TORER
Be
VE Re FA
SVENSK ZOOLOGI,
»%
UTGIFVEN
J. W. PALMSTRUCH.
MED TEXT FORFATTAD
AF
O. S/FARTZ.
»
ANDRA BANDET.
Med Konungens Nädigste Privil. exclus.
5: LO E © H 0 .5M;, Tryckt hos Garn Deren, 1809.
37
N
NN N N UN \ N NN \
37... 38. BEN.
CERVUS Tarınnus. Ren Oxe Ko. P& Lappsk. Boetfoi, Pätso. Pä F. Peura, Poro, Porro. Pä fir. Renne, Pä Eng. Raindeer. Pä T. Reinthier. PAD. o.
N. Rensdyr. — Simler. (itenko).
Hornen äro greniga, uppräta men uiböjda, trin- da; i toppen plattade och handlika.
Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. r. x. p. 177. — Faun. Sy. p. 4r. Amon. Acad. 4. p. 144. — Mus. Ad. Fr. 1. p. ır. — Cl. r. Mammaura. Ord. $. Pecera. — Retz. Faun. Sv. p. 4a Thunb Sw. djur s. 69. — Plin. h. nm. 8. 34. — Aldrov. bisulc. p. 859. — Scheff Lapp. p. 358. — Buffon hist. nat. 12. p. 79. t. 10-12. — Pennant. Qvadr. 46. h. 56. Arct. Zool. 1. p. 24.—Cuvier Tab}. elem. p. 161. (des Ruminants) — Schreb. Säugth. 5. t. 243. — Leems. Beskrif. om Finmark. s, 15%. — Crantz Grönl. x. s. zı. — Le Bruyn. Voy. ı p. 7. 8. — Mart. Spitzberg. s. 99. — Phipps Voy. p. 185. — Gr. v. Mellin in Schr. d. berl. Naturf. Ges. 1. s. 1. — 4. s. 123. — Stralsund. Magaz. ı. s. 400. — Högström beskr. om Lappm. s. 78. etc. — Holsten i K. V, A. Handl. 1774. s. 124. — Grape dersam, 1804. s. 86.
fo N =
F,; trakter af Jordklotet äro sä odrägligen heta eller kal- la, der menniskor icke finnas elier äro af dem bebodde. Ofantliga öcknar under de varma nästan brännande him- meisstrecken, der aldrig plogbillen ristat nägon jordtorfva eller Pomona skänkt ett enda fruktslag mer än pä Alper- na, eller de klimat hvilkas evigt snöberäckta höjder en tid besträlas af midnattssolen, — de äro ändä aldrig sä bara, sä beröfvade ail frukıbarhet, att icke herden finner bete för sin hjord och tilfälle för nägon Boskapsafvel. De der som pressa Olivern och trampa drufvorna, anse honom, antingen svedd af dagens stjrna elier omgifven af is och snöbäddar, för vanlottad, olycklig; men jemföra vi Herda- lefnadens maklighet med Landıbrukarens oallätlliga mödor, torde det vara svärt att Sörklara, hvilkenderas tillsıiänd mä äga företrädet. Torde hända, saknar Herden den sed- mares nägon gäng fylligare uiseende, men han räder om sig sjelf, under det den andre bär okeı likt trälen, för- nyadt med den kommande dagen. Jordbruket medför 0 ändliga omsorger, ofia tillinietgjorda genom minst be- farade fastän naturliga ofällen, och äfven, utom dessas &- verkan, sıtundom knappt tillräcklige atı förvärfva bröubetan. Di & andra sidan, Herden, [ri frän dessa mödor, inom sin
h2 REN.
djurkrets, njuter, liksom i eh större oskuld, sitt lugna lif med inskränkta begär, och utan suckar för morgondagen. Och det var ett sädant yrke, som man, i jordens första häfder tillegnade de dödlige, under silfveräldern.
Fastän nu desse beprisade fördelar af Herdalefnaden, efter Folkslagens olika skick och samhällsordningar, icke kunna öfveralit realiseras, eller, om de samma blott grun- da sig i inbillningen, sä öfvertygar oss dock verldshistorien och värt eget fäderneslands, att det gifves stora mennisko- flockar, som med boskap omgä früan deras barndom, bäde de och deras fäder *).
Sädant är det folk, som bebor en nejd, gränsande till den Isiga Norrpolen. Dess varelse och hela ekonomi är grundad ensamt pä värden af ettnötdjur, Renen, hvil- ken, närmast till Elgeni sitt slägte, intager nu främsta rum- met i denna Tom, liksom den sistnämde redan fätt det i den första.
‚ Renen, nästan sä stor som elt tu-ärs gammalt krea- tur af allmän Hornboskap, är likval högbentare och mer smärt till vexten, samt mindre köttfull. Betäckt med täta här, fällas dessa hvar Sommar och nya ätervexa gräaktiga, ehuru mörkare i början, men mot hösten mer gränande, utom längs efter ryggen, der en bred svartaktig rand all- tid behälles. Pä halsen och manken äro hären längre, hän- gande och hvitare, hvilken färg äfven räder öfver ech un- der svansen, som är blott nägra tum läng, och stär wie. rendels upp, dä Renen springer. Likt de idislande dju- ven, har han endast framtänder i nedre käken, till antalet 8, inät hvasse och mindre än hos annan boskap. Oxlarne i hvar käk äro 6, uthulkade och kantige, likväl de 4 främ- sta större än de 2 inre. Omkretsen af ögonen äro alltid mörkare. Jemförde med vära oxar och kor äro Renens ögon, öron och näsborrar nägot större. Detta gäller äf- ven om klölvarne, säsom alla plattare och vidare. Benen täckas mer och mindre med svartbruna här, utom en tums bred, rund fläck vid bakre knävecken, hvit liksom en ring ofvan hofvarne. Spenarne äro allmänt 4, ibland en eller tvä flere, men utan att vara mjölkgifvande. Tvenne horn, vpprätt vexande till mer än alnshöjd, men utböjde, för- dela sig tätt ofvan hufvudskälen älven som högre upp ä
”) Skap. Bok. 46: 34. /
REN. | 53
trinda grenar, ofta handlikt plattade i ändarne. De äro all- mänt större hos hanarne, hos alla betäckte med tunnt lu- det skinn, som hvar vär förnyas men afgnides till hösten. De vexa frän spetsen, ej nedifrän som vanligt hos andra, och hysande invertes en mängd blodkärl, äro de i början för minsta vidrörande ömtäliga. De fällas ärligen, .ehuru ej pä lika tid af alla. Hanarne göra det om hösten efter brunsten, men korna först om vären sedan kalfvarne blif- vit burne; och i samma ordning som de förr eller senare mistat dem, fä de dem ocksä älter, af lika form och ställ- ning som förut, ehuru de kunna tilltaga i storlek somliga är, en följd af bättre bete och trefnad. När en renkalf är 5-8 veckor gammal, börja hornen redan att synas; först som 2 knölar, men hvilka med utmärkt hastighet uppskju- ta, formeras, och ändil. grena sig. Ganska sällan gifves nägon Ren med eıt horn, eller alldeles utan, i hvilket sednare fall Lapparne benämna honom Huko dive (skalligt
hufvud).
Allmännast grä till färgen, finnas dock alldeles hvita Renar pä vissa trakter. Der sädane saknas, söka gerna Lapparne att tillbyta sig nägon för afvelns skull, för att fä kalfvar antingen helt och hällit eller till nägon del hvita, men de blifva likväl aldrig lläckiga. Deita sker ic- ke.i afsigt att vinna en bättre afföda, utan för nyttan, att af färgblandningen kunna med mer lätthet pä afständ upp- ıäcka dem af bjorden som händelsevis skingrat sig.
Utom tama Renar förekomma ocksä vilda, likväl säl- lan inom Lappska gränsen, utan pä& öde trakter emellan Lappmarkerne och de närmaste Provinserne. I storleken öfvergä desse de tama Shogsrenarne, eller sädane som hela äret hällas i skoglandet, hvilka äfven äro större än Jäll- renar, sä kallade, emedan de frän vären till hösten betas i fjället *#). Vildrenarne äro säledes mycket större än de sistnämde, och ha derföre att tacka den naturliga frihet de njuta, ett mindre strängt klimat An dei i fjället, och den fördel deras kallvar äga aut i början oalbrutit och ef- ter egen vilja di sina mödrar. Desse vilda hälla sig van- ligen i stora skockar, ofta mer än «oo:de tiilsaınmans, och -sälla sig stundom under lektiden med tama Renhjordar nä-
*) Lapparne kalla Renhanarne Sarves eller Hirvas och de gällade Herke; Korne Vain eller Vaija, och kalfvarıe Fasicka; men hafva dessu- iom särskilta namın Jör bäda könen lör hvart är, till och med det 7:de.
54 REN.
ra Lappmarksgränsen, men skilja sig sedan ifrän dem. In- nan landet uppnätt den odling som nu, voro de mycket talrikare, men blifvit sederinera till en stor del utödde,. oaktadt dei skydd allvarsamma förordningar förunnat dem.
Bıunst tiden infaller i slutet af September för sä val vilda som tama Renar. Kon gär i 8 mänader dräglig, men bär sällan mer än en kalf, och detta sker i Maj mänad. Genast efter födseln är kalfvens färg rödbrun, men svart- aktig längs efter ryggen. Smäningom bortgä likväl dessa här och de nya synas mest svarta pä ıygg och sidor, men gräna mot den instundande vintern,
Det händer icke sällan att Ren-korna kalfva pä sjelf- va snödrilvan, och det är härvid märkvärdigt att deras nägot högbenta foster, ehuru klent, genast kan ätfölja dem pä snöfältet hela dagen. Snöslask och bläst äro dock, när sädane inträffa, icke helsosamma för dem, lıvarföre Vall- bjonen söka, om de kunna, lugnare ställen för Ren-kor- na vid kalfningen. Vanligen fränstängas ocksä hanarne pä särskilt-betesmark, helst korna, rädda om sin afföda gerna stängas med dem, och derigenom lätt förfördelas. Sällan har dock Lappen mer än en fullvuxen Zirras för alla sina Vaijor. Kalfvarne börja ganska tidigt att deltaga af de födämnen som naturen bestämt för dessa kreatur, bestäende under vär och sommar i Fjälltrakten af finare grässlag och Hera för dem smakliga vexter, säsom arter al Syre- och Ranunkel-slägtet, hvaribland, i det sednare, Snö- Ranunkeln (R. nivalis), Nors2e Rasi kallad af l.apparne, framför andra begärligt sökas. SkogsRKenar deremot, välja de späda löfven af vide och björk, äfven som Vattenklöf- ver, Missne, Fräken och dylika som i skoglandet förekom- ma. Men vintertiden hämta alla deras näring af den be- kanta Renınossan (Cenomyce rangilerina). Likväl försmä de icke andra Lafsorter, hvaraf skogsträden äro bördige *). Benens vinterulfodring är säledes icke mödosam, emedan lan uppehäller sig sjelf, under bar himmel, genom förmä- gan att skalia sig födan under den olta par alnars djupa
*) Leer berättar, att de äro mycket begärige efter Salt, hvarföre de olta bege sig i Finnmarken till hafssıranden atı slicka hafssältan. Urin ‚skall vara ea läckerher för dem. I skog!andet söka de ocksä kosvam- par och skola förtära äfven Fjällmöss De snälhet, men afbita blot£ hufvuder och lemna det ölriga. Leems Lappm. beskr. s. 142. Grape ı K. V. A. Handl. 1804. 8. 92.
REN. Be:
snödrifvan. Begäfvad med en särdeles fin lukt, finner han medelst vädrande och nosens nedsänkande genast stället der mossan vexer, lIıvilken han efter snöns uppgräfvande med framfötterna, aidrig fäfängt söker. Sällan ser man Fjällrenar annars mottaga nägon [öda som tillbjudes dem, utom den de genom deras eget bemödande sjellve upp- grafva. När isgata vid vinterns början och infallit töväder tilldanats under snön, eller is-skorpa lagt sig öfver mossan, komma Renarne med svärighet ät densamma, och bli ut- svultne, hvaraf, i synnerhet de yngre, olta störta,
Benen har intet gällt läte, utan endast ett slags grym- tande, snarlikt Svinens, när de samla sig tillhopa. I äl- dern upphinner Renen, särdeles hanen, knappast 14 är, och om icke vantrefnad förut vällat andra bräckligheter, plär den sista, af lossnande eller bortfallna tänder, sätta ho- nom ur ständ att längre l[öda sig.
Mycket renlig af naturen, trifves icke Renen pä smut- siga ställen. Han besväras ock aldrig al nägon ohyra, fast- än desto mer plägad af mygg och brömsar, sä mycket känn« barare som huden är nog härtunn om Sommaren. En vär- re pest äro dock de sä kallade Renllugorna eller arter af Styngslägtet, hvilka redan äro tecknade och beskrifne i detta Verk (n:o 23). Det tillfälle som skildrandet af Re- nen erbjuder, tilläter oss nu tillägga nägra anmärkningar.
Renstyngen äro, som man känner, aftväslag, och de- ras Larver fä namn af kuröma, hvarmed sjelfva de pä Re- nens hud befintliga kulor, ehuru mindre riktigt, benämnas. Den ena, kallad pata pätsko af Lapparne, är det egent- liga Renstynget eller dess fluga, (n. 23. 2.) som perpendi- kulärt fHygande med uppät vändt hufvud, och nedät vettan- de spetsig stjert, ofta högt opp, liksom hvilande i luften, passar pä detögonblicket, dä hon, nedsänkt pä Renens rygg, kan släppa sina egg emellan de glesa bären pä skinnet. Sä sistras Larverne som dölja sig inom de hylsor som af dem ästadkommas, danade af feihinnan som sammanbinder huden med underliggande muskler. Merendels inom äret äro kurbmerne fullvexte, och omsider till hälften untträn- gande, lossna de under skakningar af Renens kropp, och nedfalla pä snön eller marken. I förra fallet förlora de snari iifvet, men i det sednare och om varım väderlek gyn- nar dem, äro de dyguet om rörlige, och förbytas sedan
86 REN. > Er till de puppor ur hvilka fugan eller stynget framkommer. Den andra, eller Renarnes Nosstyng, ocksä benämd Sarke (kanske Trompe-stynget n:o 23. 3.), är en liksä vädlig &- komma. Flugan som tillskyndar Renen dessa inhyses-kräk, pästäs vara smalare än Ryggstynget, men utan dennas syl- lika stjert. Hon häller sig ständigt framför Renens hufvud, men, som det säges, aldrig sä när, atı hon kan sätta sig pa nosen, sä mycket mindre som Renen utan uppehäll dels slänger hufvudet ät sidorna, dels stiöter det mot jorden. Emedlertid tro Lapparne att Renen fär fröämnet genom andedrägten i näsan. Om detta medgifves eller icke, kun- na verkningarne af Hugan icke bestridas. Larverne finnas samlade i Renens hufvud ofvanför näsborrarne, äfven ner- ät svalget och rära tungroten, inom en tunn hinna likt en bläsa, i hvilken alla vända deras smalare ända inät lik- som till en medelpunkt. De äro utanpä skroflige, med mänga ringar. Fulivuxne äro de litet smalare än Rygg- siyngets, och mycket mörkare till färgen. Det kostar Re. nen längt större möda att befria sig Irän dessa, som sker genom starkt prustande eller hostande, dä hinnan brister och de förut inneslutna Larverne efterhand, och ofta tjog- tals urfläsas. Härigenom ätervinner han en friare ande- drägt, som varit honom mycket betagen, och lifvet säle- des i verklig fara. Vädan är likväl större af Kurbmerne pä ry;gen, sa väl under deras vistelse emellan huli och. skinn, som ännu mer elter deras utfallande. Hälen till de- ras bon stä länge öppna, och läkas med svärighet om kyla ech regn infaller; sä att llere af Renarne, i synnerhet de unga, kunna ofta icke uthärda, hvarföre Lappen anser sin skada nägorlunda dräglig, när han i en sädan Kurbma- sjuka icke mister mer än en fjerdedel af sina unga Renar. Skinnen blifva fulla med ärr, och ibland alldeles skämda af öppna häl efter beredningen, som mycket minskar deras värde. Att efter Finnmark-boernes exempel smörja Renar- ne pä ryggen med tjära, vore utan tvilvel eıt temligen godt förvaringsmedel för Ryggstynget; men det synes an- tingen icke vunnit vära Lappars förtroende, eiler förekom- mer det dem alltför mödosamt att verkställa. Flera kräm- por äro uiom dessa yttre ofällen egna för Renen. De lik- na ofta farsoter och sätta älven lifvet i fara. Sädane äro vartlytningar frän hufvudet, svullnad i förterne, lungsjuka, yrsel, bulnader i ögonen, uppsvälld tunga, fallsjuka , bort- tränande m. H. Räcker irke naturen under allt deita em hjelpsam hand, sä lemnas kreaturet ät sitt öde,
REN. 57
.Renen äger flera utmärkta förmögenheter. Att han genom lukten kan genast pä djupa Snön utvisa de ställen der hans smakligaste foderämne, Renmossan, vexer, är re- dan omförmält. Lappen, under sin fÄlyttning till nya be- tesställen, ofta oviss om heden der mossan finnes, har i Renarne sjelfve de bästa vägvisare. Just pä stäliet der de stanna och börja med gropars öppnande i snön, slär äga- ren opp sitt tjäll och dröjer sä länge betet varar. Ett an- nat prof pä styrkan af detta organ kan tilläggas, att när nägra vid Äyttningar, händelsevis, skingras frän hjorden, kunna de genom lukten uppvädra hvarandra pä& ganska längt häll.
Hörseln är icke mindre god. Pä resor ölver sjöar och vida fält, synes Renen Iystra ät alla sidor, läng tid innan man möjligtvis kan upptäcka om nägon är i vägen.
Af ett ostyrigt Iynne och liksom vild i början, dä han skall tämas, visar han sig snart läraktig och omsider s& spak, att läta styra sig med en enda töm, och att hälla kosan rätt.p& den obanade vägen. Vallade, kunna Renar- ne stundom skingra sig, men vid skallet af vallhjonen, och vid dessas rop pä hundarne, att hopdrifya dem, skyn- da de sig tillbaka, innan hundarne ankomma,
Den välgörande naturen synes öck ha tilldelat Renar- ne en förmän genom en särdeles egenskap, utmärktare hos dem än hos andra af deras slägtingar, neml. att röja eit knarkande eller knaäppande ijud under det de gä eller löpa. Detta uppkommer icke, som man föregifvit, af ett litet ben sittande under qvicken i klöfvarne, utan af de breda hofvarne sjelfva, hvilka vid hvart steg sluta tillsam- mans samt af de hornaktiga spetsarne af biklöfvarne, hvil- ka vid Renens rörelser knäppa pä klöfvarnes baksida. Man inser lätt nyttan deraf för ett djur, hvars vistelseort, nä- stan gränslös, ofta förmörkas genom töcken och molnste- der, säsom i fjället, hvarest man midt pä dagen af sädana lätt kan öfverrumplas, och ens belägenhet derigenom blif- va rätt betänklig. Vidt ätskilde, Iyssna Renarne till deita Ijud och igenfinna hvarandra, äfven som det tjenar Vall- hjonen att uppspana de irrande, Iıvilkas ankomst troppvis göra ljudet pä längt afständ märkbart. Vanligen brukas och i Renbjordarne en och annan Ren med skälla,
4
58 REN.
1 färdighet att simma öfver elfvar och smä sjöar, ef- tergilva Renarne icke nägot fyrfotadt djur. De hälla sig under detta, högt i vattnet, och deras breda klöfvar sy- nas härtill mycket behjelplige, äfven som de tjena dem under löpandet pä snöskaran att icke nedsjunka. Man har anmärkt det besynnerliga hos gamla Renar, att vid de till- fällen när de yngre icke väga sig i vattnet, fastän dertill nödgade, de äldre simma genast Öfver och med deras läte liksom locka de mindre dristige; och dä desse ändtligen utkomma, ställa de sig främst för dem, hvilka säledes elter- $ölja sina ledare.
Sträckan af de Lappska Fjällen, ifrän de Södra trak- terne till Hvita Hafvet, utgör i längden omkring 100 mil, och i bredden, frän fjällryggen till skoglandet, 12-15 mil. Blott nägra veckors sommar synes en allıför kort tid för nägon uppodling, och hvilken ödemark skulle icke här företesig, om Lappar och, liksom för deras skuld, Re- nenicke gäfvos? detta enda djurslag, som upplylier alla sin Husbondes behof, som närer, -kläder och tjenar honom, och allt utan att äterfordra nägon omsorg eller trägen om- värdnad, om ej den att hällas tillhopa. Säsom lusdjur be- traktad, äger väl knappast nägot annat i flera afseenden, företräde för Renen.
Likväl hafva icke Lapparne en uteslutande rätt till honom. De fleste ofvan Norra Polcirkeln spridde menni- skovarelser, Grönländaren, Eskimäern, Samojeden, Tun- gusen, Ostiaken, dela detta ägande med dem. Sjelfva det obefolkade Spitzbergen, ı3 grader olvan Poleirkeln hyser honom ensam bland de fyrfotade, med hvita Björnen och Räfven, lika som Norra Amerikas strängare klimat, fast vid lägre Polhöjder än bäde Europas och Asiens. Men man torde icke misstaga sig, dä man anser honom vara, inom Lappmarkernes gränsor mera än annorstädes, egent- ligare föremäl för Inbyggarnes hushällning *).
®) Det är allıför sannolikt, att Renen, fastän nu mera inskränkt inom gränsen af de kallare Himmels-strecken, fordom, i Europas vildare älder, äfven funnits iı Tysklands stora skogar. Jukus Cesar ı 6:te Boken af sina Comm. de bello Gallico, ger dertill den första anledning; och Gaston Phaebus, Herre till Foix, beskrilver ännu 1400 är senare, anycket tydlıgt, Renen säsom ett Vildbräd, beäintligt ı Frankrike, ät- minstone i grannskapet af Pyreneerne. Flera sekler har man redan der saknat honom säsom vild, ehuru icke sällan försök blifvir gjorda als liksom: pä nytr naturalisera konom. Historien visar, att Konung
e
. REN, | 59
Huru betydlig mängden af dessa djur mäste derföre vara, kan man lätt föreställa sig. 200 hushäll bebo, t. e. Jokmoks Församling i Lule& Lappmark, hos hvilka om- kring 20000 äldre och yngre Renar skötas. Desse föda sig större delen om Sommaren emellan Snöbergen i fjällen, och om Vintrarne i skoglandet, der ocksa mänga, hela äret, beständigt förblifva.
Frän medlet af Juni till det af Oktober, ger Renen en kraftig och födande mjölk ät sin ägare. Den har na- stan utseende af grädda och närmar sigi smaken till Get- mjölk, fastän nägot starkare. Sä länge frosten icke ännu infunnit sig, mjölkas korna 2 gänger dagligen. Under frodigaste betesiiden lemnar hvar ko ı a2 qvarter om da- gen, eller hälften morgon och afton, och äger den fetma, att ı1 marks ost erhälles frän en kanna. Äfven smör kan deraf tillredas, ehuru det sker sällan. Det blir till färgen hvitt som snö. Hjernan undantagen *), använder Lappen alla inre delar af Reneni sin matredning: köttet, bloden, talgen, tungan, lefvern, lungorna, mergen, tarmarne och huden under klöfvarne. Slagten sker mest vid Juliiden dä Renen är fetast och skinnet felfriare; om vären deremot sämre och ärrfullt. Pä eget sätt beredt utgör det Lappens säng och hela vinterbeklädning, och detaf kalfvarne, slag- tade eller sjeifdöda, brukas, säsom de bästa och mjukaste, till underkläder, i ställe för Linne, okändt för Lappen. Den täta härsidan som qvarlemnas pä ämnen till öfverplagg, utehäller eller ätminstone mildrar den ytterliga grad af köld som herrskar vid denna ända af verlden. Till kiäder- nas Sörfärdigande äro Renens senor det tjenligaste medel, dä desse, torkade i solen, fördelas i de finaste trädar hyil- ka tvinnas mot kindbenet. Af benen tillskapas skedar, och bläsan tjenar stundom som brännvinsflaska och som förva- xingskärl för vissa blanningar af mjölk och grönsaker. Hor- nen endast bortkastas i högar, fastän de fordom offrades
Gustaf I är 1533 utsände 10 Renar till Preussen. I sluter af zgoo:talet fördes 4 sädane frän Sverige till Danzig, äfven som f|lere till Berlin ünder K. Fredrik I:s tid, och i sednare ären bäde til! Österrike, Bäyern , Spanien och Skottland. Oaktadt all den möda man allestä- des gifvit sig om dessa främlingars bibehällande, har ikväl ufgängen icke svarat deremot, emedan djuren merendels vantrıfyiis, eller de- zas föorökande icke kunnat befordras.
*) Den brukas likväl till Smörja pä Renskinnen, för att göra häl min- dre märkbara efter beredningen.
ät Gudarne, men nu mera lemnade att gnagas af Räfvar och Ikorrar.
Utom en sä väsendtlig nytta för lifvets uppehälle, häm- tas en icke mindre vigtig afRenen, säsom Lastdragare och till resors anställande vintertiden. Klöfjad, förmär han bära en tyngd af 4 Lispund, och om vintern (endast) dra- ga lass af nästan tredubbel vigt. Han öfverträffar hästen bäde i spräng och gäende. I el. köld och pä& uppkörd Sjöväg samt med öfvadt handlag, är farten icke mindre snabb än nöjsam. Pä ıo timmar kunna lika mänga mil läggas till rygga, blott Renen mellanät fär fläsa nägra ö- gonblick och läska sig med snön. Det gifves utan tvifvel exempel att en enda Ren sprungit 20 mil pä& dygnet, men han stupar merendels derefter. Efter utseendet modigare än era andra djur, häller han mest alltid opp hufvudet, liksom Öfvertygad om dess prydnad; ty om hornen äre alfallne, bäres hufvudet mindre högt. Märkligt är, att han, löpande itränga skogen, synes, genom afpassadt nedlutan- de, väl Kane längden af sina horn, sa att ingen gren xö- res af dem.
Det är med det bätlika äkdonet, /kjan eller Pulkan (hvars beskrifning nu torde vara öfverflädie), s som Lappen färdas p& den snöbetäckta marken. Vid en läng dagsresa och der intet ombyte gifves i vägen, är nödigt, att icke börja resan för bittida, helst Renen tröttnar eller springer trögt hela dagen, om han icke, efter sin vana, tillräckligt betat om morgonen, som sker emellan kl. 7-9. För öfrigt löper han snabbare efter middagen, och ju närmare alto- nen, ju ifrigare skyndar han till mälet. Högst mödosam blir dock resan, om snön är djup och vatten stär pä sjö- arne. — I sädan händelse är enda, rädet att uppstiga ur Pulkan, och leda Renen, som ändä har last nog, sär- deles om vattinet isar pä äkdonet. Börjar han att tröttna, ser han ofia omkring sig, och gör äfven skutt tvert ilrän vägen. Men alldeles utiröttad, kastar han sig ned pä mar- ken, orörlig eller liksom en stund liflös. Intet djur som siyres med töm, känner bättre huru van den handen är som kör honom. Den bästa kör-Ren kan, under en oöf- vad hand, genast bli sä trög, att han icke vill ur stället. Men hälles tömmen till höger, och ibland ryckes jemt och stadigt pä densamma, utan att Renen ofta agas, visar han sällan nägon oart, Det kan emedlertid hända, att nägon
REM Gr
efter undfängna slängar, blir arg, och vänder sig mot den äkande, pä Iıvilken han hämnas genom fördubblade slag med framfötterne. Nedbunden i Puikan, bar man bloıt dä den utvägen att vältra sig omkull med densamma, pä hvars botten eller köl Renen fär siä tills sinnet gär Ölver, hvarefter resan kan fortsättas. Sädan argsinthet röja Re- narne ofta genom deras inbördes stängande, dä de stun- dom inveckla sig säi hvarandras horn, att deicke kunna ät- skiljas och, omicke bjelp tillkommit, befunnits ihjelsvuline. Bland VildRenar skall detta hända ofta. Man pästär eck- sä att somlige äro nog tilltagsne, att bäde med hornen och framfötterne kämpa mot Vargen, som är den värsta fien- de Lapparne känna, hvilken somliga är och i synnerhet de sednaste, enligt berättelse, ıillfogat dem den kännbare«» ste förlust och skada.
Till förekommande af denna olycka, ha Lapparne u- tom Vallhjonen, Hundar, som de mycket värdera, och äro just den ursprungliga Schytiska arten. Ickedessmindre gäc- kar Vargen ofta deras vaksamhet och under den förö- delse han anställer, rifver alltid först tungan ur halsen pä sitt offer.
För att bära klöf och draga lass, kunna de flesta Re- nar tämas. Men till egentligen goda Körrenar äro färre duglige och betalas med 5-6 _R:dr B:ko. Lapparne sätta mycket värde pä en sädan, och bruka den aldrig till fo- zor, hvartill i allmänhet gällade Renar säsom starkare an- vändas.
Sedvanor, bruk och hushällsmetoder äro ofta sä skiljaktige pä olika ställen af Jordklotet, att de ha föga eller ingen likhet med hvarandra, Af sädan art är den förrättning, hvarigenom Renhanen förlorar sin prolifika e« genskap. En ännu ung Ren, härtill bestämd, som det ock sker med större delen af han-kalfvarne vid 2-4 ärs älder, bindes af Lappen eller blott hälles om halsen af honom, dä en annan i behörig ställning, med egna tänder krossar, och sedan vidare med fingrarne sönderkramar Renens te- stiklar, likväl sä att huden, som omger dem, icke skadas eller säras. Operationen anses icke särdeles pinsam, men verkningarne deraf äro, att Gällingar fä bättre hull, bli fetare, och lättare att tygla; men det som märkligast är, fälla hornen, fastän senare pä äret eller vid Nyärstiden,
623 REN.
och äterfä dem liksom de andra, ehuru äldre Skribenter (Schefjer, Hulden m. H.) ha föregifvit motsaisen. De blilva dock af en liksom porösare sammansättning.
Ait Renar äro ocksä ibland de vandrande djuren, hvil- ka pä vissa orter, särskilta ärstider, flyıta till allägsna trak- ter, besannas kring nejden af Hudsons bay, Labrador och Newfoundland i Norra Amerika. $-ı00o00 samlade i skoc- ken, begilva de sig i Mars och April mänader frän Norr till Söder, samt ätertäga Norrät den löljande hösten. Det är under dessa fiytiningar, som de i myckenbhet blilva er- tappade, dels pä Landet genom skott och ssnaror; dels pä floderne, ölver hvilka Renhopsrne simmande, till beiyd- ligt antal med spjut fällas af de i Kanoer sittsnde India- ner. Desse torka köttet i rök sedan benen blilvit frän- skilda, och sedan föryttra det älven som Tungorna. Tal- gen samlas särskilt i biäsor, hviika säljas till Engelska Ko- lonister för bruk i köket som smör i siekpannan. Skin- nen uigöra utom 'hembruket ıill kläder, en icke ringa Handelsvara, pä&ä samma säit som för Koräkerne i Norra Asien, hos hvilka flera 1000 Renar sägas Ölta vara en en- da persons egendom. Men ehuru desse, liksom Samoje- derne, väl känna bruket af Renen säsom dragare, och af dess skinn till kläder, värda de sig icke mer än Grönlän- dare och Eskimäer om detta nyttiga djur, och veta icke, att pä vära Fjällboers vis begagna dess afkastning hyarken till föda eller vinst, medan det lefver, Lappen deremot, lika naturens barn som desse, men mera mild och ordent- ligare samhällsmenniska, omgifven af sina Renar, som göra häst och ko, och fär och get för honom umbärlige, synes sakna intet för sin bergning och sjelfbeständ. Ägare af 6500:1000 stycken, mä han kallas förmögen, sä mycket säk- rare som den summa han har, kan ränta honom hälften sä mycket ärligen, utan särdeles möda. Emedlertid njuter han, pä den ofruktsamma , länge [rusna heden, ett orub- badt sinneslugn, bälvar icke för larmtrumman eller krigets äskor; han känner icke tyngden af det ok som trycker Landtbrukaren; fruktar icke för rän och brand; är okun- nig om de tusentals krämpor, som äro andre i inbillningen sällare Folkslags ägodel. — Med ett ord, hanärsäkert icke mindre lycklig än han är rik, icke för mängden hau kan äga, utan för de fü behof han har.
Tab. 37. Föreställer, efter bifogad skala en Renoxe. --- och 38. En ko och kalf af samma slägte.
LEERE
Sr
RITTER
er
JHEP rı£.e.
’ 39. ORRE.
TETRAO Teraıx. Orrinpp - höna. Pä.F. Teeri. P& Fr. Cog de bruydres & queue fourchue. (hanen); Poule de bois (honan). P& E. Heath-Cock, Black Game- Grous. PA T. Birckhahn, Brummhahn. Pält. Gallo sfor- cello.. Pä D. Urhane, Pä& N. Orrfugl.
De inre vingpennorna äro vid basen hvita; Sijerten tväklufven; Fötterne ludna. Tuppen är svart, med bläaktig glänsande hals
och rygg. Hönan är rostbrun med svarta tverränder; men mörk och hvitspräcklig pä bröstet.
Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. 1. 2.p. 748. Cl. 2. Avzs. Ord. 5. Gal- line. — Ejusd. Faun. Sv. p. 202. Skänsk. Res. s. 56. — Retz. Faun. Sv. ne 184. — Aldrov. Omith. ı1. 32. p. 160: — Briss. Orn. ır.. 210.— Frisch. Av. 1. 109. — Pennant Br. Zool. ı. 226. — Arct. Zool. 2. 314.— Latham. ind. 2. p. 655. — Krünitz. Encycl. 5. s. 382. — Pall. Reis. ı1. s. 52. 226, 227. 667. — J. O. Hagström ı Kong]. Vert. Akad. Handl. 175r. s. 132. — Schönberg dersam. ı%9. s. 146. — Nordholm om Jemtlands djurfänge, Ups. 1749. s. 44. fol}. -
Idsosen (Galline), eller den fiocken bland fäglarne, som, efter Mosaiska Lagen, fordom var ensam tilläten att förtä- ras, och af hela fjäderskaran troligen ger det bästa och helsosammaste födämnet, äga till skillnad frän de familjer till hvilka de närma sig, en Aöttfull rundad kropp med en hos de fleste Jäng stjert, som kan utbredas och tillika zätt uppsältas; en kulirig och pä änden nägot krökt näbb, hvars öfre kük gär med kanterna öfver den nedra. Deras nüsborrar ha en likt ett hvalf uppstäende broskaktig hin- na. — Alla hafvya springfütier, och somlige äro med sporrar försedda.
. Större delen af dessa kännemärken tillegnar sig det slägtet, hvari Orren intager sin plats, men hvilket enskilt bestämmes genom er bar, Anottrig och fürgad fläck vid > Ögonen.
Örren är näst efter Tjädern, bland de Europeiska, af sitt slägte den_största skogsfägeln, och har med densam- ma bäde i skapnad och lefnadssätt mycket gemensamt, hvarföre han ocksä pä Hera orter erhällit namn af den mindre, Men lastän han liksom Tjädern har röda.ögon-
38 ORRE,
bryn, fjadrade ‚fötter utan sporrar och en hvit fläck pä vingarne, s@ är dock Orrtuppen betydligt mindre, i vigt omkring 4 marker, af 16-20 tums längd och en aln och 6-9 tums bredd emellan de utsträckta vingarnes spetsar. Den korta och mörka näbben betäckes vid sidörna jemte näsborrarne med svarta dunlika fjädrar, men den röda körtelhuden öfver ögonen är bar. Nästan hela kroppen ar svart, ehuru mer skinande mörkblä pä hals och ıygg. Af vingpennorna äro de första 4 svarta, och den 5:te hvit vid basen. De inre äro midtpä utmärkte af samma färg alven som deras spetsar. De yttre täckfjädrarne deremot merendels svartbruna, men de undre tillika med speslar- ne och en fläck vid leden emeilan armen och sträken samt fjädrarne under gumpen, ganska Iıvita. Sijerten bestär af ı65 svarta fjädrar och är mycket klufven af de 3 ytıre som böjas ät var sin sida. 4:de och 5:te paren äro smäningom kor- tare, och de medlersta af lika längd. Pä lär och ben äro fjädrarne gräbruna, men saknas pä tärna, som äro vid de utstäende kanterne liksom kamlika af täta styfva uddar.
Orrhönan är märkligen mindre, 14-16 tum i längden, och väger ungefär 2 marker. Den röda Häcken öfver ö- gonbrynen är mindre synbar hos henne. Pä hufvud och hals ligga till skiftes röd- eller rostbruna och svarta iver- ränder som äro starkare pä ryggen. Bröstet svart och hvit- fläckigt, men gumpen alldeles hvit, liksom de första täck- fjädrarne pä vingarne, hvilkas pennor ocksä äro pä inre si- dan mest hvita. Stjerten ändtligen af ryggens lärg, ärmin- dre klufven än tuppens och har ı$S Ijädrar.
En sä märklig ätskillnad i färgerne hos könen, röjer sig efter första ruggningen samt om hösten; ty i början äro de unga Tupparne alldeles lika honorna; men mot vintern mörkna de, och det brokiga förvandlas om vären i den svarta bläaktiga färgen hvilken de sedan behälla, e- huru den med tiden nägot förändras säsom mer i blätt stötande. De erhälla ock i tredje äret en hwit fläck un- der näbben och vid högre älder en mörk under gumpen, der fjädrarne voro tillförene alla hvita.
En betydligare olikhet förete tvenne afarter, troligen härkomne af blanning med andra af samma slägte, säsom den sä kallade Rackelhanen, frambragt, som det synes, genom parning af en Orre med en Tjäderhöma. Vingar-
\ #
ORRE. 59
nes täckfjädrar äro hos densamma sotsvarta med bvita punkter och gumpen hvit med svarta fläckar *). Deremot visar en annan artförändring en närmare frändskap med Fjäll-riporna, likväl mindre genom sin bvitspräckliga yta, än genom hvitludna fötter och tär **). En mycket klufven stjiert och den rädande svarta färgen försakra oss emedler- tid om sanningen, att begge äro blott biarter.
Örren tillhör endast de kallare polhöjder af Europa samt Asien, säsom inom gränsorna af Sibirien. Den är öfverallt känd i Sverige; finnes dock mycket talrikare i de Norra Provinserna, fastän knappt sedd i Lappmarken. Äl- skande i synnerhet skogar och bergstrakter, bevuxne med björkar och aspar, äfven barrıräd, söka dessa fäglar deras föda af knopparne och de späda bladen, men försmä icke heller särskilta bärsorter, säsom lingon, hallon m. m. och äfven ljungtoppar vinterliiden. Stundom har man ock sett dem besöka korn och lıvete-äkrar. ärter sägas de icke kunna smälta utan lifsfara, äfvensom kersbär, förmodligen för stenarne. Bland animaliska ämnen begagna de Myr- egg, hvilka särdeles tjena som ungarnes första näringsmedel.
Orrarne äro icke Hyttfäglar, utan i de länder der myc- ken snö faller, finnas de ofta under snön liksom begraf- ne; förut Iylla de dock kräfvan med björk- och alknopp, att den hänger som en päse umder halsen; och denna fö- da passar för längre tid att tära pä. De läta sedan öfver- snöa sig, eller minera sig ofta i lösa snön Hera alnar djupt, samt ligga helt tätt jemte hvarandra. Med den annalkan- de vären blifva de äter synlige. Det är dä deras parnings- tid infaller, äfven bädad genom fiytande uttömningar. Som arten leiver i mänggifte, samlas flera hönor kring Tuppen, hvilken likväl icke likt Tjädern kallar sin Harem frän top- pen af höga träd, utan pä höjden af en kulle, en träd- stubbe eller hög sten tolkar han sin natursdrift; olta sam- la sig flere tuppar tillhopa under lugnet af den ljusnande morgonen, och med löjliga krumspräng, säsom FäktTup- par, kämpa med hvarandra, tills en af dem vinner platsen, dä Segraren, högmodig, med glänsande ögon, uppsvullna
*) v. Lınnz£ ansäg den som särskilt art under namn af Tetrao hybri-
dus Faun. Sv. 2or, och är afbildad i Mus. Carlson. r. t. 15. samt Än- nes tidtals i gamla skogar sä väl i Sverige som i Finland,
en) Denna är T. Tetrix N Eriopus. Retz. Faun. Sy. p- 209. Figur är gilven ı Mus: Garls, 5. t, 65.
A) ORRE.
ögonbryn, yfviga fädrar, uppsatt stjert och Haxande vin- gar ropar efler kuttrar sitt klau klau klan, stigande ur en terce i enannan allt högre i rösten, äuföljd af ett sällsamt gurglande läte. Hönorna fulla af begär, skocka sig nu hoppande omkring honom, som ändtligen stillare, tillfreds- ställer den ena elter den andra. De bereda derefter sina kullar, bestäende merendels af 6-8 (sällan tlera) egg, af blekgul färg och besprängda med rostlika fläckar och nä- gra större vid den smala ändan. Utan vidare biständ af Tuppen, kläckas ungarne efter 26.28 dagar, och lölja mo- dern hela Sommaren. Mot vintern lemna Tuppkycklingar- ne henne och sällskapa 7-8 i Bocken till nästa vär, un- der hvilken tid de ofta fäkta och släss med hvarandra, merendels sä litet uppmärksamma pä deras egen välfärd, att Sera kunna fällas i etı enda skott.
Vesslor, Hermeliner och Märdar äro farliga fiender för denna fägelart, Jiksom de äro det [för hela höns-famiil- jen. De uppsöka deras egg, och de nykläckta ungarne blifva icke mindre deras offer, sä mycket lättare soın boet väljes i buskar och häligheter, der det Äinnes tillredt af en mängd gvistar och vextlemningar. Likväl, när hönan gär af eggen för att söka sig föda, betäcker hon den med löf och mossa, sä att de icke utan svärighet kunna skön- jas; men de nykläckte ungarne lemnar hon icke gerna, o- aktadt sin naturliga skygghet, om man händelsevis när- mar sig till hennes näste.
Det mest ödande Rofdjuret är ändä menniskan. Hvilken oändelig mängd af Orrar, Tjädrar, Hjerpar och Ripor ned- kommer icke ärligen ifrän de Norra landsorterna, der he- ‚ la bylag äro med detta slags fägelfänge sysselsatte. I de flesta Socknar finnas 4-5 bössor för hvart hemman, och det är i synnerhet elter Michaeli som fängsten eller skju- tandet börjar. Under alla är är likväl icke tillgängen lika ymnig. Man tager vanligen eit märke af Michaelis dag: om Sunnan dä bläser, skall myeken fägel komma in i lan- det och emot fjällen, men kommer vinden frän Norden, sä tror man att fäglarne, äfven de som förut finnas, skola det äret bortilytta, och fängsten säledes blifva obetydlig. Detta är utan tvifvel blott en saga; men orsaken i förra fallet är säkert den, att fäglarne, kanske sinndom af o- kända skäl, ankomma frän aflägsnare orter, säsom Finland, Ryssland m, m, ty, man upptäcker bland mängden bäde
ORRE. At
större och smärre, äfven utmärkt msgra, allmänt benämae: fIygfäglar. Sädane äro eljest icke synliga. Brist pä fägel har man ofta funnit härröra frän sent infallande frostnät- ter medan kläckningen för sig gär, dä ungarne icke ut-« härda; att förtiga följderna af oseden att under lektiden ofreda fägeln, eller beröfva honom eggen, hvilket kan icke nog beifras, utan de i sädant afseende tid efter an- nan utgifna päbud borde lända till ovillkorlig elterrättelse.
Fängsten sker dels med giller, snaror eller nät, dels skjutes fägeln med bössa.
Om snaror brukas, är nödigt alt iakttaga, att des- sa ställas högre om vären, helst fägeln den ärstiden bär hufvudet högre Iyftadt än om hösten, dä han när sig af bär. Donor användas senare pä äret; men de böra gü- ras af beckträ, för att icke falla tillsammans eller slakna af yäta. AÄlven brukas pä somliga ställeu, under vintern, der icke betydlig myckenhet snö faller, att genom Eld- sken vinna ändamälet, nem]. sä, att 2:ne personer ätföljas, den ena med en fackla eller bloss, och den andra med ett kasınät. Fäglarne, förvirrade af skenet, flyga bus emot detsamma och bli med nätet fängade.
1 vära Norra Provinser uppsättas utom snaror, sä kal- lade fakar och stockar. Flaken göres af 6-8 ribbor, för- enade i ena änden med en liten slä, och uppgillras öfver en i jorden nedslagen läg päle (Se Flakar till Räf-fällor i Linnai Vestg. Resa s. 240, som denna Norrländska lik- nar). Lingon kastas under flaken och gillerstickorna, för att ditlocka Jäglarne. Smä sandbackar, der Orrarsie ej sällan vaska sig i solbaddet, äro passande lägen [ör sädana flakar. - Fägelstocken äter utgöres af en enda stock, utom en mindre inunder liggande. Den förre uppgillrss liksom flaken och fäller lika snart som denna; men villbrädet lig- ger icke sä säkert gömdt för Rälvar och roffäglar. Snaror bindas af svart tagel eller af hopspunnen trä, och sättas gemenligen i sıiigar, upptrampade af boskapen. Dessa fäng- redskap brukas ocksä sedan snö är fallen, men pä obe- täckta ställen vid roten af stora granar; flakar och stoc- kar endast sä länge marken är öfverallt bar. I Jemtland har man dessutom ett slags giller, der kalladıt Orrbänne, som utgöres af ett tunnt bräde, 2-8 alnar längt samt ett qvarter bredt. Längs efter hela brädet silta nedborrade
€
42 ORRE
bägar af böjda smä& Björk- eller Id-vidjor, med hvar sin vidbäftade snara. Detta gillerbräde uppsättes i vaitenpass, i toppen af en gärtall, der det icke länge dröjer förrän det besökes. Stundom äro dessa Orrbännor nägot olika i sarmmansätiningen, säsoın bestäende af ett halfannan aln längt och 3 tums bredt bräde, vid hvars bäda ändar en af de nämda bägarne sättas tversöfver med hvar sin snara. Inunder p& begge ställen fasıbindes ett knippe af färskt björkris, besatı med fröhängen. När nu Orrarne sätta sig i trädet, der Orrbännen blilvit uppställd, bli de varse ri- set, Ilyga dit, och dä de koınma mot nägon af ändarne, fasına de i den der fästade snaran. Detta liknar mycket Kossackernes fängningssätt älven med snaror, hvilka de kalla Navori. (Pall. Reis. 2. s. 667).
Mestscharäkerne *) hafva ocksä, enligt Pallas berättel- se, en egen uppfinning kallad murdsha, till att fänga Or- rar om vintern, och hvilken förtjenar att nämnas. I glesa Björkskogar, der fäglarne gerna uppehälla sig, upphängas nägra kornax-knippor pä en, al en tverslä samt en klyfva mot träden uppsatt ställning. Pä litet afständ derifrän gö- res af längı Björksprötar, nedsatte tätt jemte hvarandra, ett slags tratt, olvantll mindre än alusvid. I mynningen deraf insättes p& gemensam axel ett hjul, som bestär af tvenne i kors satta tunnband, ombundna med kornax, och pä det sättet fästade, att de obehindradt vända sig pä ax- eln, och säledes rum lemnas emeilan trattens sidor och tunnbanden. Nu slä gemenligen fäglarne ned pä de lörst- nämda upphängda axknipporna, och flyga sedan till gill- ret, der vid första försöket att sätta sig p& de utstäen- de tunnbanden, det af dem hopsatta hjulet i ögonblicket omkringvändes, och Orren faller huivudstupa i tratten, hvarur, säsom i botten trängare, han icke kan uppkomma.
Tratten skall sıundom Äinnas till hälften fylid med sädana älventyrare.
I Kurland, Lifland och Lithauen skjutas Orrar pä en sä kallad Balbahn, som antingen är en ordentligen upp- stoppad fägel, eller af papper gjord och mälad, eller, som vanligt sker, tillformad af en gammal hatt, pä hvil- ken skärmen sammanböjes under kullen, dä i ena ändan eit stycke utskäres i likhet med Orrens hals och utmärkes med en röd fäck & ömse sidor, just som de öfver Orrens
u.
*) Tatariske alkomlingar, com satt sig ned hos Bashkirerne.
ORRE 43
öson befintliga, och i andra ändan insättes en stjert al fä- geln. $Sä tillskapad, fästes Balbahnen pä en stäng och fö- res till skogen der Orrlekar infinna sig, och här uppreses den. En riskoja eller dylikt göinställe bör ocksä beredas i grannskapet der skytten väntar fäglarnes ankomst, antin- gen af dem sjelive, eller uppdrifne af en eller par helst omkringridande personer.
Hos oss i Skäne bruka skyttar ocksä en annan metod, eller att skjuta med träckhäst, som betyder ait skytten grönklädd, leder en inöfvad häst, bar, men med betsel, dock utan munlag, att han kan beta, och med ena foten inom tygeln som ligger öfver manken och styres sä af skyt- ten, hvilken gär Iutande vid borısidan ilrän fägeln. Hästen, van vid skotten, rör sig icke vid bössans lossande, utan närınar sig till den kuttrande Orren, tills han fälles.
Vid skjutandet af Orrar har man icke den försigtig- het af nöden som vid Tjäderjagt. Om man endast kan finna ett passande ställe der man är gömd, är det ofta tillräckligt. Orrar skjutas dessutom bäde under och efter parningstiden. Men uppehälla sig lekarne i öde trakter och glesare skog, Iyckas det mindre atı nalkas dem.
Ungarne lockas vanligt genom fägelpipor inemot hös- ten; men senare pä äret läta de icke bedrapa sig.
Orrens kött är läckert medan det är ungt; man ger säledes det af ungarne företrädet. Med äldern blir det härdt och segt, hvilket dock förbätiras genom hängande en eller annan dag i luften, hvarefier det, före an’ättnin- gen, lägges ı ättika.
Pä somliga orter, säsom i Finland, tjenar Örren som väderspäman för Landtimannen. När sädane fäglar, äfven som Gröngölingar (Picus Martius), nalkas byarne, anses det som ett förebud till storm och elakt väder, lika sä Jä de förre hälla sig lägt i träden; hvaremot dä de söka top-
parne och de nya skotten till hvilställe, skall det betyda en vacker och skön väderlek.
vit en och annan den anledning, att söka draga lika nytta af dem i lushället som al vanliga höns, hvilket man för-
e
44 ORRE
sökt verkställa genom egg, hämtade i skogen frän en Orr- höna, hvilka, lagda under en gärdshöna, af henne utkläc- kas, dä Orrungarne, snart lika tame som andra kycklin- gar, kunnat utan svärighet uppfödas med gryn och mjölk, och eftersom de tilltagit, med enbär, kälblad, väpling, krusbär, gräshoppor m. m. Det har likväl händt att hö- nan, efter kläckningen, icke gynnat sin pätrugade afföda, utan ihjelhuggit ungarne, sä snart de tittat fram ur egget. Ocksä, i fall hon icke visat styfmors-Iynne, har hon med all möjlig huldhet icke förstätt sig pä att upplöda dem, hvarföre de redan i början vantrifvits och dött. Man har säledes fallit pi den tankan, att genom verkliga Orrhönor Iyckligare fullborda försöket och det pä följande sätt: att man ‘mot en husvägg uppfört ett slags stor bur af mänga alnars längd och bredd, samt betäckt taket till en del med notgarn, sä att Säglarne vistades liksom under bar him- mel. Här har man insläppt nägra Orrar och Orrhönor, dä en af Tupparne snart tagit öfverväldet, och tillätit in- gen af de ölriga hanarne, hvarken att spela eller befryn- da sig med hönorna. (Vid förnyade försök insläpptes der- före sedan blott en Tupp med 5 hönor). Bakom insatta träd och buskar, värpte hönorna och lägo äfven ut ungar, hvilka, artigt nog att päse, hatades af de förföljda Tup- parne, deremot den rädande Orren syntes lika huld om dem som mödrarne, och tillät.dem söka skygd under dess vingar, sä mycket märkvärdigare, som Örrtuppen i sitt naturligt fria tillständ, hvarken bryr sig om ungarne, eller sällar sig med hönorna efter lektiden.
Den tjenligaste föda för de spädare ungarne äro utan wifvel Myregg, hvilka med stor begärlighet af dem förtä- ras. Gryn och mjölk, vilda bär, ai- björk- och poppel- knoppar, späda sälglöf, äro alla goda födämnen, och bland grönsaker, sönderhackad hufvudsallat och mjölktistel, de behagligaste bäde för unga och gamla Orrar; men Häder, libbsticka, svalört, fräken, nässloroch kattost duga, enligt erfarenheten, icke för dem.
P& sädant sätt kunna de bli sä tamde som andra hem- fäglar, äfven att sällskapa med gärdshönsen, sitte pä han- den, kuttra bredvid folket m. m. Det har likväl händt, att de, denna sin skenbart ombytta natur oaktadt, olör- modligen följt sin rätta drift och rymt till skogs, deri- frän de sjelfve eller deras fäder härkommit,
ORRE. 01
Det är att märka att fängade Orrar, ännu helt skogs- vilda, kunna ocksä utkläcka ungar, blott de hällas skilde frän andra fäglar. Likval är det säkert, att sä väl sädane som verkligen hemtamda, kunna icke förmäs dertill, om de under tak i kammare inneslutäs; men hällne, som of- vanföre sades, liksom i fria luften, synas de förgäta att de äro fängar.
Troligen tjena dock dessa försök blott till nöje för e- gentligen nägon Fägelälskare. Kunde man i stället för vä- ra Höns införa eller tillika med dem fostra Orrar allmänt vid gärdarne, sä kostade de väl mindre att underhälla; men förökandet af deras slägte fordrar sä mycket större möda. Följaktligen kan man icke lofva sig deraf nägon allmän nytta, sä mycket mindre, som farhägan är icke o- grundad, ait företaget kunde blifva fruktlöst omsider ge- nom hela kullens bortrymmande.
Tab. — föreställer, i en efter vidsatt skala minskad storlek, en Orrtupp med sin Höna, som de allmännast fö- rekomma,
x EM
un a
+0
JWP+»:#.o. g >»
49. NÄBBGÄDDA.
ESOX »szurone. Horngädda. Horngäll. Pa Finska: Nok- ka hauki. Pi Fr. Siguille, Nagojo, Orphie. P& Eng. Sea-Gurpike. Pä It. Acucella. Pi T. Hornhecht. Schneffel. PäHoll. Geep. PAD. Hornfisk. Pä N. Horngive, Nebbe.sild.
Hufvudet är försedt med ett spetsigt Trynej af de förlängda syllika käkarne.
Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. x. 5. p. 1391. —Faun. Sv. p. 126. — Rets. Faun. Sv. p. 551. Cl. 4. Pısczs. Ordo 4. Abdominal es. — Aldrovand. Pisc. p. 106, 107 (Acus Oppiani) — Bloch Fisch. Deutschl. I. s. 256. 2. — Klein. Pisc. Miss. 4. 2ı. 1. t. 5. f. 2. Pennant Britt. Zool. p. 274
Fiaastägter, som hör till de Bukfeniga Fiskarne (n. 10), utmärker sig bland dessa genom sin förlängda kropp, sitt ofvanp& platta hufvud samt öfre, kortare käk. Det äger tänder bäde i käkarna och pä& tungan, och Gälhin- nan har (hos olika slag) frän 5 will 15 strölar. Mindre talrikt till arter än somliga familjerinom Neptuns omräde, utgöres det likväl af flera, hvaraf vär Fauna tillegnar sig tvenne: den Allmänna Gäddan och Nübbgäddaen.
Den sednare, bestämdt ätskild frän den förra genom ofvan anförda kännemärke, träffas mycket olika i storle- ken, frän en half till en aln läng, men finnes stundom dubbelt längre. Hufvudet är, trynet oberäknadt, icke stort, men käkarne, som formera det sistnämda, äro mycket för- längde och spetsige. Den öfre är rörlig emot pannbenet och derifrän skild, samt nägot, ofta 4 kortare än den un- dre, somi ändan (apex) är köttaktig. Begge likna runda' sylar, oclı besatta med skarpa ehuru fina tänder i kanter- na, liksom finsägade, likväl tätast vid basen. Turgan, kort och trubbig, hinner knappt framom mungiporna, hvil- ka räcka ända mot Ögonen, som äro stora, helt cirkelrun- da med silfvergrön Iris och svart pupill, och emellan dem och öfra käkens bas synas de temmeligen utvidgade näs- borrarne. Gäl-locken äro hela och utan fjäll, starkt silf- verfärgade och stundom skiftande i blätt och grönt, äfven som roten af undra käken; dä deremot pannan, nacken och ryggen ha en mörkare färg. Sjelfvakroppen, smal och läng, synes nästan Iyrkantig, och dess bredd förhäller sig
42 NÄBBGÄDDA.
tıll längden som ı till 15; och denna gestalt gafäldre na- turforskare anledning till namnet Nälfisk. Hela ytan, u- tom trynets spets, ryggen och fenorna, är blänkande som silflver, eller kanske rättare som poleradt tenn. Gälhinnan har ı2 strälar, och Bröstfenorna ı3. Bukfenorna, bakom medlet af kroppens längd, 6. Ryggfenan, sittande midte- mellan medlersta delen och stjertspetsen, 19. Den mot« svarande Rumpfenan, tätt framför Anus, 22; och ändtli- gen den klufna elleı urnjupna Stjertfenan omkring 20 a- delta strälar. Pä bröst- och bukfenor äro dessa greniga, men pä Tyggens och analfenan enkla. Stjertändan är myc- ket alsmalnande, men vidgas nägot trapetzlikt vid fenan. Sidlinien (linea lateralis) börjar som vanligt vid nacken, och löper, ehuru knappt märkbar, längsefter sidorna af kroppen, och liksom försvinner innan den näkar stjerten *). En annan, nägot tydligare och mer upphöjd, tyckes börja frän gäl-locket och gär lägre ned, parallelt med buken, ända fram ät stjertfenan; oeh ändıligen upptäckas eit par finare ränder eller linier efter hela längden af den platta- de buken. Bröst- och bukfenor äro snarare grä, de öfıige bläaktiga. En svart linie utmärker ryggens medlersta del; för Öfrigt är den grönfärgad, ibland mera blä ät sidorna, ech denna, hela fiskens längd igenom tydligt ätskilda färg- blandning med det blänkande silfverlika inunder, förenad med den smidiga kroppens som älen slingrande rörelser i äskens väta element, gör den till ett retande synämne. Fjällen kunna icke genast skönjas, om icke, med syngla- sets biträde, pä ryggen; men under den hinnlika hud, som - tyckes göra en ytire betäckning, ligga ganska smä runda- de Häll.
Undersökas äter fiskens inmäten, ser man huru den nägot länga bukhälan fylles af Tarmkanalen, som börjar genast vid och öppen vid svalget, och aftager utan krök- ningar och afsatser smäningom i vidden ända till sitt slut. De öfriga inelivorna likna den vanliga gäddans; och i stäl- let för simbläsa, synes blott ett tomt rum vid ryggraden, som bestär af 85 knotor med 5ı refben & ömse sidor.
Att Näbbgäddan bör räknas till Rof-fiskarne, bevisa lıennes beväpnade käkar; men hon mäste i följd af deras
©) D. Bloch nekar denna, och anser den sednare för den rätta Sidlinien, hyaraf likväl oriktigheten bevisas vid kokningen af fisken, dä köttet, som gamenligen händer, fränskiljes der Sidlinien verkligen hör vara
N
NABBGÄDDA. . 4
spetsighet nöja sig med mindre betydliga foremäl. Ocksä ıräffas Räkor och dylika kräk i hennes inre. Käkarnes längd och hvassa daning mä emedlertid ocksä kunna befordıa hen- nes fördelar, men hvilka ännu äro oss obekanta. Torde hända tjena de henne som eit slags vapen mot talrika &- ender, bland bvilka Skälhundar, Torsk, Kebiljo med fie- ra räknas.
