i** ^ ^„ r" Alex. Agassiz. IfxbrarD of tljc Stuseum OF COMPARATIVE ZOÖLOGY, ÄT HARVARD CdLLEGE, CAMBRIDGE, MASS. JFounHeti bj ptfbate subscrfptfon, fn 1861. Deposited by ALEX. AGASSIZ. /.^/i<^^A^i<%2^^1t^^^^!5»^»'l^^ :^k^?zVi Jr ^^' Lilljeborg, Fauna. SVERIGES ocs NORGES FISKAR W. LILLJEBORG ZOOL. r-HOFESSOlt. FÖRSTA HÄFTET. ÖTl! UPS AL A, W. SCIIULTZ. M ALLMÄNNA KARAKTERER. Embryo saknar amniou och allantois, och fiskarne höra på grund häraf till den afdeluing af rj^ggradsdjuren, som erhållit benämningen DAnaUmitoid-Vertehrater)). De utmärka sig från alla andra ryggradsdjur derigenora att de långs midten af rygg- och buksidorna, eller ock blott endera af dem hafva fena eller fenor, som stödjas af fenstrålar; och derigenom att extremiteterna, då de ega sådana, icke förete några afdelningar, som kunna anses homologa med öfverarm, underarm och hand, eller lår, under- ben och fot. Med ytterst få undantag stå näshålorna icke i di- rekt förbindelse med munhålan, utan denna förbindelse, der den finnes, åstadkommes genom en mer eller mindre lång fåra eller kanal i öfverläppen '). Hjertat, som blott saknas hos under- klassen Leptocardii, är merendels tvårummigt^): med ett för- mak och en kammare (motsvarande de högre ryggradsdjurens högra hjerthalfva), samt med en hulbus arteriosus, från hvilken' €n arter utgår, som å hvardera sidan utsänder flera bågformiga grenar till respirationsorganerna, som merendels blott äro gälar ^), och de från dessa utgående blodkärlen förena sig till bildandet af en långs ryggradens undre sida gående aorta, motsvarande de högre ryggradsdjurens aorta descendens. Blodcirkulationen är merendels fullständig*) och blodet kallt. Biaphrayma (i 1) HUXLEY (Proceed. of tlie Zool. Soc. 1876, pag. 25 & 180) uppgif- ver, att hos Dipnoi näsöppningarne förhålla sig på samma sätt som hos Selachierna, och att de främre hos Geratodus ligga utom munhålan. 2) De så kallade Lungfiskarne (H. Troschel) eller Dipnoi (Lepido- ■siren m. fl.) hafva trerummigt hjerta. 3) Lungfiskarne hafva äfven lungsäckar. Geratodus har blott en sådan (en transformerad simblåsa med 2:ne afdelningar). 4) Hos Lungfiskarne är den ofullständig. Lilljeiorg, Fiskar. 1 2 Allmänna karakterev. samma bemärkelse som hos de högre ryggradsdjuren) saknas. Nackbenet (hos benfiskarne) har oftast ingen ledknapp, men hos många fiskar, t. ex. Percider, Scorpseniner och Cottiner m. fl. förekomma 2:ne tydliga ledknappar eller zygapophyser, bildade endast af ossa cxoccipitalia (occipitalia lateralia), och artiku- lerande med kroppen af l:sta kotan. Hos benfiskarne är basi- lardelen af nackbenet (basioccipitale) förbenad, och har vanligen en kankav bakre yta, som genom synchondros är fästad till eller förenad med första kotan på samma sätt som kotorna sins emellan äro förenade, samt liknar ytorna vid ändarne af kotornas kroppar i allmänhet. Hos samma fiskar är hvarje underkäks- gren vanlii>;en sammansatt af 8:ne ben, och dess fäste vid kra- niet förmedlas af ett af flera ben bildadt »suspensorium», hvars nedersta med underkäken artikulerande ben motsvarar föregående 3:ne djurklassers quadratben och däggdjurens mallens^) och öf- versta med kraniet artikulerande ben motsvarar däggdjurens incus-). Vid det öfversta benet i detta suspensorium (os liyo- mmnlihulare) är tungbensapparaten, eller de så kallade visceral- bågarne, som bära gälarne, upphängd. Extremiteterna äro pariga fenor (bröst- och bukfenor), som äro försedda med ben- eller broskartade fenstrålar. Kroppsformen är omvexlande: stundom kort och tjock, eller bred, eller ock hög, och stundom smärt och långsträckt, ja t. o. m. lineär. Den typiska fiskformen fforma elegantior") är laxens fonu, d. v. s. något hoptryckt spolformig, afsraalnande framåt och isynnerhet bakåt, och utan skarpa eller tydliga gränser mellan kroppens särskilda afdelnin- gar, hufvud, bål och stjert, och utan hals. Stjerten bär meren- dels vid spetsen en vertikal och af fenstrålar stödd fena. ' Krop- pen är vanligen betäckt af Qäll eller plåtar^), som bildas i sjelfva huden (cutis), i hvilken man äfven merendels träffar så kallade slemafsöndrande organer, som sannolikt äro säte för eji egen- domlig sensibilitet, och stå i förbindelse med en långsgående rad af öppningar å hvardera sidan af kroppen: den så kallade sidolinien. 1) HuxLFY: Proceed. of tlie Zoolog. Society of London 1869, pag. 391. 2) HuxLEY: ibm. pag. 405, och Parker and Bettany: The Mor- phology of the Skull, pag. 351. (1877). 3) Man har kallat dessa fjäll eller plåtar dermalskelett eller hud- skelett, eller ock yttre skelett, ehuru det naturligtvis är af helt annan be- skaffenhet än Arthropodernas. Kraniet. 3 Rörande fiskarnes allmänna karakterer för öfrigt hänvisa vi till "Zoologiens grunder" af T. Thorell, sednare afdelningens l:sta del, Ryggradsdjuren, och fiskarnes klass, pag. 245; och till Th. H. HuxLEYs "Manual of the Anatomy of Vertebrated Animals", pag. 115, och äfven dess svenska öfversättning af C. -' ^ , ^ R. Sundström, samt till A. Gunther: "Ckj the Study of Fishes".^-^ - Edinburg, Ä. and C. BlacJc. 1880. Beträffande fiskarnes skelett- byggnad anse vi oss emellertid böra följa samma metod, som den, hvilken vi iakttagit vid däggdjurens beskrifning, och vilja derföre härmed till handledning för dem, som studera detta ämne, lemna en kort beskrifning öfver en mera utbildad fisks skelett, nemligen gö- sens, (Lucioperca sandra), dervid följande de åsigter, som blifvit framställde af W. K. Parker uti hans beskrifning af laxens kra- nium'), och som blifvit ätergifna uti det af honom och G. F. Bettany 1877 utgifna arbetet "The Morphology of the Skull". BENHUFVUDET ELLER KRANIET. L Det fasta Kraniet. 1 . Nackbens-apparaten. Denne omfattar fyra ben, nem- ligen basilarbenet (os basiocctpitale), de bada sidonackbenen (o, exoccipitalia) och det öfre nackbenet (o. supraoccipitale) . — Ba- silarbenet (os basioccipitah eller os hasilare) är hos benfiskarne, liksom hos de fiesta djuren inom de andra' djurklasserna, med undantag af groddjuren, af alla kraniets ben det som har mesta likheten med en kutkropp. Det gränsar framtill å hvardera sidan till ett par af tinningbensapparatens ben (o. prootica), framtill och undertill till ett af kilbensapparatens ben (o. para- sjyhenoidewn), och upptill till sidonackbenen (o. exoccipitalia).. Det är hos benfiskarne i allmänhet väl förbenadt och hårdt, och dess bakre ände, som genom en broskartad massa är fast för- enad med den l:sta kotan, är, såsom redan nämndt, djupt kon- kav, och i denna fördjupning inneslutes en liten återstod af 1) (On the Structure and Development of the Skull in the Salmon {Sal- mo salar); Philosophical Transactions, vol. 163, Part I, pag. 95. — 1874.. 4 Kraniet. ryggsträngen. Dess främre ände är undertill betäckt af det nämnda parasphenoidbenet, och dess bakre mest kompakte och tjocke ände är luidertill hos yngre individer konkav och hos äldre nästan platt, samt är på sidorna genombruten af flera smärre häl. Basilarbenet är naturligtvis, såsom motsvarande en kot- kropp, ett primärt broskben. — Sidonackbenen (o. ixoccipitaJia ell. occipitalia JatcyaJia) äro de båda ben, som motsvara nack- benets partes laterale.s hos däggdjuren, och som här hos gösen helt och hållet omsluta nackhålet (foramen niagnuni) och bilda de bakerste delarne af hjernskålens väggar. De hafva en irre- guliert fyrkantig form, med en tjock diagonalt gående ojemn och upptill urgröpt rygg å deras yttre sida. De gränsa fram- till och upptill till o:ne af tinningbensapparatens ben, nemligen framtill till o. j}rooticit'm, och upptill till o. opistlioticum och epoticnm, och dessutom till o. supraoccipitaJc. Båda förena sig med hvarandra ofvan och under nackhålet, och utesluta således o. supraoccipitalc och hasioccipitah från detta. De ofvan an- förda på sidouackbenen varande båda ledknapparne eller Zyga- pophyserne, som tydligen motsvara condyli occip)itales hos dägg- djuren och groddjuren, hafva en plattad och ojemn ledyta, som genom en broskartad massa är förenad med en motsvarande led- yta å hvardera sidan upptill och framtill å kroppen af den första kotan i ryggraden, och de förete således icke någon rörlig arti- kulation. På dessa ben förmärkas ett par större och flera mindre forandna. Det större å yttre sidan ungefär på benets midt och intill den diagonale ryggen är genomgång för nervns va(j}is och n. (jlossopharijyujvns, och kan derföre till en del an- ses motsvara for. hicertini posfictoii hos däggdjuren. Det bakre och öfre större forwincn, strax ofvan condi/lns, är utgång för l:sta spinalnerven. som företer 2:ne grenar, hvilka sedermera förena sig med den främre grenen af 2:dra l):o. Sidonack- benen äro äfvenledes broskben. — Öfre imckheuet (o. sicpraocci- pitalc ell. o. occipitaJc siiperiiis) motsvarar däggdjurens jmrs occijtitalis, och intager öfversta läget i nackbensapparaten, dels å dess bakre sida ofvan nackhålet, och dels å öfre sidan af hjernskålens bakre del. Dess gränser äro följande: framtill till pannbenen, och på sidorna främst till hjessbenen, och bakom dessa till o. (potica, och undertill till de med hvarandra här förenade sidonackbenen. Det utlöper baktill i en tunn vertikal skifva. hvars öfverste del är förtjockad och öfvergår i dess främre Tinningbens-apparaten. 5 horisontelie dol. Det bidrager i någon ringa mån till att bilda hjernskälens öfre och bakre vägg. Öfre nackbenet är ett broskben. 2. Tinningbens-apparaten. — Denne omfattar de med hörselapparaten i beröring stående benen, som derföre afHuxLEY först') och Parker sedan fått benämningen periotiska ben. De utgöra enligt den sistnämnde fem par. — l:sta paret, 05s« r^jo^/ca (o. epiotica, Huxley)-) hafva sitt läge på hvardera sidan af öfre nackbenet, och gränsa inåt till detta, framåt till hjessbenen, som der betäcka dem, utåt till o. pterotica och bakåt och nedåt till sidonackbenen. De hafva en subpyramidal form, med pyramidens spets riktad bakåt och utåt, och deras öfre främre del är hori- sontel, och från denne utgår bakåt ett stort nästan horisontelt utskott, som är något böjdt inåt, och har en trubbig afsats å sin yttre sida, samt sträcker sig något längre tillbaka än det öfre nackbenet. De betäcka bågen af den bakre canalis semicircii- laris af hörselapparaten, samt tjena till fäste för den öfre gre- nen eller utskottet af os posttemporale^ och följaktligen till en del till fäste för skuldergördeln. — 2:dra paret, o. pterotica, Par- kera), äro belägna utanför de föregående, samt utgöra å bakre delen af kraniet dess ytterste sidokanter. Mellan dem och o. epotica är en djup grop. De gränsa framåt till pannbenen, af hvilka deras främre ände till en del är betäckt, samt utanför dessa till o. sphenotica; nedåt till o. pyrootica och opisthotica, och inåt dels till hjessbenen och dels, såsom redan är sagdt, till o. epotica. Deras öfre del är något horisontelt utbredd ; eljest äro de hoptryckta, sub- vertikala och temligen långsträckta. Långs deras öfre sida är en fåra, och deras bakre ände har en inskärning, som delar den i 2:ne spetsar. A deras yttre sida, under den här utstående öfre kanten, är en ledgrop, uti hvilken den mellerste ledknappen eller ledutskottet å o. hyomandihuJare artikulerar, och de bi- draga således till fästet för underkäkens och tungbensapparatens "suspensorium". De äro broskben, enligt Parker, och bidraga till att bilda den yttre och öfre delen af hjernkapseln, samt 1) Lectures o\\ the Elements of Coinparative Anatom}'. London. 1864. 2) Occipitaux externes, CuviER. 3) Dessa ben ansägos af Cuyier motsvara däggdjurens mastoidben och blefvo sedermera benämnda o. mastoidea tills de af Huxley med någon tvekan identifierades med ossa squamosa (Lectm-es on the Elements of com- par. Anat.). Parker visade sedermera genom deras utveckling, att de äro broskben och tillhöra de periotiska, och Huxley (Manual of the Anat. etc. p. 153) öfvergick till sanmia äsigt som han. G Kraniet. börja imder utvecklingen att bildas öfver arapuUan och bågen af den horisontelie canalis semicircularis. — 3:dje paret, o. opisthotica, HuxLEY, äro hos ifrågavarande tisk') af obetydlig storlek, men dock distinkta. De äro belägna å yttre kranial- väggen under föregående paret. Deras gränser äro: framåt till o. prootica, uppåt till o. pterotica, och nedåt och inåt till o. €Xoccij)italia och epotica. De äro af en suboval form samt tem- ligen tunna, och de äro tjockast baktill, der de hafva ett led- utskott för artikulationen med deu undre grenen eller utskottet af o. piostteniporaJe^ och äfven de tjena således till fäste för skuldergördeln. Under sin utveckling börja de bildas öfver am- pullan af den bakre canalis semicircularis (enligt Parker), samt äro broskben. — 4:de paret. o. prootica, Huxley^), som äro be- lägna framom o. exoccipitalia och opisthotica och framom och under o. pterotica, äro de största af alla de periotiska benen, samt utgöra större delen af hjernskålens sidoväggar. De äro dess- utom lätt bestämbara derigenora att de i sin midt hafva fora- mina, som äro öfvertäckta af en benbrygga, och de förete en radiärt ojeran yta. Deras gränser äro : framåt till o. alisphenoidea eller kilbenets stora vingar, men nedanför dessa är deras främre kant fri; uppåt till o. pterotica och sphcnotka; nedåt till o. paraspjhenoideum, och på inre sidan af deras nedre och främre delar till o. hasisphenoideum, som här med dem är förenadt ge- nom tydliga suturer; och bakåt till o. pterotica, op)isthotica och. exoccipitaVia. Framtill förete de en snedt ingående bugt, som dock är utfylld eller upptagen af o. alisplienoidciini, och derför lätt kan förbises. Den delen, som begränsar denne bugt un- dertill samt är förenad med de små vingformiga sidoutskotten af o. paraspJienoideum, hvilka af Parkera) blifvit benämnde "basi- temporal wings", eller alcB hasitemporales ossis parasphenoidei, skjuter mycket längre fram än den öfre delen, hvars främre kant är nästan vertikal, och den slutar framtill med en trubbig spets, som ej når så långt fram som de näranda alce. Uti den 1) Hos somliga fiskar äro de otydliga eller försvunna samt samman- smälta med föregående paret; hos andra fiskar, såsom torskfiskar, äro de stora . 2) Af CuviER och OWEN hafva de blifvit ansedda för kilbenets stora vingar, och derföre erhållit benämningen aJcs magiue ossis sphenoidei ända till dess deras rätta natur af Huxley först och Parkék sedan blifvit å- dagalagd. 3) Philosophical Transactions, vol. 163, pag. 99. Kilbens-apparaten. 7 fördjupning, som är innanför den anförda benbryggan, ungefär på benets midt, synas fyra foramina, af hvilka det ena är större än de andra, och då rötterna för ncrvi tru/cniimis och facialis utgå genom dem, har man ansett dem motsvara /oramma ovaJc och stylomastoideum hos däggdjuren. De bidraga till en ringa del jemte o. sphenotica till att bilda den ledgrop, hvari den främste ledknappen eller ledutskottet på o. hyomandih^daria ar- tikulerar med kraniet. Enligt Parker börja de bildas i den främre tunne kanten af den brosksköld, som är bakom den l:ste afdelningen af den 5:te nerven och som omsluter den 2:dre af- ^ilelningen at den samme. De betäcka en del af hörselorganets vestibul och den främre vertikale canalis scmicircularis, samt äro broskben. — 5:l:e och sista paret, o. sjyJienotica, Parker'), t)ilda de främre delarne af hjernskålens sidokanter bakom ögon- hålorna, samt utmärka sig dessutom derigenom att de vid sin bakre del hafva ett starkt utstående utskott ofvan ledgropen för den främste ledknappen å o. hyomandihuJare. Deras gränser äro : framåt till ögonhålorna, inåt till pannbenen och till en mindre del till o. x>terotica, bakåt till de sist nämnda benen, och nedåt till o. prootica och alisphenoidea. Deras främre till ögonhålorna sig sträckande del är kölad å undre sidan samt fast, men tunnare än den bakre, som är tjock och gropig. Ofvantill -äro de till en del täckta af pannbenen, och bakerst af o. ptero- tica. Den redan omnämnde ledgropen för den främste led- knappen på o. hyomandihidare bildas till större delen af o. sphc- noticum och begränsas framtill af en starkt utstående kant, som sammanhänger med det öfver den utstående, äfvenledes ofvan an- förda utskottet. Enligt Parker börjar det under sin utveckling att visa sig öfver ampullan af den främre canalis semicircnlaris; •och det, såsom de andra periotiska benen, är ett broskben. 3. Kilbens-apparaten. — Till denne apparat höra hos gösen endast fyra ben, nemligen ett bakre kilben (os basis2)he- noidenm, Huxley, Parker), de båda stora vingarne {alce magnm €ller 0. alisphenoidea, Huxley, Parker) samt bikilbenet (o.^>«rrt- 1) Dessa ben ha af CuviER och andra erhållit benämningen bakre pannben (ossa frontalia posteriora), under hvilket namn de ännu förekomma hos Huxley ; och man har ansett dem mostvara postorbitalutskotten hos däggdjuren. Parker (Philos. Transact. vol. 163) har sedermera påvisat deras beröring med hörselapparaten, och att de böra räknas till de peri- otiska benen, och följaktligen till tinningbensapparaten. 8 Kraniet. spJienoideum, Huxley, Parker) ; men hos inånga andra fiskar till- komma ännu ett par, nemligen de små vingarne (alce j^arvee eller o. orbitosphenoidea, Huxley, Parkeb). — Os hasisphcnoi- deum^) är ett litet Y-formadt ben, som har sitt läge ungefär vid kraniets midt, dock närmare intill dess nedre än dess öfre kant, och som med sin öfre klufne del bidrager något att framtill bilda den undre väggen uti hjernskålen, och med sin nedre enkle del bildar en skiljevägg mellan de båda sido- delarne af ögonmuskelkanalen. Det har ett snedt framåt och nedåt liggande läge. Hvardera sidodelen af dess bakre två- klufne och större del gränsar baktill till o. ^>roo^/«ch vid inre sidan af deras frie främre, här något urbugtade kant utgå ögonner- verna från hjernkapseln. Baktill och nedtill gränsa de till o. 2)rootica, och den sutur, som baktill förefinnes mellan dem och dessa ben, synes i fördjupningen ett stycke framom bryggan å sistnämnda ben gående snedt uppåt och bakåt. Den sutur, som undertill förefinnes mellan dem och dessa ben, är otydlig och går långsåt den rygg, som bildas af dem och o. p)rootica ge- mensamt och som utlöper i dessa sednares främre trubbige spets. 1) Detta ben liar af G. Cuvier (Hist. nat. des Poissons, Toine I, pag. 325) fått benämningen sphénoide antérieur, och sannolikt ansetts vara homologt med däggdjurens främre kilben. 2) Af G. Cuvier (anf. st. pag. 324} har detta ben blifvit ansedt så- säsom motsvarande kilbenets lilla vinge hos däggdjuren, och derföre fått benämningen aile orhitaire. Kilbens-apparaten. 9 Nedtill gränsa de dessutom till basispheuoidbenet, men den su- tur, som förefinnes dem emellan, är ej synlig utifrån, emedan den är här betäckt af o. prootica. Upptill gränsa de bakerst till o. sphenotica och främst till pannbenen. På inre sidan af hjernskålen äro de något mera utbredda än på den yttre. Fram- om deras främre fria kanter är den hinnartade eller till en del af hyalinbrosk bildade skiljeväggen mellan ögonhålorna, och här synes intet spår af någon förbening, som kan antyda alm parvce eller o. orhäosphenoidea, och de nämnde kanterne äro ganska långt skiljde från hvarandra, hvadan den benartade hjernkapseln framtill är öppen, och genom denne öppning utgå både ögon- nerverne och luktnerverne. - Os parasphenokleum ') eller bi- kilbenet är ett långsträckt undertill glatt och hvitt ben, som bildar större delen af det fasta kraniets undre kant. Det är bredare baktill och här grundt och något ojemnt inskuret, och i den främre jeransmale änden djupt klufvet. Dess bredaste del är den som undertill och till en del äfven på sidorna begränsar ögonmuskelkanalen, och här äro, såsom redan ofvan blifvit an- fördt, de basitemporale vingarne belägne. Undertill är det kon- vext, och ofvantill å större delen af dess längd köladt. Baktill gränsar det till basioccipitalbeuet, och framtill till plogbenet, som med en lång spets inskjuter i dess främre klufne ände. Här sträcker det sig nästan lika långt fram som sidosil benen (o. ccf- ethmoidea), hvilka begränsa det på sidorna. Upptill gränsar det bakerst till basioccipitalbeuet och framom detta till o. pro- otica, den främre änden af o. hasisplienoideiim samt den mem- branöse och till en del broskartade skiljeväggen mellan ögon- hålorna, hvilken framtill utgöres af de otydliga och med hvar- andra sammansmälta samt af hinna och hvalinbrosk bildade 1) Af CuviEK har detta ben fått benämningen ■'sphénoide principaT' (anf. st. pag. 327). R. Owen (Anatomy of Vertebrates, vol. I, pag. 96 — 98), som för det mesta följer Cuvier's åsigter om homologierna mellan fi- skarnes och de högre ryggradsdjurens kranialben, har kallat den bakre de- len af detta ben ^"hasisphenoid" och den främre delen ^'presphenokV, anta- gande, att det är bildadt af 2:ne sammansmälta ben, ehuru det i verklig- heten är ett enkelt ben. Huxley (Lectures on the Elements of compara- tive Anatomy, pag. 170) har sedermera visat, att det är skiljaktligt frän däggdjurens kilben, och derföre gifvit det ofvan anförda namn, och uti denna åsigt har Parker förenat sig med honom. 10 Kraniet. ossa sphenoidewn antcrins och oyhitosplunoidcum '). Betraktadt från sidan visar sig parasphenoidbenet nästan alldeles rakt, och företer blott en helt obetydlig och hos äldre individer knappt märkbar böjning under de basitemporale vingarne. Detta bens förbening är enligt Huxley perichondrisk, och enligt Parker sub- mucös, och det afviker således uti den samma frän kilbenet hos de högre ryggradsdjuren. Derifrän afviker det äfven deruti, att det ej bidrager till bildandet af hjernskålen. 4. Plogbenet (vomcr) är liksom föregående ett enkelt ben, som undertill bildar det längst framstående partiet af det fasta kraniet, och som derjemte lätt kännes från alla de an- gränsande benen derigenom att det å undre sidan af dess främre ände är beväpnadt med tänder, af hvilka en af de mellersta är större än de andra. Det är tjockare framtill, och nästan klubb- forraadt. och der ä undre sidan något urhålkadt, och der bakom slätt och konvext, och dess bakre del är smal och tillspetsad samt, såsom redan blifvit anfördt, långt inskjutande i den främre klufne delen af parasphenoidbenet, så att dess bakerste spets är belägen ungefär midt under ögonhålorna. Framom parasphe- noidbenet begränsas det på sidorna af sidosilbenen, och upptill bakerst af det broskartade mesethmoidbenet eller lamina per- pendicidaris, samt främst af det förbenade supraethmoidbenet. 5. Silbens-apparaten. — Till denne höra fyra ben: 2:ne sidosilben {ossa ectethmoidca, Parker-), 1 midtelsilben {os mes- ethiuoidctim, Parkera) och ett öfre silben {os supraethmoidemn, Parker*), af hvilka det 2:dra i ordningen blott utgöres af brosk 1) I främre delen af denne genomsigtige skiljevägg är ett stort run- dadt 'hål, som sj-nes motsvara de hål, för luktnerverne å de sammanvuxna orbitosphenoidbenen, som Parker anför såsom förekommande hos laxen, sägande '"— — and the perforation for the 'olfoctory crus' is in the orbito- sphenoid." (Philos. Transact. vol. 163, pag. 106, pl, VII, fig. 3, 4 & 10, i). Ehuru luktnerverne här icke passera genom nämnde hål, utan utgå från hjernkapseln längre tillbaka, synes det dock antagligt, att de oförbenade pr£esphenoid- och orbitosphenoidbenen sträcka sig ända fram till nämnda hål, och att den mediane broskartade delen af silbenet således icke här bi- drager till bildandet af skiljeväggen mellan ögonhålorna, emedan i fråga varande hål sitter allra främst i denne skiljevägg. 2) The Morphology of the Skull, pag. 72. Huxley (Lectures on the Elements of Comparat. Anatomy, pag. 174) hade dock redan förut påvisat deras rätta betydelse, ehuru han kallade dera prcefrontalia . 3) Philosoph. Transact. vol. 163, pag. 98. 4) The Morphology of the Skull, pag. 74. Silbens-apparaten. 1 1 och hinna. — Sidosilbenen (o. edethmoidea^)) äro temligen stora ben, som hafva en till större delen transversel riktning, och lätt kännas derigenom att de framtill begränsa ögonhålorna samt utgöra skiljeväggar mellan dera och näshålorna. Inåt gränsa de till midtelsilbenet, som här skiljer dem från hvarandra, ehuru de baktill ofvan parasphenoidbenet nästan beröra hvarandra. Upptill gränsa de bakerst till pannbenen och den här qvarva- rande broskartade lemningen af primordialkraniet, och främst till supraethmoidbenet, ehuru der dem emellan är en temligen stor öppning. Framtill gränsa de till plogbenet, och nedåt och inåt till parasphenoidbenet. De hafva en irreguliert trekantig eller pyramidal form. Det öfre och bakre hörnet är längst utdraget och sträcker sig ungefär till ögonhålans midt, samt ligger här under pannbenet. Deras yttre hörn är aftrubbadt, och den mellan det och parasphenoidbenet varande undre kanten är tjock. Nå- got innanför deras midt äro de genomborrade af ett temligen stort hål, till genomgång för nerviis olfactorms, och som man derföre kan kalla foramen olfactorium. Omkring detta hål s}^- nes förbeningen tätast, och derifrån utgå radiärt några benlister. — Midtelsilbenet (o. mesethnioideum), som, enligt hvad redan blifvit anfördt, är dels broskartadt och dels hinnartadt, har sitt läge i midten af det fasta kraniets främste ände, längs plogbe- nets öfre sida och emellan sidosilbenen, och tyckes derföre mot- svara de högre ryggradsdjurens lamina perpendictdaris, hvilket också af Parker blifvit anmärkt 2). Det är betäckt ofvan af su- praethmoidbenet, på sidorna af sidosilbenen och framom dessa af plogbenet, och undertill af det sistnämnda benet, och är der- före ej synligt utifrån, utom der det baktill förenar sig med in- terorbitalskiljeväggens och primordialkraniets brosk. Liksom hos laxen enligt Parker synes det älven här vara deladt i 2:ne med hvarandra sammanbundna skifvor, som omsluta en "meso- 1) CcviER (Hist. nat. des Poissons, T. I. pag. 318) har benämnt dessa ben frontaux antérieurs, och de förekomma under detta namn eller namnet prcefrontalia hos de flesta författare ända tills Parker införde det ofvan upptagna namnet, som bättre antyder dessa bens rätta homologi. Före CuviER blefvo de ofta ansedda såsom motsvarande de högre rygg- radsdjurens o. lacrymaUa, men sistnämnda ben saknas helt och hållet hos fiskarne, liksom de saknas hos Själdjuren och en stor del Hvaldjur. 2) Philos. Transact. vol. 163, pag. 108. 12 Kraniet. nasal" kavitet'). — Det öfre silbeiiet (o. sapraethmoideuni') är här starkt förbeiiadt, så att föga brosk är synligt luellan det och de angränsande benen. Det kännes lätt derigenom att det ofvan betäcker en del af kraniets främre ände eller nosdel (nasal- del), samt företer på raidten ofvan 2:ne tydlige knölar. Det är af irreguliert rhomboidisk form, samt sträcker sig ej sä långt fram som plogbenet. Baktill gränsar det till pannbenen, på si- dorna till sidosilbenen och plogbenet, framtill till det sist nämnda benet och undertill till midtelsilbenet. En broskbeklädd öppning företinnes å midten af hvardera sidan mellan det och plogbenet, och intill denne har öfverkäkbenets afrundade öfre ledutskott medelst sammanbindande brosk sin artikulation. 6. Hjessbenen. — • Dessa båda ben äro temligen små, men bidraga till bildningen af bakre delen af hjernskålens öfre parti. De hafva sitt läge framom o. rpotka, och äro åtskiljda från hvarandra genom öfre nackbenet, och gränsa således inåt till detta. Bakåt gränsa de till o. epotica, framåt till pannbenen, och utåt till o. pterotica. Mellan dem och o. epotica och pte- roiica är, såsom redan ofvan blifvit anfördt, en mycket djup grop, hvars främre hörn ömsintes af hjessbenen, hvilka derföre här i sin bakre kant hafva en djup inskärning, och hvilka äfven bilda en stor del af denne grops tunne och genomsigtige \'i\gg. De sträcka sig ungefär lika långt fram som det öfre nackbenet. 7. Pannbenen. — Dessa äro, såsom vanligt, till antalet tvenne^), och äro störst af alla dem, som bilda kraniets öfre vägg samt intaga större delen af dennes längd. De äro i be- röring med hvarandra nästan under hela deras längd, och intet brosk är synligt vid suturen dem emellan, eller vid suturerna mellan dem och de till dem gränsande benen. Den först nämnda suturen, som är "falsk", företer ojemna böjningar samt är ej riktigt median. Hvartdera benet har något närmare den bakre änden en ossificationspunkt, hvarifrån radiära ojemnheter eller veck utgå och sträcka sig till alla kanter af det samma. På 1) Af en del författare, t. ex. Agassiz, Stannius och Bruch upp- tagas de ofvan anförda orbitosphenoidbenen såsom tilUiörande uiesethmoid- benet och utgörande dettas bakerste afdelning. 2) CDVlER(anf. st. pag. 326) anser detta ben såsom motsvarande de högre ryggradsdjurens lamina perpendicularis, och andra författare, såsom Agassiz cell Stannius kaUa det os nasale, och anse, att det är ett oparigt näsben. 3) Det händer dock stundom att de äro sammanvuxna till ett ben. Så t. ex. hos torsken. Suspeiisorial-apparaten. 13 undre sidan hafva en del af dessa ojemnheter framtill antagit formen af höge och skarpe kölar, af hvilka den ene är större än de andre och å hvardera sidan begränsar hjerukapselns främre öppning. Vid hvardera af de nämnde ossificationspunkterne är ett foramen för blodkärl. Dessa bens gränser äro följande: Baktill gränsa de till öfre nackbenet, hjessbenen och o. ptcrotica; inåt gränsa de till hvarandra, och utåt till o. pterotica, o. sphe- notica och o. ectetlimoidea; och framtill gränsa de till det öfre sil- benet. Dessutom gränsa de undertill till alisphenoidbenen och till de broskartade orbitosphenoidbenen, och den här qvarvarande delen af det broskartade primordialkraniet. Vid yttre sidorna hafva de framtill en urbugtning för ögonhålorna, hvilken ur- bugtning ytterst begränsas baktill af o. sphcnoticum, och framtill af o. ectethmoidenm. — Öfre silbenet, hjessbenen och pannbenen äro bildade genom perichondrisk förbeni ng, eller enligt Pakker ^parostosis''\ liksom äfven plogbenet och parasphenoidbenet. II. Det lösa Kraniet eller Benliufviidets lösa ben. 1. Suspensoriets ben eller Suspensorial-appara- ten. - Till denne apparat, som, såsom i allniänhet de andre till kraniet hörande rörlige benapparaterne, är parig, och som förmedlar sarabandet mellan det fasta kraniet och underkäken samt tungbensapparaten, eller genom hvilken desse äro upp- hängde vid det samma, höra 3:ne ben: os hyonmndihularc^ Huxley'); o. syuiphcticvm, G. Cuvier^); och o.(inadratwu,U.\:\hn'^). — Os hyomandibularc är det öfversta benet i suspensoriet, och kännes dessutom lätt deiigenom, att dess tjockare delar förete formen af ett snedt kors, omkring hvars öfre del de tunnare benpartierna äro med till en del radiär struktur grupperade. 1) Elements of compaiat. Anat. pag. 181. Enligt samme författare sedermera (Proceed. of the Zoolog. Society of London, 1809, pag. 405) är detta ben motsvarande eller homologt med däggdjurens incus. Af CuviER (Hist. nat. des Poissons T. I, pag. .341) har det erhållit benämningen tem- poral. 2) L. c. pag. 344 under benämningen symjjlectique. 3) Elements etc. pag. 177. — Af CuviER (1. c. pag. 340) benämndes detta ben jugal, och af sednare författare t. ex. Stannius (Handbuch d. Anat. d. Wirbelthiere, 2 Aufl. die Fische, pag. 71) o. quadrato-jugale. En- ligt Huxley (Proceed. of the Zoolog. Soc. of London 1869, pag. 391 -407) är detta ben homologt med en del af däggdjurens maUeus. 14 Kraniet. På öfre änden af korsets skaft såväl som på ändarne af dess tvärbalk förefinnas ledknappar eller ledytor, som äro något ur- hålkade. Den främre af dessa ledytor, som är belägen på den längre delen af korsets tvärbalk samt är rund, artikulerar med den djupe ledgropen å o. splumoticum, samt berör dervid något litet o. prooticum. Den mellersta ledytan, belägen på öfre än- .den af korsets skaft eller stam, är aflång, samt artikulerar med en grund ledgrop under yttre kanten af o. pteroticum. Den bakersta ovala ledytan å änden af den kortare delen af korsets tvärbalk artikulerar med en urhålkad ledknapp i det främre öfre hörnet af gällocket (operculum). Baktill begränsas hyo- raandibularbenet dessutom af förlocket (prtBopercuhrni), som är fästadt vid detsamma långs den bakre kanten af stammen, och med sin öfre ände ligger öfver den kortare eller bakre delen af korsets tvärbalk. Emot nedre änden af detta sistnämndas stam ligger förlocket till en del öfver denne. A yttre sidan af den samme är emot öfre änden baktill en utstående skifva, innanför h vilkens bakre kant förlocket är fästadt. Den nedre änden af stammen är tvär och tjock, samt har en konkav yta, vid hvilken det brosk, som har sin plats mellan det och o. symplecticum^ är fä- stadt. Vid detta brosk, och således ej omedelbartvid o. hyomandi- bulare, är tungbensapparaten upphängd medelst os stylohyale eller stylohyoidtnm. Vid nedre delen af dess främre sida gränsar hyo- niandibularbenet till os metapterygoideuni, som sträcker sig upp ungefär till dess midt och upptill begränsas af den här tunne och utbredde delen af det förra, samt med sin öfre kant ligger utan på denne del ^). — Os sympJecticum är ett litet staffor- niigt och något böjdt ben, hvars öfre del utifrån är synlig mellan quadratbenet och brosket nedanför hyomandibularbenet, och hvars nedre smalare del endast är synlig inifrån, och är belägen i en grop på inre sidan af quadratbenet, och sträcker sig med sin spets temligen nära intill detta bens ledknapp. Vid dess öfre ände är der ett smalt brosk mellan det och förlocket, och vid dess främre sida stöter det här hos äldre individer intill meta- pterygoidbenet. Det af brosk utfyllda afståndet mellan hyo- mandibularbenet och o. symplecticmn är temligen långt. — Qua- 1) Då hyomandibularbenet genom det vid dess nedre ände varande brosket har samband dels medelbart genom o. symplecticum med quadrat- benet och dels omedelbart med o. stylohyoideum, så. får detta ben (hyoraan- dibular) betraktas såsom gemensamt för mandibular- och hyoidbågarne. (Hdxley). Pterygo-Palatin-apparaten, 15 dratbenet (o. quadratum), som är temligen stort och nästan tri- angulärt, är (let nedersta af suspensoriets ben, och karakteriseras dessutom derigenom att det vid sitt nedre hörn har en framifrån bakåt konvex och utifrån inåt konkav ledknapp, för artikulatio- nen med underkäken. Dess gränser äro: baktill till förlocket, upptill till o. metapterygoidcum, upptill och intill till o. sijni- pledkum, och framtill till o. pterygoideum. Det är ett tjockt och starkt ben, som är tjockast vid ledknappen och vid den bakre kanten. Denne kant slutar upptill i en spets, och är urhålkad långsåt, och i denna urhälkning har nedre delen af förlockets främre kant sitt läge. Med mellerste delen af den öfre kanten är quadratbeuet hos äldre individer nästan i berö- ring med metapterygoidbenet, men framom och bakom detta ställe är brosket dem emellan något bredare. Den grop å inre sidan, uti hvilken o. sympJediciim är beläget, är ganska djup, och motsvaras af en låg rygg å benets yttre sida'). 2. Pterygo-Palatin-apparaten. — Till denne parige apparat höra, sedan quadratbeuet blifvit räknadt till förra, 4. ben, nemligen o. palatinum^ o. mesopterygoideum, Parker'^), o. pterygoideum, Parkera), och o. mdapterygoideum, Husley*). — 1) Detta ben räknas stundom till följande apparat. Så t. ex. af Parker och Huxley, af hvilka den förre kallar denne apparat ''palato- quadrate tract-" (Morphology of the Skull, pag. 76), och den sednare kallar den ''palato-quadrate arcli" (Anatomy of vertebrated Aniraals, pag. 156). Stöd för denne åsigt lemna Ganoider och Plagiostomer äfvensora utvecklings- historien, och den torde derföre vara den rätta. Men då man såsom de och andra bibehåller benämningen suspensorium för de ben genom hvilka underkäken är upphängd vid det fasta kraniet, synes det vara en logisk följd af denna benämning, att quadratbeuet, vid hvilket underkäken är fä- stad, äfven bör räknas dit, emedan suspensoriet eljest skulle vara ett oting. Uå af det anförda emellertid tyckes följa, att skäl föreflnnas till bortkastan- det af denne benämning och den derpå grundade grupperingen af benen, och att i stället för denne och följande apparater införa benämningarne hyomandihidar- och palatoquadrat-apparater, voro vi till en början benägne för detta. 2) CuviER (1. c. pag. 340) benämnde deita ben ptérygoidieyi interne, och OwEN (Anat. of Vertebr. vol. I, pag. 100) och Hdxley (Elements of Compar. Anat. pag. 177) kallade det entopterygoid. 3) Detta ben benämndes redan af Ovv^EN pterygoid, men Parker har fullständigast redogjort för dess horaologi. Cuvier kallade det os transverse. 4) Elements of Compar. Anat. pag. 177. — Af CuviER (1. c. pag. 343) har det blifvit identifieradt med os tympanicum, och af honom kalladt tympanal. 16 Kraniet. Gombenet (os palatinum), hvars liomologi på sednare tiden icke varit underkastad någon tvist, utgör den främste länken i denna serie, och utmärker sig derjemte derigenom att det är å sin undre kant beväpnadt med en rad större tänder, af hvilka de främsta äro störst, och mellan dem förefinnas dessutomen del mycket små sådana. Det är framtill temligen högt, och har der ett från sitt högsta parti utgående, framåt och något nedåt riktadt, nästan trindt och i spetsen trubbigt utskott, som ligger i en vid fördjupning öfver främre änden af öfverkäksbenet bakom dettas öfre afrundade ledutskott, och man kan derföre med fog kalla detta utskott gombenets liroccssus maxiUaris. På inre sidan af detta utskotts utgångspunkt har det en ledyta för arti- kulationen medelst brosk med o. supracthmoidcivm och plog- benet, vid hvilka det är fästadt med ligamenter. Något längre tillbaka är der en stark afsats, vid hvilken benets höjd starkt aftager bakåt. På denne afsats förelinnes brosk innanför de något uppstående benkanterne, och benet är här genom ligament förenadt med den undre tjocke broskbärande kanten af o. ecteth- mokleum. Således är gombenet framtill i beröring med öfver- käksbenet, öfre silbenet, plogbenet och sidosilbenet Med den inre kanten vid den nämnde afsatsen såväl som bakom denne är det förenadt med o. misopteryfjoideum, och utanför och under detta ben med o. pttrygoideum, uti hvilket det baktill å undre si- dan med en spets inskjuter. Denne spets räcker knappt till midten af o ptcTi/goidenni. — Os mesojÉcri/goidemii är ett mjcket tunnt, genomsigtigt ben af en aflångt elliptisk form och en något strålig eller radiär struktur, med strålarne utgående från dess tjockaste ställe, som är beläget vid dess undre kant och något närmare dess bakre ände. Dess främre ände är tväi-t aftrubbad och dess bakre trubbigt tillspetsad. Det är fästadt vid den inre öfre kanten dels af gombenet och dels af o. pdcrygoideum, och med sin bakre ände framtill pä inre sidan af o. mdaptcrygoi- deum. Dess öfre kant är ytterst tunn och hinnartad. — Os pterygoideum, som har sitt läge mellan gom- och quadratbenen, och nnder nwsoptcryyoideiwt, är mindre än de båda föregående, men temligen tjockt, och baktill, der det är förenadt med qua- dratbenet, starkt nedåt böjdt. Det är tillspetsadt vid båda än- darne, ehuru mest vid den bakre, på den främre delen ofvan urhålkadt, och der på undre sidan med en urgröpning för gom- benets bakre spets, och har baktill å öfre sidan midt emot böj- Maxillar-appaiaten. 17 ningen ett utskott, som är fästadt vid inre sidan af en främre utskjutande spets å o. metapterygoideum. Dess främre del, som ligger i en urhålkning å gombenets öfre sida, under och innan- för o. mcsoptcryyoideum, sträcker sig ej till midten af gombenets längd, och dess bakre spets är temligen nära intill quadratbe- nets ledknapp. — Os mdapteryyoidtum ' ) är ett stort och tem- ligen tjockt ben, som nästan har formen af ett cirkelsegment, som är något större än en halfcirkel. Det har en radiär struk- tur, med radierne utgående från ossifikationspunkten, hvilken är belägen något ofvan midten af benet, hvilket här å yttre sidan har en fördjupning, som på inre sidan motsvaras af en konvexi- tet. Nedanför denne fördjupning är det å yttre sidan nästan alldeles slätt och konvext. I grannskapet af den nedre änden af hyomandibularbenet har det i bakre kanten en inskärning, och dess främre kant är ojemn och tunn, med undantag af det nedre främre hörnet, som är tjockt. Dess gränser äro: baktill till ossa hyomandibulare och symphdicum, upptill till o. hyoman- dibulare, nedtill till ossa quadratum och pterygoideum^ och framtill till o. mesopkrygoideum. Genom brosk, som å midten är smalt, är det förenadt med o. quadratum. 3. Maxillar- eller Öfverkäks-apparaten. — Till denne höra blott 2:ne par ben : mellankäksbenen (o. intermaxillarla) och öfverkäksbenen (o maxillaria supcriora). — Mellankäks- benen (ossa intcr maxillaria), som ligga under och till en liten del framom öfverkäksbenen, äro lätta att känna från de senare derigenom att de å undre kanten äro försedda med en rad tän- der, af hvilka en af de främre är större än de andra, och gör tjenst såsom huggtand. Öfre munkanten bildas hufvudsakligen endast af mellankäksbenen, emedan dessa med sina bakre spetsar 1) Parkers iakttagelser öfver utvecklingen af hufvudets ben hos laxen (Philos. Transact. vol. 163, pag. 132 och 133) visa, att det här i fråga varande benet utvecklas ur samma odelade brosk (palatoquadratbrosket), som o. palatinum, mesopterygoideiim, pterygoideum och quadratwit, och dess samband med det sist nämnda benet är sådant, att när detta räknas till suspensoriet, äfven det synes böra räknas dit. På ofvan anförda skäl hafva vi emellertid för quadratbenet gjort ett undantag, hvilket ej är af nöden för o. metapterygoideum, och vi upptaga derföre detta tillsaramans med de ben, med hvilka det har ett gemensamt ursprung. Enligt HuxLKY (Proceed. of the Zool. Soc. of London 1869, pag. 407) är detta ben i förening med quadratbenet homologt med däggdjurens vmlhus. Lilljeborg, Fiskarne. ^ 18 Kraniet. sträcka sig nära bakre ändarne af öfverkäksbenen. Ue äro genom ligamenter rörligt förenade med hvarandra äfvensorn med öfver- käksbenen, och genom muskler, ligamenter och brosk äfvenledes rörligt med det fasta kraniets främste del, d. v. s. plogbenet och öfre silbenet. För detta ändamål hafva de framtill 2:ne uppstående utskott, som vid basen äro förenade, och af hvilka det främre är tunnt och tillspetsadt samt högre än det bakre, som har en afrundad och något utbredd ledyta för artikulatio- nen med öfverkäksbenens främre ände. Mellan de främre högre utskotten på båda mellankäksbenen och plogbenet samt öfre sil- benet är fästadt ett tjockt och rörligt ledbrosk, som å bakre sidan har en grop, uti hvilken den pä de 2:ne senare benen varande ryggen passar in. De äro för öfrigt smala och länga och något bågböjda, bakåt tillspetsade, och å sin öfre kant nä- stan på midten försedda med en tunn uppstående flik, utanför hvilken öfverkäksbenen ligga, tryckta intill dem. Deras längd i rät linia utgör nära hälften af det fasta kraniets längd ^). — Öf- verkäksbenen (ossa maxillaria superiora), som äro ungefär af samma längd som mellankäksbenen, sakna tänder, och förete dess- utom en betydligt olika form, jemförda med den senare, ehuru de äro långsträckta och bågböjda, liksom de. Deras främre ände är djupt urhålkad, så att den omfattar det bakre med ledyta försedda utskottet på mellankäksbenen, och vid öfre delen af denne urhålkning hafva de ett afrundadt ledutskott för artikulationen med det öfre silbenet. Bakom detta utskott är den bugt, uti hvilken gombenets främre utskott (proc. maxillaris) har sitt läge, och vid hvilket öfverkäksbenet med starka muskler är fästadt. Vid bakre änden äro de starkt hoptryckta och tunna samt högre än framtill, och tvärt afrundade, och något der framom hafva de i öfre kanten en liten flik-). 4. Mandibular- eller underkäks-apparaten. — Här- till höra 3:ne par ben, som tillsammans bilda underkäken, nera- ligen 0. articidare, angulare & dentalc^ af hvilka det andra i ordningen hos en del benfiskar saknas. Underkäkens båda sido- 1) Både dessa och öfverkäksbenen iiro niembranben. 2) Hos en del fiskar af Physostomernes grupp, t. ex. laxea och gäd- dan, förekommer ett litet tunnt ben fästadt på yttre sidan af bakre delen af öfverkäksbenet, och äfven löst fästadt vid quadratbenet, och detta ben har af Parker blifvit identifieradt med okbenet samt erhållit benämningen o. jugale. Underkäks-apparaten. 19 lialfvor äro rörligt förenade med hvarandra. — Os articularcy som utvecklas ur och pä yttre sidan af det Meckelska brosket,, och derföre är ett broskben, utmärker sig derigenora, att det har en ledgrop för artikulationen med quadratbenet. Den till denna ledgrop hörande delen, som utvecklats ur det Meckelska brosket, slutar framtill ä den inre konkava sidan af benet med en tvärt afhuggen och ihålig ände, som är distinkt från det utanför och undertill omgifvande benet, och från hvilken det Meckelska brosket såsom permanent fortsattes in i os dcntale till nära dettas främre ände. Artikularbenet är särdeles tjockt vid ledgropen, och framom denne med en starkt uppstigande, tjock och utåt viken kant. Framtill är det tillspetsadt, med spetsen inskjutande i dentaldelen. Det har en långsgående ver- tikal och en D:o horisontel del, som båda med hvarandra bilda vinkel, och innanför denne vinkel är det Mechelska brosket be- läget. Den horisontelle delen har en stark afsats i inre kanten, och framom denne är den mycket smalare. Bakom ledgropen är ett för det mesta utåt rigtadt postglenoidutskott, som utgår från detta ben '). — Vinkelbenet (os angulare), som är ett membranben, är ett litet ben, som, såsom namnet utvisar, bildar underkäksgrenarnes bakre vinkel (angulns), och motsvarar till sitt läge de högre ryggradsdjurens processus amjularis. Det har sitt läge under det nämnda utskottet bakom ledgropen, och sträcker sig något längre tillbaka än det, samt är baktill af- rundadt. — Det tandbärande benet (os de)dale), som, liksom det föregående, är ett raembranben, är hos äldre individer väl så stort som artikularbenet, och hos unga ungefär af samma storlek. Äfven det har en längsgående vertikal och en D:o horisontel del, som med hvarandra bilda vinkel, och den förre bär på sin öfre kant en rad starka tänder, af hvilka en af de främsta är större än de andra och gör tjenst såsom huggtand, samt derjemte en del helt små sådana. Den vertikale delens inre lamell är aflägsnad från dess yttre, så att der mellan båda är en öppning eller ka- nal, uti hvilken jerate nerver och blodkärl det Meckelska brosket har sitt läge. Baktill är denne kanal mycket vid samt öppen å inre sidan. Framtill är den sluten derigenom att den inre lamellen förenar sig med den horisontelle delen. Dentalbenet 1) Hos några få fiskar, t. ex. hos somlige Ganoider, förekommer på inre sidan af os articulare ett os operculare. 20 . Kraniet. , är isynnerhet friimat bagtonnitit böjdt inåt, och a yttre t-idan är, liksom hos artikiihirbenet, en trubbitr Uiiigsgående köl långs •den vinkel, som den vertikale och den horisi^ntnlk' delen bilda raed hvarandra, och baktill är det kliifvet. Det är framtill be- tydligt afsmalnande, men dess främre inåt böjde ände är verti- kalt afhnggen. På undre sidan af det samma märkas 3:ne/o>7/- mlna, af hvilka de 2:ne bakre äro stora. 5. Några ytliga membranben eller mukösa (Pak- kek) ben i närheten af ögonhålorna och framom och bakom dem. - Dessa ben äro i allmänhet pariga, tunna och svaga, och vanligen försedda med en eller flera slemkanaler å yttre sidan. Det främsta paret har sitt läge ofvan nässäckarne, på hvardera sidan af det öfre silbenet, och de hafva derföre tätt nanmet ossa nasalia^), ehuru de svårligen kunna anses homo- loga med de högre ryggradsdjurens näsben. De äro temligen små och å den bakre nässäckarne betäckande delen utbredda, och ofvan vid den inre kanten urhålkade, och från denne ur- hålkning går en slerakanal framåt långs genom deras främre smalare del. Ofvan supraorbitalkanten träflias stundom hos andra fiskar, men ej hos denne, ett litet ben, som fått namnet os supra- orhitale. Från den yttre delen af o. tctethnioideiim till o. spJic- noticum sträcker sig en rad af sex ben, som bilda en båge un- der ögat eller orbita, och derföre af Cuvier blifvit benämnda "sous-orbitaires", och af sednare författare ossa infyaorbitaJia. Det främsta af dessa, som med en urhålkad ledknapp artikulerar med sidosilbenet, är vida större än något af de andra, och t. o. ra. större än de alla tillsammantagna, och har på grund af sitt läge af Cuvier-) ansetts kunna vara homologt med de högre ryggradsdjurens o. hicnjuiah, och under detta luimu förekommer det sedermera ännu hos Owen och Pakkek. Det är framtill bredt och trubbigt afrundadt, samt är bredast å det ställe, der led- knappen är belägen. Derifrån är det bakåt starkt afsmalnande, 1) HuxLEY (Lectmes ou the Elements of Comparut. Anat. pag. 175; yttrar, att de sannolikt äro liomologa med nienniskans näsben, och Parkek (The Morphology of the Skull, pag. 74) bibehåller den af Huxley ät dem gifne benämningen ''nasah". De hafva emellertid långt förut af- G. Cuviek (Hist. nat. des Poiss. T. I, pag. 337) blifvit identifierade med de högre ryggradsdjurens näsben och erhållit nanmet "'nasnF. Af Owen" (Anat. of Vertebrates, pag. 101) hafva de blifvit benämnda "turbinals'". 2) Hist. nat. des Poiss. T. I, pag. 337. Operkular-apparaten. 21 och i öfre kanten iitringadt. Dess bakre ände räcker ungefär till ögats niidt. På dess yttre sida förekomma flera hål för slemkanaler. Det bakersta af dessa ben är dernäst det största, och det är fästadt vid främre änden af os spJienotkuni, d. v. s. vid bakre och yttre hörnet af orhita. Det är förlängdt ett stycke bakåt, och är der med den inre kanten fästadt långs o. splie- noticMui. — Ofvan det fasta kraniets sidokanter bakom ögon- hålorna förekommer ett dylikt hudben, som har sitt läge på öfre sidan af o. sphenoticuni. Längre bakåt är ett annat fästadt på öfre sidan af ossa epotkum och pteroticum, tvärs öfver den djupa grop, som är mellan dessa ben, och å det förra af dem intill fästet för den öfre grenen af os posttemporaJe '). (). Operkular eller gällocks-apparaten. — Den be- står af fyra pariga membranben, nemligen gällocket eller locket (opercidum), underlocket (snhoperculuni), mellanlocket (inUro- percuhim) och förlodiet ^jrt^opcrculum), af hvilka det sist nämnda är fästadt vid bakre kanten af suspensoriet och tjenar såsom stöd för detta. — Locket (opcrculum)^ som i allmänhet är det största af dessa, har i sitt öfre främre hörn, såsom redan ofvan blifvit anfördt, en urhålkad ledknapp, som artikulerar mpd den bakre ledknappen ä hyomandibularbenet. Det såväl som de 2:ne nästföljande är tunnt och genomsigtigt. Dess form är ungefär den af en liksidig triangel, dock med en afsats i bakre kanten. Dess struktur är strålig, med strålarne utgående från ledknappen. Undre och bakre kanterne äro tunnast, och äfven den förre är ojemn och bugtig. och den är fätsad utanpå underlocket. Den främre kanten ligger under eller innanför bakre kanten af för- locket. — Underlocket (sttboperculum), som fått sitt namn deraf att det har sitt läge under locket, är särdeles tunnt. och af en aflångt elliptisk form, baktill smalare, med främre kanten tjoc- kast, och med ett derifrån uppstigande, uppåt tillspetsadt ut- skott, som är fästadt vid nedre delen af lockets främre kant. Der har det ock en rörlig förening med mellanlockets bakerste del. — Mellanlocket (intcropercnluni) har sitt läge fi-amom un- 1) Sistnämnda ben (o. posttemporale, Parker), som i allniän]iet räk- nas till skuldergörJeln, är enligt Parker hos benfiskavne (The Shoulder- Giidle and Sternuni, pag. 12) ett liudben af samma natur, som de liär be- skrifna, men dess samband med nämnde gördel föranleder dess beskrifning tillsammans med den. 22 ■ Kraniet. derlocket och innanför forlockets nedre del. Äfven det är af en aflängt elliptisk form, med den främre änden något smalare, och med den yttre sidan konvex och den inre konkav. Dess öfre del är tjockast, och denne dels kant är ojemn och framtill något utviken, och här är det stråligt. Dess ossifikationspunkt, som utmärker sig derigenom att benet der är tjockast, med mer eller mindre tydliga derifrån utgående strålar, har sitt läge nära öfre kanten och närmare bakre änden. Underlockets ossifika- tionspunkt har sitt läge vid dess främre öfre hörn, och den samme för locket är belägen vid ledknappen. — Förlocket (prce- opercnlum) är ett föga rörligt ben, hvars betydelse för gällocks- apparaten för det mesta inskränker sig till att betäcka främre kanten af locket och en stor del af mellanlocket. Deremot är det af betydlig vigt för suspensoriet, soiu det stödjer och med hvilket det är starkt förenadt. Det är tjockare och starkare än de andra gällocksbenen. Det företer nedtill en stark böjning, så att dess nedre del är framåt och något litet nedåt böjd, och dess bakre och undre kanter bära häi' en rad af 8 — 9 mer eller mindre stora tandade utskott eller hoptryckte taggar. Hos yngre individer äro deosa taggar färre. Dess bakre kant är för öfrigt fint tandad. Dess öfre trubbigt tillspetsade ände är in- passad i en fals å yttre sidan af hyomandibularbenet, och dess nedre D:o är fästad i den bakre urhålki de kanten af quadrat- benet. Med os sympledicwn är det förenadt genom brosk. Längs dess yttre sida och ungefär parallelt med dess bakre och undre kanter är en upphöjd list, eller utstående benlamell. Dess nedre trubbigaste ände är belägen ett stycke bakom quadratbe- nets ledknapp, och dess öfre ände slutar något under hyoman- dibularbenets mellerste ledknapp. 7. Tungbens-apparaten'). — Då denne apparat hos fiskarne företrädesvis blifvit sätet för respirationsfunktionen, har den derigenom erhållit en starkare utveckling och en mera in- vecklad byggnad än hos de andra ryggradsdjuren. De dertill hörande benen kunna indelas i enkla och tvåfaldiga eller paviga. — 1. Enkla: Dessa utgöras af en långs midten af apparaten gående rad af 4 ben, och ett par brosk der bakom. Det främsta af dem är det största och mest förbenade, och har af Cu- 1) Den har äfven erhållit beniunningen visceralskelettet. Tiingbens-apparaten. 23 viee') fått namnet 'Uinguar, hvarföre vi vilja kalla det os Im- guale. Det är beläget inuti tungan, och är af en långsträckt jemnbred form, ungefär 4 gånger längre än bredt, och äfven å undre sidan framtill plattadt, men å bakre delen undertill kon- vext. Det saknar tänder, och är slätt ofvan. V^id dess främre ände är det förlängdt med ett brosk, och vid dess bakre fästadt ofvanpå det följande benet. Af de följande benen, som äro mindre fullständigt förbenade, är det 3:dje längst. De hafva af Parker blifvit benämnda hasihranchialia. Då de motsvara fåg- lars och ödlors urohyale, torde de rättast böra kallas iiroltyalia. De bakom det 3:dje varande 2:ne brosken, vid hvilka det bakersta paret gälbågar och de undre svalgbenen äro fastade, äro korta samt ej distinkta. Långs under denna afdelning, från början af det 2:dra benet ungefär till slutet af det 4:de är fästadt ett tem- ligen stort och fullständigt förbenadt ben, os basibraneJiiostegale, Parker-). Det är af en temligen låns^sträckt och kantig form, samt är bildadt af tvenne med hvarandra sammanvuxna lamel- ler, af hvilka den ena ligger öfver kanten af den andra och är horisontell, och den andra underliggande är vertikal. Den förra är nästan trubbigt lancettformig, framtill ofvan urhålkad, och med främre änden tjock ock tvär. Den undre vertikala lamel- len har å hvardera sidan en tjock långsgående köl, och vid sin främre ände ett något nedåt riktadt utskott, som är fästadt vid föreningen mellan skuldergördelns båda sidohalfvor. Den öfre lamellens främre ände är fästad vid de båda tungbenshornens lista afdelning (ossa hypoliyalia). — 2. Tvåfaldiga: Dessa ut- göras af sex par bågar, nemligen första paret bildadt af tung- benshornen med deras särskilda afdelningar och bihang, 2; dra — 5:te paren bildade af de 4 parige gälbågarne, och 6:te paret bildadt af de undre svalgbenen. l:sta paret bågar eller tung- 1) Hist. nat. des Poissons, T. I, pag, 350 (år 1828). Det har äfveu erhållit andra namn, såsom glossohyal (Geoffroy, Owen, Parker) och en- toglossum eller entoglossal (Stannius, Huxley ra. fl ). 2) Philos. Transact. vol. 163, pag. 101. — Af Cuvier (1. c.) kallades det yyqueue de Vos hyoidey) på grund af dess identifiering med den således benämnde bakre afdelningen af tungbenet hos fåglar och ödlor. Af sonilige andre författare har det till följd deraf fått benämningen urohyal, t. ex. af Owen och Huxley. Då det emellertid enligt Parker alls icke är homo- logt med den bakre afdelningen af tungbenet hos fåglar och ödlor, gaf han det ofvan anförda namn, och detta synes derföre böra föredragas framför de andre. 24 Kraniet. benshornen utgöras hvardera af 4 afdelningar. l:ste afdelningen^ som är fästad till bakre änden af os Jimjuale, iitgöres af 2:ne korta men distinkta ben, som af Parker fått benämningen o. hijpohyalia '). Derefter följer ett stort hoptryckt, aflångt och något bakom midten bredare ben, som å det bredaste stället genom en tvärgående sutur är deladt i 2:ne afdelningar eller 2:ne ben. Det l:sta af dessa ben, som är det längsta, är det egent- liga tungbershornet och har erhållit benämningen ceratohyaJe, och det 2:dra kortare har fått namnet cpiliyale. Nära bakre änden är på öfre kanten af detta sednare ben fästadt ett litet statiormigt, kort och temligen smalt ben, som af Cuvier och andra blifvit identi- tieradt med processus siyhideus hos menniskan och derföre kalladt ^''osselet sUjldide'\ och af Owen, Huxley och Parker er- hållit namnet ''stylohi/aV\ och som vi derföre kunna kalla os styJohyale eller ock styJohyoidemn. Detta ben är af stor be- tydelse, emedan genom det tungbensapparaten är upphängd vid brosket vid nedre änden af o. hyomandihuJare . På ossa cerato- hyaJe och epikyalc som bära gälhinnan, sitta såsom bihang olik- stora (de bakre störst) sabelformiga ben, af hvilka 5 sitta på det förstnämnda, och alla dessa äro gälhinnans strålar, eller radii hrancliiostegales^ Parker-). Hvardera af de 4- parige gälbagarne, af hvilka de 3:ne första äro fastade vid sidorna af bakre än- darne af l:sta till 3:dje ossa hasibranchialia, och den 4:de en- dast till brosk bakom det 3:dje o. hasihrancJiiaJc, består af flera afdelningar, och de äro upptill fastade under kraniets basis. A de 3:ne främsta märkas 4 afdelningar och å det 4:de 3:ne dy- lika. Den l:ste vid basibranchialbenen fastade afdelningen (o. hypohranchiah. Parker) aftager i längd bakåt, så att den är längst på den hste och kortast på den 3:dje gälbågen, och den har undertill vid sin inre ände ett nedåt och framåt rigtadt ut- skott. Denne afdelning saknas på den 4:de gälbågen. Den der- efter följande afdelningen {o. cerafohrancJtlalc, Parker) är den längste, och den, såväl som den föregående och följande, är å bakre sidan långsåt uihålkad, för att lemna tillräckligt utrymme för de der gående större blodkärlen. Denna afdelning är unge- fär af samma längd på alla gälbagarne. Följande afdelning (o. 1) Af OwKN och Huxley liafva de blifvit kallade "basihyals", hvaraf iifven benämningen hasihyoidea blifvit härledd. 2) De hafva förut vanligen kallats rridii membrance hranchiostegce. Tiingbens-apparaten. 25 epihrayicliialc, Parker), som har en särdeles rörlig artikulation med den föregående, aftager i längd bakåt, sä att den är kortast på den 4:de gälbågen. På den l:ste och de '2:ne siste gälba- garne har denna afdelning emot dess öfre ände ett väl utbildadt sidoutskott, så att den der synes snedt klufven. Pä de båda sednare äro dessa utskott sammanbundna med hvarandra. De äro genom ligamenter fastade under kraniet. Pä den 2:dre gälbågen är i fråga varande utskott endast antydt genom en konvexitet. Den följande sista afdelningeu, som är den 4:de på de 3:ne första gälbågarne, och den o:dje på den 4:de D:o, utgöres på hvardera af ett öfre svalgben (os phari/ngcum supe- rius, CuvikrI), hvilka således äro till antalet 4 å hvardera sidan. Det första af dera, d. v. s. det som sitter på änden af den l:ste gälbågen, är olikt de andra både till form och funktion. Det är litet och statTormigt, och således af samma form som os styJo- hyaJe, men mycket mindre än detta; och liksom det sednare tjenar till upphängningen af tungbensapparaten vid suspensoriet, så bidrager detta till dess upphängning vid det fasta kraniet, emedan det med sin öfre ände medelst ligament är fästadt vid det sist nämndas basis. De andra 3:ne öfre svalgbenen äro något utbredda och plattade, samt å den undre emot svalget vända sidan beväpnade med tänder, och äro derföre behjelpliga vid rof- vens fasthållande under deras sväljning. De äro förenade med hvarandra, så att de bilda en atläng skitva med 3:ne afdelningar. Det mellersta af dem är det längsta, och det bakersta är det tjockaste, och detta har den bakre änden fri och tvärt afrundad samt försedd med sammetslika taggar, d, v. s. mycket fina och tätt intill hvarandra ställde. De undre svalgbenen (ossa pha- ryngea mferiora, Cuvier-} hafva formen af 2:ne ofullständige gälbågar, och äro urhålkade långs den undre sidan, liksom de. De sammanstöta med hvarandra med deras inre eller främre ändar, och äro der fastade i brosk, liksom det föregående (4:de) paret gälbågar, och bakom den vinkel, som desse bilda med hvarandre. De äro ej så långa som det näranda paret gälbågars o. ceratohranchialia, äro å midten något utbredda inåt, samt ofvan beväpnade med talrika tätt sittande olikstoia tänder, af hvilka de innersta äro störst. 1) Hist., nat. des Poiss. T. I, pag. 353. De kallas pharyngohran- chials af PARKER (Morphology of the Skull, pag. 80). 2) L. c. — inferior pharyngeals, Parker. 26 Ryggraden. Ryggraden. A denne kan man endast urskilja 2:ne afdelningar eller re- gioner, neraligen balens och stjertens; halsens, ländens och kors- benets hafva försvunnit. Bålens kotor (rerfchrcc triinci) äro till antalet 24, och den l:sta af dem kännes från de följande derigenom att den har 2:ne stora ledytor å kroppen framtill och upptill, för artikula- tionen med sidonackbenen, samt har neuralbågen rörlig, och den sista kännes från de följande stjertkotorna derigenom att dess nedåt och utåt rigtade sidoutskott äro skilda från hvarandra, så att de icke bilda någon sluten ha?malbåge, hvilken deremot före- kommer å undre sidan af alla stjertkotorna. Derigenom är grän- sen mellan bålen och stjerten gifven. Bålens kotor kännas dess- utom från stjprtkotorna derigenom att de bära refben, som der- emot hos i fråga varande fisk saknas å stjerten. En annan di- stinktion mellan bålens och stjertens kotor är den, att endast de förra upptill begränsa bukhålan. Bålkotorna aftaga i bredd bakåt, så att de främsta äro de bredaste. Dessa äro deremot kortare än de andra, hvilka alla ungefär äro af samma längd. Neuralbågarne äro fullständigt sammanvuxne med sine respek- tive kotkroppar med undantag af den l:sta kotans, hvars neura- pophyser hvardera med en spets är rörligt fästad i ett hål å öfre sidan af kotkroppen. Neuraltaggarne å de främre kotorna äro kortare och gröfre än å de följande. — LedidsTiOtten eller sygapophysernc äro tydlige, samt till antalet 4 par, nemligen 2:ne par framtill och 2:ne D:o baktill. Det öfre af de 2:ne främre paren har sitt läge å främre kanterne och nedre delarne af ueurapophyser- ne, och artikulerar med de öfre bakre zygapophyserne på den före- gående kotan och har sina ledytor rigtade framåt och inåt. Det ne- dre af de samma paren är beläget å undre delen af de här framskju- tande neurapophyserne ^), och dess ledytor äro rigtade nedåt och ar- 1) De här framskjutande delarne af neurapoph_yserne torde kanske rättast böra betraktas såsom de främre zygapophyserne, och de liafva af Owen (Anat. of Vertebrates vol. I, pag. 38) sålunda blifvit ansedde; och i så fall hafva dessa hos gösen 2:ne olika ledytor: den öfre rigtad framåt och inåt och den nedre~ rigtad nedåt. Endast denna sednare ledytan autydes af Ovi^EN, som fäster uppmärksamheten derpå, att dess läge är motsatt det hos de 4 andra klasserna af ryggradsdjuren, der de främre zygapophyserne alltid äro rigtade uppåt, eller inåt och uppåt. Stjertens kotor. 27 tikulera, med det undre af de båda bakre paren zygapophyser. De öfre bakre zygapophyserne hafva sitt läge på bakre kanterne af neu- rapopliyserne, som der förete en förtjockning. På de båda främsta kotorna sitta de ungefär i jemnhöjd med de främre öfre zyga- pophyserne, men på de följande sitta de något högre. De undre bakre zygapophyserne tyckas isynnerhet på de främre kotorna utgå från sjelfva kotkroppen utanför eller vid neurapophysernes bakre kanter, och hafva, emot det allmänna förhållandet hos de 4 andra klasserne af ryggradsdjuren, sin ledyta rigtad uppåt. Deras bakåt rigtade spetsar ligga ut öfver den främre kanten af den följande kotan. På de främre kotorna äro dessa utskott större och tjockare samt belägna något längre ned, och tyckas der vara tydligen skilda från neurapophyserne, och de förflytta sig icke på någon kota, äfven med inbegrepp af stjertens, upp på neurapophyserne. På de bakre kotorna äro de små och hafva sitt läge vid basen af neurapophysernes bakre kanter. De öfre af både de främre och bakre zygapophyserne förefinnas endast på de främre bålki torna. — SidoutsJcoiten, som af Owen') och Gegenbäuk''), utan tvifvel med rätta, antagas vara parapophyser, men af Huxley^) och andra henö^mivås 2>rocessus transvers i aWer diapophyser, uppträda ej förr äu på den 9:de bålkotan, så att de främre 8 bålkotorna således helt och hållet sakna dem. De at l:sta paret äro helt små, och de följande tilltaga i längd till och med det 9:de paret, hvarefter de äro ungefär lika långa. 15:de — 17:de kotornas äro de bredaste. De hafva sitt läge när- mare intill kotornas främre ändar, ehuru deras bas på de bakre bålkotorna sträcker sig nära intill de bakre D:o; och de främre af dera sitta högre upp på sidorna af kotorna än de bakre, hvilka visa en märkbar tendens till intagandet af den plats å kotkropparnes undre sida, som de innehafva i stjertregionen. De bakre visa äfven en tendens till öfverensstämmelse med stjertens deruti, att de allt mer och mer äro rigtade bakåt, då deremot de främre äro rigtade rätt ut åt sidorna. Stjertens kotor (vertebrce candce s. candales) äro 22 med inbegrepp af den bakersta rudimentära och således är hela an- talet af ryggradens kotor 46. I allmänhet äro dessa kotor af en mera hoptryckt form än bålens, ehuru skilnaden i detta af- 1) Anat. of Vertebr. I, pag. 36. 2) Grundziige der vergleich. Anatomie, 2;e Aufl. pag. 602. 3) A Manual of the Anatomy of vertebrated Aninials, pag. 149. 28 Ivyggradeii. seende mellan de bakre ])alk()toi-na ocli de fiihui^e stjertkotorna är föga märkbar. Den l:sta stjertkotan kännes lätt från de föl- jande derigenom att den af dess parapopliyser bildade hseraal- bågen är betydligt bredare än den pade andra samt har å bvar- dera sidan en trubbig vinkel. Alla bära både neural- och hffi- malbägar, de sednare bildade af parapophyserne, enligt hvad redan blifvit anfördt. De hafva både upptill och nedtill såväl främre som bakre ledutskott eller zygapophysei-. och af de öfre af dessa ligga de främre ofvanpå de bakre, liksom förhällandet är med sanmia utskott å bålkotorna. De nedre ledutskotten möta hvarandra med spetsarne, men ligga ej öfver hvarandra. Neural- och hajmaltaggarne på en del af de kotor, som äro framom de allra bakersta. äro mera bakat rigtade än de andre, och detta förorsakar att stjerten strax fi-amom stjertfenan är lägst. På de 2 — 3 sista stjertkotorna äro neural- och h?emaltaggarne förändrade till sin fovm, d. v. s. äro tjockare samt hafva trub- bige spetsar, för att tjena till fäste för stjert fenans sidostrålar; och dessutom förefinnas å den sista kotan baktill 4 utåt bredare och vid spetsen afhuggna, och i förening med de föregående strålformigt stälda skiftormiga bihang, som bilda en öfre och en undre afdelning, och på hvilka den öfrige delen af stjertfenans strålar är fästad. Spår till den förbenade urostylen eller ba- kerste delen af ryggsträngen förefinnes uti ett litet snedt bakåt och uppåt rigtadt spetsigt ben, som utgår från bakre delen af den bakersta kotan och är inklämdt mellan denna kotas neural- båge och den öfversta af de 4 bakre skifvorna, som bära stjert- fenans strålar. Den näst sista kotans neiiraltagg är ej samman- smält med sine resp. neurapophyser, och både denna kotas, den föregåendes och den sistas hsemalbågar äro genom suturer för- enade med sina respektiva kotor, och således icke sammansmälta med dera. Mellan näst sista och sista kotornas neuraltaggar äro ett par nedtill böjda och trubbiga intei'spinalben. och den sed- nare neuraltaggen är framtill omsluten af en halt benslida. De» sista kotans hseraalbåge har å hvardera sidan vid basen både fram- och baktill en spets eller ett utskott, af hvilka det ba- kersta är längst och temligen starkt utstående. Bakom den sista kotans neuraltagg äro de 2:ne öfre af de 4 skifvor fastade, som bära stjertfenans strålar, och af dem är den öfversta bredast. Den snedt uppstigande rudimentäre urostylen är en antydning Refbeiien och de bada i'}f4'o;feuonui. 29 till den lieteroeerca stjertformen, ehuru stjertfeDan här eljest är liomocerc. Refben eller pleurapophyser förefinnas vid alla bål- kotoi'na, med undantag af den sista, och de af det bakersta paret äro lielt små. De 2:ne första paren äro mindre än de följande. De äro i alliuänhet af medelmåttig storlek, och de främre frän och med Htdje paret äro upptill tjockare och starkare böjda än de bakre. De 4 främre paren äro fastade till neurapophy- serne, de följande 5 paren till kotkropparne uti fördjupningar, det 10:d'- paret dels till kotkroppen och dels till parapophyserue, och de följande paren endast till desse sednare, baktill och innan- för deras spetsar, på de främre kortare nära intill kotkropparne. och på de bakre långt från desse sednare. De främre 4 paren äro således fastade något högre upp på kotorna än de andre, bakom prcezygapophyserne. Till refbenen, med undantag af de 7 bakersta paren, äro baktill och närmare deras öfre ände löst fastade mindre aponeurotiska ben (ossa epipJctiraJia, Owen^), som ligga mellan rygg- och sidonuisklerna, och tjena till att gifva stöd åt de der varande aponeuroserne. De opjiriga feiiorua. De båda ryggfenorna. Dessas såväl som analfenans strålar äro med basen fastade vid och artikulera med så kallade mellantagg-ben (ossa interspinalia), som hafva fått sitt namn deraf att de med spetsarne nedskjuta mellan neuraltaggarne eller processus spinosi svpcriorcs. Dessa ben hafva i allmänhet for- men af mer eller mindre breda dolkblad med 4 eggar, af hvilka de 2:ne (fram- och baktill) äro tunnare och mera utstående. Deras spetsar äro nedåt rigtade, och deras uppåt rigtade bas är utbredd åt sidorna och har en artikulationsyta för den i all- mänhet starka och rörliga ginglymus-artikulationen med fen- strålarnes bas, samt har sitt läge i sjelfva ryggkanten, så att tVnstrålarnes rörelse icke hindras af kroppens hudbeklädnad. De mellantaggben eller interspinalbeu, som tillhöra den främre rygg- fenan, äro bredare än de tillhörande den bakre, och af de förra äro de främre bredast, med undantag af det främsta. Det sist näranda, som är inskjutet mellan spetsarne af l:sta och 2:dra neuraltaggarne, bär ej någon fenstråle samt är mindre och kor- 1) De hafva äfven blifvit kallade ossa intermuscularia. 30 De opariga fenorna. tare än de andra, och af en helt annan form, med lioptryckt öfre ände. De följande njellantaggbenen med sina tillhörande fenstråiar i den främsta r3'ggfenan äro till antalet vanligen 14. Alla strålarne i denna fena äro starke taggstrålar, d. v. s. äro enkle, oledade, styfve och spetsige, med en långsgående fåra fram- och baktill, antydande deras bildning af 2:ne med hvar- andra förenade sidohälfter. De i denna fena, som äro mest ut- bildade, hafva vid sin bas ett litet häl, genom hvilket går en ring i öfre änden af deras mellantaggben, så att de genom ett slags lås äro bundne vid de sednai'e. Dessutom är der i led- gången mellan strålarne och mellantaggbenen ett litet rörligt ben, som Cuvier anser för en aflossad epiphys. Det^l.-sta strål- bärande mellantaggbenet är det största af alla, och är starkt utstående framtill. — Den 2:dra ryggfenan, som är skild frän den l:sta genom en lucka, som uppstår deiigenom, att dess första mellantaggben icke bär någon stråle, är något kortare, och har 22—23 strålar, af hvilka den främste eller stundom de 2 främste äro taggstrålar och de öfrige ledade, grenige och mjuke. Dess l:sta mellantaggben har sitt läge mellan neural- taggarne af 18:de och 19:de bålkotorna. T allmänhet äro de denna fena tillhörande mellantaggbenen smala och långsträckta, och de bakre äro mindre och smalare än de främre, och de ba- kerste fenstrålarne äro ätvenledes de minste. Artikulationen mellan fenstrålarne och deras resp. mellantaggben är liknande den å l:sta ryggfenan, men dock ej fullt så stark. De båda sidohalfvorna af de mjuke fenstrålarne äro ej så starkt samman- vuxna som de å taggstrålarne, och kunna lätt skiljas från hvar- andra. — Analfenan är betydligt mindre än de föregående, och har endast 13 mellantaggben och 13 fenstråiar, af hvilka den siste är dubbel. De 2:ne främste sti'ålai'ne äro taggstrålar, och de öfrige ledade och grenige, och den siste är dubbel. De fleste af de mjuke strålarne äro längre än de i den 2:dra ryggfenan, och strålarnes artikulation med sina resp. mellantaggben är lik den samma uti nämnda fena. Mellantaggbenen äro smala, lik- som de som tillhöra den 2:dra ryggfenan, och det l:sta är det största, samt har en reguliert fyreggad form, d. v. s. de främre och bakre eggarne äro ej mera utstående än sidoeggarne. De 5 — 6 främre äro fastade med sine spetsar vid aponeuroser i köttet under och framom den l:ste ha3maltaggen i stjerten, och de andre uppstiga något mellan spetsarne af de främre hseraal- Främre extremiteterna. 31 tagganie. — Stjertfenau, som är temligeu djupt klufven har 17 fullständige ledade strålar, hvilka alla, med undantag af de båda ytterste, äro grenige. De 8 öfre af desse strålar äro fa- stade på deu öfre afdelningen af stjertfenans basalskifva, och de öfrige på den undre D:o. För öfrigt förefinnas en del korta strålar vid såväl öfre som undre kanterne af stjertfenans bas. Extremiteterua. Främre extremiteterna. Alla till dessa hörande ben äro pariga. De ben, genom hvilka främre extremiteterna eller skuldergördeln är fästad vid hvardera sidan af kraniets bakre del, äro ytliga till kraniet hörande appendikulära hudben, och tillhöra således i sjelfva verket icke främre extremiteterna, men då de hafva nämnda saraband med och betydelse för dessa, vilja vi dock här beskrifva dem i förening med de sednare, enligt hvad vi redan ofvan pag. 21 anfört. De äro 2:ne: 1 å hvar- dera sidan, och hafva formen af en klyka eller gaffel, hvars öfre gren är fästad till öfre sidan af os cpoticuui, och nedre D:o till bakre kanten af o. opisthoticum, den sednare medelst biosk. Deras bakre enkle del är kort. hoptryckt och tunn, med skarpa kanter, af hvilka den öfre och baki'e äro afrundade, den sednare bildande vid sin förening med den undre en trubbig spets. Vid de båda grenarnes förening är å yttre sidan ett kort utskott, och nämnde sida är ojeran af slemgropar. Detta ben har, såsom redan ofvan blifvit uppgifvet, af Parker erhållit benämningen os posttcmporah^). — På inre sidan af detta bens enkle hop- tryckte del är det öfversta af de skuldergördeln egentligen till- hörande benen fästadt : öfre nijcÅeJhcrict eller siipraclavliida. Parker-). Det är af en aflångt elliptisk form och vid dess öfre ände afknipet, så att det der har en hals, som vid spetsen före- ter en förtjockning eller hoptryckt ledknapp, för artikulationen med det föregående benet. Dess undre eller främre del är tjock, och dess bakre eller öfre tunn, och på inre sidan är det urhål- 1) G. CuviEK (Hist. nat. des Poiss. T. I, pag. 373) har kallat det surscapnlaire, och deraf hafva sednare författare bildat namnet os supra- scapulare. 2) A Monograph on the Structure and. Development of the Shoulder- Girdle and Sternum in the Vertebrata, Ray Society 1868, pag. 55, pl. II, tig. 7 och 8. — Af Cuvier (1. c.) har det fått benämningen scapnJaire, och af andra författare namnet scapula. 