dem einen Falle der Haubenzipfel mit der rechten Seite angewachsen ist und sich nach links wendet, in dem anderen Falle umgekehrt. Vergl. Fig. 4 c und e, welche Querschnitte der beiden Typen zeigen. In dem einen Falle (Fig. 4 c) haben wir es mit einer nach rechts gedrehten, in dem anderen (Fig. 4 e) mit einer nach links gedrehten Spatha zu tun, und hierauf beruht es auch, dass der Haubenzipfel, der ja nichts anderes als ein eingebogener Spathå- zipfel ist, bald von der einen, bald von der anderen Seite ausgeht. Wahrscheinlich herrscht dasselbe Verhältnis bei Cryptocoryne, nach einer Abbildung von C. retrospiralis Fisch. zu urteilen, die Engler geliefert hat (Araceae, Nr. 16). Zur Beantwortung der Frage, wie diese verschiedengedrehten Spathen im Verhältnis zu einander an der gemeinsamen Achse sitzen, d. h. der Frage nach ihrem Ver- hältnis zum Sprossbau, fehlt es mir zurzeit an nötigem Untersuch- ungsmaterial. Meine Aufmerksamkeit richtete sich nämlich auf 246 diesen Punkt erst nach der Heimkehr beim Studium von Spiritus- material. Man därfte aber wohl nicht allzu weit fehlgehn, wenn man annimmt, dass die verschiedenen Spathaformen ganz einfach ihre Erklärung dadurch erhalten, dass verschiedene Sprossgenera- tionen hinsichtlich der Blattstellung mit einander antidrom sind. ENGLER Sgiebt an, dass bei Cryptocoryne und Lagenandra (vergl. Unters. öber die morph. Verhältn. d. Araceae, pag. 193, Taf. 6, Fig. 22) Homodromie innerhalb jeder Sprossgeneration stattfindet. Wie aber die auf einander folgenden Sprossgenerationen sich 'gegenseitig vérhalten, geht aus ENGLERS Angaben nicht hervor. Was im be- sonderen Lagenandra betrifft, so sind in ENGLERS schematischer Abbildung (a. a. O., Fig. 32) die Spathazipfel nicht so gezeichnet, dass die Ränder äöber einander greifen, wie sie es in Wirklichkeit tun, weshalb man auf dem Bilde nicht sehen kann, ob man es mit einer nach rechts oder nach links gedrehten Spatha zu tun hat. Wahrscheinlich ist wohl das Verhältnis bei Lagenandra das gleiche wie das bei Spathiphyllum heliconifolium, wo jede Sprossge- neration mit Ausnahme des ersten Niederblattes in sich homodrom, mit der folgenden Generation aber antidrom ist. Man erhält so abwechselnd Blätenstände — es gehört nur einer zu jeder Spross- generation — mit nach rechts und mit nach links gedrehter Spatha. Bezäöglich des anatomischen Baues der Spatha ist ein Detail von besonderem Interesse, nämlich die Ausbildung der Epidermis auf der Innenseite längs dem Kanal zwischen der oberen und der un- teren Höhle. Jede Epidermiszelle besitzt nämlich hier einen nach unten gerichteten stachelähnlichen Fortsatz (Fig. 5, 6) von demsel- ben Bau und Aussehen wie die Borsten, die sich bei den Kannen der insektenfressenden Pflanzen zu finden pflegen (vergl. KERNER, Pflanzenleben I, S. 115). Diese Stacheln finden sich auch auf der Innenseite des eingebogenen Haubenzipfels, sie sind aber hier um den männlichen Blätenstand herum bedeutend köäörzer und schwächer entwickelt. Dagegen fehlen sie gänzlich auf der dem Kanal zugewandten Aussenseite des Haubenzipfels. 3ezöglich des Baues des Andrözeums stimmt Lagenandra voll- ständig mit Cryptocoryne öberein (vergl. GOoEBEL, S. 428). Jede männliche Bläte besteht aus zwei zusammengewachsenen Staubge- fässen, jedes mit nur 2 Pollensäcken. Dies geht daraus hervor, dass ein deutlicher Verwachsungssaum in der Mitte zu sehen ist, (Fig. 8), wo man wohl sonst ein Gefässbändel erwartet hätte, 247 wenn man es wirklich mit nur einem normalen, 4-fächerigen Staubgefäss zu tun hätte. Der spitze Anhang auf der Oberseite des Staubgefässes, durch den die in Schleim eingebetteten Pollenkörner hinausdringen, stimmt vollständig mit der entsprechenden Bildung bei Cryptocoryne äberein. Das Gynäzeum bietet nichts von besonderem Interesse dar. Wie geht nun die Bestäubung vor sich? Man sollte natärlich bei einer auf diese Weise organisierten Pflanze entomophile Be- stäubung erwarten, um so mehr als GoEBEL solche bei Cryptocoryne beobachtet hat. Die Analogie des Baues von Lagenandra und z. B. einem Arum ist ja auch ziemlich augenfällig, wenn man davon absieht, dass die Absperrung, die in dem Arum-Kolben durch grosse, borstenähnliche Staminodien bewirkt wird, hier durch einen sechmalen Gang zustande kommt, der mit abwärtsgerichteten Borsten ausgekleidet ist, die das Eindringen von Insekten in die Höhle nicht verhindern, wohl aber ihr Hinauskriechen. Lagenandra erinnert in dieser Hinsicht in auffallendem Grade auch an die Aristo- lochia-Bläte. Bei Lagenandra ist es mir aber nie gelungen, irgend einen Besucher in der Spatha zu finden. Eben diese Abwesenheit von Insekten war es, die mich veranlasste, Material för die vor- liegende Untersuchung einzusammeln, in der Annahme, dass bei dieser Pflanze ein neuer Fall von Apogamie vorläge, eine Vermu- tung, die ja nahe liegt, wenn man eine Pflanze mit äusserst er- sechwerten Bestäubungsmöglichkeiten gleichwohl sich reichlich be- samen sieht. Wie unten aber gezeigt werden wird, ist L. lancifolia nicht apogam. Aller Wahrscheinlichkeit nach geht hier eine Auto- gamie innerhalb des Kolbens vor sich, was ja nichts Ungewöhn- liches bei den Araceen ist. Eine Autogamie ist um so mehr er- möglicht, als die Protogynie wenig oder gar nicht hervortritt. Die abwärtsgerichteten Stacheln auf der Innenseite des Haubenzipfels legen natärlich dem Hinabgleiten der Pollenmassen kein Hindernis in den Weg, eher wird dasselbe durch sie erleichtert. Wahrscheinlich ist die Autogamie innerhalb des Kolbens hier bei Lagenandra als etwas Sekundäres anzusehen. Hierauf deutet teils die fär entomophile Bestäubung ja sehr charakteristische Organisation, die offenbare Ana- logie mit anderen, unzweifelhaft entomophilen Organisationstypen darbietet, teils und vor allem auch das Verhältnis bei Cryptocoryne, wo Entomophilie konstatiert ist. Sollte sich indessen möglicherweise fär den Haubenzipfel eine andere Funktion denken lassen, wenn sie nicht bei einer Insektenbestäubung Selbstpollination unmödglich 248 machte, indem sie die hineinkriechenden Insekten daran hindert, das Andrözeum zu beröhren? ENnGLER (Die Bedeut. d. Araceen fär die pflanzengeogr. Gliederung usw., S. 1274) nimmt zwar eine andere Funktion an, nämlich Schutz gegen eindringendes Wasser. Das kann vielleicht betreffs Cryptocoryne zutreffen, denn dies ist eine ausgesprochene Wasserpflanze, die unter die Wasseroberfläche ge- taucht lebt, zu welcher nur die Spathamändung selbst dank dem langen röhrenförmigen Teil emporreicht, es gilt aber mit völliger Sicherheit nicht fär Lagenandra, die kein aquatisches Leben in demselben Sinne fährt wie Cryptocoryne, sondern auf Wiesen u. dgl. wächst, wo jedenfalls der Blätenstand fusshoch tuber dem Bo- uen sitzt. Die Lagenandra-Spatha entbehrt auch aller Wöälste im Inneren, von denen sich denken liesse, dass sie demselben Zwecke dienten. Man hat auch die Vermutung ausgesprochen (vergl. ENGLER, Åra- ceae, S. 33), dass der Haubenzipfel in derselben Weise wie die bei gewissen Gattungen vorkommenden Einschnärungen an der Spatha funktionieren, d. h. eime Selbstbestäubung innerhalb des Kolbens verhindern sollte. Indessen kann dieser Zipfel durchaus nicht ver- hindern, dass der Pollen auf die Narben hinabgleitet, da er ja nach unten zu ganz offen ist. Wie dem nun auch sein möge, wahr- scheinlich ist es, dass er jetzt bei Lagenandra funktionslos ist. Und seine Funktion bei einer eventuellen ehemaligen Insektenbe- stäubung kann nicht gut eine andere als die gewesen sein, Insek- ten beim Hineinkriechen durch den sehmalen Gang desselben zu ver- hindern, mit dem männlichen Blätenstandin Beröährung zu kommen. Zum Schluss noch einige Worte äber die Samenknospen und die Embryoentwicklung. Fig. 9 zeigt Längsschnitte durch einen Frucht- knoten mit Samenknospe. Besonders zu beachten sind die langen, von der Placenta emporwachsenden, einzelligen Haarbildungen, die den ganzen Fruchtraum vollständig ausfällen. Derartige schei- nen bei Araceen nicht ungewöhnlich zu sein. Sie sind nur vor und während der eigentlichen Bestäubungsperiode vorhanden. Diese Haarbildungen vermilteln das Vordringen der Pollenschläuche nach der Mikropyle hin. Sie sind also mit dem sog. Obturator bei den Euphorbiaceen nach ScHwEiGErs Untersuchungen (Beitr. z. Kenntn. d. Samenentwickl. d. Euphorbiaceen) zu vergleichen. Es sei in diesem Zusammenhang erwähnt, dass ich in der Litteratur andere Araceen abgebildet gefunden habe, bei denen die Ubereinstimmung mit dem Euphorbiaceenobturator noch grösser ist. Dies ist der 249 Fall bei Arisaema filiforme, das BLuME in Rumpbhia I, tab. 28 (siehe Fig. 10 a) abgebildet hat. Hijer wachsen die Haare, die die Mikropylen vollständig umweben, von einem Vorsprung von der Decke der Fruchtknotenhöhle aus. Vrgl. auch Fig. 10 b, die eine andere Arisaema-Art zeigt, A. Martius nach ScHott. Wir haben demnach deutliche Obturatoren auch bei den Araceen, und Lagenandra und Arisaema sind je Repräsentanten zweier verschiedenen Typen, indem sie bie der ersteren von dem Boden empor, bei der letzteren von der Decke herunterwachsen. | Der Bau der Samenknospe im Fräöhstadium geht aus Fig. 11 her- vor. Die Integumente, beide nur 2-schichtig, schliessen nicht dicht an einander. Der Embryosack hat normalen Bau. Der Nucellus ist vollständig verdrängt ausser an der Spitze, wo ein kleiner Rest sich noch findet. Es verdient dies erwähnt zu werden, da GoEBEL bei Cryptocoryne zu finden geglaubt hat, dass ein grösserer Teil des Nucellus in dem Samen als Vorratsgewebe noch vorhanden ist. Auch MöckrE hat bei Acorus eine Perispermschicht gefunden. Fig. 12 zeigt das Bild eines jungen Embryo mit Endosperm. Man kann auch deutlich Reste des Pollenschlauchs sehen. Apogamie kommt demnach nicht vor. Fig. 13 zeigt das Bild eines reifen Samens. Das innere Integument ist zu einer schmalen Zellschicht zwischen dem Endosperm und dem äusseren Integument vollständig zusam- mengedrängt, welch letzteres sehr kräftig entwickelt ist. Die Höhlen bezeichnen Raphidenbehälter. Die eigentämliche Ausbildung des äusseren Inleguments mit hohen Graten ist aus Fig. 14 und 15 er- sichtlich. Dass ein reichliches Endosperm hier vorhanden ist, verdient viel- leicht besonders hervorgehoben zu werden, da GoEBEL gezeigt hat, dass bei Cryptocoryne ciliata, die vivipar ist, das Endosperm von dem sich entwickelnden Embryo verzehrt wird. Die Angabe älte- rer Autoren bezäöglich des Vorkommens von Endosperm bei Cryp- tocoryne soll nach GoEBEL wahrscheinlich auf einer Verwechslung von Endosperm und Keimblatt beruhen. Diese Annahme däöärfte indessen nur fär die vivipare Cryptocoryne ciliata zutreffen und steht natärlich in direktem Zusammenhang eben mit der Viviparie. Eine vivipare Lagenandra ist jedoch nicht bekannt, und hier findet sich auch unzweideutiges Endosperm. In diesem Entwicklungsstadium der Samen ist seit lange die ganze Spatha wie auch der ganze Blätenkolben oberhalb des weib- lichen Blätenstandes abgeworfen worden (Fig. 16). Bio ek vu ot 10. FIGURENERKLÄRUNG. Lagenandra lancifolia. a Spatha geschlossen bb. Spatha mit spaltenförmiger Mändung; ein Stäck der Wand nach der oberen Höhle hin weggeschnitten, wodurch die Mändung des Verbin- dungskanals sichtbar geworden ist. (!/; nat. Gr.) Lagenandra lancifolia. Die untere Höhle längsdurchschnitten mit dem Kanal zwischen der oberen und unteren Höhle; a der Haubenzipfel in seiner natärlichen Lage, den männlichen Blä- tenstand bedeckend; b. der Haubenzipfel zuröckgeschlagen. (2/3; nat. (GT) Lagenandra lancifolia. Sechematischer Längsschnitt durch die Spatha; vergl. den Texl! Lagenandra lancifolia. a—d. Schematischer Querschnitt durch eine nach rechts gedrehte Spatha; a an der Spitze; b am Bo- den der oberen Höble; c etlwas weiler unten, die Spitze des männlichen Blätenstandes durchschnitten; d an der Stelle, wo der Gang am schmalsten ist; e Querschnitt durch eine nach links gedrehte Spatha, vergl. Fig. ce! Weitere Erklärung im Text! Lagenandra lancifolia. Oberhautzellen mit stachelähnlichen Fortsätzen von der Innenseite der Spatha aus um den Kanal zwischen der oberen und der unteren Höhle herum. (187 X1.) Lagenandra lancifolia. Oberhautzellen mit stachelähnlichen Fortsätzen von der Innenseite der Spatha aus im Längsschnitt; a von der Innenseite des Haubenzipfels aus um den männ- lichen Blätenstand herum; b von dem Kanal aus; a und b in derselben Vergrösserung (227 X1) gezeichnet! Lagenandra lancifolia. Männliche Bläte, auf zwei zusammen- gewachsene Staubgefässe reduziert. Letztere mit Anhängen versehen. Lagenandra lancifolia. a Längsschnitt durch ein Staubgefäss, den mit Schleim angeföllten, noch nicht offenen Ausföhrungs- kanal för die Pollenkörner zeigend: b Querschnitt durch eine männliche Bläte, aus zwei zusammengewachsenen Staubgefässen, jedes mit zwei Pollensäcken, bestehend. (73 X 1.) Lagenandra laneifolia. TLängssechnitt durch den Fruchtknoten mit ciner Samenanlage und Haarbildungen, die den ganzen Fruchtraum ausföllen. (40 X1. a Arisaema filiforme (nach BLUME). Längssechnitt durch einen Fruchtknoten mit den von Haaren umgebenen Mikropylen der Samenknospen (Obturator); b Arisaema Martius (nach SCcHOoTT), zeigend, wie diese Haarbildungen von der Decke der Frucht- höhlung ausgehen. Lagenandra lancifolia. Längsschnitt durch eine Samenanlage mit Embryosack, der das Nucellusgewebe ausser in der Spitze gänzlich verdrängt hat. (30 X1.) 251 Fig. 12. Lagenandra lancifolia. Längsschnitt durch den oberen Teil der Samenanlage mit Pollenschlauch und von Endosperm umgebe- nem jungem Embryo. Das äussere Inlegument in der Figur nicht ausgezeichnet. (280 X 1.) » 13. Lagenandra lancifolia. Längssehnitt durch einen Samen. Das Embryo von reichlichem Endosperm umgeben. Das innere In- tegument fast unterdröckt, das äussere Integument stark ent- wickelt, mit grossen Raphidenschläuchen. >» 14. Lagenandra lancifolia. Schematischer Querschnittt durch einen Samen; emb der Embryo; alb das Endosperm; ii das innere Integument; är das äussere Integument mit grossen Raphiden- schlänchen. >» 15. Lagenandra lancifolia. Querschnitt durch eine junge Samen- anlage. Ganz innen der Nucellus, danach das zweischichtige innere Integument, ganz aussen das äussere Integument, das durch seine Teilungen die Grate der Samenschale entstehen lässt. 280 X 1.) » 16. Lagenandra lancifolia. Fruchtstadium. (2/3; nat. Gr.) EITTERATUR: C. L. BLUME, Rumphia, I. Leyden 1835. D. H. CAMPBELL, Studies on the Araceae I, II. — Ann. of Bot, vol. 14, 17, London 1900, 1903. CURTIS'S Botanical Magazine, Vol. 48, 126, London 1821, 1900. A. ENGLER, Vergleichende Untersuchungen wöäber die morphologischen Verhältnisse der Araceae. — Nova Acta d. Ksl. Leop.-Carol.-Deut- schen Akademie der Naturforscher, Bd. 39, Nr. 3, Dresden 1876. — —,, Araceae. — ÅA. et C. DE CANDOLLE, Monographiae Phanerogama- rum. Vol. II, Paris 1879. — —, Beiträge zur Kenntniss der Araceae, I—-V. — Bot. Jahrb. fär Systematik etc. Bd. 1—53, Leipzig 1881—1884. = Artaceae— Pothoideae: Das. Pflanzenreich IV, 23 B. Eeipzig. 1905: — —, Die Bedeutung der Araceen fär die pflanzengeographische Glie- derung des tropischen und extratropischen Ostasiens. — Sitzungsber. der K. Preuss. Akad. der Wiss. 352, Berlin 1909 — — und K. PRANTL, Die natärlichen Pflanzenfamilien, 2, 3. Leipzig 1889. K. GOoEBEL, Morphologische und biologische Bemerkungen, 5. Crypto: coryne, eine »lebendig gebärende» Aroidee. — Flora, Bd. 83, Marburg 1897. J. D. HOoKER, The Flora of British India, II. London 1894. P. KNUTH, Handbuch der Blätenbiologie. Leipzig 1898—1905. 252 M. MöcKE, Uber den Bau und die Entwicklung der Frächte und uber die Herkunft von Acorus calamus L. — Bot. Zeitg. Jahrg. 66, Leipzig 1908. C. O. ROSENDAHL, Preliminary note on the embryogeni of Symplocarpus foetidus Salisb. — Science, vol. 23, New York 1906. H. SCcHOTT, Genera Aroidearnm. Wien 1858. J. SCHWEIGER, Beiträge zur Kenntnis der Samenentwicklung der Euphor- biaceen. — Flora, Bd. 94, Marburg 19035. H. TRIMEN and J. D. HOooKER, Handbook to the Flora of Ceylon; Part IV, London 1898. PH. VAN TIEGHEM, Remarques sur V'organisation florale et la structure de lF'ovule des Aracées. — Ann. des Sciences Natur., Sér. 9, T. 5, Paris 1907. E. WARMING, Tropische Fragmente, I. Die Bestäubung von Philodendron bipinnatifidum Schott. — Bot. Jahrb. för Systematik etc. Bd. 4, Leipzig 1883. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 4. NÅGRA ORD OM MYXOMYCETFLORAN I TORNE LAPPMARK. AF RÖOBT EE: FRIES: Under sommaren 1909 vistades jag några veckors tid inom Torne lappmark och ägnade mig därvid åt en undersökning af nämnda områdes myxomycetflora. De resultat, som under en så begränsad tid vunnos, kunde naturligtvis ingalunda blifva uttömmande. För att erhålla en fullt tillförlitlig bild af en trakts slemsvampflora ford- ras nämligen, på grund af dessa formers ofta sporadiska eller rentaf meteoriska uppträdande, ett studium under flera på hvar andra följande år. Som detta af diverse skäl ej blifvit mig möjligt, vill jag redan nu lämna ett litet meddelande öfver de fynd och iakttagelser, jag vid nämnda besök gjorde, detta som ett komple- ment till de talrika andra växtgeografiska meddelanden och floris- tiska sammanställningar, som på de senare åren sett dagen rörande dessa våra nordligaste landamären. Hvad beträffar slemsvamparna, kan ett sådant meddelande möjligen äga ett mera speciellt intresse som hittills ingen mera sammanhängande studie af denna växtgrupp blifvit gjord inom så nordliga och så rent alpina trakter som de här ifrågavarande. Undersökningarna utfördes i trakterna kring Abisko på Torne träsks södra sida, vid Pålnoviken, Jebrenjokk och Ortojokk på norra stranden samt i omgifningarna af Vassijaure nära Riksgrän- sen. Hela detta område ligger inom regio subalpina och alpina, blott i trakten af Abisko finnes på ett ställe några grupper relikta tallar. De anträffade arternas antal utgjorde 24. Denna siffra kan visserligen förefalla rätt låg, men tar man i betraktande den ofvan 254 antydda sannolikheten, att ej alla former under ett kort sommar- besök påträffades, så måste man snarare förvånas öfver, att verk- ligen en så rik myxomycetflora kan uthärda i så karga trakter. Som en jämförelse må nämnas, att jag år 1896 under ett par veckors undersökningar inom norra Värmlands skogar iakttog 352 arter och under min resa uti Argentinas och Bolivias subtropiska om- råde ej lyckades insamla mer än 47 arter (RoB. E. FRIES 1897 och 1906). I följande tabell anföras alla de anträffade arterna, tillika med uppgift öfver de växtregioner inom hvilka de blifvit iakttagna: Regio Regio alpina ATtförteekning sub- — inom ofvan | alpina /videsnå- videsnå- | ren Ten Ceratiomyxa mucida (Pers:)ISChEOCt3a a ere fe + Bhysarunt compressunms Alb: 16015 ChhNVa ao S-ss sms sas Ad. z Den NI CS OMM Ages er SES te slet är Fölmgosseptica: (EE): Gmely $50= bry sep spe se EAA ät Chiondrioderma radiafgum() BROSt 2 sis + niveum Rost. var. Lyallii (Mass.) List. | är Didymium squamulosum (Alb. & Schw.) Fr. ......... Sprmaria; alba. (Bu) ED EFS OR an ra otäck Es Le AE - Lepidoderma Carestianum (BRabenh.) Rost. .o...... + + | EE » gramnuuferam (PIM) RIESER GSE är Stemonites splendens Rost. var. flaccida Vist. .... ... 5 Comatricha- nigra (Pers) SCchroet:=/,...:c..scc SON 2 typhuindu(NVAggers) ROS 0 dosa keel dr Lamproderma violaceum (Fr.) Rost. ......... bee T HS > cribrarioides (Fr.) R. E. Fr. oso ooc000 | är telienlariavEYycoperdon PB E NA ec st oklssr sd ERIAST t Trichio. affinis. de Barys Eieiett: ; KÖRS | + » PArid IPensit no : SE 9 LAG, ar contorta (Ditm.) Bost. ; ös NAR. 2 t r » fallax Perser ee Er R a Hemitrichia clavata (Pers.) Bost. SAR de Arcyria nutans (Bull.) Grev. .... RESA FOR SA AM TT Perichena variabilis Rost. a KINR RS NANSEN | är Dycdogala epidegndronulh?) tä TT eES LEE ENE. se säs + 205 Af antalet arter i ofvanstående lista och af dessas fördelning på regioner framgår, dels att en minskning inom myxomycetfloran onekligen gör sig gällande vid en jämförelse med de sydligare de- larna af vårt land, om ock ej så stor som väntadt var, dels att ett påfallande aftagande äger rum uppåt de högre fjällregionerna. Störst visar sig nämligen antalet vara inom björkregionen, där 20 arter anträffades, betydligt mindre inom regio alpina, som blott uppvi- sade 7 arter, af hvilka dock en, Lepidoderma Carestianum, påträf- fades på klimatiskt så ogynsamma lokaler, att videbuskarna där ej uthärdade. Hvad är nu orsaken till denna minskning? Närmast till hands låge ju att tänka på det norrut och uppåt fjällen allt strängare kli- matet, och till en del äger ock detta helt visst sitt berättigande. Det kan nämligen ej bestridas, att flera 1 sydligare trakter före- kommande och där allmänna arter här inom Torhe träsk-området saknas eller där åtminstone äro så tillbakasatta och till individan- talet så ringa, att de hittills undgått uppmärksamheten; och detta oaktadt de i Sydsverige älska sådana lokaler och sådant substrat, som äfven inom fjällen förefinnas. Sådana äro t. ex. åtskilliga på strån, blad o. dyl. uppträdande Physarum-, Didymium-, Stemonites- arter och talrika andra; för dessas saknad måste själfva klimatet vara den afgörande faktorn. För andra åter torde detta nog blott i andra hand vara fallet. Det är nämligen känt, ehuru ej tillräck- ligt beaktadt och studeradt, att en del myxomyceter — oaktadt deras saprofytiska lefnadssätt — äro bundna vid eller afgjordt synas föredraga den multnande veden eller barken af vissa bestämda trädslag. Så t. ex. uppträda några arter (Badhamia panicea, Fuligo seplica var. rufa samt möjligen andra, särskildt i varmare länder) endast på de ädlare löfträdens ved, andra däremot (flera Cribraria- arter, Amaurochete atra, Stemonites splendens var. flaccida, Licea flexuosa och minima) äro utmärkande för barrträdens. Att sådana arter ej kunna förekomma inom ett blott af björkskog och alpina formationer täckt område är ju påtagligt. Likaså finnas talrika arter, som visserligen äro oberoende af vedslaget, och således kunna uppträda på regio subalpinas trädslag, björk, asp o. a., men som dock ej gärna gå utom multnande ved; dessas saknad inom regio alpina där detta substrat ej förefinnes, blir äfven härigenom förklarad. Att dessa gränser äro att betrakta mera som edafiska än som kli- matgränser, synes framgå af att på de ställen, där inom de högre regionerna lämpliga lokaler funnos för slemsvamparna (ormbunks- 256 bestånd eller andra högväxta örter, hvilka vid afdöendet lämnade multnande växtbäddar efter sig), där förekommo ock rikligt med myxomyceter. Nedanför Njutums bergsbrant (nära Vassijaure) fanns t. ex. på den där hopade uren en dylik hög och rik, af Mulgedium alpinum, Geranium silvaticum, Phegopteris alpestris. Anthriscus sil- RoB. E. Fries fot. Fig. 1. Alpin myxomycetlokal. — Vy af Njutum-branten nära Vassijaure (Torne lappmark). Se i öfrigt förklaringen i texten. vestris, Epilobium angustifolium, Rumex arifolius, Angelica Archangelica, Stellaria nemorum m. fl. bestående vegetation. Oaktadt densamma2 var belägen inom vwvideregionen och ej alls skyddad af träd eller buskar, så var där myxomycetfloran ojämförligt rikare än uti lik- nande formationer inom den täta och, som det kunde förefalla, för slemsvamparna mera gynnsamma björkregionen nere vid Torne 201 träsks yta. I själfva verket torde denna lokal hafva varit den på myxomyceter till individantalet mest gifvande, jag öfverhufvud taget anträffat i hela vårt land. Mycket liknande lokaler med liknande frodig växtlighet och rik myxomycetflora har jag sett i Frostvikens fjäll i Jämtland. En afbildning af Njutum-branten och dess yppiga RoB. E. FRIES fot. Fig. 2. Detaljbild från vegetationen nedom Njutum-branten. — Öfre hälften af bilden upptas hufvudsakligen af Mulgedium alpinum; uppåt till vänster Phegopteris alpestris och ett par blommande individ af Rumex arifolius; i midten och nedtill blad af Anthriscus silvestris, till vänster af Geranium silvaticum och nedtill af Stel- laria nemorum; i nedre vänstra hörnet ett skott af Epilobium angustifolium. Vid => -förmultnandet lämna dessa ett utmärkt substrat för myxomyceter. växtsamhälle förtjänar verkligen att i detta sammanhang meddelas såsom prof på en idealisk och i mångt och mycket synnerligen in- tressant alpin ståndort för slemsvampar (se fig. 1, 2). c Svensk Botanisk Tidskrift 1910. Nn 258 Ett annat stöd för åsikten om substratets betydelse för vissa myxomyceters utbredning ser jag i följande iakttagelse. Den inom Sveriges barrskogar mycket allmänna och för halffärska tallstockar och tallstubbar så karakteristiska flaccida-typen af Slemonites splen- dens" borde ju inom det undersökta området ej kunna förekomma, då tall där saknas, frånsett de sparsamma relikttallarna vid Abisko, hvilka härvidlag knappast kunna spela någon roll. Det oaktadt har jag, som af den ofvan lämnade förteckningen framgår, påträffat arten ifråga inom det undersökta området. Lokalen utgjordes emel- lertid af järnvägssyllar mellan Abisko och Abiskojokk stationer — således af tallved, det för arten typiska subtratet, hvilket blifvit af människan infördt till området. Då substratet blef tillgängligt, ställde således klimatet ej något hinder för artens trefnad. Stemo- nites splendens erbjuder således ett inom gruppen enastående exem- pel på en myxomycet, som genom människans hjälp tillförts om- rådets flora. Af den lämnade tabellen framgår ytterligare att vissa arter långt ifrån att tillbakahållas, rent af gynnas af det alpina klimatet. Så är förhållandet först och främst med de 4 arterna Chondrioderma niveum var. Lyallii, Lepidoderma granuliferum, Lamproderma cri- brarioides och Perichena variabilis, hvilka uteslutande anträffades ofvan björkgränsen, tre af dem på mer än en lokal. Så är ock förhållandet med Lepidoderma Carestianum och Lamproderma vio- laceum, hvilka i hög grad tilltogo i ymnighet och individmängd ofvan björkgränsen. Hvad hittills framhållits beträffande arternas utbredning skulle kunna sammanfattas i följande. Våra myxomyceter kunna i sitt förhållande till den alpina floran fördelas på trenne grupper: den första innefattande arter, hvilka direkt af klimatologiska skäl hind- ras att förekomma inom de alpina regionerna, den andra räknande sådana former, som själfva för klimatets skull väl skulle kunna där förekomma, men som af brist på lämpligt substrat dock sak- nas, och den tredje, som omfattar sådana typer, hvilka gynnas af det alpina klimatet och därför inom alpina områden ha sin enda eller hufvudsakliga förekomst. Denna senare kategori kan man med skäl beteckna som de verk- ligt alpina myxomyceternas. Redan vid ett föregående tillfälle har jag behandlat denna grupp (1 Myxomycetfloran i de Jämtländ- ' Hufvudformen är hos oss vida sällsyntare; dess fordringar på substratet kän. ner jag ej närmare. 209 ska fjälltrakterna 1906), och framhöll jag därvid såsom särskildt karakteristiska Lepidoderma granuliferum och Carestianum, Chon- drioderma niveum var. Lyallii (då uppförd under artnamnet Lyallii) samt dessutom Trichia contorta var. alpina. Därstädes framhölls ock, att dessa arter — utom Trichia-formen, hvilken då blott var känd i de svenska exemplaren — äfven utom Sverige, i Sydeuropa och Amerika, föredraga de högre fjälltrakterna, och i detta hänse- ende hafva de senare årens undersökningar lämnat yttermera bevis. Så har Chondrioderma niveum var. Lyallii (liksom dess hufvudform) ytterligare blifvit observerad på talrika ställen i Jura-bergen af MEYLAN (1908) och i Alperna enligt ScHinz (1906), Lepidoderma Carestianum äfvenså allmänt i Jura och i Alperna vid Arolla (LISTER 1908) samt dessutom för första gången i Amerika vid Chocorna i New-Hampshire, Lepidoderma granuliferum likaledes rikligt vid Arolla. Alla dessa fyndorter uppges hafva varit belägna på stora höjder öfver hafvet, ofta invid smältande snödrifvor; om den ame- rikanska känner jag dock intet närmare, men omöjligt är ej att äfven här föreligger en mer eller mindre alpin ståndort, då Mount Chocorna uppnår 1,918 m:s höjd. Af stort intresse är ock, att den ofvan nämnda Trichia contorta var. alpina, sedan jag i ofvannämnda uppsats beskref densamma ifrån Jämtlands fjälltrakter, under de allra sista åren blifvit återfunnen — af MEYLAN (1908) — på trenne ställen (La Chaux, Chasseron och Grand-Savagnier) i Jura-bergen 1,100—1,450 m. ö. h., liksom äfven vid Arolla i Alperna af Miss G: LISTER på 2,700 m:s h. ö. h., hvilka exemplar >»exactly agree with the swedish specimens collected by Dr. R. E. Fries> (A. and G. ListTER 1908). Anmärkningsvärdt är emellertid, att denna, som af det anförda framgår, så utprägladt alpina myxomycettyp ej an- träffades inom Torne träsk-området, något som dock knappt kan bero på annat än en tillfällighet. Såsom en för Torne träsk-området märklig alpin myxomycet har redan framhållits Lamproderma cribrarioides. Den anträffades på tvenne ställen inom den ofvannämnda lokalen på Njutum, 1 regio alpina. Fyndet af denna vackra art är af intresse, dels såsom va- rande det första i vårt land gjorda, dels som det synes visa, att denna art äfven är att inrangera bland de alpina myxomyceternas kategori, ehuru dock mindre utpräglad såsom sådan. Den anträf- fades första gången vid Arnstadt i Thäöringen och beskrefs 1829 at E: FRIES (i Syst. myc. III, p. 163) under namn af Stemonites cri- brartoides. "Såsom synonym citeras där >Cribraria Lycopoditi Fr, 260 Nees in litt.>, något som sedermera föranledde RAUNKLER, hvilken i sin redogörelse för Danmarks myxomyceter (1888) omnämner den från Sjelland (äfvenledes där växande på Lycopodium annotinum) och därvid öfverflyttar arten till Lamproderma, att tillägga den nam- net Lamproderma Lycopodii (Fr.), något som sedan af alla följande författare upprepats (MassEE 1892, ListER 1894, 1908). Detta för- faringssätt är dock oriktigt, dels emedan FR. aldrig användt namnet Lycopodii," hvilket däremot tillkommer Fr(1IEDRICH) NEES, dels eme- dan den första beskrifningen på arten, i Syst. myc., är bunden vid namnet Stemonites ceribrarioides, hvilket artnamn således enligt no- menklaturreglerna måste begagnas. Dessa hittills nämnda lokaler, Thöäringen och Danmark, antyda ju ingen alpin karaktär hos arten ifråga. Så är däremot förhållandet med de öfriga hittills kända fyndorterna, La Chaux i Jura-bergen utan närmare uppgifvet sub- strat (MEYLAN) och Färstenalp, Graubänden 1,700 m. ö. h., växande på Lycopodium alpinum (VOLKART enl. LISTER 1908) samt nu till sist Njutum i Torne lappmark, där den förekom på de torra stjäl- karna af Mulgedium alpinum! Beträffande exemplarens identitet må ytterligare följande anföras. I Upsala bot. museum finnes ännu det FrIiES'ska originalexem- plaret, med uppgiften >prope Arnstadt legit Lucas>. Materialet är synnerligen sparsamt, bestående blott af ett enda helt sporan- gium samt några trasiga rester af ett par andra. Ett af dessa se- nare, som närmare granskades, visade sig bestå af en hypothallus, som likt en tuta var uppträdd på spetsen af ett Lycopodium anno- tinum-blad. Af kapillitiet och sporangieväggen funnos blott små rester; någon kolumella fanns ej i behåll och syntes ej heller hafva existerat. Sporerna, som ännu sparsamt funnos kvar, voro 14—15 vs stora samt vackert retikulerade af uppstående lister med stora, rätt variabla nätmaskor, upptagande !/,—"!/; af spordiametern. Med detta exemplar stämma Njutum-exemplaren bra öfverens. Sporan- gierna äro oskaftade, men en kolumella sträcker sig här upp till dessas halfva höjd. Sporstorleken är fullkomligt densamma. Äfven ytskulpturen liknade originalexemplarets, blott med den lilla skill- naden att nätverkets maskor här voro mindre, motsvarande blott !/,.—1/; af spordiametern, ehuru dock äfven här större mått ej sak- "Ännu en missuppfattning af namnet möter man i WALLRrROTH's Flora crypto- gamica Germanize (Pars posterior p. 386, 1833), där detsamma skrifves Cribraria Lycoperdi! 261 nades. Lapplands-exemplarens identitet torde därför vara otvif- velaktig. Till sist ännu en fråga beträffande de alpina myxomyceterna. I »Myxomvycetfloran i de Jämtländska fjälltrakterna” har jag sökt påvisa en del iöflytanden, som det alpina klimatet utöfvar på myxomyceternas utseende och byggnad, och framhölls därvid sär- skildt sporernas ofta ökade storlek samt den mycket vanliga före- komsten af abnormiteter uti skilda delar, såsom i kapillitiets bygg- nad, i kalkens utseende hos kalkförande arter, i förkortning eller saknad af eljest utvecklade sporangieskaft o. a. I den 1908 publi- cerade lilla innehållsrika uppsatsen »Notes on Swiss Mycetozoa> bekräfta A. och G. ListER dessa iakttagelser, äfven hvad Alpernas alpina myxomyceter beträffar. Hur förhålla sig nu de i Torne lappmark förekommande arlerna i detta hänseende? Utan att ingå på för många enskildheter, kan anföras, att studiet af desam- ma ej annat än bekräftat de förut gjorda iakttagelserna. Blott ett par belysande fall må anföras. Trichia fallax, den utan gensägelse allmän- naste arten inom björkregio- nen uppträdde där under ovanligt varierande, ofta gan- ska abnorma utseenden. Än voro = sporangierna tydligt skaftade, än nästan eller full- komligt oskaftade; stundom utmärkte sig sporerna för en ovanligt framträdande vwvår- tighet. Synnerligen afvikan- de var kapillitiet i ett prof från -Nuoljas björkregion. Detta utgjordes dels af skaf- tade, dels af sessila sporan- gier; de förra ägde ett nor- malt kapillitium, i de senare afveko kapillitietrådar Pre rr ; es etädarna D Fig. 3. Trichia fallax Pers. Sporer och abnormt tydligt från det vanliga, där- utveckladt kapillitium. Se närmare texten. 262 igenom att de liksom sönderfallit i småstycken. Bitarna varierade betydligt i längd. De längsta voro ofta sparsamt greniga — Tri- chia-släktet är eljest utmärkt genom enkla trådar -- med grenarna utlöpande i de typiska pisksnärtliknande spetsarna. Från denna längre trådtyp fanns sedan alla möjliga öfvergångsformer till de fullkomligt släta, blott c:a 5 p långa spolar, som vidstående figur återger (fig. 3). Sådana små kapillitiekroppar lågo rikligt inströdda bland spormassan och kunde lätt vid flyktigt iakttagande förblan- das med sporerna själfva. Ett annat exempel på ofvan anförda förändringar inom fjällre- gionerna lämnade Trichia contorta, hvilken i sin hufvudform an- träffades på flera lokaler såväl i björkskogen som inom lägre al- pina regioner. Sporerna varierade hos densamma från 11 till 14 un, hvarvid de smärre måtten förekommo hos björkskogskollekterna, de största, 14 », på de båda prof, som insamlades ofvan trädgrän- sen. Naturligtvis kan denna fördelning blott hafva berott på en tillfällighet, ej otroligt synes dock, att den har sin grund i samma orsaker, som just inom alpina regioner utbildat den med ännu större sporer försedda var. alpina af arten ifråga. FÖRTECKNING PÅ CITERAD LITTERATUR. FRIES, E., Systema mycologicum. III. 1829. FRIES, RBoB. E. Bidrag till kännedomen om Sveriges myxomycetflora. Öfversigt af K. Vet.-Akad:s Förh. 1897, p. 67). — —, Myxomyceten aus Argentinien und Bolivia (Arkiv för Botanik, BA. p- 107. 1903): — — Myxomycetfloran i de jämtländska fjälltrakterna (Arkiv för Bota- nik, Bd. 6. N:o 7. 1906). LISTER, A., A Monograph of the Mycetozoa. 1894. LISTER, A. and G., Notes on Swiss Mycetozoa (Journal of Botany 1908, p. 216): MASSEE, A Monograph of the Mycetozoa. 1892. MEYLAN, CH., Contributions å la connauissance des Myxomycétes du Jura (Bull. de la Soc. Vaudoise des Sciences naturelles. Vol. 44, p. 285. 1908). RAUNKLER, Myxomycetes Danie eller Danmarks slimsvampe (Bot. Tidsskr. 3d. 17, p. 20. 1888). SCHINZ, H., Die Myxomyceten oder Schleimpilze der Schweiz (Mitteil. der Naturwissensch. Gesellsch. in Winterthur. Heft VI. 1906). WALLROTH, FR. G., Flora ceryptogamica Germaniz&. Pars posterior. 1833. SVENSE BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4. H. 4. OM GLYCERIA MARITIMA (HUDS.) WAHLB. VAR. ARE- NTRITATER. OCH GLYCERIA VILFOÖOIDEA (ANDS.) TH. FR. AF K. JOHANSSON. I E. FrRiIEs' Nov. Mant. II p. 9 beskrifves den förra af dessa växter på följande sätt: >pumila, culmis basi stolonibusque declinatis sxepe radicantibus, foliis filiformi-convolutis, panicula simplici hinc tota spiciformi-contracta”, det säges vidare: »spiculis purpurascentibus, locis arenosis infestatis extimum mapp2e gramine&X contigux limi- tatem versus oceanum sistens. Rarior ad mare balticum, sed jam in Ölandia forma major”, samt slutligen »culmi basi et stolones vulgo radicant novas plantas exhibentes.> I Summa Vegetabilium Scandinavie upptages växten ej vidare, Gl. festucceeformis, hvilken i Mant. II stod som underart, nämnes däremot fortfarande. Af Fries bestämda herbarieexemplar tyckas ej heller finnas i behåll i de stora museerna; de borde eljest ej sak- nas i Ups. Botan. museum, såsom nu är fallet.” — Då själfva auktor sålunda tidigt låtit namnet falla, är det förklarligt, att andra bota- niska författare följt exemplet. I NEUMANS och ÅHLFVENGRENS flora 1901 är emellertid formen återupptagen tillika med uppgifter angå- ende utbredningen. Att denna varietet nära nog försvann ur litteraturen, beror kanske dels på dess nog sparsamma förekomst särskildt vid Sveriges väst- kust, dels på att de krypande stolonerna lätt afslitas vid insam- landet och därför sällan finnas att se på herbarieexemplar, medan å andra sidan dylika utvecklas på senhösten äfven hos hufvudfor- ! Enligt upplysning, som doc. R. E. Fries haft godheten lämna mig. 264 men (enl. expl. från Bohuslän, Kårholmen); så ofta (eller alltid 2?) på sandiga stränder (MARSSON 1869 p. 585); det beror kanske också på lifskraften hos namnet festucceformis, hvilket ju också tillades spensliga och fåblommiga former. I 4:e upplagan af JoH. LANGES Fig. 1. Glyceria maritima (Huds.) Wahlb. var. arenaria Fr. — Gotland, vid Kläppe” viken d. 4 juli 1910. ('/)). danska flora förekommer ännu namnet var. arenaria Fr., ehuru den i floran beskrifna formen onödigtvis betecknas med det yngre varie- tetsnamnet nana Lge Bot. Tidskr. II. >å Gotland har en med ofvannämnda var. arenaria öfverensstäm- mande form insamlats i Gothem 1852 af O. A. WEsTtööÖ, som från början trodde sig ha att göra med en maritima-form, en förmodan som bekräftades af E. Fries. Sedan blef namnet emellertid bort- blandadt och WEstöö kallade den det följande året >Gl. festuci- formis?> (enligt ex. i Visby läroverksmuseum). Dessa herbarieexem- plar sakna nedliggande stoloner. Äfven K. J. LÖNNROTH insamlade växten på samma ställe 1853; han bestämde den till Gl. maritima var. arenaria Fr. (se AULINS uppsats i Bot. Not. 1901 p. 235; exem- plar i Ups. Bot. Museum), en bestämning som utan tvifvel är rik- tig. Att detta namn först sent kommit till sin rätt, berodde utom på ofvannämnda omständigheter äfven därpå, att C. J. LINDEBERG, som på 1890-talet bearbetade släktet Glyceria, ej erkände Gothems- formen såsom en maritima. Då jag genom att icke upptaga denna art i min förteckning öfver Gotlands kärlväxter 1897 har del i dessa underlåtenhetssynder, anser jag mig ha någon rätt och skyl- dighet att draga ett strå till stacken, då det är fråga om. att samla material till utredandet af Glyceria-formerna. På sista åren är var. arenaria funnen på flera ställen vid Got- lands stränder särskildt af E. Tu. Fries och TH. LAnGE. För att visa samhörigheten med den i Nov. Mant. II beskrifna formen vill jag först meddela några anteckningar om den gotländska formens morfologi och ekologi. De blombärande stråna (se fig. 1 o. 2) äro korta, 5—20 (i allmänhet omkr. 15) cm., vanligen bildande spetsig vinkel mot marken eller nästan nedliggande. De förekomma antingen en- samma eller fåtaliga tillsammans och bilda jämte de korta, m. e. m. uppräta sterila skotten en tufva, som i allmänhet är blott en eller annan centimeter i diam., men som på näringsrikare jord kan bli större, hvarvid dock stråna bli längre och mer upprätta samt de nedan nämnda långa, rotfästade stolonerna knappt komma till ut- veckling och varietetskännetecknet således i hufvudsak försvinner. I annat fall utgå från tufvans bas kraftiga, nedliggande, en till flera decimeter långa utlöpare, hvilka ur sina axiller slutligen ut- veckla korta, vid basen ofta birotsalstrande skott. Om birötternas uppkomstsätt må några ord nämnas. I alla be- skrifningar jag sett sägas utlöparna vara >rotslående> eller utveckla birötter >från lederna». Birötterna framkomma emellertid ej ome- delbart från stolonerna. På sommaren finner man mer eller mindre sparsamt långa, vid marken förankrade, rosettbärande stoloner bland talrikare sådana, som vwvisserligen äro nedliggande men ej som de förra fästade vid underlaget. Hos de förra äro bladen i allmänhet vissnade, men ur axillerna ha framkommit helt korta, nu friska rosetter, af hvilka somliga vid sin bas utsändt birötter, som stadigt fästa utlöparna vid underlaget. Redan vid somma- rens början fann jag bladrosetterna så starkt rotade, att utlöparna lätt sletos af, då man sökte lösgöra dem från marken. Det andra slaget stoloner, som uppenbarligen utvecklats under det löpande året, saknade däremot vidfästningsanordningar och det t. o. m. vid 266 sommarens slut. Häraf syntes framgå, att rotutvecklingen å de förstnämnda skotten försiggått föregående års höst. För att söka fras a KRA BO FE — > konstatera delta gjorde [ jag mot slutet af ok- tober (1910) en utflykt till den långgrunda vi- ken vid Klintehamn. Växten hade förutiakt- tagits där på somma- ren, och på material, som insamlats af TH. LANGE så sent som den 28 aug., voro sto- lonernas = axillärskott ytterst små och full- ständigt dolda af sli- dorna. Jag fann vid nämnda exkursion ge- nast, att en mängd af de under året utveck- lade stolonerna från sina. korta axmllan. skott slagit rot, och att detta följaktligen försiggått efter sep- tember månads in- gång. Men blott så- dana stoloner, som genom regn eller våg- svall. blifvit vemt öfversandade, VOrO Fig. 2. Glyceria marilima (Huds.) Wahlb. var. are- rotfästade. De rotslå- naria Fr. — Gotland, Gothem d. 4 juli 1910. (/)). ende kortskotten upp- trädde än vid basen, än vid spetsen, än på flera ställen utefter stolonerna alltefter öf- versandningens utsträckning. Af intresse är att härmed jämföra kor förekomsten af GL. vilfoidea i Finmarken på tidtals öfversvämmade ställen (Krok 1899, p. 138). Birötterna voro korkskruflikt eller vågformigt böjda och utgjorde således säkra ankare för växtens fästande i marken. Att rotut- 267 vecklingen oaktadt den sena årstiden var i full gång och delvis nyss börjat, framgick däraf, att exemplar, som hemfördes och lades i vatten, inom få dagar alstrade en mängd nya rötter utom det att de redan befintliga ytterligare förlängdes. De rosetter, som sålunda rotfästats, utvecklas vidare följande Fig. 3—35. Stoloner af Glyceria marilima (Huds.) Wahlb. var. arenaria Fr., insamlade vid Klintehamn, fig. 3 i slutet af augusti, fig. 4 och 5 i oktober. vår, bilda små tufvor af sterila m. e. m. uppräta skott samt (van- ligen i spetsen af stolonerna) enstaka blombärande strån. Men förlängda stoloner, som icke förankrats, afbrytas lätt under vinter- stormarna eller bortö följande sommar, då näringstillförseln blir knapp. Mellan de olika skotten äger alltså en arbetsfördelning rum. De uppräta, första året sterila skotten, hvilka karaktärisera Gl. maritima 268 i allmänhet, tjänstgöra som assimilationsskott, de nedliggande sto- lonerna som föryngringsskott och de på hösten från dem utveck- lade korta skotten såsom fortplantningsskott. Stolonerna äro under sommaren tätt omslutna af sina bladslidor, hvilka merendels full- ständigt täcka internodierna (fig. 3). Men på hösten utböjas sli- dorna af de framväxande axillärskotten och bilda en spetsig vin- kel mot strået (fig. 4) för att slutligen i halfvissnadt tillstånd intaga mer obestämda lägen (fig. 5). Vid västkusten (Skåne och Herö i Norge) kunna stolonerna redan i augusti antaga det utseende, som fig. 4 utvisar. Vippan är i öfverensstämmelse med beskrifningen i Fries” Mant. II rödaktig (>spiculis purpureis>, då däremot om hufvudarten sä- ges >»spiculis vulgo e viridi et violaceo eleganter variis>), liten, 4—5 cm. X 0,1—1,5 cm., föga sammansatt, med parvisa, i det närmaste glatta, i regeln alldeles uppräta vippgrenar. Af de två nedre vipp- grenarna är den ena vanligen 2(—3)-axig, den andra 1-axig. Små- axen innehålla i allmänhet blott 3—35 blommor, en reduktion som visserligen ej nämnes i FRIES beskrifning på var. arenaria, men som nödvändigtvis åtföljer växtens torftiga utveckling i andra hänseen- den. Ty hos alla af mig sedda småväxta former af Gl. maritima äro också småaxen mindre och fåblommigare än hos individ af normal storlek. Utom den nu nämnda småväxta formen förekomma på Gotlands stränder, fastän mer sällan, andra, som äro så storväxta och rik- blommiga, att de närma sig medelstora exemplar från Sveriges väst- kust. Dylika gröfre, i tätare och större tufvor växande individ har jag sett vid Burgsvik på näringsrikare jord vid den genom Järn- vägsbanken afskilda bukten af Burgsviken. De saknade under sommaren >rotslående>” utlöpare, och på grund af markens tätare beväxning kunde väl knappast några nedliggande stoloner komma till utveckling. De utgöra en tämligen typisk Gl. maritima. Andra tämligen grofväxta former med en eller annan vippgren utspärrad eller nedböjd i likhet med förhållandet hos en öländsk af K. F. DuUsÉN insamlad form, som af LINDEBERG bestämts till Gl. baltica f. pumila, äro iakttagna vid Ronehamn (E. TH. FRIES). De kunna ej heller räknas till var. arenaria men ingå åtminstone delvis i den af L. M. NEUMAN i Sveriges flora definierade Gl. baltica. För öf- rigt träffas smala och fåblommiga vippor stundom 1 samma tufva som de mer frodiga öfvergångsformerna. Det bör också nämnas, att var. arenaria förutom de sterila blad- 269 skotten och nästan glatta vippgrenarna äfven har Gl. maritimas öf- riga artkännemärken, såsom långa ståndarknappar och >spetsiga> blomfjäll. Det sista kännetecknet är kanska ej fullt så tydligt ut- prägladt som hos västkustexemplar, beroende på att de senares blomfjäll i det hela äro mer förlängda (85) mm.) än hos den gotländska formen (vanligen 3—3,5 mm.). För öfrigt är det van- ligen blott i profilställning, som den typiska GI. maritimas blom- fjäll verkligen synes spetsigt (acutus). I allmänhet öppna sig antererna och utsläppa dudgligt pollen; fruktsättningen är då också god. Men exempel på nedsatt fertilitet finnas. I samma vippa kan det någongång förekomma öppna stån- darknappar med dugligt pollen och ständigt slutna med dåligt eller alldeles odugligt sådant (så hos enstaka exemplar från Vägome vik). Dålig fruktsättning har jag observerat på exemplar från Sigleifs strand 1 Näs socken samt från Sundre. De sistnämnda, som växte ända ute vid vattenranden, kunna möjligen tagit skada af alltför långvarig öfverspolning liksom vid Skibotten i Norge (HEINTZE 1908 p. 22). Det kan redan i detta sammanhang vara skäl att nämna, att de sterila blommorna förekommo på växplatser där stolonbild- ningen var förenad med riklig birotsutveckling men primära bas- tarder fullständigt saknades. Benägenheten för sterilitet står i detta fall utan tvifvel i sammanhang med förökningen på könlös väg och har ingenling med hybridisering att skaffa. Gl. maritima var. arenaria må ej förväxlas med hybrider af Gl. distans (L.) Wg., den enda växtgeografiskt möjliga. Ty inga mor- fologiska karaktärer peka mot denna art. För öfrigt har jag vid Burgsvik sett Gl. distans Xx maritima, och den gaf sig genast till känna genom blomfjällens form, tämligen rikt sträftaggiga vipp- grenar, kraftigt vegetativt system, fullständigt sterila blommor och förlängd blomningstid som hos Gl. distans. Denna sista art utveck- lar nämligen flera successiva generationer af blombärande skott (RAUNKLER I Pp: 570) och fortsätter därför allmänt sin blomning till långt fram på hösten; enstaka vippor med öppna blommor har jag sett vid Visby så sent som i slutet af november under sistförflutna hösten. Den gotländska GI. maritima däremot utmärkes genom kort blomningstid, som börjar vid midsommartiden. Den 15 juli förra sommaren var den på somliga växtplatser alldeles utblom- mad och i augusti voro årets fertila strån spröda och halmfärgade samt fullständigt afdöda. Det händer aldrig, att de under året framkomna stolonerna öfvergå till inflorescensbildning. 270 Beträffande ståndortens beskaffenhet finner man var. arenaria på Gotland nästan blott på långgrunda stränder af fin kalk- och ler- blandad sand. Växten bildar ej slutna bestånd men går delvis utanför stranddriften, så att många individ tidtals bli utsatta för saltvattnets omedelbara påverkan (”locis arenosis infestatis>, Fr. 1. c.). Dess följeslagare pläga vara Spergula salina Presl. och stun- dom Sp. fascicularis Lönnr., Suwda maritima (L.) Dum. var. prostrata Mort., Salicornia europe&ea L. f. procumbens (Sm-), Artemisia mari- tima IL. (i allmänhet var. humifusa), Centaurion erythrea Rafn f. subprocumbens Wittr., Agrostis stolonifera L. var. maritima (Lam. Murb. eller lågväxta former, som närma sig denna varietet, Trig- lochin maritimum IL. (ej sällan f. falcatum K. Joh). Vid första anblicken af gotländska exemplar af Gl. maritima var. arenaria frapperas man af deras slående likhet med den i Tromsö- trakten insamlade och under sista årtiondet genom växtbyte under namn af Gl. reptans utdelade formen. En noggrann jämförelse sär- skildt med hänsyn till stolonerna visar, att dessa former äro identiska. Att ståndarknapparna äro slutna hos de fem af mig granskade Tromsöexemplaren, kan ej betyda mycket hos dessa väx- ter, som äfven vid långt sydligare breddgrader uppvisa växlande grad af fertilitet. De nämnda exemplaren härleda sig från: Tromsö 7 och 8 aug. 1905 (leg. Ehn, Peters och Selander), Tromsö juli 1906 (Peters och Selander), Tromsöen aug. 1899 och aug. 1908 (Andr. Notö). Alla dessa utgöra således Gl. maritima var. arenaria. Likaså exemplar från Herö i Helgeland, hvilka jag genom Fiskeri- inspektör A. LANDMARKS välvilliga tillmötesgående fått granska. Antagligen gäller detsamma om de i Kroks uppsats (1899, noten å sid. 141) omtalade grofväxta exemplaren från Tromsö och kanske till och med om allt i Tromsötrakten insamladt material. I alla händelser finnes anledning att företaga en granskning af alla till- gängliga stolonbärande herbarieexemplar från Norges kust söder om Finmarken för att få utrönt, huruvida icke sydgränsen för Gl. vilfoidea i Norge, som enligt senaste källor (O. DAHL 1906) skulle gå öfver Herö, bör förläggas till omkring 70 breddgraden, hvilket bättre öfverensstämmer med artens utbredning i polartrakterna. På Grönland går den visserligen ned till ungef. 60” n. b. vid Amitsok (enl. BERLIN 1884 p. 80); men det bör ej förvåna, då medeltempe- raturen för juli är densamma vid Grönlands sydspets och Norges nordligaste kuster, nämligen 8” C. ; 20! Då jag under arbetets gång började närmare studera GIL. vilfoidea från Alten och ännu nordligare delar af Norge, skedde det i den tanken, att denna art möjligen blott skulle vara en magrare modifikation eller form af nyss behandlade form från Gotland och Tromsö. Så befanns emellertid ej vara förhållandet. Re- dan habituellt igenkännas utlöparna hos GI. vilfoidea genom sin spensliga form och sina sicksackformiga böj- ningar. Stolonerna erbjuda i själfva verket ett förträffligt kännetecken, som jag ingenstädes funnit angifvet i de mig tillgängliga beskrifningarna på Gl. vilfoidea, men som är af den be- skaffenheten, att åtskiljandet af nu ifrågavarande arter kan försiggå ofant- ligt mycket lättare med stolonernas än med blomdelarnas hjälp. Hos Gl. maritima var. arenaria framkomma, såsom af det föregående synes, sto- lonernas sidoskott på vanligt sätt i axillerna d. v. s. 1 vinkeln mellan in- ternodiet och den från dess bas ut- gående slidan. Hos Gl. vilfoidea (fig.6 0. 7) äro dessa sidoskott starkt förskjutna och sitta vid internodiets allra öfver- sta del och sålunda nästan i jämn- höjd med och midt emot det blad, som utgår från det följande interno- diets bas, allt i närmaste likhet med förhållandet hos (Catabrosa aquatica (C. RAUNKLER 1895—99 p. 572). Enär stolonernas bladslidor oftast äro kor- tare än motsvarande internodier, komma således sidoskotten redan på ungt stadium att sitta fria från blad- slidorna, hvilka därför ej på sensom- Fig. 6. Stolon af Glyceria vilfoidea (Ands.) Th. Fr. från Pöosen vid Be- ringssund d. 29 augusti (Dr. AUREL und ARTHUR KRAUSE, Reise nach der Tschukten-Halbinsel 1881). Fig. 7. Stolon af samma art från Spetsbergen, Adventbay, i början af augusti 1870. maren utböjas och gifva stolonerna det bladiga utseende som hos föregående art. Kortskotten uppstå på de under året utvecklade 2412 stolonerna mycket tidigare än hos föregående art; de hinna under sommaren längre i sin utveckling, och deras bas genombrytes van- ligen före hösten af birötter. Då de tillika äro fästade vid stolo- nen medels ett kort och smalt skaft samt lätt afbrytas, efter hvad man kan se på herbarieexemplar, där ej sällan ärr efter dem kvar- stå, så är det uppenbart, att de äro konstruerade som groddknop- par och äfven tjänstgöra som sådana. Härmed torde man kunna förklara den stora spridningen i de arktiska trakterna af denna art i motsats mot en del andra småväxta Glyceria-arter. Ehuru flera utförliga beskrifningar på Gl. vilfoidea finnas, är kännedomen om växten i vissa afseenden rätt ofullständig. Så t. ex. nämnes ingenting om mogen frukt. På herbarieexemplar, t. o. m. sådana som insamlats i slutet af augusti, har jag förgäf- ves sökt efter frukterna. Månne växten alltid är steril? På alla blombärande herbarieexemplar, som jag sett, voro ståndarknapparna slutna, och hos de ej så fåtaliga exemplar, hvilkas pollen jag under- sökt, var detta skrumpet och i regeln innehållslöst. Hos ett exem- plar från Grönland (Ikamiut) tycktes det dock till omkring 10 2 bestå af någorlunda utfyllda korn, men som knapparna voro slutna, är ej troligt, att befruktning kunnat äga rum. Småaxen beskrefvos först (efter ofullständigt material) såsom 2- blommiga (N. J. ANDERSSON 1862), sedan såsom 2—3-blommiga (TH. Fries 1870), hvilket alltid synes vara fallet på Spetsbergen och kan bero på fyndorternas särdeles höga breddgrad (1 Or Lön. öfver 80”). Sedan växten blifvit identifierad från fyndorter, som ligga c:a 10 grader sydligare, angafs antalet blommor i småaxen till »(4)3—1>» (KrRokKk 1899). Håller man sig till maximi-antalet, som påträffas i vippgrenarnas toppar, finner man nog utom hos Spetsbergsexemplaren i regel 3—4 och hos Grönlandsexemplar ej sällan 5 eller (hos ex. från Ikamiut) t. o. m. 6. Då nu antalet blommor i småaxen hos Gl. maritima var. arenaria på Gotland vanligen är 3—5, vid Tromsö oftare 4—5, sällan ända till 7, så synes häraf, att någon fullt tillförlitlig specieskaraktär ej kan häm- tas från småaxens byggnad i detta afseende. I sammanhang här- med vill jag anmärka, att Gl. bilfoidea från Grönland, enligt her- barieexemplar, är mer högväxt och rikblommig samt synes ha jäm- förelsevis smalare glume&e än exemplar från andra trakter. Måhända har där en klimatisk ras utvecklats. Jämför man dimensionerna hos strå, blad, inflorescens etc., så finner man hos GI. vilfoidea i regeln något lägre värden än hos 213 nyssnämnda var. arenaria, men maximivärdena för den förra falla inom gränserna för variationerna hos den senare, möjligen med ett par undantag. Vippans längd befanns hos Gl. vilfoidea växla mellan 20 och 35 mm. (dock hos ett grönländskt exemplar: t.. 0..m. 40 mm.) och hos Gl. maritima var. arenaria från Gotland och Tromsö mellan 35 och 55 mm. Yttre skärmfjäll var hos den förra 1—1,; mm., hos den senare 1,5—2,5 (sällan 3) mm. långt. Vipp- grenarna hos Gl. vilfoidea äro, såvidt jag sett, alltid fullständigt glatta, men hos Gl. mar. var. arenaria kan man nästan alltid upp- täcka åtminstone något enstaka kort borst; blomfjällens yta hos den förra är också mer slät, nästan utan spår af de hos den senare uppträdande papillerna. I sammanhang med GI. vilfoideas smärre dimensioner är bladets inre byggnad stundom något förenklad. Men äfven här är det blott fråga om en gradskillnad. I allmänhet ha stolonbladen utom me- delnerven tre kärlknippen i hvarje bladhalfva liksom hos Gl. ma- ritima var. arenaria, men hos småväxta Spetsbergsexemplar kan sidonervernas antal på hvarje sida vara reduceradt till två. I detta sammanhang kan nämnas, att bladhalfvorna äfven hos var. are- naria, liksom hos Gl. vilfoidea äro nästan platt hoplagda, hvarför bladen i beskrifningen snarare borde betecknas som conduplicata än convoluta. Fördelningen af saftceller och ledeeller hos GI. vil- foidea är densamma som hos Gl. maritima i allmänhet (RAUNKLER 1. ec. p. 639; WARMING 1897 p. 193), i det att ledceeller utkläda bott- nen på rännorna på bladets öfversida å ömse sidor om medelner- ven. I förbigående kan emellertid nämnas, att jag hos bredbladiga former af Gl. maritima (= f. explanata Lbg) funnit ytterligare ett par dylika med ledceeller utrustade rännor på hvarje bladhalfva. Trots alla likheter kan det dock, särskildt på grund af stoloner- nas beskaffenhet, ej blifva fråga om att ställa GI. vilfoidea såsom varietet under Gl. maritima. Ännu mindre skäl finnes att sam- manföra den med Gl. distans (L.) W3g.; blomfjällens konturer och ståndarknapparnas längd (1,6—1,7 mm.) förbjuda hvarje försök i den vägen. Beträffande nomenklaturen har jag här användt det äldre och mer omfattande släktnamnet; det torde väl i allmänhet utbytas mot Atropis. Af den klara utredningen i KrRoKks uppsats framgår, att namnet reptans numera, om man följer Wienerreglerna, ej kan an- vändas som species-namn, utan detta blir vilfoidea. Sättes den sys- Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 22 274 tematiska rangen lägre, skulle däremot varietets-namnet bli rep- tans med Hartman, men ej Laestadius, såsom auktor. Jag bifogar en lista öfver fyndorterna till de stolonbärande exemp- lar af Gl. vilfoidea, tillhörande Riksmuseum eller Uppsala Bota- niska museum, hvilka jag haft förmånen att få undersöka. Norge: Altenfjord (däribland Lezestadii originalexemplar) och Varangerfjord. Spetsbergen: Adventbay m. fl. st. Nowaja Semlja. Arktiska Asien: Minin-ön; Preobraschenie-ön; Beringssund. Arktiska Amerika med Grönland: Ellesmereland (78” 49' n. br.); Atanekerdluk; Auleitsivik- fjorden; Harön; Sabine Island; Godhavn; Unatoarsuk; >ad littora sinus Hua 25 aug. 1881 leg. Sylow> (ex. i riksmuseum under namn af Gl. marit. var. arenaria); Kung Oskars hamn; Königin Augusta Thal. Af den här ofvan (sid. 8) meddelade artlistan framgår, att följes- lagarna till GI. maritima var. arenaria utgöras nästan uteslutande af nedliggande och småväxta former af strandväxter. Östersjöns ringa salthalt kan härvid indirekt och lokalt ha någon betydelse, nämligen på det sättet, att det sammanhängande växttäcket (>gräs- mattan”) förmår framtränga längre mot linjen för medelvattenstån- det och att sålunda endast det allra yttersta strandbältet med sin högre vindstyrka och till den kemiska sammansättningen ensidigare (magrare) jordmån återstår för de ej i slutna bestånd växande halo- fyterna. Men ej ens de individ, som lyckats erhålla en plats på högre nivå och längre från vattenranden (t. ex. Salicornia på blot- tad jord i gropar eller på gångstigar) nå den storlek som frodiga västkustexemplar. Däraf synes följa, att markens ensidiga kemiska sammansättning 1 hvarje fall spelar den största rollen. På högre breddgrader (t. ex. Tromsö) kan samma resultat mycket väl ernås genom luftens och i synnerhet markens lägre temperatur (fysiolo- giskt mager jordmån), liksom den arktiska floran i allmänhet be- står af lågväxta former. Gotlands vår- och sommartemperatur är för öfrigt något lägre (omkr. 1” C.) än svenska västkustens på samma breddgrad. Af intresse vore att få säkert utredt, hvarest GI. marilimas nordgräns vid Östersjöns kuster går fram. Den genomgående sträfvan att utbreda sig utefter underlaget, som karaktäriserar de ofvan uppräknade strandväxterna, får tillskrifvas klimatiska faktorer, i första rummet vinden. 3eträffande egendomligheterna hos de reproduktionen tjänande organen hos var. arenaria torde de bero hufvudsakligen på tempe- raturförhållanden. Blomningen försiggår blott under tiden för den starkaste värmestrålningen från solen, och i kallare klimat kan fertiliteten bli i hög grad nedsatt genom ofullständig pollenutveck- ling. Däremot gynnas uppkomsten af stoloner genom låg tempera- tur och försiggår mest på senhösten (t. ex. Gotland och Nordtysk- land). Emellertid kunna nog också edafiska faktorer spela in, i det att fuktig ståndort framkallar rikligare utveckling af stoloner- nas kortskott och dessas birötter, hvarvid i följd af korrelation säkerligen det florala systemet påverkas i motsatt riktning. Äfven hos Gl. vilfoidea äro de sexuella reproduktionsorganen bättre utvecklade på sydligare breddgrader med intensivare instrål- ning (t. ex. Grönland); men hos denna art är fertiliteten under alla omständigheter bragt till ett minimum och förökningen sker i re- geln (kanske uteslutande) på vegetativ väg. UBER GLYCERIA MARITIMA (HUDS.) WAHLB. VAR. ARENARIA FR. UND GLYCERIA VILFOIDEA (ANDS.) TH. FR. ZUSAMMENFASSUNG. Glyceria maritima (Huds.) Wahblb. var. arenaria Fr., die von E. Fries in Novitiarum Flore Suecice Mant. II (1839) zum ersten Male beschrieben und in den fänfziger Jahren des vorigen Jahr- hunderts z. B. auf Gotland mehrmals gesammelt wurde, obwohl sie binnen kurzem fast völlig wieder in Vergessenheit geriet, ist hauptsächlich durch einen kleinen Wuchs, eine schmale, fast ähren- förmige Rispe mit gewöhnlich nur 3—5 blätigen Ährchen und vor allem durch ihre schon im Sommer mehr oder weniger entwickel- ten Stolonen gekennzeichnet. Diese Stolonen geben der Pflanze eine nicht geringe Ähnlichkeit mit GL vilfoidea (Ands.) Th. Fr., mit welcher sie auch tatsächlich mehrmals verwechselt worden ist. Die Stolonen der erstgenannten Pflanze sind aber mit kurzen, im Spätherbste wurzeltreibenden, aus den Blattwinkeln in gewöhnlicher Weise entwickelten Zweigen versehen, während diejenigen der Gl. vilfoidea von ganz anderer Beschaffenheit sind. Denn bei dieser Art sind die kurzen Seitenzweige der Stolonen nach dem obersten Teil der Stengelglieder hin so weit verschoben, dass sie gerade ge- 276 genöäber und fast in gleicher Höhe mit dem Insertionspunkte des nächsten Blattes ihren Platz bekommen. Bei Gl. vilfoidea bleiben die Antheren ungeöffnet und der Pollen scheint nicht befruchtungsfähig zu sein. Die Vermehrung vollzieht sich darum im allgemeinen oder vwvielleicht ausschliesslich durch Stolonen und deren meistens kurze Zweige, welche ohne Schwie- rigkeit losgerissen werden und als Brutknospen fungieren können. Diese Pflanze stellt somit eine in ihrem ganzen Verbreitungsbezirke der ungeschlechtlichen Vermehrung angepasste Art dar. Gl. maritima var. arenaria dagegen ist als eine durch edafische und klimatische Faktoren unmittelbar hervorgerufene Modifikation oder Varietät zu betrachten, und zwar in der Weise, dass der Zwergwuchs in erster Linie den edafischen Faktoren zuzuschrei- ben ist, während das normale Vorkommen von Stolonen und das gelegentliche oder in kälteren Gegenden stetige Ausbleiben der ge- schlechtichen Vermehrung mehr von klimatischen Gränden (Ge- schwindigkeit des Windes und niedriger Temperatur) abhängt. FIGURENERKLÄRUNG. Fig. 1—2. Glyceria maritima (Huds.) Wahlb. var. arenaria Fr. aus Got- land; bei Kläppeviken im Kirchspicle Gothem am 4. Juli 1910 eingesammelt. >?