Längst tillbaka i forntiden ädrog sig Näbbgäddan de- ras uppmärksamhet, hvilka som vettenskapsidkare beirak- tade naturens mängfald. Athenazus och Oppianus beskrel- vo den redan, men icke Aristoteles, som sednare Förlat- tare föregifvit, ehuru de beliällit det namn (‘A BeAovy) han gilvit ät Hafsnälen (Syngnathus Typhle), ett fordom till Half-fiıkarne hörande slägte.
Näbbgäddan finnes öfverallt i Oceanen, och uppehäl- ler sig mest pä djupet, derifrän den troppvis nalkas kus- terna och deras grundare ställen, som det händer hos oss i vestra skärgärden, frän värens början till midsommaren, för att der afbörda sig rommen. Vanligtär den Makrillens förebud och öfverenskommer äfven med honom i köttets beskaffenhet; men som torr och mager,äger den i allmän- hei litet värde. Den fängas emedlertid pä somliga orter med ett slags ljuster eller ett pä en längre stäng vidsatt jern i skapnad af en gaffel med mänga uddar af 6 tums längd. Detta sker under mörkaste natten al Hera personer, af hvilka en framst i bäten med bloss lockar gäddorna, som hoptals löpande efter skenet, blifva af de öfrige stötta med ljustren, sä att, när fängsten Iyckas, flers hundrade kunna pä lika sätt tagas inom samma tid. I Holland bru- kas de allmänt till bete för andra fiskar, säsom vid Torsk- fäugsten, för hvilket ändamäl de skäras istycken och dessa insaltade packas i kärl och om bord medföras. 1 Pommern och i trakten kring Östersjön förtäres denna fiskart lika- som andra Gäddor; äfven rökes den som Sik och kokas sedan ihop med Markiska rolvor. Pä Italienska stranderter skall den ocksä stekt ätas med saften af stekta pomeranser.
Ändteligen bör icke förbigäs den sällsamma omstän- digheten, att Näbbgäddornas ben Sä under kokningen en lıög grön färg, hvilken ovanliga egenskap ger mänga elt slags alsky för deras användande till föda, ehuru köttet för ölrigt är ganska hvitt. Det synes ock som denna grö-
44 NÄBBGÄDDA.
na färg Ihyser nägot fosforiskt, emedan benen visa i mörk- ret eit lika färgadt sken. }
Tab. Fisken icke sällan i naturlig storlek, efter teck- ning gjord af Herr R. Palmstruch, i Vestra Skärgärden. — a. En del af ryggraden. — b. Fiskens genomskärning. — c. ett fjäll i nat. st. — d. detsamma förstoradt.
AN. FJÄRILEN APOLLO.
PAPILIO Aroıno. Pä Fr. Z’Apollon. L’alpicole. PA T. Alpenschmeiterling, der Rothe AugenSpisgel.
Fingarne äro rundade, helbräddade, hvita med svarta fläckar; de bakre hafva ofvanpä fyra röda vingögon och inunder sex.
Linn. Syst. Nat.ed. Cwuel. T. 1. Paıs 5. p. 0956. Cl. 4. Inszera Ord. 3. Lepidopiera. — Faun. Sy. n. 1052. — Gottl. Res. s. 230. — Fabr. Sp. Ins. 2. p. 35. (Cl. VI Glossata). — Cuvier Tabl. elem. p. 590. = De Geer Mem. r. t: 18. f. a2. 15. — Rosel Ins. bel. 3. p. 259. t. 45. R 1.2. 4. p« 29. t: 4 £ x. 2.— Papil. d’Eur. t. 47. n. 99. — Herbst Jablonsky Natursyst. Schmetterl. 5. 40, t. 85. ie 2-4. — Esper Schmett. v2... 1... 64. nr u
a och färgen göra visserligen fjärilarne till be- undransvärda föremäl ibland Insekterna, men deras för- vandlings Historia förtjenar icke mindre Naturforskarens uppmärksamhet. Vi ha ocksä& redan uppgifvit de fenomen, som i allmänhet dervid Fförefalla (n:o ı7.. Men ehuru dessa i det -hela visa ett slags öfverensstämmelse sins emel- lan, förete sig här och der vissa ätskillnader, beroende än af olikhet i organisationen. än af yltre omständigheter, sä- som vistelseort och födämnen. Larverne, fastän mindre föränderlige i sätt och medel att nalkas deras förklarings- tima, förekomma dock sjelfva i form och brokighet, snart sagdt, lika utmärkt ätskilde, som, sedan de, icke längre bundne vid jordens yta, Iyfta sig i högre regioner. Ett sä- dant exempel visar oss den härjemte Iysande Apollo, en art af den familjen bland fjärilar, som Fadricius skänkt namn af Parnassier, i följe af deras stora och rundade un- dre vingar, billigt skilde frän Heliconierne, till hvilka, e- gentligen smalvingade, von Lınne, förmodligen naturen icke alldeles enligt, förde denna fjäril.
Naturen bestämde Ortriket till amma ät fjärilarnas foster. Vi se huru särskilta vexter i sitt sköte mottaga dessas egg, liksom nästan ät siumpen lemnade. Tjenliga safter gynna och befordra här deras utveckling. Larverne bli smäningom synliga, och hvilka efter arıiens natur, förr eller senare tillvexa och fullkomnas. Fjärilen Apollo bör- jar sitt lefnadslopp pä Huslöken (Sedum Telephium). Det är pä denna vextens saftiga blad som eggen läggas bittida
+
64 FJÄRILEN APOLLO,
om hösten, och den följande vären kläckas och uppfostras, 1 Juni synes Larven hafva ernätt sin rätta storlek. Utsträckt är den nästan 2 tum läng, Ööfverallt betäckt med svarta fi. na här likt ett sammetsludd, ehuru nägot ljusare emellan lederna. Smä, Öfverallt spridda värtor äro besatta med kna, tätt förenade här längre än sjelfva luddet. Den sam- metssvarta botten upplyses ännu mer af en mängd oran- geröda fläckar, löpande i 2 rader vid sidorna ofvaniill,, och 2sädana fläckar synas pä Lıvar led; utom pä de begge -första. Emellan dessa högfärgade punkter, upptäckas. äf- ven längs efter öfra delen af kroppen, mänga smä blägrä
rickar, ordentligen sex pä leden. Hufvudet är svart, för- sedt baktill ofvanpa med en glänsande brandgul punkt, som under Larvens rörelser utskjuter i skapnad af 2 ut- spärrade köttiga horn, och äro djurets trefvare, sädane som redan blifvit pa Machaons larv anmärkte, och dessa kunna efter behof indragas och utskjutas. Det är genom dessaredskap, som, efter Aosels uppgift, samma Larv, dä den vidröres, utdunstar en vidrig änga, troligen som eit särn mot de kräk som kunna förfördela den. Men hos den Larven vi nu beskrifva, märkes ingen dylik lukt. Un- der sitt lifligare tillständ öfverger han sällan sitt fäste p& Stam-örtens blad, utan flyttar sig med tillhjelp af sina & fötter, fast utan särdeles snahbhet, till andra oförtärda delar af vexten; men blir rörligare inemot de ögonblicken dä natursdriften leder honom till en afskild vrä för att be- reda sin förvandling. Det bör härvid märkas, att Larven äcke omspinner sig, som vanligt flera andra, med nägon - träd, utan fäster blott nägra spridda omkring sitt lägerstäl- le, der den stilla liggennde 3-4 dagar, omsider alstryker huden och visar sig i gestalt af en känslolös puppa, vid ändan af hvilken den hopskrumpra Larvluden fastsitter. Icke kantig, utan af lika rund form som Nattfjärilarnes, är puppan i förstone mjuk och blekgrön eller gul, men blir snart rödbrun, och efter nägra dagar violett. Den är dessutom dä betäckt med en blägrä hinna eller mjöl som kätt aftorkas. Detta utdunstar [rän puppansinre, genom de endast för det väpnade Ögat synliga porerne pä skalet, först som en klar luktighet och sedan som ett färgadt puder, kkt det p& mognande plommon och aylika. Efter >4 veekors dvala utkommer omsider det [ullbordade vingade kräket, Fjärilen, men som genast fordrar framför allı est passande lodrätt fäste, för att, under torkningen, icke. i& Iyten, som. alltid blifva oförändrade.
FIAÄRILEN APOLLO. 65
Hvilken skönhet finna vi icke nu utvecklad! I stället ‚för den fordna vinglösa Larvens svartludna kropp, är den nu omskapad, hel och hällen betäckt med fina grägula här.— Hufvudet bär tvenne korta, trädlika antenner, klubb- lika i ändarne och svarta liksom ögonen. 3 par bruna, med hvitt schatterade fötter sitta under bälen. Vingarnes grundfärg är hvit, nägot i gult stötande; och nästan utan de mjöllika fjäll som vanligt bekläda fjärilvingarnes yta, Iysa de genomskinlige pä denna. Vid deras fäste pä bälen bryter nägot citırongult, äfven spridı framät yttre kanten pä de främre, skönt af mot de ölriga färger, Häcktals sprid- de pä den ädriga spegeln, i den ordning och med det prydliga utseende som figuren bäst utvisar.
Honan är merendels litet större än hanen, och hon Ar derjemte vid bälgens bakända inunder försedd med ett säcklikt, hinnaktigt bihang. Detta är ungefär 2 lin. längt, och fastän tunt, är det liksom hornaktigt, och tilihör u- san tvilvel forıplantnings-ärendena. Men om det tjenar vid parningen eller vid eggläggningen, kan icke än bestämmas,
Bottenfärgen pä vingarne är stundom nägot föränder- lig, men sällan finnes den rätt hvit utan smutsig blanning. Herbst har likväl föreställt en biart af sädant förhällan- de *). Deremot har Esper tecknat en annan med öfver- allt svart punkterade vingar, samt Öögonen och Häckarne derä annorlunda än vanligt bildade **), I storleken har man anmärkt nägon ätskillnad pä vissa orter, och säledes, ehuru den härhos bifogade afbilden är fullkomligt enlig med vär inländska fjäril, skall den finnas ntrikes bäde mindre och större, säsom det senare, i Ryssland, der den i utsträckningen kan tälla med Bombyx Pavonia major, och de röda vingögonen ernä en halfıum i deras iverlinie.
Utom Europa är icke vär Apollo känd. Entomologer- ne trodde länge att han endası tillhörde Schweiz och Sveri- ge. Man har sedan anmärkt honom pä mänga trakter i Tyskland, ofıiast omkring Regensburg och vid södra sirän- derna af Donau. Alven i Norrige har man sett honom, och i Ryssland nära Wolga floden, och i den lägländta nejden af Irtisch. Bergshöjder och klippor tyckas lramlör
andra vara hans tillfiykts-ställen. Hans sätt att kyga sy-
”) Jablonsk. Nat. Syst. Schmett. 5. t. 85. £& 3. 4.
?*) Esper Schmetterl. t, 4. rn. =
66 FJARILEN APOLL®
nes nägot tungt och längsamt, och som han blott visar sig den varmaste ärstiden, gläder han endast en liten tid, sä för sin sällsamhet och skönhet, som oskyldigare lynne än mänga andra af slägten, lika hatade som de äro tid- tals nastan oräknelige.
Ändtligen mä tilläggas, att fastän den allmänna Tak- löken i synnerhet hyser Larven, den samma äfven är fun-
nen pä somliga al de saftbladiga Saxifragerne, säsom Co- tyledon.
Tab. — Fig. ı. Larven, fullvext, liggande pä ett blad af Taklöken. — 2. Puppan. — 5. Fjärilen fullkomligt utvecklad, sittande ä hvilande ställning. — 4. en sädan Eygande.
v
z
42. LÄNGTRÄDIG MANET.
MEDUSA earınrara. Brüännvabel. PA Fr. Ortie de Mer. Pä Eng. Sea blubbers, P& D. Söe-kuse.
Den runda men- plattade kroppen är i kan- ten delad i 8 rundade, midti urnjupta flikar. Inunder utgä 4 armar, och omkring dem en mängd länga trädar.
Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. ı. 6. p. 3154. — Faun. S$v. 2108. Cl. 6.
Vermes. Ordo 2. Mollusca. — Linn. Vestgöt. Resa s. 172. T. 3. f. 3.
— Müll. prodr. Zool. dan. 2821. (Cl. Zoornyra) — Ord. Medus. Cvvıza.
tens äro de yttersta af djuren, sä väl för den daning som de egenskaper hvilka de synas äga. Dä Blöt- maskarne (Mollusca), till hvilka Maneterne fordom räkna- des, äro för omloppet af deras vätskor, för andedrägten, känseln, samt födans bibringande begälvade med organer, mer och mindre, fast allıid till en del, analoga med. dem hos Djur, hvilkas blod är röd, särdeles fiskarne; sä finna vi alldeles intet sädant hos Zoofyterna.. — Knappt upp- täckas nägra inelfvor, och äfven tecken till andedrägt sak- nas hos mänga. Hjerta, hjerna, nerver synas icke mer: det är blott genom förmägan att suga som hvar ytända af kroppen tyckes föda sig, och hvar särskilt del vara med känsel danad; och allmänt äro de pä fuktiga och väta stäl- len inhyste, der de finna födan beredd ät dem. — Egent- ligen tillkommer nanınet Zoolyt nägra f& djurvarelser, som, fastvuxne liksom vexterne, hafva en efter utseendet med dem snarlik yttre daning. Men vid betraktandet af inre kroppsdelar, fär samma namn en större utvidening, och man tillämpar det till alla de djur som äro utan rygg- knotor, nerver, synliga karl för vätskorna, eller med leder Foeeda lemmar, eller hos hviika lifvet synes härleda sig frän fenomener Ale imigs med dem som mäıkas hos vexterna.
Men man upptäcker äfven en gradvis aftagande Full» komlighet i organerne hos de föremäl, som vi under den- na gemensamma benämning känna. Dä de yitersta och sista, säsom fastsittande och enkla, närma sig i likhet till vexterna, hvilket tillegnat dem titeln af Djurvexier, sä ä-
52 LAÄNGTRÄADIG MANET.
ro en del af samma. djurklass, sjeifvilligt rörlige, lefvan- de inom andra för dem bestämda kroppar, säsom sjellva de fullkomligare djurens. Sädane äro Tarmmaskarne:, hvilka, under det visse organer äro hos. dem mer utmärk- te, röja älven ägandet af nerver, och synas skilde frän Maskkräken (Vermes) blott genom brist pä de redskap-, som lıos dessa befordra vätskornas omlopp och respiratio- men. Andre äro omgilne,. af eit härdt suepe och försedde med ett slags inre organ för andedrägten, och med fölter som kunna indragas, säsom sjösijernorna och Sjöborrarne.. (Echinodermes Cuwv.) Andra, lika Irta varelser, äga enall- deles enkel sammansätining och. sakna sä väl det nämda organet, som egenskapen alt indraga fötterna, säsom Ma- neterne och Sjösträlarne. En annan lock bestär af eit geleaktigt väsende, utan synbar organisation, och som u» van ätskillnad: i kön Fortplantar sig genom skoit (bour- geons) likt vexterna med sina knoppar. Desse äro de sä ryktbara polyperne, efter hvilka Infusions- djuren och ändt- ligen de förstnämde eller egentlige Zoolyterne i naturlig erdning följa.
N Men efter upprepandet af denna lista af varelser pä
slutet af djurens rangordning, kastom äter blicken. pä Ma- neterne, eller som de ofta benämnas: Hafsmässlorne. Skap- naden (formen) af deras kropp, i hvilande tillständ, liknar merendels segmentet af eıt klot, Iivars kullriga yıa är slät,, och. den plattare försedd med tentakel-lika strängar eller trä- dar. Hela. väsendet,. lika genomskinligt som geleaktigt, för- bytes.nästan till ett intet vid fuktigheternas boridunstande;. färgade ränder- utmärka dess.inre, men rörelse af vätskor Kunna ej upptäckas. Likväl förete sig mot. kanterna lik- som, talrikare, kärl, kanske bihang, till den rymd som mottager födämnet. För ölrist är i form, storlek, färg,. antal och förhällande af de delar som sitta under sjelfva kroppen äfven. som till dess undre yta och kanten - ofta en nog. betydande olikhet hos särskilta, arter,, och. hvaraf: Naturforskaren. hämtar de kännemärken‘, hvarigenom ar- terne kunna. bestämmas,
Maneterne kunna. blott. simma, och. de göra. der för: träflligt genom en skiftvis förändring af kroppens form,, mer eller mindre- kullrig, eller medelst. rörelsen. i. valtnet,,. utom. hvilket. de icke förmä. att: forthjelpa sig, utan. fastna ach. förgäs, som det händer. pä.stränderna. vid. hafsyallnetss
LÄNGTRÄDIG MARET. 55 utfallande. — Vära Vesira hafskuster besökas ocksä af fle- ya arter, och bland dessa är den utmärktast, hvars teck- ning här bifogas, ehuru rummet förbjuder atti sjelfva stor- leken läta den härma naturen. Den urskiljes genast ge- nom de urnypta' flikarne i kanten, och de länga trädar, hvilka strälvis uibreda sig, underifrän, p& sidoına rundt- omkring. Hosäldre författare af Djurens historia, lörekom- ma under namn al Hafslunga (Pulmo marinus), som det ‚synes, flera slags Maneter, men bland lvilka ingen med verkligt skäl kan med denna er näs, som ‚äledes sak- nar viss synonymi, utom den vi hämtat ur vär odödliga
Landsmans skrifter, ehuru den Bei som älven han gilvit, i brist af nägon annan tillförene, icke ıäl aut jemlöras med den noggrannare, som nu intager eti rum i detla hälfte,
Kroppen, föränderlig i storleken, fıän. den af en t& kopp till mera än en tallriks, är kupig pa sin Öfra sida som eiturglas; slät, midiuti alldeles lärglös, genomskinig, men rundt deromkring gulbrun, fast mot kanten Jjusare. Mot midten, der djureis tjocklek knappt hinner till cn half tum, dä, till ex. tverlinien af dess omkrets kan utgö-« ra 5, synes en cirkelrund upphöjning pä undra sidan, lıvar- ifrän $ par dubbla strälar utgä, like ı6 gaffellika. ränder‘ parvis vid basen [örenade, men med utspärrande uddar utät kanten. Den nämde upphöjningen kring medelpunk- ten sitter liksom lös vid undre ytan, och nedliänger ıro- ligen under djurets horisontela läge i vattnet, och kanlän- da bidrar till dess rörelser. Den är likväl fästad vid var gaffels bas, och. utbreder sig som en hinna. eller ıunn be- Läckning emellan hvarje par af ränderna, med en fri öpp- ning löpande emellan.dem framät kanten, sä att lufıbläsor stundom der intränga, hvilka, genom. djurets rörelse äter uerilvas. Midtunder kroppen synes en fyrkant af ett klart gel&artadt väsende, ilyän hvars hörn, korsvis, en arm eller stolpe fästas öfver cirkelns iure bad alla vid än- darne försedde med ett knippe, merendels brunfärgadt ‚ech till utseendet trädigt g ;eleamne: Men sjelfva konturens: kant är deiad i 8: tunna, Tndids och urnypta lober eller nedlhängande fikar (en för hyart gaffelpar), hvilkas ojenina hopkrympande och inkrökning torde mest bidraga till rö- relserna i,vattnet. Inom dessa Hi kar, äfven som frän ar- marnes fäste, utlöpa en stor mängd enkla trädar hvilka om- gilva. den täta massan som vidbanger armarne: trädarne. saknas pä de yngre, hos hrvilka: dessutom blott märken
54 LANGTRÄDIG MANET.
till armar synas. Med äldern erhällas dock bäda, och trä- darne blifva ända till halfva alnen och deröfver i längden, till färgen dels gulaktiga, dels lifligt röda. Ofvannämde genomskinliga betäckning visar en förundransvärd fin väf- nad al hbrer, concentriskt gäende jemte hvarandra, och fä i ytan likhet med fina skrynklor, hvilka sprida sig öfver de frän cirkelns brädd mot kanten gäende dubbla ränder eller strimmor. Om djuret midtitu genomskäres, före- ställer det blott en klar gel&massa, som under synglaset tyckes alldeles enformig och den enklaste man kan före- ställa sig, utan att förete nägot olikti sin sammansättning; och genomskinligheten af delarne liksom hindrar att ur- skilja organerne, om äfven sädane der finnas.
Hvad munnen angär, eller nägot redskap till födans emottagande, bör förmodligen denna del halva sin plats under medelpunkten af djurets kropp, dit de rundt om- kring hängande trädarne, stundom sol-likt utspridde, stun- dom medelst rörelser de äga, draga ill sig de i vattnet fiytande smäkräk, hvilka nalkas dem. Men vi känna hit- tills äfven sä litet sättet huru dessa djur mottaga födan, som andra omständigheter i deras hushällning, fortplan- tande m. m. Hvad som tydligen ses, är deras olika stor- lek, deras egenskap att snart tillvexa; ty man har anmärkt dem pä& samma ställen i hafvet inom. veckan hafva tilltagit frän förstnämde vidd af en liten tekopp, till vida mer än en hattkulles.
Den gulbruna färgen är allmännast hos denna arten. Emedlertid gifvas äfven andra af alldeles lika förhällande till alla delar, men som Iysa bläaktiga, hvilken färg dock kommer frän undra sidan. Kanske äro desse bloit olika kön, kvilket man har anledning att förmoda frän sanno- lika berättelser af dem som pästä sig ha sett begge sla- gen, de blä och gula, vissa tider sammanhängande.
Deras yta, säsom ganska glatt, gör dem ganska hala vid vidrörandet, och de betäcka äfven den yta hvarpä de lig- ge, sä att ingen luft framslipper vid bräddarne. Med ırä- darne klibba de vid ojemnheter och kunna dragas i länga, sega strängar, hvilka dä slutligen afbrista. Ingen särdeles känsel eller ömtälighet röjes hos dem, sä [ramt icke ıryckningen är desto väldsammare, dä liksom nägot
konvulsiviskt hos dem märkes. Men de upplösas snart i
LÄNGTRÄDIG MANET. 5»
vatten och dö i detsamma instängde ett eller par dygn, sä framt det icke Ömsas.
Det som synes märkvärdigast hos dem, är den fosfo- riska lukt och sken som de äga. Hos den nu beskrifna arten är lukten ganska äcklig och vedervärdig. Derjemte har den s& väl som Here af samma slägte, ehuru denna i synnerhet, egenskapen att bäde vät och torr förorsaka en brännande sveda eller kliande, liksom nässlor. Tor- kad, förvandlss den till ett tunnt skinn som en egghinna, hvilken pulveriserad och strödd pä huden uppväcker en olidlig kläda vid dess inträngande i porerna, men genom tvätining med saltvatten smäningom förtages. Man kallar detta pulver i allmänhet Rrännvabel, ett namn som äfven tillägges hela djuret. Utan tvifvel kunde bäde orsaken och verkningarne förtjena en noggrannare undersökning.
Skenet är ocksä ett ganska anmärkningsvardt fenomen. Sannolikt tillhör det dessa djuren sjelfva, eluru det stun- dom förorsekas af andra smärre hafskräk, nereider m. fi. som bidraga till det allmänt bekanta Iysandet i Oceanen, i synnerhet vid vissa tillfällen af lufıkretsens förändringar och väderskiften; och detia skenet tyckes äfven ökas ge- nom vidrörande, men minskas i den män som rörelsen i vatinet tilltager; hvarföre de under storm och oväder icke visa sig. Swartz säg under 47 gr. Polhöjd i Vesterhafvet siörre Maneter (Medusa Pelagica L.) nattetid tasne med
a w
F3
utkastad krok,, dä djuret alnslängt och trädvis kunde för- längas, och hela massan spridde ett gulaktigt men stundom lilligare sken, som till nägon del jemte rörlisheten bibe- höll sig hos djuret hela dygnet efter dess förvarande i ett kärl fyldt med halsvatten *). Detta är dock mindre märk- bart hos de slag soın träflas vid vära kuster. i
Manet-arterne, som man pästär hämta deras egen nä- ring al hals-gräsuggorne (Onisci), äro i synnerhet de större Hvalarnes föda, och som denna Längträdiga är framför an- dra talrikast:nära hafsstränderna i Norrska Finnmarken, sa mäste den älven betala sä mycket drygare skatt ät dessa
”) Denna tyckes konmıma den längträdiga närması. Ti] färgen är den bläaktig och kanten har ı6 emärginaturer, och 4 armar {rin midten inunder, härkomne frän hyar sin knöl vid ınedelpunkten. ÄL- ven har den trädar vid kanten, men desse äro biett 8, nägra tum länga, och utkomma emellan flikarne. Se vidare dess Beskrifning ı Kongl. Veit. Akad. Handlingar 1791. 3 gr.
56 LÄNGTRÄDIG MANET.
ıVerldshafvets ofantliga Invänare, För öfrigt torde Fiskar- ne sky för Maneter, utom Hvitlingen och Makrillen, hvil- ken sednare berättas, ju längre ät Norden, lefva pä dem, och att denna fiskart iinnes ymnigast i de skär och vikar, der strömmen inför sädana för den samma behagliga föd- ‚Amnen.
Jemte allt detta, finnas Maneterne bestämde till skydde värn för en mängd smäfiskar, i synnerhet Cypriner, som under djurets kupiga yta söka en fristad mot sina rofgiri- ga grannar, hvilka troligen afhällas genom det motbjudan- de de röna hos Maneten, antingen frän dess obehagliga utdunstning eller andra vidriga egenskaper.
Den Medusa capillata, som Baster beskrifvit och teck- nät (Op. subsec. 2. t. 5. f. 1.) och af Gmeliz frän honom anföres, synes icke kunna lämpas till den arten som nu yarit värt föremäl.
Tab. föreställer djuret — r. i horisontel ställning med alla dess tillbehör. — 2. sedt ofvanpä. — teckningen är giord af Hr. Ryttm. Palmsiruch efter nat. i Bohus-skären,
2
1S/afn.
Pelbmstruch nit. ar gran
43. TUMLARE.
DELPHINUS PnuocaArna. Marsvin. Pa Finska Merisika. Pä Fr. Marsouin. Pä Eng. Porpoise; pä It. Porco pesce. Pä T. Braunfisch, Meerschwein. Pä N. Nise. Grönl. Nisa. Pä Is. Brunskop, Hundfiskur. Pä Rysk. Morskaja - Swinja.
Kroppen är nästan käggle-formig; Ayggen bred och Trynet trubbigt.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel,. r. p. 229. Cl 1. Mammarıa, Ord. 7, Cete Faun. Sy. p. 5r. — Retz. Faun. $v. n. 57. — Arted. gen. 75. Syn. 104. — Aldrovand. Pisc. 'p. 719. — Donoıvos Aristot. lib. 6 c. 12 — La Cepede Hist. n. des Cetacees 2. p. 218. — Cuvier Tabl. Elem. p. 175. — Menag. d. Mus. d’Hist. nat. p. 66. — Bloch Fisch. Deuischl. 5. p. 119. t. 92. — Pennant Britt. Zool. 3. p. 61. — Klein miss. Pisc. r. 24. 2. 26. t. 2.A,B. 5. B. Anders. Isl. p. 255. — Crantz Grön!. p. 151. — Egede Grönl. p. 60. Act. Nidros. 2. p 258. — Nat. Hist. Szilsk, skr. 2. 2. p. ıız.
On vi icke utan nägon häpenhet skäda de stora lifvade kroppsmassorne af Elefanten, Hippopotamen, Noshörnin- gen och Oxormarne, eller de uräldriga lemningarne af jätte-lika varelser, längesedan försvunne frän jerdens yta, huru mycket mer kunna vi förvänas vid ätankan af de o- fantliga Hvalarne, som dväljas i Oceanens sköte. I allmän- het ojemförliga i storleken med andra djur-rikets alster, frän hvilka de utgöra en egen naturlig lock, äga de myc- ken yttre likhet med fiskarna, hvaribland de mindre natur. kunnige länge räknat dem. Deras stora hufvud är lika sä litet afskildt frän bälen genom en smalare hals, hvars kno- ior äro merendels liksom Sammanvexta; skapade nästan som odelta simfenor, dölja deras korta och plattade ar- mar alla de leder hvaraf de äro sammansatta under huden, och utan bakfötter ända sig de bakre köttmassorna af den alsmalnande bälen med ett slags stjertfena. Men detta lika utseende oaktadt, är ätskillnaden icke mindre stor än märk- lig; ty denna fena som slutar stjerten, är icke vertikal som hos fiskarna, utan vägrät, och dess rörelser i vatinet ej sidverts utan uppifrän och ned, eller tvertom. Dä vi der- jemte läna blicken ät llera andra kännetecken, se vi snart huru Hvalarne närma sig till de däggande djuren. Deras foster födas lefvande, och näras i början med modersmjöl- ken frän 2:ne vid sidorna af buköppningen sittande spenar. Hyalarne andas luften medelst strupe och luftrör som föra
04 TUMLAREN.
densamma i lungorna. Deras tunga är mjuk utan benak- tigt stöd, och öronen ha hvar sin yttre, ehuru An, öpp- ning bakom djurets ögon, och näsborrarne, som Ööppna sig pä sjelfva hufvudskälen,.leda tillika bakät svalget. Äfven de inre delarnas daning bevisar icke mindre djurklassen: en hjerna, lika organiserad: en af pleura omgifven lunga: ett hjerta med sina begge kamrar och öron: en diafragma af muskulös sammansättning, att icke förtigä lefver, kröse, mjeltar och magar, och ändtligen urinbläsa och lifmoder.
Det är likväl ofelbart att, organerne äro liksom särskilt alpassade efter naturen al Hvalarnes oförändrade hemvist. Sä är deras synförmäga inrättad efter det väta ställe som hyser dem, och efter den fuktiga och tjocka atmosfer, ge- nom hvilken föremälen skola upptäckas. Ögonstenen (kri- stallen) är nästan sferisk som pä& fiskar, skälar och andra dykande djur, äfven vissa Vattenfäglar. Det yttre svepet som omger Ögat (sclerotica) är fast och härdt, samman- satt al tydliga, hvita fbrer, fivilka förena sig med horn- hinnan, i hvars väsende de intränga. Särskilte muskler bi- draga för öfrigt till ögats rörelser, hvilka jemte organets läge, befordra dess ändamäl att, oaktadt dess märkvärdiga litenhet, kunna öfverse hafvets gränslösa vidd. En 60 al. nars Hval har icke större ögon än ett annat djur af zo gänger mindre längd.
Hörselorganen är innesluten i ett ben, som i stället för att göra en del af hufvudskälen, fästes dervid genom egna ligamenter, och hänger liksom i ett slags hälighet. P& detta sätt afskildt och omgifvit af mjuka delar, .mildras, kanlhända, häfıigheten af de tillrusande Ijuden, eljest allt- för starka och orediga för en,organ, som nästan ständigt befinner sig under ytan af en omätlig vattenmassa. En föga vid hörselgäng slutar sig ock utät genom en knappt märk- bar öppning, hvarigenom örhinnan är skyddad för en döf- vande äverkan al Hafsvattnets rörelser..
Att neka Hvalarne luktsinnet, vore kanske orätt, ehuru de synes sakna utom annat, första nerfparet, hvilket hos alla med Ryggknotor försedda djur mottager luktens inlly- iande. Men att nägot liknande denna organ siundom, om ej alltid, förekommer, fä vi genast vid Tumlaren anföra.
Till ernäende af en fin och säker känsel synas medien nägot ofullkomliga. Fingrarne (att vi sa mä kalla dem), fastän delte i mänga smä ben, och hvilka hos somliga äf- ven ha leder, äro dock sä& förenade och betäckte med en
TUMLAREN. 65
jock och fast hud, till formen af en köttig fena, att de- ras enskilta rörelser förhindras. Det är likväl anledning att förmoda, att de intryck som: delen röner, kännas lika lilligt som hos Skälarne, hvilka med nästan liksä outbilda. de framfötter, visa bäde ett ovanligt förständ och mycken känsla. Det vore säkert mindre rätt, att anse Hvalarne för tväfotade djur, än att tillegna dem 2:ne armar, af hvil- ka de betjena sig som af äror, äfven till eget värn och till deras fosters värd. 1 stället för de bakre extremiteterna som de sakna, har Naturen gifvit dem en stark och böjlig stjert, ett lika kraftfullt biträde under simmandet som för- färligt försvarsmedel i striden. Försedd vid ändan med den stora horisontela fenan, äger den medelst Länd- och Sijertknotorna en utomordentlig styrka, sä mycket större som de förras utskott äro höga och desto bättre stödpunk- ter för de derpä fästade muskler af hvilka stjerten är sam- mansalt. 5
Med sä mycken mer fördel betjena sig Hvalarne af deras armar och stjert, att midt i vida Oceanen ge rörel- ser tillkänna som tolka deras förnöjelse eller fruktan, ef terspanande eller flykt, ömhet eller ovilja, jagt eller strid, som alla delar af deras kropp äro fylida med ett oljaktigt ämne, hvilket äfven fÄinnes ini sjelfva benen; och det är detta ämne som meddelar sä mänga simmande varelser den utmärkta lätthet, hvarmed de kunna uppehälla och röra sig i det väta element som hyser dem.
Flere samlare af dessa djurens historia ha inbillat sig nödvändigheten af behofvet för dem att under deras lef- nad behälla det bekanta ovala hälet mellan hjertkamrarne öppet. Det är likväl säkert att detsamma tillsluter sig ge- nast efter födseln; och som Hvalarne icke länge kunna hälia sig under vattenytan, mäste de ofta nalkas den för att andas luft ur atmosferen. Emedlertid som deras andedrägt är mindre fri än hos Landtdjuren, fär ocksä deras blod en mörkare färg; men äger dock nästan lika varme som dessas. \
Näsborrarnes eller rättare Lufthälens läge pä öfra de- len af hufvudet, lättar Hvalarnes bemödanden att andas, utan att höja det Ööfver vattenbrynet. Deras luftstrupe är dock icke blott en öppning i svalget, utan den uppstiger som en pyramid ända opp i bakre näsgängarne, der den omfattas af Gomtäcket (velum palati), hvilket, cirkelrundt till formen, kan hopdragas för att tätt igensluta Luftstru-
66 TUMLAREN.
pen, likväl sä, att luften fritt passerar frän näsborrarna eller Iufikanalerna ofvantill ända ned i lungan, och djuret derjemte äger förmäga att öppna munnen till mottagande af vatten och föda, utan att befara det minstas nedfallande i luftrören.
Men det är äfven genom dessa lufthäl som Hvalarne befria sig frän en mängd vatten, som de jemte födan, likt fiskarna, mäste insluka. De sednare betjena sig till den ändan af gälarne, hvilka de förre sakna, men finna i de ‚nämde lufıhälens daning och sin egen sällsamma styıka, utväag att medelst iläsandet tillskapa stora vattenspräng, val kände af Sjöfarande, och hvilka deraf kallat Hvalarne Bläsare (Souffleurs).. Men en blick pä orsaken till detta fenomen: Man uppiäcker en hinnaktig säck belägen emel- lan den ytire huden och de benaktiga luftpiporna eller näsborrarma; till denna säck, som kan mycket utvidgas, uppdrifver djuret, med biträde af tungan och magstrupens öfre del (pharynx), smäningom det öfverflödiga vattnet i munnen genom de bakre näsgängarne, medan dess äter- fallande hindras af en köttig valvel son förut ger sig un- dan dä vattnet upptränger. Sälunda samladt efter hand i säcken, och denna klämd rundt omkring af starka muskler, mäste det vid dessas hältiga hopdragningar nödvändigt ut- sprutas genom lufthälen hvilkas tränga vidd, i jemförelse mot vattenmängden, bidrager ocksä till dess stigande i höjden. v
Luftstrupens beskaffenhet och gomtäckets att kunna hopdragas, ger äfven upphof ät en annan organ; det är röstens, eller egenskapen hos Hvalarne att yttra vissa ljud, kanske mindre fullkomliga, men ickedessmindre lifliga ut- tryck af fruktan och smärta. Det är ett slags förfärligt rytande, lıvilket vid flera tillfällen anmärkt, sätter verklig- heten deraf utom allt tvilvelsmäl.
Som Hvalarne endast svälja deras föda, synas tänder vara af mindre betydenhet för dem än för andra däggande djur. Det finnes ocksä ingen utmärkt ätskillnad emellan tandslagen hos de lörra, och de saknas äfven alldeles hos somliga.
Emedlertid som man känner att en mindre fullkomlig för- mäga alt tugga födan, kan ersättas af digestions kralten, och de sammansatta djurmagarne troligen uppfylla bristen af tän- dernes verksamhet, se vi ock detta besannas hos Hvalarne, hvilka dels tandlösa, dels med tänder klent väpnade, hafva
TUMLAREN. 67
blifvit med Hera magar försedde, som exemplet nedanföre skall intyga. | i
Af alla djur ha inga fätt större fält att beherrska an Hvalarne. Det är icke endast Hafvens yta de tillegna sig, 'sjelfva Oceanens afgrunder intagas al dem. Ocksä är de- ras storlek lika förvänande som ojemförlig. Det synes icke otroligt att de större, i verldens äldsta tider öfverträffat 100 alnar i längden! En Grönlands- Hval kan vaga 1000 Centner, en massa lika med den af ı0o Elefanter eller 100 Hippopotamer;- eller till bevis al än större skiljaktighet i naturen, lika med ı5o millioner af nägon den minste bland Gnagrarne. Hvilken styrka mäste ocksä denna Jät« tarnas Jätte äga! |
Det är icke bekant huru länge de större Hvalarne vexa, men sekler äro säkert dertill nödvändiga. Redan äro 5-6 ärhundraden [örfluine sedan menniskorna började olreda dem, och ännu har ingen funnits hafva uppnätt den stor- lek som de, hvilka först sägos vid poltrakterne. Det mä icke .anses öfverdrifvit hvad Buffon säger: En Hval kan väl lefva 1000 är, dä en Karp uppnär mer ün 200!
När Seglings-konsten började fullkomnas, och kom- passen blef ledare mellan klippor ock genom töcken, och naturens son eldades af äträn elter de skatter som vunnos genom: Hvalarnes besegrande, trotsade han snart bäde de- ras ofantlighet och styrka. Han har bekrigat dem frän den ena Polen till den andra, ‘och det sä mycket grymmare, som han sett sin handel derigenom utvidgas, näringsifvern förmeras, Here och tilltagsnare Sjömän tilldanas, och allt till förökande af hans eget välde.
Slägterne af den Djurfamilj vi i det föregäende be- skrilvit, kunna lämpligen ätskiljas i 2 flockar, nemligen:
ı. Utan tänder, meni deras ställe Hornskifvor sittande i Öfre käken; och 2. med färre eller flera tänder.
Tumlaren hör till de sistnämde. Det Slägte hvartill han räknas är utmärkt frän alla andra bland Hvalarne, sä- som ägande begge kükarne i, hela deras omkreis besatte med tünder (ehuru de icke äro af samma skapnad hos alla arter); Luft-kanalerne äro förenade öfverst i hufvudet, och ryggen har en fena. |
Alla Haf äro detta djurets boställe. Man har sett det anda frän Grönlands och Labradors isiga kuster, genom
65 TUMLAREN.
hela Atlanten ned till Panama-Viken, och ini sjelfva Sö- derhafvet, vester om Mexiko och Californien. Man har äfven sett dem i Medelhafvet, och efter de gamlas uppgift fordom i det Svarta. Med större skäl ha de kommit pa Svenska listan, säsom icke allenast besökande Vestra ku- sterna, utan tidtals Östersjön, der de dock sällan, i syn- nerhet Norrät, torde göra vida resor *).
Delfinen, i Mytologiens tidehvarf förgudad af Grek- lands Poetiska snillen, kommer Tumlaren närmast i utse- ende, Iynne och egenskaper. Denna sednare mindre 1yck- lig, har fätt namn af Spin, en benämning likväl af sjömän och fiskare.
Bäl och stjert tillhopa föreställa en förlängd kägla, och hufvudet en ganska kort dylik, hvars spets är trubbig, eller nosen rundad som en half elipsoid. Pä& Delfinen är denna utdrageni en plattad spets nästan näbblikt, och har derföre skänkt äfven honom ett gemenare namn eller Hafs-Gösen.
Begge käkarne äro lika länga pä& Tumlaren, utan e- sentliga läppar, men huden, som är mörk och slät, viker sig endast öfver munnens kant och förenar sig med tand- köttet, hvarinom 50-56 smä likformiga och nägot plattade tänder äro i hvar käft sittande. Tungan är aflängt fyrkan- tig, flat, slät, hvit, pä undra sidan fastvuxen, och kring kanten fint tandad. Ogonen smä och länglagde, sitta nä- stan i rad med mungiporna. De mjuka ögonlocken ha föga rörlighet och betäckas pa insidan med en slipprig vätska, men tärkörtlar finnas förmodligen icke. Iris synes gulaktig eller hvit, och pupillen liknar ett upp och nedvändt Y, Halfannan tum bakom ögonen finnas Öppningarne till hör- kanalen, fastän knappt märkligare än efter ett nälsting. Öfverst pä hufvudet är lufthälet (eller öppningen för de inom hufvudskälen förenade Luftkanalerne, äfven näsbor- rerne kallade) midt emellan ögonen, i form afen halfmäne, hvars konkava sida vetter ät nosen **).
*) Den Tumlare som tjent till mönster för bifogade teckning, förlorade lifver i Aug. 1809 nära intill Grisselhamn, hvarifrän den till Kong!. Hofver insändes. Pä Hans Maj:t Konungens befallning lemnades den ıll K. V. Akademiens disposition, dä Författaren hade tillfälle bevista den Anatomiska undersökning som Herrar Doktorer Pontin och Ga- delius derpä anställde. &
**+) De knappt märkbara häl ofvanpä öfre käken, som Herr Paulsen i Skrivter af Naturhistorie-Saellskabet. 2. 2. s. ıı4 omtalar, och häller för Näsborrar, har Författaren ej förmätt upptäcka.
TUMLAREN. 64
Huden öfver kela kroppen är alldeles slät, och dem yttre tunna, mjuk och len vid anrörandet, lossnar ganska lätt frän den undra som betäcker ett 2-3 tums tjockt hvarf al ganska hvitt, oljaktigt späck. Köttet deremot är torrt, muskulöst och svartrödt till färgen.
Fenan pä ryggen och den som slutar stjerten innehällae inga ben; den förra som är triangelformig, 6-7 tum hög och af än större bredd vid roten, bestär af bara späck och har ingen rörelse. Den sednare af vägrät ställning, broskaktig med inblandade ligamentösa librer, delar sigiz urrundade flikar, hvilkas bredd tillsammans utgör mest 6:te- delen af kroppens längd, och bidrar i synnerhet till snabb- heten i simmandet och till djurets lifliga vändningar. Bröst- fenorna, sittande midt pä vidden mellan ögonen och ıygg. fenan, fastän lägt ned pä sidorna, äga genom föreningen med skulderbladen, och medelst ett antal sınärre ehuru tätt förenade och med senor och hud betäckte ben, alldeles mot armens.och handens svarande, en egen och större rör- lighet och omfattnings-förmäga.
Könen visa föga utvertes ätskillnad, äfven i de orga- ner som eljest utımärka dem. Litet nedför nafvelgropen är en läng spricka, inom hvilken hanens del, cylindrisk till formen, vanligen till det mesta döljes, utom den ytter- sta ändan som är konisk och spetsad. Testiklarne gömmas ock innanföre, uppburne af ett ligament, formeradt af tarm- säcken. Honan äger en mycket märkbar Clitogjs och en pä tveren skrynkig moderslida, samt lifmodern delad helt nära sin mynning. Pä sidorna om berörde spricka ser man dessutom hos honan, de ensamma spenarne till större de- len gömde inom sina egna Öppningar pä huden, under hvilken samt bukspäcket tvenne säcklika kaviteter finnas, hvari en tjock, gul, gräddlik mjölk i mängd samlas.
Nederst är slutet för ändtarınen, pä lika afständ frän köndelarne som frän sıjertfenan.
Tumlare finnas af olika storlek, frän 2-4 alnar i läne- den, och deras vigt beror af denna ätskillnad. En sädan af halfannan aln vägde 5 pund. Emedlertid har man upp- gifter om dem som skolat uppnä 50 Pund, sä framt icke
detta är lika säkert som den sägen att man sett Tumlare 9 alnar länga.
Färgen af kroppen är ofvanpä svart, stundom nägot i
blätt eller grönt stötande, ät sidorna Ijusare eller askegrä, och inunder blekhvit.
70 TUMLAREN.
Pä skelettet räknar man 7 knotor för halsen och 13 som tillhöra ryggen. De derpä följande äro vanligt 45-46-
' Ländknotornas stora tverspetsar bevisa ocksä den styrka som
r
bakdelen äger. ı3 refben sitta pä hvar sida, men 6 en- dast Aro förenade med bröstbenet som är bakät krökt och. i 2 grenar deladt.
Tumfaren bar en stor hjerna, jemförd med djurets. hela volum. Med undantag af Apornas och deras närma- ste fränders är, utom bristen af första ner/paret, likheten med menniskans märkvärdig, bäde till utvidgning, konvex yta, antal af krökningar, och vidd utöfver lilla hjernan. Det inre örat formeras, som förut sades hos Hvalarne, af ett eget isoleradt ben, och: den sä kallade Eustachii gäng Öppnar sig i Näskanalen, utan tvilvel för att bättre fatta
hudet i luften; och som de för lukt-organet troligen be-
stämde stora kaviteter i kindbenen, förscdde innantill ıned en binna lik snorhinnan och nervgrenar frän det 5:te pa- ret, älven med samma gäng [örenas, sä kunde man säga med Cuvier, att Tumlaren pä visst sätt Aör med näsan och Juktar med örat. Hvarken i lufistrupen eller i den der ofvanför formerade pyramiden finnes nägot som liknar ett öfre lufthäl (Glottis), hvilket synes neka djuret att kunna. yttra. annat än ett doft, stönande Ijud. S& väl lungorna som hjertat äro utmärkt stora; lelvern'deremot a mindre vidd och blott z:flikig och utan gallbläsa. Njurarne ha in- tet bäcken® men dela sig liksom hos Björnarne i flera lo- ber; och säsom till mjelten hörande har man Ansell 7 smaä delar frän storleken af en ärt till den af en kastanie. Ändt- ligen lörtjena magarne att nogare anmärkas: de äro 4 till antalet. Matstrupen leder till den försıa com är säcklik
innantill pä längden rynkad och. beklädd med en sammets- jik hinna. Öfvergängen ur denna i den följande är hop- dragen pä 2. ställen, och. har af nägra fält namn af särskilt mage. Den andra är lika stor som den förstnämde, rund, och af tjock, fastän mjuk sammansättning, och dess ryn- kor löpa snedare. En kort och vid bäda ändar hopsnörpt gäng förenar denna med den tredje som är hinnaktig, och liknar en tarm krökt som ett 5 och inuti porös, och den fjerde är äfven alldeles rund och. rynkad, och det äri den- na som gängarne frän lefvern och kröset öppna sig. Här- ifrän gär tarmkanalen rynkad pä längden, utan blindtarm, under minskande af sin vidd och tjocklek ända till Anus. Hela kanalen utgör ı2 gänger djurets längd.
TUMLAREN. TE
Oaktadt denna mängfaldighet kan Tumlaren icke i. dissla, iy matstrupen gär endast till första magen, vid hvars mynning rynkornas ställning hindrar födämnets äterförande till munnen, men snarare belfordrar dess afgäng till den andra.
Som dessa djurs föda bestär i sädana ämnen som de- ras boställe erbjuder dem, s& är visthuset rikt. Fiskar af alla slag jagas af dem beständigt, särdeles flytıfiskar hvilka troppvis ankoınma, säsom Sill, Makrill, Lax, m. fl. Tum- larne följa dem i stora skockar, ända upp i vikarne, lik« som (elter Pennants uttryck) hundar efter haren. Det är vid sädana tillfällen de nästan förmörka hafsytan när de uppkomma att fläsa. Likväl jaga de icke endası nära vat- tenbrynet, utan gä äfven p& djupet, der sjökräk, sandälar m. m. med nosen uppbökas ur sanden, efter de fyrfotade svinens sedvana pä det torra.
Tumlaren är eıt sällskapsdjur. Sällan Änner man nä- gon ensamm, utan mänga tillhopa, i synnerhet under lek- tiden. ı0 ı5 hanar följa olta ett och samma föremäl för deras begar, och stundom med den hetta, att de i yran siöta mot klippor eller fartyg eller löpa opp pä stranden,, som det skedde 1744 i en bugt pä Island, der inemot hun- drade gingo pä land och Eike Invänarne till byte *). Is- EN tror dem verkligen vara Dlinda under parnings- tiden, som intaller mot Sommarens slut.
Det är pärygg liggande som honan motitager den seg- rande maken, omfamnad af hennes rörliga bröstfenor. Dräg- tig i tie mänader [ramföder hon, vanligtvis i Juni, ett en- da foster, relan af beiydlig storlek. Klein utskar eit ännu mycket olulikomnadt, som Jikväl hade 201 tums längd. Den nyburna ungen dir genast sin mor; och under den Ömmaste värd njuter han samma näring hela det första ä- ret hvarefter Be vand tül Föräldrarnes födkrok, sällar sig till hopen.
Tuinlarnes rörelser äro ganska lifliga sä att ögat knappt kan följa dem. Under simmandet eller farten hälla de ge- menligen hulvud och stjert nedböjde, att knappt mer än ryggen synes i vatienbrynet. De.liksom roa sig at troisa strömmarne, och när stormen upprört Oceanen, synas de an mera lifvade af den elektriska kraft som dä herrskar i böljorna och luften, att med biträde af deras starka musk- ler kämpa mot de svallande vägorna. Ehuru de äfven visa sig i lugat väder och följa fartygen eller svärma. omkring
*) Olafsen. Island, ı. s. 192.
72% TUMLAREN.
dem, äro de ocksä säkra förebud för annalkande stormar, dä de med pilens fart skynda mot det väderstreck, hvar- ifrän ovädret kommer.
De äro temligen seglifvade, och visa det under flera timmar sedan de blifvit upptagne eller pä landet uppdrifne.
Pä somliga trakter af hafven ser man dem allmännare under vintermänaderne, pä andra i talrikare mängd som- martiden. Sjellve tyranner öfver de smörre fiskarna, mäste de ocksä erkänna somliga af de större djuren för sina, Sädan är i synnerhet en af Rläsarne (Physeter microps), hviiken, ehuru af deras egen familj, förföljer och uppfrä- ter dem. Och hvilken olycka ha de icke att befara frän Fiskares nät och harpuner, som gäcka deras snabbhet att pä djupet söka sin räddning. Det är egentligen lör Tra- nen, innehällen i det tjocka späcket under huden, som de nu för tiden fängas af Holländare, äfven som af äboer vid
Norrska kusten och nära Danska Sundet. Emedlertid var.
älven köttet, som i smaken säges likna det af Sjöfägel, fordom en Kunglig rätt i England, ännu i Henrik FIII:s tid; och en författare under Elisabets omtalar, huru ett sädant djur, fängadt för Hertigen af Norfolks räkning, och som delade det med sina vänner, äts bäst med Porpesse- szuce, tillredd af ättika, rifvit bröd och socker. Grönlän- darne, som räkna Tumlaren bland deras läckerheter, göra sig mindre möda med anrättningen. De förtära köttet bäde kokt och stekt, sedan det likväl förut, genom en grad [ör- ruttnelse blifvit mörare. Dessutom röka de det och äfven nedsalta, om tillfälle sa medgifver. P& Newfoundland skall ett slags Metvurst tillredas af köttet. Men Grönländaren häller ocksä det rä skinnet till goda med derpä sittande späck, som tillika förser honom med Lampolja, ehuru luk- ten deraf är odräglig. Sjelfva inelfvorna skrädas icke som närings-ämne, och senorna äro materialier för brukbara streck och bindslen. S& lär nöden, och utan tvifvel smaken, en del af värt slägte att begagna hvad andra förkasta.
Tab. — ı. Djuret, tecknadt efter näturen. — 2. Öhe- lettet kopieradt efter La Cepedes Hist. nat. des Cetacees. — Det vidsatta alnmättet visar den naturliga storleken.
EEE TE
DELFINEN, vi) Tillägg om DELFINEN. DELPHINÜS Derenis Zinm, Pa Fr Daeuphin:
Santile invänare med Tumlaren af de stora hafven, visar han sig dock icke vid Svenska stranden, ätminstone icke inom Östersjöns gränser. Alla himmels-streck,, frän Polerne till Eqvatorn, Grönlands och Otahitis — synas likaväl passa honom. |
Med lika färg som Tumlaren, öfverträffar han honom, ungefär en aln i längd och deremot svarande tjocklek, äf- ven som han länge gjort det i namn och rykte.
Mer än 20 sekler sedan tillskref man Delfinen förständ och känslofullhet, och desse sägner ha vunnit ett slags tro- värdighet genom Anatomernes undersökningar.
Vigten af Delfinens hjerna mot dess kropp är som 1.25. Alldeles lika förhällande som menniskans.
Detta förenadt med organeis likhet i dimensioner och skapnad, ger Delfinen ett märkvärdigare rum ibland dju= ren, än det hans luktförmäga fordom tillvunnit honom, och som Aristoteles redan känt.
Men mesta uppmärksamheten väckte Delfinen genom hastigheten af sina rörelser, dansar och spräng. Plinius beskref hans fart hastigare än den flygande fägelns. Länge- sedan tillerkände man stjerten med dess fena en sädan styrka, att man ordspräksvis liknade den som företog en omöjlig sak, vid föresaisen att binda en Delfin om stjerten.
Detta djurets sällskapslikhet och böjelse för hvarandra var intet mindre talämne i forntiden än honans ömhet för sin unge: huru omsorgsfulli kon däggar honom, bär ho- nom under sina armar och försvarar med ett mod som gränsar till ursinnighet. Älven hanen säges dela denna värd med sin maka, som han ständigt följer och beskyddar. Huruvida likväl Delfinen lefver i engifte, torde ännu böra bevisas.
Det var äfven en allmän tanka ati Delfinerne sökte be- kantskap med menniskor. Plinius hyste den lika med sam- tiden. Man säg deras tumlingar och lustiga spräng i vi- karne och omkring de seglande fartygen, och man kallade
r
ah DELFINEN. $ det förtrolishet, och detta gaf utan tvifvel ursprung till sagor, lıvaraf verkligheten den tiden icke borde bestridas.
Sädan är Naturens Dellin. . Poeterne skapade sig en annan. «De gamla Grekerne, säger en förträfllig författare, kände Delfinen, men deras lifliga poetiska fallenhet för-
‚ ledde dem att mäla honom annorlunda än han ar, och
deras religions-moral hade nödigt att omskapa honom. Den Grekiska Mytologien, mängfaldig och vidtomlattande som den vackra naturen, hvilken gaf den upphof, borde till- välla'sig alla varelser, äfven Delfinen, som med förändrade egenskaper likväl bibehöll sin form. Det är icke Mytolo- gien som gjort bildstrecken onaturliga, de ha blifvit med tiden förbytte .genom Bildhuggeri-Konsten ännu i sin barn- dom, icke längt efter slutet af den sä kallade Heroiska ti- den i Grekland. Apollo dyrkades i Delphos under namn
‘af den Delphiska (Delphinios) och Pythiska; ty Guden,
sade man, hade visat sig under skapnad af en Delfin för de Creter, som han förmädde att landa vid den Delfiska stranden, och hvilka der grundlade verldens mest berömda Orakel. Apollos Tempel pryddes symboliskt med bilder af Deißiner, och som detta skedde i Konsternas första älder, är icke underligt att de föga liknade naturen, men voro ickedessmindre genom ÖOraklet heliga. Man säg derföre pa gamla minnesmärken, Ivad de modernare älven bibe- hällit, Delfinen sällsamt föreställd med stort hufvud, öppet gap, upphöjd stjert, o. s. v. Sednare tiders Artister, ehuru skickligare, ha ändä icke vägat att förändra formerne efter naturen utan blott sökt att försköna och göra dem Äinare. Säledes ‚ha häfdatecknarne, omtalat, poeterne besjungit och folken helgat. Delfinen ät. den Gudomlighet som de dyrka- de — Apollo, Bacchus, Neptun — Alla tillhörde den. Op- pian kallade honom Hafs-Jupiters tjenare, och Zieros Ich-
‚tys var hans allmänna namn hos Grekerne.
Det mä lemnas derhän, huruvida Deifinen tillika med Svanen gifvit första iden till fartyg, men han hölls emed- lertid sjelf för en'sinnebild af Hafvet. Kärleken föreställtes med en Dellini den ena och en blomma iden andra han- den, för att beteckna dess välde pä& det torra och under böljan. En Delfin lindad omkring en treuddad gaffel be- tydde handelns frihet. Hans bild ses.pä& mänga antika mynt. Gaulernes auförare brukade Delfinen som emblem; hans namn skänktes ät ett stort Landskap, och har burits af höga värdigheter;, och. sjell lyser han bland Konstellationerne.
44,
nl Anl
AU H
if Mh
IM ! My,
PA sh "ll . IHR ün,. Mi I, ml ‚ My, , yi j
TEE Ya Par N FL?
44- TORDMULEN.
ATL.CATÖRDA. Tord. Mule Pä F. Alli. PAD. Alke, Pä Norsk. Klubalke. Klumbe. Pä Isl. Svart.fugl, Bjarg- fugl, Klumbunefia; P& Grönl. Aversuk. Ferrö. Allicke, Pä& Eng. Razor-Bill, Murre. Auk. P& Skott. Scout. | Pä Franska Pingoin.
Näbben är hopkramad, ryggad, och pä tveren med färor försedd. En hvit rand gär frän öfra käken till ögonen, och en annan tvers ölver vingarne.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. r. 2. p-551. Cl. 2. Aves. Ord. 5. Änseres. — Faun. Sv. p. 159: — Gotil. res. s. 286. — Retz. Faun, Sv. p. 139. — Buff. Av. 9. p- 395. 1. 27. — Pennant Britt. Zool. 2. pı 509. — Arct, Zool. 2 p. 509. — Edwards Birds. 7. t. 358. f£ 2. — Latham, Ind. 2. p. 795. — Ströms Söndm. Beskr. ı. s, 219. — Leems Finmark. s. 280. — Olafs. Isl 1. s. 559. &c. — Debes Ferröa reserr. p. 140. — Crantiz Grönl. hist. Te a. ıır. — Pontoppid. Norr. Nat. Hist. 2. s. 9t-108. — Fischerstr. ı Ek. Dict. 1. s. 43. — Ödmann i K. Vett. Akad. Hand. 1788. s. 205. folj, — "&add. Akad. Alhandl. om Sjöfägels ans. Äbo. — $. 7.
einer är den mängfald som företer sig öfverallt i naturen. Den kunnige granskaren mä väl med fä blickar ölverse det hela, men han Änner snart nödvändigheten att följa nägon viss ordning för att icke irra sig under det närmare skärskädandet af hvar del särskilt, och ‚under jemförelsen af de föremäl han mä utvälja säsom egentli- gare forsknings-ämne. Vattenfäglarne, i synnerhet sä kal- lade, framställa sig bland den fjädrade djurtlocken sä tal- rika, ofta sä& liknande hvarandra, att vi hafva nödigt, till deras beqvämare ätskiljande, fästa vär uppmärksamlet pä det skiljaktiga i daningen af fötterna. Dessa äro väl hos alla med simhinna försedde, men denna är antingen full (Palmipedes), eller zill hälften utskuren (Pinnatipedes), och det är ibland dem med den förra som Alkslägtet, hvilket särdeles genom Torden tillegnas vär Fauna, vunnik sin plats bredvid. Gäss, Pingviner , Lomar, Tärnor m. Ül.