32 Extreiuituterna. kadt, och i denna urhälkning är det följande stora benets (nyc- kelbenets) öfre tillspetsade ände fästad. — Af alla benen i skul- dergördeln är nycÅelhcnct (davkula, Gj:GENi5AUKy det största. Det är af en långsträckt form, och företer upptill en stark böj- ning, så att ruan därigenom kan skilja mellan en öfre och en undre del, otydligt begränsade af nämnde böjning. Den öfre delen, som, såsom redan är aufördt, är fästad vid det öfre nyc- kelbenet, är hoptryckt och baktill tunn och hälformigt utstående, så att den i förening med den undre delen, betraktad från sidan, visar till en viss grad konturerne af en upp och ner vänd men- niskofot med sitt underben. Framtill är denne del tjockare, och denne förtjockning fortsattes uti dess öfre utlöpande spets, som har det anförda fästet vid det öfre nyckelbenet. Vid den starke böjningen i benets främre kant är det tjockt, och derifrån utgår långs samme kant af den undre delen en något trubbig köl. Från den bakre skarpe kanten af den öfre delens häl utgå 2:ne lameller, som fortsättas nedåt, och af dessa är den yttre bred och snedt utstående från den undre delens kölformige framkant, så att denne del derigenom på tvären blifvit något utbredd, och så att den baktill mellan båda lamellerna blifvit urhålkad. Undergällockets och gälhinnans fria kanter lägga sig intill denna yttre lamell, som således utgör den fäste delen af gälspringans ini'e vägg. Den inre lamellen, som fortsattes långs den inre sidan af nämnde del, är på ett stycke föga märkbar, men är emot benets nedre ände återigen starkt utstående, och denne ände har derigenom erhållit en trekantig form. Båda nyckel- benen, som äro membranben, äro vid de nedre ändarne starKt förenade med hvnrandra. På inre sidan af den öfre delen är ett tunnt och aflångt ben fästadt, och vid dettas bakre del och inre sida är fästadt ett annat smalare ben, som framtill utlöper i en lång spets och baktill är helt smalt. Båda äro rigtade bakåt, och ligga innanför bröstfenan, och hafva blifvit kallade ossa postciavindaria eller postdaviculo^. — Skulderbladet {sca- 2Jida, Parkee-)), som är af ringa storlek och har sitt läge bak- 1) Grundziige d. vergleicli. Aiiatomie, l:e Aufi. 1859, ]räg. 426. — Parker, 1. c. — Af G. Cuviee har det erhållit benämningen Imméral, och blifvit ansedt såsom homologt med os humeri. Af Owen (Anat. of Vertebr. I, pag. 163) har det blifvit kalladt coracoid. 2) L. c. — CuviKK (1. c.) har ansett det såsom homologt med röfrfms uti hvilken åsigt Owen öfverensstämmer med honom (1. c. p. 165 & p. 100. fig. 81). Bakre extreraiteterna. 33 om den starke böjningen på nyckelbenet, samt är fästadt på inre sidan dels af nyckelbenets öfre del baktill och dels på den inre bakre lamellen af detta bens undre del, är af en oval form, och kännes lätt derigenom att det i midten har ett rundadt hål (fenestra scapuJaris). — Med undre kanten af skulderbladet är korphend {os coracoideiim. Parker*) förenadt genom en tydlig sutur. Det är upptill bredt, och framtill är det fästadt på inre sidan af nyckelbenets inre bakre lamell, liksom skulderbladet. Det har framtill en stor urbugtning, och bakom denna afsmalnar det starkt nedåt samt fäster sig med sin nedre trinde ände på yttre sidan af den nedra afdelningen af den bakre inre lamellen å den undre delen af nyckelbenet, ungefär på nämnda afdelnings midt. — På bakre kanten af såväl skulderbladet som korpbenets öfverste del äro fastade 4 mycket korta och vid ändarne af- huggna ben, af hvilka det öfversta är rudimentärt, och med hvilka bröstfenornas strålar artikulera. Af Parker hafva de er- hållit benämningen o. bracJiialia-) — Bröstfenoruas strålar, som alla äro ledade, och af hvilka de nederste äro helt små, äro till antalet l(i. Bakre extremiteterna. Äfven dpssas ben äro pariga. De äro jemförelsevis mindre utbildade än de främre extremite- terna och hafva icke något samband med ryggraden, samt ut- göra de så kallade bukfenorna. De bestå af 2:ne ben, ossa peJvis, af hvilka hvartdera vid sin bakre ände bär en bukfenas strålar. Dessa ben hafva en långsträckt trekantig form, och äro hvartdera med sin främre smalare ände fastade på inre sidan af nyckelbenen strax ofvan deras förening med hvarandra. Vid deras bakre och bredare ände äro de mycket tjockare, vid deras yttre hörn härstädes med en artikulationsyta för fenstrålarne, och vid deras inre hörn genom en longitudinel sutur fast före- nade med hvarandra. De äro nära lika långa som nyckelbenen i rät linia. I allmänhet anser man, att dessa ben motsvara någon del af bäckenet, och sålunda sakna desse fiskar de öfrige delarne af de högre ryggradsdjurens bakre extremiteter. Enligt OwEN^) äro de sannolikt homologa med ossa ischii, och enligt 1) L. c. — CuviER (1. c pag. 372) antager dess homologi med ulna och OWEN gör det samma (1. c), 2) CuviER och OWEN anse dessa beu för carpal-ben. — Mellan dessa X)ch fensträlarnes baser äro en rad af ytterst små broskkärnor. 3) L. c, pag. 179. Lilljeborg, Fiskarne. 3 34 riskarnes systematiska indelning. Mivart') motsvara de troligtvis både o. jntb/s och o. iscliiL Fästet för bukfenorna är något bakom fästet för bröstfenorna. De förras strålar äro tjocke, och till antalet 6, och af desse är den ytterste en taggstråle samt kortare än de andre. FISKARNES SYSTEMATISKA INDELNINO. Asigterna om den systematiska indelningen af fiskarnes klass hafva under den sednare tiden visserligen varit något vexlande, men de fleste hafva dock, då de ej kunnat finna någon bättre, i afseende på de högre grupperne eller ordningarne följt den, som redan för trettiosju år sedan blifvit framställd af Jon. Mul- ler 2), och det af honom dä i korthet uppställda systemet fort- far derföre ännu att i hufvudsaken vara det gällande. Med iakttagande af de modifikationer i detta system, hvartill de af E. Haeckel^), a. Gunther*) och T. H. Huxley^) gifna syste- matiska utkasten kunna föranleda, komma äfven vi att i före- varande arbete hufvudsakligen följa det samma, och vi indela der- före fiskarnes klass i sju ordningar enligt den bifogade synop- tiska tabellen, nemligen 1. Tdcostei, 2. Ganoidei, 3. Dipnoi, 4. Holocephali, 5. FJagiostoiui, (i. Cz/clostoiiii och 7. Cirrostomi. I afseende på den systematiska anordningen af de lägre grup- perna och familjerna anse vi oss företrädesvis böra följa den uppställning af de samma, som A. GiixTHER lemnat i sitt stora arbete "Catalogue of the Fishes in the British Museum", vols. 1—8 (1859—1870). Vi anse oss äfven härvid böra fästa af- 1) Lessoiis in Elemeutary Anatoniy, pag. 193. -- 1873- — Man hav äfven stundom frånkänt dem betydelsen af bäckenben. 2) '"Ueber den Bau und die Grenzen der Ganoiden und das natiirliche System der Fische-': Abhandlungen der Acad. der Vissensch. zn Berlin 1844. 3) Generelle Morphologie der Organismen, 2:er Band, Allgeineine Entwickelnngsgeschichte der Organismen. 1866. 4) Description of Ceratodus, a genus of Ganoid Fishes, recently di- scovered in Rivers of Queensland, Australia; Philosophical Transactions. 1871, pag. 511. 5) Contributions to Morphology. Ichthyopsida. N:o 1. On Cera- todus försten', with Observations on the Classitication of Fishes; Proceed. of the Zoolog. Society of London. 1876, pag. 24. Fiskavnes systematiska indelning. 35 seende på den bearbetning af Joh. Mullers system, som F. ET, Troschel framställt i sin "Handbuch der Zoologie", 7:e imigearb. Anfl. 1«71 1). Beträffande grnndt^rna för den af oss anta2:na klassifikationen få vi för öfrigt bär meddela några upplysande anmärkningar. Ehuru benfiskarnes ordning (Teleostei) företer jeniförelsevis i mindre grad tendenser till anslutning till de högre stående klasserna af ryggradsdjuren än ordningarne Dipnoi och Flnyio- stomi, af hvilka den förre på grund af byggnaden af dess cir- kulations- och respirationsorganer vanligen af äldre författare t. 0. m. blifvit räknad till groddjurens klass under namn af ijällbatrachier (Lcpidota), hafva vi dock ansett oss böra ställa den högst, derföre att de till den hörande fiskarne äro de mest typiskt utbildade. Dermed öfvensstäraraer äfven det förhållandet, att de uti sin geologiska förekomst äro de yngste, då de ej uppträda förr än i Jura- och Krit-formationerna, dock i den förra redan i Lias-formationen. Då det genom Gunthers och Huxley's iakttagelser blifvit ådagalagdt, att de så kallade lung- fiskarue (Dipnoi) äro närmast beslägtade med Ganoider och med broskfiskar (HolocephaJl d- Plagiosionii). så är det tydligt att de icke med fog kunna få en plats i systemet, som är skild från dessas, eller blifva ställde framom bentiskarne, såsom J. Muller och Troschel uppställt dem. Genom den på sednare tiden gjorda upptäckten af den i Australien ännu lefvande Ccratodus forsfcri, Kkefft har den förut yttrade förmodan om denna ord- nings höga geologiska ålder blifvit bekräftad, och det har utan tvifvel blifvit antagligt, att den sträcker sig tillbaka ända till den devoniska afdelningen af de paljieozoiska bildningarne. Af- ven detta talar för att den bör intaga en lägre plats i systemet. Den siste af de sju ordningarne, Cirrostomi, har, såsom bekant är, af E. Haeckel-) blifvit skild från fiskarnes klass och uppställd såsom en särskild hufvudgrupp ("Subphphmi") under namn af Ltptocardia, gent emot alla de andra ryggradsdjuren, och således af samma värde, som den af dem gemensamt bil- 1) Goda bidrag till familjernas systematiska anordning, hufvudsak- ligen bygda på osteologiska karakterev, har äfven E. D. Cope lemnat i sin afhandling: "Contribution to the Ichthyology of the lesser Antilles"'. Tran- sact. of the American Philosophical Society held at Pl)iladelphia etc., vol. XIV, new series, Part III, pag. 445. — 1871. 2) lirenerelle Morphologie, Bd. 2, pag. CXIX. ■36 Fiskarnes systemastiska itidelniag. dade hufvudgruppen Fachycardia, Hackel. Det är onekligt att CiiTOstomeriie såväl i afseende på deras byggnad som i afseende på deras utveckling förete betydliga afvikelser från alla andra rygg- radsdjur, och att således åtskilliga goda grunder förefiunas, som tala för H^ckels åsigt, men då Gunther, Huxley och nästan alla ^ndra räkna dem till fiskarnes klass, hafva vi ansett oss böra göra det samma, ehuru vi på grund af nämnda afvikelser upp- tagit dem såsom utgörande en särskild underklass gent emot alla andra fiskar. Den förste af de ofvan nämnde sju ordningarne, i hvilka fiskarnes klass här blifvit indelad, neraligen benfiskarnes ordning (Teleostei), anse vi oss i öfverensstämmelse med Prof. F. H. Troschel ') och för öfrigt med den redan af Gr. Cuvier grund- lagda och sedan häfd vunna klassifikationen, böra indela i fyra underordningar: 1. Acantlwpterygä , 2. Malacopterycjvi, 3. Flec- tognathi och 4. Loplwhranchiij ehuru vi för de 2:ne första an- sett oss böra åter upptaga de gamla af Artedi gifna benämnin- garna i stället för de af Troschel efter R. Kner-) gifna nya uamnen Änarthropteri och Arthroptcri. Troschel har här med allt skäl förkastat den af Joh. Muller förut uppställde och af många åter upptagne underordningen Fharyngogyiathi såsom icke naturlig och sammansatt af heterogena element. I öfverensstämmelse med F. H. Troschel^) dela vi de tagg- fenige fiskarnes underordning {Acanthopterygii) i 2:ne kohorter, för hvilka vi dock anse oss böra gifva andra namn (1. Eua- cantJiini och 2. Pseudacantliim)*) i stället för de af Troschel 'gifna Acantliopteri och HapJopteri, af hvilka det första blifvit gifvet af Bonaparte och Joh. Muller i en helt annan mening, nästan såsom motsvarande Acanthopderygii, och det andra blifvit anfördt af Kner såsom synonymt med det af Änarthropteri. Äfven uti distinktionen mellan dessa båda kohorter hafva vi an- sett oss böra frångå den af Troschel efter Kner gifne karak- teren, att taggstrålarne hos den I:sta kohorten äro försedde med 1) Handbuch der Zoologie, 7:e umgearb. Auflage Berlin 1871 pag. 229. 2) "tJber den Flossenbau der Fische"; Sitzungsber. der Kaiserl. Akad. d. Wiss. der mathem. iiaturwiss. Classe zu Wien, Bd. 41. pag. 810. och sedermera äfven i Bd. 42, 43 och 44. 3) Anf. st. 4) Efter den af Kner (anf. st. Bd. 41, pag. 810) gifna benämningen JPseudacanthi på falska taggstrålar. Fiskarnes systematiska iiulelning. 37 en inre långsgående kanal, eller inuti äro ihålige till större eller mindre längd, och hos den 2:dra äro i saknad af denne kanal, emedan vi vid undersökningen af l:sta ryggfenans taggstrålar hos sådane utmärkte Acanthopterygier som Perca och Lucio- perca hafva funnit dem fullständigt sakna en sådan inre kanal. Deremot äro de försedde med en långsgående fåra') å såväl främre som bakre sidan, hvilken å den sednare i allmänhet är större, och som saknas eller ock endast förekommer otydligt å bakre sidan hos de fiskar, som tillhöra den 2:dra kohorten, och denne karakter hafva vi derföre ansett vara användbar i stället för den andre. Då emellertid, enligt hvad Kner påpekat, en betydlig vexling uti bildningen af de taggfenige fiskarnes taggstrålar förefinnes, t. o. m. inom den högsta familjen, Percidce, är det antagligt, att bland de exotiske fiskarne åtskilliga undantag från denne karakter förekomma. Vi bifoga här en synoptisk tabell öfver de tvenne under- klasser och de sju ordningar, hvaruti vi, enligt hvad ofvan blif- vit anfördt, indela fiskarnes klass. Af dessa har den 3:dje,, Dipnoi, som omfattar slägtena Lepidosiren Natterer, Frotopte- rus OwEN och Ceratodus Agassiz, af hvilka det l:sta tillhör Södra Amerika, det 2:dra Afrika och det 3:dje Australien, inga representanter inom vår fauna. 1) Denna fåra antyder gränsen mellan de 2:ne med hvarandra sam-, manvuxna sidohalfvor, livaraf hvarje stråle är bildad. 38 cg 5 = i ^ ^ fe "■• (jq ti- ^ a s- a K X — en; c 5 p: jr- g- zn zi zr ^ p i^ ^ fST- o a K (T Sr tt S k' ä c~ C_ ?r- '^ ^ ? ^~ er 2 "=~ "=" CD K ?i C t:^ 5' ä o c o c pr c E. C:" c_ o- t/. s &^ et ^ c ft- o t/. c? rj. <_ c: 'sT "=7 "p" X r cS' tITt ^^ c<- _ ^ :r ^ PT' crq g ;i ^ ~ gi pr- a. ^^ r1- P- — f/- n^. V- f: y. c ^^ ^ C O ^1 Ei O C; *T3 5 ?^ c P Benfiiskar. 39 l:sta Underklassen PACHYCARDII, E. H*ckel, 1866. Hjerna och nmsJcnJöst hjerta förefinnas^ och den förra är innesluten i en mer elJer mindre idhildad Jmfvudskål. l:sta Serien AMPHIRHINI, E. Hackel, 1866. Lidiorganet är dubbelt, d. v. s. med 2:ne näsliaviteter och 2:ne luktnerver. l:sta Ordningen TELEOSTEI, Joh. Muller, 1844. (Osteopterygii, Auctorum). Beufiskar. Skelettet är benartadi, med i allmänhet skilda rygykotor och idan qvarstående rygysträng. Oyonnerverne blott korsa hvarandra, och bilda icke nåyot chiasma. Arterstammen (bul- bus arteriosus) är ej muskidös, och blott vid dess bas förefin- nas ett par valvler. Gälarna äro fria samt täckta med gäl- lock. Tarmen är utan spiralformiyt veck inuti. Denna ordning omfattar det vida största antalet af nu lef- vande fiskar såväl i allmänhet som inom vår fauna, och de till den hörande äro de mest typiskt utbildade, hvadan vi, såsom ofvan blifvit yttradt, anse oss böra ställa den högst. Först i raidten af de sekundära geologiska bildningarne, i Jura-perioden, uppträda hit hörande fiskformer, och i de tertiära och quartära perioderna utgöra de det öfvervägande antalet bland represen- tanterne för fiskarne? klass. I öfverensstämmelse med den all- männa utvecklingslagen ådagalägger äfven detta förhållande, att de böra betraktas såsom de högst utbildade. Anm. 1 afseende på desse de mest typiske fiskarne har af ålder den åsigten varit antagen, att de uteslutande andas genom gälrespiration, och derför finner man också denna uppgift i alla läroböcker. Då man iakttagit, att en del af desse fiskar kunna mycket länge lefva ofvan vattnet samt t. o. m. vandra upp på land utan att qväfvas, så har man antagit, att detta, såsom förhållandet är med ålen, beror derpå att deras gälar ofvan vattnet länge kunna hälla sig fuktiga och derför äfven under sädana omständigheter kunna fungera såsom respirationsorgan. En fisk, som redan sedan äldre tid, och i synnerhet sedan löjtnant Däldorf derom 1791 skref till Sir Joseph 40 Benfiskar. Banks '), i detta afseende ådragit sig uppmärksamhet, är såsom bekant A77a- bas scandens, af familjen Labyrinthici, Cuvier, och tilUiörande Indiens fauna. Det af labyrintformigt veckade och med en kärlrik slemhinna beklädda skif- vor bestående och af de öfre svalgbenen bildade accessoriska respirationsorganet hos desse fiskar, hvaraf Cuvier fick anledning till deras familjenamn, har nian alltid ansett såsom stående i gälrespirationens tjenst på det sätt, att detta organ skulle tjena såsom en slags vattenreservoir, som genom det derifrån nedsippraiide vattnet skulle bidraga till att hålla gälarna fuktiga under det att desse fiskar äro på land; och derföre hafva de äfven erhållit den sven- ska benämningen Labyrintgälar. För något öfver tolf år sedan har emel- lertid den engelske ichthyologen D:r Francis Day^), som då var Fiskeri- Intendent i det engelska Indien visat, att detta accessoriska respirations- organ hvarken hos Labyrmthici eller hos en del andre indiske färskvattens fiskar gör tjenst såsom en vattenreservoir eller såsom ett bihang till gäl- apparaten, utan tjenar såsom en slags lunga, hvaruti asmosferisk luft i och för respirationen upptages, och hvarigenom således desse fiskar liksom landt- djuren stundom andas uteslutande (då de äro ofvan vattnet en längre tid, ja t. o. m. i flera dagar ^), och han kallar dem derföre '"compound brea- thers" d. v. s.- fiskar med sammansatt respiration, eller som hafva både gäl- respiration och en slags lungrespiration, eller som andas både i vattnet och luften. Hans experiment i detta afseende anställdes dock icke med Anabas scandens, utan med en del andra fiskar af en annan familj, nemligen Ophi- ocephalidce Bleeker, hvilka uti sin byggnad förete mycken öfverenstämmelse med anabas. och derföre af CuviER äfven de till en del blefvo räknade till Fam. Labyrinthici. Denne egenskap lär vara mycket utbredd bland de tagg- fenige färskvattens-fiskarne i Indien, och Day säger, att de fleste af desse hafva sammansatt respiration, samt derjemte att många af familjen Silnridce och några af gruppen Cobitidini äfvenledes hafva sådan. En annan fisk från Indien, Amphipnous cuchia, af den nära ålarnes familj stående familjen Sym- hranchidce, som för det mesta vistas på land i närheten af vatten, och då den blir oroad, snabbt tager sin tillflj'gt till det sednare, lemnar äfven ett framstående exempel på en dylik dubbel respiration. Iakttagelser rörande den hafva för längre tid sedan blifvit gjorda af D:r Taylor vid Dacca. Liksom Labyrinthici och OphiocephalidcB har den ofvan gälbågame en acces- sorisk respirationskavitet, uti hvilken atmosferisk luft i och för respiratio- nen upptages genom munnen. Då respirationen uti luften för den tyckes 1) Transactions of the Linnean Society, vol. III, pag. 62, 2) "Observations on some of the Freshwater Fishes of India"; Pro- ceed. of the Zoolog. Soc. of Lond. 1868, pag. 274. — Något förut hade Mr BOAKE gjort liknande iakttagelser och kommit till samma resultat. Jour- nal of the Ceylon Branch of the Asiatic Society, 1865. 3) Enligt Day bruka de, som förse fisktorget i Calcutta med Anabas scandens, hafva dessa fiskar lefvande i stora lerkrus utan vatten, ehuru de transporteras omkring 150 engelska mil eller 25 svenska, och ehuru fiskarne efter framkomsten ofta förvaras 4 å 5 dagar i samma kärl, för att torg- föras flera gånger innan de alla hunnit blifva sålda. Fiskanies respiration. 41 vara vigtigare än den i vattnet, hafva dess gälar blifvit i hög grad redu- cerade, sä (att l;ste och 4:de gälbågarne helt och hållet sakna gällameller, den 2:dre har några få långa och trådlika sådana, och den 3:dje blott hav en i kanten fransad skifva. Af de europeiske fiskarne företer slägt. Cohitis exempel på en slags dubbel respiration, men den luft, som desse fiskar in- taga genom munnen, passerar genom tarmkanalen, dä den deremot hos de ofvan nämnde dubbelt respirerande fiskarne efter förbrukningen återgår samme väg, som den pä hvilken den inkommit. — Genom de af Day och BoAKE företagna experimenten har det blifvit ådagalagdt, att äfven under normala förhållanden gälrespirationen är otillräcklig för de ofvan nämnde indiske fiskarne. Dä de blifvit släppte uti ett tillräckligt stort kärl med vatten, uti hvilket ett nät blifvit spändt tvärs igenom något under vattnets yta och således hindrande fiskarne frän att komma upp till denna för att intaga luft, hafva de, i allmänhet efter misslyckade försök att komma upp till vattenytan och intaga luft, dött mer eller mindre fort i mån af liflig- heten af deras rörelser, sä att de, som varit i lifligare rörelse, dött fortare; och vi hafva således här det egendomliga exemplet pä drunknande fiskar. Att detta icke varit en följd deraf att vattenmassan varit för liten, har be- visats devigenom, att man sedermera uti samma kärl och samma vatten men med nätet ofvan vattnet, släppt andra individer af samma fisksort, och funnit, att dessa derstädes dä befunnit sig väl huru länge som helst. Denna dubbla respiration företer ett högst anmärkningsvärdt exempel på naturens förmåga att modifiera djurens organisation efter de förhållanden, under hvilka de lefva, utan att dock förändra deras typiske karakter. Uti de tropiska och subtropiska länder, der dylika fiskar förekomma, äro, så- som bekant, de vatten, hvaruti de vistas, ofta, ja ä vissa ställen årligen, utsatta för uttorkning, och de der befintlige fiskarne skulle då naturligtvis blifva tillintetgjorde, om naturen icke utrustat dem med utvägar för deras existens äfven sedan vattnet försvunnit. Derföre finner man dem lefvande en eller annan fot nere i den fuktige dyn, äfven sedan vattnet till den grad blifvit uttorkadt, att der ofvan pä dyn bildats en tjock och härd skorpa. Infödingarne, som känna till detta förhållande, bruka förskaff'a sig fisk genom att gräfva upp den på djdika lokaler, och man har vid dessa tillfällen iakt- tagit, att fiskarne strax varit rörlige, dä de blifvit uppgräfde. Vid inträf- fande torka bruka desse fiskar dessutom, isynnerhet under nätterna, företaga utvandringar från de uttorkande vattnen, för att söka andra, hvarvid instink- ten visar dem den rätte stråten, och hvarvid man stundom funnit dem van- dra ganska längt öfver torrt land. Denna vandringsförmäga är hos flere, och icke endast hos Anabas, förenad med en betydlig förmåga att klättra, så att indiska fiskare bruka med nät öfvertäcka de med störar omslutna in- hägnader, hvari de fångas, emedan flskarne eljest klättra upp för störarne och försvinna. Genom dessa iakttagelser har man erhållit en förklaring öfver tillkomsten af den företeelsen, att då i dessa länder vid regnperiodens inträdande de uttorkade ställena äter erhålla tillräcklig tillgång på vatten, strax store och fullvuxne fiskar der ånyo uppträda. Då emellertid enligt Day ett sådant uppträdande icke endast eger rum med sådane fiskar, som hafva dubbel respiration, utan äfven med sådane som blott hafva gälrespiration. 42 Beiitiskar, t. ex. Cyprinidce och andra, hafva utan tvifvel äfven desse uti i fråga va- rande länder förmågan alt kunna lefva en längre tid (i flere mifiader) i en slags dvala, inneslutne i den fuktige dyn. Ett annorlunda beskatfadt exempel på dubbel respiration företer Gym- narchus niloticus, CuviER, af familjen Gxjmnarchidce, GiJNTHER, stående nära fani. EsoeidcB. Hos den är enligt Hyktl simblåsan en verklig lunga, som gör tjenst i och för respirationen i luften. Vi lemna här en syni'ptisk tabell öfver de till denna ord- ning hörande 4 underordningar. — K— r~ T^ o ■ S^ < C &': a ^ c' i' o i o B ^' d^ P3 2 p F •^ ^ c; p o 1 — • ^^ < ._: P- P ^_ o pr cf5' iX' ^ s X k tabell öfver denna underordnings båda kohorter. ACANTHOPTERYGII De enkle strålarne i ryggfenan .... K o 11 o r t e r : med en väl utbildad och tjdlig längsgäeude fåra åtminstone å bakre sidan 1. Eiiacanthini. utan fiiia, eller med otydlig så- dan endast å bakre sidan .... 2. Pseudacanilnni. l:sta Kohorten EUACAXTHINI. Äkta Taggfeningar. De enkle strålarne i främre delen af ryggfenan, eller i d( n främre ryggfenan, om 2:ne sådana förefinnas, hafva en väl utbildad och tydlig långsgående fåra å hade främre och hal-re sidorna, eller endast å den sednare, eller oclc å sidorna. Denna kohort innesluter de högst utbildade taggfeningarne, och hos de hit hörande fiskarne äro taggstrålarne tjockare, styf- vare och mera stickande än hos dem af den 2:dra kohorten. De förete en särdeles rörlig ginglymus-artikitlation med sina till- hörande mellautaggben, och hos de högst utbildade förefinnes 44 Aborrfiskar. vid taggstrålens bas ett hål, genom hvilket går ett ringformigt utskott från det tillhörande mellantaggbenet, enligt hvad redan ofvan sid. 30 blifvit anfördt, sä att desse strålar således äro fastläste vid de sist nämnda benen. Desse strålars böjning fram- åt är i allmänhet begränsad, så ått de icke i denna rigtning utan våld kunna läggas ned till ryggen, men dereraot kunna de vanligen med största lätthet vid böjningen bakat läggas ned uti en mer eller mindre märkbar långsgående fördjupning i rygg- kanten. Enligt den här bifogade synoptiska tabellen indela vi denna kohorts skandinaviska arter i 13 familjer, bland hvilka vi i öfver- ensstämraelse med de af G. Cuvier framställda åsigterna ställa aborrfamiljen främst, såsom omfattande de högst utbildade tagg- feningarne, och upptaga deremot bergfiskarnes familj (Labridce) sist, ej derför att de skulle vara lägre utbildade taggfeningar än alla de andre af denna kohort, utan derför att de genom be- skaffenheten af deras undre svalgben bilda en grupp, som skiljer sig från alla de andra familjerna, men denne karakter är ej af den betydenhet, att den kan berättiga till att uppställa dem så- som en egen kohort, då åtskilliga öfvergångar i detta afseende förefinnas både inom denna och inom den följande kohorten. Det förtjenar också anmärkas, att G. Cuvier (Regne animal) ställt denna familj näst den sista inom hans ordning '^Acanthopicry- gitns'\ I:sta Familjen PEECID^, G. Cuvier. 1829. (Percoiäes, G. Cuvier ; le Eegne Anim. nouv. édit. T. II, pag. 131. 1829). Aborrfiskar. Kro])pen stundom kortare och stundom mera Jångsträcht, täckt med väl utbildade och kamformigt eller eller rättare ra- diärt inskurna eller landade och fårade och sträfva fjäll (cte- noid-fjäll). Munöppningen temligen stor eller stor. Ögonen laterala. Alla eller en del af gällockshenen taggheväpnade eller landade. Tänder på mellankäksbenen, underkäken, plog- benet, och merendels äfven på gombenen. Infraorbitalbenen icke fastade vid förlocket. Gälhinnans strålar 6 eller 7. Den taggstråliga ryggfenan, om 2:ne ryggfenor förefinnas., eller den taggstruliga af delningen af den., om blott 1 finnes, temligen stor. Till sid. 44. EUACANTHINI. De nedre svalg- benen icke såsaraman- sinälta, att grän- sen dem emellan försvunnit ; van- ligen skilda. Gällockeii . . . . åtminstone ett- dera, mer eller mindre taggbe- väpnade eller tandade. Plogbenet . . . . merendels med tänder. Infraorbitalbe- nen , icke fastade vid förlocket. Den taggstråliga ryggfe- nan, eller den taggstrålige delen deraf ■ icke mj'cket liten. Bukfenans mjuka strålar icke taggbeväp- iiade eller tan- dade. Hakan Familjer: |5 1. PerddcR, CUTIEK. |flere än 5 ... . 2. SenjcidcB, Lov?e. mycket liten . 3. Trachiniå/B, GCstheb. baktill fastade vid förlocket 4. Cottidm, Agassiz. utan tänder 5. ScimnidcB. Cuviek. med 2:ne länga skäggtömmar 6. MulUdce, J. Gray. väl utbildade och starka 7. Sparida, CnviER. utan skäggtöm- mar. Tänderna små, eller nå- gon gång inga. Munöppningen . temligen stor eller medelmåt- tig. Ofverkäken . . . icke svärdfor- migt utdragen. Gälhinnans strå- lar tlere än 3:ne, i allmänhet 7. Kotornas antal större än 24 8. Scomhridm, Cuvier. 24 9. Carangidee, GCnther. 3:ne 10. Gasterosteidce, GUNTHER. utdragen till form af ett svärd 11. Xiphiida, Agassiz. liten och i allmänhet ej sträckande sig till orbitae 12. Mugilida, Cdviek. sammansmälta så, att gränsen dem emellan försvunnit 13. Labrid/e, CuviER. 4.4 Aborrfiskar. vid taggstrålens bas ett häl, genom hvilket går ett ringformigt utskott från det tillhörande mellantaggbenet, enligt hvad redan henet, och merendels äfven på gombenen. Infraorhitalhenen iclce fastade vid förlocliet. Galhinnans strålar 6 eller 7. Den taggstråliga ryggfenan, om 2:ne ryggfenor förcfinnas, eller den taggstråliga af delningen af den, om blott 1 finnes^ temligen stor. Slägtet Perca. 45 BuTifenorna under eller nästan under bröstfenornas fäste, och med 1 taggstråle och 5 mjuka strålar. Taggstrålarne särdeles styfve. SimbJåsa förefinnes och är enkel. Appendices pylo- ricce få. Till denua familj höra, enligt Gunther^), 60 genera och omki'ing 500 arter, och representanter för den samnoa förekomma i alla verldsdelar och i alla trakter på jorden, och både i färskt vatten och i hafvet. De som förekomma både i hafvet och i färskt vatten, bruka dock icke, såsom t. ex. laxen, regelbundet efter årstiden ombyta vistelseort. Alla äro roffiskar, som lefva dels af andra fiskar och dels af lägre, ryggradslösa djur. Inom ett slägte (Scrranus) förekommer, emot det hos fiskarne vanliga förhållandet, stundom normal hermafroditism. Till Sveriges och Norges fauna höra fem slägten, öfver hvilka vi här meddela en synoptisk tabell. Slägten: små och kard- (slät 1. Ferca, Artedi. 2:ue fenor. lika. I Tänderna . ., Tungan . . .| [tandad ... 2 Lahrax, CuviER. icke kardlika, utan i en enkel eller nästan enkel rad och deribland en del stora 3. Lucioperca, Cuvier. 1 fena f2:ne taggsträlar . . 4, Acerina, CUVIER. PERCm^. Ryggen med Analfenan med Is: ne taggstrålar . . 5. FoJyprion, Cuviek. I. Slägtet Perca, Artedi. 1738. Tvcnne ryggfenor, af hvillia den främre med 13 till 15 taggstrålar. Analfenan med 2:ne taggstrålar. Gälhinnans strålar 7. Fina JuirdliJca tänder på mellanMkshenen, under- läken, plogbenet och got)ibcnen, men tungan utan tänder. Gäl- locket till större delen tdan fjäll, och baktill med en större tagg. Förlocket i bakre och det främsta infraorbitalbenet i undre kanten baktill sågtandade. Hufvudet ofvan utan fjällbetäckning. Trenne arter, företrädesvis från färskt vatten i de norra de- larne af Gamla och Nya Verlden, och af dessa den ena gemen- sam för båda. 1) Catalogue of the Fishes in the British Museum, vol. I, pag. 51. - 1859. 4() A borrfisk ar. ]. Perca fluviatilis, Linné. Åborren. Undre JiCUiten af föriocl.ct med ett riwja antal (oinkrinfj 4 — f>) (jrofva och mer eller mindre framåt riytade och ofta vid spetsen delade tagfjar. GälJocket å yttre sidan slätt. En större svart fläch i den baJcre delen af den l:sta ryggfenan. 1 rf. U— 15; 2 rf. 1— 2+13— U; af. 2+8—1); brf. U; bf. 1+5; stjf. 17') Perca fluviatilis, Linné: S3'stema Natiuie, edit. lOmia, pag. 289. — 1758. „ „ Idem: Fauna Svecica edit. 2. da, pag. 117. —1761. „ „ A. J. Retcius: Faiuisfj Suecicse pars l-.iiia, pag 335. - 1800 „ ,. G. CuviER & ValencienneS; Histoire natiirelle des Pois- sons, T. II, pag. 20. — 1828. „ „ Pallas: Zoographia Kosso-Asiatica, vol. III. pag. 248. — 1831. ,, „ S. Nilsson: Prodromus Ichtliyologiae Scandinavicffi. pag. 81. - 1832. „ „ B. Fries, C. U. Ekström & W. v. Wr[(;ht: Skandina- viens Fiskar, l:sta häftet, pag 1. pl I. tig. 1. — 1836 „ „ S. Nilsson: Skandinavisk Faiuia, 4:de delen. Fiskarna, pag. 5. — 1855. „ „ A. GUNTHER: Catalogue of the Fishes in the British Mu- seum, vol. 1, pag. 58. — 1859. „ „ C. TH. E. von SlEBOLD:'Die Siisswassertische von Mit- teleuropa, pag. 44. — 1863. „ „ E. Blanchard: Les Poissons d'eaux douces de la France, pag. 130. — 1866. Kallas i Norge Äborr, Tryte (Nilsson). Beskr. Storleken stiger sällan till 1 'o fots längd och 5 skålpunds vigt och ännu mera sällan deröfver. Kropjxn, fräii sidan sedd, mer eller mindre atiångt elliptisk, med isynnerhet framtill bågböjd ryggkant, och med största höjden, som är be- lägen öfver bukfenornas bas, och hos de äldre är nägot större än eller ock ungefär lika stor som hufvudets längd, utgörande hos desse något mera än ' ,, af totallängden. Hos de yngre är höjden vanligen något mindre, samt lika med eller ock mindre än hufvudets längd. Honorna, synas i allmänhet, liksom de af andra fiskar, vara något högre än hanarne, samt liafva propor- 1) Betydelsen häraf är: l:sta ryggfenan har 14 till 15 strålar; 2:dra ryggfenaii 1 till 2 taggstråhir och 13 till 14 mjuka strålav; analfenaii 2 taggstrålar och 8 till 9 mjuka strålar; bröstfenan 14 strålar; bukfenan 1 taggstråle och 5 mjuka strålar; och stjertfenan 17 fullständige strålar. Aborren. 47 tionsvis något mindre hufviu]. Tjockleken, som i män af köns- delames uppsvallning eller af den slukade födans mängd i ännu högre grad är vexlande än höjden, utgör stundom ungefär hälften och stundom en mindre del af höjden. Ögonen äro temligen stora, och längden af ögonhålan innehålles hos äldre 5 till 6 gånger i afståndet mellan nosspetsen och spetsen af gällockets tagg, och är hos äldre något större än hälften af pannans eller interorbitalfältets bredd, och hos yngre ungefär lika med denna bredd. Nosen är trubbig och gapet temligen stort, med något uppstigande rnunspringa, som upptill endast begränsas af mellan- käksbenen, bakom hvilka öfverkäksbenens bakre, brede och tvärt afhuggne ände sträcker sig ungefär raidt under ögonen. Fjäll förefinnas på hufvudets sidor bakom ögonen, der de sträcka sig ned ungefär i jemnhöjd med öfi'e kanten af öfverkäksbenen, på öfre delen af gällocken och på underlocken. Den bakre näs- borran har sitt läge temligen nära ofvan den främre orbital- vinkeln, och den främre, som är mindre, ett stycke der framom. Det främsta inf raorhitaJ benet har å yttre sidan i-adiära slen]- kanaler, och sträcker sig med sin bakre ände nästan midt under ögat, och har der å undre kanten en del skarpa bakåt riktade såg- tänder. — Förlocl-et har formen af en vinkelhake med afrundad vin- kel, och är upptill tillspetsadt och i bakre kanten fint sågtandadt. Vid den afrundade vinkeln och å undre kanten har det omkring 7 (G — 9) gröfre radiära taggar, af hvilka de fleste hos de äldre och hos de yngre blott de bakre hafva 2 till fyra spetsar. - GäUocket eller locJiet är triangulärt, med svagt antydda radiära strimmor å yttre sidan, och med en stark afsats i öfre kanten, bakom hvilken denne kant utlöper i en stark bakåt riktad tagg. Nedanför denne tagg förefinnes stundom hos äldre individer en helt liten tagg i gällockets bakre kant. — Underlocket, som är aflångt, är i bakre kanten serdeles fint tandadt. Äfven nuJJan- locJcet, som är elliptiskt, är i undre kanten fint tandadt. Gäl- springan är mycket stor, börjar i jemnhöjd med den rygg å hufvudet, som bildas af o.s- pteroticiim, och sträcker sig nedåt och framåt nästan till midten af underkäkens längd. Gäluäset mellan båda gälkaviteterna fisthnms inter cavitates branchiaJes''^ ) är smalt, isynnerhet framtill. GcUhinnans strålar äro 7, och bilda 2:ne grupper, af hvilka den bakre räknar 4. Små kard- lika tänder på mellankäksbenen, plogbenets främre ände (der de bilda ett halfmånforraigt fält), gombenen, i allmänhet främre 48 Abontiskar. delen af vingfonuiga benen, öch pu underkäksbenen. Dylika tän- der förefinnas äfven på öfi'e och undre svalgbenen. Tungan slät och utan tänder. — Fjällen äro hårda och temligen stora, och tillhöra det slaget, som man kallar ctenoidfjäll. Den i huden sittande delen af dera företer 4 till 8 genom radiära inskärnin- gar åtskilda grofva och mer eller mindre trubbiga tänder, och de mellan dessa varande inskärningarne fortsättas å fjällens yttre sida af radiära tåror. Deras bakre blottade del är å yttre sidan sträf af lina radiära ojemnheter, och i bakre kanten äro små och skarpa taggar '). SidoJinicn är fullständig och har ungefär 65 — 70 fjäll hos äldre och 50—55 D:o hos smärre individer, börjar vid den öfre gränsen för gälspringan, ligger närmare rygg- kanten är bukkanten, och går ungefär parallell med den förre. — l:sta ryggfenan ^ som är betydligt längre än den 2:dra, bör- jar raidt öfver gällockets tagg och slutar något framom den ver- tikala linie, som dragés genom anus. Dess längd är något större än hnfvudets. Dess strålar, som alla äro äkta taggstrålar, äro 14 till 15 till antalet, vanligen 14. Afdesse strålar äro de mel- lerste de längste. Mellan båda ryggfenorna märkes en eller ett par mycket korte och för det mesta af huden dolde taggar, af hvilka, då de äro 2:ne, den bakre kan räknas till den 2:dYa ryggfenan. Denna fena, sora börjar öfver anus och slutar något bakom analfenans bas, räknar 1 till 2 taggstrålar och 13 till 14 mjuka eller ledade strålar. Änalfenan, som börjar ett litet stycke bakom anus och temligen långt bakom midten af afstån- det mellan nos- och stjert-spetsarne, har spetsen snedt afskuren eller föga utringad, samt räknar 2:ne taggstrålar och S till !< mjuka strålar. Bröstfenorna, som med sine spetsar räcka något bakom midten af l:sta ryggfenan, hafva blott mjuka strålar, till antalet 14. BitJcfenorna, som hafva sitt fäste något litet bak- om det för bröstfenorna, räcka med sine spetsar något bakom midten af afståndet mellan det förra och anus, och hafva 1 taggstråle och 5 mjuka strålar. Stjerffenan, som är inskuren och med un- gefär lika stora flikar, har 17 fullständige och ledade strålar. — Färgen är något föränderlig efter vattnets och bottnens beskaf- fenhet: i allmänhet renare och lifligare på renare botten och i klarare vatten. I hafvet och i sådana färska vatten, der bottnen är lerig och gräsig och vattnet ej är rent, är färgen i allmänhet 1) Se för öfrigt: Arvid Engström: Om fjällens byggnad hos Osteo- pterygii, etc. Lund 1874 (Gradualdisp.). Pag. 17, tab. I, fig- 1 & 2. Aborren. 49 ljusare och blekare. Deremot är den särdeles mörk i skogssjöar med mörk af torfd)' bildad botten. Under lektiden hafva ha- narne en starkare ntpreglad färg. I allmänhet är ryggen mer eller mindre mörkt svartgråaktig med någon grönaktig eller ock grågulaktig anstrykning och tecknad med 5 till 6 transversella svartgrå tvärband, af hvilka de främre sträcka sig nedåt sidorna, och de mellersta upptill vanligen äro delade. Nedåt kroppssi- dorna blir färgen ljusare, och öfvergår till grågrön eller grå- gulaktig, och under buken är den hvitaktig, men å undre sidan bakom analfenan ungefär lik kroppssidornas färg. hstaryggfe- uan är nedlagd ungefär af ryggens färg, och upprest har den hinnan klart grågulaktig eller ock grå stötande i viotett, och baktill med en svart fläck å hinnan mellan ll:te till och med 14:de strålarne. 2:dra ryggfenan är gulgrönaktig eller grågulaktig. Bröstfenorna blekt gulaktiga eller gulgrönaktiga, hos yngre stun- dom nästan af samma färg som kroppssidorna. Bukfenorna, analfenan och merendels båda stjertfenflikarne mer eller mindre lifligt röda. Iris glänsande gulaktig (messingsgul) med mer eller mindre gråbrun beläggning, stundom (isynnerhet hos äldre) till den grad, att endast en smal gul ring förefinnes närmast pupillen. Varieteter: 1. Rudaborre. Redan Linné omtalar i Fauna Svecica en i stillastående vatten vid Fahlun förekommande va- rietet, som utmärker sig derigenom att ryggen är särdeles starkt uppstigande och bågböjd, så att kroppen derigenom är högre än vanligt och i formen något liknande den af rudan, och Nilsson, som erhållit denna varietet från Elgsjösjön i trakten af Vadstena i Östergötland, beskrifver (i Prodrom. Ichthyol. Scand. och i Skand. Fauna) den derföre under benämningen Rudaborre. Här varande Universitets zoologiska museum har af Zootom. Prosektor Tullberg erhållit denna varietet från Helsiugland, och en något litet afvikande öfvergångsforra till den samme har erhållits från Upland. A de af Nilsson beskrifna exempl. innehölls kroppens störste höjd knappt 3 gånger i hela kroppslängden, och äfven bukens profilkoutur företedde en båge. l:sta ryggfenau hade 18 strålar och bakom dessa funnos 2 mycket korta taggar, som utan tvifvel äfven borde räknas till denna fena. 2:dra ryggf. hade 14 mjuka strålar, och framom den var en något litet högre tagg- stråle, som troligtvis tillhörde denna fena. Analfenan hade 2 taggstrålar och 8 mjuka strålar, och stjertfenan 17 strålar. Så- ledes var fenstrålarnes antal egentligen normalt. A ofvau nämnda Lilljeborg, Fiskarne. 4 50 Aborrtiskar. exemplar från Helsingland innehålles kroppens störste höjd, som- är belägen öfver bukfenornas bas, ungefär 8 1/2 gånger i total- längden, och bukens protilkontur är rät, och detta exemplars höjd är derföre ej mycket större än den hos fullvuxne individer,, ehuru ryggkanten framtill företer en betydligt starkare båge än den hos desse vanlige, och ännu mera än den hos yngre, ehuru exemplaret ej är mera än b^,\ tum vkm. långt, och således bör anses för ungt. Bakom analfenan har det en stark afsats, och krop- pens stjertafdelning har en abnorm (X-formig böjning, och denna afdelning är kortare än vanligt. l:sta ryggf. har 1.5 strålar, den 2:dra D:o 2 taggstrålar och 14 mjuka strålar, och analfenan 2 taggstrålar och 9 mjuka strålar. Dess färg har varit mörk, och bröstfenorna tyckas hafva haft samma grägrönaktiga färg som mellerste delarne af kroppssidorna. Orbitas längddiameter är, lik- som hos yngre i allmänhet, ungefär lika med pannans (interorbital- fältets) bredd. Bukfenorna räcka med sine spetsar nära intill anus. Hos det andra exempl., från Upland, som har den starkt bågböjde ryggen ej så tvärt uppstigande bakom nacken, innehälles kroppshöj- den något litet mera än 3 i/o gånger i totallängden, och dess stjert- afdelning är starkt uppåt böjd. — Framl. Pi'ofessor F. Wahl- gren') har visat, att denna varietet är en följd af en missbild- ning eller "rhachitism i olika delar af ryggradspelaren''', bvar- igenom en del kotor blifvit niycket kortare än de eljest normalt äro, och dessas "spinalutskott" blifvit mera rätt uppstående. 2. Gnldahorre eller (inJdfärgad ahorre. Denna varietet är, såsom namnet utvisar, en färgvarietet, hvilken utmärker sig" derigenom att färgen hos den mest utbildade varieteten öfver hela kroppen är starkt rödgul, eller något rödare än hos den vanlige guldfisken (Cyiirinns auraius), med blott otydliga mär- ken efter svarta fläckar på ryggen. l:sta ryggfenan har såsom 1) Öfversigt af Kongl. Vet. Akad:s Förli. 187.3, M 8, pag. 61. -- Denna missbildning är emellertid ej inskränkt endast till aborren. A här varande Universitets Zool. museum förvaras ett på samma sätt missbildadt och förkrympt exemplar af Salmo salar från Elfkarleby; och v. KlTTLlTZ (Denkwurdigkeiten einer Eeise nach d. russischen Amerika etc. Bd. I, pag. 263) har lemnat en afbildning af Salmo proteus, Pallas från Sitcha (samt dessutom från Kamtschatka och östra Sibirien), hvilken i formen öfverens- stämmer med det nämnda exemplaret af Salmo salar, och tyckes hafva lidit af samma missbildning. PALLAS beskrifning (Zoograph. Rosso-As.) an- tyder äfven detta, och det synes som denna missbildning skulle vara normal hos nämnde art. Aborreu. - 51 vanligt baktill en svart fläck; fenorna för öfrigt rödaktiga, och bukfenorna röda. Ett exemplar af denna varietet, af 8 V/o tums vkm. längd, har erhållits vid Eskilstuna, och har blifvit beskrif- vet af C. J. Sundevall 1). Ett annat dylikt exemplar hade en- ligt densamme förut erhållits till Kongl. Riksmuseum från sjön Regnan i norra Östergötland, och båda kunna betraktas såsom individuella varieteter. A. W. Malm -) har nyligen beskrifvit ett nära liknande exemplar af samma varietet frän trakten af Göteborg. Detta hade undre kroppsdelarne hvita med rosenröd anstrykning; hufvudet på sidorna messingsfärgadt och ofyan svart- aktigt; ryggen gröngul, med brungröna fjellkanter; kroppssidorna skönt guldgula, med ett par högst otydliga mörkare tvärbälten; buk- och analfenorna samt nedre kanten af stjertfenan cinnober- röda; de öfriga fenorna grårödaktiga med svartaktig skuggning. Totallängden 400 mill, eller 1 fot S^/g tum decim. m. — En annan, såsom det tyckes, närstående citrongul färgvarietet anföres af C. Th. v. Siebold^). Hos denna är den citrongula färgen isynnerhet märkbar på den eljelst hvitaktiga buksidan. I afseende på skelettet: Kotornas antal -41 till 42. Då, en- ligt hvad ofvan pag. 26 blifvit anfördt, bålens kotor kännas från stjertens derigenom att de icke äro försedda med sluten hseraal- båge, såsom de sednare, äro af det uppgifna antalet 19 bålkotor och 22 eller någon gång 23 stjertkotor. Af dessa sednare an- tyda de 2 till 3 första en öfvergång till bålkotorna derigenom att parapophyserne på yttre sidorna af de här mer eller mindre långt från hvarandre skilde sidodelarne af de klykformige hse- maltaggarne nedskjuta med mer eller mindre långa spetsar eller spetsiga utskott, som motsvara de från hvarandre skilde spet- sarne af de föregående parapophyserne på bålkotorna. — Kraniet är af en tjock pyramidal form, så att hos äldre dess störste höjd öfver basioccipital- och supraoccipital-benen innehålles föga mera än 2;ne gånger i dess längd, och dess största bredd öfver o. pterotica innehålles ungefär 2:ne gånger i den sednare. Supra- occipitalbenet, som med sin vertikala tunna skifva sträcker sig ned nära nackhålet, går längre tillbaka än o. epotica. Dessa sednares öfre horisontella skifva är bakåt kort och nästan tvärt 1) Öfvers. af Kongl. Vet. Akad-.s Förh. 1851 (tr. 1852), pag. 155. 2) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjaren, pag. 377. 1877. 3) Die Siisswasserfische von Mitteleuropa, pag. 48. 52 Aborrtiskar. athuggen i bakre kanten, och denne kant är något tVanioni de bakre spetsarne af o. pfcrotica, hvilka spetsar utskjuta bakåt temligen långt baken) o. opisthotica. Pannbenen äro ofvan bak- till temligen jemna och kullriga, och denis gerueusarama bredd öfver suproarbitalkanterna eller midt öfver pannan innehålles nå- got mera än 1 V2 gånger i deras längd. Ofvan plogbenets frärare ände är en temligen stor af brosk och hinna utfylld öppning mellan detta ben och supraetlimoidbenet. Äborren förekommer allmän i färskt vatten i Sverige från de sydligaste delarne af landet till de allra nordligaste. Enligt B. Fries och C. U. Ekström') är den iakttagen vid Kilpisjärvi i Torneä Lappmark under ()'J nordl. breddgr. och sjelfve hafva vi sett den fångad i Muonio elf ett par mil norr om Karesuando, och den sades der icke vara sällsynt. Den är egentligen till- hörande låglandets sjöar och strömmar, men dess vidsträckta ut- bredning mot norden antyder, att dess förekomst äfven kan upp- stiga till en betydlig höjd öfver hafvet; och K. Collett-) upp- gifver, att den i Norge blifvit funnen i Furusjön på fjellen mel- lan Gudbrandsdalen och Österdalen på en höjd som knappt var mindre än 3 000 fot öfver hafvet. I bergstrakterne öfverstiger den dock icke i allmänhet granens gräns, enligt såväl Nilsson som Collett, ehuru den mot norden vida öfverstiger denne gräns. Den förekommer dessutom i hafvet i närheten af kuster och flod- mynningar, vid stränderne af Öresund, Östersjön och Bottniska Viken, och visar sig vid Sveriges östra kuster i synnerhet all- män i skärgårdarne vid mellersta och norra delarne af landet. Vid vestra kusten af Sverige norr om Öresund förekommer den i allmänhet icke i hafvet, och Malm nppgifver^) att den vid Göteborg och vid Bohuslän ej träffas utanför flodernas mynnin- gar. R. Collett*) anför dock, att den förefinnes i hafvet på ett och annat ställe vid sydöstra Norge, såsom utanför Fredriks- hald och mellan denna stad och Fredriksstad. I afseende på Norge säger R. Collett, att den der förekommer i tvenne vidt åtskilda distrikter, nemligen dels i sydöstra Norge söder om Dovrefjell, och dels i det nordligaste Norge i färskt vatten i 1) Skand:s Fiskar, pag. 2. 2) Meddelelsei- om Norges Fiske i Aaveiie 1875—78; Norska Vidensk. .Selsk:s Forh. 1879, JW 1, pag. 5. 3) Göteborgs och Bohusläns Fauna, pag 374—375. 4) Anf. st. pag. 6. Aborren. 53 Alten, Povsaiiger och Syd-Varanger. Den saknas i Christian- sands stift vester om Christiansand, i hela Bergens stift, samt i hela den delen af landet, som är mellan Trondhjemsfjorden och Finmarken'). För öfrigt förekommer den i hela Finland, och i hela Europa, och enligt Pallas i nästan hela Sibirien till floden Lena, i hvilken den dock icke skall finnas. Den förekommer äfven i Nord-Amerika, enligt Gijnther (Introduction to the Study of Fishes, pag. 375). Aborren är en glupsk roffisk, som förtär dels andra fiskar och dels maskar, vatteninsekter och andra ryggradslösa vatten- djur. Dess glupskhet gör den till en behaglig fisk vid metfiske. Den förekommer i allmänhet spridd och icke i stim, utan under lektiden och någon gång eljest. De större hålla sig i allmän- het på något djupare vatten än de yngre, och enligt v. Siebold förekommer den i Bodensjnn i Schweitz på 30 — 40 famnars djup, så att den, när • den uppdrages, är "sprängd" på samma sätt som de hafsfiskar som uppdragas från stort djup i hafvet. Den är ej särdeles liflig i sina rörelser, och står stundom nästan orör- lig på ett och samma ställe, hvarifrån den dock sedan, om det gäller att taga något rof eller att undvika någon fara, med pi- lens hastighet kan skjuta fram ett stycke. Den hastiga simnin- gen är icke ihållande, utan sker ryckvis. Vid fångsten af rof ådagalägger den naturligtvis större liflighet och rörlighet. Abor- fens så väl som andra fiskars växtlighet beror af den större eller mindre rikedomen på föda, men den växer dock i allmän- het långsamt, så att Lund^; antagit, att en aborre af något mera än ','2 skålpunds vigt var 5 år gammal, och Malm 3) har för- modat, att en dylik af ej fullt 1 '/o tums dec.m. längd hade 16 månaders ålder; och enligt Hfe:cKEL och Kner *) är den vid unge- fär 6 tums, vkm. längd och 3 års ålder fortplantningsskicklig. Hanarne skola vara något fåtaligare än honorna. Aborrens lek hos oss inträffar under våren och försomma- ren: under April, Maj och Juni månader^), och då den, såsom andra fiskars lek, i någon mån är beroende af temperaturen, 1) Dessa uppgifter öfvereiisstämma hufvudsakligen med dem af Nils- son i Skandinavisk Fauna. 2) Kungl. Vet. Ak:s Handl. 1761, pag. 193. 3) Auf. st pag 376. 4) Die Slisswasserfisclie der Ustreickischen Monarchie, pag. 6. 5j Enligt V. Siebold inträffar dess lektid i Tyskland i Mars, April och Maj. 54 Aborrliskar. börjar den i allmänhet tidigare i sydligare trakter än i de nord- ligare, och tidigare under mildare vårar än under kalla sådane. Uti djupare sjöar med kallare vatten börjar den sednare än i grundare, hvarest vattnet fortare blir uppvärmdt. Nilsson upp- gifver i Skand. Fauna, att dess lek i södra Sverige börjar redan i begynnelsen af April. I mellersta Sverige inträffar dess lek- tid vanligen i Maj. Aborren uppstiger då på något grundare ställen, der äggen, omgifna af ett segt slem, som vid äggens ut- gång bildar långa strängar, hvilka sedermera med hvarandra nätfor- migt förenas, fästas vid växter och andra föremål på bottnen på ett djup af 2 till 3 fot eller något mera. Lund') uppgifver, att den, dä äggen börjat utträda, fäster början af äggtråden vid nå- got föremål och derefter springer hastigt derifrån, och sålunda utdrager hela äggtråden. Enligt C. J. Sundevall 2) fästes rom- men ej afsigtligt, utan får oftast drifva omkring i vattnet. Här föreligger således en skiljaktighet i uppgifterna, som torde för- klaras dermed, att äggmassorna vid den framskridande utveck- lingen esomoftast lossna från sitt fäste och blifva flytande. Malm har iakttagit dess rom liggande nätformigt utbredd på botten- vegetationen på 2 till 4 fots djup. Hos en aborre af nära I '/o skålp:s vigt räknade Lund ungef. G^o 000 romkorn eller ägg, och hos en annan af något mera än \ ^ skålp:s vigt nära 27 000 D:o, men enligt Block ^) skall man hafva räknat något öfver 280 000 ägg hos en aborrhona, ehuru i allmänhet blott den ene äggstockssäcken blir utvecklad. IL Slägtet Labr.ax, G. Cuviek. 1817. Tvcniie ryggfenor ^ af hvillca den främre med 9 taggstrå- lar. Analfenan i altinänhct med 3 taggstråJar. Gälhinnans strålar 7. Fina Jcardlila tänder på meUanMhsbenen, under- Mken, pJoghenet ocli gombenen, och nigclet fna tänder på tun- gan. Gällocket helt och hållet fjällbetäckt, och baldill med 2:ne taggar, af hvilka den nedre är längre. Förlocket i balrc lan- ten sågtandadt och i undre Imnten med större tänder. Det 1) Anf. st. pag. 188. 2) Kongl. Svenska Vetcnsk. Akad:s Handl. ny följd, Bd I, pag 9. — 1855. 3) Naturgesch. d. Fische Deutschl. Th II, i>ag. 68. Hafsaborren. 55 främsta infraorhitcdhenet har midre kanten helt och hållet slät. Hufviidet of van till en del fjällhetäcM. Kroppsformen något mera låmjsträcM än hos föregående slägte. Enligt GiJiSTHER äro de härtill hörande arterna åtta. af hvilka de sex tillhöra den Nya och de tvenne den Gamla Verlden, och af desse sednare blott den ena Europas Fauna. De äro egent- ligen hafsfiskar, men gå dock stundom upp i floder, som falla ut i hafvet, och en af arterna är från en tlod i N. Amerika. 1. Labrax lupus, G. Cuvikk. Hafsaborren. Undre kanten af förlocket med omkring 3 :ne större fr am- •åt riglade tänder eller taggar af hvilka en och annan stundom är tvåklufven. Kroppens höjd innehålles 5 gånger eller nära detta i totallängden. Kroppjen of van svartakt igt eller grön- aktigt grå, hos unga indicider med små svarta fläckar, n)ulvr silfverhvit. 1 rf. 9; 2 rf. l-)-I2— 18; af. 3+10—11; brf. 17; bf. 1+5; stjf. 17. JPerca lahrax, Linné: Systema Natura, edit. lOnua. pag. 290. — 1758. Xabrax lupus, Cuviek & Valenciennes: Hist. nat. des Poiss. T. 2, pag. 56, pl. 11. — 1828. „ „ G. CuviER: Eegiie aniraal, nouv. edit., T. II, pag. 133. — 1829. I^erca labrax, N. O. Schagekström: '"Mugil Cephalus och Perca Labrax, tvenne ovanliga iiskar, fångade vid kusten af Skåne och be- skrifne; Kongl. Vet. Akad:s Handl. för 1829, pag. 95. — 1830. „ ,. S. Nilsson: Skand. Fauna, Fiskarne, pag. 16. — 1855. Labrax hqms, A. Gunther: Catal. of the Fishes in the Brit. Mus. vol. 1, pag. 63. — 1859. „ Linnéi, A. W. Malm: Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 379. — 1877. Beskr. Denne fisk uppnår en längd af 3 fot eller något ■mera, och en vigt af 15 skålpund. Bland de icke så särdeles få exemplar, som blifvit erhållna vid Sverige och Norge, har ej •varit något, som haft denne storlek, utan deras längd har varit omkring 1 fot eller mellan 1 och 1 1/2 fot^) Kroppsformen 1) Enligt Yarrell (Brit. Fislies) fas den vid England oftast af 1 till 1 V2 fots längd. 56 Aborrfiskar. teraligen långlagd, med bukens protilkontur något mera bägböjcl än ryggens, och med störste höjden, ungefär öfver bukfenornas raidt, innehållen t' ., eller ock 5 gånger i totallängden. Läng- den af hufvudet innehålles 4 gånger eller ock ej fullt detta i totallängden. Nosen trubbig och afrundad, och öfverkäken nå- got litet mindre framstående än den undre. Gapet medelmåt- tigt, och munvinklarne eller munvikarne äro framom ögonen, och ungefär midt under den bakre näsborren. Då munnen är sluten, räcker öfverkäksbenet ej fullt under ögats raidt. Orhitas eller ögonhålans longitudinelle diameter raindreiän pannans bredd. Kinderna och gällocken, äfvensom pannan och hjessan fjällbe- täckta. Gällocket baktill med 2:ne taggar, af hvilka den nedre står längre bakut. FörlocJiet i bakre kanten med talrika (omkr. 37) mindre taggar eller tänder, af hvilka de öfre äro mindre och något uppåt rigtade. Det har form af en vinkelhake med afrundad vinkel, och vid denne äro 2 till 3 nedåt rigtade tag- gar, af hvilka en eller annan är tvåklufven. Både underlocket och tiiellnnlocket äro i undre kanten släta. Kardlika tänder förekomma pä raellankäksbenen, underkäken, plogbenet, gombe- nen och tungan. Det af dem på plogbenets främre del bildade fältet är nästan pilspetsformadt, med den framstående spetsen kort, och på tungan äro de mycket små, samt bilda 3:ne af- långa fält, af hvilka det mellersta är störst. — liyngrn har framom l:sta ryggfenan en nästan omärklig köl, och bakom nacken en grund långsgåeude fördjupning, och är der ganska tjock. — l:sta ryg^ gånger större än dess höjd. Dess bredd är såsom vanligt större än dess höjd. Öfre nackbenets hoptryckta bakåt utskjutande utskott är kort, men står dock längre ut än de mycket korta bakre utskotten å o. epotica. A pannbenen, hvars minsta bredd innehålles ungef. 2\/2 ggr i deras 1) Vi hänvisa för öfrigt till A. Engström : Om fjällens byggnad hos Osteopterygii, pag. 20, tab. I, fig. 8—10. 70 Aborrtiskiir. längd, är å hvartdera eii stor långsgående af den öfVe lamellen till en del öfvertäckt slerakanal, och desse äro baktill förenade, och mellan deras lameller är å öfre sidan af pannan en långs- gående ränna eller grop. Hjernkapselns nedre vägg är baktill, der den är bildad af o. hasioccipitale^ o. exoccipitalia och o. prootica, bred och något uppsväld, samt med en midt åt undre sidan långsgående grund grop. De bakre spetsarne af o. ptero- tica äro helt korte, och stå ej längre bakut än de af o. epotica. O. nasalia hafva hvartdera en långsgående öfvertäckt slemkanal. O. posttemporalia hafva i sin bakre kant smärre särdeles skarpe taggar. Gersen har i Sverige en vidsträckt geografisk utbredning, och förekommer i sjöar och strömmar från de sydligaste delarne af landet ända upp till de nordligare delarne af Norrbotten, och så väl i de östre som vestre delarne af landet. Enligt Nilsson har framl. Professor M. Agakdh hemfört ett exemplar af den till Lunds Universitets Zool. museum från "sjöarne på högfjellen i Lappland", och sjelfve hafva vi iakttagit den i Muonio Elf vid Karesuando. Enligt Hj. WmEORENi) förefinnes den i de mindre sjöarne och i elfvarue i Wester- och Norrbotten äfvensom i den angränsande skärgården. Den förekommer för öfrigt i Öster- sjöns och Bottniske Vikens skärgårdar, och i mynningarne af de floder och strömmar, som falla ut i Kattegat. I Norge är dess geografiska utbredning enligt R. Collett^) ännu icke riktigt utrönt. Den skall der förekomma i lägre liggande strömmar och insjöar åtminstone så långt upp emot norden som till Gud- brandsdalen. Talrikast skall den der förekomma i Mjösen och i flere sjöar i de inre östlige delarne af landet. I Finland skall den enligt Malmgren^) vara allmän i dess samtliga vattendrag ända upp till polcirkeln. För öfrigt förekommer den i hela Europa, med undantag af det allra sydligaste, samt i Sibirien till floden Lena, enligt Pallas. Gersen förekommer i både rinnande och stillastående vat- ten, men tyckes dock i allmänhet föredraga de senare, d. v. s. insjöar, och i synnerhet sådane som hafva stenig, sandig eller ock lerig botten. Den håller sig ständigt vid bottnen, samt är trög, 1) K. Sv. Landtbruks-Akademiens Handl 1866, pag. 41. 2) Norges Fiske; Norska Videiisk. Selsk:s Forli. 1874; Tillsegsli. p. 16. 3) Kritisk Öfversigt af Fiiilaiuls Fiskfauna (Akad. afli.), ])ag. 3. — 1863. Vrakfisken. 71 «å att den ofta står länge stilla på samma ställe, ehuru den med snabbhet kan förflytta sig från ett ställe till ett annat. Med undantag af lektiden håller den sig spridd. Den är föga rädd och mycket glupsk, och nappar derföre raskt på mete, så vida agnet är vid bottnen. Under den varmare årstiden söker den grundare ställen, och uppgår då i strömmar, som utfalla i de sjöar der den förekommer. Mot vintern återgår den till djupet. Den är seglifvad, och lefver länge sedan den kommit ur vatt- net. Dess föda består företrädesvis af vatteninsekter, kräftdjur och maskar, men den tager äfven fiskyugel och fiskrom. Den utgör i allmänhet ej föremål för något eget fiske, men fås ofta vid notdragning efter nors. Så är det åtminstone förhållandet i Mälaren. Dess kött är välsmakande, men den föraktas van- ligen till följd af den massa slem, hvarmed den är betäckt. Dess lek inträffar i slutet af April och i Maj. Då träffas flera tillsammans, och den fina rommen afsättes på stenar eller vatten- växter, på sådana ställen som ej äro särdeles grunda, ofta på 1 till 2 famnars djup. Bloch har räknat öfver 75 000 romkorn eller ägg hos en gers. Den växer långsamt. V. Slägtet Polyprioii, G. Cuvier. 1817. Gälhinnans strålar 7. Blott en ryygfena, Jwars främre del liar taggstrålar. Analfenan med 3:ne taggstrålar. Fina l^ardlika tänder på mellansMkshenen, underkäken, plogbenet, gombenen och vid tungans rot och spets. Förlocket med tag- gar, och gällocket med en longitudinel skroflig rygg eller köl, som idlÖ2ier i en stark tagg. Hufviidet fjällbetäckt. Blott 2:ne arter från Europa och Juan Fernandez. 1. Polypriou cernium, Valenciennes. Vrakfisken*). Kroppens höjd, som är lika med eller något mindre än hufvudets längd, inneliålles 3:ne gånger eller något mera i 1) Då den ej erhållit något här inhemskt namn, upptaga vi detta, som den erhållit i England, derföre att den brukar hålla sig i närheten af fly- tande lemningar af skeppsvrak, timmer o. d. 72 Aborrfiskar. totallängden. Färgen o/van hlågrå och på sidorna gulaJctigt grå, eller ock är färgen stundom hriinaTitig ; stjertfenan hali- till med hvitaktig bräm. Rf. 11+12; af. 3+9-10; brf. 18; bf. 1+5; stjf. 17. Polyprion cernium, Valenciennes: Méni. du Mus. d'hist. nat. T. XI, pag. 265, pl. 17. — 1824. „ „ G. CuviER & Valenciennes: Hist. nat, des Poiss. T. III, pag 21. - 1829. „ „ M. v. DiJBEN & I. Koren: Ichthyologiska Bidrag; K. Vet. Akad:s Handl. 1844, pag. 29. — 1846. „ ,, S. Nilsson: Skand. Fauna. Fiskarna, pag. 33. — 1855 „ ,, A. Gönther: Catal. of the Fish. in the Brit. Mus. vol. I, pag. 169. — 1859. ,, „ W. Yarrell: History of British Fislies, 3:rd edit. by Richardson, vol. Il, pag. 124. — 1859. Beskr. Den är en bland de störste af aborrfiskarue, om ej den störste af alla, emedan den, oaktadt dess undersätsige kroppsform, enligt Cuvier & Valenciennes stiger till en längd af 5 till 6 fot, och väger ofta öfver 100 skålpund. Oftast fås den af en längd af 1 till 2 fot. Uti kroppsformen liknar den kungs- fisken, och kroppens störste höjd, som är belägen bakom buk- fenornas fäste, ungefär under G:te eller 7:de taggstrålen af rygg- fenan, innehålles 3 till 3 '/j gånger i totallängden, samt är lika med eller vanligen mindre än hufvudets längd. Tjockleken öfver gällocksryggarne är något större än ^/^ af höjden, och stjertens höjd vid stjertfenans bas är ungefär lika med afståndet mellan ögonhålorna och underkäkens spets. Hufvudet, hvars längd från spetsen af underkäken till spetsen af gällockstaggen innehålles 3me eller ock ej fullt 3:ne gånger i totallängden, är stort och har en tjock, pyramidal form. Det är framtill temligen starkt tillspetsadt, derigeuom att spetsen af underkäken räcker ett godt stycke framom nosspetsen. Det är öfver allt fjällbetäckt. Nacken är tvärt uppstigande genom det starkt upphöjda öfre nackbenet. Gapet är stort och munspringan temligen starkt uppstigande, så att underkäkens spets skjuter högre upp än öfre kanten af mel- lankäksbenen. Då munnen är sluten, äro munvinklarne ungef. under främre kanten af ögonhålorna, men öfverkäksbenen, som baktill är starkt utbredda och tvärt afrundade, räcka under bakre kanten af nämnda hålor. Ögonen äro mycket stora, och ögon- hålornas langitudinelle diameter innehålles ungef. 1 V4 ggi^ i Vrakfisken. 73 afståndet mellan dem och nosspetsen, men denne diameter är dock betydligt mindre än pannans minsta bredd, emedan denna är ovanligt stor, och ungefär lika med nosens längd, från ögon- hålan räknad. Pannan är å midten något konkav. — FörlocJict, som å yttre sidan har en parallelt med dess böjning gående skråfiig rygg, är i bakre och undre kanterne beväpnadt med smärre taggar, af hvilka en del af de å sednare stället äro rigtade bakåt, samt dessutom med en eller ett par större vid vinkelns bakre kant. — GällocTiet, som är triangulärt, bar upptill å yttre sidan en från ledknappen utgående skarp och skråfiig köl, eller rygg, som baktill utlöper i en spetsig tagg, och dess undre kant är ut- ringad. Några bakåt rigtade taggar finnas framtill i undre kanten å underlocket, och en del sådane förefinnas i samme kant på mellanlocket. Gälhinnans strålar äro 7, hvaraf de 3:ne mindre i den främre afdelningen. — Tänderna alla små och kardlika, samt bildande breda fält på mellankäksbenen, un- derkäken, gombenen och plogbenet, det sist nämnda fältet tri- angulärt. På tungan förefinnes vid roten ett litet longitudinelt ovalt fält af dylika tänder, samt några få vid dess spets. — Näsborrarne stora, intill hvarandra, samt mycket närmare ögo- nen än nosspetsen. — Ryggfenan är lång och upptagande den vida störste delen af ryggens längd. Den börjar öfver roten af bröstfenorna och slutar ungef. midt öfver analfenans slut, samt på ett afstånd från stjertfenans mellerste bas, som inuehålles 2 ^'i g&^" i hufvudets längd, Dess taggstrålige afdelning, som är något mera än Vl^ ggr längre än den mjakstrålige, har 11 tjocke taggstrålar, af hvilka den främste är minst, och den ba- kerste är längre än den föregående. Dess mjukstråliga afdel- ning är vida högre än den taggstråliga, starkt bakåt rigtad, med den öfre kanten afrundad, vid basen temligen långt ut fjällbetäckt samt försedd med 12 mjuke strålar, af hvilka den siste är dubbel. — Anal fenan, som börjar något bakom början af den mjukstråliga afdelningen af föregående fena, har den undre kanten afrundad och basen temligen långt ut fjällbetäckt, samt består af 3:ne tjocke taggstrålar, af hvilka den l:ste är kortast, samt 9 till 10 (vanligen det förra) mjuke strålar. — Bröstfenorna äro små, vid basen fjällbetäckta, snedt ovala, och räcka ungefär lika långt tillbaka som bukfenorna, eller under ryggfenans 8:de taggstråle, samt hafva 18 strålar, som alla äro mjuke, och af hvilke den 18:de är rudimentär. — Bukfenornay 74 Aborrtiskar. som hafva sitt fäste raidt under fästet för bröstfenorna, äro äf- ven de snedt ovala, med de 2:ne ytterste mjuke strålarne längst, samt hafva 1 tjock taggstråle och 5 mjuke strålar. — Stjcrt- fcnan är kort och tvär, samt fjällbärande ända ut emot spetsen, och har 17 fullständige strålar. — Fjällen äro små, med 5—6 från en punkt bakom midten utgående radiära fåror, som vid den i huden instuckne kanten sluta med grunda bugter, emellan hvilka är ett motsvarande antal af trubbiga flikar. På deras bakre frie del hafva de radiära ojemuheter, som i bakre kanten sluta med taggar. — SkloUnien är, med undantag af dess bakre del, föga tydlig, och ligger framtill mycket närmare ryggkanten än bukkanten, och går ungefär parallelt med den förre. — Färgen synes vara något föränderlig, sannolikt dels efter åldern och dels individuelt. v. Duben och Koren uppgifva färgen på det enda vid Norge erhållna exemplaret, då det var friskt, såsom "ofvan blågrå, på sidorna småningom öfvergående i gulaktigt grå med silfverglans, hvilken färg på buken blir ännu ljusare. Alla fe- nor blåsvarta, utom bukfenorna, der strålarne äro blåaktigt hvita, och blott den mellanliggande hinnan blåsvart. Iris silfverfärgad, pupillen blåsvart." Cuviek och Valenciennes säga, att den såsom fullvuxen är enfärgadt gråbrun med hvitaktig bräm vid änden af stjertfenan, och att den såsom ung är marmorerad af stora svartaktiga irreguliära och till en del obestämda fläckar på en gråhvitaktig eller rostbrunaktig botten. Yarrell uppgifver : Den öfre halfdelen af fisken är mörkt purpurbrun, och den undre delen nästan silfverhvit; hinnorna mellan fenstrålarne mörkbruna, och stjertfenans bakerste kant nästan hvit. Gunther anför färgen såsom enfärgadt brun, med hvitaktig bakre kant på stjertfenan. Att denne kant ej omnämnes af v. Duben och Koren, ehuru den uppgifves af alla de andre, är anraärkningsvärdt, och den torde derföre hafva saknats å det af dem beskrifna exemplaret. I afseende på sJcelettet uppgifva Cuvier och Valenciennes såväl som Gunther, att kotornas antal är 26. Af denne fisk har inom Skandinavien, såsom redan är sagdt, blott ett enda exemplar erhållits, nemligen vid Solsvig, omkring 2 sv. mil från Bergen i Norge, der det togs i Juli månad 1843 på långref på ett djup af omkring 100 famnar. Detta exemplar var ly/g tum vkm. långt. Den är allmän i Medelhafvet och i Atlantiske Oceanen, der den norr ut går upp till södra och vestra kusteriui af England, och söder ut går ner till Goda Hopps Beryxfiskar. 75 Udden, och vester ut, enligt Latham, lär förekomma vid Ame- rikas östra kuster. Vid Madeira skall den vara en af de fiskar, som ymnigast torgföras. Den är således en pelagisk fisk, som sannolikt förer ett kringstrykande lif. Engelska sjömän hafva iakttagit, att den i ■Oceanen gerna håller sig i grannskapet af flytande timmer eller lemningar af skeppsvrak, såsom ofvan blifvit anfördt, så vida dessa lemningar såsom vanligt bära massor af dervid fastade Lepa- der, och det är i sällskap med dessa lemningar som den befunnits närma sig Englands kuster. Sannolikt har den stundom i England äfven erhållits på stenig botten, emedan den derstädes äfven fått namnet ^''Sfone Bass" eller Stcnhass. I Medelhafvet lefver ■den enligt Valenciennes på djupt vatten och stenig botten, och så har förhållandet varit med det exemplar som togs i Norge. Den såsom de andre aborrfiskarne är glupsk och rofgirig, och lefver såväl af mindre fiskar soai af snäckor och andra everte- brerade djur. På grund af undersökningen af innehållet i dess mage antager emellertid J. CouchI), att den icke åtföljer det med Lepader behäftade timret, för att fortära dessa djur, utan san- nolikt för att taga små fisk och andra djur, som hålla sig i grannskapet. Köttet är hvitt och af utmärkt god smak. 2:dra Familjen BERYCIDiE, Lowe. 1840. (Annals and Magazine of Natural Histoiy, vol. IV. pag. 406. — 1840). Beryxfiskar. Kroppen i alhnänhet hoptrycM, stundom temligeti hög och stundom afiång, täcM af ctenoidfjäll, sällan utan fjäll. Den stora munspringan mer eller mindre uppstigande. Fina Tiard- liJca tänder på Icäkarne och i allmänhet äfven på plogbenet och gombenen. Gälhinnans strålar 8 eller och 4. Gällocksbenen åtminstone till en del beväpnade med taggar eller tänder. In- fraorbitalbenen icke fastade vid förlocket. Bukfenorna fastade under eller nästan under bröstfenornas fäste och försedda med 1 taggstråle och i allmänhet Jiere än 5 mjuke strålar. Apj- pendices pyloricce talrika. Enligt GuNTHER^) höra 9 slägten och 50—60 arter, till större delen från de varmare hafven i båda hemisfererna, till denna familj. 1) History of the Fishes of the British Islands, vol. I, pag. 201. 2) Catal. of the Fish. in Brith. Mus. vol. I. pag. 8. 76 Ueryxtiskar. I. Slägtet Beryx, G. Cuvier 1829. Nosen lort, och munsprinyan starkt uppstigande. Ögonen mycket stora. Tänder hädc på käkarne, jjJoghcnct och gom- benen. Gälhinnans strålar i allmänhet 8. Förlocket och mcllan- locket tandade. 1 ryggfena., hvars främre taggstråUge af delning är kort. Bukfenorna med 7 eller flere strålar. Analfenan med é taggstrålar. Stjertfenan djupt klnfven, och dess öfre och undre hasalstrålar äro taggstrålar. Fjällen hårda., medelmåt- tiga eller stora sand baktill sträfva. Åtminstone 5 — 6 arter från Nordsjön, Atlantiske Oceanen, Indiske Oceanen, Japans och Australiens haf äro kända. 1. Beryx l)orealis, M. v. Duben & .1 Koeen. Nordiske Beryxen. Den störste höjden, som är belägen vid ryggfenans början, innehålles ungefär 2^1^ till 2'^,\ gånger i totallängden, och huf- vudets längd innehålles ungefär P/^ ggr eller något mera i kroppshöjden. Gällocket obeväpnadt, blott med en trubbig vinkel baktill. Stjertfenans mjuke strålar 20. Rf. 44-18-19; af. 4+27—29; brf. IG; bf. I + IO; stjf. 5 +20+4. Beryx horealis, M. v. Duben & I. Koeen: Ichthyologiska Bidrag; K. Vet. Akacl:s Handl. 1844, pag. 35, tab. Il, fig. 1-2. - 1846. „ „ S. Nilsson: Skaud. Fauna. Fiskarne, pag. 37. — 1855. „ „ Robert Collett : Norges Fiske ; Norska Vidensk. Selsk:s Forh. 1874, Tillffigsh. — 1875. Anm. Sedan utom det af de ofvan nämnde författarne beskrifna exemplaret af denna art ännu 2:ne andra större exemplar af den samma er- hållits, och man derigenom fatt tillfälle att erfara de förändringar, som den till följd af åldern och möjligen äfven till följd af könet undergår, och sedan man genom Lowe ') och äfven till en del genom Barker-Webb & Berthelot ^) erhållit något bättre kännedom om Beryx äeeudactylus, CuviER & Valenciennes^), hvilken af desse sednare författare endast blifvit beskrifven efter ett torkadt exemplar, har det visat sig; att dessa båda arter stå hvarandra 1) Annals of Natural History etc. vol. IV, 1840, pag. 406. 2) Histoire naturelle des Hes Canaries, T. 2, deuxieme Partie, conten. la. Zoologie, pag. 13. pl 4. — 1836 — 1844. Beskrifningen är äfven här gjord af Valenciennes, och liksom förra gången grundar den sig äfven här endast på ett torkadt exemplar, ehuru i bättre tillstånd än det förra. Den är derföre mindre tillförlitlig är den af Low^E meddelade. 3) Hist. nat. des Poissons, T. III, pag. 222. Nordiske Beryxen. 7 7 så nära, att artskilnadeu med fog kan sättas i fråga, och att en noggran- nare jemförelse mellan båda tyckes vara nödig för att konstatera den sarania. De hos B. horeulis på nosen och pannan varande taggarne, på hvilka nämnde författare i och för artskilnaden lagt en hufvudsaklig vigt, äro enligt hvad vi sjelfve erfarit '). och äfven enligt hvad som anföres af E. Collett (anf. st.) underkastade bet3-dliga förändringar, så att de hos äldre exemplar dels förändra sin form och dels helt och hållet försvinna eller ock blifva rudi- mentära. Desse taggar lemna derföre ingen grund för artskilnaden. Uti diagnosen för i fråga varande art (B. horealis) har derjemte äfven förhål- landet mellan hufvudets längd och kroppens höjd blifvit upptaget såsom utmärkande. Då det af CuviER och Valenciennes äfvensom det af Va- LENCIENNES ensam å anf. st. beskrifna exemplaret af B decadactylus, såsom redan är nämndt, var torkadt, var dess kroppshöjd, som af dem upp- gifves såsom lika med hufvudets längd, eller ock å sist nämnda stället '/g större än den sednare, sannolikt mindre än den verkliga, och då LOWE (anf. st) uppgifvit, att å sist nämnda art kroppens höjd är större än huf- vudets längd, torde der således i verkligheten icke förefinnas någon anmärk- ningsvärd skilnad i detta afseende mellan de båda arterna. Med undantag af stjertfenans strålar^), äro fenstrålarne till antalet öfverensstämmande hos båda arterna, och detta antal är hos båda något vexlande i rj'gg- och anal- fenorna. Den af Cuvier och Valenciennks lemnade beskrifningen på fjällen hos B. decadactylus är kort och ofullständig och synes äfven vara något oriktig, och uti fjällens form kan svårligen vara någon betydlig skiljaktig- het mellan två eljest så nära öfverensstämmande fiskar, som den och B. horealis. Valenciennes (Hist. nat. des lies Canar.) har å planchen afbil- dat fjällen såsom ganska starkt taggiga i den bakre frie kanten, och deraf följer, att de ej kunna vara släta, såsom uppgifvits af CuviER och Valenci- ennes. Dä uti sidolinien hos B. decadactylus 64—65 fjäll, och hos B. horealis 67 D:o, och uti en tvärrad på raidten af kroppen hos den förre 34 - 35 D:o, och hos den sednare från ryggfenan till sidolinien 11 och från sidolinien till bukfenans rot 20 D:o blifvit räknade, så synes äfven i detta afseende ingen nämnvärd skiljaktigliet dem emellan förefinnas. Afven uti färgteckningen synes råda stor öfverensstämmelse dem emellan, emedan hos båda den röda färgen är öfvervägande. Enligt de af Berthelot till Va- lenciennes, lemnade uppgifterna och den derpä grundade figuren skall Ber. decadactylus hafva guldglänsande långsgående band på ryggen och hvita streck på buken. 1 färgteckningen tyckes dock således vara någon 1) Vi få här hembära Doktor I. Koken, senior, vår stora erkänsla för hans godhet att redan 1861 bereda oss tillfälle att undersöka ett stort, 16- ,r, tum dec. m. långt exemplar (af obekant kön, emedan inelfvorna af fi- skaren blifvit uttagna), som förvaras i hans privata samling. 2) A nämnda stället har Valenciennes uppgifvit de mjuka strälarnes i stjertfenan antal till 18, då de af honom och Cuvier å förra stället upp- gäfvos vara 17, och sålunda har ett närmande till det hos Ber. horealis förekommande antalet egt rum. Exemplarets torkade tillstånd gör emeller- tid äfven den sednare uppgiften ej fullt tillförlitlig. 78 Eeryxfiskar. skiljaktighet dem emellan, om eljest färgen å de iakttagna exempl. af Ber. horeuUs varit tillräckligt väl bibehållen, för att med säkerhet kunna afgöra denna fråga. Det betydliga afståndet mellan lokalerne — B. decadactylus frän hafvet vid Canariske Oarne och vid Madeira och B. ioreofefrån hafvet utanför Bergen i Norge — bör icke kunna föranleda till några tvifvel om artidentiteten, då B. horealis blifvit tagen ])å ett djup af 200— 300 famnar enligt COLLET, och enligt af Koken mig benäget lemnad uppgift t. o. ni. på ett djup af 300—400 D:o, och således är en riktig djupvattensfisk ')) och man iakttagit, att både fiskar och andra hafsdjur, som lefva på de stora djupen, förete en mycket vidsträckt geografisk utbredning. Eller om man icke häruti vill söka en grund för samma arts uppträdande vid Canariska Öarne och vid vestra Norge, så kunna vi tänka oss samma orsak härtill, som till förekomsten af Chironectes pictus och Sternoptyx olfersii vid Norge, nemligen Golfströmmen. Dessutom får det anmärkas, att Sebastes dacty^ loptcrus är gemensam för hafvet vid Madeira och hafvet vid Norge. BesliT. Det största hittills kända exemplaret af deune fisk (i Kokens samliug) har en totallängd af 16Vio t. dec. m. Dess största höjd vid ryggfenans hörjan är 6V20 ^- Tjockleken bakom nacken l'V2o t. Ögats vertikala diameter P/io t. Un- derkäkens längd 21/2 t- Bröstfenans längd 3^'2o t. A det af v. DuBEN och Koren beskrifna exemplaret är totallängden 1 fot eller 10 tum; den största kroppshöjden vid början af ryggfenan 3iV''2o ^- och hufvudets längd föga öfver 2V2 t. Längd af bröst- fenan 2*/ JO t. Häraf framgår, att kroppen är hög och hoptryckt, och att den största kroppshöjden innehålles hos det större exem- plaret föga mera än 2 ^/j gånger, och hos det mindre nära 3me ggr i totallängden, att längden af hufvudet hos det sednare inne- hålles ej fullt, men hos det större fullt 1 1/2 ggr eller något mera i kroppshöjden samt 4 ggr i totallängden, och att den största tjockleken vid nacken utgör ungefär Va ^.f kroppshöjden. Då fisken betraktas från sidan, visa sig både öfre och undre kropps- konturerna bågböjda, den sednare starkast böjd längs basen af analfenan, vid hvars slut kroppens stjertafdelning, hvars höjd innehålles ej fullt 4 gånger i kroppshöjden, visar sig tydligen afsatt. Kroppen är således kort och hög, och baktill starkt af- smalnad. Hufvudet är i synnerhet utmärkt genom den starkt uppstigande munspringan och de särdeles stora ögonen, samt der- igeuom att nacken synes försvunnen derigenom att ryggens muskler och fjällbetäckning sträcka sig ända fram på pannan midt öfver ögonen. Nosen är kort och trubbig, så att afståndet raellau 1. Baeker-Webb & Berthelot uppgifva, att den vid Canariska Öarne håller sig på 250 famnars djup. Nordiske Beryxen. 