/,;, nat. Grösse. 3—35. Stolonen dieser Varietät bei Klintehamn (Gotland) Ende August (Fig. 3) und im Oktober (Fig. 4 und 5) gesammelt. 6. Stolo von Glyceria vilfoidea (Ands.) Th. Fr. aus Pöosen an der Beringsstrasse d. 29. August. (Dr. Aurel und Arthur Krause: Reise nach der Tschukten-Halbinsel 1881). Stolo derselben Art aus Spitzbergen (Adventbay), Anfang August 1870. 1, nat. Grösse (Fig. 3—7). NN ELITTERATUR: ANDERSSON, N. J., apud MALMGREN, Öfversigt af Spelsbergens Fanerogam- Flora. (K. V. Ak. Öfvers. 19. Sthlm 1862). BERLIN, AUG., Kärlväxter insamlade under den svenska exp. till Grön- land 1883. (K. V. Ak. Öfvers. 41 n:o 7. 1884). DAHL, O., Haandbog i Norges flora af Axel Blytt. 1906. FRIES, E., Novit. Flor. Suec. Mant. II: Ups. 1839. —, , Summa Veget. Scand. Ups. 1845. 2 Fries, TH. M., Tillägg till Spetsbergens fanerogamflora. (K. V. Ak. Öfvers. 26. Sthlm 1870). HEINTZE, Å., Växtgeogr. ant. från ett par färder genom Skibottendalen i Tromsö amt. (Ark. f. bot. 1908). KroxK, TH. O. B. N., Tvänne i Finmarken återfunna fanerogamer. (Bot. Not. 1899). LANGE, J., Haandbog i den danska flora. Ed. 4. 1886—5838. — , —, Conspectus Flor&e Groenlandic2e. Köpenh. 1880. LINDEBERG, C. J., Studier öfver skand. fanerog. (Bot. Not. 1898). MARSSON, TH. FR., Flora von Neu-Vorpommern. Leipz. 1869. NEUMAN och AHLFVENGREN, Sveriges flora. Lund 1901. RAUNKIER, C., De danske blomsterplanters naturhistorie. Köpenh. 1895 —99. WARMING, E., Halofyt-Studier. (D. K. Danske Vidensk. Selsk. Skr. 6 Rzekke VIII. Köpenh. 1897). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 4. SCIRPUS RADICANS scHKUHR FUNNEN I NÄRKE: AF RUTGER SERNANDER. Vid den exkursion, som ett antal af den elfte internationella geo- logkongressens medlemmar under ledning af L. Von PosTt och mig företog i Närke för studiet af dess torfmossar, besöktes äfven (1911/.10) Arsta-mossen i Lillkyrka socken. Denna mosse har ut- fyllt en gammal bukt af Hjälmaren, och dess byggnad lämnar äfven en klar bild af de tvänne stora klimatskeden, som detta sjöbäcken genomgått efter sin isolering från Litorinahafvet (L. von Post 1909). Då Hjälmar —Kvismar-sänkningen afbröt dess utveckling, intogs cen- tralpartiet af Sphagneta, marginalpartierna af kärr-formationer (Cari- ceta) och mot sjöstranden äfven af rörformationer (Scirpus lacustris- och Phragmites-samhällen etc.). Dessa marginalpartier äro nu upp- odlade — med hafre som hufvudsädet —, och i mossens östra del, där före utdikningen varit ett sankt kärr, hittade jag i tvänne mot hvarandra vinkelräta diken på en sträcka af ett tiotal meter ett 20-tal tufvor af Scirpus radicans. Den växte här tunnsådd, tillsam- mans med bland annat Aira ccespitosa, Alisma Plantago, Cirsium palustre, Glyceria fluitans och Peucedanum palustre, men gick icke upp i Tussilago Farfara-bältet på dikessidorna. Åtskilliga af de kraftiga och långa florala skotten stodo nu bågböjda med topparna nere på marken och med korta rötter på de talrika groddskotten. Inom Fennoscandia är Sc. radicans funnen på följande ställen: Norge. Telemarken. — BLYTT, Norges Flora p. 1264: >M. sj. og kun fundet i Hitterdal i en Evje af Hjerdolaelven mellem Venersborg og Kirken 59” 34' (Gronstad).> A. BLYTT preciserar 1886 p. 9 lokalen närmare: »>ved Sauer- eller Hjzrdölaelvens Ud- 2:10 löb i Hiterdalsvand>, och han fann den där 1885 »i Mzngde?>. Alla uppgifter, som jag erhållit från botanister, som sedermera be- sökt platsen, samstämma häruti, men några växtfysiognomiska de- taljer har jag icke kunnat anskaffa. Stavanger. — I samma afhandling (p. 9) uppger BLYTT att N: G. MoE skulle funnit den här, men enligt hvad JENs HOLMBOE be- näget meddelat mig, har denna lokal ännu ej bestyrkts. Finland. Då HJELT 1892 p. 193 säger: >anföres såsom >häufig im Litorale>: Meinsh. p. 386, men osäkert synes mig om detta gäller stränderna af Isthmus> ”har icke detta afseende på Finland, utan på den ingermanländska kusten väster om Petersburg. Det var först genom HARALD LINDBERG, som den upptecknades som fin- ländsk medborgare. År 1897 säger han p. 83: >förekommer mån- genstädes och ofta bildande massvegetation på stränderna af Vuok- sen: dessutom anträffades arten vid Suvanto och på Ladogastranden väster om Kexholm. Äfven nedanför järnvägsbron vid S:t Andrée station växer den i stora massor.> — Vid uppsökandet af nya stånd- orter, vare sig Sc. radicans där kommer att visa sig som gammal eller som stadd i invandring, är det för oss af stor betydelse att lära känna dess synekologi. De synnerligen värdefulla notiser här- om från Karelen, som LINDBERG i ett bref af 19!5/,10 gifvit mig, med tillåtelse att publicera dem för vår tidskrift, meddelas därför här: »Isthmus karelicus. — Par. Kivinebb, på ömse sidor om Sy- sterbäcks mynning samt isynnerhet ymnig på en liten, vårtid öfver- svämmad holme, strax ofvan utloppet. På den öfversvämmade hol- men växte den tillsammans med: Cicuta, Glyceria spectabilis, Lyth- rum, Pedicularis, Oryza clandestina (då äfven ny för floran), Myosotis palustris, Calamagrostis neglecta, Polygonum hydropiper, Heleocharis palustris, Lycopus, Bidens radiatus, B. cernuus, B. tripartitus, Galium trifidam, Lysimachia thyrsiflora, Alisma, Mentha arvensis och Coma- rum (2. 8. 1896 leg. H. L--G.). — Par. Valkjärvi, Puustinlahti vik af Vuoksen, nära Pasuri gästgifveri, täml. ymnig på en af sand uppdämd, vattentäckt sandstrand tillsammans med: Typha latifolia, Butomus, Sparganium ramosum, Sp. simplex (mycket ymnig), Bidens radiatus, B. tripartitus, B. cernuus, Phragmites (enstaka), Sagittaria, Lemna minor, Alisma, Hydrocharis. Dessutom några exemplar högre upp på land på fuktig strandäng (9. 8. 1896, 24. 6. 1897. H. L—G). — Par. Sakkola, vid Suvanto sjö, täml. ymnig längs hela Viksanlahti vik, på våt sand med tjockt dylager, tillsammans med: 280 Equisetum heleocharis, Glyceria fluitans, Cicuta, Scirpus silvaticus, Alisma, Phragmites, Glyceria plicata o. s. v. Dessutom vid samma sjö, mycket ymnig på sandstrand med dylager mellan Vaalima och Kiviniemi (H. L—G). Vid norra Vuoksen-grenen, ganska talrik på fuktig sandstrand nedanför Räihäranta; enstaka på lerstrand nära Ristiniemi; Ruokolahden mylly, enstaka lågväxta exemplar på stenig strand; ymnig på strandstarräng mellan Hirvisaari och Sikosaari tillsammans med Carex rostrata, Equisetum limosum, Amblystegium exannulatum, A. Kneiffi o. a. (H. L—G). — Par. Raisälä, vid Vuok- sen ligga alla fyndorterna: lerstrand N. om mynningen af Konnitsa å; mycket ymnig vid mynningen af Humalaisjoki å tillsammans med: Carex rostrata, Phragmites, Rumex Hippolapathum, Pedicularis, Digraphis, Calamagrostis neglecta, Peucedanum, Epilobium palustre, Galium palustre, Equisetum fluviatile, Cicuta, Comarum, Lysimachia thyrsiflora, Ranunculus reptans, Lycopus, Carex canescens, Heleocharis palustris, Caltha, Calamagrostis purpurea, Glyceria fluitans, Eriopho- rum angustifolium, Myosotis palustris, Trifolium hybridum, Tr. spadi- ceum; ”Tiurinmäki, enstaka på strand tillsammans med: Carex ro- strata (mycket ymnig), Equisetum fluviatile, Phragmites o. s. v. (H. PG Karelia australis. — Par. S:t André, ett exemplar vid” Viuok- sen strax nedanför järnvägsbron vid S:t Andrée station, ymnigare på norra sidan bron (1897 H. L—G). Karelia Ladogensis. — Par. Kexholm, på stranden af Ladoga, norr om Vuoksens utflöde, enstaka på vattentäckta ställen tillsam- mans med: Carex rostrata, Heleocharis palustris, Lythrum, Utricularia intermedia, Potamogeton gramineus-heterophyllus, Ranunculus flammula forma, Alisma, Cicuta, Equisetum limosum, Lysimachia thyrsiflora och Sparganium minimum (H. L—G). Karelia Olonetsensis. — Vosnessenje, på fuktig sand vid Svir- flodens utflöde i Onega, 2. 8. 1898, J. I. LINDROTH och A. K. Ca- JANDER.? Sverige. Värmland. — N. Råda, ad Rådasjön. HERMAN ÅA. FRrRÖö- DING 11?/,98 (Herb. Ups.) och Karlstad. A. HörpHERrs 18!3/,99 (Herb. Ups.). Som publikationsplats för det förra fyndet får väl NEUMANS flora p. 673 och för det senare DAHLGREN p. (80) räknas. Växtfy- siognomiska detaljer ännu ej kända. Uppland och Västmanland. — De märkliga förekomsterna vid sjön Hallaren äro i de två föregående häftena af vår tidskrift utförligt beskrifna af HAGLUND och DAHLGREN. 281 Närke. — Se denna uppsats! Scirpus radicans är tydligen en hydrofyt såväl i den nordiska som i den medeleuropeiska vegetationen: >An Flussufern, oft im Wasser, auf Sumpfwiesen, an Teichen, meist sehr gesellig.> ASCHER- SON & GRAEBNER Pp. 327. Af de två nordiska områden, från hvilka de växtfysiognomiska förhållandena äro kända, sydöstra Finland och Hallaren, komma förhållandena på den sistnämnda lokalen öfverraskande nära de vid Årsta-mossen. Växplatsen är i båda fallen diken. HAGLUND fann den (19"/,09) å ett mycket begränsadt område i ett 20-tal tufvor i två diken om 30 meters längd hvar- dera. DAHLGREN såg den (juli och augusti 1910) på en mängd l1o- kaler öfver ett stort område, hufvudsakligen i diken tillsammans: med ungefär samma hydrofyter som i Årsta-mossen, och äfven här saknades den i dikessidornas Tussilago-bälte. Bägge fallen — detta framhålles också för Hallaren af HAGLUND p. 112 — utgöra mycket sena invandringar. Hallaren sänktes un- der det sista årtiondet, och det var i på landvinningarna nyupp- tagna diken och blottade torfjordspartier, som HAGLUND och DAHL- GREN gjorde sina fynd. Odlingarna på Årsta-mossen med dess Sc. radicans-diken gjordes efter Hjälmar-sänkningen åren 1884 och 1886. Hvarken vid Hallaren eller Årsta-mossen står Sc. radicans att an- träffa ofvan sänkningsområdet” eller i något gammalt samhälle inom detsamma. Förhållandena härstädes göra det också enligt min tanke troligt, att Sc. radicans befinner sig i spridning inom vårt land med långa hopp mellan de resp. pionjärstationernha, möj- ligen också att spridningen — jag lämnar de ännu ej undersökta Värmlandslokalerna å sido — helt nyligen tagit sin början. Man har redan förut från Hjälmar-sänkningens landvinningar 2 märkliga exempel på långväga kolonister: Cineraria palustris och Bidens radiatus. SERNANDER 1901 p. 398 och 404. Det spridningsagens, som här vwvarit verksamt, återstår att be- stämma. Att Sc. radicans för den lokala ökningen af sitt utbred- " Ett litet stycke ofvan sänkningsområdet har emellertid Sc. radicans hunnit. Enligt DAHLGREN p. (78) finnes den »>»invid den nyanlagda vägen mellan Enåker och Möklinta. På ställen, som aldrig legat under den gamla sjöns yta, fanns väx- ten understundom i diken utefter vägen.» Detta är det enda positiva skäl för hvad DAHLGREN p. (80) framkastat som »ej omöjligt, att Scirpus radicans redan före sjöns tappning vuxit vid dess stränder och sedan så småningom efter torrlägg- ningen spridt sig på den nybildade fastmarken>, 282 ningsområde i hög grad har sina egendomliga groddskott att tacka, är bekant. Denna afläggar-typ med de vegetativt-florala skotten bågigt neddignande till marken, hvarest groddskotten rota sig, är mycket sällsynt; jag känner föröfrigt i den nordiska floran blott 4 fall: Agrostis canina, Heleocharis multicaulis, Festuca ovina v. vivipara och Poa bulbosa. Jfr SERNANDER 1901 p. 394. En del af de stora klumpiga groddskotten, särskildt de, hvilka alstras på de kortare, upprätta, ej nedliggande skotten, som HaG- LUND Pp. 111 beskrifvit, lossna och affalla. Dessa torde emellertid endast lämna bidrag till den lokala vattendriften. Man har inga andra spridningsenheter, som kunna förmedla vandringar på långa afstånd, mer än de små, af långa kalkborst omgifna frukterna. Dessa kalkborst kunna enligt min åsikt synner- ligen väl åstadkomma en epizoisk spridning. De äro nämligen mot spetsen försedda med sparsamma taggar, hvilka, som redan ASCHERSON och GRABNER framhållit, äro bakåtriktade. Äfven den endozoiska spridningen torde ha betydelse. Det bör påpekas, att vattenfåglar, som t. ex. framgår af BIRGERS listor öfver matsmältningskanalens innehåll hos Anas boschas L., förtära ganska små cyperacéfrukter. Tyvärr hafva hvarken HAGLUND, DAHLGREN eller jag varit i till- fälle att se Sc. radicans senare på året än i augusti, då ännu icke frukterna hos oss åren 1909 och 1910 hunnit mogna. Liksom HaAG- LUND p. 110 vid Hallaren har emellertid äfven jag funnit väl utbildade unga frukter. Om också ett större antal frukter, än hvad fallet torde vara med den närbesläktade Sc. silvaticus, som icke utbildar groddskott i den florala regionen, felslå, finnes ingen anledning antaga att ej åtskilliga komma till mognad. I Bergens museums herbarium ligga t. ex., enligt vänligt meddelande af JENS HOLMBOE, exemplar från Hitterdal, insamlade af E. JÖRGENSEN den 14 aug. 1884, hvilka ha mogna, till en stor del redan lossnade frukter. Om man frånser de ännu, som nämndt, till sin synekologi out- redda Värmlandsförekomsterna, anser jag sålunda, alt vi ur in- vandringshistorisk synpunkt i Sc. radicans äga ett motstycke till Riccia natans, hvars sena invasion till våra vatten jag i en föregå- ende uppsats om sjön Hederviken p. 16 framhållit. Jag ber att till den anhållan om Riccia natans-lokaler, jag flera gånger och se- nast i den citerade uppsatsen riktat till svenska botanister, foga ännu en, nämligen om Sc. radicans-lokaler. Helt säkert komma nya sådana att uppdyka under de närmaste åren, och om växten 283 ifråga verkligen skulle vara stadd i en spontan invandring, kan vikten af att fastställa de första dragen af dess förlopp ej nog framhållas. ERETENATUR: ASCHERSON, P. & GRAEBNER, P., Synopsis der Mitteleuropäischen Flora. Band 2. Leipzig 1902—1909. BIRGER, SELIM, Uber endozoische Samenverbreitung durch Vögel. Svensk Botanisk Tidskrift. Band 1. 1907. BLYTT, AXEL, Nye Bidrag til Kundskaben om Karplanternes Udbredelse i Norge. Chria. Vid. Selsk. Forhandl. 1886. N:o 7. BLYTT, M. N., Norges Flora D. 1—3. Chia 1861—21876. DAHLGREN, K. V. OSSIAN, Ytterligare om Scirpus radicans SCHKUHR. Svensk Botanisk Tidskrift. Band 4. 1910. HAGLUND, C. E., Scirpus radicans SCHKUHR funnen i Västmanland. Svensk Botanisk Tidskrift. Band 4. 1910. HJELT, HJALMAR, Conspectus Flor&e Fennic&Xe. Acta Soc. pro Fauna et Flora fennica V. Helsingfors 1892. LINDBERG, HARALD, Anmärkningsvärda växtfynd på Karelska näset. Med- del. af Soc. pro Fauna et Flora fennica. 24. Helsingfors 1901. NEUMAN, L. M., Sveriges Flora (Fanerogamerna) Lund 1901. Post, L. VON, Stratigraphische Studien äöber einige Torfmooren in Närke. GCRRNESBand S1. 1909; SERNANDER, RUTGER, Den skandinaviska vegetationens spridningsbiologi. Upsala 1901. =, —, Sjön Hedervikens vegetation och utvecklingshistoria. Svensk Bo- tanisk Tidskrift. Band 4. 1910. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1911. BD 4, H. 4. OM S. K. SUBATLANTISKA GEACIALREEIKTER: AF STEN SELANDER. Redan då den historiska synen på Sveriges nuvarande växt- geografiska förhållanden först bröt igenom, tilldrog sig, som na- turligt är, den talrika förekomsten på syd- och mellansvenska torfmossar af växter med öfvervägande nordlig utbredning i hög grad uppmärksamheten. ARESCHOUG tolkade dem redan 1867 som relikter af den flora, som omedelbart följt efter den afsmältande inlandsisen. Mer allmänt omfattad blef denna uppfattning dock först sedan NATHORST 1872 publicerat sina fynd af arktiska växt- lämningar 1 skånska torfmossar och därmed visat, att äfven denna vår sydligaste provins en gång varit täckt af en arktisk vegetation. Länge härskade sedan denna åsikt om de nordliga arternas gla- ciala ursprung orubbad. I en liten, år 1894 utkommen afhandling bevisade emellertid SERNANDER, att det för det stora flertalet af ifrågavarande växter aldrig kunde vara tal om en så hög ålder på deras nuvarande lokaler. De förekomma nämligen inom områden, t. ex. Mälarlandskapen, som i postglacial tid upprepade gånger varit sänkta under hafvet och senast fallit inom Litorinahafvets transgressionsgebit. Därför måste växternas ankomst till sina nu- varande växtplatser dateras till någon tidpunkt efter det större de- len af litorinatidens landhöjning försiggått. SERNANDER antar, som bekant, att vi vid litorinatidens slut haft en markerad klimatförsämring, då årstemperaturen var ej oväsent- ligt lägre än den nuvarande. För honom var det därför helt na- turligt att tolka ifrågavarande växter som relikter från denna sub- atlantiska period, Granskar man emellertid närmare den utbred- 285 ning och det förekomstsätt, de f. n. ha i södra Sverige, får man knappt det intrycket, att vi här öfver hufvud taget ha med relik- ter att göra. För att man skall ha rätt att tolka en växt som re- likt från ett föregående, klimatiskt olikartadt skede, måste den i nutiden tydligen blott växa på enstaka, för densamma edafiskt gynn- samma lokaler och sakna förmåga att i någon större omfattning sprida sig till omgifningarna. Vidare bruka i allmänhet relikter uppträda i begränsade växtsamhällen, hvilkas hela fysiologiskt-växt- geografiska karaktär är olik den, som är vanlig hos traktens öf- riga formationer. Denna afvikande typ beror i de flesta fall på två förhållanden, dels att de relikta arterna uppträda i relativt stort antal, dels att en del element saknas, som äro allmänna i den öf- riga floran. Exempel på dylika växtsamhällen äro t. ex. Stipa-lo- kalerna i Västergötland, de nedernorrländska sydlutorna och Ölands och Gotlands alvarformationer-. Man finner lätt, att de s. k. subatlantiska glacialrelikterna alls ej uppträda på det sätt, som ofvan antydts. Tvärtom påträffar man i så godt som hvarje något så när stor torfmosse en eller flera af dem, och deras antal på hvarje särskild myr synes bero hufvud- sakligen på myrens storlek. Förekomsterna tilltaga i talrikhet kon- tinuerligt norrut, ehuru naturligtvis med lokala anhopningar i de trakter, där torfmossar förekomma speciellt rikligt, för att så små- ningom omärkligt öfvergå i resp. arters sammanhängande utbred- ningsområde. I många fall är det t. o. m. svårt att säga, om man ej bör anse detta omfatta äfven resp. växts sydligare lokaler. Så är fallet t. ex. med Carex chordorrhiza, Rhynchospora alba och Salix phyliccefolia samt, för att nämna några af SERNANDER ej omnämnda växter med likartad utbredning, ehuru tillhörande andra växtsam- hällen, Coeloglossum viride och Habenaria albida. Åtminstone är det så godt som omöjligt att draga någon gräns mellan arter som dessa och vissa andra, t. ex. Scheuchzeria palustris, Cornus suecica och Rubus Chamcemorus, hvilkas sydsvenska lokaler väl utan tvif- vel falla inom deras normala utbredningsområde. Det är ju f. ö. själfklart, att alla torfmossväxter måste bli vanligare norröfver, då de här finna så ojämförligt mycket fler tjänliga ståndorter. Man kan därför lätt förledas att som relikter från ett kallare kli- matskede tolka dylika växter, som med all säkerhet icke äro det. Ett exempel torde särskildt väl kunna visa detta. Bland de fem upplandsväxter, som SERNANDER i sin ofvan nämnda afhandling anför som speciellt karaktäristiska subatlantiska glacialrelikter, är 286 Carex microstachya upptagen. Senare har, som bekant, visats, att denna är en (steril) hybrid mellan (C. canescens och C. dioica. Någon relikt kan den därför omöjligt vara. Att den gör intryck häraf beror helt enkelt på att den förekommer vida rikligare norrut, därför att de båda stamarterna där dels äro vanligare, dels äfven af skäl, som det skulle föra för långt att här gå in på, oftare före- komma tillsammans, så att hybriden lättare kan uppkomma. Rätt starka skäl synas mig tala för att vi i stället för med re- likter här ha att göra med växter, som f. n. äro stadda i spridning söderut och nå eller äro nära sin sydgräns i södra Sverige. Att dessa s. k. relikter ej sakna möjlighet till en recent spridning, utan tvärtom äro i hög grad spridningsdugliga i våra dagar, visa talrika iakttagelser. Så låg t. ex. fordom i norra delen af den i mellersta Uppland belägna Örsmossen en liten sjö, Össjön, hvilken vid midten af 1800-talet uttappades. På den torrlagda sjöbottnen växer f.n. ett yppigt videsnår, som utom af Salix aurita, nigricans och repens be- står af talrika buskar af Salix Lapponum. Denna måste ju uppen- barligen först för helt kort tid sedan spridt sig till denna då ny- uppkomna lokal, där den synbarligen med största framgång upp- tagit kampen mot de öfriga Salix-arterna. Ett annat exempel. De stora Jumkilskärren i västra Uppland ha alltsedan LIinnÉs dagar varit kända för sin rikedom på nordliga torfmossväxter. Större delen af dessa kärr äro belägna kring den lilla, nu nästan igenvuxna Börjesjön. De vidsträckta, Carex-rika Sphagneta, som f. n. utbreda sig framför allt söder om sjön, ha varit föremål för en ännu ej publicerad undersökning af fil. stud. CARL MALMSTRÖM, hvilken haft vänligheten meddela mig, att han anser sig med full säkerhet kunna sätta tiden för deras uppkomst till efter år 1844, då en sänkning af sjön företogs. På dessa Sphag- neta förekomma flera norrlandsväxter; särskildt är Carex livida fläck- vis en verklig karaktärsväxt, och Carex chordorrhiza uppträder på sina ställen så talrikt, att vackra Chordorrhizeta pura utbildat sig. Äfven Juncus stygius, Salix hastata och S. Lapponum växa här. Andra liknande iakttagelser finnas t. ex. hos GUNNAR ANDERSSON (1910, pag. 292). För dessa växters karaktär af recenta invandrare 1 södra Sverige talar äfven deras förekomst på låga och alltså relativt unga skär i Upplands och Södermanlands skärgårdar. Så har jag funnit Salix Lapponum i en liten gropmosse på en kobbe i Möja s:n (Stock- holms skärgård), hvars högsta punkt ej når 5 m. ö. h. och hvilken 287 sålunda först för c:a 700 år sedan höjt sig ur vattnet. Liknande, om än ej så vackra förekomster har jag från samma trakt äfven af Salix phylicefolia och Carex livida. Det intressantaste fyndet af detta slag har dock gjorts af fil. stud. ERIK ASPLUND, hvilken på- träffat Betula intermedia på en kobbe vid Trosa. En närmare redo- görelse för fyndet kommer att lemnas i nästa n:r af Sv. Bot. Tidskr. Bland de växter, som SERNANDER räknar till sina subatlantiska relikter, finnas äfven sådana som Carex globularis (Vv. POST 0. SER- NANDER 1910, pag. 45), hvilkas hela utbredning har en östlig typ och hvilka därför knappt ha kunnat gynnas i sin spridning åt sö- der och väster af ett klimat, sådant som SERNANDER antar för sin subatlantiska period. Det ligger väl närmast till hands att t. ex. för Carex globularis anta en alltjämt fortgående spridning söderut i likhet med hvad man måste anse fastställdt för den väldiga ström af andra invandrare, hvilka liksom den inträngt och alltjämt in- tränga från nordost. Antagandet, att de s. k. subatlantiska relikterna skulle vara re- centa nedvandrare, tyckes kanske svårligen kunna förklara den starkt strödda utbredning, som många af dessa växter äga i södra delen af Sverige. Emellertid kan man i flera fall, särskildt då det gäller växter, hvilka som t. ex. Selaginella spinulosa och Equisetum variegatum äro lätta att förbise, med tämlig visshet antaga, att de stora luckorna mellan de mellansvenska lokalerna vid närmare efterforskningar till stor del komma att fyllas. De landskap, som speciellt äro af intresse härvidlag och hvarifrån äfven bristen på uppgifter är särskildt i ögonen fallande, Dalarna, Hälsingland och Gästrikland, tillhöra ju också Sveriges botaniskt sämst utforskade delar. Vidare måste man betänka, att vi i de flesta fall här ha att göra med växter som mycket väl kunna tänkas förmå sprida sig öfver mycket stora sträckor — Salices, Betulce, orchidéerna m. fl. med vinden, Carices ete. endozoiskt med fåglar. I detta sammanhang böra kanske nämnas SERNANDERS lakttagel- ser (SERNANDER 1899) öfver recent spridning af fjällväxter i barr- skogsregionen, alltså en företeelse, i viss mån analog med den här behandlade. Detta fenomen har f. ö. stor utbredning inom norra Skandinavien. Så hat. ex. i Nordreisen (Tromsö amt) de i barr- skogsregionen liggande, sandiga ängsmarkerna vid älfven mången- städes koloniserats från s. k. forskolonier. Från en forskoloni nära gården Sappen antecknades ?5/; 1906 bl. a. följande: Ifö 258 Alsine hirta Pedicularis flammea Antennaria alpina > hirsuta Arenaria ciliata Poa cenisia Arnica alpina Rhodiola rosea Cerastium Edmonstonii Sagina intermedia Draba hirta Saxifraga aizoides Gentiana tenella Trisetum agrostideum Gnaphalium supinum Wahlbergella affinis Hierochloa borealis Härifrån hade till en gammal igenvuxen gräsvall spridt sig bl. a.: Alsine hirta Gentiana tenella Antennaria alpina Gnaphalium supinum Arenaria ciliata Hierochloa borealis Cerastium Edmonstonii Trisetum agrostideum Draba hirta Liknande iakttagelser, tydande på en otvivelaktigt recent ned- vandring, har jag varit i tillfälle att göra såväl på andra ställen i samma dal som äfven 1 Kautokeino, Manddalen, Saltdalen m. fl. områden. Intressanta fynd har bl. a. Noto meddelat från Kirkesdalen. Detta förhållande tyckes, särskildt om det sättes i samband med den nedgång af trädgränserna i olika delar af Skandinavien som påvisats af bl. a. SERNANDER, GAVELIN och THORE FRIES (SERNAN- DER 1905, GAVELIN och FRIES 1. c.) och som antagligen ej sällan är af relativt recent natur (jmf. t. ex. de ofta föryngringsodugliga relikta bestånden af tall och björk öfver deras normala nutida höjdgrän- ser!) möjligen tyda på en viss allmän benägenhet hos de alpina ar- terna och växtsamhällena att utbreda sig nedåt och härmed kanske också på en nu pågående klimatförsämring, hvilken bl. a. kan tän- kas möjliggöra för de i denna uppsats afbandlade norrlandsväx- terna att sprida sig söderut. För att återgå till frågan om dessas eventuella reliktnatur, torde denna med någon säkerhet kunna bevisas blott på ett sätt: genom att man påträffade ett större antal lämningar efter dem i lager af subatlantisk ålder. Det enda säkra fynd af denna art, som är kändt, är den vinge af Betula nana, Som SERNANDER och KJELLMARK hit- tat i subatlantiska lager från Gottsätersmossen i Närke. Som emel- lertid Belula nana ännu växer på den ifrågavarande mossens yta, bevisar detta knappt något annat, än att dvärgbjörken för relativt 289 länge sedan inkommit till lokalen i fråga. Fyndens sparsamhet kan dock ej heller sägas vara något som helst bevis mot riktighe- ten af SERNANDERS teori. De enda fossil, man kunde vänta att finna i något större antal, Carex-frukterna, äro nämligen ännu så dåligt kända, att någon säker bestämning till arten blott i undan- tagsfall kan göras. De paleontologiska fakta förefalla att vara i det närmaste intetsägande i denna fråga. Så vidt jag kan finna, bevisar alltså de nordliga växtarternas före- komst på Sydsveriges myrar ingenting om de sist förflutna tidsske- denas klimat i vårt land — för så vidt man ej vill säga, att de tyda på en nu pågående klimatförsämring. Rätt därtill har man dock knappast. Som bevis för ett sjunkande af temperaturkur- van under den nuvarande medeltemperaturen vid slutet af Litorina- tiden torde de sakna allt värde. Mig tyckes f. ö. knappast, att SERNANDER framlagt några bin- dande bevis för sin uppfattning härutinnan. Tvärtom synes mig ett förhållande bestämdt tala emot den, nämligen förekomsten i Sverige af relikter från forna varmare klimatperioder. Många af dem ha synbarligen ytterst svårt att kunna lefva kvar redan under nuvarande förhållanden och göra bestämdt intryck af att absolut ej kunna uthärda någon nämnvärd ytterligare försämring af sina lefnadsförhållanden. Äfven förekomster af subalpina växter på eda- fiskt gynnade lokaler inom regio alpina, som studerats af bl. a. SER- NANDER och särskildt fil. stud. HARRY SMITH, tyda åt samma håll, då det åtminstone i några fall torde vara mycket svårt att förklara dem annat än som relikter. Då många af de i dessa samhällen före- kommande arterna dessutom äro sterila, vill det synas, som om den klimatförsämring, som orsakat deras utdöende inom öfriga delar af den nuvarande regio alpina, ej skulle kunna vara af så synnerligen gammalt datum. Vare härmed hur som helst, måste dock dessa båda fakta förefalla att vara en olöslig gåta, för så vidt man antar tillvaron af någon nämnvärd nedgång under den nuvarande af me- deltemperaturen i subatlantisk tid. FUN ERASHOR: ANDERSSON, GUNNAR: Hasseln i Sverige fordom och nu. S. G. U. Ser. CANE 3 (1902). — , —: Swedish Climate in the late-Quaternary Period. I >»Die Verän- derungen des Klimas seit dem Maximum der letzten Eiszeit. — Sthlm 1910. Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 26 290 AÅRESCHOUG, F. W. C.: Bidrag till den Skandinaviska vegetationens historia. Lunds upiv. årsskr. Bd 5. 1867. FRIES, THORE C. E.: Einige Beobachtungen uber postglaciale Regionenver- schiebungen im nördlichsten Schweden. Bull. of the Geol. Inst. of Upsala. NOLL IN910: GAVELIN, A.: Om trädgränsens nedgång i de svenska fjälltrakterna. Skogs- vårdsföreningens tidskr. Sthlm 1909. NATHORST, ÅA. G.: Om några arktiska växtlämningar i en sötvattenslera vid Alnarp i Skåne. Lunds univ. årsskr. Bd 7. 1872. — , —: Ett par glaciala pseudorelikter. Bot. Not. Lund 1895. SERNANDER, RUTGER: Litorinatidens klimat och vegetation. Geol. Fören. 1 Sthlm” Förr BA t5TmS93: —, —: Om s. k. glaciala relikter. Bot. Not. Lund 1894. — , —: Fjällväxter i barrskogsregionen. Bih. t K. V. A:s handl. Bd 24. ATOL SER 899: : Flytjord i svenska fjälltrakter. Geol. Fören. i Sthlm förh. Bd 236005 —, —: Stipa pennata i Västergötland, en studie öfver den subboreala pe- riodens inflytande på den nordiska vegetationens utvecklingshistoria. Sva Bot. Tidskri BAdr2. 1908: —, —: Die Schwedischen Torfmoore als Zeugen postglacialer Klima- schwankungen. I »Die Veränderungen des Klimas seit dem Maxi- mum der letzten Eiszeit>. Sthlm 1910. —, — und KJELLMARK, K.: Eine Torfmooruntersuchung aus dem nörd- lichen Nerike. Bull. of the Geol. Inst. of Upsala. No. 6. 1897 (1898). —, — und von Posrt, L.: Pflanzen-physiognomische Studien auf Torf- mooren in Närke. Sthlm 1910. Till tidskriftens medarbetare! Redaktionens adress är Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms Högskola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrifna samt noga genomsedda — äfven beträffande skiljetecken — för und- vikande af korrekturändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet öfver- stigande 5 x af tryckningskostnaden bestridas af författaren. Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KaAPirärerR (dubbelt understru- ket i manuskriptet). 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i manuskriptet). 4) Vid kursiveringar må spärrad stil användas (understrykes med bruten linje i manuskriptet). 7 Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen bifogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt möj- ligt undvikas. Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt veten- skapligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. Manuskript, som ej är skrifvet på svenska, bör åtföljas af uppgift om, hvem som verkställt eller granskat öfversättningen till det främmande språket. Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktionen. Direkt AOCpedelse mellan författaren och tryc- keriet får ej äga rum. Hvarje författare erhåller 50 särtryck med omslag afgifts- ” fritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfver- enskommelse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgis- afdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. INNEHÅLLSFÖRTECKNING NILS SVEDELIUS: Om den florala organisatioren hos Aracésläktet Lagenandra. (Uber die florale Organisation bei der Araceen-Gattung 8 BETA nef b a ba Pa Vänner AN A6NE 0 SAN UA SA RSKR ARN LO AA ARER KA RKS ÖRA LÖS Raa el bog > 225 DERtsCKES FKESUME INN Ta beads sd bad AN la oa gra rd a Sr Sk SE KSSS 244 ROB. E. FRIES: Några ord om Myxomycetfloran i Torne lappmark. (Einige Worte äber die Myxomyzetenflora in Torne Lappmark,) ...... 253 K. JOHANSSON: Om Glyceria maritima (Huds.) Wahlb. var. arenaria Fr. ock Glyceria' vilföidea (Ands:) "Th: 1B. s:.soto oss de ostar SR 263 Deutsches TReStaG 00200: bas Leasa dee der saa SN va ba sea dad aja sa SER TRA AS 275 RUTGER SERNANDER: Scirpus radicans Schkuhr funnen i Närke. (Scir- pus radicans Schkuhr in Närke gefunden.) ...........ssssssesse0a ARNE SAS 278 STEN SELANDER: Om s.k. subatlantiska glacialrelikter. (Uber soge- nännte subatlantische Glazialrelikten ) doch ilosloioa dd se SEGRA SN: ANSA 284 K. V. OSSIAN DAHLGREN: Salatraktens kärlväxtflora. (Die Gefässpflan- zen der Gegend von Sala, Westmanland.) ....... poossnnsssssssesser asia MLS (107) NILS SYLVÉN: Bidrag till Västerbottens och Lycksele Lappmarks flora. (Beiträge zur Flora von Wästerbotten und Lycksele Lappmark;) ...... (137) SMÄRRE MEDDELANDEN: ROB. E. FRIES: En fascierad' pelarkakté. (Ein fasciirter Cereus pasa- CAB) Torö Sr SAS KID SSR FIRST RE) SK ANA ÖNA RAKA fe bl fp er KS (153) J. A. O. SKARMAN: Ogräsens frodighet under sommaren 1910. (Uber das Wuchern der Unkräuter iin Sommer 1910.).......s.ossmsssssssssesr ra (155) AXEL LILJEDAHL: Den nordligaste förekomsten af Helichrysum arenarium (L.) Moench. i Skandinavien. (Der nördlichste Standort des Helichrysum arenarium (L.) Moench. in Skandinavien)......... (157) OTTO VESTERLUND: Scirpus radicans äfven i Södermanland. (Scir- pus radicans auch in Södermanland) ...... öde sa Tile ns ME SALE SORG (158) KARL HEDBOM: Om myxomycetfloran på ett par lokaler invid Up- sala. (Uber die Myxomyzetenflora einiger Lokalitäten bei Upsala.) (159) GUST. O. MALME: Lopadium fuscoluteum (Dicks.) Th. Fr. i Jämt- TR TA då föra AT ANN sn le D da TAS LESS da DL I MV Joo SUL GE a sm NESS KE LS SERENA E (161) GUST. O. MALME: Malme, Lichenes suecici exsiccati. Fasc. VII, VIII. (162) G. LAGERHEIM: Usnea longissima Ach. i Medelpad. .......sssnusssseser sea (165) REFERAT: : BERNT LYNGE: De norske busk- og bladlaver. Af GUST. O. fb 6 RAT ER 00 LANGE v RNE AEA VIEN Sr Ess BAL NAS HAS RA SBA EN Ab Jar NE 166) H. W. ARNELL und C. JENSEN: Die Moose des Sarekgebietes, II. u. TIL. "ADE AETE: ADIERR Ae a oa soda een ärr or aa tg lä Cab SL MER SS SE LFN FARA 68) SVENSKA BOTANISTER-AFLIDNE 191053 5 foot odaa vv ss AMS RER (170) SVENSKA | BOTANISKA FÖRENINGEN 7l.isl levt sadodasdtdosaerdesnasi resistens ride (173) SSADIMANKOMSTERR I 2!b galet orons bss 4 bed ad or I Nors en ni bs ra Ds SNS AE få a AS AE ENS BANAN (175) NOTISER oo rrgr av böj ed SN NA Hd oda rad Sa AA SÅN a vv does MS Ted dh 6 ST OR to 4 SE ÄLL AE NTE (178) Utgifvet den 25 Pebr. 1911. CENTRALTRYCEERIET, STOCKHOLM, 1911. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 1. NYVACBIDRAG TILL STOCKHOLMSTRAKTENS SVAMPFLORA. AF BJÖRN PALM. Under titeln »Till kännedomen om Stockholmstraktens svampflora» pub- licerade jag i andra årgången af denna tidskrift (1908 p. 38—438) en förteck- ning öfver parasitiska svampar, som insamlats inom ifrågavarande område. Denna naturligt nog mycket ofullständiga lista kan jag nu komplettera med några nya fynd, hvilka jag antingen själf varit i tillfälle att göra, eller hvilka med samma tillmötesgående som alltid af prof. G. LAGERHEIM ställts till mitt förfogande. Särskildt anmärkningsvärd synes mig förekomsten i Stockholmstrakten af följande svampar: Physoderma Comari (Berk. et White) Lagerh., Synchy- trium Phegopteridis Juel, Puccinia Campanul&e Carm. och Pucciniastrum sparsum (Wint.) E. Fischer. Alla dessa ha annars en mer eller mindre ut- prägladt arktisk-alpin utbredning. För några dylika förekomster af fjäll- former — sådana som Melanotenium cingens (Beck) Magn., Puccinia Cam- panul&e Carm., P. Sonchi Rob. och Uromyces Solidaginis Niessl. — i Bohus- läns kusttrakter har G. LAGERHEIM nyligen utförligt redogjort (Sv. Bot. Tidskr. 1909 p. 22) och lämnat förklaringen till deras uppträdande därstädes genom konstaterandet af ifrågavarande svampars arktisk-alpin-maritima utbredning. De i Stockholmstrakten anträffade alpina formerna hafva helt säkert en likartad utbredning; som stöd för denna uppfattning lämnas i det följande under respektive arter en detaljerad öfversikt öfver deras skandinaviska fyndorter. CHRYTRIDINEZA. Alpidium Trifolii (Pers.) Schröt. — Trifolium hybridum. Djursholms-Ösby. Physoderma Comari (Berk. & White) Lagerh. — Comarum palustre. Norr- tälje. Enligt J. VLEUGEL (Sv. Bot. Tidskr. 1908 p. 365) dessutom känd från följande fyndorter. Sverige: Lule Lappm., Kvickjock; Västerbotten, Piteå, Umeå; Närke, Klockarhyttan. Norge: Tromsö. Island. Danmark: Norra Jutland. (2) P. Menyanthis De By. — Menyanthes trifoliata. Norrtälje. P. vagans Schröt. — Sium latifolium. Råstasjön. Synchytrium anomalum Schröt. — Adoxa moschatellina. Karlberg. S. aureum Schröt. — Chrysanthemum Leucanthemum. Uppnäs. S. globosum Schröt. — Viola canina. Haga. S. Johansoni Juel. — Veronica scutellata. Norrtälje. S. letum Schröt. — Gagea lutea. Djurgården. Norrtälje. — G. minima. Djurgården. S. Mercurialis (Lib.) Funk. — Mercurialis perennis. Riddersholm, Råd- mansö s:n. S. Phegopteridis Juel. — Phegopteris polypodioides. Nynäs (G. L.). Denna art har en tydlig arktisk-alpin-maritim utbredning, hvilket torde framgå af följande öfversikt. Sverige: Västerbotten, Umeå (VLEUGEL l. c. p. 365); Jämtland, Åre (JOHANSON, JUEL), Renfjället (JOHANSON); Dalarna, Falun (JUEL). Norge: Tromsö, Gjövik vid Ulfsfjorden, Lyngs- eidet, Marknes vid Balsfjorden, Bjerkeng i Målselven, Ås; Kristiania, Mysen, Ravnedalen vid Kristianssand; Kvarn i nordre Fron; Öier; allt enligt A. BLyTtTt, Bidrag til kundskaben om Norges soparter IV, Christ. Vidensk.- Selsk. Forhandl. 1896. N:o 6. S. Potentille (Schröt.) Lagerh. — Potentilla tormentilla. Riddersholm (G. L.). Norrtälje. Såvidt förf. har sig bekant, är S. Potentille förut icke funnen på P. tor- mentilla. PERONOSPORINEZA. Albugo Tragopogonis (Pers.) Gray. — Cirsium lanceolatum. Norrtälje. Bremia Lactuce Regel. — Anthemis tinctoria. Haga. — Centaurea jacea. Uppnäs, Rådmansö s:n. — Senecio silvaticus och S. vulgaris. Nacka. Norrtälje. — Senecio vernalis. Bergielund. Sonchus oleraceus. Ex- perimentalfältet. Peronospora affinis Rossm. — Fumaria officinalis. Djursholm, Ösby. P. calotheca De By. — Galium aparine. Norrtälje. Råsunda (G. L.). P. grisea (Ung.) De By. — Veronica chame&drys. Råsunda. — V. serpylli- folia. Kapellskär, Räfsnäs, Rådmansö s:n. Norrtälje. P. leptosperma De By. — Anthemis tinctoria. Norrtull. — Tanacetum vul- gare. Haga. P. obovata Bonord. — Spergula arvensis. Dalarö. P. parasitica (Pers.) De By. — Alliaria officinalis, Cardamine impatiens. Djurgården. — Hesperis matronalis. Norrtälje. — Matthiola annua. Upp- näs. P. Polygoni Thäm. — Polygonum avicu!are. Norrtälje. Uppnäs. — P. Con- volvulus. Råsunda. P. Rumicis Corda. — Rumex acetosa. Kapellskär. Norrtälje. P. sordida Berk. — Scrophularia nodosa. Norrtälje. P. Trifoliorum De By. — Medicago lupulina. Norrtälje. P. Vicie (Berk.) De By. — Orobus vernus. Uppnäs. — Pisum sativum. Ex- perimentalfältet (G. L.). Plasmopara nivea (Ung.) Schröt. — Sium latifolium. Råstasjön (G. L.). (3) PROTOMYCETINEZE. Protomyces macrosporus Ung. — Aegopodium podagraria. Dalarö. Norrtälje. Taphridium Umbelliferarum (Rostr.) Lagerh. & Juel. — Heracleum sibiri- cum. Kapellskär. Norrtälje. PEZIZINEZE. Seclerotinia Padi Wor. — Monilia-stadium på Prunus padus. Haga. USTILAGINEz2E. Doassansia Alismatis (Nees) Schröt. — Alisma Plantago. RPåstasjön. Djurs holms-Ösby (G. L.). D. Hottonie (Rostr.) De Toni. — Hottonia palustris. Djursholms-Ösby (CSR) D. Martianoffiana (Thäm.) Schröt. — Potamogeton natans. Värmdö i Stora dammen (G. L.). : D. Sagittarie (West.) Fisch. — Sagittaria sagittifolia. I Dammtorpssjön vid Nacka. Räåstasjön. Entyloma Calendul&e (Oud.) De By. — Achillea millefolium. Nacka. Norr- tälje. Råsunda. E. Chrysosplenii (B. & Br.) Schröt. — Chrysosplenium alternifolium. Mellan Söderbrunn och Experimentalfältet. Uggleviken (G. L.). E. irregulare Johans. — Poa annua. Albano (G. L.). Råsunda. E. Matricarig Rostr. — Matricaria inodora. Karlberg (T. V.). Lidingö. E. Ranunculi (Bon.) Schröt. — Ranunculus repens. Nacka. — R. sceleratus. Lidingö (G. L.). — Batrachium sp. Dalarö (G. L.). E. Sparganii Lagerh. — I bladen af Sparganium ramosum. Råstasjön (G. L.) Om denna förut endast från Frankrike kända art har prof. G. LAGERHEIM meddelat följande: »Under namn af Melanotenium? Sparganii har jag beskrifvit (Contribu- tions å la flore mycologique des environs de Montpellier, pag. 98 fig. 2 i Bull. d. 1. Soc. Mycol. d. France, t. XV, 1899) en parasit på Sparganium, som jag påträffade mycket sparsamt i juni 1889 vid Lattes i Syd-Frankrike. »C”est avec beaucoup d”hésitation que je rapporte ce champignon au genre Melanotenium Bary», säger jag 1. c. och tillägger efter beskrifningen: »Les taches produites par le champignon ont FPaspect de celles d'un Entyloma. Peut-étre le champignon devrait-il entrer dans ce genre.» En undersökning af det material, som insamlades i Råstasjön, har bekräftat denna förmodan. Svampen åstadkommer gula eller gulbruna, långsträckta, ej förtjockade fläckar, som i bladets öfre del vanligen äro helt små, i bladets nedre del däremot kunna blifva ända till 2 cm. långa och 1 cm. breda. Konidiebild- ning iakttogs ej.» Sphacelotheca Hydropiperis De By. — Polygonum Hydropiper och P. persi- caria. Kungsholmen. | Tolyposporium Junci (Schröt.) Wor. — Juncus bufonius. Värmdö (G. L.). - Urocystis Filipendul&e (Tul.) Wint. — Spir&ea filipendula. Norrtälje. Nän- ninge. Uppnäs. U. primulicola Rostr. — Primula farinosa. Runmarö (G. L.). 4) Ustilago grandis Fr. — Phragmites communis. Rätt vanlig utmed Brunns- vikens stränder. Djursholm. Värtan. U. Ornithogali (Schm.) Kähn. — Gagea lutea. Djurgården. Haga. U. striiformis (West.) Niessl. — Arrhenatherum elatius. Järla (G. L.). U. subineclusa Körn. — Carex riparia. Djursholms-Ösby: U. utriculosa (Nees) Tul. — Polygonum lapathifolium. Råsunda (G. L.). U. violacea (Pers.) Fuck. — Viscaria vulgaris. Runmarö (G. L.). — Sapo- naria officinalis. Köpmanholm på Yxlö (R. WESTLING). UREDINEZ. Aecidium Hepatice Beck. — Anemone Hepatica. TLadholmen. Rådmansö Sn. Detta &cidium föres af Liro (Uredine& Fennice) på grund af iakttagelser i naturen till Puccinia Melic&e (Erikss.) Syd., men kombinationens riktighet är ännu ej bestyrkt genom kulturförsök. Chrysomyxa Empetri (Pers.) Lév. Empetrum nigrum. Dalarö. Ch. Ramischie Lagerh. — Pyrola secunda. Norrtälje. Coleosporium Campanul& (Pers.) Lév. — II. Campanula rotundifolia. Ber- gielund. Dalarö. Norrtälje. — II, III. C. Cervicaria. Rimbo (H. MAGNUSSON). — C. trachelium. Gottröra. Norrtälje. — I Bergianska trädgården II, III på C. glomerata v. speciosa, C. lamiifolia, C. latifolia v. macrantha, C. macrantha, C. nobilis v. macrantha, C. punctata och C. ra- punculoides. C. Euphrasi&e (Schum.) Wint. II. — Euphrasia officinalis. Dalarö. C. Melampyri (Rebent.) Karst. — I. Pinus silvestris. Dalarö. Norrtälje. Vreta i Rådmansö s:n. — II. Melampyrum pratense. Dalarö. Åkerö. — II, III. M. nemorosum och M. silvaticum. Norrtälje. . C. Petasitis (DC) De By. II, III. — Petasites officinalis. ”Bergielund. Rå- sunda. C. Senecionis (Pers.) Lév. — Senecio suaveolens. Bergielund. Cronartium ribicola Dietr. — Ribes dicranatha Fisch. — Bergielund. Gymnoconia interstitialis (Schlecht.) Lagerh. — Rubus sazxatilis. Runmarö (CER): Gymnosporangium juniperinum (L.) Fr. — Sorbus fennica. Norrtälje. Melampsoridium betulinum (Pers.) Kleb. — Betula verrucosa. Dalarö. Norr- tälje. Vreta. Råsunda. Melampsora Helioscopie (Pers.) Cast. II, III. — Euphorbia Helioscopia. Djursholm (S. HALLQUIST). M. Hypericorum (DC) Schröt. — Hypericum perforatum. Gottröra. Run- marö (G. L.). — H. quadrangulum. Värmdö (G. L.). M. Lini (Pers.) Lév. II. — Linum catharticum. Dalarö. Gottröra. Norr- tälje. Uppnäs. M. liniperda (Körnicke) Palm. — II. Linum usitatissimum. Bergianska trädgården. Den af Fr. KÖrRnIcKE (Uber Flachs mit Melampsora Lini Tul. Verhandl. d. naturhistorischen Vereins d. preussischen Rheinlande und Westphalens Bd 31, p. 83, 1874) beskrifna Melampsora Lini Tul. Xliniperda på Linum usitatissimum bör tvifvelsutan betraktas som själfständig art. Af förf. ha (5) nämligen upprepade försök gjorts att med uredomaterial af M. Lini från L. catharticum inficiera L. usitatissimum, men alltid med negativt resultat. Härtill kommer bl. a. att teleutosporerna af M. Lini "liniperda genom sin storlek högst betydligt skilia sig från M. Linis; den förras äro 60—580 « långa och 6—38 / breda, den senares endast 35—50 pu långa och 7—10 breda. M. Ribesii-Aurite Kleb. — I. Ribes alpinum. — II, III. Salix aurita. Räfsnäs. M. Ribesii-Purpure&e Kleb. — I. Ribes grossularia. Ulriksdal. — II, III. Salix purpurea. Experimentalfältet (G. L.). Ulriksdal. M. Ribestii- Viminalis Kleb. II, III. — Salix viminalis. Norrtälje. Melampsorella Cerastii (Pers.) Schröt. II. — Stellaria Friesiana. Gottröra. — St. graminea. Råsunda. Ochropsora Sorbi (Oudem.) Diet. II. — Amelanchier canadensis. Råsunda. I trakten kring Råsunda äro Amelanchier canadensis-buskar rätt vanliga, dels i enstaka individ, dels i smärre bestånd, förvildade från trädgårdar i närheten. På de lägre partierna af dessa buskar funno prof. G. LAGERHEIM och förf. i sept. innevarande år en uredo, som vid närmare undersökning visade sig tillhöra Ochropsora Sorbi. Denna svamp är, såvidt jag vet, hittills icke funnen på Amelanchier. Som värdväxter för densamma upp- gifvas af W. TRANZSCHEL (Trav. d. Mus. bot. d. F'Acad. Imp. d. Sciences de St. Pétersbourg 1905 p. 20) Sorbus Aucuparia, S. Aria, S&S. torminalis, Pirus Malus och Aruncus silvester, af E. MAYoOR Pirus communis (Bull. Soc. neuchåt. d. Sc. nat. 1909, p. 30) och af Ep. FiIScHER Sorbus suecica (Ber. seliweiz: bot. Ges. 15, 1905). Phragmidium obtusum (Strauss) Wint. — Potentilla Tormentilla. BRidders- holm i Rådmansö s:n (G. L.). P. perforans (Dietr.) Liro. Syn. P. Rubi-saxatilis Liro (Uredine& Fennic&e 1908 p. 421); P. saxatile Vleugel (Svensk Bot. Tidskr. 1908 p. 137). — Ru- bus saxatlilis. Drottningholm; Runmarö (G. L.). Ladholm. Nacka. Norrtälje. P. Rose pimpinellifolie (Rabh.) Diet. I. — Rosa pimpinellifolia. Norrtälje. P. Potentille (Pers.) Karst. — Potentilla Menziesii, P. norvegica. Bergielund. Puccinia Anthoxanthi Fuck. II. — Anthoxanthum odoratum. Kapellskär. Norrtälje. P. Arrhenatheri (Kleb.) Erikss. — I. Berberis vulgaris. Norrtälje. — II, III. Arrhenatherum elatius. Observatoriet (G. L.). P. Bardan&e Corda. — Lappa tomentosa. Norrtälje. P. Campanul&e Carm. — Campanula rotundifolia. Norrtälje. Enligt G. LAGERHEIM (l. c. p. 22, 29) synes P. Campanul& i Skandinavien ha en öfvervägande eller kanske uteslutande arktisk-alpin-maritim utbred- ning: Arktiska Norge, Norges västkust, Västerbotten, Jämtland, Öland och Bohuslän. P. Carduorum Jacky. — Carduus crispus. Kungsholmen. Norrtälje. P. Cherophylli Purt. — Anthriscus silvestris. Norrtälie. Runmarö. (G. L.). P. Centauree DC. — Centaurea splendens, C. spuria, C. stenolepis. Bergie- lund. P. Cirsii Lasch. — Cirsium heterophyllum. Kapellskär. — C. palustre. Djursholms-Ösby (G. L.). Nacka (R. ÖRTEGREN). (6) P. Cnici Mart. — Cirsium lanceolatum. Norrtälje. Nänninge. VWästernäs. P. Convallarie-Digraphidis (Sopp.) Kleb. — Convallaria majalis. Tadhol- men. P. Crepidis Schröt. I. — Crepis tectorum. Norrtull. P. dioicege P. Magn. I. — Cirsium palustre. Gottröra. Norrtälje. Run- maro (G: LK): P. dispersa Erikss. — Anchusa arvensis. Djurshoims-Ösby. Norrtälje. Uppnäs. P. divergens Bub. — Carlina vulgaris. Norrtälje. Uppnäs. P. Helianthi Schwein. — Helianthus annuus. Experimentalfältet (G. L-.). Lidingön. P. Intybi (Juel) Syd. I. — Crepis pr&emorsa. Norrtälje. P. Jacee Otth. — Centaurea Jacea. Norrtälje. Observatoriet. P. Leontodontis Jacky. — Leontodon autumnale. Dalarö. Norrtälje. P. major Diet. — Crepis paludosa. Kapellskär. P. Malvacearum Mont. — Althea rosea. Lidingö. — Lavatera cretica. Ber- gielund. — Malva crispa. Experimentalfältet (G. L.). — M. pulchella. Bergielund. P. Menthe&e Pers. — Calamintha Clinopodium. Frescati. P. Milii Erikss. — Milium effusum. Kapellskär. P. obscura Schröt. IT, III. — Luzula pilosa. Norrtälje (maj 08). Denna art torde öfvervintra i uredostadiet och frambringa teleutospo- rerna tidigt på våren, hvilket kanhända kan förklara, att denna sista spor- form så sällan anträffas. P. Piloselloidarum R. Probst. — Hieracium Pilosella. Grisslehamn. Ulriks- dal. Uppnäs. P. Pimpinell&e (Strauss) Mart. I. — Pimpinella Saxifraga. Dalarö. Norr- tälje. P. Polygoni Alb. & Schwein. III. — Polygonum Convolvulus. Frescali. P. Polygoni amphibii Pers. II, III. — Polygonum amphibium f. terrestre. « Nackanäs (G. L.). Norrtälje. P. Porri (Sow.) Wint. II, III. — Allium polyphyllum. Bergielund. P. precox Bub. — Crepis biennis. Bergielund. P. Ptarmice&e Karst. — Achillea Ptarmica. Dalarö. P. punctata Link. I. — Galium Mollugo. Dalarö. Norrtälje. P. Spergule DC. — Spergula arvensis. Värmdö (G. L.). P. Tanaceti DC. — Tanacetum vulgare. Norrtälje. Norrtull. P. tenuistipes BRostr. I. — Centaurea Jacea. Norrtälje. P. Thlaspeos Schub. — Arabis hirsuta. Mellingeholm i Frötuna s:n. Björkö. P. Valantie Pers. — Galium verum. Dalarö. Norrtull. P. variabilis Grev. — Taraxacum corniculatum. Norrtälje. Pucciniastrum Chameenerii Bostr. — Epilobium angustifolium. Nynäs (GI): P. Epilobii (Pers.) Otth. — E. palustre. Norrtälje. E. roseum. Nacka- Nas (GG, IL); P. Galii (Link) Ed. Fisch. — Galium uliginosum. Djursholms-Ösby (G. L ). P. Padi (K7ze & Schm.) Diet. I. — Picea excelsa. Djurgården. Ulriksdal. P. sparsum (Wint.) Ed. Fisch. II. — Arctostaphylus uva ursi. Dalarö. (7) En andra värdväxt för P. sparsum är Arctostaphylus alpina. Om artens arktisk-alpin-maritima utbredning i Skandinavien ger efter- följande fyndortsförteckning en föreställning. Sverige: Torne Lappm. (4A. alpina; LAESTADIUS enl. G. LAGERHEIM, Bot. Not. 1884 p. 155); Lule Lappm., Njammats (4A. alpina; LAGERHEIM, Öfvers. K. V. A. förh. 1884, n. 1 p. 93); Gotland (A. uva ursi; VESTERGREN, Microm. rar. sel. 859). Finland (A. uva ursi): Tavastland, Evo; Karelia pomor. occid. Sjuigarvi (LirRo, Ured. fenn. p. 521). Norge (A. alpina): Finnmar- ken, mellan Bosekop och Elvebakken, Stortuen vid Molde, Ålgård i Ly på Jederen, Bergen, i Christiania botaniska trädgård på odlade exemplar (alltrenligt BLYTT 1. c. p. 68). Uromyces Acetosge Schröt. — Rumex Acetosa. Norrtälje. U. Anthyllidis (Grev.) Schröt. Anthyllis Vulneraria. Norrtälje. U. Dactylidis Otth. I. — Ranunculus polyanthemos. Kapellskär. U. Fabe (Pers.) De By. — II, III. Faba vulgaris. Saltsjöbaden. — II. La- thyrus vernus. Dalarö. U. flecelens Lagerh. — Trifolium repens. Experimentalfältet (G. L.). Da- larö. Norrtälje. U. in&equialtus Lasch. I. — Silene nutans. Dalarö. U. Orobi (Pers.) Lév. I, II, III. — Lathyrus montanus. Dalarö. Aecidietormen, som vanligen är mycket sällsynt, var på Dalarö synner- ligen allmän och väl utvecklad. U. Pisi Schröt. — Lathyrus pratensis. Bergielund. Lidingön (G. L.). U. Po& Rabenh. I. — Ranunculus auricomus. Djurgården. U. Scrophulari&e (DC.) Fuck. I. — Scrophularia nodosa. Norrtälje. U. Trifolii repentis (Cast.) Liro. — IT, III. Trifolium hybridum. Biskops- udden. Djursholms-Ösby (G. L.). — I. T. repens. Uppnäs. Runmarö (CE ICE) G. LAGERHEIM har nyligen (1. c. p. 38) identifierat den på Trifolium hybri- dum uppträdande Uromyces-formen med U. Trifolii repentis på T. repens. AURICULARIACEZ. Herpobasidium filicinum (Rostr.) Lind. — Aspidium Filix mas. Kapell- skär (G. L.). — Phegopteris polypodioides. Ulriksdal. FUNGI IMPERFECTI. Gloeosporium amentorum (De Lacr.) Lind. — Salix aurita. Dalarö. Norr- tälje. Vanligtvis förekommer denna Gloeosporium på honhängeaxlarna af ett flertal Salixarter, men kan äfven enligt LiInv (Ark. f. Bot. Bd 7, 1908, n. 8) angripa frukterna, skaft och hufvudnerv på hängenas vegetativa blad och t. o. m. hanhängena. Dalaröformen anträffades af förf. dels på honhängen och dels på rent vegetativa årsskott, hvilka genom svampens angrepp blif- vit mer eller mindre deformerade. - I ett par fall iakttogs till och med svag häxkvastbildning. Ovularia deusta (Fuck.) Sacc. — Lathyrus montanus. Saltsjöbaden. O. primulana Karst. — Primula officinalis. Kapellskär (G. L.). Norrtälje. Svensk Botanisk Tidskrift 1910. T (8) O. Veronic&e (Fuck.) Sacc. — Veronica panormitana. Bergielund. Ramularia Buniadis Vesterg. — Bunias orientalis. Observatoriet (G. 1L.). R. macrospora Fres. — Campanula glomerata. Norrtälje. Septoria centaureicola Brun. — Centaurea Scabiosa. Norrtälje. S. Epilobii West. — Epilobium palustre. Norrtälje. S. Tussilaginis West. — Tussilago Farfara. Norrtälje. S. Ulmarige Oud. — Spir&a ulmaria. Uppnäs. Tuberculina persicina (Ditm.) Sacc.— I Xcidiehopar af P. Arrhenatheri Erikss. Observatoriet och Uromyces Geranii (DC.) Otth. & Wartm. I. Dalarö. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 1. SMÄRRE MEDDELANDEN. Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o. dyl. Om några bildningsafvikelser i blomman hos Caltha palustris L. Bildningsafvikelser hos Ranunculacé-blommor äro, som bekant, icke några särdeles ovanliga företeelser. I litteraturen finnas omnämnda sådana af allehanda slag, t. ex. afvikande tal, fyllodi och »fyllda blommor». Förliden sommar gjorde jag några anteckningar öfver afvikande blommor hos Caltha palustris L. Samtliga undersökta individ växte vid sjön Hån i Lillherrdals socken, Härjedalen. En del af de afvikelser, jag nedan skildrar, äro sedan länge kända, och jag sammanställer därför här de olika slag af bildningsafvikelser hos Caltha- blomman, hvarom uppgifter finnas i MASTERS, Vegetable Teratology och PENZIG, Pflanzenteratologie. 1. De blad, som stå närmast blommorna, kunna visa petaloid utbildning. 2. Kalkbladens antal afviker rätt ofta från 3-talet och kan enligt PENZIG växla mellan 4 och 12. Fyllodi är ganska ofta iakttagen, hvarvid ett eller flera af kalkbladen kunna rycka ned ett stycke på stjälken. I axeln af de förändrade kalkbladen kunna skott framkomma, s. k. eklastese. 3. Ståndarna visa tendens till petalisering, i synnerhet de yttre, hvarvid fyllda eller delvis fyllda blommor uppstå. Ståndarna kunna äfven visa karpellar utbildning. 4. Median och axillär prolifikation är iakttagen. Jag undersökte 576 blommor fördelade på 198 Caltha-individ. Af dessa hade 20 blommor 4, 547 hade 5, 8 hade 6 och 1 hade 7 kalkblad. 4- talet var alltså den vanligaste afvikelsen från det normala. I de med 3 kalkblad försedda blommorna kunde ett af kalkbladen vara mer eller mindre förkrympt till längd och bredd, och jag kunde framlägga sådana blommor, visande en jämn öfvergång från blommor med 5 fullt utbildade blad till sådana med 4. (10) Af de blommor, som hade ett antal kalkblad, större än det normala, voro endast 3 exempel på petaloid utbildning af ståndarne. Hos 2 sex- taliga satt ett kalkblad innanför den femtaliga kalkbladskransen, hos den 7-taliga sutto två kalkblad innanför. Hos 3 blommor sutto alla 6 bladen i samma krans, och afvikelsen här torde därför ha uppstått genom klyf- ning af ett kalkblad. Hos de öfriga 3 satt det sjätte bladet nedom kransen och torde vara ett missbildadt örtblad. I ett fall var det af- lägsnadt ett stycke från kransen. Ett annat fall, visande det öfversta örtbladets benägenhet för petalisering hos Caltha, synes å fig 2 b. Det är här delvis ombildadt. Ena hälften af bladet är gult, helbräddadt och alldeles likt ett kalkblad, under det att andra hälften bibehållit örtbladsnaturen, är grönt och i kanten naggadt. Fig. 1 visar ett fall af kohäsion mellan två grenar, hvilkas blommor därigenom kommit att sitta alldeles intill hvarandra. Å fig. 2 är afbildad en blom- ma, som afvek från den nor- mala genom att blomskaftet stod riktadt rakt utåt, och blom- man var tydligt dorsiventral. Ett kalkblad var riktadt uppåt, två åt sidorna och två nedåt. Pistillsamlingen var starkt till- plattad och nästan alla stån- darna sutto nedanför denna. Några sutto ofvanför, men inga på sidorna. i Dessa iakttagelser gjordes under tre exkursioner, den 2, 18 och 19 juli. De två sista gång- erna voro Calthorna utblom- made öfverallt utom på särdeles våta ställen eller i djup skugga. Bland dessa få individ funnos åtskilliga, som ägde blommor af mycket mindre storlek än den normala. Dessa voro emel- lertid aldrig toppblommor, utan 1. Kohäsion mellan två grenar. 2- a. sutto i det öfversta bladets veck. kollebladen borttagna (Oriya Ioma: Toppblommorna voro af normal bladets högra del är kalkbladslikt, gult och Storlek, 30 mm. eller däröfver i helbräddadt. 3. Blomman i det öfversta diam., under det att bladvecks- bladets veck är mycket liten, utan pistiller hlommorna voro ungefär 20 mm., och medendast 5 små ståndare. ja, i ett fall endast 12 mm. men ståndare och pistiller voro dock väl utvecklade. Fig. 3 visar ett exemplar, där äfven toppblomman är rätt Jiten, men där blomman i öfversta bladets veck endast mäter 9 mm. i diam., alldeles saknar pistiller och har endast 3 små, men dock fertila ståndare. Callha palustris IL. Kurt Falck. (0) Prunus spinosa L. "inermis n. subsp. Sommaren 1909 anträffade jag under växtfysiognomiska studier på Kinne- kulle en växt, som uppväckte mitt stora intresse. Att växten tillhörde släktet Prunus var mig från början klart, men beträffande arten förblef jag i tvifvelsmål, tills jag nyligen varit i tillfälle att närmare undersöka den vid Uppsala universitets botaniska institution. Resultatet af denna undersökning blef, att jag kunde bestämma växten till en Prunus spinosa, men på grund af dess från hufvudarten i flera afseenden högst afvikande karaktärer har jag funnit mig föranlåten att Prunus spinosa ”inermis n. subsp. Insamlad ”/, och ”"/; 1909. S. BLOMQVIST foto. uppställa den som en ny underart. En af dess mest i ögonen fallande egenskaper är, att den är utan tornar, och jag har därför kallat den inermis. Växten förekommer i ett för Kinnekulle karakteristiskt växtsamhälle, en buskformation, som bekläder rasmarken utmed den s. k. undre röd- stensklefven. I sluttningar mot söder och sydost har buskformationen nått sin mest typiska utbildning; buskarna dominera fullständigt, och träd saknas ofta helt och hållet. (12) Ifrågavarande växt förskrifver sig från ett dylikt område. Den före- kom i följande sällskap: Cornus sanguinea, Corylus avellana, Cotoneaster integerrima, C. nigra, Crategus oxyacantha, C. calycina, C. monogyna, Lonicera xylosteum, Prunus spinosa, Pyrus malus, Rhamnus cathartica, Rosa canina ft., R. coritifolia f£., R. glauca ff., Rubus ccesius, Anemone he- palica, A. nemorosa, Astragalus glyciphyllus, Brachypodium pinnatum, Carex montana, Cherophyllum temulum, Crepis premorsa, Epipactis lati- folia, Galium aparine, Melilotus officinalis, Mercurialis perennis, Origanum vulgare, Orobus niger, Poa compressa, P. nemoralis, Torilis anthriscus, Viola mirabilis m. fl. Prunus spinosa synes vara en särdeles mångformig art. ASCHERSON & GREBNER (Synopsis der Mitteleuropäischen Flora. Bd. 6. Leipzig 1906) uppdela den i tvenne undergrupper, typica och dasyphylla. Till den senare gruppen hörande former äro till alla delar mera håriga. Typica- gruppen indelas med hänsyn därtill, huruvida blommorna utvecklas före bladen, precox, eller samtidigt, coctanea. Det har visat sig, hvilket äfven framgår af vidstående bild, att ifråga- varande växt tillhör undergruppen coctanea och står närmast Vv. co- cetanea WIMM. & GRAB. Af de litteraturundersökningar, jag haft tillfälle att göra, framgår i all- mänhet, att var. cocelanea endast grundar sig därpå, att blad och blom- mor utvecklas samtidigt. Ett antal exemplar af var. coctanea från här- varande botaniska museum visa, utom i nämnda afseende, i allmänhet normala Prunus spinosa-karaktärer. I ofvannämnda arbete, ASCHERSON & GRAEBNER, angifves emellertid såsom närmare distinktion för var. cocetanea, att blommorna sitta glesare fördelade, att kronbladen äro smalt äggrunda och små, »meist nur 3—6 mm. lang, sich mit den Rändern nicht berährend, meist viel kärzer als die Staubblätter». Med afseende härpå företer den af mig funna formen inga öfverensstämmelser. Densamma utmärkes därigenom, att den är omkring 3 m. hög och trädartad. Vidare saknas tornar, bladen äro äggrunda. Dessa karaktärer förläna ifrågavarande växt ett från Prunus spinosa öfver hufvud synner- ligen afvikande utseende, habituellt kommer den mest att erinra om ett missvåärdadt exemplar af Prunus insititia eller Prunus domestica. Jag kom därför att tänka på, huruvida växten möjligen skulle kunna vara en hybrid. För hybridantagandet talade, att växten ej kom till fruktsättning. Detta var emellertid äfven förhållandet beträffande vanlig Prunus spinosa, som växte sparsamt i närheten. Uteblifvandet af frukt- sättning stod därför antagligen i samband med sommarens ogynnsamma väderlek. Vore växten hybrid, kunde man särskildt misstänka ett inflytande af dess närmaste släktingar Prunus insititia och Prunus domestica. De för undergruppen FEuprunus af släktet Prunus gällande artkarak- tärerna, hvilka främst röra hårigheten, ådagalade emellertid, att växten i intet afseende närmade sig nyssnämnda Pruni. Beträffande hårigheten förhåller den sig nämligen fullt normalt. Blomskaften äro sålunda glatta, årsskotten ludna, bladen blifva som äldre glatta. Mot hybridantagandet (13) talade vidare, att pollen vid mikroskopisk undersökning befanns normalt utbildadt. Den omständigheten, alt växten förekom i tre fullt likartade individ, visar tydligt, att vi här ej ha att göra med en tillfällig formafvikelse. Jag föreställer mig, att växten muterat, och att ett af individen är moder- individ till de båda andra. Prunus spinosa L. ”inermis. — Subspecies arborescens, inermis, co- etanea, foliis ovatis. S. G:son Blomqvist. Myrtillus nigra Gilib. x Vaccinium vitis id&ea L. funnen i Stockholms skärgård. Vid Hasseludden på Värmdön anträffade undertecknad i juni 1908 hybri- den mellan lingon och blåbär. I gles skog vid nordöstra stranden af Trollsjön täckte den tillsammans med enstaka exemplar af föräldrarna en yta af 15 å 20 kvadratmeter. På detta jämförelsevis stora område har hybriden hunnit differentiera ut sig i olika typer. Lingonlika former lågvuxna, med förgrening mest nedåt och med blad af samma utseende som och obetydligt tunnare än lingonblad, men tätt sågade, nästan alla öfvervintrande; rundade, tätludna smågrenar och topp- ställd 3—4-blommig klase. Det är denna form, som är iakttagen på de flesta fyndorter för hybriden, men här uppträder den endast i ett fåtal individ. Vanligare äro högvuxna former, förgrenade som blåbär, med spetsade tunna blad, af hvilka endast de mot slutet af sommaren ut- vecklade öfvervintra. Denna typ har alltid blommorna sidoställda, men i allmänhet 2—3 tätt bredvid hvarandra; smågrenar kantiga och mer eller mindre ludna. Hybriden blommar ej rikligt, men har båda år jag iakttagit den reflo- rerat på hösten. Ytterkalken är flikad, men ej så djupt som hos lingon. Innerkalken är bredt klocklik med nästan rektangulära, tillbakaböjda flikar, oftast ljusröd, på skuggiga platser grönaktig. «:Ståndarsträn- garna äro håriga, men knapparna ha horn. 1908 utbildade den blåbärs- liknande formen 3 mogna bär, af hvilka 2 voro af normal blåbärsstorlek. De voro klotrunda, mörkblå, men ej daggiga och sutto på korta, krökta skaft. Hybriden är inom Sverige förut anträffad vid Hessleholm i Skåne (enl. NEUMANS flora) samt enligt uppgift vid Dalarö af KLERCKER, men å ingen- dera lokalen återfunnen. För öfrigt är den känd från flera lokaler i norra Tyskland, där den ställvis utbreder sig öfver betydande arealer (enl. ASCHERSON och GRZBNER). Uppsala d. 20: 1. 