Fä alster äro gemensamma för alla Zoner. Hvart him- melsstreck omfatiar merendels sina, hvilka sällan, uta med möda, allägsna sig utom sin gräns. Dä Aptenodyterne skänktes ät Södra Polens Isländer, fick Arktiska Cirkeln »
48 TORDMULEN.
ibland andra, Alkorna pä sin lott, och om än nägon af dessa skulle stundom inhnna sig under en blidare himmel, sä bestrider icke det deras förnämsta tillhälli Norden. De atmärka sig med en Aort, otandad, hoptryckt, kullrig och merendels tvers öfver färad näbb, smala näsborrar Dbakom nübben, samt tunga af dess längd; ändtligen äro fötterne trefingrade (med full simhinna förenade) och u- san bakıd, säsom pä Uri@ och Diomedez slägten, men frän hvilka Alkorna medelst näbbens skapnad äro tillräck- ligen skilde. Hela slägtet hör, som sagdt är, till Nordens fügelskara. Det bebor det kalla hafvet kring kusterne af Grönland, Spitsbergen, Nova Zembla, Labrador, Island, Weırö, Norrige och Skottland. Amerika har ocksä Hera arter gemensamma med Europa; äfven den kust af Asien som sköljes af Östra Oceanens böljor har sina, allt ifrän grannskapet af Japan upp till Kamschatkas, och den Nord- vestra stranden af Columbi verldsdel. Dock, efter natu- Ten Pelagiska fäglar, besöka de kusterna endast kläck- ningstiden, som infaller olika för särskilta slag. Dä den Svartnüäbbade Alkan (A. pica) närmar sig redan i Febr. och Mars till Grönland, visar sig Zundan (A. arctica) först i April kring Ferröarne och Island o. s. v. De ödsligaste, ofta de otiligängligaste berg väljas nu af somliga till värp- ställen. Den Aorwingade Alkan (A. impennis) utligger eggen pa nakna klippan och underbäddar sig blott med egen träck. Grönlündska dufvan (A. Alle) söker bergs- skrefvorna nära vattenbrynet, och Zundan härmar Kani- nen aıt gräfva sig flera alnars djupa hälor i jorden, och gör sig älven stundom mästare af dessa fredliga djurens minor, men värper ock i nödfall pä kala berghällen. Knappt lägger nägon art mer än ett enda egg, men detta [örnyas mer än en gäng, om boet plundras. Hvart slag lefver i samhälle, och man mäste beundra de talrika skaror de ofta utgöra, oaktadt deras elter utseendet inskränkta frukt- samhet. A. Pica betäcker ofta till tusende en och samma klippa, och, som Debes säger, «genom deras mängd för- mörka solen,» dä de uppflyga, med ett dän likt ett stor- mande väder. Ljudet af Grönlands- dufvorna, oräkneliga kring Spitsbergen, betager förmägan att höra allt annat. Lundorna svärıma flocktals pa Norrska hafsrymden, älven som TofsAlkorna kring Kamschatkas islupna nejder. Efter kläckningstiden och sä snart ungarne.kunna följa dem,
skynda de alla i Augusti till hals, p& hvars Öppna yta de
TORDMULEN. 49
hela vintern hälla sig. Deras föda är dels fisk, dels kräf- tor och sjökräk, och man ser dem derföre dyka med för- underlig snabbhet pä& mänga famnars djup. Huru de för öfrigt äro betydande föremäl i menniskans hushällning f& vi strax vidare anlöra.
Fem arter äro väli Svenska Fauna antecknade *), af hvilka dock blott en enda synes äga verkligt burskap, sä- som ärligen besökande Ostersjön. De öfrige, Nerdsjöns Äboer, fast de kunna visa sig, kanhända, pä vära Vestra kuster, kläcka de säkert icke pä Svenska skär.
Det är Zurden eller Tordınulen som vi anse för e. gentligen oss tillhörande af Alkorna, ehuru, uten tvifvel, endast natursdriften nödgar äfven honom, eljest hafsfägel, att p& bestämda tider skynda till dem af vära skär, der han finner säkerhet för sig och sin aftöda. Länge ansägs stora Carlsön nära Gottland vara hans enda fristad inom värt land, men sedermera har man ocksä upptäckt honom i Finska Skärgärden och „pä& flera ställen af vär egen, sä- som p& On Bonden vid Ängermanland, samt vid yltersta ‚ hafsbandet utanför Nämdön äı Södermanlands sidan. Hurun vidt han dessutom är känd, visar hans namnlista, och Norra Amerika äger honom äfven tillika med Europa.
Denna fägel är nästan större än en kräka, och af ett par markers vigt, vanligen ı8 tum i längden och af 27 tums vidd emellan de utsträckta vingspetsarne. Han är svart till färgen, undantagande pä bröstet och buken som äro hvita. De främsta ıı vingpennorna äro svarta, och de ı5 af andra ordningen äfven sä, men med Iıvita spet- sar, hvaraf den tversöfver vingarne löpande randen for- meras. Näbben är ungefär en tum läng och mycket hop- tryckt. Den öfre käken är litet längre, olvanpä kullrig och med nedät vettande spets, nästan lik falkarnes. Den undre, lika hopklämd men rätare med en mot den öÖfre svarande ränna är ock inunder litet kullrig. Fyra och stundom blott tvä färor löpa pä tveren al denöfra, fram- om de med svart dun täckta näsborrarna, och tvä (ibland en) p& den undra. De främsta af dessa ränder äro hvita.
*) Desse äro: Alca impennis, Pica, Arctica, Torda och Alle, Af den vördnadsvärdaj författaren af upplysningarne hörande till den He- liga Skrift, är redan 1788 ı Kongl. Vett. Akad. Handl. s. 205. följ. en skön Afhandling öfver detta fägelslägte förvarad, och hyilken med fördel blifvir äfven nu af oss begagnad.
50 TORDMULEN.
Käkarne ära skarpa i kanten utan nägra länder utom de fintandade blekgula brosken uppe i gommen. Svalget sy- nes par gänger längre än näbben och tungan köttfull. Pä ömse sidor af hufvudet löper frän Ögonen till öfre käkens bakresta tverrand, som är upphöjd, en hvit linie och den- na med den ofvannämda tversöfver vingarne, erbjuda des bästa skiljetecknet af Torden frän andra arter. Stjerten är viggformig och svart liksom de ıı Styrfjädrarna, af hvilka det medlersta paret är smalast och deras undre täckfjädrar samt under gumpen hvita. Fötterna äro sam- fota eller sittande bakom jemnvigts punkten, och äga den inre klon kortast.
Dä fägsIn endast är ärsgammal synes färgen mera gräaktig pä halsen, och han saknar ofta tverlärorna pä näbben, äfven som den hvita randen frän ögonen *). Huru- vida deremot den swartnübbade Alkan (A. Pica), som visar föga tecken till nägon fära pä käkarne, är en yngre Tord, torde icke ännu med säkerlet kunna bestämmas **).
Omkring, Maj mänads början, efter isarnes uppbrott och sedan de till det mesta försvunnit, plär Torden äter infınna sig pä de ställen, der hans tillhäll tilllörene varit och bereder sig der till eggläggning, fastän detta icke sker, kan hända, förrän efter medlet af mänaden. Ett ensamt egg fordrar väl ocksä ingen brädska. Egget är nägot större än det af en Anka. Storändan är mycket mörk, nästan svart, men ofvanför, samt mot den snarare afrundade an spetsiga lilländan är egget tecknadt med smutsigt hvitgrä& figurer och strek utan ordning. Detta egg lägges pä& bara klippan, utan minsta unlerbädd, icke sällan fästadt vid hällen genom den sega och klibbiga vätska som omger det vid värpningen, och. hvilken härdnar likt ett cement som förekommer eggets bortrullande. Samhällsvis boende till 100 par inom samma bergsklyfta, allt som rummet tilläter, ligga de hvar pä sitt egg och som de lefvai en- gifte troligen makarne till skiftes,, hvilka, sedan ungarne framkommit, föda dem med fisk, tills de vunnit nog styıka att följa med till hafs, förunderligen nedhulpne frän höj- den af klippan der de blifvit kläckte, pä det sättet, att föräldrarne flyga under dem med tätt förenade vingar n- tan Üaxande, men snedt nedät, sä att ungen, hvars ännw
*) Alca Balthica Brunnich. Ornithol, Dan. är just denna.
”) Leihom wor dei; men han skail likyäl Enuas störse än Tordem
TORDMULEN $ı
korta stjertpennor sätta honom i fara att stupa kullbytta, kan med sin hals Ivila pä de äldres vingar, under det att han tillika efter förmäga nytijar sina egna.‘ Nedanför i vattnet är ytan täckt med en svärm af familjen, som varsamt mottager de unga fränderne, att de ej för hastigt nedfalla, och lemna dem smäningom plats emellan sie. Det sker inom ganska kort tid, hyarelter de alla bort- simma. Först j Augusti är den vanliga tiden. Gottlands- bonden har annars en sägen, att om man morgonen Lars- messodagen ser klippan betäckt med dessa fäglar, äro de innan aftonen för det äret alldeles försvunne.
Ehuru_efter utseendet dum och vingarna korta, är Torden hastig och snabb i Hysten som en dufva, och det är icke sä lätt att med bössa, ätminstone icke framtill, fälla honom, fastän han icke flyger längt bort, utan efter en eirkelrund sväng äterkommer, äfven om Hera skott ] men skriker under allt detta gällt octi obehagligt. Besyn- nerligt är att, oaktadt sällskapslikheten dessa föglar emel- lan, om en Tord genom skott särad skyndar tillbaka till nästet,; hans fordna vänner gemensamt bemöda sig dä att utkasta honom.
Ossas,
Som lären stä längt tillbaka pä Alkorna som p& Lom- men, är deras gäng rak och'vacklande, hvarifrän det Norr- ska ordspräket härleder sig: «Han ar saa drucken som en Alk.» Och denna kappraka ställning af kroppen, med. den svarta käpan och hvita underkläderne, samt krokiga näbben med hvita grimman liksom glasögon, ger Torden ett verkligen lustigt utseende. Men om han gär mindre väl, sä simmar han sä mycket bättre och dykar med stör- sta snabbhet pä mer än zo Famnars boiten, der Strömming och Lappsik är hans bästa föda *). Stundom spar han sig denna möda, under det han plundraw.fiskredskap, hvilken han tillika söndersliter, och är derföre hatadi Skärgärden. {bland händer ock att han sjelf fasinar pä skötarne äfven i de nät som brukas för Sjöfogel, ehuru ofta icke nog starka att qvarhälla honom, men i det faller värjer han sig ifskt med näbben, som icke lätt släpper sitt fäste, och söker icke mindre, dä han i boet ofvedas, att med djerf-
*) Man har sett honom, der vattnet varft klart djupet förfölja fiskarne med lika hastighet so vanda lika lätt som jagade han i lufren
‚ under det samma pä m dä han flyger, och ‚Mi atkrofver sällan undslipper,
ha TORDMULEN.
het .försvara sig och sina egg, hvilka i synnerhet äro myc- ket smakliga föremäl för de fiesta äboer: vid ya stränder.
1 allmänhet anses denna fägel sjelf af mindre värde. Han är sällan fet utom värtiden dä han försı inkomme till skären. Köttet är torrt, icke mycket tranigt och skall likna det af skogsfägel, samt späckadt kunna väl använ- das. Grönländaren äter ocksä kötter med inellvorna kokt sä väl af denna som af andra arter icke ogerna, och stun- dom halfrutti. Fettet förtäres rätt af dem och tarmarne inlagde med Tran och kräkbär. Mörast och bäst anses köttet af den svartnäbbade (A. Pica) och den kortvingade (A. impennis) Alkan, Zundans (A. Arctica) fordom i Eng- land under Katolska tiden tillätit att i stället för fisk fä Sörtäras i fastlagen, saltas och rökes pä Island för att be- varas till vinterföda; och Kamschadalerne begagna icke mindre sina (A. cirrhata, psittacula etc.), fastän kanske sämre än de föregäende.
Skinnet bäde med och utan dess spänstiga fjäder s& af Torden som af andra Alkor brukas ocksä till kläder. Pä sitt eget sätt beredt bäres det pä& Grönland och Kam- schatka närmast kroppen; och fjäderna hvilka, särdeles de af Zundan, närma sig i:godhet till Eiderfägelns, blifva pä Island och i Norrige till föryttrande samlade. Zofs-Alkan A. cirrhata) ocksä skänker en af de. hufvud-prydnader, hvar- med Kamschatkas skönheter -utmärka sig.
Sädana fördelar hämtade af .Alkorna, pä& de trakter der de hafva deras bestämda vistelse, göra dem der icke mindre välkomna än eftersökte. Grönländarne hälla klapp- jagter efter 4. Pica, som han fäller med bäge och pilar. Pä Ferröarne fängas Alkor dels med häfvar pä branten af klipporna, dels dödas de med käppslagi deras egna nästen hvilka de ogerna ölvergifva. Sä väl der som i Norrige äro smä hundar sä inöfvade att de uppvädra Jäglarnes ıillhäll, i synnerhet Lundans underjordiska gömställen, ur hvilka de utsläpa bäde fäglarne och eggen. Ocksä tilläta dessa Orters författningar blott ett visst antal af sädana hundar för invänarne efter fördelning af Öre och Örtug. Men det är i synnerhet vissa bergstrakter bäde pä Island och i Norrska Nordlanden der fägel-fängsten är mest lönande, men tillika ett med största lilsfara lörenadt yrke, De som
FORDMULEN., 53
sköta det, eller sä kallade Fögelmän, uppklättra längs efter de brantaste klippor under det de upphjelpa hvarann med stänger, eller läta de nedsänka sig pä äfven hundra famnars lina *) mellan klyftorna, för att ur bergens hälor, med jernkrokar framdraga och samla bäde fäglar och de- ras egg. Sä vägsamma företag mäste sysselsätta menniskan till vinnande af sin bergning och föda der naturen synes sparsammare hafva utdelat andra sina häfvor. Slutligen mä& det ock anföras, att de berg hvarest Alkor mest vistas, blifva smäningom af deras träck bördige, för hvilka äfven enligt stadgad Lag en viss skatt pä nägra ställen i Norrige betalas af dem som äro ägare af sädana klippor.
Tab. — Fägeln tecknad efter nat. samt storlek enligt bifogad skala.
*) En sädan lina eller täg gjerd af ı6 Oxhudar, go famnar läng, är en af Isländska Biskops-stolens Inventarii-persedlar,
E —— — 5500 so.
45. ALLMÄN PADDA.
RANA Buro. Tossa. Pugga. PA F. Sammako. Pä Er, Crapaud. Pä E. Toad. Pä& T. Gemeine Kröte.
Kroppen. är bukig, värtfull och mörkfärgad. Hu/vudet är trubbigt, och har en mjuk af- läng upphöjning öfver hvardera Orgängen.
P” x
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. ı. 5. p. 1047. — Cl. 5. Ampnısra. Ord. 1. Reptilia. — Faun. Svec. n. 275.—Retz. Faun. Sv. p. 282. — La Cepede Nat. Gesch. d. Amphib. v. Bechstein. s. 425. — Rasel, Hisr, Ran. s. 85: T, 20. ar. — Cuvier Tabl. Elem. p. 294. — Pennant. Britt. Zool. 3. ps» 15. — Append. p. 552. — Spallanzani üb. die Erzeug. der Thiere 1. Ir« — Orphal Musterung. p. 61. — Mem. de V’Acad. des Sciences. 1741. p- 1744, p- 28: — Beschäfft. der Berl. Gesellsch. Nat. Freunde. 5. — Beck- manns phys. kon. bibl. 5. ı20. — Histoire de l’Acad. des Sciences de Berlin 1782.
!
Rx och skön som den välgörande Naturen visar sig 1 mängden af sina alster, synas nägra bland dem liksom styfbarn sakna förmäner, hvilka hennes moderliga ömhet tilldelat millioner andra; det är varelser, som med fötter försedde, knappt förmä att uppresa sig ur den gyttja som omger dem; hvilka, Hyende för solens strälar, dväljas hopkramade under stenröset eller i bergsrefvan, osnygga i deras nästen, motbjudande i deras lefnadsart, stygga ill utseendet och färgen, misstänkte att omgifvas af en förgiftad dunstkrets, rysligt uppspärrande gapet dä man nalkas dem; hvilkas hela kraft synes bestä i deras känslo- löshet och tröghet, och enda försvar i den fräna vätska de utgjuta. Sädana egenskaper blefvo Paddornas loit, dä naturen skänkte deras slägtingar icke mindre behagliga former än en ofta skönt tecknad yta; och kanske gaf hon upphof ät detia rysvärda, för att höja värder al den skö- nare bilden. |
Vi ha förut visat att Grodor och Paddor utigöra blott ett slägte, men de sednare likväl en egen afdelning. De- ras kropp är rund och tjock, öfver allt besatt med värtor som ulsippra en hvit, stundom stinkande materia; de äga hufvudet kantigt och hoptryckt vid sidorna, och en stor. porös körtel bakom örhinnen; och deras bakfötter kortare än p& Grodorna, ge dem mindre [örmäga att hoppa än
4o ALLMAÄN TADDA.
dessa. Vi upptäcka genast dessa kännetecken hos den Allmänna Paddan, hvars närmare betraktande är nu värt föremäl.
Hennes breda kropp med dess platta rygg och utsvällda mage har, utom den Ijusgula strupen, en smutsgrä färg med bruna och gulaktiga fläckar. Vid början af vären är dock ytan snarare rostfärgad och förändras ofıa sedan till mörk olivgrön med rödt blandad. Denna teckning blir ännu o- angenämare genom den myckenhet grönsvarta och stundom högröda värtor eller bläddror som betäcka huden. Huf- vudet är nästan bredare än kroppen och munnen vidt kluf- ven. Käftarne äro skarpa, men utan tänder. Ögonen ut- stäende med uppsvällda ögonlock och en gulröd Iris. Hör- selgängarne tillslutas af en binna och öfver hvarje ses en mjuk rjurlik upphöjning med fIina fastän märkbara porer. De korta framfötterne äro klufne med 4 lika tär, och de bakre, half-lyckte, ha fem med en liten knöl säsom ämne till den sjette, som pä skelettet är dock knappt märklig.
Olikheter förekomma likväl i färgen äfvensom i stor- lek hos särskilta äldrar och kön. Honans grundfärg är me- rendels Ijusare än Hanens. Pä& de yngre eller z:äriga är öfre delen klar olivgrön, vid hufvudet dunklare, men star- kare bakät med större*och mindre, runda, rödaktiga vär- tor, talrikast och smärre pä frambenen. Upphöjningen öf- ver öronen är Jjusare med en utstäende kant vid sidorna, samt Iris mer blänkande. Framtäerne äro inunder försedda medstora gula värtor, och de bakre nästan alldeles Iyckta med 2 gulaktiga knölar pä hälarne. Underlifvet är Jjus- grätt med otaliga knoltror och nägra olivgröna [yrkan- tiga fäckar.
Detta slags Paddor, hvilka troligen tillhöra endast vär verldsdel, böra anses egentligen för landtboer utom par- 'ningstiden. De söka skuggrika ställen, mörka skogstrakter, källare, grufvor, bergskrefvor, hälor under jordhögar , trädrötter, gödselstackar, med ett ord, der dagsljuset icke kan intränga och regn icke näkar dem. Här finnas de äf- ven den kalla ärstiden stundom ocksä djupt nedkrupne i dyn, för att der, skyddade för kälen, öfvervintra, likväl icke som Hamstern och dess likar stelnade, utanii ett slags slummer, ur hvilken de midt pä stränga vinterdagen kunna väckas och börja röra sig..
ALLMAÄN PADDA, A
När Vären med säkerhet inträffar, gifva de sig snart, merendels efter solens nedgäng, tillkänna genom ett sakta qväkande lJjud p& de platser som hysa dem. Nu nalkas ocksä parningstiden, och som denna förrättning mäste ske i vattnet liksom i allmänhet för grodorna, sa ombyta ock Paddorna sin vistelseort. Man har under detta seit hanen, nägon gäng allägse frän den väta brudsängen, ertappa en hona, hvilken i ögonblicket sluten i hans armar, nödgas sälunda släpa sig fram läng väg med sin börda, till den sumpiga ort dit natursdriften leder henne ati allemna äm- net till sin afföda. Ocksä fäller hon icke ett enda egg förr- än mälet hinnes. Parningen varar en vecka och älven Ilera dä ärstiden är kylig. Nu höres ett beständigt qväkande och: särdeles ett starkare knurrande af hanen, dä en med- tällare söker att göra honom platsen stridig, hvarvid bak- fötterne tjena honom till värn och försvar. Fäfängt slites han frän föremälet för sitt begär: äfven betäckt med sär, jastympad, skyndar han & nyo att para sig. Omsider bör- jar honan att fälla rommen som af hanen befröas, under det han med nägon af bakfötterne drar den under sin bak- del och sedan släpper den. Eggen, inneslutnei ett genom- skinligt segt slem och svarta till färgen, bilda 2 strängar elier snören som fasthänga vid honan. Tidtals uppkommer paret till vattenbrynet för att andas, och snart gä de äter till botten att förnya deras bemödanden, och detta sker mänga gänger. Strängarne förlängas vid hvarje nyit egg- par till Hera tum, sä att de slutligen efter ı2 timmar, dä alla eggen äro lagde och befröade, kunna utgöra en sträcka af 20 alnar. Beundransvärd är tillika den färdishet hvar- med hanen, liksom f[örrättar förlossningen, dä honan, o- förmögen att sjelf entlediga sig, den förra medelst bak- fötterne smäningom utdrager de strängar, i hvilkas slem eggen ligga insvepta *),
Endast nattens mörka lugn gynnar Paddornas biläger. Likväl har man fonnit .att paren under Sera dagar efter eggläggningen icke varit ätskilda. Rasel har ocksä& Öppnat sädana honor och funnit deras eggstockar alldeles uttöm- da, och detta oaktadt har parningslystnaden hos hanen lika ifrigt fortfarit. Besynnerligt fenomen hos ett väsende, hvars natur är sjelfva tröghetens afbild.
*) «Le mäle lui prete son secours. L’accoucheur le plus experimente ne sS’acquitte pas mieux de ses fonctions, que ce mäle, oflicieux &
empresse s’acquitte des siennes» Bonnet Contemplati. de la Nature 2 P« 256.
42 ALLMAÄN PADDA.
S& snart honan skiljt romsträngarne ifrän sig, blifva de liggande, och börja genast atı tilltaga i vidden. Efter nägot mer än en vecka äro de redan dubbelt tjockare, och efter ı8 dagar är fostret bildadt, som kort derpä fritt frän sitt slemmiga omhölje visar sig i vattenytan, och under- gär smäningom en lika förvandling som den vi förut vid den Atliga grodan omtalat, tills Paddungen, alldeles ut- bildad, uppkrälar, ofta tusentals, ur sitt sumpiga ursprungs- näste, för ait söka sig en fristad pä det torra.
Paddorna nära sig, likt hela familjen, af Insekter, Maskar, Larver och Sniglar. Mot den instundande natten lemna de sina gömställen för att pä& fria fältet söka sina fördelar. I regnigt och svalt väder kunna de ocksä visa sig midt pä dagen, bland högt gräs och i skogar der till- räcklig skugga och fuktighet finnes. Vissa stinkande vex- ‘ter säsom Surkullor, Paddörten, Odörten *) m. Il. sägas utom maskkräken äfven tjena dem till föda. SA väl vingade som andra smäkräk längas al dem pä ett sätt som är Am- fibierne eget. När de fätt deras rof i syne,.skrida de allt närmare och med fästad starrblick liksom syfta ät föremä- let, hvilket de, ofta pä temligt afständ, fänga med den klibbiga tungspetsen, hastigt som blixten utskjuten. Dess rörelser ske dä liksom i halfcirkel, helst tungroten synes fästad framtill i undre käken och spetsen invikt mot sval- get. Denna egenskap att efter utseendet fixera objektet och med ojemnförlig qvickhet göra sig deraf mästare, mä gifvit anledning att Förmoda en viss tjusningskraft hos dessa djur **): en uräldrig ide, hvaraf vissheten torde förtjena att nogare bestämmas. Man sakna: icke uppgifter om Pad- dor, som i gräset under bistockar liggande, i deras öppna svalg liksom nedkallat de pä& flustret sittande bien; och hvilket äfven gifvit orsak till anvisning om bigärdars ren- hällande frän ogräs och skuggande vexter.
Efter fyra ärs förlopp ernär Paddan först förmäga att föröka sitt slägte. Hanarnes antal torle vara talrikast, och man har anmärkt ı2-ı4 samlade kring en.enda hena. J. Hunter öppnade pä en gäng flera hundrade Paddor, utan att finna annat än hanar ibland dem. Möjligtvis beror detta af stället och andra orsaker, kanske äfven af ärstiden. Hvad
*) Kallas derföre pä Franska Persil-du Crapaud. Geoffroi Mat. med. 22 P- 148:
*®) «Insecta in fauces fascino reyocat”. Y. LIiNNE
nn IT
ALLMÄN PADDA; 43
äldren beträffer, är den visserligen ännu obestämd som Paddan lär upplinna. Man har föregifvit en tid af 15-16 är, men trovärdiga intyg ha bevisat möjligheten för henne att uppnä& mer än ett dubbelt antal. Hennes seglilvade natur synes derjemte ölverträffa de flestes af lefvande varel- ser. Man har funnit paddor, sannolikt under förloppet af en oberäknelig mängd af är, inneslutne i ihäliga träd, stenmassor och hälor, der de utan gemenskap med den ytire luften, bibehällits vid lif. Sädana fenomen äro för väl bestyrkta, för att med verkliga skäl motsägas *). Heri- sant besannade genom rön, att en padda lefde i ı8 mäna- ‘ der utan föda och luft i en tätt tillsiuten läda; och andre ha i kärl öfvergjutit Paddor med gipsbruk och befunnit dem efter äret ännu lefvande. Hvilka orsaker mä än här- till sökas i djureis organisation, kunna vi dock icke neka en sä besynnerlig egenskap vär beundran.
Paddan mä kallas ett Ideal af det fula. Hon har varit i alla tider eit rysligt synamne, och förfärande för inbill- ningen. Ablion ansäg henne sä giftig, att hon kunde, lik Basilisken, döda med blicken och andedrägten **). Juvenal deremot nöjde sig med att läta den Romerska matro- nan, ledsen vid sin kära hälfı, blanda Paddgift med det söta vinet i den läskande drycken soın hon räckte ho- nom ***), Sednare äldrar, ännu vidskepligare, gäfvo dju- ret en viss trollkraft säsom ett hemlighetsfullt medel, hvar- al Shakespear tillegnade hexor det magiska bruket att der- med störa de atlidnas lugn. Geszer äter, syutes endast ba- fara dess vädliga inflytande pä de lelvande }f). Det var ocksä vidskepelsen som fordom skapade ett ämne i Pad- dans hufvud af mänga fördolda egenskaper, eller den sä kallade Paddstenen (Bulonites,, Crapaudine, Krottenstein); men alla dess dygder ha försvunnit vid upptäckten att det är blott en fossil tand af nägor. fiskslag.
Men vi lemna dikterna, för att ölverväga de tillmälen som göras Paddorna säscn giltiga. Inbillningen har utan
”) Haller de corp. hnm, [fabr. Vol. 7. p. 151. Vett. Akad. Handl. V. 5, Hamb. Mag. 17. s. 552, 18. 265. Naturforsch. 1795. s. 5. etc.
”y Hıst Anım. 1. 9. "ft.
”**) Occurrit Matrona potens, quä molle Calenum
Porrectura viro miscet sitiente rubetam. e Juvenal. Sat. 6. 658.
D «Ur vim co&undi, ni fallor, in viris tollerent». Gesner Hist, quad». oVvip. 72.
Ab ALLMAN PADDA; tvifvel orsakat den farhäga som man i allmänhet hyser för ett djur kanske sä menlöst som. nägot i sitt slägte. Det kan likväl icke nekas att Paddan, oaktadt sin synbara trög- het, kan retas ibland till häftigt utbrott af illska, hvarvid hon, utspänd och uppbläst, söker att med urinens kring- sprutande och Öppet gap sätta sig till motvärn. Bechstein säg en Padda kämpa med en Tomtorm, hvilken hon pä nämde sätt allägsnade. Urinen inkommen i ögonen skall medföra de värsta följder, och den skarpa mjölksalt som utsipprar fränkroppens yta, och Öfverdrager den undre de- len liksom med en fernissa, är säkert ihn vädlig pä särade ställen, helst man sett en stark svullnad med mycken värk deraf uppkomma. I vissa landsorter äro Paddor fruktade som Huggormar. Att de kunna bitas är likväl en orimlig beskyliIning. Och dä man tillika sett dem utan fara hand- teras med blotta händerna, att menniskor ätit dem o.s. v,, torde de elaka egenskaperne kunna härledas af klimat, lokal, älder m. m. Sjelfva det fula djuret kan, oaktadt sin naturliga böjelse för enslighet och skygghet för ljuset, säsom Husdjur ombyta sin lefnadsart. Sädant exempel vi- sar den Paddan som Pernant omtalar, hvilken i 36 är vistades i eit hus i Devonshire i England. Hon var ovan- ligt stor, och hade, utom vintertiden dä hon icke syntes, sin boning under trappan utanför huset. Härifrän framkom
Y
hon alltid om aftnarne, särdeles lockad när ljuset upptän-
des, och begärig att upplyftas pä& bordet för att matas. Denna visade aldrig tecken till elakt Iynne, och var ett allmänt ämne för nyfikenheten pä orten, och hade säkert länge varit det, om icke en tam korp beröfvat henne ett öga, hvaraf ns sattes ur ständ att med vanlig skicklighet föda sig, och aftränade.
Pä somliga orter finnas Paddor i myckenhet och blifva tidtals nästan en landspläga. I trädgärdar äro de icke sällsamma,:och ofta besvärliga der de som Mullvador un- derminera planterade ställen. Om jorden är lös, kunna de behändigt nedgräfva sig med bakdelen.. I Ukraine är deras mängd särdeles stor, hvarföre Igelkottar födas all- mänt i husen till deras ödande. För öfrigt äro Paddor en betydlig föda för falkarter och hökar, storkar och andra fäglar af samma familj, hvilket äfven tyckes, neka verklig- heten af nägon giftig egenskap hos dem.
Som menniskan bjuder till att draga nytta af allt, haf- va ocksä Paddorna kommit i ätanka som Läkmedel. J-
ALLMAÄN PADDA. | 45
danson omtalar Negrer pä Senegal som blifvit solstuckne, att de gnedo pannan med lefvande Paddor, hvarigenom huf- vudvärken stilladess Ännu märkvärdigare är den i Eng- land längesedan uppgifna metoden *) att, genom Paddors sugande al kräftsär, Bostage eller ätminstone lindra de plä- gor som ätfölja en sä fruktansvärd äkomma, och att, som man föregifvit, bota den. Man insydde Paddan i en linne- päse, hel och hällen utom hufvuder, hvarpä hon hölls jemte säret, som genast omfattades af hennes mun och utsögs, under ett slags smackande som af ett dibarn; djuret syn- tes deraf svälla, sveitas, blekna pä huden och släppan- de omsider sitt fäste, dö med synbar vända, ökadı i vig- ten ofta till Hera lod. Frän en till sex timmar kunde Pad- dorna fasthänga. Nya borde dagligen förskaflas och ope= rationen i Hera veckor fortsättas. DBesvärligheterna som likväl ätfölja den, och sednare felslagna försök hafva nu mera lemnat medlet ät glömskan.
Enligt ännu nyare rön skall man i Paddor fiunnit en säkrare kur för Ondskorf. Sista StorHertigen i Tosca- na gaf innehafvaren af medlet en ärlig pension af 2000 Livres, och lät kungöra uppgiften: Nägra lefvande Paddor läggas i en väl glaserad kruka, hvilken betäckes med ett lock som igenkittas att intet kan utdunsta. Krukan ställes nu i en het ugn tills Paddorna sä torkat att de kunna pulveriseras.. Ett: med det nämda utslaget behäftadt huf- vud bestrykes först med svinister, och öfverströs sedan med pulver sä att skorfven betäckes. Öfverallt bindes en hufva af svinbläsor och derofvanpä ett linnekläde. När denna betäckning aftages efter 24 timmar, gär utslaget löst utan smärta. Man fortfar nägra dagar pä lika sätt, och tillika bevarar hufvudet för luften, sä läkes huden och ku- ren är fulländad.
Tab. — Föreställer en Hane och Hona under parnin- gen, samt en del af Rom-strängarne.
*) Pennant Britß Zool. 3. Append.
y 4
46. SANDFLUNDRA.
PLEURONECTES Fuesus Sködda. Flundra. Pi F. Marjankala, Kambela. Pä Fr. Flez. P& Eng. Flounder, But. Pi Holl. Bot. Pi T. Funder. Pi D. Sandskreble, Pä Norsk. Sandsskraa. Pälsl. Zura, Kola.
Ögonen sitta pä högra sidan. Äroppen är un- gefär rutformig; pä bäda sidor och i syrner- het den öfra, smäknölig och skarp, och med otydliga rödaktiga fläckar.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. ı. 3. p. 1229. — Cl. 4. Pıscrs. Ord. 3. Thoracici. — Faun. Svec. n. 327. — Retz. Faun. Sv. p. 331. — Arted. Gen. 17. Syn. 31. Spec. 59. — Blochs Fisch. Deutschl. 2. p. 59. T. 44 — Pennant. Britt. Zool. 3. t. 200. — Qvensel iR. V: Ak. H, 1806. Ss 214.
Faca kring i Verldshafvet Annas arter af Flunder-släg- tet utspridde; Polar-regionerne hysa icke mindre sina, än den afgrand hvars yta glimrar af Solens lodrätt fallande strälar. Än täflande med de smärre hyalarne i storlek som Meleflundren, eller af den lilla vidd som Skäddorne; än prydde med brokiga fläckar som Argus, och med rän- der som Zebran *), eller utan nägra Iysande färger, äro de ölverallt säsom menniskors födämnen bekanta, och det är väl icke nägon af de sistnämda, som är det mer än Sandkundran, hvars afbild och kännemärken vi kär meddela.
Om, efter sannolikt utseende, ögonens läge ät högra eller venstra sidan af kroppen, bestämmer nägon skillnad emellan detta fiskslägtets arter, bör Sandflundran föras till dem som ha Ögonen vettande ät höger. Längt ilrän att kunna räknas till de stora arterna, är den snarare en af de smärsta, ehuru den säges stundom vexa till 5-5 marker i vigten. Emedlertid är längdmättet af kroppen, hvars figur teckningen utvisar, af det förhällande, att om fisken frän munnens spets till stjertfenans bas häller ı2+ tum, sä är bredden inom fenornas fäste pä bredaste ställe, 5:, och stjertens bredd ı! tum; samt stjertens längd frän ryggfenans och analfenans motsvarande slut till stjertfenans bas ıt tum. |
*) Begge Indiska Flunderarter.
46. SANDFLUNDRA.
Inom en nog Jiten mun, finnas käkarne försedde med mycket smä tänder, och under ett ojemt gomhvalf ligger den smala tungan [ri och ohäfıad. Ögonen, ehura icke stora, äro nägot utstäende, synliga af deras guldgula Iris och mörkgröna pupill. Olvan näsborrarne sitta nägra smä mjuka värtor, radtals löpande till den öfra käkens läpp. Hela hufvudet är dessutom beströdt med upphöjda hvassa punkter, undantagande emellan ögonen ända till främre gäl-lockets slutkant, der ytan är jemn och slät. Deremot är kroppen ölver allt, särdeles midtp& Öögonsidan samt pä Ömse sidor. om sidlinien, f[ullsatt af dessa skarpa upp- höjningar, af hvilka somliga sitta i stjernformiga ringar, i synnerhet de som äro närmast fenornas strälben. De öf- zige äro oordentligt spridde utan sädan. form. Likväl märkes hos nägra blott en eller annan rad af sädana tagg- lika punkter vid sidorna af sidlinien, samt vid basen af ryggfenan och analfenan, och äro dä liksom nägot bakät krökte, Ehuru svartaktig eller mörkgr& Ögonsidan synes, och tecknad med större och smärre svarta tHäckar och nä- gra mindre brunröda utan kant, hvilka dock alla försvyinna vid lifsslutet, är blindsidan hvit, stundom smutsfläckig och alltid skroflig, fast ej sa märkbart som den förstnämda. Hos unga fiskar af: detta slag är ocksä blindsidan nästan släw Sidlinien börjar med gäl-lockets öfra kant utan tyd- lig knölrad, som pä nägra andra arter, och gär smänin- som nedät öfver spetsen af bröstfenan, samt derpä rakt ned till stjertens medellinie, och ända igenom lika ojemn och sträf. Framföre der analfenan börjar, framskjuter dess- utom en tagg pälika sätt som hos Rödsputtan (P. Platessa), en af Sandflundrans nära och lika allmänna slägtingar. Midiöfver öfra ögat begynner ryggfenan, som är bredast midtpä, med strälben af föränderligt antal frän 5459 och kanske mera. I analfenan räknas 40 42 och i.stjertfenan 16-19, hvilket sednare Artedi,säger sig funnit. Bukfenorna äter ha 6 hvardera, och de rundspe'sade vid bröstet ır strälben. Fenorna sjelfva äro brunaktiga och med mörkare fiäckar ofta utmärkte. Ändteligen har skeleitet 55 rygg- knotor, och i anseende till fiskens inelfvor, finnas de iven- ne blindtarmarne vid början af tarmkanalen myckei smä ech smala. |
Jemföres nu Sandflundran med en annan af sitt slägte ellar Pleuronectes Passer L., synes löga annan utvertes ätskillnad emellan dem förete sig, än Ögonens olika läge,
SANDFLUNDRA, 47
Rvilket hos den sednare är ät venster: kanske torde dock dess stjert vara nägot längre. Ait fikare och skärgärds- folk under lika benämning af flundra, anse dem blott sä- som artförändringar, är sä mycket mindre bindande, som de samma ofta anse bäda härkomne eller endast säsom un- gar af Rödsputtan, hvars skiljemärken äro liksä säkra som tydliga. et fordrades, enligt en god författares utsaga, noggranna rön, om möjliga, att algöra tvifvelsmälet rö- rande dessa höger och vensterögda Hundrors verkliga spe- ciika ätskillnad. Men som man synes med fullkomlig öfvertygelse hafva antagit denna sats om Ögonens oom- bytta läge hos flera andra arter, vid deras bestämmande, som säker, torde man icke origtigt lemna ocksä vära hö- ger och venster-ögda Sandllundror hvar sin särskilta plats bland deras Slägtes.arter, ehuru betydande .Gronorii in- kast m& anses om det mindre tillförlitliga i kännemärket hämtadt frän Öögonens läge. — Att för ölrigt denna olik- het icke beror af könens ätskillnad, är sä mycket säkrare, som bäde hanar och honor finnas af begge arterne.
Bäde Norrsjön och Östersjön är Sandflundrans hem. vist, men den begilver sig ocksä tidtals säsom om vären till stränderna och till mynningarne af floder. $ä sker det gemenligen vid kusterna af England och kring Öster- sjön, der den till ex. vid Pommern och Kurland fiskas under hela Sommaren. Westfriesländarne bruka ocksä att piantera den i dammar, hvilket är sä mycket lättare som den är seglifvad och trifves väl i sött vatten. Willughby pästär, att den som fäs i floderne, är lösarei köttet, och blekare till färgen, hvars inbillade likbet med Gräsparfvens, gilvit upphof hos nägra förfsttare till ett eget binamn ät hsken (Passer fluviatilis. Omkring Midsommaren är den utan tvifvel fetast; likväl beror godheten myeket af hafs- trakten och tillgäang pä näringsämnen. Flundror af detta slag som längas i nejden af Memel, anses för de bästa i Östersjön. I allmänhet förtäras de sä väl färska kokta, som rökta, i hvilken egenskap de ocksä uigöra en vanlig handelsvara för vära Skärkarlar.
Tab. — Fisken tecknad efter naturen. — a. Genom- skärningen,
rau. f Balmstruch.
/
rit. af Svartz,
| 47- VANLIG SYRSA.
ACHETA nvomsstıca. PAF. Sirkka. PA Fr. Grillen. Pi E. Cricket. PA T. Haus - Grille.
Ryggskölden är rundad. Pingarne längre än täckvingarne och ända sig i lönga spetsar. Fötterne äro enkla och Äroppen alldeles slät och blägrä.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. r. 5. p. 2060. (Gryllus domesticus), — Faun- Svec.n. 867. — Cl. 5.InsscraA Ord. 2. Hemiptera. — Ol. res. 84.—Fabr. sp. Ins. (Cl. 2. Ulonata). — De Geer Mem. 3. p. 509. T. 24. Aasel. Ins. Bel. 2. 5. 75. t: I2
Da flock bland Insekterne som v. Lınnx kallade He- miptera eller Skinnbaggar, har af Faßricius, vär tids stora Entomolog, blifvit beqvämligen delad efter munnens natur i tvenne naturliga familjer (Ulonata och Ryngota), af hvil- ka den förre, utmärkt genom 4 munspröt, och käftarne betäckte af en Iıvälfd flik (maxilla galeata), är genast ät- skild frän den sednares snyte och dess med leder försedda balja. Äfvensä det slägte (Acheta), hvartill vi räkna Syr- sorna, innelattades fordom i ett gemensamt för mänga (Gryllus), men hvilkas olika förhällanden i deras frätred- skap billigar den fördelning i flera slägter, hvilken samti- dens naturforskare antagit; en fördelning som det synes den uräldrigaste, och som nu efter tusentals är af mera vettenskaplig grund liksom vunnit fasta.
Syrsorna, i allmänhet sä benämda, ätskiljas säledes väsendtligen frän deras närmaste slägtingar genom ırödlika munspröt, i speisen klufna käftar , fyrdelt läpp och tagel- fina antenner.
Af det antal hithörande arter, som finnes pä särskilta trakter af jordrymden och som hittills blifvit bekante, äre tvenne Nordens egendom: värt vanliga Hyreskräk och MullvadsSyrsan. |
Det [örra, eller HusSyrsan, lika känd inom kretsen af palatsets murar som i den läga kojan, framfödes af helt smä allänga hvitgula egg, flera stäende perpendikulärt till. hopa i de hälor, hvilka den bördiga modren valt att hysa dem. älter en vecka eller nägot mer, allt som värme
68 VANLIG SYRSA.
gynnar kläckningen, blifva ungarne synlige, hvilka, i bör- jan föga märkbare, vid slutet af första veckan knappt öfe verträffa de minsta flugor. Nu ombyta de huden för för- sta gängen, och innan detta sker & nyo, röja de redan 'sin skapnad, ehuru ännu knappt tre linier i längden. Dubbelt mer utvuxne bli de gulbruna, och man ser iydliga ämnen till täckvingarne och könens äıskillnad: och nu ombytes huden den tredje gängen. Snart blifva alla delar syuba- rare, vingskalen utvexa, bakdelen fär vid lederna sina dunk. lare Häckar pä den gulaktiga bottnen, och dä omsider Syr- san upphunnit en älder af sex veckor, Öömsar hon huden för A:de och sista gängen, och visar sigsedan, utan nägon förvandling i puppa, med vingar inom första halfva timan utvecklade, och i den fullbordade gestait som strax skall omtalas. Eiter alla ombyten synas desse nyklädde, en kort stund alldeles hvita, tills de mjukare delarne härd. nat. Under sjellva Ömsningen dölja de sig, men komma snart äter i syne, alltid lika beställsamme, sä väl under denna larvälder som elterät, att [öda sig.
Den [ullkomnade Syrsan är ungefär af 10 liniers längd ech 2! i diametren der kroppen är vidast. Dess hufvnd är stort och rundadt och lika breit som bälen, utan nägra piickar som pä gräshopporna, utom de bruna strimorna mellan ögonen och ett par vid spröten. Ögonen lysa svar- ia, och antennerne, ofta längre än kroppen, äro tagellika, smäningom afsmalnande och sammansaite af de tätaste le- der, som göra dem högst mjuka och böjliga.. Mundelar- ne med sina spröt, tvenne ä& hvardera sidan, inte och yt- ire, urskiljas lätt och äga en stor rörlighet. Ryggsköllen. är mästan cylindrisk, men plattad mot sidorna. Öfverst bakom hufvudet gär en brun rand och längre ned ett par lläckar och vid kanten en lika färgaıl rand. Täckvingarne jiega horisontelt, men vinkelrätt nedböjde vid sidorna. De äro en tredjedel kortare än vingarne, rundade mot ändan och betäcka till nägon del hvarandra. "Deras#färg är gräbrun. Honans äga en slätare yta, näulik för syngla- set, af fina, längselter och,pä tveren gäende ränder eller nerver. Pä Hanens deremot äro desse upphöjdare, hit och dit böjde, oredige och liksom skräfüge. Utom dess synes ungelär midtpä hvarje skal en rund, genomskinliga- re Häck med egen kant omgilven. Att denna olikhet hos könen icke är utan ändamäl, skall 'nedanför bevisas. Vin- gerne, längre än skalen,: äro Husa och som en solljäder
VANLIG SYRSA. eg
hopvikte, men trehörnige när de utbredas, försedda moi yıttre kanten längsefter med en styf nerf och Ilera smärre pä tveren, och det är denna sä val som sjeliva ytire kan- ien, hvilken formerar pä begge vingarne, dä de gömmas under täckskalen, de länga raka spetsarne, lika synbare som de tvenne syllika utskotien vid sidorna af den sista leden af bälgen, hvars längd de olta hafva. Ehuru utan leder äro de, säsom hinnaktige, mycket böjliga, men sy- nas ej tilläta nägon sjelivillig rörelse säsom antennerne, utan lölja blott kroppens, och tillskapa en dubbel stjert pä Syrsan. Begge könen äro häri lika danade, men Ho- nan har. dessutom ett annat redskap utgäende frän bak- delen, smalt och rakt som en stilet af a:ne förenade half. vor som kunna ätskiljas, och göra äfven det elter döden. Tillhopa äro de 1jockare i yıtersta ändan, och der i form af en snedskuren penna, samt utgöra en ränna genom hvilken eggen nedföras och läggas. Äfven vid slutet af bälgen synes en tveröpning, vanligen tillsluten, hvilken, dä bakdelen klämmes pä Hanen, Öppnad visar elt kon- kavt brunt fjäll eller skifva, försedd med 2 rörliga uppät vettande hullingar, under hvilka, som vid parningen qvar- hälla honan, en liten hvit, uppbläst, ırubbig kropp fram- tränger , hvars ändamäl icke kan misskäanas.
Ben cch fötter äro efter hela familtens art; de bak- resta länga med märkligen tjocka lär förenade genom et rundadt knä med benpiporna, väpnade vid ytire sidan med 2 rader länga syllika uddar och 3 ensamma mot hä- len, alla rörliga, och den sista foileden ändas med 2 krök- ta naglar eller klor. Det är med dessa bakben som Syr- sorna hoppa. De 2 främre fotparen äro som vanligt, kortare.
S& länge Syrsan ännn saknar vingar, är hon icke an- nat än en vandrande puppa, grä till färgen med bruna läckar och ränder pä bälen, och 2 rader lika punkter längs efter bälgens leder; men smäningom Iramskjula täckvingarne, hvilka tillvexa allt som insekten nalkas site fullkomnande,
Syrsans rörelser äro mycket hastiga, dä hon framsmy- ger Irän de gömställen der ben inhyst sig, säsom b+kom och under ugnar och spislar, hvarest hon finner tillräcklig varme för att trilvas, emedan hon utan denna mäste förgäs,
70 VANLIG SYRSA.
Hon är emedlertid vid köksstäder och der en varmare temperatur underhälles, säsom i grannskapet af bakugnar, ett lörhatligt sällskap; helst hennes frätgirighet lockar hen- ne liksom Blattorna att dela födan med husfolket. Det är ocksä under den mörka tiden af dygnet, dä lugnet rä- der omkring eldstaden, som Syrsan söker att hälla sig skadeslös för tvänget att fly för ]juset och dagens buller. Icke mindre ökas oviljan mot henne för det }jud hon rö- jer gällare än mänga af sina fränder, eit slags säng, säkert den minst behagliga af all kammarmusik.
Denna talang, som mot infallande nederbörd sär- deles öfvas, är likväl i synnerhet hanarne förbehällen. Deras täckvingar äro enligt det förut anförda, wed skar- pare nerver och mer upphöjda kroklinier försedda, och dessa öka tvifvelsutan ljudet, som ästadkommes genom den hastiga gnidningen af vingarne, hvilka för den orsaken sä upplyftas, ati de göra en hvass vinkel mot kroppen och gnidas medelst en horisontel och qvick rörelse mot hvar- annan. Kanske bidrager äfven den genomskinligare run- da ftläcken att liksom en resonansbotten höja tonerne *), hvilka, ehuru föga angenäma för värdfolket, säkert äro det mer för den parningslystna honan, som. deraf lockad till möte, uppsöker sängaren, ät hvilken hon genom vid- rörandet med sina länga antenner ger sin närvaro tillkän- na, och denne, hastigt stadnande, med utsträckt och rör- ligt hufvuad och liksom med etit mildare ]jud helsar hen- ne, dä hon, elfter sitt slägtes sedvana, uppstiger pä älska- rens rygg som hon omfattar, hvarunder parningen förrät- tas. Flere dagar & rad förnyas dessa möten, tills tiden kommer dä kon pä begvämt ställe söker att med tillhjelp af den omtalta eggläggaren afbörda sig det lifvade ämnet till sin afkomma. Förmodligen sker detta alla ärstider, helst man alltid träffar mer och mindre utvuxne uti hyart
samhälle af Syrsor.
Att med nägon visshet bestämma huru länge en Syrsa kan lefva, torde icke lätt kunna afgöras. Aesel tror e- medlertid att hon blir ärsgammal.
®) Prof. Lichtenstein har i sin intressanta afhandling (i Transact. of the Lion. Soc. 4. 51.) om de ögonlika fläckarne pä vingarne af Fa- bricii Locusta&, bevisat att desse fläckar utmärka Hankönet, men g& dem icke denna af oss fürmenta bestämmels®
VANLIG SYRSA. | 7£
Syrsorne älska icke gerna torrföda, utanhelst den fuktiga säsom köttspad, diskvatten, deg m. m., och i brist af an- nat infinna sig pä väta kläder och skor. Det pästäs, alt de icke sämjas i sällskap med Biattor, ehuru äfven lika i lefnadssättet och sederne,
Syrsornas plats i Naturens hushällning är dock visser« ligen icke förgäfves, fastän de plundra vära matförräd och icke gynna vär hörsel organ. De gamle hade likval tt ordspräk, som parade Syrsans Jjud med Grodans qva- kande, för att utmärka de mest olika föremäl, dä de til. lika gäfvo Syrsorna förtjensten, att som angenäma spel- män locka till sömn *. Men sä olika har tycket varit. Man tilldelade dem äfven samma egenskap som Spanska flugor, och den, att bota krämpan som kallades heliga el- den, neml. genom kräkens söndergnuggande mellan hän- derna **). Kanhända,/vore de slutligen icke sämre föd- ämne än de som jemte hela Syrse - och Gräshoppe-familjen sattes pä Israeliternes matlista af deras berömde Lägstifta- re 1); och än i dag ätas af Araberne, sä väl som det for- dom skedde af den ropande i Öcknen.
Att förekomma besvärligheterne och ofoget af en öf. verlägsen mängd Syrsor der de innästlat sig, har man före- slagit, dels, att genom kokhett vaiten, gjutit eller inspru- tadt i deras kryphäl, utöda dem; deis att mata dem till döds med kulor eller piller af Arsenik, blandad med rif- ven morot och hvetemjöl, Ett mindre vädligt medel att kunna allmänt begagnas, torde finnasimjölk kokad med rötter af näckblomme-örten. Ändiligen sägas qvistar och bark af Asp, instuckne i Syrsornas nästen, förmä den att allägsna sig.
*) «ob acutum molliter stridorem, conciliando somno a delicatis komi- nıbus expetitur.» Aldrovand, de Ins. P- 444»
”") Plintus, Scaliger.
N» 3 Mos. Bok. IL. v. 20, ar. Alla flygande kräk med Iyra fötter och 2:ne baktill hoppande voro tillätne, men deremot de endast pa 4 gäende, förbudne. Som likväl knappt nägra finnas med mindre äu sex, borde förmodligen alla som icke hoppade, anses för en styggel- se. Bland de förre nämnas Arbe, Saleam, Hargol och Hagabh hvar med sin art, säsom laglikmäztig löda, och desse 4 voro Grylius, Lo« custa, Trusalis och dcheta,
72 VANLIG SYRSA,
Tab. — a. ı. En vanlig fullkomnad Syrsa, Hanen. — 2. En Hona. — 5. En mindre larv, alla i nat. storl. — A. Munnen sedd underifrän, med en del af frät-redskapen. — aa. De större munspröten, sittande pä kältarnas bas. — bb. De smärre d:o vid sidorna af underläppen. — cc. Käftarne. — dd. Den hvälfda fiken (galea) som betäcker käften, (dem är borttagen pä andra sidan). — ee. Läppen. — ff. Den delen af halsen som hänger vid bälen. — og. Stället der käkarne sitta och dölja de föregäende partier. — 5. Eggläggaren. — 6. Hanens fortplantnings-del. — 7. En af Hanens täckvingar — alla mer oalı mindre förstora» de med tillbjelp af synglaset.
47- MULLVADS-SYRSAN.
ACHETA cayrıo-tarra. Jordkräfta. Pä Fr. Taupe- -Grilion, Courtilliere; p& Eng. Mole-crieket, Fen-cricket, Eve.churr; pa T. Maulwurfs.grille, pä It. Zuccara.
Ryggskölden är rundad. Fingarne längre än täckskalen och ända sig ı länga spetsar. Fram- fötterne äro utbredde, Iyckte (palmati) och fint ludne.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. ı. 5. p. 205g. Faun. Sy. n. 866. (Gryllus Gryllotalpa.) Cl. 3. Insecra Ord. 2. Hemiptera. — Fabr. Sp. Ins. (Cl. 2. Ulönata), — De Geer Mem. 3. p: 507. — Rasel Ins. bel. 2. p. 89. t, 14, 15. — Geoffr. Ins. 1. 387. 1. — Geodart. Belg. ı. 168. — Aldrovand, Ins; p- 571. — Bartholin. Act. Haba. 4: p. 9. — Ephemer. N. C. dec. 2. Ir pP. 154.
M.; kännetecken som bestämma Syrsans slägte, möter oss äfven denne art ibland vära inländska, ehuru endast sedd .hos oss pä Skänska slättbygden, ännu allmännare känd som skadedjur i Sydligare Europa och Norra Ame- rikas uppbrukade trakter. Genom sin storlek nästan ölver- 'ıräffande de Hesta af vära skridfän, om vi undantaga kräf- torna, sä vida ock desse böra föras till Insekterne, väc« ker den billigt uppmärksamhet, sä väl#om det sällsamma i formen af dess lemızar, hvilkas betraktande erbjuder oss ett af de bevisen haru undransvärda likheter träffas i- bland de leivande varelserne, eluru widt äıskilde pä Na- turlingens stora tafla. Ferrantes Imperati, för ärhundra- den tillbaka märkvärdig forskare af naturens alster, var den förste som med en kännares blick beundrade Mull- vads-Syrsan, och med titel af Talpa Insectum först anteck- nade den, som, sedan icke kunnat El en nogare gransk- ning el Djur-anatomen och syuolopen till utredandet af dess historia, bvaraf följande mä anses det vigtigaste att bifogas den albild som vi nu lemna.
U:kläckt af det ungefär helrunda, glänsande och gul- bruna egg af ett hirskorns storlek, som blifvit lagdt i hög med flera hundrade uti ett under jordytan tillskapadt näste eller,häla, hvaruti de, enligt Rosel ligga vid pass en mä. nad oförändrade, visar sig det framdeles jättelika kräket i början icke större än en liten myra. Bostället, valdt un- der grästorfven, Sörser den späda afveln med tidig föda
\
74 MULLVADS-SYRSAN.
af de fina rötter som den affrüter, hvarföre ock nästet, i män af behof och koloniens tilliagande i vext och storlek, snart allt mer utvidgas, deraf de gulnade och boritorkan- de Häckar pä gräsvallen bära ıydligt vittine. Efter fyra veckor Ömsas för första gängen huden och man upptäcker de ovanliga fötterna. Vid siutet afttredje mänaden, dä färgen är svarigrä och blekgul inunder, har den unga Syrsan vun- nit 5-4 linier i längden och ombyter sin yta änyo. In- man vinterns ankomst, dä redan storleken kan jemföras med en fullkomnad hus-syrsas, sker detia för tredje gän- gen. Nu blir färgen brunare och mera röd pä undra si- dan. Sä beskaflad hvilar hon de kalla mänaderne under jorden, i hvilken hon olta djupt nedgräfvit sig, och loe- kas omsider genom värens varme utur sitt hide. Med war dag förstorad ända till dubbelt mer än sin slägting, sker den fjerde hudömsningen i Maj, hvarefter täckvingar- ne börja synas. Det är nu som hon i synnerhet. börjar visa sitt frätlynne der hon. framströfvar under de nära än- garne belägna sädesfälten, intygadt genom broddens bort- vissnande ofvan de afbitna Bin Pä jemn slät mark ser man jordytan höjas liksom af Mullvaden. Sälunda dold, är hon icke blottställd för nägon fara, och det sä mycket mindre som sällan nägon upptäckes medan dagen varar. Vanligt i Juli skiftas huden än en gäng eller den Ö5:te, dä Syrsan bekommer sina vingar och uppnätt det mäl af sin lefnad att hon skall paras, besösja on: sin afkomma och för- syinna. Men betraktom benne nu säsom fullkomligen ut- vecklad. | en Vi ha förut sagt med von Linne, att Mullvads- Syrsan är bland de största af vära Insektier utom krältorna. I längden stundom mer än 2 tum, äger kroppen eit lillingers tjock- lek. Hufvuder är mot det ölriga litet, och kan till en del under Ryggskölden indragas. Ögonen synas storä, bruna och utstäende, och antennerne af halfva kroppens fängd, tagellike fasıän nediill tjockare och urgöras af tätt förenade leder. Mundelarne likna den föregäendes, men ryggskölden samt de inunder vid bälen inlänkade fram- fötterne äro det mest mäıkvärdiga. Den lörra liknar kräf. tans ryggskal, stor och‘ kupig, betäckt ned ett fint brunst ludd, samt fram och baktill Kantad, som gör den sämyc- ket styfvare, för att äfven' med dess ätgärd lätta det arbe- te hvartill naturen i synnerhet bestimt framfötterne.' Des- se bestä af tre leder. Den första, förenad med bröstes „ara hulvuder, är rund och tjjock, med en inlänkad tags
MULLYADS-SYRSAM. 75
‘Hk Inden spets framtill; den medlersta platt och bredast, och den yttersta af egen form, hvilken för eit slags likhet med Mullvadens framfötter skänkt Syrsan dess namn. Den liknar en tuppkam eller rättare en utbredd hand med nä- stan Iyckta fingrar, men hvarä tummen utgör en egen led försedd med 2:ne härlika utskott i ändan. Tätt jemte sitter en annan tväklufven och trubbig flik inlänkad, och bäda dessa äro förenade med den platta skifvan, delad liksom i 4 trubbiga klor utanpä skinande, svarıibruna, och innanıill ludna. Med dessa sällsamma verktyg undanröd-« jes jorden och uppkastas äfven der den är mest samman- packad, och med en styrka att, som Rsel säger, krop- par af 3 markers vigt kunna pä jemn plan bortskjutas. De näst elier följande fotparen ha ingenting ovanligt, e] heller de bakresta, hvilka, ehuru ansenliga säsom hopp- fötter, Jikväl icke svara mot kroppens storlek, och kunna derföre som sädane med mindre [ördel begagnas. De äro gemenl. alla rödbruna; och de bakre en väpnade innantill och vid ändan med 3-4 rörliga syllika taggar, samt sista foileden som vanligt med tvenne klor. Bälgen med sina leder eller ringar har en mörkbrun färg, fast nägot gulrödare nedät siderna, och liksom den förra de tvenne länga syllika utskotten mot yttersta ändan. Begge könen äro i detta falllika, och honan saknar derjemte allde- les den eggläggare som finnes hos den vanliga Syrsar. Det är endast af de upphöjdare nerver pä täckvingarne “som hanen igenkännes, och desse vingar eller skal äro ic- ke längre än hallva bälgen, rundade, tunna och ljusgrä "med litet i gult fallande, samt neryerne mörka. De egent- liga vingarne äro stora, af lika form och beskaffenhet som hos den [öregäende, vinkelrätt nediryckie pä sidorna, samt af hvarandra till hälften betäckte, och formera hop- slutne tvenne smala tätt förenade nedböjda spetsar, längre än bälgen. P& samma sätt och af lika orsak som andra Syrsors hanar, ger ock denna sitt ljud, men .det är mera skorrande, nästan som kornknarrens, eller som v. Linned yitrar sig, likt Trädgrodans.
