= ng = Ed JAR Sr SLA FÖR fe IK NÅ NM 7 SING år) i LOK R å Va » t $ (20 4 Kr ” LR pk RN nn på VV ja A Fu 4 4 Sr Å ' ve BLA RA MERNA CS . y VE a, SN 24 É Ar fate SR NATAL uj il NA Vv CA NR | pe SA LI Ä M Tag NOR AN AD 2 bo Ti ' g / Vv CYAN ON UYR (a AND Få UV hd AA ” Jr VIN | j NGN jag ” Vb h Å - iv. å SEM RN ÅN 1 uu fun f v (AN SA ' i JAN NR i N SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT der NEW YORK BOTANICAL GARDEN UTGIFVEN AF SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN REDIGERAD AF TS OVESTERG REN BAND 9 1915 STOCKHOLM NYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET 192915. UTGIFNINGSTIDER Häftet 1, sid. . 1—132 den 15 april 1915 > 2, » 133—260 > LI TEL9S > 3 » 261—384 » 15 dec. 1915 3, 4,» 380-482 > 151 jan: LYl6E RÄTTELSE Sid. 140 rad. 14 nedifr. (och flerstädes i s:a afh. står Hypericum perfoliatum läs: H. perforatum. INNEHÅLLSFÖRTECKNING (Inhaltsverzeichnis) ARNELL, H. Wilh. Det naturhistoriska riksmuseets samling af lefver- mossor. (Die Lebermoos-Sammlung des Naturhistoriska Riksmuseum FE StockhoOlmM:)..:...<.:sears + 6 BLOMQVIST, Sven G:son. Ståndortens: inflytande Så Ciksium. acaule L. (Der Einfluss des Standortes auf Cirsium acaule L. Deutsches Resumé p. 28). SE RDR Re AE RNE frra se REKA ENS USS Fal. SITA SATIN EEE T BRYANT- MEISNER, Biddlt. Biografi af ROMELL, Lars Gunnars h...s. BuUBA'K, Fr. Ueber Spheeria leptidea Fr. Se DAHL, Carl G. Orobanche crenata Forsk. och Örolsndehs Heder Duby förvildade vid Alnarp. (Orobanche crenata Forsk. und Oro- banche Hederze Duby bei Alnarp, Skåne, verwildert.) Es OM LR Sera DAHLGREN, K. V. Ossian. Uber die Uberwinterungsstadien der Pollen- säcke und der Samenanlagen bei einigen Angiospermen. ............... — —, Nya lokaler för Epipogum aphyllum (Schmidt) Sw. [Neue Fundorte för Epipogum aphyllum (Schmidt) Sw.) .. — —, Ein Kreuzungsversuch mit Capsella Heegeri Sölms- = DU Rd; G. Einar. Lichenologiska anteckningar från östra Snydel land. SANNA Aufzeichnungen aus dem östlichen Små- land.) 23 AN ER ret SER CE RR KDE SS RIE ARBE PE Et Age AN BOSE EN Aa —'—, Hähsdskärs Halar: Ett bidrag till kännedomen om laffloran i Södermanlands yttersta skärgård. (Die Lichenen Hufvudskärs. Ein Beitrag zur Kenntnis der Lichenenflora der äussersten Scheren SOdermanland S;)!:3, s.k ss EEE ESS 7 ag bn Bl yn 14 AR USES RANA FR AOT ER BER — —, Lichenologiska frågment. I (Lichenologische Fragmente. I.)...... T EKBLOM, Axel Richard. Minnesord af LUNDSTRÖM, E. Pr ICE ELIASSON, Å. G. Svampar från Småland. (Pilze aus Småland. SI FRIES, E. Th. Spridda växtgeografiska EE (Vermischte NAR geographische Beiträge.) ... ..... LI Inn ck FRÖDIN, John. Några märkliga sydbergs i Lule Kaäppraark. Tvenne nya lokaler för Potentilla multifida. (Einige bemerkenswerte Sud- berge der Lule Lappmark. Zwei neue Fundorte der Potentilla multifida.) 10 57 ITS FRIDA UEE I SLL pr BEU TER TE (TIA I BON TT (: SRSrpE TUSAN BRAST RÄDS EA AA GERTZ, Otto. En =: variationsstalistisk undersökning å Anthemis tinctoria. (Eine variationsstatistiscehe Untersuchung der Anthemis tinctoria LL.) IST IREE En nat: Kilian Stobzus beskrifven bildringsafvikelse: å I Hesperis matronalis L. (Eine von Kilian Stobeus beschriebene Monstrosität KRETSEN SKETT LE GOIIA A LIS( ÄN Je OM for ort sä de örg sd Rd ss SAS St plee ande Sa lälör ens ventre GRAPE, Adolf. Anemone ranunculoides funnen i Jämtland. (Anemone ranunculoides in Jämtland gefunden.) .... 3850 114 380 421 128 401 108 192 160 IV HaALLQUIsST, Sven. Nya lokaler för Hedera Helix L. och Taxus baccata L. i Stockholmstrakten. (Neue Fundorte der Hedera Helix L. und Taxus baccata Lim dersGegend Von Stockholm) so... ce HRINTZE, Aug. Om synzoisk fröspridning genom fåglar. Uber NTE zoische Samenyverbrenmtung < ilvensis nov: RYyDP .s s..-s-ssersssc< HADE — —, Kornbröd från 600-talet e. Kr. (Gerstenbrot aus dem da Tal KRANEN, I, GARN elsela tedde sekr verb oj FRI NEG RARE SANT SSR SAMUELSSON, Gunnar. Studier öfver vegetationen i Dalarne. I. Några lafvar från Dalarne. (Studien öber die Vegetation Dalarne's. I. Eimsenbiechenen. aus: Dalaltn€)..4..sccsso sd isu derdss dr ier sn dere es seas bnriner önniRAr — —, Om trädgränsen i Dalarnes fjälltrakter. Föredrag. (Uber die Baumgrenze in den Hochgebirgsgegenden Dalarne's. Vortrag.) — —, Om vegetationen vid Finse i inre Hardanger. Föredrag. (Uber die Vegetation bei Finse des inneren Hardanger's. Vortrag.) SELANDER, Sten. Några tillägg till »Stockholmstraktens växter». [Nachträge zu »Stockholmstraktens växter». (Die Pflanzen der Stock- ERRIN (r6 ETAC?) |öast lr anno ples El Ansr N a OKT åse EE Rö Es går RT — —, Nya tillägg till »Stockholmstraktens växter». (Neue Nachträge zu »Stockholmstraktens växter») ......... — —, Ytterligare några ord om subboreala vinter: i Stockholms skär Mind. (Noch einige Worte öber subboreale Pflanzen in den Schären BR RS GUT ko EN ÄN 2 a At E särtdRna 1a SR LAG NS sj dor säs rr Ln Barn bs SERNANDER, Rutger. Exkursionen till Skåne juli 1913 [hållen af Svenska Botaniska Föreningen]. (Die Exkursion nach Skåne [des Sehwedischen Botamschen. Vereins] im Jul 19153) 5 -..-:.ee.»swsre sonen BRA VbIDE AJ LSP Ser INORBINGE (G= ÖV rnnas tangenter Mossen: äre Mysdeg Får a. RAR SÖRLIN, A. Floristiska Hälsokningar från Östergöfland. s sommaren 1914. (Floristisehe Aufzeichnungen aus Östergötland im Sommer 1914.) — —, Ännu en fyndort för Solorina saccata. (Noch ein Fundort der Solorina saccata.) Mr ma ne SE EN 96 2 3 SEB IR a EA ANT SERENA AS TÄCKHOLM, Gunnar. EESK öber die Samenentwicklung einiger Onagraceen.. Fe ee EE EAA 1 ATS ENE SRS ADEL SES UREA OR i WESTERLUND, Carl Gästaf. ln IN EDI OBIATr öres også bokad ns TessN FUN HA EES Wowiile Arvid. Valeriana excelsa Poir. v. tripteroides Neum. fun- nen i Västmanland. (Valeriana excelsa Poir. v. tripteroides Neum. in Wästmanland gefunden.) 362 468 470 437 376 VI ÅHLANDER, Fr. E. Förteckning öfver svensk botanisk litteratur under åren 1909 och 1910. (Verzeichnis der schwedischen botanischen Litteratur in den Jamen 1909und 19103 be. (fdshrssebrleks Svenska Botaniska Föreningen ......... FREE TREE (FREE RER a Ma an Sv. Bot. Föreningens exkursion till Skåne. Botaniska sektionen af Naturvetenskapl. Studentsällskapet i | Uppsala BOtaniskat Sallskapet! 1 Stockholm oso. ss sesscessss sa cores Societas pro. Kaunaet Flora Fen0iCA ”....s..ss:ssicsce-tessåse csr scr sva sas ie NElenskapsakademle -:t..ccs. sc endps oss senere böjs syr regn lens Aa erna sf AS ING [1 SEIPSEASIE EK ERS ET AR RESER (AS ondt fe ra Avd da Ekots sees SS ps a NAS 131, 260, ARTFÖRTECKNING I denna förteckning upptagas i allmänhet endast de växter, som blifvit i något afseende utförligare omnämnda. För vetenskapen nya former äro tryckta med gröfre stil. Acer Negundo 246. Acicarpha tribuloides 184. Allium Scorodoprasum Xx vineale 432. Anemone ranunculoides 242. Anthemis tinctoria 160, 171. Arabis arenosa f. pilosa 122. Ascochyta Galeopsidis 408. Atamasco texana 4. Betula humilis 470. Boisduvalia densiflora 304. Caloplaca cirrochroa 121. GC. decipiens 117. Campanula rotundifolia f. humilis 433. Capsella Heegeri 397. Cardamine hirsuta f. silvatici= formis 123. Carex extensa X Oederi 433. C. Pairzi 452. Chrysanthemum Leucanthemum f. tubiflorum 168, 242. Chr. segetum f. fistulosum 168. Cirsium acaule & Bcaulescens 23. C. palustre X rivulare 451. C. olera- ceum X rivulare 451. C. rivulare 451. Clarkia 322. Colchicum autum- nale 6. Corydalis solida v. australis 124. Corylus Avellana 247. Crambe maritima 372, 373. Elymus europeus 455. Entyloma moniliferum 406. Epilobium angusti- folium 308. E. hirsutum 307. Epipogum aphyllum 376. Eranthis hiema- lis 3. Erigeron acris f. intermedius 434. Erysimum hieraciifolium 215. Fagus silvatica 453. Foeniculum -: officinale 445. Fragaria vesca 216. Fraxinus excelsior 244. Fuchsia 326, 347. Galium saxatile 138, 453. Godetia 313, 319—321. Gymnadenia odora- tissima 257. Gyrophora discolor 248. G. vellea 249. Hedera Helix 241. Hepatice 385. Hesperis matronalis forma 236. Hieracium Myophorum 238. Hordeum distichum forma 371. Hordeum vulgare 239. Juncus effusus X glaucus 453. Jungermania exsecta 393. Jussieua 295, 303. Lecanora leprosescens 115. Lecanora leptacina 119. Lecidea anthra- cophila 119. Lecidea testacea 119. Lecidea viridescens 255. Ledum palustre 2. Letharia vulpina 119, 364. Listera cordata 2. VIII Malachium aquaticum 243. Martinellia crassiretis 393. Mycospheerella Tassiana v. alpina 256. Myxothyrium leptideum 379. Nephroma lusitanicum 119. Orchis longifolia 126. Orobanche crenata 440. Orobanche Hederze 440. Orobanche major 458. Ovularia Baldingerze 411. Parmelia farinacea v. obscurascens 252. Parmelia furfuracea v. sora- lifera 251. Parmelia intestiniformis 247. Parmelia subargentifera 120. Parmeliella arctophila 121. Physcia melops 117. Placographa tesserata v. nivalis 121. Potentilla argentea 215. Potentilla multifida v. lapponica 217. Primula officinalis 1, 2. Pulsatilla patens 475. Ramularia Campanul&-persicifolizx 412. Ramularia Hieracii=um- bellati 412. Rhinanthus serotinus 435. Rinodina colobina 253. Rosa mollis subspecies nove 30. Rumices hybridi 370. Rumex maximus 370 Scirpus parvulus 449. Sedum annuum 214. Septoria Ribis=alpini 410. Solorina saccata 255. Sorbus Aucuparia 134. Spheeria leptidea 377. Sphag- num acutifolium 261. Sph. squarrosum 261. Stellaria longifolia 215. Taxus baccata 153, 241. Trillium grandiflorum 3. Ulmus levis 244. Uredinezx&e 255, 402, 464. Valeriana excelsa v. tripteroides 376. Violz hybrid2e 472, 474. Viola Rivi- niana 216. Woodsia alpina 415. v. latifolia 417. Woodsia alpina x ilvensis 418. Woodsia ilvensis v. brevifolia 419. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS STY- RELSE OCH REDAKTIONSKOMMITTÉ UNDER ÅR 1915. Styrelse: R. SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vice ordförande; T. LAGERBERG, sekreterare; T. VESTERGREN, redaktör; F. R. AULIN, skattmästare; J. BERGGREN, E. HEMMENDORFF, O. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. Redaktionskommitté: S. BIRGER, R. FRIES, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, R. SERNANDERK, T. VESTERGREN. FÖRENINGENS LEDAMÖTER OCH INSTITUTIONER, SOM ENL. STADG. 8 9 ERHÅLLA TIDSKRIFTEN + Anger ledamot, som erlagt afgift (med 100 kronor) en gång för alla. ADLERZ, E., Lektor, Örebro AFzELIUS, K. R., Fil. lic., Dalagatan 40, Stockholm AFZELIUS, RUT, Lärarinna, Jönköpings Elementarläroverk för flickor, Jön- köping AHLFVENGREN, F. E., Lektor, St. Badstugatan 70, Stockholm AHLQVIST, Alfred, Laborator, Torstensonsgatan 13, Stockholm AHLSTRÖM, N., Läroverksadjunkt, Åsbogatan 20, Borås ALM, G. O., Fil. d:r, Gropgränd 4, Uppsala (S. N.) ALM, K. G., Fil. mag., V. Järnvägsgatan 19, Uppsala ALMGREN, K. G., Hofrättsråd, Valhallavägen 45 B, Stockholm ALMQVIST, ERIK, Fil. stud., Kåbo, Uppsala ALMQUIST, ERNST, Professor, Karlavägen 20, Stockholm ALMQUIST, S., Lektor, Almunge, Djursholm-Ösby ALMQUIST, EMIL, Trädgårdsdirektör, Seminarielärare, Skara AMILON, J., Jägmästare, Stockholm "ANDERSSON, ERNST, Jägmästare, Djursholm 3 ANDERSSON, GUNNAR, Professor, Djursholm ANDERSSON, LORENTZ, f. d. Stationsinspektor, Villa Vidablick, Jönköping ANRICK, J., Amanuens, Kungsträdgårdsgatan 4, Stockholm ANTEVS, E. V., Amanuens, Hälsingegatan 9, Stockholm ARNELL, H. W., f. d. Lektor, Uppsala ARRHENIUS, AXEL, Rektor, Lundsberg, Nässundet ARVÉN, A., Stationsföreståndare, Gränna ARWIDSSON, I., Fil. d:r, Uppsala ASKELÖF, NILS O., Fil. stud., Öfre Slottsgatan 11 B, Uppsala (Ög.) ASKLUND, H., Läroverksadjunkt, Kungstensgatan 69, Stockholm ASPLUND, ERIK, Fil. mag., Lotskontoret, Oxelösund. AULIN, F. R., Fil. d:r, Birgerjarlsgatan 114, Stockholm "AURIVILLIUS, CHR., Professor vid K. Vetenskapsakademien, Vetenskapsaka- demien. AURIVILLIUS, MAGNUS, Fil. stud., Uppsala (G. H. BAGGE, A., Ingeniör, Nääs fabrik, Floda station BANCK, ELISABETH, Fröken, Ronnebygatan 26, Karlskrona BAUMAN, J. Badintendent, Marstrand BEHM, A., Intendent, Skansen, Stockholm BENEDICKS-BRUCE, CAROLINE, Fru, Brucebo, Visby BERG, Å., Jägmästare, Luleå BERGGREN, J., Läroverksadjunkt, Döbelnsgatan 16 B, Stockholm BERGLUND, RAGNHILD, Fröken, Samskolan, Lidingö BERGSTRÖM, E., Lappfogde, Fil. d:r, Umeå BERNSTRÖM, GUSTAF, Apotekare, Göteborg BEsKOW, EsTtER, Fru, Östra Riddarhusflygeln, Stockholm BINNING, A., Folkskollärare, Prinsgatan 10, Göteborg BIRGER, S., Med. lic., Grefturegatan 31 Stockholm BJÖRKMAN, K., Apotekare, Götgatan 7, Uppsala BrLocK, F., Medicinalråd, Drottninggatan 77, Stockholm BLOMQVIST, S. G:son, Fil. d:r, Kaggensgatan 38, Kalmar BoHLIN, K., Rektor, Åsögatan 79, Stockholm BoRrRGE, O. F., Fil. d:r, Nybrogatan 26, Stockholm £BORGLIND, J. H., Jägmästare, Falun BOTANISKA FÖRENINGEN, Nya Botaniska Institutionen, Lund BOTANISKA INSTITUTET, Stockholms Högskola BOTANISKA INSTITUTIONEN, Universitetet, Uppsala BRUN, SVEN G., Apotekare, Hudiksvall BREUNDINGS J.A, Z5 Lektor, Växjö BRÅKENHIELM, GERTRUD, Fröken, Perstorp, Tungelsta BAGENHOLM, G., Assistent, Svalöf Böös, G., Läroverksadjunkt, Lidköping CARLGREN, MAURITZ, Jägmästare, Umeå CARLSSON, C. D., Apotekare, Göteborg (Svanen) CARLSON, G. W. F., Lektor, Karlskrona CARLSON, VICTOR, Marinintendent, Vaxholm XI CEDERGREN, GÖSTA R., Amanuens, Linnégatan 7, Uppsala (Västml. CEDERPALM, ENOCH, Trädgårdsdirektör, Strandvägen 13, Stockholm CHRISTIANSSON, CARL, Justitieråd, Narvavägen 3, Stockholm COLLINDER, E., Läroverksadjunkt, Sundsvall CONWENTZ, H., Professor, Elsholzstrasse 13!!! Berlin W. 57 "DAHL, C. G., Fil. kand., Trädgårdsdirektör, Alnarp, Akarp DAHL, GUsTAF H. J., Apotekare, Söderhamn DAHL, OvE, Konservator, Universitetets Botaniska Museum, Kristiania DAHLGREN, K. V. OSSIAN, Fil. mag., S:t Johannesgatan 9 B, Uppsala (Västm.) DAHLSTEDT, FR., Fil. mag., Schéelegatan 2, Stockholm DAHLSTEDT, H., Fil. d:r, Dalagatan 66, Stockholm Du RIETZ, G. EINAR, Fil. stud., Sandvik, Stockholm I Du RIETZ, HARALD, Teknolog, Sandvik, Stockholm I Du RiETZ, HJ., Ingeniör, Sandvik, Stockholm I FDUSÉN, K. F., f. d. Lektor, Kalmar DYRING, JOoH., Cand. real., Overlerer, Holmestrand, Norge EHRENBORG, H. T., Konsul, Opphem EINAR, E. A., Läroverksadjunkt, Södermalms högre allm. läroverk, Stockholm EKDAHL, A., Fil. kand., Uppsala (Östg.) EKMAN, ELISABETH, Fru, Djursholm EKSTRAND, E. G. HaRRY, Fil. stud., Bondegatan 27, Stockholm ELFSTRAND, M., Professor, Uppsala ELFVING, FREDR., Professor, Helsingfors ELIASSON, ÅA. G., Lektor, Vänersborg ENANDER, S. J., Kyrkoherde, Lillherrdal ENnNGSTEDT, M., Apotekare, Västanfors ERDMANN, THOR, Med. lic., Slöjdgatan 9, Stockholm ERDTMAN, GUNNAR, Fil. stud., Kronobergsgatan 15 A, Stockholm ERICSSON, JULIUS, Apotekare, Skellefteå ERIKSSON, ESKIL, Fil. stud., Drottninggatan 110, Stockholm ERIKSSON, JACOB, f. d. Professor, Grefmagnigatan 5, Stockholm ERIKSON, JoH., f. d. Lektor, Karlskrona ERIKSSON, J. V., Amanuens, Geografiska Inst., Uppsala ERIKSSON, MARTIN, Apotekare, Sollebrunn ERIKSSON, STEN, Fil. mag., Vara ERLANDSSON, RUTH, Lärarinna, Norra Torget 6, Kristinehamn ERNSTRÖM, E. W., Läroverksadjunkt, Hudiksvall EULER, ASTRID VON, f. CLEVE, Fil. d:r, Sibyllegatan 22, Stockholm EWERLÖF, BeERTH, Fil. stud., Bergsgatan 23, Stockholm FAGERBERG, CARL, Konstnär, Prästgårdsgatan 3, Stockholm FALCK, K. R., Fil. mag., Djursholm FANT, FREDRIK, Direktör vid Åkerbrukskolonien Hall, Södertälje FARMACEUTISKA FÖRENINGENS bibliotek, Vallingatan 26, Stockholm FARMACEUTISKA INSTITUTETS bibliotek, Vallingatan 26, Stockholm XII FLODERUS, BJÖRN, Med. d:r, Grefgatan 3, Stockholm FLORIN, RUDOLF, Fil. stud., Bergianska Trädgården, Vetenskapsakademien FRANZÉN, IVAR, Läroverksadjunkt, Helsingborg FREDENBERG, K., Generaldirektör, Riddaregatan 43, Stockholm FREDMAN, K. GöstTA E., Fil: stud., Uppsala (G: H:) FREIDENFELT, VALDEMAR, Civilingeniör, Markvardsgatan 2, Stockholm FRIES, TH. C. E., Docent, Trädgårdsgatan 16, Uppsala FRIES, RoB. E., Professor, Bergielund, Vetenskapsakademien : FRIES, E. TH., Regementsläkare, Visby FRISENDAHL, A., Fil. lic., Vretgränd 3, Uppsala FROM, LYDIA, Fröken, Malmskillnadsgatan 48 C, Stockholm FRYKMAN, ANNA, Fröken, Frejgatan 23, Stockholm FRYKMAN, DAVID, Jägmästare, Mora FRÖDIN, JOHN, Docent, Spolegatan 10, Lund FRÖDING, HERM. Å., Sunne FRÖMAN, G. A., Fil. kand., Privatlärare, Götgatan 3, Uppsala FÖRENINGEN LINNAZA, Norra Latinläroverket, Stockholm GAVELIN, AXEL, Fil. d:r, Statsgeolog, Geologiska Byrån, Vetenskapsakademien GEIJER, MALIN, Lärarinna, Handtverkaregatan 26, Stockholm GEIJER, P. A., Docent, Stockholms Högskola, Stockholm GERTZ, OTTO, Docent, Lund GISLÉN, TORSTEN, Fil. stud., Uppsala (Smål.) GORTON, A. EDV., Apotekare, Hörby GRAM, K. G. A., Jägmästare, Vindeln GRAPE, C. A., Apotekare, Hofverberg GRAPENGIESSER, S., Disponent, Robertsfors GREVILLIUS, A. Y., Fil. d:r, Kempen a/Rh. GRUNDBERG, L., Med. lic., Artillerigatan 16, Stockholm GUNNARSSON, J. G., Apotekare, Byggmästaregatan 3, Malmö GUSTAFSSON, C. E., Telegrafkommissarie, Västervik GÖRANSSON, HANS ANTON, Läroverksadjunkt, Hyregatan 3 A, Malmö HEGERSTOLPE, G., Redaktör, Tyskbagaregatan 9, Stockholm HAFSTRÖM, A., Rådman, Karlavägen 23, Stockholm HAFSTRÖM, HJ, Hofkamrerare, Karlavägen 23, Stockholm HAGLUND, EMIL, Fil. d:r, Jönköping HAGLUND, LEONARD, Tandläkare, Kalmar HarJ, J. B., Lektor, Leksand HALDEN, BERTIL E:SON, Johannesgatan 13, Uppsala (G. H.) HALLBERG, SIGURD, Redaktör, Stocksund HALLE, TH. G., Docent, Riksmuseum, Vetenskapsakademien HALLQUIST, S., Fil. mag., Observatoriegatan 171 Stockholm HAMMARLUND, C., Assistent, Experimentalfältet HAMNER, J. W., Apotekare, Bergsgatan 43!1 Stockholm HANNERZ, ALF, Fil. kand., Storgatan 14, Uppsala (Östg.) HANSON, EGRON, Apotekare, Laholm HANSON, SVEN, Fil. stud., Uppsala (Gbg) XIII HeEDBOM, KARL, Med. d:r, Uppsala HEDLUND, TH., Lektor, Alnarp, Åkarp HEDSTRÖM, PER, Tandläkare, Västerlånggatan 451 Stockholm HEILBORN, OTrTo, Fil. stud., Djursholm HeiNTZE, A., Fil. d:r, Norra Drottninggatan 18, Uddevalla HELGESSON, FRITZ, Folkskollärare, Mariebergsgatan 21, Göteborg HELLSTRÖM, ALICE, Lärarinna, Sibyllegatan 3 B, Stockholm HEMMENDORFF, E., Lektor, Vallingatan 13, Stockholm HENNING, E., Professor, Experimentalfältet HENRIKSSON, J., Rektor, Dals-Rostock ZHERNMARCK, A., Disponent, Djursholm HESSELMAN, H., Professor, Statens Skogsförsöksanstalt, Experimentalfältet HOoFMAN-BaANG, O. M., Fil. d:r, Ultuna, Uppsala HoLM, J. A., Kyrkoherde, Timrå, Vifsta varf HoLMBOE, J., Direktör, Bergens Museum, Bergen, Norge HOLMDAHL, CARL, Med. d:r, Helsingborg HOLMGREN, BJÖRN, Kapten, Karlskrona HOLMGREN, IVAR, Amanuens, Ragvaldsgatan 195 Stockholm HuULTH, J. M., Förste bibliotekarie, Uppsala HULTING, J., Fil. d:r, Markvardsgatan 6, Stockholm Huss, H., Fil. d:r, Schéelegatan 13, Stockholm Hwass, TH., Med. d:r, Docent, Birgerjarlsgatan 16, Stockholm HYLMÖ, DAVID, Läroverksadjunkt, Varberg HÖLPHERS, A., Trädgårdskonsulent, Villa Fromm, Sköfde HäLLsJÖ, K. E., Med. lic., Domnarfvet, Borlänge HÄYRÉN, ERNST F., Fil. d:r, Broholmsgatan 4, Helsingfors, Finland HÖGRE LÄRARINNESEMINARIET, Riddaregatan 5, Stockholm INDEBETOU, GOVERT, Fondmäklare, Narvavägen 33, Stockholm INGELSTRÖM, EINAR, Fil. stud., Asögatan 73, Stockholm INGVARSON, FR., Lektor, Visby JANZON, MAJKEN, Lärarinna, Falköping JEBE, F., Jur. kand., Socialdepartementet, Kristiania, Norge JOHANSSON, P. H., Apotekare, Linköping JOHANSSON, GEORG, f. d. Läroverksadjunkt, Per Vejersgatan 2, Malmö JOHANSSON, HELMER, Fil. stud., Odensgatan 8, Uppsala (Östg.) JOHANSSON, H. E., Fil. d:r, Statsgeolog, Geol. Byrån, Vetenskapsakademien JOHANSSON, K., Fil. d:r, Läroverksadjunkt, Rådstugränd 2, Visby JOHANSSON, NILS THURE, Fil. stud., Jakobsbergsgatan 39, Stockholm JOHANSSON, PHILIP, Redaktör, Eksjö-Tidningen, Eksjö JOHNSON, ÅRTHUK, M., (B. A), North Central High School, South 1206 Butte Street, Spokane Wash., U. S. A. JOHNSSON, NILS, Med. d:r, Förste stadsläkare, Hernösand JOHNSSON, FrITZ, Fil. kand., Svenska Mosskulturföreningen, Jönköping JOHNSON, RUT, Lärarinna, Ludvika JUEL, H. O., Professor, Botaniska Trädgården, Uppsala JÄDERHOLM, E., Lektor, Södra Promenaden 23, Norrköping XIV JÖNKÖPINGS h. allm. läroverk JÖNSSON G., e. o. Amanuens, Bot. Institutionen, Lund KARLSSON, ARVID, Fil. mag., Örslösa KARLSON, EMIL, f. d. 1:e Fyringenjör, Östermalmsgatan 36, Stockholm KARLSSON, HJALMAR, Advokat, Lilla Nygatan 4, Stockholm KAROLINSKA LÄROVERKET, Örebro KEMPE, FR., Fil. d:r, Strandvägen 5 B, Stockholm "KIAER, HaANs, Direktör, Ekheim, Krageröen ved Fredriksstad, Norge KIHLSTRÖM, A., Läroverksadjunkt, Linnégatan 39 A, Stockholm KINDBERG, H. C., Grosshandlare, Göteborg KOLTHOFF, I., Bruksägare, Hammarby, Nora KroxKx, TH. O. B. N., f. d. Läroverksadjunkt, Upplandsgatan 51, Stockholm KULLBERG, A. E., Ingenjör, Hem, Skebokvarn KUPFFER, K. R., Professor, Hofrat, Säulenstrasse 23, Wohn. 12, Riga KYLIN, HARALD, Docent, Drottninggatan 12, Uppsala LAGER, ESTER, Fröken, Samskolan, Djursholm LAGERBERG, TORSTEN, Fil. d:r, Stockholmsvägen 10, Råsunda LAGERHEIM, G., Professor, Tunnelgatan 25, Stockholm LAGERHOLM, J., Marinläkare, Med. lic., Karlskrona LAGERKRANTZ, JOHN, Pastor, Enskede LAGERSTEDT, N. G. W., f. d. Läroverksråd, Karlavägen 65, Stockholm LAGERWALL, B., v. Häradshöfding, Drottningholm LANGE, TuH., Telegrafkommissarie, Hernösand LARSON, GEORG, Telegrafingenjör, Luleå LARSSON, PER, Direktör, Striberg LARSSON, P. A., Possessionat, Öjersbyn, Movik, Dalsland LAURERT, EDVARD, Med. lic., Vasagatan 40, Stockholm LEÉNSTRÖM, C. A. E., f. d. Läroverksadjunkt, Grefturegatan 70 A, Stockholm LIDMAN, GOTTFRID, e. Jägmästare, Ljusdal LILJEDAHL, AÅ., Apotekare, Göteborg (Enhörningen) LILJEDAHL, ÅRTHUR, Ingenjör, Arbrå LILLIESKÖLD, JESPER, Auditör, Danderydsgatan 10, Stockholm LIND, G., Trädgårdsdirektör, Experimentalfältet "LIND, JENS, Cand. pharm., Lyngby, Danmark LINDAHL, B., Farm. kand.,, Ockelbo LINDBERG, ANDREA, Fru, Flemmingatan 18! Stockholm LINDBERG, HARALD, Fil. d:r, Kustos vid Universitetets botaniska museum, Helsingfors LINDELL, E., Öfverläkare, Växjö LINDFORS, TH., Fil. mag., Ö. Ågatan 13, Uppsala LINDGREN, MaJaA, Lärarinna, Afzelii Elementarskola, Biblioteksgatan 32, Stockholm LINDMAN, CARL, Professor, Riksmusets bot. afd., Vetenskapsakademien LINDSTRÖM, ÅA. A., Tullförvaltare, Marstrand LINDSTRÖM, f. KRILLER, E., Fru, Djursholm LINDSTRÖM, N. H., Trädgårdsdirektör, Bergielund, Vetenskapsakademien LJUNGDAHL, HILDUR, Fil. kand., Grefgatan 38, Stockholm LJUNGQVIsT, J. E., Läroverksadjunkt, Karlstad LJUNGGREN, S. A., Fil. d:r, Nynäshamn LUND, A. A. W., f. d. Läroverksadjunkt, Västervik LUNDBERG, CARL, Läroverksadjunkt, Stampgatan 22, Göteborg LUNDBERG, J. F., Assistent, Svalöf LUNDEGÅRDH, H., Docent, Lund LUNDELIUS, HILDING, Jur. stud., Uppsala (Sörml. LUNPQUIST, GÖsTA, Fil. stud., Brahegatan 51, Stockholm LUNDSTRÖM, E., Amanuens, Bergielund, Vetenskapsakademien MAGNUSSON, A. H., Fil. mag., Sveagatan 20, Göteborg MaALME, G. O. A:N, Lektor, Bergsgatan 23, Stockholm MALMSTRÖM, C., Fil. stud., Kungsgatan 53, Stockholm MALMSTRÖM, P. E., Underlöjtnant, Kungsgatan 53, Stockholm MARKLUND, ERIK, Fil. stud., Uppsala (Norrl.) MaATSsSON, R., Kyrkoherde, Hassela, Franshammar, Hälsingland MELIN, E., Fil. lic., Thorsgatan 7, Uppsala (Västg.) MONTELL, J. E., Jägmästare, Muonionalusta MÅRTENSON, S., Fil. kand., Trollhättegatan 13, Göteborg MÖLLER, HJ., Lektor, Kalmar MÖLLERBEKG, CARL, Godsägare, Tomarp, Ekestad, Kristianstads län NATHORST, A. G., Professor, Vetenskapsakademien NAUMAN, E., Fil. kand., Skolgatan 5, Lund NEUMAN, L. M., Rektor, Ystad NILSSON, HJ., Professor, Svalöf NILSSON-EHLE, H., Professor, Lund NISSER, C. W., Brukspatron, Broby, Bettna NORD, FOLKE O. L., Med. stud., Skolgatan 17, Uppsala NORDENSON, CLARE, Fru, Vasagatan 1 A, Upsala NORDENSON, EBBA, Fil. kand., Grefgatan 3, Stockholm NORDENSTAM, STEN, Skogselev, Kyrkogatan 12, Jönköping NORDLANDER, C. A., Folkskoleinspektör, Sundsvall NORDSTEDT, O., Professor, Lund NORDSTRÖM, E., Grosshandlare, Kaptensgatan 15, Stockholm NORLIND, VALENTIN, Amanuens, Riksmuseets botaniska afdelning, Veten- skapsakademien NORRA LATINLÄROVERKET, Stockholm NORRBY, ROBERT, Fil. doktor, V. Trädgårdsgatan 11 B, Stockholm NyYsTtEDT, Euias R., Fil. stud., Upsala (Sörml.) NYSTRÖM, ELIS, Ingenjör, Jönköping NYSTRÖM, N. TH. J.. Amanuens i Nedre justitierevisionen, Grefturegatan 75, Stockholm OLIVECRONA, H., Fil. kand., Upsala (Västm.) OLLÉEN, DAVID, Fil. stud., Djursholm XVI OsENIUS, K. A., Läroverksadjunkt, Kommendörsgatan 44, Stockholm OSTENFELD, C. H., Museumsinspektör, D:r, Sortedams Dossering 63 A, Köbenhavn OsvaALD, HuGo, Fil. stud., Nordhemsgatan 29, Göteborg PALM, B. T., Fil. lic., Tegnérlunden 10, Stockholm PALM, YNGVE, Apotekare, Apoteket Kronan, Stockholm PALMÉN, J. A., Professor, Friherre, Helsingfors PALMER, J. E., Disponent, Tånga, Sundssandvik PALMGREEN, AÅLFVAR, Magister, Andrégatan 19, Helsingfors PERSSON, N. P. HERMAN, Fil. stud., Skolgatan 18, Uppsala PERSSON, JOHN, Apotekare, Tranås, Jönköpings län PETERSEN, HENNIG EILER, Amanuens, Gothersgade 140, Köbenhavn PETERSON, OSKAR, Trädgårdsmästare, Bergielund, Vetenskapsakademien PLEIJEL, C., Apotekare, Alfvesta VON PorRAT, C. O., Fil. d:r; £ (0/0Eektor tJönkoping VON Post, GUSTAF, Forstmästare, Moälfven, Angermanland VON PosTt, L., Fil. lic., Statsgeolog, Geologiska Byrån, Vetenskapsakademien PrRaAVvIitTZ, HJ., Major, Karlskrona PÅHLMAN, G., Kapten, Lund RENDAHL, C., Läroverksadjunkt, Kungsholms villastad, Äppelviken RIKSMUSEETS Botaniska Afdelning, Vetenskapsakademien RINGENSON, C. A., Fil. d:r, Lektor, Valhallavägen 35, Stockholm RINGSELLE, G. A., Läroverksadjunkt, Upplandsgatan 77, Stockholm ROMELL, LARS-GUNNAR, Fil. mag., Fjällgatan 20 A, Stockholm R0o0sSs, ARTHUR, Apotekare, Vegagatan 9, Stockholm ROSENBERG, J. O., Professor, Västmannagatan 17 A, Stockholm ROSENBERG, LILLY, Lärarinna, Västmannagatan 17 A, Stockholm ROSENBERG, O., Professor, Tegnérlunden 4, Stockholm ROSENBERG, OTTONIE, Fru, Tegnérlunden 4, Stockholm ROSENDAHL, H. V., Professor, Kungsgatan 56, Stockholm RÖNNBLAD, ERNST, Lektor, Södra Promenaden 21, Norrköping "SAMUELSSON, G., Docent, Johannesgatan 9 B, Uppsala. SAMUELSSON, VALDEMAR, Jägmästare, Skinskatteberg SANDEGREN, H. R, Fil. lic., Idungatan 2, Stockholm SANDMAN, FRITHIOF, Med. d:r, Brunkebergstorg 12, Stockholm SANTESSON, OTTO, Seminarieadjunkt, Svartbäcksgatan 4, Uppsala SCHAGER, N., e. Jägmästare, Katarina Bangata 13, Stockholm SCHEDIN, J., Läroverksadjunkt, Dalagatan 20, Stockholm SCHOTTE, G., Professor, Islinge, Lidingö SEDERHOLM, E., Medicinalråd, Norr Mälarestrand 22, Stockholm SEDERHOLM, G., Godsägare, Alberga, Södermanlands län SEGERSTEDT, PER, Lektor, Västervik SEGERSTRÖM, A. L., Fondmäklare, Grefmagnigatan 5, Stockholm SEIDELIN, ÅGNETE, Fröken, 16 Livjzeger allé, Köbenhavn XVII SELANDER, N. E., Regementsläkare, Regeringsgatan 18, Stockholm SELANDER, S., Fil. stud., Regeringsgatan 18, Stockholm +SERNANDER, R., Professor, Uppsala SIMMONS, H. G., Lektor, Ultuna, Uppsala SJÖBERG, KNUT, Apotekare, Apoteket Leoparden, Stockholm SJÖGREN, J., Läroverksadjunkt, Vänersborg SJÖGREN, OTTO, Fil. d:r, S:t Larsgatan 11, Uppsala SJÖGREN, WILHELM, Med. lic., Sollefteå SJÖVALL, TORSTEN, Jur. kand., Rådman, Villa Bo, Hälsingborg SKÅRMAN, J. A. O., Lektor, Östermalmsgatan 51, Stockholm SKOTTSBERG, C., Docent, Uppsala SMITH, HARRY, Fil. kand., Öfre Slottsgatan 11, Uppsala (Stockh. SONDÉN, TORSTEN W., Med. stud., Ösby, Djursholm STALIN, K. A.. Läroverksadjunkt, Skara STARBÄCK, K., Lektor, Telegraffullmäktig, Hemgården, Stockholm STAWE, JOHAN EMIL, Apotekare, Sollefteå STÉENHOFF, K., Ingenjör, Surbrunnsgatan 38, Stockholm STERNER, EWALD, e. o. Amanuens, Grönegatan 30, Lund STERNER, RIKARD, Fil. stud., Kastlösa (Öland) [ STIGLER, J. E., Läroverksadjunkt, Inedalsgatan 1, Stockholm STOLT, HuGo, Fil. kand., Olympiavägen 5, Hälsingborg STRÖMMAN, PEHR, Lektor, Borås SUNDBERG, C. F., f. d. Öfverdirektör, Drottninggatan 95 D, Stockholm Winter characters of certain sporangia» veröffent- licht, und in seinem mit COULTER zusammen herausgegebenen Handbuch sind einige diesbezägliche Tatsachen zusammengestellt. Die beiden Autoren heben hervor, dass weitere Untersuchungen dieser Art wänschenswert wären; sie sagen z. B. (p. 30): »The time for the formation of microsporangia in relation to what is usually called "the growing season” has not received the attention it deservs.» Um einen Beitrag zur Kenntnis des »Uberwinterungsstadiums» zu geben, habe ich Blätenknospen von etwa 50 Pflanzenarten fixiert und nach öblicher Methode Präparate davon verfertigt, ausserdem noch mehrere Angaben uber diese Frage aus der Litteratur zu- sammengestellt. Wenn angegeben wurde, dass eine Pflanze in einem fräheren Entwicklungsstadium als das Mutterzellstadium den Winter täberdauert, habe ich im allgemeinen solche Angaben nicht citiert. Bereits hier will ich hervorheben, dass mein Litteratur- verzeichnis nicht beansprucht, ganz vollständig zu sein. Die An- Svensk Botanisk Tidskrift 1915. l LIBRA NEW Yr BOTANI UARDE 2 gaben sind ja in den verschiedensten Arbeiten zerstreut, so dass sie ziemlich leicht öbersehen werden können. Die am frähesten blähenden Gewächse bieten natärlich bei einer solehen Untersuchung das grösste Interesse dar. Sie mössen ja schon im Herbst verhältnismässig weit in ihrer Entwicklung vor- geschritten sein. Im folgenden will ich daher fast ausschliesslich die betreffenden Verhältnisse bei den Frählingspflanzen erörtern. Eigentämlich ist es jedoch, dass ziemlich spätblähende Pflanzen während der Vegetationsperiode, die dem Blähen vorangeht, einen Entwicklungsgrad erreichen, der denjenigen mehrerer Fräöhlings- pflanzen sogar uUbertrifft. Ohne Zweifel därfte jedoch dies eine seltene Ausnahme sein. SAMUELSSON (1913) hat mitgeteilt, dass er bei dem verhältnismässig spälbläöhenden Ledum palustre IL. be- reits am 27. September voll entwickelte Tetraden gesehen hat. Die einzelnen Pollenkörner waren jedoch einkernig. Bei Listera cordata (L.) R. Br. habe ich in Bläten, die am 15. September eingesammelt waren, zweikernige Pollenkörner gefunden! Infolge dieser letzt- erwähnten Beobachtung habe ich einige Repräsentanten unsrer heimischen und frähblähenden Orchideen untersucht, ohne jedoch eine nur annähernd so weit gediehene Entwicklung des Pollens, wie die der oben erwähnten Listera-Art zu finden. Natärlich ist ja oft am Schluss der Vegetationsperiode die Ent- wicklung einer Pflanze sehr wechselnd, je nach den Temperatur- verhältnissen des Jahres, nach der verschiedenen Beschaffenheit: des Bodens, nach verschiedener Exposition u. s. w. Bekanntlich können in den Tropen unsre heimischen Laubbäume mehrmahls in einem Jahre blähen. Die Entwicklungsstufen einer Spezies, welche man beim FEintritt der Winterruhe an einem Ort beobachtet, sind daher nicht immer ohne weiteres mit denen zu vergleichen, welche man an anderen Orten bei derselben Species erhalten halt. Mehrere Pflanzen tberwintern ohne Zweifel nicht auf einem so ganz bestimmten Stadium, sondern setzen ihre Entwicklung fort, wenn die Erde nur ungefroren bleibt. Wenigstens verhält es sich so mit Primula officinalis Jacq. (DAHLGREN 1914). Junge Pflanzen dieser Art, die im Frähling 1913: auf Freiland gepflanzt waren, blähten teilweise im Herbst desselben Jahres, öberwinterten dann und blähten noch im Frähling 1914, obgleich die herbstlichen Blätenknospen im allgemeinen bedeutend mehr entwickelt waren als gewöhnlich. Ein gutes Beispiel för eine Pflanze, die in kei- nem bestimmten Stadium tberwintert, zeigt uns Stellaria media (1.) J Cyr. ATKINSON hal bei Trillium grandiflorum Salisb. an gönstig ge- iegenen Stellen in der späteren Hälfte des "September reife Pollen- körner gefunden, während in kalten Ravinen und auf nach Norden exponierten Standorten dasselbe Stadium ' erst weit später eintrat. Die Tetradenteilung in den Antheren hat er während einer Periode die 7—8 Monaten dauerte, sich vollziehen sehen, was ja auf den eben erwähnten Verhältnissen beruht. Miss Smirus Beobachtung von Teilungen bei Trillium am 5. April kann demnach nicht be- deuten, dass die Pflanze im allgemeinen mit Pollenmutterzellen äberwintert. LAGERBERG hält es för wahrscheinlich, dass bei Adoxa Moschatellina LL. Teilungen in dem Archespor der Staubfäden den ganzen Winter hindurch stattfinden. Bei gewissen Pflanzen, wo die Bläten ungleich fräh angelegt wer- den — z. B. in einer Inflorescenz — kann man ja auch nicht be- haupten, dass die Uberwinterung auf einem bestimmten Stadium geschieht. Versechiedene Entwicklungsstadien können sogar während der Uberwinterung in einer und derselben Bläte vorkommen, wie Zz. B. in den Antheren von Helleborus. "Wenn in dem Folgenden von einer Pflanze angegeben wird, dass sie sich während eines be- stimmten Zeitlpunktes in einem bestimmten Entwicklungsstadium befand, so gilt dies von den am weitesten entwickelten Bläten, die bei der Einsammlung des Materials angetroffen worden sind. Da- durch bekommt man also wenigstens ein Minimummass der Ent- wicklungsstufe während der Uberwinterung. Obgleich, wie oben erwähnt, der Entwicklungsgrad, den die Blä- ten bei dem FKintritt des Winters erreicht haben, bei vielen Pflan- zen, abhängig von äusseren Faktoren, schwankt, därfte dieser bei manchen Pflanzen unabhängig von einem ungewöhnlich langen und milden Herbst ziemlich gut fixiert sein. Oft scheint, wie COULTER und CHAMBERLAIN betreffs der Antheren der Fräöhlings- pflanzen hervorheben, die Uberwinterung im Sporenmutterzellsta- dium vorsichzugehen. Mehrere Beispiele könnte man hierfär an- föhren. Eine allgemeine Regel ist es jedoch nicht. Natärlich sind, wie bereits erwähnt, die am frähesten blähen- den Pflanzen beim FEintritt des Winters auch am meisten entwic- kelt. Einige bemerkenswerte Ausnahmen von dieser Regel sind auf pag. 2 angeföhrt. Eine so fröhblähende Pflanze wie Eranthis hiemalis Salisb. hatte am 15. December nur Embryosackmutter- zellen, obgleich die Bläötenknospen voll entwickelt zu sein schienen. Die Entwicklung des Embryosackes därfte sich bisweilen, auch 4 unter weniger gönstigen Temperaturverhältnissen, verhältnismässig schnell bei einigen sehr fräh blähenden Pflanzen vollziehen. Eine besonders schnelle Entwicklung von der Embryosackmutterzelle zum Embryosack ist bei Atamasco (Zephyranthes) texana Herb. von Miss LULA Pace beobachtet worden. Sie schreibt: »The buds appear at the surface of the soil on day with the mother cell undived and the flowers are open the next day and usually lest only one day: so the whole development must go on very rapidly.» Bei mehreren Kätzchenblätlern sind wie bekannt die weiblichen Organe erheblich später entwickelt als die männlichen, so dass. während die Pollenkörner beim FEintritt des Winters fertig sind. die Samenanlagen noch nicht angelegt sind, wenn die Pollination im Fröähling stattfindet. Bei Hamamelis virginiana L. (SECHOEMAKER) findet die Pollination schon im Herbst statt, aber die Befruchtung erst im Mai. Die Embryosackmutterzelle äberwintert nämlich. Derartiges ist ja auch von Coniferen bekannt. Bezäglich der Entwicklung der männlichen Gametophyten können die Pollenkörner schon beim Eintritt des Winters fertiggebildet sein. mit abgetrennter generativer Zelle. So hat CHAMBERLAIN (1898) zwei Kerne bei Alnus glutinosa (L.) Willd. und Corylus americana Walt. gefunden, die er um die Weihnachtszeit fixierte. Nach SCcHOE- MAKER Uberwintert Corylopsis pauciflora Sieb. et Zucec. mit zwei Kernen in ihren Pollenkörnern. Dasselbe Verhältnis hat MOORE bei Cornus florida L. beobachtet. Moore und Miss BEHNEY haben am 24. August bei dieser Art reife Pollenkörner gesehen. Bei Ane- mone acutiloba Laws. Hat CHAMBERLAIN (1898) fertige Pollenkörner im. Fröhling, als die Erde noch gefroren war, gefunden. Bei Ane- mone Hepatica L. habe ich dieselbe Beobachtung schon im Herbst gemacht. Uberwinterung mit zweikernigen Pollenkörnern habe ich auch bei anderen Pflanzen beobachtet wie Alnus incana (L.) Willd., Asarum europaeum L., Bulbocodium vernum L., Buxus sempervirens L., Corylus Avellana L., Crocus reticulatus Herb., C. susianus Ker., C. Tomasianus Herb., Daphne Mezereum L., Leucojum vernum L., Listera cordata (L.) R. Rr. Tussilago Farfara L. und Scilla sibirica Andr. Wahrscheinlich stimmen andere meiner Untersuchungspflanzen mit diesen täberein, obgleich das Material so fräuh eingesammelt wurde, dass dieses Stadium noch nicht erreicht war. Betula odorata Bechst. scheint mit einkernigen Pollenkörnern zu uberwintern. Dasselbe Verhältnis haben wir wahrscheinlich bei Empetum nigrum IL. (SAMUELSSON 1913) und Uvularia sessilifolia L. Ö (Miss ALDEN). Wenigstens einkernige Pollenkörner haben während des Winters folgende Pflanzen: Helleborus-Arten, Eranthis hiemalis Salisb., Viola hirta L., V. odorata L., Corydalis fabacea (Betz.) Pers., €. solida (Curt.) Sw. und Muscari botryoides (1L.) Mill. Tetraden, Tetradenteilung oder Prophasen hierzu sind im Herbst bei mehre- ren Pflanzen beobachtet, wie z. B. bei Arisaema triphyllum Schott. (ATKINSON), Gagea lutea (L.) Ker., Anemone ranunculoides L., Ficaria verna Huds. und Pulmonaria officinalis LL. SAMUELSSON (1913) be- obachtete am 7. Oktober Tetraden bei einem Exemplare von Kalmia glauca Ait., das körzlich aus dem hiesigen Garten in das Frigidarium verpflanzt worden war. SCHAFFNER sah bei Erythronium albidum Nutt. und E. americanum Ker. Tetraden im December. Mikrosporenmutterzellen hat man häufig beim FEintritt des Win- ters wahrgenommen. Als Beispiele will ich aus der Litteratur an- föhren Carpinus americana Michx., Celtis occidentalis L., Cercis cana- densis L., Fraxinus americana L. (MooRrRE und Miss BEHNEY), Dia- pensia lapponica (Milte August, SAMUELSSON 1913), Fothergilla Gardeni Murr. (SCHOEMAKER), Loiseleuria procumbens (L.) Desf. (RöBEL), Po- pulus monilifera Ait. (CHAMBERLAIN 1898), Sanguinaria canadensis I. (SHAW) und Symplocarpus foetidus Nutt. (DUGGAR). SCHATTUCK hal am 13. Februar dieses Stadium bei Ulmus americana IL. gefunden. Nach COULTER und CHAMBERLAIN Uberwintert Podophyllum peltatum L. wahrscheinlich auch in derselben Weise. MOTTIER fand jedoch am 20. Januar noch keine Sporenmutterzellen bei dieser Pflanze. Nach CHAMBERLAIN (1897) uberwintern die Antheren der Salix- Arten im Sporenmutterzellstadium. Miss MooRrE hat jedoch dieses Stadium im November (Wellesley, Massachusetts) bei Salix fragilis Kilinicht beobachtet. :: »In this. case», schreibt , sie; ..>»the . cells of the anther appear to be homogenous and show no differentiation of tissues.>» Die von mir studierten Arten der Gattung Salix schei- nen mit Sporenmultlterzellen zu öberwintern. Auch THEKLA RESVOLL hat dieses Stadium im Herbst gesehen. Bei Salix caprea TL. und S. lanata fand sie sogar teilweise Pollentetraden entwickelt. Wie das Uberwinterungsstadium der Pollenkörner bei verschiede- nen Fräblingspflanzen sich sehr verschieden verhält, so ist auch das Verhältnis ein ähnliches betreffs der weiblichen Gametophyten. Beim FEintritt des Winters sind schon fertige Embryosäcke — ich verstehe darunter 8-kernige — bei einigen Pflanzen beobachtet wor- den, nähmlich bei Cornus florida L. (so wahrscheinlich nach MORSE), Crocus vernus (L.) Wulf. (HOFMEISTER 1858), Daphne Laureola L. 6 (HOFMEISTER 1849), D. Mezereum L., Empetrum nigrum L. (SAMUELS- SON 1913), Epigaea sp. (COULTER und CHAMBERLAIN) und Viscunr album IL. (HOFMEISTER 1858). CHAMBERLAIN (1898) fand dieses Sta- dium bei Anemone acutiloba Laws. am Anfang des Fräöhlings in Erde, die noch gefroren war. In Knospen von Anemone Hepalica L., Crocus susianus Ker., C. Tomasianus Herb. und Leucojum vernum L. habe ich im Spätherbst fertige Embryosäcke gesehen. Von den unter- suchten Pflanzen können vielleicht auch Scilla sibirica Andr. und Ornithogalum Kotschyanum Fenzl. fertige Embryosäcke schon im Herbst bekommen. Im November habe ich nämlich bei diesen Pflan- zen vierkernige gesehen. Bei Muscari botryoides (L.) Mill. beob- achtete ich gleichzeitlig einen zweikernigen Embryosack. SAMUELS- SON (1913) fand am 7. Oktober Kernteilungen im Embryosacke des oben erwähnten Exemplares von Kalmia glauca Mt. Bei Tussilago Farfara L. und Viola odorata L. habe ich Makrosporentetraden im Herbst gefunden. Oft ist die Embryosackmutterzelle deutlich im Herbst zu sehen wie bei Anemone ranunculoides L., Buxus sempervirens L. (vgl. unten"), Corylopsis pauciflora Sieb. et Zucc. (SCHOEMAKER), Erythronium albidunr Nutt. und E. americanum Ker. (SCHAFFNER), Ficaria verna Huds., Gagea lutea (L.) Ker. (vgl. unten!), Hamamelis virginiana (SCHOE- MAKER, Fig. 11), Pulsatilla vernalis (L.) Mill., Viola hirta L. u. s. w. Bei dem im Spätherbst blähenden Colchicum autumnale L. sah ich am 15. November freie, wandgestellte Endospermkerne. Kein Embryo war noch zu entdecken. Nach HOFMEISTER (1861, pag. 697) teilt sich die Eizelle zuerst im Frähling, um ein Embryo zu bilden. FURLANI hat jedoch nachgewiesen, dass dieses in apogamer Weise aus einer Nurcelluszelle entsteht. Wahrscheinlich sind es daher solche Embryonen, die HoOFMEISTER acht Monate nach der Befruchtung wahrgenommen hat. Unten gebe ich ein Verzeichnis der von mir untersuchten Pflanzen. Wenn nichts anderes angegeben wird, sind sie während des Jahres 1913 im. hiesigen botanischen Garten eingesammelt worden. In Fäl- len, wo Bläten in verschiedenen Entwicklungsstadien vorkamen, sind nur die am weitesten entwickelten beröcksichtigt worden. Juncaceae. Luzula 'puosa (£) WiMd P/E. Die emzelnen Blötentenemur angelegt. NJ Liliaceae. Bulbocodium vernum LE. ”/u. -Pollenkörner zweikernig. Em- bryosäcke vierkernig. Colchicum autumnale L. ”/u. Freie Endospermkerne. Crocus reticulatus Herb. ”/,ui. Die meisten Pollenkörner waren degeneriert; die normal entwickelten zweikernig. Tapetum bald 2 ganz zerstört. Crocus susianus Ker. P/u. Pollenkörner zweikernig. Tapetum aufgelöst. Crocus Tomasianus Herb. ””/u. Pollenkörner zweikernig. Tapetum beinahe resorbiert. Embryosack fertig. Gagea lutea (L.) Ker. !?/11. Pollenmutterzellen in Prophase. Eine subepidermale Archesporzelle ist in den Samenanlagen ausgebildet. Integument noch nicht zu sehen. Merendera sobulifera Fisch. & Mey. "/u. Pollenkörner zweikernig. Muscari botryoides (L.) Mill. P?/,1. Nur unterirdische Teile vor- handen. FEinkernige Pollenkörner. ”Tapetenzellen mehrkernig und in Auflösung begriffen. Ein zweikerniger Embryosack wahrgenom- men. Muscari commulatum Guss. !”/11. Wintergräön. Pollenkörner wahr- scheinlich einkernig. Tapetenzellen mehrkernig. Makrosporenmutter- zellen vorhanden. Ornithogalum Kolsehyanum Fenzl. ?”/u. Wintergrän. Embryo- säcke teilweise vierkernig. Scilla sibirica Andr. P/i1. Pollenkörnper zweikernig. Vierkernige Embryosäcke beobachtet. Amaryllidaceae. Galanthus Imperati Bertol. !”/11. Tapetenzellen mehrkernig. Leucojum vernum L. /u. Pollenkörner zweikernig. Embryo- sack achtkernig. Orchidaceae, 2 Coeloglossum viride (L.) Hn. Sala ”/u. Mikrosporenmutterzellen scheinen ausgebildet zu sein. Coralliorrhiza innata RB. Br. (Material im August bei Oxelösund an. der schwedischen Ostkäste von Mag. phil. E. ASPLUND ein- gesammelt.) Archespor der Antheren deutlich zu erkennen. Junge Samenanlagen vorhanden. S Cypripedium Calceolus EL. ”/iu. Mikrosporenmutterzellen scheinen vorhanden zu sein. Listera cordata (L.) R. Br. !5/9. (Material in Oxelösund von Mag. phil. E. ASPLUND eingesammelt). Ausgebildete Pollentetraden mit Zzweikernigen Pollenzellen. Samenanlagen sind angelegt. Orchis maculata L. Sala !/u. In den Staubfäden sind wahr- scheinlich Pollenmutterzellen noch nicht ausgebildet. Samenanlagen angelegt. Platanthera bifolia (L.) Reh. Sala "/u. Die Pollenmutterzellen scheinen noch nicht fertig zu sein. Salicaceae. Populus balsamifera L. Sala ””/u. Pollenmutterzellen wahrschein- lich vorhanden. Populus tremula L. Sala !/122. Dasselbe Stadium wie bei der vorigen Art. Salix caprea L. ”/12. - Samenanlagen ohne Integument. Salix daphnoides Vill. acutifolia Willd. Sala ””/11. Mikrosporen- mutterzellen scheinen vorhanden zu sein. Salix fragilis EL. Sala >” 1914. Samenanlagen ohne Integu- ment. Salix purpurea LE. ”/u. -Wahrscheinlich Mikrosporenmutter- zellen. IS ale p ens du I NVAerOTe vOTIgeR AT Betulaceae. Alnus incana (L.) Willd. Sala !/12 1914. Zweikernige Pollenkörner. Betula odorata Bechst. !?/12. Wenigstens einkernige Pollenkörner. Corylus Avellana IL. Sala !/12. Pollenkörner zweikernig. Die generative Zelle noch nicht in die vegetative eingewandert. Ulmaceae. Ulmus montana With. Sala '/12. Sporenmulterzellen in Antheren und Samenanlagen. Aristolochiaceae. Asarum europaeum IL. 9/11. SAMUELSSON (1914) hat Mitte Sep- tember und später im Herbst einkernige Pollenkörner in den An- theren gefunden. Mein Material, das auch in Upsala eingesammelt war, zeigte nun zweikernige Pollenkörner. Die generative Zelle ist jedoch nicht in die vegetative hineingedrungen. —, Neue Beiträge zur Kenntniss der Embryobildung der Phanero- gamen. II Monocotyledonen. — Abhandlungen der mathematisch- physischen Classe der königlich sächsischen Gesellschaft der Wissen- schaften, 5. 1861. LAGERBERG, T., Studien öber die Entwicklungsgeschichte und systema- tische Stellung von Adoxa moschatellina L. Kungl. Svenska Veten- skapsakademiens Handlingar, 44. 1909. MOORE, Emelline, The study of winter buds with reference to theire growth and leaf content. — Bulletin of the Torrey Botanical Club, 37. 1909. 12 MoorE, W. and BEHNEY, Mary, E., The condition of certain winter buds. — Botanical Gazette, 45. 1908. MORSE W. C., Contribution to the life history of Cornus florida. — Ohio Naturalist, 8. 1907. MoTTIER, D. M., The development of the heterotypic chromosomes in pollen mother-cells. — Annals of Botany, 21. 1907. PACE, Lula, Apogamy in Atamasco. — Botanical Gazette, 56. 1913. RESVOLL, Thekla R., Ueber die Winterknospen der norwegischen Gebirgs- weiden. — Nyt Magazin for Nalurvidenskaberne, 47. 1909. RöÖBEL, E., Uberwinterungsstadien von Loiseleuria procumbens (L.) Desy. — Berichte der deutschen botanischen Gesellschaft, 26 a. 1908. SAMUELSSON, G., Studien uäber die Entwicklungsgeschichte der Bläten einiger Bicornes-typen; ein Beitrag zur Kenntniss der systematischen Stellung der Diapensiaceen und Empetraceen. — Svensk Botanisk Traskvift 75 1905: ——, Uber die Pollenentwicklung von Anona und Aristolochia und ihre systematische Bedeulung. — Svensk Botanisk Tidskrift, 8. 1914. SCHAFFNER, J. H., A contribution to the life history and cytology of Erythronium. — Botanical Gazette, 31. 1901. SCHATTUCK, H., A morphological study of Ulmus americana. — Botanical Gazette, 29. 1900. i SCHOEMAKER, D. N., On the development of Hamamelis virginiana. — Botanical Gazette, 39: 1905. SCHAW, O. H., Note on the sexual generation and the seedcoats in certain of the Papaveraceae. — Bulletin of the Torrey Botanical Club, 31. 1904. SMITH, Arma, A., Abortive flower buds of Trillium. — Botanical Gazette, 225 Pikes SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. BD. 9, H. 1. OM SYNZOISK FRÖSPRIDNING GENOM FÅGLAR AF AUG. HEINTZE När fåglar eller andra djur afsiktligt transportera frön, frukter och växtdelar med kvarsittande förökningsindivid till ställen, där de eventuellt blifva i stånd att gro och utveckla sig vidare, kan man med SERNANDER (12) tala om ett synzoiskt spridningssätt. Före- liggande uppsats afser att närmare söka utreda det slag af den syn- zoiska spridningen, som kommer till stånd, då fåglarna släpa till- samman grässtrån, örtstjälkar o. s. v. för att af dem hopfoga sina nästen. Öfver växtdelar i bon tillhörande skandinaviska fågelarter före- ligga spridda iakttagelser af NORMAN (11), COLLETT (2), HESSELMAN (6), SERNANDER (12), HOLMBOE (7), BIRGER (1) och HEINTZE (16). För att någorlunda slutgiltigt kunna afgöra, hvilken betydelse denna frötransport äger, kräfves naturligtvis ett långt större under- sökningsmaterial än hvad som hittills hopbragts. Mina iakttagelser äro hufvudsakligen gjorda i sydvästra Skåne under vintrarna 1911 —1912 och 1912—1913, och har jag varit i tillfälle att granska inne- hållet i tillsammans 131 bon, af hvilka flertalet tillhörde småfåglar och trastar. Långtifrån alla >»frön»>, som förefinnas i fågelbon, äro emellertid ditförda på synzoisk väg. I trenne koltrastbon och i ett bo af röd- hake har jag sålunda gjort följande fynd, hvilka tydligen angifva elt endozoiskt spridningssätt: 1. Turdus merula. Skåne, Malmö d. 7 nov. 1911: Inuti boet; som var fästadt i en fläderbuske 1,5 m. öfver marken, anträffades (utom talrika insektrester): Cornus alba (C. stolonifera): 28 fruktstenar. Prunus Padus: 21 fruktstenar. 14 2. Turdus merula. — Skåne, Limhamn d. 17 nov. 1911. Inuti boet låg en fruktsten af Cratiwegus sp. 3. Turdus merula. — Skåne, Limhamn d. 17 nov. 1911. Inuti boet funnos 7 fruktstenar af Crategus sp. jämte 4 frön af Solanum Dulcamara, tre af dem groende. 4. Erithacus rubecula. Skåne, Arlöf d. 6 okt. 1912. Inne i boet låg en fruktsten af Rubus ideus. Då de anförda »fröna», hvilka voro helt befriade från fruktkött, ej lågo inbäddade 1 exkrementer, är det antagligt, att de blifvit uppkastade (uppkräkta) i bona af koltrastar resp. rödhake. Vindspridda frön och frukter äro ingalunda sällsynta. Vingfrukter al Belula verrucosa ha iakttagits i 21 trast- och småfågelbon, en delfrukt af Pastinaca sativa i ett småfågelbo samt en fröfylld kapsel af Salix sp. (troligen S. lanata) i ett bo af bergfink. I ett koltrastbo fann jag 2 granfrön, 1 ett annat en frukt af klibbal, i ett tredje 2 delfrukter af en utländsk Acer-art. Någon gång händer det också, att frukter från högre sittande gre- nar falla ned i fågelbon. Ett småfågelbo innehöll exempelvis en kortskaftad lindfrukt; i ett annat, som var anbragt i hagtornshäck, låg en hoptorkad, men för öfrigt oskadd frukt af Cratcegus sp. I det följande lämnas en redogörelse för de undersökta fågelbonas innehåll af lefvande växtdelar, hvilka med säkerhet ditförts på syn- zoisk väg. ; Koltrast (Turdus merula). Inalles 20 bon, insamlade under vintrarna 1911—1913 i Skåne: Malmö, Limhamn och Månstorp; 13 bon innehöllo lefvande växtdelar. 1. Draba verna: en fruktst.! med tomma skidor. — Lamium purpureum: bit af en fruktst., hos hvilken ett fruktfoder ägde trenne nötter. — Vero- nica hederifolia: enst. hela expl. med kvarsittande frukter, 6 grodd- och ungplantor. 2. Brachythecium rutabulum: enst. bitar el. hela expl. — Hypnum cuspidatum: 4 bitar. — Lepidium ruderale: enst. bitar af fruktst. med oöppnade skidor. — Myosotis stricta: talr. fruktst., hos hvilka rätt många fruktfoder ägde nötter kvar. — Stellaria media: bit af en fruktst. med fröfyllda kps. — Veronica hederifolia: enst. stjälkbitar el. hela expl. med talr. frukter, 14 grodd- och ungplantor. 3. Draba verna: 2 fruktst., en del skidor fyllda med frön. — Eurhyn- chium prelongum: enst. bitar. — Galium Mollugo: fruktst. med talr. frukter. — Lepidium ruderale: fragment af ett par fruktst. med oöppnade skidor. — Myosotis stricta: 2 fruktst. med helt få delfrukter kvar. — Pla- ! Förkortningar: el. = eller; enst. — enstaka ; expl. — exemplar; fruktst. = frukt- ställning; kps. = kapsel; talr. = talrik. 15 giothecium sp.: talr. expl. — Veronica hederifolia: hela expl. el. stjälk- bitar med talr. frukter, 12 grodd- och ungplantor. 4. Schedonorus tectorum: vippa med enst. småax. 5. I bomaterialet funnos Brachythecium rutabulum och Eurhynchium prelongum i mängd jämte enst. bitar af Hypnum piliferum. 6. Camplothecium lutescens: ett par expl. 7. Eurhynehium pråelongum: enst. bitar. 8. Enst. bitar af Brachythecium rutabulum, Eurhynchium prelongum och Plagiothecium sp. 9. Talr. bitar af samma mossarter som i föreg. bo; af E. pråelongum voro några få expl. fert. med tomma sporogonier. 10. Cannabis sativa: ett hampfrö, fastklibbadt i bomaterialets ler- klumpar. 11. Eurhynehium pråelongum: enst. bitar. 12. E. prelongum: i mängd. — Festuca rubra: kortskaftad, tom vippa. 13.: Thuja occidentalis: kvistbit med en kotte. Strömstare (Cinelus aquaticus el. C. cinelus). Asele Ipm., Fättjaure, björkzonen 192.909. Boet var uppbyggdt af Hypnum sp. (af fluitans-typ) i förening med Camptothecium nitens, Hypnum sarmentosum och Fonli- nalis dalecarlica. Rödhake (Luscinia e. Eritlhacus rubecula). Af trenne bon från Skåne, Arlöf och Limhamn sept. och okt. 1912, innehöllo två lefv. växtdelar. ) 1. I bomaterialet ingingo Taraxacum-frukter i stor mängd. 2... Secale cereale: ett rågax. Stenskvätta (Saxicola oenanthe). Skåne, Malmö 19512. — Festuca elatior: vippfragment med ett småax. — Galium aparine: fem 6—10 cm. långa stjälkbitar, hvardera med 1—3 delfrukter. Säfsångare (Calamoherpe el. Acrocephalus schoenobcenus). Skåne, Malmö 19313 och vintern 1912. Två bon, båda med fruktifikationsdelar. 1. Phragmites communis: vippfragment med småax. 2. Glyceria plicata: talr. vippor med småax. — Phr. communis : vipp- fragment med småax. Sädesärla (Motacilla alba). Skåne, Lomma 194812. — Bromus mollis: dvärgexpl. med 2 småax. — E. prelongum: enst. bitar. — Hypnum sp. af fluitans-typ): ett par bitar. — Phragmites communis: vippfragment med småax. — Poa annua: 2 små expl. med :talr. småax. Gulsparf (Emberiza citrinella). Skåne, Limhamn 19312. — Poa praten- sis: vippor med enst. småax. Bofink (Fringilla coelebs). Skåne, Malmö och Vintrie okt. och nov. 1912. 1. Brachythecium sp.: talr. expl. — Hylocomium squarrosum: talr. expl. — Parmelia saxatlilis v. suleata: enst. bitar. — Physcia ciliaris: enst. bitar. 2. Brachythecium velutinum: talr. expl. — Br. sp.: talr.. expl. — Phys- cia ciliaris: enst. expl. — Ph. pulverulenta: enst. expl. — Xanthoria lychnea: talr. bitar. —:X. parietina: enst. bitar. Bergfink (Fringilla montifringilla). "Torne lpm., Nuolja, björkzonen 191512. - Aira flexuosa: vippfragment med småax. — Bryum sp.: enst. bitar, 4 ') I alla tre bona dessutom Hylocomia och Hypna. 16 sporfyllda sporogonier. — Poa pratensis: vippfragment med småax. — Polytrichum commune: 2 bitar, ett sporogonium med sporer. Gråsparf (Passer domesticus). Två bon från Malmö, mars och okt. 1912; det ena af dem innehöll: Brachythecium rutabulum: enst. bitar. — Hyp- num sp.: enst. bitar. Hämpling (Linota el. Acanthis cannabina). Skåne, Hököpinge 19513. — Festuca rubra: vippa med småax. Småfåglar. Skåne: Malmö, Limhamn, Åkarp, Arlöf, Lomma, Lund, Vintrie, Hököpinge och Månstorp vintrarna 1911—1913. Af 94 undersökta bon befunnos 41 innehålla lefvande växtdelar. Af dessa senare voro 3 byggda på marken, de öfriga i buskar (35) eller träd (3). En stor del af bona torde tillhöra Sylvia-arter. 1. Eurhynchium prelongum: bitar i mängd. — Hylocomium triquetrum: en bit. — Hypnum piliferum: enst. bitar. 2. E. prelongum: enst. bitar. 3. Arenaria serpyllifolia: 3 fruktst. med talr. kps., en "del af dem med frön. — Bromus mollis: vippfragment med småax. — Lepidium ruderale: bit af en fruktst. med oöppn. kps. — Myosotis stricta: fruktst. med tomma foder. — Veronica hederifolia: stjälkbit med frukter. 4. Bromus mollis: vippfragment med småax. — Cerastium vulgare: fruktst. med tomma kps. — Galium aparine: stjälkbit med 2 delfrukter. 5. E. prelongum: en bit. 6. Galium aparine: ett flertal stjälkbitar med tills. ett 40-tal delfrukter. 7. Draba verna: fruktst. i mängd, men nära nog alla skidor utan frön. 83. Hypnum sp.: talr. bitar. 9. Bromus mollis: vippa med småax. — Festuca rubra: vippa med småax. 10. Boets hufvudmassa utgjordes af Brachythecium rutabulum. 11. Br. rutabulum: enst. bitar. — E. prelongum: talr. bitar. 12. Es prelongum: 2: bitar — ' Hypnum sp.: talr: bitar: 13. Brachythecium sp.: talr. bitar. 14. Br. rutabulum: talr. bitar. 15. Br. rutabulum och Hylocomium squarrosum: talr. bitar. — Hyp- num piliferum: enst. bitar. 16. Brachythecium sp. och Camptothecium lutescens: enst. bitar. — E-. prelongum: i mängd. 17. E. prelongum: talr. bitar. 18. Cirsium lanceolatum: en frukt jämte enst. lösliggande penslar. — Galium aparine: stjälkbitar med inalles 9 delfrukter. 19. Plantago lanceolata: fruktst. med flertalet kps. tomma. 20. Br. rutabulum: enst. bitar. — E. prelongum: talr. bitar. 21. Camptothecium lutescens: en bit. — E. prelongum: i mängd. — Plagiothecium sp : enst. bitar. 22. Anagallis arvensis: grenkomplex med en fröfylld kps. — Hyloco- mium squarrosum: boet var till stor del byggdt af denna mossa. 23. I bomaterialet ingingo ett 10-tal Taraxacum-frukter med kvar- sittande penslar. d 24. E. prelongum: enst. bitar. 25. E. prelongum: sparsamt. Iz 26. Br. rutabulum: enst. bitar. — E. prelongum: spars. 27. Galium aparine: enst. stjälkbitar med en enda delfrukt kvar. 28. E. prelongum: en bit. 29. Arenaria serpyllifolia: fragment af en fruktst. med en tom kps. — Galium aparine: enst. stjälkbitar med tills. 3 delfrukter. — Spir&a sp. (odlad art): bit af en fruktst. 30. Boet var till stor del byggdt af E. prelongum och en Brachythe- cium-art. 31. Galium aparine: enst. stjälkbitar med tills. 7 delfrukter. 32. Camptothecium lutescens: 2 bitar. 33. Festuca rubra: enst. småaxbärande vippor el. vippbitar. 34. -Poa pratensis: 2 vippor med småax. 35. Galium aparine: 4 stjälkbitar med tills. 2 delfrukter. 36. Hylocomium squarrosum: en bit. 37. Bromus mollis: 4 vippor med småax. — Lolium perenne: 5 ax- vippor med småax. 38. Bromus mollis: 2 vippor med småax. — Capsella bursa pastoris: fruktst. med en del skidor fulla af frön. — Lolium perenne: 2 axvippor med småax. — Poa annua: 3 smärre expl. | 39. Galium aparine: stjälkbitar med tills. 4 delfrukter. 40. Festuca ovina: 5 vippor med småax. — Poa pratensis: vippa med småax. 41. Galium aparine: stjälkbitar med enst. delfrukter. Skata (Pica caudata el. P. pica). Skåne, Malmö 191412. — E. prelongum : 2 bitar. — Hypnum sp.: en bit. Fjällpipare (Charadrius el. Eudromias morinellus). Torne lIpm., Luossa- vaara, nedre delen af rishedszonen 197707. — Cladonia rangiferina: spars. — Dicranum sp.: enst. bitar. — Hylocomium proliferum: enst. bitar. — Juniperus communis: 4 bärkottar. Endast i helt få bon förekomma lefvande, vegetativa delar af kärlväxter. I ett bafstrutbo, insamladt på skäret Bonden utanför Angermanlands kust, anträffades sålunda talrika bitar eller hela exemplar af Sedum acre jämte ett skottkomplex af Cerastium vulgare. COLLETT (2) omnämner, att han vid Sognefjorden funnit ett bo af gulnäbbad hämpling, invändigt fodradt med Hymenophyllum pelta- tums fina rotstockar!. På holmar i Hjälmaren iakttog BIRGER (1) lefvande exemplar eller skottbitar af Agrostis stolonifera, Galium pa- lustre, Tussilago o. s. v. i bon af simfåglar. Det är naturligtvis en- dast i fågelbon, som anbragts på marken eller på klippor, som vegetativa delar af kärlväxter äga någon utsikt att kunna utveckla sig vidare. ' Jmf. Hormsor (7) samt KoriHorf och JÄäGERSKIÖLD (8). Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 2 18 Lafrester äro hufvudsakligen anträffade i bon af bofink och fisk- mås. Såsom var att vänta, äro flertalet epifytiskt lefvande: Alectoria jubata, Cetraria islandica, Parmelia Vv. sulcata, Physcia ciliaris, Cladonia rangiferina, » pulverulenta, Evernia prunastri, NXanthoria lychnea, Parmelia physodes, » parietina. Särskildt i barrskogar häckande fåglar använda i rätt stor ul- sträckning lafvar som bomaterial. Pinnar och kvistar af gran och tall i fågelbon äro också mycket ofta bevuxna med exempelvis Alectoria jubata, Parmelia physodes och Usnea barbata. Vissa fåglar, såsom stjärtmesen, lafvar. kläda sina bon utvändigt helt och hållet med Mossbitar ingå ofta i större eller mindre mängd i bon af små- fåglar och trastar. pelvis skator och måsar. omkring 25 arter: Amblystegium riparium tBrachythecium rutabulum" velutinum spp. Bryum sp. Camptothecium lutescens nitens Dicranum undulatum sp. +Eurhynechium prelongum Fontinalis dalecarlica Hylocomiwum parietinum Mindre ofta tyckes detta vara fallet med exem- De hittills iakttagna mossorna tillhöra "Hylocomium proliferum » squarrosum » triquetrum "Hypnum cuspidatum SS VANERS fluitans piliferum > sarmentosum > spp. "Plagiothecium sp. Polytrichum commune > Juniperinum I bon af skandinaviska fågelarter ha påträffats fruktifikationsdelar af ej mindre än 42 kärlväxter. För flertalet af dessa föreligger emellertid endast en observation om synzoisk spridning: Agrostis stolonifera vulgaris > Sp. Anagallis arvensis Anthoxanthum odoratum Baldingera arundinacea Campanula rotundifolia Cannabis sativa Capsella bursa pastoris Cirsium lanceolatum ! En asterisk utmärker, att arten är iakttagen i minst två fågelbon. Elymus arenarius Poa trivialis Festuca elatior Polypodium vulgare » ovina Schedonorus tectorum Galium Mollugo Secale cereale Glyceria plicata Sedum Telephium Juncus Gerardi Spirca sp. (cult.) Juniperus communis Thuja occidentalis Lamium purpureum Triglochin marilimum Plantago lanceolata Återstående arter ha iakttagits i minst tvenne bon. Se nedan- stående tabell, som äfven upptager de två oftast förekommande mossorna. Tabell 1. - — OR TT | UTE Sc | Pica pica | Larus spp. AOIGENE | Huru merula fåglar | 4 Pl i sp. | | | | | FINT LEX UOSA "so tses ale ids nd | = UN 1 ER Arenaria serpyllifolia . | oo SU da - = 3 Bromus mollis wl — 6 | — - 6 Cerastium vulgare............ | - 1 I o— 1 — | 2 RE DGLVERNE. osovssd tres era 2 1 — EE Sk WESTER SRRÖPG oc... sc sor os snö 1 SE 2 — 6 Gelmm: aparine samsas 10 | — — — 10 | Lepidium Eiidenale:sse ns 2 lade | Ah år) NI INS ARTE PET CIUNG mm onesets n g an | EET PRE AN Fors EA, — 2 MOS O MSK STITCEA sosse FINA ha -- — 3 Phragmites communis ...... [ge 3 — = 01 So I 2/5 YE LAT Od CV URLS RANE RA SERA pi 2 EST NA PE - NERD FÖL DE Gen SIS utses 4 - al fa TS ie lakid or Mmedldi..tontrlas 1 AE NAS AE : högt Taraxacum officinale ...... — EN AN 2 Meronica hederifolld :...=.-- | 19 i = 4 Brachythecium rutabulum | 4 HE 1 12 Eurhynchium prelongum | Sad ee 1 fury | 23 Mossorna äro oftast så inväfda i bomaterialet, alt de endast i ringa utsträckning inkomma i vinddriften, så framt ej hela boet ryckes bort af vinterstormarna. Vanligen nå de marken, först när bona helt sönderfalla. Åtminstone beträffande Brachythecium ruta- Äfven funnen af Norman (11) i bon af björktrast. 20 bulum och Eurhynchium preåelongum, hvilka båda höra hemma äfven på starkt beskuggade växplatser, får den synzoiska spridningen tlillerkännas en viss betydelse, helst som särskildt den senare arten mycket ofta är steril. E. prelongum trifves för öfrigt väl och ut- vecklar sig vidare i gamla trastbon äfvensom i småfågelbon, som äro byggda af träd- och buskrötter med vidhängande jordpar- tiklar. Flertalet i fågelbona insamlade fruktifikationsdelar tillhöra arter, som mer regelbundet uppträda som vinterståndare.! Örter och gräs, hvilka redan tidigt på våren hinna mogna sina frukter, finnas dock äfven representerade, exempelvis: Draba verna Stellaria media Lamium purpureum Taraxacum officinale Myosotis stricta Veronica hederifolia Poa annua Groningsförsök anställdes med fyra arter, som utplockades ur tvenne koltrastbon, insamlade i Limhamn nära Malmö d. 17 nov. 1911. Groningstid: 18 nov.—21 dec. 1911. Af Draba verna grodde 94 4 af fröna. >» Stellaria media ÖAR » Galium Mollugo BAL FOOD IIB » DLepidium ruderale > —23 0 > > Försöken med de båda sisthämnda arterna äro af rätt stort in- tresse, då de visa, att åtminstone en del af fågelbonas vinterstån- dare äga grobara frön. — Hos Phragmitesi säfsångar- och sädesärle- bon voro frukterna förkrympta. I trenne koltrastbon, hvilka tillvaratogos i en park i Limhamn (191711), hade åtskilliga frön af Veronica hederifolia kommit till groning i själfva bona, så att dessa pryddes med grodd- och ung- plantor. Liknande förhållanden ha tidigare iakttagits af NORMAN (11, I p. 221). På Tromsgen i Nordnorge fann han nämligen flera gånger Stellaria media »på birkene 1—2 m. over jorden, voksende i gråtrostens (Turdus pilaris) forladte reder, med stenglerne ned- haengende svevende i luften». Han tyckes dock (1. c. II p. 147) vara böjd att antaga, att Stellaria-arten förts till trastbona på endo- zoisk väg, hvilket med all säkerhet är oriktigt. Jfr. SERNANDER (12 p. 374). ! Jfr. SERNANDER (12), NORÉN och WirttF (10), HEiNTZE (5) samt GErtz (43. 21 I simfågelbon på holmar i Hjälmaren fann BIRGER (1) växtdelar, som för öfrigt ej ingingo i dessa holmars flora, hvilket ju kunde synas antyda, att en rätt långväga synzoisk spridning här kommit till stånd. Detta behöfver dock ej vara fallet, tv de ifrågavarande växtresterna kunna mycket väl ha tillhört dessa holmars strand- vrak. I en nyligen utkommen uppsats af ornithologiskt innehåll berättar LiE-PETTERSEN (9) om något liknande på en holme i när- heten af Bergen. Han omnämner nämligen, att en del undersökta bon af toppskarf (Phalacrocorax graculus) till öfvervägande del ut- gjordes af Calluna, Laminaria och Zostera marina. »Foruten dette materiale findes dog hyppig ogsaa smaakvister av lavere busker, hvilke formodentlig er drevet iland paa holmen, samt ben af fisk og fugl, i redene.> — Fåglar torde säkerligen ej så sällan äfven föra fruktifikationsdelar, som kastas upp på hafs- och sjöstränder, till sina ett stycke inåt land belägna bon. Från Abels ö vid Kung Karls land (Spetsbergen) föreligger en iakttagelse om ismåsens (Larus eburneus) roll som växtspridare i arktiska trakter. Enligt meddelande af en fångstman till SWENAN- DER (14) häckar en ismåskoloni om c:a 30 å 40 par »paa en lav bergrampe delvis bedaekket med ur, men ellers aldeles nogen. — — — Redene bestod kun af en krans lav og mos, som sikkerlig var hen- tet fra en neerliggende bergrampe, som helt var bedakket med saa- dan.» Oftast synes den synzoiska spridningen endast försiggå på korta afstånd, i det bomaterialet hämtas från den närmaste omgifningen. Ett undantag från denna regel (?) skulle emellertid följande uppgift ur litteraturen bilda. På öar i den salthaltiga Tarei (Dauriska stäp- pen i östra Sibirien) fann nämligen RaADDE (3) talrika meterhöga hägerbon liggande på marken. Riseti dessa bon härstammade från låga videbuskar efter stranden af den 15 verst (en verst = 1,067 km.) aflägsna Uldsafloden. Vid transporten af bomaterialet spillas åtskilliga »frön» ut ur fruktställningarna, andra lösgöras under bobyggnadsarbetet; flertalet frön och frukter torde emellertid först af vinterstormarna skakas ut ur nästena. Såsom redan är framhållet, kunna i vissa fall frön samt vegetativa delar af kärlväxter och mossor komma till utveck- ling i själfva fågelbona. ”Trastar, småfåglar och måsar synas vara de viktigaste växtspridarna. För en del småfåglar äro Galium aparines öfvervintrande stjälkar ett mycket omtyckt bobyggnadsmaterial, och man tager säkerligen 22 ej miste, om man sätter denna arts förekomst i trädgårdarnas och parkernas häckar och buskgrupper i samband med synzoisk sprid- ning genom dessa fåglar. MURBECKS (15) fynd af G. aparine som epifyt i kronan af en hvitpil bör antagligen förklaras på liknande sätt. LITTERATUR. 1. BIRGER, Selim: Die Vegetation einiger 1882—1886 entstandenen schwed- Inseln. Englers Bot. Jahrb. 1906. 2. COLLETT, R.: Mindre meddelelser vedrörende Norges fuglefauna 1881 —1892. Nyt Mag. f. Naturv. 1894. 3. Das Buch der Reisen und Entdeckungen. Asien III. Bearbeitet von R. ANDRÉE. Öfversättn. i JOHAN ÉERIKSONS Bilder ur naturens tre riken, H. 6. Lund 1909. 4. GERTZ, Otto: Pildammarnas vegetation efter torrläggningen 1912. Bot. Not. 1913. 5. HEINTZE, Aug.: Om vinterståndare bland Ölands alfvarväxter. Bot. NOEELIT 6. HESSELMAN, Henrik: Några iakttagelser öfver växternas spridning- Bot. Not. 1897. 7. HOoLMBOE, Jens: Hoiere epifytisk planteliv i Norge. Christiania Videnskabs-Selskabs Forhandl. 1904. 8. KOLTHOFF, Gustaf och JÄGERSKIÖLD, L. A.: Nordens fåglar. Andra uppl. Stockholm 1911— 9. LIE-PETTERSEN, O. J.: Fudgleliv i den ytre skjaergaard paa Bergens- kysten. Naturen 1913. 10. NORÉN, C. O. och WitTE, Hernfrid: Några bidrag till kännedomen om de svenska vinterståndarna. Bot. Not. 1904. 11. NORMAN, J. M.: Norges arktiske flora, 1—II. Kristiania 1894—1901. 12. SERNANDER, R.: Den skandinaviska vegetationens spridningsbiologi- Upsala 1901. 13. SIMMONS, H. G.: Stray contributions to the botany of North Devon- Rep. of the sec. norw. arctic exped. in the »Fram>» 1898—1902. Kristiania 1909. 14. SWENANDER, G.: Den zoologiske samling. Det K. Norske Videnskabs- Selskabs aarsberetning for 1902. Trondhjem 1902. 15. WITTROCK, V. B.: Om den högre epifyt-vegetationen i Sverge. Acta Horti Bergiani 1894. 16. WITT-STRÖMER, Bo: Fågel- och växtlif på Bonden. Fauna och flora 1913. 17. GERrRTZ, O.: Om råkans bobyggnad. Fauna och flora 1913. I upp- satsen omnämnas en del fynd 'af lefvande växtdelar i nedblåsta råkbon. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. BD: 9, H. 1. STÅNDORTENS INFLYTANDE PÅ CIRSIUM ACKULE T: AF SVEN G:SON BLOMQVIST Acaula brukar man, som bekant, kalla sådana växter, som hafva förkrympta ofvanjordiska stamdelar. Inom vår flora ha vi trenne välbekanta exempel, nämligen Cirsium acaule L., Primula acaulis Jacq. och Silene acaulis L. I dessa fall hafva vi att göra med systematiskt väl begränsade arter, skilda at från sina närmaste släktingar genom äfven andra karaktärer än acaulismen. Men där- jämte kan man tala om en annan kategori acaula växter, som hos oss ha ett flertal representanter t. ex. Primula farinosa L. 1. acaulis Ahlqu., Primula officinalis L., 8. subacaulis Doell"), Androsace septen- trionalis L. f. acaulis Betz m. fl. Hos dessa är den mer eller mindre tydliga acaulismen i förhållande till stamarterna den enda speciella karaktären, hvarför de äfven af systematikerna uppfattas såsom blott former. Af anställda försök synes framgå, att de äro kon- stanta. Så har exempelvis WitTE (6, p. 63) anställt odlingsförsök med Androsace septentrionalis f. acaulis, hvarvid acaulismen visat sig vara i hög procent (87 4) ärftlig, öfriga uppfattas såsom hybridogena mellanformer. Anledning finnes alltså att uppfatta ofvannämda former såsom uppkomna genom mutation. WiTTE framkastar emeller- lid äfven tanken på »fixering af en genom yttre faktorers inverkan förvärfvad egenskap» och påpekar (7, p. 89), att alfvarväxterna hafva benägenhet att bli acaula, något som i viss mån bestyrkes af SJÖSTRAND (5), enligt hvilken Primula farinosa på alfvaret oftast träffas utan stängel. Sistnämnda omständigheter häntyda på att yttre faktorer kunna framkalla acaulismen. Emellertid återgå äfven ') Funnen i Danmark enl. Lance (3). Ej nämnd i NeEumans flora, men det är antagligen denna form, som hos oss är iakttagen i Uppsalatrakten. 24 typiskt acaula arter till caulescens. Såsom exempel härpå må näm- nas Primula acaulis Jacq. v. caulescens Lange, hvilken jag sett upp- gifven för Danmark, men som ej synes vara iakttagen hos oss samt Cirsium acaule L. v. caulescens Pers. Den förra har varit föremål för utförligare behandling af DE VRrRiIEs (4). DE VRrIEs anför Primula acaulis såsom ett karaktäristiskt exempel på elementararters förekomst i naturen (4, p. 33). Han nämner vidare, att af denna växt i Holland tillfälligtvis anträffas mer eller mindre caulescenta former. Dessa åter utgöra exempel på ett sär- skildt slag af mutation, som benämnes systematisk atavism, hvarmed förstås vissa växters återförvärfvande af en eller flere förfäderna ut- märkande egenskaper, som i närmaste släktled gått förlorade. Egen- skapen af caulescens hos P. acaulis fattas såsom latent, men kan genom något obekant agens bringas till utveckling. Det ligger nära till hands att jämställa ofvan skildrade förhållande hos P. acaulis med det hos Cirsium acaule. Ehuru dessa växter systematiskt och morfologiskt förete olikartade typer, hafva vi näm- ligen dock i båda fallen att göra med blomställningar, hvilkas skaft är mer eller mindre förkortadt, hos ingendera saknas det fullständigt, ehuru det hos P. acaulis är reduceradt till ett minimum. Vi skola i det följande se, huruvida caulescensen hos Cirstum acaule kan tänkas uppkommen på samma sätt som hos P. acaulis, eller om förhållandet hos den förra kan gifva anledning till invändningar mot den af DE VrRIES framställda åsikten. Hos oss är såsom bekant (C. acaule en vanlig växt på sydliga silurområden. På Öland och Kinnekulle har jag anträffat flere exemplar af den jämförelsevis sällsynta caulescenta formen. Enligt mina samtliga iakttagelser anträffas den senare alltid på mer eller mindre beskuggade platser, i smärre fördjupningar i jorden, i springor i kalkhällen, eller i allmänhet på lokaler, där den kommer i åtnju- tande af mindre ljus och mer vatten än vanligt. Såsom förhållandena gestalta sig i naturen måste därför Cirsium acaule Vv. caulescens be- traktas såsom en ren ståndortsform. Visserligen kan den hålla sig konstant år från år i botaniska trädgårdar, såsom jag åtminstone i ett fall (Bergielund) iakttagit, men detta kan bero på, att växten kommit på en mindre torr och solöppen plats, än den är van vid. Om man nu utöfver iakttagelserna i naturen genom experimentella försök lyckas fastslå, att samma individ från att vara normalt ge- nom förändrade yttre faktorer så småningom låter öfverföra sig till caulescens, så synes den caulescenta formens karaktär af ståndorts- varietet härigenom ostridigt bevisad, och det blir naturligtvis då äfven omöjligt att uppfatta den såsom en mutant. Genom nedan be- skrifna egendomliga tillfällighet har jag kommit att utföra ett dy- likt försök, som föranlett mig till en uppfattning i nämnd riktning. Under ett af mina gymnasistår, 1897, införde jag från Kinnekulle till trädgården vid milt hem i Västergötland atskilliga växter, som saknades i den närmaste omgifningen och därför voro för mig in- tressanta. Bland dem var ett typiskt exemplar af Cirsium acaule. Vid utplanteringen erhöll den en egentligen föga lämplig växtplats, en för södersol beskuggad, mossig gräsvall i en dalsänka. Platsen Ståndortsform af Cirsium acwmle L., utvecklad ur ett normalt exem- plar, som öfverflyttats till beskuggad, mossig gräsvall hösten 1897. Förf. foto. aug. 1913. utmärktes och skyddades. Emellertid fortlefde växten år från år och befinner sig i bästa välmåga den dag som är. Under den tid af 17 år, som förflutit sedan inplanteringen, har växten undergåltt påfallande förändringar. Efter att de första åren ha fört ett tynande lif, i det att den endast utvecklat en svag bladrosett, började den senare tydligen finna sig till rätla i den nya omgifningen. Redan för elt 10-tal år sedan utvecklades den första blomkorgen, uppburen af en c:a dm.- lång stam. De första blommorna voro afgjordt mer ljusröda än förut, bladen voro längre och mjukare, bladtornarna voro reducerade och ej så stickande, växten hade med ett ord för- 26 lorat sina xerofila karaktärer och öfvergått till skuggform. Den bibehöll emellertid ej länge en skuggforms i allmänhet tynande lif, utan har under de senaste åren alltmer tilltagit i kraft, så att den föregående sommaren (1913) hade ett utseende, som återgifves af omstående bild. Växten liknar nu allt annat än C. acaule. "Den når en höjd af 0,; m., de längsta bladen äro c:a 4 dm långa, blommorna äro nästan hvita med en svag dragning åt rödt, stammen är som synes rikt förgrenad oeh bär flere korgar. Såsom bevis för växtens egendom- liga förvärfvade utseende kan jag nämna, att ett vid jordytan alf- skuret, pressadt exemplar af én synnerligen erfaren och kompetent fackman blifvit bestämdt till Cirsium acaule X oleraceum. I sam- band härmed bör framhållas, att det kan vara skäl uti alt se upp med C. acaule-hybriderna. Jag har i herbarier sett dylika, som helt säkert ej varit annat än ståndortsformer af C. acaule. Finns det efter ofvan framställda iakttagelser någon anledning att anse Cirstum acaule Vv. caulescens såsom uppkommen genom mu- tation? Då i mutationens väsen ligger en plötslig eller språngvis skeende förändring hos en vwiss art, så är det tydligt, att frågan måste besvaras nekande. Caulescensen hos C. acaule är en under ontogenesen till följd af särskilda yttre faktorer förvärfvad egenskap- Däremot finnes ju skäl för att kalla den förvärfvade egenskapen för atavistisk, enär caulescensen måste betraktas såsom en phylo- genetiskt primär egenskap. Återförd till sin naturliga ståndort bör ifrågavarande växt återgå till den acaula formen på samma sätt, som vissa växter enligt BONNIER (1) kunna tvingas att antaga spe- ciella egenskaper, allt efter som de öfverföras från lågland till alpin ståndort. För närvarande frambringar växten ej fortplantningsdug- liga frön, hvilket jag sätter i samband med dess behof af verklig korspollination (xenogami). Om man verkställer korspollination och erhåller fortplantningsdugliga frön samt af dessa uppdrager plantor, hvilka utsättas på en ståndort sådan som moderväxtens, så ligger det åtminstone ej för tanken något orimligt uti, att denna afkomma till sina egenskaper så småningom skulle kunna fixeras, och att på detta sätt genom konst en ny art kunde frambringas. Då den ej varit föremål för odling i egentlig mening, utan endast öfverförts till en ny naturlig ståndort, skulle den äfven kunna exi- stera såsom vwvild, utan alt återfå sitt normala utseende, om kortare eller längre tid vore teoretiskt lika intressant. Hittills vunna er- farenheter tala emot framgången af ett dylikt försök, men det är därför ej uteslutet, att det i något fall skulle kunna lyckas. Cirsium 21 acaule torde i detta hänseende vara ett intressant försöksobjekt särskildt med hänsyn till dess utomordentliga lifslängd och stora förmåga att afpassa sig för ståndorten. Inledningsvis omnämndes tvänne till synes skilda kategorier af acaula växter, dels systemaliskt fixerade sådana såsom Cirsium acaule, Primula acaulis och Silene acaulis, dels blott acaula former såsom Primula farinosa 8 subacaulis och Androsace septentrionalis f. acaulis. Det ligger väl närmast till hands att uppfatta dessa kategorier såsom till sin utvecklingshistoria ej skilda. De sistnämnda, de acaula formerna af en gifven caulescent hufvudart synes mig angifva vägen för utvecklingen. Då caulescensen af en typiskt acaul växt kan frambringas genom förändrade yttre faktorer såsom i det ofvanbeskrifna fallet beträffande C. acaule, så är det också an- lagligt att acaulismen af en typisk caulescent växt kan uppkomma af liknande anledning, helst som detta bestyrkes af iakttagelser i naturen (flere alfvarväxters benägenhet för acaulism). Det synes mig därför ytterst tvifvelaktigt, ehuru afgörande bevis ännu saknas, att mutationsbegreppet kan hafva allmän tillämpning på acaula växter och deras caulescenta former. När man talar om att muta- tionerna uppkomma genom inre orsaker, så ligger däri, som JOST (2, p. 473) anmärker intet annat, än att vi ej känna dem. Huruvida hos It. ex. Primula acaulis den tillfälligtvis uppträdande caulescensen är framkallad af inre eller yttre, ej direkt iakttagbara faktorer veta vi ej. Efter ofvan framställda iakttagelser synes mig det senaste alternativet mest antagligt. Aterstår att nämna något om färgförändringen af ifrågavarande C. acaule. Såsom angifvits har färgen förändrats så småningom i riktning mot hvitt. Med hänsyn till den fortskridande förändringer är det antagligt, att färgen framdeles blir rent hvit. Sedan särskildt DE VrRIES framhållit, att färgformer af rena arter äro konstanta, har man i allmänhet varit benägen att kritiklöst upptaga denna åsikt som regel. De bleka eller hvita former, som tämligen ofta möta oss i naturen, skulle enligt DE VRIES” terminologi vara konstanta s. k. retrogressiva varieteter. Äfven om detta i allmänhet är fallet, så är det dock efter ofvan framställda iakttagelse tydligt, att dessa bleka färgvarieteter kunna vara något annat, nämligen skuggformer, hvilkas inkonstans hittills gäller som regel (jf. härvidlag KLEBS” (8) experi- mentellt framkallade färgändringar hos blommorna af Campanula Trachelium och Primula sinensis). N DER EINFLUSS DES STANDORTES AUF CIRSIUM ACAULE L. ZUSAMMENFASSUNG. Im Jahre 1897 wurde ein normales Exemplar von Cirsium acaule L. in den Garten meines Elternhauses (Västergötland, unweit der Stadt Lidköping) eingepflanzt. Die Pflanze wurde in einen beschatte- ten, etwas feuchten, bemoosten Grasboden versetzt. Während der ersten Jahre schien die Pflanze zu verkämmern, indem nur eine schwache Blattroselte entwickelt wurde. In den folgenden Jahren aber lebte die Pflanze wieder auf, und bald kam dann auch die erste — =Till de svenska alfvarväxternas ekologi. Akad. Afhandl. Uppsala 1906. KLEBsS, GEORG, Uber Variationen der Bläten. Jahrb. fär wissensch- Botanik XLII, p. 162 ff. 1905. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. BD. 9, uH. 1. ÖFVERSIKT AF .DE; NORDEUROPEISKA FORE MERNA TA ETROSA MOEEISTISN AF L. P. REINHOLD MATSSON Det formkomplex, som kallats Rosa mollis Sm. och som hufvud- sakligen genom CRÉPINS undersökningar blifvit närmare begränsadt, är till sin största del hänvisadt till Norra Europa. Gruppen är bland de mest formrika. Någon ingående utredning af densamma har förut icke förekommit; och då jag här utskickar en öfversikt, vill jag betona, att den hvilar på studier, som drifvits sedan 25 år tillbaka, att de begagnade karaktärernas värde pröfvats genom un- dersökningar i naturen och genom odlingsexperiment samt att hy- bridogena former noga observerats och reducerats till sitt rätta värde. Framhållas må, att hithörande hybrider ofta ha jämförelse- vis god fruktsättning och ej sällan torde fortplanta sig. De ha emellertid hybriders vanliga egenskap att icke vara konstanta. En blick på framställningen skall visa, att de hybridogena formerna äro mycket talrika. Hybrider med RK. pimpinellifolia IL. ha icke medtagits. I öfrigt må nämnas, att jag behandlat alla mig nödigt kända mollis-former, men att framställningen nästan uteslutande grundats på material i Uppsala Botaniska Museum och i mina egna samlingar; och har detta skett för att gifva lättare tillfälle till kontroll och granskning af originalexemplar. För att begränsa ut- rymmet och på samma gång gifva större öfverskådlighet har en sofring gjorts af karaktärerna, så att endast de begagnats, som ha någon verklig betydelse eller äro särskildt framträdande. Rosa mollis Sm., Engl. bot. XXXV, 1812., Crép. S. B. Belg. XXXI. 2, 1892. Aculei regulariter debiles, zequabiles, a basi abrupte com- 31 pressi, rectiusculi vel recti—declinatuli; stipulx indivisza, auriculis convergentibus, falcatis; foliola mollia, + crassa, rotundata vel ovata vel ovalia vel cuneata—rhombea vel rhomboidea vel ovato- vel ovali- lanceolata, singulis partibus plerumque, sed non 2Xequaliter extractis, infra pruinosa, glauca— —+ c&esia vel cinerea, per totam paginam —+ glandulosa, utrinque villosa: serraturx marginibus curvatis, in- terdum rectiusculis vel raro rectis, plerumque obtusax — + xqualiter acuminatre, raro acute, iterum glandulose serrata; bractex obtuse, —+ acuminale; pedunculi regulariter breves ut pseudocarpia inxqua- liter glanduloso-setosi; setis breviusculis; pseudocarpia pulposa, pra ceteris mox maturescentia, matura mollia; sepala pinnatifida, glan- duligera, denique erecta, consistentia; styliin capitulum lanuginosum prope complanatum conjuncti. A. Proclinat2&: Foliola !) regulariter parte basali vel parte apicali elongata, apice obliquata; serraturae dorso curvate, apice proclinato, —+ accumbentes; denticuli ("baeoschista solum excepta) evidenter pro- dientes. Aa. Rotundul&: Foliola crassa, rugosa, villosissima, angulata, parte apicali non vel parum elongata, infra glauco-viridia—albicanti- c:esia, serrature obtusx—acuminata, + abrupte vel cito in acuminem egredientes (in deficientipede et formis "noloensis acutx); armatura regulariter debilis, aculeis sparsis, breviusculis, basi szeepe non fortiter compressis, declinatulis—rectiusculis. I. Serratur&e profunda, margine exteriore ad duplicem longitudinem interioris non perveniente. I: 1. Foliola mollia, infra + glauca—glauco-czsia; margine exteriore serraturarum breviore vel longiore, evidenter curvato. 1. Fprofusidens Matss. n. Foliola sat parva, ovato-rhombea— rhombea, basi rotundata—cuneata, acumine brevi, infra incano- glauca vel pallide glauca; glandulx subfoliares alba —fulve; serra- ture parvae, marg. int. curvato, repente in acuminem longum acutum egredientes, non fortiter acecumbentes; pseudocarpia parva, globosa, —+ setosa; aculei sparsi, bene compressi, rectiusculi. Sverige: sällsynt. Ög. Furingstad, St. Skårby i många ex. (P. A. ISSÉN). 2. "fnersula Matss. n. Foliola mediocria, erassiora, ovato- vel ovali- ') Ut in sequenti hic foliola spectantur mediorum foliorum et superiorum, quie ferunt ramuli fructiferi. 32 rhombea—cuneata, acumine brevissimo, infra albicanti-casia— cesio- glauca; glandulx subfoliares albe—stramineo-ferruginex vel nigres- centes; serraturae mediocres, profunda, marg. ext. valde curvato— angulato, int. aliquantulum curvato, repente in acuminem brevem acutum egredientes, + accumbentes; pseudocarpia magna, regula- riter globosa, setosa; aculei frequentes—sparsi, basi alta, breviusculi, declinatuli. a. Foliola basi cuneata, infra ccesio-glauca. Finland: Åland, Lemland (H. RaucHERr, N. GOTTBERG), Sund (A. PALMGREN); Nyl. Tvärminne (PALMGREN). 8 Iinsquarrosula Matss. n. Foliola basi rotundata, infra albicanti- caesia. Finland: Åland, Kökar (ÅA. PALMGREN). 3. ”heterotypa Matss. n. Foliolå parva, ovato-rhombea—rhombea, regulariter basi rotundata, acumine brevissimo vel nullo, infra c2esio- glauca, plerumque in flavescentem vergentia; glaudulz subfoliares albe —stramineo-ferrugine&x; serrature profunde, marg. ext. bene curvato, int. curvato—incurvato, sat repente in acuminem brevem egredientes, bene acecumbentes; pseudocarpia parva, globosa—breviter pyriformia, levia vel setosa; aculei frequentes—sparsi, breves, com- pressi, declinatuli—declinati. Sverige: Småland, spridd öfver hela höglandet. Hybridiserar med R. coriifolia Fr. "defirmata Matss. Sm. Dref (HYLTÉN-CAVALLIUS). 4. "defierentipes Matss. n. Foliola parva, breviter rhombea, regu- lariter basi cuneata, acumine brevissimo, infra colore et glandulis ut precedentis; serratur2e parve, marg. int. recto—incurvato, equa- liter in acuminem egredientes, acutx, sat bene accumbentes; pseu- docarpia mediocria, regulariter globosa, setosa; aculei sparsi, sat magni, minus compressi, declinatuli. Finland: Eg. Finland, trakten kring Åbo (H. HoLLMÉN). I: 2. Foliola sat firma, infra incano-cesia—cinereo-ceesia; margine exteriore serraturarum 2qualius extracto, sat acriter secto, minus curvato. : 5. "profundula Matss. n. Foliola ovali-rhombea—cuneata, parle basali bene evoluta, marginibus rectiusculis, acumine brevissimo vel nullo, infra incano- vel cinereo-cesia; glandulxe subfoliares albe— ferrugineo-brunne&; serratur& profundulx, marg. ext. longo, int. subceurvato—recto, in acuminem brevem egredientes, parum accum- ed 33 bentes; pseudocarpia globosa—pyriformia, + setosa, immatura ni- grescentia:; aculei sparsi, rectiusculi. Sverige: sällsynt. Ög. Dagsberg, Bråborg (P. A. IssÉn). Troligen dock flerestädes. I: 3. Foliola mollia, crassiora, infra albicanti- vel incano-glauca: ser- rature foliorum superiorum obtusze, acumine brevissimo vel nullo, margine exteriore curvato. 6. pyrulifera Matss. n. Foliola ovato- vel ovali-rhombea—ovato- rhom boidea, parte apicali bene evoluta; glandul: subfoliares albee- ferrugineo-brunne&; serratur& latex, marg. int. regulariter recto, plerumque horizontali; pseudocarpia pyriformia, lzevia vel setosa; aculei frequentes—sparsi, vix mediocres, rectiusculi. Finland: Nyland, Tvärminne, Krogen (A. PALMGREN, M. LUTHER). II. Serratur&e& non profunde, margine exteriore regulariter ad dup- licem quidem longitudinem interioris. acumine excepto, perveni- ente. II: 1. Foliola mollia, crassiora, infra glauca—glauco-cinerea; serra- ture citius in acuminem egredientes, margine exteriore bre- viore vel longiore tamen evidenter curvato. 17. "hesslensis Matss. n. Foliola ovato- vel ovali-rhombea—rhom- boidea, basi rotundata—cuneata, apice bene obliquato, infra + glauca pruina plerumque abundante; glandule subfoliares albe—ferrugineo- brunne&; serrature vix mediocres, marg. int. curvato—recto, bene accumbentes; pseudocarpia globosa— pyriformia, + setosa, immatura —+ nigrescentia; aculei sparsi, evidenter declinatuli. «. Foliola regulariter ovato-rhombea, basi rotundata, infra minus glauca, in flavescentem vergentia; serratur&e latiores, prope pro- fundulze. Sverige: Gotl. Fleringe, Hessle; Lärbro, Storugns m. fl. st. i norra delen. Först uppmärksammad af O. A. WEsTÖÖ, som på sistnämnda plats äfven funnit en hybrid med R. coriifolia Fr. ”oblusata A. & M. v. crassescens Matss. 8 inversifolia Matss. n. Foliola rhombea—rhomboidea vel cuneata, basi auguste rotundata— —+ attenuata; serratur&e marginibus bene curvatce. Sverige: spridd, Uppl.-—Skåne. En småbladig form med ärtstora nypon insamlad af P. A. IssÉn i Ög. Tingstad. Hybridiserar med R. coriifolia Fr. ”Matssonii At. v. letula At. (icke med "meelarensis At.!) — v. subcoriifolia Matss. Neum. fl. — vid Upp- 2 Svensk Botanisk Tidskrift 1915. = 34 sala, Vårdsätra, med corif. "evoluta A. & M. Stockholm, Kungshol- men, Aronsberg (J. A. LÖFGREN), med coriif. "trichelloides At. Uppl. Svartsjö, Hästhagen, med coriif. ”"glaucifrons At. Ner. Hofsta (H. LUNDELIUS), med coriif. "stratifrons Matss. Ög. Tingstad, Myckelby (IssÉN), med coriif. "incertans Matss. Uppsala, Liljekonvaljeholmen, med glauca Vill. flabrosa Matss. Ög. S:t Johannis, söder om Hvil- bergen (IssÉnN) och med tomentosa Sm. "venusta Schz. Sm. Moheda (HYLTÉN-CAVALLIUS). y correctellidens Matss. n. Ab 8 inversifolia differt foliolis an- gulatioribus; serraturarum marginibus minus curvatis—rectiusculis. Sverige: utbredning som föregående. Hybridiserar med R. coriif. evoluta A. & M. — v. decidua Matss. Neum. fl... — Ög. Orlunda, Staflösa (J.. ÅA. LEFFLER), mediebni "benetecla Matss. Ög. Krokek, Bränntorp (IssÉn), med coriif. Escaura Matss. Ög. Östra Ryd, St. Torsjö (IssÉN), med coriif. ”agroica Matss. Srml. Strängnäs, Tosterö (J. G. LAURELL), med coriif. "elatidens Matss. Ög. Furingstad, Ylingstad (IssÉn), med glauca ”labrosa Matss. Ög. Furingstad, St. Söd. (IssÉn), med glauc. Fclarifolia Matss. Ög. Furing- stad, St. Söd (IssÉn), med glauc. "productula Matss. Ög. Furingstad, Lilla Söd (IssÉn), med glauc. ”hebwoschista Matss. Ög Tingstad, Smedby (IssÉNn), med glauc. "porrecla Matss. Ög. Norrköping, Kneipp- baden (IssÉN), med glauc. "inserta Matss. Ög. Furingstad, St. Grön- hög (IssÉn) och med mollis "macrifolia Matss. Sk. Körndala lund (E. FRIES). då Iirrotundans Matss. n. Foliola aliquantulum rotundata—breviter ovato-rhombea vel cuneata; serratur&e sat profunde, latiores vel angustiores. Sverige: utbredning som föregående, men mera sparsam. « nigellifrons Matss.n. Foliola crassiora et rugosiora, rotundata— bre- viter rhombea, infra nigrescenti-glauca; serratur2e breves; pseudo- carpia parva, globosa, valde setosa, setis curtis. Sverige: sälls. Ner. Hammar, mellan Råå och Dalmark (C. HART- MAN, som å etiketten angifvit den för typisk mollissima). 8. macrophora Matss. n. Foliola molliora et crassiosa, sed parum tamen rugosa, ovato-rhombea— navigiiformia vel ovato-lanceolata, acumine brevi, bene obliquato, infra casio-glauca; glandulx sub- foliares alb —stramineo-ferrugine2; serratur2e late, sed breves, marg. ext. elongato, int. bene curvato, repente in acuminem acutum egre- dientes, + accumbentes; pseudocarpia globosa, levia vel setosa, immatura viridia; aculei sparsi, a basi alta cito compressi, rectiusculi. 35 Sverige: sällsynt. Ög. Furingstad på fl. st.:;: Drothem, Torstorp (P.A. IssÉN). 9. "corrotundans Malss. n. Foliola rotundata—ovato-rhombea, acu- mine brevissimo, evidenter obliquato, infra glauciora, valde pruinosa; glandulx subfoliares alber —ferrugineo-brunnex; serraturae brevis- simee, latx, marg. ext. non minus brevi, int. curvato, repente in acu- minem brevem aculissimum egredientes, parum accumbentes, denti- culi parvi, non crebri: pseudocarpia globosa—pyriformia, + setosa ; aculei sparsi, curti, declinatuli. Sverige: . Uppl. Norra Blidö (G. LuNnDpQvisTt), Blidö, Almvik (J. V. HaAMNER); Funbo, där den hybridiserar med R. coriif. "evoluta A. & M. samt med glauca "satura Matss.; Finland: Åland, Föglö, Klöf- skär (ÅA. PALMGREN). 10. "morellipes Matss. n. Foliola vix mediocria, ovato- vel ovali- rhomboidea, marginibus rectiusculis, acumine parum obliquo, infra nigrescenti-glauca; glandulax subfoliares alba —stramineo-ferruginee; serrature sat profunda, marg. int. incurvalo, cito in acuminem acutum, breviorem vel longiorem egredientes; pseudocarpia globosa breviter pyriformia, valde setosa, immatura nigrescentia; aculei fre- -patente, denticulis bene prominentibus. 81. "bathyschista Matss. n. Foliola regulariter ovato-rhombea, marginibus minus angulatis, melius curvatis, parte apicali sat bene evoluta, acumine brevi, infra albide ccerulescenti-cesia; glandulr subfoliares albic —stramine2?; serrature mediocres—parvee, late, marg. int. curvato, horizontali—patente; in acuminen brevem repente egredientes; pseudocarpia mediocria, globosa—pyriformia, + setosa, immatura viridia; aculei regulariter parvi, bene compressi, rectiusculi. a. Foliola infra albidiora; serratur2g mediocres. Sverige: Vg. Kinnekulle (P. F. LunpQuisTt); Skallsjö, Ästebo (P. A. IssÉn); Gränstorpet (A. BAGGE); Göteborg, Långedrag. Hybridiserar med R. coriif. "arietaria Matss. v. centrodonta Matss. Vg. Skallsjö, Gränstorpet (BAGGE). Påtagligen hybridogena mellan- former till R. mollis ”nigrans Matss. äro funna af P. F. LUNDQUIST i Vg. Kinnekulle och Sättra. 8 curtellior Matss. n. Foliola infra cceruleora; serraturie minores, brevissim:r. Sverige: Vg. Kinnekulle (P. F. LUNDQUIST). 82. "peclinatella Matss n. Foliola regulariter rhombea, interdum ovato-rhombea—rhomboidea, marginibus bene angulatis, regulariter rectiusculis, parte apicali brevi, acumine brevissimo, infra ccerules- centi-cesia: glandule subfoliares albre—stramineo-ferrugine::; serra- ture mediocres—parve, acriores quam priecedentis, marg. int. cur- vato, horizontali—porrecto, in acuminem brevem repente egredien- tes; pseudocarpia ut praecedentis: aculei majores. a. Foliola rhombea vel interdum ovato-rhombea(f. nana); serratur:r mediocres, latze, pariter prominentes, marg. int. horizontali—patente. Sverige: Ög., Sm. och Vg. flerestädes. 8 dilaxans Matss. n. Foliola rhombea—rhomboidea, infra pruina abundante pallidiora:; serraturxe mediocres, non lat, acriores, disce- dentes, marg. int. regulariter patente. Sverige: Göteborgstrakten, t. ex. Nya Varfvet; Hisingen: Mölndal. y angustatior Matss. n. Foliola angustata, rhomboidea: serratur:c parv:e, angustiores, marg. int. porrecto. Sverige: Sm. Oskarshamn (O. KÖHLER). 58 d gyropsis Matss. n. Foliola rotundata: serraturie parvie, brevissimee. Sverige: Sm. Oskarshamn (O. KÖHLER). I: 3. Foliola infra evidenter czesia vel canescenti-czesia; serraturae margine exteriore denticulis parvis, minus prominentibus equalius sectx, acumine regulariter porrecto. 83. "patul/a (Matss., NEum. fl. 1901). Foliola ovali- vel ovato- rhombea--rhomboidea vel ovali-rhomboidea, parte apicali sat bene evoluta, acumine brevissimo vel nullo, infra regulariter canescenti- cesia; glandule subfoliares albe stramineo-ferruginew; serrature parve—mediocres, sat late, marg. int. curvato, patente, in acumi: nem acutum, regulariter non longum egredientes; pseudocarpia parva—mediocria, globosa—pyriformia, + setosa; aculei bene com:- pressi, rectiusculi. Sverige: Uppl. Uppsala åt Mälaren på många ställen, t. ex. Polacks- backen; Norby; Nontuna; Sunnersta; Knifsta (G. LÖFGREN). — H. N. VII: 44. Hybridiserar med R. coriif. "pallens At. Uppsala (E. FRrRIEs). II. Serratur2e non profundae, margine exteriore + elongato, leviter curvato, ad duplicem quidem longitudinem interioris perveniente. II: 1. Foliola infra glauca—?erugineo-glauca; serrature conflex:e, acumine patente—porrecto. 84. ”immorsella Matss. n. Foliola regulariter late ovato-rhombea, interdum ovato-rhomboidea, interdum rotundata, parte apicali bre- vissima eodemque acumine, infra glauca vel incanescenti-glauca: glanduli subfoliares albr—ferrugineo-brunneie; serralurie breves, latissim:, obtusissim:e, marg. int. bene curvato, in acuminem bre- vem abrupte egredientes; denticuli bene prominentes; pseudocarpia regulariter magna, globosa, valde setosa, immatura nigrescenti-viridia: aculei rectiusculi. Sverige: Stockholm, Nacka (F. BJÖRNSTRÖM); Ner. Hardemo, Strå- berga (J.E, ZETTERSTEDT). 85. "nacophora Matss. n. Foliola regulariter ovato- vel ovali-rhom- boidea vel interdum ovato-lanceolata, parte apicali pre ceteris bene evoluta, acumine brevissimo vel nullo, infra cerulescenti glauca: glandul:e subfoliares albee—ferrugineo-brunne£t; serratur:e late, marg. int. plerumque longiusculo, curvato, in acuminem brevem repente egredientes; denticuli parum prominentes; pseudocarpia mediocria, pyriformia, parce setosa, ccerulescentia; aculei rectiusculi. Sverige: sälls. Sk. Pinelierna (M. O. MALTE). 59 86. ”"/neruginea Matss. n. Foliola regulariter rhomboidea, media parte longe extracta, apicali brevi, acumine brevissimo vel nullo, infra :erugineo-glauca; glandul:e subfoliares albx—straminex, inter- dum nigrescentes; serraturie latx, marg. int. curtato, curvato—rTrec- tiusculo, in acuminem brevem acutum repente egredientes; denticuli bene prominentes; pseudocarpia mediocria, regulariter pyriformia, setosa, immatura nigrescenti-viridia; aculei rectiusculi. Sverige: Srml. Vårdinge; Aspö, Husby (J. G. LAURELL). Hvybridi- serar därstädes med R. coriif. "Bergiana At. (LAURELL). 87. "ortalensis Matss. n. Foliola ovato- vel obovato-rhombea— rhomboidea, parte apicali longiuscula, acumine brevi, obliquo, infra incane :erugineo-glauca; glanduli subfoliares alba —nigrescenti-ferru- gine2; serraturie late, marg. int. + curtato, curvato, in acuminem brevissimum repente egredientes; denticuli parum prominentes; pseudocarpia mediocria, regulariter globosa, + setosa, immatura nigrescenti-viridia; aculei declinatuli. Sverige: Uppl. Väddö, Ortalund (G. A. RINGSELLE). IT: 2. Foliola infra ccerulescenti- vel glauco-czcesia; serraturae acriter secte, acumine horizontali—patente. 38. "argutella Matss. n. Foliola ovato-rhombea—ovato-rhomboidea vel rhomboidea, parte apicali pre celeris bene evolula, acumine brevissimo vel nullo, infra canescenti-cesia, in coeerulescentem + vergentia; glandul:e subfoliares albax—stramineo ferruginei; serra- ture magne et late, marg. ext. leviter curvato, int. rectiusculo, patente, in acuminem brevem cito egredientes; pseudocarpia regula- riter magna, globosa—pyriformia, + setosa, immatura viridia: aculei declinati—rectiusculi. Sverige: Vrml. Tveta på fl. ställen (H. A. FRÖDING); Dalsl. Norra Bäckebol; Gunnarsnäs, Lilla Lindstorp (P. J. ÖRTENGREN): Holm, Ingridsbyn (A. FRrRYxELL); Vg. Fågelås (A. STALIN). 89. "argutiformis Matss. n. Foliola infra incane cceruleo cirsia; serra- ture marg. ext. rectiusculo, int. curvalo —recto, horizontali; pseudo- carpia mediocria; aculei rectiusculi; ceteris ut precedentis. Sverige: Ög. Kvillinge, Grafversfors (P. A. IssÉn); Sm. Kalmar, Skälby. 90. Fnubilosula Matss. n. Foliola regulariter rhombea vel ovato- rhombea, parte apicali brevissima, acumine plerumque bene evoluto, obliquo, infra canescenti-ceesia; glandult subfoliares albax-—ferru- 60 ginezx; serraturee mediocres, marginibus leviter curvatis, int. patente — porrecto, in acuminem longiusculum acutum egredientes; pseudo- carpia globosa—pyriformia, setosa, cceerulescentia; aculei rectiusculi. Sverige: Hall. Snöstorp vid Toftasjön (Fr. E. AHLFVENGREN). Bb. Macrifolie: Foliola regulariter tenuiora, duriuscula, basi —+ cuneata, marginibus valde angulatis, parte apicali valde decur- tata, infra cesia—corulescenti- vel canescenti-cesia; serratur?e trian- gulares vel margine exteriore rectiusculo, abrupte vel cito in acu- minem longiorem vel breviorem acutum egredientes, interdum acute, margine exteriore elongato, duplici quidem longitudine interioris, acumine tamen exepto, interiore breviore vel longiore patente—por- recto; aculei mediocres, sparsi, declinatuli—rectiusculi. I. Serratur2X angustiores, marginibus rectiusculis, int. regulariter longiusculo: denticuli evidenter prominentes. 91. "maecerifolia Matss. n. Foliola cuneata—cuneato-rhombea vwvel rhomboidea, marginibus rectiusculis, acumine brevi, infra ceesia; gslandulze subfoliares alba —straminer, plerumque nigrescentes; serra- ture mediocres, elatiores, non adpressee, marg. int. curvato, patente, in acuminem regulariter longum minus abrupte vel cito quidem egredientes, patentes—porrecte; pseudocarpia globosa parce setosa, immatura viridia; aculei rectiusculi. Sverige: Uppl.—Sk., ej sedd från Vrml., Dalsl., Öl. och Gotl. Hybridiserar med R. coruf. "hirsutula At. Sthlm, Bergianska Träd- gården (1818) (J. E. WiKSTRÖM), med glauc. "contracta Matss. Sthlm. pyriformia, Gröndal (R. FristTEDT) och vid vägen till Ormsjön (F. BJÖRNSTRÖM), med glauc. "labrosula Matss. Vg. Skara vid Munketorp (K. B. J. FORSSELL), med mollis "nmigrans Matss. Vg. Sättra (P. F. LUND- QUIST). 92. correctidens Matss. n. Differt a Fmacrifolia: foliolis erassio- ribus, infra albicanti-ceesis, in ceerulescentem vergentibus, serraturis brevioribus, latioribus, marg. int. rectiusculo—recto, in acuminem brevem abrupte egredientibus, pseudocarpiis regulariter globosis— :oviformibus, aculeis declinatulis. Sverige: Srml. Selaön (N. HALLSTEN). 93. "Schlyteri Matss. n. Foliola breviter cuneato-rhombea vwel rhomboidea, marginibus pre ceteris curvatis, acumine brevi, infra cerulescenti-ceesia; glandule subfoliares albe—stramineo-ferrugine; serraturee mediocres, sat late, non adpresse, marg. int. bene cur- vato, magis abrupte in acuminem brevem egredientes, regulariter 61 patentes; pseudocarpia plerumque globosa, parce selosa, immatura viridia:; aculei declinatuli. Sverige: Uppl. mellan Älfkarleby och Mehede (L. ToreEnivs): Gstr. Gefle, Gröndal; Lervik; Fleräng (C. O. SCHLYTER). 94. Fa/bidella Matss. n. Foliola regulariter cuneato-rhombea. marginibus rectiusculis—leviler curvalis, acumine brevi, infra albide ceeruleo-cesia; glandule subfoliares albe—straminex; serraturae mediocres, non adpressae, marg. ext. rectiusculo--leviter curvalto, int. curvato, sat abrupte in acuminem longiusculum egredientes. porrectx:; pseudocarpia globosa—pyriformia, parce setosa, imma- tura viridia; aculei rectiusculi. Sverige: sälls. Odlad af WAHLENBERG i Uppsala bot. trädgård, sedan funnen Srml. Aspö mellan Lagnö och Hagbo (J. G. LAURELL). 95. Fechinatula Matss. n. Foliola cuneata—cuneato-rhombea vwel rhomboidea, acumine brevissimo, infra canescenti-cesia; glandul:t subfoliares albae—stramineo-ferrugine2&e; serraturx mediocres, ali- quantulum adpresse, marg. int. incurvato, porrecto, 2xequaliter et sensim acuminatlx vel acute; pseudocarpia regulariter globosa, valde setosa, immatura obscure viridia; aculei rectiusculi. Sverige: Vstml. Köping, Kallstena kvarn (K. J. LÖNNROTH). 96. Fmolli-gothoburgensis At. ap. DYRING, Pl. Sognd. 1914. Foliola angustala, extracte cuneata vel cuneato-rhomboidea, marginibus rectiusculis, acumine brevi, angustato, infra obscure coeruleo-caesia. in glaucescentem vergentia; glandulze subfoliares albe—ferruginew: serratur&e parv2e, angustiores, adpresse, marg. int. rectiusculo—in- curvato, acute, apice brevi, interdum accumbente; pseudocarpia globosa—pyriformia, setlosa, ccerulescentia; aculei rectiusculi. Norge: Sogndal i Dalene, t. ex. Hauge (J. DYRING). II. Serratur2&e latiores, triangulares, marginibus rectis, int. brevi: denticuli non evidenter prominentes. 97. Fdepressula Matss. n. Foliola cuneato-rhomboidea, marginibus evidenter rectis, acumine brevi, infra pallide cesia, in coerulescen- tem vergentia; glandul&e subfoliares albx—stramineo-ferruginexe: serraturge mediocres, marginibus acriter rectis, in acuminem regula- riter longum cito, sed 2equalius egredientes, horizontali-patentes: pseudocarpia magna, rotundata vel globosa—pyriformia vel elliptica, regulariter setosa, immalura viridia; aculei obliqui. Sverige: Uppl. Knutby, Vällnora, där den hybridiserar med R. corif. >tersifrons At. v. projecta Matss. och med coriif. £obnubilata Matss. (G. A. RINGSELLE). 62 98. "cuneatella Matss. n. Foliola cuneato-rhombea vel rhom- boidea, marginibus rectiusculis—leviler curvatis, acumine brevissimo, infra incano-ccesia, in flavescentem vergentia; glandulx subfoliares albe —ferrugineo-brunne2x; serratura, marginibus minus acriter rectis, in acuminem regulariter brevem abrupte egredientes, patenti-porrecte,; pseudocarpia ut pracedentis; aculei declinatuli. a. Foliola cuneato-rhomboidea; serraturg&e mediocres, elatiores. Sverige: Ner. Örebro; Ringkarleby (T. BERGWALL). 8 connummulifera Matss. n. Foliola breviter cunealo-rhombea rotundata; serraturge parvae, breviores. Sverige: Ner. Örebro; Ringkarleby; Glanshammar; Lillkyrka (T. BERGWALL). Be. Cinerascentes: Foliola crassiuscula—tenuia, duriuscula, basi regulariter anguste rotundata, media parte longe extracta, marginibus leviter curvatis—rectiusculis, parum angulatis, parte apicali pro ceteris bene evoluta, infra canescenti- vel pallide ccerulescenti-ceesia, in cinerascentem vergentia; serraturzee prope triangulares, sal sequa- liter in acuminem patenti-porrectum egredientes, margine exteriore elongato, regulariter recto, int. horizontali—porrecto; aculei frequen- tes—sparsi, longiores, rectiusculi. I. Serraturge profundae, margine exteriore ad duplicem longitudinem interioris non perveniente. 99. F/eticinericolor Matss. n. nom. — syn. "farinosa At. ap. DAHL 1. c., non Bechst. — Foliola crassiora, ovato- vel ovali-rhomboidea— lanceolata, acumine brevi, infra cesia, in glaucescentem et flavescentem vergentia; glandulg subfoliares albe —stramineo-ferruginec,; serraturae angustiores, marg. int. aliquantulum curvato, in acuminem brevem cito egredientes; pseudocarpia mediocria, rotundata vel globosa— elliptica vel pyriformia, + setosa, immatura viridia. Norge: Nordland, Bejeren, Solö (SCHLEGEL & ÅRNELL)-—Stordöen, Lervik (C. TRAAEN). Hybridiserar på sistnämnda plats med R. glauc. flabrosula Malss. II. Serratur2e non profunde, margine exteriore ad duplicem quidem longitudinem interioris perveniente. 100. Emolli-retusata At. 1. ce. Foliola ecrassiora, ovato- vel ovali- rhomboidea—extracte navigliformia, acumine brevissimo vel nullo, infra cerulescenti-cesia; glandulxe subfoliares alb —stramineo- ferrugine:e; serraturge mediocres, latiores, marg. int. brevi, curvatlo, 63 in acuminem brevem cilo egredientes: pseudocarpia mediocria, glo- bosa— pyriformia, + setosa, aliquantulum ceceruleseentia. Norge: synes spridd åtminstone till Helgeland. Hybridiserar med R. coriif. felinodonta Matss. Sätersdalen, Kile gård (O. NORDSTEDT), med glauc. "salurella At. Knutsälern i Ister- dalen (A. BLytt, C. J. LINDEBERG); Brevik (C..:TRAAEN), med. glauc. &decurtata Matss. Molde (LINDEBERG). 101. coneinericolor Matss. n. Foliola tenuiora, ovato- vel ovali- rhomboidea—ovato-lanceolata, acumine brevi, infra canescenlti-ciesia; glandulx subfoliares alba —stramineo-ferruginew, interdum nigres- centes:; serraturee mediocres, elatiores, marg. int. longiusculo, rectius- culo, in acuminem longiorem sensim egredientes; pseudocarpia mediocria, globosa—pyriformia, + setosa, immatura regulariter nig- rescenti-viridia. Norge: af mig blott känd från Ramberg i Asker (J. DYRING). Bd. Parvelle: Foliola duriuscula, media parte non longe extracta, apicali non decurtata, sed non elongata, marginibus parum angula- lis, :equalius curvatis, infra canescenti- vel ceerulescenti-ciesia, in flavescentem vergentia; serraturge crebre, parve, obtusx—acutee, marginibus :equalius sectis, exteriore leviter curvato—subrecto, ad duplicem longiludinem interioris, fol. suprem. exceptis, non per- veniente, interiore non longo, patlente—incurvate; aculei mediocres, sparsi, declinatuli—rectiusculi. I... Foliola infra canescenti-czesia; serratur2ae conflexa, margine exte- riore + curvato, non elongato, acumine regulariter patenti- porrecto; pinna sepalorum longae, angustiores. 102. ”empylotoides Matss. Ark. f. Bot. 1912. Foliola regulariter ovato-rhombea, interdum ovato-rhomboidea, basi late rotundata, parte basali bene evoluta, eademque apicali, media parum elongata, marginibus bene curvatis, acumine brevi, infra incano-ciesia, in cinerascentem vergentia; glandul:e subfoliares albx —feruginex; serra- ture minores, late, + adpressie, regulariter obtusae, marg. ext. bene curvato, inl. curvato, fol. inf. et med. patente—porrecto, fol. suprem. horizontali, in acuminem brevem patentem—accumbentem abrupte egredientes; denticuli minus prominentes; pseudocarpia magna, glo- bosa—pyriformia, setosa:; aculei declinatuli. Sverige: Ner. Almby, mellan Ormesta och Hjälmarsnäs; Örebro (H. LUNDELIUS). 64 103. achalina -Matss. n. Foliola regulariter ovali-rhombea— rhomboidea, basi anguste rotundata, media parte bene extracta ea- demque basali, apicali parum evoluta, marginibus leviter curvatis — rectiusculis, acumine sat longo, infra incano-cesia, in cinerascentem vergentia; glandulze subfoliares alba —stramineo-ferruginex; serratura minores, latiores vel aliquantulum extracte, non adpressi, prope Iriangulares, marg. ext. leviter curvato—rectiusculo, int. aliquantu- lum curvalo vel regulariter rectiusculo—incurvato, horizontali— porrecto, acute vel acuminatlr, in apicem vel acuminem regulariter brevem egredientes; denticuli minus prominentes; pseudocarpia me- diocria, globosa—pyriformia, setosa; aculei rectiusculi. Sverige: Ög. Risinge, Häradstorp, Kolstad, m. fl. ställen; Östra Eneby (F. O. WESTERBERG); Sm. Törnsfall, Aveslätt (E. WAHLÉN); Aringsås (HYLTÉN-CAVALLIUS). 104. Emolli-angermana At. in E. Collinder, Ros. suec. exs. nr 34, 1914. Foliola regulariter ovato-rhomboidea, basi anguste rotundata, media parte bene extracta, basali parum evoluta eademque apicali, marginibus leviter curvatis, acumine brevi, infra canescenti-ceesia: stramineo-ferrugine&e; serrature sat pro- glandul:e subfoliares albe funde, aliquantulum adpresse, marg. ext. curvato, int. longiusculo, patente, curvato, sensim in acuminem sat longum porrectum egre- dientes; denticuli minus prominentes; pseudocarpia magna, globosa — pyriformia, setosa; aculei rectiusculi. Sverige: Medelpad, Timrå, Åkerby (E. COLLINDER). 105. parvella Matss. n. Foliola regulariter ovato-rhombea—ovato- rhomboidea vel lanceolata, basi late rotundata, parte basali bene evoluta eademque apicali, media minus elongata, marginibus zequalius progredientibus, acumine brevissimo, infra sordide czesia; glandul:e subfoliares albe-—stramineo-ferruginex; serrature non profunde, minores et angustiores, adpresse, marg. ext. curvato, int. regulari- ter incurvato, porrecto, cito et xqualiter in acuminem brevem egre- dientes; denticuli valde prominentes; pseudocarpia magna, globosa—- pyriformia, setosa; aculei rectiusculi. Sverige: Göteborg (A. P. WinszLow, exsicc. nr 37); Kallebäck; Liseberg (J. E. PALMÉR). II. Foliola infra cerulescenti-cesia; serratur&e acriores, margine ex- teriore regulariter rectiusculo, acumine horizontali-patente; pinnae sepalorum longissime, angustissimee. 106. satulla Matss. n. Foliola regulariter ovato- vel ovali-rhombea, basi rotundata, media parte ut basali bene evoluta, apicali brevi, 65 marginibus leviter curvatis—rectiusculis, acumine brevi, infra incane ceerulescenti-cesia; glandule subfoliares albe—stramineo-ferrugine? ; serratur&e minores, plerumque angustiores, non adpressie, marg. ext. regulariter non elongato, int; brevi, curvato—rectiusculo, horizon- tali-patente, aculie vel acuminat:e, in apicem vel acuminem longum acutum sat equaliter egredientes; pseudocarpia magna, pyriformia, setosa; aculei bene compressi, rectiusculi. Sverige: Ög. Stjärnorp, Sörby (P. A. IssÉN). 107. "drimylopsis Matss. n. Foliola regulariter ovato- vel ovali- rhombea—rhomboidea, basi anguste rotundata, media parte bene elongata, apicali brevi, marginibus rectiusculis, acumine brevi, acuto, infra cceerulescenti-cesia; glandulXe subfoliares albrx—Sstramineo- ferrugine&; serrature sat profunde, late, non adpresse, marg. ext. elongato, int. sat. longo, horizontali—patente, bene curvato, in acu- minem regulariter brevem acutum abrupte egredientes; pseudocarpia parva, globosa—pyriformia, setosa vel levia; aculei breves, a basi alta cito compressi, rectiusculi. Flores séepe albi. Sverige: Srml. Nynäshamn; Ög. Kimstad; Örtomta, Ekenäs (P. ÅA. IssSÉN). C. Nigrantes: Foliola parte apicali bene evoluta, marginibus :equaliter in apicem rectum vel parum obliquatum progredientibus; serratur:e, marginibus regulariter conflexis, exteriore interiorem dup- licem non superante, non accumbentes; denticuli evidenter prodien- tes; pseudocarpia immatura regulariter nigrescenti-viridia; aculei mediocres, sparsi, bene compressi, recti>—-rectiusculi. I. Foliola 'parte ' apicali -- evoluta, sed non pre ceteris extracta; serratur2e in acuminem regulariter brevem egredientes. 108. "nigrans Matss. 1. ce. Foliola regulariter ovalia vel ovato- ovalia, interdum rotundata, raro angustiora, basi rotundata, parte apicali parum evoluta, acumine brevi, recto vel parum obliquato, infra obscure cesia, interdum pruina abundante pallidiora, raro coeruleo-ciesia vel glauco-ciesia; glandule subfoliares albre—nigres- centi-brunne:; serrature mediocres—parvie, non adpresse, acumi- nate, marg. ext. leviter curvato, int. curvato—rectiusculo —incurvato, horizontali—patente, sat equaliter in acuminem patentem—porrectum egredientes; pseudocarpia mediocria, globosa—pyriformia, regulari- ter setosa. a. Foliola ovalia vel ovato-ovalia, infra obscure ceesia, interdum pallidiora; serrature regulariter angustiores, equalius acuminate. Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 2 66 Sverige: Uppl.—Sk.; ej sedd på Öl. och Gotl.; Norge: Kristiania- trakten. Hybridiserar med R. coriif. "crassifolia (WALirm.) Ög. Vårdsberg, Rosenlund (A. R. DAHLGREN), med glauc. ”dilatans At. Sm. Skate- löf (ScHEUTZ, HYLTÉN-CAVALLIUS), med glauc. pineliensis At. Sk. Pi- nelierna (S. A. TULLBERG) och Helsingborg, Pålsjö (SCHEUTZ), med glauc. "uncigerina At. Kristiania, Övrebö (A. E. LINDBLOM), med glauc. ceeruleata Matss. Ög. Östra Ryd, Torsjö (PETRÉN), med lomentosa +suberistata (ScHz.) Sk. Alnarp (J. A. GABRIELSSON). 4 orbigera Matss. n. Foliola rotundata—breviter ovata vel ovalia; serralurie breviores, late, ceteris ut «. Sverige: Sk. Åhus i Espet (CöstEr); Malmö; Pinelierna (S. A. TULLBERG). y strigosa Matss. n. Foliola ovato-vel ovali-lanceolata; serraturwe MinoOres, == extracte, Ceteris' ut &- Sverige: Vg. Fritsla (J. HELMER). ö infrondens Matss. n. Foliola ovata—ovalia, infra glauco-ceesia; serratur:e latiores, sat abrupte in acuminem egredientes:; aculei longi- Ores. Sverige: Göteborg, Lagklarebäck (A. P. Winszcow m. fl... & ineerulans Matss. n. Foliola ovalia vel ovato-ovalia, infra coeru- leo-e&esia; serraturi magis extracte; aculel magni. Norge: Holmestrand (J. DYRING). 109. ”fericula Matss. n. Foliola regulariter ovata, parte apicali bene evoluta, acumine brevi, recto—obliquo, infra obscure cceruleo- ciesia; glandule subfoliares albe—stramineo-ferrugine&e; serraturae mediocres, non adpresse, obtusi, acuminate, marginibus curvatis, int. horizontali—patente, + abrupte in acuminem patenti-porrectum egredientes; pseudocarpia magna, globosa—pyriformia, lxevia vel setosa. Sverige: Vg. Mariestad (WARFVINGE, P. F. LunDbQuvist); mellan Mariestad och Björsäter; Kinnekulle (LUNDQUIST). 110. "obliguatula Matss. n. Foliola ovata vel ovalia—ovato-lan- ceolata, acumine regulariter bene evoluto, obliquato, infra obscure canescenti-cesia, in cerulescentem vergentia; glandulx subfoliares albic—nigrescenti-brunnez, serrature mediocres—parvia, non ad- presse, obtuseg, acuminater, marginibus curvatis, int. horizontali— patente, in acuminem patentem — porrectum abrupte egredientes; pseudocarpia mediocria, globosa—pyriformia, parce setosa. 67 Sverige: Boh. flerestädes, t; ex. Bovallstrand (C., F.. SUNDBERG); Koön (ÅA. LINDSTRÖM m. fl.); Vg. Brattfors (S. BLOMQVIST). Hybridiserar med RK. coriif. ”latesecta At. vid Lysekil. 111. ”pyrifera (Schz., Stud. 1872). Foliola basi attenuata vel an- guste rotundata, cuneata vel ovalia—ovali-lanceolata, infra obscure coruleo-cesia, in canescentem vergentia; glandul:e subfoliares alba — stramineo-ferruginec; serrature mediocres, non adpressie, acute vel equaliter acuminater, marg. ext. rectiusculo—leviter curvato, int. regulariter rectiusculo—incurvato, patente, in apicem vel acuminem patentem — porrectum egredientes; pseudocarpia magna, pyriformia, setosa. Sverige: Sm. Kalmar, Skälby (ScHEuTtz m. fl.); Sk. Malmö (J. ERIKSSON). 112. Fcontrahens Matss. n. Foliola basi attenuata, cuneata vel extracte ovalia—ovali-lanceolata, acumine brevi, recto, infra pallide cceruleo-ciesia; glandulit subfoliares alba stramineo-ferrugine?e; ser- rature parve, angustiores, adpresse, acuminate, marg. ext. leviter curvato, int. rectiusculo, patente, zequaliter in acuminem patenti- porreclum egredientes: pseudocarpia mediocria, pyriformia, valde setosa. Sverige: sälls. Srml. Eskilstuna (C. HARTMAN). II. Foliola basi rotundata, parte apicali extracta, serrature in acu- minem regulariter longiorem egredientes. 113. "/sotoma Matss. n. Foliola extracte ovata—ovato-lanceolata, acumine brevi, obliquo, infra obscure ciesia; glandul:e subfoliares alba —Sstramineo-ferrugine:e; serraturge mediocres, angustiores, adpressee, acuminate, marg. ext. leviter curvato, int. rectiusculo—incurvato, patente, :equaliter in acuminem porrectum egredientes; pseudocarpia mediocria, globosa— pyriformia, parce setosa. Sverige: Bl. Karlskrona (Y. & F. THÖRN); mellan Karlskrona och Nettraby: (P. F: LUNDQUIST). 114. FLundqurstii (Matss., Neum. fl. 1901). Foliola regulariter ovato- lanceolata, acumine bene evoluto, subrecto, infra pallide ceesia: glandul&e subfoliares alb stramineo-ferruginex; serraturXe medi- ocres, latiores, non adpresse, acuminatrx, marg. ext. leviter curvato, int. curvato, horizontali—patente, + abrupte in acuminem patenti- porrectum egredientes; pseudocarpia mediocria, rotundata—pyriformia, parce setosa. Sverige: Sk. Flyinge skog (P. F. LUNDQuisTt); Reften (J: E. ZETTER- STEDT). 68 D. Modicell&: Foliola media parte bene evoluta, marginibus non vel parum angulatis, apice recto; serraturae late, margine exteriore recto—rectiusculo, foliorum superiorum ad duplicem quidem longitu- dinem interioris perveniente, acumine tamen excepto, acumine in- terdum aliquantulum proclinato, regulariter non accumbentes; den- ticuli non evidenter vel parum quidem prodientes; pseudocarpia immatura coruleo-viridia; aculei validiores, a basi alta minus fortiter compressi, regulariter recti. I. Margine interiore serraturarum horizontali-patente, acumine pa- tenti-porrecto—proclinato. 115. modicella Matss. n. Foliola medioeria—parva, basi anguste rotundata, parte apicali bene evoluta, ovali-rhombea—ovali-rhom- boidea, marginibus bene curvatis, acumine brevi—longiusculo, infra pulchre cceruleo-cesia; glandulx subfoliares albe—ferrugine2e; ser- rature parve, non profunde, adpresse, acuminate, marg. ext. elon- gato, int. brevi, leviter curvato—rectiusculo, cito, sed sat zequaliter in acuminem brevem porrectum—Pproclinatum egredientes; pseudo- carpia magna, globosa—pyriformia, + setosa. Sverige: flerest. Boh.—Sk.; Norge: åtminstone till Hardangerfjord. Hybridiserar med R. coriif. "erassatula Matss. Boh. Klöfverön (J. E. PALMÉR), med glauc. ”levigata (Winsl.) Mosterhavn i Bergens stift (C. LINDMAN). 116. ”pugnacidens Matss. n. Differt a "modicella: foliolis mediocri- bus, elongatis, ovato-rhomboideis vel lanceolatis, marginibus leviter curvatis, serraturis majoribus, sat profundis, magis extractis, marg. int. longiusculo, in acuminem longum porrectum egredientibus. Sverige: Boh. Klöfverön (C. F. O. NORDSTEDT & ÅA. LINDSTRÖM). 117. ”eductidens Matss. n. — syn. Scheutzii R. Kell. i Asch. u. Greeb. Synops.; non Christ — Foliola mediocria, basi bene rotun- data, media parte extracta, apicali sat bene evoluta, regulariter ovali- vel ovato-rhomboidea—ovato-lanceolata, marginibus leviter curvatis, acumine plerumque bene evoluto, infra ccruleo-cesia; glandul:e subfoliares albe stramineo-ferrugineze; serraturge mediocres, pre ceteris angustiores, bene adpresse, non profunde, acute vel equa- liter acuminate, marg. ext. elongato, int. longiusculo, regulariter in- curvato, in apicem vel acuminem longiorem vel breviorem porrectum — proclinatum egredientes; pseudocarpia regulariter pyriformia, valde setosa. Flores albi. Danmark: Sjal. Gurre (ScHEuTzZ); Hellebick (SCcHEUTZ m. fl.) 69 118. "/nflagrans Matss. n. Foliola medioecria, basi rotundalta cuneata, parte apicali parum evoluta, ovato-rhombea vel cuneata— rhomboidea vel ovato-lanceolata, marginibus leviter curvatis—rectius- glauco-viridia; glandul:e culis, acumine brevi, infra glauco-cesia subfoliares albe—ferrugineo-brunne:ie; serraturic mediocres, sat pro- fund&, non adpressir, obtuse, acuminate, marg. ext. + elongato, int. longiusculo, curvato, abrupte in acuminem brevem regulariter patenti-porrectum = egredientes; pseudocarpia globosa— pyriformia, levia vel parce setosa. Sverige: Boh. Kristinedal (K. Fr. THEDENIUS m. fl.); Göteborg, Lorentsberg (J. A. GABRIELSSON); Styrsö (H. THEDENIUS). 119. Enigricolor Matss. n. Foliola mediocria, rotundata—ovato- rhombea vel breviter ovata, acumine brevissimo, infra nigrescenti- nigrescenti-brunne&; ser- ccruleo-cesia; glandulx subfoliares albre rature vix mediocres— parv2e, breves, sat adpresse, obtlusse, marg. ext. elongato, int. regulariter brevi, curvato, abrupte in acuminem bre- vem patenti-porrectum egredientes; pseudocarpia globosa—pyriformia, plerumque valde setosa. Sverige: Sm. Kalmar, Lindsberg; Johannislund; Skälby (P. F. LuNnpQuist); Boh. Koön (R. RUBENSSON); Orust, Kåröd (K. B. J. FORSSELL; J. CARLSSON). Hybridiserar med R. corif. "canentula Matss. och "vacillans (ScHz) vid Kalmar, Skälby (LUNDQUIST). II. Margine interiore serraturarum horizontali, acumine horizontali— patente. 120. Fapylota Matss. n. Foliola magna, basi rotundata, regulariter ovato- vel ovali-rhombea—rhomboidea—ovato- vel ovali-lanceolata parte apicali sat bene evoluta, marginibus curvatis, acumine brevi, infra regulariter ceruleo-cesia; glandule subfoliares albe—ferrugineo- brunne&; serrature mediocres—magne, non profunde, aliquantulum adpressee, obtuse vel prope breviter triangulares, acuminate, marg. ext. elongato, int. curvato, in acuminem regulariter brevem, interdum tamen longiusculum abrupte egredientes ; pseudocarpia globosa—Ppyri- formia, + setosa. a«. Foliola regulariter minus extracta, marg. ext. serraturarum minus elongato, acumine longiore (f. inargutella) vel regulariter brevi, horizontali—parum patente; denticuli aliquantulum majores. Sverige: flerestädes Ög., Sm., Vg., Ner. Hybridiserar med R. coriif. "lepidina A. & M. Ög. Vist (C. EKEN- DAHL), med coriif. "scaura Matss. Ög. Vist (C. EKENDAHL), med coriif. 70 £ecesiigera Matss. Ög. Furingstad (P. A. IsSÉNn), med mollis frecli- natella Matss. Sm. Oskarshamn (O. KÖHLER), med moll. +hesslensis Matss. v. invéersifolia Matss. Ög. Bankekind (P. A. IssÉn), med moll. "heterotypa Mäåtss. Sm. Femsjö (HYLTÉN-CAVALLIUS), med moll. £pro- diens Matss. Vg. Kinnekulle, Råbäckstorp (J. E. ZETTERSTEDT). 8 grandifolia (Schz., Stud. 1872). Foliola parte apicali bene evo- luta, marg. ext. serraturarum magis elongato, acumine brevi— brevis- simo, horizontali—parum patente; denticuli minores. Sverige: Dalsl. mångenstädes; Boh. Lysekil (J. ÅA. LEFFLER); Norge: "södra voch, västra. delarna (AA. BLYrT, OCCDAHE mo. 5 Hybridiserar med R. moll. "fricascens Matss. Dals. Dalskog, Hal- ängen (P. J. ÖRTENGREN). y drimylodonta Matss. n. Foliola angustiora, elatiora; serraturae minores, magis acuminati, marg. ext. bene elongato, int. brevi, acu- mine brevi—longiusculo, regulariter patente; denticuli minores. Sverige: Boh. flerestädes; Vg. Göteborg (J. E. PALMÉR); Norge: åtminstone till Helgeland, hvarifrån S. ALMQUIST och O. DaurL 1 ce. angifva ett flertal former. En dylik från Hemnes, Brendberget, redan insamlad af A. BryTtT och H. V. ARNELL, har tagits för R. pomifera Herrm. v. minuta Bor., utan att hvarken CRÉPIN, som granskat den, eller jag kunnat upptäcka identiteten. Den har något bredare, nästan ospetsade tänder. ') Hybridiserar med R. coriif. "Lindebergii At. Boh. Marstrand (A. LINDSTRÖM), med coriif. "celinodonta Matss. N., Lervik (C. TRAAEN), med coriif. =fossensis Matss. Boh. Kvistrum (J. A. LEFFLER), med glauc. ”Ievigata Winsl. — v. glabri-minuta At. — N., Helgeland, Hemnes, Brendberget (BLyTT och ARNELL), med moll. £coruleatifrons Matss. Boh. Koön (A. LINDSTRÖM), med moll. proclinata Matss. Vg. Mölndal, Gunnebo (J. E. PALMER). d abstentidens Matss. n. Foliola infra in cinerascentem vergentia; serratur2e extraclx, acumine longiusculo, horizontali—patente; den- ticuli aliquantulum majores. Sverige: Boh. Koön (A. LInpsTRÖM m. fl). Hybridiserar där med Rö glanesFiRalmeri AN3> & M. En närstående form med kortare, mindre utdragna tänder har insamlats Boh. Koön (LiInpstTRÖM) och Bäfre, Sigelhult (J.: E. PaALr- MÉR). ') Formerna «daustera och arguta, som upptagits med förf. som auktor, äro icke de af mig åsyftade formerna, hvilkas namn här i framställningen ändrats. Å (4 & arrigentula Matss. n. Foliola elongata, infra pallidiora; serraturie pre ceteris extractx, acumine longo, regulariter patente; denticuli minores. Norge : Holmestrand (J. DYRrRINnG), där den hybridiserar med R. cortif. "artietaria Matss. v. centrodonta Matss. samt med mollis "nigrans Matss. och "brilhyacantha Matss. CS cinnamomeirfrons Matss. n. Foliola extracta, infra in canescenlem vergentia;: serralurie latiores, bene adpressie, marg. ext. valde elongato, acumine longiusculo, regulariter patente; denticuli minores; pseudo- cårpia parva. Sverige: Sm. Långasjö, Ljuder m” fl. st. (G. ELGQuIST). n eidensis Matss. n. Foliola infra in cinerascentem vwvergentia; serrature breves, latiores, acumine brevissimo, horizontali-patente; pseudocarpia globosa, valde setosa. Setis longioribus etc. R. pomi- ferce Herrm. valde affinis. Norge: Eide vid Hardangerfjord (C. J. LINDEBERG). En påtagligen hithörande form från Helgeland kallar ALMQUuisT "cerulea (O. DAHL 1. c.). 