79 nosspetsen och ögonhålan innehålles mellan 4 och 5 ggr i huf- vudets längd, samt är föga större än ögonhålans halfve diameter. Spetsen af underkäken räcker ett godt stycke framom nosspetsen. Ögonhålans diameter innehålles nära 2^/2 ggr i hnfvudets längd. På hvartdera os nasalc förefinnes hos det mindre exemplaret, som sannolikt är en hane, en temligen stark tagg, hvilken helt och hållet saknas hos det större exemplaret. På hvartdera främsta infraorbitalbenet finnes hos det mindre exemplaret en särdeles stor tvåklufven tagg, hvilken hos det större D:o är enkel och kort, och slutligen finnes ofvan hvardera supraorbitalkanten hos det mindre exemplaret en stark tagg (således på pannan 2:ne starka taggar), hvartill hos det större D:o endast ytterst obetydliga spår före- komma. Den från denne tagg bakåt gående kammen eller kanten å pannbenet är hos det mindre exemplaret skarpt tandad, men har hos det större endast på sin främre del några föga märkbara sågtänder. Öfver nacken höjersig kroppen vida starkare hos det större exemplaret än hos det mindre, så att Lowe's uttryck "dorso, elevato, arciiato, gihho" för JBer. decadadijlus äfven här har sin tillämpning'). Pannans minsta bredd är knappt större än afståndet mellan ögonhålorna och nosspetsen. Munspringan slutar ungefär under främre kanten af ögonhålorna. Öfverkäks- benet är framtill smalt och baktill starkt utvidgadt, och der nästan tvärt afhugget, och dess bakre hörn är beläget ungefär midt under ögat. A midten af öfverkäken är framtill mellan mellankäksbenen en djup inskärning. — FörlocJcets bakre rand är vid den afrundade vinkeln något utstående, och dess undre kant bildar en båge, som sträcker sig ända fram till underkäkens bakre vinkel. Både ofvan och framom vinkeln är förlockets bakre och undre kant tandad, men tänderna äro störst vid den afrundade vinkeln. Dessutom har förlocket framom dess bakre vinkel 2me framifrån bakåt gående tandade kammar, och fram- till begränsas det af en vertikal kam, som nedtill bär tänder. GälJocJcets vertikala dimension är 2V2 ggi' större än den longi- 1) Den af VäLENCIENNES å pl. 4 uti "Hist. nat. des Hes Canar." lem- nade figuren, som blifvit tecknad efter det torkade exemplaret, öfverensstäm- mer icke med Lowe's beskrifning, och hos detta exemplar har utan tvifvel kroppshöjden genom torkningen blifvit något lägre än den är å friska exem- plar, och man kan derföre svårligen antaga, att den af Valenciennes lem- nade beskrifningen och afbildningen framställa fiskens rätte form. Kropps- höjden skulle enligt honom vara '/g af totallängden. 80 Beryxfiskar. tiidinella, ocli dess bakre kant är bugtig, och har en något mera utstående trubbig vinkel, men ingen tagg. JJnderlocket är litet och tunnt, och nedtill bredast. MeUanlocliet har samme form som förlockets nedre longitudinelle del, och dess nedre tandade kant är parallel med nedre kanten af nämnde del, så att der följaktligen förefinnas 2:ne närstående parallela hvasst tandade kanter, Gälöppningarne äro mycket stora, och (/älhin- nans strålar äro 8. Kinden, d. v. s. trakten under ögat, gäl- locket, underlocket och den bakerste delen af underkäken äro fjållbetäckta. — Tänder, som äro helt små och kardlika, före- finnas på mellankäksbenen, gombenen, plogbenets främre ände och på underkäken. — Byggfenan, som börjar något närmare nos- spetsen än stjertfenans rot och slutar ungefär öfver analfenans midt, är framtill temligen hög, och stupar starkt bakåt. Läng- den af dess bas utgör omkring V'^ af totallängden. Den har 4 taggsträlar framtill samt hos det större exemplaret 19, och hos det mindre 18 mjuke strålar. — Analfcnan, hvars bas är betydligt längre än ryggfenans, och hvars bakre kant är grundt utringad, börjar ungefär under midten af ryggfenan och något litet bakom kroppens midt, och slutar nästan så långt framom midten af stjertfenans bas som afståndet mellan nosspetsen och den bakre orbitalkanten. Den har 4 taggstrålar framtill och hos det mindre exemplaret 27 och hos det större 29 mjuke strå- lar, och den mjukstråliga afdelningen är vid basen fjällbetäckt. — Bröstfenornas fäste är parallell med kroppens longitudi- nelle axel, och då de läggas intill kroppen, rigtas deras spetsar uppåt och något bakåt emot ryggfenan. Hos det större exem- plaret utgör deras längd föga mera än ^i-^ och hos det mindre nära V'4 af totallängden, och är således proportionsvis märkbart större hos det sednare, hvilket hos oss föranledt den förmodan, att detta exemplar torde vara en hane, och det större en hona. De äro smala och snedt lancettformade. Strålarne, som alla äro ledade, äro till antalet 16. — BtiTxfenorna hafva sitt fäste under bakre delen af bröstfenornas, samt äro temligen långa, och räcka, då de äro tilltrj^ckta, till eller förbi anus. De hafva 1 taggstråle och 10 mjuke strålar. — Stjertfenan är djupt klufven, och hos det större exemplaret, som har denna fena tem- ligen fullständig, är den öfre fliken längre än den undre. I stället för de små odelade strålar, som eljest vanligen förefinnas vid stjertfenans bas i öfre och undre kanten, finnas här tagg- Fjärsingfiskar. 81 strålar, nemligen 5 i öfre och 4 i nedre kanten. Dessutom har den 20 fullständige mjuke strålar. Den är fjällbärande ett godt stycke ut från basen. — Fjällen äro stora, hårda och fastsit- tande. De större äro å raidten något inknipna och der genom en tvärgående linia afdelade i 2:ne ungef. lika stora delar. Den i huden instuckna delen har 8:ne afrundade hörn. Den bakre delen är halfcirkelformig uch har långs midten en djup fara, och på sidorna af denna radiära ojemnheter eller ryggar, som i bakre kanten utlöpa med hvassa taggar. På ryggens fjäll hafva de radiära ryggarne förvandlats till radiära rader af taggar. De långs- gående fjällradernas antal är å bredaste stället af kroppssidan omkring 30 — 31, och uti den med ryggkanten parallelt och närmare denne än bukkanten gående sidolinien finnas omkring 67 fjäll, hvilka till formen såsom vanligt äro något olika de andra. — Färgen på hufvudet och ryggen ned till sidolinien högröd ; på sidorna och emot buken silfverhvit med rödaktigt skimmer; fenorna och taggarne på hufvudet högröda. Af denne fisk hafva blott 3:ue exemplar erhållits, alla i trakten af Bergen i Norge. Det första exemplaret, som blifvit utförligen beskrifvet å anf. st. af M. v. Duben & Koren, fångades den 8 Mars 1839 i nät vid Börnäs i Sunds pastorat, 2 mil från Bergen, det andra fångades enligt R. Collett den 30 Sept. 1871, och båda dessa förvaras enligt den samme i Bergens Museum. Det 3:dje och största exemplaret förvai^as i Doktor I. Korens privata samling i Bergen, och blef der i trakten (vid Mänger) enligt benägen uppgift till oss af nämnde Doktor, taget 1861 på lina i sällskap lued Sebastes niarinns på ett djup af 300 till 400 och enligt Collet 200 till 300 famnar. Då den så ytterst sällan här har erhållits, torde den böra betraktas såsom en en- dast tillfälligt i grannskapet af någon Skandinavisk kust före- kommande fisk, som egentligen har sitt hem i ett sydligare haf, och äfven denna omständighet talar för den artidentitet med Ber. decadaetyhis, hvarora vi ofvan yttrat en misstanke. 3:dje Familjen TEACHINID^, A. Gunther. 1860. (Catal. of the Fishes in tlie Brit. Mus. vol. II, pag. 225) Fjärsingfiskar. Kroppen låtigsträckt, täcld med små fjäll, eller ock naken. Tänderna s»nå kardhka, stundom med några större koniska huggtänder deribland. 1 eller 2 ryggfenor. Den taggstråJiga Lilljeborg, Fiskarne. Q 82 Fjärsiugfiskar. ryggftnan eller den taggstråliga a/delningen af ryggfenan mycket liten och alltid mindre och kortare än den mjnkstruliga. Anal- fenan lika utbildad som den mjukstråliga af delningen af rygg- fenan. Bukfenorna med 1 tagg och 5 mjuke strålar. Gul- Öppningarne stora och gälhinnans strålar 5 till 7. Simhlåsa saknas i allmänhet. Appendices pyloricce i ringa antals eller ock saknas de. Denna familj, som enligt Gunther omfattar 23 — 24 slägten med omkring 90 — 100 arter från nästan alla haf, har af honom blifvit afdelad i 5 afdelningar eller underfamiljer. Till Sveri- ges och Norges fauna hörer blott 1 slägte och 1 art, hö- rande till den 2:dra af nämnda underfamiljer. Underfam. TRACHININI, Gunther. Ögonen mer eller mindre laterala. Hufvudet icke payisar- beklädt. Sidolinien oafbrnten. Mellankäksbenen utan någon större tand på deras bakre del. Till denna underfamilj räknas af Gunther 10 slägten. I. Slägtet Trachiims, Artedi. 1738. Kroppen hoptryckt. Munspringan starkt uppstigande. Mycket små cycloida ') fjäll, ordnade i snedt bakåt och nedåt gående rader. 2:ne ryggfenor, af hvilka den l:sta med 6 till 7 taggstrålar. Bukfenorna fastade framom bröstfenorna ("ju- gulära"). Kardlika tänder på mellankäksbenen, plogbcneti^ gombenen, mesopterygoidbenen och underkäken. Gällocket tagg- bärande. Gälhinnans strålar 6. Simblåsa saknas. 5 arter från Europa, Afrika och Södra Amerika. 1. Trachimis draco, Linné. Fjärsingen. Tvenne små taggar ofvan den främre orbitalkanten. Det främsta infraorbitalbenet med en framtill tvärt uppåt böjd spets. Kroppshöjden innehålles i totallängden 5^1^ — 6 gånger. Färgen gråaktig eller gråbrunaktig med blå och gtdaktige 1) Det vill säga tunna och utan taggar i deras frie kant, och de vid den i huden instuckne delen förekommande radiära farorna bilda ej några tänder, utan göra kanten endast vågformig. (Vi hänvisa för öfrigt till A. Engström: Om fjällens byggnad hos Osteopterygii, pag. 21). Fjärsingen. 83 fläckar och clyJika sneda streck på sidorna. Den främsta rygg- fenan till stor del svart. 1 rf. C; 2 rf. 29—31; af. 2+30—32; brf. 15; bf. 1+5; stjf. 13. Trachinus Draco, Linné: Fauna Sv. ed. 2:(la, pag.' 110. — 1761. „ „ A. J. Retzius: Faunse Suec. Pars l:ma, pag. 317. — 1800. „ " CuviRR & Valenciennes: Hist, nat. des Poissons, T. III, pag. 238. — 1829. „ " S. Nilsson: Prodromus Ichthj-ologise Scandinavicse, pag. 90. — 1832. „ „ B. Fries & C. U. Ekström & W. v. Wright: Sksndi- „ „ naviens Fiskar, l:sta haft. pag. 13, pl III, fig. 1. — 1836. „ „ H. Kröyer: Danmarks Fiske, Bd. I, pag. 55. — 1838. „ „ S. Nilsson: Skand. Fauna, Fiskarna, pag. 40. — 1855. „ „ A. GUNTHER: Catal. of the Fish. in the Brit. Mus. vol. II, pag. 233. —1860. Beskr. Storleken stiger till något öfver 1 fots, eller till 12 — 13 decim. tunos längd. Störste kroppshöjden, som är mindre än hufvudets längd, samt är belägen vid anus eller strax der framom, innehålles hos de yngre ungefär 5\/2 och hos de äldre omkring 6 ggr i totallängden. Kroppen är således särdeles långsträckt, med öfre profilkonturen nästan rät, och med den undre framtill starkare och baktill svagare bågböjd. Kropps- höjden vid stjertfenans bas utgör ungefär Vs ^f den störste kroppshöjden. Största tjockleken, öfver gällocken,, innehålles nära eller ungefär Vj^ ggr i kroppshöjden. Bakåt är kroppen starkt hoptryckt. Hufvudets längd från spetsen af underkäken till bakre kanten af underlockshinnan innehålles 4V2 till nära 5 ggr i totallängden. Hufvudet är således litet, och det utmärker sig för öfrigt genom den starkt uppstigande munspringan, de högt sittande ögonen, den smala pannan och den starke gäl- lockstaggen. Underkäkens spets är framom nosspetsen, och passar in i en grund urbugtning af denne sednare. Nosen är helt kort, och afståndet mellan ögonhålorna ock nosspetsen är mindre än ögonhålornas longitudinelle diameter. Ögonen äro temligeu små, och den hinna, hvarat de utomkring äro omslutna, är upptill och framtill något rörlig. Pupillen är oval med störste diametern i longitudinel rigtning. Pannan är smal och dess bredd är ungefär lika med V'2 ^f ögonhålans longitudinelle dia- meter, stundom knappt detta. Ögonen stå något högre upp än den longitudinelt urhålkade pannan. A öfre delen af os ect- 84 Fjärsingfiskar. dhmoidemn ofvan främre orbitalvinkeln företinuas ett par korta, bakåt och utåt rigtade taggar. Gapet är stort, och munvink- larne äro ungef. midt under ögonen, och det baktill utbredda öfverkäksbeuets bakre hörn är under eller något litet bakom den bakre kanten af ögonhålan. — Förlocket är utan tänder eller taggar, men det har å yttre sidan nedtill 3—4 radiära låga eller tillplattade ojemnheter, som i kanten vid den bakre vin- keln och undertill sluta med trubbige spetsar eller vinklar, såsom en antydning till taggar. — GälJoclui är temligen litet, och har upptill en stark rygg, som baktill utlöper i en lång och stark och mycket spetsig och refflad tagg, hvilken enligt Professor F. T. Schmidt i förening med den dermed i samband stående giftapparaten ') tyckes vara denne fisks förnämsta för- svarsvapen. — XJnäcrlochet 2iX 'aiovi, subrektangulärt, baktil hinn- artadt, och dess bakre afrundade hörn sträcker sig bakom spetsen af gällockstaggen. Dess bakre kant är grundt konkav. — Mel- lanlocJid är ock stort och är undertill tunnt och hinnartadt, samt betäcker här å yttre sidan helt och hållet gälhinnan. Den- nas strålar äro 6, och äfven de främi'e af dem äro temligen långe. Trakten under och bakom ögat (kinden) äfvensom gäl- locket och underlocket äro fjällbetäckta. — Fina kardlika tänder förefinnas på mellankäksbenen, plogbenet, gombenen, mesop- terygoidbenen och underkäken samt stundom äfven åtminstone på det ena pterygoidbenet. Tungan utan tänder. — Anns har sitt läge strax bakom slutet af den första V4 af totallängden, således ovanligt långt framme. — l:sta ryggfenan, som börjar något framom spetsen af gällockstaggen, är helt kort, så att dess längd innehålles ungef. GI/2 gg'" i längden af 2:dra rygg- fenan. Dess strålar, som med få undantag-) äro (1, äro ganska rörlige, så att de 2:ne främste kuima rigtas något framåt, och af alla äro den 2:dre och 3:dje längst. De äro särdeles starke och spetsige samt snedt fårade å sidorna och baktill, och räcka 1) Om Fjärsingens Stik og Giftredskaber; Nordiskt Medicinskt Arkiv, Bd. VI, N:o 2, pag. 6. — 1874. Uti en fördjupning på gällocket nära tag- gens bas, och i refflorna a taggen hafva de körtelartade organer sitt läge, hvilka afsöndra giftet, som i farorna eller refflorna passerar iit mot taggens spets. 2) Enligt Prof. F. T. ScHMmT (anf. st., pag. 8) ej sällan 5 strålar, och någon gång ej flere än 3. Fjärsingeu. 85 långt utom fenhinnan, och åtminstone de främste af dem stå i förbindelse med en den ofvan nämnda liknande giftapparat, hvars gift ledes långs fårorna ^) och äfven de kunna betraktas fåsom fiskens försvarsredskap. De kunna nedläggas i ryggfåvan. — 2:dra ryggfenan, som upptager den vida störste delen af ryg- gens längd, är låg och sänker sig så småningom bakåt, har 29 — 81 mjuke men föga grenige strålar, af hvilka såsom vanligt den bakerste är dubbel. Den slutar något framom slutet af anal- fenan, och afståndet mellan den och raidten at stjertfeuans bas är ungefär lika med afståndet mellan spetsen af underkäken och bakre kanten af ögonhålan. - Analfenan, som är något längre än 2:dra ryggfenan, och är låg liksom den samt med frie strål- spetsar, räknar 2:ne föga utbildade taggstrålar och 30 — 32 mjuke strålar, och af de båda först nämnde är den l:ste rudimentär, och af de sist närande är, såsom vanligt, den siste dubbel. — Bröstfenoma, som äro korta och breda, så att bredden är större än längden, hafva 15 mjuke strålar, och deras undre kant är afrundad och den bakre nästan tvär, med det öfre hörnet trub- bigt tillspetsadt. — Bi(l-fenoma, som hafva sitt läste framom fästet för de föregående, och under bakre hörnet af mellanlocken, äro små, så att de räcka föga bakom basen af bröstfenorna, samt hafva 1 liten taggstråle och 5 mjuke strålar. — Stjert- fenan, som, då den utbredes, baktill är tvär, räknar 13 full- ständige strålar. — Fjällen, som, enligt hvad ofvan blifvit an- fördt, äro helt små cycloidfjäll, bilda talrika reguliära ifrån rygg- kanten till bukkanten snedt nedåt och bakåt gående rader, så att kroppssidorna synas fårade snedt uppifrån nedåt och bak- åt. Sidolinien, som är fullständig, ligger högt uppe och går parallelt med ryggkanten tills den bakom den 2:dra ryggfenans slut sänker sig nedåt till midten af stjertfeuans bas. — Färgen hos denne fisk är lysande, men något vexlande. Hufvudets sidor med gula och azurblå fläckar. Ryggen brungrön eller gråbrun- aktig med grön anstrykning, med ljusare sneda streck, och med sneda azurblå fläckar längre nedtill. Den nedre delen af kropps- sidorna och buken hvita med sneda gulaktiga och blekt blå streck. l:sta ryggfenau å främre delen svart. 2:dra ryggfenan vid basen hvitaktig. Analfenan stundom blekt rödaktig med ljusare gulaktige strålspetsar, stundom hvitaktig med gule och 1) Enligt Prof. Schmidt (anf. st.). 86 Fjärsingfiskar. derutanför blåaktige fläckar. Bröstfenorna och bukfenorna blekt gnla eller ock hvitaktiga, de förra stundom uppiiil vid basen grönaktiga. Iris silfverhvit närmast pupillen. Stjertfenan vid spetsen svartaktig eller ock gråbrunaktig och der innanför med grågula, blå och stundom gröna fläckar. Skelettet: Kraniet utmärker sig genom en mängd små spet- sige knölar, som göra hjernskålens öfre och infraorbitalbenens yttre sidor skråfliga. Det är baktill något nedtryckt, sä att dess bredd derstädes är mycket större än dess höjd. Mellan hvar- dera sidan af basioccipitalbenet och den främre kanten af post- temporalbenet är ett trådformigt brosk, som således fäster det sednare benet vid det förra. Supraoccipitalbenets vertikala ut- skott sträcker sig icke längre tillbaka än o. exoccipitalia och pterotica. Konkava ledytor eller ledknappar förefinnas å o. exoc- cipitalia. Bassioccipitalbenet undertill och parsphenoidbenet bak- till och undertill äro långsåt konkava. O. opisthoticum är di- stinkt. Pannan är långsåt konkav. De ofvan främre orbital- kanten befintlige båda taggarne hafva sitt läge på o. ectethmoi- deimi och der äro dessutom 1 — 2 andra rudimentäre sådane. Det främsta infraorbitalbenets främre ände har en tvärt uppstigande tagg, så att vid förbiseende af denne nämnde ände synes vara tvär och trubbig. Plogbenet är kort, och dess tandfält är trubbvinkligt. Hyomandibularbenet har ä yttre sidan framom öfre änden af förlocket ett framåt rigtadt spetsigt utskott. Post- temporalbenet upptill och baktill och supraclavicularbenet upp- till och framtill äro i kanten skarpt tandade. Scapularfenestran är stor, elliptisk, samt icke omsluten af scapula framtill. O. coracoideum är stort och nedtill och framtill tvådeladt. Fjärsingen förekommer i hafvet hos oss från södra delarne af Östersjön till södra Norge, upp till trakten af Bergen, men ej längre åt norden. I södra Östersjön är den sällsynt, och har enligt S. Nilsson der erhållits i sillgarn under Augusti och Sep- tember månader. I norra delen af Öresund och i Kattegat, vid nordvestra Skånes, Hallands och Bohusläns kuster är den där- emot under den varmare årstiden en ganska allmän fisk, som på vissa ställen (t. ex. norr om Lirafjorden och vid Lässö) en- ligt Kröyer*) under vissa perioder uppträder i sådan mängd, 1) Danmarks Fiske, Bd. I, pag. 67 — 68. Här namnes, att man vid de anförda ställena iakttagit, att den i sin förekomst är periodisk, och att den således på samma ställe under mänga år kan vara sällsynt, men derefter återigen kan under någon tid uppträda i stor mängd. Fjärsingen. 87 att hela båtlaster på en gång kunnat fångas. Enligt C. U. Ek- ström') lär den äfven i Bohuslän på samma sätt vara periodisk, emedan han uppgifvit, att den under vissa år i trakten af Tjörn ■därstädes är mycket allmän. Enligt R. Collett'-^) är den vid liusterna af södra Norge mindre talrik än vid Bohuslän. Utom Skandinavien förekommer den vid kusterna af mellersta och södra Europa, och äfven i Medelhafvet samt vid vestra kusten af Afrika. Under den kalla årstiden håller den sig på djupet längre ut i hafvet, men under den varmare (i Maj, Juni, Juli och Augusti) närmar den sig kusterna, och träffas då stundom strax inne vid land, men vanligen på 2 — 8 famnars djup, och i syn- nerhet på sandbotten, der den stundom gräfver sig ned i sanden, så att blott nosen och ögonen stå upp öfver denne. Den håller sig för det mesta vid bottnen, men då den stundom fångas i garn, som sättas för näbbgäddor, så utvisar detta, att den äfven går högre upp i vattnet. Dess fångst vid våra kuster, der vanligen blott ett och annat eller några få exemplar erhållas på en gång, antyder, att den härstädes är mera enslig och icke håller sig samlad i större skaror, såsom, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, stundom händer vid Lässö och i närheten af Limfjorden. Dess ganska stora gap antyder, att den är en glupsk fisk, och den tager med begärlighet på krok. Krustaceer och maskar m. fl. å. djur utgöra väl en stor del af dess föda, men den tager äfven smärre fiskar. Dess lektid inträffar enligt Keöyer i slutet af Juli och början af Augusti, och den uppstiger då på grundare ställen för att lägga sin rom. Vi hafva ofvan omnämnt den giftapparat, som står i för- bindelse med eller har sitt läge vid gällockstaggen och tag- garne i den l:sta ryggfenan, och det är deraf tydligt, att den fruktan för fjärsingen, som fiskrarne allt sedan uråldrig tid hysa, är fullt berättigad. Det har visserligen af åtskilliga blifvit på- stådt, att de sår, som fjärsingen genom sting med nämnde tag- gar åstadkommer, ej äro af svårare beskaffenhet, utan kunna jemföras med dylika af andre taggfenige fiskar. Sedan man nu dels genom Prof. F. T. ScHMmx (ani. st.) och dels redan förut 1) Göteb. K. Vetensk. o. Vitterh. Samhäll:s Handl. ny tidsf. Haft. I, pag. 36 — 1850. 2) Norges Fiske, pag. 42. 88 Fjilrsingtiskar. genom Byekley ') erhållit kännedom om den med dessa taggar förbnndne giftapparaten, och läkare haft tillfälle-) att göra iakt- tagelser ä giftets verkningar, har det till full evidens blifvit ådagalagdt, att fjärsingens sting äro giftiga, och att de knnna förorsaka svåra plågor i förening med mer eller mindre vid- sträckt svullnad, och således till en viss grad kunna vara far- liga. Verkningarna af dem äro emellertid betydligt vexlande,. och äro långt ifrån alltid lika svåra, detta utan tvifvel dels be- roende på qvantiteten af det gift, som genom stinget kommer in i blodraassan, och dels på den stuckna personens receptivitet för det samma. Prof. Schmidt (anf. st. pag, 18) antager dock, att i allmänhet dessa verkningar blifvit öfverdrifna, då man jäm- fört dera med sådana af ormbett, och att de med mera fog" kunna jemföras med verkningarna af sting af bi eller getingar. Det i Skandin. Fauna, Fiskarne, pag. 45 anförda fallet, dä en- ligt Provincialläkaren Katzky'.s embetsrapport till K. Sundhets- Kollegium år 1832 en 55 års gammal storväxt karl, som af en fjärsing blifvit stucken i långfingret, måste under svåra lidanden till följd af detta sting tillbringa en hel månad å sjukhuset,, innan han till helsan hann att blifva äterstäld, bör utan tvifvel betraktas såsom ett undantagsfall. — Uti Proceedings of the Zoological Society of London för år 1864, pag. 155, har A. GuNTHER beskrifvit en ännu mera utbildad, för giftiga sting lämpad apparat hos en exotisk fisk, Thalassophyynv rcticulcda, Gunthek, från Guatemala, och af familjen Batrac]nd(E. Hos denne fisk är gällocket mycket smalt och rörligt samt försedt med en lång^ och spetsig tagg, som, liksom de giftige orraarnes gifttänder, har en sluten kanal inuti och en öppning vid spetsen och en D:o vid basen, hvilken senare står i förbindelse med en der in- till belägen säckformig giftreservoir. Denne apparat är således mycket liknande nämnde ormars giftapparat. På ryggen har samme fisk 4 taggstrålar, som äro bildade på samma sätt, som operkulartaggen, d. v. s. hafva en kanal inuti och en öppning vid basen och en D:o vid spetsen, och den förre stående i för- bindelse med en säck, som tjenar såsom giftreservoir, till hvilken 1) Proceed. of the Literaiy and Philosophical Society of Liverpool, N:o 5, 1849, pag. 156. 2) Doktor C. CederströM: "Om fjärsingens stygn"; Hygiea, Bd. 35, 1873, pag. 83; samt derjemte de af Prof. Schmidt företagna inympningar af dess gift på kaniner och grodor. Siitipfiskar. 89 giftet kommer från det samma afsöndrande körtelartade or- ganer. Fjärsingens kött är välsmakande och helsosarat, ehuru något torrt och magert, men då fjärsingen anses såsom en giftig fisk, bruka fiskrarne vid vår vestra kust i allmänhet icke förtära den, utan bortkasta den, sedan de först gifvit den några dugtiga slag emot båten. Obs. Liksom Nilsson i Skandinavisk Fanna anse vi oss böra fästa uppmärksamheten på en närstående vid England förekommande art : Tracliiims >ipera, Cuvier & Valenciennes. 2:(lra ryyg fenan med 21— 2å och analfenan med 24 — 25 mjuke strå- lar, men blott 1 taygstråle. Inga taggar ofvan den främre orbitalvinkeln. Kroppshöjden '/g af totallängden. Färgen på ryggen rödahtigt grå, på nedre kroppssidorna och bukett silfverhvit. Längd 4 —5 tum decim. m. Trachinus vipera, Cuvier & Valenciennes: Hist. nat. des Poiss. T. III, pag. 254. — 1829. „ „ W. Yarell: History of Brit. Fishes, 3:rd edit , pag. 7 — 1859. A. GUNTHER: Catal of tlie Fish. in the Brit. Mus., vol. Il, pag. 236. — 1860. Den är enligt Yarrell allmän vid de sandiga kusterna af England, Skottland och Irland, och skulle derföre möjligen någon gång kunna blifva funnen vid vår vestra kust. För öfrigt finnes den äfven vid kusterna af Holland och Frankrike samt i Medelhafvet. Dennes sting skola vara lika giftiga, som den föregåendes, om ej ännu giftigare. 4:de Familjen COTTID.E, Agassiz. 1834. (Cottoidei, AöASSIZ: Poissons fossiles, T. IV, pag. 40 & 181. - 1833—1843. — Triglidce, GuntheR: Catal. vol. II, pag. 87. — 1860). Simpfiskar. LvfraorhitaJhenen äro baJctill fastade vid förlocket. Tand- heväpningen svag, tänderna_ små och kardliJca. GäUocken, åt- minstone ettdera, mer eller mindre tagghcväpnade. Bukfenorna ungef. under bröstfenorna, ofta med färre än 5 mjuke strålar. Gälhinnans strålar 5—7. Simhlåsa saknas ofta. De till vår fauna hörande liskarne af denna familj, eller Simpfiskarne, utgöra 3me underfamiljer: Scorpcenini (af slägtet Scorpcena, Artedi) Cottini (af slägtet Cottus, Artedi) och Ägo- nini (af slägtet Agomis, Bloch-Schneider). 90 CC CD S. so: C W c: ^ 3 crT ? '^crq' b c/: o "§ S^ S' £. S" . S£ £- ?:; s S-S-i 3. c Jr ^ c 5 ^ ^ rf oq 2^ er? 2- CD - ■ » O - d: 5 5? rrc' ^ — ^ "^3 fr ce CD K Tar" 55 o o ^ K c £: S Cl CD C 3 C o- c: •-? ^ - <-i- ;:; »3 — CD S 2 S' td ^• W W C: C; Km O s c C g -* $; C- S ^■ Ci et" c > J^ f 1^ re ?5 T^ O a Slägtet Sebastes. 91 l:sta Underf. SCOEP^NINI, A. Gunthek. (Catalogue of the Acanthopterygian Fishes in tlie CoUection of the British Museum, vol. II, pag. 95. — 18(50.) Skorpenor. Den tagystråliga qfdelningen af ryggfenan är Jila lång som, eller längre än den mjuhstrnliga D:o, samt än analfenan, som icke är lång. Kroppen är naken, eller ock hetäckt med vanliga fjäll. Appendices pyloricce förefinnas i ringa antal. Af denna underfamilj har vår fauna blott ett slägte, och saknar det för underfamiljen typiska slägtet Scorpcena. I. Slägtet Sebastes, G. Cuvier & Valenciennes, 1829. (Hist. nat. des Poiss. T. IV, pag. 326. - 1829). Kroppen lioptryckt, utan Imdhihang, och hetäckt med medel- måttiga eller små och sträfva fjäll, som äfven betacka kin- derna samt gällocken och åtminstone den bakre delen af hnfim- dets öfre sida. Ögonen mycket stora, och deras vertikale dia- meter större än pannans minsta bredd. FÖrlocket med flere store taggar samt med gropar å yttre sidan. S.dje infraor- hitalhenet har haktill ett bakåt rigtadt långt och tillspetsadt utskott, som räcker till eller nära intill kanten af förlocket, men infraorbitalbenen bilda icke något pansar på kinden. Nac- ken saknar grop mellan de longitiidinelle ryggarne på hjess- benen ^). Kardlika tänder förefinnas på mellankäksbenen, under - kälken, plogbenet och gombenen. Gälhinnans strålar 7. Blott en ryggfena, hvars tagg stråliga af delning har 12 till 15 taggstrålar. Analfenan har 3 taggstrålar. Färgen merendels mer eller mindre röd. Simhlåsa förefinnes merendels. Omkring 20 arter tillhörande detta slägte äro kända, för det mesta från de tempererade zonerna, och representanter för det samma förekomma nästan i alla liaf, med undantag af dem Tid det tropiska Sydamerika. De äro i allmänhet djupvattens- fiskar. Hos oss förekomma 3:ne arter. R. Collett^) har upp- tagit en 4:de art med ett ? under benämningen Seb. heltzenf^k grund af en i ett af framl. Kyrkoherden Heltzen efterlemnadt manuskript, innehållande en naturbeskrifning öfver Helgeland i 1) En sådan grop förefinnes hos slägtet Scorpcena. 2) Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875 — 1878; Norska Vid. Selsk.-s Forh. 1879, N:o 1, pag. 10. 92 SiiTiptiskar. Nordlaud, af deune lemnad beskrifniiif]: öfver en med Sel), nia- rinits (Lin.) nära beslägtad fiskform, som afviker från sist nämnda art genom bet3'd]igare st crlek och ett större antal strålar i rygg- fenan. Det af CoLLETT för denna art åsatta ? är utan tvifvel fullt berättigadt, och den måste ännu betraktas såsom tvifvel- aktig. Är Heltzens beskrifning grundad på en normalt bildad fisk, så torde denne icke höra till slägtet Sthastcs. Enligt Heltzen har den af honom undersökte fisken, som af honom be- nämnes Stor-Ver eller Hav-Uer, haft 20 strålar i ryggfenans hvardera afdelning. Sebastes. Underkäken räcker längre fram än den öfre. Analfenans mjuke strålar A r t e r ; 8 till 9 . . 1. marinus. (Lin.) 6 till 7.2. iriviparus, Kröyer. räcker föga eller icke längre fram än den öfre 3. dactylopterus, De LA Eoche. 1. Sel)astes marmus, (Linné). Store Kungsfisken eller Ueren. Af förlockets undre taggar är den främste rigtad nedåt. Byggfcnans mjuke strålar 14 till 15 ^) och analfenans D:o 8 au 9-). TJnderkäkcn framtill spetsigt utdragen. Pannans minsta bredd innehålles icke l^/^ gånger i ögonens vertikale diameter^ och är hos äldre föga mindre än denne diameter. Af ståndet mellan orhita och främre spetsen af underkäken, då munnen är sluten, är större än orhitas longitudinelle diameter. Af taggarne i tindre kanten af det främsta infraorhitalhenetär den främre rigtad nedåt. Färgen ofvan och på sidorna röd, stundom med en mer eller mindre mörk fläck på gällocket, men utan mörka tvärgående fläckar på ryggen. Rf. 15+14-15; af. 3+8—9; brf. 18-20^); bf. 1+5; stjf. 12^). 1) Vanligen 15. 2) Den siste af desse är dubbel i båda fenorna. 3) Vanligen 19. 4) Nämligen 12 fullständige eller till stjertspetsen nående strålar. Store Kuiigsfisken eller Uereii. 93 Ferca marina, Linné: Fauna Svecica, edit. 2:da, pag 118. — 1761. „ norvegtca, ASCAN: Icones rerum naturalium, 2 Cayer, pag. 7, tab. 16. — 1772. ,. „ O. F. Muller: Zoologite Danicae Prodromus, pag. 46. — 1776. ,. „ O. Fabricius: Fauna Groenlandica, pag. 167. — 1780. ,. ,, A. J. Eetzius: Faunse Suecicae Pars I:ma, pag. 336. — 1800. Sehastes norvegiciis, Cuvier & Valenciennes: Hist. nat. des Poissons. T. IV, pag. 327. — 1829. „ „ S. Nilsson : Prodromus Khthyologiie Scandinavicffi. pag. 79. — 1832. ,. „ H. KrOyek: Danmarks Fiske, Bd. I, pag. 159. —1838. „ „ S. Nilsson: Skandin. Fauna, 4.-de delen, Fiskarna, pag. 91. (Till en del). - 1855. „ „ A. Gunther: Catalogue of the Acantliopt. Fishes in the Coll. of the Brit. Mus., vol. II, pag. 95. — 1860. „ „ R. Collett: Norges Fiske-, Tillsegsh. til Christ. Vid. Selsk:s Forh. f. 1874. pag. 19. — 1875. „ marinus, Chr. Lutken: Korte Bidrag till nordisk Ichthyograplii, I. Forelöbige Meddelelser om nordiske Ulkefiske (Cot- toidei); Videnskabel. Meddelelser fra den naturhistor. Förening i Kjöbenhavn, 1876, pag. 358. — 1876—77. „ „ A. W. Malm: Göteborgs och Bohusläns Fauna, Rygg- radsdjuren, pag. 385. - 1877. „ „ Pt. Collett : Meddelelser om Norges Fiske i Aareue 1875-78; Norska Vidensk. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 7. — 1879. „ „ Idem: Den Norske Nordhavs-Exped. 1876-1878, Zoo- logi, Fiske, pag. 15, pl. I, fig. 3—4. — 1880. Kallas enligt Malm stundom af Bohuslänske bankfiskare Fiske-Kong, men har för öfrigt ej fatt något eget namn af de Svenske fiskrarne. I Norge benämnes den vanligen Uei\ men stundom äfven Ouger, Äuer ') och Hödjisk. Bcslr. I den högre norden, (vid Nordland och Finmar- ken i Norge), der den i allmänhet blir störst, uppnår den ej sällan en längd af 3 fot, eller nära 3 fot, och stundom enligt Collett en vigt af öfver 5 kilogrammer. Dess kroppsform lik- nar aborrens, och är såsom dennes tjock och uudersätsig. Den störste kroppshöjden, som är belägen öfvei- bröstfenornas bas, innehålles ungefär 3:ne gånger i afständet mellan spetsen af underkäken och basen af stjertfenan, och något öfver 3 V2 gän- ger i totallängden, och denne höjd är något mindre än hufvu- 1) Denna benämning skall enligt Ascan härleda sig derifräu att fisken har stora öoon. 94 Simpfiskiir. dets längd. Största tjockleken, öfver gällocken, är ungefär lika med halfva kroppshöjden. Kroppshöjden vid stjertfenans bas är hos den äldre fisken större än och hos den yngi'e, nästan lika stor med ögonhålans longitudinelle diameter. Afständet mellan ryggfenan och midten af stjertfenans bas är något mindre än afständet mellan nosens framkant och bakre änden af öfverkäks- benet. Analöppningen är belägen något bakom kroppens midt hos äldre ex., och bakom den är hos hanen en utstående geni- talpapill, och hos honan en helt kort utstående genitalpor. — Hufvudet är temligen stort, och dess längd innehålles något mera än 3 gånger i totallängden. Betraktadt från sidan så väl som ofvanifråu är det framtill tillspetsadt derigenom att under- käken med dess starke knöl är utdragen i en temligen skarp spets. Derigenom att denne spets är temligen utdragen är afstän- det mellan den främre orbitalkanten och den samme hos de äldre betydligt och hos de yngre något litet längre än orbitas longi- tudinelle diameter. Pannan är plan, och dess minsta bredd är hos de äldre nästan lika med ögats vertikale diameter, och inne- hålles hos de yngre ej fullt 1 1/2 gånger i nämnde diameter. Hvartdera os nasale har en uppåt och bakåt rigtad tagg. Den tagg, hvarmed ectethmoidbenet upptill vid supraorbital- kanten slutar, är liten och föga utstående. A hjessan förefinnas 2:ne långsgående benkölar, som baktill äro tydligen böjde och divergerande, och der hvardera sluta i en tagg. Strax utanför det ställe, der desse benkölar börja, äro ett par eller tre små taggar, och äfven spår till ett par sådane förefinnas stundom längre in på pannan framom kölarnes främre ändar. I undre kanten af det främsta infraorbitalbenet äro ett par korte och långt åtskilde taggar, af kvilka den främre är rigtad rätt nedåt. Underkäkens spets skjuter fram om nosen eller framkanten af mellankäksbenen med något mindre än ^'3 af afständet mellan nämnde spets och ögat. Öfverkäksbenet är baktill ganska bredt,. och i bakre änden tvärt-konvext, och dess bakre öfre hörn räcker något bakom ögats midt. Mellankäksbenet är å yttre sidan be- täckt af en tjock hud, som äfven sträcker sig upp öfver nedre delen af öfverkäksbenet. Icke endast pannan, hjessan, kinderna och gällocken äro fjällbärande, utan fjäll förefinnas äfveu på no- sen, infraorbitalbenen, öfverkäksbenen och underkäken. Ögonen (såsom i allmänhet förhållandet är hos fiskar, som lefva på större djup) äro stora, och deras longitudinelle diameter innehålles ho& Store Kungsfisken eller Ueren. 95 de äldre något mera och hos de yngre något mindre än 4 ggr i hufvudets längd. — FÖrlocJcet har i bakre och undre kanterne vanligen 5 store taggar, af hvilka de 2—3 bakre äro längst och skarpast, och den främste undertill är särdeles kort och naer eller mindre trubbig samt rigtad nedåt. Större delen af dess bakre kant saknar dylike taggar. Å yttre sidan förefmnas gro- par mellan baserne af desse taggar. — GäUocJcet är subtrian- gulärt och har i sitt bakre hörn en stor, bakåt rigtad tagg, och under denne en något mindre sådan. — UnderlocJcet fuUstän- digar den af gällocket bildade triangeln, och dess bakre öfre mjuke spets räcker ett godt stycke bakom spetsen af det seuares öfre tagg. Vid föreningen mellan underlocket och meUanlocJcet har hvartdera i bakre kanten en liten tagg, och den å under- locket är trubbig samt rigtad nedåt. Eljest äro de i denne kant släta. — Gälhinnans strålar äro 7, och äfven de främre af desse äro ej korte. — De på mellankäksbenen, underkäken, plogbenet och gombenen sittande tänderna äro fina och kardlika, och det af dem på plogbenet bildade fältet är pilformigt. Tungan sak- nar tänder och är temligen mjuk. — Anus har sitt läge under den nästsiste taggstrålen uti ryggfenan. — Byggfenan, som bör- jar öfver gälöppningens öfre vinkel och bröstfenans bas, har den taggstråliga afdelningen nästan dubbelt längre än den mjuk- stråliga D:o, men lägre än den senare. Dess taggstrålar äro särdeles starke samt till antalet 15, och af desse är den siste längre än den näst föregående, samt sitter närmare intill den följande mjuke strålen än intill den nämnde strålen. Dess mjuke strålar äro till antalet 14 till 15, vanligen 15, och högst sällan 16, och af desse är den siste dubbel, d. v. s. tvåklufven ända till basen, och hvardera grenen återigen till en del tvåklufven. Denna fena så väl som de andra fenorna är till stor del fjällbe- täckt, på strålarne ända ut emot deras spetsar. — Änalfcnany som börjar ett godt stycke bakom anus och ungefär under rygg- fenans 2:dre mjuke stråle och slutar ungefär under den ll:te D:o D:o, är starkt afrundad och har 3me tjocke taggstrålar, af hvilka den 2:dre är betydligt kortare än den 3:dje, samt 8 till 9 (vanligen 8) mjuke strålar. i) — Bröstfenorna, som hafva en elliptisk form, och äro af medelmåttig storlek, hafva sitt fäste 1) Äfven hos små ungar af 62 till 143 millimrs längd har E. Collett funnit 8 till 9 mjuke strålar i analfenan. (Christiania Vidensk. Selsk:s Forh. 1878, N:o 14, pag. 14). 9f> Siiupliskar. något framom bukfeiiorna!^, och räcka något längre tillbaka än dessa, samt nå hos helt unga exemplar intill eller nära intill men hos äldre på långt när icke intill anus. Deras strålar äro 18 till 20, vanligen liJ. — Bulcfcnorna, som äro snedt till- spetsade, och hos äldre exemplar äro temligen betydligt kortare än bröstfenorna, hafva 1 taggstråle och 5 mjuke strålar ^). — Sijctifenan, som är grundt utringad, samt ungefär så lång som underkäken, och vid basen är fjällbetäckt, ocli eljest har ytterst små fjäll på hinnan och strålarne, har 12 fullständige, d. v. s. till stjertspetsen nående strålar, och dessutom ofvan och nedan 3 — 4 ofullständige sådane. — FjäUeti äro väl fastsittande samt isynnerhet på hiifvudet och ryggen ojemna, d. v. s. smärre äro blandade bland de större, hvilka äro att betrakta såsom medel- måttiga. A yttre sidan hafva de vid den bakre frie afrundade kanten ett skråfligt fält och i den närande kanten fine taggar, och de kännas derföre, då man stryker bakifrån, något sträfva. Dessutom hafva de mycket fina och talrika koncentriska strim- mor, och å den främre i huden sittande delen flera eller färre gröfre och radiära fåror, som sträcka sig ut till den främre kanten. Sulolinien är fullständig samt framtill föga böjd, och går derefter rät till midten af stjertfenans bas. De uti den genomborrade fjällens antal, eller rättare de der befintliga tub- formade öppningarnes antal är .32 — 35. — Färgen cinnoberröd, mörkast på ryggen, nosen och fenorna, och blekare nedåt buken, der den öfvergår i hvitröd, eller hvit. Denne färg är särdeles liflig och vacker, strax fisken kommer upp ur vattnet. Ej säl- lan förefinnes på yttre sidan af gällocket framom dettas öfre tagg en mer eller mindre stark svartaktig skuggning eller fläck, uppkommen derigenom att den midt emot på insidan af gällocket varande mer eller mindre mörkt svartaktige färgen genomlyser eller genomtränger gällocket. Ryggen saknar mörka tvärgående fläckar, men ett och annat smalt svart streck kan stundom före- finnas upptill i ryggfenan, och fenornas röda färg stöter stundom i köttrödt. Iris är silfverhvit och inåt med brnnaktig eller gul- aktig beläggning. Pupillen är svartblå. Sliddtct: Kotoi'nas antal hafva vi funnit vara 30, eller 12 + 18 å ett 141/.^ tum vkm. långt exemplar. Gunthek och Malm uppgifva \2^\{), det vill säga 12 uti bålen och 19 i 1) Hos ett exemplar hafva vi funnit den anomalien, att den ena buk- fenan blott Jiade 4 mjuke atralar. Store Kungsfisken eller Ueren. 97 ^stjerten, räknade hos större exemplar. H. KkOyer (Naturhist. Tidskr. 2:den Riekke, Lste Bd. pag, 273) har äfven för länge sedan uppgifvit samma antal. Vi få emellertid här anmärka, att vi icke tagit urostylen med i räkningen. Kraniet har nå- gon likhet med aborrens, men företer dock i flere delar väsendt- ga f-kiljiiktigheter från det samma. Det fasta benhufvudet har, liksom aborrens, en tjock och trubbig, pyramidal form, men ut- märker sig vid första ögonkastet genom plattad hjessa, större ögonhålor, spensligare parasphenoidben, kortare bakre utskott å ossa pterotica, samt större höjd baktill. Denne höjd inne- hålles föga mer än 2:ne gånger i dess längd. Dess bredd här ^r emellertid något större än dess höjd. Sidonackbenen äro för- sedda med väl utbildade plattkonkave ledknappar eller ledutskott, för artikulationen med l:sta ryggkotan. Öfre nackbenets verti- kala tunna bakre skifva eller utskott är mycket tunn och upp- till afrundad. Den platta hjessan slutar baktill med en rät trans- versell kant, som går tvärs öfver öfre nackbenet. Denne kant begränsas ut åt sidorna af longitudinelt öfver hjessbenen gå- ende odi bakåt divergerande ryggar, som hvardera utlöpa uti en enkel spets. Inanför de främre ändarne af desse ryggar äro å pannbenen ett par afsatser, men inga taggar. O. epoUcum är i bakre kanten upptill inbugtadt, och den å yttre sidan af bugten varande något större spetsen utskjuter något längre till- baka än det trubbiga o. pterotkum. Basisphenoidbenet är di- stinkt, men litet, och saknar den främre till parasphenoidbenet nedskjutande delen, som finnes hos aborrfiskarne och en del andra, och står således icke i beröring med nämnde ben, samt har framtill en trubbig spets. Ögonmuskelkanalen är således enkel. De nedre sidorna af hjernskålen ofvan bakre delen af parasphenoidbenet äro starkt konvexa. Afståndet mellan de ut- skjutande sidodelarne af o. sphenoticmn och o. ecfethmoideum ■d. v. s. längden af ögonhålan, innehålles ungefär 2 \/^ gånger i det fasta benhufvudets längd. Ectetmoidbenet slutar upptill i en skarp spets. A öfre delen af pannan föreflnnas .3:ne långs- gående gropar. Något förbenadt orbitosphenoidben förefinnes icke, och alisphenoidbenet är litet. Suspensorial- och pterygo- paltinapparaternas ben äro i hufvudsaken liknande dem hos gö- sen och aborren. Mellankäks- och öfverkäksbenen likna äfven aborrens, men det förra har det främsta uppstående spetsiga ut- skottet högre, och det senare är baktill bredare, och der med LUljeborg, Fiskarne. • 98 Simpfiskar. tvärt koDvex ände. Det med det långa bakåt rigtade tillspet- sade utskottet försedda 3:dje infraorbitalbenet är för öfrigt teni- ligen litet, och dess utskott räcker icke I ill den utstående kan- ten på yttre sidan af förlocket. Posttemporalbenet är litet och af vanlig form. Gällocket utmärker sig genom sina '2:i\e genom en temligen djup bugt åtskilde taggar i bakre kanten, och under- locket kännes genom ett långt och skarpt tillspetsadt utskott, scm ligger intill främre nedre kanten af gällocket. Svalgbenen bära kardlika tänder. — Skuldergördejn är bildad efter samma typ, som gösens och aborrens, men scapularfenestran är större, ehuru helt omsluten af scapida, och nyckelbenet är äfven ned- till tillspetsadt. Ossa hracMaJia äro blott o:ne, derigenom att det öfversta, rudimentära sammansmält med scajnila. Store Kungsfisken, eller Veren, såsom han vanligen i Norge benämnes, har en vidsträckt geografisk utbredning, men kan dock icke betraktas såsom en Sveriges fauna normalt tillhörande fisk. S. Nilsson omnämner i Skandin. Fauna, att en och annan indi- vid af denne fisk förirrar sig ned till Öresund, och att han erhållit exemplar af den tagna i trakten af Landskrona samt af fisklägena Råa och Barsebäck derstädes. Upsala Universitets Zoologiska museum eger ett temligen stort (18 tum dec. ra långt) exemplar, som i trakten af Landskrona blifvit tillvarataget af framlidne Doktor N. 0. Schågekström. A. W. Malm bar å an- förda stället uppgifvit, att han i Malmö skolas museum sett ett exemplar, som uppgafs vara fångadt i Öresund. Samme för- fattare beskrifver delvis på samma ställe ett par exemplar, som blifvit fångade vid Bohuslän, men säger tillika, att denne fisk förekommer så sällan i Kattegat, att den derstädes sannolikt endast är en tillfällig gäst. Inom Skandinavien har den sitt tillhåll utanför kusterna af vestra och norra Norge ända till Vadsö, och utgör der på flera ställen, t. ex. utanför kusterna af Bergens och Trondhjems Stift samt utanför dem af Nordland, enligt Nilsson och R. Collett, och enligt hvad vi sjelfve erfarit föremål för indrägtiga fisken. Enligt den senare författaren synes den utanför Norges södra kuster vara lika sällsynt som utanför de Svenska. Mot norden går den enligt A. J. Malm- gren') ända upp till Spetsbergen. Huru långt den är utbredd österut, är ej kändt, men sannolikt går den åtminstone till Hvita 1) "Om Spetsbergens Fiskfauna"; Öfvers. af Kongl. Vetensk. Akail:s Förh. 1864, N:o 10, pag. 509. Store Kungsfiskeii eller Ueren. UU HatVet. Ät vester sträcker dess utbredning sig till Grönland, Labrador och norra delen af hafvet vid Förenta Staternas östra kust ned till NewYork. Söderut gar den i Europa ned till kusterna af Skottland. Den är en djupvattensfisk, som i alluiänliet icke håller sig på mindre djup än 60 famnar, men ofta, isynnerhet äldre och större exemplar, anträftas på ett djup af 150 famnar. Till följd af det starka vattentrycket på det större djupet äro de i krop- pen och särskildt de i simblåsan inneslutne gaserne starkt kom- primerade, och detta gör att då den dragés upp från djupet och kommer närmare hafsytan, utvidgar sig simblåsan hastigt och skjuter matstrupen och till en del mngen för sig ut i munnen, och ögonen utskjuta till en del ur ögonhålorna, och fisken skju- ter upp med stark fart samt dör hastigt och blir liggande i hafsytan. Vid denna företeelse säga fiskrarne, att den blir sprängd. Om den derföre under sina vandringar råkar ut för någon häftig till djupet sig sträckande ström eller hvirfvel, t. ex. Malström- men, som drifver den upp närmare hafsytan, så blir den strax uppvräkt och liggande död på hafvet. Man lär någon gång utanför kusten af Nordland i Norge påträftat ett helt stim på detta sätt uppvräkt. Då man stundom på samma ställe strax efter hvarandra kunnat uppdraga med krok och handsnöre en större mängd exemplar, och då man stundom uti sej-garn, kunnat fånga på eu gång hundratals exemplar, följer häraf, att den åt- minstone stundom brukar gå i stim. Den håller sig företrädes- vis öfver stenig eller bergig botten. Hanarne skola vara min- dre talrike än honorna. Dess stora gap och talrika tänder an- tyda, att den är en så kallad roffisk. Dess föda består, enligt hvad vi erfarit till stor del af kräftdjur, men derjemte af smärre fiskar, och enligt Nilsson äfven af blötdjur och stråldjur. — Senare iakttagelser hafva ådagalagt, att denna arten lika så väl som den föl- jande föder lefvande ungar, eller är ovovivipar. Vi hafva för länge sedan erhållit uppgift derom af Doktor J. Koren senior, som haft tillfälle att iakttaga detta förhållande, och nyligen har K. Collett lemnat en utförlig redogörelse för sin erfarenhet i detta afseende^). Dess yngletid inträftar enligt honom under våren, i allmänhet från medlet af April till medlet af Maj ; dock erhållas stundom 1) Mecldelelser om Norges Fiske i Aarene 1875 — 78; Christiania Vi- densk. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 7. 100 Sirapfiskar. långt ut på sommaren exerapUir, som äro färdiga att yngla. De ynglande individerne hålla sig i allmänhet på ett djup af 100 famnar, och skola vid denna tid vara svårare att fånga. Sedan ynglandet är förbi, söka de något grundare vatten, och träftas då oftast pä ett djup af 70 till 80 famnar. Då enligt samme författare') under den Norska nordhafsexpeditioneu sommaren 1878 en liten unge af 62 millim:s längd erhölls omkring 50 mil öster om Beeren Eiland på ett djup af 147 famnar, så ger detta anledning till den förmodan, att den stundom yuglar på större djup än 100 famnars, äfvensom det ådagalägger att denne fisk ej endast håller sig i fjordar eller i närmare eller fjermare grannskap af kusterna, utan äfven stundom vistas i vida oceanen på sådana ställen, der djupet ej är allt för stort. Enligt den samme äro ungarne dä de födas omkring (i millim. långe, och enligt de under den nämnda expeditionen gjorda iakttagelserna hålla de sig någon tid efter födseln vid ytan af hafvet, och gå sedermera, då de blifvit något större, ned på djupet. Man er- höll nemligen d. (i:te Juli ute i Oceanen 20 mil nordvest från Hammerfest i hafsytan späde ungar af 15 till 18 millim:s längd, d. 2:dre Juli den redan nämnde ungen af 62 millimrs längd på 147 famn. dj., och d. 3:dje Augusti midt emellan Beeren Eiland och Spetsbergen på ett djup af 123 famn. ungar af 80 till 85 millim:s längd.-) Ungarnes ringa storlek vid födseln antyder, att denne fisk har små ägg, ehuru den är ovovivipar, och att den således detta oaktadt, liksom förhållandet i allmänhet är med de äggläggande fiskarne, har ett stort antal ägg och följaktligen framföder ett stort antal ungar. R. Collett (Meddels. om Nor- ges Fiske) har beräknat äggens eller romkornens antal hos en större (550 mill. lång) hona, till 148 800, och hos en af de allra största sådana skulle de sannolikt hafva varit åtminstone 200 000 till antalet. Den företer således i detta afseeude en anmärkningsvärd afvikelse från det vanliga förhållandet med så- dana fiskar, som föda lefvande ungar. Strax ungarne komma fram äro de liflige och rörlige samt simma omkring. Af den omständigheten att den föder lefvande ungar följer naturligen, att en parning mellan könen eger rum, och att äggen befruktas 1) C.hristiania Vidensk. Selsk:s Forh. 1878, N:o 14, pag. 14. 2) Uti det ofvan citerade verket '"Den Norske Nordhavs-Expedition" «tc. hafva 2:ne ungar, den ene 10 mill. och den andre 19 mill. läng, blifvit afbildade Lille Kungsfisken eller Lysueren. 101 inom moderns kropp. — Dess kött är såsom kokt krithvitt, och den är en i hög grad välsmakande fisk, samt anses för att vara en bland de läckraste af alla dem, som fångas vid Norges vestra kuster. Den fångas vanligen med handsnöre eller ock med så kallad hadce eller längref, men skindom, der den är ymnig, tages den, såsom redan blifvit anfördt, ätven med nät. Till agn begagnas småfisk, vanligen sraåsej. 2. Sebastes viviparus, H. Kröyer. Lille Kungsfisken eller Lysueren Af förlockds undre taggar är den främste så väl som de andre rir/tad något bakåt. Ryggftnans mjnlic strålar 12 tiJl 14^ vanligen 13, oeh analfenans D:o 6 till 7, vanligen 7^). VnderläJien framtill truhh spetsig. Pannans minsta bredd inne- . hålles 1 ^/2 gånger eller mera i ögonens vertikale diameter. Af ståndet mellan orbita och främre spetsen af underkäken, då munnen är sluten, är lika med eller mindre än orbifas longi- tudinelle diameter. Af taggarne i undre kanten af det främsta infraorbitalbenet är äfven den främste riglad bakåt. Färgen ej så röd som förras, för öfrigt omvejclande. of van stundom gulrödaktig, stundom grårödaktig, stundom gidgrönaktig eller t. o. m. brimaktig och under hvitaktig, alltid med åtminstone en tydlig fläck på gällocket, och merendels med brunaktigc tvär- gående fläckar på ryggen. Rf. 15+12—14; af. 3+6—7; brf. 17—18 2); bf. 1+5; stjt. 12. Sebastes viviparus, H. Kröyer: Naturhist. Tidskr. 2:den Esekke, Bd. I, pag. 275. — 1844—1845. „ „ C. U. Ekström & W. v. Wright : Skandinaviens Fiskar, 9:de haft. pag. 197, pl. 49. - 1846.3) „ „ H. Kröyer: Dtinmarks Fiske, Tillseg og Eettelser till l:ste Del, pag. 585. — 1853. 1) Siste strålen i rygg- och analfenorna företer naturligtvis samma förhållande som hos föregående arten. 2) Vanligen 18. 3) På planchen, som sannolikt blifvit tryckt innan Kröyers beskrif- ning utkom, har den fått namnet Sebastes regulus, hvilket antyder, att Ek- ström redan före Kröyer hade iakttagit dess egenskap af egen art. 102 Simpfiskar. Sebastes viviparus, A. Gunther: Catalogue of tlie Acantliopter. Fishes in the CoUect. of the Brit. Mus. vol. II, iiag. 96. — 1860. „ ,, Chr. Lutken : Korte Bidrag til nordisk Ichthyograijhi, I, etc; Vidensk. Meddelels. fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1876, pag. 358. — 1876. „ „ A. W. Mälm: Göteborgs och Bohusläns Fauna, Rygg- radsdj. pag. 386. — 1877. „ „ R. COLLETT: Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875-1878; Christ. Vidensk. 8elsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 9. - 1879. Den får enligt Malm stundom af fiskrarne i Bolmsläii namnet Berg- ahorr, men den vanliga benämningen derstädes är enligt Ekström Sjökock och Käring, och dessutom är det kändt, att den derstädes äfven kallas Kimgsfisk. Af fiskrarne vid Bergen i Norge benämnes den enligt Kköyek och enligt hvad vi sjelfve erfarit Lystier eller ock Luusuer, emedan den anses för en sämre fisk än den rätte Uereii. Anm. Denna art, som står mycket nära den föregående, med hvars unge individer den företer den största likhet, har stundom blifvit ansedd för tvifvelaktig, och uti Skandinavisk Fauna har S. Nilsson förfäktat den åsig- ten, att den antingen är grundad på yngre och outbildade eller ock på för- krympte individer af föregående art, och att den derföre med den bör sammanslås. Då den erfarne ichtliyologen C. U. EKSTRÖM, enligt hvad ofvan blifvit anfördt. nästan samtidigt med Kköyer, eller möjligen t. o. m. tidi- gare än denne äfvenledes erfarne ichthyolog blifvit öfvertygad om dess art- rätt, så synes man redan häruti kunna finna ett talande skäl för en sådan åsigt, ehuru dess egenskap, att föda lefvande ungar är gemensam med före- gående arten, och således icke för artdistinktionen har den betydelse, som Kköyer på grund af det af honom gifna artnamnet synes hafva velat gifva den samma. Denna arträtt har också för ej länge sedan (1876) å ofvan anförda ställe blifvit med goda grunder understödd af Chr. Lutken, och, liksom R. Collett, hafva äfven vi funnit de af Lutken för artdistinktionen uppgifne karaktererne konstante, och äfven vi tveka derföre icke att anse den för en sjelfstäudig art. Uti den något utförliga artdiagnosen hafva vi sökt att framställa de mest distinktive karaktererne, hemtade från under- sökningen af ett tolftal af exemplar dels från Bohuslän och dels från Norge, och efter jemförelse med ungefär likstora unga exemplar af föregående art. Vid denna jemförelse har det synts oss, liksom Lutken, att S. viviixirus, om än stundom något mindre till storleken, genom en mera robust kropps- form och tjockare taggstrålar företett ett mera utvuxet utseende än de unge af 8. marinus, och att den derföre icke kan anses för en ungform af denne. Till de i diagnosen anförde karaktererne kan läggas, att hufvudet hos båda arterna äfven företer en något skiljaktig form derigenora, att dess främre del, framom ögonhålorna, hos S. viviparus är trubbigare, emedan under- käken framtill ej är sä tillspetsad som hos S. marinus. Den senare har denne framtill tillspetsade form å hufvudet fullt konstant äfven hos unge individer. S. viviparus företer i detta afseende en tydlig tendens till «S'. dactylopterus, och denne karakter får derigenom en ökad vigt. Till dessa Lille Kungsfisken eller Lysueren. 103 ;artskilnader kan läggas, att de hafva en skiljaktig geografisk utbredning då 5. tnviparus icke förekommer i Ishafvet, hvilken omständighet utan tvifvel äfven förtjenar att beaktas. Bcshr. Denna arten uppnår i Norge knappt mera än en fots längd, och oftast erhälles den med en längd af G^jo till 8^,„ tum decim. m., hvilken längd enligt Ekström är den stör- sta som den uppnår i Kattegat. Malm uppgifver dock, att den någon gång vid Bohuslän erhållits af väl 1 fots längd. Kropps- formen, som i allmänhet liknar den hos yngre exemplar af före- gående art, är något vexlande. De äggstinna honorna, hos hvilka buken är utspänd, hafva kroppen högre än hos de andre. Eljest innehålles den största höjden, som är något mindre än hufvudets längd, samt belägen öfver bröstfenornas bas, ungefär 3 ^j^ gån- ger i totallängden. Hos en äggstinn hona är den största höj- den belägen öfver midten af buken, och innehålles föga mer än 3 gånger i totallängden, samt är väl så stor som hufvudets längd. Största tjockleken, öfver gällocken, är något mindre än halfva kroppshöjden under vanliga förhållanden. Kroppshöj- den vid stjertfenans bas är hos den äldre fisken något och hos den yngre betydligt mindre än ögonhålans longitudinelle diameter. Afståndet mellan ryggfenan och midten af stjertfenans bas är betydligt mindre än afståndet mellan nosens framkant och bakre änden af öfverkäksbenet. Analöppningen är vanligen hos både äldre och yngre belägen något litet bakom kroppens midt, men stundom är den belägen vid den samma. Hanens genitalpapill ^r äfven här betydligt längre än honans utstående genitalpor. — Hufvudets längd innehålles 3 gånger eller föga mera i total- längden. Betraktadt så väl ofvanifrån som från sidan, men i syn- nerhet från den senare, är det framtill trubbspetsigt eller nästan trubbigt, hos somlige mera och hos andra mindre, och mun- springan är något starkare uppstigande än hos föregående art. Den knöl som finnes undertill vid föreningen af båda under- käksgrenarne, är hos somlige större och hos andra mindre, men i allmänhet ej så framstående, som hos föregående art. Den är minst hos de unge. Afståndet mellan den främre orbitalkan- ten och främre spetsen af underkäken, då munnen är sluten, är hos äldre ungefär lika med, och hos yngre mindre än orbitas longitudinelle diameter. Pannan är något konkav, och dess min- sta bredd (belägen innanför ectethmoidbenets vid supraorbital- kanten utstående spetsar) innehålles hos de äldre 1 V2 gånger och hos de yngre något mera i ögats vertikale diameter. Den 104 Simpfiskar. tagg, hvarraed ectethraoidbenet upptill vid supraoi-bitalkanteir slutar, är teraligen starkt utstående. De båda långsgående ben- kölar, som förefinnas k hjessan, divergera obetydligt baktill, och sluta hvardera uti en spets eller tagg. Utanför och framför det ställe, der dessa benkölar taga sin början, äro i allmänhet 3:ne smärre taggar, och spår till ett par sådane förefinnes stundom äfven längre in på pannan framom kölarnes främre ändar. Hos denne så väl som hos föregående arten finnas äfven mellan näs- borrarne på öfre sidan af nosen ett pai' på ossa nasalia sittande taggar. 1 undre kanten af det främsta infraorbitalbenet äro ett par (någon gång tre) temligen nära intill hvarandra sittande bakåt rigtade taggar. Underkäkens spets skjuter fram om nosen eller fj-amkanten af mellankäksbenen med något mindre än '/g hos de äldre, och med ungefär '^1^ hos de yngre af afståndet mellan närande spets och ögat. Öfverkäksbenet är baktill tvärt eller nästan tvärt, och dess bakre öfre hörn räcker något bakom ögats midt. Mellankäksbenets hud liknar den hos föregående. Hufvudets fjällbetäckning är äfven lik den hos föregående. Ögo- nens longitudinelle diameter innehålles hos de äldre något mera och hos de yngre något mindre än 3 V2 gångei' i hufvudets längd. — FörJocket har i bakre och undre kanterne 5 store och merendels spetsige taggar, af hvilka de 2 till 3 bakre äro längst, och äfven den främste undertill är rigtad mer eller mindre starkt bakåt. Blott undantagsvis är denne tagg aftrubbad. Större delen af dess bakre kant saknar dylike taggar. A yttre sidan förefinnas gropar mellan taggarnes baser. — De öfriga gällocken likna dem hos föreg. art, och det får endast anmärkas, att vid föreningen mellan underlocket och mellanlocket har i bakre kan- ten det förra en temligen spetsig och det sednare en särdeles skarp tagg och båda taggarne äro rigtade bakåt. — Gälhinnans strålar och tänderna lika med föregåendes. Anus har sitt läge ungefär under den 4:de taggstrålen i ryggfenan, räknad bak- ifrån. — Ryggfenan, som börjar något litet bakom gälöppnin- gens öfre .vinkel, men öfver bröstfenans bas, har 15 ganska tjocke taggstrålar och 12 till 14 (vanligen 13) mjuke strålar, af hvilka den siste, såsom vanligt, är dubbel. — Analfenan, som börjar tem- ligen långt bakom anus och ungefär under ryggfenans l:ste mjuke stråle och slutar ett stycke framom slutet af ryggfenan, har 3 taggstrålar och 6 till 7 (vanligen det senare antalet) mjuke strålar, och af taggstrålarne är den 2:dre föga eller icke kortare Lille Kungsfisken eller Lysueren. 105 än deu 3:dje. — Bröstfenorna liafva vanligen 18, sällan 17 och ändå mera sällan 19 strålar, och räcka i allmänhet längre till- baka än bukfenorna, samt nå hos hanarne åtminstone ofta bak- om, och hos honorna stundom till eller föga förbi, och stundom icke till anus^). — BnJxfenorna hafva 1 taggstråle och 5 mjuke strålar. — Stjertfcnan öfverensstämmer med den af föregående art. — Sidolinien företer något starkare .böjning framtill än hos föregående, och de uti den varande öppningarne äro 30 till 35. I afseende på fjällbetäckningen förekomma individuella skiljak- tigheter. Stundom äro de små fjällen, som äro blandade med de större, talrikare och stundom färre. Fjällen äro lika dem af föregående art. — Färgen är ej så ren och vacker som hos föregående, och är dessutom underkastad betydliga vexlingar. Oftast är den ofvan gulröd, ned åt sidorna ljusare gulrödaktig och under buken hvit, med mer eller mindre märkbar rödaktig anstrykning. På gällocket är en eller ett par svartaktige fläckar, som äro särdeles tydlige, och merendels flere (omkring 5 — (i) mer eller mindre tydlige tvärgående brunaktige eller gråbrun- aktige fläckar på ryggsidan. Stundom är den gulröda färgen föga märkbar, och fisken är då ofvan för det mesta gulgrönaktig eller ock t. o. m. gråbrunaktig eller brunaktig, alltid med den eller de svartaktige fläckarne på gällocket, och äfven då mer- endels med mörkare tvärgående fläckar på ryggsidan. Rygg- och bröstfenorna äfvensora stjertfenau hos den gulröda färgvarie- teten köttrödaktiga, och buk- och analfenorna ljusare, hvitröd- aktiga. Hos de mörka färgvarieteterna äro rygg-, bröst- och stjertfenorna mörkare, brunaktiga eller brunrödaktiga. Iris är upptill mörkare, nästan bronzfärgad, och nedtill gulaktig med silfverglans, och med en smal messingsgul ring närmast pupillen, som är mörkblå. Hos de mörka varieteterna är den något mör- kare, med föga gult. Skelettet. Kotornas antal är 30, och deraf i bålen 12 och i stjerten 18, enligt hvad vi iakttagit hos ett medelstort exem- plar, och äfven enligt hvad Kköyer och Malm uppgifvit. Kröyer nämner derjemte, att kotornas antal stundom endast torde vara 29. Kraniet har en smalare och långs midten mera urhälkad 1) Af både Kröyer och Ekström har bröstfenornas längd blifvit upp- tagen såsom utmärkande för denna art, men mellan unga exemplar af Seb. mariniis och honorna af S. viviparus är i detta afseende ingen märkbar skilnad. lOR Sirapfiskar. panna än det af föregående art. Pannans minsta bredd öfver midten af supraorbitalkanterne innehålles något mera än 2:ne gånger i öfverkäksbenets längd, då den samma hos föregående art är lika med ' ., af nämnda längd 1 midten af den långsgående meller- sta rännan eller urhålkningen å pannan förmärkes ingen långsgå- ende upphöjning. Supraorbitalkanten slutar baktill i en stark tagg, h vilken hos förra arten sitter innanför denne kant. Framom och något innanför de främre ändarne af de båda bakåt föga diver- gerande köiarne å hjessan äro ett par smärre men tydlige tag- gar å de der varande afsatserne på pannbenen, Underlockets nedre och bakre hörn har en tydlig bakåt rigtad tagg, hvilken hos förra är rigtad nedåt och litet framåt. Det främsta infra- orbitalbenet är betydligt olikt det af föregående art. Det är proportionsvis mindre, och har 2:ne skarpt tillspetsade taggar, som båda äro rigtade bakåt och nedåt. Desse taggar finnas äf- ven hos förra, men äro der kortare och föga tillspetsade, och den främre är rigtad )iedåt, och den bakre, som är mycket kort, är rigtad något litet bakåt. Det 3:dje infraorbitalbenets bakåt ut- skjutande utskott är något bredare än hos föregående, men dock baktill tillspetsadt, liksom det. Hos oss förekommer Lille Kungsfisken endast i grannskapet af Bohusläns kust, och knappast söder om denna provins. De Kungsfiskar, som erhållits längre söderut, i sydligaste Kattegat och i Öresund, hafva alla. så vidt det är oss bekant, tillhört den föregående arten. Under vintern skall den icke vara säll- synt på vissa ställen utanför Lysekil. Enligt R. Collett före- kommer den i närheten af södra och vestra kusterna af Norge, men lär icke gå längre \ipp mot norden än till Trondhjemsfjor- den, och i trakten af Bergen är den under sommaren enligt hvad vi erfarit ganska talrik. Enligt Chb. Lutken förekommer den vid Färöarne och enligt Gill') vid Newfoundland och vid nordöstra kusten af Förenta Staterna i N. Amerika, men enligt LiJTKEN icke vid Island eller Grönland. Äfven denne söker djupt vatten, men dock icke till samma grad, som föregående. Den lär oftast erhållas på ett djup af .50 till ()0 famnar, men stundom på det af endast 20 famnar, och jeraförelsevis oftare inne i fjordarne, t. o. m. långt inne i de samma, såsom i Christianiafjorden enligt Collett mellan öarne 1) Procced. of the Acad. of Nat. Se. of Philadelphia. 1863, pag. 332. Blåmunte Kungsfisken. 107 i Christianias närhet. Enligt Konservator Kolthoff (luiintligen) fås den i trakten af Fiskebäckskil i Bohuslän endast under vintren, och på ett djup af 50 — 60 famnar. C. U. Ekström uppgifver, att den i Bohusläns skärgård träffas sparsamt äfven under April, Maj, Juni och Juli månader. Den fångas vanligen med krok och handsnöre, och då flera exemplar kunna erhållas på samma ställe, är det antagligt, att den liksom den föregående går i stim, och dåden enligt Malm stundom i Bohuslän kallas Bergahorr, antyder detta, att den gerna håller sig på bergbotten. Den torde emellertid icke kunna betraktas såsom en pelagisk tisk, och skiljer sig i detta afseende från den föregående. Enligt Malm jmglar den i Bohuslän vanligen i Maj. Enligt Kröyers och våra egna iakt- tagelser träffas den vid Norges vestkust ynglande i slutet af Juni och i Juli månader, och R. Collett har iakttagit den yng- lande vid Christiania och Stavanger ännu i Augusti. Då yngeln lemnar ägget, har den en längd af mellan 4 och 5 millira i) och har den hos fiskungar vanliga embryonala fenbildningen. E. Collett har beräknat romkornens eller äggens antal hos ett medelstort exemplar till 18 000, således betydligt mindre än hos förra arten. — Den lefver af samma slags födoämnen, som föregå- ende, men anses ej fullt så smaklig som den. 3. Sebastes clactylopterus, (De la Roche). Blåmunte Kungsfisken eller Blåkäften. Underkäken räeher föga eller ieke frninom den öfrc. Rygg- fenans taggstrålar 12, sällan 13. Bröstfenornas nedre strå- lar frie till en betydlig del af deras längd, sand med en tjocJc mjuk beklädnad. Pannan dju2)t konkav, och dess minsta bredd hos de äldre ungefär lika med, och hos de yngre mindre än \'2 ^/ ögats vertikale diameter. Svalget och munnen svart- aktiga eller svartblå. J^ärgcn lifligt röd, på buken hvitröd. Simblå.sa saknas. Rf 12 (sällan 13)+12- 13; af. 3-f4— 5; brf 19—20, d. v. s. 11 — 12-1-8; bf 1+5; stjf 11—13.2) 1) Malm uppgifver deras längd till 3 niillini. Ofvan uppgifna längd hafva vi sjelfve iakttagit. 2) Den siste strålen i rygg- och analfenorna är dubbel, ocli sist nämnda fena har vanligen 5 mjuke strålar. Bröstfenorna vanligen med 11 strålar i öfre afdelningen, och alltid med 8 i den undre. Sjertfeuan har ofvan 5— 6 •och nedan 3—4 ofullständige strålar. V. DuBEN och KOREN uppgifva, att 108 ' Öiinptiskar. Scorpcena dactyloptera, De la Koche: Annales du Mus. d'hist. iiat. T. XIII,, pag. 337 pl. 22. tig. 9. - 1809. „ „ , Risso: Ichthyologie du Nice, pag. 186. — 1810. Sebastes mperialis, G. Cuvier & Valenciennes : Hist. nat. des Poiss. T. IV, pag. 336. — 129. M. v. LiJBEN & Koren : Ichthyologiska Bidrag; K. Vet. Akad:s Handl. 1844, pag. 45. — 1846. „ dactylopterus, S. Nilsson: Skand. Fauna, Fiskarna, pag. 100. — 1855. „ „ A. GUNTHER: Catal. of the Acanthopter. Fislies etc. vol. 11. pag. 99. - 1860. . „ „ R. COLLETT: Norges Fiske; Tillsegsh. til Norska Vidensk. Selskrs Forh. 1874, pag. 19. — 1875. Vid Bergen i Norge, der den oftast erhålles, benämnes den af fisk- rarne Blåkäft och äfven Skjcer-Uer eller Skjcer-Auer. Beshr. Denne Kungsfisk företer så väl i anseende till hnf- vudets form som uti frånvaron af siniblåsa en märkbar tendens till slägtet Scorpoena, till bvilket den också i början blef räk- nad. De största exemplar, som vi baft tillfälle till att iakttaga hafva haft en längd af ungefär 1 1/2 fot, men arten uppnår sanno- likt något större dimensioner. Kroppsformen liknar i det när- maste den af föregående art, utom det att hufvudet är tjockare och trubbigare framtill. Hos en hane af en längd af H -/lo ^^^ dec.m. innehålles den störste kroppshöjden, som är belägen öfver basen af bröstfenorna, 3 -y^ gånger i totallängden, samt är be- tydligt mindre än hufvudets längd. Den största tjockleken, öfver förlockens '2:ne öfre taggar, innehålles ungefär 1 '•\i^ gånger i kroppshöjden. Hos ett ungt exemplar af 7^, j^ tums dec.m. längd^ innehålles kroppshöjden fullt 4 gånger i totallängden. Kropps- höjden vid stjertfenans bas är hos det äldre exerapl, föga, och hos det unga betydligt mindre än ögonhålans longitudinelle dia- meter. Afståndet mellan ryggfenan och midten af stjertfenans bas är mycket mindre än afståndet mellan nosens framkant och bakre änden af öfverkäksbenet, samt föga större än höjden af bröstfenans vertikale bas. Analöppningen hos det äldre exemp- laret något framom kroppens midt, och hos det unga vid den senare. Hanens genitalpapill är något, men ej betydligt mera utstående än honans genitalpor. — Hufvudets längd innehålles analfenan stundom liar 6 mjuke strålar, och Nilsson upptager äfven detta antal. Hos intet af de teraligen många exemplar, som vi haft tillfälle att undersöka, hafva vi funnit sä inånge, då nemligen den siste dubble strålen räknas för en. Blåmunte Kungsfisken. 109 hos det äldre exempl. 3 V 3 och hos det unga 3 ',4 gånger i totallängden. Betraktadt så väl ofvanifrån som frän sidan är hufvudet framtill trubbigt, emedan underkäken är trubbig och räcker föga eller icke framom nosen, utan nästan jemnt med den samme, då munnen är sluten. Hos det unga exemplaret är underkäken helt obetydligt framstående framom den öfre, men icke så hos det äldre, der båda käkarne gå lika långt fram. Då hufvudet betraktas från sidan, synas öfre och undre kontu- rerne ungefär lika mycket konvergerande, men mellankäksbenens uppstigande utskott framtill bilda här en afsats å den öfre kon- turen. Vid båda underkäksgrenarnes förening är undertill blott ett föga märkbart spår till knöl. Afståndet mellan den främre orbitalkanten och främre spetsen af underkäken, då munnen är sluten, är hos det äldre exempl. nästan lika med, och hos det unga betydligt mindre än orbitas longitudinella diameter. Hos andra äldre exemplar, men dock något mindre än det största, är nämnda afstånd äfvenledes mindre än anförde diameter. Pan- nan är djupt konkav, med 2:ne innanför supraorbitalkanterue varande och isynnerhet baktill divergerande kölar, och dess min- sta bredd är hos det största exemplaret ungefär lika med, och hos det unga mindre än hälften af ögats vertikale diameter. Den tagg, hvarraed ectethmoidbenet upptill vid supraorbitalkanten slutar, är starkt utstående. Hjessans båda baktill något diver- gerande kölar sluta bakerst med 2:ne taggar. Utanför och till en del framom desse kölars främre ändar äro 3:ne starke tag- gar, men supraorbitalkanten är eljest slät. På bakre delen af pannan, framom de sist närande kölarne äro ett par knölar. Ossa nasalia äro hvartdera försedda med en stark uppståeude tagg. Främsta infraorbitalbenet har i undre kanten ett par ut- stående ojemnheter, men inga egentlige taggar, och det utskott, som från det 3:dje infraorbitalbenet utgår bakåt, är stort och räcker till den utstående kanten å yttre sidan af förlocket. På yttre sidan af mellankäksbenet är en tjock hud, som baktill endast obetydligt sträc- ker sig upp och betäcker yttre sidan af öfverkäksbenet. Detta ben är vid bakre änden tvärkonvext, och dess bakre öfre hörn ligger under bakre kanten af ögonhålan. Hufvudets fjällbetäckning är något min- dre utbredd än hos föregående arter. Pannan har fjäll, men dessa äro temligen glesa, och afnötas lätt. Nosen och de främsta in- fraorbitalbenen sakna fjäll. Ofverkäksbenen hafva en del af deras 110 Simptiskar. yttre sida baktill betäckt af små fjäll, ineii underkäken är utan sådana. Ögonen äro hos denna ait stora, liksom hos föregående^ och deras longitudinelle diameter innehålles hos det största exem- plaret något mera än SV/j gånger, och bos det unga ungefär .^ gånger i hufvudets längd. — FörlocJcet har i bakre och undre kanterne 5 taggar, af hvilka de 2me öfre i förre kanten sitta långt nere och äro såväl som de 2:ne derpå följande särdeles spetsige samt större än de andre, och den främre undertill är rigtad rätt nedåt, och har försvunnit hos det största exemplaret, samt är der blott antydd genom en konvexitet i kanten af för- locket. — GäUocket och uitdcrhckd tillsammans äro triangulära, ungefär med formen af en likbent triangel, hvars bas utgöres af deras öfre kanter. Gällockets öfre tagg är något längre än den undre, och underlockets öfre hörn är mjukt och mer eller mindre trubbigt. Der underlocket och mellanlocket äro förenade har det sednare i bakre kanten en föga skarp tagg. — GälJi.innans strålar 7. — Tänderna äro väl så starka som hos föregående, och tandfältet å mellankäksbenen är vid dessas främre ände kon- vext framstående. — Btjggfenan, som börjar något framom bröst- fenornas bas, har 12 (enligt v. Duben och Koren sällan 18) tagg- strålar, som äro något längre än de hos föregående, samt 12 till 13 mjuke strålar, af hvilka den bakerste är dubbel. — Anal- fenan, som börjar temligen långt bakom anus, samt ungefär under den l:ste mjuke ryggfenstrålen, och slutar ett stycke framom slutet af ryggfenan, har 3 taggstrålar, af hvilka den l.-ste är kort och 2:dre och 3:dje ungefär lika långe, samt 4 till 5 mjuke strålar, af hvilka den siste är dubbel. — Bröstfenorna utmärka sig genom en egen form, derigenom att de förete 2:ne afdel- ningar: en öfre, hvars strålar, med undantag af de 2:ne öfverste, äro grenige och af vanlig form. och en nedre med ledade men oklufne strålar, som till större eller mindre del äro frie samt beklädde med en tjock mjuk beklädnad. Den öfre afdelningen räknar 11 till 12, vanligen 11, och den undre 8 strålar. De räcka unge- fär till anus, samt något när lika långt tillbaka som bukfe- norna. Deras bas är vertikal, och nederst stöter den intill bäckenbenen, och deras öfre afdelning är baktill, då den ut- bredes, nästan tvär. — Buhfenorna hafva 1 taggstråle och 5 mjuke strålar, och taggsträlen är ungefär hälften så lång som den 2:dre mjuke. — Stjertfenan, som är nästan tvär eller knappt märkbart utriugad, och hvars längd från midten af dess Blåraunte Kungsfisken, 111 bari är ungefär lika med bröstfenans längd, och betydligt större än underkäkens, har 11 till 13 fullständige, och ofvan 5 till 6, och nedan 3 till 4 ofullständige strålar. — Fjällbetächiingen afviker från den af föregående arter derigenom att fjällen äro något större än hos dem, derigenoiu att inga smärre fjäll före- komma blandade med de större, derigenom att, med undantag af stjertfenan, fjällbetäckningen endast förekommer på fenornas basaldelar, och derigenom att, såsom redan blifvit anfördt, inga fjäll förekomma på nosen eller underkäken. SidoJhiien har en obetydlig båge öfver gällocket, och går derefter rät tills den under slutet af ryggfenan företer en liten böjning nedåt. De långs sidolinien varande fjällen äro till antalet 70 — 75. Fjällen likna dem hos föregående arter, men de större hafva öfver 20, nemligen 25 eller liera radiära fåror å deras främre del. — Färgen är på de öfre delarne mera lifligt cinnoberröd än hos Seh. marimis och öfverst på ryggen mörkast. Ned åt kropps- sidorna ljusnar den, och buken är hvitröd. Stundom förraärkas på ryggen och kroppssidorna några få (3—4) mörka mer eller mindre afbrutna tvärband. Alla fenor högröda, och buk- och analfenorna hafva, åtminstone stundom, en hvit ytter- och fram- kant. Den inre sidan af gällocket är blåsvart, och denne färg synes genom gällocket, så att detta å yttre sidan har en mer eller mindre tydlig blåsvart fläck. Bakre delen af munnen och svalget äro mörkt askblå eller svartblå, eller ock svartaktiga. Iris guldgul. Pupillen mörkblå. Den är således en af våra allra vackrast färgade fiskar. Skelettet. Antalet af kotorna är 26, och af dem tillhöra 10 bålens och 16 stjertens afdelning. Såsom af artdiagnosen synes är kraniet i synnerhet utmärkt genom dess smala och djupt urhålkade panna. Dennas minsta bredd öfver midten af supraor- bitalkanterne innehålles ungefär 4 gånger i öfverkäksbenets längd. Den långs midten gående rännan är helt smal. De 3:ne taggar, som förefinnas vid bakre delen af supraorbitalkanten, sitta alla innanför denne kant, och längre in på bakre delen af pannan äro inga taggar, utan endast ett par afsatser å pannbenet. De båda bakåt tydligen divergerande långsgående kölarne å hjessan sluta hvardera baktill med 2:ne taggar, af hvilka den öfre är helt liten. Ögonhålorna äro särdeles stora, och afständet mellan de utstående kanterne af os ectetlmioideum och o. sphenoticmn, hvilka fram- och baktill begränsa de samma, är ungefär lika 1 12 Simpfiskar. niLMl kraniets bredd öfver ossa ptcrotica. Af förlockets taggar äro de 3:ne öfre, och i synnerhet den mellerste af desse, starkt utbildade, och äfven den korte främste undertill är något rigtad bakåt. Underlockets intill mellanlockets stötande tagg har i ringa mån samma rigtning. Det främsta infraorbitalbenet är af en långsträckt form samt i främre delen blott P/^ gänger bre- dare än baktill, och har i undre kanten blott ett par utstående vinklar såsom antydning till taggar. Det 3:dje infraorbitalbenet har det bakåt utsträckta utskottet bredt och stort, vid bakre änden tvärt, och der fast förenadt med den utstående kanten af förlocket. Denna art har icke blifvit anträffad i något Svenskt haf, och tillhör således icke Sveriges fauna; men den förekommer vid Norges vestra och norra kuster åtminstone så långt upp emot norden som till trakten af Tromsö, på hvilket senare ställe den t. o. m. stundom visat sig talrik och der lemnat en fångst, som kunnat mätas i tunnor. 