pad GM År i ev OM | Å LT För te Lal Hd HI NIAN bår ig ; RN NA Flea od FI IÄLSR Babel I hå, då (NL RR Ng 160. acr körar) ll a Brr vin ep MT WIsglåsd igen a 1368 Får brg prenbet i MY kora Ser Nå Iritbggng 4 Vf w6r frå Ia i äg! Fre 7 SNNGNG vad Preftiking Fe Ae AN ve nu IM vå ” Er Sr en HEI nå IG RR FERTIL Very Mera j Fig delge) en: pd SRS Sr SIN ERrahle st a Neta S6 RM ål sarle NER FAST g Md. arr ST AAGADIRINA Nn MA SONG bytet tbp ler Mm NOD Nr bv sällar ut SN fulnarnar ING k fr Si älska rid ” First Gå NR Mr le FOR SER nn ös WRtbp AL ylar i MER RDNUN NE v Vt YR fa vå dieter vN es För SHIRT der Sn slörkl ag bil TM Hlejpiioigg Mer file Irbe br HÄN rr Krk d6 tia HR är Nede Faa förd dadg lets sr älegde ver + ottsöre est ONA Arfa ne Idas fe balset SÄge Atern skede SH MIG ån FIRE FRÄS Sann ER Ork KN i UTI Y ti eRA igrmån WNsRiev ter Tout Selört bet lerdie kl RR Ä Nn ILJA itne 1 Hå lör 113444 SÅ WLAN sj aa MA MESLALIG HIM KN 4 Mi innan Nå söar uten nä rr äge gt SVS LAAT Na UR UG Hd 1gvd ev It Hög NN Tr BEE lan yr IRMA SERA nin RR Pi stad nu i år 10 )eg sår 4 Sa Np et Så + eta CM Må a I BIG AN Ma ST lan An "2 IGT ng sk Fr en 5 T. Su 2 Sr Ng Ar labk Re AN Nag Vr DE NM tv VI Isle Ne NN advd KYRA PA INA - RAA ER PM byar SS farkt eg hr Inad äh LR fos ILetbr Le et äk db il » feg KR As egg SE > THE NEW Nu KAR TREA SE dn, RAR BICENSK BOTANISK SLOSKRIFT UTGIVEN AV SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN TT LIBRARY i NEW YORK " BOTANICAL GARDEN REDIGERAD AV TORSTEN LAGERBERG BAND 17 1923 UPPSALA 1923 ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. BA AN UTGIVNINGSTIDER : Häftet lösid) 1 128; den 18 april 1923 Häftet 2 och 3, sid. 129—400, den 26 okt. 1923 Häftet 4, sid. 401—538, den 29 dec. 1923 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 1. Avhandlingar. ALM, C. G., Platanthera parvula Schltr, en nybeskriven svensk växt. (Platanthera parvula Sechltr, eine neubeschriebene schwedische Pflanze.) AT ALMQUIST, ES Alexis Jör dan: nd die Kleimärten 0 SPE DAHLGREN, K. V. O., Tillägg till Salatraktens kärlväxtflora. (Nachtrag zur Gefässpflanzenflora der Gegend von Sala.) . Du RIETZ, G. E., Studien tuber die Helianthemum oelandicum- SE tion auf Öland —,—, Lichenologiska fragment. NV. (Lichenologische Fragmente. V.) —,—, Statistisk vegetationsanalys. (Statistisehe Vegetationsanalyse.) , Stamfasciation hos L ÄRTER vulgaris L. (Eine Stammfaszia- Hon bei Lysimachia vulgaris L. 4 ; ERIES; TE GC: El, Zwei neue LÖ Senecionen aus FNtvilsar kr GoODSPEED, TH. H., A preliminary note on the cytology of Nicohbna species and UvDGide ; - HANNERZ, ÅA. G., Die W Älderenzen in den östlicken Teilen von Sch e- disch-Lappland. (Mit Taf. I). HÅRD AV SEGERSTAD, F., Juncus Kochii F. Schultz, dess systematiska rang och växtgeografiska ställning. (Juncus Kochii F. Schultz, sein systematischer Rang und seine pflanzengeographische Stellung.) HÄYRÉN, E., Föroreningen och strandvegetationen i Helsingfors hamn- område. (Die Verunreinigung und die Strandvegetation im Hafen- gebiete von Helsingfors.) Ske JOHANSSON, K., Växtgeografiska SUGcSmAl rör ande: den Svenska Hiet IE ciumfloran. (Pflanzengeographische Fragen betreffs der schwedi- schen Hieracium-Flora.) . JOHANSSON, N., Zur Kenntnis der Kohesns sar assimilation einiger Farne LAURENT, VIVI, Zur E LURA AG von Corytoloma cyclophyl- lum Dusén n. sp. ined. LILJEDAHL, A., Senecio Fuchsii Gmel. ÅT Halstosland (Senecio Fuchsii Gmel. in Hälsingland.) . MALME, G. O., Strödda bidrag till Öslersälländs kärlväx tflora. (Elise Beiträge zur Gefässpflanzenflora Östergötlands.) . , Ett litet bidrag till Bo sockens kärlväxtflora. (Ein Beitrag zur Getsspilansenflora des Kirchspiels Bo.) . —, —, Lichenologiska notiser. (Lichenologiseche Neotizen.); MELIN, E., Sphagnumfloran i Bjurfors och Björnhyttans kronoparker. (Die Sphagnum-Flora in den Staatsforsten Bjurfors und Björnhyttan.) —,, Sphagnum molle Sull. i Dalarne. (Sphagnum molle Sull. DAlARNe NOLL NA okt oc —, —, Experimentelle Untersuchungen Hiber die Biken- ad she mykorrhizen und ihre Pilzsymbionten Sid. TV Sid. NILSSON, G., Arthonia spadicea Leight. funnen i Göteborg. (Arthonia spadicea. Leight. in Gotenburgigefundend, 27: 87A fee Sa PALM, B., Aufzeichnungen äber Zoocecidien. I—III . EAS RU —, Nya lokaler för parasitsvampar från Stockholmstrakten. (Neue Fundorte för parasitiscehe Pilze in der Gegend von Stockholm.) . 373 ROMELL, L.-G., Till frågan om frekvensfördelningsregelns tolkning. (Zur Frage der Deutung der Frequenzverteilungsregel.) 231 SAMUELSSON, G., Floristiska fragment. (Floristische Fragmente.) 129 — ,—, Revision der säudamerikanischen Epilobium-Arten. (Mit Taf. II—V) 241 —,—, Växtlokaler från Västmanland. I. (Pflanzenfundorte in Västman- land. I.) SIE SARES E Por AGT SED a TREE SR FAR SIR FEAR LAR a des AMD SEGERSTRÖM, ÅA. L., Ett tillägg till kännedomen om kärlväxtfloran i västra Västmanlands bergslag. (Zur Kenntnis der Gefässpflanzen- flora in den Bergwerksdistrikten des westlichen Västmanlands.) 1035 SERNANDER GRETA, Parmelia acetabulum (Neck.) Dub. i Skandinavien. (Parmelia acetabulum [Neck.] Dub. in Skandinavien.) 297 SVvEDELIUS, N., Zur Kenntnis der Gattung Neomeris 449 ÅHLANDER, He E., Förteckning över svensk botanisk liken Eden åren 1914 och 1915. (Verzeichnis sehwedischer botanischer Litera- tur in den Jahren 1914 und 1915.) . FJ 2. Referat. JENSEN, C., Danmarks Mosser eller Beskrivelse af de i Danmark med Feroerne fundne Bryophyter. II. (Ref. av H. W. Arnell.) . 531 GaAMs, H. und NORDHAGEN, R., Postglaziale Klimaänderungen und Erd- krustenbewegungen in Mitteleuropa. (Ref. av G. Erdtman.) . Jol Svenska Botaniska Föreningen. SKEN a00 2020 BN GG HO KA 0 Nr rig ARTE SR SIA HSE EE Är AE BEN RSS Ul roa, SOA fe Skol; DID Nya medlemmar ... RER Ra INSER re ve NES OA EO fo. Sa Nyförvärv till föreningens Vibliotel a RES ES FE AN a Fan NR AA SO SD SIA Statsanslag 20: 9 REN Ar RE SALA J83 Hyllning för rUTeSSör (ÖRrÄNEe 303 Sammankomster. Vetenskapsakademien . Ae ha (22 Botaniska Sektionen av Natuev Sason Studenisällskapel i Hlpps SAlAN AR ua SY fer TES FRA a ERE Sa ARS FIL AON Botaniska Sällokapet i Stockholm 12 Botaniska Föreningen i Göteborg 122 Societas pro Fauna et Flora Fennica 124 Det 17. Skandinaviska Naturforskarmötet 393 INOCISCE par ve eler kil pa Ag VEN St NN apor kras IKE: ora RR MSS SSD ARTFÖRTECKNING. Nedanstående förteckning upptager i regel endast sådana arter, som blivit i något avseende utförligare behandlade. Nya arter och former äro tryckta med fetstil. Sid. Sid. Actaea erythrocarpa . . . . . . 141|Cirsium heterophyllum ... .- 33 Alchemilla acutangula . . > - >» 56 | Cladonia verticillata . : . . .: 117 Wlectoriaccimemnata . . « — co < 33 GOrnmus stolonifefa böske src ALI Amanita MmUSCATIA: 4 sv:ne mice 501 FCdrytoloma cyclophyllum . . - 165 Kra ygdalus DAM us co siter sis Jc | Gyclamen persiewiW ke sENCN39 Arenaria trinervia I skars ss 190] Arthonia spadicea « « = « .-« = « 930|Dactylis Asechersoniana +. = . «- 132 KStragalus, alpuniSt.| se. co ss SÖ Dahlia variabiis. OCENATAT or C61 I Doronicum storplordesk. =. s 39 Baristan alpine: gt föredle tare 32 | Dryopteris austriaca . . . . . . 219 Betularalbajparens id so cs cs « 410 SPIN WIOSAR: 04 a 20 JET TS RS EA = GÄOGALIMEA ko che fe Jr ve 2 EO 0 STEGET NE ANNAN ÄR. UNO pendula. oc sc sv 479) Epilobium aconcagumum I. os 292 lens DA dMMSB) HAr sara LIDA 3 adenocaulon .. . . . 292 edulis: crscoemvaivnd04 3 aequinoctiale . . . 259 IUTenUSE. stör aldjaars NG SA andICOluM os. ss 250 TLS ES sl a AS 3 Arechavaletae . . . 292 SCADEF => = 1 vag svs FÖR - argentinum . . . . 273 Brunella vulgaris SE ENA SIG - Asplundii . . . . 256 Buellia farinosa . : . . . . : . 3/4 — assurgens . ... . 261 Butomus. umbellatus ; 3 sms cc 130 5 ASITALS Medie tel sr OA 5 v. andinum =<284 Paloplaca lactea. : ys san 3 3 v. Leehleri . 285 Campanula glomerata :; : . . . 60 - z v. pumilum 283 Persieitolia: oo os m00 Barbeyanumit. . « 202 Totundifola! s.:r svalde bolivianum =... . 263 (fardamine amara , . b.o sr sie sm s2| Bonplandianum . . . 292 Mallar Ppremined : . >... sh 373 | 5 DTaSIenSe fav «oc sr DA Ceramium diaphanum . ... . 388) eaesiovirens . . . . 279 föctkasttum alpinum -.. os. N ER hy Fig. 3. Ansicht der NO-Seite des Teletöisentunturi vom Berge Harronkavaara aus, die von Blockböder zersplitterte Birkenvegetation oberhalb der Nadelwald- grenze zeigend. — Nach Skizzen und Photographien vom 25. 8. 1920 gezeichnet. Teile der Abhänge oberhalb der Nadelwaldgrenze jedoch, die am Flusstale sichtbar werden, sind, wie man deutlich wahrnehmen kann, mit Laubgehölz bewachsen, wenn dieses auch an einigen Stellen recht spärlich und hier und da von grossen Blockbö- den und steilen Abhängen unterbrochen ist. An der Nordseite, äber die man dagegen — infolge des offenen Sumpfbodens im Tal des Sovasjoki — von der Landstrasse aus einen ausgezeich- neten Uberblick hat (Fig. 2), kann man sich noch deutlicher von dieser Tatsache öberzeugen. Der dortige Abhang weist eine Nadelwaldgrenze von ziemlich niedrigem Niveau mit an drei Stellen zu ganz ansehnlichen Höhen ansteigenden Fichtenwald- zipfeln auf. Oberhalb derselben nehmen kahle Hänge grosse Flächen ein, die Absätze und einzelnen Abhänge jedoch erschei- 16 nen von Birkenvegetation lebhaft grän (vgl. Fig. 3). Bei einem Besuch in dem betreffenden Gebiete findet man, dass diese Birken- vegetation auf verschiedene Weise ausgebildet ist. Auf den block- äberhäuften Abhängen nimmt sie, sofern sie nicht ganz fehlt, oft die Form von dichterem oder däönnerem Buschwald an, der auch auf einzelnen erdbedeckten Partien auftritt. An anderen Stellen wieder ist sie als wirklicher Wald ausgebildet. Am schön- sten tritt dieser natäörlich auf den scehwach geneigten Abhängen auf, Verf. phot. 26. 8. 1920. Fig. 4. Birkenwald oberhalb des höchsten Nadelwaldzipfels auf dem NW- Abhange des Teletöisentunturi. die sich an mehreren Stellen zwischen Blockhalden vorfinden. An solchen Stellen erreichen die Bäume eine Höhe von 4 m und mehr (siehe Fig. 4, die von einem Punkte stammt, der bedeutend höher liegt als der allerhöchste Zipfel des Nadelwaldes). Im ganzen Birkenwaldgärtel und weit oberhalb seiner oberen Grenze finden sich einzelne magere, oft abgestorbene oder dahin- siechende Kiefern und Fichten, welche zeigen, dass diese Baumarten, trotz einer ständigen Verbreitung in diesen Gärtel hinauf, hier doch nicht festen Fuss fassen können. (Eine gute Vorstellung von dem Aussehen solcher Kiefern gibt die Photographie FRÖDINSs auf Tafel [links funnen am Oops ert) Id Stattet man der ausgedehnten Sädseite (eigentlich Suädwestseite) einen Besuch ab, so findet man, dass die Verhältnisse hier unge- fäbr dieselben sind, dass aber die völlig kahlen Blockbödenpartien hier viel geringere Flächen einnehmen. Bei meinen Exkursionen in dieser Gegend wurde ich nach dem Besuche, der speziell dem Teletöisentunturi galt, infolge der weitverzweigten Moore noch zweimal gezwungen, meinen Weg öber Teile seiner Abhänge einzuschlagen, und konnte somit konstatieren, dass oberhalb der höchsten Nadelbaumgruppen um TEEN Stan ba einA RET CI GdIEhren: uem Ce nt Zukemn bite Stut au se sebuldfetter bir kemnsurtel lawith dessen oberste, Ziptel bis zu einer Höhe von 40 bis 50 m äber diese Nadelbaumgruppen steigen. Auf nicht unbedeutenden Flächen innerhalb dieses Gärtels, besonders an der Nordseite, fehlt zwar die Birkenvegetation voll- kommen; dies hat aber, wie vorhin erwähnt, seinen Grund in absoluten Hindernissen in der Bodenbeschaffenheit dieser Flächen. Hier und da treten in diesem Birkenwald einzelne Fichten und — an der West- und Nordseite — Kiefern auf; diese sind aber gewöhnlich verkömmert und immer niedriger sowie von anderem Typus als die Bäume unten im Nadelwalde. Ganz oben werden sie strauchförmig, bisweilen mit böscheligen Wipfeln oberhalb der öbrigen Kronen. Nach Säödosten zu zieht sich der Fjeld in einen ca. 50 m niedrige- ren, ziemlich schmalen Räöcken aus, der durch eine Quersenke vom Scheitel getrennt ist. Dieser Räcken trägt auch oben auf seinem nur einige Meter breiten, ganz besonders windexponierten und aus einer nackten, aber stark zerrissenen Platte bestehenden Kamme (dessen höchster Punkt zu 597 m! bestimmt worden ist) eine kei- neswegs spärliche Vegetation von niedrigen Birkengebäöschen, die in den zahlreichen breiten Rissen wurzeln. Schon 3 bis 4 m unter dem höchsten Punkt erreichen die Birkengebäösche eine Höhe von 2 m, und noch einige Meter abwärts stösst man auf die ersten baumförmigen Birken. Der hier zum grösseren Teil erdbedeckte, wemskblockbhbenhaunter Abhang ustrdamnnn bis mynt Nter Zur NFakereNva OS em Ze Vv Orm Durs eihkelmet Eke mdie bir kem: ! Die Abwägungen sind mit einem der in der Naturwissenschaftlichen Station zu Abisko befindlichen, kompensierten Taschenbarometer (dort mit B II bez., aus der Fabrik Negretti & Zambra) ausgefuhrt. Es wurde im folgenden Herbst im physikalisehen Institut der Universität kompariert. Die Höhenziffern sind auf die gewöhnliche Art, mit Korrekturen för Temperatur und Luftdrucksverände- rungen berechnet. 2—239. Svensk Botanisk TVidskrift. 1923. 18 wald bedeckt, in dessen unteren Teilen Bäume von 3 find 4 m Höhe in ziemlich hoher Frequenz auftreten. Im Birkenwald treten auch hier — anfangs sehr vereinzelte — niedrige Fichten auf. Sie nehmen nach unten zu allmählich an Grösse und Anzahl zu, so dass gerade auf dieser Strecke die Na- delwaldgrenze nicht so scharf ist als weiter nach Westen zu. Am Sädabhang der Haupthöhe hingegen, etwas westlicher als die oben erwähnte Quersenke, ist sie sehr deutlich, und ihre höchsten Punkte liegen dort auf ungefähr 550 m (542, 555 usw.). Dann folgt nach oben zu auch hier ein Gärtel von Birkenwald, der aber wegen des blockreichen ”Terrains im allgemeinen nicht so zusammen- hängend ist als auf dem Abhange der niedrigeren Anhöhe. An vielen Stellen, ganz besonders dicht oberhalb der Nadelwaldgrenze, ist er jedoch auch hier recht schön ausgebildet. An einer Stelle des Abhanges, ungefähr in der Mitte seiner Längenausdehnung, befindet sich z. B. ein sehr schönes Gehölz von ungefähr 3 m hohen Bäumen 12 bis 15 Vertikalmeter oberhalb der Nadelwaldgrenze. An einer anderen Stelle, etwas östlich davon, steigt ein Birkengehölz bis zu 590 m hinauf. An einem Abschnitt weiter westlich erstreckt sich, von der Fichtenwaldgrenze an, die hier bei 542 m liegt, ein schöner, geschlossener Birkenwald mit an mehreren Stellen öber 4 m hohen Bäumen bis zu einem Niveau von 570 m hinauf, wo sein weiteres Aufsteigen durch einen steilen Hang gehemmt wird. Etwas weiter östlich von diesem trifft man den allerhöchsten Birkenwaldzipfel. Der obere Rand desselben liegt genau 600 m hoch und besteht teils aus Gebäösch und teils aus schönen Bäumen, die bis zu 2,5 m hoch sind. — Noch bei 586 m wurde eine Birke von 4 m Höhe angetroffen. Zwischen den Gehölzen findet sich, wie gesagt, in den Geröll- böden eine spärliche Gebäöschvegetation, die sich hier und da zu Buschwald verdichtet und sich oberhalb der höchsten Bestände von baumförmigen Birken noch ein gutes Stäck nach oben hinzieht. Es ist schon erwähnt worden, dass die Sädost-Höhe bis hinauf zum Kamme mit solchem bedeckt ist. Auf dem eigentlichen Westabhange dagegen geht sie nur bis zu 582 m hinauf, an einer Stelle des Sädwestrandes aber steigt sie gegen 619 m und an einer weiter nach Sädosten gelegenen Stelle geht eine Gebäöschzunge an einem steilen Abhang bis zu 623 m hinauf, deren oberste Sträucher eme dolesbistzus2 miemerehen. Auch oben auf dem waldlosen Räcken trifft man an der Säöd- 19 seite einzelne Birkengebäsche, die von der Stelle an, wo der steilere Abhäng in die flache Wölbung des Scheitels äbergeht, niedriger und spalierförmiger werden. Von einer Gruppe von 7 Stäck, die dort oben an einer Stelle (bei 630 m Höhe) angetroffen wurde, erreichten jedoch einige, die einen Breitendurechmesser von ca. 1 m hatten, mit ihren Spitzen (wiewohl diese augenscheinlich abgebissen waren) eine Höhe von 0,;—0,6 m; und bei 633 m wurde ein Gebäsch angetroffen, dessen höchste Sprossen 1,5 m Höhe erreichten. Ja, sogar oben am Rande des Scheitelplateaus wurden zwei kleine Birkensträucher (etwa 70 Schritt westlich, bzw. 50 Schritt säödlich des dort aufgebauten Steinhaufens) angetroffen. Sie wuchsen auf einer Höhe von 636 m (also kaum ein Dutzend Meter unter dem höchsten Punkte) und waren 0,3 bzw. 0,4 m hoch, wobei zu be- merken ist, dass fast alle Sprossen deutlich abgebissen waren. Dies war fast bei allen kleinen Birken-Individuen der Regio alpina der Fall. Es ist möglich, dass dies Hasen getan haben. Ich glaube aber vielmehr, dass es Renntiere gewesen sind, die, den Sommer öber auf diesem Fjelde weidend, die jungen Sprosse der Birken- sträucher abfressen, um das hier sehr spärliche Grasfutter zu er- gänzen. Ich sah dort nämlich eine kleine Herde dieser Tiere und fand ihre Spuren reichlich auf dem Boden der Regio alpina rings um das Scheitelplateau. (Hier oben wurde auch ein 0,4 m hoher Sorbus Aucuparia-Strauch angetroffen, während sich die Espen- Individuen auf demselben Niveau nur einige Zentimeter öber den Boden erhoben.) Neben Birkengebäöschen findet man, wie FRÖDIN angibt — gleichfalls bis hinauf zum Rande des Scheitelplateaus, das zum grösseren Teil aus nackten, aber stark zerkläöfteten Platten besteht — hier und da einen Kiefernstrauch, sowie — in bedeutend grös- serer Anzahl — einzelne Fichtensträucher. Diese sind manchmal rundlich und manchmal spalierförmig ausgebreitet, weiter unten nicht selten mit 1,;—2 m hohen, öberragenden Wipfeln versehen, die im allgemeinen nach einigen Jahren abzusterben scheinen. Auf ei- nem Absatz an der Sädseite wurde jedoch eine Fichte mit einem — sicher sehr alten, wirklich baumförmigen — Wipfel von öber 2,5 m Höhe angetroffen. Dies war jedoch bei ungefähr 618 m, also niedriger als die höchste Birkengebäschzunge. Einzelne, vom Winde verheerte Fichtensträucher sind äbrigens för die Säd- und Sädwestböschungen des Kahlfjeldes sogar charakteristisch, wogegen dort gar keine Kieferngebäösche vorkommen — ebenso wie die 20 Nadelwaldgrenze darunter nirgends von Kiefern, sondern von reinem Fichtenwalde gebildet wird. Die Kiefer kommt waldbildend nur am Westabhange sowie hier und da an der Nordseite vor. FRÖDINS "Kiefernwaldgrenze auf der Sädseite" muss demnach hier gemessen sein. Seine hohe Ziffer 563 habe ich nicht verifizieren können. Wie aus der Photographie FröpDINs ersichtlich ist, besteht öbri- gens sein oberster Kiefernbestand nur aus einzelnen Kiefern im Birkenbuschwalde. Bei einem Vergleich der Darstellung Fröpvins betreffs des Tele- töisentunturi mit den tatsächlichen Verhältnissen an Ort und Stelle wird man, auch wenn man vorher eingesehen hat, dass er fehlerhafte Angaben geliefert hat, unleugbar verbläfft. Vorhin sind verschie- dene von seinen Aussagen zitiert worden. Diese sollen nicht wie- derholt werden. Es genögt, an seine obere Grenze fär die Birke "als mannshohen Baum in geschlossenem Bestand” (op. cit. S. 7) bei 538 m zu erinnern, wo sich solche an vielen Stellen bis töber 580, in einzelnen Fällen bis zu 600 m vorfinden; und daran wie er auf diese Art und Weise den ganzen, auf dem Sädabhang 40—50 m mächtigen Birkenwaldgärtel hinwegzaubert; und an seine Behauptung, dass man die letzte, vollständig isolierte, nur einige Dezimeter hohe Birkenpflanze bei 620 m antrifft, während bei diesem Niveau noch Buschwald bis zu 2 m Höhe vorkommt und solche kleine Birkenpflanzen noch bis zum Rande des Schei- telplateaus anzutreffen sind. Soll man nur sagen, dass seine Darstellung ”dévoile quwil ne connait pas assez le territoire sur dont il parle", mit weleher sehönen Phrase er selbst (FRÖDIN 1920), wie er sich an anderer Stelleansdröckt, ) ? ERKLÄRUNG ZUR TAFEL I. Karte des Gebietes der vereinzelten Niederfjelde in der Nadelwaldregion von Lule Lappmark, die die Lage des Profils FRÖDINS Sowie eines nach seinen Angaben gezeichneten Profils (vgl. Fig. 1, S. 12) zeigt. Ausgezogene Linie = Verlauf des Profils, das das Beobachtungsmaterial FRÖDINS am besten ausnätzt. Gestrichelte Linie = Verlauf des von FRÖDIN gewählten Profils vom Pjäl- loåive nach Osten. O = Fjelde der nördlichen Gruppe FRÖDINS. A = Fjelde der Lule-Vatten-Gruppe. x = Berge, die FRÖDIN Seiner söädöstlichen Gruppe zuteilt. a = Ubrige Berge von etwa 550 m Höhe oder daräber östliceh der Linie Nautanen — Hirvasåive (von FRÖDIN nicht besucht). LITERATURVERZEICHNIS: BROCKMANN-JEROSCH, II., Baumgrenze und Klimacharakter. — Beiträge zur geobotanischen Landesaufnahme, 6, Zurich 1919. FRIES, TH. C. E., Botanische Untersuchungen im nördlichsten Schweden. — Vetenskapliga och praktiska undersökningar i Lappland: Flora och Fauna, 2, Uppsala 1913. FRÖDIN, J., Studier över skogsgränserna i norra delen av Lule Lappmark. — Lunds' Universitets Årsskrift, N. F.; Avd. 2, Bd. 13, N:r 2, Lund 1916. —,—, La limite. forestieére alpine et la température de Pair. — Botaniska Notiser, Lund 1920. —,—, La limite forestiere en Scandinavie encore une fois. Botaniska Notiser, Lund 1921. SAMUELSSON, G., Om Dalafjällen — Ymer, Bd. 34 (1914), Stockholm 1915. —.—, Studien öber die Vegetation der Hochgebirgsgegenden von Dalarne. — Nov. Act. Reg. Soc. Scient. Ups., Ser. IV, Vol. 4, N:o 8, Uppsala 1917. SERNANDER, R., Arasjö-fjällen. En isolerad fjällgrupp i södra Lappland. — Skogsvårdsför:s Tidskr., 20. Årg., Stockholm 1922. SMITH, H., Vegetationen och dess utvecklingshistoria i det centralsvenska högfjällsområdet. — Norrländskt Handbibliotek, IX, Uppsala 1920. TENGWALL, T. Å., Die Vegetation des Sarekgebietes. Erste Abteilung. — Naturwissenschaftliche Untersuchungen des Sarekgebietes in Scehwedisch- Lappland, Bd. III, Lief. 4, Stockholm 1920. —,—, Eine Antwort an John Frödin. — Botaniska Notiser, Lund 1921. " Während diese Schrift in Erwartung des Druckes täber ein Jahr liegen blieb, ist auch die im Text zitierte Arbeit SERNANDERS 1922 erschienen. SVENSK DOTANISK TIDSKRIET.: 1923. BD. ol, kl AUFZEICHNUNGEN UBER ZOOCECIDIEN EH VON BJ. PALM. I. Zoocecidien aus Nord- und Mittel-Schweden. Verhältnismässig viel ist in den letzten Jahren äber die Zooce- cidien Schwedens geschrieben worden, aber unsre Kenntinisse von Zz. B. der Verbreitung der Gallen haben noch recht grosse Läcken aufzuweisen, deren Ausfällung noch aussteht. Die Cecidien der södlicheren Kästenprovinzen Schwedens kennen wir jetzt einiger- massen; aus dem Binnenland aber ist zur Zeit sehr wenig bekannt, und zwar gilt dies ganz besonders von Nord-Schweden. In der vorliegenden Arbeit habe ich einige Gallenfunde zusammengestellt, die aus Torne Lappmark (Lapponia Tornensis) stammen. Während eines leider allzu kurzen Aufenthalts in der Umgegend von Torne Träsk und den Hochgebirgsgegenden in der Nähe hatte ich Gele- genheit, parasitische Pilze und — mehr nebenher — Zoocecidien an den Gebirgspflanzen zu sammeln. Die meisten Gallen wurden ge- funden auf Exkursionen von Abisko und Vassijaure aus. Die Zahl der beobachteten Gallen ist zwar gering; unter dem, was gefunden wurde, gab es aber einiges von Interesse. Hervorgehoben zu wer- den verdienen u. a. die Gallen auf Astragalus alpinus, Bartsia al- pina und Cirstum heterophyllum. In dem unten gegebenen Ver- zeichnis sind auch einige Gallen aus Jämtland, meistens in der Nähe von Åre und Duved gesammelt, sowie einige aus Hälsingland, Södermanland und Uppland aufgenommen worden. Astragalus alpinus IL. 1. Flaschenförmige Ausschwellung des Stammes, dicht unter der Triebspitze. Die Galle besteht nur aus einem einzigen grossen 31 Fig. 1. Astragalas alpinus: a Galle durch Perrisia onobrychidis Bremi (?) verursacht; b gesundes Blatt von 4. alpinus zum Vergleich; c Galle von Con- tarinia eracca Kieft; d Galle von Perrisia viciae Kieff. — e Eriophyes-Galle aut Bartsia alpina. — fu. g Campanula rotundifolia, Blatt- resp. Stammgallen. — h Geranium silvaticum, Cecidomyiden-Galle. — i Pedicularis lapponum: Galle, wahrscheinlich durch Phyllocoptis pedicularis Nal. verursacht. — Nat. Gr. ND DN 2 - Hohlraum, eine kleine Anzahl weisser, 0,5 mm grosser Larven enthaltend. — Jämtland, Åre. Die Fiederblättehen sind nach oben gefaltet, sehr scehwach ver- dickt, violettgefärbt (Fig. 1 a, zum Vergleich ist ein frisches Blatt in Fig. 1 b wiedergegeben). Erzeuger wahrscheinlich Per- risia onobrychidis Bremi. — Torne Lappmark, Njuolja. Blasig aufgetriebene, geschlossen bleibende Bläten, wahrschein- lich von Contarinia cracca Kieff verursacht (Fig. 1 c). — Torne Lappmark, Abisko. Eine grössere Anzahl Teilblättehen sind einander genähert und längs der Mittelrippe des Blattes verdickt. Die Galle wohl von Perrisia viciae Kieff verursacht (Fig. 1 d). — Torne Lappmark, Abisko. Bartsia alpina L. Blattrandrollung nach unten. Die deformierte Partie gelbrot gefärbt, mit abnormer Behaarung; von Eriophyes bartsiae Nal. verursacht (Fig. 1 e). — Torne Lappmark, Njuolja. Terminale Blätter der Stengelspitze, nach oben gerichtet, buck- lig, die sehwach deformierten Blätter und Blätenknospen um- schliessend; keine abnorme Behaarung. Sicherlich von einer Cecidomyide erzeugt. — Torne Lappmark, Abisko. Betula nana LI. Rotes Erineum der Blattoberseite, von Eriophyes rudis Can. var. longisetosa Nal. verursacht. — Torne Lappmark, Abisko, Vassi- jaure; Jämtland, Åre. Betula odorata Rehb. Weisses Erineum an der Unterseite des Blattes und des Blatt- stieles. Eriophyes rudis Can. — Torne Lappmark, Abisko, Nju- olja, Vakkejokk; Jämtland, Åre. Campanula rotundifolia 1. Blattränder nach oben eingerollt, recht beträchtlich verdickt. Gewöhnlich werden die dem Boden am nächsten sitzenden Blätter befallen (Fig. 1 f), bisweilen auch die oberen, nicht selten aber der Stengel selbst bis in die Nähe der Bläte (Fig. 1 g). — Torne Lappmark, Abisko; Jämtland, Åre. Cardamine amara L. Die Blätenknospe bleibt geschlossen; die inneren Teile derselben sind deformiert. Perrisia cardaminis Winn. Jämtland, Åre. Cerastium alpinum 1. Terminale Blätter an der Triebspitze angehäuft; abnorme Be- 12 p. 3. 33 haarung. Wahrscheinlich von Eriophyes cerastii Nal. erzeugt. — Torne Lappmark, Abisko. Cirsium heterophyllum (L.) AU. Kleine Vertiefungen auf der Unterseite des Blattes, denen je eine Erhöhung auf der Oberseite entspricht, wahrscheinlich von Fig. 2. a Cirsium heterophyllum, Cecidomyiden-Galle. — b Populus tremula, Blattgalle. — c Salix herbacea, Pontania-Galle (2). — d Salix polaris, Eriophyiden-Galle. — e S. polaris, Galle von Pontania femo- ralis. — f Viola biflora, Eriophyiden-Galle. — Nat. Gr. Trioza dispar LÖw. verursacht. In unmittelbarer Nähe wuchsen einige Individuen von Taraxacum officinale Web., welche von dieser Trioza befallen waren. — Jämtland, Duved. Konzentrische gräne Pusteln im Blatte, wahrscheinlich von einer Cecidomyide verursacht (Fig. 2 a). — Torne Lappmark, Njuolja. Durch Anguilluliden wird eine Kontraktion nebst Runzelung 3— 239. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. J4 und Verfärbung der Blattfläche verursacht (Fig. 3 d). — Torne Lappmark, Björkliden; Tromsö (Norwegen) leg. G. LAGERHEIM. Geranium silvaticum 1. Das Blatt wird befallen, während es sich noch im Knospen- stadium befindet; die Blattzipfel bleiben daher zusammenge- schlossen. Die Nerven der Unterseite sind hervortretend, ein wenig verdickt (Fig. 1 h). Cecidomyiden-Galle, einige 2 mm lange, weisse Larven einschliessend. — Torne Lappmark, Abisko; Jämtland, Duved. Dasselbe Cecidium habe ich auch in Mittel-Schweden, bei Östanå in Uppland, gefunden. Htieracium alpinum 1. Ein wenig vergrösserte Bläutenköpfchen, die sich nicht öffneten, enthielten 2—4 Larven, wahrscheinlich Carpotricha papillata Fall. angehörig. — Torne Lappmark, Abisko. Hieracium murorum (coll). Die Blattränder sind nach oben dicht zusammengerollt; die Deformation wird von Eriophyes longisetus Nal. verursacht. — Torne Lappmark, Njuolja. Pedicularis lapponum L. Einrollung und Verdickung der Blattlappen nebst Rotfärbung der deformierten Partien. Die befallenen Blätter sind bedeutend kleiner als die normalen. Von Phyllocoptis pedicularis Nal. verursacht? (Fig. 11). — Torne Lappmark, Vakkejokk. Plantago maritima 1. Rote oder gröne Pusteln auf den Blättern, von einem Tylenchus verursacht. — Södermanland, Dalarö, Utö. Polygonum amphibium LL. var. terrestre Leers. Auf der Unterseite der Blätter kleine Einsenkungen mit ent- sprechenden Erhöhungen auf der Oberseite; Cecidomyiden- Galle. Vgl. Houvarp (1908, S. 384, Nr. 2168). — Hälsingland, Kilafors. Polygonum viviparum LL. Dunkelgräne Pusteln im Blatte, von einer roten Zone umgeben, wohl von einer Cecidomyide erzeugt. — Torne Lappmark, Abisko; Jämtland, Duved. Unscheinbare, feste Einrollung des sehr wenig deformierten Blattrandes; die normale gräne Färbung wird nicht verändert. Eriophyiden-Galle (Fig. 3 e—f.) — Torne Lappmark, Abisko; Tromsö (Norwegen) leg. G. LAGERHEIM. 32 Populus tremula L. Einrollung des hypertrophierten Blattrandes nach unten oder nach oben (Fig. 2 b). — Torne Lappmark, Abisko. Die Gallen erscheinen auf der Blattoberseite als kleine rote, konische Deformationen, auf der Unterseite sind sie mehr ab- gerundet; verursacht von Lasioptera populnea Wachtol. — Torne Lappmark, Vakkejokk. Prunus Padus L. f. borealis (Schäöpb-.). Ceratoneon-Galle an der Blattoberseite; Eriophyes padi Nal. — Torne Lappmark, Vakkejokk. Ribes glabellum Hedl. Nach unten gebogene, gekräuselte Blätter, von einer Aphidide verursacht. — Torne Lappmark, Vakkejokk. Rumex Acetosa L. Einrollung und Bleichung des kaum merkbar verdickten Blatt- randes; Erzeuger nicht gesehen. — Torne Lappmark, Abisko. Salix herbacea L. Einrollung nach oben des normal behaarten und nur ein wenig deformierten Blattrandes, von einer Eriophyide erzeugt. — Torne Lappmark, Vakkejokk. Gräne oder rote Ausschwellungen, auf beiden Seiten des Blattes gleich entwickelt und die ganze Blattfläche zwischen Mittelnerv und Rand einnehmend. Die Gallbildung wird verursacht von Pontania sp.? (Fig. 2 c). — Torne Lappmark, Vassijaure. Salix lapponum L. Die Karpelle kurz und an der Basis verdickt, blassrot. Erzeuger bei der Einsammlung des Materials schon herausgeschläpft; Cecidomyiden-Cecidium (Fig. 3 a). — Torne Lappmark, Abisko. Salix polaris Wg. Cephaloneon-Cecidium an der Blattoberseite, von Eriophyes sp. verursacht (Fig. 2 d). — Torne Lappmark, Abisko. Langgestreckte Auftreibung am Blatte, parallel mit dem Mittel- nerv, dunkelgrän bis rotbraun auf der Oberseite; auf der Unter- seite gelbgrän, von Pontania femoralis erzeugt. Houarp (1908, S. 147). (Fig. 2 e). — Torne Lappmark, Vassijaure. Bis erbsengrosse, lebhaft rote Blattgallen, die in einem Punkt an der Blattunterseite befestigt sind. Derselbe zeigt sich an der Oberseite des Blattes als ein blassrotes, schwaches Gräbcehen. Pontania salicis Christ. (Fig. 3 b). — Torne Lappmark, Njuolja. Fig. 3. a Cecidomyiden-Galle auf Salix lapponum. — b Gallen auf Salix polaris, dureh Pontania salicis Christ. verursacht. — c Blattgalle auf Soli- dago virgaurea. — d Helminthocecidium auf Cirstum heterophyllum. — e, f Polygonum viviparum, Eriophyiden-Galle. — Nat. Gr. 4. Der normal behaarte und nur sehr schwach hypertrophierte Blattrand wird durch die Einwirkung einer Eriophyide nach oben gerollt. — Torne Lappmark, Vakkejokk. d1 Saxifraga aizoides L. Chloranthie nebst Deformation der Sprosse; Erzeuger: Eriophyes Kochii Nal. et Thomas. — Torne Lappmark, Abisko, Njuolja. Solidago virgaurea 1. Die Blätter längs dem Mittelnerv nach innen gefaltet, mit einer Anzahl scharf begrenzter Buckeln. Deutliche Spuren von In- sekten im Blatte gefunden (Fig. 3 c). Torne Lappmark, Abisko. Stellaria media L. Das eine oder die obersten Blattpaare eines Triebes sind nach oben gerichtet, zusammenstehend und bauchig aufgetrieben; die Galle von Macrolabis? sp. verursacht. — Torne Lappmark, Abisko; Hälsingland, Kilafors. Taraxacum officinale Web. Kräuselung der Blattfläche und leichte Einrollung des Blatt- randes; Phyllocoptes rigidus Nal. — Jämtland, Åre. Viola biflora IL. Starke Einrollung des Blattrandes, nach der Oberseite hin, mit abnormer Behaarung; Eriophyiden-Galle (Fig. 2/f). — Torne Lappmark, Björkliden. II. Einige schwedische Aphididen-Gallen. Hauptsächlich aus der nächsten Umgegend Stockholms werden Wweiterunten einige von mir beobachtete Aphididen-Gallen angefährt. Die zahlreichen anderen von mir in Uppland und Södermanland gemachten Beobachtungen tuber Zoocecidien, von Tieren aus an- deren Gruppen erzeugt, sind schon von G. LAGERHEIM (1916) an anderer Stelle publiziert worden. Unter den verzeichneten Blatt- lauscecidien wird man einige Neuigkeiten finden, und auch einige, die bisher in Schweden noch nicht nachgewiesen worden sind. Von den verzeichneten Deformationen därften die auf den fol- genden Pflanzen vorkommenden bisher nicht oder wenig bekannt sein: Amygdalus nana, Cornus stolonifera, Cyclamen persicum, Doro- nicum scorpioides, Laportea canadensis, Lithospermum arvense, Pa- paver Argemone, Philadelphus latifolia, Ribes dicranata, Salix Nichol- soni f. purpurascens, Tanacetum vulgare, Veronica agrestis, V. longifolia und V. longifolia var. japonica. Es ist mir eine angenehme Pflicht dem Herrn Professor Dr. A. TULLGREN, dem Vorsteher der entomologischen Zentralanstalt, auch 38 hier meinen besten Dank fär freundliches Entgegenkommen bei der Bestimmung der Aphididen abzustatten. Amygdalus nana L. Durch den Angriff der Aphididen wird die Hauptachse des Trie- bes dicker, die Blätter an der Triebspitze werden gedrungen und Fig. 4. Cycelamen persicum. a—c verschiedene Ent- wicklungsstufen einer Aphididen-Galle, Umbiegung der Blattränder nach oben verursachend; d normales ölen = NES. (Cir. ihre Ränder nach unten gebogen. Auch werden die Blätter ge- kräuselt und schraubenartig gedreht; zuzeiten nehmen sie eine gränlich-gelbe Farbe an. Die Galle wahrscheinlich von Aphis per- | sicae Fonk. erzeugt. — Hortus Bergianus, Stockholm. E 39 Cirstum arvense Scop. Schwache Einrollung der Blattränder, von Macrosiphum sonchi L. verursacht. — Ulvsunda unweit Stockholm. i Cornus stolonifera Michx. Vereinzelte Blätter dunkelgrän, stark gekräuselt und nach unten gebogen; Erzeuger Aphis sp. — Södermanland, Dalarö. Cyclamen persicum L. Die Blätter werden in ihrer Entwicklung gehemmt — sie errei- chen kaum ein Drittel der normalen Grösse gesunder Blätter — sind stark gekräuselt und die Ränder derselben nach oben gerollt. Die interessante Galle wird von Aphis sp. verursacht. — Stockholm. Auf einem im Zimmer kultivierten Topfexemplare waren die meisten Blätter in dieser Weise deformiert. Die beigegebenen Abbildungen zeigen die verschiedenen Entwick- lungsstadien der Deformation. Fig. 4 a stellt ein eben befallenes Blatt von hinten dar; die Knospenlage ist noch beibehalten, aber eine schwache Umbiegung des Blattrandes ist doch schon sichtbar. In Fig. 4b ist die Randeinrollung mehr hervortretend, und die Kräuselung hat angefangen. Das endgöltige Aussehen des Blattes schliesslich geht aus Fig. 4 c hervor. Ein normales, vollentwickeltes Blatt (Fig. 4 d) ist zum Vergleich abgebildet worden. Beachtenswert in diesem Fall ist. es, dass die Blattläuse die Oberseite der Blätter befallen haben. Dieses erklärt ja auch, warum die Blattränder nach oben und nicht, wie gewöhnlicher, nach unten eingerollt sind. Doronicum scorpioides Clarke. Lockere Einrollung der Blattränder nach oben nebst sehwacher Kräuselung der Blattfläche. Die Blätter sind oft fast dätenförmig eingerollt und werden dann durch ihre hell graugröne Farbe be- sonders augenfällig. — Hortus Bergianus, Stockholm. Evonymus europaea L. Verkärzte Internodien, gekräuselte und eingerollte Blätter; zahl- reiche Aphididen auf der Blattunterseite, Aphis evonymi Fabr. ange- hörig. — Stockholm. Evonymus latifolia Scop. Ähnliches Cecidium wie das vorige. Auch hier von Aphis evo- nymi Fabr. verursacht. — Uppland, Norrtälje. Ilex Aquifolium 1. Biegung nach unten, nicht selten völlige Einrollung der am 40 meisten angegriffenen Blätter, wahrscheinlich von Aphis ilicis Kalt. erzeugt. Die Deformation wurde auf kultivierten Exemplaren in einer der Parkanlagen Hälsingborgs, Skåne, gefunden. Laportea canadensis Gaud. Schraubige Drehung der Blätter nebst Umklappung der Blatt- ränder, von Aphis urticae Fabr.? erzeugt. — Hortus Bergianus, Stockholm. : Laportea ist bekanntlich mit unseren Urtica-Arten, welche (siehe unten) von Aphis urticae Fabr. angegriffen werden, recht nahe ver- wandt. Wahrscheinlich ist auch in diesem Falle dieselbe Aphis- Art Erzeuger der betreffenden Galle. Lithospermum arvense L. Die von den Aphididen besiedelten Blätter entwickeln sich spiral- förmig und sind oft an ihren Rändern nach unten zu gebogen. — Stockholm. Auf Lithospermum officinale L. gibt es nach Houvarp (1908, S. 825, Nr. 4742) eine Aphididen-Galle: Anhäufung gekräuselter Blät- ter im Infloreszenzengipfel, von Aphis cardui L. verursacht. Papaver Argemone L. Die ganze Infloreszenz in ihrer Entwicklung gehemmt, speziell die blätentragenden Partien haben ein abweichendes Aussehen. Die Blätter sind dunkelgrän gefärbt und auffallend stark nach unten gebogen. Die befallenen Papaver-Pflanzen waren dicht von Aphis evonymi (Syn. A. rumicis L. und A. papaveris Fabr.) besetzt. — Uppland, Norrtälje. Ähnliche Deformationen sind nach HoVvARD (1908, S. 439 u. 440) aus Deutschland auf Papaver Rhoeas L. und aus Portugal auf Fumaria muralis Sond. bekannt. Philadelphus coronarius L. Die jängeren Blätter angegriffener Sprosse stark gekräuselt und mehr oder weniger eingerollt. Diese Galle ist sicherlich von Aphis viburni Scop. verursacht; einige in unmittelbarer Nähe stehende Viburnum Opulus-Individuen hatten unter Aphis viburni schwer gelitten. — Uppland, Norrtälje. Philadelphus latifolius Schrad. Einrollung und Kräuselung der Blätter, von Aphis viburni Scop. erzeugt. Zusammen mit dem vorhergehenden Strauche wachsend. — Uppland, Norrtälje. Ribes dicranata Pall. Schwache Einrollung der auf der Oberseite mattgränen, auf der 41 Unterseite glänzenden Blätter, die an der Triebspitze dicht angehäuft werden, von Åphis grossulariae Kalt. erzeugt. — Hortus Bergianus, Stockholm. Dieselbe Aphis-Art deformiert in ähnlicher Weise auch andere Ribes-Formen in der Umgegend Stockholms. Rubus saxatilis IL. Terminale Blätter gekräuselt, dunkelgrän, mehr oder weniger nach unten eingebogen. — Hälsingland, Kilafors. Salix Nicholsoni Dieck f. purpurascens Dieck. Augenfällige Verkärzung der Triebinternodien nebst Kräuselung und Faltung der dunkelgrän gewordenen Blätter, von Aphis sp. verursacht. — Hortus Bergianus, Stockholm. Senecio viscosus 1. Die infizierten Blätter dieser Triebspitzengalle sind hellgrän, nach unten gebogen und kleiner als die normalen; von Aphis sp. ver- ursacht. — Stockholm. Senecio vulgaris L. Deformation der ganzen Pflanze. — Die Seitenzweige werden beträchtlich verkärzt, die Blätter nach unten gebogen und dun- kelgrän gefärbt. Fär gewöhnliceh kommen die von den Aphididen befallenen Pflanzen nicht zur Blätenentfaltung, da die Bläten fräh- zeitig zu Grunde gehen. Das Cecidium wahrscheinlich von Aphis jacobaeae Schrank erzeugt. — Djurgården, Stockholm. Sonchus oleraceus 1. Kräuselung und Biegung der Blätter; Erzeuger Macrosiphum sonchi : — Stockholm. Tanacetum vulgare IL. Infizierte Blätter kraus und gebogen, auch ein wenig heller als gesunde gefärbt; die unteren Blattflächen sind von zahlreichen Aphididen besetzt. — Stockholm. Urtica dioica L. Anhäufung eingerollter Blätter in den Infloreszenzengipfeln, von Aphis urticae Fabr. verursacht. — Uppland, Norrtälje. Urtica urens L. Siehe obiges Cecidium. — Stockholm. Veronica agrestis L. Verkärzung der Stamminternodien, Biegung der Blätter nach unten; sehr oft werden auch die Blattstiele verkärzt. Aphis evo- nymi Fabr. ist wahrscheinlich der Erzeuger dieses Cecidiums. — Uppland, Norrtälje. 42 Veronica longifolia IL. Die angegriffenen Blätter erreichen nur die halbe normale Grösse. Sie werden kräftig nach unten gebogen; die Ränder derselben wer- den auch öfters unten eingefaltet. Die Galle wird von Aphis evo- nymi Fabr. erzeugt. — Hortus Bergianus, Stockholm. Veronica longifolia L. var. japonica. Ähnliche Deformation wie die vorige. Die beiden Veronica-For- men wuchsen in unmittelbarer Nähe voneinander. — Hortus Ber- gianus, Stockholm: HI. Öber Schaumzikaden-Gallen. Allgemein bekannt sind die von den Larven der Schaumzikade Aphrophora (Philaenus) spumaria L. ausgesonderten und bewohnten "Speichelhaufen”; sie gehen, wie bekannt, unter dem populären Namen "Froschspeichel”, ”Schlangenspeichel" usw. Während des Fräh- und des Hochsommers kann man es kaum vermeiden, ihnen auf den verschiedensten Pflanzen zu begegnen, vor allem auf feuch- teren Stellen. Wenig bekannt sind dagegen die Deformierungen, welche zuweilen von der obengenannten Larve verursacht werden. Diese Gallbildungen gleichen oft in hohem Grade den Aphididen- Gallbildungen, und es ist nicht selten unmöglich zu entscheiden, ob eine gewisse Deformierung von einer Schaumzikade oder einer Aphide verursacht worden ist, sofern man nicht Gelegenheit hat, das Tier, welches die Ursache dazu war, zu finden. In der cecido- logiscehen Literatur werden Gallbildungen von der Schaumzikade, soweit ich sehen konnte, recht selten behandelt. FRIEDRICHS jedoch (1909) beschreibt und bildet dergleichen 'De- formierungen aus Deutschland ab, u. a. auf Sambucus nigra, Wo augenfällige Kräuselungen der Blätter auftreten. Er hat auch ex- perimentell festgestellt, dass es wirklich die Schaumzirpe war, wel- che diese Deformierung verursacht hatte. Er erwähnt ausserdem, dass Umbelliferen verschiedener Art sehr stark in der Form ver- bildet werden durch das Saugen der Zikade. Andere mitteleuropäische Autoren haben mehr oder weniger an- sehnliche Schäden auf Kulturpflanzen, hervorgerufen durch die Larven der Schaumzikade, konstatiert. So erwähnt z. B. UzELr (1911) die Zikade als auf Wiesen äöberaus häufig und manchmal auch sehr zahlreich auf Zuckerröben vorkommend. HERRMANN 2 ed (1914) nennt die Weidenschaumzikade einen gefährlichen Feind der Weidenkultur. MNeuerdings berichtet weiter JaaP (1920), dass in Brandenburg der Spinat stark durch von Approphora spumaria erzeugte Gallen leidet. Was die skandinavischen Länder betrifft, erwähnt z. B. SCcHÖYEN (1912) Schäden, von der Schaumrzikade verursacht, auf Beeren- sträuchern in Norwegen. In der schwedischen Literatur bin ich nur der Erwähnung von LAGERHEIM (1905) begegnet, dass er eine Blattdeformierung auf Primula veris, verursacht von Aphrophora, gefunden hätte. Es ist wahrscheinlich, dass ein Teil der in Frage kommenden Literatur mir entgangen ist, aber es ist jedenfalls wohl nicht viel äber die Schaumzikadengallen in unsrem Lande ge- schrieben worden. Vom phytopathologischen Standpunkt aus, sowohl betreffs der Bildungsweise und des anatomischen Aufbaus, als auch der Schäd- lichkeit för Kulturpflanzen verschiedener Art, verdienen die durch Schaumrzikaden verursachten Deformierungen durchaus ein genaue- res Studium. Während mehrerer Sommer habe ich daher versucht, mir eine Vorstellung daröber zu bilden, in welcher Ausdehnung die Schaum- zikade bei uns gallenbildend auftritt. Hier sollen nun einige ori- entierende Beobachtungen äber die Beziehungen zwischen derSchaum- zikade und ihren Wirtspflanzen mitgeteilt werden. Meine Unter- suchungen äber Genese und AnatomiederSchaumzikadengallen haben wegen Mangel an geeignetem Material nicht zu Ende geföhrt werden können, sollen aber, da sich wohl bald Gelegzenheit dazu finden därfte, wieder aufgenommen und als eine der folgenden Nummern in die- ser Serie von Aufzeichnungen publiziert werden. Soweit ich beobachten konnte, treten die charakteristiscehen Spei- chelansammlungen erst im Frähsommer auf; auf den genuinen Fröhlingspflanzen bin ich ihnen bisher niemals begegnet. Ende Mai findet man sie auf freieren, sonnigen Stellen; zu dieser Zeit des Jahres scheint auch die später hervortretende Vorliebe fär feuchte Stellen noch nicht besonders ausgeprägt. Dieser Umstand steht wahrscheinlich im Zusammenhang mit der Vorliebe der Lar- ven fär junge, saftige, im Wachstum befindliche Organe; zu Be- ginn der Vegetationsperiode sind solche ja fast öberall zu finden, Wwährend späterhin diese Lebensbedingungen in grösserer Ausdeh- nung an Seeufern, in Gräben, auf tiefliegenden Wiesen, in feuchten Dickichten usw. zu finden sind; auf ähnlichen Stellen hat man HH auch während des Hochsommers die beste Aussicht, die Zikaden- larven mit den von ihnen verursachten Deformierungen auf einer grossen Anzahl von Wirtspflanzen zu finden. Eine interessante Frage, die sich in diesem Zusammenhange von selbst ergibt, ist die folgende: Hat die Schaumzikade eine gewisse Vorliebe för bestimmte Pflanzen, oder können alle von ihr befallen werden, vorausgesetzt, dass sie sich auf einem fär die Nahrungs- aufnahme der Larven geeigneten Entwicklungsstadium befinden? Ich will hier vorausschicken, dass ich bei meinen Aufzeichnungen in dieser Frage eine eventuelle Spezialisierung der Schaumrzikaden nicht beröäcksichtigt habe, da dies ja eine mehr zoologische Frage ist. Es wäre ja denkbar, dass die morphologisch-anatomischen Eigenschaften einer Pflanze, wie reichliche Behaarung, reichliches Vorhandensein von sklerenchymatiscehem Gewebe usw., einer ÅAus- nutzung derselben als Wirtspflanze hinderlich sein könnten. Oder auch, dass das Vorhandensein von z. B. Milchsaft, Alkaloiden, Tanninen etc. abschreckend wirken könnte, und dass daher Pflanzen ohne solche "Schutzmittel” Angriffen mehr ausgesetzt wären. Ein Blick auf das folgende Verzeichnis derjenigen Pflanzen, auf wel- chen ich wiederholt Schaumzikadenbefall beobachtet habe, zeigt jedoch, dass die allerverschiedensten Typen unter den Wirtspflan- zen repräsentiert sind. Beim Namen der Wirtspflanze ist auch angegeben worden, auf welchem oder auf welchen Organen die Larven meist angetroffen wurden. Equisetaceae. Equisetum arvense, auf den Triebspitzen. Gramineae. Calamagrostis sp., Halm, Blattscheide. Anthoxanthum odoratum | Avena fatua Dactylis glomerata Melica nutans Halm. Phleum pratense Phragmites communis CypDeraceae: Carex vesicaria, Blattscheide. C. hirta, Stamm. Scirpus lacustris, Stamm, im Blätenstande. Ju ncarererare: Juncus effusus -) J. filifocmis 14 f StEmm, Betulaceae. Alnus glutinosa, am Stamm von Wurzelsprossen. Betula verrucosa, wie oben. : Salicaceae. Populus balsamifera, auf der Unterseite der Blätter von Adventivsprossen. Fagaceae. Quercus robur, wie oben. Polygonaceae. Polygonum aviculare, auf der Unterseite der Blätter, auf den Triebspitzen. Rumex Acetosa, nicht selten auf der Oberseite der Blätter. R. crispus, im Blätenstande. R. maximus, nicht ungewöhnlich auf der Unterseite der Blätter. Chenopodiaceae. Chenopodium album, Triebspitze. Atriplex patulum, Stamm, Blattunterseite. Euphorbiaceae. Euphorbia Cyparissias, Triebspitze. Bbrticaceae. Urtica dioica, Stamminternodien. faryophyllaceae. Cerastium vulgatum, Triebspitze, Blattunterseite. Arenaria trinervia, gewöhnlich auf der Unterseite der Blätter. Melandrium rubrum, Sprossachse, Kelch. Stellaria media, Blätter, Blattwinkel, Sprossachse. Silene venosa, Blattunterseite. Viscaria vulgaris, an den oberen Internodien nicht ungewöhnlich. Ranunculaceae. Caltha palustris, sowohl auf der Ober- wie Unterseite der Blätter. Ranunculus acris, an der Basis des Blätenstands, auf der Unterseite der Blätter. R. Flammula, Triebspitze und Blattwinkel. Cruciferae. Capsella bursa pastoris, im Blätenstand und auf der Ober- oder Unter- seite der Blätter. Mathiola incana, auf der Unterseite der Blätter. Nasturtium Armoracia, Blutenstand, Blattunterseite. Rosaceae. Comarum palustre, auf und unter der Blattfläche. Crataegus oxyacantha, am Stamme der Jahrestriebe. Alchemilla pastoralis, Blätenstiel, Ober- und Unterseite der Blätter. Geum rivale, Blätenstiel, Blattbasis, Unterseite der Blätter. Potentilla argentea, Stamm, Blätenstand, Blattunterseite. Prunus Cerasus, auf der Unterseite der Blätter an Wurzelsprossen. Rosa canina, Blattwinkel. Rubus fruticosus, auf jungen Jahrestrieben, Blattunterseite. Spiraea Filipendula, im Blätenstand, auf der Unterseite der Blätter. S. Ulmaria, wie oben. KLeguminosae. Caragana arborescens, auf unentwickelten Blättern der Wurzelsprosse. 46 Lathyrus pratensis, Stamm, Blattwinkel. Lotus corniculatus, an der Basis des Blätenstands, auf der Blattunterseite. Melilotus officinalis, Blattwinkel. Orobus tuberosus, Stamm, Blattunterseite. Trifolium medium, Blattstiel, Triebspitze, Blattunterseite, Blätenstand. Crassulaceae. Sedum album, Triebspitze. S. spurtum, Blattoberseite. Sax TAS ACL ae. Saxifraga granulata, Stamm, Blattunterseite. Hypericaceae. Hypericum perforatum, an Triebspitzen und den Blattwinkeln des Scheitel- sprosses, wie auch auf der Unterseite der Blätter. Cistaceae. Helianthemum vulgare, Stamm, Blätenstand. Violaceae. Viola canina, Blattunterseite. V. tricolor, Stamm, Blattwinkel. Gemankace ae. Geranium silvaticum, auf der Blattunterseite, im Bluätenstande. Polemoniaceae. Polemonium coeruleum, Blattunterseite. OmTaASTaAcCeae. Epilobium angustifolium, obere Internodien der Sprossachse, in den Blattwinkeln und auf der Unterseite der Blätter. Ly thiRAeera ee. Lythrum Salicaria, Stamm, Blattunterseite. Umibredliternae: Carum Carvi, Hauptachse des Stammes, fertiger Bluätenstand. Anthriscus silvestris, Stamm und Unterseite der Blätter. Aegopodium Podagraria, Blattunterseite, Blattstiel. Laserpitium latifolium, auf der Ober- oder Unterseite der Blätter. Petroselinum sativum, Triebspitze, Blattunterseite. Primulaceae. Lysimachia thyrsiflora, Stamm, Blattunterseite. Trientalis europaea, auf und unter den Blättern. BYCOTNe S. Arctostaphylos uva ursti, Blattunterseite. Myrtillus nigra, Blattwinkel, junge Sprosse. Labiatae. Brunella vulgaris, auf der Unterseite der Blätter. Glechoma hederacea, wie oben. Monarda aristata, Blattunterseite, obere Internodien. SET OP IINULA TR ITa Celia 2. Linaria vulgaris, Internodien, Blattunterseite, Blätenstand. Melampyrum pratense | M. silvaticum J Pedicularis palustris, Triebspitzen. Stamm. 47 Pentstemon sp., sowohl Ober- als auch Unterseite der Blätter, auch junge Sprossachsen. Veronica Chamaedrys, Stamm, Blattunterseite. V. officinalis, Blätenstand. Plantaginaceae. Plantago lanceolata, Stengel. P. major, Ober- und Unterseite der Blätter. Gentianaceae. Erythraea vulgaris, jängere Internodien. Menyanthaceae. Menyanthes trifoliata, Ober- und Unterseite der Blätter und Blattstiele. Rubiaceae. Galium boreale, obere Internodien der Sprossachse, Unterseite der Blätter. G. Mollugo | G. palustre wie oben. G. verum Baprifoliaceae. Lonicera Periclymenum, an den Achsen junger Jahressprosse. Sambucus racemosa, Blattunterseite. NMalerianaceae. Valeriana officinalis, Blattunterseite. Dipsaceae. Dipsacus pilosus | Knautia arvensis | Stamm. Campanulaceae. Campanula glomerata, Sprossachse, Blattunterseite. I C. persicifolia, alle Teile der Pflanze. C. rotundifolia, wie oben. Compositae. Achillea Millefolium, Hauptachse, Blätter, zuweilen die ganze Pflanze vom Larvenspeichel bedeckt. Aster Tripolium, Stamm und Blattwinkel. Antennaria dioica, Stamm und Blattwinkel. Cirsium arvense, Stamm, Unterseite der Blätter. C. lanceolatum, wie oben. Chrysanthemum Leucanthemum, Sprossachse, Unterseite der Blätter. Dahlia variabilis, an der Unterseite der Blätter und an den oberen Inter- nodien jängerer Sprosse. Filago montana, Stamm. Gnaphalium silvaticum, Triebspitze, Blattunterseite. Helianthus annuus, Blattunterseite. Hieracium murorum, sehr häufig unmittelbar unter dem Blätenstande, wie uberhaupt in den Blätenstandachsen verschiedener Hieracium- Arten; auch auf der Unterseite der Blätter. Lampsana communis, Stamm und Unterseite der Blätter. Lappa tomentosa, auf der Unterseite der Blätter. Matricaria inodora, Triebspitze. Senecio vulgaris, Internodien, Ober- oder Unterseite der Blätter. 48 Solidago virgaurea, Blattstiel, Blattunterseite. i Tanacetum vulgare, Blattunterseite, Sprossachse. Tussilago Farfara, sowohl auf der Ober- als auch auf der Unterseite der Blätter. Obenstehendes Verzeichnis enthält öber hundert Zikaden-Wirts- pflanzen — diese Anzahl lässt sich ohne Schwierigkeiten verviel- fältigen — von Equisetum an, wie ersichtlich, bis zu Mitgliedern der Familie Compositae. Dasselbe zeigt auch u. a., dass starke Behaarung keineswegs ein Hindernis för Zikadenangriff ist /Filago montana, Saxifraga granu- lata, Alchemilla pastoralis, Carex hirta), und ebenso wenig starke Klebrigkeit /Viscaria vulgaris). Doch scheinen kahle Pflanzen fak- tiseh bevorzugt zu werden; auf 'der Liste öberwiegt die Anzahl derselben bedeutend diejenige der anderen. Das Vorhandensein von Milchsaft scheint ebensowenig einen Schutz zu bilden; das geht u. a. aus dem häufigen Vorkommen der Zikaden auf Euphor- bia Cyparissias, Campanula-Arten und verschiedenen Hieracien her- vor. Im allgemeinen scheinen anatomische Hindernisse keine bedeutende Rolle zu spielen in der Frage, ob eine Pflanze geeignet sei fär die Nahrungsaufnahme der Larven (Equisetum arvense, zahl- reiche Gräser etc.), wenigstens so lange keine durchgreifende Ver- änderung eines Organs stattgefunden hat. Bezeichnend istin die- sem Zusammenhange das Auftreten von Zikadenlarven auf fast aus- schliesslich jungen Adventivsprossen verschiedener Bäume,sehr selten findet man sie auf den gewöhnlichen Sprossen derselben Bäume. Dass fast alle Organe einer Wirtspflanze Gegenstand des Angriffs werden können, geht gleichfalls aus den im Verzeichnis angefähr- ten Angaben öber die fär eine gewisse Wirtspflanze gewöhnlichsten Besiedelungsstellen hervor; man findet also Zikadenlarven an Stamm, Blätenstandachse, Blattscheide, Blattstiel, Kelch, Blattfläche (Ober- oder Unterseite derselben). Ich habe nicht finden können, dass auf irgendeiner Pflanze das eine oder andere Organ den an- deren vorgezogen wöärde, wenn es auch meistens scheint, als ob die Blattflächen am häufigsten in Frage kämen; die Triebspitze scheint an zweiter Stelle zu stehen. Sehr auffallend ist indessen, dass bei der Besiedelung der Blattfläche die Unterseite in den meisten Fäl- len der Oberseite vorgezogen wird. Was die Ursache dieser Er- scheinung sein kann, ist nicht sicher; möglicherweise bietet die Unterseite Schutz gegen Regen. Das Alter einer Pflanze scheint von relativ geringer besiedelungsauslösender Bedeutung zu sein, innerhalb gewisser Gren- zen natärlich. Zwischen im Wachstum begriffe- nen Organen und sol- chen, die ihr Längen- wachstum schon abge- schlossen haben, scheint sich hier keine scharfe Grenze ziehen zu lassen. Dass junge Pflanzenteile im allgemeinen vorgezo- gen zu werden scheinen, därfte jedoch klar sein. För das Hervorrufen einer Deformierung des befallenen Organs ist in- dessen die Voraussetzung unumgänglich, dass das betreffende Organ sich im Wachstumsstadium befindet. Dieselben Bedingun- gen sind, wie bekannt, auch för das Zustande- kommen von Aphididen- Gallen erforderlich, wel- che ja in ihren wenigst komplizierten - Formen eine weitgehende Uber- einstimmung mit den Zikadengallen aufweisen. In einem folgenden Be- richt öber die Anatomie der letztgenannten Gall- bildungen werde ich Ge- legenheit haben, auf dies- bezögliche Fragen näher einzugehen. = Hier will ich mich nur ein wenig bei der Morphologie der Fig. 5. Durch Schaumzikadenlarven verursachte Wachstumshemmung a auf Capsella bursa pastoris, b auf Blatt von Spiraea Filipendula. — Nat. Gr. 4 — 239. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 50 5 von den Schaumzikaden verursachten Deformierungen aufhalten, ehe ich zur Beschreibung einiger von mir gefundenen Gallbildungen öubergehe. Ganz im allgemeinen kann man sagen, dass die Schaumzikade hemmend auf die Ausbildung des befallenen Organs einwirkt. Es secheint sowohl von der Länge der Wachstumsperiode, als auch von der Intensität und Dauer des Angriffs abzuhängen, eine wie starke Abweichung vom Normalen die Deformierung mit sich FIESFENOU S-sAN Fig. 6. a Infloreszenzdeformation auf Rumex crispus und b Blattdeformation an Stellaria media, beide durch Schaumzikadenlarven verursacht. — Nat. Gr. bringt. Ein besonders einfaches Fall ist in Fig. 5 a abgebildet, wo eine Blätenstandachse von Capsella bursa pastoris ganz unbe- deutend verkärzt ist. Allen Anzeichen nach hat hier der Angriff7 in einem so späten Stadium begonnen, dass die Blätenstiele sehon voll ausgebildet waren, weshalb die Zeit zwischen dem Beginn/ des Angriffs und dem Aufhören des Wachstums der Blätenstand- achse nicht lang genug war, um eine grössere Deformierung her- vorzurufen. Dasselbe scheint auch der Fall gewesen zu sein bei der Deformation des auf Fig. 5 b abgebildeten Blattes von Spiraea Filipendula. Auch dort ist die Hauptachse des Blattes verkärzt, wodurch die einzelnen Blatteile einander abnorm genähert sind. d dl Den beiden eben genannten Deformierungen gemeinsam war der Umstand, dass der Zikadenangriff streng lokal begrenzt war und kurz vor Abschluss des Wachstums während zu kurzer Zeitdauer vor sich ging. Fär das Hervorrufen von Gallbildungen von der beschriebenen Form scheint es eine notwendige Voraussetzung zu sein, dass das Entwicklungsstadium des Organs und die Intensität und Dauer des Angriffs in einem gewissen Verhältnis zueinander stehen. Zu- - weilen kommt es vor, dass ein junges Individuum gleichzeitig von einer grösseren Anzahl Zikaden-Kolonien angegriffen wird. Diese Kolonien verursachen jede fär sich Deformierungen vom obenbe- schriebenen Aussehen, welche sich jedoch summieren und den Igrössten Teil der Pflanze umfassen. Die in Fig. 12 und 13 b wiedergegebenen Beispiele hierzu zeigen infolgedessen wirkliche ”Zwergexemplare von Plantago major resp. Achillea Millefolium. Beim Einsammeln waren diese Pflanzen vollkommen von Zikaden- speichel bedeckt, der eine grosse Anzahl von Larven beherbergte. Ein recht häufiger Angriffspunkt ist, wie wir oben sahen, der Blätenstand. Vorausgesetzt, dass innerhalb desselben genöägend Junge Organe vorhanden sind, können die Zikaden deren Wachs- tum hemmen und die charakteristische Anhäufung verkärzter Blätenstiele hervorrufen, welche man so oft bei z. B. Potentilla argentea (Fig. 8 b), Ranunculus-Arten, Nasturtium Armoracia (Fig. 9) findet. Wachstumshemmung bei den Internodien des Gipfelsprosses mit nachfolgender Anhäufung der Blätenstände, häufig bei Labiaten und Rubiazeen, muss auch in diesem Zusammenhang erwähnt wer- den. In den am stärksten ausgeprägten Fällen von En twicklungs- hemmung des Scheitelsprosses wird Ausbildung von sekundären blatt- oder blätentragenden Seitensprossen induziert /Monarda aristata, Galium Mollugo). Am häufigsten kommt Deformation der Blätter vor. Da die Zikaden meistens vorzuziehen scheinen, die jungen Blätter von der Unterseite anzugreifen, wird eine Umbiegung der Blattfläche nach unten und hinten erzeugt, in voller Ubereinstimmung mit den Erscheinungen an von Aphididen befallenen Blättern. Typisch sind die Blattdeformierungen, welche an den Wurzel- Sprossen von Prunus Cerasus gefunden wurden (abgebildet in Fig. 10) und Brunella vulgaris (Fig. 11). Hier ebenso wie in allen Fällen, wo ein solches Blatt von einfachster morphologischer Ge- staltung deformiert wird, tritt dieselbe Reaktion regelmässig auf. [DL Nn Fig. 7.” Rumex maximus, Blattdeformation durch Schaumzikadenlarven. Ne mat 33 Das definitive Aussehen einer Blattdeformierung erscheint schon komplizierter in den Fällen, wo die Formverhältnisse :des befal- lenen Blattes in irgendeiner Richtung mehr oder weniger extrem sind. So zeigen, durchgehends, lanzettförmige Blätter nicht nur die gewöhnliche Biegung nach hinten, sondern dazu kommt auch meistens eine Einrollung oder Faltung des Blattrandes (siehe z. B. Campanula persicifolia, Fig. 13 a). Ist die Oberfläche des Blattes besonders gross, so kann häufig ein Teil davon eine ausgeprägte Deformation aufweisen, ohne dass dieser Umstand auf das Blatt im Ganzen tiefer umformend einzuwirken braucht. Das gilt auch för gefingerte oder handförmig gelappte Blattypen, wo z. B. nur ein Blattlappen befallen wurde. Bei Zikadenangriff auf Pflanzen mit Blättern von zusammen- gesetztem Typus hängt die Reaktion vom Umfang des Angriffs ab. Auch hier kann natärlich die scharfe Reizung z. B. eines der Teilblätter eine Deformierung herbeifähren von derselben Art, die wir oben als charakteristisch för Blätter vom einfachsten Typus kennen lernten. In dem Falle jedoch, wo eine Anzahl Teilblätter beim Angriff eingeht, kommen kompliziertere Deformierungen zu- stande. Diese lassen sich jedoch ungezwungenerweise als Kombina- tionen zahlreicher Teilblattdeformationen betrachten, deren innere Lagebeziehungen durch die: gleichzeitig gehemmte Entwicklung der Haupt-(eventuell auch Seiten-)nerven des Blattes gestört werden. Typische Fälle solcher Deformierungen werden durch ein defor- miertes Blatt von Spiraea Filipendula (Fig. 5 b) illustriert und von gewissen Deformierungen von Umbelliferenblättern (u. a. Petrose- linum sativum), wo die befallenen Blätter in hohem Masse einem Wirrzopf gleichen. Zz Findet Schaumzikaden-Befall auf der Oberseite der Blattfläche statt, was bedeutend seltener vorkommt, so resultiert daraus, wie man in Analogie mit den von den Aphididengallen bekannten Fäl- len erwarten konnte (vgl. z. B. oben, S. 38, Aphididengalle auf Cyclamen), eine Biegung resp. Einrollung der Blattfläche nach oben. Die Fläche der angegriffenen Blätter weist häufig auch mehr oder weniger zahlreiche Unregelmässigkeiten in Form von Buckeln, Kräuselungen, Spiraldrehung u. ä. auf. Ein durechgehendes Charakteristikum fär die von Schaumzikaden befallenen Blätter ist ausserdem die ausgesprochen dunkelgräne Farbe derselben. Hier liegt eine weitere Ubereinstimmung mit primitiven Aphididengallen vor. 24 Nach der oben (S. 44 f£.) angefährten Liste der Wirtspflanzen fär die Schaumzikadenlarven scheint es, als ob dieselben fast aus- schliesslich auf nicht kultivierten Pflanzen vorkämen. Wie oben schon erwähnt wurde, treten Schaumzikadenlarven auch auf ver- schiedenen Kulturpflanzen als Schädlinge auf. Auch in unserem Lande geschieht dies nicht selten; so habe ich z. B. Gelegenheit gehabt, nicht unbedeutende Schäden auf beschatteten Anpflan- Fig. 8. a Nasturtium Armoracia, Blattdeformation; b Potentilla argentea, Infloreszenzdeformation; beide durch Schaumzikadenlarven verursacht. — Nat. Gr. zungen von Petroselinum sativum und Beta vulgaris f. rubra zu beobachten. Zahlreich sind auch die Fälle, wo die Schaumzikade Kulturen | von Zierpflanzen stark geschädigt hat, von AÅster spp., Dahlia variabilis, Mathiola incana, Pentstemon spp., u. a. Ein Verzeichnis der gefundenen Schaumzikadengallbildungen folgt unten; alle sind in der Umgebung von Stockholm gesam- melt worden. "Nn Bolygonaceae. Rumex crispus L. (Fig. 6 a). Der Blätenstand ist äusserst stark zusammengedrängt, die ein- zelnen Bläten vollständig ungestielt. Die Blätter im Blätenstande sind deformiert, spiralig gedreht, mit eingerollten Blatträndern. Rumex maximus Schreb. (Fig. 7). Auffallende Einrollung und Buckelung der Blattfläche, welche stark dunkelgrän gefärbt ist. Zahlreiche Zikadenlarven wurden unter ein und demselben Blatte beobachtet. Fig. 9. Nasturtium Armoracia, Infloreszenzdeformation durch Schaum- a zikadenlarven. — Nat. Gr. Waryophyllaceae. Cerastium vulgatum 1. Die Zikade ruft eine schwache Deformation — Abwärtsbeugung der Blattfläche — hervor; letztere ist dunkler grän als die ge- sunden Blätter. Arenaria trinervia I. Die befallenen Blätter räckwärts gebogen, dunkelgrän. Stellaria media (1L.) Cyrill. (Fig. 6 b). Hemmung in der Entwicklung der Blattfläche und zugleich Ein- rollung derselben nach aufwärts, verursacht durch Zikaden an der Blattoberseite. 56 Ram mmn et kareeare" Ranunculus acris 1. Zusammenhäufung aller oder eines Teils der Bläten in einen Blätenstand durch Verkäörzung des Blätenstiels. R. bulbosus L. Röckwärtsbeugung des ganzen Blattes oder einzelner Blattlappen, im ersten Falle begleitet von Buckelung und Dunkelfärbung des ganzen Blattes, in letzterem Falle nur von intensiverer Farbe auf dem befallenen Blatteil. Fig. 10. Prunus Cerasus, Blattdeformation auf Schössling durch Schaum- zikadenlarven. — Nat. Gr. RYIOIStatererale: Prunus Cerasus L. (Fig. 10). Räckwärtsbeugung, Buckelung und Dunkelfärbung von Blättern am Wurzelschoss. Alchemilla acutangula Bus. Die Blätter röckwärts gebeugt, stark gebuckelt, dunkelgrän. Nicht selten greift die Zikade das noch unentwickelte Blatt auf der Oberseite an, wodurch der normale Entwicklungsgang ge- hemmt wird. Ein solches Blatt behält mehr oder weniger deut- lich die urspröngliche Faltung des Knospenzustandes bei. | Spiraea Filipendula 1. (Fig. 5 b). | Mehr oder weniger durchgehende Zusammenhäufung der Teil- blätter, durch Verkörzung der Hauptnerven im Blatte. Potentilla argentea 1. (Fig. 8 Db). Kopfartige Zusammenhäufung aller oder der Mehrzahl: der Blä- ten in einen Blätenstand wegen Verkärzung des Blätenstiels. fruciferae. Nasturtium Armoracia (1) Fr. Röckwärtsbeugung und Buckelung der Blattfläche, häufig zu- gleich leichte Einrollung der Blattränder (Fig. 8 a). Ebenso nicht Fig. 11. Brunella vulgaris, Blattgalle durch Schaumzikadenlarven verursacht. — Nat. Gr. selten eine kopfartige Anhäufung der Bläten durch Verkäörzung des Blätenstiels (Fig. 9). falttiferae. Hypericum perforatum 1. Verkäörzung der Internodien und Räöckwärtsbeugung der Blätter, deren Grön dunkler wird als im normalen Zustande. 38 Geraniaceae. Geranium silvaticum 1. Röäckwärtsbeugung und dunkelgröne Färbung der befallenen Blätter. WamipIelnittremnale: Laserpitium latifolium IL. Je nach der Angriffsstelle — Ober- oder Unterseite der Teil-/ blättehen — wird die Blattfläche unter Dunkelfärbung und Bucke- lung gebogen. Petroselinum sativum Moench. Verkärzung und Drehung der Sprossspitzen, Einrollung und Drehung der dunkelgränen Blätter. Pia ut fal elearet Trientalis europaea L. Die Blätter räöckwärts gebeugt, kraus, glänzend dunkelgrän. Labiatae. Brunella vulgaris L. (Fig. 11). Die Blätter mit kärzerem Stiel als die normalen, krummsgebogen, kraus, dunkelgrän. Monarda aristata. ; Die Internodien der blätentragenden Sprosse beträchtlich ver-/ körzt, zahlreiche Seitenzweige kommen dabei zur Entwicklung. Die befallenen Blätter dunkelgrän, kraus, räckwärtsgebeugt. SKeErO pu Tar aee-ae. Rhinanthus minor Ehrh. Verkärzung der Internodien und Blätter, wodurch eine fast köpfchenförmige Infloreszenz mit einer Anzahl schraubenförmig gedrehter, dunkelgräner Blätter verursacht wird. Veronica Chamaedrys L. Die oberen Internodien der befallenen Sprossachse verkärzt, die Blätter räckwärtsgebogen, dunkelgrän. Solche Sprosse scheinen die volle Entwicklung der Blätter nicht zu erreichen. Veronica officinalis I. | Die Blätenachsen verkärzt, die befallenen Blätter räckwärts- gebogen, dunkelgrän. 59 Plantaginaceae. Plantago major L. (Fig. 12). Die befallenen Blätter dunkelgrän, stark gebuckelt, in verschie- dene Richtungen gebogen, je nachdem die Zikade die Ober- oder Unterseite angefallen hat. fentianaceae. Menyanthes trifoliata IL. Der Zikadenangriff scheint in der Regel auf die Oberseite der Blälter und die Basis der Teilblätter verlegt zu werden. — Ge- Fig. 12. Plantago major, Deformation der ganzen Pflanze durch Schaumzikadenlarven. — 3 nat. Gr. wöhnlich wird dabei das Wachstum der Teilblättehen gehemmt, so dass sie zusammen allmählich eine Däte bilden, an deren Bo- den die Zikadenlarven leben. Die Blätter werden ausserdem kraus und dunkelgrän. Rubiaceae. Galium boreale 1. Die deformierten Blätter dunkelgrän, heruntergebogen und zum Stamm zu gebeugt. G. Mollugo I. Verkärzung der Internodien an den befallenen Zweigen zweiter 'Ordnung, zugleich Drehung und Dunkelfärbung sämtlicher Blätter des Blattkreises. 60 | G. verum L. Die Internodien verkärzt, die Hauptachse in der Entwicklung | gehemmt, was eine verfröhte sekundäre Zweigbildung bewirkt; die Blätter dunkelgräön, deformiert, spiralig gedreht. Fig. 13. a Campanula persicifolia, durch Schaumzikadenlarven deformierte Blätter und Sprossspitze; b Achillea Millefolium, Wachs- tumshemmung einer ganzen Pflanze, durch Schaumzikadenlarven verursacht. — 3 nat. Gr. dj Campanulaceae. Campanula glomerata 1. Kräuselung und Umbiegung der dunkelgränen Blätter. (CENpersienolaRE AES Sa. Deformation, Drehung und Krämmung des oberen Teils der Sprossachse; zugleich Buckelung der Blätter und Einrollung der Blattränder. Compositae. Dahlia variabilis Desf. Räckwärtsbeugung und Kräuselung der Blätter an der Spross- spitze; die Internodien bedeutend verkärzt. Gnaphalium silvaticum I. Die befallenen Blätter eingebogen, dunkelgrän gefärbt. Helianthus annuus I. Röäckwärtsbeugung und Kräuselung der Blälter; dieselben sind kleiner als die normalen. Lampsana communis 1. Blätter dunkelgrön, abwärtsgebogen und gebuckelt. Lappa tomentosa (Mill.) Lam. Starke Deformation der befallenen Blätter, welche sich unter Kräuselung und Buckelung räckwärts biegen. Matricaria inodora IL. Blattanhäufung an den Sprossspitzen und Deformation der dun- kelgränen Blätter. LITERATURVERZEICHNIS. FrRIEDRICHS, K. (1909), Die Schaumzikade als Erregerin von Gallenbildungen. — Zeitschr. f. wiss. Insektenbiologie, Bd. 35. JAAP, O. (1920), Verzeichnis der bei Triglitz in der Prignitz beobachteten Zoocecidien nebst Bemerkungen uber einige in meiner Sammlung aus- gegebenen Arten. — Verh. d. bot. Verein. d. Prov. Brandenburg, 60. HERRMANN, A. (1914), Die Weiden-Schaumrzikade, ein gefährlicher Feind der Weidenkulturen. — Der Lehrmeister im Gartenbau, Nr. 9. HovaARD, C. (1908), Les Zoocecidies des plantes d'Europe et du Bassin de la Méditerranée. — Paris 1908—1909. LAGERHEIM, G. (1905), Baltiska zoocecidier. — Ark. f. Botanik, Bd. 4. —,—, (1916), Baltiska zoocecidier. II. — Ibidem, Bd. 14. SCHÖYEN, W. M. (1912), Beretning om skadeinsekter og plantesygdommer i land- og havebruket 1911. — Christiania. Uzer, H. (1911), Uber die auf der Zuckerröäbe in Böhmen lebenden Klein- zirpen. — Zeitschr. f. Zuckerindustrie in Böhmen, Bd. 35. (Ref. in Cen- tralbl. f. Bakt. und Parasitenk., Abt. II, Bd. 31, 1911). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923: Bbpb. 17, EL. 1: FÖRORENINGEN OCH STRANDVEGETATIONEN I HELSINGFORS HAMNOMRÅDE. AV ERNST HÄYRÉN. (Följande framställning utgör det huvudsakliga innehållet i ett föredrag vid Societas pro Fauna et Flora Fennica möte den 3 december 1921. Jfr. förf:s ar- bete: "Studier över föroreningens inflytande på strändernas vegetation och flora i Helsingfors hamnområde”. — Bidr. t. känned. af Finlands Natur och Folk, utg. af Finska Vetenskaps-Societeten, H. 80, Nr. 3, 1921.) Ute i Nylands skärgård finner man på klippor och stenar en karakteristisk algvegetation: 1 vattenbrynet Calothrix scopulorum, ett stycke under vattnet Cladophora glomerata och Cladophora crystallina, Dictyosiphon foeniculaceus, Pylaiella litoralis och andra arter och därunder bältet med Fucus vesiculosus. I hamnområdet i Helsingfors är bilden en helt annan. Flertalet av de nämnda arterna saknar man, och 1 stället fästes ögat i främsta rummet vid en yppig Enteromorpha-vegetation, vilken såsom en smalare eller bredare mörkgrön bård följer vattenlinjen längs stadens kajer, längs strändernas klippor och stenar, och i synner- het faller i ögonen på sensommaren och hösten, då den är bäst utvecklad. En närmare undersökning giver vid handen, att även talrika andra avvikelser förekomma. I hamnområdet finnas arter, som saknas ute i skärgården, eller äro de här rikligare eller spar- sammare, och likaledes äro växtsammanslutningarna, associatio- nerna, här av en avvikande prägel. Då villkoren för växtlivet i skärgården och i Helsingfors hamn- område äro överensstämmande förutom däri, att hamnvattnet är i betydande grad förorenat, måste man söka orsaken till den avvi- kande vegetationen uti denna förorening. I främsta rummet för- orenas vattnet genom tillförsel från stadens 45 kloaker, vilka äro 63 tämligen jämnt fördelade längs stränderna och alla utmynna tätt invid dessa. Många av kloakerna tömma sitt innehåll längst inne i vikarna, vilka självfallet härigenom i längt högre grad förorenas, än om spillvattnet leddes ut till uddar och öppna stränder eller genom särskilda ledningar längs bottnen längre ut till havs. Varje vik och varje hamnparti har sin kloak. En mindre del av det förorenade vattnet härrör från kloakerna på Brändö närbelägna villaholme och Sveaborg, från öppna diken, från avfallsrännor samt från Vanda å. Härtill kommer den oren- lighet, som direkt genom regnvattnet nedspolas från torg och gator, kajer och stränder, ävensom avfallet från talrika i hamnen liggande fartyg. På grundvalen av växternas egenskap att i olika grad tåla eller tilltalas av förorenat vatten utarbetade de två tyska forskarna KOoLKwiTtz oeh MARSSON (1908) sin bekanta, numera allmänt an- vända uppdelning av smutsvattenväxterna eller de s. k. saproba växterna i fyra grupper: de polysaproba, de starkt och svagt mesosaproba samt de oligosaproba arterna. Därtill fogade nämnda författare ännu en kategori, de katharoba arterna, vilka sky för- orenade ställen eller utträngas därifrån av andra arter och därför huvudsakligen finnas på rena platser. Systemet gäller sötvatten- former. Genom jämförande iakttagelser i naturen kunna emeller- tid brack- och saltvattenarter här lätt inordnas. En sådan över- sikt har jag uppgjort för Helsingfors-områdets vidkommande och skall här nämna några exempel. 1. Bland polysaproba arter, alltså de arter, som trivas uti vatten av högsta föroreningsgrad, märkas talrika bakterier, bl. a. en del svavelbakterier, såsom Beggiatoa alba och B. leptomitiformis, vidare den för saltvatten karakteristiska Phragmidiothrix multiseptata, som av ÅDOLF ENGLER beskrivits från Kielerbukten. Även Spirulina Nordstedtii och Sp. subsalsa, alltså två representanter för de blå- gröna algerna, böra vid massuppträdande föras till denna grupp, likaså Euglena viridis. 2. Inom följande grupp, de starkt mesosaproba arterna, böra nämnas Sphaerotilus natans och Thiothrix nivea, vilka äro mycket allmänna i Helsingfors hamnar, samt den något mindre allmänna Cladothrix dichotoma. Vidare en intressant spirill med svavelkorn, nämligen den ljust rosafärgade Thiospirillum sanguineum, som når en längd av 38—55 u och en tjocklek av 3—3.8 u och redan vid svag förstoring ses ila fram över mikroskopets synfält. Det är av 64 intresse, att denna art i Helsingfors uppvisar samma dimensioner som vid Danmarks kuster, där den studerades av WARMING på 1870-talet. I förbigående sagt var det främst åsynen av denna stora, färgade spirill, som gjorde att WARMING kom att närmare studera vad han kallar ”Bakteriesumpene", bakteriekärren, ett stu- dium, som ledde till upptäckten av en rik värld säregna organis- mer och en i ekologiskt avseende väl utpräglad mikrofytformation. Till de starkt mesosaproba arterna höra vidare en del Oscillatoria- arter och Phormidium auctumnale ävensom vid sparsam förekomst de redan nämnda Spirulina-arterna och Euglena, samt en hel del andra, som här måste förbigås. 3. Vi komma så till de svagt mesosaproba arterna. Bland dem bör främst nämnas Oscillatoria Agardhii, den art, som på somma- ren och hösten massvis uppträder i Tölöviken, uti Djurgårds- och Kaisaniemivikarna, färgande vattnet grönt, varigenom anledning gavs till de första undersökningarna rörande. det förorenade vatt- nets organismer i Helsingfors, undersökningar, som företogos i augusti år 1907 av K. M. LEVANDER. Arten i fråga samlas ofta vid vattenytan, driver med vinden mot lovartstranden och bildar en ljusgrön beläggning på strandstenarna. Den adhererar lätt vid de oljedroppar, som uppstå till följd av den livliga motorbåtstra- fiken, samlas jämte oljan vid pålandvind kring båtbryggorna i Djurgårdsviken i en alltmer tätnande och tjocknande hinna. Under mikroskopet räknades i ett prov av denna hinna på 10 mm? omkr. 700 Oscillatoria-trådar. Bland övriga svagt mesosaproba arter finna vi Enteromorpha crinita, hamnområdets vanligaste och ymnigaste Enteromorpha-art, den som i huvudsak bildar den gröna bården, varom tidigare var tal. Den uppträder i en stor mängd former, som bilda en fort- löpande serie från de mest fingreniga och rikt förgrenade till allt bredare och mer fågreniga. En annan är E. tubulosa, vanligen löst kringflytande i hopar på vattenytan i de lugnaste delarna av vikarna. Vidare den några cm långa Ilea fulvescens, en form, som står nära Enteromorpha, men avviker genom egendomligt skiktade cellväggar och nästan klotformiga svärmsporer. Makro- skopiskt kan den igenkännas på sin brun- eller gulgröna färgton. Den växer flerstädes i översta vattenbrynet, och jämte den ofta Ulothrix subflaccida, en svagt utpräglad mesosaprob art. Denna Ulothrix är smalare än vår vanliga, främst i sött vatten förekom- mande Ulothrix zonata, och kromatoforen är icke bandformig runt 65 cellen, utan skivformig, böjd längs ungefär halva cellväggen och försedd med en enda pyrenoid. I Helsingfors finnes Ulothrix subflaccida mycket ymnigt. 4. Bland de oligosaproba arterna, de som finnas på svagast förorenade ställen, må framhållas ett par allmänna Phormidium- arter, vidare den intensivt blå flagellaten Cyanomonas americana, bestämd av professor LEVANDER och ny för Europa, två ställvis mycket ymnigt uppträdande diatomaceer: Gomphonema olivacea och Rhoicosphaenia curvata, vilka med sina upprepade gånger dikoto- miskt förgrenade slemskaft trassla in sig i varandra och jämte några andra arter bilda en egen association. Vidare några Ente- romorpha-arter, nämligen de blekgröna E. Hopkirkiti och E. clathrata och den något mörkare E. intestinalis, vilken sistnämnda i Hel- singfors hamnområde är tämligen sällsynt, d. v. s. E. intestinalis uti inskränkt, egentlig bemärkelse. Slutligen Lemna trisulca, vil- ken av KOoLKWwITz och MARSSON och även av mig uppfattats såsom oligosaprob, men som, egendomligt nog, endast finnes på så att säga naturligt förorenade ställen, medan den däremot skyr kloak- föroreningen och alltså, för att begagna doktor LInKkKoLraAs uttryck, är hemerofob, kulturflyende, den enda samtidigt saproba och hemerofoba arten inom undersökningsområdet. 5. En särskild grupp bilda några indifferenta arter: Potamogeton perfoliatus, Phragmites, Scirpus Tabernaemontani och andra, vilka växa lika väl i det rena vattnet vid Brändö och Drumsö som i det förorenade i bottnen av Tölöviken. 6. Till de katharoba, det rena vattnets arter, höra slutligen de tidigare omnämnda, vanliga skärgårdsalgerna och närmast även Myriophyllum spicatum. De nu nämnda arterna utgöra endast ett urval, några exempel. Sammanlagt ha i Helsingfors hamnområde konstaterats över 150 strandarter, däri inberäknade arterna från regionen strax ovan vattenlinjen. Dessa arter sammansluta sig till associationer, vilka även de kunna grupperas med hänsyn till stigande renhetsgrad. I detta avseende må påpekas, att föroreningsgraden ju är störst tätt intill kloakmynningarna och rätt hastigt avtager, när man avlägsnar sig därifrån. När man då finner, att med avtagande föroreningsgrad nya associationer uppträda, erhåller man lätt genom jämförande iakttagelser serier av associationer från mycket förore- nat ända till rent vatten. På detta sätt ha inom området särskilts ett 40-tal associationer, av vilka här blott skola omnämnas de fem 5 — 239. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 66 viktigaste, de som äro nödvändiga för praktisk bedömning av för- oreningsgraden hos vattnet: 1. Den rena bakterieassociationen, polysaprob, alltså förekom- mande på de mest förorenade ställena. Sammansatt av ett otal bakterier, dels för blotta ögat osynliga arter, dels några av de större, redan nämnda trådbakterierna i vita flagor och överdrag på bottnen. 2. Associationen av vitbelagd Enteromorpha crinita, starkt meso- saprob. Består av 1—3 dm lång E. crinita i dess olika former med för blotta ögat synlig vit beläggning av en del bakterier, i främsta rummet Thiothrix och Sphaerotilus, vilka växa på algerna. Ofta förnimmes ännu 1 denna association tydlig lukt av svavelväte. 3. Associationen av E. crinita utan beläggning, svagt mesosaprob, av mättat mörkgrön färg, dels i rena bestånd, dels med sparsam inblandning av andra arter. 4. Associationen av Ulothrix subflaccida, mycket svagt meso- saprob. Bildas av den blott 1—3 cm långa Ulothrix, som gör intryck av ett tätt, något vajande ludd och vid lågvatten framträder så- som en påsmetad beläggning. Associationen uppstår inom loppet av några dygn på strändernas vegetationslösa partier, då de vid stigande vattenstånd råka under vattenytan. Den förekommer sålunda högt uppe i vattenbrynet och utsättes, då vattnet faller, för uttorkning och förstöring. Vid ihållande lågvatten förstöres även en del av den därunder befintliga E. crinita-associationen, och när vattnet på nytt stiger, utbildas på denna plats Ulothrix- vegetation. Efter någon tid invandrar E. crinita, och det före- finnes sålunda en ständig växling mellan de två associationerna, en växling, som är beroende av det varierande vattenståndet. — Ulothrix går därjämte ut i något renare vatten oeh når här ställ- vis en betydande utbredning, så att stranden vid lågvatten redan på avstånd lyser grön. Associationen blir i detta fall en god in- dikator på den svaga föroreningen och härigenom av betydelse för den praktiska undersökningen av hamnområdet. 5. Associationen av Enteromorpha Hopkirkii och E. clathrata, oligosaprob, uppträder vid gränsen till det rena vattnet, stundom med inblandning av dettas arter. Där icke ens den oligosaproba associationen mera förefinnes, är vattnet att anse såsom praktiskt taget rent, d. v. s. ostört av” föroreningar genom avfallsvatten. Uti olika delar av området variera föroreningsgrad och vegeta- 67 tion betydligt på grund av olika avstånd från kloakmynningarna och andra smutskällor. Dock kan på grundvalen av strandvegeta- tionen en uppdelning av området i större, någorlunda enhetliga partier företagas. De polysaproba områdena äro inskränkta till de större kloak- och dikesmynningarna och nå blott någon m” i vidd. Kring dem gruppera sig starkt mesosaproba områden, före- trädesvis med vitbelagd: Enteromorpha crinita. Dessa anträffas i flertalet av de större vikarna i W, vidare i Havshamnen, Brobergs- hamnen och framför allt i Tölöviken, omfattande såväl viken in- nanför järnvägsbanken (Tölöviken i inskränkt bemärkelse) som Djurgårds- och Kaisaniemivikarna. Följande kategori, de svagt mesosaproba områdena, med E. crinita utan beläggning, ses bl. a. vid stränderna i Brunnsparken, Södra hamnen, Skatudden och Norra hamnen. Stränderna i Sörnäs förete en mycket växlande bild; omfattande samtliga kategorier. De svagast mesosaproba om- rådena, kännetecknade av utbredd Ulothrix subflaccida-association, finnas bl. a. på Märrholmen, på delar av Högholmen och Brändö. De oligosaproba områdena ligga ytterst i gebitet. Denna skildring hänför sig till förhållandena i augusti och september, den tid av året då smutsvattenvegetationen i hamnområdet når sin största utsträckning. De" här i korthet refererade undersökningarna äro, synes det mig, ägnade att i sin mån belysa den aktuella frågan om förhål- landet mellan associationerna och de yttre villkoren. Särskilt även därför, att fördelningen av de yttre betingelserna i en viktig punkt är helt annan i vatten än på land: landväxterna upptaga en vik- tig del av sin näring från underlaget och endast med en del av sin kropp, vattenväxterna däremot från det omgivande mediet och genom hela kroppsytan. Man kan, såsom tidigare påvisats, inom undersökningsområdet konstatera, att associationerna uppträda i bestämd följd med hän- syn till graden av förorening, att varje skiftning i föroreningsgrad motsvaras av förändrad vegetation. Och på liknande sätt verka andra faktorer. Mot växlingarna i vattenståndet reagerar, såsom framhållits, inom några dygn Ulothrix-associationen och rätt hastigt även Enteromorpha crinita. Härav kav väl dragas den slutsatsen, att associationerna äro beroende av de yttre faktorerna, att de återspegla även små förändringar uti ståndortens karaktär, eller åtminstone i vissa fall kunna göra det. Därför har ingalunda påståtts, att icke en bestämd association 68 kan motsvaras av olika kombinationer av faktorer, eller att samma faktorskomplex icke kan motsvaras av mer än en association. Ty även i dessa fall är associationen ett uttryck för de samverkande faktorerna. I denna belysning synes även frågan om de yttre villkorens be- tydelse för landvegetationen vinna i klarhet. Landväxterna upp- taga näring från underlaget och äro för detta ändamål utrustade med speciella organ. De äro i högre grad än vattenväxterna för- ankrade vid lokalen, och till följd härav sker reaktionen efter förändrade yttre villkor betydligt långsammare. Men den uteblir icke. Här må åter hänvisas till Helsingfors-området. Lavassocia- tionerna på klippor och stenar strax ovan vattenlinjen äro med ett undantag alla katharoba; de lida av föroreningen och utbildas icke på de konstgjorda strändernas och kajernas stenar. Dock hålla de sig segt kvar på de platser, där de tidigare under gynn- samma förhållanden inkommit. Lavarna förtvina och falla sön- der, men först efter flera år ligga klippytorna bara, såsom numera är fallet t. ex. på bergen invid Djurgårdsviken. Den omständigheten, att reaktionen för landassociationernas vid- kommande sålunda förlöper långsamt, är ägnad att förklara den av en del forskare uttalade åsikten, att associationerna böra upp- fattas såsom mera självständiga enheter, de där ingalunda äro så beroende av förändringar i de yttre villkoren. De olika meningsriktningar, som brutit sig mot varandra i denna punkt, hava egentligen mera betonat olika sidor av saken, än att de skulle stått i verklig opposition mot varandra. Och allt pekar därhän, att man borde kunna förenas om en gemensam uppfatt- ning, den nämligen, att vegetationen utgör uttrycket för samtliga de faktorer av olika slag, som göra sitt inflytande gällande på det område, som av vegetationen i fråga intages. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. 17, H.:l STUDIEN UBER DIE HELIANTHEMUM OELAN- DICUM-ASSOZIATIONEN AUF ÖLAND. VON GOEINARNE DU RIEIZ: 1. Einleitung. Bei den Untersuchungen töäber die Konstanzverhältnisse und die Minimiareale schwedischer Pflanzenassoziationen, deren Hauptresul- tate ich unlängst zusammengefasst habe (Du RiETtzZ 1921 b), fand ich es sehr zweckmässig, neben den gewöhnlichen, relativ arten- armen Zwergstrauchassoziationen, die ich in verschiedenen Teilen von Schweden eingehend studiert hatte, auch einen Repräsentanten des artenreicheren Typus dieser Formationsgruppe zu Untersuchung heranzuziehen. Ich benutzte daher die Gelegenheit, die mir ein kurzer Besuch auf der Insel Öland im Juni 1920 bot, um die mir schon von fräheren Besuchen her wohlbekannten Helianthemum oelandicum-Assoziationen auf den öländischen Alvargebieten einer statistisehen Untersuchung zu unterziehen. Die mir zu Verfögung stehende Zeit war sehr kurz, und an eine gröndliche und allseitige Untersuchung war deshalb nicht zu denken. Es galt nur, durch Untersuchung einer geeigneten Anzahl von 1 m”-Quadraten, die zu Verbänden von 4 m” gruppiert waren, wenigstens eine Vorstellung vom Minimiareal einer Helianthemum oelandicum-Assoziation zu gewinnen. Ich fing mit einer Untersuchung der nackten Helianthemum oelandicum-Assoziation auf dem nördlichsten Öland an, die ich in- dessen aus verschiedenen Gräönden abbrechen musste, als sie erst zur Hälfte fertig war; mein Material aus dieser Assoziation gibt des- halb nur eine sehr unvollkommene Vorstellung von ihrer Konstitu- 70 tion. Bei der auf dem grossen säödlichen Alvargebiete häufigsten Helianthemum oelandicum-Assoziation, nämlich der Cetraria islandica- reichen, gelang es mir aber, die Untersuchung der zu einer approxi- mativen Minimiarealbestimmung notwendigen Minimalanzahl Qua- drate von 1 und 4 m” abzuschliessen. Eine kurze Zusammenfassung dieses Materials wurde in meiner methodologischen Arbeit (Du RiETZ 1921 b) mitgeteilt, und auf der Grundlage derselben wurde konstatiert, dass das Minimiareal dieser Assoziation wahrscheinlich "wenigstens etwas höher als bei 1 m”” liegen muss (S. 156—157). Da mein Untersuchungsmaterial von den beiden erwähnten Asso- ziationen trotz seiner fragmentarischen Natur för spätere Unter- suchungen öber diese Assoziationen einen gewissen Wert haben muss und ich keine Gelegenheit habe, selbst die Untersuchungen fortzusetzen, will ich hiermit das Material vorlegen und meine Beobachtungen uäber die öländischen MHelianthemum oelandicum- Assoziationen kurz zusammenfassen. Eine wertvolle Hilfe bei den Quadrataufnahmen verdanke ich Fräulein GRETA SERNANDER. 2. Die Standorte der Helianthemum oelandicum-Assoziationen. Die Helianthemum oelandicum-Assoziationen sind den öländischen Alvargebieten charakteristisceh. Von dem ersten Monographen dieser Gebiete nach modernen pflanzensoziologisehen Gesichtspunkten, E. HEMMENDORFF (1897), wurden sie als ”Helianthemum oelandicum- Formation” zusammengefasst und kurz beschrieben (S. 18—19). Auch in der hauptsächlich autökologisehen Monographie der Alvar- vegetation von H. WITTE (1906) werden sie kurz beschrieben (S. 35). Sie werden von WITTE zu seiner "Alvarsteppe” gezählt. In neu- ester Zeit sind sie auch von R. STERNER, der eine ausfärliche Monographie der öländischen Vegetation vorbereitet, studiert worden. Obgleich Helianthemum oelandicum selbst auch in geschlossenen Grasheiden und trockenen Wiesen ausserhalb der eigentlichen Alvargebiete gelegentlich vorkommen kann, sind die eigentlichen Helianthemum oelandicum-Assoziationen an die extremen Alvar- gebiete gebunden. Das schwedische Wort "Alvar", das schon seit langem in der internationalen geographischen und botanischen Literatur eingebäörgert ist, bedeutet eigentlich nur die ebenen, wald- losen Kalkplateaus, die einen sehr grossen Teil von Öland, vor 7 allem eine sehr grosse zusammenhängende Fläche auf dem säöd- lichen Teil der Insel, einnehmen, wird aber jetzt allgemein auch fär die ähnlichen, aber kleineren Kalkplateaus auf Gotland und den Silurbergen in Västergötland angewendet. Die Alvargebiete sind aber gar nicht einheitlich, weder geographisch noch pflanzen- soziologisch. Bald bilden die Kalkfelsen grosse, ebene, fast spalten- lose und fast nackte Platten mit einer sehr spärlichen Vegetation, bald sind sie mehr schuttbedeckt, bald liegt sogar ziemlich viel Moräne äber dem Felsboden und bald wieder sind die Felsen mehr verkarstet und die nackten, nur spärlich moos- und flechtenbe- wachsenen Felsplatten von mehr oder minder tiefen und breiten Spalten unterbrochen, in denen sich Erdpartikeln ansammeln, in die das Wasser herabsickert, und in denen kleine Gebäsche und sogar recht schatten- und feuchtigkeitsliebende Pflanzen gedeihen können. Um eine geeignete Terminologie för diesen verschiedenen Typen von Alvargebieten zu gewinnen, schlug Professor Dr. R. SERNANDER schon vor mehreren Jahren vor, das Wort Alvar fär den am meisten charakteristischen dieser Typen zu reservieren, der vielleicht den grössten Teil der sechwedischen Alvargebiete einnimmt und bisher nur aus Schweden beschrieben worden ist, nämlich den Typus mit einer nur sehr dännen Decke von Verwitterungsschutt äber dem horizontalen Kalkfelsplateau. Wie von H. HESSELMAN, der die got- ländischen Kalkfelsplateaus eingehend untersucht hat, ausfärlich geschildert wird (HESSELMAN 1908, 1915), entstehen während der kälteren Jahreszeiten auf diesem Boden sehr charakteristische Bewegungen in dem losen Bodenmateriale. Das för Wasser mehr oder minder undurchlässige Kalkfelsplateau wirkt nämlich ganz wie die Tjäle im Arktis; das lose Bodenmaterial wird von Wasser ganz durchtränkt und beim Gefrieren in Bewegungen versetzt, die in den extremsten Fällen in einem dem arktischen ganz ähnlichen Polygonboden, nur in kleinerem Massstabe, resultieren. Durch diese Prozesse werden ausserordentlich starke Anforderungen an die Wurzelsysteme der Pflanzen gestellt; diese frieren leicht ganz auf, und die Vegetation nimmt einen mehr oder minder offenen Charakter an. Fär diesen charakteristiscehen Auffrierungsboden wird nunmehr nach dem Beispiele SERNANDERS das Wort Alvar in engerem Sinne oder, um Verwechslungen ZUPVERmelden,bessen se brun FEadv a im Gegensatze zum zweiten, grossen Haupttypus der Alvargebiete, dem Karst, allgemein verwendet. In einem neulich erschiene- nen Aufsatze (Du RiETzZ 1921 a) habe ich versucht, eine kurze 2 , H. DU RiETZ photo. 26. 6. 1913. Fig. 1. Karst auf Sandby Alvar S von Dröstorp (NO-Ecke des grossen std- lichen Alvargebiets). Gebäsche von Juniperus communis, Rosa spp., Prunus spinosa, etc. Ein kleiner Pyrus Malus-Baumi. Im Hintergrunde Schuttalvar. H. Du RiETZ photo. 26. 6. 1913. Fig. 2. Karst in demselben Gebiete wie Fig. 1. 13 H. DU RiETZ photo. 26. 6. 1913. Fig. 3. Schuttalvar in der Nähe von Dröstorp. Hauptsächlich Festuca ovina- Assoziationen und Helianthemum oelandicum-Assoziationen mit eingestreuten Flecken von Juniperus communis-Assoziation. H. Du RIETZ photo. 26. 6. 1913. Fig. 4. Schuttalvar in der Nähe von Dröstorp. Im Vordergrunde haupt- sächlich Festuca ovina-Assoziationen. 14 Charakteristik dieser beiden Haupttypen zu geben. Fig. 1—4 därf- ten eine ziemlich gute Vorstellung vom allgemeinen Aussehen der- selben geben. Den dritten Haupttypus bilden die feuchten Depres- sionen, auf denen oft sehr grosse Flächen von der charakteristisehen Potentilla fruticosa-Assoziation bedeckt sind. Die Helianthemum oelandicum-Assoziationen sind för das Schutt- alvar charakteristisceh. Der grösste Teil der Schuttalvarflächen ist teils mit Helianthemum oelandicum-Assoziationen und teils mit ver- schiedenen Festuca ovina-Assoziationen, auf die ich hier nicht näher eingehen will, bedeckt. Obgleich das Schuttalvar beim ersten Anblicke den Eindruck einer ganz flachen Ebene macht, ist es fast immer schwach wellig. Es ist die Regel, dass die Helianthemum oelandicum-Assoziationen vorwiegend auf den scehwachen Erhöhungen vorkommen, während die etwas tieferen Partien Festuca ovina- Assoziationen aufweisen. Diese Anordnung zeigt eine sehr grosse Ähnlichkeit mit den flachen Moränenröcken im skandinavischen Gebirge, wo in der Regel die Röcken mit ähnlichen, offenen Zwerg- strauchheiden (Diapensia-Loiseleuria-Assoziationen, Vaccinium uligi- nosum-Assoziationen, Empetrum nigrum-Assoziationen, auf Kalk- boden auch Rhododendron lapponicum-Assoziationen) bekleidet sind, die tiefer gelegenen Partien dagegen mit Krautgrasheiden. Dort ist es wie bekannt die mehr oder minder vollständige Blosslegung durch den Wind während des Winters, die diese charakteristische Vegetation der höheren Partien bedingt (vgl. z. B. FRIES 1913, SMITH 1920, TENGWALL 1920), und man bekommt auf Öland sofort den Eindruck, dass derselbe ökologische Faktor auch hier wirksam sein muss (vgl. Du Rietz 1921 a, S. 78). Das öländische Alvar ist auch wegen seiner furchtbaren Winterstärme bekannt. Eingehende Untersuchungen der Schneeverteilung und Schneeschmelzung, wie sie im letzten Jahrzehnte in den schwedischen Gebirgen ausgefährt worden sind, wärden ganz sicher auch auf Öland sehr schöne ökologische Resultate zeitigen. | 3. Entwurft einer Ubersicht äber die Helianthemum- oelandicum-Assoziationen. | a. Die nackte Helianthemum oelandicum-A ssoziation. Diese Assoziation, die auf dem grossen sädlichen Alvargebiet eine recht geringe Rolle zu spielen scheint, habe ich auf dem kleinen Alvargebiete bei Byerum auf dem nördlichsten Oland, wo 5) die flechtenreichen Assoziationen zuräöcktreten, gut ausgebildet gesehen. Ihr Standort war ein typisches Schuttalvar mit ziemlich grobsteinigem Boden. Tab. I gibt eine Vorstellung von der Zu- sammensetzung der Assoziation.!? Die Quadrate sind öber ein ziem- lich kleines Gebiet (ca. 1 km”) verteilt. b. Flechtenreiche Helianthemum oelandicum-A ssoziationen. WRDIeTrelTrant Nemuwnmn oecelamnwdreum:Cetrtaria iSlaäamndieca-ASSsogratrion Diese Assoziation scheint auf dem grossen södlichen Alvargebiete, wenigstens auf ihrem nördlichen Teil, die häufigste der Helianthe- mum oelandicum-Assoziationen zu sein. Ihr Standort ist gewöhnlich etwas reicher an feinerem Material als der der nackten Assoziation. Tab. II zeigt die Zusammensetzung der Assoziation auf dem Alvar von Vickleby.” Die Quadrate sind äöber ein Gebiet von wenigstens 20 km” verteilt; die verschiedenen Varianten der Assoziation sind ziemlich gleichförmig repräsentiert, und das Material därfte ein gutes Durchschnittsbild der Ausbildung der Assoziation in diesem Gebiete geben. PaDaternHelra ntrem um. oelandiecuum-tCladonria Fam SNÖ TIS, ASSO NA tlO IM. Auf dem Alvar von Vickleby, besonders recht nahe am West- rande des Alvarplateaus, habe ich diese Assoziation recht häufig, jedoch viel spärlicher als die vorige, auftreten sehen. ” Die Moose sind nur in äusserst spärlichen, verkämmerten und gewöhnlich fast unbestimmbaren Individuen vertreten, die bei der Konstanzbestimmung un- möglich beräcksichtigt werden konnten. Es wurden folgende Arten notiert: Martinellia sp., Ditrichum flexicaule, Fissidens decipiens, Mollia inelinata, Thuidium abietinum, Hylocomium rugosum, Amblystegium cf. chrysophyllum, Hylocomium rugosum und Stereodon sp. Keine von ihnen hat die geringste Aussicht, kon- stant zu werden. 176 in der Bodenschichte, und auch die Feldschichte scheint von der der vorigen Assoziation etwas abzuweichen. Exakte Analysen habe ich leider nicht. Die Standortsbedingungen scheinen denen der Cetraria-reichen Assoziation ähnlich zu sein. c. Moosreiche Helianthemum oelandicum-Assoziationen. Diese scheinen viel seltener zu sein als die flechtenreichen und nackten. Sie kommen hauptsächlich auf etwas karstartigem Bo- den vor, oft nur in sehr kleinen Assoziationsfragmenten längs der kleinen Spalten. Sie nehmen niemals grössere Areale ein und machen einen ganz anderen Eindruck als die flechtenreichen. Ich habe keine Gelegenheit gehabt, sie exakt zu analysieren. Die häufigste von den moosreichen Assoziationen scheint die Helianthemum oelandicum— Hylocomiu mrugosum-Assoziation zu sein. Seltener ist die Helianthemum oelandicum-— Hypnum lutescens-Assozia- tion. Auf grobsteinigem Boden auf "Mysinge hög” (am Westrande des Alvarplateaus) tritt die Helianthemum oelandicum— Tortula ruralis- Assoziation spärlich auf. Die obige Ubersicht öber die Helianthemum oelandicum-Assozia- tionen macht natärlich auf Vollständigkeit gar keinen Anspruch. — Die auf dem sädlichsten Öland vorkommenden Helianthemum canum-Assoziationen, die den Helianthemum oelandicum-Assoziatio- nen sehr nahe stehen, habe ich nicht näher untersucht. 4. Die Minimiareale der Helianthemum oelandicum- Assoziationen. In meiner methodologischen Arbeit (Du RiEtZ 1921 b, S. 155— 157) habe ich schon das Minimiareal der Helianthemum oelandicum— Cetraria islandica-Assoziation kurz diskutiert. Wie aus Tab. II hervor- - geht, sind auf 1 m? 8 Phanerogamen und 4 Flechten, auf 4 m” 10 Phanerogamen und 4 Flechten konstant. Auf 4 m” treten also 2 neue konstante Arten auf, nämlich Arenaria serpyllifolia und An- thyllis Vulneraria. Die erstere erreicht schon auf 1 m” eine so hohe Konstanz wie 907; sie ist eine sehr leicht zu töbersehende Art und därfte in Wirklichkeit schon auf 1 m” konstant sein. Anthyllis dagegen erreicht auf 1 m” nur eine Konstanz von 1846; kd sie lässt sich als auf eine 4 m” neuauftretende konstante Art nicht wegerklären. Das Material von 4 m” ist ja so klein wié nur mög- lich, und sichere Schlussfolgerungen tuber das Minimiareal der Assoziation sind aus diesem Material nicht zu ziehen. Es ist ja möglich, dass auf 16 m” neue konstante Arten auftreten wärden; reine Flächen von dieser Grösse sind indessen kaum zu erhalten. Nach dem vorliegenden Material scheint aber das Minimiareal öber 1 m”, wahrscheinlich aber nicht täber 4 m”, bei welcher Grösse nur eine sichere neue konstante Art auf- tritt, zu liegen. Doch sind weitere Untersuchungen fär ein siche- res Entscheiden der Frage dringend zu empfehlen. Uber das Minimiareal der nackten Helianthemum oelandicum- Assoziation sichere Schlussfolgerungen zu ziehen ist natärlich noch weniger möglich. Tab. I zeigt auf I m” 4 konstante Arten in der Feldschichte, auf 4 m” 7 Arten. Die 3 Arten, die erst auf 4 m? konstant werden, sind Cerastium pumilum, Draba verna und Sedum album. Alle drei sind sehr leicht zu täbersehen, und die beiden ersten waren bei der Untersuchung schon ganz vertrocknet; auf 1 m” erhielten alle recht hohe Konstanzzahlen (75, 65 und 85). Es scheint nicht ganz ausgeschlossen, dass bei einer sorgfältigen Untersuchung eines grösseren Materials diese Arten schon auf 1 m” konstant wärden. Nach dem vorliegenden Material kann das Minimiareal unter 1 m” liegen, därfte aber wahrschein- lich etwas höher liegen. Es scheint aus diesen beiden fragmentarischen Untersuchungen hervorzugehen, dass bei weiteren Untersuchungen der Helianthe- mum oelandicum-Assoziationen, insofern sich diese Untersuchungen nicht auf Minimiarealstudien einrichten, eine Quadrat grösse Von 4 m zu empfehlen ist. 3. Vergleich zwischen der nackten und der Cetraria islandica- reichen Helianthemum oelandicum-Assoziation. Bei einem solchen Vergleich. muss man sich natärlich streng daran erinnern, dass die Tabellen eigentlich nur äber die lokale Konstitution der beiden Assoziationen auf den Alvargebieten von Byerum, resp. Vickleby Auskunft geben, und dass man also nicht ohne weiteres annehmen darf, dass die in den Tabellen konstanten 178 Arten auf ganz Öland konstant sind. Trotzdem därfte ein Ver- gleich ein gewisses Interesse bieten. Tab. II zeigt die Feldschichtskonstanten der beiden Assoziatio- nen (auf 4 m”). Aus dieser Tabelle geht hervor, dass auch die Feldschichten der beiden Assoziationen ziemlich grosse Verschiedenheiten aufweisen. Nur 5 Konstanten sind den beiden Assoziationen gemeinsam; 2 von den Konstanten der nackten Assoziation erreichen in der fleehtenreichen nur mittelhohe Konstanzzahlen, und 5 von den Konstanten der flechtenreichen Assoziation sind in der nack- ten nicht konstant, ja eine von ihnen fehlt in der Tabelle so- gar ganz. : Die flechtenreiche Assoziation muss als viel reicher als die nackte bezeichnet werden. Wie immer, zeigt auch die durch- schnittliche totale Artenanzahl eine deutliche Relation zur Kon- stantenanzahl, das sie in der flechtenreichen Assoziation viel grös- ser ist (16,35 auf 1 m”?, 22,6 auf 4 m”) als in der nackten (10,7 auf 1 m?, 14,6 auf 4 m”). Die Variabilität der Artenanzahl ist in beiden Assoziationen ziemlich gering (mittlere Fehler resp. 0,36, (76. 0l62 und. 1518). VSk im öbrigeniab anda: 6. Vergleich mit anderen Zwergstrauchassoziationen. Schon in meiner methodologischen Arbeit habe ich hervorgeho- ben, dass sich die Helianthemum oelandicum-Assoziationen von den gewöhnlichen Zwergstrauchheiden in mehreren Beziehungen stark unterscheiden, sich aber den alpinen Dryas-Assoziationen und Rhododendron lapponicum-Assoziationen nähern und mit diesen einen ziemlich gut abgegrenzten Typus der Zwergstrauchassozia- tionen bilden (Du RiEtzZ 1921, S. 208). Auch diese Assoziationen wachsen gern auf mehr oder minder beweglichem Boden (Fliesserde) und sind darum oft mehr oder minder offen. Sowohl die Kon- stanten- wie auch die durcehschnittliche totale Artenanzahl ist in den zu dieser Gruppe gehörenden Assoziationen grösser als in den typischen Zwergstrauchheiden, wahrscheinlich auch das Minimi- areal. Die Zwergsträucher bilden keinen zusammenhängenden Teppich wie bei den typischen Zwergstrauchheiden, Kräuter und Gräser spielen eine viel grössere Rolle, und der ganze physiogno- NO mische Eindruck ist von dem der typischen Fri rnenneren sehr verschieden. Nach der Literatur zu urteilen, därfte dieser abweichende Typus der Zwergstrauchheiden im Säden häufiger werden und in wär- meren und trockneren Gebieten, z. B. dem Mittelmeergebiete, die typischen Zwergstrauchheiden, die ja im kalttemperierten, ozea- nischen Klima ihre Hauptverbreitung haben, mehr oder minder vollständig ersetzen. Pflanzenbiologisches Institut, Uppsala, d. 7. März 1922. LITERATURVERZEICHNIS. Du Rietz, G. E., a, Vegetationen och det öländska landskapet. — Sv. Tu- ristför. Årsskr. 1921, Stockholm 1921. —, > b, Zur methodologischen Grundlage der modernen Pflanzensozio- logie. — Akad. Abhandl., Uppsala 1921. Fries, TH. C. E., Botanische Untersuchungen im nördlichsten Schweden. Ein Beitrag zur Kenntnis der alpinen und subalpinen Vegetation in Torne Lappmark. — Vetensk. och prakt. unders. i Lappl. anordn. av Luossavaara-Kiirunavaara A.-B. Fauna och Flora 2. Uppsala 1913 (Akad. Abhandl.). HEMMENDORFF, E., Om Ölands vegetation. Några utvecklingshistoriska bi- drag. — Akad. Avhandl. Upsala 1897. HESSELMAN, H., Vegetationen och skogsväxten på Gotlands hällmarker. — Skogsvårdsför. Tidskr. 1908, Stockholm 1908. —,-, Om förekomsten af rutmark på Gotland. — Geol. För. Förh., 37, Stockholm 19153. LINDMAN, C. A. M., Svensk fanerogamflora. — Stockholm 1918. SMITH, H., Vegetationen och dess utvecklingshistoria i det centralsvenska högfjällsområdet. — Norrländskt Handbibliotek, 9, Uppsala 1921 (Akad. Avhandl.). TENGWALL, T. Å., Die Vegetation des Sarekgebietes. Erste Abteilung. — Naturwiss. Unters. des Sarekgebirges in Schwedisch-Lappland, geleit. von A. Hamberg, 3: 4. Stockholm 1920. (Akad. Abhandl. Uppsala). WiTtTE, H., Till de svenska alvarväxternas ekologi. — Akad. Avhandl., Uppsala 1906. 80 Tab. I. Nackte Helianthemum oelandicum-Ass. 20 Quadrate von Byerums Alvar, 11. 6. 1920. (Die Bodenschichte ist n 5 | I I I I I I | Cl) n | Helianthemum oelandicum . .|3—1(3/3 3|4— SNES | 31413 TgiraSs AS erp ylkngnn Se ss EE UNEF | 1: DN | | hj Allium Schoenoprasum . « « «I 1 I1| 1/1] 1 il | |Cämthyllis Mulneratidi sas | kod TS | | | Arenaria serpyllifolia . . .. | IE 1 la VN Artemisia campestris . . . . | | 10) 1 | TIP eStRISk Sr Ho | Asperula tinctoria | | | | 1 | | Cerastium pumilum SS 1 I eka 1 | 1 EE EEE nabarvenndN sie ste AS sa | (1 1 FOR 1. 1 | Galium verum . DN jarl | 1 | | Herniaria glabra . . . SÅ | AL | Iklzexa cam tAuTiewla NE SN | I | | | ake siaNp elden. bo | | | 1) 1 | Mänum CalhOantiClNt, oc . ..c = | | | | | Potentilla Tabernaemontani . .' | | | 1 Prunella vulgaris: : os = oc cc | ME fel SU LA | | | | Rumex Acetosella: :su: es «cc sl Il | | 1 HH le NAFUreja ACiNOS IN ho: ss | jr EES EL | | Saxifraga tridactylites . : . - ER fr ola | Sedan ab SES 11 10) hg UR es LR de sade | Taraxacum sp. | EE HEL AS AD | | g | Agrostis stolonifera IN re de I a fa 1 DNE LANE OLE 1 | fekgestuiea soba SA 211 201-21 [21] BE 2 Fen RA fe 2 DE WM olla nen tä ts. va törs AL RUITENE2552 SIE AR Fal Ila 2 | 2 | | Andere Moose . / TA EE (I ET SR er | | (cd! | Caloplaca bracteata I [OR fr ES bj 1 kl I | | Cetraria islandica SKE 11 | RN Cladonia foliacea v. convoluta I EL ES | Ilöyt äl | | | pyxidata Vv. pocillum | 1 | | | | | . — rangiformist. muricata ad TR ELLE f A | | | £ f. pungens | (IE | 122 l2+1 2 | | 5 symphyc arpia . ; JA 1 1 fe ARR AR gr fa 10 | | | Collema sp. (eristatum?) . . .| 1 2 TE Ork NL LEN EL | | Dermatocarpon hepaticum -. . 1 öl EN | | | Lecidea Berengeriana ble bärga nl | | | S decipiens” >< streak) SL SER TAN EL LG SIE Tak | | | Toninia coeruleonigricans 3 Cl | | | | Jalg.| Nostoc sp. . . LR EL EL EN | | | (Sehutt mit Krustenflechten) .| 5 |5|5|5| 5 | 5 151515 15 |A | Artenanzahl in der Feldschichte . . . || 6 |5|5|9110 | 9 |11 | 8 11 |14 |A [INVE CU GE föda Ber erfara En IR de a TO=: 0:68 | 0 = 2,81 81 se, zu 5 Quadraten von 4 m” Grösse gruppiert. Öland, Böda, beiden ersten 4 m”-Quadraten näher untersucht worden.) EE om: | | - I 4 | 2 ; 3 | 2 / . | QR ERE EST 3 AN a EOS KR GÖ: et | 15116 | 17 | 18 | 19 | 201 | | BR 33 3 1 8 201100 142 rg 10053 1 1 Bu 1 1 1 20 100 I++ +tl+tl +) 5 100 | 1 Id 9 45 | + + | 3 60 | 1 3 15 + (0 2 AE 7 35 +] +) + 3 60 | 1 SS | (SR 6 0 fe I 3 SA sol Sn a I Sole 1 OR 1 1 1 4 20 + | al DN 0: ON 1 sa 1 a ETS 75 It I +) tl ++) 5 | 100 Ii 1 | 1 1 13 GSI SEA 100 | 1 1 5 dr 1 20 I | EINES är 1 20511 | 1 2 10 I++) 2 40 | 1 TRE ER ER ES [1 SR CN ae + ++) 3 60 | 1 1 1 5 | + | 1 20 11 1 1 3 15 de +| 2 40 | 1 Tal 749 Ia ER + | 3 60 | 1 KN NR NS OR Er 35 + | ac || 40 | 1 MÖSS 15 d 35 + I +) +) 3 60 | 1 Il I 1 | 1 1 tl 55 + I Fl +) + 4 80 | 1 1 1 fl 1 1 1 17 Sör IE LE IE NS 100 | 1 1 | 1 5 25 de Fl +) 3 GOMIET 1 1 1 1 1 20 100 I++ + + +! + 5 | 100 | 1 2 2 2 2 2 2 2 20 1008 INaE fas NS 100 | 2 fra 2 al 2 al > ) I I | RN | || SNES | 2 I Il | I I | | | | | | | | | I] | | ERS ORSA | 5 ör ARt — Rn Borsta MT 2 TA 3 | 10'| 14 | 16 | 15 | 18 | 14,6 + 1,18 0 = 265 6—923. Svensk Botenisk Tidskrift. 1923. 32 00T | 00T [SE SEE En un 0 OD ISO I 09 00T SEE a ED QI | 00T 001 FR EE 10 [1 0 JO SIESIIS OMLÖN kod 001 00T FS SE I Nn AN SO OG 00T | SER EES RO RER Re ta NO Gl ORAS 00T 09 | 1) 0 OT DC SID Lu rag | 00T 0C (EES RER VO 1 ID UD LO 00T | — 0C (EE DIIDVLIJUIMA SYÄYJUY | U '- 00T 09 ED OD RDI SUTOTIE 00T 00T ÖRE RA a ra SA Sm | | | 00T | ER sr Eee 9 SO TI VU D LONE yq 00T | 00T | SER SE nr pp um jo 0 tunn YgUD IH uU | | | | | | (& I ID G | I | 9) 'sne .W FF Jne ZzuesuoF JIYr WJFONIP INYIZ d ”UuJWWoOWJ3jne "PUIS JULISTOX UIUONPIZOSSY UJPIIAA Ip IUI SUJISTIUdM Ur JP "UVIY Mp INU PusS ST "(&) 'SSY-BIIpuejsSrI eIIeIj90—TINIIpuejao WNWroYiueroH I9p pun (T) 'SSYy-wnorpuejao wnuwayjuerok WyNVLU IP UJPULISUOF IP FUNINISIEQ IPUJUYXISIOA III "QeL | von 4 m? Gi Sc SB | 9 31 |32 | 33-| 341] 3 C | R+)2+/2+/2+12 IL TESEN OR et id ELAN i | 1 EN KR ER ES I TEN SE FI en FSENEN ER ÖnNerttreäörenneatedrRReeeeteteNERR a, 1) Tab. II. Helianthemum oelandicum—Cetraria islandica-Ass. 40 Quadrate von 1 m" Grösse, zu 10 Quadraten von 4 m? Grösse gruppiert. Öland, Vickleby Alvar, 17. 6. 1920. (Vel. Du Rietz 1921 b, S. 156 u. 157). SiGr 3 2 4 5 7 : ja 1 AL 1 BA [LA I EN 10111) 12 13 14 15116 17 18/19] 20/21 | 3 | 22+/2+12+13—' ör - —-! QIKkwvlrit2 211251 2027] 28 36 37 38:39 40 | | 415161718/1 910] QI KIS) C on Helianthemum oelandicum —la+l2+]) 212+l2+1 2 | 2124) 2 ++) al 21 212+12+/2+12+12+12+[2+/2+1/2—|2+]j2+1 40 | 100 |+i +++! +++ +/+!+110) 100 I 2 Thymus Serpyllum . «= + + + 22 113 21]212]2+ 210 FRU a a fr fr fr fer lar börjar falerner er al 1 1) 401100 I++) +++ ++l+)+!+110) 100 Ia h Allium Schoenoprasum . . « I ae a I I - 11 oli Androsace seplentrionalis . . I I 1 hl I | il 1011 Anlennaria dioica . ss <= 1 I | | | 1 | 111 + +l+ll äl 01 Anthericum ramosum =. > I Ill) | DONG ; 21 2011 Anthyllis Vulneraria ss. 1 Tala 314 AA 16 Hr 1 6 ÅG I FR fa I 11021) IE fel VG Ta at st "1 I bot Pol Ta > 11 ER lr 1 MT OP KG +++ +100- 10011 Irabis hirsuta v. glabrata . | I | | I I 1 11 1 +|+!+ 41 40 | 1 Arenaria serpyllifolia —. < . GL 5 6) ff FAT MG fe hg AEA fören TS [4 (ON sad at ERA Ut bed STEKER TE TA RKO Rn fat 0 Kal dan Far fa +++ +++ 101-100 11 Arlemisia campestris . . . | ; ME et fn pa + +) 21 2011 Asperula tinctoria - . - «1 1 Lage lalr Pala 1 föra I IE OD 1 TA +i+I+!+' 8) soli Campanula rolundifolia —. . 1 10] I 1 I 1 TI +) I++) 5 5001 Carlina vulgaris . Nar I 1 + 1 > (Mal Ceraslinm caespitosum . . 1 | I I I 1. 101 pumilum SA a fn I dT HERA Len kä 16 fra tal DEN På kar fe AT fre FE PKR Ar A5 I fl LAG HS DS TA LS TEA La UTA AO fö 2) [ET fra br Mad Fv bd) 04 fiT fr] ARG va LA fa 0 rlN 15 CA fig 1 få JD +)+l+/+1+1+ 10) 100 | 1 Cirsium acaule 3 | | I 1: 1011 Draba incana 3 | I | 1 + tl 20 LIT Bard a SA AA ÄRE 1 I I 186) (0.3 fö kal pt Je fat 1 1 1 I 1|1 + +!+ + 6 6011 Euphrasia stricta : 1 1 | I 1) 19 (ON Ja Galium silvestre SR sr la lb FoG Mr lrlila Hat | TUARIAR e Ter fa 310 166) fö OR Fet Död +|+/+/]+ s0 Ja » — verum : | 11 | I 1 112 1 Al + + 30 | 1 Gypsophila fastigiata —. . TLL I I 10.1 Hieracium Auricula . + I I | 1 + 1: 1011 Pilosella 27 bode än TG fv fl oe (hän bal IFS kör a) kor FR AR | LÅ fr! ALE pr Lå. RCA hörd Hr EA MEL [OLM ah PVE fra tig! 16 I INRE fa 0 Lb re. fe) År HI (SMA fed 0 JERK VA kt (ON LÄ LA ÅR HO (op +) +++) + +10) 100 11 Hutchinsia petraea . - stl 2.60 fa fä 6 TR LA (SO 1 6 AD (ER 0 JA fe. CRAGA FAA TTA META OT År fr (20 br på TR KG dar ad fertia 1or6 fe Ta förd) fo br fe UN fd fr er +++ ++ 10) 100 11 Leontodon autumnalis | it lfandlag fal 1 sv 1 +) |+]+ 3) 301 Linum catharlicum DB FT 6 fra Ca förd) a köra la! > SOU fat fat 24 05 RN CA (EG TSL VOL RAR fd ad Ma les a het UR OA fl ta) 6 HA fa CC OT I ae CA 1 AM fe GÅ VG NE Sr VA 10 DR HÅ ho I + +++ ++ 107-100 11 Myosotis micrantha . . I 1 1 Fö Lr) 20 li Oxytropis campestris —. . 1 a UT NEN Rn 1 I 2011 Polentilla Tabernaemontani , | 1.101 1 1 TEL 11 TTG, FO Ma IL +i+/+ 70 11 Prunella vulgaris =... 1 INNE I I I I 1 20 11 Rumex Acetosella - 1 + 10 11 Sagina nodosa =. ss s«. kt 1 Fa KA fn föl ot kn 118 [GR ES OC TR 1 1 NK +++ 5 50 11 Salureja Acinos . . . . .. 1 1 JA 1 316 1 I Sä) ir fo VA KR KL) Kr Ta ke) AG 10) 1 16 öd fot )let 1 sUR JE ta fa +l+I+]+) 91 9011 Saxifraga tridaclylites . . 1 30 ät TA et illa 1 1 Åre 1 | I 1 +++ +) 7) 7011 Sedum” acré (a) sve rave 1 1 Edla JR a a hl "1 id al TLEKT ++) I+) 7) 7011 ÅL fur ie SR 1 1 1 aa NED + 5] 5011 TUDESITG! sl ser a 1 1 sn 1 Dr aj rasa > 1 CE 08 Ir +) I+l 61 6011 Silene marilima . . .. . . 1 1) ala 21 20111 Taraxracum $p. ....-. 1 1 1 1 1 1 fu 1 1 titt +++ 7) 70111) g Agrostis slolonifera - « « Jaa la lakartata > (4 (ed fa Aj fo falk fört 2 LR Fark NG få JE FET Ta HERE för tll 05 FSI LA Mb 1 fö a fr VA tll) fn Gil IE GR MR fr dl 1 1 pr VEJ LI +i+l+ ++ 10) 100 Ja | Avena pralensis . . . ... 1 + 1l 1011] Carex caryophyllea fr 1 hat »6d LO RN fö Fe VA OK | Ill 51 50111 diversicolor . . . « | I 1 1] 0111] Fesluca ovina =. . . . . . 2+2+2+) 23—'5 21 1-dr+l2—1 lane 2222 1 +) 2 lagd ra 22l20a 2212 -l212 ti+ ++ 10) 100 | 2 Phleum pralense =. ss s | 1 1 1 stl föl 3) 301 Poa compressa TEE | | 1 Fl LT) A0TNA DÅ b | MOOBG- ETS fas värk Bes fa) || AAA EL LEA [ANN BEA FS HS [KA REA] DA EN I hr 0 I LV be Le KL a IRL Vt Ai NO SL fal fo fat +++ + 011 I | Cetraria acnteata >... 11212] 101 ANSATT I IEA a re ro fa bag fa en ft Vader er nr en er lv fn larhuele a + +/+ + + 101-100 1 eucullata - ss <« | 11 111 1 + t 31 3011 islandiceg > + - . al 4 | 4 3) 4 | alla) a I alladala4 lada lal sla 31.3) al 4 sr)adfalglarar sh slslåla + +l+ + + 107-100 14 Fleet free EE Bl HANSI häl 3 0 166 fö Lo] Ka ara Ba fa 0 I UA) frn | I | 1 » bl 5 Dt Dl ÖT Tar He GM 9 +l+l+1+i+1) 91 92011 Cladonia bacillaris . . . . . a 1 | I | 11 2011 foliacea vy. convoluta | 1 11111 10101 (Fat a FaR at I fat Bat fa Ol I 1 1 1) 1 +) I+I+/+ 92011 gracilis vy. elongata 1 111 Ta Lal » 4 4 10 fa HA fra 1 i > UM 11 GR 47 6 fä ++) + + 7011 pyxidata v. pocillum 1 3 0Å fs tal Hah Lal 14 ot EA VAA I 1) FE re krk OR TGN ES DA 1 fl 1 +)+I+l+)+) 2) 2011 rangiförmig. . . . 2 VAA vira avi lada Pla 10) Tall rt lille lalil20a1 a bl IT 0 ETS LE RN Qt ++ ++ ++ 10) 100 11 silvaliea =. os .< 200 [LLA Had Hon eta I 1 | Ty 2 la ti+t|+ +) & o[l 1 symphycarpia-. . . 11 | 1 > 1 fl Rå 46 OM fa I va 1 +) Itbeheltkol 0 Dermatocarpon cartilagineum | | | Kr | + 11 2001 Lecidea Berengeriana 3 | | 1 + TICAANE I I 1 10 1 fusca v. atrofuscea . 1 | | : Parmelia physodes . «+. .) 1 1 | I MH | 1 I I 1 12 lada 1 2 +l+l+ 61 6011 Pelligera canina . + = + + | | I 1 É + 1: 1001 Thamnolia vermieularis =. « LA CR I fe bi ft) FR 9 ken JAN Deaf eta [beta Ing a Fen fega no Poa lat a Kaea Pr ur lir ln pr Ir ons +++) + +0) 10011 Usnea hirta I I 1 3 2 Hl 2011 Arten i chi . Ila 15 Jaa Hang f5 20-18 17 115 118 17 18/20 118 113 '14 [15 1198 118 115 11816 1846 118 16 117 16 120 120 118 119 2 Medium SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. FS ERS a LICHENOLOGISKA FRAGMENT. Vv. NÅGRA FÖR SVERIGE NYA ELLER FÖGA KÄNDA LAVARTER. AV G: EINAR DU RIETZ. 1. Alectoria cincinnata (Fr.) Sern. Sernander, Om några former för art- och varietetsbildning hos lavarna, Sv. Bot. Tidskr. 1907 p. 185, Tab. III; Lynge, Stud. Lich. Fl. Norw. (1921) p. 217. — Evernia ochroleuca b. cincinnata Er Söeh Eur (830 p er 22, Alectoria ochroleuca var. cincinnata Nyr:; Syn. (1860) p. 282; Th. Fr., Lich. Scand. (1871) p. 20. — Al. sarmentosa var. cincinnata Nyl., F1. 1869 p. 444; Stitzenb., Die Alectorienarten u. ihre geogr. Verbr., Ann. k. k. nat.-hist. Hofmus., VII, 3 (1892) p. 124. — Al. ochroleuca ” Al. vexillifera Nyl. in Kihl- man, Neue Beitr. Flecht.- Fl. d. Halbins. Kola, Medd. Soc. Faun. et Fl. Henn., 18 (1891) p. 48. — Al. vezxillifera Stitzenb. 1. ce. p. 122. fvs: Kihlm., 1. c., Tab.; Sern., 1. Ca LaD: II. Exs.: Cromb. 18; Fellm. 53; Hav. 332; Hav. oc. 2; Malme 479, 734; Norrl.;: 469. Ovanstående art, vilken i Sverige förut ej är iakttagen nedanför fjällen, fann jag d. 20 juni 1918 i den uppländska delen av Stockholms yttre skärgård, på Västerskär i Björkskärs skärgård, Möja s:n, så- lunda i den maritima lövskogszonen. Den ingick tunnsådd— strödd dels i en f. ö. fullt normal Parmelia omphalodes-association fär. Du Rietz, Zur methodolog. Grundl. d. mod. Pflanzensozio- logie (1922) sid. 164—165, 179], dels i Parmelia saxatilis-association, på en tämligen brant, mot norr sluttande och fritt vindexponerad berghäll på skärets norra sida, blott några meter över havsytan och omedelbart ovanför stormbältets övre gräns. Utom detta myc- ket begränsade område anträffades den AL Genom detta fynd har antalet mer eller mindre alpina lavar i Stockholms skärgård fått ännu ett viktigt tillskott. Alldeles oväntat 34 är fyndet emellertid icke. AL. cincinnata är nämligen sedan gammalt känd från Åland, där den redan 1853 anträffades av E. NYLANDER (Ålands lafvegetation, Not. Sällsk. Faun. et FI Fenn. Förh., 3 (1857) sid. 831). Dr. E. HävrrÉn i Helsingfors har haft vänligheten att på min anhållan underkasta de i Helsingforsmuseet befintliga Nylanderska exemplaren en granskning och meddela mig resultatet av densamma. Av hans meddelande framgår, att de tre ifråga- varande exemplaren, vilka äro etiketterade "ad rupes littoreas”, samtliga äro säker AL cincinnata och efter de inblandade frag- menten av andra lavar att döma synas ha växt på liknande sätt som på Björkskär. Sannolikt kommer väl arten att anträffas på flera ställen i de norra Östersjöskärgårdarna. Till sin allmänna utbredning i Skandinavien är AL. cincinnata en alpin art, som emellertid vid Ishavskusten gärna nedstiger till låga nivåer och enligt LynGE (1. c., sid. 218) är "quite a type plant" för strandklipporna i nordligaste Norge (Finmarken), i vilka trakter den t. o. m. enligt LynGE skall ha sin huvudutbredning på strandklipporna, ej i regio alpina. Av LYNnGES förteckning över de hittills kända norska fyndorterna framgår vidare, att den i södra Norge är sällsynt (blott anträffad på några ställen på Hardanger- vidden) och ej nedstiger under regio alpina. I Sverige är den mig blott bekant från följande lokaler: Torne Lappmark. N. om Torneträsk (Th. C. E. Fries enl. muntl. uppgift). Lule Lappmark. Gellivare: Suorvasjöområdet, Rajvotjåkko (1922 GHESDUT Rietz, DD”). Lycksele Lappmark. Vilhelmina: Alsberget (R. SERNANDER, Ara- sjöfjällen, Skogsvårdsför. Tidskr. 1922, sid. 264). Jämtland. Offerdal: Hällberget (1873 S. ALMQUIST, Öfvers. K. Vet.-Ak. Förh. uS74N:0 3, sid. 90): Åre: Snasahögen (1850 R. Hartman, U., 1904 Th. C. E. Fries, V). Undersåker: Vällista (1919 Gr. Sernander), N. om Sylarna (1898 R. Sernander, V) Sylarna, Slottet (1913 G. E. Du Rietz, D). Härjedalen. Storsjö: Helagsfjället och östra Helagsskaftet, kring Helagshyddan etc. (1913 och 1914 H. Smith, U, V, D). I Finland är Al. cincinnata känd från några lokaler i Kemi Lappmark och Karelen (Tu. Fries, Lich. Scand. sid. 20), likaså från Kolahalvön (KIHL- MAN 1. c.). F. ö. synes den ha en vidsträckt cirkumpolär utbredning. 1 « Alectoria ochroleuca Erh. varr. rigida Will. och cincinnata Fr. allmänna, ehuru endast utan frukt.” Uppgiften om "var. rigida"” ( =ALl ochroleuca) förefaller ju ytterst otrolig och bekräftas (enl. HÄYRÉN) ej av något exemplar i Helsingforsmuseet. 