121. "acleistodonta Matss. Foliola magna, basi rotundata, ovala vel ovato-rhombea—ovato-rhomboidea vel raro lanceolata, marginibus bene curvatis, parte apicali sat evoluta, acumine brevissimo, infra incane coeruleo-cesia; glandult subfoliares albee—ferrugineo-brunneie; serraturxe mediocres, sed breves, non adpresse, obtuse, marg. ext. non vel parum quidem elongato, int. curvato, in acuminem pra ceteris longiorem abruple egredientes; pseudocarpia globosa—Ppyri- formia, l:evia vel parce setosa. Norge: Hillerstadsvandet (J. DYRING). 122. "rigens Matss. n. — syn. porrectella At. 1. ce. (Pp. p>) — Foliola magna, basi anguste rotundata—cuneata, ovali- vel ovato- rbomboidea vel lanceolata—rhomboidea, apice ut acumine regulariter parum evoluto, marginibus recltiusculis, infra cinereo-cceruleo-czaesia; glandulx subfoliares alba —nigrescenti-ferruginex; serraturax medio- cres, sat profundsa, non adpressx, acuminate vel acute, marg. ext. elongato, int. leviter curvato—rectiusculo, in apicem vel acuminem sat longum sensim egredientes; pseudocarpia rotundata vel elliptica —Ppyriformia, setosa. Norge: synes spridd åtminstone till Helgeland. Hybridiserar med R. corif. ”Lindebergii At. N., Brevik (C. TRAAEN), med glauc. "saturella At. N., Brevik; Grinstad (TRAAEN), med glauc. "etnericia Matss. N., Torvik (C. J. LINDEBERG), med glauc. "decurtata 1.2 : Matss. N., Jedderen (TRAAEN), med glauc. facmenophylla Matss. N., Brevik (TRAAEN). 123. "celeratipes Matss. n. Foliola parva, rotundata vel ovata— ovato-rhombea vel rhomboidea, parte apicali pre ceteris bene evoluta, marginibus bene curvatis, acumine brevi, acuto, infra ceesio-2eruginea; glandul&e subfoliares albe—ferrugineo-brunnez&e; serrature parve, brevissimae, obtusissime, marg. ext. elongato, int. curvato, in acumi- nem pre ceteris longum abrupte egredientes; pseudocarpia mediocria, globosa—pyriformia, + setosa, setis minoribus; aculei declinatuli. Sverige: sälls. Vstml. Ljusnarsberg, Mårtenstorp (J. G. LAURELL). 2 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. BbD 9, u. 1. FÖRTECKNING ÖFVER SVENSK BOTANISK LITTERATUR UNDER ÅREN 000 OCK OTO SAMMANSTÄLLD AF FR: E. ÄHLANDER Efterföljande bibliografi är uppgjord efter i hufvudsak samma grunder, som de af förste bibliotekarien J. M. Huurrn för åren 1907 och 1908 utarbetade. Några uppsatser, kompletterande förteckningarne för 1907 och 1908, äro äfven upptagna. Ett + efter titeln anger, att jag ej sett uppsatsen i fråga. Till doktor HurrtH står jag i stor tacksamhetsskuld för öfvervägande delen af materialet till denna littera- turförteckning. Anmärkningar och kompletterande uppgifter motses med tacksamhet under adr. Vetenskapsakademiens Bibliotek, Stockholm. ADLERZ, Gottfrid, se: DARWIN, Charles. AHLFVENGREN, Fr[edrik] Eflias]|, Några växtgeografiska notiser från Halland. SENSY. Bot. Tidskr., sthlm; Bd 4; 1910; si (14)=—(16): ALMGREN, Klnut), Om förekomsten i Sollentuna socken af Betonica offi- cinalis samt några andra botaniska anteckningar. — Ibid., Bd 3, 1909, s. (16)—(18). ALMQUIST, Sligfrid], Lärobok i botanik för allmänna läroverkens högre klasser. Tredje omarb. uppl. (Fjärde tryckningen). — Sthlm 1910. 8:0. 163 s., 167 textfig. ——, Mera om förekomsten af Betonica officinalis i Sollentuna. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. (68)—(69). —»—, Något om : Calamagrostis-hybrider. — Ibid., s. (65)—(68). ——, Skandinaviska former af Rosa glauca Vill. i Naturhistoriska Riks- museum, Stockholm. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 10, Nr 3, 1910, 118 s., 10 pl., 104 textfig. —»—, se: KROK, Th. O. B. N., & ALMQUIST, S. —— & LAGERSTEDT, Nlils] Gferhard] Wflilhelm], Lärobok i naturkunnig- het. D. 1: Avd. 1. Läran om växterna (Botanik). 9 uppl. bearb. av Gust. O. A:n Malme. — Sthlm 1910. '8:0: 121 s:, 19 pl, 90 textfig. 74 ALMQVIST, Emil, Carex punctata Gaud. på Storön bland Väderöarna. Sv. Bot, Iidskr., Sthlm; Bad 4, 1910, s: (422) =, Silene” maritima With. of. gracilison. £ — Ibid, Si (AS)CEOm textfig. —»—, Se: HANSEN, E. Chr. ALMQUIST, El[rnstl, se: VON LINNÉ, Carl. —»—, Se: WAINIO, Ed. A. AMILON, J. A., Om tiden för diametertillväxtens början hos barrträden och orsakerna härtill. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Arg. 8, 1910, Fackupps., s. 417—356”. AMINOFF, F., Naturföryngringen i norrlandsskogarna. — Arsskr. För. skogsvård i Norrl., Sthlm, 1910: 1, s. 5—25, 4 textfig. 2 , Svenskar skogstrad.; TX Granen: — Stumm 19092 058:05-F3205StELp is 27 textfig. (Skogsvårdsföreningens folkskrifter Nr 17). AMINOFF, Ingrid, f. SETTERLUND, Några iakttagelser öfver humlornas blombesök. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. (63)—(64). ANDERSSON, Fredr., Ovanligt stor »kota»> å gran. — Sthlm, Skogsvårdsför- ifrdskr:, CATS 81910, Alma Upplo rs. 95 Lätexthio. ANDERSSON, Gunnar, Beiträge zur Kenntnis des spätquartären Klimas Norditaliens. — I: Die Veränderungen des Klimas, 11. intern. Geo- logenkongr., Sthlm 1910, s. 79—95, 5 textfig. ——, Das spätquartäre Klima. Eine zusammenfassende Ubersicht öber die in. dieser: Arbeit vorliegenden Berichte. — Ibid., s. NIIES CNIDE ——,, Die jetzige und fossile Quartärflora Spitzbergens als Zeugnis von Klimaänderungen. — Ibid. s. 409—41417, 1 textfig. 0 I skoöttska högländerna. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr5 Aro 1909, s. 475—487, 8 textfig. »—, Rhododendron ponticum fossil in the island of Skyros in Greece. A contribution to the knowledge of the extension of a pontic cli- mate in the west during quaternary times. — I: Die Veränderungen des Klimas 11. intern. Geologenkongr., Sthlm 1910, s. 1435—149, 1 karta, 1 textfig. ——, Swedish climate in the late-quaternary period. — Ibid., s. 247—249, 20 kart lortesxttig: ——, The climate of Sweden in the late-quaternary period. Facts and theories. — Sthlm, Sv. Geol. Unders., Ser. C.; Nr 218, 1909; [= Årsb., 2, 1909 Nr 885s) Iaplslkanta, fulitestno: —— & HESSELMAN, Henrik, Verbreitung, Ursprung, Eigenschaften und Anwendung der mittelsehwedischen Böden. Fährer einer agrogeo- logisehen" Exkursion: "— Sthlm "1910: 8:0177 156755 3STkant pe 50 textfig. SI TSESFAÄRBSCHOUG) EC NWVIIE ÅRESCHOUG, Fredrik Wilhelm Christian, + ”!/12 1908. Nekrologer: ANDERSON, Gunnar, Fredrik Wilhelm Christian Areschoug. 9 okt. 1830—21 dec. 1908. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, [tr. 1910], S175)- (495) 21 portr., 1 textfigl Hbibhocran: LIDFORSS, Bengt, Fredrik Wilhelm Christian Areschoug. — Berlin, Ber. D.: bot. Ges., 27, 1909, 2. Gen. Vers. Heft, s. (47/)=(58)! NI vi! AREscHoUG, Fredrik Wilhelm Christian, + ”'/12 1908. Nekrologer: [NORDSTEDT, Otto], Fredrik Wilhelm Christian Areschoug. it. — Bot. Not., Lund, 1909, s. 55—56. WourFF, Thorild, F. W. C. Areschoug. — Trädgården, Sthlm, Arg. 4, 1909, s. 35—36; 1 portr. i texten. »— Fredrik Wilhelm Christian Areschoug "”/10 1830. +""'/12 1908. Sthlm, Vet. Ak. ÄArsbok, 1910, s: 339—360, 1 portr, 5 textfig., bibliografi. Arkiv för Botanik. Utg. af K. Svenska Vetenskapsakademien i Stock- farm Bdr 5; NE 10-15; Bd 95 NE 1—1570BU 105 Nre1-—3: "Upps& Sthlm 1909—10. +8:0. ARNELL, H[åmpus] Wilhelm], se: SeTtH, K. A. Th. —)— & JENSEN, C., Die Moose des Sarekgebietes. Abt. 2—3. — I: Na- turwiss. Untersuch. des Sarekgebirges, Bd 3, Lief. 3, Sthlm 1910, s. 133—268. ATTERBERG, Albert, Nya fynd af adventivväxter i Kalmartrakten. Sve Bot. Tidskrt., Sthlm: Bd' 4, 71910;-s: (88): AVLIN, Fredrik] Rfutgerl, Om Carex incurva vid Lersten. Ibid., s. (44). = ESmanotiser om Betula '"humilis. — Ibid) Bd:3;: 1909: [tr: 1910], s. (162)—(163). VAN BAREN, J., Zur Frage nach der Entwicklung des postglazialen Kli- mas in den Niederlanden. — I: Die Veränderungen des Klimas, 11. intern. Geologenkongr., Sthlm 1910, s. 235—31. BARTHEL, Chrf[istian], Jordbakteriologiska undersökningar. 1. — Sthlm, Landtbr.-Äk. Handl, Arg. 48, 1909, s. 228—256, 1 pl., 1 textfig., - Äfven som: Medd. Nr 11 från Centralanst. försöksväs. jordbruksomr. Bakter. Laborat. Nr 2. —»—, Jordbakteriologiens nuvarande ståndpunkt. — Tidskr. f. Landtmän, Lund, Arg: 30, 19097 so 171-177, 187-194: »—, Obligat anaöroba bakterier i mjölk och mejeriprodukter. — Sthlm, Landtbr.-Åk. Handl., Arg. 49, 1910, s. 15—66, 1 pl. — Äfven som: Medd. Nr 20 från Centralanst. försöksv. jordbruksomr. Bakter-. Laborat. Nr -3. —2»—, Tvenne fall af slemmig mjölk |orsakad af Bacillus lactis viscosus och Bacillus lactis aöérogenes var.| — Sthlm, Landtbr.-Ak. Handl., Årg. 49, 1910, s. 516—519: —>—, Se: HANSEN, E. Chr. BERGSTEDT, Jakob Adrian, se: VON LINNÉ, Carl. BERGSTRÖM, Erik, En anteckning om fjällväxter i Torne Lappmarks barr- skogsregion. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. 218—224, 1 textfig. FSC: FRIES: ThorecC EE! & BERGSTRÖM; Erik: ——, & FRIES, Thore, Anteckningar till karta öfver renbetesmarkerna ofvan barrskogsgränsen inom Karesuando och Jukkasjärvi norr om 'Eornetrask. ==" Upps: > 1909:.-18:0. 143:'s., 18” fig; (Bilaga till: >»Om renarne och deras lefnadsvanor», af Einar Lönnberg). BINNING, Axel, Galium triflorum Michx. i Västmanland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (16). 176 BIRGER, Selim, Bidrag till Pite Lappmarks flora: — Bot. Not., Lund, 1909, s. 257—274. ——, I Åsele, Lycksele och Pite lappmarker: — Sthlm, Sv. Turistför. Årsskr., 1910, s. 331—345, 12 textfig. Af botaniskt intresse äro särskildt s. 335 och 340. —»—, Kulturen och växternas vandringar. — Ymer, Sthlm, Årg. 30, 1910, sk 09-07; Kartsrörtextnig. ——, Om förekomsten i Sverige af Elodea canadensis L. C. Rich. och Matricaria: discoidea DC. —= Ark. Bot., Sthlm, Bd-97 Nr 7, 1910: J2 153 oo KArl.s ANtextlig. Kort referat i Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. (202). »—, Trädgård och åker i Härjedalen. — Trädgården, Sthlm, Årg. 4, 1909, s. 142—146, 154—161, 7 textfig. —»—, Växtlokaler från Norrland och Dalarna. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3; 1909, [tr. 1910], s. (143)=(158). ——,, [Referat af E. Collinder, Medelpads flora. 1909.] — Ibid., s. (89)—(91). BLOMQVIST, S[ven] G:son, Eremurus robustus RBgl., en ståtlig prydnads- växt. — Trädgården, Sthlm, Årg. 4, 1909, s. 1—2, 1 textfig. ——, Fyndorten för Hippophaö rhamnoides L. i det inre af Uppland. — Sv. Bot: Tidskr:, Sthlm. Bd 4, 1910; s:-(82—=(88), 1 textfig! —»—, I Bergielunds botaniska trädgård iakttagna Verbascum-hybrider, särskildt V. longifolium Ten. X speciosum Schrad. — Sthlm, Acta FörtBergs BASINE 25r1909-105STT6ttextniig: —»—, Prunus spinosa L. ”inermis n. subsp. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd. 4, 1910; s. (11)=(13), I textfig. —»—, Ytterligare en märklig björk från Uppland. — Ibid., s: (88)—(89), 2 textfig. BoHLIN, Knut, Lärobok i biologi för realskolan. 2. Botanik. 2:a uppl. Sthlm t909508:05 25 KSEPRORpE H28ttextfigi CPrstorkt BoLIN, Ivän, se: EULER, Hans, & BOoLIN, Ivan. BONNET, Ed., se: VON LINNÉ, Carl. BorGcE, Olscar|, Nordamerikanische Sässwasseralgen. — Ark. Bot., Sthlm, BAES NES EL9095 200SKEEep Bovin, Knut, Akebi [Akebia quinatal. — Trädgården, Sthlm, Arg. 4, 1909, ST63-04; UNtextro: BRENNER, M., Anteckningar från Svenska Jenisejexpeditionen 1876. — ATKEBOE, SthilmrBdT 9 NE OtoT0sl0SKS! BROCKMANN-JEROSCH, H., Die Änderungen des Klimas seit der grössten Ausdehnung der letzten Eiszeit in der Schweiz. — I: Die Veränder- ungen des Klimas, 11. intern. Geologenkongr., Sthlm 1910, s. 57—71. BRYANT-MEISNER, Rudolf, se: Selander, Sten & Bryant-Meisner, Rudolf. BÄCKLIN, Emil, Om förekomsten af gran i västra Härjedalens fjälltrak- ter. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 8, 1910, Allm. Uppl, s. 091 Fest BORGESEN, F., KOLDERUP ROSENVINGE, L., & NORDSTEDT, Oltto]j, Motion au Congrés International de Botanique å Bruxelles 1910. — Bot. Tidsskr., Kobenhavn, Bd 29, 1908-1909, s. 320—325. dh CARDOT, Jules, La flore bryologique des Terres magellaniques de la Géorgie du Sud et de V'Antarctide. — Wissensch. Ergebn. d. Schwed. Sädpolar-Exped. 1901—1903, Bd 4, Lief. 8. — Sthlm 1908. 4:0. 298 s., Ub pl; 61 textfig: CHRISTENSEN, Carl, On some species of ferns collected by Dr. Carl Skottsberg in temperate South America. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 10, Nr 2; 1910, 32 s.. 1 pl. -4-textfig. COLLINDER, Efrik], Medelpads flora. Västgeografisk öfversikt och systema- tisk förteckning öfver kärlväxterna. (Norrländskt Handbibliotek, 2. FUPps. & Sthlm 1909:78:0.; VIII--+ 190:s; 1 karta. — Referat, se: BIRGER, Selim. DAHLGREN, Kf[arl] Vflilhelm] Ossian, Botrychium virginianum (L.) Sw. i Västmanland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (86). ——, En ny värdväxt för Lathraea squamaria L. [Tilia ulmifolia]. — Ibid., s. (86). —»—, Några anmärkningsvärdare växtfynd. — Ibid., s. (40)—(42). —»—, Ytterligare om Scirpus radicans -Schkuhr. —- Ibid., s. (78)—(80)- DAHLMARK, Nils, Vinterastern Chrysanthemum indicum. Några drag ur dess odlingshistoria och kultur. — Bonniers Månadshäften, Sthlm, Årg. 4, 1910, s. 743—752, 13 textfig. DAHLSTEDT, Hugo, Medelpadska Hieracier. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 9, NrS2:019091 81 ss; 36 textfig: —»—, Nya skandinaviska Taraxacum-arter, jämte öfversikt af grupperna Erythrosperma och Opbliqua. — Bot: Not., Lund, 1909, si. 167-179. ——, Östsvenska Taraxaca. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 9, Nr 10, 1910, 74 s. DARWIN, Charles, Om arternas uppkomst. 'Förkortad öfvers. af Nils Holmgren. (Vetenskap och Bildning 1.) — Sthlm 1909. 8:0o. 2683 s. FF "biografier: ADLERZ, Gottfrid, Charles Darwin. — Sthlm 1909. 8:o. 120 s., 6 bil- der. — Äfven som Studentför. Verdandis småskrifter Nr 166. Uppl. 1—2. — Sthlm 1909. 103 s., 5 bilder i texten. ERIKSON, Johan, Charles Darwin, hans lif och verk. — Sthlm 1909. 8:0:: 151 s.,,. 32 textfig: HESSELMAN, Henrik, Charles Darwin 22/2 1809—?/2 1909. — Sthlm. Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 7, 1909, s. 81—984, 1 portr. STARBÄCK, Karl, Darwin. (De största märkesmännen. 10.) — Sthlm 19095-18:0.. 80 s: DIXON, H. N., A Contribution to the Bryology of Tornean Lapland; with a discussion on the relationship of Mnium hymenophyllum and M. hymenophylloides. — Rev. Bryol., Cahan, 36, 1909, s. 27—36, 59—66. DUSÉN, Pfer], Beiträge zur Flora des Itatiaia. 2. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 9; Nr 5, 1909) 50: s., 1 pl, 5 textfig..— Nr 1 utkom år: 1908. —»—, Neue Gefässpflanzen aus Paranå (Sädbrasilien). — Ibid., Nr 15, 1910:7=37 Spa rIäntextfig: EKMAN, Efrik] L[eonard], Beiträge zur Columniferenflora von Misiones. = Ibid; Ny4; 1009-756 -s:;; 10: textfig: 78 EKMAN, Eirik L|eonard], Pedicularis opsiantha n. sp., eine spätblähende Art aus der: Gruppe. Palusties Maxim. —:;Bot. Not., Lund, 1909)7s: $3—93, 3 textfig. E[KSTRAND], Afkel, Gflerhard], Något om kautschuk och guttaperka. — Sv. Kem. Tidskr., Sthlm, Arg. 22, 1910, s. 91—94. — Sthlm, Sv. Bryggare- för. Månadsbl., Årg. 25, 1910, s. 142—146. ELOFSON, Alnders), Hafreförsök i Mellersta Sverige. Resultat af special- försök med svart Klockhafre 1 och den nya Klockhafre 2. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Arg. 19, 1909, s. 163—173. ——, Korn-, baljväxt- och hveteförsök i Mellersta Sverige. Några prak- tiskt viktiga resultat utaf jämförande försök med nyare kornväxter. — Ibid, s. 174—184. —>+—, se: ULTUNA, Sveriges Utsädesförenings filial. ENANDER, S[ven] J[ohan], Salices Scandinaviae exsiccatae. Fasc. IIL N:ris 101—150. Cum iconibus photographicis 77, magnitudine naturali, intapDulist 34 19105— Uppssa9l0: 8:07 NINFF837S: SC: ENSIOOATVERE: (SK LOK ERIKSON, Johan, Bilder ur naturens tre riken. Läsebok i biologi. H. 8. Bilder ur växtvärlden. Skildringar och beskrivningar. — Lund 1909. 8:07 210455 ad texts: sr, AA H. 95 Allmän. Växtbioloögt: — Lund. 1910: 8:05 S2ASmsE: 209—294], 185 textfig. —»—, Se: DARWIN, Charles. ERIKSSON, Jakob, Amerikanska krusbärsmjöldaggen i Sverige och kam- pen mot densamma. — Svenska Kalendern, Upps. & Sthlm, Årg. 2, JOZIESKP0-20PP2texiNe: —»—, Comment nommer les formes biologiques des especes de cham- pignons parasites? Motion présentée au III:e Congreés International de Botanique å Bruxelles en 1910. — Bot. Not., Lund, 1909, s. 207—224. —»—, Der Apfelmehltau und seine Bekämpfung. — Prakt. Blätter Pflan- zenschutz, Stuttgart, Jahrg: 7, 1909,-s. 73=77, 96—99, 6 textfig; ——, Die verschiedene Empfänglichkeit der Stackelbeersorten im Kampfe gegen den amerikanischen Stackelbeermehltau, Sphaerotheca mors uvae. — Oesterr: Garten Ztg: 4, 1909, s: 371—379: — DI OBSBALAten Jahrg. 1909, s: 340-346, 2 textfig: ——, F. Zach's cytologische Untersuchungen uber die Rostflecken des Getreides und die Mycoplasmatheorie. — Wien, Sitz.-Ber. math.- nat... Klasse Akad. d. Wiss., Abt: 1, Bd 1197 1910:-2: Halbbattstrl0a5 — 1050: ——, Gif akt på edra Chrysanthemumodlingar! En ny sjukdom stadd på invandring. [Chrysanthemumrost, Puccinia Chrysanthemi Roze]l. — Trädgården, Sthlm, Årg. 4, 1909, s. 7—8, 1 textfig. —»—, Gooseberry-mildew and Goosberry Cultivation. The Present Aspect of. the Question. — London, Journ. R. Hortie: Soec., Vol 347 19097 s. 469—472. —»—, Hvitröta och Kräfta å potatis. Tvenne oroväckande nya potatis- sjukdomar. — Sthlm, Centralanst. Försöksyv. Jordbruksomr., Flyg- blad Nr 87 190977 s:, 5 lextig: = = — ERIKSSON, Jakob, La nomenelature des formes biologiques des champig- nons parasites. Sthlm! 1910: "8:å; 4”s; —»—, Les maladies des plantes cultivées. Que faire pour les combattre? Question soumise a la conférence des phytopathologistes, réunie a Foccasion de V'assemblée générale de PFInstitut International d'Agri- culture de Rome, deuxiceme session (Décembre 1909). Sthlm 1909. 8:0. 11 s. — Yttrande i frågan vid kongressen i Rom i: Inst. Intern. MIAETIC:, ASSA gen, 258553 Romer 1910;-Proceées-Verb:;, :s:: 177—180: ——, Om äppelmjöldagg [Podosphaera leucotricha] och dess bekäm- pande. Sthlm, Sv. Pomol. För. Arsskr., Arg. 9, 1908, [tr. 1909] s. 32—38, 7 textfig. —>—, Programme préleminaire d'une entente internationale pour com- battre les maladies des plantes cultivées. — Sthlm 1909. 8:o. 4 s. —»—, Une lutte internationale contre les maladies des plantes cultivtes. Fetat actuel de la question. — Sthlm 1909. -8:0. Is. —»—, Våra kulturväxters svampsjukdomar. En kortfattad handbok för växtodlare. 1. Landtbruksväxternas svampsjukdomar. — Sthlm 1910. 8:0.. XII + 210 s, 118 textfig. ——, Ueber die Mykoplasmatheorie, ihre Geschichte und ibren Tages- stand. — Biol. Centralbl., Leipzig, Bd 30, 1910, s. 618—0623. EULER, Hans, Allgemeine Chemie der Enzyme. — Wiesbaden 1910. $8:0. 238 s., 4 textfig. —»—, Grundlagen und Ergebnisse der Pflanzenchemie. — Nach der schwe- dischen Ausgabe bearbeitet. — Teil 2: Die allgemeinen Gesetze des Pflanzenlebens. — Teil 3: Die chemischen Vorgänge im Pflanzen- körper. — Braunschweig 1909: 8:o. VIII -F 297 .s., 8 textfig. — Teil Wvälbidj, 1908: —»—, Neuere Ergebnisse uber die allgemeine Chemie der Enzyme. Sam- melreferat. — Zeitschr. allgem. Physiol., Jena, Bd 10, 1910, Referate, s. 135—158. —»—, Zur Kenntnis der Assimilationsvorgänge. 3. — Ark. Kemi, Sthlm, BUr3; NE 17: 19097 4+s: = 1=2:7 Ibid3 "BA, 1903-1904: —»—, Zur Kenntnis der Assimilationsvorgänge. — Zeitschr. physiol. Che- mie, Strassburg, Bd 59: 1909, s: 122—124. ——, Hflans] & BoniNn, Ivan], Uber die chemische Zusammensetzung und die biologische Rolle einer Oxydase. — Zeitschr. physik. Chemie, Leipzig, Bd 69, 1909, s. 187—202, 2 textfig: —— & ——, Uber die Reindarstellung und die chemische Konstitution einer. Oxydase. — Ark. Kemi, Bd 3, Nr 19, 1909, 12 s. — Med titel: Zur Kenntnis biologisch wichtiger Oxydationen. 2 Mitteilung. Uber die Reindarstellung und die chemische Konstitution der Medicago- Laccare. — Zeilschr. physiol. Chemie, Strassburg, Bd 61, 1909, s. 1—11. = VU LINDBERG, E. & MELANDER,: K., Zur Kenntnis der: Invertase. Vorläufige Mitteilung. — Ark. Kemi, Sthlm, Bd 4, Nr. 4, 1910, 15 s. — Zeitsehr. physiol. Chemie, Strassburg, Bd 69, 1910, s. 152—166. >— & af UGGLAS, Beth, Untersuchungen tuber die chemische Zusammen- setzung und Bildung der Enzyme. 1. — Ibid., Bd 3, Nr 30, 1910, 30 16 s. — 2. — Ibid. Nr 34, 1910, 12 s. — 1. Äfven i Zeitschr. physiol. Chemie, Strassburg, Bd 65, 1910, s. 124—140, 2 textfig. FaALCcK, Kurt, Om några bildningsafvikelser i blomman hos Caltha palustris L. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s.: (9)—(10),' 1 -textfig: ——, Uber die Syngenesie der Viola-Antheren. — Ibid., s. 85—90, 4 textfig. von FEILITZEN, Hfjjalmar], Neue Impfversuche zu blauen Lupinen auf neu- kultivierten Hochmoorboden mit Nitrobakterine, Nitrogin und Impf- erde. —' Centralbl.” Bakt., : Jena, Abt: 2, Bd 26, 1910, ss; 345 350005 textfig FISCHER, Ed., Se: VON LINNE, Carl. FLODERUS, Manfred Mustafa. Nekrolog: VIESTERGREN], Tlycho], Manfred Mustafa Floderus. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909 [tr. 1910], s. (196)—-(197), 1 portr. i texten. FREDENBERG, Karl, Om ek- och bokskogar i södra Tyskland. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr.. Årg. 7, 1909, s. 1—22, 11 textfig. ERIES, Elias Biografi mm. m. LLovyD, Clurtis] Gfates). Elias Magnus Fries. — Mycological Notes, Cincinnati, O., Nr 32, 1909, s. 413—424, 3 portr., 2 textfig. =, Femsjo! in Friest day. = | Ibid: Nri36, 19107 s: AS0="2582000 textfig. FRIES, Roblert] Ellias], Ett fall af genomväxning af inflorescensen hos Melanoselinum decipiens Hoffm. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. (30)-—-(31). ——, Ett par fall af terminal inflorenscensbildning hos Tilia. — Ibid., Bd 2, 1908 [tr. 1909], s. 325—332, 4 textfig. —2—, Ett märkligt Gasteromycet-fynd [Bovisella echinella i sv. Lappland]. = Did5rBd3; 1909-15 IOFS U76S fr äsextigt —»—, Gasteromyceter, discomyceter och myxomyceter insamlade under Svenska Botaniska Föreningens exkursion till Älfkarleö sept. 1910. — Ibid., Bd 4, 1910, s. (98)—(99). ——, Om utvecklingen af fruktkroppen och peridiolerna hos Nidularia. — Ibid; s:126-138, 1 pl) 1 textfig.; tysk resume !s:36- la: ——, Uber den Bau der Cortesia-Bläte, ein Beitrag zur Morphologie und: Systematik: der; Borragimeen. — Ark. Bot., Sthlm; BatjENINS: OT0TSTSITANtestNe: ——, Uber einige Gasteromyceten aus Bolivia und Argentinien. — Ibid., Barö; Nira 9001 Bs1rSNA pl -—»—, Uber Kleistogamie bei Argyrolobium Andrewsianum Steudel. — Ibid: NT 14; TI09 ins Soipbrietextrg: ——, Zur Kenntnis der Blattmorphologie der Bauhinien und verwandter Gattungen. — Ibid., Nr. 10, 1909: 16 s., 16 textfig. —»—, Se: VON LINNÉ, Carl. FRIES, Thore, C. E., Einige Beobachtungen uber postglaciale Regionen- verschiebungen im nördlichsten Schweden. -- Uppsala, Bull. Geol. InNStIvVoL9r(908=-09)191055s 17-062 HNpISraNtextig: —»—, Se: BERGSTRÖM, E. & FRIES, Thore. S1 FRIES, Thore C. E. & BeErGstRÖM, Erik, Några iakttagelser öfver polsar och deras förekomst i nordligaste Sverige. — Sthlm, Geol. För. Förh., 'Bd 32, 1910, D:; 1.; s. 193—205, 5 textfig: — & MÅRTENSON, S. Floristiska anteckningar från de alpina och subal- pina delarna af Karesuando och Jukkasjärvi socknar norr om Torne rask. —' Sv. Bot: Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (55)—(75) =, ——, Ny fyndort för Trisetum agrostideum Fr. Ibid., Bd 3, 1909, s. (103)—(104). FRIES, Th[leodor] M[agnus], Betula humilis i Småland. — Ibid., [tr. 1910], s. (159)—(162). V —»—, Skandinaviens tryfflar och tryffelliknande svampar. IHid., 5: 223—300. —>—, Ännu några ord om Linnaea. — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Årg. 4, 1909, s. 46—47. -2—, Se VON LINNÉ, Carl: Bref och skrifvelser. FRISENDAHL, Arvid, Om Epipogium aphyllum i Sverige. — Sv. Bot. Widskr:, Sthlm, Bd 4, 1910; 's: 91—107;"2 pl, I textfig: GAVELTIN, Axel, Om trädgränsernas nedgång i de svenska fjälltrakterna. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 7, 1909, Fackupps., s. 133—156, 2 textfig. ——, Trädgränsförskjutningar inom Kamajokks vattenområde (Lilla Lule- älf). — Sthlm, Sv. Geol. Unders., Ser. C, Nr 227 [= Årsbok, 3, 1909, NIO]; 910; 134—0s.; 3 texts: GERTZ, Otto, Epifylla ascidier hos Lappa minor (Schkuhr) DC. — Bot. Not., Lund, 1909, s: 1—40, 4 textfig. ->—, Fysiologiska undersökningar öfver släktet Cuscuta. — Ibid., 1910, s. 65—80, 97—136. ——, Om fem- och sexhornade frukter af Trapa natans L. Ett bidrag till dedubbleringsteorien. — Ibid., 1909, s. 135—145, 7 textfig. GORTON, ÅAlnders] Edv[lard], Lathyrus - sphaericus Retz. å Kullaberg. — SvIbot; Iidskr.. Stilm;, Bd:3; 1909: [tr 19105] (f71): GOTHAN, W., Die fossilen Holzreste von Spitzbergen. — Sthlm, Vet. Ak. tlandl; Bd 45; Nr.S, 1910; 56. ss; 7 pl: GREVILLIUS, Al[nders] Y[ngve], Ein Thysanopterocecidium auf Vicia Cracca 15 oMarcellia; Avellino, Vol 8; 1909; s; 37—45, 4textfig: —»—, Notizen ueber Thysanopterocecidien auf Stellaria media Cyr., S. graminea L. und Polygonum Convolvulus L. — Ibid., Vol. 9, 1910, S.. 161—167, 11: textfig. —, Zur Physiognomie der Wasserwegation. — Bonn, Sitz.-ber. Natur- mist Ver: preuss:: Rheinl us Westf, E: Ber. Verst Bott Zool. Ver: Rhbeinl:-Westf; 1909; [tr. 1910):-s: 48—71; 2, Taf. GRÄSLUND, Albert, En sörmländsk löfäng. — Sveriges Natur, Sthlm, 1910, s. 116. GUSTAFSSON, J[ohan] Pfeter), Bidrag till torfmossarnas geologi samlade från småländska torfmossar. — Sthlm, Sv. Geol. Unders., Ser. C, Nr 223 [= Årsbok, 3, 1909, Nr 6] 1910, 45 s., 1 karta. HaAFsTRÖM, Hjlalmar]), Epilobium adenocaulon Hausskn. i Sverige. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3; 1909 [tr: 1910], s. (174). Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 6 d € 52 HAGLUND, Emil; En märklig, björk från södra Uppland: — SY. Bot: Tidskr.,. Sthlm, Bd 4, 1910, s. (35) —(36). ——, Exempel på hastig tillväxt af torf. — Jönkpg, Sv. Mosskulturför. Tidskr., Arg. 23,,1909; s: 182—190, 2 -textfig: ——, Om Betula humilis i Forserum. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909; s. (8-(1P), 4 textfig. — Jfr Aulin, F: R.; Fries, Th. M.; Vester- gren, T. ——, Om giftiga betesväxter och ogräs på torfjord. — Jönkpg, Sv. Moss- kulturför. Tidskr., Årg. 23, 1909, s. 144—154. ES ÖOm tortborr. — wid, sot 91 19textfjg: ——, Om vegetationen i våra sjöar. — Ibid., Arg. 24, 1910, s. 352—-358, 3 textfig. ——, Om vivianit och ett par värmländska förekomster däraf. — Ibid., SKA Växtlämningar i underliggande torf s. 275. ——, Om våra högmossars bildningssätt. 2. — Sthlm, Geol. För. Förh., BARS T909ST570- sor, oiutextfig: Ii IPid5 Loos —»—, Redogörelse för torfjordsundersökningar inom Kristianstads län sommaren 1908. — Jönkpg, Sv. Mosskulturför. Tidskr., Arg. 23, 1909, s. 287—3938, 1 textlig. —»—, Redogörelse för torfjordsundersökningar inom Värmlands län som- MATEN ONEE Ibid öTATS PAL I0IKS 2060 —»—, Scirpus radicans Schkuhr funnen i Västmanland. — Sthlm, Sv. Bot ölidskr., Bed 19105 sd08--11025 ; HALLE, Thlore] Glustafson], A Gymnosperm with Cordaitean-like leaves from the Rhaetic Beds of Scania. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 9, Nr 14, 1910, 5 s., 1 pl. ——, En fossilförande kalktuff vid Botarfve i Fröjels socken på Got- land 5 Sthlm, -Geolj För. Eorh) Bd 280006 7si9C SS textflig. i —»—, On Quaternary deposits and changes of level in Patagonia and Tierra del Fuego. — Upps., Bull. Geol. Inst., Vol. 9 (1908—09), 1910, SI93- Ul ReRp For texts: —»—, On the swedish species of Sagenopteris Presl. and on Hydrop- terangium nov. gen. — Sthlm, Vet.-Ak. Handl, Bd 45; Nr 7, 1910; 16 's: 3 pE HAMNER, Johan], Wlilhelmj], Redogörelse för resultatet av en med under- stöd ur C. W. Sebardts stipendiefond företagen resa för växtgeo- grafiska studier inom Blidö socken i Stockholms skärgård under sommaren: 1908-25 Wisby 90950 -7z0s5vlnkartat S. 11—17: Förteckning öfver kärlväxterna inom Blidö socken äfven som separat med särskild pag. 1—7. HANSEN, Emil Christian, Nekrologer: ALMQVIST, -Ernst, T Emil Christian: Hansen. —' Hygiea, Sthlm; Årg. vARL900TSToNS7- 153 LPO BARTHEL, Chr[istian], Emil: Christian Hansen TT 27. augusti 1909. — Sthlm, . Landtbr:-Ak. - Handl; : Arg. :48, :19097:s.369—371, 1 portrin texten. d3 HANSEN, Emil Chistian, Nekrologer: BARTHEL, Chrlistian|, Emil Christian Hansen T. Landtmannen, Linkpg, Årg. 20, 1909, s. 526—9527. KLASON, Peter, Emil Christian Hansen. Sthlm, Sv. Bryggareför. Måndsbl., Arg. 24, 1909, s. 228—240, 1 portr. v. HAYEK, August, Die postglazialen Klimaschwankungen in den Ost- alpen von botanischen Standpunkt. — I: Die Veränderungen des Klimas, 11. intern. Geologenkongr., Sthlm, 1910, s. 111—116, 1 textfig. HEDBOM, Karl, Några nyare fynd af svenska myxomyceter. Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s; (94)—(95). HEDEMANN-GADE, E. Några skogsträd med stamlika grenar. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 7, 1909, s. 51—52, 2 textfig. —»—, Några tabulaeformisartade granar. — Ibid., Arg. 8, 1910, Allm. Uppl., s. 440—443, 4 textfig. —2—, Stamlika grenar. Ibid., Årg. 7, 1909, s. 177, 1 textfig. HEDLUND, ”Tleodor], Geschlechtswandel bei vegetativer Vermehrung von Fragaria grandiflora. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (76)—(78). —»—, Några iakttagelser öfver bladrullsjuka hos potatis. — Tidskr. f. Landtmän, Lund, Arg. 31, 1910, s. 512—515, 532—541; Lund, Sk. Träd- gärdstfor. tidskr. vArg.34; 1910;:s: 76=82: HEINTZE, Aug[ust), Ett par lunddälder i Gästrikland. — Bot. Not., Lund, 1909, s. 277—293. ——, Om Mulgedium sibiricum och dess utbredning inom finskskandina- viska floraområdet. — Ibid., s. 41—48. —»—, Om Ranunculus lapponicus och andra af granens följväxter i Skandinavien. — Ibid., s. 181—202, 1 karta i texten. —:—, Växtgeografiska undersökningar i Råne socken af Norrbottens län. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 9, Nr 8, 1909, 63 s. HEMBERG, Eug., Skogen och dess formationer i sydvästra Ryssland (guvernementet Wolhynien). — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 8, 1910, Fackupps., s. 83"—95”. HEMMENDORFF, Ernst, Runö. Anteckningar från ett sommarbesök. Ymer, Sthlm, Arg. :295 1909;:s. 197—217,; 20textfig. HENNING, Ernst, Våra viktigare landtbruksväxters disposition för och immunitet gent emot parasilsvampar. 1. — Sthlm, Landtbr.-Ak. Handl.; Arg: 48; 1909;-s, 172—211. HENRIKSSON, J. Bidrag till kännedomen om Sveriges drogväxter. 1. Spik- klubban (Datura Stramonium L.). 2. Odörten (Conium maculatum L.). — Sv. Farm. Tidskr., Sthlm, Årg. 14, 1910, s. 177—182, 317—9322, 1 textfig. —»—, Några iakttagelser öfver Carex pseudocyperus L. i Dalsland. Sva Bot. Tidskr.,, Sthlm, Bd 4; 1910;:s: (17=(18) HESSELMAN, Henrik, Gråbarrsjukan [i östra Sverige]. Sthlm, Skogs- vårdsför. Tidskr., Årg. 7, 1909, s. 517. —, Om vattnets syrehalt och dess inverkan på skogsmarkens försump- ning och skogens växtlighet. — Ibid,, Årg. 8, 1910, Fackupps., s. 177"—211”, 5 textfig. Sthlm, Medd. Statens Skogsförsöksanst., H. 7, 1910, s;: 91—125, tysk resumé, s. XIT--XVI:; 34 HESSELMAN, Henrik, Studier öfver de norrländska tallhedarnas försump- ningsvillkor. 1. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Arg. 8, 1910, Allm. Uppl, "S: 249-292 10 8textngI Stnlm MeddStatens Skogsförsöks- anst., HH. dd, 191025) 25-05; tysk iresumer sm Vill: —»—, Svenska skogsträd. 2. Aspen ett i vårt land förbisedt skogsträd. — Sthlm 1910. :8:0. 32 s., 17 textfig. (Skogsvårdsföreningens Folkskrifter NE 200: —2—, se: DARWIN, Charles. HILLHOUSE, W., Se: VON LINNE, Carl. HOLLGREN, C. A., Harriset (Sarothamnus scoparius L.;). — Fauna och Höra, UPppss Str, AGS. 4, 1909,0sS9 1815-1837 fo fextist —»—, Huru Goodyera repens sprides. — Ibid., s. 230—232. ——, Rhamnus frangula och Luscinia rubecula. — Ibid., s. 222—229, 1 textfig. HOLMBERG, Otto R., Om »Carex macilenta Fr.» dess historia och dess systematiska valör. — Bot. Not. Lund, 1910; s: 8190: ——, Referat [af Käkenthal, Georg, Cyperaceae-Caricoideae. 1909]. — IBrd 519095 S11-—319; HOLMBOE, Jens, On the evidence furnished by the peat-bogs of Norway on post-glacial changes of climate. — I: Die Veränderungen des Klimas, (i uintern: Geologenkongr. Sthlm; Fl9105IsEr355— 3905 =! se: VON LINNE, Carl. HOLMGREN, Andlers], Bidrag till kännedom om almens nordliga relikt- förekomster. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 7, 1909; Fack- UPpsS. CS f5-18, 1 karta, lOtextig: —»—, Några anmärkningsvärda ståndortsmodifikationer af gran och tall. SSbidj Arg. 4, 19095 stl78--183, omtextfig. Horst, Nils Olof, Dr Munthes >»interglaciala» Härnö-gyttja. — Sthlm, Geolkf kor Hörhö BEST H909ESSS— 118: Följdskrift: MUNTHE, Henr[ik], Härnö-gyttjan ännu en gång. — Ibid., s. 184—191. Föregående polemik, Ibid., 1904 och 1906. ——, Postglaciala tidsbestämningar. — Sthlm, Sv. Geol. Unders., Ser. €, NE 216 |= Arsbok, 2, 1908, Nt-8|, L9095740s5 Hp Växtlämningar bestämda af O. Gertz och G. Lagerheim. HuLTH, J[ohan] Mfarkus], Förteckning öfver svensk botanisk litteratur under år 1907 sammanställd. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 2, 1908 [Er 00 9]SSN(O9)E MS ——, — — under år 1908 (jämte tillägg för 1907) sammanställd. — Ibid., Bd 3, 19095 1910]/ES" (129) (AD) —»—, Swedish arctic and antarctic explorations 1758—1910. Bibliography. — Sthlm, Vet.-Ak. Årsbok, 1910, Bilaga 2, 189 s. Äfven utkommen i 2 Parts, af hvilka Part 1, 148 s., utdelades vid 11. intern. geolog- kongressen i Stockholm, augusti 1910. ——, Swedish Spitzbergen Bibliography. — Ymer, Sthlm, Årg. 29, 1909, S. 23—77. HULTING, J[ohan], Lichenes nonnulli Scandinaviae. IV. — Bot. Not., Lund, 1910, s. 303—306. (1 ibid. 1891; 2 1892; 3 1897). 53 HöGDAHL, E., Märkliga enförekomster. — Sveriges Natur, Sthlm, 1910, s. 114—115, 2 textfig. HötrDARL Thor, Naturskydd! i Sverige. — Sthlm 1910. 8:0:0 64:s: :— Pris: 75! öre: HäGG, Richard, Ännu en lokal för Potentilla fruticosa på Gotland. Sv. Bot. Tidskr., Sthlm; Bd 2, 1908: [tr. 1909], s.: (185). I medicinalväxtodlingsfrågan. Kommittébetänkandet angående den årliga åtgången af inhemska medicinalväxter för rikets samtliga apotek. [Utarb. af A. Kockum, E: Lundström: och N. de Verdier): — Farm. Revy, Arg. 9,:1910, :s; 23—31,,53—58, 69—73: INGVARSON, Fredrik, Die Treibhölzer auf dem Ellesmere-Land. — Report of the 224 Norweg. arctic exped. in the »Fram>» 1898—1902, Vol. 3, NE 247 Kristiania 1910:, 570s: JELSTRUP, Henrik, Dichotyp gran i Norge. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Arg. 7, 1909, s: 284—285, 1 textfig. JENSEN, C., Musci Asiae borealis. Beschreibung der von den Schwe- discehen Expeditionen nach Sibirien in den Jahren 1875 und 1876 gesammelten Moose mit Beröcksichtigung aller fräheren bryologischen Angaben fär das Russische Nord-Asien. T. 3. Torfmoose. — Sthlm, ” Net-Ak. Handl:,. Bd :44; Nr: 5; 1909;-18-s: T. 1—2 af S. O. Lindberg och H. W. Arnell, ibid., Bd 23, N:ris 5 och 10, 1889—90. JOHANSSON, Kfarl) En bortglömd form af Cerastium arvense L. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (84)—(86), 1 textfig. —>+—, En paraplygran. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 7, 1909, sta. 1 textfig: —H— En steril form af Cardamine Matthioli Mor: — Bot. Not., Lund, 1909, s. 247—256. —:—, Ett par ovanliga kulturflyktingar [Cheiranthus Cheiri och Triticum sativuml. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (82)—(84), 1 textfig. —»—, Iakttagelser öfver hybridiserande Centaurea-arter. — Bot. Not., Lund, 1910, s. 177—181. —»—, Medelpads Hieracia vulgata Fr., nya former jämte öfversikt öfver detforuti kända. — Ark; /Bot., Sthlm; Bd-9;, Nr 1; 1909, 114-:s.; 42 textfig. —:—, Nvyare bidrag till kännedomen om Gotlands kärlväxtflora. — Bot. Not.:; Lund, 1910; s. 209-258. JOHANSSON, Pehr, Våra ekskogar förr och nu. — Skogvaktaren, Gäfle, Are 20, 1910; .s: -275—278. JOHNSON, Peter, Äldre tiders resenärer |Linné och Hårleman] om skånska trädgårdar och skånsk trädgårdsskötsel. Några anteckningar. Lund; Sk; Trädgårdsför:. Tidskr., Arg:.34, 1910; s.: 67—74: JuUEL, Of[skar], Cynomorium und Hippuris. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. 151—159, 6 textfig. —>—, Notiser om parasitsvampar. — Ibid., s. (45)—(46). »—, Om pollinationsapparaten hos familjen Compositae. — Ibid., Bd 2, 1908 [tr. 1909], s. 350—363, 3 textfig., tysk rusumé s. 360—363. 36 JUEL, Ojlskarj, Om Taphrina-arter på Betula. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd:3; 1909:7s 1838-191843 pl, 1 textfig., tyskörtesumersiio0s- ok ——, Uber den anatomischen Bau von Riccia Bischoffii Hub. — Ibid., Bd 4; 19107 sb0=166) I pL, 5 textfig. —2—, Se: UPPSALA, Universitetet. JUHLIN-DANNFELT, Hflerman], Bakteriernas verksamhet i jord och gödsel. — Sthlm, Hush.-Sällsk. Tidn., 1908, s. 125—130, 141—151. ——, Luther Burbank och hans växtförädling. — Sthlm, Landtbr.-Ak. Handl., Årg. 48, 1909, s. 337—350, 6 textfig. JÖNSSON, Blengt|, Gagnväxter, särskildt utländska, deras förekomst, egen- skaper och användning. — Lund 1910. 8:0o. VII + 662 s., 162 text- fig. — Äfven som progr. ——, Om vikariat inom växtriket vid näringsberedning, sedt från ana- tomisk-biologisk synpunkt. — Lund 1910. 8:0o. 33 s. Progr. —»>—, Se: LUND, Universitetet. KALLIN, Karl Erik, En flygbjörk [på al vid Atvidaberg|. — Sthlm, Skogs- vårdsför. Tidskr., Arg. 7, 1909, si 417, 1 textfig. ——, Om skogens skydd mot yttre faror. — Sthlm 1909. 8:0. 32 s,, 19 textfig. (Skogsvårdsföreningens Folkskrifter, Nr 19). KEMPE, Frans, Skogshushållning i Norrland. Ett program. — Upps. & Sthlm, 1909. 80. 532 s. (Norrländskt Handbibliotek. 3). Referat: se Sernander, Rutger. KINDBERG, Nlåils] Confradl, Bryological Notes. — Rev. Bryol., Cahan, 36, 1909, s. 97—100. ——, Bryological notes. [1]|—2. — Ibid., 37, 1910, s. 13—15, 44—45. ——, New contributions to Canadian bryclogy. — The Ottawa Natura- HstwOttawa, VOL 23519095-100EStkS7TE-LSIS0E-19T = 2 Note on Northamerican :Bryineae. — Rev. Bryol., Cahan,mmosmno095 s. 42—414. —»—, Notes on the synonymy of European and Northamerican Bryineae-. — Tbid., s. 115—117. —>—, Om släktet Betula. — Bot. Not., Lund, 1909, s. 113—132. Föreg. notis, ibid. 1908. KINDSTRAND, Knut, Trädgårdsodling vid Malmberget. — Trädgården, Sthlm, ATS Ro LL0TIS: 139—140; 1 textas: KJELLMAN, Ffl[rans] Rleinhold]Tt &. SvEDELIUsS, Nfils], Phaeophyceae und Dictyotales. — Engler & Prantl, Die natäörl. Pflanzenfam., Nach- FASER SLS ADT 231 KeipZzig 19108F8:0 ES Lar Lös! KLASON, Peter, se: HANSEN, E. Chr. KLINCKOWSTRÖM, A[xel], En sommar i Frostviksfjällen. — Fauna och Flora. Upps. & Sthlm, Årg. 4, 1909, s. 2—18, 53—70, 7 textfig. Växtvärlden: s. 7—18. j KNOWLTON, F. H., The climate of North America in laterglacial and sub- sequent post-glacial time. — I: Die Veränderungen des Klimas, 11. intern. Geologenkongr., Sthlm, 1910, s. 367—369. KOCKUM, A., Se: I medicinalväxtodlingsfrågan. KOLDERUP ROSENVINGE, L. Se: BORGESEN, F., KOLDERUP ROSENVINGE, L. & NORDSTEDT, 0. S1 KrRoK, Thlorgny] Ofssian] Blolivar) Nfapoleon,, Ytterligare fyndorter i Sve- rige för »hvita blåbär», — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. 70)—(71). — & ALMQUIST, Sfigfrid), Svensk flora för skolor. 1. Fanerogamer. Tolvte uppl. — Sthlm 1910. 8. 292 s. [Kungörelse angående fridlysning af Arnica alpina, Chrysosplenium tet- randrum, Habenaria obtusata, Papaver radicatum, Wahlbergella affi- nis, utfärdad den ”/iu 19101. Norrb. Läns Kung., 1910, Ser. A, Landskansliet, N:o 142. — angående fridlysning af misteln (Viseum album), utfärdad d. ”/u 1910. K. Befhdes i Uppsala län Allm. Kung., N:o 113, Lands- kansliet 1910. |J-— — angående fridlysning af misteln (Viscum album), utfärdad d. Cad 1910. K. M:ts Befhdes i Södermanlands län, Länskung., 1910, Nr 121, (Landskansliet). [= — angående fridlysning af misteln (Viscum album) utfärdad d. a El 1910]. K. Befhdes i Västm. län Allm. Kung., Ser. A, 1910, N:o 333. |j= — angående fridlysning af misteln (Viseum album), utfärdad d. P/ia 1910]. Allm. Kung:;, Sthlms län, 1910, Ser: AA; N:o 73. KYLIN, Harald, Eine neue Batrachospermum-Art aus dem Feuerlande. SV.TBot. ridskr. stnim, Bd 4 191075: 146-149 01 pk —»—, Studier öfver några svenska Ceramium-former. IDTd., BAB 1909; s. 328—336, 1 textfig.; tysk resumé s. 335—3306. — Uber Phykoerythrin und Phykocyan bei Ceramium rubrum (Huds.) 9 AS == TZs i Physiol, Chem., Strassburg, BAd- 697 1910, 1169-2391 pl., 2 textfig. Zur Kenntnis der Algenflora der norwegisechen Westkäste. Ark. Bor oSstölm, Bd 10. NT 1;51910. 375, 6 textlg: LAGERBERG, Torsten, Fleråriga gamofyter af Scolopendrium vulgare. Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s:; (60 1 textfig: > Några anmärkningsvärdare växtformer från Torne Lappmark. Ibid: "s: (19)—024). — Några anteckningar om skogbildande träd vid Torne träsk. - Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Arg. 8, 1910, Fackupps., s. 113"—1387, vIstextng. — Om gråbarrsjukan hos tallen, dess orsak och verkningar. 1—2. - Ibid., s. 2219-—9249+ 3575—382" 14 textfig. — Sthlm, Medd. Statens Skogsförsöksanst., H. 7, 1910, s. 127—174, tysk resumé s. XVII—XXII. — > Studien äber die Entwicklungsgeschichte und systematische Stellung von Adoxa moschatellina L. — Sthlm, Vet.-Ak. Handl., Bd 44, Nr 4, 1909, 86 s., 3 pl, 23 textfig. — Äfven som akad. afhandl. i Uppsala 1909. LAGERHEIM, Glustaf], Ekmjöldaggen i Sverige. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. (85)—(86), tysk resumé s. (86). — Ekskogen i fara? — Trädgården, Sthlm, Arg. 4, 1909, s. 188. —, Neottia nidus avis f. pallida Wirtg. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd "3; 190975 (107): —»—, Puccinia Chrysanthemi Roze i Sverige. — Ibid., Bd 2, 1908 tr. 1909 |, s: (127) SE LAGERHEIM, Glustaf|, Verzeiechnis von parasitischen Pilzen aus Söder- manland und Bohuslän gesammelt während der Exkursionen der Svenska Botaniska Föreningen im Sommer 1908. Nebst Bemerkungen uber Uredineen und Ustilagineen. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909sSKLS- 0NIitextng: —»—, .Se: STOCKHOLM, Svenska Botaniska Föreningen. == & PALM; Björn, "Zoocecidier från Bohuslän. — Sv. Bot umadski" Sthlm, Bd 2, 1908 [tr. 1909], s. 340—349. LEMMERMANN, ÉE., Beiträge zur Kenntnis der Planktonalgen. — Arch. Hydrobiol; Stuttgart, Bd 5, 1909—-10;-s: 201-335, 36 textäg: Om Dinobryon sociale Ehrenb. från Bysjön i Stockholms skärgård, s. 330. fig. 24—929. LEÉNSTRÖM, C. A. E., Ranunculus aconitifolius L. ”platanifolius L. funnen på Snasahögarne i Jämtland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 2, 1908, förs INLE SÅ (GhD-TO LiDFORSS, Bengt, Naturvetenskapliga kåserier. 1. — 2. titeluppl. — Malmö 19081 8:07 208. —»—, Untersuchungen uber die Reizbewegungen der Pollenschläuche. UrDer IChemotropismus: — Zst f£IBot; Jena, Jalrg. ERS 0Om 443—496, 1 pl. —»—, Växternas skyddsmedel mot yttervärlden. Andra omarbetade upp- lagan. — Sthlm 1909. +8:0o. 80 s., 8 textfig. (Studentföreningen. Ver- dandis småskrifter, Nr 52). ——, Ueber den biologischen Effekt des Anthocyans. — Bot. Not., Lund, 1909, s. 65—81, 4 textfig. —?— Se: VON ÅINNE, Carl. LILJEMARK, And., En tallknut. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 8, 1910;7ATlm. Uppl., sj 92, 2 textfig, (å sid. 94). LILLIESTRÅLE, J. W. R., En ormtall. — Ibid., Årg. 7, 1909, s. 488, 1 text- fig. (å sid. 489). LIND, Gustaf, TIakttagelser rörande den amerikanska krusbärsmjöldaggen 1906—1908. — Sthlm, Landtbr.-Ak. Handl., Arg. 48, 1909, s. 33—51, 1 textfig. LINDBERG, Harald, Phytopaläontologisehe Beobachtungen als Belege fär postglaziale Klimaschwankungen in Finnland. — I: Die Veränderungen des Klimas, 11. intern. Geologenkongr., Sthlm, 1910, s. 177—194. —»—, Die nordischen Alchemilla vulgaris-Formen und ihre Verbreitung. Ein Beitrag zur Kenntnis der Einwanderung der Flora Fennoscan- dias mit besonderer Räöcksicht auf die finnländische Flora. — Helsing- förs, Acta Soc. Sci Fenn., T.-37, Nr :10;: 1909, 171553 20 ta k5lkart 1 textfig. LINDE, Johan Peter), Botaniska minnesplatser på Kolmården. — Sveriges Natur; Sthlm, 1910, s. 115: LINDFORS, Thore, Einige Uredineen aus Lule Lappmark. — Sv. Bot. iTrdskröfStmlm bd: 47 1910s: MO202 4 textis: LINDMAN, Clarl] Axel) Mfagnus], En anmodan till botaniskt inträsserade trädgårdsmästare. — Trädgården, Sthlm, Arg. 4, 1909, s. 74—76. ——, Ergologie, ein vorgeschlagener neuer Name fär Delpino's »Biolo- gie». — Biol. Centralbl., Leipzig, Bd 30, 1910, s. 625—629. 59 LINDMAN, Clarl] A[xel] M[agnus], Erigeron eriocephalus FI. Dan. i Skandi- navien. — Bot. Not., Lund, 1910, s. 161—164, 1 textfig. ——, Ett fall af adventiv löfsprickning på en fälld lärkstam. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Arg. 8, 1910, Allm. Uppl., s. 224—226, 3 textfig. -»—, Inula vrabelyiana A. Kerner auf Gotland. Bat: .Not.;. Land; 1910; s. 31—39, 3 textfig. [—;—], Juncus tenuis Willd. i Sverige. |Undert. C. Lmn.. Ibid., 1909, s. 305—306. —, Några ord om bromeliaceernas odling. Trädgården, Sthlm, Arg. 4, 1909, s. 161—163. —:r—, Poa remota Forselles. — Bot. Not., Lund, 1909, s. 107—108. Som referat af föredrag äfven i Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. (96)—(97). »—, Poa remota Forselles, eine wiederherzustellende europäische Art. — Bot. Jahrb., Leipzig, Bd 44, 1909—10, s. 36—45, 2 textfig. —»—, Ueber den floralen Syndimorphismus einiger Festuceen. — Ark. Bot, Sthlm; Bd 8, Nr 12. 1909; 17.:s;-6: textög; ——, Är vår svenska botaniska terminologi oklanderlig? Bot. Not. Lund, 1909, s. 101—107. —>—, Se: VON LINNÉ, Carl. —2—, Se: STOCKHOLM, Kungl. Svenska Vetenskapsakademien. LINDSTRÖM, ÅA. ÅA. Bidrag till Norrlands växtgeografi. — Bot. Not., Lund, 1910, s. 165—172. VON LINNÉ, Carl, Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné med under- 4 stöd af svenska staten utgifna af Uppsala Universitet. Afd. 1. D. 3. Bref till och från svenska enskilda personer: A—B utom Bäck ut- gifna och med upplysande noter försedda af Th. M. Fries. — Sthlm, 1909; 8:0. II + 342 s., 2 textfig. ——, —-—, D. 4. Bref till och från Abraham Bäck 1741—55 . .. Ibid., 1910. 8:0o IV + 365 s., 1 textfig. 2 Linnaeus's Flora-Anglica [Reprint]: —: Jour. Bot; London; Vol. 47, 1909, Suppl., s. 1—23. ——, Linnés botaniske »Praelectiones privatissimae» paa Hammarby 1770. Utgit efter Martin Vahl's referat ved Jens Holmboe. — Ber- gen, Mus:, Aarbog, 1910, Nr 1,,69:s. —>»—, Hiern, W. P., Index abecedarius, an alphabetical index to the first edition of the Species plantarum of Linnaeus. — London 1909, 44 s. Biografier m. m. VON LINNÉ, Carl, Carl von Linnés Bedeutung als Naturforscher und Arzt. Schilderungen herausgegeben von der Königl. Schwedischen Akademie der Wissenschaften anlässlich der 200-jährigen Wiederkehr des Geburtstages Linnés. — Jena 1909. 8:o. IV + 168 + 48 + 43 + 188 + 86 + 42 s. Refererad af Nieuwenhuis von Uexkill i Janus, Harlem, 14, 1909, s. 828—834. ALMQUIST, Efrnst), Linné und die Mikroorganismen. — Zeitschr. f. Hygiene, Leipzig, Bd 63, 1909, s. 151--170. BERGSTEDT, Jakob) Afdrian], Minnesfesten öfver Carl von Linné den 25 maj 1907. — Beskrifning på uppdrag af Kungl. Vetenskaps- 20 akademien utarbetad. — Sthlm, Vet.-Ak. Arsb. 1910, Bil. 1, 127 s., IpPOrtr: BONNET, Ed., Lettre et note autographes de Linné, publiées å V'occa- sion du bicentenaire de ce célebre naturaliste. — Assoc. Franc. Favancem. des sci., C. R., sess. 36, Reims 1907, [tr. 1908], s. 463—471. FiscHER, Ed[uard!, Hallers Beziehungen zu den Naturforschern seiner Zeit, speziell zu Linné. — Bern, Mitt. Naturf. Ges., 1908, [tr. 1909], s. 145—172. FRIES, Rob[ert] Eflias], Carl von Linné. — Svenska Kalendern, Upps: XT Sthlm; Arg. 2, 1907, :s: 158-164; 1 textfig: HILLHOUSE, W., Linnaeus 1706—1778. — Birmingham, Proc. Nat. Hist. EMiNS0ek Nor 12; 19077 si i— 16: LIDFORSS, Bengt, Carl von Linné. Föredrag på tvåhundraårsdagen av hans födelse. — I: Naturvet. Kåserier, 1, 1908, s. 193—208. LINDMAN, Clarl] A[xel] Mfagnus], Carl von Linné als botanischer Forscher und Schriftsteller. — I: Carl von Linnés :Bedeutung als Naturf. u. Arzt, 1909, 188 s. —»—, Linné och Goethe. — Nord. Tidskr., Sthlm, 1909, s: 4220—435: —»—, ÅA Linnean Herbarium in the Natural History Museum in Stockholm. 2. Pentandria. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 9, Nr 6, 1909, 50 s. LLOYD, Curtis] Gfates]l, The home of Linné: — Mycol. Notes, Cin- cinnati, Nr. 31, 1908)S: tl vi testig; MELVILL, J. C., Carl Linnaeus. — Shrewsbury, Trans. Caradoe and Severn Valley Field Club, 4, 1908, s.: 205—216 TT. PouLTON, Edward B., The Upsala Celebrations. The Swedish Celebra- tion of the Two Hundreth Anniversary of the Birth of Linnaeus, May 23, 1907. — Oxford 1907. 8:0. 11 si (Ut Oxford Magazine; 9070: SARGENT, C. S., American Crataegi in the Species plantarum of Linnaeus. — Rhodora, Boston, Vol l1) 19097 s: 181=185! STORER, Horatio RB., The medals of Linnaeus. — ”ongr. Intern. de Numismatique, Bruxelles 1910, Procés-Verbaux, s. 405—425. T. FLOYD SCIIG SN ISe:CERIES, Ellas: —>»>—, se: VON LINNÉ, Carl. LJUNG, Erik W., Berättelse öfver en med statsunderstöd företagen stu- dieresa till Danmark och Tyskland: — Sv. Utsadestför.: Iidskr; Malmö, Arg. 19, 1909, s. 23—55. j —:— Redogörelse för arbetena med råg år 1909. — Ibid., Årg. 20, 1910, S. 200—258. —»—, Rågförädlingsarbetena år 1908. — Ibid., Årg. 19, 1909, s. 207—210. LULEÅ. Sveriges Utsädesförenings filial. ULANDER, Axel, Redogörelse för verksamheten vid Sv. Utsädesförenings Filial i Luleå 1906—1909. — Ibid.) - Arg. 20; 1910; s: 33—53 6mpI = 0 1909: —' Ibid., s: 289-302: LUND. Lunds Botaniska Förening. Katalog öfver de växter, Lunds Botaniska Förening har att utbyta Höstterminen 1909. — Lund 1909. 4:0. 34 s. 9d1 LUND. Lunds Botaniska Förening. Katalog öfver de växter, Lunds Botaniska Förening har att utbyta Höstterminen 1910. — Lund, 1910. SD ST —2— - . Meddelande från Lunds Botaniska Förening [angående växtbyte]. — Ibid., 1909. 4:0. [4 s.] 0 I — — Ibid. 1910. 4:0. [4 s. —— ——, Reglemente för Lunds Botaniska Förenings kassa. Ibid., 1909. 8:0. [4 s.] N ——, Universitetet. Botaniska institutionen. JÖNSSON, Blengt|, Afdelningen för fysiologisk botanik. Biblioteket. Läsåret 1908—1909.] Lunds Univ. Arsber., 1908—1909, s. 58—60. 2, = [1909—1910]. — Ibid., 1909—1910, s. 48—50. MURBECK, Svflante], Afdelningen för systematisk botanik [läsåret 1908 1909). — TIbid., 1908—1909, s. 55—58. —>—, — — [1909—1910]. — Ibid., 1909—1910, s. 43—47. —»—, Universitetets Botaniska trädgård. Index seminum e plantis spontaneis in Suecia A. 1909 collectorum quae Hortus Botanicus Lundensis pro mutua commutatione offert. — Lund 1909. 10 4. —r—, -2>—, — — ÅA. 1910 -— —. -- Ibid. 1910. 4:0. 6 s. LUNDBERG, Edvard, Skador af snöbrott [på granbestånd]. — Sthlm, Skogs- värdsför. Tidskr., Arg. 7, 1909, s. 280-287, 4 textfig. LUNDEGÅRDH, Henrik, Ein Beitrag zur Kritik zweier Vererbungshypo- thesen. Uber Protoplasmastrukturen in den Wurzelmeristemzellen von Vicia Faba. — Jahrb. wiss. Bot., Leipzig, Bd 48, 1910, s. 285--378, arpa 3 textlig. ——, Uber Kernteilung in den MWurzelspitzen von Allium Cepa und Mor Fabha. — Sv. Bot, ITidskr). Stnlm, BA Ch 19105-s:) 174196; 11 textfig. »—, Uber Reduktionsteilung in den Pollenmutterzellen einiger dicotylen Pflanzen.. — Ibid., Bd 3, 1909, s: 78—=124, 2 pl, 1 textfig. LUNDELIUS, Hilding, Växtgeografiska anteckningar beträffande Närkes fanerogamvegetation. — Bot. Not., Lund, 1910, s. 17—29. LUNDSTRÖM, Erik, Kastreringsförsök med Rosa-former. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. (15)—(16). —»—, se: I medicinalväxtodlingsfrågan. LYNGE, Bernt, Om udbredelsen af en del traad- og busklaver i Norge. Bot. Not., Lund, 1910, s. 1—16. LYTTKENS, Aug., Om Fragaria och dess namn. — Sthlm, Sveriges Pomol. För. Arsskr., Arg. 9, 1908, [tr. 1909], s.: 58—60. > Svenska växtnamn. H: 5. — Sthlm, 1910: -8:0. 's. 689-864: —2>—, se: TOLF, R. LöF, Axel, »Furuens Levedygtighed.> — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 7, 1909, s.. 541 —547, 6 textfig. LÖNNBERG, Einar, De båda stora lappländska nationalparkerna. Stora Sjöfallet och Sarjek. — Sveriges Natur, Sthlm, 1910, s. 33—48, 2 kart., 5 textfig. —»>—, Garphytte nationalpark. — Ibid., s. 81—85, 1 karta. 92 LÖNNBERG, Einar, När jämvikten störes i naturen. — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Arg. 4, 1909, s. 250—253. MAETERLINCK, Maurice, Blommornas intelligens. Bemyndigad öfvers. af Hugo: Hultenberg! — "Sthlm, 1908: 8:05 T720sI-— 2:a uppl 19105 MAGNUSSON, A. H., Parmelia tubulosa (Hagen) Bitter funnen fertil i Uppland = Sv-bot. Inrdskr; Sthlm; BAT o0 St (AD: MAGNUSSON, Karl, Körsbärsvegetation vid Billingen. — Trädgården, Sthlm, Arg. 5, 1910, s. 41—44, 2 textfig.; efterskrift af T[horild] WIualff MALMBERG, Ejnar, Handiedning i växtfysiologiska försök. För skolbruk. SEN OLVES:0 VI SR T92 Sör INtexvnro MALME, G[lustaf] O[skar] A[ndersso]jn, Asclepiadaceae. [Ex herbario Hassle- riano: Novitates paraguarienses. 1.] — Repertitorium N. Spec. Regni veget., Fasc. 6 (1908—09); 1909; s: 346—348. —»—, Beiträge zur Anatomie der Xyridazeen. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, BAS LO09A sSTT96= 2097 4 texts: —» —, Eberhard Munck af Rosenschiöld och Domingo Parodi's Contribucio- nes a la Elora del Paraguay. — Ibid; sd ——, Epipogum aphyllum funnen i Roslagen. — Ibid., Bd 4, 1910, s. (90). —— Ett litet bidrag till Ombergs lafflora. — Ibid., Bd 3, 1909, s: 80)—(83). —»—, Generis Pterocaulon Ell. nova species paraguayensis. [Ex herbario Hassleriano: Novitates paraguarienses 5]. — Repertitorium N. Spec. Reosni veget., Fasc. & (1910) 19107 si 73: — —, Gestaltändring eller bildningsafvikelse? — Bot. Not., Lund, 1909, s. 147—149. —»—, Malme, Lichenes suecici exsiccati. [Fasc. 3—4]. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909; s. 24)--025) ——, — — [Fasc. 4—5]. — Ibid., 4, 1910, s. (19)—(20). —»—, Några lafvar«- insamlade under Svenska botaniska föreningens ex- kursion till Alfkarleö sept. 1910. Ibid., s. (100)—(101). ——, Om blomningstiden och årsskottets utveckling hos Rhamnus fran- Slas Ibid EST 7955 tyskitesumensnot —:—,, Parmelia intestiniformis (Villars) Acharius funnen i Stockholms- trakten. — Ibid. Bd 3, 1909, s. (84)—(85?). —» —, Parmelia pertusa (Schrank) Schaer. funnen i Södermanland. — Ibid., Bd 4, 1910; s: (92)=—94): —, Stockholmstraktens bruna Parmelia-arter. — Ibid., s. 113—125; conspectus specierum s. 123—125. —»— Se: ALMQUIST, S. & LAGERSTEDT, N. G. W. —» —, se: Exsiccatverk, s. 107. MALMSTRÖM, Carl, Aholmen. — Ett bidrag till kännedomen om bokens förekomst i Sverige. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Arg. 8, 1910, Allm" Uppl3 rs: 221-—-228,2 texthg. MALTE, Mfalte] Ofskarj, Embryologiska och cytologiska undersökningar öfver Mercurialis annua L. Akad. afh. — Lund 1910. 8:0. 96 s., 2, textig3 JR PI, tysk Tesume” S.dlF-S9: 93 MALTE, Mlalte] O[skar], Svampodlingen hos myror och termiter. — Bonniers Månadsh., Sthlm, Arg. 4, 1910, s. 358—368, 9 textflig. M[ANNERFELT]), Oftto], Uppgift om några jätteträd i Västergötland. — Elfs- borgs läns södra Hush.-Sällsk. Qvartalskr., Borås, 1909, s. 193—200, 4 textlig. MELIN, Ragnar, Egendomlig barkbildning. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 7, 1909, s. 488—490, 3 textfig. MEDLVILI, J. C., se: VON LINNE, Carl. MoLnriscu, Hans, Varmbadet, en ny metod för drifning af växter. Öflvers. aroöThorild Wulff. — Sthlm, 1909: 8:0. 39 s., 12 textfig. — Pris WCKT: MULLER, Otto, Bacillarien aus Säd-Patagonien. — Bot. Jahrb., Leipzig, Bd 43, 1909, Beibl. Nr 100, 40:s;, 2 pl. Materialet insamladt år 1899 af E. Nordenskiöld och O. Borge. MUNTHE, Henr|[ik], Studier öfver Gottlands senkvartära historia. — Sthlm, SvakGe0l Unders:; Ser. Ca», Nr 45 1910:-213:55 2 pl I karta, 03 textlig. —>—, se: HoLsT, N. 0. MURBECK, Sv[antel, Asplenium Ruta muraria L. X septentrionale (L. Hoffm. och dess förekomst på Varaldsön i Hardanger. — Bergens Mus: Aarb;, 1910, Nr 145 ss: 1—7, V textfig. —2—, Se: LUND, Universitetet. MÄRTENSON, S., se: FRIES,- Thore C. E. & MÅRTENSON, S. MÖRNER, Carl Thlore], Draba nemorosa L. i Uppsalatrakten. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. (106)—(107). NaATtHORST, Allfred] Glabriel|, Beiträge zur Geologie der Bären-Insel, Spitz- bergens und des König-Karl-Landes. — Uppsala, Bull. Geol. Inst. Nöl 10 -(1910=—11); 1910; s. 261—416, 2 kart., 97 textög. ——, Bemerkungen äber die fär den internationalen botanischen Brässeler- Kongress 1910 gemachten Vorschläge zur Regelung der paläobota- niscehen Nomenklatur. — Bot. Not., Lund, 1910, s. 49—62. ——, Les dépöts mésozoiques précrétacés de la Scanie. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 32, 1910, s. 487—532, 1 pl, 11 textfig. — Äfven som: Livret-guide . . . du 11e Congrés géol. intern., 38, Sthlm, 1910, 46 s. —»—, Motions préliminaires proposant des articles additionels sur la Nomenelature des plantes fossiles présentées au Ille Congres inter- national de botanique å Bruxelles 14—22 Mai 1910. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 317:1909; s. 203—205: —>»—, Några ord om förhållandet mellan Skånes issjösediment och dess senglaciala växtförande aflagringar. — Ibid., Bd 32, 1910, s. 215—223, 1 textfig. —2—, On the upper jurassic flora of Hope Bay, Graham Land. — C. R. Intern. Geol. Congr., 10, Mexico 1909, s. 1269—1270. —»—, Paläobotanische Mitteilungen. 8. [Uber Williamsonia, Wielandiella, Cycadocephalus und Weltrichia.| — Sthlm, Vet.-Ak. Handl., Bd 45, Nr An1909-300s5 oövpl, 5 textfig. —>— Spätglaciale Sässwasserablagerungen mit arktiscehen Pflanzenresten in Schonen. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 32, 1910, s. 533--560, 4 I pl, 2 textfig.. — Äfven som: Livret-guide ... . du 11e Congreés géol. intern:; Stilm); F201910 28ES! —>»>—, Sur la valeur des flores fossiles des régions arectiques comme preuve des climats géologiques, — Sthlm 1910. 8:0. 10 s. (Imprimé comme étpreuve)!. —»—, Uber die Gattung Nilssonia Brongn. mit besonderer Beröcksichtig- ung schwedischer Arten. — Sthlm, Vet.-Ak. Handl., Bd 43, Nr 12, 19095740S5 SEP fSätextfig: —»—, Uber paläobotanisehe Museen. — Bot. Jahrb., Leipzig, Bd. 42, 1908—09, s. 335—340. —>»—, Se: STOCKHOLM, Kungl. Svenska Vetenskapsakademien. NEUMAN, Lleopold] Mlartin|, Anteckningar rörande nordiska Orkis-former. Bot. Not., Lund, 1909, s. 151—159, 229—246. —— , Saxifraga Hosti Tauseh i Norge. — Ipbid., 1910, s: 173-175) 1 textfig. —»—, Silene conicas (conoideas) utbredning i Skåne. — Ibid., s. 191—-192. 0 vå svenska hybrider. 1 Corydalis” intermedia (15) PSMISENES pumila Reiehb. 2. Carex paniculata L. X remota IL: = Ibid5r1909; s. 209—303, 1 textfig. T NILSSON, Heribert, Iakttagelser öfver descendenterna af en spontan art- bastard (Lappa officinalis L. X tomentosa L.) — Ibid., 1910, s. 265 —302, 5 textfig.; tysk resumé, s. 298 — 300. —>»—, Oenothera gigas framgången som mutation i Sverige. — Ibid., 1909, SKYE JItySskiresumers Fd: NILSSON, Hjalmar N., se: SVALÖF, Sveriges Utsädesförening. NILSSON-EHLE Hl|erman|, Iakttagelser öfver hafresorters olika mottaglighet för Scolecotrichum- eller fläcksjukan. — Tidskr. f. Landtmän, Lund, Arg. 29, 1908, s. 817—9820, 827—834, 845—848. ——, Kreuzungsuntersuchungen an Hafer und Weizen. — Lunds Univ. ATSSkr. SENS RS AOL 2005 UNG 20 Eystograns älska dis a AUINTE 2 00 TRES —>»—, Redogörelse för arbetena med hafre år 1908. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Arg. 19, 1909, s. 253—259. =) hösthvete under år 1908. — Ibid., s. 192—206. SR — värhyvete ar 19085 — Ibid3rs 250-292. —>2»—, Renodladt sammetshvete. — 'Ibid., Årg. 20, 1910, s. 221—-2922. —»—, Svalöfs Extra-Squarehead 2. — TIbid., s. 141—167, 1 pl.; samman- fattning, s. 167. = (Svalöfs Pudelbhyeter—— Diddis 6 St apE —»—, Svartrost på hösthvete. — Tidskr. f. Landtmän, Lund, Årg. 30, 909157 T21—727. — 2, Se: SVALÖF, Sveriges -Utsädesförening. NORDSTEDT, Otto, Alisma arcuatum i Östergötland |undert. Utg... — Bot. NotseEund, 190957s: 110; »—, Diagnoser på latin jundert. Utg.| — Ibid., s. 31—53. ——, Groddknopparna hos Stellaria crassifolia. |Undert. Utg.| — Ibid., STOL LU textiet 95 NoORrDsSTEDT, Otto, Motion au Congrés International de Botanique. Troisieme session. Bruxelles 1910. — Bot. Not., Lund, 1909, -s. 49—50. —>»—, |Referat, notiser, förteckningen öfver ny litteratur m. m. i Bolt. w Not. —>2:—, Se: BORGESEN, F., KOLDERUP ROSENVINGE, L. & NORSTEDT, O. —>+-—, se: Notiser, Botaniska. NORDSTRÖM, Karl B., Floristiska anteckningar under en resa till Halle- och Hunneberg sommaren 1908. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. (71—(77), 2 textfig. —»— , Växtgeografiska anteckningar för Bleking. 2. — Ibid., |tr. 1910), s. (166)—(171) |1, ibid., 1908|. NORLIND, Valentin, Dianthus deltoides L. X superbus L. — Bot. Not., Lund, 1909, s. 2095—298. Notiser, Botaniska, för år 1909... utgifne af C. F. O. Nordstedt, Lund. Wrstanuton CI NECK Gleerup), :8:0:, 6. häften: — Prist6 kr: —»— för år 1910... 6 häften. ODHNER, Nlils|, se: RIDDERSTOLPE, Fr. PALM, Björn, Några växtfynd i Roslagen. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. (77) — (80). —>»—, Nya bidrag till Stockholmstraktens svampflora. — Ibid., Bd 4, 1910, s. (1)—(8) ->—, Om Häxkvastar. — Trädgården, Sthlm, Arg. 4, 1909, s. 52—56, 4 textfig. — , Onygena equina (Willd.) Pers. i Torne Lappmark. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (46)—(47). —>2—, Taphrina andina n. sp. — Ibid., Bd 3, 1909, s. 192—195, 5 textfig. PETERS, Gustaf, Hvita blåbär i Angermanland. — Ibid., s. (18). PLEIJEL, Carl, Ännu en lokal för hyitblommig Pulmonaria officinalis. — Ibid:; si (70); Posse, K. A., Sammanvuxna träd [vid Bergqvara]l. — Sthlm, Skogs- vårdsför. Tidskr., Årg. 8, 1910, Allm. Uppl., s. 92—93, 1 textfig. VON Post, Lennart, Stratigraphische Studien öber einige Torfmoore in Närke. — Stnplm, Geol. För. Förh., Bd 31, 1909, s. 629—706, 2 pl., 14 textfig. — Äfven som Livret-guide . .. du 11e Congrés géol. intern., StÖlmS LAOS TITS: —»— & SERNANDER, Rutger, Pflanzenphysiognomische Studien auf Torf- mooren in Närke. — Livret-guide”. . . du 11 e Congrés géol. intern., Sthlm, 14, 1910, 48 s., 5 pl, 21 textfig. POULTON, Edward B., se: VON LINNÉ, Carl. e REUTER, E., In Schweden aufgetretene Insektenschädlinge. — Zs. Pflan- zenkrankh., Stuttgart, Bd 20, 1910, s. 81—83. ——, Uber Krankheiten und Beschädigungen der Ackerbaupflanzen, im Regierungsbezirk von Malmöhus. — Ibid., s. 142—143. RHODIN, Sfigurd], Scolecotrichumsjuka på hafre. — Tidskr. f. Landtmän, Lund, Arg. 29, 1908, s. 701—704. 96 RIDDERSTOLPE, Ffritz], Om refloration på Öland hösten 1908. — Bot. Not., Lund, 1909, s.: 161—165. Nekrolog: ODHNER, Nfils] Fritz Ridderstölpe Tf. — Ibid, s. 1383—134, I portrr texten. RINDELL, Arthur, Om elektrokultur. — Sthlm, Landtbr.-Ak. Handl; Arg: 491910 rS0- rtextiig. RoDEHE, Einar, Öfversikt öfver nyare undersökningar öfver befruktningen och ärftligheten.— -Hygiea, Sthlm, Arg. 71, 1909, s:- 551—567: ROMELL, Lars, Some fungi growing both om coniferous and deciduos . trees: = iMycologia, Lancaster, Pa, Molo m9090st265-200 10SENBERG, Olttol, Cytologisehe und morphologische Studien an Drosera longifolia X rotundifolia. — Sthlm, Vet.-Ak. Handl., Bd 43; Nr 11, 190910657sS, pl) 33 textfig. ——, Uber den Bau des Ruhekerns. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 4 9098STFl65- Im, Iöpla Litextfio: ——, Uber die Chromosomenzahlen bei Taraxacum und Bosa. — Ibid., s. 150—162, 7 textfig. ——, Zur Kenntnis von den Tetradenteilungen der Compositen. — Ibid., SGD —»—, Se: Tidskrift, Svensk Botanisk. ROSENBLAD, Gunnar, Björk med egendomlig stamform. — Sthlm, Skogs- vardsför: Iirdskr., Ars Zz t909s) 6 tex: ROSENDAHL, Hlenrik] Vliktor]), Bidrag till Sveriges ormbunksflora. 1. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909 [tr. 1910], s. 382—388, 8 textfig. —»—, Mikroskopisk analys af brödfynd från 400—500-talen. — Ibid., s. Al textig]) lysk tesumers Ptios 0: —»—, Ranunculus repens L. ”fistulosus nov. subsp. — Ibid., s. (175)=(176), 2 textfig. UYDBERG, Per Axel, Balsaminaceae. — North American Flora, New York, Vol. 25, 1910, s. 93—96. RK Blödeaceae-— "IDid: FVOLEI7SEL9095S Mö IE —»—, Hydrocharitaceae. -- Ibid., s. 73—74. ——, Limnanthaceae. — Ibid., Vol. 25, 1910, s. 97—100. —»—, Notes on Rosaceae. 2. — New York, Bull. Torrey Bot: Club, Vol. 36, 19097 s. 397-407. = BD Hört UNS DN TNA SE Sparganiaceae. — North American Flora, Vol. 17, Newyork 1909, SOLO) ——, Studies on the Rockey Mountain flora 19—20. — New York) Bull: Torrey Bot. Club, Vol. 36, 1909, s: 529—3541, 675— 698: 21-24. Ibid., Vol. 37, 1910, s. 127—148, 313—335, 4143—471, 541—557. —>—, The flowers and fruit of the turtle-grass. — New York, Journ:: Bot. Garden, vor=1077 190975: "261-264" pp >, se: VAL, Anna Murray & RYDBERG, Per Axel: SAMUELSSON, Gunnar, Regionförskjutningar inom Dalarne. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. 1—57, 1 textfig.; engelsk resumé s. 50—54. JT SAMUELSSON, Gunnar, Scottish Peat Mossés. AA contribution to the knowledge of the late-quaternary vegetation and climate of North Western Europe. — Uppsala, Bull. Geol. Inst., Vol. 10 (1910—11), 1910, 's. 197—260, 10 textfig., 1 karta. ——, Uber die Verbreitung einiger endemischer Pflanzen. ATE: IBOLS Sthlm, Bd 9, Ni 12,:1910,:16 7s:, 2; kart:; 6: textfid. SANDBERG, Efrfaim], En nordlig förekomst af: bok. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. (69). SÄARGENT. Ci. S. se: VON LINNE, Carl. SCHAGER, : Nils, De sydsvenska ljunghedarna. Ymer; Sthlm; Arg 205 '1909,' s. 309—335, 6 textfig. SCHOTTE, Gunnar, Några danska ckskogar. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tid- skiv, Arg: 7, 1909, s. 523—540, 15 textfig. SCHULZ, A., Einige Bemerkungen öber die Entwicklungsgeschichte der gegenwärtigen phanerogamen Flora und Pflanzendecke Skandina- MEDS. 1-2 -— Berlin Ber. D Bot Ges, Bd 281910. si 126—138: 213—223. SCHUSTER, Julius, Uber Nicolien und Nicolien ähnliche Hölzer. Sthlm, Vet.-Ak. Handl., Bd 45; Nr 6, 1910, 18 s;, 3 pl; 3 textfig: SEIDELIN, Å., se: STOCKHOLM, Svenska Botaniska Föreningen. SELANDER, Sten, Några för Skandinavien nya hybrider. — Sv. Bot. Tid- skr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (36)—(38). ——, Några uppländska växtlokaler. — Ibid., s. (81). —»—, Stellaria neglecta (Whe) Murb. i Uppland. — Ibid., s. (38). —>— & BRYANT-MEISNER, Rudolf, Blombesökande insekter på Kullen 1908. — Ibid., Bd 3, 1909, s. 301—327, tysk resumé, s. 326—327. —»—, Några växter från Möja församling, Uppland. — Ibid., [tr. 1910), s. (172)—(174). SERNANDER, Rutger, Das Moor Örsmossen. — Livret-quide... du 11e Coöngres géol. intern., 16, Sthlm, 1910, 15. s.;, 1 pl, 11 textfig. ——, De scanodaniska torfmossarhas stratigrafi. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd :31, 1909, s. 423—448; 1 textfig. -2—, Die schwedischen Torfmoore als Zeugen postglazialer Klima- sechwankungen. — I: Die Veränderungen des Klimas, 11. intern. Geo- logenkongr., Sthlm, -1910, s. 197—246, 2 kart., 18 textfig., bibliografi s. 2953—301. —, Hornborgasjöns nivåförändringar och våra högmossars bildnings- satt. — Sthlm, Geol; För. Förh:, BA 31, 1909, ss; 225-263, 3 textfig. -+—, Om skydd för den svenska naturen. — Ord och Bild, Sthlm, Arg. 17, 1908, s. 466—478, 11 textfig. —»—, On the evidences of Postglacial changes of climate furnished by the peat-mosses of Northern Europe. Sthlm, Geol: För. Förh., Bd 30, 1908, s. 465—473, 1 textfig. -5—, :Pinguicula alpina: och P. villosa i Härjedalen. Några synpunkter på den centralskandinaviska fjällflorans vandringshistoria. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. 203—217. ——, [Referat af Frans Kempe, Skogshushållning i Norrland ... 1909]. - Ibid., Bd 3, 1909, s. (108)—(117). Svensk Botanisk Tidskrift 1915. - 95 SERNANDER, Rutger, Sjön Hedervikens vegetation och utvecklingshistoria. Sv. Bot. Tidskr., Sthlm; Bd:.4, 1910j:s; 58—78, 3 textfig. Stipa pennata i Västergötland... [Forts. o. slut.] — Ibid., Bd 2, 1908 [tr. 1909], s. 390—426, 2 textfig. — Föreg., Ibid., s. 49—84, 201—228. —»— se: VON POST, L. & SERNANDER, Rutger. —»—, se: STOCKHOLM, Svenska Botaniska Föreningen. —»—, Se: UPPSALA, Universitetet. SETH, Karl Adam Theodor. + ”/2 1909. Nekrolog: ARNELL, Hampus] Wilh[elm], K. A. Th. Seth. > 29/7; 1850. + ?/2 1909. — Sv. Bot. Iidskr., Sthlm; Bad 3 190986s F(26)=(283 porn texten. SIMMONS, Hflerman] Gleorg]), A revised list of the flowering plants and ferns of North Western Greenland. With some short notes about the affinities of the flora. — Report of the 2" Norweg. arctic exped in the »Fram» 1898—1902, Nr 16, Kristiania 1909, 111 s., 1 karta i texten. —»—, Beta maritima L. på de skånska fyndorterna. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 2, 1908 [tr. 1909], s. (117)—(118). SE FHloran och vegetationen i Kirunas — Stoalm: 19105-75:090C05T55 22 pl, 1 karta, engelsk resumé s. 386—590. (Vetenskapliga och prak- tiska undersökningar i Lappland anordnade af ILuossavaara och Kirunavaara aktiebolag. —— Om hemerofila växter. — Bot. Not., Lund, 1910, s. 1387—155. —»—, Stray contributions to the botany of North Devon and some other islands, visited in 1900—1902, and an alphabetical index to N:o 2, Flora of Ellesmereland, N:o 16, Plants of N. W. Greenland, and this paper. Report of the 2"t Norweg. arctic exped. in the »Fram” 1898—1902, Nr 19, Kristiania 1909, 36 s., 1 karta i texten. SJÖSTEDT, Yngve, Die Tierwelt der Steppen und Berge. Die Mkulumusi- Höhlen bei Tanga. Die Bevölkerung des'Kilimandjaro-Meru-Gebiets. — I: Sjöstedt, Wiss. Ergebn. d. Schwed. Zool. Exp. nach dem Kili- mandjaro 1905—1906, Bd 1; Abt. 1, 1910, s. 5—80, 3 pl. Innehåller på spridda ställen uppgifter af botaniskt intresse. ——, Symbios mellan akacior och myror på de ostafrikanska stäpperna. — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Arg. 4, 1909, s. 34—44, 4 textfig. SJÖVALL, Thorsten, Meddelande om Gagea arvensis och Lathyrus sphae- ricus. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. (104). SKOTTSBERG, Carl, Botanische Ergebnisse der schwedischen Expedition nach Patagonien und dem Feuerlande 1907—1909. 1. Ubersicht öber die wichtigsten Pflanzenformationen Sädamerikas S. von 41", ihre geographische Verbreitung und Beziehungen zum Klima. — Sthlm, Vet-Akomandi5bBd 467 NE 5, 1910 f280SEEikanta: —— Båtfärder och vildmarksridter. Minnen från en forskningsfärd genom Patagonien och Eldslandet. — Sthlm 1909. :8:o. 374 s. Tpl okartl21testno: ——, Den svenska magellansexpeditionen på Falklandsöarna. — Ymer, Sthlm, Arg. 28, 1908, s. 107—110. 99 SKOTTSBERG, Carl, Have we any evidences of post-glacial eclimatic changes in Patagonia or Tierra del Fuego? — I: Die Veränderungen des Klimas, 11. intern. Geologenkongr., Sthlm, 1910, s. 451—2453, 1 textlig. —32:— , Juan Fernandez-öarnes sandelträd. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. 167—173, 2 textfig. ——, Pflanzenphysiognomische Beobachtungen aus dem Feuerlande. — Wissensch. Ergebnisse d. Schwed. Sädpolar-Exped. 1901—1903, Bd 4, er 9, Sthlm 1909: 4:00: 63 s., 3 pl. I karta: —:—, Studien uber das Pflanzenleben der Falklandsinseln. — Ibid., Lief. 10, Sthlm 1909: 4:00. 58 s., 5 textfig. —»—, The Swedish Magellanic expedition 1907—1909. — Geogr. Journ., London, Vol. 33, 1909, s. 289—294. —»—, Vegetationsbilder von den Juan-Fernandez-Inseln. — Vegetations- bilder, hrsg. von Karsten und Schenk, R. 8, H. 2, Jena 1910. 4:0. 12 pl. med förklarande text. SKÅRMAN, J[ohan] Allbert] Oftto], Ett ovanligt fall af variation hos Epilo- bium montanum L. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (39)— (40), 1 textfig. —:—, Hvar går nordgränsen i vårt land för Melica uniflora Retz.? — Ibid., Bd 3, 1909, s. (4)—(7). SMITH, Harry, Myrtillus nigra Gilib. X Vaccinium vitis idaea L. funnen i Stockholms skärgård. — Ibid., Bd 4, 1910, s. (13). STARBÄCK, Karl, Naturskydd. — Sthlm 1909. 8:o. 32 s., 16 textfig. (Skogsvårdsföreningens Folkskrifter, Nr 18" —>»— Se: DARWIN, Charles. STEINHÄUSLIN, St., De giftiga svamparna. — Farmac. Revy, Arg. 9, 1910, s. 263—267, 276 — 279. STERNER, Rikard, Eruca sativa Lamarck på Öland. — Ibid., s. 95. —»—, Linaria repens (L.) Mill. X vulgaris vid Kalmar. — Bot. Not, Lund, 19105: 795: STOCKHOLM. Bergianska stiftelsen. — se: STOCKHOLM, Kungl. Svenska Vetenskapsakademien. —>»—. Botaniska Sällskapet. [Redogörelse för förhandlingar d.”!/9 1908— 24/39 1910); — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 2, 1908 [tr. 1909], s. (137), Bd 3, 1909, s. (32) — (33), (96)—(98), (202)— (203), Bd 4, 1910, s. (31)—(32), 53), 105) — (106). —>—. — — Botaniska Sällskapets i Stockholm under utarbetning varande förteckning öfver Stockholmstraktens fanerogamer och orm- bunkar. [Undert. Nils Sylvén]. — Ibid., Bd 3, 1909, s. (59)—(62). , Kungl. Svenska Vetenskapsakademien, med under dess förvaltning stående institutioner. , —2»:—, — —. se: ARKIV för Botanik. —2>—, — —. se: VON LINNÉ, Carl. ——, — —, [Redogörelse för akademiens förhandlingar af botaniskt WOtresser dress 008==5for1910]. — Sv. Bot Tidskr.. Sthlm, Bd 2, 1908, [tr. 1909], s. (138), Bd 3, 1909, s. (33)—(34), (98)— (99), (128), (203) — 204), Bd 4, 1910, s. (32)—(33), (53), (106). 100 STOCKHOLM, Bergianska Stiftelsen. . [Wittrock, : Veit Brecher], Bergianska Stiftelsen [1908]. — -Sthlmy Vet.- Ak. Arsb., 1909, s. 115—117. [—>—], — — [1909]. — Ibid., 1910, s. 119—121. Acta Horti Bergiani. Meddelanden från Kungl. Svenska Vetenskaps- Akademiens trädgård Bergielund, utgifna af Bergianska Stiftelsen. Redigerade af Veit Brecher Wittrock. Bd 5, N:o 2, 1909. Delectus sporarum seminum fructuum quae Hortus Bergianus Stock- holmiensis pro mutua commutatione offert. 1908. — Sthlm ' 1909. 8:0. ,;'28.-'S; — — 1909. — Ibid. 1910. 29 s. —>»—, Hiksmuseum. [Lindman, Carl Axel Magnus], Botaniska afdelningen [1908]. — Sthlm, Vet.-Ak. Årsb., 1909, s. 163—170. [—»—], — — [1909]. — Ibid., 1910, s. 167—174. [Nathorst, Alfred Gabriel|, Afdelningen för arkegoniater och fossila växter. [1908]. — :Ibid., 1909, s: 159—162. : [—>—], — — [1909]... — Ibid:, 1910, s. 163—166. —>»—, Svenska Botaniska Föreningen. [Redogörelse för förhandlingar d. ”!/1 1908—>?/5 1910). — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 2, 1908, [tr. 1909], s. (135)—(136); Bd 3;:1909, s. (29), (92)—(94), -(200)—(201), Bd 4, 1910, s. (29), (50) — (52), :(102). STOCKHOLM, Svenska Botaniska Föreningen. LAGERHEIM, Glustaf|, Svenska Botaniska Föreningens exkursion till Älfkarleö sept. 1910. — Ibid., Bd 4; 1910, s. (96) —(98). För under exkursionen gjorda samlingar se äfven FRrieEs, Rob. E., och MaLrwmaeE, Gust. 0. SEIDELIN, A., Svensk Botanisk Forenings Ekskursion til Bohuslens Skaer- gaard 6.—8. August 1908. — Bot. Tidsskr., Kbhvn, Bd 29, 1909, s..188- SERNANDER, Rutger, Svenska Botaniska Föreningens exkursioner som- maren 1908. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, BA 3, 19097 studs 126), 6 textfig. | —»— se: Tidskrift, Svensk Botanisk. SToLTZ, Frans L., Tall eller gran. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 8, 1910, Allm. Uppl., s.. 474—475. STORER, Horatio R., se: VON LINNÉ, Carl. STRÖMMAN, Plehr] H[ugo]|, Psamma arenaria (L.) Roem. & Sch., funnen i Helsingland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, TOTOES: (IS SUNDHOLM, Herman, Ett bidrag till kännedomen om floran i våra grufvor. — Örebro, Blad för Bergshandt. Vänner, Bd 12; h. 11, 19097 set 4181 Pl i SVALÖF. Sveriges Utsädesförening. NILSSON, Hjalmar Nils], Arsberättelse öfver Sveriges Utsädesförenings verksamhet under år 1908. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Arg. 19, 1909, s. .139-—156- Fr — + 4909. + -Ibid., Arg.-20, 1910, :s:: 227—240: —>— AÅterblick på Utsädesföreningens arbetsmetoder och de med dem vunna resultaten. — Ibid., Årg. 19, 1909, s. 235—249:- 101 SVALÖF. Sveriges Utsädesförening. NILSSON-EHLE, Hljermanl], Arbetena med hvete och hafre vid Svalöf under år 1909. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Arg. 20, 1910, s. 332—9353. TEDIN, Hans, Redogörelse för arbetena på Svalöf med korn, ärter och vicker under år 1909. — Ibid., s. 245—255. WiTtTtTE, Hernfrid, Resultaten af ett vid Svalöf utfördt försök med olika härstamningar af blåluzern. — Ibid., s. 311—313. —»—, Vallväxtförädlingen på Svalöf, dess nödvändighet och behofvet af utsträckt inhemsk. fröodling. — Ibid., s. 317—331, 2 pl., 1 textfig. ==4 Filialer, se: LULÉÅ. —r— — — , Se: ULTUNA. SvEDELIUS, Nils, Några nyare undersökningar öfver orkidéernas pollina- tionsfysiologi. [Referat af arbeten af H. Fitting och H. Winkler! — Sv. Bot.: Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (21)—(28). —»— Om några svenska monstrositetsformer af Anemone nemorosa. — Ibid., Bd 3, 1909, s. 47—63, 9 textfig.; tysk resumé s. 60—63. —»—, Rhodophyceae. — Engler & Prantl, Die natärl. Pflanzenfam., Näåchtrage zu T. 1, Abt.:2, Teipzig 1910: 78:0, ”s:189—197, 7 textfig. —»—, Uber lichtreflektierende Inhaltskörper in den Zellen ciner tro- piscehen Nitophyllum-Art. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. 138—2149, 35 textfig., svensk resumé s. 147 —149. —>»—, se: KJELLMAN, F. R. SWEDERUS, Mlagnus] Blernhard], Trädgårdsförhållanden i Upsala 1612—1658. Föredrag. — Trädgården, Sthlm, Årg. 4, 1909, s. 149—152, portr. af Ol. Rudbäck d. ä. SYLVÉN, Nils, Hägg med. rotslående grenar. — Ibid., s. 9—10, 3 textfig. —>»—, Material för studiet. af skogsträdens raser. 10. Några svenska tall- former. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 8, 1910, Fackupps., s.'383"—402", 13 textfig. — Sthlm, Medd. Statens Skogsförsöksanst., H. 7, 1910, s. 175—194, tysk resumé s. XVIII —XNXVI. —»—,' Om pollineringsförsök med tall och gran. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 8, 1910, Fackupps., s. 403"—412", 3 textfig. — Sthlm., iMedd. Statens Skogsförsöksanst., H. 7, 1910, s. 219—228, tysk resumé s. ANIN—XXX. —»—, [Referat af Selim Birger, Härjedalens kärlväxter och Om Härje- dalens vegetation, 1908.] — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 2, 1908 [tr. , 1909], :s. (129)—(132). —>—, Studier öfver granens formrikedom, särskildt dess förgrenings- typer och dess skogliga värde. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., > Årg. 7, 1909, Fackupps., s. 201—261, 19 textfig. — Sthlm; Medd: Sta- tens Skogsförsöksanst., H. 6, 1909 [tr. 1910], s. 57—117, tysk resumé .s. XIII —XX. —»—, Ytterligare några ord om Thlaspi alpestres förekomst inom lan- i «det. — Sv: Bot. .Tidskr., Sthlm, Bd 2, 1908 [tr: 1909], s. (122)— (124). —>—, Se: STOCKHOLM, Botaniska Sällskapet. SÖDERBAUM, Hlenrik] Glustafl, ”Ammoniumsulfat som gödselmedel. — — Sthlm, Landtbr. Ak. Handl., Årg. 49, 1910, s. 322—338; tysk re- 102 sumé s. 338. — Äfven som Medd. Nr 26 från Centralanst. försöksv. jordbruksomr., Kem. labor. Nr 35. »— Nyare rön i elektrokultur. — Tidskr. f. Landtmän, Lund, Årg. 31, 1910, s. 615—620. —»—, Om gödslingsvärdet af s. k. nitrammonkalk. — Sthlm, Landtbr.- AR; Hand Årg. 48, 1909, s. 442—459, 5 textfig.; tysk resumé s. 459. — Äfven som Medd. Nr 17 från Centralanst. försöksv. jordbruksomr., Kem. labor. Nr 3. —>»—, Vegetationsförsök med nyare kväfvegödselmedel. — Sthlm, Landtbr.- Ak. Handl., Arg. 49, 1910, :s. 125—142, 1 textfig., tysk resumé s. 141—142. — Äfven som Medd. Nr 25 från Centralanst. försöksv. jord- bruksomr., Kem. labor. Nr 4. TANFILJEF, G. I, Können Funde von fossilen und subfossilen Pflanzen immer zur Rekonstruktion fröäherer Klima- und Vegetationsver- hältnisse benutzt werden? — I: Die Veränderungen des Klimas, 11. intern. Geologenkungr., Sthlm, 1910, s. 169—174. TEDIN, Hans, Bestockningsförmågan hos korn. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 19, 1909, s. 292—312, tysk resumé s. 309—312. —»—, Försöken med olika kornsorter på Gotland 1907 och 1908. — Ipid:; sSd141—116: -->—, Om sot hos korn och olika medel till dess bekämpande. — Tidskr-. Fan dtman kund; Årg. 29, 1908, s. 920—927, 937—943. — Sv. Ut- sädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 19; 190958: 1109—1503— SIMImPESvV: Bryggareför. Månadsbl., Arg. 24, 1909, s. 100—111. ; —»—, Redogörelse för arbetena med korn år 1908. — Sv. Utsädesför- Tidskr., Malmö, Arg. 19, 1909, s. 211—220. 00, — 0 ärter och vicker 1908: — Ibid: s:p60—264 ——, Tre års kornförsök på Öland. — Ibid. s. 117—118. —>»—, Se: SVALÖF, Sveriges Utsädesförening. TBILING, Einar, En fossilförande postglacial Östersjölera å Ekerö. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 31, 1909; s. 52—64, 8 textfig. THEDENIUS, Clarl| Glustaf| H[ugo], Invandrande växter. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909 [tr. 1910], s. (164)—(166). —>»—, Thymol som skyddsmedel mot insektlarver i herbarier. — Ibid., s. (86)—(88). THEEL, Hjalmar, Om Plankton och ämnesomsättningen i hafvet. — Sthlm, Vet.-Ak. Årsb. 1909, s. 221—249, 4 textfig. THELIN, Fritiof, Dichotyp gran. — Sthlm, Skogsvårdsf. Tidskr., Arg. 7, 1909, s. 53, 1 textfig. TIBERG, H. V., Från våra skogsmarker. — Värmland förr och nu 1909. Meddel. från Värmlands naturhistoriska och fornminnesförening Karl- stad, 6, 1909, s. 9—23 THEORIN, Plehr| Glustaf| E[manuel|, Om trichomer. — Ark. Bot., Sthlm, BAd-95 NI 5; 9095500s5T21pl. TIDESTROM, Ivar, Notes on Peltandra, Rafinesque. — Rhodora, Boston, Vol. 12, 1910, s. 47—50, 1 pl. —»—, Species of Aquilegia Growing in Utah and in Adjacent Portions 103 of Colorado, Idaho and Arizona. — The Amer. Midland Naturalist. Notre Dame, Vol. 1, 1909—1910, s. 165—171, 1 pl. Tidskrift, Svensk Botanisk, utgifven af Svenska Botaniska Föreningen. Redigerad af OO. Rosenberg och T. Vestergren. Bd 2, 1908, rt IRL909IEE Bidrar 190977 1—40Ih; 4 tr. - 1910): BA 47419010; 30 Sthlm: "80. 0== Prenum.=afg. 15: kr... 'medlemsafg: 10 kr. TorF, Robjert', +, Vår blomsterodlings äldsta historia. Med namnkritisk efterskrift af Aug. Lyttkens; s. 192-—193). — Trädgården, Sthlm, Årg. 4, 1909, s. 190—193. Bibliografi: Förteckning öfver af Rob. Tolf författade uppsatser i Svenska Moss- kulturföreningens Tidskrift. — Jönkpg, Sv. Mosskulturför. Tidskr., Årg. 24, 1910, s. 437—440. "TROILI-PETERSSON, Gerda, Experimentelle Versuche täber die Reifung und Lochung des schwedischen Gäterkäses. — Centralbl. Bakt.,, Jena, Abt. 2, Bd 24, 1909; s. -343—360, 1 pl. —»—, Studien uber in Käse gefundene glyzerinvergärende und lactat- vergärende Bakterien. — Ibid., s. 333—342, 1 pl. TURESSON, Göte, En jätteask i Skåne. — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Arg. 4, 1909, s. 99. ARSUGGLAS; Beth, se: EULER, H. & AF UGGLAS,; B: ULTUNA. Sveriges Utsädesförenings filial. ELOFSON, Alnders|, Redogörelse för verksamheten vid Sveriges Ut- sädesförenings Ultunar-filial år 1909. — Sv. Utsädesför. ”Tidskr., Malmö, Arg. 20, 1910, s. 278—288. —» —, Ur Sveriges Utsädesförenings Ultuna-filials årsberättelser för åren 1907—1908. — Ibid., Årg. 19, 1909, s. 283—9291. UPPSALA. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Uppsala. [Redogörelse för förhandlingar ??/9 1908--19/5 1910.] -— Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 3, 1909, s. (30)—(382), (95)—(96); Bd 4, 1910, s. (30)—(31), (103) —(105). —2—, Universitetet: Handlingar angående lediga professuren i botanik vid Uppsala uni- versitet. Sökandenes meritförteckningar m. m. Sakkunniges utlå- tanden. Matematisk-naturvetenskapliga sektionens betänkanden. — Uppsala 1909. 8:0. 99 s. Sökande voro: R. E. Fries, J. R. Jungner, B. Lidforss, G. O. Rosenberg, (. J. F. Skottsberg, N. E. Svedelius. — Sakkunniga voro: Prof. O. Juel, R. Sernander, B. Jönsson. JUEL, Olskar|, Botaniska institutionen |Redogörelse för Botaniska muséet, botaniska trädgården och botaniska laboratoriet under det akademiska året 1908—1909). — K. Univ. i Uppsala Redogörelse 1908-1909; "58: 93==93: —»—, Botaniska institutionen |. ... 1909—21910]. - Ibid., 1909 — 1910, s. 85—586G. SERNANDER, Rutger, Växtbiologiska institutionen |Redogörelse för det akad. året 1909—1910). — Ibid., s. 86-—91. 104 UPPSALA. Universitetets Botaniska Trädgård. Semina selecta e messe anni 1908 ab Horto Upsaliensi oblata. — Upps. 19093-4:011 Sus! —»— 1909 — —. — Ibid., 1910. 4:0. 8.s. WAGNER, Paul, Trädgårdsväxternas näring med särskild hänsyn till konst- gödselns betydelse för trädgårdsbruket. — Fritt öfversatt och för - svenska förhållanden bearbetad af Thorild Wulff. — Sthlm 1909. 3:05 ILLÖKSSTLORPIS föntextlig: | WIAHLGREJ]N, E., [Jönköpings läns] Växtvärld. — I: Sverige, Geogr.-Topogr.- Statistisk Beskrifning, D. 2, 1909, s. 116—118, 1 textfig. —»—, [Kronobergs läns] Växtvärld. — Ibid., s. oe —» —, [Västmanlands läns| Växtvärld. — Ibid., 5, 1909, s. 9—10. VAIL, Anna Murray & RYDBERG, Per Axel, Zyg PR dot North Ameri- GAN NELIOGA New Nork; MoL 25, 900 TORG: WAINIO, fälad A[lugust|, Lichenes in viciniis hibernae expeditionis Vegae prope pagum Pitlekai in Sibiria septentrionali a D:re E; Alm- quist collecti. Einleitung. Lichenologische Beobachtungen bei Pitlekai an der Nordkäste Sibiriens, von Ernst Almquist, s. 1—10..— Ark. Botst Stim: BA.S, NEC i9098Ei75SESst VANGE, Alrik, Ett lindbestånd i Dalarna. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 8, 1910, Allm. Uppl., s. 524, 1 textfig. WARBURG, Elsa, On relicts in the Swedish Flora. — Uppsala, Bull. Geol. Inst., Vol. 9 (1908—1909), 1910, s. 146—170. Weiss, Fr., Bakterierna i jorden och deras betydelse för jardbkuket [Referat af föredrag). — Landtmannen, Linkpg, Årg. 20, 1909, s. 247—250. WELANDER, Adolf, Tvenne dichotypa granar från Södermanland. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Arg. 7, 1909, s. 443—446, 3 textfig. de VERDIER, N., se: I medicinalväxtodlingsfrågan. Veränderungen, Die, des Klimas seit dem Maximum der letzten Eiszeit. Eine Sammlung von Berichten unter Mitwirkung von Fachgenossen in vershiedenen Ländern herausgegeben von dem Exekutivkomitee des 11. internationalen Geologenkongresses durch dessen General- sekretär [J. G. Andersson]. — Sthlm 1910. 4:00. LVIII + 459 s. Uppsatser af botaniskt intresse äro uppförda på de olika författarna. WESENBERG-LUND, C., Grundtraekkene i Ferskvandsplanktonets Biologi og Geografi. — Ymer, Sthlm, Årg. 29, 1909,:s. 90—133, 19 textfig. —»—, Om Limnologiens betydning for kvartaergeologien, saerlig med Hensyn til postglaciale Tidsbestemmelser og Temperaturangivelser. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 31, 1909, s. 449—470. VESTERGREN, Tycho, Om Helianthemum Fumanas blomning. — Sv. Bot. Tidskr.; Sthlm, Bd 3, 1909, s. 210—222 3 textfig.; tysk resumé s. 2205-221 ; —+—, Tillägg om Betula humilis [till E. Haglund, Betula humilis i Forserum]. — Ibid., Bd 3, 1909, s. (18)—(15). —»—, Om ymphybrider. — Trädgården, Sthlm, Arg. 4, 1909,:s. 67—71, 3 textfig. 105 VESTERGREN, Tycho, [Referat af Hans Winkler, Solanum tubingense ...|. — Sv. Bot. Tidskr., Bd 2, 1908 [tr. 1909], s. (133)—(134). —»—, Verzeichnis nebst Diagnosen und Bemerkungen zu meinem Ex- sicecatwerke »Micromycetes rariores selecti> Fasc. 18—46. — Ibid., Bd 3, 1909,.s; (37)—(58), .:2 textfig. —+—, se: FLODERUS, M. M: —>»—, se: Tidskrift, Svensk Botanisk. —>>—, se: Exsiccatverk, s. 107. WESTERLUND, Carl Gustaf, Alchemilla obtusa Bus. funnen i Sverige. — Bot. Not., Lund, 1910, s: 258. ——, Bidrag till Hälsinglands flora. 2. Hieracia från MHudiksvalls- trakten. — Ibid., 1909, s. 95—96. (1, Tbid., 1906). —>»>—, Några ord med anledning af H. Lindbergs åsikter [i: Die nor- dischen Alchemilla wvulgaris-formen,' Acta Soc. Sci. Fenn. T. 37, Nr 10] beträffande de svenska Alchemilla vulgaris-formerna. — Ibid., 1910, s. 183—189. VESTERLUND, Otto, Myosotis caespitosa Schultz var. borealis nov. var. — Sv:: Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (80)—(81). —»—, Trädgårdsskötsel ofvan polcirkeln. — Trädgården, Sthlm, Årg. 4, 1909, s. 134—136. WESTLING, Richlard], Byssochlamys nivea, en föreningslänk mellan fa- miljerna Gymnoascaceae och Endomycetaceae. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm; Bd 3, 1909; s: 125—137, 1 pl; tysk Tesumé"s.:134—136. —»—, En ny ascusbildande Penicillium-art. — Ibid., Bd 4, 1910, s. 139—145, 1 textfig.; tysk resumé s. 143—144. WiBECK, Edvard, Bokskogen inom Östbo och Västbo härad af Småland. Ett bidrag till Sveriges skogshistoria. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tid- skr., Arg. 7, 1909, Fackupps., s. 349 —430, 1 karta, 13 textfig., Arg. 8, 1910, Fackupps., s. 1—34", 8 textfig. — Sthlm, Medd. Statens Skogs- försöksanst., H. 6, 1909, [tr. 1910], s. 125--240; tysk resumé s. XKI-XNVI. —»—, Hvita blåbär (Myrtillus nigra Gilib. f. leucocarpa Dum.) funna på Öland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd.:2, 1908 [tr. 1909], s. (118)-— (119). WINDAHL, T. Nathorst, Eti gammalt sevärdt mullbärsträd |i Simrishamn]. — Trädgården, Sthlm, Årg. 5, 1910, s. 120—121, 1 textfig. WiITTE, Hernfrid, : Alyssum calycinum . L., en i Sverige genom utländskt vallväxtfrö: spridd art: = Sv: Bot: Tidskr., Sthlm, 'Bd 3, 1909 ltr. 1910], s. 337--381, 1 karta i texten; tysk resumé s. 375 —376. —>»—, Hvilket odlingsmaterial af .blåluzern är för oss det lämpligaste? — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg.'19, 1909, s. 265—274, 4 pl. —»—, Härstamningens betydelse i fråga om vallväxter och vikten af dessas förädling. — ”Tidskr. f. Landtmän, Lund, Årg. SILSIO, Si 163 —166, 183—191. —>»—, Några afkastningssiffror af Utsädesföreningens jämförande försök med olika rödklöfverstammar under första skördeåret 1908. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Arg. 19, 1909, s. 61—568: 106 WiTTE, Hernfrid, Några bidrag till kännedomen om lafvarnes utbred- ning i vårt land. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 2, 1908 [tr. 1909], s. (126) A127). Bestämningarna gjorda af T. Hedlund. —>—, Några bidrag till kännedomen om vegetationen på våra ruderat- platser. — Ibid., Bd 3, 1909, s. 174—182. —»—, Naågra iakttagelser öfver olika svenska senklöfverstammars olik- tidiga utveckling. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Arg. 19, 1909, s. 36—60. —»>—, Om några försök med blåluzern. — Ibid., Årg. 20, 191005: 66—-67. —»—, Om Falbygdens vegetation. — I: Falköping förr och nu, Falköping, 1910, s. 97—117. ——, Om lafvegetationen på Mössebergs diabas. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 2, 1908 [tr. 1909], s. (125)—(126). Bestämningarna gjorda af T. Hedlund. —»—, Om själfsteriliteten hos rödklöfvern (Trifolium pratense L.). — Ibid., s. 333—9339; tysk resumé s. 337—338. — Sv. Utsädesför. Tid- skr., Malmö, Årg. 19..1909, s. 106—110. (utan resumé). —»—, Vallväxtförädling och vallväxtfröodling samt andra frågor i sam- band med vallkultur. — Ibid., Arg 20, 1910, s. 111—135, 184—220. ——, Arsredogörelse för förädlingsarbetena med vallväxter under 1909. = MOE SR —»—, Se: SVALÖF, Sveriges Utsädesförening. Pe SEIN ERNSICCALVErTkK) "S.! 107 WITTROCK, Henrik, Lokal för »hvita blåbär». — Sv. Bot. TFTidskr., Sthlm, BAtsL00ESTA8) WITTROCK, Veit Brecher, Några ord om Polycarpon tetraphyllum L. — Ibid.; Bd 2, 1908 [tr. 1909], s. (119)—(122), 2 textfig. —»—, Om Cuscuta europaea L. och hennes värdväxter. — Ibid., Bd 3, 9098sEI-- 17) 2 textfig. —2»—, Se: STOCKHOLM, Kungl. Svenska Vetenskapsakademien. VYLEUGEL, Jlens|, Bidrag till kännedomen om Umeåtraktens svampflora. — Sv. Bot: Pidskr; Sthlm; Bd: 2,7 1908)5s- 304—=324, 1 =textgostlsamt tr. 1909], s. 364—389, 5 textfig. »—, Mera om Thlaspi alpestre L. — Ibid., tr. 1909], s. (124)—(125). WULFF, Thorild, Amerikanska tranbäret (Vaccinium macrocarpum Ait.) En bärbuske för mossjord. — Jönkpg, Sv. Mosskulturför. Tidskr., Arg. 23, 1909, s. 273—275, 1 textfig. —>»—, Björktickan (Polyporus betulinus Fr. och fnösketickan (P. fomen- tarius Fr) ett par för björkskogen skadliga svampar. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 7, 1909, Fackupps., s. 114, 2 pl, 6 textfig. —>»—, Kärnlösa frukter. — Sthlm, Sveriges Pomol. För. Årsskr., Arg. 9, 1908 [tr. 1909], s. 41—248, 5 textfig. —»—, Pricksjuka hos äpple. — Ibid., Årg. 11, 1910, s. 97—106, 2 textfig. 107 WuLFF, Thorild, |Referat af J. Reynholds Green, A history of botany!- — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (48)—(49). —>»>— Weitere Studien äber die Kalluskrankheit des Himbeerstrauches. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 8, Nr 15, 1909, 6 s. —»— , Våra rumsväster — ett gammalt svenskt kulturdokument? — Trädgården, Sthlm, Årg. 4, 1909, s. 153—154. —2—, se: WAGNER, Paul. ÅKERMAN, Åke, Uber die Chemotaxis der Marchantia-Spermatozoiden. — us Bot., Jena, Jahrg. 2, 1910; s: 94—103. ÅKESSON, Ester, En intressant ny fyndort för Osmunda regalis L. — SV. Bot. Tidskr., Sthlm; Bd 4: 1910: ss; (19). ÖRTENDAHL, Ivan, En jätte i sitt slag |Antirrhinum majus giganteum Örtendahl]. — Ibid., Bd 3, 1909, s. (104) —(106), 1 textflig. —>—, Om palmerna och deras kultur. — Svenska Kalendern, Upps. & Sthlm, Arg. 2, 1907, s. 266—269, 6 textfig. EXSICCATVERK. ENANDER, S. J., Salices Scandinaviae Exsiccatae. Fasciculus III. N:ris 101—150. Cum iconibus photographicis 77, magnitudine naturali, in tabulis 34. — Sthlm 1910. MALME, Gust. O. A:n, Lichenes sueccici exsiccati. Fasciculus 'quintus (N:i 101—125) adjuvantibus Rev:mo O. G. Blomberg (t) et D:re J. T. Hedlund: — Sthlm 1909. —2—, — —, Fasciculus sextus (N:i 126—150) adjuvante D:re J. Hulting. — Sthlm 1909: —3—, — — Fasciculus septimus (N:i 151—175) adjuvantibus D:re J: T. Hedlund,. D:re J. Hulting et Cand. Phil. G. A. Ringselle: — Sthlm 1910. ——, — — Fasciculus octavus (N:i 176—200) adjuvantibus D:re J. Hulting et Lic. Phil. T. Vestergren. — Sthlm 1910: VESTERGREN, Tycho, Micromycetes rariores selecti quos adjuvantibus ad fäster or 08) VET: Bubåk, Pi Dusen; Rob EX Fries, AO Garrett, P-: Hariot, F. D. Kelsey, J. Lind, R. Maire, Gust. O. Malme, Eug. Mayor, 0: Pazschke, S. K.: Selland, P. Sydow, N. Sylvén, J. Vleugel, A. Nolkart, Th: Wulff. - Fase: 55—56. Ni 1351—1400: —- Sthlm 1909: NL Sr en . Fasce. 57—58. N:i 1401—1450: — Ibid: 1909. WiTTE, Hernfrid, Viktigare svenska vallväxter. |N:r 1—35]. — Svalöf 1909. — Ny uppl. 1910. | SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. - LOIS BD-9; HH. i. SMÄRRE MEDDELANDEN Föreningens medlemmar uppmanas at till denna afdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o. dyl. Spridda växtgeografiska bidrag. Undertecknad har härnedan sammanställt en del anteckningar angående västfynd från olika delar af Sverige (ett fåtal äfven från Norge) samt dessutom ur mitt herbarium antecknat åtskilliga lokaluppgifter efter exemplar, samlade af mina bröder d:r HARALD FRIES (H. Fr.) och aflidne jur. stud. ARNE FRIES (ÅA. Fr.), under förhoppning, att de kunna vara af något intresse. Ett ! anger att jag själf funnit växten ifråga. En hel del s. k. ruderatväxter ha medtagits, då kännedomen om dessa numera börjat få ökad betydelse; så vidt möjligt ha vid dessa årtal för anträffandet angifvits. Provinsnamnen förkortas i likhet med Lunds Botaniska Förenings byteskatalog; Stockholmstrakten (Stm.) dock begränsad såsom i »Stock- holmstraktens växter». Den nedan ofta nämnda Singön är belägen i Häfverö s:n, hvilket socken- namn för korthetens skull utelämnas. Dryopteris "dilatata (Hoffm.:) Gray. — Vg. Alingsås, Östra Bodarne!; DSsK Ed KASCETR): Asplenwm Ruta mureria TE: = Upl. Singö (A Er.) A. septentrionale (L.) Hoffm. X Trichomanes L. —-- Vg. Alingsås, Västra Bodarne (A. Fr.); Norsesunds järnvägsstation!; Upl. Singö i bergen innan- för Singö sund (A. Fr.) Isöétés "laeustre Dur.:— Dsl.:Ed i Lilla Lee (A. Fr.) I. echinosporum "Dur.:'—' Bl. Kongelf'!. Sparganium affine' Schnitzl! — N. 'S. Brg. 'Stordön, Lervik! Potamogeton pusillus L. — Jmt. Bräcke! Setaria viridis (L.) P. B. — Vg. Alingsås järnvägsstation och i åkrar vid Johannesberg 88!; Skallsjö sn 96 (A. Fr.) Alopecurus ventricosus Pers. — Stm. Roslagskulla, Gregersboda (A. Fr.) Aira caryophyllea EE. — Öl. Mörbylånga (A. Fr.) ÅA. caespitosa L. v. aurea Wimm. — Ang. Sollefteå!. Avena fatua L. v. intermedia (Lindgr.). — Stm. ruderatplats vid Ham- marby sjö 09 (A. Fr.) Poa Charciw NY — Vrm.: Nor sn, froössnas park 00-0ch Of 109 Atropis distans (L.) Wg. — Stm. Roslagskulla, Gregersboda och Brudnäs (AC Er.); Festuca gigantea (1:.) Vill. — Upl;: Hargs hamir på järnvägsbanken 07 (ACET). F. rubra L. v. arenaria (Osb.). — Stm. Sandhamn (A. Fr.). Bromus sterilis L. — ÖN. Kastlösa 04 (A. Fr). B. arvensis L. — Vg. Alingsås, järnvägsstationen och Stampen 88! tt B. commutatus Sechrad. — Gbg. Lindholmen rikligt 94—971!. Brachypodium silvatieum (Huds.) R. S. Upl.: Singö (A. Fr.) Lolium multiflorum Lam. — Vg. Lerum 96 (A. Fr.) Tritiecum cristatum Schreb. — Upsala, ångkvarnen 053 (A. Fr.) T. caninum L. v. glaucesceens Lge. — Stm. Roslagskulla Gregersboda CAS CET): fitjunceum 1, D:o: tinancialis (LL) Web: fi dierea Ach; :D:0o. Cl. rangiformis Hoffm. f. pungens (Ach.) Wain. Oskarshamn i springor i strandklipporna i supramarina regionen. Saltön utanför Pataholm på strandgrus. f. foliosa Floerk. Oskarshamn tillsammans med föregående. Cl. turgida (Ehrh.) Hoffm. Oskarshamn i tallhed. Cl. alpicola (Flot.) Wain. f. macrophylla (Schzer.) Wain. D:o. Gl gracilis: (C.) Willd. vv: ehordalis (Floerk:) Scher. -D:o. Cl. fimbriata (L.) Fr. v. apolepta (Ach.) Wain. f. conioerwa (Floerk.) Wain. Alems s:n, Strömserum på björkstubbar. Umbilicaria pustulata 1.) Hoffm. Oskarshamn på strandklippor i supramarina regionen. Collema rupestre (L.) Wain. Misterhults s:n, Fårbo, skuggiga block i stänkbältet vid sjön Trästen. Leptogium -cesium (Ach.) Wain., Étude sur la classification naturelle et la morphologie des Lichens du Brésil (1893) p. 224. Misterhults s:n, Fårbo, block i öfversvämningsbältet vid sjön Trästen. Skiljer sig från L. tremelloides (L.) Wain. genom förekomsten af isidier på bålens öfver- sida. Den verkliga L. tremelloides torde ej vara funnen i vårt land. Atminstone höra alla i Upsala Botaniska Museum under detta namn liggande exemplar till L. cesium. Lecanora leprosescens Sandstede, Rägens Flechtenflora (1903) p. 131: Die Flechten des nordwestdeutschen Tieflandes (1912) p. 160 [syn. Aspi- cilia gibbosa (Ach.) Körb. v. maritima Havaas, Lichenes exsiccati Nor- vegie nr 418). Oskarshamn på strandklippor i öfre delen af stormbältet. Arten är förut ej uppgifven för Sverige, men är troligen ej sällsynt vid våra kuster. På ön Jungfrun är den mycket ymnig, associationsbildande i en bred zon af stormbältet. För öfrigt är den inom Sverige anträffad vid Löt på Ölands ostkust (förf. 1912) och Snäckgärdet på Gotland (prot R. SERNANDER och förf. 1914), på båda ställena på ornitokoprofilt påver- kade granitblock i stormbältet, samt på Hufvudskär i Södermanland N. WILÉN 1914). Utomlands är den funnen vid Norges västkust af 116 Havaas (Lich. exs. - Norv. nr 148), vid Tvärminne i Finland af HÄYREÉEN (Uber die Landvegetation und Flora der Meeresfelsen von Tvärminne, Helsingfors 1914, p. 152) och i norra Tyskland af SANDSTEDE (1. c.). Från de öfriga Lecanora-arterna af undersläktet Aspicilia skiljes L. leprosescens lätt genom den i små grynlika fjäll söndersprickande bålen, som till färgen mest öfverensstämmer med L. cinerea (L.) Sommerf., men ej färgas af kalilut. Apothecierna äro små, djupt insänkta i bålen. L. gibbosa (Ach) Nyl. Oskarshamn på strandklippor i och ofvanför öfversta delen af stormbältet. L. mazarina (Wahlenb.) [syn. Lichen mazarinus Wahlenb., Flora lappo- nica (1812) p. 412. — Urceolaria gibbosa 8 amphibola Ach., Vet. Ak. Handl. 1809, p. 166; Lich. Univ. (1810) p. 334. — Lecanora amphibola Wainio, Adjumenta I (1883) p. 167. — Parmelia cinerea 8 aquatica Fr., Lich. Eur. 1831) p. 144. — Aspicilia aquatica Körb., Syst. Lich. Germ. (1855) p. 165.] Oskarshamn på sippervattenytor på strandklippor strax ofvan stormbältet. Misterhults s:n, Fårbo, block i stänkbältet vid sjön Trästen. L. lacustris (With.) Th. Fr. Block i öfversvämningsbältet vid samma sjö- L. atra (Huds.) Ach. Block i stänkbältet vid samma sjö. L. prosechoidiza Nyl. Oskarshamn på strandklippor i stormbältets” undre del. L. halogenia (Th. Fr) Brenner. Oskarshamn och Figeholmsskären på strandklippor i undre delen af stormbältet. L. muralis (Sechreb.) Scher. var. saxicola (Poll) Scheer. [syn. L. saxicola Poll.) Stenh. &« vulgaris (Körb.) Th. Fr.| Misterhults s:n, Fårbo, block i stänkbältet vid sjön Trästen. L. cartilaginea Ach. Oskarshamn på sippervattensytor på strandklippor strax ofvan stormbältet. HeÅematomma coccineum (Dicks.) Körb. var. ochroleucum (Neck.) Th. Fr-. Misterhults s:n, Fårbo, skuggiga blocksidor i skogen nära sjön Trästen. var. porphyrium (Hoffm.) Th. Fr. Tillsammans med föregående. Parmelia centrifuga (L.) Ach. Oskarshamn på hällar i tallhed söder om staden. P. conspersa (Ehrh.) Ach. Oskarshamn på strandklippor i öfre delen af stormbältet. Rp rolmka Ne Nyl:” "Do. PP. saxalilis (L') Ach. D:o, äfven ofvan stormbältet: Ramalina calicaris (L.) Fr. Alems s:n, Strömserum, på björk. R. subfarinacea Nyl. Oskarshamn på strandklippor strax ofvan storm- bältet. Blastenia ferruginea (Huds.) Arn. Misterhults s:n, Fårbo, block i stänk- bältet vid sjön Trästen. Caloplaca ccesiorufa (Ach.) A. Zahlbr. (MALME Lich. suec. exs. nr 322). Saltön utanför Pataholm på små granitblock vid stranden. C. aractina (Fr.) Häyrén, Landveg. u. Fl. d. Meeresfelsen v. Tvärminne (1914) p. 152 Isyn. Parmelia aractina Fr., Systema orb. vegetab. (1825) p- 285. — Caloplaca cerina Öd aractina Th. Fr., Lich. Scand. (1871) p. 174. — Biatora ferruginea d fuscoatra Bayrh., Uebers. der Moose, Leberm. u. Flechten d. Taunus (1849) p. 82. — Lecanora fuscoatra Nyl. in Flora ID 1872 p. 427. — Caloplaca fuscoatra A. Zahlbr., Exs. Vindobon. nr 46. — Lecanora viridirufa Nyl. in Flora 1876 p. 239: Brenner, Hoglands lafvar (1885) p. 55). Oskarshamn på strandklippor i nedre delen af stormbältet. C. obliterata (Pers.) Malme, Lich. suec. exs. nr 321. D:o. C. scopularis Nyl. D:o. C. decipiens (Arn.) Jatta, Sylloge Lichenum Italicorum (1900) p. 240. Isyn. Physcia decipiens Arn. in Flora 1867 p. 562. — Lecanora Wain., Eek anVib: (1878) po 54. — Lichen tegularis Ehrh., Pl. Crypt. (1793) nr Jvutrsec. Wain., Lich." Cauc: (1899) p::295: — Placodium tegulare Wain. lc. Då EHRHARDTS exsiccat enligt Wienerreglerna ej får gifva upphof till namnförändringar, måste ARNOLDS namn bli gällande.] Oskarshamn på muren ofvanför hamnen, isynnerhet på murbruket. Liksom de flesta Caloplaca-arter af sektionen Gasparrinia har C. decipiens föga beaktats i vårt land. I litteraturen har jag ej kunnat finna någon uppgift om dess förekomst i Sverige. I Upsala Botaniska Museum ligga emellertid under namn af C. murorum åtskilliga svenska exemplar af arten från Upland (Sigtuna, TH. M. Fries 1868), Stockholm (K. Fr. THEDENIUS 1861), Närke (Örebro, THE SVEDBERG 1900) och Skåne (Lund, E. FRrIEs) Själf har jag utom i Oskarshamn iakttagit den i Visby, där den är rätt allmän på ruiner- nas kalksten och murbruk och äfven af professor R. SERNANDER och mig insamlats på ett kalkdamimpregneradt träplank vid Söderport. Den torde nog vara tämligen allmän i hela södra och mellersta Sverige. Äfven från Norge och Danmark har jag sett flera exemplar af arten, och i det öfriga Europa är den vidt spridd. Från alla närstående arter skiljes den lätt genom förekomsten af gula soraler på bålens öfversida. Xanthoria parietina (L.> Th. Fr. Oskarshamn på strandklippor, isyn- nerhet på ornitokoprofilt påverkade ytor i öfre delen af stormbältet. Rinodina confragosa Ach.) Körb. Saltön utanför Pataholm på små block vid stranden. R. demissa (Floerk.) Arn. Oskarshamn på strandklippor i nedre delen af stormbältet. Physcia cesia (Hoffm.) Nyl. Oskarshamn på strandklippor i öfversta kanten af stormbältet. Misterhults s:n, Fårbo, block i stänkbältet vid sjön Trästen. Ph. melops (Duf.) Nyl. in Flora 1874 p. 16. Oskarshamn på sipper- vattenytor på strandklippor strax ofvan stormbältet. Ny för Sverige. I Upsala Botaniska Museum ligga emellertid tre norska exemplar af arten från Kristiania, Ryenbjerget (leg. N. G. MoE 1871, af TH. M. FriEs kallad Ph. cesia f. insignis, bestämd till PA. melops af G. LÄNG 1911) och Eke- berg (leg. N. G. MoE 1868, af Tu. M. FriEs kallad Ph ccesia) samt Dovre, Drivstuen (leg. J. E. ZETTERSTEDT: 1870, af insamlaren kallad Ph. stellaris var. aipolia, bestämd till Ph. melops af G. LÅNG 1911). Från Ph. cwsia, hvaraf WainI1o (Lich. Pitlekai p. 68) och HARMAND (Lichens de France p. 630) anse den vara blott en obetydlig form, är Ph. melops väl skild genom frånvaron af soredier och den därmed sammanhängande ymniga förekomsten af apothecier. Ph. lithotea (Ach.) Nyl. Oskarshamn på muren ofvanför hamnen, till- sammans med Caloplaca decipiens. 118 Anaptychia ciliaris. (L.) Mass. f. melanosticta Ach. Oskarshamn på strandklippor strax ofvan stormbältet. A. aquila (Ach.) A. Zahlbr. D:o. G. Einar Duw' Rietz: Malme, Lichenes suecici exsiccati. Af detta exsickatverk hafva äfven under 1914 utkommit tre faskiklar, nämligen XVI--XVIII, innehållande 75 nummer: 376) Gyrophora rugifera (Nyl.) Th. Fr., 377) Usnea florida (L.) Hoffm., 378) Alectoria sarmentosa Ach., 379) Letharia vulpina (L.) Wainio, 380) Xanthoria parietina (L.) Th. Fr., 381) Caloplaca ccesiorufa (Ach.) A. Zahlbr., var. cin- namomea (Th. Fr.), 382) Rinodina nimbosa (Fr.) Th. Fr., 383) Lecanora erassa (Huds.) Ach., 384) L. leplaeina "Sommerf:,. 385) I. effusan(Perns) Ach. f. ravida (Hoffm.) Th. Fr.,. 386) Bacidia incompta (Borr.) Th. Fr. 387) Lecidea uliginosa (Schrad.) Ach. var. fuliginea (Ach.) Th. Fr., 388) Gya- lecta foveolaris Ach., 389) Pertusaria leioplaca (Ach.) Scheer., 390) Nephroma lusitanicum Scheer., 391) Massalongia carnosa Dicks.) Koerb., 392) Par- meliella corallinoides (Hoffm.) A. Zahlbr. [= Pannaria triptophylla (Ach) Mass.], 393) Collema rupestre (Sw.) Scheer. [= C. flaccidum Ach.), 394) Lecidea anthracophila Nyl. [L. cladonioides (Fr) Th. Fr.], 395) Caloplaca chalybwa (Fr.) Th. Fr., 396) Lecanora gelida (L.) Ach., 397) Lecidea testacea (Hoffm.) Ach., 398) Acarospora fuscata (Schrad.) Th. Fr. "disereta (Ach.) Th. Fr., 399) Rinodina ocellata (Hoffm.) Th. Fr., 400) Gyaleceta eupularis (Ehrh.) Scheer., 401) Gyrophora vellea (L.) Ach., 402) Ramalina farinacea (L.) Ach., 403) R. polymorpha Ach. Estrepsilis Ach., 404) Parmelia subargentifera Nyl., 405) P. pubescens (L.) Wainio [=P. lanata Walr.], 406) Caloplaca nivalis Koerb.) Th. Fr., 407) Pertusaria bryontha (Ach.) Nyl., 408) P. glomerata (Ach.) Scheer., 409) Varicellaria rhodocarpa (Koerb.) Th. Fr., 410) Toninia cinereovirens (Schzer.) Mass. var. verruculosa Th. Fr., 411) T. candida (Web.) Th. Fr., 412) Bacidia rosella (Pers.) De Not., 413 Lecidea rubiformis Wahlenb., 414) L. sphacelata Th. Fr., 415) Parmeliella deficiens (Nyl) Malme [= Pan- naria deficiens Nyl., 416) Collema nigrescens (Huds.) Ach., 417) Caloplaca cirrochroa (Ach.) Th. Fr., 418) Acarospora chlorophana (Wahlenb.) Mass., 419) Lecanora atriseda (Fr.) Nyl., 420) Lecidea speirea Ach., 421) L. Dicksonii Ach., 422) Rhizocarpon Copelandii (Koerb.) Th. Fr., 4235) Rh. expallescens Th. Fr., 424) Buellia atrata (Sm.) Mudd [=B. moriopsis (Mass.) Th. Fr], 425) Placographa tesserata (DC.) Th. Fr. var. nivalis Th. Fr., 426) Gyrophora proboscidea (L.) Ach. f. exasperata Ach., 427) Cladonia cariosa (Ach.) Spreng., 428) Nephroma lusitanicum Scheer., 429) Polychidium muscicola (Sw.) Mass., 430) Collema verruciforme (Ach.) Nyl., 431) Buellia insignis Koerb. forma, 432) B. myriocarpa (DC.) Mudd, 433) Lecanora epibryon Ach. [=L. subfusca L.) Ach. var. hypnorum (Wulf.) Scheer.], 434) L. Hagenii Ach., 485) L. pi- niperda Koerb. f. subecarnea Koerb. [=L. albellula (Nyl) Th. Fr.), 436) L. subintricata (Nyl.) Th. Fr. f. convexella Hedl., 437) L. verrucosa (Ach.) Laur., 119 438) Bacidia vermifera (Nyl) Th. Fr., 439) Lecidea Berengeriana Mass.) Th. HrR440) Caltillaria Griffaähii (J.E: Sm.) [=0: tricolor (With) Th. Fr.) 441) C. premnea (Fr.) Koerb. [=C. grossa (Pers.) Koerb.], 442) Parmeliella mierophylla (Sw.) Mull. Arg. [= Pannaria microphylla (Sw.) Mass.], 443) Ca- loplaca cewsiorufa (Ach.) A. Zahlbr., 444) Haematomma ventosum (L.) Mass., 445) Lecanora deusta (Stenh.) Nyl., 446) L. alpina Sommerf., 447) L. cine- reorufescens (Ach.) Th. Fr., 448) Lecidea aenea Duf. ap. Fr., 449) L. lulensis (Hellb.) Stizenb., 450) L. lilhophila Ach. Bidrag till dessa faskiklar hafva lämnats af lektor J. A. Z. BRUNDIN, kandidat G. EINAR DU RIETZ, lektor J. T. HEDLUND, doktor J. HULTING, magister H. MAGNUSSON, docent G. SAMUELSSON, kandidat H. SMITH, adjunkt T. VESTERGREN och redaktör ERIK P. VRANG. Nära två tredjedelar af de häri utdelade numren härstamma från västra Jämtland eller angränsande delar af Härjedalen, och flera af dessa räknas med större eller mindre fog till den skandinaviska florans mera sällsynta arter. Beträffande G. rugifera hänvisas till docenten THORE FRIES” meddelande i Svensk Bot. Tidskr. (VII, p. 304): de utdelade exemplaren hafva frikostigt ställts till utgifvarens förfogande af kandidat H. SMITH. Letharia vulpina har insamlats af docenten G. SAMUELSSON på torrfuror i norra Dalarna (Särna). På detta substrat, som att döma efter uppgif- terna i litteraturen synes vara artens normala i Alperna, har den ytterst sällan anträffats i Skandinavien; hos oss växer den som bekant i regeln på gamla spåntak. Lecanora leptacina var icke bekant från Sverige, när första delen af TH. M. FriES' Lichenographia scandinavica utkom. J. T. HEDLUND anför den icke heller [Krit. Bemerkungen (1892), p. 36] från någon svensk fynd- ort. Emellertid har den anträffats vid Handöl redan af S. ALMQUIS? och omnämnes i hans reseberättelse (1874). Enligt min erfarenhet förekommer den mångenstädes på fjällen i västra Jämtland (t. ex. Areskutan, Snasa- högen, höjderna vid Skurdalsporten); de utdelade exemplaren härstamma från Helagsfjället (Härjedalen) och hafva meddelats af kand. H. SMITH. Nephroma lusitanicum, som ända till för några få år sedan blifvit för- bisedd af de svenska lichenologerna, har visat sig äga en vidsträckt ut- bredning inom vårt land. N:o 390 är insamlad af magister H. MAGNUS- SON på gamla aspar i blandskog i Fasterna socken (Uppland), n:o 428, som något närmar sig den af J.M. NORMAN beskrifna f. exasperala, af mig på gran- och rönnstammar omedelbart nedanför Ristafallet (Jämtland). Lecidea anthracophila är utdelad från Löfberga på Värmdön, där den växer på barken af äldre, något brandskadade tallar. Denna på bark växande form afviker genom ljusare, gråaktiga mer eller mindre i blå- grönt stötande, vanligen mindre konvexa bålfjäll från den förut under n:o 42 utdelade, på vid svedjande något förkolnade gärdselrår insam- lade. Lecidea testacea var förut funnen på ett ställe på Gotland och ett på Öland. De utdelade exemplaren äro insamlade af kand. EtNAR DU RIETZ vid Sandby i sistnämnda landskap. Arten tillhör de ej så få lafvar med ut- prägladt sydlig utbredning, som uppträda på de baltiska öarna. Allmän- 120 nare anträffas den först i Sydtyskland. I England är den ytterst sällsynt, känd endast från en fyndort. Ramalina polymorpha ”strepsilis är utdelad från Vällista (Jämtland). Jämte Gyrophora arctica, Xanthoria lychnea och Rinodina cacuminum är den ka- raktärsväxt på toppen af större, spetsiga block ofvan trädgränsen i västra Jämtland (t. ex. på Vällista, Snasahögen och Stenfjället). Parmelia subargentifera är insamlad på en gammal askstam vid Västra Djurledet på sydsidan af Omberg (Östergötland). I likhet med flera andra sorediösa, sällan apotheciebärande bladlafvar har arten länge förbisetts eller misskänts af de svenska lichenologerna. Närmast liknar den en svagt utvecklad P. acetabulum, med hvilken den också antagligen har för- växlats. Så t. ex. torde E. FriEs' uttryck i Flora scanica (p. 261), »formsae imperfecte steriles apud nos in Quercubus vetustis hactenus tantum raris- sime lectze», afse just P. subargentifera. Den igenkännes dock ganska lätt på soredierna och den åtminstone i allmänhet mörkare färgen. Dessutom äro reaktionerna olika. Hos P. acetabulum antar medullarlagret röd färg vid behandling med kalilut men afficieras icke af klorkalk; hos P. subar- gentifera saknas däremot kalireaktion, under det att klorkalk framkallar en vacker rödfärgning. I Ombergstrakten hade jag sistförflutna sommar tillfälle att iakttaga föreliggande art på flera ställen; för öfrigt är den mig bekant från flera fyndorter från Skåne ända upp till Uppland. — Som artnamn har enligt nu gällande nomenklaturregler P. subargentifera (1875) prioritet; som varietet hade den urskilts redan 1840 af L. E. SCHZRER (P. olivacea a« corticola b. conspurcata) och senare af A. MASSALONGO (P. oli- vacea var. leucocheila). Synonym är P. verruculifera Nyl. (1878). Toninia cinereovirens var. verruculosa anträffades redan af S. ALMQUIST på Täljstenberget och vid Skurdalsporten (västra Jämtland). På båda lo- kaliteterna har jag återfunnit den. De utdelade exemplaren äro insamlade dels på sistnämnda lokalitet, dels på sydsluttningarna af Stenfjället nära Storlien, innanför den norska gränsen. Rörande formens systematiska rang vågar jag ej fälla något bestämdt omdöme, utan följer i detta hän- seende TH. M. FRrRIEsS. Från T. squalida, som förekommer mångenstädes kring Storlien, torde den i alla fall vara väl skild. Från samma lokaliteter härstamma också T. candida och Lecidea rubi- formis. Den senare hade icke iakttagits af ALMQUIST, som endast under några timmar hade tillfälle att undersöka den ovanligt rika lafvegetationen mellan Skurdalshöjden och Skurdalsporten och af ogynnsamma väderleks- förhållanden helt och hållet hindrades från att bestiga det likaledes syn- nerligen lafrika Stenfjället. : Lecidea sphacelata är insamlad på Snasahögen, där den förekommer mångenstädes i sällskap med Caloplaca nivalis, Lecanora curvescens och Toninia squalescens. Tillsammans med dessa och några mera tillfälligt uppträdande arter, såsom Caloplaca ccesiorufa var. cinnamomea, Rinodina chionea, Lecidea cinereorufa, L. demissa och L. arctica, bildar den en egendomlig lafassociation på små Andreca-tufvor på mer eller mindre starkt sluttande hällar, som länge under försommaren hållas fuktiga af nedsilande smältvatten. Sparsamt har jag dessutom anträffat den på Sten- fjället. Dess geografiska utbredning är föga känd (jfr. TH. M. FRIES, 121 Lichenogr. scand., p. 445); sannolikt är den icke så sällsynt i våra högre fjälltrakter. N:o 415 har på etiketten benämnts Parmeliella deficiens och öfverens- stämmer också synnerligen väl med beskrifningen på Pannaria deficiens Nyl. När jag senare haft tillfälle att se originalexemplar af Pannaria aretophila Th. Fr., har jag emellertid funnit, att detta är samma art. Då det af TH. M. FRIES gifva namnet är äldre, måste den heta Parmeliella arctophila (Th. Fr.). För så vidt jag kunnat utröna, är den ny för Sverige. TH. M. Fries har insamlat den vid Berlevaag i Ost-Finnmarken; i norra Finland och ryska Lappmarkerna är den anträffad på några ställen. De utdelade exemplaren äro insamlade på sydsluttningen af Skurdalshöjden vid Storlien (750—800 m. öfver hafvet), där den uppträdde ganska ymnigt på döende eller multnande mossa på något fuktiga platser. Till följd af den svagt utvecklade bålen och de små apothecierna, som ofta äro dolda i mossan, undgår den lätt uppmärksamheten, och detta torde vara anled- ningen till att den icke förr iakttagits hos oss. Ny för Sverige är likaledes Caloplaca cirrochroa, som insamlats på en lodrät, något beskuggad bergvägg med sydligt läge på Hosåsen eller Ho- sen nära Undersåkers järnvägsstation. Exemplaren äro sterila, men för öfrigt ganska väl utvecklade och öfverensstämma fullständigt med franska, utdelade i CLAUDEL & HARMAND, Lich. Gall. prsaecip. (n. 513). Något tvifvel om riktigheten af min bestämning synes mig knappt föreligga. Lecanora atriseda har insamlats på Åreskutan (omkring 1,200 m. öfver hafvet), där den uppträder som parasit på Lecanora Myrinii, mera sällan på Rhizocarpon geographicum, vid hvilken den, såsom jag redan för 22 år sedan framhållit, uteslutande är bunden i södra Sverige. Likaledes på L. Myrinit har jag anträffat den på Snasahögen och vid Skurdalsporten. Någon annan skillnad mellan denna form och den i södra Sverige före- kommande har det ej lyckats mig att uppdaga. Beträffande Rhizocarpon expallescens hänvisas till min i föregående årgång af denna tidskrift offentliggjorda uppsats om västra Jämtlands Rhizo- carpon-arter. De utdelade exemplaren härstamma från den där omnämnda fyndorten på Vällista. Anmärkas må, att jag under sistförflutna sommar anträffade arten i riklig mängd mellan Skurdalshöjden och Skurdalsporten. Jag vill också begagna tillfället att som tillägg till nämnda uppsats med- dela, att Rhizocarpon Oederi insamlats mellan Storlien och Stenfjället och att dess förekomst i västra Jämtland sålunda bekräftats. Rhizocarpon Jemtlandicum har visat sig vara ganska allmän ofvan trädgränsen icke blott på Snasahögen utan äfven annorstädes, t. ex. på Åreskutan och vid Skurdalsporten, och kan redan makroskopisktlätt skiljas från Rh. badioatrum och Rh. Copelandii. Placographa tesserata var. nivalis har anträffats redan af ALMQUIST vid Handölsforsen. Själf har jag funnit den på toppen af Täljstensberget samt mellan Skurdalshöjden och Skurdalsporten. På sistnämnda fyndort lyckades redaktör VRANG och jag insamla den i så stor mängd, att den, om ock i små exemplar, kunnat utdelas i exsickatverket. Formen växer på öfver- hängande sidor eller nordsidor af stenar och block. Här är det, till följd af ringa belysning och långvarig snöbetäckning, endast få lafvar, t. ex. 122 Lecidea pancwola och Lecidea albocoerulescens, som komma till normal utveckling. Dylika ståndorter lämna därför samlaren ett ringa utbyte och blifva på grund däraf föga uppmärksammade. Sannolikt är, att Placo- grapha förekommer mångenstädes i våra fjälltrakter, ehuru den blifvit förbisedd. Beträffande n:o 430 har tyvärr ett misstag blifvet begånget i fråga om bestämningen. De utdelade exemplaren, som äro insamlade på samma plats som Parmeliella aretophila, tillhöra icke Collema verruciforme, utan C. ceranoides (Borr.) Mudd. Jag hoppas att senare få tillfälle att åter- komma till densamma och samtidigt beröra några andra i Jämtland före- kommande Collematacéer. Lecanora verrucosa har visat sig förekomma mångenstädes ofvan träd- gränsen i västra Jämtland. Jag har anträffat den på Vällista, Täljstens- berget vid Handöl, höjderna vid Skurdalsporten och på Stenfjället. Ofta växer den tillsammans med Pertusaria glomerata. De utdelade exemplaren äro insamlade på Vällista. Äfven Lecidea lulensis är iakttagen på flera ställen uppe på fjällen inom samma område, ända från Vällista till den norska gränsen. De utdelade exemplaren härstamma från Skurdalsporten. Stockholm den 21 nov. 1914. Gust. O. Malme. Några tillägg till »Stockholmstraktens växter». Nedan meddelade notiser äro gjorda under sist förflutna sommar. För området nya former äro utmärkta med fetstil; uppställning och nomen- klatur äro i enlighet med »Stockholmstraktens växter», Sthlm 1914. På förekommen anledning ber jag dessutom få meddela, att af alla kritiska former exemplar antingen redan ha lämnats till Riksmusei botaniska afd. eller komma att ditsändas, så fort de äro fullständigt bearbetade. Adoxa Moschatellina L.: Ornö vid kyrkan o. Lättinge; Östra Ryd, Ryd- boholm. Agrimonia odorata Mill.: Djurö, Runmarö nära Kila. Allium Scorodoprasum &L.: Möja, Södra Stafsudda; Östra Ryd, Rydbo- holm i parken massvis. Alopecurus aristulatus Michx.: Djurö, Runmarö mellan Uppeby och Nore. Aupralensisk IL. Xx wentricosus Pers.ssOrnö, Lättinge: Angelica litoralis Fr.: Österåker, Lervik. Arabis arenosa (L.) Scop. f. prlosa n. f.: caulis omnino pilosus, calyx pilosus, flores minores, luteoalbi. — Täml. talrik på fuktig grusmark nära vägen mellan Skånsta och Dragontorpet vid Berga i Österåkers s:n. Aretium minus Schkuhr X tomentosum Mill.: Solna, Montebello. Asplenium Ruta muraria L.: Djurö, Runmarö vid Uppeby. Athamantha Libanotis L : Österåker, Aby 1911. Atropis distans (L.) Griseb.: Djurö, Runmarö Långvik. f. capillaris (Marsson): Djurö, Hästskären; Österåker, Lervik. Bromus mollis IL. var. hordeaceus E.: Djurö, Runmarö .; Ornö, Lät- tinge. Campanula latifolia T..: Östra Ryd, Frösvik. Cardamine hirsuta L. f. silvatieiformis n. f.: Glabra vel subglabra, ramosis- sima; foliola foliorum caulinium aut omnia, aut inferiora iis foliorum basalium forma et magnitudine similia. — Djurö, Runmarö nära Gatan och Ornö vid Torsnäs på skuggiga, humusrika, något fuktiga ställen i barrskog tämligen talrik. Carex acutiformis Ehrh.: Djurö, Runmarö i ett dike nära Uppeby. Alla exemplar tycktes tillhöra var. spadicea; särskildt anmärkningsvärd var honfjällens längd, hvilken var ovanligt stor t. o. m. för denna varietet. I närheten förekom en stor mängd synnerligen svårutredda hybrider; vis- serligen återfunnos de smala, långspetsade honfjällen hos dem alla, hvarför det var lätt att fastställa C. acutiformis som den ena stamarten, men den andra var i stället ofta desto svårare att bestämma. Större delen af de hybrida formerna voro sterila, men andra visade en viss grad af fertilitet, så att möjlighet för uppkomsten af trippelhybrider fanns; som dylika få kanske en del af dessa egendomliga Carices uppfattas, men hvarje försök till en närmare tolkning af dem torde vara lönlöst som i bästa fall 1e- dande endast till något så när sannolika gissningar. En af de lättast igenkänliga var Carex acutiformis Ehrh. X riparia Curt.: Djurö, Runmarö på ofvannämnda lokal, en jättestor rugge. C. acuta L. X acutiformis Ehrh.: I en del fall föreföllo Carices distig- matice att ha spelat en roll vid de ofvan afhandlade hybridernas upp- komst. Så gjorde en rugge bestämdt intryck af en hybrid med C. acula. Den hade habitus af C. aculiformis, men med färg af C. acuta; f. ö. stod den närmast C. acutiformis, men hanfjällen voro smalare, nästan svarta, med smal, grön, utlöpande midtnerv som hos CC. acuta. Vidare voro frukt- gömmena ej plattade, utan trindt trekantiga, och bladslidorna hade brustit sönder på det sätt, som är karakteristiskt för denna art. Märkena voro tre. C.acutiformis Ehrh. X rostrata With.: Som denna hybrid få en del fullständigt sterila former från ifrågavarande lokal tolkas. Sinsemellan afveko de be- tydligt, men hade den starkt grågröna färgen, den breda, ljusa hinnkanten på hanfjället och det tvärt afsatta, relativt långa fruktgömmesprötet ge- mensamt. C. acutiformis Ehrh. X vesicaria L.: Äfven denna hybrid, som förekom i stor mängd, varierar starkt. Den är fullständigt steril och har vanligen blad och hanax af C. versicaria, slidor och honfjäll af C. acutiformis och i regel intermediära fruktgömmen. C. acutiformis Ehrh. X lasiocarpa Ehrh.: Djurö, Runmarö i Holmflyn. Lik C. lasiocarpa X riparia, men spädare, smalbladigare och med grof- nerviga fruktgömmen. C. aquatlilis Wg.: Blidö, Norrsund; Ornö, Biskopsö 1913. C. canescens L. var. subloliacea Lzest.;: Länna, Långö; Värmdö, Träskö storö. 124 C. elongata L.: Djurö, Runmarö vid Uppeby och Holmflyn; Värmdö, Träskö storö; Östra Ryd, Rydboholm. C. extensa Good.: Värmdö, Träskö storö. C. flava L. f. dispersa Neum.: Djurö, Runmarö i Holmflyn. C. flava L. X Hornschuchiana Hoppe: Djurö, Runmarö i Holmflyn. C. Hornschuchiana Hoppe X Oederi (Ehrh.) Hoffm.: Djurö, Runmarö nära Lerkila. C. lasiocarpa Ehrh. X riparia Curt.: Djurö, Runmarö vid Hvitträsket. C. limosa L.: Djurö, Runmarö i Holmflyn. C. loliacea L.: Länna, Humblö. C. magellanica Lam.: Möja, Ramsmoraö. C. muricata L.: Af de till muricata-gruppen hörande, i nyare tid ur- skilda arterna ha C. contigua Hoppe iakttagits på Hästskären i Djurö s:n, på Träskö storö i Värmdö s:n och på Långö i Länna, dess f. pal/ida Appel vid Nore på Runmarö, Djurö s:n samt C. Leersii Fr. Schultz vid Norrsund på Blidö. C. norvegica Willd.: Värmdö, Träskö storö. C. pseudocyperus L. f. minor Hampe: Djurö, Runmarö vid Hvitträsket. C. riparia Curt.: Djurö, Runmarö vid Hvitträsk. C. silvatica Huds.: Ekerö, Bockholmssätra 1909. Cephalanthera longifolia (Huds.; L.) Fritsch: synes vara tämligen allmän på östra delen af Runmarö. Den har iakttagits på säkert ett 10-tal lo- kaler inom området Lerkila—Uppeby— Hvitträsk. Cerastium arvense L.: Djurö, Runmarö vid Lerkila. C. glomeratum Thuill.: Ornö, Lervassa. C. glutinosum Fr.: Djurö, Runmarö fl.; Ornö fl. C. subtetrandrum (Lge) Murb.: Djurö, Runmarö ej långt från Långvik, ett 20-tal individ. C. vulgare Hn. f£. filiforme Hn.: Djurö, Runmarö nära Uppeby. Cirsium heterophyllum (L.) All.: Djurö, Runmarö vid Hemträsk. Coeloglossum viride (L.) Hn.: Djurö, allmän på 'Runmarö; Värmdö, Träskö storö. C. viride f. subalpinum Neum.: Djurö, Runmarö vid Södersunda (G. HOFF- STEIN). Corydalis intermedia (L.) Gaud.: Ornö, Lättinge. C. solida (L.) Sw. v. australis Hausm. Som NEUMAN (Bot. Not. 1909 pag. 303) påpekat, hör större delen, för att ej säga all C. laxa Fr., som angifves från skärgården, till denna art. Äfven min egen uppgift till »Stock- holmstraktens växter» om C. pumila Rehb. från Möja (Ramsmoraö och Averksö) afser denna form. Förra sommaren har jag sett den flerstädes, ss. Blidö (nära Norrsund), Djurö (Runmarö fl.) och Rådmansö (Asken) Cotoneaster integerrima Medik.: Ornö, Lättinge. Cuscuta europea L.: Djurö, Runmarö vid Uppeby. Daucus Carota L.: Östra Ryd, Bogesund. Dryopteris cristata (L.) A. Gray: Djurö, Runmarö vid Gatan; Östra Ryd mellan stationen och Rydboholm. D. dilatata (Hoffm) A. Gray: Östra Ryd, mellan Rydboholm och stationen. D. dilatata (Hoffm.) A. Gray X spinulosa (Mull.) O. Kuntze: Östra Ryd med föreg. Erigeron acris L. f. perennis Neum.: Djurö, Runmarö fl. E. drebakiensis O. F. Mull.: Djurö, Rumnarö vid Långvik. Eriophorum polystachyum L.: Vid Holmflyn på Runmarö, Djurö sn, växte tillsammans med denna och E. latifolium en form, som afveck från E. polystacehyum genom trubbkantigt strå och m. 1. m. sträfva perigon- borst; dess fertilitet föreföll nedsatt. Antagligen hybrid. Euphrasia curla Fr. v. glabrescens Wettst.: Österåker, Aby 1909. Festuca arundinacea Schreb. X e/atior L.: Länna, Högmarsö. Fragaria moschata Duch.: Vaxholm vid Drottninggatan; Östra Ryd, Frösvik. F. viridis Duch. f. pentaphylla Ahlfv.: Österåker, Kvisslingby 1909. Geranium pratense L.: Solna, Bergshamra. G. pyrenaicum L.: Värmdö, Bergängen. Geum rivale L. X urbanum L.: Djurö, Runmarö nära Långvik; Östra Ryd, Rydboholm. Gymnadenia conopea (L.) R. Br. f. densiflora Wg.: Djurö, Runmarö vid Nore. Hierochloa odorata (L.) Wg.: Östra Ryd, Frösvik. Hippuris tetraphylla 1. fil.: Österåker, Lervik. Humulus Lupulus L.: Östra Ryd, Rydboholm. Isatis tinctoria L.: Djurö, Hästskären. Lathre&ea Squamaria L.: Ornö, Lättinge; Österåker, mellan Marsättra och Nöten. Lathyrus niger Bernh.: Östra Ryd, Frösvik. L. palustris L.: Ornö, Lättinge. L. vernus Bernh.: Dalarö, Vadsviken; Djurö, Runmarö fl.; Östra Ryd, Frösvik. Levislicum paludapifolium (Lam.) Asch.: Ornö, Lättinge. Lilium Martagon L.: Östra Ryd, Frösvik. Listera cordata (L.) R. Br. f. pallida H. Thed.: Östra Ryd, Röskär. Malva Alcea L.: Blidö, Norrsund. Melampyrum pratense L. f. aureum Norm.: Värmdö, Träskö storö. Mentha aquatica L.: Djurö, Runmarö vid Lerkila på en fuktig strand- äng med M. arvensis, M. austriaca och M. litoralis. Dessa bildade här talrika och egendomliga hybrider, bland hvilka med säkerhet kunde ur- skiljas: M. aquatica X arvensis, M. aquatica X austriaca, M. arvensis X litoralis och M. austriaca X litoralis. M. austriaca Jacq.: Blidö, Furusund; Österåker, Lervik. M. lapponica Wsg. Eparietariifolia Becker: Djurö, Runmarö vid Kila och flera lokaler i trakten af Lerkila; Länna, Långö. M. litoralis Hn.: Djurö, Runmarö vid Långvik; Möja, Ramsmoraö. M. palustris Moench.: Österåker, Mysslingen. Milium effusum L. f. vio/laceum Holler: Värmdö, Träskö storö. 