1910: Harry Smith. (14) Några växtgeografiska notiser från Halland. Under mina exkursioner här i Halland har jag påträffat en del för pro- vinsen nya eller sällsynta växter, af hvilka en del har sitt rätt stora intresse. Men som min afsikt är att så fort sig göra låter söka få en sammanställd framställning af Hallands vegetation, upptager jag här blott dem, som veter- ligen icke förr iakttagits och publicerats såsom funna i provinsen. De flesta af dem äro också inkomlingar, som mest införts genom den lifliga kvarn- rörelsen och som ej tillhöra vår flora, hvarför de ock uppträda mer eller mindre sporadiskt. En del värdefulla uppgifter hafva lämnats mig af kand. STEN SVENSSON (S. S.) och studeranden KNUT JoHNSON (K. J.) från Hishult. Setaria glauca P. B. Halmstad på barlast 1908; Falkenberg 1896 (S. S.). Leersia oryzoides (L.) Sv. är af E. Fries 1816 (i LItLJEBLADS fl. ed. 3, tillägg) uppgifven för Dahla (i Eftra s:n?), men är senare förgäfves eftersökt. Studeranden KNUT JOHNSSON har funnit den i Hishults s:n i Oxhults kronopark vid Oxhults kvarn. Aira caryophyllea L. Stafsinge vid Hallagård (S. S.). Bromus inermis TLeyss, förut känd endast från Snöstorp vid Nydala (A. LYTTKENS), synes uppträda på flera lokaler och vara m. 1. m. beständig. Den har blifvit sedd vid Snöstorps kyrka, Halmstad på västra stranden vid Knebildstorp nära stenbrottet, Falkenberg vid Hamnspåret (flera år å rad), dessutom af S. S. vid Varberg, hamnen, Träslöf vid kyrkogården samt från Särö (herbarieex. af TH. FRIES 1908 enl. S. S.). Triticum cristatum Schreb. fanns 1903 på en afstjälpningsplats på Slotts- jorden väster om Halmstad och har där bibehållit sig alla år sedan dess, men synes snart försvinna och fullständigt utträngas af Trilicum repens, Holcus lanatus m. fl. Den sätter mogna frön, hvarför möjlighet finnes för dess fortfarande bestånd. Har säkerligen inkommit genom affalls- produkter från hattfabriken. Carex canescens L. X dioica L. Breared vid Mahult, östra sidan af Gyltige- sjön i flera tufvor (J. LJUNGQVIST 1909). Alnus glutinosa (1...) Gertn. X incana (L.) Willd., Falkenberg vid Herting (SIS): Rumex conglomera!fus Murr., Halmstad, Nissan vid Dragvägen. Fagopyrum tataricum (1L.) Gertn., Halmstad på barlast (1908—09). Beta maritima L., Halmstad, östra stranden nedom svinslakteriet; Snöstorp vid Fylleåns utlopp; Eldsberga strand. På det första stället fanns den åren 1903—06 i flera exemplar, men tycks sedan vara utgången, på det andra iakttogs den blott ett år, 1903, och på det sista i ett tiotal exemplar 1907, men huruvida den där numera finnes kvar eller ej är mig obekant. Scleranthus annuus L. X perennis L. förekommer ej sällsynt och ofta i stor mängd, såsom vid Halmstad, Snöstorp vid Köpenhamn, Skrea vid Hansa- gård. Stellaria nemorum L. "glochidosperma Murb., Ö. Karup på Hallandsås. Silene dichotoma Ehrh. TI klöfveråkrar, såsom Veinge nära kyrkan; Harp- linge på flera ställen. Ranunculus acer L. "Friesii Gr. & Godr., Halmstad på vallen i slottsparken. Lepidium draba L., Halmstad vid Karlsberg 1909. L. apetalum Willd., Halmstad vid Slottsmöllan 1909. L. virginicum L., Halmstad flerestädes, såsom Slottsmöllan, Nissar- bo, Slottsjorden. L. perfoliatum L., Falkenberg vid Herting 1907 (S. S.). Bunias orientalis L., Snöstorp efter Halmstad—Bolmens järnväg. Conringia orientalis (1..) Andrz., Halmstad vid Slottsmöllan och Slottsjorden PDAVAaster: Nasturtium silvestre (L.) BR. Br., Halmstad i Badhusparken. Sisymbrium altissimum L., Halmstad vid Slottsmöllan, Hamnen och Västra Slottsjorden; Varberg, hamnen (S. S-.). Brassica juncea (1...) Coss., Halmstad vid hamnen (på barlast 1903 o. 04). B. elongata Ehrh., Halmstad på Väster jämte var. armoracioides Czern., rätt ymnigt. Reseda alba L.., Falkenberg i en potatisåker 1896 (S. S.). Sedum boloniense TLoisl. Falkenberg (C. CARLSTEDT 1905), Nya kyrkogår- dem (SE SE) S. spurium M. B. Förvildad och beständig på och omkring kyrkogår- dar, såsom Getinge, Snötorp, Veinge, Ö. Karup; Hishult (K. J.), men äfven annorstädes ex. Marbäck i Snöstorp. Sazxifraga cespitosa L. Liksom föregående förv. vid Hishults (K. J.) och Ö. Karups kyrkor, på sistnämnda ställe rätt riklig. Potentilla recta L. Halmstad på ”Tivoliparkens gräskanter 1906—08; mellan Veinge och Skogsbo station på banvallen 1909. Rubus oreogeton Focke, Faikenberg vid Bron (S. S.). Ny för Sverige. Alchemilla vestita Bus., Halmstad i Slottsparken. ÅA. filicaulis Bus., täml. allmän i hela provinsen. A. pastoralis Bus., Vinberg (S. S.); Falkenberg. A. subglobosa C. G. Westerl., Falkenberg (S. S-.). A. acutangula Bus., Synes vara rätt allmän i hela provinsen. A. suberenatua Bus., Marbäck i Snöstorp: Veinge kyrka; Hishult (K. J.) Trifolium incarnatum 1L., Halmstad vid villorna på Väster 1908; Ö. Karup vid Himmelslöf bland råg 1909. . Melilotus indicus (L.) Al., Halmstad vid ångkvarnen (flera år); Falkenberg vid valskvarnen 1909 (S. S.). Medicago arabica (1L.) All., Halmstad, slottsjorden på Väster 1906—07. Oxalis stricta L., Halmstad i Tivoliträdgården (riklig). OMcormexlafa L.:; Knäred (K. J.). Gentiana baltica Murb., Falkenberg vid Epidemisjukhuset, Träslöf mellan kyrkan och Traneberg, Stafsinge vid Arvidstorp o. Falkagård, Vinberg vid Tröinge, Skrea vid Bockagård (allt enl. S. S.). Galeopsis bifida Boenn., Allmän. Sa!via verticillata L., Morup vid kyrkan sedan 1890-talet (S. S.). S. silvestris L., Falkenberg, hamnen 1895—-1903 (S. S.). Mentha silvestris 1.., Hishults by nära Hishult kvarn (K. J.). Solanum villosum (L.) Willd., Halmstad i potatisåkrar nära Nya läroverks- huset, iakttagen 1906 och bibehåller sig utmärkt. Euphrasia tenuis (Brenn.) Wettst., Ullared vid Fridhemsberg (S. $S.). (16) Euphrasia suecica Murb. & Wettst. Snöstorp vid Marbäck; Knäred vid Majenfors. E. stricta Host. Flerstädes i provinsen. Antirrhinum orontium L. Nya Skottorp (Stud. HuGo HALLBERG). Verbascum phlomoides L., Halmstad vid bron och på västra stranden 1909. Psyllium arenarium W. & Kit., Öfraby vid Sperlingsholm 1904 (i sågspån). Plantago aristata Mich., Falkenberg å en äng på västra gärdet 1897—99 (SIS): Galium corrudifolium Vill., Falkenberg vid valskvarnen 1909 (S. S.). Phyteuma spicatum L., Falkenberg, hamnen 1894 (S. S.). Xanthium strumarium IL. och X. spinosum L., Halmstad på Väster 1906 ymnigt. Crepis virens L., Ö. Karup (K. J.). Lappa nemorosa (Lej.) Koern. Ö. Karup vid Gropemöllan i Stensåns dalgång. Cirsium oleraceum (L.) Scop. v. amarantinum Lang. Ö. Karup vid Grope- möllan. C. oleraceum (L.) Scop. Xx palustre (L.) Scop. Ö. Karups prästgård (K. J.); Hasslöfs by vid kyrkan. Centaurea caleitrapa L. Halmstad vid Slottsmöllan 1909. C. solstitialis L., Halmstad på Västra gärdet 1906. Senecio vernalis W. & K. Halmstad norr om Berget 1904; Falkenberg vid Herting och Kristineslätt spars. (S. S.) samt söderut efter järnvägen mot Skrea. Rudbeckia hirta L., Halmstad i Badhusparken 1909; Hishult (K. J.). Halmstad den 4 december 1909. Fr. E. Ahlfvengren. Galium triflorum Michzx. i Västmanland. Då Galium triflorum Michx. mig veterligt hittills icke blifvit anmärkt från Västmanland, torde ett meddelande om att den förekommer äfven inom nämnda provins måhända vara af intresse. Sommaren 1906 fann jag ifrågavarande växt nära Gryttjärn i Järnboås socken, ungefär tre fjärdedels mil från Järnboås järnvägsstation. Den växer här på ett litet område utefter vänstra stranden af en i nordlig riktning flytande skogsbäck. Strandsluttningen är delvis tämligen brant och skuggig samt här och där beströdd med löst liggande stenar. Jord- arten utgöres — enligt den geologiska kartan — af krosstensgrus, här be- växt med barrskog samt enstaka löfträd. Höjden öfver hafvet uppgår till cirka 140 meter. På denna lokal tycktes Galium triftorum trifvas godt; ett af mig insamladt exemplar hade något öfver 75 cm. lång stjälk med mer än 4 cm. långa och 1 cm. breda blad. På något afstånd från bäcken, där marken är mera jämn samt ej så beskuggad, fann jag ingen Galium triflorum; icke heller kunde jag finna den på motsatta sidan af bäcken. Axel Binning. (17) Några iakttagelser öfver Carex pseudocyperus L. i Dalsland. Ehuru jag ej sett uppgift därom i någon flora, förekommer Carex pseudocyperus i flera trakter af Dalsland. Första gången jag anträffade denna art var år 1871 vid ett dike nära Hökeberg i Holms socken, där den före markens uppodling sannolikt hade funnits i mängd. I början af 1880-talet anträffades växten ymnigt på kärrartad mark i Backa, Bäckebols och Hällans skogar, Gunnarsnäs socken. På dessa lokaler där jag sedan dess årligen iakttagit densamma, har den hittills visat sig lika frodig, som då den först observerades, med undantag för ett par platser, där den efter skogens afverkning för några år sedan delvis måst vika för sin samsläkting Carex vesticaria. Carex pseudocyperus har som bekant ett toppställdt hanax, intill 7 cm. långt, blekgrönt, ofta skyldt af honaxen. Dessa äro till antalet 3—6, rent gröna och växla betydligt i längd, från 3 till 8 cm. Vid blomningen, som inträffar i midten af juni, stå honaxen på samma höjd i en kvast- lik ställning. I mån af fruktsättningens framskridande utväxer såväl det gemensamma axfästet som honaxens smala och veka skaft till den för »slokstarrens» honax karakteristiska ensidigt hängande klaselika frukt- ställningen. Axskaftens längd tilltar uppifrån nedåt, så att det öfversta är omkring 5, det nedre 40—80 mm. långt. Fruktgömmena, som sitta på 1 mm. långa skaft, äro under blomningen uppåtriktade, sedermera utspärrade eller slutligen böjda mot axets bas. De äro försedda med grofva nerver, hvilkas antal växlar högst betydligt, från 12 till 25. Vid räkning af dessa hos 100 fruktgömmen från samma individ tedde sig talen sålunda. Hos 4 fruktgömmen 12 nerver == (Ö 133 — = MU == 14 — = Ul == 5 = öl = 16 = = I SS I = = 18 = => Il 19 — = 1 == 20 — LER] ASAT ÖRE Fruktmognaden börjar i Dalsland vanligen omkring midten af september. År 1893 antecknades den 18, 1895 den 10, 1898 och 1899 den 15 september. I anslutning till blomningstidens längd fortgår sedan fruktmognaden till vinterns inträde. I samband härmed torde det stå, att mogna frukter åren 1895. 1907 och 1909 anträffades kvarsittande i axen så sent som i sista hälften af november. Vanligen utvecklas på hvarje ax talrika frukter, hos exempelvis 5 cm. långa ax 330—340 stycken, hvilka vid år 1909 anställda groningsförsök visade sig till 50—70 procent grobara. (18) Hos många Carex-arter förekomma som bekant variationer i fråga om han- och honblommornas inbördes placering. Huruvida dessa former acrogyna, basigyna etc. äro att betrakta som fröbeständiga raser eller snarare som ett slags könspolymorfism, torde tills dato ej genom några kulturförsök vara utrönt. Hos Carex pseudocyperus har jag på lokalerna i Gunnarsnäs, särskildt i Hällans skog, iakttagit en hel serie afvikelser i ofvan berörda hänseende, för hvilka jag här vill i korthet redogöra. 1. Hanaxet med honblommor i spetsen (v. acrogyna Beurl., Hartm. FElöed: 11) Ej sällsynt i Hällans och Backa skogar; äfven iakttagen vid Hökeberg i Holms socken. År 1901 erhöll jag exemplar af denna form från Jättna på Selaön i Södermanland, insamlad af N. HALLSTEN. 2. Hanaxet med honblommor vid basen. Förekommer, liksom alla de följande, tämligen sällsynt i Hällans skog, Gunnarsnäs Ss:n. 3. Hanaxet med honblommor både i spetsen och vid basen. 4. Hanaxet med strödda honblommor. 5. Hanaxet saknas. 6. Honaxen med hanblommor i spetsen. 7. Honaxens mellersta del med enbart hanblommor. Af andra former har jag iakttagit på samma lokal: 8. f. minor Hampe (Neum. Fl. p. 693): axen endast 10—15 mm. långa. Denna form är enligt Neum. F1. förut funnen vid Hallbo i Bro socken, Södermanland. 9. f. cladostachys Neum.: Honaxen flera på samma skaft. Hos denna monstrositet påträffades äfven de ofvan under n. 1,2 och 4 omtalade afvikelserna. J. Henriksson. Psamma arenaria (L.) Roem. & Sch. funnen i Helsingland. Under en exkursion den 6 augusti 1909 till Djupe lastageplats, belägen vid Hudiksvallsfjärden strax s. o. om Hudiksvalls stad, påträffade under- tecknad flera kraftiga blommande exemplar af detta för södra Sveriges flygsandsfält karakteristiska gräs. Såvidt jag af litteraturen kunnat finna, är fyndorten den nordligaste kända i vårt land för denna växt. = Väx- platsens beskaffenhet torde väl lämpa sig för dess trefnad och sannolika spridning öfver ett större område. Hudiksvall i januari 1910. P. H. Strömman. (19) En intressant ny fyndort för Osmunda regalis L. Som bekant står den nordligaste fyndorten för Osmunda regalis i vårt land, den vid Ava-ån i Gästrikland, skäligen isolerad. Den därnäst nord- ligaste i östra Sverige har hittills varit Barkaryd i Småland. Af intresse är därför, att denna vackra ormbunke i september 1909 anträffades i norra Östergötland, å Hättorps ägor i Tjällmo socken. Den uppträder här i ett litet bestånd med omkring 2,5 m. diameter på en sank bäck- strand inne i en granskog, under förhållanden, som antyda, att den är gammal på platsen. Till fyndorten vid Barkaryd är afståndet omkring 12 mil fågelvägen, något kortare till den vid Tidan (i Västergötland). Ester Åkesson. Malme, Lichenes suecici exsiccati. Af detta exsickatverk hafva under loppet af år 1909 utkommit faskik- larna V och VTI, innehållande 50 nummer: 101) Lecanora angulosa (Schreb.) Ach., 102) Lecania cyrtella (Ach.) Th. Fr. var., 103) Caloplaca aurantiaca (Lightf.) Th. Fr.. 104) C. luteoalba (Turn.) RER I0S) Buellia parasema (AcCcH.) Th. Fr. «& disetfoemis: (ET.) TE; Fr: f. sporis crassioribus, 106) B. myriocarpa (DC.) Mudd, 107) B. myriocarpa (DC.) Mudd, 108) B. Sche&ereri De Not., 109) Lobaria pulmonaria (L.) Hoffm., 110) Iecmadophila ericetorum (1L.) A. Zahlbr., 111) Mycoblastus sanguinarius (L.) Norm., 112) Bacidia atrosanguinea (Sch2er.) Anzi, 113) B. vermifera (Nyl.) Th. Er., 114) Catillaria atropurpurea (Scher.) Th. Fr., 115) C. lenticularis (Ach.) Th. Fr. (corticicola), 116) Lecidea turgidula Fr., 117) L. turgidula Fr. f. pithyophila (Sommerf.) Th. Fr., 118) Biatorinopsis diluta (Pers.) Mull. Arg., 119) Opegrapha varia Pers., 120) 0. vulgata Ach., 121) Arthonia mela- leuca (Fr.), 122) A. patellulata Nyl., 123) Lecania Nylanderiana Mass., 124) Rhizocarpon Massalongii (Koerb.), 125) Micarea lithinella (NyYl.) Hedl., 126) Cetraria islandica (L.) Ach., 127) C. islandica (L.) Ach. var. crispa Ach., 128) C:odontella Ach., 129) C. aculeata (Schreb.) Fr., 130) C. hepatizon (Ach.) Wainio, 131) Parmelia tubulosa (Hagen) Bitter, 132) P. aspera Mass., 133) P. prolixa (Ach.) Nyl., 134) P. prolixa (Ach.) Nyl. var. isidiotyla (NyLl..), 135) P. subaurifera Nyl., 136) P. (Parmeliopsis) hyperopta Ach., 137) Le- cania Koerberiana Lahm ap. Koerb., 138) Hematomma ventosum (1L.) Mass., 139) Bacidia hypnophila (Ach.), 140) B. inundata (Fr.) Koerb., 141) Lecidea Nylanderi (Anzi) Th. Fr., 142) L. ocelliformis Nyl. f. subglobulosa (Nyl.) Wainio, 143) Catillaria Ehrhartiana (Ach.) Th. Fr., 144) C. tricolor (With.) Th. Fr., 145) Micarea denigrata (Fr.) Hedl. var. Friesiana Hedl. f. vulgaris Hedl., 146) Buellia alboatra (Hoffm.) Th. Fr., 147) Pachyphiale corticola Lönnr., 148) Lecidea pantherina (Ach.) Th. Fr., 149) Rhizocarpon polycarpum (Hepp) Th. Fr., 150) Rh. geminatum (Flot.) Koerb. N:ris 105, 117 och 123 äro insamlade af nu framlidne prosten O. G. BLoM- BERG, 125 af lektorn d:r J. T. HEDLUND samt 140 och 141 af läroverks- adjunkten d:r J. HULTING, samtliga de öfriga af utgifvaren. N:ris 128, 131 och 135 äro sterila, de öfriga äro försedda med apothecier, n:ro 129 dock endast mycket sparsamt. (20) Märkligast bland de nu utdelade arterna äro: Cetraria odontella, irån Värmdön (nära Stockholm), där den är ganska allmän på bergplatåerna. Den nyligen som art urskilda Parmelia tubulosa (jfr Svensk botanisk tid- skrift. I, p. 336), från Brännkärr i St. Malms socken (Södermanland), på gärdsgårdar och på äldre, mer eller mindre fritt stående björkar. Arten synes hafva en rätt vidsträckt utbredning inom vårt land; den är mig nu- mera bekant från Skåne, Blekinge, Småland, Östergötland, Södermanland och Uppland. Sannolikt finns den ännu nordligare; enligt exemplar i Botan. museum i Uppsala är den i Norge insamlad så långt norr ut som vid Trond- hjem. TI likhet med sina närmaste släktingar, P. physodes och P. farinacea, kan den slå sig ned äfven på sten. P. prolixa var. isidiotyla, från Hessieholm (Skåne), på solöppet liggande smärre stenblock. Är en synnerligen distinkt var. eller, kanske riktigare, elementarart, lätt igenkänd på sina i grupper ordnade isidier. Den före- kommer i Sverige från Skåne åtminstone ända upp till Uppland; då den ofta är steril, har den dock föga uppmärksammats af samlare. P. subaurifera, från Värmdön (nära Stockholm), på löfträd, hufvudsak- ligen på asp och sälg. Denna art är synnerligen lätt igenkänd på sin tunna, glanslösa bål med små, ljusgula soral redan på de yngre flikarna; märg- lagret färgas rödt af klorkalk. Äri Sverige utbredd från Skåne åtminstone upp till Ångermanland; i Stockholmstrakten och i sydvästra Södermanland är det den vanligaste bruna Parmelia-arten på bark och på naken ved. Apothecier äro dock ytterst sällsynta och af mig insamlade endast en gång på Värmdön. Lecania Koerberiana, från Alvastra vid Omberg (Östergötland), på gam- mal alm [jfr Svensk botanisk tidskrift. IIT, p. (82)]. L. Nylanderiana, från Dunker (Södermanland), på gammalt murbruk på kyrkväggen. Bacidia inundata, från Kvarsebo (Östergötland), på tidtals öfversväm- made rötter af klibbal. Lecidea ocelliformis f. subglobulosa, från Järnbol, Björkviks socken (Söder- manland), på hassel. . Rhizocarpon polycarpum, från Värmdön (nära Stockholm). Rh. Massalongii |=Rh. applanatum (Fr.) Th. Fr.], från Värmdön (nära Stockholm), där den är karaktärslaf på af nedsilande vatten tidtals fuktade klippor. Caloplaca luteoalba, från Alvastra vid Omberg (Östergötland), på gammal alm [jfr Svensk botanisk tidskrift. III, p. (81)]. Micarea lithinella, från Lassbv backar vid Uppsala, på beskuggad berg- vägg; förut känd endast från två lokaler i Sverige, nämligen Norrtälje i Uppland och Västermo i Södermanland. Pachyphiale corticola (= Secoliga fagicola Hepp), från Nimtorp i St. Malms socken (Södermanland), på sälg. Bialtorinopsis diluta [= Biatorina diluta (Pers.) Th. Fr.], från Värmdön (nära Stockholm), på gamla, starkt beskuggade alstammar. Gust. O. Malme. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 1. RER BRAT Några nyare undersökningar öfver orkidéernas pollinationsfysiologi. HANS FITTING, Die Beeinflussung der Orchideenbläten durch die Bestäubung und durch andere Umstände. Eine entwickelungs- physiologische Studie aus den Tropen. — Zeitschr. fär Botanik. Jahrg. I, S. 1—86. Jena 1909. — —, Entwickelungsphysiologische Probleme der Fruchtbil- dung. — Biol. Centralblatt. Bd. XXIX, Nr. 7, 8. Leipzig 1909. HANS WINKLER, Botanische Untersuchungen aus Buitenzorg I. 1. Ueber den Blätendimorphismus von Renanthera Lowii Rcehb. fil. — Ann. du Jardin Botanique de Buitenzorg, 22 Sér. Vol. V, Leiden 1905. De undersökningar öfver orkidéernas pollination, som professor HANS FITTING i Strassburg publicerat i de ofvan citerade afhandlingarna, äro icke blott ett vigtigt bidrag till vår kännedom om de i så många afseen- den märkliga orkidéblommornas biologi, utan de ställa äfven pollinations- och befruktningsproblemen i växtriket i dess helhet i en delvis klarare dager. Det har nämligen lyckats FITTING att experimentellt uppvisa, att de s. k. postflorationsföreteelserna hos orkidéblommorna äro af en ganska sammansatt natur, i det de kunna uppdelas i flera från hvarandra skilda faser, hvilka hvar för sig kunna framkallas äfven af andra yttre inflytelser än en verkställd pollination. Såsom en inledning till redogörelsen för FITTINGS undersökningar må emellertid först erinras om några välbekanta fakta ur blommans lif. Hos de högsta växterna, Angiospermerna, är ju alltid äggcellen väl innesluten inom mångdubbla hyllen af olika art (fruktvägg, integument 0. sS. Vv.), hvarför befruktningen först kan försiggå efter en hel rad af föregåenden, nämligen, förutom själfva pollinationen, pollenkornens groning å märket, pollenslangarnas nedträngande i stiftskanalen fram till mikropy- len och sen vidare in till embryosäckens äggcell. Först då kan föreningen af han- och honkärna äga rum. Ungefär samtidigt som detta sker eller åtminstone kort därpå pläga i blomman inträffa en del andra förändringar, i främsta rummet sådana, som stå i direkt förbindelse med fruktbildningen, såsom t. ex. fruktväggens och fröfästenas ansvällning. Men äfven allehanda andra mer eller mindre (22) genomgripande omgestaltningar kunna försiggå, såsom fodrets eller blom- bottnens starka tillväxt, liksom äfven ofta en rad förändringar af så att säga negativ natur, t. ex. honungsafsöndringens och blomdoftens upp- hörande samt hyllets hela eller delvisa affallande. Ja, pollinationen kan ju äfven verka så, att många blomaxlars heliotropiska reaktionsförmåga alldeles förändras, så att de från att hafva varit positivt blifva negativt heliotropiska. Alla dessa s. k. postflorationsfenomen, i detta ords vid- sträcktaste bemärkelse, äro ju vanligen de första synbara följderna af pol- linationen. Dylika postflorationsföreteelser äro nu alldeles särskildt påtagliga hos orkidéblommor. Det är ju förnämligast genom DARWINS vidtberömda undersökningar, som vi känna dessa märkvärdiga blommors pollinations- biologi, hvars kanske mest utmärkande särdrag är å ena sidan att en blommas hela pollenmassa förbrukas redan vid första insektbesöket, å andra sidan att endast insektbesök kan förmedla pollinationen, i det själf- pollination af hvarje slag är alldeles utesluten. Såsom något mycket ka- rakteristiskt för orkidéerna är också den långa blomningstid för hvarje enskild blomma, som många af dem — dock icke alla — uppvisa, längre än inom någon annan växtfamilj, och som kan uppgå ända till 2—3 månader, därest ej pollination äger rum. Desto större är kontrasten gentemot de pollinerade blommornas varaktighet. Inträder pollination, vissnar nämligen blomman kanske inom 1—2 dagar därefter, och detta alldeles oberoende af om blommorna nyss slagit ut eller blomningen re- dan varat länge. Såsom några andra vanliga postflorationsfenomen hos många orkidéer må framhållas: märkeshålans tillslutande genom märkes- flikarnas hopfällande, könpelarens begynnande ansvällning från spets till bas och slutligen hos alla arter fruktämnets och fröämnenas tillväxt. Hos en del släkten kan blomhyllet visa egendomliga förändringar: det ändrar färg och kvarsitter ända till fruktmognaden. Så t. ex. visar Phalaenopsis violacea den egenheten, att hyllet 1—2 dagar efter pollina- tionen sluter ihop sig och vissnar, men så fort som fruktämnet börjar ansvälla, begynna de vissnade hyllebladen att blifva gröna, svälla ut på nytt och antaga en läderartad konsistens. En högst egenartad dimorfism med afseende på blommornas post- floration visar en annan orkidé, Renanthera Lowii Rehb. fil., enligt WINKLERS undersökningar. Denna orkidé tillhör dem, som utmärkas af dimorfa blommor inom en och samma blomställning, i det att de tvenne öfversta blommorna i klasen äro starkt svafvelgula med röda prickar samt ha bredare och kortare hylleblad, under det alla de öfriga äro ljust hvitgula med bruna prickar samt med längre och smalare hylleblad. La- bellum jämte fortplantningsorganen äro dock lika hos bägge blomformerna. Däremot dofta de tvenne öfre blommorna starkt, under det alla de öfriga äro alldeles luktlösa. Nu visa dessa två blomtyper väsentligt olika post- florationsfenomen. De hvitgula, doftlösa blommorna vissna ganska snart efter skedd pollination, under det att däremot de tvenne höggula, doftande blommorna äfven efter pollinationen och till och med efter fruktämnets ansvällning ännu bibehålla sitt starkt doftande hylle i nästan oförändrad friskhet och form; och detta fortfar — alldeles oberoende om de själfva (23) bli pollinerade eller ej ända till dess att den sista blomman i blom- ställningen blommat ut. Vi ha således här att göra med en orkidé, hvars blommor reagera högst väsentligt olika för en pollination, i det i ena fallet tydliga postflorationsfenomen genast utlösas, i det andra fallet icke. De gula, doftande, betydligt mera varaktiga blommorna äro tyd- liger biologiskt att uppfatta som ett slags speciella skyltblommor, något som i och för sig ju hos andra växtfamiljer (Compositae, Dipsacaceae, Um- belliferae m. fl.) är ytterst vanligt inom blomställningen, men här tillkommer såsom något mera anmärkningsvärdt en olikhet äfven med afseende på postflorationsfenomenen och deras framkallande, i det att pollination i ena fallet direkt utlöser postfloration, i det andra däremot icke. Denna kon- trast mellan de bägge blomformernas resistens mot pollination hos Re- nanthera Lowii framträder äfven vid pollination med främmande pollen, d. v. s. pollen från andra arter eller rent af från andra släkten. Dylik pollination är sedan gammalt känd för att i en hel del fall orsaka orkidé- blommors hastiga vissnande. Så fann också WINKLER, att pollen af or- kidén Selenipedilum candidum utöfvade ett starkt inflytande på Renanthera Lowii just i dylik riktning, men, märkvärdigt nog, endast på de ljusa blommorna, hvilka genast vissnade 2 dagar efter pollination med Se- lenipedilum. På de gula blommorna däremot utöfvade en dylik pollina- tion alls intet inflytande. Således visade sig de gula blommorna i alla afseenden betydligt motståndskraftigare. Alla de nu skildrade postflorationsföreteelserna hos orkidéer inträffa först efter försiggången pollination. Hindras denna eller uteblir den af annan anledning, hålla blommorna sig friska under en tid, som motsvarar en för hvarje art bestämd lifslängd, men sen vissna de och falla af. Detta slags vissnande kan betecknas såsom en autonom postfloration, d. v. s. en postfloration förorsakad af inre förändringar i växten själf, ungefär som en organisms naturliga död förr eller senare orsakas af ålderdomsaf- tyning. I motsats härtill kunna de postflorationsfenomen, som framkallas af pollination, karakteriseras såsom en aitionom eller inducerad, d. v. s. en af yttre orsaker framkallad postfloration. Det är endast det sist- nämnda slaget postfloration, som varit föremål för FITTINGS experimentella undersökningar. Emedan de viktigaste och mest i ögonen fallande postflorationsför- ändringarna, t. ex. fruktväggens ansvällning, stå i direkt samband med fröämnenas utbildning, hvilket åter beror på embryots bildande, så ligger naturligtvis den tanken nära till hands, att det är äggcellens befruktning, som ger impulsen till postflorationsfenomenen. Såsom ett stöd för ett dylikt antagande kunde t. ex. anföras, hurusom många frukters storlek står i ett visst förhållande till antalet befruktade fröämnen. Man känner t. ex., att äpplen och päron få en ensidig utveckling, om ensidig fröbild- ning ägt rum. D. v. s. blombottnens postflorala utveckling äger rum endast på eller omkring de ställen, där fröbildning ägt rum. Men å andra sidan kan invändas, att i många fall en fruktutbildning verkligen kan före- komma alldeles oberoende af embryobildning, t. ex. hos de kärnlösa frukterna, såsom bananer, apelsiner och korinter. Dessa frukter uppstå nämligen utan vare sig befruktning eller pollination, emedan fröämnena Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 8 (24) äro degenererade, men en del normala postflorationsföreteelser, såsom fruktens ansvällning, utlösas ändå utan yttre inverkan, alltså till synes spontant utan hvarje medverkan af några hanliga element. Denna före- teelse, som man vet förekomma hos en del gurksorter, äpplen, päron, drufvor m. fl., har af den numera aflidne växtfysiologen NOLL benämnts partenokarpi, d. v. s. bildning af jungfrufrukter. Det är alltså tydligt, att i en hel del fall postflorationsfenomen och fruktbildning kunna ut- lösas utan vare sig embryobildning eller ens pollination. För utforskandet af orsakerna till postflorationsföreteelsernas framkal- lande är emellertid den iakttagelsen af vikt, att äfven hos sådana växter, som alldeles sakna förmågan till partenokarpi, likväl impulsen till fruk- tens utbildning sker före själfva befruktningen och i så fall genom pol- linationen. Sedan länge känner man sålunda, att hos flera orkidéblommor frö- ämnena vid blomningstiden icke ens äro utbildade. Först efter pollina- tionen och sedan pollenslangarna börjat växa, begynna fröämnesanlagen att utväxa till fröämnen samtidigt som fröfästena jämte fruktväggen svälla, och det kan förflyta månader från den stund, pollinationen ägde rum, och till dess befruktningsdugliga äggceller äro färdigbildade. Uteblir pol- lination, uteblir också fruktväggens och fröämnenas första utbildning. Häraf framgår alltså med all önskvärd tydlighet, att det endast är polli- nationen i och för sig, alldeles oberoende af befruktningen, som ger im- pulsen till fruktbildningen. Man har också, åtminstone delvis, lyckats framkalla dylika postflorationsföreteelser hos orkidéblommor förmedelst främmande pollen, som i öfrigt ej alls har någon befruktande inverkan. Men nu frågas: huru kan enbart pollinationen åstadkomma en sådan genomgripande inverkan på blomdelarnas vidare utveckling? Många möjligheter kunde härvid tänkas. Nära till hands ligger det antagandet, att pollenkornen och de växande pollenslangarna skulle ut- öfva någon kemisk inverkan, som föranledde fruktämnets tillväxt. Man kunde då närmast tänka på några slags enzymverkningar, emedan som bekant pollenslangar afsöndra enzymer. Så t. ex. är det ett enzym, som upplöser midtlamellerna i stiftets och fruktämnets väfnader, hvarigenom vägen banas för pollenslangens framträngande mot mikropylen. Men hit- tills har det ej lyckats att ur pollenslangar extrahera några ämnen, hvil- kas insprutning i fruktämnet framkallar fruktbildning utan pollination. Däremot har TREUB iakttagit, att hos orkidén Liparis latifolia insekt- styng (af någon gallstekel?) framkallar fröfästenas och fröämnenas an- svällning oberoende af pollination, hvilket ju tyder på att postflorations- fenomenen i fråga kunna framkallas äfven af andra orsaker än växande pollenslangar. Det var med utgångspunkt från dessa iakttagelser som FITTING ställde som sin uppgift att söka utfinna något sätt att — med undvikande al pollination — likväl framkalla postflorationsfenomen hos orkidéblommor. Snart nog fick han ett uppslag, som visade sig ganska snabbt föra till målet. FITTING fann nämligen, att endast en så enkel påverkan som att lägga litet sand på märkena i nyss utslagna blommor af Rhynchostylis relusa hade till följd, att blommorna inom kort slöto ihop sig och viss- nade, medan kontrollblommor, som ej behandlats med sand, fortfarande höllo sig friska nästan en månad. Någon ansvällning af pelaren eller fruktämnet förorsakades dock icke af denna »sandpollination». Äfven tal- rika andra orkidéblommor reagerade på samma vis — förutsatt dock, att normal pollination öfver hufvud taget framkallar vissningsfenomen, hvilket icke alltid är fallet. Utöfvade normal pollination ingen förkort- ning i blomningstiden, kunde sådan icke heller framkallas genom att lägga sand på märket. Men på hvad sätt kunde nu sanden tänkas verka? Det visade sig snart, alt sandpollination alltid förorsakade någon liten rispa eller ett obetydligt sår i märkesytan med dess fina slemmiga märkespapiller. Nästa uppgift blef då att utreda, om ett sårande endast af märket eller möjli- gen också af andra blomdelar åstadkom samma verkan. Resultatet af de försök, FITTING gjorde för besvarandet af denna fråga, blef ganska märk- ligt. Det visade sig nämligen, att äfven mycket obetydliga ingrepp på själfva märket, såsom ett stick med nål, små rispningar eller t. o. m. endast en obetydlig afskrapning af märkesslemmet genast framkallade blommans hastiga vissnande, medan däremot t. o. m. hårdhändta ingrepp på andra delar af könpelaren blefvo utan resultat. Ja, man kunde rent af afskära hela könpelaren nedanför märkeshålan hos Rhynchostylis retusa och Plialaenopsis amabilis, och blommorna höllo sig i alla fall länge friska, men träffades endast märket af en högst obetydlig rispning, så vissnade blomman inom kort, alldeles oberoende af om blomman nyss slagit ut eller ej, ja t. o. m. knappt utspruckna blomknoppar kunde på detta sätt bringas att vissna i förtid, innan ens blomman hunnit fullt slå ut. Nästa fråga, som nu fordrade sin lösning, var: hur kunde ett lätt så- rande af märket, men ej t. o. m. svåra ingrepp å andra delar af kön- pelaren förorsaka blomningstidens förkortande? Förklaringen härtill vore den, att hyllets vissnande vore ett retnings- fenomen och märket själfva retningens sinnesorgan, genom hvilket blom- man förnimmer retningen, hvilken därifrån fortledes till de delar af blomman, hyllet o. s. v., där reaktionen utlöses, d. v. s. där effekten af retningen visar sig. Således råder det i orkidéblomman 1 retningshänseende en intim kontakt, ett slags nervledning, mellan märket och de öfriga flo- rala delarna. Märket är alltså att uppfatta icke enbart som ett organ, hvars uppgift är att blott mottaga och kvarhålla pollenet, utan äfven som sinnes- eller perceptionsorganet för en hel del af blommans retningsför- nimmelser, gentemot hvilka blomman sedan reagerar genom vissnande ÖMISTEV Att den synbara verkan af en retningsförnimmelse inträder i helt andra delar af växten än i dem, där förnimmelsen själf direkt erfares, är ej ägnadt att förvåna, ty intet är hos organismerna vanligare än det. Ett blad t. ex., som påverkas af belysningen på sådant sätt, att det inriktar sin skifva så att ljusstrålarna träffa denna under en viss vinkel vid en viss ljusintensitet, utför denna rörelse med bladskaftet, men detta är i och för sig alldeles okänsligt för påverkan af ljuset. A andra sidan är det endast bladskifvan, som kan förnimma ljusriktning och ljusintensitet. Således är bladskifvan ljusretningens förnimmelseorgan, bladskaftet där- (26) emot utför rörelsen d. v. s. är dess reaktionsorgan. Sådana exempel skulle kunna anföras i mängd. Sedan FITTING alltså kommit så långt i sina undersökningar, att han lyckats uppvisa, att endast märket är förnimmelseorganet för de påverk- ningar utifrån, som resultera i hyllets vissnande, blef nästa fråga: hvar- igenom åstadkomma pollinierna vid märkets naturliga pollination denna retning?. Något sårande af märkesytan kunde det ju då knappt vara fråga om, utan vid naturlig pollination måste förnimmelsen framkallas på något annat sätt. FITTING kom nu på den tanken att undersöka, om ej pollenet kunde verka omedelbart, innan det ännu börjat gro, ja, om inte rent af dödadt pollen kunde framkalla postflorationsfenomen. Vore detta fallet, låge det ju nära till hands att antaga, att pollenets egenskap att genast orsaka t. ex. vissnande berodde på inverkan af något kemiskt ämne, som funnes hos pollinierna. I själfva verket visade sig också, att icke blott ogrodt pollen, utan äfven dödadt pollen, som anbragtes på märket hos en hel del orkidéer af skilda släkten, icke blott framkallade blommans vissnande, utan äfven andra postflorationsfenomen, såsom märkeshålans hopslutning, könpelarens ansvällning, ja, hos vissa arter till och med en begynnande ansvällning af fruktämnet. FITTING fann, att hos hvarje orkidé, där nor- mal pollination förorsakar blommans vissnande, åstadkommes samma resultat äfven med dödadt pollen. Ofta är det t. o. m. likgiltigt, om pollenet härstammar från alldeles främmande arter eller rent af från andra släkten. Nästa viktiga upptäckt FITTING gjorde var, att det dödade pollenets verksamhet i högsta grad var beroende af sättet för pollenets dödande. I vattenånga eller i kloroform dödadt pollen verkade, när det gällde att orsaka endast vissnande, precis lika bra som om det vore lefvande; däremot hade pollen, som dödats genom kokning i vatten, alls ingen verkan. Olikheten visade sig bero därpå, att vid kokning i vatten det verksamma ämnet löses upp och går i lösningen. Pollinierna förlora sin förmåga att förkorta blomningstiden, men denna egenskap får vatten- lösningen i stället. Inkokas nämligen denna, så får man ett extrakt, som på märket utöfvar precis samma inverkan som dödadt pollen. Häraf framgår alltså, att vissa postflorationsfenomen framkallas af i vatten lös- liga ämnen, som finnas hos pollinierna. Af hvad natur äro nu dessa ämnen? FITTING fann snart, att ämnet i fråga löses äfven i kallt vatten och — något som är af särskild vikt att framhålla — utan att pollencellerna dödas och utan att vattnet extraherar några ämnen från pollencellernas inre. Ämnet i fråga bildas således icke inne uti pollenkornen, utan befinner sig på ytan af pollinierna till- sammans med det pollenceller i allmänhet öfverdragande viscinet. En förberedande kemisk undersökning på det knapphändiga materialet visade, att ämnet i fråga är af organisk natur, men ej något enzym. Nästa steg i FITTINGS undersökningar gick ut på att utreda, om och i så fall hvilka af de olika postflorationsföreteelserna det vore, som ute- slutande kunde framkallas af det ena eller det andra af de olika yttre inverkningsmedlen. Utrymmet tillåter icke att här redogöra för några (27) närmare detaljer, men i allmänhet visade sig hyllets vissnande vara lät- tast att framkalla, svällning af könpelaren däremot svårare 0. s. v. Som hufvudresultat af dessa undersökningar framgick emellertid, att den af pollinationen framkallade postflorationen åtminstone hos orki- déerna icke är ett enhetligt, enkelt fenomen, utan att den kan uppdelas i flera, i en rad på hvarandra följande, men från hvarandra skilda företeelser, hvilka alla hvar för sig kunna framkallas af olika yttre inflytelser, men som vid normal pollination utlösas i en regelbundet åter- kommande kombination af på hvarandra följande företeelser. Härigenom gör postflorationen ett skenbart enhetligt intryck. FITTINGS undersökningar öfver Orkidéblommornas pollinationsfysiologi kunna sammanfattas i följande resultat, hvilka hafva en större biologisk räckvidd och äga betydelse icke endast för kännedomen om orkidéerna: 1) i de fall, där det öfver hufvud taget erfordras en yttre inverkan för blommans ombildning till frukt, sker den första impulsen härtill redan i och med pollenets beläggning å märket och redan innan detsamma börjat att gro; 2) denna inverkan beror hos orkidéerna på ett ämne, som icke är ett enzym och som befinner sig utanpå pollencellerna; 3) det är från märket som retningsförnimmelsen utgår och slutligen 4) äro de många postflorala förändringarna, som förorsakas af pollina- tionen, sinsemellan ganska löst sammankopplade med hvarandra och kunna hvar för sig utlösas af olika orsaker. I hvarje fall är post- "florationen icke ett enhetligt fysiologiskt fenomen. Det experimentella uppvisandet af särskildt det sistnämda är af en syn- nerligen stor vetenskaplig betydelse, därför att alla tecken tyda på att detsamma nog kommer att visa sig vara fallet äfven med andra biolo- siska fenomen, hvilka vi för närvarande uppfatta såsom enkla. Det är till exempel ytterst sannolikt, att »befruktningen» också i en framtid skall visa sig kunna uppdelas i flera olika faser. Därpå tyder det för- hållandet, att man genom yttre påverkan, t. ex. genom temperaturförhöj- ning, tillsättning af vissa salter o. s. v. redan lyckats förmå obefruktade äggceller ur såväl växt- som djurriket att åtminstone till en viss grad utveckla sig utan befruktning. Analogien med vissa postflorationsfenomens konstlade framkallning genom märkets stickretning eller dess behandling med pollinieextrakt är ju ganska uppenbar. Lifsföreteelserna hos organismerna erfordra emellertid icke endast en kausal förklaring, som det är fysiologiens uppgift att lämna, man vill ju också gärna veta: hvartill gagnar det? Hvilken roll kan det spela i växtens lif att äga den ena eller den andra egenskapen? Eller kanske egenskapen ifråga för växten icke har något betydelse alls, något sor nog mången gång äfven kan vara fallet? Därför bör också den frågan söka besvaras: kan det spela någon roll för växten själf, att hyllets vissnande framkallas så hastigt som nu sker? Särskildt måste man fråga sig detta, då man finner, att redan det ogrodda pollenet åstadkommer bortvissnandet, och vidare att detta or- sakas af ämnen, som sitta utanpå pollinierna. Detta tyder ju på, att k (28) växten — bildlikt taladt — vore liksom angelägen att efter skedd polli- nation så fort som möjligt få hyllet vissnadt. Detta är så mycket mer i ögonen fallande som blomningen ju annars, om pollination icke inträffar, kan utsträckas under en lång tidrymd. Hvarför just nu i en hast en sådan brådska? För den pollinerade blomman synes en dags längre eller kortare blomning vara skäligen betydelselös, ty andnings- och transpira- tionsförlusten en dag mer eller mindre torde väl knappt spela någon roll i individens hushållning. Något annorlunda synes däremot saken, om den betraktas så att säga från pollinationsbiologisk synpunkt. Samtliga for- skares iakttagelser öfver orkidéblommors pollinering öfverensstämma ju däri, att i själfva verket insektbesök — och endast sådana kunna ju här åstadkomma pollination äro mycket sällsynta. Under sådana om- ständigheter är hvarje organisation, som gynnar och underlättar pollina- tionen, naturligtvis af högsta vikt för växtens bestånd. I detta syfte verkar ju den långa blomningstiden. Detsamma kunde nu också tänkas vara fallet med det hastiga vissnandet efter skedd pollination. Härigenom åstad- kommes nämligen, att en insekt ej lockas att besöka en redan pollinerad blomma, hvarvid de pollinier insekten i fråga till äfventyrs förde med sig naturligtvis ginge i onödan förlorade, liksom å andra sidan den inte heller skulle kunna i en redan pollinerad blomma få med sig några nya pollinier, enär ju redan vid det första insektbesöket en orkidéblommas hela pollen- massa går åt. Mot dessa spekulationer uppreser sig emellertid den allvarliga invänd- ningen: hvarför finnes då detta ämne, som orsakar bortvissnandet, på pollinierna äfven hos sådana orkidéer, där pollinationen icke utöfvar en så hastig och omedelbar postflorationseffekt. Äfven sådana orkidéblom- mor finnas nämligen. Detta faktum tyckes däremot tyda därhän, att det omskrifna fenomenet kanske hör till den icke så alldeles ringa grupp af organisationsföreteelser, som hvarken äro till gagn eller skada och som kanske endast på grund af det sistnämnda skälet, d. v. s. därför att de ej direkt skada växten, under urvalet behållits kvar. Huru nu härmed förhåller sig torde icke vara så alldeles lätt att ut- reda. De af FITTING beskrifna postflorationsfenomenen hos orkidéerna visa emellertid, att dessa växter alltjämt häfda silt rykte att höra till vår jords allra märkvärdigaste växtformer. ; Nils Svedelius. (39) SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Nya medlemmar. Styrelsen har till medlemmar af föreningen invalt: förslag af fil. stud. K. R.: Afzelius: apotekaren G. DAHL, Söderhamn; förslag af läroverksadjunkten J. Berggren: direktör FREDR. FANT, Hall, Södertälje; förslag af d:r T. Lagerberg: läroverksadjunkten ERLAND WETTERHALL, Helsingborg; förslag af telegrafkommissarien Th. Lange: bataljonsläkaren E. TH. FRIES, Visby; förslag af läraren A. H. Magnusson: folkskolläraren JOHN W. THORÉN, Göteborg: förslag af lektor G. Malme: fröken CAROLINA FAHLSTEDT, Stockholm: förslag af rektor L. M. Neuman: v. häradshöfding THORSTEN SJÖVALL, Helsingborg: förslag af professor H. V. Rosendahl: farm. kand. CARL CASTBERG, Stockholm, farm. kand. NILS NILSSON, Stockholm, farm. kand. ARTHUR Roos, Stockholm, farm. kand. CARL ARVID SVENSSON, Stockholm; förslag af docenten H. G. Simmons: fil. stud. EVALD STERNER, Lund; förslag af d:r N. Sylvén: fil. stud. P. A. GEIJER, Stockholms Högskola; förslag af fil. lic. T. Vestergren: redaktör G. HEGERSTOLPE, Stockholm. SAMMANKOMSTER. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala. Den 14 september 1909. Docenten H. KYLIN föredrog om Lemanea fluviatilis. Den 28 september 1909. Professor O. JUEL demonstrerade några »omvända» blommor. Docenten RoB. E. FRIES demonstrerade några sällsyntare svampar, näm- ligen Bovistella echinella från Torne lappmark, Nidularia pisiformis från Uppsalatrakten och Boletus parasiticus från södra Holstein. Lektor H. W. ARNELL visade exemplar af Pulicaria dysenterica, insam- lade på en gård i Uppsala. Den 11 oktober 1909. Fil. kand. G. SAMUELSSON höll ett föredrag om regionsförskjutningar inom Dalarne. Docenten C. SKOTTSBERG redogjorde för förekomsten af Santalum fer nandezianum på Juan Fernandez-öarna samt för orsakerna till dess för- svinnande. Fil. stud. O. DAHLGREN visade en tretalig blomma af Campanula ro- lundifolia. Den 26 oktober 1909. Professor TH. M. FRIEs meddelade några episoder ur LINNÉS lif. Fil. kand. G. SAMUELSSON föredrog om Gypsophila fastigiatas förekomst på Sveriges fastland. Den 9 november 1909. Fil. kand. A. FRISENDAHL föredrog om Epipogum aphyllum. Docenten BOB. E. FRIES demonstrerade Corlesia cuneifolia, en sydameri- kansk boraginé. Särskildt genom fodrets och ytterfodrets egendomliga byggnad afvek ifrågavarande växt från alla öfriga till familjen hörande släkten. Professor HR. SERNANDER höll föredrag om sjön Hederviken i Uppland. (31) Den 23 november 1909. Direktör I. ÖRTENDAHL föredrog om den botaniska trädgården i Berlin. Fil. kand. S. BLOMQVIST demonstrerade några anmärkningsvärda växter från Kinnekulle, Västergötland, bl. a. en ny underart af Prunus spinosa. Fil. kand. TH. C. E. FRIES visade några sällsyntare växter från Kare- suando i Torne lappmark, bl. a. Euphrasia salisburgensis, som ej förut påträffats i Lappland. Den 7 december 1909. Professor R. SERNANDER höll ett föredrag om lifsformernas fördelning i de svenska fjälltrakterna. Lektor E. HENNING redogjorde för några korsningsförsök med tvenne former af Hordeum vulgare. Botaniska sällskapet i Stockholm. Den 16 februari 1910. Prof. JAKOB ERIKSSON redogjorde för ett af honom väckt förslag om internationellt samarbete för bekämpande af växtsjukdomar. Docenten (C. SKOTTSBERG höll ett af talrika skioptikonbilder och pres- sade växter belyst föredrag om sitt besök på Juan Fernandez-öarna och floran därstädes. Den 30: mars; 1910. Amanuensen B. PALM höll föredrag om lafvegetationen i Stockholms skärgård mellan Grisslehamn och Dalarö, som han studerat med under- stöd af sällskapets stipendium. På strandklipporna var lafvegetationen uppdelad i horisontala zoner: ett svart band närmast vattnet af Verru- caria, därpå ett laffritt bälte, så en artrik zon af till största delen gul- färgade lafvar och öfverst ett grått, luddigt bälte af Ramalina. Zonupp- delningen betingas troligen af olika grader af salthalten. Af stor bety- delse för lafvegetationens sammansättning voro äfven substratet och ex- positionen. Prof. C. LINDMAN höll ett föredrag: »Några ord om metamorfosläran och dess historik.» Enligt ett af prof. A. HANSEN i Giessen 1907 utgifvet arbete öfver GÖTHE som botaniker skulle GÖTHE genom sin 1790 utgifna skrift Versuch die Metamorphose der Pflanzen zu erklären vara den förste uppställaren af metamorfosläran. Föredr. visade, att LINNÉ redan 1760 haft denna lära klar för sig. Han hade sålunda förklarat uppkomsten af dubbla blommor genom ståndarnas förvandling till kron- blad. Vidare har LINNÉ skildrat bladens metamorfos hos en del växter, bl. a. deras omvandling till tornar hos Berberis. Redan 1751 insåg han näringens betydelse för metamorfosen, påpekande att frodig växtlighet frambringar blad, motsatsen blommor. (32) I sammanhang med prof. LINDMANS föredrag förevisade docenten TH. WULFF ett exemplar af Flora lapponica, som LINNÉ egenhändigt dedice- rat till prof. C. G. LUDWIG i Leipzig, en ifrig försvarare af LINNÉS system. Slutligen förevisade lektor J. A. O. SKÅRMAN några intressanta växter, såsom den i vårt land hittills endast från Öland kända formen polydac: tyla af Aspidium filix mas, af föredraganden upptäckt vid Bölets brun- stensgrufva i Västergötland, bastarden mellan Salix hastata och Salix re- pens från Mösseberg och Skåne, jämtländska former af Polentilla erecta samt Epilobium montanum från Utö med förkrympta blommor och ab- normt riklig grenutveckling. Vetenskapsakademien. Den siQ jan: 1910: Af räntan å den Hahnska donationen tilldelades docenten H. KYLIN 250 kr. för algologiska forskningsarbeten. Reseberättelse hade inkommit från fil. kand. K. B. NORDSTRÖM Öfver en af honom i växtgeografiskt syfte med understöd af Akademien före- tagen resa i olika delar af landet. Den 26 jan. 1910. Berättelser öfver med understöd af Akademien utförda botaniska resor inom Sverige hade inkommit från docenten RoB. E. FRIES, docenten H. KYLIN och d:r T. LAGERBERG. Till införande i Arkiv för botanik antogs: Die Verbreitung einiger en- demischer Pflanzen af fil. kand. G. SAMUELSSON. Den "9 febr. 1910. Professor NATHORST förevisade ett till Riksmuseets växtpaleontologiska afdelning nyligen förvärfvadt, särdeles dyrbart fossil, nämligen hanblom- man af en cykadofyt Weltrichia mirabilis från Franken. Densamme re- dogjorde därpå för en af d:r J. SCHUSTER till tryckning inlämnad af- handling öfver det fossila träet i den s. k. förstenade skogen vid Kairo, från hvilken museet besitter omfattande samlingar, som sammanbragts af prof. A. E. NORDENSKIÖLD samt professor och professorskan G. RET- z1UsS. Enligt hvad samlingarna i museet utvisa, synes det ha varit LINNÉS lärjunge FR. HASSELQVIST, som först iakttagit denna förekomst. D:r SCHUSTER har äfven i sin afhandling beskrifvit en i museet bevarad stor trädstam från Ostindien som tillhört E. SWEDENBORG och som visat sig tillhöra släktet Grewia. Slutligen omnämnde prof. NATHORST att det lyckats honom påträffa en tertiär bergart med fullständigt stenförvandlade blad och andra delar, på hvilka man under mikroskopet lätt kan iakttaga den finaste anatomiska byggnaden. Prof. JAKOB ERIKSSON lämnade en redogörelse för de förhandlingar, som förts vid det internationella landtbruksinstitutet och hos den inter- nationella associationens af akademier kommitté angående ett från Sverige väckt förslag om internationella åtgärder för växtsjukdomarnas bekämpande. (33) Till införande i Arkiv för botanik antogs: Öber den Bau der Cortlesia- Bläte, ein Beitrag zur Morphologie und Systematik der Boragineen al doc. RoB. E. FRIES. Den 23 febr. 1910. Prof. A. G. NATHORST erhöll understöd af Letterstedtska fonden i och för undersökning af fullständigt stenvandlade växtdelar i ett tertiärt berg- lager. Till införande i Handlingarna antogs: On the Swedish species of Sagenopteris and on Hydropterangium af kand. TH. G. HALLE, och i Arkiv för botanik: A Gymnosperm with Cordaiteslike leaves from the Rhetic Bed in Scania af densamme. Den 9 mars 1910. Till införande i Arkiv för botanik antogs en afhandling af d:r P. DU- SÉN: Neue Gefässpflanzen aus Paranå, Sudbrasilien. Följande reseunderstöd utdelades: åt docenten H. KYLIN 150 kr. för undersökning af Sveriges Batrachospermum-arter; åt kand. G. HANNERZ 375 kr. för växtfysiognomiska undersökningar af sjön Tåkern; åt lektor HJ. MÖLLER 250 kr. för biologiska studier i Härjedalen. NOTISER. Till professor i botanik vid Uppsala universitet har utnämnts do- centen B. LIDFORSS. Den 2 april installerades han i sitt ämbete och höll därvid en föreläsning »om växternas förnimmelser jämförda med djurens». Till assistent vid Statens skogsförsöksanstalt har antagits d:r T. LAGERBERG. D:r P. Dusén har af Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi tilldelats hälften af årets Vegastipendium för fortsatta geologiska och bo- taniska studier i Sydamerika. Velenskapssocietetens i Uppsala Linnépris. Såsom uppgifter för täfling om Societetens Linnépris för år 1911, som kommer att utgå med 5300 kr., har Societeten beslutit att utsätta följande ämnen: 1. En undersökning öfver mykorrhiza hos svenska växter. Antingen en mer morfologisk undersökning, öfver olika typer af mykorrhiza samt dessas fördelning bland Sveriges fanerogamer; eller en mer biologisk studie öfver mykorrhizans uppträdande och betydelse inom någon viss grupp af svenska växtsamhällen. 2. Redogörelse för någon i Sverige förekommande djurgrupps utbred- ning och lefnadsvanor. 3. Systematisk undersökning af de postglaciala sedimenten inom några af våra älfdalar, med hänsyn till deras lagerbyggnad och fossil. I. Af redan utförda undersökningar synes framgå, att luftens radio- aktivitet i vårt lands nordligare delar är ovanligt hög. Societeten önskar en bekräftelse på och utsträckning af dessa undersökningar. Svaren, som böra vara insända till Societetens sekreterare före ingången af februari månad 1911, skola antingen å titelbladet bära författarens namn eller vara åtföljda af en förseglad namnsedel, hvilken å utsidan är försedd med en devis, som likaledes skall vara tecknad på afhand- lingen. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 2. SMÄRRE MEDDELANDEN. Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o. dyl. En märklig björk från södra Uppland. I oktober 1903 hade professor C. MÖRNER godheten sända mig 3 små kvistar af en egendomlig björk tagen af godsägaren E. HERMELIN i Torsvi socken af Uppsala län. I förhoppning att någon gång få besöka platsen och således kunna lämna en mera ingående beskrifning af fyndet i fråga, har jag dröjt med ett omnämnande däraf. Men då detta icke kunnat ske och trädet en vacker dag kanske får skatta åt förgängelsen, medde- las här nedan det lilla jag vet om fyndet. Måhända blir någon botanist i tillfälle att besöka platsen och undersöka, om vi icke här hafva en växtform värd uppmärksamhet från Naturminnesföreningens sida. Baron HERMELINS beskrifning af trädet lyder sålunda: »Då jag senast var på Torsvi, tog jag några kvistar af en c:a 7 alnar hög björk, som växer på en torrare backe (Krusensbacke). Växtformen är träd, ej buske, men stammen är beväxt med grenar till största delen; något pyramid- formig.> En bifogad schematisk teckning visar ett enträd- eller pyramid- poppelliknande växtsätt. Långskotten synas, af det föreliggande materialet att döma, ha ringa längdtillväxt och flera grenar inställa bildningen af långskott, så att de endast äro tätt besatta med kortskott. En följd däraf är, att kronfor- men blir risig och föga utbredd. Ett- och tvååriga långskott bära harts- prickar som hos verrucosa, på treåriga grenar äro dessa försvunna. Barken är kanelbrun. Äfven bladen, i synnerhet långskottens, äro harts- prickiga. Kortskotten hafva 3 blad, af hvilka ett, som vanligt, är större. Bladen äro 10—15 mm. långa och 12—19 mm. breda nedom midten, med tri- angulär omkrets (tvärt afhuggen bas) eller stundom med 4-kantig omkrets (något vigglik bas), ej sällan osymmetriska. De talrika kortskottens blad äro således mer breda än långa. Hos långskotten äro bladen äggrunda—triangulära, 10—11 mm. långa och 7—8 mm. breda nedom midten samt mer spetsiga. (36) De mindre bladen äro enkelsågade, de större dubbelsågade med grunda, breda flikar. Knopparna äro små, 1,;—2 mm. långa, 1 mm. breda, ägg- formiga, mest glatta, glänsande, utan hartsprickar. Alla grenar voro sterila, hvarför jag icke sett frukt af växten, om nu sådan ens existerar. Af beskrifningen på årsskotten torde emellertid framgå, att vi hafva att göra med en verrucosa-form. Bland dessa synes mig trädet på grund af de små, mer breda än långa kortskottsbladen böra kallas f. arbuscula Fr. I NEUMAN-AHLFVENGRENS flora står dock angifvet, att bladen hos den senare skola vara >»antingen tätt och fint enkelsågade eller nästan helbräddade, endast med 1 eller 2 par grofva tänder på hvar sida». Den af FRIES beskrifna formen insamlades vid Frötuna i Uppland och utdelades i Herb. Normale fasc. XI. Önskligt vore, att detta ganska stora masurbjörkträd med blad ej större än den vanliga dvärgbjörkens, blefve närmare undersökt af någon bota- nist. Om det därvid visade sig, att dess bevarande vore önskvärdt, så skulle det säkerligen lätt kunna skyddas. Emil Haglund. Några för Skandinavien nya hybrider. Nomenklaturen i enlighet med NEUMAN 0. AHLFVENGREN, »Sveriges Flora», Lund 1901. Poa Chaixii Vill. X pratensis IL. Anträffades 12 juli 1907 i tämligen talrika exemplar bland stamarterna på en gräsvall vid Engeltofta i n. v. Skåne. Två modifikationer kunde tydligen urskiljas, den ena intermediär, den andra stående närmare P. Chaixii. Den förra, som var den ojämförligt vanligaste, liknade habituellt P. pratensis. Strån c:a 0,5 m., täml. tätt tufvade, nedtill tydl., uppåt svagare tveeggade. Bladslidor på skottbl. svagt sträfva, f. ö. glatta, skarpt tveeggade. Snärp afrundadt—afhugget. Blad- skifvor på stråbl. 2—3, på skottbl. 3—4 mm. breda, med huflikt inböjd spets. Vippa pyramidformig—äggrund, c:a 6 X 2,5 cm., sträf. Vippgrenar i den nedre hälften—tredjedelen nakna, där ofvan med tätt hopade småax, 2—35 tillsammans. Småax c:a 4X2 mm., 2—4-blommiga, grågröna el. h. o. d. svagt violett anlupna. Skärmfjäll oliklånga; det nedre nående c:a ”/s af det öfre, smalt lansettlikt, kortspetsadt. Det öfre äggrundt o. något längre spetsadt. Blomfj. vid basen ullhåriga, utmed nerverna håriga till ?/; af sin längd. Den andra modifikationen påträffades blott i ett fåtal individ. Habi- tuellt liknade den en P. Chaixii med smalare blad och kortare vippa. Strån c:a 0,8 m., tätt tufvade, i nedre delen mycket skarpt, men äfven uppåt tydligt tveeggade. Bladslidor på strået svagt, på skotten starkt sträfva. Bladskott tveeggadt plattryckta med 4—5 mm. breda bl. Stråbladens skifvor 5—7 mm. breda. Snärp rundadt—tvärhugget. Vippa äggrund, c:a 8X 3 cm. Småax 5—7X25—3 mm., 4—5-blommiga, gulgröna. Blomfjällens be- håring svagare. I öfrigt lik föreg. modifikation. (37) Carex Buxbaumi Wgx rigida Good. Denna hybrid anträffades 29 juli 1905 i 1 individ bland Carex Bux- baumi på en fuktig björkäng på Fatavarre, Nordreisen, Tromsö amt. Carex rigida var. inferalpina växte i det omedelbara grannskapet. Hybriden står C. Buxbaumi närmast. Alla dess vegetativa delar öf- verensstämma med dennas, så när som på att bladen vid torkning rulla sig starkt utåt. Axen äro till antalet två, af hvilka det öfre är rent &, det nedre rent Ö, toppaxet mindre. Axstödblad som hos C. Buxbaumi, men med stora svarta bladöron som hos C. rigida. Fruktgömmen nerv- lösa, knappast trekantiga, n. osprötade, c:a !/; längre än fjällen, som äro betydligt bredare än hos C. Buxbaumi, bredt äggrunda, i honaxet rent svarta med ofta otydlig ljusgrön midtnerv, i hanaxet svartaktigt rödbruna med gulbrun nerv, svagt tillspetsade. Märken tre. Carex ericetorum Poll. X priulifera IL. Iakttogs i juni 1909 på betesmark vid Singö, Österåkers s:n, Uppland, där den förekom tillsammans med stamarterna, Carex verna Chaix. och ericelorum X verna. Strån tufvade, upptill sträfva. Blad gråaktigt ljusgröna, något kortare än stråna, tillbakaböjda. Rosettslidor ljusbruna—rödaktiga, starkt tråd- likt upprispade. Nedersta hylsbladet trådsmalt, örtartadt, längre än sitt ax. O-ax 3, aflånga, oskaftade. gJÖ-ax smalt klubblikt. Fruktgömmen finhåriga med strödda gröfre hår, svagt nerviga, bredt elliptiska, mycket korl--omärkligt sprötade. Nötter felslående och ax därför glesa. 