2 U = Uppsala Botaniska Museum, V = Växtbiologiska Institutionen, S = Natur- historiska Riksmuseet i Stockholm, W = Naturhistorisches Staatsmuseum i Wien, D = Herbarium G. Einar Du Rietz. [015] Al. cincinnata's förekomst i Stockholms skärgård och på Åland låter sig knappast jämställas med någon annan lays utbredning. De talrika nordliga lavar, som karakterisera de yttre Östersjöskärgår- darna, äro nämligen dels arktiska havsstrandslavar, som med en mer eller mindre sammanhängande utbredning förtsätta ned längs Skandinaviens kuster, alltid växande i eller omedelbart ovan storm- bältet (Arthonia phaeobaea, Buellia coniops, Lecania aipospila, Verru- caria ceuthocarpa m. fl. arter), dels arter, som utan att vara ex- klusiva fjällväxter ha sin huvudutbredning i norra Skandinavien och i sydligare trakter koncentrera sig till kusterna ( (Gyrophora cirrosa, erosa och proboscidea, Lecidea Dicksonii, Nephroma arcticum, Parmelia intestiniformis m. fl.). Al cincinnata tillhör ingen av dessa båda typer; den är en tydlig och klar fjällväxt, som visser- ligen i likhet med de flesta övriga fjällväxter vid ishavskusten sänker sig ner till havsytan, men f. ö. icke förekommer under barrskogsgränsen — utom på de utomordentligt isolerade lokalerna i Stockholms skärgård och på Åland. Man skulle närmast kunna jämföra den med Allosurus crispus, vilken som bekant förekom- mer på en från artens egentliga utbredningsområde alldeles iso- lerad lokal på Åland (Vårdö, jfr. HJ. HJeLrT i Acta Soc. Faun. et Fl. Fenn., V, 1888, sid. 32). Även denna art är ju en utpräglad fjällväxt; den tendens att nedstiga till låga nivåer vid havskusten, som hos Al. cincinnata blott kom till uttryck i 1 nordligaste Norge, är emellertid hos Allosurus mera utpräglad, i det den även längs Vestlandskusten mycket ofta uppträder ända ned till havsytans Nivå, även i skärgården. Liksom Allosurus måste Al. cincinnata betecknas som ett av de vackraste exemplen på det kända faktum, att många fjällväxter visa en utpräglad smak för havskusterna, vilka i mångt och mycket erbjuda dem med fjällen likartade eko- logiska förhållanden. Av det förra århundradets lichenologer betraktades Al. cincinnata enligt tidens sed blott som en varietet av Al. ochroleuca. Till upp- komsten av denna uppfattning torde ha bidragit, att den i vissa avseenden intar en mellanställning mellan Al. ochroleuca och Al. sarmentosa; de författare, som upptagit dessa som skilda arter, ha också fört Al. cincinnata som varietet än till den ena, än till den andra arten. Det nedliggande växtsättet bildar ju i viss mån en övergång mellan Al. ochroleuca's uppräta och styva växt och Al. sarmentosa's hängande och alldeles slaka, likaså grovleken (alltid grövre än AL. sarmentosa, men vanligen finare än Al. ochroleuca), 56 och grenspetsarna, som i allmänhet äro av samma gröngula färg som den övriga bålen, kunna ibland antaga den för Al. ochroleuca karakteristiska mörkt olivgröna färgtonen. Från båda dessa arter skiljer sig emellertid Al. cincinnata genom den, åtminstone vad huvudgrenarna beträffar, alltid mer eller mindre plattade bålen, vilken ibland t. o. m. kan uppnå en bredd av flera em: f. vexil- lifera (Nyl. som subsp., jfr. SERNANDER, l. c., sid. 145—148), och ge- nom det nedliggande, intrasslade . växtsättet. Som LYNGE (I. c.) framhåller, är det för den, som sett den i naturen, omöjligt att betvivla dess arträtt. i 2. Rinodina colobina (Ach.) Th. Fr. Th. Fries, Lich. Scand. (1871) p. 205. — Lecanora colobina Ach., Lich. Univ. (1810) p. 358. — Lecanora sophodes £ colobina Ach., Syn. (1814) p. 153 (pr. p.) — Parmelia obscura y leprosa Schaer., Enum. (1850) p. 38. — Rinodina leprosa Mass., Lich. Ital. exs. nr. 293, Koerb., Par. (1865) p. 72. — Rinodina virella Koerb., Syst. (1855) p. 124. Ex s.: Anzi Lang. 305; Anzi Sond. 132; Arn. Mon. 99; 508 (non vidi); Britz. 448 (non vidi); Claud. 29; Erb. I 190; Flag. Alg. 96 (non vidi); Flag. Er.-C. 185; Harm. Loth. 547; Hepp 55 pr. p.; Krypt. Bad. 4575; Larb Herb 91 (non vidi); Malme 741; Mass. 293, 294; Rab. 438, 580, 965; Trev. 15; Wartm. 156 (non vidi); Zw. 581 (non vidi). I Sv. Bot. Tidskr. 1915, sid. 253—255 lämnade lektor G. O. MALME en redogörelse för de då kända fyndorterna för denna sydliga art: den förelåg då blott från 3 av MALME vid olika tidpunkter upp- täckta lokaler i sydvästra Östergötland, där den förekom på löv- träd vid landsvägar. Senare har den av MALME även anträffats på Gotland, vid Ljugarn i Ardre s:n ("in cortice populi cultae annosae, basin truncis versus”, juli 1918, Lich. Suec. Exs. n:o 741). Några ytterligare lokaler ha sedan dess ej blivit bekanta. I februari 1920 fann jag R. colobina på nedre delen av stammen av en gammal lönn på Fundbo kyrkogård strax NO om Uppsala (jfr. Bot. Sekt. Förh., Sv. Bot. Tidskrt. 1921) sid. 167). Jag fickrdan; igenom min uppmärksamhet riktad på denna vackra och karak- teristiska art och började mera systematiskt söka efter den på lämpliga lokaler i Uppsalatrakten, varvid jag snart fann, att den ingalunda var sällsynt på Uppsalaslätten; den saknades sällan på de för den lämpliga ståndorterna, nämligen rothalsen och nedre delen av stammen av äldre, starkt stoft- och gärna gödselimpreg- 87 nerade lövträd vid gårdarna (beträffande dessa ståndorter och deras vegetation jfr. SERNANDER, Studier över lafvarnas biologi. I. Nitrofila lavar. — Sv. Bot. Tidskr. 1912). Den synes t. o. m. på mindre ytor bilda en Rinodina colobina-association, i vilken bl. a. Physcia tremulicola och Xanthoria fallax ingå som karakteristiska element. Jag känner den f. n. från följande lokaler i Uppsalatrakten (samt- liga iakttagna 1920 av mig själv): Fundbo: kyrkogården, på lönn. Danmark: Linnés Hammarby, på lönn. Vänge: vid ån nära kyrkan, på gamla pilar. Läby: Kvarnbo, på alm. Bondkyrko: Malma, på ask och äppelträd; Håga, på lönn. Utanför den egentliga Uppsalaslätten har jag blott funnit den vid Rosersberg (Norrsunda s:n), vid basen av en stor alm i slotts- allén. Den får nog inordnas i den grupp av sydliga landsvägs- trädlavar, som blott på de stora lerslätterna finna för sin trevnad lämpliga ekologiska förhållanden. Enligt muntligt meddelande av lektor MALME har han 1920 funnit R. colobina i ännu ett nytt landskap, nämligen i Västergötland, Norra Lundby, på ask. Sannolikt kommer den att visa sig vara vanligare, än man hittills trott, även i våra övriga sydsvenska slätt- bygder. Upptäckten av dess förekomst i Uppsalatrakten blott några kilometer från ett av den svenska lichenologiens högsäten sedan mer än ett århundrade tillbaka utgör ett gott exempel på de över- raskningar, som ännu äro att vänta även i våra lichenologiskt bäst utforskade trakter. Beträffande artens utbredning utom Sverige behöver jag blott hänvisa till MALMES uppsats, likaledes beträffande dess utseende. Den tjocka, svarta bålen kan av den, som en gång lärt känna den, lätt igenkännas, även då den, som ofta händer, uppträder steril, och de små, svarta, vanligen rätt sparsamma apothecierna med sin tjocka, något ljusare kant kunna knappast förväxlas med nå- gon annan lavs. 3. Physcia elaeina (Sm.) A. L. Sm. A. L. Smith, Brit. Lich. I (1918) p. 244. — Lichen elaeinus Sm., Engl. Bot. t. 2158 (1810) sec. A. L. Sm., I. c. [non Parmelia elaeina Wahlenb. apud Ach., Meth. Lich. Suppl: (1803) p. 46, quod est Pannaria elaeina (Wahlenb.) Th. Fr]. — Lecanora adglutinata Floerke, Deutsch. Lich. IV (1819) p. 7. — 88 Physcia adglutinata Nyl. in F1. 1862 p. 355; Th. Fr., Lich. Scand (1871) p. 143; Du Rietz-in Bot. Sekt. Förh., Sy. Bot. Iidskr. 1921 p3 168: EXS] AnZr It. 129; AnzZi Lang. a/s tGlanud. 245 5015 CGropabo tp256 Guam 59, II 31 (non vidi); Erb. I 468; Flag. Fr.-C. 80; FI. 68 (non vidi); Flot. 92 non vidi); Harm. Loth. 391; Hepp 55 pr. p., 374; Jat. 101 (non vidi); Larb. Herb. 49, 127 (non vidi); Lojk. Univ. 162 (non vidi); Mass. 245, 246; Moug. 543; Nyl Par. 34; Nyl Pyrs 20, 71 nön vid); Oliv: 195 RabT 68 Denna för Sverige nya art fann. jag d. 26 maj 1918 på Gotland, på den släta barken av en Abies-art i Visby Botaniska Trädgård. Den uppträdde tämligen rikligt, utan apothecier men med täta soredier, tillsammans med bl. a. Physcia orbicularis (Neck.) Dalla Torre et Sarnth. [Ph. virella (Ach.) Lyngel. Ph. elaeina skiljer sig från alla övriga svenska Physcia-arter genom de trådformiga, mer eller mindre krökta pyknokonidierna, varför den jämte några andra, exotiska arter brukar anbringas i en särskild undergrupp (Macrosperma Wainio) under gruppen Sor- dulenta Wain. (vars andra undergrupp, Brachysperma Wain., då kommer att innefatta obscura- och pulverulenta-grupperna). I övrigt ansluter den sig närmast till obscura-gruppen. Från Ph. orbicularis, vilken den närmast liknar, är den emellertid redan habituellt lätt skild genom den betydligt spädare bålen. Denna är ljusgrå med någon brun anstrykning och beströdd med talrika gråvita klot- soredier av samma typ som hos Ph. orbicularis. Arten, som f. ö. är rätt kosmopolitisk, är spridd över hela Syd- och Mellaneuropa ävensom i England. Från Danmark finnes en något dubiös uppgift om dess förekomst i BRANTH og ROSTRUP, Lichenes Daniae (1869), sid. 66. På grundvalen av denna uppgift upptages arten i TH. Fries Lich. Scand (sid. 143); exemplaren ha emellertid ej granskats av Fries liksom ej heller av mig. Då arten synes vara rätt allmän ända uppe i Nordtyskland [jfr. t. ex. SAND- STEDE, Die Flecht. d. nordwestdeutsch. Tieflandes (1911) sid. 2371, måste jag instämma i Fries” förmodan om dess utbredning: "in meridionalibus nostris provinciis vix admodum rara, etsi hactenus praetervisa . 4. Leptogium byssinum (Hoffm.?) Nyl. Nyl., Syn. (1860) p. 120; Arn., Fränk. Jura (1885) p. 291 (F1. 1885 p. 214); Harm., Lich. de France (1905) p. 124. — Collema byssinum Hoffm., Deutschl. F1. II (1795) p. 105 (2); Koerb., Par. (1865) p. 410. — Leptogium amphineum Ach. mser; Nyl., Lich. Scand. (1861) p. 32; Crombie Brit. Lich. (1894) p. 66; 39 Zahlbr., Vorarb. Flecht.-FI. Dalmatiens VI (1909) p. 35; A. L. Smith, Brit. Lich. I (1918) p. 71; Du Rietz in Bot. Sekt. Förh., Sv. Bot. Tidskr. 1921 p. 176. BINS:: ATDn. Ja7, Harm. Loth. 68; Norrl. 357, 591; Zw. 174. Att våra leriga åkrar hysa en säregen och relativt artrik moss- flora är ju allmänt känt. Att de därjämte kunna bjuda på en lavflora av stort intresse, torde däremot vara bekant blott för ett fåtal botanister. Det är framför allt för att rikta de svenska bo- tanisternas uppmärksamhet på denna alltför litet studerade lavflora, som jag velat i korthet omtala fyndet av ovanstående art. Under en exkursion till Norby lund strax S om Uppsala (Bond- kyrko s:n) i mars 1920 fann jag på en trädesåker strax W om lunden en förvånansvärt rikt utvecklad vegetation på den nakna lerjorden av två Leptogium-arter, vilka blandade om varandra upp- trädde i stor mängd inom ett område av ett par hundra kvadrat- meters storlek. Den ena arten visade sig vara L. subtile (Schrad.) Nyl., den andra överensstämde närmast med L. amphineum (Ach. mscr.) Nyl. Jag begagnade det sällsynta tillfället att insamla ett rikhaltigt material av denna föga kända art och underkastade på grundvalen av detta och det knappa materialet i museerna i Upp- sala, Stockholm och Wien L. amphineum jämte närstående arter en kritisk granskning. Som framgår av ovanstående synonymför- teckning, gav denna granskning det icke alldeles oväntade resul- talet (jfr. ARNOLD 1885 1. c.), att L. amphineum och L. byssinum icke kunna upprätthållas som skilda arter utan måste sammanslås till en, vilken enligt gällande regler måste tilldelas det först publicerade artnamnet Leptogium byssinum (Hoffm.) Nyl. L. byssinum beskrevs av NYLANDER 1860 på grundvalen av Zw. exs. 174 och med upptagande av ett osäkert namn från HOFFMANN; den har sedermera iakttagits h. o. d. i Tyskland, Frankrike och Schweiz och återfinnes i dessa länders litteratur och exsickat. Föl- jande år (1861) beskrev NYLANDER på grundvalen av exemplar i AcCHARH herbarium från Bohuslän L. amphineum, vilken sedermera i litteratur och exsickat återfinnes även från Finland, England och Dalmatien. Som synes ha sålunda de båda arterna regelbundet uppgivits från olika länder, och någon jämförelse dem emellan synes aldrig ha anställts; antingen har man upptagit den ena eller den andra, men aldrig båda (jfr. dock ARNOLD 1. c., som i förbigående antyder deras mycket nära släktskap). Av beskrivningarna i litteraturen kan icke framletas någon annan hållbar skillnad mellan L. amphineum och L. byssinum än den, att 920 den senare skall ha apothecierna kantade med små bålflikar (lik- som Pannaria nebulosa, vid vilken den brukar liknas), vilket också bekräftas av exsickaten. F. ö. är bålen hos L. byssinum vanligen mera grönfärgad (ej brun) och mera utvecklad, ofta nästan minia- tyrbusklik, samt apothecierna ljusare rödbruna, ofta något mera konkava. Överhuvud taget gör L. byssinum mera intryck av en skuggform; den uppgives också förekomma på mera gräs- och moss- beväxt mark, vilket likaledes bekräftas av exsickatexemplaren. L. amphineum däremot uppgives vanligen från åkrar eller solöppen bar jord överhuvud taget, och herbarieexemplaren av densamma synas alltid ha vuxit på så gott som fullständigt naken jord. Den har också genomgående mera utseende av solform, bålen är mör- kare, mer eller mindre brun, mindre utvecklad och av fastare konsistens, apothecierna vanligen mörkare, med planare disk och jämnare kant utan bålfliksgarnering. Den sistnämnda karaktären har hos släktet Physcia, där den tidigare av vissa författare ansågs vara av stor vikt, visat sig sakna all systematisk betydelse, vilket ju ger anledning att misstänka, att den även här blott är en av ståndortsförhållanden framkallad modifikation. En närmare under- sökning har också givit detta antagande ett starkt stöd. Norbyexemplarens normala utseende framgår av följande be- skrivning: Bål bildande en vitt utbredd, tunn krusta av mörkare eller lju- sare bruna—brungröna, glanslösa, isidieliknande gryn, vilka i fuktigt tillstånd vanligen sammanflyta, i torrt tillstånd däremot äro spridda i isolerade smågrupper. Apothecier i början konkava, senare ganska snart plana, med i torrt tillstånd vanligen svart eller nästan svart, i fuktigt tillstånd mörkt (sällan ljust) rödbrun, ibland svartbrun, ca. 1—2 mm bred disk och i början tämligen tjock, senare tunnare, men så gott som alltid tydlig, jämn kant av bålens färg. Hypothecium ljust brungult eller gulbrunt. Hymenium färg- löst, upptill brunaktigt. Sporer sällan ordentligt utvecklade, ellip-- soida, hyalina, 16 — 24 X 8—11 u (i fullt utvecklat tillstånd säker- ligen större), murformiga, i ungt tillstånd 4-delade genom tre pa- rallella tvärväggar, de båda mellersta rummen sedan kluvna genom en längsvägg, ibland med ännu flera väggar. Det är tydligen en ovanligt extrem form, som här föreligger. Genom de i torrt tillstånd vanligen nästan svarta apothecierna av- viker den något från den typiska L. amphineum, sådan den beskrevs av NYLANDER och utdelats i NORRLINS exsickat. Emellertid visar 91 det sig vid en närmare granskning av Norbyexemplaren; att färgen på apothecierna är synnerligen variabel. I synnerhet i små gropar i lerkakorna, eller där laven har att kämpa med en mossmatta, sålunda där beskuggning och fuktighet äro något starkare, finner man en form med ljusare, rödbruna apothecier, ibland t. o. m. ljusare än på de Norrlinska amphineum-exemplaren och knappast mörkare än på exsickatexemplaren av L. byssinum. Hos denna form bli även apothecierna gärna mera konkava och anta i övrigt byssinum-habitus; bålen blir mera grön och luxurierande, invävande apothecierna, vilka därigenom bli mer eller mindre insänkta 1 bålen, och ibland finner man apothecier försedda med en lika elegant bålfjällkrans som hos den typiska L. byssinum. Efter dessa iakttagel- ser anser jag icke längre någon grund föreligga att betvivla, att L. amphineum (Ach. mser.) Nyl. och L. byssinum (Hoffm.) Nyl. blott äro modifikationer av samma art, L. byssinum sens. lat. Om den engelska L. amphineum vågar jag dock icke uttala någon bestämd mening. Det enda engelska exemplaret i Uppsalamuseet har ett högst avvikande utseende och hör måhända icke alls hit. Det torde vara praktiskt att skilja mellan 3 former av L. byssi- num sens. lat: 1. f. obscurum D. RB. n. f. Thallus granulosus, obscure olivaceo- fuscus; apothecia squamulis non coronata, sicca nigra vel rufonigra. 2. f. amphineum (Ach. msecr., Nyl.) D. R. n. comb. Thallus gra- nulosus, olivaceo-fuscus; apothecia non coronata, sicca obscure rufescentia. . 3. f. coronatum D. R. n. £. (syn. L. byssinum Nyl. sens. strict.). Thallus corallinoideo-granulosus, cinerascens vel virido-cinerascens; apothecia squamulis minutis coronata, obscure vel pallido ru- fescentia. Följande svenska fyndorter för L. byssinum sens. lat. äro mig bekanta: Hälsingland. Delsbo: Ede by samt mellan Isbro och Åbo (1864 och 1865 J. A. Hartman, U, jfr. Bot. Not. 1866 sid. 57 och HELLBOM, Norrl. lafvar, sid. 128). Typisk f. obscurum, varför det är rätt anmärkningsvärt, att TH. FrIEs bestämt exemplaren till L. byssinum. Uppland. Bondkyrko: Norby (1920 G. E.: Du Rietz). (Exemplar i S från Gamla Uppsala, insamlade av E. P. Vrang och bestämda till L. am- phineum, höra ej hit.) Bohuslän. "Bahusia” (Aspegren sec. Nyl. Lich. Scand. sid. 32). De av mig granskade utländska exemplaren äro följande: Finland: Kuhmois (1866, Norrlin, U). Padasjoki i Tavastland (1866 92 Norrlin, Norrl. exs. 357!', U, S och W). Nurmes (1877 Wainio, W). (Samt liga f. amphineum.) Tyskland: Sugenheim in Franken (1867 Rehm, Arn. exs. 337, U, S och W, f. coronatum). Heidelberg (Zw. exs. 174, U och S, f. coronatum). Frankrike: Nancy (Harm. LDoth. 68, S och W, f. coronatum). Schweiz: Zurich (Hegetschweiler, W, f. coronatum ?). Dalmatien: Arbe (Baumgartner, W, f. amphineum). Då jag hösten 1921 åter besökte fyndplatsen vid Norby, var åkern upplöjd och Leptogium-vegetationen så gott som försvunnen. Den måste betraktas som en utpräglat efemär vegetation, vilket väl är en av förklaringarna till att den i så hög grad förbisetts. Att den verkligen skulle vara så sällsynt som de fåtaliga fynden, finnes knappast någon anledning att förmoda. 5. Pertusaria carneonivea (Anzi) D. R. n. comb. Gyalolechia carneonivea Anzi, Analecta (1868) p. 10. — Secoliga carneo- nivea Arn., Lich. Ausfl. Tir. XVII p. 12 (Verh. zool.-bot. Ges. Wien 1877 p: 544); Dalla Torre & Sarnth., -Flecht. v. Tirol. (1902) -p. 307. — Lecided carneonivea Nyl., F1. 1881 p. 455; Stitzenb., Lich. Helv. (1882) p. 159; Hue; Add. (1886) p. 155. — Diphratora carneonivea Jatta, Syll. Lich. It. (1900) p. 265. — Caloplaca carneonivea Jatta, F1. it. erypt: Lich. III (1910) p. 366. — Gyalecta carneonivea Lindau, Krypt.-F1. f. Anf. Flecht. (1913) p. 58. — Pertu- saria infralapponica Wain., Adj. I (1881) p. 176; Du Rietz in Bot. Sekt. Förh., Sv. Bot. Tidskr. 1921 p. 176. — Pertusaria tauriscorum A. Zahlbr. in Ann. Mycol. IV (1906) p. 488 (sec. G. Lettau in lit. nov. 1922). BixISta AnZt lang 909; Arn. 73002, DD; AW. 045-(000m vidi): Under sina 1917 publicerade undersökningar över vegetationen på de norrländska myrmarkerna före och efter utdikning (E. MELIN, Studier över de norrländska myrmarkernas vegetation, Uppsala 1917) anträffade nuvarande docenten d:r E. MELIN en synnerligen egendomlig lav, som han jämte sitt övriga lavmaterial lämnade mig till bestämning. Efter originalbeskrivningen av Pertusaria in- fralapponica Wain. identifierade jag den med tvekan med denna art; i MELINS avhandling upptogs den sålunda som "”Pertusaria cfr infralapponica Wain.” (sid. 321, 325, 328, 336, 342). Sedan artens auktor d:r E. WaAinio haft vänligheten att i brev bekräfta riktigheten av min bestämning, meddelade jag den "'/12 1920 inför Botaniska Sektionen i Uppsala det definitiva inregistrerandet av denna nya medborgare i den svenska lavfloran. 1 Exemplaren i Norrl. 591 äro så illa medfarna, att det är nästan omöjligt att få en föreställning om deras ursprungliga utseende. 93 När jag helt nyligen sysslade något med släktet Gyalecta, gjorde jag emellertid den överraskande upptäckten, att den ifrågavarande arten redan 1868 av den italienske lichenologen ANzI beskrivits från Alperna som Gyalolechia carneonivea och sedermera efter en även för en lavart osedvanligt halsbrytande oscillering mellan de mest skilda lavsläkten i den centraleuropeiska lavlitteraturen hamnat i ovannämnda släkte (jfr. synonymlistan). Utom från originalfynd- orten i de bormiesiska Alperna har den sedermera av ARNOLD an- träffats på åtskilliga ställen i Tyrolen (jfr. DALLA TORBE & SARNTH. ]. c.). Exemplar i de ovan citerade exsickaten överensstämma fullständigt med de svenska exemplaren av Pertusaria infralappo- nica. Sporerna uppgivas i litteraturen som sällan utvecklade, än som 2-, än som 4-rummiga, själv har jag ej lyckats finna utveck- lade sporer vare sig i det alpina eller det svenska materialet. I originaldiagnosen till Pert. infralapponica säger även WAINIO: ”Sporae rite evolutae haud visae"”. Det är sålunda tydligt, att artnamnet infralapponica måste vika för det äldre carneonivea. Men till vilket släkte skall då arten föras? För min del kan jag ej annat än ansluta mig till WAINIOS uppfattning, att den är en Pertusaria, även om sporerna verkligen skulle vara flerrummiga, vilket hittills icke torde vara känt hos någon' Pertusaria-art. Möjligen skulle det kunna försvaras att pla- cera den som representant för ett nytt släkte inom familjen Pertu- sariaceae; detta må dock förbehållas den, som eventuellt får tillfälle att studera fullt utvecklade sporer. Gonidierna äro, såvitt jag kan se, i såväl det svenska som det alpina materialet vanliga protococ- cacégonidier; till Gyalecta kan den sålunda i varje fall icke föras, och även till det yttre visar den föga likhet med detta släkte. Habituellt påminner den, som WaI1inio framhåller, mest om Pertu- saria rhodoleuca Th. Fr., vid flyktigt påseende även om en miss- bildad Ochrolechia tartarea (L.) Mass. var. frigida (Sw.) Ach. Liksom den sistnämnda bildar den ett mycket tunt vitt överdrag på under- laget, omspinnande även de finaste mossgrenarna. De oftast mycket talrika apothecierna äro emellertid högst karakteristiska: mycket små (vanligen mindre än !/2 mm i diam.), med platt, svagt skär disk och tunn, ofta nästan försvinnande kant. De ha ofta en nå- got oregelbunden form och så gott som alltid ett mer eller mindre missbildat utseende. Av MELINS arbete framgår, att arten ifråga spelar en rätt be- tydande roll på nyligen utdikade myrmarker inom hans under- 94 sökningsområde. Den uppträder ofta i stor mängd efter utdikningen på åtskilliga av de Melinska myrtyperna (i tabellerna anförd från följande typer: flarkar, mossrika kärr, cuspidatum-mossar, papil- losum-mossar och fuscum-mossar). I MELINs tabeller förekommer den från följande lokaler: Västerbotten. Hörnefors: Hörnefors bruk, Blåbärsmyren (sid. 336) och Vonsmyren (sid. 336). Angermanland. Anundsjö: S. Solbergs kronopork, Östra Högtjärns- myren (sid. 325); Grubbe, Fräkenmyren (sid. 325), Hästbrännmyren (sid. 336) och Nymyren (sid. 336); Rödvattnet, V. Ensammenmyren (sid. 328); Röd- sand, Bredsjömyren (sid. 336) och Gammelrödmyren (sid. 336). I MELINS samlingar förelåg den dessutom från följande lokaler i Anund- sjö: Solberg, Skedoms skog och Bomyren; Innertelmo, Dröppeltjärnsmyren. Lektor G. O. MALME har även haft vänligheten att meddela mig, att han funnit den i Jämtland mellan Storlien och Skurdalsporten, sålunda i regio alpina. Efter allt att döma ha vi här att göra med en i de norrländska skogsbygderna ingalunda sällsynt art, som blott på grund av sitt egenartade växtsätt undandragit sig lichenologernas uppmärksam- het. Wainiro uppger den från åtskilliga lokaler i norra Finland, och säkerligen är den spridd över hela det stora barrskogsområdet i norra Fennoskandia. 6. Micarea turfosa (Mass.) D. R. Du Rietz in Bot. Sekt. Förh., Sv. Bot. Tidskr. 1921 p. 176. — Biatora tur- fosa Mass., Ric. (1852) p. 128; Körb., Syst. (1855) p. 198 (non Lecidea mil- liaria 8 turfosa Fr., Sched. erit. VIII p. 7, conf. Th. Er., Lich. Scand. (1874) p. 5324). — Lecidea sphaeroides ”L. sabuletorum var. milliaria f. simplicior Nyl., Lich. Scand. (1861) p. 205 (pr. p.). — Biatora turfosa ”verrucula Norm., Spec. loc. nat. (1868) p. 353 (113). — Lecidea verrucula (Norm.) Th. Fr., Lich. Scand. (1874) p. 523; Wain., Adj. II (1883) p. 86..— Micarea verrucula Hedl., Krit. Bem:. (1892) p. 935: Ex s.: Körb. 12 (non vidi); Norrl. 321; Malme inedit. Denna i vårt land föga uppmärksammade art insamlades år 1917 av d:r H. OÖSVALD på en av Sydsveriges största högmossar, Komosse, på gränsen mellan Småland och Västergötland. Tillsamman med OsvaLD studerade jag följande år dess förekomst på ort och ställe och insamlade ett rikt material av densamma. Den uppträdde massvis i högmossarnas höljor, framför allt i de mycket våta höl- jorna i högmossarnas hastigt tillväxande partier. Beträffande de- taljerna i dess uppträdande vill jag f. ö. blott hänvisa till ÖSVALDS inom kort utkommande monografi över detta område. 95 Det utomordentligt ymniga uppträdandet av M. turfosa på Ko- mosse ger ju god anledning att förmoda, att arten i själva verket är utmärkande även för andra högmossar i vårt land, ehuru den på grund av sin litenhet och sitt ovanliga växtsätt förbisetts. Den är hittills blott känd från två svenska lokaler: Tibble i Uppland IS” ALmoQuisTt, U, ifr. TH. Fr., Lich. Scand. sid 523) och Mosjö- mossen i Närke (1905 E. Haglund, V, jfr. Mosskulturför. Tidskr. 1906 sid. 87); på sistnämnda fyndort förekom den enl. HAGLUNDS redogörelse på samma sätt som på Komosse (jfr. L. v. Post und R. SERNANDER, Pflanzenphys. Stud. auf Torymooren in Närke, Geol. Kongr. Guide nr. 14, Stockholm 1910, där den på sid. 27 omnämnes som "Micarcea sp."). I Norge har den anträffats i massuppträdande av MoE kring Kristiania och av NORMAN i Nordland (Tu. FR. 1. c.), och även i Finland är den insamlad på flera ställen (TH. Fr. I. C., WAIN. I. c.). F. ö. är den känd från Riesengebirge och Italien. Överallt synes den vara bunden till myrar; huruvida den alltid växer blott i högmosshöljor, framgår ej av de oftast rätt svävande litteraturuppgifterna. Som Moe framhållit (TH. Fr. 1. ec), före- kommer den på våtare ståndorter än någon annan lav. M. turfosa är en av de minsta arterna inom släktet; genom sin utomordentliga litenhet erinrar den habituellt mest om vissa på jord växande pyrenocarper, t. ex. Microglaena-arterna. Bålen är mycket tunn, i fuktigt tillstånd gelatinös, utbredd över moss- mattan (av Sphagna cuspidata m. m.), apothecierna mycket små, klotrunda, svarta, sporerna odelade, avlånga. Uppsala, Växtbiologiska Institutionen d. 3 april 1922. Gedruckt den 14. März 1923. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. 17, H. t. SMÄRRE MEDDELANDEN. Föreningens medlemmar uppmanas att till denna avdelning insända medde- landen om märkliga växtfynd o. d. Tillägg till Salatraktens kärlväxtflora. I denna tidskrift, band 4, offentliggjorde jag en uppsats, Salatraktens kärlväxtflora, huvudsakligen utgörande anteckningar från skoltiden. Detta omogna ungdomsarbete lämnar åtskilligt övrigt att önska. Framhållas må bland annat de felande eller summariska lokaluppgifterna för de flesta växter, som i flororna bruka betecknas såsom ”allmänna”. I nedanstående förteckning ha för en hel del sådana växter anförts lokaler, dock inga- lunda i den utsträckning, som kanske kunde vara önskvärt. Under årens lopp ha många nya, delvis ganska intressanta fynd blivit gjorda, varmed jag nu kan komplettera den gamla förteckningen. Av växter, som förut uttryckligen uppgivits såsom ej förekommande i trak- ten, kan jag nu meddela fynd av Orobus niger, Carex dioica, Erodium ci- cutarium och Woodsia ilvensis. Tyvärr ha mina exkursioner i Salatrakten på senare år måst bli ganska fåtaliga, men anser jag mig trots detta nu böra publicera mitt material. Ovisst är nämligen, om jag i framtiden kan få tid och tillfälle till strövtåg inom området ifråga. Några felbestämningar i den gamla förteckningen ha rättats /(Arabis ”sue- cica = arenosa, Camelina microcarpa = linicola). Myosotis versicolor finnes ej. Uppgiften om fyndet av Pulsatilla vulgaris beror enligt meddelande av min sagesman med all sannolikhet på en felskriven skolpojksetikett. Om Draba muralis, Malva rotundifolia och Rumex Hydrolapathum $e nedan! En del av mig insamlade Hieracium-arter ha bestämts och nu också pu- blicerats av K. JOHANSSON och G. SAMUELSSON (Arkiv för Botanik 16:14, 1920). I denna tidskrift har WoOLLERT (Bd. 10, sid. 76) lämnat ett par notiser om några växter från Sala, och FRÖDIN (Bd. 11, sid. 336) meddelar ett fynd av Draba nemorosa. För fynduppgifter står jag i tacksamhetsskuld till sekreteraren i Kungl. Järnvägsstyrelsen, fil. kand. D. DANIELSSON, docenten G. SAMUELSSON, Som genomgått Uppsala-herbariet, fil. mag. E. ALMQuIisT (Uppsala), med. dr. K. HEDBOM (Uppsala), teknol. stud. M. BJÖRKLUND Samt stud. K. E. NÄSMARK (Sala). + x SI Achillea impatiens L. Förvildad vid Sala sockens prästgård. (Det. ama- nuensen G. Cedergren.) i Agrostis stolonifera L. Olov Jons damm, Långforsen. Ajuga pyramidalis L. Ej sällsynt. Alchemilla acutangula Bus. Gräsvall vid Skuggan. ÅA. alpestris F. W. Schmidt. Gruvan, Mellandammen. Å. filicaulis Bus. Stampers. 4. micans Bus. Flerstädes såsom Gröna gången, Nybygget, Stureparken. ÅA. pastoralis Bus. Gruvan, Skuggan, parker i staden, Öster-Sala m. fl. ställen. ÅA. plicata Bus. Gröna gången. 4. pubescens Lam. Gröna gången, kalkbrotten vid Strå. 4. strigosula Bus. Stureparken, Nybygget, Mellandammen, Gruvan, kalk- brotten vid Strå, Broddbo station. ÅA. suberenata Bus. Flerstädes, t. ex. vid Skuggan och Gruvan. A. vestita Bus. Gröna gången, Gruvan. 4. Wichurae Bus. Mellandammen, Gruvan, Skuggan. Alnus incana Moench. Ej sällsynt i närheten av Gruvans hytta; Nybygget Skuggan. Agrostemma Githaygo L. har under senare år blivit allt mera sällsynt; sedd 1918 vid Skuggan och Gruvan. Anchusa officinalis L. Gruvan i närheten av Hornsberg vid den. s. k. Valhalls- källan (Danielsson), tegelbruket. 4. arvensis (L.) MB. Utom på förut nämnda ställen sedd vid landsvägen strax norr om prästgården (Björklund), på trädesåkrar i början av 1890- talet utanför södra tullen (Danielsson), Ullspinneriet. Androsace septentrionalis L. Tillfälligt uppträdande vid Skuggan 1913. Anthemis arvensis L. Även vid Stampers (Danielsson). Arabis arenosa Scop. Jakob Matts kvarn, Nybygget, Gruvan, nära Viks- berg, Strå kalkbrott. (”suecica är ej med säkerhet funnen.) Artemisia Absinthium L. Även vid Gruvans hytta, järnvägsstationen (Daniels- son), Skuggan, ett ex. 1912. Asarum europaeum IL. Växten finnes fortfarande kvar på IvEri lokal. År 1919 fann jag den även förekommande bland naturlig vegetation ett hundratal meter från Ulricelunds trädgård. Asplenium septentrionale (L.) Hoffm. Även mellan Kolarhagen och Mellan- dammen (Björklund), Kalkbacken. Avenastrum pratense (1L.) Jessen. Nybygget, Mellandammen, Gruvan, Skuggan, prästgården. Baldingera arundinacea L. Dum. Norrby tull, Sagån, Ekeby dammar, Gruvan. Barbarea stricta Andrz. I åbrädden nära prästgården. Berteroa incana DC. Smedjebron, tegelbruket, prästgården, Nybygget. Bidens cernuus L. Även vid Järndammen och Gudmundstorp. Botrychium Lunaria (L.) Sw. Även vid Gudmundstorp, Gruvan, Mellan- dammen, Kolarhagen, Stampers. B. Matricariae (Schrank) Spreng. Av förf. och ALMQUIST funnen i Sala s:n på Hallarens gamla botten.) 7 — 239. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. , 98 Brachypodium pinnatum (L.) P. B. Förekommer inom hela kalkområdet. Bromus arvensis L. Skuggan. B. inermis Leyss. Järnvägsbankar omkring stationen. Bulliarda aquatica (L.) DC. Bortom ångbryggeriet invid kanalen, funnen 1920 av med. dr. K. HEDBOM. Butomus umbellatus L. Ekebydammar, Lillån, Sagån, Gruvan. Calamagrostis purpurea Trin. Gruvan. Callitriche autumnalis L. Tegelbruksdammen (Th. Svedberg). C. polymorpha Lönnr. Nära Jakob Matts kvarn. C. stagnalis Scop. I ett dike längs med kanalen nära Stållgångens mynning. Calystegia sepium (L.) R. Br. Även vid Mellandammen och Gruvan. Camelina linicola Sch. et Sp. Stationen; det. G. Samuelsson. (Ej som uppgivits C. microcarpa.) Campanula Cervicaria IL. Även vid Nötbo (K. E. Näsmark). C. Trachelium L. Även vid Strå kalkbrott. Carex capillaris IL. Även vid Nybygget, Mellandammen, Stampers, Strå. . contigua Hoppe. Måns-Ols, Gruvan, Gudmundstorp. . dioica L. Järndammen, Gudmundstorp. . flava L. X Oederi (Ehrh.) Hoffm. Järndammen. . Godenowii J. Gay X stricta Good. Långforsen nära Skuggan 1904. (Det. G. Samuelsson.) . Hornschuchiana Hoppe. Gruvan (Asperstorp). irrigua (Wg.) J. E. Sm. Järndammen. loliacea L. Även vid Måns-Ols, Skuggan. pauciflora Lightf. Järndammen. pulicaris L. Även vid Mellandammen. vaginata Tausch. Även vid Järndammen. Centaurea montana IL. Stamperstorp 1886 enligt ex. av J. AGELI. Chenopodium bonus Henricus L. Även vid Gruvan (Danielsson), Broddbo (Björklund). Cichorium Intybus L. Även vid Skuggan 1918, vattenledningsverket. Cirsium heterophyllum (L.) Al. Även vid Kolargärdet, Dalen, Fågelsbo, Nötbo, Ulvsbo, Broddbo samt flerstädes invid landsvägen mellan Broddbo och Viksberg. Conium maculatum L. Även nära Broddbo station 1919 (Almquist). Convolvulus arvensis L., huvudsakligen på åkerrenar kring själva staden. Crepis. paludosa (L.) Moench. Gruvan vid Asperstorp. Cuscuta epilinum Weihe. Skuggan 1912. C. europaea L. Även flerstädes vid Gruvan, Norrby tull, Gudmundstorp. Cynosurus cristatus L. Svederi holmar på 1890-talet (Danielsson), Sture- parken 1912. Draba inecana (L.) Även vid Öster-Sala, Norrby backe, Löjtnantsberget, Broddbo nära Möklintavägen. D. muralis L. Dr. K. HEDBOM har meddelat mig, att hans uppgift om växtens förekomst vid Sala s:ns kyrka var baserad på ett meddelande av den bekante L. Å. AHLGREN, men att sannolikt ett misstag föreligger. Möjligen har följande art åsyftats. D. nemorosa LIL. f. leiocarpa Lindbl. Sala (Lindberg) enligt ex. i Herb. Ups: FALESIEANER FS 9 FIT I) Dracocephalum thymiflorum L. År 1889 växande i talrika exemplar på åkrar vid järnvägen mellan Torgschaktet och Ulricelund. Ej återfunnen (Danielsson). Drosera longifolia L. Även vid Olov Jons damm. D. intermedia Hayne. Även vid Järndammen. Dryopteris dilatata (Hoffm.) A. Gray. Gruvan. Echinospermum Lappula Lehm. "Åt Öster-Sala", 1834, O. L. Sillén (Herb. Ups.). Echium vulgare L. Tegelbruket 1909 (G. Sevén), trädgårdsland vid Skug- gan 1911. Empetrum nigrum L. ”Tycks huvudsakligen förekomma i trakterna kring Järndammen och åt Broddbo till. Epilobium collinum Gmel. Mellan Olov Jons damm och Silvköparen. E. rubescens Rydb. Nedanför Katrinelund (Almquist). Equisetum scirpoides Michx. Vad som kallats E. tenellum hör hit. Nya lokaler: Mellandammen, Sandviken. Eriophorum latifolium Hoppe. Nybygget, Mellandammen, Gruvan. E. gracile Koch. Mellandammen. Erodium cicutarium E'Her. Viksberg, Gudmundstorp. Euphorbia Peplus L. Finnes fortfarande vid Nybygget. År 1913 iakttagen nära järnvägsstationen. Euphrasia brevipila Burnat et Gremli. Flerstädes såsom t. ex. vid Gruvan, Kolarhagen, Sandviken, Gudmundstorp. Festuca rubra L. Även vid Nybygget, Gruvan. Fraxinus excelsior. L. Växande t. ex. vid Nybygget, Gruvan, Gröna gången. Gagea lutea (L.) Kev. Väsby. G. minima (L.) Dum. Väsby, Dalen, Skuggan. Galeopsis bifida Boem. Flerstädes såsom vid Åkra, Gruvan, Hyttan. Galium Mollugo L. Även vid Väsby, Dalen, Jakob-Matts kvarn, Nybygget, Gruvan. Galium trifidium L. Även funnen vid Nystrand 1889 (C. Nordblad, Herb. Upps.). Gentiana campestris L. ”germanica (Froel) Murb. Kolarhagen, Sandviken, Gruvan. G. uliginosa Willd. Även vid Gruvan, Mellandammen, Kolarhagen, Sand- viken. Geranium pusillum L. Även vid Gruvan, Kolarhagen, Strå. Geranium sanguineum L. Även vid Katrinelund, Strå. Glyceria aquatica (1..) Wahlb. Även vid Mellandammen, Nybygget, lasarettet. G. distans (L.) Wg. Sala s:ns kyrka (Almquist), Nybygget, Åkra, Norrby tull. Goodyera repens (L.) R. Br. Även vid Snavsäter, Järndammen. Helianthemum vulgare Gars. I närbeten av Viksberg på vägen till Sten- torpet ett stort exemplar, som nu blommat tre år i rad. Hesperis matronalis L. Även vid Nybygget, Mellandammen, Gruvan. Hieracium. Följande av mig insamlade arter ha publicerats av JOHANSSON och SAMUELSSON: sabulosorum Dahlst., canipes Almqu., Hjeltii Norrl., la- cerifolium Almqu., maculosum Dahlst., prolixum Norrl., siliginellum Dahlst., sinuosifrons Almqu., acroleucum Stenstr., basifolium (Fr.) Almqu., caesio- 100 murorum Lindeb., diaphanoides Lindeb., galbanum Dahlst., lepidulum Stenstr., longimanum Norrl., reclinatum Almqu., resupinatum Almqu., subirriguum Dahlst., vulgatum Fr., irrugans K. Joh., umbellatum 1. H. albinotum Dahlst. Skuggan, Gruvan vid Stensbotten. H. caesiomurorum Almqu. Gruvan. H. laeticolor Almqu. Gruvan. Hippuris vulgaris L. Även vid Viksberg, Måns Ols, Ekeby damm. Hyoscyamus niger L. Även vid Gruvan och Sala östra tull (Danielsson). Inula Helenium L. "Nära Mellandammen i en hage" O. L. Sillén 1832 (Herb. Ups.); vid vägen mellan Viksberg och Stentorpet. I. salicina L. Även nära Mellandammen och vid Gruvan sydväst om Horns- berg (Danielsson). Isoétes echinosporum Dur. Olov Jons damm nära banvaktsstugan, Lång- forsen nära Skuggan. I. lacustre L. Även vid Skuggan och en holme nära Måns Ols. Juncus alpinus Vill. Mellandammen, Gruvans kalkbrott, Järndammen. J. compressus Jacq. Dalen, Jakob Matts kvarn. Laserpitium latifolium L. Även vid Mellandammen och Gruvan. Lathyrus silvester L. Även "på en stenig skogsbacke vid vägen mellan Stenberga och Hermanstorp (SO om Gruvan)” (Danielsson). Lepidium campestre (L.) RB. Br. I början av 1890-talet även på en åker vid Kolargärdet (Danielsson). Libanotis montana Crantz. Även vid Gruvan. Lilium bulbiferum L. Även på södra sidan av Löjtnantsberget (Danielsson). Linaria minor (L.) Desf. Broddbo vid stationen (Almquist). L. repens Mill. Avstjälpningsplats vid Gruvan 1921 (K. E. Näsmark). Linnaea borealis L. Ej sällsynt. Lithospermum arvense L. Flerstädes vid Gruvan, tegelbruket, Västermalm. - Luzula campestris (Lam.) DC. Mellandammen. L. multiflora TLej. Mellandammen, Gruvan, Kolarhagen, Måns Ols, Sten- torpet, Järndammen. L. pallescens (Wg.) Bess. Järndammen. L. sudetica (Willd.) DC. Nära Måns Ols. Lycopodium inundatum L. Järndammen. : Malaxis monophylla (1L.) Sw. Gruyan nära Carl XI:s schakt 1921 (Näsmark). M. paludosa (L.) Sw. Långforsen invid järnvägen nära Sjöbo. Malva pusilla With. Vad (efter Neuman) kallats M. rotundifolia L. hör hit. Av WAHLENBERG (Flora Suecica, sid. 455) även känd från Broddbo. M. silvestris L. Denna art, som 1910 iakttogs av E. THORBJÖRNSSON vid Mellandammen, har aldrig återfunnits. Matricaria Chamomilla L. De av mig kända lokalerna äro tegelbruket, Stureparken, Trängen och Ångbryggeriet. Överallt endast enstaka och tillfälliga exemplar iakttagna. Mentha aquatica (1L.) Fr. X arvensis L. Hyttan 1877, K. Hedbom (Riksmuseum). Mentha palustris Mönceh. Gruvan. Molinia coerulea Mönceh. Gruvan, Skuggan. Monotropa hypopitys L.var. glabra Roth. Även vid Mellandammen och Gruvan. (Myosotis versicolor (Pers.) J. E. Sm. Finnes ej i Salatrakten.) 101 Myosurus minimus 1. Även nära Trefotsgruvan (Danielsson), Mellandammen. Myriophyllum verticillatum LTL. Gruvan, Väsby. Myrrhis odorata (L.) Scop. Även strax söder om Ulricelund (Danielsson), vid dammen nära gruvans hytta. Orobus niger L. Mellandammen 1834 (0. L. Sillén, Herb. Ups.). Gruvan 1921 (Näsmark). Oxycoccus microcarpus Turez. På en mosse i Långforsen nära Skuggan. Papaver Rhoeas L. Skuggan 1913 (Björklund). (Phleum Boehmeri Wib. Takttagen 1919 i Norrby s:n; torde nog också vara att finna på andra sidan av Sagån.) Polygala comosum Schkuhr. Även vid Nybygget, Gruvan, Mellandammen, Gudmundstorpet, kalkbrotten vid Strå. Polygonum minus Huds. Järndammen, norra änden. P. Persicaria L. Sandviken, Skuggan. Polystiehum Thelypteris (L.) Roth. Nära Mellandammen (Wollert), Gruvan Stampers. Potamogeton alpinus Balbis. Olov Jons damm, Långforsen, i bäcken dem emellan, Harsjöbäcken, Väsby, Sagån. P. gramineus L. Även i en göl nära Mellandammen, Övre Ekeby damm. P. perfoliatus L. Sagån, Ekeby dammar, Mellandammen, Långforsen, Olov Jons damm. P. pusillus L. Långforsen, Ekeby damm, Sagån. P. zosterifolius Schum. Sagån, Ekeby damm. Prunus spinosa L. Även vid Kolarhagen och särskilt rikligt på Löjtnants- berget. Pulsatilla vulgaris Mill. Sevéns uppgift beror säkerligen på en felskriven skolpojksetikett. Växten torde ej finnas i Salatrakten. Pyrola umbellata L. Även vid Järndammen (K. E. Näsmark). Ranunculus auricomus L. X eassubicus L. Funnen i Salatrakten 1892 av E. D. SCHÖTT (Riksmuseum). R. bulbosus L. Prästgården, Gruvan. R. reptans L. Olov Jons damm, Silvköparen. Raphanus Raphanistrum IL. Strå kalkbrott, Köpala. Rhynchospora fusca BR. et Sch. Norra delen av Olov Jons damm. Rosa cinnamomea IL. Ej sällsynt inom kalkområdet. Rubus Chamaemorus L. Järndammen. Rumex aquaticus L. Prästgården, tegelbruket, allmän utmed Sagån, Ekeby damm, Väsby, Dalen, Jakob Matts kvarn, Gruvan. R. aquaticus L.X Hydrolopathum Huds. Hyttan. (R. Hydrolapathum Huds. "Prästgården 1907" enligt en tvivelaktig skol- herbarieetikett.) Salix cinerea L. Ett androgynt exemplar iakttaget 1918 nära Måns Ols. S. cinerea L. X viminalis L. Ekeby damm. S. depressa L. Strå kalkbrott. S. lapponum L. Även vid Nötbo, Broddbo, Kolarhagen. Sambucus nigra L. Broddbo nära stationen, tegelbruket. S. racemosa L. Även vid Kolarhagen, Broddbo nära stationen. Saxifraga adscendens L. T. ex. vid vattentornet och Löjtnantsberget. , 102 S. granulata L. Öster-Sala, Löjtnantsberget, Stampers, Olov Jons damm. Sceptrum carolinum (L.) Hn. Även nära prästgården vid Sala-Gysinge- Gävle banan, Kolarhagen. Scheuchzeria palustris L. Även vid Järndammen, Björnmossen, Olov Jons damm. Scirpus mamillatus TLindbl. fil. Mellandammen. S. radicans Schkuhr. Min uttalade förmodan om denna växts fortsatta spridning har bekräftats. ALMQUIST har nu observerat den vid Klasbo- myren samt nedanför Katrinelund, d. v. s. inom området för den urtap- pade Sala damm. Scorzonera humilis L. Även vid Gruvan, Ulricelund, Stampers (Danielsson). Sedum acre L. Allmän. S. annuum L. Även vid Bråsta backe, Skuggan. Senecio silvaticus L. Nära prästgården på f. d. Sala damms botten (E. Thor- björnsson 1906). Sesleria coerulea (L.) Ard. Även vid Strå kalkbrott. Silene dichotoma Ehrh. "Fanns 1903 ymnigt i ett klöverskifte vid gruv- hyttan” (Danielsson). S. noctiflora L. Även vid Strå kalkbrott. Solanum nigrum L. Även vid Gruvan 1906 (P. Nyberg enligt Almquist). Sonchus oleraceus IL. f. albescens Neum. Stureparken. Sparganium Friesii Beurl. Långforsen, Silvköparen. S. ramosum Huds. Sagån, tegelbruket, Jakob Matts kvarn, Nybygget, Gröna gången, Långforsen. Spergula vernalis Willd. Även vid prästgården, Viksberg, Kolarhagen. Stellaria uliginosa Murr. Även vid Johannesbäck (Danielsson), Olov Jons damm. Subularia aquatica L. Även vid Olov Jons damm och Silvköparen. Symphytum asperum Lepech. Gruvans kalkugn. Tanacetum vulgare L. Nybygget, Gruvan, Löjtnantsberget, Kolarhagen, Hyttan, prästgården. Thalietrum simplex L. Även vid Nybygget, Gruvan, Mellandammen. Thlaspi alpestre L. Fortfarande rikligt i Stureparken. Trifolium arvense L. Gudmundstorp, Strå, Olov Jons damm, Viksberg, Gruvan. Utricularia intermedia Hayne. Även vid Järndammen, Olov Jons damm, Mellandammen, Ekeby damm. U. minor L. Samma lokaler som föreg. utom vid Ekeby damm. Valeriana sambucifolia Mik. Vad jag kallat för V. officinalis L. hör till denna art. Veronica scutellata IL. f. villosa Schum. Gruvan (Danielsson). V. verna L. Mellandammen, Sandviken, Stampers. Viola arenaria (DC.) Fr. Gudmundstorp (Almquist), Gruvan. V. epipsila Ledeb. Långforsen nära Måns Ols. | Woodsia ilvensis (L.) R. Br. Olov Jons damm, Viksberg, Oster-Sala, Löjt- nantsberget. | Uppsala i aug. 1921. K. V. Ossian Dahlgren. 103 Strödda bidrag till Östergötlands kärlväxtflora. Under mina gymnasist- och första studentår botaniserade jag i skilda delar av Östergötland, särskilt i Ombergstrakten, och ägnade därvid, så- som naturligt var, min uppmärksamhet åt kärlväxterna. Redan tidigt började jag anteckna fyndorter, som icke voro upptagna i lektor KIND- BERGS Östgötaflora. Under sommarkurser med elever vid Högre lärarinne- seminarium och lärarinnor har jag de senare åren haft tillfälle att åter något syssla med Ombergstraktens kärlväxtflora och kunnat i ett eller an- nat avseende komplettera de förut gjorda anteckningarna. Om också dessa anteckningar icke lämna några viktigare bidrag till kännedomen om ifrågavarande växters utbredning inom Sverige, torde de dock, då intresset för mera detaljerade floristiskt växtgeografiska upp- gifter nu blivit livligare än under en lång tid förut, icke vara alldeles utan värde. Jag vill därför offentliggöra ett utdrag av dem och ansluter mig därvid i fråga om ordningen till den sista (den 1901 utgivna 4:de) upplagan av Östgötafloran. Lemna gibba och L. polyrhiza. Väderstad, kronofogdebostället. Salvia verticillata. Norrköping. "Veronica longifolia var. maritima. Jonsberg, mångenstädes på holmarna och skären utanför Arkö, särdeles ymnigt på Kopparholmarna. Valerianella olitoria. Kvillinge, Stenkullen nära Åby. Scirpus rufus. Jonsberg, Arkösund. Sc. pauciflorus. St. Åby prästgård. Lolium multiftorum. St. Åby prästgård (tillfällig). Brachypodium pinnatum. Ödeshög, nära kyrkan och vid Öninge. Festuca silvatiea finns fortfarande (år 1921) ganska ymnigt i Oxbåset på Omberg. Bromus inermis. Norrköping. Br. sterilis. St. Åby prästgård (tillfällig). Br. erectus. Kärna, Gärdstorp (1886). Br. arvensis. NV. Tollstad, Hästholmen och utmed järnvägen åtminstone till Alvastra station (1914, 1921). Catabrosa aquatica. St. Åby, nära kyrkan; Omberg, Alvastra (1921). Glyceria plicata. Omberg, Höje (ymnigt 1921), Charlottenborg m. fl. ställen. Trisetum flavescens. St. Åby, Ryket; Ö. Husby, Skenäs. Alopecurus ventricosus. Ö. Husby, Skenäs. Hierochloé odorata. Omberg, Väversunda. Scabiosa Columbaria. Ödeshög, mångenstädes utmed Vättern (t. ex. Öninge och Orrnäs). Galium Mollugo. Källstad, järnvägsstationen m. fl. ställen i Ombergstrakten (1921); St. Åby prästgård. Åsperula tinctoria. Mångenstädes utmed Vättern i V. Tollstad och Ödeshög. Cornus suecica. Jonsberg, mångenstädes på skären och holmarna utanför Arkö (särdeles ymnig på Kopparholmarna). Potamogeton obtusifolius. St. Åby prästgård. 104 | Androsace septentrionalis. St. Åby, Backasand. Campanula latifolia. Ödeshög, Öninge; St. Åby, Munketorp (1914). Chenopodium urbicum. St. Åby Västergård. Myrrhis odorata. Ödeshög, Öninge; fanns på 1880-talet vid Elvarum på Omberg men har på de senare åren förgäves eftersökts. Laserpitium latifolium. Mångenstädes utmed Vättern i V. Tollstad och Ödeshög. Levisticum paludapifolium. St. Åby, Jönsabola; Krokek, Marmorbruket. | Selinum carvifolia. Ödeshög, Öninge; Krokek, Marmorbruket. | Allium ursinum. Ödeshög, Orrnäs (vid Vättern). Convallaria multiflora. St. Åby Västergård. Epilobium palustre X parviftorum. Norrköping, nedanför Sylten. E. roseum. St. Åby flerst. Polygonum minus. Ö. Husby, Tuna och Färjestaden. Monotropa hypopitys. Jonsberg, Arkö; Krokek, Marmorbruket; St. Åby, Hällemon. Silene dichotoma. Mångenstädes i Ombergstrakten, t. ex. Hästholmen och Väversunda (1914); St. Åby, Ryket (1914). Melandrium viscosum. Jonsberg, mångenstädes på holmarna och skären utanför Arkö, t. ex. Lögskär, Inre Måsskär och Låga Örskär. Stellaria longifolia. St. Åby, Hällemon; Ö. Husby, Skenäs. Sedum sexangulare. Ö. Husby, Skenäs och Högtomta. Agrimonia odorata. Jonsberg, Brändö. Fragaria moschata. St. Åby prästgård. Papaver Argemone. St. Åby och Ödeshög, mångenstädes; Ö. Husby, Skenäs. Anemone ranunculoides. Ö. Eneby, Fiskeby; St. Åby prästgård (sannolikt inplanterad). Mentha gothica. Ombergstrakten, i Dagsmosses avloppsgrav från Broby bro ända ned till Vättern (1921). | Nepeta Cataria. Ödeshög, Orrnäs; St. Åby, Serlan. Lamium intermedium. Heda, Broby. ; Scutellaria hastifolia. Jonsberg, Gränsö, Arkö, Kopparholmarna m. fl. ställen. Dracocephalum thymiftorum. Norrköping. Raphanus Raphanistrum. St. Åby och Ödeshög (åtminstone på slättbygden). Cardamine hirsuta. Jonsberg, Arkö. | Lepidium densifltorum. NV. Tollstad, Hästholmen (1921). Alyssum calycinum. Ödeshög, Sjöstorp (redan 1882). | Isatis tinctoria. Jonsberg, flerstädes på skären utanför Arkö, t. ex. Kugg- viksskären och Lögskär. Geranium lucidum. Ödeshög, Holkaberg; St. Åby prästgård, Västergården m. fl. ställen. G. molle. V. Tollstad, St. Lund vid Vättern (1915, 1921; enda fyndorten i provinsen utom skärgården). G. dissectum. St. Åby prästgård (tillfällig). G. pyrenaicum. Ödeshög, nära kyrkan. | Polygala comosa. St. Åby, Backasand. | Lens esculenta var på 1880-talet rätt vanlig i St. Åby, t. ex. vid prästgården. | Melilotus albus. Källstad, vid Tåkern och nära järnvägsstationen (1914, 1921); Krokek, Mörtnäs. 103 M. altissimus. Ombergstrakten, mångenstädes vid järnvägen, t. ex. Alvastra och Källstads järnvägsstationer (1914, 1921). : Medicago sativa. Omberg, Alvastra järnvägsstation (1921). Hypericum montanum. Ödeshög, Öninge och Orrnäs (vid Vättern). Lactura Scariola. Norrköping. Cichorium Intybus. St. Åby prästgård. Arctium intermedium. Ö. Husby, Skenäs. -Cirsium heterophyllum. Omberg, även uppe på berget vid Höje (1921). Arnica montana. St. Åby mångenstädes, t. ex. nära kyrkan och vid Serlan; Ödeshög, t. ex. Orrnäs och Klockaregården. Matricaria discoidea. Ombergstrakten, t. ex. vid Hästholmen och annor- städes utmed Vadstena-järnvägen (1921). Platanthera chlorantha. St. Åby, Västergården; Ödeshög, Orrnäs och Öninge (även 1921). Listera cordata. Jonsberg, Arkö; Ö. Husby, Skenäs; St. Åby, Storeryd. Achroanthes monophylla fanns ännu på 1880-talet i Pyskkärret på Om- berg men eftersöktes förgäves 1914; i Mörka hål håller den sig fort- farande kvar (1921). Zannichellia palustris var. pedicellata. Jonsberg, Arkö. Carex paradoxa, som icke upptages för Ombergstrakten av P. DusÉN, finns fortfarande vid Alvastra (1921). norvegica. Ö. Husby, Skenäs (1886). . glareosa. Ö. Husby, Skenäs (1886). silvatica. Ödeshög, Orrnäs. I. riparia. Jonsberg, Kuggen. Ceratophyllum demersum. St. Åby prästgård. Mercurialis perennis. Ödeshög, Holkaberg. Asplenium septentrionale X Trichomanes. Jonsberg, Arkö. Ophioglossum vulgatum. Jonsberg flerstädes; Ö. Husby, Färjestaden; Ödes- högs prästgård; St. Åby, flerstädes på slättbygden. Botrychium multifidum. Jonsberg, Gubbskär vid Gränsö. Gust. O. Malme. SKESIEUS: Ett tillägg till kännedomen om kärlväxtfloran i västra Väst- manlands bergslag. Det av AXEL BINNING i Svensk Botanisk Tidskrift 1921 kungjorda "Bidrag till kännedomen om kärlväxtfloran i västra Västmanlands bergslag”, har givit mig anledning att lämna några lokaluppgifter från Loka och trakten däromkring i Grythyttans socken, Västmanland, och från Silverhyttan i Karl- skoga socken, Värmland. Min vistelse där inföll under juni och juli 1918. De allmänt förekommande växterna har jag ej medtagit med undantag av några, som jag tror vara mera sällsynta i denna nejd. Fil. dr. HUGO DAHLSTEDT har bestämt släktet Taraxacum, kyrkoherden S. J. ENANDER har granskat och delvis bestämt släktet Salix, apotekaren 106 J. G. GUNNARSSON har bestämt släktet Betula, docenten GUNNAR SAMUELSSON har bestämt släktet Luzula samt översett släktet Alchemilla, och får jag till dem framföra min tacksamhet. Nomenklaturen är i huvudsak den av Lunds Botaniska Förening år 1917 publicerade. +x + Woodsia ilvensis (L.) BR. Br. Loka. Dryopteris cristata (L.) A. Gray. Skatvikens järnvägsstation. Pteritis Struthiopteris (L.) Niewl. Trösvattnet. Botrychium Lunaria (L.) Sw. Skatviken. Equisetum hiemale L. Skatviken. Selaginella selaginoides (L.) Link. Loka, Fisklösen. Potamogeton polygonifolius Pourr. Trösvattnet, även f. amphibius Fr. mass- vis 1 bäcken. Scirpus caespitosus L. v. austriacus (Palla) Aschers. et Grebn. Loka. Carex pauciflora Lightf. Västgöttorp, Loka. C. elongata L. Skatviken. . Goodenowiti J. Gay. v. juncea (Fr.) Aschers. et Grebn. Skatviken. f. gynobasis. Loka. . digitata L. Loka. magellanica Lam. Loka, Västgöttorp, Fisklösen. capillaris L. Loka, Västgöttorp. rostrata Stokes X vesicaria L. Loka. . rostrata Stokes v. borealis (Last.) Hn. Loka. . lasiocarpa Ehrh. Loka. Calla palustris L. ”Trösvattnet. Luzula multiflora (Ebrh.) Lej. X sudetica (Willd.) DC. Fisklösen. L. sudetica (Willd.) DC. Fisklösen. Polygonatum multiftorum (L.) All. Skatviken. Cypripedium Calceolus L. Västgöttorp. Coeloglossum viride (L.) Hn. Västgöttorp, Skatviken. Listera ovata (L.) BR. Br. Västgöttorp. Salt CmMered I... X nigricansSsm.$e. Loka: S. cinerea L. X phylicifolia LL. 2. Loka. S. cinerea IL. X nigricans Sm. X phylicifolia LL. Loka. SEaUTaR << Tepens px saNoka S. nigricans Sm. X phylicifolia L.>. Loka. S. hastata L.2. Loka, en större buske. S. lapponum L. Loka, en mindre 2?-buske och två små sterila. Betula concinna Gunnarss. X coriacea Gunnarss. X pubescens Ehrh. Fisklösen. B. concinna Gunnarss. X pubescens Ehrh. Västgöttorp. B. concinna Gunnarss. X coriacea Gunnarss. X verrucosa Ehrh. Västgöttorp. B. concinna Gunnarss. X nana L. X verrucosa Ehrh. Västgöttorp, vid torpet Holmtorp. Quercus robur L. Loka, kultiverad, bladen voro icke fullt utslagna vid midsommartiden. Stellaria uliginosa Murr. Loka. (oa FOS PTS 107 Cerastium arvense L. Björskogsnäs. Silene rupestris L. Loka, strandberg vid norra sjön. : Melandrium dioicum (1L.) Schinz et Thell. Västgöttorp. M. album (Mill.) Garcke. Västgöttorp, Björskogsnäs. M. album X dioicum. Västgöttorp, Björskogsnäs. Trollius europaeus L. vireseens n. f. Blomhylle 2—3 cm brett, hylleblad unga brungröna, i spetsen naggade—flikiga och icke klotformigt hopstå- ende utan utbredda. Västgöttorp. (Någon parasitsvamp torde möjligen vara orsaken till avvikelsen från det normala.) Aquilegia vulgaris L. Skatvikens station och Björskogsnäs, i tusental i hagar, lundar och öppna skogar, i blott en färgform, ljust blålila, nära vit. Silverhyttan förvildad, mörkblå form. Cardamine pratensis L. fl. pl. Västgöttorp. C. dentata Schultes. Västgöttorp. fö amara L. Loka. Arabis arenosa (L.) Scop. Loka, Skatviken. I. "suaecica Fr. Loka. Ribes nigrum L. Loka förvildad. Alchemilla pubescens Lam. Loka, Västgöttorp, Skatviken. . pastoralis Buser. Västgöttorp, Skatviken. . filicaulis Buser. Loka, Västgöttorp, nästan glatt. . "vestita Buser. Loka. . subglobosa Westerl. Loka. acutangula Buser. Loka, Västgöttorp. . micans Buser. Loka. . suberenata Buser. Västgöttorp. . Murbeckiana Buser. Loka, Fisklösen. Vicia silvatica L. Västgöttorp, Skatviken. Lathyrus vernus (L.) Bernh. Västgöttorp. Linum catharticum L. Skatviken. Polygala vulgaris L. f. cyanea och f. carnea. Fisklösen, i Sphagnum-mosse. Euphorbia virgata W. et K. Björskogsnäs massvis i en åker, oaktat plöj- ning och annan brukning bibehållande sig sedan tjugo år. Tilia cordata L. NVästgöttorp, Björskogsnäs. Vild. Viola epipsila Ledeb.: Västgöttorp. V. mirabilis L. Björskogsnäs. V. canina L. Loka. V. canina IL. X Riviniana Rehb. Loka. Daphne Mezereum IL. Björskogsnäs. Pyrola uniflora L. Skatviken, Björskogsnäs. Gentiana Amarella 1.” lingulata (C. A. Ag.) F. Aresch. Björskogsnäs. Veronica Chamaedrys IL. v. lamiifolia (Hayne) Beck. Silverhyttan. Euphrasia tenuis (Brenn.) Wettst. Västgöttorp. Rhinanthus minor Ehrh. f. vittulatus Gremli. Skatviken, Västgöttorp. Plantago lanceolata IL. f. sphaerostachya Wimm. Loka, Västgöttorp. Lonicera Xylosteum L. Björskogsnäs, Västgöttorp. Bellis perennis L. Fisklösen på ladugårdsbacken. Anthemis arvensis L. Fisklösen. oo be 3 108 Taraxacum praestans Lindb. f. Fisklösen. Crepis praemorsa (L.) Tausch. Form med övre delen av stängeln glatt, Skatviken. | Hieracium. Av detta släkte insamlades 22 arter. De gjorda fynden äro emellertid redan publicerade av K. JOHANSSON och G. SAMUELSSON i de- ras avhandling "Hieraciumfloran i Västmanland" (Ark. f. Bot. utg. av K. V. A., Bd: 16, Nr. 14,:1920). ; Ehuru icke tillhörande det ifrågavarande området meddelas här: H. diasenium Omang. Dalarna, Älvdalen s:n, Hykjeberget, på klippavsatser i hammaren ett par meter över rasmarken, 25 juli 1910. Det. G. Sa- muelsson och S. O. F. Omang. — Beskriven 15 mars 1920 av OMANG i Botaniske undersokelser i Helgeland I, sid. 198 av OvE DaAuLr. Arvid L. Segerström. se Sphagnumr-floran i Bjurfors och Björnhyttans kronoparker. Under somrarna 1920 och 1921 har jag vid Skogshögskolans sommar- övningar varit i tillfälle att studera Sphagnum-floran i Bjurfors och Björn- hyttans kronoparker i resp. norra Västmanland och södra Dalarna. En förteckning över de härvid observerade arterna meddelas i det följande. Den kan betraktas som ett komplement till de observationer, som gjorts av JENSEN och mig i angränsande delar av Västmanland. (Jfr. ARNELL och JENSEN, En bryologisk utflykt till Västmanland. — Sv. Bot. Tidskr., Bd. 12, | 1918.) Två av de där funna arterna, nämligen S contortum Schultz och S. palustre L. har jag ej iakttagit; de torde emellertid finnas, ehuru säll- synta. Två nya kunna däremot noteras, nämligen S. cuspidatum Ehrh. och S. quinquefarium (Lindb.) Warnst. Dessa båda arters utbredning i vårt land är ännu ej säkert utredd, de synas emellertid ha en övervä- gande sydlig sådan. Den av mig kända nordligaste lokalen för S. quinque- farium är Älvdalens kronopark i Dalarna. Anmärkningsvärd är före- komsten av S. teres 1. reticulata C. Jens., vilken synes ha en övervägande nordlig utbredning i Skandinavien. Begagnade förkortningar äro: Bjurf. = Bjurfors kronopark; Björnh. = Björnhyttans kronopark. | S. cuspidatum Ehrh. Bjurf., Bredmossen (höljor). S. Dusenii C. Jens. Bjurf., Bredmossen (höljor); Gavelmossen (laggzonen). Björnh., högmosse sv. om Boberget (höljor). S. Lindbergii Schimp. Björnh., Ljungåsen (starrmosse); mosse vid Bo- berget. Det bör anmärkas, att arten uppträder fertil, vilket gör sanno- likt, att den ej här är att betrakta såsom relikt. Också förekommo på | lokalen vid Boberget sådana nordliga fanerogamer som t. ex. Juncus stygius och Rhynchospora alba. 109 S. obtusum Warnst. Björnh., omedelbart n. och s. om Björnhyttan (starr- (d | S. mosse) och på Saxbergets sö. sluttning; myr vid Boberget. - balticum Russ. Bjurf., Bredmossen (höljor); Gavelmossen (höljor). Björnh. högmosse strax s. om Björnhyttan (höljor). ; apiculatum H. Lindb. Bjurf., Bredmossen; Gavelmossen; starmosse strax s. om Bjurfors. Björnh., allmänt förekommande i starrmossar omkring Björnhyttan; högmosse vid Boberget (höljor och lagg). amblyphyllum Puss. Bjurf., starrmosse strax s. om Bjurfors. Björnh., omkring Björnhyttan (antecknad från 3 skilda lokaler, kärr och starr- mosse). angustifolium C. Jens. Bjurf., omkring Bjurfors allmän (starrmosse och försumpad skog); dessutom observerad på Bredmossen och Gavelmossen (lagg, Vaginatum- och Fuscum-mossar). Björnh., omkring Björnhyttan allmän; högmosse sv. om Boberget. S. pulehrum (Lindb.) Warnst. Björnh., Ljungåsen (starrmosse); mosse strax S. S S S. ö. om Boberget. riparium Ångstr. Bjurf., starrmosse strax s. om Bjurfors. Björnh., skogs- mosse strax s. om Björnhyttan; mosse ö. om Boberget. tenellum Pers. Bjurf., Bredmossen (höljor); Gavelmossen (höljor). Björnh., högmosse strax sv. om Björnhyttan; högmosse sv. om Boberget. fuscum (Schimp.) Klinggr. På de större mossarna allmän, där Fuscum- mosse i stort sett är en av de dominerande associationerna. Warnstorfii Russ. Bijurf., Bjurfors ängar (blandskog på torrlagd myr- mark). Björnh., kärr invid Björnhyttan (antecknad från 3 skilda lokaler); Ljungåsen (kärr); kärr ö. om Boberget. rubellum Wils. Bjurf., Bredmossen. Björnh., högmosse strax sv. om Björnhyttan; myr vid Boberget. acutifolium Ehrh. Bjurf., allmän å fuktig skogsmark omkring Bjurfors. Björnh., allmän omkring Björnhyttan; dessutom antecknad från försum- HH J , pad granskog och högmosse invid Boberget. 5 plumulosum Röll. (S. subnitens Russ. et Warnst.) Bijurf., Gavelmossen aggen); Biu :s ängar (blandskog på torrlagd myrmark). jörnh., (laggen); Bjurfors äns (blandskog torrlagd myr k). Björnh mosse strax ö. om Boberget. quinquefarium (Lindb.) Warnst. Bjurf., granskog strax s. om Bjurfors. Björnh., granskog invid Björnhyttan (insamlad från 3 skilda lokaler); granskog invid Boberget. Russowii Warnst. Allmän å fuktig skogsmark och i Vaginatum-mossar. Girgensohnii Russ. Allmän å fuktig skogsmark och i mindre skogsmossar. b S S . subsecundum Nees. Bijurf., Bjurfors ängar (blandskog på torrlagd myr- AA =) mark); kärr strax s. om Bjurfors; Gavelmossen (laggen). Björnh., om- kring Björnhyttan allmän i kärr; Ljungåsen; kärr ö. Boberget. inundatum Russ. Bijurf., kärr s. om Bjurfors; kärr vid Fröbenbenning. Björnh., kärr invid Björnhyttan (insamlad från 3 skilda lokaler); kärr ö. om Boberget (f. macrophyllum och f. oligopora). platyphyllum (Sull.) Warnst. Bjurf. Kärr strax s. om Bjurfors. squarrosum Crome. Bjurf., Bjurfors ängar; kärr vid Sågtorpet (2 skilda lokaler). Björnh., invid Björnhyttan (3 skilda lokaler, skogsmosse) och på Saxbergets sö. sluttning; mosse ö. om Boberget. 10 | S. teres (Schimp.) Ångstr. Bjurf., Bjurfors ängar. Björnh., kärr s. om Björn- hyttan; kärr ö. om Boberget S. teres I. reticulata C. Jens. Björnh., kärr omedelbart n. om Björnhyttan. S. compactum DC. Bjurf., skogsmosse strax s. om Bjurfors; granskog vid Gavelmossen; Bredmossen (höljor). | S. Wulfianum Girg. Bjurf., Bjurfors ängar (blandskog på torrlagd myr- mark), på flera skilda ställen; Sågtorpet (blandskog). Arten observera- des på Bjurfors ängar första gången av SYLVÉN. (Jfr. MELIN, Sphagna logische Studien in Tiveden. — Ark. f. Bot., Bd. 13, 1913.) Den tordöl ej kunna betraktas såsom relikt utan synes i stället vara stadd i ut- bredning. Den har bland annat påträffats i skog på torrlagd myrmark, där torvlagret varit c:a I m mäktigt, och dit den tydligen måste ha in- vandrat efter torrläggningen. På andra ställen kan man emellertid samtidigt spåra en tillbakagång, beroende på att skogsmarken, där den sedan länge växt, genom dränering blivit för torr för densamma. S. centrale C. Jens. Bijurf., fuktig skog strax s. om Bjurfors. Björnhif fuktig skog strax sv. om Björnhyttan; mosse strax n. om Björnhyttan. S. papillosum Lindb. Bijurf., Bjurfors ängar; Gavelmossen (laggen); Bred- mossen (laggen). Björnh., invid Biörnhyttan tämligen allmän; mosse vid Ljungåsen; mosse ö. om Boberget. | S. magellanicum Brid. (S. medium Limpr.). Allmän på mossar och i fuk- tig skog. | S. imbricatum Hornsch. Bjurf., Bredmossen (laggen). Björnh., mosse strax s. om Björnhyttan. Stockholm, Skogshögskolan dec. 1921. Elias Melin. Ett litet bidrag till Bo sockens kärlväxtflora. I Svensk Botanisk Tidskrift (Bd. 9) offentliggjorde jag år 1915 några an- teckningar om kärlväxtfloran i Bo socken på Värmdön för att komplettera de uppgifter, som förelågo i den av Botaniska Sällskapet i Stockholm 1914 utgivna förteckningen över Stockholmstraktens växter. Sedan denna tid ha antecknats några arter, som då icke voro mig bekanta från trakten. Dessa vill jag härmed inregistrera och begagnar mig av praktiska skäl av den nomenklatur, som användes i nämnda förteckning. För dem, som kunna anses vara inkomna under senare tid, anger jag det årtal, då de första gången observerades på platsen. Agrostemma Githago. Södergärdet nära Kummelnäs (1922) Bunias ortientalis. Vid Myrsjön (1922). Calamagrostis neglecta. Vid Sågsjön, mellan Kummelnäs och Rensätra. Cardamine amara. Vid Kvarnsjön, vid mynningen av avloppsgraven från Myrsjön. Carex elongata. Vid Kvarnsjön. C. flava. Vid Sågsjön. mellan Kummelnäs och Rensätra. Coralliorhiza innata. Skogen mellan Kummelnäs båtvaryv och Sågsjön. Crepis praemorsa. Mellan Lövberga och Rensätra. Delphinium Consolida. Vid Rensätra (1922). Epilobium montanum X palustre. Vid Lövberga (1919—1922). Euphorbia Peplus. Hasseludden, Lövberga m. fl. ställen (1920). Galium Aparine ” Vaillantii. Lövberga, Kummelnäs m. fl. ställen. G. elatum. Trädgården vid Lövberga. Holcus lanatus. Villan Skogsbo vid Kvarnsjön (1919). Juncus compressus. Kummelnäs, Rensätra m. fl. ställen. Ledum palustre. Kummelnäs och vid Kråkträsken. Linum catharticum. Rensätra m. fl. ställen. Lychnis flos cuculi. Mellan Kummelnäs och Rensätra. Malva neglecta. Vid Lövberga (1920). Melilotus officinalis. Vid Lövberga (1917, tillfällig). Myosurus minimus. Vid Lövberga (1919). Nymphaea candida. Kråkträsken m. fl. ställen. Potamogeton alpinus. Mellan Kummelnäs och Sågsjön. P. filiformis. Lövbergaviken. Potentilla norvegica. Vid Lövberga (1918, tillfällig). P. recta. Annelund nära Kummelnäs (1919, tillfällig). Sinapis alba. Vid Kummelnäs (1919, tillfällig och kvarlevande efter förut- varande odling). Sisymbrium Sophia. Vid Lövberga och Rensätra. Stellaria aquatica. Vid Lövberga (1917, tillfällig). St. longifolia. Mellan Kvarnsjön och Nygärdet. Triglochin palustre. Vid Kummelnäs, Rensätra m. fl. ställen. Vaccinium Oxycoccus. Vid Kråkträsken och nära Rensätra. Veronica opaca. Vid Karlsvik nära Lövberga (1916—22). Anemone ranunculoides, Fritillaria Meleagris, Hedera Helix, Sempervivum tectorum och Trollius europaeus, som förekomma vid Lövberga, äro in- planterade där. Gust. O. Malme. SVENSK 30 TANISKLID SKRIFT LI230 BD SAMMANKOMSTER. Vetenskapsakademien. Den 11 januari 1922: Akademien beslöt hos K. B. i Östergötlands län till bifall förorda tre ansökningar av ägaren till Bjärka-Säby om fridlysning enligt naturskydds- lagen av Väster-Säby skog, ett område av 11,92 har, av en jättetall i Säby storäng samt av en löväng å Vesserns udde. Akademien beslöt vidare att på ansökan av Dalarnes hembygdsförbund hos K. B. i Kopparbergs län tillstyrka fridlysning av den s. k. Torristallen vid fäboden Råberget, Östra Fors i Malungs socken, av den s. k. Berggranen vid f. d. "Pösens”", nu Björks gård i Gopa by, Bjursås socken, av Linnélinden å kyrkoherde- bostället i Bjursås socken samt av en alm i Norrviks by, Ludvika socken. Fil. mag. NInLs JOHANSSON tilldelades 1000 kr. av Hahnska fondens ränte- medel för studier över torymarksvegetationens ekologi och dr. K. G. DERNBY 1400 kr. av Edlundska fondens räntemedel för avslutande av ett arbete över relationen mellan väteionkoncentration och bakteriedödande verkan hos olika slag av antiseptika. Till införande i Arkiv för Botanik antogos: "The connection between Peridermium Strobi Kleb. and Cronartium ribicola Diels — is it obli- gate or not?" av prof. J. ERIKSSON samt "Hydrogenionconcentration, soil- properties and growht of higher plants” av dr. O. ARRHENIUS. Den 25 januari 1922. Till införande i Arkiv för Botanik antogs: "Ein Beitrag zur qvantitativen Analyse des Phototropismus” av doc. H. LUNDEGÅRDH. Den 8 februari 1922. Ur Krokska fonden tilldelades kand. G. ALM 700 kr. för vegetations- undersökningar i och vid Torne träsk och läroverksadjunkten H. SVENONIUS 500 kr. för vegetationsundersökningar i Luleålrakten. Till införande i Arkiv för Botanik antogos: ”Zytologische Bryophyten- studien II und III” av assist. dr. R. FLoRIN och "Die Juncazeen der zweiten Regnellschen Reise” av lektor G. O. MALME. 113 Prof. C. LINDMAN anmälde, att Riksmuseets botaniska avdelning av fru ANNA ÅHLFVENGREN Som gåva fått mottaga hennes avlidne mans, lektor FR. E. AHLFVENGRENS efterlämnade, synnerligen värdefulla herbarium. Aka- demiens utl. ledamot prof. E. WARMING tilldelades den större Linnéme- daljen i guld. Den 22 februari 1922. På grund av en anhållan från Dalarnes hembygdsförbund beslöt Aka- demien hos K. B. i Kopparbergs län till bifall förorda fridlysning av två ormgranar å Smedjebackens valsverks mark i Norrbärke socken och av en masurbjörk i Gopa by, Bjursås socken samt hos K. B. i Örebro län en ansökan av v. häradshövding H. ESPERSSON om fridlysning av två ekar, den ena å Ruddammen, den andra i Hällegöl i Lännås socken. Den 8 mars 1922. Av Akademiens understöd för resor inom landet tilldelades fil. kand. ERICH SÖDERBERG 300 kr. för studier av submersa växters ekologi, adj. E. A. LARSSON 200 kr. för undersökning av torymossar och fil kand. AXEL LAU- RELL 150 kr. för studier av Torne träsks plankton och vattenfauna. Till införande i Akademiens Handlingar antogs: "Botanische Ergebnisse der schwedischen Expedition nach Patagonien und dem Feuerlande. 9. Marine algae. 2. Rhodophyceae." av professor C. SKOTTSBERG. Högtidsdagen den 31 mars 1922. Prof. T. G. HALLE höll ett av ljusbilder belyst föredrag om de första landväxterna. Den 12 april 1922. Akademien beslöt med bifall tillstyrka en till länsstyrelsen i Koppar- bergs län från Dalarnes hembygdsförbund inkommen ansökan om fridlys- ning av en egendomlig gran vid Mörtsjöbo i Kopparbergs socken samt på anhållan av Svenska Naturskyddsföreningen till länsstyrelsen i Gävleborgs län förorda fridlysning av en uråldrig lind vid Engesberg, Testebo, strax invid Engesbergsviken i Gävle yttre fjärd. Prof. H. HESSELMAN erhöll på tillstyrkan av naturskyddskommittén till- slånd att inom Hamra nationalpark vidtaga viss uppskattning av där väx- ande naturskogs produktionsförmåga och virkesförråd. Den 26 april 1922. Akademien beslöt med anledning av ett genom prof. R. SERNANDER från v. häradshövding HERMAN BEHM inkommet brev med erbjudande att från vindfällen m. m. rensa Södra Hammarens naturpark till främjande av dess lövängsvegetation med tacksamhet mottaga erbjudandet. Ett Lindvalls stipendium tillerkändes dr: E. L. EKMAN för botaniska undersökningar å Antillerna, i främsta rummet Kuba och Haiti. 8— 239. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 114 Den 10 maj 1922. Akademien beslöt att hos K. B. i Malmöhus län tillstyrka bifall till frid- lysning inom länet av den sällsynta Orobanche major L. Till införande i Arkiv för Botanik antogos: "Mykologische Beiträge VIII" av prof. O. JvEL och ”Desmodii species in herb. Regnelliano asservatae"” av lektor G. O. MALME samt i Acta Horti Bergiani: "Zytologische Studien an der Gattung Rosa" av fil. lic. GUNNAR TÄCKHOLNM. Den 7 juni 1922. Akademien beslöt på framställning av naturskyddskommitténs ledamot prof. E. LÖNNBERG hos K. B. i Malmöhus län tillstyrka fridlysning av växt- platsen för Orobanche major L. på egendomen Hildesborg i närheten av Landskrona. Akademien beslöt bifalla en anhållan av läraren vid Kiruna mellanskola C. G. ALM om tillstånd att få utföra skrapningar inom den delen av Torne träsk, som ligger inom Abisko nationalparks område och att för Riksmu- seet och Uppsala museum insamla exemplar av växter inom detta område, dock endast sådana, från icke publicerade lokaler och av varje art endast 2 exemplar. Provisoriskt antogos följande avhandlingar till införande i Akademiens Handlingar: "Botanische Ergebnisse der schwedischen Expedition nach Patagonien und dem Feuerlande 1907—1909" av prof. C. SKOTTSBERG och «Studien öber die Entwicklungsgeschichte der Florideen” av prof. H. KYLIN. Den 12 september 1922. För bestridande av tryckningskostnaderna av ett av framlidne läroverks- adjunkten TH. O. B. N. Krok efterlämnat manuskript till ett arbete med titel "Bibliotheca botanica suecica” hade prof. C. LINDMAN och dr. FR. R. AULIN, åt vilka arbetets redigering anförtrotts, tilldelats 3000 kronor. Akademien beslöt på gemensam hemställan av Svenska Naturskydds- föreningen och Dalarnes hembygdsförbund att hos K. B. i Kopparbergs län förorda bifall till fridlysning av en ek å Lernby gård i Norrbärke socken samt på ansökan av häradshövding HJALMAR KARLSSON med bifall förorda fridlysning av en på hans gård Skrimberga, Fagerhult, växande tall. Den 11 oktober 1922. Efter naturskyddskommitténs hörande beslöt Akademien hos K. B. till- ' styrka fridlysning av ett almbestånd å Jutahallens renbetesland i Jämt- lands län. Sekreteraren anmälde, att Kungl. Maj:t bifallit fridlysning av ett under Hildesborg till ?/s mantal Hildeshög hörande område, med den sällsynta Orobanche major IL. Prof. C. LINDMAN anmälde, att till Regnellsk amanuens antagits fil. kand. V. NoRLIND från den 1 okt. tills vidare, Till införande i Arkiv för Botanik antogs: "Untersuchungen tber die Quellung der Stärkekörner” av dr. HARALD Huss. 115 Den 21 oktober 1922. Efter naturskyddskommitténs hörande beslöt Akademien hos K. B. i Västmanlands län tillstyrka en av ägaren till Fiholms gods i Rytterns socken greve ÅA. RIDDERSTOLPE sökt fridlysning av en till godset hörande holme, Lilla Torshälla, samt några träd. Till införande i Arkiv för Botanik antogs: "Lövmossornas utbredning i Sverige VIII" av lektor HJ. MÖLLER. Den 8 november 1922. Till införande i Arkiv för Botanik antogs: "Die Alchemilla-Arten des Kenia, Mt. Aberdare und Mt. Elgon” av doc. Tu. C. E. FRIES. Den 22 november 1922. Till införande i Arkiv för Botanik antogs: "Die Flechten der ersten Regnellschen Expedition” av lektor G. O. MALME. Den 6 december 1922. Till införande i Akademiens skrifter antogos för Arkiv för Botanik: "Uber die Kohlensäureproduktion und Gas-Permeabilität des Bodens" av doc. H. LUNDEGÅRDH och för Acta Horti Bergiani: "Om Rosa acicularis Lindl., särskilt med hänsyn till förekomsten i vårt land” av prof. CARL TH. MÖRNER. Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Uppsala. Den 31 januari 1922. Professor R. SERNANDER höll föredrag om "”Arasjöfjällen, ett isolerat fjällområde i sydöstra Lappland”. (Jfr. SERNANDER, R., Arasjöfjällen. — Skogsvårdsför. Tidskr. 1922, h. 7—38.) Docent G. E. Du Rietz refererade LYNGE, B., Studies on the Lichen Flora of Norway (Videnskapsselsk. Skrifter, Mat.-naturv. Kl. 1921, No. 7. — Kristiania 1921) och Wainio, E., Lichenographia fennica I (Acta Soc. Faun. et FI. Fenn., 49, No. 2. — Helsingfors 1921). Den 14 februari 1922. Professor N. SVvEDELIUsS höll föredrag om "Nyare undersökningar över Västindiens havsalgflora särskilt med hänsyn till dess geografiska ställ- ning”. Efter en redogörelse för de viktigaste äldre arbetena över Väst- indiens alger redogjorde föredr. under förevisande av ett rikligt pressat och spritlagt material särskilt för F. BÖRGESENS nyligen fullbordade stora arbete "The marine Algae of Danish West Indies”. De resultat BÖRGESEN 116 kommit till med avseende på den västindiska havsalgflorans växtgeogra- fiska ställning bekräftade på ett påtagligt sätt en av föredr. för Botaniska Sektionen redan den 31 jan. 1905 framställd teori, nämligen att den lik- het, som den rent tropiska algfloran i Västindien visar med den i det indo-pacifika havsområdet, vore att tillskriva det förhållandet, att den mexikanska viken en gång stått i öppen förbindelse med Stilla Oceanen. Panamanäset, som är av relativt ungt ursprung, avbröt denna förbindelse, och den tropiska algfloran i Västindien isolerades från den i Stilla Ocea- nen. Denna gamla havsförbindelse förklarar på ett naturligt sätt, varför så många fristående uråldriga chlorophycétyper, särskilt talrika siphoneer, äro gemensamma för Västindien och Indiska-Stilla Oceanen, medan de däremot så gott som saknas i övriga delar av Atlanten, särskilt vid Kap. Föredr. redogjorde i detta sammanhang för den geografiska utbredningen av några släkten, som helt eller delvis visade en sådan utbredning, såsom t. ex. Anadyomene, Microdictyon, Struvea, Valonia, Dictyosphaeria, Neomeris, Avrainvillea, Cladocephalus, Penicillus, Udotea, Halimeda m. f1., varvid före- draganden stödde sig dels på den holländska Siboga-expeditionens resul- tat, dels ock på egna, ännu opublicerade undersökningar på Ceylon. Som ett ytterligare stöd för teorien framhölls särskilt BÖRGESENS påpekande, att de för Västindien och det övriga Atlanten gemensamma arterna företrädesvis vore att söka inom sådana alggrupper, som äro "kritiska", d. v. s. där tydligen i nutiden en livlig artbildning försiggår som t. ex. inom floridéfamiljen Rhodomelaceae. Den äldre av GEORGE MURRAY år 1893 framställda teorien, som sökte förklara likheten mellan Västindiens och Indiska-Stilla Oceanens havsalg- floror på grund av tidigare förbindelser över Kap under klimatiskt gynn- samma tiden, ansåge föredr. nu definitivt vederlagd. Den 28 februari 1922. Docent G. EINArR Du Rietz höll föredrag om "De svenska Peltigera- i arterna”. Föredraget illustrerades av följande bestämningsschema: A. Bål grå eller brun, med Nostoc-gonidier. [Sekt. Eupeltigera (DNotrs) Hue.] I. Med isidier, men utan soredier. | a. Isidier horisontellt ställda, + likformigt fördelade över bålflikarnas översida. P. lepidophora (Nyl.) Bitter. b. Isidier vertikalt ställda, samlade till täta, oregelbundet formade grup- per i synnerhet i kanten av de äldre bålflikarna och vid sprickor i desamma. P. praetextata (Floerk.) Zopf. II. Med soredier, men utan isidier. a. Soredier marginala, bildande en sammanhängande rand längs bålfli- karnas kanter. P. scutata (Dicks.) Flot. emend. Leight. b. Soredier fläckformiga, små, runda, + jämnt fördelade på bålflikarnas - översida. P. erumpens (Tayl.) Lång. III. Utan både isidier och soredier. a. Flikarnas undersida utan tydliga ådror. P. malacea (Ach.) Fr. b. Bålflikarnas undersida med + tydliga ådror. IN 1. Bålflikarnas översida utan filtludd, sträv av små men tydliga vårtor. Pi sceabrosa Th. ET: 2. Bålflikarnas översida utan vårtor, men åtminstone i de yttre delarna med ett fint filtludd. a. Bål stor, med breda, + rundade flikar; dessas undersida med talrika långa hår längs ådrorna. Picanmna: (FYEENN ET: 8. Bål liten, med smala, tillspetsade, nästan alltid apotheciebärande fli- kar; dessas undersida utan eller med mycket sparsamma här. P. canina ”spuria (Ach.). 3. Bålflikarnas översida utan både vårtor och filtludd, glatt och glänsande. a. Apothecier ej hoprullade, horisontellt ställda. P. horizontalis (1L.) Hoffm. 8. Apothecier hoprullade, + vertikalt ställda. P. polydactyla (Neck.) Hoffm. B. Bål åtminstone i fuktigt tillstånd grön, med Dactylococcus-gonidier. [Sekt. Peltidea (Ach.) Wain] I. Bål stor, utan tydliga ådror på undersidan, på översidan med cepha- lodier. P. aphthosa (L.) Hoffm. I. Bål liten, med tydliga ådror på undersidan, åtminstone normalt utan cephalodier på översidan. P. venosa (L.) Hoffm. Peltigera rufescens (Sm.) Neck. ansåg föredr. i överensstämmelse med WaIiNnI1o blott vara en obetydlig modifikation av P. canina, på sin höjd värd formnamn. Den 14 mars 1922. Docent O. DAHLGREN refererade G. HABERLANDTS nyutkomna arbeten: Zur Physiologie der Zellteilung. Uber Auslösung von Zellteilungen durch Wundhormone. (Sitzungsberichte Preuss. Ak. Wiss. 1921); Uber experimen- telle Erzeugung von Adventivembryonen bei Oenothera Lamarckiana. (Ibidem); Die Entwicklungserregung der FEizellen einiger parthenogene- tisehen Kompositen. (Ibidem). Docent G. E. Du RieETtZ höll föredrag om "Cladonia subcervicornis (Wain.) Du Rietz n. sp." (jfr. Du Rietz, G. E., Flechtensystematische Studien. I — Bot. Not. 1922). I samband härmed lämnade föredr. följande bestämningsschema över de europeiska arterna av Cladonia verticillata-gruppen: A. Podetier mycket korta och spensliga, med hastigt avsmalnande, vanl. oregelbundet kantprolifierande eller alldeles upplösta bägare, blott någon gång med en antydan till central prolifikation. Primärthallus mycket storbladig, utan brunt färginslag, K +, bestående av långa, föga greniga fjäll. Cl. subceervicornis (Wain.) D. R. B. Podetier grövre, med långsamt avsmalnande, vanl. regelbundna bägare. I. Primärthallus brunfärgad, K — eller svagt +. Podetier ej svartfläckiga. Cl. verticillata Hoffm. a. Podetier med 3—flera bägare över varandra. Primärthallus föga utvecklad. var. evoluta Th. Fr. 118 b. Podetier föga utvecklade, enkla eller med blott 2, allra högst 3 bägare ovan varandra. Primärthallus väl utvecklad, med mera finflikiga fjäll än Cl. subcervicornis. var. cervicornis (Ach.) Floerk. I. Primärthallus ej brunfärgad, K +. Podetier ofta nedtill svartfläckiga. Cl. gracilescens (Floerk.) Wain. a. Podetier väl utvecklade, långa och spensliga, vanl. med tydlig cen- tral prolifikation, nedtill tydligt svartfläckiga. Primärthallus täml. småbladig. Huvudformen. b. Podetier föga utvecklade, korta och grova, på sin höjd med en an- tydan till central prolifikation, ej tydligt svartfläckiga. Primärthallus storbladig, med korta och bredare fjäll än Cl. subcervicornis. var. macrophyllodes (Wain.) D. R. C. Podetier utan tydliga bägare, K +, nedtill tydligt svartfläckiga. Cl. gracilescens var. cerasphora (Wain.) Lynge. Fil. mag. E. ALMQUIST demonstrerade den för svenska floran nya Koeleria polonica Domin. (Jfr. ALMQuiIsST, E., Sv. Bot. Tidskr. 1923.) Fil. lic. R. STERNER visade öländska exemplar av Riccia intumescens (Bisch.) Heeg., ny för Sverige. Den 28 mars 1922. Docent E. AsPLUND höll ett av skioptikonbilder belyst föredrag om sina resor på den bolivianska högplatån och om dennas vegetation. Dens25xaprind9225 Docent G. E. Du RiETtzZ höll ett av vegetationsbilder och pressat mate- rial belyst föredrag om vegetationen i Niederösterreich och sydvästra Slovakiet. Den 9 maj 1922. Docent G. SAMUELSSON höll ett av skioptikonbilder och pressat material belyst föredrag om sin resa i Grekland och på Kreta våren 1921. Den 17 maj 1922. Sammanträde på Linnés Hammarby. Professor R. SERNANDER höll föredrag om "Ett besök på Hammarby för 89 år sedan”. Den 12 september 1922. Professor N. E. SvEDELIuUs höll föredrag om den Linnéanska trädgården, dess historia och restaurering, samt demonstrerade i samband härmed trädgården. Den 26 september 1922. Professor O. JuEL höll föredrag om sin under sommaren företagna resa till Danmark, Tyskland, Holland och England. 1102) Professor C. TH. MÖRNER höll föredrag om Genista anglica och Dianthus superbus i Sverige. (Jfr. MÖRNER, C. TH., Bidrag till kännedomer om Genista anglica L. inom Sverige jämte historisk återblick. — Sv. Bot. Tidskr., Bd. 16, 1922.) Den 10 oktober 1922. sx Docent G. SAMUELSSON höll föredrag om sina resor i Skåne och Dalarne under sistlidna sommar och om därunder gjorda märkligare växtfynd. Docent O. DAHLGREN höll föredrag om korsningsförsök med Polemonium coeruleum. Av de gjorda experimenten meddelades följande: Vitblommig (bb) X blåblommig (BB): F, blå, F,-klyvning 3:1. — Forma dissectum, vit (aabb) X normalbladig, vit (AAbb): F, normalbladig vit, F;-klyvning 3:1. — Dissectum, vit (aabb) X normalbladig, blå (AABb): F, normalbladig, blå eller vit, F,-klyvningar 9:3:3:1 och 3:1. — Dissectum, vit (aabb) X normalbladig, blå (AaBB): F, blå, normalbladig eller dissectum, F.-klyvningar 9:3:3:1 eller 3:1. — Normalbladig, blå (AABb) X normalbladig, blå (AaBB): F, nor- malbladig blå, F,-klyvningar 9:3:3:1 och 3:1, homozygota F,-individ ej undersökta. — Vit, normalblommig (bbCC) X blå, småblommig (BBcc), stift relativt långt, benägenhet för proterogyni: F, blå, normalblommig, Fs- klyvning 9:3:3:1. — I flera groddplantkulturer hade iakttagits klyvningar i ca. 752 normalgröna och 257 chlorina-artade, snart avdöda plantor Professor C. TH. MÖRNER meddelade tvenne märkliga svampfynd i Upp- sala-trakten, dels Armillaria imperialis från Storvreta-trakten, funnen d. 3 september 1922 av hr SETH LUNDELL, dels Armillaria Goliath, funnen av föredraganden i Fiby urskog den 5 oktober 1922. Den 24 oktober 1922. Docent Tu. C. E. Fries höll föredrag om Afrikas jätte-Senecioner och jätte- Lobelior. (Jfr. Fries, R. E. und TH. C. E., "Uber die Riesen-Senecionen der afrikanischen Hochgebirge" och "Die Riesen-Lobelien Afrikas”, Sv. Bot. Tidskr. Bd. 16, 1922.) Professor THE SVEDBERG förevisade pressat material jämte skioptikon- och stereoskopbilder av några märkligare skandinaviska växter, bl. a. Cinna pendula, Cystopteris sudetica och Atragene sibirica från Gudbrandsdalen, Aster subintegerrimus från Aursunden samt Anemone apennina och La- thyrus sphaericus från Bornholm. Den 7 november 1922. Läroverksadjunkten FR. HÅRD AV SEGERSTAD höll föredrag om Juncus Kochii F. Schulz. (Jfr. HÅRD AV SEGERSTAD, FR., Juncus Kochii F. Schulz, dess systematiska rang och växtgeografiska ställning, Sv. Bot. Tidskr. 1923.) Docent G. E. Du Rietz höll föredrag om ”Leptogium Sernanderi n. sp. och några närstående arter”. (Jfr. DU RrETtZ, G. E., Flechtensystematische Studien II, Bot. Not. 1922.) I samband härmed demonstrerades även följande lavar: 1. Pertusaria carneonivea (Anzi) D. R. n. comb. (syn. Pertusaria infralappo- nica Wain., jfr. Du RieETZ, Lichenologiska Fragment V, Sv. Bot. Tidskr. 1923). 120 é 2. Diploschistes gypsaceus (Ach.) A. Zahlbr. [syn. D. albissimus (Ach.) Steiner]. Denna från Sverige ej förut kända art hade föredr. år 1913 in- samlat vid Handölsfallen i Jämtland. Genom bålens i diffusa soredier upplösta övre barklager är den väl skild från D. scruposus (L.) Norm. 3. Lecanactis Stenhammari (Fr:) Arn. [Arn., Lich. Fragm. XIII p. 4 (Fl. 1871 p. 196, 488), Lich. Fränk. Jura (1884—985) p. 201; Dalla Torre et Sarnth., Flecht. v. Tirol (1902) p. 479; Lindau Krypt.-F1. f. Anf. (1913) p. 53. — Le- cidea Stenhammari Fr., Summa Veget. Scand. (1845) p. 115 (nomen nudum); Stenh., Om Gotlands Laf-Vegetation (1847) p. 197. — Lecidea candida Stenh. [Gp FAME MRXSK AT 09607] Denna i de gotländska kalkbranterna allmänna och även på Öland an- träffade, men sedan 75 år tillbaka av de svenska lichenologerna totalt bortglömda lav hade föredr. själv insamlat vid Slite på Gotland. Utbildade apothecier hade ännu ej anträffats, blott starkt missbildade, varför artens systematiska ställning är synnerligen oviss och placeringen i släktet Le- canactis blott får betraktas som ett provisorium. Möjligt är, att den, som ARNOLD framkastat, närmast ansluter sig till den sydeuropeiska Opegrapha grumulosa Duf. Kand. C: G. ALM lämnade ett meddelande om frostskadade björkar. Före- draganden, som under sommaren 1922 vistats vid Abisko Naturvetenskapliga station, observerade vid ankomsten dit den 14 juni på Nuolja ovan turist- stationen ett område, ca. 2 km långt men endast 50 m brett, där björkarna i motsats till vad som var fallet på fjället i övrigt icke visade ansatser till lövsprickning. Områdets mitt låg 520 m, björkskogsgränsen 740 m ö.h. I juli utväxte vattenskott med jättestora blad uppe i kronorna, me- dan kvistarna i övrigt voro bladlösa och torra. Föredr. ansåg, att här förelåg ett fall av frostskada. Då björkarna inom området befunno sig i första stadiet av lövsprickningen, hade inträffat en frostnatt. Att icke även de högre stående björkarna skadats, kunde förklaras antingen därigenom, att dessa icke kommit så långt i sin utveckling, eller därigenom, att de skyddats av de dimbankar, som ofta ligga i skogsgränsen och sträcka sig ett eller ett par hundratal meter ned i björkskogen. Den 21 november 1922. Docent TH. C. E. Fries höll föredrag om Afrikas Alchemillor. (Jfr. Fries, TH. C. E., Die Alchemilla-Arten des Kenia, Mt. Aberdare und Mt. Elgon. — Ark. f. Bot., Bd. 18; 1923.) Docent O. DAHLGREN höll föredrag om "”Heterostyli hos släktet Cerato- stigma"”. Förut hade föredr. visat, att flera Plumbago-arter voro heterostyla. Ceratostigma plumbaginoides, som odlats i en form, motsvarande en bre- vistyl typ, hade föredr. vid besök i Berlin och Genéve konstaterat även- ledes vara heterostyl. Samma organisation påträffades också hos C. Griffithii. Nyligen har SrtAPF beskrivit en ny art, C. Willmottianum, vars stift upp- ges skjuta fram ur pipmynningen i motsats till förhållandet hos C: plumba- ginoides. Emellertid ansåg föredraganden högst sannolikt, att även den nya arten vore heterostyl, och att följaktligen beskrivningen gjorts på lång- stiftade exemplar. 121 Den 5 december 1922. Fil. mag. T. LUNDBLAD höll föredrag om "Den aitiogena pröotoplasma- rotationen”. Docent O. DAHLGREN höll föredrag om groningsförsök med Geranium bohemicum. Det hade lyckats föredr. att få 60-åriga frön att gro. I sam- band härmed lämnade föredr. en summarisk redogörelse för sina kors- ningsförsök inom släktet Geranium. Docent G. SAMUELSSON lämnade ett meddelande om Equisetum arvense X pratense, funnen av jägmästare LIDMAN i Ljusdal. Botaniska Sällskapet i Stockholm. Den 235 februari 1922. Professor T. LAGERBERG höll ett av ljusbilder och konserverat material belyst föredrag om Cordyceps militaris i Sverige. Fil. dr. B. PALM höll föredrag om tobaksodlingen på Sumatra. Före- draget illustrerades av ett stort antal skioptikonbilder. Den 29 mars 1922. Läroverksadjunkten T. VESTERGREN demonstrerade ett stort antal grekiska växter, huvudsakligen coniferer, ranunculaceer, eruciferer och sympetaler. Fil. dr. B. PALM förevisade ett antal ljusbilder över olika vegetations- typer å Sumatra. Den 29 april 1922. Professor C. LINDMAN demonstrerade ett stort antal Poa-former från Skandinaviens fjälltrakter, nämligen Poa nemoralis, P. glauca, P. Balfourtii, P. arctica och deras hybrider. Professor O. ROSENBERG förevisade en mängd mikroskopiska preparat av tyllbildning, reservcellulosa, abnormt byggda lianstammar m. m. Den 21 oktober 1922. Fil. mag. H. VALLIN höll ett av talrika ljusbilder belyst föredrag om "Vegetationsbilder från Hallands Väderö". | Professor T. LAGERBERG förevisade exemplar av Cordyceps capitata, parasiterande på Elaphomyces granulatus, och redogjorde för dess före- komst i Sverige. Professor C. LINDMAN höll föredrag om "Några reseintryck från Balticum"” och meddelade därvid en del botaniska och andra iakttagelser under en resa i de öst- och sydbaltiska länderna. Den 25 november 1922. ; Professor RoBr. E. Frigs höll föredrag om Afrikas jätte-Senecioner och jätte-Lobelior. Föredraget belystes av ett stort antal ljusbilder. 122 Redaktör O. SMEDBERG demonstrerade ett antal botaniskt intressanta biograffilmer, visande utslående blommor, groende pollenkorn, bladut- veckling, kokosnötodling m. m. Vid förrättat val av styrelse för kommande arbetsår utsågos till ord- förande professor C. LINDMAN, till v. ordförande professor O. ROSENBERG, till sekreterare fil. lic. K. AFzELuius och till skattmästare fondmäklare A. SEGERSTRÖM. Botaniska Föreningen i Göteborg. Sammanträden. Den 25 januari 1922. Stationsskrivare R. OHLSsÉN demonstrerade en stor samling växter från Göteborgstrakten, företrädesvis ruderatväxter och flertalet av dessa här- stammande från det s. k. Gullbergs gärde nära Bergslagernas station. Fil. mag. A. H. MAGNUSSON höll föredrag om familjen Stictaceae, särskilt dess svenska representanter. Den 24 februari 1922. Sammanträdet hölls gemensamt med Göteborgs Biologiska Förening. Ingenjör O. CYRÉN, Stockholm, höll föredrag om Korsikas naturhistoria, framför allt dess växtvärld. Framställningen belystes av pressade växter och ljusbilder. Den 24 mars 1922. Professor C. SKOTTSBERG demonstrerade en av honom på Masatierra upptäckt släktbastard, Acaena argentea X Margyricarpus setosus subsp. digynus, vartill några anmärkningar beträffande andra kända släktbastarder anknötos. Den 28 april 1922. Folkskollärare A. BInninG höll föredrag om vegetationen i västra Väst- manland, illustrerat av herbariematerial. | Professor G. LAGERHEIM, Stockholm, demonstrerade på levande material, härstammande från ingenjör E. L. MaAGnus” växthus vid Jonsered, blom- biologien hos Cleome glandulosa. Den 24 maj 1922. Sammanträdet hölls i Botaniska Trädgården, vilken förevisades av pre- fekten, professor C. SKOTTSBERG. Apotekare A. LiILJEDAHL RGRSrEra utbredningskartor för en del av Bohusläns sällsynta växter. Den 13 oktober 1922. Apotekare M. LUNDQuisT föredrog om "Några svenska läkeväxters folk- lore”, därvid särskilt uppehållande sig vid mjöldrygan, ekens bark och ållon, enen, flädern, tibasten, vänderoten, vitlöken och bolmörten. 123 Lektor A. FRISENDAHL lämnade en av levande material illustrerad fram- ställning av våra vattenväxters övervintringsbiologi och av de olika typer, som därvidlag kunna urskiljas. Apotekare J. ERICSON förevisade de för trakten nya, under sommaren av honom insamlade Scirpus trichophorum och multicaulis samt Juncus tenuis. Apotekare B. NILSSON förelade Schoenus nigricans från Skåne samt ett jätteexemplar av Cerastium caespitosum från Göteborgstrakten. Apotekare Å. LILJEDAHL demonstrerade ett antal Polypodium-former och Asplenium Trichomanes var. incisum från Bokenäs. Den 7 november 1922. Fil. mag. E. ALMQuisTt, Uppsala, höll föredrag om utbredningen av Hip- pophaé rhamnoides i Sverige. Med anledning härav meddelade apotekare ÅA. LILJEDAHL Sina iakttagelser över Dragsmarksförekomsten och påpekade, att denna möjligen kunde härleda sig från munkarna i Dragsmarks kloster. Stationsskrivare R. OHLSÉN förevisade ett stort antal växter från som- marens exkursioner i stadens omgivningar. Med anledning av det pågående arbetet för åstadkommande av en Bohusläns flora redogjorde mag. ALMQUIST för, huru arbetet på "Flora Upsaliensis” bedrivits och rekommenderade liknande metoder. Den 22 december 1922. Vid förrättat styrelseval återvaldes den avgående styrelsen. Med. dr. E. BÄCKLIN förelade exemplar av Genista anglica från ny väx- plats (Bolarps by, Veinge s:n, Hall.), samlade av prof. C. TH. MÖRNER. Apotekare ÅA. LILJEDAHL visade Solanum alatum från Hjeltö i Bokenäs s:n samt Lonicera Periclymenum f. quercina. Professor C. SKOTTSBERG yttrade några minnesord i anledning av en av föreningens stiftande ledamöters, grosshandlaren H. C. KINDBERGS från- fälle, samt meddelade, att denne till Botaniska Trädgården skänkt sitt stora herbarium. EX KUTSKOeTs Till Klöverön den 4 juni 1922. Kl. 7 fm. inskeppade sig i Göteborg 31 medlemmar, och vid ankomsten till Klöveröns mitt emot Marstrand belägna brygga två timmar senare mötte tullförvaltare A. LINDSTRÖM och apotekare G. W. LUNDIN från Marstrand. Medan frukosten uppdukades, gjordes en kort tur till en liten vik, där Carex incurva i ganska stor myckenhet ingår i strandängen. Efter intagen frukost spridde sig deltagarna över öns norra hälvt, som genomkorsades i flera riktningar. Ön är, så långt ske kunnat, lagd under kultur, varför den rikare vegetationen, särskilt lundfloran, är inskränkt till små partier. Klöveröns flora är ej särdeles rik, men torde ge ett gott exempel på en genomsnittsskärgårdsflora. Bland mindre allmänna växter, av vilka dock de flesta torde finnas å flertalet större öar, kunna nämnas: Actaea, 124 Adoxa, Allium vineale och Scorodoprasum, Astragalus glycyphyllus, Calli- triche hamulata, Cerastium glutinosum, Cochlearia danica, Hypochaeris radi- cata, Listera ovata, Melampyrum silvaticum, Moehringia, Orobus niger, Saxi- fraga tridactylites, Scirpus rufus, Selinum carvifolia, Senecio Jacobaea, Sorbus Aria (sälls., ett par små träd), Thalictrum flavum, Trifolium dubium, Trol- lius, Vicia lathyroides, Viola mirabilis. Sedan alla åter samlats, åts middag bland strandklipporna, och vid 9-tiden var man åter i Göteborg. Till Elgön den 8 juni 1922. Färden, som företogs av medlemmar med damer, räknade 24 deltagare, och ändamålet med densamma var att komplettera de iakttagelser, som gjorts under exkursionen den 29 maj 1921, varvid endast en mindre, om också särdeles givande del av ön hann besökas. Lokalen för Botry- | chium ramosum (namnet matricariifolium åter upptaget i den nya ed. av Hn) och Neottia etc. inspekterades, varvid till förut publicerad lista (se denna tidskr. 1922, sid. 144) lades Melica uniflora. I huvudsak ägnades dagen åt de rätt otillgängliga bergs- och snårpartierna i det inre av ön, liksom åt strandområdena på sydsidan, som förut endast flyktigt berörts. Bl. a. antecknades Alopecurus aequalis (ny för Boh.), Asplenium septentrio- nale X Trichomanes, Cerastium glutinosum, Carex caespitosa, Geranium co- lumbinum och lucidum, Hypericum montanum, Rubus rosanthus, Scirpus pauciftorus, Sedum rupestre, Sorbus Aria (m. sälls.), Vicia lathyroides och Viscaria alpina. Efter middag i gröngräset återvände deltagarna vid 10-tiden till staden. Societas pro Fauna et Flora Fennica. Den 4 februari 1922. | Upplästes ytterligare några lyckönskningsskrivelser, som ingått med an- ledning av Sällskapets hundraårsdag den 1 november 1921. | Förvaltningsrådet F. GRÖNVALL gav en framställning av huvuddragen i det av Lagberedningen nyligen fullbordade "Förslag till lagstiftning an- gående naturskydd” samt motiveringen för detsamma. — Förslaget hade till Sällskapet överlämnats för utlåtande. Ei Framlades det av trycket utkomna 47:de häftet av Sällskapets Medde- landen, redigerat av dr. ERnsTt HÄYRÉN och innehållande Sällskapets för- handlingar under verksamhetsåret 1920—1921. Den 4 mars 1922. Student I. HiDÉN lämnade några notiser om adventiyvfloran på Lappvik | hamnområde i västra Nyland. Av 49 före 1909 på platsen iakttagna arter hade 13 de senaste åren återfunnits; 24 tidigare icke iakttagna arter hade observerats. — Densamme redogjorde för ett fynd av Epilobium monta- | | j | num X roseum på Sveaborg invid Helsingfors. | | | 125 Doktor E. A. WaI1in1io förevisade den för Finland nya Cetraria ”caver- nosa (Menzies) Wain. (= C. lacunosa f. norvegica Lynge), funnen i Kivimaa 1 Regio aboénsis (leg. Maja Arvonen) och på Elgö i Ekenäs skärgård i Nyland (leg. K. Linkola). Å rektor M. BRENNERS vägnar meddelades: "Festuca pratensis Huds. var. subtilis n. var.” samt "I Ostfennoskandia funna former av Pimpinella Sazxi- fraga L.”. Student OLE EKLUND hade insänt ett meddelande om Sagina maritima Vv. rosulans Neum., som han funnit på Jurmo i Korpo socken i Regio aboénsis. Den 1 april 1922. Understöd för botaniska undersökningar sommaren 1922 tilldelades: stu- dent OLE EKLUND för växtgeografiska studier i Korpo i Regio aboénsis 500 mark och student I. HiDÉN för floristiska studier på Karelska näset 500 mark. Upplästes ett från professor H. KYLIN, konservator Otto R. HOLMBERG samt dr. GÖTE TURESSON i Lund anlänt cirkulär med vädjan att verka för spridning av den kända och förtjänta tidskriften Botaniska Notiser. Student I. HiDÉN demonstrerade följande växter: 1. den för politiska Finland nya Chaerophyllum aromaticum, funnen i Sakkola socken på Ka- relska näset; 2. den verkliga Polygonum nodosum Pers., från samma socken, tidigare icke med säkerhet känd från Finland; 3. Epilobium adenocaulon Hausskn. och E obscurum X palustre från Karelska näset (det. G. Samuels- son); 4. den för Finland nya Alopecurus fulvus X pratensis från Ekenäs, Nyland. Den 6 maj 1922. Magister VÄINÖO KROHN föredrog om den historiska utvecklingen av och principerna för bakteriesystematiken. Doktor E. A. WaAinio inlämnade till tryckning: "”Enumeratio Usnearum in Fennia collectarum”. I översikten upptagas tolv arter. Professor V. F. BROTHERUS förevisade två för floran nya mossor, Fonti- nalis gothica €ard. et Arn. och F. antipyretica var. montana H. Muäll., var- dera av honom tagen på Kola-halvön. Magister I. VÄLIKANGAS demonstrerade ett föregående dag taget vatten- prov från Kaisaniemiviken invid Helsingfors, grönfärgat av en Chlamy- domonas-art. Magister T. J. HINTIKKA anmälde tvenne uppsatser, den ena om Podo- sphaera Oxyacanthae (DC.) De Bary i Finland, den andra om abnorma frukt- kroppar hos Piptoporus betulinus (Bull.) Karst. Student I. HiIDÉN lämnade tvenne meddelanden: 1. Om kärlväxtfloran i Sääksmäki socken i södra Tavastland, 2. Om ett fall av sammanväxning hos Alnus incana. Docent ERNsT HÄYRÉN anmälde den för Finland nya Mucor plumbeus Bonorden (M. spinosus van Tieghem) från Ekenäs samt redogjorde för iakt- tagelser rörande algvegetationen under isen i Krogarviken invid Tvärminne. 126 | Å forstmästare Justus MONTELLS vägnar delgavs "Några hybrida och andra former av Cerastium arcticum Lge (C. Edmonstonii Murb. et Ostf.)". Å student OLE EKLUNDS vägnar anmäldes ett antal fall av efterblomning i Korpo socken hösten 1921. Den 13 maj 1922. verksamhet. Doktor KONSTANTIN REGEL (Kovno, Litauen) hade insänt ett meddelande, «Zur Flora der Halbinsel Kola", behandlande bl.a. följande växtformer:1. Gly- ceria vaginata Lge förekommer flerstädes på Kola-halvön; 2. Rumex hae- ' matinus Kihlm. är identisk med R. haplorhizus Czern.; 3. Astragalus alpinus | förekommer alls icke i nordliga Fennoskandia, utan ersättes av A. arcticus | Bge; 4. vad som på Kola-halvön samlats under namn av Matricaria ino- dora IL. 8 borealis Hartm. hör rätteligen till M. ambigua Ledeb.; 5. Aitra flexuosa uppträder på Kola-halvön huvudsakligen såsom var. montana; 6. rönnen representeras av Sorbus glabrata Hedl.; 7. nya för Kola-halvön - äro Salix dasyclados Wimm., S. pirolaefolia Ledeb., Ranunculus radicans C. A. Mey och Artemisia arctica Less., tagna av förf. och delvis av dr. RT POHLE. Docent ÅLVAR PALMGREN anmälde några anmärkningsvärda växtfynd från Åland. | Docent Harry FEDERLEY höll ett föredrag om Gregor Mendels liv och : to) HS |; Den 7 oktober 1922. Docent Ernst HÄYRÉN meddelade om fynd av Rhizopogon luteolus invid Helsingfors och Rh. roseolus på Päivölä vilohem, Nyland. — Inlämnade jämväl en notis: "Virescenz der Bliten nebst centraler Prolifikation mit Sekundärköpfehen bei Cirsium arvense". Rektor M. BRENNER hade insänt en uppsats om ovanliga missbildningar hos Picea excelsa. i Student OLE EKLUND meddelade om några anmärkningsvärda växtfynd | från Korpo socken i Regio aboänsis, bl. a. Parmelia scortea, tidigare känd från Finland blott från södra Tavastland. — Anmälde till publikation en uppsats om vegetation och flora på Österskär i Korpo. | Med. stud. OLoF FortELnIus inlämnade uppgifter om några växtfynd i Kuusamo sommaren 1922. Den 13 oktober 1922. Vid gemensamt möte med Geografiska sällskapet i Finland höll docent | FINAR NAUMANN tvenne föredrag: 1. Några grunddrag av södra och mel- | lersta Sveriges regionala limnologi; 2. Några nyare utvecklingslinjer för geologisk-limnologiska arbeten. Den 4 november 1922. Docent Wipar BRENNER föredrog om markens reaktion som ekologisk faktor. Bland markfaktorerna har den senaste tiden jordens surhetsgrad 27 vunnit allt större beaktande genom undersökningar, vilka utgått från Ame- rika, men sedermera bedrivits även i de fyra nordiska länderna. För arternas och växtsamhällenas fördelning på de olika ståndorterna är dessas egenskap av sura eller neutrala ofta av avgörande betydelse. Många växtgeografiska företeelser kunna förstås, om denna faktor tages med i räkningen, så t. ex. den parallella förekomsten av ett stort antal växter dels på odlad eller ruderat mark, dels på havsstränder. Genom egna, med andra skandinaviska forskares samstämmiga resultat hade föredraganden kommit till den uppfattningen, att arterna såväl som växtsamhällena äro i mycket olika grad specialiserade till vissa surhetsgrader hos jorden. Det finnes utpräglat syraälskande växter, liksom även sådana, som fordra neutral reaktion, medan andra åter förhålla sig mer likgiltigt gentemot reaktionen som markfaktor. (Autoreferat.) Doktor HARALD LINDBERG demonstrerade den för landet nya Epilobium Lamyi X montanum, funnen på Storön i Lojo i Regio aboäönsis, i ett åker- dike vid Paavola. Magister I. VÄLIKANGAS anmälde till tryckning: "Thalassiosira Levanderi van Goor, ein neuer Brackwasserplanktont aus dem Finnischen Meerbusen"”. Student OLE EKLUND anmälde följande växtformer från Korpo socken i Regio aboéänsis: 1. en vitblommig form av Oxycoccus microcarpus, 2. Sagina procumbens monstr. compacta, 3. Platanthera bifolia X Pl. montana. Å magister B. OLsonis vägnar meddelades ett fynd av Crambe maritima på Örö i Hitis socken, Regio aboönsis. — I anslutning härtill meddelade doc. ERNsT HÄYRÉN om Crambe i Tvärminne i västra Nyland. Till samlingarna hade av hr P. MARTTIM insänts fossila hasselnötter från Hyvinge i norra Nyland. Den 2 december 1922. Docent H. FEDERLEY gav en skildring av de genetiska dagarna i Leipzig, Bränn och Wien förliden september månad samt av det vetenskapliga liv dessa kongresser avspeglat. Forstmästare J. MONTELL hade insänt en uppsats om Poa arctica uti Enontekis. Magister B. OLsonr inlämnade till publikation botaniska anteckningar från Hitis i Åbo skärgård, SW om Hangö, student OLE EKLUND dylika an- teckningar från Korpo västra skärgård, likaledes i Regio aboönsis. Framlades den ur trycket utkomna andra delen av Epv. A. WAINIOS Lichenographia Fennica: Baeomyceae et Lecideales, utgörande tomen 53 av Sällskapets Acta och omfattande 340 sid. I denna volym behandlas föl- jande släkten; Baeomyces, Cladonia, Toninia, Thallodaema, Bacidia, Bilim- bia, Sporopodium och Rhizocarpon. Arbetet kan, likasom första delen, rekvireras genom bokhandeln eller direkt från Sällskapet. SVENSK BOTANISK LIDSKRIET. > LO2300 BD LSS NOTISER. Disputationer. — För vinnande av filosofie doktorsgrad försva- rade vid Uppsala universitet den 13 dec. 1922 fil. lic. RIKARD STERNER en avhandling "The continental element in the flora of South Sweden"; vid Lunds universitet den 8 nov. 1922 fil. lic. HAGBERT LUNDBLAD en avhandling "Uber die baumechanischen Vorgänge bei der Entstehung von Anomo- merie bei homochlamydeischen Bläten sowie damit zusammenhängende Fragen” och den 13 dec. 1922 fil. lic. GÖTE TURESSON en avhandling "The genotypical response of the plant species to the habitat”. Adjunkturer i botanik Yyrd Helsingor sta erste — Vid universitetet i Helsingfors ha inrättats tvenne adjunktsbefattningar i botanik, den ena vid filosofiska fakultetens fysisk-matematiska och den andra vid dess agrikulturekonomiska sektion. Vardera befattningen har sökts av samtliga docenter i botanik vid universitetet, nämligen fil. dok- torerna W. BRENNER, H. BucH, E. HÄYRÉN, K. LINKOLA och A. PALMGREN. Botanisk forskningsresa. — Professor C. SKOTTSBERG, Som av naturvetenskapliga fakulten vid Yale University, New Hawen, Conn. på förslag av prof. H. C. GREGORY, chef för Bernice Pauahi Bishop Museum i Honolulu, utsetts till "Bishop Museum fellow” för 1922, avreste den 8 juli f. å. till Hawaii-öarna, där han vistades något över tre månader, sysselsatt med botaniska undersökningar. Av öarna besöktes Oahu, Ha- w ali, där bl. a. de tre stora vulkanerna Mauna Kea (Oceaniens högsta berg, 4200 m), den ännu verksamma Mauna Loa samt Hualalai bestegos, Maui, där de båda högsta topparna undersöktes (den ena, Haleakala jordens största krater, 3100 m hög, längsta diam. 12 km) samt Kau ai, vars högre regioner synas vara jordens nederbördsrikaste punkt (ända till 15 000 mm årligen). Ändamålet med resan var att personligen lära känna Stilla Havets märkligaste öflora, särskilt uppträdandet av de isolerade endemerna (lobeliaceer etc.) och de s. k. antarktiska typerna; vilka å högre nivåer bilda samhällen, en motsvarighet till den av S. upptäckta förekomsten på Masafuera. Florans historia torde visa utpräglad parallel- lism med Juan Fernandez-floran. Tillfället att göra samlingar begagnades naturligtvis i största möjliga mån; kärlväxterna utgöra ca. 1100 nummer: S. återkom till Sverige den 6 december 1922. Tafel I TAN Keski Neskämävaara Tjärbakeble o O Jäkkalavare Råvde-kebleO — X Hirvasåive Xx. KHirvasrova Patjanen Sy Syd-stubba A N GENERALST. UTOSRANSTALT STOCKHOLM 1923 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. 17, H. 2. LERART NEW YORK BOFTANICAL GARDEN FEORISTISKA FRAGMENTISV? AV GUNNAR SAMUELSSON. 1. Equisetum arvense L. X pratense Ehrh. I Bot: Notis. 1920 (sid: 164) har O. R. HOLMBERG behandlat en förmodad hybrid mellan Equisetum arvense och E. pratense från Dalarne. Främst på grund av de ifrågavarande exemplarens i alla hänseenden fullgoda sporproduktion ansåg HOLMBERG ej någon hybrid föreligga och förklarade "exemplaren tillhöra ren E. pra- tense, som på öppen mark fått ett obetydligt afvikande utseende". I anslutning härtill underströk HOLMBERG en redan tidigare av LUERSSEN uttalad förmodan, att även en från Preussen av SANIO beskriven hybrid vore högst tvivelaktig. En av mig företagen eftergranskning av de exemplar, HOLMBERG undersökt, har alldeles bekräftat hans iakttagelser och uppfattning. Däremot tror jag mig från ett annat håll ha mottagit den eftersökta hybriden. Från jägmästare G. LIDMAN (Ljusdal) mottog jag i våras några levande FEquisetum-exemplar, som visserligen kommo närmast E. arvense, men från denna avveko något i riktning mot E. pratense, främst genom den utpräglade tendensen till utveckling av kloro- fyllförande kransgrenar hos axstjälken. Även sporproduktionen föreföll dålig. Saken föreföll mig värd ett mera ingående beak- tande, och jag bad LIDMAN söka anskaffa rikare material. Han har också haft vänligheten sända mig en mycket instruktiv samling, insamlad den 24 maj och den 6 juni 1922. Om fyndorten 0. s. v. meddelar LIDMAN följande. ”Växtplatsen utgöres av norra slutt- ningen. av en tämligen brant, skogbeväxt, något fuktig sandås. Markbetäckningen består nästan uteslutande av E. arvense och E. pratense i många tiotusental individ av vardera. Ett område är 9 — 23107. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 130 bevuxet med uteslutande E. arvense och ett annat med endast E. pratense. I dessa områden kunde jag ej uppspåra några avvikande former. Det tredje området, där båda arterna finnas om varandra, innehöll däremot vad jag sänt. I det rena arvense-området har jag ej kunna finna ett enda individ med axbärande sommarstjälk. I det gemensamma området däremot finnas ännu en del axbärande kvar, som jag ej pressat. Formen med axbärande sommarstjälk synes dock avvika betydligt i avseende på grenigheten och även slidorna m. m. från den fullkomligt sterila. I en åker med hundra- tusental uteslutande E. arvense har jag ej heller så här dags på året ("”/6) kunnat finna något individ med grenar och ax.” Det sända materialet innehåller både vår- och sommarstadier. Sommarstjälkarna likna i högsta grad E. arvense var. nemorosum ÅA. Br., men avvika från denna utom genom ett ofta utvecklat, om också något förkrympt ax, genom något bredare och i synnerhet hos de nedre slidorna tydligare hinnkantade slidtänder. Mittkanalen är vid, minst !/3 av stjälkdiametern. Även vårstjälkarna komma till sin typ närmast E. arvense. Övergången mellan slidornas ljusa nedre partier och deras mörkfärgade tänder är dock skarpare mar- kerad än hos E. arvense. Själva tänderna avvika också genom en bred och tydlig hinnkant. Även äro de något kortare. Härtill kommer framför allt den regelbundna utvecklingen vid de mel- lersta stjälklederna av klorofyllförande kransgrenar. I intet under- sökt sporgömme har jag funnit en enda fullt utvecklad spor. De allra flesta äro små och alldeles förkrympta. Ett ringa antal upp- visar åtminstone tillnärmelsevis normal storlek, även med elaterer, men äro utan innehåll, därför ej heller gröna såsom de normala Equisetum-sporerna. Samtidigt insamlade exemplar av E. arvense och E. pratense uppvisa fullgod sporproduktion. Nu omnämnda omständigheter synas mig göra tydningen av ifrågavarande växt- form såsom hybriden E. arvense X pratense så gott som säker. 2. Steril Butomus umbellatus L. i inre Finmarken. I mina "Floristiska fragment II” (1921) kunde jag slutgiltigt på- visa, att en av L. L. LEstADIus högt uppe i Tornedalen (Pajala och Karesuando) anträffad vattenväxt, som aldrig iakttagits blom- mande och därför varit omtvistad, utgjordes av Butomus umbella- tus. Nyligen fick jag anledning att från Botaniska Museet i Kris- 131 tiania låna hit delar av dess Sparganium-samling. I denna an- träffade jag två sterila exemplar, i vilka jag genast igenkände LAESTADIUS” Butomus-form, en uppfattning som till fullo bekräftats vid anatomisk granskning. Båda härstamma från Kautokeino kyrkby, c:a 260 m ö. h., i inre Finmarken. Det ena, insamlat 1870 av J. M. NORMAN ("kirkestedet til Mortas”), låg bland andra sterila exemplar som ett bihang till Sparganium hyperboreum Lzest., men bar en anteckning av W. RoTtHERT: ”zweifelhaft ob Sparga- nium hyperboreum Lest.”. Det andra, samlat 27. VII. 1913 av Ove DanL "i elven ner kirkestedet", var uppfästat på ett ark tillsam- mans med fyra individ av S. simplex Huds. och under detta namn. Båda Butomus-exemplaren tyckas ha varit helt submersa, med blad av ända till 93 cm:s längd. Förekomsten av Butomus i Kautokeino är av stort intresse. Väx- ten är i Norge förut endast känd från två närbelägna ställen i allra sydöstligaste delen intill svenska gränsen — den ena fynd- orten t. o. m. något osäker. Kautokeino-förekomsten vore ju där- för nästan obegriplig, om man ej förut kände de i Tornedalen belägna. Avståndet från Karesuando till Kautokeino utgör fågel- vägen knappa 5 mil. Invandringsvägen är alltså tydlig. I detta sammanhang bör kanske en annan omständighet påpekas. Före- komsten av ett par andra "sydliga" vattenväxter i inre Finmarken erbjuder nämligen vissa likheter med Butomus. Jag tänker då på Sparganium simplex Huds. och dess bastard med S. Friesii Beurl., vilka enligt exemplar i Hb. Christ. (bestämda av ROTHERT) av ÖvVE DauL anträffats i inre Finmarken, den förra i Kautokeinoälven och Anarjokka, den senare i Anarjokka och Karasjokka. Eljest når S. simplex i Norge sin nordgräns vid Trondhjem, medan S. Friesii är känd från en enda sjö i nedre Österdalen. I Sverige går S. simplex ända upp till Karesuando, i Finland till Kaamas i Enare Lappmark. S. Friesii åter är som ren art känd nordligast vid Neder-Kalix i Norrbotten och Pudasjärvi i Norra Österbotten. Men dessutom är en säker S. Friesii X simplex av LsTtADIus samlad vid Kengis (Hb. Holm., det. RoTtHERrRT). Även i dessa fall ligga invand- ringsvägarna till Kautokeino från Sverige och Finland klara. Åt- minstone för Butomus och Sparganium Friesii X simplex har man de starkaste skäl att förlägga invandringen till den postglaciala värmetiden och att betrakta deras nutida förekomster i Finmarken som relikter från denna tid. 3. Dactylis Aschersoniana Graebn. Att Dactylis glomerata L. omfattar flera skilda former, blev redan tidigt bekant för våra florister. Som de viktigaste av dessa upp- fattade man i allmänhet var. laevigata Fr. och var. lobata Drej., den förra med "bladen släta, blågröna”, den senare en ”skuggform, med blekt blågrön vippa af mer utdragna, endast i spetsen små- axbärande grenar, vanl. treblommiga småax”, för att citera "Hart- mans Flora", 11:te uppl. (1879). Den förra säges (anf. st.) före- komma "mer sällsynt", den senare i "Sk. Alnarps skog. Blek. Tubbaryd”. Att var. laevigata är en form av ringa systematiskt värde, torde numera få anses allmänt antaget. Oklarare står saken med var. lobata. HARTMANS beskrivning innehåller ej något, som motsäger antagandet om en ren ståndortsform. Men i andra ar- beten, t. ex. i F. W. C. AreEscHOouGS: "Skånes Flora” (2:dra uppt; 1881) säges den även ha "yttre blomfjället nästan glatt" och vara "ej sällsynt i skogar" och i L. M. NEUMANS "Sveriges flora” (1901) finner man beskrivningen: "mörkgrön skuggform med glatta och släta, betydligt mindre småax, mera utbredd vippa, mindre tätt tufvade strån och endast 3,,—4 mm långt blomfjäll. Bokskogar. Sk.”, samt att den är identisk med D. Aschersoniana Graebn. ("som art"). Om det sistnämnda har C. A. M. LINDMAN i "Svensk Fanero- gamflora” (1918) en annan uppfattning, då han vid sidan av ar- ten D. Aschersoniana under D. glomerata omnämner en dess skugg- form, "f. lobata” Drej. Någon utredning från systematisk synpunkt av de nordiska Dactylis-formerna föreligger knappast från senare tid, och alltså ej heller något på en sådan grundat ställningsta- gande till värdet av D. Aschersoniana. Dock bör i detta samman- hang ej glömmas, att C. H. OÖSTENFELD i Bot. Tidsskr. 24 (1901— 1902, sid. 393—395) lämnat några värdefulla uppgifter om den- samma, bl. a. om dess synonymi och dess utbredning inom Dan- mark (jfr. nedan). Vidare har H. WitTE, som vid Svalöv odlat en mängd Dactylis-former, i sitt arbete "Om formrikedomen hos våra vik- tigare vallgräs” (Sveriges Utsädesfören. Tidskr. 