126 Monlia fontana 1. "minor Gmel.: Djurö, Runmarö vid Långvik; Nämdö, Gillinge. Myosolis strigulosa Rehb.; Neum.: Möja, Söderholmen. Odontites simplex (Hn.) Krok.: Djurö, Runmarö fl. mellan Kila o. Lerkila. Oenanthe aquatica (L.) Poir: Östra Ryd, Rydboholm. Ophrys muscifera Huds.: Djurö, Runmarö vid Nore. Orchis cruenta O. F. Möll.: En form, som enligt mitt förmenande måste föras till denna art, förekom relativt ymnigt på en strandäng nära Lerkila på Runmarö, Djurö sn. O. incarnata L.xX maculata E.: Djurö, Runmarö i Holmflyn, så talrik, att den nästan utträngt stamarterna. O. incarnata L. X Traunsteineri Saut.: Runmarö i Holmflyn, sparsamt. 0. longifolia Neum.: Djurö, Runmarö fl., ss. Holmflyn, Lerkila och Hvit- träsk. Denna bestämning synes mig knappt kunna betviflas. Med all säkerhet hör den förut från Holmflyn angifna O. latifolia hit. En form från Lerkila, afvikande bl. a. genom bredare, mer utstående, undertill renare gröna blad, synes då förr kunna föras till sistnämnda art. Den har emellertid delvis ett monstruöst utseende, och dess sena blomnings- tid (början af juli) talar äfven häremot. 0. Iincarnata L. X longifolia Neum.: Djurö, Runmarö vid Lerkila med föreg. O. longifolia Neum. X maculata L.: Ett individ från Runmarö, Holmflyn motsvarar denna kombination. O. maculata L. X Traunsteineri Saut.: Djurö, Runmarö i Holmflyn. Hit föras en del hybrida former, skilda från O. incarnata X maculata genom större, annorlunda tecknade blommor, glesare blomställning, bredare blad och djupare flikade rotknölar. 0. Traunsteineri Saut.: Djurö, Runmarö i Holmflyn, ett fåtal individ. Större delen af de exemplar, som förete karaktärer af denna art, tillhöra någon af dess två hybrider. Poa irrigata Lindm. Former, hörande till denna art, synas ingalunda vara sällsynta på strandängar och ha observerats mångenstädes, t. ex.: Djurö, Hästskären o. fl. på Runmarö; Möja, Korsholmen; Ornö, Lättinge och Lervassa; Värmdö, Lindalssundet och Träskö storö; Länna, Humblö; Österåker, Lervik och Älgö. Poa palustris L.: Djurö, Runmarö fl.; Möja, Söderholmen. Polygala amarella Crantz: Länna, Långö. Polygonum Raji Bab.: Djurö, Hästskären. Potentilla minor Gilib. X verna L.: Ornö, Lättinge. Poterium Sanquisorba L.: Ornö, Lundby; Östra Ryd, Bogesund. På Ornö, där den vid Lättinge, Kråkmora och Lundby på ett stort område förekommer mycket talrikt i ursprungliga samhällen (klippspringor och bergskrefvor) med utprägladt sydliga, xerotherma arter, gör den absolut intryck af att vara ursprunglig; vid Bogesund är den däremot troligen adventiv. Prunus avium L.: Ornö, Stora Brevik och Bodal, mycket talrik och i jättestora exemplar. Förvildad men fullt naturaliserad. Ranunculus bulbosus L. floribus plenis: Östra Ryd, Röskär. 127 R. fluitans Lam. v. Baudoltii :Godr) f. marinus (Fr): Länna, Klipping. R. polyanthemos L.: Möja, Söderholmen; Östra Ryd, Frösvik och Boge- sund. Rubus cemwsius L. var. ramosus Neum.: Blidö, Norrsund. Rumex domesticus Hn. X obtusifolius L.: Värmdö, Bergängen. Samolus Valerandi L.: Djurö, Runmarö fl. mellan Kila och Lerkila; Värmdö, Träskö storö. b Saxifraga tridaetylites L.: Örnö, Lättinge och Kråkmora. Scabiosa Columbaria L.: Djurö, Runmarö nära Hvitträsket. STENHAMMARS uppgift i WAHLENBERGS Flora suecica ed. I om dess förekomst på »Mörtö och Bunsö» är något obestämd, då i denna trakt finnas två Bunsöar, Mörtö Bunsö och Kymmendö Bunsö. Omöjligt är ju ej, att uppgiften tillkommit genom en felläsning af den förstnämnda öns något egendomliga dubbelnamn, men å andra sidan förefaller det ej otroligt, att den skulle kunna finnas på Mörtö, då denna är en af skärgårdens på urkalk rikaste öar. Tyvärr har jag ej varit i tillfälle att genom besök på platsen söka taga reda på, hur härmed förhåller sig. Scirpus compressus (L.) Pers.: Solna, Bergshamra. S. parvulus Lightf.: Djurö, Runmarö i viken S om Lerkila; Länna, Långö; Södersunda juli 1914 (G. LAGERHEIM). S. Tabernemontani Gmel.: Ornö, Lervassa; Värmdö, Träskö storö. S. uniglumis Link.: Djurö a.: Utö fl.; Länna a. i skärgården; Öster- åker fl.; Östra Ryd fl. Sedum album L. v. pallens Hn.: Ornö, Lättinge. S. rupestre L.: På Runmarö, där jag sett den vid Långvik och på ber- get N om Gatan, torde den säkert vara fullt vild. S. sexangulare L.: Östra Ryd, Frösvik. Selaginella ciliata (Lam.) Opiz.: Blidö, Köpmanholm; Djurö, Runmarö nära Lerkila och N om Nore. Senecio viscosus L.: Djurö, Hästskären. Sesleria coerulea (L.) Ard.: Värmdö, Träskö storö. Sium latifolium L.: Östra Ryd, Färjstället. Sorbus Aria (L.) Crantz: Djurö, Runmarö vid Kila. S. Aucuparia L. "glabrata (W. & Gr) Hedl.: Möja, Söderholmen, en buske. S.: fennica (L.) Fr.: Djurö, Runmarö fl. vid Hvitträsk. Stachys silvatica L.: Östra Ryd, Rydboholm och Montebello. Stellaria graminea IL. X palustris (Murr.) Retz.: Djurö, Runmarö nära Holmflyn, täml. talr. (är en forma subpalustris). S. palustris (Murr.) Retz.: Djurö, Runmarö fl.; Möja, Söderholmen. Thlaspi alpestre L.: Djurö, Runmarö nära Holmflyn. Trifolium fragiferum L.: Värmdö, Träskö storö. T. procumbens L.: Östra Ryd, Frösvik. Triticum junceum L. X repens L : Djurö, Sandhamn. Valerianella olitoria (L.) Poll.: Ornö, Lättinge; Östra Ryd, Färjstället. Veronica longifolia L. v. maritima L.: Djurö, Hästskären. V. longifolia L. X spicata L.: Djurö, Runmarö mellan Kila och Nore. 128 Viola canina (L. pe. p) Rehb. v. crassifolia Grönv.: Värmdö, Träskö storö. V. hirta L.X odorata L.: Östra Ryd, Rydboholm. V. mirabilis L.: Östra Ryd, Rydboholm. V. odorata L.: Östra Ryd, Rydboholm. V. Riviniana Behb. Xx rupestris Schm.: Ornö, Lundby. V. rupestris Schm.: Djurö, Runmarö vid Gatan; Ornö, Lundby. Woodsia ilvensis (L) R. Br. v. alpina (Bolt.) Aschs. & Gr.: är allmän öfverallt på Runmarö, där urkalken går i dagen. Zannichellia pedicellata :Wg.) Fr.: Djurö, Hästskären. Z. polyearpa Nolte: Österåker, Älgö. Sten Selander. IN. MEMORTAM: Axel Richard Ekblom. 1/2 1858, + /e 1914. Den 17 augusti 1914 afled helt plötsligt i sitt hem i Stockholm Natur- historiska Riksmuseets tecknare artisten AXEL RICHARD EKBLOM. Döds- orsaken var hjärtförlamning. Med AXEL EKBLOM gick icke blott en rikt begåfvad konstnär utan äfven en fin och nobel personlighet ur tiden. Hans lott hade under hans 40-åriga arbete i vetenskapens tjänst tyvärr icke alltid varit den bästa. Af de skä- ligen små ritaranslagen i Akademien hade E. att uppbära en hans ta- lang föga motsvarande timpenning. En följd af denna knappa timlön var att han aldrig kunde unna sig väl- behöflig hvila. När sommaren stun- dade och semestern vinkade icke blott intendenterna utan äfven vaktmästarne vid Riksmuseet, måste E. skaffa sig arbetsförtjänst på annat håll. Lyck- ligtvis tog då mången gång Bergianska trädgården hans skickliga penna och pensel i anspråk. Det oaktadt skulle han säkerligen icke kunnat nödtorftigt försörja sig och sin familj, om han ej i sin hustru, THÉRÉSE EKBLOM, f. JANSSON, haft en lika god som energisk arbetskamrat. Icke få äro ju äfven de teckningar och mål- 129 ningar, som bära båda dessa framstående artisters namn. Hos EKBLOM skulle själfklart på grund af det ofvan sagda en stark längtan efter en tryggare ställning vid museet göra sig gällande. Denna längtan, mer än berättigad efter alla de vetenskapliga afhandlingar han med sin flitiga och vana hand illustrerat, blef aldrig uppfylld. Döden befriade honom oväntadt från dagsbekymren och framtidsoron. AXEL EKBLOM föddes på Kungsholmen i Stockholm den 7 febr. 1858. Fadern var trädgårdsmästaren ANDERS EKBLOM. Ar 1877, således 19 år gammal, började han rita och måla vid Riksmuseet. Aren 1878—1886 studerade han därjämte samtidigt vid Konstakademien. Vid Vetenskaps- akademien har han bl. a. arbetat åt intendenterna SMITH, WITTROCK, AURIVILLIUS, LINDMAN, LÖNNBERG och SJÖSTEDT. FE. har sålunda illu- strerat nära nog samtliga afhandlingar och uppsatser i Acta Horlti Bergiani, AURIVILLIUS' »Lepidoptera» m. fl. afhandlingar, SJÖSTEDTS »I Västafrikas urskogar» och »Kilimandjaro—Meru-expeditionen» samt kolorerat flertalet bilder i LINDMANS »Nordens Flora». Han har dessutom illustrerat K. BOHLINS »Botanik» (1907) och »Hälsolära» (1911), utfört planscherna till A. TULL- GRENS »Våra vanligaste skadeinsekter» samt bilderna i Entomologisk tid- skrift. En mängd större och mindre afhandlingar på botanikens och zoologiens fält hafva därjämte naturligen under årens lopp af honom försetts med teckningar eller målningar. I detta sammanhang förtjänar omtalas, att EKBLOMS namn blifvit hugfäst genom MALMES brasilianska art Oxype- talum Ekblomii samt att likaledes en ny Datura, som E. just skulle, när han sjuknade, afbilda i Bergianska trädgården kommer att bära hans namn. E. var medlem af Konstnärsklubben sedan år 1894. Vid 1897 års ut- ställning tilldelades E. guldmedalj för vetenskapliga teckningar och mål- ningar. Hvad som utmärkte EKBLOMS arbete var stor noggrannhet och ob- jektivitet. Han undvek sorgfälligt all slags konstlad effekt i såväl teck- ning som målning. Han bemödade sig framför allt att få sina bilder verklighetstrogna, sanna, se dar hans stora företräde framför mänga s.k. vetenskapliga artister. E. var dessutom själf en god och intresserad iakttagare, hvilket i hög grad underlättade samarbetet med honom. «Icke så få karakteristiska detaljer torde också haft hans öga att tacka för sitt vetenskapliga inregistrerande. Som fallet ofta är med konstnärsnaturer var E. känslig för förståelse och vänlighet under arbetet. Rönte han intresse och sympati — och det förtjänade sannerligen hans goda och gedigna konst — var han själfva arbetsglädjen personifierad. Det var under sådana helgdagsstun- der af sitt lif AXEL EKBLOM skapade de bilder, som skola bära hans namn till eftervärlden, bilder, hvilka genom sitt höga sanningsvärde långt in i en aflägsen framtid skola stå såsom ett vältaligt bevis på säker och samvetsgrann, svensk ikonografisk konst. E. Lundström. Svensk Botanisk Tidskrift 1915. z Rudolf Bryant-Meisner. Fd koks ar eflek Den 9 maj 1914 afled i Stockholm efter någon månads sjukdom filosofie kandidaten RUDOLF BRYANT-MEISNER, 25 år gammal. Bland de konti, där RUDOLF BRYANT-MEISNERS död är en post på de- betsidan, är botanikens ett. BRYANT-MEISNER var officiellt zoolog och dock ligger så godt som allt, han under sitt alltför korta lif hann producera, på botanikens fält. Redan som skol- yngling debuterade han med en vacker, tillsammans med S. SELANDER utförd undersökning öfver »Blombesökande in- sekter på Kullen 1908», publicerad i Sv. Bot. Tidskr. 1909. Vidare har han ägnat flere somrar åt Stockholms skär- gårds botaniska utforskande. Särskildt har han tillsammans med SELANDER äran af Ramsmoraöns botaniska upp- täckande (jfr. Sv. Bot. Tidskr. 1909 p. (172) (174), samt 1913 p: 220) I själfva verket var det som fängslade RUDOLF BRYANT-MEISNER lika mycket botanik som zoologi. Han var en na- turentusiast i detta ords djupaste och bästa bemärkelse, i viss mån en »natur- historiker» af gamla stammen. Därmed må icke vara sagdt att han saknade sinne för afledd, exakt empirisk forsk- ning. Tvärtom, han skulle aldrig för- fallit till ett andefattigt dyrkande af scientia amabilis> i form af torr och ytlig deskription. Men hans starka omedelbara naturintresse gjorde honom allt det han sysslade med till scientia amabilis och garderade honom från att tappa kontakten med den fria naturen, med det lefvande lifvet utom laboratoriet. Fjärilar och blommor var det som väckte gossens och yng- lingens naturvetenskapliga intresse. När sedan detta hos mannen växte på djupet och blef till en fråga hvarför, växte alltjämt naturkärlekens blommor friska i hans själ och tankarnes fjärilar återvände alltjämt att suga honung därur. R. BRYANT-MEISNER var följdriktigt en naturskyddsman af renaste vatten, sådan som där äfven bland naturvetenskapsmän och naturskydds- entusiaster af olika snitt finnes allt för få, med den vida blicken, den friska entusiasmen, den flammande indignationen. Jag såg alltid i honom 131 ämne till en svensk CONWENTZ, som skulle fört vår naturskyddsrörelse ett stort steg framåt, upp ur den vågdal, där vi efter kraftansträngningen 1904—1909 befinna oss, tack vare det svenska lynnets tröghet och benä- genhet att finna allt »bra som det är». Ett hade lifvet hunnit lära min vän: svårigheten att få något uträttadt här i landet till naturskyddets fromma. Han nedlade ett energiskt arbete på att få den redan nämnda intressanta och fagra Ramsmoraön räddad åt vetenskap och eftervärld, tyvärr utan framgång. Nu är öns jungfrulighet oskärad genom hägnad, betning, röjning och odling. Det är vemodigt glädjande, att nu, då det på sätt och vis redan är för sent, initiativ tagits af teknolog SIDNEY BRYANT-MEISNER till räddande af hans broders kära ö. Tomrummen efter dödens skördar pläga vara lyckligt snarfyllda. RU- DOLF BRYANT-MEISNER hörde till de människor, efter hvilka saknaden länge skall kännas. Hans lif gaf visserligen mindre resultat än förhopp- ningar. Men han skall sent glömmas af dem som hade förmånen lära känna honom under hans korta, flärdlösa och föga uppseendeväckande lefnad. Hans väsens ärlighet och äkthet, finheten och noblessen i hans personlighet voro så utan vank och brist, att man i denna skröpliga värld sällan träffar motstycken. Jag skildes ofta från honom med samma känsla, som om jag nyss stått inför ett stort konstverk: en förnimmelse af ren luft som efter ett sommarregn, en känsla af på en gång ödmjuk- het och tillförsikt, af att själf vara en bättre människa. Lars-Gunnar Romell. NOTISER: Till professor Bergianus efter framlidne professor V. B. WITTROCK utnämnde Vetenskapsakademien den ”!/2 1915 lektorn och docenten d:r RoB. E. FRIES, Upsala. + Till lektor i biologi och kemi vid Lunds högre allm. läroverk ut- nämndes den ?/2 1915 docenten d:r OTTO GERTZ, Lund. sk Till den efter BENGT LIDFORSS lediga professuren i botanik vid Lunds universitet hafva samtliga sökande förklarats kompetenta. I första för- slagsrummet har uppförts docenten H. NILSSON-EHLE, Lund, i andra och tredje docenterna H. KYLIN, Upsala, och H. LUNDEGÅRDH, Stockholm, samt i fjärde docenten O. GERTZ, Lund. aj Till ledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala har valts professor N. WILLE, Kristiania. 132 ( Ur Svenska sällskapets för antropologi och geografi Hedinfond har till- delats amanuensen J. A. HEDE, Lund, 100 kronor för studier öfver flyt- mark mellan Kebnekaise och riksgränsen och "docenten G. SAMUELSSON, Upsala, 300 kr. för fortsatta växtgeografiska undersökningar i Dalarne. Sällskapet har dessutom beslutit tilldela docenten C. SKOTTSBERG, Up- sala, sin Retziusmedalj i silfver. Aflidne. Den framstående botaniska målarinnan vid Landtbruksaka- demien fröken HENRIETTE SJÖBERG afled natten till den 7 febr. 1915 å Serafimerlasarettet i Stockholm i en ålder af nära 73 år. Den 29 januari 1913 afled i Stockholm den lärde privatmannen, far. makologen, fysiologen och botanofilen KARL FREDRIK BJÖRN i en ålder af nära 60 år. Sin efterlämnade stora förmögenhet (o. 3 millioner kr.) har han donerat till allmänna stiftelser och inrättningar af olika slag, däribland till Upsala Botaniska Trädgård, som erhöll en summa af 200,000 kronor. &x Af räntan af den Hahnska donationen har Vetenskapsakademien till- delat docenten J. FRÖDIN 400 kr. för växtbiologiska studier i Torne Lapp- mark och amanuensen E. LUNDSTRÖM 400 kr. för resa till Färöarna, Is- land och Spetsbergen. Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1915. Till tidskriftens medarbetare. Redaktionens adress är Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms vg skola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrifna samt noga genomsedda — äfven beträffande skiljetecken — för undvikande af korrekturändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet bestridas af författaren. -Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) "Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt understrukei i manuskriptet). 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i manuskriptet). Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen bi- fogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt möjligt undvikas. | Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt vetenskap- ligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska,. eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. Manuskript, som ej är skrifvet på svenska, bör åtföljas af upp- gift om, hvem som verkställt eller granskat öfversättningen till det främmande språket. Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktionen. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- keriet får ej äga rum. Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag afgiftsfritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfverenskom- melse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgisafdelning - lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. rn 3 TT SÅ IN CARANE RA " INNEHÅLLSFÖRTECKNING STOCKHOLM, NYA TRYCKERI-AETIEBOLAGET 1915. Bid. OK. V. OSSIAN DAHLGREN, Uber die Uberwinterungsstadien der — = DES Pollensäcke und der Såmenanlagen bei einigen Angiospermen....... NR Kn " AUG. HEINTZE, Om synzoisk fröspridning genom fåglar. [Uber syn- Zz vå E | > Zzoische Samenverbreitung durch die Vögel.]... 1 - SONEN: G:SON BLOMQVIST, Ståndortens inflytande på Cirsiom AcKOlA FREE 00 L. (Der Einfluss des Standortes auf Cirsium acaule L. Deutsches ÖPRSANE ren ESA Resumé Pp; 28). 228 AN = L. P. REINHOLD MATSSON, ”Öfversikt af de Hörlsnrapnide forsmögla LR Fk 0 5 af Rosa mollis Sm. [Öbersicht der POrdet rön älaren Formen der ÖREN oo > Rosa mollis Sm. Mit lateinischen Diagnosen da FREE ER oe ; AR cv SK 5 ; . Es ; HAE FR. E ÅHLANDER, Förteckning öfver svensk botanisk litteratur under PG åren 1909 och 1910: [Verzeichnis der schwedisch botanischen RESER da ooo Litteratur in den Jahren 1909 und 1910. - sedolodsppnes neka INS NERSE SMÄRRE MEDDELANDEN z AN 2 cc E. TH. FRIES, Spridda SVA RIREGEra RARE bidrag. [Vermischte pfaniof- MRI KA geographische Beiträge.] . / - 108 A. SÖRLIN, Floristiska anteckningar från "Östergötland sommaren TR 1914. - [Floristische Anfselektöngen aus Östergötland im Sommer f 3 1914]... NS T13 TN Fr VG SCBINAR DU RIETZ, TiChonalögioka- anteckningar från östra Små- - FANS land. RE RödRg RAA aus dem östlichen Små- 4 Belos land] .. RTR POLAR > I NG NNE No BURT: DO. MALME, ”Lichenes suecici exsicgati. ” Fase. 16—18. EPS RE oo OSTEN SELANDER, Några tillägg till »Stockholmstraktens växter. Är [Nachträge zu »Stockholmstraktens växter» (= >»Die Pflanzenp = —- RN der Stockholmer-Gegend>)]. ............sss-es ss FR ER > IN MEMORIAM AR AXEL RICHARD EKBLOM af E. Lundström Kan care FERRGSRE MA Ned RUDOLF BRYANT-MEISNER”af Lars-Gunnar Romell KS F.N NOTISER deg SA Utgifvet den 15 April 1915. 5 a 7 Tidskrift Utgifven af Svenska Botaniska Föreningen Redigerad af T. VESTERGREN BAND 9 1915 S HÄFTE 2 SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS cr styrelse och redaktionskommitté > 2 ; , under år 1915. NÖLE ktyrslacs SA RB. SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vice oräförande; T. LAGERBERG, sekreterare; T. VESTERGREN, redaktör; F. R. AULIN, skattmästare; J. BERGGREN, E. HEMMENDORFF, O. JUEL, = & — 6. LAGERHEIM, G. MALME, HJ, NILSSON. z ÖR Redaktionskommittä:. - | INR ADIS BIRGER, R. FRIES, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, R: SERNANDER, T. VESTERGREN. Prenserbonkafsiften (för personer ej tillhörande Svengka, Bor | - taniska Föreningen) är 15 kronor. FA Medlemsafgiften för år 1915, 10 kronor, torde inbetalas till skatt pu "mästaren, d:r F. R. AULIN, Stockholms Högskola, DrottninggntAra 118, Stockholm Va. 2 -Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgångar af tid-. ; skriften till ett pris af 5 kr. Pr band för årgångarna 1.—B; Ta KE LE för de följande: Uk SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. Bb. 9, Hu. 2. GRÄNSER OCH ZONER I STOCKHOLMS YTTRE SKÄRGÅRD LIBRAR AF NEW YoR TANICA LARS-GUNNAR ROMELL VARDEN. Uttrycket >»trädgräns> användes, så vidt jag kunnat finna, för våra skärgårdars vidkommande först af HÄYRÉN (1900, p. 226). Det användes icke af BERGROTH (1894), som liksom HÄYRÉN stu- derat den finska SW. skärgården. HÄYRÉN indelar sin skärgård i fyra längszoner, en yttersta trädlös zon, hafsbandet, och tre inre trädförande, yttre skärgården, inre skärgården och kusten. BERG- ROTH generaliserar på ett annat sätt. Han indelar öarna och kob- barne efter storlek och topografi i sex klasser, klippor, »klobbar»>, stengrund, skär, holmar och öar, oberoende af deras geografiska läge, och karaktäriserar dessa klasser botaniskt. BERGROTHS indel- ning är således rent edafisk, HävrÉns har åtminstone tycke af något klimatiskt. Dock mildras den skenbart konträra motsätt- ningen mellan BERGROTH och HÄYRÉN dels därigenom att HÄYRÉN karaktäriserar sina zoner topografiskt, dels genom att BERGROTH anmärker att »klippor», »klobbar» och »skär» hufvudsakligen eller talrikast förekomma i den yttre skärgården, »stengrund» däremot i den inre. SERNANDER och efter honom SELANDER (1914, p. 321) ha upp- tagit den HÄYRÉNSKA mera klimatiska synen på tingen. Hos SeE- LANDER är det klimatiska betraktelsesättet påfallande. Han visar oss två gränser, innerst en »maritim tallgräns» och därutanför en »maritim trädgräns>. Den mellan dessa liggande — dock »ej öfver- allt utbildade» — zonen kallas efter SERNANDER den »maristoma björkzonen>», och denna liksom området utanför trädgränsen karak- täriseras såsom fattig på sydliga och rik på nordliga arter. Paral- Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 10 134 lelismen med fjällens klimatiskt betingade zoner är ju fullständig och säkert tänkt, om än ej klart uttalad. Under några somrar har jag besökt Stockholms yttre skärgård i botaniska ärenden, speciellt dess yttersta delar vid och utom träd- gränsen, och därunder äfven kommit att bilda mig en uppfattning om valören af och orsaken till de båda Sernander-Selanderska gränslinjerna. A priori ligger det intet orimligt i att antaga att skärgårdszonerna ha sin orsak mer eller mindre direkt i klimatiska faktorer. Ju längre aflägset en liten ö ligger från det egentliga fastlandet, dess mer utprägladt maritimt blir naturligtvis dess klimat. Salthalten i atmosfären kan tänkas spela in (FRÖDIN) 0. S. V. Mina iakttagelser i skärgården och på Gotland ha emellertid gif- vit mig den bestämda uppfattningen, att dessa och dylika klima- tiska faktorer här direkt ha mycket liten betydelse och att den egentliga orsaken till trädgränsernas uppkomst och förlopp är de edafiska förhållandena i sammanhang med en klimatisk faktor, vinden. Det första villkoret för uppkomsten af en trädvegetation är en viss grad af lä, av vindskydd. Detta kan synas ej vara händelsen i en del fall, t. ex. på Gotland, där tallskogen mångenstädes trif- sam och kraftig går ända ner till hafsstranden. I sådana fall skaffar emellertid skogen lä åt sig själf. Marken är sådan, att träden kunna växa hvar som helst och sålunda bilda täta falanger, som tränga segrande fram där de enskilda individerna icke skulle kunna göra det. I Stockholms skärgård däremot och speciellt den yttre, som här närmast angår oss, är berggrunden blottad i så stor utsträckning, att skogens framryckning ej kan ske i dylik sluten ordning, och den blir därför i mycket hög grad beroende af de vindskydd, som terrängen kan erbjuda. Äfven de allra stormhär- digaste af de trädarter, som bebo vår skärgård, lida af vindens uttorkande inverkan under vintern och kunna därför i regel icke enstaka uppnå trädform annat än på vindskyddade platser. Så säger t. ex. HÄYRÉN (1914, p. 88) om Sorbus Aucuparia, som ju anses särdeles stormhärdig: »Die Höhe ist von dem Windschutze gegen SW abhängig; je höher die schätzende Felsenpartie ist, desto höher wird die Eberesche. Die im Sommer äber die Windfläche hinauswachsenden Äste vertrocknen im Winter». Jfr HÄYRÉNS fisgitafl 157 Detsamma gallerutstexssalen) semin Fig ue Det första som blir land, när ett landskap som Stockholms 135 skärgård höjer sig ur hafvet, är rundkulliga, isslipade och denude- rade bergstoppar. De erbjuda hvarken vindskydd eller jord. Det är intet märkvärdigt, att den yttersta skärgårdszonen öfverallt är trädlös. Den senare utvecklingen af dessa små landembryoner i mån af fortskridande landhöjning är nu ganska olika allt efter det upp- dykande landskapets topografi och geologiska beskaffenhet, om det My Rö Förf. fot. 1914. Fig. 1. Alar med vinddödade toppskott. Kallskär, Rådmansö. t. ex. är ett gnejsigt relieflandskap som Södertörn eller ett grani- tiskt lågt och rundkulligt som t. ex. större delen af Blidö skärgård. Det förra landskapet har större nivåskillnader, framförallt i smått. De drunknade dalarne mellan bergen äro djupa, deras botten blir ej så snart land. Långgrunda stränder äro mycket sällsynta. Hol- marnes profil är ofta tämligen liflig, särskildt där gnejslagren stupa, med afsatser, gröpper och små branter. Blidölandskapet däremot alstrar en skärgård af annan typ. Långgrunda stränder finnas ända ut i hafsbandet, dalbottnar komma snart till synes, närlig- gande holmar förenas ofta genom uppgrundningar, som bli till näs. Bergen äro rundkulliga, med planhyflade krön, jämna, släta. 136 Detta gör att de för växtlighet lämpliga ståndorterna bli af olika karaktär och utveckla sig olika. Å ena sidan gröpper med grop- mossar—små hedar med ris och renlaf—lämpliga platser för tallen. Å andra sidan stränder—strandängar—örtbackar (SELANDER p. 323; friska fältbackar» BERGROTH p. 36 ex p., jfr nedan) —löfängar i lä mellan bergknallarne. I förra fallet uppstå därför bergsöar, klädda af tall på lämpliga, tillräckligt vindskyddade platser -— och sådana äro här icke sällsynta uppe på själfva bergen, tack vare Förf. fot. 1911. Fig. 2. Landskap från Ut-Fredel, Rådmansö. den lifligare topografien —, i det senare öar utan tall och öfver hufvud utan trädvegetation uppe på de släta bergen, men med löf- trädsvegetation i dalarne. Denna motsättning finns äfven i finska skärgården. BERGROTH omtalar att allmogen där åtskiljer »bärgholmar» och »ängesholmar», hvaraf de förra »karaktäriseras af den ofvan skildrade ris- och mossformationen, som betäcker deras bärggrund på vida sträckor upptill», de senare åter »alltid ha en riklig och ofta yppig löfträds- vegetation vid stränderna äfvensom på sluttningarna mot dälderna>, (p- 34). Associationsföljden i »bärgholmarnes» gröpper ända till det stadium, då de erbjuda lämpliga ståndorter för tallen, är detaljeradt skildrad af HÄYRÉN (1914; jfr speciellt hans skemata pp. 73, 74, 75 och 91 samt inledningen pp. 36, 37). Dylika samhällen finnas äfven all- 137 mänt på »ängesholmarne> i sprickor och af isen »upplockade»> (SAHLSTRÖM) grunda, ofta skarpkantiga klippbäcken, skärgårdsbornas »bäckar>». Men de bli här aldrig af betydelse såsom säte för en trädvegetation, då vindskyddet saknas (jfr SAHLstTrömMS figurer pp. 16 och 18). Hos HävrÉN finner man däremot icke någon beskrifning på en typisk »örtbacke». I sitt sista arbete (1914) sysslar han endast med bergens vegetation. I en tidigare uppsats (1902) har han be- Förf. fot. 1912. Fig. 3. Örtbacke, Kallskär. (Dryopteris spinulosa, Juniperus, Chamaenerium &c. handlat tillandningsområden, men intet af dem han beskrifver lig- ger utom trädgränsen. Han behandlar där dessutom nästan ute- slutande själfva strandvegetationen. Det enda han säger om till- landningar i den trädlösa regionen är att »de äro mycket små (någon m?)» (1902, p. 160). Hans undersökningsområde (Ekenäs skärgård) torde också närmast få jämföras med Södertörn: »Die herrschende Gebirgsart ist ein grauer, stark schiefriger (kurs. af mig) Gneis-Granit» (1914 p. 21). Och den maritima trädgränsen mar- keras inom området af tallen: »Vid trädgränsen uppträda tall, gran, al, björk och rönn, dock mest tall» (kurs. af mig) etc. (1900, p. 226). 138 Hos BERGROTH (1. 'c. p. 36 ff.) återfinna vi däremot de örtbackar, som äro löfängarnes ursprung. Dock innefattar han i sina »friska fältbackar> både dessa örtbackar och de ur dem framgaående löf- ängarne, hvarigenom hans skildring blifvit väl skematisk. SELANDER meddelar (1. c. p. 323) en uppteckning från en örtbacke på Brunskär i Möja, således innanför skogsgränsen. Då litteraturen således hittills synes sakna uppteckningar från typiska örtbackar utanför trädgränsen, vill jag tillåta mig meddela ett par sådana. SELANDER utskiljer från örtbackarne blockmarker, kännetecknade af gröfre markbetäckning och annan vegetation. Mig synes denna distinktion onödig och mindre opportun, då de båda typerna utan gräns öfvergå i hvarandra och det dessutom finnes ett flertal andra varianter af örtbacken. Jag innefattar så- ledes äfven SELANDERS blockmarker i begreppet örtbacke. Skiktindelningen och frekvensbeteckningen i mina uppteck- ningar äro de Hultska (HULT pp. 17 och 64) med SERNANDERS (1900 p-. 4) modifikationer. De förekommande mossorna har läroverks- adjunkten K. A. OsEniuUs haft godheten genomse. D:r H. DAHL- STEDT har välvilligt konfirmerat bestämningen af Galium saxatile, för hvilken jag icke tordes lita enbart på mig själf, då arten förut endast är funnen på en lokal i Stockholmstrakten (Gillinge skgd i Nämndö. De öfriga tvenne lokaluppgifterna i Stockholmstraktens växter äro felaktiga. De afse, enligt benägen uppgift af mag. TÄCK- HOLM, ej G. saxalile utan G. silvestre). Nomenklaturen är densamma som i Lunds Bot. Förenings För- teckning (1907). Uppteckningarna stamma från Kallskär i Rådmansö. I. Kallskär !/7 14. — Dalgång, 20 m. bred, sluttar mot söder 1:10. Nedanför vik med Arundo Phragmites. 1) Närmast stranden ett 5—10 m. bredt bälte med allt dåligare och glesare Arundo-stånd: aAvDCE=0: d) Tunnsådd—enstaka Arundo Phragmites. e) Rikliga Juncus "Gerardti, Scirpus uniglumis dominerande. Strödd Calamagrostis neglecta. ; f) Strödd Myosotis caespitosa. Enstaka Caltha palustris, Plantago maritima. Rikliga Myosotis-groddplantor. Strödd Galium palustre. —-— I 139 Tunnsådd Glaux maritima. 2) Där ofvan ett 3 m. bredt bälte med dominerande Juncus +Gerardi: FDC, d:=0. e) Riklig Juncus "Gerardi. Tunnsådd Calamagrostis neglecta. fy) Strödda Carex Goodenowit, Plantago maritima. Tunnsådda Odontites simplex, Parnassia palustris. Enstaka Plantago major. g) Tunnsådda Bryum pseudotriquetrum, Myosotis-plantor. 3) Därpå följer ett 5 m. bredt bälte med dominerande Carex Goodenowii och Festuca rubra: r0rcrd = 0, e) Ymniga—rikliga Carex Goodenowii, Festuca rubra. Fläckvis strödd Ranunculus acris. Tunnsådda Caltha palustris, Carex disticha. Enstaka Cirsium palustre plantor, Lychnis flos cuculi. f) Tunnsådda Galium uliginosum, Juncus "Gerardi, Ophioglossum vulgatum, Parnassia palustris, Plantago maritima. Enstaka Myosotis caespitosa, Pedicularis palustris. Tunnsådda Bryum pseudotriquetrum, Myosotis-plantor, Parnasstia- - ES plantor. I öfre kanten på detta bälte dessutom: e)—f) Tunnsådda—strödda Orchis incarnata, Linum catharticum, Rhinanthus major. 4) 10 m. bredt bälte (början af örtbacken). Dels utan al (midten af dalgången): DAG dd =0:; e) Riklig—strödd Briza media. Tunnsådda Carex disticha, Festuca rubra. Enstaka Orchis incarnata. f) Riklig—strödd Carex panicea. Tunnsådda Carex capillaris, Linum catharticum, Sesleria coerulea, Trifolium pratense (på gränsen mot 5). Enstaka Galium uliginosum, Vicia Cracca. fj=g) Tunnsådd Primula farinosa. Dels med al (längs kanterna, i lä af berget): a = 0. b) Enstaka Alnus glutinosa. c = 0. d) g) 140 Riklig—strödd Filipendula Ulmaria. Tunnsådda Angelica silvestris, Avena pratensis. Enstaka Geum rivale. Riklig—strödd Briza media. Tunnsådda Festuca rubra, Galium verum, Melica nutans. Enstaka Ranunculus acris, Rhinanthus major, Vicia Cracca. Rikliga—strödda Carex Goodenowii, Sesleria coerulea. Tunnsådd Anthoxanthum odoratum. 5) Den typiska örtbacken med Juniperus: PrecE=05 Enstaka Arundo Phragmites, Cirsium palustre. Strödd Briza media. Tunnsådda Festuca rubra, Juniperus communis. Enstaka Geum rivale, Orchis incarnata, Plantago lanceolata, Pla- tanthera bifolia, Ranunculus acris, Rubus saxatilis. Riklig Sesleria coerulea. Strödda Linum catharticum, Rhinanthus major. Tunnsådda Rubus saxatilis, Trifolium pratense. Enstaka Carex capillaris, Carex Goodenowii. Tunnsådd —enstaka Bryum pseudotriquetrum. 6) Torrare facies med mindre Sesleria: 105 (G= (0 Enstaka Arundo Phragmites, Festuca elatior, Rhamnus Frangula en buske, Valeriana. Strödda—tunnsådda Agrimonia Eupatoria, Briza media, Galium verum, Hypericum perfoliatum, Juniperus communis, Origanum vulgare. Enstaka Angelica silvestris, Carex disticha, Festuca rubra, Filipen- dula Ulmaria, Geum rivale, Vicia Cracca. Tunnsådda Festuca ovina, Galium verum, Linum catharticum, Ophioglossum vulgatum, ÖOriganum vulgare, Rhinanthus major, Rubus saxalilis, Sesleria coerulea. Enstaka Erigeron acris, Fragaria vesca, Gentiana "lingulata, Juni- perus communis, ÖOrchis incarnata, Veronica Chamaedrys, Vero- nica officinalis, Vicia Cracca. Fläckvis Hylocomium splendens, Hylocomium triquetrum. 7) Allt flere och större tufvor eller platta ruggar af Juniperus med: Al 10; = 0 141 d) Enstaka Anlihriscus silvestris, Arundo Phragmites, Geum rivale, Valeriana. e) Dominerande Juniperus communis samt tunnsådda—enstaka Agri- monia Eupatoria, Filipendula Ulmaria, Hypericum perfoliatum, Origanum vulgare, Veronica longifolia Vv. maritima. f = 0 eller enstaka Ophioglossum vulgatum. g) = 0 eller Hylocomium splendens. Mellan tufvorna exempelvis: DG d, ee = 0; f] Tunnsådd Origanum vulgare. Enstaka Gentiana "lingulata. g) Riklig Cetraria islandica. Strödd Cladina. Tunnsådd Ophioglossum vulgatum. Eller: arbe, dd =0; e)—f) Riklig—strödd Origanum vulgare. Enstaka Filipendula Ulmaria, Geum rivale, Luzula pallescens, Rhinanthus major. g) Tunnsådda Festuca ovina, Hylocomium splendens, Ophioglossum vulgatum. Enstaka Cetraria islandica. Eller: aroRNcE = 0: e) Enstaka Hypericum perfoliatum, Tanacetum vulgare. f]j Strödda—tunnsådda Agrimonia Eupatoria, Anthoxanthum odoratum, Briza media, Galium verum, Hypericum perfoliatum, Rhinanthus major, Rubus saxatilis. Enstaka Filipendula Ulmaria, Geum rivale, Linum catharticum, Luzula pallescens, Orchis incarnata, Veronica Chamaedrys. g) Strödda—tunnsådda Festuca ovina, Hylocomium splendens, Ophio- glossum vulgatum. Enstaka Fragaria vesca. Eller: ARDTCd=0; e) Tunnsådda Origanum vulgare, Veronica longifolia Vv. maritima. Enstaka Agrimonia Eupatoria, Melica nutans, Vicia Cracca. f] Riklig—strödd Galium boreale. Tunnsådd Fragaria vesca. Enstaka Linum catharticum, Veronica Chamaedrys. Ya? 142 g) Ymnig—riklig Cladina. Tunnsådd Festuca ovina. 8) Öfverst mot berget (omkring 15 m.) Juniperus och Chamaenerium dominerande: Fört. fot. 1914. Fig. 4. Örtbacke, Kallskär. (Motsvarar uppteckningen under I, 8). AR DNe=0: d) Riklig—strödd Chamaenerium angustifolium. Tunnsådd Anthriscus silvestris. Enstaka Hypericum perfoliatum, Rosa sp., Scrophularia nodosa. e) Riklig Juniperus communis. Strödd Filipendula Ulmaria. Tunnsådda Agrimonia Eupatoria, Origanum vulgare, Vicia Cracca. Enstaka Dryopteris Filix mas, Rubus idaeus. fj =0 eller tunnsådda—enstaka: Galium verum, Hypericum perfoli- atum, Origanum vulgare, Vicia Cracca. g) = 0 eller gles Hylocomium splendens med enstaka Ophioglossum vulgatum. Eller, annan facies (jfr fig. 5): 143 anne = 0, d) Enstaka Anthriscus silvestris, Chamaenerium angustifolium. e) Riklig Juniperus communis. Strödd Polygonatum odoratum. fj Enstaka Botrychium Lunaria, Origanum-plantor. M Fört. fot. 1914. Fig. 5. Örtbacke, Kallskär. (Polygonatum-facies). = 0. I. Kallskär !/714. Dalgång, 10 m. bred, uppåt smalare, med pordlig sluttning och exposition. Nedanför strandäng med domi- nerande Carex Goodenowii samt Fläckvis rikliga Lychnis flos cuculi, Myosotis caespitosa, Odontites simplex. Strödda—tunnsådda Anthoxanthum odoratum, Briza media, Calama- 8 grostis neglecta, Carex capillaris, Carex Goodenowii, Carex panicea, Festuca rubra, Galium boreale, Galium palustre, Linum catharticum, Listera ovata, Triglochin maritimum. Enstaka Angelica silvestris, Caltha palustris, Cirstum palustre, Orchis incarnata, Parnassia palustris, Pedicularis palustris, Ranunculus acris, Ranunculus auricomus, Triglochin palustre. 144 Ofvanför strandängen örtbacke med snår af: ANDE 10: c) Riklig—strödd Chamaenerium angustifolium. d) Dominerande Juniperus communis. Tunnsådd Urtica dioica. Enstaka Agrimonia Eupatoria, Filipendula Ulmaria, Ribes alpinum, Rubus 1daeus, Vicia Cracca. e)—f) Enstaka Galeopsis-plantor, Veronica longifolia Vv. maritima, Vicia Cracca. S=(0; Mellan snåren antecknades: Gl, (0 d) Tunnsådda Allium Scorodoprasum, Festuca rubra. Enstaka Anthriscus silvestris, Calamagrostis epigejos, Poa pratensis, Stellaria graminea. e) Riklig Galium boreale. Tunnsådda Anthoxanthum odoratum, Geum rivale. Enstaka Erigeron acris, Filipendula Ulmaria, Platanthera bifolia, Ranunculus acris, Rumex Acetosa, Veronica longifolia v. maritima. fj Tunnsådda Achillea Millefolium, Briza media, Galium boreale, Galium verum, Linum catharticum, Veronica Chamaedrys, Vicia Cracca. Enstaka Fragaria vesca, Myosotis collina. a (0: Längre upp 1 skrefvan sammanflytande meterhög vegetation af: a, bb, € = 0. d) Rikliga Chamaenerium angustifolium, Dryopteris Filix mas, Dryop- teris spinulosa, Juniperus communis. Enstaka Allium Scorodoprasum, Anthriscus silvestris, Calamagrostis epigejos, Galium boreale, Geum rivale, Ranunculus acris, Scrophu- laria nodosa, Tanacetum vulgare, Urtica dioica, Valeriana, Vicia Cracca. & I SM Längs bergväggen Dryopteris spinulosa ensam dominerande. Jag har medtagit dessa utan tvifvel tröttsamt långa uppteckningar i deras helhet, emedan de synas mig ge en rätt klar bild af ört- backen, dess förekomstsätt och skiftande utseende, dess brokiga sammansättning. De båda örtbackar, som uppteckningen gäller, ha helt säkert direkt framgått ur gamla stränder och strandängar efterhand som 145 landet höjde sig. BERrRGROTH skildrar (1. c. p. 37—38) hur »fält- backsvegetationen» vinner mark på ett annat sätt, hur den tränger uppåt bergsluttningarne och invaderar mark, som tidigare upptagits af en hedartad risformation, efterhand som myllan blir rikligare. HESSELMAN (1904 p. 332) drar riktigheten af denna uppgift i tvifvels- mål. Jag tror emellertid att BErGrRoTH har rätt; jag tror mig ha gjort flere observationer i samma riktning. Här följa två uppteck- ningar af högt liggande torra örtbackar på Kallskär, som syntes ha utvecklats på detta sätt. Jfr vidare ofvan en del af uppteckningarna under I, 7). HI Kallskär 9/6 14; Torr örtbacke; ruta 5 x 10 m.: SD: G= 0, d) Strödda Chamaenerium angustifolium, Juniperus communis. Tunnsådda Cirsium palustre, Tanacetum vulgare. Enstaka Anthriscus silvestris, Dryopteris Filix mas, Phalaris arundi- nacea, Ribes nigrum, Rumex Acetosa, Scrophularia nodosa. e) Strödd Origanum vulgare. Tunnsådda Dryopteris Filix mas, Dryopteris spinulosa. Enstaka Calluna vulgaris, Rubus idaeus telningar, Rubus saxatilis, Rumex Acetosa, Veronica longifolia v. maritima, Vicia Cracca. f) Riklig—strödd Festuca ovina. Tunnsådda Agrimonia-rosetter, Festuca rubra, Galium verum, Ori- ganum vulgare. Enstaka Galium saxatile, Peucedanum palustre, Rubus saxatilis. g) Strödd Cladina. Enstaka Botrychium Lunaria, Cetraria islandica. IV. Kallskär ?9/6 14. Torr, låg, hedartad örtbacke; ruta 3 Xx 5 m.: ND rE=0 d) Tunnsådd Chamaenerium angustifolium. Enstaka Arrhenaterum elatius. e) Riklig Calluna vulgaris. Strödd Juniperus communis. Tunnsådda Empetrum nigrum, Filipendula Ulmaria, Melica nutans, Vaccinium uliginosum. Enstaka Angelica silvestris, Cirsium palustre årsplantor, Galium boreale, Geum rivale, Listera ovata, Origanum vulgare, Platan- thera bifolia, Rosa sp., Rubus saxatilis, Scrophularia nodosa, Va- leriana, Veronica longifolia v. maritima, Vicia Cracca. 146 fy Enstaka Linum catharticum, Luzula pallescens, Ophioglossum vul- gatum, Orchis incarnata. g) Strödda Aulacomnium palustre, Cladina, Hylocomium splendens, Thujidium abietinum. Enstaka Ophioglossum vulgatum. I alla händelser lämna dessa uppteckningar goda exempel på den blandning af fuktighets- och torrhetsälskande växter om hvarandra, som är så karaktäristisk för den trädlösa skärgårdszonen, hvarom mera nedan. Märk t. ex. förekomsten af Listera ovata, Ophioglossum, Orchis incarnata och Peucedanum palustre tillsammans med Cladina m. fl. På små fläckar kunde marktäcket bildas af täckande Cla- dina med Ophioglossum och en och annan OÖOrchis incarnata stic- kande upp ur laftäcket. Örtbackarna intaga som nämnt alldeles de lokaler, som innanför trädgränsen upptas af löfängar, och jag anser det alldeles otvifvel- aktigt, att de senare utvecklas ur de förra. Pioniären synes vara al; jfr ståndortsant. ofvan. Först när alen med dess följesvenner fått fast fot, beredes vägen på allvar för löfängens kommensaler (jfr HESSELMAN p. 324). Ett godt arbete beträffande mullbildningen är dock utan tvifvel undangjordt af örtbackens växttäcke (jfr ofvan). Löfängens utbredning inom den edafiskt gifna ramen synes äfven, när den en gång börjat, gå relativt fort; påfallande mellanformer äro anmärkningsvärdt sällsynta. Rönnen synes märkligt nog knappast ha någon betydelse som pioniär åt löfskogen. Den förekommer visserligen på snart sagdt hvarenda kobbe ända ut i hafsbandet, men mest på ställen, där den icke har någon framtid, i små usla, dödsdömda exemplar. Särskildt är den vanlig i de små gropmoss—hed-samhällena. För- klaringen på detta i förstone nog så förbluffande faktum tror jag ligger i rönnens egenskap af ornitokor. De ornitokorer, som ha förmånen att vara gynnade af de härute förekommande fågelarterna, synas nämligen ha ett stort försteg i spridningsmöjligheter framför växter med annat spridningssätt. I detta hänseende rätt belysande synes mig en liten statistik, som jag uppgjort på grundvalen af en floristisk detaljundersökning, som jag tillsammans med min numera aflidne vän RUDOLF BRYANT-MEISNER gjorde i Fredlarnes skärgårdar (Rådmansö socken; SE—E om Blidö) sommaren 1911. Området 147 ligger helt utanför maritima trädgränsen. Det indelades i 17 små enheter, hvardera bestående af en eller några få små öar. För hvar och en af dessa små enheter upprättades en fullständig för- teckning öfver funna supramarina kärlväxter. Totalantalet arter var 203. Af dem antecknades 71 inom flere än 10 enheter, sak- nades alltså å högst 404; 41 funnos inom flere än 15 enheter, saknades således å högst 10724 (procenttalen afrundade); 20 arter funnos inom alla 17 enheterna. Inom dessa grupper hade följande antal biologisk bärfrukt (bråktalen afrundade): Af 203 förekommande arter 17="!"/12 » 71 å minst 60 & lokaler > » 8—=!!/9 >» 41 » » 90 > » » > 7=1/6 > 20 » 100 » » » > 5—1/, Eller på annat sätt uttryckt: Af 17 förekommande bärfruktiga arter saknades: 8="/; å högst 40 4 lokaler (af öfriga !/s) MOE E 10 >» » (> » 1/5 5) SE RE ingen lokalk(5 ae: De bärfruktigas öfverlägsna förmåga att tillgodogöra sig alla befintliga ståndorter är ju uppenbar. Till jämförelse med de ofvan meddelade uppteckningarna från Kallskärs örtbackar meddelas här en uppteckning från löfäng på Ängsskär, Blidö socken, omkring en half mil från Kallskär. V. Ängsskär ?/7 14. Löfäng med sluttning mot W. Nedanför grusstrand. 1) Ytterst: Enstaka Aira bottnica, Scirpus maritimus, Triglochin maritimum. 2) Därinnanför (2 m.) dominerar Scirpus uniglumis: De 10; e) Ymnig Scirpus uniglumis. Enstaka Aster Tripolium, Triglochin maritimum. f) Enstaka Caltha-plantor, Carex Oederi, Glaux maritima. g) Tunnsådd Glaux maritima. 3) 2 m. bredt bälte med dominerande Juncus "Gerardti: a, Db, &= 0. 148 d) Riklig Calamagrostis neglecta. Tunnsådd Festuca rubra. e) Ymnig Juncus "Gerardi. fy Tunnsådda Caltha palustris, Centaurion Erythraea, Glaux mari- tima, Myosotis caespitosa. Enstaka Rhinanthus major. Rikliga groddplantor. Fläckvis Ceratodon purpureus. 4) 3 m. bredt bälte med dominerande Carex disticha: aANbyre — 0; d) Ymnig—riklig Carex disticha. Tunnsådd Festuca rubra. Enstaka Filipendula Ulmaria. e) Tunnsådd Myosotis caespitosa. Enstaka Caltha palustris. Tunnsådda Galium palustre, Myosotis caespitosa plantor. Rikliga groddplantor. Fläckvis Ceratodon purpureus. 5) 5—10 m. alsnår: 2 = (Ms b) Riklig Alnus glutinosa. Enstaka Sorbus Aucuparia. 4 3 -— JR a) c) Enstaka Viburnum Opulus. d) Riklig Filipendula Ulmaria Tunnsådd Urtica dioica. Enstaka Angelica silvestris, Geum rivale, Listera ovata. e) Tunnsådda Geum rivale, Listera ovata, Melandrium silvestre, Stachys palustris. Enstaka Epilobium parviflorum. f==40: g) Strödda—tunnsådda—enstaka groddplantor. Innanför alsnåren vidtar löfängen, än glesare, magrare och tor- rare, än tätare och rikare. Jag har anteckningar från tre ståndorter med olika facies: 6) Omedelbart innanför alsnåren, där uppteckningen under 5) gjordes, relativt torr facies med glest trädbestånd och tämligen stark sluttning (åt W): 2 = (0 b) Strödd —tunnsådd Populus tremula. Enstaka Betulae, Fraxinus excelsior. 149 c) Enstaka Cirsium palustre (1,5 m.), Populus tremula, Sorbus Aucupa- ria, Viburnum Opulus. d) Rikliga—strödda Arrhenaterum elatius, Calamagrostlis epigejos, Dac- lylis glomerata. Tunnsådda Avena pratensis, Festuca rubra, Geum rivale, Poa tri- vialis. Enstaka Allium oleraceum, Anthriscus silvestris, Brachypodium pinnatum, Brachypodium silvaticum, Rumex Acetosa. e) Rikliga—strödda Geranium sanguineum, fläckvis dominerande, Melica nutans. Tunnsådda Clinopodium vulgare, Convallaria majalis, Filipendula hexapetala, Hypericum perfoliatum, Origanum vulgare, Polygona- tum odoratum, Populus tremula plantor, Primula veris, Rumex Acetosa, Vicia Cracca. Enstaka Agrimonia Eupatoria, Brachypodium pinnatum, Filipen- dula Ulmaria plantor, Juniperus communis, Lathyrus pratensis, Listera ovata, Plantago lanceolata, Rubus saxaltilis. f) Strödda Achillea Millefolium, Filipendula hexapetala, Fragaria vesca, Galium verum. Enstaka Veronica Chamaedrys, Veronica officinalis. g) Fläckvis strödd Hylocomium triquetrum. Tunnsådd Ophioglossum bland Hylocomium. 7) Lummigare facies med mycket Listera: Ar—J0: b) Strödda Betulae, Populus tremula, Sorbus Aucuparia. Tunnsådd Viburnum Opulus. Enstaka Prunus Padus. ec) Tunnsådd Ribes alpinum. Enstaka Lonicera Xylosteum. d) Tunnsådda Dactylis glomerata, Festuca rubra, Filipendula Ulmaria. Enstaka Angelica silvestris, Avena pubescens, Rumex Acetosa. e)—f) Rikliga—strödda Galium boreale, Listera ovata, Melica nultans. Tunnsådda Achillea Millefolium, Filipendula hexapetala, Geranium sanguineum, Geum rivale, Lathyrus pratensis, Melandrium sil- vestre, Polygonatum odoratum, Primula veris, Rubus saxatilis, Vicia Cracca, Viola Rivinianau. Enstaka Botrychium Lunaria, Clinopodium vulgare, Inula salicina, Ranunculus acris. g) = 0 eller tunnsådd Hylocomium triquetrum. Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 11 150 8) På sina ställen finns Gymnadenia, stundom tämligen talrikt. Följande är en uppteckning från ett dylikt parti: = 0 b) Rikliga Beltulae. Strödda Populus tremula, Sorbus Aucuparia, Viburnum Opulus. c) Tunnsådd Avena pubescens. Enstaka Brachypodium pinnatum. d) Tunnsådd Brachypodium pinnatum. Enstaka Calamagrostis epigejos. e) Strödda—tunnsådda Festuca rubra, Gymnadenia conopsea, Listera ovata, Polygonatum odoratum, Ranunculus acris. Enstaka Briza media, Filipendula hexapetala, Thalictrum flavum. f) Rikliga—strödda Achillea Millefolium, Galium boreale, Plantago lanceolata. Tunnsådda dConvallaria majalis, Filipendula hexapetala steril, Filipendula Ulmaria d:o, Linum catharticum, Melampyrum crista- tum, OÖriganum vulgare. Enstaka Clinopodium vulgare, Galium uliginosum, Galium verum, Geranium sanguineum, Inula salicina, Lathyrus pratensis, Poten- tilla erecta, Vicia Cracca. g) Strödd Hylocomium squarrosum. + Utom den beskrifna utvecklingsgången af örtbackar till löfängar finns en annan, som äfven ger upphof till en löfvegetation, och som jag därför för fullständighetens skull vill nämna några ord om. Det är BERGROTHS »löfskogskärr» (1. c. p. 38). De uppkomma ur större, långsamt igenväxande vattensamlingar, som ha tillräckligt vindskydd. Löfträdsvegetationen är en buskvegetation af framför- allt Salices (aurita, cinerea) och Betulae. De synas i de af mig när- mare kända trakterna knappast ha någon betydelse för utbildningen af andra löfträdssamhällen. De synas ändra sin fysionomi mycket långsamt. Ända långt innanför barrskogsgränsen (som här löper innanför löfträdsgränsen) finner man dem likadana eller snarare recessivt utvecklade, med nästan bara viden, t. ex. på Möja-öarna. En zonbildande faktor, som jag hittills icke berört, men som i recent tid säkerligen haft stor betydelse, är människans inverkan, som verkar 1 riktning af den maristoma löfzonens utbredning inåt. I de trakter af yttre skärgården, där barrträd äro sällsynta, äro de nämligen mycket eftersökta, ty de kunna som virke till åror etc. 151 icke ersättas af löfträ. Följden är också den, att de utrotas. På Svartlöga t..ex. har förr funnits barrskog, som nu är försvunnen så när som på två tallar. BERGROTH omnämner samma sak från finska skärgården (1. c. p. 14—16). Där skulle »ryssen» vara skuld till förhållandet. Det finnes naturligen i verkligheten alla öfvergångar mellan de båda ötyper, jag ofvan urskilt, öar, som kunna lämna trefnad åt både den ena och andra vegetationstypen. Alla generalisationer och skemata, hvarmed vi för att få bättre öfverblick linjera upp den förvirrande verkligheten, äro sannare eller falskare, hur man vill, än denna, men aflägsna sig i alla händelser därifrån. Jag tror dock, att mitt skema är mindre ägnadt att vilseleda än SELANDERS i vissa fall är. Jag opponerar ej mot indelningen i längs- zoner öfverhufvud. Det synes mig vara en nyttig generalisation. Men det synes mig oriktigt att pressa in hela skärgården i skemat tallgräns—maristom björkzon—trädgräns, samt att vilja karaktärisera den maristoma björkzonen och den trädlösa zonen som speciellt nordliga. SELANDER medger att den »maristoma björkzonen» icke öfverallt är utbildad, men han är för fången 1 sin kanske omedvetna sträf- van att få fram en parallelism med fjällen för att någonstädes draga löfskogsgränsen innanför tallgränsen. Han låter dem högst samman- fallaa Om man t. ex. I. c. p. 322 betraktar förloppet af hans här gemensamma trädgräns i trakten mellan Askö och Utö, således där Södertörns gnejsmassiv går ut i hafvet, finner man att den från SE. udden af Askö buktar in mellan Kolgårdsholmen och Fifång, tangerar Toröns sydudde och Järflottauddens sydspets, buktar in för det trädlösa Mellsten och sedan fortsätter utanför Nåtarön och vidare uppåt. Denna linje är enligt kartan ett korrekt uttryck för barrskogs- gränsen. Men löfskogsgränsen skulle gått längre in: skurit Askö och Fifång, gått öfver det löfbevuxna Kråkskär, innanför Kolgårds- holmen, innanför hela Järflottaudden och ända upp till Bedarön åtminstone innanför Yttre Gården. Detta fortfarande enligt kartan. Själf har jag tyvärr endast sett dessa trakter från ångbåtsdäcket, men hade då det intrycket, att kartan riktigt återger förhållandena. Där således löfskogsgränsen går innanför tallgränsen, har man ingen ledning af SELANDERS karta. På de ställen däremot, där 152 hans gräns delar sig, så att tallgränsen går ett stycke innanför träd- gränsen, kunna vi på kartan konstatera, att topografien är mer eller mindre »ängsholmarnes>. T. ex. komplexen Gillinge—Villinge— Biskopsö—Långviksskär. Särskildt frappant framträder skillnaden i lutningsförhållanden i närheten af strandlinjen, om man betraktar sjökortet. Motsatsen mellan de af landgrundningsprickning svart- muskiga nyssnämnda ögrupperna med deras dimmiga konturer och t. ex. Harö—Möja-öarnes skarpt konturerade strandlinjer är slående. Norr om Möja, inom Blidö och Rådmansö skärgårdar är den »mari- stoma björkzonen» som bredast. Där härskar också den lågkulliga ofvan beskrifna Blidö-naturen. Området mellan tall- och trädgränserna kallar SELANDER som nämndt efter SERNANDER den maristoma björkzonen. Namnet synes mig mindre lyckligt valdt, därför att det leder tanken på fjällens björkzon. Bättre vore »den maristoma löfzonen» eller något dylikt. Ty som vi sett, är björken visst icke allenarådande inom denna zon. Jag kan ej heller gå in på SELANDERS åsikt att »björkzonens» flora skulle ha en särskildt nordlig karaktär, vara särskildt »fattig på sydliga arter». Af 54 af SELANDER uppräknade arter med nordgräns i Stockholms- trakten (1. c. p. 318) har jag i löfzonen inom de af mig närmare undersökta områdena (Rödlöga Storskgd, Ängsskärs, Norrpada, Fredlarnes och Kallskärs skgdr) af Blidö och Rådmansö antecknat: Allium Scorodoprasum Carex vulpina Brachypodium pinnatum Epilobium 'parviflorum SE Calystegia sepium Platanthera montana Cardamine hirsuta Rhamnus cathartica Vidare de af SELANDER som sydliga angifna: Brachypodium silvaticum Draba muralis Carex extensa Fragaria viridis SE Cochlearia danica Inula salicina SE Cynanchum Vincetoxicum SE Orchis mascula Af 35 af SELANDER (1. c. p. 316—317) uppräknade arter med nordlig eller arktiskt-alpin prägel har jag däremot i löfzonen endast antecknat gran samt: Atra bottnica Cirstum heterophyllum Carex. capillaris Cornus suecica Carex norvegica Draba incana 153 Och björken åtföljes ända ut till trädgränsen, förutom af asp, al, hägg m. fl. triviala träd, af Fraxinus och, fastän sällsynt, Taxus. På tal om Taxus vill jag begagna tillfället att beriktiga en upp- gift, som i SELANDERS afhandling genom ett missförstånd tillskrifves mig: »kand. L. G. RoMELL har observerat idgran ensam bildande trädvegetationen på en liten kobbe> (1. ce. p. 354). Antagligen afses Fig. 6. Sluttning med Tazxus. Norrpada, Rådmansö. den lilla vackra idförekomsten i Norrpada skärgård, Rådmansö. Långt ute är Taxus här visserligen, vid själfva trädgränsen, men ensam är den ingalunda. Den sällskapar, som synes af min bild fig. 6, med Fraxinus (de höga träden i bakgrunden) Populus tre- mula, Viburnum m. fl. på en visserligen anmärkningsvärdt gles, torr och mager löfbacke. Den utanför trädgränsen följande trädlösa zonen skall likaledes enligt SELANDER ha en nordlig karaktär. Icke heller detta finner jag så särskildt påfallande. Bland de 20 allestädes förekommande kärlväxterna i Fredals skärgårdar (se ofvan sid. 147) finnas bland ett öfvervägande flertal ubikvister, enligt uppgifter hos SELANDER och 154 HÄYRÉN 1914, två mer eller mindre nordliga, två mer eller mindre syd- liga och en sydostlig art. Mot den nordliga Cornus suecica står den syd- ostliga Allium Schoenoprasum, mot den relativt nordliga Rubus Chamae- morus de relativt sydliga Rumex crispus och Scirpus uniglumis. Rent op- tiskt kan man ju godt säga, att Cornus suecica och Rubus Chamaemorus ge denna zon dess karaktär, särskildt då de blomma, men det tror jag sammanhänger mera med deras egenskap af ornitokorer (se ofvan om Sorbus) än med deras nordliga kynne. Om man icke tar hänsyn till frekvensen, synes saken än mera tvifvelaktig. Af de ofvan nämnda 54 växterna med nordgräns i Stockholmstrakten har jag antecknat följande utom trädgränsen i Blidö och Rådmansö: Alliaria officinalis Brachypodium pinnatum Cardamine hirsuta Hypericum hirsutum Rhamnus cathartica. Vidare de af SELANDER och, inom ( ), HÄYRÉN som sydliga an- gifna: Agrimonia Eupatoria Agrimonia odorata SE Allium Schoenoprasum SE Campanula Trachelium Cochlearia danica Draba muralis (Festuca arundinacea) (Filipendula hexapetala) Galium saxatile (Geranium sanguineum) Isatis tinctoria SE (Linum catharticum) Mot dem stå de enligt samma Aira bottnica (Allium Schoenoprasum) Carex capillaris Carex magellanica Carex norvegica De af ofvan uppräknade arter, Lithospermum officinale (Melandrium silvestre) Melandrium viscosum SE (Ophioglossum vulgatum) Orchis sambucina (Origanum vulgare) (Rumex crispus) (Scirpus uniglumis) (Sedum acre) (Senecio silvaticus) Valerianella olitoria Veronica longifolia Vv. maritima SE källor mer eller mindre nordliga: Cornus suecica Draba incana Luzula pallescens (Matricaria maritima) Selaginella ciliata. som af SELANDER betecknas som sydostliga, äro utmärkta med ett SE. Det förtjänar anmärkas, att jag af dessa på öar under »Håga-nivån> (jfr SELANDER Pp. 343 ff.) -- 155 träffat samtliga med undantag af Cynanchum Vincetoxicum, samt dessutom Campanula Trachelium, som enligt SELANDER hör till dem, som endast förekomma ofvan sagda nivå. Jag har medtagit dessa listor mera för att visa, alt man utan svårighet med SELANDERS metod och med hans egna upp- gifter kan bevisa ungefär motsatsen mot hvad han själf kommit till, än därför att jag anser att dylika resonnemang ha något egent- ligt värde. Man lägge märke till diskrepansen mellan HävrÉNn och SELANDER beträffande Allium Schoenoprasum, som den förre kallar arktiskboreal och den senare sydostlig. Jag kan emellertid icke finna annat än att SELANDERS karaktärisering af de yttersta zonerna i skärgården som specielli nordliga till sin flora hvilar på lösa grunder. Vill man på något sätt generellt karaktärisera dessa zoner, synes detta mig i stället bäst ske genom att hänvisa på den redan om- nämnda brokighet midt i artfattigdomen, som är ett genomgående drag, detta såväl i floran som vegetationen. Nordliga och sydliga arter, xerofila och hydrofila växter förekomma om hvarandra. »Die borealen und meridionalen Arten begegnen einander am Meere» säger HÄYRÉN (1914 p. 168) och söker orsaken härtill i det maritima klimatets låga sommartemperatur å ena sidan, milda vinter å den andra. Brokigheten i vegetationen är anmärkt af HESSELMAN (1904, p- 447): »Auf den äussersten, kleinen Scheeren, die den äussersten Rand am Meere bilden, treten auch in der Vegetation viele Eigen- tämlichkeiten auf, was auch seinen Grund in der hohen Feuchtig- keit hat. Es ist z. B. dort nicht gerade selten, dass wahre Sumpf- pflanzen, wie Peucedanum palustre, Epilobium palustre, Lythrum Sali- caria in den kleinen Rissen wachsen, und diese bilden dann zusam- men mit wirklichen Felsenpflanzen, wie Sedum Telephium, Sedum acre, und einigen anderen sehr eigentämliche, kleine Pflanzenfor- mationen mit einer Bodendecke aus Cladina rangiferina. Aber auch der Boden und besonders die reichliche Humusbildung haben wohl Anteil hieran.> Jag har gjort talrika liknande iakttagelser. Jämför ofvan örtbacksuppteckningarna från Kallskär. Icke blott med af- seende på fuktigheten bli växterna mindre nogräknade ute på skä- ren, utan äfven beträffande mark och ljus eller rättare skydd för ljus. Skuggväxter växa ogeneradt midt i solskenet (Trientalis, orm- bunkar). Äfven detta är påpekadt af HESSELMAN (I. c. p. 447) och förklaras af honom likaledes genom hänvisning på den stora luft- fuktigheten. 156 Jag tror att man. kan underordna alla dessa fenomen en gemen- sam synpunkt: den minskade konkurrensen arterna emellan. Kon- kurrensens betydelse för utformningen af växtsamhällena har ofta blifvit framhäfd, ja den har berörts af snart sagdt alla författare som sysslat med växtgeografiska frågor, men nästan lika ofta, sy- nes mig, affärdats alltför lättvindigt till förmån för klimatiska funde- ringar. Ännu gälla WARMINGS ord (1902 p. 84): »Ein Faktor, der bei den Fragen nach der Verbreitung der Arten und der Bildung der Vereine nicht immer beröcksichtigt worden ist und den nament- lich NÄGELI hervorgehoben hat, darf nicht vergessen werden: der Kampf der Arten untereinander.» Han fortsätter: »Eine wie kleine Rolle namentlich die chemischen Unterschiede des Bodens spielen, zeigen z. B. die botanischen Gärten mit ihren von den verschiedensten Böden stammenden Pflanzen, die hier in demselben Boden vorzäöglich wachsen.»> — Man kommer verkligen ofta att tänka på en botanisk trädgård, då man ser växtsamhällena ute på skären. I Norrlands sydberg ha ANDERSSON och BIRGER funnit floristiska egendomligheter lika dem i skären: sydliga arter och fjällväxter om hvarandra på samma lokaler. Här måste detta förhållande förkla- ras enbart på grund af den minskade konkurrensen, ty här finns hvarken luftfuktighet eller atmosfäriskt salt att ta sin tillflykt till (jfr SERNANDER 1899 och FRÖDIN 1911 och 1912). D:r DAHLSTEDT meddelade mig en gång med anledning af ett föredrag, som jag höll om vegetationen på skären, att han på svedda och dylika platser i inlandet vid nykolonisationen sett egendomliga samhällen uppkomma, sammansatta af växter som normaliter icke höra ihop, samhällen som hade starkt tycke af dem jag beskrifvit från skären. Ännu ett bevis för konkurrensens afgörande betydelse. Hvad är det då som mildrar konkurrensen uti i hafsbandet? Det ringa artantalet, den omständigheten att så många arter äro ute- stängda. Först och främst äro en hel del uteslutna på grund af bristande spridningsförmåga. Dock är det förvånansvärdt, hur myc- ket växterna synas kunna uträtta i den vägen med små möjligheter. Phalaris arundinacea t. ex. och Glaux maritima, som äro vanliga ända långt ut, där milsvida vatten skilja öarna, ha bägge frön som sjunka i vatten, äfven sält (BIRGER p. 266). Phalaris reder sig väl därigenom att' fröna flyta med halmen. Hur den lilla Glaux bär sig åt är svårare att förstå. Kanske sprides den epizoiskt med strandskator o. d. Gynnsamt ställda äro som vi sett växter, som 157 spridas endozoiskt af fåglar. Dock gör sig helt säkert äfven bland dem ett skarpt urval gällande. Det är endast arter, hvilkas frukter ätas och bli i tillfälle att ätas af sjöfågel, som komma 1 fråga. Alla andra äro utestängda. Men äfven bland växter med tillräckliga spridningsmöjligheter sker ett urval på grund af de i visst afseende extrema förhållandena. ANDERSSON och BIRGER uppta vid förklaringen af de nämnda egen- domligheterna i sydbergens flora en indelning af fjällväxterna i >äkta»> och »oäkta», som gjorts af FRÖDIN (1911 p. 54). De »äkta» fjällväxterna kunna icke under några förhållanden fortkomma i låg- landet, emedan temperaturen är för hög, de »oäkta» däremot äro hänvisade till fjällen endast därför, att de annorstädes icke kunna uthärda konkurrensen. Jag tror att man på motsvarande sätt skulle kunna indela skuggväxter, sumpväxter etc. i mer och mindre äkta, d. v. s. mer och mindre specialiserade, mindre och mera plastiska. Från konkurrensen i skären utom trädgränsen äro nu t. ex. alla äkta skuggväxter uteslutna. De mindre äkta, mera plastiska, kunna däremot ha utsikter, om tilläfventyrs de arter, som eljes hindra dem från att sitta i solen, af någon anledning ha förhinder. I verk- ligheten äro naturligtvis inga växter fullkomligt »äkta». Hvarje växt har sitt speciella sätt att reagera på olika klimatfaktorer och olika kombinationer af klimatfaktorer, har sin speciella ekvation, som vi i intet fall ordentligt känna. Den enda säkert användbara integralen är konkurrensen. Med detta vill jag naturligen icke ha förnekat, att klimatiska fak- torer äro verksamma äfven vid utformningen af vttre skärgårdens vegetation och flora, exempelvis på det sätt som HÄYRÉN antar. Zonbildande tror jag dock som sagdt icke att de här verka. Det synes mig framgå redan af den ringa bredden af de ifrågavarande yttersta zonerna, jämförd med skärgårdens och dess vattenytors ut- sträckning, samt af det ringformiga förlopp, man ofta måste ge träd- gränsen (jfr SELANDERS karta p. 322). I hvarje fall torde det vara klart, att hafsbandet är den minst lämpliga ort man kan välja för att ur florans sammansättning söka dra klimathistoriska slutsatser. Detta är alltid vanskligt, här vansk- ligare än eljes. Klimatet kan ha varit varmare och kallare, fuk- tigare och torrare: alltid har vinden hvinit öfver skären, alltid ha vattnen varit vida, alltid har kampen därute varit som nu: hård och därför lätt. Ett slags klimatväxlingar böra haft särskildt liten utsikt att sätta spår efter sig: växlingar i fuktighet. Man må ha 158 hvilka åsikter som helst om den grad af delaktighet, som hafsluf- tens fuktighet har och haft i egenheterna i hafsbandets vegetation och flora, ett torde utan vidare vara klart: att denna fuktighet lokalt i hög grad bör ha neutraliserat verkningarna af eventuella torrare och fuktigare klimatiska epoker. Om det trots svagheten i bevis- ningen ligger något i SELANDERS iakttagelse att en del SE växter saknas under »Håganivån», så synes mig därför att man vid sökan- det efter orsaken till detta förhållande har att välja på snart sagdt hvilka klimatiska faktorer som helst utom växlingar i fuktighet. Man kunde t. ex. tänka på Östersjöns större salthalt under ifråga- varande tid, som måhända då var tillräcklig för att luftens sälta skulle kunna verka en viss fysiologisk torka, som FRÖDIN tror sig ha visat på västkusten. Bäst tror jag som sagdt det är att icke alls dra några slutsatser i dylik riktning af floristiska egendomlig- heter inom ett område, där växterna konkurrera under så säregna förhållanden, där jämvikten mellan arterna dessutom på grund af de vanskliga spridningsförhållandena är så labil, där tillfälligheter ha ett sådant spelrum som ute i hafsbandet. LITTERATURFÖRTECKNING. ANDERSSON, G., BERGGREN, JOH., HAMNER, J. W., INDEBETOU, G. och SYLVÉN, N.: Stockholmstraktens växter, Stockholm 1914. ANDERSSON, G. och BIRGER, S.: Den norrländska florans geografiska för- delning och invandringshistoria. Uppsala och Sthlm 1912. BERGROTH, O.: Anteckningar om vegetationen i gränstrakterna mellan Åland och Åbo-området. Acta Soc. pro Fauna & Fl. fenn. 11; n:o 3, 1894 (1895). BIRGER, S.: Uber den Einfluss des Meerwassers auf die Keimfähigkeit der Samen. Bot. Centralbl. Beih. Bd 21, 1907. FRÖDIN, J.: Om fjällväxter nedanför skogsgränsen i Skandinavien. Ark. fbr BERO: 6 LOT —»—: Tvenne västskandinaviska klimatfaktorer och deras växtgeografiska betydelsesk CATkK IS FEboEEE BA ri En:or to HESSELMAN, H.: Zur Kenntniss des Pflanzenlebens schwedischer Laub- wiesen. - Bot. Centralbl. Beih. . Bd 17, 1904. HÄYREN, E.: Längszonerna i Ekenäs skärgård. Geogr. Fören. Tidskr. 12 n:o 35—6, Helsingfors 1900. 159 HÄYREN, E.: Studier öfver vegetationen på tillandningsområdena i Ekenäs skärgård. Acta Soc. pro Fauna & Fl. fenn. 23, n:o 6, 1902. ——: Uber die Landvegetation und Flora der Meeresfelsen von Tvär- minne. Acta Soc. pro Fauna & Fl. fenn. 39, n:o 1, 1914. Hurt, R.: Försök till analytisk behandling af växtformationerna. Hel- singfors 1881. SAHLSTRÖM, K. E.: Glacial skulptur i Stockholms yttre skärgård. Sv. geol. unders. årsbok 7, n:o 5, 1913. SELANDER, S.: Sydliga och sydostliga element i Stockholmstraktens flora. SvaDot. tidskt. BAd-8; HK 3, 1914. SERNANDER, R.: Studier öfver vegetationen i mellersta Skandinaviens fjäll- trakter. 2. Fjällväxter i barrskogsregionen. Bih. K. V. A. Handl. Bd 24, 1899. ——: Studier öfver de sydnerikiska barrskogarnes utvecklingshistoria. SOCCK VS AG Handl: Bd 25, 1900: WARMING, E.: Lehrbuch der ökologischen Pflanzengeographie. Aufl. 2 (GRÄBNER) Berlin 1902. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. BD 9, H. 2. EN VARIATIONSSTATISTISK UNDERSÖKNING ARANTHEMIS TINETORIAGE AF OTTO GERTZ För några år sedan läste jag en i Svensk Botanisk Tidskrift offentliggjord notis, hvilken ger ett talande vittnesbörd om den fro- dighet, i vissa fall rent af luxurierande yppighet, som våra vanliga åkerogräs stundom kunna nå. Notisen i fråga, som författats af lektor SKÅRMAN, omnämner sålunda en Anthemis arvensis med icke mindre än 1,149 blomkorgar och tvenne föga mindre rik- blommiga individ af Matricaria inodora, af hvilka det ena hade utbildat 833, det andra 1,053 korgar. Rekordet i blomrikedom nåddes emellertid af ett Matricaria chamomilla-stånd, som, förutom talrika outslagna korgar, bar det för en annuell växt enastående rika antalet af 1,022 blommande eller redan utblommade korgar. Sommaren 1912 anträffade jag i Skurupstrakten (södra Skåne) ett rikblommigt exemplar af Anthemis tinctoria. Detta, som växte å en andra årets klöfvervall, visade följande utseende. Från rot- halsen utgingo 14 gröfre stjälkar, hvilka voro riktade radiärt och i jämn bågform böjda uppåt. Då dessa voro hvar för sig rikt förgre- nade, gåfvo de växten ett busklikt utseende. Blomkorgarnas totalantal uppgick till 276. De befunno sig vid tiden för undersökningen (den 23 juli 1912) i full blomning; endast några få, omkring tio, voro ännu outslagna.!) I jämförelse med den korgrikedom, som utmärkte de af SKÅRMAN omnämnda individen, var det beskrifna Anthemis-ståndet med sina ' Ett särdeles yppigt individ af Echium vulgare fann jag den 18 juni 1913 väx- ande i en grustägt vid Dalaled (Skurups socken). Det var mer än metershögt och räknade i den axlika blomställningen 90 partialinflorescenser (cymer), hvilket, med i medeltal 15 blommor i hvarje cyma, gör icke mindre än 1,350 blommor hos indi- videt i fråga. 161 276 blomkorgar, om också icke torftigt, dock mera blygsamt ut- rustadt. Det antal korgar, som fanns för handen, syntes mig det oaktadt vara tillräckligt för att tjäna som material för variations- statistisk undersökning. En sådan syntes mig här vara af ett visst intresse, då statistiken kunde grundas på räkningar utförda å ett och samma individ. Sedan gammalt har familjen Compositae varit föremål för varia- tionsstatistisk behandling, och särskildt har den numeriska varia- tionen hos korgarnas strålblommor utgjort ett klassiskt material för sådan forskning. LUDWIG, DE VRIES, LUCAS, TOWER, PEARSON, YuULE (se DAVENPORT, 69, 85 ff.)) SHULL, CHARLIER äro de vikti- gaste namnen bland den rad af forskare, som i detta hänseende ägnat familjen sin uppmärksamhet. Hvad beträffar Anthemis tinc- toria, föreligger emellertid öfver denna växt endast en icke fullt genomförd undersökning af LupwiG. I en afsina afhandlingar (I, 6) har han variationsstatistiskt behandlat växtens strålblomsantal och därvid å ett material af 305 korgar funnit följande variabilitet och frekvens: Antalet;strålblommor:' 17 18:19 20 21 22 23124 25 26 27 KNSKVelSS ocssposssers oc 4 4 21.61 1:382-28- 35-23 22 13 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 JAS ISTART GK ISSN ol DNE 39 40 41 42 Sega rg Frekvensens maximum ligger sålunda här vid strålblomstalet 21. Som ett fullt exakt uttryck för ifrågavarande variabilitet kan emellertid, såsom LuDpwiG själf framhållit, denna talserie ingalunda betraktas, då statistiken är grundad på ett relativt obetydligt under- sökningsmaterial och sålunda är allt för ofullständig. Enligt WEIissE (468) torde t. ex. sekundära maxima vara förhanden vid talen 26 och 34, ehuru detta icke kommer fram på det LuDwIG'SKA tal- materialet. !) Bortsedt från denna undersökning, hvilken LupwiG utfört å till större delen olika individ, har samme forskare (I, 6) gjort en sta- tistisk bestämning af strålblommornas antal å ett Anthemis tinctoria- stånd, som räknade 90 korgar. Variabiliteten tog sig där följande uttryck : ') Den undre gränsen för strålblomsantalets variation hos Asvthemis tinctoria ligger också betydligt lägre än LupwiG anger. Vid en i oktober 1910 företagen undersök- ning fann jag nämligen hos ett trettiotal, från olika individ stammande korgar strålblommornas antal växla från 12 till 34. 162 Strälblommor: 18-19k20021 22:23124125-126 27-28 29130 Erekwenss act nl 298-60 20012,-10 "IRl0OLI60 BENEN Äfven i detta fall gåfvo således räkningarna det resultat, att fre- kvensens maximum ligger vid talet 21. Något annorlunda förhöll sig det af mig undersökta individet. Det korgmaterial, jag kunde förfoga öfver, var ju, statistiskt sedt, icke förhållandevis stort, men undersökningen synes mig dock hafva sitt intresse, enär vid densamma individets samtliga korgar kommo i betraktande och räkningarna sålunda fullt exakt angifva den för- handen varande variabiliteten och dess frekvens. Korgarna voro, som nämndt, nästan alla fullt utslagna. De omkring 10 knoppar, som ännu icke utvecklats, voro anthesen så nära, att de utan svårighet kunde öppnas och äfven dessas strålblommor räknas. De erhållna talen har jag sammanställt i följande tabell, hvars öfre rad anger strålblommornas antal i resp. korgar och undre den däremot sva- rande frekvensen. 21022: 23 24025 20 20R282903003IK32033034 TOR25T23 16 2 FLOOR 25R 302081 SK21R20 KAN En inblick i de bestående variationsförhållandena vinnes må- hända bättre vid grafisk framställning af resultatet. Afsätter man på vanligt sätt å abscissaxeln i ett rätvinkligt koordinatsystem läng- der, motsvarande strålblommornas antal, och såsom ordinator linjer, hvilka angifva frekvensen af korgar med ifrågavarande strålbloms- antal, erhålles följande empiriska variationskurva (eller enligt PEAR- SON variationspolygon). Som af figuren framgår, är denna polytom och dess topp-punkter tre, belägna vid talen 22, 27 och 32. Den form, kurvan här erhållit, lät förmoda, att i föreliggande fall trenne i viss mån korrelativt förbundna, men i öfrigt af hvar- andra oberoende variationsförhållanden förelågo. A priori var det också uppenbart, att redan hos primäraxlarna en dylik varia- bilitet gör sig gällande i strålblomsantalet (kring talet 32) och på samma sätt en hos sekundäraxlarna (kring talet 27) och åter en hos tertiäraxlarna (kring talet 22). Att det förhåller sig på detta sätt, fann jag till en viss grad bekräftadt vid den ytterligare under- sökning, som jag företog af strålblomsantalet dels hos hufvudaxlar (primäraxlarna), dels hos sidoaxlar af första (sekundäraxlarna) och af andra ordningen (tertiäraxlarna). Då jag för ofvan meddelade statistik nödgats förbruka hela det material af blomkorgar, som ut- 163 vecklats å Anthemis-individet i fråga, företogs den senare undersök- ningen på andra relativt rikblommiga och förgrenade stånd af denna växt, hvilket med lätthet kunde ske, då den växte på åkern litet hvarstans. De två följande tabellerna angifva det strålblomsantal, jag härvid funnit å resp. axlar. I betecknar den blomkorg, som afslutar primäraxeln (hufvudaxeln eller en gröfre gren från rothalsen), 29 2 7 FE) 27 25 26 27 28 29 30 31 32 33 3 Fig. 1. Variationskurva för strålblomsantalet i korgarna hos Anthemis tinctoria. II,, II, etc. de i sekundäraxlarnas spetsar insererade korgarna. Den af de senare, som befinner sig närmast primäraxelns spets, (den akroskopa) angifves med II,, den åter, som sitter närmast dess bas, (den basiskopa) med II,,, resp. II,,. Tertiäraxlarnas korgar betecknas med III, —III,, hvarvid nummerföljden, på samma sätt som i förra fallet, afser korgarnas insertion å den relativa moderaxeln (II), räknadt från spetsen mot basen. Å några under- sökta grensystem voro vissa korgar defekta (särskildt å I och II), så att de icke kunde vid min undersökning komma i betraktande. Dessa angifvas i tabellen med ett streck. A—E, A,—C, äro de individ eller grensystem, hvilkas korgar blifvit undersökta. Tabell I. Blomkorg. Strålblomsantal. Zl R GE AN DIES I 34 31 34 32 35 J 217 22 24 23 33 ING 32 21 23 24 dd a Pe Lag rg NR "32 II, Härn2g DÅ, 93030 II; SÅ 24, 22 ID 320020 IT; 27 164 Tabell II. Blomkorsg. Strålblomsantal. År B, C, I -— — 33 II; 30 = = II, 34 — 2 IT 23 III, 20 III. 21 I 30 33 27 IT, 24 23 22 HO 23 DM — — 28 III, 21 21 IT, 21 I 21 TNE — — 29 IT, 21 21 23 III, 22 il III. 21 II; — — 27 III, 21 21 21 III, 21 23 21 10 29 — 28 00 23 21 21 III. 22 2) IN 2 2 TS 21 23 23 IE 2 21 10 22 III. 22 I 26 , OR 23 III, 241) III. 21 III, 21 I 22 IC 21 IG a 22 1 I grensystemet B, bar tertiäraxeln III, å sekundäraxeln II, därjämte en sido- ställd kvartäraxel (IV,) med 21-blommig terminalkorg och på samma sätt tertiär- axeln III, å sekundäraxeln II, en kvartäraxel (IV,), hvilken i den ändställda korgen hade endast 15 strålblommor. 165 Den statistik, jag senast meddelat, är visserligen allt för ofull- ständig för att medgifva en matematisk analys af den förut be- skrifna, på undersökning af ett individ grundade variationskurvan. Det framgår emellertid otvetydigt, att primäraxlarnas korgar inne- hålla det största antalet strålblommor (31—35) och tertiäraxlarnas det minsta (21—24). Hvad beträffar sekundäraxlarna, förefanns hos dessas korgar, som synes, en mera betydande variationsbredd (21—34), i det att strålblommornas antal växlade mellan det högre värde, som erhållits för primäraxlarnas strålblomsantal, och det lägre, som tertiäraxlarnas visar. Tillämpas nu dessa slutsatser på ofvan beskrifna fall, så kom- mer man till den uppfattningen, att kurvan för individets totala variation i fråga om strålblomsantalet i själfva verket representerar en summationskurva, uppkommen genom kombination af de tre, hvilka angifva variationen i berörda hänseende hos primär-, sekundär- och tertiäraxlarna hvar för sig. Huru de senare kurvorna själfva äro byggda, kan icke med bestämdhet angifvas, då härför erfordras elt rikhaltigare empiriskt material än som i detta fall stått till mitt förfogande. Som bekant, leder en statistisk undersökning af strålblommornas numeriska variation inom familjen Compositae i regel till polytoma kurvor. LupwiG beskrifver dessa på följande sätt (IV, 100): »>Die Variationscurven der Compositen-Randstrahlen haben sämmtlich, soweit sie bisher bestimmt wurden, die Hauptgipfel bei den Zahlen HESTIRIEONACEL 3, 0, 0; få, 21,34 bBorketen: sowobludienmo- nomorphen wie die mit secundären Maximis versehenen. Auch die secundären Maxima liegen, soweit sie besonders hervorragen, haupt- sächlich bei diesen Zahlen. Daneben kommen am häufigsten und allein noch regelmässig die Doppelten und seltener weitere Vielfache dieser Zahlen vor. . .2!) Den kurva, som visar ifrågavarande variation hos det af mig undersökta Anthemis-individet, har, som ofvan betonats, topp-punkter vid talen 22, 27, 32, sålunda vid tal, som följa med intervaller af 5 enheter. Såsom någon FiBOonaccr-kurva kan den tydligen icke utan vidare betecknas, men i betraktande af dess egenskap af summationskurva, får det icke anses otänkbart, att det här endast ') Se äfven VoGLers i litteraturförteckningen anförda uppsats, enligt hvilken den Lupwic'ska lagen till sin räckvidd betydligt inskränkes och i vissa fall torde få betecknas som definitivt ohållbar. Då Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 12 166 är fråga om skentoppar och att kurvans maxima kanske i själfva verket befinna sig vid talen 21, 26 (=2. 13), 34, hvilka utgöra Fi- BONACCI-sSeriens hufvudtal [se LUDWIG, RITTER (281), DE BRUYKER (60 ff.)) Denna uppfattning stödes till en viss grad däraf, att variations- bredden i fråga om sekundäraxlarnas strålblomsantal är helt be- tydlig, då den, som nämndt, sträcker sig in öfver det fält, som in- tages af specialkurvan för primäraxlarnas, och å andra sidan trans- gredierar öfver området för tertiäraxlarnas strålblomskurva. Man erhölle i sådant fall öfverensstämmelse med LuDpwiGSs statistik öfver de 305, från skilda individ härrörande korgarna af Anthemis tinctoria, där frekvensens maximum vid talet 21 är särdeles tydligt. Å andra sidan stämmer talet 34 väl med WeEissEs iakttagelser (468) å individ af Anthemis tinctoria från universitetsträdgården i Berlin, hos hvilka strålblommor med detta antal visade i ändställda korgar den största frekvensen. En med den beskrifna analog undersökning har HaAaAcKE ut- fört å Chrysanthemum corymbosum. Beträffande denna art, hvilken som bekant har korgarna anordnade i kvastlika inflorescenser, kom HaAaACKE (485 ff.) till det resultat, att strålblomsantalet är i samman- satta blomställningar en funktion af orten, som korgarna intaga på axeln, hvilket han anser bero på den olika näringstillförsel, som dessa erhålla genom stammen och dess grenar. En liknande uppfattning har WEissE uttalat i sin undersökning öfver Helianthus annuus (472). Denne fann nämligen, att strålbloms- kurvans toppar kunna genom näringsmodifikationer lida betydande lägeförskjutningar. WEIissE anmärker i detta sammanhang, att den af DE VRIES vindicerade uppfattningen, att polytoma variationskur- vor tyda på en blandning af olika raser, icke alltid har sin giltig- het, utan att sådana i många fall betingas genom näringsdiffe- renser. Då mina undersökningar å Anthemis tinctoria utförts å en- bart ett individ, är naturligtvis hvarje tal om rasblandning ute- slutet, och det kan här allenast vara fråga om kvantitativa, af olika näringsförhållanden härrörande (trofiska) växlingar, som vid blom- korgarnas anläggning gjort sig gällande.!') '" Ehuru det får anses som en digression utom ramen för detta meddelande, vill jag omnämna, att kort tid efter det blomkorgarna afskurits, började växtens blad och stamled att rödfärgas genom anthocyan. Denna färgning uppträdde först å de blad, som sutto närmast under korgarnas insertionspunkt, och fortskred där- 167 Bland de 7,666 strålblommor, som utvecklats i det beskrifna Anthemis-individets 376 korgar, företedde fem anomalier i kronans byggnad. Tre blommor hade nämligen läppformig krona, och hos två andra var blomkronan högt upp sambladig och rörformig. En normalt byggd strålblomma har inom Radiatae, till hvilken grupp släktet Anthemis hänföres, ett jämnbredt, i spetsen treflikadt bräm, som genomlöpes af 3 åå 4 kommissuralnerver. Hos de af mig iakttagna labiata blomkronorna var brämet kor- tare och bredare samt försedt med en smal, midt emot insere- rad flik, hvilken var i ena blomman rak, i de båda andra bågböjd, och hade hel, oflikad :spets (fig. 2 b—d). Kronan Fig. 2. — Anthemis tinctoria. a normal strål- var tydligen här läppformig Blomma, b—d Hppformiga, e och f tå bog 9-8 Na la strålblommor. Samtliga figurer äro 3 gånger efter skemat ”/s, såsom är inoim : förstorade. Compositae utmärkande för grupperna Mulisieae, Nassauvieae, släktet NXeranthemum m. fl. De två blad, som biida kronans öfverläpp, hade emellertid i Anthemis- blommorna vuxit fullständigt samman med' hvarandra på samma sätt som förhållandet är hos flertalet släkten inom familjen Labiatae. ifrån basipetalt, så att redan efter 14 dagar individet i sin helhet visade typisk höst- färgning. Bladen förde härvid anthocyan i öfversta palissadcellskiktet samt i hårens celler. Merendels förefanns anthocyan därjämte i de ofvan palissadparenkymet belägna epidermiscellerna, men kunde dock, som nämndåt, i flera blad här saknas. I stammen var hufvudsakligen epidermis, ofta äfven subepidermala cellskiktet anthocyanförande. Anthocyanbildningen hade i detta fall säkerligen framkallats därigenom, att blomkorgarna, som utgöra förbrukningsorter för bladens i riklig mängd bildade assi- milat, aflägsnats, hvilket i bladen och stamleden, som kvantitativt instämts för denna kraftiga näringsberedning och -tillförsel till de i utveckling varande korgarna, förorsakat en abnormt stor rikedom på sådant, vid anthocyanbildning verksamt plastiskt material. Se i öfrigt anm. 2, pp. LXXIII och LXXIV i mitt arbete »Studier öfver anthocyan>», där jag redogjort för analoga fall af anthocyanfärgning, samt pp. 399, 400 i samma arbete. GeEriCKE (341) har å Helianthus annuus gjort en utförlig undersökning af de anatomiska och morfologiska anomalier, som göra sig gällande i det vegetativa sy- stemet efter blomkorgars dekapitation. Några därmed identiska iakttog jag icke å Anthemis-individet, hvilket förklaras däraf, att dekapiteringen af försökväxterna ut- fördes vid GeERrIcKES undersökning redan vid korgarnas anläggning och sålunda skedde i mycket tidigt utvecklingsstadium, medan denna hos Anthemis företogs så sent, att korgarna redan öppnat sig. 168 Anthemis blommornas labiata kronform utgör tydligen ett fall af atavism, hvilket synes vara af särskildt intresse, emedan man sedan länge uppfattat de med 3-flikadt bräm försedda, s. k. falska tung- blommorna hos Compositae såsom i själfva verket läppformiga, ehuru med abortierad öfverläpp (E1iCHLER, 287). De två andra, hos Anthemis tinctoria iakttagna strålblommorna med afvikande krona hade utvecklats i form af ett långt och smalt, rakt eller bågböjdt rör af samma längd som normala tungblommors och hade ett kort, i dettas spets sittande bräm, hvilket var i ena blomman ensidigt och treflikadt, i den andra läppformigt med två oflikade, likstora läppar (fig. 2, e, fl. En sådan kronform synes inom Compositae komma i vissa fall till utveckling, när korgarna blifva fyllda. Det heter nämligen härom hos PENnziG (Il, 53): » Die normal zungenförmigen Strahlbläthen werden verlängert röhren- förmig, mit oft fänfspaltigen, trichterförmigen, oder mit zweilippigem Same Lo. > En om de tubulata Anthemis-strålblommornas erinrande kronforn: har HENRIKSSON påvisat hos en varietet af den vanliga Chrysan- themum Leucanthemum, utmärkt därigenom, att samtliga 1 korgarnas kant sittande blommor erhållit rörformig utbildning. Flera bland dem hade den tubulata kronformen modifierad i en och annan rikt- ning, men ingen var dock fullt identisk med någon af de hos Anthemis beskrifna blommorna. DE VrieEs har beskrifvit en ras af Chrysanthemum segetum f. fistu- losum (II, 384 ff.), hvars strålblommor mer eller mindre fullständigt ombildats till rörformiga. Efter figurerna att döma, var likväl dessas bräm betydligt bredare än de rörformiga blommornas hos Anthe- mis tinctoria. Ur den litteratur, jag rådfrågat, skall i denna notis ytterligare er- inras om ROoBBINS' undersökningar öfver strålblommornas variation hos Gaillardia aristata samt om DE VRIES” iakttagelser å Calliopsis tinctoria fistulosa. Hos Gaillardia aristata förete vissa blommor ten- dens till läppform, i det att förutom de tre brämflikar, som nor- malt äro förhanden, ofta ännu tvenne utbildas, hvilka med hvar- andra äro högt upp förenade. Äfven hos Calliopsis tinctoria fistulosa (II, 393) kunna tungblommorna, i likhet med de beskrifna läppformiga blommorna hos Anthemis, nå labiat utbildning. Jag har ansett mig böra till ofvan meddelade statistik bifoga dessa teratologiska notiser, emedan PENziGS handbok (II, 74) upp- 169 tager beträffande Anthemis tinctoria endast en af THOMAS iakttagen anomali, upplösning af korgarna i partialinflorescenser, och de be- skrifna bildningsafvikelserna sålunda icke torde vara hos denna växt närmare bekanta. Endast hos HaackKE (541) har jag funnit om- nämndåt, att strålblommorna å ett individ af Anthemis tinctoria iakt- tagits med till en del rörformig utbildning. CITERAD LITTERATUR. BRUYKER, C. DE. De statistisehe Methode in de plantkunde en hare toepassingen op de studie van den invloed der levensvoorwarden. Gent 1910. CHARLIER, C. V. L. Researches into the theory of probability. (Kungl. Fysiografiska Sällskapets i Lund Handlingar. Ny följd. XVI. Lund 1905 — 1906. N:o 5 DAVENPORT, C. B. Statistical methods with special reference to biological variation. Second edition. New York 1904. EICHLER, ÅA. W. Bläthendiagramme. Erster Theil. Leipzig 1875. GERICKE, F. Experimentelle Beiträge zur Wachstumsgeschichte von He- lianthus annuus. (Zeitschrift för Naturwissenschaften. 80. Band. Leipzig 1908. p. 321. GERTZ, O. Studier öfver anthocyan. Akademisk afhandling. Lund 1906. HaaACKE, W. Entwicklungsmechanische Untersuchungen. I. Ueber nume- rische Variation typischer Organe und korrelative Mosaikarbeit. (Bio: logisches Centralblatt. Sechszenther Band. Leipzig 1896. pp. 481, 529.) HENRIKSSON, J. Chrysanthemum Leucanthemum LL. f. tubiflorum n. f. Botaniska Notiser för år 1910. Lund 1910. p. 187.) LUDWIG, F. Ueber Variationskurven und Variationsflächen der Pflanzen. Botanisch-statistisehe Untersuchungen. (Botanisches Centralblatt. EXIV: Band: Cassel 1595. pp: 1, 35, 00, 97.) LuDWiG, F. Ueber Variationscurven. (Botanisches Centralblatt. LXXV. Band. Cassel 1898. pp. 97, 178: LupwiG, F. Die pflanzlichen Variationscurven und die Gauss'sche Wahr- scheinlichkeitscurve. (Botanisches Centralblatt. LXXIII. Band. Cassel 1898. pp. 241, 289, 343, 374.) LuDwiG, F. Ueber Variationspolygone und Wahrscheinlichkeitscurven. (Beihefte zum Botanischen Centralblatt. Band IX. Cassel 1900. p. 89.) PENSNZIG, O. Pflanzen-teratologie, systematisch geordnet. Genua 1890--1894). RITTER, G. Das normale Längen-, Flächen- und Körperwachstum der Pflanzen. - (Beihefte zum Botanischen Centralblatt. Band XXIII. Erste Abteilung. Dresden 1908. p. 273. BoBBINS, W. W. Variation in Flower-heads of Gaillardia Aristata. (Bio- metrika. Volume VI. Cambridge 1908—-1909. p. 106. 170 SKÅRMAN, I. A. O. Ogräsens frodighet under sommaren 1910. (Svensk Botanisk Tidskrift. Band 4. Stockholm 1910. p. [155] VOGLER, P. Das »Ludwig'sche Gipfelgesetz> und seine Tragweite. (Flora oder allgemeine botanische Zeitung. 104. Band. Jena 1912. p. 123.) DE VRIES, H. Die Mutationstheorie. Versuche und Beobachtungen äber die Entstehung der Arten im Pflanzenreich. Leipzig 1901—1903. WEISSE, A. Die Zahl der Randbläthen an Compositenköpfen in ihrer Beziehung zur Blattstellung und Ernährung. (Jahrbäöcher för wissen- schaftliche Botanik. Dreissigster Band. Berlin 1897. p. 453. SVENSE BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. BD. 9 H, 2. EKEN TWICKLUNG DES EMBRYOSACKES BEI ANTHEMIS -TINCTORIA VON I. HOLMGREN Mit einer embryologischen Untersuchung äber einige Gattungen der Familie Compositae beschäftigt, und zwar speziell töber die Entstehung und Entwicklung der Antipoden, eine Frage die durch die neueren Untersuchungen auf diesem Gebiete aktuelles Interesse gewonnen hat, habe ich als Untersuchungsmaterial u. a. auch Anthemis linectoria verwendet. Betreffs der Antipoden scheint diese Art kein besonderes Interesse darzubieten, dagegen hat es sich heraus- gestellt, dass die öbrige Embryosackentwicklung einige bemerkens- werte Erscheinungen zeigt, uber welche ich schon hier, unabhängig von meinen äöbrigen Untersuchungen, berichten will. Das Material der Untersuchung ist mir von Lic. phil. BJ. PALM zur Verfögung gestellt, und ich benutze hier die Gelegenhiet, ihm dafär meinen besten Dank abzustatten. Fixiert war das Material in Zenkers Flässigkeit, die sich als sehr gänstig erwiesen hat. Die Präparate sind mit Heidenhains HEisenhämatoxylinlösung gefärbt, nur wenige ausgenommen, die mit Fuchsin—Toluidinblau behandelt wurden. Anthemis tinctoria ist hinsichtlich der Entwicklung des Embryo- sackes nur einmal der Gegenstand einer Untersuchung gewesen. MARSHALL-WaARD (17) hat in seiner bekannten Arbeit »A contri- bution to our knowledge of the embryosac in angiosperms» 1880, den Verhältnissen dieser Pflanze seine Aufmerksamkeit geschenkt. Seine Angaben sowie seine Figuren beschränken sich aber haupt- sächlich auf die fräöhesten Entwicklungsstufen, und die Ergebnisse, zu denen er gelangt ist, stehen mit den meinigen nicht völlig im Einklang. Er beschreibt (pag. 535) die Entwicklung der Archesporzelle folgendermassen: »The one cell, referred to, in] the apex of the nucellus, grows out as in Pyrethrum, into the space left by the closing-up integument and destroys the epidermis as before. It appears to be transformed directly into the embryo-sac; but, as already stated, further stages are required.» WaARrD sagt von den Kernteilungen dieser Zelle nichts; nach seiner Taf. 24, Fig. 9 zu urteilen, scheint er aber der Meinung zu sein, dass sie auf dieser Stufe einkernig sei. Demgemäss mäöässte der Embryosack von Anlhemis linctoria aus der Embryosackmutterzelle direkt, ohne Tetradenzellbildung, hervorgehen, und diese Pflanze mässte so- mit dem Typus folgen, den wir jetzt den Lilium-Typus nennen. Anthemis tinctoria. Fig 1. Nucellus mit zwei Embryosackmutterzellen im Synapsis- Stadium. Fig. 2. Anaphase der heterotypischen Teilung. Leitz Ok. 2, hom. Imm. "/16. Aus dem folgenden wird sich herausstellen, dass die Vermutungen WaRrpD's insofern wahr sind, dass die in der Taf. 24, Fig. 9 abge- bildete Zelle zwar direkt zum Embryosack herauswächst, diese Zelle aber auf dieser Stufe nicht einkernig ist, sondern vier Megasporen- kerne einschliesst, von denen nur einer bei der weiteren Embryo- sackbildung mitwirkt. Das Archespor ist bei Anthemis tinctoria entweder ein- oder mehr- zellig. Im letzteren Falle kann sich die Zahl der Archesporzellen auf 2—4 belaufen. Am häufigsten finden sich jedoch nur ein oder zwei Embryosackmutterzellen. Fig. 1 zeigt zwei in einer Reihe liegende Embryosackmutterzellen, deren Kerne sich im Synapsis- Stadium befinden. Die FEinzelheiten der Reduktionsteilung habe ich nicht verfolgt. Allem Anschein nach stimmen die zytologischen Verhältnisse hier mit denen genau öberein, die von LUNDEGÅRDH (8) 173 bei den Pollenmutterzellen dieser Pflanze beschrieben worden sind. Die reduzierte Chromosomenzahl ist in den Pollenmutterzellen neun; dieselbe Zahl habe ich auch in der Embryosackmutterzelle feststellen können. Fig. 2 stellt eine Anaphase der heterotypischen Teilung dar. Die aus dieser Teilung hervorgehenden Kerne sind beide von derselben Grösse und auch im öbrigen vollkommen gleichwertig (Fig 6). Spuren einer Zellplatte sind in den Phragmoplasten, die solehe Schwesterkerne verbinden, nicht zu entdecken. Auch hat der Phragmoplast nicht die gewöhnliche ton- nenförmige Gestalt, sondern ist mehr ausgezogen und aus einer geringeren Anzahl Spin- delfasern zusammengesetzt. Auch bei der homöotypi- schen Teilung waren keine Zellplatten zu beobachten. Die Phragmoplaste sind hier wie bei der ersten Teilung sehr ephemärer Natur und vver- schwinden, sobald der neue Kern fertig ist. Durch die bei- einem grossen oberen und kleineren unteren den Teilungen entstehen somit Kernen. Fig. 4. Späteres Stadium mit bereits vier Kerne, zwischen denen degenerierenden unteren Megasporenkernen. keine Wände oder gar An- Leitz Ok: 2, hom. Imm. '/18. deutungen derselben zu finden sind. Ein zweiter und merkwärdigerer Umstand ist der grosse Unter- schied in der Grösse dieser vier Kerne (Fig. 3). Die beiden durch die heterotypische Teilung entstandenen Kerne waren, wie oben gesagt, von gleicher Grösse. Der obere!) Schwesterkern teilt sich in einen oberen grösseren und in einen unteren etwas kleineren Kern. Die Teilung des unteren Schwesterkerns ergibt zwei sehr kleine Kerne in dem basalen Abschnitt der Zelle (Fig. 3). Von diesen vier Kernen schwillt der oberste noch etwas mehr heran, wird sehr reich an Kernsaft und bekommt daher im fixierten Material eine sehr eigenartige Ausgestaltung (Fig. 7). Die drei äbrigen Kerne zeigen ein ganz umgekehrtes Benehmen. Sie nehmen immer mehr an Vv Anthemis tinctoria. Fig. 3. Junge Tetrade mit ') Obere hier und im folgenden — mikropylare. 174 Grösse ab und sinken allmählich in den untersten Teil der Zelle hinab (Fig. 4), wo sie die Gestalt von drei stark färbbaren Klämp- chen annehmen. Sie sind jedenfalls ausser Betrieb gesetzt und zeigen deutliche Zeichen der Degeneration. Es unterliegt keinem Zweifel, dass wir es hier mit vier Megasporenkernen zu tun haben, von denen der oberste vorherbestimmt ist, den Embryosack zu bilden, und die äöbrigen, fräöhzeitig zu degenerieren. Amnthemis tinctoria. Fig. 3—7. Versechiedene Entwicklungsarten des zweizelligen Archespors. Im ersten Falle ist die obere, im zweiten die untere Embryosack- mutterzelle in der Entwicklung distanziert. Im dritten Falle zwei nebeneinander liegende Tetraden mit degenerierenden unteren Kernen. Leitz Ok. 2, hom. Imm. "16. In den Fällen, wo mehrere Embryosackmutterzellen vorhanden sind, kann jede von ihnen auf die oben beschriebene Weise eine Tetrade entwickeln. Fig. 7 zeigt einen Fall mit zwei nebeneinander liegenden Tetraden; bisweilen findet man sie in einer Reihe liegend. Man könnte, wenn zwei Embryosackmutterzellen in einer Reihe liegen, erwarten, dass die chalazale eine schnellere Entwicklung habe, weil sei den Vorteil der unteren Lage und damit die Gelegenheit hat, die Nahrungszufuhr besser auszubeuten. Dies ist jedoch nicht immer der Fall, ebenso oft zeigt die obere Zelle eine schnellere Entwicklung, und wir mäuässen daher wohl annehmen, dass auch andere Faktoren als der Nahrungsstrom hier mitspielen. Fig. 5 zeigt eine weitere Entwicklung der untersten Zelle; sie befindet sich schon im Tetradenstadium (der vierte Kern findet sich im 175 nächsten Schnitt). In der Fig. 6 sind die Verhältnisse umgekehrt. Eine gleich kräftige Entwicklung zweier Gamophyten tber das Tetradenstadium hinaus findet man seltener; nur einmal habe ich in meinen Präparaten zwei Embryosäcke beobachtet. Wie oben gesagt, wirkt nur der oberste Megasporenkern bei der weiteren Embryosackentwicklung mit. Das Auskeimen der obersten Megaspore auf kosten der anderen können wir noch ebensowenig genöägend erklären, wie die bereils erwähnte schnellere Entwicklung der obersten Embryosackmutterzelle. Wahrscheinlich handelt es sich hier um physiologische Erscheinungen, denn aus dem mor- phologischen Bau der Samenanlage lässt sich die Sache nicht be- greifen. Bisweilen fanden sich in den Präparaten einige Fälle, in denen ein unterer Megasporenkern anscheinend ausgekeimt hatte. Ich konnte nämlich oberhalb des einkernigen Embryosackes die verdrängten, stark gefärbten Reste von Plasma und Kernen, die sich zwischen dem Embryosacke und der Nucellusepidermis be- fanden, beobachten. Die nähere Untersuchung zeigte jedoch klar, dass diese Reste nichts anders als verdrängte Embryosackmutter- zellen oder Tetraden waren, was sich ja auch aus der Tatsache zeigt, dass man unter dem grossen Embryosackkern im basalen Teil der Zelle ohne Ausnahme die drei degenerierenden Mega- sporenkernen wiederfindet. Fig. 8 stellt ein Stadium dar, in dem der einkernige Embryosack die Epidermis des Nucellus durechbrochen und die Höhlung inner- halb des Integuments ausgefällt hat. Dieses Stadium scheint sehr dauernd zu sein. Nach der ersten Teilung des Embryosackkerns ist der eine Kern in der unmittelbaren Nähe der Mikropyle, der andere gewöhnlich ein wenig unterhalb der Milte des Embryosackes zu finden, welcher hier enger wird und sogar eine deutliche Ein- schnöärung zeigen kann. Das Zweikernstadium gebhbt sehr schnell voröäber. Im Zweikern- oder im Vierkernstadium macht sich ein gewisser Unterschied zwischen den mikropylaren und den chalazalen Kernen bemerkbar. Diese sind nämlich bedeutend kleiner als jene. Es kommt auch vor, dass die Teilungen des unteren Kernpaares verzögert wird. Ich habe ein paar Fälle gesehen, wo sich der Eiapparat schon in der Bildung befand, während die beiden chalazalen Kerne noch ungeteilt waren. In der Regel ist aber der fertige Embryosack von dem gewöhnlichen Typus mit einem FEiapparat, zwei Polkernen und drei Antipoden. Eine bemerkenswerte Erscheinung, ist es, dass man in allen Anthemis tinctoria. Fig. 8. Auswachsender Embryosack mit noch ungeteiltem Kern; unten die drei Megasporenkerne. Fig. 9. Embryosack im Zweikernstadium. Die untere Zelle stammt von einer in der Entwicklung gehemmten Tetrade. Fig. 10. Vierkerniger Embryosack mit den drei Megasporenkernen im basalen Teil. Leitz Ok. 2, hom. Imm. '/16. TT diesen Entwicklungsstufen die drei funktionslosen Megasporenkerne in dem basalen Abschnitt des Embryosackes als drei schwarz gefärbte Klämpcehen wiederfinden kann. Fig. 8 zeigt ihr Vorkom- Anthemus tinctoria. Fig. 11. Fertiger Embryosack. Der grosse obere Polkern und der kleine wuntere liegen dicht nebeneinander. In der Antipodenregion finden sich noch die Megasporenkerne. Leitz Ok. 2, hom, Imm. "/16. men im FEinkern-, Fig. 9 im Zweikern-, Fig. 10 im Vierkern- stadium und Fig. 11 im fertigen Embryosack. Interessant ist auch im fertigen Embryosack das gegenseitige Werhalten der: .Polkernex Aus Fig. 11 0istzw ersehen; :dass der obere Polkern bedeutend grösser und kernsaftreicher als der untere ist. In derselben Lage, die sie in der Fig. einnehmen, scheinen sie bis unmittelbar vor der Befruchtung oder vielleicht sogar noch 178 während derselben zu bleiben. Ich habe nämlich nie Gelegenheit gehabt, grade die Befruchtungsmomente zu beobachten, und es ist deswegen mösglich, dass die Vereinigung der Polkerne nicht eher stattfindet, als bis auch der männliche Kern die anderen erreicht hat. Eine solche späte Verschmelzung der Polkerne scheint unter den Kompositen nicht gewöhnlich zu sein. Bei Erigeron und Silphium verschmelzen sie nach LAND (6) schon lange vor der Be- fruchtung. Ähnlich verhalten sich auch Rudbeckia speciosa und Helianthus annuus nach NAWwASCHIN (10). Die Polkerne haben bei Anthemis tinctoria wegen ihrer verschiedenen Grösse eine gewisse Ähnlichkeit mit einem sekundären Embryosackkern und einem Spermakern, und beim ersten Anblick lässt man sich leicht verleiten, dieses als ein Befruchtungsstadium zu deuten. Aber die vollständige Abwesenheit der Pollenschläuche sowie auch die grosse Häufigkeit, in der diese Erscheinung in den Präparaten vorkommt, zeigen klar, dass es sich hier um unbefruchtete Embryosäcke handelt. Bei der Befruchtung scheinen beide Synergiden zerstört zu werden. Die befruchtete Eizelle teilt sich erst, wenn mehrere Endosperm- kerne gebildet worden sind. Die Antipoden erleiden bei der Endospermbildung keine Vermehrung, sondern scheinen sogar von den Endospermzellen allmählich verdrängt zu werden. Die Erscheinung, dass in derselben Zelle vier Megasporenkerne, von denen nur einer funktioniert, vorhanden sind, ist schon bei mehreren Pflanzen beschrieben. Bei Fichhornia kann sich nach SMITH (15) entweder eine normale Reihe von ”Tetradenzellen ent- wickeln, oder es zeigt die Embryosackmutterzelle eine abweichende Entwicklungsform. Diese wird von SMITH pag. 327 folgendermassen beschrieben: >»In other case, most common in Eichhornia, the elongation of the ovule is accompanied by an elongation of the primary sporogenous cell, without division of the latter (figs. 11 and 12). The nucleus also enlarges and invariably remains at the apex» Nachdem der Verf. die beideniFeilunmgen) diesesuitenas festgestellt hat, sagt er weiter pag. 328: »From a study of a large number of cases, similiar to fig. 14 and 15; I have beemledto believe that the four mother cells when formed in this way are seldom, if ever separated by walls.» Bei Eichhornia entwickelt sich der chalazale Megasporenkern weiter. Ähnlich verhält sich nach CANNON (2) auch Åvena falua. Auch hier können zwischen den Megasporenkernen Wände entweder NO vorhanden sein oder fehlen, in beiden Fällen degenerieren aber drei Kerne. Zu bemerken ist jedoch bei Avena fatua, dass die Kerne, wenn Wände fehlen, nicht in derselben Plasmamasse liegen, sondern es entstehen vier Plasmapartieen, jede mit ihrem Kern. Bei Asperula und Crucianella hat Lroyp (7) eine ähnliche Ent- wicklung beobachtet. Uber Crucianella sagt er pag. 44: »The divi- sion of the megaspore mother-cells each into four grand-daughter cells is remarkably regular, and results in the formation of four megaspores which are alike in size, but not separated by cell walls. This feature to which only very occasional exceptions may be found, may be regarded from the phylogenetic point of view as a step further removed from the condition in Angiosperms in general in which the tendency to form cell walls may be regarded as an inheritance from forms in which the megaspores are in maturity free bodies.> Bei Crucianella können sich alle vier Kerne weiter- entwickeln. Jeder teilt sich dann in zwei Kerne, aber später dege- nerieren die von den drei chalazalen Megasporenkernen stammenden, und die Derivate des mikropylaren Megasporenkerns bilden den Embryosack. In einer Abhandlung äber Clintonia borealis hat SmitH (16) 1911 eine Embryosackentwicklung beschrieben, die im wesentlichen mit derjenigen der Anthemis tinctoria äbereinstimmt. Die Degenerierung der drei funktionslosen Kerne setzt bei Clintonia bedeutend fräöher als bei Anthemis ein. In der Telophase der heterotypischen Teilung vereinigen sich bei Clintonia die Chromosomen des oberen Poles zu einem normalen Kern, während die Chromosomen des unteren Poles zu »an irregular lump, without spongioplasm or distinct puclear membran» verschmelzen. Der zweite Teilungsschritt ergibt im oberen Teil der Zelle einen normalen Kern und ein unregel- mässiges Chromatinklämpcechen, im unteren Teil zwei Chromatin- klämpehen. Der Embryosack bleibt bei Clintonia in dem Vierkern- stadium stehen. Aus dem oberen Kern entstehen nämlich die zwei Synergiden, die Eizelle und der Polkern. Die drei Chromatin- klumpen sind gewöhnlich auch noch in dem fertigen Embryosack vorhanden. Endlich hat auch NITZSCHKE (19) bei Alisma und Echinodorus ge- funden, dass die vier Megasporenkerne in gemeinsamer Plasmamasse liegen, und dass der chalazale Kern allein sich weiterentwickelt. Die Kernteilungsvorgänge bei Clintonia und Crucianella unter- scheiden sich von denen bei Anthemis dadurch, dass bei den beiden 180 erstgenannten Pflanzen in den Phragmoplasten der Reduktionsteilung Zellplatten entstehen. Bei Clintonia kommen die Zellplatten auch in dem dritten Teilungsschritt vor. Das gänzliche Fehlen der Zell- platten bei Anthemis tinctoria scheint mir von einer gewissen Bedeutung zu sein. Es fährt uns nämlich auf die Frage nacb der Natur der vier ersten Kerne derjenigen Pflanzen, deren Embryosackmutterzelle ohne Zellteilung zum Embryosack auswächst. Uber diese Kerne sind bekanntlich zwei verschiedene Theorien vorhanden. COULTER (3) hat sie als Megasporenkerne erklärt, weil sie durch eine Reduktions- teilung enstanden sind. ERNST (4) hat dagegen ihre Megasporennatur geleugnet, weil, seiner Meinung nach, die Entwicklungsvorgänge im Embryosack unabhängig von seiner Entstehung betrachtet werden mäössten. Es ist nicht meine Absicht, diese beiden Auffassungen, unter denen ich mich der CouLrTtErRschen anschliesse, hier näher zu erörtern. Was die Erscheinungen in meinem Untersuchungs- objekt betrifft, will ich nur mit einigen Worten BROWNS (1) von der CouLTERSchen Auffassung abweichende Meinung berähren. BRown hat nämlich hervorgehoben, dass die Reduktionsteilung allein nicht als Zeugnis der Megasporenbildung dienen könne, und zieht ein zweites Kriterium heran. »A distinction>, sagt er pag. 246, »between the first division of the megaspore and a division giving rise to megaspores is that while in the first case no cell plate is formed on the spindle in the latter case either a wall or a cellplate is formed on the spindle.> Diese Auffassung ist schon von verschiedenen Autoren bemängelt worden. SMITH (16) hat auf die Inkonsequenz der Auffassung BRoOwn's aufmerksam gemacht, wenn dieser aus den oben erwähnter Gränden die zusammengesetzte Natur des Cypripedium- Embryosackes nicht zugeben will, aber den Lilium-Embryosack fär zusammangesetzt erklärt, obgleich hier eine Zellplatte bei der dritten Mitosis vorhanden ist. Bei Clintonia kommt eine Zellplatte auch in der ersten Teilung des Megasporenkerns vor. Später hat auch Mc AÅLLISTER (9) sich dagegen ausgesprochen, die Zellplatten als Kenn- zeichen der Megasporenbildung anzusehen, und sich entschieden gegen diese Auffassung verwahrt. Ebensowenig steht diese Theorie mit den Tatsachen bei Anthemis im Einklang, denn Zellplatten kommen ja, wie oben erwähnt, bei der Reduktionsteilung dieser Pflanze öberhaupt nicht vor, und doch sind die Kerne zweifelsohne als Megasporenkerne anzusprechen. 181 Die Kompositen scheinen unter den Angiospermen diejenige Familie zu sein, welche die meisten Variationen in der Embryosack- entstehung aufzuweisen hat. Unter den embryologisch untersuchten Vertretern dieser Familie findet sich jedoch keiner, dessen Entwick- lung mit der von Anthemis tinctoria "äbereinstimmt. Wir haben folglich mit dieser Pflanze noch einen neuen Typus unter die vielen anderen einzureihen. Versuchen wir eine kurze Ubersicht der verschiedenen Arten der Embryosackentstehung bei den Compositae zu geben, und beräcksichtigen wir dabei nur die sexuellen, also die mit Megasporen bezw. Megasporenkernen versehenen Formen, so lassen sich folgende Typen aufstellen. A. Die Embryosackmutterzelle bildet auf gewöhnliche Weise vier Tetradenzellen: 1. Der Embryosack entsteht aus der chalazalen Megaspore, wird gewöhnlich normal achtkernig. Zu dieser Gruppe gehören Ze die sexuellen Hieracium Auricula und H. venosum (ROSENBERG 13), Anlennaria dioica (JUVEL 5), Taraxacum confertum (ROSENBERG 14) dam. 2. Der Embryosack entsteht aus einer Megaspore, aber nicht aus der chalazalen, und wird nicht immer achtkernig. Hierher gehören z. B. Senecio vulgaris (WINGE 18) mit einen achtkernigen Embryosack aus der mikropylaren Megaspore; Solidago serotina (PALM 11) mit in der Regel sechskernigem Embryosack aus der mikropylaren Megaspore; Aster novae-angliae (PALM 11) mit sechskernigem Em- bryosack aus einer der drei mikropylaren Megasporen. Alle drei Arten mit persistierenden Megasporen in der Antipodenregion. B. Wandbildung kommt nur nach der heterotypischen Teilung vor. 3. So verhält sich, aber nur ausnahmsweise, Tanacetum vulgare nach Parm ( 2). In diesem Falle wird der Embryosack aus den beiden mikropylaren Megasporen gebildet. In der Regel verhält sich aber Tanacetum wie unten beschrieben wird. C. Wände werden nach der Tetradenteilung nicht angelegt. 4. Der Embryosack entsteht aus der mikropylaren Megaspore, wird achtkernig. Dies ist der oben besprochene Anthemis tinctoria- Typus. Svensk Botanisk Tidskrift 1915 13 182 5. Der Embryosack entsteht aus den beiden mikropylaren Megasporen, z. B. bei Tanacetum vulgare (PALM 12) mit achtkernigem Embryosack und persistierenden chalazalen Megasporen. 6. Alle vier Megasporenkerne bilden den Embryosack. So verhält sich nach PaLm (12) Pyrethrum partheniifolium var. aureum; dessen Embryosack wird deswegen sechszehnkernig, der Eiapparat und der obere Polkern stammen aus der obersten Megaspore, der untere Polkern und drei Antipoden aus der zweitobersten, vier Antipoden- zellen aus der zweituntersten und eine vierkernige Antipodenzelle aus der untersten Megaspore. Diesen Embryosack kann man auch, wie PaLm hervorhebt, als einen achtkernigen Embryosack des Tanacetum-Typus mit persistierenden Megasporen erklären. Auf die Frage nach der Ableitung dieser verschiedenen Typen will ich hier nicht näher eingehen. Es wäre nämlich wertvoll vorher die Embryosackentwicklung auch bei den anderen Anthemis-Arten zu kennen. Es ist meine Absicht, sobald das Material von töbrigen Anlhemis-Arten angeschafft ist, das hiermit angefangene embryo- logische Studium dieser Gattung fortzusetzen, und ich hoffe dann mit grösserer Sicherheit an das eben angedeutete Problem herantreten zu können. Stockholm, Botanisches Laboratorium, April 19135. LITERATURVERZEICHNIS. 1. BROWN, W. H., The embryo sac of Habenaria. Bot. Gaz. 48: 1909: 2. CANNON, W. A., A morphological study of the flower and embryo of the wild oat Avena fatua. Proc. Calif. AC Se 3 ser bBotevenon0j 3. COULTER, J. M., Relation of megaspores to embryo sacs in Angiosperms Bot. Gaz. 45. 1908. 4. ERNST, A., Ergebnisse neuerer Untersuchungen öber den Embryosack der Angiospermen. Zurich 1908. 5. JUEL, H. O., Vergleichende Untersuchungen uber typische und partheno- | genetische Fortpflanzung bei der Gattung Antennaria. Kgl. Sv. Vetensk. Akad. Handl. Bd. 33: N:o 5. 1900: 6. LAND, W. J. G., Double fertilization in Compositae. Bot. Gaz. 30. 1900. 7. LLovyD, F. E., The comparative embryology of the Rubiaceae. Mem. Torr. Bot. sCIuP) 8902: 8. LUNDEGÅRDH, H., Uber Reduktionsteilung in den Pollenmutterzellen einiger dikotylen Pflanzen Svensk Bot. Tidskr. Bd. 3. 1909. 18. 19: 183 MC AÅLLISTER, F., The development of the embryo sac in the Con- vallariaceae. Bot. Gaz. 58. 1914. NAWASCHIN, S., Ueber die Befruchtungsvorgänge bei einigen Dico- tyledoneen. Ber. der deutsch. bot. Ges. 18. 1900. PALM, BJ., Zur Embryologie der Gattungen Aster und Solidago. Acta Horti Bergiani Bd. 5. N:o 4. 1914. —— , Uber die Embryosackentwicklung einiger Kompositeen. Svensk Bot. Tidskr. Bd. 8. 1914. ROSENBERG, 0O., Cytological studies on the apogamy in Hieracium (Experimental and cytological studies in the Hieracia IT). Bot. Tidsskr. Kjobenhavn. Vol. 28. 1907. ——, Uber die Chromosomenzahlen bei Taraxacum und Rosa. Svensk Bot. Tidskr. Bd 3. 1909. SMITH, R. W., A contribution to the life history of the Pontederiaceae. Bot. Gaz. 25. 1898. —>—, The tetranucleate embryo sac of Clintonia. Bot. Gaz. 52. 1911. WaARD, H. MARSHALL, A contribution to our knowledge of the embryo sac in Angiosperms. Journ. Linn. Soc. Bot. London 17. 1880. WINGE, O., Oogenesis hos Senecio. Botanisk Tidskr. Kjobenhayvn BA 331 1913: NITZSCHKE, J., Beiträge zur Phylogenie der Monokotylen etc. Cohns Beitr: z. Biol. d. Pflanzen 1914. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. Bb 9, Hu. 2. UBER DIE EMBRYOLOGIE .VON ACICARPHA TURIBULOIDES JYSS: | VON K. V. OSSIAN DAHLGREN Uber die Embryologie der Calyceraceen liegen bis jetzt keine An- gaben vor. Daher habe ich die im Gewächshause des hiesigen botanischen Gartens kultivierte Acicarpha tribuloides Juss. unter- sucht. Fär die Fixierung wurden die beiden JuvuELrschen Flässig- keiten PtCl,-CrO,-Eisessig und ZnCl,-50 Z Alkohol-Eisessig und ausserdem die Mischung von CARNOY verwendet. Von jängeren Entwicklungsstadien wurden gewöhnlich grössere Infloreszenzteile eingelegt. Aus den entwickelten Bläten präparierte ich meistens die Samenanlagen heraus (zusammen wurden etwa 300 geschnitten). Ein solches Verfahren ist öbrigens später durchaus notwendig, weil die umgebenden Blätenteile bald sehr hart werden. Es war dessen ungeachtet sehr schwierig, eine gelungene Fixierung der befruchtungs- reifen Embryosäcke zu erhalten. Die einzelne anatrope Samenanlage der Calyceraceen ist ja be- kanntlich hängend (Fig. 1 und 2), nicht wie bei den Compositen aufrecht und epitrop. Der Funiculus wird von einem kräftigen Gefässbändel durchsetzt, das sich auf der Ventralseite der Samen- anlage fortsetzt (Fig. 2). WARMING (1913, Fig. 2,f) hat eine Zwei- teilung des Gefässbändels beobachtet, ein Verhalten, das ich jedoch niemals gefunden habe. Die Epidermis der Ventralseite des Funi- culus ist ein wenig papillös. Dies hat vielleicht eine Bedeutung fär die Leitung des Pollenschlauches zu der Mikropyle. Die innerste Zellschicht des dicken Integuments bildet sich als Tapetum aus (Fig. 2, 7 und 10—212). Bisweilen, jedoch nur selten, werden seine Zellen quer geteilt. In seiner Figurenerklärung hat BucHENnNaAu (1872) mitgeteilt — ohne jedoch Abbildungen zu geben — dass er einmal eine Bläte 185 mit zweiräumigem Fruchtknoten wahrgenommen hat. In dem einen Raum hangen zwei Samenanlagen, in dem anderen nur eine. Griffel und Narbe waren jedoch einfach. Der Kern der subepidermalen Embryosackmutterzelle (Fig. 3) durchläuft die fär eine meiotische Teilung charakteristischen Pro- phasenstadien. Fig. 4 zeigt die beiden nach der heterotypischen Teilung entstandenen Tochterzellen. In dem in der Fig. 5 abgebil- deten Nucellus liegt schon eine fertige Tetrade vor. Die basale I 2 2 4 D 1. Junge Samenanlage. Vergr. 165 : 1. — 2. Befruchtungsreife Samenanlage. Vergr. 45:1. — 3. Embryosackmutterzelle. — 4. Die zwei nach der heterotypischen Tei- lung entstandenen Zellen. — 5. Tetrade fertig. — Fig. 3—5 Vergr. 880 :1. Tetradenzelle verdrängt die öbrigen und wächst zum Embryosack heraus. Auch die Epidermis des Nucellus wird verdrängt. Die basalen Teile werden jedoch erst verhältnismässig spät aufgelöst (Fig: 10 und 11): Der primäre Embryosackkern teilt sich wie gewöhnlich dreimal (Fig. 6). In der Mikropylarregion des achtkernigen Embryosacks bilden sich die Eizelle und zwei ziemlich kleine Synergiden (Fig. 7). Die beiden Polkerne verschmelzen vor der Befruchtung. Der se- kundäre Embryosackkern liegt gewöhnlich ein wenig von der Ei- zelle entfernt. In dem völlig entwickelten Embryosack findet man keine Reste der sehr vergänglichen Antipoden. In einer Samenanlage wurde eine grosse zweikernige basale Zelle beobachtet. Vielleicht hatte sich der Embryosack aus der nächst- 186 untersten Megaspore entwickelt und die unterste sich als eine grosse Antipode herausgebildet. Ein derartiges Verhältnis ist von PALM (1914 Fig. 7) bei Aster novae-angliae beschrieben worden. Uber die Pollenentwicklung kann ich nur wenige kleine Notizen mitteilen. Die haploide Chromosomenzahl beträgt wahrscheinlich 8. Die Pollenkörner sind ziemlich klein und mit drei Austrittstellen 6 ä 8 Es) 6. Achtkerniger Embryosack. Vergr. 450:1. — 7. Befruchtungsreifer Embryosack. Vergr. 280:1. — 8. Pollenkorn. Vergr. 880:1. — 9. Pollenschlauch mit den beiden Spermakernen. Vergr. 880:1. fär den Pollenschlauch versehen (Fig. 8). Ein sogen. Periplas- modium kommt nicht zur Entwicklung (JvEL 1915). In den reifen Antheren sind meistens nur Reste oder gar nichts von der Epi- dermis zu sehen. Die fribröse Schicht ist also die äusserste. Den zentralen Teil des Griffels nimmt das leitende Gewebe ein. Fig. 9 gibt einen Pollenschlauch daraus wieder. Die Spermakerne sind ziemlich lang. Ob sie von Eigenplasma umgeben sind, habe ich nicht sicher entscheiden können. Bei der Befruchtung wird wenigstens eine der Synergiden zerstört. Die Kernverschmelzungen zu beobachten, ist mir nicht gelungen. Die Teilung des primären Endospermkerns, der jetzt etwa im Zen- 187 trum des Embryosackes liegt, geht stets derjenigen der Eizelle vor- aus. Acicarpha gehört zu den Pflanzen, deren Endosperm durch sukzessive Zellteilung entsteht. Unmittelbar nach der ersten Kern- teilung bildet sich eine Querwand aus (Fig. 10). Beide Zellen tei- len sich noch einmal transversal. Vier Zellen liegen jetzt hinter einander (Fig. 11). Waährend der weiteren Entwicklung entstehen auch longitudinale Wände (Fig. 12). Ein öbereinstimmender Ent- 10 3 lt 12 10—12. Junge Stadien der Endospermentwicklung. Vergr. 280:1. wicklungsverlauf des Endosperms ist fär verschiedene Pflanzen be- schrieben worden [vgl. die Zusammenfassung SAMUELSSONS (1913, s. 143). Die Regelmässigkeit in der Orientierung der Wände scheint ziemlich bald zu verschwinden. Gelegentlich wurden zweikernige Zellen wahrgenommen. Die Entwicklung des Embryos schreitet ziemlich langsam vorwärts. Zuerst entsteht eine einfache Zellreihe (Fig. 13), die sich später zu dem eigentlichen Embryo und einem kurzen Suspensor differenziert (Fig. 14). Aus der letzterwähnten Figur geht die erhebliche Grösse des Endosperms dem Embryo gegenäber deutlich hervor.! 5 Dasselbe Verhältnis habe ich auch an Spiritusmaterial von Boopis australis Dzne gefunden. 188 Die Reservenahrung des Samens besteht aus Proteinkörnern, während Stärke nicht vorhanden ist. Bisweilen sind schöne Eiweiss- kristalloide zu sehen. Die peripheren Endospermzellen werden zuerst mit Nährstoffen gefällt, während die zentralen, zu verdrängen- den, ziemlich inhaltsarm sind. Die Zellen der Randschicht des Endosperms erhalten ziemlich dicke Aussenwände (Fig. 15). Sie Ö Banat > Å i VS 13 14 Vierzelliges Embryo, von Endosperm umgeben. Vergr. 280:1. — 14. Älteres Stadium. Vergr. 55:1. 13. sind zuerst ärmer an Reservenährstoffen als die öbrigen Endosperm- zellen. Im reifen Samen ist das grosse gerade Embryo von reich- lichem Endosperm umgeben (Fig. 16). Die Tapetenzellen sind ziemlich resistent, werden aber allmäh- lich in der Längsrichtung des Embryosacks gedehnt. Schon fräöh beginnt die Verdrängung der inneren Integumentzellen. Die äusser- sten Testazellen enthalten vor der Samenreife Chlorophyllkörner. Die systematische Stellung der Calyceraceen ist ja ziemlich um- stritten. Einige Forscher, z. B. ENGLER (1912), HöcKr (1891) und v. 189 WETTSTEIN (1911), haben sie in die Nähe der Compositen gestellt, während andere, u. a. WARMING (1913), ihre nächsten Verwandten unter den Dipsacaceen finden. BAILLON (1880) ist sogar der Ansicht, dass sie wahrscheinlich nur eine Unterfamilie der Dipsacaceen dar- stellen. Von den Compositen unterscheiden sich die Calyceraceen u. a. durch die hängende, apotrope Samenanlage, das reichliche Endo- 15 16 15. Schnitt durch einen Teil des Endosperms und der Testa eines nicht reifen Samens. Vergr. 450:1. — 16. Reifer Samen. Vergr. 45:1. sperm ', die ungeteilte Narbe und die verwachsenen Filamente der Staubfäden. Uber den Blätenstand schreibt BAILLOoN (S. 525): »Les fleurs sont décrites comme disposées en capitules; mais elles forment réellement des cymes contractées, c'est-å-dire des glomérules, qui occupent chacun Vl'aiselle d'une des bractées que porte le réceptacle.»> Auch REICHE (1901) findet diese Deutung am wahrscheinlichsten. Die erwähnten Abweichungen sind so bedeutend, dass die Familie kaum ' Die Angaben HöcKks und EnGLers, dass die Samen nur wenig Nährgewebe be sitzen, sind unrichtig. Vgl. meine Fig. 16 und Bairrons Fig. 430 von Boopis. 190 mit den Compositen näher verwandt sein kann. Ich schliesse mich der Ansicht derjenigen Autoren an, welche die Calyceraceen in die Rubiales-Reihe und insbesondere in die Nähe der Dipsacaceen ein- ordnen. Da man jedenfalls dem Entwicklungsgang des Endosperms eine Bedeutung fär die Systematik zuschreiben muss (vgl. besonders SaA- MUELSSON), bieten vielleicht die oben beschriebenen Erscheinungen eine Stätze dieser Ansicht. Ich fand ja, dass das Endosperm von Acicarpha sich durch sukzessive Zellteilung entwickle, während es bei den bis jetzt untersuchten Compositen!' durch sogen. freie Zell- bildung entsteht (vgl. die Zusammenstellung von EMMA JACOBSSON- STIASNY 1914). Uber die Endospermbildung der Dipsacaceen liegen einige Angaben von HEGELMAIER (1885) vor. Er gibt an, dass bei Scabiosa zuerst einige freie Kerne gebildet werden, wonach der Embryosack sehr schnell mit Endospermgewebe ganz ausgeföäöllt wird. Ich halte es trotz dieser Angabe nicht för unmöglich, dass auch bei den Dipsacaceen schon von Anfang an eine sukzessive Zellteilung stattfindet. Sichere Aufschlässe kann natärlich erst eine Nachuntersuchung bringen. Von Trichera arvensis habe ich einige Präparate hergestellt, ohne jedoch bisher junge Endospermstadien antreffen zu können. LITERATURVERZEICHNIS. BAILLON, H., Historie des plantes, 7. — Paris 1880. BucHENAU, F., Ueber Biäthenentwicklung bei den Compositen. — Bot. ZemtLOST2 ENGLER, E., Syllabus der Pflanzenfamilien. — Berlin 1912. HEGELMAIER, F., Untersuchungen öber die Morphologie des Dicotyledonen- Endosperms. — Nov. Acta Leopold.-Carol. Acad., 49. 1885. HöcK, F., Calyceraceae im Die natärlichen Pflanzenfamilien von ENGLER und PRANTL. 1891. JACOBSSON-STIASNY, EMMA, Versuch einer phylogenetischen Verwertung der Endosperm- und Haustorialbildung bei den Angiospermen. — Sitzungsbitd: Kas: Acad. di NYVisst un WVien, 125, ADS dOTES !' Lanp (1900, Tab. XV, Fig. 5) beobachtete freilich bei Erigeron philadelphicus das Auftreten einer longitudinalen Zellplatte unmittelbar nach der ersten Teilung des sekundären Endospermkerns. Dass auch eine Zellteilung folgt, erwähnt er jedoch nicht. 191 JUEL, O., Untersuchungen äber die Auflösung der Tapetenzellen in den Pollensäcken der Angiospermen. — Jahrbächer f. wiss. Bot. 1915. LAND, W. J. G., Double fertilization in Compositae. — Bot. Gaz., 30. 1900. PALM, B., Zur Embryologie der Gattungen Aster und Solidago. — Acta Horti Bergiani, 5. 1914. REICHE, K., Beiträge zur Systematik der Calyceraceen. — Bot. Jahrb. f. System., Pflanzengesch. u. Pflanzengeogr., 29. 1901. SAMUELSSON, G., Studien uber die Entwicklungsgeschichte der Bläten einiger Bicornes-Typen. Ein Beitrag zur Kenntnis der systematischen Stellung der Diapensiaceen und Empetraceen. — Svensk Bot. Tidskr., 7. 1913. WARMING, E., Observations sur la valeur systématique de F'ovule. — Mindeskrift for JAPETUS STEENSTRUP, 1913. WETTSTEIN, RB. v., Handbuch der systematischen Botanik. — Leipzig u. Wien. 1911: SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. BbD 9, H. 2. NÅG RACMÄRKIIGA SYDBERG LUÉB JEATENVÄARIE TVÄNNE NYA LOKALER FÖR POTENTILLA MULTIFIDA AF JOHN FRÖDIN I sitt stora arbete >Den norrländska florans geografiska fördelning och invandringshistoria» hafva som bekant GUNNAR ANDERSSON och SELIM BIRGER lämnat en detaljerad och klar sammanställning af de resultat, som den af dem startade och fullföljda sydbergsforskningen hittills uppvisat. Att den emellertid ej ännu kunnat likformigt genom- föras öfver det vidsträckta Norrland, är ju blott hvad man kunnat vänta och författarne nämna själfva (7, 9), att vissa områden i detta hänseende fortfarande äro nästan alldeles outforskade. Såsom sådana trakter omtalas särskildt dels öfre Vindelälfvens källområde, dels området omkring Lule-älfvens källor N om Virijaure. Tilläggas kan att från hela St. Lule älfs dalgång saknas alla uppgifter rörande dess sydbergsvegetation. Under min vistelse i sistnämnda trakter sommaren 1914 kom jag emellertid i tillfälle att ägna någon uppmärksamhet åt de därstädes befintliga sydbergen. I efterföljande rader skall jag i korthet redo- göra för mina därvid gjorda iakttagelser. Af alla våra norrländska älfdalar torde Stora Lule älfs vara den djupast nedskurna och kraftigast markerade. Man bör därför kunna vänta, att dess dalsidor skola uppvisa godt om tvära branter och stup med nedanför liggande rasmark, och att alltså de topografiska förutsättningarne för uppkomsten af sydbergen ganska allmänt skola förefinnas. I själfva verket äro emellertid de verkliga sydbergen mycket ojämnt fördelade på skilda afsnitt af dalgången. I barrskogs- och myrområdet torde de vara mycket sällsynta. På hela den cirka 70 km långa sträckan mellan Harsprånget och Jaurekaska (vid St. Lule Vattens öfre ända) är nämligen terrängen så svagt ut- modellerad, att knappast ett enda verkligt sydberg med tillhörande rasmark torde kunna anträffas. Helt annorlunda förhåller sig det parti af dalgången, som genomskär högfjällskedjan och den närmast O om denna belägna delen af lågfjällszonen. Längs nordsidan af mellersta och östra Langesjaure resa sig ganska imponerande låg- fjäll med mot S och SSV brant fallande sidor. Af dem torde särskildt Koinosatjäkko och HRappokvare förtjäna att ingående undersökas. Ännu bättre är sydbergstopografien utvecklad i själfva högfjälls- zonen. Särskildt ofvanför Stora Sjöfallet träffar man väldiga, flera km. långa syd- och sydvästbranter. Tyvärr bestå de öfvervägande af ganska näringsfattigt material, nämligen af hårda, i grofva block sönderfallande graniter och syeniter. Undantag härifrån utgöra dock högfjällszonens östligaste delar, hvarest den östra silurens kalk- haltiga sandstenar och lerskiffer intaga dalbottnarne och uppbygga bergbranternas nedre partier. Här utgöras sydbergens rasmarker ställvis av näringsrik, finkornig vittringsjord, på hvilken man kan vänta att möta en rikare vegetation. Ungefär likvärdiga med dessa äro de östliga sydberg, 1 hvilka berggrunden består af lättvittrad diabas, särskildt om, såsom ofta är fallet, kalkhaltigt grundvatten genomsätter denna. Först V om hösgfjällszonen anträffas ett i näringsfysiologiskt hän- seende lika gynnsamt substrat, näml. den västliga silurens s. k. »milda» skiffrar. Emellertid är topografien här mjukare, och ut- präglade sydbranter äro därför mera sällsynta. En vackert utbildad sådan är emellertid Skejatjåkkos SV-sida. I detta sydberg torde man kunna finna en förenande länk mellan nedre Lule-dalens och Nordlands sydbergsflora. De af mig undersökta sydbergen ligga på den cirka 15 km långa sträcka af Luledalen, som är belägen mellan högfjällens östra gräns och Stora Sjöfallet. Utom af massformiga bergarter, syeniter och diabaser, uppbyggas de alltså, åtminstone 1 sina nedre delar, äfven af den östliga silurens sandstenar, kvartsiter och lerskiffror. Både med hänsyn till vertikal och horisontal utsträckning äro de alla jämförelsevis oansenliga. Men denna omständighet torde i allmän- het endast oväsentligt influera på sydbergens karaktär af ekologiska tillflyktsorter för värmeälskande arter. 