Det bielve för vidlyftigt att ingä i detalj af de anato- miska undersökningar som Muralt , Jacobeus, Welsch och Pleyer: ‚anställt, pä& MullvadsSyrsan. Märkvärdigast före- kom dem den mage eller mängl/älla hos henne, hvari fö- dan, nedkommen igenom strupen, ytterligare sönderdelas »innan den till rätta magen afiöres. Deitta föranlät Maralt, Sprammerdam, Frisch m. fl. aut’ räkna Insekten ibland de
76 MULLVADS-SYRSAN.
idislande djuren. Ehuru denna tanka, jemförd med er- dets egentliga bemärkeise, stundom sedermera blifvit för- löjligad, hafva likväl fortsatta rön, sä& väl pä& en annan af samma slägte, som pä flera insekter af olika flockar, be- kräftat verkligheten af ett dylik slags förrättning hos dem *).
Om nägot ovanligt företer sig vid parningen af detta Insekt-slag, har hittills icke blifvit anmärkt. Den sker e- medlertid före inträdet af sommaren, och genast under bördiga tillständet tillreder honan det näste som skall be- vara hennes altöda. Hon gräfver dä en häla af 2 tums längd i jorden, en tver hand djupt under ytan pä det sättet, att frän öppningen som tjenar till in- och utgäng, löper en kanal, först lodrätt ned och sedan horisontelt il
sjelfva boet, hvilket befinnes ganska slätt och jemt innan-
til. Här aflägger den eggstinna modern under llera, da- gars tid efter hand sin börda af nära 500 egg; och som hon merendels finnes i boet, har man inbillat sig att hon
likt fäglarne utkläckte eggen, eller ätminstone, som Gadart
pästär, vakar Öfver dem. Det sista är visst icke orim- ligt; men att hon tillskapar nästeti af en rörlig jordklimp, den hon elter eget tycke och luftens beskaffenhet kan upp- lyfta och nedsänka, är utan verklig grund. Deremot är säkert, att hennes lifstid inom fä veckor efter eggens läg- gande nalkas sitt slut. Skulle ett djur med sä förtärande anlag som MullvadsSyrsan, vinna en högre älder, blefve vädan sä mycket större, som dess fürmäga att föröka sig är ganska beiydlig.
Men hon inskränker icke sin äverkan endast inom den vidsträcktare odlade marken; trägärdarne blilva stun- dom äfven hemsökte, der sä& väl under som ofvan jord vexande grönsaker al henne beskattas. I Italien har man furmit att hon i syanerxhet ger frukten af Gurkslägtet före- trädet **).
2) Födan gär väl icke tillbaka' till munnen som hos de verkligen Idis- lande, men den undergär en vidare beredning i den första, mäng- fällade magen, som är oftast försedd innantiıll med fina tänder eller skifvor. Man har t. ex. räknat hos Acheta campestris 180 4:spetsiga tänder, och hos Curculio Lapathi 450 par, hvilka sättas i rörelse af icke mindre än 13500 muskler. Dr. Ramdohr har ı Berlinska Nat.
Forsk. Sällsk. Magasin, 1807, a:dra eIeeEN: beskrifvit denna besynneri-
ga mage pä en Carabus.
**) Landtfolker kalla henne derföre pa somliga ställen Zukbiwa af Zue- cas, 'hvarmed gurkor och meloner benämnas, och deraf dldrovand tog anleduing till namnet vermis Cucurbitinus.
MULLVADS-SYRSAN. 7
Man har funnit, att denna Syrsa i synnerket trifres pä fält gödda med spillning efter hästar, men att den ef- ter svin hade motsatt verkan, och derföre blifvit ansedd bland medien att mota hennes kramsteg. Troligen är in- tet kraftigare än det ARassel uppgifvit, att, neml. den ti- den dä ungarne i Jul. och Aug. finnas i boet tillsammans, och detta lätt upptäckes af det visnade gräset, genom et£ spadtag öppna hälet, och med sjudande vatten skälla he- la bolaget, hvilken förrättning förnyad under loppet af ett par är, skulle ansenligen minska antalet p& samma trakt,
Tab. 1. — en utvuxen MullvadsSyrsa i naturlig stor- lek (hvilken dock stundöm torde Öfverträffas), — 2. en yagre under larväldren. -— 5. en af framfötterpse med alla 5 lederne mycket förstorad.
ER
Da
Lie
48. ÄTLIG SJÖBORRE.
ECHINUS zscurLentus. Borre PA F. Meriomena. Pä& Fr. Oursin de mer. Pä Holl. Zee- egel.
Kroppen nästan klotlik, betäckt utom medel- punkten med sy/lika piggar. Skorpan är - halfklotformig, delad ı 10 renar (ambulacra) och lika mänga tegar (arex), besatte med min- dre upphöjda väartor.
Linn, Syst. Nat. Rd. Gmel. ı. 6. p. 3168. Cl. 6. Vermes. Ord. 2 Mol- “Jusca. — Faun. Sv. n. 2116. — Aldrovanlı. Exsang. p. 405-409. — Klein Echinoderm. — Phelsum Br. over de Zee-egeln. — Pennant Zool, Britt. 4: p: 507. — Cuvier Tabl. Elem. p. 647.
S: betydande antal af arter som Maneter och Sjöstjernor än kunna uppnä, öfverträffass de iikval mer än dubbelt af det slägtets, som i allmänhet tillegnas namnet Sjöbor- re, hvars plats bland Zoofyterne den systematiske djurkän= naren, ledd af tillförene (N:o 42.) förklarade grundsatser, finner bestämd bredvid de sistnämde eller sjöstiernornas. Stort, vidsträckt och hundradetaligt till arter som det är, utgöres allas gemensamma slägtmärke af en rundad kropp, täckt med en stenskorpa, merendels besatt (under lef- vande tillsiänd) med kalkartade rörliga piggar, füstade medelst egna ledgängar pä skorpans värtfulla yta. Mun- nen sitter inunder och tillskapas af 5 fürenade tänder el- ler skal. Den oändeliga föränderligheten i former af den bara skorpan, än mer eller mindre klotrund, än oval än- da till platt, jemte öfriga delars förhällande, erbjuda för öfrigt de undransvärd: mänglfaldiga specifika ätskillnader, hvilka föranledt en Älein, Phelsum, Leske och Mäller till en familjevis författad uppställning af Sjöborrarne, men hvilken vidlyftigheten förbjuder oss att nu enskilt omorda. Det är emedlertid den Allmänna Ätliga Sjöborren, som egentligen fäster vär uppmärksamhet säsom vär Fan. nas tillhörighet. — Allmän bland arterne i Vesterhafvet, upptäckes den icke sällan kring Norriges stränder äfven- som vid dem af vära vestra kuster. — Kroppen är klot- lik nästan som en rofva, fastän rundare eller mer glob- formig pä öfra sidan än pä& den undra, hvilken deremot synes liksom plattare. Frän Öfre medelpunkten eller po- len utgä ıo ränder, utgörande 5 par, hvilka vid centrum
go ATLIG SIÖBORRE.
stä tätt tillhopa och vidga sig nägot öfver sferoidens rund. ning. Desse ränder som man kallat Tegar (Arex), äro besatte med upphöjda större och mindre värtor, tjenande till fäste för de piggar som betäcka djurets kropp. Emel. lan tegarne löpa andre ränder lika med dem, ofta liksom mer insänkte och fä namn af Aenar (Ambulacra), hvilkas yta är försedd med urgröpta prickar eller ina öppningar för de mellan tegarne i 5 par rader vidfästade eller utgä- ende blekröda tentakler, med hvilka djuret spelar i vatt- net och fasthäller sig med temmelig styrka, samt fram- skrider lika ät alla sidor. Under detta röras älven piggar- ne, fast icke alla pä en gäng, men öÖlverallt nägra utom sedelpunkten, der de synas hvilande. Tentaklerne, H- ka tausende ihäliga sugrör, försedde med knapp pä främre ändan liksom sjöstjernans, utsträcka sig ölverallt, ofta dubbeit längre än de ömsom uppresta och nedfällda pig- garne, och medelst deras rörelse till skiftes, än utskjutne än äterindragne, befordra det taggiga halfklotets framskri- dande under den spegelklara ytan. Men i samma ögon- blick som djuret kommer ur sitt element, synas de icke mer, fastän piggarnes rörelser fortfara. Möjligtvis hafva de ock i allmänhet undgätt deras uppmärksamhet som al- bildat djuret, emedan de pä alla figurer saknas, helst tecknaren icke betraktat sitt [öremäl under vattnets yıa.
Pä den plattare undre eller nedät vettande delen af halfklotet sitter munnen i medelpunkten och bestär af 5 lansettlika, inät plana och utät nägot convexa, i 5kant sittande tänder, hvilka, härda och benaktiga, formera sam- manslutne en käglelik spets, men kunna vidgas och före- nas efter djurets behag. En köttaktig hinna omger mun- nen och liksom tillskapar käglans bas, hvarä 5 par häl eller papiller upptäckas, af hvilka en sitter midtemot hvarje mellanrum af de nämde tänderne, hvarmed djuret lör- mär, att under munnens rörelser omfatta en knappnäl och hälla sig med den styrka, att det i vertikal ställning bär sin egen tyngd. Näst utomkring den köttiga omkretsen af munnen är en annan cirkel vid hvilken piggar och ten- takler börja. Det är att anmärka, alt dä djuret kommer pä rygg, tjena de dervarande tentakler, att likt fötter gö- ra första bemödandet till ställningens förändrande, dernäst arbeta de pä sidan och sä& smäningom de öfrige tills kull- byttan sker och munnen kommer i sitt naturliga läge. Mähända gagna de äfven att varna för en hotande fara. Kring munnen, der ytan stundom är plan, stundom ko-
ÄTLIG SIOBORRE, 8:
nisk som hos somliga arter, finnas inga tentakler, utan sträcka de sig nägon gäng der tillsammans, sa komma de alla frän bakre regionerne. Sjelfmant uppsimmar djuret ofta öfver vattenbrynet med halfva klotet, men tentakler- ne försvinna ocksä alltid, som sagdt är, pä denna för lul- ten blottade del. Piggarne, af kalkaktig natur, liksom det skal hıvarpä de sitta, likna sylar, som äro randade eller strimige, samt vid basen försedde med ett slags hinnaktig hylsa, lik de ledgängar som pä kräftleder tilldanas. De- ras färg är säkert olika, kanske äfven ombytlig. Ofta fin- nas de grägröna samt spetsarne blekröda. Stundom ar den röda färgen starkare eller snarare violett, samt all- männare spridd ölver alla delar. Invertes gär den om- talte benmunnen 'nära upptill midten af djurets kropp, hvarest frän en cirkelrund Öpning ett rör, som är kanske matstrupen, sıiiger upp mol ryggen och böjer sig äter ned- ät, och förlorar sig i en purpurfärgad massa som finnes pä botinen eller kring djurets mun. Öfver denna och ryggen närmare ligger egsstocken, delad i 5 gula rom- knippen. Ändtligen uppiäckes. äfven en annan organ som grenande sig, öppnas till slut vid munnen, och synes be- stämdt för vatinets cirkulalion inom kroppen.
I storleken är denna Sjöborre af olika förhällande, nemligen frän en valnöts till en större roivas. Vanligen finnes den sädan som figuren utvisar. De större uppehäl- la sig merendels pä djupet, hvarifrän de genem draggning kunna upphämtas. Ibland innästla de sig i häliga klippor, just sä högt som vattnei vid ebben plär utfalla; men icke sällan föras somlige, lösrifne af stormväder frän deras fä- sten i bottnen elier vid bergsidorna, af de brusande böl- jorna till sıranden, der de qvarblifva, beröfvas sin pigg- fulla betäckning, ultorka och visa omsider blott toma skal, hvilka prydde med sina längsefter de symmeatriske ränder- ne sittande cirkelrunda värtor, äro ofta synvärda föremäl i saınlingar af naturens alster.
Flera slags Sjöborrar sägas vara ätliga, men i synner- het har denna haft företrädet som födämne. An i dag är den det för de fattigare vid kusterne af England (Pen- nant).. Som annat köttigt inmäte saknas pä djuret, är det endast rommen som kan användas, och Plizius pästod ait den var bäst vid fullmänad vintertiden. Fordom, säsom hos Romarne, var denna en favorit-rätt, hvilken tillagades med ättika, mjöd, persilja och mynta, och bäde Celsus, Galenus och Dioscorides berömde maten som lättsmält,
82 ATLIG SIJÖBORRE
Den utgjorde ett af de första faten vid den bekanta afton- mältid som gafs af Zentulus, dä han invigdes ıill Flamen Martialis eller prest ät Guden Mars. En dylik spis jemte ostron och flera slags musslor var icke en ovanlig förrätt pä de förnämares bord. Det är ocksä troligt att man be- gagnade flere arter Sjöborrar den tiden. Smä röda, gul- aktiga ansägos för de bästa och mildaste; hvaremot andre hvilka funnos t. ex. omkring Joniska Öarne, sades beska till smaken, och dem som togos vid Siciliens klippor, til- lades egenskap att göra löst lif. Man ät derjemte, lik- som det sker än i Levanten, rommen af Sjöborren allde- jes rä och färsk, och dessutom insaltades den för atı län- gre kunna förvaras.
En sä välkänd matpersedel kunde ocksä icke undgä ‘att upptagas bland läkmedlen. De gamle brukade der- före Hera tillredningar. Dioscorides ansäg de brända ska- len säsom mycket särrenande. Somlige förfärdigade tand- pulver af dem; andre trodde samma ämne ypperligt säsom härfästande; och P/linius förordnade vin hvari färska Sjö- borrar blifvit stötte, säsom stenmedel, under det en annan gaf, förmodligen med än mindre framgäng, samma föreskrift för bitne af rasande djur. Med ett ord: Sjöborren har varit för detta, lika använd som bekant i tidernes häfder. Sjö- folk dä de sägo Sjöborrarne nedgräfva sig i sanden, funno deraf anledning att genom flera ankares fällande fördubbla sin säkerhet mot den annalkande stormen «Hvassare än en Sjöborre» var ett ordspräk som användes vid liknelsen af en vresig, ohöflig menniska; men ännu märkligare symbol var djuret hos Romarne, neml. af ett donisluts stränghet: De hade koppar- eller lerkärl, af Sjöborrens skapnad och be- nämde Zchini, hvaruti sa väl vitinesmälen som domarna samlades, hvilka sedermera kunde af ingen utan larhäga för Lagens hämd förändras, lika litet som, utan handens särande, ätertagas ur den taggiga skälen.
Tab. A. föreställer Sjöborren fullkomlig med tentakler och piggar, tecknad efter nat. i Göteborgs skären. — 1. sjelfva munnen särskilt. — 2. en tentakel. — 5. en pigg, begge nägot förstorade. — B. skorpan eller skalet, med sina tegar, renar oclı yärtor.
Rit.o grav. al Palmstruch. |
49. VARG.
CANIS Lupus. Ulf. Gröben. Kuse. PA F. Snsi. Pä Fr. Zoup. Pä E. Wolf. PAT. Wolf. Pä Ital. Zupo. Pä Sp. Zodo. Pä R. Wolk.
Ögonöppningen är snedt sittande. Svansen är krokig, med spetsen nedät vänd.
Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. I. r. p. 70. Cl. r. — Mammarra Ord. 5. Fere — Faun. Sv. p. 6. — Retz. Faun. Sv. p. 14. — Thunb, beskrifn, pä Sv. djur s. 5. — Penn. Arct. Zool. 1. p. 38. — Ejusd. Britt. Zool. r. 75. 5. — Buff. Hıst. N. VII. p. 39. — Schreb. Säugthiere 5. p. 346. t. 88. — Orphal. Jägerschul. s. ı18. — Tänz. Diana. 1. 50. — Ström. Söndm. s. 391. — .Pontoppid. Naturl. v. Norw. 2 — Kalms Res. 2. s. 387° Hillerströms Vestmanl. Bjorn- o. Vargfänge, Ups. 1756. — Sveriges Lag Byggn. B. 25. kap. i
OÖ, Vargen icke äger alldeles de listiga anlag, som all- tid gjort Räfven ryktbar, sä har han blifvit det ej mindre genom en glupskhet som utmärker honom bland vära sä kallade Vilddjur. Begge arter af Hundslägtet i allmänhet tagit, närma de sig sä mycket till den som Naturen be- stämde till vär följeslagare, att det äfven gifvits Förlattare som tvekat om deras specifika ätskillnad frän hvarandra. Icke benägne att bifalla sädana gissningar, elier att upp- repa nägra skäl för dem, anse vi dessa djur-arter i nalu« ren fullkomligt skiljaktige, ehuru Zoologen saknar nog tyd- liga termer ati utmärka gränserna dem emellan.
Vargen tillhör icke endast den verldsdel vi bebo, utan är älven gemensam för Asien och Afrika, och, enligt Äalms intyg, finnes han ocksä i Norra Amerika. Bäde i gestalt och storlek liknar han närmast Färhunden, men är vanli- ligen större, 7 qvarter läng och 5 i höjden. Bakre delen af hufvudet är mycket tjockt, besatt vid sidorna med star- ka muskler, och löper frän ögonen spetsigt utföre liksom pa Räfven. Pannan är bred och Ööppningen af ögonlocken gär snedare än pä hunden, hvilket ger Vargen ett lömskt utseende. Ögonen äro deremot smä och bruna, och Iysa i mörkret. De korta och spetsiga öronen stä rätt upp, och inom gapet, klufvit ända upp mot Öronen, visa sig de i käftarne sittande 6 framtänder, 2 stora nägot utät böjde betar och 6—7 Heruddade oxlar *) & ömse sidor, samt en läng och sträf tunga.: Halsen är medelmättigt läng, och
”) I nedra käften äro 7, i den öfre 6 oxeltänder A ömse sider.
76 VARG.
mycket stark. *) Sädana äro äfven benen; i synnerhet vitt- na fötterne om djurets styrka, och likasä de raka och trubbiga klor, hvarmed de äro väpnade.
Fela kroppen betäckes med ett tjockhärigt skinn. PA undre delen samt länderna äro hären längre, men särdeles vid halsen, der de stäi höjden uppreste. Den 3 qvarters Jänga svansen är merendels lurfvig och bäres antingea rak nedhängande, eller dess ända indragen emellan benen, hvilket sednare mest sker dä Vargen är rädd eller tror. sig mindre säker.
Emellan könen finner man blott den olikhet, att huf- vudet p& honan är mindre tjuckt och jemnare speisadt mot nosen; svansen nägot korthärigare och kroppen mer- endels klenare.
Skinnets färg är hrad man kallar varg.grä eller dun- kelt räfröd, med nägot svart blandad, särdeles längs efter syggen, i pannan och om nosen. Ölverläppen hritaktig, utöronen och nacken svartbruna, men strupen deremot tillika med sidorna af kroppen hvitgrä. Pä halsen och bröstet äter äro hären mörkbrunare än under buken och p& frambenen, hvarä en hvit strimma löper pä inre sidan och en svart pä den yttre, ända ned till fotens början.
Färgen är dock olta ombytlig efter ärstiden. Om som- maren blifva bären ljusare, mot vintern mörkna de; lik- väl har man äfven dä sett alldeles hvita Vargar, säsom i de kallaste irakter mot Norden, och andre hos hviika de mörkare färgerna gifvit den utseende af svarta, eller sä- dane de i Norra Amerika skola förekomma.
Länder, i hvilka stora och öde skogar hanas, hafvai synnerhet lemnat fristad ät detta odjur, i män efter den mer eller mindre stränga rälst dessa länders inbyggare sett sig nödgade ait källa, till hämmande af de olta förödande illbragder som ett förökadt antal af Vargar alltid ästadkom- ma. Liksom Hundarne äga de en stor allingsförmäga. De- zas löptid infaller i Jan. och Febr. mänader, och stundom tidigare under milda vintrar. Honan är knappt mer än i ı4 dagar brunstig, hanen äter kan följa Hundens exempel alla ärstider. Parningen sker ocksä pa Hundens sätt, hvarvid rivalerne oense, icke sällan ge hvarandra bane-
sär. Sedan honan gätt drägtig i 9—ıo veckor söker hon | en
®, Det är ocksä ı1 kroppens främre del, som Vargen har sin mesta siyıka. Bakre delen är deremot svag, sä att blott ett enda käppslag elver ryggen, är nog till hans bane.
VAR nn
en ensam och öde plats i nägon mot sol.sidan belägen häla, t. ex. förut bebodd af Räf eller Gräfsvin, och gar den elter sin beqvämlighet, eller grälver en passande under ihäliga träds rötter. Här valpar hen, första gängen (redan i andra äret) 2-3 ungar, och skall ärligen öka detta antal med en mer ända till g:de äret, och sedan i samma ordning afıaga. Ungarne äro de första 9 dygnen blinda, och däggas af modern i nära 2 mänader. Händelsevis tag- ne i boet under de första degarne, kan en Tik som nyss valpat, lätt bli deras amma, och pä det sättet uppfödde, zöja de ingen vildhet. Tama som Hundar, visa de sig lär- aktige och skälla likt dem, blott hesheten förräder arten. Men efter ett halft ärs förlopp ger merendels den skenbara fromheten vika för det naturliga Iynnet. De börja nu att ayfalla Hönsen och sedan andra smä diur. Barn aro icke eller säkra för dem, och försigtigheten bjuder att de icke längre lemnas pä fri lot. Upplostrade äter i Öödemarken af Vargbonan som, eljest rädd och lättskrämd, vägar nu allt för sin aflöda, väna de sig tidigt till deras födkrok. Det af föräldrarne uppsnappade villbräd släpas till nästet, och snart lära ungarne sjelfve atı jaga i nejden af det- samma, mest i modrens sällskap under första äret, hvar« eiter äfven deras parnings-lystnad sprider dem till aflägs- nare orter, der förödelsen gär i deras spär.
Tu, högst tre är gammal, har Vargen uppnätt sin rätta storlek, och tilltar sedan i siyrka; en gammal Varg kallas ock derföre stark. Man har exempel ait en sädam vägt nära 5 lispund. 3-4 lispund är den vanliga vigten.
Troligen kan Vargen. vinna högre älder än en Hund, 20:50 är. Detta kan dock icke med fullkomlig säkerhet bestämmas, helst sällan nägon lär pä naturligt sätt aflida, och när det sker, sä saknas ändä lödelse-bevis hos dem . döda. ‚
De sä kallade Högdjuren: eflär; Elgar ech Rädjur, äro Vargens förnämsta rofl. DA större tryta, gär han äfven pä smärre villbräd, säsom Harar , Storfägel m, m. Som Var« gen har -skarp syn och hörsel och icke mindre fin lukt, ställer han sin gäng alltid emot vinden, dä han lätt be- dömmer afständet frän de föremäl han söker, de mä va- ra pä flykten stadde eller hvilande. Han griper alltid dju- vet vid strupen, och sä mycket han förmär bära, släpar ban med sig pä säker on; ty vanligen har han vissa hvil- ställen, stundom ombytliga, särdeles dä flere sälla sig till»
„5 vVARc.
hopa, men hvilka, när de rifvit nägot större djur , dela genast pä stället vinsten sig emellan. Uppspana de ett Rä- djur, skingra de sig för att hinna i dess väg, och när en af dem fällt det, hasta de öfriga till gästabudet, Hvilket ocksä nägon ibland betalar till sina glupska likar med sitt eget skinn, om densamme, som det säges, blifvit med blo- den besudlad.
Pä& as gär Vargenicke gerna, sä framt det icke är all- deles färskt. Är det gammalt, svälter han hellre Hera dygn, och söker smakligare innan han ludrar, i hvilket fall han dock icke äter mer, än för att stilla den mesta hungern, och till vinnande af krafter att ströfva pä nytt.
Man skulle knappt tro att en Varg vore Hjorten mäk- tig, men det är han utan tvifvel. Likväl kan en Hjort frälsa sig ifrän en hel trupp sädana fiender, om han blott hin- ner vatten, sa högt som upp under buken. Vargarne, fruk- tande för hans vapen, hornen, väga sig icke att simma till honom.
Om en Varg ensam fäller ett större djur, gär han nat- ten derpä till samma ställe, tills han förtärt allt, s& framt han icke märker tecken till menniskor, dä han sällan ä- terkommer.
Antingen Vargarne ha nattetiden ertappat nägot eller intet pä den trakt de göra deras ströftäg, trafva de mot gryningen till en aflägsen och fredad ort, der de hälla sig dagen öfver helt stilla, utan att vexla ee för attej ai nägon bemärkas.
Ett annat märkvärdigt prof af den illparighet som Var- gen förenar med sitt yrke är, att dä han t. ex. jagar EI. gen, förföljer han honom länge, hvarvid, om is-skorpa An- nes pä snön, Eigen särar sina baksenor ofvan klöfvarna. Nu släpper Vargen honom och lägger sig atı hvila. Elgen, lam och mattad, med Vargen ur sigte, gör äfven detsam- ma. Efter ett halft dygn tar hienden igen honom pä spä- ret, dä han uppjagad, för stelnade fötter och senor icke kan vidare undkomma. Biten i halsen, släpar han sin mördare länge med sig, men stjelper omsider; dä det likväl händer, att han, till Vargens olycka, blir i fallet liggande ofvanpä.
Pä djur som Vargar fälla, upprifva de först magen, dä lungan, hjertat och de andra inelfvorna genast förtä- zas. Hufvud och läggar lemnas stundom af gästerne, hvilka stinna och mätte vältra sig omkring qvarlefvorna. Ett helt Rädjur är en enda mältid för en hungrig Varg.
VAR®. vg
När en Varg fär nägot annat djur i syne stadnar han strax, lutar ned hufvudet och ser pä sned, och om han märker sig vara osedd, lägger han sig ned och smyger sig bakom en sten eller buske samt lurar pä den annal- kande som af honom dä öfverraskas. Eit mindre kreatur, ända till storleken af ett fär, skall han kunna bortföra pä sin rygg, för att afsides uppfräta det. Inkommen i ett färhus eller bland en värnlös hjord, mördar han sä länge nägot lefvande hinnes Öfrigt, om icke hjelp mellankommer.
Om mycken snö fallit vintertiden, kölden är sträng eller starkt urväder inträkfar, äro Vargar i synnerhet fruk- tansvärde säsom dä ofta uihungrade för brist af födäm- nen. De komma i stora hopar och under det förfärligaste tutande ströfva hela sträckor af landet igenom. Bevodda ställen pa Landsbygden hemsskas af dem, der de upp- leta gluggarne pä fähusen, och sräfva häl under syllen för att inkomma, i hvilken händelse inter if skonas. Band» hundarne bli emedlertid oita de lörsta offren, Och säras händelsevis nägon i hopen, fär han gemenligen ocksä skänka lifvet ät sitt uisvulina sällskap.
Det är i fall af yitersta hunger som Vargen säges an- gripa menniskor. Man har anmärkt, att sädane personer i synnerher löpa fara, hvilkas utdunstning är starkluktande säsom af hvillök. Och när en Varg fätt en gäng smaken pä dylikt, sä blir han liksom rasande och dubbelt för- skräcklig för den trakı han olredar. Berättelserne hvilka tid efier annan inlupie.om Vargars förödelser i Södra Frankrike, ha rysligt bekräftat det.
När köttföda ıryter, söker Vargen en nödhjelp imossa, trädknoppar, lera, ben, ja till hälften garfvadt läder, hvarä man sett kalken äunu vidhänga. Hans stora frätgirighet, särdeles när bättre föda vankar. nödgar honom dock ofta att befria sig frän ölverllödet, och finner i gräs-ätande ett lika verksamt kräkmedel som Hundarne.
Om icke Vargen är desto mer uthungrad, skrämes han Jätt af buller, i synnerhet genom ljudet af trummor och bläs-instrumenter säsom vallhorn m. m. Är han mätt, s& Eyr han äfven vid äsynen af ett barn och minsta sorl för« färar honom. Men närings behofvet gör honom djerf, listig och tilltagsen, och den rädda Vargen fär alla egenskaper af det vildaste Jjur, och skyr för ingen fara, dä han ser en möjlighet att kunna uppiylla de kraf som pläga honom.
Vargens spär är sä stort som efier den störsı# Hund,
men skiljes likval säsom mera längt än bredt, och att de medlersta tärna stä längre framät och tätare tillsammans, P& Vargen äro fotlofvarne större, bredare och längre frän tärna. t
Dä fiere Vargar följas ät öfver ett fält betäckt med djup snö, trafva de i ett och samma spär, liksom bloit en enda gjort detsamma. Men komma de ut pä en stor väg, sa löpa de merendels äiskilde frän hvarandra.
Stora jagter hafva blifvit allestädes anställde till utödan- de af dessa skade-djur sä väl i Tyskland som i Frankrike och England. Att detta i det sistnämda Öriket ofta varit föremäl för Regeringens omtanka, vittna mänga päbud allt sedanR. Zdgarstid. Vissa brottmälsböter kunde dä utgöras genom eit visst antal färska Vargtungor, lemnade af för- brytaren, och en vanlig ärlig skatt i Wales bestod.i 800 Varghufvuden. Under K. Aihelstans regering voro Vargar sä talrike i Yorkshire, att eit slags värn uppbyggdes vid Flixton, säsom skyddsort för resande mot, Vargar att icke uppätas af dem. Januari mänad, dä Vargarne mest härja- de, fick namn af Wolfmonith. Wolfshed var ocksäi förra tider en lagterm, tillämpad p& den som gjort sig Lagens ‚skydd och säkerhet för lifvet förlustig, liksom dessa odjur *), Ända till ı8:de seklet funnos Vargar inom gränserna af St. Britannien. I Skottland föll den sista 1680, och i Irland 2710, sedan de mycket tidigare blifvit i sjelfva England utödde. ar . Ä
Troligen voro Vargar fordom sällsynte i Sveriges ne- dra provinser. Efter förra seklets krigiska uppträden har likväl ofta deras mängd sä tilltagit, att Jägeribetjeningens ätgärd blifvit högst nödvändig. Den allmänna Lagen har derjemte genom förordnandet om Skallbud, Yargnäts oc% jagtiygs hällande, Varggärdars och gropars byggande, samt genom utfäst belöning för hvarje dödadt odjur bidra- git ätminstone till förekommande af en allmän landsplä- ga **). Vargen mäste med lod fällas, ty äfven gröfre ha- gel gär pä litet afständ sällan igenom hans tjocka hud, och blir han icke rigtigt anskjuten, slickar han sig som hun- den och läker sig sjelf. Saxar, svanhalsar och snaror äro
*) Et tunc gerunt caput lupinum,ita quod sine judiciali inquisitione rite pereant. Bracton.
**) Om flera slags Vargfängen finnas nöjaktige uppgifter, utom hos an- dra författare, i Hillerströms Disp. om Vestmanlands djurfängen, Zinc- kens Lex. oecon., ‚Chomels Dietionn, can. &o. &c,
VARG. Sı
mindre säkra medel. Varsam och misstrogen fruktar han allt, älven om ett rep släpas framför honom. Giftade lu- der göra ibland mer nytta. Räfkakor som äro härtill tjen- liga, brukas i Tyskland som en tillsats i ett slags köttkorf- var öppna i bäda ändarne. I Norrige användes Varglalven (Lichen Vulpinus L.) säsom giftämne. Det är dock ovisst om icke det med lafven blandade stötta glas gör den egent- liga verkan.
Kirgiserne skola, enligt Pallas, begagna Guldörnen *) till Vargens fängande. Pä andra orter brukas dertill inöf- vade Hundar. De äro likväl icke alla till sädan jagt pas- sande, särdeles, som det föregifves, när Varg och Hund äro af olika kön. Hunden synes äga en naturlig veder- vilja för sin slägting. En yngre Hund skälfver vid äsynen af honom och flyr för blotta lukten. Sjellva Vallhunden som känner sin styrka, reser hären och angriper sin ovän med häftighet. De mötas icke utan att kämpa till döden af nägondera, och segrar Hunden, sä lemnar han sin Ai- ende orörd ät roffäglarne, eller att uppfrätas af andra Vargar.
En sä& utmärkt afsky ger icke anledning att förmoda parning af dessa djur-arter. Men att det händt och en blan- dad alföda deraf upprumnit, lär icke kunna bestridas. Vet- tenskapens fäder ha redan berättat sädant **), oclı sedna- re författare ***) intygat detsamma, ehuru stridande mot de bevis, hvilka Buffon med känd vältalighet sökt anföra. Kanske bör det likväl anses ibland de stundom timade af- steg frän den vanliga ordningen i naturen.
Man har ofta gjort försök, hvilka äfven Iyckats, att täma detta obändiga djur. Dä det är ungt och ännu icke vant vid familjens roflystnad , läter detta, som ofvanföre ock- sä sades, lätt verkställa sig. 1 Persien lär man älven Vargen dansa }). Sin uppfostran oaktadt, blir han dock sällan pä- litlig gunstling.. Exempel gifvas emedlertid, som visa möj« ligheten att förbyta hans nyckfulla och misstrogna Iynne med hundens tiligifna böjelse för sin husbonde. Följande är en likasä intressant som sann anekdot hörande till dju- rens historia.
®) Falco Chrysaetos L. Pallas Reis. I. S. 135.
% ”") Aristoteles, Gesnerus, Porta, Cardanus, Scaliger: Den sıstnämde säger: «Mista lupo canis est signata voce Lycisca.»
un,
Döbeln Jägerpract. 1. $. 35. D Chardin.
53 VARG.
Pä slottet Ludvigsburg i Würtemberg finnas ett stort antal skilderier af hästar och hundar, hvilkas skönare £or- mer [öranledt deras ägare att läta penseln bevara. minnet af dem. En svart Varg ses ocksä afmälad pä ställer. |
Han lefde i början af ı8:de seklet och tillhörde Her- tigen. Alven längt före den tiden var det mycket brukligt stt Förstar och förnäme höllo tama villdjur för deras nöje. Man kallade denna Varg Melac, etit namn just dä Myc- ket rykibart, och länt af en kring nejden af Pfaltz bekant Fransk fribytare. Melac följde sin höga husbonde öfverallt och sof bredvid hans säng, samt bevistade tillika det fälttäg som kallade Hertisen till ARhenströmmen. Men dä detta vara- de inpä sena hösten, fann man Vargen en vacker dag äter pä Ludvigsburg, utanför Hertigens kammardörr, utan att man kunde utforska pä hvad sätt han kommit öfver Hoden. Ar 2711 beledsagade han ocksä sin Herre till Kejsarkröningen i Frankfurt, men som det myckna kanonbullret icke be- hagade honom, stal han sig bort, och anlände äter lyck- ligt till sitt vanliga hem, och blef sin ägare trogen sä län- ge han lefde. Ingen annan kunde dock lita-p& honom, hvilket en Officer erfor genom förlusten af sitt halfva kind- ben, utan att ha vetterligen gifvit Vargen orsak till miss“ nöje. En verkligen trogen Hund är stundom äfvensä farlig att nalkas, för en främmande.
Bäst torde vara att icke göra sig säker i sällskap med de af naturen vilda djuren, ehuru tame de mä synas vara. De äro däi eit för dem snarare onaturligt tillständ, och kunna, hvad som är varst af allt, ganska lätt bli galna.
1 gamla verldens Mytologi och häfder förekommer Vargen säsom eit icke mindre heligt än märkvärdigt före- mäl. Egyptierne dyrkade honom för Osyris skull, som de föregäfvo hafva, under sädan skepnad, uppstigit frän Plutos rike för att hjeipa Zsis under striden med Typhon *). Funno de Vargen död, sveptes han och med högtidlig- het jordades af dem. Grekerne gjorde detsamma till 4a pollos ära, och en Thebaisk Stad benämdes efter den ge- mensamma dyrkan som gafs ät Solens Gud och djuret **). Romrarne äter helgade det ät Stridsguden ***), Sjelfva
*) Yultey. Lib. ıo. er) Lycopolitana civitas. Macrobius.,
*s, Vargnamnet har varıt temligen allmänt för flera Gudomligheter. Sä- ledes finner man Jupiter Lycsus, Apollo Lycaus, Pan Lyczeus eller Lu- percus, Diana Lycaa &c.
varc. 853
den mänaden som bär hans namn kallades Zupizus *); emedan Mars ansägs som Kar ät de af Varginnan däg- gade barnen Romulus och Remus, dikten om hvilken blef Tiberns och stundom Roms egen afbild. Zupercalia voro der Religions-fester, för att bevara minnet af den välgö- rande amman **), och Zupercal kallades den platsen hva- rest man firade dem ***). Det Romerska krigsbruket att bära samma djurbild pä standaren f), och Heiogabali och Macerini m. |. mynt äro likasä vittnen om den aktning man Iyste för den urgamla sagan.
Men tiderne förändras och tankesätten med dem. De andäktiga begreppen ha blifvit ombytta mot andra, hvilka synas komına naturen närmare. Moralisten har funnit en sinnebild i Vargen för den girige, för Tyrannen, och för den snäla Prelaten, samt med namn af Lupa utmärkt den tygellöst vällustiga Qvinnan f}}), medan Teologen skänkt det af Zupus ät kättaren, och till och med ät sin djefvul.
Att man af ett sä kringspridt och allmänt bekant djur som Vargen , oaktadt dess elaka rykte, sökt hämta nägon nytta, är väl att förmoda. Forntiden, som ägde sä mänga besynnerliga läkmedel, fann äfven flera hos Var-_ gen. Lefvern berömdes af Dioskorides och Galenus i Vatten- sot och Lefversjuka, och af Rhazes som ett kärleks-retan- de ımedel. Istret prisades af Plinius för Ögonkrämpor, och betarne till gnidning af tandköitet p& barn plägade för tänder. Huden beredd och lagd öfver bara magen troddes befordra digestion, och skinnet ansägs som ett räddnings- medel för Vatienskräck, dä det bars af den som blifvit biten af en rasande Hund. Ännu inbillar sig allmogen i ett af vära Norra Landskap, att i den upptorkade och pul- veriserade Varg-strupen, intagen i varmt dricka, finna en säker bot för Hals-svullnad; och lättrogenheten anser den färska spillningen, struken pä& Boskaps-kreatur, som eti 9-
®) Ausonius.
®*) De afskaffades först af Pälven Gelasius, fera_sekler efter Roms he- dendom,
**) Ovidius. «Ulla (Lupa) loco nomen fecit, locus ipse Lupereal.» Fast. Lib. 2.
yp) Plinsus. Lib. vo.
T}f) Lupanaria är ocksä ett urgammalt Latinskt namn för les Bordels. Claudii beryktsde Kejsarınua bar med uöje tilluamner Lycisco.
54 Ä VAaRG.
felbart amulet det äret mot deras fiende. Fivad köttet angär, är det, som Buffon säger, blott Fargen som äter gerna KVarg. er Skinnet är ändtligen den verkliga fördel som af Var- gen erhälles. Det var redan ett urgammalt mode af krigare, att i stället för hjelm begagna det flädda skinnet af Var- gens hufvud med vidhängande käftar och tänder *), oclı man betäckte icke mindre hela kroppen med den öfriga huden **). Sädan har ocksä Sarmaternes klädbonad varit, en passande skydds-drägt mot klimatets stränghet, och som öfverfört bruket af sädana Ölverplagg ända till
vära tider. Tabellen föreställer djuret lefvande och efter natu- ren tecknadt. / *) PropertsLib. 4. Eleg. r. **) Pirgil. AEneid. Lib. 7—ır.
[2
VERSETZT
Pr. ar Salmstruch.
Grov.uf Ruckman, Grouof i
50. GÖKTYTA.
JYNX Torovırva Zyea. Södgök. PA Finska Köenpüka. Pä Fr. Torcol. PA E. Wrynech. PA T. Drehhals, Nat« terwindel, Pä Sp. Zorcecuello. Pä It. Collotorto. P& D. Giögtyte. Pä N. Saagouk. FAR. Krutiholowa.PäP. Kretoglow.
Är gräaktig till färgen och fäckig, med svarta, vägiga tverband pä Stjeripennorna.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. r. 2. p. 423. — Faun. Svec. p. 34- Tab. r. Cl. 2. Avezs. Ord. a. Pica. — Amoen. Acad. 4. p. 504. — Retz. Faun, Svec. p. roo. Penn. Brit. Zool. 1. p. 137. — Buff. Av. 7. p. 84, Briss. Av. 4 p. 4. Lath. Syn. 1. 2. p. 548. Ind. p. 225. — Aristot, Hist. Anim, a. ı2. Aldrov. Orn. ı. 865. — Schwenkf. Ar. Siles. p- 357:
D; Hökarnes familj, vid första äsynen, rättvisar den analogi som von Linne£s rika snille fann emellan dem och rofdjuren bland de däggande, sä skänker oss älven Ska- tornas mänga rimliga bevis, att i deras Iynnen upptäcka ett slags likher med djurrikets Förstar (Primates). Se der, ä ena sidan t. e. Condoren, svingande sig Ölver Andes- ryggens högsta spetsar, nedrusa med äskans fart öfver det rädjur hans skarpblick uppspanat i dälden; — den tiger- fläckade Harpyen, som i nedfallandet ur luftens regioner klyiver sitt ı0f, — än Fiskörnen, som Iyftar stora Gäddan ur det väta djupet, — än den i det öde tornet intill mid- natten gömde Ufven, mössens väldiga jägare; -— än Var- fägel, som uppspikar Torndyfveln och Gräshoppan pä slänbuskens piggar; — & den andra ölvertygas vi om för- mägan atı härma mennisko.rösten hos' Papegojorna, om läraktighet hos Korpen och det listiga anlaget hos Skatan, Vid ett mindre vettenskapligt skärskädande torde man kan- ske anse nägra af de sä kallade skatornas slägten ha stör- re anspräk till en plats bland roffäglarne, men desse sed- nares näbb försedd vid sidorna af öfre käken med ett tandlikt utskott, erbjuder eit lätt skiljetecken frän de för- ra, hos hvilka näbben, ryggad och ofvanpä kullrig, allde- les saknar detta. Äfven fätterne, ehuru stundom starkt danade, äga icke dessa krökta klor som vitina om Hökar- nes bestämmelse, Det förekommer emedlertid hos SAa- torna en större skiljaktighet i näbb och fötter än hos an- dra familjer af fägelskaran. Den förra än mer elier min- dre krökt, än rak, äfven som hos somlige sägkantad eller
56 GÖKTYTA.
slät-kantig eller knölig, tillika med en sällsamt skapad tun- ga, gei lörening med de efter deras ekonomi pä sär- skilt sätt formade fötter, otvifvelaktiga kännemärken för familjens talrika slägter. Säledes utmärker sig Zyran med sin nästan trinda, speisiga näbb, sina uthälkade nakna näsborrar, sin trinda, länga, masklika tunga, och sin« klifvande fötter. Väl halva egenskapen af dessa sisinäm- de äfven som näbbens form fordom gjort henne till sam- slägting med Göken; men denne, ehuru nära befryndad, visar oss, vid närmare granskning, sin säkra ätskillnad i be- skaffenheten af tunga och näsborrar, alt förtiga äfven det egna i dess hushällning. ;
Tytan, eller som hon vanligen kailas Gök-tyta, är af en äker-lärkas storlek, i längden ungefär 7 tum, och e- mellan de utbredda vingspetsarne ıı, samt i vigten 2% lod. Näbben, 9 linier läng, är spetsig, nästan vigglik , och knappt märkbart kullrig, samt näsborrarna vid basen smala, al- länga, conkava, tätt jemte hvarandra sittande. Tungan liknar den hos Hachspikarne (Pict), mycket läng, trind med bruskaktig spets pä ändan, och till hvars utskjutande 2’ne muskler sitta nederst vid sidorna, omfattande luft- strupen och gä omkring hufvudet för att fästa sig i pan- nan. Den gula Iris skönjes genast pä det gräaktiga huf- vudet, hvilket äfvensom halsen prydes med smala, vägi- ga, hvita och bruna tverränder. En mörkare linie gär frän näbben genom ögonen och nägot ned ät halsens si- dor. En bredare rand löper ocksä Irän nacken ntföre ät ryggen, som är grä och svartfläckig med ljusare blannin- gar. Bröstet har deremot en blekbrun eller i gult stötan- de färg med svarta spetsade fäckar. Under buken ses }usare ränder i vägor. Vingpennorna äro svartbruna, äf- ven mel ljusare tverstrek, mest synlige dä vingarne äro sammanslutne. ı0 lika stora pennor tilihöra stjerten, böj- liga, rundade i ändarne, grä, och mörkt brunspräckliga med 4 breda svarta band pä tveren, utom en mycket kort och knappt märklig vid sidorna. Ben och fölter äro mörk- grä med 2 bakät och lika mänga framät stäende tär, som hos de ined kliffötter försedda fäglar. I allmänhet är ho- nan blekare och mer grä än hanen. Föröfrigt synes na- turen i den sköna schatteringen af denna fägelns fjädrar haf- va ersatt det bristande i glans och Iysande färger, som dem tyckes slösat p& mänga andra.
GÖKTYTA. 87
Tytan är en bland Ilytıfäglarne, och visar sig om vä- ren pä de orter som äro hennes hemvist under parnings- tiden, och desse äro icke endast det Nordliga Europa och Asien, utan äfven Persien och Indien. I vära trakter bä- dar hennes ankomst äfven Gökens, hvars tärna (Gwas y gog) hon kallas i Wallis, och hyilket likasä hennes namn hos oss lär äsyfta. Slägtet synes icke talrikt. Tytan lef- ver ensam; enstaka träd äro merendels liennes vistelseort. Blott en liten tid ser man paret ätföljas, men de skiljas snart och bortresa ensamma om hösten, pä lika sätt som de om vären ankommit. I nägon häla af ett murket träd väljer honan sitt bo, der hon, omgifven af stoltet och maskmjölet, i början af Maj, värper 6—ıo egg, hvita som elfenben, men sä tunnskaliga att gulan Iyser igenom. Um der kläckningstiden födes hon af sin make med myror, sedermera ocksä ungarnes näringsämne, och desse kurna knappt bruka vingarne, förrän de lemna nästet och ölver ge hvarandra utan saknad.
Pä marken hämtar Tytan i synnerhet sin föda, sällan under barken pä träden, ehuru hennes tunga, styfspetsad lik Hackspikens, tyckes lofva det. Hon besöker deremot myrstackarne, hvilkas invänare hon samlar pä detta längt ulskjutna och klibbiga redskap och sedan förtär, livarem sranskningen af fägelns inellvor icke sällan Öfvertygat. Under flygandet utspridas de böjliga stjertpennorna. Stil- lasittande hälles kroppen rak pä grenen och nästan bakät Iutad, och som sofvande fäster Tytan sig längs efter träd- stammen, till hvilket tärnas ställning bidrager, ehuru hon likväl icke klifver som Hackspikarne, fastän hennes fötier likna deras. Man har älven anmärkt, atit blindtarm sak- nas hos henne liksom hos dem. f
Hennes ]jud är lika sä eget som Gökens. Det är et skarpt hvisslande, som skulle sakna allı behag, om ej den entoniga rösten vitinalde om vackra ärstidens annalkande *), Det _ är dock knappt en mänad förrän hon tystnar, och blir ocks& sedan mindre synlig, Men icke mindre än lä- tei utmärka henne ock de besynnerligaste vridningar af halsen, än ät sidorna än bakät, med hufvuder böjdı mot
*) De gam!a kallade derta Tjud seridor. Namnet Jynx härleder sig ock- sä fran der Grekiska Tode, stridere, Scaliger; Homerus
Voce siridet: .dros 086 Anım, 2 1%
58 GÖKTYTA
ryggen, och Ögonen under allt detta till hälften slutna. Rörelsen, mä hända konvulsivisk, sker längsamt och väg- likt, som de krälande djurens. Shane, förundran vid äsynen af ett nytt föremäl, orsaka den, icke mindre än bemödandet af fägeln att be sig ur den handen, som tillfälligtvis längat honom *j). Säkert beror detta af en egen daning och mä kallas naturligt, ty ungarne, ännu i boet, visa samma rörelser. — Kanske tjenar ocksä denna förmäga att vrida hufvudet ät sidorna, till uppfyllande af ett välgörande ändamäl lör Tytans varelse, atı varna smä- fäglarne för deras fiender Hökarne, hvilkas näryaro hon med lörnyade ljud genast ger tillkänna.
Men hon äger ännu en märkvärdig vana, den nem- ligen att, fängslad i bur, vända sig midtemot äskädaren, höja sig, och gä sakta framät under det hon uppreser Jjä- drarne pä hufvudet och utbreder stjerten; hon drar sig likväl hastigt tillbaka, nedfäller tofsen, och med häftighet hackar bottnen af buren med näbben. Hon upphör icke heller att mänga gänger förnya dessa löjliga ätbörder, s& länge man ser pä henne,
Mycket troligt gäfvo dessa sällsamheter hos Tytan ett slags anledning i de vidskepligare tidehvarfven, att anse henne som nägot underbart, och i synnerhet säsoın verk- samt kärleksmedel. Poeterne utmärkte älven med nam- net af henne skönhetens tjusninsskraft, och sjelfva den passion som deraf uppväckes. Jynx var i Mytologiens häf- der en Nymf, Echos dotter, genom hvars tjusning Jupiter brann för Aurora. Men Junos svartsjuka förvandlade hen- ne ock för besväret i Tyta **). Venus sjelf förde Jynx som fägel frän Olympen till Jason, för art lära honom dess egenskap, och derigenom beveka den härda Medea *). Sijertpennorna och bröstbenet tillegnades i synnerhet den
*) Aligvando manibus tenui, qvi collum circumagebat in aversum, pror- sum, retrorsum, mox oculos claudebat, qyası obdormiscerei, Schwenk- feld. Av. Siles. p. 357.
Apparemment, säger Buffon, on lui, a aussi troure de l"analogie avec ce tour de tete que se donnent certaines personnes ponr al- fecter un maintien plus recuelli, & qui de-lä on ete vulgairement appeles torcols.
®*) Etr poetiskt infälle att dikta orsaken ill bruker affägeln säsom vam- ligt i blanning af kärleksdrycker.
% Pindar. Pyth. Od. &.
GÖKTYTA dg
kraft man Önskade vinna. Äfven än i dag vid Ganges &- bräddar, vecklar den kärlekssuka Mogolern tungan af en fägel, lik Tytan, inom bladen af den sjelfrörliga klöf- ' vern *), och bereder deraf en talisman, som efter hans förhoppning bör göra honom Iycklig vid mötet af hans älskarinna.
Verkligare nyita pästäs kunna göras af Tytan i köket. Fetare mot slutet af sommaren skall hennes kött bli väl- smakligt, och fängas derföre i Aug. mänad sä väli Frank. zike som Italien, och länar ofta namn af Ortolan, en kramsfägel, vanligt mycket värderad; och fägelfängarne, inbillningsfulle att köttet smittas med. smak af myTor. bortrycka sorgfälligt tungan pä& de nyligen fängade.
Svärigheten att föda Tytan i bur, gör det nästan o- möjligt att länge behälla henne lefvande. Hon svälter me- rendels ilhje. Med en massa af bröd och ost blandad, har det Iyckats nägon tid med ungar, men de ha omsider vägrat denna kost; äfven myror fann Geszer icke tillräckliga.
Taß. — Fägeln i naturlig storlek, tecknad efter nat, Mufvudet särskilt med utdragen tunga.
”) Hedysarum gyrans. Linn. deu märkvärdigaste af alla sensitiva yexter
BETT
Bit. 0. grow. af Ialm.stru eh.
39: ‚SVART HUGG-ORM.
COLUBER Parester. Bose. Pä Fr. Dipsade, Finere
noire. Pi T. Schwartze Otter.
Hela kroppen är svart utan fläckar. Kindkantenr och /Zäpparne äro,hvitspräcklige.
Linn.‘ Syst. Nat. ed. Gmel. I. 3. p. rogr. Faun. Sr. p. reg. Cl. 3. Ampursıa. ÖOrd. 2. Serpentes. — Retz. Faun. Sv. p. 295. Laurent. Syn. p. 99. t. 4. E 1. p. 188. — Link i Poigts Magaz. 12. p. 295. Bech- stein. Uehers. von La Cdpede Amphib. 3,.—?— Sturm Deutschl. Faun, 4. Heft.
C, Naturen sparsammare smyckat en del af sina al- ster, bär likväl deras sammansättning allestädes fullkomlig. hetens stämpel, och det fula är stundom icke mindre ve- undransvärdt än skönheten. En i inbildningen grundad farhäga har gifvit Amfibierna i allmänhet obehagliga till- mälen. Sjelfva uttrycket af formen hos dem är meren- dels lika utmärkt som rysligt; älven d& de finnas prydde med Iysande lärger, föreställer man sig nägot osäkert, misstänkt och vidrigt i deras rörelser och blickar.
Härtill kommer en viss oangenäm lakt, den somlige utdunsta; den kalla nakna kroppen, det hväsande Ijndet, den ofta tröga och släpande gängen — alla rimliga orsa- ker till aflägsnande frän sädana löremäl, än mindre un- derligt, när ett bos dem förmodadt gift fullkomnar den vedervilja de Hesta menniskor hysa för dem. Och mä hän- da, är det äfven en af de visa inrättningarne i Naturen, en varnande anledning att icke oförsigtigt nalkas den möj- liga faran.
Bland flockarne af de med ryggknotor försedda djur, finner Naturforskaren väl inga lättare skiljemärken än i den som innefattar Ormarne. — Utan lemmar, liksom Fi. skarne, äga de i stället för dessas gälar, verkliga lungor för andedrägten. De sakna emedlertid bröstben och ögor- lock, hvilka deremot finnas hos de öfriga. Vid första anblicken röjes föga olikhet i Ormarnes skepnad, men de- ras yta sisar genast en märkvärdig ätskillnad dem emellan. Betäckningen af liuden är antingen Öfverallt likformig, el- ier som hos andra, under buk och stjert af olika förhäl- lande, hvilket liksom utstakar inom sjellva Hocken en na- tnrlig gräns, bekräftad genom äfvensä vigtiga skiljaktighe-
1%) 43 SVART HUGG-ORM.
ter i organisationen af käkarne. Desse särskilt danade hhos de förre, kunna icke sä vidgas som de sednäres, hvil- ka, al annan beskaftenhet, ge deras ägare förmäga, att svälja kroppar vida större än deras egen, alldeles omöj- ligt för de förstnämde, som dessutom sakna de andres dubb- la tandrader, och de dem ofta tilhörande, rörliga och i- häliga gilt-tänder. Redan vid historien om den allmän-- na Hugg-ormen är sa väl detta som anatomien af Ormar- ne i korthet anfördt. Vi önska nu, att näst före detaljen af enannan art, än en gäng fästa uppmärksamheten vid den egenskap, som gör sä mänga af dess likar fruktans- värde. |
Gift-tänderne äro, hos de Ormar hvilka äga dem, lik- som analoga med Betarne hos de däggande djuren, ä ömse sidor af Ööfra käken nedtill omgilne med ett päronformigt giftgömme och en längrund körtel, hvarur dess Eytande innehäll, pressadt under hugget, löper frän roten af den ihäliga tanden, säsom i en kanal, ut genom dess vid sidan öppna spets. Flere smärre tänder upptäc- kas ocksä hos nägre‘, kring basen af den större, hvilka, i höndelse af dennas förlust, äro lika vädlige. Det är e- medlertid genom lörstörande af dessa mord-redskap, som de i Orienten öfverallt sedde gycklare kunna, ätminstone till en viss tid, utan fara handtera de fruktansvärdaste af dessa odjur. |
Sjellva gift-vätskan, som en Fontana, Coste m. fl. sä noggrant undersökt, visar intet tecken till syra eller Al- kali, blandar sig lätt med vatten eller sprit, är till färgen blekgul eller hvitaktig, säsom Ilytande nägot klibbig, men torkad fär den likhet af gult harts, som mörknar med tiden och blir svärlöstare. Den äger ingen lukt, ingen smak, om icke liksom nägot fetaktig, ofta utan minsta retelse pä tungan; ibland äter sä skarp, att äfven orsaka stellet och känslolöshet. I mwindre mängd nedsväljd, är följden deraf ingen. Men i synnerhet ingjutun i blodrören eller inympad i ett sär, är dess verkan grym, i män elter dess ursprung frän olika Orm-slag, älven elter skiljaktighet i älder, ärstiden, och i synnerhet himmeisstrecket.
Nägre ha föreställt sig denna äverkan säsom blott me- kanisk af tänderna, eller som ett slags retning pä hud och nerver; men älven uten väld bibragt, visar giltet samma symtomer. Saliven är ock lika litet orsaken som djurets utomordentligt beska galla, utan det beror ensamt af den
| valska,
3
SYART HUGG-ORM. 49
vätska, som samlad och dold i de beskrifna gift-säckarne,
medelst sär af hugg-tanden, införes direkte i blodmassan.
Man har samlat detta gift frän lefvande Ormar i eit kärl hällit för dem, hvaruti de under bitandet i dess bräddar smäningom uttömt deras förfärliga förräd. Visse Indianer, älven Tatarerne, bruka än i dag, pä lika sätt som Fordom Schyterne, att bestryka sina pilar med’en blanning af Orm gift och Menniskoblod.
Följderne af ett gilligt Ormstyng aro, som sagdt är, efter omständigheterna olika. Se här emedlertid en teck- ning af de olyckor, hvilka man anmäıkt hafva stundom blifvit den bitnes fasansvärda lott.
Strax elfter bettet kännes pä stället en stickande smär- ta, nästan lik den efter stynget af en geting. Delen svullnar med stark rodnad, längt öfvertrafande den min- dre vidd som säret äger, och hvaromkring mörka fläckar börja visa sig, Värken ökas, arföhd af krampaktiga ryckningar, och omkring det särade stället som nu blir svartblätt och förlorar känslan, utbreder sig svullnaden till andra delar och omsider öfver hela kroppen. En häftig feber infinner sig med flera eller färre af följande sym- tomer: en törst som ingenting kan tillfredsställa, hicka , hjertklappning, rädsla, gallaktiga kräkningar. ojemn öch afbruten puls, lifskrafternas altynande, slummer, sinnes- nedslagenhet i högsta grad och liksom likgilltighet för allt; beständig Bee och ofta en gul färg spridd Öf- ver hela kroppen. , Omsider förloras sansningen , ut- brott af yrsel och fänighet inställa sig. Ändtligen upplöses vätskorna sä, att bloden flyter ur alla öppningar medan hif- vet ännu varar; och deita är knappt slutadt förr än svarta
‚tläckar öfver helakroppsytan och en !lytande materia fräu sä-
ret, ätföljd af den förfärligaste stank, vittna om en total för- ruttnelse. Som erfarenheten i alla tider besannat sä olyck- liga händelser, har ocks& omtankan sökt att uppfinna 'tjen- liga räddningsmedel. Hvart och 'ett land, der invänarne varit för dessa slags missöden utsatte, har, sä väl som kanske hvar tidpunkt, ägt sina motgift, ehuru icke nägot preservatil Ar ännu upptäckt mot vädan, men desto flera förslag, att, sedan olyckan händt, rädda den hon träf-
fat. I Indien, hvars hetare hbimmels-strek ger if. ät en
större mängd af dessa fruktansvärda varelser, har man li- tat p& Ormroten (Ophioriza Mungos) och Ormträdet (ÖOphi- oxylonserpentinum),och Hera. lika berömda ämnen ur vext-
50 6VART NUGC-ORM.
riket. Braminerne betjena sig af ett slags piller, i hvilka Arsenik är en vigtig beständsdel. Araberne ha trott sig Anna deras räddning i sjelfva den henden som skadat dem, medelst förtärande af honom rä med tillsats af salmiak, Hvitlök är eljest deras allmännaste medel, hvaraf de kros- sa nägra klyftor mellan tänderna, utsuga derpä säret, och breda sedan deröfver den med saliven blandade löken. Det är alltid deras psyller som häruti biträda dem, och hvilka med tillhjielp af vidskepliga upptäg och under pladdrandet af nägot ställe ur Koran, utöfva deras otill- räckliga konst.