9Ö-fjäll svartbruna med grönt midtparti och hinnkant af växlande bredd, delvis upprispade i kanten, spetsade. Gymnadenra albida (L.) Rich. Xx conopea (L.) 1 individ bland stamarterna 25 juli 1905 i björkregionen på fjället Jav- reoaivve i Nordreisen, Tromsö amt, Norge. Salix hastata L. X nigricans J. E. Sm. Funnen 29 juni 1907 i Västergötland, Dala, i fuktig björkskog nära Dala järnvägsstation, en honbuske bland stamarterna. Blad svartnande (men som vissna gulaktiga), ovala —omvändt äggrunda, med kort, tillbakaböjd spets, som yngre tilltryckt håriga, som äldre glatta, undertill bleka—blågröna och tätt nätådriga. Stipler stora, men kortare än bladskaften. Bladens hufvudnerver med hvit hårighet, som dock re- dan på tämligen unga blad försvinner. Hängen snart affallande, något ullhåriga, på korta, småbladiga skaft. Fröhus dåligt utvecklade, läng- skaftade, utdraget kägellika, finludna. Matricaria chamomilla L. X inodora L. "maritima IL. Växte 1908 i ett jättestort individ bland stamarterna nära hamnpiren i Arildsläge på Kullen. Den liknade mycket M. inodora L.Xx suaveolens (L.), hvilken form väl kan tänkas ha uppstått ur denna hybrid, men hade synnerligen dålig fruktsättning. Märkligt nog kunde ingen nämnvärd försämring af polle- net iakttagas. (38) Holkfjäll af form som hos M. inodora, men med mörkt midtparti och ljus hinnkant som hos M. chamomilla. Blomfäste ihåligt, halfklotformigt eller något cylindriskt, 2 ggr. längre än de inre hålkfjällen. Strålblom- mor tidigt tillbakaböjda, !/;—?/; så långa som diskens diameter. Fruk- ter förkrympta eller alldeles felslående. Bladflikar som hos M. inodora X maritima. Starkt välluktande. Sten Selander Stellaria neglecta (Whe) Murb. i Uppland. Den 19 sistlidne maj anträffades Stellaria neglecta (Whe) Murb. på Stor- nassen i Nassa skärgård, Möja s:n, Uppland. Den förekom här i en nå- got fuktig björkdunge tillsammans med Geum urbanum, Rubus saxatilis, Anemone nemorosa etc. och hade äfven spridt sig till afstjälpningsplatsen vid jaktstugorna. Växten var fullt typisk så när som på att ståndaran- talet i flertalet blommor tycktes vara 9 och ej 10. Detta fynd torde ha ett visst intresse, då antalet af sydliga löfskogs- arter, som saknas eller äro mycket sällsynta i Norge och nå sin nord- gräns i mellersta Sveriges kusttrakter, ökas med ännu en. Som andra exempel på denna ganska utpräglade växtgeografiska grupp må nämnas Elymus euaropeus, Melica uniflora, Carex divulsa och Melampyrum ne- morosum. Sten Selander. Nya fynd af adventivväxter i Kalmartrakten. Under sommaren 1909 har filosofie kandidat K. W. SVENSSON på ut- fyllningarna inom Kalmar hamnområde iakttagit följande Sydeuropas flora tillhörande växter. Xanthium Strumarium 1. i kraftiga exemplar och fruktificerande. Xanthium spinosum &L., i mindre, ej fullbildade exemplar. Ambrosia maritima L., blommande, ej fruktificerande. Plantago arenaria WK, med blomaxen sittande i bladig flock. Verbascum Blattaria L. och Eruca sativa Lam. Denna art har af skolynglingen RICHARD STERNER äfven iakttagits som ogräs i klöfvervall vid Kastlösa å Öland. Tandläkaren HAGLUND i Kalmar har i en rågåker utanför staden iakt- tagit ett par exemplar af Vicia pannonica Jacq. vackert blommande. Dessa främlingar torde, liksom de i denna tidskrift år 1907 s. 352 omnämnda, härleda sig från rysk spannmål, från Svartahafshamnar inta- gen till Kalmar ångkvarn. Samtliga växterna äro till arten bestämda af undertecknad. Den af mig år 1907 omnämnda Astern befanns vara Aster Novi Belgii. Den plägar blomma i oktober månad. Astern, Nasturtium austriacum Crantz och Potentilla canescens Besser hafva visat sig vara perenna ogräs af stor spridningsförmåga. Albert Atlterberg. (39) Ett ovanligt fall af variation hos Epilobiaum montanum L. Under ett tillfälligt besök å Utö i Stockholms skärgård augusti 1908 påträffade jag en form af Epilobium montanum L., som genom sitt egen- domliga utseende i hög grad frapperade mig. Växtplatsen var belägen Epilobium montanum L. forma. i östra kanten af den öppna, delvis 'odlade ängsmarken, som vidtager in- till de stora grufhålen ej långt från Utö hotell. Nedanför en mindre klipphäll, som helt obetydligt höjer sig öfver den omgifvande, af en rik örtvegetation klädda terrängen, växte ett litet bestånd af 10—12 kraftiga Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 1l8) (40) individ af Epilobium montanum L., samtliga af det utseende vidstående figur antyder. Stammens nedre del liksom bladen erbjuda ingenting anmärknings- värdt. I sin öfre blombärande region däremot visar stammen en utom- ordentligt riklig förgrening på samma gång som axlarne äro ovanligt långt utdragna och förete en nästan luxurierande rikedom på blommor. Men dessa blommor hafva på några få undantag när, samtliga ett förkrympt utseende: blommans delar äro visserligen till tal- och ställningsförhål- landen de vanliga, men kronbladen nå ej öfver foderbladen i längd och äfven i sitt mest utvecklade skick gåfvo dessa blommor blott uttryck af halfutslagna knoppar. De 8 ståndarne hade knoppar af normalt utseende och vid af professor LAGERHEIM benäget företagen undersökning af de- ras innehåll visade pollenet ingen afsevärd underlägsenhet. Men huruvida de svagt utbildade fruktanlagen verkligen ägde förmåga att alstra gro- bara frön, föreföll dock skäligen ovisst. Den uppfattning jag först erhöll, nämligen att växten råkat utför nå- gon parasitsvamp, befanns vid närmare undersökning ej riktig. I tanke att här genom mutation uppstått en micropetala-form besökte jag plat- sen — å hvilken halfva antalet individ kvarlämnades orörda — ånyo sommaren 1909. Till min öfverraskning visade sig likväl då alla indivi- den fullkomligt normala och ej en enda blomma af det slag, fjolåret i sådan mängd framalstrat, stod att upptäcka. Det förefaller alltså som om det märkliga variationsfenomenet, hvilket, såvidt jag kunnat finna, icke förut blifvit påvisadt i den teratologiska litteraturen, varit af rent tillfällig och öfvergående natur (PENZIG, Pflanzen-Teratologie upptager flera Epilobium-arter, men de där omnämnda afvikelserna äro af andra slag). Hvad som nu i hvarje fall framkallat detsamma torde ej vara lätt att säga. Knappast har lokalens beskaffenhet härvidlag spelat in. rimligare synes vara att söka förklaringen i klimatologiska eller andra rent yttre förhållanden. J. A. Ol Skårman:. Några anmärkningsvärdare växtfynd. Chrysanthemum leucanthemum L. En form med ett stort antal disk- blommor utvecklade såsom kantblommor iakttogs vid Mellandammen i Sala år 1909. — En egendomlig monstrositet anträffades år 1906 på Tott- hummeln vid Are i Jämtland. Växten var unpgefär 1 dem. hög. Talrika gröna blad af samma utseende som de vegetativa, fast mindre uppfyllde korgen. Endast två kantblommor voro utvecklade. Achillea millefolium L. En discoidal form iakttogs i augusti år 1909 vid sjön Långforsen i Sala. Serratula tinctoria IL. f. integrifolia Wallr. Anträffad under flera år i Sala, invid A. B. Kalkbackens ugnar. Silybum marianum (1L.) Gertn. Sala 1908; Råbäck (Kinnekulle) 1904. Lactluca muralis EL. En form med oflikade blad sedd i två exemplar vid Måns-Ols i Sala. (41) Crepis tecetorum L. En starkt fascierad form funnen år 1905 vid Viks- berg i Sala. Campanula persicefolia L. En genomgående tretalig form anträffades den ?/,, 1909 vid Nybygget i Sala. Blommans formel var således 3 F. SMWÄRESASt. 3 ET. I Arkiv för botanik, band IV, n:o 17 har WITTE publicerat sina på ett stort material grundade undersökningar öfver afvikande talförhållanden i blomman hos C. rotundifolia L. Endast några få fall af undertalighet hafva observerats, och reduktionen var aldrig i någon krans större än ett. — Det ofvannämnda exemplaret hade anmärkningsvärdt kraftigt utbil- dade foderblad. Deras längd var 24 mm. och största bredden 10 mm. I Bot. Notiser för år 1889 har STARBÄCK under namnet calycina beskrifvit en form af C. rapunculoides L., som likaledes hade ovanligt stora foderblad, hvilken han anträffat i ett exemplar på Slottsbacken i Uppsala. Valeriana officinalis L. En fascierad form iakttagen vid Uppsala år 1909. Pinguicula vulgaris L. f. albida Behm. Gtl. Etelhem 1905. Jmtl. Åre, Renfjället 1906. Anlirrhinum orontium L. Tagen i Småland vid Hallingeberg år 1906 af stud. E. WALTER. Linaria striata (Lam.) DC. Xx vulgaris (L.) Mill. Denna hybrid, som af C. J. JOHANSON upptäcktes på Slottsbacken i Uppsala, påträffades i en fascierad form i sept. 1909 vid det bredvidliggande grustagets södra sida. Melampyrum pratense IL. f. flagrans Behm. Denna från Härjedalen af FLOR., BEHM beskrifna form (Botaniska Not. 1887) anträffades i juli 1907 i flera exemplar vid Storlien nedanför Skurdalshöjden. Scutellaria galericulata IL. f. flor. alb. Sala, på den nu tappade Sala damms botten. Clinopodium vulgare L. f£. flor. alb. Sala vid grufvans kalkbrott. Thymus serpyllum L. f. flor. alb. Vstgt. Varnhem, på vägen till Ulunda stenbrott år 1909. Lamium album L. f. rosea Lge. Sala vid grufvan. Lamium purpureum L. f. flor. alb. Flerstädes vid Sala. Echium vulgare L. f. flor. alb. Gotl. Roma 1905. Gentiana uliginosa Willd. Jmtl. Enafors nära Järnvägsstationen 1907. Trientalis europea L. f. rosea Neum. Exemplar fullkomligt motsvarande denna i fjälltrakter ej sällsynta form hafva under flera år iakttagits i Sala vid Skuggan. Ononis arvensis L. f. flor. alb. Sala 1909. Sisymbrium sophia L. f. sericeum Neum. Funnen vid hamnen i Visby år 1905. Capsella bursa pastoris (L.) Medik. v. pygmea J. Holmboe. Denna i Bot. Notiser 1899 beskrifna varietet anträffades år 1907 mycket talrikt på järn- vägsbankar invid Enafors station i Jämtland. Alyssum calycinum L. Funnen år 1903 vid Tegelbruket i Sala af nu- mera aflidne kand. H. THORBJÖRNSSON. Reseda lutea L. Sala, i närheten af Strå kalkbruk på banvallen till Sala—Gysinge— Gefle järnväg. (42) Anemone hepatica L. f. alba Mill.) Gärke. Sala, vid Bråsta backe och Sala landsförsamlings prostgård. Ranunculus acer L. En form med »dubbla» blommor anträffades år 1905 i Visby, på vägen till Snäckgärdet. Polygonum cuspidatum Sieb. Förvildad i ett grustag vid Enköping. Rumex acetosella L. 3 multifidus L. p. p. Funnen år 1906 på Djäkne- berget i Västerås. Salix cinerea L. En androgyn form påträffades år 1906 i Västerås vid Viksäng. Talrika Ööfvergångsbildningar funnos mellan pistiller och stån- dare. Somliga grenar buro endast normalt utvecklade 9oO-hängen. Epipactis latifolia (L.) Al. v. varians Crantz. Sala, grufvan vid Stens- bottnen; nära Gudmundstorp. Gymnadenia conopea (L.) R. Br. På en myr vid Mattmar i Jämtland anträffades den "/; 1906 en ganska anmärkningsvärd form. Blommorna voro hvita och mindre än hufvudartens. Sporren var lika lång som fruktämnet, läppen oflikad, endast med två knappt märkbara inskär- ningar. Endast ett exemplar påträffades, som växte bland normalt ut- vecklade individ. Narcissus poeticus L. Exemplar med två blommor utvecklade inom hölstret iakttogos i Sala vid Skuggan år 1909. Hordeum murinum IL. Sala vid Nybygget år 1904. Deschampsia cespitosa (L.) P. B. En vivipar form iakttogs år 1908 i september vid Broddetorp i Västergötland nära Hornborgaåns utlopp. Picea excelsa (Lam.) Lk. f. acrocona Th. M. Fries. I närheten af Läby kyrka i Uppland finnas flera individ, däribland ett af buskform, uppta- gande en yta af ungefär 20 kvm. K. V. Ossian Dahlgren. Carex punctata Gaud. på Storön bland Väderöarna. Vid ett besök sommaren 1900 på Storön (Lotsön) af Väderögruppen utanför Fjällbacka fiskläge påträffades spridda exemplar af ofvannämnda växt i bergsskrefvorna invid uppfartsvägen till utkikskuren och större tufvor och stånd något längre västerut i en sänka på Ön. År 1903 be- söktes åter Storön och konstaterades då en betydlig reducering af de invid och på något afstånd från nämnda väg förekommande stånden. Däremot framvisade den andra växtlokalen samma rika förekomst som tre år förut. Under vistelse i Fjällbacka förliden sommar (1909) gjordes flera seg- latser ut till Storön, därvid öns flora tämligen noggrant blef studerad. Därvid påträffades Carex punctala på flera nya ställen, dels i enstaka mindre stånd, dels i stora och rikligt förekommande tufvor. Efter hvad lotsåldermannen meddelat mig, skulle växten redan före mitt första besök på ön ha blifvit anträffad och sedermera flera gånger af botanister med mer eller mindre godt resultat blifvit eftersökt. Den af mig företagna grundliga undersökningen af ön har emellertid glädjande nog gifvit vid handen, att Carex punctata därstädes uppträder rätt rik- ligt och tycks trifvas godt. Emil Almqvist. (43) Silene maritima With. f. gracilis n. f. Under en botanisk utfärd sommaren 189414 till den i Göteborgs norra skär- gård belägna ön Öckerö påträffade undertecknad en Silene martitima-form, som tilldrog sig min upp- märksamhet genom = sitt spensliga växtsätt, sina små, korta och smala blad, sina smala, föga uppblåsta blom- foder och de små blom- morna. Strax efter det fyndet gjorts, hade jag för afsikt att i någon botanisk tid- skrift lämna meddelande härom, men afstod seder- mera därifrån under för- modan, att liknande Silene- former kanske allt emel- lanåt anträffades. Oaktadt egna iakttagelser sedan dess icke bekräftat detta, har hvarje meddelande om fyn- det uteblifvit, och saken varit så godt som glömd, till dess jag sommaren 1907 sammanträffade med d:r FR. AULIN från Stockholm, därvid saken kom på tal. D:r AÄ., som sedermera emottagit några grenar af växten (hvilka lära inför- lifvats med Riksmusei sam- lingar), anmodade mig att i Svensk Botanisk Tidskrift skrifva några ord härom. Det är med anledning häraf, jag nu, sedan fynd- platsen förliden sommar (1909) närmare undersökts, ber att få lämna några upp- lysningar om ofvannämnda växtform och dess växt- plats. Silene maritima f. gracilis E. ALMQ. (till vänster). Silene maritima från Uppl. Grisslehamn (till höger). Efter herbarieexemplar; naturlig storlek. (44) Beskrifning: De blombärande grenarna blott omkring 20 cm. långa, bladen 5—7 mm. långa, i enstaka fall mätande 10 mm., smalt jämnbreda. Det glest nätådriga fodret koniskt-cylindriskt, 10—12 mm. i längd och på midten 5—8 mm. i diameter samt med mer långspetsade och smala flikar af intill 5 mm. längd. Kronbladsskifvorna mera upprätta än hos Silene maritima, och de utslagna blommorna knappt mer än 1 cm. i genomskärning. Till färgen lik, är den till alla delar en gracilis- form af S. maritima. Funnen i ett exemplar 1894 på nordvästra delen af ön Öckerö i Göte- borgs skärgård, bland stenar och grus invid en låg berghäll några meter från stranden. Silene maritima With. f. gracilis n. f. a typo differt habitu ad omnes partes graciliore: caule tenuiore, foliis minimis, brevioribus, 5—7(—10) mm. longis, sublinearibus, calyce conico-cylindraceo, 10—12 mm. longo, 5—8 mm. lato, laciniis angustioribus, magis acutis pradito; parte superiore petalorum quam in typo erectiore; floribus apertis paullo plus quam 1 cm. in diam. — Hab. in insula Öckerö prope Göteborg Suecize. Emil Almqvist. Om Carex incurva vid Lersten. Då jag varit en ofrivillig orsak till en felaktig uppgift i prof. SERNAN- DERS uppsats i tidskriftens 3:dje häfte för år 1909 sid. (123), torde det vara lämpligt, att jag redogör för förhållandet, sedan det blifvit mig be- kant. Saken förhåller sig på följande sätt: Sommaren 1903 vistades jag under ett par veckor i Fjällbacka och gjorde botaniska ströftåg i trakten. Till min glädje påträffade jag en dag Carex incurva på snäckbackarna vid Lersten, utan att jag kände till dess förekomst i Bohuslän annat än i sydligaste delen af landskapet. Då Svenska Botaniska Föreningen sommaren 1908 gjorde sin exkursion på västkusten, förde jag deltagarna till Lersten och anvisade Carex in- curva såsom en af mig funnen växt. Prof. SERNANDER fann dess före- komst på platsen ganska anmärkningsvärd och af stort intresse. För någon tid sedan kom jag emellertid underfund med, att växten var funnen där af andra och långt tidigare. I den af grosshandlaren ERNST NORDSTRÖM till Biksmuseum skänkta stora växtsamlingen, med hvars inordnande jag är sysselsatt, finnas flera exemplar af C. incurva från Lersten. Det första är taget af HERMAN ANDERSSON i juni 1889; så finnes den tagen af HUGO UDDGREN 1892 i juni (visserligen signerad blott med Qville, men helt säkert från Lersten); och slutligen finnas exemplar tagna 1892 i juli af E. TH. & H. FRIES. Huruvida den är tagen före 1889, är mig obekant men jag har ansett det vara min plikt att meddela denna lilla rättelse. Fr. RECAMUD Notiser om parasitsvampar. 1. Vid Svenska Botaniska Föreningens utflykt den 31 maj 1908 till Salems socken i Södermanland anträffades 2ecidieformen af Puccinia Pruni spinos& Pers. (Aecidium punctatum Pers), som förut i vårt land endast varit känd från Skåne och Öland. Se LAGERHEIMS redogörelse i denna tidskrift, bd. 3, sid. 31. Uredo- och teleutosporformen har hittills anträffats i Skåne, Småland, Gottland och Öland. Jag har nu funnit denna art på en ännu nordli- gare lokal, nämligen vid Linnés Hammarby. Under en af Stockholms- och Uppsala-botanister till denna plats företagen gemensam utflykt den 31 maj 1909 fann jag här dels i parken, dels i den bredvid liggande Uni- versitetet tillhöriga trädgården, Anemone ranunculoides angripen af ifråga- varande 2cidieform. Jag lade märke till, att på båda ställena Prunus domestica växte tätt intill de angripna bestånden, och beslöt, att senare på sommaren åter besöka platsen för att söka efter de andra utveck- lingsstadierna af svampen. Detta besök kom till utförande den 18 aug. s. å. Efter åtskilligt sökande observerade jag på några blad af nämnda Prunus enstaka små röda fläckar på öfversidan, och dessa visade sig på undersidan motsvaras af en liten uredofläck. Sedan fann jag också blad med teleutosporer, men tydligen befann sig svampen ännu i ett tidigt utvecklingsstadium. Jag lyckades finna svampen på båda de ofvan angifna ställena, där 2&ecidier blifvit iakttagna. Vid samma tillfälle insamlades vid Hammarby Puccinia Conii (Str.) Fuck. på C. maculatum. 2. Af docenten RB. FRIES hade jag fått veta, att han vid Flottsund iakttagit ett z2cidium på Thalictrum flavum. Vid ett besök på den angifna platsen den 16 juni 1908 fann jag detta zecidium i tämligen riklig mängd i strandängen på åns vänstra sida. En 2cidieform på denna värdväxt har af PLOWRIGHT befunnits tillhöra Puccinia persistens Pl., som bildar teleutosporer på Triticum repens. Denna växt förekom emellertid åtmin- stone ej i omedelbar närhet till 2cidierna vid Flottsund. Snarare skulle jag vilja misstänka ett par Poa-arter för att vara bärare af teleutospor- formen. Det är min afsikt söka utreda detta genom kulturförsök. Tills vidare får denna form kallas Ae. Thalictri-flavi DC. Vid samma tillfälle fann jag vid Flottsund, dock endast på en mycket begränsad lokal några blad af Ficaria verna angripna af 2ecidier. På denna värdväxt förekomma z&ecidier af två olika Uromyces-arter, näm- ligen U. rumicis (Schum.) Wint., hvars teleutosporer växa på R. obtusi- folius, och U. poce Rabenh. med teleutosporer på Poa-arter. Rumex obtusifolius skall (enligt THEDENII Flora) förekomma vid Uppsala, men är i alla händelser här. sällsynt, och dess 2&Xcidium på Ficaria är ej hel- ler här iakttaget. Det vid Flottsund funna 2ecidiet visar sig med led- ning af de mikroskopiska karaktererna (för hvilka jag redogjort i denna tidskrift, bd. 3 sid. 172) tillhöra Uromyces poe Rabenh. Från hvilken Poa-art infektionen utgått, kan jag ej angifva. 3. Under några dagars uppehåll, omkring den 1 aug. 1909, i Bydalen, den bekanta rekreationsorten i Jämtland, ett stycke västerut från Stor- (46) sjön, ägnade jag någon uppmärksamhet åt parasitsvampar, hvaraf flera arter uppträdde i stor rikedom i den frodiga vegetationen på sydslutt- ningarna mot vägen och älfven. Särskildt angripna voro Aconitum och Geranium, hvardera af tre arter. Ehuru alla de iakttagna arterna torde vara jämförelsevis vanliga i fjälltrakternas skogsregion, torde kanske en uppräkning af dem förtjena att meddelas. Följande arter insamlades: Uromyces aconiti-lycocotoni (DC.) Wint. I på Aconitum septentrionale. D geranit (DC.) Otth. I på Geranium silvaticum. Puccinia major Diet. I på Crepis paludosa. alpina Fuck. på Viola biflora. geranii-silvaticei Karst. Morthieri Körn. på Geranium silvaticum. Melampsorella dryopteridis (Moug.) Magn. på Phegopteris dryopteris. Urocystis anemones (Pers.) Schröt. på Aconitum. Taphrina borealis Johans. på Alnus incana. betulina (Fuck.) Johans. på Betula odorata. Janus "Thomas på Betula odorata. nana Johans. på Betula nana (i en myr närmare Hallen). Ramularia monticola Speg. på Aconitum. 0. Juel. Onygena equina (Willd.) Pers. i Torne Lappmark. Under Svenska Botaniska Föreningens exkursion förliden sommar till Torne Lappmark hade undertecknad turen finna ofvannämnda, i biolo- giskt hänseende intressanta svamp. Som bekant plägar denna art utbilda sina små knappt centimeterhöga fruktkroppar, som äro försedda med ett klotformadt, ljusbrunt hufvud, mätande 2—3 mm. i diam., och en hvit, c:a 3 ggr så lång fot, på multnande hästhofvar eller klöfvar af nötkrea- tur, mera sällan på affallna horn af de senare. Den O. equina, som på- träffades i närheten af Abisko turiststation, vegeterade däremot anmärk- ningsvärdt ymnigt dels på en gammal, af väder och vind illa medfaren ullstrumpa, dels på en likartad vante. Att en med hänsyn till sitt val af substrat annars så strängt specialiserad svamp som O. equina kunnat trifvas äfven på detta, torde väl få tillskrifvas de förhållanden, under hvilka strumpan och vanten i fråga varit i bruk -— de stamma helt sä- kert från den tid, då järnvägen byggdes här uppe. Man känner för öf- rigt en annan Onygena-art, O. corvina Alb. & Schw., hvilken utom på sitt vanliga substrat, multnande fjädrar, däggdjurshår o. dyl, äfven an- träffats på multnande tyg, »som sannolikt tillhört någon zigenares dräkt» (MARSHALL WARD, Onygena equina Willd., a horn-destroying fungus. Phil. Trans. Roy. Soc. Lond. Vol. 191, 1899, p. 269). Det var sålunda af ett visst intresse att äfven för O. equina konstatera en liknande öfver- gång från ett substrat till ett annat. Onygena equina synes höra till våra sällsyntare svampar; den uppfatt- ningen får man åtminstone vid genomgående af litteratur och herbarier. De fåtaliga svenska fyndorter för arten, jag lyckats finna, sammanställas här nedan. (47) Skåne: utan närmare angifven lokal. E. FRIES, Flora Scanica 1835, p. 355. I Uppsala Botaniska Institutions herbarium ligger äfven ett ex. med etikett: Scania. Herb. E. FRIES. Bleking: utan angifvande af fyndorten. C. ASPEGREN, Blekingsk Flora. GRS TENEr 1501, Pp. 100: , Småland: Dädesjö. På ett gammalt horn. Leg. J. P. GUSTAFSSON 1897 (Bot. Inst. herb. Upps.). Södermanland: Vårdinge prästgård. Leg. T. VESTERGREN 1895 (Bot. Inst. herb. Upps-). Uppland: »Upsalize in sylva regia in ungulis equinis fine sept. 1827. Herb. WAHLENBERG.» (Bot. Inst. herb. Upps-.). Slutligen kommer härtill den ofvannämnda fyndorten vid Abisko i Torne Lappmark, hvilken torde vara svampens nordligaste kända förekomst. Björn Palm. Parmelia tubulosa (Hagen) Bitter funnen fertil i Uppland. I en uppsats i Svensk Botanisk Tidskrift för år 1907 omnämner dr. G. O. MALME, att han ej lyckats anträffa mer än ett enda fertilt exem- plar af Parmelia tubulosa (Hagen) Bitter och detta i St. Malm (i syd- västra Södermanland). Några andra uppgifter om förekomsten af fertil P. tubulosa i Sverige föreligga, mig veterligt, icke. Fyndet af sådan i Uppland torde därför icke helt och hållet sakna intresse och kan möj- ligen förmå några af tidskriftens läsare att ägna uppmärksamhet åt Hypogymniernas geografiska utbredning och särskildt deras fertilitet. Under ett litet ströftåg i den lågvuxna tallskog, som omgifver mitt föräldrahem i Gottröra socken i Uppland, den 18 aug. 1909, anträffade jag till min glädje ett individ af ifrågavarande Parmelia, som var för- sedt med ett 5 mm. bredt apothecium. Det växte på en 2 dem. tjock tallstam och utmärkte sig, liksom öfriga på samma träd växande, genom ett knotigt och ålderdomligt utseende. Tallen stod på ett med renlaf beklädt berg. Samtliga träd på platsen voro rikt bevuxna med en hän- gande ÄÅlectoria, många helt eller delvis förtorkade. Lokalen tyckes likna de platser på Värmdön, där dr. MALME funnit Parmelia farinacea Bitter (»de breda med renlaf och islandslaf beklädda bergsryggarna eller hed- artade platåerna»). På grund af den korta tid, som stod till mitt förfogande, hann jag ej närmare undersöka omgifningarna. Omnämnas må dock, att den ty- nande tallskogen var tätt öfverklädd med Alectoria, Parmelia physodes, Evernia furfuracea, Cetraria glauca samt flera andra busk- eller blad- lafvar. Parmelia physodes, som eljest i trakten ytterst sällan utvecklar apothecier, var rikligt fertil; man kunde på ett och samma träd finna ända till ett halft dussin fertila exemplar. Det ser ut, som om här gjorde sig gällande några yttre faktorer, som särskildt befordrade utbild- ningen af apothecier. En noggrann undersökning på flera håll af ståndorter, hvilka i likhet med denna i Gottröra utmärka sig genom riklig apothecieutbildning hos lafarter, som eljest vanligen äro sterila, skulle helt säkert vara af in- tresse såsom belysande vissa sidor af lafvarnas ekologi. A. H. Magnusson. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BL 4, H. 2. REFERAT: J. REYNOLDS GREEN, Å History of Botany 1860—1900. Oxford 1909. 543 sid:, pris inb:9ESE6 d. Med den utomordentliga utveckling, som botaniken haft under sista halfseklet, ha naturligen vanskligheterna ökats i mycket hög grad för den, som numera vill våga försöket att lämna en öfverblick öfver utvecklingen inom hela det botaniska arbetsfältet. Botanikens olika grenar ha ju nu- mera vuxit ut till en rad mer eller mindre själfständiga discipliner och det öfverstiger en människas krafter att kunna omspänna dem alla. Förf. till föreliggande volym erkänner också i förordet de svårigheter, som sålunda uppställa sig, då det gäller att skildra den botaniska forsk- ningens utveckling under dessa fyra, så grundläggande decennier. Där- till kommer ock den svårighet, som ligger uti att skrifva historia öfver en tidsperiod, som ligger oss så nära, att företeelserna ännu ej hunnit få vederbörlig historisk relief. Det måste alltid till en viss grad bli en smaksak, huru en dylik historik skall skrifvas. Den ene värdesätter ju icke alltid ett forskningsresultat på samma sätt som den andre; i all synnerhet gäller detta naturligen i sådana frågor, som alltjämt äro före- mål för öppen debatt. : Det torde därför kunna starkt ifrågasättas, om dylik summarisk be- handling af hela botanikens historia numera har samma fog för sig, som under äldre skeden. Den enda riktiga vägen för framtiden-är nog den, hvilken ju f. ö. redan beträdts, att dela upp det ofantliga ämnet i sina naturliga grupper och öfverlämna åt specialister att hvar i sin bransch skildra forskningens utveckling. Med hänsyn tagen till de synpunkter, som här berörts, kan denna GREENS bok med allt skäl hälsas som ett värdefullt och samvetsgrant försök att lösa det mer än vanligt vanskliga företaget. Ojämnheter finnas och hvar och en skall lätt nog inom sin intressekrets finna anledning till kritiska randanmärkningar, men som sagdt, detta ligger nära nog i sa- kens natur. Hvad speciellt angår den roll, som svenska botanister spelat under den nämnda tidsperioden, så förefaller framställningen skäligen fattig. ARESCHOUG, KJELLMAN, WITTROCK, NORDSTEDT och många andra namn söker man förgäfves, liksom NATHORST ej heller återfinnes i det paläobotaniska kapitlet. Någon som helst nationellt chauvinistisk lägg- ning har emellertid framställningen icke på någon punkt. Tvärtom synes författaren alldeles särskildt ha bemödat sig om fullständig objektivitet i detta hänseende och han framhåller på många ställen, att det framför allt varit de tyska botanisterna, som haft att uppvisa de ledande nam- nen inom flertalet af botanikens grenar. Det har kanske därför rent af (49) bidragit till ett mera opartiskt bedömande af tidsepoken, att författaren icke varit af tysk nationalitet. Vi ha alltså nu den botaniska vetenskapens historia nedskrifven ända fram till år 1900. KURT SPRENGELS Geschichte der Botanik (I, 1817; II, 1818) var det första försöket att ge en sammanhängande framställning af botanikens utveckling ända från antikens dagar. Än i dag har arbetet sitt värde, om än den botaniskt-historiska forskningen sedan dess ändrat uppfattning på många punkter. Samma år (1817) utkom också J. A. SCHULTES Grundriss der Geschichte und Literatur der Botanik von Theo- phrastos Eresios bis auf die neuesten Zeiten, men SPRENGELS arbete blef det grundläggande. Ar 1854 utkom WINCKLERS Geschichte der Botanik, men det skulle dock icke bli detta i många afseenden förtjänstfulla ar- bete förunnadt att länge föra den historiska botanikens talan, ty samma år började ERNST MEYERS stort planlagda Geschichte der Botanik att ut- komma med första bandet. Tyvärr blef det blott ERNST MEYER förun- nadt att föra sitt verk fram till midten af 1500-talet. Fjärde och sista bandet utkom 1857. Det hade varit MEYERS tanke att föra arbetet fram ända till ROBERT BROWN (omkr. 1830), men döden afklippte verket. Som en direkt fortsättning af MEYERS arbete kan KARL JESSENS Botanik der Gegenwart und Vorzeit (1864) betraktas. Så utkom år 1875 JULIUS SACHS »Geschichte der Botanik vom 16. Jahr- hundert bis 1860», i hvilket utomordentligt välskrifna arbete hela den moderna botanikens utveckling skildrades med en blick för idéernas ge- netiska växt och med en klarhet i valet af synpunkter, som var något dittills ganska nytt inom den botaniska historieskrifningen. Att SACHS därvid kom att bedöma LINNÉ ensidigt och i stor utsträckning direkt missvisande, är ett beklagligt lyte hos detta hans arbete, som visserligen är förklarligt med tanke på SACHS” hela forskningsriktning och som en senare tid ju allmänt börjat erkänna. Med undantag af denna felbedöm- ning af LINNÉ stå SACHS Geschichte der Botanik jämte ERNST MEYERS verk öfver de äldre tidernas botaniska forskning som de båda standard- arbetena i ämnet. Det nu föreliggande arbetet af REYNOLDS GREEN är planlagdt som en direkt fortsättning af SACHS skildring, hvars plan och allmänna syn- punkter i görligaste mån blifvit bibehållna. Sålunda sönderfaller också GREENS arbete i tre hufvuddelar: morfologi (med systematik och paläo- botanik), anatomi och fysiologi. I ett inledande kapitel lämnas en all- män Ööfversikt öfver de riktlinjer, utefter hvilka det botaniska forsknings- arbetet bedrifvits under den skildrade tidsperioden och mera bemärkta forskare, som aflidit under dessa decennier, ägnas några orienterande biografiska rader. Arbetet afslutas med en bibliografisk förteckning öfver de arbeten, som omtalats, och en blick på denna författarlista ger en god föreställning om verkets förtjänster och — brister. Om än REYNOLDS GREEN som stilist icke kommer upp i jämnhöjd med JULIUS SACHS, så gör hans bok dock ett mycket vårdadt intryck och han har lyckats väl med det vanskliga företaget att servera det kolossala och brokiga mate- rialet i öfversiktlig och lättläst form. Thorild Wulff. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Revisionssammanträde. Sammankomsten hölls måndagen den 30 maj 1910 å Stockholms Hög- skola under ordförandeskap af prof. V. B. WITTROUK. Närvarande voro 58 medlemmar. Prof. WITTROCK höll föredrag: »Om misteln, Viscum album, särskildt 1 Sverige. Med tillhjälp af karta, fotografier, pressadt och lefvande material lämnade föredr. en öfversikt af mistelns utbredning i Sverige, dess värdplantor och biologi samt redogjorde under förevisande af teck- ningar och spritlagdt material af groddplantor m. m. för dess utveck- ling från frö till frö. Docenten TH. WULFF demonstrerade ett hittills okändt Linné-herbarium, omfattande 67 exemplar, hvilket finnes bevaradt å egendomen Gränsöö vid Mälaren. Licentiaten G. SAMUELSSON höll ett af kartor belyst föredrag om: »Några endemiska växters utbredning.» Se G. SAMUELSSON, Uber die Verbreitung einiger endemischer Pflanzen. (Arkiv för Botanik, Bd 9, n, 12; 1910.) ievisionsberättelsen hade följande lydelse. Undertecknade, vid Svenska Botaniska Föreningens sammanträde den 21 november 1908 utsedda att granska styrelsens förvaltning för år 1909 få däröfver afgifva följande berättelse. Mot styrelsens oss företedda protokoll finnes intet att anmärka. Behållning från PO086RESE pg: sa slets ere TSV Kr. TASK Ledamotsafgifter för: fenE2 ADS +... ss SN sybeker seen | 100: 00 FÖTT SÄTTS I ÖN, Fosin ger ses TI SER EEE » 61: 00 > » FR 0 [ego de: Ag SR SEE EE REN » 154: 00 , 118/013 TSAR ARR RA RR Me Aa a 3300: 39 Bidrag och Ulverse ämkOmStel = ss... IL R25DDGEDO Summa Kr. 6,286: 78 Häremot svara följande, i likhet med inkomsterna behörigen verifice- rade utgifter: För föreningen och dess sammankomster... Kr. 61: 95 Hör tidskriften, argangen! 9000 mon sg ss ss sasse ascerse 5050: 47 Bostporton, distribution. mt MN oo tess ssss susse sc ) 452: 42 Behallningen. utgörs alunG TES ts oc skurspien ss nns ) 115: 94 Summa Kr. 6,286: 78 Ställningen vid årets slut visar följande tillgångar och skulder: Debet: Kredit: An Inventarier och inneliggande Per fonden för engångs- lager af tidskriften kr. 300: 00 AMS TTe rs Kr. 1,000: 00 Kassabehållning ... » 115:94 Arsafgifter för 1910 >» 140: 00 Fordringar för för- fattares separat- tryck och af bok- I 21E UNO NEN RSS SENARE » 224: 06 Obetalda årsafgifter 500: 00 Sa KT310 140500 S:a Kr. 1,140: 00 Ännu utestående afgifter voro vid revisionstillfället föremål för in- drifning. Antalet af föreningens medlemmar, som vid 1908 års slut utgjorde 356, hade under året ökats till 4035. Trots denna ökning i medlemsantalet hade, såsom af revisionen fram- går, inkomsterna under året väsentligen understigit utgifterna, hvilket betingas af kostnaderna för föreningens tidskrift. För täckande af den uppkomna bristen har föreningen äfven nu att tacka samma dess med- lem, som förra året på enahanda frikostiga sätt trädt hjälpande emellan. Med anledning af den gjorda revisionen få vi föreslå, att föreningen måtte bevilja styrelsen, sekreteraren och skattmästaren full och tacksam ansvarsfrihet. Stockholm den 21 april 1910. Hj. Hafström. Henrik Hesselman. Nya medlemmar. Styrelsen har till medlemmar af föreningen invalt: på förslag af lektor E. Hemmendorft: studeranden ERIK SKERFE, Stockholm; på förslag af fondmäklaren G. Indebetou: herr F. O. WESTERBERG, Wistinge; på förslag af apotekaren C. Pleijel: förste stadsläkaren N. JOHNSSON, Hernösand, apotekaren J. E. STAWwE, Sollefteå; på på på på på på (52) förslag af docenten 0O. Rosenberg: professor BENGT LIDFORSS, Uppsala; förslag af prof. J. R. Sernander: fil. stud. GöSTA FREDMAN, Uppsala, fil. stud. H. STOLT, Uppsala, fil. stud. R. WAHRBERG, Uppsala, lektor O. A. WAHLGREN, Hernösand; förslag af dr N. Sylvén: forstmästaren K. LANDGRAFF, Wirsbo; förslag af docenten N. Svedelius: fil. kand. ANDERS SCHÖTT, Uppsala, fil. stud. DAGMAR WENDEL, Uppsala; förslagsatil. les o0ENestergren: redaktör C. FORSSTRAND, Stockholm; förslag af prof. VC BWittrock: professor H. CONWENTZ, Danzig, lektor O. M. FLODERUS, Västerås, lärarinnan AUG. PALMQVIST, Stockholm, litograf G. A. THOLANDER, Stockholm. NOTISER: Botaniska sällskapet i Stockholm. Den 20 april 1910. Fil. stud. STEN SELANDER redogjorde under förevisande af herbariematerial från Uppsala botaniska museum och Bot. Riksmuseum för svenska for- mer och hybrider af Ranunculus acris. Föredr., som har för afsikt att tillsamman med fil. stud. HARRY SMITH publicera en studie öfver denna arts formkrets, anhöll om insändande af lefvande material eller frö af märkligare former för odling i Uppsala botaniska trädgård. Med. lic. SELIM BIRGER förevisade svenska former af Polypodium vulgare. Amanuensen B. PALM förevisade exemplar af Onygena equina från Lappland; se p. (46). Vetenskapsakademien. Den 27 april 1910. Tillinförande i Hand- lingarne antogs: Die fossilen Holzreste von Spitshergen af dr W. GOTHAN, samt i Arkiv för botanik 1) On some species of ferns collected by dr Carl Skottsberg in temperate South America af dr C. CHRISTENSEN, 2) Zur Kenntnis der Algenflora der norwegischen Westkäste af doc. H. KYLIN. Prof. NATHORST meddelade en redogörelse för de intressanta under- sökningarna af dr W. GOTHAN i hans ofvannämnda afhandling, hvaraf bland annat framgått genom undersökning af de fossila trädens årsringar, att under Juraperioden liknande skillnad i årstider som i nutiden härs- kade på dessa högre breddgrader. Den 11 maj 1910. I Arkiv för botanik intogs: Skandinaviska former af Rosa glauca af rektor S. ALMQUIST. Bland gåfvor till akademiens bibliotek nämndes särskildt 14 stycken konvolut, innehållande protokoll rörande 15:de skandinaviska naturfors- karmötet i Stockholm 1898. Ett af konvoluten utgöres af ett slutet kuvert med påskrift: öppnas ej före 1935. Konvoluten äro skänkta af styrelsen för 15 skandinaviska naturforskarmötet genom professor SEVE- RIN JOLIN. Till inländsk ledamot invaldes professorn i farmakologi vid universi- tetet i Lund dr CHARLES ERNEST OÖVERTON. Växtbiologisk institution i Uppsala. Dr FRANS KEMPE har till Uppsala universitet öfverlämnat en summa af 25,000 kr. för uppförande (54) af en institutionsbyggnad till den af honom donerade professuren i växt- biologi, hvilken innehafves af prof. R. SERNANDER. Byggnaden jämte till- hörande trädgård torde komma att förläggas i närheten af de nuvarande botaniska institutionerna. I tredje internationella botanistkongressen i Bruxelles den 14—22 maj 1910 deltogo: från Sverige prof. J. ERIKSSON, lektor E. HEM- MENDORFF, professorerna O. JUEL, C. LINDMAN, ÅA. G. NATHORST och O. NORDSTEDT; från Danmark dr F. BÖRGESEN, prof. E. WARMING; från Norge dr B. HANSTEEN. I samband med kongressen voro anordnade talrika exkursioner. Förhandlingarna med besluten i nomenklaturfrågorna torde inom kort utkomma af trycket. På officiell engelsk inbjudan kommer nästa kongress att hållas i Lon- don 191535. Tiil de botanister, som under sommaren och hösten anträffa tryfflar eller tryffelliknande svampar, tillåter sig undertecknad att ställa en an- hållan, att de måtte lämna mig underrättelse om de gjorda fynden, äfven af mera vanligt förekommande arter. Med största nöje står jag för öfrigt till tjänst, om upplysningar skulle önskas beträffande sådana svampar. Th. M. Fries. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 3. FLORISTISKA ANTECKNINGAR FRÅN DE ALPINA OCEKSUBALPINA DELARNA AF KARESUANDO OCH JUKKASJÄRVI SOCKNAR NORR OM TORNE TRÄSK. AF THORE C. E. FRIES ock S. MÅRTENSON. Följande förteckning öfver fanerogamer och kärlkryptogamer inom regio alpina och subalpina af Jukkasjärvi sockens norr om Torne träsk och Torne älf belägna delar samt Karesuando sockens inom nämnda regioner fallande områden är hufvudsakligen grundad på iakttagelser under en resa i dessa trakter sommaren 1909.1 Hvad Jukkasjärvi soc- ken beträffar, ha blott de efter Torne träsks norra strand belägna de- larna samt Kattovuoma, Raggiseno, Vuoskonjärvi, fjällområdet från riks- gränsen till ungefär en mil öster om Sautso, d. v. s. Mannamtjåärro, Na- måive samt de däremellan och Sautso belägna kärr- och mossmarkerna samt i öfrigt de nordligare till Karesuando socken gränsande delarna besökts. Värdefulla kompletterande uppgifter angående floran inom de af oss ej beresta områdena af Jukkasjärvi socken ha erhållits af fil. kand. E. BERGSTRÖM, hvarför vi här vilja uttrycka vår stora tacksamhet. — Förutom egna lokaluppgifter ha dessutom dylika så vidt möjligt insamlats äfven från andra botanister, som besökt dessa trakter. Vi stå härutin- nan i tacksamhetsskuld hos dr T. LAGERBERG, docenten R. FRIES, jäg- mästaren J. MONTELL samt kand. S. SELANDER. I den härmed lämnade artlistan har det icke varit vår afsikt att sam- manfatta alla förut gjorda iakttagelser, något som hvad den nyare litlte- raturen beträffar vore öfverflödigt, då den för hvar och en, som intres- serar sig för ämnet, är lätt tillgänglig. Den äldre floristiska litteraturen har af C. P. LAESTADIUS? bearbetats och kompletterats. I detta arbete ”!' Dessutom ligga till grund en del floristiska anteckningar från Torne träsk gjorda åren 1905, 1906 och 1908. En mindre omfattande resa inom Karesuando socken företogs dessutom under den förflutna sommaren (1910). > C. P. LestanIivs: Bidrag till kännedomen om växtligheten i Torne lappmark. Upsala 1860. (56) förekommer emeliertid ett stort antal så vilseledande och rent af fel- aktiga uppgifter, att vi ej kunna underlåta att närmare belysa en del mera genomgående dylika. Först och främst förlägger C. P. LESTADIUS gränsen nedåt för björk- skogen till trakten af Palojoensuu under det att den i själfva verket ligger åtskilliga mil längre upp nämligen vid nedre ändan af Kellottijärvi. Härigenom blifva naturligtvis en del allmänna omdömen om arters ut- bredning i olika regioner vilseledande.! Någon rättighet till generali- sering synes LESTADIUS f. ö. icke på grund af sina föga omfattand resor hafva haft. Såsom ett bevis på hans ringa geografiska kän: nedom om de af honom beskrifna trakterna må bl. a. anföras, att fjäl- let Kåbdovanka, som i verkligheten ligger flera mil inne på norskt om- råde, utan vidare räknas till Torne lappmark. Några felaktigheter före- komma äfven i C. P. LESTADI artlista, hvilka emellertid i allmänhet lätt genomskådas af den kritiske läsaren. Trots alla sina fel innehåller dock C. P. LESTADII uppsats en hel del intressanta lokaluppgifter och iakttagelser öfver vegetationen i öfrigt. Beträffande lokaluppgifterna för sådana växter, som anträffats mera allmänt antingen spridda öfver hela området eller inom mera begrän- sade delar däraf, ha anteckningarna sammanställts under mera allmänt hållna omdömen i och för undvikande af onödig spaltfyllnad. För de växter åter, hvilkas utbredning af en eller annan anledning synes förtjäna större intresse, ha däremot noggranna lokaluppgifter an- förts. I de fall, då något förbiseende kunnat misstänkas ha ägt rum, anmärkes detta för hvarje särskild växt. Områdets omfång är c:a 75 kv.-mil. Mot öster begränsas det af tall- skogen, som sammanhängande sträcker sig från trakten af Maunu i norr till Sämäräinen och Kattovuoma i söder. Till sin petrografiska beskaf- fenhet utgöres berggrunden till största delen af graniter och gnejser. Blott på tvänne ställen nämligen efter norra stranden af Torne träsk samt inom Karesuando socken i nordväst mot Kilpisjärvi finnes fjällkedjan representerad. Dessutom finnes inom Jukkasjärvi socken ett mindre parti, Raggisvaaramassivet, som till ej ringa del uppbygges af arkäiska skiffrar. Denna olikhet i berggrundens beskaffenhet inverkar, såsom af förteckningen närmare framgår, 1 ej ringa grad på växternas fördel- ning. Achillea millefolium LTL. Jukk.: Salmi ruderat. Kar.: Siikavuopio, Naimakka, Keinovuopio, Mukkavuoma. Saarikoski samt på vintervägen vid Sauskaskoski. På alla dessa ställen ruderat. Pältsamavanka fler- städes, Kummajärvi, Kilpisjärvi vid järven pärä samt Kuokkimasmuotka. Aconitum ”septentrionale Koelle. Kar.: Kilpisjärvi (enl. LEST.). Ej åter- funnen. Actea spicata L. Jukk.: Pålno, Ortojokk. — Enligt bladformen att döma tillhöra alla inom området iakttagna exemplar f. erythrocarpa. Turez. " Så t ex. är fallet med Mulgedium sibiricum, Veronica longifolia, Utricularia intermedia och minor, Naumburgia, Cicuta, Nuphar pumilum etc. AN ES St | Tr Agrostis borealis Hn. fl. Allmän. Alchemilla acutidens (Bus.) Lindb. fil. Jukk.: Snuorajokk (enl. SONDÉN). Kar.: Allmän. Alchemilla alpina L. Jukk.: Raggisvaara (E. BERGSTRÖM). Kar.: Pält- sama (WAHLENBERG), Pikku Tanta. Alchemilla > filicaulis (Bus.) Lindb. fil. Jukk.: Ortjokk flerstädes (T. LAGERBERG). Kar.: Sauskaskoski. Alchemilla glomerulans Bus. Allmän. Alnus ineana (L.) Willd. var. borealis Norrl. Jukk.: Torne träsks norra strand ej sällsynt. Kar.: Naimakka på Vuoskonvaara. — Exemplaret från Naimakka har af L. M. NEUMAN tolkats som hybriden A. glutinosa Xx incana. Alsine biftora (L.) Wg. Allmän på fjällhedarne. Förekommer äfven sparsamt i björkskogen t. ex. vid Kilpisjärvi, i Kumma eno dalen samt vid Torne träsk. Alsine hirta (Wormskj.). Hn. fli f. rubella Wg. Jukk.: Ortovare (SE- LANDER). Kar.: Pältsama. Alsine stricta (Sw.) Wg. Jukk.: Lullehatjårro, Snuoritjåkkos branter ofvan björkgränsen (T. LAGERBERG). Kar.: Pältsama flerstädes. Alopecurus fulvus Sm. Jukk.: Kattovuoma. Kar.: Naimakka, Saarikoski, Arpojaure, Kerketjåkko. — f£. natans Simmons. Jukk.: Pålno, Vuoskåive. Kar.: Mukkavuoma. Keinovuopio, Kilpisjärvi vid järven pärä, Kerke- tjäkko. Andromeda hypnoides L. Allmän på fjällhedarne. Andromeda polifolia L. Allmän i myrarne. — f£. acerosa Hn. här och hvar. särskildt på fjällhedarne typisk. Andromeda tetragona IL. Jukk.: Tidnopakte, Tuoptertjåkko, Airavare, Snuoritjäåkko, Ortovare, Ripasvare, Mannamtjårro, Sautso, Iso Tuipala, Abramtjåkko, Luossavaara, Raggisvaara, Yli Porro, Stuoratjåkko, Simåive. Kar.: Kartevaara, Kiepamajoki, Kårviåive, Kåvlatjårro, Omasjaure, mellan Rostojaure och Mukkavuoma flerstädes, Kedkeåive, Ala Termesvaara, Tuipala allmän samt på fjällen vid Kilpisjärvi, Pältsama och Moskama allmän, Rostonselkä på Arpoåive, vid Suolojaure och Fjellarijoki. — De af T. LAGERBERG beskrifna tvänne formerna (f. eburnea och f. picta), i hvilka denna art skulle sönderfalla, kunna icke tillmätas något systema- tiskt värde. Ofta anträffas nämligen exemplar, där en gren är typisk f. eburnea och en annan lika typisk f. picta. Angelica Archangelica L. Jukk.: Pålno, Jebrenjokk, Lullehatjårro, Orto- jokk, Ripaisenjoki, Kattovuoma. Kar.: Siikavuopio, Saarenpää på svenska sidan, Vuokaisenjoki, Virkakursunjoki, Naimakkaluspa, Arpojaure, Ala Termesvaara, Kilpisjärvi allmän, Ainettivarpenjoki, Sarvesåive. Angelica silvestris L. var. montana (Schleich.). Jukk.: Pålnovare (enl. N. SYLVÉN). Antennaria alpina (L.) RB. Br. Allmän på fjällhedarna men äfven här och hvar i björkskogen. -— Den af T. LAGERBERG beskrifna f. simplex har äfven anträffats på åtskilliga ställen. Den är föga konstant, och ej sällan anträffas exemplar, hos hvilka en stjälk uppbär en enda stor korg, under det att de öfriga äro försedda med flera korgar. — Allmän är (58) äfven f. rosea T. LAGERBERG. — Mer eller mindre corymbosa-artade former hafva äfven anträffats (t. ex. Rostojaure, Pältsamavanka m. fl. ställen). — Tvänne gJ-exemplar insamlades nära Paldåive; pollen odugligt; några S-exemplar togos äfven sommaren 1908 på Lullehatjårro. Antennaria carpatica (Wg.) BR. Br. Kar.: Pältsamavanka massvis. — Såväl S- som Y-exemplar funnos blandade. Antennaria dioica (L.) G&ertn. Allmän inom regio subalpina men före- kommer äfven, fastän mera sparsamt, på fjällhedarne. — Särdeles ty- pisk £. cyrombosa Hn. iakttogs vid Siikavuopio. — En monocefal form, analog med 4. alpina f. simplex T. LAGERBERG men af lika ringa konstans iakttogs flerstädes. ; Anthoxanthum odoratum L. Allmän såväl inom regio alpina som sub- alpina. — På snölägeartad mark med riklig fuktighet långt fram på sommaren blir denna växt mycket bredbladig och kortvuxen samt ej sällan starkt rödaktig till färgen; liknar habituellt på dylika lokaler Trisetum airoides. Anthriscus silvestris (L.) Hoffm. Jukk.: Pålno, Jebrenjokk, Ortojokk, Aipaisenjoki. Kar.: Kumma eno daler på ett par ställen, Ladnivaara flerstädes, Kilpisjärvi flerstädes, Vuokaisenkursu. Anthyllis vulneraria L. Jukk.: Ortojokk (H. LJUNGDAHL). Arabis alpina L. Jukk.: Torne träsk efter bäckar allmän, Kiepama- järvi, Puollamåive, Luossajärvi. Kar.: Virkakursunjoki, Vittangijoki, Arpo- jaure, Kilpisjärvi allmän, Kumma eno dalen flerstädes, Nirjijaure, Sarves- åive, Liedakka flerstädes. — f. glabrata A. Blytt. Ortojokk. Arabis hirsuta (L.) Scop. var. subalpestris Ahlfv. Jukk.: Ripasvare (E. BERGSTRÖM), Ortovare (T. LAGERBERG). Arctostaphylos alpina (L.) Spreng. Allmän. Arctostaphylos uva ursi (L.) Spreng. Jukk.: Ortovare (T. LAGERBERG), Rau- navaara, Vuoskonjaure. Kar.: Kiepamajoki, Mukkavuoma allmän, Siika- vuopio flerstädes, mellan Siikavuopio och Saarenpää flerstädes, Keino- vuopio, Arpojaure, Rovavaara, Kirkovaara, Puolama, Liedakka, Ala Njanko och Rauskasjoki-dalen massvis. Arenaria ”norvegica Gunn. Jukk.: Ortojokk på lagunerna, Ortovare SELANDER), |— Funnen 1905 af TH. FRIES vid Korsojökeln.| Arnica alpina Olin. Jukk.: Ortojokk (massvis blommande 1905 och 1906). Kar.: Pältsama, Kuolpanåive. Aspidium Lonchitis (L.) Sw. Jukk.: Pålno, Ortojokk, Tuopterjokk. Kar.: Pikku Tanta. — Antagligen allmän efter Torne träsks norra strand. Asplenium viride Huds. Jukk.: Lullehatjårro, Pålno, Jebrenjokk, Orto- jokk, Tuopterjokk. Kar.: Åggovaara, Pikku Tanta. Astragalus alpinus LL. Allmän öfver hela området. Alla iakttagna exemp- lar tillhöra f. arclica SONDÉN. Astragalus oroboides Horn. Jukk.: Lullehatjårro (1908). Eftersökt och funnen på ytterligare två lokaler vid Ortojokk af T. LAGERBERG. Azalea procumbens IL. Allmän inom regio alpina, ej sällsynt inom regio subalpina. [Trifves äfven i lafrik tallskog t. ex. vid Raggis eno och Maunu.j/| (59) Barbarea stricta Andrz. Jukk.: Ortojokk på lagunerna, Laddivaara. Kar.: Kumma eno nära Aggojokks inflöde. Batrachium peltatum (Schrenk.) Gelert. "suecicum Gelert. Jukk.: Je- brenjokk (SYLVÉN), Ripaisenjoki, Kattovuoma i Jostojaure, Vuoskåive. Kar.: Könkämä älf allmän; i småsjöar mellan Sautso och Kiepama- joki förekom en steril Batrachium, som tillhörde peltatum-formerna, san- nolikt "suecicum Gelert. Batrachium paucistamineum (Tausch.) Gelert. "eradicatum Lzest. Jukk. Ortojokk (A. SEIDELIN). Kar.: Aggojokk. — Steril sannolikt inom Kare- suando socken flerstädes. Betula nana L. Allmän. Botrychium Lunaria (L.) Sw. Jukk.: Pålno, Jebrenjokk (T. LAGERBERG), Ortojokk. Kar.: Kumma eno dalen. Brassica campestris L. Kar.: Keinovuopio på gårdsplanen. Braya alpina Sternb. & Hoppe. Jukk.: Njuonjevare (O. VESTER- LUND). Calluna vulgaris L. Kar.: Naimakka (ett exemplar!). [Enstaka exemp- lar iakttogos äfven inom björkskogen på sydöstra delen af Pessinki (E. BERGSTRÖM). Calamagrostis lapponica (Wg.) Hn. Allmän såväl inom regio alpina som subalpina. Calamagrostis neglecta Ehrh. Som föregående. Calamagrostis purpurea Trin. Som föregående i ängsbjörkskogar och ängsvidesnår, sällsyntare såsom fristående i ängar inom regio alpina (Lassivaara). Callitriche vernalis Kätz. Jukk.: Kattovuoma i Jostojaure Kar.: Rosto- jaure flerstädes, Könkämä älf vid Mukkavuoma, Keinovuopio, Naimakka och Siikavuopio samt Kilpisluspa. — Enl. C. P. LAESTADIUS förekommer äfven C. autumnalis L. allmänt i björkskogen. Caltha palustris L. Ej sällsynt inom såväl regio alpina som sub- alpina. — Alla iakttagna exemplar torde hafva tillhört f. zetlandica Bub. Campanula rotundifolia L. var. lapponica (Wit.) Simmons. Jukk.: Pålno, Kåtesuolo, Ortojokk. Kar.: Kuokkimasmuotka (det. H. SIMMONS), Tanta, Siikavuopio mindre typisk (det. H. SIMMONS). — var. Gieseckiana (Vest.) Simmons. Jukk.: Lullehatjårro, Ortojokk. Kar.: Pältsamajoki (det. H. SIM- MONS). Campanula unifltora L. Jukk.: Lullehatjårro flerstädes, Snuorajokk, Jebrenjokk, Ortojokk, Tuopterjokk, Majvatjåkko (SELANDER). Kar.: Kilpis- järvi på fjällen Kuolpanåive, Salmiåive, Pikku Tanta, Tanta, Kitjipahta, Kuokkimasmuotka, Pältsama flerstädes. Capsella bursa pastoris (L.) Medik. Jukk.: Kattovuoma, Salmi. Kar.: Mukkavuoma, Saarikoski, Naimakka, Siikavuopio, Liedakka. Cardamine pratensis L. Jukk.: Ortojokk, Jebrenjokk (T. LAGERBERG), Kattovuoma. Kar.: Kiepamajoki, Rostojaure flerstädes, Sudijärvi, efter Könkämä älf från Mukkavuoma till Kellotijärven luspa, Kilpisjärvi fler- städes, Pältsama, Liedakka flerstädes. — Genomgående lågvuxen och få- blommig. (60) Cardamine bellidifolia L. Jukk.: Lullehatjårro, Ripasvare, Vuoskåive, Mannamtjårro, Sautso, Kortovaara vid Salmi. Kar.: Sautso-, Taavaskaite-, Linakero-, Tuipal-, Roston selkä-, Tjuonakielienen-, Vuokaisenkero-, Kerke- tjäkko-, Hitteråive-Ladnivaara-massiven ofvan björkgränsen. — I björk- skog sällsynt (t. ex. Mukkavuoma). Carex aquatilis Wg. Allmän. -— 8. stans Drej., efter Könkämä älf samt äfven annorstädes inom området vanlig. — /f. epigejos Lest. (= aquatilis X rigida enl. NEUMANS flora p. 706) likaledes allmän. Carex aquatilis Wg X Goodenoughii J. Gay 8 juncella Fr. Siikavuopio i en myr bland stamarterna. — Af L. M. NEUMAN granskad och bestämd till C. aquatilis X Goodenoughii. Carex alpina L. Jukk.: Vid Torne träsks norra strand i de västligare delarne ej sällsynt. Kar.: Pältsama, Gåbnetjåkko, Pikku Tanta, Tanta, Kuolpanåäive, Kuokkimasmuotka, Siikavuopio. Carex alpina L.XxX atrata L. Kar.: Pältsamavanka bland stamarterna. Carex atrata L. Jukk.: Efter Torne träsks norra strand i de västli- gare delarne ej sällsynt. Kar.: Pältsama, Kuokkimasmuotka, Kuolpanåive. Carex Buxbaumi Wg. Jukk.: Kortovaara, Ortojokk (T. LAGERBERG). Kar.: Liedakkavaara, Vuokaisenkursu, Naimakka, Siikavuopio, Mukkavuoma, Kilpisjärvi flerstädes. — Uppträder, åtminstone såsom regel, under f. subrigida. Carex canescens L. Allmän. — f. subloliacea TLzst. allmän bland huf- vudformen. Carex canescens L. X lagopina Wg. Kar.: Roston selkä i videsnår; be- stämningen godkänd af L. M. NEUMAN. Carex ccespitosa L. < Goodenoughii J. Gay. Kar.: Siikavuopio i en myr. (det. L. M. NEUMAN.) — C. cespitosa L. dock ej iakttagen inom området. Carex capillaris LE. Jukk.: Kortolahti, Ortojokk, Jebrenjokk, Pålno. Kar.: Pältsama, Pikku Tanta, Tanta och Kuolpanåive vid Kilpisjärvi. Carex capitata Soland. Jukk.: Pålno, Ortojokk (T. LAGERBERG). Carex chordorhiza Ehrh. Ej iakttagen efter Torne träsks norra strand; f. ö. allmän inom hela området, starkt i tilltagande mot barrskogsgränsen. Carex dioica L. parallela (L2st.) Smrft. Allmän. Carex festiva Dewey. Kar.: Gapovaara, Vaurakkakorva, Mukkavuoma (MONTELL). Carex flava L. Jukk.: Pålnovare (SYLVÉN). Carex Goodenoughii J. Gay. 2 Juncella Fr. Allmän. — Hufvudformen förekommer enl. T. LAGERBERG flerstädes vid Ortojokk. Carex Goodenoughii J. Gay X rigida Good. Kar.: Siikavaara i kanten af en myr. (det. L. M. NEUMAN.) Carex irrigua (Wg.) J. E. Sm. Allmän. Högre upp på fjällen spar- sammare, ersättes slutligen af C. rariflora. Carex lagopina Wg. Allmän. Carex lasiocarpa Ehrh. Jukk.: Pålnovare (SYLVÉN). Kar.: Vuokaisen- myrarne enstaka, Liedakka. Carex laxa Wg. Kar.: Vuokaisenmyrarne, Liedakka flerstädes. Carex limosa EL. Kar.: Vuokaisenmyrarne sparsamt, Liedakka. Carex livida (Wg.) Willd. Kar.: Vuokaisenmyrarne, Liedakka flerstädes. (61) Carex loliacea L. Jukk.: Ortojokk, Kattovuoma. Kar.: Vuokaisen- kursu, Solivaara, Pulsojokis dalgång flerstädes, Liedakka flerstädes, Rosto- jaure på södra stranden, Vittangijärvi på västra stranden. Carex microglochin Wg. Kar.: Pältsamavanka (2?) (E. BERGSTRÖM). Carex misandra RB. Br. Jukk.: Lullehatjårro. Kar.: Pältsama flerstä- des, Tanta vid Kilpisjärvi. Carex rariflora (Wg.) J. E. Sm. Jukk.: Lokaler från denna socken ej antecknade. Kar.: Allmän på fjällhedarne, t. ex. Yli Salmijärvi flerstädes, Rostojaure flerstädes, Kummajärvi, Nirjijaure, Rostonselkä flerstädes. — Är ingalunda någon hybrid mellan C. irrigua (Wg.) J. E. Sm. och C. li- mosa L. Carex rigida Good. Ytterst allmän inom regio alpina, sparsammare inom regio subalpina. «a. genuina Fr., på torr mark allmän. — 3. in- feralpina Lzest., på fuktigare lokaler allmän. — /£. ripensis Lest., här och där, t. ex. Mukkavuoma. — /f. Juncelliformis Almqu., på mycket våta lo- kaler, t. ex. vid Kilpisjärvi i lagunerna. Carex rostrata With. Kar.: Siikavuopio, Vuokaisenmyrarne i Pulsujo- kis dalgång ej sällsynt. Carex "rotundata Wg. Allmän. — Öfvergår tydligt utan gräns i före- gående. Carex rupestris All. Jukk.: Lullehatjårro. — Sannolikt ej sällsynt ut- efter de västra delarne af Torne träsk. Kar.: Tanta, Pikku Tanta, Kuol- panåive, Salmiåive, Pältsama, Tjuosmir. Carex "saxatilis L. Jukk.: Lullehatjårro, Ortojokk. Kar.: Kitjipahta, Pältsama, Gåbnetjåkko. Carex ustulata Wg. Jukk.: Lullehatjårro, Snuoritjåkko (T. LAGERBERG). Kar.: Kuolpanåive, Tanta samt i björkskogen mellan ifrågavarande fjäll. Carex vaginala ”Tausch. Allmän. — På höga nivåer uppträder arten blott såsom gJÖ-form. Carex tvesicaria LL. Jukk.:; Förekomst oviss. Kar.: Sparsam inom regio subalpinas lägre delar t. ex. Siikavuopio, Tantajoki och Kuolpanåive, Pulsujokis dalgång flerstädes. — /f£. alpigena Fr. Pältsama, Mukkavuoma, Kilpisjärvi flerstädes. Carex vitilis Fr. Allmän. Carex tenella Schkuhr. Jukk.: Ortojokk (FRISTEDT). Återfunnen af T. LAGERBERG. Carex tenuiflora Wg. Jukk.: Kattovuoma.. Kar.: Rostojaure, Sauskas- koski, Lammaskoski, mellan Siikavuopio och Saarenpää flerstädes, Pulsu- jokis dalgång flerstädes, Liedakka flerstädes. Cerastium alpinum L. Jukk.: Pålno, Lullehatjårro, f. ö. allmän efter norra stranden af Torne träsk. Kar.: Kiepamajoki, Korvijoki, Korviåive, Ala och Yli Salmijärvi, Kåvlatjäårro, Pednamtjårro, Aksijoki, Omasjaure, Rostojaure flerstädes, Paltovaara, Rauskasjoki, Siikavuopio flerstädes, Vuo- kaisenkursu, Saarenpää flerstädes, Mukkavuoma, Kilpisjärvi allmän, Kuok- kimasmuotka, Pältsama, Vuotjosåive. — var. glabrum Retz. Jukk.: Lulle- hatjärro. Kar.: Kilpisjärvi flerstädes, Pältsama. — var. lanatum (Lam.) Pältsama. Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 19 (62) Cerastium alpinum IL. X "alpestre (Lindbl.) Hn. Kar.: Siikavuopio i ett flertal exemplar. Cerastium Edmonstoni (Wats.) Murb. & Ostenf. Jukk.: Jebrenjokk, Or- tojokk, Tuoptertjäkko (SELANDER). Kar.: Pältsamavanka. Cerastium trigynum Will. Allmän. Cerastium vulgare Hn. £. glandulosum Brenn. Kar.: Mukkavuoma, Kil- pisjärvi flerstädes. — Oftast på jäslera. Cerastium vulgare Hn. "alpestre (Lindbl.) Hn. Allmän inom hela om- rådet. Chamorchis alpina (L.) Rich. Jukk.: Pålno, Lullehatjårro, Jebrenjokk, Ortojokk. Chrysosplenium "tetrandrum (Lund) Th. Fr. Jukk.: Pålno, Kattovuo- ma, Snuorajokks mynning på en ö, Vuoskonjärvi. HKar.: Utefter Kön- kämä älf ej sällsynt, t. ex. Kilpisjärvi flerstädes. Mukkavuoma, Keinovu- opio, Arpojaure, Saarikoski, Naimakka, Virkakursunjoki, Siikavuopio fler- städes, Ladnivaara, Vuokaisenjoki flerstädes, Liedakka. Cirsium heterophyllum (L.) Al. Ej sällsynt i ängsbjörkskog och ört- rika videsnår. Celoglossum viride (L.) Hn. Jukk.: Lullehatjärro, Jebrenjokk, Orto- jokk, Sautso. — Sannolikt allmän efter norra stranden af Torne träsk. Kar.: Kiepamajoki, Pikku Tanta, Tanta, Kuolpanåive, Tuipala, Kilpis- järvi, Yli Njauko, Kummajärvi, Paldåive. — Såväl hufvudformen som den brunfärgade formen vanlig. Comarum palustre L. Allmän. Convallaria verticillata L. Jukk.: Pålno, Ortojokk (T. LAGERBERG). Cornus suecica L. Allmän inom regio subalpina, sällsyntare inom re- gio alpina. Coralliorhiza innata B. Br. Jukk.: Torne träsks norra strand ej säll- synt. Crepis paludosa (L.) Moensch. Jukk.: Pålno, Ortojokk, Snuoritjåkko (T. LAGERBERG), Jebrenjokk. Cystopteris fragilis (L.) Bernh. Ej sällsynt. Cystopteris montana (Lam.) Beroh. Ej sällsynt. Deschampsia alpina (L.) RB. & S. Jukk.: Tämligen allmän vid Torne träsk (N. SYLVÉN). Kar.: Mukkavuoma, Kilpisjärvifjällen flerstädes, Kuok- kimasmuotka, Kummajärvi, Gåbnetjåkko, Tjuosmir, Pältsama, Lassi- vaara. Deschampsia ccespitosa (L.) P. B. Jukk.: Vaddetjåkko, Pålno, Jebren- jokk, Kattovuoma. Kar.: Efter Könkämä älf allmän, särskildt på kul- turmark och vintervägen, Kummajärvi, Gåbnetjåkko, Pältsama, Kilpis- järvi flerstädes, Kuokkimasmuotka, Pulsujokis dalgång flerstädes, Liedakka. 7. brevifolia Hn. efter Könkämä älf mer eller mindre utpräglad. Deschampsia flexuosa (L.) Trin. Allmän. — 8. montana (L.) äfvenledes allmän. Diapensia lapponica L. Allmän på fjällhedarne, här och hvar i björk- regionen, särskildt dess öfre delar. Draba alpina L. Kar.: Pältsama, Kuolpanåive (J. MONTELL). Draba arctica J. Vahl. Kar.: Pältsama. (63) Draba fladnicensis Wwf. Jukk.: Lullehatjårro. Kar.: Pältsama, Pikku Tanta. "glabrata Lindbl. Kar.: Pältsama. Draba fladnicensis Wulf X nivalis Liljebl. Kar.: Pältsama. Draba hirta L.: Jukk.: Lullehatjårro, Jebrenjokks delta (T. LAGER- BERG). Kar.: Pältsama. — "rupestris R. Br. Pältsama. Draba hirta L. X nivalis Liljebl. 