1. Piervits. På norra sidan om Langasjaure och på själfva gräns- linjen mellan urbergsområdet och högfjällszonen reser sig lågfjället Suppats. Mellan dess fot och sjöstranden höja sig några tämligen fristående bergkullar, som enligt kartan tillsammans benämnas Piervits. Den som ligger närmast stranden är relativt liten och 194 saknar utbildad rasmark. I bergroten och på den ganska svagt sluttande hammaren träffades endast följande arter af intresse: TJuncus trifidus! + Stellaria longifolia "Sedum annuum! T Viscaria alpina | t Woodsia alpina Bakom denna lokal och SSV om Suppats reser sig ett betydligt ansenligare berg, med lodrät, cirka 40 m. hög, mot S vättande vägg, sammansatt af hård kvartsitisk sjöfallssandsten. Det torde helt och hållet tillhöra barrskogsregionen. Bergroten ligger enligt min baro- meterafvägning cirka 435 m. ö. h. Rasmarken är svagt utvecklad. Diverse träd, mest björk förekomma ända upp på densamma. Föl- jande, såsom jag tror, fullständiga artlista uppgjordes vid mitt besök på platsen den 9 aug. H betecknar att arten i fråga träffades i ham- maren, B i bergroten, R i rasmarken och Bl å block i densamma. Betula pubescens B, R. Melampyrum pratense R. Juniperus communis B, R. » silvaticum R. Populus tremula R. Melandrium silvestre B, R. Ribes rubrum RR. Melica nutans B, R. Sorbus aucuparia R. Milium effusum R. FANA Poa nemoralis B, R. Polypodium vulgare H, B. Aira flexuosa R. + Potentilla argentea H. Calamagrostis purpurea B, R. Rubus saxatilis RB. iCerastrum alpinum H, B. Sedum annuum H, Bl. Chamenerium angustifolium RB. Solidago virgaiurea R. Cystopteris fragilis H. Spirea Ulmaria BR. Dryopteris Linneana R. Stellaria graminea H, RB. Erigeron politus FBerlini H, B: ; longifolia H. +Erysimum hieraciifolium H. Triticum caninum R. Festuca ovina R. Vaccinium Myrtillus RB. Geranium silvaticum KR. $ vitis idea R. Lappula deflexa H, R. T Viscaria alpina H. L nnea borealis R. 1 Woodsia alpina H. Summa 36 arter, däraf 4 sydskandinaviska och 3 fjällarter. De båda Vaccinium-arterna förekommo endast i rasmarkens ytterkanter. 6 arter uppträdde enbart i hammaren. ! TI den följande framställningen utmärker tf att arten i fråga är fjällart, " att den är sydskandinavisk. Båda termerna hafva för likformighetens skull erhållit samma omfattning som hos ÅNDERSSON och BIRGER (W). 195 2. Östra Kebnats. FEltt par km. V om nyssnämnda lokal ligga likaledes på norra sidan om Langasjaure några bergkullar, af hvilka de tvänne nordligaste, som å generalstabskartan kallas Kebnats!, resa sig från en gemensam sockel. Den östliga af dessa är en liten, mycket smal från VSV till ONO strykande platå, hvars båda lång- sidor begränsas af branta stup och hvars högsta punkt ligger 544 m. ö. h. Den består af en stundom mycket finkornig diabas, som här och där sönderfaller i en brun, finkornig, tydligen mycket nä- ringsrik vittringsjord. Af sådan sammansättes bergroten och delvis rasmarken nedanför de nyssnämnda klippstupen. Bergväggarna äro i hög grad genomsatta af sprickor och förklyftningsplan och äro därför rika på små hyllor eller afsatser, som särskildt på sydsidan tagits i besittning af talrika örter. Det flerstädes framsipprande grundvattnet synes vara starkt kalkhaltigt. Att döma af sandstens- blocken i rasmarkens nedre del torde bergets sockel bestå af denna bergart. Enligt SVENONIUS (13, 282) är bergrotens nivå på sydsidan 504 m. ö. h. I själfva verket sluttar densamma från O till V; dess lägsta punkt ligger 470 m. ö. h. Rasmarken har en höjd af 30—50 m. Dess bas består af grofva block, mellan hvilka här och där växer en enstaka björk eller tall. Hägg, björk och rönn gå äfven upp lill bergroten, hvarest här och där finnes en meterhög sluten vegetation, hvars karaktärsväxter äro Juniperus communis, Chameenerium angustifolium, Triticum caninum, Solidago virgaurea, Poa nemoralis och Aira flexuosa. En fullständig artlista, som af mig uppgjordes den 12 juli och 5 aug., erhöll följande utseende: Betula pubescens B, R. Chamonerium angustifolium B, R. Juniperus communis H, B, R. Cystopteris fragilis H. Populus tremula R. TDraba nivalis H. Prunus Padus B, R. Empetrum rigrum R. Ribes rubrum R. "Erysimum hieraciifolium RB. Rubus idwus R. Festuca ovina RB. Sorbus aucuparia B, RB. TJuncus trifidus H. — Lappula deflexa R. Aira flexuosa B, RB. Linnea borealis R. Antennaria dioica R. Lycopodium annotinum R. Arctostaphylos uva ursi R. Pinguicula vulgaris H. Carex capillaris H. (Pod cceesia HM AN i Cerastium alpinum H. » nemoralis B, R. " Enligt Svenonius (13, 282) är dock deras riktiga namn Njarkavare. 196 Polypodium vulgare H, R. "Sedum annuum H, Bl. + Potentilla argentea H. Solidago virgaurea R. » multifida v. lapponica H. Stellaria graminea B, R. Rubus saxatilis R. Trilicum caninum R. TSaxifraga adscendens H. Vaccinium Myrtillus RB. T > cernua H. » vilis idea R. T » groenlandica H. T Viscaria alpina H, R. if > nivalis H. 1 Woodsia alpina H. T » oppositifolia H. Summa 42 arter, af hvilka 14 enbart förekommo i hammaren. Bland arterna voro 11 fjällarter och 3 sydskandinaviska. 3. Västra Kebnats. Som nämnts är Kebnats egentligen ett slags tvillingberg, af hvilket det nyss beskrifna endast är den östra hälf- ten. Den västra bergkullen uppvisar mindre skarpt afsatta konturer. Endast på en kort sträcka finnes en verklig sydbrant, som i SV och V uppdelas i ett antal mycket låga afsatser med mellanliggande jämn terräng. Rasmark saknas nästan alldeles, och skogsrisen nå därför nästan öfverallt fram till de små hamrarne. I dessa och på de små rudimentära rasmarkerna anträffades följande arter: Betula pubescens R. Juncus trifidus H. Juniperus communis R. Lappula deflexa H. Populus tremula R. Linnea borealis KR. Sorbus aucuparia R. Lycopodium annotinum R. i Luzula spicata H. Poa nemoralis R. Aira flexuosa R. TSaxifraga groenlandica H. Arctostaphylos uva ursi R. T » nivalis H. TAstragalus alpinus R. "Sedum annuum H, Bl. Calamagrostis lapponica R. Solidago virgaurea R. Campanula rotundifolia RB. Stellaria graminea R. Chamcnerium angustifolium BR. FF >» longifolia KR. + Cerastium alpinum H. Vaccinium uliginosum R. Cystopteris fragilis H. »> vitis idea BR. Empetrum nigrum R. t Viscaria alpina R. Festuca ovina R. i Woodsia alpina H. Summa 30 arter, däraf 2 sydskandinaviska och 8 alpina. 4. Tarvasvarats. Cirka 1 km SSV om Kebnats reser sig tätt in- vid sjöstranden midt emot Saltoluokte turiststation den lilla berg- platån ”Tarvasvarats med åt nästan alla håll brant stupande sidor (se fig. 1). Berget, som når till en höjd af 505 m. ö. h., består lik- som Kebnats i sina öfre delar av diabas, som här företer täta väx- lingar mellan fin- och grofkornighet. Bergarten uppvisar äfven här talrika sprickor, men synes ej vara så lättvittrad som å Kebnats Äfven i Tarvasvarats består sockeln uppenbarligen av sjöfallssand- J. Frödin foto. 1911 Fig. 1. Tarvasvarats från söder. sten, enär blocken i rasmarkens nedre del öfvervägande utgöras af nämnda bergart. Rasmarken består i öfvervägande grad af ovan- ligt grofva block (se fig. 2), bland hvilka endast en eller annan tall förmått rota sig. Först uppe vid bergroten, som ligger på en höjd af 450—470 m., anträffas träd i större mängd. Här och där finner man t. o. m. verkliga bestånd af björk, rönn och asp. 1 bergroten uppträder på sina ställen en fullt sluten, nästan snårig vegetation af sistnämnda arter i buskform jämte Rubus ideus och R. sazxatilis, Ribes rubrum, Juniperus communis, Chamcenerium, Triticum caninum, Melica nutans. 14 Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 198 Vid mina besök den 11 juli och 6 augusti uppgjordes följande artlista: Betula pubescens B, R. +Fragaria vesca R. Juniperus communis H, B, R. Lappula deflexa H, R. Populus tremula KR. Linnea borealis R. Ribes rubrum B, R. TLuzula spicata H. Rubus ideus B, RB. Lycopodium complanatum R. Salix caprea B. Melica nutans B, RB. Sorbus aucuparia B, BR. Milium effusum B, R. i Poa cesia H. >» nemoralis B, R. Aira flexuosa R. Polypodium vulgare H. tAntennaria alpina H. Potentilla multifida v. lapponica H. Arctostaphylos uva ursi RB. Potentilla verna f. ambigua H. TAstragalus alpinus BR. i Rhodiola rosea H. Calamagrostis lapponica R. Rubus saxatilis B, R. Campanula rotundifolia H, R. TSaxifraga groenlandica H. + Cerastium alpinum H, R. i > nivalis H. Chamecnerium angustifolium B,R. i » oppositifolia H. Cystopteris fragilis H. Sedum annuum MH, Bl. tDraba hirta H. Stellaria graminea BR: To So fnivals EH. Trientalis europea BR. Empetrum nigrum R. Triticum caninum B, R. Erigeron politus "Berlini H, RB. Vaccinium vitis idea R. +Erystmum hieraciifolium H, RB. TfViscaria alpina H. Festuca ovina B, R. 1 Woodsia alpina H. Summa 46, af hvilka 15 förekommo enbart i hammaren. 13 af arterna voro alpina och 3 sydskandinaviska. 5. Kanisvaratj. Strax NV om St. Sjöfallet reser sig vid foten af Nieras” sydligaste utlöpare en liten platå, hvilken under namn af Kanisvaratj beskrifvits af SVENONIUS, som uppger att den består af dolomit, kvartsit, lerskiffer och sandsten (13, 288). Platåns kant lig- ger på cirka 465 m:s höjd, och nedanför densamma stupar en syd- brant ned mot Vietusjokk och Langasjaure. Hammaren, som är sammansatt af hyolithuszonens lösa, kalkhaltiga lerskiffrar, är emel- lertid blott 2—5 m. hög. Nedanför vidtager en flera tiotal meter hög rasmark, helt och hållet uppbyggd af söndervittradt skiffer- material och därför synnerligen näringsrik och relativt finkornig. 199 Den är ganska tätt bevuxen med asp, björk, hägg och rönn. Äfven örtvegetationen är ovanligt tät över hela rasmarken. Den 19 och 21 juli uppgjordes följande artförteckning: Betula pubescens BR. Melampyrum pratense RB. Juniperus communis H, RB. »> silvaticum R. Populus tremula R. Melandrium silvestre RB. Prunus Padus B, RB. Melica nutans B, RB. Ribes rubrum H, R. Myosolis silvatica RB. Sorbus aucuparia RB. Paris quadrifolia RB. TPoa cesia H. Aira flexuosa RB. > - nemoralis H, RB. Arctostaphylos uva ursi B, R. Polypodium vulgare H. Aspidium Lonchitis R. Polystichum Filix mas R. Calamagrostis purpurea B, R. Campanula rotundifolia RB. Chamecnerium angustifolium RB. Cystopteris fragilis H. iDraba hirta H. Empetrum nigrum R. longifolia RB. Trientalis europcea R. Triticum caninum R. Vaccinium Myrtillus RB. Lappula deflexa H, B, R. » vitis idea R. Linnea borealis R. "Viola Riviniana R. Lycopodium annotinum R. i Woodsia alpina H. Summa 43 arter, av hvilka 6 endast förekommo i hammaren. 4 arter voro sydskandinaviska och 4 alpina. 6. Ebbatjåkko. 2 km längre i NV reser sig på Nieras” SV-slutt- ning en tämligen fristående fjällkägla med detta namn. Dess södra sida uppvisar flera branta stup. Berggrunden utgöres af synnerligen hårda och motståndskraftiga kristalliniska skiffrar, och vittrings- processen fortgår därför synnerligen långsamt härstädes. Den yttrar sig hufvudsakligen däri att stora block lösbrytas ur bergväggen, medan tillskottet af fint material per tidsenhet tydligen är så ringa, att det ej kunnat förhindra uppkomsten af en sluten vegetation omedelbart nedanför hammaren. Någon sammanhängande rasmark finnes icke. Hammarens bas ligger på en nivå af 540—560 m., och nedanför densamma utbreder sig vacker löfskog af björk, asp, 200 hägg och rönn. I. undervegetationen härska antingen de vanliga skogsrisen eller Chamcenerium, blandad med gräs. Den här uppgjorda artlistan fick följande utseende: Betula pubescens BR. Juniperus communis H, R. Prunus Padus R. Ribes rubrum R. Rubus ideus R. Sorbus aucuparia BR. Aira flexuosa R TAntennaria alpina H. > dioica H. Calamagrostis purpurea R. 1 Carex Halleri H, R. Chamecenerium angustifolium R. Cirsium heterophyllum R. Empetrum nigrum R. Festuca ovina H, R. Geranium silvaticum R. TJuncus trifidus H. Melica nutans R. Milium effusum R. Paris quadrifolia BR. TPoa cesia H. » nemoralis BR. Polypodium vulgare BR. Rubus saxatilis R. "Sedum annuum H, Bl. Solidago virgaurea R. +Stellaria longifolia R. Cystopteris fragilis H. Vaccinium Myrtillus RB. Dryopteris Linneana R. > vitis idea BR. > Phegopteris R. T Woodsia alpina H. Summa 33 arter, af hvilka 6 enbart förekommo 1 hammaren. 2 voro sydskandinaviska och 5 alpina. Det sydskandinaviska floraelementets förekomst i sydbergen be- tingas enligt ANDERSSON och BIRGER af tvänne faktorer, nämligen dels af dessa ståndorters ovanligt varma lokalklimat, dels af att konkurrensen från barrskogsflorans sida här är så godt som upp- häfd. Beträffande den förra omständigheten kan man ju utgå ifrån, att dessa lokaler på grund af de gynnsamma expositionsförhållandena skola erhålla betydligt högre temperaturer under den varma års- tiden än den på samma nivå belägna omgifningen. Några närmare mätningar öfver beloppet af denna termiska anomali hafva dock icke ännu utförts. Jag såg mig därför föranlåten att samtidigt med mina här beskrifna vegetationsundersökningar verkställa några dy- lika. Härvid användes tvänne J. Richards termografer, som gifva ett utslag af 1,5 mm. per grad C. och voro utrustade med cylindrar för 14 dagars gång. De uppställdes i burar af den vanliga inter- 201 nationella typen (se fig. 2). Burarne placerades på provisoriska träställningar cirka 1,6 m. ö. marken. Instrumenten injusterades noggrant efter en af Grave kontrollerad termometer, graderad i tion- dels grader, och jämfördes sedan med denna upprepade gånger under observationstiden. S. Frödin foto 6/8 1914. Fig. 2. Termografen uppställd på rasmarken vid Tarvasvarats. Den ena termografen uppställdes i det ofvan beskrifna sydberget Tarvasvarats i rasmarkens öfre del endast några få m. nedanför bergroten. Läget var gifvetvis fritt och öppet mot söder. Det andra instrumentet placerades å dalbottnen på andra sidan sjön cirka 1 km. från stranden och 35 m. ö. denna, hvarför sjön ej torde kun- nat influera på temperaturförhållandena. Lokalen var belägen å en liten grusplatå, öppen för sol och vind åt alla sidor och omgifven på alla håll af torr mark. 202 Tabell 1. Lufttemperaturens gång öfver öppen (rr rr Juli 2 a m 4 a. m. 6 a. m. 8 a. m. 10 a. m. Middag 2 pm. 1914] DD: 8S DTS DESS DEE SS NAR D i: 8 D 11 : ; : | | | | 12 |+12,1:+13,8| + 11,2: +13,6| + 12,7: + 14,7] + 13,6: + 16,9 +15,0 + 18,8| + 16,4: +20,4| + 17,1: + 19,8 13 I +121:+14,2/ +12,8: +14,5| +13,1: + 15,4 +15,0: + 17,6 + 17,4 +19,3 + 19,7: +21,2 +21,6: + 22,6 14 1+10,4:+14,1 + 9,8: +13,8| +13,9: +15,6| + 15,7: + 17,7) + 18,6: F2L1 +20,2: + 23,3] + 21,7: + 24,8 15 |+ 80: +13,5/ + 8,7 +13,7| + 12,38: + 14,7] +16,2: +17,8 +19,5 + 20,3 + 21,8: +23,0| + 23,6: + 26,2 16 |+10,s8:+15,9| + 12,0 +15,0 + 15,2: + 15,7 +17,0 + 18,0 + 18,3: +20,7 +20,4: +21,6 + 21,0 + 22,5 fd lr SE +12,3: +13,8| + 12,1: +13,7| +13,8 + 14,6| + 13,9 +15,0 +14,38 +15,5) +15,8: + 17, 18 + 6,1: +10,0) + 5,1 + 9,7/ + 10,0: + 10,7] + 12,3 + 13,2 + 14,9: +15,6 +16,3: + 18,1/ +17,8: + 20,1 19 |+12,6 +13,9 + 12,1 + 13,1 +12,4 + 13,3 +13,1: + 14,6 +15,1 +16,0) + 15,7 + 18,1 +16,0: + 20, 20 |+ 9,3: +11,5 d0R de Ella Elle +11,2 + 12,0 + 12,4: +13,5 +14,7: +16,7) + 13,6: + 147 21 |+ 85 + 90] + 81 + B1+ dit dat st 81 tills +10,6 +13,2 +13,7/ +15,1: +17,; | 22 + 4ni+ 81 + 85 + 91 +10,2: +10,5 +12,3: +13,1| + 15,0: + 14,8] + 16,1: +16,7| + 17,2: + 17; 53 4 vat Öl 78 a BO EO: OR 6,7: + 6,7) + 6,9: +'47) EA 9,4: + 12,4/ + 9,9 +12,0 + 11,6 + 12,1 +12,)9 +14,3 +14,8 + 16,0] + 16,3 +17,9 +17,3 +19; Undersökningarne pågingo under tiden 11 juli—10 augusti, och i ofvanstående tabell hafva värdena för de första 14 dagarne återgif- vits, under hvilka nästan utan afbrott rådde klart väder med stark insolation. Kolumnerna betecknade med D återgifva tempera- turen öfver den öppna dalbottnen, de med S hänföra sig till syd- berget. Såsom tabell 1 utvisar, var under de första 13 dagarne medel- temperaturen för dygnet + 13,6? över den öppna dalbottnen, medan den i sydberget steg till + 15,3”. Detta uppvisade alltså ett värme- öfverskott af 1,7", hvilket resultat i viss mån bekräftar ANDERSSONS och BIRGERS antagande, att »i gynnade sydberg medeltemperaturen är väl ett par grader högre än öfrigt i trakten» (1, 67). Möjligt är också, att det af mig vunna värdet öfverskrides i sydberg med ännu gynnsammare topografiska betingelser, och att en ännu större ter- misk anomali sålunda skall kunna påvisas. Svårligen skall emel- lertid nämnvärdt högre sådan kunna erhållas för någon längre pe- riod. De här publicerade temperaturserierna härröra, som nämnts, från en period med beständigt klar luft och däraf följande kraftig in- och utstrålning. Men vid mulen väderlek göra sig sydbergens gynnsamma expositionsförhållanden föga eller intet gällande, och medelvärdet för sydbergens temperaturöfverskott under den varma lalbotten (D) och i sydberg (S) den 11—23 juli 1914. 203 Medeltemp. | 4 pm. 6 p. m. p. m 10 p. m Midnatt Amplitud ww 8 D S D S D S D S D S D S : | MEET | | + 16,7: + 17,8 + 15,9: + 17,3 4 I5jaisbälg +128: +15,0 + 12,6 + 14,5 +19,6 + 20,2 + 20,1: + 19,9 +184: + 184 + 16,0: SE + 14,4: FETA ER RE LE 8,9 6,8 +22,5:+22,1/ + 20,2: + 21,3 + 18,0: + 19,2 +15,9 + 17,4 + 11,3: +15,8 + 16,7 +18,4 11,2: 83 + 20,8: BR Or ir Sat SARA 20,1 + 14,9: +17,2) +11,1 +14,8 +16,4: + 18,9] ” 11,9: — 11,0] + 22,7: + 24,2 + 20,3: + 22,5 | + 19,3: + 20,6| + 16,4: + 18,5 + 12,5: + 16,3] + 16,8 +19,3] 15,6 12,7 +19,8: + 21,6| + 19,6: + 19,1| + 17,5 + 18,7| + 15,3 +17,0/ + 14,1: + 15,6 + 16,8: + 18,5] — 10,8 7,5! + 15,6: + 17,2) + 15,4: + 15,7) + 13,7 + 14,3) + 10,1: + 12,1] + 6,38: +11,2 +1290 +14,7) 95 67 +17,3: + 19,3] + 16,7: + 18,2 + 15,6 + 16,7/ + 12.8 +15,6| + 11,3: + 14,4 12:7 11,0] + 16,1: + 17,9! + 15,0: + 16,2, + 12,8: + 14,2! + 11,5: + 12,7 + 10,0: + 11,8] +13,5: + 15,2, 6,1 8,2] 13,6: + 14,5 + 12,8: +13,8 +F 11,4: +12,5) + 10)s: -F 12,0) + 10,1: F111/ +11L8: + 13,0] Nn 5,6! +14,3: +16,5 +15,)2 + 12,9 +13,5 + 6,6 +11,5 + 5,7 +10,0 +10,7 +120 Ia: — Bel sF17,8: + 17,2) + 16,3: + 16,6! + 14,7: + 15,3] + 13,0: + 14,5] + 9,9: + 12,01 + 12,9: + 13,8] — 13,7 8,6) & 71:i+ 7,0] + 7,0i+ 7,5] + 6,8: + 6,9) + 6,3: + 6,9) + 6,2: + 6,90) + G,1i+ Za Lr: = Za +17,.3: + 18,4) + 16,5 + 17,8] + 15,0: + 15,9 + 12.5 + 14,4] + 10,4: + 13,0 + 13,6 + 15,3 9.6 8,2 årstiden torde väsentligt nedtryckas af denna omständighet. TI ett område med jämförelsevis klart och torrt sommarklimat böra därför sydbergen hafva större betydelse än i ett fuktigt område såsom norska västkusten. Molnighetens betydelse för sydbergsklimatet framgår äfven af de i tab. 1 meddelade värdena. Den 23 juli började nämligen en pe- riod med mulen och regnig väderlek, och som synes begynte de håda temperaturkurvorna då att konvergera. Under hela första dygnet fortfor emellertid sydberget att visa ett, om än stadigt af- tagande värmeöfverskott, och först på andra och tredje dygnet sammanlöpte kurvorna. Såsom man kan vänta, är värmeöfverskottet ej lika stort under dygnets alla delar. Det skulle möjligen ligga nära till hands, att detsamma är störst under middagen, då insolationen ju är starkast i de mot S vända bergväggarne. Det framgår äfven af tabellen, att ett temperaturöfverskott på i medeltal 2 förefinnes kl. 2 e. m. Detär dock mycket kortvarigt. Under för- och eftermiddagen är det näm- ligen reduceradt till 1,09 å 1,59. Gynnsammast ter sig sydberget där- emot under natten. Från 10 e. m. till 4 f. m., d. v. s. under 6 tim- mar uppgick värmeöfverskottet till mera än 2,09; och kl. 2 f. m steg det i medeltal till 3,09. Den största iakttagna temperaturdiffe- 204 rensen mellan sydberget och den öppna dalbottnen belöpte sig till 5,59 (den 25/7 kl. 2 f. m.) Att sydbergens värmeöfverskott hufvudsakligen inträder under nat- ten beror tydligen på, att den under dagen starkt uppvärmda ham- maren under natten meddelar en del af det sålunda magasinerade värmet åt de närliggande luftskikten. Sydbergen synas alltså i ter- miskt hänseende ej så mycket karaktäriseras af högre maximitem- peratur eller större värmesumma än omgifningen utan mera genom betydligt högre minimitemperaturer. Det torde vara främst denna faktor som betingar de sydskandinaviska arternas förekomst i sydbergen, ty härigenom uppstår den i fysiologiskt hänseende betydelsefulla fördelen att nämnda växters optimitemperatur ej så lätt under någon del af dygnet kommer att underskridas. Rent växtklimatiskt sedt torde i själfva verket sydbergen vara mera gynnade än hvad som framgår af de här meddelade värdena. Dessa referera sig ju till lufttemperaturen i skuggan 1,6 m. ö. marken. Härigenom har jag vunnit, att de bli direkt jämförbara med de meteorologiska stationernas värden”). Men de uttrycka ej det värme- mått, som kommer de sydskandinaviska arterna och deras olika organ till del. Till de mest känsliga af dessa senare torde, såsom jag förut påpekat (6), få räknas rötterna. Tyvärr hade jag inga lämpliga instrument disponibla för mätandet af marktemperaturen i rotskiktet, men det är sannolikt att sydbergen särskildt om natten i detta hänseende visa ännu större värmeöfverskott än beträffande lufttemperaturen. Mäter man denna senare på den höjd öfver mar- ken, till hvilken ifrågavarande arter nå (0,15—0,25 m.), blir helt säkert dessa ståndorters värmeöfverskott äfven med hänsyn till lufttempe- raturen betydligt större än mina värden utvisa, emedan ju markens magasinerade värme mera måste influera på det lägsta luftlagret än på de högre. Ett exakt mått på de värmeförhållanden, under hvilk: dessa arters ofvanjordiska organ fungera, kan emellertid endast vin- nas genom att man mäter temperaturen i de lefvande örtartade växt- delarne själfva. Deras temperatur torde förete betydliga afvikelser från luftens. Detta framgår t. ex. af ASKENASY'Ss bekanta, ehuru medelst en bristfällig metod utförda försök (2). Äfven URSPRUNGS (17) och STAHLS undersökningar (12) äro i detta hänseende upp- lysande. Att detta sydbergens värmeöfverskott är en synnerligen betydelse- " Detta har för mig varit afgörande. 205 full faktor framträder tydligt vid en jämförelse af växtlifvet på en och samma bergsryggs nord- och sydsidor. Både Östra Kebnats och Tarvasvarats äro små platåer, som såväl iN som S begränsas af lodräta bergväggar med nedanför liggande rasmark. Nordsidorna uppvisa samma geologiska sammansättning, lika vattentillgång och samma förklyftning som sydsidorna. Alla yttre förhållanden utom de termiska synas vara på båda sidor lika. På de båda bergens nordsidor växte följande arter: O. Kebnats. Tarvasvarats. Aira flexuosa R Aira flexuosa R Antennaria dioica BR TAretostaphylos alpina R Arctostaphylos uva ursi R TAstragalus alpinus H tAstragalus alpinus R iBryanthus coeruleus H Calamagrostis lapponica BR Calamagrostis lapponica R Campanula rotundifolia H, R + Cerastium alpinum H + Cerastium alpinum H, R Chameenerium angustifolium R Chamenerium angustifolium R — +tDiapensia lapponica R Cystopteris fragilis H Empetrum nigrum R tDiapensia lapponica H, R + Festuca ovina Vv. vivipara H Empetrum nigrum R TJuncus trifidus R Euphrasia minima R Linnea borealis R Festuca ovina (steril) H, R Rubus arcticus R tJuncus trifidus H Vaccinium Myrtillus B Juniperus communis R » uliginosum R Linnea borealis R » vitis ideea R TLuzula spicata H i Woodsia alpina H. Lycopodium annotinum R Potentilla verna f. ambigua H, R tSazxifraga groenlandica H i » nivalis H i » oppositifolia H +TSilene acaulis H Trientalis europea R Vaccinium uliginosum R » vitis idea R + Viola biflora R i Viscaria alpina H + Woodsia alpina H. 206 Eller i båda nordbergen tillsammans 33 arter, hvaraf 15 fjällväxter. Som man kan vänta saknas alla sydskandinaviska arter, medan fyra dylika finnas på de motsvarande sydsidorna (jfr sid. 196 o. 198 ofvan). Men äfven andra olikheter finnas. De nordiska mesoyterna äro till antalet 10 i de tvänne sydbergen. På nordsidorna återfunnos endast tvänne af dem, nämligen Chamcenerium angustifolium och Campanula rotundifolia. Vidare saknades äfven Lappula deflexa, hvilken däremot regelbundet uppträder i sydbergen (se ofvan). Den har af ANDERSSON och BIRGER förts till en öfvergångsgrupp mellan nordiska arter och fjällarter (7, 100). Sannolikt antyder emel- lertid nyssnämnda omständighet, att den bör räknas till en mera termofil kategori. Dessa olikheter beträffande sammansättningen af vegetationen i nord- och sydbergen betingas alla af skillnaden i exposition och temperatur. Och denna faktor influerar äfven på den artgrupp, som är talrikast företrädd på båda slagen af lokaler, nämligen det al- pina elementet. Af tab. 2 framgår, att detta är representeradt med ej mindre än 17 arter i de 6 sydbergen, medan i dessa endast 6 sydskandinaviska arter förekomma. Äfven ANDERSSON och BIRGER framhålla det stora antalet fjällarter i sydbergen och anse, att de därstädes förekommande äga en jämförelsevis stor värmelatitud. I stort sedt är väl detta riktigt, om också ännu ett par faktorer före- ligga, som härvidlag inverka. Så vidt jag funnit växa nämligen det största antalet af sydbergens fjällväxter endast där grundvattnet framsipprar, och detta är gifvetvis kallare än markytan i allmänhet på' dessa lokaler. På grund af sitt vanligtvis stora urlakningsom- råde är det också mycket kalkhaltigt, äfven om marken i och för sig är kalkfattig. Ofta finner man nämligen ansenliga kalkutfäll- ningar på bergytorna. Nu är det ju kändt, att »en del arter, som inom sitt egentliga klimatområde förekomma på all slags mark inom sina gränsområden föredraga kalk» (1, 45). Och det finnes skäl för den uppfattningen att denna kalkmarkens förmåga att förskjuta vissa arters klimatgränser utåt icke blott gör sig gällande vid de öfre gränserna utan också vid de nedre (mot för varma trakter). En blick på tab. 2 ger genast vid handen att sydbergens fjäll- växter öfvervägande uppträda i hammaren, medan de sydskandina- viska arterna äro mera jämnt fördelade mellan denna och rasmar- ken. Artlistan sid. 205 visar, att det alpina elementet äfven i nord- bergen undvika rasmarken. Detta kan ej gärna bero på att kon kurrensen med starkare former här är svårare, ty vegetationen är 207 "((€01 "P6 '€6 7) NADVIGJ QIO NOSSHACNY TUH 4 Lö c 9 H H fee fa OH H ir Durdip PISPoOOM | OT I I | H | 4 u H | H | purdjp PIIDISIA | 6 I G H | H | | prjofinsoddo « 61 G i H H | H HO a | spam « | 8 € c H | H H | — DIpuppuaosb LÄR: 6 I | HS | DNUL22 « 6 i I H | suapuaaspp DPBVLufIXPS I. A C I | H | | Dasot DIOIPOYUY IE uva ursi Loiseleuria procumbens Calamagrostis lapponica Vaccinium Myrtillus Diapensia lapponica > uliginosum Empetrum nigrum » vitis idea Tarvasvarats-platåns yta var delvis klädd med låga björkbuskar, mellan hvilka här och där funnos fläckar af fjällhed. Denna be- stod af: Aira flexuosa Festuca ovina Arctostaphylos alpina (delvis be- Juncus trifidus ståndsbildande) Linnea borealis Arctostaphylos uva ursi Loiseleuria procumbens Calamagrostis lapponica Vaccinium Myrtillus Diapensia lapponica > uliginosum Empetrum nigrum > vitis idea. 209 Tätt intill sydbergslokalerna, endast ett fåtal m. ofvanför berg- roten förekomma alltså fjällhedsassociationernas alpina kommen- saler i stort individantal, och därifrån ha de nedvandrat i de nord- liga hamrarne men ha undvikit de lika tätt intill belägna sydliga. Detta torde svårligen kunna bero på annat, än att de senare lo- kalerna uppvisa så stora värmemängder, att de ej af nämnda arter kunna fördragas. Härmed öfverensstämma f. ö. mina tidigare rön beträffande dessa arters termiska plasticitet (5) och ANDERSSONS och BIRGERS uppfattning i denna sak (1, 104). Af tab. 2 och artlistan sid. 205 framgår emellertid också, att i sydbergen ett antal fjällarter förekomma, hvilka ej återfinnas i nord- branterna. Detta får väl t. v. förklaras därmed, att fjällväxterna i allmänhet äro utpräglade ljusväxter och följaktligen hafva svårt att trifvas på svagt exponerade lokaler. De fjällhedsarter, som gå ned i nordbranterna, förekomma ej heller i större frekvens där- städes. Endast undantagsvis har jag träffat nord- och sydberg med så direkt jämförbara yttre förhållanden, att såsom ofvan skett slut- satser kunnat dragas rörande orsakerna till olikheterna i deras vegetation och flora. Vanligen uppvisa dessa slag af lokaler ett flertal yttre afvikelser, och det blir då svårt att afgöra, hvilken eller hvilka som betinga växtlifvets olikheter. Ännu ett fall, där förhållandena ligga tämligen tydliga, torde därför förtjäna att an- föras. Midt emot de ofvan omtalade sydbergen Tarvasvarats och Keb-: nats reser sig på andra sidan Langasjaure den lilla fjällkäglan Tjä- pores ungefär ett par 100 m. S om Luleb Kirkaos sydligaste ut- språng. Toppen, som enligt af mig utförd barometerafvägning når en höjd af 854 m., består af hyolithuszonens lösa, kalkhaltiga ler- skiffrar. Några m. under densamma vidtager så väl på nord- som på sydsidan en rasmark af samma material. I näringsfysiologiskt hänseende utgör den således det yppersta substrat för vegetationen. Båda sidorna äro i lika hög grad vindexponerade, markytans lut- ningsvinkel och tillgången på grundvatten synes vara lika stor å båda hållen. Alla yttre faktorer torde därför å båda sluttningarna visa samma intensitet utom temperaturförhållandena. Lokalerna ifråga företedde emellertid högst väsentliga olikheter med hänsyn till vegetationen. På nordsidan var rasmarken klädd med ett mera eller mindre sammanhängande växttäcke ända till några få m. ne- danför bergroten. Det bestod hufvudsakligen af följande arter: 210 Alsine biflora Arabis alpina Astragalus alpinus Betula nana Calamagrostis lapponica Cardamine bellidifolia Cassiope tetragona Cerastium alpinum f. lanatum f. glabrum Diapensia lapponica Draba hirta > — nivalis Dryas octopetala Empetrum nigrum > » Ozxyria digyna Pedicularis hirsuta » lapponica Polygonum viviparum Rhododendrum lapponicum Salix herbacea > — reticulata Saxifraga cernua > groenlandica > nivalis > opposilifolia Silene acaulis Vaccinium Myrtillus » vitis idea Festuca ovina Summa 28 arter, af hvilka flera tillhöra våra arktiska högfjälls- växter. På sydsidan var däremot rasmarken fullständigt bar. Endast här och där växte några enstaka individ af Potentilla verna f. ambigua Rumex Acetosella f. ad formam integrifoliam. Dryas octopetala Potentilla nivea Först nedanför rasmarken vidtog en sluten hedvegetation af Vaeci- nium Muyrtillus, Calamagrostis lapponica, Empetrum etc. Det torde vara rätt svårt att förklara, hvarför nordsidans rika fjällflora saknas på sydsidan på annat sätt än genom den höga temperatur, som tidtals råder på den senare lokalen. Tvärt emot hvad man kanske skulle vänta, saknar dock denna sida äfven syd- skandinaviska arter. Detta är dock lätt förklarligt, ty temperatur- amplituderna växa med höjden öfver hafvet. Om vid klart väder värmemängden blir tillräcklig för nämnda arter, så torde den dock bli otillräcklig under perioder med mulen väderlek. Dylika lokaler torde därför karaktäriseras af maximitemperaturer, som äro för höga för fjällarterna, och af minimitemperaturer som äro för låga för de värmeälskande. Som nämndt anträffades dock ett par arter af den förstnämnda kategorien på sydsidan. Den ena var Dryas octopetala, hvilken var gemensam för båda sidorna. Äfven andra uppgifter visa, att denna 211 har stor värmelatitud (9, II, 225). Att arten i allmänhet saknas i sydbergen (1, 105) torde alltså knappast bero på dessas höga tem- peratur. — Äfven Potentilla nivea torde få räknas till de i viss mån termofila fjällväxterna, i det att den regelbundet träffas på varma lokaler i regio alpina. Den floristiska anomali, som karaktäriserar de norrländska syd- bergen och hvilken exemplifieras af tab. 2 ofvan, betingas dock ej enbart af de säregna temperaturförhållandena, utan beror äfven på tillvaron af rasmarken, hvilken förhindrar barrskogens framträngande (1,60). Denna marktyp uppkommer dock endast vid foten af klipp- sluttningar med stor lutningsvinkel, och den är därför bunden till områden med djärft utmejslade terrängformer, sådana som skapats genom inlandsisen, hvilken genom sidoerosion vidgade dalgångarne (7, 81—83). Sydbergen äro således i geomorfologiskt hänseende mycket unga bildningar, och därtill äro de säkerligen mycket för- gängliga. Det genom vwvittringen lossnande materialet hopas i allt större massor vid hammarens fot, och sålunda växer rasmarken allt högre upp emot denna. Slutpunkten i utvecklingen är nådd, när den nått upp till hammarens öfverkant. Sydberget har där- igenom öfvergått från det aktuella utvecklingsstadiet till det fossila. Gifvetvis inverkar denna process på den i sydberget lefvande växtvärlden. Då genom rasmarkens tillväxt hammarens areal allt- mera aftar, försvåras ju persistensen särskilt för det floraelement, som i sydberget hufvudsakligen är hänvisadt till hammaren, näm- ligen fjällarterna. Af de här beskrifna sydbergen har Kanisvaralj nått närmast slutstadiet; dess hammare skjuter endast 2—5 m. upp öfver rasmarken. Också är antalet fjällväxter här synnerligen litet (se tab. 2). Men i och med detsamma att hammaren genom rasmarkens till- växt blir allt mindre, minskas ju den yta, hvarifrån material till- föres raskäglan. Tillskottet aftar därför per tidsenhet, d. v. s. ras: marken tillväxer med kontinuerligt aftagande hastighet. Detta med- för, att den växer i stabilitet, d. v. s. den faktor, som förhindrar uppkomsten af ett slutet växttäcke, nämligen rörligheten, gör sig allt mindre gällande. Då det fossila stadiet nås, torde vanligen en sluten vegetation redan täcka hela rasmarken. Härmed förlorar sydberget sin växtgeografiska karaktär: de alpina och sydskandi- naviska floraelementen duka under i kampen mot den inbrytande skogsvegetationen. Det senares undergång påskyndas gifvetvis också 212 af, att lokalklimatet blir allt kallare samtidigt som hammaren af- tar i höjd. | Det ofvan beskrifna sydberget Kanisvaratj befinner sig som nämnts uppenbarligen på ett mycket långt framskridet utvecklingsstadium. Rasmarken upptar den allra största delen af sydsidan, och endast en liten 2—5 m. hög kant af hammaren skjuter ännu upp öfver den- samma. Rasmaterialet torde därför redan vara jämförelsevis stabilt, och detta medför, att växttäcket är bättre utveckladt och mera sam- manhängande än t. ex. vid O. Kebnats och Tarvasvarats. En cirka 400 m? stor profyta nedanför bergroten uppvisade den ”!/1 en vegeta- tion med följande sammansättning: Växttäcke nästan slutet. A = 0. BET Betula pubescens t Prunus Padus e Populus tremula e O=08 Juniperus communis e Sorbus aucuparia e Ribes rubrum e DES Chamecenerium angustifolium s-rt. Poa nemoralis e Erysimum hieraciifolium t Prunus Padus (unga plantor) e Geranium silvaticum e Solidago virgaurea e Melandrium silvestre e Triticum caninum e Melica nutans e B= SR Rubus saxatilis s Melandrium silvestre (steril) t Solidago virgaurea (steril) s Campanula rotundifolia e Viola Riviniana t-s Stellaria graminea e Eee: Diverse årsplantor e Sedum annuum e Karaktäristiskt för denna vegetation är först och främst att ett af mossor eller lafvar bestående bottenskikt fullständigt saknas. Markens stabilitet är alltför ringa för att tillåta uppkomsten af ett sådant. Men å andra sidan är växttäcket redan så slutet och en- 213 hetligt, att vegetationen kan uppfattas som en verklig formation och alltså kan betraktas som utgångsformation för den utveckling, hvars slutformation utgöres af barrskogen. Liksom i här berörda fall torde Chamenerium:angustifoliumi allmänhet vara karaktärsväxt för nämnda utgångsformation. Och denna öfverensstämmer alltså i detta hän- seende med en annan dylik, nämligen med den, som påbörjar utveck- lingen där barrskogen borthuggits. På sådana öppna platser upp- träder ju arten ofta beståndsbildande, vanligen i sällskap med Aira flexuosa, medan den vid Kanisvaratj på grund af den jämförelsevis stora beskuggningen åtföljes af mesofyter sådana som Rubus saxatilis och Viola Riviniana. Härkomsten af sydbergens sydskandinaviska arter har af ANDERS- SON och BirRGER ganska utförligt diskuterats. De anse, att de invandrat till sina nuvarande lokaler på tvänne vägar, nämligen dels längs bott- niska kustlandet, dels utefter norska kusten. Detta skulle ha skett under det postglaciala värmeoptimet, under hvilket arterna i fråga allmänt uppträdde i norra Sveriges dalfören. Härifrån ha de genom klimatförsämringen fördrifvits till sydbergens varma lokaler, på hvilka de alltså förekomma som relikter från värmetiden (17, 156). I: motsats härtill häfdar THorE C. E. Fries, att spridning af de sydskandinaviska arterna till Torne Lappmarks sydberg äfven under nuvarande klimatförhållanden kan äga rum, och att dessa alltså ej böra uppfattas som relikter, eftersom de skulle funnits i sydbergen äfveh om den postglaciala värmetiden aldrig inträffat (4, 337). Det torde emellertid vara svårt att tillämpa en sådan uppfattning på hela det sydskandinaviska floraelementet i de norrländska syd- bergen. Den stöder sig naturligtvis på teorierna om den långväga, språngvisa spridningen, medan de båda förstnämnda författarne hålla före, att den långsamma, stegvis skeende vandringen ensam har praktisk betydelse. — Visserligen torde det numera få anses fast- slaget, att spridning öfver långa distanser verkligen förekommer, men först när man konstaterat, huru ofta dylik inträffar, kan det afgöras, om densamma verkligen har växtgeografisk betydelse. I alla hän- delser kan denna faktor svårligen ensam lämna en tillräcklig för- klaring till utbredningen af en hel artgrupp, i hvilken de mest skilda grader af spridningsförmåga finnas representerade. Härtill kommer, att om man också kunnat konstatera fall af långväga spridning under gynnsamma förhållanden, så minskas vid arternas klimat- Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 15 214 gränser utsikterna för att en sådan verkligen skall bli effektiv. En dylik tillfällig spridning ger väl vanligen upphof till endast ett enda individ på den nya lokalen, och arter, som annars äfven äro allo- gama, blifva därigenom hänvisade till fortplantning uteslutande på autogam väg åtminstone under första generationen. Härigenom torde frönas grobarhet minskas och kanske äfven artens förmåga af anpassning efter de nya vidriga klimatförhållandena nedsättas. De af SELANDER gjorda rönen i Stockholmstrakten synas äfven peka i denna riktning. De under värmetiden invandrade xeroterma arterna äro därstädes inskränkta till de områden, som redan då voro fastland, och hafva i allmänhet ej spridt sig till öar, som under senare kallare perioder uppstått (11). Likväl torde dessa senare vanligen vara endast några få km. aflägsna från de gamla lokalerna, och det torde därför vara så mycket mindre sannolikt, att de norr- ländska termofilerna, som nu lefva på sina respektive klimatgränser, skulle äga förmåga att i våra dagar förflytta sig öfver minst 10 gånger så stora distanser till sina nuvarande ståndorter i sydbergen. Ett generellt omdöme om sydbergens hela termofila artgrupp är naturligtvis dock obefogadt. En del af dess konstituenter förekomma ju på ett stort antal tätt intill hvarandra belägna lokaler längs dal- gångarne, och deras ståndorter kunna sålunda i form af långa kedjor stå i förbindelse med arternas sammanhängande utbredningsområden ,; på så sätt kan en recent spridning från dessa försiggå till sydbergen. Andra uppträda däremot endast i ett fåtal sydberg med mycket stora mellanrum. Här är en recent rekrytering af ofvan angifna skäl knappast möjlig, utan förekomsterna få betraktas som verkliga relik- ter. I sydberg, där de nu saknas, hade de i så fall gått ut under mellanliggande kallare tider. En förberedande granskning af, huru Luledalens sydskandinaviska arter fördela sig på dessa båda kate- gorier, kan vara af ett visst intresse. Af de sex anträffade arterna var Sedum annuum den enda, som förekom i alla de undersökta sydbergen (se tab. 2). Frekvensen på hvarje ståndort var dessutom mestadels stor. F. ö. synes arten ej vara inskränkt till de egentliga sydbergen, utan torde kunna anträffas i hvarje väl exponerad, barlagd terräng (se ofvan sid. 194). Den är också anträffad i fjällen både N och S om det här afhandlade om- rådet (1, 377). Artens sammanhängande utbredningsområde omfattar norska kusten ända till 71:a parallelen (9, II, 289). Vid Botten- hafvet är den däremot ej känd från kusten N om Örnsköldsvik (1, 377). I östra och inre Lappland synes den saknas. Lokalerna 215 i fjällen torde därför ej stå i någon förbindelse med artens svenska utbredningsområde; att döma af dess stora frekvens i Luledalens redan undersökta sydberg får det däremot anses högst troligt, att arten V om Sjöfallet uppträder på de flesta varma lokaler ända bort till norska kusten. Erysimum hieraciifolium har jag anträffat i 4 sydberg (tab. 2). Äfven denna synes vara relativt allmän i de nordlappska sydbergen ända upp till Torne Träsk. Närmast Lule-området är den förut funnen af SVENSSON-WANGE vid Kajtumsjöarne (14, 31) och af VESTERGREN på Låddepakte i Sarek (1, 196). Den sistnämnda loka- len torde uppvisa en afsevärd höjd ö. h., och arten bör därför kunna förekomma äfven på ej alltför varma ståndorter. De här omnämnda lokalerna i Luledalen böra därför genom ståndorter i västra hög- fjällszonen och gränsområdet stå i förbindelse med artens stora sammanhängande område vid norska kusten (9, II, 68). Härför talar att den sedan gammalt är känd från Titir vid Virijaure (18, 92) och nyligen af TENGWALL antecknats från nordsidan af Vastenjaure (16, 270), d. v. s. från grannskapet af de pass, som från Norge leda öfver till Luledalen. Den har däremot ej anträffats i östra Lappland och förbindelse synes därföre saknas med utbredningsområdet längs Bottniska viken (1, 263). På i viss mån annat sätt förhåller sig Stellaria longifolia. Äfven denna uppträder i 4 af de nämnda sydbergen, men synes däremot ej hafva något större sammanhängande gebit i norra Norge (9, II, 150). I Sverige har den enligt ANDERSSON och BIRGER förut ej påträffats N om polcirkeln (1, 165), men utom mig har nu äfven SYLvÉNn funnit arten ofvanför densamma (15, 82) och det t. o. m. i regio alpina. Å andra sidan har jag äfven träffat den på jämn mark utom syd- bergen, och det är därför endast med tvekan som jag i likhet med ANDERSSON och BirRGER räknar den bland sydbergens sydskandi- naviska arter. Af dessa skäl och då dessutom BACKMAN och HOLM uppge densamma för barrskogsregionen, torde det vara troligt, att artens svenska utbredningsområde når ända fram till högfjällskedjan. Sannolikt är den mycket ofta förbisedd. Endast i tvänne sydberg har jag lyckats finna Potentilla argentea och på båda lokalerna bloit med ett par individ. Då den saknas i de fyra västliga sydbergen, kommer den troligen icke att i större utsträckning upptäckas närmare gränsen, allra hälst som den totalt saknas V om denna och först längre norrut, på gränsen till Tromsö, åter uppträder i ett litet område (9, II, 244). Enligt ANDERSSON och 216 BirGER har den i: Sverige hittills ej påträffats N om polcirkeln (1, '165), . och de här beskrifna nya lokalerna skulle alltså vara de första i den arktiska delen af Sverige, på hvilka arten träffats som spontan. Enligt BACKMAN och Horm anträffas den sällsynt i Lule Lappmarks barrskogsregion. Härmed afses sannolikt den östligaste delen af densamma. - Någon mera. eller mindre oafbruten rad af lokaler torde i alla händelser icke förbinda de af mig funna stånd- orterna med artens sammanhängande gebit i Sverige. Fragaria vesca är af mig endast funnen i ett sydberg. Den är förut känd från ett par lokaler vid Kvikkjokk och Torne Träsk (1, 365) men synes icke vara vanlig i de nordlappska sydbergen. De af mig funna individen vid Tarvasvarats voro alla sterila. Om arten här- städes hufvudsakligen fortplantar sig på vegetativ väg, så är detta ännu ett skäl för att betrakta denna ståndort som en reliktlokal. Något starkare sammanhang med utbredningsområdet vid norska kusten torde i alla händelser ej finnas. Ännu mera isolerade äro högfjällslokalerna från den smala utbredningszonen längs Bottniska viken (1, 365). Mest märklig är kanske dock förekomsten 1 Luledalen af Viola Riviniana, som upptäcktes endast i ett sydberg. Enligt ANDERSSON och BIRGER är nämligen arten ej förut känd från något lappskt syd- berg (1, 94): På grund af båda dessa omständigheter torde det vara högst osannolikt, att densamma skulle kunna förekomma äfven V om St. Sjöfallet, där klimatet är ännu ogynnsammare. Någon recent spridningsförbindelse med det stora utbredningsområdet vid norska kusten är därför icke antaglig. Ännu längre är afståndet till det svenska utbredningsgebitet, hvars nordgräns torde sträcka sig genom mellersta Norrland. BACKMAN och HoLmM anföra nämligen ingen enda lokal: för arten från Lappland och endast en från Västerbotten, i Nysätra ungefär midt emellan Umeå och Skellefteå. Och MELANDER nämner såsom anmärkningsvärdt att arten ännu finnes nära sist- nämnda stad vid Falkberget (S, 208). De tre förstnämnda sydskandinaviska arterna Sedum annuum, Erysi- mum hieracitifolium och Stellaria longifolia torde alltså så allmänt före- komma i de nordlappska sydbergen atten spridningsförbindelse mycket väl kan tänkas fortfarande äga rum mellan dessa och arternas jäm- förelsevis närbelägna sammanhängande utbredningsgebit.. Däremot gäller om Potentilla argentea, Fragaria vesca och Viola Riviniana, att de endast synnerligen sporadiskt uppträda i dessa sydberg samt f. ö. visa så stora anspråk på värme, att något större antal i en och 217 samma dalgång belägna ståndorter för dem ej gärna kan komma att upptäckas. Någon fortfarande pågående rekrytering från arternas aflägsna egentliga utbredningsområden är därför ej sannolik, utan böra de betraktas såsom verkliga relikter. Särdeles anmärkningsvärdt är också, att de sydskandinaviska arterna i allmänhet saknas i östra och inre Lappland. Sannolikt beror detta på att verklig sydbergstopografi här saknas och att skogsfloran för den skull öfverallt blifvit dominerande. Förhållan- det kan däremot icke bero på att den sista resten af inlandsisen här kvarlegat ända till värmetiden och därigenom hindrat termo- fyternas invandring. Såsom jag nyligen visat (7, 141—207) voro nämligen de högsta partierna af den sista isresten lokaliserade till trakten af Jaurekaska, som ligger blott cirka 20 km. O om de syd- skandinaviska arternas här beskrifna reliktlokaler. Af de arter, som jag anträffat i Luledalens sydberg, finnas utom de alpina och sydskandinaviska äfven några andra, som äro af ett visst intresse. Beträffande en af dem, Potentilla multifida, torde några ord vara på sin plats. Som bekant är arten förut känd en- dast från en enda skandinavisk lokal, nämligen den lilla holmen Paktesuolo i Tjäggelvas, Pite Lappmark, där den 1892 upptäcktes af E. NYMAN (10). Att döma af hans beskrifning synes den där- städes förekomma mycket sparsamt. De båda af mig funna loka- lerna ligga cirka 100 km. NNV om den gamla. På båda platserna var den liksom på Paktesuolo enbart lokaliserad till afsatser och skrefvor i hammaren. Vid Tarvasvarats förekom den ganska spar- samt, vid Östra Kebnats däremot rikligare, med individ som voro 1,;—2,; dm höga och ymnigt blommande. En exakt uppskattning af antalet individ var emellertid omöjlig, emedan hammaren är obestiglig. Närmaste punkt utom Skandinavien, hvarifrån arten är känd, är som bekant Kannanlahti, nära Kandalaks vid Hvita hafvet, belägen på ett afstånd af cirka 600 km. från Lulelokalerna. Den därstädes förekommande formen har af NYLANDER beskrifvits såsom var. lapponica, till hvilken äfven den svenska formen synes höra. I så fall synes varieteten skilja sig ganska afsevärdt från hufvudarten i ekologiskt hänseende. Den senare är som bekant i Europa och Kaukasus alpin. De svenska lokalerna äro däremot belägna i barr- skogsregionens öfre del och utmärka sig för ett särskildt varmt lokalklimat. Att döma af NYMANs beskrifning är arten nämligen 218 äfven på Paktesuolo uteslutande lokaliserad till en varm sydbergs- hammare, På de hittills kända svenska ståndorterna är den alltså tillförsäkrad skydd mot låga natt-temperaturer, medan som bekant lägre bredders alpina regioner just utmärka sig för dylika. I Luleområdet är dessutom artens förekomst inskränkt till syd- berg med särskildt gynnsamt substrat. Både i Tarvasvarats och Ö. Kebnats består berggrunden af lättvittrad diabas, som sönderfaller i en brun, finkornig, säkert mycket näringsrik vittringsjord, fuktad af framsipprande kalkhaltigt grundvatten. Trots noggrant och lång- varigt sökande kunde arten däremot icke anträffas i kringliggande sydberg och ej häller i angränsande delar af regio alpina. Tills vidare får väl Potentilla multifida alltså i vårt land betraktas som en exklusiv sydbergsväxt, som endast uppträder på de möjligast gynnsamma lokalerna. På så sätt erhåller den karaktären af en relikt, och det är väl ganska sannolikt, att den skulle kunna an- träffas på andra likartade lokaler emellan de nu kända svenska ståndorterna och artens nordvästryska utbredningsområde. I norra Finland är visserligen terrängen så svagt utmodellerad, att verkliga sydberg torde vara sällsynta (1, 121), men ett och annat sådant bör äfven där kunna anträffas. LITTERATUR. 1. ANDERSSON, Gunnar och BIRGER, Selim, Den norrländska florans geografiska fördelning och invandringshistoria med särskild hän- syn till dess sydskandinaviska arter. — Norrländskt handbiblio- tek, V. . Upsala 1912. 2. ASKENASY, E., Uber die Temperatur, welche die Pflanzen im Sonnen- licht annehmen. — Botan. Zeitung, Leipzig 1875. 3. BACEKMAN, C. J. och HoLM, V. F., Elementarflora öfver Vesterbottens och Lapplands fanerogamer och fräkenartade växter. — Up- sala 1878. 4. FRIES, Thore C. E., Botaniscehe Untersuchungen im nördlichsten Schweden. — Vetensk. o. prakt. undersökn. i Lappland, anord- nade af Luossavaara-Kiirunavaara A. B, Upsala 1913. 5. FRÖDIN, John, Om fjällväxter nedanför skogsgränsen i Skandinavien. K. V. A. Arkiv f. Botanik, Bd 10 N:o 16. Upsala 1911. 6. — —, Beobachtungen täber den Einfluss der Pflanzendecke auf die Bodentemperatur. — Lunds Univ:s Årsskrift N. F, Afd. 2. Bd.8. N:0or9;,. Eunnd 1913; 14. 219 FRÖDIN, John, Geografiska Studier i St. Lule Älfs källområde. — S. GG. Ul Ser: CC: N:or257:-.— Sthlm. 1914: MELANDER, C., Bidrag till Vesterbottens och Lapplands flora. — Bot. Not. 1883. NORMAN, J. M., Norges arktiske flora I, II. — Kristiania 1894—1901. NYMAN, E., En för Sverige ny Potentilla; — Bot. Not. 1895. SELANDER, Sten, Sydliga och sydostliga element i Stockholmstraktens flora; — Sv. Bot” Tidskr. ”Bd.: 8. hr3; Sthlm: 1914; STAHL, E. Beiträge zur Biologie des Chlorophylls. — Jena 1909. SvENONIUS, Fredr., Öfversikt af Stora Sjöfallets och angränsande fjälltrakters geologi. — II. , Berggrunden. — Geol. För:s Förh. Bd. 22. Sthlm 1900. SVENSSON (-WANGE), N. A., Om den fanerogama och kärlkrypto- gama vegetationen kring Kaitumsjöarne i Lule Lappmark. — Bit OKI VESA Handla Bd 21: ” Afd.. 3: N:o 1: Stoulm 1895. SYLVÉN, Nils, Nya växtlokaler från Torne Lappmark. — Sv. Bot. Trdske BAS h2: Sthim 1914; TENGWALL, T. Å., Braya alpina Sternb. & Hoppe vid Vastenjaure. FSASVv. Bot sTidskr BA & hi Sthlm. 1914, URSPRUNG, Die physikalischen Eigenschaften der Laubblätter. — Bibliotheca botanica h. 60. 1903. ÅNGSTRÖM, J., Anteckningar. Bot. Not. 1839. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. Bb 9, H. 2. INETTAGERSER ÖFVER, STYDROCFORI SPKRKINNINGSENHSE TER AF JAET TIJUNGOQNISE Materialet till efterföljande uppsats äro frukter och frön från Mäster- myr på Gotland, insamlade sommaren 1906 i samband med den då pågående växtekologiska studien öfver denna myrt TIakttagelserna och försöken öfver dessa spridningsenheters flyttid, groningstid och tyngd i förhållande till vatten gjordes för att få ett flertal af de i gotländsk myrvegetation ingående arternas associationsekologi belyst äfven från spridningsbiologisk synpunkt. — Allteftersom frukterna mognade, insamlades de och försattes i flaskor med vatten, hvarefter de tid efter annan iakttogos och antalet sjunkna frukter antecknades. Flaskorna medtogos så vid afresan från undersökningsområdet och observationerna fortsattes, äfven med iakttagande af groningstid, och kompletterades med försök öfver deras specifika vikt. Försöken äro sammanfattade i några tabeller och f. ö. kommenterade art för art i kronologisk följd. Carex stricta. — Den !/1, midt i frösläppningen; 207 frukter i vatten kl. 11 f. m. Allo flöto. I början vattenfrånslående (silfverglans). Observerades sedan hvar dag 11 f. m. antalet sjunkna frukter. Vid experimentets slut stannade 30 frukter kvar på vattenytan ytter- ligare 10 dagar, då de undersöktes och befunnos tomma. Omräk- ningen i 4 gjordes med fråndrag af dessa. | i A är ] Fm ; I ej | Datum = | 2/7 | fa | Sa | Ua (ESR | 20/7 öste REN SR RS ER NA | ÄG | NN | 18/, ti, | Proc. sjunkna | 0 | 4;5 | 43,5 | 69 | 83 | 88,1] 94,3 | 94;3 ! Jmfr. LJUNGQViIsT, Mästermyr, En ekologisk studie. Akad. afhandl. Karlstad 1914. 221 Den ?9/; var 1 frukt i groning, den ?/s 3 stycken, den !9/e hade flertalet grott. — Den ?/7 1905 vattenlagda frukter voro i groning efter en vecka. Carex Hornschuchiana. — Den ?9/+ 8 f. m. 255 frukter i vatten, hvaraf 5 st. vid exp:s slut befunnos tomma och afräknades; 7 st. sjönko genast; vätas (ingen silfverglans). Fruktens ställningsför- ändringar iakttogos: 1) flytande, horisontell; 2) i sjunkning, vertikalt med spetsen nedåt, där vattnet genom utriculusmynningen först intränger; läget bibehålles en stund på bottnen (spetsen däri!); 3) när hela utriculusrummet fyllts med vatten åter horisontell, starkt svälld. Sesleria coerulea. — 410 frukter. Högblad omge de utfallna fruk- terna. Vid sjunkningen är spetsen uppåt på grund af där adhere- rande luft. Borttagas högbladen, sjunka frukterna genast. 30/4 i | | EN VER HÅ 8f.m./12 m.'6e.m 1 frukt gror 10/:2 06. Den | | mm 0R Sgroddplantor. Den CHHornsehk.] 2.81 16 | 684) 97,6 | 100] 19/3 07 ha flertalet grott. Sesleria (040 25 a Rn a PN EET | 100 | Succisa pratensis. — Antalet ej antecknadt. Befriad från frukthyllet sjunker frukten genast. Carex panicea. 315 frukter, hvaraf 15 odugliga. Som iakttaget vid flere tillfällen var utriculus äfven hos en del af denna kollektion försedd med en längdspricka från spetsen till den köttigare basen. Dessa sjunka först. Borttages utriculus sjunker frukten genast. Carex Oederi. — 740 frukter, hvaraf 10 odugliga. Den !”/3s 07 gro 2 frukter. Den ?9/3 ha 10 grott. Alla ha grott innan april. Carex filiformis. — Stort antal, som ej räknades. Inom 35 dagar hade endast 24 st. sjunkit, hvilket ej ändrats vid afläsning den ”/1. Flertalet tyckas hålla sig permanent flytande. Vid sjunkningen spetsen nedåt såsom hos C. Hornschuchiana. 1 början af april börjar groningen. Den 7/6 07 ha c:a hälften grott. — En kollektion, som vattenlades den '/7 05, flöt ännu (alla) den 14/8 05. En hade grott. Schoenus ferrugineus. — 280 frukter (15 odugliga). Den '”/i1 hade 3 grott. "Alla hade grott i april 1907. Schoenus nigricans. — 40 frukter. — Ny sats (c:a 135 st.) den !?/9; 81,5 ?/o sjönko genast. Den större siffran i förhållande till tabellens första möjligen beroende på större mognad. — Groningen började den !9/;1. Den !?/:1 funnos 5 groddar. 222 'P9usjI0J FOT | FAL) ] | I1C6 | PI 8/0 Z c6 L£6 68 = OM i Som Pie) 3) = Al 00 'uIpo0D XIV) 'onpd sndunvs PETRA ARA DPINDIÖ XIID) | udwp) snaunp | " WNLIOYdOLITT | IB « 'I12f SNUJOYIS snudtofin —« N192p30 « padunpd XIV) DNSIINUS 2 129») apuvfhjof 1 appymfununuvs otM Ja VPsofup INY PIMHIY soy PuIpuosdsburuqun[s 223 Eriophorum angustifolium. — 33 frukter. Den ?/9 ha 2 st. grott. Den !?/3 07 funnos 4 groddar. Juncus lamprocarpus. — 1:sta dagen, ”7/s, sjönko minst hälften. Den ”/o hade en frukt grott; återstoden d. !?/3 07. — Ny sats (60 st.) 29/9; 81,7 & sjönko genast. Den ??/9 93,3 $; d. 3/9 98,3 4. Carex glauca. — 300 frukter (3 odugliga). — Groningen började 19/8 07. Den ?/6 07 hade 4 st, grott. Carex Goodenoughil. 300 frukter (26 odugliga). Starkt vatten- frånslående. — Den 7/14 07 hade 5 st. grott, i maj c:a hälften. Scirpus pauciflorus. — 75 frukter. Pedicularis palustris. — Den ?”/s; alla flyta; d:o d:o d. !/,. 1 frukt gror d. ?/9; allmänt i slutet af maj. Görex dioica. — Den ””/s; alla flyta; d:o d:o d. !5/,1; 1 frukt ut- grodd (på ytan) den ?9/s; c:a hälften voro utgrodda i slutet af maj, då frukterna ännu voro flytande. Scirpus Tabernemontani. — Den !/9; sjönko genast. » lacustris. Den !/9; sjönko genast, utom 30 st. som höllo tillsammans i en hop medels kalkborsten. Gro juni—juli. Scirpus palustris. — Den '!/s; 95,7 2 sjönko genast. Gro juni—juli. Juncus oblusifltorus. — Den ”!/9; c:a 80 4 sjönko genast. Den !?/1o hade alla sjunkit. Började gro i oktober. Den /i hade c:a hälften grott. Anmärkningsvärdt, då den förut ansetts steril på Gotland. ”") Molinia coerulea. — Den ”/2, 30 4 sjönko. Den ?3/9 hade 98 4 af 150 frukter sjunkit. 1 frukt gror !/u. Alla utgrodda 9/3 07. Drosera longifolia. — Den ”"/9; alla flyta. Den ?”/i ha 95 4 af 250 frukter sjunkit. Hade börjat gro den !?/3 07. Cladium Mariscus. — Den !7/1; fjorårsfrukter från bottnen af ett agsamhälle. Den 9/9 hade c:a 30 4 sjunkit. Den 9/9; årsfrukter, 150 st. Alla flyta. Den 9/3 07 hade 4 st. (fly- tande) grott. Den ?/e 25 st. — Den 5/1 05 vattenlades fjorårsfrukter från vinterståndare. Alla sjönko inom några dagar. Carex limosa. — 150 frukter. ”8 / | 1: LER | / 2” | 9 28 j | 12/30] 14 10 19 10] 22 10 23/10 14 11 | | | | | | | Cladium 0 | 7,3 15,8 20,6 20.7 20,7 23,8 23,3 23,8 | jmfr p. 231 2 | I Lö I | | | [9 ? lös | , Carex limosa. ELSE AA os HE 03 LL oi Pers al jr 0 Ja RAN) 34,7 162,6 ?/o0o d. i. | | | | | | | | | ' Jmfr K. JoHAnsson, Hufvuddragen af Gotlands växtgeografi och växtopografi. MTV. CA Handl. Bd.-29, nr 1, s. 36. 294 —- nt Till komplettering några observationer från fastlandet. Carex acuta. — Ett större antal frukter från Fyris utanför Upsala den !/8 08. Den 9/8 c:a 504 sjunkna. Den ??/9 voro c:a 104 kvar på ytan. En del frukter voro då i groning. Carex vesicaria.. — 200 frukter från Knifsta (Upland) den !/;o 06. | li] 19/10 23/10) 261, 0 ao 3 Pan | 2 ET RAA EN BY Be LR et, | Carex vesicaria, 0 9,5 | 23 | 47 | 62 | 6 2 84 |90 100 4 i dec. | | | | | ; | | Ofvanstående torde kunna gifva något utöfver hvad redan är kändt 1 ämnet. Fröns flytförmåga har varit föremål för en systematisk undersökning af RAvn!). Han uppställer tre typer: A) flytförmåga 0; B) flytförmåga kortvarig, högst 8-—10 dagar; C) flytförmåga långvarig. Hänsyn har därvid tagits till, hvad flertalet frön företett i dessa afseenden. Variationen hos samma art har däremot ej be- aktats. Den framgår af här meddelade tabeller: "Att RAVN för t. ex. Juncus lamprocarpus till typ A är således riktigt. Flertalet frön sjunka genast. Enligt min tabell äro dock ej alla sjunkna förrän inom tre veckor. Liknande anmärkning gäller den andra typ- ytterligheten, här representerad af Cladium Mariscus. Endast om Scir- pus lacustris, Sc. Tabernemontani och Sc. palustris gäller, att de sjönko genast, om de ej fingo tillfälle kongregera. Sc. pauciflorus däremot bör till typ B. — RAvNwns lista över typ A kan helt visst starkt kompletteras. (Han avsåg helt visst ej någon fullständighet.) Härmed några förbiskymtande exempel ur litteraturen: flertalet Pota- mogeton-arter (RAUNKIZR), Ruppia-arterna (dens.), Butomus umbellatus (dens.), Najas marina (SERNANDEBR), Stratiotes aloides (RAVN), Lobelia Dorlmanna (SERNANDER). — Till typ C höra följande, hvarmed jag kom- pletterar RAVNns lista: Carex limosa, C. Goodenoughit, C. filiformis, C. panicea, C. dioica. Vid undersökning af detta slag är således af vikt ange'antalet frön i profvet. Tages hänsyn till variationen, är det nödvändigt. | De andra "typerna äro helt visst mycket godtyckligt begränsade och kunna ge anledning till uppdelning på subtyper med hänsyn till ' F. KörPin RAvS, Om Flydeevnen hos Froene hos vore Vand- og Sumpplanter. Bot. Tidsskr., Bd 19. 225 flytförmåga och äfven morfologiska-biologiska förhållanden. Typ C-frön i ofvanstående tabeller, nämligen af Carex Goodenoughii, C. limosa och Drosera longifolia, som utan att tillhöra den ytterliga Menyanthes-subtypen höllo sig flytande inpå följande år, förete då ett plötsligt fall. Vattenflaskorna med profven, som i december ut- sattes i en korridor, fröso då en gång, andra gången den 23 jan., dagen före sista observationen af dem, då de åter upptinades, hvar- vid sista procenten af C. Goodenoughii-fröna och en stor procent af de öfriga gick till bottnen. GuPPYyY!) uppger också, att af infrusna Potamogeton natans-frön gingo större delen och af Sparganium ramosum-frön hälften till bottnen i issmältningen jämte en del andra infrusna arters frön. Han gjorde den iakttagelsen, att genom själfva issmältningen ren- sades flodytan. Detta är hans förklaring till att Potamogeton na- lans är vanlig i höstdriften men sällsynt i vårdriften. "SERNANDER ”) ger ej heller något exempel på frukter i vårdrift. Följande är försök till en naturligare typindelning: A. Ingen eller blott tillfällig flytförmåga. — Kompensation genom spridning med vattenfåglar; ex. Scirpus lacustris. B. Med större eller mindre flytförmåga; a. flyttiden infaller under vegetationsperioden, före hvars slut fler- talet sjunkit, ex. Carex Oederi; b. flyttiden varar utöfver vegetationsperioden; flertalet frön sjun- ker först efter föregående infrysning; ex. Potamogeton natans, Carex Goodenoughit. C. Permanent flytförmåga; ex. Menyanthes trifoliata. Underindelningen kan fortsättas, t. ex. kan Ba) ytterligare delas: «. frön utan särskildt flytorgan och med mycket kort (några dagars) flyttid; ex. Schoenus-arterna; kompensation: fröåtföljande högblad? Eriophorum angustifolium; kompensation: anemochor primärspridning; 8. frön med särskildt flytorgan och längre flyttid; ex. Carices. Beträffande samfundsklassernas fördelning på dessa typer är iögonenfallande, huru typ A är nästan uteslutande representerad af vattenväxter och en del sumpväxter, under det att strandfloran representerar typerna B och C — tillpassningar af lätt insedt värde I H. B. Gueer, The River Thames as an Agant in Plant Disparsal. Journ. of Linnean Soc., XNIX. ") RUTGER SERNANDER, Den skandinaviska vegetationens spridningsbiologi. Upsala 1901: 226 för artens bestånd. Arter af A-typen fordra med nödvändighet sprid- ningsbiologisk kompensation. GupPpy framhåller vattenfåglarnes (de stora distansernas fåglar!) stora betydelse för vattenväxternas spridning. En stark kompensation till eljest högst reducerade spridningsmöjlig- heter! - Effekten: många kosmopoliter just bland vattenväxterna. En undersökning af hithörande förhållanden torde leda till bevis för det antagandet, att ju mindre fröet själft är utrustadt (försedt med »ekologismer») för spridning i sitt naturliga spridningsmedium, desto effektivare ingriper extra spridningsagens, för hvilket växten utbildat specifika ekologismer eller m. a. o. kompensationens storlek är direkt proportionell mot bristen. Jämförda i kompensationshänseende är den specifika ekologismen hos Scirpus lacustris kalkborsten, som ge tillfällig flytförmåga, med tillfälle till fortsatt spridning, epizoisk och måhända äfven endozoisk, hos Potamogeton natans stenköttets röda färg, som inbjuder till endozoisk spridning. I betraktande af den längre flyttiden hos Potamogeton natans kan indirekt slutas, att den större kompensation ligger hos Scirpus. Eriophorum har vind- spridningen som kompensation till den korta flyttiden. Carex stricta har en jämförelsevis tidig fruktmognad och en kort flyttid. Kommer därtill, hvad jag funnit, att groningen sker under samma vegetationsperiod, är här till synes illa sörjdt för spridningen. Kompensationen är här emellertid med största sannolikhet epizoisk spridning (med vattenfåglar). Märk, att frukterna äro mycket lätta och nästan platta. Under den korta flyttiden, slutet af juli och början af augusti (sammanfallande med tiden för stark aktivitet hos sjö- fågel), äro de ej vätande, och genom experiment kan lätt visas, att adhesionen mellan tvenne icke vätande kroppar (här mellan Carex stricta-frukterna och sjöfågelfjädern) är större än om den ena eller båda äro vätande. De med permanent flytförmåga ha gifvetvis ingen kompensation att uppvisa. De ytterst glatta fröna af t. ex. Alnus, Menyanthes ge ej tillfälle till epizoisk spridning, i stället en konsekvent tillpassning enbart för hydrochori, hvilket också går precis ihop med deras karaktär af strandväxter (särskildt Alnus). Carices med en mera begränsad flytförmåga; kompensation: utriculusspetsens vidfästnings- förmåga — eller ock behöfver ej alls någon kompensation tänkas; ty i hydrofilt afseende inta de en medelställning. 221 Frön från föregående försök, som redan sjunkit, och således med sp. v. > vättnets, undersöktes med afseende på sin sp. v. med använ- dande af Westphals våg, där vikten direkt afläses af en benzol+bromo- formblandning, som genom tillblandningen inställes på hvilken punkt som helst mellan endera blandningsvätskans sp. v. (bromoform sp. v. 2,9, benzol 0,39). — För att göra fröna möjligast jämförbara och få bort olikheten i vidhängande vattenmängd vid frönas öfverförande från vattenflaskan till vågkärlet, doppades hvarje ur vattnet upptaget prof hastigt i absolut alkohol hvarpå de omedelbart öfverfördes i vågkärlet. Sp. v. bestämdes nu för det lättaste (eller några de lättaste) och lika många af de tyngsta, hvaraf medelvikten (rationell m. v.) erhölls; därjämte bestämdes det tal (empirisk m. v.), för hvilket fröna voro lika fördelade upptill och nedtill d. v. s. ungefär hälften upptill och lika många nedtill och ett mindre antal sväfvande! För att när- mare studera Variationen, gjordes dessutom i ett flertal fall (Carices) ett större antal vägningar (i serie) för hvarje art. REipel på den förra kväggingen: | Spa: | 1,319 1.294 — | 1,230 (1,239) | | Scirpus 7 Taberneemontani 36 5-0 20 | SÅ 20 0 - 2 | 39 | 41 frön | ÄN ÖR EE | 36] Undre raden betyder antalet frön, AR ån vänster räknadt: på ytan, i midten, på bottnen för hvarje viktsiffra. Empiriska m. v. befanns vara 1,294, den rationella är tydligen 1,274 eller 1,279, om den lägsta vikten (1,230) genom interpolering korrigeras att motsvara fröfördelningen i den högsta. Exempel på serievägningen: ISp.v. RS 2 Re 0 FR) SN SATA SEIN TN 7 ai Sp. AP LUET I1oaolt,002 1,06 [1,00 1,06 [1,02 1070 1076 1,as long 1,106 | Carex Oederi HG 6 | 12 | 18 | 28 | 42 | 60 | 78 | 90 | « 92 | 98 1100 50 frön 4-ökning 2 WSR 10 14 18 18 12 2 8 2 " Att vid denna sp. v. hos vätskan ej flertalet frön voro sväfvande beror natur- ligen dels på den stora viktsvariationen hos fröna dels på metodens känslighet afläsning på 1,000-delen). För jämförelse mellan tvenne tal med en mindre olikhet i fröfördelningen har vid den slutliga sammanställningen interpolerats, hvilket torde föga inverka på resultatet, då metoden med sina felkällor ändock är mycket approxi- mativ. 228 Hufvudraden (C. Oederi) anger 4-talet frön på ytan. Empirisk m. v. omkring 1,069, rationell 1,065. Det framgår äfven af denna tabell, att viktklassen 1,069 motsvarar största antalet frön, d. v. s. här föreligger en symmetrisk, 1-spetsig kurva. I följande tabell äro de undersökta arterna sammanställda. Medelvikt Rationell | Empirisk | NEMI HO LSIS IUI föoses soo s Er KSSS GR ARN FA 1,296 20 frön. | IMNGYDXD REST VOTE DE KSSS ESAs 1,276 1.296 41 3 | > J SEMI SK Sans EN Re 1.374 200 > POUL COLORS EES 1,280 1.295 2056 | JR EUSHODUISNORIS MET RA 1,246 20002 » arliculatus 1212 1.206 1607 IS CLEO CTUITS ST QI E AASE an season osa 130 1,332 JOS » CIGG UTE ts SAS 1176 1,200 SLA | VETIOpROTUM” an guSstifölnm 1,160 DANN | (COUT DE =) KD GU LLA RSS ERE SERA AR 1.066 1.050 SAMI | REN LONG (ER DN RER NR FARA Re 1,065 1,069 50 >» SR TOTT s elunelriaing AE 1.090 1,085 64 >» | STEN GIG mossa 2 SN EOS An Is ALE 1,093 1,110 3400 | LON ED OT AA ATA RARE VR PASS 0 SN a 1,196 1,206 230 | ES FC bä 0 Kr EEE OR SA LAR RS AS Be | 1,1435 1.155 | "200 | Försöken kompletterades med en viktbestämning af Carex panicea- frön med borttagen utriculus. De uttogos ur profvet, hvars sp. v. åter- finnes i tabellen, dels ett prof lättare frön, dels samma antal tyngre; de förra hade empiriska m. v. 1,250, de senare empiriska m. v. 1,245; som nämndt utan utriculus. Siffrorna närma sig den i tabellens öfre hälft, men ange i förhållande till de hela frönas vikt ett resultat omvändt det som kunde väntas och visa, att samma frön med och — tänkta — utan utriculus variera hvar för sig eller m. a. o. variationen af frön utan utriculus kan ändras eller rentaf omkastas genom tillkomsten af utriculus. — Skillnaden mellan rationell och empirisk medelvikt tyder på asymmetri hos variationskurvan, som antingen beror på det ringa antalet frön, som stod till buds eller ock är en naturlig. I flere fall äro iakttagna sekundära spetsar 1 kurvan; en sådan är antydd i exempel Carex Oederi (till höger). En granskning af tabellen ger vid handen, hvad ofvan, ifråga om flytbarheten, är framhållet om öfverensstämmelsen mellan fröfördel- ningen i strömmande vatten och associationslokaliseringen: de tyngre 229 fröna afsättas på de djupare' ställena i strömfårans midtparti, de lättare svämmas åt sidorna. Tages nu myren i betraktande, är den vid högvattenstånd en grund sjö med svaga lokalströmningar (jmfr LJUNGQVIST, op. cit.). Det är emellertid vinden, som "här åstad- kommer den allmänna vågrörelsen öfver den grunda myrbottnen in öfver de sträckvis mycket långsluttande myrbackarna. På dessa så beskaffade strandplan, där de ingående vågorna utsättas för en stark bottenfriktion, kan det knappast bli tal om någon uttranspor- terande underström, vågen sinar så småningom ut och afsätter innerst dit den når de lättaste fröna och därutanför, zonvis, de successivt något tyngre viktklasserna, således en omvänd sedimente- ringsföljd mot den som är den vanliga på ett brantare strandplan med erosionsverkningar. Om endast Carex panicea, C: Hornschuchiana 1,163 Fig. 1. Fördelningen af frukterna hos Carex panicea, C. Oederi och C. Hornschuch- iana enligt deras specifika vikt. och C. Oederi jämföras (de följande äro lundängselement), skulle enligt tabellen deras zonala fördelning te sig schematiskt enligt fig. 1. Detta är också i verkligheten den horisontella associationsföljden på de nämnda sträckorna af myrlaggen, där ej de edafiska förhål- landena modifierat denna följd med resultat i en slutlig -omgruppe- ring. Däraf torde följa, att hälst observationer öfver associationer- nas inbördes fördelning under kolonistadiet böra läggas till grund för slutledningar i den här berörda frågan. I förhållande till det ringa antalet frön ha variationsamplituderna, d. v. s. skillnaden i spec. v. mellan hvarje arts lättaste och tyngsta frö, befunnits vida: för Carex Hornschuchiana 131 (egentl. 1,1381 = 1,168 —1,037), C. Oederi 76, C. panicea 89. Som synes af fig. 1 gå amplituderna in på hvarandra (det strec- Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 16 230 kade partiet), hvilket i naturen torde motsvaras af blandningszoner (associationsbränningar!). Med användande af en säkrare metod kanske den ofvan skisse- rade satsen om en spridningéns associationstopografiska effekt skulle ändras i åtskilliga detaljer, men torde undersökningen kunna ge stöd för det påståendet, att spridningen i naturen för det eller det spridningssättet icke sker alldeles slumpvis, utan att man i stället kan spåra en tillpassning, som utgör en part af artens och asso- ciationens tillpassning för sin ståndort. Och vidare, beträffande viktvariationen: om också spridningens tendens är att fördela fröna Över största möjliga yta, att s. a. s. låta kommensalerna pröfva på så många ståndorter som möjligt, ligger dock i en tänkt tillspetsning därutinnan en fara för associa- tionens bestånd — sammanhållningen mellan kommensalerna äfven- tyras. Kompensationen härför torde just vara den nämnda va- riationsanhopningen. Till det föregående må som ett kompletterande tillägg fogas föl- jande senare gjorda undersökning öfver specifika viktvariationen med användande af en annan, helt visst naturligare metod än den ofvan beskrifna. Då de hydrochora spridningsenheternas spridning och fördelning ju ofta försiggår i strömmande vatten (vårflödet) och deras slutliga placering kan karakteriseras som en separering därur av de olika spec. viktklasserna af frukter och frön, ligger det nära till hands låta en sådan naturligare metod imitera denna separe- ring i naturen. Följande enkla anordning gjordes. Som centrifugeringskärl användes ett emaljeradt bleckfat om 30 cm. diameter och 10 cm. djup med något sluttande sidor. I denna formades af cement en ny botten som en flack kon och försågs med tre koncentriska refflor, med skarp afsats utåt mot närmsta yttre reffla, men med jämn stigning mot den närmast inre. Så- lunda erhölls fem sedimenteringsetager (fig. 2, a—e) under medräk- ning af bottenranden (a) och en vid fördjupning (e) i cementkonens topp (centrum), som äfven tjänade som fotpunkt för den utmed roteringsskifvans (af papp) midtlinje fastsatta träpinnen. Skålen fyll- des med vatten. Frukterna, som vid början af hvarje försök (cen- trifugering) nedfördes och jämnt fördelades i bottenperiferien (a) kommo gifvetvis vid skifvans och därmed vattnets rotering (genom pinnens långsamma kringvridning — c:a 7 hvarf i minuten —) med 231 i cirkulationen och fördelade sig så småningom i viktklasser, repre- senterade af de fem etagerna. De tyngsta frukterna stannade så- ledes i periferien, de lättare i de inre refflorna. Endast undantags- vis fördes någon frukt upp i toppgropen. Där hopades i stället det allra lättaste materialet, afskafda fjäll från Sesleria-frukterna eller tomma sådana, som medföljt profvet. Räkningen gäller således refflorna a—d. Efter hvarje centrifugering räknades antalet frukter af hvarje art, som stannade i dessa refflor. — Materialet utgjordes af några i samlingarna påträffade fröprof af år 1908 från Mäster- myr. Cladium-profvet var af år 1902, hvartill kom ett hösten 1914 insamladt prof af Sparganium minimum. Arterna voro sålunda: Ca- rex panicea, C. Hornschuchiana, C. glauca, Scirpus pauciflorus, Ses- leria, Cladium och Sparganium minimum. Således ett mycket litet och ofullständigt material, som kom till användning hufvudsakligen för att pröfva själfva me- toden och för jämförelse med resultaten af den förut omnämnda. Antalet fruk- ter för hvarje art är angif- vet i tabellen härnedan. Frukterna af de fem först- nämnda lades i flaskor med vatten den ?9/9 1914, | bj | | HotaNdra den 26/10 194 0chH Fig. 2. föl Sr SA höllos i allmänhet vid rums- temperatur. Antalet sjunkna iakttogs tid efter annan och protokoll- fördes. Resultatet (flytbarheten) öfverensstämmer i allt väsentligt med det förut omnämnda. Den "/120 hade de med längsta flyttiden (Carex panicea) alla sjunkit. Cladium-frukterna sjönko ej alla förrän i midten af februari. Flaskan hade då två gånger varit utsatt för utetemperatur och frusit, den ena gången den ?5/; 1915, hvarefter vid upptining med ens c:a 504 sjönko. Efter ännu en infrysning sjönko så småningom alla. Sparganium, som nämndt i vatten den ”5/10; visade 3 stycken sjunkna den ??/10, 8 st. den ?9/;0, 10 st. den ”/n. Den ??/1 voro c:a 504 sjunkna efter en föregående infrysning och upptining. Omkring hälften af de återstående sjönko efter förnyad infrysning den ?9/1.—!?/i. Efter ännu en infrysning sjönk återstoden utom två, som alltjämt höllo sig fly- tande. Häraf framgår ytterligare infrysningens betydelse. Med hän- 232 syn härtill böra helt visst en hel del af de till typ C (RAVvNn, Per- manent flytbarhet) hörande föras till typ B (jmfr schemat, s. 225). Med dessa frukter, numera specifikt tyngre än vatten, gjordes centrifugeringsförsöken på ofvan angifvet sätt. Sammanlagdt gjordes sju försök, de fyra första med de fem förstnämnda (jmfr ofvan), de tre senare med Cladium och Sparganium, då äfven Carex panicea söt t 4. SE 40 Sf Ik. 30 25 20 t h 15 10 I då JF ; a tr CA d Fig. 3. Medeldiagram öfver fröfördelningen i centrifugeringsapparatens refflor a—d. som jämförelsetyp än en gång räknades. Under hela tiden voro frukterna i skålen. Efter hvarje försök uppsattes de för hvarje reffla funna siffrorna i tabellform, kurvorna öfver variationen hos de olika arterna jämfördes i uppgjordt diagram. Här må endast samman- fattningen af dessa återges, ett hufvuddiagram erhållet ur medeltalen af alla försöken (fig. 3). Jmfr tabellen här nedan, hvari dessa medel- tal äro angifna. Siffrorna inom parentes äro procenttal, hvarur jäm- förelsen närmast framgår och diagrammet är uppgjordt. 233 Antalet frön i hvarje reffla | S:a antall a b d | frön 4 VA MM Ae Carex panicea (= p)...... 23 (9,2 38 (15,3) | 133 (53,5 55 (18) | 249 x Hornsch. (= h). | 44 (20,2) | 60427,5) | 76 (35 38 (17;aV 218 >» — glauca (= g,)..... TA P2I136 (40)-1--92 (27 36 (10,6) | 341 Sesleria coerulea (= S)| 108 (35,4) | 112 (36,7 63 (20,7 22 (7.8) | 308 Scirpus pauciflorus(= Se) 68 (34,3) | 80 (40,4) | 41 (20,1 9 (4,5 | 198 Cladium Mariscus(= C1.)| 49 (23,7) | 94 (45,4) | 56 (27 8-(5:5); | FO I Sparganium min.(= Sp.) 9 (4,2 34 (16) | 101 (46,8) | 72 (33,8) | 216 Häraf framgår, hvad som redan fört funnits, variationen i specifik vikt för hvarje art. Alla innehålla alla de fyra viktklasserna. Hela variationsamplituden framgår af diagrammet. Det att t. ex. af Carex panicea ej mindre än 104 (de tyngsta) stannade i periferien betyder med största sannolikhet, att med en vidare tilltagen afsättningsyta en del af dessa hade fördelats på än tyngre viktsklasser, liksom de 184 iinnersta refflan skulle med en ytterligare utvidgning (stigning) af bottnen åt det hållet ha delvis fördelats på lättare viktsklasser. Kur- vornas verkliga formtyp framgår ej häller exakt af dessa försök. Med elt större antal refflor hade någon eller några kanske befunnits flerspetsiga, som också konstaterades med användande af den förra, mera individuella metoden, d. v. s. för några arter erhölls flera — visserligen näraliggande — spridningscentra. Här har erhållits ett spridningscentrum för hvarje art, d. v. s. en jämn ökning af antalet frukter från de lättaste och de tyngsta mot ett maximum, liggande inom gränser, som bero af det sätt, hvarpå viktsklasserna definierats. Därur förklaras också utan tvifvel det vanliga sättet för associa- tionernas uppträdande: en och samma associations gruppvisa fördel- ning med förtätade kärnor inom formationen. Kärnorna äro då antingen hufvudkärnor, motsvarande en kurvas maximum och till sitt antal och sin fördelning beroende af strömnings- och sedimen- teringsförhållandena inom spridningsområdet, eller ock sekundära kärnor, motsvarande sekundära maxima hos en flerspetsig kurva. Hvad - beträffar ordningsföljden mellan de olika arterna är den enligt diagrammet denna: Scirpus pauciflorus och Sesleria (de tyngsta), Cladium, Carex glauca, C. Hornschuchiana, C. panicea, Sparganium (lättast). Scirpus- och Sesleria-kurvorna äro nära nog samlöpande. Skillnaden enligt den förra metoden är dock afgjord (jmfr tab. s. 228). Skiljaktigheten torde bero på att 1 förra fallet voro Scirpus-frukterna åtskilda och pröfvades en efter en. Vid centrifugeringen däremot 234 inträffade det för detta släkte kända förhållandet, att frukterna genom kalkborsten delvis kongregerade, så att, förutom enstaka frukter (flertalet), bollar af frukter så småningom uppkommo, med en mindre medelvikt. Diagrammet för den första centrifugeringen — då boll- bildningen ännu ej börjat — visade också en åt vänster i förhållande till Sesleria mera förskjuten kurva. Antalen frukter (i procent) i refflorna voro då nämligen för Scirpus: 32,2, 41,7, 16,10; och för Sesleria: 18,2, 42,6, 20,3, 18,9 respektive. — Vid jämförelse med samma arter i tab. s. 228 befinnes f. ö. ordningsföljden vara densamma, hvilket bestyrker båda metodernas tillförlitlighet. Att af denna ordningsföljd draga slutsatser i spridningsbiologiskt hänseende, således beträffande de olika spridningsenheternas normala fördelning i verkligheten, är gifvetvis vanskligt. Man kan i det hän- seendet på sin höjd konstatera tillpassning i ett eller flera afseenden — tt. ex. till specifik vikt och flytbarhet — för hvarje särskildt fall och därutöfver i förstone låta jämförelsen begränsas till arter af samma ekologiska typ och hälst äfven af samma (systematiska) släkte. Så- ledes bör jämförelsen — mellan kurvornas följd i diagrammet och den zonala fördelningen i verkligheten — kunna göras mellan t. ex. de hydrochora Carex-arterna. Då de alla äro strandängselement och kunna räknas till samma formation, äro knappast några distinkta zoner att vänta, hvilket ju ock framgår däraf, att diagrammets kur- vor äro starkt transgressiva i förhållande till hvarandra. Zonerna äro dock understundom urskiljbara, t. ex. i laggarna af de got- ländska myrarna, där associationsföljden för tre af de här nämnda Carex-arterna just är den ofvannämnda (sid. 229). Då material ej fanns till hands, äro tyvärr här ej öfriga myr-Carices medtagna. Hvad Carex filiformis beträffar kan associationens typiska före- komst i starrmyrens lägre nivåer, jämförd med dess mycket lätta frukter, tyckas ej kontinuerlig med de nyss nämnda. Huru emeller- tid C. filiformis-frukternas specifika vikt förändras genom infrysning framgår ej af tabellerna och känner jag ej exakt. Med dessas >per- manenta flytbarhet» kan det emellertid förhålla sig så, att infrysning upphäfver den och gör dem tyngre än de andra, liksom ock place- ringen af Cladium-associationen i och på öfvergången till sumpmyren — således ett något djupare vatten — ock kan ställas i samband med Cladium-kurvans läge till vänster om Carex-arterna i diagram- met. En direkt fortsättning bilda så sedan, om jämförelsen utvidgas till andra typer, Scirpus-arterna med deras än tyngre frukter och deras associationer i än djupare vatten eller åtminstone tillpassnings- 235 duglighet därför. Carex glauca-kurvan placerar teoretiskt den asso- ciationen utanför på lägre nivå än de tre nyssnämnda Carex-arterna; men den anomalien skulle också gälla en hel del typiska landväxter, d. v. s. all jämförelse är här omöjliggjord. I själfva verket är Carex glauca snarare ett lundängselement, ehuru äfven en typisk bestånds- del af myrlaggens allra öfversta och torraste del. — Detsamma gäller Sesleria. I spridningens väsen, vare sig den sker med tillhjälp af det ena eller andra yttre agentiet, ligger något riktningslöst, blindvis skeende och den torde vanligen uppfattas så. Dock kunna spåras en hel del ekologiska kompensationer, som utgöra garantier för att åtminstone en del af spridningsenheterna få en ändamålsenlig placering, d. v. s. nå den mot associationen svarande typiska ståndorten. Den tillpass- ning, som här kan bli tal om, är gifvetvis i första hand den som växttypen representerar och hvarigenom ståndorten får sin begräns- ning, blir biologiskt karaktäriserad. Det kan emellertid ifrågasättas, om ej redan i den procentuella fördelningen af spridningsenheterna inom spridningsrayongen kan spåras en tillpassning, som ab initio utgör en viss garanti för associationens bestånd. Denna skulle så- ledes genom sina spridningsenheter tillerkännas en viss förmåga alt välja sin ståndort. Jag har i det föregående för ett visst slag af spridningsenheter, de hydrochora, sökt att helt enkelt rikta upp- märksamheten därpå, att denna fördelning kan sättas i samband med en variation 1 specifik vikt, som väl ej är annat än den indi- viduella (fluktuerande) viktvariation, som torde kunna påvisas hos hvilka frukter och frön som hälst och som kan åskådliggöras med en vanlig statistisk variationskurva. Denna viktvariation kan tolkas som en mängdvariation af det i spridningsenheten varande reserv- näringsförrådet med en medelvikt, som är speciellt näringsfysiologiskt afpassad för arten, d. v. s. är just den mängd näring, grodden be- höfver för att nå groddplantstadiet. Men korrelativt förbunden med denna tillpassning kan också tänkas en annan af den här merom- nämnda spridningsbiologiska betydelsen. För de hydrochora sprid- ningsenheterna torde den vara särdeles framträdande. Också är för dessa valet af vissa nivåer i förhållande till vattennivåen af afgörande betydelse för de motsvarande associationernas uppkomst eller icke. SMÄRRE MEDDELANDEN Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o. dyl. En af Kilian Stobeus beskrifven bildningsafvikelse å Hesperis matronalis L. I sin bekanta handbok i växtteratologi (bd I, 253) har PENZIG samman- ställt ett antal å Hesperis matronalis L. iakttagna bildningsafvikelser. De viktigaste bland dessa äro fasciation af skottaxeln, ofta förbunden med tvångstorsion, utbildning af braktéer i inflorescensen samt anomalier i blommans byggnad, af hvilka virescens, proliferation och afvikande tal- förhållande (anomomeri) där närmare beskrifvas. På såväl vildt växande som å odlade exemplar af Hesperis synes fasciation af stammen vara en ej allt för sällan uppträdande företeelse. Såsom PENZIG framhåller, hafva bandformigt utbildade Hesperis-stånd be- skrifvits redan för flera hundra år sedan. Den första kända uppgiften härrör från den danske vetenskapsmannen OLE BOoRRICH, som redan år 1672 afbildade ett så beskaffadt individ (O. BORRICH, De Ranunculo fasciato, Cotula, Hesperidi, Chamsemelo et pediculo Cerasi fasciatis. Acta Hafn. 1672 n. 63). PENZIG anför vidare namnen FRANKENAU, LINNÉ och från senare tid WIGAND, SCHIEWEK, MASTERS och WILMS, hvilka forskare mer eller mindre utförligt beskrifvit samma anomali. Bland de tidigare litteraturuppgifterna om fascierade Hesperis-stammar omnämnes emellertid icke en undersökning öfver ett dylikt fall, hvilken gjorts år 1723 af den berömde Lundaprofessorn, naturforskaren och arkiatern KILIAN STOBZUS. Då denna undersökning redan för nära 200 år sedan och endast 50 år efter BoRRICHS meddelande offentliggjorts i svensk litteratur (Acta Literaria Svecize 1723), vill jag med några ord fästa uppmärksamheten på densamma och därmed ur 200-årig glömska fram- draga detta förbisedda arbete (KILIANUS STOBZUS, Observatio Botanica circa Hesperidem Hortensem Monstrosam. Acta Literaria Svecie. Up- salix publicata. Volumen primum continens Annos 1720—1724. p. 413). " Arbetet finnes icke upptaget i Wizströms Conspectus litterature botanice in Suecia, där dock vårt lands äldre botaniska litteratur sammanställts. Lika litet om- nämnes det i Pritzers Thesaurus litterature botanicge. I den af Först utgifna lef- nadsteckningen öfver KiniaAn StoBaus (Först, C. M., Kilian Stobens d. ä. och hans brefväxling. Lunds universitets årsskrift 1907, p. 140) anföres Hesperis-fasciationen såsom SrtoB=I första tryckta afhandling. Méesperis monstrota malm sluribus carilibus in vinum.lectua in MN orto Co nf u å 1S um denn - 0 Nordslen sd: 1722 i i ' | 3 Joh VO. Mvelor. Se 1. Hesperis matronalis L. med fascierad stam. Facsimile efter Ston figur i Acta Literaria Svecixe 1723. 238 Det individ af Hesperis matronalis, hvarom här är fråga, anträffades af STOBZEUS i juni månad 1722 i Lund, där det växte i en konsul OLAUS NORDSTEN tillhörig trädgård. Af växten ifråga (Hesperis hortensis flore purpureo, tidigare äfven kallad Viola Damascena eller Matronalis) ger STOBAUS följande beskrifning, hvilken jag här öfversatt och något mo- derniserat efter den latinska texten. Skottaxeln hade erhållit ett afvikande utseende -- den var helt tunn, men mätte i bredd 2 tum — till följd af sammanväxning af normalt gestaltade stjälkar, hvilka till ett antal af omkring 20 voro med hvar- andra förenade. Denna om ett i spetsen afrundadt Iris-blad erinrande stam bar talrika blad, hvilka afveko från växtens vanliga endast däri- genom, att de syntes vara något större och köttigare. Ett stycke nedom blomställningen hade från skottaxeln utvuxit några normalt utbildade och på vanligt sätt blombärande grenar. Dess afrundade topp intogs af den prydligaste inflorescens, i det att talrika blommor sutto här samlade tätt intill hvarandra på starkt förkortade skaft. De flesta blommorna voro 4-taliga, endast några få visade i kronan 5-tal. Alla hade vackert röd färg och utsände, till följd af sin anordning i en kompakt gyttring, en särdeles stark och behaglig doft. SToOBAUS har i sitt arbete meddelat en afbildning af det beskrifna Hesperis-individet. Då denna i fråga om exakt återgifvande af den iakt- tagna anomalien synes lämna föga öfrigt att önska och i de flesta af- seenden torde kunna mäta sig med hvad vår tids reproduktionskonst förmår prestera, har jag i facsimile här återgifvit densamma. STOBZUS omnämner, att han i sitt museum bevarat det monströsa individet ifråga. Hvilka dess senare öden blifvit, är ej bekant. Tro- ligen ingick det i ett Herbarium vivum, hvilket efter SToBZr död för- såldes vid den offentliga auktion, som i början af 1740-talet anställdes å hans kvarlåtenskap. pd I ofvan refererade arbete har SToBzUS meddelat några ytterligare teratologiska notiser från år 1722. Han omnämner sålunda proliferation å Scabiosa, Succisa, Prunella och vissa andra växter, tvådelning af blad hos Persicaria (Polygonum Persicaria) samt öfvertalighet i gynoeceet hos Phaseolus. Den senare anomalien yttrade sig däruti, att ur en blomma bildades tvenne, fria eller med hvårandra sammanväxta, baljor. Att omnämnas förtjänar vidare en af SToOBEUS beskrifven iakttagelse på en Hieracium-art (sannolikt tillhörande murorum-gruppen), en iakt- tagelse, som är af ett betydande intresse, emedan den afser ett af de tidigast beskrifna zoocecidierna i vårt land. I det ofvan citerade ar- betet omtalar sålunda STOBAUS ett individ af den s. k. Hieracium Myophorum, hvilket en hans lärjunge anträffat vid Östra Sallerup, Färs härad i Skåne bin nemorosis Fersianis prope pagum Sallerup»]. Denna icke särdeles allmänna gallbildning, af SToOBZUS till och med betecknad som mycket sällsynt [»herba illa rarissima et paucis Botanicis visa»], hade år 1713 iakttagits af HEUCHERUS i Böhmen och af honom beskrifvits under ofvan angifna namn till följd af den spolformiga, med 239 täta, långa hår betäckta ansvällning, som den bildar å växtens stam (HEU- CHERUS [JOHANN HEINRICH HEUCHER], Novi proventus horti medici Aca- demizx Wittenbergensis; Wittenberga; Anno 1713, p. 74). LINNÉ, som i sin Skånska resa (2:a uppl, p. 213, Lund 1874) omtalar ett fynd af samma 0 9, Hieracium murorum L. Skottparti med gallbildning af Aulacidea Hieracii Bouché. [Å undre bladet parenkymgaller af Cystiphora Hieracii F. Löw.] — Efter Ross. Hieracium Myophorum vid Häckeberga, visade senare (Flora suecica, ed. 2, p. 273), att ifrågavarande art endast utgör en af insekter härrörande de- formation å Hieracium murorum. Cecidiet förorsakas, som vi numera veta, af en cynipid, Aulacidea Hieracii Bouché. Otto Gertz. Kornbröd från 600=talet e. Kr. Till de i denna tidskrift under åren 1909 och 1911 omnämnda fynden af tvänne forntida brödslag, beredda det ena af korn, det andra af ärter och tallbark, har jag att lägga ytterligare ett af docenten B. SCHNITTGER välvilligt öfverlämnadt prof af ett föremål, som af honom antogs vara ett förkoladt bröd. Nämnda föremål är cirkelrundt samt svagt konkav- konvext med en diameter af 8 cm. och en högsta tjocklek af 1,3 cm. 240 Det är funnet af antikvarien T. ARNE i en brandgraf å ett graffält vid Ekeby, Tystberga socken, Södermanland. Grafgodset bestod i öfrigt af brända människoben samt åtskilliga beslag af brons och järn, 27 stycken spelbrickor af ben, ett fragment af ornerad benkam m. m. Grafven härrör från början af 600-talet e. Kr. Vid den mikroskopiska undersökningen, från hvilken jag, hänvisande till min tidigare uppsats angående analys af ett likartadt bröd från 1. Aleuronceller. 2. Tvärceller. 3. Hårfragment. 4. Epidermisceller från glumella. 400—500-talen (bd 3, h. 1, pag. 41—46), inskränker mig till att åter- gifva bilden af ett väl bibehållet tvärcellager (fig. 2) och några andra kornbeståndsdelar (fig. 1, 3, 4), framgick det med all tydlighet, att profvet utgjordes af kornbröd. Detta var i jämförelse med ofvannämnda, från äldre tid härrörande synnerligen rent och till strukturen lätt iakttagbart. Min härpå grundade förhoppning, att i detta prof (liksom i ärtbrödet från vikingatiden) möjligen kunna påvisa stärkelse, grusades trots en- trägna bemödanden. H. V. Rosendahl. : 241 Nya lokaler för Hedera Helix L. och Taxus baccata L. i Stockholmstrakten. Under en vistelse i södra Södertörn sommaren 1914 antecknade jag en del nya lokaler för murgröna och idegran, hvilka det kanske torde intressera en och annan af Tidskriftens läsare att taga del utaf. Hedera Helix L. Inom Ösmo socken vid Djursnäs (å trenne ställen i »Brunn-skogen», ung. 1 km. NV. om gården, dels utbredd på marken, dels klättrande uppför tallar och granar ofta till mer än 35 meters höjd), Kärringboda och Dyvik. Inom Sorunda sn fann jag den på Lisön mellan Svalbol och Dyvik. Jag besökte också den gamla, af kyrkoherde LAURELL funna Hedera-lokalen på västsidan af Stora Vika kalkberg, 1!/2 km. N. om Djursnäslokalerna, hvarest den fortfarande rikligt frodas. Några fertila skott har jag dock icke iakttagit å någon af ofvannämnda platser. Tyvärr skattas fyndorterna mycket af befolkningen, som an- vänder växten till rumsprydnad och till begrafningskransar; vanligen få då de vackraste, de uppför träden klättrande skotten först stryka med. Taxus baccata L. I »Stockholmstraktens växter» (1914) upptages som fyndorier inom Södertörnsområdet för denna växt, utom en plats i Österhaninge s:n, endast Torö, den senare uppgiften enligt THEDENII flora. Under färder i Torö s:n fann jag härstädes å själfva hufvudön på 5 olika lokaler (Spikhammar, Örudden, Vreta, 2 lokaler nära Kur- torp) spridda öfver hela ön, ett tiotal större (intill 3—4 meter höga) och ett flertal mindre idegranar. Dessutom har Taxus för ej länge sedan med säkerhet funnits på hufvudön på ytterligare trenne lokaler, där den nu tyckes vara utrotad. Å ön Refskär stod nära sydänden en mycket vacker, ung. 4!/2 m. hög idegran, på Kolguskär (Kolgårdsholmen) ett exemplar, och på de nordost om Koskär belägna tre små skären Lind- skär, Tackskär och Idklubben observerade jag en mängd exemplar, i synnerhet på det sistnämnda. Om den sköfling, som idegranen på vissa ställen undergår, får obehindradt fortgå som hittills, torde det nog ej dröja länge, förrän den sista idegranen inom Stockholmstrakten har fallit för yxan. Kanske vore det därför lämpligt att få någon af de vackrare lokalerna fridlyst, t. ex. ett af de små skären inom Torö s:n eller i Ljusterö s:n, så mycket mer som dessa små kobbar knappast ekonomiskt ha någon betydelse för befolkningen. Vi se redan EKSTRÖM i sin be- skrifning öfver Mörkö sn år 1828 på tal om idegranen (p. 134) klaga öfver att »detta träd är illa handteradt af Skärkarlarna, emedan en så hård och vacker trädart är förträfflig för dem till Notkaflar.» Som jag för närvarande är sysselsatt med en liten studie öfver om- nämnda växter, Hedera Helix och Taxus baccata, vore jag mycket tack- sam för uppgifter om nya lokaler för dessa under adress Botaniska Institutet, Stockholms Högskola. Sven Hallquist. Anemone ranunculoides funnen i Jämtland. För minst 5—6 år sedan påträffades nämnda växt i Bergs socken i Jämtland af dåvarande stud. SVEN SVENSSON, och har jag, som fick kännedom om växtstället, sedan haft det stora nöjet att på vårarne vall- färda till detsamma vid gulsippans blomningstid, som här börjar om- kring den 10 juni. Växtstället är närmare bestämdt Bergsbyn, där den finnes på den med glesa videbuskar bevuxna, mot öster sluttande gräs- stranden af Storsjön, således på en höjd af 292 m. öfver hafvet. Be- ståndet sträcker sig uppåt en kilometer långt längs stranden och bildar gulsippan där talrika, täta kolonier. Denna växt har endast en gång förut blifvit påträffad i Norrland, nämligen enligt uppgift af E. COLLIN- - DER i Medelpads flora, sid. 141, af ÅA. RINGIUS i en öÖrtrik granskog vid Gångviken i Sköns socken (Medelpad). Adolf Grape. En anomali hos prästkragen. Af en vän, jur. stud. RAGNAR CEDERBLAD, har till mig öfverlämnats ett exemplar af Chrysanthemum Leucanthemum, hvilket är utmärkt af säreget utbildade strålblommor. Det är insam- ladt vid Idekulla i Allmundsryds socken, Krono- bergs län. Den ifrågavarande formen har flere gånger blifvit omnämnd i den utländska litteraturen och har där gått under namnet Chrysanthemum Leuc- anthemum var. tubulifera Tenney. TENNEY torde emellertid aldrig ha publicerat någon beskrifning af densamma. I Sverige är den, så vidt jag kunnat finna, endast funnen på ett ställe, näm- ligen i norra Dalsland af J. HENRIKSSON. Denne har lämnat en utförlig beskrifning af formen och E kallar den Chrysanthemum Leucanthemum f. tu- Chrysanthemum Leucanthe- 7. 5 mum. Småland, Allmunds- biflorum. Största delen af de af honom funna Tyds a. exemplaren ' hade rent tubulösa strålblommor, men hos somliga voro dessa upptill uppsprät- tade, »skedformiga», eller nästan tvåläppiga. En del korgar hade alla dessa blomformer blandade med hvarandra och med normala blommor. Det småländska exemplaret bar inga rent rörformiga strålblommor, utan endast skedformiga och tvåläppiga. Då någon bild af formen ej förut är publicerad, fogar jag till meddelandet en teckning af de båda hos det småländska exemplaret förekommande blomtyperna. Anomalien visar sig äfven i förekomsten af sterila, från hvarandra fria ståndare i strålblommorna. Thore Lindfors. Anormala kantblommor hos 243 Malachium aquaticum (L.) Fr. i Jämtland. Sommaren 1914 vistades jag någon tid i Sundet vid västra änden af Kallsjön och fann därvid nämnda växt på ej mindre än 5 lokaler. Då denna sydskandinaviska växt i G. ANDERSSON och S. BIRGER. Den norr: ländska florans geogr. fördelning etc. ej finnes uppgifven för nordligare lokal än Styggforsen, Boda s:n, Dalarne och därstädes på ett s. k. syd- berg, torde ett omnämnande af Jämtlandslokalerna ej vara utan sill intresse. På en öppen plats vid en öfvergifven fäbod intill landsvägen Kalls- edet—Sundet, som anlades 1911—12, fann jag den 14 juli några exemplar af Malachium, växande ett 30-tal m. från en bäckstrand och ett 10-tal m. från landsvägen. Om den omgifvande vegetationen gjordes följande anteckning: Ranunculus repens rikl. Polygonum viviparum tunns. Rumex Acetosa rikl. Trifolium repens tunns. Gnaphalium norvegicum tunns. Epilobium Hornemannii enst. Capsella bursa pastoris tunns. Leontodon autumnale enst. Stellaria media tunns. Matricaria inodora enst. Silene inflata tunns. Melandrium rubrum enst. Equisetum sp. tunns. Phleum alpinum enst. Geranium silvaticum rikl. Myosotis sp. enst. Cornus suecica rikl. Rhinanthus major enst. Rubus ideus tunns. Anemone nemorosa enst. Epilobium angustifolium tunns. Ungefär 1 km. därifrån åt Sundet till hittades Malachium den 22 juli, växande på och vid foten af landsvägens grusbank, där för öfrigt Mulge- dium alpinum dominerade. Samma dag anträffades den på en tredje lokal, vid mynningen af ett slaskdike i Kallsjön vid gården Sundet. Där växte ett 10-tal frodiga exemplar, af hvilka senare mogna frön insamla- des. Högre upp i diket anträffades Alchemilla vulgaris ”alpestris, Epilo- bium palustre, lactiflorum, Hornemannii och alsinifolium samt 1 exemplar af Barbarea stricta. Några dagar senare gjorde jag ett besök vid en gård, cirka 2 km. därifrån tvärs öfver en vik af sjön. Här anträffades åter Malachium i dikeskanten vid vägen upp mot gården. Där syntes vara ett flertal exemplar, ehuru de jämte de omgifvande växterna voro nyligen afme- jade. Det sista och egendomligaste fyndet slutligen gjordes den 3 aug. på Areskutan. Vid ett flyktigt besök därstädes påträffades ett exemplar af Malachium, växande bland småsten på västra sluttningen af 1,113 m.- höjden (se Generalstabens karta) på ungefär 6 å 700 m. höjd. Dessa 5 olika, af hvarandra oberoende förekomster visa jämte det på hvarje ställe förekommande antalet exemplar, att växten under flere år lefvat häruppe och tydligen trifves, d. v. s. dess nordgräns har ryckt ett 15-tal mil längre mot norr. Af de fyra närliggande förekomsterna kring 244 Sundet ser det ut, som om människan haft del i dess spridande hit, på hvad sätt, är kanske icke så lätt att finna ut. Möjligen har arten med frö kommit söderifrån till den fjärde i ordningen af de ofvan omtalade lokalerna och därifrån till de öfriga. Exemplaret på Åreskutan har väl någon enstaka tillfällighet att tacka för sin tillvaro. Någon sydbergsnatur kan det i dessa fall icke vara tal om. Ej heller kan denna traktens lerskiffergrund utgöra någon gynnsammare jordmån än Storsjötraktens kalkgrund, där Malachium väl ännu ej anträffats. Framtiden. får utvisa, om och i hvilken mån den sprides ut från denna trakt, som kanske är utgångspunkten för, artens utbredning i Jämtland. A. H. Magnusson. Några exempel på fyllomorfi hos Ulmus, Fraxinus och Acer. Blomställningarna hos Ul/mus utgöras som bekant af florala kortskott, hvilka framkomma ur axillärknoppar på nästföregående års långskott. Då bladställningen är !/2, komma de särskilda knippena att sitta i två rader utefter inflorescensens hufvudaxel, hvilket hos U. lcevis med dess förlängda axlar är lätt att se. Beträffande stödjebladens utseende råder hos odlade exemplar en viss brist på stadga. De olika fall, som af mig observerats, skola här nämnas och tillika för sammanställningens skull numreras. Normalt affaller kortskottet efter fruktsättningen (1). På ett par i Visby odlade exemplar af U.: levis inträffar årligen på somliga florala skott den anomalien, att hufvudaxein är utrustad med m. e. m. väl ut- bildade löfblad. De, som sitta i mellersta delen af inflorescensen, äro stödjeblad för blomknippen; de öfversta däremot ha i sina axiller van- ligen inga blommor men stundom normala, för öfvervintring afsedda bladknoppar. Med andra ord: skottets nedersta del är floral, dess öfversta del vegetativ, i midten äro dessa egenskaper på olika sätt blandade. Oftast är den vegetativa delen svag, småbladig, med inga eller rudimen- tära axillärknoppar (fig. 1 a). Hela skottet affaller då efter fruktsätt- ningen (2). Men om löfbladen äro af normal storlek och tillika kraftiga axillärknoppar finnas (fig. 1 b), kvarsitter skottet och utvecklas vidare nästa år (3). Bladiga inflorescenser har jag äfven sett hos herbarieexemplar af U. levis från Skogsby på Öland. Huruvida trädet där varit vildt eller odladt, är mig obekant. Motsvarande egendomligheter förekomma hos ett i Visby odladt exemp- lar af U. campestris X scabra. Den vegetativa utbildningen af kortskotten var emellertid alltid så svag, att skotten afföllo under första sommaren. Hos Ffraxinus excelsior utgöras inflorescenserna likaledes af florala skott, som i regeln utgå från axillärknoppar å föregående årets skott. Att 245 blomställningarna någon gång kunna vara bladbärande, omtalas af HEM- PEL och WILHELM (Bäume und Sträucher des Waldes). I Visby har jag haft tillfälle att iakttaga detta på två odlade träd, det ena ett hanträd, det andra hufvudsakligen bärande tvåkönade blommor. Hos det förra befinnas tämligen ofta de två öfversta axillärknopparne vara blandade knoppar. Ur dem utvecklas nämligen skott, som till sin öfre del äro vegetativa, men i de 2—4 nedersta knoppfjällens axiller bära hanblom- ställningar. Efter blommornas affallande fortsätter skottet sin utveck- ling såsom vegetativt (5). Så är däremot ej fallet med de på motsva- rande sätt byggda skotten hos det hermafrodita exemplaret. Ty redan innan frukterna mogna, visa bladen tecken till bortdöende (6). Fig. 1. Ulmaus levis Pall. Vegetativflorala skott med kvarsittande fruktskaft. ("/1). Ett par yngre hermafrodita träd vid Skäggs i Veskinde socken för- höllo sig något olika. Genom beskärning hade grenbildningen pådrifvits och sannolikt äfven blomningen påverkats. I ett fall var det vegetativ- florala skottets öfre del uteslutande vegetativ och så kraftig, att skottet uppenbarligen skulle öfverlefvat fruktsättningen, om ej trädet dessför- innan borttagits (7). Hos de flesta skotten voro däremot såväl basen som spetsen rent florala, och blott vid midten funnos två eller tre par löfblad, hvilka vid frukternas utveckling stannade i växten och aldrig nådde full storlek. Dessa skott lefva blott en vegetationsperiod. — I alla dessa fall voro således de florala delarna förlagda hufvudsakligen till skottets bas i motsats till förhållandet hos F. ornus, hos hvilken förhål- landet normalt är det motsatta. Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 17 246 Acer negundo. Hos honexemplar sitta inflorescenserna terminalt på kortskott liksom hos Acer platanoides. Dessa skott kunna också fortlefva efter fruktsättningen (9), men så vidt jag kunnat finna, är det vida van- ligare, att de tillika med sina löfblad bortvissna efter första vegetations- perioden. Förmodligen är detta beroende på att arten ej kunnat fullt acklimatisera sig hos oss. — Hos ett hanexemplar äro förhållandena mer växlande. Inom hvarje med blommor utrustad knopp på fjolårsskottet urskiljas lätt tre afdelningar, nämligen två laterala och en central (ter- minal) knopp. De två förra äro alltid rent florala, men den senare kan Fig. 2. Ulmus lcevis. Två vegetativflorala kortskott. Visby 15 juni 1909. vara floral, vegetativ eller blandad. TI första fallet bortvissnar naturligt- vis kortskottet efter blomningen (10), i sista fallet kan det fortlefva (11). Om åter centralknoppen är vegetativfloral, så kan den vegetativa delen vara förlagd till midten (såsom hos Fraxinus-skott vid Skäggs), och skottet bortvissnar då efter första vegetationsperioden (12); eller också är den vegetativa delen förlagd till skottets spets och är då ofta så stark, att skottet fortsätter sin utveckling följande år (13). Det är ej ovanligt, att man på ett långskott i dess andra år får se ett tiotal så uppkomna svagare sidogrenar. En sammanfattning af de olika fallen visar följande. Hos Ulmus, 247 Fraxinus, Acer negundo 3 liksom hos Salix och talrika andra lignoser utvecklas blomställningar axillärt på fjolårets skott (1 och 10). Men då det hos här ofvan nämnda arter inträffar, att stödjebladen hos det blombärande årsskottet förvandlas till löfblad och skottet fortlefver som hufvudaxel för nya årsskott (3, 5, 7, 11, 13), blir inflorescensen i så måtto af samma typ som hos Fagus, Quercus, Castanea och Rhamnus- arter, hos hvilka inflorescenserna, efter vanligt uttryckssätt, sitta på det löpande årets skott. Svagare eller starkare ansatser till denna utvecklingsform spåras i fallen 2, 4, 6, 8, 12. Att det här är fråga om en tillbakaskridande metamorfos, framgår däraf, att i det första fallet bladens differentiering och arbetets fördel- ning fortskridit längre än i det andra. Slutligen vill jag anföra en säkerligen ganska ovanlig afvikelse hos Corylus avellana. Hos denna art är ju den honliga inflorescensen nor- malt terminal på tämligen korta årsskott, som efter blomningen på sin nedre del alstra några (ofta 5) välutvecklade löfblad, medan knippen af blott två blommor äro förlagda inom fjällika stödjeblad på hufvudaxelns öfre del. Den åsyftade afvikelsen, som iakttogs på ett odladt exemplar i Palissaderna vid Visby, bestod däri, att ett tvåblommigt knippe fått sin plats i det öfversta löfbladets axill." Dessa blommor hade alltså ryckt ned ett godt stycke från skottets florala del, som för öfrigt var byggd på vanligt sätt. Då busken liksom dess grannar på denna växplats aldrig plägar alstra frukter, fanns ingen utsikt att kunna följa utveck- lingen öfver blomningsstadiet. K. Johansson. Parmelia intestiniformis (Vill.) Ach. vid Göteborg. I 1909 års årgång af Sv. Bot. Tidskr: omtalar lektor MALME, att han funnit Parmelia intestiniformis på Värmdön, och 1913 meddelar HULTING, att densamma fortfarande växer i Östergötland. I Lichenographia Scandinavica uppges den för Dalsland och ön Jungfrun. Till denna nord- liga arts yttersta utposter kunna äfven räknas de två exemplar, jag iakt- tagit å Ramberget, Hisingen. Vid genomgående af mitt herbarium fann jag den insamlad därstädes redan 1909, och den 18 november 1914 gjorde jag ett försök att återfinna den, hvilket lyckades. Dock torde det ej vara exakt samma lokal. Det exemplar, jag nu fann, var sterilt liksom det förra, cirka 3 cm. i dia- meter och växte på en mot nordväst svagt sluttande berghäll med öppet läge, ungefär 45 m. ö. h. Hällen delvis täckt af svartgrön lågväxt mossa med inblandad Stereocaulon. Hälften af lafvegetationen utgjordes af Lecidea neglecta. Dessutom antecknades små exemplar af Gyrophora puslulata och polyphylla. Vidare Parmelia olivacea och saxatilis, Sphaero- phorus fragilis, Pertusaria corallinoides, Lecidea furvella (rikl.), tenebrosa, pantherina och fuscoatra, Rhizocarpon geographicum och geminatum, 248 Lecanora atra, subfusca och varia 8 polytropa, Acarospora fuscata, Aspi- cilia cinerea, Hematomma ventosum samt i kanten af hällen Biatora coarctata. I sitt meddelande 1909 anför MALME som exempel på lafvar, hvilkas sydgräns ungefär sammanfaller med intestiniformis, bl. a. Stereocaulon denudatum och Hematomma ventosum. Den förra, som jag i Värmland funnit i mängd, men alltid steril, tycks ej vara ovanlig i Göteborgs- trakten, där jag äfven funnit den rikligt fruktificerande. Äfven Hema- tomma ventosum är ingen stor sällsynthet. A. H: Magnusson. Lichenologiska notiser. Vid skilda tillfällen har jag i denna tidskrift meddelat notiser om märkligare laffynd i Sverige under de senare åren. Till min tillfreds- ställelse hafva de också gjort nytta så till vida, att de bidragit att väcka intresse för en växtgrupp, som spelar en särdeles stor roll i den svenska vegetationen och hvilken därför, mera än hittills varit fallet, förtjänar ett ingående beaktande vid skildringar af densamma. I föreliggande meddelande lämnas åter några notiser af samma slag. Genom TH. M. FRIES” mästerliga, tyvärr ofullbordade Lichenographia scandinavica lades visserligen en god grund för utforskningen af den skandinaviska laf- vegetationen, men på den grunden måste byggas vidare, och vid det ar- betet får icke förbises, hvad senare annorstädes uträttats. Jämnsides med studiet af lafvarnas lefnadsförhållanden och lifsyttringar måste det systematiska och floristiska studiet fortfarande skrida framåt. »Omnis vera cognitio cognitione specierum innitatur»>. 1. Gyrophora discolor Th. Fr. i de svenska fjällen. Fil. kand. HARRY SMITH, som redan förut lämnat synnerligen värde- fulla bidrag till mina Lichenes suecici exsiccati, sände mig för kort tid sedan till utdelning en Gyrophora, insamlad på Sylarna (Predikstolen, ungefär 1,100 m. öfver hafvet. En mikrokemisk pröfning visade, att det icke var G. reticulata (Schzeer.) Th. Fr., som SMITH förmodat, utan den närstående G. discolor Th. Fr. Detta föranledde mig att underkasta de båda skandinaviska exemplar af G. reticulata, som ligga i mitt herbarium, en granskning, och därvid framgick, att äfven de tillhöra sistnämnda art. Det ena härstammar från Torne Lappmark (Jukkasjärvi, Njutum. 192706. ERIK P. VRANG), det andra från Röros i Norge (19812. ERIK P. VRANG). Enligt P. J. HELLBOM (Norrlands lafvar, p. 75) skall G. reticulata vara anträffad i ett enda exemplar vid Gäfle af C. INDEBETOU, en uppgift som dock förefaller högst osäker; G. discolor är icke förut uppgifven för Sverige, hvadan här således föreligger en ny medborgare i den svenska floran. 249 Den morfologiska skillnaden mellan de båda arterna är emellertid högst ringa, men hos G. reliculata färgas såväl kortikal- som gonidial- lagret röda vid behandling med klorkalk, under det att G. discolor icke visar någon reaktion. Redan TH. M. FRIES (Lichenographia scandinavica, p. 167), liksom senare E. WaAINIO (Lichenes e Caucaso et peninsula Taurica, p. 273), uttalar tvifvel om det berättigade att åtskilja dem som arter. Själf vågar jag icke, med det obetydliga material som står till mitt förfogande, fälla något omdöme i den vägen. Att arten hittills undgått de svenska botanisternas uppmärksamhet, torde stå i samband därmed, att den, åtminstone hos oss, alltid är steril. Dessutom är den vid hastigt påseende mycket lik G. proboscidea (L.) Ach., särskildt dess var. exasperata Ach., hvarifrån den dock skiljer sig genom tjockare, på undersidan nästan svart bål. I Norge är G. reticulata anträffad på Dovre af TH. M. FRIES och en- ligt B. LYNGE (De norske busk- och bladlaver, p. 56) vid Röros af ERIK P. VRANG. G. discolor förekommer enligt J. HAVAaAS (Beiträge zur Kenntnis der westnorwegischen Flechtenflora, p. 14) på flera ställen i högfjällen i Bergens stift. Utom Skandinavien är G. reticulata anträffad i Alperna (i Tyrolen, Schweiz, Italien och Frankrike) och Pyrenéerna samt på Anderna såväl i Sydamerika (t. ex. Chile) som i Nordamerika (t. ex. Mexiko). &G. discolor finns enligt O. V. DARBISHIRE (Lichens col- leeted during the 2" norwegian polar expedition, p. 24) i arktiska Amerika, på Grönland och Spetsbergen samt enligt E. WAINIO på Kau- kasus. Dessutom skall den enligt W. NYLANDER (G. ptychophora Nyl.) vara insamlad i Pyrenéerna, hvarjämte J. HARMAND (Lichens de France, p. 691) med tvekan hit hänför exemplar från Vogeserna och Mont-Dore. — Det vill af dessa uppgifter synas, som om G. discolor företrädesvis skulle höra hemma i arktiska områden, G. reticulata däremot på de högre bergen i tempererade länder. Men såsom redan framhållits, är det högst osäkert, om här föreligga två skilda arter, och dessutom tarfva nog flera uppgifter i litteraturen om deras utbredning en efterpröfning. 2. Gyrophora vellea (L.) Ach. en reliktform på Omberg. I Botaniska Notiser för 1892, p. 130—132, lämnade jag en kortfattad redogörelse öfver några lafarter af nordlig eller alpin typ, som före- komma vid Vättern, särskildt på Omberg och strandklipporna i Ödeshögs socken. En af de då omnämnda, af P. G. E. THEORIN insamlade arterna, som jag vid den tiden ännu icke hade återfunnit, nämligen Rinodina mniarea (Ach.) Th. Fr., har senare anträffats söder om Hästholmen. Öfverhufvud äro strandklipporna söder om Omberg, i Västra Tollstad och Ödeshög, bättre lämpade för studiet af de ifrågavarande lafvarna och deras förekomstsätt, då fyndorterna i allmänhet äro lätt tillgängliga, och de mera iögonenfallande formerna, t. ex. Caloplaca elegans (Link) Th. Fr. och Lecanora frustulosa (Dicks.) Ach., där uppträda massvis, så att de rent af äro karaktärsväxter. Omberg är däremot, som bekant, på långa sträckor mycket brant på sjösidan. Bortser man från Mullskräerna och trakten kring Elvarums udde, är det oftast förenadt med betydliga 250 svårigheter, ej sällan rent af ogörligt, att från berget nå ned till sjön. Och att från sjösidan göra strandhugg på berget är möjligt endast vid lugnt väder. Under de korta besök, jag under de senare åren gjort på Omberg, har tillfälle icke erbjudit sig att företaga några exkursioner på sjön. Förliden sommar for jag dock i motorbåt från Västra Djurledet till Västra väggar och utsåg då en plats i Sjöbergen strax bortom Oxbåset, där det ej var allt för svårt att utför branterna taga sig fram ned till vattnet; och där gjorde jag senare ett kortvarigt besök, som väl lönade mödan. På en lodrät vägg några få meter öfver Vätterns yta anträffades bland annat några exemplar af en stor, steril Gyrophora, som omöjligen kunde vara något annat än G. vellea (L.) Ach. eller G. cirrhosa (Hoffm.) Wain. [= G. spodochroa (Ehrh.) Ach.). Som bekant skilja sig dessa båda arter nästan uteslutande genom . apotheciernas byggnad och sporstor- leken. En fullt säker bestämning af sterila individ är icke möjlig; en god fingervisning lämna dock de båda arternäs ekologiska förhållanden. G. cirrhosa alstrar ymnigt apothecier och förökar sig lätt genom sporer; den uppträder därför i regeln, så långt min erfarenhet sträcker sig, massvis på hvarje fyndort. G. vellea utbildar däremot sällan apothecier och är för sin förökning hufvudsakligen hänvisad till fragmentation. Den uppträder också ofta i ringa individantal på hvarje fyndort. Åtminstone är det fallet i västra Jämtland, där jag icke lyckats anträffa den i större individmängd mer än på Svartberget ofvan Mörvikshummeln på Åreskutan. Då nu Ombergsformen är steril, torde jag näppeligen misstaga mig, när jag hänför den till G. vellea, äfven om bålen icke är fullt så tjock, som vanligen är förhållandet hos denna art. Utbredningen af G. vellea inom vårt land är ganska bristfälligt känd. Enligt TH. M. FRIES (Lichenographia scandinavica, p. 154) var arten intill år 1871 insamlad i Lappland, Jämtland och Härjedalen. Enligt P. J. HELLBOM (Norrlands Jlafvar, p. 73) är den senare funnen äfven på några ställen i Västerbotten och Ångermanland samt vid Gäfle. Författaren anger dock icke, i hvilka fall fertila individ förelegat, så att bestäm- ningen kunnat betraktas som fullt säker. Enligt O. G. BLOMBERG (Bota- niska Notiser för 1895, p. 94) är den insamlad vid Avesta i Dalarna af C. INDEBETOU. Några sydligare fyndorter hafva mig veterligt ej om- nämnts i litteraturen. Hvad Sverige beträffar, har arten sålunda i alla händelser en utprägladt nordlig utbredning. — I Norge uppträder den enligt B. LYNGE (De norske busk- och bladlaver, p. 56) »subalpint og alpint; sjelden i lavlandet (Larvik: BLYTT; Ekeberg: MOE)». Längre söderut förekommer G. vellea endast uppe på bergen, i Frank- rike t. ex. sällsynt »sur les rochers granitiques des hautes montagnes» (J. HARMAND), i Schweiz »ad saxa granitica supra regionem Fagi frequens» (E. STIZENBERGER). I Storbritanien saknas arten helt och hållet. Nu är visserligen icke den möjligheten utesluten, att Ombergslafven tillhör G. cirrhosa. Men äfven då är fyndet rätt anmärkningsvärdt, enär denna art nere i landet nästan uteslutande förekommer vid och nära kusterna (Upland—Östergötland; Bohuslän) och endast mycket sällan uppträder längre in i landet t. ex. i Dalsland samt vid Alingsås och vid Upsala. Vid Vättern har den förut ej observerats. Den skulle då i fråga om utbredningen i viss mån påminna om Ramalina scopulorum (Retz.) Ach., som förliden sommar anträffades sparsamt, men försedd med apothecier, tillsammans med R. subfarinacea Nyl. på strandklipporna söder om Hästholmen. 3. Parmelia furfuracea (L.) Ach. var. soralifera Bitter i Södermanland. I sitt arbete Uber die Variabilität einiger Laubflechten [Jahrb. fär wissensch. Botanik. Bd XXXVI. (1901), p. 482] beskref G. BITTER en Evernia furfuracea var. soralifera, som afviker från den »typiska» E. furfuracea (L.) Mann genom närvaron af runda, dyn- eller vårtformiga soral. Då han emellertid icke haft tillfälle att undersöka något rikligare material, vågade han icke göra något bestämdt uttalande om formens själfständig- het. Uppställandet af en ny varietet var för honom en rent interimistisk åtgärd. — Senare har W. ZoPF i Vergleichende Untersuchungen uber Flechten in Bezug auf ihre Stoffwechselprodukte (Beihefte z. Bot. Centralbl. Bd XIV. 1903), hufvudsakligen på grund af mikrokemiska differenser, uppställt den som särskild art, Pseudevernia soralifera (Bitter) Zopf. Huruvida de af ZOoPF från Evernia (Pseudevernia Zopf) furfuracea ur- skilda, hufvudsakligen genom mikrokemiska karaktärer kännetecknade arterna verkligen kunna hållas isär eller icke, är en fråga, på hvilken jag för närvarande ej kan inlåta mig, då jag icke ägnat den tillräcklig uppmärksamhet i naturen eller insamlat erforderligt undersökningsmate- rial. Ytterst och sist är det enligt mitt förmenande omfattande iaktta- gelser i fria naturen, naturligtvis parade med mikroskopiska undersök- ningar, som böra fälla utslaget, när fråga är om växter, som ännu icke kunnat göras till föremål för kulturförsök. Dock vill jag framhålla, att den genom bålens klorkalkreaktion utmärkta Pseudevernia olivetorina Zopf synes vara allmän i vårt land. Den föreligger i mitt herbarium från Bohuslän (klippor i trakten kring Fiskebäckskil), Södermanland (Stora Malms skogsbygd) och Stockholmstrakten (t. ex. allmän på tallar vid Kummelnäs och Löfberga på Värmdön). Anmärkningsvärdt är också, att TH. M. FRIES (Lichenographia scandinavica, p. 117) om Parmelia furfuracea säger: »medulla — — — CaCIl (solo vel praecipue una cum K antea adhibito) rubescit>. Den i mina Lichenes suecici exsiccati (n. 61) utdelade P. furfuracea saknar däremot klorkalkreaktion och torde tillhöra Pseudevernia ceratea (Ach.) Zopf. Såsom redan BITTER påpekar, säger W. NYLANDER i Lichenes Scandi- navie, p. 73, om Evernia furfuracea: »Variat dein forma ceratea Ach. sorediis albis verrucoso-globosis pulverulentis sparsis parvis v. mediocri- bus», men han uppger icke, hvarifrån de så beskaffade exemplaren här- stamma, hvadan man öfverhufvud icke kan veta, om de äro insamlade i Skandinavien. TH. M. FRIES nämner i Lichenographia scandinavica ingenting om en dylik form. Icke heller i senare svenska lichenologiska skrifter har jag lyckats finna någon uppgift om dess förekomst i vårt land. Då den ju är rätt märklig och redan upptagits i NYLANDERS allmänt bekanta och mycket använda arbete, skulle den helt säkert an- 252 setts förtjänt af ett omnämnande, om den anträffats. Det torde därför föreligga skäl att artaga, att den ej förr än nu observerats i vårt land. För att rikta de svenska botanisternas uppmärksamhet på den ifråga- varande lafven vill jag meddela, att jag år 1908 tillfälligtvis insamlade den på sälg i en beteshage vid Kvarntorp i St. Malms socken (Södermanland). Vid förnyadt besök på fyndorten har jag dock icke lyckats återfinna den. Det enda tillvaratagna exemplaret, som utan att jag vid insam- landet märkt det, medföljt andra lafvar, är starkt isidiöst och försedt med soredier äfven på de yngre bålflikarna. I allt väsentligt öfverens- stämmer det med det i HARMANDS Lichenes Galli&e rariores (n. 64) ut- delade. é Jag hoppas framdeles få återkomma till ZoPFS Pseudevernice och vore därför tacksam för undersökningsmaterial från skilda delar af vårt land. Af värde äro noggranna uppgifter om substratet (trädslag, om på bark; naken ved; sten) och om ståndortens beskaffenhet i fråga om beskugg- ning och fuktighet. I fråga om artens eller artgruppens plats i systemet ansluter jag mig till TH. M. FRIES och A. ZAHLBRUCKNER. Några tillräckliga skäl att bibehålla släktet Pseudevernia synas mig ej föreligga. 4. Parmelia farinacea Bitter var. obscurascens Bitter i västra Jämtiand. Under mina exkursioner i västra Jämtland under de senare åren har jag äfven insamlat några Parmelie Hypogymnice, utan att dock hafva hunnit ägna dem någon speciell uppmärksamhet. PP. alpicola Th. Fr. förekommer flerstädes ofvan trädgränsen, men i allmänhet i ringa individ- mängd. Ganska allmän är P. intestiniformis (Vill.) Ach., som uppträder under flera olika former, hvilka tarfva en ingående undersökning. Bäst synes den trifvas i öfre delen af skogsbältet eller nära trädgränsen, där den oftast anträffas fertil. P. physodes (L.) Ach., som är allmän i lägre belägna delar, har på Snasahögen anträffats ganska högt ofvan träd- gränsen; de därifrån hemförda exemplaren äro ovanligt mörkt färgade, delvis svartartiga (dock ej bruna) och utomordentligt rikt försedda med spermogonier. Massvis och synnerligen vackert utvecklad växer P. tubu- losa (Hagen) Bitter på taket af en lada invid Ristafallet. Jag har för öfrigt insamlat den så högt upp som vid Enafors, där den anträffades sparsamt på en klippa vid det nedre fallet. Typisk P. farinacea Bitter är ej funnen i Jämtland. Den nordligaste mig hittills bekanta fyndorten är Älfkarleby. Däremot har jag på några ställen — Enafors (på björk), ofvanför Brudslöjan nära Storlien (innanför norska gränsen; på gran) samt på Täljstensberget vid Handöl (på gran strax nedanför trädgränsen) — anträffat en form, som otvifvelaktigt är att hänföra till var. obscurascens Bitter. Den öfverensstämmer med huf- vudformen i det tilltryckta (placodiumartade) växtsättet och åtminstone i viss mån i fråga om sorediebildningen, dock så att denna är sparsam- mare; ej sällan stannar det vid små, tätt sittande vårtor, som icke brista sönder. Men den afviker genom ljusare eller mörkare brun färg och 253 på yngre delar mera glänsande bålflikar. — Beträffande den ifrågavarande lafvens systematiska rang är jag tveksam, helst jag icke haft tillfälle att se den växande tillsammans med och således under samma yttre för- hållanden som P. farinacea. Dock vill det synas mig, som om här före- låge en särskild elementarart. Äfven i fråga om namnet är jag oviss. Från B. LYNGE har jag erhållit en »Parmelia obscurata», samlad af honom och ÅA. ZAHLBRUCKNER på Pinus sp. vid foten af Schlern i Tyrolen, hvilken utan allt tvifvel är identisk med Jämtlandsformen. »Ad truncos Pinorum, in Helvetia> är fyndorten för P. physodes Öd obscurata (ACHA- RIUS, Synopsis, p. 218), som också efter beskrifningen nära öfverens- stämmer med denna. Af skäl, dem jag icke rätt fattar, behöll icke W. NYLANDER namnet obscurata utan införde ett nytt, P. austerodes, när han år 1881 upphöjde den Acharianska varieteten till art — i E. STIZEN- BERGERS Lichenes Helvetici ställd som underart under P. vittata, icke under P. physodes. STIZENBERGER citerar som hithörande exsickat ANZI, Longob. n. 257 B och HeEPP, Flecht. Eur. n. 585. Detsistnämnda numret är i Upsala-museets exemplar mycket osäkert; det förra öfverenstämmer däremot otvifvelaktigt med Jämtlandslafven. I NORRLINS exsickatverk, där bestämningarna äro granskade af NYLANDER, är P. austerodes ut- delad under n. 209. I Upsala-museets exemplar finnas under detta num- mer tre individ, af hvilka dock endast två säkert tillhöra samma art; det tredje hör näppeligen hit. Enligt nu gällande nomenklaturregler har P. austerodes som artnamn företräde framför P. obscurata. Emellertid beskrifver G. BITTER i sitt bekanta arbete öfver under- släktet Hypogymnia som P. obscurata en art, som i fråga om soredie- bildningen ansluter sig till P. tubulosa och som skall hafva vidsträckt utbredning i norra Europa och Asien, i Nordamerika samt i Alperna. Tyvärr citerar han inga exsickatverk, men han hänför hit som synonym P. austerodes Nyl. Någon annan art med sådan sorediebildning än P. tubulosa har jag icke anträffat i Sverige, och öfverhufvud är denna BITTERS art ännu oklar för mig. — B. LYNGE upptar P. physodes var. farinacea f. obscurascens såsom anträffad i Norge. Jag har också från honom erhållit exemplar, som fullständigt öfverensstämmer med Jämt- landsformen. Om var. obscurata säger han däremot: er ikke fundet i Norge, men boer eftersokes», och under densamma citerar han NORRLIN n. 209, utan att hafva märkt, att den härstammar från Dovre. 