1 trakten af Bergen är den icke sällsynt, och erhälles der under alla årstider, ehuru vanligen enstaka exemplar, och icke i någon mängd. Dessutom förekommer den i Medel- hafvet och i hafvet vid Madeira, men märkligt nog icke vid de vestra Europeiska kusterna eller vid Englands kuster. Den är således en af de få fiskar, som äro gemensamma för Medelhafvet och Norges haf, utan att förekomma i det mellanliggande. Den är i ännu högre grad en djupvattensfisk än Sehastes marinn.s, och förekommer enligt K. Collett på 100 till 300 famnars djup, enligt v. Duben och Koren på 100 till 120 fam- nars D:o. Då den icke bar någon simblåsa, företer den icke, då den dragés upp ur djupet, det sprängningsfenomen, som de båda föregående arterna, annorlunda ån att ögonen blifva utspända. Äfven i Medelhafvet förekommer den på stort djup, och liksom de föregående håller den sig både der och vid Norge öfver berg- botten. I dess mage hafva förekommit leraningar af högre kräft- djur, men sannolikt lefver den, liksom föregående, äfven af smärre fiskar. Dess kött lär ej vara så smakligt som den Store Kungs- fiskens. Den fångas med krok och handsnöre. 2:dra Underfam. COTTINI, A. Gunther. (Catal. of the Acanthopt. Fishes in the CoUect. of the Brit. Mus. vol. II. pag. 152. — 1860.) Den taggsfråUga ryggfenan (då vanligen 2:ne ryggfenor förrf nitas), eller den taggstråJigc afdehiingen af ryggfenan Pacldulken. 113 (då någon gång en enda sådan förekommer) kortare än den mj ull stråliga D:o. Krojjpen naken, eller fjällbetäckt, eller ock ofullständigt betäckt med plåtar eller taggar. Sveriges och Norges fauna har af denna underfamilj åtta slägten, och det ena af dessa slägten innesluter flera arter, så att deraf framgår, att denne grupp af taggfenige fiskar är jera- förelsevis talrikt representerad i vår Skandinaviska nord. I all- mänhet äro 80 — 100 arter tillhörande den samme kända, och representanter för den förekomma i alla hat. IL Slägtet Cottunculus, R. Collett, 1875 '). ("Norges Fiske, med Bemserkninger om deres Udbredelse, Tillsegshaefte till Christiania Vidensk. Selsk:s Forh. 1874," pag. 20. — 1875; och "Fiske fra Nordhavs-Expeditionens sidste Togt Sommeren 1878," Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1878, N:o 14, pag. 20. — 1879). Hufvudct mycket stort. Gällocken utan taggar. Kard- lika Jina tänder på mellankäkshenen, plogbenet och underkäken, men inga på gombenen. Blott 1 ryggfena, hvars första afdel- ning är lägre och kortare än den andra. Kroppen är kort och baktill starkt af smalnande, utan fjäll, men huden försedd med smärre grupper af fne henartade taggar, som äf ven före- komma på fenstrålarne. Sidolinie förefinnes. Ögonen små. Bukfenorna med 3 strålar. Gälhinnans strålar 6, och båda gälhinnorna icke sammanvuxna med hvarandra. Anus belägen långt framom analfenan. Af detta slägte är blott en art känd: 1. Cottunculus microps. R. Collett. Paddulken^). Cottunculus microps, E. Collett: Norges Fiske etc-, Tillsegsh. til Christ. Vidensk. Selskrs Forh. 1874, pag. 20, pl, I, fig. 1-3 — 1875. „ „ IdeM: Fiske fra Nordhavs-Expeditionens sidste Togt Sommeren 1878; Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1878, N:o 14, pag. 20. — 1879. 1) Detta slägte beskrifves här efter de af Collett lemnade beskrif- ningarue. 2) Vi föreslå detta namn dels derföre att fisken har någon likhet raed en Ulk eller Sirapa, och dels derföre att hans stora hufvud vid flyg- tigt påseende gifver honom någon likhet med en grod- eller paddlarv. Lilljeborg, Fiskarne. 5 1 14 Simpfiskar. CottunculiiS microps, Idem: Meddelelser om Norges Fiske i Aaiene 1875 — 78; ibm 1879, N:o 1, pag. 11. - 1879. „ ■ " Idem: Den Norske Nordhavs-Expedition 187fi— 1878,_ Zoologi, Fiske: pag. 18 pl. I, fig. 5-6. - 1880. Anm. Så vidt det är oss bekant, har denne lille fisk icke erhållit något Norskt namn. Rf. 6+13—15; af. 10; brf. 15-19; bf. 3; stjf. 12. Beshr. Den är af ringa storlek, och det största af de hit- tills erhållna 5 exenoplaren har en totallängd af 175 raillim. eller 5^6 tura dec. m. och anses af Collett för att vara full- vuxet. Kroppen är kort och baktill hastigt afsmalnande samt med oproportionerligt stort hufvud, hvars längd innehålles ungef. 2^/4 — 2V5 gånger i totallängden. Hufvudets bredd utgör ungef. Vg af dess längd. Största kroppshöjden är öfver nacken, och innehålles ungefär 3% gånger i totallängden. Jeraförd med er^ vanlig rötsirapa eller ulk har den betydligt större hufvud och kortare och mindre bakkropp. Bakom nacken aftager kroppens höjd starkt, och är vid basen af stjertfenan ungefär lika med ögonhålans diameter, och kroppens stjertafdelning är starkt hop- tryckt, isynnerhet baktill. Kroppens undre profilkontur är nästan rät. — Hnfvudcts öfre profilkontur sänker sig starkt från nacken till den trubbige nosen. Betraktadt ofvanifrån har det sin största bredd öfver förlockon. och afsmalnar hastigt framåt till den tvärt aftrubbade nosen. Både ofvan ifrån och från sidan visar det sig särdeles tjockt. Underkäken räcker föga framom den öfre. Pan- nans minsta bredd är nästan lika med IV/2 orbitaldiameter. Af- ståndet mellan ögonhålan och nosspetsen (d. v. s. nosens längd) är något större än ögonhålans längddiameter. Ofvan den bakre kanten af ögonhålan finnas å hvardera sidan 2:ne kägelformige knölar, som äro betäckte af huden, och af hvilka den yttre är mindre. Ungefär en orbitaldiameter bakom desse är å hvardera sidan af hjessan en enkel knöl, som är af samma höjd, som de störste af de nämnde främre. Tillsammans äro de 4 större knö- larne ställde i form af en rektangel, hvars bredd innehålles ungefär 1^/2 gånger i dess längd, och de hafva således ungefär samma an- ordning, som den vanliga hos arterna af slägtet Cottus. Dess- utom förefinnas ett par trubbigare knölar på hvardera sidan af hufvudet mellan ögonhålans och gälspringans öfre kanter. Ögo- nen äro små, och ögonhålans längddiameter innehålles något mera än 5 gånger i hufvudets längd. Näsborrarne äro såsom Paddulken. 115 vanligt 2:116 par. — Alla gällochen äro obeväpnade samt täckta af tjock hud. Förlocket har i undre kanten 4 trubbige af hud betäckte knölar, som motsvara de derstädes hos de flesta arterna af denna familj vanlige taggarne. GäUocket är särdeles bredt och stort, och dess öfre bakre hörn utgöres af en trubbig flik, hvars ötre frie kant är nästan rät samt så lång som en ögondiameter. — Gälhinnan har G strålar, och de båda gäl- hinnorna äro icke sammanvuxna undertill, och bilda derföre icke derstädes (på isthims) någon fritt utstående kant, såsom ofta hos de andra slägtena af denna underfamilj. Gälspringan är stor, och sträcker sig från den nedre änden af bröstfeuans bas upp öfver kroppens midt. — Tänderna äro särdeles fina, och äro ställda i flera rader på mellankäksbenen och underkäken. På plogbenet bilda de 2:ne knappt sammanhängande fält. Gombenen sakna tänder. — Tungan är bred och tjock och framtill fri, samt sak- nar tänder. — Ryggftnan börjar öfver gällockets bakre flik och slutar ungefär en ögonlinsdiameter framom stjertfenans bas. Dess främre afdelning. som har 6 enkle men böjlige strålar, är sär- deles låg och otydlig, och höjer sig knappt mera än en ögon- linsdiameter öfver kroppen, och den så väl som den följande af- delningen är innesluten uti den tjocka med små bentaggar be- täckta kroppshuden. Den bakre afdelningeu, som har 13 till 15, oftast 14 mjuke strålar, är betydligt högre än den främre, och således tydligt afsatt från den, men dess strålar äro starkt lutande bakåt, och den synes derföre lägre än den verkligen är, om strålarne kunde resas rätt upp. De längste strålarnes längd är ungefär lika med afståndet mellan nosspetsen och bakre kan- ten af ögonhålan, och de bakre strålarnes spetsar räcka bakom basen af stjertfenan. Båda afdelningarna äro fullständigt samman- vuxna, och der förefinnes icke något större mellanrum mellan de närmaste strålarne af båda än mellan de and.ie, och den hinna, som förenar båda, är lika hög, som den trämre afdelningeu. — Anal fenan har 10 strålar, af hvilka de främre äro särdeles spenslige, samt något kortare än de motsvarande i 2:dra afdel- ningeu af ryggfenan. Den börjar ett långt stycke bakom anus, och den slutar nästan 2:ne ögondiametrar framom sjertfenans bas. — Bröstfenorna äro väl så stora som hos slägtet Cottus^ och räcka bakom början af analfeuau. De hafva 15 till 19 (sanno- likt i allmänhet det senare antalet hos äldre) strålar, af hvilka den nederste är särdeles kort. Alla strålarne hafva frie spet- 116 Simpfiskar. sar. Längden af dessa fenors bas är ungefär så stor som af- ■ståndet mellan nosspetsen ooh bakre kanten af ögonlinsen. Pa buksidan äro de hvarandra något närmare än hos arterna af si. 'Cottus. — Biiliftnorna äro mycket små, och hafva endast 3 strålar, af hvilka den innerste är den längste. Deras längd är ungefär lika med afståndet mellan de främre näsborrarne. Af- ståndet mellan bukfenornas baser är ungefär lika med 2^ af de- ras längd. — Sfjertfetian har 12 strålar, och är af medelmåttig längd, samt tvärt afrundad. — Anns har sitt läge nästan lika långt framom analfenan, som bakom bukfenornas fästen. — Hu- den är nästan öfver allt tätt beklädd med smärre grupper af ytterst fine benartade taggar, hvilka, i synnerhet på kroppens öfre sida, sitta så tätt, att den nästan helt och hållet betäckes af dem. På den undre sidan af kroppen saknas dessa taggar nä- stan fullständigt. På de yngsta exemplaren förekomma de dock äfven der. På fenorna företinnas de på strålarne ända ut till desses spetsar, men på bröstfenorna och stjertfenan hufvudsakli- gen på de öfre strålarne. Hos de större exemplaren är sldo- linien synlig, och visar sig såsom en upphöjd strimma, som har sin början vid gällockets öfre ände, eller vid den ön-e kanten af gälspringan, och går derifrån i sned rigtniug nedåt mot krop- pens midtellinie, hvilken den träffar något bakom analfenans böljan, och går derefter rät till stjertfenan. De i den samma varande porerne äro blott 10 till antalet, och de äro så små, att hela raden af dera endast med svårighet kan iakttagas. Långs undre sidan af hvardera underkäksgrenen är en rad af 3:ne djupa porer, och en rad af liknande porer finnes långs öfre kanten af öfverkäken, och några dylika förekomma långs nedre kanten af förlocket. — Färgen är hvitgrå med mer eller mindre tydlige mörke fläckar och breda band. Hos de minsta exemplaren äro dessa senare skarpare begränsade än hos de större. Hos en liten unge af 15 millim:s eller V2 tums längd förefunnos endast 2:ne breda svarta tvärband: det ena uppstigande bakom munvinklarne ocb sträckande sig öfver ögonen och pannan, och det andra om- slutande den bakre delen af kroppen ungefär frän midten af ryggfe- nans bakre del till nära stjertfenans bas. Hos ett annat exempl. af i)3 millira:s längd hade tillkommit ett 3:dje svart tvärband, som från basen af bröstfenorna sträckte sig upp öfver den främre delen af ryggfenan, och det bakersta bandet var smalare och sträckte sig öf- ver stjertfenans bas. Hos 2:ne andra exemplar af 136 och 175 Paddulken. 117 inillira:s längd hade tvärbanden blifvit otydligare samt afbrutnai af fläckar af deu hvitgrå bottenfärgen. Bröstfenorna och stjert- fenan äro marmorerade at bandforinigt ställde mörkare fläckar.. Bnkfeuorna äro af bukens Ijuse färg. Denne först på senare tiden och endast genom några få exemplar kände fisk har erhållits vid Norges vestra och norra kuster samt i Tshafvet, och den är derföre att betrakta såsom en nordlig fisk, ehuru det icke är omöjligt att den kan komma att befinnas hafva en vidsträckt geografisk utbredning. Af de hittills tagna fem exemplaren har ett erhållits i bottenskrapa på 200 famnars djup vid Sorön nära Hammerfest i Norska Vest- finnmarken, ett på samma sätt på 180 famnars djup i Trond- hjemsQorden, och 3:ne äfvenledes på liknande sätt under den Norska vetenskapliga "Nordhavs-Expeditionen" 1878, af hvilka ett på 191 famn. djup 30 mil nordvest från Hammerfest, ett på 459 famn. djup 15 mil vester ut frän Norsk-Öarne vid Spets- bergens nordvestra kust, och ett på 2(iO famn. djup omkring 8 mil vester ut från samma öar, det sista exemplaret (af 175 raillim:s längd) det största af dem alla, och enligt Collett an- tagligen temligen utvuxet. Dess förekomst på så betydligt djup gör det möjligt, att den, såsom redan yttra' s, har en vidsträckt geografisk utbredning, emedan detta i allmänhet är förhållandet med de hafsdjur, som lefva på de stora djupen. Dess klumpige och för större rörlighet icke lämpade kroppsform antyder, att den, liksom arterna af slägt. Cottus håller sig vid bottnen. Uti ventrikeln af det på 459 famnars djup erhållna exemplaret iann Collett lemningar af blötdjur, kräftdjur och maskar. TIT. Slägtet Phobetor. H. Kröyer. 1844. (Natuihist. Tidskr. 2:den Raekke, Bd. I, pag. 263. — 1844-1845). Plogbenet saknar tänder. Karahtererna eljest öfverens- stämmande med dem af följande släyte. Man känner ej med säkerhet flera än 1 art af detta slägte, men möjligen böra ännu 1—2 räknas, dit, och då den ena af dessa har blifvit funnen vid Sandviksöarne, erhåller slägtet i så fall en särdeles vidsträckt geografisk utbredning *), 1) Jemför hvad härom yttras af Chr. LOtken: Forelöbige Medde- lelser om nordiske Ulkefiske ; Videnskab. Meddelelser fra den naturhist. Förening i Kjöbenhavn. 1876, pag. 363-366. 118 Simpfiskar. 1. Phobetor pistilliger. Pallas. Grentaggig Ulk. SidoUnien mjuk och utan taggar. Förlochets bakre och undre kanter med 4 taggar, af Iwilka den öfverste är stor och grenlg eller har ofvantill sidotaggar. Pannan mycket smal och dess minsta hredd innehålles 2:ne gånger eller mera i ögats vertikale diameter. Få nacken inga tydlige knölar eller tag- gar. Analfenan med 16 — 19 strålar. Huden på öfre sidan af hufvudet hos de äldre med sträfve henknölar. 1 rf. 11—12, sällan 10; 2 rf. 15 — 17; af. 16-19; brf. 17 —19; bf. 1+3; stjf. 9. Cottus gobio, O. Fabricius: Fauna Groenlandica, pag. 159. — 1780. „ pistilliger, Pallas: Zoographia Eosso-Asiatica. vol. III, pag. 143. — 1811. „ ventrah's, Cuvier & Valknciennes ; Hist. nat de-j Poiss. T. IV, pag. 194. - 1829. „ tricuspis, J. PiEINHARDT, senior: Oversigt över det Kongl. Danske Vidensk. Selsk:s Forhandl. fra d. 31 Maj 1828 til d. 31 Maj 1832, pag. LIIL - 1832. „ „ IdeM: Ichthyol. Bidr. til den Grönl. Fauna; Kongl. Dan- ske Vidensk. Selsk:s naturvid. og mathem. Afliandl. 7:de Deel, pag. 117. - 1838. Phobetor ,. H. Kböyer: Naturhist. Tidskr. 2. den Eskke. l:ste Bd., pag 263 — 1844—1845. Cottus Fabricii, C Girakd: Monograph of the Cottoids; Sinithsonian Con- tributions to Knowledge, vol. III, art. 3, pag. 59. — 1850. „ tricuspis, S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de delen, Fiskarna, pag. 78. - 1855. Acanthocottus patris, H. R. Storer: Observations on the Fishes of Nova Scotia and Labrador, etc ; Boston Journal of Natural History, vol. VI, pag. 250, pl. 7, tig. 2. - 1857. Cottus pistilliger .\ ventralis, > A. GiJNTHER: Catal. of the Acanthopt. Fishes etc. vol. II, tricuspis, j pag. 167 & 168. - 1860. Phobetor tricuspis, A. J. Malmgren: Kritisk öfversigt af Finlands Fisk- fauna, pag. 11. — 1863. „ „ Idem: Om Spetsbergens Fisk-fauna; Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1864, N:o 10, pag. 504. — 1865. „ ventralis, B. Collet: Norges Fiske; Tillsegsh. til Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1874, pag. 30. — 1875. „ „ Chr. LtJTKEN: Forelöb. Meddelels. om nord. Ulkefiske; Vidensk. Meddelels. fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1876, pag. 363. (Meddeladt 1875. d. '»/s)- - 1876-1877. Grentaggig Ulk. 119 I*hobetor ventralis, R. Collett : Fiske fra Nordhavs-Expeditionens sidste Togt Sonimeren 1878; Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1878, N:o 14, pag 15. - 1879. Oymnacantlius pistilliger, Idem: Den Norske Nordhavs-Expedition, Zoologi, Fiske, pag. 26. — 1880. Anm. Den har oss veterligen icke något eget Norskt namn. BesJcr. Storleken är något mindre än den af den vanlige iilken, och dess längd torde knappt öfverstiga 8^/,o tum dec. m. Hanen är mycket mindre än honan samt mindre talrik. Till kroppsformen liknar den i det närmaste den vanlige ulken, men hufvudet är något mindre än det af denne. Den största kropps- höjden, öfver bakfenornas fäste, innehälles ungefär 5 gånger i totallängden, men hos romstinna honor, der denna höjd är be- lägen något längre tillbaka, innehålles den ej fullt så många gånger i den senare. Längden af hufvudet innehålles hos äldre nära 4 gånger eller ock något mera, och hos yngre ungef. SVo gånger i totallängden. Hufvudets största bredd, öfver förlocken, då dessa ej äro utspända, och med undantag af taggarne, inne- hålles ungefär P/^ gånger i dess längd. — Hufvudet är baktill bredt och något nedtryckt, och hos äldre exemplar förmärkas inga, och hos yngre D:o blott obetydlige långsgående kölar å Jijessan. Till följd deraf, att pannan är särdeles smal, så att dess minsta bredd innehålles ungefär 3:ne gånger i ögonhålans longitudinelle diameter, och 2:ne D:0 i ögats vertikale D:o, äro ögonen till en del rigtade uppåt. Betraktadt ofvanifrån företer hufvudet en subtriangulär form, och är starkt afsmalnande emot ■den temligen smalt afrundade nosen. Afståndet mellan den främre orbitalkanten och nosspetsen är ungefär lika med orbitas eller ögonhålans longitudinelle diameter. Ofvan bakre kanten af ögonhålan är en tydlig knöl, men supraorbitalkanten är eljest slät. Båda käkarue räcka ungefär lika långt fram. Öfverkäks- benen räcka hos yngre ungefär midt under ögonen, och hos äl- dre något längre tillbaka. Ossa nasalia hvartdera med en kort tagg, som hos de äldre är trubbig. Det 3:dje infraorbital- benet, hvilket bildar kindens pansar, sträcker sig med sitt bak- . till tillspetsade utskott till basen af förlockets öfverste store tagg. — Båda gälhinnonia äro nedtill förenade och deras undre gemensamrae kant är särdeles rörlig och fri, och deras strålar äro å hvardera 6. — FörhcJcd har i bakre och undre kanterne 4 taggar, af hvilka den öfverste är den störste. Denne, som är 120 Sirapfiskar. rigtad bakåt och något uppåt, räcker dock på långt när icke till gällockets bakre öfre hörn, och är något kortare än ögats ver- tikale diameter. På öfre sidan har den 2:ne eller flere sido- taggar, af hvilka den ene i allmänhet är större än de andre, och den eller de, som sitta vid spetsen, gifva åt denne utseendet af att vara 2- eller 3-klufven. Förlockets nederste tagg är rig- tad nedåt och framåt. Den näst intill varande taggen är rigtad nedåt, och den mellan denne och den öfverste nedåt och bakåt. — Gällockets bakre öfre hörn är trubbspetsigt, samt icke för- sedt med någon tagg. — Umlerlocket har i bakre kanten, vid sin förening med mellanlocket, en kort tagg. — På pannan, hjessan, gällocket och stundom äfven förlocket förefinnas hos äldre exemplar merendels temligen talrike nedtryckte och skråf- lige benknölar inbäddade i huden. — Fina kardlika tänder före- komma på mellankäksbenen och underkäken, men inga på plog- benet eller gombenen. — l:.sta ryggfenan, som börjar öfver öfre fästet för bröstfenorna, och är något högre än den bakre, samt ofta vid basen är förenad med, ehuru eljest väl skild från denna, räknar 10 till 12, men oftast 11 föga styfve strålar. — 2:dra ryggfenan, som börjar öfver analfenans början, och slutar strax framom dennas slut, har 15 till 17, oftast 15 till 16, strålar, som äro ledade men icke grenige. — Änalfenan har l(i till 19, oftast 17 till 18 strålar, som äro ledade men icke grenige och som räcka ett stycke utom fenhinnan, samt äro tjockare än de i 2:dra ryggfenan. — Bröstfenorna äro stora, och räcka längre tillbaka än bukfenorna samt bakom början af analfenan. Deras strålar äro till antalet 17 till 19, och de undre strålarne aftaga starkt i längd nedåt, äro omslutne af en tjock mjuk hud samt räcka något utom fenhinnan med sine spetsar, och ingen af denna fenas strålar är grenig. Hos hanen räcka dessa fenor till .3:dje eller 4:de strålen i analfenan, och de fleste strå- larne äro hos honom på inre eller bakre sidan taggige. — Bnl- fenorna hafva 1 taggstråle och 3 mjuke strålar, och räcka med sine utom fenhinnan utskjutande mjuke strålspetsar hos den ut- bildade hanen förbi anus, men hos uugarne och åtminstone stun- dom äfven hos gamla honor ej fullt till anus. Af de mjuke strålarne är den 3:dje och 4:de ungefär lika långe och längst. Hos hanen äro äfven denna fenas strålar till en del försedde med taggar på den bakre eller öfre sidan. — Stjcrtfenan, hvars längd är ungefar lika med längden af Irsta ryggfenans bas, är Grentaggig Ulk. 121 tvär med afrundade hörn, och har 9 fullständige och tväklufne, och å hvardera sidan 2 till 3 ofullständige strålar. — Aims, bakom hvilken hos hanen är en lång geuitalpapill, är hos de äldre något närmare intill nosspetsen än intill stjertfenans bas, och hos de yngre motsatsen. — Sidolinien, som hos de äldre har omkring 45—50 mjuka öppningar, företer strax bakom slutet af 2:dra ryggfenan en liten böjning nedåt. — Färgen otvan samt på öfre delarne af hufvudets och kroppens sidor är svart- aktig, eller stundom hos äldre honor något ljusare, brunaktig eller svartbrunaktig, samt undertill hvit, och denne senare färg bildar på sidorna af kroppen ingående bugter och baktill stun- dom fläckar i den mörke färgen. Vid bakre sidan af bröstfe- nornas bas, och der bakom långs gränsen mellan bukens hvite och ryggsidans mörke färg, är färgen stundom särdeles möi'kt svartaktig. Eyggfenorna ha hvitaktiga och svartaktiga eller svartbrunaktiga band. Bröstfenorna äro gulhvitaktiga eller möj- ligen i friskare tillstånd gulaktiga med svartaktiga fläckar på fenstrålarne, bildande tvärband, då dessa fenor hopläggas. Buk- och analfenorna gulhvitaktiga. Hanarne, liksom de af slägtet Cottus, äro utmärkte genom något högre färger samt genom hvite fläckar på bakre sidan af bröstfenorna samt på bukfenorna. Den är en högnordisk art, som icke förekommer vid någon Svensk kust, och vid Norge endast har erhållits vid dess nord- ligaste kuster. Vester om Nordkap har den enligt R. Collett icke hittills erhållits sydligare än i trakten af Hammerfest, der enligt Malmgren & Collett ett par exemplar blifvit tillvaratagna. Öster om Nordkap förekommer den enligt Collett talrik i Va- rangerQorden, der den 1856 först blef iakttagen af de Finske naturforskarne E. Nylandek & M. Gadd, enligt hvad som anföres af Malmgren, och längre österut blef den af oss tagen 1848 vid Schuretskaja vid kusten af Kola-Halfön ungefär midt emellan Kola och Hvita Hafvet. Den har enligt Kröyer och Malmgren anträftats vid Spetsbergen, och skall der enligt den senare i synnerhet vara allmän vid vestra kusten. Den förefinnes äfven vid Island och Novaja Semlja. Sannolikt förekommer den långs norra kusten af Asien, emedan de af Pallas och Cuvier & Valen- ciennes beskrifne C. pistilUger och C. ventralis, som erhållits vid östra kusten af Kamtschatka, enligt Malmgren & Lutken tydligen sammanfalla till arten med den. Den har först blifvit anträffad vid Grönlad, hvarifrån den beskrefs redan af Fabricius 122 Simptiskar. under det origtiga namnet Cottus (/obio, och den är der icke sällsynt, ehuru mindre talrik än Cottus scorpius. Enligt Gill och Storer förekommer den vid kusterna af Labrador och Hud- son Bay, och då Pallas uppgifver, att den äfven finnes vid Unaiaschka, torde det vara antagligt, att den är utbredd längs N. Amerikas nordligaste kuster, och således är fullständigt cir- cumpolar uti sin geografiska utbredning. Sannolikt är den i "Fauna Japonica" beskrifne Cottus intermedhis samma art, och då är den vid nordöstra Asiens kuster utbredd söderut ända till Japan, och företer således derstädes, liksom en del andra ark- tiska djur, en mera sydlig utbredning än i Europa. Både enligt hvad Collett anför och enligt hvad vi sjelfve iakttagit håller den sig i allmänhet i kustens närhet på ringa djup, och Fabrioius uppgifver, att den föredrager sandig eller lerig botten. Enligt Malmgren har den vid Spetsbergen bland alger fångats pä 3 till 20 famnars djup. Detta hindrar emeller- tid icke att den stundom kan fås på större djup. Så har t. ex. Professor Esmark tagit den vid Haramerfest på 76 famn. djup, och enligt Collett erhölls den under den Norska" Nordhavs- Expeditionen" 1878 i Magdalenebay vid norra Spetsbergen på ett djup af omkring 50 famnar. Enligt de undersökta ventrik- larnes innehåll lefver den företrädesvis af maskar och kräftdjur. Fabricius säger, att den lägger sina 'ågg bland alger, och att hanen vid dem håller vakt. IV. Slägtet Cottus, Artedi. 1738. (Genera Piscium, pag. 48. — 1738) Hufvudet stort och bredare än hroppen, och mer elJcr mindre nedtrycM, samt framtill afrundadt. FörlocJcet väpnadt ined en eller fieré taggar, och det 3:dje infraorbitalbenet med ett bakåt läslcjutande stort utskott, som räclrr till förloekets yttre länt. Kroppen nästan konisk, baktill något hoptryckt, samt betäckt af mjuk hud utan fjäll, men stundom med spridde benartade knölar. 2:ne ryggfenor, som sitta tätt intill hvar- andra, eller äro vid basen förenade, samt äro af medelmåttig höjd. Änalfenan utan taggsiråle. Bröstfenorna stora, snedt afrundade. Bukfenorna fastade föga bakom bröstfenorna, samt med 3 till 5 drålar. Kardlika tänder på mellanJiäksbe- nen, underkäken och plogbenet men inga på gombenen. Gäl- Slägtet Cottus. 123 hinnans strålar i allmänhet 6. Ingen siniblåsa. Appendices pyloricce uti medelmåttigt antal. Könen äro hvarandra mer eller mindre olika. Hanarne äro stundom tnindre, med något mera utbildade fenor, och hafva alltid en mer eller mindre lång genitalpapill , samt mer eller mindre från honornas a/vikande färgtechiing. Till detta slägte höra 20—30 arter från norra hemisteren, och af (lem tillhöra 6 vår Skundinaviskaj fauna. Dessa bilda 2:ne, ora man så vill, subgeneriske grupper. De äro tröge, men glupske fiskar, som hälla sig vid bottnen, der de lurande på sitt rof gömma sig mel- lan stenar och tång samt i hålor. De träffas vanligen ej långt från stränderna, och kunna i allmänhet ej betraktas såsom djupvattens- iiskar. De lefva af fiskar, blötdjur, kräftdjur och maskar. De af framl. Prosten C. U. Ekström gjorda iakttagelser^) gifva an- ledning till den förmodan, att åtminstone hos en eller annan art en parning mellan könen eger rum, och att äggen följakt- ligen äro befruktade, då de läggas, och de förete således en öfvergång från det vanliga till det hos slägtet Sebastes före- kommande förhållandet i detta afseende. Hanarue äro färre än honorna. Stundom håller hanen vakt vid de lagda äggen. En del af hit hörande arter förekomma endast i hafvet, andra både i hafvet och i färska vatten, ehuru ett par företrädesvis tillhöra de senare. En del för vår fauna främmande arter lefva ute- slutande i färskt vatten. Ganska många till denna kategorien hörande arter förekomma i Norra Amerika. 1) K. Vetensk. Akad:s Handlingar 1831, pag. 316, och i ''Skandi- naviens Fiskar", pag. 26. 124 p: o er cr5 er fo p rt> § ^ ■ - er? TO Sis: P td it 3" ©i 3 ® er? er 3 3" C. o: 5 -! crq en 1 a ■«5 a p: p: pj o -1 Cl. W cr p p 3 ^= c c: M « s s & ^ s- Stensimpaii. 125 1. Cottiis gobio, Linné. Stensimpan. Hufvudet särdeles nedtrycM, samt ofvan slätt och utan hade knölar och MJar på Hjessan. Förlocket med 2:ne taggar och 1 knöl eller antydnhig till tagg i bakre kanten. Sidolinien utan taggar. Bukfenorna mtd 5 strålar, samt icke räckande till anus, och deras inncrste stråle har mera än hälften af hukfenans längd, och till färgen äro de hvitaktiga samt i all- mänhet ofläckade. Pannans d. v. s. pannbenets minsta bredd större än hälften af Ögats vertikale diameter. Bröstfenorna snedt rundadt ovala. Sidolinien räcker till stjertfenans bas. 1 rf. (^—8; 2 rf. 16 — 17; af 11—13; brf. 14; bf. 1+4; stjf. 8>). Cottus gobio, Linné: Fauna Sv. ed. 2:da, pag. 115. — 1761. „ „ A. J. Eetzius: Faunaä Suec Pars Lina, pag. 329. — 1800. „ „ S. Nilsson : Prodvomus L hthyol. Scand , pag. 98. — 1832. „ „ B. Friks & C. U.Ekström & V. v. Wright: Skandinaviens Fi- skar, 2:dra haft. pag. 34 pl. VII, fig. 2. - 1837. „ „ S. Nilsson: Skandin Fauna, 4.-de delen, Fiskarna, pag. 64. — 1855 ^ y. Heckel & Kner: Die Siisswasserfische der UstreTchischen Mo- narchie. pag. 27. — 1858. „ „ A. GÖNTHER: Catal. of the Acanthopt. Fishes in the Coll. of the Brit. Mus, vol II, pag. 156 — 1860. ,. „ C. Th. E. v. Siebold: Die Siisswasserfische von Mitteleuropa, pag. 62. — 1863. Det Svenska namnet Stenstmpa anföres redan af Artedi i "Genera Piscium" och sedermera af LiNNÉ i Fauna Svecica, der namnet Slaggsimpa från trakten af Falun blifvit tillagdt. Uti '"Svenska Fiskarne" anföras dess- utom för den namnen Stensugure, Stensut och Stenlake. Beskr. Den är en af vare mindre fiskar, och dess totallängd stiger någon gång till något öfver 4 tura dec. m. eller till 123 mill., men vanligen erhåller man ej några som äro längre änSVj^tum eller 100 raill. - Den inom detta slägte vanliga nästan koniska baktill något hoptryckta kroppsformen är särdeles tydlig hos denna arten, hos hvilken kroppen är trindlagd och framtill ganska 1) Nemligen 8 fullständige och grenige strålar. På hvardera sidan finnas dessutom 3 ofullständige strålar. Af desse äro de, som äro intill de fullständige, så långe, att de räcka nära intill stjertfenans spets. 126 Simptiskar. tjock, så att hufvudet, som så väl hos denne som den följande är jemförelsevis mindre än hos de andre, baktill är föga bredare än kroppen, så vida gällocken och förlocken ej äro utspärrade. Kroppen är baktill ej synnerligen hastigt aftagande i tjocklek. Dess största höjd öfver bukfenornas bas är ungefär lika med dess bredd på samma ställe, och innehålles ungefär 5', o gånger i totallängden, samt IV2 D:o i hufvudets längd. — Hufvn- dci, hvars längd innehålles ungef. 4— 41/2 gånger i totallängden, är nedtryckt, och visar sig sådant i högre grad då gällocken äro utspärrade, och det är ofvan föga kuUrikt, och under nästan plant. Dess bredd öfver förlockstaggarne, då desse ej äro ut- spärrade, innehålles ungefär l\,j gånger i dess längd. Hjessan är något litet konkav, men denne konkavering begränsas ej på sidorna af någre tydlige kölar, och hvarken ofvan de bakre or- bitalkanterne eller på nacken förmärkas någre knölar, utan huf- vudet är ofvan slätt. Ögonen äro till större delen rigtade uppåt. Pannans minsta bredd är större än hälften af ögats vertikale diameter, och hos äldre föga mindre än denne diameter. Af- ståndet mellan ögat och nosspetsen innehålles ungef. .3 1/2 ggi' i hufvudets längd, samt är betydligt större än ögonhålans longi- tudinelle diameter. Nosen är bred och nedtryckt, och båda kä- karne räcka nästan lika långt fram. Bakre änden af öfverkäks- benet är under ögats framkant. — Förlocket är i bakre kanten väpnadt med 2:ne taggar, af hvilka den öfre är störst (något kortare än ögats vertikale diameter) samt starkt tillspetsad och böjd uppåt och bakåt. Den nedanför denne vai-ande taggen är helt kort och dold af huden samt rigtad rätt ut. Nedom denne och temligen nära intill den är en knöl, såsom antydning till en .3:dje tagg. — GällocJict, som är triangulärt, har sitt bakre hörn spetsigt utdraget uti en ganska styf spets ^), som väl hos äldre ej är synnerligen skarp, men dock svårligen kan frånkännas egenskapen af tagg. — UnderJocld har vid sin främre intill mellanlocket stötande ände en stark framåt rigtad tagg. — Gäl- hinnans strålar äro 6, af hvilka den innerste är helt liten, och båda gälhinnorna äro skilda från hvarandra genom ett mellan- rum, som ej är mycket mindre än afständet mellan båda bröst- 1) Uti Skaud. Fauna uppgifves, att gällocket slutar i en afrundad vinkel, som ej är hård. Då den vid denne vinkel befiutlige spets eller tagg är dold i huden, förmoda vi, att nämnde uppgift har sin orsak deruti, att huden icke blifvit aftagen. Stensimpan. 127 fenorna, och dessa hinnor bilda således icke någon gemensam fri kant pä undre sidan af hufvudet. — Små kardlika tänder förefinnas på mellankäksbenen, underkäken och främre änden af plogbenet, der de bilda ett transverselt, framtill konvext och baktill konkavt fält. — l:sta ryggfenan, som vid basen ej är fullständigt skild från den 2:dra, är lägre än denna samt har ungefär dess halfva längd. Dess strålar, som ej äro synnerligen stj^fve, äro 6 till 8, dock oftast 7 till antalet. Den börjar något litet bakom bröstfeuornas öfre fäste. — 2:dra rgggfenan, som räcker ett godt stycke längre tillbaka än analfenan, och hvars afstånd från stjertfenans bas hos honan är ungefär lika med och hos hanen är större än ögats longitudinelle diameter, har 16 till 17 strålar, af h vilka ingen är grenig. Både denna och föregående fena är i öfre kanten ojemn genom de något ut- stående strålspetsarne. — Analfenan^ som börjar temligen långt bakom anus, har 11 till 13 oklufne mjuke strålar, som äro något tjockare och kortare än de i den 2:dra ryggfenan, och afhvilka den bakerste är dubbel. — Bröstfenorna äro stora, sneda och rundadt ovala, med tjocke strålar, af hvilka de nedre med spet- sarne räcka utom fenhinnan. Strålarnes antal är 11 till 13, och inge äro grenige. Hos båda könen räcka de uästan till analfenans början. — Btil-fenorna räcka icke hos någotdera kö- net fullt till anus. De hafva 1 taggstråle och 4. mjuke icke grenige strålar, och den först närande är såsom vanligt inom detta slägte nära förenad med och innesluten inom samma hud- beklädnad som den l:ste mjuke strålen, och mera än hälften så lång som denne. Af de mjuke strålarne är den 2:dre och 3:dje längst och ungefär lika långe, och den 4:de når vida utom raidten af den 3:dje och är nästan lika lång, som den l:ste, och således mycket längre än motsvarande stråle hos följande art. — Stjert- fenan är tvär med afrundade hörn, eller tvärt afrundad, och har 8 tvågrenige och fullständige strålar, samt dessutom å h vardera sidan 3:ne ofullständige och icke grenige sådane. Dess längd är föga mindre än afståndet mellan nosspetsen och bakre kanten af förlocket. — Anus har hos båda könen sitt läge ungefär midt emellan nosspetsen och basen af stjertfenan. — Huden är slemmig och slät, nied undantag af några små och, då de bestrykas bakifrån, sträfve knölar, som hafva sitt läge ofvau och under den främre delen af sidolinien, och äro talrikast strax bakom bröstfenorna. Hos små exemplar äro de föga eller icke 128 Stensimpan. märkbara. — Sidolinkn är mjuk och näi-taii rät, samt företer en högst obetj^dlig sänkning under gränsen mellan båda rygg- fenorna. — Färf/en är något vexlande, ofvan och på sidorna mer eller mindre mörkt grågrönaktig, med marmorering af mörkare gråbrunaktige eller brunaktige fläckar, som på ryggen och sidorna bilda flere eller färre mer eller mindre tydliga och afbrutna tvärband. Hos hanarne äro dessa tvärband tydligast, och hos dem förmärkas på sidorna på kroppens stjertafdelning mellan dessa band Ijuse grågule fläckar eller ock tvärband. På strålarne af ryggfeuorna, analfenan, bröstfenorna och stjertfenan äro oravexlande mörkt gråbrune och gulhvite fläckar, som bilda talrika mörka och ljusa band på dessa fenor, minst märkbara på analfenan. Buksidans färg i allmänhet gulhvitaktig eller stundom hos hanarne gråaktig, och bukfenorna vanligen ofläckade och af samma färg som buken. Iris mörk, brunaktig, med en rödgul rand närmast pupillen. Hos denna och sannolikt äfven hos följande art förete de båda könen mindre skiljaktigheter sins emellan, än hos de större arterna af detta slägte, och de bilda i detta så väl som i somliga andra afseenden en särskild grupp inom slägtet. Hanen skiljer sig från honan endast genom en bredare nos och något vidare gap, samt genom den hos honom tydlige genitalpapillen. Ga- pets bredd hos hanen innehälles ungefär 2 gånger, och hos ho- nan mera i hufvudets läugd. Emot det hos de nämnda arterna förekommande förhållandet, att hanen är mindre än honan, är den här större, eller åtminstone lika stor. Bland de här varande Universitets zoologiska museum tillhöriga temligen många exem- plaren af denna art är det största en hane af 100 mill:s längd. Stensimpan förekommer inom Sverige från Skåne till Norr- botten. Vi hafva någon gång tagit den pä stenig botten i den mellan byarne Vestra Vram och Tollarp i Skåne framflytande ån, ehuru den derstädes var sällsynt. Doktor A. Nathokst har benäget meddelat oss, att han funnit den i ån vid Andrarum i Skåne. Någon bestämd lokal för den i Skåne uppgifves icke i Skandi- navisk Fauna, men der säges, att den icke förekommer vid Skå- nes hafskuster. p]nligt Doktor G. A. TiseliusI) finnes den i östra Småland. Framl. Fiskeriintendenten H. WmEGKEN har upp- 1) Bidrag till känuedoiu ora Östra Smålands Vertebratfauna, pag. 36. Steiisimpan. 129 •gilVit '), att den förekommer på steuig botten långs Vetterns stränder, och kallas derstädes stenlalce. Doktor E. Haglund har till här varande Universitets zoologiska museum förärat åtskil- liga exemplar, som af honom blifvit tagna vid Norrköping i Motala Ström. Enligt A. V. Malm 2) har den erhållits i Göta Elf vid Lilla Edet, och i Venern vid dess nordvestra strand. Medic. Doktor Klas Linroth har täckts meddela oss, att den -i Vermland är allmän i bäckar och åar, och Studeranden Herr J. E. D. IvERus har benäget för oss uppgifvit, att den i trakten af Vesterås och Strömsholm är temligen allmän. Vid Upsala hafva vi erhållit den i Fyrisån, och Linné anför dess förekomst både vid denne lokal och vid Falun i Dalarne. Den förekommer äfven vid stränderna af Mälaren der stenig botten förefinnes. Uti "Skandinaviens Fiskar" uppgifves, att den allmänt förekom-' mer långs kusten af Östersjön, och enligt C. J. Sundevall ^ ) före- kommer den i Stockholms läns skärgård i bäckar samt utmed hafsstränderna, ända ut till yttre skären, men ej allmän. Enligt O. Lindström*) finnes den på Gotland i Bästeträsk och i hafvet vid Fårösund. H. Widegren uppgifver •'^), att den förekommer i Norrbottens skärgärd, och A. J. Malmgren^) anför, att den fin- nes i hela Finland ända upp till polcirkeln i floder och bäckar, samt äfven vid stränderna af Bottniska och Finska Vikarna och i sjön Ladoga. Vi hafva erhållit den från Roslagens skärgård. Då icke den, men följande art blifvit upptagen af P. Olsson uti "Bidrag till kännedom om Jemtlands fauna"^), så är det att förmoda, att den icke förekommer i de inre delarne af det nordligare Sverige, utan är der företrädd af den följande. 1) Berättelse om verkstälda undersökningar rörande Fiskfaunan ocl) Fiskerierna vid Vettern, Venern med flere sjöar; K. Sv. Landtbruks- Akade- miens Tidskr. 1863, pag. 201. 2) Göteborgs och Bohusläns Fauna, pag. 388. 3) Berättelse om Fiskeriet i Stockholms Läns Skärgård; Stockholms Läns Kongl. Hushållnings-Sällskaps Handl. 6:te häftet, 1855, pag. 80. 4) Gotlands Läns HushåUnings-Sällskaps årsberättelse för 1866, aftr. pag. 14. 5) '"Om Fisk-Faunan och Fiskerierna i Norrbottens Län"; K. Landt- bruks Akad:s Handl. 1861, aftr. pag. 5. 6) Kritisk Öfversigt af Finlands Fisk-Fauna, pag. 5. 7) Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1876, N:o 3. Lilljeborg, Fiskarne. 9 180 Simpliskar. Samma förhållande äi' det i Norge, der den enligt K. Collkt') icke blifvit anträftad. ])en är egentligen en färskvattensfisk, men enligt hvad of- van blifvit anfördt förekommer den äfven i liafvet på sådana ställen, der vattnet är föga salt. Den söker vanligen klart vat- ten ocli stenig botten och håller sig på ringa djup (1 — 3 fots)^ samt brukar dölja sig under stenarne, der den långa stunder håller sig stilla, men hvarifrån den med pilens hastighet rusar undan, för att söka tillflykt under en annan sten, då den blir oroad. Den häller sig spridd och enslig och förekommer icke i stim. Under det att den är dold i sina gömslen lurar den på rof, hvilka utgöras af fiskyngel, insekter, smärre kräftdjur^ blötdjur och maskar. Enligt Malmgren lägger den sin rom ti- digt under våren, i Mars eller April, och i Finland redan före islossningen, och G. C. Cederström uppger 2), att den hos oss leker äfven i Maj. Enligt C. J. Sundevall ^) läggas äggen i klumpar, som fästas vid stenar i närheten af stranden. Äldre författare, och bland dem äfven Linné, uppgifva, att den till- reder ett slags bo eller fördjupning i bottnen, hvari äggen läg- gas, och att hanen håller vakt vid boet, samt med raseri söker bortdrifva ^de fiskar, som närma sig boet. Denna uppgift har emellertid af en del senare författare, och bland dem vår C. U. Ekström, blifvit betviflad. Dock har den på senare tiden blifvit bekräftad af Heckel & Kner (anf. st. pag. 30), som der om säga: "Erfarne fiskare vid Traun påstå i afseende på detta följande: Vid lektiden beger sig en hane in i en håla mellan stenarne, och om då en annan vill taga den i besittning, så uppstår strid, och man langar då ofta stensimpor, som hålla sin motståndares hufvud i gapet utan att kunna sluka honom- Om då en hona kommer och blir emottagen, så afsätter hon rommen, och beger sig derefter bort; men hanen företräder nu moderns ställe, och beskyddar rommen under en tid af 4 till 5 veckor, utan att aflägsna sig för annat ändamål än för att söka föda. Under hela denna tid visar han sig lika så uthållig som modig, och biter i de störar eller käppar, med hvilka man vill jaga honom bort, samt viker endast undan i högsta nödftdl» 1) Norges Fiske, pag. 24. 2) Fiskodling och Sveriges Fiskerier, pag. 231. 3) Stockh:s Läns K. Hush. Sällsk:s Handl. 6 haft., 1855, pag. 179. Bergsimpan. 131 och låter dervid oftast t. o. m. slå sig till döds". — I ekono- miskt hänseende har stensimpan ej någon annan betydelse än den af agn för fångst af andra större fiskar, men den skall en- ligt C. J. Sundevall vara det bästa af allt metesagn vid aborrmete. 2, Cottus poecilopus, Heckel. Bergsimpan ^). Hufvudct hildadt på samma sätt, som hos föregående. FörlocJcet i hahre Ixunten med 2:ne taggar och 1 knöl, och den öfre taggen knappt böjd. SidoUmen idan taggar. Bukfenorna med 5 strfdar, och rächande hos de någorlunda utvuxne till amis, och deras innerste stråle har ej hälften af hukfenans längd, och de är o försedda med mörke fläckar , som bilda tvär- band. Pannans d. v. s. pannbenets minsta bredd har ej mera än hälften af ögats vertikale diameter.. Bröstfenorna äro snedt ovala, och hoplagda äro de trubbigt tillspetsade. Sidolinien räcker ej .till stjertfenans bas. 1 rf. 8—9; 2 rf. 17-18; af. 13; brf. U; bf. 1-f 4; stjf. O^). Cottus poecihpus, Heckel : Annal. des Wiener Museums, Th. II, pag. 145, Taf. 8, fig. 1 & 2. — 1836. „ „ C. J. Sundevall: Öfvers. af K. Vet. Akad.-s Förh. 1851, pag. 185. — 1852. „ „ S. Nilsson: Skandin. Fauna, 4:de del.. Fiskarne, pag. 67. — 1855. „ „ Heckel &■ Kner: Die Slisswasserfische der Östreich. Mo- narchie, pag. 31, tig. 11. — 1858. „ „ A. Gunthkr: Catal. of the Acantli. Fish, in the Coll. of Brit. Mus., vol. II, pag. 157. — 1860. „ „ R. COLLETT: Norges Fiske; Tillsegsh. til Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1874, pag. 24 — 1875. „ „ Idem: Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875 — 1878; Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 12. - 1879. P. Olsson uppgifver^), att den vid Storsjön i Jemtland benämnes Stengers, Lakegers och Lakatrubb, och någon anuan Svensk benämning är oss icke bekant. 1) Vi hafva under våra föreläsningar för åtskilliga är sedan gifvit den detta namn, derföre att den i Ungern och Galicien enligt Heckel och KneE) förekommer i bergstrakter, och derföre att den äfven hos oss synes, företrädesvis hålla sig i dylika trakter. 2) Häraf äro 7 till 8 tvågrenige. 3) Bidr. t. känned. om Jeratlands fauna; Öfvers. af K. Vet. Akad:s. Förh. 1876, N:o 3, pag. 129. 132 Siiupfiskar. Be, skr. Deu liknar mycket toregäende, men företer dock tlera bestämda i diai^nosen angifna skiljaktigheter, som tydligen utvisa, att den är en från denna väl skild art. Den synes hos oss icke hlifva så stor som föregående, och den största angifna längden af något inom Skandinavien taget exemplar är den af CoLLET uti "Norges Fiske" för äldre exemplar från Glommen uppgifna, nemligen 91 mill. eller 3'/j3 tum dec. m. De största af här varande museets exemplar hafva en längd af 73 mill. eller nära '2^/^ t. Hufvudet, hvars längd innehålles 4 gånger i totallängden, är ej så nedtryckt, som hos föregående, och dess största bredd innehålles f/o gånger i dess längd, då gällocken icke äro utspärrade. Pannan är smalare än hos »föregående, och den minsta bredden af pannbenet utgör knappt hälften af ögats vertikale diameter. Hjessan är ej konkav. Afståndet mel- lan ögat och nosspetsen är föga större än ögonhålans longitudinelle diameter. FörJocJcets öfte tagg är täckt af huden, samt uppåt och bakåt rigtad, men föga krökt. Afståndet mellan de frie bakre kanterne af de båda gäUiinnorna är vexlande. Stundom är det mycket smalare än hos den föregående, och innehålles ungefär 3 gånger i afståndet mellan båda bröstfenorna. Stun- dom är det föga smalare än hos föreg. och är ungefär lika med afståndet mellan ytterkanterne af l)åda bukfenorna. Hvardera gälhinnaus strålar äro G till antalet. Äfven hos denne utlöper gälhckd baktill i en tydlig spets eller tagg, som dock ej är så styf som hos föregående. Tänderna förete samma förhållande som hos denne. — l:sta ryggftnan, som börjar något bakom öfre fästet för bröstfenorna, är betydligt lägre än den 2:dra, och har 8 till i), vanligen 8, temligen styfve strålar, och bak- till är den vid basen förenad med den 2:dra. — 2:dra ryggfe- nan, som räcker något längre tillbaka än analfenan, och hvars afstånd från stjertfenans bas hos båda könen är l)etydligt större än ögats longitudinelle diameter, har 17 till 18 strålar, af hvilka den siste är dubbel, och de andre icke grenige. — Anal- fenan har hos alla de af oss undersökta exemplaren företett 13 icke grenige strålar, som äro något kortare än de i 2:dra rygg- fenan, och af hvilka den siste är dubbel. — Bröstfenorna äro något mindre än de hos föregående art, och äro, utbredda, af en snedt oval form, samt, hoplagda, lancettformiga, och räcka hos båda könen något längre tillbaka än bukfenorna, eller un- gefär till analfenan. Deras strålar, som till antalet äro U, Bergsiinpaii. i 133 äro ej greuige, ocli räcka, i synnerhet de nedre, utom fenliinnau. — 'Bukftnorvm räcka hos mycket små exemplar ej till anus, men hos något mera utliildade af båda könen nå de dit, och de äro smala och starkt tillspetsade. De hafva 1 taggstråle och 4 mjuke icke grenige strålar, och taggstrålen är särdeles fint till- spetsad samt räcker utom midten af den intill varande mjuke strålen, och den innerste eller -lide mjuke strålen, ehuru något vexlande i längd, har dock ej den nästintill varande eller 3:dje mjuke strålens halfva längd. "Jidre och 3:dje mjuke strålarne äro ungefär lika långe och längst. — Stjirtfenan, som är tvär med afrundade liörn, och hvars längd är ungefär lika med af- ståndet mellan nosspetsen och bakre kanten af förlocket, har 9 fullständige strålar, af hvilka 7 till 8 äro tvågrenige, och dess- utom å hvardera sidan '1 till 3 ofullständige. — Aims har hos lianen sitt läge något litet framom, och hos honan vid midten af afståndet mellan nosspetsen och stjertfenans bas. — Huden har stundom små sträfve knölar på främre delen af kroppssi- dorna strax bakom bröstfenorna och för det mesta under sido- linien. Eljest är den slät. — Sidolinien, som är nästan rät och går mycket närmare rygg- än buksidan, är ofullständig samt vexlande. Stundom upphör den framom midten af 2:dra ryggfenan, och stundom räcker den till nära denna fenas slut. — Färgen liknar i det närmaste den hos föregående art, och företer en liknande af mörkt gråbrunt eller svartgrått fläckig och marmorerad teckning på en ljusare grågulaktig eller grå- grönaktig botten på ryggen och kroppssidorna, och undre sidan är hvitaktig eller gråhvitaktig, men det som i detta afseende för den är utmärkande är det, att den på bukfenorna har svart- aktige eller svartbrunaktige fläckar, som bilda 5 till 10 mörka tvärbaud ^). Någon annan skilnad mellan könen än hanens genitalpa- pill hafva vi icke kunnat finna hos de exemplar, som vi haft tillfälle till att undersöka, och någon könsskilnad har icke blif- vit angifven af Heckel och Kner. 1) Dylike fläckar eller tvärband hafva vi aldrig iakttagit lios före- gående art, men Malmgren (Krit. Öfvers. af Finl. Fisk-Fauna) uppgifver, att han sett exemplar af den, som haft 3—4 otydlige mörke tvärfläckar på bukfenorna. Desse hafva dock säkerligen icke bildat dylika mörka tvär- band, som de, hvilka förekomma hos nu i fråga varande art. 134 öimptiskar. Vi hafva redan ofvan yttrat, att denne fisk synes företrä- desvis tillhöra bergstrakter, och på grund deraf för den före- slagit namnet hergsimpa. Heckel och Knkk hafva erhållit den från bäckar och strömmar uti de till Karpatherne hörande bergs- trakterne i Norra Ungern, i Galicien och Bukowina, samt dess- utom äfven från Pyrenéerna. Hos oss upptäcktes den först 1851 af framl. Professor C. J. Sundevall') i Stockholms skärgård, och han erfor då, att å Zool. Eiksmuseum förvarades flera exem- plar af denne fisk, som blifvit tagna i trakten af Luleå. I Luleå Lappmark har den sedan blifvit tagen af Hj. Widegren-) i Ijellbäckar, som utfalla i Saggat-Träsk i trakten af Qvickjock. Vi hafva erhållit den från hafvet i Koslagens skärgård. Enligt Lektor P. Olsson ^) förekommer den på stenig botten ej sällsynt vid stränderna af Storsjön i Jemtland, och i flere andre sjöar inom samma landskap, såsom Lithen, Alsen, Nälden, Näfversjön, Pölingesjön och nedre delen af Ströms vattudal. Äfven före- kommer den i Holmsjön vid Medelpadsgränsen. Enligt Hj. WmEGKEN*) förekommer den i Vettern. A. V. Malm^) har er- hållit den dels från sistnämnde sjö och dels frän trakten af Baldersnäs i Dalsland. Doktor C. O. v. Porath och Lektor P. G. E. Theokin hafva förärat här varande Universitets zoologiska museum några exemplar, som blifvit tagna i sjön Nämmen i norra Småland. Detta är så vidt vi hafva oss bekant, den syd- ligaste hittills kände lokalen för den samme hos oss, men det är ingalunda omöjligt, att den kan erhållas i bergiga trakter i södra Småland, i nordöstra Skåne och i Blekinge, och att den således pä passande lokaler är utbredd öfver hela landet. G. Lindström'*) har funnit den på Gotland i Kam träsk i Löjsta. Enligt K. CoLLET^) förekommer den i de flesta floder och in- sjöar i Norge söder om Dovrefjell, men den är derstädes icke funnen vid hafskusterna. Liksom föregående art, med hvilken den öfverensstämmer i lefnadssättet, håller den sig på stenig 1) Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förli. 1851, jiag. 185. 2) K. Landtbruks-Akademiens Handl. 1861 (aftr.), pag. 5. 3) Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förii. 1876, N:o 3, pag. 129. 4) K. Landtbi-uks-Akad:s Tidskr. 1863, pag. 201. 5) Göteborgs och Bohusläns Fauna, pag. 388. 6) Gotl. Läns HushåUn. Sällsk:s Årsber. 1866 (aftr.), i>ag. U. 7) Norges Fiske, pag. 24. Itötsinipau. 135 l)otten och pä ringa djup i närheten af stränderna dels i skär- gårdarne i öfre delen af Östersjön och sannolikt äfven i Bott- niska Viken, och dels i insjöar, och dessutom i strömmar och bäckar med liknande botten och starkt strömmande eller fors- sande vatten. Enligt Widegrens förmodan leker den sannolikt under våren, liksom föregående art. Uti dess mage har man funnit samma slags födoämnen som hos den. 8. Cottus scorpius, Linné. Rötsimpan eller Ulken. A Jijessan förefinnas 2:ne lånysgående nästan paralleh Mlar, som Jivardera vid nacken sluta med en låg knöl, och öfver Jivardera ögonhålans hakre kant är en dylik knöl. Sido- linien är utan taggar och är ungefär under shdet af 2:dra ryggfenan något nedåt böjd. Förlocket i bakre och undre kan- terne vanligen med 3, någon gång med 4 taggar, af hvilka •den öfverste icke når till spetsen af gällockets tagg. 2:dra ryggfenan med minst 14 strålar. 1 rf. 9—11; '2 rf. 14—16; af. 11—18; brf. 16—17; bf. 1 -f3; stjf. 91). Cottus scorpius, Linné: Fauna Svec, pag. 115. — 1761. „ „ O. Fabricius: Fauna Groenlandica, pag. 156. — 1780. „ ,, A. J. Eetzius: Faunae Suec. Pars Lnia, pag. 328. — 1800. „ „ CuviER & Valenciennes: Hist. iiat. des Poissons, T. IV, pag. 150. — 1829. „ groenlandicus, idem: ibni, pag. 185. „ porosus, IDEM: ibni, T. VIII, pag. 498. — 1831. -„ scorxnus, C. U. Ekström: Fiskarne i Mörkö Skärgård; K. Vet. Ak:s Handl. 1831, pag. 312. - 1832. ^ „ S. Nilsson: Prodromus Ichthyologiffi Scandinavicce, pag. 96. — 1832. ^ groenlandicus, J. Eichardson: Fauna Boreali-Aniericana, Part. III, pag. 46, 297 & 314, pl. 95, fig. 2. - 1836. „ scorpius, W. v. Wright, B. Fries & C. U. Ekström : Skandinaviens Fiskar, pag. 23, pl. 5, fig. 1 & 2. — 1836—1837. „ „ H. Kröyer: Danmarks Fiske, Bd. I, pag. 130. — 1838. Acanthocottus Labradoricus, Girard: Observations on the Fishes of Nova Scotia and Labrador etc. by H. E. Storer; Boston Journal of Natural History, vol. VI, pag. 247, pl. VII, fig. 3. - 1850—1857. „ ocellatus, H. Storer : ibra, pag. 253. — ci"- Cottus scorpius, S. Nilsson: Skand. Fauna, del. 4, Fiskarna, pag. 78. — 1855. 1) Desse äro fullständige, och alla äro grenige. 136 SimpHskar. Acanthocottus scorpius, J. Richardson: Yarrells Hist. of Brit. Fishes- 3r:d edit., vol. II, pag. 54. — 1859. „ groenlandicu^, Idem: ibin, pag. 66. Cottus scorpius, 1 „ groenlandicusÅ A. Gunther: Catal. of the Acautliopter. Fislies in „ labradoricus, j the coU, of the Brit. Mus., vol. II, pag. 159, 161 & 163. - 1860. „ scorpius, A. J. Malmgren: Krit. Öfvers. af Finl:s Fiskfauna, pag. 6. - 1863. „ „ IdeM: Om Spetsbergens Fiskfauna; Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1864, pag. 495. — 1865. ,, „ R. Collett: Norges Fiske, etc. pag. 24. — 1875. „ „ var. groenlandicn , Chr. Lutken: Forelöb. Meddelelser om nordiske Ulkeflske ; Vidensk. Meddelelser fra den naturhist, Foren. i Kjöbenh. 1876, pag. 16. — 1876-1877. „ „ A. W. Malm: Göteborgs och Bohusläns Fauna, pag. 388. „ „ R. Collett : Fiske fra Nordhavs Expeditionens sidste Togt Sommeren 1878; Cliristiania Vidensk. Selsk:s Forh. 1878, N:o 14, pag. 15. — 1879. Dess vanligaste namn vid vår vestra kust är Ulk eller Ulke. Enligt Malm kallas hanen i Bohuslän Krusulke och honan Ulke, och stnndom Tare-ulke, förmodligen derföre att den förekommer bland tång eller tare. Enligt C. U. Ekström kallas den i skärgården utanför Södermaidand Horn- skalle, Rötsinipa, Skrabh, Skinnskrahha, Skälri/ta, och hanen Vildkråk- simpa. Enligt C, J. Sundevall kallas den i Stockholms läns skärgärd Skrahha. Uti Roslagens skärgård hafva vi hört den benämnas Skallknekt och Skralb, och vid Hudiksvall lär enligt meddelande hanen kallas Broksimpa. Vi känna icke något särskildt Norskt namn för denna art. Vid Haugesund hafva vi hört den gemensamt med Cottus hubalis benämnas Marulk och vid Ber- gen Pelekunt. Bcshr. Vid Skandinaviens vestra kuster, och i synnerhet i den högre norden, ernår denne fisk temligen betydliga dimen- sioner, och honan erhålles derstädes ej sällan af 11 — ll^/ot^^^^'^ dec. m. längd, och enligt Lutken och Malmgren har den någon gång t. 0. m. en längd af 12 — 13 tum D:o. Hanarne äro mycket mindre, vanligen ej mera än 6 — 10 tum långe, men här varande Universitets zool. museum eger en hane från norra Grönland af II tums dec. m. längd. Till följd deraf att hufvudet är mycket stort och tjockt har den en klumpig, oproportionerlig och ful kroppsform, och detta i högre grad än förhållandet är med de båda ofvan beskrifna arterna. Kroppen är baktill ha- stigt afsmalnande. Största kroppshöjden, som, dä buken ej är är utspänd, är belägen vid l:sta ryggfenans början eller buk- fenornas bas, innehålles stundom något mera än 5, och stundom Rötsinipan. 137 ej fullt 5 gånger i totallängden. Största bredden, öfver för- lockets taggar, då gällocken ej äro utspärrade, innehålles stun- dom ungefär 41/2 och stundom nära 5 gånger i totallängden. — Hufvtidet, livars bredd baktill, äfven om gällocken ej äro utspärrade, är märkbart större än den bakom varande kroppens, är, såsom nämndt är, särdeles stort, och dess längd innehålles ungefär 3:ne eller stundom något mindre än 3:ne gånger i to- tallängden. Dess bredd innehålles ungefär P/3 gånger i dess längd. Det är ofvan kullrigt, och baktill ej synnerligen ned- tryckt. Supraorbitalkanterne äro starkt uppstående, och pannan följaktligen ganska djupt konkav. Hvardera supraorbitalkanten slutar baktill uti en mer eller mindre starkt uppstående knöl, och desse knölar äro stundom temligen spetsige. Från hvar- dera af dem utgår långs hjessan en köl, som baktill på nac- ken slutar i en mer eller mindre märkbar, stundom trubbig och stundom något tillspetsad knöl, och båda kölarne bilda tillsammans en nästan lyrformig figur, och det af dem och de nämnde knölarne begränsade hjessfältet är i allmänhet längre än bredt. Utanför hvardera af desse kölar är ungefär paral- lelt med den en långsgående trubbigare köl, som är bildad af os pteroticum. Pannans minsta bredd är hos stora exemplar från vestra kusten af Norge föga mindre än ögats vertikale dia- meter, men hos hanarne och hos mindre exemplar från Bott- niska Viken samt äfven hos större från Ishafvet betydligt min- dre än nämnde diameter, dock större än ' 1^ af den samme. Af- ståndet mellan ögonhålan och nosspetsen är betydligt större än den förras longitudinelle diameter. Då munnen är sluten, är underkäken något litet kortare än den öfre. Läpparne äro tjocke. Hvartdera os nasale har en uppåt rigtad skarp tagg, och mellan desse taggar bilda de uppstigande inre utskotten å mellankäks- benen en utstående konvexitet. Det 3:dje infraorbitalbenets bakre utskott är stort, nästan jemnbredt, med yttre sidan konvex och bakre änden afrundad och stötande intill förlocket framom ba- sen af dettas öfverste tagg. Gapet är stort och företer samma - dimensioner hos båda könen. Öfverkäksbenet räcker tillbaka under bakre kanten af ögonhålan. — FörlocJcet är i allmänhet beväpnadt med 3:ne taggar, af hvilka' den öfverste är störst, men dock på långt när icke räckande till spetsen af gällockets tagg, eller till bakre kanten af underlocket. Den nederste tag- gen, som är långt skild från de båda andre, samt är belägen 13 gropar, och underkä- kens hvardera sidohalfva hai- a undre sidan 3:ne stora sådana. Supraclavicularbeuets tagg är kort, och vanligen flerspetsig. Hornsimpan är talrik i hela Bottniska Yiken från dess nordligaste delar"-) till Ålands Haf, och derifrån förekommer den vidare i norre delarue af Östersjön åtminstone till Gotland. De exemplar, som en och annan gång hafva erhållits i sydlige delen af Östersjön, kunna betraktas såsom förirrade och komna utom deras egentliga område. Idothea entonwn utgör den för- nämste delen af dess föda, och dess geografiska utl)redning sy- nes sammanfalla med den samma för detta kräftdjur. Vid ve- 1) Vi hänvisa för öfiigt till den utförliga frauK^tiiUning af skiljaktig- heterna mellan Vettenis och Östersjöns hoinsimpdr, som leumats af S. Lo- VKN i Öfvers af K. Vet. AkacLs Förh. 1862. pag. 463. 2 ' H WiDEGREN (Om Fiskfaunan och Fiskerierna i Norrbottens Län ; K. Landtbr. Akad:s Handl. 1861) har uppgifvit, att den förekommer i skär- garden utanför Luleå. Siinpan. 151 stra kusterna af Sverige och Norge förekommer deu icke. Uti Skandinavisk Fauna anföres emellertid enligt uppgift af framl. Baron N. Gyllenstjekna, att den en och annan gång blifvit fån- gad i södra Kattegat i närheten af Kullaberg. Enligt A. Y. Malm (Göteborgs och Bohusläns Fauna) har en gång ett exem- plar erhållits i Bohuslän i Nordre Elf 1 mil ofvan dess utlopp i Kattegat. En något förkrympt form af den förekommer dess- utom, enligt hvad vi redan yttrat, i sjöarne Vettern och Ve- nern på de djupare ställena '). Af fiskare bosatte ä Gisselholmeu i Mälaren i trakten af Engsö hafva vi erhållit den uppgift, att den under våren stundom erhålles derstädes i nämnde insjö, och att den oftare skall förekomma i den samme i trakten af Streng- näs. Vi hafva en gång erhållit Idothea entomon tagen ändå längre in i Mälaren i trakten af Vesterås, och anse det derföre för sannolikt, att hornsimpan äfveu förekommer längre in i denne sjö. Att den under glacialperioden och något efter den samme hos oss haft en vidsträckt utbredning, bevisas af dess förekomst i Vettern tillsammans med andra Ishafvet tillhörande djur, och i Veuern enligt hvad ofvan blifvit anfördt. Utom Sverige har den af A. J. Malmgren ^blifvit funnen ganska allmän i sjön Ladoga pä -10 till 80 famnars djup, och Pallas -) uppgif- ver, att den förekommer i Baikal och i strömmar, som utfalla i den, och enligt F. ScHMmT^) förefinnes den i Jenissei, samt skall vara talrik i denna flod närmare intill Ishafvet. Enligt A. J. Malmgren*) förekommer den i Hvita Hafvet, och vi hafva således utan tvifvel härigenom den väg antydd, på hvilken den norrifrån invandrat till Finska och Bottniska Vikarna, då dessa stodo i samband med Ishafvet, eller rättare utgjorde delar af det samma. Enligt Pallas förekommer den äfven vid Kamt- schatka, och Eichardson^) har funnit den norr om 67 :de nordliga 1) Dess förekomst i Vettern anföres redan i '"Skandinaviens Fiskar". 2) Zoogr. Eosso-As. vol. III, pag. 127. 3) Mém de l'Acad. Imp. des Se. de S:t Petersb. VII ser. T. XVIII, N:o 1, pag. 44. - 1872. 4) Kritisk Öfversigt af Finlands Fisk-fauna, pag. 9. 5) Fauna Boreali-Aniericana, Part III, pag. 44, under namn af (Jot- tus hexacornis ; och Belcher: Tlie last of the Arctic Voyages, vol. II, pag. 349. — Ehuru den här i fråga varande fisken allmänt blifvit antagen säsom Cottus quadricornis, skulle man dock kunna betvifla detta derföre att El- CHARDSON för den blott uppgifver 3;ne förlockstaggar. 152 Simpfiskar. breddgraden i närheten af Kopparniinfloden i norre delen af Nord - Amerika. Att den är en rigtig glacialform bevisas äfven deraf att den under den 2:dra Tyska nordpolsexpeditionen') blifvit anträffad vid östra kusten af Grönland mellan 7H:dje och 74:de nordliga breddgraderna, men deremot enligt Lutken icke före- finnes vid Grönlands vestra kust så långt de Danska besittnin- garne sträcka sig upp mot norden. Härför talar äfven den om- ständigheten att den under den sista Engelska nordpolsexpedi- tionen 1875—1876 erhållits vid 82" 30' nordl. lat., och A. Gun- THER säger derföre att det för närvarande ej är kändt att nå- gon annan hafsfisk blifvit funnen vid en nordligare latitud-). Under sådana förhållanden är det anmärkningsvärdt att ett ännu i British Museum förvaradt exemplar af denna art för många år sedan till J. E. Gkay blifvit försåldt på en fiskbazar i London med den uppgift, att det blifvit taget i Engelska Ka- nalen^). Detta företer några mindre betydliga afvikelser frän den hos oss förekommande typiske formen, men tillhör dock obestridligen samma art. Till lefnadssättet synes hornsimpan hufvudsakligen öfver- ensstämma med rötsimpan, och den träffas ofta tillsammans med den. I hafvet håller den sig i allmänhet på mindre djup i grannskapet af kusterna, men i insjöarne, t. ex. Vettern och Ladogan söker den de största djupen, i den förre 50 — 70, och i den senare 40 — 80 famnars. Liksom stundom förhållandet lär vara med rötsimpan, hålla sig sannolikt båda könen emellanåt åtskilda. Då vi en gång i början af Oktober månad i Rosla- gens skärgård läto fånga den, erhöllos en mängd honor, men ingen enda hane. Uti Bottniska Viken och Östersjön lefver den företrädesvis af Idotliea cntomon, och förtär derjemte blötdjur, insekter och maskar, men sällan smärre fiskar. Tiden för rom- läggningen lär vara en annan än den för rötsimpans, och den 1) "Die Zweite Deutsche Nordpolarfahrt in den Jahren 1869 und 1870'' etc, Bd. 2, pag. 169, der arten upptages under namnet Cottus Iiexa- eornis 165 Richardson. Jemför Chr. Lutken : Forelöbige Meddelelser om nordiske Ulketiske; Vidensk. Meddelelser fra den naturhist. Foren. i Kjö- benhavn 1876, pag. 376. 2) "Account of the Fishes collected by Capt. Feilden between 78" and 83" N. lat., during tbe Arctic Expedition 1875-1876"; Proceed. of the Zool. Society of Lond. 1877, pag. 293. 3) A. GOntheh: Catal. of the Acanth. Fish. in the Coliect. of the Brit. Mus. vol. II, pag. 166. Oxsimpaii. 158 inträffar enligt C. J. Sundevall ^) i slutet af December och i Ja- nuari, och enligt G. C. Cederstköm -) i November, December och Januari. Äfven af denna arten synes hanarne vara färre än lio- norna. Såsom föda är den mera smaklig än rötsimpan, och an- ses af somlige för en läckerhet. 5. Cottiis l)ul)alis, EupHKAsÉN. Oxsimpan eller Dvergsimpan. Sidolinien är beväpnad med taggar, och ryggfenorna äro vid basen sammanhängande. Förlocket har i bakre och undre kanterne 4 taggar, och den öfverste af dem räcker åtminstone lika långt tillbaka som gällockets tagg, hvilhn är sträf. Hjes- san med 2:ne starke långsgående kölar, och det af dem be- gränsade fältet är aflångt. 2:dra ryggfenan med på sin höjd 12 strålar. Gälhinnorna bilda icke någon gemensam fri kant under gälnäset. 1 rf. 7—8; 2 rf. 10—12; af. 8—10; brf. U— IG; bf. 1-f 3; stjf. 9. Cottus hnhalis, EuPHRASÉN: Kongl. Vet. Akad:s nya Haiidl 178(1. pag. 65, tab. 111, tig. 2 & 3. - 1786. „ „ A. J. Ketzius: Faunse Suecicse pars Lina, pag. 328. — 1800. „ „ CUVIER & Valenciennks: Hist. nat. des Poiss. T. IV, pag. 165, pl. 78. — 1829. „ „ S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scandin., pag. 97. — 1832. „ „ C. U. Ekström: Fiskarne i Mörkö Skärgård; K Vet. Akad:s Handl. 1834, pag. 72. — 1835. „ „ Wright, b. Fries & C. U Ekström: Skandinaviens Fiskar, haft. 1 & 11, pag. 27, pl. 6, flg. 1 & 2. — 18.36 & 1837. „ „ H. Kröyer: Danmarks Fiske, Bd. 1, pag» 118 - 1838, „ „ S. Nilsson: Skand. Fauna, Fiskarna, pag. 74. — 1855. „ „ W. Yarell: Britisii Fislies, 3:rd edit. by J. RJCHARDSON, vol. 11, pag 58 - 1859. „ „ A. GuNTHER: Catal. of the Acantliopt. Fishes in tlie CoU. of tke Brit. Mus. vol. II, pag. 164. - 1860. y, „ R. COLLETT: Norges Fiske; Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1874, Tillsegsh, pag. 29, — 1875. r, „ Ohr. LtJTKEN: Forelöbige Meddelelser oni nordiske Ulketiske ; Videnskabel. Meddelelser fra den naturhistor. Foren. i Kjö- benhavn, 1876, pag. 377. - 1876-1877. 1) Stockh:s läns K. Hush. Sällsk:s Handl. 6:e haft, 1855, pag. 178. 2) Fiskodling och Sveriges Fiskerier, pag. 225, 242 och 243 154 Öimptiskar. Cottus bulxdis, A V. MalM; Göteburgs ocli Buhusläiis Fauna, Kvggrads- djuren, pag. 389. - 1877. ,, p R. COLLETT: Meddelelser om Norges Fiske i Aareue 1875 — 1878; Chiist. Vidensk. Selsk:s Forli 1879, N:o 1, pag. 13. - 1879. Uti '"Fiskarne i Mörkii Skärgård" har den erhållit namnet Oxsimpa, och i Skandinavisk Fauna det af Dverg-Simva. Enligt A. V. Malm kallas den i Bolmslän stundom Hornidke och stundom Bergulke. Beskr. Den är en af de mindre arterna, och dess total- längd torde knappt öfverstiga G tum dec. m. och är vanligen mindre, nemligen 81/2 ^i^^ ^ I^-^- Honorna äro föga större än hanarne, hvilkas totallängd stiger till omkring 5 tum D:o. Till kroppsformen liknar den i det närmaste rötsimpan, och kan med denna lätt förvexlas, om man ej tager hänsyn till de i dia- gnosen anförde karaktererne. Honorna äro vid romläggningstiden särdeles tjocka, till följd deraf att buken är utspänd, men eljest är kroppsformen hos båda könen ungefär den samme. Största kroppshöjden, som, dä buken ej är utspänd, är belägen öfver bukfenornas bas, innehålles ungefär 4 till 41/2 gånger i total- längden, och största bredden öfver förlocken, då dessa ej äro ut- spärrade, innehålles ungefär 4 V2 gånger i samma längd. Af- ståndet mellan den "iidra ryggfenans bas och midten af stjert- fenans D:o är ungefär lika med eller ock något mindre än det mellan nosspetsen och den främre orbitalkanten. — Hufvudd, som är temligen högt, liar en nästan pyramidal form, och dess längd innehålles ungefär 3:ne gånger i totallängden. Dess höjd innehålles ungefär I'/, gånger i dess längd. Hufvudet hos denna arten utmärker sig för öfrigt genom den särdeles smala och djupt konkava pannan, genom den nästan totala från- varon af knölar ofvan de bakre orbitalkanterne, derigenom att hjessan är sträf, och derigenom att denna har 2:ne långsgående höge kölar, som äro hvarandre temligen nära, så att det af dem på sidorna begränsade hjessfältet är aflångt. Hvardera af desse kölai- slutar baktill med en skarp bakåt rigtad tagg och ett stycke framom desse taggar är der a kölarne en afsats, som an- tyder deras delning i 2:ne afdelningar. Hjessknölar saknas så- ledes egentligen. Pannans eller interorbitalfältets minsta bredd innehålles ungefär Vj.^ gånger i ögats vertikale diameter. Af- ståndet mellan ögonhålan och nosspetsen är något större än ögonhålans longitudinelle diameter. Da munnen är sluten, räc- ker öfverkäken något litet framom den undre. Ögats longitu- Oxsimpan. 155 •dinelle diameter innehålles 4 '/o — ^^/^ gånger i hiifvudets längd. Den med ögats senliinna sammanvuxna huden har vid öfre de- len af ögat flera eller färre hudpapiller. De på ossa nasalia befintlige taggarne äro skarpe och temligen höge. Det 3:dje infraorbitalbenets bakre utskott är bredt, i undre kanten af- rundadt eller trubbvinkligt, samt vid bakre änden tillspetsadt. Öfverkäksbenet räcker något bakom ögats midt. — Förlocket har i bakre och undre kanterne 4 taggar, af hvilka den näst nederste någon gång är rudimentär, och den öfverste, som är bakåt och uppåt rigtad, är särdeles stor och merendels rät samt räckande till eller stundom bakom spetsen af gällockets tagg. Den hud, hvaraf den är betäckt, räcker nära intill dess spets. — Gällocket är litet samt beväpnadt med en stark och sträf eller småttaggig tagg. — Underlocket har i bakre kanten nedtill 2:ne skarpe taggar. — Gälhinnan har 6 strålar, och båda gäl- hinnorna äro nedtill fastvuxna samt temligen långt åtskilda, och bilda således icke någon fri gemensam kant under gälnäset. — Tänderna likna dem hos föregående. — l:sta ryggfenan., som börjar strax bakom nacken och ungefär öfver bukfenornas bas^ samt är lägre än den 2:dra och med denna vid basen för- enad, har 7 till 8, vanligen 8, föga styfve taggstrålar, och af desse sitta de 2 me främste tätt intill hvarandre och på ett gemensamt interspinalben. — 'iidra ryggfenan^ som börjar un- gefär öfver anus och räcker längre tillbaka än analfenan, har 10 till 12, vanligen 11 till 12 enkle men ledade strålar. — Analfenan^ som börjar ett godt stycke bakom anus, har 8 till 10, oftast i), enkle men ledade strålar. — Bröstfenorna, som, ■då de utbredas, äro snedt rundadt ovala, och som räcka bakom anus, hafva 14 till IG, vanligen 15 enkle men ledade strålar. — Bukfenorna, som hos hanen räcka till eller förbi anus, hafva 1 taggstråle och 3:ne mjuke och ledade men enkle strålar, af hvilka senare den mellerste är något litet längre än de andre. Hos honan räcka de icke till anus. — Stjertfenan, som är tvär med afrundade hörn, och hvars längd är större än underkäkens, har 9 fullständige strålar, af hvilka 8 äro tvågrenige, samt dess- utom å hvardera sidan 8:ne ofullständige. — Anus har hos båda könen sitt läge framom midten af totallängden, och bakom midten af afståndet mellan nosspetsen och stjertfenans bas, ehuru den hos hanen är belägen något längre fram än hos honan. — Huden på kroppen är slät och saknar benknölar, med undantag af dem, som tillhöra sidolinien. Hos mycket små ungar synes ir)() Simpfiskar. den dock ruggig eller granulerad af särdeles små hudknölar'). Å yttre sidan af öfverkäksbenets bakre ände är en liten hud- papill. — SidoJinicn, som ligger närmare ryggkanten, är rät, och fortsattes till stjertfenans bas, samt har 30 till 32 på yttre sidan mer eller mindre tydligen kölade och småtaggige ben- knölar, och den å de samme befintlige kölen slutar baktill med en något större tagg, så att, då man stryker bakifrån å sido- linien, denna kännes taggig. Långt tillbaka, under slutet af den 2:dra ryggfenan och derifrån till stjertfenans bas är dock sidolinien obeväpnad. — Färgen är mycket omvexlande: stun- dom mörkare och stundom ljusare. I allmänhet har den mer eller mindre tydlige fläckar och band af mörkare färg på ryg- gen, öfre kroppssidorna och fenorna, samt är livit eller gulhvit på buksidan. Den allmänne färgen ofvan är olivgrönaktig eller stundom olivbrunaktig. På denne synas svartbrunaktige eller svartgrönaktige eller mörkt olivbrunaktige fläckar, som bilda 3 — 4 tvärband på ryggen. Fenstrålarne, dock merendels med undantag af l:sta ryggfenans, hafva äfven dy like mörke fläckar, som bilda afbrutna band. Någon gång har jag hos en äldre hane iakttagit på öfre kroppssidan en mera enfärgad, ljust oliv- brunaktig färg, med otydliga mörkare tvärband på ryggen och på fenorna. Båda ryggfenornadiafva hvardera ett par svarte fläckar, och en stor svart fläck förefinnnes vid spetsen af hvardera bröst - fenan. Hos en yngre lefvande hane iakttog jag följande färg- teckning: Ofvan och på sidorna rostbrun med rostbruna flam- mor på kroppssidorna nedtill, och en rad hvite fläckar å hvar- dera af dem, hvilka fläckar baktill äro större och vertikale, och å undre sidan af stjerten framom stjertfenan samman- löpa och bilda en större fläck, som sträcker sig till analfenan. Under hakan och strupen små hvite fläckar. Under fortplant- ningstiden äro färgerne mera lysande, och enligt hvad derom anföres i "Skandinaviens Fiskar" har hanen på öfre sidan af hufvudet bland den mörkt olivbruna marmoreringen blågröne fläckar, och på hufvudets undre sida guldgula figurer, blandade med hvitblå eller perlfärgade fläckar. De mörka tvärbanden ofvan hafva en smal perlfärgad rand. Buken upp på halfva 1) Af A. V. Malm, som först iakttagit detta förhållande (Göteb:s och Bohusl:s Fauna, pag. 389) benämnas dessa ojemnheter i huden "gianul- piggav". De förekomma både enligt honom och enligt E. Collett hos ungar af 13 — 15 millim:s längd, men hafva försvunnit, dä ungarne ernått en längd af 20-30 mill. Oxsimpan. 157 kroppssidorna och undre sidan af skuldergördeln skönt guldgula med 3:ne perlgrå runde fläckar. Ett hvitaktigt band tvärs öf- ver tungbenet. Långs efter ocli nedom sidolinien äro glese och små blågröne fläckar. En större fläck af samma färg vid slutet af sidolinien. Äfven fenorna hafva mera lysande färger af gul- brunt, olivgrönt och ljusblått. Iris svartbrun med en smal inre brandgul rand. Mellan könen företer genitalpapillen bästa skilnaden. Hos honan är den helt liten, men hos hanen är den m^Tket stor, ocli större än hos någon annan af våra arter inom detta slägte. Hos en äldre hane har jag funnit den vara ''/^^ tum dec. m. eller 1 1 mill. lång, samt särdeles tjock vid basen. Denna starka utveckling af den antyder en parning, såsom man, enligt hvad ofvan anförts, förmodat vara händelsen med rötsimpan. Jemte denna skiljaktighet är den könsskilnad, som bröst- och bukfe- norna förete, äfven märkbar. Hos hanen räcka de förra förbi början af analfenan, och de senare till anus, hvilket de deremot icke göra hos honan. Fenstrålarne sakna hos båda könen sträfhet. Liksom rötsimpan tillhör äfven oxsimpan uteslutande hafvet, men den har ej så vidsträckt geografisk utbredning, som den. Vid våra hafskuster förekommer oxsimpan sparsamt i Östersjön upp till Stockholms skärgård, men, så vidt vi känna, icke i Bottniska Viken. Uti Öresund är den ej sällsynt, och vid våra vestra kuster är den allmän, om än stundom fåtalig, ända upp till Nordcap, och förekommer sannolikt österut åtminstone till Hvita Hafvet. Enligt Collett är den större vid de sydliga än vid de nordliga kusterna af Norge, samt är vid Xordcap fåtalig, och detta antyder, att den egentligen är en sydligare fiskform än rötsimpan, hvilken senare i den högre norden ernår sina största dimensioner. Den förekommer derföre icke vid Spets- bergen, Grönland eller Island, men förefinnes dock enligt KrO- YEK vid Färöarne. Söderut finnes den vid Englands och Frank- rikes kuster, och går vid detta senare lands vestra kust ned till Biscayabugten. Enligt Ctirard (Proceed. of the Acad. of Nat. Sciences of Philad. 