1912) meddelat några iakttagelser även om D. Aschersoniana, bl. a. om dess konstans vid frösådd. Själv tror jag mig genom revision av våra museers sam- lingar samt genom studier i de sydskånska skogarna och på odlade exemplar ha fått vissa hållpunkter för bedömande ay hithörande frågor. Exemplar, som betecknats såsom Dactylis glomerata var. lobata har jag sett från talrika ställen i Danmark och södra Sverige (upp 133 till Mälarlandskapen) samt från ett par punkter i södra Norge. De äro av ytterst växlande utseende, från grova solformer med långa vippgrenar, och ett fåtal stora, violett anlupna småaxsamlingar, till ytterst gracila skuggformer med talrika, helt små axsamlingar, från former med starkt håriga småax till sådana med alldeles kala skärm- och blomfjäll. Klart är, att här föreligger en blandning av genotypiskt mycket skilda former, som blott, när överhuvud någon grund för bestämningen kan spåras, förete en viss grad av fenotypisk likhet. Om var. lobata, så som den i allmänhet uppfattats, torde man med skäl kunna påstå, att den saknar varje systematiskt värde. Men en och annan florist har otvivelaktigt med detta namn avsett att beteckna en mera bestämd och fastare avgränsad typ. Så är fallet t. ex. med ÖSTENFELD (anf. st.), som med hänvisning till DRrEJErRSs originalexemplar anser dennes ur- sprungliga var. lobata alldeles motsvara GRAEBNERS D. Aschersoniana. En noggrannare granskning av de Dactylis-former, som kallats för D. glomerata var. lobata eller med lika gott fog som ifråga- varande exemplar kunde ha betecknats på detta sätt, har givit i huvudsak följande resultat. Åtskilliga exemplar avvika från "typisk" D. glomerata knappast genom andra egendomligheter än sådana som kunna antas vara en direkt följd av de skuggiga ståndorter, de uppenbarligen tillhört. De äro bleka och spensliga, men ha relativt stora småax och framför allt m. 1. m. tydligt hårbräddade skärm- och i regel även blomfjäll. Svårare utredbara äro de for- mer, vilkas småax sakna längre hår och blott uppvisa en m. 1. m. riklig förekomst av scabritier framför allt längs fjällens köl. I detta hänseende förekomma för övrigt alla övergångar från for- mer med hårighet över fjällens hela yta, över sådana med endast stundom ytterst svagt fransad köl, fram till sådana, som alldeles sakna längre hår. Att former av sistnämnda slag finnas, vilka måste hänföras till D. glomerata i inskränktaste mening, omtalas redan av WiITTE (anf. st., sid. 51). Att ensamt på småaxens hå- righet grunda någon mera djupgående systematisk skillnad kan jag därför ej finna berättigat. Någon självständig utbredning har jag ej heller kunnat finna gälla för nämnda formkomplex. Vis- serligen äro hithörande former vida sällsyntare än de med håriga småax försedda, men jag har sett dem norrut ända till Medelpad och Karlsö nära Lyngenfjords mynning (70? N. Br.). Tydligen ha de ofta förekommit tillsammans med håriga former. Vore hela denna formserie att betrakta såsom identisk med D. Aschersoniana, 134 så vore alltså enligt ovanstående dess värde ej särdeles stort. Men något sådant har icke varit GRAEBNERS mening. Såsom utmärkande för Dactylis Aschersoniana anför GRAEBNER (anf. st.; jfr. även ÅASCHERSON und GRAEBNER: Synopsis der mittel- europäischen Flora”, II: 1, 1898—1902, sid. 381) bl. a. följande: hela växten livligt ljusgrön (hos D. glomerata grågrön), kala småax, som äro mindre (intill 8 mm långa) än hos D. glomerata, men ändock vanligen innehålla ett större antal blommor ("meist 6-blä- thig”); skärmfjäll tunnare, hinnaktiga och med starkare framträ- dande nerver. Andra karaktärer lämnas av de krypande rhizomen med intill decimeterlånga utlöpare (på naturliga ståndorter!) samt den förlängda och gärna överhängande axvippan med långa (intill 1 dm) vippgrenar. På så gott som alldeles samma sätt framhållas olikheterna av ÖSTENFELD (anf. st.). WiTTE däremot anger olik- heten i bladfärgen på ett helt annat sätt. Han säger nämligen (anf. st., sid. 24), att D. Aschersoniana utmärkes av "sin lifligt violettgröna färg, hvilken f. ö. är rätt egenartad och lätt igen- kännbar”, medan hos D. glomerata bladfärgen "växlar mellan ljus- grön och mörkgrön eller blågrön, ehuru naturligtvis äfven med svagare eller starkare violett anstrykning, dock ej af samma ton eller nyans som hos Dactylis Aschersoniana”. Både GRAEBNER och WiTTE framhålla, att D. Aschersoniana vid odling, även efter frö- sådd, behåller sina karakteristiska egenskaper, GRAEBNER dessutom, att den har en gent emot D. glomerata självständig utbredning. Herbarieexemplar, som överensstämma med GRAEBNERS beskriv- ning av Dactylis Aschersoniana, har jag från Norden blott sett från Skåne och Danmark. Och jag har knappast haft någon svårighet att utsortera dem från skuggformer av obestridlig D. glomerata eller andra Dactylis-former med kala småax. Gent emot de senare synas mig de genomgående mindre småaxen, skärmfjällens krafti- gare nervatur och kanske även något avvikande (smalare) form ge de bästa kännemärkena för D. Aschersoniana. Även antalet blommor i småaxet är nog i allmänhet något större, men sällan har jag sett så många som sex, och å andra sidan har jag också sett alldeles klar D. glomerata med genomgående 5—6 blommor i småaxet. Vid min i våras företagna genomgång av museernas samlingar såg jag mycket litet av vad jag ville beteckna såsom verkligt kritiska ”övergångsformer” mellan de båda "arterna". Om man ej fäste sig för mycket vid de enskilda karaktärerna, utan betraktade dessas samlade kombinationssfär och växtens härav 135 framkallade habitus, så framträdde D. Aschersoniana, syntes mig, som en väl karakteriserad typ. Endast i några få fall anträffade Jag så kritiska former, att jag ej rätt visste, huru jag ville tolka dem. De voro betecknade såsom D. glomerata var. lobata eller såsom D. Aschersoniana och överensstämde också i allt väsentligt med denna utom i fråga om de m. 1. m. tydligt håriga småaxen. Bl. a. för att om möjligt få klarhet om dylika former och om gränserna mellan de båda typerna i naturen uppsökte jag i somras D. Aschersoniana på två ställen i Skåne. På naturliga växplatser har jag studerat Dactylis Aschersoniana i Alnarps park, där den är allmän i lund- och bokskogsartade partier, samt i bokskogarna vid Bökebergsslätt. På båda ställena var den i typisk form synnerligen karakteristisk. Den var avgjort senare än D. glomerata, med vilken den här och där förekom blandad. Sålunda hade den vid Alnarp den 20 juni nätt och jämt gått i ax, medan hos D. glomerata vippan redan var fullt utvecklad och med de nedre grenarna nedböjda. De längre över- hängande gulgröna bladen voro ock mycket karakteristiska. Men vid sidan av den typiska D. Aschersoniana förekommo talrika över- gångsformer till D. glomerata, och detta med hänsyn till samtliga karaktärer. Sådana gjorde sig lätt märkbara genom sin i allmän- het mest om D. Aschersoniana erinrande vippa, men av mörkare färg, med större och mer eller mindre håriga småax 0. s. v., utan att dock nå fram till det för D. glomerata karakteristiska. Vid Alnarp, där båda typerna nästan överallt växte blandade, funnos också mellanformer mest överallt. Men vid Bökebergsslätt, där D. Aschersoniana var allenarådande i bokskogarna och tydligen den enda ursprungliga, medan D. glomerata var inskränkt till de när- maste omgivningarna av vägarna, funnos mellanformerna endast tillsammans med den senare. Det synes mig därför uppenbart, att mellanformerna utgöra hybrider mellan D. Aschersoniana och D. glomerata. Detsamma gäller troligen även om de ovan omta- lade kritiska herbarieexemplaren. Någon nedsättning i pollenets fertilitet föreligger emellertid ej hos mellanformerna. I botaniska trädgården i Lund, i vallväxtkulturerna vid Svalöv samt vid ärftlighetsinstitutionen vid Åkarp, där omfattande Dac- tylis-kulturer? anlagts av docent GötTE TURESSON, som godhetsfullt tillät mig att utnyttja dem, har jag dessutom haft tillfälle att stu- ! I dessa förekommer D. Aschersoniana från Dalby hage (Skåne) och från Dyre- haven. norr om Köpenhamn, — Sedan ovanstående skrivits har TURESSON själv 136 dera D. Aschersoniana under kultur. Sin karakteristiska habitus hade den till fullo behållit. Vippans form, småaxens storlek, de smala och överhängande bladen 0. s. v. voro alldeles desamma. Men i det solöppna läget hade hela växten antagit en intensiv anthocyanfärgning, som vida överträffade den, som förekom hos bredvid stående former av D. glomerata. Det är tydligen denna omständighet, som WITTE avser med sin skenbart mot övriga för- fattares stridande uppgift om bladfärgen (jfr. ovan). Att Dactylis Aschersoniana utgör en bestämd systematisk enhet, som bör tillerkännas högre systematisk rang än en varietets, torde tillräckligt tydligt framgå av ovanstående, i synnerhet som dess utbredning dessutom innebär något alldeles särskilt (jfr. nedan). Om man vill betrakta den som art eller underart blir väl närmast en smaksak. Själv är jag kanske mest böjd för det senare, då "mellanformerna”, d. v. s. hybriderna, åtminstone i vissa trakter synas vara mycket vanliga och kanske på sina ställen t. o. m. kunna nära nog utplåna gränserna. Nomenklaturen för Dactylis Aschersoniana har varit något om- stridd. Namnet valdes av GRAEBNER, emedan han ej ansåg det fullt klart, vad DREJER ursprungligen menat med sin var. lobata. ÖSTENFELD (anf. st.) kunde emellertid fullt klart bevisa, att var. lobata Drej. just avsåg D. Aschersoniana, och menade därför, att arten borde heta D. lobata (Drej.) Ostf. Av liknande anledning har A. BRAnD i "W. D. J. KocHs Synopsis der Deutschen und Schweizer Flora” (3. Aufl., 3. Bd., 1907, sid. 2763) skapat kombi- nationen D. decalvata (Döll.) Brand. Men ingendera av dessa båda senare namnkombinationer står i överensstämmelse med gällande nomenklaturregler. Som art bör växten heta D. Aschersontiåna Graebn. Och även för en underart blir namnet detsamma. Som sådan finnes den nämligen i F. VOLLMANNS "Flora von Bayern” (1914, sid. 75), alltså såsom D. glomerata L. ” Aschersoniana (Graebn.) Vollm. Utbredningen av Dactylis Aschersoniana är mycket ofullständigt känd. ASCHERSON och GRAEBNER ange den från Tyskland, Polen, Österrike, Istrien, Danmark och Skåne. I av mig sedda samlingar före- ligger den dessutom från Schweiz, Ungern och Nordamerika (NewYork: Riverdale; 1899 G.: V. Nash i Hb. Ld.; utan tvivel införd från Eu- ropa). Om utbredningen i Danmark säger ÖSTENFELD (anf. st.): meddelat en del iakttagelser från sina kulturer (i Hereditas, 3, 1922, sid. 218). Hans resultat rubba på intet sätt vad jag ovan säger om växtens systematiska karaktär. — Anm. under tryckn. 137 "Synes almindelig udbredt i vore Bogeskove, iser paa .Muldbund”. Särskilda fyndorter anges från Jylland, Fyen, Möen, Lolland och Sjelland. I Sverige synes växten vara inskränkt till de sydskånska bokskogarna och där vara den enda inhemska Dactylis-formen. Dess nordgräns är givetvis ännu något osäker. På Hallands Vä- derö, där Dactylis-former förekomma i lundarna i största mängd, såsom det synes fullt inhemska, kunde jag vid ett besök den 26 juni 1922 ej upptäcka ett enda exemplar av D. Aschersoniana. Från Norge och Finland har jag ej sett den. Helt säkert saknas den i dessa länder. Svenska exemplar har jag sett från följande ställen. oSkåne. Bjäresjö: Bjäresjöholm i bokskog (1919 o. 1920 C. Sandberg); Örsjö: Rydsgård (1901 Olof Nilsson); Benestad (1897 O. R. Holmberg); Bald- ringe: bokskog vid Högestads station (1911 H. Christoffersson); Röddinge: i dalen (O. Hammar, 1853 F. W. C. Areschoug, 1888 A. Roth), i dalen Fylan (1849 J. E. Zetterstedt); Gustav: bokskog nära Börringekloster (1907 S. Se- lander); Svedala: Lindholmen (1864 S. Almquist, 1880 A. Magnusson); Hyby: Bökebergsslätt (1920 O. R. Holmberg, 1922 G. Samuelsson); Dalby: Dalby hage i bokskogen (1914 C. Blom); Lomma: Alnarps park (J. G. Agardh, 1860 F. Sandéen, 1903 Rob. Larsson, 1907 J. E. Palmér, 1908 H. Witte, 1909 N. Sylvén, 1922 G. Samuelsson); Bosjökloster (1906 G. W. Montelin). 4. Tritiecum caninum L. X violaceum Horn. Triticum violaceum Horn. är en växt, som knappast kan anses systematiskt fullt klar. Av en del författare ställes den som un- derart till T. repens L., av andra förenas den med T. caninum LL. Av de flesta erkännes den väl som egen art, men ofta under fram- hållande av dess kritiska natur. Att det ej kan vara riktigt att hänföra T. vtolaceum till "släktet" Agropyrum och T. caninum till Brachypodium, såsom i senare tid stundom skett, anser jag uppen- bart. De karaktärer i småaxet, som skulle skilja T. caninum från Agropyrum-arterna, nämligen spröd, finhårig huvudaxel, blommor, som lossna var för sig, och kvarsittande skärmfjäll (jfr. C. A. M. LINDMANS "Svensk Fanerogamflora”), gälla även om T. violaceum. Några mellanformer mellan FT. repens och T. violaceum har åt- minstone jag icke lyckats att få se. Flera botanister ha däremot för mig omtalat, att de inom Torneträsk-området haft svårt att hålla T. caninum och T. violaceum i sär. Särskilt torde man härvid ha avsett i Abiskodalen förekommande formserier. I den mån jag närmare lärt känna dessa genom hemförda exemplar anser jag dem falla inom ramen för T. violaceum. Från de typiska, låg- 138 vuxna fjällformerna avvika de egentligen blott genom sin storlek: intill 1,5 m höga strån synas ej vara sällsynta. Men i alla övriga hänseenden äro de typisk FT. violaceum. Deras fruktsättning är ock fullgod, och deras pollen ej sämre än det plägar vara hos denna art. Endast ett exemplar har jag sett, som jag utan tvekan vill tolka som Triticum caninum X vtolaceum. Detta, som härstammar från Lullehatjärro vid Torneträsk (1918 E. Asplund) och närmare be- stämt från dess regio alpina, var betecknat som T. violaceum. Det är 80 cm högt, med 15 cm långt, starkt violettfärgat ax. Skärm- fjällen äro försedda med minst 5 markerade nerver (hos T. violaceum i regel 3), blomfjällen spetsiga (hos T. violaceum + trubbiga), borstet 6—7 mm, inemot ”/3 av blomfjällets längd (hos T. viola- ceum vanligen flera gånger kortare än blomfjället). Från T. caninum avviker detta exemplar främst genom bredare blomfjäll och kortare borst. Dess pollen är fullkomligt odugligt: samtliga korn inne- hållslösa. Mindre klara äro ett par exemplar från Kengis bruk i Pajala i Norrbotten. Dessa ha insamlats av L. L. LESTADIUS i gamla övergivna åkrar och av honom kallats T. caninum var. variegatum Lst. Under detta namn har han utdelat både ren T. caninum och såsom det synes mellanformer mellan denna och T. violaceum, vilken senare även föreligger från Kengis. Hos mel- lanformerna äro blomfjällen smalare och spetsigare, borsten längre än de pläga vara hos T. violaceum, utan att nå fram till det för T. caninum karakteristiska. Pollenet är mycket ojämnt, hos ett ex., som i särskilt hög grad visar drag av T. caninum, äro ungefär 50 4 av kornen tomma. Att jag ej anser detta avgörande för tydningen av växten såsom en hybrid beror på pollenets ojämnhet även hos åtskilliga av mig undersökta exemplar av typisk T. violaceum. Dock plägar det här huvudsakligen vara fråga om en växlande storlek och kantighet hos de fyllda kornen, medan de tomma pläga hålla sig vid 10—20 4. Tydligen behöva ifrågavarande formserier ingående studeras i naturen och på rikare, representativt material. 53. Två för Sverige nya Rumex-arter. I sin senaste redogörelse för Rumex fennicus Murb. (Bot. Notis. 1913, sid. 232) omnämner MUuRBECK bl. a. åtskilliga fyndorter från Bottniska vikens finländska kust, från Korsnäs i söder till Simo i norr. Även från den inre delen av Tornedalen (Ylitornio) om- 139 nämnes en fyndort. Med denna utbredning för ögonen har det sedan flera år synts mig sannolikt, att växten vore att anträffa även på den svenska sidan. Till några botanister, som rest i övre Norrlands kusttrakter, har jag därför riktat upprepade anmaningar att eftersöka växten. Särskilt framhöll jag, att man borde hålla ögonen på smalbladiga domesticus-liknande Rumex-former. I höst har jag haft nöjet att från två olika håll mottaga sådana. Den ena formen befanns blott vara en smalbladig R. domesticus Hartm., medan i den andra den eftersökta R. fennicus befanns föreligga. Den enda av våra övriga Rumex-arter, med vilken R. fennicus kan förväxlas, är R. domesticus. Men även från denna är den väl skild. Som den ännu ej finnes upptagen i någon av våra floror, torde ett framhävande av de mest påtagliga olikheterna gent emot R. domesticus vara på sin plats (huvudsakligen efter MURBECK). fennicus R. domesticus Nedre och mellersta stjälkblad smalt lansettlika, 8—135 gånger så långa som breda. Nedre och mellersta stjälkblad brett lansettlika—avlångt ovala, 2 !/2—4 !/3 så långa som breda. Yttre kalkblad vid fruktmog- naden nedböjda, deras längd ungefär !/+ av de inres bredd. Inre kalkblad 6—9 mm breda, med vanligen djupt hjärtlik bas. Yttre kalkblad vanligen även vid fruktmognaden horisontala, deras längd ungefär av de inres halva bredd. Inre kalkblad intill 3 mm breda, med tvär eller svagt hjärt- lik bas. För de svenska exemplar av Rumex fennicus, som ställts till mitt förfogande, har jag att tacka disponent STEN GRAPENGIESSER (ROo- bertsfors). Han insamlade växten 19. VIL 1922 på Ängesön, den sydligare av de två stora Holmöarna utanför Umeå (Västerbotten). Om fyndorten skriver GRAPENGIESSER bl. a. följande: "RK. fennicus växte bland grus och stenar på en låg bergklint intill en liten tjärn nära havsstranden på Ängesöns nordöstra sida. Blott tre fertila exemplar iakttogos, men dessutom funnos ett stort antal bladrosetter. Det är uteslutet, att kulturen haft med spridningen till denna nya lokal att göra. Ön är obebodd, och till denna nya trakt kommer sällan eller aldrig någon människa.” På andra ställen lyckades GRAPENGIESSER ej finna växten, oaktat han "vandrat längs stora strandsträckor av båda Holmöarna”.! !' Sedan min uppsats lämnades till tryckning har GRAPENGIESSER Själv i Bot. Notis. 1922 (sid. 315) omtalat sitt fynd. — Anm. under tryckn. 140) Av de utbredningsuppgifter, MuURBECK (anf. st.) lämnar om Rumex fennicus, framgår, att arten har sin västgräns inom vårt flor- område, och att den är mycket utbredd i Östeuropa. Han om- nämner ett ställe i Ungern och ett stort antal fyndorter från det europeiska Ryssland. Däremot känner han ingen från Asien. Men även härifrån föreligger R. fennicus i Hb. Holm. och Hb. Ups., fastän under andra namn. Ett fruktbärande exemplar finnes från Gorinskoj volok vid Jenisei (3. X. 1876 H. W-. Arnell; ss. R. do- mesticus Hn., det. N. J. Scheutz) och blommande, av bladformen att döma likaledes hithörande, exemplar från Turuchansk vid Jenisero(15: VIL: sr 876 ELI WE Arnell;t sstunverispusme:vdete Nira Scheutz). I Hb. Ups. ligger ett ark av en Rumex-form, insamlad vid "Trädskolan” i Uppsala (d. v. s. strax utanför universitetets bota- niska trädgård) och ursprungligen bestämd till R. cristatus DC. (18566 F. Ahlberg). På en bifogad etikett har S. MURBECK, som 1894 reviderade museets skandinaviska Rumex-samling, antecknat: "RK. biformis (Menyhårth) Borbås. Denna i Siebenbärgen, Ungern, Nied.- Oesterreich samt på ett par ställen i Mähren förekommande art har väl blott tillfälligtvis uppträdt på lokalen”. På ett senare till- kommet exemplar, insamlat på samma ställe (1883 F. Ahlberg), lämnas upplysningen: "sedan många år förvildad”. Numera torde växten vara sedan länge försvunnen. Vid en genomgång av mu- seets samling nu i höst fann jag, att samma art, som nu kallas R. odontocarpus (Såndor) Borb., föreligger även från andra svenske fyndorter, fastän hittills oriktigt tolkad. Däremot har det ej lyc- kats mig att uppspåra något exemplar i Hb. Holm. eller Hb. Ld. Rumex odontocarpus är en art, som kan sägas inta en mellan- ställning mellan R. crispus L. och R. obtusifolius L., och förväxlades länge med hybriden mellan dessa båda arter. Arten är mest lik R. crispus och kan karakteriseras ungefär som en sådan med starkt tandade inre kalkblad och mindre krusiga blad. Från R. crispus X obtusifolius avviker den utom genom fullgod fruktsättning genom mycket smalare blad, även de basala vanligen med avsmalnande bas, och de inre kalkbladens ej utdragna spets. Utom från de redan omtalade länderna är den känd från Syd-Ryssland, Central- Asien och Sibirien. Dessutom är den såsom införd funnen på några ställen i Mellaneuropa. 141 Från Sverige känner jag, utom den vid Uppsala, sex fyndorter för Rumex odontocarpus, därav tre i Stockholmstrakten. Det äldsta fyndet föreligger i ett exemplar från Hasseludden i Bo socken (1907: H. Smith), betecknat som R. crispus. De andra båda exemp- laren från Stockholmstrakten lågo i Hb. Ups. under namn av R. crispus X obtustifolius och härstamma från Riddersvik i Järfälla (1913 N. Sylvén) .och Villa Plania i Nacka socken (1915 A. L. Segerström). Båda uppvisa den allra bästa fruktsättning och en fullgod utbildning av pollenet, medan det senare hos hybriden är särdeles dåligt utvecklat. I Hb. Ups. finnas ytterligare två svenska exemplar av R. odontocarpus. Ett har hittills legat alldeles obestämt, nämligen från en luzernvall nära Skoklosters slott (1916 G. Björk- man). Ett annat från Nyköping (1909 E. Asplund) var kallat R. obtusifolius var. agrestis Fr. Att arten på alla dessa ställen är 1 senare tid införd är naturligtvis alldeles säkert. Åtminstone vid Riddersvik synes den emellertid vara naturaliserad. Enligt medde- lande av SYLVÉN växte de av honom iakttagna exemplaren "nere vid sjöstranden nära utkastmarken vid Lövsta. De verkade näppe- ligen adventiva, där de växte". Med ledning av dessa uppgifter har växten i höst eftersökts av doktor T. VWVESTERGREN (Stock- holm) och även av honom återfunnits "i ett dussintal praktindi- vider i. gräsvegetation utmed stranden". meddela tack vare bokhandlare CARL BLom (Lund). På min an- modan sökte han växten den, 17. IX. 1922 på ruderatplatserna i Malmö. "Han anträffade där flera kraftiga individ och har sänt Ytterligare en svensk fyndort för Rumex odontocarpus kan jag mig ett exemplar, som bekräftar bestämningens riktighet. BLOM säger vidare, att växtens habitus fullständigt överensstämmer med R. crispus, samt att han nog många gånger gått förbi den. Helt visst kan arten anträffas på åtskilliga likartade platser, sedan upp- märksamheten nu blivit riktad på densamma. 6. Actaea erythrocarpa (Turcz.) Fisch. Om denna först under de senare åren något mera uppmärk- sammade art finnes knappt en enda pålitlig svensk fyndort pu- blicerad. Man synes väl ha antagit, att de flesta i översta Norrland förekommande Actaea-formerna tillhöra A. erythrocarpa, men detta är ingalunda fallet. Åtminstone från Torneträsk-området och 142 Kvikkjokksfjällen har jag sett typisk A. spicata L. I själva verket torde ÅA. erythrocarpa vara en sällsynthet, sannolikt mest spridd inom det lappländska skogsområdet. Blott från följande ställen har jag lyckats att få se säker A. erythrocarpa. Och blott exemp- laren från Över-Kalix och "Skravelto” hade mogna frukter. Norrbotten. Älvsbyn: Metträskbäcken (1906 K. Lundmark); Över- Kalix: vid Ängesån strax norr om Långforssel (1922 S. Nordenstam). Lule Lappmark. Utan angiven fyndort (1821 L. L. Laestadius); Jokkmokk: nära Koskats (1899 T. Vestergren), Niauve vid Saggat (1901 N. Sylvén), kyrkplatsen vid "Skravelto” (1908 O. Vesterlund, 1909 N. K. Berlin); Kvikkjokk: (1864 N. J. Andersson), Tarrajokk (1911 The Svedberg), Snjärrak (1916 T. Å. Tengwall). Torne Lappmark. Jukkasjärvi: Junosuando Masugnsby, klippbrant vid Jakkumus, 432 m ö. h. (1920 A. Hannerz). 7. Rubus arcticus L. X idaeus L. Av kapten LENNART WAHLBERG (Umeå) mottog jag för någon tid sedan ett par kvistar av hybriden mellan Rubus arcticus och R. idaeus. "En enda, dock tämligen utbredd, alnshög buske” hade anträffats ”å östra Backen (= Umeå landsförsamlings kyrkoplats) i ett åkerdike ungefär 500 m norr om landsvägen till Baggböle” (27. VIII. 1922). Busken hade redan för ett 10-tal år sedan an- träffats av en skolyngling, som visat den för avlidne läroverks- adjunkten C. P. LzstaADIus. Denne hade då bestämt växten till ovannämnda hybrid. Dess hybridnatur är synnerligen påtaglig. Den högt upp övervintrande årsstammen, de dubbelsågade, på undersidan glandulösa bladen och de något gråfiltade foderbladen visa tydligt hän på RB. idaeus, medan R. arcticus främst ger sig till känna genom de röda blommorna och de plattade ståndarsträngarna. Hybriden är förut blott känd från ett enda ställe, nämligen i Kuusamo (Finland), där den anträffades 1908 av WIibpDAR BRENNER. Hans exemplar ha ingående beskrivits av M. BRENNER och H. LINDBERG i Meddel. Soc. Fauna et Flora Fennica (35, 1908—1909, sid. 138 o. 143). Med de av BRENNER insamlade exemplaren över- ensstämmer Umeå-formen mycket nära. Den senare är emellertid något grövre, dess blad på översidan gleshåriga, varjämte inflore- scensen är 2—3-blommig. Överhuvud synes Umeå-formen mera än den finländska närma sig R. idaeus. Uppsala, Botaniska Museet, oktober 1922. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. IS ISEN JUNCUS KOCHII F. SCHULTZ, DESS SYSTEMATISKA RANG OCH VÄXTGEOGRAFISKA STÄLLNING. AV F. HÅRD AV SEGERSTAD. När C. A. M. LINDMANS "Svensk fanerogamflora” 1918 utkom, lade man bl. a. märke till, att inom släktet Juncus upptagits en ny art, J. Kochii F. Schultz, som ej förekommer i våra Övriga floris- tiska arbeten från senare tid. Efter beskrivningen tillfogas om densamma: "Ännu föga känd; v. Sm. (Femsjö) m. m., sälls." I en notis i Sv. Bot. Tidskr. några år tidigare, 1917, hade nämligen uppmärksamheten blivit riktad på denna växt av G. SAMUELSSON, som påträffat den under en exkursion i Norges Ilex-region. Då jag för studier över växternas utbredning i södra Sverige genomgick samlingarna i Uppsala universitets botaniska museum, fann jag exemplar, som tydligen hörde till den ifrågavarande växten. De voro samlade 1814 av Eunras Fries i Arvamaden i Femsjö och benämndes Juncus supinus 8 Fries Nov. Förliden sommar besökte jag Femsjö och beslöt då att försöka återfinna och närmare studera växten ifråga. I juli månad begav jag mig till den angivna lokalen, och redan omedelbart vid fram- komsten dit hade jag glädjen få syn på det, jag sökte. Den växte bland Sphagna vid ett litet bäckdrag, som genomflyter maden och i sällskap med Potamogeton polygonifolius, Erica, Nar- thecium, diverse Carices, etc. Jag fick genast ett starkt intryck av, att jag hade att göra med en särskild art. Senare fann jag den i två socknar i Halland, och jag begagnade mig då av tillfället att göra en jämförelse mellan den och dess närstående arter i södra Sverige, med vilka den skulle kunna förväxlas. 144 Habituellt liknar den mest J. lamprocarpus. Systematiskt står den dock närmast J. supinus, men den har sex ståndare med kor- tare och mer rundade knappar. Därjämte är frukten väsentligt olika. Ett tvärsnitt genom dennas övre del visar redan hos Je supinus konkava sidor, men detta är i ännu högre grad fallet hos J. Kochii, där kapselns övre del får starkt framskjutande kanter, som här visa en mörkare brunröd färg. Frukten är därjämte avse- värt kortare än hos J. supinus och mot toppen bredare och van- ligen mer intryckt (fig. 1). — Habituellt är skillnaden även an- märkningsvärd. Då J. supinus vanligen har rikligt med fina blad från stjälkens lök- formiga basalansvällningar men stjälkbla- den föga utvecklade, så har J. Kochii på den ståndortstyp, på vilken den här före- SVA CT NT kommer, inga blad från lökarna, varemot F 3 eV stjälken och stjälkbladen äro kraftigare ut- Fig.1. Fruktformerav Juncus Vecklade och högbladen ej sällan nående Kochii (a), J. lamprocarpus "över blomställningen, som dock närmast (b)Ioch J. supinus (ej): — i liknar J. supinus men vanligen har rakare och längre blomställningsgrenar. Genom stjälkbladens rikare utveckling och genom kalkbladens färg, som vanligen är kastanjbrun, fär växten den nämnda habituella lik- heten med J. lamprocarpus. Från den senare skiljes den dock lätt genom den underjordiska skottbyggnaden, bladen och frukten. J. lamprocarpus har nämligen en mer eller mindre vågrät jordstam, vilken dock ofta är kort- ledad, så att växten förefaller att vara tuvad, de blombärande skot- tens bas är ej lökformigt ansvälld, bladen äro från sidorna hop- tryckta och tydligt ledade, och ett tvärsnitt genom den spetsiga kapselns övre del har svagt konvexa sidor. Hos J. Kochii och J. supinus åter äro stjälkbaserna lökformiga, tillsammans bildande ett kak- eller klumpformat parti. Någon typisk jordstam, sådan som hos J. lamprocarpus finnes ej. Där- emot händer det ofta hos J. Kochii, att vid en av de nedre, i moss- täcket nedsänkta noderna sidolökar uppstå, som uppbära nya skott, varigenom ett slags långledad, övervägande vertikalt riktad jord- stam uppstår (fig. 2). Även J. supinus kan, såsom av figuren synes, på sådana lokaler någon gång hava två strån förenade genom en finare jordstam. De å fig. 2 avbildade exemplaren äro tagna å alldeles likartade ståndortler. Fig. 2. a Juncus Kochii, b J. lamprocarpus och c J. supinus. De viktigaste av dessa karaktärer kunna sammanfattas i följande examinationsschema: A. Frukt tillspetsad; tvärsnitt genom dess övre del med mer eller mindre konvexa sidor; typisk, mer eller mindre vågrät jordstam; stambaser ej ansvällda; blad tydligt ledade. =: J. lamprocarpus. B. Frukt i toppen vanligen tillplattad eller intryckt, upptill med kon- kava sidor; jordstam saknas eller med avvikande byggnad; stam- baser lökformiga; blad ej tydligt ledade. 1. Ståndare vanligen 3, med långsträckta knappar; stjälkblad svagt utvecklade; frukt långsträckt, omkring 3 mm, upptill med låga kanter och i toppen ej eller föga intryckt. J. supinus. 2. Ståndare 6, med rundade knappar; stjälkbladen kraftigare utveck- lade; frukt kort, omkring 2 mm; upptill bredare med mer ut- skjutande kanter och i toppen vanligen tydligt intryckt. J. Kochit. 10 — 23107. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 146 För övrigt äro samtliga dessa kamma kite med eller mindre variabla. Det händer sålunda ej sällan, att J. supinus får mycket mörka kalkblad, liksom dess ståndare stun- dom äro flera än 3. I västra Skandinavien växer J. Kochiti ofta på fuktig ängsmark, och då bliva bladen från basen ofta mer ut- vecklade. I dessa trakter finnas även vattenformer och former med rotslående utlöpare, och överhuvud taget synes arten där hava förmåga att uppträda på mera växlande ståndorter. På så sätt blir den där i allmänhet habituellt rätt olik den i Sverige före- kommande samt av KocH och ScHuLTzZ i Vogeserna studerade och beskrivna formen, som växer i en lösare Sphagnum-matta. Det oaktat anser jag — då det alltid, så vitt tillräckligt material i lämpligt stadium förefinnes, går att identifiera växten — att vi här ha att göra med en särskild art eller, om man så vill, under- art! I senare fallet bör den heta J. supinus Mönch ”nigritellus (Koch) Hn. En annan omständighet, som gör, att vi böra tillmäta den högre rang än varietet, är, att den har en typiskt atlantisk utbredning: Färöarna, Irland, England, västra Skandinavien, Danmark och västra Tyskland. För att studera artens nordiska utbredning har jag, tack vare tillmötesgående från vederbörande prefekter, genomgått samlingarna i Uppsala, Stockholms, Lunds, Göteborgs (delvis), Köpenhamns, Kristiania och Bergens botaniska museer och därvid funnit nedan- nämnda lokaler (fig. 3), varvid ovan uppräknade museers herbarier GCilerassdbib a UA SL EG IKÖSK KE OCh: Sy ed Se Skåne. Hallandsås: Lärkeröd (7/6 1917, John Gustafsson i Hb. G.). —7 (Bleking. Lokaluppgiften Hasselö i BJ. HOLMGRENS blekingeflora 1921 beror, såsom förefintliga herbarieexemplar utvisa, på förväxling med JA supinus.) — Halland. Enslöv: v. om vägen Hertered—Tavla, strax s. om avtagsvägen till Ullasjö!; Breared: mellan Riskull och Skallinge el. Ryå- berg! — Småland. Femsjö: Arvamaden! (E. Fries 1814 i Hb. U.). —I Västergötland. Omkring Degeberg (enl. Hartmans Fl. ed. 4, 1843; jag har dock ej sett exemplar härifrån). — J ämtland. Ex. härifrån utan närmare angiven fyndort finnas i Herb. HARTMAN, "BACKMAN misit" (Hb. U.). NOrge: | Sör-Tröndelag. Stadsbygden (H. Bryn i Hb. Kr.). — Möre. Borgund: Lerstad (R. E. Fridtz 7/1 1907 i Hb. Kr.). — Sogn o. Fjordarne. Vaagsösd 1 Då det gäller att skilja två så närstående arter, går det därför ej an att vid examineringen taga hänsyn till blott en karaktär, att räkna ståndarna, mäta frukten, ete., utan ett mer ingående studium är av nöden. 147 Veten på Vaagsö (R. E. Fridtz i Hb. Kr.); Sulen: Olderön (A. Blytt juli 1865 i Hb. Kr.); Gulen: Evenvik (A. Blytt 1867 i Hb. Kr.). — Hordaland. Bö: Sylta (F. Lillefosse ?'/& 1911, Hb. B.); Mo: Modalen vid "Nottveit" (Hb. BIS Bergen, ”maaske den almindeligste plante" (J. Friele '2/+ 1848, Hb. Kr.); Bergen: Flöifjeldet (Jan Greve !!/& 1889 i Hb. B.); Samnanger: Bördalen (Joh. Lid '"/s 1916 i Hb. B.); Os (0. R. Holmberg ?/+ 1916 i Hb. L. och R. E. Fridtz "!/1 1908 i Hb. Kr.); Strandvik: Baldersheim (T. Lillefosse !3/; 1915 i Hb. Bi); Austevold: Lundö (Jens Holmboe ??/1 1917 i Hb. B.); Fitjar: Gisöy (Joh. Lid "7/8 1919 i Hb. B.); Tysnes: Anuglen (G. Samuelsson 1917 i Hb. U.); Stord (J. M. Norman i Hb. B.); Eid: Eidsvik (Jens Holmboe !5/; 1914 i Hb. B.). — Vestagder. Lister (Blytt i Hb. Kr.); Mandal (Herb. Norman i Hb. Kr.) — Aust-Agder. Bygland: Jordalselven ved Jordalsbö (!9/s 1901 R. E. Fridtz i Hb. Kr.); Holt: Nes Jernverk (Dr. Crawford /&£ 1896 i Hb. BE Danmark. Horns hd: Elling mose (W. Smidt / 1903); V. Hanherred hd: Skaarups gård (W. Smidt ”/o 1903); Skive (J. Lind '9/c 1896); Hovlbjerg hd: Borresö (J. Baagoe "/; 1866); Gjern hd: Svejbzek statjon mod Julsö (Th. Schiötz ?/s 1890); Sydl. Djursland ved Skramsö (Ove Paulsen ??/; 1918); Slavs hd: Grind- sted (I. K. Nielsen 1909); V. Horne hd: Blåvand (E. Warming ?”'/ 1886); Tönder amt: Lögum kloster (L. Borst). — Samtliga dessa danska lokaler äro belägna på Jylland och hämtade ur Hb. Kö. Av kartan framgår, att samtliga lokaler falla inom den atlan- tiska florans område. Jag anser mig böra nämna, att lokalernas geografiska läge på intet sätt påverkat mina bestämningar av väx- ten. Tvärtom har jag bestämt exemplaren utan att veta var resp. lokaler varit belägna, och när jag sedan lagt in dem på kartan, har jag erhållit fig. 3, utan att någon bestämning behövt korrigeras. Av rätt stort intresse är att följa växten i floristikens historia. Den, så vitt bekant, förste botanist, som uppmärksammat den, torde vara ELias FRIES (se ovan). I hans Nov. Fl. Suec. 1814, sid. 32, står den upptagen under namn av Juncus articulatus L. 2 och växande "in palustribus ad Femsjö”. Han anser den vara identisk med Juncus alpinus Vill och Pers. syn. 384, till vilket resultat han har kommit genom studium av PERSOONS originalexemplar i ÅCHARII samlingar. Emellertid anser han den ej vara artskild från J. supinus, till vilken övertygelse han skulle hava kommit genom odlingsförsök: ”Etiam cum J. supino confluit! Ut cultura in horto docuit!" — I hans Femsjöflora 1825—26 omnämnes den ej, men vi återfinna den i andra upplagan av hans Nov. FI. Suec., vari den kallas J. supinus 8 uliginosus med J. alpinus Pers. som synonym. Under hänvisning till ed. 1 vidhåller han, att den samman flyter med Juncus supinus, men något längre ned å sid. 92 säger han: 148 Fig. 3. Juncus Kochii F. Schultz i Norden. «Pre ceteris formis notabilis est 8". Man kan därav misstänka, att han, trots allt, ej var fullt tillfreds med att anse den för blott en modifikation av Juncus supinus. 149 Nästa gång vi i litteraturen påträffa växten är 1837 i den då utkomna första upplagan av Kocnus Synopsis Flora Germanicee etc. Här beskriver författaren å sid. 730 under namn av Juncus nigritellus Don en växt, som han själv funnit i Vogeserna "zwischen d. Städerhofe u. d. Dorfe Mölschbach 2 Stunden v. Kaiserslautern". Som vi av beskrivningen märka och även av andra omständig- heter veta, avser författaren vår art. Ernias Fries känner genast igen den, och i sin recension över Kocns arbete (Fries 1838, sid. 717) säger han: "Juncus nigritellus är nära förvandt, att ej säga densamma med J. sup. 8. Nov. F1l. Suec”. Med hänsyn till hans ovan nämnda åsikter om växten kommer han därmed ock att från- känna den dess ställning som art. Och det dröjer ej länge förrän ytterligare angrepp göres mot den nya arten. I Flora 1840, sid. 640 föreslår F. ScHuLTz, på grund av att han fun- nit Juncus supinus med 4, 5 och 6 ståndare, att Juncus nigritellus Koch blott skall ställas som varietet under J. supinus, och i Flora 1841, sid. 216 tager en apotekare BÖCKLER, som uppgiver sig ha studerat oldenburgska exemplar av Kocus J. nigritellus från Varel och Jever, till orda för samma åsikt. Vidare uttalar sig FrIes i Bot. Not. 1841, sid. 193 ännu tydligare för sin tidigare delgivna uppfattning: "J. supinus P växer på fastare gräsbeväxt eller moss- lupen botten, men då denna övergår till bar dy, blir den den vanliga J. supinus.”' ScHuLrtz (se Flora 1873, sid. 251) har där- jämte brevväxlat med KocH, som i början var emot att anse den som blott en varietet, och som först sedan ScHuLTtz sänt ho- nom exemplar av J. supinus med övertaliga ståndare beslutar sig för att i andra upplagan av sin Synopsis 1844 benämna växten J. supinus y nigritellus. För att göra detta Kocus handlingssätt begripligt måste vi erinra om, att han i Flora 1838, sid. 289—-95, lär han närmare redogör för sin upptäckt av växten, beklagar, att nan blott en gång sett den i naturen och då utan utvecklade frukter! Frågan är ej heller härmed slutgiltigt avgjord. C. J. HARTMAN rar redan 1838 i sin Handbok i Skandinaviens Flora, ed. 3 urskilt J. supinus y subustulatus, och i Bot. Not. 1841 identifierar han denna ned Kocns J. nigritellus och Fries” J. supinus 8 uliginosus Nov. dd. 2; och i nästa upplaga av sin flora, ed. 4, 1843, upptager han len i likhet med KocH som art för att i ed. 5, 1849 låta den stå som underart. !' Häremot vill jag dock anföra, att jag funnit J. supinus på alldeles likartad tåndort som J. Kochii, utan att den antagit den senares karaktärer (fig. 2). 150 Men ej nog härmed. SCHULTZ, som jämte IFRrRiES väl varit den, som förmått KocH att ändra åsikt, har nu uppsökt växten på KocnHs originallokal, därjämte funnit den på ett stort antal andra ställen i samma trakt och därvid kommit — liksom KocuH före honom — till den bestämda uppfattningen, att han har att göra med en särskild art utan övergångar till J. supinus. Men därjämte konsta- terar han sedan, att denna art icke är J. nigritellus Don utan en helt annan, som han kallar J. Kochit (ScHuLTtz 1855, sid. 32, 33). (Att KocH identifierat växten med J. nigritellus Don, som är en varietet av J. lamprocarpus, berodde — såsom framgår av hans redogörelse i Flora 1838 — på ofullständigheten av hans material och på vilseledande uppgifter från en annan person.) Även senare hävdar ScHuLtTz med all kraft denna sin uppfatt- ning (ScHULTZ 1859 och 1873); det oaktat återfinna vi växten så- som J. supinus y Kochit hos SymE i English Botany 1870, sid. 33 (ej, såsom felaktigt citeras, i Journal of Bot. 1871, sid. SL) NAN senare större arbeten följer BucHENAU (BucH. 1890, 1906) SYME, varemot Rouy samt ÅASCHERSON & GRAEBNER hava den som ras. I senare skandinaviska floror ex. KrRoors 12:te uppl. av Hartmans Flora 1889, NEUMANS Sveriges Flora 1901, LANGES Den danske Flora 1886—88 och Daurs uppl. av Blytts Norges Flora 1906 står arten ej alls omnämnd. Såsom en sammanfattning av ovanstående historiska utredning meddelas följande synonymlista: Juncus alpinus Persoon Syn. 1805 sid. 384 enl. Fries Nov. ed. 1 1814 sid. 32, ed. 2 1828 sid. 91. (Jag har dock ej varit i tillfälle att se PERSOONS originalexemplar.) — Juncus articulatus L. 8 Fries Nov. FI. Suec. ed. 1 sid. 32. — Juncus supinus Mönch £ uliginosus Fries Nov. ed. 2, 1828 sid. 91. (Jag har kontrollerat att FRIES” ex. från Femsjö i Hb. U. äro identiska med ScHuLTtz” ex. i Herb. Norm. Cent. 12, 1153). — "Juncus nigritellus Don” enl. KocHs Syn. ed. 1 1837 sid. 730. — Juncus supinus y subustulatus Hartm. FI. ed. 3 1838 sid. 80. — Juncus supinus y nigritellus F. Schultz i Flora 1840 sid. 640. — Juncus Kochii F. Schultz i Jahresb. der Poll. 1855 sid. 32. — Juncus supinus y Kochii Syme i Engl. Botany, ed. 3 1870, vol. X sid. 33. — Juncus supinus B Kochii Asch. et Graebn. Syn 025 042 Sd: r62 | Växten finnes avbildad i REICHENBACHS Icones Flore Germanica IX, 1847, Tab 397 fig. 884. LITTERATURFÖRTECKNING. ASCHERSON, P. u. GRAEBNER, P., Synopsis der mitteleuropäischen Flora. — II, 2, .1902—04. BUCHENAU, FR., Englers bot. Jahrböächer för Systematik. 12, Monographia Juncacearum. — 1890. —,—, Das Pflanzenreich von A. Engler, IV, 36. Juncacez&. — 1906. BÖCKLER, Uber einige im Oldenburgischen vorkommende Gewächse. — Flora, Jahrg. XXIV, 1841. DurTHIE, J. F., Meddelande i Journal of Botany, IX, 1871, sid. 271. FrIEs, E., Novitie florse Suecice. — Ed. I, 1814—23. Ed. II, 1828. —,—, Recension av Kochs Synopsis Flor& Germanice et Helv. — Svensk Katt sort Trdn. NI 43,45; 1838. —,—, Rön över vissa vextformers sjelfständighet som arter. — Bot. Not. 1841. —,—, Reservation emot en del antagna åsigter öfver åtskilliga Svenska växter. — Bot. Nol. 1844. —,—, Summa vegetabilium scandinavicum, I. — 1846. HARTMAN, C. J., Handbok i Skandinaviens Flora. — Ed. 3, 1858. —,—, Tillägg och rättelser till Handbok i Skandinaviens Flora, ed. 3. — Bot. Not. 1840 och 41. —,—, Handbok i Skandivaviens Flora. — Ed. 4, 1843 och ed. 5, 1849. HARTMAN, CARL, C. J. Hartmans Handbok i Skandinaviens Flora. — Ed. 6, 18545 ed. 7, 1858; ed. 3, 1801; ed. d, 1804; ed. 107 18705 ed. Il; 1879: KocuH, G. D. J., Synopsis Flor&e Germanice et Helvetice. — Ed. 1, 1837. —,—, Entdeckung des in Kochs Synopsis schon aufgeföhrten Juncus nigri- tellus Don und dessen nähere Beschreibung. — Flora XXI, 1838. —,—, Synopsis Flor& Germ. et Helv. — Ed. 2, 1843—45. LINDMAN, C. A. M., Svensk fanerogamflora. — 1918. NYMAN, C. F., Conspectus flore Europae&Xx. — 1878—382. REICHENBACH, L. et G., Icones Flor& Germanice. — IN, 1847. Rouy, GEORGES, Flore de France. — XIII, 1912. SAMUELSSON, G., Några kritiska Juncus- och Luzulaformer. — Sv. Bot. Tidskr. BO: I 19 SCHULTZ, F., Meddelande i Flora, Jahrg. XXIII, 1840, sid. 640. —,—, Standorte und Verbreitung der Juncaceen und Cyperaceen in der Pfalz. — Jahresbericht der Pollichia, 1855. -—,,—, Weitere Zusätze zu meiner Flora der Pfalz. — Jahresbericht der Pollichia, 1859. —,—, Ueber Juncus nigritellus Koch, nec Don. — Flora, Jahrg. 56, 1873, Std: 206. SYME, J. T. B., Sowerby's English Botany. — Vol. X, 1870. RESUMÉ. Juncus Kochii F. Schultz, sa valeur systematique et sa distribution geographique. La plante en question a d'abord été observée par ELniaAs FRIES dans la commune de Femsjö en Småland 1814. Dans son ceuyvre Nov. fl. Suec. il la rangea parmi les varictés de Juncus supinus Mönch, mais en méme temps il fait observer quw'elle tient une place å part, comparéte aux autres varictés (J. supinus var. fluitans et var. uliginosus Roth.). Dans le Synopsis etc. de KocH 1837 elle est décrite comme une espece indépendante. Pour ceci Fries fait des réserves (1838) et SCHULTZ (1840); puis KocH dans son Synopsis ed. 2 la raméene au rang de variété (1845). Cependant SCHULTZ la range de nouveau parmi les especes indé- pendantes (1855). Sa réserve d'autrefois contre I'opinion de KocH se basait sur Pétude des differentes formes de J. supinus au lieu du véritable J. Kochiti, dont il a appris I' existence seulement mainte- nant! Malgré ceci la plante a encore été considérée simplement comme variétcé par des auteurs plus modernes tels que BUCHENAU, RouYr, etc. et méme a etc execlue dans certaines flores importantes. FPété passé, jail retrouvé cette plante sur P'ancienne localité de FRIES. Je ai en outre trouvée en quelques endroits en Halland. De plus Jai étudic tout le matériel qui se trouve dans les musées bota- niques de Stockholm, d'Upsal, de Lund, de Gothembourg, de Copen- hague, de Christiania et de Bergen. J. Kochii se distingue de J. supinus en ce que les sépales sont plus larges, le fruit est plus court et plus large dans sa partie su- périeure, les bords plus proctminents et le sommet plus comprimé (fig. 1). Il y a' six étamines, dont les anthéres sont plus arron- dis. La couleur des sépales est généralement brun chåtin comme chez J. lamprocarpus, å laquelle elle ressemble encore habituelle- ment par sa facon plus rigide de croitre et par ses feuilles plus développées. Sur fig. 2 on voit les trois especes: å gauche 2 exemplaires de Je Kocmiu, man snilien un ex decJjölamprocarpusietfardromtet20era de J. supinus. Toutes ces plantes ont été cueillies aux stations qui correspon- a dent autant que possible entre eux, c. å. d. parmi Sphagnum préeés des petits ruisseaux qui habituellement traversent les pentes tour- beuses de la Suede occidentale. La fig. 3 montre les localités obtenues par F'étude du matériel prénommé, d'ou I'on peut conclure que cette plante prend une expansion exclusivement atlantique, d”autant plus que, outre dans les localités indiquées å la fig. 3, elle n'est connue que dans les iles Féroöé, en Irlande, en Angleterre, en France et en Allemagne occidentale. Les caracteéres speciaux prénommés sont toutefois plus ou moins variables; pourtant on peut toujours identifier cette plante si I'on a å sa disposition des exemplaires en nombre suffisant et å un stade de développement convenable. Il en résulte, ainsi que de sa distribution gtographique, qu'on doit la considérer comme une espåce indépendante ou tout au moins comme une sous-espece, et dans ce cas elle devrait se nom- mer J. supinus Mönsch ”nigritellus (Koch) Hn. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. 17, H. 2. STATISTISK VEGETATIONSANALYS. AV G. EINAR DU RIETZ. I Svensk Botanisk Tidskrift 1922 har THE SVEDBERG offentlig- gjort en kritik av det i min avhandling "Zur methodologischen Grundlage der modernen Pflanzensoziologie" framlagda växtsocio- logiska materialet och de ur detta material dragna slutsatserna (SvEDBERG 1922 b). Då författarens namn i förening med de för de flesta botanister svårfattliga matematiska uttrycksmedlen synes medföra en viss risk för att hans slutsatser utan prövning godtagas av det botaniska publikum, som icke satt sig närmare in i min ovannämnda avhandling och de berörda problemen överhuvudtaget, ser jag mig nödsakad att i största korthet påvisa några missför- stånd i SVEDBERGS uppsats. + + Underlaget för SVEDBERGS beräkningar utgöres dels av hans förut publicerade undersökningar av vissa arters dispersion i homogena vegetationsfläckar (SVEDBERG 1922 a), dels av vissa teoretiska postulat (se nedan). Genom de förra anser han sig ha visat, att fördel- ningen av en arts individ inom en homogen vegetationsyta i många fall låter sig uttrycka med en viss sannolikhetsformel; i andra fall avviker fördelningen mer eller mindre från denna formel. Då jag själv icke utfört några in divid-täthetsbestämningar, saknar jag för närvarande möjlighet att bedöma, i vad mån detta kan vara allmängiltigt för homogena ytor av ett växtsamhälle. Sannolikt bör man på den av SvEDBERG inslagna vägen kunna komma la- garna för arternas täthet och fördelning inom homogena provytor närmare på spåren. Då individbegreppet emellertid i många, 155 kanske de flesta fall är något högst diffust och godtyckligt (jfr. Du RIETZ 1921, sid. 232—233), torde den av SVEDBERG längre fram (sid. 201—202) föreslagna metoden med en bestämd minimitäck- ning (se vidare nedan) möjligen kunna komma till användning. Den av SvEDBERG föreslagna minimitäckningen 1 cm? torde emel- lertid i de flesta fall leda till allt för grova resultat; I mm”? torde snarare vara att förorda. De av mig utförda täthetsbestämningarna inom enskilda provytor (jfr. Du Rietz 1921, sid. 232—240) torde kunna anses vara utförda ungefär med denna sistnämnda noggrann- het, vilken torde ungefärligen motsvara, vad ett tränat botanistöga förmår ansvara för vid undersökningen (förutsatt att rutstorlekarna äro de vid mina täthetsbestämningar använda). Ehuru det allra mesta av det statistiska material, varöver jag för närvarande förfogar, icke insamlats med tanke på dylika beräk- ningar utan i främsta rummet för konstansundersökningar (se ne- dan), kunde det kanske vara av intresse att pröva, huru de av SVEDBERG angivna formlerna stämma för de delar av mitt material, som härstamma från en enhetlig provyta. Det lämpligaste objek- tet för en dylik prövning torde vara materialet från Lecanora deusta-associationen (Du Rietz 1921, sid. 168); provytorna från denna äro nämligen något av det homogenaste jag hittills undersökt. Av denna association undersökte jag år 1919 i och för mina konstansstudier ett antal kvadratiska provytor av 4 m” storlek, vilka indelades i 1 m?-rutor och dessa i sin tur del- vis i rutor av mindre storlek ned till 1 em? (jfr. Du Rrerz 1. c. och tab. 23). Arternas fördelning inom var och en av dessa provytor torde praktiskt taget kunna betraktas som likformig, varför det i detta fall torde vara av föga betydelse, att smårutorna ej ligga jämnt fördelade över den stora provytan utan samlade i förband. Icke ens för detta material har jag emellertid lyckats få fram någon överensstämmelse med någon av SvEDBERGS båda formler (2) och (4).' Möjligen skulle det lyckas bättre med andra värden på konstanten k i formeln (3). Efter dessa inledande anmärkningar kunna vi direkt övergå till SVEDBERGS försök att tillämpa dessa formler på det av mig publi- " Dessa och en del andra beräkningar ha utförts av fil. stud. J. A. NANNFELDT, till vilken jag härmed får framföra ett hjärtligt tack. 156 cerade konstantbestämningsmaterialet. Det måste då omedelbart konstateras, att skillnaden mellan ett dylikt material och ett från en enskild homogen provyta hämtat därvid ej synes ha stått klar för honom. Överhuvudtaget synes han ha förbisett den funda- mentala skillnaden mellan en undersökning av arternas täthet och mängdförhållanden på en enskild fläck av en association och en konstansundersökning av associationen i dess helhet. Detta fram- går bl. a. av hans på sid. 204 uttalade påstående, att "växtens yttre form och växtsätt" skulle "vara bestämmande för avgörandet, om arten tillhör samhällets konstanta, accessoriska eller tillfälliga arter". En av huvudförutsättningarna för en konstantbestämning är ju självfallet den, att man rör sig med så stora provytor, att dylika faktorer borteliminerats. Ännu tydligare framgår det av hans uttalande längre ned på samma sida: "Att det å andra sidan kan förhålla sig så, att vissa arter på grund av sin frekvens och andra egenskaper dominera i en viss vegetationstyp mer än andra arter är ju' rätt sannolikt. Dessa skulle då motsvara de s. k. konstanterna." Om en art är konstant eller icke, är ju fullkomligt oberoende av alla dominansförhållanden; många konstanter uppträda ju tvärtom i ytterst obetydlig mängd inom associationen, men saknas icke desto mindre icke på någon provyta av tillräcklig storlek. Det senast citerade uttalandet visar till full evidens, att SVEDBERG uppfattat konstantbegreppet som något helt annat än mitt och mina medarbetares verkliga konstantbegrepp. Det torde väsentligen vara denna missuppfattning av konstant- begreppet och av konstantproblemens verkliga innebörd, som är orsaken till att SVEDBERG trott sig kunna tillämpa sina formler även på ett från en associations hela variationsområde hämtat konstantbestämningsmaterial. Vad som kanske gäller för en spe- ciell homogen fläck av en association behöver emellertid ingalunda gälla för associationen i dess helhet. Homogeniteten i arternas fördelning i en association är nämligen inskränkt just till dess konstanter; även dessa kunna f. ö. uppträda med helt annan tät- het i en variant än i en annan. De övriga arterna kunna visser- ligen vara mycket jämnt fördelade i en viss variant av associa- tionen eller t. o. m. i en stor del av dess varianter, men kunna i gengäld fullständigt saknas i andra varianter eller åtmin- stone i någon extrem utbildningsform av någon variant, med andra ord: deras förekomst sträcker sig överhuvudtaget endast ! Spärrat av mig. 157 över en del av associationens variationsomraåde. Konstantbestäm- ningen är just ett medel att skilja de inom hela associationens variationsområde fördelade arterna — konstanterna — från dessa Sistnämnda arter. Det är på konstaterandet av det anmärkningsvärda faktum, att just de inom hela associationens variationsområde regelbundet före- kromanam de va nter mna ko mstanmntern ar .- a tmin stone | regel även uppträda med så stor täthet inom bella. associationen, att de fångas in redan av ru; HO avare kart vit om erty dilises torle kaos förntdertile sta Skandinaviska associationer:redan av I m' — som Uppsalaskolans minimiarealbegrepp och arbets- metodik äro grundade. För detta konstaterande fordras alls ingen invecklad matematisk apparat — ja, det torde t. o. m. kunna ske fullkomligt utan användande av vare sig grafiska diagram eller statistiska tabeller, ehuru mina medarbetare och jag för mibtrpa vdetrmest kaättfattliga sättet aska dligsgöra de vunna resultaten funnit lämpligt att begagna oss av sådana. Redan av ovanstående utredning torde framgå, att de på sid. 198 formulerade postulat, på vilka SVEDBERG grundar sina beräkningar, icke äro hållbara. Konstanstabellerna gälla icke en likformigt utbredd vegetation, utan en vegetation med nog så stora variatio- ner i artbeståndet men dock ett större eller mindre antal relativt likformigt fördelade arter som grundstomme. Och de arter, som överhuvudtaget blott kunna förekomma i en eller en del av associa- tionens varianter, kunna självfallet aldrig bli konstanta, så länge tillräckligt stora ytor av de varianter, i vilka de icke förekomma, stå till förfogande. När man når upp till så stora arealer, att varje provyta alltid måste komma att innehålla en provkarta på associationens alla varianter, skulle givetvis förhållandena bli annorlunda — teoretiskt, men i naturen torde detta så gott som aldrig inträffa, och därmed skulle man ju f. ö. ha kommit in på en helt ny undersökningsmetodik med helt andra fordringar på materialets homogenitet. De hittills utförda konstansundersök- ningarna grunda sig nämligen alltid på provytor av betydligt större homogenitet än associationen själv, d. v. s. på provytor med i varje fall blott en av associationens mera karakteristiska varian- ter representerad på varje provyta. Som jag i min avhandling uttryckligen framhållit (jfr. sid. 152, 172 och 220), är detta förut- 158 sättningen för de i densamma dragna slutsatserna angående för- hållandet mellan arternas konstans och provytornas areal. I detta sammanhang bör även framhållas det ohållbara i SvEDp- BERGS förnekande av existensen av en maximiyta för varje växt- samhälle (sid. 189—199). Ett växtsamhälle kan naturligtvis aldrig utbreda sig över större areal än arealen av de inom växtsamhäl- lets ekologiska amplitud fallande ståndorter, som existera på jord- ytan. För många associationer torde denna maximiyta vara av rätt liten storleksordning. Härav följer naturligtvis också, att vid en konstansbestämning i en association provytornas storlek förr eller senare måste uppnå ett maximivärde, som ej kan överskridas. För växtsociologien äro endast förhållandena upp till detta maximi- värde av intresse. I de allra flesta fall inträder detta maximivärde 1 naturen redan vid rätt obetydliga arealer, ja det torde t. o. m. snarare vara regel än undantag, att redan uppbringandet av någor- lunda homogena provytor av 16 m”? storlek stöter på betydliga svårigheter. Häri ligger orsaken, att jag vid mina undersökningar hittills icke kunnat gå högre än till rutor av 16 m” storlek och i många fall blott till 4 m”; i de flesta av de undersökta associa- tionerna hade det helt enkelt varit omöjligt att uppdriva ett till- räckligt antal större rutor, förutsatt att samma stränga fordringar på provytornas renhet och homogenitet bibehållits. Endast den, som själv känner de svenska lavsamhällena, torde f. ö. fullt kunna fatta, huru exceptionellt gynnsamma de omständigheter varit, som gjort det möjligt för mig att av två lavassociationer erhålla homo- gena kvadratiska provytor av 16 m” storlek. Blott ännu ett exempel på SVEDBERGS missuppfattning av kon- stantproblemets natur må här anföras. På sid. 201 skriver han, att det icke är "tillräckligt att rent kvalitativt söka avgöra, om en art finnes eller icke inom provytan. En sådan utsaga utan när- mare bestämning låter sig icke användas för en kvantitativ statis- tisk analys.” Det är ju icke alls frågan om någon kvantitativ analys vid en konstantbestämning utan blott om en kvalitativ. Täckningen eller överhuvudtaget huru mycket av en art som finnes inom den undersökta ytan är — för konstantbestämningen — utan intresse; problemställningen är helt enkelt; finnes arten eller finnes den ej? Och det torde i detta fall vara biologen, ej matematikern, som har att bestämma problemställningen. — Att det vid täthetsundersökningar kanske kan vara av bety-| delse att fixera en viss minimitäckning, för att arten skall anses 159 representerad, vill jag icke förneka (jfr. ovan). Denna minimitäck- ning bör i så fall givetvis sättas ungefärligen till gränsen för det tränade botanistögats säkra uppfattningsförmåga. — Förslaget att "studera fluktuationerna i antalet celler tillhörande en viss art, belägna över en viss provyta eller inom en viss provvolym"” (SVEDBERG 1. c.), torde icke erfordra någon diskussion. + + Det torde redan av ovanstående diskussion framgå tämligen tyd- ligt, att utsikterna att finna arterna i ett konstantbestämnings- material fördelade i enlighet med de av SvEDBERG för homogena vegetationsytor uppställda formlerna eller överhuvudtaget i enlig- het med några sannolikhetsberäkningar äro skäligen små. Och SVEDBERG måste också själv som resultat av sina beräkningar kon- statera, "att många observationsserier ej alls foga sig efter någon formel av typen (3)" (sid. 204). Emellertid förklarar han sig ha visat, att "en del av det Du Rietzska materialet låter sig återges med formeln PERL de EARL RA Cb där b är en konstant". Och genom tabellen på sid. 200 anser han sig tydligen ha visat även en överensstämmelse med formeln PpE=00 0 (lr Crete Kasper dr 2) i vissa fall. Det hade tvivelsutan stått i bättre överensstämmelse med det verkliga förhållandet, om SvEDBERG oförbehållsamt medgivit den särdeles ringa tillämpbarheten av dessa formler på det ifråga- varande materialet. I stället väljer han att söka bortförklara bristen på överensstämmelse med "”olikformigheten i materialet", varmed i detta fall, som framgår av sid. 200—201, menas, att de små och de stora rutorna i materialet icke alltid äro hämtade från samma fläckar. Otvivelaktigt är det — såsom redan i flera fall visat sig — i högsta grad ägnat att hos ett okritiskt publikum inge respekt för de använda matematiska metoderna, att man med de- samma tt. o. m. kan direkt upptäcka en olikformighet i det empi- riska materialet. Å andra sidan är den moderna växtsociologien ingalunda oförmögen att med hjälp av originalmaterialet i dylika fall påvisa det verkliga förhållandet. Vi skola nu se till, huru därmed förhåller sig. Tab. I. Det "olikformiga” materialet i Svedbergs första tabell uppdelat i sina likformiga delar. " FRA ee ODSETV Fä 3 a i Svedbergs) 2-tal tabell | Vaccinium Myrtillus tab. 5. Material 1 (ett individ! 0,01 mm? 0,2 | 0,002 0,20 0,20 0,04 0.8 0.008 0,20 0,20 0,25 5 0,05 0,20 0,20 1 20) 0,22 0,22 0,15 Material 2 1 [Ernale 14 0,15 0,15 0,15 4 23 0,26 0,065 0,065 16 | 30 0,35 0,022 | 0,022 Trientalis europaea tab. 3. Material 1 (ett individ! 0,01 mm? 0,1 0.001 0,10 0,10 0,04 0,4 0,004 0,10 0,10 0,25 | SUCH 0,03 0,12 0,12 1 10 0,10 0,10 0,06 Material 2 ns 6 0,06 0,06 0,06 4 S 0,08 0,02 0,02 16 10 0,10 0,01 0,01 I tabellen på sid. 200 finner SVEDBERG den önskade konstansen av a skäligen dålig och förklarar avvikelserna "peka på en olik- formighet i materialet”. En dylik olikformighet existerar verkligen i tabellerna 3 och 5 i min avhandling, och detta framgår, som SvEDBERG själv längre ned omnämner, med all önskvärd tydlighet direkt av mina egna tabeller. Det torde emellertid även framgå tillräckligt tydligt av dessa, att bristen på överensstämmelse med SvEDBERGS formel alls icke har något med denna olikformighet att skaffa. Materialet består nämligen av två delar, den ena om- fattande så gott som alla I m”-rutorna samt de genom kombination av dessa erhållna 4 m?- och 16 m”?-rutorna, den andra omfattande en ytterst ringa del — så ringa att dess borttagande icke ändrar ett enda procenttal av m”-rutorna samt de genom dessas upp- 161 delning erhållna smärre rutorna. Olikformigheten beror på att de båda delarna av materialet insamlats olika år (se tabellrubrikerna). Var och en av dessa båda delar fyller naturligtvis alla anspråk på likformighet i den i detta fall aktuella meningen, eftersom de större och de mindre rutorna representera identiskt samma vegeta- tionsfläckar. Tab. 1 visar de värden på a, som erhållas, om var och en av materialets likformiga delar behandlas för sig, jämförda med värdena i SVEDBERGS tabell. Som synes kvarstår för 1—16 m'-rutorna fullkomligt samma brist på över- ensstämmelse som förut; enda skillnaden i båda fallen blir en bättre överensstämmelse för 1 m”-rutorna i material I med de mindre rutorna. I vad mån vittgående slutsatser kunna byggas på det konstanta a-värdet i material 1 torde bäst framgå därav, utrdie tta mate talt bA darcfallen bilottInneballer ett enda individ av resp. Vaccinium Myrtillus och Tri- entalis europaea. Melampyrum pratense-materialet i SVEDBERGS tabell innehåller två individ av Melampyrum pratense. I tabellen på sid. 203 uppnår Vaccinium vitis idaea 100 4 redan på 1 m”, om man räknar med material 1 för sig. Även här har tydligen "ojämnheten i materialet" ingenting med den dåliga över- ensstämmelsen att skaffa. Det skulle sålunda bli på Gyrophora polyphylla-tabellen med dess konstanta, d. v. s. mellan 0,008, eller om man frånser detta värde, mellan 4 och 55 fluktuerande b, som teorien om överensstämmelsen av en del av mitt material med de ovannämnda formlerna skulle komma att vila. Någon större beviskraft torde väl icke ens SvED- BERG själv vilja tillmäta denna tabell. Jag har med det nu sagda alls icke velat förneka möjligheten av att finna en viss överensstämmelse mellan vissa arters för- delning även i ett konstansmaterial och sannolikhetslagarna — ehuru enligt min mening det statistiska materialet snarare talar mot än för en dylik. De arter, som därvid skulle kunna komma ifråga, vore konstanter med en jämn fördelning inom associationen, d. v. s. med föga växlande täthet i dess olika varianter. Att varje försök att sätta konstanstalen för de arter, som i vissa av de stora provytorna uppträda med större eller mindre täthet, i andra helt saknas, i samband med de för likformigt fördelade arters spridning på en homogen provyta eventuellt gällande formlerna måste be- traktas som ett tämligen otacksamt arbete, hoppas jag emellertid ha tillräckligt tydligt visat. 11 — 23107. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 162 Tab. II. Minimiarealen för några arter i den mossrika blåbärstall- skogen (Du Rietz 1921, sid. 150 tab. 3) enl. Svedbergs beräkningar hos Nordhagen (1922) och i naturen. | Konstans | Minimiareal | Minimiareal | Konstans o . lenl.Svedbergs| . 5 9 på I m SR i naturen |på 16 m beräkningar ERE RS [EES Ne AE EE | Gallmnakvilgerisk or enT 4494, | 4,51—3,382m”] > 16 m?” | 807 np elnät gran SAST 28. 103-045 =O DNE JES Ormar 44, | 4,51—3,32 > = ML 4 ADR Melampyrum pratense . . .| 65, 2 ST LO SD, Deschampsia flexuosa . . al Spec =010"55 Ua | Hörna laNp US Ca AAERESOR [10,382—6,45 » | > 16 60 .. För att ytterligare demonstrera den ringa överensstämmelse med på deduktiv väg härledda formler, som naturen ibland finner lämp- ligt att visa, skall jag till sist blott utan närmare kommentarer framlägga resultatet av en jämförelse mellan de av SVEDBERG i NORD- HAGENS senaste arbete framlagda beräkningarna (NORDHAGEN 1922, sid. 11) och ett på måfå valt fall i naturen. SvEDBERG har här gjort en beräkning av de arealer, på vilka en art, som på I m” uppträder med en viss konstans, bör bli konstant ("artens minimi- areal" enl. NORDHAGEN). Tab. II visar för de av de icke konstanta arterna i den mossrika blåbärstallskogen (Du RiEtZ 1921, sid. 150 tab. 3), vilkas konstanstal på 1 m” överstiger 10 Z, dels de av SvEDBERG beräknade minimiarealerna, dels vad vi f. n. säkert veta om dessa minimiarealer i naturen. Det kan tilläggas, att i det av ILVESSALO (1922) framlagda materialet från samma association ingen av dessa arter är konstant ännu på den av honom använda rut- storleken av 200—250 m”?; ännu på denna areal finnas i ILVESSALOS material inga andra konstanter i fältskiktet än de redan på 1 m? konstanta Vaccinium Myrtillus och V. vitis idaea (ILVESSALO 1922 sid. 38—39), vilket ju utgör en glänsande bekräftelse på mina av arternas allmänna fördelning inom de olika varianterna dragna slutledningar (Du Rietz 1921, sid. 151—152). + 2 Som avslutning på denna skrift tillåter jag mig att anföra några uttalanden av en botanisk forskare, som knappast torde kunna 163 beskyllas för att ha underskattat betydelsen av ett exakt matema- tiskt arbetssätt inom den moderna biologien: "Die Studien öber Erblichkeitsfragen haben sehr daran leiden mässen, dass die Biologen oft ganz verbläffend wenig zahlentech- nisch gebildet waren — aber in der Jetztzeit vielleicht noch mehr daran, dass mathematisch geschulte einschlägige Forscher weder morphologisch-physiologische Vorkenntnisse noch Verständnis fär die eigentlich biologischen Probleme besassen" (JOHANNSEN 1913, Sid: 111): "Die Herbeischaffung der Erfahrungsgruppen, welche in statis- tisceher Weise verwendet werden sollen, wird offenbar — wie schon fräher betont — Sache der experimentierenden Biologie; und hier muss eine möglichst genau durchgeföhrte Beurteilung jedes Einzelfalles nicht versäumt werden. Kurz gesagt, eine biologische Analyse der Einzelfälle muss der statistischen Behandlung vorausgehen, sonst wird das summarische Resultat leicht biologisch wertlos — Läöge mit Zahlen" wie man sagt. Die Mathematik soll hier eine helfende Hand reichen, nicht aber der leitende Geist sein. Wie schon gesagt: mit Mathematik, nicht als Mathematik treiben wir unsere Studien" (1. e. sid. 116—117).! Sammanfattning. 1. För studiet av arternas fördelning inom en enskild homogen fläck av en association äro de Svedbergska sannolikhetsformlerna sannolikt av en viss betydelse. 2. För elt från en associations hela variationsområde hämtat konstantbestämningsmaterial måste deras giltighet redan a priori anses högst osannolik på grund av många arters synnerligen olik- formiga fördelning inom associationens olika varianter. 3. Skillnaden mellan dessa båda slag av undersökningsmaterial synes icke ha insetts av SvEDBERG, ej heller skillnaden mellan konstans och mängdförhållanden. Detta synes vara huvudorsaken till hans kritik mot mina konstansundersökningar och de på dessas Srundval dragna slutledningarna. 4. SVEDBERGS försök att bortförklara bristen på överensstämmelse mellan teori och verklighet i hans tabeller genom olikformighet i " Spärrningarna i originalet. 164 mitt material är icke hållbart. Överensstämmelsen blir fullt lika dålig, om den åsyftade olikformigheten bortelimineras (tab. 1). Där överensstämmelse finnes, innehåller hela materialet blott ett (eller i ett fall två) individ av den ifrågavarande arten och saknar därför all beviskraft. 5. De av SvEDBERG i NORDHAGENS senaste arbete framlagda be- räkningarna över sambandet mellan arters konstanstal på I m” och deras minimiareal sakna varje likhet med förhållandena i naturen (tab. 2). 6. Några hållbara bevis för att mitt konstantbestämningsmaterial i något fall skulle följa de Svedbergska sannolikhetsformlerna ha icke framlagts. 7. För frågan om associationens minimiareal och skillnaden mellan konstanta och icke konstanta arter sakna de Svedbergska beräkningarna varje betydelse. Växtbiologiska Institutionen, Uppsala oktober 1922. LITTERATURFÖRTECKNING. Du Rietz, G. E., Zur methodologischen Grundlage der modernen Pflanzen- soziologie. — Akad. Avhandl. Uppsala 1921. ILVESSALO, Y., Vegetationsstatistisehe Untersuchungen uber die Waldtypen. — Acta Forestalia Fennica, 20. Helsingfors 1922. JOHANNSEN, W., Elemente der exakten Erblichkeitslehre mit Grundzägen der biologischen Variationsstatistik. 2 Aufl. — Jena 1913. NORDHAGEN, R., Om homogenitet, konstans og minimiareal. — Nyt Mag. I. Naturvid., 61. Kristiania 1922. SvEDBERG, T., a. Ett bidrag till de statistiska metodernas användning inom växtbiologien. — Sv. Bot. Tidskr., 16. Stockholm 1922. —,— b. Statistisk vegetationsanalys. Några synpunkter. — Ibid. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. 17, H..2. ZUR ENTWICKLUNGSGESCHICHTE VON--CORYTO- BÖOMACTCCYCEOPHYTLUMSDUSANS'SPSGINED: VON VIVI. LAURENT. Dice Gattung Corytoloma gehört zu der Familie Gesneriaceae, die am nächsten mit den Scrophulariaceae verwandt ist und wie diese zu der Ordnung Tubiflorae gerechnet wird. Die bisher innerhalb der Familie Gesnertiaceae embryologisch untersuchten Arten sind Klugia Notoniana (1) und Rhytidophyllum cerenulatum (3), auf die ich späler zuröckkommen werde. Daneben gibt es aber einige kleinere Anmerkungen öber Arten aus den Gattungen Achimenes (5), Brachyloma (2), Columnea (2), Dircaea (2), Gesneria (13), Gloxinia (12), Sinningia (12) und Streptocarpus (4), die im folgenden zwar nicht näher erörtert werden sollen, da sie sehr unvollständig sind, aber doch erwähnt werden mässen, da sie för die generelle Auffassung vieler Eigentämlichkeiten dieser Familie notwendig sind. Das Material för die vorliegende Untersuchung, Corytoloma cyclo- phyllum, ist eine bisher unbeschriebene Art, die von Dr. PER DuUSÉN aus Paranå in Brasilien eingefäöhrt ist. Er hat einige Exemplare der Universität zu Stockholm täberreicht, wo sie Mai-—Juni jedes Jahres im Gewächshause sehr schön blähen. Dank der freund- lichen Gefälligkeit des Hrn Prof. Dr. O. ROSENBERG habe ich von ihm fixiertes Material bekommen; später habe ich auch selbst Material dieser Pflanze fixiert und, um Endospermstadien zu erhalten, dabei auch Pollinierungen unternommen. Zum Fixieren ist Zenkers Kaliumbichromat-Sublimat-Essigsäure benutzt worden, die sich bei dieser Pflanze am gönstigsten er- wiesen hat, und das Material ist sodann in Paraffin eingebettet und in einer Dicke von 6—13 u, je nach dem Alter der Stadien, 166 geschnitten worden. Zur Färbung habe ich Heidenhains Eisenhäma- toxylin fär alle Präparate verwendet und daneben Lichtgrön, Fuch- sin oder Eosin, welche sehr schöne Resultate geliefert haben. Die Bilder sind alle in der Vergrösserung von Leitz Obj. Homog. Imm. !/12, Ok. II gezeichnet und bei der Reproduktion um !/2 ver- mindert. För die grosse Gefälligheit und die freundliche Hilfe, die mir bei dieser Arbeit erwiesen wurde, möchte ich hier meinen beiden Lehrern, den Herren Professoren Dr. G. LAGERHEM und Dr. O. ROSENBERG, meinen grössten Dank aussprechen. Der Embryosack. Während der Reduktions- und Tetradenteilungen entwickeln sich die vegetativen Teile der Samenanlage zu ihrer vollen Grösse, und zwar ganz normal, wie es bei den Scrophulariazeen und den an- deren Familien der Tubiflorae-Guppe wohlbekannt ist. Nur die sog. Tapetenzellen, die den Embryosack umschliessen, verdienen näher besprochen zu werden. Diese Zellen zeigen von ihrer An- lage an bis zum Zeitpunkt der Reduktionsteilung keine Abwei- chung von gewöhnlichen epidermalen Zellen. Während der Tetra- denentwicklung nehmen sie indessen durch wiederholte antikline Teilungen eine eigenartige Gestalt an, die durch einen starken Turgor, regelmässig epithelartige Anordnung der Zellen und wohl ausgebildete Kerne mit grossen Nukleolen noch stärker hervor- gehoben wird. Bis zum FEinkernstadium des Embryosackes um- schliessen sie den ganzen Nuzellus; wenn der Embryosack aber an Länge zunimmt, und die Kerne ihre Teilungen beginnen, bieiben sie in ihrem Wachstum zuröck und bekleiden nur den chalazalen Teil des Embryosackes. Auch die öbrigen Gesneriazeen scheinen sich ähnlich zu verhalten, wenigstens nach den Abbil- dungen zu urteilen. Aber nur BALICKA-IWANOWSKA (1) hat die Auf- merksamkeit darauf gelenkt, indem sie bei Klugia Notoniana den Mangel des mikropylaren Teiles an Tapetenzellen hervorhebt. Mit dem Auftreten einer Tapete hängt wohl auch die eigenartige Form der Embryosäcke dieser Familie zusammen. Wenn dieselben sich später stark erweitern, wirkt die Tapetenschicht wie eine hemmende Schale, und der Embryosack bleibt in diesem Teile schmal und ausgezogen, während das Mikropylende, das frei von Fig. 1. a Embryosack im Vierkernstadium, b tfertiggebildet, c—/f Entwicklung des Endosperms und der Haustorien. In e ist das Chalazahaustorium und in g das Mikropylarhaustorium vollentwickelt, in f ist die erste Verlängerung der befruchteten Eizelle sichtbar. Tapeten ist, die Gestalt einer aufgeblasenen Kugel annimmt (Fig. 1 a, b). Dieses eigentämliche Verhalten ist allen bisher untersuchten Gesneriazeen gemeinsam (1, 2, 3, 4, 5, 12). Interessant ist es, dass innerhalb der Tubiflorae-Gruppe die Fa- milie Labiatae (10) dieselbe charakteristische Aussackung ihrer 168 Embryosäcke aufweist, während bei den Scrophulariaceae (9) eine derartige Erscheinung nur ausnahmsweise beobachtet wurde. Diese Tatsache verdient um so mehr hervorgehoben zu werden, als auch in anderen Merkmalen, z. B. der Endospermentwicklung, Analogien mit Corytoloma nicht bei den nahesteltenden Familien Scrophu- lariaceae und Orobanchaceae, wie man erwarten könnte, sondern nur innerhalb der Labiatae zu finden sind. Der Embryosack bei Corytoloma ist von dem normalen achtker- nigen Typus und bietet im grossen und ganzen nichts Bemerkens- wertes dar. Es verdient jedoch erwähnt zu werden, dass die Anti- poden schlecht entwickelt sind. Sie zeigen keine Wandbildung und werden bald völlig absorbiert. Ein ähnliches Verhalten findet man bei allen bisher untersuchten Gesneriazeen wieder (2, 3, 12), und auch bei den Scrophulariaceae hat ScHmip (9) dasselbe konstaliert. Der Embryo. Der Eikern wird regelmässig befruchtet. Der Pollensechlauch dringt dabei durch die Mikropyle hinein und trifft sodann die eine Synergide, die dabei rasch kollabiert (Fig. 3). Die andere Syn- ergide erhält sich noch eine zeitlang, wird bei den Endosperm- teilungen aber schliesslich auch zerstört. Es verfliesst eine sehr lange Zeit nach der Befruchtung, ehe die Teilungen des Eies stattfinden. Erst wenn das Endosperm, das sich unterdessen rasch entwickelt, eine beträchtliche Dicke erreicht hat, fängt die Eizelle an, sich allmählich zu verlängern (Fig. 1 h). Sie wächst als langer Schlauch in das Endosperm hinein, wo sie schliesslich, wenn die ersten Teilungen vorsichgehen (Fig. 3 e), tief eingesenkt liegt. Es bildet sich dann zuerst eine Querwand, wodurch eine untere, etwas zugespitzte, und eine obere, kugelförmige Zelle abgeschieden werden. Die untere liefert die Suspensorzellen, während die obere, deren nächste Teilung longitudinal ist, sich zum eigentlichen Em- bryo entwickelt (Fig. 3 d). Die ursprängliche sechlauchförmige Verbindung zwischen Mikro- pylhaustorium (siehe den folgenden Abschnitt) und Eizelle wird zu dieser Zeit durch die wachsenden Endospermzellen unterbrochen, und der Embryo kommt dadurch als selbständige Bildung im Endosperm zu liegen. Eine auffallend analoge Embryobildung mit 169 einem bald versechwindenden Schlauch hat SCHERTZ (8) bei Scrophu- laria marylandica und SCcHnaArF (10) bei vielen Labiaten abgebildel. 8 NN ; AS Fig. 2. Samenanlage mit zwei Embryosäcken, wahrscheinlich durch Verwachsung entstanden. Beide Eizellen befruchtet. Der eine Endosperm- kern in erster Teilung, der andere kurz ver derselben. Endosperm- und Haustorialbildung. Der Endospermkern bleibt eine zeitlang ungeteilt, während der Embryosack in die Länge wächst. Schliesslich tritt er in die Teilung ein und bildet zunächst eine Querwand in dem schlauchförmigen Teile des Embryosackes (Fig. 1 c). 170 Der Kern der unteren der somit entstandenen Zellen teilt sich darauf ohne Wandbildung in zwei Tochterkerne. Diese zweiker- nige Zelle bleibt dann während der fortgesetzten Entwicklung Fig. 3. a Chalazahaustorium; Nahrungsgewebe sehraffiert. Man beachte die gros- sen Epidermiszellen der Samenanlage. b Mikropylarhaustorium. Die Eizelle dringt in das Endospermgewebe hinein. c Querschnitt desselben, die zweizellige Struk- tur zeigend. d Die ersten Teilungen des Embryos. e Etwas schematisierter Längsschnitt dureh den Samen zur Zeit dieser Teilungen. Der Embryo liegt im Endosperm tief eingebettet; die verhältnissmässig geringe Grösse der Haustorien ist ersichtlich. des Endosperms ungeteilt, sie verlängert sich nur ein wenig, um schliesslich ein Chalazahaustorium zu bilden (Fig. 1 c—h). Die obere Zelle teilt sich zuerst longitudinal (Fig. 1 d, e), wor- auf sich ihre Tochterzellen transversal teilen (Fig. 1 f). Durch diese letzte Teilung wird also eine obere und eine mittlere Partie abgeschieden, die sich fortan verschieden verhalten. Die oberen ig zwei Zellen teilen sich nicht weiter, sondern stellen unverändert ein zweizelliges Mikropylhaustorium dar (Fig. 1 g, h;:3 b). Die Zellen der mittleren Partie dagegen teilen sich lebhaft und bilden das eigentliche Endosperm. Die Teilungen sind abwechselnd longi- tudinal und transversal, die erste in der Regel transversal, bis das Endosperm schliesslich eine Dicke von 5—56 Zellen erreicht hat (Fig. 3 e). Etwa zur selben Zeit beginnen die Teilungen des Embryos. Die eben erwähnten Haustorien sind im Verhältnis zu denen gewisser Scrophulariazeen und anderer Familien ganz unbedeu- tend, weichen aber durch ihre grossen, mit gewaltigen Nukleolen und reichlicher Chromatinsubstanz ausgestatteten Kerne von den öbrigen Endospermzellen sehr deutlich ab. Sowohl das Chalaza- als auch das Mikropylhaustorium wird ausserdem von einem kleinzelligen, plasmareichen und in hohem Grade farbespeichernden Gewebe umgeben, das dazu beiträgt, ihr auffälliges Aussehen hervorzuheben. Da die Endospermteilungen in der systematischen und phylo- genetiscehen Forschung der letzten Jahre ein immer grösseres In- teresse hervorgerufen haben, wollen wir nun die Gesneriazeen in dieser Hinsicht näher betrachten, und zuerst eine kurze Ubersicht der bisher untersuchten Arten mitteilen. Es gibt nur zwei, jedoch sehr unvollständige, hierauf bezägliche Untersuchungen. Die eine ist die äber Rhytidophyllum (3), bei dem Cook das Vorkommen eines zellulären Endosperms kon- statiert. Aus seinen Abbildungen kann man auch schliessen, dass die erste Wand transversal ist. Wie" sich aber das Endosperm später entwickelt, und inwieweit Haustorialbildungen vorkommen, geht aus seiner Untersuchung nicht hervor. Der zweite etwas ausfäöhrlicher beschriebene Fall ist Klugia Notoniana (1). Wie die Endospermteilungen vorsichgehen, er- fährt man zwar nicht, doch sind Haustorien beobachtet worden. Nach der Verfasserin verlängert sich der chalazale Teil des Em- bryosackes nach der Befruchtung und reicht schliesslich bis zu der Epidermisschicht, wo er eine Art Haustorium bildet. Auch ist ein kleines, spulförmiges Mikropylhaustorium, unverzweigt und reich an Protoplasma, beschrieben, und zwischen diesem Hausto- rium und dem eigentlichen Endosperm eine Verbindung aus vier langen Zellen, die eine Passage des Embryoträgers bilden. Doch sind sowohl der Text als auch die Bilder so undeutlich dargestellt, dass JACOBSSON-STIASNY (6) in einer Abhandlung, wo sie die eben 42 erwähnten beiden Untersuchungen zitiert, das Vorkommen von Haustorien' bei den Gesneriaceae in Frage stellt. SAMUELSSON (7) hat auch die systematische Stellung der Gesne- riazeen diskutiert und dabei auch dieselben beiden Untersu- chungen beröcksichtigt. Nach den Bildern BALICKA-IWANOWSKAS hat er sodann Klugia in eine Gruppe seines systematischen Schemas gestellt, wo sowohl die erste als auch die zweite Teilung transversal verläuft. In dieser Gruppe, die Lathraea und Pedicularis als ty- pische Repräsentanten rechnen kann, werden sofort zwei Partien durch diese Teilungen abgeschieden, die zu grossen, verzweigten Haustorien auswachsen. Diese Auffassung von Klugia, die sich hauptsächlich auf die undeutlichen und schwerverständlichen Abbildungen stätzt, halle ich indessen nach der vorliegenden Untersuchung öber Corytoloma för nicht zutreffend. Corytoloma zeigt nämlich geringe Ähnlichkeit mit der Pedicu- laris—Lathraea-Gruppe, schliesst sich dagegen viel besser den Gat- tungen Antirrhinum und Linaria an, die im Schema SAMUELSSONS in eciner anderen Gruppe zu finden sind. Hier ist die erste Tei- lung tvansversal, die zweite longitudinal, und die Haustorialbil- dungen sind verhältnismässig schwach entwickelt. Wahrscheinlich hört auch Klugia hierher, nach einigen der Figuren zu urteilen, besonders aber da BALICKA-IWANOWSKA (1) die grosse Ähnlichkeit in der Entwicklung von Klugia und einer An- tirrhinazee, Scoparia dulcis, hervorhebt; ihre Abbildungen dieser Pflanze stimmen mit Corytoloma gut äöberein. | Eine mit der von Corytoloma ganz identisehe Entwicklung ist indessen nicht bei den Serophulariazeen zu finden, nicht einmal | bei Antirrhinum trotz der oben erwähnten grossen Ähnlichkeit; dies hängt von der abweichenden Gestalt des Mikropylhaustoriums ab. Bei verschiedenen Gattungen der Serophulariazeen besteht es nämlich abwechselnd aus einer vierkernigen, zwei zweikernigen oder vier einkernigen Zellen, niemals aber aus zwei einkernigen Zellen wie bei Corytoloma. Eine volle Ubereinstimmung bieten uns dagegen einige Galtungen der Familie Labiatae. was besonders interessant ist. Diese Familie ist von SCHNARF (10) näher untersucht und stimmt in gewissen Fällen, wie schon hervorgehoben, mit den Gesneriaceae erstaun- lich gut öberein. Die Endospermteilungen, die hier bei verschie- denen Gattungen wechseln, haben SCHNARF veranlasst, vier Typen 1753 aufzustellen, von denen der sogenannte Prunella-Typus ganz und gar mit Corytoloma öbereinstimmt. Zu dieser Gruppe geéhören die Gattungen Prunella, Salvia, Satureja und Thymus, und die Endo- spermteilungen verlaufen hier wie bei Corytoloma, d. h. es werden dabei ein Chalazahaustorium aus einer zweikernigen, ein Mikro- pylhaustorium aus zwei einkernigen Zellen und dazwischen das eigentliche Endosperm gebildet. SCHNARF (11) hat in einer anderen Abhandlung cine erweiterte Zusammenstellung verschiedener Endospermtypen innerhalb der ganzen Tubiflorae-Gruppe gemacht. Auch hier hat er nach den Endospermteilungen verschiedene Typen aufgestellt, und in einem von diesen, wo wir Antirrhinum, Linaria, Prunella, Salvia, Satureja und Thymus als eine Gruppe wiederfinden, wird nun auch Cory- toloma stehen, was sehr gut mit dem oben Gesagten öbereinstimmt. Es ist zu fräh, hier einige Vermutungen daräber auszusprechen, ob die zweikernigen Mikropylhaustorien bei Corytoloma ein Merk- mal der ganzen Familie sind und phylogenetisch aus den vier- kerningen der Scrophulariaceae abzuleiten sind. Weitere Unter- suchungen anderer Gesneriazeen werden jedenfalls in dieser Hin- sicht viel Interessantes ans Licht bringen. Zusammenfassung. 1. Der Embryosack ist von dem normalen, achtkernigen Typus und hat eine sehr charakteristisehe Form: im oberen Teile blasen- förmig angeschwollen, im unteren Teile schlauchförmig und von einer Epithelschicht, dem sogenannlen Tapetum, umgeben. | 2. Der Eikern wird regelmässig befruchtet (Porogamie). Dice Eizelle bleibt lange in Ruhe, wächst zuletzt als langer Schlauch in das Endosperm hinein, und erst wenn sie tief in dasselbe ein- gedrungen ist, beginnen die Teilungen, die dem normalen Schema folgen. Der schlauchförmige Zusammenhang zwischen Embryo und Mikropylhaustorium wird fräöh abgebrochen, und der Embryo kommt dadurch selbständig im Endosperm zu liegen. 3. Der primäre Endospermkern teilt sich zuerst durch eine transversale Wand (zelluläres Endosperm). In der unteren dieser Zellen findet nur eine Kernteilung statt, wodurch ein zwciker- niges Chalazahaustorium entsteht. In der oberen Zelle ist die nächste Teilung longitudinal, wobei zwei nebeneinanderliegende 174 Zellen entstehen, die sich darauf transversal teilen. Von diesen vier Zellen entwickeln sich die zwei oberen nicht weiter, sondern bilden unverändert ein zweizelliges Mikropylhaustorium. Die zwei unteren dagegen teilen sich zuerst transversal, dann auch longi- tudinal, und wachsen zum eigentlichen Endosperm aus. 4. Eine analoge Entwicklung gibt es innerhalb der Familie Scrophulariaceae nicht, obwohl sie nach unsrer bisherigen Auf- fassung den Gesneriaceae am nächsten steht. Dagegen zeigt die Familie Labiatae eine grosse Ubereinstimmung, indem wir hier viele charakteristisehe Merkmale der Gesneriazeen, z. B. die kurze Tapetenschicht, die blasenförmigen Embryosäcke etc., und bei einigen Gattungen sogar eine mit Corytoloma völlig analoge Em- bryo- und Endospermentwicklung wiederfinden. Stockholm, Botanisches Institut der Universität, im August 1921. LITERATURVERZEICHNIS. 1. BALICKA IWANOWSKA, G., Contribution å I'étude du sac embryonnaire chez certains Gamopétales. — Flora 86, 1899. 2. BERG, O., Beitrag zur Kenntniss der Entwickelung des Embryosackes der Angiospermen. — Inaug.-Diss., Bamberg 1898. 3. Coor, M. T., The embryology of Rhytidophyllum. — Bull. of the Tor- rey Bot. Club 34, 1907. 4. HIELSCHER, T., Anatomie und Biologie der Gattung Streptocarpus. — Cohns Beiträge zur Biol. d. Pflanzen 3, 1879. 5. HoFMEIsTER, W., Die Entstehung des Embryos der Phanerogamen. — 1849. 6. JACOBSSON-STIASNY, E., Versuch einer phylogenetischen Verwertung der Endosperm- und Haustorialbildung bei den Angiospermen. — Sitz- ber. der kais. Akad. der Wiss. Wien, mathem.-naturw. Klasse, 123, I, 1914: SAMUELSSON, G., Studien öber die Entwicklungsgeschichte der Bläten einiger Bicornes-Typen. — Sv. Bot. Tidskr. 7, 1913. 8. ScHErtz, F. M., Early development of floral organs and embryonic structures of Scrophularia marylandiea. — Bot. Gaz. 68, 1919. ScHmMin, E., Beiträge zur Entwicklungsgeschichte der Scrophulariaceae. — Beih. z. Bot. Centralbl. XX, 1906. 10. ScHnarF, K., Beiträge zur Kenntnis der Samenentwicklung der Labia- If ten. — Denksechr. kais. Akad. Wiss. Wien, mathem.-naturw. Klasse, 94, 1917. | 11. —,—, Zur Entwicklungsgeschichte von Plantago media. — Sitzber. d. kais. Akad. d. Wiss. Wien, mathem-naturw. Klasse, 126, 1917. 12. STRASBURGER, E., Befruchtung und Zellteilung — Jena 1878. 13. WARMING, E., De F'Ovule. — 1878: SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. 17, H. 2. VÄXTGEOGRAFISKA SPÖRSMÅL RÖRANDE DEN SVENSKA . HIERACIUMFLORAN. AV K. JOHANSSON. Då jag för många år sedan, i ändamål att erhålla en översikt över våra hieraciers utbredningsförhållanden, upprättade små namn- kartor av samma utseende som å nedanstående bilder, märkte jag snart, att nästan varje arts område erhöll vackra gränser, oaktat kartorna grundade sig blott på växtgeografiskt material, som sam- lats eller bearbetats under den korta tiden av två årtionden efter hieraciologiens pånyttfödelse i Sverige i och genom ALMQUISTS "Studier öfver slägtet Hieracium"” (1881). I sammanhang med ut- arbetandet av en översikt av våra nedom fjälltrakterna förekom- mande Hieracia silvaticiformia har jag sedan återupptagit kartläg- gandet av denna grupp, vilken därför avses i denna uppsats, där ej annat säges. Under detta arbete har jag dels på grund av exem- plar i riksmuseets Hieracium-samling, dels genom medverkan av G. SAMUELSSON kunnat göra tillägg till ganska många kartbilder samt slutligen med hjälp av privatherbarier och genom egna fält- arbeten ytterligare utfyllt de allra flesta. Likväl ha kartbilderna ej härigenom väsentligen ändrats utan endast något utvidgats och avrundats. Innan jag övergår till diskussion av kartorna, anser jag lämp- ligt att ingå på frågan om vad värde sådant material eller i all- mänhet lokalsammanställningar för närvarande kunna äga. Inled- ningen blir därför av apologetisk art. Helt nära ligger den tid, då man allmänt ansåg, att släktet Hieracium i sin helhet utgjordes av en trasslig härva av former, som varje specialist på området behandlade efter sitt skön med ett resultat, som knappt kunde 176 väntas ha någon större likhet med det, vartill andra hieraciefor- skare kommit; att samma arter eller former uppträdde i vitt skilda landskap utan att förekomma i de mellanliggande; att varje liten del av vårt land hyste en snart sagt oändlig mängd av i varandra övergående former, så att det för den floristiskt intresserade, som ej hade obegränsad tid till sitt förfogande, vore lönlöst ati söka komma till rätta ens med sin hemtrakts Hieracium-former, och att man med användande av nu gängse förfaringssätt ur ett större material kunde erhålla nästan hur många småarter som helst: Sedan började man erkänna, att åtskiljandet av de talrika for- merna kunde ha ett systematiskt intresse, men resultatet ansågs alltför osäkert, för att man därpå skulle kunna grunda växtgeo- grafiska eller utvecklingshistoriska studier. Några artgrupper äro dock nu inom stora områden så väl kända, att den mest betänksamme bör känna sig tillfredsställd. Men vissa Piloselloidea giva ännu tvivlarna vapen i händerna. På grund av hybridbildningen inom denna grupp kan studiet av de i naturen faktiskt befintliga formerna ej ensamt leda till fullgott resultat. Artbegränsningen inom gruppen Oreadea och vissa mångbladiga Archieracia är också mycket svår, varför motsvarande osäkerhet beträffande deras geografiska utbredning ännu delvis är rådande. Låt oss nu se, hur saken ställer sig inom Silvaticiformia's grupp. Äro formerna så väl skilda, att en säker bestämning är möjlig? Vi utvälja först alla de arter, som äro bekanta från minst fem landskap (omkring ett sjuttiotal), således de bäst kända. Bland dem finnes icke en enda, som ej är väl avgränsad från de övriga. Därom äro, så vitt det i skrift eller på annat sätt kommit till sy- nes, samtliga hieracieforskare i Norden ense. Och i de flesta fall har meningen om dessa former varit stadgad, alltsedan de erhöllo sina nu gällande benämningar. Däremot har någon osäkerhet rått och råder delvis ännu beträffande några mindre allmänna former, som dels förenats med de förra, dels utbrutits såsom egna arter, trexiparen oc: subinecrassans—Stenstroemiti, H. fusciceps—meticeps, H. obversum—integratum, H. christianense—caesitium, H. obtusidens —perlaxum. Härmed är naturligtvis ej sagt, att urskiljandet är så enkelt, att icke felbestämningar emellanåt måste förekomma. De sällsynta formerna kunna icke vara lika väl kända som de mer spridda, och någon allmän mening om de förra kan ju i många fall icke ha kommit till uttryck. Men man har rätt att hoppas, att den 7 samstämmighet, som råder beträffande de allmänna formerna, även skall sträcka sig till de sällsyntare, då dessa bli mer noggrant stu- derade. Att en skarp bestämning av Silvaticiformia är möjlig, be- ror naturligtvis i första rummet på den apogama fortplantningen inom gruppen (MURBECK 1904). Oberoende av varandra ha olika forskare urskilt samma arter i 'vitt skilda trakter, t. ex. H. Hjeltii, chlorellum, patale m. fl. i både Finland och Sverige, H. Stenstroemii, informe, duplidens, juncini- forme, hyperlepideum i olika delar av Sverige, H. obtusoserratum fm. fl. i Norge och Sverige. Följden härav har såsom vanligt i dylika fall blivit, att somliga former erhållit mer än ett namn. Under dessa omständigheter kan synonymiken sägas lämna ett stöd för formernas arträtt och bevis för bestämningarnas objektivitet. — Detta må vara sagt angående de namngivna formernas realitet och möjligheten att bestämma dem. Därefter skola vi undersöka, huru långt kännedomen om arter- nas antal och deras utbredning inom Sverige: hittills kommit. Ur lokalförteckningen i manuskriptet till min ovannämnda översikt av Silvaticiformia erhålles följande tabell, som anger formernas större eller mindre spridning samt årtal för publicering. Blott låg- landets arter avses här såväl som i övrigt i denna uppsats, men låglandet är taget i något utvidgad betydelse eller till omkring 300 meters höjd över havet, så att nordvästgränsen ungefär sam- manfaller med syrenens, sådan den av A. N. LUNDSTRÖM fram- ställes i J. F. Nyströms Handbok i Sveriges geografi. I 24 landskap (1 art) pellucidum Taest. 1824, Almqu. 1881. 22 landskap (1) stenolepis Lbg 1879. 19 Å (2) lepistoides K. Joh. 1893, triangulare Almqu. 1871. 18 5 (3) canipes Almqu. 1889, integratum Dt 1889 (Almqu. 1881), phil- antrax Stenstr. 1889 (som var. Almqu. 1881). U/ (3) caesiifltorum Almqu. 1888 (var. 1881), maculosum Dt 1889 (var. Almqu. 1881), orbicans Almqu. 1881. å 16 M (4) expallidiforme Dt 1889, praetenerum Almqu. 1893 (var. 1881). prolixum Norrl. 1888 (var. Almqu, 1881), sagittatum Lbg 1889 (var. 1879). 5 2 (2) chlorellum Norrl. 1888, Stenstroemii Dt 1893 (var. Sten- str. 1889). 14 h (1) patale Norrl. 1889. 13 Å (3) ciliatum Almqu. 1871, pendulum Dt 1893, sarcophyllum Sten- str. 1889 (var. Almqu. 1881). 12 4 (2) silvaticum Almqu. 1881, morulum Dt 1893. 12 — 23107. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 178 lacerifolium Almqu. 1889 (1881), marginellum Dt 1889, pse- pharum Dt 1893, sinuosifrons Almqu. 1893 (1881), variicolor Dt 1889. 10 & 6) acidotum Dt 1893 (macrolepis Kindb. 1877), grandidens Dt 1893, informe Stenstr. 1889, oxylepium Dt 1893, sparsidens Dt 1893, subterscissum K. Joh. 1900. 9 dl 8) christianense Dt 1889, glandulosissimum Dt 1893, Hjeltii Norrl. 1889, lanuginosum Lönnr. 1893, meticeps Almqu. 1893 (var. 1881), persimile Dt 1893, subtriangulare Stenstr. 1889, tene- bricosum Dt 1889. 8 5 (6) anfractiforme Almqu. 1893, obtextum Dt 1907 (i exs. 1892), scioides K. Joh. 1902 (var. 1900), serratifrons Almqu. 1893 var. 1881), panaeolum Dt 1893, torticeps Dt 1893. cinerellum Almqu. 1902 (i Dt exs. 1889), molybdinum Sten- SUEGSD: 6 A (9) albovittatum Dt 1902 (exs. 1899), Brandelii Dt 1921 (exs. 1896), cordigerum Norrl. 1888, lingua Dt 1907 (exs. 1892), perlaxum K. Joh. 1902, opeatodontum Stenstr. 1889, pyc- nodon Dt (1893), siljense K. Joh. 1902 (var. 1900), subecras- sum Almqu. 1893. aethiops Dt 1893, canitiosum Dt 1892 (var. Almqu. 1881), coadunatum Dt 1893, Collinderi K. Joh. 1907 (Dt exs. 1904), crassiceps Dt 1893, distinetum Stenstr. 1889, duplidens Dt (1893), obtusoserratum Om. 1901, phaeopsarum Dt 1909 (exs. 1892), pulchridens Dt 1909 (exs. 1900), subobscurans Dt 1894, subulatidens Dt 1893 (Lönnr. 1882), tubaticeps K. Joh. 1920. 18 arter, varav 10 kända före år 1902. 39 arter, varav 16 kända före 1902. 43 arter, 21 kända före 1902. 39 arter, blott 13 publicerade före 1902. 11 landskap (5) st Nn — (13 ut -— NN Wo Alla de arter, som i föregående tabell upptagas för minst 6 land- skap, blevo beskrivna eller åtminstone utdelade i exsickat inom de första två årtiondena efter 1881, och bland de 13 arter, som jag upptagit för 5 landskap, ingår endast en, som först senare bli- vit känd. Under de sista 20 åren har alltså icke någon art (bland Silvaticiformia) med större utbredning i Sverige blivit urskild, och utsikten att på låglandet påträffa nya sådana är numera icke stor. Med andra ord, det kan anses fastslaget, att antalet mer Sp tacdkarar fer ar relativt obetydlbust De nya arter, som på sista tiden påträffats i södra och meller- sta Sverige, ha följaktligen ganska liten utbredning, och de ha sin sällsynthet att tacka för att de så länge undgått uppmärksamheten. I de bäst undersökta landskapen äro under de senare åren till och 9 med sådana former blott undantagsvis funna. Sedan DAHLSTEDTS "Bidrag till sydöstra Sveriges Hieraciumflora II” (1893) utkom, har Östergötlands flora riktats blott med ett fåtal nybeskriyna former, och de tillhöra provinsens nordligaste delar, som vid tiden för av- handlingens tillkomst blott på enstaka punkter blivit undersökt. Likaså ha Södermanland och Gottland ej fått några betydande till- skott på de sista tjugo åren. Vid mina under åren 1919, 1920 och 1922 företagna exkursioner i några icke eller föga undersökta trakter av Småland, Halland och Västergötland påträffades ingen ny art av Silvaticiformia. För övrigt avtaga dessa både i art- och individrikedom mot södra Götaland så betydligt, att redan av detta skäl ej många nya former där kunna väntas. Under en månads uppehåll i Närke och östra Värmland 1921 upptäckte jag blott två obeskrivna arter av gruppen. I sammanhang härmed vill jag anföra några siffror, som kunna få gälla som ett slags mått både på artantalet och på intensiteten av Hieracium-studier i olika landskap. I Dalarne äro intill 1922, till allra största delen av G. SAMUELSSON, antecknade omkring 2 200 lokaler för sådana Silvaticiformia, som ingå i låglandsfloran, vilket per 100 kv.-mil eller ett medelstort svenskt landskap skulle ut- göra något över 700. För Medelpad, som har jämförelsevis små hieraciologiska impediment, blir det på motsvarande sätt beräknade indextalet omkr. 800, för Östergötland 750, Södermanland 560, Närke omkr. 600, Västmanland omkr. 500, Dalsland 450, Uppland 380, Jämtland, Hälsingland, Gästrikland och Bohuslän vardera över 200, Småland något mindre och Värmland omkr. 150. Lågt på skalan komma Västergötland med 90, Ångermanland 60, Väster- botten och Halland 15 samt Skåne ungefär samma tal. För Gott- land med dess lättillgängliga marker, vilka längst varit föremål flörsiakttaselser, blir index omkr: 15505 (Jfr Iis) Beträffande de högre belägna delarna av västra Sverige och spe- ciellt de till fjällen gränsande trakterna är på grund av Hieracium- florans rikedom och ännu otillräckliga fältarbeten en statistisk behandling nästan ogörlig. Vid undersökning av nya områden finner man där alltjämt nya former, stundom i betydligt antal (t. ex. i västra Dalarne omkring 50 arter Silvaticiformia upptäckta på få år, förutom ett obekant, sannolikt mycket större antal, som förefinnes i ännu ofullständigt bearbetat material). Därefter gå vi till namnkartorna. Beteckningssättet är följande. Ett streck under landskapets namn utmärker, att ifrågavarande 150 Fig. 1. Frekvensen av beskrivna låglandsarter av Silvaticiformia. 4 = enstaka (1—3), 0 = påbörjat 10-tal lokaler i resp. socknar (på Gott- lands pastorat, i Torne Lappmark ort i allmänhet). art där blivit funneng tv å (resp. tre) streck, att ar- ten anträffats på mer än 10 (resp. 20) lokaler inom ett beräknat område så stort som ett medelstort sydsvenskt landskap (om- kring 100 kv.-mil). I den efterföljande = artförteck- ningen, som omfattar alla för mer än ett landskap upptagna arter, angivas kartornasnummer. Många arter motsvaras av lika eller nästan lika kartor. En parentes omkring num- ret angiver då, att den åberopade kartan blott ut- visar, i vilka landskap den ifrågavarande arten an- träffats, men icke den på ovannämnda sätt beteck- nade större eller mindre frekvensen inom de sär- skilda landskapen. - För att relativt noga angiva utbredningen utom Sve- rige skulle man behöva mycket vidlyftigare mate- rial, "ån som för NaArvo-g rande finnes att. tillgå. Jag har likväl på kartorna velat giva en ungefärlig antydan om arternas ut- bredning även i grann- länderna. Förekomsten på Åland utmärkes genom ett liggande kors, förekoms- ten på Finlands fastland genom en stor punkt på 181 östra sidan om Norrland. De härför anlitade källorna ha varit nästan endast J. P. NORRLINS exsickat och skrifter. På motsya- rande sätt utmärkes förekomsten i Danmark och Östersjöprovin- serna samt Norge huvudsakligen efter DAHLSTEDTS och ÖMANGS skrifter samt utkomna exsickat. Då flera punkter äro utsatta, ut- märker var och en ett påbörjat tiotal lokaler. Enligt utländsk litteratur skulle rätt många av våra arter förekomma även på de brittiska öarna och i mellersta Europa. Nästan alla sådana upp- gifter avse emellertid, såsom exsickatexemplar utvisa, andra former än våra, om ock närbesläktade. Så skulle enligt ZAHN (1921) flera av våra arter förekomma långt ned i mellersta eller södra Europa efter att i sin utbredning ha gjort ett språng på ett hundra mil och däröver, under det att luckorna inom det svenska utbrednings- området blott belöpa sig till några få mil. H. suberassum, som är känd från omkring 30 lokaler mellan Västmanland och Öster- götland, skulle därjämte uppträda i Ungern och Tirolen; H. prae- tenerum, känd från c:a 300 lokaler i Skandinavien (den sydligaste i norra Småland), uppgives från en lokal i Ungern; H. coadunatum, i Sverige känd från ett tjugotal lokaler norr om Dalälven, skulle dessutom finnas i Ungern 0. s. v. Likaså bland Vulgatiformia, t. ex. H. hemidiaphanum, bekant från omkr. 15 lokaler i Östergöt- land och Södermanland, uppgives från en lokal i Steiermark; H. dalicum, hos oss inskränkt till Värmland, Dalsland och närlig- gande del av Norge, skulle efter ett språng genom halva Europa ånyo dyka upp i Savoyen. Sådana utbredningsförhållanden över- ensstämma ej med de här meddelade på noggranna iakttagelser grundade Ööversiktskartorna. «Särskilt har man rätt att ställa sig tvivlande gentemot uppgifter om förekomst på snävt begränsade områden i mellersta Sverige samt därjämte på enstaka ställen sö- der om 50:e breddgraden. Däremot är det helt naturligt, att en del arter, som hos oss ha sitt tillhåll blott i landets södra del (så- lunda företrädesvis Vulgatiformia), dessutom kunna förekomma i mellersta Europa. Men även dessa fall torde vid noggrannare undersökningar befinnas jämförelsevis fåtaliga. NILpm Nb N.Lpm Nb NLpm Nb NILpm Nb NIpm Nb NLpm Nb N.Lpm Nb SLpm Vb SLpm Vb SLpm Vb S.Lpm Vb S Lpm Vb SLpm b S.Lpm Vb å s FO so 2 Äng äng Ang Ang Äng Å Äng Im SE 2 mt a Zi Jm = = Mpd e”= mMpd Mpd = Mpd -— Mpd = Mpd Mpd Hjä = däje Hjd == EN Hjäa = Onja = Hjd o His > 15 His & HI e= Hm q = mn ee re ee, =9 eo e Lee ie ee irooe, = Der far 2 en SM SR SPEL Dk = Gs N & & Örn & — Gs M o= Gs Gs NM em Ysm "Up Vrm Vsm op Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Van Up Vrm Vsm= Up Vrm Vs Up Dsl Nek Sem = Dsl Nrk Som = Dl NikSrm — Del NikSm De NIk Sm Dl NikSmm — Ds Mikäm | BEVE SÖ o&+oÖOMgBh Vg Ög Bh Vg ög Bh Vg ör = oo Vg Ö Bh VE ör oo oÖOSBh Vg Ö | TA RE - nm Fa = FS ön [= i se kr Eu tl I Sm m = m H! Sm = HI Sm HJK Smis=s HI Sm e. =ö & Tä öl a öl ÖL RÖ sk Be sk BF Sk Bl sk Bi Sk Bl Sk Bl Sk Bl 1 = 2 mm 4 ) 6 1 PELLUCIDUM STENOLEPIS LEPISTOIDES TRIANGULARE PHILANTHRAX CAESIIFLORUM PATALE BR P E N.L Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb pm SLpm Vb SLpm vb S.Lpm Vb S.Lpm YR SLpm Vb SLpm Vb S.Lpm Vb Äng Äng Ang Äng Äng äng Äng Imt a a - Sm mm = Mpd = i Mpd Mp = Mpd — Mpd " Mpd Hjd Hjd == Hjd = Hjda == Hjd == Hjd = Hjd = . Hl = HH 1 = Ht -— I ls His LÖ ;sO0 Oo mÖ oo MM ov. =E eo, =E 0, =0 0, = Dir ri Dir Dir e Dir e Dir e Dir Gs = = Gs SAG GSR Ore GSE = GG 0= NGN a Yw U Vrm Vsm U Vrm Vs” U Vrm Vs” U Vrm VsnfE'U Vrm Vs U Vrm Vsm Up rm ysm Up P Up rTm så OR a Dsl Nrk Srm Dsl Nik Sm Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Ds! Nrk Sm Dsl Nrk Srm Dsl NTE Srm Bh VE ö Bh VZ ö Bh V2 öÖ Bh Va=S6 oo BE VSÖ Bh Vg Ög Bh Vg Ö 4 = = -— 200 Mg Au ul - ou HH Sm" HI Sm HI Sm HI Sm H! Sn = HI Sa = HI USE öl öl öl öl öl e öl öl Sk Be sk BO Sk Bl Sk Bl SKE BIT 13 Sk Bl uu Sk Bl PENDULUM PRAETENERUM MORULUM PROLIXUM INTEGRATUM CHLORELLUM ORBICANS N.Lpm Nb NLpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb SLpm Vb SLpm Vb SLpm Vb S.Lpm Vb SLpm Vb SLpm Vb S.Lpm Vb Äng Ang Äng Äng Äng Äng ng mt Jm RA Jmt Jmt Jmt Jmt Jmt Mpd Mpd Mpd Mpd Mpd Mpd Hjd == Hjd -= Hjd Hjd Hjd a Hjd => Hjd Öm His am His + eo His [ Hls e His ee His His Dir Ö Dir Dir Dir = Dir Dir Dir a Gs e= Gs M a-—- Gs = Gs M = Gs —- &x — GH Vrm Vsm up ÖvVrm Vsm= Up Vrm Vsm Up Vrm Vs Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm "Up SS om = == o—- om — o— —-—= Dsl Nrk Srm = Nrk Srm Da Nrk Srm BT NTE Sm Ds Nrk Srm Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm == == ===5tee Om Om —4 Bh Vg Ö VEGÖRS EF Vg ög FF vr ör EF VE ör Bh Vg öÖ Bh Vg Ö =S tl re Eon = Gu =- Su tl = tt! Eu H| Sm H Sin= HI Sm HL Sm HI Sm HI! Sm HI Sm ÖJ = öl Öl öl öl ör öl Sk Bl Sk Bl Sk Bl SKI Bla Sk BI Sk BI Sk Bl = sm 15 16 17 18 19 20 21 STENSTROEMII MACULOSUM INFORME CANIPES CHRISTIANENSE PSEPHARUM >< GLANDULOSISSIMUM N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb NIpm Nb N.Lpm Nb NILpm Nb N.Lpm Nb SLpm Vb SLpm Vb S.Lpm Vb SLpm Vb SLpm Vb S.Lpm Vb S.Lpm Vb Äng Äng Äng Än, Äng Än Äng AS eg Jmt Imt Jmt Jmt Im Jmt Jmt Mpd Mpd Mpd = Mpd "=" Mpd = Mpd == mMpd Hjd ko Hjd Hjd Hjd Hja Hjd 5 Hjd His e H!s & His ee” Hz ee ER e His [0 His DID fr Dir Dir Dir Dir Dir Dir — Gs = Gs = Gs rö Gs — Gs Gs Gs Vrm Vs Up, Vrm vsn "Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up => Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm DPsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Bh Vg Ö Bh vg ög Bh Vg Ög Bh Vz2g Ög Bh Vg Ög Bh Vg ög Bh Vg Ög = Gtl Gtl Gtl Gtl Gtl Gtl HI Sm HI Sm HI Sm HI Sm HI Sm HI! Sm HI! Sm öl öl öl öl öl öl öl Sk Bl 3x BRO Sk Bl Sk Bl Sk Bl Sk Bl Sk Bl Al 23 24 25 26 21 28 SUBTERSCISSUM HJELTII ALBOVITTATUM OBTEXTUM BRANDELII DIMINUENS EXPALLIDUM NILpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb S.Lpm' Vb SLpm Vb BPA ON Spa Vb SLpm Vb Änj Ån, g ng g Jmt = JImt = Jmt Jmt Imt == Mpd a NT ===" Mpd er. Mpd > Mpd Hjd Hjä Se Hjälte jä Hjd er Hls His His His e Hs Dirie Dir Dir Få Pr 3 Dr = Gs Gs Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Yin Up Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Bh Vg ög Bh Vg ög Bh Vg ög Bh Vg ög Bh Vg Ög Gtl Gtl Gtl t! Gtl H! Sm Hl Sm HI Sm HI Sm Sm öl öl öl öl Sk Bl Sk Bl Sk Bl 5 Sk Bl Sk Bl 2 j PSEUDOSCIOIDES 3 | rremaRrON 3 2 j j 3 CORDIGERUM FOLIUM ANODONTUM (LAOERABILE) = SUBLAOERIFOLIUM (STIPTADENIUM) CONIOPEYLLUM GYMNOCENTRUM OBVERSIFORME N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb SLpm Vb S.Lpm Vb SLpm Vb SLpm Vb SLpm Vb Ang Äng Äng Äng g Jmt Jmt Jmt Jmt Jmt "= Mpd Mpd = Mpd = Mpd = Mpd Hjäa == Hjd Hjd 2Hjd Hjd His Hls -— His His Hs 25 TA 2 = om RR Gs Gs Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Ds! Nrk Srm Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Bh Vg Ög Bb Vg ög Bh Vg ög Bh Vg ög Eh Vg ög tl Gtl Gtl Gtl Gtl HI Sm HI Sm HI Sm HI Sm H Sm öl öl öl öl öl Sk Bl Sk Bl Sk BI Sk BI Sk Bl (DACTYLITES) LINGUA OSMUNDACEUM SUBVIRIDANS THYSANOTUM TANYGLOCHIN (JUNCINIFORME) N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb NLpm Nb N.Lpm Nb SLpm Vb SLpm Vb SLpm Vb SLpm Vb S.Lpm Vb Äng Ang Ån Äng Ang Jmt Jmt Imt Jmt Jmt Mpd Mpd + Mpd Mpd Mpd Hjd me Hjd = Hjä = e Hjd Hjd m m om! Fe m HIs Dir Dir Dir e Dir Dir ES FT Gs = Gs Öm Gs Gs Vrm Vs Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm”Up Syrm Vsm Up Vrm VsnUp —- ——- -— -— I Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm fog IE sm Ds! Nrk Srm Bh Vg ög Bh Vg ög Bh Vg ög TR RV Gtl Gtl Gtl =5 Gl = mt! H! Sm HI Sm HI Sm HI Sm H Sm - öl öl öl -— öl öl Sk Bl Sk BI Sk Bl Sk Bl Sk Bl PERLAXUM CUPRIMONTANUM SCIOIDES SILVATICUM SARCOPHYLLUM NLpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb NLpm Nb S.Lpm Vb S.Lpm Vb S.Lpm Vb S.Lpm Vb S.Lpm Vb Ång Äng Äng Äng Äng Jmt Jmt Jmt Jmt Jmt Mpd Mpd Mpd 7 Mpd É Mpd Hjd Hjd Hjd Hjd Hjd His His [CA His Hs Q His Hr Dir Dir Dir Dir — Gs rr Gs MX Gs Gs Gs Vrm Vsm Up, Vrm Vsm Up Vrm Vsm up Vrm Vvsm up Vrm Vsm up Dal Nk Sm = Du NåSm Du NkSm DM NkSm Ds Nim Bh Vg Öp Eh Vz Ö Bh Vg ög Bh V2 ög Bh VE="öp -—= =- =. Gtl = = HI Sm H| Sm HI Sm rs HI Sm HI Sm öl km Ol öl TRÖL Sk Bl Ö sk BB sk BF Sk Bl Sk Bl GRANDIDENS CILIATUM VARIICOLOR TENEBRICOSUM ANFRACTIFORME [3] 183 N.Lpm Nb N.Lpm Nb SLpm Yb S.Lpm Vb Ån , Ån Jmt = - JImt = M Mpd Hjd == Hjäje His Hls Dir Dire Gs Gs Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Bh Vg ög Bh Vg ög Gtl Gtl Hl Sm H! Sm öl öl Sk Bl Sk BI 4 30 EDSELENSE ORTHORHACHIS STILBOCEPHALUM (INCRASSANS) TRIANGULARIFORME N.Lpm Nb N.Lpm Nb S.Lpm Vb SLpm Vb Ång Än Jmt Jmt = = Mpd TA Mpd Hjd Mjäl ÖA EE ENT Gs = & Vrm Vsm Up Vrm Ysm Up Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Bh Vg ög Bh Vg ög Gtl Gtl HI Sm HI! Sm öl öl Sk Bl Sk Bl PULCHRIDENS OXYLEPIUM N.Lpm Nb N.Lpm Nb S.Lpm Vb S.Lpm « Vb Äng ng Jmt Jmt Mpd Mpd Hjd Ä Hjd ee His [ ls Dir DIR Fa —— Gs MX jo sx Vrm Vs U Vrm Vsnt Up > t -— a sl rk Srm Ds! Nrk Srm === ee» == INATT Eh Vg ög Eh ve Ö =Gtl tl H! Sn = HI Sm [ öl öl Kn Bla Sk Bl ERE SAGITTATUM LACERIFOLIUM N.Lpm Nb N.Lpm Nb S.Lpm Vb SLpm Vb Äng Äng Jmt Jmt Mpd Mpd Hjd Hjd Hls H:s Q är Dir rs OS Gs Vrm Vsm Up Vrm Vsm Iz Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Bh Vg ög Bh Vg ÖF 3 R EE HI CR HI = Sk Bl SIC. Bla ACIDOTUM LANUGINOSUM N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lem Nb NLpm Nb N.Lpm Nb SLpm Vb S.Lpm Vb SLpm Vb SLpm Vb S.Lpm Vb SLpm Vb SLpm Vb Äng Äng Äng Äng Äng Äng Äng Jmt Jmt IJmt Jmt Jmt Imt Jmt Mpd Mpd Mpd Mpd Mpd Mpd Mpd Hjd Hjd Hjd Hjd Hjd Hjd Hjd His His His Hls His His His Dir Dir Dir Dir Dir Dir Dr Gs IG Gs es ANIGS Gs NH Gs - Vrm Vs Up Vrm Vsni Up Vm Vsm Up vm Van Tp, Ym Ysm Up Vrm Ysm Up Vrm Vsm Ds] Nrk Som Ds! Nrk Srm Dsl Nrk Srm Ds! Nrk Srm Ds! Nrk Srm Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Ben ö Ehve ög OS VE Ph Vg ÖF oo Bh Vg Ög Bh Vg Ö Eh vn Bh Ve Öö Bh V2 ör ER VS ; i] g Ög TE, Sön Så ma SS Au Ecn Gt! Gt HI HI Sm = HI Sm HI sm HI in HI Sm HI Sm = 3) FJOL öl e öl öl öl öl Sk Bl Sic NB Sk Bl Sk Bl Sk Bl Sk Bl Sk BI SPARSIDENS SINUOSIFRONS MOLYBDINUM MARGINELLUM METICEPS ANISOTOMUM SILJENSE NLpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb NLpm Nb N.Lpm Nb N.Lpm Nb S.Lpm Vb SLpm Vb SLpm Vb S.Lpm Vb S.Lpm Vb S.Lpm Vb SLpm Vb Äng Äng Äng Äng Äng Äng Äng Jmt Jmt Jmt Jmt Jmt Jmt Jmt Mpd Mpd Mpd Mpd Mpd Mpd Mpd Hjd Hid Hjd Hjd Hjd Hjd Hjd Hls [] His His His His His o Hls Dir e Dir Dr Dir Dir Dir Dir cam -—- Gs Gs =—— Gs : [fer Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up um =E Up Ym Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up f= Vsm Up Dsl Nrk Srm Da Nrk Srm Ds prees Srm Dal Nrk Srm Da Nik Srm Da Nrk Srm pe Nrk Srm Bh Vg ög Bh Vg ög Bh Vg Ög Bh Vg ög Bh Vg ög Bh Vg ög Bh Vg ög Gtl Gtl Gtl Gtl Gtl Gtl at HI Sm H Sm H| Sm HI Sm Sm Sm HI Sm öl öl öl RU öl öl 1 Sk Bl Sk Bl Sk Bl Sk Bl Sk Bl Sk Bl Sk Bl GUNNARII (CAESIONIGRESCENS) OBTUSOSEREAT SUB0OBS N EUDAED. SARISSATUM UM UBOBSCURANS ALUM DISTINCTUM ALBIDULUM URTIGAEFRONS (HAEGERSTROEMIT) Gs Gs Gs [ec] N.Lpm Nb N.Lpm Nb Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Uj a dd Dsl Nrk Srm Dsl Nrk Srm Ds! Nrk Srm Dsl Nrk Srm Ds! Nrk Srm Jmt Jmt Bh Vg [9] Bh I Ö Bh Vg ö Bh Yg ö Bh Vg öÖ Mpd Mpd — tl FIS tl mg ” Gtl mt tl tl Hjd Hjd HI Sm m. m ms HI Sm His kens al =E öl öl öl =-z Dir Dir sk BF Sk Bl Sk Bl Sk Bl Sk Bl AE SS 3 . CALIGINOSU Vrm Vsm U Vrm Vs U A SUM oh - a 1 | PYCNODON 1 D DUPLIDENS 1 I CANITIOSUM 19 (SUBLIVIDUM) 8 1 AETHIOPS Ds! Nrk Srm Dsl Nrk Srm h Vg 2ö Bh Vg Ö Gs Gs Gs Gs G:s B Fan 2 = Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Vsm Up Vrm Im vp HI! Sm 23 H! Sm öl Dsl Nrk Srm Ds! Nrk Im =S Sn ÄR OR = ER Sk Bl Bh Vg Öö Bh Vg Öö Ö sg FEL = Su "Gil = ma: Fan (fl 12 H| Sm TÖTNSER HI Sm H SME H Sm REMANENS SERRATIFRONS Fal öl ÖL rn öl Sk Bl 3k Bl Sk Bl Sk BIE Sk Bl 1 4 CRASSICEPS 16 TORTICEPS 18 UNCTIUSCULUM 8 0 SUBULATIDENS 8 2 SUBCRASSUM N.Lpm Nb N.Lpm Nb SLpm Vb SLpm Vb : Äng P Äng N.Lpm Nb N.Lpm N.Lpm Nb N.Lpm Nb Jmt Jmt S.Lpm Na SK S. a 5 Mpd Mpd Ang Hjä Hjä ET His His a d Dir Dlr pb ÅE Gs Rx FS Gs Vrm Vsm U Vrm Vsm Up c AE k S Dsl Nrk 5 (CE NS 25 Er 2 5 ; sn S Vrm Vsm Up FAN : öv smf UP = ou : tl Dsl Nrk Srm Dsl Nrk 2 Då NrklSrm VU Dsl Nrk Srm H SM = H So Bh Ne Bh Vg Ta Bh Vg ög Bh Vg ög öl öl Gtl at Sk Bla Sk Bl Sm 83 84 "F ör Sk I Sk Bl PANAEOLUM PENDULIFORME 8 5 8 6 Artförteckning med hänvisning till namnkartorna. actidotum Dt, karta 56 acrogymnon Malme, som k. 82 utom Nrk och Vg aethiops Dt, 81 albidulum Stenstr., 69 albovittatum Dt, 24 ancisum K. Joh., 86 k anfractiforme Almqu., 54 anisotomum Joh. & Sam., 62 anodontum Dt, 32 aquiliceps Dt, 85 i argutulum K. Joh., 30 bifurcatum C. G. Westerl., 87 p birameum Joh. & Sam., 88 s Brandelii Dt, 26 caesiiflorum Almqu., 6 caesionigrescens Fr., 70 caesiotinetum Dt & K. Joh., 86 g caliginosum Dt, 79 canipes Almqu., 18 canitiosum Dt, 77 capitonale K. Joh., (40, Upl, ej His) caudatulum Almqu., 87 m cerussatum K. Joh., 87 n chiridotum K. Joh., 85 d chlorellum Norrl., 13 chordosum K. Joh., 87 n christianense Dt, 19 etiliatum Almqu., 51 cinerellum Almqu., (42 utom Jmt, Upl, Gs) coadunatum Dt, 36 (utom Mpd) Collinderi K. Joh., 36 (utom Jmt) cordigerum Norrl., 29 crassiceps Dt, 74 cuprimontanum Dt & K. Joh., 44 cyrtotrachelum Dt, (40, Hjd i st. f. Jmt) dactylites Dt & Enand., 38 diminuens Norrl., 27 distinetum Stenstr., 68 distractum Norrl., 89 v duplidens Dt., 75 edselense K. Joh., (35) eudaedalum Stenstr., 67 eumeces K. Joh., 85 c expallescens Dt, 85 If expallidiforme Dt, o. GtD) expallidum Norrl., 28 farinaceum Stenstr., 69 (utom Bh) funerale K. Joh., 88 r gilvocaniceps K. Joh., 85 c glandulosissimum Dt, 21 goniophyllum Om., 33 grandidens Dt, 50 gripharium :K. Joh., 85 c Gunnarii Zahbn, 64 gymnocentrum Dt, 30 habitius K. Joh., 85 a Haegerstroemii Dt, 64 hasticum K. Joh., 86.h hepaticolor Stenstr., 69 (Vg, ej Bh) Hjeltii Norrl., 23 hyperlepidium K. Joh., 37 incrassans Dt, 35 informe Stenstr., 17 infularium K. Joh., 31 insuccatum K. Joh., (41 utom Hjd) integratifrons K. Joh., 68 (utom Dsl 0. Nrk) integratum Dt, 12 itharophyton K. Joh., 87 o Johanssonii Dt, 86 1 Juelii Dt, 88 u (T2ötom Sm Juneiniforme K. Joh., 38 lacerabile K. Joh., (30) lacerifolium Almqu., 49 lanuginosum Lönnr., 55 lepistoides K. Joh., 3 lingua Dt, 36 macradenium Dt, 85 Ii maculosum Dt, 16 mallopodum K. Joh., 87 o Malmei Dt, 89 y marginellum Dt, 60 mediiforme Malme,82 (utom Vg o.Upl) meticeps Almqu., 61 186 molybdinum Stenstr., 59 morulum Dt, 10 mundulum Dt, 78 (Nrk i st. f. Vg) naevifolium Dt, 31 nastophyllum K. Joh., 68 (utom Dsl o. Nrk) neritodon Joh. & Sam., 87 o nigricanticeps Stenstr., 85 d Nordlanderi K. Joh., 38 (Ång, ej Jmt) obliquifolium Dt, 85 f obtextum Dt, 25 obtusoserratum Om., 65 obversiforme K. Joh., 31 obversum K. Joh., 29 (utom Hjd) oligolepium Stenstr., 85 d opeatodontum Stenstr., 68 (Vg, ej Dir) orbicans Almqu., 14 orthorhachis G. Sam., 34 osmundaceum K. Joh., 37 oxylepium Dt, 42 panaeolum Dt, 83 paramaurum K. Joh., 87 o patale Norrl., 7 pectinatum Dt, 88 u pellucidum Laest., 1 penduliforme Dt, 84 pendulum Dt, 8 pererenatum Om., 89 x perlaxum K. Joh., 43 persimile Dt, 57 (utom Bl) phaeopsarum Dt, 36 (utom Ång) philanthrax Stenstr., 5 praenodatum K. Joh., 32 (jämte Lpm) praetenerum Almqu., 9 praevarianum K. Joh., 86 h prolixiceps Dt & Enand., 88 s prolixum Norrl., 11 psepharum Dt, 20 pseudoincrassans K. Joh., 88 r pseudoscioides K. Joh., 30 pulchridens Dt, 41 pycnodon Dt, 73 ramselense K. Joh., 88 q remanens Malme, 71 sagittatum Lbg, 48 ([—! sarcophyllum Stenstr., 47 sarissatum K. Joh., 64 scalenum Norrl., 87 m scioides K. Joh., 45 serratifrons Almqu., 72 siliginellum Dt, 85 e siljense K. Joh., 63 silvatieum (L.) Almqu., 46 sinuosifrons Almqu., 58 solanum K. Joh., 86 k soleifolium K. Joh., 88 r sparsidens Dt, 57 stenolepis Lbg, 2 stenolomum Dt, (28 utom Lpm) Stenstroemii Dt, 15 stilbocephalum K. Joh., 35 stiptadenium Dt, 32 subceiliatum Dt. 78 subcordigerum K. Joh., 29 (utom Hjd) suberassiforme Dt, 86 i suberassum Almqu., 82 subintegratum Dt & Enand., 85 b sublacerifolium K. Joh., 31 sublividum Dt, 79 subobscurans Dt, 66 subterscissum K. Joh., 22 subtriangulare Stenstr., (60 utom Bh o. Sm) subulatidens Dt, 80 subulicuspis G. Sam., 86 k subviridans Dt, 38 tanyglochin K. Joh., 40 tenebricosum Dt, 53 thysanotum K. Joh., 39 tincticuspis K. Joh., 88 t torticeps Dt, 76 triangulare Almqu., 4 triangulariforme K. Joh., 39 tubaticeps K. Joh., 74 (Srm, ej Bh) uncosum K. Joh., 29 (utom Hjd) unctiusculum K. Joh., 78 urticaefrons Dt, 70 valentius K. Joh., 82 (utom Vg o. Upl) | variicolor Dt, 52 venetifolium Joh. & Sam., 87 o Vid kart. 85—89 för arter från 2 landskap har utrymme saknats för namnen, varför en särskild lista här meddelas: | | 187 S> a habitius, b subintegratum, c eumeces, gilvocaniceps, gripharium, d chiridotum, nigricanticeps, oligolepium, e siliginellum, f aquiliceps, expal- lescens, macradenium, obliquifolium, 86 g caesiotinetum, h hasticum, prae- varianum, i suberassiforme, k ancisum, solanum, subulicuspis, I Johanssonii, $7 m candatulum, scalenum, n cerussatum, chordosum, o itharophyton, mal- lopodum, neritodon, paramaurum, -venetifolium, p bifurcatum, q ramselense, 88 r funerale, pseudoincrassans, soleifolium, s birameum, prolixiceps, t tinc- ticuspis, u Juelii, pectinatum, Vv distractum, Xx percrenatum, y Malmei. Kartorna visa, att nästan alla arter upptaga väl begränsade om- råden utan avsevärda luckor. Det gäller till och med om dem, som anträffats i blott tre (fig. 9) eller två landskap (kart. 85—389). Egendomlig är dock H. penduliforme med sina fåtaliga lokaler på Gottland, i Östergötland och Dalarne. Bland mer utbredda former är det för övrigt knappast flera än H. Hjeltii, informe, morulum och albovittatum, som skulle kunna anföras som exempel på i nå- gon mån sprängd utbredning. Men luckorna utgöras till stor del av de odlade slätterna i Östergötland, Närke och Västmanland och äro därigenom delvis förklarliga. Om vi redan med det nu till- gängliga materialet erhålla goda kartbilder, kunna vi vara överty- gade om att mer detaljerade undersökningar på fältet ej skola för- sämra resultatet. Vid kartornas upprättande har jag, såsom redan nämnts, medtagit alla beskrivna arter, som iakttagits i mer än ett landskap. Någon berättigad invändning torde därför ej kunna göras mot det generella påståendet, att de här behandlade arterna ha sammanhängande utbredningsområden futom fE Svien sej och att dessa omr Iden in sun a. mu wWuddrag numera äro kända. Från Ångermanland i norr till Jönköpings län i söder äro ar- terna ej alltför ojämnt fördelade med hänsyn till antalet. Södra Götaland bildar däremot en mycket artfattig zon. I norra Sverige med dess stora areal kunde nog flera arter väntas, och många nya skola säkert i sinom tid påträffas. Men å andra sidan utgöra de därstädes vitt utbredda stora och enformiga barrskogarna ett be- stämt hinder för en rikare Hieracium-vegetation. På lika arealer i de nordliga lägre barrskogsområdena och i mellersta Sveriges med avseende på jordmån och växtsamhällen mer omväxlande trakter skall man därför icke finna lika många arter. Utförligare kartor visa emellertid, vad man för övrigt vid fältarbeten lätt läg- ger märke till, att denna jämnhet i utbredningen ej sträcker sig till detaljerna. Rika och fattiga områden omväxla med varandra, liksom jordmånen och växttäckets beskaffenhet i stort. Arter fin- 158 nas, som huvudsakligen äro bundna vid kusttrakterna, t. ex. de norrländska H. inerassans och stilbocephalum (fig. 11),' men andra synas vara mer beroende på breddgraden, såsom H. subulatidens. I stort taget visa kartorna, att den största frekvensen för en art förefinnes kring mitten av dess utbredningsområde, och det till Fig. 2. Hieracium caesiifltorum. Fig. 3. Hieracium praetenerum. och med hos arter med ganska liten utbredning (se t. ex. kartorna | 75—77). För att tydligt påvisa detta behöver man dock upprätta detalikartor (jfr. fig. 7, 9 och 11), såsom SAMUELSSON (1910 a) gjort för vissa arter. För somliga inom Sverige östliga arter kan av | geografiska skäl största frekvensen vara förlagd till östra kanten 1 Å fig. 2—12 betyder varje punkt eller kors en lokal. 189 (jfr. fig. 8) av resp. områden (t. ex. H. panaeolum, acidotum. och caliginosum). Att några synas ha sin största frekvens mot ändarna av sina utbredningsområden, kan hos dessa säkerligen mycket gamla arter bero på de mellanliggande trakternas topografi, jord- mån och därpå beroende vegetationsförhållanden i allmänhet. Sär- skilt är det de på Silvaticiformia fattiga områdena i södra Väst- manland, västra Uppland samt mellersta och västra Hälsingland, som inverka störande på kartbildernas utseende. Till en del kunna naturligtvis de nu upprättade kartorna vara vilseledande på den grund, att somliga områden varit föremål för noggrannare under- sökningar än andra. De arter, som i Sverige ha vidsträckt utbredning (kart. 1—24), förekomma i allmänhet också i Norge, många även i Finland. Märkligt är, att de flesta av dem äro sällsynta i Värmland och Dalsland och att nästan hälften t. o. m. icke alls anträffats väster om Klarälven och Vänern. Då flertalet arter med sålunda begrän- sad utbredning, så vitt hittills är bekant, saknas i södra och mel- lersta Västergötland, synes det, som om deras spridning försiggått söderifrån genom östligare delar av Sverige. Här kunna kvartär- geologiska förhållanden spelat in. Mot slutet av istiden var större delen av Bohuslän, Dalsland och Värmland betäckt av havet, och i början av ancylustiden, då en landbrygga kring Vättern förenade Småland med Närke, utgjordes de förstnämnda landskapen av ge- nom vatten från varandra mer eller mindre fullständigt skilda partier, varjämte Vänerns stora vattenmassa låg hindrande i vägen för växternas vandring. Vid en tidpunkt, då landfördelningen var ungefär sådan, som den framställes å tavl. 5 i DE GEERS arbete "Om Skandinaviens geografiska utveckling efter istiden”, skulle "florans vandring söderifrån lättare kunnat försiggå över landbryg- gan vid Vättern, ungefär där H. obliquifolium nu har sin utbred- ning (fig. 5 b), än i västra Sverige. Om den tidens klimat tillät ifrågavarande Hieracium-arter att framtränga så långt norrut, är väl svårt att avgöra, då ännu vid början av tallens tid Dryas kunde trivas där i trakten (A. G. NATHORST, 1886). Men flera av de åsyftade arterna leva nu i Torne Lappmarks björkregion, var- för det ej synes orimligt, att de, redan innan tallen blev förhär- 'skande träd, kunnat sprida sig över Vätterbryggan. Detta förutsät- ter givetvis, att de funnos till vid slutet av istiden eller utveckla- des då. Att klimatet vid nämnda tid var betydligt varmare, än som motsvarade istäckets storlek, är uppenbart, ty i annat fall 190 skulle avsmältningen ej kunnat försiggå så hastigt, som bevisligen skett (DE GEERS kronologi). Även för många arter med mindre utbredning synes framträngandet till trakterna nordväst om Vä- nern varit förenat med särskilda svårigheter, möjligen förorsakade Fig. 4. Hieracium prolixum. Fig. 5. Hieracium scioides (a) och obliquifolium (Db). av de tallskogar, som snart efter istiden torde ha betäckt Värm- lands minst kuperade delar, samt av moar och vattensamlingar i sydvästra Sverige (Lagans och Nissans dalgångar). Ännu beräk- nas 75 procent av Värmland och 60 procent av Dalsland vara täckta av barrskog. Det finnes många andra exempel på Hiera- cium-arter, som äro vitt spridda i östra Sverige, men ej i västra IS Helen av Svealand (kart. 21, 928, 03, 12, SL, 53 m. fl. samt fig. 2 och 3). Mot dessa svara åtskilliga västliga arter, vilka endast eller huvudsakligen förekomma i björkängarna i Bohuslän, Dalsland och västra Värmland. De flesta äro endemiska i detta område, men ett par (kart. 70) torde ha invandrat från Norge (jfr. DAHLST., Bidrelh sid: 5). Av de nordliga arterna (jfr. fig. 5a och kart. 25—45), till an- talet mellan 40 och 50, är det blott en /H. diminuens), som upp- givits för Finland, där den går från Lappmarken ned till 61” nord- lig bredd. Den saknas på Åland. I Sverige kan den anses mer nordlig än de andra här behandlade, i det dess område sannolikt slutar vid Härjedalens södra gräns. Dess spridning norr om Bott- niska Viken kan anses som säker. Om det skett i östlig eller väst- lig riktning, är mera ovisst. Bland mellersta Sveriges arter, som ha tämligen stor utbredning (fig. 6, 7 och kart. 46—58), förekomma åtminstone tre även i Fin- land f(sagittatum, acidotum och, enligt ett i riksmuseum befintligt exemplar, tenebricosum). De ingå också i Upplands flora. Att de- ras spridning till Finland försiggått över åländska skärgården, kan således tagas för givet. För övrigt överensstämmer Ålands Hier- acium-flora i mycket med Upplands men är ganska olik finska fast- landets (NORRLIN, 1906, sid. 620). På liknande sätt förhåller det sig ju i allmänhet med lövängsfloran (PALMGREN, 1921). Sammanfattningsvis kunna vi säga, att ett fåtal av ovannämnda blott till vissa delar av Sverige spridda arter förekommer i Finland, och att vandringen dit eller därifrån försiggått dels över Åland, dels norr om Bottenhavet. De arter, som i Sverige intaga obetyd- ligare områden väster men ej sydväst om detta hav, äro däremot, så vitt bekant, ej anträffade i Finland (den föga kända H. distrac- tum lämnad ur räkningen). Därav kan slutas, att de ha uppstått i eller i närheten av sina nuvarande områden. Ty hade de vand- rat söderifrån, skulle av detta stora antal säkerligen åtskilliga spritt sig över Åland till Finlands fastland, och dessa skulle, om de av klimatiska orsaker drivits mot norr, nu förekomma blott å ömse sidor om Bottenhavet. Hade de åter i följd av klimatförsämring drivits längre sträckor söderut, borde tydliga relikter förekomma på gynnade lokaler, vilket ej kunnat uppvisas. Ej heller ingår, att döma av hittills gjorda publikationer, i Finlands flora någon av de här behandlade i Sverige mindre spridda arter, som kunna sammanfattas i grupperna centrala (kart. 59—64), västliga 92 WNDåps WIVIIH 9 3u 193 UNDP (X) muadosjsiohavH 4Y20 suapiDomgus WnipIH 1923. Svensk Botanisk Tidskrift. 