5. Rinodina colobina (Ach.) Th. Fr. i Östergötland. I min uppsats »De sydsvenska formerna af Rinodina sophodes och Rinodina exigua» (1895) anmärkte jag i en not på sidan 14, att jag år 1890 anträffat den icke förut för Sverige uppgifna Rinodina colobina på en gammal pil vid landsvägen mellan Ödeshög och St. Åby kyrkor i Östergötland. Denna i förbigående lämnade uppgift syns emellertid helt och hållet hafva undgått uppmärksamheten. För så vidt iag känner, har ingen senare anträffat lafven i fråga inom vårt land, oaktadt den sannolikt icke är så sällsynt i Sydsverige. Då intresset för vår lafflora åter synes vakna till lif, vill jag rikta uppmärksamheten på densamma, 254 helst jag helt nyligen funnit den på ett par andra ställen i samma trakt. ; Till den korta men utmärkta beskrifning, TH. M. FRIES lämnat öfver arten i Lichenographia scandinavica (p. 205), har jag ingenting att till- lägga. På ett synnerligen lyckligt sätt ger han en föreställning om dess allmänna utseende, när han jämför den med den välbekanta Caloplaca cerina var. chloroleuca. Anmärkas kan också, att L. E. SCHZERER, som anslöt sig till den af F. W. WALLROTH och E. FRIES förfäktade åsikten, att de flesta skorplafvarna äro reducerade former af bladlafvar, hänför den som var. leprosa till Parmelia (Physcia) obscura, om hvilken den onekligen påminner icke så litet i fråga om apothecierna. Tillsammans med nämnda Physcia, närmare bestämdt Ph. orbicularis (Neck), växte den på ofvannämnda lokal mellan St. Åby och Ödeshög. När jag förliden sommar ledde en botanisk sommarkurs i trakten kring Omberg, begagnade jag tillfället att efterse, om R. colobina fanns kvar, där den insamlades 24 år förut. Men den gamla landsvägspilen hade delat många sina likars öde att blifva nedhuggen. Först nära en mil längre norrut, vid gården Ryket nära gränsen mellan St. Åby och Rök, träffade jag på ett liknande natur- eller kanske riktigare kultur- minne, och till min glädje uppträdde Rinodinan äfven där. Hon växte på syd- eller sydostsidan af stammen, där till följd af den starka inso- lationen och uttorkningen lafvegetationen i öfrigt var mycket torftig och hufvudsakligen bestod af svagt utvecklad Physcia orbicularis jämte obe- tydliga spår af Xanthoria lychnea. Bålen uppträdde ganska ymnigt, men apothecier voro tunnsådda, något som att döma efter uppgifter i litte- raturen, t. ex. i J. HARMAND, Lichens de France (p. 884), tyckes vara förhållandet äfven annorstädes. — Sommaren 1911 fann jag arten i fråga vid Omberg, på en gammal lönn vid landsvägen nära Södra Djurledet, dock endast ett par apothecier. Här var lafvegetationen betydligt yppi- gare utvecklad, bildad af nyssnämnda båda arter jämte Physcia pulve- rulenta, Xanthoria parietina, Physcia tenella och Lecanora Hagenii m. fl.; och Rinodinan är uppenbarligen föga motståndskraftig gent emot inkräkt- ning från andra lafvars sida. Då arten sålunda är funnen på tre skilda ställen i sydvästra Östergötland, synes det mig vara högst antagligt, att den skall kunna anträffas äfven annorstädes i Sydsveriges slättbygder, t. ex. i Skåne och Västergötland. När TH. M. FRIES Lichenographia scandinavica utkom, var Rinodina colobina känd från en fyndort vid Kristiania och en nära Bergen. Några ytterligare uppgifter om dess förekomst i Skandinavien äro mig ej be- kanta. Att arten skulle saknas i Danmark, synes mig dock föga sanno- likt. I Tyskland förekommer den enligt P. SYpDow (Die Flechten Deutsch- lands, p. 94) »stellenweise durch das Gebiet»; beträffande mellersta Tysk- land säger G. LETTAU (Zur Lichenographie von Thäringen, p. 247) »scheint verbreitet, aber meist zerstreut bis seltener». Dock synes den enligt F. ERICHSEN saknas kring Hamburg och enligt H. SANDSTEDE på Ruöägen. Däremot förekommer den enligt G. LETTAU (Beiträge zur Lichenenflora von Ost- und Westpreussen, p. 61) på tvänne fyndorter i Westpreussen. Enligt A. BRUTTAN (Lichenen Est-;, Liv- und Kurlands, p. 75) var den 255 redan 1870 anträffad vid Fehgen i Wendenska kretsen. I Storbritanien hade den enligt J. M. CROMBIE (British Lichens, p. 400) ännu 1894 icke insamlats mer än på en fyndort, nämligen vid Cambridge. — Längre söderut, i Frankrike (J. HARMAND, Lichens de France, p. 884), de lägre belägna delarna af Schweiz (E. STIZENBERGER, Lichenes helvetici. I, p, 361) och i Italien (A. JATTA, Flora italica ecryptogama. Lichenes, p. 416) är den uppenbarligen allmännare. — De nordligaste kända fyndorterna äro, för så vidt jag kunnat utröna, de båda ofvan omnämnda norska och de östgötska. 6. Lecidea viridescens (Schrad.) Ach. i Västergötland. I TH. M. FrRIES' Lichenographia scandinavica (p. 442) beskrifves en laf- Lecidea viridescens, som för snart 100 år sedan insamlades af E. FRIES vid Trolleholm i Skåne men hittills icke återfunnits i vårt land eller annorstädes i Skandinavien. Nu är den dock åter anträffad. Vid ett besök i Borås den 17 okt. 1914 begagnade redaktör ERIK P. VRANG till- fället att samla en del lafvar, och däribland befann sig också ofvan- nämnda art. Den växte i rätt riklig mängd på en starkt förmultnad stubbe (ekstubbe?) på beskuggad plats vid Hultaberg. Vid hastigt påseende påminner den om Micarea prasina Fr., och som TH. M. FRIES påpekar, har just denna i Danmark tagits för Lecidea viridescens. I Tyskland förekommer arten mångenstädes och i Storbritanien är den insamlad ända upp i södra Skotland. Västgötafyndorten är dock den nordligaste hittills kända. Gus O Malmö Ännu en fyndort för Solorina saccata. Med anledning af G. MALMES meddelande i Sv. Bot. Tidskrift 1913, häft. 2, sid. 214 om denna lafs förekomst i Jämtland, får jag omtala, att jag sistlidne sommar observerade arten ifråga å Halåsberget i Lits s:n vid Indalsälfven, således äfven denna lokal inom silur-området. Den växte i stora, kraftiga exemplar vid foten af de mot söder vettande kalk- hällarna. Å samma lokal förekom äfven sparsamt Geaster pectinatus. A. Sörlin. Några anmärkningsvärda fynd af parasitsvampar. Bland de parasitsvampar, som jag under de två sista åren själf in- samlat eller erhållit af mina vänner, finnas några märkligare arter, som synas mig förtjäna ett omnämnande. Jag skall alltså i det följande lämna en förteckning på några svampar, som antingen äro nya för vårt florområde eller uppträda på växter, hvilka förut ej äro kända som värdar för desamma. Dessutom har jag att meddela diagnosen för en för vetenskapen ny varietet. 256 Den sistnämnda står närmast arten Mycospherella Tassiana (De Not.) C. Joh., men afviker tydligt från denna genom betydligt mindre asci, hvilka dessutom ha mera rundad form. I samråd med Geh. Rat d:r H. REHM i Muöänchen, hvilken haft godheten kontrollera en del af mina bestämningar af ascomyceter, har jag beslutat att beskrifva den som varietet under ofvannämnda art och föreslår namnet: Mycospherella Tassiana (De Not.) C. Joh. var. alpina Rehm et Lindfors n. var. ÅA forma typica differt ascis minoribus, rotundatis, 25—30 Xx 20—22 u (ef. fig.) Habitat in straminibus foliisque mortuis Poe al- pine montis Raudek Jemtlandize borealis Suecize. På nya värdväxter äro följande svampar funna: Urocystis Anemones (Pers) Wint. Insamlad på Ranunculus acris i Vallåns dalgång i Frostviken Måjcospluerella. Tessiane (Jämtland) samt på Ranunculus platanifolius på Derga- v. alpina Rehm & Lindf. fjället i Nordre Trondhjems Amt, Norge. På den n. Vv. Asci och sporer. förra värdväxten karaktäriserades den af små spor- bollar, på den senare däremot af stora oregelbundna sådana, och skulle således i detta fall föras till varieteten irregularis Juel. Melampsora lapponum Lindfors förekommer tämligen vanligt i västra delarna af Frostviken och angränsande delar af Norge. Dess ceoma- form har jag insamlat i dessa trakter på Viola palustris. Pithya cupressina (Fries) Lind, syn. Pitya Cupressi (Batsch) Fuck: har jag funnit på barren af Juniperus communis i Fole socken på Gotland. Coleroa Alchemille (Grév.) Wint. är af författaren tagen på Alchemilla alpina på Dergafjället i Nordre Trondhjems Amt. TI sitt förekomstsätt afvek den något från det på andra Alchemilla-arter vanliga, i det att perithecierna funnos utbildade endast på bladens undersida. Peronospora obovata Bonord. har blifvit funnen vid Hasseludden, Stock- holm, på Spergula vernalis af fil. kand. HARRY SMITH. Såsom nya medborgare i den svenska floran äro följande arter att betrakta: Ustilago Koenigie Rostr. Insamlad af fil. kand. HARRY SMITH på Helags- fjället. Puccinia Caricis montane Ed. Fisch. Aecidieformen är af författaren insamlad vid Norby nära Uppsala på värdväxten Centaurea jacea. På samma lokal, en klassisk fyndort för Carex montana, fanns äfven aecidiet af Puccinia ÅAecidit-leucanthemi Ed. Fisch., förut funnet i Sverige endast en gång, nämligen vid Sv. Bot. Föreningens exkursion till Billingen 1907, då den insamlades af J. LIND. Puccinia Jueliana Diet. har författaren funnit på Saxifraga aizoides i Vallåns dalgång, Frostviken. Ramularia Schulzeri Bäuml. på Lotus corniculatus är funnen på fjället Raudek i Frostviken. Thore Lindfors. 251 Gymnadenia odoratissima (L.) Rich. på Omberg. I Svensk Botanisk Tidskrift (årg. 8, häft. 4) har herr PER H. JOHANS- SON nyligen framhållit, att Gymnadenia odoratissima borde fridlysas på Omberg, emedan den där skulle vara hotad till sin existens. En frid- lysning har nu också utfärdats. Det är visserligen icke min afsikt att tadla eller beklaga denna åtgärd, men jag vill dock påpeka, att någon fara för utrotning genom växtsamlare torde i förevarande fall icke före- ligga. I den senaste (den 4:de) upplagan af N.C. KINDBERGS Östgötaflora (1901) upptagas tre fyndorter för den ifrågavarande växten på eller vid Omberg, nämligen den nu i ungefär 100 år bekanta vid Höje samt Charlottenborg och nära. Borghamn. . På sistnämnda ställe förekom den enligt JOHANS- SON ännu 1913 »ganska rikligt>. Vid Höje var den redan på 1880-talet ganska sparsam; utrotad är den icke ännu, ty i fjor räknade två mina elever där ett 10-tal individ, dem de också skonade så när som på en blomställning. Med Charlottenborglokalen torde menas Ostmossen, där Gymnadenia odoratissima under mina gymnasist- och studentår (på 1880- talet) växte i riklig mängd. Under den sommarkurs för lärarinnor, som förliden sommar (1914) var anordnad i Ombergstrakten, besökte jag åter denna plats. Försiktigtvis hade jag på förhand förbjudit kursdeltagarna att insamla någon Gymnadenia, men sedan jag räknat till öfver 300 blom- mande individ, kunde förbudet återtagas, och de fingo medtaga hvar sitt. Om någon beskattning, som hotade artens bestånd på fyndorten, kunde då icke blifva tal. Enligt den andra upplagan af KINDBERGS flora (1874) har växten i fråga äfven anträffats vid Djurkälla men skulle redan vara försvunnen. Glädjande nog finns den emellertid kvar äfven där; ännu för fem år sedan frodades den enligt fröken MAJA LINDGREN i riklig mängd. Då jag icke närmare känner belägenheten af Borghamnsfynd- orten, vet jag icke, om den icke tilläfventyrs är identisk med den vid Djurkälla. I alla händelser finns växten ännu kvar på åtminstone tre ställen på och vid berget, och är min ofvan uttalade förmodan beträf- fande Charlottenborgsfyndorten riktig, är den faktiskt icke utrotad på någon plats, där den en gång anträffats. Mycket betänkligare ställa sig förhållandena för åtskilliga andra Om- bergsväxter. Malaxis monophyllos (L.) Sw. t. ex., som åtminstone på 1880- talet fanns kvar i Pyskkärret, eftersöktes där förgäfves i fjor. Fyndorten var också genom skogens borthuggning så förändrad, att växten i fråga näppeligen kan finna trefnad där. Oxytropis pilosa (L.) DC., som förr växte massvis ofvan Rödgafvel, är nu nästan alldeles utgången på den fyndorten; jag såg i fjor endast två individ alldeles på krönet afstalpet. Festuca silvatica (Poll.) Vill. växer fortfarande men ytterst sparsamt i Oxbåset, den enda fyndorten i Östergötland, och bör skonas, något som också borde ske med den därvarande vackra mossvegetationen. Stockholm den 17 maj 1915. Gust. O. Malme. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN Revisionssammanträde. Föreningen sammanträdde onsdagen den 19 maj 1915 å Handelshög- skolan under ordförandeskap af ordf. professor R. SERNANDER. Revisionsberättelsen för år 1914 upplästes och ansvarsfrihet beviljades styrelsen. Som lämplig trakt för en sommarexkursion föreslogs södra Skåne och uppdrogs åt styrelsen att vidtaga förberedelser för en sådan, som borde äga rum några dagar under tiden 15 juli—1 aug. Vidare beslöts att en exkursion skulle företagas någon dag i förra hälften af september till Fiby granurskog i Upland. Professor GUNNAR ANDERSSON höll ett af ljusbilder, prässadt material och stamsnitt belyst föredrag om släktet FEucalyptus, grundadt på de iakttagelser föredr. gjort under sin nyligen företagna resa i Australien. Revisionsberättelsen hade följande lydelse: Undertecknade, vid Svenska Botaniska Föreningens sammanträde den 29 nov. 1913 utsedda att granska förvaltningen för år 1914, få häröfver afgifva följande berättelse: Behåällning från. TOl3H:- UF 04- TA na SNETT NO ED Nantakariunsatta medel XX Sark: tg a RAR SR RA 63: 96 Kedamotsatonrmter. för Al0134 sA06 Ir 050 0 0 AO SALE MED 20: — »> JE (27 0 IRENE SE UNS RO SRS EE KURS EIA ML ER Met aa fo STATS AN SNA SR ers ska er Brf fe se or or EARLEN SLE fn SKA SA RET LA AN Na MED PTOfesSOT: SWIbtnOCkS 5g äfva f55 aa As ora Be se NER I AROM Sn PIVers CWUmKORIS LEE 6, 1050 seeds ds ne Hr Ar ASL ÄR AN NS NIA RA NR 623: 04 Summa Kr. 6,663: 11 Häremot svara följande i likhet med inkomsterna behörigen verifice- rade utgifter: Tidskriften; årg,A013,di:, ANG oy stierk ee sd er be ondt STR OEI D 2 SSE CC) TR RR NE SV SR ER SE AE RNE FORSA BREES ler Distribution, munlkasserin SmelC:=:= 495... css A AA sr skr AES SDAAEA 9383: 95 DIVERSE Led bråe övar Sö Alrda der MO ga ål AE Gjert AR Sr SRA BA Mr RE. SSR 47: 25 Belhallnin gjjtill /CIOTS, mo: Jö. ökas dag ie es SAR oso NAR EI Summa Kr. 666550 Debet: Kredit: An. Inventarier och inne- Per Fonden för engångs- liggande lager af 20 VN ARENA IR vå rd IF OK Hdskriften............ Kr. 40:34 Afsatt till general- Kassabehållning ... > 1,203: 41 KFÖ RISLeD 0 SL Utestående fordrin- FRE Lue. SEEN ES PARSE Summa Kr. 1,500: — Summa Kr. 1,500: — årets slut 410. 259 Ställningen vid räkenskapsårets slut visar följande tillgångar och skulder: Föreningens medlemsantal, som vid 1913 års slut utgjorde 426, var vid Med anledning af revisionen få vi föreslå, att föreningen måtte bevilja styrelsen, sekreteraren och skattmästaren full och tacksam ansvarsfrihet. på Stockholm den 14 maj 1915. Henrik Hesselman. Nya medlemmar. Styrelsen har till medlemmar i föreningen invalt: förslag af med. lic. S. Birger: telegrafkommissarien C. E. GUSTAFSSON, Västervik; förslag af d:r S. G. Blomqvist: tandläkaren LEONARD HAGLUND, Kalmar; förslag af fil. kand. A. Hannerz: med. stud. FoLEE O. L. NoRrbD, Upsala; lärarinnan fröken SIGRID LINNÉR, Upsala; å förslag af lektor E. Hemmendorff: läroverksadjunkten C. RENDAHL, Stockholm; förslag af professor O. Rosenberg: amanuensen fil. mag. E. V. ANTEVS, Stockholm; å förslag af professor H. V. Rosendahl: apotekaren P. H. JOHANSSON, Linköping; å förslag af docenten G. Samuelsson: farm. kand. B. LINDAHL, Ockelbo; a förslag af professor R. Sernander: ingenjören ARTHUR LILJEDAHL, Arbrå, fil. lic. OLOF TAMM, Stockholm; förslag af lektor K. Starbäck: majoren EINAR WIKLAND, Stockholm; förslag af läroverksadj. T. Vestergren: läroverksadjunkten d:r J. E. LJUNGQVIST, Karlstad, statsgeologen d:r AXEL GAVELIN, Stockholm. N. Sylvén. 260 NOTISER Docenten N. H. NILSSON-EHLE har den 19/6 1915 utnämnts till pro- fessor i Lund i botanik med undervisningsskyldighet tillsvidare, till dess annorlunda förordnas, i fysiologisk botanik, innefattande anatomi, fysio- logi och biologi. &x Till docent i botanik vid Lunds universitet har utnämnts fil. d:r N. HERIBERT NILSSON. + För vinnande af filosofisk doktorsgrad försvarade fil. lic. BJ. PALM den 29 maj 1915 vid Stockholms Högskola en afhandling med titel: Studien äber Konstruktionstypen und Entwicklungswege des Embryosackes der Angiospermen. + Professor A. ENGLER, Berlin, har af Vetenskapsakademien tilldelats den större Linnémedaljen i guld. & Till ledamot af Landtbruksakademien har utnämnts professor G. LAGERHEIM. LJ Till lektor i Vänersborg har utnämnts lektorn i Kalmar A. G. ELIASSON. + Naturvetenskapliga stationen i Abisko lämnar i mån af utrymme kost- nadsfri bostad och arbetsplats åt naturforskare. De som för innevarande sommar vilja begagna sig häraf torde anmäla sig skriftligen hos statio- nens föreståndare B. R. RoLF under adress Meteorologiska centralanstalten, Stockholm. + 1915 års ogräsflora. Den omläggning af importvägar och varu- distribution, som skett i samband med världskriget, låter förmoda, att under 1915 års sommar äfven inom vårt land åtskilliga nya eller förut föga spridda växtarter komma att visa sig i åkrar, trädgårdar, på last- kajer, afstjälpningsplatser m. fl. ställen. TIakttagelser öfver sådana arter ha stort intresse för ett följande af den svenska florans fortgående om- gestaltning, hvadan undertecknade våga uppmana alla intresserade att under kommande sommar göra iakttagelser häröfver samt publicera dem eller insända dem till undertecknade, hvilka sedan många år fört fort- löpande förteckningar öfver fynd af dylika växter. Gärna förmedla vi äfven bestämning af insändt material. Anteckningar eller exemplar torde sändas under adress d:r SELIM BIRGER, Grefturegatan 3, Stockholm. Gunnar Andersson. Selim Birger. Till tidskriftens medarbetare. Redaktionens adress är Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms Hög- == "skola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. VR Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrifna samt noga = — genomsedda — äfven beträffande skiljetecken — för undvikande af 'A , | korrekturändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet. bestridas af författaren. Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt understruket i manuskriptet). 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i - manuskriptet). Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen bi- fogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt MÖJEg undvikas. Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt velehakap ligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska, eller ' åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. Manuskript, som ej är skrifvet på svenska, bör åtföljas af upp- gift om, hvem som verkställt eller granskat öfversättningen till det | främmande språket. Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktionen. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- keriet får ej äga rum. Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag afgiftsfritt af "sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfverenskom- melse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgisafdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. ANSER DIS DRIrRINE SE CLARS- GUNNAR , ROMELL, PSA och zoner i Stockholms yttre skär- EL. ee gård. [Grenzen und Zonen in den äusseren Stockholmer Schären.] 133 Nä Ne OTTO GERTZ, En variationsstatistisk undersökning å Anthemis tinceto- 2 oc ria L. [Eine variationsstatistisehe Untersuchung der Anthemis RO UR SSE tinctoria. L.]... 2 P20075555 oo IL HOLMGREN, Die Entwicklung. des | Embryosackes bei Anthemis AAA Es OHNSOriA. ss AIR EK: V. OSSIAN DAHLGREN, Öber. "dig Embryologie von | Acicarpha OA = Aribuloides Juss. -..... Or L.A JOHN FRÖDIN, Några märkliga sydbörg: i Lule Lappmark. ”Tvänne TES nya lokaler för Potentilla multifida. [Einige bemerkenswerte Säd- berge der rö fdr Zwei neue Fundorte der Potentilla fr multifida.]........ :192 GES J. E. LJUNGQVIST, ”Inktingelser: öfver 'hydrochora spridningsenheter PS TG [Beobachtungen äöber hydrochore Verbreitungseinheiten.] .. PER. Ag N a Ord str NÖD TE VA SMÄRRE MEDDELANDEN OTTO GERTZ, En af Kilian Stobeus beskrifven bildningsafvikelse En > å Hesperis matronalis L. [Eine von Kilian Stobeus beschriebene ; RT Monstrosität der Hesperis matronalis LL. ng 22807 ooo H. V. ROSENDAHL, Kornbröd från 600-talet e. Ke. (Gerstenbrot a aus "> dem 7. Jahrhundert n. Chr.]... . 239 SVEN HALLQUIST, Nya lokaler för 'Hedera "Helix 5 Jock Taxus So baccata L. i Stockholmstrakten. [Neue Fundorte der Hedera He- Ö lix L. und Taxus baccata L. in /der Gegend von Stockholm.) .. 241 ADOLF GRAPE, Anemone ranunculoides funnen i SASNEEANAN (Ahe- SR ; mone ranunculoides in Jämtland gefunden.]............. - 242 THORE LINDFORS, En anomali hos prästkragen. [Eine Anomalie von Chrysanthemum Leucanthemum.] . RR ÅA. H. MAGNUSSON, Malachium aquaticum (L) Ro i i Jämtland. (Ma "lachium aquaticum (L.) Fr. in Jämtland.) . SIA K. JOHANSSON, Några exempel på fyllomorfi hos "Ulmus, Fraxinus + " "och Acer. [Einigé Betspisle von Phyllomorphie bei Ulmus, Fraxi- nus und' Acer.]-.. 244 A. H. MAGNUSSON, Parmelia intestiniformis Vill.) ck vid "Göte- borg. [Parmelia intestiniformis (Vill.) Ach. bei Gothenburg] . AR ven GUST. 0. MALME, Lichenologiska notiser. [Lichenologische Nötizem. 248 - A. SÖRLIN, Ännu en fyndort för Solorina saccata. [Noch ein rPand- ds | ort der Solörina saecata.] . 205 THORE LINDFORS, Några anmärkningsvärda fynd af parasitsvampar. | [Einige bemerkenswerte Funde von parasitischen Pilzen.]... .. 209 ; GUST. 0. MALME, Gymnadenia odoratissima (L.) Rich. på Omberg. [Gymnadenia odoratissima (L.) Rich. auf Omberg, Östergötland] 257 SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN BN 1 SNS SA FÄR GR SA AR ps Utgifvet den 1 Juli 1915. SR > STOCEHOLM, NYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET 1915. | : RN Tidskrift Utgifven af Svenska Botaniska F öreningen Redigerad af T. VESTERGREN 1915 HÄFTE 3 SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och redaktionskommitté ; under år 1915. i Ske Ilse: G. LAGERHEIN, G.. MALME, HJ. NILSSON. 2” Redaktionskommitté: : T. VESTERGREN. 3 ER Naterlionsaläiften (för personer ej tillhörande Svenska Bo- Ne — taniska Föreningen) är 15 kronor. Medlemsafgiften för år 1915, 10 kronor, torde öhelalas till Kane NR mästaren, d:r F. R. AULIN, Stockholms Högskola, Drottallggrra GR 118, Stockholm Va. ; - Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående. årgångar af Hö. N skriften till ett pris af 5 kr. er band för FERARRAAR 1—5, 7 kr. SN för de Re | > : 2 vu SÅ 0 M Svensk Botanisk Tidskrift Elias Melin del. Bd 9. 1915, RT, RR < KR Adel AR Ar å 4 . 2 TIL ull | ( öd) y 4 ' SN rd (Kv ESA Kön 3 Öv nn V NNE = 49 Ljustr. A. B. Lagrelius & Westphal, Stockholm yå WE KE EV vga SVENSKE BOTANISK: LIDSKRIFT. 1915. BbD-9, Hd: DIE SPOROGENESE VON. SPHAGNUM SOQUARROSUM PERS. NEBST EINIGEN BEMERKUNGEN UBER DAS ANTHERIDIUM VON SPHAGNUM ACUTIFOLIUM EHRH. VON ELIAS MELIN Mit Tafel 1. Auf das freundliche Anraten des Herrn Prof. Dr. O. JuUEL begann ich im Herbst 1912 in dem Botanischen Laboratorium zu Upsala eine Untersuchung äber die ontogenetische Entwicklung von Sphag- num. Ich hoffte dadurch, einige Haltepunkte zu erhalten, um die systematische Stellung dieser interessanten Gattung zu beurteilen. Meine im Sommer 1912 gemachten Fixierungen waren jedoch nur wenig gelungen, und deshalb habe ich erst seit dem Sommer 1913 diese meine Sphagnum-Studien mit Erfolg fortsetzen können. Im Fröhling 1914 lagen meine Ergebnisse betreffs der Archegonentwick- lung, des Antheridiums und der Sporogenese im Manuskript vor; aus verschiedenen Gränden wurde aber damals nichts publiziert. Es werden hier nur die Ergebnisse meiner Studien uber die Spo- rogenese und das Antheridium veröffentlicht. Uber die Archegon- entwicklung liegt jetzt eine von G. S. BRYAN (S$) herausgegebene Arbeit The Archegonium of Sphagnum subsecundum vor, dessen Resultate wesentlich mit meinen Beobachtungen täber die Archegonentwick- lung von Sph. squarrosum Öbereinstimmen. Die Veröffentlichung derselben muss jedoch auf einen späteren Zeitpunkt verschoben werden. Das Material meiner Untersuchungen äber die Sporogenese habe WO. > . VE —ich Sphagnum squarrosum Pers. entnommen. Diese monözische : Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 18 MAR 9 - 19 262 Art fruktifiziert in: Norby unweit Upsala sehr reichlich, wo sie in einem Waldsumpf als Bältchen auftritt. Die Antheridien habe ich an Sphagnum acutifolium Ehrh. studiert, weil es leichter war, von diesem, als von Sphagnum squarrosum Pers. junge Stadien zu erhalten. Da das Material so nahe bei Upsala wuchs, habe ich keine Kul- turen zu machen brauchen, und die Fixierungen sind gewöhnlich am Platze gemacht. Die geeignetsten Fixierungsflässigkeiten fär das Studium der Tetradenteilung waren JvuELs Gemisch: Chrom-Platina- Essigsäure (224 Chromsäure, 25 cem; 10 Z Platinachlorid, 2.5 gr; Eisessig, 1 cem; dest. Wasser, 75 cecm) und FLEMMINGS schwächeres. Gemisch (1 Z Chromsäure, 180 cecm; 2 Z Osmiumsäure, 25 cem; Eisessig, 12 cecm; dest. Wasser, 210 cecm). Das beste Resultat ist erzielt worden, wenn die Sporogonien vor dem Fixieren zerschnitten waren. Wegen Chondriosomen- und Chromatophorenstudien machte ich im vorigen Sommer (1914) einige Fixierungen mit der Benda- schen Flässigkeit (14 Chromsäure, 15 cem; 2Z Osmiumsäure, 4 ccm; 3 Tropfen Eisessig); dieses Material habe ich aber bisjetzt nur unbedeutend bearbeitet. Fär die Färbung der Präparate ist hauptsächlich HEIDENHAINS Eisenhämatoxylin verwendet worden. 1. Die Sporogenese von Sphagnum squarrosum. Der Sporophyt entwickelt sich bei Sphagnum sehr schnell. Ende April oder in den ersten Tagen des Mai — je nach dem frähen oder späten Anfang des Fräöhlings — öffnen sich die Archegonien und sind sofort bereit, die Antherozoiden'!) zu empfangen. Ich habe leider die Befruchtung nicht beobachten können, weil die von mir benutzten Fixierungsflässigkeiten in diesem Stadium die die Eizelle umgebende Schleimmasse”) nicht haben durchdringen können. Der junge Embryo nimmt schnell zu, und schon Ende Mai ist das Archespor mit 2—3 Zelllagen versehen. In den letzten Tagen des Juni bezw. Anfang Juli vollziehen sich in unmittelbarer Folge nach- einander die hetero- und homöotypischen Kernteilungen. In dem am 8. VII. 1913 fixierten Material fanden sich fast alle Teilungs- stadien mit Ausnahme der präsynaptischen. Di vgl. SD: ? Dass sich reichlich Scbleim um die Eizelle sowie auch um den jungen Embryo findet, hat schon WaALDNER (77) betont 263 Der erste, der die Sporenbildung bei Shpagnum beobachtet und geschildert hat, ist SCcHIMPER (71). Er erzählt (71, S. 53—54), dass sich die Sporenmutterzellen voneinander trennen und abrunden, um sich dann in vier Tochterzellen zu teilen. Von diesen sagt er: »Diese vier neugebildeten Zellen liegen, je zu zwei parallel, quer äber- einander, und nehmen, indem sie sich in ihrer Mutterzelle ausdeh- nen, durch gegenseitigen Druck nach und nach jene regelmässig tetraödiseche Gestalten, welche den Sphagnum-Sporen eigen ist.» WALDNER (77) und CAVERS (10) teilen einige schematische Figu- ren von Sporenmutterzellen mit, aber die Kenntnis der Sporogenese wird dadurch nicht äber ScHIMPER hinaus erweitert. Was mir zuerst in die Augen fiel, als ich meine Untersuchung der Sporogenese bei Sphagnum anfing, waren die grossen und schönen Chromatophoren der Sporenmutterzellen. In der späteren Prophase kommen diese immer in einer Anzahl von vier (Fig. 10, 11) vor und liegen in der Peripherie der Zelle, ungefähr tetraödrisch angeordnet. Sie werden gewöhnlich gut von FLEMMINGS Gemisch und Chrom- Platina-Essigsäure fixiert, schrumpfen dagegen, wie äöbrigens auch die Zellen, in Alkohbol-Eisessig (nach CARNOY). Bekanntlich ist Anthoceros wegen der Chromatophoren seiner Sporenmutterzellen sozusagen klassisch geworden. Sie wurden hier zuerst von HUGO VON MOHL im Jahre 1839 (nach 74 zit.) entdeckt, und sind später der Gegenstand von Untersuchungen besonders durch STRASBURGER (74), DAvis (13) und SCHERRER (66, 67) gewesen. Nach Davis (13) gibt es in der jungen Sporenmutterzelle nur einen Chromatophor; in der fräheren Prophase aber teilt sich dieser in zweli, die sich dann wiederum teilen, so dass endlich ihrer vier entstehen. Die Chromatophoren von Anthoceros enthalten eine grosse Menge Stärkekörner (74, 15). Sphagnum jedoch scheint deren nicht zu haben. Bei Sphagnum sind auch die Chromatophoren ziemlich klein im Verhältnis zu dem in der Prophase befindlichen Kern, während sie bei Anthoceros, nach den von Davis (15) mitgeteilten Figuren, viel grösser als der Kern sind. Chromatophoren sind öbrigens in den Sporenmutterzellen von Laubmoosen (62, 63, 64), Isoéötes (20), Selaginella (62), Lycopodium (63) beschrieben. Auch hier ist urspränglich nur einer vorhanden, der dann durch Teilung ihrer vier erzeugt. Bei den untersuchten Lebermoosen finden sich dagegen, ausser bei Anthoceros, viele Chromatophoren in den Sporenmutterzellen, wie bei Pellia (14, 29), Pallavicinia (55), Preissia (27). 264 Welche Rolle die Chromatophoren in der Karyokinese spielen, wird weiter unten geschildert werden. Die Sporenmutterzellen von Sphagnum sind während ihrer gan- zen Entwicklung sphärisch, wie bei Marchantiales und bei den untersuchten Laubmoosen. FARMER (19) ist der erste, der darauf hingewiesen hat, dass es unter den Bryophyten zwei Typen von Sporenmutterzellen gibt. Der eine, der bei Jungermanniales Vvor- kommt und am besten als der Jungermannia-Typus zu bezeichnen ist, hat dieselben schon vom ersten Anfang an mit vier Lappen versehen, wodurch er sich von dem anderen Typus mit sphärischen Sporenmutterzellen unterscheidet; dieser kommt bei Marchantiales vor, und deshalb kann er am besten als der Marchantia-Typus be- zeichnet werden. Es scheint sogar, als ob ein jeder der beiden Typen fär je seine grosse Gruppe unter den Hepaticeen charakteristisch sel, was FARMER (19, S. 490) schon vermutet, Wenn er sagt: »In all the former sections» — d. h. Marchantiales — »(with perhaps one exception), the absence of the lobed character of the spore- mother-cell was noticed, and this is very marked, when one bears in mind the frequency, perhaps the universality, of this peculiarity in the Jungermannia series.» Diese Auffassung ist später bestätigt worden von Forschern, die Jungermanniales (14, 11, 33) und von denen, die Marchantiales untersucht haben (6, 4, 42, 16, 52, 27). Es ist wahrscheinlich, dass der Marchantia-Typus unter den Laubmoosen nicht nur fär Sphagnum, sondern auch fär Andreaeales und fär Bryales kennzeichnend ist; wenigstens deuten es die bisherigen Untersuchungen an. Es ist unsicher, was CAMPBELL (9, S. 19) meint, wenn er von Marchantiales sagt: »....thenucleus of the spore mother cell divides twice before there is any division of the cytoplasm, although this division may be indicated by rid- ges projecting into the cell cavity, and partially dividing it before any nuclear division takes place.» Das Ruhestadium des Zellkerns der Sporenmutterzellen der Bryo- phyten wird sehr verschieden beschrieben. Man scheint eigentlich nur daröber einig zu sein, dass er in diesem Zustand sehr chroma- tinarm sei. WILSON (81) hat bei Mnium einen grossen Nukleolus und ein zartes Lininnetz mit sehr spärlichen Chromatinkörnern ge- sehen. Etwas Ähnliches hat BEER (4) bei Riccia beobachtet, aber LEwis (42) fand, dass bei Riccia lutescens und R. crystallina der Nukleolus fehlte. GRAHAM (27) gibt an, dass Preissia vier Nukleolen hat. Bei Corsinia (53) fehlt ein wirklicher Nukleolus; der mit einem 265 Lininnetz ausgefäöllte Kern enthält 4—5 >»Chromatinkörnehen»>, zuweilen zu einem Nukleolus-artigen Haufen vwvereinigt, die später die Chromosomen erzeugen. Leider habe ich in meinen bisherigen Fixierungen niemals Ruhe- stadien der Sporenmutterzellen erhalten. Andere Ruhekerne von Sphagnum enthalten jedoch kleine, durch Lininfäden verbundene Chromatinkörner, und immer tritt mindestens ein Nukleolus auf. Man hat guten Grund zu vermuten, dass das Ruhestadium des Sporenmutterzellkerns dasselbe Aussehen hat. Das erste Stadium der Teilung der Sporenmutterzellen, das ich bei Sphagnum studieren konnte, ist die Synapsis, die hier ungefähr das ge- wöhnliche Aussehen hat, wie es bei den Phanerogamen beschrieben und abgebildet wird. Exzentrisch im Kern (Fig. 1) sind die Chromatin- schlingen dicht zusammengeballt, den Nukleolus umgebend, der sich jedoch bisweilen in dem chromatinfreien Teile des Kerns befindet. In beinahe allen Untersuchungen der Sporogenese bei den Moosen ist diese Kontraktion des Chromatins gefunden worden, so z. B. bei verschiedenen Lebermoosen (19), Anthoceros (13), Pellia (14), Riecia (42), Mnium (81), Amblystegium (51), Corsinia (53), Preissia (27). SAPEHIN (62) hat an lebendem Material die Synapsis bei verschiedenen Laubmoosen gesehen und ist davon öberzeugt, dass sie kein Artefakt ist. Ich habe öberhaupt bisjetzt nur die Kern- teilungen an fixiertem Material studiert, und deshalb will ich in dieser Hinsicht keine eigene Ansicht aussprechen. Bekanntlich ist GRÉGOIRE (28) der Meinung, dass die synaptische Kontraktion sowohlin der Leptonema- als auch in der Zygonema- und der Pachynemaphase eintreffen kann. Wie es sich damit bei Sphagnum verhält, muss ich unentschieden lassen, da ich, wie gesagt, keine fräöheren Stadien als das in Fig. 1 abgebildete beob- achtet habe. Hier ist offenbar, um mit GRÉGOIRE zu reden, das Pacbynemastadium und eben der Teil desselben, den er »le spiréme épais contracté> nennt, erreicht. | Zur Zeit der Synapsis liegt der Kern exzentrisch in den Sporen- mutterzellen, was auch SAPEÉHIN (62) an lebendem Material einiger Laubmoose beobachtet hat. Das nächste Stadium, das ich studieren konnte, ist das in Fig. 2 abgebildete. Der Knäuel hat sich zu entrollen angefangen, um die Schlingen gleichförmiger im Kerne zu verteilen. Eine Längsspaltung habe ich hier nicht sehen können. Ob ein kontinuierliches Spirem vorkommt, muss ich dahingestellt 266 sein lassen. Im allgemeinen scheinen die Forscher, die sich mit der Mooszytologie beschäftigt haben, der Ansicht zu sein, dass es keine Unterbrechung erleide. Dies haben z. B. Moore (56) bei Pallavicinia, MEYER (53) bei dCorsinia, GRAHAM (27) bei Preissia gefunden. WILSON ($1) lässt diese Frage bei Mnium offen. Was die Phanerogamen betrifft, sind es ja besonders GRÉGOIRE (u. a. 28) und seine Schule, die das Vorkommen eines kontinuierlichen Spirems verleugnen, während andere Zytologen, wie ALLEN (1), LAGERBERG (938) u. a. vergebens freie Enden im Spirem gesucht haben. Uber den Bau des Spirems teilen sich bekanntlich die Ansichten. Einige sind mit STRASBURGER (76) und ALLEN (1) der Meinung, dass das Spirem aus einer achromatischen Grundsubstanz bestehe, in der es abgelagerte Chromatinkörperchen, sog. Chromomeren, gebe, welche dem Spirem ein perlschnurähnliches Aussehen vwverliehen. Andere erklären mit GRÉGOIRBE (28), dass Chromomeren fehlen. STRASBURGERS Auffassung teilen betreffs der Bryophyten MooRrE (56, Pallavicinia), Davis (14, Pellia), BEER (4, Riccia), MEYER (53, Cor- stinia). MARCHAL (51, Fig. 9) hat, seiner Abbildung nach zu urteilen, auch Chromomeren gesehen. In dem in Fig. 2 dargestellten Stadium habe ich bei Sphagnum nie Chromomeren im Spirem beobachten können, sondern es scheint mir vollkommen moniliform gewesen zu sein. In einigen Fällen habe ich jedoch etwas später Bilder (Fig. 6) gesehen, die mög- licherweise mit STRASBURGER gedeutet werden können. Doch sind sie so selten gewesen, dass ich geneigt bin, sie för Artefakte zu halten. Auch wenn das Spirem von Anfang an ununterbrochen gewesen ist, so ist es doch in: Fig. 3: quergespalten: - Hier ist das: Strep- sinemastadium schon teilweise erreicht. Ausser deutlich längs- gespaltenen und gedrehten Schlingen gibt es aber auch solche, die keine Längsspaltung erlitten zu haben scheinen. Diese Ungleich- förmigkeit der Ausbildung des Kerns ist bekanntlich oft bei den Phanerogamen wahrgenommen (hieröber FRISENDAHL 22). Fig. 6 ist ein etwas späteres Stadium, wo beinahe alle Schlingen doppelt und gedreht sind, und in Fig. 5—38 hat der ganze Kern das Strepsinemastadium erreicht. Am häufigsten findet man Bilder, wie sie Fig. 4, 5 zeigen. Be- sonders Fig. 3 ist offenbar dasselbe Stadium, das von MOTTIER (57) und den öbrigen Anhängern der Faltungstheorie als »second 267 contraction» erwähnt wird und dem diese Forscher eine so grosse Bedeutung beilegen. Jeder von dem gemeinsamen Zentrum aus- strahlende Radius sollte hier durch Umbiegung eines einfachen Fadens gebildet sein, der dadurch doppelt geworden sei. Betrachten wir jedoch Fig. 5 etwas näher, werden wir finden, dass es sich aber keineswegs so verhält. Wenigstens die Schlingen 1--1 und 2—2 konnten im Mikroskop mit Deutlichkeit als zwei einheitliche Doppelfäden wahrgenommen werden. Da diese also nicht durch Umbiegung nach MOTTIER entstanden sein können und die öbrigen genau ebenso dick sind, so liegt ja auch kein Grund vor anzu- nehmen, dass diese letzteren durch Umbiegung gebildet worden seien. Ungefähr ähnliche Figuren, parasyndetisch gedeutet, werden u. a. von LUNDEGÅRDH (48) und ROSENBERG (58) mitgeteilt. Es sind von den Anhängern der Spaltungstheorie viele Versuche gemacht worden, diese »second contraction» zu erklären. Es scheint mir jedoch am einfachsten, mit LAGERBERG (38) anzunehmen, dass sie die direkte Fortsetzung der ersten Kontraktion ist. Die Schlingen haben nach dieser mehr oder weniger ihre exzentrische Anordnung beibehalten. Sie ist also kein neues Stadium in der Entwicklung des Kerns. Bisweilen tritt sie nicht so deutlich hervor (Fig. 7, 8); in solehen Fällen kann man jedoch an dem nächsten Schnitt des- selben Kerns die strahlenförmige Orientierung sehen. Dass die grosse umgebogene Schlinge in Fig. 7 nicht nach MOoTTIER als ein in der Bildung begriffenes Doppelehromosom bbetrachtet werden kann, erscheint selbstverständlich. Sie ist schon längsgespalten und hat dieselbe Dicke wie die äöbrigen Schlingen. Von den beiden Theorien der Chromosomenbildung, der von GRÉGOIRE (28), STRASBURGER (76), LUNDEGÅRDH (50) u. a. vertretenen Spaltungstheorie und der von MOoOTTIER (57) u. a. vertretenen Faltungstheorie, scheint mir jene för Sphagnum squarrosum aus den oben angeföhrten Gränden die wahrscheinlichste zu sein. Es ist klar, dass wegen der kleinen Kerne die Meinungen öber die Entstehung der Doppelehromosomen bei den Bryophyten mindestens in ebenso hohem Grade divergieren wie bei den höheren Pflanzen. WILSON (81, Mnium) und GRAHAM (27, Preissia) z. B. schliessen sich der Metasyndestheorie an, während MARCHAL (51, Amblystegium) An- hänger der Auffassung von GRÉGOIRE ist. GRÉGOIRE (28) glaubt bei Mnium — im Gegensatz zu WILSON (81). — einen Beweis fär die Parasyndestheorie gefunden zu haben. In Fig. 9 sind die Chromosomen bedeutend verkärzt, und die 268 Spiraldrehung tritt sehr schön hervor. Doch sind sie durch diese Verkärzung nicht nennenswert dicker geworden. Die ungleichförmige Entwicklung des Kerns ist auch hier deutlich. Bei tiefer Einstellung erscheinen im Mikroskop zwei Doppelfäden, die noch dieselbe Länge wie der Diameter des Kerns haben. Man scheint sehr selten das Strepsinemastadium bei den Moosen gesehen zu haben. MARCHAL (51, Taf., Fig. 8) bildet ein Stadium ab, das er als Strepsinema anspricht, obgleich es nur schwach ent- wickelt zu sein scheint. Sonst gibt GRÉGOIRE (28) an, dass er ein deutliches Strepsinema bei Mnium gesehen hat, wo WILSON (81) vorher ein solches Stadium nicht beobachtet hatte. In meinen mit FLEMMINGS Gemisch und Chrom-Platina-Essigsäure fixierten Sphagnum-Präparaten sind Stadien, wie ich sie in Fig. 5—9 abge- bildet habe, sehr gewöhnlich. Wie sich die Doppelchromosomen weiter entwickeln, habe ich leider nicht feststellen können. Das nächste von mir untersuchte Stadium wird in Fig. 10 a u. b gezeigt, zwei Schnitte derselben Sporenmutterzelle. Es ist unzweifelhaft eine späte Diakinese. Die Chromosomen liegen gewöhnlich in deutlichen Tetraden (Fig. 12); die der homöotypischen Teilung sind schon sichtbar. Die Kompo- nenten der Gemini sind gewöhnlich wie in Fig. 12, 1 u. 2 orientiert, an den Enden zusammenstossend, bisweilen sogar aneinander klebend, so dass nur die Spalte zwischen den Chromosomen der homöoty- pischen Teilung sichtbar ist. Seltener liegen sie mehr oder weniger parallel orientiert, wie in Fig. 12, 6. Durch Verkärzung werden endlich die vier Komponenten der Gemini ziemlich kugelförmig (Fig. 12, 5). Den Vorgang bei ihrer Bildung des Strepsinema- stadiums kann man vielleicht bei der Betrachtung des Doppel- chromosoms in Fig. 12, 1 erraten. Dasselbe kann auf die Weise, wie u. a. FRISENDAHL (22) beschreibt, gebildet sein, d. h. durch Konzentration des Chromatins nach dem einen Ende des Doppel- fadens hin. Die Lininschwänze wärden dann Reste des fröäheren Doppelfadens sein. Das ist jedoch nur eine Vermutung, fär die ich gegenwärtig keine Beweise liefern kann. Ich habe aber auch andere Stadien gesehen, die wohl diese Erklärung wahrscheinlich machen können. In der Diakinese sind gewöhnlich die meisten Gemini um den Nukleolus konzentriert (Fig. 10 b), sonst liegen nur wenige im Kerne zerstreut. Fig. 10 a und b sind, wie erwähnt, Schnitte derselben Sporenmutterzelle. Eine vorzugsweise peripherische Anhäufung der 269 Chromosomen, wie man sie gewöhnlich in der Diakinese der Phanerogamen findet, habe ich bei Sphagnum squarrosum nicht angetroffen. Die Diakinese der Moose ist eigentlich nur von MARCHAL (51) beobachtet worden, und zwar bei Amblystegium riparium. Seiner Abbildung (51, Taf., Fig. 12) nach zu urteilen, bestehen hier die Gemini aus paarweise liegenden, an der einen Seite des Kerns etwas mehr angehäuften Chromosomen. Das von WiLsOoNn (81, Taf. XI, Fig. 25) als frähe Diakinese bezeichnete Stadium scheint mir unklar zu sein und hängt wohl von schlechter Fixierung ab. Aus Tetraden bestehende Gemini sind bei Fossombronia (19) und Pallavicinia (56) beschrieben worden. Moore (56, Fig. 6) bildet ein Stadium ab, durch das er andeuten will, dass >»the elements of the tetrads are formed previous to the segmentation of the spirem and that these in some way become properly grouped>». Diese von MooRrE abgebildete Figur ist jedoch jedenfalls kein Spirem, das im Begriff steht, sich zu segmentieren, sondern das Stadium scheint mir mit dem von GATES (24, Taf. II, Fig. 26) abgebildeten und später u. a. von GRÉGOIRE (28) in Frage gestellten identisch zu sein; GRÉGOIRE (28) hält es einfach fär eine Diakinese, in der zwischen den Doppelchromosomen sekundäre Verbindungen entstanden sind. Solche Bilder habe ich auch, obgleich selten, bei Sphagnum squarro- sum gesehen. Bisjetzt hat es immer im Kern wenigstens einen Nukleolus ge- geben, am häufigsten aber mehrere. Die gewöhnliche Anzahl ist zwei (Fig. 3, 6, 9), von denen der eine etwas grösser ist als der andere. Die in der Literatur bei den Phanerogamen häufig be- schriebene hefenartige Sprossung der Nukleolen habe auch ich ziemlich oft beobachtet (Fig. 3, 9). Eine solche ist bei Mnium von WILSON (S1) besprochen, der die abgeschnärten Körper mit den von IKENO (34) in den Androgonen und Androzytenmutterzellen!?) gefun- denen, von dem Kern auswandernden »Zentrosomen»> vergleicht, ein Vergleich, der mir weniger gelungen erscheint. Ob diese Spros- sungserscheinung ein Fixierartefakt ist oder nicht, kann nur durch das Studium an lebendem Material entschieden werden. Hinsichtlich der Phanerogamen herrschen bekanntlich verschiedene Auffassungen von dieser Sprossung, was vielleicht davon abhängt, dass die Nukleolen so schwer zu fixieren (49) sind. Wenn auch weniger deutlich, so existiert doch der Nukleolus HEVEl: Si 282, 270 noch in der Diakinese und sogar noch in dem in Fig. 11 abgebil- deten Stadiu m. Ob er den Spindelfasern Material liefert oder nicht, muss ich dahingestellt sein lassen. MOORE (56, S. 91) sagt, dass der anfangs grosse Nukleolus im Spiremstadium immer kleiner wird, um bald gänzlich zu verschwinden. Uber dessen Bedeutung äussert er folgendes: »Upon the whole the evidence, though by no means conclusive, indicates that the nucleolus in Pallavicinia may be regarded as contributing to the chromatin.» Auf die Frage uber die Bedeutung des Nukleolus bei Sphagnum kann ich mich nicht einlassen. Ich will jedoch hervorheben, dass der Bedeutung, die MooRrE (56) demselben bei Pallavicinia beilegt, die Tatsache widerspricht, dass noch in Fig. 9 keine Zeichen der Degeneration. zu sehen sind. Bekanntlich ist äber die Bedeutung der Nukleolen bei den Phanerogamen viel diskutiert worden. Der Kern hat während der Prophase an Grösse ziemlich zugenom- men (Fig. 1—9). Nachdem er anfangs sphärisch gewesen ist, scheint er kurz vor der Spindelbildung Ausschässe nach den Chromatophoren auszusenden (Fig. 10 a und bj). In Fig. 11 treten diese' sehr gut hervor; dev Kern ist im Durchschnitt dreieckig. Ob dies als Artefakt betrachtet werden muss, lässt sich nicht entscheiden. Man erhält an dem sowohl mit FLEMMINGS Gemisch als auch an dem mit Chrom- Platina-Essigsäure fixierten Material immer solche Bilder in diesem Stadium. Ähnliche Beobachtungen sind öäbrigens von mehreren Mooszytologen gemacht, z. B. von FARMER (19) an verschiedenen Lebermoosen, Davis (13, 14) an Anthoceros und Pellia, MOORE (55, 536) an Pallavicinia. Die Ursache der vwvierlappigen Form des Kerns in der späteren Prophase schreibt Moore (56) einer amöbenartigen Bewegungs- fähigkeit desselben zu »in response to nutritive stimuli». Im Zytoplasma, das bisjetzt ziemlich homogen gewesen ist, fangen zu dieser Zeit kinoplasmatische Fasern zu erscheinen an. Fig. 10 a hat schon eine Andeutung davon, und in Fig. 11 sind sie deutlich zu sehen. Sie sind hier an den Seiten des Kerns zwischen den Chromatophoren ausgespannt, und diese scheinen fär die Orien- tierung wichtig zu sein. Solche kinoplasmatischen Fasern der späte- ren Prophase werden von Davis (13, 14), MOORE (55, 56), FARMER (19) beschrieben; ihr Ursprung wird aber von den Forschern verschieden erklärt. E FARMER (18) beschreibt dieses Stadium bei Pallavicinia decipiens als eine »quadripolare Spindel», an deren vier Ecken sich die Chro- 271 mosomen verteilten, um vier verschiedene Kerne zu bilden. Nur eine Teilung sollte also hier zur Bildung der vier Tochterkerne vor- kommen. Diese eigentömliche Art der Kernteilung ist später von Davis (14) und MooRrE (55, 56) bezweifelt worden, die, wahrschein- lich mit Recht, die quadripolare Spindel (178) fär eine späte Prophase halten. Das nächste von mir studierte Stadium ist in Fig. 13 wieder- gegeben. Die Anzahl der Fasern ist stark vermehrt, und sie sind deutlich nach den Chromatophoren hin orientiert, wo der grösste Teil inseriert zu sein scheint. Wo die neugebildete achromatische Substanz ihren Ursprung hat, davon habe ich mir keine Vorstellung machen können. In Fig. 13 ist die Kernwandung schon ver- sehwunden und die Spindel beinahe fertig. Als fertiggebildet ist sie bipolar, gewöhnlich auch — wie aus Fig. 16 hervorgeht — scharf zugespitzt und an zwei Chromatophoren befestigt. Nur selten habe ich Spindeln mit einem spitzen und einem diffusen Ende (Fig. 14, 19) beobachten können; das diffuse Ende liegt dann aber immer zwischen zwei Chromatophoren, die äusseren Fasern an diesen befestigt, die inneren in die Hautschicht des Protoplasmas eingefäögt oder im Zytoplasma frei endigend. Nur einmal (Fig. 19, unten) habe ich eine Spindel gesehen, deren zugespitztes Ende an keinen Chroma- tophor befestigt war. Ob Fig. 15 als eine fertiggebildete Spindel betrachtet werden soll, muss ich dahingestellt sein lassen; in der Anaphase habe ich aber eine solche Spindel nicht angetroffen. Im allgemeinen scheinen bei den Bryophyten stumpfe Spindeln vorzukommen, z. B. bei Pellia (14) und Preissia (27). Pallavicinia (56) hat sowohl spitze als auch diffuse Pole. MEYER (53) beschreibt bei Corsinia einen eigentämlichen Spindeltypus, dessen Spindelfasern an den . Polen besenförmig auseinander stehen, so dass die ganze Figur das Aussehen einer Garbe hat. Anthoceros (13), dessen Chromatophoren ja, wie gesagt, denen des Sphagnum ähnlich sind, hat immer stumpfe Pole. Sie sind nicht hier wie bei Sphagnum an zwei Chromatophoren befestigt, sondern liegen dazwischen. Die heterotypische Spindel der Laubmoose (62), ver- hält sich in dieser Hinsicht sonderbarerweise wie die des Anthoceros. Zentrosomen oder Zentrosphären, wie sie FARMER (19) in den Sporenmutterzellen einiger Lebermoose oder CHAMBERLAIN (11) in der ersten Teilung keimender Pellia-Sporen gesehen haben, fehlen gänzlich in den Sporenmutterzellen von Sphagnum. Auch sind sie in der Sporogenese nicht beobachtet worden von Davis (13, Antho- 272 ceros), CHAMBERLAIN (11, Pellia), GRÉGOoIRE et BERGHS (29, Pellia), LEwiS (42, Riccia), BEER (4, Riccia), WiLSoNn (81, Mnium), GRAHAM (27, Preissia). BOLLETER (6) bildet bei Fegatella Zentrosphären ab, und er sagt von der Spindel (6, S. 365), dass von deren Polen aus eine ausserordentlich deutliche Strahlung in das umgebende Plasma geht. An gut fixiertem und gefärbtem Material kann man die Chromo- somentetraden noch in der Metaphase sehen. Fig. 17 zeigt einige aus einer heterotypischen Metaphase des Sphagnum squarrosum ausgewählte Gemini. Die schönsten Bilder hiervon erhält man in Fixierungen mit Chrom-Platina-Essigsäure. Fig. 18 zeigt eine heterotypische Metaphase in der Polansicht. Die Chromosomenzahl ist meiner Zählung nach bei Sphagnum squarrosum 20, eine Zahl, die bei weitem die bei den Moosen gewöhnliche ubertrifft. Die bei den Lebermoosen häufigste haploide Chromosomenzahl ist 8, z. B. bei Atrichum angustatum (35, S. 219), Pogonatum rhopalophorum (35, S. 219), Pallavicinia?) (55, 56), Fossom- bronia (19,33), Marchantia (34), Fegatella (19, 17), Pellia (19, 14), Preissia commutata (27), Riccia glauca ”) (4). Andere Zahlen können jedoch auch vorkommen, z. B. 4 bei Riccia natans (23, 42), Riccia crystallina (42), Anthoceros laevis (13), Anthoceros Husnoti (67) und 11—12 bei Corsinia marchantioides (53). Von den Laubmoosen haben Polytrichum-Arten 6 (39, 3, 2, 78), Funaria (4) mehr als 4, Mnium hornum 6 ?) (81), Ambly- stegium serpens und irriguum 12 (51), Amblystegium riparium 24 (51). Wie sich die Chromosomen in der Metaphase voneinander trennen, habe ich nicht beobachten können. In der Anaphase erscheinen die beiden Tochterchromosomen von- einander getrennt (Fig. 20). Sie sind jetzt etwas stabförmiger als in der Metaphase. Gewöhnlich liegen sie einander parallel und nicht wie z. B. bei Preissia (27) im spitzen Winkel zueinander. Die Telophase wird sehr schnell durchgemacht. Die Tochterkerne (Fig. 21, 22) werden teilweise wiederhergestellt, aber treten nicht in das Ruhestadium ein. Sie äberschreiten kaum das in Fig. 23 a u. b abgebildete Stadium. Hier sind die Chromosomen etwas vakuoli- siert und von ziemlich unregelmässiger Form. Es zeigen sich schon Verbindungsfäden. Ob der Nukleolus wiederhergestellt wird oder nicht, habe ich nicht mit Sicherheit feststellen können. " Bei Pallavicinia decipiens jedoch 4 (18). ”) Besser ausgedröckt (4, S. 278)... »the reduced number is either seven or eight.» 3) Nach LEEUWEN-REIJNVAAN 8 (40). 2173 Bei Anthoceros (13) tritt der interkinetiscehe Kern in ein Ruhe- stadium ein, in dem die Chromosomen in Körner zerteilt und mit Lininfäden verbunden sind und ein deutlicher Nukleolus erscheint. Bei den öbrigen Moosen scheint gleichfalls ein Ruhestadium erreicht zu sein, z. B. bei Pellia (14), Riccia (4), Preissia (27), Amblystegium riparium (51)." Bei Pallavicinia fehlt es jedoch (56). Die Spindeln der homöotypischen Teilung haben gewöhnlich die Form der Fig. 24. Am häufigsten etwas dänner als die hetero- typischen Spindeln haben sie jäh abgesetzte, langgespitzte Pole, die immer an die Chromatophoren befestigt sind. Gewöhnlich liegen sie in Ebenen, die zueinander sowie auch zu der Ebene der ersten Teilungsfigur senkrecht sind (Fig. 24); selten liegen sie in derselben Ebene parallel (Fig. 25). Die Anaphase und die Telophase werden wahrscheinlich sehr schnell durchlaufen; ich habe sie nicht gesehen. Jeder der neugebildeten Tochterkerne kommt an je seinem Chro- matophor zu liegen. Jede Spore erhält folglich nur einen Chroma- tophor (Fig. 27). So ist es ja auch bei Anthoceros (13) und den Laubmoosen (62), während bei den Lebermoosen, wie gesagt, die Sporenmutterzellen viele Chromatophoren haben, welche zu mehreren auf die Sporen verteilt werden. Nach Davis (13, Taf. X, Fig. 24) ist die stumpfe homöotypische Spindel auch bei Anthoceros zwischen zwei Chromatophoren orien- tiert, und bei den Laubmoosen (62) ist sie wie bei Sphagnum an zwei befestigt. In der Anaphase der heterotypischen Teilung beginnen die äqua- torialen Anschwellungen der Spindelfasern aufzutreten (Fig. 19), die zu einer Zellplatte werden. Eine Zellplatte des gewöhnlichen Typus (75) gelangt jedoch nie zur Ausbildung. In Fig. 21 verlaufen die Spindelfasern unregelmässiger als vorher (Fig. 19) und sind etwas dicker geworden. Bald verschwinden sie an den betr. Kernen, und die achromatische Substanz konzentriert sich am Äquator, wo die Anschwellungen zu grösseren Körpern von unregelmässigem Aussehen verschmelzen (Fig. 22). Dass die in Fig. 22 sichtbaren kinoplasma- tischen Körper wirklich durch Verschmelzung entstanden sind, scheint mir daraus hervorzugehen, dass von ihnen oft zwei Fäden in der- selben Richtung ? In dieser Hinsicht wurden Sphagnum squarrosum Pers. und SS. acutifolium Ehrh. untersucht. 276 Die Zellen des jungen Sporophyten von Sphagnum enthalten wie die Eizelle mehrere Chromatophoren. Die neugebildete Archespor- schicht macht dabei keine Ausnahme; hier gibt es also, wie aus Fig. 30 hervorgeht, deren viele. Dies hebt schon WALDNER (77) hervor. Er sagt nämlich von den beiden neugebildeten Schichten des Amphitheciums (77, S. 11): »Die innere, das Grundquadrat zunächst umgebende Zellschicht zeichnet sich schon fräöhzeitig von der peripherischen Schicht sowohl wie von dem Grundquadrate dadurch aus, dass in derselben eine reichliche Menge körnigen und fettreichen Protoplasmas angesammelt wird und auch Chlorophyll- körner auftreten; dadurch ist es möglich, diese Schicht selbst an sehr jungen Sporogonen zu erkennen: es ist die Anlage der sporen- bildenden Schicht.» In dem jungen Archespor aber scheinen sich die Chromatophoren anfangs nicht zu teilen, wWährend dagegen die Zellen sich in tangen- tialer Richtung dadurch vermehren, dass sie antikline Wände bil- den. Die Chromatophoren der Zellen nehmen deshalb immer mehr an Anzahl ab, aber sie nehmen an Grösse zu. Fig. 31 zeigt z. B. eine Archesporzelle mit mindestens 53 Chromatophoren (1 nicht sichtbar). Endlich gibt es in jeder Zelle nur einen. Dieses Monochro- matophorstadium wird schon erreicht, wenn das Archespor nur aus einer Schicht besteht. Fig. 32, 36 c zeigen, dass der Chroma- tophor hier eine besonders charakteristiscehe Form hat. Anfangs stabförmig, biegt er sich bald sichelartig um den Kern, an dem er liegt, und zu gleicher Zeit nimmt er beträchtlich an Länge zu. Er wird an der Mitte eingeschnärt (Fig. 33, 36 a) und teilt sich in zwei Tochterchromatophoren, die diametral gegeneinander liegen bleiben (Fig. 34, 36 b), und in diesem Stadium tritt der Kern in die Prophase ein. Dieselbe stabähnliche Form haben die Chroma- tophoren in den Archesporzellen bei Anthoceros Husnoti (66,67) und bei Bryales (62), in welchen sie auch einer in jeder Zelle vorkommen. Fig. 35 a zeigt eine Metaphase einer Archesporzelle des Sporophy- ten von Sphagnum squarrosum mit zwei fertilen Zellschichten. Die Spindelfasern sind an die Chromatophoren befestigt, die das- selbe stabförmige Aussehen haben wie vorher und der Teilungsfigur die Langseiten zukehren. Fig. 35 b ist eine Telophase desselben Schnittes. Während Anthoceros (9) zwei Chromatophoren ') in den sterilen ') Nach SCHERRER (66) gibt es jedoch bei Anthoceros Husnotii nur einen in allen sowohl Sporophyten- als Gametophytenzellen. AE Sporophytenzellen hat, haben Bryales (62) wie Sphagnum in diesen Zellen deren mehrere. Der Ubergang aus dem Polychromato- phoren- in das Monochromatophoren-Stadium des jungen Em- bryos ist jedoch bei Bryales etwas verschieden. Hier vollzieht sich derselbe nämlich bei der Entstehung des Archespors so (62), dass die Chromatophoren sich in den Zellen nicht vermehren, »welche zur Bildung des sporogenen Gewebes bestimmt sind». >»So geht es fort, bis in jeder Zelle nur ein einziger Chloroplast bleibt. Dadurch sind diese Zellen zum jungen Archespor geworden» (62). Ich wage jedoch zu vermuten, dass auch hier wie bei Sphagnum die jungen Archesporzellen mehrere Chromatophoren enthalten, die sich aber nicht teilen, wenn die Zellen ihre ersten Teilungen durch- machen. In den Sporenmutterzellen sekten die Chromatophoren mehr oder weniger kugelrund oder ellipsoidisch, oft etwas zusammen- gedräckt (Fig. 10, 11, 16, 28 u. a.). Ihre Anzahl vermehrt sich — wie oben gesagt — in der Prophase von einem auf vier, und zwar ent- hält jede der vier Sporen (Fig. 27) einen. In den Protonemazellen sind wahrscheinlich mehrere Chromato- phoren, und in der ausgewachsenen Sphagnum-Pflanze gibt es in den Zellen deren immer viele"). Fig. 37—39 stammen aus einem jungen, mit Chrom-Platina-Essigsäure fixierten Archegonium des Sphagnum acutifolium. Fig. 37 zeigt eine Kanalzelle, Fig. 38 eine junge Zentral- zelle und Fig. 39 eine Stielzelle ?) desselben Archegons. Die Chroma- tophoren haben hier, wie man sieht, immer dasselbe Aussehen. Fig. 41 stammt aus einer jungen Blattanlage, deren hyaline Zellen noch nicht ausgebildet sind. In den Antheridien habe ich Chromatophoren nur in jängeren Androgonzellen beobachten können. Fig. 40 zeigt eine mit gleichen Chromatophoren wie in dem Archegonium. Nach SCHERRER (67) fehlen Chromatophoren in allen fertilen Zellen des Antheridiums bei Anthoceros Husnotii. SAPEHIN (63) hat jedoch Plastiden in den entsprechenden Zellen der Funaria hygrometrica beobachtet, und er ist sogar der Ansicht, dass die Blepharoplasten der Bryophyten nur umgebildete Plastiden seien. Dies muss jedoch noch näher unter- sucht werden. ÅLLEN (2) beschreibt bei Polytrichum in den Androgonen sog. kino- 1! Wie oben gesagt, habe ich sie jedoch in den Scheitelzellen nicht untersuchen können. ?) In Fig. 37—39 sieht man ausserdem Chondriosomen-ähnliche Körper. Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 19 2178 plasmatische Platten, lange fadenähnliche Bildungen, die sich in den Mitosen immer an den Polen befinden. Ich habe in jungen, mit ZENKERS Gemisch fixierten Androgonen von Sphagnum acutifolium ähnliche Körper gesehen. In diesen Fällen fehlten jedoch Chroma- tophoren des gewöhnlichen Typus. Ich bin deshalb geneigt anzu- nehmen, dass ALLENS kinoplasmatische Platten nur deformierte Chromatophoren sind. Dies erfordert jedoch noch eine nähere Untersuchung wie auch die späteren Schicksale der Chromatophoren in den fertilen Zellen der Antheridien. Hinsichtlich der Chromatophoren kann man unter den Bryo- phyten, wie oben erwähnt, zwei Typen unterscheiden (62, S. 491). Der eine hat in jeder ruhenden Archesporzelle mehrere Chroma- tophoren — diesen nenne ich im folgenden den Pellia-Typus; der andere hat dagegen in diesen Zellen nur einen. Hier kann man von dem Anthoceros-Typus reden, der in den sterilen Sporophyten- zellen 2 Chromatophoren, in den Gametophytenzellen nur einen '") hat, und von dem Funaria-Typus, der in sämtlichen sterilen Zellen deren viele hat. Der Pellia-Typus kommt bei Marchantiales und Jungermanniales (14, 29, 55, 27, 62) vor und scheint fär diese Gruppen charakteristisch ”) zu sein; der Anthoceros-Typus ist fär Anthocerotales (9, S. 121), und der Funaria-Typus fär Bryales (62) und Andreaeales ?) kennzeichnend. Im allgemeinen wird das Monochromatophorstadium als das primitive betrachtet, z. B. von SCHIMPER (70) und SCHERRER (67). SCHIMPER (70, S. 23) sagt davon: »Wir können demnach mit grösster Wahrscheinlichkeit annehmen, dass urspräönglich je ein einziges grosses Chromatophor in jeder Zelle enthalten war und dass die Spaltung desselben in mehrere Stäcke sich mehr oder weniger spät vollzogen hat; diese Spaltung sehen wir sich noch im normalen 3 Bei Anthoceros Husnotii hat jedoch ScHErrer (67) — wie oben erwähnt — einen Chromatophor sowohl in den Gametophyten- als auch in den Sporophytenzellen gefunden. ”) Dies wird jedoch von CAMPBELL (9, S. 19) widersprochen, der von den Sporen der Hepaticeen sagt: »Some forms, especially the foliose Jungermanniacece, have also numerous chloroplasts, but these are lacking usually in those forms that require a period of rest before germination». ?) Wenigstens kommt er bei Andreaea petrophila vor, nach meinen Beobachtun- gen an Präparaten, die mag. phil. E. AsPLuNnD freundlichst zu meiner Verfägung gestellt hat. 279 Entwickelungsgang gewisser Uebergangsgruppen wiederholen, eine Ver- schmelzung kleiner Chromatophoren zu einem einzigen hingegen nirgendwo stattfinden.» Nach dieser SCcHIMPERS Anschauung ist also unter den Bryophy- ten der Anihoceros-'Typus der phylogenetisch älteste. "Bei den Laub- moosen hat das Archespor (62, S. 496) »in bezug auf die Zahl und das Verhalten der Plastiden einen Algencharakter am längsten er- halten»; der Pellia-Typus ist der phylogenetisch jängste, und wenig- stens kann er sich unmöglich zu einem der beiden anderen ent- wickelt haben. Der Tatsache, dass der Funaria-Typus auch fär Sphagnum charak- teristisch ist, lege ich eine grosse systematische Bedeulung bei, was später wird behandelt werden. 3. Einige Bemerkungen iiber das Antheridium von Sphagnum acutifolium. Das erstemal, wo man in der Literatur eine Beschreibung der Antheridien von Sphagnum findet, ist bei HEDWiG (31, S. 62): »Sphag- ni autermm palustris ambae species ... quae in foliorum alis incerassatae extremae partis ramulorum superiorum resident antherae, ouales sunt et filo succulento cirecumducto a reliquis omnibus sese distin- guunt.> Er sagt ferner, das Antheridium sei mit einem Stiel ver- sehen, und seine Abbildung (Tab. III) ist vollkommen korrekt. Uber die Form und Bewegung der Antherozoiden !) wusste er aber noch nichts. Diese sah zuerst NEES VON ESENBACH (71) im Jahre 1821. Er hielt sie fär Protozoen, aber UNGER (61) war es beschieden, ihre Bedeutung fär die Befruchtung darzulegen. SCHIMPER (71) ist der erste, der die Zilien dieser Antherozoiden beobachtet hat. Nach SCHLEIDEN (72) entstehen die Antherozoiden in der Weise, dass die Zentralzelle des Antheridiums — er glaubte, dass das junge Antheridium aus einer von einer einfachen Zellschicht umgebenen Zentralzelle bestehe — in eine Masse Zellen zerfällt, von denen jede einen Spiralfaden, d. h. ein Antherozoid, bildet. Versuche, die fräöhere Entwicklung des Antheridiums zu erklären, sind von HOFMEISTER (32) und SCHIMPER (71) gemacht. HOFMEISTER 1! Die - Gameten möchte ich nach DerBks et SouierR (15) Antherozoiden benen- nen; diese Bezeichnung ist später von u, a. ALLEN (2) aufgenommen, 280 (32) gibt an, dass das Antheridium sich durch Teilung einer zwei- schneidigen Scheitelzelle aufbaue. Die unteren Segmente bleiben nach ihm ungeteilt und bilden den Stiel, und nur die oberen er- leiden weitere Teilungen durch radiale Längswände und bilden den Körper des Antheridiums. SCHIMPER (71, S. 45) ist anderer Mei- nung: die papillenartige Zelle, die das Antheridium erzeugen soll, teilt sich zuerst in eine obere und eine untere; diese wird nach weiteren Querteilungen zum Stiel, jene, sich durch »wechselnd ge- neigte Scheidewände nach vier Richtungen»> teilend, bildet den Kör- per des Antheridiums. LEITGEB (41) teilt weder die Auffassung von HOFMEISTER noch die von ScCHIMPER. Nach diesem Forscher schneidet die terminale Zelle die Zellen nach unten ab, die den Stiel aufbauen. Erst spä- ter wandelt sich die terminale Zelle in eine zweischneidige Scheitel- zelle um, die durch ihre weiteren Teilungen den Körper des An- theridiums bildet. Die von ihr abgeschnärten Segmente kommen jedoch nicht genau öbereinander zu stehen, die Divergenz ihrer Wände ist nämlich etwas kleiner als !/2. Uber die weiteren in den Segmenten auftretenden Teilungen war er jedoch nicht im klaren, weil er mit den Methoden jener Zeit nur undeutliche Bilder erhal- ten konnte; er sagt aber (41, S. 315): »Es scheint, dass sich jedes Segment nach seinem Horizontalwerden durch eine tangentiale Längs- wand in eine innere und eine äussere Zelle theilt. Aus jener entste- hen endlich die Samenbläschen; diese bilden den auf das Segment entfallenden Theil der sackartigen Hälle». CAMPBELL (9, S. 176) stellt eine Ansicht äber die ersten Teilun- gen der Segmente auf, die wahrscheinlich von HOFMEISTER (32) hergenommen ist. Er sagt: »Each segment is first divided by a radial wall into nearly equal parts, and these are then divided into an outer and an inner cell, and from the latter by repeated divi- sions the sperm cells are formed ....» Das erste Stadium der Antheridiumentwicklung, das ich in mei- nen Fixierungen !) gefunden habe, ist das in Textfig. 1, 7 abgebildete. Mit Bestimmtheit zu entscheiden, wie der Zuwachs vorsichgehe, ist natärlich unmöglich, wenn man nicht die Kernspindeln gesehen hat, und leider muss ich gestehen, dass ich keine wahrgenommen habe. Die drei Zellen der Textfig. 1, 7 sollen nach LEITGEB (41) aus der oberen Zelle gebildet sein, während nach SCHIMPER (71) 1 Dieses Material stammt vom 20. VII. 1912. 281 die beiden unteren Schwesterzellen wären. Was das richtige ist, muss ich dahingestellt sein lassen. — Mögen die Stielzellen aus der terminalen Zelle gebildet sein oder nicht — wir erhalten jedenfalls eine einfache Reihe von Zellen, von denen die obere dazu be- stimmt ist, den Körper des An- teridiums zu erzeugen. Sie teilt sich anfangs -- was ich auch IA habe konstatieren können — so wie es LEITGEB (41) beschreibt. Es bildet sich eine zweischneidige Scheitelzelle (Textfig. 1, 2 u. 35), und an Querschnitten kann man sehen, dass die Divergenz der Segmente bedeutend kleiner als FR svnst., Textfig. 1, 4. zeigt. drei aufeinander folgende Durch ihren Sprossaufbau, den Ha- bitus und die höchst eigentämlichen anatomischen Verhältnisse stehen die Sphagnaceen ganz isoliert und scharf begrenzt da. Die Entwicklung, Gestalt und Anordnung der Antheridien, sowie auch der Zellenaufbau des Embryos erinnern stark an die entsprechenden Verhältnisse mancher Lebermoose.» Dieselbe Auffassung hat CAMPBELL (9, S. 226): »Sphagnum, how- ever, certainly shows significant peculiarities that point to a con- nection between this genus at least, and the Hepaticm.» Im allgemeinen därfte man die Ähnlichkeiten von Sphagnum und den Lebermoosen so erklärt haben, dass bei diesen die Vorfahren von Sphagnum zu suchen seien. Sphagnum sollte das Verbindungsglied zwischen den Hepaticeen als den primitiveren und den Musci sein. Diese Auffassung haben z. B. KöHNn (37), CAMPBELL (9) und CAVERS (10) ausgesprochen. Eine andere Ansicht vertritt LortsY (47), nach welchem Forscher Musci und Hepaticae »voneinander unabhängige Entwicklungsreihen sind, welche jedoch beide in den Isokonten wurzeln.> Folglich mässen die Ähnlichkeiten zwischen Sphagnum und den Lebermoosen Analogiebildungen sein. Derselbe Gedanke schwebt BowEeR (7, S. 274) vor, der, nachdem er die Ähnlichkeiten von Sphagnum und Anthoceros diskutiert hat, sagt: »All these considerations taken to- gether point to a close analogy (if nothing more) between the two types.» 286 SCHIMPER (71) bricht Sphagnum aus den Laubmoosen heraus und lässt es eine besondere Klasse, Sphagninae, bilden, indem er sagt: »Sobald man die Lebermoose als eigene Klasse von den Laub- moosen trennt, mössen auch die Torfmoose (Sphagna) als solche von denselben getrennt werden, da die Summe und Wichtigkeit ihrer Unterscheidungsmerkmale ebenso gross ist wie bei jenen.» Uber die phylogenetische Stellung von Sphagnum hat er selbstre- dend keine Ansicht ausgesprochen. Uber die systematische Stellung von Sphagnum — phylogenetisch betrachtet — gibt es also eigentlich nur zwei Auffassungen: 1) Sphagnum ist zwar ein Laubmoos, steht aber so zu sagen auf der Grenze der Lebermoose und bildet das Verbindungsglied zwischen den beiden grossen Gruppen. 2) Sphagnum ist ein echtes Laubmoos, hat aber nichts mit den Lebermoosen zu schaffen, es hat sich also aus einem Laubmoos-artigen Typus entwickelt. Bei den Lebermoosen hat man die nächsten Verwandten von Sphagnum unter den Jungermanniales und den Anthocerotales finden wollen. CaAVvERS (10, S. 37) sagt z. B.: »Sphagnum has probably arisen from a synthetic ancestral type, which combined Junger- mannian and Anthocerotean characters ...». CAMPBELL (9, S. 227) hebt die Ähnlichkeiten mit Anthocerotes (sensu dieses Forschers) hervor, will sie aber nicht so erklären, dass Sphagnum direkt daher stammen sollte, »but that the two groups have come from a com- mon stock is not impossible.» Meines Erachtens sind die Ähnlichkeiten zwischen Sphagnum und Jungermanniales zu gering, um irgend welche Verwandtschaft zu beweisen. FEigentlich sind es nur die äussere Form des Antheri- :diums und die fröhere Entwicklung des Sporophyten, die die Ver- einigungspunkte bilden. Was das Antheridium betrifft, muss man sich jedoch erinnern, dass es bei den Jungermanniales interkalar, bei Sphagnum dagegen mit einer zweischneidigen Scheitelzelle wächst. Gegen die Entwicklung in der Richtung Jungermanniales—Sphagnum scheint mir aber am kräftigsten das Verhalten der Chromatophoren in den Archespor- und Sporenmutterzellen zu sprechen. Die Junger- manniales haben ja, soweit sie untersucht sind, in diesen Zellen mehrere Chromatophoren, während Sphagnum, wie oben gesagt, nur einen einzigen hat. Ich möchte auch die äussere Gestalt der Sporenmutterzellen hervorheben, die bei den Jungermanniales cha- rakteristisch vierlappig, bei Sphagnum aber sphärisch ist. 287 Grösser sind zweifelsohne die Ähnlichkeiten zwischen Anthoceros und Sphagnum. Man hat ja oft die gleichartige Entwicklung des Archespors hervorgehoben, sowie auch das Vorkommen von Spalt- öffnungen am Sporophyten (rudimentär bei Sphagnum); ferner das flächenförmige Protonema bei Sphagnum, das dem Gametophyten bei Anthoceros entspräche. Beide haben auch in den ruhenden Archespor- und Sporenmutterzellen einen Chromatophor. Aber die Kluft zwischen ihnen ist enorm, und man muss beim Vergleich gänzlich von der hochentwickelten Sphagnumpflanze absehen und am liebsten nur in der Phantasie die Antheridien und die Arche- gonien von ihrem gewöhnlichen Platz in das Anthoceros-äbnliche Protonema versetzen. Mit anderen Worten, man muss der Phan- tasie die Zöägel schiessen lassen, um die beiden Typen verbinden zu können, sogar wenn man annimmt, dass sie sich von »a com- mon stock» entwickelt hätten. Man befindet sich auf schwanken- dem Grunde, und hier sind alle Spekulationen — um mit GOEBEL (26, S. 235) zu reden — »>»lediglich Produkte dichterischer Phan- tasie, sie entspringen dem Bedärfnisse unseres Geistes, Zusammen- hänge auch da anzunehmen, wo er sie nicht wahrnehmen kann, haben aber keine genägende Stätze in den Erfahrungstatsachen . . .» Ist die Verbindung zwischen Sphagnum und den Lebermoosen fraglich, so ist sie um so sicherer zwischen Sphagnum und den eigentlichen Laubmoosen. Ausser den gewöhnlich hervorgehobenen habituellen Ähnlichkeiten usw. möchte ich das Verhalten der Chr oma- tophoren betonen. Der Umstand, dass es deren viele in den sterilen Zellen des Sporophyten und in denen des Gametophyten und nur einen in den ruhenden Zellen des sporogenen Gewebes gibt, knäpft das Band zwischen Sphagnum und den eigentlichen Musei fester. Dazu kommt die Entwicklung der Antheridien, die hauptsächlich dieselbe ist: ihr Körper ist durch eine zweischneidige Scheitelzelle gebildet, und die ersten Androgonen entstehen aus den primären Segmenten durch Bildung von zwei bogensehnenartig verlaufenden Wänden. Endlich haben die Androzytenmutterzellen dieselbe ellipsoidische Form, und die Kernspindel ist in der Längsrichtung orientiert. Meiner Auffassung nach muss man sich Sphagnum als mutatis mutandis ein Laubmoos denken, das in dieser oder jener Weise fär die periodische Xerophilie und den Nahrungsmangel des Hochmoores") ausgebildet worden ist. Bei welehem Typus oder in welcher Gruppe !) Die Wald- und Flachmoor-Sphagna sind meines Erachtens sekundär entstanden. 288 der Laubmoose man die nächsten Verwandten zu suchen hat, ist unsicher; möglicherweise können känftige embryologische Einzel- untersuchungen der öäbrigen Musci Aufklärung hieröber geben. Wahrscheinlich gibt es jedoch bei den Musci, wie die meisten For- scher annehmen, mindestens drei Linien — Sphagnales, Andreaeales und Bryales — und es ist vielleicht möglich, dass sie ungefähr in der Weise verlaufen, wie es sich WETTSTEIN (80, S. 263) in seinem mitgeteilten Stammbaum vorstellt. Daräber wissen wir aber bisjetzt noch wenig. Zuletzt möchte ich meinem hochverehrten Lehrer, Herrn Prof. Dr. O. JuEL meinen tief empfundenen Dank aussprechen fär alle Hilfe, die er mir bei diesen meinen Studien geleistet, so wie auch fär das rege Interesse, das er meiner Untersuchung entgegengebracht hat. Upsala, Botanisches Laboratorium im April 191535. LITERATURVERZEICHNIS. 1. ALLEN, C. E., Das Verhalten der Kernsubstanzen während der Synapsis in den Pollenmutterzellen von Lilium canadense. — Jahrb. f. Wwiss. Bot., 42. 1905. 2. —»—, Cell structure, growth and division in the antheridia of Poly- trichum juniperinum Willd. — Arch. f. Zellforsch., 8. 1912. 3. ARENS, P., Zur Spermatogenese der Laubmoose. — Inaug.-Diss. Bonn 1907. 4. BEER, R., On the development of the spores of Riccia glauca. — Ann. of Bot., 20. 1906. 5. BELAJEFF, W., Ueber die Centrosome in der spermatogenen Zellen. — Ber. Deutsch. Bot. Ges., 17. 1899. 6. BOoLLETER, E., Fegatella conica (L.) Corda. Eine morphologisch- physiologisehe Monographie. — Beih. Bot. Centralbl., 18: 1. 1905. 7. BOWEE, F. 0O., The origin of a Land Flora: — London 1908: 8. BRYAN, G. S., The archegonium of Sphagnum subsecundum. — Bot. (CE VAR ok Iya IN 9. CAMPBELL, D. H., The structure and development of mosses and ferns: tt . Newivyork 1913! 10. CAVERS, F., The inter-relationships of the Bryophyta. — New. Phyt., 10-191: 11. CHAMBERLAIN, C. J., Mitosis in Pellia, — "Bot. Gaz., 36. 19035! 12. COULTER, J. M., and CHAMBEBLAIN, C. J., Morphology of angio- SPerms; — Newprorkal903: 13. 14. 15. 16. 17: 18. 19: 20. 21. 289 Davis, B. M., The spore-mother-cell of Anthoceros. — Bot. Gaz., 28. 1899. —>— Nuclear studies in Pellia. — Ann. of Bot., 15. 1901: DERBES, A., et SOLIER, ÅA. J., Sur les organes reproducteurs des Algues. — Ann. Sci. Nat., Bot., (3), 14. 1850. DURAND, E. J.. The development of the sexual organs and sporo- gonium of Marchantia polymorpha. — Bull. Torr. Bot. Club, 30, 1908. EscoyEz, E., Blepharoplaste et Centrosome dans le Marchantia poly- morpha. — La cellule, 24. 1907. FARMER, J. B., Studies in Hepatice: On Pallavicinia decipiens, Mitten. — Ann. of Bot., 8. 1894. ——, On spore-formation and nuclear division in Hepatice. — Ann of Bot., 9. 1895. FITTING, H., Bau und Entwickelungsgeschichte der Makrosporen von Isoétes und Selaginella und ihre Bedeutung fär die Kenntnis des Wachstums pflanzlicher Zellmembranen. — Bot. Zeit., 58. 1900. FORENBACHER, A., Die Chondriosomen als Chromatophorenbildner. — Ber. Deutsch. Bot. Ges., 29. 1911. FRISENDAHL, A., Cytologische und entwicklungsgeschichtliche Studien an Myricaria germanica Desv. — Kgl. Sv. Vet.-Akad. Handl., 48: 7. 1912. GARBER, J. F., The life history of Ricciocarpus natans. — Bot. Gaz., 37. 1904. GATES, R. R., A study of reduction in Oenothera rubrinervis. — Bot. Gaz., 46. 1908. GOoEBEL, K., Archegoniatenstudien 1. Die einfachste Form der Moose. — Flora, 76. 1892. ——, Organographie der Pflanzen insbesondere der Archegoniaten und Samenpflanzen. — Jena 1898—1901. GRAHAM, MARGARET, Studies in nuclear division of Preissia commu- tata. — Ann. of Bot., 27. 1913. GRÉGOIRE, V., Les cineses de maturation dans les deux régnes. — La cellule, 26: 1910. —»—, et Berghs, J., La figure achromatique dans le Pellia epiphylla. — La cellule, 21. 1904. GUIGNARD, L., Développement et constitution des anthérozoides. — Rev. gén. de Bot., 1. 1889. HEDWiG, J.. Fundamentum historiae naturalis muscorum frondoso- rum 1. =— Lipsiae 1782: HOFMEISTER, W., Vergleichende Untersuchungen der Keimung, Ent- faltung und Fruchtbildung höherer Kryptogamen. — Leipzig 1851. HUMPHREY, H. B., The development of Fossombronia longiseta, Aust. — Ann. of Bot., 20. 1906. IKENO, S., Die Spermatogenese bei Marchantlia polymorpha. — Beih. Bot. Centralbl., 15. 1903. ——, Blepharoplasten im Pflanzenreich. — Biol. Centralbl., 24. 1904. 39. 40. 41. 290 JOHNSON, D. S., Development and relationship of Monoclea. — Bot. Gaz., 38. 1904. KönN, E., Zur Entwickelungsgeschichte der Andezx&aceen. — Inaug.- Diss. Leipzig 1870. LAGERBERG, T., Studien tuber die Entwicklungsgeschichte und syste- matische Stellung von Adoxa moschatellina L. — Kgl. Sv. Vet.-Akad. Handl., 44: 4. 1909. VAN LEEUWEN-REIJNVAAN, J. und W. DOCTERS, Uber eine zweifache Reduktion bei der Bildung der Geschlechtszellen und darauf fol- gende Befruchtung mittels zwei Spermatozoiden und äber die Indi- vidualität der Chromosomen bei einigen Polytrichum-Arten. — Rec. Trav. Bot. Néerl., 4. 1907. ——, Uber die Spermatogenese der Moose, speziell mit Beräöcksichti- gung der Zentrosomen und Reduktionsteilungsfragen. -— Ber. Deutsch. Bot. Ges., 26. 1908. LEITGEB, H., Beiträge zur Entwicklungsgeschichte der Pflanzenorgane III. Wachsthum des Stämmehens und Entwicklung der Antheri- dien bei Sphagnum. — Sitzb. Kais. Akad. Wiss. Wien, (1), 59. 1869. LEWis, C. E., The embryology and development of Riccia lutescens and Riccia crystallina. — Bot. Gaz., 41. 1906. LEWITSKY, G.,, Uber die Chondriosomen in pflanzlichen Zellen. — Ber. Deutsch, Bot. Ges., 28. 1910. —»—, Vergleichende Untersuchung öäber die Chondriosomen in lebenden und fixierten Pflanzenzellen. — Ber. Deutsch. Bot. Ges., 203-191; —»—, Die Chloroplastenanlagen in lebenden und fixierten Zellen von Elodea canadensis. — Ber. Deutsch. Bot. Ges., 29. 1911. LINDBERG, S. O., On Zoopsis. — Journ. Linn. Soc., 13. 1872. LotsyY, J. P., Vorträge öäöber botanische Stammesgeschichte, 2. — Jena 1909. LUNDEGÅRDHE, H., Uber Reduktionsteilung in den Pollenmutterzellen einiger dicotylen Pflanzen. — Sv. Bot. Tidskr., 3. 1909. —— Chromosomen, Nukleolen und die Veränderungen im Proto- 2? plasma bei der Karyokinese. Nebst anschliessenden Betrachtungen äber die Mechanik der Teilungsvorgänge. — COoHNsS Beitr. z. Biol. dfRtfjanz; Led: ——, Zur Kenntnis der heterotypischen Kernteilung. — Arch. f. Zellforsch., 13. 1914. MARCHAL, É., Recherches cytologiques sur le genre Amblystegium. — Bull. Soc. Roy: Bot. Belg., (2), 1. 1912: MEYER, A., Das Chlorophyllkorn in chemischer, morphologischer und biologischer Beziehung. — Leipzig 1883. MEYER, K., Untersuchungen öäber den Sporophyt der Lebermoose I. Entwickelungsgeschichte des Sporogon der Corsinia marchantioides. — Bull. Soc. Imp. Nat. Mouscou, 1—3. 1911. MIYAKE, K., On the centrosome of Hepatice. — Bot. Mag., 19. 1905. MooRrE, A. C., The mitosis in the spore mother-cell of Pallavicinia. — Bot. Gaz., 36. 1903. 66. 67. AD. 80. 201 MOORE, ÅA. C, Sporogenesis in Pallavicinia. — Bot. Gaz., 40. 19035. MoTTIER, D. M., The development of the heterotypic chromosomes in pollen mother cells. — Ann. of Bot., 21. 1907. ROSENBERG, O., Zur Kenntnis von der Tetradenteilung der Compo- siten. — Sv. Bot. Tidskr., 3. 1909. RUDOLPH, K., Chondriosomen und Chromatophoren. — Ber. Deutsch. Bot. Ges., 30. 1912. RUHLAND, W., Musci 2. Fortpflanzungsverhältnisse und Entwickelungs- geschichte. — Nat. Pflanzenfam. von ENGLER und PRANTL, I, (3), 1: 1909. SACHS, J., Geschichte der Wissenschaften in Deutschland, 15. — Möänchen 1875. SAPEHIN, A. A., Uber das Verhalten der Plastiden im sporogenen Gewebe. — Ber. Deutsch. Bot. Ges., 29. 1911. —»—, Untersuchungen öber die Individualität der Plastide. — Ber. Deutsch: : Bot. Ges., 31. 1913. —— Ein Beweis der Individualität der Plastide. — Ber. Deutsch. Bot. Ges., 31. 1913. SCHAFFNER, J., The centrosomes af Marchantia polymorpha. — Ohio Nat., 9. 1908. SCHERRER, A., Die Chromatophoren und Chondriosomen von Antho- ceros. — Ber, Deutsch. Bot. Ges., 31. 1913. —»—, Untersuchungen äber Bau und Vermehrung der Chromatophoren und das Vorkommen von Chondriosomen bei Anthoceros. — Flora, NORR LOTTA: SCHILLER, J., Uber die Entstehung der Plastiden aus dem Zellkern. — Österr. Bot. Zeitschr., 59. 1909. SCHIMPER, A. F. W., Uber die Entwicklung der Chlorophyllkörner und Farbkörper. — Bot. Zeit., 41. 1883. —» —, Untersuchungen uber Chlorophyllkörper und die ihnen homo- logen Gebilde. — Jahrb. f. wiss. Bot., 16. 1885. SCHIMPER, W. Ph., Versuch einer Entwickelungsgeschichte der Torf- moose. — Stuttgart 1858. SCHLEIDEN, M. J., Grundzäge der wissenschaftlichen Botanik, 2. — Leipzig 1843. STAUFFACHER, H., Ueber Chlorophyllkörner und Erythrocyten. — Verhandl. Schweiz. Naturf. Ges., 93. Jahresvers., 1. 1910. STRASBURGER, E., Zellbildung und Zelltheilung. — Jena 1880. —>—, Die pflanzlichen Zellhäute. — Jahrb. f. wiss. Bot., 31. 1898. —»—, Typische und allotypische Teilung. — Jahrb. f. wiss. Bot., 42. 19035. WALDNER, M., Die Entwicklung der Sporogone von Andrecea und Sphagnum. — Leipzig 1887. WALKER, N., On abnormal cell-fusion in the archegonium; and on spermatogenesis in Polytrichum. — Ann. of Bot., 27. 1913. WEBBER, H. J., Notes on the fecundation of Zaria and the pollen tube apparatus of Gingko. — Bot. Gaz., 24. 1897. von WETTSTEIN, R. R., Handbuch der systematischen Botanik. — Leipzig und Wien 1911. 292 81. WILSON, M., On spore formation and nuclear division in Mnium hornum. — Ann. of Bot., 23. 1909. 82. —»—, Spermatogenesis in the Bryophyta. — Ann. of Bot., 25. 1911. 83. WOODBURN, W. L., Spermatogenesis in certain Hepatice. — Ann. of Börs N25: 01911; 84. YAMANOUCHI, S., Spermatogenesis, oogenesis and fertilization in Nephrodium. — Bot. Gaz., 45. 1908. ERKLÄRUNG DER TAF. 1. Sämtliche. Bilder sind mit REICHERTS homog. Imm. l/;g, Apert. 1;35 gezeiechnet, Fig: 10=—11, 13—16, 19; 21—22, 24—41 unter Anwendung von Okular 1, Fig: 19, 18, 23 mit Okular 3 und Fig. 12; 17, 2042-49 mit Okular 4 gezeichnet. Fig. 1—29 von Sphagnum squarrosum. Tetradenteilung. 1. Kern der Sporenmutterzelle in der Synapsis. 25. 2. Entwirrung des Synapsisknäuels. 2222. 3. Frähes Strepsinema. =E". 4—9. Strepsinemastadien. 4—35, second contraction-ähnliche Figuren; 6, STRASBURGERS Chromomeren sichtbar. Nicht alle Schlingen sind in den Figuren gezeichnet. 2222. 10. a, b. Zwei Schnitte derselben Sporenmutterzelle, der Kern in der Diakinese. 2352. 11. Etwas späteres Stadium als Fig. 10; der Kern sendet Ausschässe gegen die Chromatophoren aus und erscheint deshalb im Quer- schnitt dreieckig. =>. 12. Ausgewählte Gemini der Diakinese. 2222. 13. Bildung der heterotypischen Spindel. 22. 14—16. Heterotypische Spindeln im der Metaphase. 17. Ausgewählte Gemini der Metaphase, 2222. 18. Heterotypische Spindel in der Polansicht mit 20 Chromosomen. 19. "Anaphase der heterotypischen Spindel; der obere Pol diffus. =>. 20. Ausgewählte Chromosomen dieser Anaphase. 2222. 21—22. Telophase; die äquatorialen Anschwellungen verschmelzen zu grösseren Körpern. P2. 23. Telophase der heterotypischen Teilung; die Chromosomen etwas vakuolisiert. 2. 24. Homöotypische Teilung; zwischen den Spindeln die kinoplasmatische Plattestoane 25. Telophase der homöotypischen Teilung; die Spindeln derselben Ebene einander parallel. 222. 26. Telophase der homöotypischen Teilung; die kinoplasmatische Platte löst sich auf. 232. 27. Junge Sporen mit je einem Chromatophor. 1150 Se GA 2000 1150 EE 293 28. Sporenmutterzelle von Stadium der Fig. 10, den Chromatophor von oben zeigend. 2". 29. Die kinoplasmatische Platte vom Stadium der Fig. 24, in der zur vorigen heterotypischen Spindel senkrechten Ebene gesehen. 2352. Fig. 30—33 von Sphagnum squarrosum. Archesporzellen verschiedener Stadien, das Verhalten der Chromatophoren zeigend. 30. Zelle des neugebildeten Archespors mit vielen Chromatophoren. 1152 31. Archesporzelle eines etwas älteren Sporophyten mit mindestens 5 Chromatophoren (1 nicht sichtbar). 222 32—35. Zellen eines zweischichtigen Archespors. 32. Ruhestadium. 33. Der Chromatophor in der Teilung. 34. Prophase. 33. a, Metaphase; b, Telophase. Fig. 36—41 von Sphagnum acutifolium. 36. a, b, c. Zellen eines zweischichtigen Archespors. 252, 37. Kanalzelle eines jungen Archegoniums mit 8 ausgebildeten Kanal- zellen; Chondriosomen-ähnliche Körper sichtbar; wie 38—41 mit Chrom-Platina-Essigsäure fixiert. 2322. 38. Zentralzelle eines jungen Archegoniums mit 5 ausgebildeten Kanal- 1150 TS zellen. 222. 39. Stielzelle eines jungen Archegoniums, mit eben gebildeter Deckel- zelle. 252 40. Androgonenzelle eines jungen Antheridiums. 41. Zelle eines sehr jungen Blattes, dessen hyaline Zellen noch nicht gebildet sind. =. Fig. 42—48 von Sphagnum acutifolium. 42—47. Androzytenmutterzellen verschiedener Stadien, das Verhalten der Blepharoplasten zeigend. 2522. 1 48—49. Androzyten mit deutlichen Blepharoplasten. 2222 1150 Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 20 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915: BD. IH. DJ. BEOBACHTUNGEN UBER DIE SAMENENTWICK- LUNG EINIGER -ONAGRACEEN VON GUNNAR TÄCKHOLM Die Samenentwicklung der Onagraceen ist schon von mehreren Forschern studiert und durch deren Untersuchungen ist ein gutes Ma- terial zur Beleuchtung derselben herbeigebracht worden. Da sich aber die Entwicklungsgeschichte der untersuchten Vertreter der Familie in verschiedener Hinsicht als eine andere als die der Mehr- zahl der Angiospermen herausgestellt hat, ist es sehr wuänschenswert Aufschlässe zu gewinnen, inwiefern die vom gewöhnlichen Schema abweichenden Merkmale die ganze Familie kennzeichnen. Der vor-. liegende Aufsatz gibt einige Beiträge zu dieser Frage. Daraus wird hervorgehen, dass, wenn sich auch die bisher als charakteristisch angesehenen Merkmale im grossen und ganzen als konstant heraus- stellen, daneben aber andere recht interessante Erscheinungen bei der Embryosackentwicklung der Onagraceen auftreten können. Ich bin auch in der Lage, zwei neue Fälle unregelmässigen Entwick- lungsverlaufs steriler Samenanlagen zu beschreiben. Das Untersuchungsmaterial stammt grösstenteils aus einigen Gär- ten in der Umgebung von Stockholm. Vor allem möchte ich Herrn Direktor R. BILLSTRÖM för die Liebenswärdigkeit danken, mit der er mir seine Fuchsia-Kulturen zur Verfögung gestellt hat. Einige Arten wuchsen in dem Gewächshaus des hiesigen Botanischen Instituts. Fär die beiden Jussieuen bin ich meinem Freunde, Herrn Dr. phil. B. PALM, der sie auf Madagaskar fixiert hat, zu grossem Dank verpflichtet. Die letztgenannten sind bisjetzt erst vorläufig bestimmt. Als Fixe- rungsmittel diente die Zenkersche und in einigen Fällen die Flem- mingsche Flässigkeit. Die Präparate wurden in der Regel mit Hei- denhains FEisenhämatoxylin nebst Lichtgrän gefärbt. Der Pollen- schlauch trat sehr gut nach der Färbung mit Chlorzinkjod hervor. 295 Es sei mir gestattet, meinen Lehrern, Herrn Prof. Dr. G. LAGER- HEIM und Herrn Prof. Dr. O. ROSENBERG, fär das lebhafle Inte- resse, das sie stets meiner Arbeit entgegengebracht haben, hier meinen berzlichen Dank abzustatten. Jussieua cfr. villosa Lam. Die subepidermale Archesporzelle teilt sich und bildet dabei eine Schichtzelle und eine sporogene Zelle. Die letztere, die Embryo- sackmutterzelle, wird gross und kräftig, ehe noch die Teilung der Schichtzelle stattgefunden hat. Die erste Wand, die bei dieser Tei- lung erzeugt wird, kann sich periklin oder antiklin stellen. Durch wiederholte Teilungen der Schichtzelle entsteht eine dicke Wand- schicht oberhalb des Gametophyten. Die Epidermiszellen erfahren keine Teilung in perikliner Richtung. Obgleich in den jungen Sa- menanlagen nie mehr als eine sporogene Zelle beobachtet wurde, därften doch Ausnahmen von dieser Regel vorkommen können, denn in einer älteren Samenknospe fanden sich zwei befruchtete Embryosäcke, die, nach ihrer gegenseitigen Lage zu urteilen, zwei verschiedenen Embryosackmutterzellen und nicht zwei Megasporen derselben Tetrade ihren Ursprung verdankten. In Ubereinstimmung mit dem gewöhnlichen Verhalten bei den Onagraceen ist es fast immer die mikropylare Megaspore, die den Embryosack erzeugt (Fig. 1 a, b, c). Die drei unteren Tetraden- zellen werden in den meisten Fällen sämtlich desorganisiert und von dem heranwachsenden Sack verdrängt. Indessen tritt die Degene- ration nicht in den drei Zellen gleichzeitig ein, sondern bei Jussieua kann sich, wie bei Lopezia (TÄCKHOLM 1914) und Oenothera Lamarcki- ana (GEERTS 1909), häufig eine derselben, in diesem Fall im all- gemeinen die chalazale, auch dann noch erhalten, nachdem der junge Embryosack sich etwas vergrössert hat. Man findet mithin ziemlich häufig Tetraden, deren äussere Zellen, die mikropylare und die chalazale, beide herangewachsen sind, wo somit eine Konkur- renz stattzufinden scheint, welche von ihnen den Embryosack lie- fern werde. Fig. 1 b zeigt eine solche Tetrade; hier hat jedoch die mikropylare Megaspore schon die Oberhand gewonnen. Mit- unter kommt es aber vor, dass die chalazale bevorzugt wird und zum Embryosack auswächst (Fig. 1 d). Das letztgenannte Verhal- ten ist nach Davis (1910) bei Oenothera biennis eine häufige Erschei- nung. Wenn somit auch in manchen Fällen eine der unteren Tetradenzellen nicht sogleich degeneriert, wie dies bei den fär die 296 Embryosackentwicklung nicht bestimmten Megasporen der meisten Pflanzen der Fall ist, so ist es doch bei dieser Art selten, eine solehe Megaspore noch unterhalb des fertigen Embryosackes erhal- ten zu finden. In Fig. 1 f ist ein derartiger Fall abgebildet. Der Kern der Zelle hat sich in zwei geteilt. Bei Lopezia ist eine solche lange Erhaltung einer der unteren Tetradenzellen eine häufige Erschei- nung. Eine Teilung des Kerns kann aber auch in Megasporen vorkommen, die keinen erkennbaren Zuwachs zeigen. In einigen Fig. 1. Jussieua cfr. villosa. a—d Tetraden. e Fertiger Embryosack. /f Ndch eine Megaspore unter dem Embryosack ausgekeimt. — (272). Fällen wurden nämlich in dem etwas degenerierten Plasma der zweituntersten Tetradenzelle zwei Kerne beobachtet (Fig. 1 c). Die Megaspore war nicht vergrössert und die beiden Kerne sehr klein, kaum grösser als der Nucleolus des primären Embryosackkerns. Nachdem der Inhalt der drei unteren Tetradenzellen degeneriert und sie selbst von dem sich vergrössernden Embryosack zusammenge- presst sind, wird die Vernichtung derselben in den meisten Samen- 297 anlagen durch eine vollständige Absorption beendet. In dieser Hinsicht bildet diese Art eine Ausnahme von den vorher untersuch- ten Onagraceen. Während bei den letzteren deutliche Spuren der drei desorganisierten Megasporen als ein dunkelgefärbter Streifen unterhalb des Embryosackes zu sehen sind, findet man hier, ausser in den oben erwähnten seltenen Fällen, wo eine dieser Megasporen die Entwicklung fortgesetzt hatte, fast nie irgend welche derartige Anzeichen einer solchen langen Erhaltung der Megasporenreste. Zu bemerken ist, dass diese Erscheinung dagegen bei der anderen von mir untersuchten Jussieua-Art stets. vorkommt. Während des ersten Zuwachses des Embryosackes wandert der Kern nach dem mikropylaren Ende der keimenden Megaspore, und unterhalb desselben bildet sich eine Vakuole (Fig. 1 b u. c). Nach- dem der Kern seine erste Teilung erfahren hat, bleiben die beiden Tochterkerne während des ganzen Zweikernstadiums nebeneinander in dem oberen Teil des Sackes liegen (Fig. 3 d). Dieser schon von Anfang an entstehende Unterschied in der Ausbildung der beiden Pole war för sämtliche von mir untersuchte Arten charakteristisch (vergl. Fig. 8 g, 14 a u. b). Noch auffälliger als bei Jussieua trilt er bei den Galtungen hervor, bei denen der Sack eine sehr langge- streckte Gestalt besilzt, z. B. Boisduvalia und Godetia. Doch scheint dieses Verhalten der Kerne nicht allen vierkernigen Embryosäcken gemeinsam zu sein, die im ausgewachsenen Zustand eine ähnliche Polarität haben. Aus den Figuren, die ARNOLDI Von Codiaeum und Ceremanthus gezeichnet hat, geht hervor, dass hier im Zweikern- stadium die Kerne in entgegengesetzten Polen Platz nehmen. Bei Codiaeum scheint sich diese gleichartige Ausbildung der Pole sogar bis in das junge Vierkernstadium fortsetzen zu können. Der befruchtungsfähige Embryosack hat den gewöhnlichen vwier- kernigen Onagraceen-Typus (Fig. 1 e). Er ist bei dieser Gattung verhältnismässig kurz und breit, was zweifelsohne im Zusammen- hang damit steht, dass der ganze Nucellus hier eine ziemlich rund- liche Gestalt hat. Fär diejenigen Gattungen der Familie, die einen langgestreckten Nucellus besitzen, wie z. B. Boisduvalia und Gode- tia, -ist dagegen ein auffälliger Längenzuwachs des Sackes kenn- zeichnend. Der Pollenschlauch der Onagraceen verdient ein grosses Interesse wegen seiner auffallend kräftigen Ausdehnung im Gewebe der Sa- menanlage und seiner ungewöhnlich langen Persistenz. Bereits HOFMEISTER (1847) gibt treffend diese wichtigsten Charaktere des 298 Pollenschlauches dieser Pflanzen an. Er beschreibt, wie der Pol- lenschlauch von Oenothera-, Godetia- und Boisduvalia-Arten nach dem Eindringen in den Nucellus »seinen Durchmesser verdoppelt oder verdreifacht, während auch seine Membran sich beträchtlich ver- dickt>; er erwähnt den Reichtum desselben an Stärke, die lange Erhaltung im reifenden Samen und das Auftreten von Verästelungen. Frl. WERNER, die in einer 1914 erschienenen Abhandlung eine Reihe Pollenschlauchtypen verschiedener Onagraceen-Arten beschreibt, bringt dieses eigenartige Verhalten des Pollenschlauches in Verbin- dung mit der Aufgabe der Ernährung des Embryos. Auch die Art und Weise, wie der Pollenschlauch in die Samenanlage eindringt, ist von besonderem Interesse, weil in dieser Familie, wie die ge- nannte Autorin zeigt, Fälle vorkommen können, die ohne Zweifel als eine Art von Mesogamie oder Mesotropie (JuUEL 1911) zu betrach- ten sind. Bei einigen Arten tritt nämlich die Tendenz des Pol- lenschlauches hervor, den bei gewöhnlicher Porogamie vorkommen- den ektotropen Wachstumsmodus gegen einen mehr oder minder endotropen zu vertauschen. Statt aus dem Fruchtknotenraum in die Mikropyle einzudringen, durchwächst der Pollenschlauch in diesen Fällen das äussere Integument und mäöändet seitlich in den Mikropylenkanal. Wie unten gezeigt werden wird, gibt es in der Familie alle Ubergänge zwischen diesem Verhalten des Pollenchlau- ches und der typischen Porogamie. Von einer gewissen Bedeutung för die Art des Verlaufs des Pollenschlauches scheint die Gestalt und Insertionsart der Samenanlagen zu sein. In dieser Hinsicht verhalten sich nämlich verschiedene Gattungen verschieden. Bei den beiden untersuchten Jussieua-Arten liegt typische Poro- gamie vor. Die apotropen Samenanlagen sind so stark umgebogen, dass das äussere Integument an der Seite des Funiculus nicht aus- gebildet ist. An einem medianen Längsschnitt durch die Samen- knospe erscheint demnach die Mikropyle an der einen Seite vom Funiculus selbst begrenzt (Fig. 2 d). Da das äussere Integument sich ausserdem eng der Plazenta anschmiegt, kann der Pollenschlauch aus der letzteren fast direkt in die Mikropyle gelangen. Innerhalb der Samenanlage nimmt er in ausserordentlichem Grade an Volumen zu; speziell diese Art besitzt einen der kräftigsten Pollenschlauch- typen, die ich in der Familie beobachtet habe. Der Pollenschlauch geht dann in der Regel, während er allmählich etwas an Dicke abnimmt, geraden Weges nach der Spitze des Embryosackes. Be- merkenswert ist der offenbare Reichtum des Plasmas an membran- Fig. Endosperm (222). 299 bildenden Stoffen, was die sehr beträchtliche Verdickung der Wand des Pollenschlauches veranlasst. In der Art, wie sie TOMASCHEK (1889) an känstlich hervorgerufenen Pollenschläuchen von Colchi- cum autumnale beschrieben hat, kann die Verdickungsschicht an > r o 0? TS) 2 13 N SÅ Xx Ch & b e 2 2. a—c Jussieua efr. villosa. a—Db Pollenschläuche (232), ec Embryo und d—e Jussieua efr. suffruticosa. d Samenanlage mit befruch- tungsfähigem Embryosack (2T2). e Pollenschlauch 2529, einzelnen Stellen die Gestalt von nach innen gerichteten, leisten- das (Fig. artigen Hervorragungen und Einfaltungen annehmen. Auch kann Plasma aus Membransubstanz gebildete Pfropfen abscheiden 2 b). Eine besondere Erwähnung verdient die Querwand, die 300 bei jeder befruchteten Samenanlage im Pollenschlauch im Niveau des Nucellusscheitels zu beobachten ist (Fig. 2 a). Diese charak- teristische Membran erstreckt sich aber, wie es eine ganze Schnitt- serie zeigt, nicht durch das ganze Lumen des Pollenschlauches, sondern die Plasmamassen oberhalb und unterhalb derselben stehen durch eine Öffnung miteinander in Verbindung (Fig. 2 b). Um diese konstante Erscheinung zu erklären, könnte man sich etwa vorstellen, dass der Pollenschlauch beim Eindringen in den Nucel- lus, also beim UÖUbergang aus dem ektotropen in den endotropen Wachstumsmodus, die den Nucellus umgebende Wand nicht mit dem ganzen dicken Ende, sondern nur an einer beschränkten Stelle durchbohrt habe, worauf er nachträglich auf seinen fräheren Um- fang angeschwollen sei; wenigstens spricht ein Bild wie Fig. 2 b fär diese Auffassung. Obgleich der Pollenchlauch bei dieser Artin der Regel unverzweigt bleibt, gibt es doch Samenanlagen, in denen er Fortsätze entsendet, die in und zwischen die Integumente ein- dringen. Ein derarltiger Fall ist in Fig. 2 a dargestellt. Bemerkens- wert ist die sehr beträchtliche Anschwellung einer der Fortsätze. Wir haben es in dieser Ausbildung des Pollenschlauches mit einem ähnlichen haustoriellen Typus zu tun, von dem Frl. WERNER bei Epilobium angustifolium ein so markantes Beispiel fand und den LoNGo (1903) för Cucurbita beschrieben hat. Die ungewöhnlich lange Er- haltung des Pollenschlauches in Verbindung mit dem heranwach- senden Embryo, die fär diese letztere Pflanzen angegeben ist, findet man nicht bei dieser Jussieua-Art wieder, sondern hier scheint der reiche Inhalt des Pollenschlauches bereits verbraucht zu sein, wenn die befruchtete Eizelle sich zu teilen anfängt. Es wäre nicht undenk- bar, dass diese käörzere Lebensdauer des Pollenschlauches mit der Tatsache in Verbindung steht, dass bei Jussieua der bei Epilobium-, Clarkia- und Boisduvalia-Arten beobachtete und dem Pollenschlauch zur Nahrung dienende reiche Vorrat an Stärke im oberen Teil des Nucellus fehlt. Dass die befruchtete Eizelle anfänglich von dem Pollenschlauch ernährt wird, lässt sich aus der Erscheinung schliessen, dass letzterer nach der Befruchtung grosse Mengen Körner enthält, die wie Stärke reagieren. Auf einer etwas spä- teren Stufe, wenn das Plasma des Pollenschlauches schon ange- fangen hat zu degenerieren, findet man noch den dunkeigefärbten Teil desselben, der im Embryosack dicht an der Eizelle liegt (Fig. 2 a, b, c), von solehen Amylumkörncehen geföällt. Fär die Ernäh- rung des Embryos in noch späteren Stadien der Embryonalentwick- 301 lung scheint jedoch der Pollenschlauch wegen der frähen Degene- rierung seines Plasmas nicht unmittelbar zu sorgen. Die ersten Teilungen des Endospermkerns verlaufen sehr schnell, so dass mehrere Endospermkerne im Plasma des Sackes zu finden sind, noch ehe die Eizelle sich geteilt hat (Fig. 2 a). Die Wandbildung im Endosperm fängt schon an, während das Embryo noch ziemlich klein ist, und setzt zuerst in der nächsten Umgebung des letzteren ein (Fig. 2c). Am Grunde des Embryosacks bildet das Endosperm eine dickere Schicht von dichtem Plasma mit mehreren Kernen. Diese Kerne unterscheiden sich von den öäbrigen durch ihre bedeu- tendere Grösse, ihre oft unregelmässige Gestalt und reichliche An- häufung des Chromatins. In diesem Teil des Endosperms war in elwas späteren Stufen noch keine Wandbildung zwischen den Kernen zu beobachten. Ob diese basale Endospermfällung jemals von Membranen aufgeteilt wird, ist es mir nicht gelungen festzustellen, da noch ältere Stadien in meinem Material fehlten. Eine solche Ausbildung des chalazalen Endosperms war sämtlichen von mir untersuchten Onagraceen eigentämlich. Dieselbe Erscheinung ist noch fär eine andere Gattung der Familie, Oenothera (RENNER 1914) beschrieben: >»... die grösste Endospermmasse bildet sich in dem engen Chalazaende des Embryosackes. Hier ist an Stelle des dännen Plasmabelages eine vollständige Plasmafällung vorhanden, die zahl- reiche Kerne einschliesst>. Wir haben es in dieser verschiedenen Gestaltung der oberen und der unteren Regionen eines von Anfang an gleichartigen nuclearen Endosperms mit einer Erscheinung zu tun, die för mehrere Pflanzen verschiedener Familien erwähnt ist, z. B. Rosaceen, Mimosaceen, Papilionaceen, Polygonaceen und Urtici- floren. In seiner Urticifloren-Abhandlung schreibt MODILEWSKI (1908) den betreffenden hypertrophierten Kernen des basalen Endosperms eine besondere haustorielle Funktion zu: >»Die zarten Zellen des Nucellus aber, welche dem Embryosack als Nährmaterial zur Ver- fögung stehen, genögen nicht, und deshalb entstehen im antipodalen Teile die haustoriell funktionierenden Endospermkerne. :Solche Endospermkerne wurden bei Urtica cannabina, Urtica urens, Urtica pilulifera, bei Dorstenia contrayerva, Dorstenia drakeana und Humulus japonicus beobachtet. Sie können wahrscheinlich nicht nur die quantitative Vergrösserung der Nahrungszufuhr verursachen, sondern haben auch eine qualitative Funktion, nämlich eine chemische Um- wandlung der Stoffe, herbeizufähren und die letzteren in eine fär die Ernährung der oberen Endospermkerne und des Embryos mehr 302 geeignete Form zu bringen>»>. Er vergleicht die ernährungsphysiolo- gische Aufgabe dieser »Haustorialkerne» des Endosperms mit der- jenigen der Antipoden gewisser Pflanzen, z. B. Aconitum Napellus. Indessen lässt sich natärlich nicht sagen, sei es fär jene oder fär diese, von welcher besonderen Art die Funktion sei. Das Hypertro- phieren der Kerne braucht ja nicht auf erhöhte Leistungsfähigkeit zu deuten; es könnte die Folge von Ubernährung sein und stellt sich vielfach als Zeichen beginnender Degeneration heraus. Dies ist bekanntlich Huss” Auffassung von den stark vergrösserten Antipoden und Antipodenkernen der Ranunculaceen. Uber die hypertrophierten Endospermkerne spricht Frau JACOBSSON-STIASNY (1914 p. 17) die- selbe Ansicht aus: »Andererseits erscheint eine Hypertrophie der Kerne wobhl als eine durch den starken Nahrungsstrom bedingte Degenerationserscheinung, kann aber nicht als notwendiges Kenn- zeichen eines Haustoriums aufgestellt werden», und sie sagt weiter (p- 20): »es erscheint wohl fraglich, ob die durch Ubernährung stark angeschwollenen, vielfach Zeichen von Degeneration zeigenden Haus- torialkerne diese Fähigkeit (d. h. die Nährstoffe chemisch umzu- wandeln), wenn äberhaupt in erhöhtem Masse, so in so vorzäglichem Grade besitzen, dass man sie als einen fär diese Funktion geeigneten Apparat bezeichnen kann, während man die Wirksamkeit der nor- malen ganz vernachlässigt>. Die Verfasserin findet es willkärlich, die vergrösserten basalen Endospermkerne, wie es MODILEWSKI tut, als spezifiseh haustoriell zu bezeichnen. Sie will vielmehr den ganzen Embryosack mit seinem gesamten Wandbelag als ein Haus- torium, ein Makrosporenhaustorium, auffassen und nimmt an, dass zwischen den haustoriellen und den normalen Endospermkernen funktionell höchstens wohl nur ein quantitativer Unterschied bestehe. Wenn man aber auch keine prinzipielle Verschiedenheit in der Tätigkeit der beiden Kernformen annimmt, kann man doch in rein morphologischer Hinsicht natärlich von einem haustoriellen Typus der chalazalen Endospermkerne sprechen. Diese finden sich ja nach der Bezeichnungsweise der genannten Verfasserin in einem Makro- sporenhaustorium und erfahren hier die för Haustorialkerne charak- teristisehen Veränderungen. Es muss vielleicht hervorgehoben werden, dass bei den Onagraceen das untere Ende des Embryosackes die erwähnte Ausgestaltung des Endosperms auch unabhängig von irgend welcher Streckung nach der Chalaza hin erhält. Bei manchen Gattungen, z. B. Epilobium und Godetia, ist ein Zuwachs des Em- bryosackes in dieser Richtung von Anfang an ausgeschlossen, da er 303 schon seit seiner fräöhesten Entwicklungsstufe an die Hypostase grenzt (Fig. 7 b). Jussieua cfr. suffruticosa DC. Obgleich diese Art hinsichtlich der embryologischen Verhältnisse im grossen und ganzen mit der vorigen tbereinstimmt, hat sie doch Fig. 3. Jussieua efr. suffruticosa. a—c Tetraden. d Embryosack im Zweikernstadium. e Ausgewachsener Embryosack. f Die zweite Megaspore erhalten. g Finfkerniger Embryosack. — (222 / einige kleinere, aber charakteristische Abweichungen aufzuweisen. Die Differenzierung der Embryosackmutterzelle scheint etwas lang- samer vor sich zu gehen, so dass die Schichtzelle Zeit hat, sich zu teilen, ehe noch die erstere einen ansehnlicheren Zuwachs gezeigt hat. Was die Keimungsvorgänge der Megasporen betrifft, herrscht hier eine völlige Ubereinstimmung mit der vorigen Art. Obschon 304 die mikropylare Tetradenzelle fast immer zum Embryosack wird (Fig. 3 a), kann doch eine der uöbrigen, besonders die unterste, anfänglich mit ihr konkurrieren (Fig. 3b u. c). In der zweitun- tersten sind, wie bei J. villosa, Fälle von Kernteilung beobachtet (Fig. 3 c). Der Inhalt der drei unteren Megasporen degeneriert in der Regel fräh (Fig. 3 a), aber Reste derselben erhalten sich noch nach der Befruchtung als dunkelgefärbter Streifen unterhalb des Embryosackes (Fig. 3 d—g u. 2e). In dieser Hinsicht weicht diese Art von der vorigen ab, stimmt aber mit der Mehrzahl der untersuchten Ona- graceen uberein. Mitunter kann sich auch bei J. suffruticosa eine der unteren Tetradenzellen im gesunden Zustand während der ganzen Embryosackentwicklung erhalten (Fig. 3f). In einem Falle konnte ich auch eine Erscheinung wahrnehmen, die ich bei Godetia Whit- neyi und häufiger bei Fuchsia wiederfand, nämlich das Vorkommen von zwei Polkernen (Fig. 3 g). Der Pollenschlauch weicht bei dieser Art in mehreren Hinsichten von dem der vorigen ab. Die kräftige Membranbildung, die die letztere kennzeichnete, fehlt, und der Pollenschlauch ist im Nucellusgewebe bedeutend dänner. Doch kommt die bei J. villosa nur selten beob- achtete Bildung von Fortsätzen hier regelmässig vor. ' Als fär diese Art besonders charakteristisch scheint die sehr beträchtliche An- schwellung zu sein, die der Pollenschlauch ausserhalb des Endostoms zwischen den Integumenten bildet (Fig. 2 e). Auf einer späteren Stufe, wenn das Plasma des Pollenschlauches aufgebraucht ist, entsteht hier im reifenden Samen ein grosser leerer Raum. Hinsichtlich der Ausdehnung der Fortsätze des Pollenschlauches lässt sich diese Art am nächsten mit der von Frl. WERNER beschriebenen Oenothera tetraptera Vergleichen. : Die Verschmelzung des einzigen Polkerns mit einem männlichen Kern ist in einem Falle beobachtet worden. Der primäre Endosperm- kern besitzt anfänglich zwei Nukleolen, die später miteinander verschmelzen. Das Endosperm scheint sich etwas langsamer als bei J. villosa zu entwickeln. Boisduvalia densiflora. Die Embryosackentwicklung dieser Pflanze verläuft ganz normal nach dem Onagraceen-Schema. Die Embryosackmutterzelle ist eine einzige und die oberste Tetradenzelle liefert den Embryosack. Er- baltung einer der unteren Megasporen in lebensfähigem Zustand war nicht zu beobachten. Dagegen waren sie in desorganisierter 305 Gestalt als schwarze Streifen unter dem Sacke noch nach der Bil- dung des Endosperms erkennbar. Im Gegensatz zum Verhalten bei Jussieua erfähbrt die Samenanlage, gleich nachdem die Tetradentei- lungen abgeschlossen sind, einen sehr ansehnlichen Längenzuwachs; allein die Zahl der Parietalschichten vermehrt sich von sieben auf ungefähr zwanzig. Da der Embryosack mit dieser Entwicklung gleichen Schritt hält, bekommt er eine sehr langgestreckte Gestalt. Der einzige Polkern wandert am häufigsten hinab und verweilt auf der halben Höhe des Sackes. Bei Boisduvalia ist die Art der Krämmung der Samenanlagen eine ganz andere als bei Jussieua Beide Gattungen haben zwar apotrope Samenanlagen, aber während bei Jussieua die äussere Seite der Samenanlage, wo das äussere Integument am meisten entwickelt ist, sich nach innen nach der Plazenta zu richtet, geht sie bei Boisduvalia nach aussen auf die Fruchtknotenhöhle. Aus dem Vergleich der Figuren 2 d und 4 a geht diese Verschiedenheit sogleich hervor. Wegen der geringeren Krämmung der Samen- anlagen bei Boisduvalia ist das äussere Integument hier auch an der Innenseite als lippenförmiger Wulst entwickelt. Der Pollen- schlauch wird hierdurch genötigt, nach dem Austritt aus der Pla- zenta an der Basis des Funiculus eine Strecke im Fruchtknoten- raum zu verlaufen. Auf seinem Wege nach der Mikropyle schmiegt er sich, wahrscheinlich wegen chemotropischen Reizes (MivosHri 1894) dicht an jenen Integumentenwulst. Doch kommen häufig Fälle vor, die darauf hindeuten, dass der Verlauf des Pollenschlauches kein ausschliesslich ektotroper ist, sondern dass der letztere zum Teil in den Integumentenwulst hineindringt und denselben zum Teil vernichtet (Fig. 4 a). Wir haben es bei diesem Verhalten des Pollenschlauches mit einem Ubergangsfall zu den Verhältnissen bei Epilobium zu tun. Aus der Mikropyle geht der Pollenschlauch di- rekt nach des Spitze des Embryosacks. Verästelungen in die um- gebenden Geweben fehlen. Er ist verhältnissmässig dänn und auch seine Membran ist nicht dicker als die Zellwände des Nucellus. An dem Nucellusscheitel kann dieselbe FEinschnärung, die bei Jussieua villosa beschrieben wurde, beobachtet werden, und nach der Befruchtung findet man hier wie häufig bei jener Art (Fig. 2 b) eine kräftige Querwand im Pollenschlauch auf der Höhe der Embryo- sackmembran. Der Pollenschlauch scheint gesundes Plasma zu ent- halten, auch noch nachdem die Eizelle durch eine Reihe Teilun- gen einen kurzen Suspensor und eine Kugel von mehreren Zellen 306 erzeugt hat. Dieses anhaltende Weiterleben därfte der Polienschlauch den gönstigen Nahrungsverhältnissen im Nucellus verdanken. Im oberen Teil des letzteren sammeln sich nämlich bereits lange vor der Pollination grosse Mengen von Stärke an. Besonders sind die zentralen Zellreihen, durch welche sich der Pollenschlauch einen > Fig. 4. a Boisduvalia densiflora. Der Pollenschlauch dringt zum Teil in den Wulst des äusseren Integuments ein (222). b—e Epilobivm hirsu- tum. b Der Integumentwulst, der von -dem Pollenschlauch verdrängt wird, kommt zum Vorschein (TE c Der Pollenschlauchverlauf (222). d u. e Tetraden (£T0), f£ Epilobium angustifolium. Mesotropes Ein- dringen des Pollenschlauches. BStärkekörner im Nucellus (252) Weg bahnt, durch Reichtum an Stärkekörnern gekennzeichnet. Die Vorräte an diesem Nahrungsstoff sind jedoch so ansehnlich, dass bei weitem nicht alles draufgeht, um den Pollenschlauch während seines Zuwachses im Nucellusgewebe zu ernähren. Man findet nämlich in der Regel auch in älteren Samenanlagen reichliche An 307 häufungen von Stärkekörnern in den Nucelluszellen, welche die er- haltenen Pollenschläuche umgeben (vergl. Fig. 4 f). Diese grossen Mengen von Nährstoffen werden von dem Pollenschlauch allmählich aufgenommen und in den heranwachsenden Embryo transportiert. Der mikropylare Teil des Endosperms liegt dem jungen Embryo dicht an. In der chalazalen Region konnte keine Wandbildung beobachtet werden. Die Kerne dieser basalen Plasmafällung haben das Aussehen, das bei Haustorialkernen bekannt ist. Auf der Stufe der Embryonalentwicklung, wo ein kleiner zweilappiger Embryo zu sehen ist, treten in dem chalazalen Endospermplasma riesige Kerne von höchst unregelmässiger Gestalt auf, die vielleicht durch Ver- schmelzung entstanden sind. Epilobium hirsutum. Bei dieser Art wurde in keinem Falle mehr als eine Embryosack- mutterzelle beobachtet. Die Degeneration des Plasmas der drei un- teren absterbenden Tetradenzellen kann bisweilen wie bei Jussieua ungleichzeitig erfolgen, so dass die zweite, die dritte oder die vierte Megaspore noch eine Zeit lang unverletzt bleibt (Fig 4 d u. e). Doch wurde bei dieser Art kein Fall gefunden, wo sich die völlige Erhaltung einer dieser Tetradenzellen bis zum Stadium des ausge- wachsenen Embryosackes erstreckte. In einem Präparat von Ep. Hornemanniti liess sich aber in einer Samenanlage die zweite Mega- spore noch nach der Befruchtung in völlig gesundem Zustande er- kennen. Als langen und engen Kanal mit dicken Wänden findet man bei Ep. hirsutum unterhalb des Embryosackes diese drei Tetra- denzellen häufig noch, nachdem die Endospermbildung eingesetzt hat. Der Embryosack ist von dem gewöhnlichen vierkernigen Typus. Die Samenlagen sind bei dieser Epilobium-Art ein wenig stärker gekrämmt als bei Boisduvalia densifltora, was zur Folge hat, dass sich das äussere Integument mit seiner nach aussen gewandten Lippe bis an die Plazenta erstreckt. Die Mikropyle wird dadurch nicht nach der Fruchtknotenhöhle hinaus, sondern nachb der Pla- zenta hin gerichtet. In seinem an den Funiculus grenzenden Teil ist das äussere Integument als kurzer Wulst ausgebildet (Fig. 4 b). Wie bei Boisduvalia densiflora scheint der Pollensechlauch an der Basis dieses Wulstes die Plazenta zu verlassen, aber statt wie bei dieser Art dabei in den Fruchtknotenraum auszutreten, durch- dringt er in der Mehrzahl der Fälle den Integumentwulst und 308 muändet etwas seitlich in den Mikropylenkanal. Häufig treibt er jedoch einen Fortsatz zwischen dem äusseren Integument und der Plazenta in die Fruchtknotenhöhle hinaus. Der Integumentwulst kann in verschiedenem Grade beschädigt werden. Häufig wird er völlig verbraucht (Fig. 4 c), aber mitunter bleibt er nahezu unverletzt, so dass der Pollenschlauch in normaler Weise durch die Mikropyle zu gehen scheint. Eine derartige Inkonstanz im Verlauf des Pollen- schlauches hat WinGE (1914) bei Humulus japonicus beschrieben, wo der Pollenschlauch, je nach dem Grade der Krämmung der Samenan- lagen, durch die Mikropyle oder durch das Integument dringt. Auch bei Cucurbita maxima (LoNGo 1903) kommen sowohl typische Poro- gamie als auch — bei einer Varietät — Fälle vor, wo der Pollenschlauch durch den an den Funiculus grenzenden Wulst des äusseren Inte- guments verläuft, also wie bei Epilobium. Wie unten näher erwähnt wird, fand ich schliesslich bei Clarkia elegans, die sich sonst als porogam herausstellte, einen Fall von ausgeprägter Mesotropie. Die mittleren Zellreihen der dicken Nucelluskappe, durch welche sich der Pollenschlauch einen Weg bahnen muss, sind vor der Befruchtung mit Stärke prall gefällt. Sonst findet man im Nucellus Stärkekörner nur in den dem Embryosack anliegenden Zellen; die Integumente enthalten sehr wenig Stärke. Der Pollenschlauch färbt sich im Gewebe der Samenanlage noch nach der Befruchtung mit Jodlösungen intensiv braunviolett, was wohl Reichtum an Stärke und ihren Derivaten andeutet. Die Erhaltung des Schlauches ist bei Epilobium andauernder als bei den vorigen Gattungen. Epilobium angustifolium. Was diese Art betrifft, will ich nur einige Bemerkungen äber das Verhalten des Pollenschlauches machen. Das Eindringen des letz- teren in die Samenanlage, der ungefähr dieselbe Gestalt und Lage wie bei E. hirsutum zukommen, wird von Frl. WERNER folgender- massen beschrieben: »Bei der Befruchtung wächst der Pollenschlauch nicht, wie dies gewöhnlich der Fall ist, direkt zur Mikropyle, son- dern er wächst von der Plazenta aus quer durch den Funiculus und die Integumente zum Nuzellusscheitel und von da in die Mikropyle. Daher sieht es oft so aus, als ob der Pollenschlauch von dorther in die Samenanlage eindränge. Er verbreitet sich in der Mikropyle und entsendet Fortsätze in das äussere Integument und in den Nuzellus, während die Spitze zum Embryosack wächst>. 309 Ich bin in der Lage, diese interessante Beobachtung im grossen und ganzen zu bestätigen. Ich will aber nur bemerken, dass ich in meinem Material keine Fälle gefunden habe, wo der Pollenschlauch auch das innere Integument durechbohrte und direkt zum Nucellus- scheitel gelangte. In Ubereinstimmung mit dem oben fär E. hirsutum angegebenen Verhalten durchdringt er statt dessen, nachdem er zur Samenknospe hinabgestiegen ist, nur denjenigen Wulst des äusseren Integuments, der dem Funiculus anliegt, und ergiesst sich von der Seite her in den Mikropylarkanal vor den Lippen des inneren Inte- guments. Hiernach passiert er in gewöhnlicher Weise zwischen den letzteren und erreicht die Spitze des Nucellus. Häufig werden die Scheitelzellen des inneren Integuments dabei verändert und be- kommen einen stark farbstoffspeichernden Inhalt (Fig. 4 f). Von der Anschwellung im Mikropylarkanal aus kann ein Fortsatz durch die Mikropylaröffnung entsendet werden, und auch an anderen Stellen treten mitunter derartige Verästelungen in die Fruchtknoten- höhle hinaus. Der Pollenschlauch hat aber bei weitem nicht immer einen Verlauf, der sich im Gewebe des äusseren Intleguments so endotrop verhält, wie es z. B. Fig. 4 f zeigt. Sehr häufig, ja sogar bei der Mehrzahl der Samenanlagen begräbt er sich weniger tief in den Integumentwulst; er steht nämlich während seines Verlaufs in dem letzteren zum grössten Teil mit dem Fruchtknotenraum in Beröhrung und zeigt dadurch Ubergänge zur gewöhnlichen Akro- tropie. In diesen Fällen wird häufig die Erscheinung beobachtet, dass der ausserordentlich dicke Pollenschlauch den Wulst des äusseren Integuments völlig verbraucht. Ein typisches porogames Eindringen kommt auch vor. Wenn man das Verhalten des Pollenschlauches bei Epilobiuwn klassifizieren will, wäre es wohl als schwach ausgebildete Meso- tropie zu bezeichnen. Der mesotrope FEindringungsmodus wird hier dadurch erreicht, dass der Pollenschlauch, statt am Rande des äusseren Integuments hin zu verlaufen und durch die Mikro- pylaröffnung einzudringen, sich durch den Wulst dieses Integu- ments Bahn bricht und von der Seite her in den Mikropylar- kanal gelangt. Unter den in der Literatur beschriebenen Bei- spielen dieser Erscheinung lädt in erster Linie Humulus lupulus (WINGE 1914) zum Vergleich ein. Hier verläuft der Pollenschlauch durch die beiden an ihrer Spitze zusammengewachsenen Integumente und mändet gleichfalls seitlich in den Mikropylarkanal. Eine etwas stärker hervortretende Mesotropie sind die Fälle, wo der Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 21 310 Pollenschlauch auf seinem Wege durch die Integumente etwas tiefer geht, so dass er den Nucellusscheitel direkt erreicht, ohne den Mikropylenkanal benutzt zu haben. Hier ist vor allem Ulmus (NAWA- SCHIN 1898, SHATTUCK 1905) zu nennen. Vielleicht gehören zu dieser Kategorie auch Cannabis (ZINGER 1898) und Celtis (MODILEWSKI 1908). Bei Cucurbita Pepo (LonGo 1903) gelangt der Pollenschlauch an den stark verlängerten Gipfel des Nucellus, nachdem er nur das äussere Integument durchdrungen hat. Bei Humulus japonicus (WINGE 1914) braucht er in den Fällen, wo er sich mesotrop verhält, dagegen nur das innere zu durchbohren, um die Nucellusspitze zu erreichen. Der Pollenschlauch bei Acer Negundo (RÖSSLER 1911) verhält sich etwas abweichend: er dringt, >von den Papillen des äussern Integuments kommend, schräg durch das innere Integument interzellular hindurch, verläuft dann in dem Zwischenraum zwischen Integument und Knospenkern und gelangt so auf die Oberfläche des Kernscheitels. Hier angelangt, beschreibt er noch einen kurzen bogenförmigen Weg auf der Oberfläche des Kernscheitels und dringt dann ins Innere des Knospenkerns, dem Embryosack entgegen»>. Eine noch ausgeprägtere Mesotropie kommt schliesslich in solchen Samenanlagen zum Vorschein, wo der Pollenschlauch unter Vermei- dung sowohl der Mikropyle als auch des Nucellusscheitels in das obere Ende des Embryosackes eindringt, ohne jedoch vorher den- jenigen Umweg nach der Chalaza zu machen, der den basitropen Typus kennzeichnet. Hier ist Hippuris (JUEL 1911) zu nennen. Auch bei Sibbaldia procumbens (ALBANESE 1904), der die Mikropyle fehlt, dringt der Pollenschlauch nach einem kurzen Verweilefi in der Ovularialhöhle mesotrop in die Samenanlage ein und verläuft dann durch das Integumentgewebe bis in den Eiapparat. Der Eintritt des Pollenschlauches in die Samenknospe findet hier im Niveau der halben Höhe des Embryosackes statt, und Sibbaldia bildet somit einen Ubergang zur Alchemilla arvensis (MURBECK 1901), die zwar ausgeprägt basitrop aber doch nicht typisch chalazogam ist. Die Behauptung, das Eindringen des Pollenschlauches in die Samenanlage unter Vermeidung der Mikropylaröffnung und der endotropischer Verlauf derselben im Integumentgewebe seien ein bei den Angiospermen ursprängliches Merkmal von phylogenetischem Interesse, hat sich als wenigstens zum Teil unrichtig herausgestellt, seitdem diese Erscheinung bei Pflanzen verschiedener und zum Teil hochstehender Familien beobachtet worden ist (vgl. oben er- wähnte Beispiele der Mesotropie). Nicht nur der typischen Chalazo- 311 gamie sondern auch Fällen mesotropen Eindringens des Pollen- schlauches, nämlich bei Ulmus (NAWASCHIN 1898) und Cannabineen (ZINGER 1898), ist eine solche phylogenelische Bedeutung zuge- schrieben worden. Die Meinung ist von diesen Autoren ausge- sprochen, dass der mesotrope Durchgangsmodus bei diesen Pflanzen nicht nur morphologisch, sondern auch phylogenetisch als Ubergang von Chalazogamie zu Porogamie anzusehen sei. Von anderen Ver- fassern (z. B. HALLIER, MURBECK, LONGO, COULTER und CHAMBERLAIN ÅLBANESE, JUEL) ist dagegen der endotrope Verlauf des Pollen- schlauches ausschliesslich oder in speziellen Fällen als eine Erschei- nung späteren Datums gedeutet worden. Was die Onagraceen be- trifft, lässt sich, wie oben geschildert ist, bei Boisduvalia und Epilo- bium die Tendenz des Pollenschlauches spären, den ektotropen Ver- lauf abzukärzen. Bei jener verläuft der Pollenschlauch noch gröss- tenteils durch die Fruchtknotenhöhle, bei diesem ist das ektotrope Vordringen in mehreren Fällen darauf beschränkt, den Mund des inneren Integuments zu passieren. Es liegt kein Grund vor anzu- nehmen, dass diese Tendenz von phylogenetischer Bedeutung sei. Sie ist wohl eher als eine sekundäre Erscheinung zu betrachten, die vielleicht mit der eigentämlichen haustoriellen Tätigkeit des Pollenschlauches dieser Familie in Verbindung steht. Um den endotropischen Wachstuamsmodus physiologisch zu erklären, sind verschiedene Hypothesen erschienen. NAWASCHIN (1895) hat die Meinung ausgesprochen, dass dem Pollenschlauch, wenn er in die Samenanlage endotrop eindringt, die Fähigkeit, durch Hohlräume zu wachsen, nicht zukomme. Durch direkte Experimente haben aber LonGo (1903) und ALBANESE (1904) gezeigt, dass dem Pollenschlauch auch solcher Pflanzen diese Fähigkeit nicht fehlt. Dass der unnormale Eintrittmodus des Pollenschlauches in die Samenknospe nichts mit einer solehen Unfähigkeit, durch Hohlräume zu wachsen, zu tun hat, darauf deutet auch das Ver- halten bei Hippuris (JUEL 1911), deren Pollenschlauch, bevor er in die Samenanlage mesotrop eindringt, eine ganze Strecke durch den Fruchtknotenraum verläuft. Auch bei Sibbaldia (ALBANESE 1904) tritt er zunächst in die Ovularialhöhle ein, um dann in das Gewebe des Integuments einzudringen; bei Acer Negundo (RÖSSLER 1911) verläuft er dagegen erst endodrop durch das innere Integument und dann ektotrop auf der Oberfläche des Kernscheitels und bei Humulus japonicus (WInGE 1914) kommen schliesslich Fälle vor wo der Pollenschlauch sehr gut durch die enge Fruchtknotenhöhle 312 wächst, ehe er in die Samenknospe eintritt. Bei Epilobium kann natärlich eine solche Unfähigkeit sogar in Fällen typischer Meso- tropie nicht angenommen werden, da dem endotropischen Verlauf durch das äussere Integument ein ektotropischer im inneren Teil des Mikropylarkanals folgt und der Pollenschlauch ausserdem häufig Fortsätze in die Ovularialhöhle hinaus entsendet. LonGo (1903) sucht eine Erklärung des endotropischen Verlaufs zu geben, indem er annimmt, dass diese Erscheinung, in ähnlicher Weise wie bei der gewöhnlichen Ektotropie, von dem Vorhandensein besonderer Substanzen bestimmt wäre, die im Innern der Gewebe vorkämen und den Pollenschlauch chemotropisch leiteten. Diese Annahme LonGo's will ÅLBANESE fär Sibbaldia wie auch för Ulmus, Betula u. a., Wo der Pollenschlauch »mechanisch>»> durch die Interzellulare verläuft, nicht bestätigen. Er glaubt stattdessen, dass die Veran- lassung för den Pollenschlauch dieser Pflanze, interzellular zu wachsen, »in dem Suchen nach dem leichtesten und zugleich kär- zesten Wege>» liege. Auch NAWASCHIN (1913) nimmt fär Juglans an, dass »von einem chemischen Reize, der die Wachstumsrichtung des Pollenschlauches bedingen soll, hier keine Rede sein kann. Hier wie äberhaupt innerhalb des Fruchtknotens der Juglans-Arten wächst der Pollenschlauch so lange, bis die Bedingungen färs Ernährungsbedärfnis hinreichen, und zwar stets nach der Richtung des geringsten Widerstandes, d. h. den vorhandenen Zellreihen bzw. Zellschichten entlang.