3 individ på Nuolja 1906 (SELANDER). Draba incana L. Jukk.: Lullehatjårro, Vilkisorta (T. LAGERBERG). Kar: Mukkavuoma. — var. gracilis (Ledeb.) Vilkisorta (T. LAGERBERG). Draba nivalis Liljebl. Jukk.: Lullehatjårro, Snuorajokk, Jebrenjokk, Ortojokk, Tuopterjokk. Kar.: Pältsama flerstädes, Pältsamjoki, Pikku Tanta. Dryas octopetala EL. Jukk.:- Pålno flerstädes, Lullehatjårro, Raggis- vaara. Kar.: Pållus, Tanta, Pikku Tanta och Kuolpanåive vid Kilpis- järvi, Pältsama flerstädes, Tjuosmir, Gåbnetjåkko. Elymus arenarius L. Kar.: Mukkavuoma. Elyna Bellardi Al. Jukk.: Lullehatjårro, Snuoritjåkko (T. LAGERBERG). Raggisvaara Kar.: Pältsama, Kuolpanåive. Empetrum nigrum IL. Allmän. Epilobium alsinifolium Vill. Jukk.: Lullehatjårro, Snuoritjåkko. Kar.: Vuokaisenkursu. Epilobium alsinifolium Vill. X palustre EL. Kar.: Vuokaisenkursu. Epilobium anagallidifolium Lam. Jukk.: Norra stranden af Torne träsk ej sällsynt. Kar.: Kummajoki, Saarikoski, Vuokaisenkursu, Kummajärvi, Pältsama, Kaaranesvaara (J. MONTELL), Kilpisjärvi allmän. Epilobium anagallidifolium L.X Hornemanni RBehb. Kar.: Saarikoski. Epilobium angustifolium 1L. Allmän. Epilobium collinum Gmel. Jukk.: Ortovares sydsluttning i regio sub- alpina sällsynt (T. LAGERBERG). Epilobium davuricum Fisch. Jukk.: Lullehatjårro, Ortojokk. Kar.: Pältsamavanka, Nirjijaure, Lassivaare, Maselvare, Kilpisjärvi flerstädes. -— Förekommer nästan uteslutande på jäslera. Epilobium Hornemanni Rehb. Jukk.: Norra stranden af Torne träsk flerstädes. Kar.: Saarikoski, Siikavuopio, Ruotisåive, Ala Salmijärvi, Kuokkimasmuotka, Kilpisjärvi flerstädes. Epilobium lactiftorum Hausskn. Jukk.: Torne träsks norra strand ej sällsynt. Kar.: Pållus, Siikavuopio, Kuokkimasmuotka, Kilpisjärvi vid en torfgamme. Epilobium palustre L. Allmän. Equisetum arvense L. Jukk.: Pålno, Ortojokk. Kar.: Ej sällsynt. Equisetum fluviatile L. Jukk.: Kattovuoma. Kar.: Efter Könkämä älf och Kilpisjärvi allmän och formationsbildande; Pulsujokis dalgång flerstädes, dock sällan i större mängd, f. ö. här och hvar sparsamt t. ex. Rostojaure såväl nord- som sydsidan, Kummajärvi, Rauskasjoki, Kumma eno dalen flerstädes. — 83. limosum (L.) synes vara allmännast, men äfven hufvudarten uppträder åtminstone efter Könkämä älf. Equisetum hiemale L. Jukk.: Pålno (SYLVÉN och TH. FR.), Ortojokk (T. LAGERBERG). Kar.: Mukkavuoma på flygsand, Vuokaisenkursu. (64) Equisetum palustre L. Ej sällsynt. — Uppträder under många for- mer, ibland t. o. m. svåra att skilja från E. fluviatile L. Equisetum pratense Ehrh. Allmän. Equisetum silvaticum L. Allmän. Equisetum variegatum Schleich. Jukk.: Efter norra stranden af Torne träsk tämligen allmän enl. SYLVÉN. Kar.: Pältsamavanka, Kuolpanåive. — Troligen förbisedd. Equisetum ”scirpoides Michx. Ej sällsynt. Erigeron borealis. Jukk.: Ortovare (T. LAGERBERG). Erigeron elongatus (Ledeb.) Kar.: Kumma eno, Rauskasjoki. — Till- hör ff. poltastET: | Erigeron neglectus Kern. f. eriocephalus Fr. Kar.: Tanta. Erigeron politus Fr. Jukk.: Jebrenjokks kanjon (T. LAGERBERG). Erigeron uniflorus IL. Allmän inom regio alpina; sparsammare inom regio subalpina. — £. pulchellus Fr. Jukk.: Pålno, Snuoritjåkkos sydbrant, Kar.: Pältsama, Mukkavuoma m. fl. ställen. Eriophorum callithrix Cham. Jukk.: Ortojokk. Kar.: Tadjajärvi, Kil- pisjärvi flerstädes. Eriophorum polystachyum L. Allmän. Eriophorum russeolum Fr. Jukk.: Kattovuoma. Kar.: Arpojoki, Saari- koski, Kielijärvi. Eriophorum intercedens Lindb. fil. Kar.: Naimakka (J. MONTELL), Yli Salmijärvi. Eriophorum Scheuchzeri Hoppe. Jukk.: Norra stranden af Torne träsk flerstädes, Piekalahti, Kattovuoma, Mannamtjårro. Kar.: Kiepamajoki, Kårviåive, Kåvlatjårro, Könkämä älf mellan Mukkavuoma och Siikavuopio ej sällsynt, Nirjijaure, Kilpisjärvi allmän. Eriophorum vaginatum IL. Allmän. Erysimum hieracifolium L. Jukk.: Lullehatjårro, Vilkisorta (T. LAGER- BERG). Euphrasia latifolia Pursch. Allmän. Euphrasia minima Jaqu. Jukk.: Efter Torne träsk allmän (enl. SYLVÉN). Kar.: Pältsamavanka. — Förbisedd f. ö. Euphrasia salisburgensis Funk. Kar.: Pältsamavanka. — Dessutom före- kommer denna art inom det fridlysta området vid Abisko väster om Abiskojokk nära denna vid materialvägen på jäslera. — Ny för Lapp- land. Festuca ovina L. Allmän. — f. vivipara L. Kar.: Sautso, Mukkavuoma, Kilpisjärvifjällen allmän, likaså efter Kilpisjärvis stränder, Gåbnetjåkko, Pältsama och Moskana allmän, Tjuosmir. Festuca rubra L. Allmän. — Uppträder ofta till färgen mer eller mindre ljusgrön med tätt gråhvitt ludna ax. Festuca elatior 1. Buderat vid Siikavuopio. Fragaria vesca L. Jukk.: Ortovare (T. LAGERBERG), Pesisvare. Galium uliginosum IL. Allmän. Galium palustre EL. »Björkregionen spridd» enl. C. P. LAESTADIUS. Galium triflorum Michx. Jukk.: Ripaisenjoki (E. BERGSTRÖM). Gentiana nivalis L. Jukk.: Allmän efter norra stranden af Torne träsk. (65) Kar.: Kiepamajoki, Pältsama allmän, Pousukoski, Kilpisjärvi flerstädes Yli Njanko. Gentiana tenella RBottb. Jukk.: Lullehatjårro,, Ortovare, Snuoritjåkko. Kar.: Pältsama, Lassivaara. Geranium silvatiecum LE. Allmän. — f£. candidum T. LAGERBERG, iakt- tagen vid Pältsama och Vuokaisenkursu, samt af LAGERBERG på Maiva- tjäkko. — f£. albiflora A. Blytt, här och hvar; i stort antal i Vuokaisen- kursu. Geum rivale L. Jukk.: Ortojokk, Pålno, innanför Kåtesuolo, Tuopter- jokk. Gnaphalium norvegicum Gunn. Allmän. Gnaphalium supinum IL. Allmän. Gymnadenia albida (L.) Rich. Jukk.: Lullehatjärro, Ortojokk. Kar.: Kummadalen nära Pållus. Gymnadenia conopea (L.) R. Br. f£. lapponica J. V. Zdt. Jukk.: Pålno- vare (SYLVÉN), Lullehatjårro, Ripaisenjoki. Kar.: Vuokaisenkero, Pikku Tanta, Tanta, Kuolpanåive. Hierochloa alpina (Liljebl.) RB. & S. Jukk.: Allmän. (HARTM.). Jukk.: »Torne träsk» (FRISTEDT). Pedicularis hirsuta L. Jukk.: Ortovare (T. LAGERBERG), Ripasvare, Ripainen, Tidnopakte, Maivatjäkko, Tuoptertjåkko, Airavare, Iso Tuipala, Simåive, Kartevaara, Raggisvaara. Kar.: Yli Salmijärvi, Rostojaure, Omas- jaure, mellan Rostojaure och Mukkavuoma allmän, Gasajaure, Suolojaure; Kuolpanåive, Tanta, Salmiåive, Pältsama, Tjuosmir, Tuipala, Kitjipahta. Pedicularis lapponica L. Allmän. Pedicularis palustris IL. f. borealis Zdt. Kar.: Siikavuopio, Vuokaisen- myrarne. Petasites frigida Fr. Allmän. Phaca frigida L. Jukk.: Kattovuoma, Raggis eno vid Vuoskonjokis in- flöde, Salmi vid Stalojärvi. Kar.: Pättikökoski, Pousukoski, Kilpisjärvi flerstädes t. ex. Tanta och Kuolpanåive, Pältsama flerstädes. (68) Phegopteris alpestris (Hoppe) Spenn. Jukk.: Enl. SYLVÉN allmän vid Torne träsk. Kar.: Kårviåive, Kåvlatjäårro, Pednamtjårro, Pältsama, Lassi- vaara, Pikku Tanta. Phegopteris Dryopteris (L.') Fee. Jukk.: Tämligen allmän vid Torne träsk. Kar.: Sautso, Kilpisjärvi och efter Könkämä älf allmän, Pältsama, srupala: CF 0:--Toörbisedd: Phegopteris polypodioides (L.) Fee. Kar.: Sautso, Könkämä dalgång flerstädes, Pältsama, Kilpisjärvi flerstädes. F. ö. förbisedd. Phippsia algida (Soland.) R. Br. Jukk.: Tuoptertjåkko (SELANDER), Je- brenjokks delta. Kar.: På snölägemark ej sällsynt. Kårviåive, Kåvla- tjärro, Tanta, Tjuosmir, Pältsama, Nirjivaara, Gåbnetjåkko, Tuipala flerstädes. Phleum alpinum L. Jukk.: Allmän. Kar.: Kårviåive, Omasjaure, Rosto- jaure flerstädes, Kilpisjärvi allmän, Könkämä dalgången allmän, Pält- samavanka, Pållus, Lassivaara, Pulsujoki flerstädes. Phyllodoce coerulea (L.) Bab. Allmän på fjällhedarne, ej sällsynt i laf- rika björkskogar. Pinguicula alpina L. Jukk.: Här och hvar på norra sidan af Torne träsk. Kar.: Sautso, Aksijoki, Omasjaure, mellan Rostojaure och Mukka- vuoma flerstädes, Kilpisjärvifjällen flerstädes. Pingutcula vulgaris L. Allmän. Pinguicula villosa LL. Jukk.: Maivatjåkko, Ripaisenjoki, Vuoskonjärvi. Kar.: Kortojärvi, Yli Njanko. Pinus silvestris L. 82. lapponica (Fr.) Hn. Jukk.: Kattovuoma, Ripaisen- joki, Raunavaara norr om viken. Kar.: Vuokaisenrova (ett större bestånd), Nuorpalait (några träd), Vittangijärvi (ett exemplar), Rauskasjoki (ett exemplar), Liedakka strax norr om Lainio älf (ett par träd). Picea excelsa (Lam.) Lk. f£. fennica A. & G. Jukk.: Kattovuoma vid Piekajaure (ett exemplar), Sekkuvaara (ett isoleradt bestånd). Kar.: Rasanivaara (ett exemplar). Poa alpina IL. Allmän. — f. vivipara L. Pältsama, Lassivaara, Nirje- vaara Gåbnetjåkko, Tjuosmir, Tuipala, Kilpisjärvi allmän, Mukkavuoma. Efter Torne träsks norra strand tämligen allmän. Poa aspera (Gaud.) Bl. Jukk.: Torne träsk flerstädes. Kar.: Tjuosmir, Pältsama, Kilpisjärvifjällen flerstädes. Poa > Balfouri Hn. Jukk.: Ortojokk flerstädes i klippspringor inom öfre delen af regio subalpina (T. LAGERBERG). Poa annua L. Jukk.: Kattovuoma. Kar,: Mukkavuoma, Keinovuopio, Vittangi, Naimakka, Siikavuopio. — På ruderatmark. Poa laxa Hanke. Jukk.: Ortojokk. Poa cenisea AU. Jukk.: Jebrensuolo (enst. ind. 1906 SELANDER). Kar.: Tjuosmir, Kåvlatjårro, Pältsama, Kilpisjärvi flerstädes. Poa nemoralis IL. Jukk.: Pålno, Ortojokk (f. glaucantha SELANDER). Kar.: Keinovuopio, Vuokaisenkursu, Siikavuopio, Pättikökoski, Naimakka, Sudijärvi, Lassivaara, Kilpisjärvi flerstädes. Poa pratensis L. : Allmän. Polemonium coeruleum IL. Ycampanulatum Th. Fr. Jukk.: Kiepama- järvi, södra, norra och östra stranden allmän. Kärren mellan Vuoskon- (69) järvi och Sautso, Sautso (sydsluttningen), Tjäkkomoras, Luossavaara (öst- sluttningen), Raggisvara utmed Pirtumusjoki, Puollamåive (västsluttningen), Pirtimusjärvi, Vassijaure, Pirtumusvuoma nedom Simäive, Kirkejaure, Erasvaara, myrarne norr om Sekkujärvi, Sekkujärvi, norra och södra stranden, Sekkuvuoma, myrarna nordväst om Tjärro, myrarna mellan Rasekåbbo och Tjärro, Aggojokk, Kartevaara, efter Lainio älf allmän, Ketsåive, Vittangivaara. Kar.: Sautso, norra sidan, mellan Sautso och Kiepamajoki flerstädes, Korvijoki, Jukkijoki, Salmijoki, Ala och Yli Salmijärvi, Kårviåive såväl nord- som sydsluttningen, Salmiåive, Kåvlatjärro, Gaudajoki, Aksijoki, Omasjaure, Rostojaure allmän, Herkejaure, Veigematto, Tjuosmir, Kumma- järvi, Kummajoki, Gåbnetjåkko, Moskana, Pältsama, Pältsamjoki, Nirjijoki, Nirjijaure, Nirjivaara, Maselvaara, Gapovaara, Gapojaure, Kumma eno dalen allmän från Pållus till Mukkavuoma, Tuipala efter branterna all- män, Kilpisjärvi flerstädes, efter Könkämä älf allmän, Rakkåive, Yli Njanko, Rauskasjoki allmän, Ala och Yli Termesvaara, Arpoåive, Arpo- vuoma, Fjellarijoki, Suolojoki, Suolojaure, Sudijoki, Vittangijoki, Saus- kasåive, Lammasvaara, Ruotisåive, Njulu, Virkakursunjoki, Ruotasjoki, Ladnivaara, Vuokaisenjoki, Nuorpalait, myrarna midt emot Saarenpää, Kellottijärvi-myrarne, Tjuonakielinen-massivet på branterna allmän, Ker- ketjåkko- Haukurikero-massivet likaledes, Haukurijoki, Ruodnajoki, Puola- majoki, Puolama, efter Lainio älf allmän, Rosto eno likaledes upptill Herkejaure och Rostojaure, Taava eno allmän, Bjuggesjoki samt efter Rosto enos tillflöden, Taava eno allmän, Taavavuoma, Harrivuoma, Saava- vuoma, Taavajärvi, Jeullujoki, Harrijoki, Pulsuvuoma, Pulsujärvi, Sima- joki, Pulsujoki, Kuusivuoma, Moljotjoki, Palkesvaara, Harrijoki, Ainatti- joki med tillflöden allmän, Harrikero-massivets sluttningar allmän. Polygonum - viviparum IL. Allmän. — Åtminstone till största delen /f. alpinum Weg. Polygonum aviculare LTL. Ruderat. Jukk.: Kattovuoma. Kar.: Mukka- vuoma, Keinovuopio, Vittangi, Naimakka, Siikavuopio, Liedakka. Polypodium vulgare L. Jukk.: Ortojare i regio subalpina (T. LAGER- BERG). Kar.: Gåbnetjåkko. Polystichum filix mas L. Jukk.: Pålno, Ortojokk. Kar.: Förbisedd. Polystichum dilatatum EL. Jukk.: Pålno, Ortojokk. Kar.: Rauskasjoki, Tanta, Kitjipahta, Pältsama, Pikku Tanta. Populus tremula L. Jukk.: Lullehatjårro (ett par dm. hög), Jebrenjokk (trädformig), Ortojokk (trädformig), Vuoskonjoki (5 m. högt träd), Vuosk- åive (ett par dm. hög), Salmi, Kortovaara. Kar.: Lammaskoski, emellan Siikavuopio och Saarenpää flerstädes, Siikavuopio (träd), Naimakka, Vuo- kaisenkursu, Kirkovaara, Mukkavuoma, Rovavaara. Potamogeton alpinus Balbis. Jukk.: Kattovuoma i en bäck samt i Jostojaure, Kortolahti. Kar.: Könkämä älf allmän från Mukkavuoma och nedåt, Kumma eno. Potamogeton gramineus L. Kar.: Könkämä älf allmän. Potamogeton perfoliatus L. Jukk.: Kattovuoma i Jostojaure: Potamogeton preåelongus Wulfen. Jukk.: Kattovuoma i Jostojaure. (70) Potentilla 'erecta (L:) Dala Torre: Jukk:: Pålno i ett kärr: Ö(SYnvEN och TE: FR Tillhör ff: Strictissuma vZmtr. Potentilla nivea L. Jukk.: Pålno, Lullehatjårro, Ortojokk. Kar.: Pält- sama, Pållus. Potentilla verna L. Jukk.: Lullehatjärro, Ortojokk, Kattovuoma, Vuos- kåive. Kar.: Kiepamajoki, Kårviåive, efter Könkämä älf flerstädes, Pält- sama, Kilpisjärvi allmän, Tjuosmir. — var. subternata Simmons. Jukk.: Lullehatjårro, Ortojokk. Kar.: Ala Salmijärvi, Pältsama. Primula strieta Wg. Jukk.: Jebrenjokk, Ortojokk, Kattovuoma. — Särdeles utpräglad /f£. obesior Norm. iakttogs sommaren 1906 vid Orto- jokk. Prunus padus L. Jukk.: Allmän efter bäckarne på norra stranden af Torne träsk från Laimolahti till Pålno. Kar.: Naimakka, Ainettivarpen- joki. — Tillhör f. borealis Schäb. Pyrola minor L. Allmän såväl i björkskogen som på fjällhedarne. På sistnämnda område uppträder den oftast såsom f£. numularia Lzeest. Pyrola rotundifolia L. Jukk.: Jebrenjokk, Luossajärvi. Kar. Kitji- pahta. Pyrola secunda L. Jukk.: Ortojokk-mynningen (T. LAGERBERG). Kar.: Ladnivaara, Naimakka, Vittangijoki, Tantavaara flerstädes, Kuolpanåive. Ranunculus acer L. Allmän. — På fjällhedarne, då den förekommer i närheten eller tillsammans med R. nivalis, liknar den denna i hög grad. — En albinosartad form förekom ymnigt vid Kattovuoma samt Vittangi och Perakoski (1 ex.). Kronbladens öfversida var fullkomligt hvit; un- dersidan ljust gul. Blad och stjälkar ljusgröna. För öfrigt fullkomligt lik den normala formen, bland hvilken den växte. Ranunculus auricomus EL. Jukk.: Pålnoviken, Ortojokk under kalk- branten (T. LAGERBERG), Piekalahti. Kar.: Vuokaisenkursu. — Vid Piekalahti och Vuokaisenkursu typisk ”sibiricus (Glehn); de vid Pålno iakttagna exemplaren syntes däremot tillhöra hufvudarten. Ranunculus reptans L. Allmän efter rinnande vatten samt efter sjösträn- der. — Efter Torne träsks västra delar dock blott iakttagen vid Pålno och Ortojokk. Ranunculus repens L. Kar.: Kilpisjärvi flerstädes, Keinovuopio, Vittangi, Naimakka, Siikavuopio, Pulsujokis dalgång flerstädes, Vuokaisenjoki, Lie- dakka flerstädes. — Säkerligen fullt spontan. Ranunculus glacialis L. På snölägemark. Jukk.: Allmän på de högre partierna af fjällen efter Torne träsks norra strand. Kar.: Kårviåive, Yli Salmijärvi, Kåvlatjärro, Kåvlajaure, Omasjaure, mellan Rostojaure och Mukkavuoma flerstädes, Tanta, Kummajärvi, Veigematto, Pältsama, Moska- na, Tjuosmir, Rakkåive, Kaaranesvaara (MONTELL). Ranunculus nivalis L. Allmän på fjällhedarne. Äfven i björkskogen ehuru sällsynt t. ex. massvis vid Ripaisenjärvi och i Kumma eno dalen. Ranunculus hyperboreus Rottb. Ej sällsynt. Jukk.: Pålno, Kattovuo- ma. Kar.: Rostojaure, Mukkavuoma, Kilpisjärvi flerstädes, Keinovuopio, Vittangi, Naimakka, Siikavuopio, Pulsujoki flerstädes. Ranunculus pygmeus Wg. Allmän. (71) Ranunculus lapponicus L. Kar.: Lammaskoski, Fjellarivuoma,:Keino- vuopio flerstädes, Kortojärvi, Kilpisjärvi flerstädes, Liedakka. Rhinanthus groenlandicus Chab. Jukk.: Snuoritjåkko (T. LAGERBERG). Kar.: Keinovuopio, Mukkavuoma, Lassivaara. Rhodiola rosea L. Allmän. Rhododendron lapponicum L. Jukk.: Lullehatjårro, Tidnopakte (SYL- VÉN), Ortovare, Raggisvaara. Kar.: Vuoskåive, Pållus, Pältsama, Kuolpa- nåive, Kitjipahta. Ribes glabellum Hedl. Jukk.: Efter norra stranden af Torue träsk ej sällsynt, Vuoskonjoki. Kar.: Efter Könkämä älf i örtrika björkskogar från tallskogen upp till Vittangi ej sällsynt, Liedakka flerstädes. Rubus arclicus L. Jukk.: Kattovuoma, Pålno. Kar.: På stränderna af Könkämä och Lainio älfvar ej sällsynt, Virkakursunjoki, Rostojaure och Omasjaure flerstädes, Taavaskaite på gammal lappboplats. — Mognar ehuru rätt sparsamt efter Könkämä älf åtminstone upp till barrskogs- gränsen. Rubus chamcemorus L. Allmän. Rubus ideus LE. Jukk.: Ortojokk. Rubus saxatilis EL. Jukk.: Kattovuoma. Kar.: Efter Könkämä och Lainio älfvar, Pulsujoki samt Kilpisjärvi ej sällsynt. Rumex arifolius Al. Allmän. Sagina intermedia Fr. Kar.: Tjuosmir, Pältsama, Kumma eno dalen i björkskog på flytjord flerstädes, Arpojaure i regio subalpina, Ala Ter- mesvaara, Gapovaara. Sagina Linnei Presl. Jukk.: Pålno, Vuoskåive. Kar.: Pältsamavanka flerstädes, Kitjipahta i björkskogen. Sagina nodosa (L.) Fenzl. f. ramosissima Wohlf. Jukk.: Ortojokks la- guner (TH. FRIES 1906). Salix arbuscula L. Blott iakttagen på sluttningen af Kerketjåkko. Tro- ligen förbisedd. Salix glauca L. Allmän. Salix hastata L. Jukk.: Vuoskåive, Pålno, Jebrenjokk, Lullehatjårro, Ortojokk. Kar.: Allmän. Salix herbacea L. Allmän på fjällhedarne, någon gång i björkskogen, t. ex. Kumma eno dalen flerstädes. Salix herbacea L. X polaris Wg. Kar.: Pältsama, Kårviåive, Fjellari- joki, Kuolpanåive, Pikku Tanta, Kitjipahta, Tuipala. Salix lanata L. Jukk.: Lullehatjäårro, Sautso. Kar.: :Kårviåive, Ala Salmijärvi, Kåvlatjärro, Omasjaure, Rostojaure, Ruotisåive, Kilpisjärvi all- män på fjällkedjans bergarter, Tjuosmir, Pältsama allmän, Tuipal fler- städes, Yli Njanko. Salix lapponum L. Allmän. Salix lapponum L. X herbacea L. - Kar.: Ala Salmijärvi. Salix myrsinitis L. Jukk.: Pålno. Kar.: Yli Kilpisjärvi allmän, Pältsa- mavanka allmän, Tjuosmir. Salix myrtilloides LE. Jukk.: Utbredningen ej närmare känd; troligen likarlad som inom föregående socken. Kar.: Allmän på myrmarkerna i regio subalpina. (72) Salix nigricans J. E. Sm. Jukk.: Pålno, Ortojokk, Pieka lahti, Ripai- senjoki. Kar.: Efter Könkämä älf till Kuokkimasmuotka flerstädes; f. ö. förbisedd. Salix phylicifolia L. Allmän. Salix polaris Wg. Jukk.: Lullehatjårro, Mannamtjårro. Kar.: Kårviåive, Kåvlajaure, Kilpisjärvifjällen allmän, Tjuosmir, Pältsama, Tuipala flerstä- des, Fjellarijoki, Suolojaure. Salix reticulata L. Jukk.: Pålno, Lullehatjårro, Ortojokk, Jebrenjokk, mellan Mannamtjärro och Sautso, Raggisvaara. Kar.: Kiepamajoki, Kil- pisjärvifjällen flerstädes, Pältsama, Tjuosmir, Yli Njanko, Kaaranesvaara MONTELL). Saussurea alpina DC. Allmän. Saxifraga adscendens L. Jukk.: Pesisvare (c:a 1 mil väster om Orto- jokk) 1906. Saxifraga aizoides E. Jukk.: Pålno, Lullehatjårro, Jebrenjokk, Orto- jokk, Salmi vid Stalojärvi. Kar.: Kilpisjärvifjällen flerstädes, äfven nere vid sjöns stränder, Pältsamavanka. — var. aurantiaca Hn. bland hufvud- formen vid Kilpisjärvi, Pältsamavanka och Ortojokk. — var. atrorubens Bert. Ortojokk (T. LAGERBERG). Saxifraga cespitosa L. Jukk.: Torne träsks norra strand ej sällsynt. Kar.: Kilpisjärvi flerstädes, Pältsama, Rakkåive. Saxifraga cernua L. Jukk: Lullehatjårro, Jebrenjokk. Kar.: Ala Sal- mijärven luspa, Kårviåive, Kåvlatjårro, Kilpisjärvifjällen allmän, längs sjöns stränder allmän, Kuokkimasmuotka, Rakkåive, Pältsama, Tjuos- mir. Saxifraga Cotyledon L. Jukk.: Torne träsk (LILJEBL. enl. HARTM.). Kar.: Kilpisjärvi (LEST.). — Är enligt meddelande af J. MONTELL med säkerhet funnen på finska sidan af Kilpisjärvi. Saxifraga nivalis L. Jukk.: Lullehatjårro, Ortojokk. Kar.: Kilpisjärvi allmän, Rakkåive, Aggovaara, Njulu, Pältsama flerstädes, Tjuosmir. — /f. tenuior Wg. särdeles utpräglad vid Ortojokk, på Pältsama, på Kaaranes- vaara (MONTELL), Kuolpanåive. Saxifraga oppositifolia L. Jukk.: Torne träsks norra strand allmän, 2aggisvaara. Kar.: Kilpisjärvi flerstädes, Pältsama, Tjuosmir, Rakkåive, Kaaranesvaara (MONTELL). Saxifraga stellaris EL. Allmän öfver hela området. Uppträder såsom 3. comosa Retz. särskildt på högre nivåer och kan då ibland uppnå ända till 1 fots höjd; dock äfven i björkskogen, t. ex. vid Kilpisjärvi fler- städes. Saxifraga rivularis L. Jukk.: Lullehatjårro, Jebrenjokk. Kar.: Kil- pisjärvifjällen ej sällsynt, Pältsamavanka, Rakkåive, Ala Termesvaara, Tjuosmir, Njulu, Tuipal flerstädes. — f. cacuminum Norm. ”Tuipala. Sceptrum Carolinum Budb. Jukk.:: Ortojokk, Kattovuoma flerstädes, Kiepamajärvi, mellan Mannamtjårro och Sautso flerstädes. Kar: Kiepa- majoki flerstädes, Rostojaure flerstädes, efter Könkämä älf ej sällsynt, Kilpisjärvi flerstädes, Kummajärvi, Pältsama, Rostonselkä ej sällsynt, Pul- sujokis dalgång ej sällsynt, Liedakka, Juorkastaka, Sämäräinen. (73) Scirpus cespitosus L. Jukk.: Pålno, Kattovuoma. Kar.: Allmän i re- gio subalpina; äfven på fjällhedarne ej sällsynt men blott antecknad från Vuokaisenkero, Kummajärvi samt Kilpisjärvi. Scutellaria galericulata L. Jukk.: Laimolahti (FRISTEDT), Njallåive vid stranden (TH. FRIES 1908). Kar.: »Saxamuotkan kauta jänkäsä» (LEST.). Sedum annuum L. Jukk.: Pålno, Tuopterjokk, Ortovare (T. LAGER- BERG), Maivatjäkko, Ripasvare. Selaginella spinulosa A. Br. Allmän. Sibbaldia procumbens LTL. Allmän på fjällhedarne samt här och hvar i de öfre delarne af björkskogen. Suenemacaulis LE. Jukk.: Torne träsks norra stränd allmän. Kar: Kilpisjärvifjällen allmän, Pältsama, Tjuosmir. — Fjällhedsväxt, som blott undantagsvis anträffas i regio subalpina (t. ex. vid Kilpisjärvi på flera ställen). Silene rupestris EL. Jukk.: Pålno (1906). Solidago virgaurea L. Allmän under diverse former. Sorbus "glabrala Hedl. Jukk.: Lullehatjårro, Ortojokk, Vuoskonjoki. Kar.: Sparsamt här och hvar efter Könkämä älf, Liedakka. Sparganium submuticum Hn. Jukk.: Kattovuoma. Kar: Fertil och fullt säkert bestämd vid Mukkavuoma; steril synes den ej vara sällsynt men är omöjlig att med visshet identifiera. Spirea Ulmaria L. Jukk.: Pålno, Vuoskonjoki, Vuoskonjärvi, Vuoskåive. Kar.: Kiepamajoki, vid Kilpisjärvi och efter Könkämä älf ej sällsynt, Pulsujokis dalgång ej sällsynt, Liedakka flerstädes. — Såväl hufvudformen som f. denudata Presb. iakttogos. Spergula arvensis L. Kar.: Mukkavuoma och Keinovuopio fjällstugor på gårdsplanen. Stellaria alpestris Fr. Allmän. Stellaria longifolia Fr. Kar.: Sausskaskoski, Naimakka, samt antagligen flerstädes efter Könkämä älf, Kummajoki, Kumma eno vid Åggojokis inflöde. Stlellaria graminea L. Jukk.: Katltovuoma. Kar.: Siikavuopio, Keino- vuopio, Mukkavuoma. På båda lokalerna på kulturmark. Förekommer dock på södra sidan af Torne träsk fullt spontan samt enl. T. LAGER- BERG såsom /f. apetala Boenn. vid Ortovare och vid Snuoritjäåkko (huf- vudformen). Stellaria media L. Jukk.: Kattovuoma. Kar.: Mukkavuoma, Keino- vuopio, Saarikoski, Naimakka, Siikavuopio. Kilpisjärvi vid en torfgamme. — På kulturmark. Stellaria nemorum L. Jukk.: Pålno, Jebrenjokk (T. LAGERBERG), Orto- jokk, Ripaisenjoki. Kar.: Lammaskoski, Vuokaisenjoki, Virkakursunjoki, Pättikökurkio, Naimakka, Vittangijoki, Sudijärvi, Pulsujoki flerstädes. Slruthiopteris germanica. Jukk.: Ortojokk (T. LAGERBERG). Taraxaca ceratophora (DC.) Dt. Taraxacum Hjeltii Dt. Kar.: Keinovuopio. F. ö. enligt muntligt medde lande af J. MONTELL tagen vid Muonionalusta samt Muoniovaara. — Ny för Sverige! " För öfrigt känd från norra Norge, Kemi lappmark och Ponoj på Kola. (74) Taraxacum simulum Brenner. Jukk.: Kattovuoma(?). Kar.: Mukkavuo- ma, Keinovuopio, Saarikoski, Naimakka, Siikavuopio, i Maunu]. — Alltid på ruderatmark. — Ny för Sverige! Taraxacum n. sp. Kar.: Pältsama. Taraxaca ecrocea Dt. Taraxacum ceroceum Dt. Allmän. Taraxacum repletum Dt. Bland föregående sparsammare. Thalietrum alpinum L. Allmän. — var. pallida Norm. Pålno (SYLVÉN), Kiepamajoki. Thlaspi arvense L. Kar.: Naimakka, Vittangi. — På kulturmark. Tofieldia palustris Huds. Allmän. Trientalis europea L. Allmän. — £. rosea Neum. vanlig i regio alpina. Triglochin palustre L. Jukk.: Ortojokk (T. LAGERBERG), Kattovuoma flerstädes, Vuoskonjärvi. Kar.: Yli Njanko. Trisetum subalpestre (Hn.) Neum. Jukk.: Kattovuoma. Kar.: [Karesu- ando vid kyrkan, Maunu,| Kellottijärvi vid luspa, Kellottijärvi, Siikavuopio massvis, Pättikökurkio, Ito på finska sidan, Sausskaskoski, Lammaskoski, Pousukoski, Perakoski, Kielijärvi, Kilpisluspa (finska sidan). — Enl. exemplar i herb. A. FRISENDAHL tagen äfven vid Lovikka i Pajala s:n. Triselum airoides Koel. Allmän på fjällhedarne samt här och hvar i de öfre delarne af regio subalpina. Triticum caninum L. Jukk.: Snuoritjåkko (T. LAGERBERG), Jebrenjokk. Kar.: Vuokaisenkursu, Linavaara. Trollius europeus L. Allmän. Tussilago farfara L. Jukk.: Pålno, Ortojokk. Urlica dioica L. var. Sondenii Simmons. Jukk: Jebrenjokk, Ortojokk. — [Söder om Torne träsk vid Torne träsk station.] Kar.: Vuokaisen- kursu. Utricularia intermedia Hagen. » Björkregionen allmän» (enl. C. P. LsST.)(?) Utricularia minor L >»Björkregionen spridd» (enl. C. P. LST.) (?) Utricularia vulgaris L. Kar.: Mukkavuoma (steril). Vaccinium vitis idea LL. Allmän. Wahlbergella affinis (J. Vahl.) Fr. Jukk.: Ortojokk på lagunerna (ett exemplar 1906). Pjeskenjarka (2 ind. 1906 SELANDER). Wahlbergella apetala (L.) Fr. Jukk.: Lullehatjårro, Ortojokk, Jebren- jokk. Kar.: Tantavaara, Pältsama, Tjuosmir, Rakkåive, Kuolpanåive. Vahlodea atropurpurea (Wg.) Fr. Jukk.: Mellan Mannamtjårro och Sautso. Kar.: Allmän. Valeriana excelsa Poir. Jukk.: Pålno, Ortojokk, Jebrenjokk, Kattovuo- ma, Vuoskonjoki. Kar.: I örtrika videsnår öfver hela området sparsamt. V. officinalis L. synes saknas i dessa trakter. Veronica alpina IL. Allmän. Veronica borealis (Lest.) Neum. Kar.: Keinovuopio, Naimakka, Pätti- kökoski, Siikavuopio, Liedakkakoski. Veronica fruticans Crantz. Jukk.: Ortojokk, Lullehatjårro. Kar.: Pält- sama. ' Beskrifven från finska delen af Muonio älfdal. (75) Veronica longifolia L. Kar.: Saarenpää på svenska sidan, Siikavuopio, Naimakka, Vittangi, Mukkavuoma, Liedakka. — Artens hufvudsakliga ut- bredningsområde faller inom barrskogsområdet. Viola biflora L. Allmän. Viola epipsila Led. 3. suecica Fr. Allmän i myrarne. Viola montana L. Jukk.: Pålno flerstädes, Njuonjevare, Ortojokk, Pe- sisvare. Viola rupestris (DC.) Fr. Jukk.: Ortovare (T. LAGERBERG). Viscaria alpina (L.) G. Don. Allmän på fjällhedarne. Woodsia ilvensis RB. Br. 8. hyperborea RB. Br. Jukk.: Lullehatjårro, Snuorajokk, Jebrenjokk, Ortojokk, Tuopterjokk. Kar.: Kitjipahta, Tanta, Pikku Tanta, Kuolpanåive, Pältsamajoki ned mot Pållus, Pältsama fler- städes. Woodsia glabella RB. Br. Jukk.: Lullehatjårro, Ortovare (T. LAGER- BERG). Kar.: Kitjipahta, Pikku Tanta. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 3. SMÄRRE MEDDELANDEN. Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o. dyl. Geschlechtswandel bei vegetativer Vermehrung von Fragaria grandiflora. 3ei den Untersuchungen auf dem Gebiete der Vererbungslehre sind in den letzten Jahrzehnten immer mehr Fälle bekannt geworden, wo Ver- änderungen der äusseren Verhältnisse, unter denen sich ein Organismus entwickelt hatte, die Ursache sein können, dass andere als die bisherigen Eigenschaften entstehen und zwar von der Art, dass sie bei fortgesetzter Vermehrung konstant werden, d. h. sich vererben, weil die Anlagen oder inneren Faktoren des Organismus, welche die Lebenstätigkeit und die Entwickelung regeln und bestimmen, in irgend einer Weise beeinflusst worden sind. Welches die äussern, die Veränderung der Eigenschaften erzeugenden Fakto- ren sind, ist nicht immer leicht festzustellen, wenn aber in derselben Kultur eine Mehrzahl gleichartiger Individuen oder alle gleichzeitig an- dere FEigenschaften erhalten und einen anderen Entwickelungsweg ein- schlagen, wird diese Veränderung ihrer innern Natur offenbar irgend einer äussern Ursache zuzuschreiben sein. Meistens lässt sich die neu hervortretende Eigenschaft wieder zwingen, der vorherigen, deren Stelle sie eingenommen, das Feld zu räumen, wenn man nur die hierfär not- wendigen äusseren Bedingungen ausfindig machen kann. Die besten Beispiele solcher Formenveränderungen liefern viele niedere Organismen (Bakterien, Luftalgen, Insekten), bei denen sie viel häufiger sind als man gewöhnlich glaubt. Durch den Einfluss äusserer Faktoren können bei vielen von ihnen mehrere Formen entstehen, die später, auch wenn sie unter äusserlich gleichen Bedingungen wachsen, jede fär sich die sie charakterisierenden FEigenschaften behalten. Aber auch bei hö- heren Pflanzen scheinen sie nicht selten zu sein. Um diesen Polymor- phismus bei einer Art oder Sorte näher zu erörtern, verweise ich auf eine allbekannte Pflanze, unsere kultivierte Garten- oder Ananaserdbeere (Fragaria grandiflora). (77) Die dazu gehörenden Sorten, wenigstens Noble und ähnliche, treten in zwei Formen auf, die in allen Beziehungen einander so unähnlich sind, dass jeder, der ihre Zusammengehörigkeit nicht kennt, sie för zwei sehr verschiedene Sorten oder Arten halten wärde. Die eine, die sehr grosse und zweigeschlechtige Bläten besitzt, hat ausser mehreren morphologi- schen Kennzeichen auch eine physiologische Eigenschaft besonderer Art. Sie wird nämlich ausserordentlich leicht von einem Schmarotzerpilz (Mycosphaerella Fragariae) angegriffen, der an den Blättern kleine dun- kelviolette und in der Mitte bald hellgrau werdende Flecken verursacht. Diese Flecken finden sich so regelmässig, wenigstens an den älteren Blät- tern, dass man sie erfolgreich zum Erkennen dieser Form benutzen kann. Die zweite Form, die kleine Bläten mit verkämmerten Staubgefässen hat und somit als weiblich auszusprechen ist, besitzt ein bedeutend kräfti- geres Wachstum, lange, öber die Bläten hinausreichende Blattstiele, nicht so glänzend gräöne Blätter wie die zwitterblätige Form, und treibt fräher im Sommer zahlreiche und schnell wachsende Ausläufer. Sie hat also die Fähigkeit der kräftigen vegetativen Vermehrung als einen Ersatz fär die Unfähigkeit, sich, wenn von der zwitterblätigen Form getrennt, auf geschlechtlichem Wege fortzupflanzen. Diese Form wird unter keinen(?) Umständen von dem eben genannten Pilze angegriffen. Ich habe sie durch Beschädigung der Wurzeln und durch Trockenhalten so sehr miss- handelt, dass sie fast alle Blätter verlor, aber von dem Pilze wurde sie nicht angegriffen, der unter denselben Verhältnissen die Pflanzen der zwitterblätigen Form sehr arg beschädigte. Wenn sich diese beiden Formen nebeneinander auf demselben Boden vegetativ vermehren, kann es vorkommen, dass alle Nachkommen der zwitterblätigen Form alle Eigenschaften der Mutterpflanze behalten, und dass alle Nachkommen der weiblichen Form weiblich werden. Aber eine Gewähr hierföär gibt es nicht. Das Gewöhnlichste ist, dass wenigstens einige Prozent der Nachkommen ihre Natur geändert haben, so dass weibliche Pflanzen bei der Vermehrung einer zweigeschlechtigen Staude, und umgekehrt entstehen. Häufig kann die Anzahl der so veränderten Pflan- zen recht gross sein. In einem meiner Versuche hatte sich auf einem Stäöck des Beetes, in das Sprosse zweier, von derselben weiblichen Pflanze abstammenden weiblichen Pflanzen gesteckt waren, die Mehrzahl in zwitter- blätige verwandelt. Von 33 Pflanzen hatten nämlich nicht weniger als 26, also 79 «£, die zwitterblätige Form angenommen. Die wenigen, welche die weibliche Form behalten hatten, standen hier gruppenweise zusammen. Bei der Untersuchung der Bodenerde zeigte es sich, dass dieselbe an verschiedenen Stellen sehr verschieden wear. Der Boden bestand aus Lehm, der aber an den Stellen, wo die gruppen- weise stehenden Pflanzen die Eigenschaft der weiblichen behalten hatten bedeutend lockrerer und humusreicher sowie offenbar auch stickstoffrei- cher war als uöberall da, wo die zwitterblätige Form anfwuchs. Dass die Ursache der Entstehung der zwitterblätigen aus der weiblichen Form in einer besonderen Beschaffenheit des Bodens lag, geht deutlich aus der Tatsache hervor, dass ausschliesslich weibliche Pflanzen entstanden wa- Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 20 (0 (78) ren in der unmittelbaren Nachbarschaft, wo der Boden im Jahre vorher durch Kartoffelbau mit Absicht gelockert und dann im Herbst vor dem im nächsten Fräöhjahr erfolgten Aussetzen der Erdbeerpflänzchen mit Naturdänger verbessert worden war. Die Anzahl derselben betrug 89, die sämtlich von denselben beiden weiblichen Mutterpflanzen stammten wie die obenerwähnten. Der Versuch im zweiten Jahre nach dem Einpflanzen 31 Pflanzen der weiblichen Form Anfang August mit ebensovielen der zwitterblätigen Form die Plätze tauschen zu lassen, bewirkte keine Veränderung der Form. Hieraus geht also hervor, dass die Formveränderung nur im Jugendsta- dium der Pflanze mödglich ist. Wie lange sie in der Entwicklung der jungen Pflanze dauern kann, mössen weitere Versuche lehren. Ob bei den beiden Formen einer Erdbeersorte die fär die betreffende Form charakteristischen Eigenschaften auch auf die Geschlechtszellen bei deren Bildung ubergehen können, habe ich noch nicht ganz untersuchen können. Dass sich aber eine durch äussere Faktoren hervorgerufene Eigenschaftsveränderung auch bei geschlechtlicher Vermehrung erhalten kann, hat vor allem TOWER (1906) durch seine äberraschenden Unter- suchungen der verschiedenen Formen des Coloradokäfers, die er känst- lich hat erzeugen können, dargelegt. T. Hedlund. Ytterligare om Scirpus radicans Schkuhr. Förliden sommar gjorde jag ett par exkursioner lill sjön Hallaren, belägen på gränsen mellan Uppland och Västmanland. Som jag där fann ofvanstående växt och hade tillfälle att göra en del iakttagelser utöfver dem, HAGLUND meddelat i sin uppsats om den intressanta arten i före- sående häfte af denna tidskrift, torde följande vara värdt att offentliggöras. Scirpus radicans hade af HAGLUND endast anträffats »i två diken om 30 meters längd hvardera» — — »i ett 20-tal tufvor å ett mycket be- gränsadt område inom Möklinta socken». Af mig har arten funnits väx- ande på flera ställen inom nämnda socken, vidare på ett område, som jag har anledning antaga tillhöra Sala socken, och särskildt rikligt inom Enåkers socken. Denna sistnämnda ligger i Uppland, och följaktligen kan ett nytt landskap läggas till dem, från hvilka växten förut är känd. Hvad som särskildt frapperade mig under mina exkursioner var den ymniga frekvens Scirpus radicans visade på flera ställen. Den afmejades till och med somligstädes till kreatursfoder. Scirpus silvaticus fann jag däremot vid mina besök vara ytterligt sällsynt — endast en lokal — på de delar af den gamla sjöbottnen, jag genomströfvade. De båda ar- terna växte aldrig blandade. Särskildt rikligt träffas Scirpus radicans invid den nyanlagda vägen mellan Enåker och Möklinta. På ställen, som aldrig legat under den gamla sjöns yta, fanns växten understundom i diken utefter vägen. I motsats till HAGLUND fann jag den ofta växa i vatten. Några stånd- ortsanteckningar från Scirpus radicans-lokalerna anföras här nedan. (79) å blottad och bar torfjord af cirka 1 dm:s mäktighet, hvilande på lera, frodades Scirpus radicans i kraftiga, men enstaka exemplar. Röt- terna trängde ned i leran. I ett dike nästan utan vatten, fast med mycket våt torfjord uppträdde växten rikligt i sällskap med följande arter: Aira ecespitosa, Alisma plan- tago, Epilobium palustre, Scirpus palustris, Scutellaria galericulata, Stellaria palustris samt enstaka Alopecurus fulvus, Bidens cernua, B. tripartita, Carex canescens, Cirsium palustre, Juncus lamprocarpus och Scirpus lacustris. Ett dike, som upptagits genom en torfmosse, visade på sidorna tre olika växtzoner. På mossens yta och i dikeskanten växte rikligt med Betula och Salix. Nedanför dessa vidtog en zon af ungefär en meters bredd med Tussilago farfara som nästan enda konstituent. Därpå följde innan vattnet nåddes ett ungefär hälften så bredt område med Aira ccespilosa. I denna sistnämnda zon växte Scirpus radicans rätt allmänt, men däremot aldrig bland Tussilago. I själfva vattnet fanns Scirpus radicans ej sällsynt tillsammans med Alisma plantago, Lythrum salicaria, Ranunculus sceleratus och Scirpus lacustris. Under mitt första besök vid Hallaren den 24 juli befann sig växten delvis ännu i anthes eller var nyss afblommad. Den 28 augusti där- emot kunde man endast sällan finna någon enstaka samling med blom- mor. En stor del af exemplaren stodo då med vwvissnade inflorescenser utan några frön, andra hade utbildade frön, som just höllo på att spridas. Den 24 juli hade ännu inga strån böjt sig ned mot marken och alstrat groddskott. Detta var däremot fallet vid mitt senare besök, då propagationen med groddskott var mycket liflig. När växten stod i vat- ten böjde sig nästan alltid stråna ned mot dikets sidor — ej i dess längdriktning — och läto de nya skotten slå rot mer eller mindre högt på sluttningen. Endast mycket sällan har jag iakttagit något enstaka groddskott ute i vattnet. Under mina exkursioner har jag fått det in- trycket, att enbart groddskottsalstrande strån voro i betydlig minoritet mot dem, som hade både groddskott och blommor. Sistnämnda slag af blomställningar visade, som HAGLUND påpekat, en betydande reduk- tion af blommornas antal, dock ej alltid. Jag har nämligen funnit ett och annat strå, hvars blomställning, trots stora och rotslående grodd- skott, ej syntes visa någon minskning af de florala delarna. Det för- tjänar att framhållas, att de groddskottbildande och bågböjda strånas inflorescenser så sent som den 28 augusti ännu ej hade satt några mogna frön, utan oftast befunno sig i anthes eller på knoppstadiet. Troligen sakna väl också dessa blommor oftast all betydelse för växtens spridning, som öfvertagits af groddskotten. Under mitt sista besök vid Hallaren iakttog jag på flera strån grodd- skott, som utgingo från örtbladens slidor nära stråets bas. Ett och annat skott hade nått en ansenlig storlek och visade stark rotbildning. De exemplar, hos hvilka detta var förhållandet, vuxo i vatten. Ett exemplar hade en rätt egendomlig utbildning. Utom den topp- ställda inflorescensen hade ur vecket af de fyra öfversta stråbladen nya (80) blomställningar framkommit. Alla blomsamlingarna voro ännu den 28 augusti mycket litet utvecklade. =. Det synes mig ej omöjligt, att Scirpus radicans redan före sjöns tapp- ning vuxit vid dess stränder och sedan så småningom efter torrlägg- ningen spridt sig på den nybildade fastmarken. Till sist kan det vara af intresse att påpeka, att jag i mitt herbarium äger ett exemplar af Scirpus radicans, påtecknadt: »Karlstad 20/VII 1902, A. HÖLPHERS.> Växten är således känd från två ställen i Värmland. K. V. Ossian Dahlgren. Myosotis c&espitosa Schultz var. borealis nov. var. Redan för 20 år tillbaka fästes min uppmärksamhet vid en liten Myo- sotis. som jag fann vid Luleälfvens stränder, något nedanför Stora och Lilla Luleälfs sammanflöde, invid min dåvarande bostad, Storbacken i Jockmocks socken af Lule Lappmark. Utan att ingå i en mera detal- jerad undersökning af växten antog jag till en början, att det var vanlig Myosotis ccespitosa, och gladde det mig att hafva funnit denna växt ofvanom sin i HARTMANS flora angifna nordgräns, Ume Lappmark. Då jag några år senare fick min bostad förlagd till Jockmocks kyrk- plats, fann jag att växten äfven här, 5 mil ofvanför den nyssnämnda fynd- orten, tillhörde älfstrandens flora. Det är emellertid först under de se- nare åren jag börjat studera denna egendomliga lilla Myosotis något närmare på ett mycket rikhaltigt material, som stått till mitt förfogande under alla stadier af växtens utveckling, och har det därunder blifvit min uppfattning, att vi här hafva att göra med en ny varietet. Olikheten med hufvudarten synes mig till och med så stor, att det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke växten rätteligen borde anses som egen art. Vissa karaktärer synas åter tyda på hybridisering mellan M. cespilosa och M. silvatica. Häremot talar dock den omständigheten, att M. cespi- tosa icke förekommer inom området, hvarjämte en så vidsträckt utbred- ning af en hybrid, som denna växt företer, vore mera ovanlig. Beskrifning: Stjälk trind med glesa, tilltryckta hår, 5—17 cm. hög, späd, men icke slak. Örtblad 1-2 cm. långa, 2—4 mm. breda, alla, äfven de nedre, oskaftade. Blomkrona 2—3 mm. vid. Blomfoder 2—3 mm., af skaftets längd. Fruktskaft oftast ensidigt riktade utåt eller snedt uppåt. Nötter med antydan till kant. Frösättning svag. Karakteristiskt för växten är att de nedre stjälkbladen tidigt gulna och vissna bort. I växtens senare stadium utväxa sterila bladrosetter från rothalsen. I blomstadiet är växten oftast enkel och ogrenad, i likhet med den af NEUMAN beskrifna f. simplex, men är tydligen icke identisk med denna, enär de flesta exemplar på sensommaren grena sig vid eller ofvan, nå- gon gång nedom stjälkens midt. (81) Vid en jämförelse med M. ccespitosa framträda följande olikheter: M. ccespitosa har de nedre bladen skaftade, då däremot v. borealis har alla bladen oskaftade. Hos hufvudarten äro fruktskaften ofta mer än dubbelt längre än frukt- fodret; hos varieteten äro fruktskaften af fodrets längd, stundom kortare. Stjälken, som hos hufvudarten grenar sig nedom midten, ofta nog redan från basen, är hos varieteten vanligen ogrenad till ofvan midten. Af den slakhet, som utmärker M. ccespitosa, finner man hos den här ofvan be- skrifna lilla varieteten intet spår; knippena äro raka och styfva. Växten förekommer, icke sällsynt, på uppslammad gyttja, ofta på fuk- tig mossa, vid Lule älfs stränder, och detta till den grad exklusivt, att det aldrig lyckats mig att anträffa ett enda exemplar på andra liknande lokaler. 2 Myosotis ecespitosa Schultz var. borealis O. Vesterl. n. var. Caulis tenuis, teres, erectus, 5—17 cm. altus, pilis adpressis sparse preditus. Folia 1—2 cm. longa, 2—4 mm. lata, omnia (etiam folia inferiora) petiolis carentia. Calyx 2—3 mm. longus e longitudine pedicelli floriferi. CorollXe diam. 2—3 mm. Pedicelli fructiferi szpissime unilateraliter directi, oblique erecti—patentes. Carpidia levissime marginata. Parce fructificans. Differt a typo foliis basalibus non petiolatis, pedicellis fructiferis e longitudine calycis vel brevioribus, caule szpissime in parte inferiore simplici, quam in typo firmiore. Hab. locis limosis vel muscosis ad ripam fluminis Luleälf Lapponiz Lulensis haud rara. Otto Vesterlund. Några uppländska växtlokaler. Epipogium aphyllum (Schmidt) Sw. Österåkers s:n, i skogen på sjön Gamsvikens ö. strand. Växten blommade 1910 särskildt rikligt, i det att 24 blommande exemplar iakttogos på den synnerligen inskränkta lokalen. Crambe "maritima L. I juni d. å. iakttagen af fil. stud. R. BRYANT- MEISNER på Prästkobb i Möja socken. Lokalen torde vara den nordli- gaste kända i Sverige. Hutchinsia petrea (L.). R. Br. Denna i Uppland förut endast på Run- marö af G. LAGERHEIM funna art anträffades i maj d. å. ej långt från Berg på Stora Möja, Möja socken, där den sparsamt växte i breccian nedanför en liten mot söder stupande förkastningsvägg. Antagligen var breccian, som ju ofta är fallet, kalkhaltig, då utom Hutchinsia flera växter, som föredraga kalkhaltig mark, t. ex. Epipactis latifolia och Anthyllis vulneraria, växte här. Vicia Lathyroides (L.). Möja socken, nära Berg på Stora Möja, tillsam- mans med föregående. Sten Selander. (82) Ett par ovanliga kulturfiyktingar. Cheiranthus Cheiri (L.). Sedan åtminstone ett tiotal år ser man denna växt på södra sidan af Visby stadsmur i närheten af norderport. Den blommar rikligt. Blommornas färg är som hos den vanliga odlade for- men gulbrun. . Att äfven fruktsättningen är god, kan man sluta sig till af det faktum, att växten har spridt sig till olika höjd ända upp till murens öfre kant. Bland de blommande exemplaren förekomma såväl ungplantor på rosettstadiet som gamla vissnade och torkade stjälkar. Inalles kan man räkna minst tjugu lefvande individ. Spridningsmedlet har sannolikt från början varit vinden. Af utländska floror inhämtas, att Cheiranthus Cheiri förekommer på gamla murar och på klippor, vild i södra Europa, t. ex. Italien, Öster- rikes kusttrakter, Pyreneiska halfön, Frankrike, Belgien samt naturali- serad på liknande platser i England. Enligt GARCKES bekanta tyska flora uppträder den, ehuru ofta obeständig, på många ställen långt upp i Tyskland, såsom vid Paderborn, Halle, Aachen. Denna växt har nog förr iakttagits förvildad i eller vid trädgårdar i vårt land. Men att den äfven kan förekomma på sin naturliga ståndort samt i åratal bibehålla sig och sprida sig, är af rätt stort intresse, ej minst i klimatologiskt hänseende. Af utbredningen synes att den fordrar maritimt klimat för att trifvas. Den förekommer sålunda vild vid Adri- atiska hafvets nordöstra strand men längre in i Österrike blott förvildad. Nämnda kusttrakter ha en vintertemperatur på c:a 4? C. och en som- martemperatur om några och tjugu grader samt en årsnederbörd, som är 2 å 3 gånger så stor som Visbys. Genom klimatets maritima be- skaffenhet erbjuder emellertid Visby gynnsamma förutsättningar för vVäx- tens trefnad, och hvad som brister i nederbörd, kompenseras väl till någon del genom stor luftfuktighet (jfr C. A. M. LINDMAN, Kärlväxtfloran på Visby ruiner. Öfvers. K. V. Ak. Förh. 1895). Den låga lufttempera- turen motväges till en del af den gynnsamma expositionen, som befordrar insträlningen men minskar utstrålningen. Triticum sativum Lam. Under nu förflutna sommar påträffade jag den 2 juli spridda tufvor af hvete längs ett kärr öster om Visby. Afståndet mellan de yttersta tufvorna var åtminstone 100 meter. Hvarje tufva var inemot 10 centimeter i diameter och innehöll ett stort antal individ, uppkomna från hvar sitt frö. Det föreföll därför, som om något eller några individ stått på samma plats föregående år och frukterna på grund af bristande spridningsmedel fallit direkt till marken och sålunda hopat sig på ett för groningen och tillväxten ofördelaktigt sätt. Stråna voro också korta och svaga, axen fåblommiga, delvis förkrympta. Frukt- sättningen befanns senare på sommaren vara klen, så att ett i förhål- lande till strånas mängd ganska ringa antal frukter höll på att mogna. Skulle alla frön lyckas att gro, blefve antalet strån nästa år sannolikt ej större än i år. Vegetationen i öfrigt på samma nivå utgjordes af sådana växter som Carex lepidocarpa, panicea, pulicaris och stellulata, Epipactis palustris, RN [2 Sa SON (> RS NN (Bild 1 föreställer en del af tufvan Triticum salivum Lam. subspont. Skala. 0,4): från Kläppeviken, bild 2 en del af en Visby-tufva. (84) Eriophorum latifolium, Gymnadenia conopsea, Juncus fuscoater, Parnassia palustris, Succisa pratensis, Tofieldia calyculata. Såsom förklaring till det anförda tänkte jag mig i början människans direkta ingripande. Men denna åsikt rubbades, då jag några veckor se- nare fick se en likadan hvetetufva i ett kärr nära Kläppeviken i Gothems socken på östra Gotland. Här var afståndet till människoboningar ett par kilometer, och gångstigen som leder till fiskläget går vid sidan af kärret ett godt stycke från tufvan. Sannolikaste förklaringen är väl, att djur (fåglar?) utplanterat de första fröna, af hvilka enstaka fruktbärande individ uppstått, och att dessa se- dan gifvit upphof till de kompakta tufvorna. På grund af axens bristfälliga utbildning är det kanske ej så lätt att närmare bestämma hvetesorten. Men all sannolikhet talar för ait det är den vanliga T. vulgare Vill. K. Johansson. En bortglömd form af Cerastium arvense L. I den redogörelse, som J. P. ROSÉN och GÖRAN WAHLENBERG 1819 af- gåfvo rörande de af den förre under åren 1816—18 gjorda växtfynden på Gotland, finner man första gången Cerastium arvense omtalad som gotländsk växt. Fyndorten var Carlsvärds skans. vid Slite. Det var emellertid ej den typiska formen, som ROosÉN funnit, utan en bredbladig och hårig varietet (»Est varietas nimium latifolia et pilosa, quod ad herbam Cerastio vulgato non parum accedens»). I WAHLENBERGS Flora Suecica ed. I upptages den under benämningen 8 foliis obtusiusculis hirsutis utan att någon ny fyndort uppgifves. I HARTMANS flora ed. 2 (1832) har den fått namnet var. ruderale och karakteriseras till skillnad från hufvud- formen såsom »bredbladigare, sträfluden». En säkerligen ej motiverad klimax förmärkes i beskrifningarna (pilosa, hirsutis, sträfluden). Den upp- tages sedan i HARTMANS floras senare upplagor åtminstone till och med den åttonde. I de sista har den försvunnit. Då helt visst samma exemplar från Slite åsyftas åtminstone i bör- jan af formens tillvaro i litteraturen, framgår däraf, att den af C. J. HARTMAN namngifna formen f. ruderale utmärker sig genom 1) breda blad, 2) trubbiga blad, 3) rik eller lång hårighet. I riksmuseets sam- lingar, hvarur jag till låns erhållit studiematerial, finnas några individ, som af ROSÉN insamlats på Carlsvärds ruin 1816 och som säkerligen utgjort en del af materialet, hvarpå formens namn grundats. De äro emellertid ej särdeles bredbladiga. Något bättre äro de af E. EKMAN 1869 vid Slite insamlade (Fig. 2) samt exemplar från Gråbo vid Visby (C. LÉNSTRÖM) (Fig. 3). I riksmuseet finnes vidare ett hithörande exem- plar från Östergötland, V. Husby, Hylinge (leg. H. STRÖMFELT 1881). Hos alla dessa äro bladen trubbiga samt bredast omkring midten eller till formen nästan rektangulära. De bilda en visserligen ej vidare märklig men dock i sina ytterligheter lält igenkänd form, som med anciennite- Cerastium arvense L. 1: f. gollandicum Ahlfv. 2 och 3: f. ruderale Hn. (86) tens rätt bör behålla namnet /f. ruderale Hn. Mindre utpräglade äro exemplar från Vg. Mösseberg (C. M. NYMAN 1871), Uppsala (FR. AHLBERG 1880), Dalarne Säters socken (M. ERIKSSON 1883) och Solvarbo (E. BOMAN 1883. Hos dessa äro bladen något tillspetsade och största bredden lig- ger närmare basen. De bilda därför öfvergång till följande form. I C. Säves Synopsis Flor& Gothlandicze 1837 nämnes en ny lokal för den bredbladiga C. arvense >»in prato prope S:t Görans Kapell extra Wisby non parce>». Det är emellertid ej riktigt samma form som före- gående. De i SäveEs herbarium förvarade exemplaren äro rikt håriga och något bredbladigare än hos hufvudarten; skillnaden är dock ej stor. Att bältre differentierade individ funnos på platsen, synes af ett i WeEsTtöÖS herbarium befintligt exemplar (Fig. 1), som insamlats 1842 på den af SÄVE uppgifna fyndorten. Det är en tämligen markerad form med ovanligt tät och lång hårighet å blad och stjälk samt vid basen breda och mot spetsen långsamt afsmalnande blad; ett af de öfre bladen är t.ex. 5 mm. bredt och 14 mm. långt. Bladen (de öfre eller mellersta) äro sålunda äggrundt lansettlika. Samma form har på samma plats in- samlats 1861 (af C. F. NYMAN), 1871 (PH. TRYBOM) och slutligen 1910 TH. LANGE). Liknande former finnas från Slite (C. REUTERMAN 1850) samt Hälsingland, Ljusdal (K. F. Dusén 1879). I NEUMANS och AHLFVENGRENS flora beskrifves under namnet var. gotlandicum Ahlfy. en form, som skiljer sig från hufvudformen genom bredt lansettlika—nästan äggrunda blad». Jag tror ej, att jag tar miste, då jag antar, att denna benämning hufvudsakligen afser formen från S:t Göran och andra liknande. I alla händelser passar beskrifningen in på dem. Hvad hårigheten beträffar, är C. arvense mycket varierande; men i regeln synas de bredbladigare formerna ha rikare indument än öfriga En form, som nära nog sammanfaller med föregående, men synes vara ännu bredbladigare, är f. latifolium Fenzl (i Ledeb., Flora Rossica). Hos den skulle de öfre bladen vara äggrunda och 53—9 mm. breda. Det finnes sålunda i Sverige två bredbladiga, genom mellanformer i hvarandra öfvergående former af Ceraslium arvense L. K. Johansson. En ny värdväxt för Lathr&a squamaria L. Vid ett besök i Älfkarleö den 23 maj i år fann jag ett tiotal exemplar af Lathrea squamaria I. växande på rötterna af Tilia ulmifolia (L.) Scop. Då WITT- ROCK i sin uppräkning af Lathrea squamarias värdväxter i Svensk Bot. Tidskr. 1909, p. 17 ej omnämner linden, har jag ansett mig böra lämna ett meddelande om detta fynd. K. V. Ossian Dahlgren. Botrychium virginianum (L.) Sw. i Västmanland. Enligt meddelande af häradshöfding K. BERGENSTRÅHLE anträffades af honom år 1903 ofvanstående växt i ungefär 6 exemplar vid Sala grufva. K. V. Ossian Dahlgren. (87) Fyndorten för Hippophaöé rhamnoides L. i det inre af Uppland. För omkring ett år sedan syntes i Uppsala Nya Tidning en notis, som i botaniskt hänseende var af ganska stort intresse. I det inre af Uppland, i Aiunda socken, Uppsala län, hade en kronojägare påträffat en vildväxande egendomlig buske, hvaraf kvistar hade insamlats och före- visats tidningens redaktion. Växten befanns vara Hippophaéö rhamnoides. Då jag innevarande höst besökte ofvannämnda trakt, beslöt jag att taga närmare reda på, hvar och hur växten uppträdde, i tanke att härom Växplatsen för Hippophaé rhamnoides L. Rotängen, Alunda s:n, Uppl. sept. 1910. lämna tidskriften ett meddelande och därigenom rädda det intressanta fyndet från glömskan. : Fyndorten är belägen c:a 5 km. rakt väster ut från Alunda kyrka på ägor under akademihemmanet Rotängen. Söderut från gården utbreda sig odlade, låga, tämligen fuktiga fält, mellan hvilka en utfartsväg till ägorna utgår i sydlig riktning mot en mindre löfdunge. TI kanterna af vägen ned emot nämnda dunge (jfr bilden!) växer på c:a 0,5 km:s afstånd från gården Hippophaé i strödda, låga exemplar. eller rotskott. Enligt meddelande af arrendatorn på platsen hade busken för ett.par år sedan. ända till armtjocka stammar och bildade täta snår. Den hade emeller- tid visat sig vara ett besvärligt ogräs, och vid dikesupptagningen utmed vägen hade man sökt utrota den. Af omgifvande växter antecknades: Agroslis canina, Åira ccespitosa, Calamagrostis spec., Geum rivale, Hyperi- cum quadrangulum, Ranunculus acris, Rosa cinnamomea, Rubus sazatilis, (88) Spirea ulmaria, Mentha arvensis, Thlaspi alpestre (vinterståndare), Veronica officinalis och Viola canina. Vägkanterna utgöra här möjligen en jämförelsevis ursprunglig ängs- mark. Af allt att döma har växten funnits länge på platsen. Huruvida vi här skulle kunna ha att göra med en reliktlokal, torde väl emellertid vara mycket ovisst. Sannolikt synes mig dock, att växten, som f. ö. är okänd på trakten, ej inkommit genom människans åtgörande. En relativt sen invandring genom fåglars medverkan torde ej vara utesluten. När- maste afståndet till kusten (åt Öregrundshållet) är omkring 3!/; mil. S. G:son Blomqvist. Ytterligare en märklig björk från Uppland. I anslutning till E. HAGLUNDS notis i föregående nummer af tidskrif- ten: »En märklig björk från södra Uppland» kan jag här meddela ett liknande fynd, detta från Ora egendom, Faringe socken, Stockholms län. Den af HAGLUND beskrifna björken är möjligen samma form som den, hvarom här är fråga, eller mycket närstående densamma. Bladmåtten, hvilka af HAGLUND uppgifvas till »10—153 mm. långa och 12—19 mm. breda», öfverensstämma fullständigt. Beträffande den yttre gestalten visar min Betula-form, sådan den nu ter sig (jfr. nedan!), äfven öfverensstäm- melser; baron HERMELINS af HAGLUND citerade beskrifning: »Växtformen är träd, ej buske, men stammen är beväxt med grenar till största delen; något pyramidformig» kan, som framgår af nedanstående bild, äfven här användas. På fyndorten ifråga, en torr löfäng, kallad Norrhagen, belägen vid Stamsjöns strand, !/, timmes väg norr om Ora herrgård, funnos för om- kring ett 10-tal år sedan tvenne björkar af detta slag. De mätte då knappt manshöjd, hade en kort stam med väl afsatt, grenig krona, hade ett förkrympt utseende och voro synbarligen gamla. Båda voro sterila. Personer från egendomen kände väl till dem, de brukade kalla dem »dvärgbjörkarna». Själf såg jag dem vid upprepade tillfällen, medan de ännu båda funnos kvar. Då jag i år besökte platsen för att närmare undersöka dessa egendomliga björkar, återfanns endast ett individ, det afbildade. Detta hade emellertid nu ett utseende, som jag ej kände igen. Det visade sig, att den gamla stammen afhuggits vid marken, och att den nya björken utgjordes af ett stubbskott. Synbarligen hade detta hittills haft en ostörd spetstillväxt, men sannolikt kommer denna att af- stanna, och individet torde återfå sitt forna dvärgträdsliknande utseende. För att söka bestämma exemplaret undersökte jag till jämförelse Uppsala Bot. Museums Betule. Närmaste öfverensstämmelsen fann jag bland de former af Betula verrucosa, som KINDBERG bestämt till v. frutescens. Särskildt några sörmländska exemplar, ett från Östad, Selaön, ett annat från Thuringe, erbjödo stora likheter. Öfverensstämmelsen var påtaglig, men långt ifrån fullständig. Varieteten arbuscula Fries afviker väsent- ligen genom sina trubbiga, rundade, i spetsen groftandade blad. Beskrif- ningen i NEUMAN—AÅHLFVENGRENS flora att bladen skola vara »antingen (89) tätt och fint enkelsågade eller nästan helbräddade, endast med ett par grofva tänder på hvar sida» går tydligen ut på att sammanfatta mikro- fylla former af Betula verrucosa under benämningen v. arbuscula Fries. Jag finner det emellertid sannolikt, att den enda verkliga arbuscula är eller härleder sig från FRIES' Frötuna-exemplar. ÖOfverhufvud taget har jag nämligen ej lyckats finna väl öfverensstämmande exemplar bland de rätt talrika mikrofylla Betula verrucosa-former, jag undersökt. Under Betula verrucosa L. forma. T. v. habitus-bild, nat. höjd=1,8 m. T. h. skottdel, 1 / /, af nat. storlek. sådana förhållanden synes det tills vidare, så länge en ingående bearbet- ning af de svenska Betule låter vänta på sig, tämligen lönlöst att gifva här meddelade form ett nytt namn. Jag endast inskränker mig till att framhålla, att den ej är den äkta v. arbuscula Fries, utan, som nämndt, snarare öfverensstämmer med KINDBERGS Vv. frutescens. Härvid gör jag likväl det förbehållet, att jag ej utgår från hans diagnos af v. frutescens i Bot. Notiser 1909, häft. 3, sid. 115, utan från de af honom själf be- stämda exemplaren i museet, hvilka hafva en jämförelsevis enhetlig prägel. S. G:son Blomqvist. (90) Epipogum aphyllum funnen i Roslagen. I senaste häftet af Svensk Botanisk Tidskrift har fil. lic. A. FRISEN- DAHL lämnat en synnerligen intressant redogörelse öfver Epipogums ut- bredning inom vårt land. Förutom på egna iakttagelser stödjer han sig därvid på i litteraturen spridda uppgifter och på det konserverade ma- terial, som föreligger i Riksmuseet i Stockholm samt universitetsherba- rierna i Uppsala och Lund. Att ur enskilda och läroverksherbarier en och annan kompletterande uppgift äfven skall kunna framletas, är helt naturligt. En sådan vill jag här meddela. I Högre Lärarinneseminariets (i Stockholm) herbarium ligger ett ex- emplar af Epipogum, som är insamladt nära Furusund af nu framlidne lektorn, d:r C. A. ZACHRISSON. På etiketten är antecknadt: »?9/3 1902 nära Köpmanholm på Yxlan (i en på stubbar rik skogsbacke ett stycke norr om vägen från Stentorp till Storängen).>» Fyndorten har intresse såsom varande den östligaste i södra och mellersta Sverige. Rörande förekomsten af Epipogum i St. Malm och angränsande del af Björkvik (i Södermanland) vill jag begagna tillfället att meddela, att växten där anträffats på tre ställen, nämligen i Järnbols basthage (i Björkvik), på Sandviksskogen mellan Fredriksberg eller »Snickarns»> och Brännkärr samt på Sörgölsskogen nära Brännkärr (i St. Malm). I Sand- viksskogen iakttogs den en enda gång, år 1891, i granskog nära intill Jakobsbergs hage af min broder, byggnadsingenjören AXEL A:N MALME; skogen höggs sedan ned på fyndorten, och växten visade sig aldrig mer. I Sörgölsskogen anträffades Epipogum år 1887 likaledes först af min broder, då en 13-årig pojke, och insamlades omedelbart därefter af mig. Den uppträdde här i ganska riklig mängd — för så vidt vi nu kunna erinra oss, omkring 30 exemplar — i en gammal, tämligen gles, örtrik granskog, på en liten, vid pass två meter lång och knappt en meter bred plats. Jag hade icke tillfälle att besöka fyndorten mer än ett och annat af de följande åren, men min broder observerade Epipogum där hvarje år, ända till dess han 1895 flyttade bort från trakten. Sedan 1904 har den förgäfves eftersökts flera gånger, senast innevarande år. Någon utrotning genom för stark beskattning af beståndet har ej ägt rum. Ej heller har ståndorten förändrats i väsentlig grad. Strax norr om platsen har visserligen vuxit upp en tät ungskog, men den har svår- ligen kunnat influera på belysningen (och markens fuktighet), så att den blifvit ogynnsam för Epipogum. Gust. O. Malme. Polysticehum lobatum (Huds.) Presl blir i Dalsland allt sällsyntare och synes, om icke särdeles gynnsamma omständigheter inträffa, om några år vara utdöd på vissa trakter. Medan den år 1898 kunde räknas i flera hundra stånd i Hällans skogar, Gunnarsnäs socken, är den nu på somliga platser där alldeles utgången, på andra träffas endast några få, delvis förkrympta exemplar. J. Henriksson. (91) Ny fyndort för »hvita blåbär» i Västergötland. I Svensk Botanisk Tidskrift ha under de sista åren en hel del uppgifter läm- nats om förekomsten af »hvita blåbär» i vårt land. [Se Sv. Bot. Tidskr. Bd 2, 1908, p: (118)—(119); Bd 3. 1909, p: (18), (70)—(71).] I dessa uppgifter ha äfven fyndorter från Västergötland ingått. Till dessa kan jag foga ytterligare en ny västgötalokal. Enligt meddelande af fröken STINA ADELSKÖLD och studeranden KARL ADELSKÖLD, Skara, hafva sedan ett par år tillbaka »hvita blåbär» anträf- fats i Bitterpa församling i Älfsborgs län på Bohls egendom, tillhörig godsägaren GUSTAF ADELSKÖLD. De äro funna på tvänne olika ställen tämligen nära hvarandra »i enstaka tufvor», blandade med vanligt blå- bärsris. Deras förekomst har ej märkts förrän på de sista åren. Inga andra lokaler för »hvita blåbär> äro kända i närheten. — Bären. äro antingen helt hvita eller blekt ljusröda, stundom med enstaka något mör- kare röda punkter eller strimmor. Friska kvistar med påsittande bär hafva tillsändts mig från fyndlokalen. Skara. i okt. 1910. Birger Sylvén. Myrtillus nigra f. leucocarpa. Som i Sv. Bot. Tidskr. upprepade gånger meddelats lokaler för Myrtillus nigra f. leucocarpa, torde ännu en lokal böra omnämnas. Platsen är Rönnäs egendom, Asby socken, Ydre härad, Östergötland, nära gården på två lokaler, den ena i en skogsbacke, på en yta af ung. 6 å 7 m. i kvadrat, den andra vid ett stenröse på ett närliggande gärde. Fruktsättningen var i år särdeles riklig, de mogna bären till färgen dels rent gulhvita med dragning i grönt, halfgenomskinliga, dels på den uppåtvända delen rödaktigt anlupna, som- liga med oregelbundna röda fläckar. Smaken märkbart olik vanliga blå- bär, ovanligt söt. M. Sondén. Lathyrus sphaericus på Kullen. Härom skrifver herr THORSTEN SJÖVALL i bref till redaktionen: I anledning af A. EDV. GORTONS i föreningens tidskrift ultalade för- modan, att mitt anmälda fynd af Lathyrus sphericus å Kullaberg skulle hafva skett å sådana platser, där densamma utsåtts af apotekaren C. LÖFVANDER i Höganäs, får jag meddela, att denna förmodan visat sig vara oriktig. Jag hade gifvetvis ingen kännedom om att LÖFVANDER alls sått ut växten ifråga, men genom samtal med honom personligen har befunnits, att de ställen, där detta skett äro belägna långt från de plat- ser, där jag i fjol insamlat några exemplar och sett växten så talrikt förekomma. Dessa senare platser utgöras just af den gamla fyndorten och ett par angränsande lokaler, alla belägna nedanför den så kallade Barakullen. Min anmälan var endast ett uttryck för glädjen att konsta- tera att Lathyrus sphericus, trots allt, dock så att säga »reder sig krytt» på Kullaberg. Fröna lära emellertid kunna ligga år utan att gro, då omständigheterna därför äro mindre gynnsamma, hvaraf ju förklaras det förhållandet, att växten vissa år synes nära nog utrotad och uppträder endast i ett fåtal exemplar, andra år åter, såsom i fjol, kan förekomma i relativt stort antal. Th. Sjövall. (92) Parmelia pertusa (Schrank) Scher. funnen i Södermanland. Innevarande års försommar utmärkte sig i Mälarprovinserna genom en ganska ovanlig regnfattigdom. Vid midsommartiden voro till följd häraf äfven de djupaste och mest otillgängliga kärren nästan uttorkade och lokaliteter åtkomliga för undersökning, hvilka eljest endast med svå- righet kunna beträdas under sommaren. När jag dagarna efter midsommar besökte min hembygd — den södra, mera högländta och skogiga delen af Stora Malms socken i Söderman- land — begagnade jag därför tillfället att som hastigast undersöka de försumpningar, som omgifva ett par högmossar, »Sörgölsstumossen» och Horskärrsmossen», i Sandviksskogen mellan Sörgölsstugan och Brännkärr i St. Malm samt Järnbol i Björkviks socken. Det obetydliga regn, som föll redan den 26 juni, var synnerligen välkommet äfven för lichenologen, då lafvarna härigenom blefvo lättare att iakttaga och samla. Den södra, mot Brännkärr belägna sidan af Sörgölsstumossen är rik på tufvor, och på dessa växa klibbalar, glasbjörkar, granar och tallar, som på den sanka ståndorten föra ett tynande lif. Barken är klädd af en rik lafvegetation, och särdeles ymnigt finns där Parmelia physodes (L.) Ach. När jag under en exkursion till denna plats den 27 juni äg- nade uppmärksamhet åt denna ganska varierande Parmelia, frapperade mig en del individ, som växte på alarna, hufvudsakligen ned emot basen. De utmärkte sig därigenom, att bålflikarna voro tätare tryckta till under- laget och starkt närmade hvarandra, hvarjämte färgen stötte något i gul- grönt. Mest påfallande voro dock soralen, som bildade skarpt begrän- sade, runda, höga vårtor uppe på bålflikarna, en soralform, som icke förekommer hos någon Hypogymnia. Vid undersökning med lupen vi- sade sig på bålflikarnas öfversida små, runda eller aflånga hål. I verkligheten förelåg här en helt annan art än P. physodes, nämligen P. pertusa (Schrank) Scheer., som beträffande sporerna så betydligt af- viker från denna, alt den t. o. m. förts till ett annat släkte, Menegazzia Mass; (jfr TH. M: ERIES) Iach. scand.; ip. 118). Ett par dagar senare anträffade jag samma art äfven i Horskärrs- mossen, likaledes i betydlig mängd. Här uppträdde den här och där äfven på björk samt sparsamt och svagt utvecklad på gran. Apothecier stodo ej alt finna på någotdera stället. Utan att beståndet behöfde beskattas för hårdt, kunde rikligt material insamlas för mina Lichenes suecici exsiccati, och kommer arten där att utdelas under no 176. Delta fynd är ganska märkligt i ett par hänseenden. Efter litteratu- ren att döma, hör P. perlusa till de allra sällsyntaste bladlafvarna i Skandinavien. TH. M. FRIES säger om densamma i Lichenographia scandinavica (1871), p. 118: »perpaucis locis apud nos hactenus lecta» och anför endast en fyndort i Sverige, nämligen Femsjö i Småland. I Finland var den 1871 anträffad på två ställen, i Karelen och i Tavast- land, och i Norge likaledes på två ställen, vid Ringebu i Gudbrands- dalen och på ett ej närmare bekant i västra delen af landet. För Sverige och Finland hafva, för så vidt jag kunnat finna, några nya fyndorter (93) ej offentliggjorts, sedan Lichenographia scandinavica utkom. I Danmark är arten ännu ej påvisad. I Norge har den ytterligare anträffats vid Kollenestveiten i Granvin (J. HAVAAS, Bergens Museums Aarbog. 