Och huru mänga föregifna antidoter för Ormbett ve- sa icke Norra Amerikas Indianer att omtala. Mer än ett halfı hundrade medel ur vextriket äro af resande efter deras sägner antecknade, fastän kunnigare personer hafva yppat tvifvelsmäl mot säkerheten af deras användande. Vi lemna dem säledes i deras värde, äAfvensom uppgilterna af forntidens Läkare, bland hvilka Celsus och Galenus mä& kär till namnen anföras.. Framför allt annat prisade den sednare sin Teriak ända till skyarne.
Utvertes brukade medel,säsom underbindningar, starka scarihkationer, ingnidande af kaustikt alkali i säret och det- tas brännande med glödheti jern, hafva, om de tidigt biifvit använde, och med invertes passande ämnen förenade, stun- dom visat Öönskad verkan. Fontana, som kanhända gjort de mesta försöken, fann ett ntspädt kaustikt alkali, bäde in- och utvertes tillämpadt, af största nytta. Andre ge den Särska bomoljan ett stort loford, och icke mindre ät Kau
"de Luce till nägra droppar intaget, hvarjemte det ristade säret bör dermed fuktas och förbindas.
Den allmännaste Hugg-ormen i Norden är Colubex Berus, hvars märkvärdigheter redan i början af detta, verk blifvit samlade och anförde. En annan, icke mindre säll- sam än-utmärkt ars af samma slägte, är i sin ordning nu värı föremäl.
Svarta Hugg-ormen twäffes i gamla skogar af Rikeıs meälersta Provinser, säsom 3 Smäland, der man känner konom under namn af Bosen. Han är likväl mycket säll- syntare hos oss än C. Berus, kanske mindre sa i Tysk- jand, der han i norra delen (Meklenburg &c.) förekom- mer, 'ıörhända ock i Böhmen och :Österrike. Men den
SvYARnT HUGG-ORM. 5ı
gamla titeln Fipera Anglica nigricans *), som han länge burit, bör förmodligen uteslutas, emedan han. synes icke tillhöra det Brittiska omrädet, utan har en mörk al- art af C. Berus gifvit anledning till ett sädant misstag. Om äter den, som omförmäles vid Oka-floden i Ryssland, sä- som der allmän och mycket giftig, kan säkrare med vär förenas, mä vidare undersökningar afgöra.
I längden är Svarta Hngg-ormen emellan 20 tum och en aln; af kolsvart färg öfver hela kroppen, äfvensom of- vanpä hufvudet, som är ovalt, bredare än halsen, och nä- got platt nedtryckt, belagdı med fjäll, af hvilka de mot nosen äro mindre, ett större fyrkantigt emellan Öögonen, och de öfver nacken störst. Sä väl härigenom som me- delst färgen, utmärker han sig frän den allmänna arien, Nosen är rundad och trubbig samt näsborrarna synbare, Ögonen, som sitta närmare framät nosen vid sidorna af kinderna, äro temligen stora, med röd, Iysande iris. Gilt- tänderne i ölra käken äro stora och starka, samt tungan, dä hon uträckes ‚ läng’och som vanligt tväklufven. Kindkanterne synas mest hvita, nägot ljusbruna, och den fhjälliga yıan un- der nedra käken, äfvensom eit stycke nedom halsen, hvit och svartlläckig. Ryggljällen äro ovalt llansettformiga med märklig knöl; de pä sidorna deremot nägot större och o- vala. De sitta alla fästade pä en svart hud, hvilken ryn- kad vid Ormens rörelser, ger ett skiftande utseende, som vore den nätlik med Ijusa maskor. Buksköldarne och stjertfjällen, hvilka efter v. Lınm&s beräkning utgöra, de förre ı55, de sednare 32 ıill antalet **), ha ett mer glänsande utseende och liksom svarıblä mot dem som be- täcka den ölriga kroppen. Stjerten är ändıligen mycket kort, eller knappt en ättondedel mot hela längden.
I vära Lamdsorter äger Bosen eit mycket elakt anseen- de. Det torde dock hända alt hans färg bidragit dei me-
®”) Petiver har, i sitt Mus. N. 204 gifvit detta namnet, men som icke tıllkommer nägon annan än en helt svart artförändring af C. Berus, pä bvilken ocksä de rhombiske fläckarne längs elter kroppen lätı kun- na uppläckas, enligt Pernant Britt. Zool. 4. p. 26. La Cepedes och Bechsteins Synonymer höra sannolikt till denna, ej till C. Prester, sä mycket snarare, som de ansett densamma för Ber: afart, hvilket
“ bäde färg och öfriga kännetecken hos den rätta arten bestrida.
*") Man har nu mera funnit detta beräknande sä osäkert, att specifika ätskillnaden af atterne ej kan deraf hämtas. Pä den C. Prester som Link observerade vid Rostock, fann han 204 buksköldar och 35 sjert- Sal. FFolf anmärkte en annan äiskillnad.
52 SVART UHUGG-ORM.
sta till den sä allmänna fruktan för honom. Ännu felas oss närmare uppgifter om de egenskaper som kunna enskilt iliihöra honom, Han pästäs att hväsa starkare än andre be- kente Orwar; men huruvida han är af djerivare natur än de, sä ati han anfaller det föremäl som retat honom, vä- ga vi icke med säkerlet anföra. Zirk tror denna Ormen vara trög och längsam, och-Zeurenti, som säkert .icke misstagit sig om arten, berättar att man F Österrikiska län- derna icke auser den ibland de farliga, hvilket pästäende dess högst misstänkta utseende tyckes likväl ogilla,
Säsom tillägg vid kurer för Ormsting, kunna Askblad uppföras pä samma lista. De hafva hos oss blifvit bepröf- vade och godkända. T. ex. för en häst, ormbiten i huf- vudet, hvilket deraf, enligt berättelsen, uppsvällde till vidden af en strömmings-ljerding, brukades varma om. slag med dukar blötte i starkt afkok pä Askbark och löf af samma träd. Härigenom botades äkomman inom fä da- gar. dfven Malört, p& samma sätt använd, gjorde önskad verkan p& en annan häst, särad i magen. Dä bomolja är i fräga som räddningsmedel, bör den alltid brukas varm, hvarförutan föga eller ingen nytta är'deraf att vänta. (Öd- mann i Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1787. s. 5gr.) „
Tab. En Svart Hugg-orm i naturlig storlek, efter na- turen tecknad ee
32,
Be N Wei ..
N,
m nm
Rt o grav. af‘ Palmstruch.
An. LUMP-FISK.
CYCLOPTERUS Lonuevus Siu-Ayge. Stenbie (Hanen) —- Qvabösu (Honan). P& Fr. Zievre. P& E. Zump-fist, Sez-Owl. PAT. See-hase. Pä Holl. Snottolf. PA D.
Steenbider. Pi N. Rognkexe. Pi Isl. Zdrognkelse.
Pä Grönl. Nepisa.
Kroppens stam är försedd med kantiga benak- tiga knölar i sju rader.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. 1. 5. p. 1473. Faun. Svec. p. 114. Cl. Pısces. Ord. 5. Thoracici. — Arted. Gen. p. 82. n. 1. Syn. p. 87. n. ı, — Retz. Faun, Sv. p. 327. — Penn. Britt. Zool. 3. p. 117. fig. — Block Fisch. Deutschl. 3. s. 105. Ic. t, 90. — Fabr. Fn. Grönl. p. 151. n. 92. —
Pontopp. Norv. 2. s. 266. — Leem. Lappl. » 522. — Clafsen Reis. Ijl. z. s. 588. — Hanow. Seltenh. ı. s. 580.
Va betraktande af Fisksiagen förete sig icke alltid s& tydliga kännemärken som hos detta. Dess i rundel, like en sköld, sammanvexta bukfenor visa genast slägtets ät- skillnad frän alla andra bland Bröstfiskarne. Alla dess ar- ter äga en tjock och kort‘stam (truncus) utan fjäll, ett trubbigt hufvud, Avars käkar äro väpnade med smä spet- siga Länder, samt försedt med en bred och tjock tunga. Güllocket bestär derjemie ef en enda skifva, som & hrare je side betücker en gälhinna med 4A strülar.
Denna karakter tillkommer 8 af Naturforskare an- tecknade fiskarter, hvilka, gömde i Oceanens sköte, iräf- fas dels under de Nordligare Pollöjderne af Europa, A- sien och Amerika, dels under de Sörra himmelsstreken, säsom i Indiska hafven. Sjurygg-fisken är likväl nästan den enda som tililhör vär verldsdel, och som han ocksä när- mar sig till vära vestra stränder och stundom äfven dem som fuktas af Östersjöns böhor, intar hau eit rumi Sven- ska Fauna.
Denna fiskens längd är olika, frän 6 tum tillen al. Huivudet är kort och bredi framtill, med vid mun och 1jocka läppar. Käkarne äro ända ned ät svalget besatte med smä spetsiga tänder. Tungan synes tjock, slät och rörlig, och de runda stora ögonen med hvit eller silfver- färgad iris, nägot svart och gullläckig omkring den svarta pupillen. Framom ögonen, ofvanföre munnen utskjuta de pipige näsborrarne eller luftrören. Kroppsstammen som bar en oval form, fastän hastigt ehuru kort afsmalnande mot stjertfegan, är ganska bred mot sidorna och buken,
50 LUMP-FISkK,
men hopklämd och nästan köllik mot ryggen. Längs ef- ter stammen, frän hufvudet till stjerten, löpa, 7rader knö- lar, nemligen en rad pä ryggen och pä hvar sida trenne, af hvilka-den nedersta ätföljer buken. Knölarne äro här- da, strälade och sluta sig i en kort spets. Störst äro de, som utgöra den Öfversta raden pä ryggen, fästade pä en utstäende feifena (pinna adiposa), emellan hvilken och den rätta ryggfenan 3 eller 5 äfven starka knölar sitta i 2 ra- der tätt tillsammans. Lika mänga räknar man ock i pan- nan. ÖOfvanför den knappt synbara, frän det medlersta af stjerten ända ät Ögat rigtade sidolinien, löpa & ömse sidor, i början nägot uppät böjde de första knölraderne, äfven som de andra i ordningenunder sidolinien, ehuru pä längre afständ. De främste knölarne äro störst, utom pä de un- dersia raderne vid buken, der de äro lika stora. Intet visst antal af knölar kan bestämmas, säsom ofta olika pä göremälen. Men utom dessa stora ojemnheter är den svartgrä huden betäckt eller öfverströdd af en oändelig mängd smä mörka upphöjningar eller knottror, som göra den skarp och ojemn. I ryggfenan äro ıo0 strälar, till fär- gen gräaktige, ibland svartlläckige, liksom sidorna af krop- pen; men deremot äro bröstfenornas 20 strälar, och Gump- fenans 9g—ı0, orangefärgade eller rödaktige. Sädan färg äger ocksä merendels buken pä hanen,. hvarifrän det Is» ländska namnet Rödemage leder sitt upphof *%). Honan äter , alltid större, saknar denna koloriten och kallas Graasleppa. Strälarne äro liksom klufne i ändarne, och
skjuta litet framom den hinna som förenar dem, hyilket i .-
synnerhet märkes pä stjerifenan. Framför allt är likväl mest anmärkningsvärd den hinnaktiga, muskulösa och mju- ka rundel, som lık en sköld sitter under bröstet emellan dess fenor i bukfenornas ställe, med ız korta, och [rän lika mänga aflänga och utät spetsade, köttiga värtor gä- ende sirälar. Med en dylik danad kan fisken efter behag _ fästa sig sä vid ytan af glatta kroppar, att icke kunna ut- an väld derifrän slitas. Man har till och med seit en mot fiskens storlek ofantlig tyngd sälunda upplyftad **) Det är pä hafsbotten, som han ocksä hänger sig fast vid klippor och stenar, och rör sig eljest qviekt bäde upp - och
°) Ibland är han ocksä Ijus: eller grä p& buken, och benämnes dä
Graamage. — Olafsen.
**, Efrer Hanows beräkning, höll en 8 mıms läng Lump sig fast med em kraft af 742 skp:ds vigt. Selienh. der Nat, 1. s. 580,
LUMP-FISK, hr:
utföre, men simmar sä mycket sämre, helst det alltid sker pä tveren.
Benen i fiskens kropp äro broskaktiga och gröna. En kort men mycket vid bukrymd innesluter en tarmkanal, hvilken Bloch fann hos en Lump af g tums längd, och som hel och hällen vägde 61 mark, vara eifva fot läng, med mänga krökningar och mot ändan omsider ulwvidgad, samt fästad vid kexet (mesenterium) liksom hos de [yrfo- tade djuren. Vid dess början är den omgifven med 6 bihang, ej enkla som hos fiskar i allmänhet, utan grenan- de sig, och desse äter i andra delar, sä att deras antal uppgär ända till 40, och ändä hvar och en af 2—3 tums storlek. Hela längden utgör ätminstone 6 fot; och lägger man nu till den förenämda länga tarmen, sä& synes det lör den njutna födan bestämda rummet vara 6—7 gänger stör- re än hela kroppen. Det är, som Bloch säger, ett ovan- ligt fenomen hos fiskar. Men naturen gjorde det visserli« gen icke förgäfves. Fisken, ehuru rofdjurisitt slag, är, som förut sades, dälig simmare. Han blef derföre pä det- ta sätt organiserad, att de näringsämnen, som blott spar- samt af honom kunna uppsnappas, mätte sä mycket längre qvarhällas i tarmarne, och tjena honom till uppebälle. Lefvern är rund, stor och sitter helt nära magmunnen. Njurarne äro älven stora och hjertat trekantigt utgöres af en tunn muskulös hud, Simbläsa, som Willughby nekar att verkligen finnas, har !ikväl Bloch seit och an- märkt. I synnerhet föreföllo honom de ame eggstoc- karne beundransvärde hos samma hsk. De voro 8 tum länga, Atum breda och en tum tjocka. Rommen vägde en- sam 2 % och ı lod (nästan £ af hela fiskens ıyngd), och innehöll 207,700 orangegula egg, litet större än valmo- frön. Förmodligen voro dock flera redan afgängna, helst eggpassagen är vid och utstäende, samt rommen myc- ket lös. Häraf kan’ lätr slutas till fiskens bördigbet. I Wa] mänad leker han. För ölrigt uppehäller han sig lik- som Qvabdorna (Lophii) p& mindre öppna ställen i haf- vet, säsom bakom klippor och höjder, der han gömd och biträdd af sin medelst elementets tillhjelp utmärkt fina hör- sel förmäga, försätligt uppassar sädana föremäl af smäfisk och sjökräk, äfven dem med skal, som böljorna föra i dess grannskap. Hajar och dylika glupande varelser hälla ho- z0om deremot sträng räkning för hans roflynne, och man pästär, ats äfven Uttrar och Skälar äro bland hans värsta
ha LUMP-FISK.
.
hender, De sednare förtära, enligt Pennants iniyg, en stor mängd Lumpfisk pä kusten af Sutherland i England. De ullömda fiskskinnen uppflyta der hoptals till stränderna,
ch det är lätt att urskilja stället der skälar haft sädant gistebud, emedan vatinet al den inblandade tranenär der vanligen Turı, liksom man af erfarenheten känner .oljors egenskap att stilla de upprörda hafsvägorna och jemna dem.
an.
Men Lumpen skattar ock betydligt till menniskan. PA Island längas han i myckenhet och ätes der bäde färsk, torkad och insaltad, och utgör tillika en ae Fängsten sker vanligen med nät, särdeles dä Lax oclı Torsk En lokas: I Östersjön förekommer han stundom ät den Fommerska sidan, och tages tillfälligtvis p& Hundre- och strömmings- garn. Men som han äger ett löst, siemmigt och osmakligt kött, brukas han sällan som födämne, utan till fisk- bete, mest för helgflundror. Man har likväl anmärkt, att de med röda fenor och bukar äro bättre till smaken än de med blekare. Isländarne kalla den insaltade Aundemnage, hvilken antingen stekt, eller kokad i sur vassla, anses af dem bä- de beukbar och smaklig. Pä de till torkning ärnade, af- skäras hufvud, fenor och den tunnare delen af buken. Grönländaren, hviiken älskar tranfetman som en kräslighet, finner ocksä Lumpen förträffiig; i synnerhet användes rom- ınen, kokad till gröt. Pä nägra ställen i England stufvas fisıken som karp, men hälles för sin löshet i ringa värde.
Tab. föreställer en sädan fisk af mindre storlek; — till
höger ses ett utkast af honom, sedd underifrän — till venster genomskärningen. — Allt tecknadt efter naturen
i Vesira skärgärden, af A. o. A. Palmstruch.
OSo artz_ nit.
Pubnrtruch. grav.
53. KLO-KRYPARE. CGHELIFER Cavcroınes. Bol-skorpion. PäFr. Pince.
P& T. Bücher: scorpion.
Munspröten kräftklo-lika, och bälgen egglık ock plattad.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. (Phalangium Cancroides).. Cl. 5. Im
s£ecra Ord. 7. Aptera. — Faun Svec.p.470. (Acarus Cancroides). — Olerk. Spindl. t. 6. f£ 10. 1.2. — Fabrie. Entomo). Syst. =. p. 455. Aldro- wand Ins, Frisch Ins. 8. p. 2. Svamınerd. Bibl. Nat. 1. p. 96. — Ausel
Ins. Belust. 3. s. 367, t. 64. — Geoffroi Ins. =» p. 618. — Latreille Gen. Crust. & Ins. 1. 192.
Deus lilla djur företer ett märkvärdigt exempel af den villrädighet, i hvilken den systematiske Naturforskaren stundom befunnit sig vid bestämmandet af de skapade tingen. © Ömsom hällit för samslägiing af Spinlarne, Qvalstren’och Skorpionerne, eller som en blandning af beg- ge, torde det dock med mera skäl utgöra-eit eget slägte. Men lätom oss i korthet betrakta otillräckligheten af de grunder som man tillförene härvid följt och antagit. Det ovanliga utseendet af ett, oaktadt, sä litet kräk, kunde icke undfalla redan Zristoteles uppmärksambet *), och Aldrovand och Gesner hafva sekler sedan dervid fästat äfven deras, och, troligen utan vidare granskning, före- ställde sig en — liten Skorpion. Spammerdam, änskönt skarpsyntare, gjorde dock deisamma, äfvensom ähnu se nare, den förundransvärdı flitige Rosel. Frisch inbillade sig deremot en blandning af Spinnel tillika, ehburu lika o- rätt, ej mindre lör bristen af detta slägtets talrika ögon, än för de saknade spinnvärtorna. Fon Linne gillade icke heller detta, utan hänförde kräket till Qvalstrem (Acari), frän hvilka (med all vördnad för den store mästaren) vi tro, att Klokryparens munspröt och egenskaper visa en väsendtlig skilinad. Utan iviivel föranleddes Fabricius här- af att_träda pä förfädernes sida. Skorpionerne fingo nu bestämdt en slägting, som väl hade munspröt och ätbärder som de, men saknade för öfrigt all annam likhet äfvensom den stingande stjerten, ehuru Sedz säg densamma i syne. Geoffroi hade emedliertid redam förur anfört det tvistiga
”) Bestiola, quae in libris similis Scorpions ereatar: Aristot. Hist. 1. 5. ec. 7. Auimalcula generantur in chartis, proxima. Scorpioni, sed. sine cauda perquam exigua, |. e. c. 52.
So KLO-EKRYPAREN
föremälet under eget sjägtmärke och benämning, hvilka omsider, ivärtid gillade af Zatreille, vi älven nu troit oss böra antaga. Kio.kryparen utgör säledes ett slägte bland skaran af de egentligen vinglösa Insekierne (Antera), ut- märkt genom sitt med teä Öson och teä lür ga, er Jika munspröt fürsedda hufvnd, samt kropp med 8 fütter ®). Hel och hällen är den sällan mer än en un i läng- den, och knappt hälften deraf i bredd. Hufvud, bröstde- len och bälgen utgöra eit sammaahängande helt. Det ‚ förstnämda är ganska litet, spetsigt af ivenne framskjutan- de käkar, besatte med spridda Här; olvanpä ses, e- huru endast med tilihjelp af ett väpnadt öga, nära sidor- na, tvä runda Öögon, föga skiljektiga till firgen Irän huf. vudets yta, som synes ınörkbrun. Ölvanför käkarne upp- täckas ännu tvä andre smä upphöjningar, hvilka Spammer- dam trodde, ilikhet med dem hos Spinnlarne, ocksä för- tjena namn al ögon, men äro förmodligen icke det. Ä ömse sidor af hufvudet utgär, fästad under detsamma, en läng arm, bestäende af fem leder (tv& korta runda, och ire länga smala), förseddi i ändan med en knip-klo, lik Kräftornas, hvaraf den ena eller ytire speisen är rörlig. Begge äro dessutom glest beströdde med länga, utstäende här. Klornas färg, äfvensom den pä armens leder, är nä- stan rödaktig och lifligare än kroppens. Desse armar, icke egentligen förenade med munnen, borde knappast förlik- zas med munspröten hos Insekterne, om de ej syntes sä- som närings-redskap uppfylia deras ställe, och man ej fun- ne dem hos Kräftorna analoga. Att kalla dem antenner eller ock trelvare, vore mycket’sämre. Bälen är kort, bre- dare an hufvudet, rundad och siät,' och ger, som vanligt, fäsie ät Iyra par fölter, alla sammansatte af fem olika län- ga leder, och slutas med tvä knappt märkbara klor pä hä- iarne. Föiterne äro blekare till färgen eller gulbruna, samt kortare än bälgsen, som är eggformig, nägot ned. ssyckt, gräbrun och bestär af ıı segmenter, synbara ge- nem
?) Lacke-slägtet (Phalangiam) synes emedlertid snarare än errang tillegna sig Klokryparen, säsom en af sina arter. Fon Linnd gjorde ocksä en sädan förändring i dess sist af honom utgifna Natur-system (Phalangium Cancroides). Naturen har försett flera af samma slägte (?h. eaudatum, reniforme L. och lanatum och Araneoides Pali.) med armar eller munspröt af lika besynnerlig skapnad. Men Klo- Kryparen äger hvarken den ätskilda bälen (thorax), eller det första rzörliga och utmärkt läuga fotparet m. m., som dessa. I dessa alse- enden liknar den Qvalstren, och är säledes en länk emellan bäda.
— EEE SLEREBOL DENE
KLO-KRYPAREN. Sı
nom hvarderas Jjusare yttre kant, och utan tecken till här eller annan betäckning. h
Sädan är skapnaden. Mellan könen skall, enligt A«- sel, ingen annan skillnad märkas än storleken; hanen har häri nägot företräde för honan. Deras fortplantnings ärten- den äro hittills okända. Honan säges lägga sina egg klumpvis eller era förenade, och hvart och ett al dem a- ga perlfärg.
Klo-kryparen lefver merendels ensam pä de ställen der han träffas. I täppta rum, der sällan luft eller Ijus in- kommer, i lädor eller skäp, eller under gammal bark los- sad ifrän träden, och ännu oftare i böcker som säl- lan vidröras, synes han halva sitt naturlig: hemvist, Det är här som han, med Iyanet af eit rofdjur i sitt slag, för- följer eller försätligt öfverraskar de smä cken, (Ter- mes eller Hemerobius puisaterius) vanligen kallade Vägg- smeder, och hvilka han med de rörliga munsprötens klor uppsnappar. Förmodligen är detta hans enda yrke, utan att deltaga i de förödelser, som anıdra smäkräk eller de- ras larver ofta ästadkomma. Oroad i sitt Jugn, ger han sin otälighet tillkänna genom rörelser like Kräftornas och Skorpionernas, än baklänges gäende, än skridande med snabbhet ät sidorna, och under allt detta Iyftande klorna till sitt försvar liksom dessa. Det är ocksä säkert dessa sedvanor som fästat de forskandes blickar pa honom, och oskyldigt tillegnat honom titeln af slägting med de fruk- tansvärdare Natur-alstren, Skorpionerne.
Svenska Fauna kan icke uppvisa nägon af det slägtet. De höra, Iyckligiwis, till mera tempererade och varmare luftstrek. Södra Europa äger likväl blott en enda art, men Afrika, Indien och Amerika deremot flera. Den först- nämde är ibland de mindre, den Indiske äter, nästan af en Kräftas storlek, bäde till bäl och munspröt med deras tillhörande klor. Mellan bäl och bälg sitta pä& undra silan tvenne kamlika utskott fästade. Men det som i synnerhet utmärker slägtet, är den lediulla, länga kantiga stjerten, väpnad i ändan med en tagg som är speisen af den yttersta, hornaktiga, knapplika Ieden, i hvilken djuret hyser den giftiga väiska som, vid styng gjorda med den nämda taggen, utsipprar genom de vid dess sidor synbara öppningar, och i säret i samma ögon. blick ingjutes. Vid betraktandet af Skorpionens ä:börder, skulle man ock snart tro att han känner sin förmäga, 0.
33 KLO-RRYPAREN.
fredad i sitt lönnhäl, och blottad, söker han icke stt und- fiy faran, utan sätter sig till motvärn medelst rörelser, ef- ter sin natur, ät alla sidor med upprest, hotande stjert, och drar sig först elter vunnen stillhet tillbaka. Fä djur ha blifvit rysligare ansedde. .Kanske har dock fruktan ö- kat vedervijan för dem. Likväl kan det icke ne- kas, att följderne af deras styng stundom blifva vädli- ge äfven för lifvet i de varmare klimaten, der retlisheten hos kropparne är vanligen större. Och liksom häning är eit lisande medel för bistyng, har man ocksäi den olja som tilltedes af Skorpioner, funnit den bästa bot för de- ras äverkan. Pä somliga orter i Italien är inter allmänne- re i hvar koja pä landsbygden, än en flaska af sädant in- aehäll. Möjligivis torde Bomolja ensamt göra tillfyllest,
Bland Läcke-slägtets (Phalangium) arter, utan tvilvel närmare befryndade med Klo-kryparen, är den sä kallade Skorpionssspinneln *) särdeles märkvärdig. Den är mer an en tum läng, och till skapnad som en alläng Spinnel. Munspröten sitta tätt jemte munnen, tjocka, korta och danade som Kräftklor, ehuru gömde inom de ymniga här som betäcka dem. Fem par fötter befordra djerets rörel- ser. Det första uppkommer frän hufvadets sidor, nästan. som armar, de öfrige frän bälen, der vid fästet af de bak- resta, besynnerligt bildade bihang visa ett slagslikhet med dem hos Skorpionerna. Hela kroppen är mörkt laden och mörkgrä, men den allänga bälen ofvanpa slät.
Rysslands sydligare och till Asien gränsande trakter hysa denna der öfverallt fruktade inföding. Äfven Skor- pioner äro icke eller der sällsynte. Zercke anmärkte for- dom under sina resor i den delen af verlden, att en dy- hik, sä kallad Spinnel, lagd tillsammans med en Skorpion, genast afbet hans tagg, och sedan uppät ägaren. Kring Saton Hoden äro sädane Spinnlar istor mängd, och farligast i Juni och Juli mänader. De samla sig gerna till upptän- da eldar, eller söka de blotta ljusskenet, dä de sofvande äro mest i fara för deras bett, som uppväcker odrägliga plägor, yrsel, mällöshet, ccnvulsiviskt skratt ätföljdt af häf- tig feber. Det särade stället nppsväller med rodna, blir sedan blätt och svartnar omsider, dä patienten dör elter 2—3 dagar. Teriak, bäde invertes och utvertes samt i
'”) Phalangium Araneoides, Pall, Spie. Zool,9.3.tab & L7—9. Neue Nord, Beytr. 2% pP: 349. }
KLO-KRYPAREN. 55
tid brukad, är likväl ett säkert räddningsmedel. Taran- teln, en verklig Spinnelart, har stundom länat sitt namn ‚ät denna, och derigenom än mer ökat sitt vanrykte, som dess, kanske, oskyldigare natur icke torde lürtjena.
Hvad slutligen vär Klo-krypare angär, torde man icke med visshet kunna tillägga honom nägon utmärkt odygd. Emedlertid, för att fullkomna hans korta listoria, bör icke den (vi förmoda, af trovärdig person uppgiine) be- rältelsen förbigäs, «att ett sädant kräk nattetid en gäng «befunnits hafva inberrat sitt hufvud i läret pä en Bonde, «hvarefter en bula af en hasselnöts storlek uppkommit, «Aulöljdt af en förfärlig värk i hela delen.» (Zinn. Faun. Svec. p. 460.)
Tab. a. Klo-kryparen i naturlig storlek. — b. Den- samma sedd pä ölre sidan. — c. nedifrän, begge försto- rade. — Hufvudet, mycket förstoradt, — e. En klo, för- storad. — f. eggen, n. st. — g. Desamma förstorade „ ef- ter Rossel. *)
”) Figurerna hos Rasse} visa väl ätskilliga olikhater, äfven j färverna ,
men desse sednare äro säkert höjde öfver det naturliga Lörhällander.
Man hoppas atı de härjemte bıfogade afbilder skola ersätta hrad som Biinlls ı noggranber blilvit saknadı.
We ARE
%
j Ion ass ERTL
RL f Wwartz.. f
54.
VANLIG BINNIKEMASEK.
TAERNIA Sorıum. PäFinska: Aikmamato. Lapamato. Pä Fr. Le Solitaire. Pä& E. Tepe worm. Pä& T. Bandwurm. Kettenwurm. P& Holl. Zindworm. PA D. Baand eller Beendelorm.
Hufpudetär halfklot-rundt,, ätskildt. Snytet trub- bigt. Halsen framät bredare. De främre le- derne mycket korta, och de derefter följande nästan Iyrkantige; de öfrige äro aflänge, alla trubbige, med skiftevis sittande sidöppningar.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. r. 6. p. 5064. Cl. 6. Vermss.Ord. ı.In- sestina. — Faun. Svec. p. 549. — Amoen. Acad. 2. p. 74. Tab. 1. f. 2. — Pallas N. Nord. Beytr. I. x. p. 46-57. — Gaze Naturg. p. 269—296. PH erner Brev. exposit. p. 15—49. — Jördens Helminthol. p. 40.— Blochs Abhandl. p. 20—25. — Rudolphi Eutozoor. bisi. 2, 2. p. 160. — Carlisie in Transact. Soc. Liun. 2.
A. Intestinal- Maskarne (Entozoa) böra intaga sista rummet i det system som omlattar djuren, synes de- | ras högst enkla sammansättning medgifva. De utgöra der förmodligen en egen klass af Djur, befintliga hos andre lefvande varelser, synliga för det obeväpnade ögat; de äro utan nerver, men försedda med inre synbara, fast- än olika danade delar.
1 Följd af de upptäckter som sednare tiders forsknings- anda kunnat göra i denna liksom nya verld af de skapade tingen, erbjuder sig, sä vidt forskningarne ännu framträngt pä detta skumma fäit, en anordning bland dem af fem familjer, p& följande satt bestämde:
i. Runda maskar, med en läng, cylindrisk, spänstig och al fina ringar omgifven kropp.
2. Hulling-maskar. Rroppen äfven trind och spänstig men bläslik, och snytet är med hullingar besatt samı kam indragas. !
3. Sug-maskar. Kroppen mjuk, plattad eller rund, med ett eller flera sughäl. |
4. Band-maskar. Hos desse är kroppen pä längden utdra- gen, mjuk och plattad.
5. Bläs.maskar, hinnaktige och ihälige; hufvudet försedt
med hullingar, samt hel och hällne i en egen bläsa inneslutne. a q
84 .BINNIKEMASK.
Sädanär den bästa rangordning som Helmintologen hittills fannit. Anomalier möta äfven honom har, det är sänt, liksom i den öfriga naturen; det menskliga snillet, sträfvande till fullkomlighet, torde dock nägon gäng kun- na utpläna dem,
Inelfve-kräken, utan nägra lemmar, äga fä yttire de- lar, hvilka stundom kunna knappt ätskiljas; men los alla 'Afinnes hufvud, kropp och stjert, utom hvilka hals, porer och yttre aflings-redskap hos en del äro mer och mindre märkbare. |
Färgen är mycket olika hos dem. Ehuru den mjölk-lika synes allmännast, förekommer likväl stundom en grä och svartaktig, äfven blodröd, eller ock af fläckar brokig. Kroppsrörelserne ske bäde med och utan tillhjelp af tydliga- Abrer. I sednare faller visa Infusions-djuren ett sädant feno- men. Hos Intestinal-kräken uppkomına rörelser sä väl af sjellva daningen som af nägot eget rörelse-urämne, förenadt med deras beständs-delar. Muskelfibrerne, stundom rätt synlige, äro hos olika slägter och arter pä flera sätt an- ordnade, sä väl efter kroppens och dess delars form, som hvarjes särskilta bestämmelse, hvarföre ocksä egna Musk- ler, sä kallade för analogien med dem hos andra djur, äro t. ex. Hulling-maskarnas tillhörighet. I allmänhet äga inelfve-maskarne en sädan mjukhet eller lös sammansätt- ning, att de Heste, liggande blott nägra dagar i vatten, upplösas; eller förvandlas de till slem i de djur som icke snart efter lifsslutet blifva öppnade. Större delen synas be- stä af en slemväfnad (tela mucosa), och om fibrer deri upptäckas, äro desse klenare än de hvilka eljest förekom- ma i muskler hos djuren. Det finnes dock hos Hera, äfven i alla familjerna, vissa härda och likasom hornaktiga ut- skoit i form af hullingar och taggar, med hyilka kräken dels fästa sig, dels genom den retning de uppväcka, öka tilloppet af vätskorna, som tjena dem till föda. Nerver ha icke kunnat upptäckas hos dem; emedlertid vitina deras sjelfkrafda rörelser, deras retlighet för köld, beska medel, brända oljor m. m., att nägon känselkraft ingär i dexas sammansättning. «
_ _ Pä& hvad sätt de respirera synes svärt att förklara, dä de sakna egentliga organer för sädant ändamäl. Kanhända är.det snarare eit absorberande af den syrgas som Äinnes i de vätiskor,.af hvilka de omgifvas; ty utan detita ämne ken visserligen hvarken lilveis bibehällande eller delarnes
BINNIKEMASK. 8.
daning förmodas. Hvad äter näringsorganerna beträflar, ä- ro de nästan sä skiljaktige som sjelfva slägterne. Man ser en verklig tarınkanal hos somliga, medan andra äga intet tecken till en sädan. Födan upphämtas dels genom mun- nen, snytet eller sugrören, dels genom huden, medelst de kärl som dermed hafva gemeaskap. Afskrädet uttömmes genom en egen Öppning hos nägra, troligen snälare inhy- seskräk. De flesta äter hafva ingen, och njuta säkert mer assimilerade näringsdelar, hvilka, kanske, snarare absor- beras, än pä vanligt sätt emottagas.
Men icke mindre mängfald företer sig vid blicken pä Intestinalkräkens köndelar, hvilka lätt upptäckas hos de första familjerna, der könen äro verkligen ätskilda. I den tredje och fjerde familjen äro de förenade hos ett och samma föremäl, eller hvarje art ıväkönad {androgyna). Deremot träfias icke nägot spär till könskillnad uti den femie och, möjligtvis, äro de slägterne asexuele? Ifrän delarnas olikhet hos de förra har man ocksä slutat till par- ningssätten, hvarvid eggstocken hos honan, samt affödans utveckling icke undgätt det forskande ögat. Fostren komma, hos en del, redan bildade frän modern; hos andıa antega eggen först efterät den djurform som tillkom- mer dem. Efter naturen af sin art uppnär hvar och en, förr eller senare, sin afmätta vidd, hvilken likväl mindre sorgfällige granskare inbillat sig säsom utan gränser. Att bestämma dessa djurens varaktighet, är fäfängt; emedler- tid förhäller sig detta säkert olika, äfven hvad tillvexten af förlorade delar (reproduktion) angär: en sats, fordom allmänt, men nu mindre gynnad , heist uppgifterne ännu sakna bekräftelse,
Mängden af dessa kräk gör det allmänna kringspri- dändet af dem sannolik; den är icke heller mindre verklig. Py, utom det, att vissatrakter äro för en del mer utmärk- be, torde det finnas snart sagdt inter slägte ibland de sä kallade fullkomligare djuren, som icke mäste hysa nägot eget, sällan gemensamt, slag af dessa deras invänare, ja stundom flera, efter den olika visteise-ort som naturen be. stämt för dem: i hjernan, lungorna, lefvern, njurarna, ma- gen, tarmarna, gall- och urinbläsan, musklerna och isjelfe va bloden *); med ett ord: det gifves knappt nägot ställe
*) Prof. Rudolphi fann t. ex. i en enda Lom (Colymbus septentrionalis) som Öppnades, icke mindre än 8 särskilta Maskslägten , och af somliga sior mängd ı de inre delarme af fägelns kropp! Hist, Entooz. I. p. 457.
85 OBINNIKEMASK.
i djurkroppen, de härdare delarne, brosk och senor un- dantagne, der icke en eller annan sädan parasit kan äga sin skyddsort och boning.
Men hvarifrän taga dä Intestinal-maskarne deras upp- rinnelse? Det har länge varit en irrmening, att de som hy. sas af djuren, äfven förekomma pä andra ställen utom dju- rens kroppar. Man pästod Lefvermaskar finnas i sjöar, Binnikemask i leriga källor, och Spolmaskar i kärr. Allt detta är obevista sägner, vederlagde blott af den sannin- gen aitkräken, Öömtälige för minsta köld eller för Ööppna luften, icke utan lifvets snara förlust kunna skiljas ifrän det varmare näste bvari de inom djürkroppen befunnit sig. Lika ogrundad är den gissning, att inkomne i kroppen, de der förvandlas i särskilta former. Detta är en egenskap tillhörig Insekterna, hvilka mycket mer sammansatte varel- ser, ha egna tillbehör för sädant ändamäl, hvilket deras larver intyga. Att ändtligen maskeggen, skilda händelse- vis [rän deras stamhäll och kringförde i luften eller i vat- ten, skulle äter meddelas andra djur genom födan eller drycken, och säledes utkläckas, Ar, ehuru man sä af äl- der inbillat sig, en äfven sä orimlig hypotes *), Man har ju redan hos sjelfva fostren, ännu ofödda, funnit maskkrä- ken alldeles utvecklade?
Detta förhällande, samt att de aldrig finnas utom djur- kropparna, i dem bibehällas och förökas, och derjemte förekomma i alla kroppsdelar, ofta utan att märkas, eller att tillfoga nägon skada, ger styrka ät den satsen, att de äro djuren medfödda, och hvarom upptäckten af särskilta maskarter hos de flesta djurslag,'och Intestinalkräkens all- deles egna byggnad synes pä öfvertygande sätt vittna.
Likväl att fullt förklara, huru dessa kräk forıkomma ifrän slägte till slägte, torde vara ett annat tidehvarfs for- skare förbehällit. Om upphofvet sökes hos föräldrarne, kan orsaken mindre tillegnas fadren. Den skulle dä härle- das ifrän sjelfva aflelse-ögonblicket och den lifsgnista som meddelas honans egg genom hansäden, hvari maskarnas grundämnen borde befinna sig. En sädan ide förfaller dock genast vid ätankan att fera af maskkräken äro viviparer, och mänge gifvas som hvarken paras eller frambringa egg. Sökes äter (som allmännare skett) maskämnet hos modern,
®*) Lika origtig är den allmänna inbillaingen, att lefvande Intestinal-kräk fortplantas genom födan, fiskätande m. zu. Ingen fskar tillhörig mask är ännu funnen hos menniskan,
BSINNIREMASK. 37
huru obegripligt synes icke, om ett visst mask-kräk funnits hos en slägt i flera äldrar, dess ölverförande genom s& mänga mödrar. Eggen af maskarne, hvilka, hvar efter deras art, kunna finnas i alla delar af kroppen, mäste dä, först eb- sorberade genom de lymfatiska kärlen, och derifrän in- komna i venerna, passera lungorna till pulsädrorna, och omsider till lifmodern och eggstockarna; men rörens slut- liga finhet att äfven icke lemna utrymme för blodens ku- lor, s&ä mänga gänger mindre än de minsta maskegg, gyn- nar icke heller denna förmodan, lika litet som att de kun- na föras ifrän lifmodern till fostret. I lefvern p& ännu @- födda lam har man redan upptäckt Lefvermaskar. Deras. egg borde säledes af fostret mottagne, och vandrande ge- nom de nämda rören, medelst portädern äterföras til gallgängarna. Detta är likväl lika otroligt, som att de ge- aom modersmjölken fortplantas, dä, som nyss sades, man ofta uppdagat maskar hos varelser som ännu icke sett dagsljuset. Och huru skulle de af en egen säck omgifna maskkräk, som sakna bäde aflingsdelar och egg, kunna genom modern meddelas?’
Att härleda dessa kräkens upphof frän en frivillig or- sak, synes väl gäcka den allmänt antagna satsen: allt lef- vende af egg. Men fastän de mer sammansatte organiske kropparne äro denna lag underkastade, männe icke de enklares organisation kunde medgifva ett .annat förhällan- de? RBeproduceras icke organiska delar utan könens sam- fälta ätgärd? Och ser man icke, huru en sädan nyalstrad del hos Naiderna kan fränskiljas och med eget lif fort- sätta sin varelse? Infusionsdjuren, Djurvexterne (och kan« ske Svamparne) äro icke mindre antagliga bevis härä, e- huru dessas natur mä för Öfrigt vara ganska olika.
Nästan pä lika sätt torde Inelfve-maskarne först alstras hos djuren. Vissa hos dem mindre assimilerade beständs- delar, stridande mot de öfriga, och säsom organiske ät- skiljelige, erhälla ett eget lif, utan att härtill fordras hvar- ken jäsning elier förrutinelse som de gamle föregäfvo. Öfver allt i djurkroppen mä detta hända, fastän olika, ef- ter skiljaktigheten i delar och deras ekonomi *). Säledes uppkomma särskilte maskar i hjernan, lungorna, lefvern, njurarna, termarna m. m. Hos samslägta .djur se vi ocksä en större likhet i maskkräkens skapnad, helst likheter al-
”z Dyntkräker alstras hos svinet under öfverhopad föda och bristande rö- selse. Hos vildsviaen finnes det deremot aldri,.
EB : ;:. BINNIKEMASK,
stras al lika, De köttfrätande djurens invänare äro högst olika deras som lefva afıvexter, hvilka. bäda, oaktadt ge- nom klimat vida ärskilde, äga ıhvar för sig en märklig öf- verensstämmelse i anseende till maskkräken. Dessa äro der- förernaturens, ej slumpens alster, beroende sannolikt af lika sä oföränderliga lagar som de djurslag, hvilka genom könens förening härkomma.
Intestinalkräken fordra, sä väl som hela kaos''af Ir fusionsdjur och sä mänga andra af enkel sammansättning deras piats i den bebodda verlden, ej mindreän de af acı
konstigaste byggnad. Alla hafva visserligen deras ändamäl inaturens stora hushällning , fastän vi kanske icke känna dem. Att de t. ex. genom retning pä djurens tarmar, der- igenom befordra digestionen, är kanske en nog mycket vägad sats. Icke mer bevisad mäste vi anse en annan, att maskarne förtära de Öfvertlödiga vätskörna i kroppen. I förra fallerilär, i sunkdt tillständ, deras ätgärd vara öfver- tlödig, och dä deras antal ökas, skada de ofelbart; i det sednare äter är sannolikare, att icke mycket af vätskornä uppsupes, utan dessa samlas ofta mest der maskarne äro talrikast, Det är derföre troligare, att Inelfve maskarne ä- ro djuren sjellva egentligen till ingen nyıta, utan för egen skull danade, att uppfylla det rum som naturen bestämt för dem; och torde de ofog och mängfaldiga sjukdomar, hvartill man ofta ansett dem som ursprung och orsaker, böra till antalet mycket inskränkas, och grunden sökas, icke hos dem, utan i sjelfva organisationen af kroppen,, under hvars asiheniska och i synnerhet skrofulösa tillständ de i synnerhei förökas och säsom symtom till fera kräm- por bibehälla sig, sä nr. anlaget att hysa dem icke för- andras. erund
Efter dessa hufvad-drag af PRREN BEN RD VERRESN äterstär nu en specielare teckning af den Fanliga Binnikemasken.
De gamle hade om det djur som de kallade den: Bre- da Masken*), de mest felaktiga begrepp, och den mä an- ses hafva varit en gäta för dem. Det var säiunda som Hip- pokrates och Aristoteles ansägo de tidtals borigäende län- karna af masken, säsom dess egg; och „ZEiius och Jägi- neta trodde det vara den inre huden i tarmarna, som för- byttes i en lefvande .kropp, hvilken, beständigt gnagande, uppväckte känsla af en häftig hunger. Dessa irrmeningar, med flera, bevarade till sednare tider, Ökades, med andra
®) Lumbricus latus, Ein; TAATEIO: Ai i seen,
BINNIKEMASK, 89
sagor om masken, dess upprinnelse och ovanliga lifslängd. En del nekade honom hufvud, elier kallade det stjertän- dan. Andre förde honoın till Zoofyterne, medan ännu an- dre yttrade tvilvelsmäl: om masken var en ensam, eller en kedja af flera, helst de märkte rörelser hos hvarje afsön- drad led; men de fleste, bedrrgne af längden, pästodo att masken var ett djur som vexte ounphörligt, och hvaraf blott en enda led qvarblifven i tarmarna, ökades med nya, sä att ingen gräns förmentes gilvas för maskens tilltagande och älder.
Ett klarsyntare tidhvarfs Helmintologer hafva ändteli- gen, sä väl genom vunnen närmare bekantskap med det misskända djuret, som med ett stort antal förus obekanta och närslägtade arter, bestämt hufvud karakteren af slägtet Teenie, säasom ägande er pa längden utdragen, platt, ned- iryckt (bandformig) och af flera leder bestäende Aropp, hvarä hufvudet är försedt med 4 sugmynningar. Icke nin- dre än ı16 arter ha blifvit antecknade, och ibland dessa tillıöra ocksä mänga vär Fauna. Vi inskränka oss denna gäng inom historien om den sä kallade Solium, hvars namn härleder sig frän forntiden, dä man trodde atı masken var ensam hos'den som ägde honom, och man sedermera be- hällit ‘det säsom blott“skiljetecken frän dess inom menni- skokroppen äfven befinliga grannar *). Säsom Svensk be- nämning ha vi antagit det af den Yanliga Binnikemasken, dä han säkert är mycket allmännare än den dreda (Txnia late), hvilken mä fordra en egen afhandling.
Pä de: föremäl, som afbilden föreställer, är hufvudet ınycket litet, af ombytlig ‘form, men merendels halfklot- rundt, baktill jemt eller likasdm utskurit, och mera bredt an län. A dess främre sida ses, i stället för mun, 4 all- deles runda, liksom i fyrkant sittande, traltformiga sug- mynningar, mer och mindre utstäende, och midiemellan dem ett slags snyte (rostellum) som kan utskjutas eller indragas, och siutar i-ändan med en liten papili, nedan- för hvilken en dubbel krans af ganska fina och urät böjda
*) Icke akedre an 12 särskılta ng Inelfve-maskar tl!höra renniskan. Kan» ske äro ännu flere okände. ı. Filarra medinensis,underhuden. 2. Ha- mularia compressa, i hans körtlar. 5. Tr’chocephalus capiliaris, 4. Ascaris lumbricoides. 5. Ascaris vermicularis. 6. Tuenia laiı och
7. Tenia Solium, itarmkanalen. 8. Strongylus.Gigas, i ujurarna. 9 Distoma hepaticum, i galbläsan. 10. Polystoma pıngurcola, ı lifmo- dern. ıı Echinococcus hominis, i ı bjernan. ı2, Oyscıcereus Cellulosoz,
mellan musklerne,
90 BINNIKEMASK.
hullingar omgifver snytet, men vid dess indragande rakna och förena sig. Halsen, väl ätskild frän hufyudet, är läng- re än deisamma, ehury ändä mycket kort, och vidgar sig nägot mer emot hufvudet än bakät, jemn, platt och ned- tryckt. De förste lederne närmare halsen äro af dess bredd, och nästan lika skrynkor utan märkliga hörn, samt uppta- ga stundom flera qvarters längd af masken. Sedan bli le- derne smäningom större och fyrkantiga, plattade, likväl baktill tjockare, och sidkanterne ojemna, än tunnare, än mera svällda. De sist följande leder bli 2—3 gänger läng- re än deras bredd, ofta nästan pärallelipipediske, rätvink- lige fram och baktill, och sidkanterne till skiftes rundare och hvassare; de förre alltid försedde med en öppen pa- pill. Werner har väl anordnat hela ledraden i g afdelnina gar, omärkligt Öfvergäende den ena i den andra; likväl ä- ro desse icke beständige i sina angifna former, ty ibland äro de medlerste lederne kortare och tjockare, äfven af 35 gänger större bredd än längd, och en annan gäng de Ile- ste länga och smala. Färgen är vanligen hvit, och somlige pästä att den är det ännu mera hos personer af klenare natur och krafter.
Ifrän sugmynningarne pä hufvudet gä äfven sä mänga kanaler nedät halsen, der de, förenade i tvä, löpa .nära 'brädden af lederna hela kroppens längd igenom, och det har Iyckats att medelst injektion af färgade likörer kun. na iylla dem, ofta till betydlig längd. Genom motsva- rande tverkanaler vid hvar leds nedra kant, förenas de z hufvudkanalerne sins emellan, och pä detta sätt föres det genom sugmynningarne upphämtade födämnet till alla krop- pens leder, hvarförutan äfven nägot kan, möjligtvis, genom dess yta absorberas.
Oberoende af dessa för födans ernäende bestämda sid- gängar, synas utan svärighet de inom hvar stiörre led ıill fortplantningen tjenande egg-gömmen (ovaria), likasom en bred och i Hera enkla sidgrenar delad kanal, hvari verkliga egg finnas. Ingen egentlig förening märkes emellan denna och de ofvanför nämda, i den tjockare och svällda kanten märkligen öppna papillerne, hvarigenom dessa egg mä ut- släppas Det är snarare troligt, att när dessa blifvit mog- na, de deraf bördige leder antingen brista, eller alldeles skiljas ifrän hvarandra, hvilket man ser sä lätt ske, ochaf- - födan pä sädant sätt fortplantas i inelfvorna; ty att detta sker genom egg, derom vitina undessökningarne af Goze,
BINNIKEMASK 9L
Zeder och Rudolphi. De ha ocks& uppdagat embryoner i dem.
Frän Sid-papillerne löpa a:ne af Werner först upp- täckta rörlika kärl, ett större och ett smalare, ända till egg stocken, dock ntan att omedelbart dermed förenas, Om dessa äro Maskens kön-delar, är valicke ännu afgjordt; men det synes ganska rimligt ati Binnikemasken är Tva- könad, och att parning kan ske sä väl genom särskilta leder pä en och samma mask, som genom 2 ätskilda me- delst förening sinsemellan af de papiller vi nyss omtalat, hyartill ocksä djurets förmäga atı vrida, knyta och sam- manrulla sig tyckes föranleda.
Mängden af egg som sälunda alsıras, är ganska stor, ehuru det beror utan tvifvel af omständigheterna huru mänga qvarblifva och utvecklas. Ju mera fredade och ja mer passande väıskor de finna, desto större kan deras an- tal blitva. Enligt Bloch träflas redan fullkomliga egg hos en Mask som är endast 4 mänader gammal.
| Ehuru Binnikemaskens storlek är olika efter dess äl- der, kan säkert icke Plinii uppgilt besannas, att han fin» nes hälla ı00 alnar i längden, Det är en gissning, härledd derifrän, att man ansett alla efter hvarannan bortgängna stycken af masken säsom hörande biott till en enda, [ast- an de varit af flera. Emedlertid har man sett exempel uti ett öppnadt lik, att masken sträckt sig ilrän nedra mag- munnen till 7 tum ofvan slutet af ändtarmen, hvilket gör en längd af ätminstone ı5 alnar, och mycket deröflver om lederne äro hopdragne p& masken. Man anser nu mera sä- som säkert, oaktadt en fordom rädande mening om mot. satsen, att Binnikemasken blott i den smalare eller huf- vudändan äger förmäga att genom nyatillsatser eller leder öka sig, Iivarföre ändamälet med dess utdrifvande icke Iyc- kas, om denna ända icke medföljer. De stycken, hvilka ej sällan och ofta i mängd bortgä, och sedan äldre tider bä- ra namn al Gurkmaskar, äga icke denna egenskap, och äro alt anse säsom mer utbildade och liksom mognare de- Jar. hvilka merendels egzstinna afsöndras och, sedan de uttömt deras innehäll, säsom ölfverflödige afföüras genom turmkanalen, under det de öfre hophängande lederne, smä- ningom uivexande, intaga de förras ställe. Till hvilken äl- der en Binnikemask mä hinna, kan icke lätt, om nägonsin, afgöras. Alunter säg en flicka, som i Hera är lemnade styc- ken af det breda slaget, och först pä det S:de hulvadändan
9% BINNIKEMASK,
af densamma. Och att storleken icke beror af dens älder som hyser masken, derom vittna mjölklam, hos hvilka gan- ska stora redan funnits. Det är ocksä sannolikt, att ibland det ansenliga antal som Intestinal-maskarne utgöra, deras lifslängd är i nägot lika förhällande med deras ägares.
- Vi ha förut sagt, att Binnikemasken var icke mindre bekant i de äldsta tiderne än nu. Ocksä hafva locala om- ständigheter ibland bidragit till dess rykıbarhet. Plinius omtalar folket i Egypten, Arabien, Syrien och Cilicien säsom mest deraf besvärade, och Hasselgsist,, ı7 sekler se- nare, besannar att tre fjerdedelar af Cairo invänare röna samma olägenhet. Om vissa trakter i Holland säges det- samma. Af de tvä arter som äro menniskoslägtets egne, är säkert T. Solium allmännast i Sverige, England, Italien och Wien; hvaremot T. /ata är mera gängse i Sweilz, Ryssland och Frankrike.
Ölverallt der de gifvit sin närvaro tillkänna, har man tillagt dem egenskap af de mest ilgörande varelser, i an- ledning af de krämpor, hvilka man förmodat af dem här- röra. Vid anförandet tillförene af deras naturliga ursprung, ha vi yttrat en olika tanka. Gränsorna för denna Afhand- ling tilläta icke nu vidare än upprepandet af de frän Bin- nikemasken förmenta elaka tillfälligheter. Att han likväl kan ägas och stundom ovetterligen äges, utan nägon dess äverkan, torde icke motsägas. Emedlertid, utom de sä kallade vanliga fastän osäkra tecken for maskar, af stor mage, blekt ansigte, blä ring kring ögonen, utvidgade pupiller, kliande näsa, oren tunga, elak andedrägt, dräg- land“, obehaglig känning af viss njuten föda, och lisa der- emot al annan, häftiga knip, grumlig, tjock och hvitaktig urin, har man älven säsom verkningar af Binnikemask an- märkt en oordentlig matlystnad, däningar, svindel, convul- sioner, Fallandesot, Viti dans och andra nerfkrämpor jemte afmagrande och Tvinsjuka. Dessutom tilläggas vissa egna förhällanden säsom, vid stolgäng eller kräkningar eller äfven nysning, en väglik rörelse i underlifver, ätföljd af kyla derstädes och öfver ryggen, eller en föreställning som vore eit band spändt under magen, ifrän den högra till venstra sidan, stundom med sä mycken känslolöshet i hela venstra delen, att äfven risıning med hvassa instru- menter ej märkes, utan endast nägra droppar svart blod utkomma ur säret, som ocksä snart läkes *). Andre äter
%) Lengsfeld Beschr. d. Bandwürmer &c, Wien 1794.
BINNIKEMASK, 93
säga sig känna et slags sugande, än pä flera ställen af un- derlifvet, än oförändradt pä.ett och samma, gemenligen vid lika tid om dagen, hvarefter frossa infinner sig och anfallet slatas med mer och mindre stark feberhetta. Sä- kraste bevis att mask finnes, är utan tvilvel dä man ser att siycken derat bortgä.
Att för ölfrigt medallt detta, ingen egen Skalen kan ‚sättas pä Maskarnes räkning, utan att de egentlige Sjuk- doms-orsakerne mäste sökas i kroppens och vätskornas be- skalfenhet, hvilka dels befordra dessa kräkens tillvext, dels i förening med dem dana olta märkvärdiga symtomer, lär väl ingen erfaren bestrida. |
Stor del af de sä kallade Mask-medel, lıvilka man alltid föreställt sig böra gifvas i naturen, förtjena väl icke det namnet i egen bemärkelse; och om de nägon gäng göra skäl derföre, torde andre biomständigheter dertill bidraga, säsom Ökad peristaltisk rörelse m. m.
Dä de medel, som användas ‘mot Spol-maskar och Spring-maskar hos menniskor, befunnos otillräckliga att dril- va Binnikemasken, tänkte man länge p& nägot specilikt mot densamma; men ehuru mänga metoder sökt tillegna sig en sädan titel, är ingen af dem ofelbar *). Alla äsyita alt genom drastiska Purger-medel bestorma fienden pä en gäng, emedan de ölrige föreskrifterne äro sannolikt (som Selle och Blech yutvat si ig) utan väsendtlig nytta. Huru litet denna Purgermetod är gagnande, bevisar dess förfördelan- de af digestions förmägan vida mer än den häftigaste dy- senteri; och att den, utom befordrandet af större slemsam- lingar och deraf än mer benägenhet för maskar, uppväc- ker de plägsammaste bene. anstöter m. m. och är dessutom vädlig för retliga och nerfsvaga personer. Lindri- gare medel böra säledes väljas. Att, efter FYeigels sätt, fortsätta bruket af upplösande och med Visceral- medel förenade Salter; använda Chaberts bekanta olja **), granu-
”) Sadana äro den Nufferska, Schmukertska, Herrenschwandska, Clos: szus- "aglerska, Odierska, Lengfeldska m. fl. Härvid mä den af Bourdier i Bullet. de Societe Philom. ı Paris meddelte uppgift äfven anföras. Det är bruket af „Ather sulph. hvaraf ı-2 drakmer pä en gäng gifvas om morgonen med infusion p& Ormbunk-roten,, och dagen elter sasom afförande, Ol. Ricini i behörig mängd, och om Masken icke bortgär, repeterade doser af Engelskt Salt. Masken skall vid bort- gäendet synas nästan upplöst. Nägra veckor elter hvarandra begagnas samma medel.
**) Denna Olja som egentligen tillhör Boskaps-Apteket, tillredes sä: Häst- bolvar ell. Nöthorn skäras i smä stycken, hyarmed en Sten-retort fylles
94 BINNIREMASR,
leradt Tenn ech i synnerhet brunnsdrickning (hvarvid det kalla vatinet ensamt kan göra nytta), torde förtjena att jakttagas. Vinnes nu derigenom ändamälet, s& är nödigt att elterät medelst diet och styrkande samt efter behof läm- pad medicin söka att häfva och förekomma sä väl Sjuk- doms orsakerne som deras följder.
Tab. fig. 1. Masken i naturlig form, fast minskad stor- lek. — 2. race) vridit pä sidan, oc framifrän — & snytet indragit, betäckt med de förenade hullingarne. _ bbbb. Sugmynningarne — cc. Halsen och de förste leder- ne. -— 3. Hufvudet sedt i profil med snytet utskjutit samt hulling kransarne,och a:ne af Sugmynningarne. — 4. Fig. länad af Werner, men bör uraktlätas, säsom origtig likt Auktorns, som misstagit Sugbläsori stället för de smä hul- lingarne kring Snytet. — 5. En led sedd pä kant med sin papill. — 6. En del af en led mycket förstorad hvara — a. föreställer den öfre kanalen jemte kanten och papillen — b. Hvariirän 2:ne rör, ett smalare — bc. och ett tjockare och knöligare — de. löper fram emot den medlersta ka- malen — ff. eller eggstocken. Desse äro kanhända könde- larne förenade hos masken säsom Tvä-könad. — BEBE: Sidgrenar uppkommande frän egg-gömmet.