> »Dieser Richtung entspricht aber be- kanntlich die der» Spaltbarkeit » des betreffenden Gewebekörpers; der Pollenschlauch wächst, folglich, nach der Richtung der Spaltbarkeit.» Was nun den abweichenden Verlauf des Pollenschlauches der Onagraceen betrifft, sei zunächst daran erinnert, dass der dicke Pollenschlauch hier, statt wie bei Sibbaldia und Juglans streng interzellular zu verlaufen, die in seinem Weg liegende Integument- zellen verdrängt und aufbraucht. Von einer rein mechanischen Leitung kann daher keine Rede sein. Das Eindringen in das Ge- webe des äusseren Integuments, das auch die Verkärzung des Weges zum Nucellusscheitel bewirkt, därfte hier als ein fräher Ausschlag der besonderen haustoriellen Tätigkeit, die dem Pollenschlauch in dieser Familie zukommt, gedeutet werden, und wird wohl durch dieselben Faktoren bedingt sein, welche die Pollenschlauchhau- storien auch sonst hervorrufen. Zmuletzt sei nur bemerkt, dass Frl. WERNERS Angabe, die Embryo- sackmutterzelle von Epilolium angustifolium sei eine subepidermale 313 Zelle, die wegen einer tangentialen Teilung der Epidermisschicht tiefer in den Nucellus hereinräcke, nicht zutrifft, denn bei dieser Pflanze wie bei mit grösster Sicherheit allen äbrigen Onagraceen entsteht die Embrosackmutterzelle erst, nachdem die subepidermale Archesporzelle eine Schichtzelle nach oben abgegeben hat, und die Epidermis erfährt wenigstens anfangs keine periklinen Teilungen. Godetia »Gloriosa» hort. (Haage & Schmidt). Bei dieser Form fand sich fast konstant ein mehrzelliges Arche- spor, oder nach COULTERS und CHAMBERLAINS Terminologie mehrere sporogene Zellen. Es trifft nämlich hier wohl stets ein, dass das eigentliche subepidermale Archesporium, im Gegensatz z. B. zu ge- wissen Rosaceen, einzellig ist. Sämtliche Embryosackmutltterzellen — die Zahl derselben täbersteigt im allgemeinen nicht fänf — sind somit durch Teilungen einer und derselben Zelle, nämlich der unteren Tochterzelle der primären Archesporzelle, entstanden. Die obere Tochterzelle der letzteren, die primäre Schichtzelle, teilt sich mehr- mals, wodurch eine grosse Anzahl von Wandschichten (Fig. 6 a) — in älteren Samenanlagen häufig zwischen 30 und 40 — zustande kommt. Die sporogenen Zellen liegen dadurch sehr tief in den Nucellus vergraben. Sie sind in der Tat bei dieser Gattung häufig die alleruntersten Zellen des Nucellus und grenzen unmittelbar an die Hypostase. Die einzelnen Embryosackmutterzellen halten während der Reifungsteilungen nicht gleichen Schritlt miteinan- der. In einer Samenanlage fand ich z. B. drei sporogene Zellen, von denen eine, die oberste, sich im Ruhestadium befand, die beiden unteren dagegen in der Synapsis bezw. im Spirem. Fig. 6 b stellt einen Komplex Embryosackmutterzellen dar, von denen die unterste schon eine Tetrade geliefert hat, die zweitunterste das Metaphasen- stadium zeigt, während die oberen in noch fräheren Stufen der Reduktionsteilung verweilen. Es sind immer die chalazalwärts gelegenen, die ihren oberen Schwesterzellen den Vorsprung in der Entwicklung abgewinnen. Obschon es in den meisten Fällen eine schwierige Sache ist, die Vorgänge in der Samenanlage physiologisch zu erklären, därfte es doch hier keinem Zweifel unterliegen, dass diese Erscheinung auf die in bezug auf Nahrungszufuhr vorteilhaftere Lage zuröckzufäöhren ist. Es ist nicht ohne Interesse, das Resultat dieser Konkurrenz der einzelnen sporogenen Zellen mit der Tat- sache zu vergleichen, dass sich in einer und derselben Tetrade die 314 Verhältnisse in dieser Hinsicht ganz anders gestalten. Wie aus Fig. 6a und b ersichtlich, wird nicht die chalazalwärts gelegene Mega- spore die bevorzugte, sondern die oberste. Der Nahrungsstrom scheint demnach hier keinen FEinfluss darauf auszutäben, welche Megaspore schliesslich den Embryosack liefert. Dass die äbrigen Embryosackmutterzellen, die der bevorzugten Tetradenzelle anliegen, einen ähnlichen Einfluss haben, därfte aus dem Grunde ausgeschlos- sen sein, dass sich ja auch bei denjenigen Vertretern der Familie, die nur eine einzige Embryosackmutterzelle besitzen, dieselbe Er- scheinung findet. Auch scheint sich die Konstanz dieser Erscheinung nicht zu ändern, wenn mehr als eine Tetrade der Samenanlage die Entwicklung fortisetzt; ich fand nämlich einige Male zwei Tetraden, die hinter einander lagen, und in beiden war die mikropylare Me- gaspore allein ausgewachsen. Dieses Merkmal, von dessen physio- logischer Bedingung sich noch nichts sagen lässt, ist somit bei manchen Onagraceen, und zwar den meisten untersuchten, so fest fixiert, dass weder der von der Chalaza aufsteigende Nahrungsstrom noch die jedesmaligen Einflässe eines umgebenden Archesporkom- plexes etwas daran ändern können. Die Ausnahmen in der Familie von dieser Regel werden unten in der Ubersicht besprochen. Nur eine der Megasporen setzt die Entwicklung bis zum fertigen Embryosack fort. Auch kommen Tetradenzellen, die sich eine längere Zeit nebst dem legitimen Sacke erhalten, nur selten vor. Der erste Zuwachs des Embryosackes ist durch eine auffällige Längs- streckung gekennzeichnet, die jedoch nur nach der Mikropyle hin gerichtet ist. Während des Zweikernstadiums liegen die beiden Kerne an der Spitze des schlauchförmigen Sackes. Der befruch- tungsfähige Embryosack ist von dem gewöhnlichen vierkernigen Typus. Uber die abweichende Entwicklungsvorgänge in sterilen Samenanlagen einer anderen Godetia » Gloriosa»-Form. Ausser dem Untersuchungsmaterial, worauf sich die jetzt gegebene Beschreibung grändet, hatte ich auch eine andere Fixierung, die sich in vieler Hinsicht anders verhielt. Die Pflanzen, von denen dieses Material eingesammelt war, waren in dem Garten gleichfalls als » Gloriosa>» bezeichnet. Die Samenanlagen waren zum Teil normal gebaut, zum Teil steril. Die Zahl der unfruchtbaren Ovula machte ein nicht unansehnliches 315 Prozent aus, aber die gesunden täberwogen doch. Beide Kategorien kamen in demselben Fruchtknotenfach nebeneinander vor. Die Entwicklung der normalen zeigte dieselben charakterischen Zäge wie bei der oben beschriebenen »Gloriosa»-Form. Es finden sich also hier an der Basis des Nucellus mehrere sporogene Zellen, die Fig. 5. Godetia »Gloriosa»-Varietät. a Der ganze Nucellus besteht aus Archespor und Epidermis. Junges Stadium (222). b Ein etwas älteres Stadium. Zwei Archespor- zellen in der Synapsis (222). c Zwei Archesporzellen mit unregelmässiger Lage (222 . sich etwas ungleichzeitig entwickeln, eine sehr grosse Zahl von Pa- rietalschichten und eine einzige Epidermisschicht (Fig. 6 a); nur einige der epidermalen Zellen an der Spitze des Nucellus können sich mitunter einmal periklin teilen. In diesen Samenanlagen bilden sich völlig normale Embryosäcke, die befruchtet werden. 316 Sehr eigentämlich ' stellen sich aber die Vorgänge in den sterilen Samenanlagen. Sie haben sämtlich dieselbe anomale Ausbildung erfahren. Fig. 5 a stellt einen ziemlich jungen Nucellus dar. Man findet, dass er aus zwei verschiedenen Geweben besteht, einem äusseren, das epidermalen Ursprungs ist, und einem inneren, dessen Zellen und Zellkerne bedeutend grösser sind und das durch dickere Membrane scharf von der Epidermis abgesetzt ist. Es unterliegt keinem Zweifel, dass dieser innere Zellenkomplex in seiner Gesamt- heit als ein Archesporium aufzufassen ist. Zu dieser Annahme wird man geföhrt nicht nur infolge des auffallend kräftigen Typs der Zellen und der erwähnten Dicke der äusseren Wände, die in dieser Hinsicht an Embryosackmutterzellmembrane erinnern, sondern vor allem wegen der Tatsache, dass, wie etwas ältere Stadien zeigen, jede beliebige Zelle des Komplexes die Reduktionsteilung anfangen kann. Man kann somit in solchen ein wenig grösseren Samenan- lagen innerhalb des deutlich begrenzten Epidermisrahmens hier und da Zellen im Synapsisstadium finden. In Fig. 5b kommen zwei derartige Zellen zum Vorschein. Eine andere Kategorie von Zellen als die beiden genannten gibt es nicht ausser vielleicht an der Basis des Nucellus, wo das Archespor von der Chalaza durch einige Schichten Zellen getrennt ist, die, obgleich sie dasselbe Aussehen wie die epidermalen Zellen haben, doch wohl nicht von der Epi- dermis abstammen. Dieser Bau der sterilen Samenanlagen weicht in auffälligem Grade von dem der gesunden ab. Wir finden bei jenen eine Epidermis, die, statt einschichtig zu bleiben, sich mehr- mals periklin teilt. Am lebhaftesten gehen diese Teilungen vor sich in dem oberen Teil des Nucellus. Die Längsstreckung des Nucellus, die in den normalen Samenknospen, was die mittlere Partie der- selben anbelangt, durch Vermehrung der Anzahl der Parietalschich- ten erfolgt (Fig. 6 a), wird hier nahezu ausschliesslich durch Ver- dickung der Epidermiskappe hervorgerufen (Fig. 5 b und 6 c). Dieser epidermale Zuwachs kann in älteren Samenanlagen so beträchtlich werden, dass die Nucellusspitze nicht selten in den Mikropylenkanal hinausdringt; das sonst enge Endostom erweitert sich, und der Nucellus verbreitert sich zwischen den beiden Integumenten (Fig. 6 d). Eine charakteristische Erscheinung ist der eingekerbte äussere Rand des Nucellusscheitels, der durch Hervorwölbung jeder einzelnen Zelle der äussersten Schicht zustande kommt. An den Längsseiten des Nucellus erfährt die Epidermis erst später perikline Teilungen, und sie zählt hier auch in älteren Samenanlagen nur wenige Schichten. 317 Wie das umfangreiche Archespor von Anfang an entsteht, daräber habe ich keinen Aufschluss bekommen können, da die jängsten Stadien der Samenenentwicklung in meinem Material fehlten. Ich begnöäge mich deshalb zu konstatieren, dass der ganze nicht-epider- male Nucellus sich ins Archesporgewebe gewandelt hat. Dieses Archesporium scheidet sich auch dadurch von dem der gesunden Samenanlagen, dass es keine Schichtzellen abgibt. In den jungen Stadien sind sämtliche Zellen und Zellkerne derselben von ansehn- licher Grösse. Es scheint deshalb, als wären sie alle fähig, die Re- duktionsteilung zu erfahren. Doch sind es in der Tat nur wenige, die in das Synapsisstadium eintreten. Dies därfte aber kaum der gegenseitigen Konkurrenz der Archesporzellen zuzuschreiben sein, sondern vielmehr denjenigen Einflässen, die die Unfruchtbarkeit der Samenanlagen verursachen und die unregelmässigen Wachstums- erscheinungen derselben hervorrufen. Der Zeitpunkt der Bildung der Sexualzellen, und zwar das Stadium der Reduktionsteilung, ist ja, wie es sich herausgestellt hat, in den meisten Fällen steriler Samenanlagen der kritisehste Punkt der Entwicklung. Die Mehrzahl der Archesporzellen erfährt weitere somatische Teilungen und verliert dabei allmählich das typische Aussehen eines Archesporiums. Die Zellen und die Kerne werden somit verhältnismässig kleiner. Einige Zellen werden von den anderen zusammengepresst, und es ist mit- unter schwer, in älteren Samenknospen die Grenze zwischen dem betreffenden Gewebe und der Epidermis zu bestimmen (Fig. 5 c). In der Regel findet man jedoch in der zentralen Region der älteren Ovula einen deutlich abgegrenzten Komplex von Zellen, die beträchtlich weitlumiger als die umgebenden epidermalen sind (Fig. 6 c). Auch in denjenigen Zellen, die die hetorotypische Teilung anfangen, trelen bald Störungen ein, und die weitere Ent- wicklung derselben wird gehemmt. In Fig. 5c ist das obere Ende einer Samenknospe dargestellt, wo beim Zuwachs ein paar Arche- sporzellen eine unregelmässige Lage bekommen haben; die hypo- dermale Mutterzelle, von welcher sie beide stammen, hat sich wahrscheinlich in besonderem Grade im mikropylarer Richtung gestreckt, und die periklinen Teilungen in den ausserhalb liegenden Epidermiszellen sind eingestellt worden. Es ist interessant zu beobachten, dass der beschriebene anomale Bau des Nucellus und vor allem der vollständige Ausfall des Game- tophyten nicht im mindesten auf die weitere Entwicklung der öbri- gen Teile der Samenanlagen einzuwirken scheinen. Die Integumente, 318 MER LIZ7r AT Zi FTV SERETAR SABIDAT RR; adl ip [2 CAR ST 0 fc SR 20 Co NA VR LIFE Sal Fig. 6. a, c u. d Godetia >Gloriosa»-Varietät. a Nucellus einer gesunden Samenan- lage. Vier Embryosackmutterzellen in Teilung (222). c Eine ältere sterile Samenan- lage. Die mittlere Region des Nucellus stammt vom Archespor her, das ibrige von der Epidermis (ET) d die Epidermiswucherung dringt in den Mikropylarkanal ein 130), bb Godetia »Gloriosa». Drei Embryosackmutterzellen und eine Tetrade (£22):. Zwei Embryosäcke, der obere befruchtet, der untere fänf kd e Godetia Whitneyi. kernig (122 ). 319 der Funiculus und die Chalazaregion bleiben auch auf späteren Entwicklungsstufen völlig normal gestaltet und die Hypostase er- hält ihr typisches Aussehen. Hier findet man nicht wie bei man- chen anderen Pflanzen, wo Sterilität auftritt, eine frähzeitige Schrumpfung der ganzen Samenanlagen. Die unfruchtbaren Ovula wachsen zu derselben Grösse wie die gesunden an. Auch in den ältesten Stadien, die ich in meinem Material antraf und in deren nahliegenden fertilen Samenknospen die Befruchtung vor sich ge- gangen war, schienen sie vwvöllig lebensfähig, und der Prozess der Schalenbildung var schon ein wenig vorgeschritten (Fig. 6 c). Nur wenige Seitenstäcke zu derartigen unregelmässigen Wachs- tumserscheinungen des vegetativen Elements der sterilen Samenan- lagen sind in der Literatur beschrieben. Sie werden unten in dem Kapitel äber die Fuchsia-BRasse »Marinka» näher erwähnt. Hier sei nur an das Verhalten bei Cytisus Adami (TiIScHLER 1903) erin- nert, wo eine ähnliche Nucellarsprossung wie bei dieser Godetia- Form vorkommlt. Was die Ursache der Sterilität der jetzt beschriebenen Samenan- lagen betrifft, kann ich mich nicht mit Bestimmtheit daräber äus- sern. Ich bin jedoch geneigt anzunehmen, dass im vorliegenden Falle Einflässe äusserer Faktoren, wie z. B. die Einwirkung der Kultur, kaum in Betracht kommen können. Die Pflanzen wuchsen in der unmittelbaren Nähe der zuerst beschriebenen »Gloriosa» und einiger anderen unten erwähnten Formen derselben Gattung; keine von diesen haben aber sterile Samenanlagen. Ich finde es deshalb wahrscheinlich, dass bei der betreffenden Rasse die Unfruchtbarkeit der Ovula, die sich in einer so eigentämlichen Weise äussert, durch ihre mutmassliche Bastardnatur bestimmt sein könnte. Godetia Whitneyi. Auch bei dieser Art kamen in fast allen Samenanlagen mehrere sporogene Zellen vor, die an der Basis des Nucellus gelegen waren. Die Zahl derselben öbersteigt in der Regel nicht sieben. Sie treten gleichzeitig in das Synapsisstadium ein (Fig. 7 a). Die generative Region des Nucellus erfährt im Gegensatz zur vegetativen eine sehr langsame Entwicklung. Man findet demzufolge häufig mehr als dreissig Parietalschichten entwickelt, während noch die Embryo- sackmutterzellen in der Synapsis verweilen. Obgleich im allgemei- nen nur eine der letzteren die Entwicklung -fortsetzt, konnten doch 320 in ein paar Samenanlagen zwei ferlige Embryosäcke beobachtet werden, die nach ihrer ganz parallelen, seitlichen Lage zu urteilen, wahrscheinlich verschiedenen Embryosackmutterzellen entstammten. In Fig. 6 e ist ein anderer Fall abgebildet, wo zwei Embryosäcke hintereinander liegen. Hier spricht freilich nicht die gegenseitige Lage gegen die Möglichkeit, dass die Embryosäcke aus Makrospo- ren derselben Tetrade entwickelt wären, aber wegen der Tatsache, dass in allen in der Familie beobachteten Fällen von zwei ausge- keimten Tetradenzellen gleichen Ursprungs stets nur eine davon das befruchtungsfähige Stadium erreicht, därften wohl auch hier ver- schiedene Mutterzellen anzunehmen sein. Darauf deutet ebenfalls die etwas seitliche Verschiebung des oberen Endes des unteren Embryosacks, denn eine derartige Erscheinung wurde bei den Ona- graceen nie in Fällen mehrerer erhaltenen Megasporen derselben Tetrade wahrgenommen. Der letztgenannte Embryosack stellt aus- serdem den einzigen bei dieser Gattung beobachteten Fall von einem abweichenden Bau des fertigen, unbefruchteten Gametophyten dar. Wie aus der Figur ersichtlich, finden sicb hier gegen die Regel zwei freie Kerne. Meines Erachtens stammen sie von dem Pol- kern ab, der durch irgend welche Einflässe zur Teilung gebracht worden ist. Der obere Embryosack ist schon befruchtet. Godetia sp. Es ist interessant zu konstatieren, dass die Anzahl der sporoge- nen .Zellen bei so nahe verwandten Formen wie den einzelnen Godetia-Arten sich ganz verschieden verhält. Sowohl der G. »Glo- riosa> als der G. Whitneyi kamen, wie oben erwähnt wurde, fast konstant mehrere — im allgemeinen drei bis fönf — Embryosack- mutterzellen zu. Bei der vorliegenden Art wurde wiederum in allen untersuchten Samenanlagen nur eine einzige gefunden, und dieselbe Beobachtung konnte auch bei G. amoena gemacht werden. Es scheint, als ob das Vorhandensein einer oder mehrerer Mutterzellen ein Charakteristikum der betreffenden Arten von fast systematischem Wert wäre. Dagegen därfte wohl dieses Verhalten hier kaum ein Interesse bieten in bezug auf die Phylogenie, wie dies bei anderen Pflanzengruppen von mehreren Autoren angenommen wird. Sollte dieses oder jenes Merkmal als das ursprönglichste in der Reihe der Onagraceen anzusprechen sein, so därfte es jedenfalls die einzige Embryosackmutterzelle sein. Wenn auch bezäglich der ganzen 321 Stammesgeschichte der Pflanzen ein Komplex sporogener Zellen älter ist, so könnte doch ein solcher hier, wie höchst wahrschein- lich bei manchen anderen Pflanzenreihen, als ein sekundär ent- standenes Merkmal auftreten. Die Embryosackmutterzelle ist die unterste Zelle des Nucellus (Fig. 7 b). Sie grenzt unmittelbar an die Hypostase, und man fin- det sie sogar häufig etwas in dieses Gewebe eingesenkt. In dieser Hypostasentasche kann man auf älteren Stufen die drei desorga- nisierten unteren Megasporen beobachten. Beim Zuwachs streckt sich die Embryosackmutterzelle und später der Embryosack nur in mikropylarer Richtung. Während der Tetradenteilungen ist in sehr zahlreichen Samenanlagen eine Verzögerung der Teilungsvor- gänge in der unteren Dyadenzelle wahrzunehmen. Godetia amoena. Auch bei dieser Art wurde nur eine einzige Embryosackmutter- zelle gefunden. Sie stösst aber nicht, wie bei der vorigen, direkt an die Hypostase. Der dunkelgefärbte Streifen der degenerierten Makrosporen wird deshalb durch einige Schichten gewöhnlicher Nucelluszellen von diesem Gewebe getrennt. Die Entwicklung der Embryosackmutterzelle erfolgt bei dieser Art wie auch bei der vo- rigen etwas rascher, als bei G. Whitneyi der Fall ist. In den Sa- menanlagen der letzteren konnten wie erwähnt häufig etwa dreissig Parietalschichten ausgebildet sein, während die Embryosackmutter- zellen noch im Synapsisstadium verharrten; bei jenen zählt man deren aber noch im jungen Einkernstadium des Embryosackes nur ungefähr zwanzig. Die Samenknospen bei G. amoena erscheinen demzufolge auf einer bestimmten Entwicklungsstufe verhältnismässig kleiner als bei G. Whitneyi. Bei der vorliegenden Art erfahren die Epidermiszellen des Nucellusscheitels häufiger als bei den vorher beschriebenen Godetia-Arten eine perikline Teilung, wodurch eine zweischichtige Epidermiskappe entsteht. Mit Ausnahme der geschil- derten und als bastardenartig bezeichneten G. »Gloriosa»-Rasse, wo sich aus der Epidermis ein ausserordentlich mächtiges Gewebe ent- wickelt, wurden unter den untersuchten Vertretern der Familie nur bei Fuchsia solehe nachträglichen periklinen Teilungen in der epi- dermalen Wandschicht beobachtet. In bezug auf die Embryosackent- wicklung entspricht 'diese Art völlig dem Onagraceen-Typus. Der 322 befruchtungsfähige Embryosack hat wie in der ganzen Gattung eine sehr langgestreckte Gestalt. Clarkia. Von dieser Gattung wurden (C. pulchella und C. elegans unter- sucht. Hinsichtlich der Gametophytenentwicklung folgen sie genau Fig. 7. a Godetia Whitneyi. Vier Embryosackmutterzellen (£72). b Godetia sp. Die Embryosackmutterzelle grenzt an die Hypostase (242). cu. d Clarkia pulchella. c Leitstrang im Nucellus zwischen der Hypostase und dem Embryosack. Die un- teren degenerierten Megasporen als ein schwarzer Streifen erkennbar (222). d Flä- chenschnitt durch die Nucellusepidermis nach der Befruchtung (222), dem Onagraceen-Schema. Nur eine Embryosackmutterzelle ist vor- handen. Nie konnte die Keimung von mehr als einer Tetraden- zelle beobachtet werden. Dagegen erhalten sich die unteren Mega- sporen lange im desorganisierten Zustande. Obgleich diesen Arten in der Regel typische Porogamie zuzukommen scheint, liess sich aber bei C. elegans ein Fall von ausgeprägt mesotropem Eindringen des Pollenschlauches in die Samenanlage wahrnehmen. Der Pol- lenschlauch wuchs hier von der Plazenta aus quer durch das äus- sere Integument und drang zwischen die Lippen des inneren Inte- guments bis zur Nucellusspitze hinein, also ein Verlauf, der mit 323 dem in Fig. 4 f för Epilobium angustifolium abgebildeten sehr nahe ubereinstimmt. Wenn Frl. WERNER die besonderen Strukturen anzugeben sucht, durch welche bei den Onagraceen för die Ernährung des Embryos gesorgt wird, lenkt sie unter anderem die Aufmerksamkeit auf »die ununterbrochene Leilungsbahn>», die von den Hypostasenzellen und den stark veränderten Megasporen gebildet wird. Es därfte zutref- fen, sowohl dass das Vorhandensein der Hypostasenzellen als fär die Nahrungszufubhr des Embryosackes zweckmässig gedeutet wer- den kann als auch dass die desorganisierten unteren Tetradenzellen »wenigstens zum Teil bei der Leitung der Nährstoffe mitwirken»>. Es scheint aber, als ob den letztgenannten Zellen eine Bedeutung als Zuleitungsbahn hauptsächlich nur auf jängeren Stufen der Em- bryosackentwickling zuzuschreiben wäre. In älteren Stadien, wenn der Embryo erst angefangen hat sich zu entwickeln, sind sie häufig von den umgebenden Nucelluszellen sehr zusammengedräckt. Je- denfalls haben wobhl die letzteren för die Nahrungszufuhr eine min- destens ebenso grosse Bedeutung. Wie aus Fig. 7 c ersichtlich, kön- nen sie in vielen Samenanlagen sowohbl bei Clarkia als auch bei an- deren Vertretern der Familie eine besondere Ausbildung erfahren, wodurch sie sich deutlich als nahrungsleitende Zellen herausstellen. Es gibt aber, wie es scheint, andere Bahnen, in denen die Nah- rung dem Embryosack von der Chalaza aus zugeleitet wird. Frl. WERNER schreibt: »Von der Seite her können Nährstoffe nur schwer eindringen, da der ganze Nuzellus von einer kutinisierten Haut umgeben ist>. »Bei den Onagraceen bildet die innere Haut des inneren Integuments diese Embryodermis». Das Vorhandensein einer dortigen verdickten Membran schliesst aber nicht eine Nahrungs- zufubr zum Embryosack von der Seite her aus. Es stellt sich nämlich heraus, dass eben die am nächsten innerhalb dieser Wand gelegene Zellenschicht, also die Nucellusepidermis, sich zu einem leitenden Gewebe ausbildet, das sich unten der Hypostase an- schliesst. Die Umwandlung der Epidermiszellen in sehr langgestreckte Kanäle geht erst nach der Befruchtung vor sich. Dieser nahrungs- leitende Apparat scheint demnach während des Stadiums des heran- wachsenden Embryos zu funktionieren. Die Kerne der betreffenden Zellen nehmen auch eine längliche Gestalt an, wie man sie häufig in leitenden Zellen findet. Fig. 7 d stellt einen Flächenschnitt durch diese Epidermisschicht dar. Diese Erscheinung wurde nicht nur bei Clarkia, sondern auch bei Godetia, Boisduvalia, Epilobium und 324 Fuchsia gefunden. . Bei den beiden letztgenannten Gattungen kommt sie jedoch nicht in einer so typisechen Form wie bei Clarkia vor In diesem Zusammenhang seien auch einige Worte iber die Ausbildung der Hypostase bei den untersuchten Vertretern der Familie geäussert. VAN TIEGHEM (1901) beschreibt, wie die Lage dieser Zellenregion bei den einzelnen Gattungen derselben Familie eine verschiedene sein kann, und fäöhrt als Beispiele einige Euphor- biaceen-Gattungen an, wo die Hypostase auf verschiedener Höhe zwischen der Chalaza und dem Embryosack gelegen ist. Auch bei den Onagraceen finden sich Variationen, aber diese beziehen sich hier weniger auf die Lageals auf die Grösse, die Gestalt und die Zeit der Entstehung dieses Gewebes. Die Hypostase hat ihren Platz an der Chalaza zwischen den Ansatzstellen des inneren Inte- guments. Mitunter liegt sie ein wenig tiefer, wie z. B. bei Fuchsia fulgens, aber häufiger erstreckt sie sich in den unteren Teil des Nucel- lus hinein. Die Ausbildungsweise stellt sich bei den einzelnen Gat- tungen im grossen und ganzen als konstant heraus. Einige Formen ermangeln völlig jeder Andeutung der betreffenden Region. Zu dieser Kategorie gehören die beiden untersuchten Jussieua-Arten. Noch nach der Befruchtung findet man hier im Nucellus und in der . Chalaza nur Zellen mit dännen Wänden und lebendem Inhalt. Bei J. suffruticosa erstreckt sich von der Chalaza her bis zum Embryo- sack hinauf ein Verband von kleinen mit dichtem Plasma gefällten Zellen, die unmittelbar an das leitende Gewebe der Chalaza stos- sen. Fuchsia zeigt in der Regel eine schwache Ausbildung der Hypostase. FEinigen der untersuchten Rassen, z. B. F. procumbens und »Émile de Wildeman>», kommen vor der Befruchtung gar keine Hypostasenzellen zu. Bei diesen Formen erscheinen aber auf einer späteren Stufe der Samenentwicklung Zellen mit verdick- ten Membranen in der Chalazaregion. Bei F. fulgens tritt eine Wandverdickung schon vor dem Befruchtungsstadium in einzelnen Chalazazellen ein; später wird zwischen den Ansatzstellen des in- neren Integuments eine zusammenhängende Hypostasenschicht von konkaver Form erzeugt. Bei anderen Fuchsia-Rassen kann aber eine deutliche Hypostase schon frähzeitig, z. B. auf der jungen Ein- kernstufe des Embryosackes, beobachtet werden; dies war bei der Varietät >»Mr. Henry Robert» der Fall. Bei »Marinka» schliesslich scheint die Hypostasenbildung zu verschiedenen Zeiten einsetzen zu können. Oenothera biennis hat eine mächtige Hypostase, die einen langen Fortsatz in den Nucellus hinein sendet. Bei Boisdu- 325 valia densiflora bildet die betreffende Zellenregion bereits auf der Einkernstufe des Embryosackes einen ansehnlichen Querbalken an der Nucellusbasis. Forsätze in den Nucellus fehlen. Dagegen fin- det sich unterhalb der plasmareichen Zellen der Chalaza eine ein- zelne Schicht von Zellen mit verdickten Membranen und degene- riertem Inhalt wie in der Hypostase. Die Entstehung der Hypostase findet bei Epilobium hirsutum etwas später als bei der vorigen statt, und zwar erst im Zweikernstadium; sie erhält aber dieselbe Gestalt wie bei dieser. Sämtliche untersuchte Godetia- und Clarkia-Arten sind durch eine kräftige Ausbildung der Hypostase gekennzeichnet. Die Differenzierung vollzieht sich auf einer frähen Stufe, bei Gode- tia Whitneyi z. B. konnte Wandverdickung und Exkretbildung in der betreffenden Region schon in solchen Samenanlagen beobachtet werden, in denen sich der Kern der Embryosackmutterzelle noch im Synapsisstadium befand. Die Hypostase verbreitet sich im Nucellus allmählich immer höher, und zwar so, dass die im basa- len TFeil desselben gelegenen Zellen, besonders die zentralen, sich in Hypostasenzellen umwandeln. Sie erhält demzufolge eine kon- vexe Gestalt. Lopezia coronatla hat dagegen im Ubereinstimmung mit den erwähnten Fuchsia-Formen vor der Befruchtung keine Hy- postase; erst im Endospermstadium bemerkt man an der Chalaza Zellen mit verdickten Membranen. Charakteristisch fär die Hypostasenzellen bei der Mehrzahl der untersuchten Arten sind, ausser der Verdickung der Zellwände, auch die Exkretmassen, die in denselben aufgespeichert werden und sie am häufigsten ganz auszufällen scheinen. Diese Substanzen neh- men auf späteren Stufen eine leuchtende gelbe Farbe an. Sie glei- chen meistens sehr denjenigen Stoffen, die sich ungefähr gleich- zeitig in der inneren Schicht des inneren Integuments und in der äusseren Schicht des äusseren anhäufen und die die Einleitung der Samenschalenbildung bezeichnen. Man beobachtet auch, dass das Hypostasengewebe sehr häufig mit den so veränderten Integument- schichten zusammenhängt (Fig. 6 c). Nicht selten findet man jedoch die dickwandigen Zellen der Hypostase leer. Als ein Glied in der Bildung der Samenschale darf wohl auch die Umwandlung der Lippen des inneren Integuments betrachtet werden, die nach der Befruchtung häufig zur Entstehung einer hypostasenähnlichen Region an der Spitze der Samenanlage fäöhrt, einer Art von Epistase (VAN TIEGHEM 1901). Die Wände der letzteren sind verdickt und gelb und die Zellen sind von Exkretmassen gefällt. Svensk Botanisk Tidskrift 1915 22 326 Die Lage und die Gestalt der Hypostase bei der Mehrzahl der untersuchten Onagraceen-Arten deuten, wie es auch das Aussehen der umgebenden Zellen in der Chalaza und in dem Nucellus tut, zweifelsohne darauf, dass sie, wie MaGnus (1913) annimmt, von einer gewissen Bedeutung fär die Nahrungszufuhr des Embryosacks ist. Unter dieser Zellenregion findet sich diejenige Schicht kleiner plasmareicher Zellen, die das leitende Gewebe des Funiculus ab- schliessen und sich während der ganzen Samenentwicklung unverän- dert erhalten. Das Vorhandensein einer derartigen Zellengruppe gibt MODILEWSKI (1908) för die ebenfalls mit einer Hypostase versehenen Urticaceen an. Die der oberen Fläche der Hypostase anliegenden Teile des Nucellus zeigen häufig eine ähnliche Ausbildung, indem die dor- tigen Zellen kleiner und plasmareicher als in dem öbrigen Nucel- lus sind. Dass die mittleren Zellenreihen dieser Region eine be- sondere Anpassung an ihre nahrungsleitende Funktion erfahren können, wurde schon oben erwähnt, und auch dass sich die epi- dermale leitende Schicht der älteren Samenanlagen der Hypostase anschliesst. Die Hypostase ist somit zwischen Zellenverbände ein- geschaltet, die offenbar im Dienste der Nährstoffleitung stehen. Dass sie selbst fär dieselbe Aufgabe geeignet sein därfte, lässt sich aus dem Umstand vermuten, dass sich bei ihrem Zuwachs in den Nucellus hinein vor allem die Zellen der zentralen Nucellusreihen, die ja die wichtigste Leitungsbahn sind, in Hypostasenzellen um- wandeln. Dadurch entsteht die stark konvexe Form der Hypo- stase, die z. B. Clarkia, Godetia und Oenothera biennis kennzeichnet. Es macht, nach derartigen Strukturen zu urteilen, den Eindruck, als wäre MaAGNnus' Annahme richtig, dass durch eine partielle Ver- holzung der Membranen in den Regionen, die zunächst das Nähr- material in den Embryosack leiten, grössere Garantien dafär ent- ständen, »dass die Verbindung zwischen dem leitenden Gewebe des Funiculus und dem Embryosack nicht durch absterbende Zellen gestört»> wird. Der Bau der Samenanlagen bei der parthenokarpen Fuchsia=Form >»Marinka»>. Die Parthenokarpie bei kultivierten Fuchsien ist eine seit alters beobachtete Erscheinung. Die einzelnen Rassen verhalten sich aber in dieser Hinsicht verschieden. Bei einigen können Befruchtung 327 und Samenentwicklung in normaler Weise vorsichgehen, bei an- deren werden dagegen zwar Frächte, aber nur taube Samen erzeugt. Eine solche parthenokarpe Rasse scheint »Marinka> zu sein. Die Exemplare, von denen das Material der vorliegenden Untersuchung eingesammelt wurde, trugen massenhaft grosse, schwarze Beeren, die aber völlig taub waren. Da aber mitunter, wie es die Unter- suchung an die Hand gab, völlig normale Embryosäcke entwickelt werden, därfte Samenbildung nach vorhergehender Befruchtung nicht ausgeschlossen sein. Doch fand ich in meinem Material kei- nen befruchteten Embryosack. Ich war nicht in der Lage, die ubrigen Fuchsia-Rassen, die ich embryologisch untersucht habe, daraufhin zu präfen, ob in jedem Fall Parthenokarpie vorlag oder nicht. Von den verschiedenen Typen parthenokarper Pflanzen, die TISCHLER (1912) in bezug auf den Entwicklungsverlauf der Samen- anlagen unterscheidet, stimmen die Fuchsien am besten mit Musa sapientum öberein. Es kommt also hier wie bei den Essbananen (vgl. auch D'AÅNGREMOND 1914) zum Teil zur Bildung eines nor- malen Embryosacks; schliesslich vertrocknen jedoch sämtliche Elemente der Ovula. In einer grösseren Anzahl der Samenanlagen aber tritt die Degeneration in einem fräheren Stadium der Gameto- phytenentwicklung ein und resultiert bei den meisten Rassen in ein vollständiges Obliterieren des Gametophyten. Unter den von mir untersuchten, ungefähr ein Dutzend betragenden Fuchsia-Formen hat sich aber »Marinka»> als interessanter als die öbrigen heraus- gestellt, weil sich hier die Degeneration der Sexualzellen sehr häu- fig in anderer Weise als durch unmittelbares Absterben derselben zeigt, und zwar durch sehr unregelmässige Wachstumsphänomene der Gametophytenregion, die ausserdem nicht selten von Hypertro- phierung der Nucelluszellen begleitet sind. Diejenigen Einflässe, die die Sterilität dieser Varietät verursachen und wohl in der Stel- lung der letzteren als Bastard und auch als Kulturpflanze zu suchen sein därften, rufen hier in der Entwicklung der Samenanlagen Störungen hervor, die auch in nahgelegenen Ovulen ein sehr ver- schiedenes Resultat herbeifähren können. In bezug auf diese ver- schiedenartigen Wirkungen des Sterilitätsfaktors auf den Gameto- phyten von »Marinka» können folgende Typen der Samenanlagen unterschieden werden: 1) Die Entwicklung des Gametophyten scheint von den störenden Faktoren wenig beeinflusst zu sein und resultiert in Embryosäcke, die bald normal und anscheinend befruchtungsfähig sind, bald 328 grössere oder kleinere Abweichungen von dem Normaltypus auf Wweisen. 2) Die Störungen verursachen eine frähzeitige, vollständige Hem- mung des Wachstums des Gametophyten, worauf letzterer verdrängt wird. 3) Der Zuwachs des Gametophyten wird durch die störenden Einflässe nicht gehemmt, fährt aber doch nicht zur Bildung ge- wöhnlicher Embryosäcke, sondern zu allerlei Anomalien. 4) Diese unregelmässigen Wachstumserscheinungen in der sexu- ellen Sphäre sind nicht selten von ähnlichen auch im Sporophyten- gewebe bedgleitet. Wie man in nahgelegenen Samenanlagen häufig verschiedene soiche Typen repräsentiert findet, so können auch verschiedene Entwicklungsstufen des Gametophyten nebeneinander vorkommen. Samenknospen mit normalen Tetraden finden sich demnach nicht selten an der Seite solcher, wo mehr oder minder regelmässige Embryosäcke ausgebildet sind. DANGERMOND (1914) erwähnt derar- tige Unterschiede in der Entwicklung nebeneinanderliegender Ovu- len von Musa sapientum. Bau der Samenanlagen, in denen eine vollständige Embryo- sackentwicklung vorkommt. In der Regel ist nur eine Embryosackmutterzelle vorhanden. In einigen Fällen konnte aber beobachtet werden, dass sich die sporo- gene Zelle geteilt hatte, so dass zwei oder mehr Megasporenmutter- zellen vorkamen. Fig. 8 a zeigt deren zwei, die einander parallel liegen, und Fig. 8 b zwei, die durch Querteilung entstanden sind. In einem Falle liessen sich zwei vollständige Tetraden wahrnehmen sonst scheint nur eine der Mutterzellen die Entwicklung fortzu- setzen. Wie bei Godetia (p. 321) kann auch bei dieser Gattung die Zahl der Wandschichten dadurch vermehrt werden, dass die Epidermis- schicht perikline Teilungen erfährt (Fig. 8 c). Die letzteren setzen aber immer erst nachträglich ein. Häufig gibt es im Nucellus etwa zehn Schichten Parietalzellen, ehe sich die Epidermis tangential teilt. Die epidermale Kappe an der Nucellusspitze bleibt aber stets von geringer Dicke, mit dem mächtigen Zellenkomplex verglichen, den die vom Archespor stammenden Schichtzellen bilden. Inwieweit Unregelmässigkeiten in der Bindung und dem Aus- 329 Fig. 8. Fuchsia »Marinka». a u. b Zwei Embryosackmutterzellen. c. Epider- miskappe. d Dyadenstadium. e Tetrade. f Die mikropylare Megaspore ent- wickelt sich weiter. g Embryosack im Zweikernstadium. hh Fertiger Embryo- sack. — (c 2£0, die äbrigen 272.) einanderröcken der Chromosomen während der Meiosis vorkom- men, daräöber kann ich mich leider nicht äussern, weil diese Sta- dien der Reduktionsteilung in meinem Material gar zu spärlich repräsentiert waren. Dass Erscheinungen dieser Art, die fär die Bildung der Pollenkörner der Fuchsien von BEER (1907) und Mc Avory 330 (1912) erwähnt sind, auch bei der Formierung der Megasporen vor- kommen können, sah ich in einigen Fällen bei der Rasse »Diadem>, deren Chromosomen während der Anaphase der heterotypischen Teilung ungleichzeitig nach den Polen zogen. In Fig. 8 d werden die beiden Tochterzellen der Embryosack- mutterzelle vorgeföhrt und Fig. 8 e stellt eine regelmässige Tetrade dar. In einigen Fällen konnten Tetradert beobachtet werden, wo die Wand der zweiten Teilung schief oder senkrecht zu der der ersten verlief. Eine derartige Tetrade einer anderen Rasse zeigt Fig: IA gg: Am häufigsten ist es die mikropylare Megaspore, die den Em- bryosack liefert (Fig. 8 f). Mitunter geht aber diese zu Grunde, und irgend eine der anderen Tetradenzellen wächst aus. Im nor- malen Zweikernstadium liegen die beiden Kerne an der Spitze des Sackes, wie dies aus Fig. 8 g hervorgeht. In diesem abgebildeten zweikernigen Embryosack haben jedoch die Kerne nicht das typische Aussehen; sie scheinen nämlich etwas äöbernährt zu sein. In Fig. 8 hist ein Embryosack des in der Familie gewöhnlichen Typs dargestellt. In meinem Untersuchungsmaterial war es jedoch eine ziemlich seltene Erscheinung, dass die Embryosackentwicklung in einen derartigen, völlig normalen Sack resultierte. In der Mehrzahl der Fälle wiesen die fertigen Embryosäcke allerlei Abweichungen von diesem Typ auf. Die Unregelmässigkeiten konnten ihren Ursprung zwei Umständen verdanken, teils der Einverleibung einer oder mehrerer der unteren Tetradenzellen in die Sphäre des Sackes, teils Uberzähligen Teilungen in dem eigentlichen Embryosack. Eine grosse Auswahl derartiger Variationen lag mir vor; ich werde hier nur einige davon besprechen. Während es bei den vorher geschilderten Onagraceen-Arten nur in einzelnen Fällen zum Auswachsen der unteren Megasporen kommt, scheint dies bei der vorliegenden Fuchsia-Rasse die Regel zu sein. Die Zahl der auskeimenden unteren Tetradenzellen wechselt. Es lässt sich beobachten, dass diese extra Elemente des Gametophyten- gewebes einen korrelativen Einfluss auf die Grösse des eigentlichen Embryosackes ausäöben. Je umfangreicher die ersteren sind, um so mehr wird das Volumen des letzteren beeinträchtigt. Die Gestalt des ganzen Gametophyten bleibt somit stets ungefähr dieselbe. Man vergleiche z. B. miteinander die Figuren 8 h, 9 a, 9 b und 9 d. Auch bei anderen Fuchsien wurde dieselbe Erscheinung wahrgenom- 331 men (vgl. Fig. 15). Es lässt sich wohl annehmen, dass wenigstens die Hauptfunktion des chalazalen Teils des Gametophyten, mit oder ohne gekeimte Megasporen, dieselbe ist, nämlich als Leitungs- bahn för die Nährstoffe zu dienen. Wo das schlauchartige untere Ende des Embryosacks durch einen Megasporenschwanz ersetzt ist, wird diese Funktion häufig dadurch erleichtert, dass die Wände zwischen den aus den verschiedenen Tetradenzellen stammenden Bildungen mehr oder weniger aufgelöst werden. Die Vereinigung des Sackes mit den ausgewachsenen Megasporen ist somit eine sehr innige. Die verschiedenen Elemente erreichen eine morpholo- gische Einheit. Die den einzelnen Tetradenzellen zugehörigen Plas- mamassen sind oft gut getrennt; sie können aber auch miteinan- der in Verbindung treten (Fig. 9 a u. d). In Fig. 9 d ist ein Gametophyt abgebildet, der offenbar der ganzen Tetrade seinen Ursprung verdankt. Obenan findet sich ein sechskerniger Embryo- sack und darunter drei einkernig gebliebene Megasporen. Von den Wänden zwischen den letzteren ist nur noch an einer Stelle eine Spur zu beobachten. Die oberste, den Sack abgrenzende Wand ist dagegen nur an einzelnen Punkten angegriffen worden. Der grosse untere Kern in Fig. 9 a stammt zweifelsohne aus einer aus- gekeimten Megaspote, die nach einer Membranauflösung völlig mit dem fänfkernigen Embryosack verschmolzen ist; Spuren der öäöbri- gen Tetradenzellen sind am hinteren Ende des Sackes zu sehen. In Fig. 9 b ist die Wand zwischen zwei vierkernigen Megasporen noch grösstenteils erhalten. Die obere dieser Tetradenzellen stellt einen normalen Sack vor, die untere hat nur zum Teil den Charakter eines Embryosackes; man findet in derselben eine Zelle, die einer Synergide gleicht. Auflösung der Membranen kommt indessen nicht nur an den Querwänden zwischen den Megasporen vor. Häufig verschwindet auch zum grösseren oder kleineren Teil die äussere Wand, die den ganzen Gametophyten umgibt. In der Umgebung des Eiapparats bleibt sie jedoch stets erhalten. In Fig. 9 a und dist die Embryo- sackmembran da, wo sie aufgelöst worden ist, punktiert. Die Kerne im unteren Ende des Sackes, Megasporenkerne und Polkerne, findet man demzufolge oft mit ihrem Plasma in einem Spalt des nucella- ren Gewebes liegen. In älteren Samenanlagen, die schon zu kolla- bieren angefangen haben, ist dieser Spalt sehr verengt, wodurch die betreffenden Kerne häufig frei im Nucellusgewebe aufzutreten scheinen. Da auch die Membranen zwischen den einzelnen Nucellus- 332 Fig. 9. Fuchsia >Marinka»>. a Embryosack, entstanden durch die Vereinigung von zwei Megasporen. Die fäönf oberen Kerne stammen von der mikropylaren Tetraden- celle her, der untere grosse Kern von der zweitobersten. b Zwei vierkernige Embryosäcke, von denen der untere ein wenig unregelmässig ist. c Fänfkerniger Embryosack. Unter ihm erhaltene Megasporen. d Sämtliche Tetradenzellen sind ausgewachsen. Die oberste hat einen sechskernigen Embryosack erzeugt. In einer der Zellen des Eiapparats finden sich zwei Kerne. Die Scheidewände zwischen unteren einkernigen Megasporen sind grösstenteils aufgelöst. — (222) 333 zellen in solchen älteren Ovulen zum Teil aufgelöst werden, kön- nen also Gametophytenkerne und Sporophytenkerne in dem gemein- samen Plasma durcheinander vorkommen. In den oberen Teil des Sackes dringen oft freie Nucelluskerne von den Seiten hinein. In Fig. 10 f sieht man das mikropylare Ende eines unregelmässigen Embryosackes; die Wand ist um den abnormen Eiapparat erhalten, aber unter ihm verschwunden; durch das Eindringen des Nucellus- gewebes in den Sack wird der Polkern von Nucelluskernen um- geben. Wenn also eine äbernormal grosse Anzahl der Embryosackkerne in gewissen Fällen durch sekundäre Einverleibung der unteren Tetra- denzellen mit ihren Kernen erklärt werden kann, entsteht nicht selten dieselbe Erscheinung auch dadurch, dass die eigentlichen Kerne des Embryosacks ihre Teilung auch dann noch fortsetzen, wenn die normale Vierzahl schon erreicht ist. Ob diese öberzählige Teilungen fräh einsetzen, noch ehe die Bildung des Eiapparats stattgefunden hat, lässt sich nicht in jedem Falle mit Sicherheit sagen, da ich keine Kernteilungsfiguren in den Embryosäcken ge- funden habe, die daröber Auskunft hätten geben können. Wenig- stens in einem Beispiel aber, wo zwei Kerne in derselben Zelle des Eiapparats beobachtet wurden (Fig. 9 d), ist die Teilung wobhl sicher sekundär ausgelöst. Einer dieser beiden Kerne hatte eine unregelmässige Gestalt, was wahrscheinlich auf Degeneration deutet. Wenn mehr als vier Kerne im Embryosack vorkommen, kann bald die Anzahl der freien Kerne auf zwei gestiegen sein, bald besteht der Eiapparat aus mehr als drei Zellen. In Fig. 10 a sind im oberen Teil des Sackes vier Zellen wahrzunehmen. Eine derselben hat einen beträchtlich kleineren Kern als die äbrigen. An dem mikropylaren Ende eines anderen Embryosackes (Fig. 9 c) konnten gleichfalls vier Zellen beobachtet werden; drei bildeten einen nor- malen Eiapparat, eine lag etwas seitwärts; die Wand um die letz- tere war jedoch ziemlich undeutlich. Die Figuren 10 c, d und e stellen einen Embryosack dar, dessen mikropylares Ende von einem ganzen Gewebe eingenommen ist, das aus sieben einkernigen Zellen besteht. Die Membranen sind sehr gut ausgebildet. FEinen ähn- lichen Fall zeigt Fig. 10 f. Auch hier fanden sich an der Spitze des Sackes sieben Zellen — eine ist nur angedeutet — die ein ge- sechlossenes Gewebe bildeten. Ein achter Kern war der Polkern. Ich halte es fär ausgeschlossen, dass es sich in diesen beiden Fällen um Verschmelzung von zwei vierkernigen Embryosäcken 334 handelt, wie ich sie z. B. bei der Rasse »>Émile de Wildeman» fand. Ich habe bei »Marinka» nie mehr als einen ausgewachsenen Embryosack in einer und derselben Samenanlage gefunden, und die Lage der Kerne spricht auch nicht dafär. Es därfte vielleicht nicht unwahrscheinlich sein, dass hier nach der dritten Kernteilung im Sacke sieben der Kerne das Zellengewebe der Embryosack- spitze gebildet haben, während der achte frei bleibt. In einigen Samenanlagen erhöht sich die Anzahl der Embryosack- kerne durch das Vorkommen von zwei freien Kernen (Fig. 9 a u. d). Diese sind immer von derselben Grösse und Gestalt, beträcht- lich kleiner als der sonst vorkommende einzige Polkern. Oben wurde ein Fall von einem solchen fäönfkernigen Embryosack bei Jussieua suffruticosa (Fig. 3 g), und einer bei Godetia Whitneyi (Fig. 6 e) erwähnt. Auch bei Fuchsia procumbens habe ich einmal die- selbe Erscheinung gesehen (Fig. 15 d). Ich halte es fär wahr- scheinlich, dass es sich in allen diesen Fällen um Teilung des Polkerns handelt. Eine solche, ohne vorausgehende Befruchtung einsetzende Teilung des haploiden Polkerns brauchte wohl nicht auffallender sein als die Teilungen, die zu dem oben beschriebenen gelegentlichen Auftreten von mehrzelligen Eiapparaten fäöhren. Da ich das weitere Schicksal der beiden Tochterkerne nicht beobachtet habe, lässt sich nicht sagen, ob sie als Polkerne aufgefasst werden sollen — Wwenn eine spätere Verschmelzung vorkäme, wie bei Gar- cinia, Wo nach TREUB (1911) die versehmelzenden Polkerne Tochter- kerne sind — oder als Endospermkerne — wenn sie dauernd frei blieben. Trifft das letztere ein, so scheint es doch, als sei diesem »partenogenetischen Endosperm» eine Weiterentwicklung nicht mösglich, denn mehr als zwei freie Kerne waren in unbefruchteten Embryosäcken der betreffenden Arten nicht zu sehen. Auch bei einer anderen Pflanze mit vierkernigem Embryosack ist dieselbe Erscheinung beschrieben worden, nämlich bei Clintonia (SmitH 1911): »in two cases two free nuclei were found below the egg apparatus, presumably derived from division of the polar nucleus.> Eine Ubersicht äber die Angaben von Endospermbildung ohne Be- fruchtung ist von TIiscHLER (1912) geliefert. Zuletzt sei ein Fall von Umkehrung der Polarität des Sackes erwähnt. Fig. 10 b zeigt einen Embryosack, an dessen mikro- pylarem Ende keine Kerne zu finden sind. An dem chalazalen Pol beobachtet man dagegen vier Kerne, von denen zwei in deut- lichen Zellen liegen, die den Eindruck von Synergiden machen. Die 330 Fig. 10. Fuchsia »Marinka». a Fänfkerniger Embryosack mit vier Zellen im Eiapparat. bb Umgekehrte Polarität. c—e Achtkerniger Embryosack. Sieben Zellen im mikropylaren Ende des Sackes. £f Embryosack von demselben Bau. Nach der Auflösung der Embryosackmembran und der Wände der Nucelluszellen sind mehrere Nucelluskerne in den Sack eingedrungen. — (272) 336 beiden äbrigen, wahrscheinlich Schwesterkerne, sind frei; der innere ist grösser und entspricht ohne Zweifel dem Polkern. Bau des Gametophyten in Fällen, wo die Ausbildung des Embryosackes verhindert wird. Die Anzahl der Ovulen, deren Gametophytenentwicklung in einen wirklichen Embryosack resultiert, ist unbedeutend im Vergleich mit der Zahl derjenigen, in denen das Wachstum des Gameto- phyten entweder fröäh unterbrochen oder in Bahnen gelenkt wird, die wesentlich vom normalen Entwicklungsverlauf abweichen. Die Ursache dieser Störungen, die in allen Fällen zur vollständigen Sterilität föhren, ist Wahrscheinlich vor allem in der mutmasslichen Bastardnatur der Pflanze zu suchen. Es lässt sich wohl auch denken, dass ausserdem die Einwirkung der Kultur dazu beigetragen hätte, dieselben hervorzurufen. In welchem Grade diese oder jene Mösglichkeit zu dem Unfruchtbarwerden mitwirken, ist um so schwieriger zu entscheiden, als die Sterilität, die durch das Ba- stardieren verursacht ist, sich in gleicher Weise äussert wie dieje- nige, die durch Modifikationen der äusseren Lebensbedingungen bestimmt wird. In beiden Fällen därfte, wie TiscHLER (1908) sagt, ein gemeinsamer Grund vorhanden sein, »der die Pflanzen vwver- hindert, ihre normale Ontogenese zu durchlaufen. Ihr Idioplasma ist wohl in allen Fällen so erschättert, dass eine harmonische Entfaltung aller Organe nicht mehr möglich ist, und eine völlige Akkomodation an die Verhältnisse, unter denen sie leben, nicht mehr von ihnen vorgenommen werden kann.» Diese durch die Bastardierung verursachten Störungen des normalen Entwicklungs- verlaufs der Pflanzen werden von JosTt (1908 p. 457) mit der Giftwirkung von CuSO, und anderen Substanzen verglichen. Wie die Einflässe der Gifte sich bald als Hemmung, bald als Steigerung des vegetativen Wachstums zeigen, so können auch bei Bastarden ähnliche Erscheinungen zum Vorschein kommen. RENNER (1914) hat z. B. neuerdings bei Oenothera-Bastarden Embryonen be- schrieben, die sehr fräh in der Entwicklung stehen blieben; anderer- seits ist das Luxurieren vieler Bastarde eine von alters her wobhl- bekannte Tatsache. Fär die Fortpflanzungsorgane ist aber das Resultat derartiger FEinflässe ein tUberwiegend einseitiges. Wo Störungen des normalen Entwicklungsverlaufs der sexuellen Region vorkommen, erweisen sie sich in den meisten Fällen als hemmend 337 anf das Wachstum. Eine der am häufigsten beobachteten Folge- erscheinungen derartiger Störungen ist somit die Einstellung der Plasmaproduktion, woraus eine auffällige Plasmaarmut in den Sexualzellen folgt. Sehr oft wird die Entwicklung des Gameto- phyten schon auf einer frähen Stufe völlig gehemmt. In den Samenanlagen werden dabei die besonders von TIscHLER (1903 a u. b, 1906, 1912) beschriebenen Obliterationen des Embryosacks hervorgerufen. Was den Zeitpunkt betrifft, wo der Unterdräckungsprozess in der generativen Sphäre der Samenanlagen einsetzt, kann man als einen extremen Fall eine solche Erscheinung betrachten, die MARTIN (1914) bei sterilen Samenknospen von Trifolium pratense beschreibt. Hier ist der Nucellus normal gestaltet, die Entwicklung des Gameto- phyten scheint dagegen ganz unterdräckt zu sein: >»In the sterile ovules all the cells of the nucellus remain vegetative and hence no embryo sacs are found» und »no mother cells in synapsis were found in the sterile ovules, so sterility seems to be determined before this stage is reached.> Auch bei kleinen konstant-sterilen Bläten verschiedener Kaffee-Arten, sog. <»>»Sterretjes», wird: die Embryosackmutterzelle nach v. FABER (1912) »in einigen Fällen öuberhaupt nicht von den umgebenden Nucelluszellen differenziert.» In den meisten beschriebenen Fällen von Sterilität der Samenan- lagen hört aber die Entwicklung der Geschlechtszellen erst während der Tetradenteilung oder gleich nach derselben auf. Auch bei Fuchsia scheint, wenn die Ontogenese des Gametophyten nicht wie in den oben geschilderten Fällen bis auf das Stadium des fertigen Embryosacks fortgesetzt wird, die Degeneration häufig auf dieser Stufe stattzufinden. Fig. 11 a zeigt die durch die Reduktionsteilung entstandenen Tochterzellen, deren Kerne und Plasma in auffälliger Degenerierung begriffen sind. In Fig. 11 b ist die mittlere Partie einer Samenanlage veranschaulicht, wo ein dunkler Streifen den Rest der Tetrade bezeichnet. Bei öbrigen Fuchsia-Rassen, wo ich unfruchtbare Ovulen fand, wie auch bei nahezu allen anderen beschriebenen Vorkommen steriler Samenanlagen, resultiert die fräh einsetzende Degeneration der Geschlechtszellen in vollständiges Absterben und Verdrängen der letzteren. Im Gegensatz hierzu geben die Störungen bei »Ma- rinka» am häufigsten Anlass zu anomalischen Wachstumsphänome- nen im Gametophyten,. Statt der Plasmaarmut, die im allgemeinen einem sterilwerdenden Gametophyten zukommt, wird hier sehr oft 338 in demselben viel mehr Plasma produziert, als es der Fall bei normaler Embryosackentwicklung ist. Die Kerne sind oft hyper- trophiert und nehmen grossartige Formen an. Man däöärfte solche Erscheinungen vielleicht als Luxuration des Gametophyten be- trachten können, die jedoch wegen der Empfindlichkeit der genera- tiven Sphäre fär störende Einflässe zur Entstehung von Anomalien föhrt und die Unfruchtbarkeit verursacht. Diese luxurierenden Embryosäcke erinnern in manchen Fällen sehr an gewisse dem Gametophyten zugehörige Zellen, die durch lebhafte Nahrungszufuhr ubernährt sind, z. B. an das chalazale Endospermhaustorium von Sempervivum (JACOBSSON-STIASNY 1913). Man vergleiche Fig. 1 und 4 Taf. 2 in der letztgenannten Abhandlung mit meiner Figur 11 e. In Fig. 11 habe ich einige dieser Fälle veranschaulicht. Ein junges Stadium .zeigt Fig. 11 c. Hier setzt die anomale Entwicklung bereits unmittelbar nach der heterotypischen Teilung ein. Während die untere Schwesterzelle gesund erscheint, zeigt der Kern der oberen das Anzeichen beginnenden Hypertrophierens. Es sei ver- gleichungsweise an die Figur 11 a erinnert, wo beide Dyadenzellen zu Grunde gehen. Es ist sehr gut möglich, dass sich die Gift- wirkung in ähnlicher Weise schon in der Embryosackmutterzelle äussern kann; ich habe dies aber nicht belegen können. In Fig. 11 d sind die Tetradenteilungen wvollendet, und die oberste von drei Megasporen fäöhrt einen deutlich hypertrophierten Kern. Ein etwas späterer Zustand ist in Fig. 11 e dargestellt. Der Embryosack ist von dichtem Plasma gefällt und hat zwei stark veränderte Kerne. Es lässt sich nicht mehr sagen, ob dieser Embryosack aus einer einzigen Tetradenzelle entwickelt ist oder einen anderen Ur- sprung hat. Fig. 11 f zeigt eine derartige starke Veränderung des Inhalts des Sackes. Zwei sehr grosse Kerne liegen in das dichte Plasma eingebettet. Fig. 13 b ist ein Querschnitt durch einen Embryosack mit umgebenden Nucelluszellen. In dem reichlichen dichten Plasma findet sich eine grössere Anzahl von Kernen, die wenig Chromatin, aber grosse Nukleolen besitzen. Das ganze macht den Eindruck eines Endosperms, wie es sich in der äber- nährten chalazalen Region des Onagraceen-Embryosackes findet. Diese vielkernige Zelle stammt von einer Megaspore ab; noch eine Megaspore derselben Tetrade war ausgekeimt; diese besass einen einzigen hypertrophierten Kern. In Fig. 12 a wird eine sehr eigentämliche Ausbildung des Gametophyten abgebildet. Der letztere hat die Gestalt eines sehr langen Schlauchs, der sich von der 339 Hypostase bis an den Nucellusscheitel erstreckt. Die grosse Anzahl von Parietalschichten, die bei diesen Pflanzen sonst immer zwischen dem Embryosack und der Nucellusspitze vorkommt, fehlt somit Fig. 11. Fuchsia >»Marinka». a Beide Dyadenzellen degenerieren. b Die genera- tive Region gänzlich desorgamisiert. c Der Kern der oberen Dyadenzelle hypertro- phiert. d Der Kern der oberen Tetradenzelle hypertrophiert. e u. f Embryosäcke mit unnormal dichtem Plasma und zwei stark hypertrophierten Kernen. g Die Wand zwischen den zwei unteren ausgekeimten Megasporen aufgelöst. In der oberen Zelle keine Kerne, nur degeneriertes Plasma. AA Sämtliche Tetradenzellen wachsen aus. Die normale Embryosackentwicklung wird in der obersten verhindert. (b 222, die uäbrigen =) hier. In dem Schlauch finden sich drei Kerne, von denen der unterste eine ausserordentliche Grösse angenommen hat. Vielleicht haben wir es hier mit drei Megasporenkernen zu tun, zwischen denen Membranauflösung stattgefunden hat; die wohl begrenzten Plasmamassen um die Kerne deuten es an. Am mikropylaren Ende 340 des Schlauchs ist eine kleine Zelle mit degeneriertem Inhalt abge- setzt; diese därfte die oberste Tetradenzelle vorstellen. Bei anomaler Gametophytenentwicklung dieser Art tragen aber die Kerne nicht immer solche augenfälligen Zeichen der Degenera- tion. Häufig unterscheiden sie sich nur dadurch von normalen Em- bryosackkernen, dass sie grösser und chromatinärmer sind. Es gibt demnach eine beträchtliche Menge Samenanlagen, deren generative Region, ohne das för äbernährte Zellen charakteristische Aussehen zu haben, doch von solchen Störungen beeinflusst ist, dass sie verhindert wird, die normale Ontogenese zu durchlaufen. In Fig. 11 h ist eine Tetrade abgebildet, wo sämtliche Megasporen ausgewachsen sind. Die mikropylare, in welcher die Entwicklung fortgesetzt wird, ist aber so erschättert, dass sie sich wahrscheinlich nicht zum fertigen Embryosack entwickeln kann. Die gewöhnliche Polarität ist verwischt; die Kerne teilen sich ungleichzeitig und sind von verschiedener Grösse; die beiden grösseren sind blasenartig aufgetrieben und chromatinarm. Fig. 11 g zeigt eine »Tetrade» von drei Zellen. Die mikropylare Megaspore ist der vwölligen Degeneration anheimgefallen; das Plasma ist degeneriert und die Kerne sind verschwunden. Die mittlere Tetradenzelle hat das Vier- kernstadium erreicht; sämtliche Kerne derselben sind gesund. In der chalazalen Megaspore befinden sich nur zwei Kerne; diese sind aber beträchtlich grösser als die vorigen. Eine Wand zwischen den beiden unteren Tetradenzellen ist nicht zu beobachten. Fig. 12 b stellt einen unnormalen Embryosack dar, der vielleicht vier Mega- sporen mit aufgelösten Querwänden entstammt. In dem in Fig. 12 c abgebildeten Embryosack ist die normale Entwicklung gleichfalls gestört. Das Plasma ist viel dichter als in normalen Fällen; die Kerne teilen sich ungleichzeitig, und einer von ihnen scheint öber- nährt zu sein. Unteihalb des Sackes sieht man vier grössere Zellen, von denen die oberen den Eindruck von Megasporen ma- chen, während die unteren wegen der kleineren Kerne eher an Nucelluszellen erinnern. Es ist sehr gut möglich, dass die zuerst beschriebenen Unregel- mässigkeiten in dem fertigen Embryosack, z. B. die äbernormale Zahl der Zellen im FEiapparate, wenigstens zum Teil gerade von Einflässen derselben Art herräöhren, die in den vorhin erwähnten Fällen zur völligen Veränderung der gewöhnlichen Ausbildung des Gametophyten föhren. Die Entstehung solcher monströsen Bildungen bei der Embryo- 341 sackentwicklung steriler Pflanzen ist, nach den Literaturangaben zu urteilen, eine seltene Erscheinung. In nahezu allen beschrie- benen Fällen, wo der normale Entwicklungsverlauf wegen des Hy- bridismus, des Wechsels der Aussenbedingungen oder irgend wel- jS 4 2 ora Fig. 12. Fuchsia »>Marinka», a Der Gametophyt, der wahrscheinlich von vereinigten Tetradenzellen gebildet ist, erstreckt sich durch den ganzen Nucellus. FEiner der Kerne stark hypertrophiert (HN, hb Embryosack, der vielleicht vier Megasporen ent- stammt 220), c Unregelmässiger Embryosack. Unter ihm erhaltene Megasporen (222). cher anderen angenommenen Ursachen, gestört wird und Unfrucht- barkeit eintritt, findet man, wie oben erwähnt, im Gametophyten eine vollständige Hemmung des Wachstums, die am häufigsten fräh erfolgt und zum Obliterieren des generativen Gewebes föhrt. Dass sich aber die Störungen, wie in den Fuchsia-Embryosäcken, auch in verstärktem Wachstum äussern können, zeigt das von FAMILLER (1896) beschriebene Verhalten normal verkämmerter Samenknospen Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 23 342 von Viburnum Lantana. Er fann hier, dass die Zellkerne der Em- bryosäcke sich öfter anormal geteilt hatten, »so dass man bis zu 16 Kerne in einem Embryosack zählen konnte», und sie »hatten sich auch mehr am Rande des ganzen Embryosackes vwerteilt, statt in der normalen Lage zu bleiben.> FEinen anderen Fall von Mon- strosität im Embryosacke steriler Samenanlagen erwähnt TIscHLER (1912) bei Ficus Carica, wo er ein einziges Mal eine Eizelle fand, die nicht weniger als 132 freie Kerne enthielt. Hier wurden somit die abnormen Entwicklungsvorgänge erst nach der Fertigstellung des Sackes ausgelöst. Bei der apogamen Wikstroemia indica kommt nach WINKLER (1906) eine ganze Anzahl von Anomalitäten zum Vorschein, die zum Teil denen bei »Marinka» ähnlich sind. ”Teils fanden sich hier verhältnismässig sehr häufig Embryosack-Oblitera- tionen, »durchaus denen analog, wie sie TIscHLER bei manchen Bastardpflanzen beschrieben hat». Aber auch das Weiterleben des degenerierten Gametophyten war zu konstatieren: »Häufig liess sich auch beobachten, dass zwar die Makrospore erhalten blieb und sich auch vergrösserte, aber ohne dass dabei eine Teilung des Kernes stattfand. Solche einkernig gebliebene Embryosäcke, deren Kern auch öbernormal grosses Volumen zu erhalten pflegt, erreichen in- dessen, wie es scheint, nicht die Grösse normal gekeimter Makro- sporen, sondern gehen vorher zu Grunde». PaALm (1914) erwähnt fär Solidago serotina bei Fällen von Parthenokarpie das Vorkom- men derartiger Embryosäcke mit nur einem grossen Kern in Sa- menanlagen, die als verhältnismässig alt zu bezeichnen waren. Als ein Seitenstäck zu diesen nicht normalen Wachstumserschei- nungen beim Keimen der Makrosporen sind gewisse Fälle mon: ströser Pollenkörner zu erwähnen. In der vergrösserten Kernzahl am meisten mit dem Tatsachen bei Viburnum "Ubereinstimmend ist NEMEC's bekannter Befund von abnorm grossen, mehrkernigen, embryosackähnlichen Pollenkörnern in petaloiden Staubgefässen von Hyacinihus. An viele der umgestalteten plasmareichen Em- bryosäcke bei »Marinka» erinnern die ausserordentlich grossen Pol- lenkörner, die TIscHLER (1908) in den Antheren ätiolierter Bläten von Potentilla Tabernaemontani Xx rubens fand. Sie waren dicht mit Plasma gefällt und lagen zwischen den tauben. Eine Teilung des Kerns in einen vegetativen und einen generativen konnte nicht beobachtet werden. Wir haben also hier wie bei »Marinka»> einen Fall, wo die Bastardnatur im Verein mit Kultureinflässen (Ätiolie- ren) in der sexuellen Region Störungen hervorrufen, wodurch 343 allerdings die grosse Mehrzahl der Sporen steril wird, aber doch nicht nur steril-taube, sondern auch steril-plasmareiche Formen entstehen. Unregelmässige Wachstumserscheinungen im Nucellus. In einer grossen Anzahl der Samenanlagen konnte beobachtet werden, dass die oben geschilderten Degenerationserscheinungen im Gametophyten von unnormaler Ausbildung der den letzteren um: gebenden Nucelluszellen begleitet waren. Diese Zellen hatten nämlich eine tubernormale Grösse angenommen. Am grössten waren die unmittelbar an die generative Region grenzenden; die äbrigen bil- deten häufig einen Ubergang zu den kleinen, normalen Nucellus- zellen der Peripherie. In den hypertrophierten Zellen schien die Kernplasmarelation erhalten zu sein, denn die Kerne derselben waren entsprechend vergrössert. Die Nukleolarsubstanz war reichlich; doch hatten die Nukleolen fast nie solche unregelmässigen Formen, die in degenerierenden Kernen häufig zu sehen sind. In einigen Fällen besass aber der Kern selbst eine unregelmässige Gestalt. Auch konnten mitunter zweikernige Zellen angetroffen werden. Weil diese Nucelluszellen oft dieselbe Grösse hatten, wie die nahliegen- den anomalen Geschlechtszellen, war es zuweilen schwierig zu ent- scheiden, ob eine Zelle zum Sporophyten oder zum Gametophyten gehörte. In Fig. 13 b, die einen Querschnitt durch einen Nucellus darstellt, sind solche vergrösserten Zellen um den atypischen Em- bryosack zu sehen. Ihre Kerne haben dieselbe Grösse wie die gametophyten Kerne erreicht. Fig. 13 a zeigt einen Längsschnitt durch einen Nucellus ausserhalb der zentralen sexuellen Region. Das grosszellige Gewebe in der Mitte, das ein wenig an ein mehr- zelliges Archespor errinnert, besteht aus hypertrophierten Zellen des Sporophyten. Auch in dieser Samenanlage hatte die unnor- male Embryosackentwicklung im Gametophyten sehr unregelmäs- sige Strukturen hervorgerufen. Uber einen derartigen abnormen, von gleichzeitigen Störungen in der Entwicklung der Geschlechtszellen begleiteten Zuwachs des ve- getativen Elements der Samenanlagen liegen in der Literatur einige Angaben vor. Ehe ich zur näheren Besprechung derselben äbergehe, sei an die oben beschriebenen Vorgänge in den Ovulen einer Go- detia-Rasse erinnert. Hier wurde zunächst der ganze nicht-epider- male Nucellus in ein Archesporium umgewandelt. Die Entwicklung des letzteren ging aber nicht in der normalen Richtung weiter. Das 344 203, Db Querschnitt dureh den Nucellus ausserhalb der 630 1 2rilg 432 = 2 Röde Cl og KA to TTR COUT gl ON | & 3 Bu ZTV 4337 ST 345 umfangreiche Archesporgewebe nahm dafär einen vegetativen Cha- rakter an, und der epidermale Teil des Nucellus rief ausserdem eine mächtige Wucherung hervor, die sogar in den Mikropylen- kanal hineindringen konnte. Mit diesen bei Fuchsia und Godetia beobachteten Erscheinungen lässt sich am besten das von TIscHLER geschilderte Verhalten bei Cytisus Adami (1903 a) und Ribes Gordo- nianum (1903 b) vergleichen. Bei jenem entsteht, wie bekannt, durch lebhaftes Wachstum des Nucellusgewebes eine sehr eigen- tämliche Nucellarsprossung, die aus der Mikropyle herausdringt. Öfters kamen auch amitotische Teilungen und mehrkernige Zellen in der Wachstumsregion vor. Zu gleicher Zeit trifft das Schicksal der Degeneration das Gametophytengewebe; nur in seltenen Fällen fand sich ein völlig normåler Embryosack; häufig war er nur ru- dimentär entwickelt oder gar nicht vorhanden. Bei Ribes Gordo- nianum werden die an die Geschlechtszellen grenzenden Zellen des nu- cellaren Nährgewebes erheblich grösser und vakuoliger als die öbrigen und verdrängen in den allermeisten Fällen das Archespor oder dessen Tochterzellen. LonGo (1909 u. 1914) erwähnt einige Erscheinungen, die zu derselben Art gezählt werden können. In einigen Samenknos- pen einer Varietät von Crataegus Azarolus,»egualmente beneaccresciuto, non solo non trovavo traccia di endosperma e di embrione, ma nep- pure di sacco embrionale; trovavo perö in esso qualche cosa di fortemente singolare. Degli elementi stretti, ramificati o almeno bitorzoluti, provenienti, pare, dalla parte superiore della nucella, penetravano dal micropilo nella cavitå ovarica dirigendosi alla pla- centa a somiglianza di austori.> Bei Diospyros virginiana fand er, dass sich in einigen Ovulen, während der Embryosack nach ausgeblie- bener Befruchtung zu Grunde ging, die umgebenden Tapetenzellen des Integuments teilten und ein relativ dickes Gewebe bildeten. In dem letzten Beispiel tritt das unnormale Wachstum des Sporophyten somit später ein als in den vorher erwähnten Fällen. Eine ver- gleichbare korrelative Erscheinung kann jedoch auf einer noch späteren Entwicklungsstufe der Samenknospe erfolgen. RENNER (1914) erwähnt, dass in Samenanlagen von Oenothera muricata, die mit Pollen von O&O. biennis bestäubt waren und in denen es zur Bildung von krankhaften, bald absterbenden Embryonen gekom- men war, die an den Chalazapol des Embryosackes grenzenden Nucelluszellen mitunter beträchtlich heranwachsen. Dies ist in gesunden Samen nie beobachtet worden. Hier resultiert also die Gametophytenentwicklung schon in eine neue Sporophytengenera 346 tion, und das nachträgliche Wachstum im Nucellus setzt erst zu- gleich mit der Degeneration der letzteren ein. Cytisus und Ribes gemeinsam ist die Tatsache, dass das Wachs- tum im gametophytischen Element in den allermeisten Fällen fräöh aufhört und dass dieses zu Gunsten des Nucellusgewebes ver- drängt wird. Bei Godetia wird die Gametophytenentwickling zwar unterbrochen, aber die generative Region nicht verdrängt, sondern sie erhält den Charakter eines vegetativen Gewebes. Anders bei der Fuchsia-Varietät »Marinka». Hier zeigten sich in den Fällen, wo sich progressive Veränderungen im Sporophyten fanden, am häufigsten auch auffällige, obwohl atypische Zuwachserscheinungen in den Sexualzellen. Die beiden genannten Elemente scheinen mithin in gleichem Masse von denselben wachstumsbefördernden Einflässen gefördert zu sein. Wegen der Harmoniestörung, die auf die Stellung der Pflanze als Bastard- und Kulturpflanze zuröäckzu- föhren ist, verläuft jedoch die Entwicklung des Gametophyten nicht in der normalen Weise, sondern auch hier entsteht ein unregelmäs- siges Luxurieren. Auch bei der parthenokarpen Ananassa sativa (TISCHLER 1912) können progressive Veränderungen zu gleicher Zeit im Gametophyten und im Sporophyten vorkommen. Die Entwicklung des ersteren kann ungestört verlaufen und trotz aus- bleibender Befruchtung zur Endospermbildung fähren. In densel- ben Samenanlagen kann es aber auch im Sporophytengewebe zur Entwicklung eigenartiger Zellbildungen kommen, die am häufigsten Haaren und Thyllen gleichen; »>man hat aber den unzweifelhaften Eindruck, dass sie sich bei fehlendem Endosperm weit mächtiger entwickeln können»>. Zu derselben Kategorie von Erscheinungen lassen sich auch, wie TiscHLER hervorhebt, die zahlreichen Fälle von Nucellarembry- onen zählen. In diesem Zusammenhang sei auch erwähnt, dass bei dieser wie bei anderen Fuchsia-Formen zuweilen im Funiculus Zellen beobach- tet werden konnten, die durch reichlicheres Plasma und grössere Kerne beträchtlich von den Nachbarinnen abwichen. In Fig. 13c ist eine derartige Zelle dargestellt, die in dem leitenden Strang des Funiculus liegt. Eine ähnliche Erscheinung fand SAMUELSSON (1913 p. 168) bei Empetrum nigrum: »In der Chalazaregion einiger jungen Samenanlagen habe ich noch eine Zelle mit auffallend gros- sem Kern gesehen. Seine Grösse kann sogar die des fungierenden Archesporkerns äbertreffen.» Der Gametophyt einiger anderen Fuchsien. Um einen Aufschluss daröber zu gewinnen, inwieweit die bei »Marinka» geschilderten embryologischen Strukturen der ganzen Gattung gemeinsam sind, habe ich mehrere kultivierte Fuchsia-For- men untersucht; doch war das Untersuchungsmaterial der Mehrzahl dieser Rassen auch nicht annähernd so reichlich wie fär »>Marinka>. Die betreffenden Fuchsien umfassten zum Teil einige Formen, die aller Wahrscheinlichkeit nach Bastarden sind, nämlich die Rassen »Diadem>, »Émile de Wildeman>», »Mr. Henry Robert», »Gar- tendirektor Bonstedt», »Färst Otto von Wernigerode», »Mrs. Rondel» und »Countess of Aberdeen», zum Teil auch die Spezies F. procumbens, F. coccinea, F. pumila und F. fulgens. Ich hatte keine Gelegenheit zu präfen, in welcher Ausdehnung bei diesen Formen Partheno- karpie vorliegt. Wenigstens bei den letzten vier Arten und bei der Rasse »Émile de Wildeman» kommen jedoch Befruchtung und Endospermbildung vor. Bei sämtlichen aufgezählten hybriden Va- rietäten fanden sich sowohl Samenanlagen, in denen fertige Embryo- säcke erzeugt waren, als auch Ovulen, wo die Entwicklung des Gametophyten fräöh aufgehört hatte. In dem letzteren Falle scheint es jedoch fast immer zur ”Tetradenbildung zu kommen, ehe die Degeneration einsetzt (Fig. 14 d). Solche unregelmässigen Wachs- tumserscheinungen im Gametophyten, die bei »Marinka» häufig an Stelle der typischen Embryosackentwicklung treten und zur Bildung reichlichen Plasmas und hypertrophierter Kerne föhren, waren bei diesen anderen Varietäten nicht zu beobachten. Doch besassen die letzteren nicht selten Embryosäcke, die in bezug auf die Art ihrer Abweichungen vom Normaltypus denjenigen von »Marinka» glichen. Bei der Rasse »Diadem> sind die Wände der Tetrade von auffäl- liger Dicke. Wie bei mehreren anderen Fuchsia-Varietäten (vgl. Fig. 14 b u. c) ist die oberste Querwand bedeutend dicker als die beiden unteren. Die Bildung der untersten kann häufig ausfallen, so dass die Tetrade aus drei Zellen besteht, von denen die chala- zale zweikernig ist (Fig. 14 e). In anderen Fällen bildet sich aber eine dänne Membran zwischen diesen Kernen (Fig. 14g). Eine solehe Tetrade, die in Fig. 14 f dargestellt ist, deutet an, dass diese unvollkommenere Ausbildung des unteren Teils zunächst auf eine dortige Verzögerung der homotypischen Teilung beruht. In gewissen extremen Fällen fährt diese Neigung, die Vollendung des chalazalen Teiles der Tetrade zu verzögern, dahin, dass die Teilung des unteren 348 Fig. 14. a Fuchsia »Mrs. Rondelb>. Die zwei oberen Megasporen keimen. bu. c F. coccinea. b Zwei Tetradenzellen unter dem zweikernigen Embryosack erhalten. c Die bisher erhaltene zweitoberste Megaspore degeneriert. In b und c sind die Scheidewände zwischen den Megasporen schraffiert. d F. »>Färst Otto von Werni- gerode». Sämtliche 'Tetradenzellen sind desorganisiert. e—g F. »Diadem>». Tetraden. e Keine Wand zwischen den beiden unteren Megasporenkernen. /f Verzögerung der Entwicklung der unteren Tetradenhälfte. g Die oberste Scheidewand hat eine schiefe Lage. h F. »Émile de Wildeman». Zwei durch die Auflösung der Scheidewand vereinigte Embryosäcke. Darunter eine erhaltene Megaspore. — (ED: 349 Dyadenkerns sogar ausfällt. Dabei werden »Tetraden»> von drei Megasporen erzeugt (vgl. Fig. 14 b). In Fig. 14g ist eine Tetrade abgebildet, deren oberste Querwand in schiefer Richtung verläuft. Die bei der Varietät »Marinka> sehr häufige Erscheinung, dass mehr als eine Megaspore die Entwicklung fortsetzt, konnte auch bei allen öbrigen untersuchten Fuchsia-Rassen beobachtet werden. Bei einigen Formen kam sie selten vor, bei anderen schien sie ziem- lich gewöhnlich zu sein. Die Anzahl der unterhalb des Embryo- sackes auswachsenden Megasporen schwankt. In Fig. 14a ist ein Embryosack der Form »Mrs. Rondel» im Zweikernstadium dar- gestellt; unter demselben hat die zweite Tetradenzelle fast die gleiche Grösse erreicht; die beiden untersten sind desorganisiert, bleiben aber doch als dunkler Streifen erhalten. Fig. 14 b zeigt von F. coccinea eine dreizellige »Tetrade»; die beiden unteren Mega- sporen sind unter dem zweikernigen Embryosack erhalten. Wenn eine unter dem Sacke gelegene Tetradenzelle einmal den Anstoss zum Keimen erhalten hat, lebt sie bei den Fuchsien gewöhnlich während der ganzen Embryosackentwicklung weiter. Eine Ausnahme von dieser Regel wird in Fig 14 c vorgefährt. Die zweite Megaspore ist hier anfänglich ein wenig angewachsen, aber desorganisiert später, wenn das Vierkernstadium des Embryosacks erreicht ist. Die beiden chalazalen Megasporen sind bereits von Anfang an degeneriert. In Fig. 15 sind vier Embryosäcke von F. procumbens abgebildet. Fig. 15 a zeigt das gewöhnliche Aussehen des Sackes bei dieser Art. Bemerkenswert ist, dass die Eizelle hier wie bei manchen anderen Fuchsien sehr häufig völlig dieselbe Gestalt wie die Synergiden besitzt. Sie ragt nicht äber die letztere vor, und die Vakuole hat ihren Platz an dem gegen den Sack gekehrten Ende der Zelle. Auch die Figuren 15b, 15c, 9b und 10a zeigen Eiapparate von demselben Bau. In dem Embryosack, der in Fig. 15 d dargestellt ist, hat dagegen die FEizelle die normale Gestalt. Fig. 16 a zeigt eine Abnormität derselben Art, die oben fär »Marinka» beschrieben wurde. Wir haben hier noch einen Fall von umgekehrter Polarität des Embryosacks. Der grössere Polkern verweilt in der mikropy- laren Region des Sackes, während das entgegengesetzte Ende von drei gleichen wandgestellten Zellen eingenommen wird. Ob eine derselben die Natur eines Eies besitzt, lässt sich nicht aus der Gestalt der Zellen entscheiden, denn bei dieser Art hat ja die Eizelle, wie vorhin erwähnt wurde, auch in normalen Embryosäcken sehr 350 hänuvfig dasselbe Aussehen wie ihre Nachbarzellen. In den Figuren 15 b, c und d sind drei Embryosäcke dargestellt, die mit einem unteren Anhang persistierender Megasporen versehen sind. Aus dem Vergleich dieser Figuren miteinander geht hervor, dass eine gewisse Korrelation zwischen dem Volumen des Sackes und demjenigen des Megasporenanhanges zu bestehen scheint. Besonders auffallend ist die Grösse der beiden unteren Tetradenzellen in Fig. 15 d; der & d Fig. 15. Fuchsia procumbens. a Normaler Embryosack. b Eine Megaspore unter dem Sack erhalten. c Unterhalb des Embryosackes zwei zweikernige Tetradenzellen, die durch die Auflösung der Scheidewände mit dem Sacke vreinigt werden. d Oben ein fönfkerniger Embryosack, darunter zwei ausgewachsene Megasporen. Die Mem- branen lösen sich auf. — (2T2). Umfang des eigentlichen Embryosacks ist hier von diesen sehr beeinträchtigt worden. Wie aus Fig. 15c u. d ersichtlich, wird die Verbindung der einzelnen Gametophytenelemente untereinander zuletzt eine sehr innige, indem sich hier, wie bei »Marinka>, die Querwände zwischen den ausgekeimten Megasporen allmählich auf- lösen können. Es kann auch eintreffen, dass sich die verschiede- nen Plasmamassen dabei vereinigen. In den mitgeteilten Figuren sind nur Ppersistierende einkernige oder zweikernige Megasporen 351 abgebildet. Bei dieser Art kommt es aber mitunter vor, dass sich eine grössere Anzahl der Kerne in diesen Zellen findet. Am häufig- sten liegen sie in diesem Falle zu Paaren geordnet wie in der un- tersten zweikernigen Megaspore der Figur 15d. Die jetzt geschil- derte Ausbildung eines Megasporenanhanges unter dem Embryosack war bei F. procumbens eine nicht selten zu beobachtende Erschei- nung. Fig. 15 d hat noch eine Abweichung von dem normalen Embryo- sacktypus aufzuweisen. Hier liegt ein Fall von fäönfkernigem Em- bryosack vor, der einzige Fall, den ich bei F. procumbens fand. Es lässt sich wohl gut annehmen, dass die zwei freien Kerne aus einer Teilung des Polkerns stammen. Dass es sich hier um eine derar- tige nachträgliche Teilung im Embryosacke handelt, wird wohl auch dadurch wahrscheinlich, dass auch die Kerne des Eiapparats offenbar solche Teilungen erfahren können. Dies habe ich freilich bei dieser Art nicht beobachtet; fär »Marinka» ist aber diese Erscheinung schon erwähnt, und noch einen Fall habe ich bei F. coccinea gefun- den (Fig. 16 b). Hier fanden sich am mikropylaren Ende des Sackes drei deutlich begrenzte Plasmamassen, von denen jede zwei Kerne enthielt. Da das Plasma etwas schlecht fixiert war, liess sich nicht entscheiden, ob Wände um die Plasmamassen ausgebildet waren. Jedenfalls braucht es wohl kaum in Frage gestellt zu werden, dass die letzteren die Zellen des Eiapparats vorstellen. Der Polkern war dagegen hier ungeteilt geblieben. Es ist oben geschildert, wie sich der Embryosack der Fuchsien in gewissen Fällen dadurch vergrössern kann, dass die Querwände zwischen den ausgekeimten Megasporen einer und derselben Tetrade aufgelöst werden. Bei der Varietät »ÉEmile de Wildeman> fand ich einige Male eine äbhnliche Membranauflösung in der gametophytischen Region, aber hier handelte es sich nicht um die Vereinigung un- regelmässig ausgebildeter Megasporen mit dem Sack, sondern um die Verbindung von zwei fertigen Embryosäcken miteinander. In Fig. 14 h ist ein derartiger Fall dargestellt. Die beiden Säcke därften wohl hier, nach ihrer nahezu parallelen Lage zu urteilen, aus zwei verschiedenen Tetraden stammen. Ein Rest der ehemaligen Scheide- wand lässt sich noch oben erkennen. Im unteren Teil des Sackes stossen die einzelnen Plasmamassen unmittelbar aneinander. Noch eine Megaspore bildet einen Bestandteil des Gametophytenkomplexes. Sie ist einkernig geblieben und gehört wahrscheinlich zu derselben Tetrade wie der rechte Embryosack. In einigen anderen Samenan- 332 lagen war das Verwachsen der Embryosäcke so innig, dass es nicht mehr möglich war, den Ursprung und den Charakter der Kerne zu bestimmen. Dass diese achtkernige Säcke aber der Vereinigung von zwei normalen vierkernigen ihren Ursprung verdankten, lässt sich daraus schliessen, dass stellenweise scharfe Grenzlinien im Plasma Fig. 16. a Fuchsia procumbens. Umgekehrte Polarität. b F. coccinea. Siebenkerniger Embryosack. Die Zellen des Eiapparats sind zweikernig. — (£22). und ausserdem Reste der fräheren Scheidewand noch zu sehen waren. Endospermstadien waren bei F. procumbens, F. coccinea, F. fulgens und »Émile de Wildeman>» zu sehen. In dem Wandbelag tritt in älteren Stadien Zellenbildung ein. Der chalazale Teil des Endosperms hat dasselbe Aussehen wie bei den äbrigen untersuchten Gattungen dieser Familie. 353 Der Embryosack der Onagraceen. Eine Ubersicht. Durch die äber die Embryosackentwicklung der Onagraceen aus- gefährten Untersuchungen hat es sich herausgestellt, dass ein vier- kerniger Embryosack ein sehr charakteristisches Merkmal dieser Familie ist. Ein Embryosack dieses Typsist in der jängsten Zeit bei vielen Arten verschiedener Gattungen gefunden: Oenothera (GEERTS 1908 u. 1909, MopiLEWSKI 1909, Davis 1910, RENNER 1914, Frl. WERNER 1914), Circaea und Epilobium (MODILEWSKI u. WERNER), Lopezia (TÄCKHOLM 1914), Clarkia und Fuchsia (WERNER). Unter älteren Forschern hat HOFMEISTER bereits 1847 und 1849 vierkernige Embryosäcke bei Godetia rubicunda richtig abgebildet und beschrieben. Von Fällen, die Abweichungen von diesem Typ zeigen, sind bisher nur wenige erwähnt. VESsSQUE (1879) hat bei Fuchsia fulgens einen fönftfkernigen Embryosack gefunden, der seines Erachtens aus der Verschmelzung von zwei Megasporen entstanden ist. Doch därfte diese Vergrösserung der Kernzahl, auch wenn die Entstehungsweise nicht immer dieselbe sein sollte, auf jeden Fall als eine sekundäre, aus dem normalen vierkernigen Typ herzuleitende Erscheinung ge- deutet werden mössen. Es handelt sich nämlich hier mit grösster Sicherheit entweder um dasselbe Phänomen, das ich nicht nur mit- unter bei Fuchsia, sondern auch je ein Mal bei Godetia und bei Jussieua fand, nämlich um die Teilung des Polkerns — Fig. 12, Taf. 19 in VEsQueEs Abhandlung macht diesen Eindruck — oder auch um Erhaltung der zweiten Tetradenzelle, wie er es selbst meint. In der letztgenannten Weise erklärt auch GEERTS die vermehrte Kernzahl des Embryosackes, die er zweimal bei Oenothera Lamarcki- ana fand. Bei Oenothera biennis konnte MODILEWSKI »einigemal eine grössere Zahl der Kerne im jungen Embryosacke konstatieren, doch die Fälle waren so selten, dass ich diese Tatsachen näher zu studieren bis jetzt keine Gelegenheit hatte»>. Wenn man von GIBELLIS und FERREOS (1891) Untersuchung der in der Familie sehr freiste- henden oder, vielleicht richtiger, nicht zu dieser Familie gehörenden Gattung Trapa absieht, hat nur einer der Forscher, die sich mit den Onagraceen beschäftigt haben, nämlich GUIGNARD (1882), das Vor- kommen eines gewöhnlichen achtkernigen Embryosackes in dieser Familie erwähnt und zwar bei Oenothera tetraptera. Diese Angabe ist sehr auffällig, teils weil es sich hier, nach der Darstellung des Verfassers zu urteilen, nicht um eine Anomalie, sondern um das 304 Normale bei dieser Pflanze handeln soll, teils weil Frl.- WERNER dieselbe Art untersucht hat, ohne dass sie, wie es scheint, andere als vierkernige Embryosäcke wahrgenommen hätte. Auch in einigen anderen Hinsichten widersprechen Frl. WERNERS Befunde GUIG- NARDS Beschreibung. Dieser sagt nämlich, dass die unterste Mega- spore zum Embryosack auswachse und »au moment de la féconda- tion, le sac embryonnaire est en contact avec I'épiderme du sommet du nucelle». Nach jener ist es aber hier, wie am häufigsten bei den Onagraceen, die oberste Tetradenzelle, die den Sack erzeugt, und was den zweiten Punkt betrifft, geht es aus einer Figur, die Frl. WERNER mitteilt, hervor, dass der Embryosack noch nach der Be- fruchtung durch mehrere Parietalschichten von der Nucellusspitze getrennt ist, ganz wie es in der Familie die Regel ist. Wie oben angedeutet, scheint Trapa natans von den öbrigen bisher untersuchten Onagraceen abzuweichen durch die Bildung von vier Ker- nen auch im chalazalen Teil des Embryosackes. GIBELLI und FERREO schreiben hieräöber (p. 173): »Tuttavia noi, servendosi di sezioni in serie, abbiamo potuto scorgere Vulteriore segmentazione in quattro dei due nuclei superiori ed inferiori, come accade normalmente, e quindi anche la formazione delle antipode, ben presto evanescenti», und an einer anderen Stelle (p. 159): »Le antipode sono labilissime, ma una volta ne abbiamo pure scorte tre». Auch HOFMEISTER (1858) sah bei dieser Pflanze Kerne am chalazalen Ende des Sackes. Wenn also Trapa in der Kernanzahl des fertigen Embryosackes einen urspräönglicheren Typ zeigt, als die äbrigen untersuchten Ona- graceen, nimmt doch der Gametophyt derselben in einer anderen Beziehung eine entwicklungsgeschichtlich hohe Stellung ein, weil hier, nach den erwähnten Forschern, die:Embryosackmutterzelle direkt zum Embryosack auswächst. Wir haben es also bei den eigentlichen Onagraceen und bei Trapa mit zwei in hohem Grade differenzierten, aber doch weit getrennten Embryosacktypen zu tun, beide wegen Verminderung der Anzahl der Teilungen im Gameto- phyten entstanden. In jenem Falle ist eine Teilung ausgefallen, in diesem zwei; bei den ersteren hat eine einzige Megaspore den Em- bryosack geliefert, bei den letzteren vier. In Anbetracht der Kon- stanz, mit welcher der vierkernige Embryosacktyp sonst bei den Onagraceen vorzukommen scheint, sprechen somit die embryolo- gischen Verhältnisse fär diejenige Ausschaltung der Trapa aus dieser Familie, die schon wegen anderer Unterschiede von einigen Verfas- sern vorgenommen worden ist. 355 Die vorliegende Untersuchung bestätigt noch ferner diese Konstanz. In der Tat habe ich in meinem Material nie einen Embryosack gefunden, der nicht vierkernig gewesen wäre oder wenigstens aus einem vierkernigen hergeleitet werden möässte (Mehrkernigkeit durch Teilung des Polkerns oder der Zellen des Eiapparats oder auch durch sekundäre Einverleibung einer oder mehrerer Megasporen- kerne). Ich habe mithin keine Säcke beobachtet, die Ubergangs- formen zum gewöhnlichen achtkernigen Typus gehabt hätten, For- men also, aus denen hervorginge, wie sich die Reduktion der Kernanzahl des Sackes vollzogen hätte. Ephemere Antipodeninitialen wie sie etwa bei der gleichfalls vierkernigen Helosis (CHOoDAT und BERNARD 1900) und bei mehreren Podostemaceen-Gattungen (WENT 1910, MaGnus 1913) auftreten, sind meines Wissens in dieser Familie auch von keinem anderen Onagraceen-Embryologen angegeben wor- den.!) Es ist auch nicht notwendig anzunehmen, dass solche Uber- gangsformen je existiert hätten. Es wäre ja denkbar, dass die Vierker- nigkeit plötzlich entstanden wäre, zu derselben Zeit, wo sich die Polarität des Sackes änderte, so dass beide Kerne des zweikernigen Embryosackes, statt sich zu trennen, an demselben Pol, dem mikro- pylaren, blieben, wonach nur noch eine zweite Teilung ausreichte, um die wichtigsten Elemente des Sackes, den Eiapparat und den Polkern, zu bilden. Die Onagraceen bilden ohne Zweifel eines der besten Beispiele von der Anwendbarkeit embryologischer Merkmale im Dienste der Systematik. Ein vierkerniger Embryosack ist, nach bisher erschiene- nen Untersuchungsresultaten zu urteilen, ein ebenso gutes Charak- teristicum der Vertreter dieser Familie wie jedes andere aus dem öbrigen Bau gewonnene Familienmerkmal. Eine weitere Ausbildung des Gametophyten ist, obgleich in einer ganz anderen, ja sogar entgegengesetzten Richtung als derjenigen, welche sich in der Reduktion der Kernzahl des Embryosackes bis auf vier herausstellt, in dieser Familie in einigen Fällen zu sehen. Als eine solche mehr differenzierte Organisationsstufe des Gameto- phyten werden nämlich die oben mehrmals erwähnten Fälle zu betrachten sein, wo eine oder mehrere der unteren Tetraden- zellen, die sonst verdrängt oder häufiger in völlig desorganisiertem ') CourteErs und ÖCHAMBERLAINS ÅAngabe, die Onagraceen hätten fröhzeitig ver- schwindende Antipoden, die bei Oenothera in einer kleinen Tasche an der Embryo- sackbasis lägen, därfte, wie es GEerts (1909 p. 81) wahrscheinlich macht, von einer Verwechselung mit den Uberbleibseln der drei unteren Megasporen herriihren. 396 Zustande erhalten bleiben, auswachsen und gleichsam ein dem fer- tigen Sack zugehörendes Organ bilden. Diese Erscheinung, die, was die Onagraceen betrifft, in ihrer typischen Form schon bei Fuchsia fulgens (VEsQuUE 1879), Oenothera Lamarckiana (GEERTS 1909) und Lopezia coronata (Verf. 1914) beobachtet ist, kommt bei einer der hier untersuchten Formen (der Fuchsia-Form »Marinka»>) fast regelmässig, bei anderen (z. B. Fuchsia procumbens) spärlicher und bei einigen schliesslich (z. B. Jussteua, Epilobium, Clarkia, Boisdu- valia) nur zufällig oder gar nicht vor. Derartige Bildungen können, wie einige Forscher gesagt haben, als den Antipoden analog be- trachtet werden. Bei den Onagraceen können, gerade wegen des Fehlens der Gegenfässler, solehe Embryosäcke mit drei anhaftenden Megasporen eine auffallende äussere Ähnlichkeit mit gewöhnlichen achtkernigen Embryosäcken von dem Typ bieten, der reihenweise geordnete Antipoden hat. In der Tat hat auch diese Ähnlichkeit zwischen ausgekeimten Tetradenzellen und Gegenfässlern mitunter zu Verwechselungen geföhrt, wie es PaALm (1914) bei Aster und Solidago gezeigt hat. Wenn man die Funktion der ausgewachsenen Megasporen mit derjenigen der Antipoden vergleicht, ist zunächst wohl an ihre Bedeutung als zuleitende Bahn zu denken. Ob sie daneben aber eine ernährungsphysiologische Rolle aktiverer Art spielen, z. B. an der Verarbeitung der Nährstoffe teilnehmen, wie von mehreren Forschern fär die Gegenfässler angenommen wird, mag unentschieden gelassen werden. Die unter dem Embryosack aus- gekeimten ”Tetradenzellen mögen somit in bezug auf ihre wahr- scheinliche Funktion zu den höchst verschiedenen Einrichtungen gerechnet werden, durch -welche die Nährstoffe von der Chalaza her dem Embryosack zugefährt werden. Eine solche Bedeutung hat man zugeschrieben teils verschiedenen Bildungen in den angrenzen- den Teilen des Sporophyten, wie der Hypostase und dem axilen Leitstrang im Nucellargewebe bei Crassulaceen und verwandten Fami- lien, teils verschiedenen Teilen des Gametophyten, wie, von Megaspo- ren abgesehen, den Antipoden und gewissen basalen Endospermzellen. Diese Vereinigung des Embryosacks mit einer oder mehreren der unteren Megasporen zu einer gametophytischen Einheit kommt in dieser Familie noch stärker zum Ausdruck in solchen Fällen, wo die anfangs wohl ausgebildeten Scheidewände zwischen den ausge- keimten ”Tetradenzellen sich aufzulösen anfangen, nachdem der Gametophyt schon zu seinem endgältigen Umfang ausgewachsen ist. Unter diesen Umständen gibt es folglich in den unteren Teilen des Sky so erweiterlen Embryosacks eine grössere oder kleinere Anzahl einverleibter Megasporenkerne mitihren Plasmamassen. Die Vereini- gung von verschiedenen Tetradenzellen durch sekundäre Auflösung der Scheidewände, wie sie VESsQUE so häufig bei den Angiospermen beobachten zu können meinte, kann mithin in dieser Familie wirk- lich stattfinden. Diese Erscheinung ist natärlich von solchen Fällen auseinanderzuhalten, wo die Wände zwischen den Megasporen schon von Anfang an aufgelöst oder auch gar nicht angelegt werden und wo die verschmolzenen Megasporen einen Embryosack von einem bestimmten Typus erzeugen (z. B. bei Lilium, Smilacina, Cypripedium). Bie Clintonia (SmitH 1911) ist ebenfalls ein Embryosack vorhanden,der, wie bei den Onagraceen in den erörterten Fällen, Megasporenkerne enthält: hier sind dieselben aber schon von Haus aus degeneriert. Die drei unteren Tetradenzellen bleiben aber bei den Onagraceen auch in den Fällen, wo sie keine Keimung erfahren, was in dieser Familie das gewöhnlichste ist, in irgend einer Form erhalten. Hierin weichen die Onagraceen von den meisten äbrigen Angiosper- men ab, bei denen die sterilen Megasporen ja schon fräh verdrängt und verbraucht werden. Diese Erhaltung bleibt aber, ausser in den oben erwähnten Fällen, auf die äussere Membran beschränkt. Der Inhalt der Megasporen dagegen desorganisiert fruh. Die Kerne gehen zu Grunde und das Plasma wird bei Hämatoxylinfärbung stark farbespeichernd. Es finden also hier dieselben Veränderungen in diesen Zellen stalt wie bei den meisten äöbrigen Angiospermen. Doch scheint Frl. WERNER nicht der Ansicht zu sein, dass diese Veränderungen,die sie selbst fär Epilobium angustifolium richtig geschildert hat, ein Zeichen der Degeneration seien: »Ich habe mich nicht davon äuber- zeugen können, dass die drei Schwesterzellen des Embryosackes wirklich sogleich degenerieren», und sie wendet sich gegen MODILEWSKI, weil er das Schicksal jener Megasporen als Absterben beschreibt. Allem Anschein nach handelt es sich jedoch wohl auch hier wie bei den öbrigen Angiospermen um ein Zugrundegehen der lebenden Sub- stanz der Zellen. Der Unterschied zwischen den letzteren und den Onagraceen in dieser Hinsicht ist wohl, wie gesagt, nur der, dass bei den meisten Pflanzen die degenerierenden Tetradenzellen bald völlig verbraucht sind, während bei den Onagraceen die ebenso veränderten unteren Megasporen vorläufig vor der weiteren Ver- nichlung bewahrt bleiben und, mit ihren desorganisierten Inhalt von den äusseren Membranen umschlossen, unterhalb des Sackes als stark tingiertes Anhängsel zu erkennen sind (Fig. 3 d, e, f u. g; DD . Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 24 308 8 h, 9 a u. 14 a und in der Abhandlung Frl. WERNER'sS Fig. 4,5, 7, 11—13 und 15). Auch zwischen den so veränderten Megaspo- renelementen lösen sich die Scheidewände, wie die zitierte Verfasserin bemerkt, sehr häufig auf. Fr). WERNER scheint nur von diesem Verhalten der unteren Tetradenzellen zu reden und nicht von dem weiteren Auskeimen derselben, wie es z. B. bei der Fuchsia-Form »Marinka>» so häufig vorkommt. Das Auftreten des erwähnten de- generierten Megasporenanhangs unter dem Sacke kann nicht als eine fär die Familie allein herrschende Regel aufgestellt werden. Obgleich im allgemeinen ein solcher Streifen auch noch dann zu sehen ist, wenn die Embryoentwicklung angefangen hat, sieht man doch mitunter, dass die desorganisierten Tetradenzellen schon fräh völlig verdrängt und vernichtet werden. Es hat den Anschein, als ob dieses Verhalten bei verschiedenen Arten ein verschiedenes wäre. Man findet demnach in den meisten Samenanlagen von Jussieua villosa, Fuchsia fulgens und F. procumbens keine Spuren von den unteren Tetradenzellen unter dem fertigen Sack, während bei anderen Fuchsia-Formen und Jussieua suffruticosa ein dunkelgefärbtes An- hängsel auch in älteren Stadien vorhanden ist. Die Bedeutung der unteren Megasporen als zuleitende Bahn, welche von der zitierten Autorin betont wird, scheint mithin nicht för alle Arten dieser Familie zu gelten. Auch in zahlreichen Fällen, wo die betreffenden Elemente zwar nicht vernichtet, aber doch von den umgebenden Nucelluszellen stark zusammengepresst sind, lässt sich eine derartige Aufgabe derselben kaum annehmen. Der Nahrungsstrom wird in solehen Samenanlagen vielmehr durch die umgebenden, median gelegenen Nucelluszellen geleitet, die ja auch mitunter eine spezi- fische Anpassung an diese Funktion erfahren können. Eine der- artige fär die Nährzufuhr geeignete Struktur nimmt auch sehr häufig die Nucellusepidermis auf 'älteren Stufen an. Obgleich das Auskeimen sämtlicher Zellen der Tetrade, wie es bei Fuchsia »Marinka» vorkommt, das ursprängliche Verhalten in per Stammesgeschichte der Pflanzen darstellt, darf man natärlich, wenn man bei den Angiospermen derselben Erscheinung begegnet, nicht sogleich von einem primitiven Merkmal phylogenetischer Bedeutung reden. Einesolche Bedeutung will NITZSCHKE(1914)dem Keimen mehrerer Tetradenzellen zuschreiben: »Wo also diese (die nicht funktionierenden Schwestermakrosporen) noch zum Teil wenigstens entwicklungsfähig sind, dort scheint ein Kennzeichen fär hohes Alter der Pflanze vor- zuliegen». Wie es sich bei den niederen Angiospermeureihen mit 359 der Urspränglichkeit dieses Charakters auch verhalten mag, bei manchen höheren Familien z. B. Rubiaceen und Compositen ist der- selbe wohl jedenfalls als eine später erworbene Eigenschaft aufzu- fassen. Dies därfte mit grösster Wahrscheinlichkeit auch bei den Onagraceen der Fall sein. Darauf deutet u. a. das bei den meisten Vertretern zufällige Vorkommen dieser Erscheinung. In diesen Fällen, wo mehr als eine Tetradenzelle sich entwickelt, scheint die Annahme berechtigt, dass der schon einmal vorhandene Verlust der Keim- fähigkeit der betreffenden Megasporen durch irgend welche Ursache aufgehoben ist, und dass es sich somit hier um die Aufhebung einer Entwicklungshemmung handelt. Wir können also bei den Onagraceen in gewissen Fällen das Vor- kommen folgender drei Erscheinungen konstatieren: eines Kom- plexes sporogener Zellen, des Keimens von mehr als einer Megaspore derselben Tetrade und des mesotropen Durchgangsmodus des Pollen- schlauches. Obwohl diese von manchen Forschern als bei den Angiospermen primitive Merkmale angesehen werden, sind sie doch wahrscheinlich in dieser Familie als sekundär aufzufassen. Stockholms Högskola, Botanisches Laboratorium, Mai 1915. LITERATURVERZEICHNIS. AÅLBANESE, N. (1904). Ein neuer Fall von Endotropismus des Pollen schlauches und abnormer Embryosackentwicklung bei Sibbaldia pro- cumbens L. Sitzb. Akad. Wien 113. DÄNGREMOND, A. (1914). Parthenokarpie und Samenbildung bei Bananen. Flora 7 (107). ARNOLDI, W. (1912). Zur Embryologie einiger Euphorbiaceen. Trav. Mus. Bot. Acad. St. Pétersbourg- 9. BEER, BR. (1907). The supernumerary pollen-grains of Fuchsia. Ann. of Bot:21. CHODAT, RB. & BERNARD, CH. (1900); Sur le sac embryonnaire de I'Helosis guyanensis. Journ. de Bot. 14. Davis, B. M. (1910). The reduction divisions of Oenothera biennis. Ann. of Bot. 24. Vv. FABER, F. C. (1912). Morphologisch-physiologisehe Untersuchungen an Bläten von Coffea-Arten. Ann. Jard. bot. Buitenz. 10. FAMILLER, J. (1896). Biogenetiscehe Untersuchungen uber verkämmerte oder umgebildete Sexualorgane. Flora 82. GEERTS, J. M. (1908). Beiträge zur Kenntnis der cytologischen Entwick lung von Oenothera Lamarckiana. Ber. D. Bot. Ges. 26. »— (1909). Beiträge zur Kenntnis der Cytologie und der partiellen 360 Sterilität von Oenothera Lamarckiana. Bec. Trav. Bot. Néerl. 5. GIBELLI, G. & FERREO, F. (1891). Intorno allo sviluppo dell'ovolo e del seme della Trapa natans L. Malpighia 35. GUIGNARD, M. L. (1882). Recherches sur le sac embryonnaire des Phané- rogames Angiospermes. Ann. Sci. nat. Bot. (6), 13. HOFMEISTFR, W. (1847). Untersuchungen des Vorgangs bei der Befruch- tung der Oenothereen. Bot. Zeit. N:o 435. »— (1849). Die Entstehung des Embryo der Phanerogamen. Leipzig. »— (1858). Neuere Beobachtungen äber Embryobildung der Phanero- gamen. Jahrb. wissensch. Bot. 1. JACOBSSON-S rIASNY, E. (1913). Die spezielle Embryologie der Gattung Sempervivum im Vergleich zu den Befunden bei den andern Rosales. Denkschr. Akad. Wien 389. »— (1914). Versuch einer phylogenetischen Verwertung der Endosperm- und Haustorialbildung bei den Angiospermen. Sitzb. Akad. Wien 123. JosTt, L. (1908). Vorlesungen äber Pflanzenphysiologie. Jena. JUEL, H. O. (1911). Studien äber die Entwicklungsgeschichte von Hippu- TiS välgåris, NOV oActa Soc. Sc Ups. (fy 2. LONGO, B. (1903). Ricerche sulle Cucurbitaceae e il significato del per- corso intercellulare (endotropico) del tubetto pollinico. Atlti Lincei (TA —»— (1909). La partenocarpia nel Diospyros virginiana L. Rend. Accad. FINCEL (9), 206 —»— (1914). Ricerche sopra una varietå di Crataegus Azarolus L. ad ovuli in gran parte sterili. Nouv. Giorn. Bot. Ital. 21. MAGNUS, W. (1913). Die atypische Embryonalentwicklung der Podostema- ceen.s Elora 5 (105). MARTIN, J. N. (1914). Comparalive morphology of some Leguminosae. Bot. Gaz. 58. MC AvoY, B. (1912). The reduction division in Fuchsia. Ohio Nat. 13. MriYosHI, M. (1894). Uber Reizbewegungen der Pollenschläuche. Flora 78. MODILEWSKI, J. (1908). Zur Samenentwicklung einiger Urticiftoren. Flora 98. —»— (1909). Zur Embryobildung von einigen Onagraceen. Ber. D: Bot. (FEST MURBECK, Sv. (1901). Uber das Verhalten des Pollenschlauches bei Alchemilla arvensis (L.) Scop. und das Wesen der Chalazogamie. Lunds Univ. Årsskr. 36. NAWASCHIN, S. (1895). Ein neues Beispiel der Chalazogamie. Bot. Cen- tralbl. 63. —»— (1898). Uber das Verhalten des Pollenschlauches bei der Ulme. Bull. Acad. St. Pétersbourg 8. —— (1913). Zur Entwickelungsgeschichte der Chalazogamen. Juglans regia und Juglans nigra. Mém. Acad. St. Pétersbourg (8), 31. NITZSCHKE, J. (1914). Beiträge zur Phylogenie der Monocotylen, gegrän- det auf der Embryosackentwicklung apokarper Nymphaeaceen und Helobien. Beitr. Biol. Pflanz. 12. PALM, B. (1914). Zur Embryologie der Gattungen Aster und Solidago. Acta Horti Bergiani 95. 361 RENNER, O. (1914). — Befruchtung und Embryobildung bei Oenothera Lamarckiana und einigen verwandten Arten. Flora 7 (107). RÖSSLFR, W. (1911). Ein neuer Fall des Durchgangs eines Pollenschlau- ches durch das Integument. Ber. D. Bot. Ges. 29. SAMUELSSON, G. (1913). Studien öäber die Entwicklungsgeschichte der Bläten einiger Bicornes-Typen. Svensk Bot. Tidskr. 7. SHATTUCK, C. H. (1905). A morphological study of Ulmus americana. Bot. Gaz. 40. SMITH, K. W. (1911. The: tetranucleate embryo-sac of Clintonia. Bot. Gaz. 52. TÄCKHOLM, G. (19149. Zur Kenntnis der Embryosackentwicklung von Lopezia coronata Andr. Svensk Bot. Tidskr. 8. VAN TIEGHEM, PH. (1901). I hypostase, sa structure et son röle constants, sa position et sa forme variables. Bull. Mus. Paris 7. TISCHLER, G. (1903 a). Uber eine merkwärdige Wachstumserscheinung in den Samenanlagen von Cytisus Adami Poir. Ber. D. Bot. Ges. 21. (1903 b). Uber Embryosack-Obliteration bei Bastardpflanzen. Beih. Bot. Centrbl. 15. — (1906). Uber die Entwicklung der Sexualorgane bei einem sterilen Bryonia-Bastard. Ber. D. Bot. Ges. 24. —»— (1908). Zellstudien an sterilen Bastardpflanzen. Arch. f. Zelf. 1. »— (1912). Uber die Entwicklung der Samenanlagen in parthenokarpen Angiospermen-Frächten. Jahrb. wissensch. Bot. 52. 'TOMASCHEK, Å. (1889). Uber die Verdickungsschichten an känstlich hervorgerufenen Pollenschläuchen von Colchicum autumnale. Bot. Centrbl. 39. TREUB, M. (1911). Le sac embryonnaire et l'embryon dans les Angio- spermes. Nouvelle série de recherches. Ann. Jard. bot. Buitenz. 24. WENT, F. A. F. C. (1910). Untersuchungen äber Podostemonaceen. Verh. Akad. Amsterdam (2), 16. WERNER, E. (1914). Zur Ökologie atypischer Samenanlagen. Beih. Bot. Centrbl. 32. VESQUE, J. (1879). Développement du sac embryonnaire des Phanéroga- mes angiospermes. Ann. Sci. nat. Bot. (6), 8. WINGE, Ö. (1914). The pollination and fertilization processes in Humulus lupulus L. and H. japonicus Sieb. et Zucc. Compt.-rend. trav. Lab. Carlsberg 11. WINKLER, H. (1906). Uber Parthenogenesis bei Wikstroemia indica (L. C:A.:: Mey. Ann. Jard. bot. :Buitenz. (2); 5. ZINGER, N. (1898) > Beiträge zur Kenntniss der weiblichen Bläthen und Inflorescenzen bei Cannabineen. Flora 835. STUDIER ÖFVER VEGETATIONEN I DALARNE' 1... NÅGRA LAFVAR FRÅN DALARNE AF GUNNAR SAMUELSSON Under mina resor inom Dalarne har jag tyvärr kunnat ägna laf- varna en endast ringa uppmärksamhet. Hvad jag insamlat inskränker sig hufvudsakligen till en del prof till beståndsanalyser, hvilka jag hemfört för att få bestämda. De ha i Upsala godhetsfullt gran- skats af” Docent, TH... CG:E.: PrRIies, och. Fil. Stud. GE: DUTRIETA Några busklafvar, som jag själf ansett mig kunna säkert bestämma, har jag dock direkt på platsen infört i min dagbok, hvarför jag äfven här äger åtskilliga uppgifter om några få arter. De flesta äro naturligen mycket allmänna, men några mera anmärkningsvärda fynd föreligga nog också. Som Dalarnes lafflora är obetydligt känd, har jag trott, att ett och annat kunde förtjäna att offentliggöras, i synnerhet som några fynd äro gjorda 1 rätt svårtillgängliga trakter, som knappast någon lichenolog kommer att besöka inom öfverskåd- lig framtid. Jag har därför här nedan sammanställt mina anteck- ningar om några arter (mest från fjälltrakterna), som icke torde vara allmänna inom hela landskapet, fastän några äro synnerligen vanliga i vissa trakter och för öfrigt helt naturligt också af mig många gånger förbisetts eller ej antecknats. Ur Botaniska museets i Upsala herbarium (»Hb. Ups>) har jag hämtat några komplette- rande uppgifter, dock endast för sådana arter, om hvilka jag själf " Under ofvanstående titel har jag för afsikt att offentliggöra en del spridda iakttagelser, hvilka icke lämpligen kunna inpassas i ett par större arbeten, hvari jag kommer att nedlägga hufvudresultaten af mina fleråriga studier öfver Dalar- nes vegetation och flora. 363 har något all meddela. Af alla insamlade arler ha exemplar öfver- lämnats till det nämnda museet. Alectoria divergens (Ach.) Nyl. förekommer h. o. d. på för vindar m.l. m. starkt exponerad mark både i fjäll- och björkregionen, öfverallt steril. — Idre: Långfjället vid Gröfvelsjön, på Djupgrafstöten och Häll- sjövåla ; Salfjället (1836 K. F. THEDENIUS i Hb. Ups.); Lillfjäten på Torr- åsen (björkhed); Städjan (1891 T. HEDLUND i Hb: Ups). Lima: Hund- fjället. A. ochroleuca (Ehrh.) Nyl. är tämligen allmän på vindexponerade stäl- len i fjäll- och björkregionerna, men har också en och annan gång observerats på likartade ståndorter i öfversta delen af barrskogsregionen. Arten är oftast steril, men uppträder äfven med väl utvecklade apothe- cier, stundom i riklig mängd. — Idre: Näsfjället (c. fr.); Långfjället vid Gröfvelsjön, Djupgrafstöten och Hällsjövåla; Salfjället; nära Foskdalen (tallhed); Stoåsen; Uggern (ec. fr); Nipfjället; Lillfjäten på Torråsen; Fjä- tervåla. Särna: Härjehogna; Vedungsfjällett Transtrand: Neisfjället; Mellan-Faxefjället; Granfjället; Närfjället, Ejskogsfjället. Lima: Hund- fjället (e. fr.). Våmhus: Andjusvarden. A. sarmentosa Ach. är allmän öfverallt i norra Dalarnes skogsområden, mest på gran. Apothecier anträffas så godt som öfverallt, där de efter- sökas. I Hb. Ups. finnes ett exemplar med dylika från Särna: Särna- byn vid Midteltemplet (1905 G. A. RINGSELLE). Jag har annoterat exem- plar med' dylika från följande ställen. Lima: nära Västra Ärnäs och nära Bergsätra. Älfdalen: mellan Kåtilla och Dåråberg. Orsa: nära Untorp. Leksand: nära Eksjön. Malung: Mo-Myckelberg. Säfsnäs: mellan Sågen och Kvarnberget. A. thulensis ”Ih. Fr. förekommer på samma slags lokaler som A. di- vergens, alltid steril. — Idre: Näsfjället; Djupgrafstöten; Hällsjövåla; Uggern; Städjan . (1845 H. VON Post och 1891 T. HEDLUND i Hb. Ups.) Särna: Vedungsfjället. Transtrand: Neisfjället; Mellan-Faxefjället. Lima: Hundfjället. Bwomyces roseus Pers. Endast iakttagen i Våmhus: nära Hykjeberget på en gångstig (c. fr.) Cetraria ceucullata (Bell.) Ach. förekommer sällsynt i fjällen tillsammans med C. nivalis. Jag har sett den 4 å 5 gånger, fastän jag antecknat den endast på ett par ställen, endast steril. — Idre: Djupgrafstöten; Städ- jan: (1891 T.: HEDLUND i:Hb.: Ups). Lima: Hundfjället. C. hiascens : (Fr:) Th. Fr. — Särna: Vedungsfjället på en niosshed i fjällregionen (steril. Torde många gånger vara förbisedd. C. nivalis (L.) Ach. Förekommer allmänt på fjällen, framför allt på vindexponerad mark både i fjäll-- och björkregionerna, äfven h. o. d. i barrskogsregionen ' på : torra hedar, vid vägkanter etc. Jag har fått det intrycket, att apothecier anträffas öfverallt, där de eftersökas, äfven om jag annoterat dem på relativt få ställen. — Idre: Näsfjället; Långfjället 364 vid Gröfvelsjön, Djupgrafstöten, Storvätteshogna och Hällsjövåla; nära Foskdalen (tallhed); 'Salfjället; Stoåsen; Uggern; Nipfjället; Städjan (c. fr. 1891 T: HEDLUND i Hb. Ups); Fjätervåla; Lillfjäten på Torråsen (e. fr); Löskjevåla (ce. fr); Lomviken (tallhed). Särna: Härjehogna; Fulufjället nära Klorån och på Tyskstöten; Vedungsfjället; Särnabyn vid Midtel- templet (tallhed). Transtrand: Neisfjället; Mellan-Faxefjället; Gran- fjället (c. fr); Närfjället; Köarskärsfjället; Hem fjället; Gammelsäterfjället. Lima: Hundfjället (ec: fr.);: Digerberget vid Bergsätra; Vålberget (ec. fr., här äfven en sorediös form). Älfdalen: Storvarden (c. fr); Långsjöblec- ket (ce. fr). Våmhus: Andjusvarden (ec. fr.); Bösjövarden. Mora: mellan Kråkberg och Säs. Bjursås: Västanbergsskogen (1896 H. E. JOHANSSON i Hb. Ups). Vika: Kyrkbyn (rullstensås). Cladonia alpicola (Flot.) Wain. (det. G. E. Du RIETZ). — Lima: Hund- fjället (vinderoderad mark). C. bellidiflora (Ach.) Scheer: (det. G. E. DU RIETZ). — Transtrand: Mellan-Faxefjället (mosshed). Gyrophora erosa (Web.) Ach. v. torrefacta (Schrad.) Th. Fr. (det. TH. C. E. Fries). — Lima: Hundfjället (vinderoderad mark). G. hyperborea (Hoffm.) Mudd. — Idre: Salfjället (1836 K. F. THEDE- NIUS i Hb. Ups.); Städjan (d:o. Transtrand: Gammelsäterfjället (vind- eroderad mark). Lima: Vålberget. Älfdalen: Dåråberg (på sten). G. proboscidea (L.) Ach. (det. TH:-C: E. Fris). — Idre: Städjan (1891 T. HEDLUND i Hb. Ups. Lima: Hundfjället (vinderoderad mark). Lecidea arctica Smft. (det. G. E. Du RitrTtz). — Idre: Städjan (1891 T. HEDLUND i Hb. Ups). Transtrand: Närfjället (snöläge); Källfjället (d:o i björkregionen). IE: limosa fAch: (det G; EE. Duv/ RtiETZ): = Vdre: Städjan: (18591DSEmeD: LUND i Hb. Ups.) Särna: Fulufjället vid Girådalen (snöläge i björk- regionen)... Lima: Vålberget. Letharia vulpina (L.) Wain. Denna sällsynta laf är i Sverige hittills iakttagen så godt som uteslutande på gamla kyrktak af trä och på gamla husväggar 1 åtskilliga trakter, nordligast i Jämtland. Jag känner tre litteraturuppgifter om fynd af arten på träd, af hvilka åtminstone det ena uppges vara gjordt på björk, nämligen i Härjedalen, Tännäs, vid Malmagen »m. fl. st.» (M. G. SJÖSTRAND i Vet.-Akad:s Handl. 18383, s. 124. För de andra bägge, som härröra från Dalafjällen (K. F. THEDENIUS i Vet.-Akad:s Handl. 1838, s. 31; O. G. BLOMBERG i Bot. Not. 1895, s. 90), lämnas ingen uppgift om trädslaget. I Hb. Ups. finnes ett exemplar från Tännäs, Funnäsdalen (1842 K. F. THEDENIUS), som vuxit på en torr- fura. I de angränsande delarna af Norge är den anträffad på flera stäl- len, öfverallt på torrfuror. I Hb. Ups. finnas exemplar från följande ställen: Aursjöfjällets västsida i barrskogsregionens öfre del (1896 R. SER- NANDER; ett 20 cm. långt exemplar); Rendals-Sölen (1853 N. C. KINDBERG); mellan Lillebo och Härjehogna (1895 E. P. VraAnG) Själf har jag iakt- tagit denna laf på en mängd platser i nordligaste Dalarne ända upp i öfversta delen af barrskogsregionen. Öfverallt, där jag iakttagit den, har den förekommit en eller annan meter högt upp på stammen af ännu upprättstående, sedan lång tid tillbaka döda furor (»torr-rakar»). På 363 de allra äldsta, söndermultnande stammarna har jag dock mera sällan iakttagit den, en gång dock synnerligen rikligt (stora, ända till 15 em. långa ruskor). Jag vill särskildt anmärka, att jag ingenstädes sett den på kullfallna tallstammar, hvilka hysa en från de upprättstående torrfurorna fullkomligt afvikande lafvegetation. Påfallande ofta har jag funnit den på träd, stående i myrkanter. Själf har jag endast funnit den steril, men i Hb. Ups. ligger ett exemplar med ett apothecium, hvilket torde vara det enda hittills funna i hela Skandinavien (se nedan". — Idre: nära Töfsinghån; Juttuslätten ; Klutsjövåla; mellan Grundagsätern och Klut- sjön; mellan Stoåsen och Grundagsätern; Hällsjövåla; Uggern; nära Idrebyn; Idreberget (enl. E. BERGSTRÖM) Särna: mellan Lomviken och Härjehogna (c. fr. 1895 J. P. GUSTAFSSON i Hb. Ups.); nära Härjeåsjön samma trakt som föreg.); nära Krokbäckssätern ; Rödfjället (härifrån ut- delad i MALME, Lichen. suec. exs., fasc. 16, n:o 379); mellan Byggningen och Dammbusta; nedanför Uckevåla; nära Älgaråsvallen; nära Hornber- get; nära Granåsjön. Älfdalen: på kronoparken vid Kolmark (enl. med- delande af jägmästaren O. NVESTERLUND). Vänjan: Johannisholms be- sparingsskog (d:o). Lobaria serobiculata (Scop.) DC. — Rättvik: Dådran vid Klöfvet. Eek- sand: Skorsberget. Söderbärke: Gläfse. Mycoblastus sanguinareus (L.) Norm. v. alpinus (Fr.) Stein. (det. G. E. DU RIETZ). — Lima: Hundfjället (vinderoderad mark). Nephroma arcticum (L.) Fr. är vanlig i öfre Dalarne, där den upp- träder rikligast på mossrikare fläckar af tallhedarna, men äfven i gran- skog, och går också upp i fjällregionen. — Särna: Härjehogna; Älfros :; Särnabyn vid Midteltemplet. Transtrand: Hemfjället. Lima: Hund- fjället. Malung: mellan Lyan och Stora Lyberget. Älfdalen: Stor- varden. Rättvik: Dådran vid Klöfvet. Leksand: Skorsberget. Ga pg- nef: Tjärnaheden. Enviken: Bingsjö strömkvarn. Hedemora: Nås 1879 C. INDEBETOU i Hb. Ups.) N. tomentosum (Hoffm.) Nyl. (det. G. E. Du RtETtzZ). — Älfdalen: nära Karsbodarna (på stammen af en sälg i granskog) Parmelia intestiniformis (Vill.) Ach. (det. G. E. Du RiETzZ). — Idre: Städ jan (ce. fr. 1905 G. A. RiINGSELLE i Hb. Ups). Lima: Vålberget. P. pubescens (L.) Wain. förekommer på stenar och vinderoderad mark, särskildt ofvan barrskogsgränsen. —- I dre: Hällsjövåla;Städjan (1893 E. JÄDER- HOLM i Hb. Ups). Särna: Härjehogna. Transtrand: Gammelsäter- fjället. Lima: Hundfjället. Peltigera venosa (L.) Hoffm. — Boda: Lillacksen (på en gångstig, rikt apotheciebärande). Pertusaria oculata (Dicks.) Th. Fr. (det. TH. C. E. FrIEs). — Särna Härjehogna (snöläge). P. panyrga (Ach.) Th. Fr. (det. Ta. C. E. FRIES. — Transtrand:Gam- melsäterfjället (vinderoderad mark). Psoroma hypnorum (Hoffm.) Nyl. (det. TH. C. E. FRIES). Idre: Sal- fjället (på jord). Solorina erocea (L.) Ach. har af mig iakttagits flera gånger ulefter gångstigar, äfvensom i snölägen. — Idre: Slugufjället (snöläge); Lill- 366 fjälen (gångstlig i tallskog). '"Transtrand: Kastarberget (d:o). Lima:Vål- berget. Boda: nära Solberga (vägkant i barrskog). Gagnef: Tjärna- heden (1905 K. HEDLUND i Hb. Ups.) S. saccata (L.) Ach. — Boda: Gulleråsen på Lissberget (kalkklippa). — Denna art har jag iakttagit äfven på ett par ställen i Västmanland, näm- ligen vid Klacken i Norberg och nära Sala grufva, äfven här på kalkgrund. Sphåerophorus coralloides Pers. torde icke vara allmän i fjällen, då jag endast ett par gånger anmärkt den. — Idre: Långfjället på Djupgraf- stöten och Hällsjövåla (vinderoderad mark på bägge ställena). Thamnolia vermicularis (Sw. Ach. har af mig iakttagits en enda gång. - Idre: Djupgrafstöten (vinderoderad mark) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. Bb 9, H. 3. SMÄRRE MEDDELANDEN Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o. dyl. Ett tillägg till Stockholmstraktens växter. Sedan 1906 har jag under somrarna, åtminstone någon tid hvarje är bott vid Löfberga nära Hasseludden i Bo socken. Mitt botaniska ar- bete här därunder hufvudsakligen varit inriktadt på lafvegetationen. Helt och hållet försummade hafva dock ej heller fanerogamerna blifvit. Under de första somrarna ägnade jag rätt mycken tid åt traktens Archhieracia och Alchemille. Och senare hafva äfven öfriga fanerogamer uppmärk- sammats - dels vid insamling af material för Kungl. Högre Lärarinne- seminariets herbarium, dels under förberedelserna för de årligen vår och höst återkommande exkursionerna med mina elever. Minå exkursioner hafva i allmänhet inskränkt sig till ett litet område, som begränsas af segelleden till Vaxholm, en rät linje dragen ungefär från Hamndaleén till Myrsjön (1. Stora Dammsjön), dalgången, som från denna sjö stryker förbi Rensätra till Sågsjön, och en linje från Söder- gärdet vid sistnämnda sjö till Kummelnäs och Eolsudde. Då cmellertid flera botanister före mig uppehållit sig i denna trakt, antog jag, att dess fanerogamflora skulle vara så väl känd, att mina sam- lingar och anteckningar icke kunde hafva något intresse för den af Bo- taniska sällskapet i Stockholm föranstaltade förteckningen öfver Stock- holmstraktens växter, och meddelade därför till utgifvarna endast några få, spridda fyndortsuppgifter. Och dessa synas icke hafva blifvit be- aktade, sannolikt emedan däri upptagits äfven ett antal Hieracia och man genom förbiseende kommit att tro, att samtliga uppgifter rörde detta släkte, som tyvärr helt och hållet uteslutits ur förteckningen. Det visar sig emellertid nu, när nämnda förteckning utkommit, att i densamma helt och hållet saknas uppgifter från Bo socken för mer än ett liundratal af mig där observerade och insamlade arter. Rörande flera” af "dessa kände man ju utan vidare antaga, att de skulle före- komma där. Anmärkningsvärdt synes mig dock vara, att icke heller jag lyckats få observera åtskilliga eljest i Stockholmstrakten rätt vanliga arter, såsom: Acorus calamus, Adoöxa moschatellina, Agrostemma gilhago, Agrostis spica venli, Arlemisia absinthium, Asperugo procumbens, Bunias orientalis, 368 Chrysosplenium alternifolium, Cotoneaster integerrima, Elymus arenarius, Gentiana campestris, Linum calharticum, Lolium temulentum, Malva neglecta, Milium effusum, Nardus stricta, Origanum vulgare, Parnassia palustris, Pedicularis palustris, Scorzonera humilis och Sisymbrium sophia. Det vill däraf synas, som om de här åtminstone icke spelade någon så framträ- dande roll i vegetationen som flera af dem göra annorstädes. | Äfven i den af mig besökta delen af socknen förekomma flera arter, ej så få på många ställen och i riklig mängd, rörande hvilka visserligen i förteckningen uppgifter föreligga, men från andra delar. Som exempel må anföras Anlihemis tinctoria, Campanula palula, Cardamine hirsuta, Carex magellanica, Chimaphila umbellata, Cynanchum vincetoxicum, Fragaria moschata, Galium mollugo, Geranium pyrenaicum, Laserpitium latifolium, Lathyrus vernus, Lathyrus niger, Lycopus europceus; Monotropa hypopithys, Oenanthe aquatica, Papaver dubium, Peplis portula, Phalaris arundinacea, Polygonum amphibium, Pyrola chlorantha, Ranunculus polyanthemos, Salix pentandra, Sanicula europea, Stratiotes aloides; Trientalis europa, Trifolium agrarium, Trifolium montanum och Typha angustifolia. Hvad som gifvit mig anledning till detta meddelande, är det stora an- talet för socknen nya arter (eller former), som jag anträffat. Då mitt meddelande i allmänhet icke torde kunna hafva något intresse för andra tidskriftens läsare än dem, som äro bosatta i Stockholmstrakten, har jag af utrymmesskäl sökt att gifva detsamma så sammanträngd form som möjligt. Jag har också följt den i förteckningen använda nomenklaturen och anordningen. Speciella fyndorter hafva bifogats, endast då det gällt sparsamt eller blott på en eller några få ställen anträffade arter, men jag har icke velat utelämna sådana växter, om hvilka man kunde utan vidare antaga, att de skulle förekomma i trakten. Några få hafva dess- utom medtagits för den nya fyndortens skull eller af andra skäl, ehuru de redan voro kända från Bo. Dessa förut obeaktade eller föga be- aktade Bo-bor äro: Achillea ptarmica ; Actea spicata mellan Kummelnäs och Rensätra; Aegopodium podagraria; Aethusa cynapium; Agrimonia eupatoria; Alche- milla micans vid Myrsjön etc.; A. plicata Löfberga, Rensätra; Alyssum calycinum Nygärdet vid Myrsjön, först 1913; Arctium minus; A. officinale Hasseludden; A. tomentosum; Aster salicifolius Nygärdet vid Myrsjön; 4. tripolium Kilsviken; Atriplex latifolium Kilsviken; Barbarea lyrata Löt- berga etc.; Bidens cernua Kummelnäs båtvarf; Bidens tripartita; Brachy- podium pinnatum Hasseludden, i en gammal trädgård tillsammans med Myrrhis odorata; Calamagrostis lanceolata; Calamintha acinos mellan Kummelnäs och Rensätra; Callitriche verna Kummelnäs; Campanula ra- punculoides Löfberga; Cardamine impatiens mellan Kummelnäs och Ren- sätra; Carex lasiocarpa Kvarnsjön etc.; C. montana Hasseludden, nu ut- gången; C. stellulata; C. vulpina Kummelnäs, Södergärdet; Carlina vul- garis Rensätra; Cephalanthera rubra Kummelnässkogen 1889 (TorE C. 0. ZACHRISSON); Chenopodium glaucum Kummelnäs, först 1912; Ch. rubrum Kummelnäs 1913; Cicuta virosa Kummelnäs båtvarf; Conium maculatum Kummelnäs; Cynosurus cristatus; Cystopteris fragilis Kummelnäs etc ; Drosera rotundifolia; Dryopteris dilatata; Dr. thelypteris mellan Kummel- 369 näs och Sågsjön; Echium vulgare Nygärdet vid Myrsjön etc.; Epilobium Lamyi RBensätra; E. parviflorum ymnigt mellan Kummelnäs och Ren- sätra; Epipactis latifolia Kummelnäs, Södergärdet; Eriophorum vaginatum : Erodium cicutarium ; Erysimum cheiranthoides; (IE. hieraciifolium hol- men Sverige;) Euphrasia brevipila; Filipendula ulmaria v. denudata Löf- berga; Galeopsis bifida; G. ladanum Nygärdet vid Myrsjön; G. speciosa: Geranium bohemicum Löfberga 1912: G. pusillum; Geum rivale X urba- num Löfberga: Glyceria aquatica Kummelnäs; Gnaphalium silvaticum: Heracleum sibiriecum YvN. angustifolium mellan Kummelnäs och Rensätra: Hesperis matronalis ; Holcus mollis nära Myrsjön 1908—1913; Hydrocharis morsus ran&e Kummelnäs; Hyosecyamus niger:; Isoötis echinosporum Kvarn- sjön; Juncus bufonius; J. supinus Kvarnsjön ete.: J. filiformis; Lemna lrisulea Kummelnäs; Lepidium campestre mellan Hasseludden och Myr- sjön; ÅListera cordata; Lilhospermum arvense; Lolium perenne; Luzula mulliflora; L. nemorosa Höja nära Hasseludden 1906; Lycopodium eclava- lum; L. selago; Lycopsis arvensis ; Lysimachia vulgaris; Lythrum salicaria; Malaxis paludosa vid en tjärn nära Kummelnäs 1907, nu utgången; Malva moschata Nygärdet vid Myrsjön; Matricaria chamomilla; M. discoidea Löfberga, först 1912; Mentha aquatica mellan Kummelnäs och Sågsjön:; Mespilus calycina Kummelnäs; M. oxyacantha Kummelnäs; Myosolis cawspi- losa; M. collina; M. micrantha; Myriophyllum alternifltorum Kvarnsjön, Myrsjön etc.; M. vertlicillatum mellan Kummelnäs och Sagsjön; Nasturtium palustre; Nuphar luteum; Papaver argemone Bensätra; Peucedanum palustre; Phleum Boehmeri Kummelnäs; Poa Chaixii Hasseludden och Skepparholmen; P. compressa; Polygonum dumetorum Hasseludden etc.: P. hydropiper; P. persticaria; P. tomentosum; Prunus spinosa; Pyrola media mellan Löfberga och Rensätra; Ranunculus sceleratus; Raphanus raphanistrum oftast ymnigare än Sinapis arvensis; Rhamnus cathartica Hasseludden; Rhinanthus major; Rh. minor; Rubus cesius Kummelnäs: R. idwus f. chlorocarpus på udden utanför Kummelnäs båtvarf, som det vill synas, icke förvildad; R. chamcmwmorus; Sagittaria sugitlifol:ia Kum- melnäs bäåtvarf; Sambucus nigra; Scirpus acicularis Kvarnsjön ete.; Sc. marilimus Kilsviken; Scutellaria galericulata; Sedum sexangulare Rensätra, Nygärdet etc.; Selinum carvifolia TLöfberga; Senecio silvaticus; S. viscosus Löfberga, Kummelnäs etc.; Sesleria coerulea mellan Kummelnäs och Ren- sätra, vid Sågsjön; Silene dichotoma mellan Kummelnäs och Rensätra, i första års gräsvall 1906, men ej hållande sig kvar; S. venosa; Sisymbrium officinale Löfberga; Sium latifolium Kummelnäs båltvarf; Sonchus arvensis: S. asper; S. oleraceus; Sparganium ramosum Kummelnäs bäåtvarf; Sp. simplex; Spergula rubra Kummelnäs, Annelund; Sp. vernalis Löfberga etc.; Slachys palustris; Stellaria palustris; St. uliginosa Löfberga etc.: Thalietrum flavum Kummelnäs, Södergärdet; Thlaspi alpestre mellan Kummelnäs och Rensätra, först 1913; Trifolium procumbens Kummelnäs båtvarf; Triselum flavescens Kummelnäs ymnigt; Triticum caninum Hassel- udden och Löfberga; Typha latifolia Sågsjön; Urtica urens; Vaccinium myrtillus f. epruinosum mellan Löfberga och Rensätra etc.; V. uliginosum : Valeriana officinalis; Verbascum thapsus: Veronica anagallis Hasseludden: V. hederifolia Kummelnäs: Vicia villosa; Woodsia ilvensis Kummelnäs. 