1854) och A. Gunther förekommer en varietet af den vid vestra kusten af N. Amerika. Liksom rötsimpan, tillsammans med hvilken den ofta före- kommer, och med hvilken den i lefnadssättet synes öfvereus- stämma, håller den sig i allmänhet på ringa djup, och söker helst 'stenig eller bergig och tångbevuxen botten. Dess födoäm- 1 5; stjf. 11—12. Cottus lilljcborfju, R. Collett : Norges Fiske; Tillsegsh. til Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1874. pag. 25, pl. 1, fig. 4 & 5 — 1875. „ „ Chk. Lutken: Forelöb. Meddelels. om nord. Ulkefiske; Vidensk. Meddelels. fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1876, pag. 376. - 1876-1877. „ „ R. Collett : Meddelelser om Norges Fiske i Aareue 1875 -78; Norska Vidensk. Selsk:s i Cliristiania Forh. 1879, N:o 1, pag. 13. — 1879. Beskr. 2). Den blir sannolikt ej så stor som föregående art, och är, så vidt man hittills erfarit det, den minsta af alla våra simparter. De största hittills erhållna exemplaren hafva ej haft en större totallängd än 52 till 54 mill. eller P/,o tum dec. m., och dock hafva de på grund af den starka utvecklin- 1) Fiskodling och Sveriges Fiskerier, pag. 225, 226, 241 & 243. 2) Den här meddelade beskrifningen är hufvudsakligen grundad pä den beskrifning, som är leranad af CoLLETT och LuTKEN. Dock ha vi haft tillfälle att undersöka ett exemplar, som Collett täckts förära oss. Taij.^simpan. 159 gen af genitalpapillen hos det ena af dem af Lutken ansetts för att vara utvuxna. Till kroppsformen liknar den oxsimpan, hvil- ken den i alla afseenden kommer närmast. Kroppen är öfver allt i huden beströdd med små taggbeväpnade knölar, och desse äro störst och talrikast på hufvudet och ofvan sidolinien, under hvilken de äro få och mycket små. Af dem synes en mer eller mindre tydlig rad, som är parallel med ryggkanten. Sidolinien har 30 eller något flere benknölar, som upptill hafva fine tag- gar, och baktill hvardera en större utstående och bakåt rigtad tagg, och desse knölar förete således ungefär samma beskaflfen- liet som de hos föregående art. — Hufviidds längd innehålles toga mera än 3 gånger i totallängden. Hjessan har 2:ne mer eller mindre låge och korte kölar, som hvardera genom en stark afsats äro delade i 'i:ne afdeluingar, hvilka baktill sluta i tag- gar, och det bakersta paret af desse, hvilka motsvara de hos toregående å nacken varande, sitta längre fram, ungefär midt öfver eller föga bakom basen af de öfverste förlockstaggarne. Ögonen äro särdeles stora, och ögonhålans längddiameter inne- hålles blott ungefär 3 gånger i hufvudets längd. Pannans eller interorbitalrummets minsta bredd är ungefär lika med ögon- linsens diameter. Öfver- och underkäken nå ungefär lika långt fram. Vid bakre änden af öfverkäksbenet äro 1 — 2 mycket fina hudpapiller. — Förlocket har i bakre och undre kanterne 4 tag- gar, af hvilka den öfverste når till kanten af underlocket, och hos äldre exemplar till spetsen af gällockstaggen. Den är stun- dom något böjd. De öfrige taggarne äro korte, och den nederste är rigtad nedåt. — Gällockets tagg är väl utbildad, men når ej till dess mjuke hinnartade kant, och den är något sträf. — Underlockd har nedtill i bakre kanten 2:ne taggar. — Gäl- hinnan har 5 till 6 strålar, och båda gälhiunorna äro icke före- nade under gälnäset, samt förhålla sig således på samma sätt, som hos föregående art. — Tänderna likna dem hos föregående. — l:sta ryggfenan, som börjar på ett afstånd från det bakersta parets taggar på hjessan eller nacken, som är lika med ögats vertikale diameter, och slutar ungefär öfver anus, samt genom ett tydligt mellanrum är skild från den 2:dra D:o, har 8 tagg- strålar. — 2:dra ryggfenan, som är högre än den l:sta, samt slutar ungefär öfver den näst siste strålen i analfenaui), har 11 1) Den af Collett å fig. 4 lemiiade teckningen tyckes dereniot ut- visa, att den sträcker sig väl så långt tillbaka som analfenan. 1()() iSimpliwkar. till rj stialar. — ÄitaJfcnau, som jemförelsevis är hög, liar b till 'J strålar. — Bröstfenorna äro stora, men tyckas vara sma- lare än hos föregående, samt äro något tillspetsade, och nå till- baka nästan till analfenan, och hafva 15 strålar, som alla äro ledade men enkle, — Bukfenorna, som på långt när icke nå till anus, hafva enligt Lutken och enligt vår egen erfarenhet blott 1 taggstråle och "Jine mjuke strålar, och således 1 mjuk stråle mindre än hos föregående art. — Stjertfcnan har 11 till 12 fullständige och tvågrenige strålar, samt å hvardera si- dan 4: till G ofullständige, samt är nästan tvärt afhuggen med afrundade hörn. — Sidolinien går, såsom vanligt, närmare rygg- kanten, och sträcker sig parallelt med den samt utan sänkning under slutet af den 2:dra ryggfenan till midten af stjertfenans bas. — Färgen å kroppen är hvitaktig eller möjligen gulhvit- tig, med 4 reguliera gråbrunaktiga tvärband. Det bakersta af dessa tvärband har sitt läge vid stjertfenans bas, det 2:dra, bak- ifrån räknadt, under de 4 bakre strålarne i 2:dra ryggfenan, det 3:dje under de 4 främre strålarne i den samma, och det 4:de, som är bredast, under de 6 främre strålarne i den l:sta ryggfenan; och de 3:ne bakre fortsättas ner under sidolinien med aftagande bredd. Hufvudet liar kroppens bottenfärg, och har ett bredt mörkt tvärband. Kyggfenorna hafva otydliga breda mörkare tvärbaud, som utgöra fortsättningar af kroppens. Stjertfenan har fina mörka tvärstrimmor, och bröstfenorna äro beströdda med gråbrune punkter. Analfenan är stundom utan och stundom med gråbrune punkter. Af denna beskrifniug är det tydligt, att den kommer när- mast Coitus huhalis, men genom de i diagnosen anförda känne- märkena skiljes den dock temligen lätt frän denne. Hittills hafva, så vidt kändt är, endast några få exemplar af denna art erhållits. Colletts första beskrifning af den samma är grundad på 2:ne af G. O. Saks under draggning eller "skrap- ning" på djupt vatten med så kallad bottenskrapa tagna exem- plar, af hvilka det ena togs vid Christiansund i Norge i Au- gusti 1871, och det andra vid Espevser ofvanför Stavangerfjor- den derstädes i Juli 1(S73. Sedan har samme författare haft tillfälle att undersöka 3:ue andra vid Norge tagna exemplar, af hvilka det ena af honom sjelf blifvit taget med bottenskrapa pa endast 1 famns djup vid södra gränsen af Nordland, och ett annat tagits af G. O. Saks vid Fredriksvjern i Christianiafjor- Halfulkeu. 161 deus mynning. Alla dessa äro yngre. Lutken har undersökt och till en del beskrifvit 2:ne större och sannolikt temligen ut- vuxna exemplar, som blifvit tagna vid Färöarna. Detta är allt hvad vi för närvarande veta om denna arts geografiska utbred- ning. Det är emellertid att förmoda, att den är vida utbredd i de till våra vestra kuster gränsande haf, och att den äfven förekommer i närheten af Bohuslänska kusten. — Sannolikt håller den sig, såsom Lutken förmodat, oftast på större djup, och detta torde vara orsaken dertill att den så sällan erhållits. V. Slägtet Centridermichthys, Kichardson. (Zoolo-y of the Voyage of H. M. S. Sulphur, Part 5, Fishes, pag. 73. - 1843). Hnfvudct är mer eller mindre ncdtryeht, framtill afrun- dadt och ej särdeles stort. Förlocket heväpnadt med taggar, men gällocket utan framstående tagg^). Kroppen af samme, form som hos föregående slägte, slät eller ock något sträf af fine taggar eller grannlationer. Kardlika fina tänder på mellankäksbenen , nnderkäken, plogbenet och gombenen. 2:ne ryggfenor af ringa höjd och sittande intill hvarandra. Analfenan utan taggstråle. Bröstfenorna afrimdade och temligen stora. Bukfenorna med 1 taggstråle och 3 till 4 mjuke strålar. Ingen simblåsa. Åp- pendices pyloricce i medelmåttigt antal. Till detta slägte höra enligt Gunther 11 arter från Europa, Asien och Norra Amerika, både från hafvet och från färskt vat- ten. Blott 1 art tillhör Europas fauna. 1. Centridermichthys uncinatus (I. Reinhardt, senior). Halfulken. 1 if. 7_8; 2 rf. 12—14; af. 11; brf. 18—21; bf. l-}-;3; 8tjf. 10—11. Cottus uncinatus, I. Reinhardt, s:R: K. Danske Vidensk. Selsk:s Naturvid. og Matheni. Afhandl. Deel 6, pag. XLIV, - 1837. IDEM; ibni, Deel 7, pag. 114 & 118. - 1838. 1) Enligt R. COLLETT (Norges Fiske, pag. 32—33) skulle gällocket hafva en tagg nedtill, men dä gällockets nedre del hos denne grupp af fi- skar i allmänhet är tunn och utan tagg, men dereraot underlocket ofta är taggbeväpnadt, och der ej namnes något om detta, antaga vi, att den an- förde taggen tillhör detta senare ben. Lilljeborg, Fiskarne. 11 162 SimpHskar. Icelus uncinatu.s, H. Kröyer: Natuihist. Tidskr. 2:(len Raekke, Bd. 1, pag. 263. - 1844-1845. Centrkhrmichthyn uncinatus, A. Gunther: Catal. of the Acaiitlioijt. Fishes- in the CoU. of the Brit. Mus, vol. Il, pag. 172. — 1860. „ „ K. Collett: Norges Fiske, etc. pag. 31, — 1875. „ „ Chr. LiJTKEN: Forelöb. Meddelelser om nor- diske Ulkefiske ; Vidensk. Meddelelser fra dea naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1876, pag. 379. —1876-1877. „ „ R. Collett : Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875 — 78; Christ. Vidensk Selsk:s Forh. 1879, pag. 14. — 1879. „ „ Idem: Den Norske Nordhavs-Expedition, Zoo- logi, Fiske, pag. 29. pl. I, tig. 7. — 1880. Den är en för tiskrarne obekant fisk, och har derföre icke erhållit nå- gon lokal benämning. Beskr. Längden stiger till omkring 100 millim. eller 8 ^ 3/ .^^^ tum dec. m.,| och den är således föga större än bergsimpan. Enligt Lutken är dess kroppsform ganska mycket föränderlig i män af åldern. Hos de äldre är kroppen mera smärt, då den deremot hos de yngre är kort och klumpig. Hos de förre är Imfvudet något hop- tryckt, och^ innehålles S^/^ gånger i totallängden, och hos de senare är det bredt och" nedtryckt, och inneh. omkr. 31/3 gånger i nämnde längd. Baktill är kroppen hoptryckt, och framtill nästan trind. Ögonen äro stora, och pannans eller interorbitalrummets minsta bredd ärl mindre än ögonlinsens diameter. Ögonhålans longi- tudinelle diameter är betydligt större än afståndet mellan den samma och nosspetsen. På nacken förefinnas 2:ne bakåt rigtade taggar, som hos de yngre äro högre och skarpare. Käkarne äro ungefär lika långt framstående. På bakre kanten af öfverkäken, strax framom munvinkeln är en mycket kort hudtråd, och en enkel sådan förefinnes vid den öfre kanten af ögonhålan. — För- locJcet har i bakre och undre kanterne 2:ne taggar, af hvilka den öfre är lång, mycket spetsig och böjd inåt samt rigtad bak- åt och uppåt, men dock icke räckande till spetsen af underloc- kets öfre flik. Den undre taggen är kort samt rigtad nedåt. — Tänderna äro särdeles fina, kardlika, sittande på mellan- käköbenen, underkäken och på främre delen af plogbenet och gombenen. — De båda gälhinnorna äro förenade under isthmus eller gälnäset, och bilda der en gemensam fri kant. Hvardera gälhinnans strålar äro 6. — Huden är öfver allt slät och utan Halfulkeu. 163 spår till benknölar eller granulationer. — Sidollnien är tydlig och har sällan flere än 18 porer, — Den l:sta ryggfenmiy som hos de äldre är ungefär lika hög som hufvudet är långt, men hos de yngre är låg, har 7 till 8 taggstrålar. — Den "iidra ryggfenan, som vid basen icke genom något mellanrum är skild från den l:sta, och som är högre än denna, samt med spetsarne af sine längste bakre strålar blott med en half orbitaldiameters längd är skild från stjertfenans bas, har Ti till 14 mjuke strå- lar. — Anal fenan, som börjar omedelbart bakom anus, och som har ungefär samma höjd och längd som 2:dra ryggtenan, har 1 1 strålar. — Bröstfenorna, som äro bredt afrundade, och räcka tillbaka bakom anus, hafva 18 till 21 strålar. — BuJcfenorna äro jemförelsevis långa, och räcka nästan till anus, och hafva 1 tagg- stråle och 3 mjuke strålar. — Stjertfenan har 10 till 11 ledade och mot spetsen tvågrenige strålar, samt dessutom å hvardera sidan 3 — 4 oledade strålar. — Färgen är hvitaktig med 3:ne gråbruna tvär- bandöfver kroppssidorna. Det mellersta af dessa, som utgår från basen af den 2:dra ryggfenan, är bredast, och har bredden un- gefär lika med ögonhålans diameter. Dessa band förete inuti Ijuse fläckar af bottenfärgen. Stundom är färgen mörkare samt mera markej'ad, och marmorerad af brunt. Fenorna äro hvita med otydliga gråbruna tvärband, och dessa äro bildade af mörke fläckar på fenstrålarne, liksom hos simporna. Analfenan är nästan utan mörkare tvärband'). Den har enligt Collett erhållits åtskilliga gånger i Norge: utanför Vardö, i Porsangerf jorden i Finmarken, vid Tromsö samt i Trondhjemsfjorden. Dessutom har den erhållits i hafvet mel- lan Norge och Spetsbergen, vid Novaja Semlja och vid Grön- lands vestra kust. Den är en djupvattensfisk, och har tagits i i så kallad "trawl" på 148 — 223 famnars djup, samt i magen hos hälleflundra och torsk, hvilka ofta gå på betydligt djup. Enligt Collett inträffar dess lek troligtvis i Juli och Augusti. Samme författare har i magen hos den funnit maskar och blötdjur. VI. Slägtet Icelus, H. Kköyer. 1844. (Naturhist. Tidskr. 2:den Rsekke, Bd. 1, pag. 261. — 1844—1845). Kroppsformen liknar i det närmaste den, som är vanlig inom den senare afdelningen af slägtet Cottus. Kroppen är bakom hufvudet något hopAryckt, och har långs hvardera sidan 1) Denna beskrifning är grundad på de af Collett och Lutken lem- nade beskrifningarne. 104: Siiiiptiskar af rijgykantcn en rad af tu(j(jhei:äpnade hcnskifvor. Sidolinicn har äfven någrc benknölar, åtminstone framtill. Hujvudet är j^tort, och of en nästan pyramidal och framtiU af rundad form. Förlochct är hcväpnadt med taijgar, men yäUocket saknar tagg npptiU. Fina kardlika tänder finnas på käkarne, plogbenet och gombenen. 2:ne intill hvarandra sittande ryggfenor. Änal- fcnan utan taggstrålc. Bröstfenorna af samme form som hos slägtct Cottus. Bukfenorna med 1 tagg stråle och 3:ne mjuke strålar. Gälhinnans strålar 6. Ingen simblåsa. Af detta slägte är blott en art känd, nemligen Icelus hamatus, H. KkOykh. Klykskrabben Hiifvudets längd innehåUes ej fullt 3:ne gånger i total- läugdoi. Förlockd med 4 taggar, of hvilka den öfverste hos exemplar, som ej äro mycket unga, (25 mill. eller mera långa) är mer eller mindre djupd tvåklufven. 1 i-f. 8— U; 2 rf. 17—20; af. 13—16; brf. 17—19; bf. 1 + 3; stjf. y— 11. Icelus hamatus, H. KrOyick: Naturhist. Tidskr. 2:deii lifekke, l:ste Bil. pag. 253. - 1844-1845. „ ^ Idem: Gaimaid, Voygages en Scaiidiii. en Lappoiiie et au Spitzberg, Zoologie, Atlas, Poissons, pl I, fig. 2: — 1845. ,, „ A. GiJNTHKK: Catal. of the Acanth. Fish. in the Coll. of Brit. Mus., vol. II, pag. 172. — 1860. ,. „ A. J. Malmgren: Om Spetsbergens Fisk-fauna; Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förh 1864, pag 507. — 1865. ,. furciger, A V. Malm: Ichthyol. Bidr. till Skand:s Fauna; Förh. vid Skandin. Naturforsk:s 9:de Möte i Stocklioliu 1863, pag. 410 - 1865'). „ hamatus, L. EsmarK: Bidrag til Finmarkens Fiske-fauna; Vidensk. Selsk:s i Christiania Forh. 1868, särsk. aftr. pag. 5. — 1869. „ „ R. COLLETT: Norges Fiske, pag. 35. — 1875. ,. ,, Chr. LuTKEN: Forelöb. Meddel. om nord. Ulkefiske; Vidensk. Meddel. fr. den naturlv. Foren. i Kjöb. 1876, pag. 380 - 1876-1877. „ ,. Pl. COLLETT: Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875 —78; Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 14 - 1879. 1) I öfverensstämmelse med R. COLLETT och Chr. Lutken anse äf- ven vi, att den under detta namn af Malm beskrifne fisken till arten sam- manfaller med Icelus hamatus, sedan desse författare iakttagit, att I. ha- matus ofta har taggiga benskifvor längs basen af analfenan. Klykskrabben. 165 Icelus hamntus, E. Collett: Den Norske Noiilhavs-Expedition 1876 -1878. Zoologi. Fiske, pa;^ 34, pl. I. flg. 8. — 1880. Dä äfveii denne fisk för fiskrarne är obekant, har den icke erhållit någon lokal benämning. BesJcr.^). Vid Grönland ernår den sin största Mttills kända storlek, och Lutken iippgifver, att man derifrån erhållit honor, som haft en totallängd af 115 millim. eller 3^/io tum dec. m., och hanar som varit 66 mill. eller 2=*/,o tum dec. m. långe, då man vid Norge enligt Collett icke fångat något exemplar, som varit längre än 52 mill. eller l^,o ^- d. m. De vid Spetsber- gen erhållna hafva haft ungefär samma storlek, som de Norska. — Htffvtidet är stort, tjockt och framtill trubbigt, med mycket kort nos, och stora och nära intill hvarandra sittande ögon. Största kroppshöjden, öfver l:sta ryggfenans början, innehålles ungefär 4 gånger i totallängden. Ögats longitudinelle diameter innehålles knappt mera än 3 gånger i hufvudets längd. Huf- vudets längd innehålles ej fullt 3:ne gånger i totallängden. Bakom hufvudet aftager kroppens tjocklek hastigt, och bakom anas är den temligen starkt hoptryckt. Analöppningen har sitt läge något framom midten af totallängden. Pannans minsta bredd mellan ögonen utgör ungefär ^/g af ögats vertikale och V 4 af dess longitudinelle diameter. Afståndet mellan ögonhålan och nosspetsen är något mindre än längden af den förra. På nacken äro ett par temligen store taggar, som hvardera framåt fortsättas af en ruggig köl, hvilken strax framom deras bas har en afsats eller mindre tagg. På öfre sidan af hufvudet finnas enligt Collett 3:ne särdeles fina hudbihang, af hvilka det ena har sitt läge ofvan den bakre kanten af ögat samt är plattadt och handlikt inskuret eller fransadt i kanten. Dessa bihang gå lätt förlorade. — FörlocJcet har baktill och undertill 4 taggar, af hvilka den öfverste, som är rigtad uppåt och bakåt samt är krökt, är störst, ehuru ej nående till kanten af underlocket, och hos dem, som ej äro mycket små, är tvåklufven. — Gällochet har sitt öfre hörn afrundadt och utan tagg. — Gälhinnorna äro under gälnäset förenade, och bilda der en gemensam fri kant, och hvardera har 6 strålar. — Mycket små kardlika tänder 1) Collett fäster uppmärksamheten derpå att den med hänsyn till flere karakterer. t. ex. hudens beklädnad med bentaggar, och dessas form uti de rader, som finnas långs ryggen och i sidolinien, samt längden af sidolinien, företer betydliga variationer. 16() Siiiiptiskar. förefinnas på mellankäksbenen, underkäken, plogbenet och gom- benen. — Huden på kroppen bakom hufvudet är för det mesta slät, med undantag af en rad af 30 — 40 eller flera taggbeväp- nade »benskifvor eller benknölar långs hvardera sidan af rygg- fenornas bas, samt en del (40 — 45) dylike benknölar långs sido- linien och på kroppssidorna bakom bröstfenorna. De taggar, som förefinnas å de på sidorna om ryggfenorna belägna benskif- vorna, äro framtill dubble, och stundom t. o. m. tredelade, och baktill enkle, samt ganska långe och särdeles skarpe. Hos äl- dre exemplar förefinnes merendels en rad af dylike mer eller mindre tydlige benknölar långs hvardera sidan af analfenans bas, och temligen store och talrike sådane förekomma äfven mellan sidolinien och de som finnas långs ryggfenorna, och en del mindre förekomma t. o. m. på buken. Sidolinien sänker sig något bakom bröstfenornas bas, och går derefter rät ungef. långs midten af kroppssidorna till stjertfenans bas, samt räknar omkring 40 — 45 benkanaler. — Den l:sta ryggfenan, som bör- jar ett litet stycke bakom taggarne på nacken, samt genom ett obetydligt mellanrum är skild från den '2:dra D:o, har 8 till 9, vanligen 9 enkle, oledade och något böjlige taggstrålar, af hvilka den bakerste är helt kort. — 2:dra ryggfenan, som är längre än analfenan, samt börjar ungefär midt öfver anus och slutar något litet bakom analfenan, och tillbakalagd icke når stjert- fenans bas, har 17 till "JO ledade men icke grenige strålar, af hvilka de bakerste föga aftaga i längd. — Analfenan börjar ett litet stycke bakom anus, och har 13 till IG (vanligen 14 till 15) ledade men icke grenige strålar. — Bröstfenorna, som likna dem hos slägt. Cottus och hafva en bredt och snedt oval form, räcka ungef. till början af analfenan, och hafva 17 till 11) ledade men icke grenige strålar. — Bukfenorna, som hafva sitt läge under basen af bröstfenorna, och icke räcka till anus, hafva 1 taggstråle och 3 mjuke strålar, af hvilka den 2:dre är längst och ungefär dubbelt längre än taggstrålen. — Stjertfe- nan är nästan tvär, af medelmåttig längd, och har 9 fullstän- dige och nära spetsen tvågrenige, samt dessutom ä hvardera si- dan 3 till 4 ofullständige strålar. — Färgen å spritlagda exem- lar är gulhvitaktig, marmorerad med större och mindre raörke brunaktige fläckar, som på sidorna af bakre kroppen bilda mer eller mindre tydliga tvärband. — Hanen är försedd med en Slägtet Triglops. 167 tydlig genitalpapill, ocli är, såsom redan ofvau är anfördt, mycket mindre än honan. Den är en högnordisk fisk, och är ej sällsynt vid kusterna af Spetsbergen och Grönland och vid Norges nordliga kust. Blott «n gång, d. 19 Juli 1861, har ett exemplar blifvit taget i Gull- marfjärdens mynning af Professor A. V. Malm'). Enligt R. Col- LETT förekommer den vid Norges hela nord- och vestkust ända ned till Stavanger, samt är vid Finmarken anträffad på de flesta ställen, der djupvattensdraggningar blifvit företagna, och har ■der blifvit tagen af L. Esmark, G. O. Saks och R. Collett. Viå Norges vestkust har den blifvit tagen af G. O. Saks på intill 100 famnars djup vid Lofoten och Christiansund, och pä flera ■ställen utanför Stavangerfjorden, och det dels nära intill kusten och dels ett par Norska mil utanför den samma. Malmgren har funnit den talrik -vid Spetsbergen på mindre djup, i synnerhet i hamnarne på norra och östra kusterna, och anser den såsom en af Spetsbergens allmännaste fiskar. Enligt honom har O. To- rell erhållit den vid Grönland, och Chk. Lutken har äfven er- hållit exemplar derifrån, enligt hvad redan ofvan är antydt. Enligt A. GiJNTHEK^) hafva under den sista Engelska Nordpols- expeditionen så många exemplar erhållits, att han antager, att ^0(ihe}iet, men inga på gombenen. 2:ne slilda ryggfenor. Analfenan utan taggstråle. Bröstfenorna af un- gefär samme form som hos Cottus, med de nederste strålarne mer eller mindre frie. JBukfenorna med 1 taggstråle och 3:ne mjuke strålar. Gälhinnans strålar 6 — 7. Ingen simblåsa- Äfven af detta slägte är blott en art känd. Triglops piiigelii, I. Eeinhardt, senior. Simpknoten. Hufvudets längd innehålles %ingefär 3'^!^ — 4 gånger i to- tallängden. FörlocJcets taggar 4, hvaraf 2:ne baMill och 2:ne undcrtill, och ingen af dem är khifven. 1 rf. 10—13; 2 rf. 23—26; af. 23—26; brf. 17—21; bf. 1+3; stjf. 11—12. Triglops pingelii, I . Reinhardt, SENIOR: Kongl. Danske Videiisk. Selsk:s Naturv. o. Mathem. Afli. 7:de Deel, pag. 114 & 118. - 1838. „ H. KrOyer: Natiirhist. Tidskr. 2:den Rskke. l:e Bd., pag. 261. — 1844-1845. y „ Idem : Voyages en Scandinavie, en Lapponie etc. par Gai- MARD, Atlas Torne IV, Zoologie, Poissons, pl. 1, fig. 1. — 1845. ^ „ A. J. Malmgren: Om Spetsbergens Fiskfauna; Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1864, N:o 10, pag. 508. — 1865. „ „ L. EsMARK: Vidensk. Selsk:s i Christiania Forh. 1868,. särsk. aftr., pag. 7. — 1869. „ « R. Collett: Norges Fiske, pag. 36. — 1875. ^ „ Chr. LtJTKEN: Forelöb. Meddel. om nord. Ulkefiske: Vi- densk. Meddel. fra den natnrhist. Foren. i Kjöb. 1876,. pag. 378. - 1876-1877. „ „ R. Collett : Vidensk. Selsk:s i Christiania Forh. 1878,. N:o 4, pag. 5. ~ 1878. „ Idem: ibm, N:o 14, pag. 28. - 1878. „ „ Idem: Den Norske Nordhavs Expedition 1876— 1878; Zo- ologi, PMske, pag. 38, pl. 1, fig. 9~10. _ 1880. Beskr. •). Enligt Lutken ernår honan vid Grönland en längd af 200 millim. eller 6^/3 tum dec. m. Hanen blir der- städes 145 mill. eller 4% tum dec. m. lång. De vid Jan Mayen, Spetsbergen och Norge erhållna exemplaren af denne fisk hafva 1) Denne grundar sig på de af Kröyer, Lutken och Collett leni- nade beskrifningarne. Simpknoteii. 169 varit mindre, samt enligt Collett icke öfverstigit en längd af 108 millim. eller något mera än SV/j tum dec. m. Kroppsfor- men är mera smärt och långsträckt än hos de föregående fi- skarne af denna familj, och detta beror dels derpå, att huf- vudet icke är oproportionerligt stort, och dels derpå att kroppen bakom hufvudet är jemnt afsmalnande bakat. Kroppens största höjd, som är belägen vid början af l:sta rj-ggfenan, innehalies 6 — 7 gånger i totallängden. — Hufvudet, som är af medel- måttig storlek, och hvars längd innehålles 3% till 4 gånger i totallängden, och som har temligen lång och trubbig nos, är baktill knappt bredare än kroppen. Ögonen äro särdeles stora och deras längddiameter är stundom ungefär ^/g och stundom något större än Va af hufvudets längd, och nästan 3 gånger större än pannans minsta bredd mellan dem. Längden af ögonhålan är större än den af nosen. På nacken synas inga taggar, men näs- benen äro hvartdera försedda med en tagg. Munnen är stor, och öfverkäksbenet räcker tillbaka under midten eller bakom midten af ögat. — FörlocJcet är i bakre och undre kanterne beväpnadt med 4 enkle taggar, af hvilka de L^:ne mellerste äro störst och den nederste är belägen nära intill benets nedre ände. — Gällochet är subtriangulärt och utan taggar. — Gälhinnaiis strålar vanligen (!, någon gång 7. — Mycket små kardlika tän- der förefinnas på mellankäksbenen, underkäken och den främre kanten af plogbenet, men inga på gombenen. — Uti huden fin- nes å hvardera sidan af ryggfenornas bas från början af l:sta ryggfenan ungefär till midten af den 2:dra en rad af i öfre kanten taggiga benskifvor, till antalet omkring 24, och långs sidolinien och i förening med den är en rad af 45 — 48 benknölar. Sidolinien är fullständig och nästan rät, samt har 49 — 50 po- rer. Under den finnas talrika snedt nedåt och bakåt gående rader af baktill tandade och hudveck bildande benskifvor, som baktill sträcka sig ned till kroppens undre kant och till anal- fenans bas. Huden saknar för öfrigt fjäll. — l:sta ryggfenan^ som börjar föga framom basen af bröstfenorna och slutar unge- fär öfver anus, har vanligen 10 — 11, men stundom 12 — 13 strå- lar. — 2:dra ryggfenan, som är väl men ej långt skild från den l:sta, är lång och har 23 — 26 strålar. Afståndet mellan dess och stjertfenans bas är något större än ögats longitudi- nelle diameter. — Analfenan börjar föga bakom början af 2:dra ryggfenan samt slutar under slutet af den, och har ungefär 170 Siiiipfiskar. samma antal strålar som den, eller 23 — 26. — Bröstfenorna äro stora samt tillspetsade, då de äro hoplagda, och räcka ett stycke bakom början af analfenan, och hafva a exemplar från Jan Mayen företett 21, men hos de vid Grönland erhållna 17 — 19 strålar, af hvilka de 7 — 8 nedre hos de äldre till större de- len af deras längd varit frie. — Bulifcnorna, i synnerhet hos hanen, äro temligen långa och smala, samt räcka bakom anus, och hafva 1 taggstråle och 3:ne mjuke strålar. — Stjcrtfenan, som är temligen smal och något tillspetsad, har 11 — 12 full- ständige strålar. — Alla fcnstrålar, med undantag af dem i stjertfenan, äro enkle, d. v. s. icke grenige. — Hanens genital- papill är mycket stor, så att den hos en hane af 108 millim:s totallängd var 11 millim. lång. — Färgen är enligt Collett i betydlig mån föränderlig efter åldern. Hos yngre exemplar före- finnas på gulaktig bottenfärg store vertikale svartaktige eller svartbrunaktige fläckar, som från den brunaktige ryggen sträcka sig ned till sidolinien, och andre sådane, som ej sammanhänga med de förre, gå från sidolinien ned mot den silfverhvite buken. Hos äldre exemplar sammanlöpa fläckarne till långsgående band, som ofta äro afbrutna, eller gå i sned rigtning, eller också äro upplösta i mindre fläckar, På bröstfenorna äro transversella mörka band. Denne äfvenledes högnordiske hafsfisk har icke blifvit an- träffiid i närheten af någon Svensk kust. Enligt L. Esmark (anf. st.) synes den icke vara särdeles sällsynt vid Nordlands och Finmarkens kuster i Norge. Den har af honom erhållits i bottenskrapa på 30 famnars djup vid Hammerfest, och Prof. G. O. Särs har äfvenledes med bottenskrapa tagit flera exemplar vid Lofoten på ända till 150 famnars djup, och den senare har enligt Collett äfven tagit den vid Christiansund. Af Kyrko- herden LöBERG har den enligt Esmakk tagits vid Vadsö. Enligt A. I. Malmgren och K. Collett förekommer den vid Spetsber- gen, och den senare uppgifver, att den under de Norska Nord- hafsexpeditionerna 1876 och 1877 erhållits i iskallt vatten i trakten af Jan Mayen på 30 famnars djup. Enligt Lutken lär den ej vara sällsynt vid Grönlands vestkust, hvarifrån den först blifvit känd, och den har erhållits vid östra kusten af N. Ame- rika ned till New England. Dess födoämnen utgöras af kräft- djur och maskar m. m. Slägtet T rigla. 171 VIII. Slägtet Trigla, Aktedi. 1738. (Genera Pisciuiii, pag. 42. — 1738). Uufvudct medelmåttigt, nästan pyramidalt, på sidorna och ofvan tiUjjlattadt, och der helt och hållet behlädt af hen, och dess hredd ungefär lika med den af hroppen framtill. Krop- pen hetächt af mycTiet småfjäll, af hvilJca stundom de vid sido- linieu äro större. Posttemporalhenet, gällocket och förlocket taggheväpnade. Iiifraorhitalbenen mycket uthredda och hetäc- kande helt och hållet hufvudets sidor framom förlocket, och haktill nästan orörligt fastade vid detta, och det främsta af dem med dess främre tagglteväpmade ände skjutande ut framom, mellankäkshenen, hvilka skilja dessa hen å hvardera sidan, så att de icke komma i beröring med hvarandra. Mycket fina kardlika tänder på käkarne och ploghe^ict, men inga på gom- benen. 2:ne skilda ryggfenor, af hvilka den lista är mycket kortare än den 2:dra samt taggstrålig. Bröstfenorna hafva nedtill 3:ne frie appendikuläre strålar. Bukfenorna med 1 taggstråle och 5 mjuke strålar. Gälhinnans strålar 7. Sim- blåsa förefinnes och är stor samt ofta delad i 2:ne laterale delar, äfvensom ett medelmåttigt antal af appendices piyloricce förefinnas. Hanen saknar genitalpapill eller har den otydlig. Gunther') uppgifver omkr. 40 arter '•^) såsom tillhörande detta slägte, från Atlantiska, Indiske och södre delarne af Stille Oceanerne. Af dessa höra 3:ne till vår fauna. Trigla Sidolinien . . beväpnad med benknölar 1. gurnardus, LiNNÉ. obeväpnad. Bröstfenornas mellerste srålar 2:ne gånger tvåklufne 2. cuculus, LiNNÉ. 3:ne gånger tvåklufne 3. hirundo, Bloch. 1) Introduction to tlie Study of Fislies, pag. 479. 2) Af dessa är en, Tr. poeciloptera, Cuv. & Val. enligt R. Collett (Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 16) blott en utvecklingsform af Tr. hirundo. - Kaup (Troschels Arcliiv ftir Naturgesch. 39 Jahrg. 1873) har uppräknat 23 arter, af livilka dock ett par eller tre äro att stryka. 172 Simptiskar 1. Trigla giirnardus, Linné. Knoten eller Knorrhanen. Sidolinien beväpnad med benknölar. Bröstfenorna ära kortare än Imfvudet, umjefär lika med ^/^ af totallängden, (stundom något mindre och stundom, något större) samt icke längre än bukfenorna^ oeh deras m,ellerste strålar äro blott 1 gång tvåklufne. Pannan mellan ögonen grundt konkav. l:sta ryggfenans främre strålar mer eller mindre knottrige. 1 rf. 8—9; 2 if. 19— 20; af. 17—19; brf. 11+3 0; ^^f- 1+5; stjf. 11. Trujla Gurnardus, Linné: Syst. Nat edit. X:ma, pag. 301. — 1758. Hirimdo, IDEM: ibm. „ „ IDEM; Fauna Svec. edit. ILda, pag. 120. — 1761. y. Gurnardus, idem: Syst. Nat. edit. Xlhina, pag. 497. — 1766. „ Hirundo, idem: ibm „ Gurnardus, Bloch: Fische Deutschl. Theii. II, pag. 121, Taf. 58. — 1783. „ Cuculus, IDEM: ibm, pag. 124. Taf. 59. „ Gurnardus, A. I. Eetzius: Faunas Suec. Pars I:ma, pag. 341. — 1800 „ „ Cdvier & Valenciennes: Hist. nat. des Poiss. T. IV, pag. 62 - 1829. „ „ S. Nilsson : Prodromus Ichthyologise Scandinavicse, pag. 87. — 1832. „ „ V. V. Wright, b. Fries & C. U. Ekström : Skandinavi- ens Fiskar, lista haft. pag. 15, pl 5, lig. 2. — 1836 H. Kröyer: Danmarks Fiske, Bd. I, pag. 83. — 1838. Blochii, IDEM: ibm", pag. 101. „ Gurnardm, W. Yarell: History of Brit. Fishes, 2 edit., vol. I, pag. 53. — 1841. „ Blochii, IDEM: ibm, pag. 56. „ Gtirnardus, S. Nilsson: Skandin. Fauna, 4.-de delen, Fiskarna, pag. 53. - 1855. „ Blochii, IDEM: ibm., pag 67. „ Gurnardus, A. Gunther: Catal. of the Acanthopter. Fishes etc, vol. II, pag. 205. — 1860. „ nigripes, A. V. Malm: Förh. vid Skand. Naturforsk. 9:de Möte i Stockh. 1863, pag. 410. — 1865. „ (jurnaräus, idem: Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1870, pag. 829. - 1871. 1) Det torde här böra anmärkas, att tecknet + har afseende på de frie appendikuläre strålarne. Knorrhaueii. 173 Trigla giirnardus, R. Collett: Norges Fiske etc, pag. 37. — 1875. „ „ A. W. Malm: Göteborgs och Bohusläns Fauna. pag. 405. — 1877. „ nigripes, idem: ibni, pag. 403 „ gurnardus. R. Collett: Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875 - 78; Christ. Vidensk. Selskrs Forh. 1879, N:o 1, pag. 15. — 1879. Dess vanliga benämning i Bohuslän är Knöt, och vid Skånska kusten af Öresund Knorrhane, på grund af det egendomliga ljud, som den låter höra då den uppdrages ur vattnet. Enligt S. NiLSSON kallas den i Sverige äfven Gnoding och i Norge Gnorr samt Ouskarryt. Malm uppgifver dess- utom äfven den Svenska benämngen Halhös från Bohuslän. Anm. Då enligt den ofvan stående synonymien Linné uti både X:de och XII:te upplagorna af Systema Naturae gifvit denna art så väl namnet Trigla Gurnardus som det af Trigla Hirundo. men uti Fauna Svecica en- dast det sist nämnda, och detta således, särskildt med afseende på det der- städes förekommande citatet af hans Vestgöta resa, utan tvifvel har den säkraste tillämpningen, synes deraf följa, att arten egentligen borde heta Trigla hirundo, LiNNÉ. Författarne hafva emellertid på grund af Blochs auktoritet och möjligen af pietet för denna gifvit den namnet Trigla gur- nardus och i öfverensstämmelse med Bloch gifvit namnet Trigla hirundo åt en annan art. Då detta bruket blifvit allmänt antaget, vilja äfven vi följa det samma, ehuru vi icke kunnat undertrycka denna anmärkning Bcskr. Längden stiger till 13 — 14 dec. tum eller 390 — 420 millim. Kroppsformen är långsträckt och jemnt afsmal- nande bakåt, och kroppen är temligen smal vid stjertfenans bas, ehuru den derstädes är lika bred som hög. Största kroppshöj- den, öfver bukfenornas bas eller vid början af l:sta lyggfenan, innehålles 5 — (> gånger i totallängden, och största tjockleken är ungefär lika med '^i^ af höjden. Kroppen är till följd af ryg- gens och sidoliniens beskaffenhet något litet kantig. Ryggen har en långsgående fåra, i hvilken ryggfenorna sitta, och som på sidorna är begränsad af en rad benknölar, som hos de äldre äro krenulerade eller skarpt knottrige. En liknande men grun- dare fåra förefinnes äfven långs undre sidan af stjertafdelningen, och i den har analfenau sitt läge, men den är ej på sidorna begränsad af några benknölar. — Hufvudet, hvars längd till spetsen af gällockstaggen innehålles ungefär S-/^ — 3^/4 gånger i totallängden, är af en nästan pyramidlik och baktill fyrkantig form. Hjessan och kinderna, d. v. s. bakre delen af hufvudets sidor äro plattade. Des öfre profilkontur är från ögonen till den urnupne eller urbugtade nosspetsen jemnt stupande och föga konkav, och 174 Öimptiskiir. denne del af hufvndet (nosen) är åt sidorna kullrig. Hos unga. exemplar är denne proiilkonturens stupning starkare och något mera konkav. Ofvan och på sidorna är hufvudet helt och hållet betäckt af en hård och för det mesta radiärt skroflig benbekläd- nad. Pannan mellan ögonen är grundt konkav, och hos honan ungefär lika bred som, och hos hanen något bredare än ögats vertikale diameter. Hos de yngre är den något djupare konkav samt smalare än ögats vertikale diameter. Ögats longitudinelle diameter är ungefär lika med V2 ^^ nosens längd. Bakom hvart- dera ögat är å sidan af hjessan en bugtig och skroflig kant, som baktill slutar vid den bakåt riktade skarpe spetsen af post- orbitalbenet. Ofvan den främre orbitalkanten äro 2 — 3 skarpe taggar å ectethmoidbenet. Det främsta infraorbitalbenet har framtill vid nosspetsen några korta taggar. Ofverkäken, som i spetsen är urnupen, räcker något framom den undre, och den är å yttre sidan till en del täckt af de stora infraorbitalbenen. Dessa bilda ett pansar på hufvudets sidor. Det 2:dra af dem har blifvit utträngdt från orbita af det 3:dje, och har fått sin plats under dettas nedre kant, men både det, det 3:dje och det bakersta äro baktill starkt fastade vid förlocket, och den kant, hvarmed det 3:dje är fästadt, är särdeles bred. Af näsborrarne är den bakre störst och utgöres af en sned springa, och den har hos hanen sitt läge ungefär midt emellan orbita och nosspetsen, och hos honan något närmare den förra. Näsbenen hafva samma radiärt ruggiga yta som de andra betäckande benen. Öfver- käksbenet räcker tillbaka under främre orbitalkanten. — För- locket, som å yttre sidan är radiärt ruggigt, har i sitt nedre bakre hörn ett par större taggar, nedanför desse en afrundad bugt och nedom denne en konvex kant, som är väpnad med dels gröfre och dels mindre, taggar eller tänder. — Det å yttre sidan ra- diärt knottriga gällocket är subtriangulärt och har 2:ne store taggar, af hvilka den ene, som är särdeles lång och spetsig, har sitt läge i dess bakre hörn, och den andre, som är något mindre, är belägen i öfre kanten. Det är starkt fästadt vid för- locket och företer föga rörlighet. — Underlocket och mcllan- locket äro små och obetydliga ben, som sitta fastade, det senare innanför det förra, dels till det nedre hörnet af gällocket och dels till det nedre bakre hörnet af förlocket. — Gälhinnans strålar äro 7, sittande i 2:ne grupper, af hvilka den främste innehåller 3me. Båda gälhinnorna äro skilda. — Tänderna äro Knorrhanen. 175 mycket små och fina samt kardlikt sittande på mellankäksbenen, underkäken och den främre änden af plogbenet, der de bilda ett transverselt och något böjdt fält, — l:sta ryggfcnan^ som börjar något litet längre tillbaka än basen af bröstfenorna, är kort och väl skild från den 2:dra. Den har endast tagg- strålar, till ett antal af 8 till 9, hos de äldre vanligen 9. Af desse strålar äro 2:dre och 3:dje de längste, och då de äro äldre, äro de hos honan längre än hos hanen, och ungefär lika långe som afståndet mellan nosspetsen och den bakre orbitalkanten, då de hos hanen äro kortare än detta afstånd. Hos äldre äro strå- larne, med undantag af de allra bakerste, knottrige. Hos unga äro blott de 2:ne främste något knottrige, och hos mycket unga företer blott l:ste strålen svaga spår till knottrighet. — 2:dra ryggfenan är lägre än den l:sta, men mycket längre, och har 19 — 20, vanligen 19, strålar, som alla äro mjuke, och af hvilka den bakerste är dubbel. Afståndet mellan denna fena och stjert- fenans bas å midten är hos de äldre ungefär lika med nosens längd. — Analfenan, som börjar ett litet stycke bakom anus och något längre tillbaka än början af "irdra ryggfenan, och slutar under slutet af denna fena, har 17 till 19, vanligen 18, mjuke strålar, af hvilka den bakerste är dubbel. Desse strålar äro föga längre än de samme i 2:dra ryggfenan. — Bröstfenorna äro temligen långa, men, då de frie strålarne ej inberäknas, smala samt af en elliptisk form med snedt afrundad bakre ände. Deras bas är framom spetsen af den störste gällockstaggen och något längre fram än början af den l:sta ryggfenan. Strålar- nes antal är ll-|-3, d. v. s. 11 genom fenhinna sammanbundna och 3:ne frie appendiculäre strålar, och af de förre äro de 7 en gång tvåklufne, och af de senare, som äro cylindriske och trubbige samt icke klufne, är den öfverste den längste och den nederste den kortaste. Den öfverste räcker dock icke till bröst- fenans spets. . Dessa fenors längd är mindre än den af hufvudet, men längre än afståndet mellan nosspetsen och bakre kanten af förlocket. Hos de äldre räcka de ej till anus, men hos de unga äro de jemförelsevis betydligt större, samt räcka till och hos helt unga t. 0. m. bakom anus. Hos äldre hanen äro de något kor- tare än bukfenorna, men hos honan ungefär af samma längd som de. — Bukfenorna, som hafva sitt fäste midt under fästet för bröstfenorna, äro ungefär af samma längd som eller litet längre än dessa, och räcka hos den äldre hanen nästan till, men 170 Simptiskar. lios hoiuiii pa långt när icke till anus, samt hafva 1 tagg- stråle och 5 mjuke och klufne strålar. Dessa fenor hafva en långsträckt elliptisk form. — Stjertfenan. som är ungefär lika lång, som afstandet mellan nosspetseu och bakre orbitalkanten, är, då den utbredes, grundt utringad, samt har 11 fullständige och å hvardera sidan 3 — 4 ofullständige strålar, utom en del ytterst små och rudimentäre. — Amis är hos båda könen be- lägen något framom midten af totallängden, men nästan midt emellan nosspetsen och basen af stjertfenan. — Huden är be- täckt af små, men tydliga och väl utbildade, ovala eller rundadt- ovala eller rundade fjäll, som vid den bakre frie kanten äro fint taggiga, och de kännas derföre sträfva vid strykning bakifrån. De benknölar eller benskifvor, som finnas långs hvardera sidan af ryggfåran samt laugs sidolinieu, äro försedda med en köl, som hos de unga är skarpt taggig, och hos de äldre är mer eller mindre skarpt krenulerad eller knottrig. De å sidorna af rygg- fåran, som icke tillhöra hudsystemet, utan, såsom Gunthkk an- märkt, interspinalbenens öfre ändar, sträcka sig icke bakom 2:dra ryggfenan, utan upphöra vid slutet af den. — Sidolinien, som börjar mellan posttemporaltaggen och gällocket, är i början nå- got nedåt böjd, men går derefter nästan rät till midten af stjert- fenans bas, och de å den samma befintliga benskifvorna äro till antalet något öfver 70. — Färgen är föränderlig. De äldre äro vanligen ofvan och på sidorna mer eller mindre mörkt gråbrun- aktige, med eller utan hvita prickar, hvilka stundom äro om- gifne af en svart ring, och med nedre delen af kroppssidorna fint spräcklig. Ett streck långs sidolinien och undre sidan hvita. Bröstfenorna svartaktiga, vid undre kanten ljusare, och deras strålar hvitaktige och de frie strålarne hvite. Främre ryggfe- nan ungefär af ryggens färg, hos de yngre med en större svart- aktig fläck vid spetsen mellan 3:dje och 5:te strålarne. Den bakre ryggfenan gråhvitaktig, med ett långsgående brunaktigt band innanför öfre kanten. Buk- och analfenorna hvitaktiga eller hvita, och undre kroppssidan hvit. Stjertfenan ungefär af samme färg som ryggen. Iris svartgrå med den inre kanten rödgulaktig. De yngre äro stundom ofvan och pa sidorna mörkt rödbrunaktigte, och stundom af samme färg som de äldre. Af lönssldlnaderne hafva vi redan anfört en del. Dertill fa vi lägga, att hanen är lika stor som honan, och stundom något längre, men af en smärtare kroppsform. Han har huf- Kiioriliaiieu. 177 vudet något lägre, så att dess höjd är ungefär lika med nosens längd, då den deremot hos honan är större. Detta gör att stup- ningen af nosens öfre profilkontur är starkare hos honan, och att hennes form på hufvudet är mindre olik den hos de unge. De unge, som af Bloch och Yakkell blifvit betraktade så- som en egen art, och af den förre fått det oriktigt tillämpade namnet Trigla cuculus, och af den senare det af Trigla Blo- chii '), utmärka sig, såsom redan blifvit anfördt, genom en afvi- kande form på liufvudet, genom proportionsvis större bröst- och bukfenor, och genom någon olikhet i knottrigheten på hudens benskifvor och på strålarne i den I:sta ryggfenan, hvilka stun- dom hos dem helt och hållet sakna knottror. Ju mindre un- garne äro desto större äro bröst- och bukfenorna i proportion till kroppsstorleken. Hos en unge af 30 millim:s längd, som vi tagit i början af Augusti vid Norges vestra kust, räcka de ett godt stycke bakom början af analfenan. Den har tydlige taggige benkuölar långs sidolinien, och tillhör derföre med sä- kerhet denna arten ^). Bröstfenorna äro svarta och l:sta rygg- fenan har en svart fläck. Skelettet. Kraniet är dels utmärkt genom den radiärt knott- riga ytan på det fasta kraniets öfre betäckande ben och pa in- fraorbital- och opercularbenen, och dels genom den starka ut- vecklingen af infraorbitalbenen och den fasta föreningen dem emellan. O. exoccipitalia hafva konkave ledknappar. O. supra- occipttale är litet och dess bakre utskott föga utstående, och det är ofvan täckt af de med hvarandra förenade hjessbenen, hvilket är ett mindre vanligt förhållande. O. posttemporale, som har den öfre ytan ruggig på samma sätt som de andra be- täckande benen, är temligen stort, triangulärt och med en skarp och lång, bakåt utsträckt spets. O. supraclaviculare har deremot ingen tagg. O. opisthoticum är litet. O. hasisphenoideiim sak- 1) A. V. Malm (Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förli. 1870, N:o 7, pag. 829) har frainställt en af honom anställd undersökning i detta afseende, och kommit till det resultat, att Trigla Blochii blott är en ung form af Tr. gurnardiis. Denna åsigt hade redan förut blifvit utvecklad af PäR- NELL och W. Thompson (Natural History of Ireland by Thompson, vol. IV. pag. 75-77. - 1856.) 2) Vi äro derföre af samma åsigt som R. COLLETT (Christiania Vi- densk Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 15), att Malms Trigla niyripes äc en uugform af Trigla gurnardus. Lilljeborg, Fiskarne. 1" 178 SimpHskar. nas, men å den brygga öfver ögonmuskelkanalen, som är bildad af o. prootka, är framtill å midten ett litet nedåt rigtadt ut- skott, såsom en antydning till detta ben. i), ectethmoidca hafva 2 — 3 taggar vid öfre orbitalkanten och en sådan rigtad nedåt. O. siqjraethmoideum och o. nasalia äro stora, och det förra är något konkavt å midten å öfre sidan, och de senare äro tast förenade med de omgifvande benen, dock så att der är en liten öppning mellan dem och de främsta infraorbitalbenen. O. nasalia och o. supradhmoldeuni begränsa med sine främre ändar baktill och på sidorna en djupt ingående bugt på nosens öfre sida, i hvilken bugt de å trämre ändarne af mellankäks- och öfverkäksbenen varande utskotten inskjuta. De främsta infraorbi- talbenen, som framskjuta ett stycke framom mellankäksbenen, hafva i främre änden 8 — 4 taggar. O. wfraorbitaiia hafva vi redan ofvan omtalat, och vi få här endast tillägga, att vi kunnat ur- skilja 5 sådana ben, af hvilka det l:sta och det, som synes motsvara det 3:dje hos de andre Cottidce, äro de största. O. pafasphenoidemu är framtill bredt och der med en långsgående fåra å undre sidan, hvilken tara fortsattes långs det äfvenledes breda plogbenet. Mellankäks- och öfverkäksbenen äro temligen små, och de förras tandbeväpning sträcker sig till deras bakre ändar, och de senare äro baktill något bredare samt sträcka sig något bakom de förra. I afseende på opercularapparaten är det, såsom redan ofvan blifvit anfördt, egendomligt, att under- locket och mellanlocket äro rudimentära. De äro utan skråf- lighet. Skuldergördelns och bäcknets ben förete inga sär- deles anmärkningsvärda egenheter. Clavicula har i bakre kanten af sin öfre utbredde del en tagg, som är mindre än den störste taggen å gällocket. O. brachialia äro stora, såsom hos de typiske Cottidce. Postclavicularbenet är långt och smalt. Bäckenbenet är trekantigt. Kotornas antal är 34. Från södra Östersjön, d. v. s. från hafvet utanför Blekinges ') och östra Skånes 2) kuster förekommer denna art i hafvet utan- för våra vestra kuster åtminstone ända upp till trakten af Tromsö i Norge (R. Collett). I södra Östersjön är den säll- synt, men redan i södra delen af Kattegat börjar den blifva mindre sällsynt, och utanför Bohusläns och Norges kuster fås 1) Skaiid. Fauna, Fiskarna, pag. 56. 2) H. D. J. Wallengren: Öfvers. af K. Vet. Aka.l:s Förh. 1866, N:o 1, pag. 5. Rödknoten. 170 den ofta och visar sig temligen allmän, om den än icke upp- träder i någon större mängd. Enligt A. V. Malm fås den i Bohuslän oftast i Maj och Juni månader, då man af den stun- dom kan få se ett eller annat tjog torgförda i Göteborg. Den förekommer tillsammans med koljan och hvitlingen och stundom äfven makrilen, och lär i allmänhet hålla sig vid bottnen, och fångas vanligen med krok. Den är rofgirig och lefver af smärre fiskar och kräftdjur. Enligt A. V. Malms iakttagelser inträffar dess lek antagligen i Juli och Augusti månader. Den af Malm beskrifne ') unge, som ej var mera än 'JO mill. lång, och som blifvit tagen den 26 Augusti, var sannolikt kläckt inom nämnde månad, och den 30 millim. långe unge, som vi i början af Au- gusti tagit vid Norge, hade sannolikt blilvit kläckt under före- gående Juli månad. Uti Skandin. Fauna anföres en af fisk- rarne lemnad uppgift, att den skall leka vid Midsommarstiden. Det är troligt, att en del leka något tidigare och andra något senare. Enligt Malms iakttagelser begagnar fisken de frie strå- larne i bröstfenorna till att krypa med på bottnen, och enligt hvad som uppgifves i "Skandinaviens Fiskar" göra de tjeni t så- som känselorgan. Sannolikt hafva de båda dessa funkti ner. Såsom redan blifvit anfördt, gifver den ifrån sig ett eget mor- rande läte, då den dragés ur vattnet, på grund hvaraf den fått diverse derpå häntydande namn. Sannolikt kommer detta från oesophagus genom någon luft, som utsläppes den vägen från di- gestionskanalen. '2. Trigla cuculus, Linné. Rödknoten. Sidolhuen glatt och utan henkmlar. Långs livardera si- dan af ryggfenornas bas är en rad af starJct tillhahalagda tag- gar^ som äro mycket spetsige och sakna krenidering. Pannan mellan ögonen är djupt konkav, och nosens öfre profilkontur är äfven starkt inhöjd* Bröstfenornas längd, som är föga min- dre än hufvudets, innehålles ungefär 4^/^ gånger i totalläng- den, och dessa fenor hafva de mellerste strålarne 2:ne gånger tvåklujne. Färgen rosenröd. 1 rf. 8—9; 2 rf. 18; af. 16—17; brf. 10— ll-f3; bf. 1 H-5; stjf. 11. 1) Göteb:s och Bohusls Fauna, pag. 404. 1(S0 SiinpHjikar. lYiyla cuotlun, LiNNK: Sy?teina Natiiiae. ed. X ma, ])iig 301 — 1758. , , IdeM: Museum AJolphi Friderici Re^ns, T. II:(Ji Piodroinus, pag. 93. — I76i. pini, BloCH: Xaturgeoch. d. ausliind. Fisclie. Tiieil VII, \yA'^. 130. Taf 3.55. - 1793. „ cuculus, A. J. Retzius: Faunse Sueciise jiars I:iiia, pag 341. — 1800. ,, cuculus? LlN.l CuviER & Vai-encirnnks: Hist iiat des Poiss T. pini, Bl. J IV, pag 2(i, — 1829 , cuculus, Yarrell: British Fislies, 3:rd edit , vol. II, pag 10 - 1859. „ pini, A. GlJNTHEK: Catal. of the Acanthopt. Fislies etc, vol II, l>ag. 199. - 1860 „ cuculus, A. W. JIalm: Ofveis. af K. Vet. Akad:s Förh 1870, N:o 7, pag. 825 — 1871. .„ ^ E. Collett: Norges Fiske, pag. 37. - 1875. y, „ P. Gekvais & K. BouLART: Les Poissons etc. vol. II, pag. 51, pl 19. - 1877. „ „ A. V. Malm: Göteb:s och Bolui.sl:s Fauna, pag. 397 — 1877. Beskr.^). Längden omkring 1 fot eller något litet mera. Kroppsformen i det närmaste lik den af föregående art, men hufvudet är något kortare och högre. Dess längd innehålles ungefär 4'; 4 gånger i totallängden, och dess höjd är nästan lika med afståndet mellan nosspetsen och bakre kanten af för- locket. Pannan är smal, smalare än ögats vertikale diameter, och djupt konkav längsåt. Nosens öfre profilkontur sänker sig starkt och är betydligt konkav. Nosens bredd är mer än 1' 2 »anger större än pannans minsta l)redd mellan ögonen. De taggar, som förefinnas vid främre änden af det främsta infraorbitall)enet, äro korte och trubbige. Öfverkäken räcker något längre fram än den undre. Orbitas longitudinella diameter är lika med '3 af hufvudets längd. Förlocket har i sitt bakre nedre hörn ett par små taggar. Gällockcts bakre tagg är mindre än den å den öfre utbredde delen af clavicularbenet. Tänderna äro mycket små och kardlikt sittande på samma ben som hos föregående art. Gälhinnans strålar äro 7. Fjällen äro temligen stora och vid deras bakre frie kant fint taggiga. På den öfre halfdelen af kroppen äro de ordnade i omkring *70 transversella pariga rader, till utseendet liknande transversella veck. Sidolmieti, som är något upphöjd och glatt, sänker sig i början o])e- tydligt, och går derefter rät till midten af stjertfenans bas. der 1) Den är hufvud.-akligen giuudad på de af CuviER,.^ Valenciennes och af Malm meddelade beskrifningarne. Rödkiioteii. 181 deu delar sig i '2:i\e grenar. — l:sta ri/(/f/fcna)i har 8 — i) (hos de äldre vanligen det r-enare antalet) taggstrålar, af hvilka den 'i:dre är längst. Den l:ste strålen är framtill knottrig. — "Jidra ryyyfenan, som är dubbelt längre än den l:sta, har 18 strålar, som alla äro mjuke. — Änalfenan, som börjar något bakom början af 2:dra ryggtenan, men slutar under slutet af den, har K) — 17 mjuke strålar, vanligen det förra antalet. Den siste strålen både i denna och föregående fena är dubbel. — Bröstfenorna äro stora och nå tillbaka till början af änalfenan, och litet längre tillbaka än bukfenorna. De hafva ungefär samme form' som hos foregående art samt 10 — 11 genom fenhinna förenade och 8:ue frie appendikuläre strålar, och af de förre äro -ttde till 7:de 'l:\vd gånger tvåklufne, och i^:dra, 3:dje, 8:de, i):de och 10:de 1 gång tvåklufne. — Bul-fenorna, som nå tillbaka till anus, hafva 1 taggstråle och 5 mjuke strålar. — Stjertfenan, som baktill är utringad till ' , af dess längd, har 11 fullständige strålar. — Ämis är belägen under ii:dra ryggfenans 2:dre stråle. — Färgen är ofvan och på sidorna mer eller mindre ljust röd eller rosenröd. Denne lisk är en af våra sällsyntaste, och den är sannolikt blott tillfälligt förekommande i hafvet utanför våra vestra kuster. Så vidt med säkerhet kändt är'), har blott ett exemplar af den erhållits i Sverige, nemligen det af Malm å anf. st. beskrifna, hvilket fångades den 8:dje Juni 1869 strax utanlor Strömstad i Bohuslän, och hvilket förvaras i Göteborgs naturhistoriska mu- seum. Enligt R. CoLLKTT har samma år ett exemplar fångats i Christianiatjorden, och förvaras i Christiania Universitets zoolo- giska museum, och det lär vara det enda, som erhållits vid Norge. Enligt CuviER & Valenciennes och Yarrell samt Dekay är den allmän vid Englands och Frankrikes Atlantiska kuster samt äf- ven vid Hollands, och ingår i Medelhafvet åtminstone ända till Malta, samt går i Atlantiske Oceanen söderut till Madeira och vesterut till Norra Amerikas östra kust, der den erhållits i hafvet utanför New York. Enligt Yarrell inträflfar dess lek vid England i Maj eller Juni. Det läte, som denna arten gifver ifrån sig, lär hafva någon likhet med gökens galande, och detta •lär hafva gifvit anledning till artnamnet euculus. 1) Då Retzius upptagit den i sin Fauna, ehuru ilen icke var upp- tagen af Linné uti hans Fauna Svecica, ser det ut, som om Retzius, dä han säger om dess förekomst '"Habitat in mari occidentali'', hade fått känne- dora om något bevis på dess förekomst i hafvet vid vår vestra kust. 182 Siinpfiskar. 8. Trigla hirundo, Bloch. Fenknoten eller Storgnodingen. Sidolinien (/lätt och utan benknöJar. Bröstfenorna iiro särdeles stora, och deras längd innehåUes onikrinq 3 — 4 gån- ger i totallängden, och de äro lika långa som eller längre än hufvudet, sand å inre sidan svart grönaktiga eller svartviohtta och med blå bräm haktill och framtill, och de hafra de mel- lerste strålarne 3:ne gånger tvåklitfne. l:sta ryggfenans strå- lar släte, med undantag af den l:ste som nedtill och framtill har några obetydliga knottror eller sågtänder. 1 rf. \); '2 rf. 1(>; af. 15— Kl; brf. 11+3 bf. 1 + 5; stjf. 11. Trvjhi Hirundo, Bloch: Naturgescli. cl. Fisclie Deutschhs Tli. II, pag. 126. Taf. 60. — 1783. „ ,. CuviER & Valknciknnks: Hist. nat. des Poissons. T. IV, pag. 40. — 1829 ^ ,. S. Nilsson: Prodrojims lelithyologine Seandiuavicae. pag. 88. - 1832. H Kköyek: Danmarks Fiske, Bd. I, pag 106 - 1838. ^ ,. S. Nilsson: Skand. Fauna. 4:de delen, Fiskarna, pag. 59. — 1855. „ ,. W. Yakkell: Biitisli Fislies. 3:rd edit., vol. II, pag. 21. — 1859. „ ,. A GUNTHER: Catal. of tlie Acanthopt Fisli. etc. vol. II, pag 21)2 — 1860. ,. ,. R. ColletT: Norges Fiske. pag. 37. — 1875 „ ,, A. V. i\lALM: Göteb:s ocli Bohushs Fauna, pag. 398. — 1877. „ „ Fi. CoLLETT: xVIeddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875 -78; Christ. Vidensk. Selsk:s Forli. 1879, N:o 1, pag. 15. — 1879. Kallas enligt Skandin. Fauna på somliga ställen Fhjcjfink och pa andra Storynoäing Beskr. Längden stiger till 2 fot eller något mera. Col- LETT omnämner ett exemplar, fangadt i Christianiatjorden, som är 1)20 mill. eller något öfver 2 fot '•. tum dec. m. långt. I afse- ende på kroppsformen afviker den från den först beskrifna arten derigenom att hufvudet är nedåt bredare, och dess sidor äro derföre ej sa vertikala utan stupa utåt och nedåt, och denne hufvudets form har äfven meddelat sig åt kroppen, hvars nedre del är bredare, så att kroppen framtill derigenom blifvit något Fenkiioten. 188 takformig. Rännan eller fåran, livari analfenan har sitt läge, är djupare. Den största höjden utgör ungefär ^'5 af totalläng- den. Den störste tjockleken är nästan lika med höjden. De till interspinalbenen hörande benkölarne, som begränsa ryggfa- ran å sidorna, äro låge och sluta bäktill med en skarp spets, men äro icke krenulerade. — HufvudH är väl sä stort som hos föregående, men dess längd innehalles 4 eller nära 4 gånger i totallängden, till följd deraf att gällockstaggen är kort. Hos unga ex. innehalles det ej mera än S^/j gånger i samma längd {Collett). Hufvudets tjocklek är större än V2 ^f ^^'^^ längd. Nosen är temligen lång, lika med V2 ^l^^r nära V2 ^f hufvu- dets längd, samt ofvan å midten slät, och dess öfre profilkoutur är hos de äldre något konvex och hos de yngre rät. Öfverkäken räcker något framom den undre. Pannan mellan ögonen är hos •de äldre grundt och lios de yngre djupt konkav, och dess bredd är hos de förra större än ocli hos de senare, och lika med ögats ver- tikale diameter. Vid främre delen af öfre orbitalkanten äro 2 — 3 taggar. Ögonhålans längddiameter är mindre än nosens halfva längd. Det främsta infraorbitalbenets taggar vid dess främre ände äro korte och hos de äldre trubbige. Nosspetsen, som är grundt inbugtad, är bred, och dess bredd ungefar lika med 1/2 af nosens längd. A de stora infraorbitalbenen är blott en tydlig punkt, hvarifrän knottrornas strålar utgå, och den är belägen långt framom orbita. De radiära knottrorna äro hos de yngre starkare markerade, men strimmorna hos de helt unge något färre än hos de gamle, och i allmänhet äro alla taggar skar- pare och mera framstående lios de torra än hos de senare. — Förloc- ket har i sitt nedre bakre hörn ett par taggar, som hos de äldre äro korte och trubbige, och af hvilka hos de yngre den öfre är något längre och spetsigare. Nedom detta hörn är en särdeles Tid bugt och framom denna är förlocket krenuleradt i kanten. — Gällockets båda taggar äro korte, men den bakre räcker dock nästan till den hinnlike kanten af gällocket Clavicular^ benets store bakåt rigtade tagg är mycket större än den större taggen å gällocket. — Gälhinnans strålar äro 7. — Tänderna lika med dem hos föregående. — l:sta ryggfenan börjar föga bakom basen af bröstfenorna och har hos de äldre i allmänhet \) och hos de yngre 8 taggstrålar, som för det mesta äro utan knottror och äro temligen starkt hoptryckte. Den l:ste har å främre kanten nedtill några små sågtänder eller knottror. Af dem 1S4 Siniptiskar. är den 2:(ire längst och något längre än not^en, d. v. s. alstån- det mellan nosspetsen och ögonhålorna. — '2:dra ryygfenat), som hos de äldre börjar något framom anus och hos de yngre unge- fär midt öfver den, och som sträcker sig ej fullt så långt till- baka som analfenan, och baktill obetydligt sänker sig, har 16 mjuke strålar, af hvilka den bakerste är dubbel. — Analfenan,. som är ungefär af samma höjd som 2:dra ryggfenan, har 15 — 16 mjuke strålar. — Bröstfenorna äro mycket stora och betydligt längre än bukfenorna, och äro, utbredda, af en snedt rundadt oval form. Hos äldre nå de ungefär till anus eller till analfenan, och hos yngre ett godt stycke bakom analfenaus början. De hafva 11 af fenhinna sammanbundne och 3:ne frie appen- diculäre och något böjde strålar, och af de förre äro ungefär 8:dje — 8:de 3:ne gånger tvåklufne. — Bukfenorna, som hafva sitt fäste under bröstfeuorna, och som icke nå till anus och äro betydligt kortare än bröstfenorna, hafva 1 taggstråle och 5 mjuke och klufne strålar. — Stjertfenan, hvars längd är ungefär lika med afståndet mellan nosspetsen och bakre kanten af förlocket, är baktill grundt utringad, och har 1 1 fullständige och ä hvar- dera sidan .3—4 ofullständige strålar. — Huden är betäckt af ytterst små fjäll, som äro släta och utan taggar. — Sidolinien är rät samt mycket närmare rygg- än bukkanten. — Anus har sitt läge något framom midten af totallängden. — Färgen är något föränderlig. Stundom är den ofvan gråbrun eller mörk- brun och under hvit, och vid gränsen mellan båda desse färger med ett långsgående hvitaktigt band från hufvudets sidor till stjertfenans rot. l:sta ryggfenan och stjertfenan tegelröda. 2:dra. ryggfenan blå, vid roten och på strålar ne rödaktig. Bröstfe- norna å inre sidan svartgrönaktiga, baktill med ljusblå bräm och framtill hvitaktiga, och fenstrålarne å yttre sidan brunak- tige med blekt rödaktig anstrykning. Analfenan blekt gulak- tig och framtill hvit. Stundom är den ofvan gulrödaktig med mörkare skuggningar. Bröstfenorna då invändigt svai'tvio- letta med blå kanter, med undantag af den undre, som är röd. Gällocket framtill och nedtill citrongult. Iris hvitaktig och framtill skuggad af svart, samt närmast pupillen messingsgul. Bukfenorna hvita med rödlätt anstrykning. Stundom ha bröst- fenorna inre sidan brun och emot utkanten ockragul, och på denne botten omkring 18 koncentriska och vågiga gröna band; och de öfriga fenorna äro då tegelröda, ryggfenorna möi-kast. Feiiknoteii. 185 Kroppens sidor upptill med gröua undulära långsgående band (Mat>m). — Hos ungar (83 — 158 millim:s längd) äro bröstfenorna på inre sidan svartaktiga med en rent svart fläck af något större storlek än en orbitaldiameter och uppfyld med små hvite fläc- kar, samt belägen ned emot fenans inre rand (Collett). — Ko- tornas antal är enligt Kköyek 14 — 15 bålkotor och Ii) stjert- kotor. Uti hafvet vid våra vestra kuster är denne fisk tem- ligen sällsynt och sporadiskt förekommande. Enligt S. Nils- son (Skandinavisk Fauna) fångas den stundom i Öresund, och det samma uppgifves äfven af Kröyek. Dessutom före- finnes å här varande Universitets zool. museum ett exemplar, som är fångadt i Öresund. Enligt Malm förekommer den säll- synt i närheten af Bohuslän, och då af de 1'2 af honom upp- räknade exemplaren, som till större delen derstädes erhållits, 8 fångats under år 1860 och de återstående under år 1869, så ser det ut, som om den derstädes blott tillfälligtvis skulle förekomma ett eller annat år, och icke vara normalt torekommande. Äfven den omständigheten att utanför våra kuster blott store eller någon gång halfvuxne individer anträf- fats gifver anledning till den förmodan, att den icke fortplantar sig i närheten af någon Svensk kust. Den af R. Collett •) lem- nade uppgiften, att den vid Norges sydliga kuster är stationär och derstädes fortplantar sig, är derföre af så mycket större in- tresse, som den ådagalägger, att den normalt förekommer i ett haf, som ej är långt aflägset från våra kuster, och gör det tro- ligt, att de i grannskapet af Sverige fångade exemplaren aro sådana, som förirrat sig från hafvet vid södra Norge. Enligt nämnde författare hafva under de senaste åren ungar fångats i Christianiafjorden strax utanför Christiania. Den förekommer för öfrigt sparsamt äfven vid Norges vestra och nordvestra ku- ster. I Bergens museum förvaras exemplar, som blifvit fångade der i trakten, och enligt S. Nilsson och Collett har den er- hållits så långt upp emot norden som vid Helgeland och Lofo- ten. Enligt Yakrell är den allmän i hafvet vid England, och CuviER och Valenciennes uppgifva, att den äfven är allmän utan- för de Atlantiska kusterna af Frankrike, och då, enligt Guntheh och äfven enligt hvad vi sjelfve haft tillfälle att erfara, den 1) Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1879, N.-o 1, ]iag. 15. 186 SinipHskar. i MedelhatVet förekom ma ude TriyJa corvus Risso eller Trigla corax BoNAPAKTE är samma art, så är den äfveii allmän i detta haf. Den, såsom de andre, håller sig i allmänhet vid bottnen, och träffas ofta på temligen betydligt djup. Den lefver af smärre bottenfiskar, kräftdjur och blötdjur. Enligt S. Nilsson lär den hos oss leka i senare hälften af Juli månad. Enligt J. Couch ') har den vid England mogen rom så väl vid Jultiden som i Maj och Juli månader. 3:dje Underfam. AGONINl, Swainson. (Äfjoniihe, Swäinson: The natural History and Classification of Fislies, Aiiipliibious aiid Reptiles; Lardiier's Cabinet Cyclopaedia, Vol. 109. — 1838 —1839). Kroppen betäck t af ett pansar af hotade betiskifvor el- ler fjäll. Af denne underfamilj hafva vi inom Sveriges och Norges fauna blott 1 slägte och ett par arter. IX. Slägtet Agoims, Bloch, Schneu)ek. 1801. (Systeuiat. Ichthyologie, Th. I. pag. 104. - 1801). Hiifvudet och kroppen kantiga, det förra mer eller mindre hredt och nedtrgckt^ samt kropjpen täckt af ttt fidl ständigt pan- sar af htnskifvor. Ofverkäken hos de iitvitxne längre fram- stående än den undre. Sidolinien tydlig. 2:ne ryggfenor, långt framom stjertfenan, och af dessa är den lista taggstrålig. Bröstfenorna enkla och tdanfrie strålar. Bnkfenornas strålar l-\-2. Kardlika tänder på öfver- och underkäken, men inga på plogbenet eller gombenen. Gälhinnans strålar 6. Ingen simblåsa. Appcndices pyloricce fåtaliga. Detta slägte omfattar omkring 1 1 arter från den norre he- misferen. Till vår (Sveriges och Norges) fauna höra 2 me af dessa. Enligt J. Stkknsthups och Chk. Lutkens iakttagelser äro de unge betydligt afvikande från de äldre-). Arter: 4 store taggar 1. catajj/tractus. (LiNNÉ). AOONUS. Nosen ofvaii vid spetsen med . .• 2. decagonus, Bloch, Schneider. 1) Hist. of the Fishes of Brit. Islands, vol. II, pag 21. 2) Videiiskabel. Meddelelser fra den naturliistor. Foren. i Kjöben- liavn. 1861, pag. 276. Botteninusen. 187 1. Agoims catapliractiis, Linné. Bottenmusen eller Skäggsimpan. Nosen of van rid ■■spetsen med 4 store taggar. Uycjgfcnonm nära intill livarandra, den balre belägen öfver analfenan. Krop- pen hos de idvuxne framtill och hahtill sexhantig , ocli på midten åttkantig. Hakan, mungiporna, underkäken och gälhinnan med talrike skäggtrådar.\ Hufvudet ungefär lika bredt som långt, eller ock bredare, dess bredd idgörande ungefär ^'5 af total- längden, och pannans bredd mellan ögonen större än ögonhå- lans longitudinelle diameter. 1 rf. 5—6; 2 rf. 6—8; af. 5—7 brf. 15—17; bf. 1+2; stjf. 7. Cottus cataphractus, LiNNÉ; Systeina Nat. edit. X:ina, pag. 264. — 1758. T, ^ Fauna Sv. ed. ll:da, pag 116. — 1761. „ ,. A. J. Retzius: Faunae Suec. Pars Lina. i)ag. 327. — 1800. Ayonus cataphractus, ^LOCU., Schnkidek : Syf.teniat. Iclitliyologie, Tli. I, pag. 104. — 1801. AspidopJiorus eurupceus, Cuviee & Valenciennes: Hist. nat. des Poiss. T. IV. pag. 201. - 1829. Ayonus ,. S. Nilsson: Piodromus lelithyol. Scandin., pag. 95. — 1832. Aspiäophorus cataphractus, H. Kköyer: Danmarks Fiske, l:ste Bd., pag. 143. - 1838. „ ,. V. V. Wright, c. U. Ekström & B. Fries: Skandinaviens Fiskar, liäft. 7. pag. 1(17, pl. 40. — 1842. „ „ S. Nilsson: Skand. Fauna. 4:de del. Fiskarna, l:sta haft., pag. 86. — 1852. Agonus cataphractus, A. Gunther: Catalogue of tlie Acantliupt. Fislies, etc, vol. II, pag. 211. — 1860. Aspidophorus cataphractus, J. Steenstrup & Chr. Lutken : "Om Ungarna af de nordiske Aspidophorus — Arter og om de Forandringer, som disse undergaae med Al- deren ; Vidensk. Meddelels. fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1861, pag. 277. - 1862. Ayonus cataphractus, R. Collett: Norges Fiske, 38. — 1875. ,. „ A V. MalM; Göteborgs och Bohusläns Fauna, i)ug. 406. - 1877. Enligt Linné i Fauna Svecica kallas den i Bohuslän Bottenmus, livil- ken benämning enligt Malm derstädes ännu förekommer. Enligt S. Nilsson (Skand. Fauna) kallas den i sydligaste Kattegat vid Kullen Kiiderusk, och vid Abekäs vid södra kusten af Skåne Hornuyyhi. Dess Danska benämning lär vara den af Havmuus och Grödulk (KköYER). 1(SS Siiiiptiskiir. Beslcy. Den är af obetydlig storlek, och, så vidt man hittills känner, torde den knappt öfverstiga en längd af 7 tum dec. m. eller "ilO mill., och de flesta exemplar, som erhållas, äro ej mera än 5 tum D:o eller 150 millira. långa. Hos ett exemplar (c) af omkring 5 tums dec. m. längd innehålles största höjden, öfver bröstfenornas bas, ungefär l^i\ gånger i totalläng- den, och största bredden, öfver forlockeus nedre utstående kanter, ungefär 5 gånger i samma längd. Kroppens största höjd, innehålles ungefär IV2 gånger i den största bredden. Anus ligger nära 3 gånger närmare intill bukfenornas bas än till analfenan, och afståndet mellan den och nosspetsen in- nehålles ungefär "^^i., gånger i totallängden. Afståndet mel- lan den 'Jrdra ryggfenan och stjertfenans bas är ungefär lika med nämnda afstånd, och äfven det innehålles såle- des 3V'2 gånger i totallängden. Enligt de anförda proportio- nerna är kroppen framtill mycket bredare än hög, och, då den der å undre sidan är tillplattad, visar den sig framtill något nedtryckt, ehuru detta i mindre grad på grund af de 2:ne tem- ligen starkt uppstående långsgående kölarne å dess öfre sida. Baktill afsmalnar den starkt, och dess bredd och höjd är der ungefär lika. Dess främre del, med undantag af hufvudet, ungefär till slutet af l:sta ryggfenan, är sexkantig, äfvensom dess bakre del ungefär en orbitaldiameter bakom analfenans spets och till stjertfenans bas, till följd deraf att kroppen här å un- dre och öfre sidorna har endast 1 långsgående köl. Den mel- lerste delen, mellan de båda sexkantige, är åttkantig. Den köl, som förefinnes långs undre sidan af den bakre kroppsdelen, är trubbig och mindre märkbar än de andre. Kroppen är helt och hållet betäckt af stora och intill hvarandra stötande, kölade och hårda benskifvor, bildade genom förbeningar i huden, och hvilkas kölar förorsaka dess nämnda kantighet. På öfre sidan till ett stycke bakom 2:dra ryggfenan, och på den undre sidan till ett stycke bakom analfenan, eller ungefär midt emot det å öfre sidan belägna stället, förefiunas 2:ne långsgående rader af dylika benskifvor. Å öfre sidan äro 4 par sådana skifvor mellan hufvudet och I:sta ryggfenan, och å den undre sidan äro 10 par sådana mellan bukfenornas bas och början af analfenan. A förra sidan äro från början af l:sta ryggfenan till det ställe, der båda raderna sammanlöpa i en, '20 par sådana, at hvilka blott ett par med smala inre förlängningar inskjuta mellan Botteiiniiiseii. ^ 189 Mda ryggfenorna, ocli ä den senare sidan från början af anal- fenan till det ställe, der bada raderna sammanlöpa, äro 12 par •dylika. Bakom dessa och till stjertfenans bas äro å öfre och nndre sidorna en enkel rad af 10 benskifvor. För öfrigt före- finnas andra dylika benskifvor å kroppens sidor mellan de nämnda, och dessa äro pariga äfven på den bakre delen af kroppen. På grund af denna fullständiga beuartade kroppsbetäckning är kroppen hos desse fiskar mindre böjlig. Kyggfenorna och anal- fenan ligga uti vida och grunda fördjupningar, och analöpp- ningen ligger uti suturen mellan skifvorna af det 3:dje paret å buksidan bakom bukfenorna. — Hufvudtt är bredt men icke långt, och dess längd innehålles ungefär ^^\ gånger i total- längden. Det är framtill starkt afsmalnande, ofvan något ned- tryckt, och undertill plattadt. A öfre sidan har det baktill '2:ne bakåt och utåt rigtade trubbige knölar, bildade af post- temporalbenen. Från desse gå till kanten af hvardera ögonhålan en yttre större och en inre mindre köl, hvilka båda sluta i en knöl vid den öfre ögonhålskanten. Pannan mellan ögonen är grundt kon- kav, och dess minsta bredd är betydligt större än ögonhålans lougi- tudinelle diameter. Ectethmoidbenen äro små och sakna taggar vid den främre delen af öfre orbitalkanten. Nasalbenen äro stora, med livarandra sammanvuxna och betäckande supraethmoidbenet samt framtill beväpnade med 2:ne par uppåt rigtade starke och spet- sige taggar. Under dem äro ett par papiller eller skäggtrådar. Bakom dem är det främsta med sin undre frie och knölige kant öfverkäken helt och hållet betäckande infraorbitalbenet. Det 3:dje af de starkt utbildade och med hvarandra fast för- enade infraorbitalbenen är med sin bakre utbredde och strålige del fast förenadt med förlocket och vid sin nedre kant beväp- nadt med en stor och spetsig, utåt och bakåt rigtad tagg. Öf- verkäken räcker ett stycke framom den undre, och öfverkäks- benet räcker ett godt stycke bakom det temligeu korta mellan- käksbenet. Munnen är temligen liten med nästan halfcirkel- formig munspringa och med tjocke och vårtige läppar. Hakan, mungiporna och gälhiunorna bära en talrik mängd olika långe skäggtrådar. Ögonen äro temligen små och deras longitudinelle diameter innehålles ungefär 5 gånger i hufvudets längd, och ögonhålans längddiameter är betydligt mindre än nosens längd. Näsborrarue synas å hvardera sidan vara 3:ne, nemligen 1 tub- formad på sidan af noi-en nästan midt emellan ögonhålan och nosspetsen, och 2:ne icke tubformade, den ena ned under den liK) . !?iinpHskar. förra och den andra nära intill basen af taggarne å nosspetsen. Benen pä Inifvudet ofvan och pa sidoi-na hafva en stralig yta. — FörlocTid \}vAX denj nedre kanten ntviken och ruggig samt vid dess nedre bakre liörn utlöpande i en stark bakåt och uppåt rigtad tagg. — Det subtriangulära f/äUocJcet saknar tagg. — JJndi rJocliet och melJanlochd äro mera utldldade än hos föregående slägte, och hafva vanligt läge, samt äro till formen för det mesta like dem bos slägtet Cottus, men sakna taggbeväpning. — Gäl- hinnans strålar äro 6, och båda gälhinnorua äro under gälnäset med hvarandra förenade, samt bilda här ett gemensamt lågt veck. — Tänderna äro små och kardlikt sittande på mellankäksbenen och underkäken, men inga på plogbenet eller gombenen. — l:sta ryggfenan, som börjar bakom ryggens 4:de plåtpar och nå- got längre tillbaka än anus, samt är af obetydlig höjd och med afrundad ojemn kant, har 5 till G, vanligen 5 taggstrålar. — 2:dra ryggfennn, som är skild från den l:sta, men dock börjar nära intill den, har (> till 8, vanligen tköm^) skall den leka under våren i April och Maj. Kröyer har hos en hona räknat ungefär 8,000 romkorn, och dessa äro i förhållande till fiskens storlek stora. Hanarne äro sällsynte. Uti lefnadssättet skall den likna arterna af slägtet Cottus, och håller sig, liksom de, ständigt vid l)ott- uen, samt är föga rörlig. Kroppens ringa böjlighet bidrager utan tvifvel mycket härtill. 1) Zoogiiipli, I;o^so-Asiat. T. 111, j>ag. 113. 2) Fiuiiia (iioeiilaiidica. ])ag. 155. '■'•) iSkaiuliiiaviuns Fiskar, pag. 1G9. Smalbotteuiuuseu. 193 2. Agoims decagonus, Bloch, Schnkider. Smalbottenmusen. Nosen o/van vid sjjetsen med 2:ne hörte taggar. Rygg- fenorna långt åtskilda (3 — 5 par henshifvor dem emeUan), den bakre börjande och slutande bakom analfenans början och slut. Kroppen hos de utvuxne framtill och på midten åttkantig och baktill sexkantig. Skäggtrådarne få (omkr. 10), blott vid underkäken och mungiporna. Hufvudets bredd mindre än dess längd, och den innehålles nära 8 gånger i totallängden. Pan- nans minsta bredd mellan ögonen mindre än ögonhålans longi- tudinelle diameter i). 1 rf. 5—7; 2 rf. 5—8; af. 6~S; brf. 14— IG; bf. 1+2; stjf. 9. Cottus cataphractus, Fabricids: Fauna Groenl. pag. 155. — 1780. Agonus decagonus, BloCH, Schneider: Systemat. Ichthyol. Th. I, pag. 105, Taf. 27. - 1801. Aspidophorus decagonus, Cuv. & Val.: Hist. uat. des Poiss. T. IV, pag_ 223. — 1829. „ „ I. Keinhardt SENIOR: Overs. over det Koiigel. Dan- ske Vid. Selsk:s Foih. 1830, pag. LIII. — 1832. „ „ Idem: Det Koagel. Danske Vid. Selsk:s naturvid. och mathem. Afhandl. 7:de Deel, pag. 114 & 119. — 1838. „ „ H. Kröyeb : Natuihist. Tidskr. 2:den Esekke, l:st« Bd , pag. 243. - 1844-1845. „ „ Idem: Gaimard. Vo3'gages en Scandin. en Lap- ponie etc, Zoologie, Atlas, Poissons, pl. 5, fig. la— Id. — 1845. „ spinosissimus, Idem: Natuihist. Tidskr. 2:den Eaekke, l:ste Bd., pag. 250. - 1844—1845. PuUi. „ „ Idem: Gaimard, Voyages en Scandinavie etc, Zo- ologie, Atlas, Poissons, pl. 5, fig. 2a — 2d. — 1845. „ malarmoides, Eudes Deslongchamps: Méni. de la Soc. Linn. de Normandie, T. 9, pag. 167. - 1853. Agonus decagonus, A. Gunther: Gatal. of the Acantho])ter. Fishes in the Brit. Mus, vol. II, pag. 215. - 1860. Aspidophorus decagonus, A. J. Malmgren : Krit. Öfvers. af Finhs Fisk- fauna; Akad. Afh., pag. 12 — 1863. Agonus decagonus, E. Collett: Norges Fiske, pag. 40. — 1875. 1) Denna diagnos så väl som den följande beskrifningen äro grun- dade på de af Kröyer, och Collett meddelade beskrifningarna öfver denne fisk- Lilljeborg, Fiskarne. 