1909, pur)Esamt i Tinn (E- KIER enl. B. LYNGE, Botan: Notis. 1910; p. 11); vid Ringebu har den återfunnits af HAVAAS. Det är dock antagligt, att P. pertusa förekommer flerstädes i Sverige, men att den förväxlats med P. physodes och, då den ej bär apothecier, ej insamlats. Endast på ett analogt sätt synes det mig kunna förklaras, att en i verkligheten så distinkt art som t. ex. P. tubulosa så länge blif- vit nästan alldeles förbisedd. Till de uppgifter om denna arts utbred- ning, som jag helt nyligen lämnhat vid omnämnandet af fasc. VI af Lichenes suecici exsiccati, kan nu tilläggas, att den i Sverige förekom- mer så långt norr ut som i Jämtland; synnerligen vackert utvecklade exemplar insamlades sistförflutna sommar på trätak vid Ristafallet i Undersåker, och vid Enafors anträffades den ej synnerligen långt nedan- för trädgränsen Om substratet anför TH. M. FRIES: »rupibus adnata», HAVAAS i fråga om Kollenestveiten-fyndet: »auf der Nordseite eines grösseren Steinblocks.» Beträffande Ringebu-fyndorten meddelar B. LYNGE (efter HAVAAS): »Den vokser der (Vaalelvdalen ner Stulsbroen) i betydelig Mzengde paa en stor mosgrod sten.> P. pertusa synes således förut i Skandinavien vara fun- nen endast på sten eller på mossa öfver sten. I Södermanland växer den vanligen direkt på bark; endast en gång anträffade jag den på och bland en Hypnacé, som beklädde barken på en halfdöd alstam. Utom Skandinavien uppträder den, att döma efter uppgifterna i litteraturen, hufvudsakligen på bark. Endast för Storbritannien (J. M. CROMBIE, Bri- tish Lichens, p. 262) ställes substratet »on rocks among mosses> framför »on the trunks of trees». Det vill alltså synas, som om arten nära sin nordgräns hölle sig mera nere på stenarna. I de länder, som ligga närmast intill Skandinavien, är P. perlusa an- träffad här och där. I Livland och Kurland är den funnen på två ställen redan af Å. BRUTTAN [Die Lichenen Est-, Liv- und Kurlands (1870), p. 54); här växer den på trädstammar »in schattigen Lagen». Några andra än dessa och de finska fyndorterna upptager icke A. ELENKIN i sitt ar- bete Lichenes flor&e Rossix Medix (1906). För provinsen Preussen upp- gifver A. OHLERT |[Zusammenstellung der Lichenen der Provinz Preussen (1870), p. 31) en fyndort (substratet »Juniperus»). I Tyskland för öfrigt skall den enligt P. SypDow (Die Flechten Deutschlands. 1887) förekomma »an Laub- und Nadelhölzern in Gebirgen. Zerstreut». En sammanställ- ning af de spridda uppgifterna om dess förekomst här skulle taga allt för stort utrymme i anspråk. Anmärkas bör dock, att arten synes sak- nas på Rögen, i Hamburgs omgifningar och i Holstein samt i Westfalen. I Storbritannien slutligen är den funnen så långt norr ut som i södra Skotland (J. M. CROMBIE, British Lichens. 1894). För sin spridning är P. pertusa hufvudsakligen hänvisad till soredierna. I allmänhet utvecklar den sällan apothecier, och inom Skandinavien äro sådana öfver hufvud ej anträffade. De närmaste fyndorterna för fertila exemplar äro Livland och södra Skotland. Det skulle kunna vara ganska Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 21 (94) lockande att ingå på betraktelser öfver det sätt, hvarpå arten kan hafva spridts till fyndorten i Södermanland. Det skulle att döma efter dess nu kända utbredning — gälla spridning af soredierna öfver betydande sträckor. Men sådana betraktelser kunna näppeligen komma att röra sig annat än på de rena gissningarnas område. Enligt mitt förmenande är det mycket sannolikt, att Södermanlands-fyndortens isolerade ställning endast är skenbar. Såsom redan ofvan framhållits, är det nog så an- tagligt, att arten förekommer flerstädes men blifvit förbisedd. Med en rätt stor grad af visshet torde dock kunna påstås, att P. pertusa är gammal i orten, redan på den grund, att den förekommer ymnigt på två platser, skilda af skogbevuxna höjder. Det växtsamhälle, hvari den uppträder, bär också en ålderdomlig prägel icke blott i den meningen, att de däri ingående träden i allmänhet äro gamla och skröpliga. Vege- tationen i och vid dessa högmossar har ända in på senaste tiden för- skonats från åverkan genom timmer- eller kolvedshuggarens yxa; ej heller har den berörts af svedjandet eller »gölesbränningen», som i denna del- vis af finnar brutna bygd fortlefde till för knappt en mansålder sedan och som gått fram öfverallt, där marken varit lämplig för den primitiva rågodlingen på svedjelanden eller »gölena». Den har fått utveckla sig ostördt och kvarstår med all sannolikhet tämligen oförändrad till de all- männa dragen från tiden, innan människan började djupare ingripa om- bildande på växttäckets sammansättning. Gust. O. Malme. Några nyare fynd af svenska myxomyceter. I den förträffliga öfversikt af Sveriges myxomyceter, som ROB. E. FRIES publicerade i Öfversikt af K. Vet.-Akad. Förh. år 1899, upptagas nästan alla märkligare arter af denna intressanta grupp, som då funnos i min under årens lopp hopbragta samling. Emellertid har samlingen sedan dess ökats med en del former, som i någon mån kunna vara ägnade att vidga kännedomen om myxomyce- ternas utbredning och artrikedom i vårt land. Och då det kanske vore skada, om dessa fynd helt och hållet öfverlämnades åt tystnaden och glömskan, ber jag få omnämna dem med några få ord. Först ett par fynd af äldre datum. Af gammalt finnes i min samling Physarum Diderma RBost., som togs af mig den 6 okt. 1892 på aspbark nära Malma vid Uppsala. Där finnes äfven en form, som bäst stämmer med den beskrifning, som LISTER i sin monografi lämnar af Physarum nucleatum Rex, tagen af mig den 22 okt. 1893 på kronoparken Åsen vid Uppsala å det område, som nu upptages af hospitalets asylbyggnad. Men då jag hittills ej kun- nat förskaffa mig amerikanska exemplar af denna art till jämförelse, må uppgiften tills vidare gälla hvad den kan. Jag anser mig hafva återfunnit Physarum flavum Fries. Hösten 1893 fann jag pämligen i Lassby backar invid Uppsala mycket vackra grup- per af en myxomycet, som jag då ej var i tillfälle att närmare under- söka, men som jag sedermera funnit i hvarje detalj stämma med den beskrifning å Physarum flavum Fries, som MASSEE lämnar i sin mono- grafi sid. 279. Och då MASSEE uttryckligen säger, att hans beskrifning grundar sig på exemplar, bestämda af ELIAS FRIES, torde fullgiltig an- ledning finnas att betrakta min förmodan om fyndets natur såsom be- rättigad. Från forstmästaren GUSTAF VON PosST har jag erhållit tvenne vackra, hos oss sällsynta myxomyceter: Cribraria purpurea Schrader och Arcy- ria ferruginea Sauter, funna af honom. Den förra tog han den 15 sept. 1903 i Lycksele socken, Hornmyr vid Stöttingsfjället på gran, den senare i Anundsjö socken i sept. 1904. Arcyria ferruginea Sauter är så vidt jag vet förut tagen blott en enda gång i Sverige, nämligen af d:r ERIK NY- MAN vid Norby, Uppsala. Cribraria purpurea Schrader är förut enligt RoB. E. FRIES känd från tre lokaler i vårt land (Söderml., Uppland, Ångermanland.) Diachea elegans Fr., insamlade jag i juli 1907 i största myckenhet på en löfhög, bestående af Jöf från hufvudsakligen ädlare trädslag såsom ek, lönn, lind, i parken vid Äs i Julita, Södermanland. Prof från denna skörd finnas numera dels å Riksmuseum 1 Stockholm, dels å universitetets botaniska samlingar i Uppsala. Svampen är förut tagen blott två gånger i Sverige, dels vid Femsjö i Småland på boklöf af ELIAS FRIES, som utförligt beskrifver plasmodiets rörelser i 3:e bandet af Botan. Utflykter sid. 329, dels af d:r ERIK NYMAN i Gottsunda-skogen nära Uppsala. På samma tid och ställe och växande tillsammans med Diachea fann jag vackra exemplar af Physarum bivalve Pers. Tidpunkten för dessa båda fynd bekräftar ganska tydligt en gammal erfarenhet, som jag vunnit beträffande några af de finaste och sällsyntaste formerna inom fam. Physaracee&e, nämligen den, att de äro tidiga sommarmyxomyceter, rätt fordrande icke blott i fråga om fuktighet, utan äfven om värme. Physa- rum citrinhum Schum. och Physarum rubiginosum Fr., sällsynta och i hög grad prydliga former, båda kända af ELIAS FRIES och omnämnda af RoB. E. FRIES i hans afhandling »Sveriges Myxomyceter», återfunnos af mig i Ultuna-trakten i högsommartid. Den 2 okt. i år anträffade jag å kronoparken Åsen vid Uppsala en liten grupp af en för mig okänd Hemitrichia-form. Makro- och mikro- skopiskt befanns den fullständigt öfverensstämma med beskrifningen i LISTERS monografi af Hemitrichia intorta Lister. Arten är förut funnen i Amerika, England och Norge. Uppsala den 7 okt. 1910. Karl Hedbom. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 3. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS EXKURSION TILL. AÄLFKARLEÖ: SEPT! 901 I maj 1910 kallade styrelsen föreningens medlemmar till en exkursion till Öland, men trots det lofvande programmet anmälde sig ett så ringa antal deltagare, att hela utflykten måste inställas. Under förhoppning att en kortare utflykt skulle locka ett större antal deltagare beslöts där- för att anordna en höstexkursion till Älfkarleö, där undertecknad under en kortare tids vistelse i juli och augusti konstaterat en rik alg- och svampflora. Förslaget slog an, ty 14 af föreningens medlemmar (fru O. ROSENBERG, fröken L. ROSENBERG, herrar BIRGER, BRYANT-MEISNER, HALLQVIST, I. HOLMGREN, LAGERHEIM, LAGERWALL, MALME, PALM, ROSEN- BERG, SONDÉN, VESTERGREN) och två gäster (fru S. BIRGER, professor H. v. EULER) afreste med eftermiddagståget den 10 sept. från Stockholm till Älfkarleö; i Uppsala tillstötte herrar R. FRIES och SVEDELIUS. Vi tillbragte natten på Turisthotellets annex »Brostugan» vid Karl XIII:s bro strax nedanför de berömda fallen, som emellertid nu till följd af vattenbrist tedde sig mindre imponerande än vanligt. Botaniserandet på söndagsmorgonen, som ingick med regn, började redan på gårdspla- nen, där Matricaria discoidea bildade en väsentlig del af vegetationen. För öfrigt ägnades morgontimmarna åt besök på en ny lokal för Equisetum variegatum (i Uppland förut endast funnen i Harg), ett skogskärr mellan landsvägen och älfven, ej långt från hotellet. Arten förekom här rikligt, tillsammans med Equisetum fluviatile och i nära grannskap till E. hiemale, i höga, kraftiga, mörkgröna exemplar, bildande täta bestånd. Enligt programmet skulle tiden före frukosten äfven användas till de- monstrering af algfloran i Kungsådran och laffloran på klippväggen vid norra ändan af Karl XIII:s bro. Af den intressanta algvegetationen på de af älfven öfverspolade klipporna, bestående af en hapterförsedd Spirogyra i fruktifikation (conf. S. lapponica Lagerh.), Lemanea, Chetophora tubereulosa m. m., som fanns här i första veckan af augusti, anträffades nu emellertid endast en ringa återstod, bestående af en steril, krustrådig Oedogonium med Chamrcesiphon curvatus Nordst.,' som epifyt; i vatten- ! Förut funnen i Dalälfven vid Söderfors, i Norrbottens och Lule Lappmarks vattendrag (G. LAGERHEIM, Beiträge zur Algenflora der Wasserfälle von Lule Elf i Botan. Centralbl. Bd. XVIII, 1884, p. 280). (97) fyllda klipphålor insamlades Hematococcus pluvialis Flot. och den mindre vanliga Schizochlamys gelatinosa A. Br., hos hvilken undertecknad, efter att en tid ha odlat den, iakttog svärmceellbildning. Lafvegetationen på den omnämnda klippväggen, som demonstrerades af lektor MALME, utmärkte sig genom förekomsten af ett par kalklafvar. Sedan lafknackningen un- danstökats promenerade vi till Storfallet, där nejonögonfisket togs i skär- skådande. På vägen dit sågs 2 blommande individ af Geranium bohe- micum växande bland Capsella i nipbranten nedanför en åker. Timmarna mellan frukosten och middagen skulle utfyllas af en exkur- sion till Älfkarleby bruk, en sedan gammalt känd lokal för Eupalorium. Vädret hade så småningom blifvit vackert. Försedda med korgar och påsar följde vi landsvägen, görande afstickare i den mossiga tall- och granskogen. De af morgonens regn fuktade gamla murkna gärdesgår- darna befunnos hysa en så intressant lafflora, att vår likenolog snart blef på efterkälken och ej uppenbarade sig åter förrän vid middagsbor- det. Äfven mykologerna hade orsak att vara belåtna, ty en rik skörd af högre svampar gjordes i skogen; en gärdesgårdsstör fullsatt med Spheerobolus stellatus bars i triumf och medfördes till Stockholm, där den i Högskolans växthus fått »utveckla sig vidare». Halfvägs till järn- vägsstationen gingo vi in i den vackra järnvägsparken, där det ej dröjde länge förrän påsar och korgar voro fyllda med svampar, som rikligt förekommo öfverallt. I sanden under tallarna vid vägkanterna var Rhizopogon ganska allmän. Till följd af det låga vattenståndet var älf- kanten till stor del torrlagd och beväxt med Peplis, Ranunculus reptans, Scirpus acicularis, Callitriche, Subularia, Potamogeton gramineus, Riccia canaliculata etc. På stationen deponerades de insamlade svamparna tills vidare. Vi följde nu järnvägslinjen till bruket, delvis genom vacker löfskog, i hvilken talrika större och mindre ekar märktes. Åtskilliga intressanta svampfynd gjordes på och vid syllarna. Som det var af intresse att få konstateradt, hvilka gallbildningar följde eken till dess nordgräns, afsy- nades ekarna noga, men resultatet blef magert. Här (och på ekarna vid Karl XIII:s bro, Storfallet och i järnvägsparken) anträffades nämligen en- dast två gallbildningar (hymenopterocecidier), förorsakade af Dryophanla longiventris (rödbandade kulor på bladens undersida) och af Andricus curvator (ärtstora, gröna förtjockningar på den vridna och deformerade bladskifvan). Ekarna undersöktes äfven ifrigt på mjöldagg, som emeller- tid ännu ej tycks ha hunnit hit. Under ekar hade undertecknad i au- gusti funnit Boletus luridus, som dock nu förgäfves eftersöktes. Vid bru- ket beskådades Eupatorium, som här förekom mängdvis i stora, vackert blommande exemplar. På de små öarna i älfven trifdes en frodig vege- tation af bland annat Viburnum, Ribes rubrum och Daphne. Återkomna till botellet samlades exkursionisterna på terrassen vid Kungsådran, där docenten FRIES demonstrerade de insamlade svamparna. Före middagen gjorde några deltagare en promenad på Laxön! och funno där den ab 3 - > 5 . . På Laxön fann undertecknad i augusti Hydnum suaveolens och kunde konsta- tera, att dess starka vällukt åtminstone delvis betingas af förekomsten af kum a- (98) vackra, hvita Helvella crispa. Undertecknad, som vid sitt föregående be- sök på ett öppet ställe i barrskogen vid landsvägen påträffat ett exem- plar af den i Sverige sällsynta hypogéen Hysterangium clathroides (de- term. TH. M. FRIES), gjorde ett försök att på samma plats finna flera exemplar, tyvärr utan resultat. I god stämning afåts middagen, och på aftonen återvände vi till Uppsala och Stockholm. Om de insamlade gasteromyceterna, discomyceterna och myxomyce- terna har docenten RoB. E. FRIES och om de iakttagna lafvarna lektor GuUsT. O. MALME lämnat meddelanden, som följa här nedan. De af un- dertecknad m. fl. observerade parasitsvamparna komma att bli föremål för en särskild uppsats. G. Lagerheim. Gasteromyceter, discomyceter och myxomyceter insamlade under Svenska Botaniska Föreningens exkursion till Älfkarleö sept. 1910. GASTEROMYCETES: Rhizopogon roseolus (Corda) Th. Fr. Vid vägkanten i järvägsparken, rikligt. Rhizopogon luteolus Fr. Tillsammans med föregående, men sparsam- mare. Lycoperdon gemmalum Batsch. Allmänt förekommande. polymorphum Vitt. (= Lyc. furfuraceum Scheeff.). Riklig på järnvägsbanken. Lycoperdon pyriforme Scheefft. Riklig på järnvägsbanken. pratense Pers. Insamlades utefter järnvägslinjen. Calvatia ccelata (Bull.) Morg. Takttogs i stora (mer än halfannan dm. höga), vackra exemplar på ett par ställen på gräs- och örtrik mark, dels bland löfträd, dels i kanten af barrskog. Bovista plumbea Pers. Sågs rikligt växande på gräsmarkerna nära älfven. Bovristella echinella (Pat.) Eloyd. Växande tämligen rikligt på öppnare, mossklädda fläckar bland lågt gräs invid älfven. I denna tidskrift [Bd 3, p. (176) har denna art redan blifvit omnämnd i anledning af ett fynd af densamma vid Torne träsk. Den här före- liggande lokalen vid Älfkarleö är den andra hittills kända i vårt land. Exemplaren afvika i viss mån från de lappska genom mindre vårtighet rin. Liksom hos andra kumarinhaltiga växter framträder äfven hos denna svamp den karakteristiska lukten starkast vid svampens torkande. Exemplar i Stockholms högskolas herbarium, samlade vid Norrtälje i aug. 1887 af G. ÅA. ASKERGREN, ha ännu svag men tydlig kumarindoft. Kumarin tycks förut ej vara funnet hos svampar (se Fr. CZAPEK, Biochemie der Pflanzen, Bd. 2, pag. 560, Jena 1905). (99) på peridiets yta samt blott helt svagt antydd muntub. LLOYD, hvilken godhetsfullt granskat desamma, skiljer dem dock ej från Bovistella echi- nella. I kapillitiets och sporernas utseende öfverensstämma de båda profven fullkomligt med hvarandra. Geaster fimbriatus Fr. Ett exemplar anträffades i granskogen. Nidularia pisiformis Tul. Sparsamt på murknande järnvägssyllar. Crucibulum vulgare Tul. Allmän. Cyathus Olla (Batsch.) Pers. [= C. vernicosus DC]. På jord vid Tu- risthotellet. Scleroderma verrucosum (Vaill.) Pers. Af denna märkliga art anträffades blott ett enda individ, växande på sandig jord på järnvägslinjen, som leder till Älfkarleö bruk. Exemplaret var typiskt utveckladt, försedt med ett 3 cm. långt, hårdt och kompakt skaft. Det öfverensstämmer utmärkt med de vackra afbildningar, som af HOLLÖS lämnas i dennes arbete öfver Ungerns Gasteromyceter (tab. 23, fig. 25—27). Så vidt jag kunnat finna, är arten i vårt land blott en gång förut an- träffad, på flygsandsfält i Halland, där den af E. FRIES nu för länge sedan insamlades (se Fr., Syst. myc. III, p. 50 och Summa Veg. Scand. proeckistkyndet är äfven i det hänseendet af intresse, att det — af den mig tillgängliga litteraturen och Uppsala bot. museums samlingar att döma anger den i vårt land nordligaste, hittills kända fyndorten för hela släktet Scleroderma, hvars vanligaste art, Secl. vulgare, i Sydsverige allmänt förekommer, men som i Uppsala-trakten synes ha sin nordgräns. Spherobolus stellatus Tode. Insamlades i vackra exemplar, växande på murknande gärdsgårdsstänger. HELVELLINEAZ. Helvella crispa (Scop.) Fr. På Laxön. > sulcata Afzel. På tät och låg gräsmark invid landsväg. » elastiea Buil. Allmän; sågs på flera ställen uti barrskogen. Cudonia circinans (Pers.) Fr. MYXOMYCETES. Fuligo septica (L.) Gmel. Tubulina cylindrica (Bull) DC. Reticularia Lycoperdon Bull. Trichia varia Pers. Nallar Pers. Arcyria cinerea (Bull.) Pers. Lycogala Epidendron (1L.) Fr. RObs EXC Eries. (100) Några lafvar insamlade under Svenska botaniska för- eningens exkursion till Älfkarleö sept. 1910. Där auktorsnamn ej angifvas, är nomenklaturen densamma som i Tu. M. FRIES, Lichenographia scandinavica. Parmelia farinacea Bitter, på gammal tall tillsammans med P. physo- des. Den nordligaste fyndorten i Sverige. P. tubulosa (Hagen) Bitter, på gammalt brädtak. Förekommer i Sverige ända upp i Jämtland, där den sistförflutna sommar observerades mång- enstädes och insamlades vid Ristafallet i Undersåker (på brädtak) samt vid Enafors (på sten); sistnämnda fyndort ligger något mer än 500 m. öfver hafvet. P. exasperatula Nyl., på löfträdsstammar samt på gammalt trästaket. Förekommer liksom föreg. äfven i Jämtland och insamlades så högt upp som vid Enafors. P. subargentifera Nyl., sparsamt på gammal ekstam. Den nordligaste fyndorten i Sverige. P. fuliginosa (Fr.) Nyl., på sten (med apothecier). Är ej uppgifven för Norrland af P. J. HELLBOM (Norrlands lafvar. 1884). Physcia pulverulenta f. argyphea, på poppel. Ph. stellaris (L.) Nyl., på gammalt trästaket. Ph. tenella (Scop.) Ach., på gammalt trästaket (med apothecier) till- sammans med föregående. Ph. lithotea (Ach.) Nyl., på sten. Elementararterna inom släktet Physcia halva föga uppmärksammats i vårt land; deras utbredning är därför högst ofullständigt känd. Xanthoria lychnea, synnerligen yppigt och vackert utbildad, på gam- mal poppel. Caloplaca aurantiaca, på alm. Att döma efter HELLBOMS uppgifter är denna art mindre allmän i Norrland. Rinodina exigua (Ach.) (Jfr MALME, Rinod. soph. & Rinod. exig. 1895), på klibbal. R. levigata (Ach.) Malme f. lecideoides (Nyl.) (Jfr MALME, 1. c. p. 26), ymnigt på gamla gärdesgårdar. Lecanora subintricata, på tall. L. piniperda Koerb. f. subcarnea Koerb., på gammalt trästaket. Pertlusaria leioplaca, på alm. De här insamlade individen likna till det yttre i hög grad P. communis. P. lutescens, på alm. Är ej uppgifven för Norrland af HELLBOM. Phlyctis agelea, på alm. Är i Norrland fonnen endast vid Gäfle. Bacidia rubella, på alm. Är likaledes i Norrland funnen endast vid Gäfle. B. atrosanguinea, på ek. B. Beckhausii, på alm. B. vermifera, på ek. Synes vara mycket sällsynt längre norrut. Biatorella moriformis, på tall. (101) Lecidea speirea, på fuktig, nästan lodrät klippvägg på älfvens östra strand vid landsvägsbron. Förekommer, åtminstone i södra Sverige, hufvudsakligen på mer eller mindre kalkhaltigt underlag. Rhizocarpon eupetraeum (Nyl), på urberg. Denna art har förväxlats med Rh. grande; dess utbredning är därför ej närmare känd. TI Stock- holmstrakten och på Kolmorden är den allmän. Opegrapha varia Pers., på alm. I Norrland funnen endast vid Gäfe. Acrocordia gemmata (Ach.) Koerb., på alm. Ej uppgifven för Norrland af HELLBOM. Solorina saccata (L.) Ach, bland mossa på fuktig, nästan lodrät klipp- vägg på älfvens östra strand vid landsvägsbron; först anträffad af pro- fessor G. LAGERHEIM. Växer hufvudsakligen på kalkhaltigt substrat, åt- minstone i södra Sverige. Collema flaccidum Ach., på fuktig klippvägg på älfvens östra strand vid landsvägsbron. Leptogium saturninum (Dicks.) Nyl., på ask. Synes vara sällsynt norr om Gädle. Det största intresset erbjuda de arter, hvilkas utbredning inom vårl land ungefär sammanfaller med ekens, t. ex. Perlusaria lutescens, Phlyctis agelea, Bacidia rubella, Opegrapha varia och Acrocordia gemmata, och som vid Älfkarleö sålunda befinna sig vid eller nära sin nordgräns. Någon laf, som kan sägas hafva sin sydgräns här, insamlades icke. Gust. O. Malme. (102) SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Nya medlemmar. Styrelsen har till medlemmar af föreningen invalt: på förslag af folkskolläraren Axel Binning: folkskolläraren FRITZ HELGESSON, Göteborg: på förslag af lektor K. Bohlin: redaktör SIGURD HALLBERG, Stocksund; på förslag af kand. K. V. Ossian Dahlgren: studeranden STAFFAN FRIBERG, Sala; på förslag af fondmäklaren G. Indebetou: godsägaren grefve J. SPARRE, Bro gård, Bro; på förslag af d:r K. Johansson: lektor FR. INGVARSON, Visby; på förslag af fil. stud. C. Malmström: underlöjtnant P. E. MALMSTRÖM, Stockholm; på förslag af apotekaren Carl Pleijel: apotekaren S. G. BRUN, Hudiksvall, apotekaren A. I. A. NORDSTRÖM, Hudiksvall; på förslag af fil. lic. Gunnar Samuelsson: studeranden GÖTE TURESSON, Malmö; på förslag af fil. lic. T. VESTERGREN: fil. kand. K. H. COLLVIN, Stockholm, Hofrat K. R. KUPFFER, Riga. (103) SAMMANKOMSTER. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala. Den 25 januari 1910. Docenten C. SKOTTSBERG höll ett föredrag om Juan Fernandez-öarnas vegetation. Föredraganden behandlade blott fanerogamfloran. Ej mindre än 68 Z af arterna äro endemiska, och bland dem finnas åtskilliga endemiska släkten, som äro af stort intresse, särskildt de egendomliga compositéträden Dendroseris, Robinsonia om. fl. samt en växtfamilj, den monotypiska Lactoridacee. Sin största släktskap äger floran med Chiles, men så väl ett tropiskt-amerikanskt, som ett australiskt-oceaniskt element ingår äfven. Flera af de endemiska släktena äga inga närmare anförvanter. Floran är säkerligen gammal och torde delvis ha tertiär prägel. Vidare skildrade föredraganden de viktigaste växtformationerna och framhöll till sist, hvilken fara som hotar den enastående vegetationen genom den hänsynslösa behandling, för hvilken den är utsatt. Fil. kand. TH. HALLE föredrog om svenska arter af Sagenopteris och Hydropterangium. (Jfr K. Sv. Vet.-Akad:s Handl. Bd 45. No. 7.) Den 8 februari 1910. Fil. kand. G. SAMUELSSON höll ett föredrag om de nordiska fjällväx- ternas förhållande till ett klimats insulära eller kontinentala karaktär. En mycket vanlig åsikt var, att ett insulärt klimat gynnar fjällväxters förekomst nedanför fjällens alpina region. Enligt föredragandens upp- fattning hade emellertid så godt som inga säkra bevis för denna åsikt lämnats. Att t. ex. vissa fjällväxter i västra Norge och i Skottland m. I. m. ofta förekomma ända nere vid hafsytan berodde helt säkert vä- sentligen på den rikliga förekomsten af edafiskt gynnsamma ståndorter nära hafsytan på ett ringa afstånd från högfjällen. Det vore knappast visadt, att fjällväxter förekomma oftare nedanför barrskogsgränsen t. ex. i västra Norge än inom Skandinaviens mest kontinentala delar. Före- draganden kunde därför ej instämma med dem, som anse de jämt- (104) ländska kalktufferna (innehållande bl. a. Dryas, Salix herbacea och reti- culata, Hippophaö ete.) härstamma från tiden för Litorinasänkningen i det sydbaltiska området. Helt säkert hade de en betydligt högre ålder. Ej heller ville föredraganden anse de fjällväxtkolonier, som förnämligast i fjälltrakter förekomma inom barrskogsregionen, som relikta från den nyssnämnda tiden. Det syntes emellertid verkligen sannolikt att ett in- sulärt klimat gynnar vissa alpina arters förekomst på låga nivåer. (Jfr för öfrigt Bull. of the Geol. Instit. of Upsala, Vol. X. No. 5.) Fil. kand. TH. C. E. FRIES föredrog om regionsförskjutningar inom nordligaste Sverige. Genom ett stort antal fynd af trädlämningar i my- rar inom Karesuando socken kunde föredraganden påvisa, att trädgrän- serna under en del af Litorinatiden legat minst 150 m. högre än nu. Med ledning af myrarnas stratigrafi ansåg föredraganden, att detta höga läge af trädgränserna utmärkt så väl den atlantiska som den subboreala tiden. (Jfr för öfrigt Bull. of the Geol. Instit. of Upsala, Vol. IX. No. 11.) Den 22 februari 1910. Docenten RoB. E. FRIES höll föredrag om fruktkroppens utveckling hos Nidularia. (Sv. Bot. Tidskr. Bd 4, s. 126.) Fil. kand. TH. LINDFORS demonstrerade en del mykologiska fynd från Lule lappmark. Den: 10: mars: 1910: Docenten H. KYLIN höll föredrag om Sveriges Batrachospermum-arter. Föredraganden hade påträffat tillsammans 15 arter, af hvilka blott 5 förut voro kända från Sverige. 4 voro för vetenskapen nya. Docenten C. SKOTTSBERG föredrog om en förmodad postglacial klimat- förändring i Sydamerika. Föredraganden ansåg, att en reliktförekomst af några nordliga arter, bl. a. Gunnera chilensis och Adianthum chilense, vid Skyring bay (Patagonien) möjligen tydde på tillvaron af ett före- gående varmare klimatskede af den postglaciala tiden. Direktör I. ÖRTENDAHL visade en monophylla-form af Trifolium pratense. Den 24 mars 1910. Professor O. JUEL höll föredrag om Hippuris och Cynomorium. Lektor H. W. ARNELL föredrog om växtligheten i Leksandstrakten (Dalarne). Den 12 april 1910. Fil. kand. ARVID FRISENDAHL höll föredrag om embryosäckens utveck- ling hos Myricaria germanica. Den 26 april 1910. Professor O. JUEL föredrog om bålens byggnad hos Riccia Bischoffii. Fli. doktor T. LAGERBERG höll föredrag om gråbarrsjukan hos tallen. (105) Denna, som förorsakas af en parasitsvamp, Hypoderma pinicola, hade under sommaren 1909 härjat på ett stort antal platser i södra Sverige, ända upp till södra Dalarne, samt hade dessutom iakttagits på ett par ställen i Jämtland. (Jfr Skogsvårdsfören. Tidskr. 1910.) Fil. stud. F. JONSSON redogjorde för vegetationen på ett par fyndorter för relikt hassel i Angermanland. Den 10 maj 1910. Docenten H. KYLIN höll föredrag om färgämnena hos Ceramium rubrum. Docenten RoB. E. FRIES redogjorde för de cytologiska förhållandena vid basidie- och sporbildningen hos Nidularia pisiformis. Liksom i de vegetativa cellerna inom fruktkroppen är den unga basidien försedd med tvenne kärnor, hvilka sammansmälta och bilda den sekundära ensamma basidiekärnan. Den kromatinförökning, som häraf blir följden, utjämnas sedan genom en kromosomreduktion vid kärnans första delning. De båda dotterkärnor, som härvid bildas, ingå ej i hvilstadium, utan dela sig omedelbart, så att fyra kärnor uppstå. Dessa, som utmärka sig för en ovanlig storlek, draga sig ned till nedre delen af basidien. Först härefter börja sterigmorna och på dessas spetsar sporerna att utväxa, vanligen i 4-tal, någon gång färre (3 eller 2). När de 4 basidiekärnorna skola utvandra genom de smala sterigmarören, antaga de en oregelbun- den form, kärnmembranen upplöses, och kromatinet samlas i trådar. Nukleolerna vandra sedan upp i hvar sin spor, dragande kromatinet som en lång sträng efter sig. När kärnmassan, hvilken således redan i basi- dien synes inleda profasen, helt och hållet inträngt i sporen, fortsättes där omedelbart mitosen, så att tvenne kärnor äro utbildade, medan ännu sporen kvarsitter på basidien. Docenten C. SKOTTSBERG demonstrerade en af honom upprättad karta öfver Sydamerikas klimatiska växtformationer S. om 41”. I anslutning härtill skildrades kort längdzonindelningen, som låter sig genomföra, an- tingen man ser saken från topografisk, geologisk, zoologisk, botanisk eller klimatologisk synpunkt. Dessa zoner äro från väster: 1) Västpata- gonien och Eldslandsarkipelagen med regoskog; 2) Kordillerans högfjälls- område: 3) de stora andina sjöarnas område med löffällande skogar eller barrskogar och 4) den patagoniska platån ned till Atlanten med stäpp eller halföken. Botaniska sällskapet i Stockholm. Den 24 okt. 1910. Läroverksadjunkten J. BERGGREN förevisade de olika formerna af Heli- anthemum celandicum och redogjorde för deras olika blomningstid. Docenten O. ROSENBERG demonstrerade talrika preparat af lefvande alger och anatomiskt material medelst en Zeiss' mikroprojektionsapparat. (106) Professor G. LAGERHEIM förevisade dels tvenne torrblommande växter från det gamla Cilicien (landet söder och öster om Taurus), nämligen Cyelamen ciliciecum och Colchicum ciliciecum, dels i Stockholms Högskolas växthus mognade frukter af Momordica Charantia (Cucurbitacezx) och Brachychilus Horsfieldii (Scitaminez). I sammanhang härmed redogjordes för de kapselartade frukter, hvilkas frön spridas af fåglar och andra större djur. Dessa utmärkas däraf att de vackert färgade fröna förbli kvarsittande i den öppnade, likaledes ofta lifligt färgade kapseln, tills de bortplockas. Den svenska floran äger endast en art med dylik frukt, nämligen Evonymus europead, i varmare länder finnas talrika arter med detta slag af fröspridning. Fil. lic. T. VESTERGREN förevisade exemplar af Fragaria collina X vesca från Gotland. Vetenskapsakademien. Den 1 juni 1910. Prof. A. G. NATHORST redogjorde för den tredje internationella bota- niska kongressen i Bruxelles, i hvilken han deltagit som representant för Akademien. Prof. G. RETZIUS lämnade därpå några meddelanden från den i Rom nyligen hällna kongressen af delegerade för vetenskapsakademier, tillhö- rande den internationella associationen af akademier. Vid denna kon- gress antogs i något förändrad form ett af Vetenskapsakademien på ini- tiativ af prof. JAKOB ERIKSSON väckt förslag om internationella åtgärder till bekämpande af växtsjukdomar. Den 12 okt 1910: Till införande i Akademiens handlingar antogs en afhandling af do- centen C. SKOTTSBERG: Ubersicht äber die wichtigsten Pflanzenformationen Södamerikas. Den 26 okt. 1910. Vetenskapsakademien godkände af arkitekten A. ANDERBERG uppgjorda arbetsritningar till Akademiens nybyggnad vid Frescati, hvarför kost- nadsförslaget uppgår till 770,000 kr. Prof. JAKOB ERIKSSON redogjorde för innehållet af en från bysantinske stipendiaten A. ELOFSSON inlämnad berättelse öfver en af honom i Tysk- land, Österrike, Schweiz, Frankrike, Danmark, England och Amerikas förenta stater företagen resa för studium af fröodling af baljväxter och gräs, fröodlingsföreningar och deras verksamhet, frövarors rensning, sor- tering och afsättning m. m. Från hr JOHN RUNNSTRÖM hade berättelse inkommit öfver af honom med understöd af Akademien gjorda biologiska undersökningar öfver vat- tenväxter i sjön Tåkern. | SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 4. SALATRAKTENS KÄRLVÄXTFLORA. AF K. V. OSSIAN DAHLGREN. Sedan gammalt har trakten omkring Sala haft anseende för sin rika flora. Växter från densamma såsom Aspidium lonchitis, Malaxis mono- phylla, Sceptrum carolinum, Nuphar pumilum hafva länge varit anförda i den botaniska litteraturen. Under flera år har jag gjort floristiska an- teckningar öfver området, och det är resultaten af dessa, som i det föl- jande meddelas. Från början hade det varit min afsikt att försöka upp- rätta en inventarieförteckning af floran öfver ett vida större område af nordöstra Västmanland, men bristande tid och saknad af medhjälpare har nödgat mig att uppgifva denna plan, då förteckningen i annat fall skulle blifva ganska ofullständig. I stället har jag koncentrerat mitt ar- bete på det område, som hör till Sala stad! och som begränsas af Kila, Norrby och Sala socknar. Från dessa socknar meddelas inga uppgifter, med undantag af trakten kring den nu tappade sjön Sala damm i Sala socken. Helt säkert skola för åtskilliga växter nya fyndorter inom trak- ten uppdagas än som här blifvit meddelade, men jag vågar ändock hoppas, att lokaluppgifterna ofta nog skola vara ganska fullständiga. Former och underarter hafva utan tvifvel ofta nog en större utbredning inom områ- det, än hvad man på grund af de anförda fyndlokalerna kanske skulle kunna tro. Jag har dock ansett mig i allmänhet äfven böra angifva fynd- orter för dessa. Berggrunden inom trakten består hufvudsakligen af hälleflinta, horn- bländegranit och kornig kalksten. Den sistnämnda har sin förnämsta utbredning vid och i närheten af Sala grufva och fortsätter sedan norrut i en jämförelsevis smal kil väster om Sala damm. Öster om kalkstens- området vidtager graniten. Norrby och Bråsta backe äro de förnämsta granitmassiven. Inom det behandlade området hafva hälleflintartade bergarter den största utbredningen. De bilda större delen af urberget väster om kalkstenszonen. ! Till Sala höra mycket ansenliga områden, som hufvudsakligen för grufvans skull blifvit tilldelade staden under tidernas lopp. Om man räknar våra städers storlek efter den areal de besitta, torde Sala vara den största i landet. (108) Det är naturligtvis i synnerhet denna sistnämnda, som till stor del satt sin prägel på floran, och som gör denna trakt till en af de intres- santare i växtgeografiskt hänseende inom denna del af Västmanland. Så äro t. ex. icke mindre än ett dussin orkidéer funna. (En uppgift af IVERUS om förekomsten af Orchis latifolia L. beror väl utan tvifvel på förväxling med O. incarnata L.) Vid grufvan träffar man vackra löfängar, en växtformation, som i denna trakt blifvit mycket inskränkt till sin ut- bredning. Då dessa löfängar i växtgeografiskt hänseende erbjuda mycket af intresse, meddelas från dem och ett par besläktade formationer några ståndortsanteckningar. Vid angifvandet af skiktindelning och frekvens- grad har då den HULT-NORRBLINSKA metoden användts. (a = högsta, b = lägsta skogsskiktet; c = snårskiktet; d = högsta, e = mellersta, f = lägsta fältskiktet; g = bottenskiktet.. y = ymnigyome— akiigsts = strödd, t = tunnsådd; € = enstaka.) Här nedan meddelas en ståndsortsanteckning från en löfäng på kalkig moränmark vid grufvan. a) Pinus silvestris e. Ranunculus polyanthemos e. b) Populus tremula s. Solidago virgaurea e. Alnus incana t. e) Trifolium flexuosum YT. Åcer platanoides e. Briza media s. Sorbus suecica e. Campanula rotundifolia s. c) Corylus avellana Yr. Convallaria polygonatum t. Berberis vulgaris t. Vicia cracca t. Acer platanoides e. Achillea millefolium e. Betula verrucosa e. Epipactis latifolia e. Picea excelsa e. Galium boreale e. Prunus padus e. G. verum e. Ribes alpinum e. Trifolium pratense e. Rhamnus frangula e. Vicia sepium e. Sorbus aucuparia e. f Viola mirabilis s. S. suecica e. Anemone hepatica e. Viburnum opulus e. Anthoxanthum odoratum e. d Aquilegia vulgaris t. Calamintha acinos e. Corylus avellana +. Linum catharticum e. Dactylus glomerata t. Luzula pilosa e. Populus tremula t. Potentilla crecta e. Alopecurus pratensis e. Pivernane: Campanula persiccefolia e. Prunella vulgaris e. C. trachelium e. Pyrola secunda e. Chrysanthemum leucanthemum e. Rubus saxatilis e. Hieracium murorum (coll.) e. Vaccinium vitis idea e. Hypericum perforalum e. Inom hälleflintans område finnes vid Viksberg en betad löfäng växande på en drumlinsartadt utdragen moränkulle. En profyta på cirka 250 m? visade följande: a+b) 1 Acer platanoides 2 Picea excelsa 8 Belula verrucosa I Quercus robur < 4 Fraxinus excelsior c) Sorbus aucuparia s. Betula verrucosa e. Aira flexuosa e. Fraxinus excelsior e. Galium verum e. Juniperus communis e. Lalhyrus pratensis e. Lonicera xylosteum e. Melica nutans e. Picea excelsa e. Myrtillus nigra e. Pinus silvestris e. Orobus tuberosus e. Rhamnus frangula e. Pimpinella saxifraga e. d) Geranium silvaticum s. Plantago media e. Hieracium umbellatum s. FS ajor Le: Anthriscus silvestris t. Platanthera bifolia e. Calamagrostis arundinacea t. Rumex acetosa e. Dactylis glomerata t. Trifolium hybridum e. Hieracium rigidum (coll.) 1. Vicia cracca e. Pteris aquilina t. f Euphrasia curta s. Acer platanoides e. Melampyrum silvaticum s. Avena pubescens e. Vaccinium vitis idea s. Campanula persicefolia e. Alchemilla pastoralis +. Epilobium angustifolium e. Lotus corniculatus t. Fraxinus excelsior e. Melampyrum pratense t. Ranunculus acris e. Anemone hepatlica e. R. polyanthemos e. Anthoxanthum odoratum e. e) Trifolium flexuosum s. Fragaria vesca e. Campanula rotundifolia t. Hieracium auricula (coll.) e. Convallaria majalis t. H. pilosella (coll.) e. Galium boreale t. Potentilla erecta e. Hypericum quadrangulum t. P. reptans e. Stellaria graminea t. Prunella vulgaris e. Vieia eracca t. Rubus saxatilis e. Achillea millefolium e. Veronica officinalis e Alchemilla filicaulis e. Denna löfäng är anmärkningsvärd på grund af förekomsten af ek, som numera är mycket sällsynt inom Salatrakten. Hassel saknas här. Den förekommer ej gärna utanför kalkområdet. På det stora morän- och hälleflintområdet i nordväst finnes traktens förnämsta skogsbygd, omnämnd redan af GRAU med orden: »Dessutom hörer här till en ansenlig utmark och skog, som på norra sidan om staden sträcker sig wäl öfver en mil —.» De förhärskande växtformatio- nerna äro som vanligt pineta- och abiegna hylocomiosa. Bråsta och Norrby backe, som delvis begränsa den odlade lerslätten kring Sala, äro likale- des bevuxna med barrskog. — Särskildt vid och i närheten af grufvan finnes ganska mycket örtrik tallskog (pinetum herbidum SERN.). En stånd- ortsanteckning från grufvan meddelas här nedan: a) Pinus silvestris Yr. Berberis vulgaris e. b) Betula verrucosa e. Juniperus communis e. Sorbus aucuparia e. Picea excelsa' e. c) Alnus glutinosa e. Rhamnus frangula e. (110) d) Pteris aquilina s. Antennaria dioica s. Hypocheris maculata t. Melampyrum silvaticum s. Calamagrostis arundinacea e. Celoglossum viride t. Hieracium murorum (coll.) e. Linnea borealis t. Juniperus communis e. Lycopodium clavatum t. Ranunculus polyanthemos e. Oxalis acetosella t. Succisa pratensis e. Vaccinium vitis idea t. e) Melica nutans s. Arctostaphylos uva ursti e Myrtillus nigra s. Z Monotropa hypopitus e. Stellaria graminea s. Potentilla erecta e. Pimpinella saxifraga t. Pyrola chlorantha e. Aira flexuosa e. P. rotundifolia e. Anemone nemorosa e. P: secundae: Calluna vulgaris e. g Hylocomium proliferum Yr. Lathyrus pratensis e. H. triquetrum s. Vicia sepium e. H. parietinum s. f) Anemone hepatica s. Dicranum sp. t. Lunddäldsvegetationen är ställvis, såsom vid grufvan och längs den vackra Gröna gången, synnerligen rikt utbildad. Rätt olika typer af detta växtsamhälle skulle kunna uppställas. Här följa ett par ståndortsanteck- ningar. Gröna gången vid Mellandammen: a) Alnus glutinosa Yr. Viburnum opulus e. Betula verrucosa e. d) Spirea ulmaria Yr. b) Alnus glutinosa t. Aira cespitosa t. Prunus padus e. Polystichum spinulosum t. Salix caprea e. Lythrum salicaria e. c) Salix cinerea t. Valeriana officinalis e. Alnus glutinosa e. e) Equisetum pratense t. Picea excelsa e. Paris quoadrifolia e. Prunus padus e. f) Viola palustris t. Ribes rubrum e. Oxalis acetosella e. Salix caprea e. g) Mnium sp. Yr. Sorbus aucuparia e. Climacium dendroides s. Lunddäld vid grufvan: a — Scerophularia nodosa t. b) Alnus incana y. e == C) Prunus padus r. f) Anemone hepatlica Yr. d) Aira cespitosa r. Oxalis acetosella s. Spirea ulmaria r. g FS Geranium silvalicum t. I närheten af A. B. Kalkbackens ugnar finnes på kalken en ängsartad formation, som är anmärkningsvärd därför att flera i Salatrakten säll- (111) synta växter där förekomma såsom Serralula tinctoria, Laserpitium lati- folium, Libanotis montana och teckning gaf följande resultat: c) Salix cinerea t. Juniperus communis e. Lonicera xylosteum e. Picea excelsa e. Prunus padus e. Rhamnus frangula e. Sorbus aucuparia e. d) Serratula tinctoria s. Succisa pratensis s. Calamagrostis arundinacea t. Galium verum t. Selinum carvifolia t. Aira cespitosa e. Avena pratensis e. Campanula persiccefolia e. Dactylis glomerata e. Heracleum sibiricum e. Hypocheris maculata e. Laserpitium latifolium e. Libanotis montana e. Lonicera xylosteum e. Pimpinella saxifraga e. Trifolium montanum. En ståndortsan- Pteris aquilina e. Solidago virgaurea e. Vicia silvalica e. e) Achillea millefolium s. Briza media t. Convallaria majalis t. Campanula rotundifolia e. Galiwum boreale e. G: verum ee: Habenaria conopea e. Leontodon autumnalis e. Plantago media e. Spira filipendula e. Trifolium flexuosum e. T. montanum e. Vicia cracca e. fy. Carex montand, r. Viola mirabilis t. Alchemilla pastoralis e. Antennaria dioica e. Anthoxanthum odoratum e. Potentilla verna e. Rubus saxatilis e. Vaccinium vitis idea e. Vy från Afterhögarna. Vid Hyttan finnes ett flera tunnland stort område upptaget af de så kallade >»Afterhögarna». Dessa bestå af en flygsandsartad, synnerligen (112) fin sand, en affallsprodukt, som uppstått vid malmförädlingen. Denna sand är hopad i ända till 83—10 meter höga »platåberg>», som visa vackra afspolnings- och deflationsfenomen. Vegetationen är ytterst torftig. Själfva ytan af »sandbergen> är jämn och nästan alldeles steril. Endast något enstaka exemplar af Festuca ovina och Chenopodium rubrum f. pauciden- tatum ha kunnat spira upp. På ett ställe där en vagn körts fråm växte förstnämnda växt på den för öfrigt kala marken ganska rikligt i de upp- trampade spåren. NORÉN beskrifver huru han nära Lidköping på sand- fält sett Scirpus acicularis i massor utfylla hjulspåren efter en vagn. I hästspillning har jag sett Avena sativa växa upp. De oftast mycket branta sluttningarna af sandbergen äro likaledes nästan alltid kala. Öf- versandade och nedliggande exemplar af Equisetum arvense gå stundom en bit uppför sluttningen, där denna ej är alltför brant. Invid hål. som gräfts af Cotyle riparia, har jag sett några exemplar af Phleum pra- tense. Mellan sandbergen och där dessa utkila är marken fuktigare, och man träffar därför på dessa ställen en något rikare vegetation. Triticum repens bildar formliga mattor. På andra ställen dominerar Aira ccespi- tosa; Equisetum arvense och Festuca ovina blifva allmännare. Där något mera mylla hunnit bildas tillkomma flera växter, nämligen: Achillea millefolium Euphrastia curta Campanula rotundifolia Leontodon autumnalis Carex Goodenoughii Plantago major C. leporina P. media C. stellulata Rumex acetosa Centaurea jacea Silene venosa Cerastlium arvense Tussilago farfara Chrysanthemum leucanthemum Vicia cracca Invid Afterhögarnas östra sida finnes vid öfvergången till den omgif- vande lermarken en zon med lågväxta Phragmites communis. Det på grund af de säregna edafiska förhållandena i mycket intressanta områ- det vore förtjänt af en utförligare beskrifning än som här kunnat med- delas. Salatraktens många sjöar hafva alla mer eller mindre människan att tacka för sin uppkomst. Storartade fördämningsarbeten hafva nämligen åstadkommits för att förse grufvan med dess behof af vatten. I sjön Stor-Ljusen finnas ännu stubbar och kullfallna träd på sjöbotten, hvilka utgöra lämningarna af den skog, som vuxit där före uppdämningen. Ar 1898 tappades den grunda men vidsträckta Sala damm, hvars plats nu upptages af åker och ängsmark. Före tappningen var den halfmils- långa sjön alldeles igenvuxen hufvudsakligen af Scirpus lacustris- och Equisetum fluviatile-samhällen. Efter GRAU meddelar jag följnde: »Un- der denna omrörda Sala dams watn ligga många byars åker och ängs- mark, hwarföre ock de samme af Kronan undfått förmedling på hälften af sin skatt. Annars hafwa Ösbo och Åby byar der sin förnämsta äng höslog. Ansenligt fräken och sjöfoder bärgas eljest årligen här i Dam- men af hvar och en för sina ägor och det till så: stor myckenhet, at (113) wäl 2000 sommarlass skola kunna räknas. som der årligen af sådant fo- der bekommes.> Se för öfrigt AHLGRENS målande skildringar från denna sjö! Olyckligtvis kunde jag ej under de närmaste åren efter tappningen studera florans invandring. Naturen fick dock ej så länge sköta sig själf, ty snart nog blef den nyvunna fastmarken lagd under plogen. Ett ställe på den gamla sjöbottnen invid den genomflytande Sagån, som jag besökte sommaren 1910, torde hafva varit orördt ända sedan tappningen. Följande ståndortsanteckning gjordes: a) —— - | Epilobium angustifolium y. b) Salix caprea s. Phleum pratense t. Betula verrucosa e. Cirsium arvense e. Populus tremula e. Salix cinerea e. c) Populus tremula s. e) Tussilago farfara s. Salix caprea s. fl S-- SL EIMered S: gg —— Epilobium angustifolium +. Scirpus lacustris, Carex lasiocarpa och Equisetum fluviatile äro de do- minerande vattenväxterna. Sjöarna norr om Långforsen äro jämförelse- vis fattiga på vassbänkar. I Öfre Ekeby damm är Acorus calamus den hufvudsakliga formationsbildaren. Denna växt är för öfrigt spridd ganska mycket inom området. Phragmites communis har en mycket ringa ut- bredning och gör sig ej fysiognomiskt gällande. Nära dammbordet i Långforsen går på 7—38 decimeters djup från den ena stranden till den andra en c:a 190 m. lång undervattensås, som på bägge sidor brant stupar ned mot den på ganska djupt vatten liggande bottnen. Liksom dammbyggnaden vid Måns-Ols består denna ås af slagg- sten och torde väl vara samtidig med sjöns fördämningar (GUSTAF II ADOLFS tid), ehuru jag ej kan yttra mig beträffande ändamålet med dess byggande. Den är utom på de första 14 meterna från Måns-Ols-sidan be- växt med Equisetum fluviatile, så att en 5—6 m. bred »väg» bildas öfver denna del af sjön, hvilket tager sig ganska egendomligt ut. En för Salatraktens flora märklig vattenväxt är Nuphar pumilum. Det äldsta fynd af denna, jag har mig bekant, är det som omtalas af LEFF- LER med orden: »Sala vid hyttan 1859, AXEL BILLSTRÖM enl. FRIST. CASPARY omnämner den också för år 1868 såsom växande i Sala damm. Efter denna sjös tappning har växten blifvit inskränkt till Sagåns ström- fåra och några depressioner i marken intill densamma på den forna sjö- bottnen. Under flera år har den sålunda mycket sparsamt förekommit nedan- för Sala sockens prästgård. Ar 1909 iakttogs ett par exemplar vid järn- vägsbron öfver Sagån. På sina gamla lokaler torde dock växten nu vara utdöd eller utdöende, särskildt efter en nyligen företagen upprensning af åbädden. Af stort intresse var det därför, då jag sommaren 1910 fann en ny lokal för Nuphar pumilum. Under ett besök vid Järndammen den 1?/ i sällskap med studerandena S. och B. FRIBERG samt min bro- der, stud. R. DAHLGREN, anträffade vi nämligen växten rikligt förekom- mande, som det tycktes, i hela sjön. Nuphar pumilum hybridiserade äf- (114) ven därstädes med N. luteum. — Exemplar från växtens gamla lokal hafva enligt meddelande af professor SERNANDER af honom år 1901 flyt- tats till Uppsala botaniska trädgård och lefva där ännu. Den del af Västmanland, af hvilken Salatrakten utgör en del, visar i växtgeografiskt hänseende flera olikheter med Mälarområdet. Sålunda saknas alldeles flera inom sistnämnda område ej så sällsynta växter. Bland sådana märkas: Adoxa moschatellina Cynanchum vincetoxicum Anemone ranunculoides Dentaria bulbifera Cardamine impatiens Gypsophila muralis Cotoneaster integerrimus Trifolium fragiferum Corydalis sp. Viola hirta Crategus sp. Viscum album Andra finnas men äro mycket sällsynta såsom Prunus spinosa, Pyrus malus och Quercus robur. Som vanligt, då man behandlar ett mindre områdes floristik, komma en del annars ej så sällsynta växter att saknas, andra att blott sparsamt förekomma. Flera inom angränsande socknar, särskildt i Kila, funna växter äro sålunda ej iakttagna i Salatrakten. Bland sådana märkas: Campanula latifolia Poa hybrida Carex pseudocyperus Polygonum dumelorum Cypripedium calceolus Ranunculus ficaria Impaliens noli tangere Rhamnus cathartica Orobus niger Tilia ulmifolia Pedicularis palustris f. ochroleuca På den nu till större delen tappade sjön Hallarens gamla botten har HAGLUND och författaren funnit Scirpus radicans inom Möklinta och En- åkers socknar. Då Hallaren via den nu likaledes tappade Klasbomyren stått i förbindelse med Sala damm, är det ju möjligt, att den sällsynta och intressanta växten skulle kunnat sprida sig längs den gamla vatten- vägen till sistnämnda sjö, ehuru den ännu ej anträffats där. Bland växter, som ej anträffats inom Salatrakten, märkas vidare: Apera spica venli Scleranthus perennis Carex hirta Verbascum nigrum C. dioica Viola stagnina Erodium cicutarinm Woodsia ilvensis Pulmonaria officinalis En del växter hafva en mycket inskränkt utbredning eller äro mycket sällsynta, såsom: Aspidium loncehitis Campanula cervicaria Filago montana C. glomerata Centaurea scabiosa Chenopodium glaucum Fragaria viridis Inula salicina Lappa officinalis Lathyrus silvester Laserpitium latifolium Libanotis montana Lepidium campestre Malaxis monophylla Malva rotundifolia (115) M. silvestris Nuphar pumilum Prunus spinosa Pulsatilla vulgaris! Pyrus malus Sedum rupestre Senecio jacobea Serratula tinctoria Stachys silvatica Stratiotes aloides Quercus robur Af mera tillfällig eller ruderatartad natur äro åtskilliga arter. Särskildt trakten kring tegelbruket är utmärkt genom sin rika ruderatflora. Exem- pel på växter af detta slag äro: Alyssum calycinum Anagallis arvensis Atriplex hortense Berteroa incana Bromus sterilis Bryonia alba Cannabis sativa Cichorium intybus Förvildade från trädgårdar äro ett Aconitum cammarum Amelanchier canadensis Asarum europeum Calendula officinalis Caragana arborescens Corydalis nobilis Dianthus barbatus Fragaria moschata Iberis amara Leonurus cardiaca Linaria minor Matricaria discoidea Melilotus albus M. arvensis Reseda lutea Sambucus racemosa Silybum marianum flertal växter iakttagna, såsom: Lilium bulbiferum Muscari botryoides Narcissus poeticus Ornithogalum umbellatum Polemonium cceruleum Populus balsamifera Salix purpurea Saponaria officinalis Symphoricarpus racemosus Ur ett bref från f. d. läroverksadjunkten: C. A. E. LÉNSTRÖM meddelar jag följande: >»Jag begagnar nu emellertid tillfället att få uttala några dubier rörande några växters förekomst i Salatrakten, af mig uppgifna för den i min uppsats. Jag betviflar storligen, att Mentha aquatica finnes där, likaledes Elatine triandria och alldeles säkert är, att Struthiopteris bör strykas, hvilken uppgift jag fått enl. hörsägner.> LÉNSTRÖMS lokaler hafva därför ej medtagits för sistnämnda växt. Doktor K. HEDBOM har dock meddelat mig, att den finnes på ett ställe nära den så kallade Eke- bron vid Gröna gången. De båda andra arterna hafva i den systema- tiska förteckningen satts inom parentes. ! Uppgifves af IvErUsS, ehuru felaktigt, vara funnen »flerstädes>». P. vernalis där- emot är ej så sällsynt. (116) Inalles hafva öfver 600 arter anträffats inom området, hvilka i det föl- jande skola uppräknas i systematisk ordning. Härvid är dock att märka att släktena Taraxacum, Hieracium och Rosa ej hafva behandlats, då jag saknar uppgifter om desamma. Öfver ett hundratal underarter och for- mer hafva också antecknats, ett antal som nog lätt skulle kunna ökas. Särskildt många albinosformer äro iakttagna, nämligen af: Anemone hepatica Lamium purpureum Aquilegia vulgaris Melampyrum pralense Calluna vulgaris Ononis arvensis Campanula rotundifolia Orobus tuberosus C. persicefolia Polygala vulgare C. patula Prunella vulgaris C. rapunculoides Scutellaria galericulata C. Trachelium Trifolium pratense Clinopodium vulgare Thymus serpyllum Genliana campestris uu. suecica Vicia cracea Geranium silvaticum Här nedan anföras några särskildt anmärkningsvärda former (med de landskap inom parentes, hvarifrån NEUMAN och AHLFVENGREN i sin flora uppgifva dem vara funna). En del af dessa växter känner jag visserligen dels genom litteraturuppgifter dels genom egna fynd från andra platser än dem ofvannämnda författare upptaga, men jag har dock ansett mig här böra meddela endast fynden från Salatrakten. Anemone hepatica L. v. multiloba Hn. (Vg. Srm. Upl. Mpd.). PÅHLMAN anmärker om ett fynd af denna varietet från Skåne: »I för- bigående vågar jag uttala den meningen, att densamma knappast borde anses mera än en forma och därtill en osäker sådan.» Mot det sist- nämnda uttalandet vill jag opponera; var. mulltiloba har af mig under flera år iakttagits synnerligen rikligt på ett mycket begränsadt område. Detta talar ju för, att man har att göra med en verklig mutation. Stun- dom kunde man träffa riktiga »buketter> af multiloba. Under postflora- tionen böja sig blomaxlarna hos Anemone hepatica ned mot marken och aflasta sina frukter. Dessa äro på grund af sitt elaiosom mycket begär- liga för myror, som därför sprida nötterna vidare från moderväxten. De ofvannämnda »buketterna» torde väl därför hafva uppkommit på så sätt, att ett ovanligt stort antal frukter blifvit kvarliggande kring moder- plantan och där gifvit upphof till nya individ. Att var. multiloba är »rhizombeständig» kan man lätt konstatera genom jämförelse mellan fjol- årets och de nya bladens utseende på samma planta. Visserligen händer det, att man bland den typiska hufvudarten någon gång kan finna en- staka exemplar, som hafva något biad försedt med en öfvertalig flik. Sådana fall torde säkerligen få anses som rent individuella afvikelser och klart är, att, om man vill inrangera dem under var. mulltiloba, man måste komma till PÅHLMANS uppfattning. Antennaria dioica (L.) Geertn. f. hyperborea G. Don. (Torne Lpm. Ysne Opisaive). Chenopodium rubrum IL. f. paucidentatum Koch. (Gotl.) (117) Epipactis latifolia (L.) Al. v. varians Crantz. (syn. 8 viridifltora Behb.) (Sk.) Fraxinus excelsior L. v. diversifolia Ait. (Upl. Vg.) Galium uliginosum IL. f. latifolium Marss. (Sk. Sm. Ög. Lampsana communis L. f. inlegrifolia Såhy. (Ner. Yrm.) Rumex acetosella L. P multifidus L. p. p. (Sk. Upl. Serratula tinetoria IL. f. integrifolia Walr. (Hall. Trientalis europea IL. f. rosea Neum. 6(»fjällform Nya för Västmanland äro vidare Botrychium virginianum (L.) Sw., Anemone hepatica IL. f. marmorata 'T. Moor samt en del albinosformer. En förut okänd form är Salix cinerea L. X phylicifolia L. f.. subceinerea n. f, som godhetsfullt bestämts af kyrkoherde S. J. ENANDER. Med »prästgården» menas i det följande Sala sockens prästgård; »Kalk- backen» = trakten kring A. B:s af samma namn ugnar; »Hyttan> = grufvans gamla hytta vid Sala damm; »Skuggan» = den närmaste trak- ten kring denna egendom. Innan jag nu öfvergår till den systematiska afdelningen, vill jag be- gagna tillfället att frambära mitt tack för all den hjälp, som lämnats mig vid förteckningens upprättande, särskildt hvad beträffar lokaluppgif- ter, till studerandena BENGT och ERIK THORBJÖRNSSON, GUSTAF SEVÉN och STAFFAN FRIBERG, med. dokt. KARL HEDBOM, f. d. läroverksadjunkten C. A. E. LENSTRÖM, kyrkoherden S. J. ENANDER samt häradshöfding KLAS BERGENSTRÅHLE. Tyvärr kan mitt tack nu icke nå lektor C. H. JOHANS- SON och min gamle exkursionskamrat kand. HÅKAN THORBJÖNSSON, hvilka aflidit. Till slut vågar jag anhålla om, att nya fynd, som eventuellt komma att göras inom Salatrakten, benäget torde meddelas mig. Bidens cernuus L. Sagåns stränder. B. tripartitus 1. f. pumilus Retz. Chrysanthemum leucanthemum L. Vid Mellandammen iakttogs 1909 en form med ett stort antal diskblommor utvecklade såsom kantblommeor. Matricaria inodora L. En form med genomvuxna korgar sedd vid te- gelbruket. M. chamomilla IL. M. discoidea L. Anthemis arvensis IL. Åkra i trädgården; mellan Kalkbacken och Ebba Brahes backe; nära Sala landsförsamlings kyrka. A. tinctoria L. Achillea millefolium IL. I närheten af trängetablissementet har under flera år iakttagits en form med rödgredelina blommor. Vid Sandviken anträffades i augusti 1909 en discoidal form. A. ptarmica L. Tämligen sällsynt. Tanacetum vulgare L. Sällsynt. ! Växter, af hvilka endast anföres namnet, äro allmänna i trakten. (118) Arlemisia absinihium L. Invid gamla kyrkogården, Nybygget. A. vulgaris»,L. Senecio vulgaris L. S. silvaticus L. Sällsynt. S. viscosus L. På järnvägsbanken i närheten af stationen förekom ett år rikligt en lågväxt >»enblommig> form. S. jacobea L. Ett exemplar funnet mellan hyttan och prästgården 1904 af B. THORBJÖRNSSON. Gnaphalium silvaticum LIL. G. uliginosum L. Antennaria dioica (L.) Gzertn. f. corymbosa Hn. f. hyperborea G. Don. Flerstädes. Filago montana L. Ett exemplar funnet vid Skuggan 1907. Broddbo. Inula salicina L. Mellan Kalkbacken och prästgården. >Flerstädes>(?) enl. IVERUS. Växten har på sina gamla lokaler tilltagit i mängd på se- nare tiden. Erigeron acer L. f. dissolutus Hn. Banelund, grufvan, holmar i Långforsen. Solidago virgaurea 1. Tussilago farfara IL. Helianthus tuberosus L. Tegelbruket 1909. Calendula officinalis L. Förvildad i enstaka exemplar vid Skuggan efter år 1908 odlade plantor. Centaurea cyanus L. C. scabiosa L. I ett dike vid bryggeriet. CWjaäcea "LL: f. humilis Schrank. Måns-Ols, Kalkbacken. Serratula tinctoria L. Kalkbacken. f. integrifolia Walr. Carlina vulgaris L. Flerstädes. Carduus cerispus L. Cirstum lanceolatum (L.) Scop. CC: palustre (IS) Scop: C. heterophyllum (L.) All. Måns-Ols; Stampers (LÉNSTRÖM), grufvan; nära prästgården. f. indivisum DC. Nära Drufvelund, Fallet. C. arvense 'L.) Scop. Exemplar med genomvuxna inflorescenser iakt- tagna vid tegelbruket. Silybum marianum (L.) Gertn. Funnen vid Lillån 1907. Lappa officinalis All. Sala landsförsamlings kyrka. IL. minor (Schk.) DC. L. tomentosa Mill.) Lam. Cichorium intybus LL. På gräsmattor i Brunnsparken 1905: numera utgången. Sonchus arvensis I. S. asper (L> All. S. oleraceus 1. år - (119) Laetuca muralis LZ. En form med hela blad funnen i två exemplar vid Måns-Ols 1906. Lampsana communis IL. f. integrifolia Såby. Tragopogon pratensis L. T. porrifolius L. Enligt en gammal anteckning funnen »mellan ång- bryggeriet och staden» af K. GUSTAFSSON. Scorzonera humilis L. Skuggan, prästgården, Ebba Brahes backe. Crepis teciorum IL. En mycket starkt fascierad form sedd vid Viks- berg år 1905. C. premorsa (L.) Tausch. Leontodon autumnalis IL. Hypocheris maculata IL. Lobelia dortmanna L. Campanula cervicaria L. Grufvan, Stampers; mycket sällsynt. C. glomerata L. (2) Stramperstorp enligt BERGSTRAND. C. rotundifolia IL. f. flor. alb. Skuggan, Viksberg, grufvan, Hyttan. C. persiccefolia IL. f. eriocarpa M. & K. f. flor. alb. Skuggan, grufvan, Fallet. C: patula L. f. flor. alb. Skuggan. C. rapunculoides IL. f. flor. alb. Skuggan, grufvan. C. trachelium L. Grufvan, Nybygget. f. flor. alb. Grufvan. Bryonia alba L. Tegelbruket, Gröna gången. Trichera arvensis L. f. collina Hallier. f. glandulosa Koch. Viksberg. Succisa pratensis Moench. Valeriana officinalis IL. Sambucus nigra EL. Här och där. S. racemosa L. Tegelbruket. Viburnum opulus IL. Lonicera xylosteum L. Symphoricarpus racemosus Michx. Förvildad vid Skuggan. Galium aparine L. B- Vaillantii D.C. G. uliginosum L. BERGSTRAND meddelar följande: »På varphögarna vid Sala grufva har förf. sett Galium uliginosum med nedtill 4, upptill 6 blad i kransen. (Anmärkningsvärd för det ovanliga växtstället.)» f. latifolium Marss. Flerstädes. G. palustre L. G. trifidam L. I författarens herbarium ligger ett exemplar påteck- nadt »Sala 1899. A. ARVEDSON». Växte förut nedanför prästgården enligt meddelande af H. THORBJÖRNSSON. (120) G. -boreale L. G. verum L.: G. mollugo L. Skuggan, prästgården, mellan denna och kyrkan. f. elatum Thuill. G. mollugo L. X verum L. Mellan Hyttan och tegelbruket. Plantago major 1. Pomedia P. lanceolata L. Ej så allmän. Utricularia vulgaris IL. U. intermedia Hayne. Långforsen. Pinguicula vulgaris IL. Flerstädes såsom vid Hyttan, Mellandammen och grufvan. Verbascum thapsus L. Tämligen sällsynt. Serophularia nodosa L. Linaria vulgaris (L.) Mill. f. peloria. Skuggan 1910. L. minor (L.) Desf. Funnen på järnvägsbankar utanför maskinfabriken 1905; numera utgången. Veronica serpyllifolia IL. V. arvensis L. verna L. scutellata I. beccabunga I. chamedrys IL. officinalis I. Ntagrestisil: Limosella aquatica LTL. »Hyttdammen nära ofvanom Nystrand» enligt LÉENSTRÖM. Odontites rubra Gilib. "serotina Behb. Skarpskytteplatsen; mellan sta den och Hyttan på ett gärde. Euphrasia strieta Host. E. tenuis (Brenn.) Wettst. Er cnarntan Er: Rhinanthus major Ehrh. R. minor Ehrh. Sceptrum carolinum (L.) Hn. Stamperstorp numera utgången); Nötbo [VERUS); Svepnäs. Pedicularis palustris IL. Melampyrum = ceristatum LL. Nära Drufvelund: mellan Strå och Kalk- backen (H. THORBJÖRNSSON). M. pratense L. f. albidum Bl. Skuggan, Viksberg. f. aureum Norm. Jakthyddan vid Järndammen. M. silvpaticum IL. Solanum tuberosum L. Tillfälligtvis förvildad t. ex. vid tegelbruket. S. dulcamara LL. f. assimile Friv. & G. Flerstädes. S. nigrum L. Nybygget. r | | Vs Vv. V V (121) Hyoscyamus niger L. Nybygget (B. THORBJÖRNSSON), nära prästgården. Mentha arvensis LIL. (M. aquatica (L.) Fr. enligt LENSTRÖM. Lycopus europeus 1. Thymus serpyllum 1. f. flor. alb. Nära Kalkbacken ett ex. år 1910. Calamintha acinos (1L.) Clairv. Clinopodium vulgare L. Ej allmän. f. flor. aib. Grufvans kalkbrott. Scutellaria galericulata L. f. flor. alb. Växte förut på den urtappade Sala damms botten ne- danför Katrinelund. Prunella vulgaris 1. v. parviflora Poir. Prästgården (B. THORBJÖRNSSON), Skuggan, Väsby, Vasaparken. Glechoma hederacea 1. Stachys silvatica LL. Nybygget, grufvan. S. palustris L. fragrestis FE. Aresch. f. bracteata Beck v. Mannag. Grufvan ett exemplar 1910. Leonurus cardiaca IL. Utanför Sveahuset 1905; Erikslund (E. THOR- BJÖRNSSON). Lamium album 1. f. roseum Lge. Grufvan. L. purpureum L. f. flor. alb. Skuggan, Väsby, nya kyrkogården. L. intermedium Fr. Skuggan. L. amplexiceule 1. Galeopsis tetrahit IL. f. genuina Briquet. f. precox Briquet. G. speciosa Mill. Symphytum officinale I. f. flor. alb. Norrby tull. S. orientale L. Skuggan enl. IVvERUS. »Tullarna» enl. LÉNSTRÖM. Anchusa officinalis L. Tämligen sällsynt. A. arvensis (L.) MB. Mellan staden och Hyttan. Trängen. Myosotis palustris 1. M. cespitosa Schultz. M. silvatica Hoffm. Skuggan. M. arvensis (L.) All. M. strieta Link. M. versicolor (Pers) J. E. Sm. Lithospermum arvense L. Mindre allmän. Asperugo procumbens L. På en gård invid nya torget. Polemonium ceruleum L. Förvildad i närheten af prästgården (B. THOR- BJÖRNSSON). Convolvulus arvensis IL. Svensk Botanisk Tidskrift 1910. Dn 1 (122) Calystegia sepium.L.) R. Br. »Tullen vid grufvägen» LEÉNSTRÖM) tegelbruket. Cuscuta europea L. Sala sockens kyrka, prästgården. Gentiana campestris L. a suecica Murb. f. flor. alb. Mellandammen. G. amarella L. a lingulata C. A. Ag. G. uliginosa Willd. Funnen ?”