310 Ur Stockholmstraktens växter är, i likhet med Ornithogalum nutans L. och några andra gamla tvädgårdsväxter, utesluten 0. umbellatum L. Denna synes mig dock förtjäna ett omnämnande lika väl som Lilium bulbiferum och L. marlagon samt talrika adventivväxter. Vid Rensätra har jag funnit den i, låt vara skäligen dåligt brukade, åkrar långt från gården, där det ej kan ifrågasättas, att den direkt utplanterats. Jag har icke kunnat finna, att den för närvarande odlas ens framme vid gården. Trakten kring Hasseludden och Kummelnäs är synnerligen rik på Rumex-arter. Förutom RK. acetosa och R. acetosella äro här anträffade R. aquaticus, R. crispus, R. domesticus, R. hydrolapathum, R. maximus och R. obtusifolius. Särdeles allmänna äro R. obtusifolius (Hasseludden, Löfberga och Kummelnäs) och R. aquaticus (Hasseludden, Löfberga och Kummelnäs bäåtvarf samt vid bäcken mellan Myrsjön och Kvarnsjön); R. hydrolapathum växer synnerligen ymnigt vid Kummelnäs. Vid Hassel- udden och Löfberga uppträda — eller hafva uppträdt, ty på förstnämnda ställe har fyndorten genom dikning och uppränsning under de senaste aren betydligt spolierats — flera arter blandade om hvarandra, och där hafva också uppkommit hybrida kombinationer, såsom R. aquaticus x obtusifolius, R. crispus X obtusifolius, R. domesticus X obtusifolius, möj- ligen äfven R. aquaticus X domesticus. R. maximus är icke observerad mer än vid Kummelnäs båtvarf, där visserligen den ena af de båda för- modade föräldrarna (R. aquaticus) förekommer, men den andra helt och hållet saknas. Den bildar ett af flera individ sammansatt bestånd och visar icke det ringaste tecken till försvagad fertilitet eller någon som helst tendens att i något hänseende »mendla». Om den uppkommit ge- nom korsning — hvilket ju förefaller sannolikt — så föreligger här näppe- ligen en hybrid i första generationen, knappt i någon af de första, och förhåller sig växten annorstädes på samma sätt som här, finns, för så vidt jag kan se, icke något hinder för att betrakta den som art. Egen- domligt måste det i alla fall förefalla, att den förmodade kombinationen R. aquaticus X RB. hydrolapathum är fullt fertil, under det att R. aqua- licus X obtusifolius och R. crispus X obtusifolius starkt tendera till sterili- tet. Åtminstone morfologiskt synes icke affiniteten vara större mellan kontrahenterna i det förra fallet än i de båda senare. Vegetationen i det af mig undersökta lilla området går helt säkert snabbt betydliga förändringar till mötes, särskildt om den s. k. Säågsjö- kanalen kommer till stånd. Under de senaste åren har den ena villan rest sig efter den andra; den ena jordbiten efter den andra har brutits upp till trädgårdstäppa eller utjämnats till gårdsplan; nya vägar ha tagits upp, och därvid hafva icke ens skonats sjöstränderna, som dess- utom belamrats med badhus och klappbryggor. Så godt som öfverallt börja sommargäster och tillfälliga besökande trampa ned den ursprung- liga gräs- och örtvegetationen. Af arter, som' ännu för fem år sedan förekommo på flera ställen, äro några, t. ex. Linnea och Chimapthila, ja t. o. m..Vicia cassubica, redan på väg att dö ut. Med Carex montana, Malaxis paludosa och ett par Hieracia af silvaticum-gruppen har detta redan blifvit fallet. Men i åkrarna, hvilkas ans och skötsel försummas, frodas ogräsen, Sonchus arvensis, Cirsium arvense, Stachys palustris, 4 311 Achillea ptarmica, Raphanus raphanistrum, Matricaria inodora, Myosolis arvensis, Polygonum persicaria, P. lomentosum och talrika andra. Ater andra finna en gynnsam jordmån på vägkanterna. Ännu för fem år sedan stodo Matricaria discoidea, Thlaspi alpestre och Alyssum calycinum icke att finna; Echium vulgare, Senecio viscosus, Erodium cicutarium och andra voro sällsynta. Sommargästerna och ogräsen blifva talrikare för hvarje år. Kommer Sågsjökanalen till stånd, uppstår här med all sanno- likhet en förort till Stockholm, och många växter, som en gäng ingått i vegetationen, skola endast återfinnas som mumier i Kungl. Högre Lära- rinneseminariets herbarium. En och annan upplysning om immigranter- nas framträngande skall, hoppas jag, också kunna hämtas där; någon ens tillnärmelsevis fullständig historia för de senare åren får man dock icke vänta sig, ty såsom redan inledningsvis framhölls, är det först i andra rummet fanerogamvegetationen varit föremål för min uppmärk- samhet. Gust. O. Malme. Två kornax i toppen af samma strå. Sommaren 1909 gjorde jag å ett kornfält vid Ultuna försök med afklippning af borst och öfversta delen af motsvarande blomfjäll å ax af några korn- sorter af tvåradskorn vid tiden för axgången, för att blommorna skulle förbli öppna någon längre tid och därigenom smitta från på försöksfältet när- stående starkt sotiga kornsorter skulle kunna öfverföras samt därjämte möjligen äfven en korspollination mellan olika sorter kunna äga rum. I fråga om infektionerna blefvo resultaten ganska märkliga (jfr Svensk Botanisk Tidskrift 1911, sid. 23 Några verkliga korsningsprodukter framkommo där- emot icke. Atskilliga plantor bland afkomlingarna 1910) blefvo emellertid mer eller mindre missbildade, de luxuerade genom att bilda öfvertaliga småax, som i många fall åtminstone hade samma läge som sido- småaxen i sexradskorn, hvarför jag till en början misstänkte, att korsning verkligen ägt rum. Vid sådd af kärnor från dessa missbildade ax (1911) uppkommo dock endast fullt normala plantor af ren tvåradig typ. En missbildning af afkomlingarne från de 1909 klippta kornaxen var mera i ögonen fallande. En enstråig planta af primuskorn af omkring 90 cm. höjd bar i toppen på strået 2 kornax, såsom vid- stående fotografi utvisar. Det är gifvet, att det skulle ha varit af mycket stort intresse, om denna egenskap att bilda två ax varit 312 ärftlig. På våren 1911 utsåddes därför kornen af de bägge axen på skilda parceller. ÅA den ena parcellen uppväxte 12 plantor, å den andra 18. Alla plantorna blefvo dock normala; ingen enda visade någon lik- het med moderplantan. Äfven denna missbildning var således en rent tillfällig afvikelse. I litteraturen omtalas redan af CAMERARIUS (Hortus medicus et philosophicus 1588 sid. 75), att flera kornax kunde förekomma å samma strå. SEÉRINGE (Descriptions et figures des Céréales européen- nes PI. VI fig. 4, 1841) afbildar ett strå af tvåradskorn med 2 korta sidosax vid basen af hufvudaxet. KÖRNICKE (enl. citat i »Die Arten u. Varietäten des Getreides 1885 pag. 136) säger sig hafva iakttagit liknande fenomen å sexradskorn. WiTTMACK (Verh. der bot. Ver. d: 'Provinz Brandenburg B. 15, 1873 pag. XXVIID förevisade ett kanadensiskt 6-rads- korn, å hvilket 5 ax utgingo från toppen af samma strå. Mera bekant är, att själfva axet kan förgrena sig, såsom hos varr. ramosum och compositum, eller att från stråknutarne kunna utgå ax- bärande grenar. Experimentalfältet i december 1915. Ernst Henning. Växtgeografiska notiser från hafsbandet utanför Stockholm, sommaren 1915. 1. Ny lokal för Crambe maritima L. Till de två kända Crambe-lokalerna i Stockholms skärgård kan nu läggas ännu en, fiskläget Hårsten i Djurö socken, utanför Sandhamn, där växten förliden sommar iakttogs af teol. stud. HENRIK ALM. Senare hade undertecknad tillfälle besöka ön och konstatera uppgiftens riktighet. Den nya lokalen ligger ungefär midt i en liksidig triangel, där två hörn bildas af de båda gamla lokalerna Sandhamn och Prästkobb; fyn- det är således intet öfverraskande, ehuru alltid förtjänt af ett omnäm- nande. Hur länge växten funnits här, är väl svårt att afgöra. I somras räknade jag fem exemplar (däraf tre praktfulla, 12/2 meter i diam.) alla blommande och alla på ungefär samma höjd öfver vattnet, vid eller strax nedom den brytning i strandprofilen, som markerar gränsen mellan det mera sluttande, 3—5 m. breda supralitorala bältet med naket grus och enstaka Antithriscus, Elymus, Phalaris, Sonchus arvensis och det supramarina med lafklädda stenar och öppen vegetation af All um olera- ceum, Anthriscus, Arrhenatherum elatius, Galium verum, Phalaris, Rubus idaeus, Sedum maximum och Tanacetum. 2. SERNANDERS »maritima björkzon>.' I en uppsats »Gränser och zoner» etc. i 2:a häftet för i år af denna tidskrift kritiserade jag SERNANDERS begrepp »maristom björkzon» och föreslog som mera lämpligt exempelvis »maristom löfzon». Vid tiden " Enligt benägen uppgift af professor SERNANDER är den af honom använda ter- men »maritim» och ej »maristom> björkzon, och det sistnämnda endast ett tryckfel hos SELANDER. Måtte detta misstag härmed vara aflifvadt och ej i likhet med så många andra beklagligt länge spöka i litteraturen! dd för nedskrifvandet af dessa rader förstod jag öfverhufvud icke, hur man kunde komma på den idén att karaktärisera den ifrågavarande zonen som en björkzon, 'detta af den orsaken, att jag på grund af SELANDERS framställning (Sv. B. T. 1914 p. 321) då tänkte på zonen omedelbart vid trädgränsen. Sommarens iakttagelser ha emellertid visat mig, att man äfven inom de trakter, som närmast lågo till grund för min skildring, kan tala onmi en björkzon utan att göra våld på verkligheten. Men denna björkvegetation börjar först ett stycke innanför trädgränsen och intar edafiskt andra lokaler än den öfriga, af al, rönn, asp ete., men föga eller Fig. 1. Crambe maritima L. Hårsten i aug. 1915. ingen björk, bestående löfvegetationen. Den uppkommer nämligen ur de afloppslösa små moss- och kärrsamhällena uppe på bergen, medan den senare är lokaliserad till dalarna och utvecklad ur stränder. Björken vikarierar således, där den finnes, för tallen. Första gången jag lade märke till denna dualism i löfvegetationen, i Björkskärs skärgård i Möja, trodde jag den vara ett rent undantag, men sedan har jag iakttagit den på flera ställen, t. ex. på Svartlöga i Blidö. I oktober skulle en flygare kunnat kartlägga Svartlöga topografiskt i Svensk Botanisk Tidskrift. 25 374 stora drag blott med hjälp af färgen: det gula bergplatåer med björk, det gröna dalgångar med (mest) al. Bergens kolonisering med björk kommer som sagdt öfverallt, där jag sett den, senare än al-, rönn- etc. vegetationen i dalarna, samtidigt med kolonister af tall. Goda exempel lämna småöarna omkring Svartlöga med deras börjande trädvegetation. Ex. Lammskär, flackt småkuperad ö liksom Svartlöga; en dalgång med ett tiotal medelålders alar, en gam- mal och några unga rönnar, en gammal ask, men ingen björk; f. ö. tre ungtallar och en liten gran samt en ungbjörk, som grott på en Cladina- Sphagnum-tufva i ett Eriophorum-polystachium-kärr. an ee -n vå ”- a Fig. 2. Crambe-lokalen på Hårsten aug. 1915. I förgrunden Elymus arenarius. Crambe till höger på bilden. Hvad det är som gör, att björken och ej tallen håller fältet, tilltror jag mig ej att afgöra; möjligen björkens större motståndskraft mot ut- torkning under vintern på dessa dåligt vindskyddade lokaler. 3. De maritima örtbackarna. Under sommaren har jag sökt komma närmare orsakerna till särdra- gen hos de intressanta, i min citerade uppsats behandlade örtbackarna, som uppta dalgångar och öfver hufvud mark med aflopp utanför den maritima trädgränsen, och som därför lämpligen äfven de kunde sär- skiljas med epitetet maritima. Jag vill icke säga, att jag lyckats i detta bemödande; snarare tyckes mig saken nu mera komplicerad än förut. En jämförelse mellan det trädklädda Svartlöga och kringliggande trädlösa SY skär visade, att på Svartlöga växtsamhällena voro sammansalta ungefär som vanligt, medan på skären de flacka dalgångarna fylldes af rätt typiska maritima örtbackar, dock, syntes det, utan de mest flagranta fallen af fuktighets- och torrhetsälskande växter om hvarandra. A andra sidan finnas i Ängsskärs skärgård, 1 mil längre ut till hafs, skär med de rackraste öfvergångar mellan maritima örtbackar och löfängar, där marktäcket har de förras brokighet trots beskuggning. Både trädlös- heten och luftfuktigheten synas således spela en roll. Jämförande hygro- Fig. 3. Kolonisation af gamla gropmossar på hedstadiet med björk och tall. I fonden kompakt alvegetation. Svartlöga, Blidö okt. 1915. meterobservationer å större och mindre, mer och mindre långt ut be- lägna öar skulle väsentligt bidraga att klara frågan. En viss uppollring af tid och apparatur för utredande af dessa maritima örtbackars ekologiska förhållanden — hvarvid man äfven måste taga hänsyn till markbeskaffenheten, som synes spela en stor roll — skulle f. ö. nog löna sig, då man därigenom kunde, tack vare den nya grupperingen af växterna därute, hoppas på nya bidrag till kännedomen om dessa växters lifsekvation. Lars-Gunnar Romell. 376 Nya lokaler för Epipogum aphyllum (Schmidt) Sw. Få äro de, som ha fått se »Skogsfruns blomma». — I årgången 1910 af denna tidskrift har FRISENDAHL, med anledning af de rika fynd han gjorde i Jämtland, lämnat en intressant redogörelse för växtens ut- bredning i Sverige. Sedan dess ha blott ett par nya växtplatser offent- liggjorts. Tre fynd, som kommit till min kännedom, vill jag härmed rädda undan glömskan. | År 1903 påträffade nuvarande löjtnanten H. ADELBORG Epipogum aphyllum i Jumkils socken i Uppland, cirka 1500 m. NNO om Björnarbo gård. Endast ett exemplar iakttogs växande i gammal mossig tallskog invid några stora stenar. Lokalen var starkt beskuggad. Enligt meddelande af lektor O. M. FLODERUS finnes i Västerås läro- verks museum ett exemplar, taget den 20 juni år 1906 vid Kungsberget, Järbo, Gästrikland. Finnarens namn är ej angifvet. Kand. C. ÅBERG har för mig omtalat ett fynd af växten i fråga, som han gjorde sommaren 1914 i kronoparken »Metsäcken», Lycksele socken. K. V. Ossian Dahlgren. Valeriana excelsa Poir. v. tripteroides Neum. funnen i Västman= land. Förra året den 23 juni fann jag i närheten af Västerås en form af Valeriana excelsa Poir., hvilken genast ådrog sig min uppmärksamhet. Jag fick den till att vara Valeriana excelsa Poir. Vv. fripteroides Neum. eller V. excelsa Poir. "integri- folia Ledeb. Då jag fann fyndet anmärk- ningsvärdt, satte jag mig i för- bindelse med denna tidskrifts redaktion och blef då hänvi- sad till apotekar C.. PLEIJEL i Alfvesta, hvilken särskildt studerat en del Valeriana-for- mer och äfven skrifvit en syn- nerligen intressant afhandling därom i Botaniska Notiser 1907. I anledning häraf sände jag Valeriana excelsa Poir. v. tripteroides "Neum. ett par exemplar af Västerås- från Västerås. formen till apotekar PLEIJEL, 377 som blef mycket intresserad af milt fynd. Han förklarade genast, att det ej var den af NEUMAN kallade V. excelsa Poir. "integrifolia Tedeb., utan en ny form. Sedermera har han jämfört mina exemplar med i Lunds universitets herbarium befintliga Valeriana-former, hvarvid det visade sig, att Västerås-formen var fullt lika med den nu i Skåne utdöda formen från Björka i Kropp, hvilken form NEUMAN benämnt V. excelsa Poir. v. tripteroides Neum. Växtplatsen, hvilken är belägen omkring 3 km. utanför Västerås, är en liten 50 å 75 kvm. stor holme, bildad genom att en bäck delar sig i tvänne armar och beväxt med alar. Här fanns en enda »rugge» inne- hållande ett tjugutal stjälkar, hvaraf jag blott tog fyra. På själfva holmen samt å bäckstranden nedanför holmen fanns rikligt med V. excelsa Poir. och däribland flera med tre stjälkblad i krans. Arvid Wollert. Ueber Sphaeria leptidea Fries. In Observationes mycol. Bd. II, pg. 333 (1818), in Uppställning af de i Sverige etc., K. Vet. Ak. Handl. XXXVIII (1817) p. 269 und im Systema mycol. Bd. II, pg. 522 (1823) beschreibt resp. nennt FRIES den oben erwähnten Pilz auf toten Blättern von Vaccinium Vitis idaea. Seine Diagnose lautet (Symb. 1. c.): Sph. leptidea, gregaria, epidermide tegente innata, leviter convexa, collabescendo umbilicato-depressa, levis, atra, ostiolo pertuso. In der Anmerkung: In superiore pagina foliorum conferta et saepe confluens. Sphaeriae punctiformi duplo licet triplo major, orbiculata, raro irregularis, levis, nitida, intus albida. Ostiolum punctiforme, dis- tinetum, primo obtutu quasi papillatum. FUCKEL reihte dann in den Symbolae I, pg. 100 diesen Pilz in die Gattung Sphaerella ein, ohne jedoch den Ascomyceten gesehen zu haben, denn er fäöhrt nur die Konidien auf: »Spermatiis cylindricis, subrectis, hyalinis, 8 u X 2 wu. Nach seinem Vorgange nimmt auch SACCARDO, Syll. I. pg. 535 diesen Pilz als Sphaerella auf, kombiniert die Diagnosen von FRIES und FUCKEL und schiebt den Passus »ascis ....ignotis> ein. Im III. Bande des Sylloge pg. 111 reiht aber SACCARDO den Pilz in die Gattung Phoma ein und setzt neben FRIES als Coautor der Sphaeria leptidea den CURREY -[Transact. Linn. Soc. XXII (1859) p. 313] zu, aber mit Unrecht, denn nur FRIES kann als Autor dieser Art gelten. Ohne die Art zu untersuchen reiht dann ALLESCHER (Rabenh., Kryptfl. von D. etc., Pilze VI pg. 94) den Pilz in die Gattung Phyllosticta ein, öbersetzt ganz einfach die Diagnose aus SACCARDO, Syll. III und schiebt die richtige Länge der Konidien — nach CURREY.— 5. u(FUCKEL 8-u X 2u) ein. 378 Dasselbe tut auch DIEDICKE in seinen Pilzen pg. 105. Auch er unter- sucht den Pilz — obzwar er »durech ganz Deutschland» verbreitet sein soll — nicht und macht dazu noch den Fehler, dass er die Maasse der Konidien von FUCKEL und CURREY zusammenzieht und so zu einer ganz falschen Angabe 2»5—8 u X 2u> kommt. Wie ich mich zu erinnern weiss, hat schon irgendwo v. HÖHNEL gezeigt, dass die FuCKEL'schen Maasse allgemein zu hoch sind. In unserem Falle mössen sie um 257 reduziert werden, also auf »5—6 u X 1,5 ur”. Ich bekam diesen Pilz von Herrn Dir. J. E. KABA'T, welcher ihn bei Gross-Skal in Böhmen im November 1911 sammelte. Er kommt nach Angabe des Sammlers nur sehr selten auf dem Standorte vor. Der Einsender hat richtig die Zugehörigkeit des Pilzes erkannt und sandte ihn unter dem Namen Leptothyrium crustaceum n. sp. ein. Er ist wirklich schon makroskopisch Leptothyrium-artig. Als ich ihn mikroskopisch studierte, fielen mir sofort drei Umstände auf, die ihn von der genannten Gattung weit entfernen. Zuerst fand ich, dass die einfachen Pykniden mit 1—35 Poren versehen sind, so dass dann die zusammengeflossenen oft sehr viele Poren auf- weisen. Zweitens, dass die Sporen histolytiseh aus dem Nucleus der Pyknide gebildet und von dem Schleim zusammengehalten werden. Drittens, dass die Pykniden oft gekammert sind und jede dieser Kammern hat seinen eigenen Porus. Die reifen Pykniden sind feucht flachgewölbt, trocken noch mehr ver- flacht und konkav eingesunken. Sie werden in den Epidermiszellen gebildet, so dass die Pyknide später von der oberen Hälfte der Epidermis- zellen bedeckt ist. Die obere Wand ist dänner als die untere und das Pyknidengewebe besteht aus hell- und dunkelbraunen Hyphen, die zu einem plectenchymatischen, dicht gefäögten Gewebe zusammengeflochten sind. Die Pyknide ist entweder einfach oder gekammert. Die inneren Wände sind dänne, senkrechte Säulen, welche aus feinen, zarten, faden- förmigen, gelbbraunen Zellen bestehen. Der Nucleus der jungen Pykniden ist anfangs braun, später als sich das Gehäuse vergrössert, wird er hyalin und besteht aus senkrecht orien- tierten, parallelen, hyalinen Zellen, aus deren Inhalte die Konidien ent- stehen. Die Zellenwände verschleimen. Dies beide geht zugleich vor sich. Da die Konidien in den parallel gegeneinander orientierten Zellen sich ausbilden, so sind sie anfangs reihenförmig gestellt, und erst später nach vollkommener Verschleimigung findet man sie dicht zusammengeballt und die ganze Pyknide erföllend. Die einfachen Pykniden besitzen nur 1 Porus, die gekammerten 2—4, seltener 5 ganz deutliche Poren. Später wird die Decke stellenweise zerstört, so dass die Fruchtgehäuse zwischen den Poren unregelmässige und ziemlich grosse Oeffnungen aufweisen. Oft fliessen die Pykniden zusammen und dann bekommt man grössere Pyknidenkomplexe mit zahlreichen Poren zur Sicht. Der Pilz ist also keine Phyllosticta, keine Phoma, sondern eine polysto- malische, Myxofustcoceum-arlig gekammerle Leptothyriacee, die in keine bisher bekannte Gattung dieser Gruppe eingereiht werden kann. Ich nenne den Pilz Myxothyrium Bubåk et Kabåt n. g. und die Art M. leptideum (Fries) Bubåk et Kabåt n. nom. Die Synonymik ist aus den oben stehenden Ausföhrungen ersichtlich. Endlich bemerke ich noch, dass dieser Pilz auch in VESTERGREN'S Microm. rar. Nr. 1492 von Umeå in Schweden (leg. VLEUGEL) und in KRIEGER'S Fung. sax. Nr. 1883 von Königstein in Sachsen ausgegeben ist. Meine Exemplare der ersten Sammlung zeigen aber fast durchwegs schon leere Pykniden. Nach NVLEUGEL 1. c. gehört dieser Pilz vielleicht als Konidienstadium zu Lophodermium melaleucum (Fr.) De Not. Ob diese Behauptung richtig ist, kann ich nicht sagen. Herr Dir. KABA'”T teilt mir mit, dass er bei Gross-Skal diesen Askomyceten — aber nur im sterilen Zustande — gesam- melt hat. Hier folgt die Diagnose: Myxothyrium Bubåk et Kabåt n. gen. Pycnidia plana, superiore dimidio epidermidis tecta, contextu plecten- chymatico, nucleo albido, e cellulis palisadiformibus efformato, continua, vel parietibus columelliformibus 2—5-loculata, loculo quoque poro in- structo, saepe confluentibus. Sporulae e histolysi mucosa orientibus, bacterioideis, rectis vel subcurvulis, continuis, hyalinis, muco conglutinatis. Myxothyrium leptideum Bubåk et Kabåt nov. nom. (Syn. Sphaeria leptideå Fries; Sphaerella leptidea Fuckel, Sacc.; Phoma leptidea Sacc.; Phyllosticta leptidea Allescher.) Pycnidiis hypophyllis, densiusculis, ambitu rotundatis, oblongis, lobatis vel curvatis, applanatis, 200 u in diam., confluendo majoribus, usque Jå mm. in diam., siccis concavis, atris, nitidulis, continuis vel 2—5-loculatis, parietibus tenuibus, e cellulis filiformibus, parallelis, dilute brunneis con- stitutis, dimidio superiore epidermidis tectis, ibidem e strato tenui plect- enchymatico, atrofusco, infra crassiore consistentibus, nucleo hyalino, e cellulis palisadiformibus efformato, poro unico vel 2—35 apertis, demum irregulariter disruptis et denudatis. Sporulis e histolysi mucosa nuclei orientibus, bacterioideis, 5—6 u longis, 1,5 u latis, utrinque attenuatis, rectis vel curvulis, hyalinis, continuis, bi- guttulatis, muco conglutinatis. Ad folia emortua Vacecinii Vitis idaeae in Suecia (FRIES, VLEUGEL!), Sax- onia (KRIEGER)!', Bohemia (KABA”T)! Prof. Dr Fr. Bubåk, Tåbor in Böhmen. 380 Hufvudskärs lafvar. Ett bidrag till kännedomen om laf- floran i Södermanlands yttersta skärgård. De yttre delarna af vår östra skärgård äro ännu mycket dåligt kända i lichenologiskt afseende. Någon fullständig artlista föreligger ej från något håll, blott ett fåtal spridda lokaluppgifter. Det var därför med stor glädje jag för någon tid sedan af fil. stud. NILs WILÉN till bear- betning mottog en under sommaren 1914 hopbragt samling lafvar från Hufvudskär i Södermanlands skärgärd, beläget i Ornö socken längst ut i hafsbandet. Som hopbragt af en icke lichenolog kan samlingen natur- ligtvis ej göra anspråk på någon större fullständighet, men torde lika- fullt gifva en någorlunda god föreställning om lafflorans hufyvudsakliga sammansättning. Hufvudskär består af fem större skär och en stor mängd kobbar, hvilka tillsammans bilda en rätt isolerad liten arkipelag något mer än en mil öster om Utös nordspets och ungefär lika långt sydost om Ornö kyrka. Berggrunden är grå gnejs och Sskärens allmänna utseende det i den yttersta skärgården vanliga: kala bergsryggar med Calluna, Empetrum och krypande enbuskar i springorna, och i sänkorna små kärr med buskvegetation af Betula verrucosa och Salix cinerea. Träd och större buskar saknas nästan fullständigt. På vindskyddade ställen träffas här och där några enstaka granar och tallar, aldrig nående en höjd af tre meter, och sammanlagdt högst ett 20-tal af hvardera slaget på hela Hufvud- skär. En och annan buskformig al finnes äfven. i I följande förteckning öfver de af WILÉN insamlade lafvarna äro arterna ordnade efter ZAHLBRUCKNERS system. Verrucaria maura Wabhlenb. Strandklippor i svallbältet. Sphceerophorus fragilis Pers. På klippor. Arthonia punctiformis Ach. På björk- och rönnkvistar. Lecidea granulosa (Ehrh.) Scher. På jord i klippspringor. L. tenebrosa Flot. 'På klippor. Rhizocarpon geographicum (L.) DC. var. contiguum (Fr) På sten. Var. atrovirens (KE): —D:0. Rh. distinetum Th. Fr. På klippor i öfre delen af stormbältet och högre upp. Cladonia rangiferina (L.) Web. På jord i klippspringor (liksom alla de följande Cladonia-arterna). | Cl. silvatica (L.) Rabenh. j CI. Floerkeana ”(Fr.) "Sommerf. f. intermedia ”Eepp. och f> reareata (Ach.) Nyl. Cl. coccifera (L.) Willd. var. stemmatina (Ach.) Wain. Cl. deformis Hoffm. Cl. rangiformis Hoffm. f. pungens (Ach.) Wain. och f. foliosa Floerk. Cl. squamosa (Scop.) Hoffm. f. muricella (Del.) Wain. Cl. alpicola (Flot.) Wain. f. macrophylla (Schzer.) Wain. Cl. gracilis (L.) Wild. var. dilatata (Hoffm.) Wain. och dess f. aspera Floerk. var. chordalis (Floerk.) Scheer. 381 Cl. fimbrialta (L.) Fr. var. cornutoradiata Coem. Gyrophora erosa (Web.) Ach. var. torrefacta (Schrad.) Th. Fr. På klippor. G. polyphylla (L.) Körb. D:o. G. deusta (L.) Ach. D:o. Umbilicaria pustulata (L.) Hoffm. D:0. Acarospora fuscata (Schrad.) Arn. D:o. Pelligera canina (L.) Hoffm. På mossiga berghällar. "Lecanora cinerea (L.) Sommerf. På klippor. L. leprosescens Sandst. På klippor, troligen i -öfre delen af storm- bältet. L. deusta (Stenh.) Nyl. På klippor. L. carpinea (L.) Wain. [syn. L. angulosa (Schreb.) Ach.]. På björk, rönn och al. L. prosechoidiza Nyl. På strandklippor i stormbältet. L. halogenia (Th. Fr.) Brenner. D:o. Dåligt utvecklad. L. cartilaginea Ach. På klippor. Parmelia physodes (L.) Ach. På björk, en, gran, ljung och lignum. tubulosa (Hagen) Bitter. På björkkvistar. . furfuracea (L.) Ach. På klippor, tall, en och lignum. centrifuga (L.) Ach. På klippor. olivacea (L.) Ach. På björk. ; prolixa (Ach.) Nyl. På klippor. aspidota (Ach.) Röhl. På björk, rönn och al. . fuliginosa (Fr.) Nyl. På en. subaurifera Nyl. På björk, ljung och lignum. saxatilis (L.) Ach. På klippor och en. suleata Tayl. På björk, rönn, en, al, gran, ljung och lignum samt på tydligen ornitokoprogent påverkade klippor, tillsammans med bl. a. Anaptychia ciliaris f. melanosticta. P. omphalodes Ach. På klippor. Cetraria glauca (L.) Ach. På en och klippor. C. chlorophylla (Humb.) Scher. På gran och lignum. C. juniperina Ach. På ljung. C. aculeata (Schreb.) Fr. var. muricata Ach. På klippor. Evernia prunastri (L.) Ach. På björk och en. Alectoria jubata (L.) Nyl. På gran. f. chalybeiformis (L.) På klippor. Ramalina fraxinea Ach. På björk och rönn. R. fastigiata Ach. På rönn. R. calicaris (L.) Fr. På björk och al. Tycks vara den allmännast förekommande Ramalina-arten. R. farinacea Ach. På björk, en, rönn och gran. R. polymorpha Ach. På klippor. f. emplecta Ach. D:o. R. subfarinacea Nyl. D:o. Usnea hirta (L.). På björk, gran, en och lignum. Caloplaca obliterata (Pers.) Malme. På strandklippor i stormbältet. C. scopularis Nyl. D:o. Ne) jla Sv vbvv Svensk Botanisk Tidskrift 1915. Värk 302 Xanthoria parietina (L.) Th. Fr. På klippor, rönn och lignum. AX. ulychnea (Ach) TM FF På kippor. X. polycarpa (Ehrh.). På björk-, rönn- och alkvistar. Rinodina sophodes (Ach.) Hellb. På al och björkkvistar. R. demissa (Floerk.) Arn. På strandklippor i stormbältet. Physeia tenella: (Scop.) NylsrBarronn: Ph. subobscura Nyl. På strandklippor i stormbältet. Ph lithotea” (A€h.) Nyll Do: Anaptychia ciliaris (L.) Mass. f. melanosticta Ach. På strandklippor. 4. aquila (AcCh.) A. Zahlbr. På strandklippor. G. Einar Du Rietz SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. BD 9, H. 3. IN MEMORIAM Carl Gustaf Westerlund. + 221, 1864, + "5/5 1914. fil. licentiaten CARL GUSTAF WESTERLUND, nära 50 år gammal. Han var född i Ronneby den 22 juni 1864 och son af den kände naturforskaren, ST — läroverkskollegan fil. d:r CARL ÅAGARGH WESTERLUND och hans maka AUGUSTA LINDSTEDT. Efter aflagd mogenhetsexamen i Karlskrona den 13 dec. 1883 blef han student i Lund höstterminen 1884 och af- lade fil. kandidatexamen därstädes den 31 maj 1888. Vårterminen 1890 öfverflyttade han sina studier till Upsala och var där- städes medlem af Kalmar nationsförening. Sedan han absolverat fil. licentiatexamen i Upsala den 30 maj 1894 öfvergick WES- TERLUND till lärarbanan och tjänstgjorde efter år 1895 vid Realläroverket på Norr- malm i Stockholm genomgånget profår som vikarierande lärare vid olika läroverk (Ronneby, Hudiksvall, Karlstad, Lidköping, Södertelje, Norrtelje, Kalmar, Eksjö och Alingsås), tills han den 26 nov. 1902 erhöll ordinarie befattning som adjunkt i natural- historia, kemi och tyska vid Hudiksvalls läroverk. Denna befattning ut- bytte han mot en adjunktur i biologi, fysik och kemi i Norrköping, till hvilken han utnämndes den 29 juni 1906 och af hvilken befattning han vid sin bortgång var innehafvare. År 1902 ingick WESTERLUND äktenskap med MARIE-LOUISE TJÄDER, hvilken afled före honom. Af sin fader, den världsbekante malakologen, hade han ärft intresset för naturalhistorien och hade under sin uppväxt det bästa tillfälle att under dennes ledning inhämta kunskaper om Sveriges växt- och djurvärld. C. G. WESTERLUNDS intressen voro hufvudsakligen riktade på det växtgeogra- Den 25 maj 1914 afled i Stockholm läroverksadjunkten i Norrköping 384 fiska området, och han har offentliggjort flera bidrag till kännedomen om växternas utbredning i vårt land, särskildt inom landskapen Blekinge, Helsingland och Västergötland. Af de svenska växtsläktena ägnade han sig speciellt åt studiet af släktet Alchemilla och utgaf häröfver 1907 sina Sludier öfver de svenska formerna af Alchemilla vulgaris L. Sin hem- bygds naturförhållanden har han behandlat i ett i Upsala 1890 utgifvet utförligare arbete: Bidrag till kännedomen om Ronnebytraktens fauna och flora. En förteckning öfver WESTERLUNDS utgifna skrifter följer här nedan. C. G. Westerlunds utgifna arbeten. 1888. Några bidrag till Blekings flora. — Bot. Notiser 1888 s. 193—194. 1889. Wer ist Verfasser der »Dissertatio academica Nova testaceorum Genera sistens», Lundz2 1788? — Nachrichtsbl. d. Deutschen Malako- zool. Gesellschaft 1889. 1890. Bidrag till kännedomen om Ronnebytraktens fauna och flora. — Upsala 1890 [173 s. 8:o. Botanik s. 7—17 + s. 103—126]. 1898.1 I. Bot. Notiser 1898 s. 77—80. 1903. | II. Ibid.1903s.49.—50[| + rättelses. V]. 1904. Bidrag till Västergötlands flora. -— Bot. Notiser 1904 s. 1—235. I. Bot. Notiser 1906 s. 1—40. Sr Bidrag till Hälsinglands flora. ill. Hieracia från Hudiksvallstrakten. SS [3 Ibid: 1909: 5) 95L-96. 1907. Studier öfver de svenska formerna af Alchemilla vulgaris L. — Redogörelse för de allm. läroverken i Norrköping och Söderköping under läsåret 1906—1907. Norrköping 1907 [31 sid. 4:0]. 1910. Alchemilla obtusa Bus. funnen i Sverige. — Bot. Notiser 1910 s. 258. 1911. Nya bidrag till kännedomen om de svenska formerna af Alchemilla Vill SanSEL. -- bot Notisera 1911 0si—0. Strödda bidrag till Sveriges flora. SÅ Bi AVE Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1915. Till tidskriftens medarbetare. Redaktionens adress är Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms gi , skola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrifna samt noga genomsedda — äfven beträffande skiljetecken — för undvikande af korrekturändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet bestridas af författaren. Med afseende på Kälbländniagar gälla följande regler: 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt understruket i manuskriptet). 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i manuskriptet). Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen bi- fogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt möjligt undvikas. Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt vetenskap- ligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska, eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. - Manuskript, som ej är skrifvet på svenska, bör åtföljas af upp- gift om, hvem som verkställt eller granskat öfversättningen till det främmande språket. Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktionen. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- keriet får ej äga rum. Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag afgiftsfritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfverenskom- melse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgisafdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. SR IN ) FC ALIN, Elias. Die Sporogenese von Sphagnum Sduarsnd dat Pers. z 2 Nebst einigen Bemerkungen öber das Antheridium von Sphagnum 2 acutifolium Ehrh.... . sssncmsas sena ASSTE SSE NER SE SN Le 261 TÄC HOLM, Gunnar. Beobachtungen - fiber die Samenentsicklang einiger Onagraceen. .. nostrrsserrnnn NE SVAR RANA å 2» Jafvar från Halarne. IEinige Lichenen aus Dalarbel ÅA i + ; SRS SMÄRRE MEDDELANDEN 0 2 MALME, Gust. O. Ett tillägg till Stockholsmiriduens väster. [Ein 00 Nachtrag zu »Stockholmstraktens växter» Re FRANZ der i — Stockholmer-Gegend»).] .. AF SKSANS RS STR STRESS nan 67 HENNING, Ernst. Två kornax i toppen af samma strå. [Zwei ÅS ; Gerstenähren am Gipfel eines Halmes.] ......... SSR SORA NES 2 4 on i Nå ROMELL, Lars-Gunnar. Växtgeografiska notiser från hafsbändet utan. Så 0 för Stockholm, sommaren 1915. [Pflanzengeographische Notisen RAG aus den äusseren Scheren Stockholms im Sommer 1915.) ........ SR i DAHLGREN, K. V. Ossian. Nya lokaler för Epipogum- aphyllum ” | (Schmidt) Sw. [Neue Fundorte fär FPpega APHYRHEj NG RAN ES Seka dÖ SW) osrse svea in OT ÖSTEN WOLLERT, Arvid. Valeriana excelsn Pom. V. is orda NeseL SÖRIE 0 oofunnen i Västmanland. [Valeriana excelsa Poir. v. tripteroides = 0 FöNSt a Neum. in Wästmänland gefunden:] :s.:s.s.söens.e.iesrsderkersovesd sven RNE <= > BUBA'K, Fr. Ueber Sphaeria.Jeptidea "PI... iosccs ådöbipes ers: ae vd ens sak 377 SR pU RIETZ, G. Einar. Hufvudskärs lafvar. Ett bidrag till kännedomen ? SÄ S om laldloran i Södermanlands yttersta skärgård. [Die Lichenen : ARATS Hufvudskärs. Ein Beitrag zur Kenntnis der Lichenenflora der äussersten "Scheren Södermanland's.] > s.ss..sessosssrusressssnassoserinsroner DÖD CIN sön > WESTERLUND, Carl Gustaf +? [JRR JE JE JR JIE RJ JR JE JE EE & fe 3 ANS Tryckt den 15 Dec. 1915. | EEE STOCEHOLM, NYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET 1915. Rn BAND 9 Tidskrift Utgifven af Svenska Botaniska Föreningen Redigerad af T. VESTERGREN 1915 HÄFTE 4 | SVENSKA BOTANISKA FÖRENIN GEN s ; styrelse och redaktionskommitté under år 1915. 2 DR > Styrelse: SERNANDER, - ordförande; O. ROSENBERG, vice ordförande: T LAGERBERG, sekreterare; T. VESTERGREN, redaktör; F. R. AULIN, å skattmästare; FR BERGGREN, E. HEMMENDORFF, 0. JUEL," G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. | : Redaktionskommitté: | | BIRGER, R. Sr Ls LAGERBERG, G. LAGERHEIM, 5 SERNANDER, Yr 5 | S SR VESTERGREN. C SSE NE 5 je SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. = Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande Svenska Bo- . — taniska Föreningen) är 15 kronor. Så 2 RE SUSAN för år 1916, 10 kronor, torde Röda till skatt- FiL0, Stocktoln Va | -Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgångar af tid- | skriften till ett pris af 5 kr. pr band för årgångarna 1— 3 7 kr. för de följande. ; fed SVENSKE DÖOTANISE "TIDSKRIFT. 1915: BD: 9: Hi 4. mt NATURHISTORISKA RIKSMUSEETS SAM- LING AF ILEFVERMOSSOR AF EH WILH.: ARNELL! Under åren 1913 och 1914 har jag sysslat med att ordna Natur- historiska Riksmuseets samling af lefvermossor på anmodan af pro- fessor ÅA. G. NarTtHoRrSsT, till hvilken doktor Fr. KEMPE med sitt kända lefvande vetenskapliga intresse skänkt medel till ett skäligt arvode för detta arbete. Det öfverenskoms därvid, att jag jämnsides med det mekaniska ordnandet skulle kritiskt granska åtminstone allt skandinaviskt lefvermossmaterial, i främsta rummet det svenska. Detta arbete hade jag i det närmaste slutat vid detta års början; af de skandi- naviska lefvermossorna återstå nu högst ett tiotal kritiska arter att reda upp och dessutom en mindre samling af obestämda exemplar. Den extraskandinaviska samlingen har ock blifvit ordnad, tyvärr dock mest blott mekaniskt. Det är några af mina rön från detta tvååriga arbete, hvarom jag will tala i detta meddelande. Därvid kommer jag att hålla mig hufvudsakligen till den svenska delen af lefvermoss-samlingen; denna del har nämligen på grund af sin rik- haltighet kräft den ojämförligt största delen af de två åren, helt säkert åtminstone ”/14 af denna tid. Den svenska lefvermoss-samlingen är rikligare, än jag a priori föreställt mig. Det är nämligen ganska många för hepaticae intres- serade svenska botanisters samlingar, som hamnati Naturhistoriska Riksmuseum; de flesta har det väl fått till skänks, en och annan har det kanske inköpt; så är fallet åtminstone med en samling, ' Föredrag i Botaniska Sektionen i Upsala den 27 april 1915. Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 26 LIBRA NEW Y( BOTANIC VUARLDI 356 J. ÅNGSTRÖMS, den värdefullaste samling af lefvermossor, som Natur- historiska Riksmuseet förvärfvat. Så har Naturhistoriska Riksmuseet ganska rikhaltiga lefvermoss- samlingar, som tillhört: P. OsBECK (1723—1805); L. MONTIN (1723—1785); CLAES ÅHL- STRÖMER (1736-—-1794); O. Swartz (1760—1818); S. N. CASSTRÖM (1763—1827); P. F. WAHLBERG (1800—1877); M. Huss (1807—1890); J. ÅNGSTRÖM (1813—1879); K. F. THEDENIUS (1814—1894); C. FR. NYMAN (1820—1894); HJ. HOLMGREN (1822—1885); S. BORGSTRÖM (1826—1898); CONR. INDEBETOU (1845—1890). Af dessa samlingar äro de fem förstnämnda af intresse, emedan de alla härstamma från 1700-talet, d. v. s. från tiden för den af LInNÉ i Sverige framkallade stora lifaktigheten i det botaniska studiet. De äro alla af samma typ med de oftast små exemplaren fästade med gummi på ett halfark fast och starkt papper. OÖOSBECKS och MONTINS samlingar äro de från rent svensk ståndpunkt värde- fullaste, då de innehålla exemplar nästan uteslutande från Sverige, mest från det i bryologiskt hänseende föga utforskade landskapet Halland, och oftast noggranna uppgifter om förekomstsätt och loka- ler finnas; de tre andra samlingarne ha däremot en öfvervägande kosmopolitisk karaktär med mycket knapphändiga anteckningar om fyndlokalerna. Om de andra nämnda samlingarne må i korthet nämnas följande. P. F. WAHLBERG'S samling gjordes under ungdomstiden mest i Göteborgstrakten, väl i samband med den af honom publicerade Flora Gothenburgensis. I motsats härtill synes intresset för lefver- mossor ha vaknat hos M. Huss och S. BorGstTRÖM först mot slutet af deras lefnad; den förre samlade hepaticae flerstädes i södra Sverige, nordligast i Medelpad, och hans lefyermoss-exemplar äro nog de rikligaste och vackraste, som någon svensk botanist efter- lämnat. De egna svenska samlingarne härstamma i J. ÅNGSTRÖMS herbarium mest från Upland samt Ume och Lule Lappmarker, i K. F. THEDENIUS' herbarium från Stockholmstrakten samt Dalar- nes och Härjedalens fjälltrakter, i C. F. NyMANS herbarium från Stockholmstrakten samt i C. INDEBETOUS herbarium från Nyköpings och Hedemoras omnejd samt från Lule Lappmark, till hvilken han 1868 gjort en resa. HJ. HOLMGRENS herbarium är det på svenskt lefvermossmaterial rikaste och har sammanbragts dels under ungdoms- tiden, mest från hembygden, Motalatrakten, dels vid mera framskri- den ålder under hans resor såsom censor till de mest skilda delar 387 af Sverige; mycket samlade han äfven under en resa till Lule Lappmark 1867; dessa samlingar, som gjorts med skarp blick och äro mönstergillt konserverade, lämna å ena sidan mycket rikliga bidrag till kunskapen om lefvermossornas utbredning i Sverige, men de ha å andra sidan (tillsammans med i Norge gjorda samlingar) kräft mycken tid att reda upp, då insamlarens många andra upp- gifter ej lämnat honom tid öfrig att kritiskt granska det insamlade. Dessa samlingar innehålla vanligen ock en mängd exemplar, som ägarne fått från sina korrespondenter; i detta afseende äro ÅNG- STRÖMS Och THEDENH samlingar de rikaste. I ÅNGSTRÖMS herba- rium finnas så alla de lefvermossor, som E. FrRIiEs samlat i Fem- sjö (Småland) och det är märkligt, huru mycket Fries där ehuru ej hepatikolog lyckats samla; det är nästan allt, som man kan vänta att påträffa i den landsändan; lika omdöme kan man nästan ge den originelle C. P. L.ESTADIUS, som 1874 (men endast detta år, gripits af ett tydligen intensivt intresse för att samla lefvermossor i Umeåtrakten, hvilken samling ock finnes i ÅNGSTRÖMS herbarium. K. F. THEDENnIUS var städse mycket intresserad för lefvermossor:; ej under då, att den vänsälle mannen under sin långa lefnad fick exemplar af så godt som allt det märkliga, som hans samtida af denna växtgrupp samlade; så stod han i liflig förbindelse med SS. O. LINDBERG, från hvilken talrika exemplar finnas i hans herbarium ; under sina sista år fick han ock många värdefulla saker af J. PERSSON. En annan förvärfskälla har Riksmuseet haft i det villkor, som plägar fästas vid K. Vet. Ak:s reseanslag, nämligen att den, som får ett reseanslag, skall lämna Riksmuseet exemplar af de märk- ligare former, som han finner på sin resa. Särskildt samvetsgranna att fullgöra sina åligganden i detta afseende ha tydligen J. E. ZET- TERSTEDT (1828—1880), ER. NYMAN (1866—1900), N. J. SCHEUTZ (1836—1889) m. fl. varit, och det är mycket värdefullt, som Riks- museet på så sätt fått. Dessutom finnas i Riksmuseet svenska exemplar i större eller mindre antal äfven från mest alla de ej härofvan omtalade svenska botanister, som samlat lefvermossor; här må lämnas oafgjordt, på hvilken väg dessa kommit till Riksmuseet; så finnas där ganska rikliga exemplar af lefvermossor tagna af: G. WAHLENBERG (1780— 1851); C. G. MYRIN (1803—1835); O. LEOPOLD SILLÉN (1813—1893); E. A. STRÖMBÄCK (1822—1867); C. O. HAMNSTRÖM (1816—1886); C. HARTMAN (1824—1884); W. R. HARTMAN (1827—1891); P. T. CLEVE 388 (1840—--1905); HJ. MOsÉN (1841—1887); R. OLDBERG (1850—1878); FE: VA VEKSTRAND (1841—1884); R::ToLF (1849-1903); KK AIDE: SETH (1850—1909), samt bland nu lefvande botanister från P. DusÉN, A. ARVÉN, K. L. LÖFVANDER, ÅA. GRAPE m. fl. Den skandinaviska samling af hepaticae, som erhållit bidrag från så många håll, har själffallet blifvit ganska stor. En antydan om dess storlek framgår däraf, att i densamma finnas 635 ex. af släk- tet Martinellia, omkring 150 ex. af Cephalozia bicuspidata, af släktet Porella 262 ex., af släktet Frullania 160 ex., af Acuta-gruppen i släktet Jungermania 178 ex. 0. s. V. En kritisk genomgång af ett så stort material af lefvermossor måste bli mycket tidsröfvande. Bestämningen af lefvermossor tar vanligen mycket mera tid än bestämningen af löfmossor; bland de senare finnes det nämligen talrika, som man kan igenkänna med oväpnadt öga eller med lup, medan detta vid lefvermossorna är fallet med blott ett fåtal arter, särskildt då de äro så torra, som de äro 1 herbarier. Ute i naturen ställer sig saken annorlunda, då lefvermossorna äro friska och fuktiga och härtill kommer den hjälp man där får af förekomstsättet m. m., men under tider af torka ställa sig lefvermosstudier äfven ute i naturen ganska tröstlösa, såsom hvar och en, som sysslat med denna växtgrupp, nogsamt erfarit. Lefvermossornas stora variation gör vidare, att man ofta måste ta flera prof af en form för att få den klar. Härtill kom- mer, att hepaticae ofta insamlats blandade, då man måste ta flera stickprof för att få reda på innehållet i tufvorna. Särskildt be- svärliga äro de blandexemplar, vid hvilka insamlaren ej sökt hålla de olika arterna skilda från hvarandra, i hvilket fall hvar skild tufva vanligen måste undersökas med afseende på sitt innehåll. Detta arbete försvåras därigenom att hepaticae, som växa tillsam- mans under lika förhållanden, ofta bli förvillande lika hvarandra, hvilket kanske mest gäller de "små jordmossorna. Ett slående exempel härpå lämna de vida mattor af Cesia concinnata, Marsu- pella condensata och M. apiculata, som äro vanliga i våra hög- fjäll på af snövatten öfversilade jordsluttningar, och i hvilka de tre nämnda arterna ofta finnas i intim blandning och 1 hvilka alla tre äro så lika, att de endast mikroskopiskt kunna särskiljas. Fastställandet af könsorganens fördelning, ett i många fall viktigt kännetecken, tar ock stundom lång tid. Under arbetets 'gång har det visat sig, huru behöfligt det varit för att göra samlingen tidsenlig. Det är ju själffallet, att ett mate- 389 rial, som till största delen samlats och bestämts för flera årtionden tillbaka, delvis för öfver hundra, ja, till och med 150 år tillbaka, ej kan stå på den nuvarande systemaltikens ståndpunkt, särskildt som på detta område, ej minst under de sista decennierna, ett mycket intensivt arbete blifvit utfördt. Jag vill i detta hänseende blott erinra därom, att antalet af skandinaviska lefvermossor uppskatta- des i 1:a uppl. af C. J. HARTMAN's Handbok i Skandinaviens flora (1820) till summa 56 arter (hvaraf 47 arter fördes till släktet Jun- germania), i E. Fries Summa Vegetab. Scandinavize (1846) till 125 arter, i S. O. LINDBERGS Musci Scandinavici in systemate novo naturali dispositi (1879) till 183 arter samt uti HJ. MÖLLERS För- teckning öfver Skandinaviens växter 2: Mossor (1907) till 286 arter. Således har antalet skandinaviska hepaticae på mindre än 100 år femdubblats; detta gäller hela det skandinaviska florområdet, men om vwvi inskränkt jämförelsen till blott Sverige, hade den nog gått i samma riktning. Och äfven efter 1907 har det systematiska arbetet med denna växtgrupp alltjämt fortgått; nya arter ha kreerats och forna arter, som ej visat sig hållbara, ha indragits, men genom detta arbete har dock artantalet idkeligen ökats. Dei Sverige funna lefvermossarternas antal är nu åtminstone 235. Af det, som jag här ofvan framhållit, framgår, att de äldre hepa- tikologernas, äfven de mest framståendes, herbarier och de af dem utgifna exsiccatverken behöfva revideras. Så omtalar SCHIFFNER, hurusom af de 11 exemplar, som ligga i den framstående hepati- kologen NEES VON ESENBECKS herbarium under namn af Cephalozia catenulata, blott 3 ex. tillhöra denna art; af de öfriga exemplaren innehålla 7 (C. bicuspidata och ett C. media. SCHIFFNER har äfven granskat de nummer i GOTTSCHE och RABENHORSTS Hep. eur. ex- sicc., som signerats som Cephalozia catenulata; han fann därvid, att af 8 sådana nummer höra blott två till C. catenulata, sådan den nu uppfattas; under 4 nummer ligga helt andra arter, nämligen (. me- dia, C. leucantha och (C. bicuspidata var. Loeskeana samt vid ett nummer den ej ens till släktet Cephalozia hörande Plagiochila spi- nulosa; af de två återstående numren innehålla olika exemplar af exsiccatverket skilda saker, så innehöll vid ett nummer det ena exemplaret C. Francisci och C. leucantha, det andra exemplaret C. macrostachya och C. leucantha: vid det andra numret inne- höll det ena exemplaret blott (C. bicuspidata, det andra exempla- ret därjämte äfven C. connivens och C. media. Till likartade resul- tat har man ofta kommit vid revisioner af äldre tiders herbarier 390 och exsiccatverk af lefvermossor. Då förhållandena ställa sig så med de mest framstående äldre hepatikologernas samlingar, måste en revision af Naturh. Riksmusei lefvermoss-samling, som till en stor del sammanbragts af relativa dilettanter, vara ännu mera af behofvet påkallad. I detta sammanhang må erinras därom, att de snabba framsteg i lefvermossornas systematik, som senare tider haft att upp- visa, väl till största delen möjliggjorts genom det allt allmännare bruket af mikroskop vid studiet af denna växtgrupp och genom de nya stödpunkter vid dess systematisering, som man därvid så små- ningom lyckats finna. I Sverige torde ett mera allmänt bruk af mikroskop vid studiet af mossor vara aldrahögst 50 år gammalt: jag sluter härtill bland annat däraf, att i nionde upplagan (af år 1864) af mossdelen i HARTMAN'S flora, hvilken väl i främsta rum- met tjänstgjort såsom hjälpreda för Sveriges botanister vid studiet af mossor, ej än hänsyn blifvit tagen till mossornas mikroskopiska kännetecken; detta blef fallet först i den 1871 utgifna tionde upp- lagan af den nämnda floran. Det är sålunda enkannerligen det före 1871 samlade eller, väl riktigare sagdt, det före detta år be- stämda lefvermossmaterialet i de svenska samlingarne, som kräfver en revision för att blifva tidsenligt ordnadt. Till de talrika namnrättelser, som i Riksmusei lefvermoss-sam- ling kräfdes på grund af systematikens framsteg, kommo ett stort antal rättelser af mer eller mindre ursäktliga felbestämningar, som mest förekommo vid exemplar från bytesföreningar. Det är rent otroliga saker, som man i det afseendet påträffar, och det är högst få arter, som ej af en och annan bestämts galet. Så har en sam- lare gifvit Marchanlia polymorpha 3 olika namn; ett fruktexemplar har fått rätt namn, ett hanex. kallas Preissia commutata och ett exemplar med groddkornsskålar har fått bli Fegatella conica. De namnrättelser, som jag vid genomgången af Riksmusei skan- dinaviska lefvermossor måst göra, äro mycket talrika; jag har an- ledning att anslå deras antal till omkring 2,000. Härvid medräknas då ej synonymiska ändringar, i de få fall, där jag gjort sådana; i allmänhet har jag nämligen låtit de äldre synonyma namnen kvar- stå oförändrade, om därigenom missförstånd ej kan uppstå; om t. ex. Blepharostoma trichophyllum blifvit kallad Jungermania tri- chophylla eller Martinellia convexa kallats Scapania umbrosa, har jag nöjt mig med att afstämpla dessa bestämningar såsom riktiga. Härmed några exempel för att visa den stora utsträck- 391 ningen af dessa rättelser. Antalet ex. tillhörande släktet Martinellia var 635, hvaraf 237 ex. (37 2) voro oriktigt bestämda. Af 178 ex., som enligt sina namn skulle tillhöra Acuta-gruppen i släktet Jun- germania, måste först 47 ex. (2874) utgallras, emedan de ej voro hemma i denna grupp; på 62 ex., som tillhörde gruppen, måste namnen rättas; det återstår så 69 ex. (39 Z) med riktiga namn; de från gruppen utgallrade formerna representerade 24 olika arter. Af 95 ex. af Jungermania ventricosa hörde 352 ex. ej till denna art. Af 151 ex. af Cephalozia bicuspidata måste 60 ex. såsom ej dithö- rande utgallras, o. s. v. Till sist ett ur högen taget mera specifi- ceradt exempel: Nardia scalaris har oriktigt kallats Nardia crenulata, N. obovata, N. minor, N. hyalina och Jungermania polita, vill N. scalaris har oriktigt förts exemplar af Nardia hyalina, N. minor, Aplozia sphaerocarpa, A. caespilicia, Arnellia fennica, Odontoschisma Macouniti, Jungermania heterocolpos, Martinellia curta, M. rosacea, Diplophyllum albicans och Plagiochila asplenioides. Det finnes emellertid ingen anledning att tro, att det i Riksmusei lefvermoss-samling skulle varit sämre beställdt med bestämningarne än i våra andra svenska lefvermoss-herbarier; min öfvertygelse är, att de alla i lika grad behöfva revideras för att bli tidsenliga. Jag har tyvärr ej haft tid att se mycket på härvarande (Upsala) bot. institutions samling af hepaticae; det så godt som enda, som jag där sett, är dess ex. af Martinellia Bartlingii; exemplaren voro 13 till antalet, hvaraf blott 3 voro riktiga, de öfriga 10 ex. tillhörde 6 andra Martinellia-arter, som äro från M. Bartlingit vidt skilda. Våra svenska löfmoss-samlingar skulle nog ock vinna mycket i värde genom en revision; där finnas säkerligen äfven många felbestäm- ningar, såsom HJ. MÖLLER, som sysslat med revision af löfmoss- samlingar, torde kunna vittna, och äfven vid löfmossorna går syste- matiken stadigt framåt. Exempelvis må nämnas, att de skandina- viska Bryum-arterna år 1879 af S. O. LINDBERG uppskattades till 41; i HJ. MÖLLERS mossförteckning 1907 har antalet stigit till 174. Och jag misstänker, att det ej heller är så väl bestäldt med våra andra kryptogam-samlingar, om jag ock ej härför kan anföra några faktiska bevis. Det dryga arbetet med att kritiskt genomgå Riksmusei svenska lefvermossor har emellertid intresserat mig mycket. Det har varit lärorikt med hänsyn till kännedomen om den svenska hepatiko- logiens historia, lämnat bidrag till kunskapen om de svenska arbe- tarne på detta studiefält och om den under tidernas lopp skiftande 392 tolkningen af våra lefvermossformer. Det har därtill gifvit en an- tydan om storleken af det växtgeografiska material af hepaticae, som finnes 1 våra herbarier, och om de luckor, som i detta hänse- ende finnas och som därför i första rummet böra fyllas, d. v. s. med andra ord, en första grund är härmed lagd till kunskapen om lefvermossornas utbredning i Sverige. Det har t. ex. haft sitt stora intresse att i Riksmusei samling på- träffa ganska många af de först i senare tider beskrifna arterna och att se, hvar de förut inordnats; så fann jag den 1902 beskrifna Jungermania Hatcheri 1 tillsammans 48 exemplar bland ex., som förts till 10 äldre arter; mest hade den blifvit kallad J. Floerkii eller J. barbata, hvilka arter stå J. Hatcheri närmast; de flesta af dessa bestämningar voro sålunda ursäktliga på en tid, då J. Hat- cheri ej blifvit utbruten. Ett exempel i motsatt riktning lämnar Cephalozia connivens, en af DICKSON (såsom Jungermania) redan 1801 beskrifven art; ur denna har under tidernas lopp utbrutits 1869 C. pleniceps (Aust.), 1881 C. media LinDB., 1882 C. lacinulata (JACK.), 1883 C. affinis LinpB., 1894 C. hibernica SPRUCE, 1902 C. macrosta- chya KaaL., 1903 C. compactla WARNST., 1912 C. Loitlesbergeri SCHIFFN., 1914 C. spinigera SCHIFFN., hvilka arter alla synas vara af första rang och nästan alla blifvit funna äfven i Sverige. Följ- den af dessa utbrytningar har blifvit, att jag vid genomgången af 30—40 svenska exemplar, som i Riksmusei samling signerats som C. connivens, ej fann ett enda exemplar, som tillhörde denna art, sådan den numera begränsas; de flesta hörde till C. media LINDB. Det är ej här rätt ställe att ingå i detalj på det myckna, som jag sett vid revisionen af Riksmusei svenska lefvermossor, men hoppas jag alt i sinom tid få tillfälle att därför redogöra. Jag will här inskränka mig till några korta notiser. På grund af det lifliga arbete med lefvermossornas systematik, som under de sista årtion- dena utförts af de europeiska hepatikologerna, i hvilket arbete äfven skandinaver flitigt medverkat, börja nu Europas lefvermossor vara i systematiskt hänseende ganska väl kända. Detta styrkes däraf, att jag i det stora svenska material, som jag kritiskt genomgått, ej på- träffat någon för vetenskapen ny art; dock har jag nog sett en och annan märklig form, som kanske vid en grundligare undersökning skall visa sig förtjänt af arträtt, men vid hvilken jag på grund af det stora material, som skulle genomgås, ej ansett mig ha tid att fördröja mig; genom anteckningar har jag vid sådana former sökt 393 fästa framtida forskares uppmärksamhet på desamma. Äfven kun- skapen om lefvermossornas växtgeografiska utbredning i Europa har under de senare åren gått mycket framåt. Det var därför ej med någon stor förhoppning om att finna många för Sverige nya arter, som jag gick till arbetet med Riksmusei svenska lefvermossor, men det förhållandet, att jag vid detta arbete lyckats finna endast två för Sverige nya arter, Jungermania exsecta och Martinellia cras- sirelis, var dock för mig en öfverraskning och jag kan väl med skäl säga en glad öfverraskning, då detta sakförhållande visar, att vi stå ganska nära det målet att åtminstone känna, med hvilka lefvermossarter vi i Sverige ha att räkna. d Jungermania exsecta SCHMIDEL är en gammal, 1747 beskrifven art, som redan i 1:a uppl. af C. J. HARTMAN's Handbok: i Skandina- viens flora (1820) angifves förekomma i Sverige, men som J. BREID- LER 1893 funnit omfatta två habituelt mycket lika, men dock väl skilda arter, af hvilka den nyutbrutna arten kallats J. exsectiformis BrEIiDL. Vid en granskning af mitt till J. exsecta förda svenska material fann jag 1906 (se Bot. Not., s. 150), att alla exemplaren i detta material tillhörde J. exsectiformis, hvarigenom den frågan blef öppen, huruvida den äkta J. exsecta finnes i Sverige eller ej. Denna fråga är jag nu i tillfälle att besvara jakande, då jag i Riks- musei samling sett svenska exemplar af J. exsecta från: Ög., V. Ny, gon. (HJ. HOLMGREN); Vg., Hunneberg, Lilleskog, gon. (J. E. ZETTER- STEDT 1875); Bh. Nafverstad, Djupdalen, gon. (N. J. ScHEuTz 1879); De. Avesta, gon. (C. INDEBETOU 1880 och A. ARVÉN 1910). Hos J. exsecta äro bladeellerna mindre, 10 x 13 20 u i diam., med rundt- om tjocka väggar utan större hörnförtjockningar och groddkornen rundade, elliptiska—klotformiga och vanligen tvåcelliga; hos J. exsectiformis äro bladeellerna större, 20 x 20—40 u i diam., med , väggarne tunna, men med starka hörnförtjockningar och groddkor- nen kantiga, ofta stjärnformiga, och mest encelliga: Martinellia crassiretis (BRYHN) beskrefs 1892 i Revue bryologique af N. BrRYHNn, som upptäckt den vid Bölgensäter i Ringerike och sedan äfven funnit den på ett par ställen i Stjördalen (Trondhjems amt); af HJ... HOLMGREN har den samlats 1868 i Maalselvdalen (Tromsö amt) samt 1867 på Nammats och Kaddepakte i Lule Lapp- mark; härtill kommer, att den enligt ett exemplar, som jag fått af J. ÅNGSTRÖM, finnes äfven i Tärna (Ume Lappmark); denna art har sålunda en vidsträckt utbredning i Skandinaviska halföns fjälltrak- ter. Martinellia crassiretis är närmast besläktad med M. nemorosa, 394 med hvilken art den har t. ex. de egendomliga orangegula och en- celliga, elliptiska groddkornen gemensamma, men skiljer sig från denna art genom sin spädhet, papillösa blad, bladcellernas starkare (vanligen mycket starka) hörnförtjockningar och de mindre och spar- sammare bladtänderna. Af de för Sverige påvisade lefvermossarterna finnas nästan undan- tagslöst alla i Riksmusei samling uti svenska exemplar, hvilket äfven gäller dem, som först under de sista åren befunnits förekomma 1 vårt land. Angående utbredningen i Sverige har jag särskildt frapperats af alt finna några arter från långt sydligare trakter af vårt land, än förut varit kändt, så t. ex. att finna exemplar af Aplozia cordi- folia från Kristinehamn, af Martinellia paludosa från Lidköping, af Jungermania alpestris från Hallandsås i Skåne 0. s. v., andra arter från oväntadt nordliga Jokaler, så t. ex. exemplar af Martinellia ne- morosa från Torp i Medelpad o. s. v. Ett ganska oväntadt fynd var ett exemplar med (sparsam) Cephalozia Francisci, samladt på Lassby backar vid Uppsala af C. G. MYRIN 1833. Till sist må om samlingen nämnas, att i densamma flera svenska landskap äro mycket svagt representerade, så t. ex. Blekinge, Värm- land, Västmanland, Norrbotten och Torne Lappmark, och atti fråga om de landskap, från hvilka talrikare ex. finnas, dessa ofta sam- lats inom mindre, lättare tillgängliga delar af landskapet, så t. ex. i Upland nästan blott från den närmaste omgifningen af Upsala och Stockholm, i Gestrikland i Gefletrakten o. s. v. Det återstår således många luckor att fylla, innan vår kunskap om lefvermos- sornas utbredning blir något så när tillfredsställande. Revisionen af Riksmusei samling utgör emellertid ett steg fram mot detta mål! Till sist några ord om Riksmusei öfriga delar af lefvermoss-sam- lingen. Med afseende på det skandinaviska florområdet är Norge näst Sverige rikast företrädt, i det att i herbariet finnes ganska mycket från olika delar af Norge. Finska exemplar äro där täm- ligen många, dock ej alls i nöjaktigt antal; anmärkningsvärd är förekomsten af ex. af Kantia suecica från Lojo och Jungermania Binsteadit från Hogland, båda för Finland nya mossor; fyndet på Hogland af den senare arten, som hos oss är afgjordt så nordlig, att den är funnen först i de öfversta delarne af barrskogsbältet, 395 hvarifrån den går upp 1 videbältet är särskildt märkligt, men stämmer därmed, att den likaså nordliga Martinellia uliginosa äfven är funnen på Hogland; vi ha här nya exempel på det kända för- hållandet, att alpina växter ofta förekomma på hafsstränder långt borta från de trakter, där de numera ha sitt egentliga tillhåll. Danmark är i Riksmuseet mycket svagt representeradt, nästan blott genom några få och mycket små ex. från J. LANGES och TH. JEN- SENS tid. Det extraskandinaviska lefvermossherbariet är mycket rikt och värdefullt. Detta omdöme gäller dock i mindre grad den europeiska delen, där t. ex. franska och ryska hepaticae nästan helt och hållet saknas, utan de arktiska och i synnerhet de exotiska delarne. I den arktiska samlingen finnas exemplar af snarast alla de former, som samlats af de svenska expeditionerna till Spetsbergen, Sibirien och Grönland, delvis i rikliga exemplar. Den exotiska delen är mycket rik; där finnas t. ex. af släktena Plagiochila 463 arter, Le- Jeunia sensu lat. omkring 400 arter, Frullania 310, Lophocolea 150, Anthoceros 140, Riccardia 111, Bazzania 100, Lepidozia 82, Chiloscy- phus 79, Radula 75, Porella 75 o. s. Vv. Den exotiska samlingen blir emellertid så värdefull mest därigenom, att så godt som alla dessa flera tusental af arter finnås där i originalex., de flesta från J. G. C. LEHMANNS herbarium. Prof. LEHMANN bodde i Hamburg och stod i mycket liflig förbindelse med sin tids hepatikologer, såsom NEES, GOTTSCHE, LINDENBERG, MONTAGNE, HOOKER j:r, TAYLOR, SWARTZ 0. S. V.; så förvärfvade han en lefvermoss-samling, som enligt NEES' ord var »omnium fere quoad Hepaticas locupletis- simum» och genom hvars kritiska genomgång det stora samlings- verk öfver hela jordens lefvermossor, Synopsis hepaticarum, som 1844 utgafs af GOTTSCHE, LINDENBERG och NEES till en stor del möjliggjordes. Det är genom inköpet af J. ÅNGSTRÖMS mossher- barium, som LEHMANNS hepaticae kommit till Riksmuseum. ÅNG- STRÖM stod, såsom jag vet, i mycket liflig förbindelse med LEH- MANN; men jag har ej kunnat få reda på, om de lefvermossor, som han fått från LEHMANN, utgöra dennes hela lefvermoss-samling, så- som troligt är, eller blott en genom byte eller köp erhållen del däraf. Den omständigheten, att det i samlingen finnes talrika hand- skrifna beskrifningar af LEHMANNS arter, talar emellertid för, att vi här ha att göra med dennes herbarium. Förutom de från ÅNG- sTRÖMS herbarium komna originalexemplaren har Riksmuseet tal- rika sådana äfven från en senare tid, nämligen från de svenska 396 antarktiska expeditionerna, under hvilka hepaticae rikligt samlats af BPEKDTUSEN IC: SKOTTSBERG och G. HALLE, samt från E. NYMANS resa till Nya Guinea; de från dessa expeditioner hembragta lefver- mossorna ha beskrifvits af F. STEPHANI, som därvid uppställt talrika nya arter. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. Bb 9, Hu. 4. FINS KREUZUNGSVERSUCH MIT CAPSELLA HEEGERI SOLMS VON K. V. OSSIAN DAHLGREN Die Linnéanische Art Capsella bursa pastoris besteht zweifelsohne aus mehreren verschiedenen Kleinarten. ALMQUIST hat mehr als 70 »Elementararten> beschrieben. Wie SHuULL hervorgehoben hat, sind diese vielleicht nicht alle ausreichend begrändet. Es steht jedoch fest, dass Capsella bursa pastoris sehr vielgestaltig ist. Die bekannteste von den Capsella-Formen ist die sog. Capsella Heegeri, die ja von dem gewöhnlichen Typus so erheblich abweicht, dass der Auktor, SOLMS-LAUBACH, zuerst nicht wusste, welches Genus er vor sich hatte. Die Heegeri-Merkmale därften so gut bekannt sein, dass ich hier auf eine Beschreibung verzichten kann. Im Jahre 1909 publizierte SHuULL eine Zusammenfassung und Er- weiterung seiner Untersuchungen uber Capsella. Bei Kreuzungen zwischen Capsella Heegeri und normalfrächtigen Individuen domi- niert in Bezug auf die Fruchtform der letztere Typus. In F, fand er äberraschende Zahlenverhältnisse. In drei F,-Familien gehörten nämlich von 2540 Exemplaren nur 111 zu Capsella Heegeri; das heisst, anstatt des erwarteten Verhältnisses 3 : 1 zwischen den beiden Kategorien erhielt er approximativ 22: 1. Im Sommer 1912! machte ich mehrere Kreuzungen zwischen Capsella Heegeri und einer normalfrächtigen Capsella. Als 2-Pflanze verwendete ich eine aus dem botanischen Garten von Upsala erhal- tene Heegeri-Pflanze. Das Pollen wurde einer in der Nähe von Sala wildwachsenden normalfrächtigen Capsella-Form entnommen. Pro- fessor E. ALMQUIST hat freundlichst ein Herbarexemplar untersucht und ist der Meinung, dass es wahrscbeinlich der von ihm beschrie- benen Capsella bursa pastoris (L.) densa E. At. angehört. ! Die Arbeit von SHuLL aus dem Jahre 1911 war mir damals noch unbekannt. 398 Da Selbstbefruchtung bei Capsella sehr leicht stattfindet — dieser Befruchtungsgang ist sogar in der Natur ohne Zweifel der häufigste, wenn auch allogame Befruchtung nicht ausgeschlossen ist —, so muss man die Bläten sorgfältig kastrieren, bevor man eine artifizielle Pollination unternimmt. Die Antheren öffnen sich schon vor dem völligen Entfalten der Bläten, weshalb man nur Knospen benutzen kann. Die Kastration wurde mit einer speziellen Pinzette aus- gefährt, die sehr platte, dänne und scharfe Spitzen hatte, welche man auch als eine Art Messer verwenden konnte. Die Arbeit war ungemein möähsam, da die Blätenknospen ja klein sind und die Operation unter der Lupe geschehen muss. Viele der behandelten Blä- ien gaben keine Frucht, sondern vertrockneten bald, zweifelsohne infolge der Eingriffe,- die bei der Kastration gemacht wurden. Un- mittelbar nach der Operation wurden die Narben mit reifen Staub- fäden bestrichen, die mit einer feinen Pinzette losgerissen wurden. Dies wurde sicherheitshalber am folgenden Tage wiederholt. Die geernteten Samen wurden am ”/x in Töpfchen gesäet, die zuerst eine längere Zeit gestanden hatten, um eventuell in der Erde vorhandene Capsella-Samen zur Keimung zu treiben. Etwa zehn Pflanzen waren aus den gesäten Samen erwachsen, und alle hatten, wie erwartet, trianguläre Kapseln.! Da alle erhaltenen Exemplare Hybriden waren, hielt ich es nicht för nötig, die verschiedenen F,-Familien jede för sich zu erziehen. Der allergrösste Teil meines Samenvorrats war im Frähsommer 1913 in Töpfchen gesäet worden, und brachte zahlreiche Keim- pflanzen hervor. Ungläöcklicherweise wurden diese Kulturen während meiner Abwesenheit von Mäusen aufgefressen. Eine geringere An- zahl der Samen war jedoch als Reserve aufbewahrt worden, und diese wurden im März 1914 im Kalthaus des hiesigen Gartens gesäet. Die daraus entstandenen Pflanzen wurden im Mai nach Sala geschickt, wo die Weiterentwicklung derselben während des Sommers, da ich anderwärts war, von meinem Vater, Ingenieur O. W. DAHLGREN, studiert wurde. Zusammen fruchteten 88 Exemplare. Von diesen gehörten betreffs der Kapselform 71 Exemplare zum triangulären Typus und 17 Exemplare zum Heegeri-Typus. " Da ich diese Untersuchung nur vorgenommen hatte, um die Zahlenverhältnisse zwischen Individuen mit triangulären Kapselformen und denjenigen vom Heegeri- Typus zu finden, wurde von anderen Merkmalen, wie z. B. der Blattform, ganz ab- gesehen. 399 Das Verhältnis zwischen der Individuenzahl der beiden Typen war demnach 4,8 :1. Ich behaupte, hiermit erwiesen zu haben, dass die Capsella-Exemplare, welche durch meine Kreuzung entstanden waren, Monohybriden waren, die in F, regelrecht aufspalteten. Dass das Verhältnis zwischen den beiden Kapseltypen 4,8 : 1 und nicht 3 : 1 war, däörfte mit der kleinen Anzahl der Pflanzen zusam- menhängen, die mir zur Verfögung standen. Da ich es nicht fär nötig hielt, die Versuche weiter fortzusetzen, wurde die Kultur weg- geräumt, um einigen Zierpflanzen Platz zu machen. Das Resultat meiner Untersuchung wurde am 13. Oktober 1914 in der Sitzung der Botanischen Sektion der Naturwissenschaftlichen Studentengesell- schaft von Upsala mitgeteilt. Kurze Zeit nachher fiel mir in die Hände SHuLLs ausfäöhrliche und interessante Arbeit von 1914.1 Er konnte hier, von den Unter- suchungen NILSSON EHLES angeregt, mit aller Deutlichkeit nach- weisen, dass die trianguläre Kapselform seiner Versuchspflanzen von zwei verschiedenen Faktoren (C und D) bedingt ist, deren jeder die erwähnte Form der Kapseln hervorbringen kann. Capsella Heegert (cedd) fehlen diese beiden Faktoren. Nach Kreuzung zwischen CCDD und cedd entsteht natärlich eine F;-Generation, die nach dem Verhältnis 15:1 spaltet, das heisst, auf jedes Heegeri-Indivi- duum kommen fönfzehn von normalem Typus. Durch Analyse einer grossen Anzahl F.- und F,-Familien hat SHuLL nachgewiesen, dass, wie die Theorie fordert, einige nicht spalten, andere an- nähernd gemäss dem Verhältnis 15 : 1 mendeln und wieder andere nach dem Schema 3:1. Gewöhnlich bekam er zu viele Pflanzen mit triangulären Kapseln. Dies därfte hauptsächlich dadurch zu erklären sein, dass dCapsella Heegeri sich langsamer entwickelt als SHULLS normalfröchtige Formen. »There has been», schreibt er (1914 S. 117), »in general an excess of the bursa-pastoris type among the plants first coming to bloom and a corresponding excess of Heegeri among the plants last to bloom.> Wenn nun eine Kultur von Cystopus angegriffen oder anderen ungöänstigen Einflässen aus- gesetzt wird, leiden natärlich die jängsten Pflanzen am meisten, und diese gehen daher oft ein, ehe sie Frächte bilden, das heisst, es werden Heegeri-Individuen ausgeschieden. ' Nach Durchlesen derselben suchte ich nach einigen eventuell noch vorhandenen Exemplare meiner F,-Pflanzen. Drei waren noch zu finden, die einige wenige Samen hatten. Im Sommer 1915 lieferten zwei nur Pflanzen mit triangulären Kapseln; das dritte jedoch auch Heegeri-Individuen, und zwar 16 von jener und 3 von dieser Art. 400 SHULL glaubt, dass CCDD-Formen aus Formen mit nur einem Faktor fär die trianguläre Kapselform entstanden sind. >»It may be possible», schreibt er (1914 S. 141), »to get some further experi- mental evidence that duplication of the capsule-character in Bursa is a comparatively recent derivative condition, — — —, by means of crosses between Bursa Heegeri and the oldest races of B. bursa pastoris which can be found; for if my hypothesis is correct, such crosses would probably result in 3:1 ratios in F>,. I am now seeking evidence along this line by new crosses with B. bursa- pastoris from different regions, and hope to be able at a later date to give further data bearing upon this question.> Wie ich oben hervorgehoben habe, ist in der Natur wenigstens eine derartige Capsella-Rasse vorhanden, welche ich durch einen gläcklichen Zu- fall bei meinen Experimenten herangezogen habe. CIETTERTE) CIPTERATUR ALMQUIST, E., Studien äber die Capsella bursa pastoris (L.) — Acta hort. Bergiani, 4. 1907. SHULL, G. HARRISON, Bursa bursa-pastoris and Bursa Heegeri: biotypes and hybrids. — Carnegie Institution of Washington Publ. N:o 112. Washington 1909. —»—, Defective inheritance-ratios in Bursa hybrids. — Verhandl. d. maturfövVver an Brunn; 495 dor —»—, Duplicate genes for capsule-form in Bursa bursa-pastoris. — Zeitschr. f. indukt. Abstam. uu. Vererbungsl, 12: 1914: SoLMS LAUBACH, H. Graf z., Cruciferenstudien I. Capsella Heegeri Solms., eine neu entstandene Form der deutschen Flora. — Bot. Zeit., 58. 1900. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. Bb. 9, Hu. 4. SVAMPAR FRÅN SMÅLAND AF A. G. ELIASSON Sommaren 1912 vwistades jag ett par månaders tid vid badorten Källvik, belägen i det för sin naturskönhet kända N. Tjusts härad elt par mil norr om staden Västervik, och begagnade då tillfället alt en smula undersöka traktens svampflora. Efterföljande svamp- förteckning utgör resultatet af denna undersökning. Att de upp- räknade arternas antal ej är så synnerligen stort, har delvis sin grund i att till följd af särskilda omständigheter ströftågen ej kunde utsträckas öfver något större område, hvarför de flesta nedanför anförda platserna äro belägna i närheten af Källvik. De platser åter, som ligga på något större afstånd från nämnda ställe, ha uppnåtts under turer till sjös, men som uppehållen i land vanligen varit ganska kortvariga, så har ock under sådana omständigheter utbytet ej kunnat blifva så särdeles rikligt. Äfvenledes hade jag min upp- märksamhet så godt som uteslutande riktad på parasitiska svampar. Därför äro ock sådana svampafdelningar, hvars representanter före- trädesvis uppträda på dödt substrat, mycket klent representerade i förteckningen. Endast i förbigående har en dylik svamp någon gång fått följa med. Någon slags historik öfver provinsen Smålands undersökning i mykologiskt afseende kan jag under nuvarande omständigheter ej lämna, i det att den härför nödvändiga litteraturen ej står till mitt förfogande. Så mycket kan dock sägas, att förutom den för myko- logerna klassisk vordna Femsjötrakten i provinsens sydöstra hörn, som ju var ELias FrRIES' födelseort, äfven den del af landskapet, som gränsar till Blekinge, blifvit undersökt med afseende på sin svampflora. I sistnämnda trakt hade nämligen C. J. JOHANSON sitt fädernehem. Äfven från trakten af Ingatorp, beläget vid järn- vägen mellan Nässjö och Oskarshamn, föreligga rätt talrika svamp- Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 27 402 fynd, som gjorts af RoB. ToLrLF. Däremot torde ej någon mykolo- gisk undersökning föreligga af den trakt, som kommer att beröras i nedanstående uppsats. För att undvika onödiga upprepningar får jag upplysa om att alla i uppsatsen nämnda insamlingsställen äro belägna i Loftaham- mars socken. De enda undantagen utgöras af Djursnäs, som är beläget i västra Eds socken och Fågelvik, det gamla Karl Knuts- sonska godset, som hör till Tryserums socken. Hymenomycetes. Exobasidium uvce-ursi (Maire) Juel. In foliis ramulisque vivis Arctosta- phyli uve-ursi. Tättö (9/6). Denna art tyckes vara mycket sällsynt. JUEL, som dock haft hela svampherbariet i Uppsala till sitt förfogande, omnämner den från blott en lokal i vårt land, Gotland (se Svensk Bot. Tidskr. för 1912 p. 367). På insamlingsplatsen för mina exemplar var värdväxten ej sällsynt, men individer, som voro angripna af svampen, voro ej lätta att påträffa. Att arten skulle vara förbisedd, är ej antagligt, ty den faller mycket lätt i ögonen på grund af de angripna skottens starkt mörkröda färg. Exobasidium Vaccinit (Fekl) Woron. In foliis ramulisque vivis Vaccinii vitis idee. Hagaberg (2/7), Källvik (1/7), Tättö (29/6). I fråga om denna arts uppträdande kan man urskilja två former. Antingen angripas endast isolerade blad på ett skott, hvarvid det kan hända, att ej hela bladet utan endast en del af detsamma låter svampen framträda. Eller ock sträcker den sig i sammanhängande följd öfver både blad och stamdelar, så att ett helt skott, åtminstone dess öfre del, blir omvandladt genom svampens angrepp. Den senare formen tycktes vara den allmännast förekommande. Uredinez&X. Aecidium Ranunculacearum DC. In foliis vivis Ranunculi acris. Käll- Vik a(Er/6). Som jag ej med säkerhet kan afgöra, till hvilken art detta zecidium skall föras, så har jag låtit det gå under sin ursprungliga benämning. Chrysomyxa Ledi (A. & S) d. By II. In foliis vivis Ledi palustris. Ekö (29/6), Källvik (29/6). Coleosporium Campanulc (Pers.) Lév. In foliis vivis Campanulce per- sicifolie. Källvik (!/7). Coleosporium Euphrasie (Schum.) Wint. In foliis vivis Odontitis sero- tine. Loftahammar (!?/7). In — Rhinanthi minoris. Loftahammar (!?/7). Coleosporium Melampyri (Reb.) Kleb. In foliis vivis Melampyri cristati. Källvik (11/7). In — Melampyri pratensis. Källvik (2/7). 403 Coleosporium Sonchi-arvensis (Pers.) Wint. In foliis vivis Sonchi ar- vensis. Fågelvik (89/7). In — Sonchi arvensis var. maritimi. Bondeskär (15/8), Eskeskär (3/7), Rågö (!2/7), Sladö (!3/7). In — Sonchi asperi. Käll- vik (27/7). In — Sonchi oleracei. Fågelvik (39/7). Cronartium aselepiadeum (Willd.) Fr. In foliis vivis Cynanchi Vince- toxici. Skärbäcksholmen (?/s). Gymnoconia Peckiana (Howe) Trotter III. In foliis vivis Rubi saxalilis. Skärbäcksholmen (?/s). Gymnosporangium elavariiforme (Jacq.) DC. In foliis fruetibusque Crategi Oxyacanthe. Grindö (f/7), Källvik ("”/6), Sandbyhof (/7. Gymnosporangium Juniperi Link. In foliis vivis Sorbi Aucuparice. Käll- vik (2/8). : Hyalopsora Polypodii (Pers.) Magn. In frondibus vivis Cystopteridis fragilis. Källvik (P/7. Melampsora Hypericorum (DC) Schroet. In foliis vivis Hyperici quadranguli. Sladö (V/7. Melampsora Salicis-caprece coll. In foliis vivis Salicis caprece. Källvik (6/8). In — Salicis cinerece. Tättö (!8/s). Melampsora Saxifragarum (DC.) Schroet. III. In foliis vivis Saxifraga granulate. Källvik (1/6). Teleutosporerna förekomma hufvudsakligen på de frampå sommaren ännu kvarlefvande s. k. rotbladen. Melampsora Tremule Tul. In foliis vivis Populi tremule. Källvik (!"/s). Phragmidium disciflorum (Tode) James II. In foliis vivis Rose canince. Källvik (!!/7). II, III. In — Rose centifolie. Källvik (5/3). Phragmidium Potentille (Pers.) Karst. II. In foliis vivis Potentilla argentere. Rågö (2/1). Phragmidium Rubi (Pers.) Wint. In foliis vivis Rubi cesii. I. Lofta- hammar (?/7. II, II. Källvik ('/g). Phragmidium Rubi-idei (DC.) Karst. In foliis vivis Rubi-idei. Källvik Him, IL IL (/8). Puccinia Absinthii DC. II. In foliis vivis Artemisie Absinthii. Lofta- hammar (!$/7;). In — Artemisie vulgaris. Sandbyhof ("/s). Teleutosporer påträffades visserligen å Art. Absinthium men endast å vissna, från fjolåret kvarsittande blad. a, Puccinia Acetose (Schum.) Körn. II. In foliis vivis Rumicis Acetosc. Källvik (!?/7), Loftahammar (!?/7), Sladö (!3/7), Städsholmen (7/7). Puccinia Aegopodii (Schum.) Mart. In foliis vivis Aegopodii Podagrariwm. Djursnäs (8/6). Puccinia agropyrina Erikss. II, III. In foliis vivis Trilici repentis. Käll- vik (!1/g), Teleutosporerna voro dock vid denna tidpunkt utbildade i ett ringa antal. Puccinia Agrostidis Plowr. In foliis vivis Aquilegie vulgaris. Käll- vik (23/6). Puccinia Anthoxanthi Fceckl. II. In foliis vivis Anthoxanthi odorati. Loftahammar (!?/g). Puccinia Calthe Link. II, II In foliis vivis Calthe palustris. Käll- vik (1/1) 404 Puccinia Carduorum Jacky. II. In foliis vivis Cardui crispi. Fågel- vik (29/7). Puccinia Caricis (Schum.) Reb. In foliis vivis Urtice dioice. Bjur- sund (8/6). Puccinia Carlince Jacky. II. In foliis vivis vel languescentibus Carlina vulgaris. Källvik (!?/g). Puccinia Centauree Mart. In foliis vivis Centaurece Jacec. Aleglo (9/8). Puccinia Cherophylli Purt. In foliis vivis Cerefolii silvestris. Källvik MRS IR -LT (Nye. Puccinia Cirsii Lasch. In foliis vivis Cirsii palustris. Källvik 2/7. Puccinia Cirsii-lanceolati Schroet. II. In foliis vivis Cirsii lanceolati. Aleglo (?8/1). Puccinia Fergussoni B. & Br. In foliis vivis Viole palustris. Källvik C/7) Puccinia Glechomatis DC. In foliis vivis Glechomatis hederacei. Käll- vik (CUT). Puccinia graminis Pers. In folis vivis Berberidis vulgaris. Källvik 1/6). In culmis foliisque vivis Agrostidis vulgaris. Källvik (1/8). In — Apere spice venti. Källvik ("/m. Puccinia Hieracii (Schum.) Mart. In foliis vivis Hieracii sp. Bjursund 26/6), Källvik (29/7), Skärbäcksholmen (?/28). In — Hieracii-umbellati. Käll- vik (P/7). Puccinia Hypocheridis Oud. In foliis vivis Hypocheridis maculate. Skärbäcksholmen (?/g). Puccinia Lampsance (Schultz) Fcekl. II, III. In foliis vivis Lampsane communis. Fågelvik (9/7). Puccinia Menthe Pers. II. In foliis vivis Menthe arvensis. Aleglo (C'/m. Puccinia obscura Schroet. II. In foliis vivis Luzulce campestris. Käll- vik (14/7). Videlund (4/8). In — Luzule pilose. Källvik (21/7). Puccinia Phragmitis (Schum.) Körn. In foliis vivis Rumicis crispi. Källvik (!?/e). In — Rumicis obtusifolii. Djursnäs (8/6). In — Phrag- mitis communis. Källvik (!/7). Puccinia Piloselloidearum Probst II. In foliis vivis Hieracii Piloselle. Källvik (?”/7). Puccinia Pimpinellee (Strauss.) Mart. In foliis vivis Pimpinellee Saxi- frage. I. Loftahammar (£/7). II, III. Videlund (4/8). Puccinia Polygoni-amphibii Pers. In foliis vivis Polygoni amphibii var. terrestris. Eskeskär ("?/1). Puccinia Prenanthis (Pers.) Lindr. II, III. In foliis vivis Lactuce mu- ralis. Källvik (!6/2). Puccinia Pringsheimiana Kleb. In foliis fructibusque Ribis Grossularice. Bjursund (22/6), Städsholmen (/1). Puccinia punctata Link. In foliis caulibusque vivis Galit veri. Käll- vikt Ia (CO IIECS Puccinia Scorzonere (Schum.) Jacky. III. In foliis vivis Scorzonere humilis. Källvik (!£/g). Huruvida denna bestämning är riktig, är jag ej fullt på det klara med, ty uredosporer kunde ej påträffas hos de af mig insamlade exemplaren. Möjligen föreligger här en annan art. 403 Puccinia suaveolens (Pers.) Rostr. Uredo prim. In foliis vivis Cirsii arvensis. Sandbyhof (2/17). Puccinia Taraxaci (Beb.) Plowr. II. In foliis vivis Taraxaci officinalis. Källvik (27/7, Sladö (!3/7). Puccinia Tragopogi (Pers.) Corda. I, III. In foliis vivis Tragopogonis pratensis. Källvik (2/6). Puccinia Viole (Schum.) DC. II, III. In foliis vivis Viol silvaticme. Källvik (!6/g). Pucciniastrum Padi (K. & S.>) Diet. In foliis vivis Pruni Padi. Mört- kärr (!7/g). Triphragmium Ulmarie (Schum.) Link. I—III. In foliis vivis Spire Ulmarice. Skärbäcksholmen (21/7), Sladö (3/7) : På exemplaren från Sladö anträffades en teleutospor af ett högst af- vikande utseende. Som bekant äro teleutosporerna hos Triphragmium 3-celliga med två celler liggande bredvid hvarandra i sporens spets, den tredje cellen åter ligger mellan dessa båda och sporskaftet. Här åter ligga de tre cellerna i rad efter hvarandra på alldeles samma sätt som hos teleutosporerna hos släktet Phragmidium. Detta förhållande är möjligtvis redan bekant, en sak, som jag ej känner till. SYDOW i sin »Monographia Uredinearum» nämner dock ingenting om något lik- nande. Uromyces Acetose Schroet. II, III. In foliis vivis Rumicis Acetose. Källvik (!!/7). Uromyces Alchemille (Pers.) Lév. II, III. In foliis vivis Alchemille vulgaris. Källvik (!9/1). Uromyces Dactylidis Otth. II, III. In foliis vivis Dactylidis glomeratce. Källvik (!?/7). Uromyces Fab (Pers.) d. By II, III. In fohis vivis Orobi verni. Skär- bäcksholmen (?/8). In — Vicice sepium. Källvik. I (f2/e), II, III ("/s). Uromyces inequialtus Lasch. II, III. In foliis caulibusque Silenes nu- tantis. Sandbyhof (£/8), Videlund (2/3). Uromyces Orobi (Pers.) Lév. In foliis vivis Orobi tuberosi. Källvik. I (EP/6) TES LE ("/8). Uromyces Polygoni (Pers.) Fekl. II. In foliis vivis Polygoni avicularis. Eskeskär (23/7). In — Rumicis Acetoselle. 1. Sandbyhof. (2/7). II. Käll- vik (!9/g), Sandbyhof (£/3). På Rumex Acetosella som värdväxt uppträder 2ecidiestadiet till två Uromyces-arter: U. Acetose Schroet. och U. Polygoni (Pers.) Fekl. Att döma af beskrifningarne tyckas dessa båda 2ecidiumformer ej vara syn- nerligen olika hvarandra. Att de af mig insamlade exemplaren höra till U. Polygoni, anser jag hufvudsakligen på grund af biologiska förhållan- den. Ty under det U. Acetose, visserligen på en annan värdväxt, hade sina teleutosporsamlingar fullt utbildade redan den 11 juli, var det mig omöjligt att finna ett spår af teleutosporer på exemplaren från Sandby- hof, som insamlades den 6 aug. på samma plats, där jag förut insamlat 2ecidiestadiet. Uromyces Solidaginis (Smft) Niessl. In foliis vivis Solidaginis Virgaurec. Ekö. (2/6). 406 Detta tyckes vara. första gången, som denna svamp iakttagits i östra delen af södra Sverige. Ty LAGERHEIM, som i Svensk Bot. Tidskr. för 1909 p. 20 och 21 lämnar en redogörelse för dittills kända fyndorter för denna art i vårt land, nämner endast Umeå som växtlokal för den i östra Sverige. Den förekomsten torde väl stå i samband med att arten hos oss har en så godt som öfvervägande alpin utbredning. Dess före- komst här i det småländska kustlandet torde däremot i likhet med fyn- den från Västgötabergen, Dalsland och de öfriga fyndorterna i Småland m. -m. (1. ce. p. 21 och 22) vara att betrakta som en: glacial relikt'” De af mig insamlade exemplaren växte endast ett par tre meter från vatten- brynet och till på köpet på den åt hafvet vända sidan af ön. Uromyces Trifolii (Hedw. f.) Lév. II, III. In foliis vivis Trifolii hybridi. Aleglo ("9/7). Ustilaginez. Cintractia Caricis (Pers.) Magn. In ovariis Caricis Goodenowii. Rågö (20/7). In — Caricis vernce. Källvik (2?/e6). Entyloma monilifera nova spec. Maculis pallide flavescentibus, demum fuscescentibus, totam latitudinem folii occupantibus, sparsis, moniliformi- bus, nam ab contextu viridi folii separatis, usque ad 2 mm longis; spo- ris plus minus dense conglobatis, sphericis vel late ellipsoideis, dilute brunneis, lzevibus, contentu granuloso, 20--23 mu diam., episporio usque ad 3 u crasso donatis; conidiis non visis. Hab. in foliis vivis Festucce ovine ad Källvik in paroecia Loftahammar Smolandiz ("!/1). Urocystis Anemones (Pers.) Schroet. In foliis vivis Anemones Hepaticce. Källvik (23/6). Ustilago Avence (Pers.) Jens. In ovariis Avene sative. Källvik (18/7). Ustilago Tragopogi (Pers.) Schroet. In capitulis Tragopogonis pratensis. Källvik (29/6). Ustilago utriculosa (Nees.) Tul. In ovariis Polygoni Persicariw. Källvik (/s). Phycomycetes. Albugo candida (Pers.) O. Kze. In foliis vivis Capsellce burse pastoris. Källvik (2/7). In — Sisymbrii officinalis. Sandbyhof (?/7). Bremia Lactuccee Regel. In foliis vivis Lampsance communis. Källvik (27/7). In — Sonchi oleracei. ' Fågelvik (9/7. K Peronospora alta Fekl. In foliis vivis Plantaginis majoris. Källvik (??/e). Oosporis 20—30 u diam., globosis vel rarius late ellipsoideis, episporio perfecte levi, plerumque 2que 2—3 u crasso, interdum tamen varia cras- situdine in iisdem oosporis et in hoc casu usque 7 u Ccrasso. Arten skall således höra till gruppen Leiothecce Schroet. och förmod- ligen till undergruppen Effuscee d. By, ty någon kvarblifvande oogonvägg kunde ej iakttagas. I RABENHORSTS Kryptogamenflora etc., Pilze: Vol. IV p. 483 uppgifves, att denna arts oosporer ej vore kända. Om de påträffats sedan nämnda 407 arbete utkom, är för mig obekant, hvarför jag, om så ej skulle vara fallet, här lämnat en beskrifning på dem. Denna är dock ej grundad på Källviksexemplaren, utan på sådana, insamlade i Vänersborgstrakten vid en betydligt senare tidpunkt på året, nämligen den 1 oktober 1911. Peronospora effusa (Grev.) Rabh. In foliis vivis Chenopodii albi. Käll- vik (5/6). Peronospora obovata Bon. In foliis caulibusque Spergule arvensis. Loftahammar (!?/1). Under det konidiebärarne företrädesvis förekomma på de ännu gröna bladen, anträffas oosporerna säkrast i de gula förvissnade bladen. Peronospora parasitica (Pers.) d. By. In Capsella bursa pastoris. Bjur- sund (29/6) Källvik (2/1). Peronospora Polygoni Thäm. In foliis vivis Polygoni Convolvuli. Sand- byhof (C/1. Peronospora Potentille d. By. In foliis vivis Alchemille vulgaris. Käll- vik (!?/e). Arten förekom mestadels på blad, som voro angripna af Uromyces Alchemillce. Peronospora Trifoliorum d. By. In foliis vivis Trifolii hybridi. Städs- holmen (?/17). In — Trifolii medii. Källvik (22/6). Peronospora Vicie (Berk.) d. By. In foliis vivis Orobi tuberosi. Djursnäs (26/6), Källvik (2/6). In — Vicie sative. Källvik (!8/1). In — Vicie sepium. Källvik (2/6). Plasmopara nivea (Ung.) Schroet. In foliis vivis Angelice silvestris. Videlund (£/8). In — Selini Carvifolice. Videlund ('/sg). Plasmopara pygmea (Ung.) Schroet. In foliis vivis Anemones Hepaticce. Källvik (?/17). Förekom ofta tillsammans med Septoria Hepaticee Desm. Protomyces macrosporus Unger. In foliis vivis Aegopodii Podagraric. Fågelvik (99/7). Synchytrium Anemones (DC) Woron. In foliis vivis Anemones nemo- rose. Bjursund (5/6), Källvik (22/6). Pyrenomycetes. Epichloéö typhina (Pers.) Tul. Ad culmos vivos Dactylidis glomerata Källvik (!/7). Erysiphe graminis DC. In foliis vivis Apere spice venti. Källvik (2/1). In — Bromi secalini. Källvik (!!/g). Erysiphe Polygoni DC. In foliis vivis Cerefolii silvestris. Källvik (2/s), Sladö (!/7). In — Hyperici quadranguli. Källvik (/8). In — Ranunculi acris. Aleglo ("X/1), Källvik ("/8). In — Trifolii medii. Källvik (/s). Hysterographium Fraxini (Pers.) de Not. In ramis aridis Fraxini excelsioris. Bjursund (5/6). Sporis 28—45 Xx 13—16 wu. Microsphera Grossularie (Wallr.) Lév. In foliis vivis Ribis Grossularic. Källvik (7/8). 408 Podosphera Oxyacanthe (DC) d. By. In foliis vivis Myrtilli nigre. Tättö (?"/7.) | Spherotheca Humuli (DC) Burr. In foliis vivis Alchemille vulgaris. Aleglo (!?/g). Spherotheca mors-uve (Schw.>) B. & C. In fructibus et ramulis Ri- bis Grossularie. Källvik (2/1). Stigmatea Robertiani Fr. In foliis vivis Geranii Robertiani. Bjursunrd (26/6). Uncinula Prunastri (DC) Sacc. In foliis vivis Pruni spinose. Aleglo (12/8), Eskeskär (23/1). Uncinula Salicis (DC) Wint. In foliis vivis Salicis capree. Källvik (28/8). Valsa rhodophila B. & Br. In ramis aridis Rose canince. Källvik (M/7). Discomycetes. Cryptomyces Pteridis (Reb.) Rehm. f£. juvenilis. In frondibus vivis Pte- ridis aquiline. Källvik (!/7. Exoascus alnitorquus (Tul.) Sadeb. In foliis vivis Alni glutinose. Lofta- hammar (!?/7), Sandbyhof (?/v). Exoascus deformans (Berk.) Fekl. In foliis vivis Pruni domesticee. Käll- vik (1/7). Taphrina Sadebeckii Johans. In foliis vivis Alni glutinosce. Rågö P'Y,. Myxomycetes. Arcyria nulans (Bull.) Grev. Ad lignum mucidum Pini silvestris. Käll- vik (!/7). Lycogala Epidendrum Buxb. Ad lignum mucidum Pini silvestris. Käll- 3 1 vik (2/1) Monadinez2. Plasmodiophora Alni (Woron.) Möll. In radicibus Alni glutinosee. Käll- vik (2/1). SpheropsidexA. Ascochyta Galeopsidis nova spec. Maculis amphigenis, cinereo-brunneis, margine obscuriori cinctis, sepe amplis, ad 83 mm diam., interdum con- fluentibus, rotundatis vel ellipticis; peritheciis epiphyllis, nigris, nume- rosis, crebris, lenticularibus, horizontaliter 95—100 u, verticaliter 65—65 u diam.; sporulis hyalinis, utrinque rotundatis, rectis vel leniter curvatis, medio uniseptatis, 83—10 X 2,5—4 u Hab. in foliis vivis Galeopsidis Tetrahit ad Källvik in paroecia Lofta- hammar Smolandiz2 /!?/7). In iisdem maculis adsunt etiam Septoria Ga- leopsidis West. et Cladosporii sp. Cytospora rhodophila Sacec. In ramis aridis Rose canince. Källvik M/T. 409 Darluca Filum (Biv.) Cast. Inter soros sporiferos Pucciniw agropyrina in foliis Tritici repentis. Källvik (!!/g). Phleospora Laserpitii Bres. In foliis vivis Laserpiltii latifolii. Skär- bäcksholmen (?!/7). Phleospora Trifolii Cav. In foliis vivis Trifolii pratensis. Källvik (/7). Maculis obscure brunneis, non flavidis; sporulis hyalinis, continuis vel 1-septatis, rectis vel allantoideis, 14—19 X 4—35 u. Phyllosticta Cirsii Desm. In foliis vivis Cirsii arvensis. Källvik (/v. Phyllosticta eruenta (Fr) Kickx. In foliis vivis Convallarie Polygonati Rågö (9/7), Skärbäcksholmen (?!/7). Septoria Acetose Oudem. In foliis vivis Rumicis Acetose. Källvik (18/7), Loftahammar (!$/7). Septoria Anemones Desm. In folis languescentibus Anemones nemorosce. Bjursund (9/6), Källvik (2/6). Septoria apatela Allesch. In foliis vivis Åceris platanoidis. Bjursund 26/6), Källvik (!?/7). Septoria Chelidonii Desm. In foliis vivis Chelidonii majoris. Källvik ( 28/6), Septoria Galeopsidis West. In foliis vivis Galeopsidis Tetrahit. Källvik (Ya Septoria Hepatice Desm. In foliis vivis Anemones Hepatice. Källvik CD: Septoria Hyperici Desm. In foliis vivis Hyperici perforati. Källvik C”/e6. In — Hyperici quadranguli. Källvik ("/1. Sporulis in H. perforato rectis vel leniter varieque curvatis, initio gut- tulatis, dein pluriseptatis, 23—43 X 1,5—2 pu. Septoria Oenothere West. In foliis vivis Oenothere biennis. Lofta- hammar (!$/7). Sporulis maturis usque 52 wu longis et 5-septatis. Septoria quevillensis Sacc. In foliis vivis Spire& Ulmarie. Ekö (”/6. Sporulis 18—30 X 1,5 u. På Spirea Ulmaria uppträda två Septoria-arter: S. Ulmarice Oud. och S. quevillensis Sacec. Mina exemplar öfverensstämma i vissa fall med den förra arten, i andra åter med den senare. Perithecierna voro så otyd- liga, att man först förmedelst snitt genom bladet kunde konstatera deras förekomst. Dessutom saknade de skarp begränsning mot bladets omgif- vande väfnad. I dessa fall förefinnes således en öfverensstämmelse med S. Ulmarie. Fläckarne däremot hade den starka färg, som är utmär- kande för S. quevillensis, hvarjämte den af mig tagna formen i fråga om sporernas storlek mera närmade sig denna art än S. Ulmarie. I allmän- het voro dock sporerna hos mina exemplar mindre än som uppges för S. quevillensis. Men vanligtvis variera Seploria-arternas sporer med af- seendet på storleken mycket mera än som anges i beskrifningarne, hvar- för sistnämnda förhållande ej kan tillmätas så synnerligt stor betydelse. Den af mig tagna formen tycks sålunda bilda ett mellanled mellan SS. quevillensis och S. Ulmarice. Att den skulle vara en ny art, tror jag ej, snarare då, att S. quevillensis och S. Ulmarie utgöra en och samma art, som kan uppträda något olika under skilda förhållanden. 410 Septoria Ribis-alpini nova spec. - Maculis amphigenis, orbicularibus vel rarius ellipticis, sparsis, plerumque paucis, brunneis, margine obscuriore prominulo limitatis, 1—3 mm. diam.; peritheciis paucis in quaque macula, centralibus, epiphyllis, profunde immersis, contextu parenchymatico oli- vaceo et parum perspicuo, ca 90 u diam., sporulis: hyalinis, filiformibus, rectis vel sepius leniter curvatis, pluriseptatis, 25—45 X 2 u. Hab. in foliis vivis Ribis alpini ad Källvik et ad Hagaberg in paroecia Loftahammar Smolandiz ('/s3, ?/1). Septoria Rubi West. In foliis vivis Rubi cesii. Källvik (2/7. In — Rubi idei. Aleglo (”/n. Septoria Rumicis Trail. In foliis vivis Rumicis Acetose. Källvik ("”/6). Peritheciis usque ad 140 u diam. Septoria scabiosicola Desm. In foliis vivis Trichere arvensis. Lofta- hammar (??/1). Septoria Trientalis (Lasch.) Romell. In foliis vivis Trientatis europcec. Videlund (?/7) Septoria Vincetoxici (Schub.) Awd. In foliis vivis Cynanchi Vincetoxici. Skärbäcksholmen (?/s). Stagonospora smolandica nova spec. Peritheciis sparsis, erumpentibus, nigris, globoso-depressis, minutis, 80—90 u diam.; sporulis cylindricis, rectis, utrinque rotundatis, hyalinis, 3-septatis, non constrictis, 19—22 NS M- Hab. in foliis languescentibus Agrostidis vulgaris ad Källvik in paroecia Loftahammar Smolandiz sociis stromatibus sterilibus Phyllachore speciei cujusdam. A S. Agrostidis Syd. dimensione peritheciorum et forma spo- rularum differt. Melanconiez. Gloeosporium variabile Laubert. In foliis vivis Ribis alpini. Hagaberg Ya): Sporulis 20-22 Xx 45 u. Marsonia Delastrei (Delacr.) Sacc. - In foliis vivis Viscarice vulgaris. Käll- vik. (19/7). Hyphomycetes. Cercospora Majanthemi Fcekl. In foliis Majanthemi bifolii. Haga- berg (”/1). Cercospora Violce-silvatieee Oud. In foliis vivis Violce silvatice. Sladö 3/7. Hyphis conidiophoris usque 72 xX 7 u; conidiis 40—120 X 4—4,5 u, pluriseptatis. Är habituellt så lik Ramularia Violce Trail, att de båda arterna endast förmedelst mikroskopet kunna säkert skiljas åt. Cladosporium Ccidiincola Thäm. Ad soros Aecidii Aquilegice Pers. in foliis vivis Aquilegice vulgaris. Loftahammar (!£/7). Cladosporium Exoasci' Lindau. In fructibus Pruni Padi ab Exoasco Pruni Fckl. deformatis. Källvik (1/7). Må Cladosporium fuligineum Bon. In pileo hymenomycetis cujusdam. Vide- lund (2/8). 411 Cladosporium herbarum (Pers.) Link. In foliis vivis Potentille reptantis. Källvik (!?/7). Didymaria Linarie Pass. In foliis vivis LinariÅe vulgaris. Bkö 2/6). Fusicladium depressum (B. & Br.) Sacce. In foliis vivis Angelice lito- ralis. Slipholmarne ("/17). In — Angelice silvestris. Städsholmen (/7, Videlund (!/s). Hadrotrichum Phragmitis Fekl. In foliis vivis et languescentibus Phrag- mitis communis. Rågö (2/1). Att denna svamp står i samband med Scirrhia rimosa (A. & S.) Fckl torde vara otvifvelaktigt, ty båda formerna uppträdde på samma individ af värdväxten. Men under det Hadrotrichum företrädesvis visade sig å bladskifvorna, påträffades samtidigt unga stromata af Scirrhia rimosa på bladens slidor. ; Hadrotrichum virescens Sace. & Roum. In foliis Agrostidis vulgaris. Källvik (!!/s). Oidium erysiphoides Fr. In foliis vivis Hieracii sp. Källvik (f/8). In — Lactuce muralis. Källvik (6/8). In — Orobi tuberosi. Skärbäckshol- men (?/8). In — Pimpinelle Saxifrage. Sladö (3/7. Oidium leucoconium Desm. In foliis vivis Rose sp. Källvik (7/8). Oidium monilioides Link. In foliis vivis Bromi secalini. Källvik (!!/g8). In — Tritici repentis. Källvik (2/6). Oidium quercinum Thäm. In foliis vivis Quercus Roboris. Sladö ("3/7 Denna arts förekomst i vårt land iakttogs först af LAGERHEIM [Svensk bot. tidskrift för 1909 p. (85), som år 1908 funnit den på två ställen på Öland. Samma år anträffades den af PALM [se l. c. p. (85) äfven i Skåne. Sedermera har jag funnit den på tre andra ställen, nämligen förutom på ofvannämnda lokal i Småland äfven på ön Skaftöland i Bohuslän den 17 sept. 1911 och vid Alingsås i Västergötland första hälften af september månad år 1913. Arten är således redan funnen i fem af Götalands land- skap och torde ej vara någon stor sällsynthet. Förmodligen har den lika stort utbredningsområde i vårt land som värdväxten. Några peri- thecier har jag ej lyckats påträffa oaktadt den ganska sena insamlings- tiden. Ovularia Baldingere nova spec. Maculis amphigenis, elongatis, nervos, sequentibus, obscure brunneis, usque 30 mm longis, 0,5—1 mm latis; c:es- pitulis amphigenis, paucis, seriatim dispositis, albidis; hyphis conidiopho- ris dense fasciculatis, ex stomatibus egredientibus, simplicibus, cylindricis, hyalinis, eseptatis, alterne nodulosis, 40—75 XxX 3—3,5 mu; conidiis hyalinis, continuis, ellipsoideis, acrogenis, basi vix acutatis, 9—12 X 6—7 u. Hab in foliis vivis vel languescentibus Baldingere arundinacee ad Källvik in paroecia Loftahammar Smolandic. Ovularia carneola Sacc. In foliis vivis Scrophularie nodose. Källvik 18/7), Att bestämningen härvidlag är riktig, är ej fullt säkert. Ty konidier- nas storlek öfverensstämde bäst med den, som angifves för Ovularia du- plex Sacc. Men å andra sidan kunde ej någon dimorfism hos konidie- bärarne iakttagas. Möjligt är ock, att den ena af Saccardos båda arter tillkommit väl hastigt. 412 Ovularia obliqua (Cooke) Oud. In foliis vivis Rumicis crispi. Städshol- men (3/7). . Ovularia Schroeteri (Kähn) Sacc. In foliis vivis Alchemille& vulgaris. Källvik ("/e). Polythrincium Trifolii Kunze. In foliis vivis Trifolii hybridi. Källvik 13/8), In — Trifolii medii. Källvik (!3/7. In — Trifolii repentis. Lofta: hammar (!?/v). Ramularia agrestis Sacc. In foliis vivis Viole arvensis. Loftahammar LD Ramularia arvensis Sacce. In foliis vivis Potentille reptantis. Lofta- hammar (!??/1). Ramularia calecea (Desm.) Ces. In foliis vivis Glechomatis hederacei. Källvik (73/6). Ramularia Campanulce-persicifolie nova spec. Maculis amphigenis, ellipticis vel szepissime circularibus, flavo-brunneis, 2—6 mm diam., mar- gine fusco-violaceo circiter I mm lato cinctis; caspitulis hypophyllis, minutis, gregariis, flavo-albis, centro flavo-brunneo macularum insidentibus; hyphis conidiophoris fasciculatis, ex ostiolo stomatum egredientibus, al- terne dentatis, rectis, cylindricis, hyalinis , eseptatis , 30—50 X 4—6 u; conidiis hyalinis, cylindraceis, utrinque rotundatis, continuis vel 1—3- septatis, 30—36 X 5—7 u. Hab. in foliis vivis Campanule persicifolie ad Källvik in paroecia Loftahammar Smolandiz. Verisimiliter affinis R. Campanulcw-rotundifolice Lind. Ramularia Gei (Elias.) Lindr. In foliis vivis Gei rivalis. Källvik (2/.. Ramularia Hieracii-umbellati nova spec. Maculis amphigenis, subcircu- laribus vel irregularibus, interdum confluentibus, varige magnitudinis, 2—35 mm diam., superne obscure brunneis, inferne pallidioribus, margine fusco-purpureo cujus interius latus a venula prominula limitatum est cinctis; c2espitulis amphigenis sed plerumque epiphyllis, gregariis, cinereo- albis; hyphis conidiophoris dense fasciculatis sed non ramosis, obsolete denticulatis, hyalinis, 25--30 X 4—3 wu; conidiis cylindricis, utrinque ro- tundatis, continuis vel demum 1-septatis hyalinis, 19—48 Xx 4—6 Hab. in foliis vivis Hieracii umbellati ad Källvik in paroecia Loftaham- mar Smolandize. Species forsitan congruens cum R. conspicua Syd. Ramularia Kriegeriana Bres. In foliis vivis Plantaginis majoris. Käll- vViki(= fe): Ramularia Lampsance (Desm.) Sacc. In foliis vivis vel languescentibus Lampsane communis. Källvik (2/1) Ramularia pratensis Sacc. In foliis vivis Rumicis Acetose. Källvik 2/7), Tättö (22/6 De af mig insamlade exemplaren afvika ej så obetydligt från den be- skrifning på Ramularia pratensis Sacc., som lämnas t. ex. i RABENHORSTS Kryptogamenflora Band VIII p. 440 och 441. För det första äro fläc- karna å Smålands-exemplaren betydligt mindre, sådana med 2—3 mm i diam. äro de vanligast förekommande, dylika med en bredd af 1 cm syntes aldrig till. Konidiebärarne utmärkte sig vanligen för mindre höjd, i det denna sällan uppgick till 30 pv, som (1. c. pag. 441) skall vara mi- 413 nimumlängden för dem. Konidierna bildade kedjor såsom förhållandet skall vara, men mer än 2 konidier i samma kedja påträffades ej, en sådan rikedom, som figuren 1. c. pag. 441 visar, syntes ingenstädes till. Vidare voro konidierna mycket sällan septerade. Det tyckes häraf framgå, att den af mig tagna formen i flera afseenden är mindre kraftigt utvecklad än den som har legat till grund för SACCARDOS beskrifning af Ramularia pratensis. På grund häraf var jag först betänkt på att af densamma göra en »nova varietas», men afstod därifrån, då jag fick göra en jämförelse med de exemplar, som äro utdelade i RABENHORSTS Fungi europei nr 3186 under namn af Ramularia pratensis Sacc., ty dessa öfverensstämde mycket bra med mina exemplar. Ramularia punctiformis (Schlecht.) v. Höhn. In foliis vivis Epilobii angustifolii. Ekö (3/6). Ramularia rubicunda Bres. In foliis vivis Majanthemi bifolii. Källvik (a LINDAU (Rabenhorsts Kryptogamenflora VIII p. 436) anser denna svamp vara tämligen allmän, men hittills förbisedd. Detta är ock mycket troligt. Min första tanke, då jag fick se den, var nämligen att jag hade ett ungt utvecklingsstudium af Cercospora Majanthemi Fcekl. framför mig; först den mikroskopiska undersökningen visade, att så ej var fallet. Ramularia Taraxaci Karst. In foliis vivis Taraxaci officinalis. Källvik FÖ Ramularia Ulmarice Cke. In foliis vivis Spircee Ulmarie. Källvik (9/6). Hyphis conidiophoris usque 100 u longis, ad basin 4,5 u latis; conidiis 9—30 X 3—4,5 u, rarissime septatis, plerumque continuis. Mina exemplar tyckas mest öfverensstämma med den af LINDROTH lämnade beskrifningen på arten (se Rabenhorst, Kryptogamenflora VIII p. 457), hvaraf följer, att denna svamp kan uppträda äfven på bladen under en form, som afviker från den ursprungligen beskrifna. Fläckar på öfversidan bruna, på undersidan hvita till följd af de där rikligt upp- trädande konidiebärarne och konidierna, hvilka förekomma så talrikt, att man tror sig hafva Oidium erysiphoides Fr. framför sig. Ramularia Viole Trail. In foliis vivis Viole silvatice. Ekö (7/6. Källvik (5/6), Loftahammar (2/1). Om likheten med Cercospora Viole-silvatiee Oud. se denna art. Sphacelia typhina (Pers.) Sacce. Ad culmos vivos Agrostidis vulgaris. Djursnäs (5/6), Städsholmen ("/7). Ad — Dactylidis glomerate. Källvik 7/6). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. Bb. 9; Hm 4. OM:-= WOODSIA: ALPINA ':OCH-EN: SYDIIG INLANDSFORM AF DENNA SAMT WOODSIA ATPINA xx ILVENSIS NOV HYBR AF H. V. ROSENDAHL Tillhörande företrädesvis fjällområdena, i Sverige från Torne lapp- mark till Dalarne, är Woodsia alpina äfven känd från några syd- ligare och lägre belägna lokaler inom Skandinaviska halföns kust- område, såsom flerestädes vid Kristianiafjorden och vid Hjelmared i Kristiansands stift (A. E. LINDBLOM, Anteckningar öfver Norges vegetationsförhållanden; Bot. Not. 1843) samt i Stockholms skär- gård på Runmarö (KNUT BouLIiNn, Ett exempel på ömsesidig vikarie- ring mellan en fjäll- och en kustform; Bot. Not. 1900) och närbe- lägna Munkö (enl. af apotekare Y. PaALm år 1907 insamlade exem- plar) samt på Möjan (Stockholmstraktens växter 1914!; S. SELANDER). Att den såsom relikt kunnat bibehålla sig äfven så långt in i den sydligare delen af inlandet som vid Målsryd (nära Borås) i Väster- götland är däremot en senare nyhet (se nedan). Beträffande förekomsten på Runmarö säger BOHLIN i anförda upp- sats, att W. alpina växer, så vidt han iakttagit på öns östra mot öppna hafsbandet vända sida på klippor och berghällar nära haf- vet. Då jag under sistlidna sommar besökte Runmarö och Munkö, dessa sydväst om Sandhamn belägna, till Djurö församling hörande öar, hade jag nöjet konstatera denna Woodsia-arts rikliga utbred- ning särskilt på norra och västra sidan af Runmarö, där den nära nog allestädes förekom på de mot hafvet sluttande bergåsarna. I den inre, skogbevuxna delen af ön såg jag den däremot aldrig. Min uppfattning, redan tidigare stödd på iakttagelse af några " Att W. alpina enligt uppgift i Stockholmstraktens växter skulle vara anträffad på Rindö och vid Hvita bergen i Stockholm är, ehuru jag åberopas såsom sages- man, för mig okändt. 415 under år 1911 från Munkö till Stocksund på såväl solöppna som beskuggade platser inflyttade och där ännu fortlefvande samt till utseendet oförändrade exemplar, har genom besöket på Runmarö och upprepade tillfällen att därstädes under hösten följa och in- gående studera sporbildningen ytterligare stärkts i den riktning, att. skärgårdsformen är identisk med den i fjälltrakterna förekom- mande, liksom ock att Woodsia alpina enligt jämförande undersök- ningsmaterial från skilda lokaler i Europa obestridligen är en egen, från W. ilvensis skild art. Denna sistnämnda åskådning delas äfven af H. CHRIST, som i sitt år 1900 utgifna arbete Die Farnkräuter der Schweiz säger: »Da ich unsere beiden Woodsien fär genägend verschieden halte, und die Behauptung von Luerss. 502, dass sie allmählich in einander äbergehen, bei der Untersuchung eines um- fassenden Materials aus allen Bezirken ihres Vorkommens nie be- stätigt fand, so kann ich auch nicht noch Ascherson's Vorgang den Namen Linnés Ilvensis för eine Gesamtart verwenden» När LUERSSEN (Die Farnpflanzen, 1889, p. 502) uttalar: »beide allmäh- lich in einander äbergehend, daher nur in ihren Extremen als Un- terarten unterscheidbar», anser jag, att denna åberopade öfvergångs- form, i likhet med hvad jag bevisat vara fallet med öfvergångs- formen mellan Dryopteris dilatata och Dr. spinulosa (Sv. Bot. Tidskr. 1913, p. 290), beror på korsning mellan de båda arterna. Min er- farenhet från Sverige är nämligen, att sådan öfvergångsform, hvil- ken jag alltid funnit åtföljd af anormal sporalstring, är af hybrid natur och endast uppträder på sydligare belägna lokaler, hvarest båda arterna växa i sällskap med hvarandra, men att den i mot- satt fall saknas, exempelvis på de lappländska fjällen, där W. il- vensis ej går så högt upp som W. alpina. Innan jag emellertid öfvergår till redogörelsen för ifrågavarande hybrid, tillåter jag mig att för jämförelse med den på samma lokal växande W. alpina först lämna en beskrifning öfver denna art och i samband därmed för den från Västergötland omnämnda inlandsformen. Woodsia alpina (Bolton) Gray [W. hyperborea (Liljeblad) R. Brown]. Kjol 1 Rotstock kort, 2—3 cm. lång, intill 3 mm. tjock, krypande och afgifvande talrika birötter samt i den uppböjda spetsen uppdelad i korta, fjällklädda grenar, som hvardera uppbära ett knippe af i spiral tätt ställda blad. Blad tufvade, 83—12 cm. långa, enkelt par- delade med parflikiga primärsegment. Bladskaft 3—5 cm. långt 416 och omkring 0,5; mm. tjockt, blekbrunt, på öfre sidan försedt med en, långs rachis sig fortsättande, grund fåra, som upphör vid den 1—2 cm. ofvan bladskaftets insertion befintliga och genom en upp- höjd, smal, grönaktig, ringformig list markerade leden, under hvil- ken bladskaftet är trindt. Det är i hela sin längd mer eller mindre rikligt beklädt med intill 2 mm. långa, flercelliga, hit och dit krök- ta ledhår och bär dessutom i nedre delen tätare, i öfre delen glesare ställda, intill 4 mm. långa, enfärgadt blekbruna, ägg- runda—lancettlika = fjäll, som hafva glest fransad kant och långt utdragen, hårlik spets. De två i bladskaftet inträdande kärl- knippena förena sig redan under leden till en i tvärsnitt njurlik, central sträng. Bladskifva 5—7 cm. lång och 1,2—1,5 cm. bred, tunn samt nästan af samma bredd från basen upp emot den kort afsmalnande spetsen. Mindre ofta äro det nedersta eller de två nedersta primärsegmenten språngvis förminskade till hälf- ten eller tredjedelen af de öfri- gas storlek. Skifvan är till fär- gen ljusgrön med tydlig dragning åt gult, på undre sidan något blekare. Den bär synnerligast på undre sidan och rikligast Fig. I. 1. Woodsia alpina (Bolton) Gray långs rachis och sidonerverna från Runmarö. Foto +. — 2. Woodsia talrika, mycket små, encelliga alpina (Bolton) Gray var. latifolia Rosend. körtelhår samt glesa ledhår och AN SMIDE REON Ut UV OO fåtaliga, smala, hårlika fjäll. alpina X ilvensis från Runmarö. Foto 1, = Vu å Aldre blad äro med frånseende af indusiernas hårfina flikar ofta nästan glatta. Rachis är i hela sin sträckning gulgrön eller på äldre blad i nedre delen blekbrun, dess fåra grund med afrundade vallar. Primärsegmenten äro om- kring 12 på hvardera sidan, alternerande, sällan motsatta, men ofta 417 parvis närmade hvarandra, rätvinkligt utstående, intill 7 mm. långa och 6 mm. breda. De nedre äro glesare ställda än de öfre, oskaf- tade, nästan lika breda som långa, triangulära med afrundad, bred spets och på hvardera sidan med ett eller oftare två omvändt ägg- runda sekundärsegment, af hvilka det nedre har kilformig, skaftlikt förlängd bas och i främre kanten 1—2 grunda inbuktningar. De mellersta äro kort, men tydligt skaftade, af något större längd än bredd, triangulärt äggrunda, med på hvardera sidan 3—4 sällan på den akroskopiska sidan 5, i regel omvändt äggrunda, helbräddade sekundärsegment. De högre upp befintliga primärsegmenten äro oskaftade, från kilformig bas tilltagande i bredd samt grundt och fåtaligt parflikiga—helbräddade. Bladnerverna, öfver hvilka blad- ytan endast är svagt eller icke fårad, äga strecklika eller till följd af svag för- tjockning smalt tunglika, gula—rödgula ändar, som tydligast iakttagas på bladets öfre sida. Sort uppträda i regel på samt- liga segment, äro små, oftast tätt ställda i en rad något innanför segmentranden. Sporerna, hvilka enligt LUERSSENS utsago (ute: pp: 509) ej, äro olika dem. hos: W. ilvpensis, skilja sig, när de äro fullt utveck- lade, väsentligt från dessa. De äro lik- som hos W. ilvensis ellipsoida—bönfor Fig. II. 1. Spor at Woodsia il- miga, men af mörkare gul—gulbrun vensis ?39.— 2. Spor af Woodsia färg och större, 60—70 u långa samt alpina "57. — 3, Outvecklade tjockare och starkare hvälfda, hvarför Aer I Mise Rn hela sporytans arkitektur ej kan sam- forätål0 tidigt inställas under mikroskopet. Mogna sporer visa en periferisk kantlist af i spetsen afrundade tänder samt innanför denna kon- centriskt anordnade, höga och tandade exosporlister, hvilka icke bilda något verkligt nätverk (fig. II, 2). I jämförelse härmed äro sporerna af W. ilvensis blekgula, omkring 50 w långa, nästan flata med smal periferisk kantlist af spetsiga tänder samt ett af låga exosporlister bildadt nätverk af olikstora, rundadt polyedriska maskor (fig. II, 1). Woodsia alpina (Bolton) Gray var. /atifolia nov. var. Fig. I, 2. Differt a typo foliis segmentisque latioribus, soris paucioribus. Spore form typice. Svensk Botanisk Tidskrift 1915, 28 418 Sedan flera år har jag haft min uppmärksamhet fästad vid en liten och i allmänhet steril Woodsia-form, som af A. O. OLSON in- samlats vid Målsryd, Toarps socken, Västergötland. Under förmo- dan att innevarande års regniga sommar skulle utöfva ett gynnsamt inflytande på utvecklingen af densamma framställde jag 1 höst be- gäran om lämpligt undersökningsmaterial. I detta, som jag med kändt tillmötesgående erhöll, funnos några exemplar, som före- tedde mogna sporer. Såväl med hänsyn till dessa som till seg- mentering och hårbeklädnad öfverensstämmer Målsrydsformen med typisk W. alpina, men afviker från denna genom bredare blad, bredare segment och glesa, fåtaliga sori (fig. I, 2). Den växer enligt benäget meddelande vid ett höjdläge af 200 m. till ett antal af ungefär 100 exemplar på afsatser och i sprickor af en omkring 4 m. hög och 10 m. lång klippa, som är belägen i en mot söder sluttande backe, som genomdrages af en skogsbäck. TI backslutt- ningen förekomma dessutom W. ilvensis samt Asplenium trichoma- nes, septentrionale och germanicum. Woodsia alpina Xx Ilvensis nov. hybr. Fig. I, 3. Rhizoma breve, repens, apice ramosum et paleis vestitum. Stipi- tes numerosi, fasciculati, ad 7 cm usque longi, I mm crassi, fulve- scentes, (sicut rhachis) nonnihil canaliculati, pilis multiarticulatis, ad 2 mm usque longis, crebris et paleis ad 4 mm usque longis, fulvis, ovato-lanceolatis, nonnihil fimbriatis, in apicem filiformem longum productis inferne crebrioribus, superne parcioribus vestiti. Lamina ad 11 cm usque longa et 2,5 cm lata, lanceolata, lrete viri- dis v. nonnihil flavescens, subtus precipue secus rhachim nervos- que glandulis vestita unicellularibus, parvis crebris, pilis articula- tis raris et paleis quam in W. alpina latioribus, quam in W. ilvensi vero angustioribus paucioribusque; apices nervorum straminei, vulgo incerassati at minus distincte quam in W. ilvensi. Pinn&e usque 40, altern&e, brevipetiolate; infime magis late quam longe, ad 1 cm usque long&e, apice rotundat2e, lobis marginis superioris 3—4, in- ferioris 2—3, obovatis, plus minusve sinuatis; intermedize ad 1,4 cm longa, ovate, nonnihil acuminatae, lobis marginis superioris 5, rarius 6, inferioris 4—5, obovatis, parce crenatis, summee e basi lata adnata- que ovato-lanceolate, mnonnihil lobate—integre2e. Sori parvi, in seriem vulgo interruptam prope marginem segmenti dispositi, impri- mis in segmentis inferioribus valde pauci v. subnulli. Sporangia cassa Vv. sporas foventia paucas deformatas, cinereo-nigricantes, 419 29—60 wu longas, irregulares, circumceirea v. tantum ad apices late alatas, leves (nec reticulatas). Hab. In teniis Stockholmiensibus ad Runmarö inter parentes. Colore lzeto et indumento satis parco W. alpine subsimilis, at frondibus longioribus, medio latioribus (lanceolatis, nec sublineari- bus) et magis sectis lobatisque W. ilvensem semulat. Denna på nordvästkusten af Runmarö och sparsamt på den när- liggande mindre ön Munkö iakttagna hybrid växer på skoglösa med renlaf bevuxna och mot hafvet sluttande bergåsar, hvarest den i spridda exemplar jämte ymnigt förekommande W. alpina bildar i likhet med denna närmelsevis cirkelrunda, intill 15 cm. i diameter stora, af renlafven allsidigt, tätt och fast omslutna samt sålunda mot solens och vindens uttorkande inflytande väl skyddade tufvor. På samma lokaler förekommer en genom mera mättad grönska från de förra afstickande, lågväxt och styfbladig insolationsform af W. ilvensis (var. brevifolia Rosend.) samt dels i omedelbar närhet på något beskuggade platser, dels längre in i den österut vidtagande bergskogen frodiga exemplar af typisk W. ilvensis. Hybriden gör i första ögonblicket intryck af en storvuxen W. al- pina, hvilken art den mest liknar till växsätt och genom sin ljusa, något i gult dragande färg samt relativt svaga hår- och fjällbeklädnad, på samma gång som den vid närmare påseende ansluter sig till W. ilvensis genom de längre, mot midten i bredd tilltagande bladen och dessas rikare segmentering. Från den för W. alpina lämnade beskrifningen afviker W. al- pina Xx ilvensis genom kraftigare rotstock, intill 18 cm. långa, något tjockare och mindre veka blad med omkring 7 cm. långt, I mm. tjockt, rödbrunt skaft och omkring 11 cm. lång, lancettlik, vid mid- ten intill 2,5; cm. bred skifva, som på hvardera sidan om rachis är uppdelad i intill 20 alternerande primärsegment, samtliga med un- dantag af de öfversta vid basen kilformiga och försedda med korta, men tydliga skaft. De nedre primärsegmenten, som äga större längd än bredd, äro intill 1 cm. långa, äggrunda med afrundad spets och försedda i främre kanten med 3—4, i den bakre med 2—3 omvändt äggrunda, mer eller mindre djupt buktbräddade flikar. De mellersta segmenten äro svagt uppåtriktade, intill 1,4 cm. långa, äggrunda med något utdragen spets, i främre kanten äga de vanligen 5, sällan 6, i den bakre 4—5 omvändt äggrunda, buktade—glest naggade flikar. De öfre segmenten äro från bred, vidväxt bas äggrundt lancettlika samt grundt parflikiga—hela. Bladskaft, rachis och skifva 420 äro synnerligast på yngre blad rikare klädda med hår och fjäll. Särskildt äro de senare på segmentens undre sida mera konstant förekommande och bredare än hos W. alpina, men i förhållande till W. ilvensis fåtaliga och smalare. Nervändarna äro i allmänhet tydligt förtjockade, tunglika, gulhvita, deras förtjockning dock svagare än hos W. ilvensis, hvars nervändar i utpräglade fall på öfre sidan af torkade blad likna små, invid segmentranden regelbundet ställda, glänsande hvita, triangulära fjäll. Sori äro små, oftast glest ställda i en rad nära. segmentranden och särskildt på de nedre segmenten fåtaliga eller felande. Sporangierna äro tomma eller innehålla de ett fåtal missbildade, grå— gråsvarta, till storlek mellan 20—60 u växlande, oregelbundet formade, rundt omkring eller endast vid polerna bredt vingkantade sporer, nästan som sakna de för W. al- pina och W. ilvensis utmärkande exosporiumlisterna (fig. II, 3). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. BD 9 Hu. 4. TICHENOLOGISKA»FRAGMENT: I. AF GÖOREINAR DU RIETZ 1. Några ord om Peltigera lepidophora (Nyl.) Wain. och dess förekomst i Sverige. För någon tid sedan påträffade jag i Upsala Botaniska Museums lafherbarium ett obestämdt exemplar af en Peltigera, insamladt år 1860 i Upsala Botaniska Trädgård af TH. M. Fries. Exemplaret visade sig tillhöra Peltigera lepidophora (Nyl.) Wain., en art, om hvars förekomst i Sverige hittills blott en enda uppgift (som för öfrigt torde vara okänd för de flesta svenska botanister) föreligger. Då arten af flera anledningar är af rätt stort intresse och säkert bör kunna anträffas på flera ställen i vårt land, torde fyndet kunna vara förtjänt af ett kort omnämnande. Peltigera lepidophora beskrefs som varietet af P. canina år 1878 af W. NYLANDER i E. Wain1ios »Lichenes in viciniis Viburgi obser- vati> (p. 49). I Finland har den sedan dess anträffats på många ställen. [Wainio, Florula Tavastize orientalis (1878) p. 99: och Adjumenta I (1881) p. 130]. Vidare är den funnen på flera ställen i Tyskland enl. Lindau (Kryptogamenflora fär Anfänger III, Die Fleehten, Berlin: 1913; p::157) och i; Ryssland (G::K: KREYEBR, Con: tributio ad floram lichenum Mohilevensis annis 1908—1910 lecto- rum, - Acta Horti Petropolitani, Tom XXXI, fasc. 11, 1913, p. 388). I vårt land har arten påträffats af den aflidne finske lichenologen G. LÅNG, som i ZAHLBRUCKNERS exsickat (nr 2055) utdelat den från Torne Lappmark, Jukkasjärvi socken, »in ripa fluminis Lainio haud procul a pago Lainio c:a 300 m. supra mare, in regione sil- 422 vatica». I Upsala Botaniska Trädgård har jag ej lyckats åter- finna den.!) Från släktets öfriga arter skiljes P. lepidophora lätt därigenom, att bålens öfversida är tämligen likformigt beströdd med små, run- dade fjäll, horisontellt ställda och af mörkare brun färg än själfva bålen. Denna är tämligen liten, i likhet med P. canina på öfver- sidan glanslös och i synnerhet mot kanten försedd med ett fint filtludd. Apothecier torde aldrig vara anträffade. P. lepidophora har blifvit anatomiskt undersökt af G. BITTER [Peltigeren-Studien II. Das Verhalten der oberseitigen Thallusschup- pen bei Peltigera 'lepidophora (Nyl): Ber. d. Deutsch. BotorGest Bd 22, 1904, p. 251—254] och K. LIinKkoLra [Ueber die Thallus- schuppen bei Peltigera lepidophora (Nyl.), Ber. d. Deutsch. Bot. Ges., Bd 31, 1913, p. 52—54]. Beträffande de ofvannämnda fjällens na- tur ha dessa båda författare kommit till helt olika resultat. Enligt BITTER kunna de ej betraktas som vanliga isidier, d. v. s. rena ut- växter af bålen, ty dennas cortikalskikt fortsätter oafbrutet under fjällen, och dessas gonidialskikt har sålunda intet sammanhang med bålens. Fjällen skulle sålunda uppkomma därigenom, att corti- kalskiktets hyfer (i motsats till förhållandet hos andra Peltigera- arter) hade förmåga att växa ut och omsluta de små Nostoc-kolo- nier, som på ett eller annat sätt kommit att hamna på bålen, och med dessa bilda små miniatyrbålar. Fjällen skulle därför lämpligast böra betraktas som ett slags cephalodier, som emellertid i motsats till de verkliga cephalodierna innehålla samma alg som själfva laf- bålen. För dessa cephalodier föreslår BITTER benämningen auto- symbiontiska cephalodier i motsats till de vanliga eller heterosym- biontiska. Biologiskt förhålla de sig emellertid som isidier, i det de lösgjorda från bålen kunna utveckla sig till nya lafbålar. Gentemot denna BiTTERS uppfattning vill LINKOLA göra gällande, att fjällen äro verkliga isidier. som uppstå på följande sätt: Från bålens gonidialskikt växer upp en smal gonidiesträng, som tränger igenom corlikalskiktet och bildar en liten kulformig utväxt på bå- lens öfversida, bestående af en gonidiekärna och ett med bålens sammanhängande cortikalskikt. Denna lilla kulformiga utväxt växer sedan ut till ett fjäll, som blott genom den första mycket smala strängen står i förbindelse med bålen och med dess gonidialskikt. LINKOLAS figurer visa tämligen tydligt, att utvecklingen verkligen 3 Den i Lunds Botaniska Förenings byteskatalog för 1915 upptagna >»>P. canina f. lepidophora» från Sjelland (B. Ninsson 1902) är P. pretextata. 423 försiggår på det af honom skildrade sättet. Att BITTER kommit till en annan uppfattning, beror tydligen därpå, att han ej lyckats få något snilt just genom själfva gonidiesträngen och följaktligen fålt det intrycket, att fjällen ej stode i förbindelse med moderbålens gonidialskikt. Med denna art får ej förväxlas Peltigera preåetextata (Floerk.)Zopf, vår andra fjälliga Peltigera-art. Bålen är hos denna betydligt större, närmast överensstämmande med P. canina, men vanligen af mör- kare brun färg. I synnerhet mot bålflikarnas kanter är den mer eller mindre rikligt försedd med små fjällika isidier, som i motsats till förhållandet hos P. lepidophora äro samlade till täta grupper och mer eller mindre vertikalt riktade. P. preåetextata är tämligen allmän åtminstone i de södra och mellersta delarna af vårt land, isynnerhet på mossiga block och trädrötter i löfängar och löfskogar. Den nordligaste plats, där jag anträffat den, är vid Handöl i Jämt- land. Af de svenska lichenologerna torde den i allmänhet ha an- setts som en obetydlig form af P. canina, från hvilken den emeller- tid enligt min åsikt är synnerligen väl skild. 2. En märklig lafflora på ett upländskt spåntak. Att stenlafvar understundom kunna uppträda på gammalt trä, är ett sedan gammalt kändt förhållande, som i vårt land speciellt stu- derats af R. SERNANDER, hvilken i Botaniska Notiser för år 1890 (p. 17) publicerat en uppsats med titeln »Om förekomsten af sten- lafvar på gammalt trä.» Denna uppsats blef inledningen till en polemik, som under åren 1891 och 1892 fördes i Bot. Not. mellan SERNANDER och T. HEDLUND, och som väsentligen rörde sig om den roll, som bakterier och svampmycel kunna spela vid stenlaf- varnas ockupering af det främmande substratet. På denna fråga skall jag här ej alls ingå; det torde väl i hvarje fall få anses som tämligen säkert fastslaget, att den faktor, som i främsta rummet direkt betingar stenlafvarnas uppträdande på gammalt trä, är den mer eller mindre intensiva impregnation af oorganiskt stoft, som sådant trä vanligen på ett eller annat sätt blir utsatt för. De dju- pare orsakerna till denna stoftimpregnations betydelse och till dess rätt olika verkningar vid olika tillfällen och i olika klimat, som SERNANDER (p. 28) framhållit, torde vara väl värda en ingående undersökning. Jag skall här emellertid blott kort och godt relatera ett nyligen af mig iakttaget fall, som synes mig värdt att nämnas dels på grund af det relativt stora antalet stenlafvar, dels för att 424 rikta de svenska botanisternas uppmärksamhet på ett högst intres- sant och högst obetydligt beaktadt slag af laflokaler, hvars närmare undersökning helt säkert skulle bringa månget oväntadt fynd i dagen. Lokalen i fråga var ett gammalt spåntak på en ladugård vid Hjulsta i Spånga socken i Upland. Taket bestod af tämligen tunna träspån, troligen af tall, betydligt hoptorkade och hårdnade under årens lopp och synbarligen rätt starkt stoftimpregnerade. De voro klädda af en lafvegetation med följande sammansättning: Candelariella vitellina (Ehrh.) Mäll. Arg. y. Lecanora varia (Ehrh.) Arn. 11 +Acarospora fuscata (Schrad.) Arn. el Buellia punctiformis (Floffm.) Mass. f. punctata (Körb.) Wain. e. "Lecanora muralis (Schreb.) Scher. var. saxicola (Poll) Scheer. e. "Lecidea fuscoatra (L.) Th. Fr. var. subcontigua Fr. e » olivacea (Hoffm.) [= elceochroma (Ach.) Th. Fr. pr. p.] e. > (Bacidia) umbrina Ach. var. psotina (Fr.) e. FANS > » var. turgida (Körb.) et + Parmelia conspersa (Ehrh.) Ach. et » isidiophora (Zopf.) & Fre prolixa (Ach.) Nyl. e. 2 Me saxatilis. (L:) Ach: e » sulcata Tayl. er et sUmbilicaria pustulata (L.) Hoffm. En analys af ofvanstående lista ger vid handen, att icke mindre än 8 af de ingående arterna (de med 7 betecknade) äro mer eller mindre utpräglade stenlafvar. De öfriga äro så godt som alla arter, som i vanliga fall kunna förekomma på såväl trä som sten. Fram- för allt tack vare den fullständigt dominerande Candelariella vitel- lina får vegetationen en starkt nitrofil prägel; på ett slättland kom- mer gifvetvis alltid koprogent stoft att spela en minst lika viktig roll som mineralstoftet vid impregnationen. I förbigående vill jag äfven nämna några ord om lafvegetationen på ett gammalt halmtak strax bredvid det nyssnämnda spåntaket. Till större delen täckt af en tät mossmatta med enstaka faneroga- mer samt enstaka individ af Cladonia fimbriata (L.) Fr. var. simp- lex (Weis.) Flot. och var. apolepta (Ach.) Wain. f. coniocrea (Floerk.) Wain., var halmen emellertid isynnerhet vid kanterna blottad, och 425 här var den förutom af en chlorofycéhinna bevuxen med en gles lafvegetation af följande arter: Buellia punctiformis (Hoffm.) Mass. f. punctata (Körb.) Wain. Parmelia exasperatula Nyl. » sulcata Tayl. Physcia tribacia (Ach.) Nyl. Rinodina Conraditi Körb. Xanthoria lychnea (Ach.) Th. Fr. (a) 3. Cladonia cerasphora Wain. i Jämtland. Under några månaders vistelse i västra Jämtlands och nordvästra Härjedalens fjälltrakter somrarna 1911 och 1913 hopbragte jag rätt stora lafsamlingar, i hvilka befinna sig åtskilliga arter af ganska stort intresse. Några få af dessa har jag redan förut omnämnt i denna tidskrift (1913 p. 82 och 1914 p. 272). Förr eller senare hoppas jag kunna i form af en utförligare framställning af dessa trakters lafvegetation öfverlämna hela detta material åt offentlig- heten, men som delta troligen torde komma att dröja rätt länge, har jag redan nu velat publicera några af de märkligaste och in- tressantaste fynden. Ett af dessa är Cladonia cerasphora Wain. Cladonia cerasphora urskildes först år 1894 i E. WaAinios Mono- graphia Cladoniarum universalis (II, p. 167). Tillsammans med Cl. degenerans (Floerk.) Spreng. och CI. gracilescens (Floerk.) Wain. bildar den en lätt igenkännlig grupp, som utmärkes af sina ned- till mer eller mindre svartfläckiga podetier. De viktigaste skillna- derna mellan de tre arterna framgå af nedanstående översikt. Cl. degenerans. Cl. gracilescens. | Cl. cerasphora. Primärthallus småbladig. | Primärthallus storbladig. | Primärthallus storbladig. Podetier vanl. med bägare, | Podetier med bägare, dessa | Podetier utan bägare, enkla dessa enkla eller prolifie- | prolifierande från centrum | eller greniga. Gulfärgning rande från kanten. Ingen | och ofta äfven från kan-'| med KOH. färgning med KOH. | ten, sällan enkla. Gul- färgning med KOH. Från CL degenerans förefaller CI. cerasphora att vara synnerligen väl skild. Den har en helt olika habitus och är redan vid första ögonkastet lätt igenkänd. Några öfvergångsformer har jag aldrig påträffat. Från typiskt utbildad CL gracilescens är den likaledes lätt 426 skild. Men då CL gracilescens under ogynnsamma omständigheter krymper ihop och får enkla, föga utvecklade bägare, som ibland kunna nästan helt försvinna, uppkomma former, som äro ytterst vanskliga att säkert skilja från CI. cerasphora. Då man ser sådana former, måste man ovillkorligen fråga sig, om ej Cl. gracilescens och cerasphora blott äro två varieteter eller underarter af samma art. Den enda verkliga skillnaden dem emellan torde vara bägarnas ut- bildning, en karaktär, som i vanliga fall ej brukar visa sig alltför konstant hos släktet Cladonia och som därför måste anses vara en skäligen svag artkaraktär. Då jag emellertid ännu sett för litet material af de båda arterna för att kunna bilda mig en bestämd mening om dem, och de som förut nämndt 1 sina typiska former äro synnerligen olika hvarandra, bibehåller jag dem tillsvidare, om än med stor tvekan, som skilda arter. WaIin1io skiljer mellan trenne former af CL cerasphora, f. stricta Wain. med ej eller obetydligt fjälliga podetier, f. pterophora Wain. med mer eller mindre riklig fjällbeklädnad och f. hypophylla (Nyl.) Wain. med korta podetier och mycket starkt utvecklad primär- thallus. Cl. cerasphora är ej förut uppgifven för Sverige. Att döma af dess förekomst i Jämtland torde den emellertid blott vara förbisedd och bör nog finnas i alla våra fjälltrakter. Den uppträder på ste- niga, fuktiga ställen, bäckstränder, snölegor o. dyl. i regio alpina och subalpina, sällan längre ned. Typisk f. stricta har jag insam-: lat vid Storlien (reg. subalp.) och Handölsfallen (reg. silv.), f. ptero- phora och öfvergångsformer till f. stricta på Snasahögen (reg. subalp. och alp. upp till 1400 m.) och på Mieskentjakke nära Härjedals- gränsen (reg. alp.), hvarjämte jag från E. VRANG erhållit f. ptero- phora från trakten af Storlien (reg. alp.). Till sin öfriga utbredning är Cl cerasphora cirkumpolär-alpin. Sålunda är den känd från två lokaler i Tyrolen [DALLA TORRE & SARNTHEIN, Die Flechten von Tirol (1902) p. 62], vidare från arktiska Sibirien (WAIN1IO Mon. Clad. II p. 169), Jan Mayen [WAIiN1o, Lichenes exp. G. Amdrup (1905) p. 136], hvarjämte af f. hypophylla i Mus. Fenn. ligger ett ex. från »Lapponia» (E. NYLANDER, WAINIO Mon. Clad. II p. 170). Med tvekan hänför WaAinio (p. 169) hit den af TH. Fries i Lichenes Spitsbergenses (p. 28) omnämnda »CIl. dege- nerans lepidota (Ach.) forma cornuta simplex robusta» från Fosters öar. Jag har varit i tillfälle att undersöka originalexemplaren i Upsala Botaniska Museum och funnit, att icke blott de, utan äfven 427 alla de öfriga, talrika exemplaren från Spetsbergen af »CI. dege- nerans ”lepidota (Ach.) (Lich. Spitsb. p. 28), hvilka WAIn1o, som säkerligen ej sett exemplaren, hänför till CL gracilescens, tillhöra Cl. cerasphora. De flesta äro mer eller mindre typisk f. pterophora, blott ett ex. från Fosters öar närmar sig f. stricta. Från Norge här- stammar troligen ett ex. i herb. FLOERKE från »Lapponia»>, ta- get af SOMMERFELT 1821 (WAIN. Mon. Clad. p. 169) och på sistone har arten af docenten G. SAMUELSSON insamlats vid Finse i Har- danger. Cl. gracilescens, som hittills i vårt land är känd från Sarek [BIRGER NILSSON-KaAJANUS, Die Flechtenvegetation des Sarekgebirges (1907) Brat) och. Torne sLäppmark. (G: Lånce i Bot: Not: 1912. p: 36, exs. Vindobon. nr 1867), har jag i våra sydliga fjälltrakter blott funnit vid Helagshyddan i norra Härjedalen, i en liten, starkt om CI. cerasphora erinrande form. I Norge och Finland är den känd från många ställen, och i det öfriga Europa är den vidt spridd. 