13 194 Simptiskar. Ägonus decagonufi, Chr. LOtken: Forelöb. Meddel. om nordiske Ulkefiske {Cottoidei) ; Vidensk. Meddel. fia den naturhist. Foreu. i Kjöb. 1876, pag. 381. - 1876—1877. „ „ R. COLLETT: Fiske fra Nordhavs-Expeditionens ^idste Togt, Somnieren 1878; Chiist. Vidensk. Selsk:s Forh, 1878. N:o 14, pag. 28. — 1878. „ „ IdeM: Den Norske Nordhavs-Expedition 1876— 1878; Zo- ologi, Fiske, pag. 44, pl. II, fig. 11—12. — 1880. Beskr. Den största längden af den, enligt hittills gjorda iakttagelser, är 210 mill. eller 7 tum dec. m., men den vanlige storleken är mindre, eller en längd af 140 — 180 mill., d. v. s. 42/3 — 6 tum. Den är af betydligt smalare eller smärtare kropps- form än föregående art, så att den, ehuru af ungefär samma längd, dock på det hela är af mindre kroppsstorlek^). Största bredden, öfver basen af bröstfenorna, innehålles ungefär 6V2 — 8 gånger och största höjden, öfver 8:dje paret af ryggens benskif- vor, ungefär 7V2 — *J gånger i totallängden. Skilnaden mellan den största bredden och den största höjden är således obetydlig, samt mindre än hos föregående art. Anus ligger hos denna ar- ten jemförelsevis ändå mera aflägsnad från analfenan än hos den föregående, och afståndet mellan den och denna fena är 7 — 8 gånger större än afståndet mellan anus och bukfenornas bas, och der äro blott 2:ne par benskifvor mellan anus och bukfenorna, då der deremot äro 9 dylika mellan den och analfenan. Afståndet mellan nosspetsen och anus innehålles ungefär 4 gånger i total- längden. Afståndet mellan 2:dra ryggfenan och stjertfenans bas är större än sist nämnda afstånd, och innehålles blott om- kring 3me gånger i totallängden. Till följd deraf att kroppen framtill är föga bredare än hög, synes den icke derstädes så ned- plattad som föregående, utan mera trindlagd, ehuru kantig. Då afståndet mellan den 2:dra ryggfenan och stjertfenan är större än hos föregående, följer deraf att den bakre smala kroppsaf- delningen eller stjerten synes längre utdragen än hos den. Kroppens främre del, till något bakom 2:dra ryggfenan och anal- fenan, är åttkantig, och den återstående delen sexkantig. Stjerten är till större delen af dess längd något bredare än hög och sy- nes derföre nedtryckt. Den långsgående kölen under stjerten är väl utbildad och starkare framstående än lios föregående. De å 1) Af den smalare kroppsformen liafva vi hemtat anledning till det ofvan föreslagna Svenska nanmet. Smalbottenmusen. 11)5 de kroppen betäckande benskifvorna befintlige kölarne och deras baktill utstående spetsar äro skarpare framstående än hos före- gående. Liksom hos denne äro å öfre och undre kroppssidorna till ett stycke bakom (ungefär vid 3:dje paret bakom) 2:dra ryggfenan och analfenan 'ime långsgående rader af kölade ben- skifvor, och derifrån till stjertfenans bas är å samma sidor en enkel rad af sådana. På kroppens sidor, på både främre och bakre kroppsafdelningarna, äro andra dylika pariga skifvor, hvars kölar i synnerhet äro skarpe på stjertafdelningen. På ryggsidan äro mellan hufvudet och början af l:sta ryggfenan 5 — G par benskifvor, och å den undre sidan äro 10 — 13 par dylika mellan bukfenorna och början af analfenan. A förra sidan äro från början af l:sta ryggfenan till det ställe, der båda raderna sam- manlöpa, omkring '2'2 par sådana, af hvilka 4 par inskjuta mel- lan de båda ryggtenorna, och å den senare sidan från början af analfenan till det ställe, der båda raderna sammanlöpa, äro 10 par dylika. Bakom dessa och till stjertfenans bas äro i en enkel rad å ryggsidan 14 — 17, och å undre sidan 16 — 19 ben- skifvor. — Hufvudet är ej så bredt som långt, och dess bredd innehålles nära 1^,U gånger i dess längd. Denna senare iune- hålles omkring 5V3 gånger eller något mera i totallängden. Framtill är det starkt afsmalnande, och nosspetsen skjuter fram- om öfverkäken och denne räcker framom underkäken. Nosen har ofvan nära spetsen 2me korte och uppåt och bakåt rigtade taggar, hvilkas spetsar ligga ett stycke bakom nosens främste spets. Vid den öfre kanten af ögonhålan är en starkt uppstå- ende dylik tagg. A hvardera sidan af nacken slutar den der- städes långsgående kölen med en bakåt starkt uppstående och spetsig tagg. Pannans minsta bredd mellan ögonen är märk- bart mindre än ögonhålans longitudinelle diameter. Det främsta infraorbitalbenet betäcker icke å sidan öfverkäken. Det 3:dje infraorbitalbenet är icke beväpnadt med någon tagg. Under nosspetsen förefinnas inga skäggtrådar. Munnen är något större än hos föregående, och öfverkäksbenet räcker nästan tillbaka under främre ögonhålskanten. Vid hvardera mungipan eller munvinkeln äro 3:ne och på hvardera underkäksgrenen "Jme skäggträdar, hvaraf den ene klufven, men inga sådane förefinnas på hakan eller på gäl- hinnan. Ögonen äro temligen stora, och deras longitudinelle dia- meter innehålles ungefär 4 gånger i hufvudets längd. — För- locket är beväpnadt med 2:ne temligen små taggar, hvaraf 1 vid 196 Siuiptiskar. den bakre kanten ocli 1 vid dess nedre bakre hörn, ocli det har spår till en 8:dje i dess undre kant. — GäUocJcet är obeväpnadt. — Gälhinnans strålar äro G. — Tänderna synas vara något glesare än hos föregående. — l:sta rijfjgfenan, som börjar med det Gite eller 7:de paret af ryggskifvorna, och ä hvardera sidan har 8 skifvor, har 5 till 7, vanligen 5 till G, taggstrålar, samt har längden betydligt större än höjden. l:ste strålen är tem- ligen lång, men 3:dje och 4:de äro längst. — "irdra ryggfenan, som är långt skild från den l:sta genom 4 mellanliggande skif- par, så att mellanrummet är åtminstone lika med hälften af endera ryggfenans längd, har 5 till 8, vanligen 6 till 7, mjuke strålar. Den är föga kortare men något högre än den l:sta och har å hvardera sidan 7 benskifvor. — Änalfcnan, som har nästan främre halfdelen framom början af 2:dra ryggfenan och slutar föga bakom midten af denna, samt är något högre än den, har (J till 8, vanligen 7, mjuke strålar, samt å hvardera sidgn 7 benskifvor. — Bröstfenorna, som äro ungefär af samma längd som hufvudet, samt likna dem af föregående, hafva 14 till IG, vanligen 14 till 15, strålar, som alla äro enkle eller icke grenige. — BuJcfenorna äro hos honan särdeles korta, så att deras längd är föga större än '/^ af bröstfenornas, och de hafva 1 taggstråle och 2:ne mjuke strålar. Taggstrålen är helt kort samt starkt förenad med den yttre mjuke strålen, hvilken är ungefär af samma längd som den inre. — Sijerffenan, som är smal och långsträckt, och hvars längd utgör ungefär Vs ^^ t'^" tallängden, har i) fullständige och å hvardera sidan 2 till 3 ofullständige strålar. — Sidolmien är fullständig, och har en- ligt CoLLETT 23 till 25, och enligt Kköykk 30 porer. — Färgen grågulaktig med 2 till 3 större gråbrune tvärfläckar, som bilda antydningar till tvärband. Den förste har sitt läge öfver basen af bröstfenorna, den andre öfver slutet af l:sta ryggfenan och den tredje öfver midten af den 2:dra ryggfenau. Mellan dem finnas mindre och otydligt begränsade fläckar och skuggningar. Eenorna äro ut emot spetsen brunsvarta, och i synnerhet är detta förhållandet med bröstfenorna och stjertfenan. Undre kroppssidan är grågul och saknar fläckar. Pa hufvudet är å hvardera sidan ett temligen bredt svart streck, som går från nosspetsen öfver ögat och förlocket. Hanen, som är sällsyntare än honan, skiljer sig från henno enligt CoLLETT derigenom att den yttre mjuke strålen å livar- Smalbotteniimsen. 197 dera bukfenaru är ungefär dubbelt så lång ?om den andre D:o, eller dubbelt längre än ögats diameter. Collett har funnit dess längd hos en hane af 147 mill:s längd vara 17 mill. eller något mera än '2 ^^^^^ ^^^- J^^- Um/arne, som af Kköyek blifvit upptagne såsom tillhörande en särskild art under namn af Aspidopliorus spinosissinmSy förete ungefär enahanda afvikelser frän de äldre, som de af före- gående arten. Enligt Steenstkup och Lutken (anf. st.) hafva de en kortare och tjockare kroppsform, så att bredden utgör Vt af totallängden. Hos mycket små ungar, (något litet öfver 1 tum dec. m. långe) är stjerten hoptryckt. Hufvudet är bredare och framtill trubbigare med något uppstigande mun, och under- käken t. 0. m. räckande framom den öfre. Taggarne på nacken likna mera kölar. Benskifvornas kölar äro starkt utvecklade och bilda spetsige bakåt utstående taggar. Den långsgående kölen å öfre och undre sidorna af stjerten är tydligen dubbel. Bröst- och bukfenorna äro proportionsvis längre. Anus ligger längre tillbaka, mellan 5:te eller t. 0. m. 8:de paret af ben- skifvorna å buken. Denna art är uti sin geografiska utbredning egentligen hög- nordisk. Den har enligt Collett och Malmgren erhållits i grann- skapet af Norges norra kuster så väl vester som öster om Nord- Cap, men icke söder om 70:de nordlige breddgraden. För öfrigt har den erhållits i grannskapet af Spetsbergen och vester om dessa öar samt mellan dem och Beeren Eiland och mellan denna ö och Norge. 1 dessa trakter synes den emellertid vara tem- ligen sällsynt, emedan de exemplar, som der erhållits, ej varit talrika. Enligt Lutkex förekommer den äfven vid Färöarna och Island. Dessutom förefinnes den vid Grönland, och det till- kommer I. Keinhardt senior att först hafva fastat uppmärksam- heten derpå, att- den af Fabkicius under namnet Cottus cata- phrachis i Fauna Groenlandica upptagne fisken tillhör denna arten, och att följaktligen Blochs uppgift, att den skulle vara från Ostindien, är felaktig. Vid Grönland synes den, åtminstone pa de större djupen, vara mindre sällsynt än eljest. Från Grön- land har den utbredt sig söderut till trakten af Newfoundland, i öfverensstämmelse med den. kalla från norr kommande hafs- ström, som här förefinnes. I afseende på dess lefnadssätt synes den, liksom de andra arterna af detta slägte, vara en bottenfisk, men den afviker från 198 Hafsfrösfiskar. föregående art deruti att den är en djupvattensfisk. De under Norska Nordhavsexpeditionen erhållna exemplaren, som tagits på 4 ställen, hafva anträffats pä Ti.S till och med 260 famnars djup, och uti en vattentemperatur af — l,i" 0. till -}- 1,6" C. I Varangerf jorden vid Östfinmarken hafva förut ett par helt unga exemplar erhållits på 50 till 120 famnars djup. 1 dess mage har CoLLETT funnit kräftdjur. Enligt Collett erhöllos en gäng under den nämnda expeditionen midt emellan Spetsbergen och Beeren Eiland den 3 Aug. 1878 på 123 famnars djup och med en bottentemperatur af + li6" C. uti ett enda kast med "trawl- uätet" () exemplar, och detta antyder, att de stundom äro säll- skapliga. 5:te Familjen SCLENID.E, G. Cuviek. 182!). (Sciéiioides, G. CuviEK; le Regne Aiiim. uouv. édit. T. II, pag. 171. — 1829j. Hafsgösfiskar. Kroppen mer elhr mindre lioptryckt och tcmiiyen lång- sträckt samt täcld med ctenoidfjäll. Sidolmien är oafbruten och sträcker sig ofta ut på stjcrtfenan. Munöppningen stor och i spetsen af nosen. Ögonen lateraJa och af medelmåttig storlek. FörJocket etter gällocket med mer eller mindre tydliga tänder eller taggar, som stundom äro aftruhbacle. På käkarne rader och hand af fina tänder, af hvilka en del äro något gröfre och en del ytterst små, och stundom derjemte en del större hugg- tänder. Inga tänder på p)loghenet eller gombenen. Infraor- hitalhenen äro ej fastade vid förlocket, och bilda icke något pansar. En del af hnfvudets ben med stora slemkanaler. Gälhinnans strålar 7. Merendels 2:ne ryggfenor, och den mjukstråliga större än den taggstråliga och än analfenan. Taggstrålarne i den l:sta ryggfenan i allmänhet svage. Anal- fenan framtill med 2:ne taggstrålar. Alla strålarne i bröst- fenorna grenige. Bukfenorna belägna ungefär under bröstfe- norna och försedda med 1 taggstråle och 5 mjuke strålar. Appendices pyloricm i ringa eller medelmåttigt antal. Sim- blåsa förefinnes, ocJi den har ofta greniga eller särdeles långa bihang. Desse fiskar gifva ofta ifrån sig ett knorrande eller grymtande läte. Hafsgösen. 199 Till denna familj räknas af Gunther 12 slägten med 120 — 130 arter från alla haf, dock endast få från Stille Oceanen och från Australiens haf Några få förekomma i färskt vatten i Afrika, Ostindien och Amerika; de flesta äro uteslutande hafsfiskar. Många ernå en betydlig storlek. Hos oss har blott tillfälligtvis en art af det för familjen typiska slägtet Scimna blifvit anträffad. 1. Slägtet Sciaeua, Artedi. 1738. (Geuei-a Pisciuiu, pag. 38. — 1738). Pannan mellan ögonen niedchiiättigt bred och något Jcon- vex. Öfverkäken framshjutande framom den undre, eller kä- karne lika långe. Vid yttre kanten af käkarne i allmänhet en rad af något större syllika och spetsiga tänder, och innan- för den i öfverkäken ett hand eller karda af mycket fina tän- der. Inga huggtänder, och ingen skäggtöm. Fjällen äro stora och breda och täcka äfven hufvudet och gällocken. 2:ne rygg- fenor. Analfenans 2:dre taggstråle oftast mer eller mindre otydlig. Falska gälar förefinnas. Simhlåsan med hihang. Äppendices pyloricce fåtaliga. Till detta slägte höra enligt Gunther •) omkring 50 arter, från alla de haf, i hvilka representanter för familjen förekomma, och dessutom äro temligen många uteslutande inskränkta till färskt vatten. En del gå från hafvet mer eller mindre långt upp i floder, som utfalla i hafvet. 1. Sciaena aquila (Lacépéde). Hafsgösen, Färgen ofvan hrunaktig eller gråbrun, på sidorna silfver- grå och på buken hvit. Fenorna rödbruna, eller bröst- och bukfenorna samt l:sta ryggfenan röda. 1 rf. 10; 2 rf 1+ 26—27; af. 2+7 (den 2:dre taggstr- otydlig); brf 19; bf. 1+5; stjf 19. ■Cheilodipterus acpiila, de Lacépéde: Hist. nat. des Poissons, T. V, pag. 685. — 1803. ■Sdcena umbra, G. Cuvier: Regne anim. nouv. édit. T. II, pag. 172. — 1829. 1) An Intioduction to the Study of Fishes, pag. 429. — 1880. 200 Hafsgösfiskar. Sciaena oquila, CuviER & Valenciennes ; Hist. nat. des Poiss. T. V, pag-. 28, pl. 100. - 1830. „ „ 8. Nilsson: Skandin. Fauna, 4;de delen, Fiskania, tillägg, pag. 756. - 1855 „ „ W. Yakrell: History of Brit. Fishes, 3:rd edit., vol. 11^ pag. 104. — 1859. „ „ A. GtTNTHEE: Catal. of the Acanthopt. Fishes etc. vol. 11^ pag. 291. — 1860. Beskr. Den är en af vare störste benfiskar, och dess längd stiger enligt Cuvier & Valenciennes till 6 fot i), och de flesta af de exemplar, som erhållas, understiga icke 3 fots längd. Till den allmänna kroppsformen liknar den bland vare fiskar mest gösen, hvadan det af Nilsson åt den samme gifna Svenska nam- net hafsgös synes oss särdeles lämpligt. Den har en temligen långsträckt och hoptryckt kroppsform. Kroppens största höjd,, vid midten af l:sta ryggfenan, innehålles mellan 4 och 5 gån- ger i totallängden, och längden af hufvudet innehålles 4 till 4^/2 ggr i nämnda längd. Den är ganska tjock, ehuru ej fullt så tjock, som gösen. Sedd från sidan, har den ryggen framtill temligen kullrig, och från nacken bildar hufvudets öfre profil- kontur en nästan rät framåt mot nosspetsen sluttande linia. Nosen är trubbig, och båda käkarne skjuta ungefär lika långt fram. Munspringan är ej synnerligen lång, och gapet följakt- ligen medelmåttigt, och öfverkäksbenet går tillbaka midt under ögat. Afståndet mellan ögat och nosspetsen är 2 till 2'/2 ggr större än ögats diameter och denne utgör ungefär '/g af huf- vudets längd. Pannans minsta bredd lika med 2me ögondia- metrar. Infraorbitalbenen äro af vanlig storlek och betäcka kin- derna endast i ringa mån upptill under ögonen. — FörlocTiet är hos yngre i bakre kanten tandadt, men hos äldre förefinnas derstädes endast svaga spår till tänder. — Gällocket har bak- till 2:ne mer eller mindre trubbige spetsar. — På mellankäks- benen är der vid deras yttre kant en rad något större spetsiga och syllika tänder, och innanför dem en karda af mycket fina sådana, och utanför de större tänderna i underkäken finnes en rad af mindre sådana. — SidoUnien går i början närmare rygg- kanten och är der parallel med dennes böjning, men sänker sig 1) V. Thompson (Natural History of Ireland, vol. IV, pag. 90) om- nämner ett vid Irland erhållet exemplar, som var 6 fot 4 tum Eng. m. Jångt. Hafsgösen. 201 något under midten af bakre ryggfenan, och går derefter rät till midten af stjertfenans bas, samt har 50 — 55 porer. — l:sta ryggfenan har 10 taggstrålar, af hvilka den 4:de är den längste, och denna fena är högre än den 2:dra D:o, med hvilken den vid basen är förenad. Den börjar ungefär öfver basen af bröst- fenorna. — '2:dra ryggfenan har 1 taggstråle och "26 till 27 mjuke strålar, och den sträcker sig långt bakom analfenan, samt är mera än dubbelt så lång som den första. — Analfenati är kort och snedt afskuren samt har 2 taggstrålar, af hvilka den 2:dre är otydlig, och 7 mjuke strålar. — Brösffenorna, som äro små och trubbigt tillspetsade, och blott räcka ett litet stycke bakom l:sta ryggfenan, hafva enligt vår egen räkning å det vid Skåne erhållna exemplaret 19 strålar i). — Bukfenorna, som hafva sitt fäste föga bakom fästet för bröstfenorna samt äro af medelmåttig längd, hafva 1 taggstråle och 5 mjuke strå- lar. — Stjertfenan är grundt utringad eller nästan tvär och har ly fullständige strålar 2). — Fjällen äro icke sträfva, samt äro breda och sneda, och bilda sneda, uppifrån nedåt och bakåt gående rader. Enligt Cuvier & Valenciennes sakna de inskär- ningar uti den instuckne basalkanten, och äro endast fint stri- erade, och hafva derföre karakteren af ctenoidfjäll föga utbildad. — Färgen ä de äldre synes vara dunklare och mindre ren än den å de yngre. Det vid Skåne erhållna exemplaret var enligt Nilsson i allmänhet silfvergrått, dock på ryggen brunaktigt och på buksidan hvitt, och hade fenorna rödbruna. Mellan de bruu- aktiga, silfvergrå och livita färgerna voro naturligtvis, såsom vanligt, öfvergångarne icke skarpe. Cuvier & Valenciennes upp- gifva färgen såsom temligen allmänt silfvergrå, något brunaktig på ryggen, och mera hvit på buken. l:sta ryggfenau, bröst- fenorna och bukfenorna temligen vackert röda, och de andra fe- norna rödbruna. Så vidt kändt är, har denne fisk blott en gång erhållits vid någon Skandinavisk kust. Uti Skandinavisk Fauna, -i-.åe delen, Fiskarna, tilläggen, pag. 757, uppgifve» af S. Nilsson, att den 24:de December 1852 anträffades i närheten af den Skånska stranden af Öresund utanför Alstorps by, söder om Landskrona, ett ännu lefvande exemplar, som hade kommit på 1) I Skandinavisk Fauna uppgifves 17 strålar, och CuviER ocli Va- lenciennes uppgifva endast 16 D:o. 2) Cuvier & Valenciennes hafva för stjertfenan endast 17 strålar. 202 Mal lusfiskar. grund bliiud hafstang och lag och slog med stjerteii, för att komma loss. Det blef tillvarataget och några dagar derefter infördt till Lund samt inköpt till Lunds Universitets zoologiska museum, der det såsom upiJstopi)adt förvaras, och hvarest vi haft tillfälle att undersöka det samma. Dess längd är 5 fot, och dess vigt var enligt Nilsson 8 Lisp. 12 skalp. vikt. v., ehuru inelfvorna hade blifvit uttagna och bortkastade. Den nord- ligaste trakt, der den eljest blifvit anträffad, är den vid Shet- lands-Öarna, der den någon gäng erhållits. Den erhälles ej så sällan vid kusterna af England, Irland, Holland och Frankrike, men den fäs oftast i Medelhafvet, i hvars södre del den före- trädesvis lär hafva sitt tillhåll, och hvarest den, enligt hvad som namnes i Yarrells "British Fishes" lär yngla i grannskapet af Afrikas norra kust. Den är för öfrigt en pelagisk fisk, och har som sådan en mycket vidsträckt geografisk utbredning, och GuNTHER (Introduction to the Study of Fishes) uppgifver, att den erhållits i grannskapet af Goda Hopps Udden samt af Au- straliens södra kust. — Den förföljer mindre fiskar såsom arter af slägtet Clupea och andra, men eljest har man sig icke något bekant om dess lefnadssätt. Dess kött är välsmakande och sundt. 6:te Familjen MULLIDiE, Bonaparte. 1831. (Saggio di una Distribuzione nietodica degli Aniinali vertebrati. Eoma. 1831; och '"Synopsis Vertebratornni Sjstematis'"; in Transact. of the Linnean Society. vol. XVIII. Part III, pag. 297. — 1840). Miilliisfisk.ar. Kroppen långsträckt och föga JioptnjcJct, samt täckt af stora, tunna och Jätt affaUande ctoioidfjäll, med stundom otyd- liga, rad/ära fåror och inskärningar i den instuckna kanten. SidoUnien oaf britten. Hufvudct mer eller mindre pyramidalt och försedt med 2:ne store och långe skäggtömmar imder ha- kan. Munnen temligen liten, belägen vid tiosens spets och med laterala munspringor. Gällocken obeväpnade och tunna. Ögo- nen laterala och af medelmåttig storlek. Tandheväpningen svag och mer eller mindre fidlständig . 2:ne ryggfenor, som äro långt skilda från hvarandra. Analfenan lik den 2:dra rygg- fenan, och belägen ungefär midt emot den. Bukfenorna med 1 enkel och -^ grenige strålar. Simblåsa saknas stundom, och den är enkel, då den förefinnes. Giilstrimmio- Mullus. 203 Till denna familj höra enligt Gunthee 5 slägten med om- kring 40 arter, från alla tropiska haf, och ett par af dem före- komma inom Europa äfven i den tempererade zonen. Några arter uppstiga från hafvet i floder. I. Slägtet Mullus, Linné. 1758. (Systenia NatuiEe, edit. X:ma, pag. 299. — 1758). Hufviidet ofvan framtill starJct stupande. Små tänder på 2)loghenct och underJcäken, men inga på öfverhäken, f/ombenen eller tungan^). BuTifenornas enkle stråle emot spetsen mjuk men ej ledad. Simhlåsa saknas. 2:ne arter från hafven vid södra och mellersta Europa, och någon gång från det norra. 1 art sällsynt hos oss. 1. Mullus surmuletus, Linné. Gulstrimmig Mullus-)- Pannan är konvex eller ock pÅan, och supraorhitalkan- terne äro ej uppstående^'). Böd med 3 långsgående gula band å hvardera sidan. 1 rf. 7; 2 rf. 9; af. 7; brf. 17; bf. 1+5; stjf. 15. Mullus Sunmiletus, Linné: Syst. Nat edit. X:ma, pag. 300. — 1758. ,, „ A. J. Rktzius: FaiinjB Suec. Pars Lina, pag. 341. — 1800. „ ,. CuviER & Valenciennes: Hist. nat. des Poiss. T. III» pag. 433. - 1829. „ „ S. Nilsson: Prodroraus I hthyologia; Scaiidinavicfe, pag. 89. — 1832. 1) Enligt iakttagelse af A. V. Malm (Öfveis. af K. Vet. Akad:s Förh. 1852, pag. 224) hafva de sinå uiigariie tänder i öfverkäken. Enligt hvad författaren derora sedermera anfört i Göteborgs och Bohusläns Fauna hafva de tänderna i öfverkäken qvar åtminstone ännu vid 75 millim:s längd. 2) Vi anse oss böra bibehålla detta af >J. Nilsson i Skandinavisk Fauna föreslagna namn. A. V. Malm har föreslagit benämningen GuMmulle, livil- ket namn dock lämpar sig bättre för den andra arten. 3) Äldre exemplar af M. stinimletus hafva stupningen af nosens öfre profilkontur särdeles stark, och skilnaden mellan dem och M. harhatus i detta afseende är obetydlig. Vi anse derföre, att pannan, som hos dem är något konvex, företer en bättre karakter för distinktionen mellan båda dessa arter. Hos M. bcirbnttts är pannan konkav till fr.jjd deraf, att su]>raorbi- talkanterne äro något uppstående. 204 Mullustiskar. Mnlliis Sunnuletus, H. Kröyer: Danmarks Fiske, Bd. I, pag. 72. — 1838. „ „ S. Nilsson: Skand. Fauna. 4:de del. Fiskarna, lista haft., pag. 47. — 1852. dubim, A. V. Malm: Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förli. 1852, pag. 224, tab. III, fig. I. - 1853. „ sunnuletus, A. Guxthkr: Catalogue of the Acantho])t. Fislies in the Brit. Mus, Vol. I, pag. 401. - 1859. „ „ R. COLLETT: Norges Fiske, pag. 17, — 1875. „ „ A. W. Malm: Göteborgs och Bohusläns Fauna, pag.- 382. — 1877. BcsTir. Hos oss har man, sä vidt vi hafva oss bekant,, icke erhållit något exemplar, som öfverstigit en längd af S) tum dec. m. Vid kusterna af Frankrike erhållas stundom enligt CuviER & Valenciennes sådaua som äro rj',2 tum dec. m. långa. Hos ett i närheten af Landskrona fängadt exemplar af 8 V' 2 tums dec. m. längd innehålles största kroppshöjden, "vid slutet af l:sta ryggfenan, 5 gånger i totallängden. Störste tjockleken, vid bröstfenornas fäste, innehålles något mera än l'/2 ggi' i kropps- höjden. Kroppen är således långsträckt, men temligen tjock. Uiifviidets längd innehålles nära 4^/2 ggi" i totallängden, och dess höjd utgör ungefär ^4 ^f ^^^^ längd. Pannans minsta bredd mellan ögonen är något större än ögonhålans longitudinelle dia- meter, och denne innehålles nära 'J:ne gånger i af ståndet mellan ögonhålan och nosspetsen. Hufvudet är ofvan och på sidorna slätt och utan kammar, taggar eller knölar. Pannan och i syn- nerhet nosens öfre sida äro kullriga, och hufvudets öfre profil- kontur bildar en båge, som från ögonen till nosspetsen sänker sig mycket starkt nedåt. Hos unga exemplar är pannan plan. Nosspetsen är afrundad, och öfver käken sträcker sig något litet längre fram än den undre. Hufvudets undre profilkontur är nästan rät, endast något litet uppstigande framtill. Munspringau slutar ett stycke framom den främre orbitalvinkelu, och gapet är temligen litet. Den hud, som betäcker öfverkäksbenet. bil- dar vid dettas bakre ände en fri afrundad flik, hvars l)akre kant är ungefär under ögonhålans främre hörn. Ögonen, som hafva sitt läge högt uppe, äro af medelmåttig storlek, och deras dia- meter innehålles 4 ggr i hufvudets längd. Gällocken äro tunna, med hinnartade obeväpnade frie kanter. Gällockets bakre kant bildar nedtill en trubbig vinkel. Förlocket är rätvinkligt, med afrundad vinkel. Det främsta infraorbitalbenet är stort, af en elliptisk form och med hudartade och släte kanter, samt be- Gulstrinimig- Miillus. 205 täckande nosens sidor mellan ögonhålan och öfverkäksbenet. A det samma förmärkas större och mindre hål samt radiäre slem- kanaler. De båda store skäggtömmarne, som hafva sitt fäste längst fram imder hakan (under de båda underkäksgrenarnes föreningspunkt) och ligga uti mellanrummet mellan underkäks- grenarne och mellanlocken, äro vid basen tjocke och emot spet- sen smale och fint tillspetsade, samt räcka nästan till bakre kanten af underlocket.. Pannan, nacken, kinderna och gällocken äro tjällbetäckta. — Tänder, som äro små och trubbiga, före- komma på underkäken och plogbenet, och bilda på den förre framtill '2:ne rader och baktill en enkel rad, samt på plogbenet 2:ne skilda ovala fält eller kardor. — Galhinnans strålar äro 4, af hvilka den innerste är liten, men dock väl utbildad, och båda gälhinnorna äro förenade under gälnäset. — l:sta rygg- fenan, som börjar ungefär midt öfver bukfenornas fäste och slu- tar något framom spetsarne af de tilltryckta bröstfenorna, har 7 spenslige och föga styfve taggstrålar, af hvilka de främre äro temligen långe, och de andre hastigt aftaga i längd bakåt'). — 2:dra ryggfenan, som är skild från den l:sta genom ett mel- lanrum, som är ungefär lika långt som längden af den l:stas bas, och som har sin början ungefär öfver anus, har i) strålar, af hvilka den l:ste icke är grenig, men dock emot spetsen ledad, och derföre icke kan betraktas såsom taggstråle. Den bakerste strålen är dubbel. Denna fena är lägre än den l:sta. — Analfenan, som börjar ett temligen långt stycke bakom anus och slutar ett litet stycke bakom slutet af 2:dra rygg- 'fenan, och således har sitt läge nästan midt emot denna, har 7 strålar, af hvilka den l:ste är lik den l:ste i den 2:dra rygg- fenan, och således icke är grenig, men har mjuk och ledad spets, och af hvilka den siste är dubbel. Denna fena har ringa höjd, och är i detta af seende lik den 2:dra ryggfenan. — Bröstfe- norna äro små och lancettformiga, och deras längd ungefär lika med afståndet mellan nosspetsen och bakre kanten af förlocket. De hafva 1 7 strålar, af hvilka de 2:ne öfverste icke äro grenige, men ledade. — Bukfenorna, som hafva sitt fäste nästan midt under fästet for bröstfenorna, och som äro snedt tillspetsade samt räcka ungefär lika långt tillbaka som bröstfenorna, hafva 6 strå- lar, af hvilka den ytterste icke är grenig eller ledad, men vid 1) Fiamoiii basen af den l:ste strålen är en mycket liten rörlig tagg, såsom ett rudiment till en stråle. 206 Mullustiskiir. spetsen mjuk. — Stjcrtfenan, som är skild trän '2:{lni rygg- fenan genom ett afstånd, som är något litet mindre än det mellan nosspetsen och bakre kanten af gällocket, och som är klufven ungefär till midten, med tillspetsade flikar, har 15 full- ständige- strålar, af hvilka den ytterste så väl upptill som ned- till icke är grenig, och dessutom några få (3 — 4) ofullständige å hvardera sidan. Dess längd är ungefar lika med längden af hufvudet. — Fjällen äro i allmänhet stora, tunna och lätt af- tallande, men äro tydligen bildade såsom ctenoidfjäll. De största, på sidorna af kroppen, hafva den bakre frie kanten afrundad, och å yttre sidan innanför den samme är ett smalt fält med fine och korte taggar. Den i huden instuc"kne basaldelen har tvär kant och (5 — 10 radiära fåror, som vid kanten bilda grunda inskärningar eller bugter. Fjällbetäckningen sträcker sig ett stycke ut på stjertfenan. SidoUnien, som går parallell med ryggkanten och närmare intill den än intill bukkanten, har omkring 40 fjäll. — Färden är på ryggen och kroppssidorna mönjeröd med 3 till 4 långsgående gulaktiga band. Undre kroppssidan är hvit med svag rosenröd anstrykning. Fenstrå- larne äro röda, med undantag af de innerste i bukfenorna och de bakerste i analfenan, som äro gulaktige. Hinnan i ryggfe- norna är gulaktig, den gula färgen stundom bildande sneda band. Stundom ha dessa fenor bruna band, och enligt Collett har man i Norge iakttagit i den l:sta ryggfenan en stor upp- till och nedtill af hvit färg begränsad brunsvart fläck, och ne- danför denne ett gulbrunt tvärband. Iris blekt guldfärgad. De unga exemplaren utmärka sig genom nästan ingen eller * ock en svag stupning af nosens öfre profilkontur. Hos mycket unga, enligt iakttagelse af A. V. Malm (anf. st. tab. III, fig. 1) å en 53 mill. lång unge, är stupningen nästan ingen, eller ej större än den hos andre fiskar vanlige, så att hufvudets öfre och undre profilkonturer framåt konvergera nästan lika mycket. Hos ett ungt exemplar från Medelhafvet af 5^/i„ tums dec. m. längd bildar hufvudets öfre profilkontur en jemnt stupande båge, hvars stupning framför ögonen knappt är starkare än den ofvan- för dem. Pannan är plan, med spår till konkavering i midten, men supraorbitalkanterne äro ej uppstående. Mellankäksbenen sakna hvarje spår till tänder. Pannans minsta bredd är lika med ögonhålans longitudinelle diameter. Kroppens största höjd innehålles knappt 4\,2 ggr i totallängden, Hufvudets längd Gulstriininig Mullus. -07 innehålles ungefär 4^/5 ggr i totallängden, och dess öfre och undre profilkonturer konvergera framåt nästan likformigt. I afseende på stupningen af nosens öfre profilkontur råder der större skiljaktighet mellan de unge och gamle af Midlus surmuletus än mellan äldre ex. af denne och Mullus har- hatus. Pannan är emellertid olika hos båda, enligt hvad redan ofvau blifvit anfördt,. och dess minsta bredd hos M. barbatus, äfven såsom utvuxen, är mindre än ögonhålans longitudinella diameter, och dess supraorbitalkanter äro tydligen uppstående. Denne är en af våra sällsjmtaste fiskar, liksom den är en af de vackraste. Uti här varande Universitets zoologiska mu- seum förvaras 3:ne exemplar, som fångats i Öresund i trakten af Landskrona och blifvit tillvaratagna af framl. Doktor N. O. ScHAGERSTRuM, och i Luuds Universitets zoologiska museum för- varas några få exemplar, som enligt uppgift i Skandinavisk Fauna blifvit tagna i Öresund i trakten af Malmö och i syd- ligaste Kattegat i närheten af Kullen, och i nämnde Fauna an- föres, att framl. Baron (N.) Gyllenstjerna lemnat den uppgiften, att nästan årligen ett och annat exemplar fångas bland sill i närheten af Kullen. Här torde den emellertid, så vidt vi er- farit det, på senare tiden hafva blifvit mera sällsynt. A. V. Malji (Göteb. och Bohusl. Fauna) uppgifver, att han uti elemen- tarläroverkets i Malmö zoologiska museum 1869 sett 2:ne me- delstora exemplar, som blifvit fångade i Öresund, men att han aldrig erhållit något utbildadt exemplar från Bohuslän, ehuru C. U. Ekström') upptagit den bland de i Kattegat förekom- mande fiskarne, dock med tillägget : ganska sällsynt. Då Malm 2:ne särskilda gånger erhållit små ungar från Bohusläns skär- gård, synes detta ådagalägga, att denne fisk derstädes eller åt- minstone i närheten derintill är stationär och fortplantar sig. R. CoLLETT (anf. st.) antager, att den otvifvelaktigt är stationär vid de södra och vestra kusterna af Norge, och säger, att flera exemplar under tidens lopp erhållits i Christianiafjorden, och att i Oktober 1873 ett exemplar af 160 mill:s längd erhållits från Flekkefjord, samt att den mot norden går åtminstone upp till Bergen, i hvars museum 3 små exemplar förvaras, fångade der i trakten. Af alla dessa uppgifter framgår emellertid, att un- der en lång följd af år endast ett högst ringa antal exemplar 1) Göteborgs K. Vetensk. och Vitterh:s Samhälles Handl. l:sta haft., pag. 36. — 1850. 20b Mullusliskar. af denne fisk hos oss erhållits, och att den således inom Sveriges och Norges fauna är att betrakta såsom en stor sällsynthet. Uti Skandinavisk Fauna uppgifves, att den hos oss vanligtvis blifvit fångad bland sill i September månad. Enligt H. KkOyer (anf. st.) förekommer den lika sällan i närheten af Danmarks kuster som vid våra. Den är egentligen en mera sydlig fisk, som har sitt rätta hem i Medelhafvet, ehuru den stundom fö]"e- kommer temligen talrik vid de Atlantiska kusterna af Frank- rike och p]ngland. Den lille munöppningen och de svagt utvecklade tänderna antyda, att denne fisk ej är någon roffisk, och i dess mage har man endast funnit lemniugar af smärre kräftdjur. Enligt Cuvier & Valenciennes leker den i Maj eller Juni, och då skola de gula banden långs kroppssidorna vara högre färgade. Enligt Yarkell (Brit. Fish.) leker den under våren, och ungarne äro 5 tum Eng. m. langa i slutet af Oktober. Dess kött är särdeles välsmakande, men den andra syd- europeiska arten, MuUus barbatus, anses enligt Cuvier & Va- lenciennes för att vara läckrare än denna. De voro båda kända redan för Grekerne såsom läckerheter, och benämndes af dem iQCyXri, men Komarne, som gåfvo den namnet Mullus, uppskat- tade deras läckerhet vida högre, och ansågo dem såsom de för- nämste af alla fiskar, samt utbetalde stundom för dem stora summor (6000 — 10000 sestertier eller 750 — 1400 kronor för stycket) under den tid, då det epikureiska lefnadssättet hos dem hade nått sin höjd. Man sökte förhöja njutningen af deras läc- kerhet genom att först betrakta det vackra färgspel, som de dö- ende fiskarne utvecklade innan de kokades, och for detta ändamål hade man dem lefvande uti glaskärl vid borden, der gästerne åto. Ti hänvisa för öfrigt till den utförliga redogörelse härför, som Cuvier & Valenciennes lemnat '), och till hvad derom sedermera blifvit anfördt i Skandinavisk Fauna. Färgspelet är en följd af de i huden varande chromatopliorernes sammandragning. När- varande tids fiskare vinna detta ändamål, eller förhöjningen af den röda färgskiftningen, derigenom att de fjälla fiskarne strax de blifvit fångade '•^), hvarigenom en fortfarande sammandragning af chromatophorerna åstadkommes. 1) Hist. nat. des Poissons, T. III, pag. 423-431. 2) A Gunther: Introduction to the Study of Fishes, pag. 404 -405. £. Rättelser: Sid. 3, rad. 6, 39, 53, 54, 60, 65, 7 uppifrån, står: On, 3 nedifr. ,, Parker, 2 uppitr. „ Heckel, 13 nedifr. „ HiECKEL, 15 „ „ Block, 9 uppifr. ,, HACKEL, läs: 9 förvirrande Introdiiction to. Parker. HACKEL. Heckel. Bloch. Heckel. förirrande. Tillägg : Sid. 77 efter raden 3: Den af Steindachner (Sitzungsber. d. matliem. na- torwiss. Classe d. kaiserl. Akad. d. Wissensch. zu Wien, Bd. 56, l:ste Abtheil., pag. 603, pl. I. — 1867) leinnade beskrifningen och afbildningen af Beryx decadactylus gifver ett starkt stöd åt denna förmodan. UPSALA, EDV. BKItLINUS IIOKTRYCKEEI, 1881. I bokhandeln finnes Dagg cl j 11 r e n af W. Lilljeborg. Komplett i tveiine band. 13 kronor. Andra ocb följande häften af Fiskarne nt- komnia oföidrr)jIig:en , arhetet hlir komplett i cirka 4 häften. Pris 3 kronor, s W. Lilljeborg*, Faniia. [u SVERIGES OCH NORGES FISKAR AF W. LILLJEBORG ZOOL. PROFKSSOli ANDRA HÄFTET. -^^^r-- Hl ->UPSALA, W. SCIIULTZ. ^■r^^^/^^ ty^fc^^^^^^^^^ gy^ ^!!>C'■< v-:;- rt __ _ 3 o o i::^ ?r cc (^ p;- 3 s u. 3 -1 o ^ OQ o P pr O S? — w irl- ■^* '~~' i td t f Q o C: 03 o Familjen Scombridne. 223 De tillhöra tropiska och tempererade haf och äro i allmän- het pelagiska roffiskar, som äro i ständig rörelse, och följakt- ligen äro utrustade med ovanlig styrka och snabbhet i simning. Deras muskler erhålla ett betydligare tillflöde af blod, och hafva derföre en röd färg, och likna i detta afseeude mera musklerna af foglar och däggdjur. De hafva äfven en riklig tillgång på nerver, och den högt utbildade muskelverksamheten står i förbindelse med en blodtemperatur, som är åtskilliga grader högre än den hos andre fiskar. De äro sällskaplige, och kringstryka i större eller mindre skaror, samt lefva i öppna hafvet, der deras rom flytande i hafsytan undergår sin utveck- ling. En del närma sig periodiskt kusterna, sannolikt ditloc- kade af smärre fiskar (t. ex. yngel af sill och skarpsill) och an- dra hafsdjur, som tjena dem till föda. Vi hafva inom denna •familj 4 slägten, ötverhvilka-här meddelas en synoptisk tabell'). ScombridcB. Kroppen . ., Slägten; likformigt täckt af mycket små fjäll. 1. Scomher, Artedi. framtill täckt af ett pansar af större fjäll. l:sta rygg- fenan . . nära intill [fjällbetäckt . . 2. Orcymis, G. CuviEB. den 2:dra. Kroppen bakom pansaret ., naken 3. Orcynopsis, Gill. långt skild från den 2:dra 4. Auxis, CuviER & Val. 1) Till följd af den af Steindachner (Sitzungsber. d. Kais. Akad. d. Wissensch. zu Wien, math. naturwiss. Classe Bd. LVII, l:ste Abth. pag. 359. — 1868) gjorda iakttagelsen å ett 20 tum långt exempl. af Pelamys sarda Cuv. & Val. att det hade tänder pä plogbenet, och hans derföre yttrade åsigt, att när- eller frånvaron af tänder på plogbenet icke kan tagas i betraktande vid bestämningen af slägtena Scomber, Thymnts, Pe- lamys m. fl., och till följd deraf att Chr. Lutken (K. Danske Vid. Selsk. Skr. 5 Effikke, naturvid. o. math. Afd. XII. 6, pag. 465. — 1880) iaktta- git, att gombenen stundom hafva och stundom sakna tänder hos Thynnus 2ielainys, Cuv. & Val., anse vi, att det af CuviER & Valenciennes upp- stälda slägtet Pelamys måste indragas, äfvensom andra slägten inom denna grupp, som blifvit grundade på tandbyggnaden. 224 Sliigtet Scomber. I. Slägtet Scomber, Aktedi. 1738. (Genera Piseium, pag. 30. — 1738). Kroppen temJif/en Iroirjsfräclt spjolformif/ och föga hoptrycht och lilformigt täcTit nf mycket små cycIoidfjäU. l:sia rygyfe- nan med temligen små tagg strålar satnt långt shld från den 2:dra D:o. BaJcom den senare så väl som hahom analfenan ära 5 till 6 småfcnor. Bröstfenorna i jemnhöjd med ögonen. Små spetsiga tänder förcfnnas på häkarne, gombenen och ploghenet. 2:ne små korta långsgående kölar å hvardera si- dan af stjertfcnans bas ^meningen köl å stjertens sidor framom denna fena. Gälhinnans strålar 6 till 7 . Simblåsan enkel och stundom saknad. Appendices pyloricce mycket talrika. Till detta slägte höra, enligt Gunther i), 7 arter, och re- presentanter för det samma förekomma i nästan alla tempere- rade och tropiska haf, med undantag af hafvet utanför de At- lantiska kusterna af det tempererade Sj^d-Amerika. Inom Eu- ropa ocli sannolikt t. o. m. vid England förekomma 3:ne arter, men hos oss har man ännu blott anträffat 1 art. 1. Scomber scombrus, Linné. Makrilen. Fjälleri ntomordentligt små, och de något större fjäll, som förefinnas ofvan och bakom bröstfenorna, sträcka sig föga eller icke nedom dessa. Längden af hufvudet innehåll es ungef. 4'^j^ — 42/3 ggr i totallängden, och ögats diameter 5 ggr i den förra. Antalet af småfenorna bakom 2:dra ryggfenan och analfenan 5. Byggen blåaktig vanligen med 30 — 35 sneda och vågiga svarta streck. Främre delen af pannan titan ljus fläck. Inga mörke fläckar på nedre delarne af kroppssidorna. Ingen simblåsa. 1 rf. 10—12; 2 rf. 1+11 — 12+Y; af. 1 + 12+V: brf. 19; bf. 14-5; stjf 18. 2). Scomber Scombrus, Linné: Syst. Nat. ed. X.-ma, T. I, pag. 297. — 1758. „ ,. Idem: Fauna Svecica, ed. II:da, pag. 119. — 1761. „ Scomber, Idem: Sjst. Nat. ed. XII:nia, T. I, pag. 492. — 1766. „ Scombrus, A. J. Eetzius: Faunse Suecicse Pars Lma, pag. 339. — 1800. 1) Introduction to the Study of Fishes, pag. 457. 2) Talet V utmärker antalet af sraäfenorna. Makrilen. 225 ■Scomher scombrus, Cuvier & Yalenciennes: Hist. nat. des Poissons, T. VIII, pag. 6. — 1831. „ „ S. Nilsson: Prodromus Ichthyologi» Scaiidin. pag. 83. — 1832. „ H. Kröyer: Danmarks Fiske, l:ste Bd. pag. 220, — 1838. ^ „ W. v. Wright, b. Fries & C. U. Ekström: Skandina- viens Fiskar, 6:te haft. pag. 128, 5:te haft pl. 29. — 1838—1840. „ ^ S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de delen, Fiskarna, l:sta häftet, pag. 129. — 1852. „ scomher, W. Yärrell: Hist. of Brit. Fishes, 3:rd edit. (Richard- son), vol. II, pag. 193. — 1859. „ „ A. GuNTHER: Catal. of the Acanthopt. Fishes. etc. vol. II, pag. 357. — 1860. Mackarel, I. COUCH: Hist. of the Fish. of the Brit. Isl. vol. II, pag. 67, pl. LXXIX. - 1864. ■Scrihhled Mackarel. (Scomher scriptus). Idem: ibni, pag. 84, pl. LXXXI, undre fig. Scomher scomher, R. Collett: Norges Fiske etc. pag. 43. — 1875. „ scomhrus, C. R. Sundström: Fauna öfver Sveriges Ryggradsdjur, pag. 225. — 1877. ,, „ A. W. Malm: Göteborgs och Bohusläns Fauna, R5'gg- radsdjuren, pag. 408, tafl. I, fig. 3. — 1877. „ scomher, R. Collett : Meddelelser oiu Norges Fiske i Aarene 1875-78. Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 18. — 1879. „ „ Francis Day: The Fishes of Great. Britain & Ireland, Part. II, pag. 83, pl. XXXII & XXXIII. — 1881. Dess allmänna Svenska namn är Makril och dess Norska Makrel. Beshr. Den öfverstiger i allmänhet icke 1^/2 fot i längd, «lium den nägon gång enligt C. U. Ekström ') företett en längd af 2 fot. Kroppsformen är särdeles vacker : ''"'forma éiegantior''' eller laxens form, ehuru något mera långsträckt och mera smärt nära stjertens bas, och, i synnerhet hos feta exemplar, närmande sig till spolformen. Den är dock alltid något hoptryckt, så att kroppens höjd är större än dess tjocklek. Byggen har största tjockleken, men både rygg- och buksidorna äro afrundade. Största kroppshöjden, som är belägen ungefär öfver slutet af l:sta ryggfenan, innehålles hos ett nära 1 V2 fo^ långt exemplar (9) ungef. 572 ggi' i totallängden, men hos mindre exemplar 6 ggr i den samma. Hos ett helt ungt exempl. af ej fullt 7 tums dec.m. längd innehålles kroppshöjden något öfver 7 ggr i total- 1) Skandinaviens Fiskar, pag. 130. Lilljehorg, Fiskarne. 15 226 Slägtet Scoraber. längden. Största tjockleken, som hos feta ex. är belägen pä samma ställe, som största höjden, och hos mindre feta vid bröst- fenornas fästen, utgör hos de förra ungef. 2/3 och hos de sed- nare något mindre del af kroppshöjden. Vid stjertfenans bas är kroppen nästan fyrkantig, med aftrubbade kanter, och dess höjd och tjocklek äro här nästan lika samt innehållas något mera än 1 V', §S^ i ögats vertikale diameter, och deraf framgår att kroppen här är särdeles smal. A hvardera sidan af stjert- fenans bas äro 2:ne långsgående, bakåt något konvergerande kölar, som sträcka sig öfver midten af nämnde bas. Hufvu- dets längd, som är större än kroppshöjden, innehålles -4 '/o till 4:^/^ ggr i totallängden. Hos ett ungt exempl. af mellan 6 och 7 tum dec.m. längd innehålles dess längd 4^^ ggr i den samma. Betraktadt från sidan är hufvudet framtill trubbigt tillspetsadt, med öfre och undre profilkonturerne ungefär lika mycket konvergerande. Då munnen är sluten, räcker under- käken obetydligt framom den öfre. Munöppningen är temligen stor, och munspringorna, som äro svagt co-formigt böjda, och,, då munnen är sluten, upptill till större delen begränsade af det stora främsta infraorbitalbenet, sträcka sig tillbaka midt under ögonen. Hos äldre exemplar är pannan något kullrig och midt mellan ögonen betydligt bredare än längden af dessas vertikale diameter. Deras longitudinelle diameter innehålles ungef. 1 V';^ ggr i nosens längd. Ögonen äro både fram- och baktill täckta af en fetthinna, som å senare stället sträcker sig fram till pu- pillen, och som är större, då fisken är fetare. Det främsta in- fraorbitalbenet är särdeles stort och slätt och nästan jemnbredt samt täckande öfverkäksbenet och större delen af mellankäks- benet. Det är något böjdt och har sin främre tillspetsade ände belägen strax bakom nosspetsen, samt den bakre afrundade nästan under bakre kanten af ögat. Hufvudet är ofvan slätt, och ryg- gens fjällbetäckning sträcker sig fram på nacken med 2:ne trubbige spetsar. På hvardera sidan af nacken är på den främre delen af locket och på den öfre delen af förlocket ett trian- gulärt fält af tydliga men små fjäll. Gällocken äro stora och släta och temligen tjocka, men med tunne och obeväpnade kan- ter. Locket är nästan rhomboidiskt, med det nedre främre hörnet utdraget i en spets, och med en inskärning i den bakre kanten ofvan det nedre bakre hörnet. Underlockets bakre kant är nästan rät och vertikal. Förlocket är nedtill bredt, och dess- Makrilen. 227 nedre bakre hörn är afrundadt, och dess främre tjocke kant är temligen grundt urbugtad. Underkäken sträcker sig något längre tillbaka än det främsta infraorbitalbenet, och dess båda sidohalfvor halva sine undre kanter liggande intill hvarandra. Mellanlocken ligga framtill äfvenledes intill hvarandra. Med undantag af nacken och det anförda triangulära fältet på hvar- dera sidan af nacken, är hufvudet utan tjäll, men kinden eller trakten bakom ögat är något ruggig af vågformiga långsgående ojemnheter. — Små och spetsiga tänder förefinnas i enkel rad på mellankäksbenen, underkäken och gombenen, samt några få (3 — 4) å h vardera sidan af plogbenets främre tjockare ände, der de bilda 2: ne korta, bakåt divergerande rader. Tungan saknar tänder. Påhvardera mellankäksbenet och på underkäkens sidohalfva är deras antal 40 — 45 hos äldre exemplar. På större exemplar äro de särdeles få och mindre tydliga på plog- benet. Tungan har någon silfverglans. De undre svalgbenen hafva talrika och långa tänder, och de äro äfven talrika på de öfre d:o, ehuru kortare. På bådadera sitta de kard- likt. — GäUiinnorna äro dolda innanför underlocken och un- derkäken samt ligga framtill öfver hvarandra, under det smala och tunna gälnäset. Hvardera har 6 till 7 strålar, af hvilka i sist nämnda fall den främste är rudimentär. — l:sta ri/gg- fenan, som har sin början föga framom slutet af den första V3 af kroppslängden från nosspetsen till stjertfenans urbugt- ning, är liten och kort samt långt skild från den 2:dra d:o, och har, då den uppreses, en triangulär form, och kan nedläg- gas i en grop i ryggen. Dess taggstrålar, som äro 10 till 12 (oftast 10 till 11) till antalet, och af hvilka den 2:dre är längst och den bakerste är helt liten och stundom dold i den nämnde gropen, äro icke synnerligen starke. Denna fenas höjd är nå- got mindre än underkäkens längd. Afståndet mellan båda ryggfenorna är något mindre än hufvudets längd, och hos hanen större än och hos honan stundom ungefär lika med kroppens höjd. — 2:dra rpggfenan, är lägre än den l:sta, börjar öfver analöppningen och har en liten och smal samt icke fri tagg- stråle samt 11 till 12 mjuke strålar, af hvilka den l:ste och stundom de 2:ne förste äro enkle, d. v. s. icke grenige, och i senare fallet är den förste blott emot spetsen otydligt ledad. Den siste strålen är dubbel. I öfre kanten är denna fena urbugtad och den sänker sig starkt bakåt. — Änalfenan är ungefär af '2'2S Slägtet Scoiober. samma Ibrm och höjd som den 2:dra ryggfenau, och ])örjar strax bakom anus och obetydligt bakom början af den 2:dra rygg- fenan. Den har en kort men temligen tjock och fri taggstrale samt 12 mjuke strålar, af hvilka de 2me förste icke äro gre- nige och den siste är dubbel. Af de 2:ne förste mjuke strå- larne är den l:ste otydligt och den 2:dre tydligt ledad. Denna fena slutar ungefär under slutet af den 2:dra ryggfenan. — Mellan stjertfenan och båda dessa sist nämnda fenorna (2:dra ryggfenan och analfenan) äro i öfre och undre kanterne af krop- pens stjertafdelning 5 småfenor (pinnulce) pä lika afstånd från hvarandra, och hvardera bestående af en bakåt rigtad och fram- till från basen grenig, mjuk stråle af ringa höjd. — Bröstfe- norna äro belägna i jemnhöjd med ögonen samt äro små och korta, och, då de ej äro utbredda, af en snedt och bredt lan- cettformig och föga spetsig form. De äro något kortare än un- derkäken, och haf\a 19 ledade strålar, af hvilka de 2:ne öf- verste ej äro grenige, och de nederste äro särdeles korte. De nå med sine spetsar ett stycke bakom början af l:sta ryggfenan. Från öfre kanten af deras fäste går å kroppen ett litet stycke bakåt en låg och trubbig afsats, intill hvilken den öfre kanten af deras basaldel passar, då de äro tryckta intill kroppen. — Bukfenorna hafva sina fästen något bakom fästena för bröstfe- norna, men framom början af l:sta ryggfenan, och äro små samt, då de äro hoplagda, af en lancettformig form. De hafva 1 smal taggstrale och 5 mjuke strålar, och de äro ungefär så långa som det främsta infraorbitalbeuet, samt räcka tillhaka- lagda under eller föga bakom midten af l:sta ryggfenan. — Stjertfenan är djupt inskuren, med tillspetsade och något ut- spärrade flikar, och den har 18 fullständige och ganska styfve strålar, samt å hvardera sidan 5 till 6 ofullständige d:o. — Fjällen, som äro cycloidfjäll, med talrika koncentriska strim- mor samt utan tänder och taggar, äro mycket små och tunna, ehuru tydliga, och hafva en oval eller ovalt-rundad eller ock triangulärt-rundad form, samt falla lätt utaf. Störst äro de ofvan och bakom bröstfenorua, och här äro de, i synnerhet hos stora exemplar, nästan dubbelt större än längre tillbaka. Det af de större fjällen bildade fältet bakom bröstfenorna sträcker sig blott föga ned under dessa fenors undre kanter. — Sido- linien, som är mörk och fullständig, börjar, såsom vanligt, nära öfre delen af gälspringan och går, ehuru något slingrig, paral- Makrilen. 1>29 lelt med och närmare intill ryggen, samt slutar vid midteu af stjertfenans bas. — Änu.s har sitt läge vid början af den bakerste 1/3 af afståndet mellan nosspetsen och basen af stjert- fenan. Hos ingendera könet finnes någon genitalpapill, men kanten af genitalöppningen bildar baktill en kort utstående lob eller utskott. — Äfven i anseende till färgen är denne en mycket vacker fisk. Kyggen är mer eller mindre mörkt blå eller stundom blågrön, med omkring 30 — 35 vågiga, snedt nedåt och framåt gående smala band eller streck, som stundom äro afbrutna och sträcka sig ned under sidolinien. Under nedre ändarne af dessa band och långs midten af hvardera kroppssi- dan är merendels ett mer eller mindre afbrutet svartaktigt band, och hos stora exemplar förefinnas stundom å främre de- len af kroppssidan strax undei' detta band några spridda grå- aktiga fläckar. Hufvudet ofvan mörkt blåaktigt, något ljusare midt på pannan, men nosspetsen, spetsen af underkäken, mun- kanterne och munvinklarne äro svarta. Nedre delarne af kropps- sidorna äro silfverhvite, med vacker skiftning i perlmor och skärt rödt, då fisken är lefvande eller nyligen död. Buken hvit med svag silfverglans. Hufvudets sidor silfverhvita. Kygg- fenorna, stjertfenan, bröstfenorna och de öfre småfenorna något när af ryggens bottenfärg, eller ock mörkt gråaktiga; analfe- nan, de undre småfenorna och bukfenorna ungefär af bukens hvite färg. Iris silfverhvit med guldgul skiftning. — En säl- lan förekommande färgvarietet (var. scripta, A. W. Malm) ut- märker sig derigenom att ryggen och kroppssidorna nedåt, un- gef. till jemnhöjd med bröstfenornas öfre fästen, hafva talrika (ända till 66) irreguliert slingriga eller nästan labyriutiskt böjda och stundom afbrutna svarta streck, hvilka ingenstädes hafva större bredd än en half pupilldiameter, samt äro skarpt begränsade. Nedom dessa förefinnes långs midten af hvardera kroppssidan ett ljust band i stället för det derstädes vanliga svartaktiga bandet, och nedom detta åtskilliga gråbrunaktiga kroklinier, hvilka upphöra i jemnhöjd med bröstfenornas nedre fästen, nedanför hvilka de undre kroppsdelarne hafva samme färg som hos den vanlige makrilen'). En något när liknande 1) Denna varietet har af I. CouCH å ofvan anförda ställe blifvit be- skrifven såsom egen art under naran af Scribbled Mackarel eller Scomber scriptus, hvilken endast föga afviker fråa den af Malm leranade beskrif- ningen. — Af A. W. MALM blef denna varietet beskrifven i Göteborgs 230 Slägtet Scomher. färgvarietet från Christianiafjorden anföres af Collett (Norges Fiske, pag. 43) men den hade 6 småfenor mellan stjertfenan och 2:dra rygg- och analfenorna. En 2:dra färgvarietet (var. litterata, A. W. Malm ') utmärker sig derigenom att den på ryggen har omkring 30 mörka streck, som endast hafva en half pupilldiameters bredd samt äro skarpt begränsade, här och der (ofta 4 — 5 gånger) delade, och rätvinkligt krökta, och således ganska mycket afvikande både från de mörka strecken hos den normalt tecknade och från dem hos var. scripta. Denna 2:dra färgvarietet synes emellertid icke vara så utujärkt som den l:sta, samt ej heller så sällsynt som den. Skelettet: Kotornas antal 30—31, hvaraf 14 äro bålkotor och 16 — 17 äro stjertkotor. — Kraniet, nemligen det fasta, fö- reter flera egendomligheter och är af en temligen svag bygg- nad och något långsträckt pyramidal form. Basilarbenet be- gränsar nackhålet undertill, och sidonackbenens ledknappar äro rudimentära eller föga utbildade. Det öfre nackbenets verti- kala skifva förenar sig med de båda sidonackbenen strax ofvan nackhålet, men är föga utstående bakåt. På öfre sidan har det öfre nackbenet långs midten en med den vertikala skifvan sam- manhängande skarp köl, som framtill fortsattes af en något lägre köl vid den bakre delen af suturen mellan båda pannbe- nen, och den utgör den mellerste af de 5 långsgående kölar, som förefinnas på bakre delen af kraniets öfre sida. Af desse utgå de 2:ne, som finnas å hvardera sidan af den mellerste, från en konvexitet strax innanför midten af supraorbitalkanten, och den yttre af dem slutar baktill på öfre sidan af os ptcro- ticum med en eller ett par knölar, från hvilka det sist nämnda benet bakåt utlöper i en kort, bakåt rigtad spets. Den inre af dem går långs öfver hjessbenet och fortsätter sig å o. cpotkum samt utlöper i en helt kort bakre spets å detta. Från den K. Vetensk:s och Vitterli:s Samhälles Handl. ny tidsf. Vlllrde häftet, pag. 97 (år 1863) under namn af Scomher yrex Mitchill?; och sedermera har samme författare uti Göteborgs och Bohusläns Fauna, pag. 410—411 upp- tagit den såsom en varietet af den vanlige makrilen under namnet Scomher scomhrus var. scripta och med hänvisning till den af honom förut lemnade beskrifningen, samt med anförande af en del jemförande mått och med upp- gift om dess identitet med den af I. COUCH beskrifne Scomher scriptus. 1) Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 411. Makrilen. 231 nämnda konvexiteteu innanför supraorbitalkanten utgår dessutom å hvardera pannbenet en köl inåt och bakåt, hvilka båda kölar vid främre delen af det öfre nackbenet förena sig med hvar- andra och med den å det sist nämnda benet varande kölen, O. opistlioticimi saknas och o. prooticwn är jemförelsevis litet. Ba- sisphenoidbenets nedre enkle del är mycket smal och vinkelrätt stäld emot det underliggande parasphenoidbenet. Pannan har en fördjupning å midten. Plogbenet har en ränna långs undre sidan, och framtill å hvardera sidan blott helt få (2 — 4) små tänder. O. pterygoidcum är framtill smalt, och o. mesoptery- goideum är såsom vanligt mycket tunnt och inåt utbred t. De å mellankäksbenen framtill varande utskotten äro helt korta, och öfverkäksbenen förete en enkel böjning samt äro till större delen af deras längd nästan jemnbreda och tunna och hoptryckta. Gällocken sakna taggar, och locket och förlocket hafva en ra- diär struktur. Det främsta infraorbitalbenet är stort och sträc- ker sig med den bakre änden nära quadratbenet, samt betäcker å yttre sidan öfverkäksbenet. Den ytterste gälbågen å hvardera sidan eller det yttersta paret gälbågar äro å sin inre sida för- sedde med en rad långa och talrika (omkr. 45) gälräfständer, ("gill-rakers", Gtunther ; "Gjsellegitter", J. Steénstbup) eller gäl- gallerstrålar, som på sin inre sida bära en rad borst eller grofva cilier. och derföre utan tvifvel utgöra en duglig silap- parat vid införandet af de smärre hafsdjur, som bilda en stor del af denne fisks föda. Posttemporalbenet har en lång klyka, hvars öfre gren är tvåklufven och med den ene spetsen såsom vanligt fästad på os epoticum, och hvars undre, enkle gren, som eljest brukar vara fästad till o. opisthoticum, här, då detta ben saknas, är fästad till suturen mellan ossa exoccipitale och pterotictim. Supraclavicularbenet är kort och subtriangulärt. Postclavicularbenen äro stora och breda. Bäckenbenen äro små, smala och tillspetsade samt nästan dolkformade, och hvart- dera har 2:ne tillspetsade utskott a ena sidan närmare bukfenans fäste. Någon gång, ehuru sällan, träifas hermaphroditer eller tvåkönade individer af denne fisk. Ett par sådane, tagne i Bohuslän, hafva blifvit beskrifne af A. W. Malm'). 1) Öfvers. af^. Vet. Akad.s Förh. 1876, N:o 5. pag. 71. 232 Slagtet Scomber. Makrilen har en vidsträckt geografisk utbredning. Den är uteslutande en hafsfisk, och förekommer i närheten af Sverige i allmänhet endast i hafvet utanför vår vestra kust. Uti Skan- dinavisk Fauna •) uppgifves, att den i större stim blott un- dantagsvis förekommer sydligare än Kungsbacka i Halland, och att den högst sällan träffas i stim i granskapet af Torekow i nordvestra Skåne. Dess talrikare förekomst, eller dess uppträ- dande i större stim, skulle således enligt denna uppgift i närheten af Sverige i allmänhet vara inskränkt till hafvet utanför norra Hal- lands och Bohusläns kuster. Enligt Carl P. Aström '-) träff"as den emellertid årligen i flock eller stim äfven så sydligt som i Öre- sund, mellan Landskrona och Malmö, der den alltid åtföljer sillen, och fås på samma sätt och på samma tid som den, d. v. s. i allmänhet i Augusti, September och Oktober månader. Man kan på grund deraf säga, att den är en i Öresund på viss årstid normalt förekommande fisk. Då den derstädes fångas i sillgarnen eller de så kallade "sillnäringarne", och då dessas maskor äro för små för den större makrilen, så är det i synner- het smärre makril som på detta sätt fångas, och denne erhål- les "valvis", men äfven af den större kan 20 till 30 st. stun- dom fastna på ett ställe i ett garn; och deraf drager nämnde författare med rätta den slutsatsen, att äfven den större ma- krilen då uppträder derstädes i stim. Söder om Öresund synes den vara en mera abnormt förekommande fisk, och i Skandi- navisk Fauna uppgifves, att en och annan fångas i södra delen af Östersjön utanför fiskläget Abekås, äfvensom att den någon gång erhålles utanför Blekinges kuster. På samma ställe upp- gifves, att den enligt Sadelins "Fauna Fennica" skall hafva blifvit anträftlid så nordligt som vid Finska kusten^). Dess förekomst derstädes måste emellertid vara ytterst sällsynt, emedan den har icke blifvit upptagen af Malmgren*) bland Finlands Fiskar. C. R. Sundström^) uppgifver emellertid, att den "till- 1) 4:de delen, Fiskarna, pag. 132. 2) Några iakttagelser rörande de Vertebrerade djur, som förekonniia i trakten af Lomma. Lund 18.^>9. (Gradualafhandling). 3) Enligt JOH. v. FisCHER (Der Zool. Garten, XVI Jahrg. 1875, pag.. 28f)) skall den någon gäng erhållas i trakten af Petersburg, och der hafva blifvit torgförd lefvande. 4) Kritisk öfversigt af Finlands Fisk-fauna. Helsingfors 1863. 5) Fauna öfver Sveriges Ryggradsdjur, pag. 225. Makrilen. 233 fälligtvis förekommer ända upp i Stockholms skärgård". Den finnes dock icke bland de af G. Lindström^) vid Gotland an- träffade tiskarne. Enligt Berthold Benecke2) förekommer den bland sill utanför Preussens kuster. Den är der i allmänhet mindre än utanför våra kuster, och enligt den af nämnde för- fattare lemnade figuren betydligt magrare än sådan den erhål- les utanför våra vestra och i synnerhet utanför Norges kuster. C. U. Ekström anför i "Skandinaviens Fiskar", pag. 131, att den liksom en del andre fiskar stundom företager extraordinära utvandringar, och att den under ett decennium kan vara ym- nigare på den ena än på den andra trakten i Bohusläns skär- gård, och i öfverensstämmelse dermed uppgifves i Skandinavisk Fauna, att den "under sommaren år 1851 infann sig i Öresund och i södra trakten af Östersjön i så stor mängd, att icke i manna minne något sådant inträöat. I hafvet utanför Norges södra och vestra kuster förekommer den allmän, men enligt R. CoLLETT^) aftager den betydligt i mängd redan strax norr om Stat, och utgör derstädes ej vidare något föremål för ett eget fiske, och norr om Trondhjems Fjorden är den af mera tillfäl- lig och irregulier förekomst, ehuru det stundom händer att den ännu vid gränsen af Helgeland kan uppträda i mindre stim, och ehuru enstaka individer fångas både vid Vest- och Öst-Fin- markens kuster, t. o. m. i den inre delen af Varangerfjorden och i närheten af den Ryska gränsen. Utom Sverige och Norge förekommer den utanför kusterna af Danmark, norra Tyskland, Holland, England, Frankrike, Spanien och Portugal och äfveu i Medelhafvet, samt på andra sidan af Atlantiske Oceanen vid östra kusten af Förenta Staterna i Nord Amerika, emedan Scom- ber vemalis, Mitchill, Storer, enligt Gunther är samma art som den. Den lär icke förekomma vid Island, och är sällsynt vid Färöarna. Makrilens hela byggnad utvisar, att den är en pelagisk fisk och stark simmare samt en mycket snabb och liflig fisk, och stundom får man se honom göra långa språng öfver vat- tenytan. Under den blidare årstiden (Maj till September och 1) Gotlands Fiskar; Gotlands Läns Hushällnings-Sällsk:s årsberättelse för 1866. 2) Fische, Fischerei und Fischzucht in Ost- und Westpreussen, pag. 78. — Königsberg 1881. 3) Norges Fiske etc. pag. 43. 234 Slägtet Scomber. början af Oktober) är deu i stark rörelse, ocb under sommaren synes den ofta simma med pilens hastighet nära under hafs- ytan, och då större stim af den äro i rörelse, kunna de under dagen ses pä långt afstånd, emedan de uppröra vattenytan, så att vattnet yr eller liksom dammar, och under natten bemär- kas de på det glimmande sken, som de under dessa rörelser åstadkomma. Den stryker vida omkring sökande efter rof, och håller sig merendels samlad i stim. De uppgifter, som någon gång äldre författare lemuat om dess vidsträckta vandringar från nordligare till sydligare haf, hafva dock blifvit vederlagda af senare iakttagelser. Den i detta afseende erfarne C. U. Ek- ström (Skand:s Fiskar, pag. 130) antager, att den icke vandrar längre än från djupet, der den öfvervintrar, till skärgården eller kusttrakten, der den förrättar sin lek. Den söker sådana ställen, der strömdrag finnes, och är gerna i rörelse under storm samt går emot ström och vind. Att den, då den emot vintren försvinner från kusternas granskap, drager sig ut till de större djupen längre ute i hafvet, för att der öfvervintra, är enligt Ekström antagligt derigenom, att deu under senhösten (slutet af Oktober och i November) söker allt djupare och djupare vatten. Fiskrarne hysa den förmodan, att den på djupet döljer sig i den lösa hafsbottnen, och att dess ögon då blifva öfvei-dragna med en hinna, men att detta senare icke är förhållandet har H. Kköyer på grund af egna iakttagelser haft anledning att förmoda. G. O. Särs ("Indberetning for 1875 til Departementet for det Indre", tr. 1878, (i Dagbl. i Christ. tr. 1876) pag. 10 & 11) har sedermera bragt denna förmodan till visshet. Samme författare (anf. st.) visar orimligheten i antagandet att den under den kalla årstiden skulle hålla sig nere bland dyn på den lösa hafsbottnen, och han är böjd för att antaga, att den, sedan den lemnat våra kusttrakter, förer ett kringstry- kande lif långt ute i Nordsjön eller i Norre delen af Atlan- tiske Oceanen. Från djupet uppstiger deu under våren och när- mar sig kusterna, vid Bohuslän vanligen längre ut i Maj må- nad och vid Norge redan i början af Maj. I början uppträder den då vanligen i smärre och sedermera i större och stundom i utomordentligt stora stim. Ehuru makrilen har små tänder, är den dock en glupsk roffisk, och den förtär nästan all slags ani- maliskföda: smärre fiskar (i synnerhet småsill), fiskyngel, kräft- djur, blötdjur och maskar, och han försmår t. o. m. icke sine Makrilen. 235 «gne likar. Denna dess glupskhet hav gifvit anledning till en gammal folktro, att den stundom skulle angripa såväl lefvande som drunknade menniskor, men denna folktro har ingen sauno- likhet för sig, och i Skandinavisk Fauna, hvarest en berättelse om en dylik händelse med en simmande yngling i Bohuslän återgifves, yttras dock möjligheten af att det hela kan vara en dikt. Den ofvan anförda egendomliga byggnaden af de ytterste gälbågarne, som gör dem skicklige till att verka såsom en sil- apparat, antyder, att den till stor del lefver af smärre hafsdjur, sannolikt smärre kräftdjur af Copepodernas ordning, hvilka ofta träffas i dess mage. Kedan 1865 iakttog G. O. Sars^), att makrilen, som vid den stundande leken mer eller mindre närmar sig kusten, lägger äggen (rommen) flytande vid hafsytan, der de undergå sin ut- veckling, och att de samma således icke fästas vid bottnen. Dessa ägg, som äro små och krystallklara, utmärka sig genom ■en stor och i ögonen fallande klar oljedropp eller oljekula, som har sitt läge vid deras öfre pol eller uppåt vända sida. Under leken eller äggläggningen är makrilen i stark rörelse och stry- ker omkring utanför kusterna i tätt packade stim, hanar och honor blandade om hvarandra, och så nära under vattenytan, att man redan på långt afstånd på hafsytans krusning kan be- märka dem (Saks). Äfven då går makrilen alltid emot ström- men och är mest i rörelse under en frisk bris. Leken inträf- far vid Norge enligt Särs i allmänhet under första hälften af Juli månad, utan tvifvel stundom något tidigare och stundom något senare. Det är troligt att den vid Bohuslän leker unge- fär vid samma tid. C. U. Ekström uppgifver Juni månad så- som dess lektid, men då han icke haft tillfälle att iakttaga le- ken, får denna uppgift tydas endast såsom en förmodan. De ur äggen komne ungarne äro enligt Särs mycket små och vatten- klare, med undantag af en liten förgrenad svafvelgul pigment- fläck på hvardera sidan bakom hufvudet. Dessutom hafva de då ännu i den bakre delen af "buken" (förmodligen tarmkana- len) en återstod af den oljedropp, som före utvecklingen före- fanns vid äggens öfre sida. De makrilungar af ungef. 3 dec. 1) Indberetu. for 1865 t. Departem. for det Indre. tr. 1869, pag. 28. — Samma iakttagelser förnyades af samme författare 1875, enligt Ind- beretn. t. Departem. for det Indre for 1875, tr. 1878, pag. 14. 286 Slägtet Scomber. tums eller 00 millimeters längd, som ofta auträftas i Augusti och September månader, antagas af Särs för att vara ett år gamle, och han antager att makrilen vid tre års ålder, då den sannolikt är 7 till 8 tum dec.m. lång, är fortplantningsskicklig. Makrilen utgör, såsom bekant, föremål för ett vigtigt och indrägtigt fiske, i synnerhet vid Norge, der detta fiske enligt K. CoLLETT sysselsätter årligen under en viss tid omkring 2,500- båtar, och hvarest under gynsamma omständigheter årligen 30 till 35 millioner fullt utvuxne individer af den fångas. Anta- let af de vid Bohuslän fångade individerne har af G. v. Yklen^) under år 1876 beräknats till något mindre än 2 millioner, eller 1,704,045. Utan tvifvel är fångsten somliga år större, emedan Malm (Göteb. o. Bohusl. Fauna, p. 408) uppgifver, att år 185G infördes ensamt till Göteborg 1,212,000 stycken. Enligt hvad vi hafva erfarit är den makril, som fångas vid Norge, ofta nå- got större och fetare än den, som erhålles vid Bohuslän. Scomber colias, Gmel. Spanske Makrilen. Fjällen äro ej så synnerligen små, utan väl tydliga för oheväpnadt öga, och de något större fjäll, som förefinnas vid hröstfenornas fästen, sträcka sig ett godt stycke både nedom och ofvanom dessa, och dessa större fjäll äro betydligt större än de andra. Ögats längddiameter innehålles 4 gånger i hufvudets längd, och dess vertikale diameter är hos äldre ungefär lika med pannans minsta bredd mellan ögonen. Byggen blåaktig, med ir- reguliera vågiga och upptill vinkligt höjda och stundom retikulerade svarta streck. Nedre kroppssidorna silfverhvita, med större och mindre gråak- tiga fläckar. Främre delen af pannan med en ljus fläck. Simblåsa före- finnes-). 1 vf. 7_9; 2 rf. 1 + 12+ V; af 1 + 12 + V; brf. 19; bf. 1+5: stjf. 18. Scomber colias. Gmei.in: Caroli a Linné Systema Naturs, ed. XIII, vol I, pag. 1329. — 1788. „ ,. Eisso: Hist. nat. des princip. Product. de TEur. mérid. T. III, pag. 413. - 1826 „ ,. CuvihR& Valknciennes: Hist. iiat. des Poiss. T. VIII, pag. 39. pl. 209. - 1831. 1) Berättelse öfver Göteborgs och Bohusläns hafstiske år 1876, pag. 22, tabellen. 2) I. COUCH (Hist. 0. the Fish. o. Brit. Isl. vol. II, pag. 80j har be- skrifvit ett exemplar, efter utseendet tillhörande denna art, hvilket sak- nade simblåsa. Spanske Makrileii. 237 ■Scomber colias, A. Gunthek: Catal, of the Acanthopt. Fisli. in the Cdll. of tlie Brit. Mus. vol. IL pag. 361. — 1860. ,. „ J. CoucH: Hist. of the Fish. of the Brit. Islands, vol. II, pag. 78, pl. LXXX. - 1864. „ „ Francis Day: The Fishes of Great Britain & Ireland, Part. II, pag. 91, pl. XXXIV. - 1881. Beskr. ') Den är ungefär af samma storlek som den vanlige niakri- len, och dess totallängd stiger till 13 till 14 tum dec.m. Kroppsformen liknar äfven den af makrilen, och liksom den har den 2:ne små kölar å hvardera sidan vid stjärtens bas, men dess tjäll äro i allmänhet större och t3'dligare. Den största kroppshöjden (ungefär på midten af kroppen) iune- hålles omkring 5 '/j ggr i totallängden, och hufvudets längd innehålles un- gef. 4 ','2 ggr i den samma. Ögat, som liksom hos makrilen till stor del är täckt af en fetthinna, är något större än det hos den senare, och har den longitudinelle diametern något större än den vertikale och utgörande ungef. V4 af hufvudets längd, ocli dess senare diameter är lika med pan- nans minsta bredd mellan ögonen. Det främsta stora infraorhitaTbenet är smalare än det hos makrilen, så att dess största bredd innehålles nära 4 ggx i dess längd, och dess bakre ände är snedt afskuren, då den hos den senare är tvär. Tänderna äro något mindre och tätare sittande än de hos makrilen. Gällocket har spår till en trubbig vinkel midt för nedre delen af bröstfenans fäste. — l:sta ryggfenan, som har 9 taggstrålar, är framtill betydligt hiigre än den hos makrilen, och dess 2:dra och 3:dje strålar, sora äro längst, äro längre än bröstfenan. Afståndet mellan l:sta och 2:dra ryggfenorna är föga större än den l-.stas längd, då det deremot hos makri- len är mycket större. — 2:dra ryggfenan är temligen hög framtill, och den har 1 taggstråle och 12 mjuke strålar. — Småfenorna bakom så väl denna som analfenan äro 5. Bröst- och bukfenorna likna dera af makrilen, och de förra hafva 19 strålar, och de senare 1 taggstråle och 5 mjuke strålar. — Stjertfenan har samma form, som hos makrilen. — Enkel sim- blåsa förefinnes. — De mörka banden på ryggen äro smalare än hos makri- len samt upptill spetsvinkligt böjda, och vid främre ocli bakre delarne af kroppen äro de mera irreguliera samt till en del retikulära. På nedre kroppssidorna, så väl närmare sidolinien som längre ned emot buken, äro talrika gråaktige fläckar, af hvilka de på öfre delarne af dessa sidor äro glesare samt något större och tydligare, och de nedre stundom endast sy- nas vid viss belysning. Kroppssidorna eljest silfverhvita, stundom med gul anstrykning. Gränsen mellan r3'ggens och kroppssidornas färg är ej sä skarp som hos makrilen. 2:dra ryggfenan tyckes hafva haft samma grågulaktiga eller gulhvita färg, som anal- och bukfenorna och de undre småfenorna. Stjertfenan stundom gulaktig. Denna art är till sin geografiska utbredning mera sydlig och har, så vidt kändt är, ännu icke anträffats inom våra nordiska haf, men då den enligt CoucH och GtJNTHER stundom förekommer talrik utanför sydvestra 1) Beskrifningen är grundad på ett exemplar från Medelhafvet, från trakten af Nizza, och af en totallängd af 13 '/i^ tum dec.m. 238 SUigtet Orcynus. Englands och Irlands kuster, är det möjligt att den, liksom en del andra sydliga fiskarter, någon gång kan förirra sig till vår nord, och derföre hafva vi ansett oss böra fästa uppmärksamheten på den samma Talrikast förekommer den i Medelhafvet samt utanför Spaniens, Portugals och Frank- rikes Atlantiska kuster, och den är i norre delen af Atlantiske Oceanen vida utbredd, emedan den äfven förefinnes talrik utanför Norra Amerikas östra kust i trakten af New York. — Enligt COUCH är den icke så väl- smakande som den vanlige makrilen, och enligt samme författare visar den sig utanför Cornwall i England under sommaren och hösten. Eisso upp- gifver, att den uppträder i Medelhafvet i trakten af Nizza i Maj och November. II. Slägtet Orcynus, G. Cuvier. 1829. (Régne Animal, nouv. edition, Tome II, pag. 198. — 1829. — Theod. GiLL: Proceed. of the Acad. of Natural Sciences of Philadelphia 1862, N:os III & IV, pag. 125).') Kroppen spolformig och mer eller mindre tjock-), starkt afsmalnande emot stjertfenan och något hoptryckt, samt å främre delen bakom hnfvudet täckt af ett pansar af större och för öfrigt bakom detta af små fjäll. l:sta ryggfenan stöter intill eller nära intill den 2:dra D:o. Bakom den senare och bakom analfenan äro 6 till 10 småfenor. Bröstfenorna sitta något lägre än ögonen och ungefär lika långt från rygg- som från bukkanten, eller ock något närmare den senare. Små (stimdom något gröfre) tänder förefnnas på käkarjie och på gom- benen och stundom äfven på plogbenet. A hvardera sidan fö- rejinnes framom stjcrtfcnans bas 1 större köl. Gälhinnans strålar 7. Simblåsan, då den förefinnes, enkel, men stundom saknad. Appendices pyloricm tnycket talrika och stundom greniga. Vid begränsningen af detta slägte hafva vi i öfverensstäm- melse ined hvad redan ofvan blifvit anfördt företrädesvis tagit hänsyn till beskaftenheten af kroppens fjällbetäckuing och till förhållandet mellan de 2:ne ryggfenorna, men deremot icke ta- git i betraktande munnens tandbeväpning, emedan denne enligt Steindachneks och LuTKENS iakttagelser stundom visat sig hos desse fiskar vexlande inom en och samma art, och följaktligen 1) Namnet har här genom felskrifning blifvit Orycnus i stället för Orcynus. Detta namn är härledt från det grekiska ÖQxvvoi. 2) Kroppsformen liknar mycket den af makrilen, men är i allmänhet något mindre långsträckt. Slägtet Orcynus, 239 icke med fog kan läggas till grund för generisk distinktion mellan arter, som för öfrigt i sin byggnad visa den närmaste öfverensstämmelse. Uti slägtet Orcynus'^) upptaga vi derföre begge de af Cuvier & Valknciennes (Hist. nat. des Poiss.) upp- stälda slägtena Thynnus och Pelamys, då distinktionen mellan båda dessa slägten hufvudsakligen endast blifvit grundad på tandbeväpningen. Då enligt den utredning, som Lutken (anf. st.) lemnat, utan tvifvel en del af de under slägtet Tliymms upptagna arterna endast äro nominela, och då en del både af de under detta slägte och af de under slägtet Pelamys upptagna synas oss på grund af frånvaron af fjäll bakom pansaret böra ingå under slägtet Orcynopsis^ så blifva de arter ganska få, som återstå att hänföra till slägtet Orcynus. Af dessa hafva endast 2:ne — Orcynus thynnus (Linné) och O. sarda (Bloch) — blifvit anträffade inom vår faunas område. De hit hörande liskarne äro, liksom makrilen, särdeles snabbe och liflige och mycket rofgirige, och hoppa stundom upp öfver vattenytan, då de förfölja sitt rof. De äro uteslutande hafsfiskar, och hafva en vidsträckt geografisk utbredning, och träflFas ej sällan i vide oceanen, och föra derföre utan tvifvel ett kringstrykande lif, ehuru de på viss tid ofta visa sig i när- heten af kusterna, då de jaga sillstimar eller annan fisk. Stun- dom förekomma de på betydligt djup. Om deras fortplantning har man sig föga eller intet bekant. De äro särdeles utmärkte för den jemförelsevis höge temperaturen af deras blod. Orcynus. Tänderna pä underkäken . Arter: små och föga eller icke större än de på den öfre D:o 1. thynnus (Lin.) temligen stora och in}'cket större än de på den öfre 2. sarda (Bloch). 1) Vi återupptaga detta af Cuvier gifna slägtnamnet så mycket hellre i stället för namnet Thynnus, som detta senare redan långt förut (1775) af Fabricius blifvit gifvet åt ett slägte bland Hymenoptererna inom 'in- sekternas klass. 240 Slägtet Orcynus. 1. Orcynus thyuims (Linné.) Tonfisken. Små tänder förefinnas på Jcälcarnc, (jomhencn och plog- benet, de på underTiähen ära föga eller icke större än de på den öfre, och de på gombenen bilda ptå hvartdera en liten lärda. FjäUpansaret är stort och räcker på sidorna bakom bröstfenornas spetsar eller till början af 2:dra ryggfenan, samt har binder basen af de förra fenorna en djup framåt ingående bugt. Fjällen för öfrigt äro tydliga och ej synner- ligen små. Bröstfenorna äro temligen stora, sabelformade, och räcka hos äldre med sine spetsar närmare slutet af l:sta ryggfenan. 