13 — 23107. 194 | (kart. 65—70) samt östliga (fig. 8) och sydöstliga (fig. 9 och kart. 71—384), ehuru flera av dem finnas i Uppland. De äro så- ledes åtminstone tillsvidare att betrakta som endemiska i södra Sverige. Gemensamma för Sverige och Finland äro dock egen- domligt nog ett par arter, som hos oss påträffats endast i ett fåtal | landskap, nämligen H. ES Lindb. fil. i Uppland och på Åland | samt H. lIyratum Norrl. i Dalarna, östra Götaland och i Finland. Arter med utpräglat sydvästlig utbredning i Sverige saknas näs- tan helt. Att stora delar av Götaland lida en rent av förvånande brist på Silvaticiformia framgår av några konkreta fall. Vid ex- kursion utefter vägarna i Moheda och Aneboda socknar (omkr. 20 kilometer utom smärre utflykter till angränsande björkbackar) an- träffade jag (”"/e 1919) ingen art av denna grupp. Men fram emot Lamhult förekommo tre arter, däribland den för östra Småland karakteristiska H. subulatidens, alla vid vägkanter eller i närheten av bostäder. I de samlingar, som E. KÖHLER hopbragte i den när- belägna Gårdsby socken, har jag ej sett någon art av Silvatici- formia, och han lär ha uppgivit, att sådana därstädes ej funnos. I sin förteckning över Södra Sandsjö sockens fanerogamer (Ark. f. Bot. 1912) anför F. HÅRD AF SEGERSTAD blott två arter, och vid en utflykt i Söderåkra socken såg jag ingen art av gruppen. Un- der en veckas exkursioner i Ullared och angränsande socknar i Halland (1919) påträffade jag blott en art /stenolepis) och det på endast en lokal, också invid väg. Då jag sistlidne sommar före- tog enstaka exkursioner i de småländska socknarna Gårdsby, Vis- landa, Stenbrohult, Annerstad, Angelstad, Unnaryd och Femsjö samt i Breared i Halland (varunder mycket mer än ett hundra lokaluppgifter för Vulgatiformia antecknades), anträffade jag inga Silvaticiformia, och under två veckors vistelse i Lidhult söder om Femsjö såg jag blott två arter, vardera på en enda lokal vid väg- kant (ej i lövängar eller på björkbackar). Däremot inbragte en enda exkursion i Björsäters och Yxnerums socknar i mellersta Östergötland nära 50 lokaluppgifter. Orsakerna till nyssnämnda brist äro nog till en del av ekologisk (närmast edafisk) natur. I Skåne torde fordom ha funnits en något rikare Hieracium-flora, vilken decimerats efter bokens invandring och sedan ytterligare genom intensiv odling. Vad Halland beträffar, täckes dess västra del av marin sand och lera, och i östra delen upptages den icke odlade jorden mest av ljungfält och barrskogar. I sydvästra Små- land med dess vidsträckta mossar och sandmoar finnes ej mycket 195 utrymme kvar för Silvaticiformia. Om östra kustbältet av Småland gäller ungefär detsamma som om västra Halland. Svårare är att förklara, varför gruppen är så ytterligt svagt representerad i mel- lersta och södra delarna, som efter istiden icke varit täckta av havet. Härom skall längre fram något utförligare ordas. Angå- ende de för blott ett landskap kända arterna tillhöra de väsentli- gen norra och mellersta Sverige. Från Götalands provinser äro endast ett tiotal upptagna i min förteckning, från Svealand om- kring 50. I Norrland insamlat material visar, att antalet också där är betydligt. Då det blir fråga om att söka utforska orsakerna till den kon- centration i arternas utbredning, som avspeglar sig i kartbilderna, får man taga hänsyn till arternas ålder, deras spridnings- förmåga, deras känslighet för konkurrensen med andra växter samt för klimatiska och edafiska fak- HO TE I. Att klimatet till slut, om floran under tillräckligt lång tid lämnades åt sig själv, skulle i första rummet bliva bestämmande, kan väl knappast betvivlas. All anledning finnes också att an- taga, att för flertalet Hieracium-arter de nuvarande gränserna blott äro historiska. De flesta intaga ju ett helt litet område, blott ett eller två landskap, och hur känsliga de än äro för klimatiska olikheter, är det orimligt, att dessa skulle kunna hindra dem från att sprida sig från så små områden, i synnerhet som de kunna fördraga de rätt betydande växlingar i klimatet, som förekomma inom deras utbredningsområden. Samma art /(H. subulatidens) fördrager så väl maritimt klimat vid havets nivå på Öland och Gottland som det vida mer kontinentala på 200 meters höjd i det inre Småland, vilket i flera avseenden är jämförligt med mellersta Upplands, och det ehuru artens område norrut blott sträcker sig till Östergötland. I mellersta Norrland ha somliga arter sin största utbredning i öst-västlig riktning (t. ex. H. argutulum från Unders- åker i Jämtland till Attmar i östra Medelpad, vidare naevifolium, pseudoscioides), medan isotermerna gå nästan i nordlig riktning. Här kan sättas i fråga, huruvida de edafiska faktorerna, som sam- manhänga med flodernas lopp, inlandsisens rörelseriktning och moränernas beskaffenhet, varit avgörande, eller om utbredningen 196 skall förklaras helt enkelt genom den på antropokor väg försiggå- ende spridningen utefter de -gamla trafiklederna mellan Jämtland och Medelpad. Andra arter äro gemensamma för mellersta Da- larne och kusttrakterna i Gästrikland. Ännu orimligare vore det att antaga, att de former, som förekomma på ett fåtal närbelägna lokaler i en enda provins, skulle med hänsyn till sin utbredning vara bestämda blott och bart eller ens huvudsakligen av klimatet. En mängd arter måste därför, såsom SAMUELSSON (1910 a) fram- håller, vara mycket unga och äga möjlighet till ytterligare spridning. Att starka frostnätter under juni och början av juli på öppna platser skövla uppväxande, i knoppstadiet varande hieraciestjälkar, är ett bekant fenomen. Jag har iakttagit det så väl i södra Sve- rige som i mellersta Norrland. Jag har därvid icke kunnat kon- statera, att olika arter förhålla sig olika, kanske av det skälet, att jag icke ägnat saken större uppmärksamhet utom då frosten varit så stark, att den med förödande verkan drabbat alla arter. Det är ej känt, om det underjordiska systemet tager skada genom stjälkens avfrysning. Sannolikt är det ej, emedan sidostjälkar ef- ter frostskadan pläga blomma och sätta frukt. Frukterna bliva, så vitt jag selt, till det yttre lika väl utvecklade hos individ från en arts yttersta gränser som hos sådana i utbredningsområdets mitt. På vilket sätt klimatet verkar hämmande på utbredningen, är ej lätt att konstatera. Sannolikast är väl, att det är konkur- rensen med andra arter, som blir avgörande i närheten av de kli- matiska gränserna, och att dess verkan företrädesvis drabbar grodd- plantorna. Med avseende på arternas ålder har den åsikten uttalats, att inga nya arter uppstått efter istiden, och att ingenting med be- stämdhet kan sägas om förhållandet mellan en arts uppkomst och dess nuvarande utbredningsområde (NÄGELI & PETER, 1885, sid. 62). Dessa satser ha ej giltighet för archieracierna i Norden. Arter sådana som H. pellucidum och andra vitt utbredda kunna icke ha uppstått långt efter istiden och sedan spritt sig till hela skandi- naviska halvön och till länder på andra sidan om Östersjön, in- trängande i redan färdigbildade växtsamhällen, då deras konkur- rensförmåga ej är synnerligen stor i de formationer, där de nu ingå. Lika litet är det möjligt, att de talrika arter, som nu äro inskränkta till ett eller två landskap, skulle vara mycket gamla och dock kunnat sammanhållas på sina små områden (jfr. MUR- BECK, 1904, sid. 296). Åtminstone hos en del arter skulle en be- KR tydande splittring i utbredningen ha inträtt under växlingarna i klimatet. Arterna måste därför vara av olika ålder. De, som följde den tillbakavikande isranden, hade den fördelen framför se- nare tillkomna, att de kunde slå sig ned på oupptagen mark eller i ännu glesa formationer, såsom björkängar. Senare tillkomna arter ha funnit marken upptagen av åtminstone i vissa skikt tätt slutna formationer och ha vid sin spridning mött svåra hinder särskilt i milsvida, enformiga barrskogar. Åt framtidens forskare blir det förbehållet att undersöka, i vad mån de ovannämnda san- nolikt nyare arterna från sina nuvarande små områden sprida sig till större, vilket givetvis förutsätter, att de nu upptagna områdena noga fixeras. Frågan om huruvida någon direkt relation i allmänhet finnes emellan Hieracium-arternas nuvarande utbredningsförhållanden och forntida nivåförändringar, är föga studerad. Vid en flyktig blick på Silvaticiformia's utbredning finner man visserligen, att nästan alla områden, vilka efter istiden varit sänkta under vatten, såsom kusttrakterna samt Upplands, Västmanlands och Närkes slätter, äro mindre artrika än de högre delarna av landet. Ett orsakssam- manhang finnes nog, men det består helt visst nästan uteslutande däri, att Hieracium-arterna (särskilt Silvaticiformia) ej trivas i de under sänkningen avsatta avlagringarna av lera och sand eller ej kunna konkurrera med den i slutna växtsamhällen uppträdande flora, som tagit dessa områden i besittning, samt att många av dem, som verkligen invandrat, sedan försvunnit i följd av landets uppodling. Dock är det tänkbart, att någon liten del av de ar- ter, som undanträngdes genom litorinahavet, ännu ej hunnit in- taga alla för sig lämpliga områden på den forna havsbottnen, eme- dan spridningsförmågan enligt min åsikt är ganska svag. Det vore därför kanske ej alldeles hopplöst att genom Hieracium-stu- dier på öar i skärgården och på kullar, som höja sig över ovan- nämnda lågt liggande slätter, söka erhålla någon kännedom om arternas vandring under de sista årtusendena. Spridningsförmågan, som naturligtvis endast delvis beror på fruktens yttre konstruktion, är en svårbestämd faktor. En hel mängd arter ha odlats, även långt från utbredningsområdena. Fröna gro med lätthet, men åtminstone Silvaticiformia pläga snart gå ut i trädgårdarna, ehuru konkurrensen med andra arter är upphävd. Så har varit fallet med t. ex. H. triangulare (MALME, 1896, sid. 159) och många arter, som odlats i Bergianska trädgår- 198 den och i D. B. V:s trädgård i Visby. På blottad mark såsom grustag, järnvägsvallar, vägkanter, skogshyggen och vindfällen in- finna sig snart arter av traktens Hieracium-flora. Man kunde vis- serligen vänta, att dylika kolonier ofta även innehölle arter från mer avlägsna orter. Så är emellertid ytterst sällan fallet. På vindfällen och hyggen, där flera arter uppträda i stor ymnighet i tydligt fleråriga grupper, kan det hända, att blott en enda grupp eller ett bestånd om några kvadratmeters vidd av varje art på- träffas, vilket visar, att spridningen även på små avstånd sker med en viss svårighet. Frukter, som nedfallit mellan strån och stjäl- kar i vegetationstäcket, äro sedan oåtkomliga för vinden. De av- stånd, på vilka vindspridningen direkt skett, torde väl sällan ha uppgått till så mycket som något hundratal meter. De uppblomst- rande kolonierna nå ofta stor yppighet, men försvinna i allmänhet rätt snart, då marken erhåller ett slutet vegetationstäcke, med tiden i allmänhet skog, samt till följd av betning, och de bli därför ej av stor betydelse för artens utbredning. Ett sällsynt exempel på långväga spridning lämnar en huvudsakligen norrländsk art bland Vulgatiformia, nämligen H. umbricola Sael., vilken slagit sig ned som kolonist i Småland. Men det var också på en slagghög vid ett nedlagt järnbruk (Lindefors i Svenarums socken), och sprid- ningen hade utan tvivel förmedlats genom människan. Ett därmed jämförligt fall är förekomsten av H. obtusoserratum (kart. 65) vid Norra Hammars bruk söder om Jönköping. I detta sammanhang kan påpekas, att Hieracium-floran merendels är rik kring bruken i mellersta Sveriges bergslag. Synzoisk och antropokor spridning har uppenbarligen stor betydelse för den nutida Hieracium-floran. På grund därav att många Pilosella-arter, som äro inskränkta till norra och mel- lersta Finland, förekomma uteslutande på lokaler, som rönt infly- tande av odlingen, drager NORRLIN (1906, sid. 616) den slutsatsen, att dessa arter måste vara mycket unga, enär jordbruk inom ar- ternas utbredningsområde bedrivits blott några få århundraden. GUNNAR ÅNDERSSON och H. HESSELMAN (1907, sid. 82 [88]) ha vid sina undersökningar i Hamra kronopark funnit de allra flesta Hieracium-arterna allenast i kulturpåverkade växtsamhällen och därför ansett dem samtliga inkomna under de sista århundradena. Om man också icke kan draga fullt så långt gående slutsatser (jfr SAMUELSSON, 1910 b, sid. 4), så har man i förhållandet åtminstone ett bevis för kulturformationernas förmåga att draga till sig de i | | | 199 omgivande skogar ytterst glest spridda Hieracium-arterna och med all sannolikhet också flera exempel på antropokor spridning även på längre avstånd. SAMUELSSON (1910 a, sid. 10) har anfört ett exempel från Dalarne, H. microcymon K. Joh., vilken huvudsak- ligen förekommer utefter vägar och på annan kulturpåverkad mark. På liknande sätt uppträder en hel grupp av morfologiskt egendom- ligt utbildade arter av Vulgatiformia i Västerdalarne. De hålla sig till Dalälvens floddal mellan Transtrand och Malung men gå icke upp på de omgivande bergen, vilka eljest hysa den rikaste Hiera- cium-floran. Boskapskreatur och hötransporter kunna misstänkas vara de mest verkningsfulla spridningsmedlen. Jag har antecknat flera exempel på liknande spridning utefter vägar och stigar, varav några här må anföras. Jämtland. Åre, Forsaberget (22/+ 1911). En mindre väg, sträckvis föl- jande en bäck, leder genom granskog till bergets av björkskog och Sphag- num klädda övre delar. Inne i skogen saknades hieracier, men utefter bäcken och vägen antecknades: H. aquilum Norrl. (allm.), cordigerum Norrl., lingua, obtextum (allm.) samt (av Vulgatiformia) H. involutum Dahlst., alla tillhörande traktens Hieracium-flora. Bräcke: gångstig genom barrskog till Bygge ('”/+ 1911). Följande kolo- nister antecknades: 1) 4 individ Silvaticiformia (tillhörande 3 arter), 2) 3 ind. Silv. (3 arter, därav 2, som ej funnos på förra stället), 3) 4 ind. (3 Silv., I Vulg., 4 arter, därav 3 nya för listan), 4) 4 ind. (3 Silv., 1 Vulg., utgörande 2 arter, nya för listan), 5) 3 ind. (Silv., ny för listan). Således 18 individ av 11 arter, dessutom rosetter av de flesta. I den närmast omgivande skogen upptäcktes inga hieracier. Revsund: Gällö ("2/7 1911). Vid en mindre väg genom en nästan hiera- ciefri barrskog iakttogos inom de närmaste tio meterna på var sida om vägen följande arter, tämligen allmänt: H. cordigerum, pellucidum, prolixum, praetenerum och (av Vulgatif.) dissimile Lbg, umbricola Sael. samt på en- staka ställen: caesiiflorum, lingua, patale, stenolepis och (av Vulgatif.) adu- nans Norrl. Västerbotten. Vid landsväg från Degerfors mot Robertsfors på- träffades ('"/+ 1905) spridda grupper av hieracier, var och en bestående av blott en form med ett individantal av högst 10 till 20. Efter all sannolik- het hade varje grupp på sin plats uppstått efter en enda planta. Småland. Södra Vi: landsväg mellan Björkhult och Gullringen ('/e 1920). På en sträcka av omkring 5 km anträffades på gräsbeväxta väg- kanter inalles 5 kolonier, var och en innehållande blott en art och alla olika. De blommande individen tillhörde: caesiiflorum (c:a 10 individ), triangulare (några ind.), chlorellum (20 ind.), acidotum (5 ind.), silvaticum (3 ind.). I de närmast angränsande skogarna syntes ingen art. 200 Under exkursioner i sydligare delar av Småland förra sommaren såg jag i Drevs och Lidhults socknar några få Silvaticiformia, och de växte alla på vägkanter. Möjlighet till hieraciekoloniers uppkomst beror emellertid ej alle- nast på fröspridningen utan även på de ekologiskt gynnsamma villkor, som vägkanterna erbjuda, såsom rikare ljustillgång, kväve- gödning, minskad konkurrens o0. s. v. I dalgångar plägar Hiera- cium-floran vara rikare på södra och östra sidorna (jfr. SAMUELSSON, 1906, sid. 1; OMaAnG, 1914, sid. 51). I en dalgång genom skiffrig bergart vid Storlien i Jämtland befunnos hieracierna växa uteslu- tande på den sida, där skikthuvudena trädde i dagen och under- laget således fläckvis var blottat. På andra sidan var mosstäcket fullständigt slutet. Att vinden, om den också särskilt utefter mer öppna gator ge- nom skogar medverkar vid spridningen, dock icke i de anförda fallen spelat den största rollen, framgår därav, att Hieracium-kolo- niernas antal icke avtog mot de inre delarna av passagen, och att av många arter blott ett enda bestånd anträffades. Endast ett få- tal av kolonierna erhålla större varaktighet. I annat fall skulle ju gamla landsvägar genom barrskogstrakter, såvida jordmånen ej är olämplig, till slut kantas av nästan sammanhängande hieracie- bestånd, vilket strider mot erfarenheten. Vid den från Ljusdal i Hälsingland mot Järvsö gående vägen fann jag ("/7 1909) på en sträcka av över en mil ej så mycket som tjugo individ. Stolonbärande piloselloider äro bättre rustade för att bibehålla sina en gång intagna positioner. ÅH. aurantiacum fortlever i mans- åldrar på åkerrenar och i trädgårdarnas gräsmattor. I Öggestorps socken i Småland såg jag den på 1870-talet vid ett torpställe un- der Torps gård (invid landsvägen ej långt från gränsen mot Ljung- arp), sedan byggnaderna nedrivits och trädgården igenvuxit, samt på en åkerren vid Romelsjö mader. På båda ställena finnes den ännu kvar. Två ej stolonbärande arter, H. isothyrsum N. & P. och leptadenium Dahlst., hava åtminstone sedan början av 1880-talet vuxit i ett grustag vid Rogberga kyrka. Däremot har jag uppre- pade gånger kunnat konstatera försvinnandet av archieracier från vägkanter och åkerrenar samt från hyggen i barrskogar, där de blott ett par år stått som kolonister. Men även archieracier visa stundom seg uthållighet, nämligen i urgamla växtsamhällen, i vilka de fått medborgarrätt. Så har H. diaphanum Fr. bibehållit sig i ett par starkt kringskurna ängsbitar i Femsjö under snart ett år- 201 hundrade efter dess upptäckande. H. pardalinum Dahlst. har allt- sedan 1871, då O. A. WeEstöö påträffade den, fortlevat vid Hessle i Fleringe, oaktat individantalet är ytterst obetydligt. Människans ingripande i naturens hushållning är dock för hiera- cierna ofta ödesdiger. På Gottland har H. chondrodes (| "ulgatiformia) försvunnit från sin enda kända växplats efter en obetydlig uthugg- ning i förening med utdikning. Då skogs- eller ängsmark upplå- tas till betning från sommarens början, försvinna hieracierna snart, i det att ej blott de uppväxande stjälkarna avbetas långt före blom- ningen, utan även rosetterna skadas. På slåttermark hinna där- emot alltid några individ (i synnerhet Silvaticiformia) sätta frukt, och de styva, avskurna stjälkarna och stråna, som kvarstå efter slåttern, skydda i viss mån rosetterna under höstbetningen. Hiera- cierna äro således huvudsakligen hänvisade till de kvarvarande, i de flesta trakter i södra Sverige nu rätt obetydliga löv- och björk- ängarna ("skogsängar”), varifrån väg- och dikeskanternas flora ständigt rekryteras. Särskilt lämpliga äro de små steniga ängsbi- tarna kring torp och smärre gårdar, som skötas på gammaldags vis. Det är allt, som återstår, sedan kulturen tagit den övriga hieraciemarken i besittning för odling och betning. I synnerhet Silvaticiformia leva numera till stor del på människans gunst och nåd. På liknande sätt är det i södra Norge (OMANG, 1914, sid. 51). Jag har fått bevittna, huru den ena arten efter den andra försvunnit från de gamla goda hieracieängarna kring Ljungarp i Öggestorps socken, sedan dessa börjat användas uteslutande till betesmarker, samt att H. cunctans (Vulgatiformia) gått ut vid ett torpställe i Rogberga socken, sedan gärdesgården mot angränsande skog borttagits. Det förefaller till och med, som om slåtter skulle vara särskilt gynnsam för hieracievegetationen. Från sydsidan av Renfjället i Jämtland har jag en anteckning därom ("”/ 1912). Långa strängar av slåttermark omväxla där med fjällbjörkskog, vari smärre öppna, ej till slåtter använda platser finnas. På slåttermarken var hiera- ciefloran märkbart rikare än i luckorna i björkskogen. Förkla- ringen kan ligga däri, att slåttermarken erbjöd större ljustillgång, men säkerligen också i den under betningen tillkomna gödningen samt den lindring i konkurrensen med andra växter, som hiera- cierosetterna vinna genom bortskärandet av hela växtmassan utom bottenskiktet. Det är icke omöjligt, att spridning genom vatten kan ske på 202 tämligen stort avstånd. I stranddriften på Löparö i Finska viken äro hieraciefrukter påträffade (SERNANDER, 1901). Men det är nog endast i sällsynta fall, som frukterna kunna höja sig upp ur strand- driften, enär fruktpenselns strålar lätt avbrytas eller hopklibbas. Spridning till Åland, som har ungefär samma hieracieflora som Uppland, samt till Gottland och Öland har helt visst till stor del skett genom samfärdseln efter Nordens bebyggande. Om invand- ringen till de efter Hjälmarens sänkning 1882 och 1886 nybildade öarna finnas uppgifter. Spridningen har väl i allmänhet skett ge- nom vinden eller genom vind och vatten i förening. Det största avstånd, som frukterna nödvändigtvis behövt överfara, är omkring 2 km (jfr. den av S. BIRGER, 1905, upprättade kartan). Om jordmånens betydelse må ytterligare några ord sägas. På sedimentära jordarter trivas ej Silvaticiformia, minst på närings- fattig sand, där några Vulgatiformia dock hålla ut och H. umbella- tum reder sig väl. Undantagsvis förekomma även de förra i större antal på djup sand, nämligen på starkt sluttande mark, där grund- : vattnet är i rörelse och näringstillförsel kan äga rum från högre; liggande mark; så i Säters erosionsdal (SAMvELSSON, 1910) och en del av Norrlands nipor. Lergrund är ej mycket bättre, vare sig det beror på konkurrensen med den å sådan mark i allmänhet tätare vegetationen, svårighet för sugrötterna att nedtränga i jor- den, syrebrist eller andra orsaker. Jag har stundom iakttagit, att hieraciernas birötter på lerjord utvecklas i ovanligt stor mängd men ej tränga långt ned i jorden. Vära kusttrakter äro i regeln dåliga hieraciemarker, t. ex. södra Gottland, där knappt andra archieracier än H. umbellatum, vulgatum och vulgatiforme kunna bestå, vidare Hallands och Västerbottens kuster, likaså de inuti landet belägna delar, som fordom varit sänkta under vatten. På samma sätt förhålla sig svämbildningar i floddalar. Silvaticiformia förekomma på dem helt sparsamt eller saknas på stora sträckor, ehuru näringsbrist ingalunda alltid är rådande. | Gottland och Öland hysa ungefär samma arter Silvaticiformia som motliggande fastland. Kalken synes således icke i högre grad verka utväljande bland gruppens arter. H. subulatidens m. fl. tri- vas lika bra på kalkstensklapper som i Smålands kalkfattiga jord. På norra Gottlands strandvallar, där konkurrensen är så gott som upphävd, kan art- och i synnerhet individfrekvensen vara betyd- lig, men lövängarna måste betecknas som fattiga i jämförelse med fastlandets. I en frisk björkäng vid Bensjö i Bräcke socken (Jämtl.) | — i 203 antecknades ('”/7 1911) på en yta av 300 kv.-meter 15 hieraciear- ter med ett sammanlagt individantal av omkr. 600 blommande exemplar d. v. s. 2 per kv.-meter. Någon motsvarighet härtill kan svårligen uppletas på Gottlands ängar. Likväl är det alldeles tyd- ligt, att en viss, ej alltför liten kalkhalt är ett nödvändigt villkor för Silvaticiformia's ymnigare förekomst. I överensstämmelse här- med är denna grupp i allmänhet rikt företrädd i Södermanland och Bergslagen på och i närheten av urkalksförekomster, vidare på moräner söder eller sydost om siluravlagringar, såsom i Siljans- trakten, Jämtlands och Medelpads dalgångar och även Upplands östra del. Sydgränsen för många av Medelpads arter finner man i nordligaste Hälsingland (Hassela socken), vars moräner måste ha fått del av Jämtlands kalkrika bergarter, alldenstund glacialreff- lorna i dessa trakter äro riktade mot sydost eller ännu mer mot söder. I västra Dalarne visar den kalkhaltiga och tämligen lätt vittrande diabasen sin gynnsamma inverkan genom att framkalla en utomordentligt rik Hieracium-flora, så äro på Limbergets östra sluttning omkring 60 arter funna under några timmars exkursio- ner (SAMUELSSON och förf.). Mindre tydlig är verkan av hyperiten, att döma av vad jag hittills sett i östra Värmland, vilket rätt väl överensstämmer med den av G. E. RinGius (1888) framställda åsik- ten rörande fanerogamerna i allmänhet. Kalk gynnar uppkomsten av mild humus (G. ANDERSSON och H. HESSELMAN, 1910), och flera skäl tala för att detta är orsaken till ovannämnda förhållanden. Det torde vara svårt att uppleta ett Hieracium-individ på en syd- svensk högmosse, men på Sphagnum-tuvor å sluttande mark kring smärre bäckar eller rännilar, där humussyror spela en mycket mer underordnad roll, är det i synnerhet i Sveriges övre delar ej ovanligt att anträffa enstaka individ eller små grupper av archie- racier, däribland även Silvaticiformia. Rätt egendomligt är det, att Silvaticiformia äro så svagt repre- senterade i Hallands och södra Västergötlands floror. Men de kli- matiska förhållandena ha sannolikt verkat hämmande. Gränstrak- terna mellan nämnda landskap ha en årsnederbörd av över 700 mm, och fuktigt klimat medför gärna rik ljungvegetation, vilken ger upphov till sur humus med därav framkallad urlakning av Jorden. Från Sandhems socken äro enligt bestämningar av DAHL- STEDT ej fullt tio arter Silvaticiformia kända (O. NORDSTEDT, 1903) mot 29 Vulgatiformia, och trakterna söder och sydväst därom äro enligt min erfarenhet ännu sämre lottade. Höglandet söder om 204 Jönköping samt gränstrakterna mot Östergötland äro vida rikare. I Vrigstads socken några mil söder om Jönköping äro mer än 20 arter av förstnämnda grupp insamlade av W. A. G. WETTER, och i en liten del av Bringetofta socken har jag under blott två da- gar funnit 13 arter. Smålands sydligare höjdområde (delvis över 300 meter) nordost om Växjö, innefattande bland annat socknarna Drev, Gårdsby, Aneboda, är däremot ytterligt artfattigt. Årliga nederbörden i Växjö är 670 mm mot blott 590 vid Jönköping. Ljung och tall ha måhända spelat alltför stor roll vid växtsam- hällenas bildande i södra delen av småländska höjdområdet. Björk- backarna närmast söder och sydost om Jönköping äro också gyn- nade genom moränernas sammansättning, 1 det dessa innehålla beståndsdelar av Visingsö- och Almesåkragruppernas kalkrikare och lätt vittrande bergarter. Att norra Småland med hänsyn till kalkhalten såväl i berggrun- den som i lösa jordlager är gynnat framför provinsens södra de- lar, framgår av Sveriges Geologiska Undersöknings kartor. Ända ned till Eksjötrakten äro kalkstenar från Östergötlands silurla- ger anträffade (H. HeEpstrRöÖmM, Beskrivning till kartbladet Eksjö, 1917). De lösa jordlagren i Vista och Norra Vedbo härader, som ligga mycket närmare nämnda silurområde, äro ej heller vanlot- tade med hänsyn till kalkhalten. Närmast Vättern finnas rester av Visingsöformationen ännu anstående, och dess sandste- nar underlagra de lösa jordlagren söder och sydost om Jönköping. Det är därför högst sannolikt, att även dess kalkhaltiga skikt läm- nat några spår efter sig i jordlagren. Märgel med 3 procents kalkhalt är anträffad vid Tenhult och längre söderut i Vrigstad. Almesåkraseriens lager utbreda sig nu huvudsakligen inom ett triangelformigt område mellan Norra Solberga (nära Eksjö), Forserum och Bringetofta, inneslutande åtminstone delar av sock- narna Almesåkra, Barkeryd och Sandsjö m. fl. De nu nämnda delarna av Småland (jämte nordöstra delen vid östgötagränsen) äro just de, som hysa de talrikaste arterna av gruppen Silvatici- formia. Medverkande äro nog de inom Almesåkraseriens område talrika diabasgångarna, vars kalkhaltiga augit och fosforsyrehaltiga apatit utöva gynnsam inverkan på vissa delar av vegetationen, och vars vittringsprodukter motverka uppkomsten av råhumus (jfr. E. RAMANN, Bodenkunde, Berlin 1905). På kartbladet Vetlanda (N. O. Horst, 1885) angivas många diabasförekomster, likasom i Åsheda socken (kartbladet Lenhovda). I dessa trakter ingå också Silva- 2035 ticiformia i någorlunda stort antal, om ock proportionsvis mindre än i de mest gynnade trakterna av Götaland. På området för kartbladet Huseby (D. HUMMEL, 1877) förekommer visserligen täm- ligen mycket diabas (eller hyperit?), men dess augit lär aldrig vara väl utbildad. Här äro Silvaticiformia svagt representerade likasom i övriga delar av mellersta och södra Småland, i vilka diabas upp- ges som sällsynt eller ej ens omnämnes i beskrivningarna till de geologiska kartbladen. Utan tvivel beror således Silvaticiformia's rikligare förekomst på berggrundens beskaffenhet. Osäkert är emellertid, om detta beroende är direkt, eller om artgruppens trev- nad närmast bör sättas i sammanhang därmed, att lövskogsforma- tioner på de bättre jordarterna haft större möjligheter att uthärda i kampen mot de påträngande barrskogarna. Jag tror dock icke, att ekologiska och synekologiska grunder äro tillräckliga för att förklara den skarpa kontrasten emellan norra och södra Götalands Hieracium-floror. Det måste därjämte finnas en allmän orsak, och det kan knappast vara någon annan än den, att de flesta av våra Silvaticiformia ha sin klimatiska syd- gräns i södra Sverige. Därför talar också den omständigheten, att vissa lokaler i norra Småland ha något tycke av reliktlokaler. Även om man utgår från det antagandet, att de flesta arterna äro unga, att de äro i hög grad känsliga för klimatiska och eda- fiska faktorer samt att deras spridningsförmåga är svag, synes koncentrationen i resp. arters utbredning oväntat stor. Vid för- sök att förklara hithörande frågor får man ej taga alla arterna i klump, ty alla förhålla sig ej lika. De äro ej lika livskraftiga och spridningsdugliga. Ett exempel må anföras. H. subulatidens ingår i några lövängsformationer på Gottland och kan således icke vara nyligen inkommen. Efter järnvägens anläggning i slutet av 1870- talet har den uppträtt som kolonist i stor skala på banvallar vid Kopparsvik söder om Visby. Den visar där i motsats mot andra i dess sällskap växande arter den egendomligheten, att nästan varje individ reflorescerar om hösten. Ända till slutet av novem- ber kan banvallen vara översållad med blommor av denna art. På alvarmark norr om staden har den slagit sig ned först på ställen, där genom grustäkt ovittrad kalkstensklapper jämte ner- sköljd märgel blottats, och har där bildat täta bestånd, som bjärt avsticka mot den spridda förekomsten av de på stället gamla ar- terna (stenolepis, triangulare, caesium m. fl.). Sedan har den på liknande sätt hopat sig även på områden, där kalkstensklappern 206 icke rubbats. Det förefaller, som om arten även på andra håll vore stadd i spridning. Jag fann den år 1919 rikligt i en utgle- sad löväng vid Lövåsa i Sunds socken (Östergötland), varest den sannolikt icke förekom på 1880-talet, då DAHLSTEDT undersökte denna lokal. Förekomsten i södra Halland långt från övriga kända lokaler kan ju också tyda på sen invandring. I skärningen vid Vervelns järnvägsstation i Östergötland iakttog jag ("/6 1920) flera hundra individ av H. subulatidens jämte 6 andra arter. Men de senare uppträdde blott sparsamt eller enstaka, så att individanta- let av samtliga dessa 6 arter ej utgjorde en tiondedel av den förstnämndas. På en bergbacke i parkartat område vid Åsheda fann jag (P"/6 1922) ett bestånd av samma art omfattande mellan ett och två tusen blommande individ. Av ingen annan art såg jag något därmed jämförligt under hela sommaren. Att följa denna lätt igenkända art på dess förmodade spridningståg skulle kanske icke erbjuda oövervinneliga svårigheter. Anmärkningsvärd är för övrigt även i allmänhet den betydande olikheten i lokalfrekvens hos lika vitt spridda arter. Enär alla äro morfologiskt taget ungefär lika väl utrustade, måste nämnda olikhet bero blott på endogena faktorer, främst stor konkurrens- förmåga. Den art, H. pellucidum, som upptager största arealen, är upptecknad för bortåt 500 lokaler eller i medeltal för varje landskap ungefär 20. Nära lika stor frekvens ha även de vitt spridda caesiiflorum, canipes, expallidiforme, silvaticum. Bland ar- ter med ganska liten utbredning äro argutulum och gilvocaniceps tydligtvis ganska konkurrenskraftiga. Den sistnämnda, som har att uppvisa 40 kända lokaler i Dalarne, däribland flera utom silur- området, har likväl knappt lyckats utbreda sig utom provinsen (1 lokal dock känd från västra Hälsingland), och argutulum (fir fig. 10) har jag sett på omkring 40 lokaler i östra Jämtland. Andra vitt spridda arter ha betydligt lägre frekvensgrad, t. ex. integratum, lacerifolium, stenolepis med omkring 10 upptecknade lokaler i medeltal för vart landskap, där de förekomma; morulum blott 6, lepistoides och subterscissum endast 4 till 5. Om den ringa frekvensen hos dessa arter med stor spridning berodde på att de äro unga, vore det mera märkvärdigt, emedan det skulle bevisa, att de ägde en särskild förmåga att med överspringande av större avstånd sprida sig lättare än de, som nu förekomma i ett fåtal landskap men där äga stor lokalfrekvens. Men det är ej sanno- likt, att deras konkurrensförmåga är så ensidig. Beträffande de (Xx) wmpwydarogns Yvo (:) wnmppnN WNPPIH ”ITSH wmmjaban wmv. 01 SH uWEWOPSE , S är a SS RÖN NN ln | Wo | MI 7 Fm SEE SER RR NEN Z - SER S NN” Ses H N ; | 9 SN IR TT RV KNSKEN id upepun sf 0 3 - & AR AE : puesoweyd CV j j USER LE j 6 Geers A - 1 CJ I EJ . analys I ja Sv i : Na | YE Q a ; : NL ARN | ; ör MIASPIQ 0v 4 é wlaspigsufgea Ao ; > - 2 Tr Bra n UD a ÅN apor AA 4 27rda MN upuworb NN Ing g FR 4 ÅS 5 ebok svd SN 3 260 I s IN ANOR NV 4; = T se [EYES xAD be TA 208 glest strödda lokalerna för morulum, som har sin största frekvens i Medelpad och norra Småland, och för Hjeltit, vars frekvens- maximum ligger i Dalarne, tämligen nära artens nordgräns, ligger det nära till hands att tolka en del som reliktlokaler från en tid med avsevärt kallare klimat än nutidens. Frågan om arternas uppkomst plägar behandlas i sam- manhang med utbredningen. <:DARWINS teori kan ju knappast komma på tal beträffande arter, som äro apogama. På våra Silva- ticiformia skulle teorien för övrigt ej kunna tillämpas på grund av de skildrade utbredningsförhållandena, bristen på mellanfomer hos dessa hundratal av närstående former samt orimligheten i att de oändligt små olikheterna i blomfärg, de ytterligt talrika varia- tionerna i beklädnad, i holkens och holkfjällens form 0. s. Vv. skulle ha sådan betydelse i kampen för tillvaron, att de kunde i så talrika och nästan omärkliga gradationer fixeras genom natur- ligt urval. SAMUELSSON (1910 a) har diskuterat utbredningsförhållandena hos några arter och visat, att WETTSTEINS geografisk-morfologiska me- tod ej kan användas på dem. Detsamma gäller nog om Silvatici- formia i allmänhet. Högst få närbesläktade former med varandra tangerande utbredningsareor kunna uppletas, och om mellanfor- mer stundom tyckas förekomma, så tillhöra de icke särskilt grän- serna utan hela området. Några former, som närmast kunde komma i fråga, såsom paren Stenstroemii—subincrassans, och chris- tianense—caesitium, äro troligtvis ej morfologiskt skilda. Bland Vulgatiformia kunde möjligen H. kuusamoöénse Wain.—plicatiforme Dahlst. och laeticolor Almqu.—longimanum Norrl. vara förtjänta av en undersökning i detta avseende. DE VrIEs mutationsteori motsvarar då bättre de faktiska förhål- landena, vilket på senare tid framhållits i botanistkretsar (t. ex. SAMUELSSON, anf. st.). I de flesta fall skulle de nya formerna mot- svara knoppmutationer. Men om samma mutation uppstode unge- fär liktidigt på olika ställen och den muterande arten vore vitt spridd, så borde de nya formerna ej alltid erhålla väl begränsade områden. Det kan ej gärna invändas, att mutationsperioden för längesedan upphört och att småarterna därefter intagit de för sig passande områdena. Ty förnämsta stödet för teoriens tillämpning på hieracierna är väl förekomsten av dessa ofantligt talrika när- stående former med ytterst liten utbredning (se fig. 12) och, såsom 209 Fig. 12. Exempel på låglandsarter med inskränkt utbredning. 1 Hieracium ma- cellum K. Joh., 2 H. columniforme K. Joh., 3 H. ramselense K. Joh., 4 H. cerus- satiforme K. Joh., 5 H. cerussatum K. Joh., 6 H. stenolomoides Joh. et Sam., 17 H. subcrassiforme Dt., 8 H. daniciforme K. Joh., 9 H. cinerelliforme Dt., 10 H. solanum K. Joh., 11 H. sphenophyllum Dt., 12 H. asemum Joh. et Sam., 13 H. farinaceum Stenstr., 14 H. ethologum Joh. et Sam., 15 H. siliginellum Dt., 16 H. Ringsellei Dt., 17 H. membrosum Joh. et Sam., 18 H. acromadarum G. Sam., 19 H. Palmeri Dt., 20 H. tubaticeps K. Joh., 21 H. Liljeholmii Dt.' 22 H. graci- lipes K. Joh., 23 H. manotrichum K. Joh., 24 H. dentifolium C. G. Westerl., 25 H. subsagittatum Dt. 14 — 23107. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 210 man måste antaga, ringa ålder. Man känner en hel mängd former, som påträffats på en enda lokal (jfr. SAMUELSSON, 1910) — jag vill här kalla dem unilokala. STENSTRÖM ansåg dem vara enstaka ut- poster från andra utbredningsområden eller tillfälliga avvikelser, vilket i många fall nog kan vara riktigt. Hos äldre författare ha de säkerligen bidragit till skapandet av föreställningen om de tal- rika "tillfälliga lokalformerna”. För många av dem torde efter hand nya växplatser i närheten av de första upptäckas, så att de i stället bliva paucilokala, men för andra torde det icke bliva fal- let, att döma därav att de unilokala formerna äro så talrika, och att antalet av dessa under årens lopp vuxit betydligt fortare än antalet av dem, som på grund av nya fyndorter kunnat uppflyttas till de paucilokalas grupp. Med andra ord, det är ej säkert, att alla ansatser till bildandet av nya former krönas med framgång. Många nya former kunna ha funnits till i enstaka individ, utan det lyc- kats dem att vidare utbreda sig. Det förefaller, som om en del mutationer ytterst sällan eller kanske blott en gång uppstått. En annan svårighet vid tillämpandet av mutationsteorien ligger däri, att man sällan med någon större grad av sannolikhet kan sluta sig till från vilka former de förmodade mutationerna utgått. De försök, som nu göras att teoretiskt härleda olika hieracieformer från varandra, lyckas ej särdeles väl, utan olika författare komma till rätt olika resultat, liksom i allmänhet då det blir fråga om att utreda formernas "släktskap". Mot mutationsteorien ha som bekant invändningar gjorts. En del fall, som förut betraktats som mutationer, ha sedan ansetts vara exempel på mendling efter kors- ningar, och härmed äro vi inne på ett tredje sätt att söka förklara småarternas uppkomst. Redan hos hieracieforskare av gamla skolan, dock ej hos Fries och LINDEBERG, finnas mer eller mindre obe- styrkta uppgifter om hybrider. Sådana uppdrogos efter kors- ningsförsök bland annat av G. MENDEL (1869). Under de sista årtiondenas intensiva formstudier har man med stöd av morfolo- giska jämförelser och konstaterandet av frukternas felslagning på- visat deras förekomst i naturen inom undersläktet Pilosella, redan innan hithörande förhållanden klargjordes genom cytologiska un- dersökningar [t. ex. DAHLSTEDT (1893), K. JOHANSSON (1897)]. Beträf- fande Silvaticiformia eller i allmänhet Vulgata förekomma däremot sällan uppgifter i den riktningen. NORRLIN (Suomen Keltanot, 1906, sid. 617) anser (principiellt), att ett litet antal av archieracier uppstått genom korsning, men jag har ej i hans skrifter funnit 2A något konkret exempel på av honom iakttagna former, som han trott vara hybrider. Enligt STENSTRÖM (1889) "förekomma hybrider mycket mindre allmänt, än man kunde vara böjd att antaga", och han har ej heller i sina skrifter framställt någon särskild form såsom hybrid. DAHLSTEDT (1893, sid. 184 och 192) nämner endast tre fall, som han velat tyda som exempel på hybridbildning bland Silvaticiformia. MALME (1896) "har icke lyckats påvisa några hy- brider" mellan Hieracia vulgata. Bland utländska författare kan nämnas W. R. LIntoN (1906), vilken i sina odlingar av över 100 olika former icke funnit några mellanformer, som han velat anse för hybrider. Ovanstående uttalande, som givetvis gjordes, innan förekomsten av apogami inom släktet var påvisad eller allmänt känd, visa således, att man nästan aldrig påträffar en form, som synes stå mitt emellan två andra, enär kännetecknen divergera i alla möjliga riktningar. Detta överensstämmer också med min egen erfarenhet. Inom piloselloidernas grupp är det, såsom redan antytts, på an- nat sätt. Arter, såsom H. excellens Blocki, finnas, vilka kunna utveckla frön dels på normal väg efter befruktning, dels genom apogami (ÖSTENFELD, ROSENBERG). Bland hybriderna mellan nämnda art och H. aurantiacum ha somliga individ befunnits apogama och sålunda lämnande konstant avkomma. Silvaticiformia, om de nu alla äro apogama, torde icke ha blivit det i ett slag, utan haft ett övergångsstadium liknande det nuvarande hos H. excellens. Från den tiden skulle då talrika konstanta apogama småarter kunna leda sitt ursprung. Genom de hittills gjorda cytologiska under- sökningarna kan det för övrigt icke anses ådagalagt, att alla arter inom gruppen Silvaticiformia alltid äro det. Om det kunde vi- sas, att somliga arter eller åtminstone enstaka individ av dem för- mådde fortplanta sig även sexuellt och bilda hybrider med andra dylika, skulle tillvaron av de talrika unilokala eller till ett obe- tydligt geografiskt område inskränkta formerna vara förklarad. Redan MENDEL (anf. st.) påvisar vissa hieraciehybriders konstans. Den ovannämnda svårigheten att utfinna stamföräldrarna till en förmodad hybrid skulle kunna bero därpå, att genom föregående korsningar inom formernas stamträd talrika anlag blandats med varandra, vilka anlag vid senare hybridiseringar kunna kombine- ras på oändligt många sätt. — ERNST (1918) anser, att den över- väldigande artrikedomen uppkommit genom mutation hos sexuellt normala former, och att apogamien sedan uppstått som följd av ZMA hybridiseringar inom denna mångfald av former, men att ny art- bildning även sedan kunnat äga rum genom mutationer, men nu hos de apogama arterna. På grund av här ovan framställda fakta och synpunkter tror jag, att följande undersökningar äro särskilt lämpade att befordra kännedomen om hieraciernas växtgeografi. 1. Lokalanteckningar i stor skala för bestämning av arternas nuvarande utbredning. 2. Detaljerad anteckning av alla lokaler inom ett mindre om- råde, t. ex. en eller ett par socknar, fortsatt under många år il ändamål att följa omflyttningen under denna tid. 3. Sökande efter nya unilokala former inom sådana väl genom- forskade områden. 4. Noggranna iakttagelser rörande spridningen av redan funna unilokala eller paucilokala former. 5. Sökande efter avlägsna utposter av mera utbredda former, som genom naturliga spridningsmedel vidga sina områden, och i sammanhang därmed iakttagelser rörande formernas förmåga att bibehålla sig på de nya lokalerna. 6. Utbredning i relation till kvartärgeologiska förändringar, speciellt strandförskjutningar. 7. Takttagelser rörande enskilda individs ålder och smärre grup- pers förmåga att bibehålla sig på samma växplats i naturliga formationer. 8. Odling av sydliga arter i nordliga trakter och tvärtom för att konstatera olika känslighet mot olika klimat. 9. Odlingsförsök i olika jordarter med syfte bland annat att utröna, huruvida de odlade arterna i Fanipae jordmån kunna ut- härda i obegränsad tid. 10. Försök att i naturliga formationer inså såväl arter från samma trakt som arter från avlägsnare områden för att utröna, om en art kan intränga i redan färdigbildade associationer. Så- dana försök böra anmälas till någon botanisk tidskrift, i fall in- plantering från främmande områden äger rum. 11. Försök angående konstgjord beskuggning på smärre hieracie- bestånd. 12. Odling av en och samma form i stor skala under många generationer i ändamål att söka finna mutationer. Former, vilkas 213 rosetter äro karakteristiska t. ex. genom brokiga eller eljest ovan- ligt färgade blad, äro särskilt lämpliga. 13. Experimentell undersökning rörande vindspridning. 14. Studier över vindspridning till öar i skärgården eller insjöar. 15: Inverkan av saltvatten på frönas groningsförmåga. 16. Verkan av frost, torka och andra klimatiska faktorer på för ändamålet särskilt utvalda bestånd. 17. Kastreringsexperiment på väl bestämda svenska Vulgata i större antal. 18. Talrika cytologiska undersökningar av svenska Vulgata i det speciella syftet att utröna, om sexuell fortplantning stundom äger rum. Såsom mer lokala undersökningar kunde föreslås 19. Utforskande av Hieracium-floran utefter Indalsälven och Gimån för att fastställa utbredningen av de arter, som hittills an- träffats huvudsakligen i Storsjötrakten i Jämtland och kring Ljungans nedre del (jfr. fig. 10). 20. Undersökning av den nästan okända MHieracium-floran i Västerbotten och Norrbotten, ej blott kusttrakterna utan även på högre nivå. 21. Upptecknande av alla lokaler i naturliga formationer för de arter, som äro egendomliga för trakterna nordväst om Vänern. 22. Bestämning av gränserna för den på Silvaticiformia fattiga zonen i södra Götaland. 23. Kulturförsök inom denna zon. 24. H. prolixum visar i sin utbredning två frekvensmaxima (se fig. 4), östra Svealand och Jämtlands silurområde, men är ej fun- nen t. ex. i Dalarnes silurområde, dit den dock förr eller senare kan väntas komma. Av intresse vore att följa den under dess even- tuella spridning och därunder iakttaga dess frekvensförhållanden. + + Några dagar sedan jag avlämnat mitt manuskript till Svensk Botanisk Tidskrift, erhöll jag h. 5 av Botaniska Notiser, vari F. HårD AV SEGERSTAD indelar södra Sverige i tre växtgeografiska om- råden: det eutrofa, det mesotrofa och det oligotrofa. Den på Silvaticiformia fattiga zonen, varpå jag velat fästa uppmärksamheten, tillhör det oligotrofa området men sträcker sig i Västergötland delvis in i det mesotrofa och i söder t. o. m. in i det eutrofa. Silvatici- formia äro talrikast i de kuperade trakterna inom de nordliga de- larna av de eutrofa och mesotrofa områdena. 214 LITTERATURFÖRTECKNING. ALMQUIST, S., Studier öfver slägtet Hieracium. — Stockholm 1881. ANDERSSON, G. & HESSELMAN, H., Vegetation och flora i Hamra kronopark. — Skogsvårdsför. tidskr. 1907. BIRGER, S., De 1882—1886 nybildade Hjälmaröarnas vegetation. — Ark. f. Bot. 1903. DAHLSTEDT, H., Bidrag till sydöstra Sveriges Hieraciumflora. — Vet.-Ak. Handl. 1893. ERNST, A., Bastardierung als Ursache der Apogamie im Pflanzenreich. — Jena 1918. JOHANSSON, K., Huvuddragen av Gottlands växtgeografi etc. — Vet.-Ak. Handl. 1897. JOHANSSON & SAMUELSSON, Hieraciumfloran i Västmanland. — Ark. f. Bot. 1920. LINTON, W. R., The British Hieracia. — London 1906. MENDEL, G., Ueber einige aus käönstlicher Befrächtung gewonnene Hieracium- Bastarde. — Bränn 1869. MALME, G., Nya bidrag till Södermanlands Hieracium-flora. — Bot. Not. 1896. MURBECK, Sv., Parthenogenese bei den Gattungen Taraxacum und Hiera- cium. — Bot. Not. 1904. NÄGELI und PETER, Die Hieracien Mittel-Europas. — Mänchen 18835. NATHORST, A. G., Om lämningar av Dryas octopetala i kalktuff vid Rangil- torp nära Vadstena. — Vet.-Ak. Öfvers. 1886. NORRLIN, J. P., Suomen Keltanot (i MELA-CAJANDER, Suomen Kg. — Helsingfors 1906. NORDSTEDT, O., Sandhems flora. — Bot. Not. 1903. OMANG, 5. O. F., Hieraciumfloraen i de överste bygdelag av Hallingdal og Valdres. — Nyt Mag. f. Naturv. Kristiania 1914. OÖSTENFELD & ROSENBERG, Experimental and cytological Studies in the Hieracia. — Bot. Tidsskr. Kjöbenhavn 1906 o. 1907. PALMGREN, A., Die Entfernung als pflanzengeographischer Faktor. — Act. Soc. ESX FL fenn. 49, n:o 1, Helsingfors 1921: RinGius, G. E., Vegetationen på Vermlands hyperitområden. — Vet.-Ak. Öfvers. 1888. SAMUELSSON. G., a Uber die Verbreitung einiger endemischer Pflanzen. — Arkit. Bot. 1910: —,— b Regionförskjutningar inom Dalarne. — Sv. Bot. Tidskr. 1910. —,— Archieraciumfloran i Säterstrakten. — Ib. 1906. SERNANDER. R., Den skandinaviska vegetationens spridningsbiologi. — Up- sala 1901. STENSTRÖM, K. O. E., Värmländska Archieracier. — Upsala 1889. —,— Bornholmska Hieracier. — Bot. Tidsskr. Kjöbenhavn 1896. WETTSTEIN, FR. v., Grundzöge der geographisch-morphologischen Methode der Pflanzensystematik. — Jena 1898. ZAHN, K. H., (SI. Hieracium i) A. ENGLER, Das Pflanzenreich, IV:280. — Leipzig 1921. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. 17, H. 2. ZUR KENNTNIS DER KOHLENSÄUREASSIMILATION EINIGER FARNE. VON NILS JOHANSSON. (Mitteilungen aus der ekologischen Station auf Hallands Väderö Nr. 10.) Im Sommer 1922 hatte ich Gelegenheit, an Dr. H. LUNDEGÅRDHS ekologischer Station auf Hallands Väderö in Schonen eine Reihe von Untersuchungen äber die Kohlensäureassimilation einiger uns- rer einheimischen Farne auszufähren. Diese Untersuchungen sind noch nicht abgeschlossen, und von einer ausfährlichen Diskussion des Problems kann daher gegenwärtig nicht die Rede sein. In- dessen haben verschiedene Gröände mich veranlasst, schon jetzt in aller Kärze denjenigen Teil der gewonnenen Resultate mitzuteilen, der die Abhängigkeit der Assimilation von der Lichtintensität bei Polypodium vulgare L., Eupteris aquilina (L.) Newm. Dryopteris austriaca (Jaeq.) Woynar und Dryopteris spinulosa (Mäll.) O. Ktze. be- trifft (Nomenklatur nach ”Hartmans Handbok i Skandinaviens Flora, H. 1", Stockholm 1922). Die Assimilation fand in Luft vom natärlichen CO,-Gehalt statt, und die Methodik war die von LUNDEGÅRDH (1921, S. 49) beschrie- bene. Dr. LUNDEGÅRDH bin ich ausserdem för wohlwollende Rat- schläge und Fingerzeige in mancher Hinsicht zu grossem Dank verpflichtet. Die Versuche wurden im allgemeinen zwischen 10 Uhr vorm. und 3 Uhr nachm. ausgeföhrt, wo die Assimilation sich als am stärksten erwiesen hat. Zu fräherer oder späterer Tageszeit ausgefährte Bestimmungen ergaben nämlich bedeutend niedrigere Werte, die deshalb bei der Berechnung der Kurven nicht beröcksichtigt wur- den. Die Versuchszeit wurde gewöhnlich auf 15 Min. beschränkt, und während dieser Zeit wurde die Lichtstärke mehrfach durch 216 einen "”imperial-exposure-meter N:o 1" bestimmt. Die Lichtwerte sind in Prozente des maximalen Himmelslichts umgerechnet, wel- ches an vollständig klaren Tagen zu verschiedenen Malen um 12 Uhr mittags festgestellt wurde. Die Grösse der Assimilation berechnete ich in mgr absorbierter CO, per gr Frischgewicht und Stunde. Fär jedes Objekt wurde jedoch auch der Flächeninhalt bestimmt, wodurch eine Berech- nung der Assimilation auch auf dieser Einheit möglich wurde. Der Verlauf der Kurven ist in beiden Fällen der gleiche. Alle Assimilationswerte sind fär einen Kohlensäuregehalt von 0,57 mgr per Liter Luft berechnet. Dabei ist das Mittel aus den CO3-Drucken im Assimilationskammer vor und nach dem Versuch als diejenige Konzentration angesehen worden, bei welchem die Assimilation stattfand. Da ich noch nicht in der Lage gewesen bin, den Temperaturkoeffizient der Assimilation fär die betreffen- den Objekte zu bestimmen, und in der Literatur keine Angaben daröber zu finden sind, habe ich vorläufig keine Korrektur fär diesen Faktor eingefährt. Dasselbe gilt von der Respiration. Bei der Konstruktion der Kurven habe ich mich der berechneten Durchschnittswerte bedient, welche im folgenden fär jede Art an- gegeben sind. Die Veröffentlichung der vollständigen Versuchs- protokolle muss ich aufschieben, da sie zu grossen Raum in Ån- spruch nehmen wärden. Polypodium vulgare L. Das Material wurde auf einem begränzten, etwa 1 m” grossen Areal gesammelt. Der Standort lag am Fusse einer steilen, nach Osten gerichteten Bergwand und bekam während der ersten Morgen- stunden direkten Sonnenschein. Während des grössten Teiles des Tages war er jedoch von Bäschen und Bäumen beschattet. Die Versuchsresultate sind in folgender Tabelle zusammengestellt. Die Assimilationskurve ist in Fig. 1 eingezeichnet. Lichtintensität | | | | | I SE 1 01) 4561) S=15 [622 24-20 51157) 4250 HAD '81—86 100 Anzahl Bestim- | | | IAU STEN DN 5 6 SÖ ÅA NA SL Durchschnitts- | zahl der Ass. in | | | MSE Oft9jr 0379 154801 HR94 I von a | ad 2510 2508 Ros ilsa JG Wie ersichtlich, ist die Kurve durchaus vom "Schattentypus", wenn nämlich die geringen Werte bei den Lichtintensitäten 34 und 48 4 als zufällige Abweichungen bezeichnet werden därfen. Die Assi- milation nimmt nahezu proportional dem Lichte zu bis zu einer ER ME: 2 - a IDA ot | Me Os SITA I le a ts bag al all TNT | ALLA DER inl Az | I IR E E E 45 so HT do sir 20 7 glo &r Ho 7 -020 T t Jå SÅ EE = ; > ; ; 20 jam | 4 | | Fig. 1. Assimilationskurven von Polypodium vulgare und Eupteris aquilina. Lichtintensität von etwa 30 4 des maximalen Himmelslichts, worauf die Kurve parallel zur Abszisse verläuft. Hier tritt der niedrige Kohlensäuregehalt oder irgend ein andrer Faktor als "begrenzend" auf (im Sinne BLACKMANS 1905). 218 Weis (1903) untersuchte die Assimilation derselben Pflanze bei Kohlensäureöberschuss und fand folgende Werte in CO, per 1 cm? per Stunde: S SOND eMICHAS- EAT NO N0G 50 Fa RR KR RR. eget aren Star (0 (DIOR GO FD FÖRR er ORO 2 NR a ÖDE Die Assimilation ist also in diesem Fall bei ca. 2 4 Licht stärker als bei vollem Sonnenlicht. Möglicherweise kann dieses so erklärt werden, dass die vermehrte Kohlensäurezufuhr die Assimilation bei diesen niedrigen Lichtintensitäten erhöht, während irgend ein die Assimilation hemmender Faktor eine entsprechende Steigerung bei den höheren Intensitäten unmöglich macht. Neulich hat näm- lich LUNDEGÅRDH (1921, S. 62) gefunden, dass BLACKMANS Theorie von dem Minimumgesetz nicht ganz zutrifft, sondern dass die Be- grenzung der Assimilation in solch einem Falle durch ein Zusam- menwirken von Licht und Kohlensäurezufuhr zustande kommt. Eupteris aquilina (L.) Newm. Dieser Farn gehört zu den allerplastischsten, wenn es die An- passung an verschiedenen Lichtgenuss gilt. WIESNER (1907, S. 164, 294) rechnet ihn in bezug auf sein Lichtbedärfnis zu den "”in- differenten” Pflanzen und hat ihn auf Standorten gefunden, die die versechiedensten Lichtverhältnisse zwischen 1 und !/eo direkten Sonnenlichts aufwiesen. Mit Vorliebe wählt er jedoch sonnige Stellen, und von solchem Standort wurde mein Material geholt. Die gefundenen Durchschnittszahlen fär die Assimilationswerte sind in der folgenden Tabelle zusammengestellt und in Fig. 1 ein- gezeichnet. Leider erstrecken sich meine Beobachtungen nicht |TACbtinlensität indoor dere ÖSK 6 117—21/28—35|63—66 Anzahl Bestimmungen . VIE 5 FT NEKAS : = = | | Durchschnittszahl der Ass. in mgr |— 0,60] + 125) 227 3,80 | 3,54 3,94 | Wweiter als bis 65 Z Licht. Dieser Teil der Kurve erweist sich als "Sonnenblatttypus” mit demselben Verlauf, wie z. B. BOYSEN-JEN- SEN (1918) för Sinapis alba und LUNDEGÅRDH (1921) för Nasturtium palustre und Atriplex hastatum gefunden hat. Es wäre jedoch von 219 Interesse zu erfahren, wie die Kurve sich bei den höchsten Licht- intensitäten verhält. Es ist nicht ausgeschlossen, dass sie alsdann ein Sinken aufweist, wie bei Dryopteris spinulosa (siehe unten). Dryopteris austriaca (Jacq.) Woynar. Um ein Beispiel för die Assimilationskapazität eines typischen Schattenfarns bei verschiedener Belichtung zu gewinnen, wurde Dryopteris austriaca gewählt, der in dunklen Erlensämpfen Öppig gedieh. Die Durchschnittszahlen der erhaltenen Assimilationswerte lassen sich auf folgende Weise ordnen: Lichtintensität 0-A EAST RLD) Nn Ww 4—5/7—1315—24229—3136—4048—51] 56 |63—67/77—831100 Anzahl Bestim- MIN SEN rese Ir GA DA 9 5 D JD Z HN FAR Durchschnitts- zahl der Ass. in | mgr . . . «+ |-0,45+0,64/1,38 2,06 | 1,97 | 2,44 | 2,30 | 2,14 0,87) 0,70 | 0,15 0,15 Graphisch ausgedröckt stellt sich dieses wie in Fig. 2 dar. Das Interessante an dieser Kurve ist, dass sie von dem gewöhnlichen, von verschiedenen Forschern festgestellten Typus der Assimilations- kurven von Schattenpflanzen abweicht. Bei Oxalis, Melandrium, Stellaria nemorum z. B. steigt die Kurve kontinuierlich bis zu einer gewissen Lichtintensität, worauf sie in eine zu der Abszisse parallele Richtung öbergeht. Die Assimilation bei Dryopteris au- striaca zeigt bei den niedrigeren Lichtwerten Ubereinstimmung mit dieser Erscheinung. Von 0 bis etwa 1074 Licht steigt die Kurve sehr schnell proportional der Lichtintensität. Von hier bis zu etwa 307 ist die Steigung sehwächer. Beim Uberschreiten dieser Grenze sinkt sie jedoch, zuerst langsam, um dann später bei etwa 50 4 bis etwa 657 steil abzufallen, wo sie beginnt sich langsam der x-Achse assymptotisch zu nähern. Die Assimilation bei direktem Sonnenlicht beträgt also nur 64 von dem, was sie bei 30 4 aus- macht.. Man kann also sagen, dass die Pflanze eigentlich einen Licht- zufuhr von höherer Intensität als etwa 30 4 nicht ausnutzen kann. Wie verhält sich nun dieses zu dem Lichtgenuss auf natärlichem Standort? Aus LUNDEGÅRDHS (1922, S. 354) Lichtmessungen, die von demselben Erlensumpf herrähren, von dem ich mein Material 220 holte, ersieht man, dass das Lichtmaximum in einer Majanthemum- bifolium-Assoziation sich auf 1672 beläuft. Da die Farne eine höhere Schicht repräsentieren, därfte das Lichtmaximum hier et- was höher liegen, d. h. sich dem Werte von 30 Z nähern, bei dem ich die stärkste Assimilation erhalten habe. Man hat somit das Recht anzunehmen, dass Dryopteris austriaca hier unter seinem Lichtoptimum lebt (cf. WIESNER 1907, S. 182, 252). Auf den na- tärlichen Standorten steigt die Assimilation sicherlich unter im öbrigen gönstigen Bedingungen zu höheren Werten als die bei den Versuchen erhaltenen es sind, da der Kohlensäuregehalt der Waldluft ein höherer ist als der bei den Versuchen verwendete (siehe LUNDEGÅRDH 1921, S: 71; 1922, S. 349). Dryopteris spinulosa (Mäll.) O. Ktze. Diese Art wuchs auf offenen, sonnigen Wiesen, doch im all- gemeinen in einem Rubus-Dickicht so geschätzt, dass der Lichtzu- tritt etwas vermindert wurde. Die Blätter hatten ausgesprochen gelbgräne Färbung, was auf reichliches Xanthophyll hindeutet. Chlorophyllbestimmungen auszuföhren, hatte ich noch nicht Ge- legenheit. Die Lichtkurve der Assimilation (Fig. 2) ist bis zu etwa: a ——————— ——L | Lichtintensität/ | : TINAS 0 | 3—7 [9=10112—-17 21—29135—37 52—54/63—66 81—83/94—96 Anzahl Bestim-! | Fong RA RE RANE NGE Re 3 2 Durchschnitts- zahl der ASS.| [TA ere | 0691 I 2512 | UDI AS 3.47 | Ss27.). Byö3| AN FS 1,56 | I 60 4 von ausgeprägtem "Sonnenblatttypus”. Darnach jedoch fällt sie schnell in derselben Weise wie bei Dryopteris austriaca. Es sieht also so aus, als hätten wir es hier mit einem hemmenden Faktor zu tun, der sich bei dem schattenliebenden Dr. austriaca schon bei etwa 30 4 Licht geltend macht, bei dem lichtliebenden Dr. spinulosa aber erst bei etwa 60 Z. Welches dieser hemmende Faktor ist, daröber kann man sich gegenwärtig schwer äussern. Irgend welche spezielle Untersuchungen zu dem Zwecke, in diese Sache Klarheit zu bringen, sind noch nicht ausgeföhrt worden, aber ich hoffe, baldigst Gelegenheit zu haben, mich eingehender Ae I mit diesem Problem zu beschäftigen. Indessen kann man in der Assimilationsliteratur Beispiele fär ähnliche Fälle finden, und die 470 4 bo anna SE 3.60 3,20 ( in + IS A RN REN FT 2,2 = SF NEN ECT AG 0 LE S = i MS a KR SÅ & IR Co 120 SEK chtiktepsi NER S > & = $åy N OS 258 HER : = | EE MAA EYENKSg ESO E FREE RIE än | ON STR: SK [+] (A NN + [SN AN I ne) o Fig. 2. Assimilationskurven von Dryopteris austriaca und Dryopteris spinulosa. betreffenden : Forscher sind auch mit mehr oder minder plausiblen Erklärungen hervorgetreten. Einige derartige Fälle seien hier andeutungsweise erwähnt. 222 Wie bekannt folgt die Assimilation fast proportional den Tem- peraturveränderungen. Bei einem gewissen, nahe der kritischen Temperatur belegenen Punkt tritt aber eine starke Hemmunsg ein, wie es z. B. in MATTHAEIS (1905, S. 84) Kurve bei etwa 37” C der Fall ist. Da meine Versuche in eingeschlossener, unbewegter Luft ausgefährt wurden, so musste im Objekt die Temperatur während des Versuchs äber die Lufttemperatur steigen. Nach BRown und WILSON (1905) kann diese Steigerung zu bedeutenden Werten an- wachsen, hauptsächlich infolge des Umstands, dass die Luft mit Feuchtigkeit gesättigt wird, was die Transpiration herabsetzt. Die Temperatur im Apparat uöberstieg bei meinen Versuchen selten 20” C. Es ist daher nicht wahrscheinlich, dass die Innentempe- ratur der Blätter während der kurzen Versuchszeit von 15 Min. zu solehen Werten emporstieg, dass die Temperatur hemmend wirken konnte. Wenigstens kann das Fallen der Kurve för Dryo- pteris austriaca bei so schwachem Licht wie 30 Z dadurch nicht erklärt werden. Bei den stärksten Lichtintensitäten kann die Tem- peratur möglicherweise mit im Spiele sein, und LUuBIMENKO (1905) sieht eine bei starkem Licht erfolgte Verminderung der Assimila- tionskapazität bei gewissen Pflanzen als durch zu hohe Innentem- peratur veranlasst an. In einer anderen Arbeit desselben Verfassers (1908) zeigt er (S. 175), dass die Schattenpflanzen Taxus und Fagus Kurven ha- ben, die bei höherer Lichtintensität abfallen, während die licht- liebenden Larix und Robinia kontinuierliche Steigerung aufweisen. Hier ist er jedoch der Ansicht, dass dieses darauf beruht, dass die grössere Chlorophyllmenge der ersteren so viel Licht absorbiert, dass dieses bei der herrschenden Versuchstemperatur (25—30”) hemmend auf die Assimilation einwirkt. Mit anderen Worten: das starke Licht veranlasse eine Inaktivierung der Chloroplasten, vielleicht durch eine infolge herabgesetzter Diastasentätigkeit ein- tretende Assimilatanhäufung. Auf diese Weise erklärt auch HEN- RrICI (1918) die Herabsetzung der Assimilation, die sie bei Ebenen- pflanzen gefunden hat (z. B. bei Bellis perennis, Primula farinosa), wenn dieselben sehr starkem Alpenlicht ausgesetzt werden. In diesem Falle gilt es eine Lichtstärke, die etwa 4mal grösser ist, als die fär die Pflanze normale. Diese Resultate sind also mit meinen Versuchen an Schattenpflanzen vergleichbar. Wie oben gezeigt wurde, reagieren jedoch Polypodium vulgare und Dryopteris austriaca in verschiedener Weise auf das Licht. Man därfte also 223 mit mehreren Typen von Schattenpflanzen zu rechnen haben, die sich hinsichtlich ihrer Lichtempfindlichkeit voneinander unter- scheiden. Dryopteris austriaca kann als Beispiel einer ausschliess- lich schwachem Licht angepassten Pflanze gelten, während Poly- podium vulgare in diesem Fall weniger extrem ausgebildet ist. Indessen wird ja die Assimilation nicht nur von den drei Faktoren Licht, Kohlensäuregehalt der Luft und Chlorophyllgehalt bedingt. Es gibt viele andre denkbare Ursachen fär Verände- rungen in der COs-Absorption bei Änderung der Belichtung. Am nächsten därfte es liegen, an eine wechselnde Kohlensäurediffusion durch Veränderung in der Spaltöffnungsstellung zu denken. Ich hoffe während meiner fortgesetzten Untersuchungen diesen in- teressanten Fragen näher treten zu können. ZETIERTE LITERATUR: BLACKMAN, F. F., Optima and Limiting Factors. — Ann. of Bot., Vol. 19 Nr. 74, 1905. BOYSEN-JENSEN, P., Studies on the produktion of matter in light- and scha- dow-plants. — Bot: Tidsskr., Köpenhamn, Bd. 36, S. 219, 1918. BROWN, H. F. and WILsSson, W. E., On the thermal emissivity of a green feat Still kand moving ar. — Proc: Roy: Soc. of London, Ser. B. NOLM6, SS. 122, 19057 HenNRICI, M., Chlorophyllgehalt und Kohlensäure-Assimilation bei Alpen- und Ebenen-Pflanzen. — Verh. d. Naturforsch.. Ges. in Basel, Bd. 30, S. 41,1919. LUBIMENKO, W., Sur la sensibilité de F'appareil chlorophyllien des plantes ombrophiles et ombrophobes. — Rev. gén. de Bot., Bd. 17, S. 381—415, 19035. —,— La concentration du pigment vert et I'assimilation chlorophyllienne. — I3BdT20: SS 1620217; 203, 280; 1908: LUNDEGÅRDH, H., Ecological studies in the assimilation of certain forest- plants and shore-plants. — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 15, S. 46, 1921. $ —,— Zur Physiologie und Ökologie der Kohlensäureassimilation. — Biol. ZAentrabitBd: 42 SS. Jd/, 1922: MATTHAEI, G. L. C., Experimental researches on vegetable assimilation and respiration. III. — On the effect of temperature on carbon-dioxide assimilation. — Phil. Trans. of the Roy. Soc. of London, Ser. B, Vol. KOSS ANSE SOS: Weis, F., Sur le rapport entre V'intensité lumineuse et I'énergie assimila- trice chez des plantes appartenant a des types biologiques différents. — ComptE Rend. 137, 5. SOL 1903: WIESNER, J., Der Lichtgenuss der Pflanzen. — Leipzig 1907. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. . 1925. ODD. Li, 2: PEATANTHERA PARVULASSCHETR YEN NYBESKRIVEN SVENSK. VÄXT. AV CARL G. ALM: I Skandinavien finnas som bekant tre Platanthera-arter, av vilka en är arktisk och känd endast från en svensk och fyra norska lokaler. Denna art anträffades först i Norge år 1841 av M. N. BLYTT. Han skickade exemplar av växten till Erias Fries (1842, sid. 131—132), som identifierade denna med den nordamerikanska Platanthera obtusata (Banks apud Pursh) Lindl. [syn. Habenaria obtusata (Banks) Lindl.] För fem år sedan har emellertid R. ScHLECHTER (1918, sid. 300—302) påvisat, att vår art är väl skild från den amerikanska, och beskrivit den under namnet Platanthera parvula. Då jag har anledning förmoda, att detta är obekant för flertalet svenska botanister, har jag härmed velat fästa uppmärksamheten På SCHLECHTERS uppsats. Arten beskrives på följande sätt: "Platanthera parvula Schltr., spec. nov. Terrestris, erecta, parvula, 7—8 cm alta;radicibus elongato-fusiformibus, glabratis; folio basilari singulo, erecto-patente, obovato-ligulato, obtuso, basin versus sensim subpetiolato-attenuato, basi vagina amplectente cir- cumdato, 4—35,5 cm longo, supra medium c. 1 cm lato; scapo gracili, erecto, substricto, teretiusculo vel leviter angulato, glabro, vagina basilari excepta omnino nudo; racemo sublaxe 3—5-floro, vix 1 cm longitudine excedente; bracteis ovato-lanceolatis, acuminatis, erecto-patentibus, ovarium fere aequantibus;floribus in genere inter minimos,glaberrimis,erecto-patentibus; sepalo intermedio erecto, orbiculari, obtusissimo, concavo, 2 mm longo, explanato medio 2 mm lato, lateralibus deflexis, oblique oblongis, obtusis, intermedio vix longioribus; petalis erectis, oblique lanceolatis, obtusis, quam 225 sepala textura paulo crassioribus, basin versus margine anteriore paulo (sed manifeste) dilatatis, quam sepala paulo breyvioribus; labello leviter decurvo, rhombeo-lanceolato, obtusiusculo, apice adscendente, margine levi- ter undulato, supra basin gibbis 2 obtusis parvulis ornato, uninervi, sepalis fere aequilongo, calcare dependente apicem versus sensim angustato, obtu- siusculo, leviter incurvulo, c. 2,5 mm longo; anthera humili, apice subretusa, loculis valde divergentibus, rostello perlato, humillimo, tenui; ovario sessili, cylindraceo, glabro, leviter torto, c. 4 mm longo." Såsom de viktigaste och artskiljande karaktärerna mellan P. parvula och P. obtusata framhåller SCHLECHTER följande. Den förra är till alla delar mindre än den senare (fig. 1). Bladen äro hos P. obtu- sata alltid bredare och blommorna större än hos P. parvula. Vad blomman be- träffar, är hos den förra arten det mel- lersta foderbladet brett hjärtlikt-äggfor- migt och 3-nervigt, hos den senare cir- kelrunt och 1-nervigt. Läppen är hos den nya arten åtminstone på presssade exemplar lätt vågig i kanten och tunnare än hos P. obtusata. "Sporren är hos den förra kortare i förhållande till läppen än hos den senare. SCHLECHTER har sett exemplar av den nya arten endast från BrLyTtts lokal: Strömneesset vid Kaafjorden i Finmarken. Det är alltså säkert, att han haft tillfälle undersöka endast några få individ. Detta förklarar, varför hans uppgifter om stor- lek ofta fått för låga siffror. På samtliga av det dussin ark av väx- ten, som jag sett från olika lokaler, har funnits åtminstone något individ med Fig. 1. a Platanthera parvula större dimensioner än SCHLECHTER upp- Sehltr från Torne Lappmark, Nu- givit. Maximihöjden av exemplar från olja; b P. obtusata (Banks.)Lindl. ö äs rn FE New Hatipshire, "White samma tagning har växlat mellan 19 och Mountains. — 1 av nat. storl. 9 CM. Bladens största längd har Jag uppmätt till 6,5 cm, största bredden till 2 cm. Blomställningens maximilängd har varit 3 em och största antalet blommor 6. 15 — 23107. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 226 Det bör påpekas, att redan Fries (1. c.) kände till vissa olik- heter mellan den norska och den amerikanska växten. Tyvärr hade han icke själv tillfälle att jämföra sina exemplar med auten- tisk Platanthera obtusata. Han skickade dem till v. FIScHER, som (FRIES, 1. c.) skrev följande till svar: ”Platanth. obtusatam Hook. exacte refert; nonnihil differre tamen videtur: calcare breviori, la- bello latiori, forsan etiam margine undulato.” BLYTT (1861, sid. 348) anmärker, att hans exemplar från Finmarken endast hade 3—6 blommor, medan amerikanska hade 8—12. Det bör även framhållas, att P. obtusata är med avseende på stor- leken ganska variabel. Jag har sett individ, som varit 27 cm höga, men även sådana, som blott varit 5 cm. Bladens bredd har väx- lat mellan 4 och 2 cm. För övrigt torde ej vara uteslutet, att vi i Amerika ha att göra med ett par arter, fastän någon uppdelning ännu icke skelt. I REICHENBACHS "Icones Florae Germanicae et Helveticae"” (Bd. XIII, Tab. CCCCXXVII) avbildas utom Platanthera obtusata från White Mountains i New Hampshire även ett litet exemplar av P. parvula, insamlat av M. N. BrLytt. I texten (sid. 119) omnämnes det norska exemplaret såsom "planta Blyttii”. Platanthera parvula är hittills känd från följande lokaler i Skan- dinavien. Sverige: Torne Lappmark, Nuolja (1880 leg. K. P. Hägerström, E. V. Ek- strand, 1881, sid. 195.) Norge: Troms fylke, Maalselven, Kirkestinden (1902 leg. A. Note, 1905, sid. 13); Sarvesoalgge (1902 leg. A. Noto, 1. c.). Nord-Reisen, Javroaivve (1898 leg. R. Fridtz, 1900, sid. 244). Finmarks fylke, Kaafjorden, Sakkabani (1841 leg. M. N. Blytt, Fries 1. c.). SCHLECHTER har icke i sin uppsats velat bestämt uttala, om exem- plar från Sibirien, kallade P. obtusata, tillhöra denna art eller den nybeskrivna. Jag har sett sibiriska exemplar från två olika lokaler och funnit dem i allt väsentligt överensstämma med skandinaviska. Det torde alltså icke råda något tvivel om, att P. parvula även förekommer 1 Sibirien. Fyndorterna äro: ”Jenisei, ostium flum. Nischnaja Tunguska” (1876, leg. H. W. Arnell, Herb. Riksmus.) och ”Ajan”" leg. Dr Filing, (Regel retri filing, fl, aj. no: 278,: Herb. Riksmuskeubot Mass Uppsala). Nn Nn —-J LITTERATURFÖRTECKNING. BLyTT, M. N., Norges Flora, I. — Kristiania 1861. EKSTRAND, E. V., Resa till Nordland och Torne Lappmark 1880. — Bot. Not. 1881. FripTz, R., Undersögelser over karplanternes udbredelse i Nord-Reisen. — Nyt Mag. for Naturv., Bd. 37, Kristiania 1900. Fries, E., Novitiarum Florae Sueciae Mantissa tertia. — Upsala 1842. Noro, A., Fjeldfloraen mellem Altevand og Kirkesdalen. — Tromsö Museums Aarshefter, 27, Tromsö 1903. REICHENBACH, L., Icones Florae Germanicae et Helveticae. — Vol. XIII & XIV (Ed. H. G. Reichenbach fil.), Leipzig 1851. SCHLECHTER, R., Mitteilungen äber einige europäische und mediterrane Orchideen I. — FEDDE, Repertorium specierum novarum regni vegeta- bilis, XV, sid. 273—302, Berlin 1918. Uppsala i februari 1923. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. 17, H. 2. ZWELI NEUE RIESEN:SENECIONEN AUS AFRIKA! VON THORE C: E.: ERIES. : In der körzlich dem botanisehen Museum zu Berlin-Dahlem nun öbergebenen Dämmerschen Sammlung vom Mt. Elgon befindet sich ein Exemplar eines Riesen-Senecio. Die Existenz von wenigstens einem solchen auf diesem Berge war schon fröher durch Photo- graphieen festgestellt, doch fehlte bisher konserviertes Material, das eine Bestimmung der Elgon-Pflanze ermöglichte — Der von DUMMER eingesammelte Senecio steht S. Erici-Roseni vom Ninagongo im Virungavulkangebiet am nächsten. Er besitzt wie dieser dänne, ”tabakähnliche” Blätter, die unterseits ziemlich schwach zottig behaart sind. Die Körbehen sind bei der Elgon-Pflanze auffallend gross und enthalten mehr Bläten (90—100) als bei Erici-Roseni (ca. 75—80); erstere besitzt ausserdem mehrere und breitere Involukralblätter als dieser. In der Behaarung der Infloreszen- zachseln ist auch ein recht auffallender Unterschied vorhanden. Die Infloreszenzteile sind nämlich bei S. Erici-Roseni mit ziemlich langen Waollhaaren bekleidet, bei der Elgon-Pflanze sind sie von einem kurzen aber sehr dichten Haarfilz äberzogen. Die Elgon-Pflanze muss meiner Meinung nach als von S. Erici- Roseni artverschieden angesehen werden; ich nenne sie S. elgonensis TNE RSiT no sp. Nach Pnotograpbieen, diefmirfDrAG-ENDELOM in freundlichster Weise beigesteuert hat, zu urteilen, scheint es mir sehr wahrscheinlich, dass es ausser S. elgonensis auf dem Mt. Elgon noch einen anderen Riesen-Senecio gibt, der durch dicke und feste Blätter charakterisiert ist. Leider liegt von diesem kein konser- viertes Material vor. — In diesem Zusammenhang will ich die Aufmerksamkeit noch auf einen anderen Riesen-Senecio lenken, 229 der auf den höchsten Teilen des Vulkans Karissimbi im Virunga- gebiet wächst. Es liegt im Berliner Herbarium ein Blatt von ihm vor. J. MILDBRAED hat kärzlich (in FEDDE, Repertorium XVIII [1922], S. 230) den Karissimbi-Senecio als eine Varietät alticola von S. Erici-Roseni aufgestellt. Es unterliegt indesen keinem Zwei- fel, dass der Karissimbi-Senecio von S. Erici-Roseni artverschieden ist. Leider fehlen Bläten, aber das Blatt genögt vollkommen, um aute Charaktere zu geben; die S, ErictRosenv und S: alticola (Mildbr.) Th. Fr. jr. voneinander unterscheiden. In der Tat kommt S. alticola der Kenia-Art S. Battiscombei in bezug auf die Konsistenz und die Behaarung der Blätter viel näher als S. Erici-Roseni. Senecio elgonensis Th. Fr. jr. n. sp. — Specimen originale: R: ÅA. DÖMMER n. 3382 in herb. Berolin. Arbor ca. 4 m alta. Folia late lanceolata, tenuia, foliacea, ca. 32 cm longa, 16 cm lata, supra demum glabra vel subglabra, sub- tus arachnoideo-tomentosa, nervo mediano dense tomentoso; margo foliorum dentatus, dentibus acutis. Inflorescentia 6 dm vel ultra longa, paniculata, bracteata, ramis densissime pannoso-tomentosis. Capitula numerosissima, semigloboso-campanulata, ligulis exceptis ca. 22 mm lata et 16 mm alta; involueri folia ca. 15, lanceolata, acuta, margine integra, subglabra, apice puberula, 14 mm longa, ärm lata calyculi foöliola, cat i3 linearia.. flores, tradi ligulati, lutei, feminei; tubus 7 mm longus, ligula 14 mm longa, tridentata. Flores disci hermaphroditi, 11 mm longi, corolla 5- dentata; pappus multisetosus, setis asperulis; antherae exsertae. Verbreitung: Mt. Elgon, Regio alpina. — (Mt. Elgon: Moor- land; crater,, new. summit; 12 ft; flowers yellow. Jan. 1918: R. ÅA. DöMMER). Senmececioralticelat (Mildbr.)- TE EI jr nöSspo— Syn. S. Erici Roseni var. alticola Mildbr. in Fedde Rep. 1922, p. 230. — Specimen originale: J. MILDBRAED n. 1609 in herb. Berolin. Arbor — — — —. Folia late lanceolata, crassa, rigida, 31 cm longa, 14,5 cm lata, brevipetiolata, petiolo alato sine limite in laminam transeunte, supra glabra, nervo mediano autem ad inserta- tionem barbato, subtus tota lamina lanugine longo, densissimo, griseo-argenteo tecta; margo crenato-dentatus (apicem versus obso- lete), dentibus obtusis. Inflorescentiae et flores non visi. 230 Verbreitung: Virungagebiet auf den Karissimbi innerhalb der Regio alpina. — (NO-Kiwu: Karissimbi. "Ein Blatt von der oberen Grenze auf Hauptkegel; unten viel stärker filzig als bei den Ninagongo-Exempläaren.” Steril Mitte Nov. 1907. J. MILDBRAED, Nr. 1609). In ganzem sind bis jetzt 12 verschiedene Arten von Riesen-Sene- cionen bekannt. Es unterliegt jedoch wenig Zweifel, dass wenig- stens einige noch nicht beschriebene Arten auf den Hochgebirgen des tropischen Afrikas existieren, vor allem auf dem Ruwenzori und auf den Virungavulkanen. Die bekannten Arten sind auf den verschiedenen Gebirgen in folgender Weise verteilt: auf dem Kenia S. keniodendron, S. Battiscombei und S. Brassica; auf dem Kili- mandjaro S. Johnstoni und S. Kilimandjari; auf dem Meru S. Kili- mandjari (nicht ganz sicher; gutes Material fehlt); auf dem Mt. Aberdare S. aberdaricus und S. brassicaeformis: auf dem Mt. Elgon S. elgonensis; auf dem Ninagongo S. Erici-Roseni; auf dem Karis- simbi S. alticola und S. Erici-Roseni (Bestimmung unsicher; nur Keimpflanzen gesammelt); auf dem Ruwenzori S. adnivalis, SS. Friesiorum und S. Erici-Roseni (Bestimmung unsicher). In den allermeisten Fällen sind, wie ersichtlich, die verschiedenen Arten auf ein bestimmtes Gebirge beschränkt. Es sind in der Regel, auf jedem -Gebirge zwei oder mehrere Riesen-Senecionen heimisch. Nur SS. Erici-Boseni und S. Kilimandjari scheinen möglicherweise auf zwei oder mehreren Gebirgen verbreitet zu sein. Doch därfte diese Frage nicht als endgältig entschieden angesehen werden. Känf- tiges, reichlicheres Material därfte vielleicht zeigen, dass es sich in Wirklichkeit um verschiedene Arten handelt, die man auf Grund des jetzt vorliegenden mangelhaften Materials nicht unterschei- den kann. Botanisches Museum, Berlin-Dahlem, April 1923. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. 17, H. 2. TILL FRÅGAN OM FREKVENSFÖRDELNINGS- REGELNS TOLKNING. AV LARS-GUNNAR ROMELL. Professor KYLnIN har i sin uppsats ”Växtsociologiska randanmärk- ningar” (Botan. Notiser 1923) varit inne på en del tankegångar, som sedan en tid då och då sysselsatt författaren av dessa rader. Han har även snuddat vid en hittills förbisedd punkt, som jag an- ser vara en av de viktigaste, om icke den allra viktigaste, för en rätt tolkning av de empiriska frekvensfördelningskurvor, som man får fram vid statistisk vegetationsanalys enligt RAUNKLER m. fl. eller vid ”konstansbestämningar". Denna punkt är den roll, som pro- portionerna mellan de primära, genererande individfrekven- serna spela för de avledda, med relativt stora provytestorlekar vunna frekvensfördelnings- (resp. konstans-) kurvornas form. Några intressanta och betydelsefulla egenheter hos-detta samband ha emel- lertid undgått KYLIN liksom förut NORDHAGEN och andra författare. NORDHAGEN anser i sin i många stycken betydligt klargörande skrift "Om homogenitet, konstans och minimiareal”, att de vanliga frekvensfördelnings- och konstanskurvornas (vi skriva i det följande för korthetens skull F-4Z-kurvor resp. K-4-kurvor) egenheter betingas helt enkelt av homogeniteten hos de analyserade objekten. Han anser, att en statistisk analys på vanligt sätt med utlagda provytor alltid måste ge ett sådant resultat, som F-Z4- resp. K-Z-kur- vorna ge uttryck åt, om blott det undersökta växtaggregatet är nog homogent! och provytorna tagas nog stora. Hur växtaggregatet ! Med homogenitet menar NORDHAGEN, liksom väl de flesta, kvalitativ och kvan- titativ likformighet i växternas fördelning över ytan. Så gör även jag i det följande. Denna anmärkning nödvändiggöres därav, att KYrin i begreppet homogenitet, för- 232 för övrigt är beskaffat spelar enligt NORDHAGEN alltså ingen roll. Av F-Z- och K-4-kurvornas egenheter synes NORDHAGEN därvid — i likhet med flera andra författare — nästan uteslutande ha fäst sig vid en, nämligen det språng från högsta till nästhögsta fre- kvensklassen som alltid uppträder, om provytor av tillräcklig stor- lek användas vid analysen. NORDHAGENS argumentering och påstående i denna punkt god- tagas även av KYLIN. Påståendet är emellertid falskt, även om man inskränker sig till att som F-Z- och K-Z-kurvornas karaktäristikum välja språnget från högsta till nästhögsta klassen. Det är falskt i dubbel måtto. Å ena sidan kan språnget åstadkommas, utan att analysobjektet är homogent, å andra sidan behöver det ej uppträda, även om objektet är homogent (i vanlig, ej i KYLINS mening). Jag tar beviset för mitt första påstående först. Antag att jag vill göra en ”"konstansbestämning” för en association, som jag kallar t. ex. Pteridietum, och dit jag räknar alla vegetationsfläckar, där Pteris aquilina förekommer. (Jag förutsätter alltså, att jag fattar associationsbegreppet vidare än brukligt, men det behöver endast vara fråga om en gradskillnad.) Jag reser då omkring under jor- dens alla himmelsstreck och uppsöker, enligt föreskrifterna för en rätt konstansbestämning, alla de mest olika varianter av mitt Pteri- dietum och lägger en ruta i varje. Sammanställer jag sedan alla mina uppteckningar till en statistik på vanligt sätt, får jag en kon- stant, Pteris aquilina, tronande i ensam glans i översta klassen. Sedan kommer ingenting, och sedan kommer ingenting, och så komma palmer och bananer och enris och ljung och allt möjligt i brokig blandning i de lägre och lägsta klasserna. Jag har fått språnget vid konstantklassen lika utpräglat, som om jag undersökt en god association med endast en konstant (och dylika godkännas av auktoriteterna). F. ö. är det ingenting som behöver hindra en botanist med god ekonomi och reslust från att utvälja två kosmo- politiska växter, som kunna växa tillsammans, och sedan resa om- kring jordklotet från tropikerna till polerna och lägga en ruta, var- helst "dessa två ses tillsammans. Är vår resenär tillräckligt noga med att alltjämt uppsöka nya varianter av sin association, kan utom den gamla, inlägger en ny betydelse, då han för full homogenitet, fordrar även att de olika växtarterna skola växa lika tätt, d. v. s. i samma förband. För min del vill jag kalla en yta, över vilken ett antal växtarter äro fördelade så, att var och en för sig visar normal dispersion (SVEDBERG 1922 a), fullt homogen, hur än de olika arternas individtätheter förhålla sig till varandra. 233 han alltid åstadkomma en lucka i den slutliga statistiken mellan de två konstanterna i översta klassen och det brokiga sällskap, som samlar sig i de lägre klasserna, och denna lucka kommer ICSISKESaKk T are och mer Wwfp raskt fråm, ju mer He- Helojsemt det mntdersoktar materialet är. För att bevisa mitt andra påstående måste jag tyvärr använda ett i någon mån matematiskt resonnemang. NORDHAGEN stöder sitt påstående, att den högsta klassen alltid med en nog stor rutstor- lek kan göras relativt hur starkt representerad som helst, samt att den nästhögsta klassen gärna blir svagast representerad av alla därpå, att klasserna ha olika bredd, uttryckt i ”minimiarealer" eller i medelyta pr individ (= inverterad individtäthet). Denna sats torde böra förklaras för att bli begriplig för den,som ej läst NORDHAGENS skrift. NORDHAGEN gör det fruktbara greppet att be- trakta och resonnera om de enskilda arternas minimiarealer i stäl- let för om associationens. Med minimiarealen för en art förstås, i analogi med ordets betydelse i konstansläran för associationer, den ytstorlek, som måste ges provytorna, för att man vid en sta- tistisk analys just skall få arten som "konstant", d. v. s. med 904 frekvens eller däröver. Stå individen av en art tätt, är den artens minimiareal liten, stå de glesare, är den större. Gör man en analys med en viss rutstorlek i ett homogent vegetationstäcke, samman- satt av arter med olika individtäthet, alltså olika minimiarealer, så böra i "konstantklassen” komma de arter, vilkas minimiareal är lika med eller mindre än de använda provytornas areal. Om analysen göres t. ex. med 1 m” stora småytor, blir i en tiogradig frekvensskala högsta klassens bredd, uttryckt i minimiarealer, 0—1 m”, men den näst högstas endast 1—1,43 m”, och sedan stiger bredden återigen åt de låga frekvenserna till. De anförda siffrorna gälla under förutsättning av normal dispersion (SVEDBERG 1922 a) för alla arter. Det är nu enligt NORDHAGEN denna F-Z- och K-Z-klassernas olika bredd, som förklarar språnget mellan högsta och näst högsta klassen och minimet i den sistnämnda. NORDHAGEN antar då stillatigande, att det är lika sannolikt, att en godtyckligt uttagen arts minimi- areal ligger mellan t. ex. 0 och 0,1 m? som mellan t. ex. 10,0 och 10,1 m”. D. v. s. han antar, att artbeståndet fördelar sig likformigt längs en skala av minimiarealer eller av medelytor pr individ (= inverterade individtätheter; hos KYLIN är det denna storhet som kallas minimiareal). Kåt oss ranta, att så ar fallet, och se; vart 234 detta antagande leder. Jag antar, att alla arter ha normal dis- persion, och att alltså de av SvEDBERG (1922 a) meddelade form- lerna äro tillämpliga. Om en art vid den statistiska analysen faller inom den ena eller andra frekvensklassen sammanhänger enkelt med sannolikheten för att med en yta av den använda provytans storlek gripa minst ett individ av arten i fråga. Om denna sannolikhet t. ex. är 0,95, så är arten sannolikast att påräkna inom "”konstantklassen”. Är sanno- likheten 0,75, så är artens sannolikaste plats frekvensklassen 70— 804, o. s. v. Känna vi artmaterialets fördelning på olika sanno- Ir — =. j Sannolikheter —Zz£ Medelyta pr evige" Fig. 1. Sambandet — vid normal dispersion — mellan medelyta pr individ och sannolikhet att gripa minst ett individ med en yta av viss storlek. De tre kurvorna gälla för tre olika ytstorlekar, som förhålla sig som 1:10:100 likhetsklasser, så kunna vi alltså utan vidare rita upp det sanno- likaste utseendet av den ur en verkligen utförd statistisk analys på ifrågavarande material framgångna F-Z4-kurvan. I fig. I framställes sambandet mellan medelytor pr individ och sannolikheter för tre olika provytestorlekar. Kurvorna närma sig asymptotiskt x-axeln och äro åtminstone praktiskt taget oändligt utsträckta i denna axels -riktning. Teoretiskt är det ingenting som hindrar, att en växt kan vara sällsyntare än vilket uppgivet värde som helst och likväl vara fördelad med normal dispersion över en mycket stor yta, och kontakten med verkligheten släpper kurvan fullständigt först vid arealer som närma sig jordklotets yta. An-. taget nu, att NORDHAGENS tysta antagande är riktigt, så betyder detta en likformig fördelning av artmaterialet längs x-axeln i ST Det antal arter, som böra komma i en viss klass i den vanliga F-4- kurvan, representeras därför direkt av projektionen på x-axeln av den del av kurvan, som faller mellan de sannolikheter, vilka mot- svara klassgränserna, t. ex. för klassen 90—100 4 mellan y-värdena 0,9 och 1... Nu är som sagt kurvans utsträckning åt höger obe- gränsad, vilket skulle betyda, att vi teoretiskt i den lägsta frekvens- klassen finge ett oändligt antal arter = 100 Z. Emellertid skall vår beräkning avse det sannolikaste utseendet av en verkligen och på vanligt sätt utförd statistisk analys, låt oss säga med använd- ning av 50 provytor. För de flesta av det oändliga antal arter, som teoretiskt skulle komma i den lägsta frekvensklassen, är det då sannolikare, att de ej komma med alls, än att de komma med en gång av de femtio, nämligen för alla arter med mindre sanno- likhet än 0,01. Dessa böra alltså strykas. Vi få då kvar av kur- vorna, vad som ligger ovanför en linje dragen parallellt med x-axeln på höjden y = 0,01, d. v. s. så mycket, som representeras av det ritade stycket av den kurva i fig. 1, som förlöper närmast x-axeln. För de stycken, som bli kvar av de två övre kurvorna, räcker figu- rens bildyta ej till. Om vi emellertid å ett nog stort papper eller i en lämpligare skala rita upp de defekta kurvorna intill punkten y = 0,01 och sedan konstruera upp de olika F-4-kurvorna, så skola firda, om ej förr, märka, att de olika kurvorna i själva verket äro identiska. Strängt taget skulle kurvorna fig. 1 även kuperas något genom en linje dragen parallellt med y-axeln, strax till höger om denna, på grund av att arter med medelytan pr individ 0 äro otänkbara. Om man endast tar bort de uppenbart orimliga värdena, blir denna korrektion emellertid så obetydlig, att den icke skulle kunna märkas i den skala, i vilken kurvorna ritats. Ett material, beskaffat så som NORDHAGENS tysta förutsättning fordrar, skulle på grund av ovanstående förhålla sig på följande sätt, om det underkastades en statistisk analys med småytor en- ligt RAUNKLIER m. fl: 1. F-Z-kurvan skulle städse utvisa en topp över de låga frekven- serna, ofantligt mycket högre än toppen i högsta klassen. 2. F-Z-kurvans form skulle ej variera med de vid analysen an- vända provytornas storlek. Dess sannolikaste utseende, för en sta- tistik med 50 ytor, skulle konstant vara detta, om 10 klasser användas: HE6r0 10 20 30 40 50 60 70 30 90 100 7 arter | 90,5 | Bale | 0,9 | 0,5 | 0,3 | 0,3 | OR ORO (Siffrorna äro vunna grafiskt, decimalen kan därför vara osäker.) 236 De empiriska kurvorna förhålla sig som bekant icke på detta sätt. Med stigande storlek hos småytorna vinner alltjämt den andra toppen (över högsta klassen) på den första, och språnget nedom högsta klassen blir alltmer utpräglat. NORDHAGENS förklaring till språngets uppkomst och allt starkare framträdande vid stigande provytestorlek är alltså ej tillämplig, om man gör just det antagande om artmaterialets likformiga för- delning längs en skala av minimiarealer eller medelarealer pr individ, som han stillatigande gör. Kuriöst nog, ty NORDHAGENS argumentering måste nog förefalla de flesta absolut logiskt riktig och bindande. 1 de 7100 dne At I Mrs | NE RÅ j v AN IJ0 ja s S å Fd S ben | : |/ ; Ä 5; NEG an. utge VA BR KE oe . TA (0) 50 100 Individtäthet —> frekvens fo —->, Fig. 2. Till vänster: Sambandet — vid normal dispersion — mellan individfrekvens (individtal pr ytenhet) och sannolikhet att gripa minst ett individ med en yta av viss storlek. De sex kurvorna gälla för sex olika ytstorlekar, som förhålla sig som 1:2:4:8:20:40. — Till höger: FZ-kurvor, konstruerade ur föregående, under anta- gande av likformig fördelning av artmaterialet från 0 till n (individ pr ytenhet) längs en individfrekvensskala. Arterna placerade på sina sannolikaste plat- ser, alltså ingen hänsyn tagen till spridningen över F-Z-klasserna. Låt oss nu göra ett annat enkelt antagande om artmaterialets fördelning efter en frekvensskala och se, vart det leder. Vi antad då en likformig fördelning efter en skala av individantal. pr ytenh et (individtätheter, individfrekvenser). M. a. o., vi ansed det lika sannolikt, att en godtyckligt uttagen art uppvisar en genom- snittlig individfrekvens mellan t. ex. I och 2 som mellan 11 och 12 eller 0 och 1 pr ytenhet. Jag antar fortfarande, att alla arteri ha normal dispersion, så att SVEDBERGS formler gälla. I fig. 21t. v. visas sambandet mellan individfrekvenser och sannolikheter för sex olika storlekar av provytor. Här är det nödvändigt att genast kupera artserien på grund av den uppenbara omöjligheten att oändligt många individ skola finnas pr ytenhet. Jag har därför antagit en likformig fördelning efter individfrekvenser, ej från 0 till 00, utan man OC tuln stycken pr ytenhet. I fig:2 to hh: framställas de efter sannolikheterna konstruerade F-Z-kurvorna. Som man ser, skulle enligt den förutsättning, som vi f. n. röra oss med vid användning av små provytor, en topp uppträda i de låga frekvensklasserna — men ej alltid i den lägsta; vid stigande provytestorlek skulle top- pen vandra åt höger — därvid passerande mellanklasserna — och till sist hamna i högsta klassen. Ett språng uppträder då mellan högsta och nästhögsta klassen, men den sistnämnda är i förhål- lande till klasserna åt vänster ej svagt representerad, tvärtom. — De empiriska kurvorna ha endast en egenskap gemensam med dessa kurvor, nämligen språnget nedom högsta klassen. Ett tredje enkelt antagande om artmaterialets fördelning på in- dividfrekvensklasser är, att alla arter ha samma individtäthet. Konsekvenserna av detta antagande ha utförts av KYun. De re- sulterande F-Z-kurvorna likna de empiriska i intet annat avseende, än att språnget nedom högsta klassen uppträder vid användning av stora provytor.! Av det anförda framgår, att icke vilken homogen artblandning som helst kan ge upphov till F-Z-kurvor, som visa de empiriska kurvornas karakteristiska egenskaper. Dessa måste då betingas därav, att artmaterialet fördelar sig på individfrekvensklasser ej alldeles hur som helst, utan att någon viss normalfördelning med mer eller mindre stor regelbundenhet alltid kommer igen. Hurudan är då denna normalfördelning, och varav betingas den? Det är möjligt, att fördelningen kan variera inom ganska vida gränser, utan att F-Z-kurvan blir märkbart onormal. De empiriska kurvorna visa som bekant, trots den goda allmänna överensstämmelsen i vissa punkter, en stor detaljvariation. Såvitt jag vet, är jag själv (ROMELL 1920) den förste och hittills ende, som på rent teoretisk väg konstruerat frekvensfördelnings- kurvor, som visa alla de drag, vilka generellt kunna upptäckas hos de empiriska F-Z-kurvorna. Då överensstämmelsen mellan mina teoretiska och de empiriska kurvorna blivit bestridd på ett mycket energiskt sätt av auktoriteterna, må det tillåtas mig att på nytt "Anm. i korrekturet: Kyrins F-Z-kurvor äro felkonstruerade (jfr min snart utkom- mande uppsats om frekvensfördelningen och sambandet mellan yta och artantal). Den rätt konstruerade kurvan visar ännu sämre överensstämmelse med normalkurvan. Sannolikheter —ZZ> 238 framdraga de förra ur glömskan. Det torde därvid vara lämpligt att servera dem på ett nytt, mera generellt sätt, som jag hoppas samtidigt är mer lättbegripligt. Jag utgår från en fördelning av arterna på olika individfrekvensklasser, motsvarande fördelningen av 1000 kombinationer av 3 olika ekologiska faktorer med vardera 10 intensiteter, under förutsättning att varje faktor varierar i intensitet omkring ett medelvärde efter den normala (binominala) frekvenskurvan, och att faktorerna fritt efter slumpens lagar kom- binera sig till ”ståndorter"” (jfr ROMELL 1920, sid. 5—7). De fre- kvenssiffror, som jag utgår ifrån, representera den sammanlagda del av ytan, där den ifrågavarande faktorskombinationen råder. (Om jag låter dessa siffror betyda in- dividfrekvenser för växtarter, så antar jag alltså helt enkelt, att individtätheten stort sett lika över hela ytan, men att indi- viderna tillhöra olika arter allt efter den ståndort där de stå.) För- 2060 Fig 3. Gången, inom en vegetations- bildande artserie, av sannolikheten för att gripa minst ett individ med en yta av viss storlek, om arterna äro koordinerade med var sin bestämda ståndort och dessa senare bildas genom kombination slumpvis av olika inten- siteter av tre variabla ekologiska fak- torer. i artserien, om de ordnas efter fallande (Abskissor = arternas nummer frekvens; ordinator = de tillhörande sannolikheterna.) gälla för fyra olika ytstorlekar, som förhålla sig som 1:10 :100 : 1000. De fyra kurvorna delningen av ståndortsuppsättnin- gen på olika frekvensklasser är icke likformig; inom somliga frekvens- områden finnes det fleraståndorter, som ha samma eller nära samma frekvens, inom andra ändras fre- kvenssiffran hastigt från ståndort till ståndort. (Under de förutsätt- ningar jag gör, blir då artmateria- lets fördelning på individfrekvens- klasser likadan.) Detta om de pri- mära sannolikheterna. Ståndorts- (resp. art-) materialets fördelning på olika sannoiikhetsklasser vid användning av provytor av fyra olika storlekar illustreras av kur- vorna fig. 3. Kurvorna äro konstruerade så, att ståndorts- (resp. art-) materialet tänkes likformigt (= med konstant täthet) ordnat längs x-axeln efter fallande sannolikhet, och över varje punkt å x-axeln den tillhörande sannolikheten avsatt som ordinata. Ur dessa kurvor kunna alltså vanliga F-Z-kurvor konstrueras på alldeles 239 samma sält som ur kurvorna fig. 1 och 2. De resulterande F-4- kurvorna visas fig. 4, där bokstäverna motsvara dem i fig. 3. I kurvorna fig. 4 återfinner jag för min del alla drag,som äro utmärkande för de empiriska F-Z och K-Z-kurvorna: Med små provytor får man en topp över de låga frekvenserna, vid stigande provytestorlek' uppträder en topp i den högsta klassen, vilken vid fortsatt stegring av provytestorleken blir alltmer utpräglad, medan den första toppen (över de låga frekvenserna) minskar alltmer i 50 40 30 20 | 10 > V 4 NN RS vu g N Xx d i; ER SE 040 20 30 40 50 60 70 80 90 100 | rekvens Zo—-> frekvernsrfo==> Fig. 4. F-Z-kurvor, konstruerade ur kurvorna fig. 3. Arterna ha fått de sann o- likaste platserna, ingen hänsyn är tagen till spridningen över F-Z-klasserna. Bokstäverna a—d motsvara dem i fig. 3. en procentiskt uttryckt statistik. Mellanklasserna, särskilt de när- mast nedom den högsta klassen, äro hela tiden svagt besatta. Det blir, om nog stora provytor användas, ett tydligt språng från högsta till nästhögsta klassen. Mina kurvor fig. 4. representera, som framgår av det sätt, varpå de framdeducerats, närmast resultatet av en tänkt statistisk analys över ståndorter. Om nu alla de verkligen utförda statistiska analyserna, som avse växtarter, ge likadana kurvor, så kan detta förklaras enkelt genom antagandet, att i allmänhet mot varje ståndort svarar en viss eller några vissa växtarter (i senare fallet i stort sett varken flera eller färre mot en vanlig ståndort än mot en sällsyntare), och att arterna äro strängt bundna vid sina resp. ståndorter, så i detalj som ännu knappast någon vågat anta eller påstå. 240 Jag vill nu lika litet som 1920 ha påstått, att detta är den rätta förklaringen, blott att det är en Aer EUNLINemA Vv empkalns förklaring, den enda som hittills föreligger. Jag kan i detta sammanhang ej underlåta att påminna om, at det faktamaterial, som K-Z-kurvorna representera, från auktoritativt håll tagits till utgångspunkt för helt andra teorier, teorier så utpräglade, att man med dem ansett sig kunna bevisa, att ekologiens arbetshypotes om det fasta sambandet mellan ståndort och vegetation är grundfalsk, med spärrad stil. Emellertid har man mig veterligt med utgångs- punkt från dessa teorier ej kunnat giva någon förklaring till att K-Z- och F-Z-kurvorna se ut som de göra och ej annorlunda. Jag vill sluta med att påpeka, att orsaken till att jag hittills liksom övriga författare rört ihop F-Z- och K-Z-kurvorna helt en- kelt är deras stora inbördes likhet. Att likheten är så stor, att speciellt K-Z-kurvorna i allmänhet ej synas visa något abnormt hål nedom konstantklassen, trots det man vid analysen enligt före- skrift skall gå till väga så, som jag något överdrivet skildrat ovan för mitt Pteridietum, tarvar i själva verket en förklaring. För min del ser jag förklaringen däri, att de forskare, som hittills arbetat med konstansbestämningar, i regel urskilt sociotyperna med så god smak, att de verkligen äro ett slags naturliga enheter, inom vilka variationen är kontinuerlig och tendensfri. Vad som närmast upp- visar denna variation, kan mycket väl vara de bestämmande eko- logiska faktorerna, även om termometern visar olika på en lavhed 1 Norrland och södra Sverige. Att det är en vanlig sannolikhets- kurva (binominalkurvan eller liknande) som på ett eller annat sätt ligger under och genererar såväl F-Z- som K-Z-kurvorna synes mig i alla händelser sannolikt. LITTERATUR: | KYLIN, H., 1923, Växtsociologiska randanmärkningar. — Botan. Notiser, sid. 161. NORDHAGEN, R., 1923, Om homogenitet, konstans og minimiareal. — Nyt | Mag. f. Nansadensk! GISESTOCA ROoMELL, L-G., 1920, Sur la régle de distribution des fréquences. — Sv. Bot. uädskr; pirSsid;o SVEDBERG, T., 1922 a, Ett bidrag till de statistiska metodernas användning | inom växtsociologien. — Sv. Bot. Tidskr. 16, sid. 1. | — —, 1922 b, Statistisk vegetationsanalys. — Sv. Bot. Tidskr. 16, sid. 197. | SVENSK BOTANISK d IDSKRIET. — kdJ202 BD. 17, .H. 2. REVISION DER SUDAMERIKANISCHEN EPILOBIUM-ARTEN. VON GUNNAR SAMUELSSON. Vor einiger Zeit ubernahm ich die Bearbeitung der von Dozent Dr. ERIK ASPLUND (Uppsala) während seiner Reise in Bolivien, (1920—1921) gesammelten Epilobien. Die Sammlung ist nicht gerade gross, dagegen sehr schön. Sie enthält 7 Arten, wovon 4 fräöher nicht beschriebene. Fär die Bearbeitung musste ich Ver- gleichsmaterial aus verschiedenen Museen heranziehen. Besonders Wichtig waren mir dabei die älteren Sammlungen in Berlin, Kew, Weimar (Herb. Haussknecht) und Wien, weil sie von C. HAUSSKNECHT fär seine "Monographie der Gattung Epilobium” (Jena 1884) bearbeitet waren. Beim vergleichenden Studium der neueren Sachen, zuerst in den schwedischen. Museen, fand ich die Bestimmungen sehr unzuverlässig. Verschiedene neue Arten schienen vorzuliegen. Auch auf diese beschloss ich meine Studien auszudehnen. Allmählich habe ich eine Revision aller mir zugänglichen Materialien säödamerikanischer Epilobien durch- gefährt. Die Resultate folgen unten. Dass ich nicht beabsichtige, eine eigentliche Monographie zu geben, brauche ich kaum hervor- zuheben. Fär die schon fräöher gut beschriebenen Arten finde ich es nicht notwendig, Diagnosen zu geben. In einer Gattung wie Epilobium, wo die meisten Arten untereinander sehr nahe öber- einstimmen, sind vergleichende Ausföhrungen öäber das gegen- seitige Verhalten der Arten wertvoller, obgleich die Darstellung in dieser Weise ziemlich ausföhrlich ausfallen muss. Sem mar Tab. (nostra) IV: fig. 5 (Germann n. 24 in Hb. Vindob-.). Hab. in Bolivia septentrionali in monte Huayna-Potosi ad Ventisquero Franz-Joseph (Germann n. 24 in Hb. Vindob. s. nom. E. nivale). Obgleich ich von dieser Pflanze nur spärliches und unvollstän- diges Material sah, habe ich gewagt, sie als eine neue Art zu be- schreiben. Es ist völlig ausgeschlossen, dass sie mit einer fräher beschriebenen Art zusammengehört. Mit E. nivale Meyen hat sie eine ziemlich grosse habituelle Ähnlichkeit, unterscheidet sich aber leiceht wu. a. dureh: die nicht vollständige Kahlheit der oberen Teile, grössere Bläten, sowie durch langgestielte, längere und behaarte Fräöchte. Auch gegenäber E. fragile Sam. sind die Merkmale der Fräöchte und deren Stiele hinreichend, um jede Verwechselung auszuschliessen. Wegen der unvollständigen Kennt- nis einzelner Teile ist die Einreihung des E. deminutum unter 2605 die Denticulata nicht völlig sicher. Morphologisch schliesst es sich indessen E. bolivianum Sam. nahe an, und man kann es vor- läufig in die Nähe dieser Art stellen. 14. E. Barbeyanum TLevl. LÉVvEILLÉ, Bull. de YHerb. Boissier, Sér. II, T. 7 (1907), p. 589; Iconogr., P1: CXCVII. LÉVvEILLÉS kurze Diagnose ist sehr mangelhaft und könnte fär die meisten Epilobien der Welt gelten. Auch enthält sie keine Angabe äber die Heimat der Pflanze. Das Typus-Exemplar wäre im "Herb. Reuter et Barbey" in Genf zu finden. In LÉVEILLÉS Iconographie findet sich eine Angabe (S. 319), dass die Pflanze aus Chile stammt. Die dortige Abbildung gibt ein zerstämmel- tes Individuum aus dem Hb. Santiago. wieder. Ich föhre diese Einzelheiten an, um ein Beispiel davon zu geben, wie LÉVEILLÉ bei der Aufstellung neuer Arten vorgegangen ist. Das Original des E. Barbeyanum wurde mir aus Genf liebens- wärdig zugesandt. Durch eine Untersuchung dieses Exemplars und eines Cotypus in Hb. Hausskn. — hier als E. chilense Hausskn. bezeichnet — konnte ich mich täberzeugen, dass eine ausgezeich- nete Ärt vorliegt, die von allen anderen söädamerikanischen Epilo- bien bedeutend abweicht. Nur mit E. chilense teilt sie die rings- um den Stengel entwickelte feindräsige, abstehende Behaarung. Von dieser Art unterscheidet sich aber E. Barbeyanum durch den ganzen Habitus, den schlanken Stengel, die kleinen, entfernt ste- henden Blätter und vor allem durch die langen Ausläufer. Nach den vier eingesehenen Individuen gebe ich folgende Beschreibung. Pflanze 4—6 dm hoch, aus lang kriechendem Rhizom aufrecht, an der Basis lange, + oberirdische Ausläufer mit ziemlich entfernt stehenden, gegenständigen, oval-lanzettlichen Blättern treibend. Stengel fast unverzweigt, sehr schlank, entfernt beblättert, bis zur Basis ringsum feindräösig abstehend behaart, mit schwach markierten, herablaufenden Linien und ausgezogener, bei der Anthese aufrechter Infloreszenz. Blätter bedeutend köärzer als die Internodien, die unteren gegenständig, die oberen wechselstän- dig, oval-lanzettlich, ca. 1,5—2 cm lang, 5—6 mm breit, + stumpf, die unteren + ganzrandig, die oberen mit entfernten, ungleich- grossen, schwieligen Zähnen, die jängeren mit spärlicher, fein- dräsiger Behaarung. Blätenknospen rundlich-oval, stumpflich, 266 abstehend feindrösig. Bläten etwa 5 mm lang, + aufrecht; Kron- blätter rosafarbig, den Kelch um etwa einen Drittel öberragend; Kelchzipfel lineal-lanzettlich, stumpflich, etwa doppelt so lang wie der konische Kelchtubus. Frächte auch jung aufrecht mit fein- drösiger abstehender Behaarung, die älteren schlank, 3—4 cm lang, mit 5—7 mm langen, abstehend-feindräsigen Stielen, die kärzer als die Stäötzblätter sind. Samen spindelförmig, ca. 17/3 mm lang, '/2 mm breit, an der Spitze mit durchsichtigem Fortsatz, feinkörnig. Bisjetzt nur aus Chile: Vegas del Zoro in der Cordillera de Coquimbo, 2500 m (1. II. 1883 F. Philippi n. 8 in Hb. Barbey- Boissier u. Hausskn.), bekannt. Wegen der Schlankheit der ganzen Pflanze erscheint es wahrscheinlich, dass sie in hohem Gras ge- Wwachsen ist. 15. E. caestum Hausskn. HaussKNECHT, Österreich. Bot. Zeitsechr. XXIX (1879), P. 91; Monogr., - p. 268, tab. XVII: fig. 75; LÉVEILLÉ, Iconogr., Pl. CEXXIM: Diese sehr charakteristiscehe Art scheint in späterer Zeit nie gesammelt worden zu sein. Ich sah nur von HAUSSKNECHT zitierte Exemplare. 16. E. hirtum Sam. n. sp. Planta 3—06,5 dm alta, e rhizomate radicante stolones epigaeos, elongatos, foliis oppositis remotis instructos edens, pluriceps. Caulis robustus, teretiusculus, e basi sublignescente erectus, subsimplex vel ramis brevibus sterilibus instructus, ante anthesin apice subnutans, foliosus, inferne subpurpurascens, ima basi sparse, ceterum dense pilis varia longitudine horizontaliter patentibus, interdum glanduli- feris hirsutulus, lineis decurrentibus valde obsoletis institutus. Folia inferiora et media opposita, superiora alterna, crassiuscula, molliter + dense puberula, internodiis longiora, ovato-elliptica, obtusiuscula, 12!/1.—3 !/+ cm longa, ”/s—1 !/3 cm lata, brevissime petiolata, nervis secundariis parum prominentibus, margine plana remote minute denticulata. Alabastra mediocria, rotundato- oblonga, obtusissima, patentim villosula. Flores mediocres, 6—12 mm longi; petalis pallide roseis acute emarginatis, calyce subduplo longioribus; laciniis calycis lineari-lanceolatis, acutiusculis, villosulis, | 267 tubo subduplo longioribus. Stigma capitatum, apice emarginatum, cire. 1'/2 mm longum latumque, stylo ad 7 mm longo multo brevius. Capsulae graciles, praecipue juniores dense patentim 'albo-villosulae, 4—4,5 cm longae; pedicellis 6—8 mm longis, quam folia fuleralia brevioribus, villosulis. Semina rufo-brunnea, fusi- formia, utrinque attenuata, apice pellucido-appendiculata, I '/1 mm longa, '/3 mm lata, testa papillosa. Tab. (nostra) II: fig. 2 (Asplund n. 666 in Hb. Ups.). Hab. in Bolivia in viciniis oppidi La Paz, ubi nonnullis locibus lectum est (E. Asplund Pl. boliv: n. 536, 607 et 666 in Hb. Ups.; I. 1906 'E. Hauthal Iter austro-americ. n. 327 in Hb. Berol. s. nom. E. andicolum). Diese Art gehört zu den eigentämlichsten Erscheinungen der säöd- amerikanischen Epilobium-Flora. Ihre Einreihung unter die Denti- culata fasse ich nur als provisorisch auf. Mit den Arten dieser Gruppe teilt sie die Form der Innovationssprosse und das Vorhandensein von (wenn auch schwach entwickelten) Blattspuren. Anderseits weichtsie von den öbrigen Arten dieser Gruppe durch die dichte, abstehende Behaarung und die eigentämliche Narbe bedeutend ab. Wahr- scheinlich wird sie einmal den Typus einer eigenen Gruppe bilden. Habituell kommt sie E. andicolum Hausskn. nahe und wurde bis- jetzt mit. dieser Art verwechselt. Auch E. densifolium Hausskn. bietet Ähnlichkeiten dar. Bei dieser Art ist aber die Behaarung mebtsor deutlieh ”abstehend und auch weniger dicht. Ihre Blätter sind schärfer gezähnt und kleiner, die Blattspuren noch Wweniger hervortretend, usw. In dem vorhandenen Material, das sonst sehr einheitlich ist, liegen Dbetreffs der Blätengrösse zwei Formen vor. Die eine, die ich als Typus auffasse, ist durch die zitierten Nummern ASPLUNDS lÖPrajes; 3300 m; 23. XX. 1920.=7n. 536; Miraflores, 3600 mm, 27- FER 020E-n- 6073 Sam, Jorge, 3500: mi) 1 XISKt9201=7n- 666), ver: treten. Diese hat 11—12 mm lange Bläten. Die andere, die in HauTHALs Nummer ("La Paz—Palca—lIllimani”, 3600—4800 m) vorliegt, hat nur 6—7 mm lange Bläten. kH] INGER arpa Diese Gruppe ist vor allem ausgezeichnet durch unterirdische Innovationssprosse, die sich als sitzende Knospen oder bisweilen als dicke Stocksprosse mit fleischigen + ungefärbten Niederblättern 268 entwickeln. Die meisten (=5) Arten sind von einem sehr ein- heitlichen Typus und bilden zweifellos eine engere Verwandtschafts- gruppe. Die Kenntnis der hierhergehörigen Arten war bisher sehr mangelhaft. HAUSSKNECHT nimmt in seiner Monographie nur zwei Arten aus der betreffenden Gruppe auf, und zwar E. magel- lanicum Phil. et Hausskn. und E. valdiviense Hausskn. Später sind E. albiflorum Phil. und E. Hookerianum (Hausskn. in sched.) Skottsb. hinzugekommen. Diese Art betrachte ich als mit E. Cunninghami MHausskn. identisch, einer Art, die HAUSSKNECHT im Jahre 1879 aufstellte, später aber als Form mit E. valdiviense ver- einigte. E. albiflorum ist nach meiner Ansicht mit E. valdiviense identisch. Das mir vorliegende Material hat mich zu folgender Uberzeugung gebracht. Man muss entweder alle diese "Arten" zu einer zusammenziehen oder noch einige neue aufstellen. Das letztere Verfahren halte ich fär richtiger. Die unten beschriebenen E. argentinum Sam. und. E. constrictum Sam. gehören zur betreffenden Gruppe, deren Arten durch nur auf den Linien behaarten Stengel und + schwach anliegend behaarte Frächte charakterisiert sind. Isolierter stehen die fänf äbrigen Arten der Platyphylla, d. h. E. caesiovirens Sam., E. chilense Hausskn., E. leiophyton Sam., E. longipes Sam. und E. santacruzense Dusén. Eine Ubersicht der Platyphylla gibt folgendes Schema. I. Pflanze + behaart. A. Fröäöchte anliegend behaart. 1. Fruchtstiele käörzer oder ebenso lang als die Stätzblätter. a. Wenigstens die jängsten Frächte dicht anliegend grau behaart. «. Slengel wenigstens in der oberen Infloreszenzregion ringsum anliegend behaart. E. valdiviense Hausskn. 8. Stengel fast bis zum Gipfel ausschliesslich auf den Linien fein behaart. + Blätter stumpflich, zumeist kuärzer als die Inter- nodien, scehwach gezähnt. E. constrictum Sam. + + Blätter zugespitzt, zumeist etwas länger als die Internodien, zeimlich dicht gezähnt. E. argentinum Sam. b. Auch die jängsten Fräöchte sehr schwach, z. T. dräsig, kaum grau behaart. 269 ee. Zumeist kräftige Pflanze, 2,,;—8 dm hoch. Innovations- Sprosse meist + ausgezogen. E. Cunninghami Hausskn. 8. Niedrige Pflanze, kaum bis 2 dm hoch. Innovations- knospen sitzend, kugelrund. E. magellanicum Phil. et Hausskn. 2. Fruchtstiele deutlich länger als die Stäötzblätter. E. longipes Sam. B. Fröchte + abstehend dräsig behaart. 1. Stengel nur auf den Linien behaart. a. Mittelgrosse Pflanze, 2—3 dm hoch. Fruchtstiele bedeutend kärzer als die Stätzblätter. E. caesiovirens Sam. b. Niedrige, sehr grazile Pflanze, bis I dm hoch. Fruchtstiele wenigstens gleich lang wie die Stätzblätter. E. santacruzense Dusén. 2. Stengel ringsum dräsig behaart. E. chilense Hausskn. II. Pflanze völlig kahbl. E. leiophyton Sam. 17. E. chilense Hausskn. HaAUssKNECHT, Österreich. Bot. Zeitschr. XXIX (1879), p. 118; Monoegr., De rad LEVBILLE, P1 CEXIII: Eine vielgestaltige Art, die vielleicht sogar in mehrere Arten zu zerspalten wäre. Da sie indessen in den Herbarien nur spärlich vertreten ist und die in HAUSSKNECHTS Monographie aufgestellten Varietäten die bekannten Formenkreise ziemlich gut vertreten, finde ich es am besten, sie vorderhand als Gesamtart zu behan- deln. Es scheint mir indessen notwendig, den Haussknechtschen Varietäten eine etwas modifizierte Umgrenzung zu geben. Alle Formen des E. chilense sind durch ungestielte, + unter- irdische Innovationsknospen und eine feindräsige, + abstehende Behaarung des Stengels, der Blätenstiele und der Fräöchte charakteri- siert. Diese Kombination der Merkmale teilen sie mit keiner zweiten södamerikanischen Epilobium-Art. HAUSSKNECHT fasst offenbar als Haupttypus der Art eine Form auf, die durch fast unverzweigten Stengel, und zeimlich grosse und breite ("plerumque 4 c. m. longis, Pre. m. latis), nur sehwach gezähnte, + herzförmige, sitzende 270 Blätter der mittleren und oberen Stengelteile ausgezeichnet ist (vgl. LÉveEiLLÉs Abbildung). Solche Formen sah ich aus "Chile" (Cuming n. 238 in Hb. Vindob.), Chiloe (ohne Sammler in Hb. Vindob.) und Araucanien (Volkmann in Hb. Berol. mit Var. lati- folium und ÉE. valdiviense gemischt). Durch kurz gestielte Blätter mit kaum herzförmiger Basis weichen Exemplare aus Valparaiso (IV. 1827 E. Poeppig in Hb. Vindob.), Concon unweit Valparaiso (1827 E. Poeppig in Hb. Vindob.) und Cordillera de San Fernando, 1800==2100- m (31 Mk 1881 EE, J. EX Meyen in Hb. Berol) nur unbedeutend ab. In derselben Richtung und ausserdem durch reich verzweigten Stengel weicht eine Pflanze aus "Chile" in Hb. Hausskn. (ohne Sammlier) stärker ab und kommt schon der Var. latifolium Hausskn. nahe. "In seiner Monographie (S. 273) erwähnt HAUssKNECHT E. chilense aus Nordamerika: "Montana Territor. pr. Missonta, ubi sem. leg. Krausse, cult. in h. Berol.". Von dieser Kollektion sah ich 3 Bogen in Hb. Hausskn. Die Pflanze gehört zu E. adenocaulon Hausskn. Var. latifolium Hausskn. HAUSSKNECHT, Monogr. (1884), p. 272. Nach HAUSSKNECHT (a. a. O.) unterscheidet sich diese Varietät von der Hauptform durch dunkelgröne, dännere, grössere (6—7 cm lange, 4 cm breite) Blätter mit grösseren und dichteren Zähnen. Diese Beschreibung ist offenbar auf eine Schattenform gegrändet. Ein von HAUSSKNECHT bestimmtes Exemplar sah ich in Hb. Berol. (leg. Volkmann). Ausser durch die angefäöhrten Merkmale unter- scheidet sich dieses von der Hauptform durch reich verzweigten Stengel. Ich glaube, dass hier ein gutes Merkmal vorliegt. Und ich möchte als Hauptmerkmale der Var. latifolium gegenöber dem typischen E. chilense die reiche Verzweigung des Stengels und die schärfer und dichter gezähnten Blätter mit mehr ausgezogener Spitze auffassen. Unter solehen Umständen muss man aber auch Sonnen- formen mit viel bescheidenerer Blattgrösse hierher ziehen. Solche Formen wurden von HAUSSKNECHT zu seiner Var. macrum gestellt. Ich sah folgende Nummern von ÉE. chilense var. latifolium, alle aus Chile. Prov. Coquimbo: Illapel (G. Geisse in Hb. Univ. Zärich.); Prov. Aconcagua (R. A. Philippi in' Hb. Vindob. als E. chilense f. macra, det. Haussknecht); Valparaiso (Bridges in Hb. Kew.); Prov. Parral: FA Quina Madrida (II. 1893 C. Reiche in Hb. Hausskn.); Araucanien (Volkmann in Hb. Berol.); "Chile" (Bertero in Hb. Hausskn., in der Monogr. als c. macra aufgefährt). Var. macrum Hausskn. HAUSSKNECHT, Monoegr. (1884), p. 272. Der Beschreibung HAUSSKNECHTS (a. a. O) kann man folgende Hauptmerkmale dieser Varietät gegenöber der Hauptform entnehmen: einfacher, festerer, stärker behaarter Stengel, dichter stehende, festere, kleinere, deutlicher gezähnte Blätter und schwächere, käörzere Fräöchte. Dass alle Unterschiede durch den Standort her- vorgerufen sind, erscheint sehr unwahrscheinlich. Durch den ganzen Habitus weicht diese Varietät sowohl von der Hauptform des E. chilense wie von der Var. latifolium sehr auffallend ab. Ich sah nur zwei hiergehörige Nummern, und zwar aus Chile: Cam- pana de Quillota (1856—1857 Ph. Germain in Hb. Vindob.) und Valdivia (R. ÅA. Philippi n. 135 in Hb. Berol.). 18. E. longipes Sam. n. sp. Planta mediocris, 2—3,5 cm alta, e rhizomate adscendente gemmas (+ elongatas?) kataphyllis mediocribus, carnosis, confertis, latis in- structas edens. Caulis basi foliis innovatoriis emortuis densis in- structus, erectus, subramulosus v. subsimplex, leviter purpurascens, ad basin densissime, in regione media subdense foliatus, lineis elevatis pilosiusculis notatus, ceterum glaber, apice subdensiflorus, ante anthesin subnutans. Folia elliptico-lanceolata—anguste ovato- lanceolata, 1,5—2 em longa, 5—7 mm lata, inferiora opposita, superiora alterna; infima basi angustata—subpetiolata, subintegra; media et superiora subsessilia, basi + connata, denticulis parvis remotis munita, margine ciliolata, praeterea glabra. Alabastra parva, globoso-ovoidea, obtusa, subeanescentia. Flores parvi, cire. 4 mm longi; petalis pallide roseis, calyce circ. "/, longioribus; laciniis calycis sublinearibus, tubo circ. triplo longioribus, obtusiu- sculis. Stigma clavatum, basi attenuatum, circe. 1'/s3 mm longum, ”4 mm longum, stylo subbrevius. Capsulae erectae, tenerae, adpresse pilosiusculae, juniores subeanescentes; adultae subglabre- scentes, 3,5—4,5 cm longae; pedicellis teneris, rectis, pilosiusculis, 1 /.—2”/1+ cm longis, quam folia fuleralia longioribus. Semina fusi- NIA . formia utrinque attenuata, apice pellucido-appendiculata, circ. 1!/s3 mm longa, testa tenuiter papillosa. Tab. (nostra) IV: fig. 2 (Skottsberg nn 9460in Hb Ups): Hab. in Patagonia occidentali in valle inferiore fluminis Rio Aysen, in silva Nothofagi Dombeyi, circ. 10 m. s. m. (9. I 1897 P. Dusén Exp. Aysen. n. 445 u. c. E. Cunninghami in Hb. Karlson) et in Patagonia subandina prope effluvium fluminis Rio Fenix in lacum Lago Buenos Aires (11. XII. 1908 C. Skottsberg Exp. suec. 1907—1909 n. 946 in Hb. Ups.). Beide von mir gesehene Nummern waren als E. denticulatum Ruiz et Pavon bestimmt. Jede Nummer umfasst zwei Individuen. Alle stimmen so gut äberein, dass man an ihrer Zusammengehörigkeit gar nicht zweifeln kann. Sehr charakteristiseh sind die langen, geraden Fruchtstiele, von denen die Fräöchte selbst oft winkelig abgesetzt sind. Mit E. denticulatum hat E. longipes keine nähere Verwandtschaft. Die Innovation ist ganz verschieden, die Be- haarung des Stengels ist bei dieser Art auf die Linien beschränkt, usw. Auch von allen Arten der Platyphylla ist E. longipes be- sonders durch die langen Fruchtstiele leicht zu unterscheiden. 19. E. valdiviense Hausskn. HAUSSKNECHT, Österreich. Bot. Zeitschr. XXIX (1879), p. 118; Monogr., p. 271; LÉVEILLÉ, Iconogr., Pl. CLXVI. — E. albiflorum PHiiPei, Anal. Univ: Santiago LXNXXIV (1893), p. 745. Uber die Unterschiede zwischen E. valdiviense und E. Cunning- hami Hausskn., die oft verwechselt wurden, werde ich bei letzterer Art berichten. Das echte E. valdiviense ist eine öfters annuelle Pflanze von ziemlich schlanker, wenigstens bis halbmeterhohem Stengel. Es hat unterirdische, sitzende Gemmen, lange Stengel- internodien, reiche Verästelung mit + sparrigen Zweigen, aus- gebogene Fruchtstiele, die fast die Länge der Stätzblätter erreichen, ziemlich reich und ringsum angedräöckt behaarte Infloreszenz, grau- behaarte junge Frächte, kleine Blätenknospen und Bläten (4—5 mm). Von neueren Exemplaren betrachte ich nur folgende als sicher hierhergehörend. é Chile. Prov. Concepcion: QCoronel, an der Bahn nach Lota (27. I. 1896 Dr. Brenning n. 241 in Hb. Berol.); Prov. Valdivia: San Juan (1882 R. A. Philippi in Hb. Hausskn.) als E. albiflorum, Valdivia (R. A. Philippi in Hb. Berol. als E. albiflorum). 213 Nord-Patagonien (Argentinische Andenregion). San Carlos de Bariloche am Lago Nahuelhuapi, 770 m (9. II. 1905 O. Buchtien in Hb. Hausskn., Holm. u. Vindob. als E. albiflorum). Von E. albiflorum Phil. sah ich demnach zwei authentische, von PHitiPPi selbst stammende Exemplare, die mit seiner Beschreibung gut öäbereinstimmen. "Ihre Zusammengehörigkeit mit E. valdiviense halte ich fär völlig sicher. Die Blätenfarbe ist bekanntlich bei manchen Epilobien ziemlich wechselnd. 