&ill S, och distillation sker som vanlıgt. Den svarta empyreumatiska oljz- som blir pä botten af Recipienten, afgjutes, och till etr Skp:d. deraf, hälles 3 Skälp. väsendtlig Terpentins-O]ja, hvilken blanning efter 4 dagar distilleras i en glasretort pä Sandcapell, tills $ ätersta. Produkten förva- zas derpa i väl täppt glas till bruk. Af alla för kreatur nyttjade maskme«- del, anses detta sä förwäfteligt, alt Göze säger, att om nägot'specifi- «um finnes mot mask,, sä är det detta. Ät hästar gifves deraf = uns, ät Oxen el. Kon 3 uns; Kalf, Svin och Fär ı -2 gvintin, Hundar & gvin- tin. — Chabert har ocksa drifvit Spolmask — Binnikemask och Lefver- wmaskar frän Menniskor dermed; och man pästär att T. Solium som är wiycker envisare än T. Zara, och icke släppt för andra medel, gifvit vike
for deita, aom icke är farligt att försigtigt begagna,
I, IN
N
vr Pop
Te
er
55 MÄRD.
MUSTELA MAxrrzs. Furu-Märd, Björkmärd. PA 5 Noua.: P&. Lapp. Nata. Pa Fr. Marte. P3 E. Martin. PA T. Marder. PA It. Marta.
Pi D. Maar. Pä R. Kunitza.
Fötterne äro klufne. Kroppens färg är brun eller svartaktig. Underhakas är
02 er er
rg eher [nn 2 it ®
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel, I. 1, p. 95.Cl. I. MAMMALIA. Ord, 2. Ferz, Paun, S. PB. Is, Reiz. Faun, p. 20 Thunb, beskr. pä S. Djur. s. 16 Buß. hist. N, VII. p. 180... Schreb.i Säugth. 3. p. 475: t. 130. Pennant Arct. Zool, 1. p. 76. Brit, Zeol. I: p. 78: Aldrovand. digit, p. 331. Orphal. Jägerschule L.,s. 17.
N... eller Slägt-tycket är en egenskap hos de organisera- de Varelserne, hvilken vid deras första äskädande igenkännes äfven af. dem, för hvilka System-kännedom är en gäta, Sär- skilte djurfamiljer erbjuda genast deras gemensamma känne- tecken, ehuru somlige synas äga dem utmärktare än andra, Huru Jätt urskiljas icke t, e, Fesslorne (Mustele) i Rofdju- zens flock, medelst en smal, länglagd kropp, än maskliktkrä- lande, än hoppande med krokig ıygg och upplyftad svans. Zoologen finner emedlertid hos desse djuren ett bestämdare slägtmärke uti 6 Framtänder af lika antal i bäda käkarne, men af hvilka de i. den öfre äro räte, speisige och diskilde; de i den nedre irubbigare, samt af desse, 4 sammansitiande;, och än- tel,, till ytterligare skillnad frän de närmaste i Flocken, € Släat Tunras
Märden, en art afsä beskaffadt slägte, är utan tvifvel ett af de vackraste rofdjuren i Norden, Hans nätta hufvud är of- vanpä platt med spitsig, dunkelbrun nos, kvaraf yttersta än- dan stär fram öfver läpparne, pä den öfre af hvilka sitta 4 rader länga murrhär. Ögonen äro väl ätskilde, En dunkel. brun fläck med nägra korta och länga här ses öfver den främ- re, och en dylik under den bakre ögonvrän, och ännu en an- nan vid mungiporne, Öronen, rundade och Öppne, äro inuti hvitaktige. Den i jemförelse med kroppen korta halsen. har hufvudets bredd ech är knappt smalare än den öfriga siam
%
>6 MARD.
men, som är (omkring I8 tum)läng, smal och smidig. Ryg- gen, sidorna och svansen äro tjockt beklädde med fina bot- tenhär, vid hullet gräaktige (pä sidorne nästan zula), blanda- de med längre och styfvare samt skönt glänsande bruna här (castanie), Pä honan äro de ofta blckare. Buken har nä- stan samma färg, men underhakan och halsen äro gula, äfven och starkare hos dem af yngre älder. Emellan bakbenen sit- ter en brandgpl med dunkelbrunt omgifven fläck. Pi svansen äro hären brunare, särdeles mot dess ända, der de ocksä äro tjockare, hvilket ger den ett lurfvigt utseende, Den är 19 tum läng. De korta benen och öfre sidan af fötterne äro svarl- bruna och undre delen af tärna tätt finhäriga samt klorna hvi- ta, länga och ganska hvassa,
Det är i synnerhet i gamla och täta Barrträd-skogar som Märden vistas. Norra delen af jordklotet äger honom gemen- samt, Han finnes äfven i Norra America och Canada ända upp till Budsons Bay, och $ Asien ned till Chinas nordligare gränser, der han har en slägtinge i den för sittkostbara skinn si bekanta Zobeln #*); men denna är nästan svart och ul- märkt glänsande, har längre öron med gulaktigt bräm, korta- re Svans samt ludnare fölter. En utmärktare likhet äger dock Märden med en annan art, inhemsk i södra Europa, älven som den är det i värt land, celler den sä kallade Asp- eller Bok-Märden %*), hvilken af äldre Författare blifvit med den egentligen Nordiska förblandad, Ett längre hufvud, hvit un- derhaka och kortare ben äro likväl den förras oföränderliga skiljemärken. Ä
Märden har en eldig genomträngande och tillika listig uppsyn, Hastig i sina rörelser, skuttar eller hoppar han sna- rare än han gär, Försedd med skarpa klor, klättrar han med snabbhet uppför väggen eller tiädstammen, för att antingen i hönshuset eller i fogelboet lemna vedermälen af sitt roflynne, Med förmäga att förlänga sin smidiga kropp eiter behag, ge- nomtränger han de smärste häl och trängaste öppningar, Han är en god jägare, men har.icke kattens tälamod, utan öfver- raskar. Ocksä förlorar kan stundom genom sitt braskande,, si mycket mer som han saknar Veslans ***) sluga ‚aktsamhet; men hastig som blixten, trottsar han faran atf näpsas, dä han gynnad af nattens mörkerinsmygt sig i hönsburen, ödelägger och mördar allt hvad han finner, och bortsläpar sä mycket
*) Mustela Zibellina. x) M, Foyna,
#::) Mustela vulgaris.
MÄRD RR 87
han förmär af sitt byte till det aflägsna ställe, der han, dä dagen nalkas, mäs'e gömma sig. Icke ımindıe tyran i skogen, nppvädrar han foglen pä eggen, och se der straxt en hel Fa- milj utrotad, Ocksä hyser fjädortlocken lika vedervilja all honom som till Räfven och andre Rofdjur, och med lika ların- skri förföljer dem alla. Äfven de smärre tyrfotade djuren rö- na samma missödesom foglarne. Ickornen, som gör sit! bo 1 träden med icke mindre konst än mänga bland fog!arne, blit husvill för Märdhonan,, när ynge'iiden infaller. Hon uijagar dä förra husägaren, vidgar Öppningen pä boet och tillreder detiför sin egen beqvämlighet. Uivar, Uglor och Hackspet- tar erfara icke sällan lika inträng i deras boställen.
Märdens löptid är i börjanaf Februarii. I nio veckor gär bonan drägtig och i April ynglar hon;z vanligen für hon 3 — 4 ungar, hvilka, i början blinda, däggas af modren de 3 tör- sta mänaderne, och näras sedan af henne med sädant som jag- ten kan inbringa, tills de efter-halft ärs förlopp kunna sö- ka deras egen Iycka, och äntel. säsom ärsgamla vunnit de ras naturliga storlek. Man torde säledes knuna räkna Mär- dens lifslängd till 8 — 10 är.
Märden äger ett ganska gält ljud, men hvilket han sällan läter höra, om icke dä han lider eller känner sig färgclad. T sitt fria tillständ är han ett verkeligt Rofdjur; foglar af alla slag, serdeles Villbräd, jemte derasepg, Ickornar, Möss, Rättor, Mullvador uppoffras, alltsom tilltället medgifver. I Frankrike skall han ocksä sjelf pä vissa ställen ätas, och Aga ett smakligt kött, ehuru det röjer nägot af den musk-lukt, som är flere af slägtet egen, och härkommer frän en gul ma- teria innesluten i smä bläsor, sem Öppna sig nära ändetar- mens slut, — Samma lukt meddelas ocksä ät fällningen.
Men Märden kan ock göras tam, ehuru naturen äferkom- mer, om tvänget eller fängenskapen upphör, dä han plär begagna fördelen af sin vunna frihet för att intaga ä nyo sto- ra, vida rymden, Det gifvas likväl exempel, att han kan för- ändra sitt vilda Iyıne, i likhet med somlige af de djuren som sällskapa med menniskan, Vi läna frän en god Författare *) nägra drag af den mälning han gjort öfver en tam Märd, sä- som ett icke mindre upplysande än interessant bidrag till detta djurets naturalhistoria.
”Han gick fritt i huscet och tälte ingen fängenskap. Dä han en gäng öfverraskades efter stölden af en Rapphäns-stek, rymde han sin väg, oaktadt ingen härd medfart. Omsider igenfanns han längt bort pä ett tak, der nigra barn, hans
“) Descourtiiz Voyage d’un Naturaliste. I. p. 949 — 116.
28 MARD,.
gamla bekanta, sökte honom.| Knapt hörde han deras röst förrän han nedkom, hoppade frän den enas axlar till den an- dras, slekte dem, och liksom i en yrsel af glädje gaf sin till. fridsställelse tillkänna.
”Han visste ganska-väl när spisnings-timman nalkades, och insläpt i matsalen, syntes han känna värdet af denna ynnest. Under det han genast lopp :kring rummet, hälsade han först pi en Mops, sin särdeles vän, och slekte hans ögon,
”Likt en hund Iydde han den som kallade honom, Upp-
släppt pä bordet, hoppade han frän eit fat till ett annat, och besökte sedan hvar och en af gästerne, som han till häls- ning först slekte, liksom för att fä tillständ att välja nägot pä hans talrick; med tassen tog han det valda och uppät det ge- nast, och gjorde en liten kullbytta till betalning, Ingen mat misshagade honom; mjukt bröd, nötter, frukter, ost, kött, fisk, äfven grönsaker och ibland annat, mycket gerna rabar- ber, allt kunde förtäras; likväl voro mjölkrätter, grädda, cho- klad och sockerbakelse mäst ismaken. Russin voro ocksi bland delicerne, och med ögonen artigt fästade pä gifvaren och med lifliga ätbörder yttrade han sin glädje dä nägot skänktes honom,. — Ofta säg man Mopsen taga maten ur munnen p& honom, och han tillät det. Han läpjade dä han drack, och badade sig med mycket nöje eiter mänga krumspräng kring kärlet, hvari han doppade först en fot, sä en annan, skakade den, och hoppade hundrade gänger fram och tillbaka, »Fastän kattorne klöste honom,-var han ändä ickederas fi ende och hämnades aldrig. Med en af dem var han mer för- trogen och lekte med honom; men alltid voro hans rörelser vigare och angenämare än kattens,
’Liksom räfven gick han ständigt med näsanivädret, Ins Kommen i ett rum kände han genast om det var en främmana de i sällskapet. Nägot skygg i början, uppreste han sig emot honom liksom för att Öfvertyga sig om sin säkerhet, Vär- dinnan var han mest tillgifven,. När han saknade henne, ble£ han trög och modstulen, tills hon äter syntes.'
»Han höll sig hälst uppä hufvudet och omkring halsen pä dem som hyllade honom, och skuttade sä frän den ena till den andra, Vid nedhoppandet föll han alltid som kKatten pä tassarne. Hans största nöje tycktes vara, att rulla sig tillho- pa och leka med sin svans eller linda sig kring stolsfötterne med en hastighet som ögat icke förmädde följa; stundom ut- spärrade han benen och döljde hufvudet under svansen som dä betäckte kroppen liknande ett klot. Men vid minsta buller var han äter p& fötterne. Dä han ville leka, använde han al-
128}
ja möjliga sätt aft muntiä kattorne eller hundarne genom spräng fram och äter, och sökle äfven genom smekande att förmäa dem göra sig sällskap.
»KRlingande ljud och musik behagade honom ganska mycket.
»\lot Pigan, som höllsnyggt efter honom, var han alltid mild, fastän han ofta rönte hennes ovilja. Oita sig man ho- nom sleka hennes hand, !iksom för att afväpna henne, och pä& lika sätt visa sin förbindelse till en annan,, som, dä han en gang jagades af främmande jagthundar, frälsade honom frän dem.”
Allt bevisar huru de vilda djurens natur kan. förändras genom uppfostran, och att Märden älven kan antaga de hem- tawma kreaturens mildare Iynne =),
Säsom skadedjur betraktad af Landthushällare, echiafseende pä skinnet icke .utan värde, fäster Märden Jägarens uppmärk- samhet, Jagten är dock mycketenkel. Göres den pa spärsnö följas fjäten, hvilka äro större än kattens, och som djuret hoppar jemfeta, stä 2 och 2, fastän nägot snedt bredvid.hvar- andra. Leda de till nägot'träd, och. man upptäcker derunder nedfallne qvistar, vanliga lemningar af gamla fogel- eller Ic- Korn-nästen, dem Märden ät sig inrymt och utvidgat,sä ärhan säkert der, och blir dä skuten i.boet. jagas han äter, si märker man, att han länge läter Hundarne följa sig, innan han söker sin räddning i nägot träd, men sällan gör han sig möda att gä ut pä grenarne, utan häller sig fast p& stammen, derifrän han ser jasttruppen fortskynda och stundom säledes räddar sig. Till erhällande af felfriare skin, användas ocksä de vid djurfängen brukliga slagbommar, svanhalsar m. m. hyarvid som Vittring” följande pr®parat berömmes: Gäs- ister, sönderskuren Lök och Hönskött sammanröras sä länge: öfver elden, tills massan gulnar. När den kallnat tillägges litet kamfert. Härmed bestrykas redskapen, samt smäskuren halm ströädd ikring stället der gillren. äro lagde.
Skinnet är en allmän handelsvara. De mörkbrunaste äro de mest ansedde, Frän Canada har vissa tider en förvänande mängd blifvit sänd till Europa, Pi engängsäldes, efter Pen- nants uppgift, für Hudson-Bay - Compagniets räkning i Lon- don, 12,370 goda skin; och vid lika tid och frän samma trakt förde Fransmännen till Rochelle ej mindre än 30,525 st. hvil. ket intygar sä väl klimatets som djurslägtets sogen alsirings- förmäga. 1
Tab, föreställer djüuret, tecknadt af framlid, Ryttm. Palm struch, efter en lefvande och ai honom längs fostrad Märd.
[#) Gesner och Buffon lemna oss äfven dylika exempel.”
DD.
c Rıt of < Telmstruch.
“ rs Gran ff eRckınan
en
56 SPARFUGLA,
STRIX Passerıwa. Pä Finska: Yökko, Yökköi- nen. Pä Fr. Cheveche. Pä E. Little Owl. pi T. Kauizlein.
Hufvudet är slätt, Ögonringarne blekgula; Kroppen ofvanpä mörkgrä med hvita fläc- kar; inunder hvit, med spridda mörka fjädrar, Ögonkretsen af lika färg som kroppen. | |
Linn. Faun, Sv. p. 26. 2. 79. Syst. Nat. ed. Gm. 1, p. 296. 2a, 43. (St. Acadica) Retz, faun. Svec, — Zatham Ind. Orn. I. pP p, ı1 — Syn. I. ı p. 149 ($t. Acadiensis). Bock. Preuss. Orn. ı der Naturforsch. — Spalowsky Naturg. p. 3. (Str.;Funerea minor) Willugh., Orn. p. 69. (Noctua minima) — Audbecks ritade foglar (Noctua minor.) — Tengnalm i K. V. A, Handl, 1793. s: 204.
His och villkorligt blir merendels bestämmandet af tin-
gen i Naturen, sa länge Physiographen blott vänder sig inom den trängre kretsen af yteliga formteckningar, och har icke högre föremäl än alt uppsätta ett register, och att följa det.
Ugleslägtet, si utmärkt i Hökarnes flock, äger en egen bildning som röjer sig vid första anblicken. Men detta oak- tadt, saknas sä väl fulla riktigheten i-.de hufvudmärken hvil- ka hittills äro uppgifne öfver Uglorne i Fogelsystemer, som det bestämda, hvarmede!st de skiljas frän deras närmaste frän- der, Falkarne. Näbben har unzefär lika skapnad och hetäck- ning hos bäda dessa slägter. Öfre kiken, alltid längpre än den undre, är spetsad, krokig och i kanten otantad: den undre deremot liksom stympad, och mot ändcan r& sidorne med en tand försedd. Hos Falkarne är blott den öfre eller begge käharne tillika tandade.
Näbbhinnan märkbarare pa Falkarne, saknas icke het. ter hos Uglan, fastän sä gömd under fjädrarne, att man stun- dom nekat den.
Näbbens form och betäckning passar sAledes icke till slägt- skillnad. De tjena äfven föga att ätskilja Uglornes arter. ej mer än andre egenskaper befintlige hos enkle former af Fal-
92 SPARFUGLA!
karne, Tüungan är t. e, hos begge ränlad och tväuddig, Näs- borrarne än aflinga, än helt runda, höljas af fjädrar, ehuru nägot mer hos Uglorna. Medelst storleken af hufvudet synas väl desse öfverträffa Feikames men. dess omkreits vid'gas af ym- nigare fjädrar, och utom dem skulle det icke finnas särdeles större. Äfven ÖrnUglans fjädrade hufvud är litet jemförelse* vis. Det är derföre blott ett relatift märke, och det samma gäller ocksä om ögon och Öronen.
Wäsentligare och säkrare ätskillnader finner deremot for« skaren med tillhjelp af Anatomien och den inre organisatio” nens betraktande,
Alltsä träffar man hos Falkslägtet superciliar-benet, hvilket förenar sig med den öfver ögonen framskjutande och tillika bakät böjde apophysen af tärbenet. Bäde detta utskott och det nämde benet saknas hos Uglorna. Äfven pä det, hos al- la foglar befintelige dubbla benet som bidrar till mekaniken af öfre käkens rörlighet, finnes olikhet. Hos Uglan har det en -faldig förening, P& Gammar och Falkar är den endast dubbel.
Uglornas lärben äro märgfulla och utan nägon luftfängan- gande rymd, hvilket de andre af Hökflocken icke sakna.
Blindtarmarne korta hos de sednare, liksom hos Sparfsläg- terne, hafva en märkelig längd hos Ufvens fränder,
Desse äga alla 12 halskotor, 9 i ryggen och lika mänga refben och stjertkotor; de iryggen äro rörlige och icke sdm. manvuxne, tvärt emot den vanliga sägen om de fjädrade djuren»
Gaffelbenet är klenare än Falkarnes i allmänhet, och pä Bröstbenets sköld upptäckas vid sidorne hinnaktiga fläckar, tvenne pä hvar sida. |
Största delen af hufvudets ben, alla af cellulär beskaffen- het intaga, till och med sjelfva Näsbenet och dess mellanvägg hos somliga, luft; och sä göra äfven höft, rygg och halskoter futom Atlas) samt bäckenet, Öfra vingbenet och de ben som bilda - skuldrorne, | |
När huden afdrages pi Uglans hufvud, förvänas man nä- stan af de atstäende ögonen, pä hvilka hornhinnan är sä hvälfd, att hon tillskapar ett fullkomligt halfklot.
Men Uglorna äro, som von Zinn? träffande säger , pä lika sätt skiljaktige frän Falkarne, som Nattfiyen äro det frän F ja-
rillarne; de förra höra natfen till, de sednare dagen. Säledes säsom Nawfaelir äro. de Ömtäliga för dagsljuset, Deras ögon- sten drar sig ocksä concentriskt tillbopa och blir ej smal el- ler afling som pä kattorne, De välja derföre den mindre lju- sa tiden (idagningen och skymningen), för att leiına sina nä-
SPARFUGLA; 93
'sten och söka de fördelar naturen tilldelt dem pä andra dfurs bekostnad , hvilket sker sä mycket lättare, som desse dä sof. va. — Mänsken gynna desse ströftäg i synnerhet, och de veta ock att begagna det. I nedanet Iyckas jagten mindre, och det är dä blott omkring dagens första och sista timma som de äro i rörelse; ty under mörkaste nattenäro de föga skarp- syntare än andra djur. Sällan synes Uglan om dagen, och skulle hon flytta sig, flyger hon korrt och lägt, men löper ock- sä fara, att dä förföljas af smäfoglarne, af hvilka de svagaste pläga henne mest, äfven der hon valt sin fristad pä grenen, Liksom oförmögen att dä försvara sig, ser man henne mot!a- ga sina ovänners fördubblade skrik och anfall endast med nägra. vridningar pä hufvudet och kroppen, tiils han, när skynmingeif infaller, äter hämnas.
Till ersättning för det efter utseendet bristande .i synför- mägan, äro Nattfoglarne begäfvade med mycket starkare hör- sel, och hafva de propnartionsvis Örgängarne störst af alla fog- lars, Ööppningarne till hvilka, beklädde med en egen hinna, kunna, medelist denna bakät dragen, nägot liknande Enstachi (nnet i menniskoörat, Ökas och minskas,
Ugleslägtet, mängtaligt till sina arter, delas beqvämligen i de med utstäende fjädertofsar vid ee och de som sak- na dem,
Svenska Fauna äger flere af bäda slagen. Junos fogel, Uf- ven, är främst bland de förre,och Minervas el, Pärluglan och Seien de yttersta p% de sednares lista, och: det är denne - sistnämdes teckning och beskrifning vi fä här bifoga,
Sparfuglan är ungefär af en Domherres storlek, stundom nägot större, men sällan öfver 5 — 6 tum i längden. Det ut. märkt stora hufvudet är till färgen mörkt med hvita punkter elier smä fläckar, äfven strimmor öfver allt spridde, särdeles uppöfver och nära tinningarne. ' Trackten vid ögonen är ni- Stan enfärgad, utan den hos Pärluglan och andraarter sä syn. bara omkrets af egna ljädrar, Ryggen och Vingarne äro mörk« grä, med hvita fläckar af en liten ärts vidd, än runda än min, dre ordenteligen formade. Dä vingarne, som tillsammanslag- de äro mörka, utbredas, synes nägra runda hvita fläckar längs efter vi norna, Bröstet är besprängt med likadanna Hin: kar, pä ee ee och undre delen är mest hvit med nä- gra spridda brunaktiga fjädrar.: Stjerten är nog karrt, och af samma färg som,den pä ryggen, men stjertpennerna äro pä
94 BPNRrFUerA,
tvären märkte med 3 smala hvita ränder, Ben och fötier äro hvita och de sednare fjädrade ända till de svarta klorna,
Sä beskaffad, synes Sparfuglan tillräckeligen skiid frän.en annan art som stundom umder lika benämning (S. passerina) i fogelsamlingar förekommit. En för Nordens Natural-histo- ria för tidigt mistad författare, Doct. Tengmalm har visat ?), att den, äfven förblandad med S, funerea, är fordne Ornitho- logers S. Noctua. I ett berömt Systematiskt verk bär densam- ma ocksä vär Landsmans namn, Hon skiljer sig frän Sparf. ug!an, säsom nägot större, längre och tjockare, hvit omkrinrg Ögonen, och med hvita runda fläckar pä ryggen, samt ving- pennorne pi yltra sidan tärningsvis och till skiftes hvita och mörka, äfven som de främste pä yitre brädden tydligt säg* tandade,
Till skillnad frän andre inhemske kallas hon Pärlugla.. De gamie Grekerne kände henne, och som en af de fiyttfoglar, hvilka tidtals besökte Athen, och hvaraf det Latinska ord- spräket upprunnit: MNociuas Athenas miltere. Stewart, en Engeisman, som i denna fordom berömda staden forskat i dess urgamla minnesmärken, sag Perluglor Aocktals i April dit an- komma och om hösten äter bortfara, Detta har gifvit den san- nolikaste anledning, att det var denna Ugla som helgades Mi- nerva, i Minervas egen stad, Fogeln är för öfrigt icke säll- synt i de fleste Europeiske? Länder, liksom i Norra Asien, och den deremot svarande delen af America.
Hvad Sparfuglan äier vidkommer, torde hon icke vara min- dre allmän, säsom sedd utom i Norden, orksä i Österrike, Preussen ech Italien, och säges derjemte vara funzen i Nya Skottland, Om dennas hushällning är för Strigt icke mycket att anföra,. Sitt bo, gör hon ij gamla, ihäliga träd och lägger vanligen 4 smä, hvita ägg-. Möss och syrsor höra Liil hennes matordning, och troligen skonar hon icke smäfoglar am de kunna ertappas, Hennes jagningstid är just om mornarne 2 £ryningen, dä hon gemenligen ger sig tillkänna genom eit ganska gällt ljud, medelst hvars härmande hon;skall kunna lac« kas, äfyen pä längt afständ,
Tabellen föreställer en Sparfugla, hälften mindre än i den naturliga storlek, i hvilken hon stundom träflas,
*) Kongl. V. Acad, Handl. 1705. s. 287., Dess Synonymer äro: Strix funerea. Faun, Sv. p. 25, Strix ee Gmel. Syst, Nat. I. 292. ZLath. Ind, Orn. ..p- 63. $trix Retz. faun, $Sv. Noctua Aldrov. Orn. 8. 7. Jonst- de Av, p. 5% Major. Rudb. foglar. The little Owl. Latham „ Pennans, Lewin, Cheveche. Buff. Ois. 1 377. Petite Chouette, Briss, Orn, z. u
EEE
EL mp
®
2%
u; N \
% vruomg fo avıh
MW
» I\R
N ( a N
U
en COLUBER Cuersea. Pä T. Nordische Natter
Har ett platt, ofvanp& nedtryckt hufvud, med en hjertformig mörk fläck bakom bjessen. Yitersta ändan af stjerten.är pä 'öfre sidan med en svart fläck försedd.
Linn, Syst. Nat. ed, Gmel. r. 3. p. I0o9r. — Faun."S vec. p. 235. — Cl. 3. AMPHISIA, Ord. 2. Serpentes, — Rerz, Faun. ps 292. Linne 5 Kol. V. Acad. Handl, 1749. s» 249 T. & £ I, 2. — Link i Voeigts Magaz. 12. 4. 5 204. (Vipsra Chersea)
Sı-äm i Naturdist, Soelskab, Skriwter. I. 2. 5. 25
DD, är anmärkniugsvärdt, huru nägre Näaturalster, fastän bide till namn och egenskaper väl bekanta, hafva likväl stun- dom varit af vetenskapens idkare misskände, DBland sädane mä Äspingen räknas, en afde, Iyckligtvis, fä Ormarter, hvilka Norden fick pä sin lott, Som den allmänna och likasi den svarta Huggormen vedan intagit deras rum ji detta Verk, anse vi en si beryktad slägting af dem som denna, icke mindre berättigad till sitt, sä mycket billigare som, verkligheten af dess specifika ätskillnad blifvit satt i fräga.
Nägon tid efter utgifvandet af den första mönsterrullan pi de Svenska Djuren, inhämtade Sverges odödli ige von Linn® säsom naturkunnig den tidigaste kunskapen om denne Orm, och hvilken sedan af honom först beskrefs och tecknades,
Ehuru denna beskrifning saknade intet af det bestämda som var den store Författaren sa ezit att meddela‘, har icke dess mindre tvifvelsmäl yppats hos andre om arten säsom egen, orsaken hvartili bör sökas sä väli den, utom i Norden sällsamma tillvarelsen af den samma pä utrikes trackter, som i misstaget p& en och annan artförändring af den allmänna huggoimen,
Fvilken Aldlrovand, den förnämste af Zoologiens fäder , med sin Aspis colore ferrugineo menal, Kan sa mycket idee förklaras, som utom en ofulikomlig afbild ingen egentlig de- talj deröfver hos honom finnes, Detta Synonym mä derföre med skäl uteslutas, Att vi icke eller kunna anföra dem Alere sekler senare, af Laurent? ,„ Müller, Lacepede, Wolf, och Ra- zoumofsky, härleder sig frännsäkerheten om deras föremäl, och till undvikande af att, kanske, axıledas,
96 ÄsPpıne.
Af samtidiga Natutforskare äro deremot Sri och Link de enda, hvars uppgifter kunna paras med de Linnkeske, hvilka än vidare af oss bestyrkte, innefattas i följande be- skrifning,
Äspingen är i allmänhet ansedd [som mycket mindre än den allmänna huggormen, sä att man trott honom nästan spe- Cifikt derigenom utmärkas, Efter granskandet af flere, hade von Linne sedt dem sällan öfverträffa ett godt qvarter i läng- den, och i tjockleken blott vara nägot vidare än en svanpen- na. De äfer som tjent till modeller för den teckning som här bifogas, hafva dubbelt denna längd, och det är icke mindre sant att denna kan nägon gäng Ökas till hälften mera, samt tjockleken i sädant fall jemföras med eit större fingers. Vi hälla emedlertid före, att ormen allmännast finnes af den stor- lek som figuren visar, Hufvudet är ovalt men mycket ned- tryckt, och nosen rund och trubbig, framtill svart och med 6 gulihvita fläckar, liksom i en halfcirkel ställde; öfre läppens kant är hvitnaggad, eller besatt ımcidl hyvita fjall samt en hyvit sirima dragen vid mungiporne, Öfver de smä, men eldige ögo- nen sitta tvenne aflänge fjäll, äfven som flere smärre emellan nosen och hjessen, hvilken betäckes med ett, i synnerhet, större, Hufvudet är baktill tecknadt med en sotfärgad hjert- formig Nläck; inunder Iyser strupen gulhvit med svarta rän- der. Munnen är försedd som hos de öftrige af slägtet, med mängasmä tänder, och !illika tveune märkbara giftgaddar i öfre käken. Kroppen betäckes ofvanpä med smä& aflänga trubbiga tjäll, hvar och en med sin upphöjda refla. Ryggens grund- färg är oftast matt rödaktig eller rostfärgad, stundom grä el- ler ock som pä den allmänna arten, Det längs efter frän huf- vudet löpande ziezac bandet är svartaktigt, samt de mot ud- darne stäende fläckar lika mörka, Stjerten är spitsad och yt- terst hel svart, eller en dylik ganska liten fläck nära dess än- da. Pä undre sidan af kroppen synas buksköldarne svartblä med nägot grätt blandadt, och äro till antalet 142 — 15% hvarjemte de under stjerten varande ufgöra 32 — 35 par *).
Liksom
*%) Von Linne räknade 150 buksköldar, 34 par Stjertfjäll. Sırım - - - 45 -- - - 2 - ik R
Liik - - - - 2 - - - - 35 - 5 “
denna olikhet oaktadt, bevisa beskrifningarne, att sam- ma slags orm varit allas föremäl, men tillika det osäkra ı sättet att efter antalet af sköldar och fjäll bestämma arten.
Namnet Coluber har blifvit sädane Ormar tillegnadt, som hafva bäde Buksköldar och Stjerifjäll. Mer än 5-tedelen afderas stora antal, är med Gift-Tänder försedd; de öfrige äga sädane alldele’
ASPING: 07
Liksom ryggens grundfärg är ‚förändringar underkastad, si är ocksä taggbandets, hvilket stundom träffas brunaktigt.
Önse sidor är deita mer högvägigt, och ej sä tydligtiljust innefattadt som pä den vanliga Huggormen „ för hvars unge eller högst afart Äspingen blifvit af semlige utropad. Man finnerdock i den hjertformiga fläcken samt fjällens ställning pä hufvudet och stjertens svarta ända, sa osvikeliga märken, att desse arter icke mä vidare förblandas; ty fasiän Ormarnes fär- ger äro icke sällan tillnyanserne olika, förblir dock teckningen gerna aliid hos arten den samma.
Äspingen är Nordens alster. I Sverige träffas han i de medlersta äfven som i de södrare Landskapeıne, och säledes frän Upland ända till Skäine Utom Riket har man igenkändt honom i Pommern, Meklenburg och Norriges Tellemarken®), Pä sidländta och med Al och Vide bevuxne ställen, väljer han framför andre sitt hemvist och tillnaäll; men synes öfver allt vara miudre tairik och allmän.
Hans egentliga hushällning är icke känd. Säsom Hugg. orm.art förökar han sig tvifvelsutan genom framfödande af lefvande ungar. I röreiserne och krälandet är han säsom blix. ien hastig,, och det är en vanlig sägen, att han af naturlig illska utmärker sig genom ryggfjällens resning och ett skarpt hväsande. Tvenne säkra exempel kunna pä sitt sätt bevittnz arten af djurets Iyuse. P& Gottland, der han äfyen blifyie funnen, upptäcktes en sädan Orm händelsevis af Landtfolket pä ett ställe; desse förfärade af det ovanliga i utseendet af ormen, som med reste fjäll trottsade dem som nalkades ho- nom, inbillade sig att se en _ Orm med man, ihjälslogo och kembragte underdjuret till gärdens ägare, som deruti igen- kände en stor Äsping, och än förvarar honom, En j Smäland
icke, Denna märkliga ätkillnad som utan tvifvel medför olik- het i djurens hushällning, föranledde Gray, Bonaterre, Hermann etc. att dela dem i 2 slägter: Vipera, med Gift-Tänder, och Coluber, som saknade dem; och !ägge underdeltes än vidare i arter med släta fräll och de med upphöjd refla, oo, s, v. Till hvilka Aspingen kan föras, följer lätt häraf.
*) Härmed torde icke den arten böra förstäs som Müller i Prodr,
Zool. dan. p, 303 kallar Coluber Aspis, ätminstone icke „den som Sırom ı beskrifningen öfver Söndmör Stiftzanfört under namn af Gulfrening, ty denne skall äga blekröda fläckar i kanten af Buksköldarne äfven som vid bukens sidor, hvilka fläckar saknas pä Chersea, och skal! derjemte, som det säges i storle. ken 3 gänger Öfverträffa Äspingen. Nat, hist, Sällsk, skr. I, 2. s. Hvad Zaurenti och andres Synonymerang3, hyilka vidC, chersea anföras, vill Zink utesluta dem,
9 ÄSPING,
boende Naturforskare griper äfven en dag en Äsping af smär. Ye slaget pä sine ägor, och i kläfva hemförer honom lefvande, Lagd pä spiseln i rummet,-förblef han der sä fängslad i fle- re dagar, men gaf sig altid tillkänna genom rörelser och hvä- sande dä nägon inkom; och när man äfven pä afständ härma- de honom, fördubblade han altid sitt svar till tekn af arghet och hämdelystnad.
Pä de trackter der Äspingen är känd, anses han för gan- ska farlig, och de sär han händelsevis kunde göra, dödlige, Efter bettet svulnar delen genast, blir röd och fläckig, hvar, jemte den odrägeligaste ängest infinner sig, som slutas nıed lif- vetsförlust, om ej en’ desto tidigare hjelp mellankommer, 1Smä- land brukar folket pä landtbygden, att i olycksfall af orm- bett nedgräfva-t. e. den särade foien, fAr att, som demena, hälla giftet tillbaka; eller, om skadan skett 5 nägon tä, 1 Ö- gonblicket afhugga den, Kan Ormen dödas, krossa de och ıägga honom pä säref. Hvad säkrare medel beträffa, mä det äberopas, som under de förre Ormarnes historia blifvitanfördt.. Tilt räga pä olyckan;saknas dock merendels tjenliga räddnings- änınen vid ett sa kräfvande ögonblick. I Norrige användes ett medel, som mä till slut anföras: att benst eller foten förbin, des genast med färsk En-trädsbark, och belägges sedan med linne blött i sur mjölk, hvilket flere gänger förnyas, Härige- nom bringas foten i svettning och giftet: utdrages. Huden af- fjällar sig efterät, da kuren Iyckligen aflupit *),
Tab. föreftäller en Asping i naturlig storlek, tecknad cef- ter naturen, !
En liten del af rygghuden särskillt sedd under synglaset,
%) von Aphelen i Öfvers.] af Bomare Nat hist, 7. 34L,
Bee [@) ; 2 \ £ —— u Ze Tr Ze Ze Ze Ze Zr u SI Bee
ei
1) Frau. af Kachmen: 2
«Rat. uf Talmshrur
50 RÖTSIMPA.
COTTUS Scorpıvs. Skrabba, Skälryta, Ul, Pinulk. Pi Fr. Scorpion marin. PA E. Father-Lasher. Pi T. Wollkuse, Knurrhan. Pi D. Ulie, PA N.
Fiske-Sympe. | :
R,
Hufvudet äx försedt med flere taggar, samt den öfre käken nägot framstäende. Sirülar- ne i bröstfenan äro odelte.
Linn. Syst. Natı ed. Gmel. I. 2.» Cl. 4. Bısces 5 Ord. 5 Thoracici. — Faun. Sv. p. 323. — Skänsk, res. 325, — Retz- Faun. Sv. p. 328. Arted, Gen. 49. Syn. 77. Sp. 86, Bloch Deutschl. Fisch, 2. 5. I8 T. 40. — Pennant Brit. Zool, 3, p. 218, 1. 40. — Fabr, Faun, Grönl. p. 157. — Tonning i Trondh, Sellsk, Skr. 2,5, 345°
T. 13. 14.
r.; de emellan Vändkretsarne utbredde hafven, synashy- sa ett vida större antal invänare, utmärkte för sina former och sin brokiga yta, än de som äro Polar-regionerne närmare ‚i s& förekomma dock här äfven nägre af icke mindre sällsamt ut« seende, Sädane äro Simporne, genast Ökände af deras meren- dels taggiga hufuud bredare än krobpen, som är liten, jemfö- xelsevis, och utan fjälle De äga länder i bügge käkfne och deras gälhinna har 6 sirdlar. Munnens Öpning ar ganska vid- Ögonen sitta midt Öfver pannan med täckhinna försedde, och de dubbla näshälen ligga tätt bredevid, ehuru föga synbare, Af 8 fenor som tillhöra kroppen, befinna sig tvenne vid brö- stet, och äfven sä mänga pä ryggen och buken, en anal samt en stjertfena. Ichtyologerne hafva antecknat 9 i allmänhetsä bildade arter, ach af desse höra < till vär och Nordens Fau-. na ®)
_ Röisimpan eller Ulken är en bland dem och träffas sä väl 3 Östersjön som i Nortsjön, och säges vara icke mindre all- män i det NordAmerikanska hafvet, kring kusterne af Grön- land och Newfoundland. Den första figur som i Naturhisto- xiens häfder af den samma förekommer, gaf Aldrovand 1616 nen utan vidare beskrifning; en sädan lemnade dock Scho-
&) Cottus cataphractus (Bottumus), C. qvadricornis (Hornsimpa) ©, Bubalis, C,Gobio (Stensimpa) och denna C, Scorpius,
54 Rötsımpa,
neveld korrt derefter och kallade fisken Hafsskorpion. Wil Iughby granskade honom än nogare, ehuru han orätt förena- de den med Bellonii Scorpzena; en mening son äfven irrledt Artedi, Linn& och Pennant , men al hvilken Bloch sedermera visat oriktigheten.
Flela fiskens längd är6 — 9 tum. Flere spetsade uphöj- ningar och utskott pä och ikring hufvudet, göra det liksom mängkantigt och ge fisken ett förfärande uses Tvänne korrta och rörliga taggar stä bakät böjde framför ögonen, och 2.ne bakom dem samt flere kortare vid öfre käkens sidor, Gällocken eller kinbeneun äro i kanten väpnade med 4 länga uddar,medelst hvilkas utspännande, dä gälarne Öpnas, kroppen till stor del mot evänliga anfall betäck s, Form och längd är dock icke altid lika pä desse försvarsmedel. Munnöpningen är ovanligt vid, hvarföre fisken fä:r namn af Vidkäft i Nor, ige. Käkarne kunna in och utskjutas, och, som vanligt, den öfre framom den undre, och äro besatte med flere rader fina, hvassa tänder; dessutom finnds 1 gom-hvalfvet tvenne aflänga, rasplika eller finiandaude knölar. Tungan är korrt, tjock oeh härd saınt faststitande, Näshälen synas framför Ögonen, som sitta mitt i pannın, knapt en tum ätskilde, stora, nägot af- länga med svart pupill, samt röd el. kopparfärgad, bronzcrad 1 tıvitt fallande Iris. De vid ögongroparne uphögde benen tillskapa en fära, som löper ända bort ät rıggen. Under gäl- locken, som destä af 2shifvor, är tgälöpningen tämmeligen vid, och gälhinnan försedd med 6 breda benakiiga strälar. Grunde färgen pä hufvudet och ryggen är svartbrun, med ljusa, i grönt fallande prickar eller surä Nläckar. Sjelfva kroppen eller stammen afsmalnar mot stjerfen, och är 1 ställe för fjäll besatt, ji synnerhet mot ryggen, med smä skarpa värtor, hvilka stun- dom äro knapt märkiige, som det händer hos honorne, Sido« linien, som är utmärkt skarp, löper nästan aldeles rak, när- mare den nägot kulriga ryggen än buken, hvilken sednare är mycket bred. Pä honan är den mest hyit, men hanens, ända up under hufvudet, silfverlik och siötande i blätt eller grönt. Vid sidorne är kroppen stundom guldfärgad, serdeles värti« den. men merendels altid med mörka orediga fläckar och bälten,
Bröstfenorne äro mycket stora, i synnerhet hanarnes, samt brokiga, orangefärgade med mörka fläckar. De hafva I6 enkla
strälar, som jändarne äro veka, Bukfenorne, som sitta högt up eich de förra, äro länga och 3-sträliga, Midt pä buken synes Anus, hvars fena med 12 strälar är oval och mindre än de motsvarande pä ryggen, af hvilka den främre har 10 strälar. är mindre och rundad; den bakre’ 16, och är rät- sidig. Ändtligen har stjerten en rund form, med 16 — 18
RöTsımPra. 55
strälar 1 dess fena, Alla äro mer och mindie genomskinliga, mälade med hvita och svarta fläckar hos honan; hanens äter aro ibland carmosinsräda, Sirälarne synas öfveralit odelta,
Vid inälfvornas betracktande befinnes magen i form af ett V med speisen vänd nedät och Öpnar sig ofvantill i en stot och med flere fällar pä längden försedd magstrupe. Tarmka- sıalen är ungefär 4 tum läng, och ligger 13-4 S-formiga vrid- ningar. Kring pylorus sitta 8 masklikt krökte cylindriske bihang, af olika längd och betäcka magen till en del. L.efren är stor, knapt delad eller med tydeliga lober, än ljusgul, än orange- färgad eller ock hvitaktig, med en eggrund gallbläsa pä un- dre sidan vid magen. Njurarne ligga & ömse sidor af rygg- raden och sluta sig i en vid u:inbläsa. För öfrigt är bäde Mjölke och Rommassan dubbel, och pä hvar sida om buken sitta 10 refben och i ryggraden 35 kotor, E
Man har tillagt denne fisk en särdeles egenskap, alt dä
“han gripes ge ett slags ljud ifrän sig, i följe hvaraf namnet Scemurrer eller Knurrhahn skall härleda sig. Detta läte upkoni- mer förmodeligen af ett hastigt utfläsande af det iusupna vattnet, äfven som af luften ur simbläsan, och är säledes en verkan af kroppens hastiga hopdragaude: dylikt märkes ock hos andra fiskar (t. e. säsom Cobitis, Triglee och Zeus-arter), Frän samma grund mäste sökas orsaken till eu föregifven darr- ning i handen, som skali märkas vid munnens första Öpnan- de och utspärrandet af fenorne dä fisken gripes,
Han simmar mycket fort, hbvartill säkert de stora fenorne bidraga, Sommartiden besöker han kusterne, men häller sig om viniren pä djupet, Af naturen djeif, är han för sin glupskhet oförsigtig, hvarföre han tar-lätt pä krok och bete, Eljest är han tilltagsen nog att angripa större fiskar än han sjelf, och skonar icke eller kräftor, emedlertid äro sill, smä- lax och dylika hans vanliga föda, Vid fängsten af Torsk {öl« jer han ofta med i nätet under jagten efter dem,
Lektiden är i December och Januzrii mänader, dä eggen, som äro rödakt’ge, afsättas hoptals emellan täng och sjögräs, förmodeligen utan att modren visar dem samma omvärdnad som hennes slägtinge Hornsimpan ger ät sina, i det hon lig. ger pä dem ända tills kläckningen, I sanning besynnerligt fenomen i fiskarnes historia!
Rötsimpan ätes icke pä alla ställen. Pä3 somlige vid vär södra kust äs den och begagnas säsom rätt brukbar, Vidde Tyska äter hälles hon för svinmat. Inbillningen om faran af styngen frän taggarne, mä äfven pä sina ställen välla fiskens ratande, och frän forntiden tilldelt honom Skorpions namn
=
56 . Rötsımpra
och egenskaper. I Danmark säges Rötsimpan vara känd under titel af Kjöbenhavns Torsk och brukas af de fattigare till fö- da, och i Norrige kokas tran af lefren. Grönländarne skola sätta ett högt värde pä fisken, säsom i deras tycke ganska läc« ker och nyttja säppan pi den samma till sjukmat. Enligt Pa- bricii berättelse, förtära de sin Kanininak ‘*) bäde torkad och Kokt, och ibland aldeles rä, äfven som rommen, Sä olika äro smak och fördomar hos folkslagen.
Tabellen föreställer en Rötsimpa i simmande ställning, tecknad efter naturen af R. 0. R. Palmstruch, — Storleken är nägot mindre än hälften den naturliga,
A, visar conturen af fisken sedd upifrän p& ıyggen, B. genomskärningen,
) Fiskens namn hos dem, Hanen kalla de derjemte Kivake och, Honan Nariksock,
EN ER
iR
59 LOPPSLÄGTET.
T Brad och sällsynta former hos Djuren mä billigt Adraga sig wär förundran, Huru förvänande äro icke dessa lifvade mas. sor af Elefeüten, Nosbörningen, Nilhästen och HFivalen, och ännu mer uräldrens ofantligare djurlemningar‘ Men hvilken mängd af varelser hyimla icke i Naturen, som knapt märkba- ra för det vanliga ögat, för forskarens blickar framte egen- skaper analoga med de jättelika alstrens, De liksom bekräfta uttrycketaf Primus; Att Naturen är siörst i de minsta fingen. Loppslägtet, ett af de mest namnkunnige bland Insecter- ne, har, utan tvifvel för dess vidsträckta bekantskap med men- niskan, nästan haft anspräk pä de Naturkunniges uppmärk- Samhet. De synas icke eller hafva sparat hvarken tid eller möda att förklara 'dess märkvärdigheter, hvaraf det som man nu gär att meddela , torde vinna sä mycket mera bifall, som. föremäler äro icke af de minst familiera.
Von Lınn& inrymde detta Slägteibland Aryparne (Aptera); men en bättre Öfversigt af den naturliga frändskapen e- mellan Insecterne, föranledde Faprıcıus, att, för det öfver- ensstämmande i somlige organer med Bladsput- och Bärfis. familierne, föra Loppan till flocken Ryngota, bland hvilka hon tillegnar sig följande Hufvudmärken: Munnen med in!öjd sna- bel, hvars balja bestär af 5 leder och omfattar eit tagellikt sug- vör; 2 smd skifver sitta vid snabelus bas.
Länge var endast en art af Entomologerne uptecknad; men sednare forskningar haflva uptäckt flere, och möjligt vis mä framtiden göra det än vidare. Emedlertid se här det vigtiga- ste af deras historia, som vi känne,
%
I. Artmän Lopra.
PULEX ınzırans Pi F. Kirrpu. Pi Fr. Puce. Pi E. Flea. Pä T. Floh.
Kroppen är oval, trind och mörkbrun, Sna. beln är nägot kärtare än främre lären,
&5 LorrsLÄ6steEem
EInN, Syst, nat. ed. Gmel. 2923, Cl, 5 Insecta, Ord, Aptera. — Faun, Sv. s, 1695. — Fabr. Syst. Entomol. p. 732. (Ord. VIE, Ryngota) — Leeuvenh. epist. 76. f. 1 -- 20. — Vallisn. Op. L. tab. 25. £. I. Diacinto Cestone i Transact. R. $S. Vol, 2I. n. 249. P. 42, 45. — Frisch. ins, IL.-p. 8, — SJoblor. Mierogr. 1.I.t. 2. — Bonan, miet, f. 56. — Baker"mier. t. 12. £. 6. — Ledermüll, mier. 4, 1.100. Sulz. Ins. 22. £, 146. — Roesel Ins. Belust, 2. t.
2, 3: 4: i 4När Redi upgaf 29 arter under samma slägtnamn af Loppa, Bevisade det tidens obestämda begrepp om Slägtets kännemär- ken, sä mycket mer som den mäst bekanta kunde med ingen paras, Det var ocksä lika orätt som löjligt att Kircher kallade Loppan en Gräshoppa utan vingar, och att Roesel satte henne närmast Myggorne, Ehuru hon seden intog lik- som ett naturligare rum ibland Kryparne, har hon under ve- tenskapens stigande flyttadt till en annan flock, ehuru hon äf- ven deribland synes pä visst sätt 6ka Natursystemels ano“ malier,'
Men lätom oss med väpnadt öga afskildra det lilla kräket, ett föremäl ymsom för harmen och löjet, ymsom för Skaldens säng och Moralistens betraktelser, — ®*)
Zufvudet Fü den Allmänna Loppan är litet, kullrigt och fram till sluttande, och visar vid dess nägot plattade sidorett par runda, glänsande ögon, hyilka, enligt Roesel, äro sam- mansatte af ett otaligt antal smärre, Nedanföre pannan sitta de kärta, raka och ständigt rörliga antennerne , bestäende af 4 trioda leder, hvaraf den sista är knapt märkligt tjockare men gleshärige. Munnen utgöres af en snabel, med tvänne smä speisade skifvor vid dess bas, Sjelfva snabeln som är rak, tiind, och böjes Vanligt tilibaka emellan frambenen un- der bröstet, äger ungefär antennernas längd och formeras af en balja,som delbar i tvenne halfcylindrer, hvardera försedde med 5 finhäriga leder, omgifver ett tagelfint genomskinligt rör, som framskjutit emellan den öpnade baljan , tjenar bäde som syl och häfvare. Bälen är tre gänger längreän hufvudet, sch har 5 segmenter, alla, i synnerhet den andra i ordningen,
=”) Ovidius Naso. _. Dalins Wit. Arb. 4. s. 12, Ouvrage a 12 Mode eiler Historia onı en Loppa. och en Sexstytver, — Opizii Jocoserii Dissert, Juridica de Pulicibus. Marpurg. 1688,
“ .) 5] Löp»ssLAGTET &7
kring kanten styfhärige. Äfven ä ymse sidor, mellan ögat och Mmunnen, synes ett rundt härkantadt fyall. Bakre delen af Kroppen är eggformig, mörkbrun och föga märkligt saınınan- tryckt,, Ryggen är kullrig, betäckt af 6 glänsande segmen- ter eller sköldar, kantade med glesa, raka, syllika och wörka bär. PA buken, sam är Ijusare och half genomskinlig,, synas äfven segmenter, fast miudre tydligt utmärkte,- och med gle- sarc här än vid den trubbiga, urnjupta bakändan, Det främ- sta fotparet sitter fästadt tätt under hufvudei: en högst märkvärdig egenskap hos Loppslägtet; och de tvenne följan- de pären utgä frän bälen, emellan halsen och buken; medan det bakre äger dubbel längd och till hoppande en äfven sä slägtet egen lörmäga,
Lären äro aflänga, nägot plattade och gleshärige, äfven som de nästan lika länga benpiporne. Hälarne besiä af 5 le- der; den första läng och cylindrisk, och de följande kärta , runda och med fina här mellan hvarje led besatte, samt de sidste ändade med 2 inkrökta klor af sälisynt rörlighet; en gälva som fötterne i allmänhet äga. ö
Könet hos Loppan kan utan svärighet urskiljas, Den olär- da blicken igenkänner straxt honan i den storväxta Loppan, medan Naturalisten dömer frän den mer och mindre kullriga rysgen, segmenternes härighet och parnings-delarne, hvilka vid det yitersta af bälgen lätt uptäckas. Leeuwenhocek och Rösel hafva sorgfälligt afbildadt dem,
Ömtälig för kölden, väljer Loppan i synnerhet den mil- dare ärstiden till familjens förökande; men om tilifället gyn- mar henne, är väl ingen tid undantagen, Vid parningen, som liknar Gräshoppans eller Syrsans, silter hanen fästad inunder sin maka, ofta längre än en timas tid. Genast efter denna förrättning, börjar honan att fälla sine egg, 15 — 20 siycken efter hvarandıa, likväl stundom under en tid af lika mänga timar. Hon lemnar derp& fröet till sin afföda it naturens om. värdnad, tränar sjelf bärt, svarinar och dör inom par da. gar. Hanen, som säges para sig ännu nägra gänger, blir der» efter icke eller länglifvad,
När nu honan afsatt epgen, som äro aflänga och hvita, och detta skedt pä passande ställe, säsom i fuktiga sopor,
u : an Br ; 3 mullhögar, zska nı, m., blifva de sä liggande i 6 _ 7 dagar, hvarefter de, enligt Leeuwenhoceks,Roesels, Cestones och Frisch’s noggranna upgifter, öpna sig och fotlösa Änger utkommna med kropp bestäende af 13 leder, och munn mel sine frätredskap försedd, samt bakom hufvudet en gulbrun fäck, De äroi beständig rörelse, men rulla sig ibland till- sommans, och krypa ofta ned under ytan af sitt lägerställ
26 LorzesLÄ6GTEn.
för att söka sin föda. Efter ıı pen biifva de orörlige och förvandlas till puppor, hvilka smäningom fü Joppgestalt, som efter följande ıı dagar Frlllkoni: 15; och si :ä är den nyakolo- nien inom 4 veckor danad och utvecklad,
Loppans lifstid beror af tillfället att para sig, emedan det. ta är yttersta wälet för hennes varelse. niedien id nyss ut. kommen i verlden, begasnar hon sin medfödda gäfva att Iyfta sigi höglen och till afständ flere 100:de gänger större än hennes egen längd, Hon gör säledes de vidsträcktasie resor , besöker obekanta orter, framtränger djerft pä de otillgängeli- gaste lönställen, gynnad sä väl af sin smidiga yta, sin pansar- lika beklädnad, som af sina länga häftyg och de fina borster hvarmed henkies delar äro besatte.
Men alla dessa Loppans utsväfningar, äsy Fta att tillfyllest- göra hennes blodiga aptst medelst ytans punkterande pi dem af den däggande klassen, hvilkas nära bekantskap hun Äger naturligt anspräk att göra; först och främst hos djurens Her- re, och som det pästäs, helst hos dess vackra hälft ##), och dernäst hos hunden bland husdjuren, samt haren, räfven och kanske Nlere af vildmarkens äboer.
Det är svärt att säga, huru Loppan är nyttig i djur-eko- nomien. Kon följer sin bestämmelse som ett lefvande kopp- ningsmedel, Men af alla lifvade varelser röner hon likväl det olyckligaste öde, Hatad och förfölgd för sin qvickhet, faller hon ett hvardags offer, ofta äfven för de skönaste fingrar, hvilkas ägarinna visst icke följer den helige Francisci och hans Or- dens exempel, att räkna sädana mord till dödliga synder, Att spara sig Lörolntelsar, kunde andra nyttiga upfinningar använ- das. Harskin brukas t. e. i Dalarne, att lägga emellan säng- kläderne säsem förträffligt samlingsställe för gästerne. Anti- doter och skyddsmedel kunna äfven vinnas genom bruk af Poleya, Kyndel, Surkullor, Ahl.löf och Jungfru-tväls- poly- gon, dä desse pä behörige ställen spridas och utläggas,
Men mä det icke eller förtigas, att snille ej eller saknats för uptäckten af en ordentelig Loppfälla. Den rönta fördelen ef dess Iyckliga bruk är oss väl obekant; dock är det säkert,
&) Den urgamla fördomen om Loppans tvetydiga ursprung fränm smuts, damm och afskräden, anse vi säledes knapt nödigt att nämna, än mindre att bestrida. Att namnet Pulex kan härröra af Pulvis är icke orimligt, tillskapadt ı okunnighetenstidehvarf och mä$ hkända, har histotien om Lopporne frän det med Moses staf uprörde stoltet ı Egypten, en dylik uprinnelse,
##) Linn. Faun. $v. p. 479 Habitat in hominibus, pr&sertim fzmi- is, antumno vulgaris. LOpizii Jocos, Dissert. omtalas Spiri-
LorrsLtÄGtEe®. 39
att upgiften om densamma, inom kärttid erhöllit 4uplagor *), Att det äfven gifvits en besvärjelse-form #® ), uizängen frän sjeltva Päfvestolen mot Loppor och annat ohäge, mi ichäm- tas frän Catolska Kyıkans Legender.
Bland antalen af konster mä äfven den räknas, att med kedjor fjettra Loppor, Desse bojors finhet öfvergär snart fö- reställningen ; men verkligheten deraf bör älven sä lilet be« stridas som den att man i Paris ger spectakel ai Loppor, hvils» ka spände för vagn och med postillionen pä ryggen väcka ä- skädarenas förundran. —
Pi Tabellen föreställer
A, En allmän Loppa,, sedd genom starkt förstoringsglas,
1. Ett egg af en Loppa. 2. — En larv efter Roesel och Leeuwenhoek. 3. — Loppans hufvud särskildt, med anten- ner och snabel mycket förstoradt. 4. — Snabein med si- na tvä baljor och det tagelfina röret, 5. — En puppa mer än till hälften fullkomnad, 6. — Ett par, sonı de äro vid parningen förenade, —
tus familiares foeminarum h. e. Pulices; och hos Naso det be« kanta: ”Parve Pulex,amara lues, inimica Puellis.”
%) Skriften kallas die neu erfundene curieuse Flöhfalle och nt- kom ı Nürnberg 1739. Fällan bestod i ett Elfenbens Rör öfverallt med häl genomborradt. 1 denna inpassades en Cylin- der, som med färsk blod beströks och insattes ı röret. Det be- gärliga füdämner lockade lopporne in genom hälen, dä de fast- nade i parti pä den klibbiga Cylindren, och kunde sedan, som
“ Förf. säger: ”nach belicben ermordert, ersäufft, todgestochen, gespissen, aufgehängt und in das unterirdische finstere Reich der Maulwurfie gesandt werden,”
#%) Denne Iyder som följer: Adjuro vos mures, limaces, pulices & omnia animalia immunda, corrodentia, hoc in territorio (Hedu- ensi in Gallia) & parochinatu existentia, ut a dicto territorio & parochia discedatis, ın nomine P. F, & $, 5, Amen, (Barık chassan, Consil.
Ä n 220 2 Sn 2
2 LoresLAcren oO, Hup-Loppan.
PULEX penerrans. PSFr. Chique. PA E. Chego. Pä Sp. Nigua,
"Snabeln är af kroppens halfva längd.
Linn, Syst. Nat, ed. Gmel, 2924. Fabr. Syst. Entom. 2. 033. — Sp. Insect. p. 383. Oriedo Summ, p. 127, Hacluyit Voy. pP. 449, — Abberille p. 256. — Ligenier Voy. p. 65. Maregr. Bras. p. 249. — Laer descr. 5, p. 641. — Rochef. Hist. des An- till, ec," 242:D: 272. Frez. Voy#T. L __ Sioab, Voy, intr. p. 124. — Ulloa Voy. 1.1.7: Cazesb. Bist, of Carolina 5: DB 404 Brown. Jam, p. 418. — Bankroft. svian, P- 245 — Svarg i K,V. Ac, Handl. 1788. p: 40. T. 2.
On det lilla Husdjuret som vi nyss beskrifvit, utmärker sig genom sitt näsvisa umgängessätt, och lemnar blodiga spär ef- ter sig vid de täta besöken, förtjenar det väl icke de elaka tillmälen som dess slägting, Hudloppan, ett af de llgörandekrä. ken,som det blef Westindiens lott att hysa och framalstra 2),
Med kortare kropp än hos allmänna Arten, öfverträffar denna knapt 3 gänger Ostmätten i storlek. Dess lilla hufvud är trubbigt och inböjt, antennerne finhärige, och snabeln nä. stan längre än halfva kroppen och gömd under bälen. Bälgen är kärt, rund och sammaniryckt med mycket kullrig Iygg, hvars segmenter äro härkantade, Buken synes aldeles bar, och den bakre ändan nigot ursjupen och luden. Det första fotparet sitter som vanligt tätt under hulvudet, och det sista eller tredje är dubbelt längre, med tjocka lär och länga ben- pipor, samt hälar med finhäriga leder.