1 rf. 13—14; 2 rf. 1+13— 14+IX; af. 2+12+YIII —IX; brf. 33; bf. 1+5; stjf. 19.i) Scomher Thynnus, Linné: Syst. Nat. edit. XII:ma, pag. 493. — 1766. Mal; r el- Stör j en, H. Ström: Nye Samling af det Kongl. Norske Vidensk. Selsk:s Skrifter, 2:det Bd. pag. 341, tab. nedre fig. — 1788. Thynnm mediterraneus, Risso: Hist. nat. des princ. product. de TEurope niérid. T. Ill, pag. 414. - 1826. „ vulgaris. Cuviek & Valenciennes: Hist. nat. des Poiss. T. VIII, pag. 58, pl. 210. - 1831. Scomher Thynnus, S. Nilsson; Prodr. Ichthyologiae Scandin. pag. 83. - 1832. TJiynmis vulgaris, H. KröYEK: Danmarks fiske, Bd. I, pag. 237. — 1838. „ ^ S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de delen, Fiskarna, l:sta bäft. pag. 139. — 1852. „ „ W. Yarrell: Hist. of Brit, Fisli. edit. 3 (Ri- chardson) vol. II, pag. 209. — 1859. ,, thynnus, A. GtJNTHER: Catal. of the Acanth. Fish. in the Coll. of the Brit. Mus. vol. II, pag. 362. — 1860. Tunny, I. Couch: Hist. of the Fish. of Brit. Isl. vol. Il, pag. 86. pl. LXXXII. - 1864. Thynnus wediterraneus, R. Collett: Norges Fiske, pag. 44. — 1875. „ Linnéi, A. W. Malm-. Göteborgs och Bohusläns Fauna, pag. 412. 1877. 1) Här menas 19 fuUständige strålar, och utom dem förefinuas å hvardera sidan 7 till 8 ofullständige sådane, af hvilka en del äro temligen långe, så att de nä ut emot stjertfenaus spetsar. Tontisken. 241 Thynnusmediterraneus,Vi. COLl,v.TV: Meddelelser om Norges Fiske i Aaieiie 1875—1878; Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 20. - 1879. Thynnus vulgaHs,\ ^^^ Lutkex : '-Spolia Atlantica'" ; K. Danske Vidensk. Orajnus thynnns, \ g^,^^.^^ gj.^.^ ^.^^ j.^].].^_ naturvid. og mathem. Afd. Bd. XII, N:o 6, pag. 162 & 163 (särsk aftr.). 1880. Orcynus thynnus, Fkancis Uay: The Fishes of Great Britain & Irehmd, Part. II, pag. 93, pl. XXXV. - 1881. Dess förekomst i närheten af Sveriges kuster är så sällsynt, att den af vare fiskare ej erhållit något eget namn, ehuru den af liskrarne i Bo- huslän tilldelas det i Norge vanliga namnet Mnkrelstörje, och denna be- nämning är således utan tvifvel är lånad från nämnda land. Enligt A. I. Eetzius (Faun. Sv. p. 340) skall den emellertid hafva erhållit den Svenska benämningen ^Spansk Makrill", hvilket namn dock sannolikt beror på nå- .got misstag eller förvexling, emedan det i England tilldelas den ofvan beskvifne Scomher colias. I Norge lär den äfven benämnas Sprinyer ')• Beslir. Den är en af de störste benfiskarne. I närheten af våra kuster erhållas i allmänhet blott äldre individer, och desses längd stiger vanligen till 8 till 9 och någon gång 10 fot, och deras vigt till 20 lispund (vikt. v.) eller mera. Enligt OuviER & Yalenciennes erhållas i Medelhafvet i trakten af Sar- dinien ej sällan exemplar, som väga 1000 skålpund, och Cetti har uppgifvit exemplar af 1800 skålpunds vigt, hvilken dock tyckes bero pä någon öfverdrift. Sjelfve hafva vi en gång på torget i Bergen köpt ett exemplar, hvars totallängd från nos- spetsen till spetsarne af stjertfenan var 8 fot eller ungef. 2400 millim., och hvars vigt var 20 Lispund Norsk vikt. v. Vid samma tillfälle utbjöds till salu ett annat exemplar, som var något mindre. I Skandinavisk Fauna beskrifves ett vid Bergen i Norge fängadt och uppstoppadt exemplar, hvars längd är 8 fot 2 tum vkm. På samma ställe omnämnes ett annat på södra stranden af Skåne vid fiskläget Abekås uppkastadt exem- plar, hvars längd beräknats till omkring 10 fot. C. U. Ek- 1) Vi hafva en gång i Öresund utanför Helsingborg på betydligt afstånd sett 2 ä 3 efter utseendet större fiskar eller ock delfiner, som san- nolikt under en slags lek hoppade högt upp öfver vattenytan, korsande hvarandra flera gånger. Den oss åtföljande båtsmannen kallade dem Sprin- gare. Så vidt vi på det stora afståndet kunde iakttaga, hade de mera lik- het med tonfiskar än med Delphinus delphis. Enligt KkOyer benämnes tonfisken Springer af fiskrarne vid Seelands norra kust, hvilken omstän- dighet ökar saunolikheten af vår förmodan, att de varit sådane. LiUjeborg, Fiskavne. 16 242 Slägtet Orcynus. STRÖM omtalar') ett i grannskapet af Tjörn i Bohusläns skär- gård anträftadt dödt exeroplar, som var 8 fot långt. A. W. Malm (anf. st.) beskrifver ett exemplar frän Skagerak, som var något öfver 9 fot eller 2715 millim. långt. Det ofvan anförda vid Bergen köpta exemplaret, som förvaras uppstoppadt å här varande Universitets Zoologiska museum, hade följande propor- tioner: Totallängden, såsom redau är anfördt, från nosspetseu tillspetsarne af stjertfenans flikar 8 fot. Största kroppshöjden, nära början af l:sta ryggfenan, var 2 fot **/,„ tum dec.m. och innehölls således nära 4 ggr i totallängden. Störste omkretsen 7 '/2 tum bakom början eller främre kanten af bröstfenornas bas var 5 fot 2'/2 tum. Omkretsen vid främre kanten af 2:dra ryggfenan 4 fot 37io t^™- Omkretsen vid främre kan- ten af den 4:de öfre småfenan 2 fot 7io ^^^i^- -Längden af huf- vudet 1 fot 8 Yl o tuJ^i och innehålles ej fullt 4'/2 S§^' i ^O" tallängden. Afståndet mellan nosspetsen och l:sta ryggfenan 2 fot 1 7i o tum. Stjertfenans höjd vid dess spetsar 2 fot. Dessa mått utvisa, att den är betydligt mera uiidersätsig än makrilen, hvars vackra, emot stjertfenan starkt afsmalnande kroppsform den eljest har. Ehuru den är ganska tjock, är den dock framtill och på midten märkbart hoptryckt. Stjertafdel- ningen är baktill föga hoptryckt och bakerst, öfver sidokölarne till och med bredare än hög. Ryggen är icke bred, utan nå- got takformig, med antydning till långsgående köl. Kroppens öfre och undre profllkonturer äro ungefär lika. — Ihifvuäet fram- till kort tillspetsadt, med öfre och undre profllkonturerne un- gefär lika konvexe. Underkäken räcker föga framom nosspet- sen, då munnen är sluten, och munspringan är något uppsti- gande. Munnen är temUgen liten, och munvinklarne äro ett godt stycke framom ögonen. Den bakre utbredde delen af öf- verkäksbenet har den bakre kanten belägen under främre kan- ten af det blottade ögat. Ögonen äro medelmåttigt stora (de- ras longitudineile diameter lika med deras vertikale, och 3'/io, t. dec.m. hos det 8 fot långa ex.) och deras vertikale diameter innehålles nära 1 '/o ggr i pannans minsta bredd dem emellan. De äro ej täckta af en sådan fetthinna som hos makrilen, men utomkring täckas de af en fettrik och tjock och opak hud. 1) Göteb:s K. Vetensk:s och Vitterhets Samhälles Hand!., ny tidsföljd,. l:6ta haft. pag. 37. (1850). Tonfisken. 2-43 Deras blottade del är rund. Afståndet mellan dem och nos- spetsen innehålles omkr. 3:ne ggr i hufvudets längd. Förloc- ket och de andra gällockens bakre och undre kanter äro jemnt afrundade. Mellanlockens kanter sammanstöta under gälnäset. Hufvudet är utan fjäll, med undantag af en del grofva, aflånga, konvexa och nästan plätlika sådana, som förefinnas på kinderna bakom och under ögonen, och som äro täckta af en tjock epi- dermis. — Små tänder sitta på käkarne, gombenen och plogbenets främre ände, på de först nämnde i enkel rad, 40 till 50 till antalet på hvarje, och de på den undre käken af samma stor- lek, som de i den öfre, och de flesta med spetsen inåt böjd. På gombenen bilda de en liten aflång karda. — l:sta ryggfenan^ som har sin början öfver främre delen af bröstfe- nornas bas, och på det ofvan anförda exemplaret från Bergen är skild genom ett afstånd af 17io ^^^m från den 2:dra, harl3 till 14 temligen starke taggstrålar. Af desse är den 2:dre längst, och dennes längd innehålles ungef. 2-/3 ggr i samma fenas längd. De bakre strålarne äro helt låge, och den bakerste är för det mesta dold i den ränna, i hvilken denna fena kan ned- fällas. Fenans längd är ungef. lika med afståndet mellan nos- spetsen och bakre kanten af förlocket'). På yngre exemplar, sådana som det af Cuviee & Valenciennes beskrifna, som blott var 3 fot långt, äro båda ryggfenorna mera närmade intill hvar- andra, så att de äro nästan sammanhängande. — 2:dra rygg- fenan är kort och hos äldre särdeles hög och nästan sabelfor- mad samt högre än den l:sta, men dess höjd är dock något mindre än bröstfenans längd. Hos yngre exemplar är den af ungefär samma höjd som l:sta ryggfenan. Den har framtill en liten taggstråle och bakom denne 13 till 14 mjuke strålar, af hvilka de främste äro längst, och de derpå följande aftaga myc- ket hastigt i längd bakåt, så att de bakre strålarne äro helt låge, ehuru de bakerste äro något förlängde och bilda en liten flik, som liknar en småfena. Dess främre kant är upptill kon- vex och den bakre är konkav, och följaktligen är dess spets nå- got bakåt rigtad. Dess bakre del är belägen öfver anus. — Analfenan^ som har sin början under slutet af den 2:dra rygg- fenan och som har samma form som den, är något men ej 1) Enligt Malms beskrifning är denna fena något längre än detta afstånd, men det af honom beskrifna exemplaret hade 14 strålar, då det, hvars proportioner här anföras, blott hade 13 d;o. 24é Slägtet Orcyiius. mycket lägre än den. Den har framtill 2:ne taggstråiar och bakom desse 12 mjuke sti-ålar, af hvilka den bakerste bildar en liten flik. — Mellan 2:dra rjggfenan och stjertfenan äfven- som mellan analfeuan och den samma förefinnas i) småfoior. — Bröstfenorna äro temligen långa, deras längd hos det 8 fot långa exemplaret 1 fot l^io ^^^ui» och lika med afständet mel- lan bakre kanten af öfverkäksbenet och samme kant på gälloc- ket och underlocket. De äro något böjda och bredt sabelfor- made samt räcka med sine bakre spetsar till nära slutet af l:sta ryggfenan. Deras strålar äro 33. Då de tryckas till kroppen, blifva de inpassade i en fördjupning i pansaret, som der har en afsats, hvilken går parallelt med deras öfre kanter. — Bukfenorna äro fastade midt under bröstfenornas fästen, samt äro mycket kortare och trubbigare än de. De äro inåt förenade med hvarandra, och hvardera kan inläggas i en för- djupning. De liafva 1 taggstråle och 5 mjuke strålar. — Stjertfenan har smale och starkt utspärrade och tillspetsade flikar, och är i bakre kanten starkt utringad') och häri mid- ten 2me trubbige utstående vinklar. Dess höjd öfver de båda flikarnes spetsar är nästan lika med största kroppshöjden. Den har 19 fullständige och dessutom å hvardera sidan 7 till 8 ofullständige strålar, af hvilka de innerste nå långt ut emot spetsarne af dess flikar. — A hvardera sidan af stjerten och till större delen framom stjertfenans bas är en ganska starkt utstående hudJcöl, och dessutom bakom denne vid stjertfenfli- karnes baser ett par ytterst obetydlige eller rudimentäre langs- gående ryggar, som bakåt försvinna framom de båda trubbige vinklarne i stjertfenans bakre kant. — Pansaret, som är bil- dadt af större spånlikt lagda fjäll, är stort och väl utbildadt, men dock ej så synnerligen distinkt, emedan det är betäckt af en ganska tjock och opak epidermis, och emedan fjällen uti de bakre delarne af det äro små och föga större än de på den bakom varande delen af kroppen, och till följd deraf äro dess bakre gränser ej skarpe. Det betäcker en stor del af kroppen från hufvudet till början af 2:dra ryggfenan, men det är å hvardera sidan minskadt genom 2:ne bakifrån ingående bugter, af hvilka den ene förefinnes mellan sidolinieu och den l:sta 1) A. W. Malm uppgifver, att den "luidtuti utiingningen är försedd med spetsiga flikar". Dessa förefunnos å det af oss iakttagna exemplaret endast såsom trubbige utstående vinklar och föga tydlige. Tonfisken. 245 ryggfeiian. och blott sträcker sig ett litet stycke framom eller ock blott till slutet af sist nämnda fena, och den andre är be- lägen mellan bröstfenan och bukfenan, och sträcker sig fram emot underlocket till endast en ögondiameters afstånd från detta. Pausarets nedre afdelning betäcker buksidan omkring buk- fenornas fästen och sträcker 'sig bakåt med en bred spets, som går nästan lika långt tillbaka som bröstfenornas spetsar, men det är här särdeles otydligt, emedan dess fjäll äro små. Den del af det, som är omkring bröstfenornas fästen och innanför dessa fenor är bred, slutar baktill med en trubbig spets bakom nämnda fenors spetsar. På ryggsidan sträcker det sig tillbaka till hän emot slutet af "iidra ryggfenan, långsåt hvilkens bas å hvardera sidan linnes en rad stora fjäll. De fjäll uti pansa- ret, som företinnas på främre delen, ofvan och bakom bröstfe- norna och bakom och under gälspringorna äro särdeles stora och tjocka; och, såsom redan blifvit anfördt, har pansaret en afsats, som går parallelt med den tilltryckta bröstfenans öfre kant, och nedom hvilken afsats det är intryckt, för att taga emot nämnda fena. De största fjällen i pansaret äro omkring 50 millim. långa och 30 — 35 millim. breda, af en irreguliert oval eller stundom elliptisk form, och å midten särdeles tjocka samt benhårda, stundom förtjockade och strålformigt refflade på den i huden instuckne delen, men emot den frie änden tunnare och mer eller mindre tydligen radiärt strimmiga samt med sjelfve kanten ojemn och otta tint inskuren eller tandad, ehuru tän- derna äro tunna och mer eller mindre böjliga. Dessa fjäll hafva blifvit transformerade så, att de visa en tendens till cte- noidfjäll, men de utmärka sig företrädesvis genom deras betyd- liga tjocklek på midten. Längst uppe vid basen af ryggfenorna forttara pansartjällen äfven bakåt att vara ganska stora och af en subrektangulär eller rhomboidisk form, men längre ned emot pansarets bakre delar äro de, såsom redan nämndt, små, men dock tjocka. De äro här af en irreguliert rund eller ovalt- rund form, med ojemne, stundom inskurne kanter, och af en 8 — 12 millim:s diameter. Fjällen på den bakom pansaret va- rande kroppen äro olikstora samt mycket vexlande i storleken. De största, som hafva en rundad, oval eller ock elliptisk form, äro ungefär af samma storlek som de mindre i pansaret, nem- ligen 8—10 millim. breda eller långa, men de äro tunnare än pansarfjällen samt hafva spår af koncentriska strimmor, ehuru 246 Släj^tet Orcynus. deras kanter äro ojemue. Bland dessa, och stundom fastade på dem förefinnas, i synnerhet på nedre delarne af bakre kroppens sidor, talrika mindre fjäll af dels rundad, dels oval och dels elliptisk eller nästan rhomboidisk form, af hvilka en del äro 5 millim., en del 2 d:o, en del 1 d:o och en del t. o. m. ej mera än 1/2 d:o långa. Dessa mindre fjäll äro i allmänhet tunna och mer eller mindre genomsigtiga, och de större af dem ha talrika och mindre tydliga koncentriska samt derjemte vid ena sidan en del radiära strimmor och ojemne kanter, men de min- dre ha färre och mera reguliera koncentriska strimmor och jem- nare kanter och sakna de radiära strimmorna. Dessa mindre fjäll hafva således ännu icke blifvit transformerade och visa tydligen den för tonfisken ursprunglige ctenoide fjällformen, hvilken sannolikt tillkommer alla fjällen hos små ungar af denne fisk. I allmänhet äro fjällen fast sittande. — Sido- linien går i början rät till fästet för bröstfenan, och bil- dar derefter öfver denna fena en stark båge, hvarefter den sän- ker sig obetydligt bakom spetsen af den och går derefter rät till sidokölen framom stjertfenan. — Färgen är på de öfre kroppsdelarue svartblå eller svartaktig, äfvensom på l:sta rygg- fenan, bröstfenorna, bukfenorna, stjertfenan och stjertens sido- kölar. Stjertfenan är dock något ljusare. 2:dra ryggfenan lju- sare, grågrönaktig, och denne färg är ännu ljusare på analfe- nan samt stundom med blekt rödaktig anstrykning. Både de öfre och undre småfenorna äro svafvelgula med svartaktig kant. Sidorna af hufvudet samt de nedre kroppssidorna silfvergrå. Buken hvit. Iris hos det af oss iakttagna exemplaret silfver- hvit, men hos det af Malm beskrifna messingsgul med smal apelsingul kant. Skekttet^). Kraniet: Längd frän främre spetsen af plog- benet till den bakåt utskjutande spetsen af crista occipitalis 1 8 7,0 tum dec.m. Dess längd från främre spetsen af plogbenet till bakre kanten af o. hasioccipitah IP/, o t. Dess största bredd öfver ossa pterotica 10 Vi o t. Dess största höjd öfver crista occip. 6 Vi o t- och d:o från basis cranii till öfre kanten af 06\sa epotica 5 t. — Det är således bredt i förhallande till längd ocli höjd, och, betraktadt ofvan- eller nedifrån, har det ungefär 1) Af ett 8 fot långt exemplar, förvaradt å här varande Universitets Zoologiska museum. Tonfisken. 247 formen af en likbent, framtill aftrubbad triangel, hvars sidor äro betydligt, ehuru dock icke I'/, g?''- längre än dess bas, bildad af nackpartiet. Det har ofvan 3 långsgående kölar, af hvilka den mellerste, som är bildad af pannbenen (som dock här ej äro sammansmälta) och öfre nackbenets crista, är störst. Sidonackbenen omsluta upptill foramen magnum och utesluta öfre nackbenet frän detta. De äro försedda med ledknappar ^condyll occipitalcs), men desse äro små. plattade och hafva ledytorna rigtade uppåt och något inåt. Ehuru öfre nackbenet är uteslutet från nackhålet, sträcker det sig dock med en smal spets ned nära intill det samma. Den på dess öfre del varande kammen (crista) är mycket stor och sträcker siij ända fram till pannbenen. Dess höjd är 1 ^ ,„ t. och dess bakre förläng- ning är 4 Vi o ^- läng. De bakåt utskjutande utskotten -^kossa ■epotica äro helt korta och sträcka sig knappt bakom dessa bens bakre kanter. Ossa pterotica äro stora och breda samt bredare än o. epotica^ ehuru dessa senare baktill äro närmade intill livarandra, så att de blott äro åtskilda af ett helt smalt parti af öfre nackbenet. De bakre sidohörnen af o. ^^ero^/ca utskjuta i temligen långe spetsar, som dock icke nå så långt tillbaka som den bakre spetsen af öfre nackbenets kam. Pä undre si- dan hafva de en stor ledgrop för o. hyomandibulare. Os opi- sthoticum saknas, men o. sphcnoticum är stort och har ett bakåt rigtadt utskott, som till en del undertill begränsar ledytan, i hvilken den främre ledknappen å o. hyomandibulare artikulerar, samt ett åt sidan utåt rigtadt utskott, som såsom ett postor- bitalutskott här baktill begränsar ögonhålan. O. prooticnm är jemförelsevis litet, och har en hög hoptryckt brygga, men o. alisphenoidcum är stort och sträcker sig innanför ögonhålan fram emot o. ectcthmoideum. O. basispJietioideiWi är väl ut- bildadt, vertikalt stäldt samt starkt förenadt med o. para- sphenoideum. Detta senare benet är stort och sträcker sig så långt tillbaka, att det undertill nästan helt och hållet betäcker basioccipitalbenet. Det är här i bakre änden djupt urbugtadt ■och är der framom genomborradt af ett stort ovalt hål, och framom detta köladt och framtill platt-konvext å undre sidan. Plogbenet är kort, baktill trubbigt tillspetsadt, med spetsen ej långt bakom bakre kanterne af o. edethmoidea. A dess främre ände har det undertill några få hål efter de utfallna tänderna. Midt öfver dess främre ände är o. supraethmoideiim beläget, 248 Släfftet Orcymis. hvilket ben upptill är platt-konvext, oeli blott i främre kanten har ett par små knölar, som antyda de 2me store knölar, som detta ben hos andra beufiskar merendels har på dess öfre sida. O. cctetJiiiioidea äro stora och tjocka ben, men dock icke ut- stående utom kanterne af pannbenen. De hafva en ledyta å undre sidan af deras sidodel och en å sidan längre fram, båda för artikulationen med gombenen. Inåt stöta dessa ben intill hvarandra, och de äro bakåt genom ett litet brosk skilda från 0. alisphcnoidea. Här förefinnes ingen vertikal skiljevägg mel- lan ögonhålorna. Något förbenadt spår till o. orhitosphcnoideiim förefinnes icke. Pannbenen hafva tillsammans en framtill trub- bigt subtriangulär form. Deras gemensamma bredd är större än deras längd. De äro innanför deras midt långsåt starkt ur- hålkade, och deras inre kanter, som på inre sidan begränsa denne urhälkning, äro åtskilde genom en baktill något bi^ai'© springa, som leder ned till hjernskålskaviteten. Denne urhälk- ning slutar baktill i ett stort hål, som äfven leder in till samma kavitet, och som framtill begränsas af pannbenen och utåt och bakåt af hjessbenen, och inåt af öfre nackbenet. Den skifva af pannbenet, som utåt begränsar den långsgående urhålkningen å det samma, är tunn och höjer sig från den yttre tjocke de- len af det, som betäcker ossa sphenoticum och ectethmoideum samt upptill ögonhålan, och der är särdeles tjock. Från vin- keln mellan desse begge delar af pannbenet utgår bakåt en grop öfver 0. pteroticum^ och den nämnda skifvan af det öfvergår baktill i den utstående kanten af o. cpoticwu. Gombenen äro korta och breda, med en väl utbildad processus tnaxiUaris. De äro nästan trekantiga, och den nedskjutande kanten är å undre sidan försedd med en aflång, fram- och baktill tillspetsad karda af fina tänder. Mellankäksbenen äro 7 tum dec.m. långa, ej ■synnerligen starkt böjda, bakåt afsmalnande samt vid främre änden, der de sammanstöta med hvarandra, försedda med ett bredt och trubbigt, uppåt rigtadt utskott, men de ha intet ut- skott på midten af öfre kanten. Med undantag af allra baker- ste änden, hafva de i undre kanten en enkel rad af smärre- tänder, till antalet 46. Öfverkäksbenen äro af vanlig form,, men något mera böjda uppåt än mellankäksbenen. De hafva vid sin främre ände en tjock ledknapp och en urbugtning, för att omsluta bakre kanten af utskottet på mellankäksbenen. De- ras bakre ände, som sträcker sig något bakom bakre änden af Tonfisken. 249 mellankäksbeuen, är ej utbredd, och då öfverkäken pä fisken baktill är utbredd, härrör detta deraf att der på yttre sidan af öfverkäksbenets bakre ände sitter fästadt ett annat bredare he}! (os jt(galc), för hvars fäste öfverkäksbenet här är något ojemnt. rörlocket är bredt halfmånformigt, med bakre, öfre och undre kanterne tunne. Gällocket eller locket är nästan rhomboidiskt. — ' Byggraden: Kotornas antal hos det här i fråga varande exemplaret är 30, men den l:sta är ofullständig och saknar kropp. Af CuviKR & Valenciennes och af Gunthek uppgifvas de äfven vara 39. Af dessa äro enligt Gunther de 16 första bål- ("abdominal-") kotor'), ehuru de 7 bakersta af dem liafva slu- ten hsemalbåge, som dock är något olik (försedd med kortare hsemaltagg) den på de följande stjertkotorna. Den l:sta kotan är särdeles egendomlig. Liksom atlas hos de högre ryggrads- djuren har den ingen kropp, utan består blott af neuralbåge^ som undertill är tillsluten af en nedtill kort och trubbig spets, som nedskjuter i en fördjupning å öfre delen af basioccipital- benet. Denne neuralbåge har ett par främre zygapophyser, som artikulera med ett par mindre ledutskott på o. exoccipitalia på sidorna af joramen magmmi. På nackbenet förefinnas 2:ne par zygapophyser, af hvilka det nedre paret tillhör basioccipitalbe- net. Det nedre större paret af dem artikulerar med den 2:dra kotans prszygapophyser. Den l:sta kotan har inga egentliga bakre zygapophyser, emedan dess neuralbåges baki-e del till hela sin utsträckning är försedd med ledyta, för artikulationeu med en liknande ledyta på främre delen af neurapophyserne på den 2:dra kotan. Den första kotans neuraltagg är ungefär lika hög som den på den 2:dra kotan, men smalare, och dess bakre kant passar in i en ränna eller fals på främre kanten af den senare. En sådan byggnad af basioccipi talbenet och af l:sta kotan halva vi icke iakttagit hos någon annan fisk, men vi kunna dock icke förmoda, att den för tonfisken är alldeles egendomlig. Utan tvifvel kan den äfven till någon del bero på en individuel egenhet hos det här i fråga varande, exemplaret. Bevis för att denna byggnad ej är egen för Orcymis tkijnmis hafva vi fun- nit hos C. B. Bruhl uti hans arbete med titel: "Osteologisches aus dem Pariser Pflanzengarten", Wien 1856, hvarest han å sidorna 2 & 3 beskrifver och på tabellen I, fig. 1 — 7 och 9 &. 1) CuviER & Valenciennes räkna 18 bålkotor. 250 Slä,i4-fet Orcymis. IG afbildar en med den här af oss beskrifne nästan fullständigt öf veren sstämmande byggnad hos en annan art, som han förmo- dar vara Tliynnus (Orcynopsis) brasiVimsis^ hvilken enligt OuNTHER är synonym med Orcynopsis thtinnina. Ihwui betrak- tar den l:ste rörlige neuralbågen eller den ofullständiga kotan såsom en accessorisk båge, och har, märkligt nog, icke kommit på den tanken, att dess kropp kunde vara sammansmält med basioccipitalbenet Med afseende härpå är det väl icke tydligen an- tydt hos vårt exemplar hvarest man har att söka kroppen till denna ofullständiga bålkota, men sannolikt har den sammansmält med ba- sioccipitalbenet, och då är den nämnda kotan egentligen att jem- föra med den rörlige neuralbågen af l:sta bålkotan t. ex. hos aborren och gösen. Några utstående ojemnheter pa sidorna af basioccipitalbenet antyda gränsen mellan det och den med det sammälte kroppen af den l:sta bålkotan, och det undre paret zygapophyser på det fa då sin betydelse såsom varande det till den 1 :sta bålkotan hörande bakre paret zygapophyser, med hvilka de hafva en öfverensstämmande rigtning. Enligt benäget med- delande af Prof. Chk. Lutken i Köpenhamn är å ett der varande skelett af tonfisken den l:sta kotans neuralbåge fullständigt skild från dess kropp, men deremot sammanvuxen med kraniets "occipitaldel". Den l:sta kotans kropp är deremot icke sam- mansmält med basioccipitalbenet. Att den är detta hos det i Upsala varande exemplaret torde derföre få tydas såsom en stundom hos desse fiskar sannolikt vid högre ålder förekom- mande anomali. Den '2:åni kotan är af normal byggnad. På alla kotorna finnas öfre prsezygapophyser eller främre öfre led- utskott, hvilka emot det vanliga förhållandet hafva sina ledytor rigtade utåt och nedåt eller ock endast utåt, med undantag af dem på de 9 bakersta kotorna, der dessa ledytor äro rigtade inåt och uppåt eller endast det senare. Alla hafva äfven bakre öfre zygapophyser, med undantag af den l:sta och de 8 baker- sta, hos hvilka senare de sammansmält med neurapophyserne, och desse zygapophyser hafva emot det vanliga förhållandet sina ledytor rigtade uppåt och inåt eller ock endast det senare, med undantag af de på de 3me sista dermed försedda, som hafva ledytorna rigtade nedåt. De nedre ledutskotten eller zygapo- physerne uppträda först på den 6:te kotan, räknad framifrån, och här såsom ytterst rudimentära, vid denna kotas bakre undre del af kroppen, eller såsom bakre nedre zygapophyser, och de Tonfisken. "Ibl föreliorama mera utbildade på alla de följande kotorna, med un- dantag af de 9 bakersta, der de sammansmält med hsemalbågen, !. 24, tig. 6. - 1818 „ „ A GuiCHENOT: Explor. scientif de l'Algéne, Rept. & Poiss. pag. 58. — 1850. Pclamys Bonaparti, F. de Filippi & G. B. Verany; Sopra alcuni Pesci nuovi o poco noti del Mediterraneo; Memorie della Reale Academia delle Scienze di Torino, serie 2:da, T. XVIII, pag. 194, fig. 4. - 1859. „ unicolor, Carl CederstköM; Anteckningar om norra Bohusläns Vertebratfauna ; Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1876, N:o 4, pag. 64. — 1876. „ „ C. E. Sundström: Fauna öfver Sveriges Ryggradsdjur, pag. 227. - 1877 „ „ A. W. Malm: Göteb:s och Bohusl:s Fauna, pag. 649. 1877. Thynnus peregrinns, R. Collett : Meddelels. om Norges Fiske i Aarene 1875-78; Christ. Vid. Selskrs Forh. 1879, N:o 1, pag. 20. — 1879. Orcyno2ms unicolor, Idem: ibm. N:o 15, pag. 3. — 1880. Den har af A W. Malm (anf. st.) blifvit kallad Ostrimmadhonit och. af Sundström (anf. st.) Enfäryade boniten. Beskr. ') Enligt Guichenot skall den blifva något större än pelamiden, men de hos oss erhållna exemphireu hafva knappt varit större än den. Collett har beskrifvit 2:ne vid Norge fån- gade ex., af hvilka det ena var 19'/.^ tum dec.m. eller 587 1) Denna beskrifning är hufvudsakligen grundad pä den utförliga be- skrifning, som Collett ä ofvan anförda stället lemnat samt på undersök- ning af det i Zool. Riksmuseum i Stockholm förvarade exemplaret, för hvil- ken senare jag härmed till Prof. F. A. Smitt hembär min tacksamhet. Det är Prof. Smitt som till arten bestämt det hos oss erhållna exemplaret, och denna bestämning gaf sedermera anledning till den rätta artbestämningen af de vid Norge tagna exemplaren. Ostrimmige Boiiiteii. 267 millim. ocli det andra 19- j^ t. eller 576 millim. långt. Det i Zool. Eiksmuseum förvarade ex., som är uppstoppadt, har en totallängd af omkr. 680 mill. Kroppsformen är i det närmaste lik den af den föregående arten. Den är temligen hoptryckt, så att kroppens största höjd är betydligt större än dess tjock- lek, samt innehålles omkr. 41/2 ggi* i totallängden. Eyggen företer från och med början af l:sta ryggfenan en svagt fram- stående köl. Anus ligger något framom slutet af den 2:dra ryggfenan. Den köl, som finnes å stjertens sidor framom stjert- fenan, är skarp, och dessutom förefinnas å sidorna af den mel- lan stjertfenans flikar 2:ne mindre men tydlige kölar. — Huf- vudets längd är något litet mindre än kroppens största höjd, och innehålles omkring 5 — 5V2 &gr i totallängden'). Gapet är temligen stort, och bakre kanten af öfverkäksbenet är under bakre kanten af ögat, och munspringan är svagt uppstigande. Då munnen är sluten, når spetsen af öfverkäken föga framom den af underkäken. Ögat är medelmåttigt, och dess diameter innehålles omkring 2 — 2 V., gånger i nosens längd, eller afstån- det mellan ögonhålan och nosspetsen, samt 5^/., — 6 ggr i huf- vudets längd. Den bakre kanten af locket är ungefär paral- lel med samme kant å för locket, och båda äro nästan räte, och deras bakre och undre kanter bilda en afrundad vinkel. Läng- den af underkäken är ungef. lika med afståndet mellan dess bakre del vid ledgången och basen af bröstfenan. Hufvudet är naket och slätt, med undantag af några svaga rynkor på nacken och några fåror på kinderna bakom ögonen, hvilka senare an- tyda i huden inbäddade aflåuga fjäll. — Tänder förefinnas på mellankäksbenen, underkäken, gombenen och plogbenet, och 2:ne sammetslika fält af sådana finnas på tungan. De på käkarne likna i det närmaste dem af pelamiden, samt äro å båda ungef. lika stora och grofva samt inåt böjda, men temligen glesa och af något ojemn storlek. På hvardera mellankäksbenet finnas 18 till 21, af hvilka de största äro af 4 millimrs längd, och på livardera underkäkshalfvan 16 till 20 sådana, som hafva samm e form som de i den öfre käken och äro föga större än de, de största ungef. 5 millim. långa 2). Tänderna på gombenen och 1) Å den af Geoffroy gifna figuren är hufvudets längd lika tued kroppens största höjd, och utgör ',5 af totallängden. 2) Enligt undersökning a det i Zool. Riksmuseum i Stockholm för- varade exemplaret. 268 Slägtet Orcynopsis. plogbenet äro mycket små. — l:sta njygfenan, som har sin början ungefär midt emellan nosspetsen och början af 2:dra ryggfenan, och hvars största höjd är något mindre än bröstfe- naus längd *), har enligt Collett och enligt det i Zool. Eiks- museiim förvarade exempl. 13 och enligt Guiciienot 11 tagg- strålar, och kan nedläggas i en djup fåra, som slutar ungef. en ögondiameter framom början af den 2:dra ryggfenan. Dess l:ste stråle är föga kortare än de följande 2:dre — 6:te, som äro de längste. Bakom dem aftager dess höjd jemnt bakåt, så att dess siste stråle blott har en längd af '/2 ögondiameter, men den höjer sig dock öfver fåran, hvari den sitter. — 2:dra rygg- fenan är djupt eller halfmånformigt utringad i öfre kanten och har höjden enligt Collett obetydligt större än nosens längd, men enligt ex. i Zool. Riksmus. betydligt större än den senare samt ungef. lika med l:sta ryggfenans d:o. Den har enligt Guichenot 13 och enligt Collett 14 strålar, af hvilka de 2:ne främste enligt Gunther äro enkle och oledade, och den siste är i spetsen fri och bildar en öfvergång till småfenorna. Längden af denna fenas bas är något kortare än bröstfenans längd. Bakom den finnas enligt Guichenot 9 och enligt Collett samt det i Stockh. förvarade ex. 8 småfenor"-). — Analfenan är full- komligt af samma byggnad som den 2:dra ryggfenan och bör- jar under dennas slut samt är ungef. af samma höjd som den. Den har enligt Guichenot 13 och enligt Collett 14 strålar, af hvilka de 2:ue förste äro enkle. Bakom den förefinnas enligt Guichenot 8 och enligt Collett 7 småfenor ^). — Bröstfenorna, som liksom bukfenorna kunna insänkas i fördjupningar, äro korta och deras längd innehålles ungef. 8 gånger i totallängden samt är något större än längden af 2:dra ryggfenans bas, och deras spetsar, då de böjas tillbaka, äro under 9:de eller 10:de strålen i den l:sta ryggfenan. Deras öfre kant är något böjd, och de hafva enligt Collett 22 till 23 strålar. — Bulfenorna äro korta, och deras längd är ungef. lika med V2 af längden af analfenans bas. De hafva 1 enkel och oledad och 5 mjuke strålar. — Stjertfenan, som har den hos desse fiskar vanlige 1) Se not. 2 å föreg. sida. 2) Sannolikt liar (jUICHENOT räknat den siste strålen i den 2:dra rygg- fenan såsom en sniåfena. 3) Guichenot har sannolikt äfven räknat den siste strålen i aualfe- nan såsom en småfena. Ostrinnnige Bouiteii. 269 formen, och livars öfre flik är något längre än den undre, har omkr. 19 fullständige strålar samt å hvardera sidan 5 till 6 ofullständige d:o. — Fjällpansaret är kort och föga utbildadt och den delen af det samma, som omgifver bröstfenorna, sträc- ker sig med sin bakre spets icke fullt till spetsarne af nämnda fenor. Det fortsätter sig bakåt med en smal strimma långs sidolinien och långs hvardera sidan af basen af de båda rj^gg- fenorna. Blott en del af det af de tilltryckta bröstfenorna be- täckta fältet samt en strimma långs kanten af pansaret ofvan dessa fenor äro försedda med runda, silfvergläusande fjäll, hvilkas diameter knappt öf verstiger 1 millim., och dessa sitta särdeles tätt packade. Pansaret består för öfrigt hufvudsakligen af korta upphöjda längdstrimmor, eller af små rynkiga, fjälliknande hud- fållar, och bildar således icke något fullständigt sammanhän- gande fjällpansar. Öfver bröstfenornas bas sträcker det sig upp till sidolinien och bakom posttemporal benet, men der ofvan är det inskuret genom en djupt ingående naken bugt. Utom pan- saret är kroppen alldeles naken eller utan fjäll. — Sidolinien går rät bakut, utan att bilda någon båge öfver bröstfenan, tills den midt under 2:dra ryggfenan har en tydlig men ringa sänk- ning snedt nedåt till kroppssidans midtellinie, hvilken den föl- jer till stjertens sidoköl. — Färgen är på ryggen stålblåaktig, och på kroppssidorna och buksidan silfverhvit, utan mörkare band. På ryggen äro ytterst svaga spår af mörkare marmore- ring genom afbrutna linier, som sträcka sig ned emot sidoli- nien'). l:sta ryggfenans hinna är svart. De öfriga fenorna äro svartbruna eller svartgrå. Den yttre halfdelen af bröstfe- norna är nästan svart, och den inre är ljusare. Småfenorna äro ljusare och analfeuan är hvitgrå. Enligt Guichenot har den öfre eller ryggdelens stålblå färg en metallisk glans, som skif- tar i purpur och grönt. Äfven denna arten synes hafva sitt egentliga hem i Me- delhafvet, och går derifrån ut i Atlanten, samt förirrar sig stundom upp till våra nordiska haf. Den tyckes emellertid öf- ver allt vara mycket sällsynt, och endast få tillvaratagna exem- plar af den äro kända. Enligt GrEOFFROY's ofvan citerade afbild- ning lär den vara erhållen i granskapet af Egypten och enligt 1) Dessa linier omtalas endast af Collett, och torde derföre stun- dom saknas. 270 Sliigtet Orcyiiopsis. GuicHENOT har ett exemplar af den erhållits vid Algeriet. Enligt FiLippi och Vekany har den en gång fångats i granskapet af Genova, och enligt E. Collett förvaras i det offentliga museet i Florcnz ett par exemplar, som sannolikt blifvit fångade i när- heten af norra Italien. Hos oss har den endast ett par gånger anträffats. Ett exemplar, som såsom uppstoppadt förvaras i Zoologiska Riksmuseum i Stockholm, har enligt Doktor Carl Cederstköm (anf. st.) blifvit fängadt vid Kongbeck nära Ström- stad i Bohuslän, och enligt K. Collett (anf. st.) blefvo 2:ne exemplar d. 26 Augusti 187G tagna med not i Christianiafjor- den vid Ngesöen, I mil från Christiania, och förvaras i sprit i Christiania Universitets Zoologiska museum, och det är dessa exemplar, som till en del ligga till grund för den ofvan meddelade beskrifningen. Det är märkligt nog, att den icke anträffats vid England och icke heller erhållits af Steindachner vid Spanien eller Portugal, och detta antyder .utan tvifvel dess sällsynthet. Öfver dess lefnadssätt har man sig intet bekant, men öf- verensstämmelsen i gapets storlek och tändernas groflek med pelamiden antyder, att den är en stark roffisk och att den lef- ver af smärre fiskar, hvilket äfven bestyrkes deraf att Collett funnit dess ventrikel fyld med lemningar af småsill. 2. Orcynopsis tlmunina Cuvier & Valenciennes •). Tonninan. Plogbenet och (jouibenen'^) sakna tänder, men de förejin- nas på käkarne f ehuru mycket små och fina, samt äro på under- käken icke större än på den öfre. Fjällpansaret väl utbildadt, med tydliga och framtill med tcmligen stora fjäll, samt sträc- kande sig bakom bröstfenan och fortsatt med en strimma långs sidolinien. Ryggen framtill svartaktig och der bakom blåaktig, med tydliga slingriga svartaktiga streck. Kroppssidorna un- der sidolinien och buksidan silfverhvita, de förra framtill med någre mer eller mindre tydlige mörke fläckar. 1) CuviER & Valenciennes hafva gifvit den det franska namnet Lm Thonine, men nämna, att den enligt Delalande vid Marseille kallas Ton- nine, och härifrån ha de hemtat anledning till dess artnamn. Steindachner uppgifver, att den vid Barcelona i Spanien kallas Tunnina. 2) Enligt R. Collett (Vidensk. Selsk. i Christiania Forh. 1882 N:o 19, pag. 2) sakna hos denna art både plogben och gomben tänder, ehuru dessa genom en i kanten ojenin kam pä de senare benen äro antydda. Touuinaii. 271 1 rf. 15-16; 2 rf. 1 + 10— 12+VIII; af. 2—3+10—12 +VI-VII; brf. 27; bf. 1+5; stjf. 18. Ihynnus thimnina, Cuvier & Valenciennes: Hist. nat. des Poissons, T. VIII. pag. 104, pl. 212. - 1831. „ hrasiliensis, IideM: ibm. pag. 110. • „ thunnina, Guichenot: Explurat. scieiitif. de TAlgéiie, Hist. nat. des Reptiles & des Poissons, pag. 57. — 1850. „ „ A. GUNTIIER: Catal. of the Acanth. Fish. in the Coll. of the Brit. Mus. vol. Il, pag. 364. — 1860. „ „ S. Nilsson: Två för Skandinaviska Faunan nya tiskar af Makrillfamiljen etc. ; Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. ISCS. pag. 499 tafi. V. — 1864. „ „ Franz Steindachner; Ichthyol. Bericht. etc, Sitzungs- ber. der math. naturwiss. Classe der Kais. Akad. d. Wissensch. zu Wien, Bd. LVII, l:ste Abtheil. pag. 356. — 1868. „ „ C. R. Sundström: Fauna öfver Sveriges Ryggradsdjur, pag. 226, — 1877. „ „ A. W. Malm: Göteborgs och Bohusläns Fauna, pag. 416. — 1877. „ „ Chr.. LtTTKEN : Videnskab. Meddel. fra Naturhist. Foren. i Kjöb, 1879-80, 3;dje Hefte, Overs. över de vidensk. Moder, pag. II. — 1880. „ „ Georg Winther: Prodronius Ichthyologise Danicae raa- rinae; Naturhist. Tidskr. 3:dje Ra;kke, Bd. 12, pag. 14. — 1880. „ „ Chr. LutkeN: Vid. Selsk:s Skr. 5:te Rsekke, naturvid. o. math. Afd. XII, N:o 6, pag. 464. - 1880. BesJcr.^) Den blir större än den föregående arten, men når dock på långt när icke till samma storlek som tonfisken. Dess största hittills kända totallängd är nära 3 fot, eller omkr. 2 fot 8 tum dec.m. Det enda exemplar, som erhållits vid Sve- rige, hade enligt Nilsson en totallängd af 2 fot 7 7io t. d:o, samt vägde 22 V2 skålpund. Dess kroppsform liknar den af tonfisken, samt är tjock och undersätsig såsom hos den, ehuru märkbart hoptryckt och väl så starkt afsmalnande emot stjert- fenans bas. De framom denne å stjertens sidor varande kölarne äro starkt utstående. Hos stora och gamla exemplar, sådana som det af Nilsson beslsrifna och af bildade, synes vid jemförel- sen med de af Cuvier & Valenciennes samt Steindachner lem- 1) Denna beskrifning är för det mesta grundad dels på den af Pro- fessor S. Nilsson lemnade och dels på de iakttagelser, som vi haft till- fälle att göra å det i Lunds Universitets Zool. museum förvarade väl upp- stoppade exemplaret. 272 Slägtet Oicyiiopsis. nade beskrifniugarne kroppsformen vara mera imdersätsig och hög än hos de mindre och yngre. Hos det nämnda exemplaret var kroppens största höjd något större än hnfvudets längd, och innehölls knappt 4 ggr i totallängden, då den deremot hos de af de senare författarne beskrifna exemplaren ej var fullt sä stor som hufvudets längd samt innehölls ungef. 4 '/i ggi' i samma längd. — Hufvudct synes hos de äldre temligen litet samt för- sedt med kort nos, och, betraktadt från sidan, har det öfre och nedre profilkonturerne framtill lika mycket konvergerande, så att nosen är jemnt tillspetsad. Afståndet mellan nosspetsen och ögat, eller nosens längd, innehålles något öfver 3 till och med 3^/4 ggr i hufvudets längd. Munnen är temligen liten, och bakre änden af öfverkäksbenet är föga bakom midten af ögat, och ledgången för underkäken är under bakre kanten af ögat. Ögat är medelmåttigt, och dess diameter innehålles un- gef. 2:ne ggr i afståndet mellan det och nosspetsen. Pannans minsta bredd mellan ögonen innehålles ungef. 3 73 ggr i huf- vudets längd. Underlockets bakre kant bildar nedtill en afrun- dad vinkel, och samme kant å förlocket är ojemn eller bugtig. Den bakre kanten af förlocket och den bakre och undre kanten af locket och underlocket äro iint cilierade. På kinden bakom och under ögat äro i huden inbäddade smala och tillspetsade fjäll, hvaraf huden härstädes synes strierad. — Fina tänder i enkel rad förekomma på mellankäksbenen och underkäken, men enligt CoLLETT (ofvan anf. st.) inga på gombenen eller på plog- benet, och de på underkäken äro icke större än de på mellan- käksbenen. — l:sta ryggfenan, som har sin början ungef. midt öfver fästet för bröstfenorna och något bakom slutet af den 1 :sta 1/4 af totallängden, har 15 till 16 (vanligen 15) tag^strålar, och den är framtill ganska hög, så att dess förste stråle, som är litet längre än bröstfenan, har längden nära lika med ^/^ af fiskens totallängd. Dess öfre kant är framtill djupt utrin- gad. Längden af denna fenas bas är något litet mindre än ^i\ af totallängden. Afståndet mellan den och 2:dra ryggfenan är temligen betydligt och utgör nästan ^/^ af den förras längd. — 2:dra ryggfenan, som knappt är hälften 1) så hög som den l:sta och har längden föga större än höjden, samt slutar öfver början af analfenan, har 1 enkel och oledad och 10 till 12 mjuke, le- 1) Enligt CuviER & Valenciennes skulle den hafva 2/3 af den l:sta ryggfenans höjd. Tonninan. 273 -dade och grenige strålar, af hvilka den siste är dubbel och nå- got förlängd. Dess öfre kant är starkt utringad. — Bakom denna fena förefinnas 8 småfenor. — Analfenan, som har samma form och höjd som den 2:dra ryggfenan, har 2 till 3 enkle och oledade och 10 till 12 ledade och grenige strålar, af h vilka den bakerste är dubbel och något förlängd. — Bakom den förefin- nas vanligen 7, men någon gång ej flera än 6 småfenor. — JBröstfenorna, som liksom hos de föregående kunna något intryc- kas i sidorna, äro korta och föga tillspetsade och räcka till- bakaböjda med sine spetsar under 9:de eller 10 strålen i l:sta ryggfenan, samt hafva 27 strålar. — Bukfenorna kunna äfven inläggas i fördjupningar, och hafva sina fästen under bakre de- larne af bröstfenornas d:o. De hafva 1 enkel och oledad och 5 .grenige och ledade strålar, och deras längd är ungef. -y* af längden af bröstfenorna. — Stjertfenan företer den hos desse fiskar vanlige, nästan halfmånformige, bak till bredt utringade formen, och har 18 fullständige samt å hvardera sidan 10 till 11 ofullständige strålar. Dess höjd innehålles mellan 4 och 5 ggr i totallängden. — Fjällpansaret är väl utbildadt och di- stinkt samt sträcker sig ett stycke bakom spetsarne af bröstfe- norna, ungef. under r2:te— 14:de strålarne i l:sta ryggfenan, och fortsattes här af en smal strimma långs sidolinien. Ofvan sidolinien är det inskuret af en spetsvinklig naken bugt, som sträcker sig fram under 8:de eller 9:de strålen i 1 :sta ryggfenan, och undertill har det en dylik ingående bugt mellan bröst- och bukfenorna, sträckande sig fram under främre kanten af de förras fästen. Fjällen i dess bakre delar äro små men tydliga, och de, som finnas framtill i det samma, bakom gällocken och ofvan bröstfenornas fästen, äro temligen stora. Liksom hos ton- fisken äro de täckta af en mer eller mindre tjock epidermis. Kroppen är bakom fjällpansaret naken. — Sidolinien böjer sig något öfver bröstfenorna, ehuru den der är mindre tydlig, samt har en liten sänkning bakom slutet af 2:dra ryggfenan. — Färgen är på främre delen af ryggen ofvan sidolinien svartaktig, och der bakom blåaktig med oregelbundna, slingriga och i synnerhet baktill långsgående svartaktiga streck, mellan hvilka äro några runda svartaktiga fläckar. Sidorna af hufvudet och kroppssi- dorna under sidolinien silfverhvita, med några svartaktiga fläc- kar framtill under bröstfenorna. Iris gråaktigt messingsgul. Lilljeborg, Fiskarne. 18 274 Slägtet Orcynopsis. Liksom föregående art är tonninan en hos oss ytterst säl- lan och blott tillfälligtvis förekommande fisk, som egentligen har sitt hem i Medelhafvet och de varmare delarne af Atlan- tiske Oceanen. Enligt S. Nilsson (anf. st.) har det enda vid Sverige erhållna exemplaret, hvilket såsom uppstoppadt förvaras i Lunds Universitets zoologiska museum, blifvit fångadt utanför Limhamn nära Malmö d. 29 Juli 1857, och K. Collett har uppgifvit'), att fyra exemplar af denna art i Augusti 1881 blif- vit fångade i den innerste delen af Christianiafjorden i Norge,, och att af dessa de 3:ne förvaras i Christiania Universitets zoo- logiska museum. Ett annat exemplar har erhållits ej långt från Sverige, i Öresund vid Humlebsek på Seland i slutet af Oktober 1878, enligt Chr. Lutken (anf. st.). Dessa äro de enda exempel på dess förekomst i våra nordiska liaf. Den har icke erhål- lits vid England, eller vid Frankrikes Atlantiska kuster, men före- kommer enligt Steindachner (anf. st.) vid södra Portugal, ehuru den derstädes är sällsynt. I Medelhafvet förekommer den icke säll- synt, och stundom talrik, och fångas ofta vid Spaniens, Frank- rikes och Italiens kuster samt vid kusten af Algeriet i sådana fångstredskap, som blifvit utstälda för fångst af tonfisken. Enligt GiJNTHER är den synonym med Thynmis hrasiliensis, Cuvier & Va- LENciENNEs, och förekommcr således vid Brasilien, och enligt Gill finnes den vid östra kusten af Nordamerika, och enligt Bleeker och GuNTHER förefinnes den äfven i Indiske Oceanen, och den har såle- des i de varmare hafven en mycket vidsträckt geografisk ut- bredning. Enligt Eisso och Steindachner skall dess kött vara särdeles välsmakande. Uti lefnadssättet, som icke är kändt, öf- verensstämmer den sannolikt med tonfisken. 3. Orcynopsis i)elamis (Linné). Boniten eller Bukstrimmige Boniten. Fina tänder förejinnas ])u Jåiharne och stundom äfven på (/onthencn, men inga på ploghvnet. FjäJlpansaret stort och väl iitbildadt, sträckande sig bakom de tillbaka lagda bröstfe- nornas spetsar, och på ryggen företeende en grund biigtåhvardera sidan, som knappt går framom 1:sta ryggfenans O.dc stråle. 1) Vidensk. Selsk:s i Christiania Forh. 1882, N:o 19, pag. 1. — 1882. Boniten. 275 Scomber (pulcher) etc „ pelamis, n r> ThymiKs, pelamys, Kroppen bakotn pansaret naken. Ryggen blåaMig, utan tnör- Jcare streck. Kroppssidorna nedom sidolinien silfverhvita med 4- -5 långsgående svartaktiga eller brimaktiga hand. 1 rf. 15—16; 2 rf. l+12+YIII; af. 2+12+VII; brf. 27; bf. 1+5; stjf. 18. , P. OsBECK: Dagbok öfver en Ostindisk Eesa, pag. 67. — 1757. Linné: Systeina NatursB edit. X:ma, pag. 297. — 1758. IdkM: Syst. Nat. ed. XII:raa, pag. 492. — 1766. CuviER & Valknciennes: Hist. nat des Poiss. T. VIII. pag. 113, pl. 214. — 1831. W.Yäreell: Hist. of Brit. Fishes, 3:rd edit. vol. II, pag. 215. — 1859. A. GuNTHER: Catal. of the Acanth. Fish. iu the CoU. of the Brit. Mus. vol. II, pag. 364. - 1860. I. Couch: Hist. of the Fish. of the Brit. Islands, vol. II, pag. 97, pl. LXXXIII. - 1864. Steindachner: Ichthyol. Ber. IV; Sitzungsber. d. niath. natuwiss. Cl. d. Kais. Akad. d. Wiss. zu Wien, LVII Bd. l:ste Abtheil. pag. 357. - 1868. A. W. Malm: Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1875, N:o 7, pag. 3, tafl. IX. — 1876. „ „ Idem: Göteb:socli Bohushs Fauna, pag. 416. — 1877. „ „ Chr. LuTKEN: Spolia Atlantica ; K. Danske Vidensk. Selsk:s Skr. 5:te Eskke, naturvid. og mathem. Afd. XII, 6, pag. 464. — 1880. „ „ Francis Day: The Fishes of Great Britain & Ire- land. Part. II, pag. 100, pl. XXXVII. - 1881. Eedan Osbeck omnämner, att den af Spaniorerne kallas Bonifo, ock att den af Svenskarne kallas Bonet. Det senare namnet är utan tvifvel bildadt af det förra. Enligt LowE benämnes den vid Lissabon Gayaclo. Engelsmännen tilldela den det Spanska namnet. Beskr.^). Den ernår nästan samma storlek, som föregå- endearten, och dess längd stiger till 2 fot 5 å 2 fot 71/2 tum dec.m. Yarrell uppgifver, att ett vid Irland fångadt exemplar,, som var nära 30 Engelska tum långt, vägde 19V'2 Engelska skålpund, och hade bakom bröstfenorna en omkrets af 21 Eng. tum. Den har ungefär samme kroppsform, som tonfisken och tonninan, och är således af en undersätsigt spolformig och stark byggnad. Kroppens tjocklek eller bredd jid skuldertrakten är Bonito, Thynnus lielamis, „ pelamys, 1) Denna beskrifning är hufvudsakligen grundad på den, som blifvit lemnad af CuviER & Valenciennes och af A. W. Malm. 27G Slä2;tet Oicyiiopsis. föga större äu V'2 af dess största höjd, hvadaii den visar sig framtill temligen starkt hoptryckt. Den största kroppshöjden, som är ])elägen ungefär vid ki-oppens midt och som är något större äu hufvudets längd, eller ungefär lika med afståndet mellan nosspetsen och bröstfenans rot '), innehålles nära eller ock fullt 4 ggr i totallängden. Stjertens minsta höjd vid stjert- fenans rot utgör ungef. '/,„ af kroppshöjden. Kölen på sidorna af stjerten framom stjertfeuans bas är skarp samt börjar under ryggens 6:te småfena och sträcker sig ut på stjertfenroten, der den på sidorna är begränsad af ett par smärre kölar. — Huf- midet, som framåt är jemnt och hastigt 'till spetsadt, utgör nå- got litet mera än ^,\ af totallängden ^j. Munspringan, som bakåt sänker sig något, når tillbaka midt under ögats framkant. Ögat har sin undre kant ungefär i jemnhöjd med öfre kanten af bröstfenans rot. Afståndet mellan det och nosspetsen är ungef. 1 74 ggi' större än dess diameter, och denne innehålles 6 Vo 8'gi' i hufvudets längd. Midt framför ögat hafva näsbor- rarne sitt läge i nästan samma horisontela linia. På kinderna bakom och under ögonen äro i huden inbäddade ganska stora, länga och tillspetsade fjäll. — Tänderna äro ytterst fina och sitta i enkel rad på mellankäksbenen och underkäken och stun- dom äfven på gombenen, men saknas på plogbenet. Såsom vi redan ofvan anfört, lära de enligt Chk. L^tken hos äldre exem- plar i allmänhet äfven saknas på gombenen. — l:sta ryggfenan börjar något framom midten af den tillbakalagda bröstfenan, och är genom ett afstånd af -i^ ögoudiameter skild från den •J:dra d:o. Den har 15 till IG taggstrålar, af hvilka den l:ste är längst, samt har längden lika med afståndet mellan bakre kanten af ögat och samme kant å gällocket, och lika med '/2 1) Enligt den ;if Malm leninade beskrifningen Enligt den af honom gifne figuren är kroppens största höjd ungef. lika med hufvudets längd. Enligt CUVIER & Valenciennes och GiJNTHER är hufvudet större, sa att dess längd blott innehålles ungef. 3 ','2 ggr i totallängden, samt är bet3-d- ligt större än kroppshöjden. 2) Detta, enligt de af Malm lemnade måtten; men uti beskrifningen uppgifver nämnde författare, att dess längd är något mindre än en fjerde- del af längden från nosspetsen till stjertfeuans mellerste kant. Uti beskrif- ningen i Faunan öfver det andra exemplaret uppgifves, att hufvudet är 134 mill. långt, och då exemplarets totallängd är 488 mill,, är således hufvu- dets längd märkbart större än V4 äf denna senare. Boiiiten. 277 af denna fenas basallängd. — 2:dra njggfenan, som har sin början något litet framom den vertikala linia, som dragés ge- nom anus, är mycket lägre än den l:sta, och dess 3:dje stråle, som är den längste, är längre än längden af samma fenas bas'). Den liar framtill 1 enkel och oledad och bakom den 12 grenige och ledade strålar, af hvilka den bakerste är något förlängd samt företer en tendens till att bilda en särskild sraäfena. Fe- nans öfre kant är ntringad samt sluttar starkt bakåt. — Små- fenorna på ryggkanten bakom 2:dra ryggfenan äro till antalet åtta'-). — Analfenan är något lägre än 2:dra ryggfenan, men är eljest af samme form, som den. Den har 2me enkle och oledade och 12 grenige och ledade strålar, af hvilka den siste liknar den siste i 2:dra ryggfenan och företer tendens till att bilda en särskild småfena-^j. — Småfenorna på bukkanten bakom analfenan äro sju. — Bröstfenorna äro små, så att de- ras längd från basen till spetsen enligt Malm innehålles un- gef. 7 ^l■^ och enligt Cuvier & Valenciennes 6 '/o gånge]' i total- längden, och sä att de tillbakalagda räcka med sine spetsar under midten mellan 8:de och 9:de strålarne i l:sta ryggfenan. De hafva den hos desse fiskar vanlige formen, med öfre kanten nå- got konvex och den undre urbugtad, samt äro försedda med 27 strå- lar. De kunna insänkas i fjällpansaret. — Biåfenorna, som hafva sina fästen nästan under bröstfenornas d:o, och som äfven kunna insänkas i fjällpansaret, äro kortare än bröstfenorna, samt hafva 1 enkel och oledad och 5 ledade och grenige strålar, och mel- lan dem förefinnas ett par hudbihang. — Stjertfenan, som är nästan halfmåuformig, med den bakre utringade kanten i mid- ten något konvex, och hvars höjd innehålles .374 gS^' i total- längden, har 18 fullständige och å hvardera sidan 10 till 11 ofullständige strålar. — FjäUpansaret är temligen stort och med väl utbildade, framtill större och baktill mindre fjäll. På 1) Uti den af Malm gifna beskrifiiiiigea uppgifves, att denna fenas liingste stråle är en pupilldiauieter kortare än samma fenas längd vid roten, ehuru de gifna niått^^-n utvisa, att denne stråle är 78 niillim. läng, då läng- den af fenans rot blott är 62 niill. Å den af Malm gifne tiguren är denna fena oriktigt tecknad devuti, att den l:ste strålen är den längste, samt der- uti, att den står för rätt upp och har höjden allt för stor. 2) Malm har uppgifvit nio och dervid räknat den siste strålen i 2:dra rj'ggfenan såsom en särskild sraåfena. 3) Äfven denne har af Malm blifvit räknad såsom en egen småfena. 278 Slägtet Orcyuopsis. sidorna af kroppen sträcker det sig bakom spetsarne af bröstfe- norna, och bildar vid sidolinien en bakåt utskjutande spets, som följer sidolinien tills dennas slut. På ryggen sträcker det sig med temligen stora och långa fjäll långs basen af l:sta ryggfenan till början af den 2:dra. Ofvan sidolinien är der på hvardera sidan af ryggen en grund ingående bugt, som sträc- ker sig fram under l:sta ryggfenans 9:de stråle, och strax under sidolinien är der en annan sådan, som ej går så långt fram som den förre. Under bröstfenorna är äfven en sådan bugt, som går fram under basen af dessa fenor. Långs öfre kanten af bröstfenorna bildar pansaret en tydlig afsats, för för- djupningen för nämnda fenor. Omkring bukfenorna, som kunna insänkas i en fördjupning af det, sträcker det sig tillbaka un- gef. midt för bröstfenornas spetsar, då de äro tillbakalagda. Bakom pansaret saknar kroppen fjällbetäckning. — Sidolinien bildar en svag båge under l:sta ryggfenans 5 främre strålar, och fortlöper derefter snedt nedåt och nästan rätlinigt tills den under slutet af 2:dra ryggfenan till 4:de småfenan sänker sig något nedåt, och går derefter rätlinigt till sidokölen på stjer- ten'). — Färgen är på ryggen och öfre delarne af kroppssi- dorna lysande stålblå med skiftning i grönt och rosenrödt. Nedre kroppssidorna silfverhvita, hvardera vanligen med 4 — 5 långsgående mörka, svartaktiga eller bruna band. Iris silf- verhvit. Boniten är en i de varmare delarne (i synnerhet mellan tropikerne) af Atlantiske, Indiske och Stille Oceanerne vida ut- bredd och ofta förekommande, sä kallad pelagisk lisk, som för sjömännen i allmänhet är väl bekant under namnet Bonito. Sällan erhålles den i de tempererade hafven och ytterst sällan har den hos oss blifvit anträffad. Vi känna ej, att den här blifvit iakttagen mera än ett par gånger, då enligt Malm (anf. st.) ett exemplar af något öfver 27 tums (dec.m.) längd d. 13 Oktober 1873 blef fångadt i närheten af Oroust i Bohuslän, samt numera såsom uppstoppadt utgör en af dyrbarheterna i Göteborgs zoologiska museum, och ett 2:dra exemplar, af 488 millim:s eller något öfver IG tums (dec.m.) längd, i September 1875 blef fångadt utanför Warberg, och förvaras i sprit på samma museum. Den lär icke hafva blifvit fångad i närheten 1) Enligt OSBECKS iakttagelse är denna art försedd med simblåsa. Bouiten. 279 af Norge, och icke heller vid Danmark, men fås stundom, ehuru sällan, vid England, t. o. m. så nordligt som Scotland. Flera exempel på dess förekomst derstädes anföras af Yarkell och I. CoucH. Enligt Steindachnee (anf. st.) skall den enligt uppgift af- LowE förekomma i hafvet i närheten af Portugals kuster, och enligt Gervais & Boulart (Les Poissons de Mer, hrePartie, pag. 1 26) förefinnes den i Medelhafvet och i Atlantiske Oceanen hvarest den skall vara ganska talrik, och den erhålles äfven, ehuru sällan, vid Frankrikes norra kust. I Atlantiske Oceanen skall den enligt Sillim:s Journal XVII, pag. 43 äfven vara ut- bredd till östra kusten af Nordamerika. (Lutken). Den är en mycket liflig och snabb fisk, och den ses. ofta hoppande högt upp ur vattnet, då den förföljer sitt rof, som ofta utgöres af flygfiskar. Den träflas derföre merendels i grann- skapet af skaror af desse fiskar, och dess jagt efter dem bere- der ofta de sjöfarande ett roande skådespel. Den snabbhet och styrka, som den härvid ådagalägger, skola vara förvånande. Den skall dervid stundom t. o. m. begagna stjerten, för att med ett slag af den slå ned till vattnet det flygande rofvet. Enligt I. CoucH skall den i närheten af England på samma sätt jaga Scomheresox saurus. Det ena vid Varberg fångade exemplaret hade slukat en sill. Enligt Osbeck fångas den dels med krok och dels med harpun. Den förre förfärdigades på det sätt, att man af bly eller tenn stöpte en liten fisk omkring -öfre delen af en stor krok, och vid denne fastades ett par penn- fjädrar emot hvarandra, och vid änden af blyklumpen sattes ett par fjädrar, för att föreställa en stjertfena, så att det hela fick någon likhet med en flygfisk. Dess kött skall enligt den samme vara ätbart, men torrt. IV. Slägtet Auxis, Cuvier & Valenciennes. 1831. (Hist. iiat. des Poissons, Torue VIII, pag. 138. — 1831.) Kroppsformen i det närmaste lik den hos föregående slägte, och mera under sätsig än maJiriJens. Nosen är särdeles kort och starkt tillspetsad, och stjertfenan är något mindre än hos föregående. Framom stjertfenans bas är å hvardera sidan af stjerten en långsgående köl. l:sta ryggfenan långt skild från den 2:dra d:o, och bakom denna samt bakom anal fenan förefin- nas 7 till 9 småfenor. Bröstfenorna sitta något lägre än 280 Slägtet Auxis. öf/oncn. Mychet små tänder på mellankälcshenen och undcr- Jcälccn, men inga på (jomhenen dier pJoghenct. Gälhinnans strålar 7. Kroppen framtill bakom Imfvudet tächt af ett fjäll- pansar, men bakom detta naken eller utan fjäll. Simblåsa saknas. Appendices pylorkce ijreniga. Detta slägte omfattar blott ett par arter, från Medelhafvet, Atlantiske, Indiske och Stille Oceanerne. Den ena af dessa har en gång tillfälligtvis förekommit hos oss. Till lefnadssättet öfverensstämma de sannolikt med dem af föregående slägte. 1. Auxis Rocliei (Kisso). Auxiden. Bröstfenorna räcka ungefär till slutet af den l:sta rygg- fenan. Sidorna af ryggen blå, med eller utan s vartaktiga fläc- kar och sneda afbrutna band. 1 rf. 10-11; 2 rf. 2f9-10+VIII; af. l>-f 11 — 12+VIl ; brf. 23; bf. 1+5; stjf. 1-4 ')• Scomher Bochei, RissO: Iclithyologie de Nice, pag. 165. — 1810. Thyn)iusrocheanus,lr)KM: Hist. nat. iles princip. Pioduct. de l'Europe mérid. T. III, pag. 417. - 1826. Auxis vulgaris, Cuvieb & Valenciennes: Hist. nat. des Poissons, T. VIII, pag. 139, pl. 216. — 1831. rochei, A. Gunther: Catal. of the Acanth. Fish in tlie CoU.^ of the Brit. Mus. vol. II, pag. 369. — 1860. Plain Bontto, I. CoucH: Hist. of tlie Fish. of the Brit. Isl* vol. II, pag. 105, pl. LXXXVI. - 1864 Auxis rochei, S. Nilsson: Öfvers. af K. Vet. Akadrs Fiirh. 1863, pag. 500, tafl. VI. - 1864. „ „ F. Steindachner; Ichthyol. Bericht. etc , Sitzungs- ber. der math. naturwiss. Classe der Kais. Akad. d. Wissensch. zu Wien, Bd. LVII, l:ste Abtheil. pag. 360. — 1868. „ „ Francis Day: The Fishes of Great Britain & Ireland,. Part. II, pag. 104, pl. XXXIX, fig 1. - 1881. Enligt Risso kaUas den vid Nizza Bonnitou, och Steindachner om- nämner, att den vid Lissabon kallas Judeu och Serra. 1) Å hvardera sidan finnas 9-10 ofullständige strålar, så att hela antalet strålar är 33. Auxiden. '2yi Beskr.^). Dess längd stiger till 1 V2 ^"'^^ eller omkr. 450 millim. Det hos oss erhållna exemplaret var enligt S. Nilsson l-lVio t^^i^- dec.m. långt, och således fullt utvuxet. Kropps- formen är temligeu undersätsig, så att största kroppshöjden, ungef. på kroppens midt, innehålles omkr. 4 ggr i afståndet från nosspetsen till midteu af stjertfenans bakre kant och obe- tydligt mera i totallängden. Framom basen af stjertfenan är stjerten ytterst låg, så att dess höjd härstädes är något mindre än ögats halfve vertikale diameter; men dess bredd på samma ställe är nästan dubbelt större än höjden, ehuru den här å hvardera sidan af stjerten varande kölen ej är starkt utstående. Kroppens höjd öfver anus är betydligt mindre än dess höjd öf- ver midten. Dess tjocklek öfver bröstfenornas bas innehålles ungef. 1 "-/a ggr i dess största höjd, hvadan den är något hop- tryckt. — Hufvudet är temligen litet, och dess längd är lika med kroppshöjden, och innehålles 4 ggr i afståndet mellan nos- spetsen och midten af stjertfenans bakre kant. Nosen eller af- ståndet mellan ögat och nosspetsen är kort och ungefär lika med ögats longitudinelle diameter, samt lika med ^ j^ af huf- vudets längd. Den är starkt tillspetsad, och dess undre profil - kontur stiger något starkare uppåt än den öfre sänker sig nedåt. Munspringan, som börjar under främre ögonkanten, är temligen starkt uppstigande. Den bakre kanten af öfverkäken är något bakom den bakre frie kanten af den fetthinna, som framtill betäcker ögat. Ungef. midt emellan nosspetsen och den främre orbitalkanten är strax ofvan öfverkäkens undre kant en liten knöl. Då käkarne äro slutne, räcka de lika långt fram. Ögats vertikale diameter är mycket mindre än pannans minsta bredd mellan ögonen, och pannan har i midten en liten grund ur- hålkning. Ögonen äro temligen stora, och deras longitudinelle diameter innehålles nära 5 ggr i hufvudets längd. Gällockens bakre och undre kanter äro cilierade, och lockets och underloc- kets bakre kant är föga konvex och bildar med det senares un- derkant en aftrubbad vinkel. Bakom och under ögonen äro kinderna strimmiga af i huden inbäddade aflånga och tillspet- sade fjäll. Eljest är hufvudet utan fjäll. — Tänderna äro mycket små och spetsiga och något inåt böjda, och sitta i enkel rad på mellankäksbenen och underkäken, men inga förefinnas 1) Denna beskrifning är gruudacl i.iå ett exemplar från Medelhafvet af 1 '/2 fots längd. 282 Slägtet Auxis. på gombenen eller plogbenet. — Gälhinnans strålar äro 7, och båda gälhinnorna äro framtill förenade. — Fenorna äro små. — l:sta ryggfenan, som har sin början något bakom bröstfe- nornas fästen och på ett afstånd från nosspetsen, som innehålles ungef. 3 Vs g?i' i totallängden, och hvars höjd är lika med af- ståndet mellan nosspetsen och den bakre orbitalkanten, har 10 taggstrålar, af hvilka den l:ste är den störste, ehuru föga längre än den 2:dre. Den sänker sig starkt bakåt, sä att dess baker- ste stråle blott obetydligt höjer sig öfver den smala ränna, hvari denna fena kan nedläggas. — 2:dra ryggfcnmi, som har sin början föga framom anus, och hvars afstånd från den l:sta d:o är blott något litet kortare än hufvudets längd, och nästan dubbelt större än denna senare fenas längd, är i öfre kanten starkt utringad samt liten och låg, så att dess höjd är ungef. lika med ögats longitudinelle diameter, och den har framtill 2 enkle och oledade och bakom dem 9 ledade och grenige strålar, af hvilka den bakerste är något förlängd samt liknar en af de der bakom varande småfenorna^ som äro smärre än hos före- gående slägte, och hvilkas antal är 8. — Analfenan, som till sin form liknar den 2:dra ryggfenan, men har basen nå- got längre än dennas, och som har sin början under slutet af den, har framtill 2me enkle och oledade och bakom dem 11 ledade och grenige strålar, af hvilka den bakerste är förlängd och liknar en småfena. De bakom denna fena varande småfe- nornas antal är 7. — Äfven hröstfenorna äro små, så att deras längd, eller afståndet mellan deras bas och spets, är lika med den l:sta ryggfenans basallängd. De hafva 23 strålar och kunna liksom hos de 2:ne föregående slägtena intryckas uti för- djupningar å fjällpansaret. Med sine spetsar nå de under den 7:de strålen i den l:sta ryggfenan. — Bulcfenorna, som hafva sina fästen under bakre delarne af bröstfenornas d:o och som äfven och i något högre grad kunna intrj^ckas i en fördjupning i det omgifvande fjällpansaret, hafva 1 enkel och oledad och 5 ledade och grenige strålar, och mellan dem förefinnes ett stort och fast lancettformadt hudbihang, som till stor del betäcker dem och sträcker sig tillbaka nästan till deras spetsar. — Stjert- JenaUf som äfven jemförelsevis är liten, och hvars höjd är lika med kroppens största höjd, och som har den hos desse fiskar vanlige, baktill utringade, nästan halfmånformige formen, med spetsige fiikar, har 14 fullständige samt dessutom ofvautill 10 Auxiden. 283 och nedantill 9 ofullständige strålar. A hvardera sidan har den framtill å sidorna af stjertens sidoköl 2:ne små kölar, och bakom och utanför desse 2:ne trubbige sådane, som utlöpa i stjertfe- nans bakre kant och utmärka de 2:ne mellerste strålarne i stjertfenan. — Fjallpansaret är stort, och fjällen å främre de- larne af det samma äro stora, i synnerhet på främre delen af ryggen och omkring bröstfenornas fästen. Baktill är det sär- deles tydligt begränsadt till följd deraf att kroppen bakom det samma är naken. På ryggen fortsattes det tills bakom den 2:dra ryggfenan, hvilken ömsintes af det, och dess meller- ste bakre spets på öfre kroppssidan fortsattes med en smal strimma långs sidolinien tills bakom 2:dra ryggfenan. Mellan nämnde spets och dess fortsättning på ryggen är en ingående bugt, som sträcker sig framom slutet af l:sta ryggfenan; och under bröstfenan är en annan djupt ingående bugt, som sträc- ker sig fram emot gälspringan. Under denne bugt bildar det på främre delen af buken omkring bukfenorna ett baktill af- rundadt subtriangulärt fält, som sträcker sig något bakom buk- fenornas spetsar. — Sidolinien bildar en obetydlig båge öfver midten af den tillbakalagda bröstfenan, och går derefter sling- rig till början af kölen på sidan af stjerten. — Färgen på öfre sidan af hufvudet och på den öfre delen af fjällpansaret, d. v. s. på främre delen af ryggen, är mörkt blåaktig med grön anstrykning, och på sidorna af fjällpansarets ryggdel och bakom denne samt ofvau sidolinien är ryggen blå med slingriga irre- guliera svartaktiga band och mellan dessa svartaktige fläckar. Sidorna af hufvudet, kroppssidorna och buksidan silfverhvita, och kroppssidorna baktill med en iridescerande glans. Fenorna gråbrunaktiga, analfenan stötande i gult. Iris messingsgul. Liksom den föregående arten tillhör auxiden varmare haf, och erhålles sällan vid England och ytterst sällan hos oss, ehuru den för öfrigt har en mycket vidsträckt geografisk utbredning. Så vidt kändt är, har den blott en enda gång erhållits i vår nord, då enligt S. Nilsson (anf. st.) ett exemplar blifvit fån- gadt utanför Arilds fiskläge vid Kullaberg i Skåne samt skänkt af framl. Kammarherren Baron Nils Gyllenstjeuna till Lunds Uni- versitets zoologiska museum, der det fortfarande förvaras. Enligt Täkrell och CoucH hafva några få exemplar erhållits vid England. Enligt Steindachner (anf. st.) fångas den i granskapet af de At- lantiska kusterna af Portugal och Spanien, men den förekom- 284 Solfiskar. mer enligt Cuvikk & Valenciennes samt Rrsso i synnerhet talrik i Medel liafvet, der den fångas under sommaren från Maj till September. Dessutom förekommer den i de tropiske delarne af Atlantiske Oceanen och i Westindien samt i den Indiske Ocea- nen. Enligt Risso äro honorna större än hanarne, och de lägga sin rom i Augusti, och den skall vara hopklibbad af ett segt rödaktigt ämne. Uti lefnadssättet, hvarom man icke har sig något bekant, torde den öfverensstämma med dem af föregå- ende slägte. Anm. Af A. W. Malm (Göteb. och Bohusl. Fauna, pag. 419) anfö- ras några grunder för det antagandet att en gång (1833) några exemplar af Echeneis remora, Linné, skulle haf\'a blifvit tagna på ett exemplar af en större haj, som fångades i närheten af Eåå fiskläge vid Öresund. Då emellertid några säkra bevis för detta antagande icke föreligga, hafva vi icke ansett oss böra på grund af det samma upptaga den i fråga varande fiskarten uti vår fiskfauna, ehuru den en och annan gång vid England blif- vit tagen på Carcharias glaucus. 9:de Familjen CYTTID.E, Gunthek. (An Introduction to the Study of Fishes, pag. 450. — 1880). Solflskar. 2:ne sammanhängande ryggfenor, af kvilka den l:sta är taggstrålig. Kroppen hög och starkt hoptryckt, betäcM af små eller ock inga fjäll, eller ock med henskifvor eller knölar. Flera än 24 kotor. Af denna familj är det blott en art, som blifvit anträffad inom vår nordiska faunas område. I. Slägtet Zeiis, Artedi. 1738. (Genera Piscium, pag 49. — 1738). Krop2)en särdeles hög och hoptryckt., med små eller inga fjäll. En rad af taggbärande bcnknölar långs hvardera si- dan af basen af rygg- och analfenorna, och ett par andra rader af sådane på buken. Munnen stor och starkt uppsti- gande. Bin l:sta ryggfenan med 9 eller 10 strålar och föga kortare än den 2:dra d:o. Änalfenan med 3 eller 4 tagg- Solfisken. 285 strålar framtill. Små tänder på käJiarne och plogbenet, men inga på gombenen. Gälhinnans strålar 7. En stor simhlåsa Jörefinnes. Appendices pyloricce mycket talrika. Till detta slägte höra 6—8 arter frän Medelliafvet, Atlan- tiske Oceanen, Stille Oceanen och den Australiske Oceanen. 1. Zeus faber, Linné. Sanktepersfisken eller Solfisken ^). 6 till 10 taggbärande benJinölar å hvarclera sidan af ba- sen af den mjiikstråliga 2:dra ryggfenan, och af desse äro de mellerste föga större än de andre., och 7 till 9 dylihe ben- knölar å hvardera sidan af basen af den mjukstrålige afdel- ningen af analfencin, hvarje benhiöl beväpnad med ett par taggar. Förlocket utan taggar. 1 rf. 10; 2 rf. 22-24; af. 4+20—23; brf. 13-14; bf. 1+7; stjf. 13. Zeus spinosus, Linné: Museum Ådolphi B^rideiici, I, pag. 67, tab. 31. fig. 2. - 1754. „ Faher, IdkM: Syst. Nat. T. I, ed. XlLma, pag. 454. - 1766. „ „ CUVIER& Valenciennes: Hist. nat. des Poiss. T. X. pag. 6. - 1835. ,, „ W. Yarrell: Hist. of Brit. Fish. 3:d edit. vol. II. pag. 251. - 1859. „ „ A. GUNTHEK: Catal. of the Acanth. Fish. in the CoU. of the Brit. Mus. vol. Il, pag. 393. — 1860. Dorée, I. CocCH: Hist. of the Fish. of the Brit. Isl:s, vol. II, pag. 118. pl. LXXXIX. - 1864. ^ Zeus faber, F. Steindachner : Ichthyol. Bericht. etc: Sitzungsber. d. mathem. naturv. Cl. d. Kais. Akad. d. Wiss. zu Wien, Bd LVII, l:e Abtheil. Heft I -V, pag. 364. - 1868. „ „ E. OOLLETT: Norges Fiske, etc, pag. 44. — 1875. j, „ A. W. Malm: Göteborgs och Bohusläns Fauna, pag. 650. — 1877. 1) Den förra benämningen har blifvit gifven af A. W. Malm (Göteb. och Bohusl. Fauna, pag. 650), förmodligen pä grund af det af Artedi an- förda namnet V2o t. dec.m. Af de här anförda måtten framgår, att den har en mycket hög och starkt hoptryckt kroppsform, som kan jemföras med braxens, ehuru den är högre än dennes. Den är äfven högre än den hos dem af det härefter följande slägtet Bräma, hvilka denne fisk eljest mest liknar i sitt allmänna utseende. Sedd från sidan, är den af en oval, bakåt starkt afsmalnande form, med största höjden framom midten och med den främre kroppsänden trubbigare än den bakre, hvilken senare såsom vanligt är både lägre och tun- nare än den förre. Stjertens höjd strax framom stjertfenan är något större än afståndet mellan nosspetsen och ögonhålan, men mindre än ^j^ af öfverkäkens längd. — Hufvudet är högt och kort och, sedt från sidan, af en rundad form, och har, liksom hos si. Bräma och Coryplicena^ en högt uppstående och bakåt uppstigande kam på pannan och nacken (på 0. frantalia och 1) A detta exemplar äro stjertfenans flikav ofullständige, hvadan total- längden måst beräknas approximativt. Fries har endast kunnat uppgifva totallängden till spetsarne af de mellerste strålarne i stjertfenan. 294 SlMgtet Pteryoombus. O. supraoccipitale) . Gapet är temligen stort och mimspriuo-an temligeu lång och nästan vertikalt uppstigande. Öfverkäksbe- nets bakre ände är, då munnen är sluten, ungefär midt under ögonhålan. Nosen är mycket trubbig och kort, så att afståudet mellan nosspetsen och ögonhålan innehålles omkring 2:ne ggr i den senares longitudinelle diameter. Då munnen är sluten, bil- dar den främre änden af underkäken en något framom nosen utstående trubbig spets. Gällockets bakre kant bildar en föga utstående aftrubbad vinkel, och denne kant, så väl som den af under- och mellanlocken, saknar taggar eller tänder. Ögonen äro mycket stora, upptagande nära hälften af hufvudets höjd, och ögonhålans longitudinelle diameter, som är märkbart mindre än den vertikale, innehålles ej fullt 3:ne gånger i hufvudets längd. Pannans minsta bredd mellan ögonhålorna innehålles något mera än 2:ne gånger i dessas vertikale diameter. Med undantag af pannan, nosen, nedre kanten af förlocket och un- derkäken är hufvudet fjällbetäckt, och dess fjäll sakna knöl. — Temligen små spetsiga och krökta tänder förelin nas på mellan- käksbenen och underkäken, och på bådadera sitta de till stor del i 2:ne rader, men mellan dessa tinnas längst fram en del som sitta utan ordning. På tungan, plogbenet och gombenen före- finnas inga tänder'). — Ryygfenan, som börjar öfver midten af afståndet mellan ögonhålorna och bröstfenorna, och slutar ett litet stycke (20 — 24 millim. eller ungefär lika med pannans hredd) framom stjertfenans bas, har 51 till 53 strålar, af h vilka de U främre äro korte taggstrålar, och större delen af de mjuke äro oledade och oklufne, men de bakre af dem dock äro ledade och klufne, och den siste är dubbel. Af de mjuke strålarne äro de, som sitta i midten af fenan mycket längre än de andre — 100 till 130 mill. eller 31/3 till 41/3 tum dec.m. långe å full- vuxna exemplar — och sluta med fine och böjlige spetsar. Den hinna, som sammanbinder dem, är helt tunn, och saknar fjäll -). Denna så väl som den följande fenan kan, såsom redan är an- fördt, nedfällas och döljas mellan de rader af stora fjäll, som 1) Uti den citerade inbjudningsskriften liafva vi uppgifvit. att tungan bär tänder, men att detta icke är föriiallandct liafva vi sedermera förvis- sat oss om. 2) Uti nämnda inbjudningsskrift bafva vi oriktigt uppgifvit, att fen- hinnan bär ytterst små fjäll. Att dessa saknas, hafva vi sedermera erfarit. Fengönimaren. 