20. E. argentinum Sam. n. sp. Planta mediocris, (1—) 2—4 dm alta, laete viridis, glabrescens, e rhizomate brevi — + elongato radicante turiones hypogaeos sobo- liformes sessiles obconicos v. + elongatos kataphyllis carnosis, obtusis, pallidis instructos edens. Caulis tener — crassiusculus, basi erecta v. curvato-erecta, simplex v. ramis nonnullis florigeris instructus, in parte inferiore leviter purpurascens, lineis prominen- tibus sparse — sparsissime crispule pilosiusculis institutus, ceterum glaber, apice florendi tempore + erectus, pluriflorus. Folia inter- nodiis subaequilonga v. paullo longiora, utrinque glabra, inferiora opposita, superiora (interdum etiam intermedia) alterna; infima lanceolato-elliptica basi angustata obtusa subintegerrima; inter- media ovato-lanceolata, basi lata, + rotundata, sessilia, apice angustata acutiuscula, 1,5—3,5 cm longa, 4—12 mm lata, denti- culis . parvis + irregularibus munita; suprema minora angustiora. Alabastra parva, oblonga, obtusiuscula, crispule adpresse pilo- Smscula. SEloresterectiy cires 4-5 mm longi;' petalismlacteis .V. pallide roseis, calyce cire. !/3s longioribus; laciniis calycis tubo sub- duplo longioribus, lanceolatis, obtusiusculis, adpresse pilosiusculis. Stigma clavatum, cire. 1!/2 mm longum, !/2 mm latum, stylo subaequilongum. Capsulae erectae, graciles, juniores adpresse pilosiusculae, interdum subeanescentes, adultae glabrescentes, 3—5 cm longae; pedicellis cire. 5 mm longis, quam folia fuleralia multo brevioribus. Semina oblongo-obovoidea, basi angustata, apice subrotundata — subangustata, breviter pellucido-appendiculata, cire. 1'/3 mm longa, !/2 mm lata, testa papillosa. Tåb: (nostra) Mk figh5 (Kuren 76214 in Hb: Hatsskn.). Hab. in Argentinae provincia Mendoza ad flumen Rio Salado superior, ubi ad: Los Molles (19. I. 1888 F. Kurtz Hb. argent. n: DOd2ret ITS ES KUA 155 0)teri int Cajon de kas Aguas 18 — 23107. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 274 amearillas (27. I: 1893 F. Kurtz n. 7621) lecetum est, ad Pequenque in viciniis Malal-hue (3. I. 1888 F. Kurtz n. 5677) et ad Arroyo Chacayco supra Laguna Carilanquen (17. II. 1888 F. Kurtz n. 6086). Omnia specimina a me visa in Hb. Hausskn. asservata sunt. Alle Exemplare waren von HAUSSKNECHT als E. Bonplandianum Kunth bezeichnet. Von dieser Art im Sinne HaussKnEcHTts (= E. mexicanum DC.) ist aber E. argentinum besonders durch die Inno- vationssprosse und die stärkere Behaarung der jungen Frächte leicht zu unterscheiden. Es gehört in die Verwandtschaft von E. magel- lanicum Phil. et Hausskn. und unterscheidet sich von dieser Art u. a. durch zumeist höheren und kräftigen Wuchs, zumeist schwächere, bisweilen verlängerte Gemmen, mehr ausgezogene zugespitzte Blätter und stärker behaarte junge Frächte. Im Anschluss an diese Art will ich einen Formenkreis erwähnen, aus dem ich vier Nummern aus den södchileniseh-patagonischen Anden sah. Ich kann sie bei keiner anderen Art unterbringen, kenne sie aber zu wenig, um äöber ihre wahre Natur sicher zu ur- teilen. Da die einzelnen Nummern auch ziemlich verschiedenartig sind und deshalb vielleicht nicht zu ein und derselben systematischen Einheit gehören, will ich den Formenkreis nicht mit einem Namen belegen. Es sind einfache oder sehr schwach verzweigte Epilobien von 12—25 cm Höhe, deren Behaarung auch in der In- floreszenz auf die Linien beschränkt ist, und deren Frächte kurz (bis 1 cm) gestielt und als jung anliegend und schwach grau behaart sind. Die Gemmen sind ungestielt oder wenig ausgezogen. Be- treffs dieser Merkmale stimmen die betreffenden Nummern mit E. argentinum wesentliceh öberein. Die Blätter sind indessen weniger deutlich zugespitzt, die Bläten deutlich rosafarbig. Bei drei Nummern aus Chile: Cordillera de Linares, 2500 m (I. 1897 C. Reiche in Hb. Berol. als E. valdiviense); Patagonien: Valle del Rio Chubut bei Campto. Pajonal (21. XII. 1901 G. F. Gerling n. 763 in Hb. Univ. Zärich. als E. glaucum; E. chilense det. Léveillée), Prov. Santa Cruz Lat. S 49”4', Long. W 72” 12' (3. II. 1901 J. Högberg in Hb. Holm.), sind die Blätter mittelgross, [6 2:SNeni lang, 7—11 mm breit, und ziemlich dicht feingezähnt. Die vierte Nummer, aus Prov. Chubut Lat. S 44” 10', Long. W 71” 8' (20.1. 1902 J. Högberg in Hb. Holm.), hat kleinere und schmälere, 1,2—1,6 cm lange, 3—5 mm breite, entfernter gezähnte Blätter, die auch dichter stehen. Dieser Formenkreis muss an Hand reicheren Materials eingehend untersucht werden. 21: E.: constrictum Sam. n. sp. Planta 2,5—4 dm alta, subglaucescens e rhizomate brevi radi- cante soboles hypogaeos + sessiles kataphyllis carnosis' ovatis in- structos edens. Caulis e basi subcurvata, foliis innovatoriis emortuis vulgo munita stricte erectus, apice subpurpurascens, parte media v. superiore ramis florigeris rectis + adpressis praeditus, subangulosus, lineis prominentibus, sparse pilosiusculis institutus, in inflorescentia leviter crispule adpresse pilosus, ceterum glaber, apice densiflorus. Folia pro majore parte internodiis breviora, utrinque glabra, nervis secundariis obsoletis munita; inferiora opposita, sessilia, ovato-oblonga, obtusa, subdenticulata, 1,5—2,5 cm longa, 7—10 mm lata; superiora alterna, ovata, obtusiuscula, minute denticu- lata, margine ciliolata. Alabastra oblonga, + acuminata, adpresse pilosiuscula, erubescentia. Flores numerosi, conferti, fere fasti- giati, parvi, 4—5 mm longi; petalis pallide roseis, calyce circ. !/s longioribus, profunde obtuseque emarginatis; laciniis calycis tubo subduplo longioribus, anguste ovato-lanceolatis, acutatis, subdense adpresse pilosiusculis. Stigma clavatum, 17!/+ mm longum, ?/3 mm latum, stylo subbrevius. Capsulae juniores erectae, leviter adpresse cinereo-puberulae, adultae subglabrescentes, erubescentes, 4—3 cm longae; pedicellis 6—10 mm longis, quam folia fuleralia multo brevioribus. Semina fusiformia basi attenuata, apice pellucido-appendiculata, cire. I mm longa, !/3 mm lata, testa dense papillosa. Tab. (nostra) IV: fig. 4 (Dusén n. 5614 in Hb. Holm.). Hab. in Patagonia australi in valle fluminis Rio Santa Cruz ad lacum Lago Argentino in subuliginosis arenosis graminosis (19. I. 1905 P. Dusén n. 5614 in Hb. Holm. et Ups. s. nom. E. magel- lanicum). Diese Art kommt freilich E. magellanicum Phil. et Hausskn. nahe, weicht aber von diesem besonders habituell ziemlich erheblich ab. Sie ist höher und mehr zusammengedräckt. E. magellanicum ist selten mehr als 15 cm hoch, zumeist vom Grunde an mit + stark ausgebogenen Zweigen ausgestattet, während unbeschädigte Individuen von E. constrictum erst etwa an der Mitte des Stengels fast unmittelbar aufrechte und dem Hauptspross angedräckte blä- hende Zweige treiben. Auch ist die ganze Pflanze von E. magel- lanicum stärker rot angelaufen, und die Nervatur der Blätter tritt deutlicher hervor. Auch der Blätenstand ist verschieden. Bei 276 E. constrictum stehen die Bläten und die jungen Fräöchte dicht neben einander und erreichen annähernd die gleiche "Höhe, während sie bei E. magellanicum öberhaupt unregelmässiger ver- teilt sind. Die Behaarung der Infloreszenz und insbesondere der jungen Fräöchte ist bei E. constrictum stärker, wodurch die rot- violette Grundfarbe der Kapsel etwas verdeckt wird. Bei E. magel- lanicum ist diese eine klare Purpurfarbe. 22. E. Cunninghami Hausskn. HaAussKNECHT, Österreich. Bot. Zeitschr. XXIX (1879), p. 118. — E. valdi- viense b. elatior HAUSSKNECHT, Monogr. (1884), p. 272. — E. Hookerianum (Hausskn. in sched.) SKOTTSBERG, Kungl. Sv. Vet.-Akad:s Handl; ”ENYNI:35 (TOKG)D: 27, Seitdem HAUSSKNECHT diese Art in seiner Monographie zu E. valdiviense Hausskn. gezogen hatte, wurde sie von späteren Autoren vollständig vergessen. Dieser Umstand hat manche Unklarheit be- treffs der subantarktiscehen Epilobien Sädamerikas geschaffen. Zu- meist wurde E. Cunninghami mit E. valdiviense verwechselt. Im Jahre 1916 beschrieb SKOTTSBERG auf meine Veranlassung eine ihrer Formen (aus den Falkland-Inseln) als neue Art und nabm hierbei einen von HAUSSKNECHT stammenden Etiquetten-Namen, E. Hookerianum, auf. Als Hauptunterschied gegenäöber E. valdiviense hebt SKOTTSBERG (a. a. O.) die verschiedene Innovation hervor, indem die Gemmen von E. Hookerianum verhältnismässig ausge- zogen wären. Auch sei diese Art "glatter und kräftiger"”. Durch Untersuchung eines reichen Materials bin ich zu der Uberzeugung gekommen, dass E. Cunninghami als Art wieder her- zustellen ist. Sie weicht von E. valdiviense sehon durch die in der Originaldiagnose angegebenen Merkmale ("caule pluripedali crasso robusto ramoso folioso multifloro”) habituell erheblich ab. Besonders instruktiv ist eine reiche Kollektion in Hb. Holm., die N. J. ANDERSSON an der Magellans-Strasse sammelte. Sie gibt eine gute Vorstellung von der Variationsbreite. Einige Individuen sind einfach, schlank und verhältnismässig niedrig (Ca 207 CH hoch); solcehe kommen E. magellanicum Phil. et Hausskn. nahe und sind kaum stets sicher von dieser Art zu unterscheiden. Die meisten sind aber viel kräftiger und + reich verzweigt. Die kräf- tigsten, von denen nur abgebrochene Gipfelstäcke vorhanden sind, därften fast Meterhöhe erreicht haben. Der Stengelquersehnitt 2 beträgt in solchen Fällen 4—5 mm (bei E. valdiviense kaum mehr als 3 mm). Im Vergleich mit E. valdiviense ist auch die Verzwei- gung aufrechter, die Blätter sind höher in die Infloreszenz hinauf gegenständig, die unteren mehr ausgezogen und, wenn auch ver- Wwelkt, länger bleibend. Die Behaarung ist schwächer, auch in der Infloreszenz fast auf die Linien des Stengels beschränkt. Die Fröchte sind zumeist käörzer gestielt, etwas kärzer und auch kahler, die Bläten normal etwas grösser (5—6 mm, bei E. valdiviense kaum mehr als 4 mm). Die Innovationssprosse, die HAUSSKNECHT unbekannt waren, haben freilich stets die Form von unterirdischen Gemmen, die aber von ziemlich wechselnder Gestalt sein können. Bisweilen sind sie fast sitzend, gewöhnlich aber + ausgezogen, bisweilen entwickeln sich sogar deutlich gestielte zapfenförmige Knospen. Bei E. valdiviense scheinen sie stets sitzend und kugel- förmig zu sein. Die Stengelbasis des E. Cunninghami ist, wenn gut erhalten, von kräftig entwickelten, fleisehigen Niederblättern umgeben, ein Merkmal, das ich bei E. valdiviense nie beobachtet habe. Mit dem oben besprochenen Typus von E. Cunninghami gut äber- einstimmende Exemplare sah ich von folgenden Lokalitäten. Patagonien. Punta Arenas (1868 R. O. Cunningham in Hb. Berol. u.. Hausskn.); Punta Arenas (7. II. 1876 Dr. Naumann in Hb. Berol. als E. magellanicum und mit dieser Art gemischt); Port Famine (Cpt. King in Hb. Kew. als E. Lechleri); Port Famine! (1852 N. J. Andersson n. 346 in Hb. Holm. u. Ups.); Lago Argen- tino (1883 C. M. Moyano in F. Kurtz Hb. Argent. n. 2276 in Hb. Hausskn. als E. Bonplandianum); Ventisquero Schönmeyr am Lago San Martin (24. I. 1909 C. Skottsberg Exp. suec. 1907—1909 n. 122 in Hb. Ups. als E. valdiviense); Rio Aysen unweit der Män- dung (19. I... 1897 P. Dusén Exp. Aysen. n. 445 in Hb. Karlson als E. denticulatum mit E. longipes gemischt). Falkland-Inseln. Ohne nähere Fundortsangabe (J. D. Hooker Antarct. Exp. 1839—1843 in Hb. Berol.); zwischen Port Darwin und Adventure Sound (I. 1908 C. Skottsberg Exp. Suec. 1907—1909 nt 2 in Hb. Berol, Holm. u. Ups). Besonders durch kleinere Bläten ziemlich stark gegen E. ma- gellanicum Phil. et Hausskn. neigende Formen sah ich aus dem !' Diese Exemplare tragen freilich keine nähere Lokalangabe. Man bekommt nur zu wissen, dass sie an der Magellans-Strasse gesammelt sind. Hier sammelte ANDERSSON indessen fast ausschliesslich bei Port Famine. 278 Feuerlande: Ushuaia (7. III. 1903 M. S. Pennington It. fueg. prim. n. 277 in Hb. Univ. Zärich. als E. magellanicum; E. Lech- leri var. antarcticum det. Léveillé); Rio Fontaine (1. III. 1908 C. Skottsberg Exp. suec. 1907—1909 n. 122 in Hb. Ups. als E. val- diviense). In anderer Richtung weicht ein sehwaches (18 cm hohes) Individuum aus Ushuaia (III. 1902 C. Skottsberg Sv. Sydpolarexp. 1901—1903 in Hb. Holm.) ab, das sich besonders durch länger (bis 2,5 cm) gestielte Frächte auszeichnet. Vielleicht liegt hier ein Fragment einer neuen Art vor. 23. E. magellanicum Phil. et Hausskn. HAUSSKNECHT, Monogr. (1884), p. 271. [Vix LÉVEILLÉ, Iconogr., Pl. CLXXTI.] Uber diese Art habe ich schon bei der Behandlung verschie- dener nahestehender Arten einige Bemerkungen gemacht. LFÉ- VEILLÉS Abbildung bezieht sich kaum auf diese Art, eher auf E. Cunninghami Hausskn. Mit HAUSSKNECHTS Beschreibung und Origi- nalexemplaren von E. magellanicum gut öbereinstimmende neuere Exemplare sah ich nur aus den Magellans-Ländern: Rio de las Minas bei Punta Arenas (16. II. 1908 C. Skottsberg Exp. Suec. 1907—1909 n. 809 in Hb. Holm. u. Ups.); Ushuaia (10. III. 1902 C. Skottsberg Sv. Sydpolarexp. 1901—1903 n. 199 in Hb. Holm.). Im Hb. Hausskn. liegt ausserdem eine Nummer aus der Prov. Mendoza: in der Cordillera zwischen Rio Atuel und Rio Tordillo (20. I. 1893 F. Kurtz Hb. argent. n. 7592), die HAUSSKNECHT als E. magel- lanicum bezeichnet hat. Auch ich kann diese Pflanze von E. magellanicum nicht unterscheiden. Da aber das Material spärlich und nicht besonders gut entwickelt ist, und da der Fundort in grosser Entfernung von den bekannten Fundorten liegt, finde ich es vorläufig am besten, auf eine Bestimmung zu verzichten. 24. E. santacruzense Dusén. DusÉN, Kungl. Sv. Vet.-Akad:s Arkiv f. Bot. VII: 2 (1907), p. 28, tab. III: fig. 2—4. Diese Art kenne ich ausschliesslich durch die Originalnummer in den Hb. Holm. und Ups. aus Patagonien: oberer Teil des Valle del Rio Santa Cruz (11. II. 1904 P. Dusén n. 5842). Man bekommt den Eindruck, einjährige Kämmerindividuen einer sonst kräftige- 279 ren Pflanze vor sich zu haben. Sei dem wie ihm wolle, so scheint unter allen Umständen eine gute Art vorzuliegen. Die grössten Individuen erreichen eine Höhe von 10 cm. Die Pflanze ist fast kahl und nur auf den Linien des Stengels und an den Rändern der allerobersten Blätter spärlich behaart. Die Fräöchte sind schwach dräsig. Die Blätter sind kurz gestielt, die Fruchtstiele verhältnismässig lang, bis 1,7 em, und deutlich länger als die Stätzblätter, die Frächte nur 2—2,5 cm lang. Ein eigentämliches Merkmal findet sich in dem fast zylindrischen Kelchtubus, der hierdurch viel schärfer von den Kelchblättern abgesetzt wird, als man bei den Epilobien sonst zu finden pflegt. In den erwähnten Merkmalen finden sich mehrere auffallende Unterschiede gegen- äöber E. magellanicum Phil. et Hausskn., der einzigen Art, die grössere Ähnlichkeit mit E. santacruzense aufzuweisen hat. 25. E. caesiovirens Sam. n. sp. Planta mediocris, 2—3 dm alta, glabrescens, e rhizomate brevi radicante turiones soboliformes, sessiles, subhypogaeos, obconicos kataphyllis infimis carnosis, pallidis, superioribus pallidis v. sub- virescentibus, subfrondosis, apice obtusissimis instructos edens. Caulis tener, basi vulgo erecta, simplex v. parte superiore sparse ramosus, inferne interdum subpurpurascens, lineis prominentibus sparse crispule pilosiusculis institutus, praeterea glaber, parte su- prema glanduloso-pilosiusculus, vulgo omnino erectus, pluriflorus. Folia internodiis subaequilonga v. interdum sublongiora, vulgo usque ad inflorescentiam opposita, sessilia, nervis parum promi- nentibus munita; infima ovato-oblonga, subintegra; intermedia utrinque glabra, ovata, basi subceordata, subacuta, 2—3 cm longa, 7—10 mm lata, dentibus parvis irregulariter instructa; suprema angustiora, margine et interdum subtus nervo medio pilosiuscula, minute denticulata. Alabastra parva, oblonga, obtusiuscula, sparse subpatentim glanduloso-pilosiuscula, viridia. Flores erecti, cire. 4 mm longi; petalis lacteis (v. pallide roseis), calyce circ. !/4 longioribus, obtuse emarginatis; laciniis calycis tubo subtriplo longioribus, ovato-lanceolatis, obtusiusculis, sparse glanduloso-pilo- siusculis. Stigma clavatum, cire. 1'/2 mm longum, '/2 mm latum, stylo subbrevius. Capsulae erectae, virides, 4—5 cm longae, pilis brevibus subpatentibus pro maxima parte glanduliferis obsitae; pedicellis subpatentim glanduloso-pilosiusculis, 3—7 mm longis, 280 quam folia fuleralia multo brevioribus. Semina öblongo-obovoidea, basi attenuata, apice subrotundata, pellucido-appendiculata, 1 '/s— 1'!/2 mm longa, !/2 mm lata, testa dense papillosa. Tab. (nostra) IV: fig. 1 (Malme n. 2889 in Hb. Holm.) Hab. in Argentinae provincia Mendoza in viciniis montis Aconcagua ad flumen Las Cuevas prope Puente del Inca, 2700— 2800 m' (13. III. 1903 G. O. Malme It. Regnell. II n. 2889 in Hb: Holm. et Ups.) et ad Cienegita ad flumen Rio Salado superior (25. I. 1892:F. Kurtz Hb. ärgent. n. 7082 in Hb. Hausskn. s. nom; E. Bonplandianum). Ad hanc speciem etiam duo specimina e Chile, ubi ad Banos de Chillan (I. 1894 C. Reiche in Hb. Hauss- kn.) lecta sunt, pertinere videntur. Diese Art ist durch die Kahlheit des Stengels mit Ausnahme der Linien und die deutlich abstehende dräsige Behaarung der Infloreszenz und der kurzgestielten Fräöchte von allen anderen Arten der Platyphylla leicht zu unterscheiden. Habituell kommt sie sonst den Arten, die sich um E. magellanicum Phil. et Hausskn. gruppieren, ziemlich nahe. Die chilenische Pflanze weicht so un- bedeutend von den beiden argentinisehen Nummern ab, dass man kaum an der spezifisechen Zusammengehörigkeit zweifeln kann. 205 CEN er0pbytonhSam fn Ssp: Planta subrobusta, 3,,—4,5 dm alta, caesiovirens, omnino gla- berrima, e rhizomate brevi soboles hypogaeos kataphyllis carnosis instructos edens. Caulis e basi subceurvata, foliis innovatoriis + imbricatis emortuis praedita erectus, crassiusculus, teretiusculus, lineis decurrentibus valde obsoletis notatus, ramis elongatis + flo- rigeris interdum usque a basi institutus, superne + purpurascens, apice suberectus, multiflorus. Folia caesioviridia, internodiis breviora, plurima (interdum usque ad inflorescentiam) opposita, suprema alterna; infima breviter petiolata, lanceolato-elliptica, ob- tusa, basi sensim angustata, 2,5—3 cm longa, 7—10 mm lata, remote denticulata; intermedia et superiora sessilia, basi connata, ovato-lanceolata,: subcordata, acuUtfa, 2-:2,5 Cm longa MERA lata (suprema minora angustioraque), margine irregulariter et sat dense calloso-denticulata, nervis secundariis parum prominentibus instituta. Alabastra parva, oblonga, obtusa, glaberrima, purpu- rascentia. Flores parvi, 4—5 mm longi, erecti; petalis pallide roseis, emarginatis, calyce circe. !/3 longioribus; laciniis calycis 281 sublinearibus, obtusiusculis, tubo subduplo longioribus. Capsulae tenerae, purpurascentes, glaberrimae, adultae 5—6 cm longae; pedicellis 3—4 mm longis, quam folia fuleralia multo brevioribus. Semina fusiformia, utrinque attenuata, apice pellucido-appendi- culata, circ..1'/« mm. longa, '/s mm lata, testa papillosa, coma sordide alba. Tab. (nostra) III: fig. 1 (Reiche in Hb. Ups.). Hab. in Chile media in Cordillera de Curico, 2500 m (I. 1897 C.' Reiche in Hb. Berol. et Ups. s. nom. E. Bonplandianum). Eine durch die völlige Kahlheit aller Teile und die ausserordent- lich sechwachen Linien des Stengels sehr auffallende Art. Habi- tuell kommt sie sonst E. Cunninghami am nächsten. Die Innova- tionssprosse kenne ich nur als vorjährige Resten. Es erscheint fast unbegreiflich, wie ReEICHE E. letiophyton as E. Bonplan- dianum Kunth bezeichnen konnte. Es stimmt viel besser mit seiner eigenen Beschreibung ("Flora de Chile", T. II, 1898, S. 244) von E. glaberrimum Barbey, einer Art die indessen kaum in Chile vorkommt, äberein. VI Asustra liia. Diese Gruppe wurde von HAUSSKNECHT unter die Platyphylla gestellt. Von diesen weichen indessen die Australia besonders durch die Innovationssprosse, die + äåusgezogene, schlanke, weiss- liche Ausläufer etwa vom Typus des E. alsinifolium Vill. darstellen, ziemlich erheblich ab. Von den Öriganifolia unterscheiden sie sich hauptsächlich durch die Samen, die oben mit durchsichtigem Fortsatz versehen sind. HAUSSKNECHT kannte aus dieser Gruppe zwei Arten, E. australe Poepp. et Hausskn. und E. Lechleri Pml et Hausskn., die ich öbrigens als Formen einer Art betrachte. "In den mir zugäng- lichen Sammlungen liegen drei andere Pflanzen vor, die ich als neue Arten betrachten muss. ' Die Australia lassen sich folgender- massen aufteilen. I. Bläöten klein, 4—6 mm. Kelch nur an der Basis sehwach behaart. A. Wenigstens die oberen Blätter länger oder fast gleich lang als die Stengelinternodien. E. australe Poepp. et Hausskn. B. Fast alle Blätter erheblich kärzer als die Stengelinternodien. E. interruptum Sam. 282 II. Bläten mittelgross, 8—9 mm. A. Stengel aus der Basis verzweigt, an der Spitze umgebogen. Kelch kabhl. E. deflexum Sam. B. Stengel (+) unverzweigt, an der Spitze aufrecht. Kelch spär- lich behaart. E. transandinum Sam. 27. E. australe Poepp. et Hausskn. HAUSSKNECHT, Monogr. (1884), p. 269. Schon HAUSSKNECHT betrachtet diese Art als mit E. Lechleri Phil. et Hausskn. sehr nahe verwandt. Von diesem sagt er (a. a. O., S. 270): ”Steht dem an gleichen Orten wachsenden E. australe nahe, von welchem es durch die zugespitzten Blätter mit groben schwieligen Zähnen, durch verlängerte Inflorescenz, sowie durch die deutlich herablaufenden Blattspuren leicht unterschieden wird". Aus seinen Fundortsangaben ergibt sich, dass er die meisten Nummern auf die beiden betreffenden Arten aufgeteilt hat. Ich habe verschiedene von HAUSSKNECHT bestimmte Belege gesehen. Diese zeigen, scheint es mir, dass HAUuSSKNECHT bei der Be- stimmung ganz könstlich vorgegangen ist. Besonders instruktiv ist eine Nummer im Hb. Kew. aus dem Feuerlande: Orange Harbour (Cpt. Wilkes), die zwei Individuen enthält. Das eine ist kräftiger, dichter beblättert und befindet sich im Fruchtstadium. Dies wurde von HAUSSKNECHT als E. Lechleri bestimmt, während das andere, "ebenso hohe (30 cm), aber grazilere und weniger dicht beblätterte, als E. australe bezeichnet wurde. Dieses Exemplar fährt H. in die Monographie unter E. australe, jenes unter E. Lechleri var. antarc- ticum Hausskn. auf. Dass beide Individuen nur Modifikationen einer Årt ausmachen, ist einleuchtend. Das kräftigere entspricht HAUSSKNECHTS Beschreibung von E. Lechleri gut. Bei PHILIPPIS Exemplaren dieser Pflanze in den Hb. Berol., Hausskn. u. Vindob. (aus der Prov. Magellanes), die ich för den Typus des E. Lechleri halte, kann ich öberhaupt keine Abweichung finden, die einen Varietätennamen verdient. Bei der Pröfung des mir zugänglichen Herbarmaterials ist es mir klar geworden, dass eine grosse Unsicherheit betreffs der Ab- grenzung von E. australe und E. Lechleri herrsecht. Besonders zu letzterem wurden mehrmals Pflanzen gestellt, die zu keiner dieser 283 "Arten" gehören (vgl. unten). Auch die "Arten" selbst sind öfters verwechselt worden. So scheint mir die Abbildung LÉVEILLÉS in seiner Iconographie (PI. CCIX) unmöglich E. australe darstellen zu können, wie er angibt, während sie gut mit HAUSSKNECHTS Beschreibung .und meiner Vorstellung von E. Lechleri öberein- stimmt. Nach = allerlei vergeblichen Versuchen einigermassen sichere Unterscheidungsmerkmale för die zwei Arten zu finden, bin ich allmählich zu der Uberzeugung gekommen, dass es. nicht möglich ist, E. australe und E. Lechleri als eigene Arten auseinanderzuhalten, z. T. därfte es sich sogar nur um Standortsmodifikationen handeln, z. T. liegen wohl auch genotypisch verschiedene Formen vor. Da beide "Arten" gleichzeitig (1884) beschrieben worden sind, kann man unter den Namen beliebig wählen. Aus verschiedenen Grän- den stelle ich E. australe als Hauptart und EE. Lechleri als Varietät auf. Als Original fär E. australe betrachte ich in erster Linie POEPPIGS Exemplare aus Säd-Chile ("in frigidissimis lateris austr. montis ignivomi Antucensis”), wovon ich einen Cotypus im Hb. Lips. stu- dieren konnte. Dieser entspricht der Beschreibung HAUSSKNECHTS gut. Es ist eine etwa 2 dm hohe Gebirgspflanze mit breiten, oben gedrängten, schwach gezähnten Blättern. Nur wenig höher ist das schon erwähnte Individuum aus Orange Harbour (Hb. Kew:.), sonst stimmt es mit dem Original gut öberein. Neuere Belege, die diesem Typus entsprechen, sah ich nicht. Die Variabilität des E. australe ist ziemlich gross. Eine Formen- reihe umfasst nur ausnahmsweise mehr als dezimeterhohe Gebirgs- pflanzen mit + gedrungenem Habitus; auch die oberen Blätter sind ziemlich schwach gezähnt. Je nach der Form der Blätter kann man zwei Haupttypen unterscheiden. Da beide von der typischen Form der Art wenigstens habituell ziemlich stark abweichen und der eine als eigene Art aufgestellt worden ist, därfte es um Ord- nung zu schaffen angemessen sein, zwei Varietäten aufzustellen. Var. pumilum Sam. n. var. A forma primaria caulibus humilibus, 6—10 cm longis, + decum- bentibus, vulgo caespitose congestis et foliis densioribus lanceolato- ovatis, superioribus + acutatis differt. 284 Diese schwach begrenzte Varietät ist vor allem durch den nied- rigen Stengel und die verhältnismässig schmalen Blätter (die unteren bisweilen mit verschmälerter Basis versehen) charakterisiert. Söd-Patagonien. Cerro Toro, oberhalb der Waldgrenze (19: III. 1899 O. Borge Exp. Patag. n. 189 in Hb. Holm.). Feuerland. Sierra Valdivieso an den Quellen des Rio Betbeder, ca.. 800 m (11. III. 1908 C. Skottsberg Exp. suec. 1907—1909 n. 232 b in Hb. Ups. als E. Lechleri f£. ad E. australem vergens). [2Falkland- Inseln (J. D. Hooker Antarct. Exp. 1839—1843 in Hb. Berol:; u. Kew).!] Var. andinum (Phil.) Sam. n. comb. Syn. E. andinum PHIiuiPPI in Anal. Univ. Santiago LXYXKXIV (1893), p. 747 (AD Pa PrGG. LEVEILLE, LCONOSH; Pl; GENEN, Von E. andinum Phil. habe ich ein authentisches Exemplar im Hb. Berol. gesehen. Dass es sich um eine mit E. australe ausser- ordentlich nahe verwandte Pflanze handelt, ist sicher.” Nach meiner Ansicht ist sie nicht als Art aufrechtzuhalten. Es ist eine Gebirgsform, höchstens 10—12 cm hoch, mit mehreren zusammen- stehenden Stengeln. Von der typischen Form unterscheidet sie sich sonst hauptsächlich durch die verhältnismässig breiteren, noch weniger gezähnten Blätter mit mehr abgerundeter Basis und stumpflicher Spitze. Die oberen Blätter sind ziemlich zusammen- gedrängt, während die unteren deutlich kärzer als die Internodien sind. In Gegensatz zu der Var. pumilum ist der Stengel aufrecht. Ich sah folgende Belege. "Ob die betreffenden Individuen wirklich von den Falkland-Inseln stam- men, ist fraglich. SKOTTsSBERG behandelt in Kungl. Sv. Vet.-Akad:s Handl: L: 3 (1913), S. 42, diese Frage eingehend und glaubt, dass sie bei Port Famine an der Magellans-Strasse von Capt. King gesammelt sind. Die von SKOTTSBERG erwähnten Individuen von dieser Lokalität im Hb. Kew. habe ich nicht gesehen. Meine obige Angabe stätzt sich auf das schon von SKOTTSBERG erwähnte Stäck im Hb. Berol. und auf zwei andere Individuen im Hb. Kew., die SKOTTSBERG nicht zugänglich waren. Sie sind freilich mit zwei anderen Nummern zusammen auf einem Spannbogen aufgeklebt, eine Verwechselung mit einem von diesen halte ich dessenungeachtet för ausgeschlossen. ” Diese Art wird freilich von ReicHeE (Flora de Chile, II) auf E. Bonplandianum Kunth und E. glaberrimum Barbey aufgeteilt, d. h. zwei Arten, die kaum in Chile vorkommen (vgl. unten). In der Originalbeschreibung erwähnt PHiurpPri auch eine grössere Form von E. andinum. Ob auch diese zu E. australe gehört, muss ich dahingestellt lassen. 280 Argentina. Prov. Mendoza: Rio Salado superior (29—31. 1892 F. Kurtz Hb. argent. n. 7161 in Hb. Hausskn.); Gobernacion del Neuquen: Banos de Copa-hué, am ewigen Schnee (6—38. III. 1888 F. Kurtz n. 6274 in Hb. Hausskn.) Chile: Banos de Chillan (I. 1878 R. A. Philippi in Hb. Berol. u. Hausskn.). Säöd-Patagonien: Cerro Buenos Aires am Lago Argentino, reg. alp., ca. 900 m (4. WNI909-E: Skottsberg Exp. suee. 1907--19097n: 721 im Fb. Holm. u.. Ups). Var. Lechleri (Phil. et Hausskn.) Sam. n. comb. Syn. E. Lechleri Phil. et Hausskn. in HAUSSKNECHT, Monogr. (1884), p. 270. Wie schon hervorgehoben, ist diese Varietät durch eine gleitende Reihe von Formen mit E. australe verbunden. Sie sind im allge- meinen von kräftigerer Wuchsform, haben grössere Blätter, die spitzer und mit kräftigeren, schwieligen Zähnen versehen sind. Sie scheinen in niedrigeren Lagen als E. australe heimisch zu sein. Dass sie öfters auch mit anderen Arten verwechselt worden sind, habe ich schon erwähnt. Hier will ich nur noch hervor- heben, dass die Abbildung in LÉVEILLÉS Iconographie (Pl. CCXII) unmöglich E. Lechleri darstellen kann. Sie bezieht sich wahr- scheinlich auf E interruptum Sam., das LÉEvEinrÉ im Hb. Univ. Zärieh.! als E. Lechleri var. antarcticum Hausskn. bezeichnet hat. Von E. australe var. Lechleri sah ich folgende Belege. Feuerland: Orange Harbour (Cpt. Wilkes in Hb. Kew). Magel- lanes: (R. A. Philippi in Hb. Berol., Hausskn. u. Vindob.); Punta Arenas (11. XII. 1895 P. Dusén PI. magell. n. 167 in Hb. Ups. als E. australe).. West-Patagonien: Kelly Inlet, unweit des San Tadeo-Gletschers, 350—400 m (I. 1921 O. Nordenskjöld)... Argen- tinisch-chilenisches Grenzgebiet: Lago Burmeister, 800 m fet 9003. LL. von Platen us. UU. Greimer o. 22 in: Hb. Univ: Zäörich. als E. magellanicum; E. caesitum Hausskn., det. Léveillé); zwischen Rio Geo und Lago Pueyrredon, 600 m (10. IV. 1903 L. MonWkblatensusUIIGremer 0. f2fIntöRbUOnNN. Aurich. als) E magellanicum, eine Bestimmung, die LÉVvEILLÉ gutgeheissen hat). " Der betreffende Bogen trägt Spuren eines weggenommenen Individuums, das vielleicht das Original zu LÉvEiLLÉs Abbildung ausmacht. 28. E. interruptum Sam. 1. sp. Planta 2—3 dm alta, e rhizomate radicante soboles subepi- gaeos, elongatos, kataphyllis parvis oppositis interdum subfrondosis instructos edens. Caulis basi + curvata adscendente subsimplex, remote foliatus, lineis conspicuis parte infima glabriusculis, cete- rum crispule pilosiusculis institutus, praeterea fere omnino glaber, apice florendi tempore suberectus. Folia inferiora opposita; in- fima breviter petiolata, elliptico-obovata obtusa subintegra; inter- media brevissime petiolata — subsessilia ovato-lanceolata, basi + angustata, apice obtusiuscula — + acutata, 1,2—2 cm longa, 5—8 mm lata, dentibus parvis remotis instructa; suprema minora alterna sessilia, in nervo medio et marginibus leviter pilosiuscula, ceterum glabra, purpurascentia. Flores cire. 4 mm longi, subnutantes — erecti; petalis roseis, calyce sublongioribus; laciniis calycis tubo subtriplo longioribus, ovatis, obtusis, basi adpresse pilosiusculis. Stigma clavatum, basi angustatum, circ. I mm longum, !/3 mm latum, stylo subbrevius. Capsulae crassiusculae, purpurascentes, et juniores erectae, sparse adpresse pilosiusculae, adultae glabre- scentes, 2—2,5 cm longae; pedicellis 5—10 mm longis sparse pilo- siusculis, quam folia fuleralia brevioribus. Semina fusiformia, utrin- que attenuata, apice breviter pellucido-appendiculata, circe. 1 !/3 mm longa, '/2 mm lata, testa dense papillosa. Tab. (nostra) III: fig. 3 (Gerling n. 210 in Hb. Haun.). Hab. in Patagoniae territorio Chubut ad lacum Lago General Paz (27. I. 1902 G. F. Gerling n. 210 in Hb. Haun. et Univ. Zurich. s. nom. E. magellanicum; in Hb. Univ. Zäörich. E.- Lechleri var: antarcticum redet. Léveillé). Diese Art steht E. australe Poepp. et Hausskn. so nahe, dass sie fast ebensogut als Varietät dieser Art aufgefasst werden könnte. Durch die kleineren, sehr entfernt stehenden Blätter, von denen wenigstens die unteren ziemlich deutlich gestielt sind, ist sie in- dessen von allen Formen des E. australe, die ich gesehen habe, leicht zu unterscheiden. 20 WES detlexstremsSamsn. sp: Planta humilis, cire. 1,5 dm alta, rhizomate brevi radicante. Caulis e basi curvata adscendens, flexuosus, florendi tempore apice nutans, basi et parte inferiore ramis adscendentibus, interdum radicantibus, florigeris instructus, intense purpurascens, bifariam 287 adpresse pilosus, ceterum glabrescens, lineis elevatis pilosis insti- tutus, pluriflorus. Folia inferiora opposita; infima oblongo-ellip- tica, breviter petiolata, subintegra; intermedia et superiora sessilia, late lanceolato-ovata, basi connata, apice acutata, 2—3,5. cm longa, 1—1,5 cm lata, lutescenti-viridia, in margine et nervis manifestis purpurascentia, denticulis parvis remotis irregularibusque munita; plurima utrinque glabra; superiora margine, suprema etiam nervis praecipue pagina superiore pilosiuscula. Alabastra ovoidea, sub- acuta, glaberrima. Flores mediocres, 8—9 mm longi, virginei nutantes; petalis pallide roseis, profunde acuteque emarginatis, calyce subduplo longioribus; laciniis calycis lanceolato-linearibus, acutis, tubo cire. quadruplo longioribus, erubescentibus. Stigma clavatum, cire. 3 mm longum, ”/+ mm latum, stylo sublongius. Capsulae juniores nutantes, pilis crispulis parcissime obsitae; adultae erectae, flexuosae, glabrescentes, 5—6 em longae; pedicellis parcissime pilosiusculis, 1—1,8 cm longis, quam folia fuleralia bre- vioribus. Semina fusiformia, apice attenuata breviter pellucido- appendiculata, cire. 1'/2 mm longa, '/2 mm lata, testa papillosa. Tab. (nostra) V: fig. 1 (Skottsberg n. 232 in Hb. Ups.). Hab. ad Fretum Magellanicum, ad rivulos in valle Rio de las Minas ad oppidum Punta Arenas (16. II. 1908 C. Skottsberg Exp. osuec. 1907-1909) 1 232 s. nom. £. Kechlert in. Hb. Holm. et Ups.). Obgleich ich von dieser Pflanze nur zwei Individuen gesehen habe, welche indessen sehr schön und gut entwickelt sind, bin ich völlig öberzeugt, eine gute neue Art beschrieben zu haben. Von allen anderen patagonisch-feuerländischen Arten unterscheidet sie sich durch die vor und während der Anthese stark umgebo- gene Stengelspitze. Wegen der mir unbekannten Innovations- sprosse ist ihre Einreihung unter die Australia nicht völlig sicher. Von E. australe, dem sie am nächsten kommt, unterscheidet sie sich u. a. auch durch reicher verzweigten und reicher behaarten Stengel, mehr ausgezogene Blätter und wenigstens um ein Drittel grössere Bläten. 30. E. transandinum Sam. n. sp. Planta 2—25 dm alta, e rhizomate longe radicante soboles subepigaeos elongatos kataphyllis parvis oppositis subvirescentibus instructos edens. Caulis basi subrecta, praecipue parte inferiore 288 + purpurascens, lineis valde prominentibus, parte inferiore sub- glabris, ceterum crispule pilosiusculis institutus, praeterea inflore- scentia excepta glaber, apice semper erectus. Folia marginibus purpurascentia; inferiora opposita, internodia subaequantia, ellip- tica, obtusa, basi angustata, subsessilia, 1,5—2,5 cm longa, 5—10 mm lata, subintegra, glabra; intermedia subobtusa, late ovato-lan- ceolata—ovato-oblonga, sessilia, internodiis sublongiora, 1,5—2 cm longa, 5—10 mm lata, denticulis parvis paucis valde remotis instructa, superiora minora, alterna, remote denticulata, praecipue in nervo medio et marginibus leviter pilosiuscula. Alabastra oblonga, acuminata, pilosiuscula, purpurascentia. Flores 8—9 mm longi, fere fastigiati, erecti; petalis obscure roseis profunde emargi- natis, calyce subduplo longioribus; laciniis calycis tubo circe. qua- druplo longioribus, anguste ovato-lanceolatis acutatis, sparse cris- pule pilosiusculis. Stigma clavatum, basi angustatum, circe. 1!/2 mm longum, ”/+ mm latum, stylo circ. dimidio brevius. Capsulae crassiusculae, purpureae, et juniores erectae, sparsissime:crispule adpresse pilosae, adultae glabrescentes, 3—4 cm longae; pedicellis 4—8 mm longis, foliis -fuleralibus subaequilongis. Semina obovoideo-fusiformia, apice + rotundata — leviter angustata, vix v. breviter pellucido-appendiculata, 1 !/s—1 !/2 mm longa, !/2 mm lata, testa dense papillosa, coma sordide alba. Tab. (nostra) IV: fig. 6 (Dusén n. 5883 in Hb. Ups.). Hab. in Patagonia australi ad läcum Lago Viedma in uligi- nosis (22. II. 1905 P. Dusén n. 5883 s. nom. E. magellanicum in Hb. Berol. et Ups.). Von dieser Pflanze sah ich 15 Individuen.” Bei fast allen ist der Hauptspross beschädigt, und nur dessen Zweige sind zur Bläte gekommen. Ob die Pflanze auch normal blähende Zweige treibt, muss dahingestellt werden. Von diesjährigen Innovationssprossen sah ich nur junge Anlagen. Nach den vorjährigen Resten zu urteilen döäörften sie' eine Länge von mehreren' Zentimetern er: reichen. — E. transandinum ist kaum mit einer zweiten södame- rikaniscehen Epilobium-Art näher verwandt. Die Samenspitze ist bisweilen so ausgeprägt abgerundet, dass man an die Origanifolia denken möchte. In anderen Fällen haben sie aber ein deutliches, wenn auch kurzes Anhängsel. Die Einreihung der Art unter die Australia ist deshalb ziemlich sicher. Von den anderen Arten dieser Gruppe unterscheidet sie sich leicht u. a. durch behaarte Kelchblätter, von E. australe u. a. durch grössere Bläten usw. 289 NES FETA Cop dea. 31. E. glaucum Phil. PHILIPPI, Linnaea XXXIII (1864), p. 70; HAUSSKNECHT, Monogr., p. 21: IEVEILLE, Iconogr., PL-CGEXXXII. Diese Art gehört durch ihre vollständige Kahlheit und die be- reifte Glauzeszenz aller Teile zu den am leichtesten kenntlichen Arten der Gattung. - Die Variabilität ist auch ziemlich gering und betrifft hauptsächlich die Grösse der Pflanze, die Blattform und die Blätengrösse: Die von HAUSSKNECHT unterschiedenen Formen (f. Philippiana und f. stenophylla) können kaum syste- matische Bedeutung beanspruchen. Diese Art gehört offenbar zu den häufigsten Epilobien der säödlichen Anden-Region. Ich sah folgende neuere Belege. Prov. Coquimbo (G.' Geisse in Hb. Univ. Zärich. als "E. lina- riaefolium Phil."); Uspallata-Pass der chilenischen Hochcordillere: Juncal, an Bächen, 2200 m (10. II. 1903 O. Buchtien PI. chil. in Hb. Berol., Holm. u. Vindob.); Prov. Mendoza: Puente del Inca am Aconcagua, 3000 m (13. u. 17. II. 1903 G. O. Malme It. Reg- nell Il.n; 2935-u. 2935a in Hb: Holm. u. Ups), Rio: Salado-supe- rior oberhalb 'Alverjalito (9—10. II. 1893 F. Kurtz Hb. argent.. n. 7655 in Hb. Hausskn.), zwischen Alverjalito u. Las Lehas ama- UNaASK(2OE-ST EE 1892 0R Kurtan SVD Ib AH ausskn), kos Molles (14 S800E TT Kurtz hn. 5807 1) 1893 EX Kartz n: 7551 in Hb. Hausskn.), Agua caliente unweit der Möändung des Rio Atuel (14. II. 1893 F. Kurtz n. 7670 in Hb. Hausskn.); Gobernacion del Neuquen: Cajon de los Cipreses zwischen Codi-hué und Fortin Sharples (27. III. 1888 F. Kurtz n. 6322 in Hb. Hausskn.), Arroyo Catanlil (30. III. 1888 F. Kurtz n. 6339 in Hb. Hausskn.); Cordil- lera de Chillan, 1800 m (I. 1895 C. Reiche in Hb. Berol.); San Carlos de Bariloche am Lago Nahuelhuapi, Seeufer, 770 m (9. II. 1905 O. Buchtien in Hb. Holm. u. Vindob.); Lago General Paz PE 1902,G. Fo Gerling nn. 149:,in, Hb: Univ. Zörich.); Prov, Chubut: Lat. S 447 5', Long. W 70” 55', Bachufer, 650 m (11. I. J. Högberg in Hb. Holm.); West-Patagonien: Rio Aysen (28. I, 1897 P: Dusén Exp. Aysen. n. 549 in Hb. Karlson); Prov. Chubut: Nalle de la Laguna Blanca (45 521 S. Br) (10. XIL 1901 J. Kos- lowsky n. 80 in Hb. Univ. Zärich.); am Rio Fenix unweit der Mändung in den Lago Buenos Aires (11. XII. 1908 C. Skottsberg 19— 23107. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923." 290 Exp. suec. 1907—1909 n. 808 in Hb. Holm. u. Ups.); Rio Geo— Lago Pueyrredon, 600 m (10. IV. 1903 L. von Platen u. U. Gre- nier. Dn. 200 im Hb. .Univ. Zurich); Prov. Santa Cruz: Lago San Martin, Bachufer (9. III. 1905 P. Dusén PI. Patag. n. 6081 in Hb. Berol., Holm. u. Ups.); Säd-Patagonien: Eberhardt (10. III. 1899 Ol Borge n. 138 in Hb. Holm). NILSEN Gry aa Diese Gruppe :stelle ieh new aut. Als" Typus gut EE nivale Meyen. MHAUSSKNECHT stellte diese Art unter seine Origanifolia, und zwar wegen der Gestalt der Samen, die er als verkehrt-eiför- mig mit abgerundeter Spitze ohne durchsichtigen Fortsatz ("semi- nibus obovoideis, apice rotundatis non appendiculatis") beschreibt. Diese Angabe ist aber nicht zutreffend. Vielmehr fand ich an allen Exemplaren mit reifen Fräöchten die Samen + zugespitzt und mit durchsichtigem Fortsatz versehen. Die Einreihung des E. nivale unter die Origanifolia, wo es auch völlig isoliert steht, hat damit keinen Grund mehr. Seine nächsten Verwandten däörfte E. nivale unter den Alpina haben, wenn wir von dem neuen PE. fragile Sam. absehen. Diese beiden Arten bilden eine engere Gruppe, die durch die kleine, gedrungene Wuchsform der Pflanzen, die kleinen Blätter und die + vollständige Kahlheit aller Teile hinreichend charakterisiert ist. 32. E. nivale Meyen. MEYEN, Reise um die Erde, I (1834), p. 315; HAUSSKNECHT, Monogr., p. 2515 LEVELLE, lconogr.; PI (CEN: Neuere Belege sind folgende: Peru. Cordillera blanca bei Huaraz, Steinschutt, 4600 m (14. V. 1903 A. Weberbauer n. 2969 in Hb. Berol.). Central-Chile. Cordillera de Curico, 2500 m (I. 1897 C. Reiche in Hb. Berol.); Cordillera de Chillan: Valle de las nieblas, 2000 m (I. 1895 C. Reiche in Hb. Berol.); Prov. Araucania: Vulcan Copahue, am schmel- zenden Schnee (I. 1896 F. W. Neger in Hb. Berol.).. Säd-Pata- gonien. Cerro Buenos Aires auf der Säödseite des Lago Argentino, reg. alp. (4. II. 1909 C. Skottsberg Exp. suec. 1907—1909 n. 945 in Hb. WPs). 24) 33. E. fragile Sam. n. sp. Planta pusilla, 3—7 cm alta, valde fragilis, laxe eaespitosa, caesiovirens, nitida, fere omnino glabra, e rhizomate ramoso radi- .cante stolones epigaeos, breves, foliis innovatoriis frondosis oppo- sitis ellipticis subintegerrimis, 4—5 mm longis, 1,5—2,5 mm latis, obtusissimis, basi abrupte angustatis, breviter petiolatis instructos edens. Caulis + decumbens — adscendens, subflexuosus, subsim- plex, foliosus, superne viridis, inferne leviter brunnescens, lineis parum elevatis in parte superiore sparsissime brevissime subpaten- tim pilosiusculis exceptis glaberrimus, apice subrectus. Folia fnternodislon gora, + elliptica, cire. l— 14 em longa, 4—7 mim lata, obtusa, breviter petiolata, margine denticulis minutissimis valde remotis instructa, nervis secundariis obsoletis praedita, glaber- rima, inferiora opposita, superiora alterna. Alabastra globoso- ovoidea v. fere cylindrica basi et apice subrotundata, obtusissima, viridia, inferne pilis solitariis glanduliferis obsita. Flores vulgo 3—6, erecti, 7—8 mm longi; petalis candidis leviter emarginatis, calyce cire. '/3 longioribus; laciniis calycis linearibus apice rotun- datis, glaberrimis, tubo sparse glandulifero subduplo longioribus. Stigma clavatum, cire. 1'/2 mm longum, ”/+ mm latum, basi attenuatum, stylo subduplo brevius. Capsulae erectae, crassi- usculae, virides, juveniles in parte superiore pilis glanduliferis sparsissimis obsitae, adultiores glaberrimae, 2—3 cm longae; pedi- cellis glabris, 4—8 mm longis, quam folia fuleralia multo breviori- bus. Semina fusiformia, utrinque attenuata, apice breviter pellu- cido-appendiculata, cire. 1!/1 mm longa, !/s mm lata, testa... coma sordide alba. | Tab. (nostra) IV: fig. 3 a—c (Asplund n. 4015 in Hb. Ups.). Hab. in Boliviae provincia Murillo ad La Cumbre in rupibus 2? ärrigatis, 4500 m (26. V. 1921 E. Asplund PI. boliv. n. 4015 in Hb. Holm. et Ups.). Von dem nächststehenden E. nivale Meyen ist E. fragile schart verschieden. Die Ausläufer dieser Art sind kärzer, die oberen Teile der Pflanze nicht völlig kahl, die Bläten grösser und weiss, die Kelchblätter von einer merkwärdigen Form mit fast parallelen Seiten und sehr stumpfer Spitze. Die Samen waren leider nicht ganz reif. Sie scheinen indessen glatt zu sein. E. fragile bildet lockere Rasen. Zu seinen auffälligsten Merkmalen gehört die grosse Zerbrechlichkeit der unteren Stengelteile. VILT SKS pla msk oa: 34. E. conjungens Skottsb. SKOTTSBERG, Schwed. Sädpolar-Exp. IV: 4 (1906), p. 24; tab. I: fig. 3. Diese sehr bemerkenswerte Pflanze ist nur von den von SKOTTS- BERG (a. a. OO.) angefäöhrten Lokalitäten bekannt. Tierra del Fuego. Isla Desolacion: Puerto Angusto, 400 m (1.8IV. 1896 P: Dusén Pl. Magell. n. 684 in Hb. Ups.); Ushuaia, in der alpinen Stute des Martial, .800 mm (11: II. 1902 "CC: Sköttsberg Sv Syds polar-Exp. n. 206 in Hb. Holm. u. Ups.). Unsichere oder ungeniägend bekannte Arten. E. aconcaguinum Phil. in Anal. Univ. Santiago ELNXNXXIV (1893), Pr AD Von dieser: Pflanze egtreme vauthentiseherNummen im Hb. Berol. Uber ihre wahre Natur bin ich nicht klar. Habi- tuell kommt sie E. caestovirens Sam. ziemlich nahe. Sie weicht aber von diesem durch stärkere, anliegende, graue Behaarung des oberen Teils des Stengels und der jungen Fröächte ab. Die Blätter zeigen ferner eine viel stärker hervortretende Nervatur; dagegen stimmen ihre Form und Bezahnung mit denjenigen von E. caesio- virens gut öäberein. Nach RericHE (Flora de Chile, II) soll E. aconcaguinum heterogen sein, und er verteilt die Bestandteile auf E. Bonplandianum Kunth und E. glandulosum Lehm. Dass diese Arten in Chile vorkommen, ist nicht wahrscheinlich. E. adenocaulon Hausskn. in Österreich. Bot. Zeitschr. XXIX (1879), p. 119. — In der Originalbeschreibung gibt HAUSSKNECHT diese Art u. a. aus der Prov. Aconcagua (leg. Philippi) an. Diese An-& gabe wird indessen in seiner Monographie nicht wiederholt. Die Bestimmung därfte kaum richtig sein. E. Arechavaletae Lévl. in Bull. Geogr. Bot. XXI (1911), p. 149.4 — Nach LÉVvEILLÉ soll diese Pflanze E. brasiliense Hausskn. nahe stehen. Vielleicht ist sie davon nicht verschieden. | E. Bonplandianum Kunth in Humb. Bonpl. Kunth Nov. Gen. VI (1823), p. 95. — Diese Art wurde von KuntH nach einer von BONPLAND angefertigten Beschreibung aufgestellt. Der Fundort 293 war Paramo de Purace im jetzigen Columbien. Schon in KUuUNnTtTHS Originalbeschreibung heisst es: ”Specimina hujus plantae haud suppetunt". Dessen ungeachtet sagt HAUSSKNECHT in seiner Mono- graphie (S. 267): "Die richtige Auffassung dieser Art wird durch Ori- ginal-Exemplare im Hb. mus. Paris bestätigt". Als solche hat er offenbar eine Nummer aus "”Ibogue ad riv. Combagna leg. Goudot 1844 sub E. Bonplandiano” aufgefasst. Dass dies nicht richtig sein kann, erhellt ja schon aus dem Sammeljahre. Bei einem Versuche, E. Bonplandianum zu deuten, hat man sich demnach ausschliesslich an die Originalbeschreibung zu halten. Diese gibt indessen fast keine Anhaltspunkte. Die allermeisten Angaben gelten fär sämtliche Epilobium-Arten der Welt. Auch die Fund- ortsangabe sagt wenig aus. Die häufigste Art der betreffenden Gegend därfte E. meridense Hausskn. sein. Nur wenn der Origi- nalfundort wieder aufgesucht wird und es sich dabei erweist, dass eine einzige Epilobium-Art dort vorkommt, därfte es möglich sein, E. Bonplandianum aufzuklären. Vorläufig muss man den Namen fallen lassen. — Diejenige Epilobium-Art, die HAUSSKNECHT fär E. Bonplandianum hielt, muss somit einen anderen Namen haben. Und nach meiner Ansicht kann sie nur E. mexicanum DC. heissen. HAUSSKNECHT hat die Originale dieser Art gesehen und erklärt mit Bestimmtheit, dass sie zu seinem E. Bonplandianum gehören. Unter solehen Umständen wird aber HAUSSKNECHTS E. mexicanum, wozu er mit kaum stichhaltiger Begrändung SCHLECHTEN- DAL als Autor zitiert, namenlos. Da diese Art ausschliesslich aus Mexico bekannt ist, schlage ich hiermit vor, dieselbe E. Montezumae Sam. zu benennen. Als Diagnose gilt HAUSSKNECHTS Beschreibung (a. a. O., S. 259). Vsgl. auch seine Taf. XIV, Fig. 68 und LÉvEIiLLÉs Pl. CLIX. — Nach obigen Ausföhrungen wären demnach HaAUSSKNECHTS Angaben von E. Bonplandianum in Säd- amerika zu E. mexicanum DC: zu stellen.. Da alle als E.: Bon- plandianum bezeichneten Exemplare, die ich gesehen habe, zu anderen Arten als E. mexicanum DC. gehören, ziehe ich es vor, die Frage offen zu lassen, und föhre die betreffende Art unter den unsicheren auf. E. glaberrimum Barbey. — REICHE (a. a. O.) gibt diese Art fär Chile (Cordillera de Talca) an. Als Synonym fährt er E. andinum Phil. ("ex parte") auf. Letztere Angabe ist sicher unrichtig. Wahr- scheinlich ist E. glaberrimum auf Nordamerika beschränkt. 294 E. glandulosum Lehm. — Nach HAUssKknEcHTS Monographie (S. 266) findet sich im Hb. Kew. ein Stäck von E. glandulosum aus "Mountain valleys pr. Uspallata, Andes of Mendoza" unter dem Namen FE. Arnottianum Gillies mss. mit E. andicolum Hausskn. gemischt. Auch REICHE (a. a. O.) nimmt E. glandulosum för Chile auf. Chilenisehe Exemplare sah ich nicht. Dagegen konnte ich das betreffende Exemplar im Hb. Kew. untersuchen. Dabei bin ich zu einer Auffassung gekommen, die von HAUSSKNECHTS abweicht. Zuerst sei bemerkt, dass er den Ursprung der Pflanze kaum richtig gedeutet hat. Der betreffende Bogen trägt drei Etiquetten, und soweit ich verstehe, bezieht sich das E. Arnottianum nur auf zwei Individuen, die HAUSSKNECHT als E. andicolum bezeichnet hat. Mit seinem FE. glandulosum muss ich eine andere Eltiquette ver- binden: "No. 32. Ep. pedicellare Araucania Reynold”. Das Exem- plar ist sehr schlecht erhalten und besteht nur aus einer abge- brochenen Infloreszenz. Es scheint mir zu E. valdiviense Hausskn. zu gehören, einer Art, die aus Araucanien bekannt ist. Bis auf Wweiteres bezweifle ich äberhaupt das Vorkommen des E. glandu- losum in Sädamerika. E. lignosum F-. Phil. in Anal. Univ. Santiago LXXNXIV, p. 746; IEVERLE, JcOnogr., Pl. CXCVI — Von dieser PflanzersehNemtikem Exemplar in europäischen Sammlungen vorhanden zu sein. Ich halte es nicht fär ausgeschlossen, dass hier eine gute Art vorliegt. FRNenabigenum Pm in Kinnaea XOCKIIEp. dare Monfdiesen Pflanze scheint nach REICHE (a. a. O.) das Original verloren ge- gangen zu sein. Er vermutet, dass E. nubigenum nach einer Zwergform von E. glaucum beschrieben worden ist. Dies kommt auch mir wahrscheinlich vor. E. palustre L. — In Rep. Princeton Univ. Exp. to Patagonia 1896—1899, VIII: 2, S. 610, gibt MacLOosKIE diese Art fär eine Lokalität in Säöd-Patagonien an. Es liegen keine Grände vor an- zunehmen, dass die Bestimmung richtig ist. E. patagonicum Rendle in Journ. of Bot. XLII (1904), p. 367. — Nach der Beschreibung scheint E. glaucum Phil. vorzuliegen. E. pedicellare Presl. in Reliq. Haenkean. II: 1 (1831), p- 30. — HAUSSKNECHT meint, die Originaltdiagnose deutet auf E. denticulatum 295 Ruiz et Pavon hin. Ein authentisches Exemplar scheint nicht mehr vorhanden zu sein. E. ramosum Phil. in Anal. Univ. Santiago LXXXIV, p. 747; KEVERIE, Iconogr; PE tCXCV. — REICHE (a a OO.) stellt diese Pflanze als Synonym zu E. glaucum Phil. Diese Deutung erscheint nicht unwahrscheinlich. E. tenellum Phil. in LÉVEILLÉ, Iconogr., Pl. CLXXX. — Soviel ich weiss, ist eine derartige Pflanze nie beschrieben worden. Register der Arten- aberrans 253 aconcaguinum 292 adenocaulon 270, 292 aequinoctiale 247, 249, 250, 259, 260 albiflorum 268, 272, 273 andicolum 246, 247, 249, 251, 252, 253, 25: NI AR DANS AVAS andinum 284, 293 Arechavaletae 243, 292 argentinum 247, 268, 273, 274 Arnottianum 252, 294 Asplundii 249, 250, 254, 256, 257 assurgens 247, 249, 250, 258, 261, 262 australe 243, 244, 245, 247, 281, 282, 2fojay AS a Py Ro Barbeyanum 243, 249, 250, 265 bolivianum 249, 250, 263, 265 Bonplandianum 242, 245, 246, 274, 277, 2805-281, 284, 292.293 brasiliense 245, 247, 292 caesiovirens 268, 269, 279, 292 caesium 249, 250, 263, 266, 285 chilense 265, 268, 269, 270, 271, 274 condensatum 258 confertum 251, 252, 253 conjungens 243, 244, 292 constrictum 268, 275, 276 Cunninghami 245, 247, 268, 269, 272, 20 PU ls PoP deflexum 282, 286 deminutum 247; 249, 250, 264 densifolium 246, 248, 261, 267 denticulatum 245, 246, 247, 248, 249, 2502 IRA 290, 200, 207, 208, 200, 202222 TUg 204 fragile 24701204; 200, 291 glaberrimum 281, 284, 293 glandulosum 292, 294 glaucum 247, 274, 289, 294, 295 und Varietätennamen. gracile 248 Haenkeanum 244, 247, 249, 250, 251, 20202 Helodes 243, 257, 258, 261 hirtum 244, 247; 2497-250--254, 206 Hookerianum 243, 268, 276 interruptum 281, 285, 286 latifolium 270, 271 Iechleri 24355 2AAN AV ROTA SNS 2082, 200, 204, 250, 200-200 leiophyton 244, 268, 269, 280, 281 lignosum 294 longipes 2470208, 200, 24M 22, di macropetalum 253, 255, 2056, 257 macrum 270, 271 magellanicum 243, 247, 268, 269, 274, 219; 2105 MSS SUN2SI SN 288 meridense 246, 247, 249, 250, 251, 252, 257, 260, 261, 293 mexicanum 260, 274, 293 Montezumae 293 nivale 244, 247, 264, 290, 291 nubigenum 294 palustre 294 patagonicum 243, 294 pauciflorum 244;'249, 250, 260, 261 pedicellare 294 pedunculatum 248 peruvianum 244, 262 puberulum 246, 247, 248, 249 pumilum 283 ramosum 293 repens 245, 251, 259, 260, 261 santacruzense 243, 268, 269, 278, 279 tenellum 295 transandinum 282, 287, 288 valdiviense 247, 268, 270, 272, 273, 274, MD, AMI Pio AJ Varietätennamen sind kursiv gedruckt. 1 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. 17, H. 3. PARMELIA ACETABULUM (NECK.) DUB. I SKANDINAVIEN. AV GRETA SERNANDER. Kännedomen om de skandinaviska lavarternas utbredning är som bekant ännu tämligen bristfällig. Blott för några få säll- syntare arter ha specialutredningar hittills publicerats, i de flesta fall får man nöja sig med högst summariska uppgifter i littera- turen. Föreliggande undersökning avser att ge en bild av Parmelia ace- tabulum's utbredning och ekologi i Skandinavien. Den är tillkom- men på initiativ av min fader, professor RUTGER SERNANDER, SOM i sina föreläsningar över lavarnas biologi höstterminen 1917 fram- höll den i Skandinavien egendomliga, sannolikt av kulturen starkt betingade utbredningen av denna art. Helt naturligt har också studiet av detta problem kommit att spela en central roll i under- sökningen. I. Historik. SV ense P. acetabulum uppgavs första gången för vårt land år 1794 i en dissertation av C. B. RutstrRÖömM (1794, sid. 12). Där står om "Lichen acetabulum ”: "Habitat ad truncos antiquarum populorum. In Hallandia & Vestrogotia, circa oppida Kungsbackam, Alingsosiam & Scaram, haud infrequentem observavi. In Hallandia scutellatum numquam inveni". 298 Nästa omnämnande kommer redan följande år i en liten upp- sats av JoH. P. WESTRING (1795, sid. 54). Han skriver om "”Lichen acetabulum”: "Denna har ej varit känd, såsom växande hos oss i Sverige, förrän Doct. AcHArRIUS fann den, på gamla träd, några mil från Wadstena". WEeESTRING tycks sålunda då icke ha känt till RuUTSTRÖMS avhandling. Det är emellertid ovisst, huruvida denne senare författares lokaler, oaktat de äro de först omnämnda, äro de äldsta kända i Sverige. AcCHARH fynd från Vadstena-trakten kan nämligen mycket väl härröra ända från 1789, då ACHARIUS detta år flyttade såsom läkare från Landskrona till Vadstena. Denna lokal åsyftas tydligen av ACHARIUS själv i hans år 1798 ut- givna ”Lichenographiae Svecicae Prodromus"” (sid. 122), när han jämte några andra förekomster i allmänna ordalag skriver om ”Lichen corrugatus”: "Habitat supra corticem in truncis Aceris, Fraxini, Fagi". Ett något utförligare omnämnande finna vi av samme författare 12 år senare: ”Parmelia corrugata. — Förekommer på gamla stammar af Lönn, Ask, Bok, i Öster- och Vestergötland”. (AcHARIUS 1810, sid. 213). Samma år som AcCHARII Prodromus utkom, hade SAMUEL LILJE- BLAD utgivit sin andra upplaga av "Svensk Flora”, vari P. acetabu- lum var en av de få nya lavar, som denna upplaga hade att till- lägga. LILJEBLAD skriver (1798, sid. 423): ”"Lichen corrugatus, Körs- Laf — Växer på gamla Körsbärsträd, Kinnekulle”. I WESTRINGS "Svenska Lafvarnas Färghistoria” (1805) står P. acetabulum icke upptagen, ehuru den enligt samme författare (1795) gav på silke vackra och hållbara färger, särskilt orange. Orsaken torde ha legat i svårigheten att anskaffa tillräckligt material för färgningen. Då GÖRAN WAHLENBERG år 1826 utgav "Flora Svecica"”, kunde han (sid. 822) sammanställa följande svenska lokaler för ”Lichen Aceta- bulum”: ”Hab. in truncis vetustis fagorum, Pyri, Ariae, Cerasi etc. ad lacum Vettern Ostrogothiae in Omberg et Vestrogothiae in Kinne- kulle, ad Alingsås et Skara rarius (Hallandia ad Kungsbacka ste- rilis)”. Av dessa lokaler var ingen ny. Det förefaller sålunda, som om dessa endast voro hämtade från litteraturen, och som om WAHLENBERG aldrig sett P. acetabulum. Detta framgår än tydli- gare av hans dagböcker (handskrifter förvarade i Universitetsbib- lioteket, Uppsala), i vilka nämligen ej en enda anteckning finnes, som kan tyda på att han sett den. Däremot har WAHLENBERG Il sin resa till Omberg 1823 gjort följande anteckning: "Herr ÅGRE- 209 nus berättade att Lichen corrugatus växer flerestädes på gamla oxlar, äpleträd, sällan på ek". Var i Ombergstrakten ÅGRELIUS an- träffat laven framgår dock icke. Med hänsyn till hans frändskap med ACHARIUS torde det emellertid vara troligt, att hans uppgift avser ACHARII Vadstena-förekomst. Ungefär samtidigt med Flora Svecica utkom Enias Fries ”Stir- pium agri Femsionensis” (1825), vari ”"Parmelia corrugata” står upptagen (sid. 26). En utförligare uppgift om denna isolerade syd- - liga förekomst finna vi längre fram i tiden hos Tu. M. Fries (1852, sid. 72): ”Parmelia acetabulum funnen en gång på ek i Femsjö gärde nedåt Bäckabron"”. I Uppsala museums herbarium finnes ett exemplar med frukt från denna lokal, insamlat av E. FRIES redan 1815. Detta torde vara det äldsta etiketterade herbarie- exemplar vi äga från Sverige av P. acetabulum. I "Flora Scanica" uppger E. Fries P. acetabulum på följande sätt: "Formae imperfectae, sterilis apud nos in Quercubus vetustis hac- tenus tantum rarissime lectae".? Alla de till denna tidpunkt gjorda fynden av P. acetabualum till- höra Sveriges sydliga slättbygder. Dock skriver CHR. STENHAMMAR (1833, sid. 18) i de av honom till E. Fries” exsickat utgivna sche- dulae om P. acetabulum bl. a.: ”Prope lacum Wetteri et in Ostro- gothia septentrionali ferrimontana praecipue fructifera". Men så fortsälter han: ”Vix supra sylvam Kolmorden versus septentrionem adscendere videtur”. Som en helt isolerad förekomst står ett meddelande från år 1843 av G. TORSELL (1843, sid. 41), som då hade funnit laven ända upp i Uppsala-trakten och därmed för en lång tid framåt artens nord- ligaste förekomst. I Tu. M. Fries” år 1871 utgivna "Lichenographia Scandinavica I” (1872) uppgavs (sid. 121) P. acetabulum från följande svenska land- skap: Skåne (denna uppgift dock endast grundad på den osäkra uppgiften i Flora Scanica), Småland, Halland, Östergötland, Väster- götland, Dalsland (1870, Hulting), Närke (1870, O. G. Blomberg), Uppland och Värmland (1853, N. C. Kindberg).” Även om de olika landskapen i regel endast voro representerade av ett fåtal förekomster, torde det ej vara någon större överdrift " Denna uppgift har dragits i tvivelsmål av G. O. MALME (1915, sid. 120), som håller för troligt, att den förväxlats med Parmelia subargentifera. ” Bohuslän står ej upptaget. M. FLopeErus hade emellertid funnit arten i detta landskap redan 1832. 300 att betrakta dessa i Lichenographia Scandinavica sammanställda lokaler såsom återgivande i grova drag P. acetabulum's mnuva- rande utbredning i vårt land. Endast ett år härefter blev P. acetabulum funnen i ytterligare två landskap, Blekinge (Hulting) och Södermanland (Blomberg). Vid denna tidpunkt hade flertalet av Närkes-lokalerna tillkom- mit, då nämligen P. J. HELLBOM samma år, som Lichenographia Scandinavica utkom (1871), hade avslutat sin omfattande mono- grafi över Närkes lavar, som lade åtskilliga P. acetabulum-fynd i dagen. Från denna tid till århundradets slut härrör flertalet lokaler från Dalsland samt en hel del från Öster- och Västergötland tack vare J. HULTING, som under denna tid flitigt besökte dessa land- skap i lichenologiskt syfte. Med undantag av den osäkra uppgiften i Flora Scanica före- ligger ej ett enda fynd från Skåne, förrän åren omkring 1890, då G. O. MALME fann P. acetabulum på en hel del lokaler (MALME 1895, Sid: La): Över huvud taget kan sägas, att de flesta P. acetabulum-fynd från Sverige äro tillkomna på de sista 30 åren. Av den lichenologiska litteraturen får man emellertid intryck av, att P. acetabulum är en av våra sällsyntare lavarter, då endast en obetydlig del av de senaste, ganska talrika fynden blivit publicerade. Föreliggande undersökning har helt naturligt fört med sig en betydande utvidgning i vår kännedom om P. acetabulum's svenska utbredning. Fyndorter från tre nya landskap ha tillkommit på de sista åren: Öland ' (1913, G. E. Du Rietz), Västmanland (1917 ?, A. Binning, 1919, T. Lagerberg) samt Gästrikland (1921, Gr. Ser- nander). NIO Se: Först 1907 blev P. acetabulum funnen i vårt grannland. Det var B. LYnGE, som vid Dröbak gjorde detta fynd. Endast ett fynd från Larvik (1919, O. Höeg) har efterföljt Dröbaks-lokalen, alltså även det från trakten kring Kristianiafjorden. Emellertid blev P. acetabulum tillkännagiven i den norska lav- litteraturen först år 1921 (LYnGE 1921, sid. 155). Detta torde i någon mån ha bidragit till, att lokalerna äro så få. Någon större utbredning av laven i detta land lär väl emellertid även ett flitigt efterforskande aldrig kunna påvisa. 301 Kring Kristianiafjorden skola dock säkerligen kommande efter- forskningar lägga åtskilliga nya fynd i dagen. Ein land. År 1875 anmäldes på sammanträde den 6 nov. i Societas pro Fåuna et Flora Fennica P. acetabulum såsom ny för Finland, då F. ELFVING hade funnit laven i Karuna. De sammanlagt 5 kända förekomster, som till dato föreligga från detta land, äro alla införda i litteraturen av E. HÄYRÉN (1918, sid. 128). Danmark. Från Danmark föreligga ej många specialfyndorter, och dock torde P. acetabulum efter allt att döma här vara en rätt vanlig lav. Alla lokalerna äro hämtade från Köpenhamns botaniska museum, godhetsfullt meddelade av direktör C. CHRISTENSEN. I den danska lavlitteraturen är P. acetabulum's utbredning blott omnämnd 1 allmänna ordalag. Så t.ex. i J. S. DEICHMANN, BRANTH och E. RosTtTRUP, "Lichenes Daniae"” (1869, sid. 61): "Paa forskjellige, ogsaa dyrkede, Levtreer, sjeldnere paa Ved. Hist og her, iser i de syd- ligere Egne af Landet". — Det äldsta herbarieexemplaret är av år 1815, insamlat vid Bramstrup på Fyen. II. Utbredning. Till. nedanstående lokalförteckning må följande bifogas: År- talen inom parentes efter varje land och svenska landskap hän- föra sig till P. acetabulum's första omnämnande för de resp. län- derna och landskapen. Följande förkortningar äro använda för att beteckna de bota- niska museer, i vilkas herbarier exemplar av arten finnas: U., V. I., SEGER STR från? decresp. museerna i Uppsala (Botaniska in- stitutionen och Växtbiologiska institutionen), Stockholm (Riksmu- seum), Göteborg, Lund, Helsingfors och Köpenhamn. 1! betecknar av mig själv gjorda fynd, D. R. = G. Einar Du Rietz, J. H. = JoH. HULTING, R. S. = RUTGER SERNANDER. SI ense (OA Skåne (1890 ?). Håslöv: Kungstorp på Populus vid landsväg, 1908, J. A. Z. Brundin. Börringe: Börringekloster på Fagus och Quercus i kulturpåverkad skog, [SPN IBIS Skabersjö: På Tilia vid landsväg, 1910, J. A. Z. Brundin. Ta SINASKIC ap. på Vimus och Piced, 19907 AC Berg. w:rlES Simrishamn: Planteringen, ce. ap. och rikligt, 1922, R. S. Rödinge: Rödingedalen, st. på Aesculus Hippocastanum (R. SERNANDER NISTSd456). -Åkar p: Alnarp, 1919, T. Hedlund. Gardisat]: I hörndala, ce. ap. på Salt spi vid landsväg fLO20RIS: S. Mellby: Stenshuvud, Stora Sten, st. på Fagus, 1922!; Bergåsa, c. ap. och rikligt på Acer platanoides och Ulmus montana, 19221 Kivik, Esperöd ce. ap. och rikligt, 1916, G. O. Malme; Skogsdala, c. ap., 1922 ! Vitaby: Kivik, st. på Alnus glutinosa invid strandpromenaden; Vite- mölla, st. på staket; Kyrkan, c. ap., 1922 ! Andrarum: 1890, G.O. Malme: L. Öved: Tullesbo, 1900, B. Nilsson. L. Lund: Fågelsång (G. O. MALME, 1895, sid. 138). S. Landskrona (utanför staden): St., sällsynt (B. KAJANus, 1911, sid. 8).. Tirup: Tarstad gård på Fraxinus, 1900, N. Alvtihin. L. Bosjökloster: På Tilia i allé, 1910, J. A. Z. Brundin. V. Vram: Maltesholm c. ap. (G. O. MALME, 1895, sid. 138). S. Stehag: O. Möller, Svalöv: Lönstorp, c. ap. på Aesculus Hippocastanum och Populus nigra utmed väg, 1919, R. S. — V.I. Torrlösa: Trolleholm, c. ap. på Acer platanoides och Aesculus Hippo- castanum i allé, 1919, R. S. — V. I. ; | S. Rörum: Forsemölla, 1891, G. O. Malme. Hör CHaAP., 6-0. Malme. SS. (MATME 1895) Sid138): Ottarp: Bälteberga, 1900, N. Alvthin. L. (ALVTHIN, 1904, sid. 5). Sireköpinge: Dufeke, Spargodt, Brödåkra (N. ALVTHIN, 1904, sid. 5). KY irstorta: Gantofta på Fraxinus, 1903; NIAvimD: CI: Äsphult: På Tilia, 1900, N. Alvthin. L. Kristianstad: Ö. Bulevardvägen, c. ap. på Acer platanoides och Tilia, HOPE ; N. Mellby: Sösdala, st. på landsvägsträd, 1919, R. S. Ignaberga: C. ap. G. O. Malme. S. (MALME, 1895, sid. 138). Brunnby: Kullen, Kockenhus på Fraxinus (B. NILSSON, 1903, sid. 481). Blekinge (1871). Sölvesborg (stationen): St. på Aesculus Hippocastanum, 1920, RSA Mörrums, GC. ap. på Salix caprea, 1871, J.H: UTGE (HvrmNGLSsr2: sid. 10). ww (a) UD Halland (1794). Halmstad: G:a läroverket, st. på Fraxinus excelsior, V. I. Kyrkan, st. på Ulmus montana, 1921 ! Ullared: Espenäs på Sorbus. Aucuparia, A. Sandgren. Grimeton: Thorstorp på Quercus, A. Sandgren. Varberg; St. på Populus och gammal stengärdesgård, 1916, A. Sandgren. Rolfstorp: Skärte på gammal Prunus Cerasus, A. Sandgren. Onsala: Vässingsö, st. ?, C. Stenholm. N. Hagen, st. ? C. Stenholm. Kungsbacka: St. (C. B. RUTSTRÖM, 1794, sid. 12). Småland (1815). Kalmar: "Södra vägen", st. på Tilia vulgaris, 1921. D. R. Skatelöv: Sjöby, c. ap. på Acer 1 allé, 1920, J.A. Z: Brundin. Lidhult: Stationen, st. på Acer platanoides, 1921 ! Växjö: Växjö stad, skolträdgården, st. på Tilia vulgaris; begravnings- platsen, st. på Tilia vulgaris, 1920, R. S; Östrabo, allén på Acer plata- noides, 1919, J. A. Z. Brundin, 1920, R. S., gården c. ap. på Acer platanoi- des, 1920, R. S..— V. I. Femsjö: "”Femsjö gärde", c. ap. på Quercus, 1815, E. Fries. U. (TH. M. FRIES: 002, SKÅ: f2): S. Unnaryd: Kyrkogården, st.? på Acer platanoides, 1921 !; Wret, st. på Pyrus Malus 1923!; Bosebo, st. på Prunus domestica och Salix caprea, 1921 ! Svenarum: På Populus (P. G. E. THEORIN, 1892, sid. 50). Almesåkra: Fredriksdal, ce. ap. på Fraxinus i allé (J. E. ZETTERSTEDT, N3OS SIA S22)A Rogberga: På Populus (P.G. E. THEORIN, 1892, sid. 50). jun garum: Stromsberg, c. ap., 1874, S. Västervik: Reginelund i den gamla allén, 1907, G. Täckholm. Öland (1913). Långlöt: Ismanstorp, st. på Quercus robur i hasselskog, 1913, D. R. Borgholm: St. på Acer platanoides utanför Societetshuset, 1920, Harald och Karin Du Rietz. Östergötland (1795). Gryt: St. Getterö, st. på gammal Pyrus communis, L:a Getterö, st. på Quercus pedunculata, 1921 ! St. Åby: Omkr. 1890, G. O. Malme. V. Tollstad: Hästholmen, J. H.; Alvastra vid landsvägen, c. ap. på Fraxi- nus excelsior och Ulmus montana, 1921 ! Omberg: 1823, Agrelius (G. WAHLENBERG, 1826, sid. 822). "Mångenstädes" (G. O. MALME, 1893, sid. 138). Rök: Nära kyrkan, c. ap. på gammal Salix caprea, stora landsvägen, st. på unga Acer platanoides, 1921 ! Svanhals: St. Svanhals, c. ap. på Fraxinus excelsior, 1921 ! 304 Väderstad: Prästgården, c. ap. på gamla Sorbus suecica, 1921 1! Hov: Sandby gård, st. på Betula vid Tåkernstranden, 1913, D. Åkerblom. Strå: St. på Alnus glutinosa vid Tåkernstranden, 1913, D. Åkerblom. Källstad: Källstad gård, st. på Fraxinus excelsior vid landsvägen, 1921 ! Vadstena: Några mil från staden, E. Acharius (J. P. WESTRING, 1795, sid. 54); omkr. 1890, G. O.: Malme; kring Klosterkyrkan, c. ap. på Acer platanoides, Fraxinus excelsior och Tilia vulgaris, 1921 ! Vreta kloster: Gullberg, Ljungs herrgård, st. på Betula, Fraxinus och Sorbusisuecica i allé, 1918, D. Akerblom: Jonsbersg: Görstorp (J. HULTING, 1892, sid. 123); Gränsö, 1874, P. J. Hellbom. Motala: (G. O. MALME, 1895, sid. 138). Nuringstad: L. Skårby, cap. 1911, P. A. Issén, S.; St. Grönhög, ce. ap.; 1906, P. A. Issén; kyrkan, c. ap., 1908, P. A. Issén. Nomad Öp ge St. LOG PIKRSEANISSen Kva ämIge: -J. Krokek: Marmorbruket, gårdsplan, c. ap. på Fraxinus, 1890, J.H. — S. Kvillinge: ÅDya C- ap. Lörd; Pb. Gr BNIHe orm SÅ V. Ny: Medevi, J. H. ; Risinge: Gamla kyrkogården, c. ap. på Tilia; nya kyrkogården, st. på Tilia; prästgårdsträdgården, st. på Pyrus Malus, 1911, O. Westerberg. sjal Lämneå, 1888, E. A. Lindström. L. Godegård: Cap. på Sorbus suecica, Chr. Stenhammar. S. Risinge: Häradstorp, st. på Populus tremula i kohage, 1900, O. Westerberg. Simonstorp: Nära kyrkan, 1890, G. O. Andersson. UU: Skedevi: Reimyre, c. ap. på Acer platanoides, 1920, P. A. Issén; Fräng- säter, Hampus von Post. S. Västergötland (1794). Örgryte: Stora Torp, c. ap. på Acer, A. Binning. Göteborg: Högsbo, st. i allé, 1920, ACE Magnusson; österut från sta- den, st. på Fraxinus (A. H. MAGNUSSON, 1916, sid. 366). Alingsås: (C. B. RuTsTRÖM, 1794, sid. 12). Hov: ÖOllestad (J. HuLTING, 1892, sid. 123); cap: på Sorbus Aucuparia, 0 Kanliminiga : dåstared, cap; 1908, J. H. — S. IRIS Österås, c. ap., 1892, C. Stenholm. S. Falköping: (J. HULTING, 1892, sid. 123). G. O. Malme 19035. C. ap. på Be- tula, Fraxinus, Pinus och Ulmus vid landsvägar och byggnader, E. P. Vrang. Vedum: Häggatorp, c. ap. på Abies, 1921, A. Höälphers. NE källektvia Gap. 1919, rG, O-Malme US Valtorp: Wrangelsholm (H. WITTE, 1908, sid. 127). GrutditematsL000, ET PNVransk JE Högstena: 1873, J. = (UR SSR: SE ters JE Dia af dö78, J; Carlsson; IC Varaslatten: A. Huölphers. 305 Stenstorp: (J: HuLTING, 1892, sid: 125): Cap. på Acer, Betula, Fraxi- nus, Populus, Sorbus suecica och Tilia, 1920, A. Hälphers. Hjo: C. ap., 1920, A. Hälphers. Kyrketorp: Skultorp, c. ap. på gammal Salix caprea, 1910, J. M. Hulth. Vänersnäs: Halleberg, Munkesten, 1915, G. O. Malme; vid gården, c. ap. på Sorbus Aucuparia, 1920, A. H. Magnusson. Na memssDIor sc Itasenteraps Lts40; UTSE Dalabergen, c ap. 1887, A; G Eliasson. U. Skara: (C: B. RUTSTROM, 1874, Sid. 12)5 Cap: och ymnigt (A. H. MAGNUSs SON, 1916, sid. 366). Narn Nem: Kyrkogården, c. ap. och ymnigt, 1883, RR. S.; C. ap. på gam- malvUmTus, LIONS Skövde: 1868, 0. G. Blomberg; L. Kapellet, c. ap. på Prunus avium, 1910, J. M. Hulth; utanför staden, ce. ap. och ymnigt på Fraxinus, 1911, A. Höälphers. . Kyrkefalla: Häggetorp på alléträd, 1913, Erik Almquist. Skeby: Rutagården, Torpen, c. ap. på Acer platanoides, 1919, G. Booberg. Väring: Gästgivaregården, c. ap. på Pyrus Malus, Sorbus Aucuparia S. suecica; st. på Betula, 1920, G. Booberg. Lidköping:1858, Graewe. U. L. Husaby: Husaby källa, ce. ap. på Fraxinus, A. Binning. Karlsborg: Inom fästningen, 1913, Erik Almquist. Kinnekulle: Mellan Lidköpingsvägen och Vänern på Fraxinus i ”löv- skogsäng” (O. G. BLOMBERG, 1867, sid. 117). "På gamla Körsbärsträd, Kinne- kulle ete.” (S. LILJEBLAD, 1798, sid. 423). Medelplana: På Populus tremula, 1850, J. E. Zetterstedt, L.; Råbäck, Rå- bäcks munkäng på Fraxinus och Quercus (O. G. BLOMBERG, 1867, sid. 120). Lugnås: Torpelund, skolgården, c. ap. på Fraxinus, 1920, G. Booberg. Beateberg; Ryholm, på alléträd, 1913, Erik Almquist. Forshem: C. ap. och rikligt på träd, c. ap. på gärdesgård, st. på berg vid landsväg (A. H: MAGNUSSON, 1916, sid. 366). Mo: Moholm, gammal trädgård, c. ap. på Populus balsamifera, Prunus Cerasus, domestica, Padus, Pyrus communis, Malus, Salix alba, Sorbus Aucuparia, suecica och Syringa vulgaris, 1920, A. Hölphers. Bäck: Båstebacken, st. på Fraxinus, Prunus avium, Pyrus Malus, ec. ap. på Acer platanoides i trädgården, 1920, G. Booberg. Ottestad: Nysäter, Läckö, st. på Sorbus Aucuparia vid gården, 1920, G. Booberg. Töreboda: C. ap. och rikligt på Acer platanoides och Sorbus suecica utmed kanalen, 1917, D. R. Mariestad: Stadsparken, st. på Acer platanoides, Sorbus Aucuparia, Tilia och Ulmus montana; vid residenset, st. på Fraxinus; ”Alhagen” nära ingången, c. ap. på Aesculus Hippocastanum, 1920, G. Booberg. Enåsa: Grönebäck, c. ap. på Sorbus Aucuparia vid ladugården, 1920, G. Boobersg. Lyrestad: Hellsås (Sörgård), c. ap. på Fraxinus vid gamla brunnen, 1920, G. Booberg. Tors ö: Fågelö, c. ap. och ymnigt på Sorbus suecica i allén och vid ekonomi- 20— 23107. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. , 306 byggnaderna, 1920; vid herrgården, stl. på Aesculus Hippocastanum; Bromö, st. på Fraxinus; Laxhall, c. ap. på Acer platanoides och Sorbus Aucuparia, 1920, G. Booberg. Bohuslän (1852). Valla: Tjörn, Kleva, st. på Sorbus Aucuparia, 1920, A. H. Magnusson. Ljung: C.ap. och i mängd på Ulmus montana i allé (A. H. MAGNUSSON, 1919, sid. 88). Skaftö: Lunnevik sparsamt, G. O. Malme. Dragsmark: St. på Salix vid trädgård och c. ap. på Fraxinus (A. H. MAGNUSSON, 1919, sid. 366). - Uldidenvellila: St; 1888, Ph Sjölolm! ”S; MNORNDERISJ24 ME ELODERUS: — U. Dalsland (1870). Frändefors: Sparsamt på lövträd (J. HULTING, 1900, sid. 41). Holm: Berg, c. ap. och ymnigt på Fraxinus, S. Bergström. Gunnarsnäs: Ekholmen, Stakelund, 1918, S. Bergström. Skållerud: Sparsamt på lövträd (J. HULTING, 1900, sid. 41). Bäcke: Bäckefors, Arket, st. på Acer, 1918, C. Bergström. Ånimskog: Sparsamt, 1870, J. H. (J. HULTING, 1900, sid. 41). Å mål: Nygård, c. ap. på Alnus, 1882, J.H. —L. "I stor myckenhet" (HuL- TING, 1900, sid. 41). Edsleskog: Hult sparsamt (J. HULTING, 1900, sid. 41). Närke (1861). Hammar: Igelbäcken på Pyrus communis; Aspa bruk på Populus tre- mula (P. J. HELLBOM, 1871, sid. 42). Askersunds landsförsamling: Vägen mellan Algrena och Isåsen på Populus tremula (P.J. HELLBOM, 1871, sid. 42); Lind, 1870, O. G. Blom-: berg: JU: Lerbäck: Kyrkan, c. ap. på kyrkogårdsmuren och omkringstående träd, 1886, R. S. —V.I. (R. SERNANDER, 1891, sid. 29); prästgården (P. J. HELL- BOM, 1871, sid. 42). | Bodarne: Röfors, c. ap. på Acer platanoides vid landsväg; St. Lassåna, Lassåna gården, c. ap. på alléträden; Laxå, nära stationen, c. ap. och rikligt; vid bruket på ung Fraxinus i allé; herrgården, c. ap. och ym- nigt på Acer, Alnus, Fraxinus och Sorbus Aucuparia, 1919, R.S. Svennevad: Kyrkogården, c. ap. på Ulmus, 1915, O. Westerberg. Viby: C. ap. på Acer (P. J. HELLBOM, 1871, sid. 42), U.; Breslätt, ce. ap. på Sorbus suecica, 1861, J. E. Zetterstedt, U.; Berga, c. ap., 1919, P. A. Issén; kyrkan, allén, c. ap. och i mängd; Värnsta gård, allén, c. ap. och i mängd, 1920, H. Osvald. Skagershult: Hasselfors, 1919, R. S. Edsberg: Riseberga, c. ap., 1896, P. J. Hellbom. Hidinge: Lekeberga, st. på Populus tremula, 1920, G. Booberg. Ånsta: Adolfsberg, Adolfsbergs brunn på Populus tremula (P.J. HELL- 307 BOM, 1871, sid. 42); landsvägen mellan Adolfsberg och Örebro, st. på Acer platanoides och Ulmus montana, 1919, G. Booberg. Örebro: Ånäs på Sorbus Aucuparia (P.J. HELLBOM, 1871, sid. 42); Öre- bro stad på Salix fragilis (P.J. Hellbom, 1871, sid. 42); slottsparken, st. på Populus balsamifera, 1887, BR. S.—V.I.; Stora Holmen, 1889, K. Kjell- mark, c. ap. på Sorbus Aucuparia, 1901, The Svedberg. U. Famsb no: Hjärsta sd ertap. parQuereuss Sod FESPYNFang; Cxap: på Acer och Prunus Padus, 1902, The Svedberg, U.; Limbacka, c. ap. på Quercus, 1893, E. P. Vrang; Ulriksberg, 1889, G. A. Ringselle. L. Tysslinge: Garphyttan, c. ap. på Acer, 1866 (P. J. HELLBOM, 1871, Sid. A2):S: Ringkarleby: Myrö, st. (P. J. HELLBom, 1871, sid. 42). U. Lillkyrka: Brohammars holmar, c. ap. på Tilia, 1862, 0. G. Blomberg. L. Glanshammar: Vid landsvägen till Lillkyrka, st. på flyttblock N om kyrkan, 1866 (P. J. HELLBoOM, 1871, sid. 42). U.- Götlunda: Prästgården, st. på Fraxinus och Tilia, 1867, O.G. Blomberg. U.L. Axberg: Prästgården, 1889, K. Kjellmark; SO om kyrkan, st. på Acer vid landsvägen, 1920, G. Booberg. Kil: Kyrkogården, 1892, S. Södermanland (1872). Tunaberg: Nävekvarn, c. ap. (J. HUCTING 1915, sid. 61); kyrkogården, c. ap. på Fraxinus, 1914, O. Westerberg. Nikolai: Vägen mellan Arnö och Nordhagen, c. ap. på Tilia, 1915, O. Westerberg. | Stigtomta: Valinge, c. ap. på Ulmus montana, 1919, R: S. — V. I; c. ap. och ymnigt på Acer, 1920, H. Osvald. St. Malm:. Eriksberg sparsamt, omkr. 1890, G. O. Malme; Forssjö, st., 1890, G. O. Malme, S. L.; kyrkan, ce: ap. och ymnigt, 1920, A. Wollert. Vagnhärad: Vid landsvägen mellan Trosa och Åda, st. på Tilia, 1915, O. Westerberg. V. Vingåker: Sävstaholm, ce. ap., 1890, G.: O: Malme. Julita: Gimmersta sparsamt, 1890, G. O. Malme; Julita, Tockenön, spar- samt på gammal Tilia, 1910, R.S. L:a Malm: Nära Malmköping på Tilia, 1897, 0. G. Blomberg och J. H. — L. Södertälje: C. ap. på Fraxinus utmed kanalen, nära slussen, 1915, H. Du Rietz ! Öija: St. Lundby, 1885, 0. G. Blomberg. L. Västermo:: Prästgården sällsynt, 1872, O.G. Blomberg. L. Brännkyrka: Allén mellan Fredriksdal och Hammarby, st. och mycket sparsamt på Acer platanoides och Ulmus montana, 1919 ! Strängnäs :6G:a kyrkogården, c.ap. på Fraxinus, omkr. 1900, G. Samuelsson. Uppland (1843). Bromma: Alvik, st. och sparsamt på Fraxinus vid landsväg, 1921 ! Stockholm: Djurgården, Valdemarsön, Friesens park, st. på Acer, 1920, T. Vestergren. 308 Spånga: Hjulsta, st. och sparsamt på Populus tremula i granskog, 1915, DER: Solna: Övre Järva på Quercus, A. Hälphers. Norrsunda: Rosersberg, ekonomibyggnaderna, c. ap. på Fraxinus; vid kyrkan, st. på Acer och Ulmus i allé, 1920 ! SISTER: Sk på Acer nara St Persurum 9205! Villberga: Kyrkogården, c. ap. på Acer och Ulmus; Grillby, st. på Fraxinus vid landsvägen, 1920 ! Kårsta: Kyrkan, st. på gammal Acer platanoides, 1922 ! Uppsala och omnejd: Se sid. 315. Åland: Kyrkogården, c. ap. på gammal Fraxinus; prästgården, st. på Ulmus; banvaktstugan, st. på Acer, 1920 ! Lena: Kyrkan, c. ap. på Tilia vulgaris; Vattholma bruk, st. på Acer platanoides vid landsväg, 1919 ! Alunda: Drällinge gård, allén, st. och sparsamt på Fraxinus excelsior, 1922! Harg: Hargs: bruk, förvaltarbostadens trädgård på Fraxinus, 1918, E. Hedberg. Vendel: Örbyhus station, st. på Ulmus montana, 1920 ! Västmanland (1917 ?). Nora: Björklund, st. på Ulmus montana vid landsväg, 1917 ?, A. Binning. Västerås: G:a kyrkogården, st. på Acer platanoides, 1920, A. Wolert. Lindesberg: Norsviken, st. på planterad Quercus, 1920, 0. Westerberg. Hubbo: Kyrkogården, st. och högst sparsamt på Ulmus montana, 1920 ! Järnboås: Göranstorp, st. på Acer platanoides; nära kyrkan, st. på Acer platanoides, 1917?, A. Binning; Ställebergstorp på Populus tremula vid landsväg, 1920, A. Binning. Romfartuna: Strax SS om kyrkan, st. på Ulmus montana vid lands- vägen; kyrkogården, c. ap. på Acer platanoides; Nortuna gård, c. ap. och rikligt på gammal Fraxinus excelsior vid landsvägen; Vibo gård, st. på ung Acer platanoides, 1920! Sala: Kyrkogården, st. och högst sparsamt på Ulmus montana, 1920 ! Norberg: Parken till Bjurfors herrgård, c. ap. och sparsamt på gammal Acer platanoides, 1919, T. Lagerberg. Värmland (1833). Karlskoga: Bofors, bruksträdgården, st: på Tilia; kyrkogården, c. ap. på Acer platanoides och Tilia; prästgården, c. ap. på Tilia; Björkborn, c. ap. på Ulmus montana, 1920, O. Westerberg. Öms bs pH. Falk) SK Karlstad: C. ap.,' 1853, N. C. Kindberg, U. V. I. S:; Sandbäcken på Alnus, 1863, J. Lagergren, S.; ce. ap. på Tilia europaea, 1899; E. J: Berg- gren och A. Höälphers, U. L.; vid Klarälven, st. på Alnus; Borgmästar- holmen, st. på Alnus, 1919, G. Björkman. Grava: Kyrkogården, c. ap. och rikligt på Alnus (A. H. Mictwsdok. 1916, sid. 366). 309 Gästrikland (1921). Gävle: Stadsträdgården intill Västra vägen, st. på Acer platanoides, 1921 ! Norge (1907). Larvik: Torstrands kyrkogård, st. på Acer, 1919; O. Höeg. Drobak: Ullerud och Marienfryd, c. ap. och ymnigt i gammal allé, 1907, B. Lynge. Ein kand (1845) Nyland. Ekenäs: Tvärminne by, tämligen rikligt på gammal Sorbus Aucuparia 1913; E: Fläyren. Karelska Näset. Kivennaapa: Husula, Ik, 1885, A. Broman. H. Åboland. Karuna: På Prunus Padus, 1875, F. Elfving. | Abo: Kyrkogården, 1912, M. Häyrén; mellan staden och godset Isbois, st. och enstaka på Populus tremula, 1908 (K. LINKOLA, 1918, sid. 97). Danmark (1815): Lolland. HOT sSTun de: På Populus; 1871, Ex;Rostrupi KK: Slesvig. Tonder: Kyrkogården. K. ENen: Bram strup: På gamla träd, 1815: KK Hölfm ans safes.ik Sjelland. SEE SO: 1902-05 Gallee, KR Kebenhavn: Fortunen, O. Gallee, K.; Friderichsberg, K.; Jeegers- borg allé, på Tilia, 1856, K.; Charlottenlund K.; Sorgenfrie skog K. Jylland. Vejle: På Populus: vid landsväg S om Vejle, 1886, C. A. Gad. 'K. Tebstrup: På Populus vid landsväg, 1883. K. Horsens: Gjedved på Populus vid landsväg, 1884, J. P. Pedersen. - K. + de + 310 Lokalmaterialet är sammanställt på kartan fig. 1. Av den- samma framgår, att P. acetabulum har en inom det skandinaviska florområdet utpräglat sydlig utbredning, vars övre gräns nära sammanfaller med den 60:de breddgraden. P. acetabulum är för övrigt vitt utbredd över södra och mel- lersta Europa samt går i den västra delen upp till södra Skott- land (ÅA. L. SmirH, 1918, sid. 142); i den östra upp till mellersta Fig. 1. P. acetabulum”s utbredning i Skandinavien. Ryssland (A. A. ELENKIN, 1906, sid. 147). Arten är uppgiven från alla världsdelar utom från Amerika. På grundval av det jämförelsevis stora lokalmaterial, som före- ligger av P. acetabulum från vårt land, må den svenska utbred- ningen härnedan närmare diskuteras. P. acetabulum tillhör nästan uteslutande södra och mellersta Sveriges slättbygder (fig. 2). Utbredningsområdet sönderfaller i tvenne huvudcentra, det ena på Skåneslätten, det andra på det mellansvenska låglandet, på vilket senare den visar en dragning LON (om Y E- stl APylvesborg . = LFN . w) Dr nn I stad/ MN Oo 50 109 150 20 2 kor. Fig. 2. P. acetabulum's utbredning i Sverige. 312 åt väster. ' Som ett brett, rätt väl begränsat bälte gående från SV till NO ter sig detta utbredningsområde. Artens nordgräns, som går fram genom södra Värmland, mellersta och nordöstra Västmanland samt södra Gästrikland, är med sin karakteristiska uppsvängning mot kusten som bekant icke för första gången presenterad i vår växtgeografi. Vi igenkänna i den först ekens nordgräns. I en uppsats av C. MALMSTRÖM om ”Trapa natans i Sverige” upp- visas en liknande nordgräns för denna växts forna utbredning under den postglaciala värmetiden. En närmare jämförelse med en höjdkarta och fig. 2 visar vidare, att P. acetabulum har sina förekomster koncentrerade till de över havet lägst liggande delarna av landet. Överensstäm m el- sen mellan ler ornas och P.:sacetabulums mm tbnednumns blir sålunda stor. P. acetabulum torde riktigast hänföras till den eutrofenta utbredningstypen. (Jfr. G. SAMUELSSON, 1920, sid. 36 och F. HÅRD AV SEGERSTAD, 1922. sid. 277). Av intresse är den påfallande likhet i utbredningen, som förefinnes mellan P- aceta- bulum och en del av våra kanske mest typiska eutrofenta vatten- växter, såsom Elodea canadensis (S. BIRGER, 1910, tavl. 2), Potamo- geton crispus och P. lucens (utbredningskartor, demonstrerade av G. SAMUELSSON på föreläsningar höstterminen 1920) samt Stratiotes aloides (H. WirTtE, 1905, fig. 3). P. acetabulum's förhållande till lerorna blir fullt förklarligt vid en första granskning av artens speciella val av ståndorter. Med ytterst få undantag, till vilka jag återkommer i nästa kapitel, ut- göras dessa av stoftimpregnerade träd, vilket framgår redan av den stora procent, som landsvägarna, kyrkogårdarna och andra liknande platser intaga i lokalmaterialet. (Jfr. kap. III). Vilka faktorer betinga främst P. acetabulum's utbredning i vårt land? För att komma till något resultat härutinnan, måste först de skenbara, de på grund av bristande efterforskningar uppkomna, större luckorna på utbredningskartan bortelimineras. Dessa äro främst större delen av Halland, vidare sydöstra Västergötland, södra Östergötlands samt delar av Smålands kustland. Det eutrofenta draget i P. acetabulum's utbredning förklarar utan vidare den ansenliga lucka, som det sydsvenska höglandet med "De avgjort största förekomsterna tillhöra områdets mellersta och västra delar. Detta framgår knappast av prickkartan, då beteckningen är densamma för små och stora förekomster. sina stora skogs- och mossområden intar i densamma. (Jfr. HÅRD AV SEGERSTAD, 1922, sid. 278). Är denna lucka sålunda ekologiskt förklarlig, desto mera ekologiskt oförklarliga framstå de i landets sydöstra delar befintliga luckorna: västra Blekinge, praktiskt taget hela Öland, Gotland, stora delar av småländska kustlandet samt östligaste Upplandshalvön med skärgården. Samtliga områden äro Fig. 3. Lokaler för Parmelia acetabulum i Uppsalatrakten. alla slättbygder och sålunda med liknande ekologiska förhållan- den som inom P. acetabulum's egentliga utbredningsområde. Mest anmärkningsvärda äro luckorna på Ölands och Gotlands silur; Pracetabulums talrikaste och ymnigaste förekomster via r tolka diar once htre rade tv brastlian dets syd- ligare silurområden. Dessa förhållanden synas mig tydligt peka på, att förklaringen till sistnämnda luckor ligger i, att arten ej hunnit till dessa områden, eller med andra ord, att den ej 314 uppnått sin ekologiskt möjliga. gräns mot m|s ter: Härav följer det antagandet, att P. acetabulum är stadd i spridning 1 vårt land. HI. P. acetabulum i mellersta Uppland. För att vinna säkrare kännedom om orsakerna till den i föregående kapitel diskuterade utbredningen av P. acetabulum i Skandinavien har jag utfört en specialundersökning över artens uppträdande i naturen inom ett mindre område i mellersta Upp- land, närmare bestämt Uppsalatrakten. Generalstabsbladet (fig. 3) visar det undersökta områdets topografi. Till stora delar utgöres det av lerslätter, av vilka den största är Uppsalaslätten. Innan primärmaterialet till denna undersökning framlägges, vill jag emellertid förutskicka några anmärkningar. Området kan ingalunda göra anspråk på att vara fullständigt undersökt. Detta har ej heller varit nödvändigt för denna studie. Däremot är av vikt att påpeka, att varje förekomst i de allra flesta fall kan göra anspråk på att vara väl undersökt. När t. ex., som ofta är fallet, på en kyrkogård endast ett träd med ett P. ace- tabulum-individ är antecknat som en förekomst, är därmed sagt, att laven förekommer på denna kyrkogård ytterst sparsamt och många gånger sannolikt endast i detta individ. P. acetabulum har efterforskats i de flesta trädlavsamhällen. Då det emellertid visat sig, att nästan uteslutande de av kulturen påverkade lavsamhällena givit positivt resultat, har självfallet undersökningens tyngdpunkt förlagts till dessa senare. | I de flesta fall har den lavvegetation, i vilken P. acetabulum iakttagits, antecknats. Då emellertid de kulturpåverkade trädlav- samhällena ännu äro bristfälligt kända, har jag ej kunnat röra mig med den precision i växtsociologisk terminologi, som varit önskvärd. Jag har sålunda inskränkt mig till begreppen sam- hälle och koloni. Med det senare förstås här ett substrats första, ännu ej slutna vegetation. Nedanstående förkortningar äro använda: Ind. = individ, sh. = samhälle, m. o. m. = meter ovan marken, Ac. pl. = Acer platanoides, Fr. exc. = Fraxinus excelsior, Ulm. mont. = Ulmus montana. '!, D.R. och R.S. ha samma betydelse som i den skandinaviska lokalförteckningen. Uppgivna mått såsom t. ex. individens storlek och dessas höjd ovan marken samt väderstrecken äro endast ungefärliga. 315 Sko: Flasta gård, Aesculus Hippocastanum, st., 1915, G. Björkman. Ett dm-stort individ 4—35 m. o. m. Knivsta: Knivsta gård. a. Äldre Fr. exc. intill landsväg, st., 10. 8. 1919 ! Ett stort ind. ca. 3 m. o. m. i trädets förgreningsbas mot S i glest Ana- ptychia ciliaris-Ssh. Nedanför en gles rad av små ind. på för övrigt nästan lavfri bark. På trädets N sida ett 4--5 cm stort ind. 2,5 m. o. m. b. Ung Fr. exc. drygt 20 m från föregående i riktning från vägen, st., 15. 7. 1920 ! Ett 6—7 cm stort ind. 2,5 m. o. m. mot S på slät bark med skorplayvs- vegelation. — Noor. Yngre Ulm. mont. nära landsväg, st., 8.8. 1918 ! Ett ca. 2 dm stort ind. 3 m. o. m. mot V och landsvägen i ett Parmelia suleata-sh. Svag stoftimpregnation. Ind. runt om kringväxt av Anaptychia ciliaris, Parmelia sulcata och Xanthoria parietina. — Noors gård. Gammal Fr. exc. i allén mitt för stallet, st., 19. 8. 1920 ! Ett drygt 2 dm stort ind. ca. 5 m. o. m. på svag överluta i sparsam lavvegetation; Oleda. Yngre Ac. pl., i trädgårdens utkant, st., 2.8. 1920 ! Ett drygt 5 em stort ind. 1,5 m. o. m. mot V på nästan lavfri bark mellan ett Parmelia sulcata- och ett Physcia ascendens-sh. Gimes tartSt. Baärbys oYongresAe.: pl mitt i parken, st; 30-11: 1919-15 Ett omkring 1 dm stort ind. ca. 2 m. o.m. mot NV. — Kyrkogården. Ac. pl., St:; 30: 11: 1919:!1, Enstaka ind.:mot S; Bjelkestad. Ac: pl. och Fr! exc. kring den gamla stensättningen, c. ap., 30. 11. 1919 ! Medelstora ind. här och var på stammarna. Fitja: Hessle. Yngre landsvägsträd, st., 30. 11. 1919 ! Här och var på de ganska starkt stoftimpregnerade stammarna. Alsike: Gästgivargården. Gammal Ac. pl. st., okt. 1921, R. S.; Krusen- berg. a. Fr: exc. i alléns nedre del, st., 2. 11. 1919 ! 1 dm stort ind. ca. 3 m. o. m. mot V. b. Övergången mellan entrén och allén. SOFI EETC0C>Sks10: JLJ20.5RE S3 . dh AM Stort ind 0,;5m;, oc mm: motiSvV; Kungshamn, 2. 11. 1919 ! a. Quercus robur, "Kungshamnseken"”. (Jfr. G. TORSELL, 1843, sid. 41). Stora delar av stammen samt såväl över- som undersidorna av stamgrenarna täckta av gamla, synnerligen rikt frukti- ficerande ind. b. Dragontorpel. Pyrus Malus iträdgården, st., ett mindre ind. på den mot eken riktade stamdelen. c. Yngre Ulm. mont. invid landsvägen S om eken, st., små och medelstora ind., endast mot eken i Parmelia sulcata-, Ramalina fraxinea-sh. samt i Physcia stellaris-sh. d. Pyrus Malus invid landsväg S om eken, c. ap., medelstora ind. upp till 2,5 m. o. m. 1 glest Parmelia sulcata-sh. Talrikast mot eken. Några ind. högt upp i grenverket. Trädets bark i stark avlösning. e. Yngre Sorbus Aucuparia intill landsväg 20 m S om eken. På stammens nedre del medelstora fertila ind., högre upp en del större och mindre st. ind. Ind. sutto på stammens alla sidor i glest Parmelia sulcata-sh. f. Yngre Ulm. mont. intill landsväg ca. 60 m N om eken. På stammen upp till 2,5 m. o. m. ett drygt 60-tal st. och små ind. i Parmelia sulcata—Ramalina fraxinea-sh. g. Skogsbryn ca. 70 m NO om eken. Tvenne unga Popu- lus tremula i brynets utkant mot S. På de lavfattiga, släta stammarna några st. ind. omkring 1 cm stora halvannan m. o. m. mot eken. Ett par ännu mindre ind. på några tunna grenar. Ah. Medelålders Tilia vul- garis nära Flottsundsbron intill landsvägen, st., ett I dm stort ind. halv- 316 annan m. o. m. på stammens ostsida mot eken i mycket glest Parmelia sulcata-sh. Västeråker: Backstuga vid landsvägen intill sockengränsen mot Ba- lingsta. Ung Ac. pl., ce. ap., 30. 9. 1920 ! Ett I dm stort ind. 2,5 m. o. m. mot SV i ett Anaptychia ciliaris-Parmelia sulcata-sh. Dalby: Hammarskog. Allén V om gården. Tvenne yngre Ac. pl. st., 30. 9. 1920 I Ett 1 dm stort ind. på varje trädstam 3 m. o. m. mot SO i resp. Parmelia sulcata- och Ramalina fraxinea-sh. Ramsta: Årby. Tvenne Tilia vulgaris i allén, st., 10.9. 1920, D. R. Ett yngre individ på varje lind mot resp. N och O i Parmelia sulcata-sh. — Kyrkogården. Gammal Ac. pl., st., 30.9. 1920 ! Några större och ett litet ind. upp till 5 m. o. m. mot V i glest Anaptychia ciliaris—Xanthoria parietina-sh. q Hagby: Kyrkogården. Yngre Fr. exc., c.ap., 24. 11. 1920 1 Ett 1 dm stort ind. 3 m upp på stammens S sida. — Hagby gård. Äldre Ac. pl., c. ap., 24. 11. 1920 ! Några större ind. på en huvudgrens S sida ca. 5 m. 0. m. Lagga: Örby gård. Medelålders Populus tremula invid körväg, st., 18. 8. 1920! Ett 15-tal tättsittande ind. 0,5 m. o. m. i glest Anaptychia ciliaris — Xanthoria parietina-sh. Ind. dåligt utbildade. Stammen starkt nitrofilt påverkad. — Kyrkogården. : Ac. pl., st., 18.8. 1920 ! Ett 1 dm stort ind. ca. 3 m. o. m. mot NNV i glest Ramalina fraxinea—Xanthoria parie- tina-sh. Danmark: Bergsbrunna station. Yngre Ac. pl. SO om stationshuset nära banan, st., 14.7. 1920 ! Trenne ind. 0,5—1 dm stora från 2,5—3 m. o. m. på den från banan vända stamdelen. Stark beskuggning. Mycket gles lavvegetation. — Linnés Hammarby, parken. Ung, död Sorbus Au- pPanriad, CX ap. 13. 0. 192017 Ett ca. 1 dm stortind5ömmakom: mot O. — Kyrkan. a. Kyrkbyn. Yngre Ac. pl., Fr. exe. och Populus tremula, ce. ap. 16. 11. 1919 ! Förekom ganska rikligt i yngre ind., ofta tillsammans med Parmelia tiliacea i Xanthoria parietina-sh. b. Kyrkogården. Några yngre AlC:kpie re. ap. 16: 11. 1919 1: Sparsamma, medelstora ind. i Parmelia sul- cata-sh. | Skogstibble: Kyrkogården. Aldre Er. exc-, Ce. ap, 24-01 H920EN | del större och mindre ind. på skilda delar av stammen, vanligen i Xan- | thoria parietina-sh. — Ingla. Äldre Fr. exc. utanför en liten, gammal gård vid landsvägen, st., 23.11. 1920 ! Ett 1 dm stort ind. 3 im. 0: möj på stammens S sida. | Bondkyrko: Vårdsätra naturpark, ung, död Corylus avellana, st. | april 1922, D. R. ! Ett 4—5 cm stort ind. i Parmelia sulcata-sh. — Sunnerstad, intill landsvägen mellan Uppsala och Flottsund. Större | Fr. exc., c. ap. 2, 27. 2. 1921! Ett några dm stort ind. på översidan av en gren drygt 4 m. o. m. i ett glest Parmelia sulcata-sh. — Uppsala hospi- . tal. Allén mellan expedilionen och N grinden. Några Tilia vulgaris,! st., 19.4. 1919 ! Rätt många ind. på stammarnas nedre delar och alla sidor, oftast i glest Physcia grisea—Xanthoria fallax-sh. — Gård vid Hågabron. Större Sorbus Aucuparia, st., 15.22.1920 1! Ett 1 dm stort ind. drygt 3 m. o. m. på stammens S sida i glest Parmelia sulcata-sh. Fundbo: Kyrkogården. Medelålders Ac. PST St 8 201020: DI Rh Ett 2 em stort ind. 1,5 m. o. m. i glest Xanthoria parietina-sh. Uppsala: Grindstugevägen mitt för artillerikasernerna. Ac. pLYCIaAp. 25.19: 1919 "1 Ett indi 3im. ov m. intill grenklyka mot landsvägen. — Lassby Backar. Ungtallskogen nära Kåbo gärde. Ung, numera ned- huggen Salix caprea, st., 13.1. 1913 ! Ett 1 cm stort ind. på den eljest lavfria stammen halvannan m. o. m. — Renhållningsverket. Fr. exc.i yttre delen av tallskog, st., 26. 4. 1920, Greta Arwidsson. Ett några cm stort ind. högt upp intill stammen på en gren. — Kungsängsallén. Ulm. mont., c. ap., 16. 11. 1919 ! Smärre, enstaka ind. i Physcia orbicularis-rikt Xan- thoria parietina-sh. på lavfri bark. — Flusterpromenaden. a. Gammal, halvdöd Ac. pl. ("Norrlänningarnas ek"), c. ap., 16. 10. 1918 ! Förekom- mer i äldre, starkt sönderfallande ind. på stammens S sida, på för öv- rigt lavfri bark. b. Närstående yngre Tilia vulgaris, ce. ap., 16. 10. 1918! c. Medelstor Ac. pl. mitt emot hamnen, st., 13. 4. 1919 ! Ett mindre ind. ca. 3 m. o. m. mot Fyrisån. — Slottsbacken. a. Tennispaviljongen. Stor Ulm... mont., st., 25.2. 1919 ! Några dåligt utbildade 0,5; dm stora ind. kring en droppränna (jfr. W. NIENBURG, 1919, sid. 9) i ett glest Physcia grisea-sh. Db. Slottskällan, Nedre Slottsgatan. Yngre Åc. pl., st., 22.8. 1919 ! Ett ca. 4 dm stort ind. på en huvudgren samt några smärre ind. på stammen i närhelen av en droppränna. ce. Nedanför Sturevalvet. Yngre Ac. pl., st., 3. 2. 1918 ! Större ind. uppe kring grenklykan i gles lavvegetation. d. Cellfängelset. Äldre Ac. pl., snett emot ingången intill landsvägen. Denna lokal sedan flera år känd av J. M. HuLruH ! Några större, fertila ind. omkring den 1 m. o. m. belägna grenklykan på eljest lavfri bark. samt en del mindre ind. nedanför i mycket glest Physcia grisea-sh. e. Nedanför Gröna kullen vid landsvägen. Ac. pl. C. ap., 29. 12. 1918 ! Ett större, svagt fertilt ind. ca. 3 m. o. m. mot lands- vägen. — Botaniska trädgården. a. Utanför trädgården. Några gamla Fr. exe. utmed södra muren. Högt uppe på undersidan av några svagt lutande stamgrenar flera starkt fertila jätteind. mot S. Ett och annat ungt ind. på huvudstammarnas nedre delar. Yngre Ac. pl., utanför trädgår- dens NV hörn, vid landsvägen, st., 2.3. 1919 ! Ett ca. 1,5 cm stort ind. ca. 3,5 m. o. m. mot S i ett glest Physcia grisea-sh. b. Trädgården. Ett 30-tal yngre Ac. pl. utmed den S muren, c. ap., 27. 9. 1919 ! Förekom- mer på dessa synnerligen rikligt och bildar ofta eget samhälle. Den är jämte Parmelia tiliacea karaktärslaven på stammarna och förekommer med växlande frekvens från stambasen upp till en betydande höjd. Ym- nigast synes den bli ovan 6 m:s höjd. Äldre Fr. exc. och Tilia vulgaris. Stora fertilia ind. Carpinus betulus. Större sterila ind. på överluta. Prunus divaricata och "P. Insititia, st., på stammarnas överlutor och zenitytor. Pyrus Malus (röd astrakan), i trädgårdens V del, st., 3. 3. 1920 ! Ett I cm stort ind. på tunn gren halvannan m. o. m. i en Xanthoria po- lycarpa-koloni. — Trädskolan. Äldre Pyrus communis och P. Malus, st., 12.3. 1920! Ett drygt 13-tal av fruktträden med 1—2 ind. på varje träd i ungefär samma storlek. Övervägande flertalet ind. sitta mot NO. Före- komma på växlande höjd o. m. och i regel på eljest lavfri bark. Stun- dom i glest Physcia ascendens-sh. — Karolinaparken. Lokal känd sedan IG Vv B Vv G: 318 många år tillbaka. a. Ac. pl. i SV hörnet, st., 17.4. 1919 ! Ett halve annan dm stort ind. högt upp på stammens NO sida i glest Physcia grisea-sh. b. Halydöd, medelålders Ulm. mont. mitt i parken. Ett 0,5 dm stort ind. på stambasen mot NO i glest Physcia grisea-sh. 1918! Några 0,5 em stora ind. nedanför föregående ind., som nu var till hällf- ten förstört, sept. 1920 ! c. Yngre Ulm. mont.i närheten av föregående, 1919 ! Några större och mindre, svagt fertila ind. ca. 3 m. o. m. mot O på slät bark med obetydlig lavvegetation. d. Yngre Ulm. mont. vid Lilla Kemikum, st., 2.3. 1919 ! Ett 1 dm stort ind: 2 miro.m. mot N. — G:a kyrkogården, a. Nära kapellet några medelålders Ulm. mont., st., 2.3.1919 ! Enstaka, vanligen större ind. på mestadels lavfri bark. bb. Nära kyrkogårdsallén gammal Ulm. mont., ec. ap., maj 1920! Ett I dm stort ind. halvannan m. o. m. mot $S i ett Physcia grisea-sh. — St. Johan- nesgatan. Yngre numera nedhuggen Ac. pl. utanför huset nr 22, st., 14. 5. 1919 ! Ett 5—6 cm stort ind. några m. o. m. på stammens O sida i mycket gles lavvegetation. — Fyrisvalls tegelbruk. a. Yngre Ulm. mont. vid landsvägen, st., 9. 10. 1918 ! Några 1 dm stora ind. på den från vä- gen vända stamdelen mot NO. Trädet starkt stoftimpregnerat. b. Ac. pl. vid landsvägen, c. ap., 16. 2. 1919 ! Några mindre, svagt fertila ind. — Galgbacken. 6 unga Ac. pl. utmed landsvägen, st., 31. 10. 1920 ! Oftast ett I dm stort ind. på varje stam mot S. äby: Östra Läby. Större Sorbus suecica vid gården, st., 12. 10. 1919 ! Ett par större ind. några m. o. m. mot $S 1 glest Candelaria concolor-sh. änge: L:a Almby. Ung Fr. exc. vid landsvägen, st., 12. 10. 1919 ! Ett ungt ind. 2 m. o. m. på stammens S sida mot landsvägen i gles skorp- lavvegetation. — Fiby, Sjöberg. Ung, numera nedhuggen Sorbus Aucu- paria vid körväg, st., 12. 1917, R. S. Sparsamt på en av huvudgrenarna omkring 3 m. o. m. 1 ganska riklig lavvegetation. — Karebo. Större Fraexepå gården, st, 20.93: 1920! Ett adm stort imd)Y mofrtSnvect glest Xanthoria partietina-sh. örje: Skäggestad. Ung Sorbus Aucuparia vid landsvägen, st., 18. 11. 1920 ! Ett 4 cm stort ind. ca. 2,5 m.o.m. på stammens S sida mot landsvägen. Mycket sparsam lavvegetation. — Prästgården. Mycket gam- mal Fr. exe. SO om gården, c. ap., 18. 11. 1920 ! Ett ca. 5 dm stort ind. samt några mindre ind. ca. 5 m. o. m. mot O i mycket glest Xanthoria parietina-sh. aksala: Kyrkogården. Yngre Ac. pl. nära huvudingången, st., 1919 ! Några mindre ind. på stammens O och V sida. a Uppsala: Bärby: a. Allén. Gammal Fr. exc., c. ap., 26. 3. 1911, R. S.! Ett 3,5 dm stort ind. svårt angripet av Abrothallus. Runt omkring detta ind. ett 15-tal mindre. På stammens NO sida i gles lavvegetation. Po- pulus tremula i alléns östligaste del, ce. ap., 29.9. 1920, D.R. ! Några mindre ind. b. Närmare gården. Yngre Ac. pl., ce. ap., 16. 2. 1919 ! Ett 2,5 dm stort ind. ca. 4 m. o. m. mot SO. Större Ac. pl., st., 16.2. 1919! Ett litet ind. på den eljest lavfria stammens O sida. -- G:a Uppsala by. Stor Fr. exc. vid landsvägen mellan kyrkan och järnvägen, c. ap., 31. 10. 1920 ! Två halvannan dm stora ind. ca. 5 m. o. m. mot S i ett Xan- thoria parietina-sh. 319 Åkerby: Kyrkogården. Ac. pl., st., 29.5. 1920 ! Tre ind. 1—1,5 m. o. m. mot N och SO. Ett av ind. i ett glest Parmelia subargentifera—Physcia orbicularis-sh. i Bälinge: Kyrkogården. Medelålders Ac. pl. vid O kyrkingången, c. ap., 29. 5. 1920 ! Större, starkt fertila ind. halvannan m.o. m. mot N i ett Anaptychia ciliaris-sh. Ärentuna; Kyrkogården. Medelålders Ac. pl. i kyrkogårdens $ utkant, cec. ap., 95.10.1919 ! En del smärre ind. från stambasen upp till I m mot S. En sammanfattning av det ovan framlagda lokalmaterialet visar, att P. acetabulum's förekomster inom det undersökta området med ytterst få undantag äro bundna till kulturträden. Ett övervägande antal lokaler härstamma från landsvägarna, vilket framgår sär- deles tydligt av kartan. Karakteristiska lokaler äro ävenså kyrkogårdarna. Av 26 un- dersökta kyrkogårdar har nära hälften givit positivt resultat. Öv- riga förekomster härröra huvudsakligen från gårdar, parker, träd- gårdar samt några få från Uppsala stads gator. Då P. acetabulum förekommer i utbildade lavysamhällen — ej sällan uppträder den på lavfri bark eller mycket lavfattig sådan — äro dessa i de flesta fall dominerade av Anaptychia ciliaris, Par- melia sulcata, Physcia grisea eller Xanthoria parietina. I samhällen bildade av följande arter uppträder den även, ehuru sällsyntare: Candelaria concolor, Parmelia subargentifera, P.tiliacea, Physcia ascen- dens, Ph. orbicularis, Ph. stellaris, Xanthoria fallax och X. polycarpa. Det måste tydligen vara en gemensam ekologisk faktor, som be- tingar alla dessa lavars uppträdande på kulturträden. Att denna utgöres av stoftimpregnationen, som synbarligen är mer eller min- dre starkt kvävehaltig, har påvisats av R. SERNANDER (1912, sid. 850). En stor del av dessa arter, i vilkas samhällen P. acetabulum ingår, äro också av R. SERNANDER (l. c. sid. 875) och W. NIENBURG, (1919, sid. 15) karakteriserade som mer eller mindre nitrofila. Dessa lav- arter förekomma emellertid med sällsynta undantag förutom på kulturträden som karakteristiska element på vissa naturliga, av kulturen opåverkade ståndorter (SERNANDER, 1. c.). Dessa ståndorter äro t. ex. aspbark /Anaptychia ciliaris, Physcia ascendens, Ph. orbi- cularis, Ph. stellaris, Xanthoria parietina, X. polycarpa), fågelpåver- kade klippor, speciellt i skärgården /Anaptychia ciliaris, Parmelia sulcata, P. tiliacea, Xanthoria parietina) samt klippor vid insjöar (Anaptychia ciliaris, Parmelia tiliacea, Physcia ascendens, Ph. grisea, Ph. orbicularis). 320 Som synes torde alla dessa ståndorter vara att betrakta som mer eller mindre kväverika. Att de äro de ifrågavarande lavarnas ur- sprunglig sa ståndorter i Skandinavien torde vara ganska uppen- bart. Deras uppträdande på kulturträden är sålunda sannolikt av sekundär art.. Vi ha tydligen här en: alldelesanalog företeelse till den grupp av fanerogamer, som förutom sina naturliga före- komster på havsstränderna regelbundet uppträda på åkrar, träd- gårdsland och liknande lokaler (Circium arvense, Matricaria 1ino- dora, Sonchus arvensis m. lö): Det är tydligen ett alldeles motsatt förhållande med P. acetabu- lum's förekomstsätt. För att Klarare belysa detta skall jag här något vidröra de mycket sällsynta förekomster i naturliga träd- samhällen, som föreligga från Skandinavien av denna art. Endast tvenne sådana ha framgått ur denna specialundersökning. Från det stora lokalmaterialet från det övriga Skandinavien föreligga dessutom ytterligare fyra." En granskning av dessa förekomster ger vid handen, att alla äro mycket unga, representerade av en- dast ett eller ett fåtal små och sterila individ. Detta förhållande tyder alltså på, att P. acetabulum kommit till dessa ståndorter mycket sent. Den sålunda fullständiga frånvaron av äldre före- komster inom något naturligt växtsamhälle är ju ett synnerligen tungt vägande bevis för att laven aldrig har haft en större ut- bredning i Skandinavien. Att vi i dessa förekomster böra se flyk- | tingar från kulturträdens förekomster är ju uppenbart. Det återstår så att finna orsakerna till P. acetabulum's speciella | uppträdande på kulturträden. Det är ju att vänta, att även för denna lav stoftimpregnationen måste vara en åtminstone mycket: betydelsefull faktor. I den lichenologiska litteraturen finnas några fall, där P. aceta- bulum är omnämnd i samband med dess nitrofili. ÅR. SERNANDER har i "Nitrofila lavar" (1912, sid. 875) mot slutet gjort en indel-; ning av sina nitrofila lavarter i tvenne grupper: äkta nitrofyter. och de på gränsen till dessa stående heminitrofyterna. Till den sistnämnda gruppen hänföres P. acetabulum. År 1919 utkom en avhandling av W. NIENBURG med ett kapitel om nitrofila barklavar, vari han påvisar en för lavarna icke förut observerad kvävekälla, som uppstår genom grenhål. Efter studier, p FEL pe Oo -- . . .” . 1 Från Danmark finnes måhända en motsvarighet till dessa förekomster i en litteraturuppgift av O. GarLor (1908, sid. 333): "P. acetabulum (NEC) Dub. er sjelden i Bogeskoven; jeg har truffet den en enkelt Gang paa Morbog.” I grundade på lavarnas förhållande till dessa, indelar han bark- lavarna i tvenne grupper: nitrofila och nitrofoba lavar. Han anser P. acetabulum vara en medelmåttig art i den förra gruppen, väl närmast på grund av dess förekomst intill den från gsrenhålet ut- gående dropprännan ("die Traufrinne”), som bär en starkt nitro- fil lavvegetation (NIENBURG 1919, sid. 15). Jag övergår så till de iakttagelser, som jag gjort häröver i Uppsalatrakten. P. acetabulum's förhållande till grenhålens dropprännor har visat sig bekräfta NIENBURGS iakttagelser. På en svagt stofttimpregnerad alm hade barken spruckit upp och blottlagt en större yta av veden. Denna hade till största delen blivit täckt av ett Physcia orbicularis-rikt Xanthoria parietina-sam- hälle, som var av betydligt mer nitrofil karaktär än den omkring- sittande barkens lavvegetation. Inom en yta av 1 dm” på den blottade veden antecknades följande lavar: P. acetabulum e, Phy- scia orbicularis s, Ph. stellaris e, Ph. tribacia t, NXNanthoria fallax e samt X. parietina r-. För att i någon mån ge en föreställning om intensiteten av den stoftimpregnering, som P. acetabulum erfordrar, må här några iakt- tagelser framhållas. Vad stoftimpregnationen beträffar, torde det vara av betydelse att studera individens läge på de stoftimpregnerade träden. Elt ytterst vanligt förhållande är, att individen sitta på de mot lands- vägarna riktade stamdelarna. Någon enstaka gång har jag iakt- tagit ett omvänt förhållande, som föreföll att ha sin orsak i en för laven alltför stark impregnation. Individens läge på en rätt betydande höjd över marken är en ganska generell företeelse. Att stoftimpregnationen blir starkare nedåt är helt naturligt. (Jfr. SER- NANDER 1912, sid. 844). I några fall har konstaterats en tydlig reaktion hos laven mot för stark stoftpåverkan. Att P. acetabulum även kan fördraga ståndorter med betydligt mindre kväverikedom framgår av några av förekomsterna från de naturliga trädsamhällena. Det har förut framhållits, att dessa erfarenheter om lavens nitrofili endast gäller Skandinavien. Efter lokaluppgifter i den övriga europeiska litteraturen att döma synes P. acetabulum vara mindre strängt bunden till kväverika stånd- orter ju sydligare den förekommer i Europa. + + 21 — 23107. Svensk Botcnisk Tidskrift. 1923. 322 Som den säkerligen äldsta förekomsten inom området står Kungs- hamnseken i Alsike s:n (fig. 4). Denna jätteek, som man ansett den historiska tidens gryning, står intill en av härstamma från En av de tre krogstugorna vid Flott- Upplands äldsta landsvägar. sund på 1600-talet var belägen intill densamma (R. SERNANDER 1916, sid. 66). Sedan länge har sålunda Kungshamnsekens stam och RozF NoRDHAGEN foto. 8. 11. 1919. Fig. 4. Kungshamnseken, Alsike s:n, Uppland. grenverk varit utsatt för stoftimpregnation och såsom sådan kun- nat utgöra en synnerligen lämplig ståndort för P. acetabulum. Det första omnämnandet av lavens uppträdande i Uppland står tyd- ligen i samband med denna förekomst. I en uppsats av G. TOR- utkommen år 1843, står nämligen P. acetabulum (sid. 41) SELL, gen såsom ny för Uppsala-trakten på följande sätt: uppta eu o | på Ekar: 209 d20 vid staden, samt mellan Flötsund och Kungshamn, sällsynt med frukt". Förekomsten på Kungshamnseken var säkerligen redan då betydande. Ett herbarieexemplar i Uppsala Botaniska museum, insamlat av TH. M. FRIES år 1866, bär stora och rikliga apothecier. Rätt gamla, ehuru sparsamma förekomster äro de på de från slutet av 1600-talet härstammande askarna, som stå utanför Bo- taniska Trädgården i Uppsala. Individ av ungefär lika hög ålder förekomma på askar, säkerligen minst lika gamla som föregående, vid Börje prästgård. En likaså rätt gammal förekomst finnes på en stor ask vid Bärby i G:a Uppsala S:n, observerad av R. SER- NANDER sedan 1911. För övrigt ha nästan alla de Övriga till dato kända förekomsterna inom området visat Sig vara unga. Över 152 av förekomsterna äro sterila och däribland ett icke -fåtal unga sådana, som äro representerade av endast 1 individ. | Ett karakteristiskt drag hos flertalet förekomster är deras upp- trädande i endast ett eller några få individ. Jag har endast i ett fåtal fall sett P. acetabulum bilda ett samhälle. Denna företeelse i kombination med individens ofta helt unga ålder är onekligen ett förhållande, som förtjänar att närmare diskuteras. För att få klarhet om orsakerna till detta, måste trenne alternativ uppställas: 1. Har lavens spridning tagit fart på de sista åren? 2. Är dessa förekomsters karaktär endast betingad av ogynnsamma ekologiska förhållanden? 3. Är det en konkurrensfråga och är P. acetabu- lum sålunda stadd i Spridning? — Det första: alternativet förefaller alltför osannolikt och torde nog kunna lämnas ur räkningen. Ej mycket mera sannolikt synes mig det andra alternativet vara. I den bördiga Mälarbygden med dess på sydliga element så rika vegetation uppträder P. acetabulum i förekomster av fullständigt samma natur som på den med starkt nordligt drag präglade slätt- bygden, som med skarp gräns vidtager strax N om Uppsala. Även från sydliga delar av Sverige har jag dels själv iakttagit, dels fått åtskilliga uppgifter om liknande sparsamma förekomster. Det åter- står alltså att se, hur det sista alternativet förhåller sig till verk- ligheten. De i ett annat sammanhang omtalade lavsamhällen, i vilka P. acetabulum har anträffats såsom växande, äro vanligen föycketiglesa I flera fall ha individen anträffats sittande fireljest lav bark Ratt betecknande för detta före- 3 cm stora 324 komstsätt äro följande lokaler. På en lönn vid Oleda i Knivsta s:n anträffades ett enda mindre individ på en nästan lavfri del av stammen mellan ett fullt utbildat Parmelia sulcata- och ett liknande Physcia ascendens-samhälle. Ett alldeles analogt förhål- lande har jag iakttagit på en lönn i Borgholm, endast med den skillnaden, att de två samhällena i stället bildades av Physcia te- nella och Ramalina fraxinea. Ett utmärkt tillfälle att få en uppfattning om konkurrensens eventuella betydelse för P. acetabulum's förekomstsätt erbjöd mig förekomsten vid Kungshamn. I den förut omtalade Kungshamns- ekens närhet stå utmed landsvägen ett antal tämligen jämnåriga träd, som enligt traktens befolkning torde ha kommit dit för om- kring 50 år sedan. Det kan sålunda med visshet sägas, att samt- liga träd från första början kunnat bliva utsatta för impregnation av spridningsenheter från ekens stora P. acetabulum-förekomst. I. Ulmus montana 60 m N om eken. Huvudstammen bär en ymnig lavvegetation med Parmelia sulcata och Ramalina fraxinea som de dominerande arterna. På den mot landsvägen riktade stamdelen förekommo i de av dessa bildade samhällena: Evernia prunastri Physcia grisea Parmelia acetabulum Ph. pulverulenta P. aspidota Ph. stellaris P. subargentifera Xanthoria parietina Physcia ascendens X. polycarpa. P. acetabulum uppträdde på denna alm runt omkring stammen med undantag av 1 dm bred lavfri droppränna ifrån basen upp till ca. 2,5 m ovan marken. Individen uppgingo till ett drygt 60- tal samt voro påfallande jämnt fördelade. Deras storlek uppgick mestadels endast till 0,;—2 cm, och de voro alla sterila. Det största individet mätte ca. 5 cm. Många individ voro mer eller mindre övervuxna av de omkringsittande lavarna, och några syntes all- deles förstörda av Ramalina fraxined's täta beskuggning. 9 Sorbus Aucuparia 20 m S om eken. Stammen huvudsakli- gen med ett glest Parmelia sulcata-samhälle. "På vissa delar var: dess bark nästan lavfri eller täckt med skorplavsamhällen. I Par- melia sulcata-samhället förekommo sparsamt Evernia prunastri och Ramalina fraxinea. Härjämte ingick P. acetabulum i större och mindre individ i stammens lavvegetation, huvudsakligen i det glesa Parmelia sulcata-samhället. De större individen, som mesta- dels voro fertila och som kunde ha en storlek av närmare 1 dm, voro koncentrerade till stammens bas. 3. Pyrus Malus 10 m S om föregående. Stammen, vars bark var i ett starkt avflarnande tillstånd, bar en mycket obetydlig lavvegetation, delvis bestående av ett glest Parmelia sulcata-sam- hälle. P. acetabulum uppträdde på stammen i medelstora, svagt fertila individ, de flesta upp till ca. 2,5 m ovan marken, huvud- sakligen på eksidan. Fig. 5. Schematisk bild av alg-. och lavvegetationen till 3 m:s höjd och på huvudstammens N sida av en större Ulmus montana. — Uppsala g:a kyrkogård. a. Pleurococcus-samhälle med P. acetabulum (de svarta fläckarna) samt enstaka Anaptychia ciliaris, Parmelia subargentifera och Xanthoria fallax. b. Physcia grisea-samhälle med ymnig Ph. grisea samt enstaka — tunnsådda Anaptychia ciliaris, Parmelia subargentifera, Physcia orbicularis, Ph. pulverulenta, Xanthoria fallax samt X. parietina. (Den först- och sistnämnda förekommo endast intill e). ce. Grenhålets inre del, utan lavvegetation. d. Grenhål, callusvalk med ett indi- vid av P. acetabulum samt särskilt i de yttre delarna Physcia ascendens, Ph. gri- sea, Xanthoria parietina och X. polycarpa. e. Droppränna: övre delen med en- staka Xanthoria parietina, nedre delen med ytterst enstaka bålfragment av Coniocybe pallida, Physcia sp., Xanthoria fallax och X. parietina. Dessa förekomster giva enligt min uppfattning en rätt belysande bild av konkurrensens betydelse för P. acetabulum's förekomstsätt. De mycket små och sterila individen i almens ymniga lavvegeta- 326 tion i motsats till de avgjort större och ofta fertila individen på de betydligt mera lavfattiga stammarna av rönnen och vildapeln synas mig sålunda starkt tala härför. Omstående fig. 5 avser slutligen att ge en åskådlig framställning av P. acetabulum's förhållande i konkurrensen med den övriga lav- vegetationen. Som huvudresultat av ovanstående undersökning av P. acetabu- lum's uppträdande i mellersta Uppland har sålunda framgått: USAREIRR ae et a bil Tam SY uu ppt ardandietyllkoNnNeves stamndtenWded ar be tin gal av stonrtimpaesmnriatntomnen; 25mAtttikde tsamm a. symeskmueEtbu 1] belkmattantdetn Sikurtedap a för e ga en de kapntelfftra mha llnadfantasan; dera Lens ar stadd ASP radni ng LE vantskand: Det senare resultatet skulle sålunda slutligen tyda på, att den naturliga gräns, som framgått i det undersökta områdets östra del, icke är en uppnådd, definitiv sådan. IV. Några synpunkter på P. acetabulum”s invandringshistoria. Tidpunkten för P. acetabulum's invandring till vårt land låter sig ej säkert fastställas. Vi kunna dock med hänsyn till artens speciella förekomstsätt utgå från, att den har ägt rum först sedan kulturen och dess omvandling av naturen tagit större dimensioner. Särskilt har den föregående framställningen lärt oss, att män- niskan och kulturen gynna P. acetabulum genom trädplantering och framkallandet av stoftimpregnation. Lämpliga ståndorter för P. acetabulum måste ha funnits alltse- dan den tid, då åkerbruket och boskapsskötseln började bedrivas i vårt land. Genom stoftimpregnationens inverkan fick säkerligen lavvegetationen på de träd, som stodo närmast kring gårdarna och byarna rätt snart ungefär sin nuvarande sammansättning. Då emellertid säkerligen endast ett fåtal träd fingo sin lavvegetation påverkad av kulturen, öppnade sig sannolikt möjligheterna för en invandring av P. acetabulum först på allvar med trädplanteringarna. De första träd, som planterades, synas ha varit fruktträd. Det må lämnas oavgjort, i hur stor utsträckning detta skedde i för- historisk tid, men att fruktträdgårdar under medeltiden voro van- liga såsom vid slott och kloster, veta vi säkert. Först med renässansen begynte i vårt land parkanläggningar och andra trädplanteringar att taga fart. Ifrån denna tid få väl 327 möjligheterna för en spridning av P. acetabulum anses ha varit alltjämt i stigande intill våra dagar. De stora skogsröjningarna hade nu på allvar begynt, och åkerbruket samt väganläggningarna utvidgades alltmer. Frågan om i vilka delar av vårt land P. acetabulum först upp- trädde undandrager sig i likhet med tidpunkten för detta uppträ- dande empirisk forskning. Den mycket höga ålder, som ett lay- individ i regel kan uppnå, och som skulle kunna vara av största betydelse för uppfattningen av artens ålder inom olika trakter, blir emellertid på grund av de omfattande trädfällningarna till föga hjälp. För en kulturträdlav som P. acetabulum komma dessa att spela en betydande roll, och man kan härvidlag ej gå nog varsamt till väga. Ett konkret exempel må anföras: I Femsjö s:n, Småland, uppgavs P. acetabulum resp. åren 1825 och 1852 av ELis och THorE M. Fries såsom växande "på ek i Femsjö gärde nedåt Bäckabron”. Vid ett besök därstädes som- maren 1921 fick jag förgäves eftersöka P. acetabulum på såväl den angivna lokalen som i kyrkbyn. Enligt ett muntligt meddelande skulle alla de gamla ekarna på "Femsjö gärde” ha blivit ned- huggna för ett 30-tal år sedan. Förutsatt att denna numera för- svunna förekomst aldrig hade blivit upptäckt och tillkännagiven, skulle det ha legat nära till hands att betrakta denna del av Fem- sjö s:n som en av P. acetabulum ännu icke uppnådd trakt. Hade den gamla förekomsten givit upphov till någon yngre sådan på något annat nu icke nedhugget träd, skulle man ha varit benä- gen att betrakta P. acetabulum som sannolikt mycket ung i trakten. Att P. acetabulum först slog sig ner i våra äldsta kulturbygder blir emellertid i anslutning till det föregående resonemanget en given förmodan. Den nuvarande utbredningen står även i god överensstämmelse härmed, och av den västliga dragningen i den- samma att döma vill det synas, som om P. acetabulum först in- vandrat till vårt lands sydvästra delar. Slutligen må med skärpa framhållas, att detta kapitel endastär byggt på hypoteser, vilka icke ha haft någon inverkan på upp- satsens övriga innehåll. Zusammenfassune. P. acetabulum besitzt in Skandinavien ein södliches Verbreitungs- gebiet, dessen Nordgrenze ungefähr mit dem 60. Breitengrade zu- sammenfällt (Fig. 1). Das schwedische Verbreitungsgebiet, das ver- 328 hältnismässig gut bekannt ist, ist dureh die Konzentration der Vorkommen auf das Flachland von Säöd- und Mittelsehweden ge- kennzeichnet. Es lässt sich indessen ein deutlicher Zug nach Westen beobachten, und die Ostgrenze der Art scheint im grossen und ganzen in einiger Entfernung von der Ostkäste zu verlaufen. Demnach liegen u. a. Öland und Gotland, mit Ausnahme zweier Lokale auf Öland, ausserhalb des Verbreitungsgebiets von P. ace- tabulum, was um so bemerkenswerter ist, da ja diese beiden Inseln, wenn man nach dem Verbreitungsgebiet auf dem Festlande schlies- sen darf, die fär die Art gäönstigsten ökologisehen Verhältnisse aufzuweisen haben. Um die Ursachen dieser Verbreitung genauer kennen zu lernen, habe ich das Auftreten von P. acetabulum in einem beschränkten Gebiet in Mitteluppland (Fig. 3) eingehender studiert. Die Haupt- ergebnisse dieser Untersuchung, die ausschliesslich auf Natur- beobachtungen basiert ist, sind: 1. Dass das Auftreten von RoNateemarb mn m ad ösernNen Stan do Hem NO MRCHe Staubimprägnierung bedingt ist; diese Standorte be- standen mit zwei Ausnahmen aus Bäumen auf Landstrassen, Fried- HölenstundFfalnitehen Kulturstellen.FC20 Dass Fd TevAT srimsenE mieksttamrmken Net brertunmnstbesppetfen TS ubeRRIRA der Vorkommen waren von einzelnen, dezimetergrossen oder oft noch kleineren Individuen repräsentiert. Die wichtige Rolle, die die Konkurrenz der Flechtenvegetation der Umgebung fär P. ace- tabulum zu spielen scheint, erhellte am deutlichsten aus dem Auf- treten der Individuen in in der Regel sehr lichten Flechtengesell- schaften (vgl. Fig. 5). Aus diesen Ergebnissen ergibt sich somit, djasstaiter VerbTtertuns VOn PX ateet:ebmlmnmovn mös elIINve: denne r ster Linie dutenrÖö ko lostsEnNeEmndaoe sehiecehtliche Ursachen bedingt ist Die oben erwälate Grenze in Östschweden ist daher wahrscheinlich eine Grenze, die die Art noch nicht erreicht hat, also keine definitive. Das eigenartige, nahezu ausschliessliche Auftreten von P. aceta- bulum auf staubimprägnierten Bäumen därfte, nach dem Lokal- material zu schliessen, eine för das ganze skandinavische Ver- breitungsgebietl generelle Erscheinung sein. Dies lässt auf eine verhältnismässig späte Einwanderung schliessen, und eine wichtige Stätze fär diese Vermutung ist sicher das gänzliche Fehlen eines älteren Vorkommens der Art in der natärlichen Vegetation von Skandinavien. LITTERATURFÖRTECKNING. ACHARIUS, E., Lichenographiae Sveciae Prodromus. — Linköping 1798. —,—, Förteckning på de i Sverige växande arter af Lafvarnes familj. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Strengnäs 1810. ALVTHIN, N., Bidrag till kännedom om Skånes lafflora, I. Laffloran i Kvis- tofta-dalen. — Ark. f. Bot. 2, Stockholm 1904. BIRGER, S., Om förekomsten i Sverige av Elodea canadensis L. C. Rich. och Matricaria discoidea D.C. — Ark. f. Bot., Stockholm 1910. BLOMBERG, O. G., Bidrag till kännedom om Kinnekulles Lafvegetation. — K. Sv. Vet.-Ak. Förh. 4, Stockholm 1867. DEICHMANN, BRANTH 0. RosTtTRUP, E., Lichenes Daniae. — Kjobenhavn 1869. ELENKIN, A. A., Lichenes florae Rossiae Mediae Pars 1. — 1906. Fries, E., Stirpium agri Femsionensis. — Lund 18235. —,—, Flora Scanica. — Upsala 18335. FrIesS, TH. M., Botaniska anteckningar rörande Femsjö socken i Småland. Bot. Not. 1852, Lund 1852. —,—, Lichenographia Scandinavica. — Upsala 1871. GALLoOE, O., Danske Likeners Okologi. — Bot. Tidsskr. 28, Kobenhavn 1908. HELLBOM, P. J.. Om Nerikes lafvegetation. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl. 9: 11, Stockholm 1871. " HULTING, J., Lichenologiska excursioner i Vestra Blekinge. — Akad. Avh., Norrköping 1872. —,—, Lichenes nonnulli Scandinavici II. — Bot. Not. 1892, Lund 1892. FEN alslands kalvar —- bil. JG SV VEelSAK fllandii 13:35 3; Stock- holm 1900. —,—, Lichenes nonnulli Scandinavici V. — Bot. Not. 1915, Lund 19135. HÅRD AV SEGERSTAD, F., Försök till en växtgeografisk indelning av södra Sverige samt om fördelningen av Lamium intermedium Fr. och Lamium hybridum Will. därstädes. — Bot. Not. 1922, Lund 1922. HÄYRÉN, E., Laffynd från Finland. — Meddel. Soc. pro Fauna et Flora fenn. 44, Helsingfors 1918. KaJANUS, B., Morphologische Flechtenstudien. — Ark. f. Bot. 10, Stock- holm 1911. LILJEBLAD, S., Utkast till en svensk flora, 2 uppl. — Upsala 1798. LINKOLA, K., Flechtenfunde aus Säd- und Mittelfinnland. — Meddel. Soc. pro Fauna et Flora fenn. 45, Helsingfors 1918. LYNGE, B., Studies on the lichen flora of Norway. — Kristiania 1921. MAGNUSSON, ÅA. H., Om de bruna Parmelia-arternas och Hypogymniernas förekomst och fertilitet, särskilt på västkusten. — Sv. Bot. Tidskr. 10, Stockholm 1916. — .—, Material till västkustens lavflora. — Sv. Bot. Tidskr. 13, Stockholm 1919. MALNME, G. O., Lichenologiska notiser III. — Bot. Not. 1895, Lund 1893. MALMSTERÖM, C., Trapa natans L. i Sverige. — Sv. Bot. Tidskr. 14, Stock- holm 1920. NIENBURG, W., Studien zur Biologie der Flechten. I. Nitrophile Rinden- flechten. — Zeitschrift för Botanik XI, Jena 1919. 330 NILSON, B., Die Flechtenvegetation von Kullen. — Ark. f. Bot. 1, Stock- holm 1903. RUTSTRÖM, C. B., Spicilegium Plantarum cryptogamarum Sveciae. — Åbo 1794. SAMUELSSON, G., De nordiska Sagittaria-arterna. — Sv. Bot: Tidskr. 14, Stockholm 1920. SERNANDER, R., Om förekomsten af stenlafvar på gammalt trä. — Bot. Not. 1891, Lund 1891. —,—, Studier öfver lafvarnas biologi. I. Nitrofila lafvar. — Sv. Bot. Tidskr. 6, Stockholm 1912. —,—, Exkursionen 'till Skåne juli. 1915. — Sv. Bot. Tidskr. 9, Stock- holm 19135. —,—, Flottsund. — Sveriges Natur 1916, Stockholm 1916. SMITH, ÅA. L.,. A monograph of the British lichens. Part. I. — London 1918. STENHAMMAR, C., Novae Schedulae criticae de lichenibus Suecanis. — Norr- köping 1833. THEORIN, P. G. E,, Några lafväxtställen. — Bot. Not. 1892, Lund 1892. TorsELu, G., Förteckning å några för Upsala-floran nya lafarter. — Bot. Not. 1843, Lund 1843. WAHLENBERG, G., Flora Svecica. Pars II. — Upsala 1826. WESTRING, J. P., Försök att af de flesta Laf-arter (Lichenes) bereda Färg- stofter, som sätta höga och vackra färger på Ylle och Silke. Femte af- delningen öfver Läder-Lafvarne, Lichenes coriacei. — K. Vet.-Ak. För- handl. 1795, Stockholm 1793. —,—, Svenska Lafvarnas Färghistoria. — Stockholm 18035. WirtTE, H., Stratiotes aloides L. funnen i Sveriges postglaciala aflagringar. — Geol. För. Förh. 34, Stockholm 1905. j —,—, Några bidrag till kännedomen om lafvarnas utbredning i vårt land. — Sv. Bot. Tidskr. 2, Stockholm 1908. ZETTERSTEDT, J. E., Om vegetalionen 1 de högländtaste trakterna af Små- land. — K. Vet.-Akad. Handl. 6: 2, Stockholm 1867. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. ' 1923. Bb. 17, H. 3. FÖRTECKNING ÖVER SVENSK BOTANISK LITTE- RATUR UNDER ÅREN 1914 OCH 1915 (JÄMTE ÄLDRE TILLÄGG). SAMMANSTÄLLD AV FR. E. ÅHLANDER. Anmärkningar och kompletterande uppgifter -till denna bibliografi mottagas med tacksamhet under adress: Arbetarbiblioteket, Barnhusgatan 14, Stockholm. — Ett + efter titeln anger, att jag ej sett uppsatsen i fråga. År 1914. ÅBELIN, RUDOLF, Våra rumsväxter. — Almanack f. Alla, Sthlm, NES. IT, 1913 (tr. 1912), s. 180-184, 1 tavla. AFZELIUS, KARL, De resandes träd. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 9, 1914, s. 65—76, 2 textfig. ALMQVIST, EMIL, Främmande växter på svensk mark. -- Sv. Bot. Tidskr., Stilm, BES; 1945 303 —, —, Några växtfynd i Bohuslän. — Ibid., s. 270—271, 1 textfig. [ALMQUIsST, S.|, [Bestämning av Rosa-former och beskrivning av nya former i DYRING, JoH., Planteliste fra Sogndal]. — Nyt. Mag. Naturvid., Kristiania, Bd 52, 1914, s. 261-265. —,—, Se: KRoK, TH. O. B. N. & ALMQUIST, S. ALMROTH, ÅA. G. J.,. Om växternas liv och näring m. m. — Vänersborg 1913. 8:0. Id S. —,—, Skogens värde och vård. Andra omarb. och tillökade uppl. — Vä- nersborg 1914. 8:o. 39 ss. i AMILON, J. A., Om Hallands Väderö. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. Ko 12, 19147 s. 393—403; 2 textfig. | ANDERSSON, GUNNAR, Högre växter med bakterieodlingar i sina blad. — Populär Naturvet. Revy, Sthlm, Årg. 4, 1914, s. 201—205, 3 textfig. —,—, Japetus Steenstrup och torfmossforskningen. — I: Mindeskr. f. Jape- tus Steenstrup, Kbhyn 1914, 1. Halvb., Nr 6, 16 s., 3 textfig. —,—, Om sambandet mellan natur och kultur i Australien. — Ymer, Sthlm, Årg. 34, 1914, .s. 293—330, 2 tavl., 19 textfig. JJ2 ANDERSSON, GUNNAR & BIRGER, SELIM, Die geographische Verteilung und die Einwanderungsgeschichte der nordskandinavischen Flora. — Bot. Jahrb., Leipzig & Berlin, Bd 51, 1914, s. 501—593, 2 tavl., 14 textfig. ANDERSSON, LlaARSs] GlaABRIEL], Hur ett blad faller av. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 1, Sthlm 1914, s. 466—468, 3 textfig. —, , Nattens drottning. — Ibid., s. 343—344, 2 textfig. (1 å s. 342.) —, —, Nässelsnärjan. — Ibid., s. 445—448, 2 textfig. —,—, En växt som sätter ut fällor. — Ibid., s. 379—381, 3 textfig. ANDRESEN, S., Die Entstehung der botanischen Gärten in Schweden. — Apotheker-Zeitung, Berlin, Jahrg. 26, 1911, s. 297—299. ANTEVYS, ERNST, Die Gattungen Thinnfeldia Ett. und Dicroidium Goth. — Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 51, Nr 6, 1914, 71 s., 5 tavl. —.— Lepidopteris Ottonis (Göpp.) Schimp. and Antholithus Zeilleri Nath. S UDid5ENE 7, 1914, 18 srdctavk —, . The Swedish species of Ptilozamites Nath. — Ibid., Nr 10, 1914, NWOErSSTSntavi. ARNELL, H. WiuH., Våren vid Uppsala. En fenologisk studie. — Bot. Not., Lund, 1914, s. 241—266. ASH, EDWARD C., Bakterierna. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. An- dersson, Bd 1, Sthlm 1914, s. 339—343, 6 textfig. AULIN, FR. R., Anteckningar till Sveriges adventivflora. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 357—377. BARTHEL, CHB., Försök med kulturer av baljväxtbakterier för blå lupin och blå lucern. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl. Årg. 53, 1914, s. 251— 280, 2 tavl. — Även som: Sthlm, Medd. nr. 95 Centralanst. försöksv. jordbruksomr., Bakter. lab., Nr 10. —,—, Jordbakteriologiens betydelse för jordbruket i ljuset av de senare årens forskningsresultat. — Förh. 3. Lantbrukslärarkursen 1913, Sthlm 1914, s. 161—-177; disk. s. 174—177. BASTIN, S. LEONARD, Sensitivan. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. An- dersson, Bd 1, Sthlm 1914, s. 597—599, 2 textfig. se, Växter och ljus. — Ibid, s: 506-—511) "8" textng. BEER, OSCAR AD. & SJÖHOLM, L. G., Ungdomens skogsbok. En läsebok om Sveriges skogar och deras vård. — Sthlm 1914. 8:o. vi + 116 s., 63 textfig. BERG, BENGT, Scolopendrium funnen på St. Karlsö. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 9, 1914, s. 188—189. BERG, S. O., Sexradigt korn. — Weibulls Illustr. Årsbok, Landskrona, Årg. 9, 1914, H. 2—3, s. 58—959. BERG, ÅKE, Fragaria vesca IL. i Öfverkalix. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 394. —,—, Granskogen i storm. — Skogsvännen, Sthlm, 1914, s. 43—32, 3 textfig. BIRGER, SELIM, Se: ANDERSSON, GUNNAR & BIRGER, SELIM. BLOMQVIST, SVEN G:SON, Ett bidrag till kännedomen om Cuscuta europaas Vvärdvarxter. — Sv. Bot. Irdskr., Sthim; Bar, 191351 fo KSka055 000: BoHLuIn, Knut, Om bakterierna. — Almanack f. Alla, > Sthlm, Årg. 17, 1913 (tr. 1912), s. 204—208. Brödkorgsvampen. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 1, Sthlm 1914, s. 485, 2 textfig. JJJ BÅGENHOLM, G., Ny lokal för Scirpus radicans Schkuhr. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm Bd 7, 1913 [tr. 1914], s. 377—378. CHRISTOFFERSSON, OLOF, "”Burana"”-hängeken i Burlöf. — Trädgården, Sthlm, Årg. 13, 1914, s. 44—46, 3 textfig. —,—, Gillesgruvan och dess trädformer. — Ibid., s. 69—71, 8 textfig. CLARK, GEO. H., & MALTE, M. OscAR, Fodder and :pasture plants. — Ottawa KOLIT TS:0: TAS SN 2unlaviy dtextlig. COLLINDER, E., Se: Exsickatverk, s. 350. CRAMÉR, HARALD, Se: EULER, HANS & CRAMÉR, HARALD. DAHL, CARL G., Växternas behov av kolsyra. — Trädgården, Sthlm, Årg. 1 1914, s. 99—100. DanL, OvE, Nogle bemerkninger til Gunnar Anderssons kritik av Axel Blytts plantegrupper. — Kristiania, Vid.-Selsk. Skr., 1. mat.-nat. kl., 1914, NF0- DE K8rS, DAHLGREN, K. V. OssIiAN, Einige morphologische und biologische Studien uber Primula officinalis Jacq. — Bot. Not., Lund 1914, s. 161—176, 18 textfig. DAHLMARK, NiLns, Vårblommor och blomsterlökar. — Bonniers Månadsh., Sthlm, Årg. 8, 1914, s. 394—4035, 19 textfig. DAHLSTEDT, HuGOo, Se: Exsickatverk, s. 350. DERNBY, K. G., Se: EULER, HANS & DERNBY, K. G. Du RieETtZ, G. EINAR, Några lafvar från Svenska Botaniska Föreningens ex- kursion till Mörkö och Ledarö den ”/s 1914. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 386—389. —.—, Ännu några ord om Nephroma lusitanicums utbredning i Sverige. — Ibid., s. 271—272. —,—, Några nordliga lokaler för Catillaria premnea Körb. — Ibid., s. 272. Duvblomman. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 1, Sthlm 1914, s. 391, 1 textfig. D[yYBECIK, W., Den vintertid bladbärande björken i Skattungbyn. — Skogen, Sthlm, Årg. 1, 1914; s. 83—84, 1 textfig. EKMAN, E. L., West Indian Vernoniae. — Ark. Bot., Uppsala & Sthlm, Bd a, NERD, tOL4) 106-55 6 tavl ELFSTRAND, M., Hieracia alpina aus Nord-Russland und dem Uralgebirge. — Sv. Bot. Tidskr:, Sthlm, Bd 8, 1914, s.; 201—221: ELIASSON, AXEL, Kew Gardens (Kew's trädgårdar). — Trädgården, Sthlm, Ares OR Sde5: il textlio ERrRICHSEN. F., Die Flechten von Kullen in Schweden. — Hamburg, Verh. Naturwiss. Ver., 3 Folge, 21, 1913 (tr. 1914), s. 25—94, 1 karta å s. 94, ERIKSSON, JAKOB, Der Kartoffelkrebs. — Intern. agrar-techh. Rundschau, Berlin, 5, 1914, s. 293—295 +. —,— Landtbruksbotanisk verksamhet vid Kungl. Landtbruksakademiens Ex- perimentalfält under åren 1878—1912. (Landtbruksbotanisk berättelse af år 1913.) — Sthlm 1913. 8:0o. 42 s. .— La lutte contre les maladies des plantes en Suede. — Bull. Mensuelle Renseignement agricoles et des Maladies des Plantes, Rome, Année 95, 1914, s. 1786—1793. i J34 ERIKSSON, JAKOB, Die Bekämpfung der Pflanzenkrankheiten in Schweden. [lÖvers. av föreg.] — Intern. agrar-techn. Rundschau, Berlin, Vol. 5, 1914, s. 1698—1706 +. —,—, Quelques études sur la maladie de la rouille des Betteraves Uromy- ces Betae (Pers.) Kuhn. — Revue gén. de Bot., Paris, T. 25 bis, 1914, S. 247—258, 2 textfig. —,—, Sur I'apparition de sores et de mycélium de rouille dans les grains des céréales. — Paris Acad: Sci., Contes Rendus, T. 158, 1914, s. 1194 —1196. —,—, Wart disease of potatoes. — Journ. of the Board of Agric., London, VOL 215 1914. T —,— & HAMMARLUND, CARL, Essais d'immunisation de la rose trémiere contre la maladie de la rouille (Puccinia Malvacearum Mont.). — Paris, Contes Rendus Acad. Sci., T. 158, 1914, s. 420—423. ERIKSON, JOHAN, Addenda. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 9, TOLAASTAS: S —— Ett extremt fall af uppåtväxande rötter. — Ibid., s. 130132, 1 textfig. —,—, Malva neglecta Wallr. v. pelargoniifolia (Aspegr.) återfunnen. — Bot. Not., Lund 1914, s. 93—95. ERICSSON, JOHN, se: ULTUNA. Sveriges Utsädesförenings filial. ERIKSSON, J. W., Ortnamnsforskning och växtgeografi. — Sv. Bot. Tidskr., Stim, bd 7, 1913-[tr. 19141, 5: 321-330: EULER, HANs, Uber die Rolle des Glykogens bei der Gärung durch lebende Hefe. — Zeitschr. physiol. Chemie, Strassburg, Bd 89, 1914, s. 337—344. —,—, Uber die Rolle des Glykogens bei der Gärung durch lebende Hefe. 2. Mitteilung. — Ibid., Bd 90, 1914, s. 355—366. —,— & CRAMÉR, HARALD, Enzymatische Versuche mit Bacillus Delbräöcki. — Biochem. Zeitschr., Berlin, Bd 67, 1914, s. 203—208, 1 textfig. —,— & —,—, Untersuchungen uber die chemische Zusammensetzung und Bildung der Enzyme. 10. Mitteilung. — Zeitschr. physiol. Chemie, Strass- Hur, Bdr89, 1914, s. 272—278. ; —,— & —,—, Zur Kenntnis der Invertasebildung in Hefe. — Biochem. Zeitschr., Berlin, Bd 58, 1914, s. 467—469. —,— & DERNBY, K. G., Untersuchungen täber die chemische Zusammen- setzung und Bildung der Enzyme. 11. Mitteilung. — Zeitschr. physiol. Chemie, Strassburg, Bd 89, 1914, s. 408—424, 7 textfig. —,— & PALM, BJÖRN, Uber die Plasmolyse von Hefezellen. Vorläufige Mit- teilung. — Biochem. Zeitschr., Berlin, Bd 60, 1914, s. 97—111, 2 textfig. FALcK, Kurt, Iakttagelser öfver alfvarvegetationen på Öland, särskildt med hänsyn tili alfvarväxternas osmotiska tryck. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913 [tr. 1914], s. 337—362, 7 textfig.; tysk résumé, s. 359—360:. VON FEILITZEN, Ett par bi-växter. — Landtmannen, Linköping, Årg. 25, 1914, s. 280—281, 4 textfig. Fikonträd, Roxburgs. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 1, Sthlm 1914, s. 368, 1 textfig. En fingerblomma. — Ibid., s. 412—413, 1 textfig. (å s. 414). 300 FORNANDER, Ni1s P., Något om harts och dess Rdoserande. — Skogen, Sthlm, Ae 1, 1914, s. 266—277, 8 textfig. FORSELL-SKÅRMAN, Lärobok i botanik för gymnasiet. Sjätte upplagan. Ut- given av J. A. O. Skårman. — Sthlm 1914. 8:o. 243 s., 16 tavl., 186 textfig. VON FRIEDRICHS, OscAR, Uber die Einwikung von Schimmelpilzen auf den Alkaloidgehalt des Opiums. — Zeitschr. physiol. Chemie, Strassburg, Bd 93, 1914, s. 276—282. Fries, E. TH., Några floristiska notiser från Gotland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm; Bdr8, 1914 SI 203-260: FRIES, RoB. E., Anonaceae. — (I: Die von Dr Th. Herzog auf seiner zwei- ten Reise durch Bolivien in den Jahren 1910 und 1911 gesammelten Pflanzen.) — Leiden, Meded. van's Rijks Herbarium, Nr 12—20, 1913, s. 36. —, Luchea> Willd. — Ibid., 's. 41. : —,—, Sterculiaceae. — Ibid., s. 42. —,—, Bombacaceae. — Ibid., s. 44. —,—, Malvaceae. — Ibid., s. 45--47. —,—, Botanische Untersuchungen Heft.1. Pteridophyta und Choripetalae. (Wissenschaftliche Ergebnisse der Schwedischen Rhodesia-Kongo-Expe- dition 1911—1912 unter Leitung von Erik Graf von Rosen, Bd 1, H. 1.) — Stblm 1914. 4:0. vir + 184 + mr s. 13 tavl., 1 karta, 14 textfig. —, », Die Gattung Marquesia und ihre systematische Stellung: — Bot. Jahrb., Leipzig & Berlin, Bd 51, 1914, s. 349—355. »—, Vegetationsbilder aus dem Bangweologebiet (Nordost-Rhodesia). — I: Karsten & Schenck, Vegetationsbilder, Jena, Reihe 15, H. 1, 1914, 13 SErÖStavL Fries, THORE C. E., Zur Kenntnis der Gasteromycetenflora in Torne Lapp- mark. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 235-—-243, 1 tavla. FRIES, THORE MAGNUS, Biografier m. m.: Thore Fries +. — Trädgården, Sthlm, Årg. 17, 1913 s. 113—114, 1 portr. i texten. SÖDERBERG, E. N., Vid Th. M. Fries grav den 3 april 1913. — Ibid., s. 117. SERNANDER, RUTGER, Thore Magnus Fries. — Berlin, Ber. D. Bot. Ges., Bd 32, 19147 5: (73)==(86); I portr: i texten. LINDMAN, C. A. M., Theodor Magnus Fries. >” 28 oktober 1832. TI 29 mars 1913. — Sthlm, Vet.-Akad. Årsb., 1914, s. 353— 396, 1 portr.: bibliografi s-300=396. = HEMMENDORFF, ERNST, Th. M. Fries. "5/10 1832. I ””/s 1913. In memoriam. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 109—129, 1 portr., 5 portr. i texten, 2 textfig. HuLrtH, J. M., Fört. öfver af Th. M. Fries utgifna skrifter. — Ibid., s 130—146. Fyndorter, Nya, för gula hallon. — Skogen, Sthlm, Årg. 1, 1914, s. 277—278. GEETE, E., Abnorm kottsättning hos granen. Ibid., s. 247—249, 2 textfig. —,—, Något om häxkvastar [undert. E. G.]. — Ibid., s. 133—136, 5 textfig. GERTZ, OltTToO] D., Elementarkurs i experimentell växtfysiologi. (Sommar- kurserna i Lund 1914.) — Arlöv 1914. 8:o0. 58 s. —,—, Fossila zoocecidier å kvartära växtlämningar. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 36, 1914, s. 533—540, 2 tavl. 336 GERTZ, OTTO, Några ord om cecidiet af Andricus callidoma Hartig. — Bot. Not., Lund, 1914, s. 235—238, 1 textfig. —, » Om anthocyan hos alpina växter. 2. — Ibid., s. 1—16, 49—64, 97 —126. —, [Om morphaesthesi hos stammar.] — Ibid., s. 141—143. , Om stamkrökningars orienterande inflytande på anläggningen af birötter. Studier öfver morphaesthesi. — Lund, Univ. Årsskr., N. F., BAHOTNE 9= Eysiogr. Sällsk; Handl; NI E3Bdl25; NEI9j5 904 pars: 42 textfig. —,.—, Om variationen 1 antalet kalkblad hos Caltha palustris L. Ett till- lägg. — Bot. Not., Lund 1914, s. 227—228. —.,—, Refloration hos Caltha palustris. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, TOLANSTIIA: . GUNNARSSON, J. G., Hårighetens variationer hos Potentilla palustris (L.) Scop. — Bot. Not., Lund 1914, s. 217—224. GUNTHER, CARL, Gutachten der Kgl. Pröfungsanstalt för Wasserversorgung und Abwässerbeseitigung uber die Frage der Verunreinigung der Helge-å : bei der Stadt Christianstad in Schweden durch die Abwässer der Zuckerfabrik Karpalund, und der eventuellen hygienischen Beeinflussung des Leitungswassers der Stadt. — Berlin, Mitt. Landesamt Wasserhy- sSjene Wat 93SsI 61 93 tabs öltextig. GYÖRFFY, I., Uber das "Pleurozygodon sibiricum"” Arnell. — Ark. Bot., Uppsala & Sthlm, Bd 14, Nr 2, 1914, 3 s., 1 tavla. HaAaASsE-BESSEL, GERTRAND, Zur Erikssonschen Mycoplasmatheorie. — Berlin, Ber. D. bot. Ges., Bd 32, 1914, s. 393—403, 1 tavla. IIAGLUND, ERIK, Pleurospermum austriacum (L.) Hoffm. vid Tyrstorp och Wirå. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 87—388. HAGLUND, ÉE., Redogörelse för torfmarksundersökningar inom Norrbottens län 1913. — Jönköping, Sv. Mosskulturför. Tidskr., Årg. 28, 1914, s. 249—271. —,—, Redogörelse or RSA EV n på Öland sommaren 1913. — Tu s. 96—120, 2 textfig. HAGMAN, Na Några intressanta växter. — Trädgården, Sthlm, Årg. 13, 1914, s. 228—230, 4 textfig. : HALLBERG, SIGURD, Kullaberg. — Sveriges Natur, Sthlm, Arg. 5, 1914, s. 103—112, 1 tavla, 5 textfig. HALLE, T. G., Ur växtvärldens historia. -— Trädgården, Sthlm, Årg. 12, 1913, s. 45—47, 173—175, 233—234, 358—359, 383—386, 11 textfig. HALLQVIST, C., Foderrotfrukter. Urvals- och försöksarbetet med foderrot- frukter. — Weibulls Illustr. Årsbok, Landskrona, Årg. 9, 1914, H. 2—3, s. 15—29, 14 textfig. —,, Tvåradigt korn. — Ibid., s. 59-60. HAnvsriSa SVEN, Ein Beitrag zur Kenntnis der Pneumatophoren. — Sv. Bot. Iidskr., Sthlm, BA 3, 19147 5: 205E3057 3 texts: HAMMARLUND, CARL, En knoppy OR E hos Grella monogyna Jacq. — Bot. Not., Lund, 1914, s. 17—23, 2 textfig., tysk resumé s. 23. —,—, Se: ERIKSSON, JAKOB & FLASIMA IN ND, CARL. J3/ HAMNER, J. W., Bör vildväxande Digitalis föredragas framför odlad. — Sv. Farm. Tidskr., Sthlm, Årg. 18, 1914, s. 588—592. Handledning, kort, i skogshushållning, utgiven av Föreningen för skogs- vård i Norrland. — Sthlm 1914. 8:0. ; VI + 315 s., 158 lextfig. HANNERZ, ÅA. G., [Östergötlands läns] Växtvärld. — I: Sverige, Geogr.-topogr.- statist. beskr., Bd 2, Sthlm 1914, s. 686—690, 2 textfig. HEDLUND, T., Om kvalstersjuka och några andra sjukdomar och skador på hafre i Sverige. Tidskr. f. Landtmän, Lund, Årg. JAKLIOI3T SH —, Om de vanligaste sjukdomarna på potatis. — Ibid., s. 607—612, 629--633, 643—650, 659—0667, 683—690, 699—704, 719—724, 741—747, 2 textfig. | —, >, Frågan om elektricitetens inflytande på växternas utveckling. 1. Den Lemströmska läran om luftelektricitetens inverkan. 2. Ett för- söksfält i elektrokultur i Alnarp. — Tidskr. f. Landtmän, Lund, Årg. 35, 1914, s. 175—181. —,—, [Sorbus-diagnoser.] (I: DYRING, JoH., Planteliste fra Sognedahl). — Nyt. Mag. Naturvid., Kristiania, Bd 52, 1914, s. 254—259. HEINTZE, AUG., Iakttagelser öfver kionokor fröspridning. — Bot. Not., Lund, 1914, s. 193—2135. —, . Om hydrokor spridning af vegetationsklädda tufvor. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 253—262. HEMMENDORFF, ERNST, Se: FRIES, TH. M. : HENNING, ERNST, Om sSsvartrosten (Puccinia graminis). — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 24, 1914, s. 140—153. HENRIKSSON, J., Bidrag till kännedomen om Sveriges medicinalväxter. Hum- len. — Elfsborgs Läns Norra Hush.-Sällsk. Tidskr., Vänersborg, Årg. 21, 1914, s. 163—164. : —,—, Iakttagelser inom växt- och djurriket vid Rostock, Älfsborgs län år 1913. — Ibid., s. 161—162. —,—, Liljekonvaljen (Convy allari ia majalis L.). — Lantmannabl., Sthlm, 1914, No 8, S: 75—76. —, , Svenska medicinalväxter. Enen (Juniperus communis L.) — Ibid., N:I9855S: 380. —,—, Svenska medicinalväxter. Odörten (Conium maculatum). — Ibid., Nr 32, S. 304—35D. -—, > Ytterligare om maskrosen. Ett av våra värdefullare ogräs. — Ibid., NiRr0, SS: 20. HERIBERT- NILSSON, N., Hafre. — Weibulls Illustr. Årsbok, Landskrona, Årg. FLIRT ORHr2-5 S 00-02. -—,—, Jämförande försök med potatis på Weibullsholm. — Tidskr. f. Landt- män, Lund, Årg. 35, 1914, s. 119—123, 139—145. —,—, Potatis. — Weibulls Illustr. Årsbok, Landskrona, Årg. 9, 1914; H. 2—93, s. 41—49, 4 textfig. . » håg! — Ibid, s. 52-58, 4 textfig. HERLIN, RAFAEL, Trädens och skogsbeståndens massatillväxt och medlen till dess påskyndande. En skogsekonomisk studie. — Uppsala & Sthlm TORANES:0I 32 sd tall, 1) textlig; 22— 23107. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 338 HESSELMAN, . BENGT, Två svenska växtnamn [mura, viall. — I: Svenska Studier, tillägn. Gustaf Cederschiöld, Lund 1914, s. 406—412. HESSELMAN, HENRIK, Botanik. — I: Schweden, Hist.-Statist. Handb., 2. Aufl., Deutsche Ausg., Herausgeg. v. J. Guinchard, T. 1, Sthlm 1913, s. 643— 649, 2 textfig. —,—, Ett exemplar av en trädformig benved (Evonymus europ2&a). — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 5, 1914, s. 179—181, 1 textfig. —,—, Se: STOCKHOLM, Statens Skogsförsöksanstalt. HOLTZHAUSEN, Se: LINDMAN, C. A. M. Hurra, JM. se: ERIES; CH. M HÅRD AF SEGERSTAD, FREDRIK, Spridda bidrag till Smålands, Blekinges och Ölands flora. — Bot. Not., Lund, 1914, s. 155—159. HÖGDAHL, THOR & SERNANDER, RUTGER, Särö och Västerskog. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 5, 1914, s. 42—57, 1 tavla, 12 textfig. JACOBSSON-STIASNY, EMMA, Die spezielle Embryologie der Gattung Semper- vivum im Vergleich zu den Befunden bei den anderen Rosales. — Wien, Denkschr. math.-naturw. Kl. d. Akad.: d. Wiss., Bd .89, 1914, s. 797— 815, 2 tavl. ! —,—, Versuch einer embryologisch-phylogenetisehen Bearbeitung der Rosaceae. — Wien, Sitz.-ber. math.-naturw. Klasse d. Akad. d. Wiss., Abt. 1, Bd 123, 1914, s. 763-800, 3 tab: —,—, Versuch einer histologisch-phylogenetischen Bearbeitung der Papi- lionaceae. — Ibid., Bd 122, 1914, s. 1091—1153, 1 tab. —,—, Versuch einer phylogenetischen Verwertung der Endosperm- und Haustorialbildung bei den Angiospermen. — Ibid., Bd 123, 1914, s. 467 : — 603, 1 tab. JOHANNSEN, W., Bemerkungen zu Sven Ekmans Arbeit uber Artbildung. — Zeitschr. indukt. Abstammungs- und Vererbungslehre, Berlin, Bd 12, 1914, 5: 56—>57. JOHANSSON, K., D. B. W:s trädgård. — I: 'Sållskapet D: B: W. 1814—1914, Visby 1914, s. 51—386, 3 tavl. | : —,—, Diagnoser och anmärkningar till några sällsyntare svenska Hie- raciumformer. — Bot. Not., Lund, 1914, s. 65—387. —,—, Gotländska värdväxter för Cuscuta epithymum Murr. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 379—382. —,—, Jämtländska Hieracia vulgata, nya och mindre kända former från barrskogsregionen. — Visby 1914. 8:o. 26 s. —,—, Lathraa squamaria L. parasit på Pyrus malus L. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s.. 392—393. -—,—, Om blomställningen hos Laburnum. — Ibid., s. 85—87, 2 textfig. JuEL, H. O., Berichtigung uöber die Gattung "Muciporus”. — Ark. Bot., Uppsala & Sthlm, Bd 14, N:r 1, 1914, 9 s., 1 tavla. — ,—, Se: UPPSALA, Universitetets Botaniska Institution. KAJANUS, BIRGER, Frökontrollen, [undert. B. KJ). — Weibulls Illustr. Års- bok, Landskrona, Årg. 9, 1914, H. 2—3, s. 28—80, 1 textfig. —,—, Grönsaker. — Ibid., s. 77—78. —,—, Korsningsarbetet med foderrotfrukter. — Ibid., s. 30—41, 4 textfig. 339 KAJANUS, BIRGER, Några ord om genetikens förhållande till andra biolo- giska forskningsgrenar. — Bot. Not., Lund, 1914, s. 1381—137. —,—, Om rödklöfverns mångformighet. — Tidskr. f. Landtmän, Lund, Årg. 30, 1914, s. 145—148, 160—167. —, —, Stråsäd. — Weibulls Hlustr. Årsbok, Landskrona, Årg. 9, 1914. H. 2—3, s. 49—352. —,—, Trindsäd. — Ibid., s. €2—66, 3 textfig. —,—, Vallväxter. — Ibid., s. 67—76, 9 textfig. EE her die Vererbung der Blätenfarbe von Lupinus mutabilis Swt. — Zeitscehr. indukt. Abstammungs- und Vererbungslehre, Berlin, Bd 12, ENSAM I --,—, Zur Genetik der Samen von Phaseolus vulgaris. — Zeitschr. f. Pflan- zenzuächt., Berlin, Bd 2, 1914, s. 377—9388. -,.—, Zur Kritik des Mendelismus. — Zeitschr. indukt. Abstammungs- und Vererbungslehre, Berlin, Bd 12, 1914, s. 206—224. KARLSSON, IvAR, Redogörelse för arbetena med foderfrukter och socker- betor vid Sveriges Utsädesförening under åren 1907—1913. — Sv. Utsä- desför. Tidskr., Malmö, Årg. 24, 1914, s. 77—115, 178—202, 229—259, 11 textfig. —,—, Rotfruktsförädlingen på Svalöf. — Ibid., s. 304—319, 15 textfig. —,—, Spetsträdet från Jamaica. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 1, Sthlm 1914, s. 150—153, 4 textfig. KRISTOFFERSON, KARL B., Uber Bastarde zwischen elementaren Species der Viola tricolor und V. arvensis. — Bot. Not., Lund 1914, s. 25—31. KroK, TH. O. B. N. & ALMQUIST, S., Svensk Flora för skolor. 1. Fanero- Samer, ls. UPPL Sthlm 1914] "8:07 20515. | KULLBERG, SIXTEN, Uber die gleichzeitige Veränderung des Gehaltes an Glykogen, an Stickstoff und an Enzymen in der lebenden Hefe. — Zeitschr. physiol. Chemie, Strassburg, Bd 92, 1914, s. 340-359, 6 textfig. [Kungörelse angående fridlysning av fem ekar å frälsesäteriet Finspång i Risinge socken, utfärdad den 14 maj 1914.| — K. Maj:ts i Östergötlands län Allm. Kung. Ser. A. Landskansliet, N:r 39, år 1914. [=,— angående fridlysning av Hultåsa fura i Dragsmarks s:n samt bestånd af havtorn (Hippophaö rhamnoides), utfärdad den 30 maj 1914.|] — K. Befhdes öfver Göteb. och Bohus län Allm. Kung., 1914, N:r 77, Lands- kansliet, Ser. A. [F,— angående fridlysning av två tallar vid Porjus, utfärdad den 27 augusti 1913.] — Norrb. Läns Kung. 1913. Ser. A. Landskansliet. N:r 93. KYLIN, HARALD, Studien uber die Entwicklungsgeschichte von Rhodomela virgata Kjellm. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 33—69, 2 tavl., 12 textfig. ; —,—, Uber Enzymbildung und Enzymregulation bei einigen Schimmelpil- zen. — Jahrb. wiss. Bot., Leipzig, Bd 53, 1914, s. 465—501. LAGERBERG, TORSTEN, Grankottens svampsjukdomar. — Skogen, Sthlm, Årg. 1, 1914, s. 37—41, 2 textfig. -— Även som: Sthlm, Statens Skogsförsöks- anst., Flygblad N:o 2, 1914. —,—, Några fjällblommor. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 59014 7S:63 —70, 6 textfig. 340 LAGERBERG, TORSTEN & LUNDBERG, GUSTAF, Trädstammens byggnad och virkets användning. 1—2. (Skogsvårdsföreningens folkskrifter, N:r 35, N:r 3 för. år 1913.) — Sthlm 1914: :8:o: A8s:, 17 textfig. 1. LAGERBERG, TORSTEN, Trädstammens byggnad. 2. LUNDBERG, GUSTAF, Virkets viktigaste egenskaper med hänsyn till dess användning. —.,.—, Se: Exsickatverk, s. 350. LAGERHEIM, G., Linnés pelarkaktlus. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 9, 1914, s. 210—216, 2 textfig. —.—-, Das schwedische Hartbrot. — Intern. Arehiv f. offentl. Mund- hygiene, 1913, s. 44—49, 2 textfig. T. —,—, Den varma sommaren och -växternas utveckling. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 9, 1914, s. 192, tillägg av red. s. 192. LANNÉR, AXEL, Ur växtlivet. Läsebok för de unga. -— Sthlm 1914. 8:0. 116 s., 46 textfig. LARSSON, RoBERT, Ur naturvetenskapens värld. Populära uppsatser. — Sthlm 1914. 8:0. 157 s. (Populärvet. Avhandl. N:r 39). Lianer. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 1, Sthlm 1914, s. 563—566, 4 textfig. LiDFORS, BENGT, Luonnontieleellisä pakinoita. [Naturvetenskapliga kåserier Suomen tanut Kalle Väänänen. — Helsingissä 1914. 8:0o. 176 s. —,—, Resumé seiner Arbeiten uber Rubus. Hinterlassenes Manuskript. — Zeit- schr.indukt. Abstammungs- und Vererbungslehre, Berlin, Bd12,1914, s.1—13. —, —, Nekrologer. z ROSENBERG, O. Bengt Lidfors. " '5/9 1868. + ”/o 1913. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 147—152, 1 portr. i texten. , —,—, Bengt Lidfors. — Berlin, Ber. D. bot. Ges. Bd 31, 1914, s. (118) —(126). LILJEDAHL, AXEL, Slottsskogsparkens botaniska förevisningsfält. — Träd- gården, Sthlm, Årg. 12, 1913, s. 47—48, 1 textfig. LINDBERG, FERD., Thelephora laciniata, flikig barksvamp och Phacidium infestans, snöskytte, två stora skadegörare 1 de norrländska plantskolorna. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 12, 1914, s. 569—574, 5 textfig. LINDMAN, C. A. M., Växtnamn i trädgårdslitteraturen. — Trädgården, Sthlm, Årg. 12, 1913, s. 330-332. Följdskrifter: HOLZHAUSEN, Växtnamn och trädgårdslitteratur. — Ibid., s. 380—383. LUNDSTRÖM, ERIK, Växtnamn i trädgårdslitteraturen. — Ibid., Årg. 13, 914 SA —16: i —, —, Cardamine pratensis L. und C. dentata Schultes (emend.). — Bot. Not., Lund, 1914, s. 267-—286, 5 textfig. —,—, Några bidrag till frågan: buske eller träd? -— Sthlm Vet.-Akad. Årsbok, 1914, s. 231—287, 26 textfig. | —,—, Vår terminologi. — Trädgården, Sthlm, Årg. 13, 1914, s. 114—116. | —,,—, Se: FRIES, TH. M. | —,—, Se: STOCKHOLM, Naturhist. Riksmuseet. | LINNÉ, CARL VON, Biografier m. m. | May, WALTHER, Linné. — I: May, Grosse Biologen, Leipzig & Berlin Ols 12-34; I poörtr., LI Pportr. 1 texten. 341 LJUNGQUIST, J. E. Mästermyr. En växtekologisk studie. 1. Akad. avh. Upp- sala. — Karlstad. 1914. 4:o. V + 57 s., 6 tavl. 11 textfig. LORENZ, ANNIE, Notes on Maine Hepaticae and their comparison with the Hepaticae of the Sarekgebirge. -— Bryologist, Brooklyn, N. Y., Vol. 17, 1914, s. 28—29, 40—42, 1 tavla. LULEÅ, Sveriges Utsädesförenings filial. ULANDER, ASxEL, Redogörelse för verksamheten vid Sveriges Utsädes- förenings filial i Luleå år 1912. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Målmö, Årg. 24, 1914, s. 157—161. —,—, — — år 1913. — Ibid., s. 260—281, 2 tavl., 1 textfig. LUND, Lunds Botaniska förening. Katalog över de växter, Lunds Botaniska förening har att utbyta Höst- terminen 1914. — Lund 1914. 4:0. 34 s: j Meddelande från Lunds Botaniska Förening [angående växtbytel. — Ibid. 1014: FASO [TS —,—, Universitetets Botaniska Instution och trädgård. MURBECK, Sv., Botaniska Instutionen [läsåret 1913—1914]. — Lund Univ. Årsber., 1913—1914, s. 59—71. Index seminum e plantis spontaneis in Suecia A 1914 collectorum quae Hortus Botanicus Lundensis pro mutua commutatione offert. — Lund TOA: AON ES. LUNDBERG, GUSTAF, Se: LAGERBERG, TORSTEN & LUNDBERG, GUSTAF. LUNDEGÅRD, HENRIK, Einige Bedingungen der Bildung und Auflösung der Stärke. Ein Beitrag zur Theorie des Kohlenhydratstoffwechsels. — Jahrb. of. wiss: Bot., Leipzig, Bd 53, 1914; st 421—463. —, , Grundzöge einer chemisch-physikalischen Theorie des Lebens. — Jena stolt ö:07 NIE 007S, —,—, Om svampätande växter. — Populär Naturvet. Revy, Sthlm, Årg. 4, 1914, s. 72—982, 8 textfig. —,—, Das Wachstum des Vegetationspunktes. — Berlin, Ber. D. bot. Ges., Bd 32, 1914, s. 77—083, 3 textfig. —,—, Zur Mechanik der Kernteilung. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 161—180, 18 textfig. LUNELL, J.. New plantes from North Dakota: 12. — Amer. Midland Nat., Notre Dame, Vol. 3, 1914, s. 343—345. Föreg., Ibid., Vol. 1, s. 204—208, 233—238; Vol. 2, s. 37—60, 90—94, 122— 127, 142—149, 153—159, 185—188, 287—290; Vol. 3, s. 12—13, 141—147. LUNDSTRÖM, ERIK, Plantae in horto botanico Bergiano annis 1912—13 criti- cae examinatae. Beobachtungen und Studien bei den in den Jahren 1912—13 ausgeföhrten Pflanzenbestimmungen im botanischen Garten Bergielund (Hortus botanicus Bergianus). — Acta Horti Bergiani, Sthlm, BA 5, N:r 3; 1914; 1217s., 8 tavl., 51 textfig. —,—, Se: LINDMAN, C. A. M. —, —, Se: WITTROCK, Veit Brecher. LYNGE, BERNT, Die Flechten der ersten Regnellschen Expedition. Die Gatt- ungen Pseudoparmelia gen. nov. und Parmelia Ach. — Ark. Bot., Upp- sala«& Stim, bd 13, NI 19, 1914; 17215: 5 tavl 342 LYTTKENS, AUG., Några iakttagelser om klöverarternas befruktning. — Handl: t. Lantbruksveckan, Sthlm 1914, s. 177—180. —,—, Svenska växtnamn. H. 10 (tilläggshäfte). — Sthlm 1914. 8:0. s. 1611— 1704. MÖNSHURe EInAR, Hängek i Östergötland, ett naturminnesmärke. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 5 1914, s. 92—94, 1 textiig. —,—, Något om växterna i de gamla Götalandslagarna |[undert; E. L.]. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 9, 1914, s. 123—129. , Peljekaise nationalpark. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. DI 1914NS: 14—27, 6 textfig. LÖNNKVIST, F. & E., Se: Exsickatverk, s. 350. MALMBERG, EJNAR, Born äden och RT ogarna. — Läsn. Sv. Folket, Sthlm, Ny Följd, Bd 25, 1914, s. 103—124. MALME, GusT. O., Malme, Lichenes suecici exsiccati. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913 [tr: 1914], s. 374—377. —,—, Västra Jämtlands Rhizocarpon-arter. Ibid., Bd 8, 1914, s. 273—294. —,—, Xyridaceae [Plantae Uleanae]. — Berlin, Notizblatt d. Bot. Gartens u. Mus., Bd 6, 1914, s. 117—119. —, Se: Exsickatverk, s. 351. MALTE, M. O., Variation in plant life, its biological significance and prac- tical value. — The Ottawa Naturalist, Ottawa, Vol. 26, 1912, s. 26—28. —,, Se: CLARK, GEs. H. & MALTE, M. O. MAXWELL, HERBERT, Vingade frukter och frön. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 2, Sthlm 1914, s. 636—639, 7 textfig. MELIN, EniaAs, Sphagnum-biologische Studien. 1. Zur Kenntnis der vegeta- tiven Vermehrung der Sphagnaceen. — Sv. Bot. Tidskr.. Sthlm, Bd 8, 1914, s. 191—200, 5 textfig. —,.—, Sphagnum-biologische Studien. 2. Eine Kaltwasserform von Spag- num. — Ibid., s. 309—314, 3 textfig. MURBECK, Sv., Uber die Baumechanik bei Änderungen im Zahlenverhältnis der Bläte. — Lund, Univ. Årsskr., N. F. Bd 11, N:o 3 [= Fysiogr. Sällsk. HanNOERNSESIBd207 N:o 5] LOT 360S5 örtavd dö rex: —, Se: LUND, Universitetets botaniska instution. MÖRNER, CARL TH., Några spridda växtlokaler. — Bot. Not., Lund, 1914, s. 220-—220. NATHORST, A. G., Neuere Erfahrungen von dem Vorkommen fossiler Gla- cialpflanzen und einige darauf besonders fär Mitteldeutschland basierte Schlussfolgerungen. — Sthlm, Geol: För. Förh., Bd 36, 1914, s. 267—307, 3 textfig. —,—, A palaeobotanical Institute at the Royal Botanic Gardens, Kew. — The Nature, London, Vol. 92, 1913—1914, s. 502—503. .— Zur fossilen Flora der Polarländer. Theil 1: Lief. 4: Nachträge zur paläozoischen Flora Spitzbergens.. — Sthlm 1914: 4:0. 110 s:, 15 tafl., 21 textfig. —,—, Se: STOCKHOLM, Naturhist. Riksmuseet. NAUMANN, EINAR, Beiträge zur Kenntnis des Teichnannoplanktons. 1. Vor- läufige Ubersicht einiger Arbeiten an der Fischereiversuchsstation Ane- boda in Sädsehweden in den Jahren 1911—1913. — Biol.: Centralbl., Leip- Zzis, BArS4L014 TS) d81— 5094; NAUMANN, EINAR, Bidrag till kännedomen om vegetationsfärgningar i söt- vatten. 4. Den teoretiska höjdgränsen för kubikcentimeterkammarens användbarhet. Några tekniska synpunkter. 1. — Bot. Not., Lund 1914, s. 43—47; tysk resumé, s. 46—47. ; —,—, Bidrag till kännedomen om vegetationsfärgningarna i sötvatten. 4. Ett tillägg. — Ibid., s. 89—92; tysk resumé, s. 91—92. —,—, Bidrag till kännedomen om vegetationsfärgningar i sötvatten. 5. Chrysococcus porifer Lemm. — Ibid., s. 177—189; tysk resumé, s. 186—189. i —, >, Euglena sanguinea såsom ett exempel på våra dammars plankton- produktion. — Skrifter S. Sveriges Fiskeriför., Karlskrona, N:o 12, 1914, S. 62—72, 4 textfig. —,—, Uber die photographische Darstellung der Planktonformationen. — Intern; Reyue då ges: ,Hydrobiol,, u. Hydrogr; Lemzig; Bd. 7, 1914; s. s. 56—560, 3 textfig. —,—, Vegetationsfärgningarna i sötvatten. — En biologisk orientering. — Skrifter S. Sveriges Fiskeriför., Karlskrona, N:o 12, 1914, s. 73—84. NEUMAN, L. M. J., Skydd åt sällsynta växter. — Skånes Naturskyddsför. Årsber., N:o 5 (juni 1913—0okt. 1914), Ystad 1914, s. 11—14, 2"textfig. NILSSON, N. HJALMAR, Plant-breeding in Sweden. Pioneer work of the Svalöf institute has resulted in revolution in breeding methods through- out the world. — The theory and practice of pedigree cultures. — Hybridizing now being taken up. — New varieties put in the trade. — Journal of Heredity, Washington, Vol. 5, 1914, s. 281—296, 7 textfig. —,—, Se: SVALÖF, Sveriges Utsädesförening. NILSSON-EHLE, Viktigare framsteg under de senare åren med avseende på de teoretiska grundvalarna för växtförädlingar. Mendelismen och dess betydelse. — Nyköping 1911. 8:o. 24 s. —,—, Vetesorter för Skåne. — Tidskr. f. Landtmän, Lund, Årg. 34, 1913, s. 612—0615. —,—, Sur les travaux de sélection du froment et de I”avoine exécutés aå Svalöf 1900—1912. — Bull. Mensuel des renseignem. agric. et des maladies des plantes, Rome, Année 4, 1913, s. 3—12. —,—, Spaltöffnungsstudien bei sehwedischen Sumpfpflanzen. — Lund. Univ. Årsskr. N. F.; Bd 10, N:o 6 [= Fysiogr. Sällsk. Handl. N. F., Bd 25, N:o 6) 1914; 57 s., Iitavla; 1 textfig. —, > Svalöfs kronhavre. En ny sort för bördigaste sydsvenska jordar. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 24, 1914, s. 154—155. —,—, Svalöfs Thulehvete. Ny sort för Svealands provinser. — Ibid., s. 204 —205, 1 tavla. —,—, Uber einen als Hemmungsfaktor der Begrannung auftretenden Farben- faktor beim Hafer. — Zeitschr. indukt. Abstammungs- und Vererbungs- lehre, Berlin, Bd 12, 1914, s. 36—535. —,—, Vilka erfarenheter hava hittills vunnits rörande möjligheten av växters acklimatisering? — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl. Årg. 53, 1914, s. d37—572. —,—, Zur Kenntnis der mit der Keimungsphysiologie des Weizens in Zu- sammenhang stehenden inneren Faktoren. — Zeitschr. f. Pflanzenzäöcht., Berlin, Bd 2, 1914, s. 153—187, 1 tavla. 344 NILSSON-EHLE, H., Ärftlighetsforskningens viktigare nyare resultat och dess betydelse för växtförädlingen. — Sv. Utsädesför.: Tidskr., Malmö. Årg. 24, 1914, s. 372—393, 3 tavl., 1 textflig. Föreg. Ibid., Årg. 23, 1913. NORDENSTRÖM, H., Osmunda regalis. (L.). — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 9, 1914, s, 283. NORLIND, V|ALENTIN]|, Polygalae novae austro-brasilienses. — Repertit. Specier.. Novar. regni veget., Berlin, Bd 13, 1914, s. 401—403. Notiser, Botaniska, för år 1914 ... utgivna av C. F. O. Nordstedt. — Lund (distributör C. W. K. Glerup). 8:0. 6 häften. 288 s. — Pris 6 kr. ODÉN, SVEN, Uber die Natur der Humusäure. 2. — Ark. Kemi, Uppsala & StilmBd5 3», N:o: 15: 1914; 13. s. PALM BJÖRN], De embryologia generum Asteris et Solidaginis. — Zur Em- bryologie der Gattungen Aster und Solidago. — Acta Horti Bergiani, Stam REA N:0-4,; 1914 LSI SS 20textis: —,—, Uber die Vermehrung von Bacillus Delbräcki in lactose- bzw. glu- cosehaltigen Nährlösungen. — Biochem. Zeitschr., Berlin, Bd 67, 1914, s. 209—220. —,—, Växter i Stadsgården. — Fauna och Flora. Uppsala & Sthlm, Årg. 9, 1914, s. 277—280. EES EERBULER.: HANS" (CC PALM, CD. Paradisblomma, En. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 2, Sthlm 1914, s. 655—0657, 2 textfig. PIHL, A., Om fruktträdens näringsbehov. — Trädgården, Sthlm, Årg. 13, 1914, s. 111—113. PiLraUupD, M., Elektriciteten är gynnsam för växternas utveckling. — Veten- skapen och Livet, Sthlm, N:o 2; 1914; s: 2011-2166 texts (1IarSsT210): PiPPING, HuGo, Växtnamnet kampe. — I: Svenska studier, tillägn. Gustaf Cederschiöld, Lund 1914, s. 142—144. PraAvitz, HJ., Fanerogamfloran i Téhérans omnejd, studerad av en lekman. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 389—392. RHODIN, SIGURD, Kort sammanfattning av resultaten från jämförande försök med olika ärtsorter på Experimentalfältet 1908—1911. — Sthlm, Landtbr.- Akad. Handl., Årg. 53, 1914, s. 48—52. —,—, Redogörelse för försök med havresorter på Experimentalfältet un- der femårsperioden 1908—1912. — Ibid., s. 433—448. — Även som: Sthlm, Medd. N:r 100 Centralanst. försöksv. jordbruksomr. Jordbruksavd. N:r 28. —,—, Redogörelse för försök med höstsäd på Experimentalfältet under femårsperioden 1909—1913. — Ibid., s. 572—605, 2 tavl. — Även som: Sthlm, Medd. N:r 102 Centralanst. försöksv. jordbruksomr., Jordbruks- avd. N:r 29. —,—, Redogörelse för försöksodlingar med potatissorter under femårs- periodemnpt908—19122— IPid5 sSi32- fe Även som: Sthlm, Medd. N:r 87 Centralanst. försöksv. jordbruksomr. RISING, A., Växtkemiska undersökningar av Vacciniumarter. — Ibid., s. 329—346. ROMELL, LARS-GUNNAR, Orchis palustris på Gotland. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 5, 1914, s. 174—176, 2 textfig. 345 RosÉn, D., Mendelismen och den biogenetiska grundlagen. — Bot. Not., Fund l914TS 30-44 —» > Uber Blattsegmentierung bei Carludovica palmata K. et P. — Ibid. ST 145154) J textiig. ROSENBERG, O., Se: LIDFORS, BENGT. RUNDKWiST, EMIL, Iakttagelser öfver två hybrider i Blekinge. — Ibid., s. 127—129. RYDBERG, PER AXEL, Helenieae. — I: North Amer. Flora, New York, Vol. 34, 1914, s. 1—75. sar KenmMoaceae.s -— Ibid. Vol 205-19140s, 19520: —,—, List of plants collected on the Stefanson-Anderson arctic expedition, 1908—12. — Torreya, New York, Vol. 14, 1914, s. 65—066. =, >» Notes om Rosaceae. 7—8. — New York, Bull. Torrey bot. Club, Vol. 41, 1914, s. 319—332, 483—503. : —», > Phytogeographical notes on the Rocky Mountain region. 3. Forma- tions in the alpine zone. — Ibid., s. 459—474. rm Pyrolaceae. —' 1: North American Elora, New York, Vol 291914, s. 21—32. SALKOWSKI, E., Bemerkungen zu der Arbeit von Kullberg: "Uber die gleich- zeitige Veränderung des Gehaltes an Glykogen, an Stickstoff und an Enzymen in der Hefe", Bd 92, p. 340 dieser Zeitschrift. — Zeitschr. physiol. Chemie, Strassburg, Bd 93, 1914, s. 336—338. SAMUELSSON, GUNNAR, Uber die Pollenentwicklung von Anona und Aristo- lochia und ihre systematische. Bedeutung. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914; s. 181—189, 3 textfig. SELANDER, STEN, En ny lokal för Potamogeton rutilus Wolfg. — Ibid., Bd 5 LOLO [ra LOT, SBS =» Sydliga och sydostliga element i Stockholmstraktens flora. — Ibid., Bd 8, 1914, s. 315—356, 12 textfig. SERNANDER, RUTGER, Växtaftryck i ett medeltida murbruk. — I: Mindeskr. Japetus 'Steenstrup, Kbhvn 1914, 1. Halvb., Nr. 20, 8 s., 1 textfig. —», >» Se: HÖGDAHL, THOR & SERNANDER, RUTGER. fan SEERIBST (H.M: —» > Se: STOCKHOLM, Svenska Botaniska Föreningen. —,—, Se: UPPSALA, Universitetets Botaniska Institutioner. SIMMONS, HERMAN G., Å survey of the phytogeography of the arctic Ame- rican archipelago with some notes about its exploration. — Lund, Univ. Årsskr., N. ES AvdsorBd 9; NI 19 [= Fystogr. Sallsk; Handl., NF. Bd 24NNT LO 103, T83rsL onkart. SIJÖBERG], HJARALD]|, Egendomlig gran. — Skogen, Sthlm, Årg. 1, 1914, s. u8Trtextiig. . SJÖHOLM, L. G., Se: BEER, ÖSCAR ÅD. & SJÖHOLM, L. G. Skogar, Värmlands läns. Jämte plan till en taxering av Sveriges samtliga skogar. — Betänkande avgivet av kommissionen för försökstaxering rö- rande virkeskapital, tillväxt m. m. av skogarna i Värmlands län. — Sthlm 1914. 80. 227 + 147 s., 1 karta; 32 textfig. SKOTTSBERG, CARL, Botanische Ergebnisse der schwedischen Expedition nach Patagonien und dem Feuerlande 1907—1909. 4. Studien töber die 346 Vegetation der Juan Fernandez-Inseln. — Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 51, N:r 9, 1914, 73 s., 7 tafl., 12 textfig. SKOTTSBERG, CARL, Einige Beobachtungen tber das Blähen bei Potamo- geton. — Hälsingfors, Acta Soc. Fauna et Flora Fenni, JA INnN:0497 LILSS TOrSa Ortextlig. —.—, Myzodendraceae. — I: Das Pflanzenreich, Bd 4:68 (H. 62), Leipzig & Berlin 1914, 16 s., 9 textfig. / ; Sör De stora träden i Kalifornien. — Populär Naturvet. Revy, Sthlm, Årg. 4, 1914, s. 107—113, 5 textfig. SKÄRMAN J. ÅA. 0. TO till nordligaste Värmlands flora. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913 [tr. 1914], s. 367—373, 1 karta 1 texten. —.,—, Om förekomsten af Nymphea alba L. v. rosea C. Hn i Västergöt- land. — Ibid., Bd 8, 1914, s. 383—386. SMITH, HARRY, Alisma arcuata Mich. på Gotland. — Ibid., s. 268—269, 1 textfig. —.—, Carex rufina Drej. i Härjedalen och Jämtland. — Ibid.;,.S:, 269. ES Fatabrosa cConemna NKI SATStgNerrms n. subsp. und ihre Nächst- verwandten. — Ibid., s. 245—252. 5 textfig. —,—, Gentiana are la . GLAS (C. A. Ag.) F. Aresch. X campestris 1. Nya växtlokaler från Torne Lappmark. — Sy. Bot. Tidskr., Sthlm, Bdrå,; 1914; s: 71—082, 4 textfig. —» > Om kubikmassa och form hos granar av olika förgreningstyp. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 12, 1914, s: 635—0678, 19 textfig. — Sthlm, Medd. Statens Skogsförsöksanst., H. 11, 1914, s. 9—60, 19 textfig., tysk res. s. I—VIII: —», >» Våra skogars markvegetation och dess samband med markboniteten. — Handl. t. Lantbruksveckan, Sthlm 1914, s. 131—160, 15 textfig.; disk. s. 155—160. — Sthlm: Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 12, 1914, s. 493—522, 15 textfig., disk. s. 517—522. Fe: Exsickatverk,.s:,.351: SÖDERBAUM, H. G., Bidrag till kännedom om sammansättningen av i Sve- "rige odlade rotfrukter. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 53, 1914, s. 357—381. — Även som: Sthlm, Medd. N:r 96 Comivalanst. förspken. jordbruksomr. Kem. Lab. N:r 16. SÖDERBERG, ÉE. N., se Fries, Th. M. SÖRLIN, ÅA, Anmärkningsvärd förekomst af Epipogum aphyllum. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthim, Årg. 9, 1914, s. 232. fr. LER. Stätlig björk. — Ibid S: 230 —», > Några för Jämtlands flora nya arter, jämte nya växtlokaler för några sällsyntare: — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 266-267. TEDIN, HANS, Redogörelse för förädlingsarbetet med korn 1911—1914. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 24, 1914, s. 339—371; tysk res. s. 367—371. i 348 TEDIN, HANS, Sotdagg och sot hos sädesslag samt medlen till det senares 553 bekämpande. [Undert. H. T—n.] — Landtmannen, Linköping, Årg. 25, 1914, s. 164—166. i — —, Växtförädling. — Ibid., s. 230--233, 251—253, 260—262. TEGNÉR, Esaias, Plister. Några växtfilologiska anmärkningar. — I: Svenska Studier, tillägn. Gustaf Cederschiöld, Lund 1914, s. 430—451. Telegrafväxten. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 1, Sthlm 1914, s. 443—444, 1 textfig. TENGWALL, T. Å., Braya alpina Sternb. & Hoppe vid Vastelljaure: — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 270. TiDEsTROM, IvAR, ÅA new Delphinium from Utah. — Washington, Proc. BiolktSoc. VOL 21, 1914, sb OL — .—, Notes on the flora of Maryland and Virginia. 2. — Rhodora, Bos- ton & Providence, Vol. 16, 1914, s. 201—209, 13 textfig. Tidskrift, Svensk Botanisk, utgifven af Svenska Botaniska Föreningen. Redigerad af O. Rosenberg och T. Vestergren; Bd 7, 1915, "FH: 4 (tr: NOTNEBGES: 1014 1=—=5 Sthlm. 8:0. Prenum.-avg. 15 kr., med- lemsavg. 10 kr. TimM, R. Mit Flechten von Kullen in Schweden Vvergesellschaftete Moose, eine Ergänzung zu der Flechtenarbeit von Fr. Erichsen. — Hamburg, Mer öiNaturwiss” Vers 3: Hölse, 21, olSra(tE 19LTANS: 93—106, 3 textfig. TROIL-PETERSSON, GERDA, Einzelkultur von langsam wachsenden Bakterien- arten, speziell der Propionsäurebakterien. — Centralbl. f. Bakteriol., Jena, Abt. 2, Bd 42, 1914; s: 526—528. Träd, De resandes. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 1, Sthlm 1914, s. 274, 1 textfig. (å s. 273). TURESSON, GÖTE, Slope exposure as a factor in the distribulion of Pseu- dotsuga taxifolia in arid parts of Washington. — New York, Bull. Torrey bot. Club, Vol. 41, 1914, s. 337—345. TÄCKHOLM, GUNNAR, Zur Kenntnis der Embryosackentwicklung von Lopezia coromata VAN dr. — Sy. Bot '”Trdskr: SMmm,BuOaee 1914, s. 224—234, 5 textfig. ULANDER, AXEL, se Luleå, Sveriges utsädesförenings filial. ULTUNA. Sveriges utsädesförenings filial. ERIKSSON, JOHN, Redogörelse för verksamheten år 1913 vid Sveriges Ut- sädesförenings filial å Ultuna. — Redog. för verksamh. Ultuna Lant- bruksinst., 1913, Uppsala 1914, s. 553—66. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 24, 1914, s. 320—329. UPPSALA. Universitetets Botaniska Institutioner. JuEL, O., Botaniska Institutionen [läsåret 1913—1914]. — Uppsala, Univ. Redog., 1913—1914, s. 125—128. —,—, Växtbiologiska Institutionen. SERNANDER, RUTGER, Växtbiologiska institutionen [läsåret 1913—1914]. — IPirdE ST A280-—129. Semina selecta e messe anni 1913 ab Horto Upsaliensi ablata. — Upp- sala 1914. 8:0. 22 sS. 349 VanL, M., Livsformerne i nogle Svenske moser. — I: Mindeskrift f. Ja- petus Steenstrup, Kbhyn 1914, 1. Halvb. N:o 13, 18 s. WAHLSTEDT, L. J., Oregelbundenheter vid blombildning och fruktsättning hos några Viola-arter. — Bot. Not., Lund, 1914, s. 33—34. WAHLGREN, A., Skogsskötsel. Handledning vid uppdragande, vård och för- yngring av skog. — Sthlm 1914. $8:0. VIII + 728 s., 308 textfig. WASTENSON, HUG0o, Cornutinhalten hos svensk Secale corhutum och därav berett extrakt. — Sv. Farm... Tidskr., Sthlm, Årg. 18, 1914, s. 602—603. WEIBULLSHOLM. Weibullsholms Växtförädlingsanstalt. Dess uppkomst, utveckling och nuvarande ståndpunkt. — Weibulls Illustr. Årsbok, Lands- krona Are... d, 1014, Hl 2-3, 5: 9—15; 20, textllos VESTERGREN TYcCHO, Vestergren, Micromycetes rariore3 selecti. Fasc. 67—068, Sthlm m. Novembris 1913. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 89—92. —,,—, Några växtfynd på Gotland. — Ibid., Bd. 7, 1913 [tr. 1914], s. 378—380. —,—, Se: Exsickatverk, s. 351. —,—, Se: Sonden, Mårten. —,, Se: Tidskrift, Svensk Botanisk.. VESTERLUND OrTo, Gula hallon. — Skogen,: Sthlm, Årg. 1, 1914, s. 222—224. WESTLING, R., Farmakognostiska notiser [Semen Cydoniae]. — Sv. Farm. Tidskr., Sthlm, Årg. 18,'1914, s. 65—67, 3 textfig. —.,—, Farmakognostiska notiser [Flos Cinae, Folium Juglandis]. — Ibid., s. 297—9302, 1 textfig. WIBECK, EDVARD, Skogsträdens frösättning hösten 1914. — Sthlm, Skogs- vårdsför. Tidskr., Årg. 12, 1914, s. 774—794, 7 textfig. — Sthlm, Medd. Statens Skogsförsäkr.-anst., H. 11, 1914, s. 108—128, 7 textfig., tysk res. s. XIII —XIV. WINGÅRD, ÅKE, Om Caltha palustris L. Några botaniska rön jämte alkaloid- framkallningsförsök. — Farm. Revy, Sthlm, Årg. 13, 1914, s. 237—248, 20 textfig. —,—, En ståtlig bolmört. — Fauna och Flora, Uppsala. & Sthlm, Årg. 9, 1914, s. 140—141. WiTTE, HERNFRID, Ett försök med olika härstammningar af hvitklöfver. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg 24, 1914, s. 73—74. —,—, Olika härstamningar af blåluzern i försök på Svalöf 1911—1914. — Ibid., s. 293—303; tysk res. s. 301—303. —,—, Svalöfs Skandia-hundäxing. — Ibid., s. 205—208. —,—, Växtförädling i Ryssland och Finland jämte andra i samband med växtkultur stående frågor. Berättelse öfver en sommaren 1913 med understöd företagen resa i Ryssland och Finland. — Ibid., s. 30--63, 116—139, 9 textfig. -- Även som: Sthlm, Medd. K. Landtbruksstyr., N:o 188, 1914, (N:r 3 år 1914). WITTROCK, VEIT BRECHER, De Picea excelsa (Lam.) Lk. praesertim de formis suecicis hujus arboris. Pars 1. Meddelande om granen, särskildt hennes svenska former, i bild och skrift. Afd. 1. — Acta Horti Bergiani, Sthlm, Bal, N:or i LoT4 FOSS ör tavit —,—, Om två konstanta färgvarieteter. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s..83—8D. 350 WITTROCK, VEIT BRECHER, Biografier m. m. LUNDSTRÖM ERIK, Veit Brecher Wittrock 75 år. — Trädgården, Sthlm, Årg. 13, 1914, s. 105—111, 16 textfig. —,—, Veit Wittrock. +. — Ibid., s. 189—190, 1 portr. i texten. V. B. Wittrock. +. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914, s. 402—403. Växter, Stockholmstraktens. Förteckning över fanerogamer och kärlkrypto- gamer med fyndorter och frekvensuppgifter utgiven av Botaniska Säll- skapet i Stockholm genom Gunnar Andersson, Joh. Berggren, J. W. Hamner, Govert Indebetou och Nils Sylvén. — Sthlm 1914. 8:o. ILXI + RSS karta, 6 textfig: Växttagel. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 1, Sthlm 1914, s. 319—321, 2 textfig. ZACHRISON, ÅRVID, Afsvampning af vårutsädet. — Tidskr. för Landtmän, fund, Arg. 34, 1913, s: 230—242. ÅHLANDER, FR. E., Vetenskapsakademiens naturskyddsärenden år 1913. — Sveriges Natur, Årg. 5, 1914, s. 142—150; 2 textfig. ÅKERMAN, Å[KE], Några intressanta svampfynd i Skåne. — Bot. Not., Lund, 1914, s. 233—234. | —,—, Uber die Konservierung plasmolysierter Protoplasten. — Ibid., s. 220—233, 3 textfig. ÅLANDER, IVAR, Lokal för ormgran i Uppland. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 9, 1914, s. 92—94, 3 textfig. Älvbägaren, den orangeröda. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Anders- son, Bd 1, Sthlm, 1914, s. 336—337, 1 tavla, 1 textfig. ÖRTENBLAD, TH., Naturskydd och hembygdsvård. Några exempel från Bo- huslän och norra Roslagen. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 5, 1914, s. 28 —41, 10 textfig. ÖRTENDAHL, IVAN, Kejserliga Botaniska Trädgården i S:t Petersburg med anledning av dess 200-årsjubileum. — Trädgården, Sthlm, Årg. 201003 SPD 2090, 0: textfig. —.—, Kejserliga: Botaniska Trädgården i S:t Petersburg. 200-årsjubileums- festenr24—-22 juni 1913: — Ibid) s377--3950; 3 textiig: ÖSTERGREN HJALMAR, Bohuslänska naturskyddsfrågor. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 5, 1914, s. 78—91, 9 textfig. EXSICKATVERK. COLLINDER, E., Rosae Sueciae exsiccatae quas distribuit E. C—r. Fasciculus prior. Rosae Angermaniae. (30 n-ri). — Sundsvall 1913. —,—, Fasciculus alter. Rosae medelpadicae. (35 n-ri). — Sundsvall 1914. DAHLSTEDT, HjuGo], Taraxaca Scandinavica exsieccata edidit H. D—dt. Fasciculus 4 (55 n-ri). — Sthlm mense novembri 1914. LAGERBERG, T., & SYLVÉN, N., Skogens skadesvampar. Fasc. 1 (N:r 1—25). — Sthlm 1912. —,—, Fasc. 2 (N:r 36—50). — Sthlm 1914. LÖNNKVIST, F. & E., Rosae scandinavicae exsiccatae ediderunt F. & E. L-t. Fasciculus 2. (33 n:ri)l. — Sundbyberg mense Februario 1914. 351 MALME, GUsST. A:N., Lichenes suecici exsiccati quos -edidit Gust. O. A:n Malme. Fasciculus decimus quintus editus octobris 1913 (N:o 351—375). — Sthlm 1913. om Fasecieuluskdecmust sextustadjuvantbusJ. A. 2. Brundin, G.E. Du Rietz, J. T. Hedlund, J. Hulting, G. Samuelsson, H. Smith, T-. Vestergren, et Erik P. Vrang, editus April 1914 (N:o 376—400). — Sthlm 1914. sm Fasciculus decimus septimus adjuvantibus G. E. Du Rietz et Erik P. Vrang editus octobr. 1914 (N:o 401—425). — Sthlm 1914. —, , — — — Fasciculus decimus octavus adjuvantibus J. T. Hedlund et Erik P. Vrang editus octobr. 1914 (N:o 426—450). — Sthlm 1914. SYLVÉN, N., Se: Lagerberg, T. VESTERGREN, TYcHo, Micromycetes rariores selecti quos adjuvantibus J. J. Davis, A. G. Eliasson, P. Hariot, W. Krieger, T. Lagerberg, G. Lagerheim, J. Lind, R. Maire, Eug. Mayor, C. J. F. Skottsberg, P. Sydov, J. Vleugel, distribuit T. Vestergren. Fasc. 69—70. N:ris 1701—1750. — Sthlm m. Maji 1914. | —,—, — — — Fasc. 71—72. N:ris 1751—1800. — Sthlm m. Maji 1914. År 1915. ANDERSSON, GUNNAR, Australien. Natur och kultur. Studier och minnen. S-IStlmv 1905: S:05204 St S0Ftavl.; 301 textlig. —,, Australiens produktion oh konsumtion av trävaror. — Sthlm, Skogs- värdsför. Tidskr., Årg. 13, 1915, s. 541—558, 10 textfig. —,—, Hvarifrån Hag stamma de på Katteg satts botten anträffade torfblocken? — Siba. Geol. För. Förh., Bd 37, 1915, s. 555—566, 5 textfig. ANDERSSON, LARS GABRIEL, Misteln. — I: Vår underb. värld, utg. af L. ( Andersson, Bd 2, Sthlm 1915, s. 1106—1111, 4 textfig. .—, Några svenska forskningsresor från föregående tider. 4. Resa till Goda Hopps-Udden, ... Åren 1772—1776. Af Anders Sparrman. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 10, 1915, s. 257—276. ANTEVS, ERNST, Einige Bemerkungen äber Cycadopteris Brauniana Zigno und C. Zeilleri n. sp. -— Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 37, 1915, 376—384 1 tavla. Arkiv för Botanik, utgivet av K. Svenska Vetenskapsakademien. Bd 14. N:r 3—12. — Sthlm 1915. 8:0. ARNELL, H. WiLuH., Våren vid Jönköping. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 211— 2002 taD;. —,—, Vårstudier vid Jönköping. — Festskr. Naturvet. För. i Jönköping, Jön- köping 1915, s: 16—18. ars JENSENS: Ch, Uber drei kritiscehe skandinavisehe Lebermoose. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 179—190, 11 textfig. BARTHEL, CHR., Mikroorganismernas betydelse för växternas näringsupp- tagande. — Populär Naturvet. Revy, Sthlm, Årg. 5, 1915, s. 73—83, 10 textfig. —,—, Nyare undersökningar rörande baljväxtbakterier. — Sthlm, Landtbr.- Akad. Handl., Årg. 54, 1915, s. 345—354. 352 BasTIN, H., Ekens galläpplen och deras fabrikant. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 2, Sthlm 1915, s. 1087—1094, 9 textfig. BASTIN, S. LEONARD, Rötternas "förståndsförmåga"”. — Ibid., s. 1042—1044, 4 textfig. BERGGREN, S., Några nya mosslokaler i Skåne. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 84. BERGIUS, PETER JONAS. Biografi. Peter Jonas Bergius. — Trädgården, Sthlm, Årg. 14, 1915, 25—26, 1 portr. i texten. BERNTON, ÅLLAN, Något om växternas röda och blåa färgämnen. — Populär Naturvet. Revy, Sthlm, Årg. 5, 1915, s. 229—232. BIRGER, SELIM, 1915 års ogräsflora. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 260. —, —, Se: WESTERLUND, CARL GUSTAF. BLOMQVIST, SVEN G:SON, Ståndortens inflytande på Cirecium acaule L. — IPid.,. s. 25-29, I textfig.; tysk fes.is. 28-20. B[OHEMA]N, E[ZALINEJ], Stora lönnen vid Husby. — Sthlm, Sv. Turistför. Årsskr., 1915, s. 368—369, 1 texlfig i BRYANT-MEISNER, RUDOLF, Nekrolog: ROMELL, LARS-GUNNAR, Rudolf Bryant-Meisner. > '!/e 1889, + '”/s 1914. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 130—131, 1 portr. i texten. Brödfruktträdet. — I: Vår underb. värld, utgiven av L. G. Andersson, Bd 2, Sthlm, 1915, s. 848, I textfig. (å s. 847). BuBÅK Fr., Uber Sphaeria leptidea Fries. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 377—-379. BULOW, WALDEMAR, Upprop! Till naturvänner i Skåne! [ang. uppgifter om de äldsta nu växande träden m. m. i Skånel. — Från Skog och Sjö, Uppsala, Årg. 8, 1915, s. 73. BÄCKLIN, E., ”Blåklöfver”. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 10, T9L5TS2308: Skydd åt träd inom städerna! [Undert/ BY BilG Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915, s. 199—200, 2 textfig. (1 o. sid. 201). CELSING, ULRIK, Ärftlighetslärorna och deras betydelse för lantmannen. — Sthlm 1915. 8:o. VI + 38 s., 13 textfig. CHAPMAN, F., En kalkproducerande alg. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 2, Sthlm 1915, s. 1153—1154, 3 textfig. "CHRISTOFFERSSON, OLOF, Folktron om hagtorn. — Skånska Trädgårdsför. Tidskr., Lund, Årg. 39, 1915, s. 278—280, 2 textfig. = Heliga vårdträd. — Ibid., s. 37-30; I textiig. —,—, Toryvgravarna i Skytts härad. Något om deras växt- och djurvärld under forntid och nutid. — Ibid., s. 136—140, 2 textfig. CLEVE-EULER, ÅAsTRID, New contributions to the diatomaceous flora of Fin- landde-vATk. Bot., Sthlm, Bd 14; N:o Or 1955 81Is) ff tavl ' CONWENTZ, [H.|], KJELLBERG, KNUT, & THEGERSTRÖM, ROBERT, Särö Västerskog som naturskyddsområde. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915, s. 130—134. DAHL, CARL G., Jordgubbsplantans blomningsbiologi. — Trädgården, Sthlm, Årg. 14, 1915, s. 190 —191. — —, En ny gren av försöksverksamhet vid Alnarps trädgårdsskola. — Ibid., s. 1—2. —.,—, Något om jordgubbarnas blomning. — Ibid., s. 162—166, 1 textfig. JJ0 DAHL, CARL G., Något om liljekonvaljens odlingshistoria. — Trädgården, Sthlm, Årg. 14, 1915, s. 273—274. DAHLGREN, K. V. Ossian, Der Embryosack von Plumbagella, ein neuer Ty- pus unter den Angiospermen. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 14, N:o 8, 1915, TÖTSENS: textiig: —,—, Uber die Embryologie von Acicarpha tribuloides Juss. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 184—191, 16 textfig. FSS her die Uberwinterungsstadien der Pollensäcke und der Samen- anlagen bei einigen Angiospermen. — Ibid., s. 1—12. DERNBY, K. G., De äggvitespjälkande enzymerna. — Populär Naturvet. Revy, Sthlm, Årg. 5, 1915, s. 226—229. Du Rietz, G. Enar, Hufvudskärs lafvar. Ett bidrag till kännedomen om laffloran i Södermanlands yttersta skärgård. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 380—382. —, , Jungfrun. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915, s. 114—129, 11 textfig. —,—, Lichenologiska anteckningar från östra Småland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 114—118. EKBLOM, AXEL RICHARD, Nekrolog. LUNDSTRÖM, E., Axel Richard Ekblom ”'”/2 1858, + '!'/s 1914. — Ibid., s 128-129; 0 portr. texten: ERIKSSON, EDVIN, Växternas näringsupptagande. — Onnestads FElevförb. Årsbok, Kristianstad, Årg. 2, 1915, s. 47—61. ERIKSSON, JAKOB, The control of plant diseases in Sw eden. — Bull. Foreign. Agr. Intelligence, 5, 1915, s. 187—192. + —,—, Die Einbärgerung neuer zerstörender Gurken-Krankheiten in Schwe- den. — Centralbl. f. Bakt., Jena, Abt. 2, Bd 44, 1915, s. 116—128, 10 textfig. -—, Forlgesetzte Studien uber Rhizoctonia violacea DC. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 14, N:o 12, 1915, 31 s:, 12 textlig: —,—, International phytopatologic collaboration. Work begun in Europe — will it be prosecuted in America? — Phytopathology, Baltimore, NOLL: 5, 1915, s: 135—138. , Kombinierte Pilzangriffe an Räben. — Zeitschr. f. Pflanzenkrankh., Stuttgart, Bd 25, 1915, s. 65—71, 5 textfig. ; ERIKSON, JOHAN, Deschampsia setacea Huds. i Blekinge. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 19—22. —,—, Supplement till Jungfruns fanerogamvegetation. — Ibid., s. 139 —140. EULER, HANS, & LINDNER, PAUL, Chemie. der Hefe und der alkoholischen Gärung. — Leipzig 1915. 8:o. X + 350 s., 2 tavl., 17 textfig. VON FEILITZEN, H., Die chemische Zusammensetzung von Moorheu, das Lecksucht hervorgerufen hat. — Intern. agrartechn. Rundschau, Ber- lin, Jahrg. 6, 1915, 5, s. 1083—10835. + —,—, Nyare amerikanska undersökningar öfver växternas vattenförbruk- ning. — Landtmannen, Linköping, Årg. 26, 1915, s. 83—85. —, Svartrosten och berberisbusken. [Undert. H. v. F.| — Sv. Mosskul- turför. Tidskr., Jönköping, Årg. 29, 1915, s. 285—286. FLORIN, CARL, De odlade penséernas härkomst och utveckling. — Trädgår- den, Sthlm, Årg. 14, 1913, s. 34—36. 23 — 23107. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 304 FOLLMER, Å., Hängasken. — Skånska Trädgårdsför. Tidskr., Lund, Årg. 39, 19135, s. 66—67. lpvänattar: —— Ibid:;s: 143, 1 textfig. FoRSSLUND, KARL-ERIK, Fridlysta vildmarker. Skildringar och historier från Sveriges nationalparker. — Sthlm 1015. -8:0. 231 .S- UNSRtextng: SENaturskydd 1 Dalarnas or Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915, s. 21 —30, 1 tavla, 8 textfig. FRIES, Ens, Biografi. RYDEMAN, LAMECH; Om Elias Fries. — Släkttraditioner och personliga mmtnnemn tt Lund 1915: 8:0. dOMSS IDO. | Fries, E. TH., Spridda växtgeografiska bidrag. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 108—113. Fries, RoB. E., & SKOTTSBERG, C., Några iakttagelser öfver senaste solför- mörkelses inverkan på växter i Upsala botaniska trädgård. — Ibid., Bd 8, 1914 (tr. 1915), s. 437—445, 5 textfig. FRIES, THORE MAGNUS, Nekrolog. SERNANDER, RUTGER, Thore Magnus Fries. — Berlin, Ber. Deutsch. Bot. Gessebala2, LD; St (73)—(86), 1 portr. i texten. FRÖDIN, JOHN, Iakttagelser över Porjusområdets adventivflora. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 191—194. — —, Några drag av Kullens vegetation. — Skånes Naturskyddsför. Årsber., Ystad, N:r 6, 1914—1915, s. 5—-15, 6 textfig. —,—, Några märkliga sydberg i Lule lappmark. ”Tvänne nya lokaler för Potentilla multifida. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 192—219, 2 textfig. —.— Växttopografiska anteckningar i Stora Lule älvs källområde. — Bot. I Not., Lund, 1915, s. 113—138: o FrR., R., Gula hallon. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 10, 1915; S. 185. F. E., Gammal tall vid Ruvallen, Fjällnäs, Härjedalen. -— Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915, s. 177, 1 tavla. GARDELL, C. J., Rya skog vid Göteborg. Ett naturminne värdt att bevaras. — Ibid., s. 31—38, 4 textfig. GEETE, ERIK, Några almförekomster i Jämtland. — Skogsvännen, Sthlm, 1915, s. 50—68, 13 textfig. Em Jämtlands skyddsskogar. De första tio åren av lagens tillämp- ning. Överblick och statistik. — Skogen, Sthlm, Årg 2, LONDRST 20 21 textfig. | I llägg a Iloneks Sa GERTZ, Otto, En af Kilian Stobaeus beskrifven bildningsafvikelse å Hesperis matronalis L. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 236—239, 2 textfig. : SE RE ene septering hos kristallförande brachysklereider. Tillika några anatomiska notiser angående Begonia corallina Carr. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 149—158, 1 textfig.; tysk res. s.:156—158. —,—, Livia juncorum Latr. och dess gallbildning. Den första cecidiebil- den i svensk litteratur. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 10,/ 1915, s. 145—163, 4 textfig. 2 dJJA GERTZ, OTTO, Nya iakttagelser öfver anthocyankroppar. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914 (tr. 1915), s. 405—435, 20 textfig. —,—, Uber die Schutzmittel einiger Pflanzen gegen sechmarotzende Cus- cuta. — Jahrb. wiss. Bot., Leipzig, Bd 56, KITE 1HA4 —,—, En variationsstatistisk undersökning å Anthemis tinctoria L. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 160—170, 2 textfig. GRAPE, ÅDOLF, Anemone ranunculoides funnen i Jämtland. — Ibid., s. 242. GREGOR, G. O., Ett sällsamt hjonelag. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1913, s. 198, 1 textfig. HAGMAN, SYDNEY, Beobachtungen äöber das Co-Enzym der Hefe. — Bio- chem. Zeitschr., Berlin, Bd 69, 1915, s. 403—415, 2 textfig. HALLE, T. G., De första landväxterna och ett af hufvudproblemen i växt- världens historia. — Populär Naturvet. Revy, Sthlm, Årg. 5, TOS 34 —39, 2 textfig. —»,— Några jämtländska kalktuffer och deras flora. — Sthlm, SV. Geol. Unders., Ser. C, N:o 260 [= Årsbok 8 (1914): N:o 1], 1915, 49 s.1 lextfig. Öm Jämtlands kalktuffer. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd Su LIT S: 217—282; disk. s. 280—282. —» > Some xerophytic leaf-struetures in mesozoic plants. —- Ibid., s. 493 —J20, 2 tavl., 1 textfig. HALLQVIST, CARL, Brassicakreuzungen. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 97—=112: Hesa so, 2: HALLQUIST, SVEN, Nya lokaler för Hedera Helix L. och Taxus baccata L. i Stockholmstrakten. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 241. HAMBERG, AXEL, Iakttagelser öfver lufttemperatur och skogsgränser i Sarek- trakten. — Sthlm, Geol. För. Hörh BOFAST 215--264-12 (extis disk. s. 180—1835. HAMMARLUND, CARL, Fallsjuka hos tulpaner, dess orsaker samt åtgärder för o dess bekämpande. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl.; Arg. 54, 1915, s. 88—109, 1 tavla, 5 textfig. — Även som: Sthlm, Medd. N:r 105, Centralanst. försöksväs. jordbruksomr., Bot. Avd. N:r 7. — Träc gården, Sthlm, Årg. 14, 19135, s. 125—135, 5 textfig. —», > Försök med klumprotsjuka Plasmodiophora Brassicae Wor.) å kål- växter. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. JAY ST 101217 textfig. — Även som: Sthlm, Medd. N:r 106, Centralanst. Försöksväs. jord- bruksomr. Bot. Avd. N:r 8. HASSELCEREN, HENRIK, Från vårt lands djur- och växtvärld. Andra sam- lingen. — Uppsala 1915. 8:o. 160 s. HEDLUND, T., De Sorbo arranensi Hedl. et affinibus homozygoticis Norve- giae. — Kristiania, Skr. Vid. Selsk., 1914. 1. Mat.-nat. Klasse, No. 4 [tr. 1915], s. 181—184, 1 tafla. —», > Ett litet förtydligande av min redogörelse för bladrullsjuka hos potatis. — Tidskr. f. Landtmän, Lund, Årg. 36, 1915, s. 463—467. HEINTZE, AUG., Om endozoisk fröspridning genom skandinaviska däggdjur. sr BO: Not, Lund; 1915, s. 251-291. =» > Om synzoisk fröspridning genom fåglar. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, BOrOTSNR 326 HEINTZE, AUG., Synzoisk fröspridning genom däggdjur och fåglar. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 10, 1915, s. 67—76. HENNING, ERNST, Bidrag till kännedomen om berberisbuskens upptr ädande i mellersta och södra Sverige. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 54, 1915, s. 730—738, 1 karta i texten. — Även som: Sthlm, Medd. fentralt anst. Försöksväs. Jordbruksomr., N:r 121, Bot. Avd. N:r 10. —,—, Kort översikt över viktigare smittosamma sjukdomar hos potatis- växten. — Trädgården, Sthlm, Årg. 14, 1915, s. 77—83, 8 textfig. —,—, Landtbruksbotaniska notiser från Utsädesföreningens försöksfält vid Öna 1913. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 25, 1915, s. 130—137. —,—, Om berberisbuskens och svartrostens förekomst i Norrland. — Sthlm, ARE Akad. Handl., Årg. 54, 1915, s. 122—135. — Även som: ere Medd. N:r 107, Centralanst. försöksväs. jordbruksomr., Bot. Av ANT EN Sjukdomar å Jordgubbar: Trädgården, Sthlm, Årg. 14, 0 s. 166—167. —,—, Två kornax i toppen af samma strå. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, ), 1915, sS71-—372, I textiig. —, Se: STOCKHOLM, Centralanst. för försöksväsendet på jordbruks- Tora de HENRIKSSON, J., Något om honungsväxter. — Lantmannabladet, Sthlm, TOLSENS 145 SS: 123-124: EN äsotkom humlens — bid: Nr 19, s. 167—169. : —, Om Corylus Avellana. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 237—247, 2 textfig. —,—, Svenska medicinalväxter. Kumminörten (Carum Carvi L.). — Lantmannabladet, Sthlm, 1915, N:r 7, s. 58. HERIBERT-NILSSON, N., Eliminierung der positiven Homozygoten bezäglich der Rotnervigkeit bei Oenothera Lamarckiana. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 23—29. —,,—, Die Fan gserse he nninea der Oenothera Lamarckiana. — Lund, Pniv.: Ärsskr., NES Avdj2, Bd2; NECb [FE ysiogr. Sällsk. Handl., N. ESERAf27 No; 1915, TS10TS- ole Test OR Även som: Akad. Avh. Lund. HESSELMAN, HENRIK, Blixtens förhållande till olika trädslag. — Skogen, Sthlm, Ne 201915, s. 127--135, 4 textfig. , Se: STOCKHOLM. Statens Skogsförsöksanstalt. Har OR ENSON; H. H., Sur le -prétendu changement du climat européen en temps historique. — Uppsala, N. Act. Soc. Set VOLT ARN:OLLESsbiE Sa HOLMGREN, I., Die Entwicklung des E mbryosackes bei Anthemis Re 1a. JES Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 19157 s. r1-——183, 11 textfig. HULTING, J., Lichenes nonnulli Scandinaviae. 5: — Bot Not, stunds olöomss s. 61—64. Föreg. Ibid., 1891; s. 82—85; 1892, s. 121—124; 1897, s. 215—218; 1910, s. 303—306. Huss, HARALD, Brandsvamphaltigt vetemjöl. — Sv. Farm. Tidskr., Årg. 19, 101505. 1201-—204. HÄGGLUND, ERIK, Die Hydrolyse der Zellulose und des Holzes. — Samm- lung chem. u. techn. Vorträge, Stuttgart, Bd- 221. of OLAS 408 —456. Ja7 HÄGGLUND, ERIK, Uber den FEinfluss des elektriscehen Wechselstromes auf die Gärung der lebenden Hefe. —- Biochem. Zeilschr., Berlin, Bd 70, 1915; s. 164—170. | —,—, Uber die gärungshemmende Wirkung der Wasserstoffionen. — Ibid., Bd. 69, 1915, s. 181—191, 5 textfig. Härmning bland växterna. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 2, Sthlm 19135, s. 904—903, 2 textfig. Idegranen, Den utdöende. En undersökning av domänstyrelsen. — Sveriges Natur, Sthlm. Årg. 6, 1915, s. 179—180. JENSEN, C. Se: ARNELL, H., & JENSEN, C. JOHANSSON, K., Några exempel på fyllomorfi hos Ulmus, Fraxinus och NGE. SVA Bot sl idskr.: Sthlm, Bd 9, 1915, s. 244—247, 2 textfig. JONSSON, FRITZ, Redogörelse för torfmarksundersökningar inom Jönköpings län sommaren 1914. — Sv. Mosskulturför. Tidskr., Jönköping, Årg. 29, 1915; s. 339—381. JOHNSSON, PEHR, Jätteeken i Vanås. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 61915 SIS 9, Ttexttig: : = OM ”Nafre och hafreodling i äldre tider. — Tidskr. f. Landtmän, Lund, Årg. 36, 1915, s. 28—30, 60—064. —»,— Ur potatisodlingens historia i Sverige. — Ibid., s. 820—825. JONSTON HARRY, Van der Deckens Lobelia. — I: Vår underb. värld, utg: av L. G. Andersson, Bd 2, Sthlm 19135, s. 1053—1055, 2 textfig. JveL, H. O., Uber den Bau des Gynäceums bei Parinarium. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 14, N:o 7, 1915, 12 s., 6 textfig. —», > Untersuchungen tber die Auflösung der Tapetenzellen in den Pol- lensäcken der Angiospermen. — Jahrb. wiss. Bot., Leipzig, Bd 56, 1915, S. 33/—364, 2 tavl. Förs: Se: UPPSALA: Univ. Bot. Institution. JÖNSSON, N., Naturskydd. — Önnestads Elevförb. Årsbok, Kristianstad, Årg. 2, 1915; s. 3—27, 11 textfig. KJELLBERG, KNUT. Se: CONWENTZ, H., KJELLBERG, KNUT, 0. THEGERSTRÖM, ROBERT. KLEFBECK, E., Iakttagelser vid solförmörkelsen den "1/8 1914. Värmland, Karlskoga. — Fauna och Flora, Uppsala o. Stockholm, Årg. 10, 1915, s. 93—94. —»— Vicia pisiformis i Sverige. — Ibid5esF9rritextns; KRÄNZLIN, FBR., Orchidaceae quaedam americanae. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 14, N:o 10, 1915, 8 s. i [Kungörelse ang. fridlysning af Cypripedium Calceolus och Gymnadenia odoratissima, utfärdad den 8 mars 1915.] — K. Maj:ts Befh:s i Östergötl. län allm. Kung., Ser. A., Landskansliet. Nr 25, 1915. [—,— ang. fridlysning af 40 ekar å Rytterns äng i Rytterns socken, ut- färdad den 1 april 1915. — K. Befh:s i Västm. län Allm. Kung., 1915, Ser AL ONE CD. |[—.—, ang., fridlysning af Pulsatilla patens i Ramsele socken, utfärdad den 20 april 19153.] — K. Befh:s i Västernorrl. län, Allm. Kung., 1913, Ser. A. Landskansliet. Nr 247. 358 [Kungörelse ang. fridlysning af fjällbruden (Saxifraga Cotyledon L.), utfärdad | den 22 juni 1915.] — Jämtl. läns Allm. Kung., Ser. A; 1915, Nr 110. [F,— ang. fridlysning af den s.k. "historiska tallen” å Tallmon i Eda socken, utfärdad 6 juli 1915.| — Värml. läns Allm. Kung. 1915. Nr 106: Landskansliet. Ser. B. [—,— ang. fridlysning af idegran (Taxus baccata) å yttre Stekön, utfärdad | den 9 aug. 1815.] — Länsstyr. i Blekinge län Kung., 1915. (Landskansliet). Ser. A. Nr 333. —,— ang. fridlysning af röda, rödlätta eller vita näckrosor i sjöarna Västra Kroktärn och Stora Kroktärn, utfärdad den 14 aug. 1915.|] — K. Befh:s i Skaraborgs län Allm. Kung. 1915. Ser. A. Latdskansliet. Nr 432. | Liknande kungörelse utfärdad i Örebro län den 13 aug. 1915.] — Örebro läns Allm. Kung. 1915, Ser. A. Nr 333. —.— ang. fridlysning af en Kopia af Linnéporträttet i Versailles. — Ibid., s. 249—9230. HALLBERG, SIGURD, Linnés besök på Stora Karlsö 1741: — I: Stora Karlsö, Minnesskrift, Göteborg 1915, s. 73—75, 1 textfig. LINBERG, E. J., En allmän svensk naturstudie- och planteringsdag på Blomsterkonungens födelsedag. — Falun 1915. 8:o 41 S., 5 textfig. LJUNG, ERIK, W., Försök till Petkuserrågens ytterligare förädling. Svalöfs stjärnråg. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 2 dINES 107—129, 1 textfig. | i : LJUNGQWIsST, J. E., Bidrag till aegagropila-frågan. Försök till kritisk belys- af densamma jämte meddelande af några nya aegagropila-fynd. — Ark. Bot:, Sthlm, Bd 14, N:o 4, 1915, 34 SH oltavib oitextns. —»—> Iakttagelser öfver hydrochora Spridningsenheter. — Sv. Bot. Tidskr. Sthlm, Bd 9, 1915, s. 220—235, 3 textfig. EULEA. Sveriges utsädesförenings filial. ULANDER, AXEL, Redogörelse för verksamheten vid Sveriges Utsädes- förenings filial i Luleå år 1914. — Sy. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 25, 1015. 65-80: LUND. Lunds Bot. Förening. Katalog över de växter, Lunds Botaniska Förening har alt utbyta höst- , terminen 1915. — Lund 1915. 4:o. 32 s. —, Universitetets Botaniska Institution och Trädgård. MURBECK, Sv., Botaniska institutionen [läsåret 1914—1915]. — Lund, Univ. Årsber., 1914—1915, s. 59—62. Index seminum e plantis in Suecia A. 1915 collectorum quae Hortus Bota- nicus Lundenus pro mutua commutatione offert. — Lund 1915. 80. 4 s. LUNDEGÅRDH, HENRIK, Experimentell-morphologische Beobachtungen. — Flora, Jena, Bd 107, 1915, s. 433—449, 14 textfig. —»—> Vindens inflytande på trädväxten. — Populär Naturvet. Revy, Sthlm, ATSED 015: S101-—-735.0 textfig. , LUNDQVIST, G., Die Embryosackentwicklung von Pedicularis sceptrum caro- linum L. — Zeitschr. f. Bot., Jena, Jahrg. 7, 1915, s. 545—559, 16 textfig. LUNDSTRÖM, ERIK, Bergianska donationens grundprinciper. — Trädgården, Sthlm, Årg. 14, 1915, s.26—231. frn 3: Je EKBLOM, ÅXEL RICHARD. —» . Se: STOCKHOLM. Bergianska Stiftelsen. LUNELL, J., Enumerantur plantae Dakotae septentrionalis vasculares. 1—2. The vascular plants of North Dakota, 1, 2. — Amer. Midland Nat., Notre Dame Noreen T0l5 0 Skd52--165, 2l1l— 228, 299- AA i LYBING, JOHAN, Några iakttagelser angående Gotlands medicinalväxtflora. SSR amn Rdskr Sthlm. Arg. 0) 1915, 5, 500-510. LYTTKENS, AUG., Potatis. Solanum tuberosum L. — Trädgården, Sthlm, Årg. 14, 1915, s. 53—060, 4 textfig. fa Vadiimani trodde stör 200-år sedan. — IDid.,.'s. 118—119, 1 textfig. —» > Varför just benämningen jordgubbe? — Ibid., s. 198—199. "Länsmanseken" vid Aspenäs. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915, S-N068, I tavlar 360 . . . . : LÖFGREN, Å., O genero Rhipsalis. — Rio de Janeiro, Arch. Jard. Bot., 1, 1915, s. 63—104, 25 tavl. + SEA OÖDServacoes meteorologiecas no Jardim botanico. — Anno de 1014 — Rio de Janeiro, Arch. Jard. Bot; 1, 1915, s. 129—132. T LJÖNNBERG], EINAR, Fynd af björnkäk och hasselnötter i Ångermanland. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 10, 1915, s. 140, 1 textfig. — —, Några smärre iakttagelser från Tåkern. [Undert. E; LJ. — Ibid, s: 198—203, 1 textfig. LÖVING, GUSTAV, Något om jordgubbarnas historia. — Trädgården, Sthlm, Årg. 14, 1915, s. 149—154, 4 textfig. MACOUN, J. M., Se: MALTE, O. M., & MACOUN, J. M. MaGNuUssoN, A. H., Malachium aquatium (L.) Er. i Jämtland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 243—244. —.—, Parmelia intestiniformis (Vill) Ach. vid Göteborg. — Ibid., s. 247—248. MALMBERG, EJNAR, Några drag ur växternas näringslif. — Läsn. f. Sv. Fol- ket, Sthlm, N. F., Bd 26, 1915, s. 199—221, 243—268, 3 textfig. —,—, Skolträdgården och biologiundervisningen. En handledning. — Sthlm 1915. 88:o. 46 s. br —,—, Ärftligheten och dess lagar. (Studentför. Verdandis småskr. 204.) — Sthlm 1915. 8:o. 39 s., 14 textfig. MALME, GUsT. O., Gymnadenia odoratissima (L.) Rich. på Omberg. — SV. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 257. —,,—, Malme, Lichenes suecici exsiccati. [Fase. 16—18.] — Ibid., s. 118—122. — —, Lichenologiska notiser. — Ibid., s. 248—253. — —, Ett tillägg till Stockholmstraktens växter. — Ibid., s. 367—371. MALMSTRÖM, CARL, Några ord med anledning af rektor L. M. Neumans se- naste angrepp. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 231—235. Sulla parnatans, L31 Immeln år 1913. — Bot. Not., Lund, 1915;'s: 71—171. Följdskrift: NEUMAN, L. M., Trapa natans i Immeln. — Ibid., s. 138. MALTE, O. M., & MACOUN, J. M., Hybridization in the genus Viola. — The Ottawa Naturhist., Ottawa, Vol. 28, 1915, s. 145—150, 161—168. ; MARTIN, Nins, I skånska ek- och bokskogar. Stockamöllan. — Sthlm, Sv. Turistför. Årsskr., 1915, s. 344—348, 4 textfig. MATSSON, L. P. REINHOLD, Öfversikt af de nordeuropeiska formerna af Rosa mmolkstSm = Sv. Bot. Tidskr; Sthlm bar 1915, s. 30—72. å MAXxWELL, HERBERT, Taggfrukter och bombkastare bland växterna. — I: Vår underb. värld, utg. af L. G. Andersson, Bd 2, Sthlm 1915, s. 966— 970, 6 textfig. ö MELIN, Euias, Die Sporogenese von Sphagnum squarrosum Pers. Nebst einigen Bemerkungen tber das Antheridium von Sphagnum acutifolium an = Sy. Bo INS Sinn NEG 9, 1915, s. 261—293, 1 tavla, 2 textfig. MeErRiL, E. D., On the application of the generic name Nauclea of Linnaeus. — Washington, Journ. Acad. Sci., 5, 1915, s. 530—3542. MJÖBERG, ERIC, Bland vilda djur och folk i Australien. — Sthlm 19135. $8:0. 524 s., 34 tavl., 3 kart., 197 textfig. : J61 MJÖBERG, ERIc, Om Nya Guinea och dess utforskande. — Ymer, Sthlm, Årg. 34, 1915, s. 301—329, 14 textfig. MoLÉB, THJELVAR, Ein Beitrag zur Kenntnis der Entbindung des durch Azotobacter fixierten Stickstoffes. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 163—177, 1 tavla, 1 textfig. Monstera deliciosa. — I: Vår underb. värld, utg. av L. G. Andersson, Bd 2, Sthlm 19135, s. 985—987, 2 textfig. MURBECK, [Sv.,| Om blombyggnaden hos Alchemilla samt om släktets grupp- indelning och affiniteter. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 92—96. --,—, [Undersökningar öfver byggnadsmekaniken i blomman vid ändringar i hennes talförhållanden.]| — Ibid., s. 38—41. —,—, Zur Morphologie und Systematik der Gattung Alchemilla. — Lund, Univ. Årsskr., N. F., Afd. 2; Bd 11, N:o 8, [= Eysiogr. Sällsk. Handl., N- RÖrBdr20- NiErö], TOfSfulves 5 antestirg: NATHORST, ÅA. G., Terliäre Pflanzenreste aus Ellesmere-Land. — I: Rep. 2. Norwegian Arctic Exped. in the "Fram" 1898—1902, N:o 35, Kristiania 93 LOLS:2tavi Artextiig: --,—, Zur Devonflora des westlichen Norwegens. Mit einer Einleitung: Das Vorkommen von Pflanzenreste von C. F. Kolderup. — Bergen, Mus. Aarb., 1914—1915, N:r 9, 34 s., 8 tavl., 2 textfig. NAUMANN, EINAR, Bidrag till kännedomen om vegetationsfärgningar i söt- vatten. 6. Yt- och volymproduktioner. Några tekniska synpunkter. 2. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 1—18, tysk res. s. 14—18. —,—, Einige reproduktionstechnische Gesichtspunkte betreffs der photo-, graphischen Darstellung der Planktonformationen. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 27—932, 1 tavla —,—, Lietzensee 'vid Berlin. En bild från den tillämpade hydrobiologien östordrift. — Skrifter. utg. av. S- Sv. Hiskeriför., Lund; N:r: 13, 1915, .S: 108—131, 4 textfig. —,—, Mikrotekniska notiser. 1. Om monteringen av kollodiumavtryck. 2. Om framställning av översiktspreparat av cystolilfördelning i blad. 3. Fenol som klarmedel. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 49—60; tysk res: s. 51—352, 54—55, 58—60. —..—, Quantitative Untersuchungen töber die Organismenformationen der Wasserflächen. 1. Euglena sanguinea Ehrenb. — Intern. Revue d. Ges. Hydrobiol. u. Hydrogr., Leipzig, Bd 7, 1915, .s. 214—221, 7 tavl. FETh er: die photographische Darstellung der Planktonformationen. — Ibid., s. 56-60, 443—447, 16 textfig. NEUMANN, L. M., Skydd åt sällsynta växter. — Skånes Naturskyddsför. Års- ber., Ystad, N:r 6, 1914—19135, s. 15—16. —,—, Är Rubus taeniarum Lindeberg identisk med R. infestus Weihe, och hvad är F. Areschougs R. infestus? — Bot. Not., Lund, 1915, s. 85—91, 2 textfig. —,—, Se: MALMSTRÖM, CARL. NILSSON, ÅXEL, Jeffersonia diphylla som förfalskning av Rhizoma Hydrastis. — Sv. Farm. Tidskr., Sthlm, Årg. 19, 1915, s. 473—475, 1 textfig. NILSSON, N. HJALMAR, Utsädesföreningens tillämpade försök i olika lands- delar. — Handl. t. Landtbruksveckan, Sthlm, 1915, s. 313-—324. 362 NILSSON, N. HJALMAR, Se: SVALÖF, Sveriges Utsädesförening. NILSSON-EHLE, H., Giebt es erbliche Weizenrassen mit mehr oder weni- ger vollständiger Selbstbefruchtung? — Zeitschr. f. Pflanzenzächt., Ber- lin, Bd 3, 1915, s. 1—6. —.—, Den modärna ärftlighetsläran och dess betydelse för växtodlingen. (Bil. till Förh. 3. Landtbrukslärarekursen i Stockholm den 22—27 sept. 1913.) — Linköping 19135. -8:o. 82 s., 4 tavl., 7 textfig. —,—, De senaste resultaten af hösthveteförädlingen på Svalöf. Svalöfs Pansarhvete och Fylgiahvete. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 2 ANDRES 12250 taVd. NORDENSTAM, STEN, Vicia pisiformis vid Huskvarna. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 10, 1915, s. 139—140. NORDENSTRENG, ROLF, Äpplen och päron i forntid och nutid. — Bonniers Månadsh., Sthlm, Årg. 9, 1915, s. 891—902, 10 textfig. [NORDSTEDT, C. F. 0.,] Hvad är Linnés al på Kråkan? [Undert. Utg.] — Bot. Not., Lund, 1915, s. 43—44. —, > När utkom Systema mycologicum af E. Fries? [Undert. Utg.] — BOERNOE, Lund) 1915,7s2! 41—=42; —,—, Se: Notiser, Botaniska. NORDSTRÖM, KARL B., Iakttagelser öfver blomning och fruktsättning af s. k. bärväxter i Vemdalstrakten (Härjedalen) sommaren 1915. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 10, 1915, s. 252—256. —.—, Thlaspi alpestre i Härjedalen. — Ibid., s. 233—234. —,—, Växtgeografiska uppgifter från Vemdalstrakten i Härjedalen. — Bot. Not, Lund, 1915; s: 203—298. NORLIND, ToBlIaS, Stenberg och växtgeografi. — Skånska Trädgårdsför. Tidskr., Lund, Årg. 39, 1915; s: 287—291, 1 textfig. NORLIND, VALENTIN, FEinige neue sädamerikanische Oxalis-Arten. — Ark. bBotsiiam, bd. 14, N:o 6, 1915; 18:15, 4 tavl —.—, Om bokskogen i Skåne och kulturens ingrepp på de sydsvenska bokskogarna. — Sveriges Natur, Sthlm, Arg. 6, 1915, s. 99—111, 5 textfig. Notiser, Botaniska, för år 1915..., utg. av C. F: O: Nordstedt. — Lund distributör C. W. K. Gleerup). 8:0. 6 häften. — Pris 6 kr. O[LBERS]|, T., Växter och djur såsom vänner och fiender mot hvarandra. — -Läsn. Sv. Folket, Sthlm, N. F., Bd 26, 1915, s. 123—140. OsvaLD, H., Undersökningar af rotsystemen hos de viktigaste växterna på betesvallarna vid Flahult och Torestorp. — Sv. Mosskulturför. Tidskr., Jönköping, Årg. 29, 1915, s. 563—574, 3 textfig. PALM, BJÖRN, Studien äber Konstruktionstypen und Entwicklungswege des Embryosackes der Angiospermen. Akad. Avhandl. — Stockholm. 1913. Ö:0-2S0ES. DD texlllg. —.—, Äpplets pricksjuka. En cytologisk undersökning. — Sv. Pomol. För. Årsskr., Årg. 16, 1915, s. 1—15, 6 textfig. PAULSON, R., Notes on the lichens collected by Mr D. J. Scourfield F. Z. S. during a visit to Swedish Lapland July 1913. — Essex Nat., 18, 1915, f s. 7—8. T PERSSON, N. P. HERMAN, Bladmossfloran i sydöstra Jämtland och angränsande / delar av Härjedalen. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 14, N:o 3, 1915, 70 s., 6 textfig. | 263 PETERSON, Ad. RoB., Mendelism. Något om den moderna ärftlighetsforsk- ningen och dess betydelse. — Önnestads Elevförb. Årsbok, Kristianstad, Årg. 2, 1915, s. 62—96, 2 tavl., 8 textfig. VON Post, LENNART, Ett fynd af fossil Trapa natans i västra Värmland. — Stim. Geo. För: Fönrh.,, be or, 191575: 343; Pressen och valet af Professor Bergianus. En serie tidningsartiklar sam- lade och med förord utgivna av en Föreskriftstrogen. : [= Erik Lund- ström]. — Sthlm 1915. 8:o. 357 s. RASMUSON, HANS, Zur Vererbung der Blätenfarben bei der Balsamine. — Bot. Not., Lund, 19135, s. 79—83. Rockebokärret fridlyst. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915, s. 198. ROMELL, LARS-GUNNAR, En botanisk seglats bland yttersta Stockholmsskä- ren. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915, s. 70—84, 9 textfig. —,..—, Gränser och zoner 1 Stockholms yttre skärgård. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915; s. 133—159, 6 textfig. —,—, På upptäcktsfärd till Ängsön. Några erinringar från Naturskydds- föreningens vårutflykt 1914. [Undert. L.-G. R.] — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915; s; 169—173, 5 textfig. —,.—, Växtgeografiska notiser från hafsbandet utanför Stockholm, somma- ren 1915. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 372—375, 3 textfig. —;,—, Se: BRYANT-MEISNER, RUDOLF. RosÉnN, D., Några korsningsförsök med Anemone Hepatica. — Bot. Not., Lund, 19135, s. 33—34. ROSENBERG, O., Die Untersuchungsmethoden des Botanikers. — Kultur d. Gegenwart, Leipzig & Berlin; Teil 3, Abt. 4, Bd 1, 1915, s. 56—062. —,—, Se: Tidskrift, Svensk Botanisk. ROSENDAHL, H. V., Kornbröd från 600-talet e. Kr. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1913, s. 239—240, 4 textfig. "RYDBERG, P. A., Carduaceae. [Forts.] Helenicae, Tageteae. — North Amer. Flora, New York, Vol. 34, 1915, s. 81—180. —,,—, Notes on Rosaceae. 9, 10. — Bull. Torrey Bot. Club, New York, Vol. 42, 19135, s. 117—160, 463—479. i —, —, Phytogeographical notes on the Rocky Mountain region. 35.' Grass- lands of the subalpine and montane zones. — Ibid., s. 629—642. RYDEMAN, LAMECH, Se: FRIES, ELIAS. De röda näckrosorna skyddade. — Sveriges "Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915; s. 180. : SAMUELSSON, G., Om den klimatiska innebörden af hasselgränsens och några andra växtgeografiska gränslinjers tillbakagång inom Skandinavien. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 37, 1915, s. 185—192; disk. s. 190—192. —,,—, Studier öfver vegetationen i Dalarne. 1. Några lafvar från Dalarne. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 362—366. —,—, Uber den Räckgang der Haselgrenze und anderer pflanzengeo- graphischer Grenzlinien in Skandinavien. — Uppsala, Bull. Geol. Inst., Vol. 13, N:o 5, 1915, s. 93—114, 2 textfig. SANDEGREN, R., Ragundatraktens postglaciala utvecklingshistoria enligt den subfossila florans vittnesbörd. — Sthlm 19135. 4:0. IV, 50 s., 4 tavl., 12 text- fig.; tysk res. s. 45—48. (Ur: Sthlm, Sv. Geol.Unders., Ser. Ca, N:o 12, 1915.) 364 ScH[oTTE], G[UNNAR, Dahlbergseken vid Skenäs. — Skogen, Sthlm, Årg. 2, 1915HST330; I textfig. (års: 331): —,—, Misteln. — Ibid., s. 325—328, 3 textfig. — Trädgården, Sthlm, Årg. 14; H015)0S:282-083, 3 textfig. orm Svenska skogsträd. 5. Björk och alls Sthiml9b F8:0ES2rs25 textfig. (Skogsvårdsför. Folkskr. N:r 36.) —,—, Tvenne sammanvuxna lindar. [Undert. G. Sch.] — Skogen, Sthlm, Årg. 2, 1915, s. 328—330, 1 textfig. SCOTT, DUKINFIELD HENRY, Växtvärldens utveckling. Översatt och delvis omarbetad efter svenska förhållanden av Thore G. Halle. (Modernt Ve- tande 4.) — Sthlm 1915. 8:o. 256 s., 25 textfig. SELANDER, STEN, Några tillägg till "Stockholmstraktens växter”. — Sv. Bot.: Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 122—1928. SERNANDER, RUTGER, Slora Karlsö växtvärld. — I: Stora Karlsö, Minnes- skrift, Göteborg 19135, s. 21—41, 5 textfig. —,,—, Svenska kalktuffer. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 37, 1915, s. 521 mm SE BR GD US —,,—, 0. SKOTTSBERG, CARL, Om studiet av botanik. (Handledning för själv- studier, utgiven av Tidskrift för det svenska folkbildningsarbetet.) — Sthlm 915: 18:0. 4005: —,,—, Se: FRIES, THORE MAGNUS. —,—, UPPSALA, Univ. Bot. Institution. SJÖSTRÖM, A., Växternas vattenförbrukning och nederbörden. — Landtman- nen, Linköping, Årg. 26, 1915, s. 63—065, 1 textfig. SKOTTSBERG, C., Drag ur vegetationen i Kalifornien och Arizona. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 10, 1915, s. 97—114, 9 tlextfig. —,—, Notes on Pacific Coast Algae. 1. Pylaiella Postelsiae n. sp., a new type in the genus Pylaiella. — Berkeley, Univ. California Publ., Bot., Vol. 6, N:o- 6, 1915, s. 153—164, 3 tavl. —,—, Notes on the relations between the floras of subantaretic America and New Zealand. — The Plant World, Vol. 18, 1915. T —,—, Ett par fall af heterostyli i Patagoniens flora. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 195-—204, 4 textfig.; tysk res. s. 203—204. —, —, Se: FRIES, ROB. E., 0. SKOTTSBERG, CARL. —,—, Se: SERNANDER, RUTGER, 0. SKOTTSBERG, CARL. Snön, Den röda. — I: Vår underb. värld, utg. af L. G. Andersson, Bd 2; Sthlm 1915, s. 1196—1198, 1 textfig. STEP, EDVARD, Akacietaggar som myrboningar. — Ibid., s. 789—795, 6 textfig. —,—, Havrekorn som hygrometer. — Ibid., s. 1120—1121, 1 textfig. —,—, Hussvampar. — Ibid., s. 848—9850, 2 textfig. —,—, Mordiska fikonträd. — Ibid., s. 1179—1182, 3 textfig. —,—, Ståndarmjöl. — Ibid., s. 906—909, 13 textfig. —,—, Växtrikets igelkottar. — Ibid., s. 767—773, 9 textfig. STOCKHOLM. Bergianska Stiftelsen. [LUNDSTRÖM, ERIK], Bergianska stiftelsen [år 1914). — Sthlm, Vet.-Akad. Årsbok, 1915, s. 127—128. 3265 Delectus sporarum seminum fructuum quae Hortus botanicus Bergianus pro mutua commutatione offert 1914. — Sthlm 1915. 8:0. 27 s. STOCKHOLM. Botaniska Sällskapet. TRedogörelse för förhandlingar d. ?/2 1914—!/12 1914.] — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 469—472. i —, , Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. HENNING, ERNST, Avdelning för landtbruksbotanik [år 1914). — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 54, 1915, s. 187—189. —,—, Naturhistoriska Riksmuseet. [LINDMAN, C. A. MJ, Botaniska afdelningen [år 1914]. — Sthlm, Vet. Akad. Årsbok, 1915, s. 175—183. [NATHORST, ÅA. G.|, Paleobotaniska afdelningen. — Ibid., s. 169—174. —,—, Statens Skogsförsöksanstalt. IIESSELMAN, HENRIK, Naturvetenskapliga avdelningen. ([1914.] — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 13, 1915, s. 161—164. —, —, Berättelse över verksamheten vid den naturvetenskapliga avdel- ningen under treårsperioden 1912--1914 jämte förslag till program. — Ibid., s. 779—793. —,.—, Svenska Botaniska Föreningen. [Redogörelse för förhandlingar d. ?/12 1914—7/5 1915.] — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 8, 1914 [tr. 1915], s. 458—459, Bd 9, 1915, s. 258—259. —,—, Vetenskapsakademien. [Redogörelse för akademiens förhandlingar af botaniskt intresse d. "/: 1914—?/12 1914]. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 472—473. —,—, ——, Se: Arkiv f. Botanik. SUNDBERG, C., Medicinsk bakteriologi och immunitetslära. Allm. delen. — SW EIS [8:01 207ES SVALÖF. Sveriges Utsädesförening. NILSSON, N. HJALMAR, Årsberättelse öfver Sveriges Utsädesförenings verk- samhet under år 1914. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 25, 1915, S. 91—100. Svamp, En egendomlig. — I: Vår underb. Värld, utg. af L. G. Andersson, Bd 2, Sthlm 1915, s. 1138—1140, 2 textfig. SWANTON, E. W., Sömntorn. — Ibid., s. 1186—1190, 5 textfig. SVEDELIUS; NILS, Zytologisch-entwicklungsgeschichtliche Studien tuber Sci- naia furcellata. Ein Beitrag zur Frage der Reduktionsteilung der nicht tetrasporenbildenden Florideen. — Uppsala, N. Acta Soc. Scient., Ser. INSEVID ESA RN:OrLORS I BOrSA d2, te xtilg. SYLVÉN, N., [Skaraborgs läns växtvärld]. — I: Sverige, Geogr. Topogr. Sta- tist. Beskrifn., Bd 3, Sthlm 19135, s. 340—344, 2 textfig. —,—, Torneträskområdets adventivflora. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 14, N:o NNSKELOLSNOTES. omtextas: SÄVE, PEHR ARVID, Ett märkligt svenskt naturskyddsdokument. P.A. Säve som föregångsman. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915, s. 1—20, 6 textfig. SÖDERBAUM, H. G., Gödslingsverkan av koksalt. 2. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 34, 1915, s. 19—29. — Även som: Sthlm, Medd. N:o 103 Cen- tralanst. försöksväs. jordbruksomr. Kem. Lab., N:r 17. 266 SÖDERBAUM,. H. G., Gödslingsverkan av koksalt. 3. Med särskild hänsyn till koksaltets angivna förmåga - att ersätta kalisalter. — Sthlm, Landtbr.- Akad. Handl., Årg. 54, 1915, s. 673—695, 1 textfig. — Även som: Sthlm, Medd. N:r 120 Centralanst. försöksväs. jordbruksomr., Kem. Lab. N:r 19. —,—, Om några faktorer, som inverka på de svårlösliga fosfatens göds- Ainssetlekt; — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 54, 1915, s. 448—477, 7 textfig. — Även som: Medd. N:r 112, Centralanst. försöksväs. jordbruks- omr., Kem. Lab. N:r 18. SöPENBEEe RUDOLF, åldriga” enar vid Hombersd — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915, s. 154—156, 2 textfig. SÖRLIN, A., Floristiska anteckningar från Östergötland sommaren 1914. — Sv Bot. Idskr., Sthlm, Bd 91915, sI5=114! —,—, Till frågan om kalkens inflytande på växternas geografiska utbred- ning. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 10, 1915, s. 31—84, 1 textfig. —,—, Ännu en fyndort för Solorina saceata. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9; 1915) s; 255. Tallen vid Tubbetorp. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915, s. 205, 1 textfig. TEDIN, HANS, Mosaiksjukan hos betor. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 25, 1915, s. 183—188. THEGERSTRÖM, ROBERT, Se : CONWENTZ, H., KJELLBERG, KNUT, 0. THEGERSTRÖM, ROBERT. Tidskrift, Svensk Botanisk, utgiven av Svenska Botaniska Föreningen. Redigerad av O. Rosenberg och T. Vestergren. Bd 8, 1914, H. 4 (tr 1915), Bd 9, 1915, H. 1—3. — Sthlm. 80. Prenum.-avg. 15 kr., med- lemsavg. 10 kr. j TJEBBES, K., Svenska Sockerfabriksaktiebolagets förädling av sockerbetor och odling av sockerbetsfrö. — Sthlm 1915. $8:0. 13 s., 4 tavl. TORNELL, ERNST, "Vikingaskeppet", en s. k. harpgran från Blekinge. — Sveriges Natur, Sthlm, ÅTg..6; 1915, S. 202,7 Iotextiug. TROILI-PETERSSON, GERDA, Studier över glycerinjäsande och laktatjäsande ostbakterier. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 54; 1915; s. 30—423 — Även som: Sthlm, Medd. N:r 104, Centralanst. försöksväs. jordbruks- omr., Bakt. avd., N:r 13. TÄCKHOLM, GUNNAR, Beobachtungen uber die Samenentwicklung einiger Onagraceen. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 294—361, 16 textfig. ULANDER, AXEL, Ett och annat från verksamheten vid Sveriges Utsädesför- enings Luleå-Filial. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 251915 231—243, 1 tavla, 2 textfig. —, Se: LULEÅ, Sveriges Utsädesför. Filial. Den undergörande furan på Enhörnamalmen. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915, s. 174, 1 textfig. ; UPPSALA. Naturvetenskapliga studentsällskapet. Botaniska sektionen. [Redogörelse för förhandlingar d. ”/a 1913—"/12 1914.] — Sv. Bot. Tidskr Jå Sthlm, Bd 9, 1915, s. 460—469. UPPSALA. Universitetets Botaniska institution och trädgård. JuvEL, O., Botaniska Institutionen [läsåret 1914—1915]. — Uppsala Univ. | Redog., 1914—1915, s. 118—121. | | 207 SERNANDER, RUTGER, Växtbiologiska Institutionen [läsåret 1914—1915]. — bredast: Semina selecta e messe anni 1914 ab Horto Upsaliensi oblata. — Uppsala OlDI8:0: 22: S. å VESTERGREN, TycHo, Se: Tidskrift, Svensk Botanisk. —, —, Se: WESTERLUND, CARL GUSTAF. WESTERLUND, CARL GUSTAF. Nekrolog. BIRGER], S., 0. V[ESTERGREN]|, T[YCcHo], Carl Gustaf Westerlund. ”??/e 1864, + 5/s 1914. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 383—384, 1 portr. i texten. WESTERLUND, OTTO, En ny fyndort för lind och alm i övre Dalarna. — Skogen, Sthlm, Årg. 2, 1915, s. 270—274, 4 textfig. WIBECK, EDVARD, Om granens s. k. skottfällning och orsaken härtill. — Skogen, Sthlm, Årg. 2, 1915, s. 108—111, 1 textfig. —,—, Om några fröätande djurarter och deras förhållande till skogsträ- dens fruktsättning. — Ibid., s. 321—324, 3 textfig. —,—, Skogsträdens frösättning år 1915. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr. Årg. 13, 1915, s. 915—932, 7 textfig. —,—, Trädens fruktsättning år 1915. — Skogen, Sthlm, Årg. 2, 1915, s. 315 —318, 2 textfig. —, —, Växternas utveckling sommaren 1914. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 10, 1915, s. 90. WiBoM, C. Otto G., Den stora murgrönan på Halleberg. — Ibid., s. 284 —285D. WILLSTÄTTER, RICHARD, Biografier: Richard Martin Willstätter. — Sv. Kem. Tidskr., Sthlm, Årg. 27, 1915, s. 193—197, 1 portr. i texten. i N BERNTON, ÅLLAN, Richard Willstätter. — Populär Naturvet. Revy, Sthlm, Årg. 5, 1915, s. 252—256, 1 portr. i texten. WitTE, HERNFRID, Om timotejen, dess historia, odling och formrikedom samt om förädlingsarbetena med detta vallgräs på Svalöf. — Sv. Utsä- desför. Tidskr., Malmö, Årg. 25, 1915, s. 23—44, 143—182, 199—230; 24 fötextlig.; tysk Tes: ss: 222—230. 5 —,—, Åkerlostan eller renlostan (Bromus arvensis L.) och dess betydelse såsom vallväxt. — Ibid., s. 244—9248. WoLLERT, ARVID, Valeriana excelsa Poir. v. tripteroides Neum. funnen i Nästmanlande —— Sv. bot riidskr, Stim BA Idrt915STsS: 3106-—-371; 1 textfig. ÅHLANDER FR. E., Förteckning öfver svensk botanisk litteratur under åren 1909 och 1910. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 9, 1915, s. 73—107. —,—, Vetenskapsakademiens naturskyddsärenden år 1914. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915, s. 147—151. ÅKERMAN, ÅKE, Blixtrande blommor. — Trädgården, Sthlm, Årg. 14, 1915, s. 45—46. —,,—, Studier över trådlika protoplasmabildningar i växtcellerna. Ett bi- drag till kännedomen om protoplasmats struktur och konfiguration. — und ön. ATSsska NS ob. Afd 2, BArl2 Norti= Bysiogr: Sällsk. 268 Handt, N. F., Bd 27; N:o: 41; 1915, 64 s., 28 textfig; tysk res., s. 30d —61. ÅKERMAN, ÅKE, Untersuchungen Uber die Chemotaxis der Laubmoos- Spermatozoiden. — Bot. Not., Lund, 1915, s. 205--209: ÖRTENBLAD, TH., Murgrönan i Sverige. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 6, 1915, s. 39—62, 1 tavla, 14 textfig. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. INSE: 3. SMÄRRE MEDDELANDEN. Föreningens medlemmar uppmanas att till denna avdelning insända medde- landen om märkliga växtfynd o. d. Lichenologiska notiser. 27. Maronea constans (Nyl.) Th. Fr. i Skåne. I Botaniska Notiser 1895 (sid. 139) omnämnde jag i största korthet, att Maronea constans (Nyl.) anträffats av mig vid Gyvik i Hjärsås socken i nord- östra Skåne, och att rektor S. ALMQuIST, enligt vad han muntligt meddelat mig, redan i början av 1870-talet insamlat arten i fråga i samma trakt. Vart "de av ALMQUuIsT hemförda exemplaren tagit vägen, känner jag icke. I Riksmuseets botaniska avdelning, dit hans lavherbarium överlämnats, finnas de icke, och icke heller har jag lyckats uppspåra dem i Uppsala universitets botaniska museum. Mina förvaras i Riksmuseet, där jag ny- ligen haft tillfälle att kontrollera bestämningen. Detta rätt så intressanta fynd tyckes ha blivit helt och hållet förbisett. Ingen har senare omnämnt det, och icke heller har någon återfunnit den ifrågavarande laven i vårt land. Visserligen är ju Maronea sällsynt i norra Europa, men det är dock knappt antagligt, att fyndorten i nordöstra Skåne skulle vara så fullständigt isolerad. Säkerligen är arten att anträffa annor- städes i bokregionen. Svårbestämd är den icke. Till det yttre påminner den något om en mager Lecanora atra, men disken är icke rent svart utan svartbrun, och krustan stöter mera i grönt eller brunt; redan vid lupp- förstoring kan man dessutom se, att hymeniet endast upptill är mörkt, icke som hos Lecanora atra alltigenom svart eller blåsvart. På de mikro- Skopiska karaktärerna behöver jag ej ingå. Fyndorten i Skåne är en av de nordligaste hittills kända. I Skandinavien är arten (eller släktet) icke anträffad annorstädes. Icke heller var den år 1918 funnen i Storbritannien (SmitH, British Lichens). Däremot föreligger redan från år 1870 (BRUTTAN, Lichenen Est-, Liv- und Kurlands, sid. 82) en uppgift om dess förekomst i Livland, vid Fehgen nära Wenden, där den insamlats på al. Och samma år offentliggjorde A. ÖHLERT (Zusammen- stellung der Lichenen der Provinz Preussen, sid. 22) en fyndort i Ost- preussen, Reikeninken pr. Labiau (på Alnus glutinosa), och en i West- preussen, Pottlitz. pr. Pr. Friedland (på Corylus). Sällsynt är den dock helt 24 — 23107. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 310 säkert även här, ty G. LETTAU har i sina "Beiträge zur Lichenenflora von Ost- und Westpreussen"” icke kunnat uppgiva någon ny fyndort. I nordväst- tyska låglandet hade H. SANDSTEDE år 1911 (Die Flechten des nordwest- deutschen Tieflandes, sid. 139) anträffat Maronea constans på ett enda ställe, Gristede i Wiefelstede (på ask). Däremot var den åtminstone så sent som år 1901 icke funnen i Schleswig-Holstein (R. v. FIscHER-BENZON, Die Flechten Schleswig-Holsteins) eller år 1905 i trakten av Hamburg (F. ERICHSEN, Bei- träge zur Flechtenflora der Umgegend von Hamburg), ej heller år 1903 på Röägen (H. SANDSTEDE, Rögens Flechtenflora). Vad utbredningen i Tyskland i dess helhet beträffar, säger G. LINDAU år 1913 (Kryptogamenflora. III. Die Flechten, sid. 132): "An glatter BRinde von Laubbäumen (Eschen, Buchen usw.) durch das ganze Gebiet bis zum Fuss der Alpen selten”. Redan år 1858 (G. W. KOERBER, Parerga lichenologica, sid. 91) var den känd från Wärtemberg, Bayern och Schlesien; substratet var på alla då bekanta fynd- orter bokstammar. 98. Pertusaria lactea (L.) Nyl., en i Sverige förbisedd art. De skorplavar, som i allmänhet äro sterila eller som överhuvudtaget aldrig utveckla apothecier, ha efter AcHARII tid föga beaktats av de svenska lichenologerna. I synnerhet är det fallet med dem, som AcHARIUS hänförde till "Variolaria" ; de ha oftast betraktats som teratologiska eller patologiska bildningar utan varje systematiskt värde. Att här föreligga autonoma arter, som i likhet med åtskilliga busk- och bladlavar för sin förökning och spridning i stor utsträckning eller helt och hållet äro hänvisade till soredier, har egentligen först en mångsidig användning av kemiska reagens till fullo ådagalagt. | För att rikta uppmärksamheten på dessa egendomliga organismer, som mångenstädes spela en ej obetydlig roll i lavvegetationen, vill jag här på- peka en, för vilken jag fick blicken öppen sommaren 1920, nämligen Pertu- saria lactea (L.) Nyl. Jag vistades då någon tid vid Varnhem i Västergöt- land, och där uppträder denna lav sparsamt här och där på gråstenarna i stengärdsgårdarna. Den bildar runda, tämligen tjocka, ljusgrå, i kanten ofta "effigurerade" skorpor, som på äldre delar äro sprickigt rutiga (med något konvexa rutor) och rikt försedda med små, omkring 1 mm breda, grovgryniga söral, vilka stundom sammanflyta med varandra till ända till 3 mm breda grupper. Vid behandling med klorkalk antaga soralen i likhet med krustan vackert röd färg; däremot afficieras de icke av kalilut. — För utförligare beskrivning kan hänvisas till J. HARMAND, Lich. de France. V (1913), sid. 1105, och A.-L. SMITH, Brit. Lichens. I (1918), sid. 363. Vid efterforskning i Uppsala Botaniska Museums skandinaviska lavsamling har jag funnit, att arten insamlats redan av E. Fries vid Lidhult i Småland och av M. M. FropErus vid Marmorbruket i Östergötland, men dessa fynd ha, mig veterligt, aldrig omnämnts i litteraturen. I Norge har TH. M. FRIES insamlat den vid Öjen i Gudbrandsdalen ("Variolaria actinota Wahlenb."). Under sistförflutna sommar har ERIK P. VRANG insamlat den i Mularps socken i Västergötland i så stor mängd, att den kan utdelas i den inom | kort utkommande fasc. XXXIV av mina "Lichenes suecici exsiccati”. 5371 TH. M. Fries har i likhet med E. Fries, om ock med någon tvekan, för- klarat Lichen lacteus L. (= Variolaria lactea Ach.) vara en missbildad Ochro- lechia parella. Något Acharianskt exemplar har jag icke haft tillfälle att undersöka och kan därför ej avgöra, om ÅCHARII art är densamma som NYLANDERS. Men när WESTRING uppger, att den med lutsalt ger en röd färg, har han näppeligen haft den Nylanderska för ögonen. Anmärkningsvärt är också, att TH. M. Fries lämnat de ovannämnda båda svenska exemplaren obestämda; det norska har han däremot på etiketten kallat Variolaria actinota Wahlenb., vilken redan av ACHARIUS förklarades vara indentisk med V. lactea. Vare med Variolaria lactea Ach. hur som helst, det av NYLANDER använda namnet äger enligt nu gällande nomenklaturregler gil- tighet för här omnämnda lav. Och att den icke har något med Ochrolechia parella att göra, framgår redan av bålens klorkalkreaktion. 29. Parmelia caperata Ach. återfunnen i Östergötland. TH. M. Fries kände år 1871 icke Parmelia caperata Ach. [= P. cylisphora (Ach.) Wain.] från mer än två säkra svenska fyndorter, båda belägna helt nära varandra i Östergötland. Där hade den anträffats redan före 1833. När den senast insamlats där, känner jag icke; sannolikt är dock, att det icke skett efter prosten CHR. STENHAMMARS död (1866). Däremot föreligger en uppgift (av 'S. ALMQUIST), att den (år 1873) skulle vara funnen på Hover- berget i Bergs socken i Jämtland. Exemplar därifrån har jag ej sett. För så vitt jag kunnat utröna, finns icke något sådant i Riksmuseets layherbarium. För ett par år sedan fick jag från lektor E. JÄDERHOLM till bestämning några lavar, som insamlats av ett par hans lärjungar. Till min överrask- ning fann jag däri vackra exemplar av P. caperata, tillvaratagna den 3 jan. 1919 vid Lindö nära Norrköping av OLOF DAGBERG. Någon anledning att misstänka något skolpojksstreck förelåg uppenbarligen icke, redan av det skäl, att insamlaren icke hade någon aning om, vilken raritet han träffat på. Om substratet lämnade etiketten icke någon uppgift, men av exem- plarens beskaffenhet framgick, att de vuxit på en sten eller en klippvägg. Om man bortser från lokalen i Jämtland, äro alla säkert kända fyndorter för P. caperata inom vårt land belägna i ett litet område av Östergötland, som mig veterligt icke i övrigt hyser någrs anmärkningsvärda växter med sydlig utbredning. Hur den kommit på denna långt framskjutna förpost — de närmaste fyndorterna ligga på Bornholm — torde vara svårt att säga. Då den genom sin storlek och genom färgen är lätt igenkännlig, är det knappt troligt, att den kunnat undandraga sig uppmärksamheten i övriga delar av södra Sverige, om den funnes där. Att detta dock icke är alldeles omöjligt, visa de på senare åren gjorda fynden t. ex. av Parmelia pertusa. 30. Caloplaca lactea (Mass.) Lettau i Västergötland. Till Caloplaca pyracea (Ach.) Th. Fr. ha de svenska lichenologerna utan allt tvivel fört skäligen heterogena former, elementararter med fränd- skapsanknytningar åt olika håll, och det material, som förvaras i våra museer, tarvar helt visst en noggrann revision. I fase. XXXIII (n. 816) av mina ”Lichenes suecici exsiccati" har utdelats en dylik med C. pyracea för- 312 KO växlad och därför förbisedd art. Jag har bestämt den till C. lactea (Mass.) Lettau [= Gyalolechia lactea Mass.| och därvid begagnat mig av — förutom beskrivningarna i lichenologiska arbeten, främst J. HARMANDS ”Lichens de France" — CLAUDEL och HARMAND, Lichenes gallici precipui, n. HALS KETAD C. pyracea avviker den redan genom sporernas byggnad, i det att dessa närmast ansluta sig till Gyalolechia-typen, d. v. s. äro försedda med en ganska tunn tvärvägg (utan por), så att rummen äro närmade varandra. Från C. luteoalba (Turn.) Th. Fr. skiljer den sig bland annat genom större, hos mina exemplar vanligen 17—21 u långa och 7—38 u tjocka, mera tjock- väggiga sporer. Härtill kommer, att den växer på sten, under det att denna i regeln, i vårt land alltid, förekommer på bark. De i exsickatverket ut- delade exemplaren insamlades 1920 på kalkstenar i en stengärdsgård vid Himmelskällan i Varnhem. Den var emellertid långt tidigare anträffad i vårt land; i Uppsala Botaniska Museum ligga nämligen exemplar från Kinne- kulle, insamlade redan år 1864 av F. GRAEWE, som bestämt den till Callo- ' pisma luteoalbum var. lacteum. Närmast besläktad torde den nu utdelade arten vara med den jag utdelat i fase. XXVHI (n. 698) och utförligare omnämnt i Sv. Bot. Tidskr. 12 (1918), sid. 118. Fråga torde vara, om icke Blastenia lamprocheila (DC. Arn., såsom jag uppfattat den, är en forma depauperata (acrustacea) av C. lactea. 31. Lecanora badia (Pers.) Ach. funnen på tall. I likhet med många andra stenlavar uppträder Lecanora badia stundom på naken ved. Så t. ex. meddelar J. DEICHMANN-BRANTH i ”Lichenes Da- niae" (1869, sid. 77), att den på Själland en gång ant räffats på gamla ekstol- par, TH. M. FRIES i «0 iskirend serif NEAR. ylle 500: — Distributörens avlöning ... FIER ST la AV ARE ONE 300: — Porto, trycksaker, pappersvaror, sammanträden ms. LO90R29 ånfaterbetalt till Registerfomden «sms ccs ace 500: — 2 års ränta till samma fond . . .. ERE NR 40: 80 Inköpta värdepapper å nom. kr. 45 00: — sar. vv » 43890:23 56 196:45 Behållning till 1923: AND ANAKIN SA co ov os oc ls AA fn RR EN fr HEJAR 4 477: 98 FÖRT RA R BA ENT USERS SLINE BOSE RENT Ear. a 1 Lee 0:69 —4478:67 — UU Summa kronor 606735: 12 Registerfonden: Benrallnmnsetran., 10217, sidste sta mid joller 120: 19 Rantanpaginsatta medel; sc este suKterv sl JA Kiterhetalglån ... «oc see ov äv ser ESO 2RALSELANtTaLdACA | daj jo, tijel «na sven er NA 40: 80 540: 80 544: 52 Bend sdtul 102300 6 of AS er SSUTITA kronor 664: 71 Föreningens medlemsantal, som vid 1921 års slut utgjorde 526, uppgick vid årsskiftet 1922—1923 till 516. Föreningens innehav av obligationer och andra värdehandlingar har av undertecknad SEGERSTRÖM genomgåtts och befunnits i god ordning. Räkenskaperna äro förda med reda och ordning och alla utgifter försedda med vederbörliga verifikationer, varför vi föreslå, att föreningen | beviljar styrelsen och skattmästaren full och tacksam ansy arsfrihet. Stockholm den 23 mars 1923. | A. L. Segerström. C. A. Ringenson. Nya medlemmar. Vid styrelsens sammanträde 2 dec. 1922 invaldes följande medlem på förslag av docenten G. Samuelsson: med. lic. HARALD FRIES, Göteborg. Vid styrelsens sammanträde den 17 maj 1923 invaldes följande medlemmar: på förslag av- fil. mag. Arvid Jansson: läroverksadjunkten KARL ERIK JOHANSSON, Södertälje; på förslag av lektor G. O. Malme: lärarinnan GRETA PHILÉNIUS, Oskarshamn; på förslag av lektor Hj. Möller: : provinsialläkaren GERHARD ÅBERG, Sunne; på förslag av studeranden J. Norrby: rådman JOSEF NORRBY-SÖDERSTRÖM, Visby; på förslag av professor O. Rosenbersg: professor T. H. GooDsPEED, University of California, Berkeley, USTA på förslag av apotekaren Ivar Söderberg folkskolläraren FRED SVALANDER, Eksjö; på förslag av professor T. Lagerberg: utex. skogseleven E. MOoBERGER, Sötåsen, Töreboda; på förslag av amanuensen Nils Blomgren: fil. stud. BERTIL LINDQUIST, Landskrona, e. o. amanuensen NILS STÅLBERG, Jönköping. Vid styrelsens sammanträde den 26 maj 1923 invaldes följande med- lemmar: på förslag av amanuensen Nils Blomgren: e. o. amanuensen N. BERTIL WALLDÉN, Lund; på förslag av professor R. Sernander: amanuensen IvaAR BECKMAN, Ärftlighetsinstitutionen, Åkarp. Föreningens hyllning för professor O. Juel. På sin 60-årsdag den 17 juni 1923 uppvaktades professor O. JvuEL, Upp- sala, å föreningens vägnar av professorerna R. SERNANDER, O. ROSENBERG och T. LAGERBERG samt fil. lic. K. AFzEuius. Därvid överlämnades till ho- nom en av föreningens ordförande, v. ordförande och sekreterare under- tecknad adress, utgången från hovybokbindare HEDBERGS atelier i Stockholm och av följande lydelse: "OSCAR JUEL, läraren, kamraten och vännen, den mångsidige och gedigne forskaren på botanikens vida fält och i dess hävder bringas på sextio- årsdagen en hjärtlig lyckönskan och ett varmt tack." Tidskriftens statsanslag för 1923. På underdånig hemställan av föreningens styrelse har Kungl. Maj:t ef- | ter hörande av Vetenskapsakademien beviljat föreningen ett anslag av 1500 kronor för fortsatt utgivande av Svensk Botanisk Tidskrift under år 1923. Villkoren för anslagets åtnjutande äro oförändrade. dn mt EE Nyförvärv till föreningens bibliotek. Acta Academie Åboensis, Humaniora, III, 1922, Åbo. Acta Forestalia Fennica, No. 13—18, 20—21, 1920—1922 Supplementum No. 11, 1921, Helsingfors. American Journal of Botany, Vol. IX, No. 8—10, Oct.—Dec. 1922; Vol. X, No. 1—5 Jan.—May 1923, Brooklyn. Annali di Botanica, Vol. XVI, Fasc. 1, 1923, Roma. [ 384 Annals of the Missouri Botanical Garden, Vol. IX, No. 1, Febr., No. 2, April, Noj 3 Sept., St. Louis, Mo: Annuaire du Conservatoire et du Jardin Botanique de Geneve, Vol. XXI, 1919—1922, Geneve. Beiträge zur Kryptogramenflora der Schweiz, Bd. V, H. 3, 1922, Zurich. Biological Bulletin, Vol. IIT—-XXIV, 1902—1913, Vol. XXVII—XXVIII, 1914— 1915, Vol. XXXII-XXXVI, 1917—1919, Vol. XLII, No. 1—2, 4—6, 1922, Vol. XLIII, No. 1—6, 1922, Vol. XLIV, No. 1—3, 1923, Woods Hole, Mass. Botaniska Notiser, H. 1—3, 1923, Lund. Botanisk Tidsskrift, Bd. 37, H. 5, 1922, Kobenhavn. Broteria (Serie Botanica), Vol. XX, Fasc. 3, 1922, Braga. Bulletin de.la Société Botanique de France, Tome 69, No. 7—10, 1922, Paris. : Bullettino della Societå Botanica Italiana, No. 3—9, 1922, No. 1—3, 1923, Firenze. Bulletin of- the Torrey Botanical Club, Vol: 49, No. 11—12; 1922; Vol 50! No. 1—53, 1923, Lancaster, Pa. ; Bulletin van het Deli Proefstation te Medan-Sumatra, No. 16, 1922, Medan. Dansk Botanisk Arkiv, Bd. 4, Nr. 3, 1922, Kobenhavn. DÖURKEN, B., Allgemeine Abstammungslehre, 1923, Berlin. HJELT, HJ., Conspectus Flor&e Fennice. — (Sep. ur Acta Soc. Fauna et Flora Fenn., T. 51, No. 1, 1923, Helsingfors. JANCHEN, ERWIN, Die in Deutschland und Österreich an wissenschaftlichen Anstalten wirkenden Botaniker, 1923, Wien. Jahrbächer för wissenschaftliche Botanik, Bd. 62, H. 1, 1923, Leipzig. Journal de la Section de Moscou de la Société Botanique de Russie, Tome 1, 1922, Moscou. KÖHLER, A., Das Mikroskop und seine Anwendung, 1923, Berlin und Wien. . Laboratorium voor plantenphysiologisch onderzoek, No. 7, 1923, Wageningen. La Nuova Notarisia, Serie XXXIV, Genn. — April, 1923, Modena. Lustgården, Årg. 3, 1922, Stockholm. Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt, H. 19, 1922, H. 19, Nr. 4—9, 1922, Flygblad, Nr. 24—26, 1922, Stockholm. Meddelelser fra Carlsberg Laboratoriet, Bd. 14, Nr. 19, 1922, Nr. 20, 1923, | Kobenhavn. Mededelingen van 's Rijks Herbarium, No. 42—47, 1922, Leiden. Mitteilungen aus dem Institut för allgemeine Botanik im Hamburg, Bd. 35, 1922, Hamburg. Naturen, Aarg. 46, H. 10—12, Okt.—Dec., 1922, Aarg. 47, H. 1—3, Jan.— Mars, | 1923, Bergen. Neujahrsblatt der Naturforschenden Gesellschaft in Zärieh, No. 125, 1923, | Zärieh. Nordisk Jordbrugsforskning H. 5—38, 1922, H. 1—2, 1923, Kobenhavn. Notes from the Royal Botanic Garden. Edinburgh. Vol. XIII, No. LXV, | 1922, Vol. XIV, No. LXVI, 1923, Edinburgh. Notizblatt des Botanischen Gartens und Museums zu Berlin-Dahlem, Bd. | VIII, Nr: 74—75, 1923, Berlin. Nuova Giornale Botanico Italiano, N. S., Vol. XXIX, No. 1—4, 1923, Firenze. Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, Bd. 60, 1922, Kristiania. 385 Occasional Papers of the California Academy of Sciences, X,; Vol. 1—2. 1922, San Fransisco. PAULSEN, OVE, De viktigste Plantegrupper, 1923, Kobenhavn. Proceedings of the California Academy of Sciences Vol. XI, No. 18—21, 1922, Vol. XII, No. 1—5, 1923, San Fransisco. Recueil des traveaux botaniques néerlandais, Vol. XIX, Livr. 2—4, 1922, Utrecht. Rhodora, Vol. 24, No. 286—288, Oct.—Dec., 1922, Vol. 25, No. 289—293, Jan. —May, 1923, Boston, Mass. Skogen, Årg. 9, H. 11—12, 1922, Årg. 10, H. 1—5, 1923, Stockholm. Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Årg. 20, H. 11—12, Nov.—Dec. 1922, Årg. 21, H. 1—6, Jan. —Juni, 1923, Stockholm. Svenska Mosskulturföreningens Tidskrift, Årg. XXXVI, H. 5—6, 1922, Årg. 3, XXXVII, H. 1—3, 1923, Jönköping. Sveriges Utsädesförenings Tidskrift, Årg. XXXII, H. 4—6, 1922, Årg. XXXIII, HT; 1923: Svalöv: irhe Botanical Gazette; Vol. LXXIV, No. 2=-4, 1922, Vol. LXXV, No. 1—2, 1923, Chicago, Il. The Botanical Magazine, Vol XXXVI, No. 427—432, July>Dec., 1922, Vol. XXNVII, No. 433—434, Jan.—Febr., 1923, Tokyo. irhe Journal of the: Linnean Society, Vol: XLV, No. 303, 1921, Vol. XLVI, No. 308, 1923, London. Transactions and Proceedings of the Botanical Society of Edinburgh, Vol. XXVIIIL p. III, Session 1920—1921, Edinburgh. Verhandlungen des Botanischen Vereins der Provins Brandenburg, 1922, Berlin-Dahlem. Verhandlungen der Zoologisech-Botanischen Gesellschaft in Wien, Jahrg. 1922, Wien. WETTSTEIN, R., Handbuch der systematischen Botanik, Bd. 1, 1923, Leip- zig u. Wien. Vierteljahrsscehrift der Naturforsehenden Gesellschaft in Zurich, Jahrg. 67, H. 3—4, 1922, Zärich. Zeitschrift för Botanik, Jahrg. 14, H. 11—12, 1922, Jahrg. 