/< 1907 på fuktig ängsmark vid Gud- mundstorp af stud. G. HEDBOM. Menyanthes trifoliata IL. Fraxinus excelsior 1. v. diversifolia Ait. Dammfyllningen, ett träd (möjligen odladt). Syringa vulgaris EL. Stundom förvildad t. ex. vid Hyttan. Trientalis europcea I. f. rosea Neum. Skuggan. Lysimachia vulgaris IL. Naumburgia thyrsifltora (L.) Reich. Anagallis arvensis L. Skuggan 1909: under somliga år iakttagen vid prästgården. Primula officinalis I. P. farinosa L. Grufvan; nära prästgården. Hottonia palustris I. Myrtillus nigra Gilib. M. uliginosa (L.> Drej. Vaccinium vitis idea IL. Oxycoccus palustris Pers. Arcetostaphylos uva ursti (L.) Spreng. Andromeda polifolia 1. Calluna vulgaris L. f. flor. alb. Flerstädes. Ledum palustre 1. Pyrola chlorantha Sw. P. rotundifolia I. P. media Sw. PI minor IL. Pisecunda LE: P. uniflora 1. P. umbellata 1... Mellandammen (G. SEVÉN), »nära Stampers»> (LÉNSTRÖM), grufvan i närheten af CARL XI:s schakt, Nybygget. Monotropa hypopitus I. v. glabra Roth. Prästgården (B. och E. THORBJÖRNSSON). Cornus stolonifera Michx. Förvildad vid Skuggan, Mellandammen och grufvan. Cicuta virosa I. Petroselinam sativum Hoffm. Förvildade exemplar sedda vid Skuggan år 1908. Aeqopodium podagraria I. Carum carvi I. f. rhodochranthum Moore. Prästgården (H. THORBJÖRNSSON), Sandvi- ken. (Se Svensk bot. tidskrift 1909, pag. [177]! (123) Pimpinella saxifraga IL. f. disseceta Retz. Skuggan, Stentorpet. Sium latifolium L. I ett dike utanför lasarettet samt vid Hyttan. »Vid Sala i gränsskillnaden mellan Uppland och Westmanland: G. AHLM> I[VERUS). Oenanthe aquatica (LL. Lam. Aethusa cynapium IL... Libanotis montana Crantz. Kalkbacken, Gudmundstorp. Levistiecum officinale Koch. Ett exemplar funnet år 1904 vid tegelbru- ket: vid en lada på vägen mellan Långforsen och Olof-Jons damm; Sjöbo. Selinum carvifolia IL. Angelica silvestris IL. Peucedanum palustre (L.) Moench. Anethum graveolens L. Stundom förvildad. Pastinaca sativa IL. Heracleum sibiricum L. v. angustifolium Jacq. Flerstädes. Laserpitium latifolitum L. Kalkbacken; en äng nära prästgården; Gud- mundstorp. Daucus carota L. Kasernerna. Anthriscus silvestris (L.) Hoffm. Myrrhis odorata (L.) Scop. Mellan Nybygget och grufvan (B. THOR- BJÖRNSSON). Conium maculatum L. Tegelbruket; »flerstädes> enl. LÉNSTRÖM. Myriophyllum verticillatum LE. Sala damm (LENSTRÖM). M. spicatum L. »Sala-trakten uppåt Järndammen»> enligt LENSTRÖM. M. alterniftorum DC. Hippuris vulgaris L. Prästgården, Jakob Matts kvarn, Mellandammen, Broddbovägen. Epilobium angustifolium L. E. montanum LL. E. palustre L. Cireea alpina L. Måns-Ols, Gröna gången. Lythrum salicaria L. Daphne mezereum L. Flerstädes. Viola palustris IL. V. mirabilis L. På kalkgrund. V. riviniana Rehb. V. arenaria (DC.) Fr. V. canina LIL. V= iricolor: L. f. versicolor Wittr. Skuggan, Väsby, grufvan. f. luteecens Wittr. Grufvan. V. arvensis Murr. (Elatine callitrichoides Rupr. Sala damm kring Nystrand enligt LÉN- STRÖM.) Hypertcum quadrangulum LL. (124) H. perforatum LL. Malva moschata L. Väster om prästgården, tegelbruket, Stentorpei. M. alcea L. Hyttorp enligt IVERUS. f. flor. alb. På det förra stället år 1909. Anthyllis vulneraria LE. På kalk. Prunus spinosa L. Mellandammen (B. THORBJÖRNSSON). P. insititia EL. Prästgården. P. cerasus L. Förvildad vid grufvan och Skuggan. Parpadus. IL. Agrimonia eupatoria L. Mindre allmän. Alchemilla pastoralis Bus. A. filicaulis Bus. A. suberenata Bus. A. alpestris Schmidt. Rubus ideus L. f. echlorocarpus Krause. Järnvägsbank vid Långforsen. R. cesius L. Sala enl. IVERUS. Rsaxallis IL: R. chamoemorus L. Sällsynt. Fragaria vesca L. F. viridis Duch. Prästgården. F. moschata Duch. Skuggan. Comarum palustre IL. (126) Potentilla norvegica IL. P. argentea -"L. f. nivea ÅA. Bl. Skuggan. P. verna L. P. erecta (L.) Dalla Torre. P. reptans L. Panserind rk. f. sericea Hayne. Flerstädes. Geum urbanum LL. G. rivale L. f. hybridum Wulf. Prästgården. G. rivale L. X urbanum L. Prästgården (H. THORBJÖRNSSON). Spircea salicifolia L. Banelund, Skuggan, tegelbruket. S. ulmaria 1. f. denudata Presl. Långforsen, grufvan. S. filipendula 1. Pyrus malus L. På en äng nordväst om Katrinelund (B. THORBJÖRNS- SON), Nötebo. Sorbus suecica EL. Krok. Grufvan; äfven förvildad t. ex. vid Skuggan. S. aucuparia L. Amelanchier canadensis (L.> Med. Flerstädes vid Skuggan. Ribes grossularia 1. f. uva crispa IL. RR: mnigrum. 1: R. rubrum 1. R. alpinum LL. Saxifraga adscendens 1. S. tridactylites I. S. granulata L. Ej allmän. Chrysosplenium allternifolium IL. Norrby backe. Parnassia palustris IL. Sedum maximum (L.) Suter. f. fastigiatum Peterm. Skuggan. S. spurtum M. Bieb. Skuggan, Sala landsförsamlings kyrka. S. annuum L. På ett ställe vid vägen mellan Måns-Ols och Sandvi- ken. »Taborgs berg» enligt meddelande af C. A. E. LENSTRÖM. S. rupestre L. Ett enda exemplar funnet vid prästgården år 1902 af E. THORBJÖRNSSON. Drosera rotundifolia I. D. longifolia (L. p. p) Hayne. I närheten af Aby enlisteb ror; BJÖRNSSON; Långforsen på en mosse. D. intermedia Hayne. En mosse i Långforsen; Aby. Reseda lutea L. Banvallen till Sala—Gysinge—Gefle järnväg strax ofvanför Strå kalkbruk. Brassica campestris 1. Sinapis arvensis I. Sisymbrium officinale "L..; Scop. Tegelbruket. S. sophia 1. (127) Hesperis malronalis L. Tegelbruket, Drufvelund; prästgården (numera utgången): »flerstädes» enligt IVERUS. Erysimum cheiranthoides IL. Cardamine pratensis I. Gramara L. Arabis hirsuta (L.) Scop. Ar arenosa (L.) Scop. " suecica Fr. A. thaliana L. Turritis glabra I. Barbarea vulgaris B. Br. Nasturtium armoracia (1 Fr. N. palustre (Leyss.) DC. Bunias ortientalis IL. Lepidium campestre (L.) BR. Br. Nära prästgården. Capsella bursa pastoris (L.) Medik. f. integrifolia Schlecht. Thlaspi arvense IL. Iberis amara L. Förvildad i enstaka exemplar från trädgårdsland vid Skuggan. Subularia aquatica 1. »Sala damm ofvanom Nystrand» enligt LENSTRÖM. Camelina mierocarpa Andrz. Stationen. Alyssum calycinum L. Funnen år 1903 vid tegelbruket af H. THOR- BJÖRNSSON. i Berteroa incana DC. Flerstädes. Draba verna L. D. muralis L. Sala sockens kyrka enligt meddelande af doktor K. HEDBOM. D. ineana L. Grufvan; Hyttan; nära prästgården. Olof Jons damm. v. strieta Hn. Bland hufvudarten. Fumaria officinalis IL. F. Vaillantii Loisl. Flerstädes. Corydalis nobilis Pers. Förvildad på en gård vid Ekeby damm enl. E. THORBJÖRNSSON. Papaver dubium IL. Sällsynt. Chelidonium majus IL. Berberis vulgaris L. Thalietrum simplex L. Ett ställe utmed vägen mellan Sala landsför- samlings kyrka och prästgården; nära Kalkbacken, grufvan, Hartorpet. TR flavanm: L. Anemone hepatica I. f. violacea Ahlfv. f. alba (Mill.) Gurke. Nybygget (S. FRIBERG), Bråsta backe, prästgården. f. marmorata T. Moor. Flerstädes. (Se G. PÅHLMANS afhandling!) v. multiloba C. Hn. Rikligt på ett ställe invid vägen nära Sten- torpet. ÅA. nemorosa L. f. purpurea Gray. Skuggan, Katrinelund. Pulsatilla vernalis (L.) Mill. Flerstädes. (128) P. vulgaris Mill. Två exemplar funna år 1907 vid Mellandammen af G. SEVÉN. Ranunculus lingua L. R. flammula L. v. intermedius Hn. R. sceleratus IL. R. auricomus L. cassubicus L. Svepnäs (LÉNSTRÖM), grufvan, Nybygget; sällsynt. acer LL. repens lc: polyanthemos LL. . bulbosus L. Batrachium paucistamineum (Tausch.) Gelert 3. divaricatum ':Sehrank.) Gelert. B. peltatum (Schrank.) Gelert. Myosurus minimus IL. Prästgården samt vid vägen mellan densamma och kyrkan. Caltha palustris IL. Aquilegia vulgaris L. Skuggan, Måns-Ols, grufvan, Strå, Hyttorp, Sala landsförsamlings kyrka. f. flor. alb. Skuggan och grufvan. v. stellata Ege. Förvildad i Skuggans trädgård. Aconitum cammarum IL. Förvildade exemplar anträffade längs en gärdesgård nära Kattelbo; Nötebo. Delphinium elatum L. På en afstjälpningsplats nära Mellandammen. D. consolida L. Mindre allmän. Actea spicata I. Nymphea candida Presl. De i Långforsen växande exemplaren synas alla tillhöra formen erythrostigma Casp. f. minor Celak. Långforsen. Nuphar luteum (L.) Sm. N. luteum (L.) Sm. X pumilum (Timm.) Sm. Järndammen. N. pumilum Timm.) Sm. I Sagåns strömfåra nedanför prästgården; järnvägsbron; Järndammen. På de båda förstnämnda ställena troligen utdöd. Silene venosa Gil.) Aschers. S. rupestris EL. I trakten af Olof Jons damm; omkring Harsjöarna ofvan Järndammen och »på en bergkulle strax väster om Långforsen» enligt LEÉNSTRÖM: Järndammen. S. nutansulk; S. noctifltora L. Mamre; prästgården 1904; »på gårdar» (WALL). Melandrium album Mill.) Garcke. M. rubrum (Weig.) Garcke. Skuggan, grufvan, prästgården. Viscaria viscosa (Gil.) Asch. Lychnis flos cuculi 1. Agroslemma gilhago I. Saponaria officinalis 1. Källholmen (E. THORBJÖRNSSON); järnvägsbank nära Dalen. NRA (129) Dianthus barbatus L. Skuggan, prästgården. D. deltoides IL. Stellaria media 1.) Cyr. S. uliginosa Murr. Grufvan, Måns-Ols: nära prästgården. S. palustris (Murr.) Retz. Den allmännaste formen är glauca With. f. dilleniana 'Moench.) Prästgården. S. graminea L. Cerastium arvense L. Flerstädes. C. vulgare Hn. Arenaria serpyllifolia I. A. trinervia L. Sagina nodosa (L.) Fenzl. S. procumbens IL. Spergula arvensis IL. S. vernalis Willd. I närheten af Järndammen enligt E. THORBJÖRNS- SON. S. rubra (L. p. p.). Gator i staden. Herniaria glabra IL. Scleranthus annuus L. Chenopodium album 1. C. polyspermum LL. C. glaucum L. Prästgården invid ekonomibyggnaderna. (GörnDrum: 1. f. paucidentatum Koch. Afterhögarna. C. bonus Henricus L. Nära Smedjebron. Atriplex hortense L. Ett exemplar funnet nära grufvans kalkugnar år 1906. A. hastatum LIL. A. patulum IL. 2. angustifolium J. E. Sm. Fagopyrum esculentum Moench. Stundom förvildad på åkrar. Polygonum viviparum L. Stundom inträffar att endast bulbiller men inga blommor utvecklas. P. amphibium L. PB. terrestre Behb. Skuggan. 7. cenosum Koch. Mellan Skuggan och Måns-Ols, tegelbrukel. ö. glandulosum Bryhn. Långforsen vid Sjöbo. P. lapathifolium Ait. P. persicaria LL. P. hydropiper L. P. aviculare 1. f. erectum Both. Helxine convolvulus (L. Rumex hydrolapathum Huds. R. domesticus Hn. R. erispus L. R. acetosa IL. (130) R. acetosella L. 8. integrifolius Wallr. Sandviken. y. multifidus L. p. p. På en afbränd tomt invid mejeriet. Asarum europeum L. Ulricelunds trädgård enl. IVERUS. Urtica urens L. Sällsynt. U. dioica L. Humulus lupulus L. Sandviken, grufvan, Sala landsförsamlings kyrka. Cannabis saliva L. Flerstädes iakttagen såsom t. ex. vid Kalkbacken. Ulmus montana With. Sällsynt. Betula verrucosa Ehrh. B. odorata Bechst. B. nana L. På en mosse vid Broddbo. Alnus glutinosa (L.) Gzrtn. A. ineana (L.) Willd. Corylus avellana 1. Quercus robur L. Grufvan; nedanför Gröna gången nära Mellandam- men, Viksberg, Östersala, prästgården. Myrica gale LIL. Populus tremula 1. P. balsamifera L. Skuggan, Nybygget. Salix pentandra 1. fragilis EL. Viksberg. S. purpurea L. Skuggan. S. viminalis L. Tegelbruket. S. caprea I. S. cirered L. En »forma recedens ex. S. awurita LL. Xx cinerea IP Xdet: S. J. ENANDER) vid Skuggan. S. einerea L. X phylieifolia L. f. subeinerea n. ff; det: -SFÖNENANDER! På en järnvägsbank vid Långforsen. S. auridta L. S.omgricansi JE: ESSm: S. repens L. Tämligen sällsynt. S. lapponum IL. Funnen vid Järndammen af E. THORBJÖRNSSON. Orchis incarnata L. Nära prästgården, grufvan; Stampers (LEÉNSTRÖM). 0. maculata 1. Gymnadenia conopea (L.) RB. Br. Ebba Brahes backe, prästgården, Sand- viken, Mellandammen, grufvan. Stampers. Ceeloglossum viride (L.) Hn. Flerstädes. Platanthera bifolia (L.) Behb. Goodyera repens (L.) RB. Br. Bråsta backe, grufvan, Skuggan, Mellan- dammen, prästgården, Kalkbacken. Epipactis palustris (L.) Crantz. Grufvan (IVERUS). E. latifolia (L.) All. Skuggan (ett exemplar 1903 och 1908); Gröna gången (BERGSTRAND), Mellandammen, grufvan, Nybygget; Norrby backe LÉNSTRÖM), Nystrand (G. SEVÉN), Bråsta backe: mellan Kalkbacken och prästgården. v. varians Crantz. Stensbottnen; i många exemplar förekommande nedanför en berghäll i närheten af Gudmundstorp. (131) Listera ovata (L.) R. Br. Mellandammen, grufvan, Nybygget, präst- gården. L. cordata (L.) R. Br. Bråsta backe (G. SEVEN), invid landsvägen nära Viksberg. Coralliorrhiza innata BR. Br. Skuggan i björkhagen; »Långforsen» (IVERUS), Olof-Jons damm, Svepnäs (LEÉNSTRÖM). Malaxis monophylla (L.) Sw. Mycket sällsynt. Måns-Ols, vid Mellan- dammen nära Ekebron, Gröna gången. Anföres första gången af WAHLEN- BERG: »Vestmanniz ad Sala.» Iris pseudacorus L. Flerstädes. Narcissus poeticus. Förvildad på gräsmattor vid Skuggan. Exemplar iakttagna med två blommor inom hölstret. Lilium bulbiferum L. Enstaka exemplar sedda vid Skuggan. Fritillaria meleagris L. »Sala stad på gårdar samt vid Rödfärgs- bruket» enligt IVERUS. Allium oleraceum I. Gagea lutea (L.) Ker. Sällsynt. G. minima (L.) Dum. Mindre allmän. Ornithogalum umbellatum L. Skuggan, Hyttorp, grufvan. Muscart botryoides <(L.) Mill. Skuggan, Nybygget; »flerstädes> enligt IVERUS. Convallaria majalis IL. Polygonatum officinale AM. Majanthemum bifolium (LL. Schmidt. Paris quadrifolia 1. f. trifoliata Neum. Gröna gången, grufvan. f. quinquefoliata Neum. f. sexfoliata Neum. Måns-Ols. Juncus effusus I. J. Leersii Marss. J. filiformis I. J. lamprocarpus Ehrh. J. supinus Moench. f. uliginosus Roth. f. fluitans Lam. Långforsen. J. bufonius IL. Luzula pilosa (L.) Willd. Team pestris (KE) DC. IL. mulltiflora (Ehbhrh.) Hoffm. Acorus calamus L. Ekeby dammar, Långforsen, grufvan, prästgården. Calla palustris LT. Lemna trisulea EL. Nybygget; Sala damm (LÉNSTRÖM), lasarettet, tegel- bruket. frenunor. LC. Rhynchospora alba (L.) Vahl. Seirpus silvalicus IL. S. compressus (L.) Pers. Grufvan och hyttan enligt LENSTRÖM. S. lacustris L. S. acicularis: L. S. palustris: L. v. major Beck. F1. Frankf. Långforsen midtemot Skuggan Eriophorum polystachyum LL. E. vaginatum 1. E. alpinum L. En mosse i Långforsen, Järndammen. Carex lasiocarpa Ehrh. C.: verstearia LE. f. acrogyna. Banelund. C. rostrata With. C. capillaris L. Grufvan, prästgården, Gudmundstorp. f. gynobasis. Grufvan. C. flava L. C. Oederi (Ehrh.) Hoffm. CS limosa LE: f. gynobasis. f. mascula. C. vaginata Tausch. Prästgården (H. THORBJÖRNSSON). C. panicea L. f. gynobasis. C. glauca Murr. C. pallescens L. C. montana L. Flerstädes t. ex. vid Skuggan, Kalkbacken och grufvan. C. ericetorum Poll. C: verna Chaix. f. gynobasis. C. digitata IL. C. ornithopoda Willd. Grufvan (IVERUS), Skuggan. C. Goodenoughit J. Gay. f. gynobasis. 3. juncella Fr. Viksberg. CikdentarIE f. gynobasis. C. ecspilosa L. C. striecta Good. C. echinata Murr. C. elongata L. Gröna gången. J. canescens I. C. loliacea L. Gröna. gången. C. leporina L. C. disticha L. C. chordorrhiza Ehrh. Mossar i Långforsen och Järndammen C. vulpina L. Sällsynt. C. teretiuscula Good. C. paradoxa Willd. >»Bredvid canalen> enligt WALL. C. pulicaris L. Mellan grufvan och staden (C. H. JOHANSSON). Nardus stricta L. Tämligen sällsynt. Trilicum repens I. (133) T. vulgare. Ibland förvildad. Secale cereale. Ofta tillfälligt förvildad. Hordeum murinum IL. Nybygget år 1904. H. vulgare. Stundom förvildad. Lolium perenne (1. Brachypodium pinnatum (L.) P. B. Mellan Kalkbacken och prästgården grufvan. Dactylis glomerata 1. Festuca elatior I. F. rubra L. Väster om prästgården. EF ovina L. Bromus sterilis L. Funnen år 1906 vid Skuggan. Biisecalinus L.. En lågväxt, oftast enaxig form sedd vid Kalkbacken 1909. B. mollis IL. f. leptostachys Pers. Viksberg. Briza media L. f. albida Lej. Grufvan. Poa trivialis IL. P. pratensis L. P. nemoralis L. P. palustris (L.) Both. P. annua L. Glyceria fluitans I. G. aquatica (L.) Wahlb. Viksberg, Jakob-Matts kvarn. Molinia coerulea (L.) Mönch. Sieglingia decumbens (L.) Bernh. Avena sativa LL. Stundom förvildad. + orientalis Schreb. Tegelbruket. Avenastrum pratense (L.) Jessen. A. pubescens (Huds.) Jessen. Arrhenatherum elatius (L.) M. & K. Tämligen sällsynt. f. commune Beck v. M. Trisetum flavescens (L.) P. B. »Vid landsvägskanten bortom tegelbru- ket mellan Sala och Hyttan» enligt meddelande af C. A. E. LÉNSTRÖM. Deschampsia cespitosa (1) P. B. D. flexuosa (L.) Trin. Melica nutans 1. Phragmites communis Trin. Ej allmän. Calamagrostis arundinacea (L.) Roth. C: neglecta Ehrh. C. epigejos (L.) Roth. Agrostis vulgaris With. A. canina L. Milium effusum L. Prästgården, grufvan. Sesleria coerulea (L.) Ard. Grufvan. Alopecurus pratensis I. A. geniculatus L. (134) A. fulvus Sm. LÉNSTRÖM skrifver om exemplar från Silfköparen: Flytande på vattenytan nådde den en längd af ända till 3(!) alnar från bottnen. Phleum pratense 1. v. nodosum (L.) Schreb..- Skuggan, Viksberg, grufvan. Baldingera arundinacea (L.) Dum. Hierochloa odorata (L., Wg. Väsby kungsgård vid bron. Anlthoxanthum odoratum LL. Hydrocharis morsus rane I. Stratiotes aloides L. På ett ställe nedanför prästgården invid Sagån. Butomus umbellatus I. Alisma plantago 1. Sagittaria sagittifolia L. Långforsen, Lillån, Sagån. Scheuchzeria palustris EL. Mossar i Långforsen. Triglochin palustre L. Potamogeton natans I. P. gramineus L. Sagån. P. prelongus Wulfen. Pi rerispus I. Sagån. P. zosterifolius Schum. P. obtusifolius M. & K. P. pusillus IL. Sparganium minimum Fr. S. natans: (1) Er. S. simplex Huds. Typha latifolia L. Långforsen, tegelbruksdammen. »I en damm nära grufvan» enl. WALL. T. angustifolia. Långforsen, tegelbruksdammen, grufvan, Sagån. Pinus silvestris IL. Picea excelsa (Lam. Lk. Vid Gudmundstorp finnes en egendomligt ut- bildad gran, som är känd under namnet »Ebba Brahes hydda». Kring ett cirka 35 meter högt midtträd uppskjuta från röttena ett tjugutal mindre träd, alla på ungefär samma afstånd från centrum. Det hela bildar en naturlig löfsal, som sedd utifrån har formen af en kupol. Arsskotten voro den 1: VIII 1909 endast 2—3 cm. långa. En fotografi af det intressanta och anmärkningsvärda trädet finnes reproducerad i Idun för år 1906 p. 379. Juniperus communis I. f. suecica Mill. Polypodium vulgare IL. Phegopteris polypodioides Fée. P. dryopteris (L.) Fée. , Aspidium lonchitis (L.) Sw. Anföres första gången af HARTMAN 1838 i tredje upplagan af hans flora: »Sala mellan Kolarhagen och Stampers- lorp, enl. ex. af provisor SILLÉN» Något fynd i senare tid har jag mig ej bekant. Polysticechum filix mas (L.) Roth. P. spinulosum (Retz.) DC. (135) Cystopteris fragilis (L.) Bernh. Athyrium filix femina (L.> Both. Asplenium trichomanes IL. A. septentrionale (L.) Hoff. Järndammen. Pteris aquilina L. Onoclea struthiopteris (L.) Roth. Gröna gången vid Ekebron (K. HEDBOM) Botrychium lunaria (L.) Sw. Skuggan, prästgården. B. virginianum (L.) Sw. Grufvan år 1903 (K. BERGENSTRÅHLE). Ophioglossum vulgatum L. Grufvan; omkring Kalkbacken och präst- gården, Gudmundstorp. Equisetum arvense I. E. pratense Ehrh. B. silvatiecum L. E. palustre L. E. fluviatile TI. E. hiemale L. Kalkbacken, Gudmundstorp, nära prästgården, Gröna gången, grufvans kalkbrott. E. tenellum (Liljebl.) Krok. Gröna gången enligt WALL; Måns-Ols på ett mycket begränsadt område; grufvan; enligt meddelande af C. A. E. LÉNSTRÖM >»växande i rätt stor mängd omkring den s. k. 'Koppargrufvan” i skogen mellan Kolarhagen och Mellandammen>. Lycopodium selago L. Mindre allmän. L. annolinum LL. L. clavatum L. L. complanatum LL. Selaginella selaginoides (L.) Link. Stampers enligt meddelande af dokt. K. Hedbom. Isoetes lacustris L. Växte enligt AHLGREN fordom rikligt i Sala damm. ANVÄND LITTERATUR. AHLGREN, L. A., Ur Papirii papper. (Kap. En försvinnande sjö.) Stock- holm 1901. BERGSTRAND, C. E., Några anteckningar rörande vegetationen i vissa de- lar af nordöstra Westmanland. Bot. Not. 1851. CASPARY, R., Hvilken utbredning hafva Nympheeaceerna i Skandinaviens flora? Bot. Not. 1879. DAHLGREN, K. V. O., Några anmärkningsvärdare växtfynd. Svensk bot. tidskrift 1910. — —, Botrychium virginianum (L.) Sw. i Västmanland. Svensk bot. tidskrift 1910. — —, Ytterligare om Scirpus radicans Schkuhr. Svensk bot. tidskrift 1910. GRAV, O., Beskrifning öfwer Wästmanland med sina städer, härader och socknar. Wästerås 1754. Ny upplaga utgifven af Västmanlands "Läns Tidning, Västerås 1904. (136) GUM.ELIUS, O., Några ord till upplysning om bladet »Sala». S. G. U. Stockholm 1868. HAGE, S.. Ett kungsminne från Västmanland. Ebba Brahes hydda. Idun 1906 pag. 379. HAGLUND, E.. Scirpus radicans Schkuhr funnen i Västmanland. Svensk bot. tidskrift 1910. HARTMAN, C. J.. Handbok i Skandinaviens flora etc. Ed. III 1838. I[VERUS, E. D:SON, Några växtlokaler från Södermanland, Västmanland, Dalarna, Upland och Gotland. Bot. not. 1875. —, — Beskrifning öfver Västmanlands fanerogamer och thallogamer. Upsala 1877. LEFFLER, J. A., Strödda bidrag till Sveriges flora. Bot. not. 1866. LEÉNSTRÖM, C. A. E., Spridda växtgeografiska bidrag till Skandinaviens flora. Bot. not. 1888. PÅHLMAN, G., En för Sverige ny form af Anemone hepatica L. Bot. not. 1908. SERNANDER, R., Entwurf einer Monographie der europäischen Myrme- kochoren. ok: VHS BI A1 N:o 7: 1906: NEUMAN, L. M. och AHLFVENGREN, F., Sveriges flora. Lund 1901. NORÉN, C. O., Om vegetationen på Vänerns sandstränder. Botaniska studier tillegnade J. R. Kjellman. Upsala 1906. WAHLENBERG, G., Flora suecica. Upsala 1824—26. WALL, W. A., Westmanlands flora innefattande provinsen Westmanlands vilda phanerogamer och filices. Stockholm 1852. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 4. BIDRAG TILL VÄSTERBOTTENS OCH LYCKSELE LAPPMARKS FLORA. AF NILS SYLVÉN. Under en fjorton dagars resa, hufvudsakligen i och för insamling af Linncea-former för Bergianska trädgårdens räkning, sommaren 1906 i Västerbotten och Lycksele Lappmark blef jag i tillfälle göra en del an- teckningar, hvarur följande bidrag till kännedomen om traktens flora hämtats. Mina anteckningar gällde i första hand märkligare växtfynd. Särskildt kom jag därvid att ägna min uppmärksamhet åt traktens »Ogräs»-flora. Såsom utgångspunkter för mina exkursioner hade valts först järnvägs- stationerna å bansträckan Vännäs— Hällnäs: Vännäs, Tvärålund, Vindeln, Hällnäs, sedermera gästgifvaregårdarna eller skjutsstationerna utmed landsvägen Hällnäs—Lycksele: (Hällnäs), Stryksele, Ekorrträsk och Lyck- sele samt slutligen Tuggensele nybygge vid Ume älf c:a 2 mil från Lyck- sele invid vägen Lycksele—Tvärålund. Det är från exkursionerna i trak- ten kring nämnda platser mina anteckningar stamma. Först må meddelas en del anteckningar angående arter tillhörande traktens »inhemska> flora. Den första utgångspunkten för mina exkursioner blef, som ofvan nämnts, Vännäs. b Af de i Vännästraktens flora ingående »inhemska» arterna gjordes följande till föremål för anteckningar. Campanula rotundifolia,! som flerestädes förekom relativt rikligt, syn- tes här och hvar mer eller mindre starkt variera till blomkronformen. Strax öster om kyrkogården insamlades sålunda utmed landsvägen några till blomkronans form från hvarandra tydligt afvikande former, dels en med mera vidgadt klocklika blommor med längre och mera utdraget spetsiga, mera utåtböjda kronflikar, dels en med mera cylindriskt klock ' Nomenklaturen i enlighet med L. M. NEUMAN, Sveriges flora. Lund 1901. Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 28 (138) lika blommor med kronflikarna kortare och mera tvärspetsade; en tydlig mellanform mellan båda förefanns äfven. Geranium silvaticum förekom särskildt rikligt å buskmarken mellan järnvägsstationen och exercisfältet och uppträdde där mestadels i en mer eller mindre ljusblommig, stundom rent hvitblommig form. Vanligen var kronans grundfärg ljust rödviolett till nästan hvit med mörkare violettfärgade ådror. Bland de sålunda i regel ljusblommiga individen förekommo fläckvis rikligt individ af vanlig blomfärg. I den mossiga granskogen N.—NV. om exercisfältet förekom ganska allmänt Listera cordata. Bland hufvudformen förekom här och där en- staka albinosindivid, /f£. pallida NEUMAN (1901, p. 638); formen pallida uppgifves dock af NEUMAN endast för Skåne; Åhus. Typiska albinosex- emplar, f. pallida, ha af mig förutom å ofvannämnda lokal anträffats flere- städes, så exempelvis i Västergötland: Hassle, och i Stockholms-trakten: Lofön. I samma skogsmark som Listera uppträdde fläckvis mer eller mindre riklig Pyrola uniflora. Rubus arcticus syntes i skogskanten nära exercisfältet uppträda tämli- gen allmänt med tandade till flikade kronblad, f. schizopetalus. Af Splachnum luteum L. förekommo här och hvar enstaka exemplar. Så äfven vid Tvärålund och Vindeln. Nästa uppehållsort blef Tvärålund. I den mossiga granskogen SV. om gästgifvaregården antecknades här liksom vid Vännäs Listera cordata och Pyrola uniflora. Vid en kärrtrakt mera NV. ut påträffades Montia fontana L. och en- staka exemplar af Galium trifidum. Ett stycke SV. från Vindelns järnvägsstation insamlades å ängsslutt- ningen ned mot älfven Coeloglossum viride. Såväl hutvudformen med gulgrön kalk som den såsom /f. subalpinum upptagna formen med röd- brun kalk anträffades, båda synbarligen i ungefär samma individantal. En typisk färgmellanform mellan båda förekom äfven. Utmed landsvägen strax intill järnvägsstationen syntes Rubus arcticus uppträda i tvänne till kronbladformen tydligt skilda former, den ena med relativt smala, ovalt lansettlika, c. 9 Xx 3—4 mm. stora kronblad, den andra med kronbladen relativt breda, vigglikt ovala, c. 9 x5—6 mm. stora. Kring Hällnäs järnvägsstation uppträdde här och där i skogskärren Eriophorum callithrix, ofta fläckvis riklig. BACKMAN och Horm (1878, p. 16) uppgifva ej E. callithrix för Västerbotten utan endast för Lule Lappmark, Pite Lappmark och Norrbotten. MELANDER (1883, p. 213) angifver dock växten för Lycksele s:n: Torne träsk, och Degerfors s:n: Ro- sinedal. Här och hvar förekom strödd Listera cordata, å en fyndort jämväl enstaka /f£. pallida. Hällnäs-floran syntes särskildt rik på Pyrolor. Följande 5 Pyrola-arter antecknades: P. chlorantha!, minor, secunda, rotundifolia och uniflora. Ofta " Om utbredningen af Pyrola chlorantha jmf. BACKMAN och Horm (1878, p. 104), MELANDER (1883, p. 210) samt SELIM BIRGER [1909, p. (155)]. (139) förekommo arterna om hvarandra. De utmärkte sig här alla för relativt stora blommor. Blomstorleken framgår af följande, å lefvande blom mor tagna mått: Pyrola chlorantha: inre kalkblad c:a 9Xx6—7 mm. (enligt NEUMAN (1901. p. 214] 6—8 mm. långa), den utslagna blommans diameter c:a 10 mm. P. minor: inre kalkblad 7X5 mm.; blommans diam. 8—10 mm. P. secunda: inre kalkblad 6 Xx 3—3.5 mm. P. rotundifolia: inre kalkblad 10 Xx 7 mm.; blommans diam. c:a 15 mm P. uniflora: inre kalkblad 11—12 Xx 9—10 mm.; blommans diam. c:a 25 mm. Å vattensjuk mark strax invid Stryksele gästgifvaregård uppträdde tämligen allmänt Epilobium palustre v. lapponicum i såväl röd- som äf- ven rent hvitblommig form. Några individ med hvita, särskildt mot basen tydligt violettådrade kronblad förekommo äfven. Här och hvar i skogarna syntes enstaka exemplar af Pyrola uniftora. Å myrartad mark utmed en bäck ett stycke NO. om gästgifvaregården växte Ranunculus lapponicus, nu, den 8 juli, mestadels i frukt; enstaka individ blommade dock ännu. Rubus arcticus uppträdde här i stor formrikedom. Förutom växling med afseende på kronbladens form funnos äfven olikheter med hänsyn till kronbladsfärgen. Liknande skiljaktigheter med afseende på kron- bladsformen, som å de från Vindeln beskrifna formerna, återfunnos äfven här. Dessutom anträffades en form med ännu mycket bredare, bredt rundadt ovala, c. 12Xx8 mm. stora, röda kronblad. Denna form var allmän i videkärren nere vid Vindelälfven strax ofvanför Strykselegårdarna. Å samma lokal förekom äfven, blandad med denna, en form med något smalare, ovalt lansettlika, blekröda, särskildt mot basen mörkare rödådrade kronblad. I närheten af lokalen för Ranunculus lapponicus insamlades ytterligare en till blomfärgen afvikande form af Rubus arcticus, med de utslagna kronbladen rent hvita, ovala, relativt korta och smala, blott c. 5xX 2 mm. stora, £. leuciticus L2est. SCHEUTZ (1881, p. 89) angifver efter J. Roos, J. LINDER och J. BERGHOLM Rubus arcticus L. var. leucitica Fr. från Väster- botten: Umeå, Baggböle. Från trakten kring Ekorrträsk må följande fynd nämnas: Botrychium Lunaria (L.) Sw. anträffades i ängsvegetationen vid stran- den af sjön. Pyrola chlorantha uppträdde här och där i samma storblommiga form som vid Hällnäs. Den nordligaste punkten, som jag besökte, var Lycksele kyrkby. Exkursioner gjordes härifrån i den närmaste omgifningen längs de tre från byn utgående Vilhelmina-, Stensele och Sorsele-vägarna. I skogen utmed Vilhelmina-vägen påträffades här och där enstaka exemplar af Pyrola uniflora, så särskildt ned mot Ume älf strax söder om byn. Å stranden af älfven vid forsen söder om byn växte Carex alpina och C. Buxbaumi, båda i ett flertal exemplar. — Om Carex alpina i Ume (140) lappmark se WAHLENBERG, 1812, p. 24, ZETTERSTEDT, 1883, p. 221, L. L. LAESTADIUS, 1824, p. 185, MELANDER, 1883, p. 214. En flerestädes kring Lycksele uppträdande Carex-art var C. festiva. Den växte mest å gamla gräsvallar, dikeskanter o. s. v. Egendomligt var att se denna i fjällen skäligen lågväxta art här uppträda halft som ru- deratväxt och såsom sådan i riktufviga, högväxta (ända till öfver 4 dm. höga) exemplar. Äfven i Lule lappmark, Jockmocks s:n, har jag sett C. festiva uppträda i en liknande form och under samma förhållanden som här vid Lycksele. C. festiva är förut funnen vid Lycksele af »G. H—N.» (1891, p. 61). Vid kanten af den gamla landsvägen söderut påträffades strax ofvan- för forsen några 10-tal exemplar af Gentiana amarella v. lingulata, nu i begynnande blomning. — Om Gentiana amarella i Ume lappmark se WAH- LENBERG, 1812, p. 70, L. L. LZESTADIUS, 1824, p. 181; ZETTERSTEDT, 1883, p. 222, har ej funnit den inom området i fråga; MELANDER, 1883, p. 206 —07, N. L. ANDERSSON, 1890, p. 37. Landsvägskanterna utmed Stensele-vägen voro närmast Lycksele by sär- skildt utmärkta af riklig Campanula rotundifolia. En hel del olika for- mer kunde här urskiljas beträffande såväl kronans form som kronfärgen. Sålunda hade exempelvis en här ingalunda sällsynt färgform kronbladen blekblå till nästan hvita. I allmänhet utmärkte sig arten för rela- tivt stora blommor. En mängd individ visade abnorma talförhållanden inom en eller flera af blombladskransarna. 19 stycken blommor med abnorma talförhållanden visade följande 13 olika talighetskombinationer:! Antal Antal Antal Antal Antal | blommor foderblad kronblad ståndare | märkesflikar | 1 8 8 | 6 3 | 1 8 7 i 4 | | | 7 (8) S S | 5 | |. 1 iq 7 6 5) 2 id; 6 6 2) | 1 7 6 5 (6 3 | i 6 (7)! 6 6 4 1 6 6 7" 3 (4)? + 6 6 6 2 2 6 6 5) 3) 1 ö i Md 5 1 5 7 6 Zz 1 5 | 6 | BACON 3 ! Om olika talförhållanden hos Campanula rotundifolia se HERNFRID WITTE, Arkiv för Botanik. Bd. 4. No 17. Uppsala 1905. ' 2 foderblad tydligt sammanväxta. ” 2 ståndare sammanväxta med strängarna. >” Ena märkesfliken upptill 2-klufven. (141) ÅA kanterna af Sorsele-vägen förekom en del afvikande färgformer af Achillea millefolium. Den vanliga hvitblommiga formen var här som annorstädes den allmännaste. Men förutom exemplar med hvita blom- mor förekommo ej sällsynt exemplar med blekröda blommor äfvensom enstaka individ med mörkare röda. Af den blekröda färgformen före- lågo 3 olika modifikationer: dels en form, den vanligare, med såväl kant- som diskblommor blekröda (å olika individ olika starkt blekröd färg), dels en form med blekröda kantblommor men rent hvita diskblommor, dels slutligen en tredje form med kantblommorna ytterligt ljust blekröda och diskblommorna starkare röda.! Från Lycksele ställdes färden längs Ume älf söderut till det från LIN- NÉS Lappska resa bekanta Tuggensele, c:a 2 mil nedom Lycksele bv. En oväntadt rik flora träffades här å ängsmarken och älfstranden strax nedom Tuggenforsen. Fjällflorans utposter: Astragalus alpinus, i en ovan- ligt ljusblommig form, Viscaria alpina, Saussurea alpina, Salix glauca, Carex alpina och Buxbaumi m. fl. syntes här sida vid sida med Con- vallaria majalis (ännu den 12 juli i riklig blomning), Fragaria vesca, Rosa cinnamomea 0. a. mera sydliga arter. Som jag redan inledningsvis nämnt, kom jag under min resa att ägna större delen af min uppmärksamhet åt traktens ruderat- eller »ogräs>- flora. Redan första dagen i Vännäs inbjödo de där i den grannaste färg- prakt prunkande ogräsvallarna till närmare beskådande. Och då den första blomsterängen också vid närmare betraktande hade något af in- tresse att bjuda på, kom jag att alltjämt under resans gång ägna Ogräs- vallarna och ruderatväxterna en närmare undersökning. Först må här med några ord beröras de västerbottniska gräsvallarnas eller »lindornas> uppkomst och utveckling. I stort sedt synes den af HÖGBOM i hans arbete »Norrland>», p. 330—31, gifna skildringen af de norrländska lindorna vara väl tillämpbar på de västerbottniska förhål- landena. »Första årets lindor få ofta själfså sig eller igensås med höfrö (.hömålla»), hopsamladt från ladugolf o. s. v. De förete en mera för ögat än för den praktiske jordbrukaren tilltalande bild, en brokig ört- vegetation, hvari ofta Rumex, Matricaria, Epilobium angustifolium, Cirsium arvense dominera. Spirea utlmaria, Ranunculus acris, Vicia cracca, kummin, Alchemilla, hvit klöfver och många flera komma till å bättre jord,” så att 1 Liknanda färgformer förefinnas som bekant af Centaurea cyanus. ? Af dessa äro Cirsium arvense, Spirea ulmaria, Vicia Cracca och kummin rela- tivt sällsynta eller saknas inom de af mig besökta delarna af Västerbotten och Ume lappmark. (142) de nya lindorna under högsommaren te sig såsom praktfulla blomster- ängar. Efter ett eller annat år förträngas dessa växtformationer af de fleråriga gräsen, framför allt af Aira ccespitosa, som sedan blifva exklu- sivt härskande ända till dess efter ytterligare några års förlopp ofta björnmossa och andra mossor börja inkräkta på den genom upprepade skördar utsugna jorden, som då om ej förr återföres till öppen åker för att efter elt par års sädes- och rotfruktsskördar ånyo läggas igen. I vissa trakter, där lindorna afbärgas så sent, att blomväxterna hinna sätta frö, något som numera är mera sällsynt, men ännu synes före- komma rätt vanligt i Tornedalen, bibehålla lindorna under flera år sin brokiga blomsterprakt och vidmakthållas vid sin växtkraft genom öfver- gödning. Den stundom fenomenala växtligheten å gräslindorna i Torne- dalen kan till icke ringa del förklaras ur detta brukningssätt.» Såsom karaktärsväxter å de af mig undersökta västerbottniska första årslindorna må särskildt framhållas Matricaria inodora, Crepis tectorum, Erysitmum cheiranthoides v. nodosum, Silene venosa, Rumex acetosella, Chrysanthemum leucanthemum, Erigeron acer, Myosolis arvensis, Capsella bursa pastoris, Ranunculus repens, Spergula arvensis B sativa, Galeopsis bifida och speciosa, Stellaria media. Stundom syntes äfven några få gräs- arter redan nu uppträda såsom i någon mån karaktärsväxter, så exem- pelvis Poa pratensis och trivialis, Festuca rubra och någon gång Alopecu- rus geniculatus. Redan under andra eller tredje året var vanligen örtvegetationen be- tydligt decimerad. De flesta arterna förekommo nu blott tunnsådda eller enstaka, flere af dem voro t. o. m. fullständigt utgångna. Gräsen be- gynte nu blifva alltmera förhärskande och ibland dem i första hand Deschampsia ccespitosa och Festuca rubra. Å några lindor syntes dock en eller annan örtartad ogräsväxt först under andra eller tredje året ha kommit till sin fulla utveckling, så t. ex. Chrysanthemum leucanthemum å en mängd lindor utmed landsvägen Lillsele—Tvärålund. Under tredje och fjärde åren syntes gräsen nå höjden af utveckling. Örterna voro nu så godt som fullständigt undanträngda. Efter fjärde eller femte året inträdde en alltjämt fortgående försämring i lindorna, såsom gräsvallar betraktade. De förut dominerande gräsen synas alltmera aftaga i såväl yppighet som individtal. Festuca ovina börjar uppträda allt rikligare. Tillika med några nu först domine- rande eller nyinvandrade örter, framför allt Erigeron acer och Antennaria dioica, bildar nu detta gräs den hufvudsakliga vegetationen. De invan- drande mossorna och lafvarna börja slutligen att göra sitt till att den alltmera öfveråriga lindan äfven i västerbottningens ögon blir värd att utdömas. Den första linda, som jag undersökte något närmare, var en redap på långt håll i hvitt och gult vackert prunkande förstaårslinda strax öster om Vännäs järnvägsstation. Karaktärsväxter voro här Matricaria inodora, riklig, och Crepis teclorum fläckvis riklig, samt här och hvar i större eller mindre fläckar: Erysimum cheiranthoides v. nodosum, Myosotis arvensis, Erigeron acer (i en anmärkningsvärdt storblommig form) och Ranunculus repens. Ett ganska allmänt ogräs var äfven Potentilla norvegica, i stor- (143) växta ovanligt kraftiga exemplar.' Af sällsyntare ogräsarter må här blott nämnas Carduus nulans, ett nära meterhögt exemplar.” Den förnämsta uppmärksamheten ådrog sig den här uppträdande for- men af Crepis tectorum med dess redan på långt håll i ögonen fallande starka utveckling af toppkorgen. C. teetorum uppträdde öfver en ganska stor yta i enstjälkiga, högväxta (!/> till nära 1 m. höga) individ, hvilka alla hade toppkorgen minst dubbelt större och kraftigare utvecklad än alla öfriga blomkorgar (se fig. 1). Oftast var hufvudskottet jämväl när- mast under toppkorgen fullständigt cylindriskt, i några fall syntes dock öfre delen af stjälken inom förgreningsregionen tillika med toppkorgen något utplattad, svagt fascierad. Då formen i fråga uppträdde i en mängd individ öfver en tämligen stor yta, och då ingen annan öfvervintrande form af arten här förekom, synes den mig väl förtjänt af eget formnamn : Crepis tectorum L. f. grandiceps n. f.: forma unicaulis, alta, ro- busta; capitulo terminali magno, lateralibus 2—3-plo vel ma- gis majore; caule vulgo omnino cylindrico, raro supra cum capitulo terminali parum fasciato. Bland de öfvervintrande (bienna) individen förekommo här och där enstaka sommarannuella individ, utbildade såsom tämligen typisk f£. sege- talis Roth. Å dikeskanten vid landsvägen växte bland den allmänt förekommande hufvudformen af Deschampsia ccespitosa flere exemplar af en dess albinos- varietet med gulaktiga, relativt stora småax, väl närmast tillhörande un- derarten aurea Wimm. & Grab. (se NEUMAN, Sveriges flora, p. 788). Här och hvar syntes dessutom enstaka individ tillhörande en mellanform mellan hufvudformen och albinosformen, med svagt i violett skiftande, gröngula småax. Denna återfann jag sedermera flerstädes under min resa. Lindorna kring Vindelns järnvägsstation syntes äfvenledes ofta redan på långt håll prunka i lysande färger, här mestadels i gult. Erysimum cheiranthoides v. nodosum i ofta anmärkningsvärdt höga, nedtill ogrenade exemplar samt högväxt Crepis tectorum voro härvid de mest i ögonen fallande ogräsen. Å en relativt välskött, timotejrik vall nära gästgifvare- gården förekommo enstaka exemplar af den från Vännäs nybeskrifna Crepis tectorum f. grandiceps; hufvudformen förekom ej å vallen ifråga. Af andra vid Vindeln mera allmänt uppträdande ängsogräs må nämnas Erigeron acer, samma storkorgiga form som vid Vännäs; särskildt riklig anträffades denna å en linda nära kyrkan, nu den 5 juli vackert färg- ! Af L. L. LEstaDIvS (1824, p. 181) upptages P. norvegica bland de »sydliga växter», som tyckas hafva sin nordgräns vid trakten omkring Umeå. Såsom sådan upptager LEsTtTaDItUS här äfven Sinapis arvensis. ” Af Backman och Horm (1878, p. 198) uppgifves C. nutans blott från Umeå, Holmsund. Från samma lokal anföres växten senare af N. L. ANDERSSON (1890, p. 36). > LInsÉ (Flora lappon., svensk öfvers., p. 41) framhåller, hurusom han af D. cespitosa i Lappland funnit »tvenne former, af hvilka der ena med hvita, den andra med bruna eller blåaktigt rödbruna agnar.> f. grandiceps Sylvén n. fi. Crepis tectorum L. Fig. 1. (145) dominerande. Capsella bursa pastoris uppträdde riklig och högväxt å en linda strax väster om järnvägsstationen ofvan nipbranten. Å en vall nära stationen (västerut) uppträdde rikligt Spergula arvensis y sativa, antagligen isådd. Bland den allmännast förekommande, som bekant till sina vegetativa delar mer eller mindre starkt i brunviolett skif- tande hufvudformen af sativa syntes här och hvar strödda eller fläckvis rikliga exemplar af en albinosvarietet utmärkta af ljus, mer eller mindre gulaktig grönska: Spergula arvensis L. y sativa (Boenn.) var. chlorosa n. var.: varietas partibus vegetis foliisque calycinis pallide luteole viridibus sine colore cuilibet brunneo-violaceo. Från dessa albinosexemplar insamlade frön utsåddes våren 1907 i Bergianska trädgården och gåfvo där upphof till samma karakteristiska albinosform, som moderplantorna. Förutom de i öfvervägande antal förekommande rena albinosexemplaren uppträdde vid odlingen ett antal exemplar med grenspetsarna och foderblaåden mot spetsarna svagt vio- lettskiftande. Sannolikt äro dessa att betrakta som hybridogent upp- komna mellanformer mellan albinosformen och hufvudformen. Ett »ogräs», som flerstädes kring Vindeln uppträdde rikligt i vårsäden, var Galeopsis speciosa, som nu, den 3 juli, stod i full blom och ofta redan på långt håll framstod såsom vackert färgdominerande. Å ett exemplar iakttogos två fall af sammanväxning mellan i bägge fallen tvenne blommor, den ena komplexen med 2 pistiller och 8 ståndare, den andra med 2 pistiller och 7 ståndare. Å ena dikeskanten åt väster nära järnvägsstationen påträffades ett täm- ligen stort, tufvigt, blommande exemplar af Cerastium arvense, troligen det första fyndet af denna växt i Västerbotten. NEUMAN (1901, p. 540) angifver C. arvense för Skåne— södra Norrland. BERLIN (1876, p. 71) uppgifver Uppland såsom den nordligaste svenska fyndorten för denna art. Flere nordliga lokaler för C. arvense ha publicerats af SELIM BIRGER [1909, p. (146), som också omnämner mitt fynd från Vindeln. Å en gräsvall invid gästgifvaregården insamlades en albinosform af Festuca rubra med gulhvita småax och ljus grönska.! Äfven här och där kring Vindeln förekom den från Vännäs omtalade albinosformen af Deschampsia cespitosa. Vid Hällnäs påträffades å ett till synes nyligen planeradt område nära järnvägens godsmagasin en hel del för traktens flora ganska an- märkningsvärda ruderatväxter. Främst bland dessa må nämnas Trifolium spadiceum, i flera frodiga exemplar. Den första uppgiften i litteraturen om fynd af T. spadiceum i Västerbotten stammar från år 1909, då SELIM BIRGER [1909, p. (157) funnit växten vid Badstuträsk, som då torde varit den nordligaste i litteraturen kända svenska lokalen. !' WAHLENBERG (1812, p. 43) nämner, hurusom Festuca rubra i Lappland varierar till axens beskaffenhet: »Semper his in locis viridis persistit, nec nisi Vesterbott- nie maturitate interdum rubet.> Enligt NEUMAN (1901, p. 735) äro småaxen hos Festuca rubra »gröna—gulaktiga—violetta—rödbruna». (146) Det måhända mest anmärkningsvärda fyndet utgjordes dock af Rumex auriculatus. "Äfven denna förekom i flere, frodiga exemplar. Denna lo- kal torde för R. auriculatus vara den hittills nordligast kända.! A samma ruderatmark som de båda närmast föregående antecknades för öfrigt Arabis arenosa, Artemisia vulgaris, Barbarea vulgaris och stricta, Heracleum sibiricum L., Melandrium album, M. album X rubrum ”lapponi- cum Simmons (ett exemplar), M. rubrum "lapponicum Simmons, Plantago me- dia och Rumex domestica. Af tvenne gräs förekommo här typiska al- binosformer, Deschampsia cespitosa 3 aurea samt en albinosform af Festuca ovina, utmärkt af gulaktiga småax och ljus grönska.” — Några insamlade Alchemilla vulgaris-former hafva af HARALD LINDBERG bestämls till Fsuberenata, " alpestris och "acutidens. — Euphrasia tenuis uppträdde fläckvis riklig. Vid landsvägen nära Hällnäs gästgifvaregård påträffades ett tiotal täm- ligen högväxta, ogrenade exemplar af Sisymbrium sophia samt några äfvenledes relativt högväxta exemplar af Galium aparine B Vaillantii, de flesta ännu vid blomningen och fruktsättningen med kvarsittande friska och gröna hjärtblad. Af Crepis tectorum förekom här ett fascieradt, band- likt exemplar med stjälkens bredd ända till nära 1 cm. på det bredaste stället. Å en linda nedom gästgifvaregården anträffades riklig Silene venosa i högväxta och rikgreniga exemplar samt enstaka Trifolium spadiceum. Å en närbelägen mera gräsrik linda uppmättes ett jätteexemplar af Erysi- mum cheiranthoides v. nodosum med en höjd af 135 cm. och c:a 15 mm.:s stjälkdiameter vid basen. Här och där å lindorna syntes Anthemis tinc- toria, vanligen i enstaka exemplar. Utmed landsvägen Hällnäs—Stryksele var Crepis tectorum ett af de starkast i ögonen fallande ogräsen å förstaårslindorna. Särskildt kring byn Hjuken uppträdde den rikligt, nu vid blomningen starkt färgdomi- nerande. Strax bortom Hjuken växte å landsvägskanten enstaka exemplar af Trifolium spadiceum. Förstaårslindorna vid Stryksele voro synnerligen rika på ogräs. Så- lunda hade en sådan strax invid gästgifvaregården att uppvisa riklig, fläckvis ymnig och fullständigt täckande Rumex acetosella, fläckvis riklig Galeopsis bifida, här och där med riklig Galeopsis speciosa, samt fläckvis ymnig Alopecurus geniculatus; mera enstaka uppträdde Sinapis arvensis och Raphanus raphanistrum.” ' MURBECK, »Die nordeuropäischen Formen der Gattung Rumex», Botan. Notiser, Lund 1899, p. 40, angifver R. auriculatus från nordligast »Boh. in d. Nähe von Strömstad: Vg. Kinnekulle; Ög.; F. Ål. Bolstaholm in Geta». ”Om småaxens färg hos F. ovina skrifver WAHLENBERG (1812, p. 42): »Plerum- que huc viridis est, nec rubet.» — NEUMAN (1901, p. 736) anger småaxen »gröna mörkvioletta». ” Uppgifter om Raphanus raphanistrum i Västerbotten meddelas af BACKMAN och Horm (1878, p. 172), af N. L. ANDERSSON (1890, p. 37) och af MELANDER; (1890;> p. 237). (147) Särskildt yppig var ogräsfloran å en förstaårslinda (med spridda Secale cereale-stånd) strax ofvan gästgifvaregården. Flere inemot eller öfver 1 m. höga ogräs, nu den 8 juli i full blomning, voro här strödda om hvarandra, fläckvis rikliga, så att lindan på afstånd liknande en sannskyldig blomsteräng. Först på höjdskalan stod Erysimum cheiran- thoides v. nodosum, ända till 130 cm. hög. Det uppmätta maximiexem plaret bade förutom den grofva, från nedom midten rikt, pyramidlikt grenade hufvudstjälken 9 stycken basala, från de nu nervissnade rosett- bladens axiller utvecklade sidostjälkar om c:a 75 em:s höjd. Nummer 2 på höjdskalan var Silene venosa, som uppträdde i rikgrenade, mer än meterhöga exemplar. Det högsta exemplaret om c:a 105 cm. ägde 6 stycken rikt grenade, ungefär lika starka basalskott. Ett annat, nära meterhögt individ hade utbildat 15 basalskott, alla ungeför likstarka. Såsom nummer 3 är att nämna Creptis tectorum, i rikgrenade exemplar om ända till 70 ecm:s höjd. Utom det upptill rikt, kvastlikt förgrenade hufvudskottet ägde det uppmätta maximiexemplaret 13 stycken c:a 50 cm. höga basalskott från rosettbladsaxillerna; exemplarets största diame- ter belöpte sig till ungefär en half meter. »Undervegetationen» å lindan utgjordes af fläckvis riklisa Matricaria inodora och Stellaria media, Galeopsis bifida med insprängd G. speciosa, strödda Rumex acetosella, Spergula arvensis och Viola arvensis. Enstakz gräs förekommo: Festuca rubra, F. ovina, Poa pratensis och trivialis; af Festuca-arterna anträffades äfven här enstaka albinosindivid, så äfven al Poa trivialis enstaka, genom ljusgröna småax och alltigenom ljus grönska utmärkta exemplar. Öfverallt i den genomresta trakten uppvisa landsvägskanterna en både individ- och artrik ruderatflora. Redan under resan Hällnäs—Stryksele hade jag haft min uppmärksamhet fästad på »landsvägsfloran» och be- slöt nu att under färden Stryksele—Ekorrträsk anteckna alla å väg- kanterna synliga ruderatväxsxter samt söka ungefärligen angifva de upp- trädande arternas frekvens. Den därvid erhållna artlistan fick följande utseende: Chrysanthemum leucanthemum! Hieracium auricula, e. Matricaria inodora Campanula rotundifolia Anthemis tinctoria, e. GC patula,. = Achillea millefolium Plantago major Gnaphalium silvaticum, e. Veronica serpyllifolia, e. Erigeron acer, fläckvis Euphrastia tenuis, i fläckar Crepis tectorum, flerestädes, vanligen Rhinanthus minor, ce. i enstaka exemplar Carum carvt, här och där, ce. Taraxacum officinale, e. Viola tricolor, 1 ex. Leontodon autumnalis Trifolium spadiceum, e. 1 Liten festil anger, att arten uppträder tämligen vanlig, större fetstil anger väx- ten såsom en af »landsvägsflorans» karaktärsväxter; e. = enstaka. ” Om Campanula patula i Västerbotten se BACKMAN och HoLnmM (1878, p. 63). (148) Tr. repens Tr. pratense Alchemilla vulgaris, 1 ex. Fragaria vesca, e. Potentilla norvegica, e. Brassica campestris, 1 ex. Sinapis arvensis, e. i närheten af gårdarna Arabis arenosa, e. Ranunculus acer, h. o. d., e. R. repens Silene venosa, e. Stellaria graminea Cerastium vulgare, e. Sagina procumbens, h. o. d. Spergula arvensis Polygonum -aviculare, e fläckar Rumex acetosa, e. R. acetosella Luzula multiflora, h. o. d. Festuca rubra (äfven e. albinos- ex.) F. ovina Poa pratensis, h. o. d. P:ralpina, MEORd: Deschampsia cespitosa (hn. o. d. äfven albinosformerna) Ågrostis vulgaris Alopecurus fulvus, e. Phleum pratense, e. I förstaårslindorna kring Ekorrträsk (liksom utmed landsvägen vid Ekorrsele) var Matricaria inodora, nu den 9 juH i rikaste blomning, det allmännaste och mest i ögonen fallande »ogräset». Lindorna voro ofta fullständigt hvitfärgade af densamma. En annan, flerstädes riklig ogräs- art var Erigeron acer. Crepis tectorum och Silene venosa uppträdde här blott enstaka. Landsvägskanterna å vägen Ekorrträsk—Lycksele utmärktes af unge- fär samma ruderatflora som å sträckan Stryksele—Ekorrträsk. TI ail- mänhet var dock floran här mindre individrik. Några af de förut angifna arterna kunde ej upptäckas, så exempelvis Trifolium spadiceum. A de förbiresta förstaårslindorna framstod i regel här liksom vid Ekorr- träsk Matricaria inodora såsom den förhärskande ogräsarten. Crepis tec- torum, Erysimum cheiranthoides v. nodosum och Silene venosa syntes van- ligen äfven här vara mera tillbakasatta. Vackert färgrika voro lindorna kring Lycksele. lricaria inodora utan tvifvel den allmännaste och vackrast färgdomine- rande ogräsarten. Hela lindor stodo ofta fullständigt hvita.! Af andra här talrikt uppträdande ogräs må främst nämnas Capsella bursa pastoris, Erigeron acer ff., Erysimum cheiranthoides v. nodosum, Crepis tectorum och Rumex acetosella. A en förstaårslinda utmed landsvägen söderut nära byn uppträdde sålunda Matricaria inodora riklig och Capsella bursa pastoris strödd—riklig. Capsella förekom här i nära meterhöga, ofta synnerligen rikt grenade exemplar. Ett Capsella-individ mätte exempel- vis c:a 80 cm. i höjd; från rosettbladsaxillerna hade 12 stycken ungefär lika starka, c:a 80 cm. höga eller högre basalskott utvecklats. Förutom Matricaria och Capsella växte å samma vall strödda Crepis tectorum och Erysimum cheiranthoides v. nodosum, tunnsådd Thlaspi arvense samt en- Äfven här var Ma- ' Såsom ett bevis på att Matricaria-blomkorgarnas skönhet här verkligen upp- skattades af traktens befolkning må anföras, hurusom i Lycksele gästgifvargårds matsal hvarje bord prydts med en bukett af Matricaria inodora med eller utan inblandning af Campanula rotundifolia. (149) staka Anthemis tinctoria, Centaurea cyanus,! Melandrium rubrum "lappo- nicum Simmons 0. a. Några närbelägna, nyligen uppbrutna myrtegar voro öfversållade med ymnig Rumex acetosella med insprängda enstaka—tunnsådda Rumex ace- tosa, Festuca rubra, Poa pratensis och trivialis (af den senare enstaka albinosexemplar lika dem från Stryksele) o. a. En tydligen flera år gammal linda å ett mot S. starkt sluttande sand- fält var beväxt företrädesvis med riklig Erigeron acer och politus Fr. i olika former. Andra här ingående arter voro strödda Campanula ro- tundifolia, Festuca rubra (äfven enstaka albinosexemplar) och ovina, tunnsådd Myosotis arvensis samt enstaka Plantago media o. a. Å en mindre linda närmare landsvägen anträffades äfven här ett in- divid af Trifolium spadiceum. I hafre och kornåkrarna uppträdde här och där Spergula arvensis y sativa fullständigt täckande öfver stora fläckar. Alldeles invid byn (strax V.-ut) påträffades en linda, som otvifvelaktigt tog priset i fråga om ogräsrikedom, hvad såväl individ- som artantal be- träffar. Karaktärsväxter voro här Erystmum cheiranthoides v. nodosum och Crepis tectorum, båda rikliga, i sannskyldiga jätteexemplar. Andra mera högväxta och framträdande ogräsarter voro: fläckvis riklig Triticum repens, strödd Capsella bursa pastoris, tunnsådda Matricaria inodora och Achillea millefolium samt mer eller mindre enstaka Agrostis vulgaris, Carduus cerispus, Centaurea cyanus, Deschampsia ccespitosa, Festuca rubra, Melandrium rubrum ”"lapponicum Simmons, Phleum pratense, Poa praten- sis, Ranunculus acer, Raphanus raphanistrum, Rumex domesticus och Silene venosa. Dessutom ingingo följande mera lågväxta ogräsarter: fläckvis rikliga Chenopodium album, Myosotis arvensis och Spergula arvensis y sativa, strödd—riklig Rumex acetosella, tunnsådd Stellaria graminea samt mer eller mindre enstaka Alopecurus geniculatus, Campanula rotundifolia, Ce- rastium vulgare, Erigeron acer, Festuca ovina, Galeopsis bifida, Helxine convolvulus, Leontodon autumnalis, Myosotis stricta,” Poa alpina, Polygonum aviculare, Ranunculus repens, Thlaspi arvense, Trifolium pratense och re- pens, Vicia cracca och Viola arvensis. Å lindorna norr om byn syntes ofta Taraxacum officinale (nu den 10 juli i frukt) och Rumex acetosa spela en förhärskande roll inom ogräsfloran. — Å en något sank, relativt gräsrik äng eller linda ned mot älfven voro Ranunculus acer och auricomus,” färgdominerande, strödda—rikliga, så äfven Carex festiva. Å några hafreåkrar norr om byn var Chenopodium album fläckvis täckande. Strax invid byn (norrut) ! Cenlaurea cyanus upptages af L. L. LEsTtADIUS (1824, p. 182) bland de växter, hvilka »finnas uti Västerbotten, bvilka icke hinna inom Lappmarken eller på andra sidan Sjögränsen». Om C. cyanus i Västerbotten se för öfrigt BACKMAN och HOLM (1878, p. 199) och MELANDER (1890, p. 236). ” Om Myosotis strieta i Västerbotten och Lappland se BACKMAN och Horm (1878, p. 57). >” Om R. auricomus i Ume lappmark jmf. WAHLENBERG (1812, p. 155). (150) gåfvo några timotejvallar med insådd ymnig, ända till meterhög Phleum pratense ett "vittnesbörd om, huru god afkastning en välskött vall här verkligen kan gifva. Blott få och enstaka ogräs ingingo här, så Achillea millefolium, Barbarea striceta och vulgaris, Carduus eripus, Chrysanthemum leucanthemum, Melandrium rubrum "lapponicum Simmons, Ranunculus auricomus, Rumex acetosa, Silene venosa och Vicia cracca. Å en vall alldeles invid timotejvallarna- voro Deschampsia cespitosa och Festuca rubra förhärskande, ymniga och högväxta. I båda slagen gräsvallar syn- tes klöfver, mest Trifolium hybridum, sparsamt insprängd. Från Lycksele kyrkogård antecknades bland andra ruderatväxter Ara- bis thaliana.! Å en gårdsplan i utkanten af byn påträffades Matricaria discoidea, ym- nig å en tämligen stor fläck. Växten förekom äfven här och där på gatorna inne i byn.? Ruderatfloran å landsvägskanterna Lycksele—Tvärålund syntes likna den för Hällnäs-vägen beskrifna:; floran var dock här å den senare anlagda och särskildt till sina nordligare delar mindre trafikerade Tvärå- lunds-vägen betydligt artfattigare. Ända ned till Tegsnäs var vägen föga uppkörd. Gräsen dominerade såväl å landsvägskanterna som äfven midt i vägen. Endast hjulspåren och midt emellan dem spåren efter häst- trampet framträdde mera fria från vegetation. Såsom karaktärsväxter sågos här Festuca rubra och oftast insprängd bland denna Deschampsia cespilosa samt Rumex acetosella. Leontodon autumnalis var ännu en af de allmännare arterna. Trifolium pratense förekom här och där, stun- dom i flera närstående exemplar, så äfven Matricaria inodora. Achillea millefolium däremot syntes alldeles hafva förlorat sin betydelse såsom karaktärsväxt. En hel del af de öfriga för Hällnäs-vägen uppgifna ru- deratväxterna återfunnos, men alla här blott i få och enstaka exemplar. Något för floran å öfre delarna af Tvärålunds-vägen karakteristiskt var, att representanter för den omgifvande vegetationen voro relativt talrika och jämförelsevis starkt framträdande. Sålunda voro landsvägskanterna i skogarna ofta tätt beväxta med Belula- och Salix-buskar, Myrtillus nigra och uliginosa, Festuca ovina, Antennaria dioica o. a. Först fram emot Granön begynte vägen blifva mera uppkörd och landsvägsfloran allt- mera lik Hällnäs-vägens. Lindorna, särskildt förstaårslindorna, prunkade här i om möjligt ännu grannare färgprakt än tillförene. Matricaria inodora och Rumex acetosella syntes här allmänt vara de först uppträdande och mer eller mindre full- ständigt dominerande ogräsen. Stundom voro äfven här första årets lindor rika på Crepis tectorum, där och hvar äfven Erysimum cheiran- lhoides v. nodosum. De färgrikaste ogräsvallarna såg jag nedom Tegsnäs. "Om Arabis thaliana i Västerbotten och Lappland se BACKMAN och Horm (1878, p- 168). ”Om utbredningen af M. discoidea se Birger, Arkiv för Botanik, Bd 9, N:o 7, Uppsala och Stockholm 1910. (151) Här voro ofta äfven 2- och 3-årslindorna vackert blomfärgade. Den därvid starkast färgverkande arten var Chrysanthemum leucanthemum. Denna uppträdde ofta i andra eller tredje årets mera gräsrika vallar, stundom öfver stora ytor så godt som täckande; vallen lyste då ofta redan på långt håll vackert hvit. Blott å några få förstaårslindor syntes enstaka Phleum pratense-stånd tyda på gräsfrösådd. A en linda vid Tegsnäs uppträdde Viola tricolor strödd—riklig, i full blomning (den 12 juli) och vackert färgdominerande. LITTERATUR LINNÉ, C. VON: Flora lapponica. Öfversatt till svenska språket af TH. M. FRIES. Upsala 1903. WAHLENBERG, G.: Flora lapponica. Berlin 1812. LAESTADIUS, L. L.: Beskrifning öfver några sällsyntare Växter från norra delarne af Sverige jemte anmärkningar i Växtgeografien. K. Veten- skaps-Akademiens Handlingar för år 1844. Stockholm 1824, p. 160 —89. ZETTERSTEDT, J. W.: Resa genom Umeå Lappmarker i Vesterbottens län, förrättad år 1832. Örebro 1833. ANDERSON, N. J.: Anteckningar under en resa i Umeå, Piteå och Luleå Lappmarker sommaren 1845. Bot. Not. Lund 1846, p. 1——-30. BERLIN, AUG.: Den geografiska utbredningen af Skandinaviska halföns fanerogamer och ormbunkar. Stockholm 1876. BACKMAN. C. J. och HoLM, V. F.: Elementarflora öfver Vesterbottens och Lapplands fanerogamer och bräkenartade växter. Luleå 1878. HARTMAN, C.: Handbok i Skandinaviens flora. 