4. Letharia mesomorpha (Nyl.) Du Rietz i Jämtland. På soliga skifferklippor vid Handölsfallen i Jämtland fann jag sommaren 1913 ofvanstående, härmed för första gången i Sverige anträffade art. Den förekom tämligen sparsamt och utan apo- thecier. Letharia mesomorpha beskrefs första gången år 1839 som »Evernia prunastri var. thamnodes» i J. FLoToWwS »Die merkwärdigeren und seltneren Flechten des Hirschberg- und Warmbrunner Thales» (p. 5). Som artnamn har emellertid namnet thamnodes ej användts förrän 1873 (F. ARNOLD, Lichenologische Ausfläge im Tirol, X, Pp. 22) och redan 1869 hade W. NYLANDER i Lichenes Scandinavizxe (p. 74) beskrifvit samma art under namn af Evernia mesomorpha. Enligt Wienerreglerna har sålunda det senare prioritet. Tu. M. Fries har. i Lichenographia Scandinavica (1871, p. 31) som namn för denna art upptagit Evernia prunastri y gracilis Ach. [Licheno- graphia Universalis, (1810) p. 442], men frånsedt att mesomorpha i hvarje fall har prioritet som artnamn, så är ACHARII Evernia prunastri y gracilis synnerligen tvifvelaktig och kan svårligen an- ses motsvara ifrågavarande art (jfr. E. WaAIinio, Adjumenta I p. Li0): HARMAND, HUE, LINDAU, LETTAU m. fl. af de modärnare licheno- logerna, hvilka efter ZAHLBRUCHNERS föredöme bryta ut de radiärt 428 byggda arterna ur det gamla Evernia-släktet och sammanföra dem till släktet Letharia (Th. Fr) A. Zahlbr., använda underligt nog alla för denna art kombinationen Letharia thamnodes (Flot.) Arn. Skall nu detta Letharia-släkte verkligen anses berättigadt, måste emellertid arten, då intet skäl finnes att förkasta det af NYLAN- DER gifna artnamnet, benämnas Letharia mesomorpha (Nyl.) Du Rietz. Från Evernia prunastri (L.) Ach., med hvilken den på grund af en rätt stor habituell likhet så länge varit sammanförd till en art, skiljes L. mesomorpha, förutom genom en del andra karaktärer, synnerligen lätt genom sin radiära byggnad. Vida mer olik är den till det yttre de båda öfriga svenska Letharia-arterna, L. divaricata (L.) Hue och L. vulpina (L.) Wain. Som förut nämndt är L. mesomorpha ej förut funnen i vårt land. Den af TH. M. FRrRIES i Lichenographia Scandinavica (p. 31) om- nämnda »accedens forma ad terram in Alvaren Oelandize» (M. FLoDERUS) är nämligen blott en smalflikig form af Evernia pru- nastri. Emellertid är det väl ganska troligt, att arten skall komma att påträffas på flera ställen i norra Sverige. Den är nämligen känd såväl från åtskilliga lokaler i Finland (på sten, TH. M. FRIES, Lich. Scand. p. 31) som från en, hittills opublicerad, lokal i Norge nära svenska gränsen, nämligen Härjehågna i Hedemarken (på björk, J. P. GUSTAFSSON 1895, Upsala Botaniska Museum). Utom Skan- dinavien är den spridd öfver så godt som hela Europas bergs- trakter, där den uppträder på såväl sten som barrträdsbark, samt i Nordamerika, Sibirien och Ostasien. 5. Tillägg om västra Jämtlands Parmelie Hypogymnize. I andra häftet af Svensk Botanisk Tidskrift för år 1915 (p. 252) meddelade lektor G. O. MALME förekomsten af Parmelia farinacea Bitter var. obscurascens Bitter 1 västra Jämtland och gafi samband därmed en kortfattad öfversikt öfver de öfriga Parmelia-arter af undersläktet Hypogymnia, som han påträffat i dessa trakter. Till MALMES meddelande kan jag här tillägga en del iakttagelser och fynd, som jag varit i tillfälle att göra i samma trakter och hvilka bl. a. innefatta två af MALME ej anförda arter. Parmelia farinacea Bitter, hvilken MALME ej anträffat i Jämtland och för hvilken Älfkarleby är den nordligaste hittills uppgifna fynd- orten, fann jag sommaren 1911 på en tallstam strax nedanför Tänn- 429 forsen. Den var fullt typiskt utbildad, med sin vanliga ljusa färg och mycket rikliga diffusa soredier. P. farinacea Bitter var. obscurascens Bilter, som MALME funnit på 3 lokaler, har jag anträffat dels vid Handölsfallen, där den växer ganska rikligt på klippor samt på stammar och grenar af björk och gran i stänket strax nedanför det nedersta fallet (Sv. Bot. Tidskr. '1914 p. 272), dels på Jelgatsåive, nära Helagshyddan, i norra Härjedalen, där den uppträder i stor mängd på de talrika blocken af starkt kalkhaltiga bergarter, såväl direkt på stenen som öfver mossa. I likhet med MALME har jag fått den uppfattningen, att den är en från P. farinacea väl skild elementarart. Och som ett mycket starkt stöd för denna åsikt vill jag framhålla mitt fynd af P. farinacea vid Tännforsen. Ty vore obscurascens, som BITTER anser, blott en alpin varietet af P. farinacea, är det ganska svårt att inse, hvarför icke den senare vid Tännforsen, på en höjd öfver hafvet, som blott med föga mer än 100 meter understiger den vwvid Handölsfallen, och under så godt som alldeles samma lokala för- hållanden som där, visar åtminstone den allra minsta tendens att antaga obscurascens-karaktärer. Och lika litet har jag bland allt mitt ganska rikliga obscurascens-material från såväl Handölsfallen som Jelgatsåive påträffat ett enda individ, som skulle kunna be- traktas som någon öfvergångsform till P. farinacea. Men om jag sålunda är af den bestämda meningen, alt BITTERS P. farinacea var. obscurascens bör upphöjas till en själfständig art, så hyser jag lika obetingadt den åsikten, att den då icke bör heta P. obscurascens. Det kan nämligen icke råda något tvifvel om, att icke NYLANDER, då han beskref sin P. austerodes (Flora 1881 p. 537), afsåg just denna art. Detta framgår såväl af hans beskrifning (»thallo versi- colore, partim : badiofuscescente, subrosulato, facile rugoso :et isi- dioso»), som af de efter hans bestämning i NORRLINS exsiccat (n:r 209) utdelade exemplaren, hvilka otvetydigt (i Upsalamuseets exem- plar åtminstone 2 individ, jfr. MALME p. 253) tillhöra BITTERS 'P. farinacea var. obscurascens. Huru BITTER i sin Hypogymnia-mono- grafi (p 214) kan så obetingadt identifiera NYLANDERS P. austerodes med sin P. obscurata, är onekligen rätt svårt att förklara annat än som en följd af den obekantskap med exsiccat och originalexemplar, som tyvärr ofta kommer till synes i hans: för öfrigt så förträffliga arbete. Och något hinder för att använda namnet P. austerodes för ifrågavarande art existerar mig vwveterligt icke, då detta i själfva verket aldrig i litteraturen torde ha användts för att beteckna någon 430 annan art. För öfrigt har redan ELENKIN [Les Lichens des cötes polaires de la Sibérie (1909) p. 22—25] påvisat BITTERS missupp- fattning af P. austerodes Nyl. och lämnat en längre utredning (ly- värr till större delen på ryska) af förhållandet mellan denna och P. obscurata Bitter. Han tycks emellertid ej ha insett, att P. auste- rodes är identisk med BIiTTERS P. farinacea var. obscurascens. Verkliga soredier af P. farinacea-typ komma, som MALME an- märkt, ganska sällan till utbildning hos P. austerodes. Vid Handöls- fallen stannar det ofta vid, att cortikallagret blir tätt söndersprucket i små rutor, i hvilkas kanter frambryta små isidieliknande vårtor, som ibland brista sönder, ibland icke. Och på den mera högalpina Jelgatsåive-lokalen har sorediebildningen fullkomligt försvunnit och ersatts af en typisk isidiebildning, som i individens yttre, mera placodiumartade partier vanligen är rätt obetydlig, men i de cen- trala delarna ofta urartar till utpräglad cladomani (jfr SERNANDER i Sv. Bot. Tidskr. 1912 p. 820). Anmärkas bör emellertid, att man vid Handölsfallen träffar alla öfvergångar mellan dessa typer. Det är väl troligen former af den sistnämnda typen, som WaIinio [Liche- nes prope Pitlekai collecti (1909) p. 33] beskrifvit som en ny art, P. subobscura. Åtminstone synes hans beskrifning knappast ge till- räckliga skäl för dess skiljande från P. austerodes. Af P. obscurata Bitter har jag ej sett skandinaviska exemplar. Däremot har jag efter exemplar från Alperna i Upsalamuseet kunnat bilda mig en rätt god uppfattning af denna art [den är bl. a. ut- delad i Wienermuseets (ZAHLBRUCKNERS) exsiccat som n:r 1251]. Och såvidt jag kan finna, är den en P. tubulosa närstående, full- komligt distinkt art. Emellertid torde BITTER ha gått en smula förhastadt till väga, då han för denna art utan vidare upptog nam- net obscurata efter P. physodes var. obscurata Ach. [Synopsis Liche- num (1814) p. 218). Enligt Wainio (Lich. pr. Pitlekai coll. p. 33) är nämligen det ACHARIANSKA originalexemplaret af nämnda laf i ett så dåligt stånd, att det är omöjligt att efter detsamma säkert afgöra, hvilken art det i själfva verket tillhör. Riktigast hade det väl därför varit, att i stället införa ett nytt namn för ifrågavarande art, men då nu det BITTERSKA artnamnet en gång är gifvet, får man väl för framtiden benämna arten P. obscurata Bitter (dock utan något »Ach.» inom parentes). P. vittata (Ach.) Nyl., som ej anföres af MALME, har jag funnit i dess någorlunda typiska form, blott något mörkare än vanligt, på mossiga bergväggar vid Handölsfallen. Därjämte har jag på en 431 björkstam i stänket vid det nedersta Handölsfallet funnit en form, som väl närmast är att hänföra till dess f. hypotrypanea Nyl. (Wain1Io Adjumenta I p. 126). Genom sin starka brunfärgning och sitt i kanten något placodiumartade växtsätt erinrar den ganska mycket om P. obscurata; soredierna äro ytterst sparsamt och dåligt utbildade, men synas dock tydligt tillhöra P. physodes-typen. SVENSK BOTANISK TIDSERIFT. 1915: "BD: SoH: 4: SMÄRRE MEDDELANDEN Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o. dyl. Nya tillägg till >»Stockholmstraktens växter». Där ej annat finnes angifvet, äro nedanstående anteckningar gjorda sommaren 1915. Nomenklatur i enlighet med »Stockholmstraktens växter». För om- rådet nya former äro satta med gröfre stil. Achillea Millefolium var. lanata. Ornö: Stabboö. Agrimonia Eupatoria X odorata. Ljusterö: holme: SO” ommEseno ANF A. odorata. Ljusterö: Kvarnörn och holme SO om Lagnö Truten. Agrostis canina X vulgaris. Djurö: Djurölandet vid Fladen. A. stolonifera var. maritima. Tia på oarna Och ffskarenme Ljusterö, Nämdö och Ornö församlingar. ÅA. stolonifera X vulgaris. Värmdö: Tratten. Aira bottnica. Muskö: Älfsnabben; Ornö: Stabboö. Allium Scorodoprasum. Ljusterö: T. a. på V. och Ö. Lagnö; Utö: Hotellet. A. Scorodoprasum X vineale. Ljusterö: V. Lagnö ymnig. En del stån- dare utskjutande, andra icke; stamarternas öfriga karaktärer kombine- rade på nästan alla tänkbara sätt. På Utö nära hotellet förekommer Å. vineale var. purpureum H. P. G. Koch; som bland de hybrida formerna från V. Lagnö äfven förekomma individ, hvilka fullständigt motsvara beskrifningen på denna form, torde den höra till hybriden ifråga. A. vineale. Djurö: Berghamn; Ljusterö: V. Lagnö. Alopecurus geniculatus X pratensis. Djurö: Djurhamn. A. ventricosus. Muskö: Älfsnabben; Ornö: Stabboö; Bromma: Gubb- kärr. Anemone nemorosa X ranunculoides. Salem: nära Korpberget 1910. ÅA. ranunculoides. Sthlm: vid Lifregementets dragoners kasärn 1908. Angelica litoralis. "Djurö: Berghamn; Nämdö: Mörtöklubb och hol mar nära Mörtö Bunsö. Arabis hirsuta var. glabra. Nämdö: Mörtöklubb. Asperula odorata. Djurö: Ängsholmen. 433 Asplenium ruta muraria. Nämdö: Mörtöklubb. 4. septentrionale X Trichomanes. Nämdö: Mörtöklubb. Atropis distans. Ljusterö: allm. på öarna i Gälnan. Botrychium Lunaria. Ljusterö: Ö. Lagnö. B. matricarie. Djurö: Högmalmarna. Brachypodium silvaticum. Ljusterö: holme SO om Lagnö Truten. Calamagrostis purpurea. Ljusterö: holme SO om Lagnö Truten. Callitriche bicuspidata Neum. (= hamulata Kätz)> Ljusterö: V. Lagnö. Calystegia sepium. Ljusterö: Ö. Lagnö. Campanula = rotundifolia f. humilis Kn. f. C:a 1 dm. alta, uni- vel biflora, floribus lacteis, foliis basaliis in statu florente jam mortuis. Ljusterö: holme SO om Lagnö Truten, ymnig på ett mindre område. Carex aquatilis. Ljusterö: Ö. Lagnö. C. aquatilis X Goodenoughii. Tjusterö: Ö. Lagnö. C. canescens var. subvitilis. Ornö: Stabboö. C. canescens X norvegica. Ljusterö: Ö. Lagnö vid Insjön. C. extensa. Ljusterö: allm. på Ö. Lagnö och kringliggande småöar. C. extensa X Oederi. Till färgen lik C. Oederi, utom att fruktgöm- mena äro m. 1. m. grågröna. Blad c:a !/2 ggr. kortare än strået, något bredare än hos C. extensa, halftrinda, ej eller i sin nedersta del mycket svagt kölade. Stödblad smala, snedt uppåt utåtriktade, mycket längre än blomställningarna, med eller utan slida. 9o-ax 2—3, åtskilda, 2 -fjäll vanl. trubbiga, ett och annat dock med udd, bruna med grön midtnerv. Fruktgömmen krökta och böjda, en del tomma. Ljusterö: Kvarnörn och Östra Lagnö med stamarterna. C. flava f. dispersa Neum. Ljusterö: Dragboda o. Ö. Lagnö. C. lepidocarpa Tausch. Ljusterö: Dragboda. C. magellanica. Ornö: Stabboö. C. norvegica. Ljusterö: Ö. Lagnö vid Insjön. C. Oederi f. congesta. Ljusterö: Ö. Lagnö. I. Oederi f. pinguis Neum. Ljusterö: Dragboda. C. paradoxa. . Ljusterö: Dragboda. C. pseudocyperus. Ljusterö: Ö. Lagnö. C. rostrata f. boreal's Hn. Ljusterö: Dragboda. Cephalanthera longifolia. Djurö: Ängsholmen. Cerastium glutinosum. Nämdö: Mörtöklubb; Ornö: Stabboö. C. semidecandrum X vulgare. Min uppgift i »Stockholmstraktens växter» om dess förekomst på Lidingön beror på felbestämning. Cerathophyllum demersum. Djurö: Byviken i bräckt vatten. Chimaphila umbellata. Djurö: Djurögård; Ljusterö: Hästede. Cirsium arvense var. horridum. Ljusterö: Ö. Lagnö; Värmdö: Tratten. C. heterophyllum. Värmdö: Tratten. C. heterophyllum X palustre. Värmdö: Tratten, 1 ind. Coralliorrhiza Neottia. Djurö: Katträsk. Cotoneaster integerrima. Djurö: Berghamn. Cuscuta europea. Ljusterö: V. Lagnö. Delphinium Consolida. Djurö: Byn. Dentaria bulbifera. Djurö: Ängsholmen. Svensk Botanisk Tidskrift. 29 434 Draba incana. Ornö: Stabboö. D. muralis. Djurö: Berghamn; Ljusterö: Ö. Lagnö. Dryopteris ceristata. Ljusterö: Dragboda. D. dilatata. Ljusterö: Ö. Lagnö; Värmdö: Tratten. D. Thelypteris. Ljusterö: Ö. Lagnö. Epilobium collinum X montanum. Ljusterö: Mjölingsörn. E. parviflorum. Ljusterö: Ö. Lagnö. Epipactis latifolia. Djurö: Storskogen på Djurölandet; Nämdö: Mörtö- klubb. Equisetum hiemale. Ljusterö: Dragboda. Erigeron acris f. dissolutus Hn. Djurö: Djurhamn; Ljusterö: Hästede. E. acris f. Iintermedius mn. f. Ad E. droebakiensem vergens; caulis pilosus, non hirsutus; pappus luteoalbus; rami inflorescentes non ramosi. Ljusterö: Hästede och V. Lagnö. Min uppgift i Sv. bot. tidskr. 1915 h. 1. pag. 125, att E. droebakiensis skulle förekomma på Runmarö hänför sig till denna form. Erysimum hieraciifolium. Nämdö: Mörtöklubb. Euphrasia curta var. glabrescens. Nämdö: Mörtöklubb. E. stricta. Ljusterö: Ö. Lagnö. Festuca arundinacea X elatior. Ljusterö: Ö. Lagnö. F. elatior f. subloliacea. Ljusterö: V. Lagnö. Geranium lucidum. Ljusterö: holme SO om Lagnö Truten, Ö. Lagnö. G. pyrenaicum. Bromma: Tyska Botten; Stockholm: Smedsudden. Goodyera repens. Djurö: Storskogen på Djurölandet; Ljusterö: Häst- ede och Ö. Lagnö. Hutchinsia petreea. Nämdö: Mörtöklubb. Isatis tinctoria. Nämdö: holmar mellan Mörtö och Bunsö. Isoétes echinosporum. Bromma: Tyska Botten. Juncus alpinus. Djurö fl.; Ljusterö fl.; Ornö: Stabboö. J. alpinus X lamprocarpus. Ljusterö: Ö. Lagnö. J. balticus. Djurö: Djurölandet vid Fladen. Äfven observerad ym- nig på de förut kända lokalerna vid Djurhamn och Sandhamn. J. fuscoater. Djurölandet vid Katträsk. Lamium intermedium. Djurö: Djurhamn. L. purpureum ”hybridum. Djurö: Djurhamn. Lathrea Squamaria. Sthlm: vid Lifregementets dragoners kasärn 1908; Djurö: Djurö gård; Ljusterö: Ö. Lagnö. Lathyrus niger. Djurö: nära Katträsk; Ljusterö: Ö. Lagnö. L. palustris. Djurö: Fladen och Slangudden. L. vernus. Ljusterö: Ö. Lagnö. Lemna gibba. Ljusterö: Ö. Lagnö (steril). Limosella aquatica. Djurö: Byviken, Djurhamn och Fladen. Listera cordata. Ljusterö: Hästede. Malazxis paludosa. Djurö: Svartträsk; Ljusterö: Ö. Lagnö vid Insjön. Malva Alcea. Ljusterö: Kyrkan. M. moschata. Djurö: Byn; Ljusterö: Kyrkan. Melica ciliata. Nämdö: Mörtöklubb. Mentha austriaca. Denna art tyckes vara allmännare än M. arvensis 435 i skärgården, där den uppträder i talrika, starkt varierande former i elt stort antal sinsemellan ganska olikartade växtsamhällen. Djurö: Berg- hamn, t. allm. på Djurölandet; Ljusterö allm.; Värmdö: Räfholmen, Tratten. M. lapponica. Vida sällsyntare än föregående. Fullt typisk blott iakttagen vid Sillvik på Ljusterö. Öfvergångsformer till M. austriaca äro däremot ganska vanliga. M. parietariifolia synes endast vara en obetydlig ståndortsmodifikation. M. litoralis. Djurö: Byviken; Ljusterö: Ö. Lagnö. Monotropa hypopithys. - Djurö: Djurölandet f.; Ljusterö: Hästede, Sillvik, Ö. Lagnö. Myosoltis ccespitosa f. simplex Neum. Ljusterö: Ö. Lagnö. M. strigulosa. Ljusterö: Ö. Lagnö; Värmdö: Tratten. Myriophyllum spicatum. Djurö: Djurölandet vid Högmalmarna. Neottia Nidus avis. Ljusterö: V. Lagnö. Nymphea candida. Djurö: Svartträsk. Odontites serotina. Ljusterö: Ö. Lagnö. O. simplex. Ljusterö: Kvarnörn. Ophrys muscifera. Nämdö: Mörtö 1 ind., Mörtöklubb 1 ind. På dessa båda lokaler liksom vid Nore på Runmarö uppträdde den en- staka vid randen af små, under högsommaren uttorkade, grunda sum- par på hällmarkerna, hvilka äro bevuxna med Alopecurus geniculatus f., en egendomlig, krypande form af Veronica scutellata och ofta äfven Ra- nunculus flammula var. intermedius. Orchis incarnata. Djurö: Byviken. Parnassia palustris f. tenuis. Djurö: Byviken. På samma lokal förekom en form med klart rosenröda kronblad och purpurröda ho- nungsfjäll och ståndarsträngar. Jfr K. HEDBOM i Sv. Bot. Tidskr. 1911 pag. 379. Petasites ovatus. Sthlm: vid Lifregementets dragoners kasärn 1908. Platanthera bifolia X montana. Ljusterö: Kvarnörn 1 ind. Pl. montana. Djurö: Djurhamn, Ängsholmen; Ljusterö: Kvarnörn, St. Kråkan, Ö. Lagnö; Nämdö: Mörtöklubb; Ornö: Stabboö. Poa irrigata. Djurö fl.; Ljusterö fl.; Ornö: Stabboö: Värmdö: Tratten. P. irrigata var. pretexta. Värmdö: Tratten. Polygala vulgaris var. cespilosa. Ljusterö: Ö. Lagnö. Potamogeton filiformis X pectinatus. Ljusterö: Ö. Lagnö. P. lucens X perfoliatus. Bromma: Tyska botten. P. vaginatus. Djurö: Ångbåtsbryggan. Potentilla argentea f. demissa (Jord.) Lehm. Ljusterö: Mörtsunda. P. argentea f. sordida Fr. Ljusterö: Ö. Lagnö. Prunus avium. Ljusterö: Ö. Lagnö. Pyrola chlorantha. Ujusterö: Hästede, Sillvik, Ö. Lagnö. P. media. Djurö: Katträsk. Pyrus communis. Ljusterö: V. Lagnö. Rhinanthus serotinus. I likhet med öfriga säsongdimorfa Scrophu- lariacéarter, särskildt inom släktet Melampyrum, synes denna art i mel- lersta Sverige på långt när ej vara så distinkt utpräglad som längre 436 söderut. På strandängarna i Ljusterö socken är typisk Rh. serotinus långt ifrån sällsynt, men därjämte förekomma ännu talrikare en stor mängd former, hvilka med afseende på såväl karaktärer som blomnings- tid kontinuerligt förbinda den med Rh. major. Särskildt vanliga äro former med förgrening som hos den senare, men med två eller tre par interkalärblad utbildade. Det är sålunda fullständigt omöjligt att draga någon som helst gräns mellan Rh. major och Rh. serotinus i Sthlms skärgård. Ribes nigrum. Djurö: Katträsk. Rubus arcticus. Nacka: Saltsjöbaden, början af 1900-talet (Fil. mag. A. F. SÖDERSTRÖM). . csius var. ramosus. Ljusterö: Ö. Lagnö. . cesius X ideus. Ornö: Stabboö. . fruticosus. Djurö: Berghamn. . fruticosus var. silvaticus F. Aresch. Djurö: Berghamn. . nemorosus. Djurö: Berghamn; Ljusterö: Hästede; Värmdö: Tratten. sulcatus. Djurö: Berghamn. Wahlbergii. Ljusterö: Ö. Lagnö; Värmdö : Tratten. Wahlbergii var. tenurfolius F. Aresch. Värmdö: Tratten. Rumex crispus X Hydrolapathum. Ljusterö: Mörtsunda. R. Hydrolapathum. Ljusterö: Dragboda, Mörtsunda. Salix aurita X cinerea. Ljusterö: Ö. Lagnö; Ornö: Stabboö. S. aurita X repens. Ljusterö: Ö. Lagnö. Samolus Valerandi. Djurö: Byviken. Saponaria officinalis. Djurö: Ångbåtsbryggan. Scirpus mamillatus. Ljusterö: Kvarnörn. S. parvulus. Djurö: Djurhamn. S. pauciflorus. Djurö: Katträsk. S. rufus. Djurö: Slangudden. Scutellaria galericulata var. decipiens Bolle. Ljusterö: Mjölingsörn: Ornö: Stabboö; Värmdö: Tratten. På alla dessa lokaler tillsammans med följ. S. hastifolia. Ornö: Stabboö, Idskär. Sedum album var. pallens. Nämdö: Mörtöklubb. S. spurium. Ljusterö: Ö. Lagnö. Selinum Carvifolia. Ljusterö: St. Kråkan; Värmdö: Tratten. Senecio = silvaticus X vulgaris. Ljusterö: Mjölingsörn, 1 ind. Fullt intermediär och med starkt nedsatt fertilitet. Sorbus aucuparia ”glabrata. Tjusterö: St. Kråkan; Ornö: Stabboö. S. fennica. Djurö: Djurhamn. Spergula salina var. leiosperma. Ljusterö: Ö. Lagnö. S. salina var. media (Fr.). Ljusterö: Kvarnörn. SS; «vernalis: sr Djuro :; Ijusterontira: Statice Armeria. Allmän på södra delen af Djurölandet. Symphytum officinale. Djurö: Djurhamn. Taxus baceata. Ornö: Idskär, Stabboö. Thalietrum minus L. Värmdö: Sommartorp (enl. NEUMAN, Sveriges Hora). SNITT TNDN 437 Thymus Chamedrys. Djurö: Djurhamn. Trifolium spadiceum. Djurö: Västerängarna. Trisetum flavescens. Ljusterö: Ö. Lagnö. Urtiea dioica f. holosericea. Djurö: Djurhamn. U. dioica var. ramosa. Ljusterö 1. Vaccinium Myrtillus f. epruinosum. Ljusterö: fl. på Ö. och V. Lagnö. Veronica longifolia X spicata. Nämdö: Mörtöklubb. Vieia tetrasperma f. tenuifolia. "Nämdö: Mörtöklubb. Viola canina var. crassifolia. Ljusterö fl.; Ornö : Stabboö. V. stagnina. Muskö: Älfsnabben. Zannichellia major. Ljusterö: Ö. Lagnö. Z. pedicellata. Djurö: Djurhamn; Ljusterö: Ö. Lagnö. Z. polycarpa. Djurö: Djurhamn. Zostera marina var. angustifolia. Nämdö: mellan Mörtö och Mörtö- klubb. Sten Selander. Ytterligare några ord om subboreala växter i Stockholms skärgård. Den öfversikt öfver Stockholms skärgårds växtsamhällen, som ingick i en af mig i Sv. Bot. Tidskr. h. 3, 1914 publicerad uppsats »Sydliga och sydostliga element i Stockholmstraktens flora», var på intet sätt afsedd att göra anspråk på fullständighet eller absolut exakthet, utan min me- ning var endast att som hastigast orientera läsaren i skärgårdens växt- fysiognomi för att kunna påvisa, inom hvilka växtsamhällen man hufvud- sakligen hade att söka representanterna för den växtgeografiska grupp, hvarom uppsatsen handlade. Det var därför ägnadt att både glädja och en smula förvåna mig, då en god kännare af skärgårdens vegetation an- såg öfversikten i fråga vara värd en så pass ingående kritik, som L. G. ROMELL gjort den till föremål för i sin uppsats »Gränser och zoner i Stockholms yttre skärgård», införd i 2:a häftet för i år af denna tidskrift. Tyvärr har jag först nu blifvit i tillfälle att med några ord bemöta hans åsikter. Först några rader om zonindelningen. Jag har aldrig yttrat mig om orsakerna till de enligt mitt förmenande otvifvelaktigt existerande längszonernas uppkomst och är till fullo beredd att instämma med ROMELL i hans uppfattning af vinden som den förnämsta zZonbildande faktorn. Hvad jag däremot bestämdt vill opponera mig mot är, att den marina löfskogsgränsen någonstädes skulle gå innanför den marina tallgränsen. Jag har förliden sommar varit i tillfälle att studera den del af skärgår- den, där detta enligt ROMELL skulle vara fallet, och har ingenstädes kunnat finna, att löfskogssamhällen saknats på de ställen, där de edafiska förhållandena möjliggöra uppkomsten af dylika, medan däremot barrskog 438 saknas på de många lokaler, där den normalt bort förekomma inom den maritima löfzonen. (Uttrycket »löfzon» är bättre än »björkzon>», som jag upptagit direkt efter SERNANDER). Att i likhet med ROMELL m. 1. m. direkt förneka den regelbundna förekomsten af en dylik löfzon, därför att den ej finnes utbildad på de trakter, där topografien ej gynnar dess uppkomst, synes mig lika barockt som att — utan jämförelser f. ö. — bestrida den normala existensen af ett björkbälte i fjällen, därför att detta lokalt saknas t. ex. på branta fjällaxlar. Det finnes ju äfven områden — såsom mångenstädes i Oviks- fjällen — där barrträd bilda trädgränsen utan att vi kunna påvisa något direkt samband mellan detta förhållande och traktens topografi. Äfven de lokala förekomsterna af barrträd utanför den marina barrträdsgränsen sakna ej analogier i fjällen, exempelvis tallskogen i Abiskodalen. Jag vill ännu en gång betona, att jag med denna hänvisning till analoga fall i fjälltrakterna alls ej vill supponera några gemensamma orsaker till den alpina och den maritima björkzonens uppkomst. Då jag i uppsatsen påpekade mitt intryck af att de yttre zonerna i skärgården voro jämförelsevis rika på nordliga och fattiga på sydliga arter — ett intryck, som fortsatta studier endast stärkt — skedde detta endast för att man ej skulle kunna anföra ett förbiseende härvidlag som bevis mot min uppgift, att en viss grupp sydliga och sydostliga arter felas under den s. k. håganivån. Gent emot detta mitt hufvudpåstående har ROMELL ej kunnat anföra ett enda faktum utom att han påträffat Campanula Trachelium nedanför nivån i fråga. Denna art hade emellertid inkommit i förteckningen öfver de »subboreala» arterna genom ett beklagligt skriffel i stället för Cam- panula glomerata, som åsyftats af mig. Själf sökte jag i somras kon- trollera riktigheten af min hypotes genom att noggrannt undersöka trenne ungefär likstora öar i olika delar af skärgården, nämligen Stabboö mellan Hufvudskär och Utö, Mörtöklubb invid Mörtö och en holme i östra delen af Gälnan. Två af dessa öar, Stabboö och den sistnämnda holmen, ligga under håganivån, Mörtöklubb öfver denna. På de två första an- träffades ingen bland de »subboreala» arterna, på Mörtöklubb åter ej mindre än 16, d. v. s. c:a 37 4 af dem, ett förvånansvärdt stort antal, då man betänker, hur liten ön är. De observerade arterna voro: Arabis sudetica Centaurea Scabiosa Arctostaphylos uva ursi Cynanchum Vinceloxicum Artemisia campestris Epipactis latifolia Asplenium Trichomanes Geranium columbinum Calamintha : Acinos Melica ciliata Carex caryophyllea Ophrys muscifera C. ericetorum Saxifraga tridactylites Carlina vulgaris Sedum album. Med tanke på det senast anförda torde man ej finna underligt, att jag alltjämt fasthåller vid hvad jag sagt i min förra uppsats: »I Stockholms skärgård finnes ett ej oansenligt antal arter, som en- 439 dast förekomma på öar, hvilka voro land redan under bronsåldern. De äro nästan alla rena xerothermer, en för svenska förhållanden enastående hög procent — 30,4 — af dem har sitt utbredningscentrum förlagdt till Asien och sydöstra Europa, under det att så godt som alla de öfriga, utom ett par alpina arter, äro utprägladt sydliga, och de äro koncentrerade till växtsamhällen af i Sverige sällsynt, torrvarm typ, hvilka visa stora likheter med gotländska och sydosteuropeiska formationer.» Återstå så de anmärkningar, ROMELL gör mot min tolkning af detta faktum. Det kan ej förklaras ur nu existerande förhållanden, enär uppen- barligen lefnadsvillkoren för växter äro alldeles de samma på de olika öarna, vare sig dessa nå öfver håganivån eller ej. Mig åtminstone synes det därför vara nödvändigt att sätta det i samband med en förändring i växternas lefnadsbetingelser, som inträffade ungefär då hafvet stod vid eller något under håganivån. Jag tror mig finna denna förändring i en ökning af nederbörden och en samtidig sänkning af lufttemperaturen. Att förhållandena i hafsbandet i vissa afseenden äro extrema, som ROMELI. med all rätt framhåller, och konkurrensen till följd däraf i viss mån hårdare än eljest, tyckes mig endast göra det troligare, att en artgrupp där kan komma att ligga under i kampen för tillvaron på grund af en äfven ganska ringa försvagning af de klimatfaktorer, som förut gynnat den, äfven när som i detta fall gruppen i fråga alls ej består af lifs- odugliga relikter, utan tvärtom af växter, som ännu i dag göra sig väl gällande i konkurrensen, så fort de edafiska förhållandena äro dem guns- tiga. Att »vattnen alltid varit vida» — t. o. m. något vidare vid denna tid, om man vill vara exakt — förefaller mig knappt ha med saken att göra. Att de vanskliga spridningsmöjligheterna i skärgården lämna till- fälligheter ett stort spelrum i fråga om växternas utbredning, är jag den siste att förneka; men det synes mig vara ett minst sagdt underligt sam- manträffande af omständigheter, att af de ytterst lågt räknadt till ett tusental uppgående lokalerna i skärgården för ifrågavarande arter ej en enda, så vidt jag vet, ligger under håganivån och att bortåt 40 4 af dem ha stämt möte på en slumpvis vald holme af Mörtöklubbs ringa storlek. ROMELL anser vidare, att skärgårdens egenartade klimatiska förhållan- den göra, att klimatförändringar där ej alls eller blott ytterst obetydligt skulle göra sig gällande för växternas vidkommande. I främsta rummet skulle vinden åstadkomma detta. Men då vindverkningarna efter all sanno- likhet att döma varit en tämligen konstant faktor, kan man lugnt borteleminera denna i ett resonnemang, där det blott är fråga om för- ändringar i klimatet. Och dessutom måste inom ett område, där vin- den, alltså en transpirationsökande faktor, spelar en stor roll, det öfvertag, som xerotherma växtarter få under ett torrvarmt skede, bli ännu större än annorstädes Luftfuktigheten må vidare ha varit unge- fär lika stor under den subboreala tiden som senare; transpirationen måste dock ha varit starkare, när de klara dagarna voro talrikare och solstrålningen intensivare. Att luftfuktigheten äfven under subboreal tid var relativt stor i hafsbandet, betydde föga för de mesofila eller tropo- fila arterna i jämförelse med den otillräckliga nederbörden, enär väx- 440 terna som bekant i regel sakna förmåga att upptaga gasformigt vatten ur atmosfären. i Slutligen framkastar ROMELL, att man snarare har att söka föränd- ringen i lefnadsvillkor i en sänkning af Östersjöns salthalt, hvarigenom den fysiologiska torkan i hafsbandet skulle ha minskats. Då han anser, att de af mig antagna klimatiska olikheterna voro betydelselösa till följd af den hårda konkurrensen och de vanskliga spridningsmöjligheterna, är det svårt att förstå, hvarför han tillmäter denna förändring större verk- ningar. Sten Selander. Orobanche crenata Forsk. och Orobanche Heder2&e Duby förvildade vid Alnarp. Under sommaren 1915 har i trädgården vid Alnarp vuxit ett flertal exemplar af Orobanche crenata Forsk. i förvildadt tillstånd. På platsen i fråga hade man i fjol för undervisningsändamål odlat nämnda Orobanche- art på Vicia Faba och därvid erhållit flera kraftiga blomställningar. I år hade man på hela den rabatt, på hvars midt Orobanche crenata vuxit, sått ut luktärter, och här uppträdde nu parasiten i augusti månad på åtskilliga olika platser, ända till ett 20-tal meter från stället, där växten under föregående år funnits. Anmärkningsvärdt synes mig, att exemplaren framkommo jämförelsevis sent på sommaren, då blomställningar funnits minst en månad tidigare på andra exemplar af samma art, som odlats på annat ställe i trädgården. Emellertid uppnådde arten äfven med lukt- ärterna som värdplantor en mycket god utveckling och frambragte en blomsterrikedom, som för ögat var i högsta grad tilldragande (se afb.). Kraftigare blomställningar nådde en höjd af omkring 70 cm. Mogna frön ha, så vidt jag kunnat finna, icke utbildats. BECK VON MANNAGETTA (Monographie der Gattung Orobanche, Cassel 1890), upptager visserligen icke Lathyrus odoratus som värdväxt för Oro- banche crenata, men då den senare anträffats på växter tillhörande icke mindre än 8 olika leguminossläkten, däribland tre Lathyrus-arter, kunde man ju ha anledning vänta, att växten äfven skulle kunna begagna sig af luktärtan som värdplanta. Den frågan framställer sig nu, om de i år uppkomna exemplaren här- stamma från frön, som kvarlegat i jorden från förra årets sådd, eller från sådana, som möjligen utbildats på platsen sommaren 1914. Det se- nare är ju möjligt, och växtens tämligen jämna förekomst på större delen af rabatten äfven så långt från det ställe, där förra årets exemplar växie, synes göra det sannolikt. Det förefaller mig dock, som om växten sällan skulle utbilda mogna frön. Jag har visserligen icke haft anledning att allt 441 för noggrannt efterse, huru härmed förhåller sig, men då jag någon gång undersökt fruktställningar, hafva fruktämnena alltid varit mer eller mindre förkrympta. I början af september detta år upptäckte jag ett exemplar af Orobanche Hederae Duby, växande på murgröna invid en husvägg, där murgrönan planterades våren 1913. Orobanche-exemplaret, som hade en kraftig blom- Orobanche ecrenata Forsk. växande på Lathyrus odoratus vid Alnarp sommaren 1915. Blommornas färg gulhvit med violetta ådror. ställning, växte så långt från stammens bas å närmaste murgröna, att den icke kan tänkas hafva funnits å rötterna vid planteringen. Hvarifrån den kommit, torde vara svårt att afgöra, men det är kanske ej uteslutet, att ett frö legat kvar i jorden sedan åtskilliga år tillbaka, då denna Oro- banche-art odlades i kruka i härvarande växthus. I vildt tillstånd före- kommer arten knappast på närmare håll än i England, Belgien och Rhen- 4492 provinsen. I Lunds botaniska trädgård har arten i år blommat i talrika exemplar, som genom afsiktlig frösådd uppdragits på exemplar af mur- gröna invid norra sidan af det stora växthuset. För omkring 14 år sedan uppträdde den plötsligt i en kruka i Uppsala botaniska trädgårds växt- hus, utan att frön veterligen utsåtts på detta ställe. Carl G. Dahl. LINDBERG, Harald. Myosotis laxa Lehm., en misskänd art af Myosolis palustris-gruppen. Medd. af Societas pro Fauna et Flora Fennica. 41. häftet. 1914—1915. Helsingfors 1915. Pag. 70—77. Med 4 textfig. Myosotis laxa Lehmann, Plantae e Familia Asperifoliarum, Berlin 1818 p. 83. Ettårig med späd hufvudrot. Ända från basen grenigt växsätt, långa internodier, bredare och mer utstående blad. Blomställningar långt utdragna, glesa. Efter blomningen tilltaga fruktfodren betydligt i storlek, hvarjämte blomskaften högst afsevärdt förlängas. Växer på hafsstränder. Torde vara identisk med Myosotis ccespilosa f. subrepens, Neuman-Alf- vengrens flora p. 183. LEHMANNS originalexemplar är från Nordamerika. Enligt d:r LINDBERGS granskning af exemplar i Riksmuseets i Stockholm samling af M. cespitosa är Myosotis laxa känd från följande lokaler i Sverige. Blekinge: Karlskrona, Karlsholm 1819 (ASPEGREN); Karlskrona in insula 1540 (hb. HARTMAN). Småland: Loftahammar, Tongered 1865 (C. F. WILLD). Äfven i hb. Upsal. Södermanland: Nynäs, Hamnvik (O. HAFSTRÖM); Torö, Hafsudden 6. 1907 och Ösmo: Nynäs, Bedarö 7. 1906 (Fr. R. AULIN); Västerljung: Dalby, hafsstrand ??/6 1904 (C. LINDMAN). Upland: Ljusterö: Fjärdholm ?!9/; 1910 (A. HÖLPHERS); Danderyd: Skogsvik, sank strand vid Edsviken 15/; 1908 (O. LINDMAN) Myosotis ccespitosa C. F. Schultz. Tvåårig med vid blomningen vissnad bladrosett och talrika fina birötter. Upprätt växsätt med grenar vanli- gen endast i öfre delen af växten. Blad tättsittande, längre, smalare och mer uppräta. Blomställningar ej så glesa. Fruktfoder och blomskaft tilltaga ej afsevärdt i storlek efter blomningen. T.: Vi SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. Bb. 9, H. 4. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN Exkursionen till Skåne juli 1915. Den: 17 juli. Då sällskapet på det tidiga morgontåget mellan Malmö och Hvellinge lördagen den 17 juli 1915 antecknat sig som deltagare i Svenska Botani- ska Föreningens på vårsammanträdet beslutade Skåne-exkursion, befunnos vi vara följande: ALARIK BEHM, H. NILSSON-EHLE, S. GRAPENGIESSER, ERNST HEMMENDORFF, OTTO R. HOLMBERG, CARL HOLMDAHL, IVAR HOLMGREN, HJALMAR KARLSON, CARL LENSTRÖM, ÅA. H. MAGNUSSON, N. HJALMAR NILSSON, VALENTIN NOR- LIND, ELIAS NYSTEDT, CARL PLEIJEL, GEORG PÅHLMAN, A. L. SEGER- STRÖM, E. SEDERHOLM, RUTGER SERNANDER, KNUT SJÖBERG, THORSTEN SJÖVALL, A. S. TROLANDER, TYCHO VESTERGREN, ÅRVID VIDE, TORGNY VIDE. Vid Hvellinge antecknades HARALD DU RIETZ samt HJ. DU RIETZ och vid Falsterbo J. E. GUNNARSSON. Under de två följande dagarne till- kommo A. EDv. GORTON, GÖSTA JÖNSSON, H. TEDIN, PER TUFVESSON, AXEL VINGE och HERNFRID WiTTE, hvadan exkursionen i sin helhet hade att räkna 33 deltagare. En stadig frukost på Hvellinge gamla gästgifvaregård gaf oss det första intrycket af att befinna oss »söder om landsvägen». Så gick marschen längs dikeskanter och pil-alléer öfver åkervidderna ner till strandängarne. De skånska floristerna med N. HJALMAR NILSSON i spetsen hade full sysselsättning med att demonstrera den märkliga flora som nu mötte oss. På vägkanterna vid Hvellinge reste sig ett bestånd af högväxta örter (Fig. 1): Anchusa officinalis ') Lappa minor , » fl. albis > officinalis Carduus acanthoides > lomentosa Cichorium Intybus > minor X ltomentosa Onopordon Acanthium » officinalis X tomentosa. I vägdikena sammastädes antecknades: Epilobium hirsutum (med Puccinia Rumex limosus X oblusifolius Epilobii tetragoni (DC.) Wint. I, II, III Sium angustifolium. ') Kärlväxternas nomenklatur efter NEUMAN-ÅHLFVENGREN, Sveriges Flora (1901); lafvarnes efter Ta. M. Fries, Lichenographia Scandinavica (1871—1874). Svampar- na äro bestämda af Tyrcno VESTERGREN, lafvarna af A. H. MAGNUSSON och R. SER- NANDER. td Genom S. MURBECK (WITTROCK 1894) känna vi den rika epifytvegeta- tionen på de topphuggna träden i de skånska pil-alléerna. Det är på själfva snittet mellan de nya skotten som epifyterna särskildt frodas. Men äfven andra möjligheter finnas. Så observerades här i sprickor på stammen af Salix alba, 30—40 cm ofvan marken, i väl utbildade exemplar: Cirsium lanceolatum Linaria vulgaris Poa nemorealis. Fig. 1. Kring Lappa-hybriderna vid Hvellinge. — HJ. pu Rietz foto !"/ 1915. [Från vänster: Sjövall, Holmgren (studentmössa), Nilsson-Ehle, Vestergren, Sernander (mindre portör), Hj. Karlson (stor portör), Sederholm, Påhlman.] På släntorna af åkrarnes diken växte riklig, högväxt Pastinaca saliva med bl. a. Tragopogon pratensis "minor. Bland betorna och vårsäden voro ogräsen: Anagallis arvensis Melilotus albus Bromus arvensis Sherardia arvensis Crepis biennis Silene noctiftora Euphorbia exigua Stachys arvensis Geranium dissectum Veronica hederifolia Linaria Elatine » persica minor > polita. 445 I trädgårdstäpporna odlades som på LINNÉS tid Föniculum offici- nale (jämte bl. a. Mentha crispa). Just för dessa trakter säger Skånska resan p. 232. »Fänkål eler Foöeniculum fructu ovato Hort. cliff. 106. växte här i Trädgårdarne mycket frodigt, uthärdade vintrarne, och sådde sig der sjelf, hvilket gifwer til känna det milda Climat, som är vid Ska- nör, der icke allenast belägenheten åt Söder och det kringflytande hafwet. utan ock sand-jorden, som är varmare än annan jord, bryter kölden. Våra hafsstrandsängars ekologi är ännu i motsats till Danmarks (WAR- MING 1906) oskrifven, och om Hvwellinge och angränsande socknars strandängar finnas i litteraturen endast några floristiska notiser i FRIES Flora scanica, VON DÖBENS Conspectus och de båda upplagorna af ARESCHOUGS Skånes Flora. Fig. 2. Hvellinge strandängar från hafssidan. «Till vänster en skona — Hy. pu Rietz "/; 1915 foto. En jämn slätt, omfattande ett bredt bälte af stranden, af marin ler- och grusblandad sand upptager stormbältet (SERNANDER 1912 p. 855 och är beväxt af en serie hvarandra närstående ängsassociationer (fig. 2). Med erosionskonturer i grässvålen begränsas den utåt af svallbältet SERNANDER 1. c.) med samma slags grund, men på hvilken fanerogamer- na endast uppträda som kolonister i mikrofyt-samhällen. Uppåt beteckna åkrarnes ytterlinje gränsen mot den supramarina regionen (SEKNANDER 1. ce) Häftiga stormfloder kunna dock gå in på dess område, och för att skydda sig mot sådana har man af grästorf och Zostera-drift mellan strandängarne och åkrarne, kombinerad med en träd-rad, uppbyggt en hög vall (Fig. 2 och 5) eller efter landets språk ett »dike»: »Gärdesgår- darne eller wallarne, som äro uppkastade omkring ägorna, kallas här i 146 landet diken, och icke sjelfwa grafwen, utur hwilka wallen är upptagen» LINNÉS Skånska resa p. 239). Växtmattan är låg, närmast på grund av den intensiva betningen, men äfven genom flere af konstituenternas prostrata växtsätt. våra studier (Fig. 3) blef följande artlista: Achillea Millefolium Armeria marilima Agrostis alba Artemisia maritima » canina Aster Tripolium Airopsis proecox Atropis maritima" Anthoxanthum odoratum » » Ve Resultatet af arenaria"! Fig. 3. Hvellinge strandängar. Fervet labor. — Hy. pu Rietz "/; 1913 foto. [Från vänster: Sederholm, Trolander, Magnusson (ryggsäck), Sernander (pars inferior), Nilsson-Ehle, A. Vide, Holmberg (portör i bakgrunden), Grapengiesser.] Bupleurum tenuissimum Lepturus filiformis Carex distans Melilotus dentatus Erythrea pulchella Plantago Coronopus » vulgaris ? marilima Festuca rubra Sagina procumbens Galium verum maritima Glaux maritima » nodosa Halimus pedunculatus Salicornia herbacea Juncus Gerardi Spergularia canina &« salina Lotus corniculatus Statice scanica > tenuifolius Sucwda maritima ') Nortinp 1913 p. 309. 447 r . . » . a” . N HN Trifolium fragiferum Triodia decumbens”") Triqglochin maritltimum Trilieum repens. I svaga sänkor med hög saltimprägnation af marken var vegetationen mera gles, artfattig och utprägladt halofytisk, en värklig saltstäpp. En prof- yta på c:a 25 0 m gaf i lägsta fältskiktet: Armeria maritima enstaka Plantago marilima strödd Arlemisia maritima tunnsådd Spergularia canina &« salina enstaka Glaux maritima enstaka Statice scanica med - Uromyces Halimus pedunculatus tunnsådd Limonii (DC.) Lév. I (mäst), II Juncus Gerardi enstaka och III, riklig Lepturus filiformis riklig Triglochin marilimum enstaka Karaktärsväxter: Ae ENE TJ SA Lepturus, Stalice G AZZA I Tortlula Heimit Fig. 4. Lepturus-Statice-association. MHvellinge strandängar. och i bottenskiktet:? Hypnum sp. enstaka Tortula Heimii (Hedw.) Mitt. tunnsådd. Samhället kan lämpligen kallas en Lepturus-Statice-association (Fig. 4). Jordmyre-tufvor af dimensioner som mullvads-högar, hvilka ej häller saknades, voro vanliga. (Fig 5.) En typ af dessa myretufs-edafider hade till karaktärsväxter ofta riklig Sedum acre och enstaka Cirsium lanceo- latum. Den litofytiska vegetationen spelar ringa roll. Några mindre urbärgsblock och stenrös äro spridda öfver slätten, men höja sig i allmänhet ej öfver stormbältet. Karaktärslafvarne äro också nitrofytiska lafvar (SER- NANDER), till hvilkas trefnad antagligen imprägnation med vindmylla, innehållande material från betesdjurens exkrementer bidrager. ') HormBErG demonstrerade amfikarpien, som här var typiskt utbildad: jämte den normala inflorescensen finnes i jordbrynet en starkt reducerad sådan, men som sätter en normal frukt. ”) Mossorna bestämda af doktor H. VinrH. ARNELL, 448 På ett gneiss-block (Fig. 6), som i sin helhet tillhörde stormbältet, voro zenitytorna (SERNANDER p. 807) klädda med: Physcia ccesia Xanthoria parietina. Xanthoria lychnea & pygmeaa På fotytan (b) [SERNANDER, 807] växte: Caloplaca murorum Vv. miniata f. obliterata. I ett röse med talrika flintblock, ofta öfverdragna af en tunn kalk- krusta, antecknades på dessa en NXanlthoria parietina-association (jmfr SERNANDER p. 866) af: Caloplaca vitellina enstaka Verrucaria nigrescens riklig Lecanora albescens "dispersa enstaka - Xanthoria parietina riklig. Fig. 5. Parti af Hvellinge strandängar med tufvor. — HI. Du Rire7z "/1 1915 foto. Af ekologisk betydelse äro de här och hvar uppträdande vattenfyllda groparna, rännorna och andra hålbildningarna. Jag kallar dem strand- skonor'. De äro baltiska motsvarigheter till danskarnes Loer (WARMING I. c) och tyskarnes Priele på Jyllands västkust, dessa »uregelmeessige, bredere og smallere, ganske lavvandede indtil mange Metre dybe Render», hvilka bukta sig fram genom Vaderne »og danne et Slags rigt grenet Flodsystem»> (WARMING p. 124), öfver hvilka särskildt WARMING lämnat viktiga utredningar. Det är vid Västerhafvet det dagligen tillbakaryckande [lodvattnet som uteroderat loerna; här, där ebb- och flodfenomenen prak- tiskt taget kunna lämnas ur räkningen, uppstå erosionsföreteelserna i " Tärmen skonor, sing. skona, har jag lånat från beskrifningen till bladet Upsala, som så benämner de korta vikar eller diken, som från vattendragen utsugas i stränderna. 149 strandängen genom det vatten, som strömmar tillbaka efter pålandsstor- marna eller annorledes orsakade högvatten. De äro därför här hvarken så talrika eller regelbundet utbildade som på Jylland; jmfr t. ex. special- kartan öfver Manö 1. c. p. 116. — Till bildningen af de innersta skonor- na bidraga delvis utrinnande sötvattens-rännilar. I Hvellinge strandängar erbjuda skonorna antagligen rätt olika grader af salthalt, dels lokalt efter afståndet från stranden, dels troligen tempo- rärt, beroende på tidsgränserna mellan högvattnena. Utom halofytiska element antecknades i dem bl. a.: : Rumex conglomeratus Veronica Anagallis X aquatica. Dessa skonors intressantaste växt är emellertid Scirpus parvulus. — Vi kommo just inne i Foteviken till den skona, som HJ. NILSSON den 21 juli 1887 uppsökte för att finna Se. parvulus. »Jag gick», säger han, »med full afsigt till verket att uppsöka densamma på våra kuster. Jag vände Fig. 6. Hvellinge strandängar. Gneissblock i stormbältet. — a. Zenitytor med Parietina-association. »b. Fotytor med Caloplaca-association. c. Erosionsränna. d. Strandängen. mig dervid först till Foteviken på Skanörshalföns norra sida, enär denna, efter hvad jag förut kände om densamma, syntes mig särdeles lämplig, i synnerhet på ett ställe vid Hvellingesidan, med bräckt vatten, blott ett par tum djupt, och dyig lerbotten. Mycket riktigt — till min egen och mina följeslagares öfverraskning och glädje befans platsen alldeles öfver- vuxen af typisk och karakteristisk S. parvulus!» (NILSSON 1888 p. 142). Tyvärr stod den ej nu att återfinna. Men om en stund lyckades vi bättre i strandängs-skonorna vid Skanör. Det var NILSSONS lokal nr 2. »Redan följ. dag d. 22 juli togs den sålunda i stor ymnighet i de grunda lagunerna midtför Skanör och nedåt Falsterbo», fortsätter han på samma sida i den citerade uppsatsen. NILSSON kännetecknade p. 146 naturen af de lokaler, på hvilka Sc. par- vulus är att finna: »Förek. på dybotten i grunda, lugna hafsvikar, oftast nedsänkt under vattnet.» Och SELIM BIRGERS framställning af de skandi- Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 30 450 naviska lokaler, som uppdagades under de följande 26 åren, bekräfta full- ständigt denna karaktäristik. Till denna skulle jag vilja lägga, att kommensalerna i de associationer, i hvilka Sc. parvulus ingår, äro saprobier (KOLEWiTZ & MARSSON), så- lunda beroende af stark tillgång på nitrat och ammoniumföreningar. Vi kunde öfvertyga oss härom såväl vid Foteviks- som Skanör-skonorna. Särskildt i de senare var bottnen täckt af ruttnande Fucus vesiculosus- drift, och bland kommensalerna märktes nitrofytiska alger såsom Ente- romorpha (jmfr HÄYRÉN 1910). — Och liknande är förhållandet med de Sc. parvulus-förekomster jag besökt eller om hvars natur jag erhållit kännedom. Den supramarina regionen vidtog i Fotevikens inre med en 1—2 m. hög sand-strandvall, klädd af örtbacke med bl. a.: Avena pratensis Campanula rotundifolia Centaurea Jacea Festuca ovina Galium verum Ononis campestris » repens Trichera arvensis. Vid Kungstorps station togo vi 2,12 e. m. tåget till Skanör. Invid stationen hade i Skanörs ljung öfver ett fält af grusig och grof sand denna för ett antal år sedan blottats. Den var nu beväxt med unga Alnus glutinosa-buskar och en koloniartad markbetäckning, ut- märkt genom en egendomlig blandning af xero-, meso- och hydrofyter, uppenbarligen stående i samband med den starka luftfuktigheten och andra maritima klimatfaktorer. Så antecknades: Agrostis stolonifera Juncus articulatus Airopsis precox » filiformis Alnus glutinosa (groddplantor) » supinus Bidens tripartita Vv. pumila Litorella lacustris Equisetum arvense Radiola linoides Filago minima Ranunculus Flammula Gnaphalium luteo-album Sagina procumbens Holcus lanatus Salix repens Hydrocotyle vulgaris Scirpus acicularis. Samma egendomliga blandning utmärkte själfva ljungheden med Calluna, Erica (äfven med hvita blir), Molinia och Juncus squarrosus som karaktärsväxter; Drosera rotundifolia stod midt i ljungen nära nog sida vid sida med Airopsis precox. — Gentiana Pneumonanthe hade ännu ej hunnit långt. I en bäck med lugnt vatten sågos: Helosciadium inundatum Oenanthe fistulosa. På och invid banvallen intill stationen annoterades: Lepidium Draba Reseda lutea Salvia verticillata. Conringia orientalis Diplotaxis muralis Glaucium corniculatum 451 Strandängarne voro af samma typ som vid Hvellinge. — Om sko- norna med Scirpus parvulus är nyss taladt. — I kulturgränsen mot Skanörs trädgårdar och gator ingingo Chenopodium glaucum och Ch. Vulvaria. Gingo så till Falsterbo. På af lågt gräs, Campanula rotundifolia ete. bundna dyner: Helichrysum arenarium Sclerantihus annuus X perennis » » f. aurantiacum Allium vineale. På obundna dyner: Carex ligerica Psamma arenaria Elymus arenarius » baltica Eryngium maritimum Trilicum junceum. Sent på aftonen åter med tåget till Malmö. Den 18 juli. Kl. 8,22 f. m. satt sällskapet på tåget från Malmö, som förde oss öster- ut till Eriksdal i sydöstra Skåne. Hade föregående dag varit ägnad åt Skånes hafsstrand-samhällen, blef denna förnämligast ägnad åt några af landskapets skogstyper. Nära Dalby station sågo vi det vyppiga brynet af den, som är att hoppas, snart som naturpark afsatta Dalby löfäng, denna härliga repre- sentant för en skogstyp, hvilken för öfrigt inom södra Skåne endast finnes kvar som spridda dungar efter en fordomtima prakt. I Våmbsjöbäckenet, bäst utprägladt omkring Klostersågen, mötte oss däremot en af Skånes kargaste vegetationsbilder. De vidsträckta glacio- fluviala sandfälten, hvilkas yta ej sällan visade dyn-topografi, voro klädda af tallskog eller fältbackar. I den glesa vegetationen på de senare, som tidvis varit upptagna till efemära åkrar, ingingo en del litorala arter: Carex arenaria Helichrysum arenarium Corynephorus canescens Koeleria glauca. Elymus arenarius Vid Eriksdal mottogos vi af bland andra A. Epv. GORTON, som hade på sin lott att demonstrera traktens af honom tydligen väl kända rari- teter. Nedanför stationen ligger en större mosse, nu utdikad och upp- odlad. På en slåtteräng därstädes stod Cirsium rivulare blandad med Cirsium heterophyllum palustre X rivulare (vanligare är C. rivulare; om dess former se NEUMAN 1896 b p. 280) Cirsium palustre » oleraceum X rivulare (1 ex. funnet af O. R. HOLMBERG). Vi hade tillfälle att i närheten, i Röddingedalen, på fullt naturliga stånd- orter iakttaga C. heterophyllum och C. palustre. Där saknades C. rivulare; 452 och af WITTE och SERNANDER framkastades det som sannolikt, att den till Eriksdal inkommit med vallfrö. I den ofvanför liggande löfskogens af Quercus och Carpinus bildade bryn växte Lathyrus silvestris och Vicia cassubica. Mellan detta och mossen på jordmyretufs-edafider i betesmark ÅAiropsis caryophyllea och ÅA. precox; i landsvägskantens gräsmatta Carex Pairei F. Schultz (C. muricata L. "microcarpa Neum.; jmfr Sv. Bot. Tidskr. 1914 p. 474 och NEUMAN 1896 a.) Fig. 7. Svenska Botaniska Föreningen på ruinerna af Kurremölla. — N. HJAL- MAR NILSSON !?/; 1915 foto. Vid Kurremölla (fig. 7) vidtog Röddinge-dalen, båda sedan gammalt för både botanister och geologer väl kända namn. I spridd ordning vand- rade vi österut med Benestad som slutmål. Vid en gård under Högesta väntade oss en präktig lunch i gröngräset. Röddingedalen framgår genom sandstenar, skiffrar och kalkstenar i kon- takten mellan silur, rät-lias och krita. Den genomdrages af Köpinge-ån och af i denna utmynnande vattendrag och kärrmarker. Sidorna klädas för det mesta af yppig löfskog, särskildt bokskog. Utmed de mer eller mindre beskuggade bäckarna och kärr-laggarne närmast Kurremölla på dalens nordsida antecknades: Carex pallescens Carex silvalica » remota Epilobium parviflorum > » X paniculata Eupatorium cannabinum 453 Glyceria fluilans Hypericum tetrapterum » plicata Rumex sanguineus > fluitans X plicata Stachys silvatica. På en sluttande källdragsmark härskade på ett område af flere tiotal kvm. en association af ymnig Juncus oblusiflorus och på sydsidan en analog af Carex paniculata. På liknande lokal vid Stenby Juncus effusus X glaucus; i den omgifvande betesmarken på gneissblock koniofil vegetation med Parmelia prolixa (Ach.) Nyl. I en liten ljungheds-remsa utmed vägen på sydsidan sågs Galium saxatlile. På nordsidan af dalen hade vi godt tillfälle att studera den härliga, vidsträckta bokskogen. Det talades nyss om Dalby hage som naturpark. Betydelsen för den svenska naturforskningen af att erhålla ännu några skånska löfskogstyper som naturparker kan ej tillräckligt kraftigt betonas. Dalby hage torde väl ännu närmast vara att karaktärisera som en löfäng. Denna typ bör kompletteras med en lund. Om det vore möjligt att, såsom föreslagits, få den hänsynsfulla vård den nuvarande ägaren ägnar ön Lybeck vid Krageholm, utvecklad till ett lagstadgadt naturskydd? Enligt hvad en af exkursionsdeltagarne, N. Hj. NILSSON, välvilligt med- delade mig, uppträda här en mängd olika löfträd och buskar i brokig blandning ofvan en alldeles otrolig frodighet och blomsterrikedom i fält- skikten. I dessa framträda exempelvis: Allium ursinum Pulmonaria officinalis v. typica Arum maculatum Lunaria rediviva Dentaria bulbifera Struthiopteris germanica. Pulmonaria officinalis v. immaculata Men framförallt måste några bokskogs-typer bevaras. I såväl Skåne som Danmark förvandlas naturbokskogarna till kulturbokskogar med kort omloppstid, i hvilken ej mycket blir kvar af den ursprungliga under- vegetationen, eller ock ersättas de af granskog (jmfr NORLIND 1915). Dessa oerhördt täta och risiga kulturgranskogar utan annan markbetäckning än barraffallet äro ur estetisk synpunkt en af de fulaste skogstyper som existera. Om ur framtidens synpunkt det kan vara klokt att i så stor utsträckning för en tillfällig vinst på en mark af högsta bonitet få in en skog, hvilken är så hotad af sjukdomar som denna granskog, och i hvil- ken en ödesdiger råhumusbildning är under utveckling, lämnar jag för min enskilda del oafgjordt. Men det har verkligen nu kommit därhän, alt de gamla skånska bokskogarna med en häpnadsväckande fart skynda mot sin fullständiga omdaning och i stor utsträckning äfven undergång. Ett ståtligare bokskogsreservat låter knappast tänka sig än någon del af Skånes antagligen högsta bokskog, den NO om Hafgårdsjön bortemot Näsbyholm. Den är enligt mina anteckningar 19!'?/607 en förnämlig naturskog. På ett område af densamma nära sjön häckar en hägerkoloni i de utomordentligt höga bokarne. 454 Undervegetationen. har öfver vida sträckor fått denna märkvärdiga alternatbestånds-karaktär, som för naturskogen är så utmärkande. Allium ursinum t. ex. var ymnig, fläckvis absolut täckande utan inblandning af någon annan växt, på en yta, hvilken jag beräknade till c:a 3,000 kvm. Diagrammet hade det egendomliga utseende, fig. 8 utvisar. Bland andra partier af beståndet, som man skulle önska medtagna i denna tänkta naturpark, märkes ett åt Näsbyholm till med mycket hög, sig godt föryngrande Prunus avium. Fältskikten innehöllo här: Aegopodium Podagraria Campanula latifolia ÅAlliaria officinalis Convallaria majalis Anemone nemorosa » multiflora Arenaria trinervia » verticillata Asperula odorata Equisetum silvaticum Asplenium Filix femina | Ficaria verna. Karaktärsväxter : Fagus silvatica TJ HH SST Allium ursinum kan AS Fig. 8. Diagram af en bokskog vid Hafgårdsjön. Galeobdolon luteum Polypodium Dryopteris Lactuca muralis Polystichum Filix mas Lonicera Xylosteum Pulmonaria officinalis Luzula pilosa Ribes rubrum Melica uniflora Stellaria glochidosperma Mercurialis perennis » Holostea Milium effusum Viola hirta Neottia Nidus avis >» — mirabilis Oxalis Acetosella » Riviniana Poa nemoralis » — sSilvestris. Jämte fuktiga edafider med Veronica montana, blandad med Circea lutetiana, Ficaria och Poa trivialis, finnas i sänkor kvar dessa för natur- bokskogarna så karaktäristiska skogskärr, som nu på de flesta herr- gårdar utdikats. Här är t. ex. ett sådant utbildadt som ett betuletum graminosum, i centrum öfvergående till en mosse med Betula alba, Erio- 455 phorum vaginatum, Myrtillus uliginosa, Oxycoccus palustris och Sphagnum fuseum. En annan typ bildar alkärr med Betula alba, Carex stricta, Corylus, Iris, Quercus pedunculata, Rubus ideus och Scirpus silvaticus. I ett syn- nerligen vackert sådant bestod vegetationen af: Alnus glutinosa, ymniga träd med Fraxinus excelsior grofva stubbar Hottonia palustris Carex elongata Iris Pseudacorus » stricta Prunus Padus. j Corylus Avellana : AM REOGRES NNE NE $ + SJ SCR RE & We - NOR on RE JA . CET AR AREVA RN N Fig. 9. Petasites alba-bestånd på källsåg i bokskog vid Röddinge-dalen. N. HJALMAR NILSSON foto !5/71915. Men vi återgå till Röddingedalen och den bokskog härstädes, jag skulle vilja ha afsatt som en naturpark, närmast för att representera en rad säll- syntheter bland bokskogsväxterna. I det lundartade parti, på hvilket jag hänsyftar, ha vi t. ex. sådana sällsyntheter som Elymus europeus, hvilken nu fläckvis »stod som en råg», på sin enda lokal inom landskapet med bl. a.: Asperula odorata Cephalanthera ensifolia Bromus asper ”serotinus Circea lutetiana Carex remota Dentaria bulbifera D silvalica Epipactis latifolia 456 Epipactis latifolia v. viridiflora Orobus niger Festuca gigantea | Pulmonaria officinalis Galeobdolon luteum Rumex sanguineus Hylocomium loreum Stellaria glochidosperma Melica uniflora » Holostea Mercurialis perennis Trilicum ' caninum. Neottia Nidus avis I bokarnes laf-vegetation märktes Pyrenula nitida (Schrad.) Ach. och vid basen af en stam steril Parmelia fuliginosa (Fr.) Nyl. f. laetevirens Flot. I skogspartiets med något GQuercus pedunculata och Ulmus montana uppblandade bryn mot dalgångens sankmarker var högsta fältskiktet kraftigt utbildadt med bl. a. Lappa nemorosa och Thalictrum aquilegii- folium; kring ett källdrag bestånd af ymnig Petasites alba (fig. 9) med spansk fluga (Lytta vesicatoria). Vid Högesta Fyla äro de Rumex-arter och -hybrider af Lapathum- gruppen, som vid Köpingeån ha sina enda växtlokaler i Skåne, (ARESCHOUG 1881 och MURBECK 1899), koncentrerade till rörformationerna kring den bro, vi efter lunchen passerade på väg till Benestad. De voro emeller- tid ännu för outvecklade att med framgång kunna studeras. ; Röddingedalen lämnade ett ringa lichenologiskt utbyte. Utöfver de nyss anförda lafvarne kunna nämnas: Parmelia acetabulum (steril) på Aesculus Hippocastanum tillsammans med Physcia obscura 8 virella (ec. apoth.) Parmelia saxatilis 8 suleata med bålens midtparti alldeles betäckt af soredier och därför vid flyktigt påseende liknade P. farinacea "Ach.). På Populus balsamifera. Parmelia subaurifera NYL. Mycket rikligt på stammar och grenar af Carpinus Betulus i ett skogsbryn. Endast steril. Kommo vi så till Benestad (fig. 10), äfven den en klassisk lokal för såväl botanister som geologer. Af den utomordentligt rika fanerogam- floran, öfver hvilken KURCK 1901 lämnat en uttömmande förteckning, fäste vi oss exempelvis vid ett jättebestånd af Petasites officinalis på käll- sågsmark vid Möllan, i örtbacke några vinterståndare af Orobanche major och i törnsnår Agrimonia odorata. För öfrigt insamlades här exempelvis: Carlina longifolia Euphrasia Rostkoviana Campanula rapunculoides, en form Heracleum australe med ljusblå, vida och korta Juncus obtusiflorus klockor Leontodon hispidus Cherophyllum temulum » » 8 hastilis Epilobiaum hirsutum X montanum Nepeta Cataria. FEuonymus europeus På den branta kalkdetritus-sluttningens skridjord växte en högbusk- 457 formation med Corylus som karaktärsväxt, nära släkt med den, BLOM- QVIST beskrifvit från Kinnekulle. ; Men det var Benestads vidt bekanta kalktuff vi särskildt skulle be- skåda. Tyvärr lät man redan fram på sommaren året efter Geolog- kongress-besöket 1910 igenfylla det schakt genom hufvudaflagringen, som med stora kostnader upptagits för att klarlägga lagerföljden. Det åter- stod således endast att i lösa block studera floran. Som KURCK och förf. (1911: p. 117—120) visat, ha vi emellertid här haft en lägerföljd med en synnerligen vacker boreal uttorkningshorizont, skiljande de mäk- tiga »subarkltiska> och atlantiska tuffbankarne. De öfre lagren äro för omrörda att lagerföljden med säkerhet skall kunna tydas. Af så myc- ket större intresse var det, att jag nära intill, vid Möllan, där också Fig. 10. Benestadsdalen mot V. — S. BIRGER foto 1911. mäktiga kalktufflager anstå, fann en frisk profil med orörda ytlager och nerskuren så långt, att säkra atlantiska lager nåddes; eller med andra ord, att det som saknades i hufvudaflagringen här fick sin fullständiga komplettering. Den profil jag demonstrerade hade nu följande utseende: Ytvegetationen: örtbacke. a. 55 em ljusgrått bleke utan tuffpartier, genomdraget af rötter. b. 45 em hvitaktigt bleke med knytnäfs—hufvudstora tuffpartier med otydliga bladaftryck. c. 23 cm. mörkgrå—svart kalkhumus med stora skal af Helix hortensis och H. fruticum; innehåller små, kantiga tuffbitar. Öfvergående utan gräns i d. 60 cm+ hvitt bleke delvis af tuffstruktur och med oregelbundna lager af tuff. I öfre delen ett af humus mörkfärgadt band med frag- ment af Helix spp. Aflagringen, ur hvilken denna c:a 6 m långa profil var tagen, utgjorde en öfver den mot V stupande backslutningen utbredd skålla. Jag tolkar a som nutida och suballantiskt, b som subatlantiskt, ce och öfre delen af d som subborealt samt undre delen af d som atlantiskt. 458 Från Benestad foro vi med skjuts genom Tomelilla ut till den några km från samhället belägna Orobanche major-lokalen, som dess upptäckare GORTON särskildt ville demonstrera för oss. Denna var en isolerad kulle, bestående af silurisk skiffer, hvars vittringsjord bildade den drifvande under- grunden. Vegetationen utgjordes af törnsnår med små öppna fläckar af örtbacke. Orobanche hade detta år skjutit c. 40 stänglar, af hvilka, efter plundringar af »botanister», såväl vid vår ankomst som affärd c. 10 kvarstodo inne i busksnåren. Den parasiterade tydligen på Centaurea Scabiosa, af hvilken de angripna individen blefvo sterila. Stänglarne, af hvilka den kraftigaste väl bar 100 blir, täcktes af ett klargult fint ludd; högbladen voro bruna och blomkronorna brunvioletta. De flesta blom- morna på hvarje stängel hade utslagit samtidigt. De distala blommorna hade ett mycket rudimentärt hylle. — I det omedelbara sällskapet af Orobanche märktes bl. a.: Campanula glomerata Inula salicina Centaurea Scabiosa Prunus spinosa. På skiffern annoterades: Åspicilia calcarea Sarcogyne pruinosa Biatora rupestris 8 calva Verrucaria viridula (ACH.). Placodium cirecinnatum Jag känner ej tillräckligt, huru Orobanche major uppträder i Skåne, men hemställer till mina skånska kolleger, om ej denna lokal vore syn- nerligen lämplig att ihågkommas vid en eventuell fridlysning, med eller utan omgifvande reservationsområde. Under återvägen till Tomelilla sågs på sandig åker, liggande i träde, Arnoseris pusilla (mängdvis) samt Teesdalia nudicaulis, och på ört- backe, Örups ägor, strödd—tunnsådd Peucedanum Oreoselinum i ståtliga, blommande exemplar. En välförtjänt middag samlade oss slutligen i Tomelilla gästgifvar- gård, hvarefter vi på ett kvällståg foro åter till Malmö. Den 19 juli. Kl. 10,30 f. m. med tåget till Svalöf. (Fig. 11). Det nu något decimerade sällskapet mottogs här af HJALMAR NILSSON, EHLE, TEDIN och WiTTE. HJ. NILSSON gaf oss en sammanfattande redogörelse för Utsädesför- eningen och dess verksamhet samt demonstrerade därefter den storarta- de institutionen och parkanläggningen, hvars vackra arboretum ej minst tilldrog sig vår uppmärksamhet. Under dagens lopp besöktes vidare en del försöksfält, hvilka demon- strerades af resp. specialister. HANS TEDIN demonstrerade olika ärtformer och variationerna hos en del dem åtskiljande karaktärer såsom tidighet och dennas samband med 459 platsen för första blomman, halmlängd (beroende dels på internodiernas antal och dels på deras längd), blomfärg (4 ärftligt olika blomfärger hos Pisum arvense), jämte dessa karaktärers ärftlighetsförhållanden efter kors- ning. Dessutom nämndes äfven en del exempel på transgressiv klyfning hos såväl ärter som korn (detta senare sädesslag befann sig dock för Fig. 11. Institutionsbyggnaden i Svalöf. tillfället på ett sådant utvecklingsstadium, då föga finnes att demonstrera, äfvensom ett fall af förlustmutation i fråga om fröfärgen hos Pisum arvense. H. NILSSON-EHLE redogjorde för det praktiska förädlingsarbetet med hvete oeh hafre och förevisade på försöksfälten särskildt de senaste resultaten af sina korsningsarbeten med hösthvete: Pansarhvete och Fylgiahvete för Skåne, Solhvete II för öfriga delar af södra Sverige och Thulehvete II m. fl. för mellersta Sverige. Bland annat framhölls och demonstrerades med hänvisning till intill odlade resp. föräldrasorter, hurusom de ärftlighetsfaktorer, som sammansätta de praktiskt viktiga egenskaperna, såsom härdighet, stråstyfhet, tidighet, kunde kombineras på allt bättre sätt, så att man genom planmässig kombination så småningom kunde komma allt längre i önskad riktning, framförallt mot ökad medel- 460 afkastning. Dessutom förevisades en del pågående ärftlighetsexperiment af teoretiskt oeh praktiskt intresse, såväl korsningsserier som en del otvifvelaktigt spontana förändringar, s. k. förlustmutationer, af hvilka föredraganden funnit åtskilliga fall såväl hos hvete (höst- och vårhvete) som hafre. Af korsningsserier förevisades särskildt korsningar mellan hösthvete och vårhvete, hvarvid speciellt konstaterades, att man hos fullt typiskt vårhvete genom korsning med efterföljande klyfning kunde införa värdefulla egenskaper från hösthvete, såsom större, rikare ax med högre afkastning. Vidare visades och förklarades uppkomsten af hösthvete ur två äkta konstanta vårhveten. Af spontana förändringar demonstrerades särskildt en serie olika spelt-liknande variationer hos hvete: genom gamet- mutation uppkomma först heterozygoter med glesare ax, men ännu utan speltkaraktärer; dessa heterozygoter afklyfva i sin afkomma dels nya heterozygoter, dels återslag till den typiska formen, dels speltliknande former, som sedan bli konstanta i enlighet med de mendelska lagarna. H. WitTE redogjorde för ett och annat beträffande förädlingsarbetena med vallgräs och förevisade på försöksfälten olika typer af timotej samt demonstrerade bl. a. strålängdens ärftlighet hos nämnda gräs äfvensom hos ängsgröe (Poa pratensis). På inbjudan af Sveriges Utsädesförening intogs slutligen middag på Svalöfs hotell. Här upplöstes nu Excursio scanica. Ordföranden fram- förde under middagen sällskapets tack till Svalöf för en intressant dag och bad att till de skånska botanisterna få rikta ett hjärtligt tack för godt kamratskap på denna minnesvärda exkursion, under hvilken de gjort allt för att visa oss sitt lands natur i all dess härlighet. Det var ej utan betydelse för den svenska botanikens framtid att botanister från rikets olika delar på detta sätt fördes samman till arbete och um- gänge under Svenska Botaniska Föreningens samlingstecken. ÄRE RAS KUDRE ARESCHOUG, F. W. C., Skånes flora, innefattande de fanerogama och orm- bunkartade växterna. 1:a uppl. Lund 1866. = — Do 2: uppl Lund 1881 BIRGER, SELIM, Utbredningen af Scirpus parvulus RoEM & SCHULT i Skandinavien. Sv. Bot. Tidskr. 1912. BLOMQVIST, SVEN G:SON, Till högbuskformationens ekologi. Sv. Bot. Je [köra CN VON DÖBEN, MAGNUS W., Conspectus vegetationis Scanizxe. Lund 1837. FRIES, ELIAS, Corpus florarum provincialium Suecize. I. Flora scanica. Upsaliz 1835. HÄYRÉN, E., Uber den Saprophytismus einiger Enteromorpha-Formen. Meddelanden af Societas pro Fauna & Flora Fennica. H. 36. Hel- singfors 1910. KoLEWitZ, R. och MARSSON, M., Ökologie der pflanzlichen Saprobien. Berichte der deutschen Botanischen Gesellschaft 1908. 461 KuRrczE, C., Kalktuffen vid Benestad. Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl., Band 26, 1901. LINDBERG, H., i Sv. Bot. Tidskr. 1914 pag. 474. LINNÉ, CARL VON, Skånska resa. Stockholm 1751. MURBECK, SV., Die nordeuropäischen Formen der Gattung Rumex. Bo- taniska Notiser 1899. NEUMAN, L. M., a, Om Carex muricata ”microcarpa L. M. NEuUM. och dess nomenklatur. Bot. Not. 1896. — — bh, Studier öfver Skåne och Hallands Flora. III. Bot. Not. 1896. NILSSON, N. HJALMAR, Scirpus parvulus Roem. & Sch. och dess närma- ste förvandtskaper i vår flora. Botaniska Notiser 1888. NORLIND, VALENTIN, Om Atropis-arterna på strandängar i sydvästra Skåne. Sv. Bot. Tidskr. 1913: — —, Om bokskogen i Skåne och kulturens ingrepp på de sydsvenska bokskogarna. Sveriges Natur 1915. SERNANDER, RUTGER, Om tidsbestämningar i de scanodaniska torfmossar- na. Geol. För. förhandl. Band 33. Stockholm 1911. — —, Studier öfver lafvarnes biologi. I. Nitrofila lafvar. Sv. Bot. Tidskr. 1912. STOLPE, M., Några ord till upplysning om bladet »Upsala». Sveriges Geol. Undersökn. Stockholm 1869. WARMING, EuG., Dansk plantevzaekst. I. Strandvegetationen. Kobenhavn. 1906. WITTROCK, VEIT BRECHER, Om den högre epifytvegetationen i Sverige. Acta Horti Bergiani. Band 2. N:o 6. Stockholm 1894. Rutger Sernander. Svenska Botaniska Föreningens årsmöte hölls å Stockholms Högskola den 29 november under ordförandeskap af R. SERNANDER. Närvarande voro 87 personer. Till styrelse för det kommande året omvaldes den förutvarande: ordf. R. SERNANDER, vice ordf. O. ROSENBERG, sekreterare T. LAGERBERG, skatt- mästare F. RB. AULIN, redaktör T. VESTERGREN, samt öfriga styrelseleda- möter: J. BERGGREN, E. HEMMENDORFF, O. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. Till medlemmar af redaktionskommittén valdes de förut- varande S. BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, R. SERNANDER, T. VESTERGREN, samt nyvaldes G. SAMUELSSON efter R. FRIES, som undan- bedt sig återval. Till revisorer utsågos H. HESSELMAN och N. SYLVÉN samt till. deras suppleanter J. A. O. SKÅRMAN och FR. AHLFVENGREN. R. SERNANDER höll ett med skioptikonbilder illustreradt föredrag öfver föreningens exkursioner till södra Skåne och Svalöf den 17—19 juli samt till Fiby granurskog i närheten af Upsala den 35 september. H. HESSELMAN höll därpå ett föredrag: Studier öfver salpeterbildningen i naturliga jordmåner, dess biologi och ekologiska betingelser. Föredraget åtföljdes af ett flertal ljusbilder öfver olika associationstyper och jord- profiler, hvarförutom äfven en del reaktioner till belysande af nitrat- bildningen i olika markformer utfördes. Samtidigt utställdes en del autokrombilder öfver markprofiler i olika skogstyper. — I anledning af föredraget gjorde R. SERNANDER några meddelanden om den nitrofytiska vegetation, som på och vid Änggården i Göteborg uppstått på hedmark efter brand. FR. FANT förevisade till slut fotografier af en dubbeltall, hvars stam- mar 3 m. ofvan marken förenats genom en grenbrygga. Nya medlemmar. Styrelsen har till medlemmar af föreningen invalt: på förslag af A. Behm: konstnären CARL FAGERBERG, Stockholm; med. d:r FRITHIOF SANDMAN, Stockholm ; på förslag af K. V. Ossian Dahlgren: läroverksadjunkten G. Böös, Lidköping; på förslag af E. Henning: assistenten C. HAMMARLUND, Experimentalfältet; på förslag af T. Lagerberg: jägmästaren J. AMILON, Stockholm; pä förslag af G. Malme: läroverksadjunkten K. A. STALIN, Skara; lärarinnan ELIN TÖRN, Stockholm; lärarinnan INGER VON WACHENFELDT, Kristianstad; lärarinnan RUT JOHNSON, Ludvika; på på på 463 förslag af O. Rosenberg: fil. stud. BETH EWERLÖF, Stockholm; fil. stud. GUNNAR ERDTMAN, Stockholm; fil. stud. ESKIL ERIKSSON, Stockholm; fil. stud. DAVID OLLÉN, Stockholm; förslag af H. V. Rosendahl: apotekaren YNGVE PALM, Stockholm; förslag af E. Sederholm: medicinalrådet F. BLocK, Stockholm ; förslag af R. Sernander: fil. kand. ANDREAS EKDAHL (Östg.), Upsala; med. d:r CARL HOLMDAHL, Helsingborg; förslag af T. Vestergren: fil. der ROBERT NORRBY, Stockholm; kyrkoherden NILS ÖSTGREN, Harmånger (Helsingland); å förslag af A. Vinge: läroverksadjunkten H. A. GÖRANSSON, Malmö; läroverksadjunkten S. A. TORGÅRD, Malmö. 464 SAMMANKOMSTER Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga studentsällskapet i Upsala. Den siI januari 1915: Docenten C. SKOTTSBERG höll ett föredrag om Pylaiella Postelsice n. sp. (jfr. SKOTTSBERG, C., Notes on pacific coast algae. I. Pylaiella Postelsice n. sp., a new type in the genus Pylaiella. — Univ. Calif. Publ. BO NIF RN Professor R. SERNANDER föredrog om Berberis utbredning och sprid- ningsbiologi (jfr. HENNING, E., Om Berberisbuskens och svartrostens förekomst i Norrland. — Meddel. Nr 107 fr. Centralanstalten f. Försöks- väsendet på jordbruksområdet. Bot. Afd., N:r 9) Den 2 februari 1915. Fil. mag. O. DAHLGREN föredrog om Primulaceernas embryologi. Kand. H. OsSVALD refererade tvenne arbeten af R. THAXTER, nämligen »On certain peculiar Fungus-parasites of living Insects» och »New or peculiar Zygomycetes 3. Blakeslea, Dissophora and Haplosporangium, Nova genera». Professor O. JUEL demonstrerade fikon af Ficus stipulata från botaniska trädgårdens palmrum. Lektor H. W. ARNELL demonstrerade Amblystegium badium från Made- sjö i Småland, den första kända fyndorten af denna art i Götaland, in- samlad af S. MEDELIUS, samt en egendomlig vattenform af Andromeda polifolia. Den 16 februari 1915. Fil. mag. THORE LINDFORS höll föredrag om »befruktningen hos rost- svamparna». Efter en historisk öfversikt öfver hittills publicerade ar- beten på detta område redogjorde föredr. för sina egna å botaniska laboratoriet i Upsala utförda undersökningar öfver det nämnda ämnet. Hans undersökningsobjekt hade varit följande: Melampsora reticulatce (ID, Triphragmium Ulmarice (ID, Uromyces Alchemillee (ID, Puccinia fusca, al- bulensis, Malvacearum, Holboellii, Epilobii (IIT) samt Chrysomyxa Abietis (IID. Undersökningen af Melampsora reticulatce hade utförts, innan FROMMES afhandling om Melampsora Lini utkommit. FROMMES och föredr:s re- 465 sultat vore så godt som identiska; emellertid polemiserade föredr. mot FROMMES uppfattning, att några af dennes bilder skulle visa fakultativ olikhet mellan de konjugerande gameterna. Hos Uromyces Alchemille hade föredr. konstaterat, att de primära uredohoparna alstras från ett mycel af enkärniga celler. Före spor- bildningen bildas tvåkärniga celler genom en mer eller mindre fullständig sammansmältning af två mycelceller eller genom att kärnan från en cell invandrar i en annan. De i denna akt deltagande cellerna skilde sig på intet sätt från vanliga mycelceller och hade växlande storlek och läge. Från den sålunda bildade tvåkärniga cellen afsnördes uredosporer på liknande sätt som hos Phragmidium Potentillee canadensis enligt CHRIST- MANS beskrifning. Vissa likheter mellan bilder, som föredr. erhållit hos nyssnämnda art, och de, som OLIVE återgifvit från Triphragmium Ulmaric, hade kommit honom att misstänka, att sammansmältningen hos Triphragmium möj- ligen också ägde rum mellan odifferentierade mycelceller, hvarför en kontrollundersökning företogs. Det visade sig emellertid, att samman- smältningarna voro begränsade till ett typiskt palissadcellager. Hvarje palissadeell hade en tydlig, men mycket snart förgänglig toppeell. Föredr. förnekade hvarje skillnad mellan de konjugerande cellerna. Tvåkärnig- heten uppkom i några fall i öfverensstämmelse med CHRISTMANS typ, men i de flesta fall ägde en kärnöfvervandring rum, sådan som beskrif- vits af BLACKMAN. Samtliga dessa fall voro otvifvelaktigt normala. Hos Puccinia Holboellii, Epilobii och albulensis, hvilka alla ha endast en sporform, teleutosporerna, hade föredr. fastställt, att hela det vege- tativa mycelet består af tvåkärniga celler. Någon undersökning af dessa svampars promycel för utrönande af deras kärnförhållanden hade föredr. ännu ej medhunnit. Puccinia fusca hade i motsats till ofvanstående tre arter det vegetativa mycelet uppbyggdt af enkärniga celler. Sporhoparna anläggas i form af täta pseudoparenkym, inom hvilka cellsammansmältningar äga rum, dock utan att något speciellt palissadlager finnes utbildadt. Föredr. ville ej anse de sammansmältande cellerna som differentierade gameter. Då flera författare studerat Puccinia Malvacearum och därvid kommit till olika uppfattning angående förekomsten af särskildt utbildade gameter, upptog föredr. denna svamp till förnyad undersökning. Resultatet hade blifvit, att föredr. anslutit sig till dem, som förneka förekomsten af differentierade gameter, emedan de konjugerande cellerna vid tiden för sammansmältningen ej bilda något sammanhängande lager, utan slingra om hvarandra i bladväfnaden. Hos Chrysomyxa Abietis, hvars mycelceller äfven äro enkärniga, finnes däremot ett tydligt palissadskikt i det pseudoparenkym, som utgör det första anlaget till en sporhop. I detta skikt försiggå sammansmältningar enligt CHRISTMANS typ. Ganska ofta sammansmälta flera än två celler, så att mångkärniga celler bildas. Föredr. framhöll slutligen, att resultaten af hans undersökningar svår- ligen kunde förenas med uppfattningen af rostsvamparnas befruktnings- typ såsom - härledd från Phycomyceternas; han fann BLACKMANS åsikt, Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 3J 466 att den nuvarande befruktningen ersatt en dylik genom spermatier, mera antaglig. | ; Vidare invändes mot den af WERTH och LUDWIGS uttalade uppfatt- ningen att Eu- och Mikroformer vore parallela grenar från samma huf- vudstam, att den af dem påstådda likheten i befruktningsförloppet hos de båda formslagen ej förefinnes. Befruktningsförhållandena talade för att Eu-formerna vore de ursprung- ligaste och Mikro-formerna härledda från dem. Fil. mag. E. ASPLUND demonstrerade fertila exemplar af Ramalina polymorpha och R. subfarinacea, båda insamlade i Oxelösunds skärgård sommaren 1914. Fil. kand. R. STERNER förevisade följande Epilobium-hybrider från Öland: Epilobium adnatum X roseum, palustre X roseum, palustre X parvi- florum, hirsutum X roseum, hirsutum X palustre, samt Papaver dubium Xx Rhoeas från Gotland. Den 2 mars 1915. Professor O. JUEL höll ett föredrag om tapetcellernas upplösning i angiospermernas pollensäckar (jfr. JUEL, O., Untersuchungen tuber die Auflösung der ”Tapetenzellen in den Pollensäcken der Angiospermen. — Jahrb. f. wiss. Bot., 56. 1915). Docenten G. SAMUELSSON föredrog om en »metod för definition af växt- geografiska gränslinjer» (jfr. SAMUELSSON, G., Uber den Räckgang der Hasel- grenze und anderer pflanzengeographischer Grenzlinien in Skandinavien. — Bull. Geol. Inst. Upsala, 13. 1915). Amanuensen G. CEDERGREN demonstrerade ett fall af floripar diafys (ett slags genomväxning af blomman) hos Tulipa Gesneriana och visade en dimer blomma af Iris Xiphium. Den 16 mars 1915. Professor R. SERNANDER höll ett föredrag: Några minnesbilder ur Bo- taniska Sektionens historia. : Kand. T. Å. TENGVALL höll föredrag om kalkens betydelse för några fjällväxters utbredning (Sv. Bot. Tidskr. 1916, h. 1). Den 30 mars 1915. Fil. mag. E. MELIN höll ett föredrag om »oogenes, spermatogenes och sporogenes hos Sphagnum»>. Föredragets senare del finnes tryckt i denna tidskr. 1915, p. 261. Med afseende på arkegonet framhöll föredr., att det intar en mellanställning mellan bladmoss- och lefvermossarkegonet. Lik- som det förra växer Sphagnum-arkegonet till en början med en tvåsidig toppeell, liksom hos det senare förblir täckeellen inaktiv, och halskanal- cellerna' bildas uteslutande från den primära halskanalinitialen. Till sin yttre form liknar det bladmossarkegonet, och liksom hos detta finnes ett stort antal halskanalceller. Centralcellens dotterceller äro hvarandra 467 fullkomligt lika, och båda afrundas, hvarför föredr. ville benämna dem båda äggceller eller 2-gameter. Detta förhållande lämnade ett bevis för GOvEBELS uppfattning, att bukkanalceellen hos arkegoniaterna är en redu- cerad äggcell. Fil. mag. O. DAHLGREN föredrog om svenska jätteindivid af Juniperus communis (tryckes i Skogsvårdsfören. Tidskr.). Denx 13 april 1915. Museiintendenten HARALD LINDBERG höll ett föredrag om Finlands och dess floras utvecklingshistoria. Föredr. framhöll den betydelse studiet af kritiska släkten och arter har för kännedomen om florans invandrings- historia. Sådana arter ha ofta en mycket karaktäristisk utbredning, hvilken ej kan förklaras annat än af invandringshistoriska orsaker. Som exempel nämnde föredr. Potamogeton panormitanus, Carex nemorosa, Myosotis laxa, hvilka ofta sammanblandas med närstående arter. Föredr. hade under en längre följd af år bedrifvit studier öfver den finska flo- rans invandringshistoria och därvid undersökt såväl arternas nutida ut- bredning som de fossilförande kvartära aflagringarnes flora. Särskildt undersökningar af de subfossila Diatomaceerna hade föredr. funnit gif- vande. Den vid dessa undersökningar använda metoden beskrefs utför- ligt. I hvarje profil togs ett antal mycket små prof. Härigenom går man miste om alla större fossil (fanerogamrester o. s. v.) men har den fördelen, att hvarje prof innehåller en enhetlig flora. I de understa fossilförande aflagringarna, hvilka af föredr. ansågos som ancyluslager, finnes allmänt Melosira arenaria. Högre upp tillkomma flera arter, t. ex. Campylodiscus hibernicus, Pleurosigma attenuatum och Cymatopleura ellip- tica, alla sötvattensformer. På en mycket markerad nivå i de yngsta ancyluslagren uppträder Eunotia Clevei rikligt. De understa litorina- lagren karaktäriseras af Clypeus-floran, hvars konstituenter äro svaga brackvattensformer, angifvande en salthalt af 0,1—0,5 Z. En hithörande art, Nitzschia scalaris, är karaktäristisk för Trapa-gyttjorna i det inre af landet. Clypeus-floran efterträdes af Rhabdonema-floran, hvars konsti- tuenter fordra en salthalt af 0,8—1 4. Till sist demonstrerade föredr. kartor öfver utbredningen af några arter, Lemna trisulca, Ceratophyllum demersum, Zanichellia polycarpa, Typha angustifolia, Myriophyllum spicatum, Callitriche autumnalis, Potamo- geton panormilanus m. fl., hvilka i nutiden utom vid kusten endast finnas på några högt belägna lokaler i det inre af landet. Dessa senare före- komster tolkades som reliktlokaler från ancylustiden. Den; 27 april 1915. Lektor H. W. ARNELL höll ett föredrag om Riksmuseets samling af lefvermossor (jfr. denna tidskr. 1915, p. 385.) Fil. mag. O. DAHLGREN höll ett föredrag om den embryologiska ut- vecklingen af AÅcicarpha tribuloides Juss. (jfr. denna tidskr. 1915, p. 184). 468 Fil. stud. H. SVENSSON refererade MURBECK, $S., Uber die Baumechanik bei Änderungen im Zahlenverhältnis der Bläte (Lunds Univ. Arsskr. 1914). en: Slam aj 21915: Professor N. E. SVEDELIUS höll ett föredrag om utvecklingshistorien och reduktionsdelningen hos Scinaia furcellata (jfr. SVEDELIUS, N., Zytologisch- entwicklungsgeschichtliche Studien äöber. Scinaia furcellata. — Nova Acta Soc. Scent. Ups: 1915): Docenten C. SKOTTSBERG föredrog om ett par fall af heterostyli i Patagoniens flora (jfr. SKOTTSBERG, C., Ett par fall af heterostyli i Pata- goniens flora. — Bot. Notiser 1915). Docenten G. SAMUELSSON höll ett föredrag om trädgränsen i Dalarnes fjälltrakter. Fastställandet af trädgränsens läge är i Dalafjällen förenadt med mer än vanligt stora svårigheter. Oftast öfvergår björkregionen utan be- stämd gräns i fjällregionens nedre del. Inom Sverige torde det endast vara vissa delar af de allra nordligaste fjällen, där förhållandena i större utsträckning äro något så när likartade med de i norra Dalarne och an- gränsande delar af Härjedalen. Här härska nämligen lafhedar, och i sådana stå i regel björkarna mycket glest; i synnerhet på mycket flacka fjällsluttningar äro såsom verkliga träd utbildade björkar sällsynta. De flesta exemplaren ha karaktären af m. 1. m. typiskt utbildade bordbjörkar, ofta med ruskor, som höja sig ofvan bordytan. Föredr. hade försökt att på ett 70-tal punkter bestämma trädgränsens läge för att på grundval af dessa siffror kunna konstruera isohypser för densamma inom området. Han ansåg, att dessa borde åskådliggöra läget af en gränslinje, som kunde betecknas som den »klimatiska trädgränsen». Denna hvilade på vissa teoretiska abstraktioner. Den borde anses vara belägen på den nivå, där björken upphör att uppträda som trädformig på lokaler, som i klimatiskt hänseende äro normala för trakten, och som alltså icke på grund af lokalklimatiska omständigheter, speciellt temperaturförhållanden, äro för trädväxten särskildt gynnsamma. Där- emot finge i detta hänseende ingen inskränkning göras för markbeskaffen- heten, utan borde hänsyn tagas äfven till isolerade björkgrupper, där björkarna antagit trädform, exempelvis på grund af god närings- och vattentillgång i marken. Den på detta sätt definierade klimatiska trädgränsen vore naturligen ej utan vidare direkt iakttagbar i naturen, hvarför dess läge i de spe- ciella fallen kunde bli föremål för skilda uppfattningar. Men detta gällde i lika hög grad äfven om den »öfre skogsgränsem» i t. ex. TH. C. E. FRIES” bemärkelse. Härtill kom, att föredr. icke kunnat finna, att träd- gränsen och skogsgränsen representera principiellt skilda begrepp. Det funnes ingen anledning, hvarför enstaka trädformiga björkar skulle kunna gå högre än det för sådana skulle vara möjligt att sammansluta sig till bestånd, när blott markbeskaffenheten möjliggjorde dylikt. Den klimatiska trädgränsen ligger inom Dalarne mer än 900 m. ö. h., åtminstone inom NV. delen af Långfjällsgruppen, kring Nipfjället, inom 469 Härjehognagruppen och på N. delen af Fulufjället. På de flesta af Tran- strandsfjällen ligger trädgränsen mellan 800 och 850 m. ö. h. De högsta trädgränserna anträffas alltså inom områden med de största massupp- höjningarna. Föredr. trodde dock ej, att dessas verkningar ensamt vore tillräckliga att förklara trädgränsisohypsernas förlopp. Siffrorna från Nipfjälls- och Härjehognagrupperna vore nämligen oväntadt höga i för- hållande till desamma från Längfjällsgruppen, som dock otvifvelaktigt re- presenterade den största massupphöjningen. Detta berodde sannolikt på vissa klimatiska olikheter mellan de olika områdena. Föredr. hade näm- ligen med ledning af de metereologiska siffrorna från stationer inom eller i närheten af Dalarnes fjälltrakter lyckats visa, att Särnabyn utmärktes af ett betydligt mera kontinentalt klimat än exempelvis Funäsdalen och Rörås. Det vore därför antagligt, att det inslag af ett mera maritimt klimat, som gjorde sig gällande vid de bägge sistnämnda stationerna, sträckte sina verkningar äfven till de nordligaste Dalafjällen. Ehuru den större massupphöjningen inom Läångfjällsgruppen sträfvade att rycka upp trädgränsen, motverkades denna alltså af klimatets något mindre kontinentala karaktär. Lektor H. W. ARNELL demonstrerade 2-blommor af Anemone Hepalica. Den 15 september 1915. Sammankomst i Bergianska Trädgården. Professor BR. E. FRIES demon- strerade trädgården samt dessutom Bergianska Stiftelsens porträttsamling och delar af Bergianska herbariet. Den 28 september 1915. Professor O. JUEL förevisade exemplar af Scleroderma vulgare Fr. från Länna, Uppland (erhållna genom grefve K. HAMILTON), Melanogaster varie- gatus (Vitt.) Tul., insamlad i Carolinaparken, Upsala, af prof. C. TH. MÖRNER, Geoglossum nigritum Cooke, likaså från Carolinaparken, samt Geaster asper TLTloyd (riktigare namn: G. campester Morg.), insamlad i Vårdsätra naturpark af adj. O. SANTESSON. Professor O. JUEL redogjorde för H. KNIEPS undersökningar öfver de s. k. »Schnallenbildungen»> på Basidiomyceternas hyfer och hans teori, att de motsvara de s. k. >»hakarne» på Askomyceternas askogena hyfer. Docenten H. KYLIN höll föredrag om Fucoideernas assimilationspro- dukter och reservnäringsämnen. Sedan länge har denna fråga behand- lats af skilda forskare, och många olika svar hafva lämnats. Enligt föredr:s åsikt bilda Fucoideerna vid sin assimilation drufsocker, som dock raskt öfverföres till ett mer sammansatt kolhydrat, laminarin. Mikrokemiskt hade enkla sockerarter ej med säkerhet kunnat påvisas, däremot hade hos de undersökta arterna af släktena Ascophyllum, Fucus och Laminaria makrokemiskt små mängder drufsocker påvisats; dess mängd öfverstiger ej 0,2 Z af torrsubstansen. Rörsocker, maltsocker och fruktsocker sak- nas. — Laminarinet är ett vattenlösligt, dextrinliknande kolhydrat, hvil- ket liksom dextrinet vid hydrolys endast ger drufsocker. Laminarinet 470 är emellertid vänstervridande, under det dextrinet är högervridande. Det finns flera modifikationer af laminarin, som skiljas från hvarandra ge- nom optisk vridningsförmåga och löslighetsförhållanden. Af undersökta Fucoideer innehöll Laminaria saccharina omkring 34 Z laminarin, L. digitata 21,4 Z, Fucus serratus 19,3 Z, F. vesiculosus 7,5 4 och Asco- phyllum nodosum 7,1 26, beräknadt per torrsubstans; material insamladt i augusti. Laminarinet är ett reservnäringsämne. Så innehålla Laminaria- arterna på hösten rikliga mängder laminarin. Detta förbrukas under vintern för utbildning af fortplantningskropparna och för frambringandet af ett nytt blad. Det gamla bladet, som på våren sönderfaller, inne- håller då endast ringa mängder laminarin, det nya bladet är äfvenledes, praktiskt taget, laminarinfritt. — Fucoideerna innehålla äfven som resery- näring mannit, som är påvisadt hos alla hittills undersökta brunalger; hos Laminaria digitata omkring 7 4 af torrsubstansen. — Ascophyllum- och Fucus-arterna innehålla dessutom ej obetydliga mängder fett. Detta ämne saknas däremot hos Laminaria-arterna (jfr. vidare Zeitschr. f. physiol. Chemie, 94: 1915). Den 12 oktober 1915. Docenten C. SKOTTSBERG föredrog om dynbildande fanerogamer. Den 26 oktober 1915. Professor C. TH. MÖRNER höll ett föredrag: »Status presens angående förekomsten af Betula humilis Schrank i Sverige.» Inledningsvis redo- gjorde föredr. för artens utbredning och de karaktärer, som skilja den från besläktade Betula-former, speciellt från B. nana-hybriderna. De uppsatser af E. HAGLUND, T. VESTERGREN, TH. M. FrIEs och FR. R. AULIN, tryckta i Sv. Bot. Tidskr. 1909, som beröra förekomsten af Betula humilis vid Forserum i Småland, refererades. De enda som inhemska direkt angifna herbarie-exemplaren äro: ett ur ELias FRIES', ett ur TH. M. FRIES och ett ur C. HARTMANS resp. herba- rier, samtliga insamlade mot slutet af 1840-talet af S. FORSGÅRD. Dessa äro numera förvarade i Upsala botaniska museum. Dessutom finnes ett exemplar, numera i Riksmuseets herbarium (förut i grosshandl. E. NORDSTRÖMS herbarium), insamladt 1889 af en icke namngifven skol- yngling i Jönköping. Föredr. hade sommaren 1915 besökt Forserum, men lika litet som någon annan botanist under senare tid hade han lyckats finna Betula humilis. Alla af vägvisare utpekade exemplar tillhörde Betula nana Xx odorata. Ehuru verklig Betula humilis alltså finnes i svenska herbarier, med Forserum som angifven fyndort — visserligen i ett ringa antal exemplar — har det aldrig lyckats någon skolad botanist att få se arten lefvande in situ. Dess förekomst i Sverige kan följaktligen ej anses absolut säkert fastställd. Docenten G. SAMUELSSON höll ett föredrag om vegetationen vid Finse i inre Hardanger. Föredr. hade under två veckor förliden sommar uppe- 471 hållit sig vid Finse för studier öfver fjällvegetationen. På grund af sitt läge (1220 m. ö. h.)) är Finse en synnerligen bekväm utgångspunkt för sådana studier. Berggrunden i dalbottnarna och upp till 1440 m. ö. h. består af graniter, högplatåerna upp till 1600 m. bildas af skiffrar och Hallingskarven består af gnejs. Stora snömassor ligga kvar hela som- maren. Föredr. hade funnit c. 110 fjällväxter. Bland dessa representerades den sydliga gruppen af Kobresia bipartita, Pedicularis Oederi och Ranunculus aconitifolius, den bicentriska af Draba fladnizensis och Wahlbergella apetala. Ett 20-tal arter tillhörde BrLYyTttTsS skifferväxter. Af högfjällsarter före- kommo t. ex. Calabrosa algida, Sagina intermedia, Koenigia islandica, Poa laxa, P. "jemtlandica och Carex rufina. På Kirkedörsnuten anteck- nades på en höjd af öfver 1750 m. 11 fanerogamer. Bland de af föredr. inom området funna arterna voro Botrychium boreale, B. lanceolatum, Kobresia bipartita, Draba fladnizensis och Gentiana tenella nya för Har- danger och Söndre Bergenhus amt. Föredr. diskuterade indelningen af regio alpina och hade funnit den af VESTERGREN för Sarek genomförda indelningen tillämplig både i Da- larnes fjälltrakter och vid Finse. Vid Finse var gräshedsregionen c. 250 m. mäktig. Den vegetations- klädda delen af landskapet omkring Finse hade en mörkt gråbrun färg- ton, beroende på de dominerande mosshedarne. Lafhedarne voro dåligt utbildade. De vanligast förekommande lafhedstyperna voro Carex rigida- rika och Juncus trifidus-rika. De viktigaste mosshedarne voro Salix herbacea- och Cesia-hedar (med eller utan kärlväxter). Ängar förekommo här och där och bildade gröna fläckar på sluttningarna. Två serier kunde urskiljas, nämligen den mesofila och den xerofila. Till den xero- fila serien hörde Anthoxanthum odoratum- och Carex rigida-ängar, till den mesofila Geranium Ssilvaticum-, Alchemilla vulgaris-, Thalicetrum al- pinum- och Pohlia-ängar. På extrema snölägen förekommo två väsent- ligen olika serier af associationer, den ena, där smältvattnet blir stag- nerande, den andra där detsamma är öfversilande. Skarpast skiljas dessa genom bottenskiktet. För de stagnerande voro karakteristiska främst Diecranum-, Cesia- och Marsupella-arter, Oligotrichum hercynicum, Poly- trichum sexangulare, Solorina crocea; för de öfversilade Grimmia-, Philo- notis- och Pohlia-arter samt äfven Anthelia-arterna. Till de sista hörde också t. ex. Saxifraga- och Epilobium-arter. De stå för öfrigt källdragens associationer ytterst nära. Den 9 november 1915. Docenten H. KYLIN höll ett föredrag: Griffilhsia corallina, ett bidrag till Florideernas utvecklingshistoria (kommer att tryckas i Zeitschr. f. Botanik 1916). Fil. mag. O. DAHLGREN redogjorde för ett korsningsförsök med Capsella Heegeri och en Capsella-form med normal fruktform (jfr. denna tidskr. 1915. p. 397). 472 Fil. kand. R. STERNER demonstrerade en samling Viola-hybrider från Öland, bl. a. nya eller sällsynta kombinationer: Viola elatior X Riviniana, Riviniana X stagnina, silvestris X stagnina, elatior X pumila, elatior xX slagnina, pumila X rupestris, pumila X stagnina, canina X pumila, mira- bilis X silvestris. Den 23 november 1915. Professor R. SERNANDER höll ett föredrag om de svenska kalktuffer- nas flora och deras genesis (jfr. SERNANDER, R., Svenska kalktuffer. — Geol. Fören. Förhandl., 37. 1915). Docenten H. KYLIN referade R. WILLSTÄTTERS arbeten: Untersuchungen uber die Anthocyane IX (I, Annalen der Chemie, Bd. 401; 1913; ITI—X, sammastädes, Bd. 408, 1915). WILLSTÄTTERS första arbete gällde det blå färgämnet hos blåklinten. Detta har erhållit namnet cyanin. Hos blå- klinten förekommer det bundet vid kalium och betingar då en blå färg; blomkorgens inre blommor visa ofta violetta anstrykningar, hvilket beror på att allt cyanin här ej förekommer som kaliumsalt utan en del äfven som fritt cyanin, hvars färg är violett. Det för växtsamlare bekanta fenomenet, att blåklinten blekes vid prässning, beror på att färgämnet lätt öfvergår till en färglös modifikation. Detta kan förhindras genom behandling med koksalt. Rosornas röda färg betingas af samma färg- ämne som blåklintens blå, men cyaninet förekommer hos rosorna i sur cellsaft, binder sig därvid vid någon förhandenvarande växtsyra och erhåller då en röd färg. Cyaninet är en glykosid, som vid hydrolys sönderdelas i en färgkomponent, cyanidin, och 2 molekyler drufsocker. Det röda färgämnet hos lingon benämnes idein, och detta ger vid hydrolys upphof till samma färgkomponent som cyaninet, men ger i stället för drufsocker en molekyl galaktos. Idszeinet förekommer hos lingonen i sur lösning, bundet vid en växtsyra; i alkalisk lösning skulle färgen varit blå. Det är karaktäristiskt för ålla antocyaner, att de i sur lösning lätt binda sig vid den förhandenvarande växtsyran och därvid få en röd färg. De fria antocyanerna äro violetta (—rödvioletta). I alkalisk lösning gifva de alkalisalter, som till färgen äro blå. Den antocyan, som förekommer hos pelargonier, kallar WILLSTÄTTER för pelargonin, och den som förekommer hos riddarsporren för delfinin. Båda äro glykosiska och klyfvas vid hydrolys till drufsocker och en färg- komponent. Pelargoninet ger pelargonidin och delfininet ger delfinidin. Från kemisk synpunkt äro pelargonidin (Ci5 Hio 0O5), cyanidin (Ci5 H:o 06) och delfinidin (C15 H1i0o O7) med hvarandra nära besläktade. WILLSTÄTTER har vidare undersökt antocyanerna hos blåbär (myrtillin), vindrufvor (önin), stockros (alteein), Malva silvestris (malvin) och hos Pcoeonia (peonin). Samtliga antocyaner hafva visat sig vara glykosider. Färgkomponenten hos peoninet är ett metylderivat af cyanidin, de öfriga antocyanernas färgkomponent är däremot olika mono- eller dimetylderivat af delfinidin. 473 Antocyanmängden kan hos olika former vara i hög grad växlande. Blåklinten innehåller antocyan endast till en mängd af 0,65—0,170 H af torrsubstansen; en färgkraftig odlad varietet innehöll däremot ända till 13 —15 4 antocyan. 'De mörkt purpurfärgade varieteterna af kaktusdalia innehålla i sina yttre blommor 15 Z4, i sina inre 23,7 4 antocyan (cyanin). Hos de scharlakansröda kaktusdaliorna ersättes cyaninet af pelargonin. En rödfärgad varietet af blåklint innehöll äfvenledes pelargonin i stället för cyanin. Violettröda varieteter af pelargon innehålla förutom små mängder pelargonin äfven cyanin. Den 7 december 1915. Professor O. JUEL höll ett af skioptikonbilder belyst föredrag om triko- gyner och spermatier hos Ascomyceter och lafvar, hvarvid särskildt fram- hölls betydelsen af de nya fakta, som framkommit genom Miss BACH- MANNS undersökningar öfver Collema pulposum och DOoDGES undersök- ningar öfver Ascobolus carbonarius. Docenten H. KYLIN höll föredrag om Fucoidé-cellväggarnas kemiska byggnad. Cellväggarna bestode af två skikt; det inre, som närmast om- ger protoplasmat, är väsentligen sammansatt af cellulosa, det yttre, som bildar en intercellularsubstans mellan de enskilda cellerna, innehåller två skilda pektinartade ämnen, nämligen algin och fucin. Detta senare blå- färgas af jod + 1 Z-ig svafvelsyra och kan mikrokemiskt lätt påvisas. Båda äro kalksalter af resp. alginsyra och fucinsyra. Dessa båda syrors alkalisalter äro lösliga i vatten och gifva därvid starkt slemmiga lösnin- gar. De fria syrorna äro i vatten ytterst svårlösliga, samma gäller deras kalksalter. Dessutom innehålla de undersökta brunalgerna ett i vatten lösligt membranslem, särdeles rikligt hos Laminaria-arterna. För detta slem infördes namnet fukoidin (jfr vidare Zeitschr. f. physiol. Chemie, Bd 94, 1915). Docenten G. SAMUELSSON refererade Å. ÅKERMANS gradualafhandling: Studier öfver trådlika protoplasmabildningar i växtcellerna. — Lunds Univ. Arsskr. 1915. Botaniska Sällskapet i Stockholm. Den 27 februari 1915. D:r TH. WULFF höll ett af talrika skioptikonbilder belyst föredrag om Javas växtvärld. Den 21. mars” 1915. Sällskapets resestipendium tilldelades fil. mag. S. HALLQVIST och fil. . stud. L. G. ROMELL, den förre för undersökning öfver den kalkrika markens betydelse för vegetationen inom Stockholms-områdets södra del, den senare för botaniska studier i Stockholms yttre skärgård. 474 Professor E. HENNING höll föredrag om lagstiftningsåtgärder mot växt- sjukdomarnas spridning. Assistenten C. HAMMARLUND redogjorde under förevisande af skioptikon- bilder för af honom utförda biologiska studier öfver amerikanska krus- bärsmjöldaggen med hänsyn till möjligheten för dess bekämpande. Läroverksadjunkten J. BERGGREN förevisade och demonstrerade en del intressanta Viola-hybrider från Öland, däribland Viola montana X pumila, ny för Sverige. Till sist förevisade professor G. LAGERHEIM några intressantare växt- arter, odlade i Stockholms högskolas växthus. Å Den "april 1915. D:r HARALD LINDBERG från Helsingfors höll ett af kartor och präs- sadt växtmaterial illustreradt föredrag: »Kan man af Finlands nuvarande flora draga några slutsatser om landets utvecklingshistoria?» Lektor J. SKÅRMAN föredrog om floran på södra Tiveden. Den 3 november 1915. Docenten G. SAMUELSSON höll ett af talrika skioptikonbilder belyst föredrag om vegetationen vid Finse i Hardanger. Apotekare J. W. HAMNER förevisade ett flertal af honom i Stockholms- trakten tagna färgfotografier samt lämnade i samband härmed en redo- görelse för fotograferingen i naturliga färger. D:r N. SYLVÉN framlade för Sällskapet ett af honom sistlidne septem- ber månad vid Råsunda i Solna funnet exemplar af hybriden Senecio viscosus X vulgaris. Professor H. V. ROSENDAHL demonstrerade några intressantare orm- bunksformer, bl. a. Woodsia alpina X ilvensis från Djurö, Runmarö, och Woodsia alpina från Toarps socken i Västergötland. Vetenskapsakademien. Den 24 februari 1915. Till införande i Arkiv för Botanik antogos 1) New Contributions to the Diatomaceous Flora of Finland af d:r ASTRID CLEVE-EULER; 2) Orchi- daceXx quzedam American&e af prof. F. KRÄNZLIN. Den 10 mars 1915. Följande personer erhöllo anslag för vetenskapliga undersökningar: fil. stud. C. MALMSTRÖM 200 kr. för undersökning af Trapa natans ut- veckling; docenten TA. HALLE 150 kr. för undersökning af floran i Skå- 475 nes kolaflagringar; fil. mag. TH. LINDFORS 200 kr. för mykologiska och växtgeografiska studier i Jämtland; fil. mag. E. TEILING 200 kr. för under- sökning af Värmlands plankton- och algflora; docenten H. KYLIN 150 kr. för algeytologiska studier. Till införande i Arkiv för Botanik antogs: Torneträskområdets adven- tivflora af d:r N. SYLVÉN. Den 14 april 1915. Svenska Naturskyddsföreningens ombud hr K. E. FORSSLUND hade in- kommit med ansökan om fridlysning af en obeliskgran i Snöklinten på Genäs i Ludvika socken och en 300-årig tall vid vägen mellan Idtjärns- bodarna och Brynberget i Grangärde socken, hvilken tillstyrkts af k. bfhde i Kopparbergs län. Sekreteraren meddelade, att Cypripedium Calceolus och Gymnadenia odoratissima fridlysts i Östergötlands län den 8 mars 1915. Till preses för stundande akademiår utsågs professor JAKOB ERIKSSON. Den 8 seplember 1915. Det meddelades att ett statsanslag å 3,000 kr. tilldelats prof. J. ERIKS- SON för vetenskaplig bearbetning och publicering af sitt under många år samlade material rörande i Sverige uppträdande växtsjukdomar. Den 13 oktober 1915. Sekreteraren anmälde, att Riksmuseets botaniska afdelning af änkefru MINA KUGELBERG såsom gåfva erhållit framlidne direktör HENRIK KUGEL- BERGS storartade herbarium, till största delen bestående af parasitiska svampar. Samlingen inrymmes i 35 digra foliokartonger samt 2 fack- skåp och dessutom 16 trälårar. Ensamt svamparna torde uppgå till om- kring 30,000 nummer. Gåfvans stora värde ligger dock icke ensamt i samlingarnas omfång och fullständighet utan framför allt i den sällsynt noggranna och skickliga preparering, som direktör KUGELBERG ägnat dem under fyrtioårigt arbete, det omsorgsfulla bestämningsarbetet och de vid- lyftiga kataloger, han upprättat samt de mästerligt färglagda mikrosko- piska teckningar af hans hand, som fogats till flertalet af de mikrosko- piska svamparna. Prof. V. B. WITTROCKS betydande botaniska separatsamlingar ha af arfvingarna skänkts till Bergianska stiftelsens bibliotek. Till införande i Arkiv för botanik antogs följande afhandling: Baltiska zoocecidier, 2, af prof. G. LAGERHEIM. En af Vetenskapsakademien gjord ansökan om fridlysning af Pulsatilla patens på alla dess växtlokaler inom Ramsele socken har af K. Befall- ningshafvande i Västernorrlands län bifallits. Värmlands naturhistoriska och fornminnesförenings naturskyddsutskott har genom fil. dr. J. E. LJUNGQVIST hos länsstyrelsen i Värmlands län anhållit om fridlysning såsom naturminne af den s. k. historiska tallen 476 på Eda kyrkoherdeboställes ägor i Eda socken. Tallen är af intresse ej blott på grund af sin höga ålder och sina väldiga dimensioner — den är vid basen 2 meter i omkrets och 27 meter hög — utan äfven på grund af en inskrift med ännu ej tydda initialer vid sidan af dagteckningen »185/114». Inskriften anses äga samband därmed, att KARL XIV JOHAN höll läger på platsen under sitt fälttåg mot Norge. Vetenskapsakademien, till hvil- ken ansökningen remitterats, beslöt tillstyrka densamma. Den 24 november 1915. Hälften af den Wallmarkska belöningen (1,200 kr.) tillerkändes docenten HARALD KYLIN, Upsala, för hans arbete: Untersuchungen uber die Bio- chemie der Meeresalgen. Till införande i Vetenskapsakademiens handlingar antogs: Critical Re- searches on the Potamogetons af kyrkoherde J. O. HAGSTRÖM, och för in- förande i Arkiv för botanik: 1) Studien äber die marinen Gränalgen der Gegend von Malmö af adjunkten D. E. HYLMÖ, 2) Zur Kenntnis der jähr- lichen Wanderungen der Stickstoff-freien Reservestoffe der Holzpflanzen af fil. mag. E. ANTEVS, 3) Till kännedomen om floran i norra Härjedalen med särskild hänsyn till Vemdalen af amanuensen G. R. CEDERGREN och 4) Filices nov&e af prof. H. V. ROSENDAHL. Den 1 december 1915. Letterstedtska utrikes resestipendiet tilldelades dr. ERIC MJÖBERG för zoologiska, botaniska och etnografiska forskningar på Nya Guinea. H. D—t. Societas pro Fauna et Flora Fennica. Den 3 oktober 1914. Doktor H. LINDBERG framlade exemplar af Dichelyma capillaceum Dicks.) Hn, som han funnit i Mohla på Karelska näset sommaren 1914. Till " publikation anmäldes en ny tom af HI. HJELTS kända arbete Conspectus Florae Fennicae. Den 7 november 1914. Framlades 40:de häftet af Sällskapets Meddelanden, innehållande bl. a. de i denna tidskrift refererade förhandlingarna för verksamhetsåret 1913—1914. Doktor H. LINDBERG framlade två för området nya adventivväxter, nämligen Portulaca oleracea, funnen vid Kemi stad af mag. V. RÄSÄNEN, 477 och Amarantus blitum, funnen i Kyrkslätt i Nyland af hr H. WASA- STJERNA. Vid decembermötet förekommo icke några botaniska meddelanden. Den 6 februari 1915. Doktor H. LINDBERG redogjorde för de finländska formerna af Anthyllis vulneraria. Den typiska formen förekommer på Åland och såsom till- fällig å fastlandet, där däremot underarten affinis Britt. är karaktäristisk. Rektor M. BRENNER förevisade Taraxacum leucoglossum n. sp., tagen vid Umba på Kola-halfön af student THORD BRENNER. Blomfärgen är rent hvit. Amanuens R. FREY demonstrerade fasciationer hos Chrysanthemum leucanthemum och Taraxacum officinale. Student. V. PESOLA lämnade ett meddelande om förekomsten af Alsine verna (L.) Bartl. i Impilaks i Ladoga-Karelen, där arten af honom jämte mag. K. LINKOLA återfunnits sommaren 1914. Arten hade därstädes upp- täckts år 1877 af HJ. NEIGLICK. Doktor J. I. LiIRoO inlämnade förteckningar öfver karelska och åländska växtnamn. Den 6 mars 1915. Doktor H. LINDBERG omnämnde, att Hedysarum sibiricum Poir. an- träffats i Kantalaks i Imandra lappmark af professor J. J. SEDERHOLM. — Lämnade vidare ett meddelande om Myosotis laxa Lehm., som varit sammanblandad med M. caespitosa Schultz. M. laxa föreligger i sam- lingarna från flera provinser; är i Finland insamlad blott vid hafvet. ' Doktor ERNST HÄYRÉN gjorde några floristiska meddelanden, bl. a. om den i Finland tidigare icke funna adventivväxten Caucalis daucoides L., som af herr L. HOLMBERG insamlats i Viborg. Magister K. LINKOLA redogjorde för fynd af Alectoria Fremontii och A. bicolor i Finland. Magister H. RANCKEN förevisade en för Finland ny lefvermossa, Odonto- schisma Macounii, anträffad i norra delarna af landet. Student V. PESOLA demonstrerade några sällsynta rostsvampar. Rektor M. BRENNER hade insändt ett meddelande om två för Finland nya former af Chenopodium album. Den-10-äpruwrt915: För instundande sommar utdelades botaniska stipendier: åt mag. M. E. HUUMONEN för studium af lundvegetationen i Tavastland och åt herr O. KYYHEYNEN för lloristiska undersökningar i Maaninka socken i Sa- vonia borealis. Doktor A. PALMGREN anmälde till publikation en afhandling om löf- ängarna på Åland. Mag. LAKARI redogjorde för de åtgärder, som af Forststyrelsen ,i Fin- land vidtagits i anledning af Sällskapets framställning om åstadkom- 478 mandet af ett naturskyddsområde invid Kilpisjaur i Lapponia enonte- kiensis. Professor FR. ELFVING demonstrerade egendomliga, flattryckta svamp- mycelbildningar å pressade trämasseskifvor, insända från Nokia trä- sliperi af ingeniör G. BONSDORFF. Framlades 39:de bandet af Sällskapet Acta, innehållande bl. a. flere botaniska afhandlingar. Den 30 april 1915. Magister A. BACKMAN förevisade och refererade professor V. B. WiTT- ROCKS nyligen utgifna arbete om granen och dess kotteformer (Med- delanden om granen, särskildt hennes svenska former i bild och skrift. Med 28 taflor, delvis i färg. Af VEIT BRECHER WITTROCE. Acta Horti Bergiani. Band 5. N:o 1. Stockholm 1914). Årsmötet den 13 maj. Doktor HARALD LINDBERG redogjorde för fortgången af arbetet med »Plantae Finlandiae exsiccatae», som distribueras af Botaniska museet i Helsingfors, samt utdelade en förteckning öfver växter, som önskas för detta exsiccatverk. Professor K. M. LEVANDER inlämnade en uppsats om plankton i Kallavesi i norra Savolaks. Magister I. VÄLIKANGAS anmälde en afhandling om vinterplankton vid Nyslott stad. Doktor V. F. BROTHERUS framlade exemplar af Tetraplodon Worm- skjoldit (Hornem.) Lindb. från Kuusamo, funnen af forstmästare EDV. AF HÄLLSTRÖM. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1915. Bb. 9, Hu. 4. IN MEMORIAM Carl Otto Norén. e08 11876; T-29/6 1914. Den 29 augusti 1914 afled i Vänersborg lektorn vid högre allmänna läroverket därstädes, fil. dokt. CARL OTTO GUSTAF NORÉN i en ålder af föga öfver 38 år. Hans hälsa hade under de senare åren och särskildt under den sista sommaren varit vacklande, men dödsbudet kom icke desto mindre för alla oväntadt. En i augusti företagen operation visade allvarliga organiska fel ej blott, såsom man förut förmodat, å matsmältningsorganen utan äf- ven å cirkulationsorganen, fel af så allvarlig art, att lifslågan omöjligt kunde eller kunnat länge uppe- hållas. Döden kom som befriaren från svåra lidanden. Son af godsägaren O. G. NORÉN och hans ännu efterlefvande maka, född VON HACKWITZ, föddes CARL OTTO NORÉN på Källstorps egen- dom i Örslösa församling af Skara- borgs län den 15 mars 1876. Han åtnjöt först skolundervisning vid Skara högre allmänna läroverk, men öfverflyttade efter faderns död 1901 till läroverket i Vä- nersborg, dit modern efter egen- domens försäljning inflyttat. Den 25 maj 1896 förvärfvade han här den hvita mössan. Tidigt hade den unge CARL OTTO visat, att hans håg låg åt det bio- logiska hållet. Från första början fick han också af sin morbroder, framlidne läroverksadjunkten i Vänersborg G. O. D. v. HACKWITZ, den bästa handledning i sina älsklingsvetenskaper. Redan vid inträdet i Skara läro- verk ägde han vackra samlingar af såväl växter som insekter. Under- tecknad skall alltid i tacksamt minne bevara de högtidsstunder, då jag som nyblifven skolpojke fick se och beundra allt det vackra och af- 480 undade i naturalieväg, min äldre broders klasskamrat CARL OTTO NORÉN var nog vänlig förevisa, då jag i min brors sällskap fick aflägga besök hos honom. Tack vare sina samlade insekter fick också NORÉN redan vid 17 års ålder företaga en första stipendieresa som Entomologiska för- eningens vandringsstipendiat. Att NORÉN efter aflagd mogenhetsexamen skulle vid universitetet fort- sätta sina älsklingsstudier var utan vidare gifvet. I Uppsala ägnade han sig nu åt botanikens och zoologiens vidare studium. Den 31 januari 1902 aflade han filosofie kandidatexamen, den 27 maj 19035 licentiatexamen med botanik som hufvudämne. Såsom botanisk författare uppträdde NorzEÉN för första gången 1903, då han i Botaniska Notiser lämnade meddelande om »Orobanche alba STEPHAN srubra HOooKER funnen på Gotska Sandön». År 1904 följde i samma tid- skrift en af honom och HERNFRID WITTE gemensamt författad uppsats, »Några bidrag till kännedomen om de svenska vinterståndarne». Floristik och organografi voro de områden af botaniken, på hvilka NORÉN in- riktade sin första själfständiga vetenskapliga verksamhet. Närmast hit höra också hans år 1902 under resor rundt Vänern: påbörjade, först se- nare, år 1906, publicerade undersökningar »Om vegetationen på Vänerns sandstränder» (Botaniska studier tillägnade F. R. KJELLMAN, sid. 222—236). Till ämne för sin licentiat- och blifvande doktorsafhandling hade emeller- tid NORÉN valt ett cytologiskt-embryologiskt ämne, och inom denna del af botaniken faller nu hans senare vetenskapliga produktion. Såsom ett förelöpande meddelande till sin doktorsafhandling publicerade han redan 1904 i Arkiv för botanik en första cytologisk afhandling, »Uber die Befruchtung bei Juniperus communis». Den 27 mars 1907 försvarade han för vinnande af filosofisk doktorsgrad sin med »cum insigniore laude» vitsordade afhandling »Zur Entwicklungsgeschichte des Juniperus com- munis», tryckt i Upsala Universitets årsskrift för nämnda år. Ännu ett förtjänstfullt arbete på samma område utgick af NORÉNS hand i hans i Svensk Botanisk tidskrift 1908 publicerade »Zur Kenntnis der Entwicklung von Saxegothoea conspicua>. Redan år 1905 började NORÉN sitt arbete på lärarebanan. Under åren 1905 och 1906 tjänstgjorde han som vikarierande adjunkt vid Upsala folk- skollärareseminarium. Samtidigt härmed och jämväl 1907 biträdde han som extralärare vid undervisningen 1i Fjellstedtska skolan i Uppsala. Från och med år 1908, då NORÉN genomgick profår (i biologi, naturlära, kemi och svenska) vid Södermalms högre allmänna läroverk, fick han sin lärare- verksamhet under de närmaste åren förlagd till Stockholm. År 1908 och vårterminen 1909 tjänstgjorde han som extralärare i biologi och natur- lära vid Södermalms läroverk, från höstterminen 1909 till och med vår- terminen 1910 som ordinarie adjunkt i biologi och kemi vid Nya Elementar- skolan. Utnämnd till lektor vid Karlskrona högre allmänna läroverk lämnade NORÉN nu: hufvudstaden. Efter fyra års verksamhet i Karls- krona fick NORÉN efter vårterminens slut 1914 utbyta lektoratet därstädes mot lektorat vid Vänersborgs högre allmänna läroverk. Hans käraste önskemål att i modershemmets hägn återvinna full hälsa och i fullstän- digt lugn få hänge sig åt lärarekallet vid hembygdens läroverk syntes 451 sålunda förverkligadt. Hans tjänstgöring där skulle dock aldrig blifva ens påbörjad. Den oblidkelige döden trädde hindrande emellan. NORÉN var varmt hängifven de biologiska vetenskaperna. Hans kärlek för botaniken kan man lätt spåra i hans af intresse för ämnet starkt präglade, om grundliga undersökningar och kritisk skärpa städse vitt- nande botaniska arbeten. Såsom intresserad sportsman och friluftsmänniska tillbragte han gärna större delen af sina ferier ute i naturen med blicken öppen för de biologiska företeelserna. Att hans lärareverksamhet häraf skulle röna det bästa inflytande är gifvet. Exkursioner i det fria och naturligt åskådningsmaterial gjorde NORÉNS undervisning mer än vanligt lefvande, hvarför den också alltid af eleverna omfattades med uppriktigt intresse. Under sina Karlskrona-år nedlade också NORÉN — en naturlig följd af hans stora intresse för användandet af åskådningsmaterial vid undervisningen — ett energiskt arbete på omskapande och utökande af läroverkets naturaliesamlingar. Af betydelse för NORÉNS undervisning voro också hans goda artistiska anlag. Teckningar till botaniska arbeten samt smärre, inom den närmaste vän- och familjekretsen hamnade arbe- ten i vattenfärg och olja vittna också härom. CARL OTTO NORÉN stod den ensidige naturforskaren långt fjärran. Med sina naturvetenskapliga intressen förenade han varma sådana för konst och skönlitteratur. Som seglare och tennisspelare visade han sig som en god aktiv sportsman. Som vän och kamrat var han städse den bäste. För dem, som i likhet med undertecknad fått åtnjuta hans mångåriga, oförändradt trofasta vänskap skall alltid hans bild bevaras i det ljusaste och tacksammaste minne! Tack, hedersvän CLoro, för allt hvad du gifvit under din af ödet allt för kort utstakade lefnad! Nils Sylvén. NOTISER. Till docent i botanik vid Stockholms Högskola har utnämnts fil. d:r BJ. PALM. Med understöd af ett Liljewalchs stipendium m. m. afreste d:r PALM i början af januari 1916 på en forskningsfärd till Buitenzorg på Java. Han har där för afsikt att ägna sig åt experimentella undersökningar inom de högre växternas embryologi samt kommer vidare att göra sam- lingar till belysande af javansk textilindustri för etnografiska riksmuseets räkning. Dessutom har han af flera personer fått i uppdrag att uppköpa javanska konstsaker. Aflidne: Den 12 jan. 1914 bortgick förre adjunkten vid Vänersborgs läroverk G. O. D. Von HacKkWitz. Han var född i Skara 1838, blef student i Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 32 482 Upsala 1856. Efter studier, som delvis bedrifvits i Lund, blef han fil. kandidat i Upsala 1867 och året därefter adjunkt i Vänersborg. voN HaACKWirTZ ägde omfattande naturvetenskapliga intressen och har i ett eftermäle blifvit kallad typen för en Linnéan af gamla stammen. Han efterlämnade ytterst värdefulla samlingar, omfattande en större sam- ling svenska insekter af alla ordningar, en samling utländska insekter, likaledes af alla ordningar, en samling svenska fåglar, vidare en snäck- samling och ett större väl ordnadt herbarium. Hans efterlämnade stora boksamling, sällsynt värdefull särskildt beträffande geografisk och natur- vetenskaplig litteratur, har nyligen försålts i Stockholm. Professor HERMANN Graf zu SOLMS-LAUBACH den 23 nov. 1915 i Strass- Durs. i ES E«NsT ULE, den bekante botanikern och forskningsresanden i Brasilien, i Berlin-Lichterfelde den 313 juli 1915, 61 år gammal; d:r MAX BRANDT vid Berlins botaniska museum, riddare af järnkorsets 1. och 2. klass, stupade i Polen i november 1914; prof. MAX SCHULZE i Jena, bekant orkidéforskare, den 29 maj 1915, 73 år gammal. Botanisk trädgård i Göteborg. Den 7 oktober 1915 beslöto Stads- fullmäktige i Göteborg att af Lindbergska fondens medel anslå 52,000 kronor till anläggande af en botanisk trädgård å stadens egendom Stora Änggården. Tidigare hade 15,000 kronor ställts till förfogande för prelimi- nära åtgärder. Den kommitté, som förberedde ärendet, har såsom sak- kunnig anlitat professor R. SERNANDER, hvilken på ett öfvertygande sätt uppvisat platsens stora lämplighet för ändamålet. Trädgården kommer att bestå af tvänne delar, en naturpark och en afdelning för kulturer. Naturparken befinner sig i ganska ursprungligt skick samt uppvisar flera vackra, för västkusten typiska växtsamhällen. Den egentliga trädgården kommer att ordnas efter geografiska och bio- logiska principer. Planen för dessa anläggningar skall uppgöras af do- centen C. SKOTTSBERG. Den nya trädgården, som har ett synnerligen förmånligt läge i närhe- ten af Slottsskogen, Säröbanans station och Sahlgrenska sjukhuset, har alla naturliga förutsättningar att i framtiden bli en af Göteborgs attraktio- ner. Trädgårdsmästare skall med det snaraste anställas, och arbetena skola i vår taga sin början. F. n. finnes inom området en handels- trädgård, hvars växthus komma väl till pass. Vederbörandes afsikt är att, så snart omständigheterna så medgifva, en institutionsbyggnad med museilokaler och arbetsrum etc. skall uppföras. Den gamla herrgårdsbyggnaden skall användas för att tillgodose de första årens behof af expeditions- och bostadslokaler. ; Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. TS z i 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt undörstajsskal Till tidskriftens medarbetare. Redaktionens adress är Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms Hög: skola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. . 2 Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrifna samt noga US genomsedda — äfven beträffande skiljetecken — för undvikande al” korrekturändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet bestridas. af författaren. Lå 0 i manuskriptet). | SR 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i La manuskriptet). - - Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen bi- fogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt möjligt undvikas. Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt vetenskap- ligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska, eller åtminstone” äro försedda med en sammanfattning på något af IG Nörd ÅA språk. - Manuskript, som ej är skrifvet på svenska, bör åtföljas af upp- Ad gift om, hvem som verkställt eller granskat öfversättningen till det: 3.=39 främmande språket. C ee Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insänd SAR direkt till redaktionen. Direkt förbindelse mellan författaren och yet : a keriet får ej äga rum. 9 Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag afgiftsfritt af” EN sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfverenskom- melse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgisafdelning SÅ lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. CORE ROSSO. (Die. Lebermoos-Sammlung des Naturhistoriska Riks- museum in SNR FE SLS RA ORAL AGG SO VARAR NEG så ELIASSON A. G. taRipar från Småland. tPilze aus ; Småland] « sat denna PE -Woodsia' alpina Xx ilvensis nov. hybr. föra > Woodsia alpina und eine sädliche Binnenlandform derselben sowie Uber Woodsia alpina X ilvensis nov: ByDbr.] -ms....sssssessess ist rss sva ] RIETZ, G. Einar. FUTPSOTRUER RIE k; [Lichenologisthe ; Pragmente. I:s: ess omen TOLERANS RS Eg är PE fd SB Ar sö 5 SMÄRRE "MEDDELANDEN SELANDER, Sten. Nya tillägg till »Stockholmstraktens växter». [Neue Nachträge zu »Stockholmstraktens växter» (»Die Pflanzen — der Gegend von Stockholm>).] -.. / SFSR RSS rNkE | SELANDER, Sten. Ytterligare några VN om sulhöresla Växter. dd i SR Stockholms skärgård. [Noch einige Worte öber subboreale = = Pflanzen der Stockholmer-Schären.] ....... st DAHL, Carl G. Orobanche crenata Forsk. cb Orébäneke Hedere Duby förvildade vid Alnarp. [Orobanche crenata Forsk. und TE Orobanche Hederae Duby bei Alnarp, Skåne, verwildert.] ........ 440 - SSLINDBERG, HH, Myosotis laxa Lebm. Ref ons: i.svsipslsislsnae AA ER 5 SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN | SES Exkursionen' till Skåne juli 1915 = 7ö5rosesasibfynss edt rese bade ga RE AR RS TITEL T ERE NG TINA E SINE R SRA SRA SV SE PDA ISRN SE SN op SS RR GE NYA MELLSMIHAL 250 föras sorter Fd ög, bd dras Lö sön SR rör åf stR RAS SA AE SAMMANKOMSTER JENA Botaniska Sektionen af SÖ TRE RNp ER SSA 10 NER SAS EE DSALANS KG sie bes KN VS SE SN SAR AS SONERA UT un oe a Fölsaroke Botaniska Sällskapet 4 i Stockliola. SE BER NA RR AR RE 473 EN Vetenskapsakademien -—..... FS SR RR NAS SE Societas pro Fauna et Flora Fennica EEE NRA SAN RE AR ÖR IN MEMORIAM 3 133 Oe I ESV ÅSNAN SALAS ENAS KA Ang er RNE RA ESA AES JR AE Ag EA NR SNAM AV SR 2 4700 RESER SN ÖMT SOR 05 AE SA a EA SL SSA ds eils BOIRT S Nr Be AN Ey SD Led FRE Sr SA Tryckt den 15 Jan. 1916 STOCKHOLM, NYA TEYCKERI-AKTIEBOLAGET 1916: 2 lat a ERA + SN Ry a Si Ul Jat É We Au SAYS 5 M vä AT | Wm 492 degen, 5 2 STENS TRIVS