15, H. 1—6, 1923, Jena. Österreichische Botanische Zeitschrift, Jahrg. LXXI, Nr. 10—12, 1922, Jahrg. LXXII, Nr. 1—35, 1923, Wien. Från Botaniska Institutet, Halle (Saale): SCHMIDT, P., Morphologie und Biologie der Melosira varians mit einem Beitrag zur Mikrosporenfrage. — Internat. Rev. d. ges. Hydrobiol. u Hydrographie, Bd. XI, H: 1—2. ZANDER, R., Ein Beitrag zur Kenntnis der tertiären Braunkohlenhölzer des Geiseltals, Diss. 1923, Halle. Från Botaniska Institutet, Leipzig, följande separat och avhandlingar ur professor W. PFEFFERS bibliotek: GEDDES, P., Re-statement of the cell theory. — Proc. Roy. Soc. Edinburgh, Vol. XII, 1883—84. GRÖUBLER, G., Uber ein krystallinisches Eiweiss der Kärbissamen, Diss., 1881, Halle. 25— 23107. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 386 HARTIG, .R., Ueber die Ursachen excentrisehen Wuchses der Waldbäume. — Centralbl. f. d. ges. Forstw., 15 Zi korukerb é — —, Ueber den Drehwuchs der Kiefer. — Forstl.-naturw. Zeitschr., H. 8, 1895. HERTWIG, O., u. HERTWIG, R., Experimentelle Untersuchungen uber die Be- dingungen der >astardbefruchtung. — Jenaische Zeitschr. f. Naturw., BONG ON. F., SIL-Bd. HeRrRTWIG, R., Ueber die Kerntheilung bei Achtinosphaerium Eichhorni. — Ibidem, Bd. XVII, N. |A DNs Bö KRABBE, G., Das gleitende Wachsthum bei der Gewebebildung der Gefäss- pflanzen, 1886, Berlin. PANTANELLI, E., Ricerche sul turgore delle cellule di lievito. — Ann. di Botanica, Vol. IV. PAOLETTI, 'G., Nota preliminare sui movimenti delle foglie nella Porlieria hygrometrica RuiZ et. Pavon. — Malpighia, Vol. IV, 1890: PoLrnacer, G., A proposito di una Recensione del signor Czapek del mio lavoro: "Intorno all'Assimilazione Clorofilliana." — Atti del R. Inst. Bot: dell” Universitå di Pavia, Vol. VII, 1901. REsA,. FR., Ueber die Periode der Wurzelbildung, Diss. 1877, Bonn. ScHULZE, E., Zur Kenntniss der chemisechen Zusammensetzung der pflanz- licehen Zellmembranen.. — Ber. d. Deutsch. Chem. Ges., Jahrg. XXIVS 1891, Berlin. WIELER, A., Ueber das Vorkommen von Verstopfungen in den Gefässen | mono- und dicotyler Pflanzen, 1892, Semarang. WIESNER, J., Der Lichtwuehs der Holzwächse. — Centralbl. ff dirgesk Forstw., 1897. | WisnicENUS, H., Uber die äusseren und inneren Vorgänge der Einwirkung stark verdännter saurer Gase und saurer Nebel auf die Pflanze. — Mitt. K. Sächs. forstl. Versuchsanst. zu Tharandt, Bd. I, H. 3, 1914, Berlin. Dorpater Naturforseher-Gesellschaft. Separat-Abzug aus den Sitzungs- berichten 23. April 1881 und Sept. 1883, Dorpat. Från Botaniska Institutet, Zurich: ERNsT, Å., Apogamie oder dauernde Parthenogenesis. — Zeitschr. f. in- dukt. Abstamm.- u. Vererbungslehre, Bd. XXVI, 1921, Berlin. — —, Artkreuzungen in der Gattung Primula. — Ibidem, Bad. XXVII, 1922. — —, Chromosomenzahl und Rassenbildung. — Vierteljahrsschr. d. Nat. Ges. Zurich, LXVII, 1922. Noack, M., Uber die seltenen nordischen Pflanzen in den Alpen. Eine florengeschiehtliche Studie, Diss. 1922, Berlin. SCHWARZENBACH, F., Untersuchungen äber die Sterilität von Cardamine bulbifera (L.) Crantz unter der Annahme eines hybriden Ursprungs die- ser Art, Diss. 1922, Jena. Vries, E. DE, Versuche tiber die Frucht- und Samenbildung bei Artkreuzungen in der Gattung Primula, Diss. 1919, Groningen. ; ZOLLIKOFER, (C., Uber den Einfluss des Schwerereizes auf das Wachstum der Koleoptile von Avena sativa, Diss. 1921, Utreent: SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. UAE SAMMANKOMSTER. Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Uppsala. Den 23 januari 1923. Professor O. JuEL höll föredrag om "Intryck och bilder från ett besök i London". Amanuensen HARRY Sv INSSON lämnade ett meddelande om endosper- met hos Lappula. Den tidigare utvecklingen av embryosäcken hos Lappula echinata Gåil. företer föga anmärkningsvärt. E. m.-cellen undergår en typisk tetraddel- ning, och embryosäcken är normal 8-kärnig med tidigt försvinnande anti- podkärnor. En dubbelbefruktning hade iakttagits. Av långt större intresse är endospermets bildning, vilket sker enligt ett ej förut känt schema. I den befruktade embryosäcken har en tät plasma samlats i den övre tr edje- delen ungefär, under det att den antipodala delen uppfylles av en stor vakuol. I den kraftiga plasmamassan ligga äggapparaten och polkär- norna inbäddade. Spolen vid centralkärnans delning ligger alltid i embryo- säckens tvärriktning; några cellplattor i kärndelningsfigurerna ha ej kun- nat påvisas. Emellertid utdifferentieras mellan de båda första endosperm- kärnorna en längsvägg i plasman, som sträcker sig ned till vakuolen. Någon fullständig uppdelning av endospermet i två kamrar kommer alltså icke till stånd. Efter de två första endospermkärnornas delning uppstå även liknande längsväggar, som ligga i det närmaste vinkelrätt mot den första väggen. Vid den följande delningen i endospermet bildas 8 kärnor, av vilka 2 (eller 42?) vandra ned i det tunna plasmaskikt, som omger vakuolen, och här undergå delningar. De övre endospermkärnornas del- ningar åtföljas av väggbildning. Resultatet blir ett endosperm, vars mi- kropylära parti utgöres av ett cellkomplex, som omger det utväxande em- bryot, och vars antipodala parti utgöres av fria kärnor i ett tunt parietalt plasmaskikt. Föredr. betraktade endospermet hos Lappula som en egen- domlig typ av ett nukleärt endosperm. Denna uppfattning grundades dels på jämförelser med endospermet inom andra borraginacé-grupper, som föredr. undersökt, dels på det förhållandet, att väggarnas bildning ej stod -H samband med någon cellplatta. Lappula är således ett exempel på -en 388 nukleär endospermtyp, där ett väggfragment bildas redan efter central- kärnans första delning. Ett dylikt förhållande torde ej förut finnas be- skrivet inom den embryologiska litteraturen. Den 6 februari 1925. Professor N. SvEDELius höll föredrag om «Ceramium diaphanum Harv. et Ag. som vinteralg i Östersjön". Föredr. hade vid ett besök å Fållnäs, Sorunda s:n, vid Mörköviken vid årsskiftet 1922—23 iakttagit en utpräglad Ceramium-association, som i vattenbrynet ner till omkring 0,5 m djup hade vidsträckt utbredning utefter de denna milda vinter alldeles isfria stränderna. Arten identifierades med ovannämnda av H. E. PETERSEN (1908) närmare utredda art och motsvarade vad föredr. i sitt arbete över Östersjöns havsalgflora 1901 benämnt &tfenuissimum"”, en art som enligt PETERSENS begränsning väl näppeligen tillhörde Östersjöns flora. Anmärk- ningsvärt var att i dec. i jan. endast tetrasporindivid påträffats med tetra- spormodercellerna under anläggning eller anlagda, men ännu ej tetrad- delade. Då denna art förut ansetts som en uteslutande vår- och försom- maralg, så framginge nu av detta fynd, att dessa tetrasporindivid fram- vuxit redan på hösten och tydligen övervintrade, och vore detta förklaringen till att arten redan tidigt på våren vore fullt utvuxen med tetrasporer. I allmänhet skildras arten som redan i juli—aug. stadd i utdöende. IÖster- sjön uppträder under högsommaren en liten lågyuxen Ceramium, som i juli+—aug. kan iakttagas med mogna cystokarpier. Föredr. hade 1906 identifierat dylika med den av KJELLMAN från Gotland skildrade (C. cirein- natum J. G. Ag., en art som emellertid enligt PETERSEN och KYLIN Snarare alltså hörde till diaphanum-serien. Föredr. höll det för ytterst sanno- likt, att dessa under högsommaren uppträdande cystokarpie-individ här- stammade från tetrasporindivid, som övervintrat och på försommaren spritt sina tetrasporer, som således genast grott. Från de under högsom- maren fruktificerande cystokarpie-individen härstammade sedan de tetra- sporindivid, som efter att ha framkommit på hösten övervintrat 0. S. V. Vi skulle således beträffande Ceramium diaphanum i Östersjön ha en lik- nande "seasonal lifecycle", som LEWIS redan påvisat för åtskilliga ettåriga alger vid Nordamerikas Atlanterkust (New England). | Amanuensen HARRY SVENSSON höll föredrag om Heliotropium-gruppens | embryologi. Föredr. visade, att fruktämnets utveckling och byggnad -- särskilt ge- | nom det terminala stiftet, de stora placentorna och de fyra hängande epi- tropa fröämnena — visade stor överensstämmelse med vissa hydrophylla- céer (ex. Euphacelia). Märkesytan är till sin anläggning terminal och ej / som VAN TIEGHEM uppgivit lateral. Bland de embryologiska detaljerna påpe- | kades den genom periklina delningar i epidermis uppkomna kraftiga nu-;| cellustoppen, integumenttapetet, de sex antipoderna, det från början cellu- lära endospermet, det mikropylära endospermhaustoriet och den långa, slangformiga Suspensorn, varigenom Heliotropioideae väsentligt avvek från de egentliga borraginacéerna. Flera författares förslag att särskilja Helio- tropioideae som en autonom familj ansåg föredr. berättigat och höll en när- 289 mare släktskap med Hydrophyllaceae än med Borraginaceae för mera sannolik. ; Docent G. E. Du Rietz höll föredrag om "De svenska Helianthemum- arterna". (Jfr. DU Rietz, G. E., De svenska Helianthemum-arterna. — Bot. Not. 1923). i Den 20 februari 1923. Docent THorE C. E. Fries höll föredrag om "Afrikanska Impatiens-arter"”. (Jfr. FRies, TH. C. E., Die Impatiens-Arten des Kenia, Mt. Aberdare und Mt. Elgon. — Notizbl. Bot. Gart. u. Mus. Berlin-Dahlem, Bd. VIII, 1923.) Docent G. E. Du RiETZ demonstrerade några svampfynd från Bromma s:n, Stockholm, giorda av föredr. och hans broder, ingenjör HARALD DU RiETz. Onygena equina (Willd.) Pers. hade i december 1922 anträffats i stor mängd på klövar utanför ett magasin i benmjölsfabriken vid Sand- vik. Rhizopogon roseolus (Corda) Th. Fr. hade vid flera tillfällen påträffats vid Traneberg. Scleroderma verrucosum Pers. förekom allmänt kring Sand- vik, medan den allmännare arten S. aurantium Pers. blott anträffats en enda gång. — I samband härmed "visades även exemplar av den på Scle- roderma aurantium växande Boletus parasiticus från ön Jungfrun i Kal- marsund. Docent G. E. Du Rietz förevisade ett fall av brakteomani i samband med felslagning av blommorna och axets förkortning hos Plantago maritima från Åsmansboda Storskär i Blidö s:n, Uppland. Kandidat C. G. ALM höll föredrag om "Platanthera parvula Schltr:, en nybeskriven svensk växt". (Jfr. ALM, C. G., Platanthera parvula Schltr., en nybeskriven svensk växt. — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 17, 1923.) Den 6 mars 1923. Fil. mag. T. LUNDBLAD höll föredrag om "”Vallisneria-bladets elektrofysio- logi”. Aktionsströmmarna på blad och blomskaft av Vallisneria hade un- dersökts. Om den ena elektroden placeras på 1—6 cm:s avstånd från ret- ningsorten, den andra på indifferent område, kan antingen en- eller två- fasig elektrisk effekt erhållas, i sistnämnda fallet först en svag positiv, sedan en starkare och långvarigare negativ. Vid upprepad retning kan aktionsströmmen övergå till enfasig genom den negativa effektens för- svinnande. Den positiva blir då långvarigare (1—2 min.) och starkare. Den positiva effekten$s fortplantningshastighet ökas vid upprepad retning av samma punkt. Den negativa effekten, som kan uppträda ensam, har konstaterats på upp till 18 cm avstånd från retningsorten. Utföres först en retning på några centimeters avstånd, sedan en ny närmare elektroden, blir medelhastigheten för den negativa effektens fortplantning vid den sista retningen inom felgränserna lika som vid den första eller mindre. Då den lägre hastigheten vid retningen närmare elektroden knappast kan bero på uttröttning av bladet, kan den förklaringen ifrågakomma, att den negativa effekten liksom protoplasmarotationen har accelererad trans- missionhastighet åtminstone under en del av sin fortplantning. 390 Docent G. E. Du Rierz höll föredrag om: "Arternas och associationernas uppkomst". (Jfr. Du RiETzZ, G. E., Der Kern der Art- und Associatlions- probleme. — Bot. Not. 1923.) Den 20 mars 1923. Professor N. SvEDEnius höll föredrag om sifonocladiacé-släktet Neo- meris. Föredraget kommer att tryckas. Fil. mag. HELGE SVENSSON höll föredrag om fröämnesutvecklingen hos Bomarea Caldasti, hos vilken växt typisk tetraddelning konstaterats. Hit- tills var endast känd utvecklingen enligt Scilla-typ inom familjen Amarylli- daceae (hos Narcissus). Det haploida kromosomtalet är hos Bomarea Cal- dasti 9. Fröämnena äro tenuinucellata. Docent G. E. Du RiETZ förevisade protocaliciacén Dendrostilbella baeo- mycioides (Mass.) v. Höhn. samt redogjorde under förevisande av her- bariematerial för en förekomst av nedsvämmade, ännu levande mossor på 20 meters djup i Nordfjord vid Nordfjordeid vid norska västkusten. De anträffade mossarterna voro Astrophyllum hornum, Grimmia acicularis, Hylocomium proliferum, Marsupella aquatica och Sphagnum sp. Den 10 april 1923. Amanuensen HARRY SVENSSON höll föredrag om "”Embryologien hos bor- raginacé-släktena Echium och Onosma"”. Onosma echioides har ett nukleärt endosperm. De endospermkärnor, som ligga i den mot funiculus tätare anhopade plasman, äro större än de övriga parietalt anordnade endospermkärnorna. Hos släktet Echium sker endospermbildningen på ett annat sätt. . Efter centralkärnans första delning utdifferentieras genast en längsvägg, som delar embryosäcken i två olikstora celler. Den mindre mot funiculus belägna cellen är fylld av en tät plasma och delas snart i två celler; det fåtal kärnor (ca. 4 i varje), som uppkomma i dessa, ha genom sin storlek och utseende karaktären av haustoriekärnor. Den andra och större av de två primära endospermecellerna upptages till största delen av en stor vakuol, och i den tunna väggplasman uppkommer efter upprepade del- ningar ett stort antal fria kärnor. Föredr. hade inom familjen Borraginaceae kunnat uppvisa en rad en- dospermtyper (Lycopsis-, Echium-Lappula-typen), som måste betraktas som övergångstyper mellan det nukleära endospermet hos Borrago och Onosma och det från början cellulära hos Myosotis. Dylika övergångsfor- mer mellan de extrema endospermtyperna finner man även inom andra familjer (Araceae, Saxifragaceae, Nymphaeaceae) och flera exempel på före- komsten av cellulärt och nukleärt endosperm inom samma familj, ja, inom samma släkte ha blivit kända. Den stora vikt och betydelse, som flera embryologer vilja tillmäta endospermkaraktärer som systematiska hjälp- medel, torde behöva en modifiering, åtminstone är en synnerligen för- siktig användning av sådana karaktärer inom systematiken erforderlig. Fil. mag. E. MARKLUND refererade: G. TURESSON, The genotypical re- sponse of the plant species to the habitat. RuREbrar 391 Docent E. AsPLUND höll ett med ett rikhaltigt skioptikonbildmaterial belyst föredrag om vegetalionsförhållandena inom Bolivias Ander. Den 24 april 1923. - Fil. mag. E. HULTÉN höll föredrag om "Grunddragen av Sydkamtschat- kas vegetation”. Den 9 maj 1923. Docent GUNNAR SAMUELSSON höll föredrag om de skandinaviska Isoétes- och Elatine-arterna samt deras utbredning. Docent G. E. Du Rietz höll föredrag om "”Lichenologiska Fragment”. Föredraget bestod av följande delar: 1. Framläggande av E. WAInIo, Lichenographia Fennica II (Acta Soc. Faun. et FI. Fenn. 53: 1). I samband härmed framhölls bl.a. att Cladonia cariosa” Cl. Hungarica (Arn.) Wain. (sid. 79) är identisk med CI. symphycar- pia (Floerk.) Arn. (jfr. DU Rietz, Lich. Fragm. IV, sid. 72), vilket namn enligt gällande regler är det giltiga. 2. En översikt av Cetraria lacunosa-gruppen. Den lichenologiska lit- teraturens "Cetraria lacunosa Ach.” visades bestå av trenne ytterst väl skilda arter, C. norvegica (Lynge) DR. n. sp., C. lacunosa Ach. och C. steno- phylla (Tuck.) DR. n. sp. Jfr. vidare DU Rietz, Flechtensystematische Studien III, Bot. Not. 1923. 3. En kritisk granskning av vad som hittills gått under namn av Sticta (Pseudocyphellaria) Freycinetii Del. Detta visades bestå av tvenne väl skilda arter, Pseudocyphellaria Freycinetii (Del.) Malme emend. DR. och Ps. chlo- roleuca (Hook. fil. et Tayl.) DR. Jfr. vidare det ovan citerade arbetet. 4. En preliminär översikt över släktet Usnea subgenus Neuropogon. Sedan sitt förra meddelande i Sektionen över detta ämne d. ””/1 1917 (jfr. Sv. Bot. Tidskr. 1918, sid. 264) hade föredraganden fortsatt sina studier och nu kommit till, som han troddeée,säkra resultat beträffande artbegränsning och nomenklatur, utom för de antarktiska sorediebärande formerna, be- träffande vilka tillsvidare frågan lämnades öppen, om de tillhöra en eller flera arter. Den mediterrana U. Soleirolii (Duf.) Nyl. ansåg föredr. ' ha föga med de övriga att skaffa. Över de senare lämnades följande översikt. A. Soredia nulla. Apothecia vulgo numerosa. I. Thallus et apothecia dense fibrillosa. U. trachycarpa (Stirt) Mäöll. Arg. I. Thallus et apothecia non vel parce fibrillosa. a. Thallus parce ramosus, laevis, nitidus. U. Taylorii Hook fil. b. Thallus bene ramosus, verrucosus et reticulatorvgosus. U. aurantiacoatra (Jacq.) DR. B. Soredia + numerosa. I. Soredia maculiformia, globosa vel subglobosa, bene limitata, ob- scura. U. sulphurea (Koenig) Th. Fr. 392 II. Soredia maculiformia vel punctiformia, demum confluentes, plana vel parum convexa, vulgo pallida. Formae antarcticae, subantarcticae et andinae non satis cognitae. U. sulphurea är med säkerhet känd blott från Arktis, där den är den enda förekommande arten. U. Taylorii är endemisk på Kerguelen. U. tra- chycarpa och aurantiacoatra äro cirkumpolärt antarktisk-subantarktiska och synas i de sydamerikanska Anderna knappast gå norr om den magel- lanska florans vanliga nordgräns; den senare tycks vara den vanligaste i subantarktiska Sydamerika. De sorediebärande antarktisk-subantarktiska formerna åter, vilka synas gå längst mot söder, fortsätta längs de syd- amerikanska Anderna ända upp till Ecuador. Fil. mag. HELGE SVENSSON höll föredrag över ”Tiliacéernas embryologi”. Tilia platyphylla, T. cordata, T. platyphylla X cordata, T. tomentosa, Sparr- mannia africana och Entelea palmata hade undersökts. De två sistnämnda ha många anatropa, heterotropa fröämnen. FTilia har 10 anatropa, ofta pleurotropa, fröämnen. Hos Tilia platyphylla och T.platyphylla X cordata silta de två fröämnena i vart och ett av de fem fruktämnesrummen på samma höjd, hos Tilia cordata och T. tomentosa på olika höjd. Fröämnena bli crassinucellata. Normalt förekommer en arkesporcell utom hos Tilia to- mentosa, där i 10—20 Zz av fröämnena två arkesporceller träffas, vilka båda kunna undergå tetraddelning, men aldrig mer än en säck kommer till full utveckling. Tetraddelningen är normal med fyra megasporer, av vilka den undre bildar den 8-kärniga säcken. De tre enkärniga, tämligen oansen- liga antipoderna degenerera rätt snart. I den färdiga embryosäcken före- kommer rikligt med stärkelse hos alla de undersökta släktena. Hypostas finnes hos Tilia platyphylla. Sannolikt sker dubbelbefruktning. Hos Tilia platyphylla, där i allmänhet blott ett frö kommer till utveckling, befruktas i regel alla tio fröämnena, och endosperm och embryo kunna bildas i dem alla, varefter nio degenerera. Endospermet är nukleärt. Äggcellen delar sig ej, förrän många endospermkärnor bildats. Embryot är hos En- telea palmata försett med en tydlig, ganska lång suspensor, vilken där- emot är synnerligen svagt utbildad hos Tilia platyphylla. Simultan pollenbildning är konstaterad hos Entelea palmata och Sparr- mannia africana. Kromosomerna äro hos Tilia och Sparrmannia många och mycket små. Sparrmannia africana har omkring 40 haploida kromo- somer. Hos Entelea palmata äro de blott 8 och något större. Tapetcellernas kärnor uppstå hos Sparrmannia africana genom verkliga mitoser. Något s. k. periplasmodium förekommer icke i ståndarknapparna. Den 15 maj 1923. Sammanträde vid Linnés Hammarby. Professor R. SERNANDER höll föredrag om "Botaniska sektionen och Linnés Hammarby”. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. IN LR : FRÅN DET 17. SKANDINAVISKA NATURFORSKARMÖTET. Det 17. skandinaviska naturforskarmötet ägde rum i Göteborg den 9—14 juli 1923 i samband med den jubileumsutställning, genom vilken staden firade sin 300-åriga tillvaro. Enligt mötets katalog hade anmält sig 501 med- lemmar, varav 93 från Danmark, 44 från Finland, 79 från Norge och 285 från Sverige; härtill kommo 83 mötesdeltagarnas damer. Mötet räknade dessutom 7 icke-skandinaviska deltagare: 1 från Amerika, 1 från England, 1 från Japan samt 4 från Tyskland. Sektionerna voro följande: 1) astro- nomi och fysik, 2) kemi, 3) geofysik m. m., 4) geologi m. m., 5) botanik, 6) zoologi, 7) ärftlighetsforskning, 8) fysiologi m. m., 9) etnografi, 10) na- turskydd. Till sektionen i botanik hade anslutit sig 118 personer, nämligen: från Danmark: lektor, dr. phil. P. BOYSEN-JENSEN, museumsinspektör C. CHRISTENSEN, fröken JouH. GRÖUNER, mag. Sc., amanuensis J. GRONTVED, apoteker C. JENSEN, assistent, mag. sc. P. JESPERSEN, afdelningsgeolog, dr. phil. K. JESSEN, professor W. JOoHANNSEN, stud. mag. C. A. JORGENSEN, real- skolelzerer, cand. phil. A. LUNDAGER, professor A. MENTzZ, professor, dr. phil. C. H. ÖSTENFELD, Stud. mag. GERTRUD H. ÖSTENFELD, professor O. PAULSEN, cand. mag., amanuensis J. B. PETERSEN, direktör, dr. phil. J. ScHMIDT, pro- fessor, dr. phil. M. VaAur, forfatter K. WHINSTEDT, professor, dr. phil. O. WInGE; från Finland: fil. dr. RUNAR COLLANDER, docent G. EKMAN, professor ER. ELFVING, t. f. kustos, fil. mag. R. FREY, docent E. HÄYRÉN, apotekare, fil. dr. H. LAPPALAINEN, apotekare W. LAURÉN, fil. dr., kustos H. LINDBERG, intendent, fil. mag. R. PALMGREN, lektor, fil. mag. P. A. RANTANIEMI, C. SE- GERSTRÅLE; från Norge: lektor LAURA BACHE, professor H. H. GRAN, lektor O. A. HOFFSTAD, professor J. HoLMBOE, assistent O. HÖEG, amanuensis ÅSTRID KARLSEN, lerer A. KILLINGSTAD, lektor MAREN KNUTSEN, cand. real. CARO- LINE LEEGAARD, lererinde Dina LEVORSEN, konservator J. Lip, docent B. LYNGE, universitetsstipendiat, dr. phil. R. NORDHAGEN, stipendiat F. SMITH, direktör, dr. O. SoPP, assistent Eva IHLEN SoPP, fhv. assistent, fru SoPP- SÖRSDAL, K. M. STRÖM, husholdningslererinde ODDBORG SUNDBY, docent ÅA. E. TRÅEN, professorskan EsTER VICTORIA WILLE, leererinde JOHANNA WILLE, docent F. ÖKLAND; från Sverige: fil. mag. E. ALMQUIST, fil. dr. Ö. ARRHENIUS, intendenten A. BEHM, folkskolläraren A. BINNING, doktor S. BIRGER, undervisningsrådet 394 V.. BJÖRK, fil. lic. H. BRUNANDER, med. lic. E. BÄCKLIN, lektor G. Böös, in- genjör O. CYRÉN, docent O. DAHLGREN, docent G. E. Du Rietz, förste stats- hydrografen J. V. ERIKSSON, professor J. ERIKSSON, läroverksadjunkten HJ. FRIDLUND, doktor H. Fries, professor R. E. Fries, lektor A. FRISENDAHL, fil. lie. T. GissLÉN, fil. lic. O. FHEILBORN; läraren F. IIELGESON, professor H. HESSELMAN, docent I. HOLMGREN, fru JENNY HOLMGREN, fil. mag. E. HULTÉN, läroverksadjunkten F.. HÅRD AV SEGERSTAD, redaktör TH. HÖGDAHL, fil. lic. N. JOHANSSON, fil. lic. O. JONASSON, professor O. JUEL, läroverksadjunkten G. "KJELLBERG, professor T. LAGERBERG, fil. stud. O. LANGLET, lärarinnan AGNES LARSSON, fil. kand. VIvVI LAURENT, apotekare ÅA. LILJEDAHL, ingenjör E. L. MAGNUS, fil. mag. A. H. MAGNUSSON, docent E. MELIN, docent E. NAUu- MANN, apotekare B. NILSSON, läroverkadjunkten H. OLsSsoN, fil. dr. H. OSVALD, statsgeologen L. VON Posr, fil. mag. TH. RocÉN, professor O. ROSENBERG, doc. G. SAMUELSSON, museiintendenten G. SARAUW, professor G. SCHOTTE, professor R. SERNANDER, professor H. G. SIMMONS, lärarinnan ELSA SJÖSTRÖM, professor C. SKOTTSBERG, lektor J. A. O. SKÅRMAN, lektor K. STARBÄCK, fil. dr. H. StoLrt, docent M. G. STÅLFELT, fil. kand. E. SÖDERBERG, lektor E. TEILING, docent G. TÄCKHOLM, fil. dr. R. WAHRBERG, professor H. WALLEN- GREN, fil. lic. E. WESTBLAD, fil. lic. HJ. ÖSTERGREN; från Tyskland: Studienrat, Dr. Phil. O. DIBBELT." Den botaniska sektionens sammanträden ägde rum å Göteborgs Högskola. Söndagen den 8 juli. Kl. 10 fm. invigdes Göteborgs nyanlagda botaniska trädgård (jfr närmare sid. 398). Måndagen den 9 juli. Allmänt öppningsmöte hölls i utställningens kongresshall kl. 2,45 em. med föredrag av professor E. PoOULSSON om ”Vitaminforskningens methodik og resultater” samt av professor V. RAMsEY om "En sannolik orsak till is- tiderna”. På aftonen kl. 8 voro samtliga mötesdeltagare inbjudna till en mottagningsfest å utställningens huvudrestaurant. Tisdagen den 10 juli. Den botaniska sektionens första sammanträde öppnades med ett häls- ningsanförande av professor R. SERNANDER, varefter man skred till val av funktionärer. Därvid utsågos till ordförande professor C. H. ÖSTENFELD (Danmark), professor FR. ELFVING (Finland), professor H. H. GRAN (Norge), och professor O. JUEL (Sverige). Till sekreterare valdes amanuensis J. GRONTVED (Danmark), docent E. HÄYRÉN (Finland), docent B. LYNGE (Norge) samt professor T. LAGERBERG (Sverige). Dagens förhandlingar leddes av professor ELFVING. Föredrag höllos av professor C. H. ÖSTENFELD om "Vegetationen paa Gronlands Nordkyst", av professor FR. ELFVING om "Lavarnas gonidier”, av fil. dr. H. LINDBERG om "Kustväxternas utbredning och invandringstid inom det ostfennoskandiska floraområdet"”, av docent G. SAMUELSSON om ' Ovanstående namnlörteckning på några undantag när i överensstämmelse med mötets katalog. 395 "Vattenväxternas utbredning i Norden” samt av läroverksadjunkten FR. HÅRD AV SEGERSTAD om "Den sydsvenska florans växtgeografiska huvud- grupper”. På eftermiddagen voro ett 100-tal botanister och damer av ingenjör och fru ERIK MaGNUS inviterade till deras sommargård Bondegården i när- heten av Jonsereds station. Man beundrade här den vackra och smakfulla trädgårdsanläggningen med dess mångfald sällsyntheter, framför allt den ovanligt rika Sedum-samlingen och de många intressanta insektivorerna i varmhuset. Härefter intogs middag i en för tillfället uppförd paviljong, där gästernas tacksamhet till värdfolket i en rad anföranden fann livliga uttryck. Utfärden till Bondegården, som gynnades av det vackraste väder, står säkerligen för deltagarna som ett av naturforskarmötets angenä- maste minnen. Samma dag höllos även följande föredrag: a i sektionen för anatomi,fysiologi och bakteriologi: "Studier over Zymasegeeringens Kinetik” av lektor P. BOYSEN-JENSEN; "Indstillingen av Brintionconcentrationen og Stodpudeveerdien av Bak- terie-N:eringssubstrater” av dr. O. M. HENRIQUES; rose ktiomen tor geologi, mineralogi och paleontologi: "Södra Sveriges regionala. skogshistoria under postarktisk tid” av stats- geologen L. VON Post. Onsdagen den 11 juli. Som ordförande fungerade professor H. H. GRAN. Följande föredrag höllos: "Meddelande angående den internationella kongressen 1 Wageningen för fytopatologi och :entomologi" av professor J. ERIKSSON; "Fra Novaja Semljas blomsterverden” av docent B. LYNGE; "Har ett europeiskt floraelement overlevet den sidste istid i Norge?” av professor J. HOLMBOE; "Cytologiske Studier over Slegten Callitriche" av stud. mag. C. A. JORGENSEN. ISektETomremn Lö fasSsP 10 Kos och arftlisketstorskning höll professor O. RoOsENBERG föredrag "Om kromosombindningen hos växt- bastarder". . I sektionen för geologi, mineralogioch paleontologi höll dr. phil. R. NORDHAGEN föredrag om ”Postglaciale klimavekslinger i Mellem-Europa”. Klockan halv 8 på aftonen gav Göteborgs stad bankett för 500 särskilt inbjudna mötesdeltagare i utsällningens huvudrestaurant. Torsdagen den 412 juli. Som ordförande fungerade professor O. JUEL. Några föredrag höllos icke denna dag. Kl. 11 fm. samlades botanisterna i den nyligen invigda botaniska trädgården, som demonstrerades av dess prefekt, professor C. SKOTTSBERG, och hans medhjälpare. De mångskif- 396 tande anläggningarna och den märkliga naturparken studerades med största intresse. Samling skedde därefter i trädgården framför prefektbostaden, dit professor och fru SKOTTSBERG hade inviterat samtliga till lunch. Man steg därefter kl. 2,30 em. på tåget med Särö som närmaste mål. Här voro två olika exkursionsrouter planlaga. Sålunda lämnade den grupp av del- tagarna, som önskade närmare studera strandängsfloran, redan vid Munke- kullens hållplats tåget, medan den andra gruppen fortsatte till ändstationen. Härifrån ställdes färden under ledning av professor R. SERNANDER till Särö Västerskog. Under ett dröjsmål kring "den tusenåriga eken", Nordens med säkerhet största och samtidigt äldsta Quercus sessiliflora, höll professor SERNANDER ett orienterande föredrag över Särö och dess ställning i den västsvenska vegetationen (jfr TH. HöGDAHL och R. SERNANDER, Särö och Västerskog. — Sveriges Natur, Stockholm 1914). Vid en havsvik på sydsidån inledde professor SERNANDER med utgångspunkt från vegetationen därstädes en diskussion om strandvegetationens zonering, i vilken deltogo docent HÄY- RÉN, docent LYNGE o. a. I huvudsak anslöt man sig till inledarens åskådning, sådan den av denne utvecklats i "De nordeuropeiska havens växtregioner"” (Sv. Bot. Tidskr. 1917). På återvägen genomkorsades det märkliga idgrans- beståndet, Barrlindkärret, en av de rikaste Taxus-förekomster i Europa. När sedan de tvenne exkursionsgrupperna förenats, visade det sig, att även | strandängskontingenten haft en givande färd; bl. a. hade anträffats Scirpus | parvulus, vilken tidigare icke var känd från denna trakt. På turisthotellet åts därefter gemensam middag, vid vilken man beslöt sända Hälsningar till professorerna E. WARMING och N. WILLE. Strax före midnatt voro ex- kursionsdeltagarna åter i Göteborg. Alla stanna i den största tacksamhet | till professor och fru SKOTTSBERG för en innehållsrik och angenäm dag. Fredagen den 13 juli. Som ordförande fungerade professor C. H. ÖSTENFELD. Följande föredrag höllos: Kärrbo:r Frösåker (d881 Kr); Kolbareckta Herrskogen, Svinskogen nära Hesselby (Ln); Munktorp: Svinskogen (Ln); Köping: Johannisdal (C. K. Åhman enl. Sbg); Arboga: Tjurlången (Td!); Hed (1910 G. Rönn!); Skinnskatteberg: Lomtjärn (Sbg); Kumla: | skogen. S om Fastbo (AT); Kila: Sätra brunn (895 WO); NorpbetoE 431 Olovsfors (1859 Jhn!); Möklinta: vid landsvägen Berga Nässelbo (G. Jn); Nora: Striberg (Vkt); Ljusnarsberg: Hörksälv, Brattbergshäll HL9T0: Neottia nidus avis (L.) Rich: Badelunda: Björnön (Ed)sEERyt tenn: Skutteröns västra sida (Ln). Goodyera repens (L.)R. Br. Sevalla: Bispebo skog (E. Nylin enl. G. Jn); Kumla: skogen S om Fastbo (Ar); Sala: Snavsätra (At); Fläckebo (TIl); Kärrbo: Springsta (1848 Ced.!); S:t Ilian: Rocklundaskogen (1879 Jhn!), Fredriksbergs och Råby skogar (Ld); Ryttern: Rudö, Giresta, Sörby (Ln), Kvicksund (Rz); Kolbäck: Herrskogen, Svinskogen N om Trångfors (Ln); Munktorp: Svinskogen (Ln); Sura: Sura (Rz); Köping: Lärkskogen (Sg); Kung-Karl: Kungsör (1887 C. O. von Porat!); Arboga: bortom Garpströms bruk (Hg), Jäder mitt emot Källängen (Sbg); Hed: S om Jönsarbo (Sg), mellan Karmansbo och Uttersberg (Sbg); Västanfors: Rakåsen (Hm); Karbenning: Hästbäck (Jhn!), nära Snytens station (1915 C. Jensen!); Möklinta: S om Säljebo (En), NV om Bår (G. Jn); Nora: Striberg (P. Ln), mellan Alntorp och Fingerboda (Gn). Corallorhiza trifida Chåtel. Kumla: Vallrum, Bäckeby (Sn); Kung- Karl: Sandskogshagen (1851 Lth!); Västra Skedvi: Tuna (Lbd); Hed: Karmansbo på en ö i Andern (Sbg); Skinnskatteberg: Aspbo (Sn), NO om Skälsjötorpet N om Baggå (En); Västanfors: Fagersta 11917; Norberg: Klacken vid Näsberg (Hm); Fläckebo: efter vägen från Rörbro till Ramnäs på ett par ställen (G. Jn); Möklinta: vid Stor- sjön (1905 Bje!, Dgn), mossen mellan Igelsjön och Säljebo (En), Berga (G. Jn); Nora: Knutsberg (Gn), Fåsjöhyttan (On), Striberg (Vkt), Öde- falla (Sr); Viker: Bengtstorp (P. ILn); Grythyttan: nära Fisklösen (Sg), Björkskogsnäs (C. E. Carlsson enl. Sbg), Hagen !1918; Hällefors: flerstädes (J. E. Jn), Småsjömarken, Pantsartorp, mellan Mången och Sörälven Ö om Pantsartorp, nära Karlsdal, Silken (En); Ljusnarsberg: Mårtenstorp (1914 LI!), Hörksälv !1910. Malazxis paludosa (L.) Sw. Odensvi: kärr N om kyrkan (C. K. Åhman enl. Sbg); Ramnäs: Nordängen (1887 Jhn!); Skinnskatteberg: strax N om Uttersberg (Sbg); Möklinta: Alebäcken (En); Viker: Älvhyttan (BITES Ln). Achroanthes monophyllos (L.) Greene. Kila: Sätra brunn (1860 Th. M. Fries!, 1862 O. Almquist!). — WALL (1852) anger arten som utgången på denna lokal. Salix hastata L. Nora: Fogdhyttan (On); Grythyttan: Loka (1918 Sgm!). S. phylicifolia L. Kärrbo: Frösåker (1883 Luhr!); Nora: Nora stad (Bgn); Norberg: Kärrgruvan vid Fliken (Hm); Grythyttan: Loka (Sgm). S. lapponum IL. Kärrbo: Springsta (LCagerlund!); Sura: strax V om Surahammars nya kyrka (1922 Ln!), Näs (RZ); Ramnäs: midvån. s om kyrkan (Ln); Västra Skedvi: nära Alvestaboda (Sbg); Hed: Berns- hammar (Ls), Spaden, Anderns nordända (Sbg); Skinnskatteberg: komministergården (Sbg); Väster-Våla: Finnbo (At); Karbenning: Karbennings station !1911; Norberg: Romstjärnarna (1843 Jhn!); Mö- 432 klinta: allm. utmed landsvägen inom Hallarens sänkning från Björkön framemot Enåkersgränsen (At); Ljusnarsberg: Kopparberg (1882 0CeE S. viminalis L. Ryttern: Borgasund (1922 Ln); Kolbäck: Ströms- holms slott och våg (Ln); Västanfors: Fagersta (Edt). S. depressa L. Ängsö (1883 Luhr!); Kungsåra: Getingsberget (1918 Alb. Johanson!); S:t Ilian: Råby (Ld); Nora: Nora stad (Bgn), Stri- berg (P. Ln); Ljusnarsberg: Ställdalens station (1918 A. J. Douhan!). S. aurita X caprea. S:t Ilian: Jakobsberg vid Ormberget (Ld): S. aurita X cinerea. Nästanfors: mångenstädes kring Västanfors (Edt); Ervalla (Edt). S. aurita X lapponum. Ervalla (Edt). S. aurita X repens. Ryttern: Horn (Ln); Kolbäck: Herrskogen, Lillhamra, Svinskogen (Ln); Munktorp: Svinskogen (Ln). S. cinerea X nigricans. Nästanfors: mångenstädes kring Västan- fors (Edt); Norberg (Edt); Ervalla (Edt). S. daphnoides Vill. Västanfors: vid Stora Aspen (211exa0 på ren sans dig strandremsa, Edt). S. purpurea L. Ryttern: Borgasund (Ln); Kolbäck: Sofielund, Strömsholms slott (Ln); Västanfors: Udden, Fagersta (Edt). S. triandra L. Sala: Hallarsänkningen V om Hallsjöbro (1918 At!); Mö- klinta: allm. efter Hallarens hela nordöstra strand (1919 At). S: fragilis 1. EB jörksta: Bredskvarns(A0; Irsta: Ångsjön (Ld); Lundby: Hammarby sjöhage (även ett P-träd, Ld); Ryttern: tb alm (Ln); Kolbäck: t. allm. (Ln); Munktorp: flerstädes (Ln); Sura: Sura- hammar, Ståltorp (Rz); Köping: Strökvarn (Ln); Västra Skedvi: Västlandaholm (Lbd). Myrica Gale L. Kungsåra: Köpsta mosse (1918 Alb. Johanson!); Västerås-Barkarö: Ridön (E. Forsselius!); Lillhärad: allmänningen (Ld); Sura: Magsjön, Näs, Toftmossen (Rz); Torpa: Torpunga (Sr); Malma: Kolsva (Hn); Hed: allm. (Sbg); Skinnskatteberg: allm., Uttersberg (Sbg), Kärrgeten !1915; Väster-Våla: Engelsberg (1847 Jhn!), Odensnäs vid Åmänningen (At); Västanfors: vid Stora Aspen (Edt); Karbenning: Högfors !1915, Björktjärn (G. Jn); Väster-Färne- bo: kring Gårbarken, Stenbarken, Storljusen (At); Möklinta: Käring- holmen (1905 Bje!), Lyxmyran, Nordanberg (At), Bärsjön (G. Jn); Linde: Siggeboda vid Usken (Hg); Nora: allm. (Bgn), Bergsäng vid Åsbosjön (Hg); Grythyttan: allm. (Sbg), Loka (Sgm), Björkskogsnäs (1882 Dan. Johansson!), Hagen !1918; Hällefors: allm. (Sbg); Ljusnarsberg: »över- allt på och omkring mossarna» (LI), flerstädes (At). Corylus avellana L. Björksta: Broby, Hanvad (At); Kumla: En- garn (Ar); Fläckebo: Axholm (G. Jn); Västerås: Stallhagsparken, Karlberg, Östra Hästholmen !1918; S:t Ilian: Vallby, Råby, Kumla, Hovdestalund (Ld); Lundby: Bäckby, Hammarby sjöhage (Ld); Väs- terås-Barkarö: Ridön (G. Jn), Almö-Lindö !1920; Ryttern: allm. (Ln); Kolbäck: t. allm. (Ln), Strömsholm (Br); Munktorp: fierstädes i södra delen (Ln); Sura: Surahammar, Sura, Björsbo (BZ); DOPA Forshemma (Sr); Arboga: nära Vinbäcken (Hg); Västra Skedwvi: Tollbo (Lbd); Ramnäs: Muggbo (talr., At); Möklinta: Hasselbacken 433 (G. Jn); Norberg: IKlacken (oerhört rikligt) !1915; Linde: Håkansboda (On); Nora: Smedstorp (On), Knutsberg, Fibbetorp (Bgn), Striberg (Vkt); Grythyttan: Skatviken (An), Hasselhöjden (Sbg); Hällefors: Gillers- höjden. Jag J: Samuelsson): Betula nana L. Kungsåra: Köpsta (1881 Luhr!, 1918 Alb. Johanson!); Sura: Skyttorp (Rz); Ramnäs: mossar vid Tillbergabanan (At); Bro: Rotmossen (Ls); Västra Skedvi: »bränntorysmossen» nära Alvesta- boda (Sbg); Hed: allm., t. ex. Galgbacken, Spaden (Sbg), Bernshammmar, Krampen (Ls); Skinnskatteberg: allm. (Sbg), NY om Dammsjön (1821 Wg), Kärrgeten !1915; Karbenning: Höksmossen SSV om Hökmora hållplats (En); Norberg: mellan Norbergs by och Högfors (M. Sn), Roms- tjärnarna (1843 Jhn!);, Möklinta: mellan Rosshyttan och Valsätra (Den); Nora: flerst: på större mossar (Bgn, Gn), t. allm., t. ex. Bonde born, Fogdhyttan, Järle o. s. v. (On), Sund (Gn, 1861 Wa!); Grythyttan: Loka (Sgm), Saxhyttan, Hammarfallet (An); Hällefors: allm. (H. E. Jn); Ljusnarsberg: Stjärnfors (H. Olivecrona), Mårtenstorp (LI), Kungsgruvan !1909, Salbomossarna (At). B. nana X pubescens. Hed: nära Galgbacken (Sbg); Hjulsjö: mos- sen vid Sågälven NV om kyrkan (En); Grythyttan: Västgötetorp (Sgm). Alnus incana (L.) Willd. Kolbäck: Sörkvarn (Rz); Svedvi: Trång- fors (Rz): Sura: Långtallbo, Sotsved (Rz); Björskog: vid Hedström- men (Sbg); Köping: Strökvarn (Ln); Malma: t. allim. vid Hedströmmen (Sbg); Hed: allm. (Sbg): Västanfors: vid Stora Aspen (Edt); Norberg: Andersbenning (H. E. Jn); Sala: Sagån vid Jugansbo (At); Väster- Färnebo: Rosshyttan (At); Möklinta: Trekanten, Vivastbo: (At); Ervalla: N om Ervalla station !1918; Linde: Siggeboda (Hg), Flög- fors. (1878 Hj. Mosén!); Nora: allm. (Bgn, Gn); Viker: Vikersvik (Hg); Grythyttan: allm. (Sgm); Ljusnarsberg: mångenstädes (LI). QOnercusrobun ll S:t. Ilian: lista, (Ln); Fredriksbergs: Kumla; Råby (Ld); Lundby: Johannisberg (Ln), Bäckby, Hammarby (Ld); Västerås-Barkarö: Holm, Fullerö, Gångholmarna (Ln), Almö-Lindö 11920: Ryttern: allm. vid Mälaren, eljest t. allm. (Ln), Nyckelön (Lk), Kvicksund (Rz); Kolbäck: allm. i södra, flerstädes i mellersta och norra delarna (Ln), Strömsholm (Br), Sörkvarn (Rz); Sura: Surahammar, Björsbo, Bilsbo (Rz); Munktorp: flerstädes i södra delen (Ln); Köpa Srallm; -((Sbo)j: KrungstBarkandös allm;:; (Sh); hompac Hörs- hemma (Sr); Arboga: nära Vinbäcken (Hg); Västra Skedvi: Tollbo, Laksta (Lbd); Karbenning: Snytsbo (i en backe mot sjön, 2 gamla kraftiga träd, Edt); Kumla: ett gammalt ex. strax S om kyrkan (Ar); Möklinta: Lillön i Bysjön !1915; Näsby: Frövi järnvägsbro (At); Nora: årsplantor flerst., fleråriga exx. sälls., t. ex. Hagby, Knutsberg, Skofttorp (troligen självsådda från odlade träd, Bgn). Ulmus scabra Mill. Björksta: Broby (flera träd vid Sagån, At); Västerås: Östra Hästholmen !1918, Kattskär, Hovarn (G. Jn); Västerås- Barkarö: flerstädes (Ln), Ridön (G. Jn), Almö-Lindö !1920; Ryttern: ft. allm. (Ln); Kolbäck: t. allm. (Ln); Munktorp: flerstädes (Ln); Svedvi: Hallstahammar (Rz); Sura: Surahammar (Rz); Hed: Bysala 28 — 22344. Svensk Botunisk Tidskrift. 1923. 434 (Sbg); Norberg: Klacken (ånyo funnen) !1915; Grythyttan: Älves- torp, Svartnäs, Kärrgruvan (Sbg). Humulus Lupulus L. Västerås: Viksäng (L.d), Karlberg vid sjöstranden (Sg), Kattskär, Västra Hästholmen (G. Jn); S:t Ilian: förvildad vid Vedbo, Råby (Ld); Lundby: Hammarby sjöhage (Ld); Ryttern: Rudö, Stora Åsby, Flinta, Horn, Åkerby (Ln), Nyckelön (Lk); Kolbäck: flerstädes kring Strömsholm, Strömsvik, YNesta, Hesselby (Ln); Munktorp: Norrhamra, Norrtorp (Ln); Svedvi: Hallstahammar (Rz); Bro: Ibbarbo, Röltorpet (Hn); Västra Skedvi: Skedvibyn (Lbd); Hed: Jönsarbo (Ls), Karmansbo, Bysala (Sbg); Gunnilbo: Gunnilbo by, Kedjebo (Sbg); Norberg (Hm); Viker: Älvhyttan (Bgn); Grythyttan: Svartnäs (Sbg). Urtica urens L. Kumla (Ar)S:t Mian: alm; (Cbd);> Ry ttern: vid kyrkan, Tidö, Svånö, Hornsund, Hornsvik, Stensjö, Vikhus, Fiholm (Ln):; Kolbäck: flerstädes kring Strömsholm, Blomtorp (Ln); Mun ktorp: Öst- hamra, Norrhamra, Stenby (Ln); Sura: Näs (Rz); Torpa: '"Torpunga gård (Sr); Kung-Karl: Kungsör (1841 Lth!); Malma: Kolsva (Hn); Västra Skedvi: Skedvi och Tuna byar (Lbd); Skinnskatteberg: prästgården (Sn); Norberg: Kärrgruvan (Hm); Väster-Färnebo: Rosshyttan (At); Nora: Striberg (1917 Vkt); Viker: Skrikarhyttan (On); Grythyttan: Grythyttehed !1918. | Viscum album L. Kärrbo: Frösåker (Dgn); Västerås: Vasaparken 11914. 1920: Västerås-Barkarö: Flaten (»ymnig», En), Almö-Lindö (J. A. Nannteldt), Ridön (1843 M. A. Lindblad!, 1918 S. Nordenstam!), Hemmingskogsskär (1866 Ced.!); Ryttern: Kalvholmen (riklig), vid vägen till Tidö slott nära avvägen till Tärnö (i en lind, Ln), Strömmingskär (1876 Jhn!), Saxgarn (IKff); Munktorp: Stäudd (1917—23 Elof Anders- son enl. Lmn). Aristolochia Clematitis L. Romfartuna: Ansta (ymnig», Ahim). Rumex Hydrolapathum Huds. ”ästerås: Stallhagen (1887 Jhu!); Lundby: Hammarby sjöhage, Johannisberg (Ld); Munktorp: Sylta hagar (Sg); Ryttern: Vikhus (Ln). i; R. aquaticus L. Björksta: Nykvarn, Broby (At); Kumla: Åkersbo, Väsby (At); Sala: Delbo, Jugansbo station, Kyllinge kvarn, Ösby, Sagån vid Skälby (At); Tortuna: Bocksjön (1902 Sbg!); Kärrbo: Frösåker (1854 Ced.!); Västerås: Kungsängen (Sg), Kattskär, Hovarn, Västra Häst- holmen (G. Jn), Emaus, Karlberg, Östra Hästholmen 11918, Viksäng 11920; Lundby: Hammarby sjöhage, Johannisberg (1916 Ld!); Västerås- Barkarö:-Almö-Limdo "19205 Ryttern: ot. allmipA Mälarstränderna, Fiholm, Mellansundet (Ln), Skutterön (Kf); Kolbäck: t. allm. på Mä- | larstränderna och utmed Kolbäcksån (Ln); Munktorp: t. allm. på Mä- larstränderna (Ln). | R. aquaticus X crispus. Björksta: Vedby (1886 Luhr!); Tortuna: Bocksjön (1902 Sbgh; Lundby: Johannisberg (1916 Ld!). | R. aquaticus X Hydrolapathum. Björksta: Vedby (1886 Luhr!); Väs terås: Viksäng !1920; Lundby: Flammarby sjöhage, Johannisberg | (Ld); Ryttern: "Trossön (1910 S. Karlström enl. Ln), Berchnershov, | Skutterön, Macksta, Lagersberg (Ln); Kolbäck: Västerkvarn (Ln). R. crispus LE; oo BjörkstfalSaby (1886 Luhr!); Kungsåra: Skeppusa | 435 nära sjön (1882 o. 1886 Luhr!); S:t Ilian: Råby, Fredriksberg (Ld); Lundby: Hammarby, Johannisberg (Ld); Ryttern: t. allm. (En); Kolbäck: t. allm. (Lnj; Munktorp: t. allm. (Ln); Torpa: Torpunga gård (Sr); Västra Skedvi: Skedvi by (Lbd); Västanfors: Västanfors (Edt); Nora (A. Billmanson); Grythyttan: Loka (Sgm). ÅR. obtusifolius L. Västerås: Östra Hästholmen 11918; Ryttern: Löt (1923 Ln); Kolbäck: Kolbäcks station (Ln); Björskog: Östuna vid Hedströmmen (1899 Sbg!); Torpa: Torpunga gård (1921 Sr). Polygonum Bistorla L. Irsta: Kusta i trädgården (1919 Kr); S:t Ilian: Fredriksberg (Ld); Lillhärad: vid kyrkan (1923 Ln); Ryttern: Tidö park (1918 Ln); Arboga: lantkyrkogården (1883 E. Klingberg enl. FICSENOT a: Hashy (Bgn), Hammarby (Gn). P. cuspidatum Sieb. et Zucc. Ängsö: Roligheten (»rikligt», 1889 Luhr!). REKPersicaria, LU. Västerås- hamnen (L.n), Gåsmyretullen (1887 Jhn!); EBV tenn: tt allm. (lm); KK olbåcksrt aln. (Ln); Munktorp: t. allm. (Ln); Torpa: Torpunga gård (Sr); Arboga: Hallarö (1886 Cé!); Västan- fors: Västanfors !1915:; Näsby: Frövi station (1916 At). P. minus Huds. Ryttern: Vikhus (Ln), Nyckelön (1915 Kff!); Kol- bäck: Stavsholmen (Ln); Möklinta: Stora Hallarsbo (At). P. dumetorum LL. Kärrbo: Flokan (Flm); Västerås: Nordanby, Björnön (Ahlm), Östra Hästholmen !1918, Kattskär, Hovarn (G. Jn); SJS LE EE ba Jakobsberg (Ln), Fredriksberg, Råby (Ld); Lundby: Jo- hannisberg (Ahlm), mellan Johannisberg och Karlberg utmed Mälaren (H. E. Jn); Ryttern: flerstädes (Ln); Kolbäck: Strömsholms våg, Strömsvik -(Ln); Sura: Näs (Rz); Kung-Karl: mellan iXungsör och Sandskogshagen (Sbeg). Fagopyrum sagittatum Gilib. S:t Ilian: Vallby (1843 Ahlm), Apalby (Ld); Ryttern: Fiholm (1911 S. Karlström enl. Ln). Chenopodium hybridum L. WNästerås: Gåsmyretullen (1887 Jhn!); Grythyttan: Älvestorp (trädgård, Sbg). Ch. urbicum L. Kung-Kerl: Skillinge (1848 E. F. Lönnroth!); Malma: Gisslarbo (1900 Spbg); Näsby: Frövi bruk (1873 C. Hartman!); Nora: Fåsjöhyttan (On). Ch. polyspermum IL... Irsta: Kusta (FT) Västerås: ti restelklanin- holmen (Ahlm), Stallihagen (1880 Jhn!), Kattskär, Östra Hästholmen (EID): SEt TAN Råby, Fredriksberg (1.d); Ryttern: flerstädes (Ln); Kolbäck: t. allm. kring Strömsholm (Ln):; Munktorp: Blåsen- borg, Hamra, Östhamra, Stenby (Ln); Köping: t. allm. (Sbg), flerstädes (Sg); Kung-Karl: Kungsör (1846 Lth!); Björskog: prostgården (Shbg); Arboga: Viby (1886 Ax. Larsson!): Malma: Gisslarbo (Sbg); Västra Skedvi: Skedvi by (Lbd); Hed: Bernshammar (Ls), Karmansbo (Sbg); Skinnskatteberg: Uttersberg (1900 Sbg); Västanfors: Fagersta ! 1917; Fläckebo (Tl); Nora: Nora stad (Bgn), Striberg (Vkt). Ch. glaucum L. Västerås: hamnen FLONGEES St RAN: Fredriksberg (Ld); Lundby: Hammarby (Ld); Ryttern: Horn, Lagersberg, Stora Ekeby (Ln); Malma: Kolsva (Fin); Västra Skedvi: Tuna by (Lbd); Nora (1864 Wed!) Ch. rubrum L. Västerås: hamnen WUROLGFESTT Nan: Fredriksberg 436 (Ld);, Lundby: Hammarby (Ld); Ryttern: Sörby, Lundby, Giresta, Vikhus, Fiholm, Svånö (Ln); Kolbäck: Strömsholms slott, Kungsladu- gården, Strömsvik, Eggeby (Ln);: Munktorp: Norrhamra, Sylta (Ln); Köping: Ullvi (Sg); Björskog: mellan kyrkan och Köping (Sbg); Hed: Karmansbo (Sbg); Linde: Flögfors (C. A. H. Borg!); Nora (1864 Wda!). Ch- bonus Henricus L. Västerås: Karlslund (1889 Jhn!); S:t Ilian: Råby, Fredriksberg, Vallby (Ld); Ryttern: t. allmer (131); hdon (CE Jn); Kolbäck: Strömsholm (1889 Arv. Andersson!), Blomtorp, Näs (Ln); Munktorp: vid kyrkan, Norra Sylta, Stäholm (Ln); Björskog: Virsta backe. Lådberga (Sbg); Norberg: Norbergs by (1843 Jhn!), Kärr- gruvan (1918 Hm); Nora: Fåsjöhyttan (On), Striberg (Hgm). Ch. foliosum (Moench.) Aschers. Västerås: (1906. Bje!), Gåsmyre- tullen (1855 Jhn!), Utanbygatan (1905 Sg). Alriplex hortense L. Västerås: hamnen (1916 Ld). A. latifolium Wg. Lundby: Johannisberg (1919 G. Jn!, 1921 In), Skälby (1921 In). t A. patulum El Jama (Ar); Västerås: alm: (fm; Sto IHlifan:s aln: (Ld); Västerås-Barkarö: Almö-Lindö !1920; Ryttern: t. allms (EID); Kolbäck: t. allm. (Ln); Munktorp: t. allm. (Ln); Sura: Surahammar, Näs (Rz); Torpa: Torpunga gård (Sr); Malma: Kolsva (FHn); Hed: Berns- hammar ««(Ls) Västanfors: Fagersta !1917; Karbenning: Snyten 11915: Väster-Färnebo: Rosshyttan (At); Nora: allm. (Bgn). Amarantus lividus L. var. ascendens (Lois.) Thell. Kolbäck: Ströms- holms slottsträdgård (1920 Lon). ; Montia lamprosperma Cham. Kila: Sätra brunn (1862 O. Almquist!); Köping: Ullvi (Sg); Hed: mellan prästgården och Spaden (Sbg); Gun- nilbo: Färna (Sbg); Skinnskatteberg: Uttersberg (Sbg), bortom prost- gården (1821 Wzg), Sandva (Sn); Karbenning: Hästbäck (1847 Jhn!); Nora: Fåsjöhyttan vid Fåsjön (On, 1876 C. F. Elmqvist!); Grythyttan: Grythyttehed !1918. Stellaria nemorum L. Munktorp: nära Hovgården (Sbg); Köping: Djurgården (Sbg), Köpingsön (Sg); Kung-Karl: Sandskogshagen (Sbg); Bro: Kolsva (1918 Hn!); Hed: Uttersberg (1916 Ls!); Norberg: Klacken (1848 Jhn!); Nora: Älvstorp (Gn); Grythyttan: Saxhyttan på Bo- vikshöjden (En). S. uliginosa Murr. Irsta: Kusta (Kr); Västeras4 t. ex. NIksanss utanför Gåsmyretullen (Ahlm); Ryttern: Borgasund, Sörby, Trossön, Skutterön, Kalvholmen (Ln); Kolbäck: Borgasund, Hesselby (Ln):; Munktorp: Sörhamra, Östhamra (Ln): Kung-Karl: Kungsör (1888 Td!); Malma: Kolsva (En); Hed: t. allim., nära Nyhammar (Sbg); Mö- klinta: invid landsvägen Berga—Nässelbo (G. Jn); Linde (1866 Wada!); Nora: t. ex. Fåsjöhyttan (On), Striberg (Vkt); Grythyttan: Älves- torp (Sbg), Grythyttehed !1915. S. palustris (Murr.) Retz. Ängsö: Kalvholmssundet (1882 Luhr!); Västerås: Viksäng (1893 Jhn!), Östra Hästholmen !1918; S:t Ilian: Apalby, Råby (Ld); Ryttern: allm. vid stränderna (Ln); Kolbäck: allm. vid Mälaren, Gränby, Munkbo, Eklunda (Ln): Munktorp: flerstädes (Ln): Sura: Östersjön, Bäckstugan, Näs, Lisjö (Rz): Kun g-K arl: Skil-: 457 linge (1848 Lth!), Kungsör på Örsåsen (Td!); Köping: t. allm. (Sbg;) Malma: t. allm. (Sbg); Hed: t. allm. i södra delen (Sbg), Bernshammar (Ls); Skinnskatteberg: komministergårdens hage (1821 Wg); Västan- fors: Västanfors !1915; Karbenning: Hästbäck (1850 Jhn!); Norberg: Ö om Andersbenning (H. E. Jn); Möklinta: Sundsbacken (At); Ervalla: N om Ervalla station !1918; Ramsberg (1849 I. G. Clason!); Nora: allm. (On), t. allm. (Bgn), Alntorp vid Norasjön (H. E. Jn). S. longifolia Mählenb. Kärrbo: Aggarö (1922 O. Ohlin!), Frösåker (N. C. Gyllenstjerna!); Västerås: Viksäng !1920; S:t Ilian:nära Rammelmyran (1893 Jhn!); Västerås-Barkarö: Almö-Lindö !1920: Ryttern: Stensjö (G. Jn), Vikhus, Trossön, Macksta (Ln), Nyckelön (1854 Ced.!, 1913 Lk!); Kolbäck: mellan Hult och Strömsholms slott, Svinskogen, Herrskogen (Ln); Munktorp: flerstädes i sydöstra delen av allmänningen, Sörhamra, Stenby (Ln), Dåvö nära Mälaren (C. K. Åhman enl. Sbg); Säterbo: Reuters- berg (1845 Lth!); Bro: Rotmossen (Hn); Hed: t. allm. (Sbg); Karben- ning: Hästbäck (1848 Jhn!), Högfors 1915; Möklinta: invid landsvägen Berga—Nässelbo (G. Jn); Näsby: Vanneboda station (CD; Nora: trex. Fåsjöhyttan, Smedstorp (On), 300 m V om Bushagen (H. E. Jn), Alntorps ö (Vkt), Striberg (Hgm); Ljusnarsberg: Östra Born 11910, Brattberget !1909. Malachium aquaticum (L.) Fr. Björksta: Vedby (Kn); Västerås: hamnen, Östra Hästholmen (Ld), Elba (Kr), Karlberg !1918; Lundby: dike nära kyrkan (H. E. Jn), Hammarby (1917 Ld!); Västerås-Barkarö: Fullerö (1854 N. C. Kindberg!); Ryttern: Strömmingskär (1879 Jhn!), Kalvholmen (Ln); Munktorp: Stäholm vid ladugården (Ln); Köping: Malmön i Galten (Sbg, Seg); Kungsbarkarö: Örås udde (Sbg); Skinn- skatteberg: Skinnskattebergs bruk (vid en bäck) !1915; Norberg: Klacken (ånyo funnen) !1915: Möklinta (1909 M. Bjure!); Hällefors: SOrsjön (J.E JD). ; Cerastium arvense L. S:t «Tlian: Fredriksberg (Ld); Romfartuna: Hjulhus (1922 G. Jn); Haraker: Svanå bruk (1900 C. Hj. Ström!); Kol- häck: Strömsholms stuteri (1920), Blomtorp (1921), Herrskogen (1921 Ln); Munktorp: mellan Dåvö och Hovgården (1900 Sbg); Köping: Ullvi ($Sg); Hed: Karmansbo (Ls, Sbg); Möklinta: Björkön (1921 At); Nora: Nora stad, Striberg (Vkt); Viker: Bengtstorp (Vkt); Grythyttan: Grythyttehed !1918; Ljusnarsberg: Mårtenstorp (1916 LI!). C. glomeratum Thuill. Köping: bäcken vid folkskolan (Sg); Västan- [ors: Hypenbenning (Edt); Möklinta: Forsbo kvarn på älvstranden (1912 Kr); Nora: Fåsjöhyttan (1863 On); Grythyttan: Älvestorp (Sbg). C. semidecandrum L. Västerås: Berntsborg (Ahlm), Djäkneberget (1880 Jhn!), Östra Hästholmen !1918; Ryttern: t. allm. (Ln); Kolbäck: t. allm. (Ln); Munktorp: t. allm. (Ln); Sura: Surtorpet (Rz); Köping: Bellevue (Sg); Kungs-Barkarö: allm. (Sbg); Hed: t. allm. i södra delen (Sbg); Nora: Knutsberg (Bgnm), Striberg (Vkt); Viker: Vikersvik (Hg); Ljusnarsberg: Hörken på Kvarnbacken (En). Sagina nodosa (L.) Fenzl. Västerås: t. ex. Viksäng (Ahlm), Elba, Västra Hästholmen (G. Jn); S:t Ilian: t. allm. (Ld); Lundby: t. allm. (Ld), 500 m Ö om Kanik-Lundby (H. E. Jn); Kung-Karl: Skillinge Uppgård (1851 Lth!); Möklinta (1905 Bje!); Nora: Striberg (Vkt). 438 Moehringia trinervia (L.) Clairv. Björksta: Hanvad (At); Irsta: Kusta (Kr); Västerås: Östra Hästholmen !1918, Viksäng !1920; S:t ITlian: allm. (Ld); Västerås-Barkarö: Ridön (G. Jn), Almö-Lindö I1920;5-Rytterm:ac: alm: (E3); Kolbackit alm (ED; Mankforp: t. allm. (Ln); Svedvi: Ålsätra (Rz); Kung-Karl: Kungsör (1843 Lth!); Köping: Vitön, Köpingsön (Sg); Malma: Kolsva (Hn); Västra Skedvi: kring kyrkan (Lbd); Hed: Bernshammar (Ls); Västanfors: Västanfors 11915, Meling (1847 Jhn!); Karbenning: Högfors 11915; Nora: allm. (On), t. allm. (Bgn); Hällefors: Gillershöjden (1882 Dan. Johansson!). Arenaria: serpyllifolia: I: Irsta Kusta (Kr); S:t Ilian: Fredmnks- berg (Ld); Ryttern:: t:alm: (CD); Kolbäcks trallm: (EO); Munktorp: t. allm. (Ln); Sura: Surahammar, Surtorpet, Sura, Smedtorp (Rz); Mal- ma: Kolsva (Hn); Västra Skedvi: kring kyrkan (Lbd); Hed: Berns- hammar (Ls); Norberg (Hm); Näsby: Frövi järnvägsbro (At); Nora: allm. (Bgn); Grythyttan: Grythyttehed !1918. Spergula vernalis Willd. Ängsö (1882 Luhr!); Kila: Sätra brunn (1860 Th; M:> FrieslsiSalad gruvan fio15ö;- Eled:Uttersberg (1808rSpen: Norberg: Klacken !1915; Möklinta: Bår, på hällar efter vägen till Bergshyttan i Folkärna (G. Jn). Spergularia campestris (AMN.) Aschers. Västerås: Kyrkbacken (Ld); Kila: Sätra brunn (1862 O. Almquist!); Ryttern: t. allm. (Ln); Kol bäck: t.allm; (LON Sörkvarn (1874-E; D:son Iverus); Munktorp: fer: städes, t. ex. Åselsta (Ln); Malma: Kolsva (Hn); Västra Skedvi: Tuna. och Skedvi byar (Lbd); Hed: Bernshammar (Ls); Skinnskatte- berg: Skinnskattebergs bruk (Sn), mellan Kärrgeten och Nyts Damm- sjö 119157; Möklinta (1902 Bjeh; Nora: t.ex: Nora torg, Fåsjoönyttan. (On); Viker: Vikersvik (Vkt). Herniaria glabra L. Badelunda: åsen (Ld); Västerås: Stallhagen (13879 Jhn!); Lundby: Hammarby (Ld); Ryttern: Horn, Mellansundet (Ln), Nyckelön (Kff, Lk), Kvicksund (Ln, Rz); Kolbäck: Strömsholms våg, Stuteriet, Sofielund, Laggarbo (Ln); Munktorp: Västhamra (Ln); Svedvi: vid kyrkan (Ln), Ålsätra (Rz); Sura: Sura, Smedtorp, Hov- gården (Rz); Kung-Karl: Kungsör (1845 Lth!); Kila: Sätra (1889 Arv. Andersson!); Sala: Broddbo (En); Möklinta (Bje!); Skinnskatteberg: vid kyrkan (Sn); Västanfors:» Jönsbacken» mellan Vik och Hedkärra (En). Scleranthus perennis L. Västerås: Stallhagen (1887 Jhn!), Elba (1905 Bje!), Östra Hästholmen (Ld), Viksäng !1920; S:t Ilian: Viby (Ln), Jakobsberg (1890 Jhn!, Ld), Rocklunda (Ld); Lundby: Johannis- berg (G. Jn); Ryttern: Horn, Macksta, Strömsholms station (Ln), Nyc- kelön (Lk); Kolbäck: åsen N om Kolbäcks station: (Sr); Munktorp: Östhamra (1922 Ln); Sura: Smedtorp, Hovgården (Rz); Viker: Skri- karhyttan (Bn); Ljusnarsberg: Kopparberg (1882 Cé!) S. annuus X perennis. Ryttern: Horn (1922 Ln); Kolbäck: strax V om Strömsholms station (1920 Ln). ; Agrostemma Githago L. Kumla: Väsby, Bonsta o. s. v. (Ar); Sala: Hov, Delbo (1918 At); Björksta: Vedby (Kn); Ängsö: Kärn (Kn); Irsta: vid kyrkan (Kr); S:t Ilian: t. allm. bland råg (Ld); Ryttern: Stora Åsby (1922 Ln); Kolbäck: Lillhamra (1921), Eggeby (1922 Ln); 439 Munktorp: Östhamra (1922), Norrhamra (1921—22), Åsby (1922), Lia (1922 Ln); Björskog: Grönö (Sbg); Malma: Kolsva (FIn); Västra Skedvi: Skedvibyn, Alvesta, Finnåker (Lbd): Hed: Bernshanimar (Ls), mellan Jäxbo och Gunnilbo (Sbeg); Skinnskatteberg: prästgården (sedd 'en gång på 1890-talet, Sn); Väster-Våla: Stora Skommarbo (1919 At); Karbenning: Hästbäck (1845 Jhn!); Norberg: Davidsbo (1870-talet, M. Sn); Möklinta (1905 Bje!); Nora: allm. (On), spridd (Bgn); Grythyttan: mellan Grythyttehed och Hällefors (Sbg). Viscaria vulgaris Roehl. Kumla: Norra Husta. Ransta (Ar); Väs- terås: Emaus, Östra Hästholmen !1918, Viksäng !1920; S:t Ilian: allm?) (KA; Ryttern:-allm.: (LN); Kolbäck: allm. (Ln)y; Munktorp: allm. (Ln, Sbg); Svedvi: Hallstahammar (RF); Sura? Suras Nas (Ej: Torpa: Torpunga, Himmelsberga (Sr); Kung-Karl: Kungsör (Lth!), Malmberga (1855 Lth!); Arboga (Hg); Köping, Björskog, Malma och Hed: allm. (Sbg); Västra Skedvi: t. allm., kyrkan, Skedvibyn (Cbd); Skinnskatteberg: allm. (1821 Weg); Karbenning: Snytsbo (M. Sn); Norberg: Norbergs by (M. Sn), Klacken !1915; Nora: allm. (Bgn), 1,2 km N om kyrkan (H. E. Jn); Grythyttan: Grythyttehed !1918. V. alpina (L.) G. Don. Norberg: Bjurfors, där den fortfarande före- kommer massvis på och i närheten av gamla slaggvarp !1911. Silene latifolia (Mill.) R. et B. Kumla (Ar); Västerås: t. ex. slottet. nya kyrkogården o. s. v. (Ahlm); Lundby: Hammarby (Ld); Ryttern: Mellansundet, Strömsholms station (Ln), Nyckelön (Lk); Kolbäck: vid kyrkan, Strömsholms våg, Strömsvik, Forsta (Ln); Munktorp:-Kyrkbyn, Norra Sörby, Norrhamra, Stäholm, Lia (Ln); Hed: Karmansbo (Ls); Norberg (Hm); Nora: Fåsjöhyttan (On), Lugnet, Pershyttan, Skoft- torp (Bgn), Hagby, Striberg (Vkt); Grythyttan: Loka (Sgm), Saxhyttan (En); Hällefors: Silken (En); Ljusnarsberg: Mårtenstorp (LI). SAT UPestris: Jo. Västra Skedvi: kyrkan, Västlandaholm (Eb); Skinnskatteberg: Karleriksberg (Sn); Väster-Våla: Engelsberg (1847 Jhn!); Norberg: mellan Hypenberning och Högfors (En), Klacken 11915 (G. Jn); Möklinta: berget Ö om Bärsjön (G. Jn); Ramsberg: Grymsjö (Sbg);: Nora: Hällarne, Alntorpsbergen (Gn), Skofttorp (H. E. Jn), Hagby, Yxe (Bgn); Ljusnarsberg: östbranten av stora berget V om Stora Kumlan (H. E. Jä S. nutans L. Västerås: fängelset, Emaus, Östra Hästholmen 1918: S:t Ilian: Fredriksberg, Kumla, Råby (Ld); Lundby: Bäckby (Ld); Ryttern: t. allm. (Ln), Nyckelön (Lk); Kolbäck: t. allm. (Ln); Munk- torp: t. allm. (Ln); Sura: Sura, Hedvallsbron (Rz); Arboga (1873 Arv. Afzelius!); Malma: Kolsva (Ls); Hed: Karmansbo, Bysala (Sbg); Nor- berg: Klacken (ånyo funnen) !1915; Kumla: åsen intill kyrkan, Norra Husta (Ar); Möklinta (1902 Bje!); Linde: Bergsmanshyttan (On); Nora: Limholmarna i Fåsjön (On). S. dichotoma Ehrh. Lundby: Hammarby (1916 Ldl!). ; S. noctiflora L. Dingtuna: Råby (Sg); Malma: Jäxbo (Ls); Karben- ning: Snytens station !1915; Sala: Jugansbo (1918 At). j Melandrium dioecum (L.) Schinz et Thell. Irsta: Gäddeholm (1878 Jhn!); Ryttern: Östra Katthavet, Åholmen, Strömsholms station (L.n); 440 Kolbäck: flerstädes kring Strömsholm (Ln); Munktorp: Avhulta (F. W. Brannius!); Köping: Köpingsön (Sg); Kungs-Barkarö: Älggården (1851 Lth!), ekbacke nära kyrkan (Sbg); Västra Skedvi: vid kyrkan (Lbd); Hed: Bernshammar (några år, Ls), Karmansbo (Sbg); Nora: Hagby (Bgn, Gn); Grythyttan: Björkskogsnäs (Sgm), Älvestorp (Sbg), Saxhyttan (En); Hällefors: Silken (En); Ljusnarsberg: Fjällberget (K. Stéenhoff!). M: album (Mill.) Garcke. Västerås: Sommarro (1889 Jhn!); Ryttern: Nyckelön (Lk), Löt, Mullboda, Horn, Fiholm, Kvicksund, Strömsholms sta- tion (Ln); Kolbäck: Strömsholms våg, Stuteriet, Sofielund, Kolbäcks sta- tion(L.n); Munktorp: Åksta,»Paradiset»(Ln); Köping: kyrkogården (Sbg); Malma: Kolsva (Hn); Säterbo: nära kyrkan (G. Jn); Medåker: Västra Tveta (Ln); Sala: komministergården (1922 At); Väster-Färnebo: Björkliden, nära Rosshyttan (G. Jn); Viker: Älvhyttan (1919 Begn); Grythyttan: Älvestorp (Sbg), Saxhyttan (At). M: album ”X= dioeewm. " Kolbäck: Strömsholms: stuteri” (19215): Gypsophila muralis L. Irsta: Gäddeholm (Ld); Västerås: Myggbo (W. Molér); Kila: Sätra brunn (1862 O. Almwdquist!); Skinnskatteberg: vid kyrkan (en gång, omkr. 1910 Sn). Vaccaria segetalis (Neck.)y Garcke. Nora: Timanshyttan (P. Ln). Dianthus Armeria L. Ängsö: torpet Roligheten (i en åker, 1886 Luhr!). D. barbatus L. Ryttern: Åholmen (Ln): Kolbäck: kyrkogården (Ln); Munktorp: Kyrkbyn, Stenby (Ln); Hed: Karmansbo (förvildad i parken, Sbg). Saponaria officinalis LL. RByttern: Vikhusby, Kvicksundå (Ln); Kol- bäck: Kungsladugården (Ln); Munktorp: Vippeby, Åksta (Ln); Malma: Jäxbo (Ls); Hed: Bernshammar (Ls), kyrkogården, Karmansbo i parken (Sbg); Skinnskatteberg: kyrkogården (Sbg). Ceratophyllum demersum L. Irsta: Ångsjön (1880 Luhr!); Västerås- Barkarö: Ridön i Kuröviken (1852 Ced.!): Kungs-Barkarö: vid Örs- åsen (1849 Lth!). Trollius europaeus L. -Lundby: Bäckby i gränsen mot Hallsta (Ld); Bro: Dömsta vid vägskälet till Lyftinge (1911 Sg); Hed: Karmans- bo (1 ex., Sbg); Linde: Siggebohyttan (Hg), Håkansboda (1891 Harald Ericesson!); Nora: allm. (Bgn, On), Tenniketorp (1881 Rn!); Viker: fler- städes på dolomitområdet (Gn), Bengtstorp (1881 Rn!), Vikersvik (1881 Rn!); Grythyttan: flerstädes (Sbg), Loka, Fisklösen, Skatviken (Sgm), Björk- skogsnäs (H. E. Jn), Saxhyttan, Kastenhult (En), Rockesholm, Älvestorp, Hagen, Grythyttehed !1918; Hällefors: flerstädes (At), Småsjömarken (En), Gillershöjden (J. E. Jn); Ljusnarsberg: vid vägen till Gillers klack (LI), Stjärnfors (H. Olivecrona), Nubbetorp !1910. Actaea spicata L. Björksta: Broby, Hanvad (At); Irsta: vid Ång- sjön (Kr); Västerås: Stallhagen (Ahlm), Karlberg !1918; S:t TIlian: Kumla (Ld); Skerike: Snetomta (Ld); Lundby: Johannisberg (Ahlm), Hammarby sjöhage (Ld); Västerås-Barkarö: Ridön (G. Jn), Almö- Lindö !1920 (Ahlm); Skultuna: Forsby (Ld); Ryttern: Stora Ekeby, Tidö, Åholmen, Fiholm, Kalvholmen, Trossön, Skutterön, Stensjö (Ln); 441 Kolbäck: Strömsholm (Br, Ln), Häggholmen, Sylta hage (Ln); Kung- Karl: nära Sandskogshagen (Sbg); Arboga: Källängen (Sbg), bortom Garpströms bruk (Hg); Fläckebo: Axholm (G. Jn); Norberg: Klacken 11915 (Hm, Jhn!); Näsby: Frövi (1883 Wissén!); Nora: allm. (On), Born (1864 Wada!), Hagby (Bgn), Striberg (Hgm); Viker: flerstädes kring Vikern (Gn), Vikersvik (Hg); Grythyttan: Svartnäs (Sbg), Hagen !1918: Hällefors: Gillershöjden (H. E.: Jn). Aquilegia vulgaris L. Kumla: Väsby O,troligen förvildad», Ar); Irsta: Kusta. omöjligen förvildad», Kr); S:t” Ilian: Råby (Cd); RBPyttern: Flinta, Tidö, Fiholm, Stensjö, Vikhus, Åholmen (Ln); Kolbäck: Ströms- holm (Ln); Munktorp: flerstädes, t. ex. Norrhamra 0. s. v. (Ln); Västra Skedvi: kring prästgården (Lbd); Linde: t. ex. Bergsmanshyttan, Håkansboda (On); Nora: t. allm., t. ex. Fervhyttan (On), Born, Ås (Ben), Striberg (Vkt); Grythyttan: Stentry (An); Hällefors: Gillershöjden (TR NE Delphinium Consolida L. Kumla: Väsby, Hogla (Ar); Irsta: vid kyrkan (Kr); S:t Ilian: Fredriksberg (Ld); Lundby: Hammarby (Ld): Kolbäck: Stuteriet (1920 Ln); Kungs-Barkarö (1889 Arv. Andersson!): Kunsg-Karl: Kungsör (Lth!); Arboga: »Nya vägen» (1905 S. Wedin- Sthen!); Viker: Vikersvik (A. Billmanson). Anemone ranunculoides L. Björksta: Vedby (1911 Kn). Pulsatilla vernalis (L.) Mil. Romfartuna: N om Hallsta (G. Jn); Kumla: strax söder om kyrkan (Ar); Kila: Norrbo (Sn); Hed: Kar- mansbo (Sbg); Väster-Färnebo: strax N om Heden (G. Jn); Hällefors: våt Saxhyttan» (J. Samuelsson), Silvergruvan, Eksjöhyttan (Sbg), Mörk- tappan (FLOBIn): PIvälgaris (L:) Mill: ” Badelunda: Gryta kulle (E: Nylin enl GG) JIJn); Västerås: Emaus, Djäkneberget, Berntstorp (Ahlm), Langenbergs kulle (1879 Jhn!); Lundby: Johannisberg (Ln); Romfartuna: Ansta (G. Jn); Dinstura: Raby (G. JO); Rytterna Horn (Cn, Rz); KolbackoMer- städes på Kolbäcksåsen, t. ex. Näs (Ln); Munktorp: Norrhamra, Bry- dinge (Ln); Köping (Sbg); Kumla: Ransta by (Ar). Myosurus minimus L. Kumla: intill kyrkan (Ar); Fläckebo (Tl); Västerås: trädskolan !1918; S:t TIlian: Fredriksberg, Råby (Ld); Ryttern: vid kyrkan, Fiholm (S. Karlström enl. Ln), Stora Ekeby (Ln), Nyckelön (Lk); Kolbäck: Strömsholm (ELn): Munktorp: Öst: hamra, Stenby (Ln); Sura: Surahammar (Rz); Kungs-Barkarö: t. allm. (Sp); Köping: Ullvi (Sgy; Malma: Kolsva (Hn); Västra Skedvi: Skedvibyn (Lbd); Hed: Karmansbo (Sbg); Skinnskatteberg: Born (SR): NOT berg (1843 Jhn!); Nora: Nora stad (1912. Vkti T9r6r Ben), Fåsjöhyttan (On), Fibbetorp (Gn); Hällefors: Sävsjön (J. E. Jn). Ranunculus lingua L. Västerås: Viksäng (1893 Jhn!); Ryttern: Fi- holm, Majholmen (S. Karlström enl. Ln); Västra Skedvi: Västlanda- sjön (Hn); Karbenning: mellan Klingbo och Västerbykil vid lands- vägen (En); Möklinta: Alebäcken (En), Sundsbacken (At); Nora: Timansberg (Bgn); Hällefors: Silken i en mosse strax S om Lång- fallet (En). R. reptans L. Ängsö: Klockarholmen (1873 L. J. Collén!); Björksta: 442 Ängsösund (Kn); Kärrbo: Springsta vid Snäckenäs (1885 Luhr!); Bade- lunda: Björnön (Ld); Ryttern: Nyckelön (1854 Ced.!); Sura: Sura- hammar (Rz); Möklinta: flerstädes vid Hallaren (At); Nora: t. allm., t. ex. Smedstorp, Fåsjöhyttan (On), Norasjön (Wd!); Grythyttan: vid . Torrvarpen c:a 2 km S om Saxhyttan (En); Hällefors: Silken (En); Ljusnarsberg: nära Grängesberg vid Södra Hörken (En). R. sceleratus L. Irsta:nära Ullvi (Ld), Ångsjön (Kr); S:t Ilian: Apalby, Fredriksberg, Kumla (Ld); Västerås-Barkarö: Almö-Lindö !1920; Ryt- tern: Svånö, Rudö,Lundby, Stora Ekeby, Fiholm, Trossön (Ln); Kolbäck: Hult, Strömsholm (Ln); Munktorp:Stenby, Östhamra, Norra Sylta o. s. V. (Ln); Sura: Klemetsbo (Rz); Munktorp, Köping och Björskog: allm. (Sbg); Torpa: nära kyrkan (Sr); Malma: allm. (Sbg); Hed: flerstädes utmed Hedströmmen vid Bernshammar (Ls), Spaden (Sbg); Västra Sked- vi: Skedvibyn (Lbd); Skinnskatteberg: prästgården (So); Kumla (Ar); Möklinta: prästgården (G. Jn). RR: auricomuss X scassubicus, «Kilar Sätra brunn (1864 EdyA Alm: quist!, 1888 GC: Nordblad!); Badelunda: Hamre (Ld); Västerås: Elba (Sg), Östra Hästholmen (Kn, Ld); Västerås-Barkarö: Ridön (G. Jn); Ryttern: Vikhus, Åholmen, Loviseberg, Skutterön, Stensjö, Mellan- sundet (Ln); Kolbäck: flerstädes kring Strömsholm (Ln). R. polyantheimos L. : Björksta: Broby (At); Ängsö (1880 Jhn!); Irsta: Kusta vid Folsta (Kr); Västerås: Karlberg !1918; S:t Ilian: Kumla, Fredriksberg, Hovdestalund (Ld); Lundby: Bäckby (Ld); Väs- terås-Barkarö: Lindö vid Hönsbo (1884 Luhr!); Ryttern: t. allm. (En); Krolbäckit/ em, (En), Strömsholm (Br); Munktorp: tt alm: (Ln); Köping: t. allm. (Sbg), SV om Uggelvreten, Jämmertuna (Sg); Torpa: Torpunga, Stora Åby (Sr); Kung-Karl: Uppskillinge (1846 Lth!); Arboga: Lilla Ekbacken (1904 S. Wedin-Sthen), IEllholmen (1888 Td!); Skinnskatteberg: Nyhyttan (1821 Wgh; Karbenning: FHäst- bäck (1847 Jhn!); Norberg: Klacken (G. Jn); Nora: Fåsjöhyttan (On), Striberg (Vkt). R. bulbosus L. Västerås: Emaus, Östra Hästholmen !1918, Viksäng 11920; S:t - Ilian: Råby, Kumla (LA); WMästerås-Barkarö; Ridön (G. Jn), Almö-Lindö !1920; Ryttern: t. allm. (Ln); Kolbäck: Ströms- holm, Lillhamra, Herrskogen, Nåtholmen (Ln); Munktorp: Södra Sylta, Ransta, Ullvi, Östhamra, Över-Skälby, Kansta, Brydinge (Ln); Kungs- Barkarö: allm. (Sbg); Arboga (Hg): Hed: Bernshammar (1915 Lst!); Väster-Färnebo: Heden (G. Jn); Möklinta (1909 M. Bjure!); Nora: flerstädes (Gn), Hagby (Bn), Striberg (Vkt); Viker: Älvhyttan (Bgn). R. Ficaria L. Björksta: Nykvarn, Hanvad (At); Irsta: Ångsjön (Kr); Badelunda: Hässlö, Hamre, Björnön (Ld); Västerås: Munk- ängen (Ahlm), Viksäng (Ld), Karlberg, Östra Hästholmen !1918; S:t Ilian: Hovdesta (Ahlm); Lundby: Hammarby (Ld), nära Mälaren mellan Johannisberg och Karlberg (H. E. Jn); Västerås-Barkarö: Ridön (G. Jn), Almö-Lindö !1920; Ryttern: Åholmen, Vikhus, Stora Ekeby, Kalvholmen, Katrinedal (Ln); Kolbäck: Strömsholm (Br, Ln), Häggholmen m. fl. st. i södra delen (Ln);: Munktorp: Dåvö, Västra Lund- by (Ln); Köping: allm., t. ex. Djurgården (Sbg); IKungs-Barkarö: 443 allm. (Sbg); Björskog: allm. i södra delen (Sbg); Kung-Karl: Örs- asen (18517 Lin); Västra Skedwisprästgården -(Chd) "Kila? Sätra brunn (inom det bebyggda området, 1918 C. Th. Mörner). R. paucistamineus ”Tausch. - Kärrbo: Springsta (1883 Luhr!); S:t ITlian: N- om :Hovdesta' (1919: G: Jnl)y Ryttern: Stora Ekeby, Sylta (Em -CKkolback:at:; alm.(ECD; Munktorp: alm: (Lb); -Kurskark Stallmästarehagen (1855 Lth!); Sala: »norrut» (1855 N. A. Johanson!); Möklinta: Lilla Hallarsbo i Lyxmyrans avloppsdike (At); Fellingsbro: Beijby (1905 S. Wedin-Sthen!); Nora: nära Nora stad (On). R. peltatus Schrank. Ryttern: Mälaren vid Nyckelön och Skutterön (Kff); Kolbäck: Trångfors (Ln); Västra Skedvi: Skedvisjön (Lbd). Thalictrum simplex L. Sevalla: Bro vid Sagån (E. Nylin enl. G. Jn); Munktorp: Åsby (Ln); Norberg: Klacken (G. Jn); Nora: Bergsäng (Hg). Th. flavum L. Kumla: Bonsta vid Sagån (Ar); Västerås: Katt- skär (G. Jn), Karlberg !1918, Viksäng !1920 (1893 Jhn!); Lundby: Ham- marby sjöhage (Ld); Västerås-Barkarö: Almö-Lindö !1920; Ryttern: t. allm. (Ln), Strömmingskär (1879 Jhn!), Nyckelön (Lk); Kolbäck: Strömsholm, Strömsvik, Nåtholmen (Ln); Sura: Sura, Näs (Rz); Köping: fabriken, Vitön (Sbg); Hed (1910 G. Rönn!); Norberg: Näs (Hm); Mö- klinta (1902 Bje!); Ervalla: N om Ervalla station !1918; Nora: allm. (On), Oskarsvik, Limholmarna (Bgn), Nora stad (1910 M. Hambreus!); Grythyttan: Björkskogsnäs (1882 Dan. Johansson!), Saxhyttan vid Saxån (En), Grythyttehed !1918. Berberis vulgaris L. Västerås: Stallhagsparken, Karlberg, Östra Hästholmen !1918; S:t Ilian: allm. i hagar, även i skog (Ld); Västerås- 3Jarkarö: Ridön (G. Jn), Almö-Lindö !1920; Ryttern: t. allm. (Ln), KNicksund:(RZ); Säby: MViom förunda (LD); Kolbäcka trsålm;. (Can); Munktorp: t. allm. (Ln); Kungs-Barkarö: allm. (Sbg); Torpa: Östra Tibble (Sr): Kung-Karl: allm. (Sbg); Linde: Siggeboda (Bgn); Nora: Bergsängs kalkbrott (1917 H. E. Jn); Grythyttan: Älvestorp (Sbg). Chelidonium majus L. "Kumla (Ar); Irsta: Kusta (Kr; Västerås: läroverksgården (1L.d), Karlberg, Östra Hästholmen !1918; S:t TI«lian: Fredriksberg, Råby (Ld); Lundby: Hammarby sjöhage (Ld); Västerås- BlarkarotRidonr(65 JD); TFRycltern: alm (La); Kolbaeckert:. aln (Ln); Munktorp: ti allm: (Ln); Svedvi: Hallstahammar (RZz);' Sura: Bilsbo (Rz); Ramnäs (G. Jn); Köping: allm. (Sbg); Kungs-Barkarö: allm. (Sbg); Västra Skedvi: kring kyrkan (Lbd); Hed: flerstädes (Sbg); Norberg: Kärrgruvan (Hm, G. Jn); Möklinta: Fornby på åsen (G. Jn); Nora: Born (Bgn, Gn), Hagby, Fibbetorp (Gn). Papaver dubium L. Västerås: t. ex. Petersberg, Persbo (Ahlm); S:t Ilian: Bjärby, Rocklunda (tillfällig, Ld); Ryttern: Kvicksund (1912 :S. Karlström enl. Ln); Munktorp: Östhamra (1920—22 In); ArtTboga: Koberg (1905 S: Wedin-Sthen!);: Nora: Striberg (P. Ln). Corydalis intermedia (Ehrh.) P. M. E. Västerås: Karlberg (Ahlm), Amundgrund (1889 Jhn!), Östra Hästholmen !1918; S:t Ilian: Hovdesta (Ahlm); Lundby: Hammarby sjöhage (Ld), efter Mälaren mellan Karl- berg och Johannisberg (G. Jn, H. E. Jn); Ryttern: Tidö, Vallbylund (Ln): Kolbäck: allm. kring Strömsholm, Häggholmen, Sylta hage (Ln); 444 Munktorp: Sylta hage (Ln); Kungs-Barkarö: allm. (Sbg); Arboga: Stora Ekbacken (1906 S. Wedin-Sthen!). C. nobilis Pers. Ryttern: Åholmen (Ln). Fumaria Vaillantii Lois. Kolbäck: Näs (Sbg). Subularia aquatica L. Ängsö: Spånsundet (1883 Luhr!); Ryttern: Nyckelön (Lk); Kolbäck: Laggarbo, Trångfors i gränsen till Svedvi (Ln); Sura: Surahammar, Björsbo (Rz); Kung-Karl: Kungsör (1887- C. O. von Porat!), Sandskogshagen (Sbg); Björskog: Grönö på öar i Hedströmmen (Sbg); Hed: Nyhammar, mellan Nyhammar och Berns- hammar (Sbg); Gunnilbo: Långsvan (Sbg), Färna (Schylander!); Skinn- skatteberg: '"Östanforshyttan, Ersboviken, Nyts tegelbruk (Sbg), Ny- ten vid ån (Sn); Nora: Åkerby, Smedstorp vid Fåsjön (On), Striberg (PAS: Lepidium campestre (L.) R. Br. Tortuna: Östra Åby (järnvägsbank, 1919 At); Kungsåra: Köpsta (1918 Alb. Johanson!); Västerås: t. ex; utanför gamla östra tullen, Viksäng (Ahlm); S:t Ilian: Kumla (Ld); Dingtuna: VWVendle . (1923 Ln); Västerås-Barkarö: Fullerö (1878 N. A': Johanson!), Hjortsberga (f9192G5 JO); Ryttern: Fiholm (T9 flESe Karlström enl. Ln), vid kyrkan, Råby (1923 Ln); Kolbäck: Kolbäcks station (1898 N. Sylvén!), Strömsholms våg, Blomtorp (Ln); Kung-Karl: Kungsör vid Arbogaån (1845 Lih!); Nora: Åkerby (On), Striberg (Vkt); Ljusnarsberg: Mårtenstorp (sädesåker, 1916 11). I. räderale 1: Irsta: Kusta (Kr): Nesteras: hamnen (fC9040Bjeb 1918 G. Jn), Viksäng !1920; Ryttern: Berchnershov (1922), Hornsund (Ln); Kolbäck: Strömsholms våg, nära S:s station, Stuteriet, Kungs- ladugården (Ln), Sörstafors (1870 E. D:son Iverus!), Sörkvarn (Rz); Sura: Surahammar, Hovgården (Rz); Köping: allm. (Sbg); Arboga: lands- kyrkogården (1864 O. G. Blomberg!); Västanfors: Västanfors !1915 (1917 AJ: Douhan!); Thlaspi perfoliatam L. -Lundby: Hammarby (1 ex. bland säd, Ld). TF: salpestreE! srrfsta: Kusta (19197 Kr); CV asterastmelanistaden och Karlslund (W. Molér); Fläckebo: Ödesvallen (rikligt på landsvägs- j kanten, 1922 -:G: In); NVäster-Våla: Engelsbergs station. (S9220 Hm); Nora: Hagby; Striberg (VEt); Ljusnarsberg: Kopparberg (T9LOISAS Heiner!), Mårtenstorp bOriklig på åker- och gräsmark», LI). Alliaria officinalis Andrz. Kärrbo: Aggarö (1879 Jhn!); Västerås: vid slottet !1918, Östra Hästholmen (Ld); Västerås-Barkarö: Almö- Lindö '!1920; Ryttern: Nyckelön (Lk), Åholmen, Skutterön, Kalv- holmen, Vikhus, Stora Ekeby, Mellansundet, Stensjö (Ln); Kolbäck: Strömsholm (Br, Ln); Munktorp: Dåvö (Ln), ekbacke Ö om Hovgården (Sbg): Köping: Djurgården (Sbg). Sisymbrium officinale (L.) Scop. Västerås: hamnen (Ld); Ryttern: Flinta, Stensjö, Hornsund (Ln); Kolbäck: Strömsholms våg, Kungs- ladugården, Stuteriet, Strömsvik (Ln); Munktorp: Östhamra (1922), Stäholm (Ln); Sura: Surahammar (Rz); Köping: t. allm. (Sbg); Björ- skog: Grönö (Sbg); Kung-Karl: Kungsör (1848 E. F. Lönnroth!); Malma: Kolsva (Hn); Västanfors: Västanfors ! 1915 (1914 A. J.: Douhan!); Nora: Born (On, 1864 Wad!). 445 S. Loeselii L. Västerås: hamnen (1917 Ld!, Ln); Nora: Nedre Hag- byfallet (flera år i början av 1890-talet, Gn). S. altissimum L. Västerås: hammen (1916 Ld); Kolbäck: sand- gropen mellan Sofielund och Kungsladugården (1 ex., 1922 Ln). ; S. Sophia L. Kumla: åsen intill kyrkan (Ar); Sala: Jugansbo och Broddbo stationer At); Västerås: hamnen (Ld), trädskolan !1918; Lun d- by: Hammarby (Ld); Ryttern: flerstädes, t. ex. Hornsund:(Ln); Kol- bäck: Strömsholms våg, Kungsladugården, Stuteriet (Ln), Kolbäcks station (Sr); Munktorp: Munktorps station, Stäholm (Ln); Sura: Sura- hammar (Rz); Köping: t. allm. (Sbg); Kungs-Barkarö: Kungsörs Kungsladugård (1887 Td!); Torpa: Torpunga (Sr); Malma: Kolsva (Hn); Fellingsbro: Hälla (1903 B. Wedin!); Nora: »spridd» (Bgn). Sinapisvarvensis: EL: .Kumba, (Ar); S:t Ilian: allm: (LA); Ryttern: allm: (En); Krolbäck:talln: (En); Svedyi: Ålsätra (Rz); Sura: Sura- hammar (Rz); Munktorp: allm. (Rz); Torpa: Torpunga (Sr); Möklinta: flerstädes (At); Nora: Nora stad (Bgn). Diplotaxis-tenuifolia (L.) DC. Västerås: hamnen (1916 W. Molér). Brassiea. nigra (L-) Koch. Västerås: hamnen (1918 G. Jn!); Ryttern: Kvicksund vid restauranten (1921 Ln). Raphanus Raphanistrum L. S:t TITlian: Fredriksberg, Apalby (Ld); Lundby: Hammarby (Ld); Ryttern: Horn, Rudö (Ln); Kolbäck: flerstädes kring Strömsholm, Blomtorp, Yllsta, Kolbäcks station (Ln); Säby: t. allm. (Ln); Munktorp: Östhamra (Ln); Köping: flerstädes, t. ex. Bellevue (Sg); Arboga (1889 Td!); Malma: Gisslarbo (Hn); Hed: Nyhammar, Karmansbo (Sbg); Västanfors: Högbyn (1847 Jhn!); Er- valla: N om : Ervalla station 1918; Nora: Nora stad (Ben); Åkerby (On), Striberg (P. Ln); Grythyttan: Älvestorp (Sbg). Barbaraea stricta Andrz. Västerås: hamnen (Ld): Ryttern: Stensjö (vid Galten),.Fiholm, Västra Katthavet, Kvicksund (Ln); Kolbäck: Västerkvarn, Strömsholms slott, Strömsvik (Ln); Berg: Vallberga (Sg): Munktorp: Stenby, Västhamra (Ln); Kung-Karl: Uppskillinge (1851 Lth!), Kungsör (1886 C. OQO. von Porat!); Västanfors: Västanfors (Edt); Möklinta: nära Källtorp (At); Nora: Åkerby, Ås (On), Striberg (Vkt); Viker: Vikersvik (1878 Rn!); Ljusnarsberg: Ställberg (At). Nasturtium Armoracia (L.) Fr. Ryttern: t. allm. (Ln); Kolbäck: t. allm. (Ln); Munktorp: flerstädes (Ln); Sura: Surahammar :(Rz); Nora: Nora stad (Bgn), Fåsjöhyttan (On). N. amphibium (L.) R. Br. Björksta: Vedby vid Ängsösund (Kn); Västerås: Östra Hästholmen !1918, Viksäng !1920; Lundby: vid Mä- laren mellan Johannisberg och Elektrolytverken (G. Jn); Ryttern: Vik- hus (1850 Ced.!, Ln), Nyckelön (Lk), Berchnershov, »Tegelbruk», Östra Katthavet, Åholmen (Ln); Kolbäck: Nåtholmen, Strömsvik (In); N-. anceps (Wg.) DC. Västerås: hamnen (1921 O. Ohlin!); Ryttern: Nyckelön (Lk); Munktorp: Sylta hagar (1906 Sg!). N. silvestre (L.) R. Br. Björksta: Vedby vid Ängsösund (Kn); Väs- terås: t. ex. Stora Pilgatan (Ahlm), Lillån, Kattskär (G. Jn), Karlberg !1918; Lundby: Johannisberg (Ahlm), vid Mälaren mellan Karlberg och Johannisberg (H. E. Jn); Västerås-Barkarö: Almö-Lindö (1920 J. A. 446 Nannfeldt!), Skåpholmen (1921 O. Ohlin!); Ryttern: t. allm. vid Mälaren (Ln), Fiholm (1848 Ced.!), Hornsund (1907 Sg!), Nyckelön (Lk); Kolbäck: allm. vid Mälaren (Ln), Sävholmen (Kff); Munktorp: t. allm. vid Mälaren (Ln); Köping: Malmön i Galten (Sbg); Arboga (Sbg); Kungs-Barkarö: Örsåsen (1848 Lth!); Kung-Karl: Kungsör (1887 C. O. von Porat!, 1887 Td!); .Din des(C8S65YWali9o0iTE-ACRmeselle): Cardamine "amara »L: =: Arboga: Ellholmen! (1873: E; »Pettersson!y; Källängen (1888 Td!); Bro: Kolsva (Fn); Malma: Kolsva vid Hedström- men (Sg); Hed: Bysala (Sbg); Västanfors: Västanfors (f. hirta, Edt), Fagersta NOTL7Z(AT); I Krarbennine:; Hastbaäck (657 JANNS Vasten: Färnebo: Tvärhaändsbäcken (G. Jn); Möklinta (1904 Bje; Nora: Fåsjöhyttan (även f. hirta), Klacka-Lerberg (f. hirta, On); Viker: Älv- hyttan (Hgm); Grythyttan: flerstädes (Sbg), Hagen !1918; Hällefors: mellan Sävsjön och Sävenfors (En); Ljusnarsberg: Kopparberg (LI). C: impatliens "EX FAÄDSsö: Fagerön - (18755 LI J.. Colén!);! Västerås: Björnön (1855 Jhnul); Trådarön (1882: Luhn!) Elba (1905! BjebrGT In); Östra Hästholmen !1918; Västerås-Barkaårö: Almö-Lindö !1920 (1854 N. C. Kindberg!), Ridön (1882. Luhr!, G. Jn); Ryttern: Strömming- skär (1879 Jhn!), Nyckelön (Lk), Skutterön, Kalvholmen, Åholmen, Tidö, Stora Ekeby (Ln); Kolbäck: t. allm. kring Strömsholm, Häggholmen, Billingen, Sylta hage (Ln); Munktorp: Hovgården (Sbg); Köping: Köpingsön (Sg); Kungs-Barkarö: ekbackarna S om kyrkan (Sbg), Älg- gården (1848 Lth!); Kung-Karl: Kungsör på Örsåsen (1869 E. Ährling!). C. hirsuta 1. Västerås-Barkarö: Ridöns sydvästra landtunga (häl- lar i skogen, 1922 GG: JIna!). C-parviflofa- REN OTra: Striberg (PKN): Dentaria bulbifera L. Ängsö (1881 Luhr!); Ryttern: Strömmingskär (1884 Jhn!), Åholmen (1920), Skutterön, Kalvholmen (Ln); Kolbäck: Häggholmen, Billingen, Sylta hage (Ln); Munktorp: Hovgården (Sbg), Stäholm på udden mitt emot Runskär (Sg); Kungs-Barkarö: ekbac- karna S om kyrkan (Sbg); Kung-Karl: Ekudden (1851 Lth!). Camelina microcarpa Andrz. Irsta: Kusta (Kr); Västerås: (1862 J; E. Zetterstedu; 1896 Jkn'), hamnen (1949-E€--INN5 St Tranan bland säd (Ld); Ryttern: Nyckelön (1854 Ced.!), Hornsund (1922 Ln); Kolbäck: Strömsholms våg (1920—22 Ln); Munktorp: Östhamra, Stenby, Brydinge (1922 Ln); Köping: nära staden (1904 Sg); Arboga (1888 Td!); Bro: Vägby (1912 N. Straändberg!). C.: Alyssum (Mill.) Thell: ”Kung-Karl: Kungsör (LCth!), Skillinge Uppgård (1848 Lth!). Vogelia paniculata (L.) Horn. Björksta: Vedby, Grindtorp (Kn); Irsta: Kusta (1919 Kr); Ryttern: Svånö, Råby (1910 S. Karlström enl. Ln); Kolbäck: Strömsholm (1 ex. vid folkskolan, 1920 Ln); Fläckebo (Th; Nora: Nora stad, Born (Bgn), Striberg (P. Ln). Draba verna L. Kumla (Ar); Irsta: Kusta (Kr); Västerås: Östra Hästholmen. !1918, Viksäng !1920; S:t Tlian: allm: (Ld); Lundby: allm. (Ld); Ryttern: allm. (Ln); Kolbäck: allm. (Ln); Munktorp: allm. (Ln); Sura: Surahammar (Rz); Köping: allm. (Sbg); Kungs- Barkarö: allm. (Sbg); Bro: allm. (Hn); Malma: allm. (Sbg); Västra 447 Skedvi: kring kyrkan, Skedvibyn (Lbd); Hed: t. allm. (Ls, Sbg); Skinn- skatteberg: nära kyrkan (1821 Wg, Sn), Nyten (Sn); GTIYCKYELan: Rockesholm !1918. D. muralis L. Ryttern: Skutterön, Kalvholmen (120): D: incana 1: Irsta: Klinta "äng (1845 L. Forelius!). Turritis glabra L. Sevalla: Ålbo (At); Kumla: åsen intill kyrkan (AT); Västerås: Emaus. HTS: SEt Han allm.: (Ld); Västerås-Bar- karö: Ridön (G. Jn); Ryttern: t. allm. (Ln); Kolbäck: t. allm. (L.n): Munktorp: t. allm. (Ln); Sura: Surahammar (RZ); Köping: t. allm. (Sbg); Kungs-Barkarö: t. allm. (Sbg); Malma: t. allm. (Shbg), Kolsva (Hn); Västra Skedvi: kring kyrkan, Västlandaholm (Lbd); Hed: t. allm. i södra delen, Karmansbo (Sbg), Bernshammar (Ls); Skinnskatte- berg: Uttersberg (Sbg), Nyten (Sn); Norberg: Klacken (1849 Jhn!); Ervalla: N om Ervalla station !1918; Nora: Nora stad (Bgn), Born (Gn), Klacka-Lerberg (On), Striberg (Hgm), Fibbetorp (Bgn); Viker: Älvhyttan (Gn); Grythyttan: Björkskogsnäs (1913 An!). Arabis hirsuta (L.) Scop. Irsta: Kusta (Kr); Västerås: Stallhagen (Ahlm), Elba (G. Jn, Kr), Östra Hästholmen (GX In) SKt Iilfan: Ered- riksberg, Åby (Ld); Västerås-Barkarö: Almö-Lindö 1920; BRyttern: Horn, Tidö, Åholmen, Vikhus, Katrinedal, Skutterön (Ln); Kolbäck: åsen (Ln); Munktorp: Över-Skälby, Måsta (Ln); Arboga (Hg); Västan- fors (1917 A: J. Douhan!); Norberg: Klacken !1915; Nora: Skofttorp (ESR JO); Striberg (Vkt), Smedstorp (On); Viker: Skrikarhyttan (On), Vikersvik (1880 Rn!); Järnboås: Rössberg (Hm); Grythyttan: Älves- torp (Sbg). — var. glabrata Hartm. Nora: Åsboberg (PALINS 4. arenosa (L.) Scop. Ryttern: Strömsholms station (1920) och mejeri (1922 Ln); Kolbäck: Blomtorp (1920—21 Ln); Västanfors: Hyttan, S om Sundbyberg, Meling (Edt), Fagersta !1917: Norberg: Fliken (1882 L. Hedell!); Sala: gruvan !1915; Möklinta: Trekanten (1919 At); Näsby: Frövi station (1916 At); Nora: allm. (Bgn); Viker: Skrikarhyttan (1863 On!, 1872 N. A. Johanson!), Bengtstorp (TSTSRa!, 1890 0. 1891 Gn!, 1896 Hg), Vikersvik (1880 Rn!, 1896 Hg!); Grythyttan: t. allm., t. ex. Älvestorp (1894 Sbg!); Hällefors: kolbotten mellan Mången och Sävälven Ö om Pantsartorp (En). A. suecica Fr... Ryttern: Borgasund vid brovaktstugan (1922 In); Hed: Bernshammar (1915 Hn o. Ls!), mellan Jönsarbo och Bernshammar (Sbg); Karbenning: Snyten !1915: Skinnskatteberg: Främshyttan (1900 Sbg!), Skinnskatteberg, Darsbo (Sbg); Nora: Skofttorp (H. E. Jn): Grythyttans Loka (1877 CC. 0. Hamnström!), Grythyttehed !1918; Hällefors: Sävenfors (En); Ljusnarsberg: Mårtenstorp (CKOEGEAEN Hörken (En). Ac thaliana IE: 3 Irsta: Kusta (Kr); Västerås: Östra Hästholmen KL918; uSct. Ilan: allm. (Ld); Västerås-Barkarö: Ridön (EES JD), Almö-Lindö !1920; Ryttern: to alm. (fn); Kolbäck: t. alm. (LD); Munktorp: t. allm. (Ln); Sura: Surahammar (Rz); Hed: Bernshammar (Ls); Norberg (1845 Jhn!); Nora: allm. (Bgn); Grythyttan: Brunn- sjötorp (1894 Sbg!); Hällefors: Silken (EN): | Erysimum hieraciifolium IL. Irsta: Lillholmarna vid Björnöns syd- 448 ända (Ahlm); Västerås-Barkarö: Lilla: Sandskär (1922 O. Onhlin!), Högholmen (M. O. Floderus), Flaten (1879 Jhn!); Ryttern: Kvicksund, Strömsholms station (Ln);: Kolbäck: flerstädes kring Strömsholm (En); Munktorp: Rabo (Ln), Söder-Tuna (Sg); Köping: Malmön (Sbg), Kall- stena vid bron, Matiro (Sg); Kungs-Barkarö: Örås udde (Sbg). Alyssum calycinum L. Lundby: Saltängsbron (1916—21 Ln); Ljus- narsberg: Mårtenstorp (»sädesåker», 1916 LI). AA: maritimamn (15) Lam: Västerås: hamnen: (1919. Ln!'). Berteroa "ineana (IE:): DC: - Badelunda: Björnön (Ld);:- Västeras: hamnen (Ld, Ln), Elba (G. Jn, Kr, Ld), Östra Hästholmen (Ld); Ryttern: Nyckelön (1913 Lk!), Kvicksund (1921 Ln); Kolbäck: Strömsholms våg (Ln); Fläckebo (TID); Ljusnarsberg: kyrkogården (LI). Hesperis matronalis L. Kumla: intill kyrkan, Åsgården (Ar); S:t Ilian: Fredriksberg o. s. v. (Ld); Ryttern: Åholmen, Sörby, Svånö, Fiholm, Orrbo, Sylta (Ln); Kolbäck: Yllsta, Sörstafors (1921 In); Munktorp: kyrkogården (Ln, Sbg), Vippeby (En); Köping (Sbg); Västra Skedvi: Västlandaholm (Hn); Hed: Karmansbo, Jäxbo (Sbg), Bernshammar (Ls, Sbg); Gunnilbo: Färna bruk (Sbg); Nora: Gamla Pershyttan (vägkant, Bgn). Bunias., orientalisk: -vITrsSta;skusta. (Kr; Mästerås: t.salm. (Cd); S:t, Mlians t: allma 1 östra delen;ssparsamt,i västra, to ex Jakobsberg: Kristiansborg, Rocklunda, Fredriksberg (1 ex., Ld), Karlslund (1887 Jhn!); Lundby: Hammarby (Ld); Ryttern: Tidö, Vikhus, Vikhusby, Mullboda, Strömsholms station (Ln); Kolbäck:t. allm. (Ln); Munktorp: Östhamra (Ln); Köping: nedanför gamla kyrkogården, Ullvi (Sg); Malma: Kolsva (Hn), Gisslarbo vid Hedströmmen (Sbg); Hed: Berns- hammar (Ls), Karmansbo (Sbg); Västanfors: Västanfors station (1922 At); Norberg: flerstädes vid Kärrgruvan (Hm); Nora: Nora stad, Stri- berg (Vkt), Born (Bgn), Hammarby (P. Ln), »syntes aldrig på 1880—90- talen« (Gn); Grythyttan: Hagen !1918. Drosera longifolia X rotundifolia. Möklinta (1905 A. Bjel!); Ljus- narsberg: mellan Mårtenstorp och Kopparberg (LI). D. intermedia Hayne. . Fläckebo (Tl)j; :Sura: Toftmossen, Näs, Jorde bärsmossen (Rz); Västra Skedvi: Tuna by (Lbd), mellan Norrhammar och Alvestaboda (Sbg); Hed: Bernshammar (Ls), Galgbacken, Spaden (Sbg); Skinnskatteberg: Uttersberg, Nyten (Sbg), Ersboviken (1869 I. G. Clason!, Sn), Kärrgeten (Sn); Västanfors: Stora Brudmossen NÖ om Hypenbenning (En); Karbenning: Björktjärn (G. Jn); Norberg: Romstjärnarna (1847 Jhn!), Myrsjön (G. Jn); Väster-Färnebo: Stora Ljusens sydvästsida !1920; Möklinta: Vintervägsjön SV om Tiesjön (En), Stormossen nära Forsbo (Kr); Ramsberg: Grymsjö vid Bysjön (Sbg); Nora: Smedstorp (On), Striberg (Hgm); Viker: Älvhyttan (Bgn):; Hjulsjö: vid Sågälven NV om Kyrkbyn (En). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. 75 EE ZUR KENNTNIS DER GATTUNG NEOMERIS. VON NILS SVEDELIUS. Während einer Reise nach Ceylon 1902—03 zwecks algologischer Studien besuchte ich zahlreiche Orte sowohl der nördlichen wie der södlichen Käste dieser Insel. Einmal bot sich mir auch eine Gelegenheit, nach der kleinen Insel Rameserum hinöberzukommen. die im nördlichen Teil der Manaarbucht am Paumben-Kanal be- legen ist, der schmalen Passage, die fär die Schiffahrt der einzige Verkehrsweg westlich von Ceylon zwischen dieser Insel und dem indischen Festlande ist. Rameserum ist dort eine der relativ SrÖSS- ten Inseln in dem kleinen Archipel von niedrigen Inseln und Korallenriffen, die zusammen die sog. "Adam's bridge” bilden, von Manaar bei Ceylon sich in nordwestlicher Richtung zum indischen Festlande hin erstreckend. Ich weilte dort einige Tage in der klei- nen "Stadt" Paumben, dem Hafen der Insel und der Quarantäne- station fär die Tausende von Pilgern, die aus Indien hierher hin- äöberkommen, um den weitberähmten Hindutempel Rameserums zu besuchen. Die Meeresvegetation um diese Inseln herum hat einen ganz anderen Charakter als z. B. bei Galle an der Södspitze Cey- lons. Zwischen den zahlreichen Riffen gibt es weithin sich er- streckende seichte Bänke mit lockerem, schlammigem Boden, der auf weiten Strecken mit der eigentämlichen Meeroshydgdeldenres Enalus acoroides (IL. fil.) Steud. bewachsen ist, deren weisse weib- liche Bläten nur während der Ebbe sichtbar sind und dann an der Wasseroberfläche wie grosse Vallisnerien scehwimmen. Das Klima in diesen Gegenden ist sehr heiss. Als ich in den allerersten Tagen (1.—4.) des April Rameserum besuchte, sank die Temperatur in meinem Zimmer am Abend nie unter + 36? C. Die Oberflächen- 29 — 23344. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 450 temperatur des Meerwassers war auch mehrere Grade öber + 30” C. Hier in Paumben war es, wo ich mit einer kleinen eigentämlichen Alge Bekanntschaft machte, die ich während meiner Reise nur an diesem Orte antraf, und die es mir später nie mehr gelungen ist, an den Kästen des eigentlichen Ceylons wiederzufinden. Die kleine Alge erwies sich bei genauerer Präöfung als eine Neomeris, diese eigentämliche, zu den vertizillierten verkalkten Dasycladazeen, Klasse Siphonocladiales, gehörige Gattung. Die Art war, wie sich heraus- stellte, schon zuvor bekannt, nämlich Neomeris annulata Dickie.' Der Fund dieser Pflanze am nördlichen Ende der Manaarbucht hat indessen insofern sein Interesse, als die fragliche Pflanze nicht zuvor von einem so weit nördlichen Fundort im Indischen Ozean her bekannt ist. Aus diesem Ozean ist sie nämlich bisher bekannt von Mauritius und von Tamatave an der Ostkäste Madagaskars sowie ferner von verschiedenen Plätzen im indomalaiischen Archi- pel her. Auf die geographische Verbreitung werde ich indessen später in einem besonderen Kapitel zuröckkommen. i Neomeris annulata wuchs bei Paumben ungefähr an der Ebben- marke. Der Unterschied zwischen Ebbe und Flut ist hier nicht gross, kaum mehr als '/2—"/i m. Die Alge wurde nie während der Ebbe trockengelegt, vielmehr wurde sie, im Korallensande und Kiese wurzelnd, ständig von dem Wogenschwall öberspölt. Der Standort war zwar nicht völlig geschötzt, andererseits aber ver- hinderten die zahlreichen längeren, davor liegenden Bänke und nie- drigen Koralleninseln, dass ein ungestämer, schwerer Seegang dort entstehen konnte. Das Studium dieser kleinen eigentämlichen Algenformen bietet cinen ganz besonderen Reiz. Einerseits zeigt ja die fragliche Gat- tung eine Organisation, die im Pflanzenreiche ziemlich einzigda- stehend ist: ihr zierliches, feines Kalkskelett mit den ” Facetten" und dem eigentömlichen Haarböschel an der Spitze (vgl: Fig. DA ihre Entwieklung mit Verlegung des "Ruhestadiums" in eine.Periode vor der Befruchtung, im Zusammenhang mit ihrer eigentämlichen 1 Wie schon SOoLMS-LAUBACH (1892, S. 62) bemerkt hat, ist die fragliche Pflanze den Nomenklaturregeln gemäss N. annulata Dickie und nic ht N. Kelleri Cramer zu nennen, wie dies CRAMER auch in seinen späteren Veröffentlichungen tut, trotz- dem er sich dort von der Identität der von ihm beschriebenen Pflanze mit der DickieEs tberzeugt hat. Die von ÖLTMANNS in seinem Algenbuch (1922, S. 370) in. Fig. 240:1 gelieferte Abbildung einer Sprossspitze einer Neomeris ist somit als zu N. annulata, nicht als zu N. Kelleri, wie in dem genannten Handbuch steht, | gehörig zu bezeichnen! > 451 sog. Zystenbildung (vergl. ÖLTMANNS, 1922, S. 382), ist ja gleichfalls sehr bemerkenswert und ungewöhnlich. Andererseits beansprucht die Gattung ein ganz besonderes Interesse auch dadurch, dass diese Pflanzentypen dank ihrem Kalkskelett aus vergangenen Zeitepochen her als Fossilien haben erhalten bleiben können, weshalb wir auch nun mit Sicherheit wissen, dass der Typus als solcher zu den allerältesten sicher bekannten Algentypen auf unserer Erde gehört und vielleicht in dieser Hinsicht nur von den Lithothamnien tber- troffen wird, die bereits aus dem Silur her bekannt sind. Alles dies hat auch bewirkt, dass die Gattung Gegenstand einer ziemlich b e Fig. 1. Neomeris annulata von Paumben (Bucht von Manaar). Im mittleren Teil der Alge c (rechts) sind die verkalkten, miteinander ringförmig verwachsenen Zysten deutlich sichtbar. Die Facettenrinde, oben sehr deutlich, ist dort aufgelöst. — (Etwa 3 X 1). ceingehenden Bearbeitung und Beschreibung seitens zahlreicher Algologen, wie J. G. AGARDH, DE BARY, CRAMER, SOLMS-LAUBACH, CHURCH, HOWE u. a., gewesen ist. Trotz dieser vielen ausgezeich- neten Untersuchungen sind indessen noch manche Läcken in un- serer Kenntnis der Neomeris-Gattung auszufäöllen. Da das Material, das ich heimgebracht habe, in Formalin konserviert ist, hat es nach Entkalkung eingebettet und geschnitten werden können. Die so angefertigten Präparate sind dann mit Eisenhämatoxylin und Lichtgräön behufs Beobachtung von Zellkernen usw. gefärbt worden. Ich habe daher einige weitere Beiträge zu der ziemlich unbekannten Zytologie dieser Pflanzen liefern können. Leider aber konnte ich meine Neomeris nicht länger als während der wenigen Tage, die ich in Paumben zubrachte, studieren, und mehrere in- teressante Fragen, die doch nur der beantworten kann, der eine längere Zeit hindurech am Standorte die Entwicklungsgeschichte der Pflanze verfolgt, sind daher in Zukunft noch zu lösen. Hier wie bei so vielen anderen tropischen Algenproblemen mössen wir unsere Hoffnung auf die käönftige tropiseche biologische Meeres- station setzen. Ich will nun öber einige meiner Beobachtungen bezöglich dieser Pflanze berichten und die Fragen, zu denen diese Anlass geben können, erörtern, um dann in einem folgenden Kapitel die geo- graphische Verbreitung dieser Gattung im allgeimneinen zu behan- deln, was auch eine Frage ist, die ein ziemlich grosses allgemeines pflanzengeographisches Interesse bietet. IL. Zur Anatomie und Zytologie der Gattung Neomeris. Das ävssere Aussehen der Pilangzes Die von mim in der Manaar-Bucht gefundenen Exemplare von Neomeris annulata (vgl. Fig. 1) waren etwa 10 bis 20 mm lang und 1-2 mm brett: Ausgewachsen haben sie im allgemeinen eine mittlere Länge von ungefähr 15 mm. Sie stimmen also, was Masse und Habitus be- trifft, vollkommen mit HowESs (1909) Exemplaren aus Bermuda wie auch mit CRAMERS Abbildungen (CRAMER 1888, 1890) derselben Pflanze aus Madagaskar öberein. Dagegen stimmen sie nicht zu der Abbildung, die BÖRGESEN (1913, S. 73, Fig. 57) von Neomeris annulata aus Dänisch-Westindien geliefert hat, wo diese Pflanze nach BÖRrGESEN ziemlich allgemein ist. Der Unterschied ist der, dass die von mir gefundene Pflanze ganz wie ÖRAMERS und HowEs nach der Basis zu langsam und schwach sich verschmälert (vgl. Fig. 1) und jedenfalls völlig des abgesetzten Stipitalteils entbehrt, der so deutlich in BörGEsEns Abbildung hervortritt, wo sämtliche drei abgebildeten ausgewachsenen Exemplare durch eine sehr lange und schmale, von der öbrigen Sprossachse scharf abgegrenzte Stipes von nicht unbedeutender Länge ausgezeichnet sind. Von sonstigen bekannten Neomeris-Arten zeigt nur die von HowE be- schriebene N. stipitata (Syn. "N. dumetosa" in der Arbeit von CHURCH, 1895) von Singapore eine derartige Organisation des Basalteils des Sprosses. Da BÖrRGESEN auch Abweichungen hinsichtlich der Form 453 des "Sporangiums"” bei einem Teil der von ihm gefundenen Exem- plare beobachtet hat, so liegt der Verdacht nahe, dass vielleicht in Dänisch-Westindien von Neomeris annulata eine besondere Form vorhanden ist. Hinsichtlich der ringförmigen Stellung und gegen- seitigen Verkalkung der Fortpflanzungsorgane zeigt indessen BöRr- GESENS Pflanze — wWwenigstens der Figur nach zu urteilen — die fär N. annulata kennzeichnenden Charaktere. Die Pflanze erscheint so besonders an der Basis infolge der Verwachsung der Zysten zu Ringen der Quere nach geringelt. De selvalare Bau und die Zyt olosiet des Spaos: ses. Die eigentäömliche Organisation der Neomeris-Arten ist ja bereits durch J. G. AGARDHS (1887), ganz besonders aber durch CRAMERS eingehende Untersuchungen (CRAMER 1888 und 1890), die später von SOLMS-LAUBACH (1892) und CHURCH (1895) ergänzt wor- den sind, wohlbekannt, was den rein zellularen Aufbau anbelangt. In einigen Detailpunkten scheint indessen noch eine gewisse Un- klarheit zu herrschen, und betreffs der zytologisehen Verhältnisse fehlen vollständig Angaben. CRAMER (1888, 1890) hat eingehend geschildert, wie öber dem Vegetationspunkt sukzessive, konzentrisch tbereinander gelagerte Gewölbe von den hinfälligen Haaren, welche die Rindenfacetten in der Jugend krönen, zu beobachten sind. Diese hatte jedoch bereits J. G. AGARDH (1887, S. 149, Taf. II, Fig. 6) beobachtet und abgebildet. Ausserdem aber soll nach CRAMER (1890, S. 12) am Scheitel der Stammzelle vor Bildung jedes neuen Astwirtels eine äusserste Membranschicht blasenförmig abgehoben werden, so dass die neuen Äste jedes Wirtels also eigentlich zwischen dieser Häll- membran und dem eigentlichen ”punetum vegetationis” entständen. Eine von CRAMER (1890, Taf. I, Fig. 3) gelieferte Abbildung illu- striert dieses wirklich höchst bemerkenswerte Verhältnis, das dann auch SOoLMsS-LAUBACH (1892, S. 63) gesehen haben will und somit bestätigt. CHurcH, der eine sehr genaue und eingehende Unter- suchung von Neomeris stipitata Howe angestellt und sie durch aus- gezeichnete Abbildungen illustriert hat, hat indessen derartige "Höllmembranen" weder gesehen noch abgebildet, abgesehen na- tärlich von den Gewölben von hinfälligen Haaren, die wohl bei keiner Neomeris-Art fehlen, und die ich auch an meinem Material beobachtet habe. An den von mir untersuchten, in Paraffin einge- betteten. und geschnittenen Exemplaren ist es mir nicht gelungen, öberhaupt etwas von dieser eigentäömlichen Membranablösung zu 454 sehen, die ich demnach nicht bestätigen kann. Nun waren aller- dings die von mir untersuchten Individuen ausgewachsen, und CRAMER sagt (1890, S. 12), dass er diese Höällen oder Mäntel nur bei ganz jungen Pflänzehen hat beobachten können. Ich kann somit keinen Beitrag zur Beschreibung dieses höchst eigentämlichen Prozesses liefern, und auch weiter unten an der Sprossachse habe ich keine Spuren dieser Häöllmembranen CRAMERS gesehen. Diese eigentämlichen Verhältnisse scheinen mir in hohem Grade einer weiteren Untersuchung, ausgefährt mit moderner Technik an einem geeigneteren Material als dem mir zu' Gebote stehenden, bedärf- tig zu sein. Fig. 2. Längssechnitt durch Fig. 3. Sprossscheitel freipräpa- einen Sprossscheitel, die er- riert. Die primären Wirteläste sten Anlagen der primären, mit sekundären Wirtelästen. — einkernigen Wirteläste zei- (Etwa 400 X 1). gend. — 'Etwa 400 X 1). Der Sprossscheitel bei Neomeris annulata, wie ich ihn gesehen habé, ist in den Figuren 2 und 3 abgebildet. Die erstere ist nach einem Mikrotomschnitt gezeiehnet, die letztere nicht nach einem Schnitt, sondern nach einem von den öberliegenden Haarspitzen freipräparierten Sprossscheitel. In der ersteren Abbildung sieht man deutlich, dass in jeder Astanlage von der grossen, die ganze Pflanze durchlaufenden Zentralzelle her 1 Zellkern einwandert. Die grosse, durchgehende Zentralzelle, die ja ebenso lang wie das ganze Individuum ist, enthält ein dichtes, an Zellkernen reiches Plasma nebst zahlreichen .Stärkekörnehen. Es sieht aus, als wenn das Plasma dichter und die Stärkekörner zahlreicher an der Båsis als nach der Spitze hin wären. Fig. 4 zeigt einen Längsschnitt 455 dureh ein Stöck der Zentralzelle im oberen Teile. Von zwei öber- einander sitzenden Wirteln sieht man die Basalteile zweier Wirteläste. Das Plasma enthält zahlreiche kleine Zellkerne. Fig. 53 zeigt einen Querschnitt durch einen Teil der Zentralzelle gerade von einer Stelle her, wo ein Ast- virtel belegemn ast” In jedem Wirtel finden sich zwischen 30 und 40 Äste. Man sieht das dichte Plasma mit den zahl- reichen Stärkekörnern und den ziemlich kleinen Zellkernen. Die Basalpartien der Wirteläste zeigen bei Färbung mit Licht- grän eine scharf hervortretende Partie — in der Figur schwarz Fig. 4. Längssechnitt durch den mittle- gezeichnet — beiderseits von "en Feil der grossen Zentralzelle” mit 5 Re 4 Plasma und mehreren Zellkernen. — dem in die Zentralzelle hinein- (Bliwa 45 Sd föhrenden Porus. Wenn nun ein Wirtelast als eine kleine Ausbuchtung von der Zentralzelle aus zur Anlegung kommt, wandert offenbar in dieselbe von der Zentralzelle her ein Zell- kern ein, der sich durch seine Grösse und sein grösseres Färbungsver- mögen auszeichnet, augenscheinlich Zeichen der grösseren ”Aktivität” eines solehen Kerns. In Fig. 2 sieht man nur 1 Kern in jeder Astanlage. Sehr bald teilt sich der einwan- dernde Kern in dem Ast, der rasch an Länge zuzunehmen scheint und bald sich gleichfalls teilt, so dass er mehrzellig wird (Fig. 2 links), gleich- zeitig damit, dass Verzweigung ein- ; ; : ; ; Fig. 5. Querschnitt dureh die Zen- tritt: Diese scheint bei flächtiger tralzelle mit Wirtelästen, die eigen- Betrachtung den Charakter einer . tömlichen Wandverdickungen zei- SKATT. ; 5 ä 1. — (Etwa 200 X1). Gabelung. zu haben (vgl. Fig. 3, 6 ah SE AL a—b), d. .h. es werden nur 2 gleichwertige Zweige gebildet. Nach CrA- MER (1888, S. 38) geschieht diese Verzweigung bei allen Neomeris-Arten 456 so, dass die Zweige in der Vertikalebene zu stehen kommen ("Kurz- triebe — — mit zwei in einer vertikalen Ebene liegenden Kurztri- eben”), während CHurcH (1895, S. 6v8) dagegen, der der N. stipitata Howe (in CHURCHS Årbeit "N.dumetosa” Lam. benannt)eine eingehende Untersuchung gewidmet hat, ausdräcklich sagt, dass diese Dichotomie so eintritt, dass die Zweige in der ”Transyversalebene zu stehen Fig. 6. a primärer Wirtelast verzweigt; b primärer Wirtelast mit seitlicher, einkerniger Anlage eines Gametangiums; c mehrkernige Gametangiumanlage; d Basalteil eines Game- tangiums; e Stärkekörner aus einer Zyste in verschiedenen Lagen. — (a—d etwa 400X1, e etwa 800 X1). kommen ("First dichotomy in transverse plane"). Wer von ihnen hat nun recht? Oder verhalten sich vielleicht verschiedene Arten auf ver- schiedene Weise? Ich habe die Anlegung der beiden Zweige bei Neomeris annulata eingehend untersucht, so gut es sich an dem Material, das mir vorlag, tun liess, kann aber nicht anders finden, als dass eine streng durchgeföhrte Gesetzmässigkeit hier kaum 457 existiert. Ein Blick auf Fig. 3, die mit Kamera nach einem frei- präparierten, nicht unter Deckglas liegenden Sprossscheitel gezeich- net ist, zeigt, dass die zwei am weitesten rechts befindlichen Zweige offenbar sich so verzweigt haben, dass die Zweige in der Vertikal- ebene stehen, während dagegen die mittleren mehr so aussehen. als "hätten sie sich in horizontaler Richtung verzweigt. Meines Erachtens hat wohl Pra (1920, S. 154) daher das Richtige getroffen, wenn er sagt, dass die Verzweigung nicht im eigentlichen Sinne dichotom, sondern "bäschelig” oder ”döldehenartig” ist, d. h. der primäre Ast trägt an seinem Scheitel eine Anzahl sekundärer Zweige so wie bei so vielen anderen Dasycladazeen, hier bei Neomeris aber ist ihre Anzahl auf nur 2 beschränkt, und Pra (a. a. O.) sagt rich- lig, dass er in solehem Falle nicht von einer Dichotomie sprechen will. Ganz anders ist dagegen die Verzweigung beispielsweise bei der fossilen Gattung Anthracoporella, wo nach Pra eine echte Dicho- tomie vorhanden zu sein scheint, indem die Zweige sich unter spitzem Winkel gabeln, ohne sich einzuschnären. Wie ich gleich unten schildern werde, kann eine derartige dichotome Verzweigung als eine mehr teratologische Erscheinung bei Fortpflanzungsorganen bei Neomeris annulata vorkommen (vgl. Fig. 8, a, S. 463). Unter solchen Umständen ist es ja aber auch völlig natärlich, wenn die Anord- nung der Zweige bei Neomeris annulata nicht immer eine strenge Regelmässigkeit bezöglich ihres Verhältnisses zueinander und zu dem Hauptstamm zeigt. Die von CRAMER und CHURCH gelieferten Angaben, die scheinbar einander widerstreiten, könnten sich dem- nach sehr wohl miteinander vereinigen lassen. Uber die Zellkernverhältnisse in den jungen Zweigen geben die Fig. 2 und 6 a—c Aufschluss. Wie man sieht, werden die Zweige bald vielkernig (Fig. 6 a, b). In dem Seitenzweig des ersten in Fig. 2 ist nur ein einziger Zellkern zu sehen, durch Teilungen nimmt aber ihre Anzahl bald zu, so dass beispielsweise in Fig. 6 a und b 4—6 Stäck vorhanden sind. In der letztgenannten Figur sieht man, dass die Kerne am zahlreichsten an der Spitze sind. Die Zelle ist dort mehr gleichmässig schmal, ausgezogen. Dieser Teil zeigt offenbar sehr fröhzeitig, dass er sich zu der langgestreckten Haarzelle umbilden wird, die jeden Zweig abschliesst, und die nach aussen von den später gebildeten Facetten zu sitzen kommt. Die Ausbildung der Fortpflanzungsorgane nebst geinigen Bemerkungen zur Systematik der Dasy- cladazeen. Der Bau und die Stellung der Fortpflanzungsorgane 458 sind seit alters wichtige Merkmale fär die verschiedenen Dasyclad- azeen-Gattungen. Pia hat an fossilem Material die verschiedenen Typen studiert und gezeigt, dass die allerältesten Dasycladazeen (im Karbon) die fär diese Pflanzengruppe so charakteristischen Dauer- zysten in der Zentralzelle selbst bilden, sog. endospore Dasy- cladazeen. (Pia). Später wird die Zystenbildung in die primären Seitenzweige verlegt — bei sog. celadosporen Dasycladazeen — welche Zweige dann entweder ausschliesslich Fortpflanzungsorgane oder auch ausserdem zugleich Assimilationsorgane werden. Alle jetzt lebenden Dasycladazeen bilden dagegen die Fortpflanzungs- organe als ganz spezielle Ausstäölpungen von den Seitenzweigen her aus, sog. choristospore Dasycladazeen. 'Nach Pri sind diese dann als Neubildungen, Gebilde ”sui generis”, aufzufassen, die nicht gleichwertig mit Wirtelästen sind. | Hinsichtlich der Stellung dieser Fortpflanzungsorgane hat man nun geglaubt, bei den jetzt lebenden Dasycladazeen zwei Typen unterscheiden zu. können: den einen mit seitenständigen, den an- SE mit endständigen Gametangien. OLTMANNS (1904, S. 273 und 1922, S. 366) und WILLE (1911, S. 120) legen dem auch so grosses Gewicht bei, dass sie hierauf die Einteilung der Familie Dasycla- daceae in die Unterfamilien: 1) Dasycladeae mit endständigen und 2) Bornetelleae mit seitenständigen Gametangien, sowie 3) die etwas mehr freistehenden Acetabularieae gränden. i Ich habe die allerfräöheste Anlegung und Entwicklung dieser Gametangien studiert. Wie bereits dosan (1888, 1890) und CHURCH (1895) erwähnen, werden die Gametangien nicht gleichzeitig mit den beiden Zweigen zweiter Ordnung, zwischen welchen sie voll- ausgebildet ihren Platz haben, sondern später angelegt. Schon dér zweite Astwirtel (von oben gerechnet) ist bisweilen verzweigt (vgl. Fig. 2, 3), während dagegen die Gametangiumanlage nicht fröher als: sim 5. 0, auftritft. ja, CRAMER: Zelehnetiste (erstamölöF Wirtel in seiner ersten Arbeit (1888, Taf. I, Fig. 4 a), in der spä- teren, sorgfältiger ausgeföhrten (1890, Taf. II, Fig. 1) aber im 6. Wirtel. Eben dieser Umstand. dass die Gametangien nicht gléich- zeitig mit den beiden 'Wirtelästen zweiter Ordnung, :sondein bedeutend später angelegt werden, ist einer der wichtigsten Grände, die Pra (1920, S. 161) gegen die Ansicht anfäöhrt, däss die Game: tangien umgewandelte Wirteläste, jenen homolog, wären. Es ist ziemlich leicht, CRAMERS und CHURCHS Beobachtungen be- zöglich. dieser 'bedeutend :späteren Anlegung der Gametangien. zu 459 verifizieren. Erst etwa beim 5. Wirtel kann mar die erste Anlage sehen. Wie in Fig. 6 b ersichtlich, erscheint diese als eine kleine Ausbuchtung, ganz ausgefäöllt von dem Srossen, sich stark färbenden Zellkern, unterhalb des Zweigwinkels zwischen den beiden Ästen. Ich habe zu wiederholten Maleén dasselbe konstatiert, dass nämlich die Anlage sich ein zwar kurzes, jedenfalls aber -deutliches Stäck unterhalb des Astwinkels entwickelt. Das Gametan- gium kann demnach seiner Anlage hach nicht als endständig bezeichnet werden. Dies wird es erst später durch Verschiebung im Verein mit der Erweiterung des Winkels zwischen den beiden Seitenästen (Fig. 6 c). Studiert man nun näher CHURCHS schöne Abbildung des Sprossscheitels bei Neomeris stipitata Howe (CHURCH 1895, Taf. XXIII, Fig. 32), so scheint mir auch aus ihr hervorzugehen, dass der Insertionspunkt des Game- tangiums sich wirklich etwas unterhalb des Astwinkels, nicht in demselben befindet, obwohl CHurcn freilich dieser Sache keine be- sondere Aufmerksamkeit gewidmet zu haben scheint. In den Detail- figuren (1. c., Fig. 33) auf derselben Tafel bildet CHurcn allerdings die Gametangiumanlage (1. c., Fig. 6) am fröhesten genau im Ast- winkel belegen ab, dieses Bild stellt aber ziemlich sicher nicht die allerfräheste Anlage dar. Dies ist dagegen der Fall bei meiner Fig. 6 b. Ist demnach das Gametangium nicht der A nlage nach, sondern erst sozusagen sekundär, durch eine später eintretende Verschiebung, endständig, so fällt also der prinzipielle Unterschied zwischen den beiden, auch von RIKT 920:-1S:0200) akzeptierten Grundtypen der jetzt lebenden Dasycladazeen hinsichtlich der Stel- lung der Fortpflanzungsorgane, d. h. dem mit lateralen und dem mit distalen, zwischen den Wirtelästen zweiter Ordnung ent- standenen Gametangien, fort. Damit entfällt auch das wichligste Unterscheidungsmerkmal zwischen den Gruppen Dasycladeae und Bornetelleae, so aufgefasst, wie OLTMANNS und WILLE sie annehmen. Es ist stattdessen wahrscheinlich, dass alle jetzt lebenden Dasycla- dazéen der Anlage nach seitenständige Gametangien haben. Als relativ urspränglich sind wohl auch solche "Typen anzusehen, die viele Gametangien an jedem Ast ausgebildet haben. Sie mössen dånn natärlich stets seitenständig sein, wie z. B. bei Batophora und Bornetella. Als von der ersteren abgeleitet sind dagegen anzusehen die mit nur einem Gametangium an jedem Ast, d. h. Dasycladus, Chlorocladus, Neomeris und Cymopolia. In diesem Zusammenhange will ich besonders betonen, dass ein 460 é fossiler Dasycladazeentypus vorhanden ist, der nur ein einziges Gametangium hat, das ganz deutlich seitenständig ist, nämlich die tertiäre Dactylopora cylindracea Carp. Nach der Rekonstruktion, die Pra (1920, S. 201, Taf.: VIII Fig. 27) von dieser Pflanze gemacht hat, werden von flm primären Seitenast aus eine Anzahl (455) Wirteläste sowie ein einziges Gametangium, inseriert ungefähr an der Mitte des primären Seitenastes; ausgebildet. Dieser Typus hat. ein grosses theoretisches Interesse, da er ja zeigt, dass die Seiten- ständigkeit des Gametangiums dort mit Reduktion ihrer Anzahl auf nur 1 verbunden worden ist. Von hier ist ja — wenn man sich die Entwicklung der Typen auseinander denken will — der Ubergang zu Neomeris mit 2 Wirtelästen öber Cymopolia mit 4—35 nicht schwer sich vorzustellen, wobei dann auch das einzige, der Anlage nach seitenständige Gametangium verschoben worden ist, so dass es eine scheinbare endständige Stellung, mit Sitz zwischen den Wirtelästen, erhalten hat. Der Dactylopora-Typus scheint mir die Richtigkeit der Annahme zu bestätigen, dass der Entwicklungs- gang hinsichtlich der Stellung und Anzahl der Gametangien so ge- dacht werden kann, dass Typen mit zahlreichen seitenstän- digen Gametangien zur Entstehung von Typen mit einem seiten- ständigen geföhrt haben, wobei dann dieses einzige der Anlage nach seitenständige schliesslich zu scheinbarer ndständigkeit verschoben worden ist. Eine derartige Annahme hat jedenfalls als Arbeitshypothese ihre volle Berechtigung. Ist diese Uberlegung richtig, so folgt gleichwohl daraus nicht, dass die von ÖLTMANNS und WILLE angegebene Hauptrichtung fär die Einteilung der Familie in die zwei Gruppen Dasycladeae (mit den Gattungen Dasycladus, Chlorocladus, Neomeris und Cymopolia) und Bornetelleae (mit nur Batophora und Bornetella) natärlich und rich- tig ist. Sie ist im Gegenteil ziemlich köänstlich, denn sie stellt im äbrigen so gleich organisierte Typen wie Batophora und Dasycladus in verschiedene Unterfamilien. Diese nebst SonpErs Chlorocladus gehören vielmehr sehr eng zusammen, wie' Pra es auch betont hat, und wie es deutlich hervorgeht 1) aus den wieder höltYverG zWweigten,wirtelig gestellten Kurztrieben, 2) aus ihrer durechgehends sie war Hem NYC SR sowie 3) aus der Abwesenheit die BA lid mumng femme I traclette nt inde", deren Zellen später abfallende Haarzellen tragen. Fine natärlichere Gruppe lässt sich nicht gut denken. Andererseits bilden Neomeris, Cymopolia und Bornetella zusammen 461 auch eine natärlichere Gruppe, gekennzeichnet dadurch, dass 1) die Seitenäste erster Ordnung sich nur einmeal verzweigen und 2) ausserdem stets eine schöne, stark verkalkte Facetten- rinde, deren Zellen durch lange Haarzellen abgeschlossen werden, zur Host kommt. Diese Unterfamilie ist von Pra (192 0, S. 239) Neomereae genannt worden. Die Beobachtung, dass auch bei Neomeris die in der Einzahl vorhandenen Gametangien seitenständig angelegt werden, und dass die Endständigkeit als sekundär aufzufassen ist, bestätigt somit Pias, öbrigens auf ein umfassendes vergleichendes Studium paläonto- logischen Materials gegröndete Einteilung der Dasycladazeenfamilie in folgende Untergruppen (natärlich ausser Acetabularieae, äber deren Abgrenzung keine Meinungsverschiedenheit herrscht), nämlich: D Dasycladeae: A) zahlreiche laterale Gametangien an jedem ANSE Batophora; B) ein, scheinbar endständiges Gametangium an jedem Ast: Chlorocladus und Dasycladus; II) Neomereae: A) zahlreiche laterale Gametangien an jedem Ast: Bornetella; B) ein, scheinbar endständiges Gametangium an jedem Ast: Neomeris und Cymopolia. Innerhalb jeder dieser beiden Gruppen mässen die Gattungen, die zahlreiche, stets seitenständige Gametangien haben, also Bato- phora und Bornetella, als die relativ sprönskichsted angesehen und demnach in den betreffenden Gruppen an die erste Stelle gesetzt werden. Dagegen muss die Oltmanns-Willesche Einteilung der Familie, die in erster Linie die Stellung der Gametangien, d. h. ob sie seiten- oder endständig sind, beröcksichtigt, als nicht natärlich, sondern känstlich verworfen werden. Die Zytologie der Gametangien. Ich habe bereits oben geschildert, wie die Fortpflanzungsorgane (die Gametangien) bei Neomeris annulata als kleine Ausbuchtungen gleich unterhalb der beiden Äste zweiter Ordnung angelegt werden, und dass dies erst stattfindet, nachdem diese Äste eine gewisse Eivtveieklanksköns erreicht haben. Die junge Gametangiumanlage wird in diesem Sta- dium fast vollständig durch den ziemlich grossen, sich stark fär- benden Zellkern ausgefällt (Fig. 6 b). Sehr bald nimmt diese Anlage zu, die oberhalb derselben sitzenden Äste werden seitwärts verschoben, und binnen kurzem nimmt das Gametangium seinen 462 endständigen Platz mitten zwisechen den beiden Seitenzweigen ein. Fig. 6 c zeigt dieses Verhältnis. Die Anzahl der Kerne hat durch Teilung zugenommen, und 5 sind auf dem Bilde zu sehen. - Es geht hieraus hervor, dass alle Kerne in einem und dem- selben Fortpflanzungsorgan (hier = Zyste) von einem und demselben gemeinsamen Kern herstammen, dem zuerst in die Astanlage eingewanderten Zellkern. Fig.6 c zeigt auch deut- lich die Porenverbindungen, die sich in den Wän- den zwischen den verschiedenen Zellen finden: Die weitere Entwicklung föhrt dazu, dass das ganze Organ die Form annimmt, die es als völlig reif hat, d. h. ein basaler Stielteil differenziert sich ohne Bildung einer Wand heraus, und in dem oberen Teil konzentriert sich nun das Plasma, so dass es schliesslich die einzige grosse Zyste bildet, während der Stiel leer wird. Fig. 6d zeigt dieses Stadium, und aus ihr ist auch ersichtlich, dass die Zellulosewand viel dicker in dem Stiel- teil ist als in dem oberen eigentlichen Game- tangiumteil wie auch in dem oberen TeilFden Wand der Tragzelle, ein Umstand, den bereits CraAMER (1890, S. 17, Taf. I, 12) erwähnt und abgebildet hat. Bald differenziert sich auch die Wand um die im Gametangium gebildete ein- zige Zyste herum (vgl. Fig. 8b) heraus, die Fig.7. a ZysteinQuer- RUN BaNZ prall mit Plasma und Stärke' ge- schnitt mitparietalem fällt ist. Diese Stärkekörner sind gross und Plasma und parietalen haben oft eine eigentämliche, abgeplattete, knopf- Kernen; b' Zyste in ahnliche Form; wie aus Fig 6:e hervorgeht, die sie Längsschnitt, von in- . : ; a : UR besched SLA in verschiedenen Lagen zeigt. Das Plasma ist 350 Xx 1). viel dichter an der Peripherie, und nur : hier befinden sich die Zellkerne, deren' Anzahl, wenn die Zyste ihre volle Entwicklung erreicht hat, etwa: 50 beträgt. Die Verteilung des Plasmas ist deutlich aus Fig. 7a zu ersehen, die einen Querschnitt durch eine völlig ausgewachsene Zyste zeigt. Fig. 7b stellt einen Längssechnitt durch eine solche Zyste dar, wobei sie von innen her gesehen gedacht wird, so dass in der untersten Ebene die zerstreuten Zellkerne zu sehen sind. Diese befinden sich also: nicht im Innern der Zyste, sondern an 463 ihrer Peripherie. Diese Organisation stimmt mit der äberein, die DE Bary (1856) bei Acetabularia und ARNOLDI (1912) bei Borne- tella geschildert haben, wo gleichfalls die Zellkerne .nur in dem peripheren Plasma belegen sind. Die Wand, die die Zyste umgibt, er- reicht zwar keine grössere Dicke, aber der dicke Kalkmantel, der rings um das ganze Gametangium herum zur Entwicklung kommt, ersetzt ja auch eine Wand. SOLMS- LAUuBACH (1892) machte bei Neomeris die wichtige Entdeckung, dass an dieser Wand ein Deckel vorhanden ist, der auswendig als eine kleine, kalottenartige Erhöhung hervortritt. Dieser Deckel liegt so orien- tiert, dass er sich gerade vor dem Stielteil des Gametangiums befindet. Auch Borne- tella hat auf ihren Zysten einen derartigen Deckel, der zuerst bei Acetabularia be- schrieben wurde. Diese Entdeckung SOLMS” war von grossem theoretiscehem Interesse, denn hierdurch war es klar bewiesen, dass der ganze Inhalt des Fortpflanzungsorgans bei Neomeris als eine einzige Zyste, homo- log einer der vielen Zysten bei Aceta- bularia und Bornetella, aufzufassen ist. Neomeris zeigt in dieser Hinsicht einen deutlichen Unterschied gegen Dasycladus, der nach BERTHOLD (1880, S. 158) seine Gameten direkt durch einen Riss an der äusseren Seite des Gametangiums ohne vorhergehende Bildung einer Zyste entlässt. Pia fasst den Dasycladus-Typus in dieser Beziehung als reduziert, d. h. als mit weg- gefallener Zystenbildung, auf. Fig. 8. a gabelig verzweig- tes Gametangium (etwa 400 Xx 1); b unterer Teil einer Zyste mit Deckel, noch im Gametangium 5 Aa EES , I ÖN åa” 4 ll 9:07 of Fy 5 frö RER ECe (ÅN (GE NT Kd b REN OA Fig. 2. Same hybrid as in fig. 1 d, "abnormal" condition (P. M. C.) following interkinesis and leading to the formation of diads. b, "normal" homotypic anaphases (PIM ED: e, E. M. C.-chalazal nucleus in anaphase, micropylar in interkinesis. stortion sets in, often with a simultaneous increase in size of the tapetum which at times becomes so extensive as practically to obliterate the anther-sac. The divisions in E. M. C. involve, in principle, the same pheno- mena as! have been described above för P-M- C. A number of some gencral embryological interest have been observed and will be treated of in a subsequent and more detailed report. As shown in fig. 1 c the characteristic number of gemini and single chro- mosomes appear in the heterotypic metaphase. Preparatory to 477 their division the single chromosomes appear to arrange themselves in the equatorial region much more uniformally than in a cor- responding stage in P. M. C. The chalazal daughter nucleus is always the more active and passes into the second division in advance of the micropylar, as shown in fig. 2 c. In this division there is, apparently, much less tendency to irregularity than in a similar.stage in P. M.-C. As to the condilion of the chromosomes remaining and dividing in the spindle in anaphase of the second division of both P. M. C. and E. M. C., the following provisional assumption is made. First, that those which appear to have divided in the equalorial region and whose products actually are approaching the opposite poles represent undivided univalents which, in the first division, started to divide near one or other pole but were included entire in a daughter nucleus. Second, that the, usually much smaller, chro- mosomes which are merely segmenting in the equatorial region, or out of it, represent the halves of univalents which fully divided and separated in the first division and that, in this case, their division in homotypic anaphase is not completed or, at least, that the products do not enter into the subsequent formation of major nuclei. The fate of the chromosomes in the development of the embryo- sacs is of great importance in these hybrids because a few of the embryo-sacs are fertile and give viable seeds when crossed back to the parents. The results of these back-crosses are fully described elsewhere (Univ. Calif. Publ. Botany, vol. 11, no. 1) but may be summarized in very general fashion as follows. When sylvestris, for example, is crossed back to F, the progeny contains plants equivalent to sylvestris and also many abnormal forms. With Tabacum the back-ecross gives Tabacum, the F, and abnormal forms bhem extracted parents kare, fertile, and breedötruesftihe remainder of the populations is largely sterile. The cytological evidence presented above is interpreted as in- dicating that the 12,+12, chromosomes present represent 12 syl- vestris + 12 Tabacum and 12 unpaired Tabacum chromosomes. With this explanation in mind and in view of the genelic evidence summarized above it is suggested that a few of the embryo-sacs capable of fertilization are matured with the pure set of 12 syl- vestris chromosomes, others with the pure set of 24 Tabacum chro- mosomes and a larger number with variously contaminated parent sets in the significant nuclei. The theoretical difficulties involved 478 in such an assumption are appreciated. It has, however, been possible to examine the number of somatic chromosomes-in an "”extracted"” sylvestris which has bred true for one generalion after the back-eross. The number of chromosomes is apparently 2x—24 like the parent sylvestris. The explanation of this situation given above would involve the considerable assumption that in some cases the 12 sylvestris bivalent partners all pass to one pole in the heterotypic anaphase. The difficulties of interpreting the recovery of the Tabacum set of chromosomes is, obviously, greater. It is hoped in the near future 10 present further cytological evidence bearing on these matters. SacHsowa (C. R. Soc. Sc. Varsovie, 1917) and later Woxycicxi (Dis. Biol. Arch. Soc. Sc. Varsaviensis, 1921) have published partially complete accounts of the cytology of a Tabacum X sylvestris hybrid. Apparently neither investigalor realized that the parents of this hybrid differ in chromosome number and this fact, perhaps, explains their lack of appreciation of the phenomena which they describe. WovxcIicKI has figured many of the significant stages observed by the present writer. In the heterotypic metaphase he reports twenty- four chromosomes of which twelve are large and twelve smaller but for some reason speaks of them as paired ("douze paires de chromosomes, etc"). SACHSowaA lays emphasis upon what appear to be abnormalities produced by fixation in early metaphase and which are figured as a string of thirteen chromosomes. He appa- rently considers this to be the haploid number and further con- cludes that the Drosera scheme does not apply. He, however, figures bivalent and univalent chromosomes behaving in a manner corres- ponding to the stages illustrated and discussed by the present writer. The studies reported upon in this paper were carried on in the Botanical Institute of the University of Stockholm while the author held a Fellowship under the American Scandinavian Foundation. It is a pleasure 1o acknowledge my indebtedness to Professor O. ROSENBERG and the members of the Botanical Institute for many courltesies and much assistance and advice. I am further indebted to Professor R. R. GATES through whose courtesy I was enabled to grow a number of cultures in the Garden of the Royal Botanic Sociely, Regents Park. Botanical Institute University of Stockholm. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. 17 EN EXPERIMENTELLE UNTERSUCHUNGEN UBER DIE BIRKEN- UND ESPENMYKORRHIZEN UND IARE PILZSYMBIONTEN. VON ELIAS MELIN. Um eine vielseitigere Erkenntnis der Baummvykorrhizen zu erhal- ten, habe ich ausser Nadelbäumen (MELIN 1922, 19253 a) auch Laub- bäume experimentell untersucht. Unter diesen habe ich zwei in Schweden häufig vorkommende ausgewählt, und zwar Birke (Betula pendula Roth und B. alba Roth) und Espe (Populus tremula 1... Bezöglich der Mykorrhizen der Laubbäume findet man in der Literatur divergierende Meinungen, ganz wie es mit den Mykor- rhizen der Nadelbäume der Fall ist. Sowohl der anatomische Bau als auch die Pilzsymbionten und die Natur der Symbiose werden von verschiedenen Autoren verschieden aufgefasst. Experimentelle Untersuchungen sind niemals ausgefährt worden. Um das Verhältnis zwischen den beiden Mykorrhizasymbionten verstehen zu können, muss man vwvorher die Natur der Pilzsym- bionten ermitteln. Sonst sind alle Untersuchungen öber die Natur der Symbiose fast ergebnislos. Nachdem ich gefunden hatte, dass die Mykorrhizen der Nadelbäume — wenigstens in der ersten Linie — von Hymenomyzeten gebildet sind, und zwar jede von einem einzigen Pilz, war es anzunehmen, dass auch eine Reihe von den in den Laubwäldern vorkommenden Hutpilzen Mykorrhizenbildner sind. Um diese Arbeitshypothese zu präfen, habe ich Synthesen- 480 versuche in Reinkultur mit Laubbäumen gemacht, und zwar mit Birken und Espen. I. Öber den Bau der Birken- und Espenmykorrhizen. Die Birken- und Espenmykorrhizen zeigen beide im grossen und ganzen denselben Bau auf. Sie sind monopodial verzweigt oder einfach (Fig. 1) und meistens um 0,4 mm herum dick. Die Farbe Fig) 10 VRazemospNer- zweigte Birkenmykorrhi- zen. Kiefern-Birkenwald, Gästrikland, Valbo (Novem- ber 1920). — Vergr. 2X1. ist gewöhnlich gelblich oder gelbbraun (junge Mykorrhizen) bis dunkelbraun (ältere Mykorrhizen). Die von mir untersuchten gehören dem ektendotrophen Typus an (vgl. MELIN 1923 a). Eine reichliche intrazellulare Infektion mit darauf folgender Fragmentierung und Verdauung findet statt. Dies widersprichl den Ansichten von MANnGINn (1910) und Mc DoUGALL (1914), nach denen die Betula- Mykorrhiza ektotroph (sensu stricto) wäre. Es ist möglich, dass die genannten beiden Typen in der Natur vorkommen können, wie es z. B. mit Kiefer und Fichte der Fall ist, es dänkt mich aber auch wahrschein- lich, dass die intrazellularen Hyphen in den meisten Fällen öbersehen worden sind, weil sie sich nur mit Schwierigkeit gut fixieren und färben lassen. Auch bei den "ekto- trophen” Typen von MANGIN und Mc DOoUGALL därften wenigstens die dännen Haustorien- hyphen (vgl. unten) vorkommen. Die Fixierungen der Birkenmykorrhizen sind am besten gelungen, und ich habe deshalb nur diese genau anatomisch unter- sucht. Das Material (Betula alba) stammt aus Gästrikland, und zwar aus einem jungen Mischwald von Kiefern und Birken: Es wurde amn 5. November 1920 eingesammelt. Die gelbbraun gefärbten Mykorrhizen waren in dem 5 em dicken Rohhumus sehr gut entwickelt. -Folgende Pflanzen wurden notiert: 481 Aira flexuosa 3 Hylocomium parietinum 1 Calluna vulgaris 4 Plagiothecium denticulatum 1 Luzula pilosa 1 Sphagnum acutifolium 1 Melampyrum pratense 1 Vaccinium Myrtillus 1 Re uliginosum 1 3 vitis idaea 1 Die Espenmykorrhizen stammen aus dem Garten der Forstlichen Hochschule. Fig. 2. Längssechnitt durch eine Birkenmykorrhiza. Unten links in der Palisadenschicht eine Eiweisshyphe sichtbar. —-- Vergr. 450 X1. Die geeignetsten Fixierungen habe ich mit ZENKERS Fläössigkeit bekommen; die schönsten Färbungsresultate mit Orseillin BB und: Anilinblau. In den untersuchten Birken- und Espenmykorrhizen lassen sich folgende Schichten unterscheiden. 1) Der Hyphenmantel, der aus einem gewöhnlich grosszelligen Pseudoparenchym besteht (Fig. 2 und 3). An einwandfrei gefärbten Schnitten sind die Kerne deutlich zu beobachten. Diese sind zum Teil gross, zirka 3 u im Durchmesser, ganz wie in den unten zu besprechenden Eiweisshyphen, zum Teil aber sehr klein, zirka 1 u im 31 — 23344. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 482 Durchmesser. Letztere kommen nicht selten paarweise vor. Die grossen Kerne sind nur in den inneren Mantelzellen zu beobachten, in denen auch das Protoplasma im grossen und ganzen dichter als in den äusseren Teilen ist. Eine Ausnahme bilden in letzterer Hinsicht die Mykorrhizenspitzen, in denen auch die äusseren Man- telzellen sehr protoplasmareich sind. Von dem Pilzmantel strahlen zahlreiche Hyphen und Stränge heraus. 2) Die Palisadenschicht, die aus einer Lage schlauchförmiger Zellen besteht, die aber nicht senkrecht zur Oberfläche stehen son- Fig. 3. Längssechnitt durch eine Espenmykorrhiza. Aus dem Botanischen Garten der Forstlichen Hoch- schule. Handschnitt. — Vergr. 450 X1. dern mit dieser einen bestimmten Winkel bilden (Fig. 2 und 3). Sie sind voneinander durch ein meistens kleinzelliges Réseau be- grenzt. Nur bei den untersuchten Espenmykorrhizen habe ich dieses verhältnismässig schwach entwickelt gefunden. In den Palisadenzellen findet eine reichliche intrazellulare Infektion statt. Es finden sich zwei. Typen von Hyphen, die ich Eiweisshyphen und Haustorienhyphen benenne. Die Eiweisshyphen können eine Dicke von 10 u erreichen. Von dem Mantel aus verlaufen sie in der Längsrichtung der Palisaden- 483 zellen und wachsen danach in die angrenzende Verdauungsschicht hinein, wie aus Fig. 4 hervorgeht. In Ausnahmefällen aber kön- nen sie mehrere Palisadenzellen durchbrechen, bevor sie die Ver- dauungsschicht erreichen (Fig. 5 b). Anfänglich sind sie sehr plasma- und eiweissreich und enthalten mehrere grosse (um 3 u herum dicke) Kerne. In ein und derselben Hyphenzelle habe ich bis zu acht Kerne gefunden. Sie sind sehr reich an Chromatin Fig. 4. Längsschnitt durch eine Birkenmykorrhiza. Erklärung im Text. Vergr. 1000X1. (12 Chromosomen?), wie aus Fig. 4 und 5 a hervorgeht. Nur in einzelnen Fällen teilen sich die Eiweisshyphen, wie es in Fig. 5 a und 6 b abgebildet ist. Wie sich die Kerne bei dieser Teilung verhalten, habe ich nicht beobachtet. Es ist zu erwähnen, dass in der Mitte der Wandung zwischen zwei Tochterzellen immer ein dichter, körniger Belag vorkommt, der in dieser oder jener Weise mit der Zellteilung in Zusammenhang stehen därfte. Es ist mir nicht bekannt, in welcher Ausdehnung etwas ähnliches bei den 484 Basidiomyzeten vorkommt, ich habe aber selbst die Erscheinung oftmals in den Mykorrhizapräparaten — auch in denselben von Kiefer und Fichte — beobachtet, und zwar sowohl an den intra- zellularen als auch an den interzellularen Hyphen. Die Haustorienhyphen sind sehr dänn, meistens um 1 u herum dick. Entweder kommen sie in den Zellen allein oder zusammen mit den Eiweisshyphen vor und wachsen unregelmässig windend, Fig. 5. Teile eines Längsschnittes durch eine Birkenmykorrhiza des ektendotro- phen Typus. a, b Palisadenzellen mit Eiweisshyphen, c, d Zellen der Verdauungs- schicht. Erklärung im Text. -— Vergr. a 1300X1, b—d 800 X1. wie aus Fig. 4 ersichtlich ist. Sie sind sehr arm an Protoplasma und ihre Kerne sind öberaus winzig. Querwände sind nur sehr selten zu finden. Zum Teil werden die Haustorienhyphen bald? fragmentiert, und es bilden sich dabei traubenähnliche Anhäufungen verschiedenartig geformter Glieder, in denen allmählich der Zell- inhalt nicht mehr zu beobachten ist. Zum Teil leben sie aber Wweiter | und wachsen auch in die angrenzenden Zellen der Verdauungs-/| schicht hinein (Fig. 4). | Die Kerne der Palisadenzellen sind meistens kugelförmig (Fig. 47 und 3 a). seltener etwas zipfelig. Sie haben eine grosse Nukleole / | 485 und sind seht chromatinreich. Es sei hier hinzugefögt, dass sie kein Zeichen davon zeigen, durch die eingedrungenen Pilze zu leiden. Die Palisadenzellen sind sehr reich an Gerbstoffen. Das Hartigsche Netz ist verhältnismässig arm an Protoplasma, und die Zellkerne sind sehr klein, etwa wie die kleinen Kerne des Mantels. An einwandfrei fixierten und gefärbten Schnitten sind sie sehr deutlich zu beobachten (Fig. 4). S)JUADie Verdauungsschicht, die aus zwei bis drei Lagen isodiamet- rischer oder etwas gestreckter Zellen besteht. Kein Réseau hat sich gebildet, nicht einmal an der Grenze gegen die Palisadenzellen (Fig. 4). Dagegen findet eine reiche endophytische Infektion statt, und zwar von den Eiweisshyphen und den Haustorienhyphen der Palisadenschicht. Erstere durchbrechen die Zellwandungen, wie es Fig. 4 zeigt, und verzweigen sich danach in den ersten Zellen der Verdauungsschicht sehr reichlich. Es bilden sich dabei un- regelmässig geformte, oft abnorm angeschwollene Seitenzweige, die sich unter Umständen loslösen können. Letztere sind anfänglich reich an Protoplasma und mit grossen Zellkernen -— die Grösse meistens zwischen 2 und 3 u sehwankend — versehen. Die Kerne sind wie die der Eiweisshyphen der Palisadenzellen sehr chroma- tinreich. An der Stelle, wo die Hyphe die Wandung durechbrochen hat, bildet sich meistens um den unteren Teil des eingedrungenen Fa- dens herum ein Zellulosekragen, wie aus Fig. 4 ersichtlich ist. Bisweilen durchwachsen die Hyphen die äusseren Zellen der Verdauungsschicht, ohne sich zu verzweigen, und die erwähnte, abnorme Verzweigung findet dann erst in den inneren Teilen der Schicht statt. Die Haustorienhyphen sind ganz so wie in den Palisadenzellen entwickelt und kommen sowohl in den äusseren als auch in den inneren Teilen vor. Die Zellkerne der Verdauungsschicht sind meistens ein Wwenig gsrösser und chromatinreicher als die der Palisadenzellen. Sie haben immer eine grosse Nukleole. Auch die Zellen der Verdauungsschicht sind sehr reich an Gerb- stoffen. Besonders die äusseren sind von solehen beinahe alulsge- fällt. 4) Die Endodermis. Mit Gerbstoff und Stärke. Keine Infektion. 5) Der Zentralzylinder. 486 Wenn wir etwas ältere Mykorrhizenteile untersuchen, finden wir, dass die Eiweisshyphen vollständig degeneriert haben. Die Dege: neration findet zuerst in der Verdauungsschicht statt. Der Zweig- bäschel oder die losgelösten Zweige werden von einer dicken Zellulosewandung umgeben und gleichzeitig das Protoplasma und die Kerne verdaut (Fig. 5 c). Schliesslich lässt sich der Inhalt öberhaupt nicht mehr färben, RA man sieht dann nur die Zellulosewandungen in den Wirtzellen leg en. Auch die dicken Hyphen der Palisadenzellen werden allmählich verdaut, um diese herum wird aber keine Zellulose ausgeschieden, sondern ihre Wan- dungen fallen zusammen. In den älteren Mykorrhizenteilen sind daher die Reste der Eiweisshyphen in diesen Zellen schwer zu entdecken. : Die Haustorienhyphen kommen dagegen auch in den älteren Mykorrhizenteilen vor, besonders in der Verdauungsschicht, in deren Zellen sie sogar zahlreicher als vorher leben. In der Palisaden- schicht werden sie zum grossen Teil fragmentiert, und man findet die oben erwähnten, traubenähnlichen Anhäufungen häufiger als in den jängeren Zellen. Es ist bemerkenswert, dass die Haustorien- hyphen in den älteren Teilen der Verdauungsschicht oft von einer Zellulosewandung umgeben werden, und zwar an der Stelle wo sie in die Zellen eingedrungen sind (Fig. 5 d). Diese Erscheinung deutet darauf hin, dass der Protoplast noch lebendig und tätig ist. Nach dem anatomischen Bau zu schliessen findet ein Nährstoff- austausch zwischen den beiden Symbionten statt. Ohne Zweifel werden die eiweissreichen Hyphen durch die enzymatische Tätig- keit der Wurzelzellen verdaut. Die Kerne der Wirtzellen sind sehr chromatinreich und zeigen nicht einmal dann irgendein Zeichen zum Absterben, nachdem sich die Zellulosewandungen um die Zweig- bäöschel herum gebildet haben. Durch die Haustorienhyphen scheint in der ersten Linie der Pilz- ernährt zu werden, teilweise werden sie aber von den Wirtzellen verdaut. Augenscheinlich findet auch ein Austausch zwischen dem Har- tigschen Netz und den Palisadenzellen statt, was schon daraus her- vorgeht, dass ihre Protoplasten lebendig sind (vgl. MELIN 1923 a). Es kommen oft in der Literatur Angaben vor, dass die Zellen des 487 Réseaus abgestorben seien. Fucuns (1911, S. 27) sagt z. B. von dem Hartigschen Netz: ”Verfasser hat durch Beobachtung mit den stärk- sten Vergrösserungen genau festtellen können, dass schon bald nach dem Aneinanderliegen der Hyphen kein Plasma mehr in ihnen ist. Das Hartigsche Flechtenwerk stellt mithin Rudimente der einge- drungenen Pilzfäden dar.” Diese Auffassung hat sich als unrichtig erwiesen und därfte auf ungeeignete Fixierungen und Färbungen zuröckzuföhren sein. Ausser den ektendotrophen Mykorrhizen kommen an Birken und Espen — ganz wie an Kiefer und Fichte — Pseudomykorrhizen vor. Ich habe sie am besten an der Birke entwickelt gefunden, und zwar auf köärzlich dränierten, nassen Moorassoziationen (vgl. MELIN 1917, S. 368), in denen sie ganz so gebaut sind wie die Pseudomykorrhizen der Kiefern und Fichten (MELIn 1923 a). Sie sind meistens einfach und immer sehr dänn (0,1 bis 0,12 mm dick). Die äusseren Zellen sind mehr oder weniger isodiametrisch und Wurzelhaare fehlen. Innerhalb der Epidermis- und Rindenzellen finden sich 1-2 2 dicke Hyphen, wie es bei Kiefer und Fichte beschrieben wörden ist. Eine Fragmentierung und Verdauung der Hyphen habe ich nicht beobachtet. II. Versuche mit den Pilzsymbionten der Birken- und Espenmykorrhizen. Zu den in Birken- und Espenwäldern am meisten verbreiteten Hymenomvyzeten gehören Boletus scaber Bull. und B. rufus Schaeff. Obschon ' beide zusammen vorkommen können, zieht aber B. scaber die Birken den Espen und B-. rufus umgekehrt diese jenen vor. Nach den Untersuchungen von THESLEFF (1919) scheint dies auch im södöstlichen Finnland der Fall zu sein. Beide Arten kommen aber auch in anderen Laubwäldern, in Ausnahmefällen auch in Nadelwäldern, vor. Ich habe selbst B. rufus in Nadelmischwald (Kiefer und Fichte) beobachtet, und zwar in Västergötland und Västmanland in Schweden, und nach THESLEFF findet sich diese Art ausserdem in Lärchen-, Eichen- und Erlenwäldern. B. scaber soll nach PEYRONEL (1917) und THESLEFF (1919) unter Quercus und 488 Larix (lim nordöstlichen Finnland), Fagus, Corylus, Castanea und Sorbus Aucuparia (Norditalien) vorkommen. Schon Fries (1874, S. 516) hebt hervor, dass Boletus scaber gern in Gesellschaft mit Birken wächst, und später ist diese Tatsache oftmals in der Literatur wiederholt worden. KÖPPEN (1889, S. 227) erwähnt, der Birkenpilz sei ein ständiger Begleiter der Birke durch das ganze Russland hindurch; auch auf der Krim soll er immer in den Birkenwäldern vorkommen. Es geht aus späteren Angaben hervor, dass die Art sogar durch das ganze Waldgebiet der nörd- a b GC Fig. 6. Teile eines Längsschnittes durch Birkenmykorrhiza. a, b Palisadenzellen mit Eiweisshyphen (zwischen XX verlaufend), c Palisadenzelle mit degenerierten Haustorienhyphen. — Vergr. a, c 750X1, b 1100X1. lichen Hemisphäre weit verbreitet ist, und zwar hauptsächlich in den Birkenwäldern (HENNINGS 1907, VAN DER LEK 1921). Hinsichtlich des Auftretens von Boletus rufus sei hier die Beob- achtung von THESLEFF (1919, S. 75) hinzugefäögt, dass in einem Laubwald (hauptsächlich Espen), in dem grosse Mengen von diesem Pilz jährlich gepflöckt wurden, dieser nicht mehr zu sehen war, seitdem sämtliche Espen abgeholzt worden waren. Ausser den genannten Boleten findet man in den Birken- und ispenwäldern eine grosse Menge von Boden-Hymenomyzeten, und zwar hauptsächlich Agarizineen, u. a. die Gattungen Amanita, Russula, Lactarius, Cortinarius und Tricholoma. + + 489 Einige von den in Birken- und Espenwäldern häufig vorkom- menden Hutpilzen sind schon von fräheren Autoren als Mykor- rhizenpilze angenommen worden. Weil man aber diese Angaben experimentell nicht hat beweisen können, sind sie sehr unsicher gewesen (vgl. MELIN 1923 a). Wegen des gewöhnlichen Auftretens von Schnallen auf den ausstrahlenden Hyphen war a priori an- zunehmen, dass an der Mykorrhizabildung höhere Pilze beteiligt wären, und man sglaubte auch, eine Verbindung zwischen den Fruchtkörpern und den Mykorrhizen nachweisen zu können. Schon WORONIN (1885) hält es för wahrscheinlich, dass Boletus scaber und B. edulis Mykorrhizenpilze sind. Er fögt aber mit Recht hinzu (a. a. O., S. 205): ”"Dieses kann aber nur auf direclem Wege entschieden werden, d. h. entweder dadurch, dass aus der Mykorrhiza ein Boletus erzogen wird, oder dass man durch Aussaat der Boletus-Sporen auf eine der angegebenen Wurzeln die Mykorrhiza erhält.” FRANK (1892) glaubt Amanita muscaria als Mykorrhizenpilz festgestellt zu haben. Mc DouGALL (1914) fand Cortinarius sp. und Boletus scaber v. fuscus in Konnektion mit den Mykorrhizen von Betula papyrifera und PEYRONEL (1922) Amanita muscaria, Lactarius necator, Boletus scaber f. Betulae und Scleroderma vulgare in Verbindung mit den Mykorrhizen von Betula pendula und Boletus rufus in Verbindung mit Populus tremula. Die beiden Autoren ziehen daraus den Schluss, die genannten Pilze seien Mykorrhizenpilze, und zwar an Birken und Espen. Wegen des parallelen Vorkommens meint SMOTLACHA (1911), Boletus rufus bilde Mykorrhiza an Espe, B. scaber Mykor- rhiza an Birke. Die Versuche, die Mykorrhizen in Reinkultur hervorzubringen, habe ich in erster Linie mit Hymenomyzeten aus Birken- und Es- penwäldern vorgenommen, und zwar mit den Gattungen Boletus (B. scaber Bull., B. rufus Schaeff., B. edulis Bull.), Tricholoma (T. flavobrunnea Fr.) und Amanita (A. muscaria 1L.). Ausserdem habe ich Versuche mit ausgeprägten Nadelwald-Boleten (B. luteus L. und B. badius Fr.) und mit den aus Kiefernmykorrhizen isolierten M. R. silvestris 8 und y ausgefäöhrt. Fär die Birken- und Espenpilze habe ich dieselbe Kulturmethode verwendet, die ich fröher beschrieben habe (MELIN 1922). Es ist fräöheren Forschern nicht gelungen, die Gattung Amanita — eben- 490 sowenig wie Boletus — in Reinkultur zu zöchten. Die ersten Ver- suche, Sporen zur Keimung zu bringen, sind von BREFELD (1908) ausgefäöhrt worden. Kurz vorher hatte DuGGAr (1905) Versuche gemacht, das Hervorwachsen der Hyphen aus Fruchtkörperstäcken zu erreichen, und zwar aus ÅA. frostiana, ÅA. muscaria, ÅA: verna, Å. vaginata, sie waren aber alle negativ ausgefallen. Mit Tricholoma- Arten sind dagegen schon von fröheren Forschern gelungene Kultur- versuche Der oEliesgenpilz wächst sehr langsam aus den aufgelegten Fruchtkörperstäckehen hervor und lässt sich nur sehr schwer auf känstlichem Substrat zächten, und zwar nur auf Malzgelatine (5proz. Malzextrakt). Fol- gender Versuch mit jungen Fruchtkörperstäckehen aus Västman- land in Schweden (Fichtenwald mit beigemischter Birke) ist sehr instruktiv. Vier verschiedene Nährböden wurden verwendet, und ZWar: 1) Malzextrakt. Die hervorgewachsenen Hyphen sind nach 10 Tagen nur mikroskopisch siechtbar. Sie sind nicht zu weiterem Wachstum zu bringen. 2) Malzagar. Hyphen wachsen nach 10 Tagen, hervor, nach Wweiteren 10 Tagen sind die Stäcke mit sehr kurzen Fäden beklei- det, die aber nicht auf den Nähragar öbertreten. Die Hyphen stellen bald ihr Wachstum vollständig ein. 3) Malzgelatine. Die hervorwachsenden Hyphen treten allmäh- lich auf den Nährboden hinöber und haben nach zwei Monaten Kolonien mit einem Durchmesser von 8 bis 10 mm gebildet. Die Kolonien haben kurze, weissliche, 2 bis 3 u dicke Lufthyphen und scheiden einen dunkelbraunen Farbstoff ab, weshalb sie an der Unterseite sehr kräftig gefärbt sind. 4) Birkendekokt mit Nährsalzen (vgl. oben). Die Hyphen wach- sen nach 10 Tagen aus den Fruchtkörperstäckehen hervor, stellen aber bald ihr Wachstum ein, ohne makroskopisch sichtbare Kolo- nien zu erzeugen. ANT Ga een Ste orda ung Blir krer vn Re mk u RA sammen. Die Keimlinge wurden am 19. Juni 1922 gepflanzt und am 24. August mit Myzel von A. muscaria geimpft. Als Impf- material dienten Fruchtkörperstäckehen, die drei Wochen auf Malzagar gelegen hatten und mit sehr kurzen Hyphen dicht besetzt waren (vgl. oben). Nährlösung: Birkendekokt mit Nährsalzen. Am 2. November 1922 (zirka 10 Wochen nach der Impfung) 502 wurden die Kolben untersucht. Der Pilz hat sich um die Wur- zeln herum sehr kräftig entwickelt und bis zu 50 u dicke Hyphen- stränge gebildet. Die 3 bis 4 u dicken, stark windenden Hyphen sind ziemlich dicht septiert. Seitenzweige bilden sich an beliebigen Stellen der Zellen aus (Fig. 10 f), Schnallen fehlen. In dem oberen Teile der Wurzeln haben sich ziemlich zahlreiche Mykorrhizen des ektendotrophen Typus gebildet, die eine weissliche Farbe haben und 0,3 mm dick sind. Der Mantel ist meistens zirka 60 u dick, aus einem kleinzelligen Pseudoparenchym bestehend, stellenweise aber sehr däönn und aus locker verflochtenen Fäden gebildet. Nur die Mykorrhizen mit gut entwickeltem Mantel haben die Palisadenzellen typisch entwickelt. Auch das Réseau kommt nur in diesem Falle vor. In den Langwurzeln finden sich zahlreiche, bis zu 4 u dicke Hyphen in den Rinden- und Epidermiszellen. Sie kommen ent- weder vereinzelt vor oder bilden lockere Knäuel oder pseudoparen- chymatische Anhäufungen. In einzelnen Fällen wachsen die Stränge auf die Weise in die Wurzeln hinein, wie es die Tricholoma- Hyphen unter Umständen tun können (vgl. oben). In den Langwurzeln bildet sich lokal ein Réseau aus, bisweilen auch ein lockerer Mantel. + + Versuche sind auch mit Amanita rubescens Fr. ausgeföhrt wor- den. Sie sind aber sämtlich ohne Erfolg gewesen. 4. rubescens gedeiht in Reinkultur noch schlechter als A. muscaria. Frucht- körperstäckehen mit hervorwachsenden Hyphen wurden zu Birken in Kolben geimpft; die kurzen Hyphen wuchsen aber nicht weiter. 5. Versuche mit Nadelwald-Boleten. Ich habe auch Synthesenversuche mit zwei Boletus-Arten aus- geföhrt, die man nicht in Birken- sondern nur in Nadelwäldern (hauptsächlich Kiefernwäldern) trifft, nämlich B. luteus und B. badius. Beide Arten sind, wie ich ermittelt habe, Mykorrhizen- pilze an der Kiefer und in Ausnahmefällen auch an der Fichte (vgl. MELIN 1923 a). Ausserdem habe ich Versuche mit B. edulis gemacht, welche Art ausser in Nadelwäldern manchmal auch in Laub- (inkl. Birken-)wäldern auftritt. a. Boletus luteus L. BoketmnsrlrteusktaundtbBirke:t Die am 16. Mar geptlanzten Keimlinge wurden am 14. Juni mit Myzel von B. lIuteus geimpft. Die zur Impfung benutzten Kolonien waren auf Malzagar gezächtet worden und waren 14 Tage alt. Den Stamm halte ich während 10 Monaten in Reinkultur gehalten. Die Kolben wurden am 11. Januar 1923 (7 Monate nach der Impfung) untersucht. Der Pilz hatte sehr kräftige Kolonien ge- bildet und auch den grösseren Teil des Wurzelsystems umwachsen, ohne aber Hyphenstränge zu bilden. B. luteus hat an der Birke keine Mykorrhizenbildung veranlasst. Die Saugwurzeln (Wurzeln zweiter und dritter Ordnung) sind bis zu 0,15 mm dick (meistens 0,1 mm), den oberen fehlen Wurzel- haare vollständig, die unteren dagegen, die noch keine Hyphen erreicht haben, haben solche kräftig entwickelt. Die oberen Saugwurzeln sind als eine Art Pseudomykorrhizen zu betrachten. Die Pilzhyphen sind in die äusseren Zellen hinein- gedrungen,. in denen sie vereinzelt leben. Réseau und Mantel fehlen vollständig. In den Langwurzeln kommen bisweilen auch vereinzelte Fäden vor. Boleföstlautenwsktund Espes Die Versuche wie diemit der Birke ausgeföhrt. Drei Monate nach der Impfung wurden die Kolben untersucht. Der Pilz hat sich kräftig entwickelt und bis zu 30 u dicke Hyphenstränge gebildet. Sonst verhält er sich der Espe gegenäber ebenso wie zur Birke. Vereinzelte Hyphen dringen in die Epidermis- und Rindenzellen hinein. Wurzelhaare werden nicht gebildet. Es entsteht somit eine Art Pseudomykorrhiza. b. Boletus badius Fr. Boletus badius und Birke.. Die Keimlinge wurden am 9. Juli 1922 mit Myzel eines 9 Monate alten Stammes von B. badius geimpft. Die Impfkultur 10 Tage alt, auf Kiefernsprossen- extraktgelatine gezächtet. Die Kolben wurden am 2. Januar 1923 untersucht (6 Monate nach der Impfung). Der Pilz hat — ganz wie B. luteus — grosse, weisse Kolonien um die Pflänzchen herum gebildet. Ubrigens ist er kräftiger entwickelt als letzterer in den entsprechenden Ver- suchen, was schon daraus hervorgeht, dass er zahlreiche bis zu 50 u dicke Hyphenstränge gebildet hat. 204 B. badius hat keine Mykorrhizen veranlasst — ebensowenig wie B. luteus. Die Saugwurzeln sind um 0,1 mm herum dick, die oberen sind von den Hyphen umsponnen, die auch in die Epider- mis- und Rindenzellen eingedrungen sind, und somit eine Art Pseudomykorrhizen erzeugt haben. Diesen fehlen Wurzelhaare vollständig, während solche an den unteren Saugwurzeln, die die Hyphen nicht erreicht haben, sehr dicht vorkommen. c. Boletus edulis Bull. Zuwachs in Reinkultur. Der Stempilz entwickeltisien in Reinkultur sehr schlecht. Es wachsen kurze, weisse Lufthyphen aus den auf die Platten gelegten Fruchtkörperstäckechen hervor, auf den Nährboden gehen sie aber entweder nicht oder sehr ungern hinöber. An den geeignetsten Böden (Malzgelatine und Malzagar) haben sich nach ein paar Monaten sehr kleine, makroskopisch kaum sichtbare Kolonien gebildet. Die Hyphen sind sehr däönn (1,5 bis 2 u) und wachsen meistens mehr oder weniger windend. Seitenzweige entstehen an beliebigen Stellen der Zellen und bilden mit den Haupthyphen keinen bestimmten Winkel. Entweder zeigen sie ein begrenztes Wachstum auf oder aber entwickeln sich auf dieselbe Weise wie die Mutterhyphen. Im grossen und ganzen ähneln die Hyphen von B. edulis denen der sechwach wachsenden Kolonien anderer Boletus-Arten, z. B. B. luteus (MELIN 1923 a). Die von den Fruchtkörperstäöckechen gebildeten, winzigen Kolonien wachsen auch dann nicht weiter, wenn sie auf neues Substrat geimpft werden. Bole tu stredmltseuntd CBTRKe ID OR (CTD: kvftuNRAnSamnG men. Die am 19. Juni 1922 gepflanzten Keimlinge wurden am 24. August mit Myzel von B. edulis geimpft. Die zur Impfung be- nutzten Fruchtkörperstäckechen hatten einen Monat auf der Platte gelegen und waren sehr dicht mit kurzen Lufthyphen besetzt. Nährlösung: Birkendekokt mit Nährsalzen. Am 22. August 1923 (12 Monate nach der Impfung) wurden die Birken untersucht. Die Hyphen umgeben die Wurzeln vollständig und haben sich somit viel besser entwickelt als fräher. Sie zeigen aber immerfort dasselbe abnorme Aussehen wie oben beschrieben wurde, und die Verzweigung ist sehr unregelmässig. Schnallen fehlen wie fröher. Keine Hyphenstränge haben sich gebildet. Die Saugwurzeln sind zum Teil dänn (0,15 mm dick) und dann 205 mit dichten Wurzelhaaren besetzt, zum Teil aber etwas dicker (0,3 mm), ohne Wurzelhaare. Letztere sind von den Boletus-Hyphen befallen, die in die Epidermis- und Rindenzellen hineingedrungen sind, in denen sie entweder vereinzelt oder als lockere Knäuel vorkommen. FEin Réseau hat sich nur selten gebildet, und dann nur um vereinzelte Epidermiszellen herum, die aber dadurch ihre isodiametrale Form kaum geändert hatten. In Ausnahmefällen findet sich ein bis zu 10 u dicker Hyphenmantel um die befallenen Wurzeln herum, meistens fehlt aber dieser vollständig, oder die Hyphen umschliessen nur locker die Wurzeln. B. edulis hat also in den Reinkulturen keine typische Mykorrhiza an der Birke veranlasst. Das vereinzelte Vorkommen von Réseau und Hyphenmantel deutet aber darauf hin, dass er auch typische Mykorrhizen erzeugen kann, und zwar wenn die Virulenz des Pilzes höher ist. Offenbar gedeiht er trotz dem Zusammenleben mit den Pflänzechen wegen des ungeeigneten Substrates nicht be- sonders gut. 6. Versuche mit den aus den Kiefernmykorrhizen isolierten M. R. silvestris 8 und M. R. silvestris y. Um zu ermitteln, ob andere an Nadelbäumen mykorrhizenbildende Pilze auch mit Laubbäumen in Symbiose treten können, wurden Versuche mit M. R. silvestris 8 und y gemacht. aven sisivestristorundiBirke: Die gut entwickelten Keimlinge wurden am 14. Juni 1922 mit M. R. silvestris 8 geimpft. Der zur Impfung benutzte Stamm wurde am 24. September 1919 (MELIn 1923 a) isoliert; die auf Malz- extrakt gezöchtete Impfkultur war 6 Wochen alt. Am 20. Oktober 1922 (zirka 4 Monate nach der Impfung) wurden die Kolben untersucht. Der Pilz hat sich sehr kräftig entwickelt und umgibt dicht das ganze Wurzelsystem. Bis zu 30 u dicke Hyphenstränge kommen ziemlich häufig vor. Die Saugwurzeln sind im allgemeinen ziemlich lang und um 0,1 mm herum dick. Meistens fehlen Wurzelhaare vollständig, und erstere sind zu Pseudomykorrhizen entwickelt, die sehr dicht von den 8-Hyphen umsponnen sind. In den Epidermis- und Rinden- 206 zellen findet man sehr oft Hyphen, und zwar entweder vereinzelt oder als lockere Knäuel oder sogar pseudoparenchymatische An- häufungen. Die äusseren Zellen sind mehr oder weniger isodia- metrisch. Mantel und Réseau kommen nicht vor. Auch in den Langwurzeln kommen Hyphen häufig vor. Manch- mal bilden sie lockere Knäuel oder fällen die Epidermis- und Rindenzellen mit Pseudoparenchym vollständig aus. Fig. 15. Querschnitt durch eine von Tricholoma flavobrunnea in Reinkultur gebildete Birkenmykor- rhiza. Handschnitt. — Verg. 450X1. b. M. R. silvestris y und Birke. Die am 16. Mai 1922 gepflanzten Keimlinge wurden am 14. Juni 1922 mit M. R. silvestris y geimpft. Der Stamm war am 25. Mai 1920 (vgl. MELIN 1923 a) isoliert worden; die auf 5proz. Malz- extrakt gezächtete Impfkultur war 2 Monate alt. Am 1. November 1922 (4!/2 Monate nach der Impfung) wurden die Pflänzchen untersucht. Das ganze Wurzelsystem ist von den y-Hyphen umwachsen, die zahlreiche dänne Stränge (um 10 u herum dick) gebildet haben. Die einzelnen Fäden sind um 3,5 u herum dick und haben fast immer Schnallen an den Querwänden. Der Pilz hat eine Reihe von einfachen, 0,25 mm dicken, braun 507 gefärbten ektendotrophen Mykorrhizen veranlasst (Fig. 16). Der bis zu 25 u dicke Mantel scheint an der Oberfläche glatt zu sein, Wweil die ausstrahlenden Hyphen sehr leicht zerbrechen. Die Man- telzellen haben einen Durchmesser von 3 bis 4 u. Die Palisaden- schicht ist ebenso wie bei den Naturmykorrhizen entwickelt. Ihre Zellen werden von dicken FEiweisshyphen durchwachsen, die in der Verdauungschicht in derselben Weise fragmentiert werden, wie es bei Kiefern und Fichten beschrieben worden ist. Manch- Fig. 16. Querschnitt durch eine von M. R. silvestris y gebildete Birkenmykorrhiza. Handschnitt. Vergr. 450 X1. mal hat sich eine Palisadenschicht mit Réseau nur in den unteren Teilen der befallenen Kurzwurzeln gebildet, während die mittleren und apikalen Teile aussehliesslich isodiametrische Rindenzellen mit nur intrazellularen Hyphen haben. Den letzteren Teilen fehlt oft ein Mantel vollständig. Eine Reihe von Saugwurzeln — vor allem in den unteren Teilen des Wurzelsystems — sind nur endotroph infiziert und somit zu Pseudomykorrhizen entwickelt. Diese sind dänner als die Mykor- rhizen, und zwar nur 0,1 mm dick. In den Rinden- und Epider- miszellen finden sich zahlreiche dicke Hyphen, die ebenfalls eine Fragmentierung durehmachen. 5308 Die Langwurzeln haben nur stellenweise einen dännen Mantel. Innerhalb der äusseren Zellen finden sich manchmal dicke Hyphen, zwischen den Zellen fehlen diese meistens oder kommen nur vereinzelt vor. II. Erörterung und Ergebnisse. 1. Die Boden-Hymenomyzeten als Mykorrhizenpilze. Die Versuche haben erwiesen, dass eine Reihe von den in Bir- ken- und Espenwäldern vorkommenden Boden-Hymenomyzeten Mykorrhizabildner sind. So bilden z. B. die in der Nähe von Bir- ken und Espen häufig wachsenden Boletus-Arten, nämlich B. scaber und B. rufus, beide Mykorrhizen. Ob B. scaber leichter als B. rufus die Symbiose mit der Birke eingeht und umgekehrt B. rufus leichter als B. scaber dieselbe mit der Espe, habe ich nicht direkt feststellen können. Dies därfte aber der Fall sein, wenn man aus dem Vor- kommen der beiden Arten in der Natur schliessen darf. In der Konkurrenz miteinander um die Wurzeln därfte das Myzel von B. scaber bei der Birke und das von B. rufus bei der Espe das kräftigere sein. Unter anderen Boletus-Arten bildet mit grösster Wahrscheinlich- keit der in Birkenwäldern manchmal auftretende B. edulis Mykor- rhiza an Birke. Er hat zwar-keine typische Mykorrhiza in den Reinkulturen veranlasst, die Hyphen haben aber durch das Zu- sammenleben mit den Birken eine grössere Zuwachsgeschwindigkeit als vorher bekommen und sind in die Wurzeln intrazellular, stellen- weise auch interzellular eingedrungen. Allmählich hat sich auch hie und da ein Hyphenmantel gebildet. Es scheint mir wahrschein- lich, dass der Steinpilz bei höherer Virulenz normale ektendotrophe Mykorrhizen an der Birke erzeugt. Weil aber B. edulis nur ver- hältnismässig selten in reinen Birkenwäldern vorkommt, därfte er an der Birke Mykorrhizabildner z weiter Ordnung sein, d. h. nur dann die Symbiose eingehen wenn die Konkurrenz mit mehr ak- tiven Pilzsymbionten ziemlich klein ist. Noch andere in Birkenwäldern bisweilen auftretende Boletus- Arten, z. B. B. felleus Bull. und B. flavidus (Fr.) Karst. (vgl. THES- LEFF 1919) habe ich keine Gelegenheit gehabt, in bezug auf ihr Verhalten zur Mykorrhizabildung an der Birke zu untersuchen. Nur mit ersterem habe ich Kulturversuche ausgeföhrt, die aber 209 alle negativ ausgefallen sind. Aus den auf Malzböden aufgelegten Fruchtkörperstäckehen wuchsen töberhaupt keine Hyphen hervor. Es ist wahrscheinlich, dass diese Art — wie auch eine beträcht- liche Menge von den Mykorrhizapilzen — ein so spezifisceher Sym- biont ist (u. a. an Kiefer und Birke), dass er sich nur mit Schwie- rigkeit als Einzelorganismus kultivieren lässt. Diatesnar TT: IH Nadel alder ntha up tsac blrGö IK tetemnn- wa kdietn) vor kommenden” Bi muteus und USD adkans batkdren tan den burkenmmnd Espen k etan eMiylkonas bia Die Hyphen dringen zwar in die Wurzeln hinein, leben hier aber nur innerhalb der Zellen. Ein Réseau und Mantel werden nie ge- buldetHBalantenrs mndBA badis: ba ben an demnAnten kanlitulnen! Ferne Ane > Pisem dom y korgen event Letzterer wird durch das Zusammenleben mit den Birken besonders begäönstigt. Er hat in den Synthesenversuchen bis zu 50 u dicke Stränge gegen 15u dicke, wenn: er allein in Reinkultur wächst, gebildet. B. luteus hat mit der Espe zusammen 30 wu dicke, mit der Birke zusammen dagegen keine Stränge gebildet. Unter den Asgarizineen haben sich Tricholoma flavobrunnea und Amanita muscaria als Mykorrhizabildner an der Birke erwiesen. Weil diese Arten auch in Espenwäldern vorkommen, muss ich schliessen, dass sie ebenfalls an der Espe Mykorrhizenpilze sind. Es ist aber klar, dass nicht nur die genannten Arten dieser beiden Gattungen als Symbionten in Frage kommen. In Birken- und Es- penwäldern findet man eine Reihe von anderen Fliegenpilzen und Ritterlingen, und es ist augenfällig, dass mehrere (vielleicht die meisten) von diesen in Symbiose mit den Bäumen leben. Ausser den experimentell festgestellten Gattungen Boletus, Amanita und Tricholoma kommen noch andere vor, bei denen man Birken- und Espensymbionten zu suchen hat. Diesen gehören vor allem die Gattungen Russula, Lactarius und Cortinartius an, was ich daraus schliesse, dass sich gewisse Arten dieser Gattungen als Mykorrhizen- pilze an Nadelbäumen erwiesen haben, und zwar Russula fragilis (Pers.) Fr. und Lactarius deliciosus (1L.) Fr. an Kiefer (MELIN 1923 b) und Cortinarius camphoratus Fr. an Läreche! und C. mucosus Bull. an Kiefer (MELIn 1923 Db). Russula fragilis kommt ausser in Nadelwäldern auch in Birken- und Espenwäldern vor (vgl. THESLEFF 1919). Es ist augenfällig, dass sie in letzteren :Assoziationen ebenfalls Mykorrhizenpilz ist, ! Nicht veröffentlichte Beobachtungen. 210 und zwar an Birken und Espen. Dass ein und derselbe Pilz sowohl an Nadel- als Laubbäumen Pilzsymbiont sein kann, geht aus den Versuchen mit M. R. silvestris y hervor. Dieser aus Kiefern isolierte Pilz ist nämlich auch an Birken Mykorrhizensymbiont. Wie ich vorher gezeigt habe (MELIN 1923 a), veranlasst er ebenfalls an Fichte Mykorrhizen. Unter den Russulen findet man in den Birken- und Espenwäldern noch eine. Reihe von Arten, z. B. R. aeruginea FEr., R. integra (1L.) Er: (vgl: THESLEFF 1919). Wahrseheinlieh - simd? die meisten Russula-Arten Mykorrhizenpilze. -Sie gehören den am schwersten kultivierbaren Boden-Hymenomyzeten an, was wohl davon abhän- gen därfte, dass sie so -obligate Symbionten sind, dass sie nicht oder nur schlecht gedeihen, wenn sie nicht gewisse vitale Stoffe von den Wurzeln erhalten (vgl. unten). Es sind mir nur die Kultur- versuche mit Russula fragilis gelungen, obschon ich Versuche mit einer Reihe von anderen Arten gemacht habe, u. a. mit R. aeruginea. Von Lactarius-Arten trifft man in den Birkenwäldern u. a. L. subdulcis (Bull.) Fr., L. repraesentaneus Britz., L. torminosus (Schaeff.) Fr OK nvidaskETtvENvellerenstEr ön döK FvIetisKETTOöndEn den Espenwäldern im grossen und ganzen dieselben Arten, u. a. L. subdulers: (BUDET) CI flexuosuskEt) IE noidus kkr) ED etnspRT (THESLEFF 1919). Es ist anzunehmen, dass auch eine Reihe von Lactarius-Arten Mykorrhizenpilze an Laubbäumen sind, wie es mit L. deliciosus an Nadelbäumen der Fall ist. Sie sind ganz wie die Russulen sehr schwer in Reinkultur zu erhalten. Unter den Laub- wald-Lactarien habe ich Versuche in dieser Hinsicht mit L. sub- duleis und L. repraesentaneus, aber ohne Erfolg, ausgeföhrt. Eine Reihe von Cortinarius-Arten kommt in den Birken- und Espenwäldern vor. Man muss unbedingt annehmen, dass nicht nur Nadelwald-Cortinarien sondern auch Laubwaldarten Mykor- rhizenpilze sind. In Birkenwäldern findet man u. a. folgende Cortinarius-Arten (THESLEFF 1919): C. alboviolaceus Fr., C. bivelus Fr., C. claricolor Fr., C. cyanopus Fr., C. hemitrichus Pers., C. ilio- podias” Bull.) CC pholideus! Fr., C: rigtidus! Er) Chsaniosus FET: sUnter diesen ziehen z. B. C. bivelus, C. claricolor, C. hemitrichus, C. pho- lideus Birkenwälder vor, während C. alboviolaceus und C. cyanopus ebenso häufig auch in anderen Laubwäldern, C. iliopodius, C. rigidus und C. saniosus ausserdem in Nadelwäldern vorkommen (vgl. RICKEN 1915). In den Espenwäldern findet man eine Reihe von den in Birken wäldern - auftretenden Arten wieder. Die grosse Gattung Cortinarius enthält mit grösster Wahrscheinlichkeit eine grosse An- ll zahl von Mykorrhizasymbionten, möglicherweise sind sie alle My- korrhizenpilze. Die Cortinarien sind wie die Lactarien und Rus- sulen ausgeprägte Waldpilze und verschwinden, wenn die Bäume abgeholzt werden. Zusammenfassend möchte ich hervorheben, dass exem er stel Tf srTosse Anza von den in Birken- wn dB Ss- penwäldern vorkommenden Humus-Hymenomyze- FensNiyik om tihizgenpilge stndi "BBX peri men telk habe rehigetunden; dass Arten von den Gattungen Ama- RwunkarBoletuwstwnrd Tröckotloma dits sind tad rats dienWwWieTisue hen mit Nadelbamwmen mWss eb sehbvÖs- Sem Fdass aAllsserdem wenmnigstens Cor tönartas-mwbdes tarius= und Russwla-Arten Birken: und Espensym- bionten sind. Arten von noch anderen Gattungen därften aber auch in Frage kommen. Wahrscheinlich werden känftige. Untersuchungen zeigen, dass die meisten Humus-Hymenomvyzeten der Wälder Mykorrhizasymbionten sind, eine grosse biologische Pilzgruppe, die physiologisch den einseitig parasitischen Pilzen am nächsten steht (vgl. MELIN 1923 a). Nur verhältnismässig wenige Humus-Hymenomvyzeten däörften — wenigstens in unserem Klima — rein saprophytisch leben. Es ist seit den Untersuchungen von BREFELD (1908) bekannt, dass die Erdhymenomyzeten (AMusnahme die Koprophilen) sehr schwer in Reinkultur zu zöchten sind. Es gelang BREFELD nicht, die Sporen dieser Arten auf känstlichem Substrat zur Keimung zu bringen. Die Gattungen Russula, Amanita und Boletus sollen u. a. den Versuchen getrotzt haben. Dieselbe Erfahrung hat DUGGAR (1905) gemacht, der vergebens versucht hat, u. a. Amanita, Boletus, Cantharellus, Cortinarius, Lactarius und Russula in Reinkultur zu bekommen. Es ist mir bei meinen Versuchen gelungen, eine kleine Anzahl von den am häufigsten vorkommenden Arten dieser un- willigen Gattungen in Reinkultur zu erhalten, u. a. die oben be- handelten Arten. Die Gattungen Cantharellus, Gomphidius, Inocybe, Hydnum und Hygrophorus waren aber nicht in Kultur zu bringen. Es dänkt mir wahrscheinlich, dass wenigstens die meisten von den Humus-Hymenomvyzeten, die sich auf känstlichem Nährboden nicht in Kultur bringen lassen, so obligate Mykorrhizasymbionten sind, dass sie nicht oder nur schlecht gedeihen, wenn sie nicht gewisse Stoffe — entweder direkt oder indirekt — von den Wurzeln aus bekommen (vgl. MELIN 1923 a). 9312 Ob die in den Birken- und Espenwäldern bisweilen auftreten- den Gasteromyzeten Mykorrhizabildner an den Bäumen sind, ist vorläufig nicht zu entscheiden. PEYRONEL (1922) hat freilich Scleroderma vulgare in Verbindung mit den Birkenmykorrhizen ge- funden und daraus den Schluss gezogen, diese Art sei Mykorrhiza- pilz. Diese Annahme muss aber experimentell gepräöft werden. Man hat öberhaupt keinen sicheren Beweis dafär, dass Gastero- myzeten Mykorrhizabildner sind. Man fragt sich nun, ob irgendein Mykorrhizapilz als spezifischer Birken- oder Espensymbiont, dem Boletus elegans an der Lärche analog, zu betrachten ist. Es ist möglich, dass dies der Fall ist, obschon ich keinen Boden-Hymenomvyzet kenne, der nur in Birken- oder Espenwäldern vorkommt, auch wenn einige den einen oder den anderen vorziehen. Eine genaue Untersuchung äber das Vor- kommen der Hymenomyzeten in verschiedenen Assoziationen ist aber nötig, um zu ermitteln, ob sich spezifische Birken- und Es- penpilzen finden. Im grossen und ganzen scheinen aber wenigstens Birke und Espe dieselben Mykorrhizasymbionten zu haben. Zum grossen Teil sind diese för noch andere Laubbäume, zum Teil auch fär Nadelbäume gemeinsam. Da nun eine so grosse Anzahl der Mykorrhizakombinalionen vor- kommt, fragt man sich, welche Faktoren die Entstehung der einen oder der anderen beeinflussen. Der Zufall spielt hierbei eine er- hebliche Rolle. Auf neuem Waldboden, z. B. auf dränierten Moor- böden, treten manchmal nur vereinzelte Myzelkolonien von Mykor- rhizabildnern auf. Kommt die Wurzel mit einer solchen in Be- räöhrung, entwickeln sich ohne weiteres Mykorrhizen, wenn der Pilz eine genäögend hohe Virulenz hat. Auf älterem Waldboden dagegen ist die Humusschicht dicht von verschiedenen Symbionten- myzelien durchwoben, die entweder frei im Boden oder in Ver- bindung mit Wurzeln leben. Wenn die Wurzel hier gleichzeitig auf zwei oder mehrere Kolonien stösst, wird sich um sie ein intensiver Kampf abspielen, aus welchem der aktivere Symbiont als Sieger hervorgeht (vgl. MELIN 1923 a). In Ausnahmefällen können zwei oder mehrere gleich aktive Pilze ein und dieselbe Mykorrhiza gleichzeitig konstituieren. In einem reinen Birken- wald werden somit im grossen und ganzen die aktivsten Pilzsym- bionten die weniger aktiven verdrängen. In einem Mischwald von z. B. Nadelbäumen und Birken dagegen trifft es öfter ein, dass weniger aktive Pilze die Symbiose eingehen, d. h. soleche Mykor- 9213 rhizakombinationen entstehen, die selten oder niemals in reinen Birkenwäldern vorkommen. Denken wir uns einmal, dass ein Kiefern- oder Fichtenpilz Mykorrhizapilz zweiter Ordnung an Birke ist. Dieser Pilz hat wegen der Konkurrenz mit aktiveren Myzelien in reinen Birkenwäldern kaum Gelegenheit, Mykorrhizen zu bilden. In einem Mischwald dagegen, in dem sich sein Myzel sehr kräftig um die Kiefern- und Fichtenwurzeln herum entwickelt, können die Birkenwurzeln leicht auf ihn allein stossen und somit Mykor- rhizen gebildet werden. Ausser dem Zufall und der Konkurrenz spielen natärlicherweise die ökologischen Verhältnisse fär die Ausbildung der einen oder anderen Mykorrhizakombination eine gewisse Rolle. Verschiedene Symbiontenmyzelien därften bis zu einem gewissen Grade verschie- dene Anspräöche auf Bodenfeuchtigkeit, die Beschaffenheit der Humus- schicht, die Wasserstoffionenkonzentration usw. haben.. Es sind äöber das Verhalten der betreffenden Hymenomyzeten zu verschie- denen Bodenfaktoren keine Untersuchungen gemacht worden. Freilich ist es bekannt, dass die Fruchtkörper gewisser Arten fär ihre Ausbildung mehr Licht, mehr Feuchtigkeit usw. als die von anderen Arten beanspruchen. Damit weiss man aber nichts von den Ansprächen der Myzelien. Diese kommen nämlich im Bo- den auch an solchen Stellen vor, wo sich wegen der ökologischen Verhältnisse keine Fruchtkörper entwickeln können. Man findet Zz. B. in sehr dichten Wäldern, in denen Hutpilze verhältnismässig selten zu sehen sind, die Mykorrhizen ebenso gut entwickelt wie in Wäldern mit häufigen Boden-Hymenomvyzeten. 2. Die in Reinkultur erzeugten Mykorrhizen. a. Die ektendotrophen Mykorrhizen. Die in Reinkulturen gebildeten ektendotrophen Mykorrhizen zei- gen denselben Bau wie die Mykorrhizen in der Natur. Die charak- teristisehe Palisadenschicht ist immer gut entwickelt, und die intra- zellulare Infektion findet. im grossen und ganzen auf dieselbe Weise statt, wie es oben beschrieben worden ist. Unwesentliche Verschiedenheiten zwischen den verschiedenen, in Reinkultur gebildeten Mykorrhizakombinationen kommen vor, zum Teil von der Art des Pilzsymbionten, zum Teil von seiner Virulenz abhängig. Nach der konstituierenden Pilzart können zwei 33 — 23344. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 514 Typen von Birkenmykorrhizen unterschieden werden, und zwar solehe mit Schnallen und solche ohne diese auf den ausstrahlen- den Hyphen. Jenem Typus gehören die aus M. R. silvestris y ge- bildeten an, diesem die von Boletus scaber, B. rufus, Tricholoma flavobrunnea und Amanita muscaria-gebildeten. Den synthetisch hergestellten Espenmykorrhizen fehlten Schnallen. Sonst finden sich Verschiedenheiten vor allam in bezug auf die quantilative und qualitative Ausbildung des Mantels. Der dickste Mantel (60 u dick) ist in den Birkenversuchen von B. scaber und Amanita muscaria, der däönnste (25 u dick) von M. R. silvestris y gebildet worden. Die aus B. scaber erzeugte Birkenmykorrhiza hat im Vergleich mit den anderen verhältnismässig grosse Mantelzellen. Aus den B. scaber-, Amanita- und Tricholoma-Mykorrhizen strahlen bis zu 50 u dicke Hyphenstränge heraus, und die Oberfläche er- scheint wegen der dichten Hyphen mehr oder weniger weisswollig. Aus den Mykorrhizen von M. R. silvestris y strahlen dagegen nur Hyphen oder aber in Ausnahmefällen dänne (10 u dicke) Stränge, die leicht zerbrechen, wodurch die Mantelfläche bei der Unter- suchung ziemlich glatt erscheint, und zwar ganz wie es mit den Muttermykorrhizen, aus denen M. R. silvestris y isoliert wurde, der Fall ist (MELIN 1923 a). In vereinzelten Fällen finden sich in dem Mantel eingebettete Wurzelhaare, z. B. im Birkenversuche mit Tricholoma flavobrunnea. Diese Tatsache hat ein gewisses Interesse, weil sie zeigt, dass nicht nur neu hervorwachsende sondern auch ganz fertiggebildete Saug- wöärzelehen zu Mykorrhizen umgebildet werden können. Der Umstand, dass die Gabelpilze der Kiefer zum Teil Mykor- rhiza auch an Birken (M. R. silvestris y) veranlassen, zeigt, dass der charakteristisehe Bau der Birkenmykorrhizen, d. h. die Palisaden- schicht, von keinen bestimmten Birkenpilzen, von den Kiefern- pilzen artverschieden, verursacht wird. = Die Ausbildung der Pali- sadenzellen ist vielmehr ein Charakteristikum fär den höheren Symbionten (die Birke) und wird durch einen bestimmten Reiz seitens der Mykorrhizenpilze ausgelöst. - Wie ich schon fräöher her- vorgehoben habe, wird der Verzweigungstypus der Mykorrhizen ebenfalls von den höheren Symbionten bestimmt. Fin und der- selbeé Pilz kann nämlich bald eine. gabelförmige, bald eine raze- möse Mykorrhiza hervorrufen, je nach dem Baum, mit dem die Symbiose eingegangen wird. M.R. silvestris y bildet z. B. razemöse Mykorrhizen an Birken und Fichten, gabelförmige dagegen an Kiefern. 515 b. Die Pseudomykorrhizen. 1) Wie in den Versuchen mit Kiefern und Fichten (MELIN 1923 a), haben die Pilzsymbionten, ausser den ektendotrophen Mykorrhizen, auch nur endotroph infizierte PseudomykorrHizen veranlasst. Diese sind viel dänner als jene (zirka 0,1 mm gegen 0,4 mm), haben kein Réseau und meistens auch keinen Mantel. Keine Palisadenschicht hat sich gebildet, sondern die äusseren Rin- denzellen sind mehr oder weniger isodiametrisch. Die intrazellu- lare Infektion ist gewöhnlich nicht besonders kräftig. Vereinzelte Hyphen kommen hie und da in den Epidermis- und Rindenzellen vor, nur selten findet man Knäuel oder pseudoparenchymatische Anhäufungen. Wie soll man nun erklären, dass nur endotroph infizierte Wur- zeln mit ektendotrophen Mykorrhizen zusammen vorkommen und oft sogar häufiger als diese (Tab. I)? Tabelle I. Die Entwieklung der Saugwurzeln in den Birkenversuchen. (+ dominierend; + gewöhnlich oder ziemlich häufig auftretend; (+) selten — nicht vorkommend). | Ektendotrophe | | | i | Zeit nach Mykorrhizen | Pseudo- | Nicht | Geimplter Pilz der BSR lsd | - unvoll- | mykere infizierte | | Monate = | SETT ständig | rhizen ' Wurzeln | | | | entwickelt | | | | | | | | | Mykorrhizabildende | | | Pilze: | 1. Boletus scaber - 2! | (5) a T | 2. z FUflSs 5) (+) — + - | 3. Tricholoma flavo- bruänneasr EE 1! SF — + | 4. Amanita muscaria 2/3 + + SE — | 9. Boletus .edulis . 12 — F är > | 6. M. R. silvestris y | 1 !/2 — + + | Pseudomykorrhiza- | bildende Pilze: | 7. Boletus' Iuteus : . 1 ; = = 2 ar NE badius -. 6 — = ar i 1 IM: R. silvestris g I 5 ET Klä 516 Meiner Meinung nach ist nur die Erklärung möglich, die ich bezöglich der entsprechenden Verhältnisse an Kiefern und Fichten gegeben habe (MELIN 1923 a). Betrachten wir einmal den in Fig. 12 abgebildeten Wurzelzweig, der einer mit Boletus scaber geimpf- ten Birke angehört. In dem fraglichen Versuche hatten sich nur hie und da vereinzelte ektendotrophe Mykorrhizen gebildet, während eine Reihe von: Kurzwurzeln zu Pseudomykorrhizen entwickelt wa- ren. Die Boletus-Hyphen sind somit nur stellenweise genögend aktiv gewesen, um erstere erzeugen zu können. Dies muss ande- rerseits darauf zuröckzufähren sein, dass die Hyphen nicht genäö- gend virulent gewesen sind. Sie haben freilich in die Wurzeln hineindringen, zum Teil sogar die Gerbstoffzellen ausfäöllen kön- nen, sie haben aber keine Vergrösserung der Rindenzellen, keine beschleunigte Zuwachsgeschwindigkeit der Wurzeln usw. veranlas- sen und auch nicht selbst zwischen "den Zellen leben können. Erst durch das Zusammenleben mit den Pflänzchen haben sie all- mählich stellenweise eine höhere Virulenz und damit auch die Fähigkeit zur Mykorrhizenbildung bekommen. Die Hyphen sind sekundär aktiv geworden (MELIN 1923 a). 2) Eine Reihe von Pilzen, die keine ektendotrophe Mykorrhizen an den Birken veranlassen, verursacht dagegen Pseudomykorrhizen. Dies ist z. B. mit Boletus luteus (Birke und Espe), B. badius (Birke) und M. RB. silvestris 8 (Birke) der Fall. Es lässt sich vorläufig nicht entscheiden, ob die eben genannten Pseudomykorrhizen den von den weniger aktiven Mykorrhizenpilzen gebildeten physiolo- gisch gleichwertig sind. Wie ich fräher hervorgehoben habe, finden sich an Kiefer und Fichte Pseudomykorrhizen sehr ver- schiedener Natur. In einer Reihe von Fällen sind die Pilze ein- seitig parasitisceh, in anderen harmlose Gäste, in noch anderen werden sie durch die enzymatische Tätigkeit der Wurzeln im Schach gehalten. Analoge Typen von Pseudomykorrhizen därften auch an den Birken und Espen vorkommen. Mancherlei spricht dafär, dass wenigstens B. badius und M. R. silvestris 8 gegenöber den Birkenwurzeln und B. luteus gegenäöber den Espenwurzeln hochvirulent sind. Diese Pilze entwickeln sich mit den Pflänzehen zusammen bedeutend kräftiger als allein in Reinkulturen. Trotz der durch das Zusammenleben erhöhten Viru- lenz haben sie aber den Wurzeln keinen Reiz zur Mykorrhizen- bildung gegeben und die enzymatische Tätigkeit der Zellen hat nicht vermocht; die Hyphen von innen aus zu vertreiben. Diese. 517 Tatsache deutet darauf hin, dass sie, im Gegensatz zu den eigent- lichen, weniger aktiven Mykorrhizabildnern, gegenäöber den Birken und Espen einseitig parasitisceh sind. Die Erscheinung ist dem Verhältnis zwischen Boletus elegans und Fichte analog (MELIN 1922, S. 191). Ersterer entwickelt sich mit Fichten zusammen viel kräf- tiger als allein in Reinkulturen und bildet dicke Hyphenstränge. Er veranlasst aber an den Fichten keine Mykorrhizen sondern nur Pseudomykorrhizen. In der Natur därften die erwähnten Birken- und Espen-Pseudo- mykorrhizen wegen der Konkurrenz mit den eigentlichen Mykor- rhizenpilzen, wenigstens in reinen Birken- oder Espenwäldern nicht gebildet werden (vgl. MELIN 1923 a). Möglicherweise können sie dagegen in Mischwäldern (z. B. von Kiefern und Birken oder Es- pen) erzeugt werden, wenn die Birken- oder Espenwurzeln neben Kiefernwurzeln mit Mykorrhizen aus spezifiscehen Nadelbaumsym- bionten kommen. 3) Häufiger als die beiden eben erwähnten Typen kommen wahrscheinlich .Pseudomykorrhizen vor, die aus trivialen Boden- pilzen oder mit M. R. atrovirens verwandten: Formen gebildet wer- den. Die oben beschriebenen, aus Moorböden stammenden Pseudo- mykorrhizen därften hierher gehören. Ich habe öber diese keine Untersuchung angestellt. Ich finde es wahrscheinlich, dass die Birken- und Espenwurzeln, ganz wie die Fichten- und Kiefern- wurzeln, von einer Reihe von trivialen Pilzen befallen werden, und dass sich somit ein intensiver Kampf zwischen verschiedenen Pilzformen abspielt. In diesem Kampf sind die aktiven Mykor- rhizenpilze siegreich, wenn die Bodenverhältnisse gönstig sind, sonst werden die Wurzeln von trivialen Bodenpilzen angegriffen, wo- durch Pseudomykorrhizen entstehen (vgl. MELIN 1923 a). 3. Die Natur der Symbiose. Ich habe neulich (MELIN 1923 a) dargetan, dass die Mykorrhiza- symbiose der Kiefer und Fichte normalerweise eine mutualistische ist, und dass somit beide Symbionten durch das Zusammenleben begänstigt werden. Meine Untersuchungen äöber die Birken- und Espenmykorrhiza haben dasselbe Ergebnis .geliefert. Die Bir- ken finds p emmy kor thai st ken par asnitusec hes Gebiulder wie esk: BI Mc) Dov6eArL, ment, sondenn Pil 218 und Via rgelrleben" fo om Ut ASKISE Net ESVan bio se miteinander. i Die Beweise för diese Auffassung erhalten wir teils von der Natur aus, teils von dem anatomischen Bau, teils schliesslich von den Kulturversuchen. Sie sind im grossen und ganzen dieselben, die schon fräöher ausföhrlich behandelt worden sind. Der anatomishe Bau (der Birke) zeigt, dass der höhere Symbiont von den Pilzhyphen keineswegs geschädigt wird. Im Gegenteil werden letztere zum Teil verdaut, wodurch ersterer ge- wisse Nänlrstoffe erhält. Andererseits bekommt auch der Pilz durch die Haustorienhyphen von dem höheren Symbionten Nähr- stoffe. Schliesslich därfte ein Nahrungsaustausch zwischen dem Hartigscehen Netz und der Palisadenschicht stattfinden, da beide ; Gewebe lange lebendig sind. ANS dem Kurt ur vetsmweNensmnmd folgende Tatsachen her- vorzuheben: 1) Die Mykorrhizenpilze entwickeln sich viel sehneller als allein in Reinkulturen. 2) Bei den erzeugten ektendotrophen Mykorrhizen findet eine Fragmentierung und Verdauung der Hyphen statt. Die Versuche sind nur auf Sand mit H,NCI als Stickstoffquelle ausgefährt worden und sind nur während einer Vegetationsperiode im Gange gewesen. Am Ende derselben waren im grossen und ganzen die Pflänzchen ohne zugeimpften Pilz ebenso gut entwickelt wie dieselben mit Mykorrhizapilz. Wir können also keine direk- ten Schlussfolgerungen hinsichtliceh des Gedeihens des höheren Symbionten in der Symbiose machen, wohl aber indirekte: Weil die Pilzsymbionten in Symbiose mit den Wurzeln viel besser als sonst gedeihen, mössen sie von letzteren aus -gewisse vitale Nährstoffe erhalten. Wenigstens die zu Mykorrhizen entwickelten Kurzwurzeln sollten dureh diese Nährstoffentziehung geschädigt werden, wenn die Pilze einseitig parasitisceh wären. Die My- korrhizen zeigen aber kein Zeichen zum Absterben, vielmehr fin- det in denselben eine lebhafte Verdauung statt, was auf eine hohe Aktivität seitens des höheren Symbionten hindeutet. Die Pilze können somit nicht einseitig parasilisceh sein. Wenn aber nun die Wagschale des Pilzsymbionten sozusagen nicht schwerer ist als die der Wurzel, dann mässen sich die beiden Symbionten (Wurzel und Pilz) die Wage halten, d. h. eine mutualistiscehe Sym- biose vorliegen (vgl. MELIN 1923 a). Der Umstand, dass die Birken- 219 und Espenpflänzechen auf dem benutzten Substrat (Sand, Nähr- lösung mit H,NCI) ebenso gut ohne als mit Mykorrhizapilz wach- sen, ändert diese Tatsache nicht. Das Verhältnis zwischen den beiden Symbionten der Baum- mykorrhiza wird in einer späteren Arbeit behandelt werden. Skogshögskolan, Mykologisches Laboratorium, September 1923. LITERATURVERZEICHNIS. BREFELD, Ö., Untersuchungen aus dem Gesamtgebiet der Mykologie. 14. Die Kultur der Pilze. — Muänster 1908. DuGGAR, B. M., The principles of mushroom growing and mushroom spawn making. — U. S. Dep. Agr., Bur. Plant. Ind., Bull. 85, 1905. FRANK, B., Lehrbuch der Botanik nach dem gegenwärtigen Stand der Wis- senschaft. 1. — Leipzig 1892. FRIES, E.,. Hymenomycetes europaei. — Upsaliae 1874. Fucns, J.,. Uber die Beziehungen von Agaricineen und anderen humusbe-' wohnenden Pilzen zur Mykorrhizabildung. — Bibl. Bot., 18, Stuttgart 1911. HENNINGS, P., Hymenomycetineae. — In ENGLER und PRANTL, Die natärlichen Pflanzenfamilien, Teil I, Abt. 1”, Leipzig 1907. KÖPPEN, F. T., Geographische Verbreitung der Holzgewächse des europä- iscehen Russlands und des Kaukasus. 2. — Beiträge z. Kenntnis des Russ. Reiches. — St. Petersburg 1889. LAGERBERG, T.. Om uppdragning av aspfröplantor. — Skogsväårdsfören. MUTGISKT:, 205 1922: Mc DouGALL, W. B., On the Mycorhizas of forest trees. — Amer. Journ. ol Bors IN LONA: MANGIN, L., Introduction a F'étude des mycorhizes des arbres forestiers. — Nouv. Arch. du Muséum d' Hist. Nat. Paris, Sér. 5, 2, 1910. MELIN, E., Studier över de norrländska myrmarkernas vegetation med sär- skild hänsyn till deras skogsvegetation efter torrläggning. — Akad. Avh., Uppsala 1917. —,—, Untersuchungen äber die Larix-Mykorrhiza. 1. Synthese der My- korrhiza in Reinkultur. — Sv. Bot. Tidskr., 16, 1922. —,—, Experimentelle Untersuchungen täber die Konstitution und Ökologie der Mykorrhizen von Pinus silvestris L. und Picea Abies (L.) Karst. -—- Mykol. Unters. und Berichte von R. FaLcK, Bd 2. — Cassel 1923 (1923 a). —,—, Zur Kenntnis der Mykorrhizenpilze von Pinus montana. — In Ma- nuskript (1923 b). PEYRONEL, B., Prime osservazioni sulla distribuzione degli Imenomiceti umicoli e sui loro probabili rapporti colle micorize ectotrofiche delle fanerogame. — Rendic. R. Acc. dei Lincei, 26, Roma 1917. —, —, Nuovi casi di rapporti micorizici tra Basidiomiceti e fanerogame ar- boree. — Bull. Soc. Bot. Ital., 1, 1922. 520 RICKEN, A., Die Blätterpilze Deutschlands und der angrenzenden Länder, besonders Oesterreichs und der Schweiz. — Leipzig 1915. ROMELL, L., Hymenomycetes. — Svensk flora för skolor, 2. Kryptogamer. — Stockholm 1917. SMOTLACHA, FR., Monographische Bearbeitung der Boletinen Böhmens (tsehechisch). — Sitz.-Ber. Kgl. Böbm. Gesellsch. d. Wiss., math.-naturw. Kl: 1911: (Refsin Centralbl; fi Bakt.; ADt25 42,1915]) THESLEFF, A., Studier öfver basidsvampfloran i sydöstra Finland med hän- syn till dess sammansättning, fysiognomi, fenologi och ekologi. — Bidr. till kännedom af Finlands natur och folk, 79, Helsingfors 1919. VAN DER LEK, H. A. A,, Over eenige vraagstukken en leemten in de My- cologie. — Mededeel. Nederland. Mycolog. Vereenig., 11, Wage- ningen 1921. WORONIN, M., Ueber die Pilzwurzel (Mycorhiza) von B. FRANK. — Ber. Deutsch. Bot. Ges.. 3, 1885. SVENSK BOTANISK HTD SKRITESTS LOSE ERBDE EE ALEXIS JORDAN UND DIE KLEINARTEN. VON ERNST ALMQUIST. Im Jahre 1873 veröffentlichte JORDAN eine Schrift: ”Remarques sur le fait de I'existence en société, å F'état sauvage, des espéces végétales affines, et sur d'autres faits relatifs å la question de Pespece". Mit dieser Schrift schloss JORDAN seine wissenschaftliche Wirksamkeit ab. Waährend mehr als 30 Jahre hatte er fleissig Linnésche Arten aus allen Familien und Kategorien beobachtet und analysiert. In fast allen Arten hatte er Kleinarten und oftmals in beträchtlicher Anzahl angetroffen. Die neuen Formen wuchsen-: oftmals zusammen und durcheinander. Wenn sie im Garten ein- gepflanzt oder gesät wurden, behielten sie jahrelang ihre Charaktere vollständig. Seine Resultate trug JORDAN beim ”Congrés de Passociation fran- caise pour l'avancement des sciences” in Lyon vor. Der Vortrag ist in den Verhandlungen gedruckt und gehört zu den Seltenheiten der Bibliotheken. Die Erfahrung, dass Linnés Arten eine Menge Kleinarten um- fassen, gilt in erster Hand von denjenigen, die zahlreich auftreten und einigermassen als för die Gegend charakteristisch angesehen werden können. Die Regel ist keinenfalls auf die sog. polymorphen Gruppen beschränkt. Auch recht spärlieh vorkommende Arten können sich ebenso verhalten. Es ist bemerkenswert, dass JORDAN bei Lyon mehrere, konstante, oft leicht zu erkennende Kleinarten bei solehen Arten wie die fol- genden beobachten konnte: Convallaria majalis, Polygonatum vul- gare, Sorbus Aria, Corydalis solida, Ficaria ranunculoides, Narcissus poéticus, Vincetoxicum officinale u. a. Sogar sehr seltene Arten mit ganz vereinzelten Standorten können von Kleinarten begleitet sein, wie z. B. Alyssum pyrenaicum, Genista horrida. Als schwedisches Beispiel föge ich von mir aus Geranium bohemicum und G. depre- hensum hinzu. | Obgleich diese Kleinarten in Gesellschaft zusammen lebten, kreuzten sie sich nach JORDANS bestimmter Erfahrung nicht. Dieses ist ja auffallend. In den Kulturen blieben sie konstant und unveränder- lich, daran kann man nicht zweifeln. Wenn JORDAN dagegen Samen von einem hybriden oder einem gekreuzten Individuum bekommen hatte, so erschien in der Kultur eine Mischung von den verschiedensten Formen. Der Unterschied der Kulturen von konstanten und gekreuzten Formen fiel stark in die Augen. Von Draba verna besechrieb JORDAN in seiner ersten Abhandlung 53 Kleinarten, schliesslich wuchs die Anzahl bis zu 200. Mehrmals ist Zweifel öber die wirkliche Konstanz dieser Formen ausgesprochen worden. Die Kritik wird damit begrändet, dass JORDAN nicht genau das Verhalten der verschiedenen Generationen angibt. Im gege- benen Falle ist die Kritik zweifellos im wesentlichen unberechtigt. Sie wäre berechtigt, wenn JORDAN nur vereinzelte Samenproben gesät hätte. Wenn aber der Forscher Hunderte von wildwach- senden Individuen analysiert und die Samen von jedem apart -sät, so muss schon in der ersten Generation die Hybridität nicht selten zum Vorschein treten, falls sie in der Natur häufiger vor- kommit. Die Entdeckung der enormen Menge von Kleinarten hatte sehwer sich geltend zu machen. Viele Botaniker blieben am liebsten beim Alten. FEinige behaupteten sogar, dass die Neuerungen die Flora verderben sollten. JORDAN glaubte, dass der Grund des Wider- standes bei LINnNÉs Werk und Schriften läge. Er meint, dass LInNnÉ nicht analysierte und experimentierte, sondern auf eine willkärliche Intuition bauete und danach unberechtligt generalisierte. Seine Spezies sollten konventionell begrenzt sein. Bei dieser Kritik fragt man sich, wie eigentlich JORDAN sich vorstellte, dass die Draba verna konventionell begrenzt sein konnte. In der Tat sind die meisten Linnéschen Arten sehr leicht zu erkennen, und sie kennzeichnen sich gerade als von der Natur selbst gemachte Einheiten. Sie sind in derselben Hinsicht natäör- liche Einheiten wie viele Genera und natärliche Familien. Hätte JORDAN die "Species plantarum” studiert, so hätte er gleich:be- merkt, dass LInnÉ viele konstante Varietäten oder Kleinarten be- 523 schrieben hat und dieselben z. T. in Kollektivarten vereinigt. Bei mehreren ”prolixioren” Gruppen findet LiInnÉ die Artumgrenzung unsicher und reserviert sich. Es schien ihm unsicher, ob in der Galtung Rosa die Natur wirklich Artgrenzen geschaffen hat. Viele beschriebene Rosae sind noch in dieser Hinsicht unsicher. Bei einer Kollektivart heisst es: ”limites inter (den 3 Subspezies) non reperi, diversitatem vidi". LInnÉs Auffassung von den Varietäten ist bis jetzt von den Bo- tanikern meistens missverstanden. So behaupten DE VRrIiEs und JOHANNSEN, dass nach LIinnÉs Meinung der Botaniker sich nicht mit Varietäten zu befassen habe, oder geradezu, dass er dieses Studium verboten hätte. In der "Philosophia botanica" $ 310 lesen wir: ”Varietates levissimas non curat botanicus (7)". Gleich dar- auf wird erklärt, för welche Varietäten 'es gilt, und in $7 findet man, dass Botanicus etwa dasselbe wie Systematicus und Florist bedeutet. Linné verteilt nämlich die Pflanzenkunde unter mehreren botanischen Arbeitern: Physiologen, Anatomen, Botanikern u. a. Die Hauptschuld an den irrtämlichen Angaben der Literatur liegt zweifelsohne in den Umständen, dass Linné in seinen Forschungen immer vorwärts ging. In der ”"Philosophia botanica" spricht er kaum ein Wort von konstanten Varietäten oder Pflanzenhybriden. Die Vorrede dieses Werkes ist vom September 1750 datiert. In "Plante hybride", Nov. 1751, fabndet er schon eifrig nach Formen, die als Hybriden gedeutet werden können, und erzählt zum ersten mal von angetroffenen Kleinarten, die sich in Kultur konstant erbalten. Diese gehörten zu den Genera Mentha, Malva, Reseda, Geranium und Tanacetum. Nach den Beschreibungen fögt er Fol- gendes hinzu: "Ha omnes plante propriis se propagant seminibus, nec umquam degenerant, ideoque pro simplicibus varietatibus vix habende" (S;-25): In "Species plantarum " (1753), Flora suecica" (1755), "Metamorpho- sis plantarum” (1755) werden konstante Varietäten öfters erwähnt. Wie DE VrIES So richtig beobachtet hat, beschreibt LInnÉ viele von seinen Arten bewusst als Kollektivarten. In der genannten Flora betont LInnÉ, dass es unzählige Varietäten gibt, die durch Kultur nicht reduziert werden können. Vielleicht werden diese Varietäten einmal als Kreuzungsprodukte anerkannt werden, schreibt LInnÉ in Metamorph. plant. "Ex sexu plantarum et generatione hybrida forte aliquando deduci possint” (S.. 21).: Einige Jahre später erweitert er den Plan fär seine um- 324 fassenden Pflanzenkulturen und bringt die ersten Hybride fär wissenschaftlichen Zweck hervor. In "Fundamentum fructificationis” wird betont, dass nicht alle Varietäten durch die Umwelt, ex 1loco, entstehen. Die Varietäten gewisser kultivierter Brassicae werden mit den Hunderassen verglichen. Weder die einen noch die anderen hält LInnÉ för Spezies, und er verwechselt sie nicht mit den kon- stanten Varietäten. Sterile Pflanzen, wie z. B. die Peloria werden nicht als Spezies anerkannt. Ungleichheit in bezug auf Sexus, Color, Magnitudo, Sopor, Odor, Tempus, Luxuriatio, Mutilatio, Hirsulies ist nicht mit einem Artcharakter gleichzustellen (S. 11). Die Nachfolger von LInNnÉ beschrieben öfters Formen, die Klein- arten oder konstante Varietäten genannt werden können. Sie sind in den Floren entweder als eigene Spezies oder als Subspezies oder aber als Varietäten aufgenommen worden. Eine sichere Grenze zwischen diesen konstanten Formen ist bis jetzt nicht entdeckt worden. Deshalb muss hier eine gewisse Willkär herrschen. Erias Fries hat viele hierher gehörende Formen studiert und oftmal als Spezies ausgegeben — nach meiner Meinung in voller Uber- einstimmung mit LInNnÉs Auffassung. Obgleich also vor JORDAN eine Menge Kleinarten beschrieben und ihre Konstanz manchmal durch Kultur festgestellt worden war, hat dennoch die Forschung von JORDAN eine sehr grosse Bedeutung. Der Widerstand gegen seine faktischen Entdeckungen beleuchtet ohne weiteres sein Verdienst. Ich möchte als Hauptergebnisse der Jordanschen Forschungen Folgendes hervorheben: 1) JORDAN hat planmässig und bewusst eine enorme Menge Kleinarten aufgesucht und beschrieben; 2) er hat in gewissen Linnéschen Arten eine unerwartet grosse Menge feststellen können; 3) er hat solche in Arten gefunden, in denen man keine Variation beobachtet oder vermutet hatte; 4) er hat als vorherrschende Regel gefunden, dass die Kleinarten sich nicht unter einander kreuzen; 5) er hat alle diese Formen durch Rein- kultur aus einem Individuum analysiert und hat diese Untersu- chungsmetode vielleicht gleichzeitig mit seinem beräömten Landsmann L. VILMORIN eingeföhrt. Die herrschenden Meinungen vor und nach JORDAN bezöglich der Kleinarten gingen weit auseinander. Vor JORDAN hielt man sie fär vereinzelt. Nunmehr wissen wir, dass gewisse Spezies eine fast unbegrenzte Menge umfassen, und es wird vermutet, dass in allen Arten Kleinarten entdeckt werden können. JOHANNSEN be- "hauptet sogar, dass die vielen Kleinarten LInnÉs Art Draba verna pulverisiert haben, obgleich es schwer zu verstehen ist, wie eine von der Natur gemachte Einheit pulverisiert werden könnte. Wie alle Wissenschaftsleute war auch JORDAN in seiner Forschung begrenzt. Nur eine seiner Schwächen werde ich hervorheben. Er glaubte fest und hat seinen Standpunkt sehr stark betont, dass sowohl Arten wie Kleinarten urspränglich und unveränderlich seien. Durch Studien öber die Peloria hatte LInnÉ sich schon 1744 öberzeugt, dass diese Form in der Zeit gebildet sein musste und vielleicht ein Kreuzungsprodukt ausmachte. Er erweiterte allmäh- lieh seine Erfahrung öber die hybriden Pflanzen und kam zu dem Schluss, dass sowohl Arten wie Kleinarten durch Kreuzung entstanden sind (Fundam. fructific.; Genera plantarum IV, 1764; Systema natur2z XII, 1767). Unsere Zeit sieht nunmehr die Frage ungefähr so wie LINNÉ an. Durch Kreuzung und Verlustmutation lässt sich die Frage der Artbildung mit einem gewissen Erfolg behandeln. Es scheint sogar, dass die Hybridbildung oftmals der Verlustmutation vorangeht. Die Forschungen von JORDAN zeigen in dem äusseren Hervor- treten mit denjenigen von MENDEL eine gewisse Ähnliechkeit. Beide gingen, ohne es zu wissen, von Linnéschen Theorien aus, die hundert Jahre ungestört geschlafen hatten. LInnÉ hegte die leb- hafteste Hoffnung, dass einmal ein "cordatus botanicus” erscheinen sollte, der die Artbildung durch Kreuzung verifizierte. MENDEL kam, und in der Tat entdeckte er das Gesetz för die Bildung neuer konstanter Arten durch Kreuzung. — LInnÉ hatte mehrere konstante Varietäten genau studiert und den Ausspruch getan, dass dieselben unzählig viele wären. JORDAN bewies, dass dieser Gedanke der Wirklichkeit entspricht. Beide, MENDEL SOWie JORDAN, arbeiteten in den sechziger und siebziger Jahren des vorigen Jahr- hunderts. Damals glaubten die Biologen fest an die Varietäten als beginnende neue Arten. Fär die konstanten Kleinarten und eine Vererbung unveränderlicher Erbeinheiten hatten sie kein In- teresse. Diese Tatsachen waren ihnen sogar unbequem. Es ist wehmätig, die Briefe von MENDEL an NÄGELI zu lesen. MENDEL hoffte bei dem tonangebenden Biologen Verständniss fär seine Entdeckungen zu finden, legte ihm seine Resultate vor, sandte sorgfältig gewähltes Kulturmaterial, aber Alles umsonst, kein Resultat wurde erreicht. MENDEL schied von der Wissenschaft, noch nicht 50 Jahre alt. 526 JORDANS Darstellung in Lyon 1873 macht einen ähnlichen Ein- druck. Bei seinem Abschied von der Wissenschaft, in einem Alter von kaum 60 Jahren, richtete er ernsthafte Worte an die Wissen- schaftsleute, in der Hauptsache wie folgt. Die Kleinarten innerhalb Draba verna sind erblich konstant, dieses ist eine Errungenschaft der Wissenschaft. Von dem Augen- blick an, wo eine Tatsache festgestellt worden ist, kann man sie nicht verschwinden lassen. Die Konstanz der vielen Kleinarten zu verneinen, bedeutet Verneinung sicherer Erfahrung. Die Wis- senschaft besteht in Kenntniss von festgestellten Tatsacheh. Ein Werk, das Tatsachen ignoriert oder ändert, gehört nicht mehr zur Wissenschaft; es hat seinen wissenschaftlichen Charakter ver- loren. Faule, unentschlossene Köpfe glauben sich weise, indem sie einen Mittelweg zwischen extremen Ansichlen einschlagen, ohne einen Versuch zu machen, die Wahrheit durch wissenschaft- liche Untersuchung zu ermitteln. Sie glauben an die Konstanz der alten Spezies, wollen aber keine neuen. Sie verneinen, was sie nicht kennen, und suchen ihre Unkenntniss zu rechtfertigen. Sie bemähen sich, auch Andere von Untersuchung der Tatsachen abzuwenden, auch wenn das Konstatieren einfach ist. Soleche Leute sind grössere Feinde der Wissenschaft als diejenigen, die sich geirrt haben. Das eben referierte Hauptwerk von JORDAN ist wie gesagt in einem Kongressbericht vergraben. Der bekannte Botaniker AuG. CHEVALIER hat das Erscheinen dieses Werkes vor 50 Jahren auf eine wärdige Art feiern wollen, indem er es von neuem abdruckt und es von einer Abhandlung täber den Forscher begleiten lässt (Revue de botanique appliquée, 31 Juillet 1923, Paris). Aus dieser Abhandlung entnehme ich Folgendes: JORDAN Wurde in Lyon 1814 geboren und starb daselbst 1897. In seiner Jugend bolanisierte er eifrig in den nahen Bergen, so wie in den Alpen und Pyrenéen. :1846—1849 druckte er seine Beobachtungen in Soc. Linnéenne de Lyon, in den funfziger Jahren in Mém. de P'Acad. de Lyon, Annales de la Soc. d"”Agriculture de Lyon, Archives de la Flore de France et d"'Allemagne, und in Bull. dela Soc: botan. de France: Allmählich beschrieb JORDAN 2 000 Kleinarten, die zu 200 Genera gehören. Zusammen mit seinem Schäler J. FourrEaAUv, der 1871 im Kriege starb, hat er in Paris 1866—1868 sein "Breviarium plan- 1 327 tarum novarum” und 1866—1870 das berähmte Werk ”Icones florze Europe" herausgegeben. Von den vielen beschriebenen Kleinarten habe ich nur die zu Capsella bursa pastoris gehörenden studiert. JORDAN kultivierte diese Formen mehrere Jahre und beschreibt aus Lyon fönf neue konstante Kleinarten. Nach seinen Beschreibungen kann ich recht gut dieselben wiedererkennen. Sicherheit ist wohl kaum mösglich, ohne Originalexemplare zu gewinnen. Aber solche sind schwierig zu erreichen. Uberhaupt sollen von den beschriebenen vielen Arten nur wenige Originalexemplare noch vorhanden sein. JORDAN hal auch C. gracilis Grenier untersucht; er konstatierte, dass die Form keine Art, sondern einen gewissen Zustand bei mehreren Arten ausmacht. Ich bin zu ähnlichem Resultat gekommen. Es scheint, dass verschiedene sterile Capsella-Hybride derartige Formen ent- wickeln. ; "SVENSK. BOTANISK , SIDSKRIET. LI202 CBD OLE SAS SMÄRRE MEDDELANDEN. . Föreningens medlemmar uppmanas att till denna avdelning insända medde- landen om märkliga växtfynd o. d. Senecio Fuchsii Gmel. i Hälsingland. Strax norr om egendomen Älvvik i Söderala socken, Hälsingland, iakttogs den 20 aug. 1920 Senecio Fuchsit Gmel. rikligt blommande. Längs sidorna av den här genom ett barrskogsområde framstrykande landsvägen uppträ- Fig. 1. Senecio Fuchsii Gmel. vid Älvvik, Söderala s:n, Hälsingland. der denna växt allt fortfarande i större och mindre samhällen på en sträcka av omkring 250 m. Fyndorten ligger i övrigt c:a 60 m över havet och ungefär 0,5 km avlägsnad från sjön Marmans norra strand, vilken sjö 1,7 mil från kusten genomflytes av Ljusne älv. Växtplatsen utgöres av en stenig, ofta blockrik moränmark med växlande fuktighet. De största sam- hällena med de kraftigaste exemplaren förekomma på mera vattenförande områden såsom intill dräneringsdiken m. fl. ställen, där marken är mera humusrik i ytan (fig. 1). 229 Efter ovan angivna tidpunkt (22/s 1920) har arten ytterligare vunnit Sprid- ning in över det omgivande barrskogsområdet och längs landsvägen. An- tagligt är att den en gång hitförts genom frö, som medföljt gods till en förut å området belägen handelsbod. Emellertid Synes växten nu trivas ut- märkt i sin nya omgivning och sprider sig årligen med frö över ny terräng. Mig veterligen finnes Senecio Fuchsii ej förut angiven för hälsingefloran, varför jag ansett ett meddelande härom kunna vara av intresse. Arbrå den 25 okt. 1922. Artur Liljedahl. Stamfasciation hos Lysimachia vulgaris L. Under en exkursion i Ramsta s:n sydväst om Uppsala den 29. 9. 1919 fann jag i ett landsvägsdike strax öster om Bärby ett par exemplar av Lysimachia Foto INGA ÖHRWALL. Fig. 1. Faseierad form av Lysimachia vulgaris L. från Bärby i Ramsta s:n, Uppland. vulgaris L. med synnerligen vacker stamfasciation. Bredden av den starkt plattade stammen uppgick till mellan 1 och 1,; em. Ovanstående fig. 1 torde 34 — 23344. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 5330 [. ö. utgöra den bästa beskrivningen. Originalen förvaras i Växtbiologiska Institutionens samlingar. Stamfasciation hos Lysimachia vulgaris är blott i största korthet omnämnd i M. F. Masters” "Vegetable Teratology” (London. 1869, sid. 20) och av L. GEISENHEYNER i Jahrb. d. Nass. Ver. f. Naturk. in Wiesbaden, 63 (1910). O. PENnzIG (Pflanzenteratologie, 2:e Aufl., Bd. HI, sid. 31; Berlin 1921) hänvisar blott till dessa uppgifter. Växtbiologiska Institutionen, Uppsala d. 8. 5. 1922. ; G. Einar Du Rietz. Arthonia spadicea Leight. funnen i Göteborg. Ovanstående lav finnes i litteraturen förut omnämnd blott en enda gång” från vårt land, nämligen från Arild å Kullaberg (ERICBSEN, Die Flechten von Kullen in Schweden. —. Hamburg 1913). Därför kan offentliggörandet av ännu en svensk lokal för denna hos oss så sällsynta art vara berättigat. Under en lichenologisk exkursion vid Änggården, Göteborg, i mars må- nad förra året fann jag nämnda lav på en lövträdsstubbe (rönn), täckande densamma från markytan till ungefär 1 dm uppåt, där Pertusaria communis DC. och Cladonia fimbriata (L.) Fr. apolepta (Ach.) Wain. vidtogo. Fläck- vis var Arthonia täckt av en Hypnum, för övrigt utan inblandning av andra växter. Lokalen är belägen i den strax norr om den s. k. "Näckrosdammen” befintliga lunddälden. Arthonia spadicea är känd blott från Europa (jfr. ZAHLBRUCKNER, Catalogus lichenum universalis. Band II. Bogen 1—10) och synes där ha en västlig utbredning. Av litteraturen att döma är den ingenstädes allmän. Den är sällsynt i England, känd från några platser på södra Irland och Normandiska öarna (jfr. SmitH: British lichens II. — London 1911). Den finnes vidare angiven från några lokaler i västra Frankrike (jfr. OLIVIER: Exposé systéma- tique et description des lichens de F'ouest et du nordouest de la France. — Paris 1897). Enligt LinNpaAu (Die Flechten. — Berlin 1923) är den i Tysk- land sällsynt. Den finnes likaledes sällsynt i Schweiz (ARNOLD, Zur Lichenen- Flora von Mänchen. — Mönchen 1891) samt Tyrolen (jfr. ARNOLD, Lichenolog. Ausfläöge in Tirol. 4. XVII, sid. 545). S. ALMQUIST uppgiver den i sin "Mono- graphia Arthoniarum Scandinaviae”, Stockholm 1880, såsom "in Europa media vulgaris" (jfr. ovan!). Måhända Arthonia spadicea kan anträffas eller är anträffad på flera plat- ser i Sverige; jag har med detta meddelande velat fästa de svenska liche- nologernas uppmärksamhet på densamma. Kapten CARL STENHOLM, Göteborg, har haft vänligheten vara mig be- hjälplig vid bestämningen. Jag är även tack skyldig fil. mag. A. H. MAGNUSSON för välvilligt lämnade upplysningar. Mölndal den 15 oktober 1923. Gunnar Nilsson. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. 17, H. 4. REFERAT. C. JENSEN, Dan marks Mosser eller Beskrivelse af de i Plarninnkarni sön e (dj uk sern ec fun dne Bry oy GerntsAnE dmeale a les og Bryales med talrige Figurer. (Udgetpad bekostning af Carlbergsfondet. Gyldendalske Boghandel- Nordisk Forlag. Kobenhavn & Kristiania, 1923, 569 sidor. Pris 14,50 kronor.) Mitt omdöme om den andra delen av C. JENSENS danska mossflora måste i huvudsak bliva likartat med det, som jag 1916 i Svensk Botanisk Tidskrift uttalat om detta arbetes första del. Det avser väl i första hand de mossor, som blivit funna i det område, som publikationens titel angiver, men det innehåller dessutom något kortare beskrivningar av talrika mossarter, som man kan vänta att framdeles finna i Danmark. Härigenom kommer pu- blikationen att innehålla beskrivningar av så gott som alla i sydliga Sverige förekommande mossor och blir därför mycket värdefull även för svenska bryologer. I fråga om systematik och nomenklatur innehåller denna mossflora ganska många avvikelser från den hittills gängse skandinaviska mosslittera- turen. Dessa avvikelser äro dock städse väl grundade, och författarens moderation 1 dessa avseenden utgör en angenäm motsats till det nyhets- makeri, varav den moderna mosslitteraturen vimlar. Även vid lövmos- sorna skildras ingående de olika arternas växlande former. JENSENS danska mossflora är ett på ovanligt djupa förstudier grundat standardverk, som kommer att äga ett för all framtid beståndande värde. H. Wilh. Arnell. H. GAMms und R. NORDHAGEN, Postglaziale Klimaänderungen und Erdkrustenbewegungen in Mitteleuropa. — Landes- kundliche Forschungen herausgegeben von der Geographischen Gesellschaft in Mönchen, Heft 25 (Mitteilungen der Geogr. Ges. in Mänchen, Bd. XVI, 2. Heft), Mänchen 1923; 323 sidor, 73 avbildningar, profiler, kartor etc. Ifrågavarande arbete — tillägnat professor R. SERNANDER i Uppsala — har sin största betydelse däruti, alt de båda författarna genom utforskande och sammanställning av ett stort antal profiler genom sediment, torv- eller tuffbildningar på ett mycket pregnant sätt lyckats bevisa den Blytt-Ser- nanderska lagerföljdindelningens giltighet inom Alpområdet. Avhandlin- gens titel borde ha förkortats till "Postglaziale Klimaänderungen in Mittel- europa”. Vad nämligen "Erdkrustenbewegungen"” beträffar, säges därom intet i sammanfattningen av forskningsresultaten, och det, som nämns i den beskrivande delen speciellt beträffandé överstjälpningen av de syd- bayerska sjöarna, spelar en underordnad roll gentemot mängden av fram- lagda stratigrafiska och klimatologiska fakta. Den beskrivande delen om- fattar 212 sidor. Förff. skildra utförligt det låga vattenståndet i sjöarna vid slutet av stenåldern och början av bronsåldern, så t. ex. i Starnberger See och området mellan Lech och Bodensjön (profiler bl. a. från kalkgyttjorna och tufflagren vid Memmingen och Ravensburg). Vad beträffar Bodensjön finnas talrika pålbyggnader från yngre stenåldern såväl i den grunda Unter- see som i Obersees djupa nordvästra flik (Uberlinger See) och längs stran- den mellan Konstanz och Romanshorn, under det att dylika från brons- åldern anträffas så gott som uteslutande vid Obersee — i Unlersee var vattenståndet så lågt, att folket tvingades utvandra för att söka andra, dju- pare vatten. Under hallstatt-tiden var Bodensjöns vattenstånd intill 10 m högre än nu, pålbyggnaderna förstördes, gamla torv- och flygsandslager översvämmades. Lagerföljderna från Rosenheim-Chiemseeområdet vittna om en äldsta, torr period (med björk, tall och gran, snart även ek) följd av ett fuktigt skede med ett väl markerat inslag av lind, bok samt framför allt Abies alba, som under denna tid gick högre upp än nu, och vars frö- mjöl ofta anträffas massvis i hithörande bildningar. Senare följde ett tor- rare skede — sjöar växa igen, tuffkällor sina, tall- och björkskogar kläda mossplanen, i skogarna kring torymarkerna dominerar Quercus — som slöts abrupt och avlöstes av den subatlantiska tidens våtkalla klimat. Inom subatlanticums bildningar tro sig förff. kunna urskilja åtminstone en torrare horisont, som antages härstamma från den tid, då romarna anlade vägar över torymarkerna. Från Schussenquelle anföres fynd av Larix europaea- pollen redan från Magdalénien-tid. Ett särskilt kapitel behandlar samfärdsel och bergsbruk i Alperna under förhistorisk tid. Genom fynden i saltbergen vid Hallstadt, Därrnberg bei Hallein 0. s. v. vet man, att saltbrytning här pågått under den yngre brons- åldern och den äldre hallstatt-tiden. Gruvorna ha senare hasligt övergi- vits, delvis rasat igen och satts under vatten, vilket av förff. sättes i sam- hand med den postglaciala klimatförsämringen. Paralleller framdragas från koppargruvorna vid Mitterberg, Kitzbuhel och Schwaz i Tyrolen. Gruvorna torde ha övergivits i tiden mellan den äldre och den mellersta hallstatt- perioden, således sannolikast i det nionde århundradet f. Kr. De sparsamma fynden av föremål från de närmast påföljande seklerna äro huvudsakligen koncentrerade till de varmaste dalarna, i vilka självständiga, av handel och samfärdsel så gott som opåverkade typer utbildats, tydande på att den då- tida trafiken över alppassen varit synnerligen ringa. På sextio sidor gives härefter en översikt av den postglaciala klimatutvecklingen inom andra områden i Europa och Nordamerika. Litteraturförteckningen räknar 550 avhandlingar och uppsatser. Det är att hoppas att genom författarnas innehållsrika och intressanta arbete kunskapen om de nyare (svenska) teorierna och arbetsmetoderna skall spridas till allt vidare kretsar. Avhandlingen bildar f. ö. en alldeles briljant basis för fortsatta undersökningar och detaljstudier inom alpom- rådet. Speciellt borde man här sätta i med den pollenstatistisk-mikro- J33 paleontologiska arbetsmetoden, den enda genom vilken vi f. n. kunna ernå säkra anknytningspunkter och dateringsmöjligheter i vilken sedentär eller sedimentär bildning som helst inom ett område såsom det ifrågavarande. Flera av de frågor, vilka förff. blott flyktigt behandlat eller nödgats lämna obesvarade, skulle på så sätt kunna lösas. Förff. ha själva gjort pollen- undersökningar; uppgifter om frömjöl; sporer etc. meddelas ofta, dock saknas pollendiagram och noggrannare procentuella beräkningar. Anmär- kas bör, att WEBERS uppgifter om Populus- och Juniperus-pollen anföras utan vidare, och att dr. GaAms (t. ex. å sid. 122) skiljer mellan frömjöl av Pinus silvestris och P. Cembra, något som icke låter sig göra med säkerhet, trots att vanligen en viss storleksdifferens förefinnes mellan dessa arters pollen. I senaste tid ha många forskare, t. ex. AUER och LUKKALA (Finland), MALMSTRÖM (Degerö Stormyr), trots omfattande undersökningar ej funnit regelbundna stubblager eller andra företeelser, som skulle kunna häntyda på starkare förändringar i klimatet (i synnerhet nederbörden). Ref:s under- sökningar i Skottland och på de skotska öarna (Geol. Fören. Förhandl. 1923) peka i samma riktning. Det är vidare sannolikt, att lokalt topografiska, successionistiska eller edafiska faktorer till en viss grad eller helt och hållet kunna förhindra eller förrycka spåren (både beträffande stratigrafi och fossilinnehåll) efter eventuellt förut förhandenvarande, ett större om- råde berörande klimatförändringar. En hel del av vad GAMms och NORD- HAGEN framlagt får härigenom, speciellt emedan deras iakttagelser i stor utsträckning äro gjorda å punktprofiler, en karaktär, tyvärr mer hypotetisk, än vad som borde ha varit fallet, om undersökningen utförts mer kritiskt ingående. G. Erdtman. SVENSK BOTANISK LIDSKRIET. 0 L923000 BoIS SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Årsmöte. Föreningen sammanträdde den 4 december 1923 under ordförandeskap av professor R. SERNANDER; som sekreterare fungerade fil. lic. K. AFZELIUS. Ordföranden omnämnde föreningens uppvaktning för professor O. JUEL på hans 60-årsdag den 17 juni 1923, varvid en deputation ur styrelsen till honom överlämnat en textad lyckönskningsadress. Med anledning härav hade från professor JUEL till föreningen ingått en tacksamhetsskrivelse, vilken föredrogs av ordföranden. Val av funktionärer för år 1924 företogos, varvid utsågos: till ordförande professor R. SERNANDER, till vice ordförande professor O. ROSENBERG, till sekreterare och redaktör professor T. LAGERBERG, till skattmästare fil. lic. K. AFZELIUS samt till övriga ledamöter i styrelsen läroverksadjunkten J. BERGGREN, professor RB. E. Fries, lektor E. HEMMEN- DORFF, professor O. JUEL, professor G. LAGERHEIM, lektor G. MALME samt professor HI. NILSSON; till ledamöter i redaktionskommitteén doktor S. BIRGER, professor T. LAGERBERG, professor G. LAGERHEIM, docenten G. SAMUELSSON, professor R. SERNANDER och läroverksadjunkten T. VESTERGREN; till revisorer lektor C. A. RINGENSON och direktör G. INDEBETOU med fondmäklaren A. L. SEGERSTRÖM och lektor HJ. MÖLLER som suppleanter. Professor N. SvEDELIUs höll ett med talrika skioptikonbilder belyst föredrag om några havsalgers geografiska utbredning. Härefter lämnade fil. lic. O. HEILBORN en redogörelse för sina under- sökningar över sambandet mellan kromosomtal och fylogeni inom släktet Carex. Sammanträdet bevistades av närmare 50 personer. Nya medlemmar. Vid styrelsens sammanträde den 4 dec. 1923 invaldes följande medlemmar: på förslag av fil. stud. Gunnar Björkman: fil. kand. EVERT ANDERSSON, Sturegatan 7, Uppsala, kyrkoherden AXEL CALLEBERG, Sorsele; på förslag av fil. stud. Gunnar Nilsson: studeranden CARL IVAN YNGSTRÖM, Ölsboda, Degerfors; på förslag av läroverksadjunkten T. Vestergren: studeranden CHRISTEN TYDÉN, Östermalmsgatan 23, Stockholm fil. stud. SÖLVE VIDELL, Sibyllegatan 16, Stockholm; på förslag av med. lie. G. Neander: godsägaren NiLs KIERKEGAARD, Ekeberg, Lillkyrka; på förslag av apotekaren C. Pleijel; landsfogden CARL BJÖRKLING, Gävle; på förslag av fil. mag. Harry Svensson: mag. sc. C. ÅA. JÖRGENSEN, Botanisk Laboratorium, Köbenhavn; på förslag av professor R. E. Fries: professor OvE PAULSEN, Botanisk Have, Köbenhayvn; på förslag av fil. stud. Arne Hässler: NATURVETENSKAPLIGA FÖRENINGEN, h. allm. läroverket, Jönköping, skogseleven GöstTA DJURBERG, Jönköping, jägmästaren GusTAV FRIDNER, Vindeln; på förslag av professor R. Sernander: fil stud. ERIK WESTLIN, Uppsala. Nyförvärv till föreningens bibliotek. ABDERHALDEN, E., Handbuch der biologischen Arbeitsmethoden, Abt. XI, Teil 1, H. 5: KLEBAHN, H., Methoden der Pilzinfektion, 1923, Berlin u. Wien. Abhandlungen der Zoologisch-Botanischen Gesellschaft in Wien, Bd. XIII H0rN923 Wien. Acta Horti Bergiani, Tom. VII, 1923, Stockholm. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, Nr. 51, 53, 1919—1923, Helsingfors. Acta Societatis Botanicorum Poloniae, Vol. 1, Nr. 1—3, 1923, Warszawa. American Journal of Botany, Vol. X, Nr. 6—8, June—Oct. 1923, Brooklyn. Annalen des Naturhistorisehen Museums in Wien, Bd. XXXVI, 1923, Wien. Annals of the Missouri Botanical Garden, Vol. IX, No. 4, Nov. 1923, St. Louis, Mo. ; Arkiv för Botanik, Bd. 18, H. 2.—3, 1923, Stockholm. Bergens Museums Aarbok, H. 2, 1920—1921, H. 1, 1921—1922, Bergen. Bergens Museums Aarsberetning, 1921—1922, Bergen. Biological Bulletin, Vol. XLIV, No. 4—6, 1923, Vol. XLV, No. 1—35, 1923, Woods Hole, Mass. Botaniska Notiser, H. 4, 1923, Lund. Botanisk Tidsskrift, Bd. 38, H. 1, 1923, Köbenhavn. Bulletin de la Société Botanique de France, Tome 70, No. 1—6, 1923, Paris. Bulletin de la Société Royale de Botanique de Belgique, Tome LV, Fasec. 1, 1922; Fasc. 2, 1923, Bruxelles. Bulletin of the Torrey Botanical Club, Vol. 50, No. 6—10, 1923, Lancaster, Pa. Bulletino della Societå Botanica Italiana, No. 4—7, 1923, Firenze. HENRIKSSON, J., Vartill våra växter duga, 1923, Stockholm. (Från förlaget BJÖRCK & BÖRJESSON.) Jahrböcher fär wissenschaftliche Botanik, Bd. 62, IH. 2—4, 1923, Leipzig JENSEN, C., Danmarks Mosser, II, 1923, Köbenhavn. JESSEN, K., 0. LIND, J., Det Danske Markukrudts Historie, 1922—1923, Köben- havn. Laboratorium voor plantenphysiologiseh onderzoek, No. 8, 1923, Wageningen. 236 La Nuova Notarisia, Serie XXXIV, Luglio — Ottobre 1923, Serie XXXV, Genn.-Giugno, 1924, Modena. LINSBAUER, K., Handbuch der Pflanzenanatomie, 1922 u. 1923, Berlin. BA IV: MEYER, T. J., Das trophische Parenchym. A. Assimilationsgewebe. ” BOOSVIG LIESKE, R., Bakterien und Strahlenpilze. Malpighia, Anno XXIX, Fasc. VII—VIII, 1922, Catania. Meddelelser fra Carlsberg Laboratoriet, Bd. 15, Nr. 2—3, 1923, Köbenhavn. Mededeelingen van het Deli Proefstation te Medan-Sumatra, Tweede serie, No... XXIX en XXX, 1923, Medan. MORSTATT, H., Einfäöhrung in die Pflanzenpathologie, Sammlung Borntraeger, Bd. 1, 1923, Berlin. Naturen, Årg. 47, H. 4—10, April —Okt. 1923. Bergen. Notes from the Royal Botanic Garden, Edinburgh, Vol. XIV, No. LXVII, 1923, Edinburgh. Notizblatt des Botanischen Gartens und Museums zu Berlin-Dahlem, Bd. VIII, Nr. 76—79, 1923, Berlin. Nuova Giornale Botanico Italiano, N. S., Vol. XXX, No. 1—4, 1923, Firenze. Rhodora, Vol. 25. No. 294—298, June—Oct. 1923, Boston, Mass. Rytz, W., Pflanzengeogr. Komm. Schweizer. Naturf. Ges., Beiträge zur geobotanischen Landesaufnahme, 11, 1923, Zurich. Schriften der Naturforschenden Gesellschaft in Danzig, Bd. XVI, H. 1, 1923, Danzig. Skogen, Årg. 10, H. 6—11, 1923, Stockholm. Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Årg, 21, H.7—10, Juli— Okt. 1923, Stockholm. Skogsvårdsstyrelsernas berättelse för år 1922, Stockholm. Svenska Mosskulturföreningens Tidskrift, Årg. XXNXVII, H. 4—6, 1923, Jön- köping. Sveriges Natur, 1923, Stockholm. Sveriges Utsädesförenings Tidskrift, Årg. XXXIII, H. 2—4, 1923, Svalöv. The Botanical Gazette, Vol. LXXV, No. 3—4, Vol. LXXVI, No. 1—2, 1923, Chicago, Ill. The Botanical Magazine, Vol. XXXVII, No.435—436, March --April, 1923, Tokyo. The Journal of the National Institute of Agricultural Botany, No. 1, 1922, Cambridge. SAUNDERS, C. B., Methods of seed analysis. The National Institute of Agri- cultural Botany, 1922, Cambridge. University of California Publications in Botany, Vol. 5, No. 17, 1922, Vol. 7, No. 11, 1922, Vol. 9, 1921, Vol. 10, No. 1, 1922; Berkeley. Verhandlungen des Botanischen Vereins der Provins Brandenburg, Jahrg. 65, 1923, Berlin-Dahlem. Vierteljahrsschrift der Naturforschenden Gesellschaft in Zurich, Jahrg. 68, H. 1—2, 1923, Zärich. WITTE, H., Potatisodling på torvjord, 1923, Göteborg. Zeitschrift fur Botanik, Jahrg. 15, H. 7—10, 1923, Jena. Österreichische Botanische Zeitschrift, Jahrg. EXXII, Nr. 6—10, 1923, Wien. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bb. 17, H. 4. NOTISER. Prien f3:er in terna tron ella väx tgeogratiska exkursnoe nen ägde rum i Schweiz den 20 juli—13 augusti 1923 under ledning av professorerna i Zurich C. SCcHRÖTER, H. BROCKMANN-JEROSCH och ÉE. RUBEL. Efter den första exkursionen i England 1911 och den andra i Amerika 1913 var den tredje utsatt att äga rum i Schweiz 1915, men måste på grund av världskriget uppskjutas och har först nu kunnat genomföras. Utom de schweiziska värdarna deltogo 33 personer, representerande 17 olika nationer. Nordiska deltagare voro från Sverige docent G. E. Du RiEtzZ, dr. H. OÖSVALD samt professor och fru C. SKOTTSBERG, från Danmark professor O. PAULSEN, från Finland professor O. HEIKINHEIMO, docent E. HÄYRÉN och professor K. LInNKoOLA. Exkursionen gynnades av förträffligt väder och gav en utom- ordentlig överblick över Schweiz” vegetation. Den utgick från Zärich och förde över Pilatus, Engadin (nationalparken och Berninaområdet m. m.) och Puschlav ned till de italienska sjöarna och Lugano, vidare genom Simplon till Wallis (Zermatt, Grand St. Bernard m. m.) samt över Montreux till Lauterbrunnental:i Berner Oberland,; där den avlöts med ett besök på Jungfraujoch och av en del av deltagarna med en efterexkursion i Grim- selområdet. Mindre officiella efterexkursioner, i vilka av de nordiska deltagarna Du Rietz och OsvaLD deltogo, företogos i Jura och i Lungau i Ostalperna. Av exkursionens huvudresultat kunna utom deltagarnas personliga utbyte och de knutna vänskapsbanden, vilka utan tvivel torde komma att väsentligt bidraga till de internationella botaniska förbindelsernas återupptagande, antecknas uppnåendet av enighet i många av de växt- sociologiska stridsfrågorna och avlägsnandet av de flesta av de missförstånd mellan de olika skolorna, som hittills försvårat det internationella samar- betet. Praktiskt taget fullständig enighet kunde sålunda uppnås mellan de deltagande svenska och åtskilliga av deledande schweiziska växtsociologerna. Exkursionsdeltagarna beslöto enhälligt att uppdraga åt en kommilté, bestående av de svenska, norska och danska deltagarna, att organisera nästa exkursion sommaren 1925 i Skandinavien. Disputation. För vinnande av filosofie doktorsgrad försvarade assistenten vid Statens Skogsförsöksanstalt, fil. lic. CARL MALMSTRÖM i 34" — 23344. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923. 538 Uppsala den 15 december 1923 en avhandling med titel "Degerö Stormyr, en botanisk, hydrologisk och utvecklingshistorisk undersökning över ett nordsvenskt myrkomplex"”. Svensk botanist till Tjeckoslovakiet. På inbjudan av undervisningsministeriet i Prag avreste i början av december detta år docenten H. LUNDEGÅRDH, Lund, till Tjeckoslovakiet. Han har erhållit i uppdrag att organisera en biologisk station, som inrättats i Lednice (Eisgrub) i södra Mähren och skall dessutom under den kommande vintern vid Masaryk- universitetet i Bränn hålla en serie föreläsningar i experimentell växtekologi. Svensk Botanisk Tidskrift Utgiven av Svenska Botaniska Föreningen RNE Redigerad av TORSTEN LAGERBERG rer TARA REAR sr AE BAND 17 AN HÄFTE I SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och redaktionskommitté år 1923. Styrelse: R. SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vice ordförande; = T. LAGERBERG, sekreterare och redaktör; K. AFZELIUS, skatt- mästare; J. BERGGREN, ROB. E. FRIES, E.. HEMMENDORFF, O. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. SS Redaktionskommitte: S. BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, & SAMUELSSON, NM R. SERNANDER, T. VESTERGREN. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. = Prenumerationsavgiften (för personer, ej tillhörande Svenska > SG Botaniska Föreningen) är 20 kronor. NAT Medlemsavgiften för år: 1923; 15 kronor, torde inbetalas till AN skattmästaren, fil. lic. K.: AFZELIUS, Stockholms RE So Drottninggatan 118, Stockholm Va. Rn Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgångar av RER tidskriften till ett pris av 5 kr. pr band för årgångarna 1—5, - 7 kr. för de följande. 3 Förenin gens adress är Stockholms Högskola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Tidskriftens expedition har samma adress. VE Till författare i Svensk Botanisk Tidskrift. ; > Manuskript och korrektur, ävensom skrivelser angående uppsatser, sändas till é Tedaktören under adress Experimentalfältet. SR "Manuskripten böra vara maskinskrivna samt noga genomsedda — äv med avseende på skiljetecken — för undvikande av korrigeringar mot manuskriptet. Ko A av vederbörande författare. Enligt styrelsens beslut äger redaktionskommittén att, då den så finner lämp- a ligt, fordra, att författaren själv med intill 30 4 bidrager till YSEPINRSKOSERANTNA för sin uppsats. Med avseende på stilblandningar gälla följande regler: 1. Auktorsnamn sättas med gemena (vanlig stil). MS > 2. "Personnamn i löpande text sättas med KAPIräLERrR (understrykas dubbelt i BARER manuskriptet). manuskriptet). FS é 4. Ord och meningar, som särskilt skola framhållas, spärras (understrykas med en bruten linje i manuskriptet). Figurer i texten numreras med arabiska siffror och förses med kort förklaring. Å d bilderna med kursiva bokstäver (a, b, c, o. s. v.), ej med siffror. siffror. Tabeller numreras med romerska siffror och förses med kort rubrik. > Citerade arbeten sammanföras till en avhandlingen bifogad litteraturförteckning ” och ordnas alfabetiskt efter författarnamn. Uppställningen bör göras i enlighet £ med följande exempel: - RAUNKIER, C., Measuring apparatus for stätlatical investigations of Plantforma- ; tions. — Bot. Tidsskr., Bd. 33, H. 1, Kobenhavn 1912. Om Wwå eller flera avhandlingar av samma författare och med samma tryckår citeras, betecknas dessa med (a, b, c) o. s. v. Dessa beteckningar införas omedel- "bart efter författarnamnet. id Citat i texten göras genom att omedelbart efter författarnamnet inom parentes anföra sida i avhandlingen eller därtill tryckår och särskild beteckning, om så erfordras. Exempel: RAUNKLER (sid. 3) eller RAUNKLER (1912, sid. 3) eller RAUNKLER (1912 a, sid. 3). Noter under texten böra undvikas. Det är önskvärt, att större avhandlingar av allmänt vetenskapligt innehåll för- — fattas på engelska, franska eller tyska eller åtminstone förses med en samman- > fattning på något av dessa språk. i Manuskript, som ej är skrivet på svenska, skall vara översatt eller ock gran- Je Direkt förbindelse mellan författaren och: tryckeriet får ej äga rum. Författaren erhåller avgiftsfritt 50 särtryck med omslag av sin i tidskriften intagna avhandling; tryckning av omslag debiteras extra. Av uppsatser och smärre meddelanden, intagna i tidskriftens borgisavdelning, lämnas särtryck endast efter > > särskild överenskommelse. Redaktionen. TE Korrigeringskostnad, som överstiger 10 7 av sättningskostnaden, betalas : 3. Latinska växtnamn i texten sättas med kursiv stil (understrykas enkelt i Om flera bilder sammanföras under samma figurnummer, betecknas de särskilda Planscher numreras med romerska och de i dem ingående Igarernaa med arabiska "skat av sakkunnig språkman; meddelande härom skall tillställas redaktören. INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Avhandlingar. HANNERZ, ÅA. G., Die Waldgrenzen in den östlichsten Teilen von Schwe- AISCH"LAPP LANG 150550 y0t 5 de GEES EK BANG fars her RA ST SANNE ANA SR SVS NEIR KAL KRIG NRA PALM, B., Aufzeichnungen äber Zoocecidien. IHE. =» sö sc: 20 VR HÄYRÉN, E., Föroreningen och strandvegetationen i Helsingfors hamn- "område. (Die Verunreinigung und die Strandvegetation im Hafen- gebietesvonFLelSingfORS):is2A sole we es NEO RU re lirg RT RANE St AR AA Du Rietz, G. E., Studien äber die Helianthemum oelandicum- Assozia- + tion auf Öland a HÄG LIE SKEN FYNDA fe UV TLS REN Tp DNs RS TR NKI Sig TUNA NEN ISA SR Du Rietz, G. E., Lichenologiska fragment. NE (Lichenologische Frag- (UTFOTILE SAF NE) LVU DRA BR pk HN SE AD BRG Ma AN ONT än js fa a AS FA ANS 1R VR RSA AS OAS ARE ORO DAHLGREN, K. V. O., Tillägg till Salatraktens kärlväxtflora. (Nachtrag zur Gefässpflanzenflora in der Gegend von Sala) . . . .. . ARA MaALME, G. O., Strödda bidrag till Östergötlands kärlväxtflora. (Beiträge zur Gefässpflanzenflora Östergötlands) . ... . sc. ss cc « S SEGERSTRÖM, ÅA. L., Ett tillägg till kännedomen om kärlväxtfloran i västra ; Västmanlands bergslag. (Zur Kenntnis der Gefässpflanzenflora in: den Bergwerksdistrikten des westlichen Västmanland) . . oo. - 105 MELIN, E., Sphagnum-floran i Bjurfors och Björnhyttans kronoparker. (Die Sphagnum-Flora in den Staatsforsten Bjurfors und Björnhyttan) 108 MALME, G. O., Ett litet bidrag till Bo sockens kärlväxtflora. (Ein Beitrag zur Gefässpflanzenflora des Kirechspiels Bo) ; Sammankomster. NELtenskapsSa ka elle 45 esta kn ol Ve le ker eget et fö YR leda KRA RO As RE NR Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga Studentsällskapeti Uppsala 115 z Botaniska Sällskapet i Stockholm! = 0006 dere ellen eve le Nie lie el RA 121 Botaniska: Föreningen/1 GOleDOrg.— 33 si» ve ta. Ved iki ene NAN vika ofte Re a 12 Societas pro Fauna et Flora Fennica : os:e ss sl im a el jer ke eb he LONG Pa SR NOtSET use bd RIE AES ENT ARR SA SS UA sg de SL SN KORA Utgivet den 18 april 1923. Uppsala 1923. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 259 Svensk Botanisk Tidskrift Utgiven av Svenska Botaniska Föreningen Redigerad av TORSTEN LAGERBERG BAND 17 1923 HÄFTE 2 och 3 ; ee SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS- styrelse och redaktionskommitté | ) år 1923. Styrelse: R. SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vice brdföradde: 3 T. LAGERBERG, sekreterare och redaktör; K. AFZELIUS, skatt- mästare; J. BERGGREN, ROB. E. FRIES, E. HEMMENDORFF, O. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME;,; HJ. NILSSON: Redaktionskommi tté: S. BIRGER, T: LAGERBERG, G: LAGERHEIM, G. SAMUELSSON, NN R. SERNANDER, T.: VESTERGREN. ' SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. SÅ Prenumerationsavgiften (för personer, ej tillhörande Svenska Botaniska Föreningen) är 20 kronor. Medlemsavgiften för år 1923, 15 kronor, torde inbetalas till skattmästaren, fil. lic. K. AFZELIUS, Stockholms Högskola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Nyinvalda medlemmar kunna erhålla förksdende årgångar 0 tidskriften till ett pris av 5 kr. pr band för SÖN Sd 1:75, de 7 kr. för de följande. Stockholm Va. daksiltens expedition har samma adress. ; EE ME CASA nee KASS sf = Ex RE AR NE AGE SN ARN va Lo rr 3 I RANre a Få ROSE ME VN SKE NES tet SRV 7 FREI rm TR NS BL RE read a TNA ÖRE FE TE BIE SRS PE AON SA RR RN ER Till författare. i Svensk Botanisk Tidskrift "Manuskript och korrektur, ävensom skrivelser angående uppsatser, sändas till redaktören under adress Experimentalfältet. Manuskripten böra vara maskinskrivna samt noga genomsedda — även med avseende på skiljetecken — för undvikande av korrigeringar mot manuskriptet. Korrigeringskostnad, som överstiger 107 av sättningskostnaden, betalas Ne av vederbörande författare. Enligt styrelsens beslut äger redaktionskommittén att, då den så finner lämp- N | ligt, fordra, att författaren själv med intill 30 Z bidrager till tryckningskostnaderna för sin uppsats. > Med avseende på stilblandningar gälla följande regler: 1. Auktorsnamn sättas med gemena (vanlig stil). | 2. Personnamn i löpande text sättas med KAPITÄLER (understrykas dubbelt i manuskriptet). / 3; Latinska växtnamn i texten sättas med kursiv stit (understrykas enkelt i manuskriptet). med en bruten linje i manuskriptet). Figurer i texten numreras med arabiska siffror och förses med kort förklaring. Om flera bilder sammanföras under samma figurnummer, betecknas de särskilda > bilderna med kursiva bokstäver (a, b, c, 0. s. v.), ej med siffror. Planscher numreras med romerska och de i dem ingående figurerna med arabiska siffror. Tabeller numreras med romerska siffror och förses med kort rubrik. Citerade arbeten sammanföras till en avhandlingen bifogad litteraturförteckning : ak och ordnas alfabetiskt efter författarnamn. Uppställningen bör göras i enlighet g ” RAUNKLER, C., Measuring- apparatus for statistical investigations of Plantor 4 | med följande” exempel: " = tions. — Bot. Tidsskr., Bd. 33, H. 1, Kobenhavn 1912. / ed Om två eller flera avhandlingar av samma författare och med samma tryckår — citeras, betecknas dessa med (a, b, c) o. s. v. Dessa beteckningar införas omedel-. "bart efter författarnamnet. - : Citat i texten göras genom att omedelbart efter författarnamnet inom parentes anföra sida i avhandlingen eller därtill tryckår och särskild beteckning, om så erfordras. -Exempel: RAUNKLER (sid. 3) eller RAUNKLER (1912, sid. 3) eller RAUNKLER NGA fa BAN SS Ta Be) PR ÅT Noter under texten böra undvikas. fattas på SURIS franska eller tyska eller åtminstone förses med en samman- fattning på något av dessa språk. Manuskript, som ej är skrivet på svenska, skall vara översatt eller ock gran- ;4. Ord och meningar, som särskilt skola framhållas, spärras (understrykas. Det är önskvärt, att större avhandlingar av allmänt vetenskapligt innehåll för- skat av sakkunnig språkman; meddelande härom skall tillställas redaktören. | Direkt förbindelse mellan författaren och tryckeriet får ej äga rum; Författaren erhåller avgiftsfritt 50 särtryck med omslag av sin i tidskriften intagna avhandling; tryckning av omslag debiteras extra. Av uppsatser och smärre meddelanden, intagna i tidskriftens borgisavdelning, lämnas särtryck endast efter > Särskild överenskommelse. Redaktionen. INNEHÅLLSFÖRTECKNING. : Avhandlingar. SAMUELSSON, G., Floristiska fragment. (Floristische Fragmente.) HÅRD AV SEGERSTAD, F., Juncus Kochii F. Schultz, dess systematiska rang och växtgeografiska ställning. (Juncus Kochii F. Schultz, sein systematischer Rang und seine pflanzengeographische Stellung) Du Rietz, G. E,, Statistisk vegetationsanalys. (Statistische rna ; | ATALVSE) så LING ne bn TANNER AL) TINA SIENA ARLA SAD GA fr SANEN. SIE RE ARR EI LAURENT Vivi, Zur Entwicklungsgeschichte von Corytoloma cyclophyl- i Tin -DRSÖN: 13 SP: INGA 42 Soros bjöd Nor lå VISAR Ra RR AEG fal Y tg Te TA ESV SAN 1 JOHANSSON, K., Växtgeografiska spörsmål rörande den svenska Hiera- | nisforan CSR Rneeperapisole KTARen NEtegrtsa der schwedi- STD EN ALICE CHUIILIOFA) 27 se Na ASTA LASS Tin SR KRA SN RR ir STO SOA | JOHANSSON, N., Zur Kenntnis der Kohlensäureassimilation einiger Farne. ALM, C. G., Platanthera parvula Sehltr, en nybeskriven svensk växt. . (Platanthera parvula Schltr, eine nuebeschriebene : schwedische AM 08 vad 2 VÄ i NINA RDI skr rg RE AE SARGEN ARM R ES SANNE DA P7a ATEA SVEND DY IR RN I AES OA ' Fries, Tu. C. E:, Zwei neue Riesen-Senecionen aus Afrika. . . . . . "RowmeirL, L.-G., Till frågan om frekvensfördelningsregelns tolkning. (Zur Frage nach der Deutung der Frequenzverteilungsregel) . . . SAMUELSSON, G., Revision der sädamerikanischen Epilobium-Arten (mit = RT ia! 8 DEAN Mäns RER VESNA R AE SAS ASSA OLE CE SORGSNA sk RA MR IE BEN Sr a OM RN OA SERNANDER, GRETA, Parmelia acetabulum (Neck.) Dub: i Skandinavien. fParmelia acetabulum (Neck.) Dub. in Skandinavien] . . s..v. 297 ÅHLANDER, FR. E., Förteckning över svensk botanisk litteratur dddaR åren 1914 och 1915. (Verzeichnis schwedischer botanischer Literasi veva tur insden Jahren 1014 und; T9I5):5 10 5o, se (ARSA Rs el GR EE RI | MALME, G. O., Lichenologiska notiser. (Lichenologische Notizen) . . 369 PALM, B., Nya lokaler för parasitsvampar från Stockholmstrakten. (Neue Res Fundorte för parasitische' Pilze in der Stockholmer Gegend) . .”. MELIN, E., Sphagnum molle Sull. i bärere (Sphagnum molle Sull. INN DALADIIC)21ei0 16 i ser Hel ARS br SENATEN Ve ISRN ab A ÄR IE ARN Ve Kl NÄE TA SSP El OJ Svenska Botaniska Föreningen, Revisionssammanträdet. «>se sr.» He fé le ee SR RENA rel LV NK NE Eg NS RN 381 > NYA HTC GICINITAR: 22: fo og el ns ög ne bss NEN LANAR Rae ip RÄNTA Me UNFUN oe (IA BUSA Föreningens hyllning för prof. (0): 1 IIKC BITR SKE fär me ANNE VIS STÄDA RR SINA DRAR EA TIASKPINeNS :StatSanslag:AO20:051 Nude some le ik Kl LLA be NISSE RENEE NA Nyförvärv till föreningens bibliotek i CARE Sammankomster. | JAA » Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Uppsala 300EA å Från det 17 skandinaviska naturforskarmötet . .......s.s.o.å NOTES ET = 0 2å Do fare TE Aa fö SA EE AN Rd ine Jå ie AR NN Se NAN USE /GR IG MR i SR fee NA Utgivet den 26 okt. 1923. Uppsala 1923. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B, 28107 Svensk Botanisk Tidskrift Utgiven av Svenska Botaniska Föreningen f Redigerad av TORSTEN LAGERBERG 3 BAND 17 1923 HÄFTE 4 SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS Ed Rd 4 | SE styrelse och "redaktionskommitté | | år 1923. RR SE Styrelse CR. SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vi då i SR LAGERBERG, sekreterare och redaktör; K. OPEELADÖR ska Rh AS EILNANDER, 4 VESTERGREN. I ; Ua År FN Botaniska Föreningen) är 20 krorör. | 5 FR jé EN de för år 1923, 15 kronor, torde” inbetalas san I Ne tidskriften till ett pris av 5 br. pr band för ; ärgängarna I Va FR kr. för de följande. | | FEN ) PN Föreningens adress är Stockholms Högskola, Drottninggatan 11 VAPEN SENS Stockholm Va. Tidskriftens expedition har samma adress. Sd 0 Till författare i Svensk Botanisk Tidskrift. - Månakrip! och korrektur, ävensom skrivelser angående uppsatser, sändas till redaktören under adress Experimentalfältet. / =0 Manuskripten böra vara maskinskrivna samt noga genomsedda — även med . avseende på skiljetecken — för undvikande av korrigeringar mot manuskriptet. CRYO a — Korrigeringskostnad, som överstiger 10 & av sättningskostnaden, betalas av vederbörande författare; VARSIN 6 Enligt styrelsens beslut äger redaktionskoömmittén att, då den så Hjinler lämps NR / Uhigt. "fordra; att författaren själv med intill 30 > bidrager till FEYFEOIREAEN SALE ; pe sin uppsats. PRO "Med avseende på; stilblandningar gälla följande regler: CR 4 "1. Auktorsnamn sättas med gemena (vanlig stil). 2. Personnamn i löpande text sättas med KAPITÄLER (understrykas dubbelt i Cs manuskriptet). | manuskriptet). med en bruten linje i manuskriptet). 8, Latinska växtnamn i texten sättas med kurs stil (understrykas enkelt i ES 4, Ord och meningar, som särskilt skola framhållas, spärras (ahderskörkds Ån | Sbigucer i texten numreras med arabiska siffror och förses med kort förklaring. Om flera bilder sammanföras under samma figurnummer; betecknas de särskilda / | bilderna med kursiva bokstäver (a, b, c, 0.8. v.), ej med siffror. 5 ”Planscher numreras med romerska och de i dem ingående figurerna med arabiska ärr. i . i > Tabeller numreras med romerska siffror och förses med kort rubrik. och ordnas alfabetiskt efter författarnamn. Uppställningen bör göras i enlighet med följande exempel: — RAUNKLER, C., Measuring apparatus for statistical investigations of Plantforma- tions. — Bot. Tidsskr., Bd. 33, H; 1, Kobenhavn 1912. Om två eller flera avhandlingar av samma författare och med samma tryckår 7 Kpleras: betecknas dessa med (a); (b), (ce) a s. v.. Dessa beteckningar införas omedel- bart efter författarnamnet. " Citat i texten göras genom att Sikdelbiet efter författarnamnet inom PARERIEE Så "anföra sida i avhandlingen eller ' därtill tryckår och särskild beteckning, om så 5 >> erfordras. Exempel: RAUNKLER (sid. 3) eller RAUNKLUER (1912, sid. 3) eHör RAUNKLER | (1912 a, sid. 3). "> Noter under texten böra undvikas. ta Citerade arbeten sammanföras till en avhandlingen bifogad litteraturförteckning ; Det är önskvärt, att större avhandlingar av allmänt vetenskapligt innehåll för-- fattas på ADC franska eller tyska eller åtminstone förses med en samman- å : ; fattning på något av dessa språk. | Manuskript, som ej är skrivet på svenska, skall vara översatt eller ock gran- AN kat av sakkunnig språkman; meddelande härom skall tillställas redaktören. oc Direkt förbindelse mellan författaren och tryckeriet får ej äga rum. SS Författaren erhåller avgiftsfritt 50 särtryck med omslag av sin i tidskriften ö intagna avhandling; tryckning av omslag debiteras extra. Av uppsatser och smärre meddelanden, intagna i tidskriftens BOrgtsa vadet; lämnas särtryck endast efter särskild överenskommelse. BENSNGOREN INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Avhandlingar. SAMUELSSON, G., Växtlokaler från Västmanland. I. (Pflanzenfundorte : IAN 2 STAN ANNA BION 0 207 el TN Sth od) Sale ARN Äh IATA fö fs fe Ta NE ALENA NT VRETA ER ”SveEDELIWS, N., Zur Kenntnis der Gattung Neomeris . . ...s-cc GoopsPEED, TH. H., A preliminary note on the cytology of ICF | species and hybrids SEE VA sie ÄRE Tor Pad SR RSS NS SR PS - > MELIN, E., Experimentelle Untersuchungen öber die Birken- und Espen- mykorrhizen, und ilire PilzsymbiontenR 9 ==:ooms mye sec 6 rig sel or le 479 ALMQUIST, E., Alexis Jordan und die Kleinarten .....-.- VÄ EE Ugn OL RAR | LILJEDAHL, A., Senecio Fuchsii Gmel. i Hälsingland. (Senecio Fuchsii 1 3 Gmel. in Hälsinnland) RR OLA RE få STATS STAN AA SEE a AN då SE RESA. MA SN Sa 2 Du Rietz, G. E., Stamfasciation hos Eysimachia vulgaris L. (Einer sc Stammfasziation bei Lysimachia vulgaris L.) . . . ... « . ... B20 NiLsSoNn, G., Arthonia spadicea Leigth. funnen i Gölebark. (Arthonia | spadicea Leight. in Gotenburg gefunden) . . .. os. s..sscsc.c. 530 Referat. k JENSEN, C., Danmarks Mosser eller Beskrivelse af de i Danmark med = IN F2ereerne fundne:Bryofyter. II: (Ref. av H. W. Arnell) . . oc... 53 Ee GaAms, H. und NORDHAGEN, R., Postglaziale Klimaänderungen und Erd- ' krustenbewegungen in Mitteleuropa. (Ref. av G. Erdtman) . . . ./ st Svenska Botaniska Föreningen. FI SÄTE SR Segt Ke Rea AR kg, Se FORSS dom a AE Rör rasa NLA Nya; IMO dLEnIMaT: 5 JARO fa ansa ef I HÖ Ta a Te ASE VAT KSGI a BAR fa Sese a te TR ODRNA "Nyförvärv till föreningens bibliotek . .. . ss. sc. s 5 + + + 539 BSLSGE alla Sr sla ldR RA AR VIN AE Ag RR ra AE MED Reg SS FÄR Utgivet den 29 december 1923. Uppsala 1923. Alwqvist & Wikselis Boktryckeri-A.-B. 23844 TT 0 2542 hödrröd Mrs ERT SRRbh roger på Sr NT va sla KA pad ihahilrnd i be PERS bart Nta ver wWra A Prym stal > . Mästejen a feed år Förvertd se pv WrAral Brsetetbålgenr (60 (4 brbrkaerrrr Se föder resor rotstaRekrjFå Ae Inkelbr ko trån tar 26 big ' TERES INEN Aes srbe sed be spkrör ir re FeR RÅDA Abir SAN rn Sökbrplesbet-få NRA säsf Str FOR bårtntti ers dr VAAN vittra J04 z RESA lea ver 1oS Yt ts däri er SLR Lå är Ts rdr sager SAR bs et oå nå rBofelel VN pint T TR ie betN SR r AN ven or bed fåra ake VVE er oas MSHediDA (ör od Ir kret)ertlar Mölle stånd ålrdeinår heta! rBisnn Hare 4 arr N 230 es8eå deg bål s pr föra oe ferry tja ISSN NR brA I nä prs Eat art TR Ueber SA sk + MH så vån hetsfinr St fett rlornrgg tr GR te VY SHOT rr NT RN Faårörsa oe aerett et are ipfetnta å Sn ARA AN bt keträrgrs sa? Madrsnobesdås Ve betARrbn je” br sår po Kol stor | a Trrströr flop tr sdde SN 4 Pissåer sg bttoftebebide brdryr rg sr, Ber fö rf ketala pöksal tid 'okedrgrtrg FSS 1 RA bydkppt äss kkr bedrar tsaren es Poitets Wi bars ts öödetsårgr begärs IPARe TANT na od Föåefrt fr kötrigd gar gren SFR Sr lÄsderr del ta 4 el För30aDr ävfe tr krglgr re SPN Pe e Hest ad tl ec lå HIT ITRE4 Vrtrå Lolle Fydra be er je er elabes ng SETS TERS frråra kl ror sorgrke mb rbråst ng dö iockpe re fs hasta rem fer atar se PÅ viige står tin Rs Bör Slas - ven IV bege sind «file Pr AN rr battre ” eten HAN rådet få der tet kun I ERF ng flgsnd Sörsodrd bets rö LE Vägtinsgra 104 Lal nn åf ed bre Är FM eret eko så SL ESSgA TT fr-fotetrrker Pe skr fest stofetestperrgr! FP Ur Sr ta daeshafer rar Re) DR or HNG NA PA tetatdyger Sas renen t pa bo btrrr rr Prdr ed - -b6: fe yhket $rone Fökepotbålbnr Sr foder at Stesel, oh föetedarg Läns ORKAR of de : ITS PEST pat T SR ge AN ls lergtrp tra abs a dis jal ig tre den Nööratladr dr rad Rn ISL FSA bprt i fig seg iö dette pung tebodr ekt fn kgkren fr årg siren försena RR Vet sjögskskige ga ee yt Mm pg Hr ar ter NR brdDtlårbe beho gr rrrrr steks BAER 2sppär4 babe fena åre beck an rit å Sp LIE far IA Read bor Abel JöM Arr Mu 24 rdr pe Stetson) 1 ihobefr te SYS Fetter bar [2 be bgrrner | Be Vr fer hvad HA Bra rel vk ss böt sbaksåe krdrr > h43 barr rr refer, rak Era M Md Kb sklkenr Såebige de 00 3000 Ar RR Age Lr före genera | fet ipehar fre. et s44 4 Har boer rbrrrg Bosna Yt ttesde ORGr rå vr h re Brit esgåresfreåe ör Möbel s sot ryser rik ftarlelos FIfboämoril safes er efabg Å bbrår Fr bt ten X fed H MLeGSASRN dl Ffryn rer 03 eid Pri bort en ar MEINE S6es ås orrnnr pj NN ert åren; Py bb hare « move pre HAR FIRE ET så RI SNAT TAM öre sng Ana 4 elbosbyrrtsl sobepirrärlng de FTIR Ste å . (FITA bingd isf i SL eb ebod sitgbr Vr åter Få IDR rk nä Apt löd ke farter föga fin be bat så AT 9 Mr VERA ER UT Tr VAA EIA RT LINE dr Sf SU sa Al) ade AN Fållgers rt GERE ” sis His Lö ekt VM i 4 utåt tl Fe jetg örn 12 4 FR Sr er | | ad . H , , sbsrse LA eN er dr ; dä Me h ål ; HIA seg SL CRET I På Pi DeR 3 2 SER | PÅSEN NSL bål Ii föoMvkr ord bes vips M Fyr Ft å Lå i VA LE | ; ; I ipiesåkre (1030) j : UnNE ert ig i i: Mu å lg $ j T "| l mu : å I" La | [0 i i | flak Me Ch i / || 6 jet i | 4 gl i | | ; r ( j Id Kl [d Pla i i M hn 4) ar ; bi f PN | På É G M SE k I ' ” ' ' t 4 H é k , 10 | Vega ” HN | 4 (vt tid n A i Hå AN il OLE i eff nå i Å ; hd jr Atre gren ' 4 å we Å HL , i FÖ / + i far ” 4 N ; i | r MN 4 NT be tlrsel | I | VM ig l | EA TA LG ; | ING Hellberg La i läg i ; åa rå EMLA , p IDR åre ÄMNE a Lä åra NETA Ef Å | 0 ID ATL SöE Ida AR ; | (ja (7 fed HEAT ptrbadg lytt I i fd i | ? stöt la i iireR Rd rR ole rd : å | AMA SM rn NN fkl AH STej le ; Mean : ue [g HILL f ' ' å y 0 5 sj 416 BENET Bl Frlr big narr Sn PR : (FAT LISET 12 be AA ee Å | NE sh He FIRE ed flå tare Gå An ) , LATE Er II . ; ; 4 SOA Tp DIA frp 0 N js . jatsör AJ a ria gel r enl FAR GT Er Sr | HY TSrr tldrkdag aa Let ATEN | ; i IN titten : sviker b i Aa $ ” + Abe 3 ARE Kidd iabrårtas $ ih åsfbgrt ES ARR iq ) ) ; é 1 SEN Je ” M N ILLA | jie pli ör SK ; ÄRR sf HY USES ds ARE f UANGALNR är pall t lars UAOS KR ME MYS OTEL ål TI 1 Sör PpeSrs Rek ga elake