Kroppens färg är helt blek, i följe hvaraf kräket med svä- righet uptäckes. Befintligt endast p& trakter mellan Vändkret- sarne, väljer det der sitt tillhäll pä mörka och orena ställen,
%) Sädane äro der flere, och kunna utan tvifvel minska de ange- nima intrycken af varma Americas pracktiulla natur: Pedi- culss Rıcinoides och Acarus sangvisugus, bägge hudloppans med- täflare; myriader af knott och myggor, att icke nämna, Scorpi- oner , Tusenben, och otaliga giftfulla Amfibier.
Att Hudloppan fätt en plats ı Sv. Zoologi, mä icke ogillas, d3 Sverige äger en besittning mellan Tropikerne, der Lands- znän mäste dela ödet med Infödingarne , och äfven som desse
röna Climatets besvärligheter.
LoprszÄsTter. 91
ibland askan i eldstäder, i sophögar och demaf rutnade vext- lemningar.
Frän dessa smutsiga gömslen gör det sina utvandringar för att finna passande föremäl, hvarpä det kan fästa sig. Sä- dane äro först och främst barfota vandrande, säsom Negrer och Indianer; ehuru andre, bättre betäckte, äiven löpa fara att deraf angripas, hvilket äfven Främlingar och nykomne ic- ke sällan fi besanna, j
Det är i Hudloppans och en mest i honans natur, att under det kiitlande, som är familien sä eget, söka att inträn- ga sig under huden och stundom under sjelfva naglarne. En person, ovan vid desse besök, märker det merendels icke* Efter ett par dagar uptäcker man först en liten rodnad, utan värk (om icke den obudue gästen inträngt under nägon af naglarne), en uphöjning visar sig pä huden, och denna tilltar smäningom; Öpnas nu den samma med en näl eller udden af en pennknif, finner man Loppan orörlig, vänd med hufvudet mot Ööpningen, samt bä'gen sä utvidgad,, atthufvud och fram«» fötterne blott kunna skönjas, Sker undersökningen senare, eller efter 14 dagar, är allt teckn af Insectform utplänadt, en- dast hufvudets ställe utmärkt som en utstäende punkt, och den af bälgen tillskapade säcken, fästad vid cellulosa i hälet och stor som en ärt, befinnes vid dess öpnande full af egg, hvil- ka efter deras förvandling, frän deras brustna nästen utbreda sig till vidare förödelser,
Negerbarn sam vantrifvas eller sakna eftersyn , f& stundom bäde fötterne och fingerändarne fullsatte med sädane Lopp- bon under huden, Det händer äfven att nägon äldre af desse Africas söner, mindre sorgfällig om renligheten, af Holska el- ler tröghet (kanske af sjuklig fallenhet) lemnat Fludloppor rädrıum att bebo och härja deras mest köttiga bakdel Man häpnar vid äsynen, men knapt mindre vid botemedlen som användas, neml. gisseln. som under särandet öpnar ohyrans näsien, hvarefter sären för att läkas, blifva, äfven till Patien- tens muntrande att framdeles värda sig bäitre, iväliade med Saltlaka och Citronsyra.
En daglig praktik gör Negrerne mycket behändige ati uttaga desse besvärlige inhyseskräk, Ocksä omialar Sir dans SIoane huru han ägde bland sine Negrer en qvinna, som varit Drottning i sin egen fädernes-bygd, och som var rycktbar för sin snälihet i denna konst.
Sedan eggräcken är uitagen, strös vanligen litet tobaks- aska i säret „ eller besirykes det med olja, äfven som med ör- vax. Medelst Opii tinctur, drupen pä& de öpnade ställen ‚kan svullnad och sveda förekommas,
92 LorprsLÄcter
Bilda sig äter värre sär, liksom af frätande natur , hvilket händer Negrerne, bereda de en salfva af Tväl och Tranolja för att den begagna, Men slär dädkött till och skötsel dä saknas, lär tragedien snart slutas. ER
Att tvätta fötterne med Citronsaft, anse somlige som ett Praservatif; Nezrerne betjena sig ock af visse kädor, och Bra» silianerne af Palmolja blandad med Anotto för samma ända. mil, Jakttages snyggheten, torde detta snarast vinnas,
Det är märkvärdigt nog, att Hundar och Kattor stundon dela husbondens missöde att hemsökas af FHludloppan, Man har sett hela eggboet tillskapadt mellan tärne pä dem; men de veta nck att med fänderne göra sig gqvitte sin olägenhet,.
Vid betracktandet af allt deita, mi Europeen Iyckönska sig, att i sin hvardagsloppa üga, om icke en fredligare, ätmin- stone mindre frucktansvärd Parasit.
Päi T:b. "resiäller B. en Zudloppa, med tillhjelp af syn- glaset „ mängfaldigt förstorad.
SkInn-LOPppa. PULEX Secsms. # Kroppen är alläng, nägot hopklämd. och blek-
brun. Snabeln är mycket kärtare än fram- laren. Schönherr i Kongl. Vet. Acad, Handl. 1811.5, 98.T. V. Goeze
i Beschäftt. d. Berl. Ges. Nat. fr. 2 s. 256. T. 7 £. I. Roesel In- sect, Belust. 2.
Denna art har mycken likhetaf den Allmänna, men är 3 gin« ger mindre, kroppen mer länglagd samt af mycket ljusare färg. Suytet äger knapt ds främre lärenslängd. Bäien är hop- klämd, pi hvilken det andra segmeniet är mörkare och lik. som de öfrige med srvarta siyfva här besatt. Ryggeä är äfven nigot hopplattad med härkantade segmenter. Buken är ge. nomskinlig och en liten svart härtofs sitter vid dess yttersta ända. J.ären äro breda och platt-tryckie, och liksom det öf- iga af fötterne finhirige; men det sista och längsta har kär- tare hälar än de hos andre arter finnas,
Honan som är dubbelt större äu hanen, äger yttersta le»
Pr GE ee, L Ö p psr 9% tes ya Ja m,
den af bakdelen tvärare oh Iiks.m afslmren;
den mer rundad hos hau: Pi Möss och Märdar har Schönherr Sun
art, sorgfälligt gömd- ware vu I äter fann den sammma pä Rottor, Ladensppri Hönsen, Roesel ger ocksa af erch
vor, Ickorrar och Kaitor icke slle: aro ram dantagne, Hos alla anses deu vora 5 sim visar nägon skillnad i storlekeu e ion Je Jim inhyst, Säledes ausäg Schörhar Marde, artförändring ef den pi Müssen; oc upg Shınloppan, säsom kärtbentare, är y. hu, Luftspringare ,„ utan liksom af trög raiur,, hvi.kei
geuom det vetenskapliga namnet ve «1 4 y
Figuren C, förcter ett ganska my.is :0i5Lo
af denua Loppa.
| 6% | PALMSTRUCHS MANET,
MEDUSA Parumstrucaım
Kroppen är midt olvanpä& kupig, ljusblä, u- tan concentriska ringar; mot kanten vat- tenklar, flat och delad i 16 emarginaturer och rundade flikar.
Lian. Syst. nat, Cl. 6. VERMES, Ord. 2. Mollusca (Cl, Zoo- PHYTA, Ord Meduse, CUVIER).
Vi betracktande' af de föremäl, hvilka i Naturens riken möta oss, är det äfven sä angenämt som lärorikt att följa den menskliga forsknirgs-förmägan pä spären, ait märka de fram- steg hon gjort tid efter annan, och den grad af mer ochmin- dre fullkomlighet som den samma wunnit; och dä man stun« dom icke kan annat än 'beundra den skarpsinniges kraft och o» förtrutenhet att intränga i Naturens Helgedom, blir man icke sällan öfvertygad, att täckelset p&ä mer än ett ställe ännu ä- terstär att uplyfta, varelser att uptäcka, deras organisation att utgrunda och fenomener att förklara.
Leda vi vära blickar till Djurens klasser, se der en ibland dem som väl icke aldeles okänd af vetenskapeus fäder, länge saknat den !jusa Öfversigt, hvilken vär tids bemödanden om- sider .oss förvärfvat, Det är Zoofyternes skara, och i dent. e. Maneterne, en af det väta elementets stora Djurfamilier, märkvärdig för dess bildning och egenskaper, Deras väsende liknar ett gel&, mer och mindre genomskinligt, af fastare eller lösare sammansättring och af olika Iysande färg. Med undan- tag af de ränder, skifvor och flikar, som kunna finnas pi un. dre sidan af deras kropp, synes massan sä homogen, att den, äfven sönderdelad, för det väpnade ögat icke ombyter sitt ut- seende, utar företer en täthet sä enformig, att man knapt kan föreställa sig finheten af de rör, som utan tvifvel bilda mas- sorne och föda dem. Genom äverkan af den atmosferiska luf- ten upläsas de i en ofärgad vätska, ej olik sjelfva hafsvattnet, och denna förvandling är sä stor, att kroppar af mänga lods tyngd lemna pä silen blott en hinnaaf nägra grans vigi Öfrig,
Men oaktadt af sä beskaffad natur, äga de likväl en i sanning förundransvärd förmäga att sammandraga sig, Befin-
98 PıArmstrucus Maner.
Den sa kallade Längirädige Maneten (Medusa Capillata) har redan (N:o 40) iätt sitt blad i Sveusk Zoologi. Lyc- kan att ännu äga en teckning af en tioligen särskild art, gei oss anledning att ocksä föreställa den, ej mindre som ett prydligt bidreg till det talrika slägtets historia, än genom be- nämnandet helga ett interressant föremäl ät minnet af den förtjente förste Utgifvaren af detta Verk, som äfven inom denna nummer leminar mer än ett vedermäle af sin outtrötte* liga fit och skickliga hand,
Ehuru denne nu afbildade Manet-art, 3 anseende till for- men icke visar.särdeles stor olikhet ifrän den förut beskrifne; sya ıes den likväl framte icke obetydlige skiljemärken: en nä- stan plattare disk, hvarä kanten är jämnare de ad, och flikar- ne bäde talfäkare och mindre, Den medlersta kupiga delen
mer och mindre märkbar, samt denna antingen Enkel eller sam- mmansatt, hvaraf tvenne underdelningaruppkomma: Les morosro- mes & polystomes. För nyheten och värdet af denna öfver Ge- nera och Species systematiska lista, tro vi oss förtjena deras bifall, som skänka sin uppmärksamhet ät detta verk, genom det utdrag som vi af den samma vilja här meddela,
I. Meduses A gastrigues. Se; £ a. Non pedunculces.) e itea. ı ee + Non tentacnlees. eg 15. vagora, 2 IP
> Speci ER + + tentaculees. 1, Eudora, I Species ++ tentaculees. 16. Oceania, 16 Sp.
; S ‚ Pelzgia. 9 Sp. 2. Berenix. 25p. 17 b. Pedunculees. 18. Aglaura, I Sp. + non tentacul&es, 19. Meliceria. 5 5p«
hj "B. Polystemones t Ä * 74 S D + Y [4 . ae S 5 a. Non pedunculees,
— Non brachideess. + f tentaculees. ä 5. Lymnorea, I Sp PH yale. 1 Sp 11. Meduses Gastriques.
Bi fi a A. Monostomes. 22. Obslia. I Sp. a. Non pedunculess;
— non tentaculees,
— Brachidees, — Non brachidees, + Non tentaculees, 7, Catybdea. 2 Sp, 8: Phorcynia. 35p. . Eulimenes. 2 Sp. on tentaculdes. 10. Aequorea. 18 Sp 11. Foveolia, 5 be i2. Pegasia. 2 Sp. b. Non eltonan bot, — brachidees. + non tentaculees, 13 Calirrhoe. 25p, is ährac chıdees, ec. . Pedunculdes,
7 Non tentaculees, 22, en ı Sp. 24, Cassiopea. 4 Sp. + + tentaculees, 25. Aurelia. Io Sp. b. pedunculees, — Brachidees. 4 Non tentaculess, 25. Cephea, 5 Sp: 27. Rhizostoma. 3 Sp. + + teniaculees, 28: Cyanea. 6 SP. 29. Chrysaora, II Sp.
—
120 Sp»
PALMsTrUcHs MANET: 99
bezränsad med en mängkantig cirkel, fran hvilken de strälvis mot brädden utlöpande streken utkomma, äger en nästan stör« re genomskinlighet och saknar aldeles de concentriske ringar, som pä den andre äro sa synbare. Äfven dess med den inre cirkeln förenade gaffellika ränder, äro hos denna derifiän al« dehes skilda, Men hvad som i synnerhet gör denna Manet till ett angenämare syaämne, är den sköna blä färg som ge- nom!yser djurets eristallklara yta frän dess inre väsende och särdeles frän den undre sidan. Ocksä är färgen, pä somlige ställen , säsom vid streken och ränderne mycket högre,
Det öfrige synes nog öÖfverensstimmande med den, hvars märkvärdigheter vi förut afhandladt. De, underifrän ut- säende, fastän knapt ätskilde, armarne, vid hvilkas fäste 4 mynningar till lika mänga magar efter slägtets natur *) finnasz de rundt omkring nedhängande tentaklerne (men som dock iblend skola aldeless>knas); den under kupans medelpunkt ge- nombärade foten _ alt äger lika utseende, samma ställning och traligen semma fönätiningar. Vi viga emedlertid icke tillägga nägot specielt för brist af säkre anteckningar. ,
Tillvexten skall ske temligen hastigt, ty inom fä veckor vinna desse Maneter ett ihefats vidd och omkrets. De äro vi- da mindre allmänna än den brungula, frän hvars brännande e- gen:kap, eller som man kallar det, giftighet, de väl icke kun« na frisägas, men hysa den icke i sä hög grad.
Hafvets invänare i vär vestra skärgärd, träffas den där med tusende >ndra naturalster, hvilka j samma element erhällit li« ka hbestömmelse. Det var här som Svensk hand, som PaLM- SIRUFH teckn2de den för första gängen.
Tab. föreställer Maneten sedd ofvan pä, tillika med en p&
sidan gjord grundteckning, DBägge efter Naturen, men äre proportionsvis ofta mycket större. _
*) Enligt förut anförde systematiska upställning, höra desse begge taneter till det 28:de Slägtet: Cyanea P. & L., hvartill 6 ar- ter räknas, utaf hvilka 5 benämnas af särskilde Auctorer med det Linneiske namnet M, Carallanıy 3 utan tvifyel för allas fer- menta likhet med den Baltiska,
RETTET
YIrReZS ER. je Jg?
e run JE ZIUyE
ee
x 61. . FLÄDERMUS-SLÄGTET.
I jemnförelse med andra Slägter bland de däggande Dju- ren, synes Flädermusens vid första äsigten förete en nog främmande gestalt, att Händerna eller framfötterna äro läng- re än kroppen, att emellan axlarna och framfötterna, emel- lan de fyra tärna eller fingrarna, emellan fram- och bak- benen, och merendels emellan de sistnämnde en tnnn, bar binna är utspänd, hvarmedelst Djuret härmar Fäglarne och fiyger; men bloıit för denna egenskap borde väl icke ett Naturalster, som föder lefvande ungar och däggar dem, som äger en mun fulisatt med tänder, — som har en härig, ej fjäderbetäckt, kroppsyta, och som ändtligen i stället för fötter brukar vingarne, nägonsin fü rum ibland Föglarne; likyäl är det icke hundrade är sedan, och man var ännu icke klokare. Flädermusen ansägs för en Fägel, ehuru det ver lika litet enligt med naturen, som skulle man sä kalla en flygande dla eller Fisk, eller alla de oräkneliga Insecter, som bevingade upplyfta sig i luftens regioner.
En allmän benämning af Yespertilio tillegnade man for- dom det lilla antal Arter af Fiädermöss eller Läderlappar, som voro af de äldste Methodisterne kände. Med Natur- kännedomens tilltagande upptäcktes dock allt flera nästan likartade föremäl, och forskaren kunde omsider utstaka ‘ gränslinier dem emellan. Det var Brisson som först ut-
-märkte en sädan mellan sin Pieropus och det förr antagna
Slägtet, — och Zrxleben, som eljest följde samma plan, fann nödigt att för mängden af tillkomna Arter flock vis anordna dem. »
Länge voro alla af von Zinne i grupp samlade; det var först till slut, som han fränskiljde en enda bäde till 'nemn och Ordning *.. Men huru litet antal var väl af honom kändt, för atı bedömma detinbördes sarına förhäl- lande, hvarom Vetenskapens sednaste framsteg oss ölvertyga.
Huru’ villrädig den store Mannen var om platsen för Flädermössen i hens Djur-System, vittna de lörsta 9 upp- lsgorne, der de stä ibland Rofdjuren (Fer&), och lornen af bufvud, tänder och inelfvor samt närings sätt liksom rätt- visade detta, och i vär tanka naturligsre, än högre upp pä den systematiska scalan bland Förstarne (Primates), der Ve-
®) Vespertilio leporinus kallod Noctilio Americanus ı Syst. Nat. ed. XIL p. 88. och ford ıill Glires; men sedan äter förenad med gamla Slägter af Schreber, Gmelin We. |
92. FLADERMUS-SLÄGTET.
‚spertilio-Slägtet sedan inrymdes i anledning af en förment likhet i anordningen af tänderne, i antal af spenar, i de till parningen bestämda delar, och i den fränskilda tum- men pä framfötterna, som i Följd af dess användande tyck- tes e:rbjuda en annan hand. Men dä man funnit att dessa skiljumärken äro nog osäkra, utom det besynnerliga att närma detta Slägte till värt och Apornas, förtjenar utan tvitvel den benämning för hela familjen af de Vingfotade (Chiropteres), som nyare Zoologer *) tillagt den, eit allman- nare bifall, säsom pä en gäng omfattande Varelser af lıka daning och utseende; det vill här säga: Däggande Djur med 3 slags tänder, och hinnor utspända mellan fötterna och oftast mellan fingrarna (täerne).
Man har försökt i början, det är sant, att förena dem alla i ett gemensamt Slägte, och att underdela det efter ‚ antalet af framtänderne. Det skedde dock mera till vin- nande af medel, att derigenom nogare bestämma Arterne, an i afsigt att anordna föremälen efter deras naturliga förhällande till hvarandra, |
Dä man omsider äfven ansett billigast att följä denna sednare grundsats, saknas icke heller kännetecken, attslägt- vis indela dessa Djur, liksomi en stor familj förenade **),
*) Cuvier, Dumeril (co,
**) De vingfotade (Chiropteres) äro af de nyaste en delte ı. föl- jande ‚Siägter:
1. Prerorus Desse hafva stor Ka spetsig nos, conisk sträf zunga, korta öron utan aurikel; 34 tänder, hvaraf 8 framtill, 4 pä& sidorna och a2 oxeltänder. De äga ingen eller obetydlig svans och ingen vinghud baktill. Nägre hafva 23 alns vidd emellan vingspetsarne,
ı2 Arter äro af dem bekante, men knappt finnes nägen utom 'Tro- pikerne. Fn och annan ätes af dem. Narmnet Fampyr har orätt blif- vit tillegnadt detta Slägte, ty ingen af dess Arter [örtjenar der, ‚heist de lefra förmodligen alla af [rukter.
2. Cermarores. Likna de föresäende, men ha kortare och bre- dare hufrud, och 28 tänder (4 framtill, 4 pä sidorna och 20 oxlar, hvaraf 8 i öfre och ı2 i nedre käken). Tungan är taggig. Vingarre uppkomma frän medlersta linien pa ryggen. |
2 Arter äro kända, frän Ostindien och Australien.
3. PanyLrosroma. De hafva en aurikel pa oronen innantıl] & bräd- den af oronhälet. Tvenne Näskammar, deu ena lik ett spetsadt blad, och den andra en hästsko. Hungen, som kan, lik Myrätarnes , utsträc- kas hel och hällen, är 6 gänger längre än bred, ofranpä platt, inun-
. der rund; ytan är som chagrin. Vid ändan är en egen sug-organ: en cavitet, inuti fylld.af en upphöjd värta, omkring hvilken sitta & mycke. mindre, Tändernas. antal är olika: framıill 8, betar 4, oxlar 32 till 20 Somliga ha syans, andra ingen. Vingarne äro ansenligt eiora, ickedessmindre brukas fötterna att sprioga, liksom fyrfota djur
FLÄDERMUS-SLÄGTET. 953
i hvilken Fespertiliones eller de egentliga Flödermössen ut- u sig genom deras betydligare antal, och aıt de äro, största delen danade för de tem:pererade Himmelsstrecken; och det är pä det i allmänhet anmärkningsvärda om dessa (äfven till en del lämpligt till hela flocken) vi nu vilja leda Läsarens uppmärksammbet.
- Flädermössen (Vespertiliones) ägn i hänseende till krop- pen ett stort hufvud med kort nos, utan det bihang som finnes hos mänga af samma flock. Öronen äro nakna, men med en inre flik eller aurikel, som till en del betäcker öron- hälet. Tungan är slät, endast ytterst i ändan upptäckas med synglaset nägra fina värtor. I Tändernes anordning likna de Makisdjuren, neml. med 4 framiill i öfra käken, men partals ätskilde, och 6 i den undra, tätt hopsittande, eylindriska och hvasst spetsade. 2 klufne beiar sitta ihvar käke och 4-8 oxeltänder & ömse sidor; de främre coni- ske, de andra med bredare taggig krona; de nedre fära- de pä sidorna, de öfre dubbelt bredare med sned, midti krusig krona, sä att de skjuta nägot öfver de nedre när kä. karne äro slutne. Pä bröstet, nära armhälorna, befinna sig spenarne, merendels endasttvenne. Alla hngrarna äro utan naglar och innefattas af vinghinnan, hvars beiydliga vidd och yta ger djuret förmäga atı flyga lika lätt som hastigt, än mera Ökad medelst den mellan lären utspända huden, som äflven innesluter svansen.
Det märkvärdigaste uti de Vingfotades organisation är utan tvifvel egeniskapen hos deras hud-system att kunna ut- vidgas utom kroppens coniurer, och att meddela sinnes-or- ganerne en siörre verksamhet. Det är emedlertid icke en- dast frän kroppens sidor som huden, utgäende ät armarna, ntbreder sig mellan hnugrarna och deras yliersta leder samt
Man känner 9 Arter af detta Slägre, som hör exclusift tili de heta Länderna och Södra Amerika. De fleste äro säkert Vampyrer, och an- falla Boskapen i synnerhet, stundom ocksa Menniskor, och äfven Fäglar med köttigt bihang pä hufruder (Ulloa, Condamine, Azzara &c.)
4, RuınorLoruvs. Denliknar de siıstnämnde, men har ett mer sam-
mansatt Nosblad. Enkla öron utan aurikel, och endast 2 framtänder,
Läug svans.
5. MesAaprermA. Hafva stora öron med aurikler. Eıt blad pä no-
sen med flikar nedtill som formera 'aurikler vid sidorna för näsborrar- ns: Tungan är kort, stät, utan värtor. Ladaz läppar. e Framtänder inga i öfre, men 4 i undre käken. Krökre betar. Öx- lar ı8, 8 pä ena, ı0o pä andra sidan De äro icke blodsugare, men en- ligt tänderna synas de vara köttätare. 4 Üstindiske Arter äru dera! be- skrifna. De äga ingen syans, meuvingarne äro de vidsträcktasie aialla. 6. VESPERTILIQ.
9% FLÄDERMUS-SLÄGTET..
omfattar bakdelen; utan enskilta kroppsdelar visa äfven li- ka anlag att uttänjas.. Sä göra stundom de yitre öronen, sä utmärkt förlängde hos en af vära inhemska arter (Ves- pertilio auritus). Tillsatsen af den inre öronfliken ell. aurikeln (det vill säga sjelfva tragus varierad i dimension) hos de fieste, är ett annat vedermäle, och ej mindre de blad!ika bihangen pä nosen hos andra af familjen, hviika utvidgnin- ‚gar nära hörsel- och Iukt-organerne, göra dem till annu fullkomligare redskap att märka det minsta som rör'des- sa sinnen.
Likväl just med samma medel, äger äfven djuret för- mäga att betaga sig denna egenskap i händelse det af si- na lättrörda känslor besväras. Aurikeln, t. e. sitter midt- för öronhälet, och tjenar säsom rörligt lock derföre. Ock- sä bihangen pä nosen göra lika tjenst hos dem, hvilkas Bine organer äro med sädana lörsedda.
En sä synbar och egen förmögenhet hos Flädermöss, föranledde Spallanzani till röns anställande med sädana, och hvaraf han drog slutföljder som icke undgingo Fysio- logernes uppmärksamhbet. Vid ett tillfälle, egnadt ät un- dersökning af Nattfäglar, hade han bland Hera sädana, äf- ven Flädermöss flygande uti ett mörkt rum, och blef dä varse att de hinderlöst omkringflögo, utan att pä nägot ställe vidröra väggarne med deras vingar. Som han ansäg möjligt, att de kunde ledas al nägon för honom obemärkt ljus-strimma, betäckte han djurets hufvud med en liten hät- ta. Men dä denna syntes snarare hindra rörelserna och derjemte icke alldeles bortskymma huset,, igenklibbade han djurets ögon med Gummi. Ickedessmindre Hlög Flädermu- sen, likasom med öppnaögon. Detsamma skeddedä en rund plätt af skinn fästades ofvanpa Limmet. Andtligen, för ait vara sä mycket säkrare pä sin sak, gjorde han honom all- deies blind, genom hornhudens brännande med glödhert jern, eller uttogs sjelfva ögat, och Öppningen. betäcktes dessutom med en läderbit, sä att Ijuset för ingen‘ del kun- de verka pä den förstörda organen. Ehuru djuret väl syn- tes lida mycket genom operationen, säg man likväl, dä det nödgades Hyga omkring i det alldeles mörka rummet, huru varsamt det nalkades väggarna, för att der anhäftad hvila sig, och eljest undvek alla möjliga hinder under dess Hiygt ut genom dörren in i ett annat rum, utan att vidrö- ra dörrposterne; — med ett ord, visade vid allt detta icke mindre medvetande än de som ägde synep i behäll,
FLÄDERMUS-SLÄGTET. 95
Dylika rön, förnyade och änställde med fere Arter af samma Slägte, gäfvo Herr Spallanzani lika utslag, i följe hvaraf, dä han fullt ırodde, att de fyra sinnen, som ännu äterstodo hos Flädermusen, icke kunde ersätta den förlo- zade synen, det vore sannolikt, att en ny Organ, och mä& hända eit nytt sinne, som vi icke äga, dä sättes i verksam- het. Flere Naturforskare, som eftergjort försöken, hafva ock besannat de ofvan anförde fenomen, hvilkas orsaker man, vid närmare pröfning af Herr Spallanzanis sats, trott sig böra söka i den utom kroppen vidgade hinnlika huden och 'dess flerfaldiga bihang. Genom desamma äger djuret en stor verld utom sig, och kunskaper inhämtas om flera ting som icke äro för andra märklig.. Försedde med dessa känslans verkiyg, tarfva Flädermössen icke ett omedelbart vidrörande, utan för att veta afständet af andra kroppar hafva de nog att nalkas luften som är emellan dem och fö- remälen, och märka sättet, huru den motverkar deras ut- spända hinnor.
De vingfotades framfötter äro sä danade, att de tjena dem bäde att dermed gä säsom andra fyrfotade djur, och att fiyga likt Fäglarne. En sädan besynnerlighet beror af de benens form som bilda skelettet. Skulderbladen äro stora, nyckelbenen särdeles starka, och bröstbenet utgöres
ivenne stycken. Armens ben är mycket längre än lärets och äfven tjockare. I allmänhet äro ock alla de främre delarne, säsom mest:bidragande till fliygandet ‚ utmärkt stör- . ze och fastare än de bakre. Jemförelsevis eltergifva icke heller deras bröstmuskler Fäglarnes.
När Flädermusen sitter pä marken, hvilar han pä brö- stet och buken, och stödjer sig för jemnvigtens bibehällan- de pä handlofven, pä den utät vända tummen och pä bak- fötterne.e. Nu äro händerne sammanlagde, fingrarne inne- slutne mellan handbenen och framarmen, hvilka ä ömse sidor ligga tätt jemte hvarandra, och äfven huden sä pac- kad att den icke märkes. Vill Flädermusen dä röra sig frän stället, sä utsträcker han den ena handen efter den andra, och söker fäste för tummarne, hvarefter följa fötter- ne med klorna framät vände. Der fäste icke saknas, kom- mer han ock temmeligen fort, men klättrar ändä bätıre. Nägon gäng räcker han ut begge händerna och häller sig dermed fast, fyıtar sä fötterna bakom och medelst iyfining häfver sig framät. Detta sker likväl blott dä, när dags- Yuset besvärar honom, och der utrymmet är sä litet, att,
96 FLÄDERMUS-SLÄGTET,
vingarne icke kunna utbredas. Är han: äter i tillfälle ate fiyga, hvartill han är mycket'skickligare,, sträcker han först sina länga finger ifrän sig och utspänner vinghuden; rättar' sig sedan pä fötterne, och slär med vingknotorna eller arm- benen sä starkt mot marken, att han hoppar upp och med vingarnes ıilibjelp svingar sig i luften. Ibland torde det icke Iyckas törsta gängen, utan efter Hera bemödanden tills ' han kommer högt nog. Det gifvas väl andra sä kallade fly- gande djur, säsım Ikornar, Makis m. #l.; men dessa göra blott spräng frän träd till träd medelst den vidgade huden p& sidorna emellan benen, hvaremot Flädermusen Haxar hasıigt och utan upprhäll, mycket likt Nattfjärilarne. "Äf- ven huden som omger svansen, tjenar honom att vända sig hvarıät han behagar, antingen atı förlölja sitt rof, eller nar- rad af skenet eller nägot ljust föremäl. ‚ Flädermössens vanliga kost utgöres af Nattflyn, Skala baggar och andra Insekter, dem de under flygandet upp- snappa. Man mäıker detta lätt i orenligheten, som lik en tjock svart jordbädd kan finnas uti deras nästen. Men,andra animaliska ämnen skrädas icke heller. Badstufvor och skor- _ ‚stenar, der kött och skinkor stundom rökas, blifva derfös re icke sällan af dem besökte, men. som :obudne ;gäster af- hällas de derifrän med kringsatta ruskor af tistel och törne.
Det allmännaste tillhället för dem ‚ ätminstone pämindre' varma trakter af jordrymden, äro Torn, Kyrkor, obebod- da Hus, Bergklyfior, Grottor och dylika dystra ställen. Här sitta de orörlige dagen öfver, tills aftonskymningen nalkas, dä de göra sina utfarter för’ fyllandet af behofven. Men när. mörkret infaller, skynda!de äter till sina kryphäl, för alt icke räka i klorna. pä Uglorna, som ocksä icke: spara. dem om de öfverkommas,
Ehuru talrikt Slägtet är.p& Arter (helst. man räknar icke mindre än tjugu särskilta blott af de egentliga Fläder- mössen), är deras hushällning visst icke. fullkomligt känd. Det är en sägen:att Hanen och Honan lefva i sällskap, men: om det händer.under parningen, sä Iinnas de dock oftare: sedan ätskilde. ZLeisler säg ı0—20 Honor af Fespertilio lasivphorus tillsammans i ett häligt träd utan en enda Ha- ne. Parnings-sättet är ännu obekant, men Honan blir, ef- ter. olika Arters. natur, .drägtig med. en eller tvä ungar.' Mäıkvärdigt mä väl anses, att hos dem .hos.hvilka man finner, blott ett enda foster, 'detta ligger alldeles p& sidan, hvar- emot,:ä den andra, bildas en lika, upphöjning; af inelfvor-/
o
FLÄDERMUS-SLÄGETT, 97
na i underlifvet tillıjjemnvigiens hällande under flygandet. — Sedan:ungarne äro födda , medföras ‚de af modren , väfven: dä:hon Hyger,hängande vid hennes bröstspenar — en märk« lig analogi med Pungrättorna och Kanguruh djuren.« »Bragt irlängenskap, sörjer.'ej Honan vidare för sin afföda; ja Zei: ° sler. har’ äfven sett-Honor förtära ungarne genast efter föd- slen — en :onaturlig ätlust, som man dock anmärkt hos tlere af de däggande 'djuren. '
‘ Som‘Flädermössen äro bland de djur, hvilka af natu- ren befinnas»ömtäliga för kylan, söka de sig, före vinterns _ ankomst passande ställen till: skydd. mot luftens ‚stränghet och äverkan. De kunna’säledes träftas i större och .mindre antal samlade i hvalf, af murar, källare, benhus, bergklyf- tor, ‚kanal-trummor, ruiner och ihäliga, träd. Här hanga de sig klumpvis tätt tillsammans och under hvarandra pä& bakfötterna, samt insvepte i sina vingar.liksom i en kappa. De njuta.dä intet. det minsta, samı kännas kalla och nästan stela. Denna dvala kan, dock stundom upphöra eller af- brytas, ty man har vid en inträffad mildare väderlek sjelfva vintertiden‘sett dem.utllyga, men de stelna lika snart när luf- ten kallnar, och tlera sädana ombyten kosta dem ocksälifvet.,
De rön som Herr Prunelle, Prof. i Montpellier, an- ställt i afseende pä vintersömnen hos Flädermöss, anse vi pä detta ställe nog vigtiga att lörtjena anföras. Pä'en Flä- dermus, som hänger nn i sina vingar och svanshud, lig- ger hufvudet nedsänkt pä brösteti, och hela kroppen lik- nar ett klot. Andedrägfen kan ej märkas, men hjertats slag äro till nägon del synbara , omkıing 50 i minuten, hvar- emot det slär 200 gänger pä lika tid när han vakar. — Ge- nom mekaniska retningar, starkt buller, ammonialiska än- gor kan han uppväckas, och föres han in i ett rum med 17—20° värme, begynner. han: att andas inom fä minuter, ‚och efter nägon stund Hyger han äfven omkıing. Värme- graden hos alldeles stelnade Flädermöss fann Herr Prunelle, genom Thermometren, saıt i arnıhälan, vara frän 5 ill 10; och dä kulan fördes inom bröstrymden som öppnades pä ‘en Flädermus vid 4 6°, nedsteg likören, som nyss visa- de — 20°, genast till + 7° 50 och uppsteg äter gradvis till —+ 389, i den män som svedan uppväckte djuret. Tem- “ peraturen hos de stelnade har äfven befunnits olika frän + 50 till -# 170 5° I ett rum, der Therm. visade 119 22, vaknade icke de införda Flädermössen förrän framför spi- 'seln, dä Therm,, hällen i armhälan, skyndade till 4 58%
98 FLÄDERMUS-SLÄGTET.
En Flädermus som sof vid 7 gr. lifsvärme, hölls nägra minuter under 7 grader varmt vatten, utan att han vakna- de, eller rönte nägon skada deraf. En dylik af samma . temperatur läg 20 minuter i vattnet och befanns död; en 'annan införd i recipienten afen Luftpump, utspärrade snart vingarne, och oaktadt luft äter insläpptes, dog djuret elter nägra matta rörelser. Vid Je vägnings-försök hvilka Herr Prunelle äfven anställde, anmärktes att den ena af tvenne hade inom mänaden förlorat 3,5 gr. och den andra 2,3 gr. i vigten, eller ungefär 2, af sin första tyngd.
Det bör ock nämnas, aıt dä Carotis öppnades sä väl pä vakna som sofvande individer, syntes bloden Ri gro södare hos de förre än hos de sednare.
Det nu anförde fenomen, lämpligt till flera däggan- de djur, visar ock huru sorgfällig Naturen är för varelsers beständ som hon alsırat. Det är en periodisk kroppsför- ändring hos somliga af dem, en dödlik slummer som skyd- dar dem mot ärstidens infiytande. De blifva dock, när or. sakerna upphört, likson: äterkallade till lifvet för att antin- gen verkligen sluta det eller röna äverkan af nya tidskiften. Vi förbigä en viulyftigare detalj öfver detta ämne, hvarak merä än det vi veta, ätersiär ännu att förklara; nägot rö- rande det Djurslägte, som är värt föremäl, mä endast nu tilläggas.
Liksom hos flere af de vintersofvande Djuren som höra till mindre varma climat, ökar sig fettet mot hösten un- der huden pä Flädermössen, hvilka deraf genomträngde, liksom beklädes med ett slags fernissa, bvarigenom utdunst- ningen minskas, och bidrager till den fyllighet som hos kroppen märkes. Lungorna ligga, sem hos Fäglarne, all- deles lösa i bröstrymden, och hjeriat midtemellan dem, betäckt af en af deras lober, ZAymus, denna körtel, sä mäıkbar hos Vintersofvare, sitter olvanföre hjertat och till- tar i storlek mot Vintern, fastän om Vär cch Sommar sä tunn att den liknar snarare ett knippe af rödletta trädar, 'När hösten nalkas, undergä .bröstets organer en beiydlig . förändring. Miycket feut samlar sig under bröstbenet oms kring hjertsäcken och de större kärien. Thyn:os intager snart halfva bröstet, och derifrän gä bihang till hjertsäcken liksom en fortsatt körtelmassa, Härigenom skjutas lungor- na till bakre delen af bröstet, och klämmas sä tillsammans, att de ej mer än till 4 kunna uppbläsas. Hjeriat och de stora blodkärlen bäde här och i underlifvet, äro synbast
FLÄDERMUS-SLÄGTET. 99
uppdrifna af bloden som tyckes stadnat. Nätet betäckes ocksä med fett, äfvensom hela ryggraden pä inre sidan. Magen hvilar ock pä eıt fett underlag, och är tillika fylid med en hvit Fetagtig materia, klibbad vid dess hinna. Den fär derjemte mindre utrymme och likas& tarmarne, hyilka äro alldeles toma, hvarföre ingen uttömning ag under flera mänader.
1 sädan författning andas Djuret snart mindre lätt, rör sig trögt och sofver gerna, hvartill kölden i synnerlet bi« drager. Hudens kärl snörpas, blodets omlopp blir läng- sammare, sä mycket mer som all retning upphör, sedan Dju- ret förut sökt skydd mot luftens äverkan. Sömnen är sä- ledes första grunden till dvalan. Den hopdragna ställnin- gen, i följe hvaraf nyckelbenen, första refbenen och bröst- benet hvila pä& [rämre delen af halsen, hindrar bloden att komma till hufvudet, luftstırapen hopklämmes, och mellan-. gärden, uppät skjuten, gör bröstrymden mindre, och detta, jemte den förstorade Thymus, motar luftens inträde i lun- gorna och blodens i hjernan. Genom det fördröjda eller minskade omloppet af bloden, försvagas hjernans verknin- gar; sido-musklernes verksamhet uphör,' och andedrägten ‚sker endast medelst mellangärden (diaphragma); i den män som lungornas biträde minskas, blir bloden mindre arteriel, och fär ett mörkare utseende, hjernan retas icke som förut, dess känslighet afbrytes, hjertat erfar detsamma, — circu- lationen inskränkes inom de större symderna, och den Iil- la värme frän lungans medverkan stadnar der, helst den minskade bloden i de yttre delarne minskar ock värmens spridande, rörelsen uppliör, lemmarne bli stela och deras
temperatur längt under den inre i kroppen. — Döden skulle ock nu verkligen inträffa, om alla functioner vore häfne; men nägra afsöndringar forıfara, ehura svagt, och förlu- sterne ersättas under dvalan genom det fett som förut sam- lats i alla delar, och genom det utvidgade körtelsystemet. Detta -allı föränıiras mot Vären; nu minskas ock fettmassor- na, luften intränger och lungan äterfär en friare rörelse; hjertats och hjernans öka sig, andedrägten blir actif; de ‚förra fenomenen försvinna efter hand, och Djuret vak- mar magert och uisvultit. |
Efter denna i allmänhet gjorda familje-mälning, äter- ‚stär beskrifningen af den hos oss vanligaste arten:
ALLMÄN FLÄDERMUS,
VESPERTILIO murınus. ZLäderlapp. Natiblacka, Flagermus. P& D. o. N. Flagermuus. Aftenbache. Pa.
T. Fliedermaus. Pä Fr. Chauve-Souris. Pä E. Fliter-
mouse. Common Bat. Pä H. Yiedermuis. Pä It.
Nottole. Pipistrello.. Cattopenego. Pä Sp. Mur- cilago. Pä Finska Makka-Stipi., Yötipakka.
Försedd med svans; enkel nos och mun; öron
"af hufvuders längd, med en lansettlik flik (au- rikel.
Linn. Syst. Nat. Ed Gmel. r. r. p- 48, (Cl. MAmmALTA. Ord. Being.
bes: rältare sin egen: Chiropteres ) — Faun. Su. p. 2. — Aetz. Faun. Su- p-6. — Daubenton i Mem. de l’Acad. 1759. p.— — - Buff. Hist. N VE
p- 113. t. 16. — Briss. Quadr. p. 155. — Penn. Syn. p. 371. Arct Zool,
193. Britt. Zool ı. 148. — Erzleb. Syst. p- 143 — Schreb. Säugth ı. p. 165. t. 5r. — Cuwvier Tabb. }lement. p- 105. — Dumeril Zool. Analyt. pP» 33, Iransacı. Linn. Soc. wu
ÄLn S }
1. kände men ingen Art hvarmed denne kunde jem- föras, än blott en, hvars länga öron uimarka lıonom, (V. Atritus) och hvilken' Zoologerne till skilinad kallade Mi.- nor — den förre Major. Det var von Linne som först änclrade detta sednare namn, dertill föranledd, soın det sy- nes, af Djurets färg.
Det har ett länglagdt hufvud med afläng skullt och kullrig panna. Nosen är framstäende och temmeligen bred, samt öronen sä länga som hulvudet, rundade i ändan <L försedde med en inre flik eller aurikel som Ar smal och spetsad. I munnen, som kan väl Ööppnas, ser man de 2 medlersta framtänderne nägot ätskilda, breda och spetsi- ga; de yttre begge smärre. De 6 undra äro lika stora, smä och trubbiga. Sidotänderne Skantige,.likväl äro de ölre längre än de nndre, Dentredje oxeltanden A hvar.sida är äfven längre än resten och likna nästan betar. Syansen, som har näsıan kroppens längd, är infogad i bskhuden, Färgen ä pelsen Irän öfre delen ända till svansen synes ljus askgrä, litet stötandeigulagtigt. Inunder är den hvitgrä, bot. tenfärgen deremot mörk och svart. För ölrigtär nosen gul. brun, samt öronspetsar och vinghuden bruna. Färgen är emedlertid nägot föränderlig. De yngre Flädermössen äro
oftast gräare, och hanen vanligtvis lifligare nuanserad An
honan. Längden af kroppen gör ungelär 24 tum, och vid-
ALLMAN FLÄDERMUS. 101
den mellan spetsarne af de utspärrade vingarne 3% aln, mer eller mindre.
Flädermusen har utmärkt smä ögon, som likväl säkert gagna lonom. Liksom hos de flesta Nattläglar äro de sä danade att deicke täla ljuset och solsträiarne, men den föde Djuret söker, fordrar icke längsträckt syn. Ehuru än Spal- lanzani och Iwrine genom rön sökt visa, atı synen skulle kunna umbäras för Flädermössen, Öfvertygas man väl derom fäfängt, dä man en gäng bevittnat deras hastiga jagt efter smäkräk i lufirymden, att de sakna detta sinne, eller skul- le äfven kunna det utan snar förlust af lifver. Väl värd be- undran blir emedlertid denna synen liknande förmäga, som vi förut omtalat, att utan ögon och i tjockaste mörkret ur- skilja afständ och föremäl. Men huru mycket lika proble- matiskt möter oss icke i Naturens hushällning: Svalan, som äterkommer frän en fjerran Zon, eller mähända ur sitt väta hide, för att söka det näste, der hon äret förut uppfylit Naturens fordringar: —. Dufvan, som icke irrar sig om vä- gen till sitt gamla hem, fastän mer än 100 mil allägsnad ; — Biet, som icke förfelar läget af sin kupa pä flera mils af- ständ, och mycket mera sädant som mä räknas ıill Natu- rens Mysterer, och hvilka man icke lätt torde förklara.
Den allmänna Flädermusens Hona blir midt under Som- maren drägtig och alltid med z ungar, och hvilka ynglade, föras, under det de däggas af Modren, hängande vid hen- nes spenar, enligt hvad ofvanföre anfördes. När vor Zinne satte detta Slägte i första Ordningen af däggande Djur, till- egnade han det utan ıvilvel gemensamt bloıt tvenne bröst- spenar. I män som man vänjes att nogare forska i det hem- liga af Naturen, blir man dock snart varse huru nödigt det är, att med betänkande antaga allmänna Reglor. En af slumpen kasıtad blick pä en och annan Art af Flädermöss, har upptäckt ocksä tvenne bukspenar pä dem utom de bä- da öfre, hvilka, om de ock saknas hos flere andra Arter, billigar säkert äfven denna upptäckt flyttningen [rän Pri- mates till den egna Ordning Djurkännare nu uueBr — de Vingfotades + *).
Denna Art af Flädermöss visar sig i de kalla Climaten, enligt sin natur, endast nägon tid af äret. När snön smält, Värsolen gifvit Thften en mildare temperatur och |löf-
*) Se Montagu’s Account of some Species of Bats, inthe Transact. Linn. Soc. IX. p. 262. — Prof. Florman skali ock funnit 4 Brösispenar pä wägon Art ak deita Slägte, Aekz. Feun, Suec. 6. =
102 -ALLMAN FLÄDERMUS,
ven nyssutspruckit, börjar han synasi aftonskyıningen, se- dan han lemnat det ställe under taket af gamla husvindar, torn och kyrkor, äfven källare samt ihäliga träd, som tjent honom, med mänga i sällskap, till fristad under vint- ren, och der han äter döljer sig om dagen, eller en senare ärstid söker skydd för ytterligheten af lufıens stränghet. Under lugnet af den varma Sommar-aftonen, se vi honom med förunderlig snabbhet, icke eftergifvande Svalans, jaga i vida luften efter de Yıfan, som skola nära honom. Han kan dä lätt sjelf fängas, medelst en hvit duk som utspän- nes, och hvarä han fasinar med klorna.. Det ljud han yit- rar är fint och gnällande, och menlös, bjuder han dä knappt till att med tänderna försvara sig. Att Flädermössen äfven kunna göras tama, har Leisler anfört. De dunsta emed- lertid en egen motbjudande desmans-lukt under Sommaren, hvilken likväl icke skall märkas Vintertiden.
Pä lika sätt som Flädermössen , sannolikt till uppfyllan- de af Naturens Polis Ordning, ej skona de: vingade kräk, som de kunna ertappa, löpade ock sjelfvefara att blifva rof för Ugle Slägtet, som har ett slags uteslutande rättighet till jag- ten om nätterne, Fä Djur lära ock kinnas, som kunna hy- sa sä flerfaldig ohyra som Flädermössen; ty utom Here In- elfve Maskar *) bestämde ät dem af Naturen, har man fun- nit mer än ett slag Insekter innästla sig pä deras yta. De hafva nemligen ı) en Art Zoppa, som trifves uti pelsen, och är alldeles densamma som vi förut. beskrifvit vid historien om Loppslägtet (Pulex segnis), och ıillhör bäde dessa och Märden, Mössen, Rättorna, och icke mindre Hönsen. 2) En liten Mött (Acarus), stor som ett Hirskorn, och träffas inom läpparne pä sjelfva tandkötiet, derä den fastsuger sig, Dess kropp är rund, inunder platt, ofvan kullrig, liksom med fjäll betäckt och svartbrun. Hufvudet är helt och häl- lit indragit och de 8 fölterne äro ganska korta. 3) Enan- nan art af samma Slägte, är carmosin färgad och sälliten, att den synes blott som röda punkter för ögat. Den löper mycket fort, och sitter merendels bakom öronen pä Dju- zet. — 4) Den sä kallade Züderlappslusen (Acarus vesper- tilionis Z) **) äfven knappt större an den sistnämnde, och häller sig alltid p& de hinragtiga vingarne, der den löper hoptals med nästan otrolig snabbhet, hvarföre fötternes yttersta spetsar eller tärna äro förunderligen danade säsorm
*) En Distoma,, en Ophiostoma och en Cysticercus. P*) Denna utgür eit eget Slägıe blaud Aptera, kalladı Celeripes.
ALLMAN FLÄDERMUS. 103
inunder häliga halfklot, hvilka medelst luftens yttre tryck- ning suga sig fast, sä att Kräketicke förlorar sitt fäste, äfven under Fiädermusens Haxande med vingarne.
Härtill kunna 5) räknas Zägglöss, hvilka man icke säl- lan funnit i förvänande mängd öfvervintra uti ihäliga träd i sällskap med Flädermössen, och äfven under dessas vingar, liksom den föregäende, njuta skygd och uppehälle *).
Säledes nog främmande gäster hos ett enda Djur! Lop-
por i pelsen, Mätt imunnen, en annan bakom öronen, samt Löss under och pä vingarne; och hvem vet huru mänga Mask-Kräk invertes? Eıt Djur, i vissa alseenden redan en liten verld!
Pä& Tabellen föreställer den öfre figuren: En Allmäz Flädermus i Hygande ställning, tre gänger mindre äni Naturen. — Den undre Fig. en sittande eller gäende, med hoplagda vingar i nat. storlek. — A. Hufvudet sedt fram.- till med tillsluten mun. — B. detsamma, med öppnad mun, sä att tänderna synas; litet förstoradt.
®) Se Dr. Ödmanns berättelse i K. V. Akad. Handl. 1789. s. 76,
62.
Z
e= vim BAYIIEE SR. rg 724)
RE Ge.
u — u —
62. STELLERS AND. ANAS steınen: Pä Eng. Western Duck.
Hanen: Nacken (hvarä tofsen är mindre märk- bar) och fläcken mellan ögonen och näbben äro gröna. Aufvud, hals och kropp pä sidor- na hvita. De inre vingpennorna svartblä, och
de innersta nedät krökta.
Honan: Hel och hällen mörkt rostbrun. De [rämre vingpennorna äro svarta; de inre hvi- ta i spetsarne, hvaraf en hvit tver-rand bildas pä vingarne.
Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. r. p. 318. 80. Cl. 2. Avzs. Ord. Anseres
»— Retz. Faun. Suec. p. 113. — Pallas Spicil. Zool. VI. p. 35. Tab. 5. —
Zatham Ind. a. p- 866. Syn. 3. =. p. 502. 74. (A. Stelleri.)— Penn. Arct.
Zool. a. p. 564. 1. 25. (Western Duck.) — Museum Car!sonian. 1. Tab. 7.
(Anas dispar. mas.)i ibid. Tab. 8. (femina.) — Gmel. Syst: Nat. 2. 433. (A-
dispar.)
(BREMSE er TEUER
A: Fägelslägter, som i hänseende till Arternes talrikhet utmärka sig, intager visserligen det som innefattar Gässen och Änderne, ett främre rum i Nordens Fauna. Betraktade sä- somVattenfäglar, har Natureu knappt löretett mer mängfal- digheti form och färger an hos dem. Frän den majestätiska Svanen till den lilla Ärtan, möta oss dock ‚oaktadtdessa oän- deliga nuancer, samma, att man sä mä kalla deı, familje- tycke, en likformighet i sedvanorna, i anordningen af fjäd- -rarne, ja till och med i den skiljagtighet i färg, som hos könen ofta förekommer.
Bevis af sädan olikhet hos könen har redan Eidergä- . sen (N:o 20.).lemnat. Ett annat lika märkligt erbjuder äf- ven den nu föreställde arten, hvilken, om den icke blifvit rykıbar genom utmärkta egenskaper, torde likväl förtjena sin plats säsom en af de sällsammaste Vatienfäglar, som be- söka Östersjöns kuster.
Stellers And bör räknas till de smärre arterne af släg- tet, och kan i storlek bäst jemnföras med Swärtan. Könen visa väl deruti föga ätskillnad, men hanens brokigare yta sä mycket mer, hvilket följande mä vitsorda.
Näbben äı svarı, hallrund nästan som hos Gässen *).
®) Utseendet som hos Anases, rättvisar utan trifvel tillägget af And, ehuru näbben är likare den Anseres vanlıgen tillegnas. Skulle älven
95 STELLERS AND.
Hufvudet och halsen baktili äro hvita, men strupen dere» mot svart, älvensom det sammetslika dunet omkring ögo- nen, emeilan hvilka och näbben, nästan ända till mungi- p>rna, en grön fäck synes, lika den i nacken, hvarest tofsen är mindre märkbar. En bläsvart ring oınger halsen och förenar sig med den, ned ät sidorna under vingarna, svarta ryggen. Bröstet är gulbrunt, och undra delen af kroppen ända mot gumpen nägot mörkare. Vingarnes täck- fjidrar äro hvita; de främre (10) vingpennorna svartagtiga; de inre dernäst följande (tr — 20) alldeles svartblä och ski- nande men hvita i ändarna, äfven som 21 —28 pä deras inre sidor, ehuru utät af en glänsande svärta, mot spetsen afsmalnande och nedät krökta. Hoplagde, bilda alla dessa den sä kallade Vingspegeln. Stjerten är kort och dess ı2 pennor, särdeles inunder, alldeles svarta. Fötterna äga ocksä samma färg, stora som vanligen deras af slägten, hvil- ka uppehälla sig mest pä hafsryımnden.
Honans kropp betäckes af mörkbruna fjädrar, teckna- de dessutom med en svartare fläck. De främre vingpen- norna äro svarta. Nägra af de inre lysa hvita i ändarne, hvaraf en hvit Häck eller tver-rand bildas midtpä vingen,
och en annan litet större, tätt derjemte af den lika sä hvi--
ta spetsen pä nägra täckfjädrar; men inga af vingpennorna äro krökta säsom hos hanen.'
SA utmärkt olikhet skulle lätt hafva hänfört till miss-
tag om arten, sä framt erfarenheten icke lemnat gie säk- rare upplysning *).
Det var den berömde Steller , hyilken först säsom Na. turforskare anmärkte denna fägel i de nordligaste trakter af Siberien omkring Kamtschatka, i hvars rysliga nejder han förlorade sitt lif för veienskapen, Pallas, som seder- mera ibland flera af Steller till K. Akademien i Petersburg frän Norden hemsända Naturalster, igenlann ocksä Jenna obekanta And, beskref den och helgade den ät Stellers min- ne *). Enligt uppfinnarens uppgift, väljer fägeln sitt näste
nägon vidare skillnad göras i afseende pä storleken, hör denna arten föras till de sä kallade les Sarcelles, eller som Bellon kallar dem: Canards de petite eorpulence.
*) Det äterstär, mähända, att säkert utröna, huruvida Anas ferruginea Rete. Faun. 130. (A. rufa Linn. Faun. 154 ,) som äger nog lıkher med honan af Stellers And, är verkel. egen art: Latham har yttrat detta tvifvelsmäl.
®) Det ärlikväl blott hınan som Pallas afskildrat, och afbilden synes 0ss derjemte hafya mindre Iyckats.
TEL ERRGEEN
STELLERS AND, 97
pä de mest otillgängliga klippor medan kläckningen varar, och ses dessutom Hockvis kringflyga, alltid i hafs-skären, utanatt besöka Insjöarne. Detär allt hvad vi hittillsveta om fäglens hushällning. Att det är en Hyttfägel, är visserligen onekligt, och det är i denna egenskap som vi föra honom pa Skandinaviens djurlängd; ehuru man änru icke känner, om han ökar de skaror som ärligen skynda öfver Polcir- keln till de stora fjordarne, för att äfven der hra sitt bi- läger, och omsider med sin afkomma, lik de andra, pä& eftersommaren ätertäga. Emedlertid har man sett honom dä och dä, fastän endast partals, infinna sig pä Gottlands korallstränder, och ej mindre i Östergötlands Skären , hvarest det par blef skjutit, som föranledde till den fullkomliga deta]j, hvilken Prakt-Verket Museum Carlsonianum, öfver samma föremäl, men under olika benämning, innehäller.
Tabellen visar ett par af denna And pä mindre scala; men hvilket mätt-är inunder bifogadt.
02
rt FT almstruch
grav. afRuckma 72
63. LITEN VATTEN-SALAMANDER.
SALAMANDRA vurcarıs, Fyrber. Jord-Ödla. PA T. Gemeine Eidechse.
Kroppen är utan fjäll, och med nästan glatt yta. Sijerten är läng, näsfan, trind (hos Honan) och mycket spetsad. Längsefter buken löper en gul rand med smä »vaıta prickar. Manen har en naggad ryggkam, oafbruten till stjertens ända; Honan 2 longitudinela strimmor frän nacken ryggen utföre.
Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. 1. 3. p. 1079-42. Faun. Suec. 2. p. 105.
(Cl. 5. Amrnızıa Ord. Reptilia. (Lacerta vulgaris) — Retz. Faun. Suec. p- 289. (L. ayuatica et vulgaris.) — Bechstein de la Cepedes Nat. Gesch.
d. Amphibien 2. p. 277. T. 51. £ 1. 2. (9) 3. 4:9) — Schneider Hist.
Amph. p. 58. (Sslamandra taniata) p. 72. n. 8. (palmata. Z') — Schwenkf:
Theriotr. Siles. p. 147. — Donndorf. Zool. Beyır. UI. 122.42. — Laurent. Sp. pl. 41. T.3.£ 4
D: Naturforskaren följer den grundsats att, jemte utver- tes skapnadens äskädande af ett Djurslägte, fästa uppmärk- samheten vid dess förmenta Arters inre delars förhäilande, och vid andra till deras hushällning hörande ärenden, in- ser han säkert nödvändigheten af en bättre anordning, hvil- ken Naturen tyckes ofta sjelf utvisa; — äfven det föremäl, hvars afbild här bifogas, bekräftar deita.
De Arälande djuren (Beptilia) eller, som de eljest be- nämnas: Amfibierne,har man vanligen delat i 2:ne hufvud- Hockar; Ormarne och de egglüggande fyrfotade djuren, ef hvilka de sistnämnda i det ytire skilja sig frän dem af första Klassen deruti, att de sakna spenar. Liksom de
däggande och fäglarne, äga de likväl lungor, fastän en ‚lägre värmegrad af bIoden mot deras. Samma gäller väl ock hos Fiskarne, men dessas andedrägts organer bildas ef gälar, ej lungor.
Jemite ofvan anförda skiljemärke och egenskap, erbju- der väl ingen klass i Djnsi-riket Hera utmärkıa kännetecken än dem som tjena till en bättre indelning af de Krälande i iyra Ordningar: Sköldpaddor, Ödlor, Ormar och Fyrben (de stjertiösa med dem sammantagne.) Emedlertid som myc-
100 LITEN VATTEN-SALAMANDER.
ket om hvarje särskilt *%) redan är i det föregäende an- märkt, mä det anses öfverllödigt att äter nu upprepa det. Endast nägra bevis, som bestyrka We egenlet, böra här anföras.
De synas alla liksom visa öfvergängen frän Amfibierne till Fiskarne, hvilka sednare de i första äldren liknaiskap- nad, sätt att lefva och andas. Frän andra af den klass till hvilken de höra, skilja de sig ı. genom ägande af lemmar frän Ormarne, elıuru de lıkt dessa hafva hjerta med ett enda öra, 2, Att deras fötter äro klolöse. 3. Deras yta bar, utan fjäll eller skal. 4. Fortplanta sig utan verklig parning, och 5. befinnas i ett tillständ af larver i deras yng- re älder.
Fyrbenens kropp saknar all härbetäckning, tvertom, den ar oftast slät, fastän porös, och hos en del besatt med knottror som utsippra ettslags vätska. De flesta ha en stor mun, hvars käkar likval ej kunna utvidgas, och läppar som ej äro köttige. De andas med biträde af halsmusk. lerne, och röja ingen ordentlig röst eller läte; blott luften, som i det den utlläsas, eller liksom kräkes ur lungorna, intränger vid utfarten i den inom halsen öppna päse, upp- väcker ett qväkande eller gurglande ljud.
En del äro med stjert försedde, andra sakna den: en genast synbar familje- skillnad. Men hvad de förra **) angär, är deticke blott genom Stjertens närvaro, som de med den samma lörsedda Fyrbener utgöra en särskilt llock. De äga än flera kännemärken gemensamma, hvilka ej finnas hos de stjertlöse. Deras kropp t. cx. är betäckt med en vid- hängande hud. Hos de arter som hafva fyra fötter, äro desse lemmar ganska korta, lika länga och sä ätskiljde, att de icke bära kroppen. Tungan är alltid anhäftad. In- gen vanlig parning genom köndelarnes förening föregär
*) Sköldpaddorna undantagne, säsom främmande för vär Fauna.