11:te uppl. Stockholm 1879. ScHEUTZ, N. J.: Spridda växtgeografiska bidrag. Bot. Not. Lund 1881, p. 86—92. MELANDER, C.: I Åsele lappmark sommaren 1880. Bot. Not. Lund 1881, p20:-30, 98, 108: — —-: Bidrag till Vesterbottens och Lapplands flora. Bot. Not. Lund 1883, p. 160, 205. —, —: Anteckningar till Vesterbottens flora. Bot. Not. Lund 1890, p. 230-39. ANDERSSON, N. L.: Bidrag till Vesterbottens växtgeografi. Bot. Not. Lund 18907p.. 36 —38. 1 För nedanstående litteraturuppgifter är jag stor tack skyldig med. lic. SELIM BIRGER. (1532) G. H—N.: Beskrifning öfver en resa i Umeå Lappmark sommaren 1889. Svenska Turistföreningens Arsskrift för år 1891. Stockholm 1891, Pp. 00-160: NEUMAN, L. M., med biträde af AHLFVENGREN, FR:: Sveriges flora. Lund 1901. HöGBOM, A. G.: Norrland. Naturbeskrifning. Uppsala 1906. BIRGER, SELIM: Växtlokaler från Norrland och Dalarna. Svensk Botan. Tidskrift. Bd 3. Stockholm 1909, p. (143)—(158). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT, 1910. BD 4, H. 4. SMÄRRE MEDDELANDEN. Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o. dyl. En fascierad pelar-kakté. Fasciation af stammen hos kaktéer tillfällen blifvit iakttagen. är en företeelse, som vid flera I PENZIGS Pflanzenteratologie (I, sid. 504) äro sådana anförda för Mamillaria-, Echinocactus-, Cereus- och Echinopsis-släk- tena, ehuru dock — enligt hvad det synes framgå af ifrågavarande arbete — blott ob- serverade på odlade exemplar, ej under väx- ternas naturliga förhållanden. En synnerligen vacker fasciation af en vildväxande kakté har jag emellertid iakttagit under mina resor inom de nordargentinska Cordillerorna, och som det därvid t. o. m. gäller en bland fa- miljens jättearter, torde en reproduktion af den fotografiska bild, jag tog af densamma, samt af den på stället gjorda ritningen ej sakna sitt intresse. Det fascierade exemplaret tillhörde den inom P0 TESR, SA RS LL PED AE 7. Jå = båda sidorna begränsades af en rad grofva, den fascierade Cereus pasacana. Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 29 (154) fingerlika utskott, på den bifogade halfskematiska teckningen bättre fram- trädande än på fotografien, där taggarna och hårigheten bortskymde desamma. Orsaken till fasciationens uppkomst kunde ej afgöras. I samband härmed må ock omnämnas, att jag i närheten af det nu skildrade Cereus-exemplaret äfven iakttog en fascierad Echinocaclus-art; Fig. 2. Cereus pasacana Web. med fasciation af toppen. Nord-Argentina. Puna de Jujuy, c:a 3,800 m. ö. h. — Fot. RoB. E. FRIES. detta exemplar var blott fotshögt och fasciationen mätte blott c:a 1 fot i utbredning. Äfven hos denna sträckte sig en fåra utefter kammens öfversida — påtagligen här liksom i förra fallet utgörande en förläng- ning af den för kaktéerna utmärkande gropformade vegetationspunkten. Utefter densamma ordnade sig sedan stammens åsar. Rob. E. Fries. Ogräsens frodighet under sommaren 1910. Våra landtmän synas i allmänhet haft anledning sjunga den föregående sommarens lof. Tonarterna därvid hafva visserligen som vanligt växlat något med provinserna, men det intryck man, i stort sedt, erhållit är, att skörden nästan öfverallt slagit synnerligen väl ut. Att den gynnsamma väderlek, som rådde större delen af sommaren, i lika hög grad främjat ogräsen som de odlade växterna är uppenbart. Enhvar torde kanske också haft tillfälle konstatera den yppighet, de förra på många ställen då företett. Ett litet illustrationsprof på hvad några allbekanta åker- ogräs därvidlag förmått åstadkomma må här lämnas. Den 9:de juli besökte jag en 4 km. nordväst om Sigtuna belägen mindre åker, vid tillfället liggande i träde och på grund häraf bevuxen med nästan idel ogräsväxter. Jorden därstädes måtte hafva varit af prima slag och gödslingen skett efter rationella principer, ty väderleken ensamt räckte nog icke till att förklara hvad man här fick skåda. Växtligheten utgjorde en synnerligen rikhaltig och vacker (!) profkarta på hvad trakten äger af ogräs, och hvad dimensionerna hos flera af de uppträdande arterna angår torde det bli svårt att uppleta en praktfullare utställning. Af kulturväxter kunde här sorgligt nog ej upptäckas mer än enda, nämligen timotej (Phleum pratense L.), som växte spridd här och där. Den hade emellertid tydligen tagit intryck af sin omgifnings höga lef- nadssätt och för att nu ej synas sämre än dessa anlagt ett yttre, som gjorde honom hart när oigenkännlig. Jag tog på måfå ett exemplar och granskade detsamma något närmare. Det visade sig då bestå af 31 skilda, från samma rot utgående stjälkar, som alla buro ax; de längsta af dessa stjälkar mätte 134 cm. och af axen voro åtskilliga vid blomnin- gen 13 cm. långa. En månad senare såg jag på samma ställe ett annat individ af samma växt, ej fullt så högväxt men med icke mindre än 44 axbärande stjälkar; flera af axen mätte vid detta tillfälle ända till 17 em. i längd. Bland de på åkern förekommande ogräsen må särskildt följande framhållas: Matricaria inodora 1. Viola arvensis Murr. » chamomilla IL. Vicia hirsuta (L.) Koch. Anthemis tinctoria IL. Sinapis arvensis L. » arvensis IL. Capsella bursa pastoris (L.) Medik. Senecio vulgaris LIL. Thlaspi arvense L. Cirsium arvense (L.) Scop. Papaver dubium L. Sonchus arvensis L. Arenaria serpyllifolia IL. Lapsana communis LL. Chenopodium album LL. Galium aparine IL. Equisetum arvense L. Myosotis arvensis (L.) All. Alla dessa uppträdde i former som tydde på ett höggradigt välbefin- nande. Sålunda funnos af Thlaspi arvense L. en hel mängd exemplar, som tack vare de högväxta och rikt förgrenade stammarna buro mer än 1,000 mogna kapslar hvardera. En Papaver dubium L. hade nyss (156) slutat sin blomning och stod i begrepp att öfvergå till fruktmognad, hvilken säkerligen kräfde ett duktigt arbete af växten, enär fruktanlagen voro ganska talrika, nämligen 103; lyckligtvis uppburos dessa anlag af ej mindre än 22 bladiga, till synes direkt från hufvudroten utgående stjäl- kar. På ett ställe ståtade en hel armé af manshög Cirsium arvense (L.) Scop. så kompakt, att då jag vid ett senare tillfälle under sommaren efter stort besvär lyckats intränga i denna urskogsliknande formation, befanns underväxten totalt förkväfd så när som på några enstaka, sorgligt bleksiktiga och tynande dvärgexemplar af Lamium purpureum L. och Stellaria media (L.) Cyr. Hvad blomrikedom beträffar excellerade dock inga i sådan grad som några af de nyss uppräknade compositéerna. Ehuru icke jordbrukare kunde jag ej undgå att känna verklig beklämning vid tanken på de mas- sor af ogräsfrön, som här voro under utbildning. En Anthemis arvensis L. företedde följande utseende. Från rothalsen utgingo åt alla håll likt radier i en cirkel 19 gröfre och finare stjälkar, alla med sin nedre del liggande tätt utmed marken och först med den öfre hälften böjande sig i bågform uppåt. Sedd uppifrån tedde sig växten härigenom som en cirkelformig yta med mer än 1 meter i diameter. Den befann sig vid tillfället i full blomning, och endast ett mindre antal korgar voro ut- blommade. Men jämte de blommande korgarna förefunnos en mängd outslagna knoppar i alla möjliga utvecklingsstadier. Vid anställd räkning befunnos de blommande och redan utblommade korgarna tillhopa utgöra 604 och de outslagna 5345. Med hänsyn till den ännu ej långt hunna årstiden (nästan midt i högsommaren!) och den nederbördsrika väderlek, som därpå följde, lider det ej det minsta tvifvel därom, att åtminstone de allra flesta af de anlagda blomställningarna skulle, därest växten fått vara i fred — nu offrades den för undersökningens skull — hafva utvecklat sig normalt. Dylika exemplar af Anthemis arvensis L. växte i åkern litet hvarstädes. Ännu mera storslagen i fråga om dimensionerna var naturligtvis Ma- tricaria inodora L., hvilken uppträdde som en af de mest dominerande växterna på området. Af de många jättestora exemplaren uttog jag tveune. Det ena hade 615 utslagna korgar och dessutom 218 outslagna, hvilka senare dock af allt att döma ej skulle behöft lång tid för att nå sin fulla utveckling. Det andra exemplaret prunkade med ej mindre än 872 utslagna samt 181 under utveckling varande korgar. iekordet i fråga om korgrikedom slogs dock märkvärdigt nog hvarken af Matricaria inodora L. eller Anthemis arvensis L. utan af en utomor- dentligt frodig, åt alla håll ända från roten förgrenad Matricaria chamo- milla L., som visade sig bära ej mindre än 7,022 blommande eller re dan utblommade korgar; huru många outslagna den därjämte förfogade öfver kan jag tyvärr ej uppgifva, enär tiden vid granskningstillfället ej tillät några ytterligare räkneoperationer. Att bland mängden af M. chamomilla L. ännu korgrikare exemplar förefunnos håller jag ingalunda för otroligt. Alltså: det finnes i vårt land annuella korgblomstriga växter, som ledigt förmå alstra mer än 1,000 fullt utvecklade blomställningar under vegeta- tionsperioden. J. 4; OCCSkärman: (157) Den nordligaste förekomsten af Helichrysum arenarium (L.) Moench. i Skandinavien. Sedan några år tillbaka har jag varit i tillfälle iakttaga en mycket nordlig förekomst af Helichrysum arenarium (L.) Moench. Ungefär 1 mil söder om Göteborg i Askims socken växer den på en af de från istiden kvarstående grusåsar, hvilka från Fässbergsdalen sträcka sig söderut genom Frölunda och Askims socknar. Mig veterligt är denna den nord- ligaste punkt i Skandinavien, hvarest den blifvit anträffad. Från södra eller kanske rättare sydöstra Europa utbreder sig Heli- chrysum arenarium åt nordväst till Östersjön, där den på dess södra kuster och på Bornholm är allmän; på östra kusten går den i norr till Estland (1 ställe) och Ösel (FALCK, Bidrag till kännedomen om den sydsvenska vegetationens ursprung och vägen för dess in- vandring, 1868.) I Sverige förefinnes den tämligen allmänt i östra och mellersta Skåne (ARESCHOUG, Skånes flora, 1866) samt västra Bleking ASPEGREN, Försök till en Blekingsk flora, 1823). I västra Skåne finnes den här och där och i mellersta Bleking på några få lokaler. I Små- land är den endast funnen vid Vissefjärda söder om Emmaboda (SCHEUTZ, Några bidrag till Smålands Flora, 1862). Beträffande Halland är den upp- gifven för södra delen (THEORIN, Växtgeogr. skildr. af Södra Halland 1865). På Öland förekommer den i mellersta delen här och där t. ex. vid Glömminge ganska allmänt (AHLQUIST, K. Vet.-Ak. handl. 1821). På Got- land är den endast funnen på sandfälten vid Gannarfve och Frigges i Hemse socken (SÄWE, Synopsis Flor&e Gothlandize, 1837). Enligt välvilligt meddelande af läroverksadjunkten J. BERGGREN, hvilken 1890 tagit den på såväl Öland som Gotland, tyckes den dock för närvarande vara i ut- döende, endast förekommande i några få exemplar. Enligt K. JOHANS- SON (Bot. Notis. 1910) är arten på Gotland redan försvunnen. Som synes är södra Halland närmast liggande lokal, hvarifrån man möjligen skulle kunna förmoda, att den blifvit spridd norrut. MONTIN (Förteckning på de i Halland vildt växande örter etc. K. Vet.-Ak. Handl. 1766) anför, att några få stånd finnas »på flygsanden vid Hylte-hög utom Halmstad», och OsSBECK (Utkast till Flora Hallandica. K. Göteb. Vet.- och Witterh.-samh. Handl. 1788) tillfogar: »på en backe vid Bondåkra i Hass- löfs socken ett och annat stånd.> THEORIN (1. c.) omnämner den från Laholm och Halmstad, hvarjämte jag i mitt exemplar af sistnämnda arbete har en anteckning af obekant hand: Himmeslöf i Karups socken. Genom lektor FR. AHLFVENGREN har jag erhållit kännedom om att växten finnes så långt norr ut som vid Falkenberg. Alldenstund växt- platsen i Askim ligger strax vid vägen, som går söderut från Göte- borg genom Onsalahalfön, hvilken väg medelst en förgrening står i förbindelse med stora landsvägen genom Halland, skulle det kunna antagas, att någon resande söderifrån fört den med sig, men af någon anledning kommit att bli af med den här. Mycket troligt är dock ej detta antagande. Hade växtplatsen legat närmare stranden, skulle man kunnat förmoda hafsdrift från Danmark, men så kan ej vara förhållan- (158) det, då platsen ifråga är belägen omkring 25 m. ö. h. och väl 300 meter från stranden. Beståndet utgöres af ett 20-tal nedtill rikt förgrenade individ af 20— 253 cms höjd, hvilka nästan utan inblandning af andra växter täcka en fyrkantig yta af ungefär 3 m”. Endast några mossor och lafvar jämte ett par individ Galium verum och Luzula campestris finnas inom denna ruta. Strax utanför finnas följande arter: Achillea Millefolium, Antennaria dioica, Campanula rotundifolia, Erigeron acer, Filago minima, Linaria vul- garis, Lotus corniculatus, Potentilla argentea, Trifolium arvense. Som man ser har Helichrysum arenarium här i sitt sällskap typiska sandmarksbe- byggare, hvilka alla, jämte andra, af WARMING (Dansk Plantevzekst, 1906 —1909) anföras såsom åtföljande densamma i Danmark. Efter allt att döma tyckes detta bestånd vara mycket gammalt. Nå- gon bestämd uppgift om huru länge det funnits här, har jag emellertid ej kunnat erhålla. Landtbefolkningen har väl ej mycket fäst sig vid denna växt, som slagit sig ned på en utmark långt bort från gårdarna. Ingenjör ARTUR E. SWENSSON, som de 3 senaste åren bott på platsen, har under dessa år sett den ungefär lika frodigt växande, ehuru, närhelst man kommer dit, alltid en mängd uppryckta plantor, ligga vissna och kringströdda i omgifningen. Den omständigheten, att å denna del af åsen för omkring 30 å 40 år sedan odlingsförsök gjorts, hvilka helt visst varit föga lönande och ej gifvit anledning till fortsättning, då gruset ligger alldeles uppe i dagen, tror jag ej ha kunnat inverka på växtens förekomst. Säkerligen har den funnits på platsen långt före denna tid. Axel Liljedahl. Scirpus radicans äfven i Södermanland. Sommaren 1878, då jag såsom informator vistades vid egendomen Hvar- garn i Lista socken af Väster-Rekarne härad i Södermanland, tog jag för mitt herbarium en högväxt Scirpus, som växte ymnigt i tätt bestånd vid stranden af Hjälmaren. Jag införlifvade växten med mitt herbarium un- der namn af Scirpus silvaticus. I början af 1890-talet fann jag sistnämnda växt nära Storbacken i Lule lappmark och tog äfven däraf ett ark för mitt herbarium. Jag fäste mig då vid, att detta exemplar företedde en väsentlig olikhet med Hvar- garnsexemplaret, särskildt hvad axen beträffar. Detta fick emellertid tills vidare för mig vara en olöst gåta. Något senare erhöll jag af lektor A. SKÅNBERG ett exemplar af Scirpus radicans från Schlesien. Likheten mellan detta och min Scirpus från Hvargarn slog mig med förvåning. Att båda möjligen kunde tillhöra samma art ägnade jag emellertid icke en tanke åt. Jag visste ju, att Scirpus radicans var en utländing. Emellertid — när Scirpus radicans upptäcktes i Värmland och därifrån utdelades i växtbyte, började jag närmare studera de ofvannämnda tre Scirpus-exemplaren i mitt herbarium, och då stod det med ens klart (159) för mig, att min förmenta S. silvaticus från Hjälmarestranden måtte vara Seirpus radicans. För att vinna ytterligare bekräftelse härpå, sände jag exemplaret till rektor L. M. NEUMAN för granskning, och han bekräftade också, såsom jag hade väntat, riktigheten af min uppfattning. Följaktligen hafva vi ännu en fyndort i ett nytt landskap för Scirpus radicans. Och då fyndet gjordes så långt tillbaka i tiden som 1878, är det ju ganska sannolikt, att fyndorten vid Hvargarn i Södermanland är den första i Sverige. Älfdalen den 27 jan. 1911. Otto Vesterlund. Om myxomycetfloran på ett par lokaler invid Uppsala. I följd af alltjämt pågående intensiv sandtäkt försvinner mer och mer den östra delen af rullstensåsen strax söder om Uppsala. Då detta område åtminstone för mig under snart 20 år utgjort den lättast uppnådda och käraste exkursionsplatsen, då det gällt att på lediga småstunder leta efter myxomyceter, har jag tänkt, att jag kanske kunde ägna lokalen en Jiten minnesgärd genom att meddela en anspråkslös förteckning å de myxomyceter, jag anträffat därstädes, helst som ingen utsikt finnes, att platsen kan komma i åtnjutande af något slags natur- skydd. Det är tvärtom alldeles påtagligt, att betingelserna för dessa de- likata .och intressanta varelsers trefnad å lokalen i fråga med hvarje år, som går, bli allt färre och färre. Området är välbekant för alla, som varit eller äro uppsalabor. Det är helt litet och sträcker sig från Sandgropen invid staden utefter Ek- lundshofsvägen fram till »Geijers dal». Å denna obetydliga sträcka har jag under årens lopp insamlat eller observerat följande myxomvyceter: Badhamia utricularis (Bul.) Berk. Physarum nutans Pers. > nutans violaceum Rost. > cinereum Pers. Fuligo septica (L.) Gmel. Craterium pedunculatum Trent. Afglömdes af mig i ett annat samman- hang i en föregående notis i denna tidskrift. Är enligt RoB. E. FRIES i hans afhandling Sveriges Myxomyceter mycket sällsynt i vårt land. Togs af mig på stickor och strå i själfva skogsbrynet den 7 augusti 1898, som var ett makalöst godt myxomycetår icke blott beträffande Uppsala- trakten utan äfven i fråga om andra lokaler i landet. Leocarpus vernicosus Link. Didymium farinaceum Schrad. Stemonitis fusca Roth. » Smithii Macbr. splendens Rost. En gång anträffad 140 centimeter högt öfver marken på en torr gren af skörpil, växande tillsammans med Reticularia (160) Lycoperdon Bull. Sporerna af Stemonitis splendens Rost. synas besitta en viss tendens att stundom flyga högt. Från forstmästaren GUSTAF VON Post har jag fått samma svamp, tagen af honom vid Granträsk, Lyck- sele socken på en bjälke af tall i taket på en lada den 28 juli 1903. Saken kan ock i viss mån förklaras däraf, att denna myxomycet med förkärlek uppträder på relativt friskt trä. Comatricha nigra (Pers.) Schroet. » nigra var. laxa Bost. > typhina (Wiggers) Rost. Enerthenema papillata (Pers.) Rost., äfven den form, som kallats Ancyrophorus crassipes Raunkizer, hvaraf prof sändts till RAUNKIER och af honom erkänts. Lindbladia effusa (Ehrenb.) Rost. Cribraria pyriformis Schrad. Dictydium cernuum (Pers.) Nees. Tubulina cylindrica (Bull.) DC. Reticularia Lycoperdon Bull., observerad nästan årligen och i ganska skiftande former. Trichia varia Pers. fallax Pers. » — contorta Rost. Hemitrichia rubiformis (Pers.) Lister. Hemitricha clavata (Pers.) Rost., båda årligen observerade. Arcyria pomiformis Rost. » punicea Pers. » incarnata Pers. nutans (Bull.) Grev. ) Oerstedii Rost., mycket sällsynt, funnen en enda gång, den 10 oktober 1893. Perichena populina Fr. på askbark, numera försvunnen från platsen, sedan den jättestubbe, 880 centimeter i omkrets nere vid marken, på hvilken den växte, helt och hållet fått skatta åt förgängelsen. Denna väldiga stubbe var i parentes sagdt sista återstoden af en ärevördig jätte- ask, som omkom genom eldsvåda sommaren 1897, sedan några zigenare användt dess rymliga ihåliga inre till eldstad. Den 24 september 1893 anträffades på en löfträdsstubbe i gamla brunns- parken vid Eklundshof några små ockragula, metallskimrande plasmodio- karper, alt döma af den mikroskopiska undersökningen sannolikt en form af Perichena populina Fr., ehuru till det yttre betydligt afvikande från den vanliga. Lycogala epidendron (L.) Fr. Detta blir sammanlagdt 30 arter, däraf 2 mycket sällsynta, och 4 for- mer, alltså ungefär fjärdedelen af alla kända svenska arter. Det är så- lunda endast i förhållande till den obetydliga utsträckningen af området i fråga som totalsiffran blir något så när afsevärd. Anmärkas må, att ett tiotal af de uppräknade arterna anträffats ute- slutande på gamla stubbar af Salix fragilis IL. (161) En vida märkligare fyndort för sällsynta myxomyceter är den välbe- kanta Norbylund, som dock ligger mer än en timmes väg ifrån staden. Denna genom WAHLENBERGS Flora Upsaliensis klassiska lokal gör nu- mera knappast skäl för namnet lund, sedan de flesta af dess vackra ekar försvunnit. Därstädes äro enligt RoB. E. FRIES i Sveriges Myxomyceter af honom anträffade Physarum variabile Rex. » compressum Alb. & Schw. Physarum contextum Pers. samt Dianema depressum Lister. Dessutom >»>vid Norby»>, alltså i närheten, af doktor ERIK NYMAN: Chondrioderma globosum HRBost. Cribraria purpurea Schrad. och Arcyria ferruginea Sauter. Själf påträffade jag i Norby lund den 8 november 1903 på en ekstubbe Hemitrichia Karsteni Lister, förut funnen af RoB. E. FRIES i Ångerman- land vid Kramfors. Förekomsten af så pass många hos oss ytterst sällsynta former inom ett helt litet område synes tyda på för myxomyceter ovanligt gynnsamma existensvillkor. Dessa äro enligt min mening följande: 1) den s. k lun- dens läge i brynet af en barrskog, 2) dess lämpliga belysnings- och fuk- tighetsförhållanden, 3) dess rikedom på gamla stubbar och kvistar, 4) ett rikligt löffall om hösten från olika trädslag. Samma faktorer göra sig nog ock gällande utefter den skogbevuxna rullstensåsens rand å lokalen invid staden, dock ej tillnärmelsevis i den eminenta grad som i Norby lund. Uppsala den 29 november 1910. Karl Hedbom. Lopadium fuscoluteum (Dicks) Th. Fr. i Jämtland. Åren 1868 och 1873 företog S. ALMQUIST, åtföljd af andra botanister, resor i Jämtland hufvudsakligen för undersökning af provinsens lafflora. Båda åren uppehöll han sig en längre tid i Handöl vid foten af Snasa- högen och gjorde flera exkursioner upp på berget. De nordväst om Snasahögen belägna trakterna kring Storlien kunde han däremot endast som allra hastigast besöka; från hans kvarter i Handöl var det den tiden förenadt med rätt stora svårigheter att göra exkursioner dit. De märkliga laffynd, ALMQUIST och hans reskamrater gjorde i västra Jämtland, synas hafva bort locka andra lichenologer till ytterligare besök där, men att döma efter i litteraturen tillgängliga uppgifter har detta ej blifvit fallet. Under sistförflutna sommar vistades jag en kort tid i Jämtland och uppehöll mig därunder 10 dagar vid Enafors, hvarifrån några exkursio- ner företogos upp på Snasahögen. En dag ägnades åt en utflykt till (162) Storlien. Under dessa korta ströftåg anträffades åtskilliga för provinsen nya lafvar. En af de märkligaste är onekligen Lopadium fuscoluteum (Dicks) IH Er. Denna laf är redan genom sin habitus en af de lättast igenkänn- liga skandinaviska skorplafvarna. Den växer på döende mossa och mult- nande växtdelar. Bålen är ljusgrå och grynig eller vårtig, ej så litet påminnande om på liknande substrat växande Pertusarizx. Apothecierna nå en storlek af ända till 3 mm. i diameter, äro till färgen orangegula eller ljust rostbruna, med plan, matt, finvårtig disk och persisterande, tjock, ofta vinklig kant. I Sverige synes växten i fråga vara mycket sällsynt. År 1874, då andra delen af TH. M. FRIES' Lichenographia scandinavica utkom, var den ännu ej känd från vårt land. Icke heller är den upptagen i P. J. HELLBOMS Norrlands lafvar (1884) eller BIRGER NILSONS Die Flechtenvegetation des Sarekgebirges (1907). I Torne Lappmark har den emellertid anträffats af ERIK P. VRANG: ett exemplar, insamladt på Vassitjåkko i Jukkasjärvi den 24 juli 1906, ligger i mitt herbarium. Och sannolikt har den insamlats i samma trakt äfven af andra botanister, ehuru mig veterligt någon uppgift därom icke föreligger i litteraturen. I Jämtland anträffade. jag L. fuscoluteum vid Storlien, dels ett par svagt utvecklade, nästan sterila exemplar på norra sluttningarna af Skur- dalshöjden, dels ett omkring 1 dm. bredt praktexemplar med talrika apothecier i ravinen nordväst om järnvägsstationen, på båda ställena på ganska starkt beskuggade och fuktiga lokaliteter. När TH. M. FRIES Lichenographia scandinavica utkom (1874), var arten känd från Finnmarken och Nordlanden (sydligast från Salten) samt från en ej närmare angifven plats i Gudbrandsdalen. Senare är den i Norge anträffad af J. HavaaAS [Beiträge zur Kenntnis der westnorwegischen Flechtenflora. I (1909), p. 23) i Romsdalen (»bei Alterhöa, spärlich und mit wenig entwickelten Apothecien») och i Hardanger (»im westlichen Teil der Hochgebirgsebene, an vielen Stellen, aber meistens ohne Frächte»). Några andra uppgifter om dess förekomst på den skandinaviska halfön äro mig ej bekanta. I E. WaAInNn1Ios Adjumenta ad Lichenographiam Lapponizx fennicx atque Fennize borealis (1883) är den ej upptagen. Den synes således inom Skandinavien vara inskränkt till de regnrikare västra och nordvästra delarna. Fyndorten i Jämtland ligger också väster om vattendelaren. Gust. O. Malme. Malme, Lichenes suecici exsiccalti. Af detta exsickatverk hafva under loppet af år 1910 utkommit faskik- larna VII och VIII, innehållande 50 nummer: 151) Dermatocarpon miniatlum (Ach.) Th. Fr., 152) Collema flaceidum Ach., 153) Gyrophora anthracina (Wwf.) Koerb., 154) Cetraria aleurites (163) (Ach.) Th. Fr., 155) Anaptychia -ciliaris (L.) Koerb., 156) Physcia tribacia (Ach.) Nyl., 157) Ph. tenella (Scop.) Ach., 158) Ph. virella (Ach.), 159 Le- canora varia (Ehrh.) Ach., 160) L. Cadubrice (Mass.) Hedl., 161) Candelari- ella vitellina (Ehrh.) Mäll. Arg., 162) C. superdistans (Nyl), 163) Lecidea ostreata (Hoffm.) Scher., 164) L. demissa (Rutstr.) Ach., 165) L. granulosa (Ehrh.) Ach., 166) Bacidia atrosanguinea (Schzeer.) Anzi f. melanotica Nyl., 167) B. Beckhausii Koerb., 168) Catillaria atropurpurea (Schzr.) Th. Fr., 169) Micarea violacea (Crouan) Hedl. f. peliocarpa (Anzi) Hedl., 170) Lecidea viridiatra (Stenh.) Scheer., 171) Rhizocarpon badioatrum (Floerke) Th. Fr., (172) Rh. grande (Floerke) Arn., 173) Rh. distinelum Th. Fr., 174) Rh. Oederi (Web.) Koerb., 175) Verrucaria cethiobola Wahlenb. ap. Ach., 176) Parmelia pertusa (Schrank) Scheer., 177) P. scortea Ach., 178) P. incurva (Pers. Fr., 179) P.: fuliginosa (Fr.) Nyl., 180) Physcia pulverulenta (Schreb.) Nyl. var. angustata (Hoffm.), 181) Rinodina levigata (Ach. Malme var. cinereovirens (Wainio), 182) Buellia pharcidia (Ach. Malme, 183) Lecanora symmictiza (Nyl) Hedl., 184) Toninia eumulata (Sommerf.) Th. Fr., 185) Lecidea cuprea Sommerf., 186) L. Diapensie Th. Fr., 187) L. flexuosa (Fr.) Nyl:, 188) L. botryosa (ET.): Th. Fr., 189) LC. aretiea Sommerf., 190) -L. elaberns: Fr., 1917 L. insidiosa Th. Fr., 192) Pertusaria oculata (Dicks.) Th. Fr., 193) P. pro- tuberans (Sommerf.) Th. Fr., 194) Phlyctis argena Koerb., 195) Xylographa parallela (Ach.) Fr., 196) X. spilomatica (Anzi) Th. Fr., 197) Collema micro- phyllum Ach., 198) Rinodina cacuminum (Th. Fr.) Malme, 199) Lecidea sylvicola Flot., 200) Rhizocarpon ignobile Th. Fr. N:ris 156, 157, 158, 166 och 175 äro insamlade af lektorn d:r J. T. HEDLUND, 170 och 179 (delvis) af f. d. läroverksadjunkten d:r J. HULTING samt 153 af läroverksadjunkten fil. kand. G. A. RINGSALLE; 177 har med- delats af fil. lic. T. VESTERGREN. N:ris 156, 137, 158 och 176 äro sterila; på 154 och 178 finnas apothecier endast i några få exemplar. I fasc. VIII äro utdelade flera lafvar från västra Jämtlands fjälltrakter, såsom Toninia cumulata, Lecidea euprea, L. Diapensie, L. arctica och L. elabens samt Pertusaria oculata. Den sistnämnda är ganska ymnig och fertil på Snasahögen. Lecidea elabens är en bland karaktärslafvarna på döda och afbarkade tallar i myrarna mellan Snasahögen och Enafors. L. Diapensice uppträder äfven nedanför trädgränsen; de utdelade exemp- laren härstamma till största delen från en liten holme i myren mellan Snasavallens fäbod och Enafors. I öfrigt anmärkningsvärda äro: Cetraria aleurites, från Löfberga på Värmdön (nära Stockholm). Den uppträder här, liksom annorstädes i Stockholmstrakten, ganska ymnigt på barken af mer eller mindre fritt stående tallar, mera sällan på naken ved, och har några gånger äfven anträffats med apothecier. I St. Malm (sydvästra Södermanland) växer den ofta på gamla gärdsgårdar och bräd- tak och är äfven här några gånger anträffad med apothecier. I Jämt- land observerades den sistförflutna sommar på flera ställen i gles skog vid Hålland i Undersåker, dock endast steril. På de högre skogsbergen eftersöktes den dock förgäfves; icke heller stod den att finna så högt upp som vid Enafors. Physcia tribacia, Ph. tenella och Ph. virella, alla tre från Alnarp (Skåne), (164) äro inom vårt land föga beaktade elementararter, hvilkas geografiska ut- bredning är ofullständigt känd. Öfverhufvud tarfva arterna af detta släkte en på studier i fria naturen fotad revision. Candelariella superdistans (jfr HUE & NYLANDER, Addenda nova ad Lichenogr. europ. II, p. 33), från Löfberga på Värmdön; uppträder mången- städes i Stockholmstrakten som parasit på Lecanora distans. Af svenska lichenologer har den inbegripits under Caloplaca subsimilis Th Fr., från hvilken den skiljer sig bland annat genom växesättet och de tidigt kon- vexa apothecierna. Micarea violacea f. peliocarpa (jfr J. T. HEDLUND, Krit. Bem. Lecan., Lecid. & Micar., pp. 81 & 92), från St. Malm (Södermanland), där den förekommer här och där, men ofta i ringa mängd, på barken af gamla klibbalar i utkanten af kärr. Lecidea viridiatra, från Kvarsebo (Östergötland). Rhizocarpon badioatrum, från Rensätra på Värmdön; är vanlig i Stock- holmstrakten och uppträder under talrika, sannolikt hufvudsakligen af ståndorten betingade modifikationer. Parmelia pertusa, från St. Malm i Södermanland; jfr sid. (92) i före- liggande årgång af Svensk Botanisk Tidskrift. P. scortea, särdeles vackra, apotheciebärande exemplar från kyrkogårds- muren i Vaxala nära Uppsala. Rinodina levigata var. cinereovirens, från Undersåker (Jämtland), där den förekommer mångenstädes på gråal på älfvens stränder mellan kyr- kan och Hållands järnvägsstation. Genom väl utvecklad, grå eller grå- grön bål och slutligen konvexa apothecier afviker den från de i södra Sverige förekommande formerna af denna art. Autentiska exemplar af WAINIOS Lecanora sophodes var. cinereovirens hafva icke stått till mitt förfogande, men hans beskrifning öfverensstämmer rätt väl med här ut- delade form. Redan sporstorleken och sporväggens beskaffenhet visa, alt den ej kan hänföras till Rinodina sophodes, utan till R. levigata. — WAINIO synes först under de senare åren hafva fått blicken öppen för skillnaden mellan dessa båda arter. [Man jämföre Lichenes e Caucaso et e Peninsula taurica (1899), p. 302, och Lichenes — -- — prope pagum Pitlekai — — — collecti (1909), p. 74:j Buellia pharcidia, från Järfva nära Stockholm; förekommer mången- städes i Stockholmstrakten, företrädesvis på asp, men vanligen i ringa mängd och insprängd bland andra skorplafvar, mest Lecanora subfusca- former. — Förutsatt att Lecanora pharcidia Ach. (Synopis, p. 147) är identisk med Lecidea parasema 2 athroa Ach. (Methodus, p. 36), såsom TH. M. FRIES uppgifver, har enligt nu gällande nomenklaturregler det förstnämnda namnet prioritet som artnamn. — Såsom redan B. STEIN har påpekat i COoHNS Kryptogamen-Flora von Schlesien (1879), är arten Diplotomma athroum '(Ach.) väl skild från Buellia alboatra; apothecierna äro i allmänhet större än hos denna och äfven som äldre försedda med upphöjd kant, sporerna äro fyrarummiga (ej »murformiga»), och bålen är tunn. Bålens färg växlar från rent hvit [f. athroa (Ach.) till mörkt grå eller brungrå [f. zabothica (Koerb.)!. Lecidea botryosa, från Rensätra på Värmdön, förekommer mångenstä- (165) des i Stockholmstrakten, särskildt på Värmdön, och växer företrädesvis på barken af gamla, mer eller mindre fritt stående tallar nere vid marken, mindre ofta på gamla tallstubbar, blottlagda rötter o. d. Keeidea insidiosa Th. Fr. (Botan. Notis! 1867, p. 153), från St. Malm i Södermanland, där den är ganska vanlig på gamla gärdsgårdar. Är parasit på Lecanora varia och har, i likhet med parasitiska lafvar i all- mänhet, ej upptagits i Lichenographia scandinavica. Phlyctis argena, från Hasseludden på Värmdön; förekommer mången- städes i Stockholmstrakten liksom i sydvästra Södermanland, hufvudsak- ligen på gamla aspar, mindre ofta på ek, en och björk. Apothecier äro ingalunda sällsynta, men förbises lätt. Xylographa spilomatica, från St. Malm (Södermanland); har insamlats mångenstädes på kullfallna murknande tall- och granstammar, såväl i sydvästra Södermanland och Stockholmstrakten som i Jämtland (t. ex. vid Enafors), och visar sig alltid väl skild från X. parallela, tillsammans med hvilken den ej sällan växer. Rinodina cacuminum (jfr Botan. Notis. 1896, p. 176), från Snasahögen (Jämtland), där den växer på större klippblock, oftast tillsammans med Ramalina polymorpha Ach. och Gyrophora arctica Ach. Rhizocarpon ignobile, mellan Rensätra och Löfberga på Värmdön. Gust. O. Malme. Usnea longissima Ach. i Medelpad. I en liten samling af obestämda lafvar, som fil. kand. K. B. NORDSTRÖM skänkt till Stockholms Högskolas botaniska institut, fanns Usnea longissima Ach. försedd med följande etikett: »Medelpad, Ljustorps sn., nordöstra sidan af Svartåsen vid Prästmyran, nedhängande från en gran. 23 juli 1910 leg; K. B. NORDSTRÖM. Denna vackra, ända till 8 m. långa art är, som bekant, hos oss mycket sällsynt; enl. J. HULTING, Dalslands laf- varp (Bih: t. KK Sv. Vet-Akad. Handl, Bd. 26, Afd. III: 1900) är den funnen i Östervallskog i Värmland, vid Vågsäter i Valbo-Ryr i Dalsland och i Gästrikland. I Norge tycks denna art vara allmännare; om dess förekomst där säger B. LYNGE, Om udbredelsen af en del traad- og busk- laver i Norge, p. 16 (Bot. Not. 1910): »er almindelig paa toppen af de höieste koller i Nordmarken (5—700 m. o. h.). Kun undtagelsevis gaar den lavere ned (Skaadalen.) Den er kjendt fra Ringerike (BARTH), fra Hadelandsalmenningen (LYNGE) og er vistnok ogsaa paa Oplandene al- mindeligere, end man för har antaget.» Arten är i Skandinavien endast funnen steril. G. Lagerheim. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1910. BD 4, H. 4. REFERAT. BERNT LYNGE, De norske busk- og bladlavwver. Bergens Museums Aarbog. 1910. N:o 9. Trots den synnerligen rika och i flera afseenden intressanta lafflora, som Norge äger, bar dock lichenologien icke varit särdeles mycket om- huldad af norrmännen. Under det senast gångna seklet hafva endast två norrmän något mera ingående sysslat med lafvegetationen, nämligen S. C. SOMMERFELT och J. M. NORMAN. Den förres verksamhet inföll under 1820- och 1830-talet, således innan mikroskopet ännu börjat all- männare användas vid lafundersökningar. Den senare offentliggjorde år 18352 ett litet, men synnerligen märkligt arbete öfver lafvarnas systematik, hvilket dock på länge ej vann vederbörligt beaktande. Ogynnsamma yttre förhållanden gjorde emellertid. att NORMAN ej blef i tillfälle att i större omfattning fullfölja sina studier. Hans intresse för lafvarna fort- lefde dock, och lichenologien står i tacksamhetsskuld till honom för många synnerligen värdefulla lichenologiska bidrag. Af svenska botanister hafva i synnerhet G. WAHLENBERG och TH. M. FRIES ägnat uppmärksamhet åt Norges lafflora. Den sistnämnda kände sig i yngre år alldeles särskildt dragen till norra Norge, och frånser man Uppsalatrakten, torde det icke vara något område, hvars lafvege- tation han visat sig så väl känna som just norra Norges. Det har också varit till FRIES arbeten, Lichenes arctoi och Lichenographia scandi- navica m. fl., som man i främsta rummet haft att hänvända sig, om man velat inhämta upplysningar om den norska laffloran. Under de senaste åren synes intresset för lafvarna åter hafva vaknat till lif i Norge. J. HAVAAS har undersökt landets västra delar, där många i växtgeografiskt hänseende intressanta fynd voro att vänta. De sydöstra delarna hafva blifvit föremål för undersökningar af BERNT LYNGE. För att i sitt land i vidare kretsar sprida kännedomen om och intres- set för lafvarna har LYNGE nu under ofvan nämnda titel utgifvit en flora öfver de större lafvarna, busk- och bladlafvarna (med undantag af Collemacéerna). Genom examinationsschemata öfver släktena och ar- terna, så ofta ett släkte innehåller så många sådana, att en dylik anord- ning kunnat anses behöflig, har förf. sökt underlätta arbetet för den, som utan några omfattande förkunskaper i lichenologi vill bestämma de lafvar, han anträffar. För såvidt jag kunnat finna, äro dessa schemata åtminstone i allmänhet väl uppställda och mycket brukbara. Att pröfva dem på det sätt, som lämnar fullt säkert underlag för ett värdesättande, nämligen genom att låta någon med ledning af dem >»examinera»> ett an- tal för honom alldeles obekanta lafvar, därtill har jag dock icke haft något tillfälle. Öfver hvarje släkte, art eller varietet lämnas en kort beskrifning, i hvilken äfven hänsyn tages till vissa mikrokemiska karak- tärer och som i många fall belysas och förtydligas genom fotografiska afbildningar, sammanförda på 7 taflor i slutet af boken. Härtill fogas uppgifter rörande förekomstsätt och utbredning inom Norge. De utför- liga hänvisningar till exsickatverk, dem förf. sammanställt under hvarje art, hafva visserligen i och för sig ett betydande värde, men torde för hufvudmassan af dem, för hvilka förf. arbete i främsta rummet är af- sedt, ej hafva någon större praktisk betydelse, då ju exsickatverken åt- minstone i många fall ej äro för dem tillgängliga. I fråga om släktbegränsningen intager förf. i allmänhet en konservativ ståndpunkt. Till Physcia t. ex. hänföres sålunda äfven Anaptychia, och alla stictacéer sammanföras till ett släkte. Beträffande artbegränsningen står han på en något olika ståndpunkt för olika släkten eller grupper. För Cladonia t. ex. följer han hufvudsakligen WAINIOS Monographia Cla- doniarum universalis och afviker därför i flera hänseenden från TH. M. FRIES framställning i Lichenographia scandinavica. Parmelia vittata, P. tubulosa och P. farinacea hänföras som varieteter under P. physodes, hvarvid dock anmärkes, att denna är en kollektivart och att P. tubulosa är alt anse som till arten skild; om P. farinacea säger han sig ej kunna uttala någon bestämd åsikt, enär den är honom för litet bekant. De bruna, förr ofta till P. olivacea hänförda formerna, såsom P. subauri- ferxakESKexasperatula; P: fuliginosa, PP; aspidota: och"P. prolixa, få där- emot innehafva rangen af arter. Physcia stellaris och Ph. obscura bibe- hållas i den omfattning, dessa arter hafva i TH. M. FRIES' Lichenographia secandinavica, och äro i hög grad kollektiva. Bland af LYNGE upptagna arter, som ej äro omnämnda från den skan- dinaviska halfön i FRIES Lichenographia scandinavica eller i den 1880 utgifna poängförteckningen öfver Skandinaviens lafvar, märkas, förutom några Cladonize, Alectoria nidulifera Norrl., Peltigera scutata Ach. (båda bland annat från Kristianiatrakten), Nephroma lusitanicum Schzer., Ramalina Curnowii Cromb., Sticta limbata (Sm.) Ach. och Sticta intricata Del. var. Thouarsii (Del) Nyl. De tre sistnämnda, som inom Skandinavien äro anträffade endast i västra Norge, äro intressanta i växtgeografiskt hän- seende, i det att de äro utpräglade atlantiska arter. Äfven Nephroma lusitanicum synes hufvudsakligen hafva västlig utbredning; i förbigående må här omnämnas, att den dock sistförflutna sommar insamlades af mig i Stockholms skärgård. Ett tryckfel, som återfinnes på icke mindre än tre ställen och som lätt kunde gifva anledning till oriktig skrifning af ett artnamn, vill jag begagna tillfället att påpeka, nämligen »Parmelia cylispora»; bör vara Parmelia cylisphora. Oafgjord vill jag lämna frågan, huruvida det kan anses nödvändigt att låta detta namn ersätta det länge använda Parmelia (168) caperata, äfven om LINNÉS Lichen caperatus är identisk med Cetraria pinastri. LYNGES arbete framträder utan några större vetenskapliga anspråk, något som framgår redan däraf, att det genomgående är skrifvet på norska. Några kritiska utredningar af omtvistade eller mindre väl kända former eller formgrupper innehåller det icke. Det afser i främsta rum- met att vara en hjälpreda för dem, som utan att behärska den spridda, på latin eller på de stora kulturspråken skrifna, floristiskt-lichenologiska litteraturen vilja ägna uppmärksamhet åt de element af den norska laf- vegetationen, som spela den största rollen i växtfysiognomiskt hänseende. Och den uppgiften synes det väl fylla. Äfven åt svenska botanister kan det rekommenderas såsom i många fall, särskildt beträffande Cladonierna, mycket användbart. Gust. O. Malme. H. W. ARNELL und C. JENSEN, Die Moose des Sarekgebietes. Zweite und dritte Abteilung. Naturwissenschaftliche Untersuchungen des Sarekgebirges in Schweden-Lappland, geleitet von Dr. A. HAMBERG. III Botanik. Lief. 3 (s. 133—268) 1910. C. E. FRITZE, Stockholm. R. FRIEDLÄNDER & SOHN, Berlin. Första häftet af detta för Sarekområdets mossflora grundläggande ar- bete, innehållande Hepaticx och Sphagnace&x, utkom 1907 och refere- rades i Svensk Botanisk Tidskrift för 1908, häft. 1. De nyss utkomna andra och tredje häftena innehålla en speciell behandling af områdets bladmossor samt en allmän del, som framhåller några olika synpunkter beträffande mossvegetationen. Vid de olika arterna bifogas kritiska an- märkningar och jämförande uppgifter om lokaler m. m. De flesta af de nya formerna samt några andra äro afbildade. Ur arbetets allmänna del må följande meddelas af ARNELLS »Återblick på områdets mossvege- tation». För hela Sarekområdet har författaren angifvit antalet mossarter till 378 (260 bladmossor, 101 lefvermossor och 17 torfmossor). Af dessa äro följande 5 arter för vetenskapen nya: Martinellia lapponica, M. sarekensis, M. obscura, Bryum sarekense och Oncophorus Hambergi. Följande varieteter äro nya: Jungermania quinquedentata var. tenera, Marsupella Boeckii var. inerassata, Polytrichum urnigerum var. subinte- grifolium, Pohlia ceruda var. seriata, Dicranum fuscescens var. angustifo- lium, D. congestum var. subspadiceum, D. elongatum var. longifolium, Amblystegium Wilsoni var. boreale och Pterigynandrum decipiens var. cochlearifolium. Följande arter äro för Sverige nya: Peltolepis sibirica, Sauteria alpina, Odontoschisma Macounii, Martinellia hyperborea, M. paludosa, M. spits- bergensis, M. helvetica, M. Kaurini, M. purpurascens, Jungermania Baue- riana, J. Binsteadii, J. elongata, Marsupella capillaris, M. aquatica, Cesia varians, Polytricham inconstans, Bryum crispulum, Br. Limprichtii, Br. leres, Dicranum spadiceum, Ditrichum vaginans, Grimmia Ryani, Gr. api- (169) culata, Gr. alpestris, Gr. angusta!, Hypnum trachypodium, Lescurea ri- yescens, L. Breidleri, Campylium stragulum. Enligt författarens undersökningar utgör antalet mossor i björkregi- onen 299, i videregionen 300. Den förra siffran anses dock för låg, då tiden ej medgaf någon fullständigare undersökning af björkregionen. Kännedomen om den vertikala utbredningen af mossorna är ännu brist- fällig. Dock torde såsom KAALAAS visat antalet mossor aftaga mot höjden. Mossornas individantal eller frekvens betecknas af författaren medels siffror (1 betyder mycket sparsamt förekommande och 5 massvis upp- trädande). Af områdets arter ha 222 såsom medelfrekvens 1, 50 arter medelfrekvensen 4—5. Denna senare grupp förekommer i alla områdets tre regioner och åtminstone i tvenne af dem i större mängd. Af dessa må nämnas: Ptilidium ciliare, Jungermania inflata, J. alpestris, J. ven- lricosa, J. minuta, Polytriehum strietom, P. alpinum, Dicranum elon- gatum, Grimmia ericoides, Gr. fascicularis, Gr. ramulosa, Amblystegium aduncum, ÅA. sarmentosum, Hylocomium proliferum, hvilka alla ha medel- frekvensen 9. Äfven redogöres för mossornas fertilitet. Af områdets 378 arter voro 200 fruktbärande (pleurokarper 27, lefvermossor 53 och akrokarper 120 arter). Detta oväntadt stora antal fruktbärande mossor torde kunna bero på att blott fjälltopparna ha ett arktiskt klimat, under det att uti lägre regioner trifs en yppig björkvegetation. Vid redogörelsen för mossornas sannolika invandringsvägar urskiljer författaren fyra olika geografiska grupper: 1. Ubiquistiska arter, som äro utbredda öfver hela Nord-Europa och i synnerhet öfver det skandinaviska florområdet. 2. Meridionala arter, som äro allmännare uti Götaland och Svea- land än uti Norrland och Lappland. 3. Boreala arter, som äro allmännare i norra Sverige och ofvan björkregionen aftaga i frekvens. 4. Alpina arter, som i Skandinavien ha sitt frekvensmaximum ofvan skogsgränsen. De västliga och medeleuropeiska boreala och alpina arterna, som ej iakttagits uti Nordasien, torde enligt författaren kommit söderifrån. De västliga (d. v. s. i England förekommande) arterna kunna ha kommit från väster. De östliga boreala och alpina arterna ha kommit från öster. Från norden eller polartrakterna härstamma de mossor författa- ren kallat arkliskt alpina (jämf. öfversikten s. 242—9245). Till sist meddelar JENSEN en detaljerad framställning af områdets moss-samhällen. E. Adlerz. 1 Tagen i Lule Lappm. af E. NYMAN enl. HAGEN, Musci Norv. bor. sid. 60. Ref. Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 30 SVENSKA BOTANISTER AFLIDNE TING Karl Peter Hägerström var född i Gustaf Adolfs församling, Skaraborgs län, den 29 nov. 1850. Fadern, som var Ssnickarmästare, dog, då sonen var blott 5 månader sammal. Efter att ha genomgått folkskolan lärde han sig faderns yrke. Först vid nära 18 års ålder eller 1868 kom han in vid Jönköpings läro- verk. där mogenhetsexamen aflades 1875. I Uppsala, där han till en början studerade för den presterliga banan, drog honom hans intresse för botaniken snart öfver till naturvetenskaperna. Omväxlande med konditioner studerade H. vid universitetet och aflade fil. kandidat-examen den 30 maj 1884. Läsåret 1885—586 genomgicks profår vid realläroverket på Norrmalm i Stockholm. I dessa det värsta »extralärareländets» tider voro utsikterna att få en ordinarie befattning mycket små, utom efter många och långa tjänsteår. Först efter 11 år, hvarunder han tjänst- gjorde som vik. lektor och adjunkt i Falun, Västerås m. fl. ställen, blef K. P. HÄGERSTRÖM adjunkt i naturalhistoria, kemi och matematik i Västerås, hvilken befattning han innehade till sin död den 27 febr. 1910 på lasarettet i Västerås vid 59 års ålder. Dödsorsaken var blindtarms- inflammation. Botaniken var jämte geologien den aflidnes älsklingsämne. Han be- satt ett genom mångårig öfning skarpt utveckladt natursinne, god obser- vationsförmåga, kärlek till naturen, lust och fallenhet för arbeten i fältet. Under somrarna 1885—92 deltog han såsom extrageolog i Sveriges geologiska undersöknings fältarbeten. Af hans nästan hvarje sommar företagna botaniska resor nämna vi: 1877—79 i Dalarna, hvars resultat äro publicerade i Flora Dalecarlica af C. INDEBETOU (1879); 1882 som Linnéansk och Kniggeansk stipendiat; till Västergötland flera somrar; västra Halland och Skåne 1906: Vassijaure naturvetenskapliga station 1905. Ännu den sista sommaren företog han, trots bruten hälsa, en resa med skjuts genom Härjedalen. Mest bekant är den resa, som H. sommaren 1880 i sällskap med fil. d:r E. V. EKSTRAND företog till Nordland och Torne Lappmark, hvarunder talrika för dessa trakter nya växter upptäcktes, däribland Platanthera obtusata på »Nuljalaki i nedre fjällreg. på norra sidan bland Gymnadenia albida, Chamorchis alpina, Pedicularis hirsuta m. fl.» Denna resa, som då med den tidens kommunikationer var mer märklig än i våra dagar, finnes skildrad i en längre uppsats »>»I Torne Lappmark» i Nya Dagl. Alleh. 1880. De botaniska fynden äro publicerade i Bot. Notiser 1882 p. 65—96: Bidrag till Torne Lappmarks och Ofotens Flora. I samma tidskrift har han 1887 skrifvit: Åtskilliga former af Quercus Robur och sessiliflora i nö. Skåne. (INZEN) Om K. P. HÄGERSTRÖMS lärareverksamhet anföra vi efter en platstid- ning följande: »Omdömena om den aflidne som lärare falla olika. Vi erinra oss härvid hvad en ung man yttrade, som tog studentexamen för några år sedan: »Inte tyckte jag alltid så bra om Karl Peter, när jag var i läroverket, men ute bland kamraterna har jag funnit, att han undervi- sat mig så, att jag vet mer i naturkunnighet än kamraterna, som kom- mit från andra läroverk, och det har jag att tacka Karl Peter Häger- ström för.» Johan August Berlin afled å sitt sommarställe Skälsvik å Svartsö i Roslagen den 9 juli 1910. Han var född den 7 aug. 1851 i Malsta socken, Roslagen, blef med. d:r 1888 och förste provinsialläkare i Stockholms län 1892. Den aflidne var en intresserad västkännare och efterlämnade vid sin död både ett vackert herbarium och en värdefull botanisk boksamling. Som botanist och läkare deltog han i Nordenskiölds expedition till Grön- land 1883. Från hans hand äga vi tvenne värdefulla och ej sällan (t. ex. bägge i detta häfte af Sv. Bot. Tidskr.) citerade botaniska arbeten: Den geografiska utbredningen af Skandinaviska halföns Fanerogamer och Orm- bunkar i tabellarisk öfversigt; Stockholm, Norstedt & Söner, 1875 och Kärlväxter insamlade under den svenska expeditionen till Grönland 1885: Sv. Vet-akad. öfvers. 41 (1884), N. 7, p. 17—89. Carl Georg Fant rektor i Mariestad, afled i Jönköping den 23 aug. 1910. Han föddes i Järlåsa, Uppsala län den 19 mars 1844; blef fil. d:r i Uppsala 1872, kollega i Mariestad 1875 och var rektor därstädes 1893—1909. Har af trycket utgifvit: Sveriges träd och buskar i vinterdräkt. Sthlm 1879, grad.- disp. Dessutom en afhandling om lifränte- och kapitalförsäkringsanstal- ter; Det viktigaste af läran om jorden, Mariestad 1877; uppsatser i Läs- ning för Folket, däribland äfven en botanisk: Några snyltgäster på våra födo- ämnen (1884, p. 266—282, undert. C. F. Nils Conrad Kindberg afled vid 78 års ålder i Uppsala den 23 aug. 1910. Han var född den 7 aug. 1832 i Karlstad; blef fil. d:r i Uppsala 1857 på en afhandling: Synoptisk framställning af Växtslägtet Lepigonum; var i 40 år lektor i Linköping (1860—1900), hvarefter han till sin död bosatte sig i Uppsala. Den gamle var lärjunge till ELrraAs FRIES och förblef till sin lefnads slut en ifrigt verksam botanist, särskildt på bryologiens område. En viss (L72) svaghet för hvad man plägar kalla »bokmakeri» torde ha varit orsaken till att hans produktion i det hela blef mera kvantitativt än kvalitativt betydande. Hans talrika afhandlingar behandla hufvudsakligen Skandina- visk fanerogamfloristik samt Europas och Nordamerikas mossor. Vi nämna särskildt: Monographia generis Lepigonorum (Nova acta soc. reg. scient. Upsal. 1863). Östgöta flora (1861; 4:e uppl. 1901. Svensk flora (1877). Euro- pean and N. American Bryinee (1897—1900). Skandinavisk bladmossflora (1903). TENSVE Professorn vid Karolinska Institutet Erik Johan Widmark afled den 15 dec. 1909 i Stockholm. Han var född den 26 aug. 1850. Från sin skoltid till sin lefnads slut intresserade han sig lifligt för bo- tanik och samlade under årens lopp ett rikhaltigt herbarium, som efter hans död skänktes till Riksmuseum. Som botanisk författare uppträdde han ej, sin vetenskapliga produktion utvecklade han på oftalmologiens område. Hans första arbeten på detta gebiet behandla dock ett gräns- område till botaniken, den medicinska bakteriologien. De bakteriolo- siska undersökningar som han publicerade öfver dakryocystitis och ulcus serpens, öfver blepharadenitis, den purulenta konjunktiviten, vulvovaginitis m. fl. anses vara grundläggande för vår kännedom om hithörande frågor. G. L—m. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Föreningens årsmöte. Föreningen sammanträdde till årsmöte den 30 november 1910, hvarvid förekom val af styrelse, redaktionskommitté, revisorer och revisorssupp- leanter. Föreningens styrelse för 1911 utgöres af: professor V. B. WITTROCK, ordförande; professor R. SERNANDER, vice ordförande; docenten O. ROSEN- BERG, sekreterare och redaktör; fondmäklaren G. INDEBETOU, skattmäs- tare; samt öfriga ledamöter: läroverksadjunkten J. BERGGREN; lektor K. BoHLIN; professor O. JUEL; professor G. LAGERHEIM; lektor G. MALME; professor HJ. NILSSON; professor M. SONDÉN. Redaktionskommitté för 1911: lektor K. BOHLIN; professor G. LAGER- HEIM; docenten O. ROSENBERG; professor R. SERNANDER; docenten N. SVEDELIUS. Till biträdande redaktör valdes fil. licentiaten TYCHO NVES- TERGREN. Till revisorer för 1911 års förvaltning valdes hofkamrer H. HAFSTRÖM och docenten H. HESSELMAN. Revisorssuppleanter: doktor N. SYLVÉN och jägmästare G. SCHOTTE. Professor R. SERNANDER höll ett med planscher och mossprof illustre- radt föredrag: »Öfversikt af de nordeuropeiska mossarnas bildnings- historia.» Docenten O. ROSENBERG demonstrerade medelst ZEISS mikroprojektions- apparat ett antal mikroskopiska preparat, framställande alger och svam- par, växternas anatomiska byggnad, embryosäckens utveckling, embryo- bildning och befruktning. Professor O. JUEL demonstrerade en af honom själf förfärdigad foto- grafi i naturliga färger af en Selaginella. Nya medlemmar. Styrelsen har till medlemmar af föreningen invalt: på förslag af lektor E. Hemmendorff: fil. der SVEN ALARIK LJUNGGREN, Nynäshamn; på förslag af marinintendenten Hj. Pravitz: marinintendenten VICTOR CARLSON, Karlskrona; 174) på förslag af docenten O. Rosenberg: civilingenjören VALD. FREIDENFELT, Stockholm, fröken CLARE LAGERCRANTZ, Stockholm, grufingenjören ALARIK LARSON, Striberg, Mag. sc. ÖJVIND WINGE, Köbenhavn; på förslag fil. fil. fil. fil. fil. fil. stud. stud. stud. stud. stud. stud på förslag auditör JESPER LILLIESKÖLD, Stockholm j; på förslag fil stud. på förslag civilingenjören N. R:SON KLEEN, Valinge, Stigtomta, skogseleven D. OLSSON, Stockholm, skogseleven W. SJÖGREN, Stockholm, skogseleven C. SMEDBERG, Stockholm, förest. på Entomolog. anst. ALB. TULLGREN, Experimentalfältet: af professor R. Sernander: NILS O. ASKELÖF, Uppsala (Ög.), i ERIK ASPLUND, Uppsala (S. N.), STEN EIKSSON, Uppsala (Smål.), BERTIL GRUNDITZ, Uppsala (Smål.), RIKARD STERNER, Uppsala (Kalm.), JOHAN WIGER, Uppsala (G. H.); af lektor J. A. O. Skårman: af fil. stud. Ewald Sterner: VALLENTIN NORLIND, Lund: af d:r N. SYLVÉN: på förslag af f. d. stationsinspektor P. Söderlund: telegrafingenjören GEORG LARSON, Luleå; på förslag faktorn på förslag fru E. LINDSTRÖM, f. KEILLER, Vibynäs, Nykvarn (Stockholms län); af folkskolläraren John W. Thorén: THRURE HJERTMAN, Göteborg; af professor V. B. Wittrock: på förslag af trädgårdsdirektör I. Örtendahl: trädgårdsdirektör ENOCH CEDERPALM, Stockholm, professor MÅRTEN ELFSTRAND, Uppsala, privatläraren fil. kand. G. A. FRÖMAN, Uppsala SAMMANKOMSTER. Botaniska sällskapet i Stockholm. Den 25 nov. 1910. Lektor G. MALME höll föredrag om årsskottets förgrening och i sam- band därmed stående företeelser hos Rubus idus. Densamme demonstrerade fasc. 8 af sitt lafexsiecat Lichenes suecici exsiccatli. Lektor J. A. O. SKÅRMAN föredrog om gallbildningar hos Salix caprea samt förevisade exemplar af Cardamine pratensis med fyllda blommor, hvarvid en utförlig redogörelse lämnades för GOEBELS m. fl:s undersök- ningar beträffande denna sedan länge bekanta formafvikelse. Amanuensen B. PALM redogjorde under förevisande af ett rikhaltigt material för sina undersökningar öfver Stockholmstraktens Taphrina- arter. Professor G. LAGERHEIM demonstrerade några intressanta växter från Stockholms högskolas växthus, däribland ett prydligt exemplar af Nepenthes. Dens 200 [e0r CLI Fil. d:r ASTRID VON EULER f. CLEVE höll ett af planscher och tabeller belyst föredrag om utvecklingscykeln hos en pleomorft planktondiatomacé, Melosira helvetica, från Mälaren. Fil. dir T. LAGERBERG förevisade pressade exemplar af Populus canes- cens (= P. alba X tremula) med dimorfa grenar, så att kortskotten voro af tremula-typ, medan långskotten buro blad, som fullkomligt liknade P. alba. Samtidigt omnämndes den utan tvifvel spontant uppkomna lund af P. canescens, som finnes vid Linnés Säfja i Upland. Professor G: LAGERHEIM demonstrerade ett antal blommande växter från Stockholms högskolas växthus. Vetenskapsakademien. Den 23 nov. 1910. Det meddelades att landshöfdingeämbetet i Norrbottens län utfärdat kun- görelse om fridlysning af följande växter inom länet: (176) Arnica alpina, Chrysosplenium tetrandrum, Papaver radicalum, Habe- naria obtusata, Trisetum agrostideum och Wahlbergella affinis med förbud för hvar och en, som icke har ägande- eller nyttjanderätt till mark, där de växa, att insamla dem. Likaledes meddelades att landshöfdingeämbetet i Uppsala län utfärdat kungörelse om mistelns (Viscum album) fridlysning inom länet. Af de Regnellska gåfvomedlen tilldelades fil. kand. D. NILSSON 250 kr. för planktonundersökningar i Sarekfjällens sjöar. Den 7 dec. 1910. Till utländsk ledamot invaldes prof. HUGO DE NVRIES. Det Beskowska stipendiet tilldelades studeranden HENRIK LUNDEGARD för fullbordande vid Stockholms högskola af en undersökning öfver kärn- och celldelningens morfologi hos växterna. Af riksdagens anslag för svensk forskning vid utländsk biologisk hafs- station har akademien, som äger rätt att disponera anslaget, tillerkänt docenten C. J. F. SKOTTSBERG 1,000 kronor för algologiska studier vid de biologiska stationerna å Helgoland och vid Tvärminne. Prof. A. G. NATHORST redogjorde för en af Letterstedtske stipendiaten läroverksläraren K. B. NORDSTRÖM inlämnad berättelse öfver hans under året utförda botaniska undersökningar i Medelpad samt förevisade prof ur en af kand. TH. HALLE under sommaren 1910 hopbragt synnerligen rikhaltig samling fossila Juraväxter från kusten af Yorkshire, innehållande bland annat en rik samling blommor af Williamsonia. Resan hade be- kostats af stiftelsen Lars Hiertas minne. Till införande i Arkiv för botanik antogs: 1) Ein neues eigentäumliches Eryngium af d:r P. DUSÉN, 2) Nya östsvenska Taraxaca af d:r H. DAHL- STEDT, 3) Morphologische Flechtenstudien af B. KAJANUS. Den TI jan VII Till införande i Arkiv för botanik antogs en afhandling af akademiens stipendiat fil. kand. K. B. NORDSTRÖM: Iakttagelser öfver strand- och vattenvegetationen i vissa trakter af Medelpad. Den 8 feor. LITT: Berättelse hade inkommit från docenten J. H. KYLIN, som med under- stöd från Vetenskapsakademien undersökt Balrachospermum-arternas ut- bredning i vissa delar af Sverige samt med understöd ur Hahnska dona- tionen bearbetat sina samlingar. Till innehafvare af ett inrikes Lelterstedtskt resestipendium utsågs do- centen H. KYLIN. Till införande i Arkiv för botanik antogos: 1) Juckasjärvi-områdets flora af fil. stud. E. STERNER, 2) Mikrokemiska notiser om trichomer af f. d. lektor P. G. E. THEORIN. Till representant för Akademien vid firman B. G. TEUBNERS i Leipzig 100-årsjubileum i mars d. å. utsågs prof. G. LAGERHEIM. Den 220febr: CIA Till Akademiens representant vid skotska universitetets S:t Andrews 100-årsfest den 12—135 sept. 1911 utsågs prof. A. G. NATHORST. Till införande i Handlingarna antogs: Paläobotanische Mitteilungen 9 af prof. A. G. NATHORST; i Arkiv för botanik: Studier öfver afvikande talförhållanden och andra anomalier i blommorna hos några Campanula- arter af fil. kand. O. DAHL. Vetenskapssocietelen i Uppsala. Den 20deci 1910: Professor O. JUEL höll ett föredrag med skioptikonbilder om ymphy- brider. NOTISER: K. Vetenskapssocietetens Linnépris för år 1912. K. Veten- skapssocieteten i Uppsala har beslutat att den 23 maj 1912, årsdagen af Carl von Linnés födelse, utdela ett pris af 53500 kronor för bästa sva- ret på någon af följande prisuppgifter: 1. Anatomisk eller artbeskrifvande redogörelse för en i Sverige före- kommande mindre kryptogamgrupp, som förut är ofullständigt känd. 2. Faunistisk redogörelse för någon i Sverige förekommande djur- grupp. 3. Systematisk undersökning af de postglaciala sedimenten inom nåä- gon af våra älfdalar med hänsyn till deras lagerbyggnad och fossil. 1. Af redan utförda undersökningar synes framgå, att luftens radio- aktivitet i vårt lands nordliga delar är ovanligt hög. Societeten önskar en bekräftelse på och ulsträckning af dessa undersökningar. Svaren, som böra vara insända till K. Vetenskapssocietetens sekrete- rare före ingången af februari månad 1912, skola antingen å titelbladet bära författarens namn eller vara åtföljda af en förseglad namnsedel, som å utsidan är försedd med en devis, hvilken likaledes skall vara tecknad på afhandlingens titelblad. Om inga svar ingå på de framställda uppgifterna eller Societeten ej anser sig kunna prisbelöna något af dem, som inkommit, kommer Socie- teten att tillerkänna priset för någon afhandling, som antingen blifvit införd eller till intagande i dess acta anmäld under tiden den 1 febr. 1909—1 febr. 1912 eller ock annorstädes blifvit tryckt och före r den 1 febr. 1912 af författaren eller någon Societetens medlem inlemnad till Sekreteraren, om den på ett utmärkt sätt belyser något ämne, tillhörande Sveriges geografi och naturalhistoria. Priset kan under samma villkor utdelas för någon resebeskrifning eller topografi öfver Svenska landskap. D:r A. Y. Grevillius, Kempen (Rhein), som fått i uppdrag att referera den svenska litteraturen för prof. HOLLRUNGS Jahresberichte öber die Pflanzenkrankheiten, anhåller att få sig tillsänd dithörande publikationer, äfven sådana, som äro tryckta 1909. Rättelse. I Tu. C. E. FRIES och S. MÅRTENSON, Floristiska anteck- ningar etc. i föregående häfte (Bd 4, h. 3) bör följande utgå: pag. (61) rad. 12 och 13 nedifrån orden: Återfunnen af T. LAGERBERG; pag. (67) rad. 18 och 19 nedifrån orden: Jukk.: Vilkisorta ofvan kalkbranten (T. LAGERBERG), Snuoritjäåkko, sydbranten inom regio alpina (T. LAGERBERG.) VT SN AL” SN . 1 JR RE FN t , CJ I TSE STP SIA ANSE NERO Sr SA FNFRINER ” é LO TE RT 1 ik? Fd i TVR (AN ND ME LS VOL NR FSA 5 | I | arden Libra: IN i I | | 5185 0 I | ll | TE a