°*) Hela denna Naturliga Ordningen kallas efter Brogniart Batracci, och indelas i 2:ne familjer Caudasa och Ecaudata (VUrodeles er Ano- ures Dumeril.) De sednare omfatta hela Grodslägtet; de förra äter Sirenen, Protden och begge slags Salamandrerne, al hyilka de i vattnet hyste benämnas Triton. (Opel har tillagt den 3:dje familjen: Apoda, hvartill Ormslägter Cecilia föres). Fordom, och afvon Lin- ne sjelf, skildes icke Salamıandrerne frän Ödlorna (Lacert®), men som dock äro till deras natur och organisation ganska olika. Ett med 2 öron försedt hjerta; en ofta fjällig eller härd kropps-yta; fötter väp- nade med klor, och fostren, Eödde, genast utbildade, intyga Ödlornas ätskilida plats pä Amlibierues lista,
VITEN VATTEN-SALAMANDER. 1O£
hos dem, men det oaktadt blifva eggen bördiga inom Ho- nans kropp, troligen medelst hansädens absorbtion af Ho- nans kön-organer, hvilka vid den tiden synas mycket sväll- da. Ändtligen framkomma eggen, etti sender, och kläc- kas efter nägra dagar. Det händer lıkval hos en del, att kläckningen sker inom modrens kropp och fostret fär ge- nast den form det bör alltid bibehälla, men som först vin- nes med tiden af de föregäende. Alla desse äro i allmän- het kallade Salamandrer. hvilka nyarae Erpetologer, frän olikhet i form af vissa kroppsdelar, i hushällningen och vi- stelse-orten, äfven ansett i egna slägter delbara: Jord- och Faiten-Salamandrerne.
Säsom Inhemska förekomma blott de sednare i Nor- den. Det är ock den bekantaste af dessa, hvars märkvär- digheter vi tillförene (N:o 9.) afskildrat. Genom _beskrif- ningen af en mindre Slägting, ät hvilken vi egna detta rum, mä älven vissa tvilvelsmäl häfvas om specihika ätskillnaden dem emellan.
Af alla kända sä kallade Vatten-Salamandrer, synes den lilla, som är föremälet, att vara den smidigaste och minsta, sällan af mer än 2! tum i längd, hvaraf stjerten utgör hälf- ten. Hufvudet är grodlikt, framtill afrundadt, ofvanpä& platt, vid sidorna och i synnerhet öfver ögonen upphöjdt samt näsborrarne rundade. Ögonen stjernlika, och blekt guldfärgade. Halsen är kort och smalare än hufvudet. Bä- len är trind, men litet ‚hoptryckt vid sidorna pä Hanen, hvars stjert är lansetiformig; deremot trindare och med läng- Te spets hos Honan. Pä framfötterne äro fyra tär och 5 pä de bakre, alla trinda, trubbiga, utan klor eller naglar. Nära hälarne sitta a smä kaölar, af hvilka den yttre säsom utstäende, kunde anses säsom en sjette ıä. För blotta ögat synes ytan pä kroppen alldeles slät; endast vid sidorna upp- täckas nägra smärre knotiror. Med synglas äter betraktad är huden ojemn eller sträf och liksom Kinfjällig.
Könen äro i vissa delar olika hvarannan, och säledes märkes att Henen har kam, hvilken börjar i nacken och iöper till stjertens ända, samt är nästan högst öfver midten deraf, och icke vid bälens slut afbruten, som hos den stör- re Vatten-Salamandern. I kanten är den naggad, och of- ta med en dunkel Häck vid hvarje inskärniag. Öfta delen af kroppen är än olivgrön, än brun, än gröngrä med rad- tals gäende smä mörka Häckar. Äfven vid begge sidor af hufvuder gä mörka striimmor, neml. en öfver den öfre kä-
ro8 LITEN VATTEN-SALAMANDER.
ken, en annan genom ögonen, den 3:dje öfver dem, hvil- ka förenas vid nösen ofvan det rundade näshälet. Strupen är gulbvit med olivbruna Häckar, och derifrän gär, pä un- derlifvet, ända till stjerten, en höggul rand beströdd med zunda, bruna, svarta eller bläagıiga prickar.
Sıjerten har lika färg ofvanpä som kroppen, och in- under samma som bukens med dunklare Häckar. Den nsg- gade kammen är ock der blekgul, äfven benen, med sina smä fläckar, öl hvilken en i eynnerhet utmärker sig pä bak- benen öfver knäleden, helst den finnes alltiid. Pä täerne, som äro till en del med hud förenade, likna fläckarne nä- stan tverband *).
Honan förekommer merendels litet större än Hanen; ocksä vid fortplantnings-tiden är buken pä henne tjock och _ uppdrifven, Stjerten synes rund och längspetsad; men är likväl ofvan och under ’kantig ; kroppens grundfärg olivgrön eller brun gulgrön och klarare efter hudningen. Lirän no- sen gär bakät en brunagtig strimma, och frän undra kä- ken en annan öfver ögonen. Bakom den första börjar en annan & ömse sidor af halsen, derifrän de löpa längs ryg- gen ända till stjertspetsen, och äro, tidigt om vären, brunt punkterade. Härigenom fär ryggen ett kantigt utseende. Nägon gäng ses ock en lika lärgad linie gä midtölver. lif- Vet, som dessutom är beströdt med fina knappt märkbara dunkelbruna prickar. Underlifvet är guihviıt och midtpä& orangefärgadt, med eller utan spridda, mörka Hläckar. Jem- te detta hafva Honorna af denna art, säsom fullkomligt utbildade, i början större hufvud och klarare grundfärg, särdeles efter hudens förnynade, samt endast ıvä dunkla, stundom föga synliga ränder pä tyggen, och bäde 'buk och stjert ntan fläckar.
Efter pernings- prrioden, och nägra derefter timade hud-ombyten, mister Hanen sin ryggkam, och i. dess ställe ser man der enrad af mörka punkter; likväl behäller sıjer- ten sin lansettform; ınen pä& Honan lörsvinner smäningom, in pä äret, den öfre och undre skarpa kanten, sä att stjer- ten blir nästan trind, och det är dä hon föreställer von ZLinnes Lacerta vulgaris, hvilken man länge hällit antingen för egen art, eller för verklig arılörändring. Ganska san- nolikt häller Hanen sig beständigare i vatinet, emedan man kan finna honom der under heia sommaren, dä päsamına
*, Pä den bifogade Tabellen har, denna gäng, endast Honan kunnat af
tecknas. Dä framdeles en annan af samma Slägte förekommer, hop- pas vi ock meddela Hanens afbild.
LITEN VATTEN-SALAMANDER. 103
tid, Honorna träffas icke sällan pä det torra, som vi ge- ‚nast vilja anföra,
Att det gifves llere afarter af den Lilla Vatten- Sala- mandern, är mycket säkert. Färgen pä ölre delen af krop- pen har hos bäda könen befunnits ölvergä frän mörkgrön till gröngul — ja ända till guibvit. Buken deremot visar
-alltid samma färg, ehuru denne kan vara ibland högre, och det mestpäHanen. Äfven de dunkla fläckarne derä, färre el- ler Here, bli olika stora, men alliidrundade, och de ofvanpääni 2arader, äni4tätare. Pä strupen ses spridda punkter, men de felas S:andom. Täerne äro än svartaiändarna, än gul- agtiga och Häckiga *). Med ett ord, mänga fast obetydli- ga afvikelser i färg och teckning kunna förekomma, men hvilka icke bevisa nägon verklig artskillnad.
i Pä Hanar som blifvit öppnade, har man funnit & ömse
-sidor i bukrymden en Testikel, som framtill tyckes utgö- ras af idel ina, knottriga, guiagtiga kärl. Hos Honan äter synas eggstockarne temligen stora i förhällande mot krop- pen, och det säges att man räknat uti dem frän 116 till ı40 dunkelbruna egg af Roftröns storlek.
Egentliga uppehälls-stället för dessa slags djur äri diken och stäende vatten, i hvilka man funnit dem talrikt hvimlande (säsom i Thüringen. Den första värvarmen ' lockar dem utur de gömställen, der de före den sist för- Hutna vintren inkrupit mellan löf, mossor och stenar. De skynda dä i vattnet för att pä sitt sätt paras, och man pä- stär att denna Art gör dettidigare än den större, Omkring par veckor varar detta ärende, under hvilken tid Honan släpper eggen, ty hon föder icke lefvande ungar, som det sker af flera de egentliga Ödlorna. Eggen fästas här och der vid grässträn i vattnet, se gulbruna ut och pä ena sidan
- hvita, samt omgifvas med ett slem som fastklibbar dem **), Smäningom svälla de, ‘och efter nägra (8—-ıo) dagar ut- vecklar sig larven, som, innan han utkryper, liknar en hopkrumpen Igel. Snart visar sig det breda hufvudet med dess stora ögon, och kroppen utdragen lansettformig, Vid
®) Ocksä träffas Honan olika tecknad sä väl i vattnet som utur detsam- ma. Strimmorna pä hufvuder äro mer och mindre tydliga, eller ibland ej synbara; äfvensa är det med fläckar och punkter pä, underlifvet, Att stjertens forın ıcke är alltıd enahanda, är redan anmärkt.
‚*®) Uti Reils och Authenrieths Archir für die Physiologie, ro Band. ı Heft. p. 84— 112 förekommer en förträflig Afhandling ı detta ämnes . Untersuchung über die Entwickelung der Bidechsen inihren Eyern
104 LITEN VATTEN-SALAMANDER.
hufvudets sidor sitta de 3 framätböjda gälfransarne. Fär-
gen är ]just hvitgul pä& kroppen, och inunder löper en brun-
sirimma efter hela längden. I detta larv-tillständ simmar djuret mycket fort och fäster sig ofta vid strän och andra föremäl som det räkar. Fötterne som icke kunna i början urskiljas frän bälen, blifva synlige under sednare somma- ren, dä gäl-öppningarne omsider tillslutas, och det är bloıt med det stora hufvudet som man nu igenkänner ungen frän modren *),
När Honorna lemnat eggen ifrän sig, Over de den väta vistelseort de i början delat med Hanarne och gä pä& land, samt inkrypa i trädgärdar, skogar, ängar, gödsel- stackar, källare och andra ställen, likval alltid der nägın fuktighet finnes.. Om dagen gömma desig och synas sällan utan i skymningen och i regnigt väder; nattetiden kräla de omkring och söka sin föda. Sä qvicka deras rörelser äro i vattnet, och i synnerhet dä de under alstrings-perio- den tagas derur, sä hjelplösa och tröga blifva de uppkom- ne p& marken, och förmä knappt att vända sig om man vältar dem. Hvilande, kröka de sig med hufvudet ät sıjer- ten tillsammans. Nu liksom fly de deras fordna hemvist, och kastas de deruti, sä söka de genast äter det torra. Detta gäller väl egentligen om Honorna, helst Hanarne ej följa dem ur vattnet efter perningen; men desse Öfvervin- tra utan tvifvel ocksä pä landet, der de mot sena hösten
välja sig passande tillfiykis ställen. Det är icke orimligt, ;
att Honor, som allıför längt aflägsnat sig frän den väta platsen,, under sommaren icke kunna alla är fortplanta sig, ty pä det torra sker det visst icke, ehuru Ze Cepede trott nägot sädant frän den anmärkning han gjort, att smärre eller ı tums länga med stora hufvuden funnits pä landet, och säledes gissat att de varit lefvande födde, men han er- känner sig likväl aldrig funnit annat än egg hos Honorna.
At en stor del af Amfibierne tidtals ombyta hud, är väl bekant. Vatten-Salamandrerne göra det duck oftare än flere andra, och i detta alseende likna de Grodorna. Me- ra lifliga och rörliga i början af den blida ärstiden, förlo- ra de inom kortare tid mycket krafter, som äter mäste ersättas: och härtill bidrager ombyte af huden, som sker hos somliga hvar 4-5:te dag, hos andra hvar 5—4:de vec- ka. Troligen beror denna tidigare eller senare handling, sä väl af Lufti-Temperaturen som närings-ämnena och an.
@) Se utförligare härom N:o 9.
LITEN VATTEN-SALAMANDER _ - 105
dra tillfälligheter.. En eller annan dag före ombytet, sy- nes djuret liksom trögare än Vanligt och utan särdeles be- 'gär efter föda. Huden börjar dä först lossas p& hufvuder frän nosen och läpparne, hvarefter Salamandern än vrider sig ät sidorna, än drager sig tillsammans, hoppar äfven utur vattnet med hufvudet, pä det att luften mäite inkomma melian huden och den gamla, der den redan lossnat. Un- der dessa rörelser griper djuret i huden, som betäckt huf- vudet, med framfötterna och säledes utdrager den ena ef- ter den andra. Detia gär likväl längst ut; det öfriga sker mycket fortare,.sä aıt snart är hela betäckningen alstru- ken, medelst fortsatta vridningar af kroppen. Nedskriden öfver bakdelen, skjutes den än vidare bakät öfver stjerten, och genom täernes indragande, skiljes den snart frän bak-
fötterna, hvarefter djuret till slur utdrager den toma stjert-. ändan med munnen. Alitsımmans kan afgöras inom tim’ men, men ibland pä längre tid. Nägon gäng lossas dock huden mindre ordentligt och spricker pä ryggen, innan framfötterna hunnit utdragas. Ibland bjelpa de smä djuren ock hvarandra. Stundom fär man se dem roa sig nied det toına skinnet eller tugga det. Efter hudningen hänga de - stilla i vattenbrynet, liksom för att hvila sig nägra Ögon- blick, hvarefter de snart äterfä sina muntra rörelser. Märk- ‚värdigt är, att dä den afdragna huden undersökes, belin- nes den alldeles omvänd, och der bakbenen sutit, liknar den en omvänd handske; äfven för täspetsarne är huden oskadad. Blott för ögonen finnes ett par häl, liksom pä afstrukna Ormskinn, hvilket visar att Ögonens ud icke ombytes.
Vatten Salamandrernes föda utgöres mest af Insekter, Flugor, Spinnlar och dylika krypande, hvilka de uppsuap- pa bäde i vattinet och pä marken, der de framför allt an- nat näriags-ämne ge företräde ät en af regn utspädd ster- cus humanum,. I vattnet tjenar dem, utom de der befint- liga kräken, äfven Grodrom, hviiken de icke sällen genast ä:er lemna ifrän sig. Man har ock sett dem sluka sin nyss pä stunden fällda hud.
Frän deras slätare kropps-yta utsipprar ingen sädan skarp vätska, som man anmärkı hos Ilera af dem, hvilka höra till samma djurklass. Höns sluka dem säledes uran fara, och andra fäglar, säsom Storkar och i synnerhet Ugg- lor, skola, efter La Cepedes intygande, icke heller spara
106 LITEN VATTEN-SALAMANDER,
dem, dä de kunna öfverkommas. Vi känna för öfrigt in: gen vidare nytta af dem i Djurens hushällning.
Pä Tabellen föreställes en fullkomligt utbildad Hona
i naturlig storlek, — ı. sedd pä sidan. — 2. vidöppen lig- gande. | |
Rum urgong fo ara
prussuyg: fo BA >
79
Ve TOBIS.
AMMODYTES Tosıanvs. Lınn. Sardäl. Pi D. Sand- graling. Tobis. Tobiesen. Pä N. Sill. Söbfisk. Sand- sild. PA T. Zudies. Sandaal. P& E. Sand-Kaunce.
Pä Holl. Sandspiring. P& Grönl. Putsrotak,
Kroppen är silfverblänkande, bläagtig. Den undre käken nägot förlängd och spetsad.
Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. I. 5..p. 1144. Faun. Suec. p. 109. Cl. 4. Pısces. Ord.3. Apodes. Linn.Skänska Res. s. 142, Ol. Res. s, 87.— Ar- tedi Gen. p. ı&. r. 1. sp. 55. — Retz. Faun. Su. p. 314. — Bloch Fisch. Deutschl. 2. s. 24. Tab. 75. & ı» — Penn, Britt. Zool. 5. p. 166. — Fabr. Faun. Grönl. p. 141. — Olafs. 9 Päv, Isl, Res. p. 587.1. K. £ sı-15, —
Fischer Lifl, s. ıı4.
ir visst som det egna i skapnad och organisation utmär- ker Fiskarne frän andra Djurklasser, sa synes ock det för. nämsta känneimärket bland de simmande flockar, som äro med öppna gälar försedde, kunna hämtas af förhällandet hos Bukfenorna. Dessa, hvilka de fleste äga, saknas lik- väl hos den sä kallade forlösa Flocken (Apodes), och det är till denna som Sandälen hör.
Jemförd med sina slägtingar bestär Tobisens vasendtliga skillnad i dess Akoptryekta, afsmalnande hufvud, och un- dre spetsigare käke, ndlfinatänder och 7-sträliga gälhinna, en trind älformig kropp, Ihvarä fjüllen äro ai smd& och lätt affallande, samt stjertfenan skiljd frän de öfriga.
Det var Artedi som först bestämde deita slägte säsom eget, hvilket von Zinne och Gronovius äfven sedan antogo; likväal var Saeleianus den lörste bland Ichiyologerne, som omtalat Tobisen och äfven tecknat den, fastän lika sä orig- tigt som sedermera Gessner, Aldrovand, Jonston, Ruysch och Willoughby, hvilka blott länat en och samma afbild, utan vidare granskning. Sannare blef omsider den som Ray meddelte; dock ma KAleins figurer anses förtjena fö- reirädet-
SA rike vissa slägter verkligen äro pä arter, sä spar- samt är deras antal hos andra: Tobiseris intygar det, ty ännu känner man bloıt en enda art.
Denna äger eti länglagdt hufvad, nägot SEMAHYekt vid sidorna, ieh smalare än bäjlen. EN äro af .olıka längd : den undre är litet mer utdragen och hvasssre.än den öfre, hyarä läppen synes likasom dubbel. De inom
58 s TOB18.
\ N munnen befintlige tänderne äro klena och likna fina nälar; . blott i svalget finnes ett par skarpa knölar, hvarmed rolvet eller födämnet fasihälles. Gälöppningen är temligen vid, och locken besıä af 4 smä skifvor, samt gälhinnan af 7 strälar, Näshälen sitta Se munnen och ögonen som äro ganska smä, med deras svarta pupill inom en sillverfärgad iris. Pä den trinda, älformiga bälen är ryggen gräagtig, med en ‚ längselter gäende fära för den länga rygglenan; tver-ränder gä ocksä ned ät buken, som Iyser silfverfärgad och nägot i blätt skiftande. Anus sitter nära stjertänden, och sido- linien löper rakt efter kroppen, hvarä fjällen Erb ehe -mycket smä, knappt synliga och lätt affallande. Alla sırä- larne i fenorna, hvaraf Bröstfenan äger ı2, Analfenan 28, Riyggfenen 60, och den i stjerten ı6, äro veka, och den hu- den mycket tunn som förenar dem, I Rygg- och Analfe- zıorna befinnas de enkla, men deremot delade i ändarne hos sä väl Bröst- som Stjertfenan, hvilken sistnämnde är till skapnaden gaffeliik.
‘ Vid granskningen af de inre delarne förekomur Lef- ren, Mjelten och Magen hvar för sig odelte; men vid den sista synes ett temligen stort bihang. 'Tarmkanalen äger mänga krökningar, samt dess hud en mörk svartprickig yta. Bäde Rom och Mijölke äro hos hvardera könet ofvan- till sammanvexta och vid nedra ändan delta. Simbläsa sak- nar man helt och hället hos denna hiskart, hos hvilken man för Öfrigt räknar 63 ledknotor i ryggraden.
Ehuru fiskens vanliga längd är 5-7 tum, och tjockle- ken knappt en half, trüffas dock stundom en större art- förändring af & alns längd, och ı.tums bredd tversölver.
- Denna benämnes dä TZobdiskung ; säsom stor och sällsam.
Naturen gaf Tobisen sitt stamhäil i det Nordligare Eu- ropas Haf, och han träffas bäde i Norrsjön och Östersjön, säsom nära Gottland och Öland (öster ut) samt nedä: Ble- kinge och Skäne, ochder ymnigast vid Cimbritshamn , mer- _ endels längre ut ifrän stranden, och pä sandbotten, der hın beqvämfigen kan nedgräfva sig qvartersdjupt, och har den- na egenskap och bostället jemte formen utan tvilvel gilvit första auledningen till det namn han i allmänhet bär.
Hans vanliga föda sägas de Mask-kräk och Blötdjur va- ra,som vistas i samma element som hyser honom. Med sitt spetsiga hulvud uppsöker han dem i senden ocl skonar icke ens sina epgna ungar, enligt intygandet af Bloch, som fun- nit dylikt hos tvenne af honom öppnade. Allmännast häl-
Toz1Ss, 59
ler han sig’p& djupet, och man skall i klart ochı stilla vä- der se honom ligga krökt i ring som en orm pä sanden, eller deruti nedkrupen, ibland ı qvarter djupt, blott upp- sticka ändan af sitt hufvud. I Ma} mänad är hans lektid, dä rommen afsättes eller fälles pä den sandiga bottnen, der Tagelmasken och andra. vattenkräk tjena honom till föda. Bland fiskar är Makrillen hans värsta förfölja- re; hanär icke heller fridlyst för dem som mest beskat- ta Hafvets invänare; ty han fängas medan ebben varar, ge- nom dertill förfärdigade räfsor hvarmed han ur sanden upp- drages. . Vanligast begagnas han dä till bete pä krok. E- medlertid förtäres han pä flera orter, äfven i de sydligare af Sverige, utan annan tillredning än blott torkad; han sä- ges äfven utrikes ätas med syrlig säs, och Grönländaren räk- nar honom bland sina läckerheter.
Tab. föreställer Fisken i nat. storlek, samt vidden af dess genomskärning derunder.
$ wma fa aus
65. TASK-KRAFTA. | CANCER Pıacurvs. Ärabbtaska. Pä Fr. Crobe. Pä Eng. Crab. Pä T. Krabbe, Meer-Tasche. Ryggskalet är finknottrigt, och har g rynkor ı
kanten ä ömse sidor.
Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. I. V. p. 2973. a7. Faun. Suec. 2. n. 2058. Cl..5. Insecra. Ord. 7. Aptera (rättare Cl. 6. Crustacea. Ord. 2, Ma« lacostraca). — Linn. Vestg. Res. s. 170. — Mus. Adolph. Fred. 1. p. 85. — Fabr. Spec. Ins. ı. p. 5or. Mant. 1. p. 5ar. — Herbst. Cancr. 5. p. 165. n.- 71.1.9. f 59. — Penn. Brit. Zool. 4. t. 5. £& 7.— Aldrov. Exsangu. 186.
Toscn de Naturkunnige, genom äskädandet af den inre or- ganisationen hos Djuren, föranleddes att sorgfälligare be- trakta de lefvande föremälen, saknade de ännu helt visst en sannare äsigt af dem. Erfarenheten lärde väl att olik- het i utvertes bildning oftast, om icke alltid, antydde sär- skilta anlag och ar, men det äterstod att genom djupare forskningar kunna intränga i den doldare Naturen. Det var vär samtid förbehällit att bana sig vägen dertill, och de Snillen som visat den, hafva beredt sig en odödlig ära; och hvilken bifaller icke, att Cuvier och Blumenbach stä främst ibland dem?
Von Linn gaf ät en fock bland djuren, dem han be- nämnde Insecter, s& vidsträckta kännetecken, att de äfven först syntes billiga föreningen af varelser, hvilka dock se- dermera befunnits väsendtligen olika. Sädant är hans Can- cer-slägte, sä vidsträckt och mängfaldigt, gränslinien mellan hvilket och Insecterne (egentligen sä kallade) nyare Zoolo- ‚ger, utan tvifvel med fullgoda skäl, uppdragit. Mä hända den Classbenämning af SAorpdjur (Crustacea) som blifvit an- tagen, synes nägot obestämd; men man har skapat nam-
. net efter dem man först lärt känna, som nenil. äga Ärop- pen och ofta äfven lemmarne beklidde med en kalkartad skorpa@, hvilken de ärligen ombyta. Bevis äro ock förut. (N:o 29.) anförde, i Iıvilka utmärkta fall dessa djur skilja sig frän alla andra, danade liksom de utan ryggrad. De andas meldelst organer like gälar; deras hufivud lıar fyra spröt, och, som det synes, mera sammansatta mundelar; de hafva eit märkbart hjerta och en mage af egen structur. Eggen äro först synliga inom kroppen, och, omsider utkomne, bäras hopgyttrade under sijerten eller derom-
96 TASK-KRAÄFTA.
kring, för att mogna; fostrets form utvecklas genast; krop- pens yta undergär periodiska ombyten; oclı lägges nu härtill den fullkomligare organisationen , kroppstyrkan och ett kött- agtigare väsende, tyckes deita allt gifva Skorpdjuren, ibland varelser med ofärgad blodvätska, en upphöjdare plats an Insecterne.
Skorpdjuren *), i en mindre vidsträckt beein in- nefattande egentligen de sä kallade kräftlika, förete i all. mänhet ivenne familjer, till skiljemärke af hvilka man an- tagit stjertens längd och läge: Uiur en af dessa har Aum- mern (Astacus marinus), säsom typ af de /ängstjertade (ma- crouri), erhällit ett iönepacnde rum i detta Verk. Ett exem- pel af den andra, af motsatt förbällande Pe ge; menligen kallade ÄArabbor, nıa ocksä nu anföras. UM,
Taskkräftan (Cancer Pagurus) **) uppehäller sig i sto- ° ra hafvet och nalkas vära vestra kuster, sä väl soın nägra tlera, hvilka äro säsom särskilte Arter med henne beslägta- de. Hon igenkännes pä Ryg gskalet, som, ä ömse sidor om hufyudet framuill, har 9 veck eller färor i kanten; hennes
s) Vär tids bäste ac hafva RT Crustacea i tvenne ordningar: Entomostraca och Malacostraca (Astacoridea Dumeril). De förre omfatta $ kamiljer s Clypearea, Ostrocardoa och Gymnota, hyilka när- ma sig mycket till hvarandra ı hänseende till organisationen. Deras kropp är icke helt och häller betäckt med en sädan kalkskerpa som de följande, utan snarare med liksom tunna böjlıga lameller af horn- lik natur. Deras antenner förbytas ofta till simföıter, och munnens frät- redskap äro mindre sammansatta. Ögonen äro derjemte mycket smä, stundom i eit enda förenade, och fötterne SR ändade med knipklör. Stor del af dem äro dessutom idel mikroskopiska djur.
Malacostraca utgöra de eentuge skorpdjuren, oclı hafva alla en härd kalkartad beiäckning, och de fiesta hufvuder förenadt med Rygg- skalet De ne alla af von Linne under ett gemensamt släg- te, Cancer, hvars stora oli kformighet emellan dess talrıka, sä kallade Arter föranledt till deras indelning ı ) familjerne Ozyrinchi, Caneri- formes, Maerouri och ‚drthrocephali. Det bör ock billigt nämnas,
‚, .att Hr. Leach, Englands berömde Entomalog, äfven föres!agit en ge. “nare indening af denna flock,. 1) uti Podophtalma (med skaftade ögon) ‘och desse i Brachy ura och Macroure, och 2) uti Ed: ophtal- ma (de, hos hvilka ögonen icke äro utstäende e.)
**) Namnet Pagurus, som härledersig fhän Grekiskan, betyder in pre- ruptis, ripis habitans. Man igenfinner det hos PERSON andra forn- .tidens författare. Utan tvifvel tllegnades detsimma ät flera särskilta ‚arter; och som man tid.zt bemödade sig att urinna natur, anlog och egenskaper hos de alten varelserne ,;bief Krabban ansedd som en symbol af visdom och slughet, hyilken hon för sitt sjelfheständ sades visa vid flera llfällon. Paguri sapientia var ocksä eit ordspräk hos Romzime, och det är sannolıkt att Krabhan för denna förmenta dygd hängdes om halsen pä den Ej;hesiska Dianas bild.
TASK-KRÄFTA. 97
klofötter äro derjemte svarta i ändarne.. I storleken före- _ kommer hon olika, stundom öfverträffande den teckningen visar. Ryggskalet eller skölden är nästan dubbelt bredare än dess längd, oval, kupig ofvanpä, mest jemn, ej knölig, men finknottrig yta, och kanten, särdeles baktill, nägot uppät vikt — samt dessutom ä& ömse sidor frän Öögonen, bak- ät, utmärkt af nio. tver-rundade veck. Färgen är ljusbrun, ehuru ät sidorna nägot i mörkt stötande. Framiill, eller. hufvudet mellan ögonen, är tvert och trubbigt 5.tandadt, Munnen täckes .ytterst af tvenne större af flera smä sam- mansatta lameller, hvilka leda sig utär och nedät; under dessa synes ett par mindre, smala och äfven med leder för- sedda; dernäst ett par än,smalare, ochinn«rst eti par, hop- satta of. tre, liksom särskilta. och i kanten häriga skilvor. Pa inre sidan om hvardera af dessa eller emellan dem , äro tyä käkar,. utät,,kupige, men inät skälige, med ‚skärande kan- ter, som, dä. de inbördes.:röras, kunna alfbita födämnet, samt falla nägot öÖfver hvarandra till qvarhällandet deraf. Pä främre kanten, under och emellan käkarne, är en hinn- agtig läpp, mot hviiken, pä bakre sidan om munnen, sva-: rar en annanı mindre iydlig,.men at lika ‚hinneglig. natur. Sjelflva munöppningen är'stor, och: utan Ilera. märkbara
delar; Utom de. förutnämnde 5 trubbiga tänderne .eller taggarne emellan ögsnhälerna, finnas under hvardera ögat ‚tre sädana, nära: intill de tvä yttersta af dem, tvenne inre spröt af fyra leder utgä, & hviika den näst före den sista ändas med -en.härfin spets. Sprötens baser utgöras. Af de tva understa större, benbärda oclı nästan trekantiga leder- na. Ofvanföre dessa spröt, som kunna hopläggas och göm- mas i sin hälighet, utgä fiän en egen grop emellan de z första tänderna pä det ırubbiga snytet Ivenne andra korta, tagellika spröt med tvä tydliga leder nedtill och flera sınä derölver. Ä ömse sidor af bälen äro vid och under den- samma fästade, främsı kloerne och dernäst 5 lötter. Kio- fötterne eller Armarne bestä af 4 smä runda och 2 större leder; hvaraf den 5 Är bred, oval och framtill neggad. Den yitersta eller Kloleden är störst, oval, slät, blekbrun, med spetsiga ändar eller knipklor, hvaraf den inre rak, den ytt- re rörlig, skärlik, och begge innamtill neggade och svartag.
tige. Pä benen eifer de fyra fötterne äro de iv neılerste lederne nästan klotrunda, de Öfrige utdragne, irinda och
plattade, samt de ytiersta kortare, smala och spetsade. Vid
kanterne, men icke pä den platta sidan, sitta pensellikt
förenade här, men pä de yttersta lederna rundt ikring; dess: utom äro desse delar spräckligt tecknade öfverallt med rost- bruna fläckar eller punkter. Stjerten, som är oval, har 6 afdelningar frän basen, som utgöras af en smal, nästan jemn- bred lamell som binder stjerten vid kroppen. De [yra för- sta lederne äro ungefär af lika bredd, den femte är störst, och den sjette eller yttersta mest triangulär med rundade hörn. Alla äro häriga ikanten. Inunder stjerten gär längs- efter densamma midtpä en upphöjd knölig kanal med öpp- ning i spetsen för excrementerne, och pä sidan om kana- len, fyra gaffelformiga, rörliga, härkantade brosk. Dessa sitta parvis pä hvar led af de fyra bredaste, men de tvä yttersta äga inga. I häligheten pä& kroppens undre sida, der stjerten ligger liksom inpassad,, är en fära och pä mid- ten af denna ett stort rundt häl vid hvar sida, samt ett ud- da framför dem midt i färan, frän hvilka häl rommen ut- gär. Af dessa äro de 2 som sitta i bredd störst och för- sedde med en hinna, som intränger ikroppen, men saknas hos det främre, hvilket är minst, och kanske ej öppet. Sä förhäller det sig p& Honan. Hos Hanen har stjerten, pä lika sätt betraktad, endast fyra härkantade leder; den an- dra frän basen längst och bredast. För öfrigt är stjerten mycket smalare. Under betäckningen ligger ett hvitt kött, uttömnings-kanalen intager hela bredden, och öppnin- gen (anus) tillsluten med en valvel. I stället för de gaftel- lika brosken hos Honan, finnas här blott 2 enkla, raka och nederst ledfulla utskott, fästade pä första leden, vid hvar sida om förrnämnde kanal. De beskrifna hälen under Ho- nans stjert, saknas här alldeles, bloıt ett synes midt i f& ran, och gär snedt framifrän inät. Hanen tyckes hafva störte klor och ben. Eljest äro könen till utsvendet myc- ket lika hvarannan.
Flera fenomen, som i dessa djurens ekonomi förekom- ma, förtjente väl att nu anföras, t. e. oım parnings sättet, affödans framalstrande, den skorpagtiga yıans förnyande, lefnadssättet, styrkan,m. m.; men nägra uppiysningar, dem vi funnit nödigt att än vidare inhämta, nödga oss att spa- ra dessa tillägg för en annan gäng, dä beskrifningen Öf- ver en inhemsk Art af samma slägte äter öfveriemnas till den benägna Läsaren.
Detta slags Krabba fänges i Vestra Skärgärden, vanli- gen i Hummerlinor jemte Hummern, och betalas väl, dä den Äinnes till salu, helst den anses i orten som en läcker
Eu
‘
TASK-KRÄTTA, 99
mat och bättre än Hummer, ehuru Fiskare icke särdeles värdera den. Tillredandet för bordet sker genom stufning med Vin, Smör, Hvetebröd och Kryddor.
Icke mindre begärligt användes Krabborna, bäde un- der och efter Roms tidehvarf, för de kräsliga borden, än- skönt Galerus säger dem vara en mindre lättsmält föda. Man uttömde skalen och äter ifylIde dem med köttet blan- dadt med det af flere, jemte Peppar, Kanel, Säcker, Rus- sin, Eggegula och rifven Ost. De lades derpä i smör och stektes med glöd ofvan och under, och slutligen anräutades med Pomerans-saft och päströdd Peppar *).
' Likväl har Task-kräftan icke varit köket ensamt till begagnande förbehällen. Dioskorides,. Plinius och mänga AEsculapii fordna Söner efter dem, bäde Greker, Romare och Araber, ansägo Krabbor och Kräftor värde ett rum pä Apoteken, deriträn de föreskrefvos bäde rä och kokta sä- som motgifts-medel. Det brända Pulvret af dem berömdes säsom nyttigt utvertes pä kräftsär och för bett af rasande djur, Orm- och Spinnelstyng. Soppor pä dem kokta biu- kades af Lungsiktige, att förbigä flera andra sjukdoms-till- fälligheter, för hvilka de päett eller annat sätt troddes gag- nelige **), men sedermera, utan rigtigt anspräk att säsom Läkmedel blifva bibehällne, i upplystare tider äro förde pä öfverblifna listan.
Tab. föreställer en Zask-kräfta af mindre storlek, — och den blinda figuren derjemte, saımma djur frän undre sidan.
*) Aldrovand. exsangv. p. 196.
#*) Den kallades Cancer oficinarum ı Pharmacopeerne, Del. Pharm. p. 400 B« 24
f bi) \ \ Pr i7 A & $ R N is | ur i f wg %
ur R “nr £
fer
wg v
r
RC, a u’
“ £ Zen
E3 — = a . ER » BE e) a EN, N ey = \ c r ge # ! un. Bi, , R. Ai 0, a 477 Y Terartz.. Grau. 24 RAuckman. . - Marz. 7) N 2 wi ‚ F + u . j r a f ö " f ee } . N \ { 1 \ ” > i N “ ' m " / y x * j ME
66. DYNT-KRÄKET.
CYSTICERCUS cerıvurosaer. Dynt. PA T. Finnen. Pä Fr. Hydatide. Pä D. Zinteorm.
Hufvudet är fyrhörnigt; snytet utstäende och försedt med hullingar; kroppen trind, vid hal- sen smalare, och ändas bakät med en ellip- tisk Kurerthläse,
Rudolphi Entoz. Hist.2. 2, p. 228 — Linn. Syst. Nar. ed. Gmel.h, p- 3059. (Tania cellulos®.) — Malpigh. in Ephem. Nat. Cur. dec. 2. Ann. 7. p. 58: — VYepfer. ıbid. Ann. 9. p. 451-451. — Fabricius i Dansk. Vid. Selsk. Skrivt. N. Saml. 2. p. 207. — Gaze Neueste Entdeckung. Halle 1784. — Fischer Cont. expos. Wern. 3. p 63.— Schrank Bayersche Reise p. 137° — Blumenb. Abbild. 4. H. n. 99. — Jördens Helminthol. p. 57. — Zeder Naturgesch. p. 407. — Steinbuch Comment, de Txnia hydatigena ano- mala. Erlang. 1802.)
(Senom den upptäckt. 7ysoz först gjorde af Intestinal- kräk, som kunna träffas i andra delar af djurkroppen än tarmkanalen, öppnades för naturforskaren ett nytt fält, som inom sin nästan gränslösa omfatining, företer varelser, sä mycket snarare undgäende allmän upmärksamhet, som de ofta endast med väpnade ögon kunna igenfinnas och urskil- jas, och äro derjemte inhyste pä sä dolda ställen, att man blott tillfälligtvis uptäcker dem.
Bland tusen andra mä här nämnas Bläsmaskarne, ett namn som man, utan alseende pä en grannlaga slägtskill- nad emellan föremälen, tillegnat alla de maskkräk, hvilka antingen äro inueslutna i en bläsa, eller pä hvilka en dy- lik utgör nägon del af deras kropp, och kunna träffas öf- ver als i djurkroppen, utom i magen och tarmarna, men i musklerne, hjernan, brösthälan, lefvern, njurarne, kröset, utanpä fet-tarmarna, üifmodern och urinbläsan, Emedlertid, i män kunskaperne, äfven häri, genom nya uptäckter blif. vit utyvidgade, hafva de mera upliyste funnit utväg att följa naturen närmare pä spären, genom bestämmande af sanna slägter och de arter soın tillhöra dem *). Ä
Cysticercus **) är ett slags Biasmask och nu antagit slägt-
®) Att man varit villrädig om benämnande af sa beskaffade kräk som dessa, vittna de flera som finnas gifna — Hydra af v. Linnd; Tenia species at Pallas, Gatze och Gmelin; Wermes vesiculares af Block; "Hydatigens wesicari@ af Schrank, Hydatula af Abilgaard &c., **) Zeder, som gilvit namnet, har sammansatt det af Grekisl.a orden
AUSG vesica, bläss, och HEpROG cauda, stjert:
102 ' DYNT-KRÄKET.
namn för det Kräk hvars Historia här 'bifogas,. innefattar säledes Maskar, som äga fyrmynt hufvud och en rynkig kropp med ‚stjertbläsa, samt äro i en Be blösa eller cap sel inneslutne.
De gamle anmärkte hos Svifereathr en tillfällighet, hvilken de ansägo som ett slags sjukdom hos dem — smä
\
bläsor, som, fylide med en nästan klar vätska, lägo ‚sprid- da emellan musklernes fibrer. Sekler, ja ärtusenden för-
svunno, och man anade icke hvad de verkligen voro. Frän äldre tider kallade Tyskarne dem Finnen.
Men, knappt 40 är sedan (1782) fann Otto PEST först af alla, att dessa bläslika kroppar. voro lefvande kräk, och detta bestyrktes, kort efter, än vidare af Gaze. ‚Werner, Fischer och Treutler gäfvo nya bevis ät 'uptäck- ten, och Steinbuch fullkomnade den omsider. Dä vi nu
läna hans beskrifning, anse vi den lemna föga En alt
dervid tillägga,
Dynt-Kräket omgifves, efter Slägtete natur, af'tvenne hyllen. 'Gömdt inom det inre, liknar det en af de vanli- ga Hydatider *), som vid vissa sjuakdoms.händelser förekom-
ma. Den har utseende af en genomskiniig bläsa,' danad
af den tunnaste hinna, och fy!ld med en klar biähvit vät- ska, samt ligger lös inorn det ytire hyllet. Bläsan ar dub- belt längre än dess bredd tversöfver (4—6 lin. läug och 2-3 bred.) — Skapnaden är ombytlig efter läget, fast imeren- dels alläng, stundom alldeles rund, eller haälfmäntik eller kantig, o. s. v. Hinnan, hvaraf bläsan bildas, visar en slät yta för det nakna ögat, men under synglaset är’den lik- som knottrig. Inre siden är fulikomligt slät. $om biäsan Ar genomskinlig, ser man midt efter längden inuii en liten
; ah En Hydatid är en enkel,, nägot härd och med en klar Iympha fylld bläsa, och som man ansett vara. en utemordenilig utsvällniug eller sa till sägandes aneurism af Iymphatiska kärl. 'Nägre hafva” trott, och mä hända icke alldeles, utän skäl, att Hydariderne äro 'oita’ ämnien till organiska värelser af deras natur som :här’omtalas: En sädan mening
hyste bland andra Edw. Tyson, son mer än ett.sekel sedan, iPhilos.
Transact. n. 190. p. 506—510. beskref sin Lumbricus hydropicus. — »oranessay to prove tharHydatides often met in musbid animal bodies, are a species of Worms, or imperfect Animals.» Hans observationer voro gjorda p& en Antilop, och de Bläsmäskar han’ hos densamma funnit, tillegnade han '«ett dubbelt by!!ae nm ven rerractil bals och stjertbläsa, som han likväl ansäg för wagen.» “Af äldre Halmintholo- ger, nästan samtidige med denne Hörkatime; mäsccksä Ph.) Harman och Malpigh nämnas, säsom,i följd af egua sön, hysandeıaa tanka.
DYNT-KRÄKET. 105
wind blekhvit kropp fästad, hvars diameter är ö:dje eller 4:dedelen af bläsans längd; men härom strax mera.
Den yıtre bläsan eller capseln som omger den nyss- nämnde inre, eller Kräket med Jess egen bläsa, för att skydda den frän klämning, är tjockare, segare, och bestär af cellväf samt är dermed anväxt vid de omgilvande mu- 'skelfibrerne och, som det tyckes, försedd med fina blodıör Irän dem. Dess inre yta är alldeles slät, och luktig al de inträngande väiskorna. Dettia yttre svepe hör visserligen icke till Mask- Kräket, utan, alldeles deriftän skildt, kom- mer frän muskeln sjelf, ehuru Maskens retning derä mä pä nägot sätt bidraga till dess danande. Man har liknat det vid sömntorn pä Törnbuskar (Bedeguar), eller vid gall- äplen, hvilka, som bekant är, hysa vissa Insekt Larver in- om sig. 'Skapsaden är rund, oval, mer eller mindre in- dragen, allt som den med fiere eller färre punkter fästas vid närmaste delar. Undre sidan är gemenligen platt, den öfre sundad och lösgöres lätt, tillika med Kräket, frän. köttmassan, om det händelsevis blottas. Hälles den emot Ijuset, ser man den inre eller stjertbläsan. derigenom : men göres en inskärning, sä visar sig Masken som den tunnaste hydatis, och ligger helt lös inom densamma, '
$Sä val nämnde yıtre hylie, som Maskens egen bläsa, fylles med en klar vätska, lörmod!igen af Iymphatisk natur. Iinligt de försök som Bloch dermed anställt, skall ingen hiana deraf bildas i kokande vatten, icke heller väıskan löpna vid tillblandning af Sprit eller Mineral-Syror.
Uttages nu den lilla inre bläsan ur den yıtre eller cap- seln, upptäcker man, yid ena ändan, sjelfva Masken lik en liten ulstäende knapp. Görmd eller indragen inom sin bläsa, visar den sig alldeles klotrund. Betraktas äter krop- pen sarskilt och efter dess längd, föreställer den en hinn- agtig, ihälig kanal, med mänga ytire ringvis gäende ıyn- kor, är smalare i framre ändan, och vidare i den andra hvarest sijeribläsan behnner sig, och hvars öppnring, pä lika sätt som Öögon-pupillen, vidgas och sammansnörpes af Masken. Hopdragen i klotform inom bläsan, simmar h»n dock icke i dess vätska, utan är härd och spänstig, säatt den efter klämning lätt äteriager sin skapnad och deraf icke lider, sä mycket mindre, som sjeilva bläsan- äger lika spänstigbet. Dä han utkıyper eller utvecklar sig, sker der ung-fär sä som ırefvarne (tentacula) pä en Helix-Snigel, körst synes den delen af kroppen soın är närınast Öppnin-
©
104 DYNT-KRÄKET.
gen, sedan den dernäst följande, och Hill siut sielfva hal- sen och Iiufvuder.
Kroppen säledes utkommen, äger 4—1ro lin. längd. Stör« sta hrediien tversölver är en linie, och vid halsen en half. Hel och hällen, frän bläsan till hufvudet, bestär den af ei kulıra rynkor som ligga pA hvarannan, samt störst ju nırmare b'äsın, och smalast, ofta försvinnande framät huf- vudet. En djupare lära ligger emellan 2:ne rynkor, hvar- igenom en histäende eller cunvex ring formeras inom krop’ pen; och son de yitre ıynkorna dä blilva ömsom större, 'sä fär kroppen efter hela längden en väglik yta. — För ölrigt är den som en tom säck, som hyser blott litet af en klar vatska, med nägra deri Hytande klotrunda smä gryn, utan vidare spär till ineilvor. Ingen Abrös structar kan upptäckas i kroppen, ehuru den röjer muskulära con- tractioner; och dessı synas hos inelfve-kräken, t. e. Binni- kemasken, i kraft ölverträffa den som vära muskler äga,
Hufvodet, som siutar halsen, är af halfrund form och framtill trubbspetsadt. Med blotta ögat kan dei dock knappt. ırskilas. Rundtomkring detsamma sitta 4 sugvärtor, lik- som smä upphöjningar, hvaraf hufvudet synes nästan [yr- hörnigt. Dessa värtor äro genomskinliga, och förmodligen sugrör, heist med synglaset uppiäckas 4 Ijnsa strimmor som löpa ned derilrän ät halsen och försvinna i kroppen.
Jerite sugvärtorna, omger en dubbei ring af hullingar hufvudets ända. Man ser nemligen dubbila rader af blinda öppningar eller kanaler, ı$ i hvar rad, parallela och lika äiskilda sinsemellan. Uti Kor och en af dem sitter en hul- ling eller krok; alla broskagtiga, genomskinliga, lika stora i raden: men de i den främre större, inät krökta och fyrkantiga samt skönjas endast med synglasets biträde. De omlattas hvar och en »#f sin ksnal, säsom i en slida, men. kunna ej indragas. PA döda kräk skola de stundom sak- nas, dä endast lika mänga Öppningar äro synliga. Desse hakar eller hullingar, som veita ät sugvärtorna, tjena att haka sig fast vid närgränsande sidor. AÄndan af hufvudet som utskjuter vid hakringen, mä kallas snytet, som är trub- bigt och utan mynning, och uıkommer sist vid utvecklingen af kropp oıh hufvud. Det är ihäligt liksom kroppen, och kan indragas inom hakringen *).
®) Sjelfva na klinei‘ graderna äro, som Geze antecknat dem, följande: försı börjar en b!äsa Iık en genomskinlig droppe. Smäningom försto-
yad, billdar sig vid dess inre yta en mörk punkt, som sedan utgör DMaskens kropp, hvilken, omsider fullkomnad , har den lie
nr DYNT-KRÄKET. 105
I anseende till de cirkulära rynkorna har kroppen hos dessa Mask-kräk nägon likhet med Binnike-Maskarne (Tee- nie), och af den orsaken förenades de af Geze *) och ‚Pallas **) med dem, Men som bandformen är ganska skild frän dem cylindriska, sä blir samma släginamn ıcke heller passande, hvilket andra egrnheter, säsom Stijeribläsa m. ms älven bevisa, För öfrigt är Bläsmaskarnas ätskillnad, för- klarad af Bloch, Walter, Kölvin, Treutler, Letsom öch Goze; och det är bekant, att alla arter man hittilis lärt känna, äga en enkel eller dubbei hakekrans, samt de Be- stes hufvudända försedd med 4 sugmynningar, hvilka sa be gägnas, atı när Kräkeıtarfvar föda ‚ utsträcker det sin kropp ur sin egen bläsa, och retar med sitt väpnade snyte cap- selindens inre yta, som är med kärt ymnigt försedd, hvar- igenom näringssaft tillilyter, hvilken afMaskens SUDMYnHENLAr upptages och afföres troligen ocksä till stjertbläsan, säsom förvaringsställe, att ljena i brist af felande tillopp utifrän.
“ Foriplantningssättet af dessa Kräk, sä väl som Inelive- Maskarnes i allmänhet, har man blott gissningsvis kunnat anlöra. Nägre, säsom Pallas, Gaze och #Ae:zi.s hafva trott demsalsıra lefvande ungar; men:om sä vore, eller ock om det skedde medeist egg, sä lärer ejkunna utiydas, hu- ru alkomman '(t. e. hos en i yttre bläsa innesiuten art) kan föras ıili allägsna kroppsdelar, säsom Lifmodren, och derifrän till de inre delar hos fostret, som 310 bestämde till boställen för Mask-Kräken. Man kunde kanske förmo- da att egg, möjligen befintliga i bläsan, genom dess -bri- stande, spridas och medelst sugrören upptagas och kring- föras. Vare härmed hur det vill, torde nu mera ingen bı= strida den satsen, atı dessa Kräk, liksom den otaliga ska- ran af likdanade Natur. alster, äro Djur Ekonomien ensamt tillhörige, och kunna kallas, som Bloch utirycker der — «en egen verlis inyänare »
Dynrt, en bekant äkomma, sä kallad sjukdom, hos Svin- kreatur, hvilken man fordem trodde bestä i körilarna, och andre velat jemföra med: Venerisk smitta, är dä icke an- nat än nästen eller bon för det slags Bläsmaskar vi här be- skrilvit. De finnasi Ceilväfven af alla muskler, liksom sıröd- da i kroppen, utan alt man röjer nägon onatuılig eller för-
ıt, börjande frän snyter, den vänder sig ur och in, sä att hufvudet,
gäende genom den tomma kroppen, ultränger vid andra ändan, för ‚ alt efter behof fästa sig och söka sin uäring. ”) Loc. citat. ®*) Stralsund. Magaz. z. st. (1767) pı 64-83. T. 1. 2
106 DYNT-KRÄKET.
ändrad beskaffenhet af köttmassan, nära de ställen der Ma- skarne med sina bläsor säsom inhysta förekomma.
‚Goze var den förste, som, sedan han £fulikomligen be- vist Mask-Kräkets tillvaro hos Svinet, föll pä den tankan att det ocksä kunde hinnas hos Menniskor *). Det dröjde icke heller länge, förrän Werner **) äfven beviste verkligheten häraf, ehuru han ansäg det som särskilt arı frän Sviudyn- tet **%),. Bland mänga andra äsyna vitinen }), har i syn- nerhet Sceindneh, vid anställda liköppningar, funnit samına Dynt Kräk emellan de tlesta ryggmusklarne. Zreutler upp- täckte det äfven hos nägra Apor (Simia sylvanus och Patas), hvilka han som Anatom fick tillfälle att undersöka. Ocksä har Apan ett annat mask kräk gemensamt med Menniskan, en och samma Tarm-Mask, neml. Tricocephalus dispar. Hvad Svinet äter angär, delar det, som bekant är, med Menni- skan företrädet framför andra djur, aıt vara allmännare spridt öfver Jordklotet; och dä B/umenbach härleder detta företräde frän den finare och lösare cellväfven i mennisko- kroppen, sä torde väl sädant icke heller kunna fränkännas Svinet. Det är med dess kött som Menniskors skall efter Anıhropophagers utlätelser, komma närmast i läcker smak. Som man ver, är det ock mycken likhet i törhäl- landet af de inre delarne; och utom: allt är (Menniskor och Apor undanısgne) Svinet det enda bland de däggande
*) Neueste Entdeckung I. c. s 25. **) Brev. Expos. Cout. 2 p. 2. T. r.
°**) 1, ansäg han det som en större art; men storleken är föränderlig, frän hirskornets vll ärtens 2 nekade hak-kransens närvaro, men fin- nes hos bäda. 3 beskrei der med längre snyte och dubbel rad .af sugvärtor pä hufrudet; dessa äro !ikväl endast de förutnämnde kana- ler eller slıdor för hullingarne, och det utdragna snytet är nillfälligr, 4. benämnde den de! som förenas med stjerıbläsan , för vaginal-cansel; men de! är Kräkets egen kropp; med ett ord; ingen specifik skillnad gifves. Bägge äga den ytıre bläsan kanske liter tunnare hos Menni-
. skan), bägge äga samma form, samma genomskinliga sugvärtor , sam- ma ljusa färg.
}) Fischer Tanizs hydatigen in plexu chorideo invent= historia 1789. Kölpin. merkwürdige Kraukheits Geschichte, in Schrift. der Berl. Ges. Nat. forsch. fr. ı. 348. . " Schröder Comment.'de Hydatidibus in corp. bumano. Reintel. 1790. Rudolphi über die Hydariden tierisch Körper. Anat. physiol. en “hand!. Berlin 1802. Himly Beobact. u. Beschr. des Finnenwurms bei den Menschen, Hufe- land Med Journ. ı809: Dec. » 215... Han har ocksä funnit Dynt ; hjernan.
Florman ı K. V. A, Handl. 1810. 3, 179. ,
DYNT-KRÄKET. 107
hos hvilket Dyntet finnes, och samma Spolmask tillhör bä- de detta fyrfota djur och Menniskan.
. Efter denna physiologiska betraktelse mä nägra anmärk- ningar i ekonomiskt afseande bifogas. EN Svin Dyatet upptäckes hos 2—5:äriga Svin, sällan hos yngre, aldrig hos ärsgamla eller Grisar. De dermed be- häftade röja inga utvertes krämpor, inga periodiska anfall afkramp, nägon gäng fast sällan svindel eller nägot likt kring- sjakan hos Fären *). De äta vanligen mycket, men visa sig hvarken trögare eller oroligare än andra dä de hällas inneslutna. Inga yitre tecken utmärka Dyntets närvaro, om icke de tjockare eller pösigere kinderne 'eller om tun- gan utdrages hinnas Dynibläsor derunder sittande. Det är ock der det lörst visar sig, och sedan i de mest musku- lösa delar säsom i:skinkoına, men sällan i späcket eller nägra af inelfvorna. . Man har säledes uppställt nägra vigtiga frägor, och pä sätt som följer, sökt besvara dem:
ı. Är en dyntfull köttmassa säsom matämne verkligen skadlig för helsan? Dä kreaturet icke upphör att äta, in- ga utvertes sjukdoms-tillfälligheter märkas, intet minsta spär af särnad, bulnad eller förändradt utseende pä de ställen der Dyntet sitter eller sutit; inga sjukdoms-händelser an- tecknade hos Menniskor efter njutningen af sä beskaffad. föda (hvilken äfven i smaken pästäs äga företräde), sä, sä- ger man, det icke är skäl att anse den för ollelsosam, helst Dyntet icke kan kallas en sjukdom hos djuret. Hivarföre, der ingen annan beiänklighet äger rum eller äckeln, hvar- emot är ingen lag, synes bruket sannolikt icke medföra vädliga följder, lika litet som förtärandet af vissa djurdelar t. e. Lefren hos Fär, som kan hysa myriader af dylik na- tur, och man känner det icke; och huru ofta har icke Svin- köttet ingäit i större leveranser m. m., och männe det dynt- fria dä endast kommit i beräkning? Huruvida ändtligen ett sädant, i allmänhet ej för felfritt ansedı födämne, säsom saluvara bör höra under Polisens tillsyn, lemna vi ät andra att afgöra *).
*) Sä wäl Prof, Audolphi, som Prof. Florman hafva anmärkt yrhet hos Svin frän verklig Dyntsamlingihjernan. Se K Vet. Akad Hand). 1815. s. 132. följ. som visar att det kan ock finnss utom ı de mu:ku'ära de-
Jarne. Färens kringsjuka härleder sig frän e't annat slags Bläsmiask, Coenurus cerebralis, som endast finnes ı deras hjerna.
®") En sednare författare har gissningsvis anfört, om icke Svin-Dyntet skulie kunna foriplantas genom lödan ä ömse sidor hosSvin och Men-
108 DYNT-KRAKET,
2. Hvarifrän härleder sig dä Dynte:?
Aut fröen till Mask Kräken finnas ursprungligen i djur« kroppen och ej utom densamma, och att Dynter äfvenut- gör en liten deli djur-ekonomien, bör nu vidare icke blif- va ett tvist ämne. Utveckiingen mä endast tillskrifvas vissa pä organismen verkande orsaker, säsom ovanlig sommar- hetta, hetsig föda, häftigt drifvande m. m. Det ärssäledes i grund häraf som Dyntet kan tidtals förekomma ymniga- re — sä väl i följe af verksammare anledningar frän climat, ort oclı födämnen, som genom en större benägenhet der ıill af naturen. Hos Vildsvinen skall Dynt aldrig finnas.
3. Genem hvilka medel kan ändtligen Dynı förekom- mas? Vore deten verklig sjukdom, skulle troligen bestim- da medel deremot finnas. Ansedt äter som Natur-ekono- mi, lära egentligen sädana saknas. Emedlertid om en 0- mäitiig hetta är en föranledande orsak, mä denna pä nägot sätt mildras eller häfvas; och i händelse af deangifna teck- nen af pösiga kinder och Dyntbläsor under tungan, upp. gilves säsom mycket tjenligt, att tidtals släcka en brand af Ekträd i mathon, äfvenrsä Aska strödd olvanpä födan. Det- ta är bäde lätt och ej kostsamt. Andıligen, säsom tjenan- de för ändamälet, och af pröfvad fördel mot Dyntets in- ritande, kunna Ärter och Lins begagnas till urfodring af de kreatur, som röja sädan fallenhet, och hvilka blifva emed- lertid frän de öfriga skilde.
Pä Tabeilen Feresälle: i
Fig. ı, 2, 3, 4: Dynt-Kräket af olika skapnad ochi nat. storiek, utlagit ur köttmassan; det är omgifvit ‘af den ytt. ‘re bläsan. — b, b. Kräkets kropp som synes igenom. — c. punkten hvarigenom hufvudet utkommer, — Fig 5. Sjelf- _ va kroppen klotformigt hopdragen samt den vidhängande klufna bläsan. — Fig. 6. den yttre bläsan Öppnad (d)säatt kroppen (b) med sıjeribläsan (c) synes. — Fig. 7. kroppen skild frän sijeribläsan. — Fig, 8. Kräket under stark för- storing tecknadt, säsom alldeles utveckladt, med ett vid- bängande stycke af stjertbläsan (I). —a.b. c. snytet. — dd. hak-kransarne med de dubbla hullingarne. — e. sugvärtor- na (3. den 4:de inunder). — f. g. h. halsen med deä den- samma frän sugvärtorna nedgäende kanalerne. — i. krop-
niskor; att fröet, säsom oändeligen fint, absorberadt i Tarmkanalen af sugkärlen, kan medelst dem afsättas pä sina ställen, och att säle- des «usus cibarius carnıs suille finnos® forsitan hand ita insons.» Porgt
i Pyls Neue Magaz. für d. gerichtl. Arzneykunde und Medic. Po Bizey. — 16. 5: 454.
DYNT-KRÄKET. ‚"trog,,
pen, efter hela dess längd, med dess, under synglaset, knott-
riga yta. — k. bakresta ändan, som med stjertbläsan varit förenad. — Fig..9. Hufvudet särskilt, än mer förstoradt, med utdragit snyte (8). — dd. Hakringarne, med Ööppningarne der hullingarne sutit. — ee. Sugvärtorna. — ggg. de frän dem löpande kanalerne. — Fig. ıo. En hulling, uitagen; — a. speisen. — b. c. ändan hvarmed den varit fästad. —
Fig. rı. En dubbel hulling, säsom de tillsamirans sutit,
Ada,
x
I
"2;