295 i hvardera sidan betäcka deras bas. — Den låuga analfenan, ■som börjar under basen af bröstfenorna och slutar under slutet af ryggfenan, liar 40 till 43 strålar, af hvilka de 3:ne främre äro taggstrålar och den siste är dubbel. Den bakerste tagg- strålen är temligen lång och ungefär hälften så lång som den förste mjuke strålen. De främre mjuke strålarne äro mycket större och längre än de följande och ungefär af samma längd, som de långe strålarne i ryggfenan. För öfrigt äro de mjuke strålarne af samma beskaffenhet, som de i ryggfenan. Den hinna, som sammanbinder dem, saknar fjäll. — Bröstfenorna, som äro snedt tillspetsade samt temligen smala och långa, så att de räcka ungefär till analfenans midt, hafva 21 strålar, af hvilka de 2:ne öfverste eller ytterste äro oklufne och oledade. — Bukfenorna, som sitta något framom bröstfenornas fästen, äro mycket små eller rudimentära, men hafva dock 1 tagg- stråle och 5 mjuke strålar. De betäckas ofvan- och nedtill af några få förlängda fjäll. — Stjertfenan, som är djupt klufven -eller inskuren, med ungefär» lika långa flikar, och som är tem- ligen lång, så att dess längd är något större än hufvudets, har 20 fullständige strålar, samt dessutom å hvardera sidan 3:ne ofullständige d:o. Den är tätt beklädd med fjäll, som på dess bas bilda konvergerande, men på dess sti-ålar parallela rader, och som sträcka sig ända ut emot dess spetsar. — Kroppens fjällbetäckning är egendomlig. B. Fries yttrar derom: "Krop- pen ä]- beklädd med stora, öfver hvai-andra liggande, mycket tunna och breda fjäll, som intaga reguliera, längs löpande ra- der. Hvarje fjäll är nästan fyrsidigt: med inre eller basal- randen rak, något tjockare och på midten försedd med en liten uppstående knöl, som småningom längre bakåt stjerten uppre- ser sig till en kort och hård tagg; med yttre eller frie randen •delt uti 4 lober, af hvilka de 2:ne mellersta äro störst, och, på de bakerst liggande, skilda genom ett litet urskuret hak, som upptager det underliggande fjällets basaltagg, och de yttre loberna betäckas till en del af de å ömse sidor liggande fjällrader. Sidolinien, som ej genom sin fjällform skiljer sig från de andra fjällraderna, har 49 fjäll, af hvilka de 19 främre sakna tagg, hvarmed de 30 efterföljande äro försedda. Ofvanom denna sidolinie finnas 4 större fjällrader, utom 4 — 5 smärre öf- verst liggande, nedanom den 9, då man räknar till anus; en- -dast uti de fyra närmast sidolinien liggande rader, så väl öf- 296 Slägtet Pteryconibus. ver som under, hafva de bakre fjällen samma beväpning som sidolinien. Märkligast förefalla de båda fjällrader, som från ömse sidor, dels höja sig långsåt ryggkanten, dels sänka sig från nedre buk- och stjertranden i form af skilda väggar, livii ka omfatta rygg- och aualfenornas rot, och bilda liksom djupa rännor, uti hvilka dessa båda fenor fritt kunna höja och sänka sig, troligen äfven helt och hållet gömmas'). Dessa fenornas täckfjäll (fentäckare)^ på figuren utmärkta med bokstafven «, börja helt låga der fenan börjar, tilltaga småningom i höjd till det 20:de fjället, som jemte de derpå följande 10 äro de högsta, aftaga derefter åter och sluta med fenan. I början är springan mellan fentäckarne ganska trång, och hvart och ett af deras fjäll har öfre kanten inviken och liggande öfver det närmast derintill belägna, men småningom utplånas dessa veck, randen blir enkel och tunn och rännan i samma mån vidare". Till denna beskrifning få vi endast tillägga, att fjällen, ehuru tunna, äro fastsittande, och att höjden af deras blottade del är betyd- ligt större än dess längd. De förete en fint strålig eller radiär skulptur. De, som sitta på den delen af kroppen, som omslu- ter bukkaviteten och de på öfre och främre delarne af kropps- sidorna bakom nacken sakna den hårde uppstående knölen vid basen, eller hafva den åtminstone icke framträdande i dagen. På de mellersta fjällraderna ofvan bukkaviteten förekomma desse knölar, åtminstone stundom, ända från granskapet af huf- vudet. Sidolinien företer inga tydlige slemporer, och kan der- före sägas vara otydlig. — Hvad färgteckningen beträffar hafva vi icke erhållit några uppgifter. A ett i sprit förvaradt ganska väl bibehållet exemplar i Christiania Universitets zool. museum hafva vi iakttagit, att den i detta afseende nära öfverens- stämmer med Bräma raji. Den är silfverhvit, något mör- kare på ryggen, med rygg-, anal- och bukfenorna svartaktiga^ och bröstfenorna ljust gulaktiga 2). Ungen af Fterycombus har varit okänd tills nyligen Prof.. Chr. Lutken beskrifvit och af bildat 3) en sådan, som han med 1) Vi hafva å i sprit förvarade exemplar iakttagit, att dessa fenor i nämnda rännor kunna döljas helt ocli hållet, med undantag af de allra ba- kerste fenstrålarnes spetsar. 2) Till Prof. L. Esmark hembära' vi härmed vår tacksamhet för det vi i detta och andra afseenden fått undersöka detta exemplar. 3) ''Spolia Atlantica"; K. Danske Vid. Selsk:s Skr. 5:e Esekke, natur- vid. 0. math. Afd. Bd. XII, N:o 6, pag. 501, Tab. IV, fig. 4. - 1880. Fen göra m aren. 297 allt skäl förmodar kunna hafva tillhört den enda hittills kända arten af detta slägte. Utan inberäkning af stjertfenan är det beskrifna exemplarets kroppslängd 22 millim. ; kroppens största höjd 11 millim.; hufvudets längd 10 millim. och ögats dia- meter 41/2 millim. Häraf synes, att den är kortare och högre än de fullvuxne och att, såsom vanligt hos fiskungar, hufvudet och ögonen i förhållande till den öfrige kroppen äro större än hos de senare. Hufvudets öfre profilkontur sänker sig från nacken först med en sned men temligen rät linie, och stupar derefter nästan lodrätt ned emot munspringan. Pannan är bred och något konkav, och den öfre orbitalkanten taudad och upp- stigande till den öfre profilkonturen, på grund af ögats betyd- lige storlek. Nosen är utomordentligt kort. Öfverkäksbenets bakre ände är under pupillens bakre rand. Det afrundade hör- net af förlocket och de angränsande delarne af detta bens kanter äro fint tandade, liksom förhållandet är hos ungarne af si. Bräma. Fjällbetäckningen slutar med en skarp gräns emot pannan, dragen med en linie, som från midt öfver ögonen böjer sig nå- got bakåt emot dessas bakre kanter. Pannan för öfrigt, nosen och underkäken äro utan fjäll, liksom hos de fullvuxne. Begge käkarne äro försedde med en enkel rad jemförelsevis stora och starka kroktänder, men inga förefinnas på gomen eller tungan. Långsåt kroppens sidor kan man räkna åtminstone \() fjällrader, utom "fentäckarne", konvergerande emot den smale stjertroten. Den synlige delen af hvarje fjäll har en rutform, hvars vertikale dimension är betydligt större, samt fina, radiära strimmor, och hvarje har sin bakåt rigtade böjde tagg, hvilka taggar bilda tydlige långsgående linier långs bakre kroppen och stjerten. LuTKEN har räknat omkring 50 i en rad. Ryggfenan börjar öfver ögats bakre rand, och analfenan under de nästan lodrätt fastade bröstfenorna. Den förra har 49 och den senare 86 strålar, och de längste i den förra äro 6 — 7 millim. långe. Någre af de främste i båda dessa fenor synas hafva varit för- längde i fine trådar, och möjligen har detta varit förhållandet med flere. De små bukfenorna sitta tydligen framom bröstfe- norna och nå tillbakasträckta till analfenans början. Hufvudet är ljust, silfverfärgadt, kropp och stjert bronsfärgadt brunak- tige, utan stark glans, och rygg- och analfenorna svarta. Dess- utom är der något litet svart på pannan, på bröstfenornas fästen och på bukfenorna. (Lutken). Då man jemför figuren öfver 298 Släag. 238, tab. I. - 1862. ,, „ GODEFKOY LuNEL: Révisioii du genre Castagnole (Bräma) et description d'une espéce nouvelle, Bräma Sausurii; Mém. de la Soc. de Phys. et d'Hist. iiat. de Geneve, XVIII, extr. pag. 17. — 1865. „ ,. L. Esmark: Bidrag till Finmarkens Fiskefauna; Clirist. Vidensk. Selsk;s Forh. 1868 afdr. pag 8. - 1869. ,. ,. I. CoLLIN: Forh. ved de Skand. Naturforskeres ll:te Mode i Kjöbenh. 1873, pag. 418. - 1874. „ „ E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 46. — 1875. Anm. Uti en akademisk inbjudningsskrift med titel '"Bidrag till kän- nedomen om Pterycombtts bräma B. Fries" etc. Upsala, 1864, hafva vi framstält det antagande, att Bräma raschti är samma art som Bräma lon- gipinnis, Lov\^e2). Sedan dess har emellertid Prof. Esmark haft tillfälle att jemföra ett till Christiania Universitets Zoologiska museum erhållet exemjtlar af Bräma longipinnis frän Madeira med Bräma raschii, och kun- nat förvissa sig om att de äro skilda arter, samt vid de Skandinaviske Na- turforskarnes 10:de möte i Christiania 1868 ådagalagt^) dessa iakttagelser. Deras specifika skiljaktighet har sedermera blifvit bekräftad af E. Collett*). Beskr.^). De tvänne enda exemplaren af denna art, som hittills erhållits, hafva varit af ungefär samme storlek, och be- 1) Sannolikt hafva uti detta tal någre af de ofullständige strålarrie blifvit medräknade. 2) Proceed. of the Zool. Soc. of Lond. Part XI: 1843, pag. 82. 3) Förhandl. vid nämnde möte, pag. 521, tr. 1869. 4) Norges fiske, pag. 46—47. 5) Denna beskrifning grundar sig företrädesvis pä den. som blifvit gif- ven af Esmark ä anf. st. och till någon liten del pä de af Collett gifna uppgifterna. Rasch's Hafsbraxen. 311 "tydligt mindre än den storlek, som föregående arten äfvensom arten Bräma Jongipinnis ernår, och man skulle derföre Inuna vara böjd för att betrakta dessa exemplar såsom yngre, men frånvaron af tänder på plogbenet talar häremot, och vi anse oss ■på grund häraf kunna antaga dem för att vara fullvuxna. Kroppslängden från nosspetseu till spetsarne af de mellerste stjertfenstrålarne 334 millim. eller något öfver 11 tum dec.m. Största kroppshöjden, vid början af ryggfenan, är omkr. 130 mill. eller 4^/3 tum dec.m., och innehålles således i den nämnda kroppslängden ungef. 2 '-^ ggr eller föga mera. Hufvudets stör- sta tjocklek, som är något större än kroppens, är IVio ^- ^•'^^ ■eller 51 millim. Häraf följer, att kroppsformen, liksom hos föreg. är hög och starkt hoptryckt. Längden af hufvudet är 92 mill. eller obetydligt mera än 3 t. d.m., och innehålles så- ledes föga mera än 3 ',''2 Za^ i rocessus niaxil- laris är kort. Mesopterygoidbenet, som är beläget mellan gom- benet och metapterygoidbenet, är utåt tjockt och inåt utbredt och tunnt samt utdraget bakåt i en trubbig spets, som är temligen lång. O. metapterygoideum är subtriangulärt och af vanlig form. Mellankäksbenet är temligen litet och vid sin inre ände försedt med ett långt uppåt och bakåt rigtadt utskott, som antyder, att öfverkäken kan framskjutas, men det saknar utskott å midten af öfre kanten. ()fverkäksbeuet är betydligt större och baktill bredare. Hvartdera underkäksbenet är bredt, eller högt, så att dess höjd utgör nästan -^/^ af dess längd. Locket är mycket stort, subtriangulärt, med bakre kanten kon- vex. Dess höjd är 6 t. eller 180 mill. Underlocket är litet, men mellanlocket är stort, nästan halfmånformigt, och ungef. lika långt som locket är högt. Os hasihranchiostegale är ovan- ligt stort, 4^10 t. eller 129 mill. långt och vid bakre änden 3^/, o t. eller 102 mill. högt, skifibrmigt, subtriangulärt och något böjdt, d. v. s. med främre eller undre kanten konvex och den öfre konkav'). — Kotornas antal är 48, och af dessa äro 21 bålkotor. Den sista stjertkotan slutar med en hög, hop- tryckt, subtriangulär skifva. Den l:sta kotans neuralbåge är orörligt sammanvuxen med sin kropp. De mellerste neuraltag- garne och de främre hsemaltaggarne äro af ovanlig längd. De 1) I afseende på det fasta kraniet hänvisa vi till E. Ekhoff: Beskrif- iiing öfver Benbyggnaden hiis Glansfisken. I. Skallens ben, Stockholm 1875. (Gradualafhandling). Glanstisken. 325 bakre refbenen, från och med det li-.åe paret, äro breda, tjocka och stora, och det bakersta parets, som äro korta, äro fastade på hsemalbågen af l:sta stjertkotan. — Posttemporalbeuet har klykan lång, men kroppen kort, och klykans fästen äro de van- liga, och den undre, kortare grenen är fästad vid o. opistlioti- cum. Supraclavicularbenet är kort och bredt. Nyckel- eller clavicularbenet är särdeles långt och stort, ehuru upptill föga utbredt. Dess längd är 1 fot 27io t- ^ller 381 mill. och dess bredd upptill 2'-/io ^- ^ller 66 mill. Dess nedre ände är nå- got utbredd samt bakåt böjd och skedformigt urhålkad och bakåt tillspetsad samt icke sammanhängande med nedre änden af korpbenet. Denne ändes största bredd är 2^/,^, t. eller 84 mill. Skulderbladet är litet och dess fenestra teraligen liten och elliptisk samt nedtill begränsad af nyckelbenet. Det mest egendomliga benet i skulderapparaten är dock korpbenet, hvil- ket är mycket stort och af en nästan rhomboidisk form. Dess längd är 1 fot eller 300 mill. och dess bredd 5 t. eller 150 mill. Det är skifformigt, å yttre sidan något konkavt, och vid nedre änden snedt afrundadt, och räcker något litet längre ned än nyckelbenet. Postclavicularbenet är ett enda ben, som upptill är utbredt och derefter är utdraget i en mycket lång spets. Dess längd är 13Vio t- eller 399 mill. Bäckenbenen hafva en nästan triangulär form, äro upptill och framtill till- spetsade och nedtill och baktill tvärt afhuggna, och deras bredd derstädes är 572 ^- eller 165 mill. De äro fastade å inre si- dorna af nedre ändarne af korpbenen. Glansfisken är en af Skandinaviens sällsyntare fiskar, och den erhålles mycket mera sällan vid Sveriges än vid Norges kuster, och den är sällsyntare vid de norra än vid de andra kusterna af detta senare land. Den är, såsom Eetzius med rätta anmärker, sannolikt en pelagisk fisk, som endast tillfäl- ligtvis närmar sig kusterna och som häller sig öfver de stora djupen i oceanen. Ungar af den hafva aldrig erhållits, och på grund deraf har man sig intet bekant om lokaler för dess fort- plantning eller om dess egentliga hem. Det l:sta, så vidt man vet, vid Sverige anmärkta exemplaret är det, som å anf. st. blif- vit beskrifvet af A. J. Ketzius, och det hade erhållits vid Hel- singborg omkring år 1797^). Enligt C. U. Ekström (anf. st.) 1) Retzids uppgifver icke tiden, då den erhölls, men han nämner, att han 1797 besökte Danska Natiirhistorie Sällskapets samling i Köpenhamn, 326 Slägtet Lampris. hade uågra få år före 1850 ett exemplar fångats i trakten af Strömstad. Det i Zool. Kiksmuseum i Stockholm förvarade skelett, som ofvan i korthet blifvit beskrifvet, är af ett exem- plar, som blifvit taget vid Bohuslän. Oftare har den erhållits vid eller utanför Norges kuster. Enligt tidn. Nya Dagligt Al- lehanda i Stockholm för 1873, N:o 185 hade "då "på backa" och på stort djup samt 20 mil vester ut från Lindesnses i Norge ett exemplar blifvit taget af Svenske fiskare. Enligt A. W. Malm») hade Svenske fiskare^ d. !) Juli 1852 fångat ett exem- plar mellan Lindesnses och Skagen, och den samme uppgifver i Göteb:s och Bohusl:s Fauna, att ett exemplar d. 1 September 1875 äfven af Svenske fiskare blifvit fångadt på 70 famnars djup med storbacka 10 mil vester om ön Udsire vid Norge. Att den af de Norske fiskrarne är allmänt känd under namnet Laxestörje bevisar, att den der oftare erhålles än vid Sverige, hvarest den icke af fiskrarne erhållit något eget namn. Ehuru den både enligt S. Nilsson och R. Collett (anf. st.) flera gån- ger erhållits i Christiania Fjorden, t. o. m. strax utanför Chri- stiania, är det dock företrädesvis utanför vestra och nordvestra kusterna af Norge, eller utanför kusterna af Bergens och Trond- hjems stift som den har blifvit auträifad, och den har der en- ligt de af Peder Olausson. Ström och Gunneeus lemnade ufjpgif- terna sedan sekler tillbaka för fiskrarne varit bekant under det uppgifna namnet. I Bergens museum hafva vi haft tillfälle att se i sprit förvarade exemplar, som blifvit fångade der i trakten, och R. Collett fanf. st.) anför enligt uppgift af D:r Koren &:r, att den nästan hvarje år torgföres i denna stad. Utanför Nordland skall den flera gånger hafva tagits, men norr om polcirkeln är den enligt Collett mera sällsynt, ehuru den en och annan gång erhållits i trakten af Tromsö, i hvars mu- seum förvaras ett par exemplar från dess granskap, samt t. o. m. blifvit fångad öster om Nord Cap i Varangerfjorden, hvar- ifrån Christiania Universitets zoologiska museum enligt Esmark och Collett erhållit ett exemplar, som blifvit tillvarataget af Handl. ,Nordvi. Uti sina sista uppgifter om Norges fiskar ("Meddelelser" etc.) har Collett uppgifvit, att under de sista för att undersöka ett der förvaradt exemplar, i och för den förestående be- skrifningen, och deraf kan man antaga, att fisken liade erhållits innan detta besök företogs. 1) Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1852 (tr. 1853), pag. 229. Glansfiskeii. 3'27 fem åren (före 1879) åtminstone 7 exemplar af glansfisken er- hållits vid Norges kuster, och af dessa 4 under året 1875. Närmare kusterna af Sverige har den åtskilliga gånger erhål- lits vid Danmark. Det af Brunnich (anf. st.) beskrifna exem- plaret fångades vid Helsingör i Augusti 1786 efter en storm; och enligt Khöyer (anf. st.) skall Holten emot slutet af förra seklet haft tillfälle att se denne fisk 2:ue gånger lefvande, den ena gången fångad vid Helsingör i Juni 1799. Enligt Faber (Fische Islands, pag. 133) blef ett exemplar fångadt i garn, som var utsatt för fångst af tumlare, i Isefjordeu i midten af April 1819. Enligt Kröyer blef ett exemplar fångadt på samma ställe i Maj 1832, och ett annat i Juni 1837 vid Hov, 1 mil norr om Limfjorden, och 1844 eller 1845 ett exempl. uppka- stadt på stranden af Seland vid Öresund, vid Vedbaek. Enligt G. WiNTHER (anf. st.) strandade ett exemplar 1849 vid Agger, och det i Upsala Universitets zoologiska museum förvarade ex- emplaret blef fångadt vid vestra kusten af Seland strax före midsommaren 1865. — Den har för öfrigt en vidsträckt geo- grafisk utbredning, såsom i allmänhet förhållandet är med pe- lagiske fiskar. I Atlanten är den vidsträckt utbredd, och före- kommer, ehuru sällan, så väl vid Europas Atlantiska kuster, som enligt Pennant') och I. V. C. Smith någon gång äfven vid Nordamerikas. Enligt Faber förekommer den vid Island, der den är känd under namnet Guldlax"^), men den har icke anträftats i närheten af Grönland. Den har många gånger er- hållits i granskapet af Englands, Scotlands och Irlands kuster, äfvensom den en och annan gång anträffats vid Holland och Frankrike, och den har äfven erhållits, ehuru mycket sällan i Medel hafvet, der det i Kégne Animal illustre af bildade exem- plaret, blifvit taget i närheten af Toulon. Enligt Steindachner erhålles den sällan vid Portugals vestra kust och vid Teneriffa, och LowE beskrifver en Lampris Jauta från trakten af Madeira, som svårligen kan vara någon annan än i fråga varande art, om den än skulle af vika något från den i ett och annat afse- ende felaktiga beskrifuing, som Valenciennes lemnat. Då det af MoRTiMER i Philosophical Transactions vol. 4(5 beskrifna ex- emplaret, som blifvit taget vid Leith i England 1750, förevisades 1) Arctic. Zoology, vol. II, pag. 371. 2) Naturgesch. d. Fische Islands, pag. 133. 328 för Royal Society, hade en prins från Anamaboo vid vestra ku- sten af Afrika varit närvarande, och han kände strax igen fisken och sade, att den var allmän vid nämnde kust och kal- lades af infödingarne derstädes Opah^ hvilket namn sedermera af de Engelske zoologerne blifvit antaget. Att Steindachneb iakttagit den vid Teneriffa gifver stöd åt trovärdigheten af den nämnde prinsens uppgifter, och då skulle man möjligen hafva att söka denne fisks egentliga hem i de varmare delarne af At- lanten. Den synes således vara utbredd öfvei* större delen af den norre halfdelen af Atlantiske Oceanen. I afseende på dess lefnadssätt känner man ej något annat än att den antagligen enligt hvad man erfarit är en pelagisk djup vattensfisk, och att den på grund af sitt lilla obeväpnade gap icke är någon roffisk. Uti dess mage har man oftast fun- nit talrika lemningar af Cephalopader och någon gång Medusor och en mindre fisk såsom sill, och stundom tång. Cephalopo- der tyckas vara dess hufvudsakliga föda, hvilket förhållande väl harmonierar med dess pelagiska förekomst. En och annan gång har den tagits på krok och långref eller storbacka, enligt hvad redan blifvit anfördt, och en och annan gång med garn, som blifvit utsatte för fångst af tumlare eller lax, men oftast har den erhållits derigenom, att den vid stormar eller andra tillfällen blifvit uppkastad på stranden, och man har iakttagit, att den, uppkommen i närheten af denne, merendels har befun- nits vara i ett redlöst tillstånd, så att vid Irland en liten pojke en gång t. o. m. kunnat taga den vid stranden med till- hjelp af sin näsduk. Detta talar tydligen för dess egenskap af djupvattensfisk. Liksom Scombriderna har den rödaktigt kött, hvilket är mycket fett och skall vara välsmakande samt i sma- ken liknande laxens. ll:te Familjen CARANGID^, A. Gunthek. 1860. (Catal. of the Acanthopt. Fishes in the CoUect. of the Brit. Mils. vol. II, pag. 417. — 1860). Taggmakrilar. Kroppsformen omvexlande, i allmänhet mer eller mindre hoptnjcktf och kroppen täckt med små fjäll eller ock naken^ Ögonen laterala^ och kindpansar saknas. Tänderna, då de finnas, . koniska. Den taggstrålige af delningen af ryggfcnan^ Slägtet Caranx. 329 eller den taggstrålifja ryggfenan, då 2:ne förefinnas, mindre än den mjuhstrålige och än analfenan. Bukfenorna under bröstfenorna, stundom rudimentära eller helt och hållet sak- nade. Gälöppningar ne stora, och gälhinnans strålar flere än 3:ne, i allmänhet 7. Kotornas antal 2å. Simbläsa förefin- nes, och i allmänhet talrika appendices pyloricce. Omkring 30 slägten och öfver 200 arter tillhöra denna familj, som har representanter i nästan alla tempererade och tropiska haf. Hos oss förekommer blott 1 slägte och 1 art. I. Slägtet Caranx, G. Cuvier. 1829. (Régiie Anim. nouv. édit. T. II, pag. 207. — 1829). Kroppen mer eller mindre hoptryckt, stundom nästan cy- lindrisk, täckt med små fjäll, men sidolinien, som framtill är höjd, är antingen efter hf-Ja sin längd eller ock endast baktill täckt med stora skiflika fjäll, som i allmänhet till en del äro kölade, med kölen slidande i en tagg. Munnen medelmåttigt stor och med svag tandbeväpning, som dock är mer eller min- dre fidlständig. 2:ne ryggfenor, af hvilka den lista är tagg- strålig och odelad eller med strålarne sammanbundne genom fenhinnan, och med omkring 8 svage taggstrålar, hvilka stun- dom äro rudimentäre. Bukfenorna med 1 taggstråle och 5 mjuke strålar. Gälhinnans strålar 7 . Simbläsa förefinnes, som baktill är kliifven. Appendices pyloricce talrika. Till detta slägte höra omkring 90 arter, och representanter för det samma förekomma i alla tempererade och tropiska hatV men i synnerhet i de senare. Många arter vandra, och hafva derigenom fått en mer eller mindre vidsträckt geografisk ut- bredning. Tirt vår fauna hörer blott 1 art af detta slägte. Enligt Steindachner och Chr. Lutken höra utom denna 5 andra arter till södra Europas fauna i). 1) Enligt Armand Moreau står hos Caranx trachurus simblåsan ge- nom en liten kanal i förbindelse med gälhälan, så att den derigenom väl utsläpper luft till denna kavitet, men icke tager emot sådan. (Comptes Eendus etc. T. LXXX, pag. 1247. — 1877). 830 Släsrtet Caraiix. 1. (Jaraiix traclmrus (Linné). Taggmakrilen eiier Taggsillen. Kroppen långsträcld och med nästan samme form som makrilens, ehuru något mera hoptrycht. Sidolinien till Jiela mn längd, men företrädesvis haMill, täckt af mychet hrcda, sJciflika fjäll, till ett antal af 70 — 79, af livilka på sidoliniens bakre räte del de mellersta ära 7 ggr högre än långa^ och ett antal af 35 — 40 äro väpnade hvartdera med en tagg, hvilka taggar å hvardera sidan bilda en skarp långsgående köl. 2:ne taggstrålar framom analfenan. Sidoliniens bakre räte del längre än den främre genom en böjning baktill begränsade delen. En svart fläck på bakre kanten af gällocket. 1 rf. 8; 2 rf. 1 f 80— .34; af. i>+l+2G— 88 '); brf. 20—21 ; bf. 1+5; stjf. 19. Scomher Trachurus, Linné: Systeina Natuiaj edit. XIT.ina, pag. 494. — 1766. „ „ A. I. Ektzius: Faunse Suec. Pars I:ina, pag. 340. — 1800. Caranx trachurus, G. Cuviek: Régne Animal, nouv. édit. T. II. pag. 207. — 1829. „ semispinosus, S. Nilsson: Prodromus Ichthyologiae Scandinavicse, pag. 84. — 1832. „ trachurus, Cuvier & Valenciennes: Hist. nat. des Poiss. T. IX, pag. 11, pl. 246. (Part.). - 1833. ^ „ H. Kröyer: Danmarks Fiske, l:ste Bd. pag. 263. - 1838—1840. -„ „ C. U. Ekström; Götheborgs Kongl. Vetensk:s och Vitterh:s Samliälles Handl. n_y tidsf. haft. I, pag. 37. - 1850. „ „ S. Nilsson: Skand. Faun.a, 4; de del. Fiskarna, pag. 152. — 1852. „ „ C. U. Ekström, C. J. SuNDEVALif& W. v. Wright: Skandinaviens Fiskar, 10;de liäft , pag. 221, pl. 57. — 1857 „ „ W. Yarrell: British Fishes, 3;d edit. vol. II, pag. 236 - 1859. Trachurus trachurus, A. Gunther: Catal. of the Acanth. Fish. in the Coll. of the Brit. Mus. vol. Il, pag. 419. — 1860. Scad, J. Couch: The Fish. of the Brit. Islands, vol. II, pag. 136, pl. 94. - 1864. 1) Detta senare antal anföres efter Steindachners auktoritet. Taffumakrileii. 331 Saurel, Trachurus Linnéi, Caranx trachurus, Trachurus Linnéi, Caranx trachurus, Caranx trachurus, Steindächner: Ichtliyol. Bericht liber eiiie nach Spanien und Portugal unternoramene Reise, V Fort- setzung; Sitzmigsber. der math. naturwiss. Classe der Kais. Akad. d. Wiss. zu Wien, LVII Bd. l:ste Abtheil. pag. 382. — 1868. „ „ R. COLLETT: Norges Fiske, pag. 50. — 1875. „ „ C. CederströM: Anteckningar om norra Boluisläns Yertebrat-fauna; Öfvers. af K. Vet Akd:s Förh. 1876, N:o 4, pag. 64. — 1876. H. Gervais & BOULART: Les Poissons de Mer, 2:iTie vol. pag. 143, pl. 55. - 1877. A. W. Malm: Göteborgs och Bohusläns Fauna, pag. 421. — 1877. R. COLLETT : Meddelels. om Norges Fiske i Aarene 1875-78; Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 32. — 1879. Chr. Lutken : Spolia Atlantica ; K. Danske Videusk. Selsk:s Skr. 5:te Rsekke, naturvid. og mathem. Afd. Bd. XII, N:o6, pag. 533. — 1880. G. WiNTHER: Prodrouius Ichthyologife Dan.; Na- turhist, Tidskr. 3:dje Rtekke, 12:e Bd, p. 15. — 1879 - 1880. ,, „ Francis Day: The Fishes of Great Britain & Ire- land, Part II, pag. 124, pl. XLIV. - 1881. Enligt Skand. Fauna har den erhållit de Svenska benämningarna Tugg- mahril och Taggsill, och vid Kullen i Skåne dem af Staggsill och Staksill. Enligt CederströM kallas den i trakten af Strömstad Silfverfisk, och Malm uppgifver, att den på Gåsön i Bohuslän kallas Piggmakrel, vid Sydkoster Skrej och å Käringön derstädes Stamsill. R. Collett anför, att den vid Christiania kallas Garibaldimakrel, en t^ydligen på senare tiden påfunnen benämning. Vi hafva hört den derstädes benänmas Strömsild, hvilket namn dock torde tilldelas äfven andra fisksorter, då enligt S. Nilsson och R. Collett Argentina sphyrcena der bär detta namn. BesJcr. Den blir ej så stor som makrilen samt föga större än den norska sillen. Den vanliga längden för äldre individer är 10 till 12 tum dec.m. eller 300 — 360 mill., men stundom erhållas de, som äro 14 t. eller 420 mill. långe. Sällan äro de något litet större. Kroppsformen är långsträckt och mj^cket lik raakrilens, ehuru något mera hoptryckt. Det är således den så kallade vackre fiskformen eller, om man så vill, laxformen, dock med baktill något smalare stjert. Den största kroppshöj- den, som är belägen stundom vid den l:sta ryggfenans början och stundom vid dess midt, innehålles i senare fallet omkring 4V4 g^i"' och i det förra (då fisken har buken något mindre 332 Släp;tet Caranx. fyld) omkr. b^l.^ ggr i totallängden till spetsen af någondera stjertfensfliken. Stjertens minsta höjd framom stjertfenans bas^ som är mindre än dess bredd derstädes, innehålles 2:ne ggr i ögats vertikale diameter och obetydligt mera i afståndet mellan nosspetsen och ögonhålan. Kroppens störste tjocklek, som är belägen strax ofvan bröstfenornas fästen, innehålles omkr. IY5 ggr i kroppshöjden. Anus ligger obetydligt framom början af den 2:dra ryggfenan samt i midten af afståndet mellan under- käkens spets och basen af de mellerste stjertfenstrålarne. Be- traktad från sidan visar kroppen stundom den öfre och undre profilen lika böjde, och stundom är den undre något mera böjd. Kyggen har en liten af en hudfåll på hvardera sidan begränsad ränna för den l:sta ryggfenan och den främre delen af den 2:dra d:o, uti hvilken ränna den förra fenan kan för det mesta döljas. På buken är en ganska stark långsgående fördjupning bakom bukfenornas fästen och till anus, uti hvilken dessa fe- nor till en del kunna inläggas. Bakom denna är en annan mindre fördjupning, i hvilken anus och den bakom anus va- rande genitalpapillen hafva sitt läge, och från hvardera sidan af denna fördjupning går bakåt en hudfåll, betäckande å hvar- dera sidan i mer eller mindre grad de båda framom analfenan varande taggstrålarne samt den främre delen af analfenans bas ett godt stycke bakåt. — Hufvudet är medelmåttigt stort, och dess längd innehålles i totallängden 4 till 475 ggi"- A ett exem- plar af 11 Vi o tum dec.m. eller 339 mill:s totallängd är huf- vudet 27,0 t. eller 84 mill. långt, och största kroppshöjden är 27io ^- eller 09 mill., denne senare således betydligt mindre än hufvudets längd. Framtill är hufvudet trubbigt tillspetsadt och dess öfre profil är nästan rät och obetydligt uppstigande bakåt. Dess undre profil är temligen starkt bågböjd och fram- till uppstigande, och spetsen af underkäken räcker framom nos- spetsen. Munnen är medelmåttig och munspringan uppstigande,, och bakre änden af öfverkäksbenet, som är bred och grundt utringad, är under främre kanten af ögat. Det främsta infra- orbitalbenet är ej synnerligen stort, och i undre kanten kon- vext, och det betäcker icke bakre delen af öfverkäksbenet. Näs- borrarne, som äro tätt intill hvarandra samt nästan vertikalt njur- formige, och af hvilka den främre är mindre, hafva sitt läge nära hufvudets öfre profil samt dubbelt närmare ögat än nos- spetsen. Ögonen äro stora och deras vertikale och longitudinelle Taggraakrilen. 333 diametrar äro lika store och ungef. lika med nosens längd eller afståndet mellan framkanten af mellankäksbenen och ögonhålans framkant, och nämnde diametrar innehållas omkr. 4 ggr i Imf- vudets längd från nosspetsen. Ögonen äro baktill täckta af en fetthinna. Gällockets och underlockets bakre hinnartade kant bildar en utstående trubbig vinkel, ofvan hvilken å gällocket är en af hinna utfyld bugt, hvarest den svarte fläcken har sitt läge, och på gällocket förmärkes en nedåt och bakåt gående låg köl. Gällockens kanter äro tunne och obeväpnade, och for- lockets bakre kant är rät och dess nedre bakre hörn tvärt af- rundadt. Med undantag af nosen och underkäken är hufvudet fjällbetäckt. Gälhinnans strålar äro 7, och båda gälhinnorna äro förenade under gälnäset, som är smalt, så att underkäks- grenarne och mellanlocken med sine kanter äro nära intill hvarandra. Gälöppningarna äro stora, och den ytterste gälbå- gen har talrika (omkr. 65) och långa gälräfständer. — Tän- derna äro ytterst små och koniska, och sitta i en enkel rad längst fram på mellankäksbenen, på gombenen, plogbenet och underkäken; men på plogbenet förefinnes utom den midt åt gående raden, som är ganska lång, på detta bens utbredde främre ände ä hvardera sidan en utåt gående rad, som är föga märkbar. — Den l:sta rygg fenan, som börjar vid slutet af den förste 7:5 af kroppslängden till spetsarne af de mellerste stjert- fenstrålarne, eller något bakom fästena för bröstfeuorna, och slu- tar något litet framom anus, och hvars längd är nästan lika med '/2 a^ hufvudets d:o från spetsen af underkäken, har 8 spenslige taggstrålar, af hvilka 3:dje och 4:de äro de längste'). — Den 2:dra ryggfenan, som är väl skild från den l:sta (hos det nämnda exemplaret 7-20 ^' ^Her 10 7^ mill.), och som bör- jar föga bakom anus och slutar öfver slutet af analfenan samt något mera än en half ögondiameter framom stjertfenans bas, har en taggstråle och 30 till 34 (hos oss vanligen 30—32) mjuke strålar, af hvilka den siste är dubbel samt något längre än närmast föregående. Denna fena, som är 272 ggi" längre än den l:sta, och hvars längd är nästan lika med 73 af fiskens totallängd, är högst framtill, och dess 2:dre och 3:dje strålar 1) Den framom denna fena varande i huden dolde och framåt rigtade spets, hvarom talas i Skandinavisk Fauna, är icke någon rudimentär fen- stråle, utan ett orörligt utskott på denna fenas l:sta interspinalben. 334 Slägtet Caranx. äro de längste. — Analfenan, till hvilkeu äfven de 2:ue bakom, anus varande, sins emellan genom hinna förbundne, men eljest fristående taggstrålarne böra räknas, börjar således med desse obetydligt bakom början af 2:dra rygggfenan och slutar under slutet af denna, och har, såsom nämndt är, främst "ime starke, fårade och krökte taggstrålar, som med hvarandre äro förbundne genom hinna, men som äro skilde från den derefter följande fenan, hvilken har främst 1 temligen smal taggstråle och bakom den 26—29, och enligt Steindachner stundom t. o. m. 33 (hos oss i allmänhet 26 — 28) mjuke strålar, af hvilka den bakerste är dubbel, samt något längre än de närmast föregående. De, 2me fristående taggstrålarne kunna för det mesta och den främre delen af den följande analfenan kan till en del döljas mellan de å sidorna af deras baser varande hudfåilarne eller i den af dem bildade rännan. Analfenan är liksom den 2:dra, ryggfenan högst framtill, och dess höjd der är unngef. lika med höjden af den främre delen af denna senare. Dess 2:dre och 3:dje mjuke strålar äro de längste '). — Bröstfenorna äro ganska stora och bredt sabelformade, och räcka med sine bakre spetsar bakom analfenans fristående taggar och nästan till bör- jan af den bakom dem följande analfenan. Deras längd är ungef. lika med längden af hufvudet. Deras fästen ligga framom l:sta ryggfenans början och äfven något framom bukfenornas fästen, och äro såsom vanligt sneda uppifrån nedåt och bakåt. Deras strålar äro till antalet 20 till 21, af hvilka den öfverste är kort och enkel, och alla de andre ledade, men den öfverste af desse icke grenig. — BuJcfenorna, som hafva sina fästen strax bakom fästena för bröstfenorna och som icke räcka till anus, hafva 1 lång och smal taggstråle och 5 mjuke strålar. Deras längd är lika med längden af underkäken. — Stjertfenan, som är djupt inskuren och hvars flikar äro tillspetsade och hvars bas är tjällbetäckt, har 19 fullständige och å hvardera sidan 5 ofullständige strålar. Stjertfenans höjd är något större än kroppshöjden, och de längste strålarnes längd är ungef. lika med 2/j af hufvudets d:o. — Fjällen, utom på sidolinien, äro 1) Enligt livad vi iakttagit äro de bakerste strålarne i analfenan sins emellan förenade och den bakerste d:o i 2:dra ryggfenan förenad med den fö- regående strålen allt genom fullständig fenhinna, liksom förhållandet är med de andre strålarne, och icke "nästan skilde till småfenor", såsom sä- ges i Skandinavisk Fauna. Taggmakrilen. 335 små, dock större än lios makrilen. De äro dessutom ganska mycket vexlande i storlek, så att en del på kroppssidorna äro betydligt större än de på rj^ggen och buken. Deras störste dia- meter vexlar mellan 2 och 5 mill. De äro i allmänhet tunna cycloidfjäll och till formen rundade, halfrunda, elliptiska eller ovala, och de större hafva några få (1 — 4) från centrum till den instuckne kanten gående radiära fåror jemte de täta kon- centriska linierna. På sidolinien efter hela dess längd före- linnas tvärs öfver den lagda såsom ett pansar mycket breda, i transversel rigtning emot sidolinien starkt förlängda, skiflika fjäll, till ett antal af 70 — 79, som redan vid sidoliniens början äro å midten förtjockade, med antydning till köl och med en trubbig vinkel baktill, men först under den 8:de eller 9:de strå- len i 2:dra ryggfenan blir kölen skarp och baktill utlöpande i en spetsig tagg på de 35 till 40 bakersta skifvorna. Bakåt tilltaga kölen och taggen alltjemnt i höjd och skarphet, med undantag af de allra bakersta fjällen, och deraf bildas på hvar- dera sidan af kroppens bakre del en skarp och hög sågtandad köl, som sträcker sig ut öfver midten af stjertfeuans bas ända till basen af dess mellerste strålar. De skiflika fjäll, som fin- nas på främre delen af sidolinien, hafva mellan sig smärre fjäll, och äro derföre något otydliga. De på bakre delen af sidoli- nien hafva långs kölen sin största längddimension '), som dock är mycket mindre än deras tvärdimension samt innehålles 3 — 4 ggr i denna senare, och åt sidorna äro de tillspetsade. — Sido- linien, som går nästan rät från öfre vinkeln af gälspringan bakåt, kröker sig nedåt öfver spetsen af bröstfenan eller något bakom början af 2:dra ryggfenan, och går derefter rät till stjer- ten, och dess bakom krökningen varande del är längre än den framom den samme. Sidoliniens porer genomborra de skiflika fjällen vid den i huden instuckne basen, och derifrån går por- kanalen under kölen bakåt. — Färgen är enligt C. U. Ekström på ryggen och öfre delen af hufvudet mörkt olivgrön, med lju- sare vågiga tvärband på ryggen. Hufvudet och kroppens sidor under sidolinien äro silfverhvita, med vågig, perlemorlik, rödgul skiftning. Iris silfverhvit. En större svart fläck på bakre 1) Det är att märka, att här menas med längddiraension den, som är parallel med sidolinien. 836 Slägtet Caranx. delen af locket. Främre ryggfenan genomskinlig, gråhvitak- tig, den bakre mörkt grå äfvensom stjertfenau; de öfriga fe- norna hvita. A. W. Malm, som hos maneten Cyanea capiUata och nå- gon gång äfven hos Bliizostoma aldrovandi funnit små ungar, hvilka der söka skydd och föda, förtärande manetens Ägg, upp- gifver"), att hos ungar af 12 1/3 mill:s totallängd ännu inga spår till skifvor å sidolinien förefinnas, och att hos sådane, som hafva 14—21 milhs totallängd, äro de blott antydda genom intryckta punkter långs sidolinien, och desse sakna följaktligen äfven den köl å stjertens sidor, som finnes hos de äldre. Hos ungar af 29 mill:s längd äro skifvorna märkbara, ehuru tunna, och desse äro äfven försedde med köl ä stjertens sidor ; och hos sådane, som äro 35 '/a mill. länge, äro skifvor och kölar så tyd- liga, att man kan se dem med obeväpnade ögon. Kölar ne äro då skarpe. Hos ungar af 70 V2 mill:s längd äro skifvorna re- dan väl utbildade äfven på den främre delen af sidolinien. Färgen hos desse små ungar såsom lefvande är silfverhvit ; ryg- gen, nacken, en båge på ögonringens öfre del samt ryggfenor- nas kanter äro svartaktige. Sidoliniens bakre hälft, äfvensom kroppens öfrige delar, utom buken, äro försedda med i rader stående pigmentfläckar, omgifne af talrika pigmeutkorn. Desse ungar voro tagne under slutet af Juli och under Augusti må- nader. Dylike ungar hafva enligt C. U. Ekström sedermera blifvit funne hos maneter af I. W. Grill. Liksom andre späde fiskungar äro de för öfrigt betydligt olike de äldre, genom kor- tare kropp, proportionsvis större och trubbigare hufvud, med mera uppstigande munspringa, etc. Skelettet. Kraniet (det fasta benhufvudet) är temligen spensligt och smalt pyramidalt, och liknar rätt mycket till sin allmänne form kraniet af makrilen, men företer dock flera vä- sendtliga skiljaktigheter från det. Sidonackbenen äro starkt ut- bildade och omsluta nackhålet pä alla sidor, samt utestänga så- ledes basioccipitalbenet från det samma, och deras ledknappar, för artikulationen med den l:sta r3^ggkotan, äro store. Ofre nackbenet har en temligen hög köl eller kam, som går ner till öfre väggen för nackhålet, och fortsattes långs midten af kra- niets öfre sida till den främre tubformade änden af pannbenen, 1) Öfvers. af Kongl. Vet. Akadis Förli. 1852 (tr. 1853), pag. 228. 337 hvarest de långsträckta ossa nassalia äro fastade med sine bakre ändar. Utanför denne köl äi-o å hvardera sidan 2:ne andre min- dre långsgående kölar: en å hjessbenet och vidare framåt på pannbenet och en å o. pterotmim, således å kraniets öfre sida 5 längsgående kölar, men från den å hjessbenet och pannbenet varande kölen går ingen bakåt till midtelkölen, såsom hos ma- krilen. De bakre spetsarne på o. epotica och ptcrotica gå icke så långt tillbaka som sidonackbenen, ntan äro helt korte. Os opisthoticitm förefinnes, ehuru litet, och o. prooticum är af van- lig storlek, och å yttre sidan framtill försedt med en vertikal kam eller utstående brygga öfver det der varande stora hålet. Basisphenoidbenets nedre enkle del går vinkelrätt ned till para- sphenoidbenet och är, sedd från sidan, vid sin nedre ände nå- got bredare. Parasphenoidbenet har å undre sidan vid dess bredaste del en skarp låugsgående köl, och är framom den fåradt. O. snpraethmoideum är hingt, ehuru föga förbenadt, och sträc- ker sig långt framom de främre ändar ne af pannbenen, men knappt framom plogbenet. O. cdethmoidea äro små och tunna samt föga utstående. Plogbenet sträcker sig med sin bakre å undre sidan fårade ände något bakom .sist nämnda ben, och framom fåran har det å samma sida en långsgående med yt- terst fina tänder väpnad köl, som sträcker sig tillbaka nästan till de utstående delarne af ectethmoidbenen. På plogbenets främre utbredde ände förmärkes å hvardera sidan en mycket låg, snedt utåt och bakåt gående rygg, som är väpnad med några få mycket små tänder, hvilka nästan endast äro märk- bara på det skeletterade kraniet. Mellankäksbenen, som blott framtill äro tandbärande, hafva korta främre utskott, men å midten af deras öfre sida är ett stort, uppstående och tillspet- sadt utskott. Öfverkäksbenen, som endast till ringa del äro täckta af de medelmåttigt stora främsta infraorbitalbenen, äro baktill starkt utbredda, med bakre kanten grundt konkav, och de bära å sin bakre del vid öfre kanten ett ganska långt os jugale. Gällocken äro tunna, och mellanlocket är större än underlocket samt framtill å yttre sidan fåradt och der i undre kanten naggadt, och i iVämre änden, som sträcker sig fram till qvadratbenets ledknapp, försedt med en framstående spets. Su- spensorial- och pterygopalatinapparaterne äro af vanlig byggnad, och o. symplecticum är långt, smalt och böjdt. — Äfven den främste af de 7 strålarne i gälhinnan är ganska lång, ehuru LiUjeborg, Fiskarne. 22 338 S lagtet Caranx. mycket smal. — Kotornas antal iir 24, af livilka de 10 foröta äro bålkotor och de följande 1-4 äro stjeitkotor. Den hsta bål- kotans neuralbåge är orörligt sammanvuxen med sin kropp, och den l:sta stjertkotan utmärker sig från de föregående bälkotorua genom sluten haemalbåge. — Posttemporalbenets klyka är af vanlig längd, och dess öfre gren är enkel. Nyckelbenet och korpbenet äro af vanlig byggnad. Scapularfenestran är stor samt omsluten af skulderbladet, men den del af detta, som skil- jer den från korpbenet, är på ett ställe ytterst smal. Postcla- vicularbenen äro 2:ne; det l:sta är bredt och det 2:dra utlö- per bakåt i en mycket lång och lin spets. Bäckenbenen äro dolkformade. Denne fisk, som uteslutande är en hafsfisk, och som endast förekommer i hafvet utanför vår vestra kust, är ej allmän hos oss, ehuru han ej sällan erhålles från Öresund upp till Norge. Bland de i Upsala Universitets zoologiska museum förvarade fiskar, som tillhört framl. Doktor N. O. Schageustrum, förefin- uas exemplar af denna art, som enligt den af Schagerstköm öf- ver dem upprättade katalogen blifvit tagna i Öresund i trakten af Landskrona, och i vSkand. Fauna uppgifves, att den i Öre- sund vid Råå fiskläge fångas bland annan fisk, äfvensom att den enligt meddelande af framl. Baron N. Gyllenstjekna i trak- ten af Kullen i nordvestra Skåne, i sydligaste delen af Kattegat icke är sällsynt. Nilsson har dock endast sett den fångad i dessa trakter under viutermånaderne från November till Mars, och samme förfå,ttare uppgifver, att den vid våra kuster enligt hans erfarenhet alltid blott träfiås enslig och aldrig i stim. 1 sydligaste Kattegat och Öresund har man ej anträffat spädt yugel af den, och Nilsson säger sig icke hafva sett några der fångade, som varit mindre än 4: — 5 tum (vkm.) långa, och deraf kan man draga den slutsatsen, att den icke fortplantar sig i dessa trakter. KrOyek uppgifver, att den enligt uppgift af ScHONEVELDE äfvcn stundom förekommer i södra Östersjön, der den hvarje höst fångas i Kielertjorden. Den är emellertid icke upptagen af Benecke bland Öst- och Vestpreussens fiskar. Uti "Skandinaviens fiskar" anför C. U. Ekström, att den före- kommer utåt hela Bohuslänska kusten, men alltid spridd. Uti Göteborgs och Bohusläns Fauna uppgifver Malm, att vid den Bohuslänska kusten de flesta fångas i Juli och Augusti måna- der, och att den under vissa år under nämnda årstid ej är 331» sällsynt, och att t. ex. imder Juli 1853 ett och annat hundra- tal af den hvarje torgdag införts till Göteborgs fisktorg. Att den på samma sätt något år uppträder i större ymnighet, har man äfveu erfarit i Norge så väl som på andra ställen. De ofvan meddelade iakttagelserna af A. W. Malm äf\ensom ytter- ligare sådana af honom gjorda, som anföras i Göteborgs och Bohusläns Fauna, ådagalägga, att den fortplantar sig i hafvet utanför Bohuslän, och att den således derstädes har ett stam- håll, då Malm der tagit yugel, som haft en längd af endast 7 millim., hvilket, ehuru hospiterande hos maneter, svårligen kun- nat transporteras från långt aflägsna kläckningsställen. — Vid södra och vestra kusterna af Norge förekommer den enligt E. CoLLETT mer eller mindre talrik hvarje år och ynglar derstädes, och dess utbredning mot norden sträcker sig enligt den samme sannolikt åtminstone upp till Trondhjemsfjorden. Sjelfve hafva vi haft tillfälle att erfara, att den i Bergen under hösten torg- föres i temligen betydlig mängd. Collett har sett, huruledes man i Christianiafjorden i slutet af September en gång med ett nutkast fångade ett par "skeppor" ungar af taggmakril af om- kring 110 mill:s längd. På fisktorget i Christiania har han dessutom om hösten bland yngel af sill och skarpsill insamlat talrike ungar af taggmakril af 50 — 100 mill:s längd, som så- ledes utan tvifvel voro framkläckte i Christianiafjorden under samma år. De fullvuxne fås dock vanligen äfven vid Norge i ringare antal och ofta enslige under sommaren. Vissa år hän- der det emellertid enligt samme författare, att den vid Norges vestkust uppträder i stor myckenhet. Så t. ex. närmade den sig under sommaren 1862 i stora stim kusten från Stavanger ända upp till Söndfjord, och hela båtlaster af den samme fån- gades då derstädes allt som oftast från Juli till September. Ett liknande tillopp ("Indsig") af den hade 1847 egt ]-um i Skienstjorden. — För öfrigt förekommer den enligt Cuvier & Valenciennes och Steindachner och Lutken vid vestra och södra Europas hafskuster och i Medelhafvet. Dess temligen vidsträckta geografiska utbredning äfvensom det förhållandet, att den vissa år uppträder i stor myckenhet i närheten af någon hafskust, talar för att den liksom en del af dess samslägtingar företager vidsträckta vandringar. Den af Malm först och sedermera af 1. W. Grill gjorda iakttagelsen, att dess små ungar hospiterande förekomma hos maneten Cyanea 340 Slägtet Caranx. capilluta, der de i allmäuliet liiilla sig vid manetens äggstoc- kar och sluka dess ägg, är särdeles anmärkningsvärd. Det är tydligt, att de på detta sätt pä samma gång erhålla både skydd och föda af detta djur, som af de fleste fiskar är fruktadt och afskydt på grund af de för dem förlamande nässelorganer, hvar- med dess fåugtrådar äro utrustade. De äro sä hängifne åt dessa maneter, att om de uttagas frän dem och åter släppas i vattnet i deras granskap, så rusa de ögonblickligen tillbaka under dem, och då de bemärka någon aiinalkande fara, tränga de sig in under manetens disk'). Sedan ungarne af taggma- krileu blifva något större, och mindre äro i behof af skydd, öf- vergifva de sina fostermödi-ar, och trättas dä, såsom Collett iakttagit, enligt hvad redan blifvit sagdt, kringstrykande i stim och stundom blandade med andra fiskungar. Enligt C. U. Ek- ström hafva de taggmakrihir, som i Bohuslän under makril- ■fisket i början af Juni månad fångas med ränndöi;], mogen rom, och han antager derföre med rätta, att dess lektid inträf- far i Juni månad. Den lefver af småfiskar, fiskyngel, kräft- djur m. m. Under hösten, då den är fet, är dess kött nästan lika smakligt som makrilens. Den fiskas vid våra kuster van- ligen endast tillfälligtvis tillsamman med annan fisk, och blott de år, då den infinner sig i större myckenhet, kan den utgöra föremål för ett eget fiske. 1) Uti Ostiiidien vid Labuan har inan iakttagit en liten fisk af Plia- r3'ngognatliernes grupp ocli Poraacentridernes familj, Fronnas biaculentus, som lefver i sällskap med Actinia crassicornis, och som dä denna har ut- sträckt sina tentacler, håller sig stående i vattnet nära öfver henne, sakta berörande med sina bröstfenor tentaclerna, hvarvid dessa uppresas, blifva tjockare i änden och förete phosphorescens. Blir fisken då förskräckt ge- nom någon hotande fara, så dyker han ögonblickligen ned genom Actinians niunöppning uti dennas kroppshäla, hvarefter Actinian sluter sig öfver ho- nom, och man skulle då kunna tro honom vara förlorad. Men när Acti- nian åter öppnar sig, springer fisken ut lika kry som förut, och detta kan förnyas huru många gånger som helst. Man har haft Actinian tillsamman med sin tisk nära ett år, hvarunder de lefvat i den bästa harmoni. Då fisken genom ett olycksfall omkom, blef Actinian sjuk och dog några få dagar derefter. fSe Proceed. of the Zoolog. Society of Lond. 1869, pag. 248, Notes etc. by Lieut. C. C De Crespigny). Uti detta fall är det tyd- ligt, att Actinian lemnar fisken skydd vid hotande faror, och å andra si- dan synes det troligt, att fiskens beröring med Actinian är af vigt för hennes välbefinnande. Spiggar. 341 r2:e Familjen GASTEEOSTEID^E, A. Gunthek. 1859. (Catalogue of the Acanthoi)ter. Fishes in the Collection of the Bri- tisli Museum, vol. I, pag. 1. — 1S59). Spiggar. Kroppsformen mer eller mindre långsträckt, och stjerten baJitill smal. 3Iun'öppnbigen temlir/en liten, men mimspringan sträcker sig tillhalca pjå Imfviidets sidor samt är något upp- stigande. Endast käJcarne bära tänder och dessa äro små, smala och honiska. Mellankäksbencns främre uppstigande ut- skott icke längre än deras öfrige del. Infraorbitalbenen bilda dt mer eller mindre utbredt imnsar på hitfvudets sidor under Ögonen. Gällocken sakna taggar. Gälhinnans strålar blott S:ne. Framom den mjukstråliga ryggfenan äro fristående taggar, utgörande den taggstråliga af delningen af ryggfenan. Bukfenorna belägna bakom bröstfenorna, bestående blott af en tagg och en eller två fine strålar. Kroppen utan fjäll, men sidorna med stora skifvor. Enkel simblåsa. Appendices py- loricce få. Under denna familj höra blott -Jrne slägten med omkring 6 — 10 arter, förekommande i de tempererade och arctiska zo- nerna inom norra hemispheren, och af dessa är blott 1 inskränkt till hafvet eller åtminstone bräckt vatten, och de andra före- komma både i hafvet och i de färska vattnen. Hos oss före- komma 3:ne arter. De äro i allmänhet liflige och rofgirige fiskar, och äro utmärkte genom den omvårdnad om äggen och ungarne, som hanen ådagalägger i). GASTEROSTEm.i: Bäckenbenen . . sammanvuxna 1. Gasterostetis, Artedi. skilda 2. Spinachia, FLEMING. 1) ¥Ai liknande exempel på denna omvårdnad hafva vi bland fåg- larne hos slägtet Plmlaropus, der honan t. o. ni. lemnar trakten, sedan äggen blifvit lagda. 842 Slägtet Gstasteroeus. 1. Slägtet Gasterosteiis, Aktedi. 1738. ((ieneni l*isciiiiii, pag. 52. — 1738). Kroppen JwpirpcJd och icJce kantig, meddmåttigt Jång- sträclä, ined Jcort nos, livars längd är obetydligt större än ögats diameter, och med medelmåttigt lång stjert, hvars längd från analöppningen till spetsen af stjertfenan är kortare än halfva totallängden. Bäckenbenen sammanvuxna efter hela sin längd, bildande mellan bukfenorna en bakåt tillspetsad- sköld, samt framtill bredast och der utsändande uppåt å yttre sidan ett utbredt idskott. Bukfenorna med 1 tagg och 1 mjuk stråle. Med undantag af 1 art tillhöra alla arterna inom familjen detta slägte, och 2:ne arter af det samma äro att räkna till vår fauna '). Gastekosteus. De fristående taggarne framom nijukstråliga ryggfenaii . . . . Arter: 3— 4. aculeatus, Linné. 8 — 11. jjHHY/ite(')'2 Slägtet GastcMosteus. jiiom livilket han städse bevakar dem. Först sedan liela ägg- säcken blifvit absorberad, och ungarne blifvit så försigkomne, att de kunna förse sig med föda, lemnar han dem. Härvid är det äfveu särdeles anmärkningsvärdt, att hanen under hela denna fortplantningstid lefver i en nästan fullständig fasta. Af de iakttagelser, som blifvit gjorda med större omsorg, framgår, att det blott är hanen, som bygger bo och bevakar detta och de deri inneslutna äggen, samt fredar och vårdar ungarne när de blifvit kläckte, och att honan icke ådagalägger det ringaste intresse för sin afföda. Det händer t. o. m. att hon vill sluka sina egna ägg, och man har flera gånger sett, huru- ledes hanen afvärjt hennes lorsök att göra detta. Det är tjå- ligt att den verksamhet, som hanen i detta afseende utvecklar, ådagalägger en för fiskar högst ovanlig instinkt. Då hanarne äro mycket stridslystne, uppkomma naturligtvis ofta häftiga strider om boen mellan dem, och det är troligt, att de strider mellan hanarne, som Ekström iakttagit, varit af sådan beskaf- fenhet. Man har någon gång iakttagit, att vid sådana tillfällen den ene hanen med sine bukfentaggar ristat upp buken på den andre och sålunda dödat honom. Då honorna blott lägga ett jemförelsevis ringa antal ägg^), så är det anmärkningsvärdt, att denne fisk ändock på vissa ställen både enligt Ekström och Benecke stundom förekommer i så betydlig mängd, att dess fångst med fina notar kan lemua ett sådant resultat, att man kan använda den till trankokning eller till gödning af åkrarne. Orsaken dertill torde dels böra sökas deri, att honan under samma år lägger ägg flera gånger, och att äggen genom boen förvaras från förstörelse, och dels deri, att fisken uti sine taggar har ett godt skydd så väl emot roflfiskar som emot andra djur. Enligt Ekström utgör den emellertid näbbgäddans vanligaste födoämne, och den tages ofta af fisktärnan. Då den är orädd, blir den, förvarad i fångenskap, snart tam, och då den är seg- lifvad och kan lefva länge i en ringa vattenmängd, lämpar 1) Ekström har räknat 110—150 ägg hos en hona, och Benecxe uppgitVer boets innehåll till blott 60 - 100 'å.gg, ehuru det ^kall vara van- ligt, att flera honor lägga sina ägg i samma bo. Hos en romstinn hona af 2 7j tums clec.m. eller 75 milhs längd, af formen G. traclmrus, hafva vi räknat 370 utbildade ägg. af 1' j milhs diameter hvartdera, jemte en stor mängd outbildade smärre ägg. Hos ännu större honor kan antalet ägg .säkerligen öfverstiga 400. Sraåspiggen. 363 den sig väl för aquarier, men dess rofgirighet gör, att den för- stör alla andra smärre djur, som man har tillsamman med den. Den angripes af åtskilliga parasitiska djur. Utanpå den fäster sig ofta Argulus foliaceus, uti dess tarm förekommer Tcenia Hlicollis och TricBnopJiorns nodidosus, och i lefvern och mesenteriet en outbildad JBothriocepliahis soUdus^ som är stor och stundom uppfyller bukhålan. Den sist nämnde förekom- mer äfven hos följande arten. — Uti Stockh:s Läns K. Hus- Hållnings Sällsk:s Handl. G:te häftet, 1855, pag. 177, har C. J. Sundevall beräknat den årliga fångsten af spigg på en sträcka af vid pass 5 Svenska mil i Stockholms skärgård till 1200 tunnor. Den användes der företrädesvis till trankokning. 2. Gasterosteiis puugitiiis, Linné. Småspiggen eller Tiotaggade Spiggen. Taggarne på ryggen framom den mjukstråUga ryggfenan 7 till 11, vanligen 9 till 10. Kroppssidorna iitan benskifvor, men stjerten å hvardera sidan i allmänhet med en liten låg Ml, bildad af tunna benskifvor . Ef. 7— 11 -f O— 11; af. 1-^9—10; brf. 9— 10 bf. 1 + 1; stjf. 12. ■Gasterosteus Pungitius, Linné: Fauna Svecica, edit. II:da, pag. 119. — 1761. „ „ Idem; Systeina Natuvae, edit. Xllaiia, pag. 491. — 1766. ,, „ A. J. Retzius: Faunaj Suecicie, Pars I'.ina. pag. 338. — 1800. •Gasteracanthus Puncjifius, Pallas: Zoograpliia Rosso-Asiatica, vol. 111, pag. 228. - 1811. Gasterosteus pungitim, Cuvier & Valknciennes: Hist. uat des Poiss. T. IV, pag. 506. — 1829. „ „ C. U. Ekström ; Fiskarne i Mörkö Skärgård ; K. Vet. Akad:s Handl. 1831, pag. 302. — 1832. „ „ S. Nilsson: Prodromus Ichthyologise Scandina- vicae, pag. 86. - 1832. ,. „ W. V. Wright, b. Fries & C. U. Ekström: Skandinaviens Fiskar, l:sta haft., pag. 20, pl. IV, tig. 2. — 1836. „ „ H. Kröyer: Danmarks Fiske, l:ste Bd. pag. 188. - 1838—1840. ^ „ S. Nilsson; Skand. Fauna, 4;de del. Fiskarna, l:sta haft. pag. 110. — 1852. 3()4 Slä^itet Gasterosteus. Gastcrustcm inmgitius, W. Yarrell: British Fishes, edit. 3, vol. II pag. 91. - 1859. „ „ A. GUNTIIER: Catal. of the Acantli. Fi.sli. iii the CoU. of Brit. Mus. vol. 1, pag. 6. — 18.59. „ „ C. Th. Yl. v. SiEBOLD; Die Siisswasserfische von ^ Mitteleuropa, pag. 72. — 1863 ,. „ A. J. Malmgren: Kritisk öfversigt af Finlands Fiskfauna, pag. 15. — 1863. Tinker J. Couch: Hist. of tlie Fish. of the Brit. I.sl. pag. 176, - 1864. Gasteru.-iteus puiigitius, R. COLLETT: Norges Fiske, |)ag. 13. — 1875. „ „ A. W. MalM: Göteborgs och Boliuslaii.-, Fauna, pag. 373, — 1877. „ „ R. COLLETT: Meddels. om Norges Fiske i Aarene 1875—78; Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 4. — 1879. „ „ B. Benecke: Fische, Fischerei und Fischzucht in Ost- und Westpreussen, pag 75. — 1881. „ „ Francis Day: The Fishes of Great Britain & Ireland, Part IV, pag. 244, pl. LXVIII. fig. 4. - 1882. Afven denne kallas enligt hvad vi erfarit hos oss stundom Spiyg och stundom Hornstnyg. Enligt 0. U. Ekström benämnes den stundom Ben- unge och stundom Skinäling. Af honom sjelf liar den erhållit benämnin- gen Små-Spigg. Beshr. Ehuru den icke ernår den storlek, soin föregående, är den dock stundom under gynsamma förhållanden icke myc- ket mindre, och den blir då betydligt större än de dimensio- ner, som i allmänhet tilldelas den. Upsala Universitets zoolo- giska museum eger vid Upsala, i den så kallade Slottsdammen tagna exemplar, som hafva en totallängd af 2Vio tum dec.m. eller 81 mill. De exemplar, som erhållas i diken eller andra dylika mycket små vattensamlingar, hinna icke pä långt när till denne storlek, och åro vanligen blott 1 '/o -1 ^-i,, ^^^^^ långa. Dess kroppsform är hos gamla fullt utvuxna exemplar föga mera långsträckt än den af föregående, och den är underkastad tem- ligen betydliga vexlingar. De yngre äro i allmänhet smärtare, och de äldre romstinna honorna äro naturligtvis de tjockaste. Den hufvudsakliga skilnaden mellan den och den föregående uti kroppsformen ligger deri, att den är tjockare, d. v. s. mindre hoptryckt, och har stjerten framom stjertfenan smärtare och längre. I båda dessa afseenden företer den en tendens till föl- jande slägtet. Hos en äldre, ännu icke romstinn hona inne- Siuåspiggen. 385 hålles största kroppshöjdeu, öfver basen af bukfenorna, väl 5 ggr i totallängden till stjertfenans spets, och hos en äldre hane innehålles den förra 6 '/-i ggi' i ). Framom ögat är sidan af nosens eller svärdets bas något konkav, och i denna grunda fördjupning ligga de nästan runde uäsborrarne tätt intill hvarandre, i jemnhöjd med öfre kanten af ögat och på ett afstånd från detta, som är ungef. lika med -/.^ af dess diameter. Ögonen, som äro temligen stora, så att deras longi- tudinelle diameter är ungef. lika med 2/3 af pannans minsta bredd dem emellan, äro belägna på hufvudets sidor midt emel- lan pannans profil och öfre munkanten. Då fisken betraktas från sidan, visar sig hufvudets öfre profilkontur utan afsats, jemnt och så småningom uppstigande från svärdets ofvantill konvexe bas till början af l:sta ryggfenan, med en föga märk- bar konvexitet ofvan ögonen. Gällockens kanter äro släte. För- 1) Denna beskrifning af de i svärdet ingående benen är hufvudsak- ligen grundad på den, som Cdvier uti sin Hist. nat. des Poissons leninat. 384 Släktet Xipliitis. lockets bakre kant är vertikal och dess nedre hörn är ufrundadt. Gälöppningarne äro store. Tunga saknas, och de äldre sakna egent- liga tänder på käkarne och gomD]en,men på svalgbenen finnas fina sainmetslika tänder. Gälbågarue äro innantill släte och sakna gälräfständer. Gälhinnans strålar äro 7, och båda gälhinnorna äro förenade under gälnäset. — Den äldre fisken har 2:ne långt skilda ryggfenor. 1 :sta ryggtenan, som framtill är mycket hög, så att dess höjd ej är mycket mindre än kroppshöjden, och som har sin början öfver bakre kanten af locket eller den främre delen af bröstfeuans fäste, har ett betydligt vexlande antal af strålar. Framtill har den 8:ne smärre, i fenans fram- kant dolde strålar, som äro enkle. Derefter följa vanligen 15 till 20 mjuke strålar, af hvilka de '2 — 3 främste äro de högste. De efter 4:de eller 5:te strålarne följande aftaga hastigt i höjd, och de bakre äro helt låge. Derigenom har denna fena blifvit starkt utringad i öfre kanten, med främre delen hög och den bakre mycket låg. Den !2:dra ryggfenan är helt liten, och af- ståndet mellan den och den l:sta är betydligt (hos det af oss undersökta exemplaret något öfver 3 fot), men på ryggen ser man ofta spår till de fenstrålar, som hos yngre individer sam- manbinda båda ryggfenorna och göra, att ryggen då blott har I fena. Afständet mellan denna fena och stjertfenan är obe- tydligt och blott ungefär dubbelt större än ögats diameter. An- talet strålar i 2:dra ryggfenan är vanligen 4, men Kölpin räk- nade blott 3, och bakom den siste är en låg fenhinna längs ryggen. — Hos de äldre förefinnas äfven 2:ne analfcnor. I:sta analfeuan, som börjar något bakom anus och bakom midten af afständet mellan spetsen af underkäken och spetsarne af stjert- fenans fliikar, och som liksom 1 :öta ryggfenan framtill är högst och har kanten starkt utringad, är betydligt lägre än nämnda fena. Den har vanligen 9 till 1 1 strålar, af hvilka den 1 :ste synes vara enkel i), och 3:dje och 4:de äro de längste. Deref- ter aftaga strålarne starkt i längd bakåt, men de bakerste äro dock väl så höge som de bakerste i den hsta ryggfenan. Af- ständet mellan den l:sta och 2:dra analfenan är ej synnei-ligen stort (hos det af oss undersökta exemplaret S^i» tum dec.m. eller 249 mill.), och spår till de strålar, som hos de yngre sam- manbinda båda dessa fenor till en och som hos äldre försvinna. 1) Enligt Kröyer äro de 2:iie förste enkle. Svärdfisken. 385 l)ruka förelin nas, om de än äro något otydligare än de spår, som linnas mellan båda ryggfenorna, 'irdra analfenan, som är liten och som har sitt läge obetydligt längre fram än den 2:dra ryggfenan, har vanligen 3 till 5 mjuke strålar. — Bröst- fenorna, som sitta långt nere emot buksidan och hafva ett nä- stan vertikalt fäste, under början af l:sta ryggfenan, äro långa och bredt sabelformade eller nästan skäreformiga, och räcka något bakom midten af afståndet mellan deras fästen och anal- fenan. Deras strålar äro 16, och af desse äro de nederste så- som vanligt korte. — Stjertfenan, som är halfmånformig, med starkt utspärrade och spetsige flikar och grund urbugtuing bak- till, har 17 fullständige och ofvan och nedan 5 ofullständige strålar. Hos ett exemplar af 10 fots längd är den omkring 2 fot eller litet mera mellan flikarnes spetsar, — Huden är nå- got sträf af en mängd uti den samme inbäddade kalk- eller benkoru, som på buken hafva form af små skifvor. Sido- linien ligger närmare ryggen och går parallel med den samt är något böjd uppåt öfver bröstfenorna. Den är i allmänhet otydlig, men är stundom utmärkt genom en rad svartaktige fläckar. — Färgen : Eyggen är mer eller mindre mörkt svart- blåaktig, hos den lefvande fisken enligt Kölpin glänsande. Denne färg ljusnar ned åt sidorna till gråblå och öfvergår så småningom i nedre kroppssidornas och bukens silfverhvite, glän- sande färg. Iris silfverhvit. l:sta ryggfenan, l:sta analfenan och bröstfenorna gråaktiga, med svartaktige spetsar. Stjertfenan svart vid basen, derefter gråaktig, och vid spetsarne af flikarne svartaktig. Såsom redan blifvit anfördt äro de unge mycket olike de gamle'). Cuvier & Valenciennes hafva (anf. st. pag. "261, pl. 225 & 226) beskrifvit och afbildat den unge svärdfisken med en totallängd af 1 eller 1 '/.^ fot. Den har då ett svärd, hvars längd innehålles nära 4 ggr i totallängden, och underkäken räc- ker utom svärdets midt. Såsom redan blifvit uppgifvet, är kroppen mycket smärtare än hos de äldre, och den har i hu- den inbäddade långsgående rader af dels temligen stora taggiga 1) Enligt A. GUNTHEK (Introd. to, tlie Study of Fisli. y. 174) och Chk. Lutken (Spolia Atl. pag. 443) äro unganie af slägt. Histiophorus olike dem af si. Xiphias dels derigenom att de hafva slät hud, och dels devigeuom att de hafva en stor tagg, utgående bakåtfrån förlockets nedre hörn, samt rudimentära bukfenor. Lilljeborg, Fiskarne. 25 386 Slägtet Xiphias. eller skrofliga aflånga benskifvor eller fjäll, och dels mindre dy- like knölar eller fjäll, hvilka först försvinna på ryggen. Den har en enda rygg- och en d:o analfena, och den förra, som består af 3 enkle eller taggstrålar och 40 mjuke strålar, har en be- tydlig höjd, så att den är högre än kroppen, samt sänker sig endast småningom bakåt, så att äfven dess bakre strålar ej äro så synnerligen låge. Vid dess främre del är dess öfre kant grundt utringad. Analfenan har 2 enkle och 15 mjuke strå- lar, men dess undre kant är redan starkt utringad. Inga spår till bukfenor förefinnas. Stjertfenan har de mellerste strålarne längre och flikarne bredare. Kölarne å stjertens sidor förefin- nas redan. Tydliga tänder förefinnas på båda käkarne, och de sträcka sig långt ut på svärdet. Ännu hos en ung svärdfisk med en totallängd till spetsarne af stjertfenans mellerste strå- lar af 2 fot 3 tum återfinnas enligt Chr. LutkenI) samme ung- domskarakterer, ehuru gälarne hafva samma byggnad, som hos de äldre, men enligt Cuviek & Valenciennes äro desse karak- terer försvunne vid en totallängd af 3 fot. Uti Upsala Uni- versitets zoologiska museum förvaras i sprit ett af Prof. T. Thorell anskaffadt ungt exemplar från Nizza, hvars totallängd är 3 fot 2 tum dec.m. eller 960 mill. Kroppen, som framtill är något hoptrj^^ckt, är vid ryggfenans början 4^/,,, tum eller 129 mill. hög. Hufvudets längd från svärdets spets är 1 fot 3^2 ^^^^^ öUer 405 mill. Svärdets längd, räknad till ögat, är 1 fot eller 300 mill. Underkäkens längd från dess ledgång vid qvadratbenet är 4^/io tum eller 141 mill. och den räcker 32/,„ tum eller 96 mill. framom ögat, hvars diameter är un- gef. 1 tum eller 30 mill. Afståndet mellan underkäkens spets och spetsen af svärdet är 7 tum eller 210 mill. Afståndet mellan underkäkens spets och anus är 1 fot 3Yio ^^^ ^ller 399 mill. Af dessa mått visar det sig, att kroppen af den ännu är smärtare än den är hos de äldre, då dess höjd inne- hålles mera än 7 ggr i totallängden. Äfven är hos den under- käken ännu märkbart längre än hos de äldre, då den delen af den samme, som räcker fram om ögat, är flera gånger längre än dettas diameter, och afståndet mellan dess spets och den samme af svärdet utgör blott ungef. Vs ^-f dettas längd. Rygg- 1) Spolia Atlantica; K. Danske Vid. Selsk:s Skr. 5 Eskke, naturvid. o. math. Afd. XII, 6, pag. 445. Svärdtisken. 387 och analfenorna äro redan delade hvardera i 2:ne, men de dem sammanbindande strålarne förefinnas ännu ganska tydlige och räcka ett godt stycke öfver kroppshuden. De synas dock starkt slitne och reducerade, och fenhinnan dem emellan saknas, för det mesta. Benknölarne i huden äro något tydligare äm på de äldre. Stjertfenan är något mindre utspärrad än hos desse senare. A. Gunther har afbildat^j en unge af 6 7i o tums dec.m. eller 198 milhs totallängd, och denna afbildning utvisar, att den redan då har en kroppsbyggnad, som öfverensstämmer med den af Cuvier & Valenciennes beskrifna. Lutken har å anf. st. beskrifvit flere ungar, som varit betydligt mindre, och af dessa beskrifningar framgår, att hos desse ungar, liksom me- rendels hos andre fiskungar, hufvudet intager en proportion till den öfrige kroppen, som står i omvändt förhållande till åldern, d. v. s. att ju mindre ungarne äro desto större proportion intager huf- vudet. Sist nämnde författare har äfven lemnat en afbildning^ af en unge af 50 mill:s längd. Dess kroppsform är betydligt smärtare än den hos de större ungarne, och kroppshöjden innehålles omkr. 13 — 14 ggr i totallängden. Den bakre halfdelen af krop- pen bakom hufvudet och utan inberäkning af stjertfenan är mycket smal. Hufvudet upptager föga mindre än '/, ^f total- längden, och svärdet utgör mera än Y3 af den senare, men un- derkäken räcker långt utom svärdets midt. Båda käkarne och äfven gommen äro tandbeväpnade, och öfverkäkens tänder äro olikstora och till en del temligen stora, och större än de på underkäken. De taggige knölarne och skifvorna på kroppen, förefinnas, liksom hos de större ungarne, och de fortsättas ut öfver hufvudet och käkarne. Supraorbitalkanten och bakre kan-- ten af förlocket äro taggige. Ryggfenan är lika hög baktill som framtill, och är å senare stället något lägre än hos de större, och dess främre och bakre hörn äro afrundade. Anal- fenan är afrundad. Stjertfenan är proportionsvis mindre, i midten mycket grundt urbugtad och med afrundade hörn. Hos alla ungarne, äfven den minste af endast 10 mill:s längd, har LiJTKEN icke funnit spår till bukfenor, och alla sakna den store tagg i nedre hörnet af förlocket, som finnes hos ungar af Hi- stiophorns. Kotornas antal är enligt både Kölpin, Cuvier och H. Kröyer 25, af hvilka enligt Kölpin 16 och enligt Cuvier och Kröyer 1) An Introduction to the Study of Fishes, pag. 175. 388 Slägtet Xiphias. 14 tillhöra bålen. A. W. Malm uppgifver 2(i kotor, af hvilka 14 tillhöra bålen. Svärdfisken, som är en pelagisk fisk, har såsom sådaue i allmänhet en vidsträckt geografisk utbredning, men huru vid- sträckt den är, synes ännu icke vara riktigt kändt. Hos oss är den icke att betrakta såsom normalt torekommande, utan endast såsom en tillfällig besökare, ehuru den icke så synnerli- gen sällan här blifvit anträftåd. Eedan Linné uppgifver, att den, ehuru mera sällan, förekommer i Östersjön. Denna före- komst bekräftas af A. J. Ketzius, S. Nilsson och B. Benecke, hvilken sist nämnde uppgifver, att nästan hvarje år några ex- emplar erhållas vid Preussens kuster. H. D. J. Wallengren*) har uppgifvit, att ett exemplar omkring år 1850 blef fångadt utanför Edenryd vid östra kusten af Skåne. Vi hafva icke er- farit, att den någon gång anträffats i de nordligaste delarne af Östersjön, men vid Gotland har den ett par gånger förekommit. Professor G. Lindström har uti sin afhandling om Gotlands fiskar (Gotlands Läns Hushålln. Sällsk:s årsberättelse 1806, särsk. aftr. sid. 25) uppgifvit, att ett exemplar af svärdfisken under sommaren 1850 blef fångadt utanför Stenkyrka på Got- land, der det hade fastnat i fisknät. Samme författare har på samma ställe anfört, att i Linde kyrka på Gotland då ännu förvarades en stjertfena af en svärdfisk, hvars flikar hvardera hade en längd af 18 tum (verkm.). Af framl. Professor Carl Säve hafva vi för många år sedan erhållit den uppgift, att han i Linde kyrka år 1844 sett samma stjertfena hängande, samt att den omnämnes och afbildas af Hilfeling i dennes "Rese-journal på Gotland" af år ITUU, sid. 153, med den upp- gift, att afståndet mellan flikarnes spetsar var 2 fot 8 tum (vkm.), samt att den vid gräfning på Linde kyrkogård skulle liafva blifvit funnen. Det är påtagligt, att dessa uppgifter handla om samme svärdfisk, som är beskrifven och afbildad af Georgius Hann^us (Practicus & Professor Othiniensis i Danmark) uti "Miscellanea Curiosa sive Ephemeridum medico-physicarum Germanicarum Academise Imperialis Leopoldin?e natur» curio- sorum, Decuriaj II, Annus octavus, Anni MDCLXXXIX;" tryckt är 161)0 i Niirnberg, pag. 241 — 243, fig. 22, hvarest uppgifves, att denne svärdfisk blef år 1082 uppkastad död på stranden af 1) Ofvers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1866, N:o 1, pag. 5. Svardtisken. 38*> ön Linde, som fått sitt namn på grund af de dev växande lin- darne. Fiskens svärd blef sändt till Hann^us af hans slägtinge Johannes Georgii, som var pastor i Schehy församling och som derjemte meddelade honom den beskrifning öfver fisken, som han å anförda stället återgifvit. Hos oss synes den oftast er- hållas genom strandning eller fångst (utan tvifvel mest på förra sättet) vid södra och sydvestra kusterna af Skåne. Sjelfve hafva vi sett den uppkastad på stranden mellan Trelleborg och Falsterbo, och på en och annan fiskareboning i närheten af HöUviken nära Skanör hafva vi funnit stjertar af denne fisk uppsatte såsom vindflöjlar, och köpt dess svärd af husets egare. 1 högre läroverkets i Malmö museum hafva vi sett ett upp- stoppadt exemplar, som hade strandat der i närheten under vå- ren 1854, och A. W. Malm uppgifver i), att Göteborgs museum eger skelettet af ett exemplar, som fångades i hafvet utanför Malmö d. 23 Juli 1866. Enligt H. Kröyer har den åtskilliga gånger erhållits vid de Danska kusterna så väl norr om Stora Belt som söder om detta och vid Öresund. Uti Skandinavisk Fauna yttras den förmodan, att den skulle' undvika bergiga kuster och helst hålla sig i närheten af de låga. Enligt C. U. , Ekström, Carl Cederström (Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1876, p. 64) och A. W. Malm har den emellertid flera gånger erhållits i närheten af Bohusläns bergiga kuster '-), och enligt R. CoLLETT har den temligen mänga gånger blifvit fångad vid Norges södra och vestra kuster. Att den i Sverige oftast er- hållits vid de låga kusterna af Skåne, beror utan tvifvel derpå, att den här varit mera utsatt för att komma på grund under sin jagt efter småfisk. — Enligt R. Collett är den äfven blott tillfälligtvis förekommande vid Norges kuster, och är således att betrakta såsom särdeles sällsynt äfven derstädes, ehuru dess förekomst der har sträckt sig ända upp till Finmarken. 10 vid Norge erhållna exemplar hafva af nämnde författare blif- vit uppräknade, och af dessa hade ett blifvit fångadt vid Skjärvö i West-Finmarken. Så långt upp i norden fås den emellertid 1) Göteb:s och Bohusbs Fauna, pag. 423. 2) Uti tidn. Nya Dagl. Allehanda för 1870, N:o 162 omtalas, att en svärdfisk af 9 fots längd då blifvit tagen med ljuster vid Uddevalla, och uti samme fjärd skulle enligt samma berättelse en död svärdfisk ett par år förut hafva blifvit påträffad. 390 Slägtet Xiphias. ändå mera sällan. Då den i Norge blifvit fångad och icke funnits uppdrifven på kusten, har det vanligtvis varit med lax- garn som den erhållits. Enligt R. Oollett blef år 1839 ett exemplar fångadt i Lerfjord i Helgeland i Norge, sedan det hade med sitt svärd genomborrat en båt. — För öfrigt är svärdfisken utbredd öfver större delen af Atlantiske Oceanen, der den icke endast erhållits vid Europas Atlantiska kuster, utan äfven vid Amerikas och vid Afrikas, ända ned till Goda Hopps Udden. Enligt Chk. Lutken förekommer den äfven i Indiske Oceanen, från hvilken han erhållit små ungar. A. OuNTHER omnämner 1) enligt uppgift af Wyatt Oill, att der fångas svärdfiskar i granskapet af Södre Oceanens öar, men det är oafgjordt, huruvida det är samma art som der uppträ- der. 1 närheten af Europas kuster förkommer den oftast vid de södra kusterna af Spanien och i Medelhafvet (i synnerhet vid Sicilien), i hvilket den fortplantar sig, och hvarest ofta dess ungar fångas, och från hvilket den sedan forntiden varit känd. Dess talrikare förekomst och fortplantning i Medelhafvet, och dess enligt Steindachner 2) talrikare uppträdande vid de södra kusterna af den Iberiska Halfön än vid de nordliga och östra, samt förekomsten af dess ungar under låga breddgrader i At- lantiske och Indiske Oceanerne, allt ådagalägger, att den egent- ligen har sitt hem i varmare haf, och att de individer, som anträflas i tempererade och kalla haf, hafva förirrat sig utom sin egentliga zon. Antagligen utvecklas deras ägg, såsom GtJNTHER förmodar, i dessa haf flytande i ytan, liksom äggen af makrilen. I afseende på dess lefnadssätt ^) har man iakttagit, att den gerna håller sig parvis, hane och hona, och att den icke träf- fas i stim. I Medelhafvet vandrar den stundom långs strän- derna, liksom tonfisken, och fångas derföre derstädes ofta i så- dana redskap, som blifvit utstälda för fångsten af denne. Detta tyckes antyda, att den icke är någon djupvattensfisk. Den är 1) Introduction to tlie Study of Fislies, pag. 432. 2) Sitzungsber. d. K. Akad. d. Wiss. zu Wien, matli. naturviss. Cl. Bd. 57, l:e Abth. pag. 396. 3) Beträffande lefnadssättet hänvisa vi för öfrigt till Chr. LutkeN; Fire Höjsöfiske; Tidskr. for populsere Fremstillinger af Naturvidenskaben, 5:te Eaekke, 4:de Bd„ pag. 241. — 1877. Svärdfisken. 391 liflig och hoppar stundom flera alnar öfver vattnet, liksom ton- fisken. Den skall vara skygg och rädd, men detta oaktadt har man exempel på, att den med stor styrka rusat på mindre far- koster och möjligen någon gång på mindre fartyg och stött sitt svärd genom deras sidor, äfvensom man vill hafva iakttagit, att den anfallit store hvalar. Beträffande fartygen, som blifvit genomborrade, torde det i öfverensstämmeise med Lutkens åsigt (anf. st.) vara skäl till att antaga, att det i de flesta om icke alla fall varit en eller annan af de större arterna af slägtet Histiojjhorus, som förgripit sig på dem, och icke vår svärd- fisk, och hvad hvalarne angår så är der stark anledning att förmoda, att man, åskådande fenomenet på mer eller mindre stort afstånd, med svärdfisken förvexlat den bekante rofhvalen, späckhuggaren (Orca gladiator), hvilken stundom fått namnet .svärdfisk, på grund af den högt såsom ett svärd uppstående ryggfenan, och som är bardhvalarnes värste fiende. Om svärd- fisken verkligen anfallit hvalar, så har motivet dertill endast kunnat vara en slags öfvermodig ilska och icke begäret efter föda, emedan byggnaden af svärdfiskens mun och dess saknad af tänder tydligen ådagalägga, att den icke kan förtära hval- späck eller hvalkött, och ej heller kan hafva någon begärelse efter hvalblod. Man har också sökt förklara dess anfall på far- tyg derigenom, att den misstagit dessa för hvalar. Då vi anse uppgifterna om dess anfall på dessa djur mindre tillförlitliga, så förefaller oss denna förklaring äfven otillförlitlig. Orsaken dertill torde snarare böra sökas i ett öfvermått af mod och mordlust. Detta är emellertid en ovanlig företeelse, emedan djuren i allmänhet blott mörda för ett visst ändamål, och detta ändamål är merendels förskaffandet af föda. Stundom händer det, att ändamålet är att försvara sig emot ett fruktadt angrepp, och att det således i senare fallet egentligen är fruk- tan i förening med ilska som föranleder anfallet. Något dylikt skulle vi vilja vara benägne för att antaga såsom orsaken till .svärdfiskens anlopp emot fartyg och mindre farkoster. Engels- mannen Bennett, som deltog i en hvalfångstfärd åren 1833 — 36, och då hade tillfälle att i Södre Oceanen iakttaga Histiopho- rerne, förklarar dessa anlopp dessutom på det sättet, att en del fiskar, såsom Boniter och Albakorer och andre dylike Ma- krilfiskar, som bruka gå i stim, ofta förföljas af Histiophorerne, som spetsa dem på sitt svärd, och, då de blifva hårdt ansatte 392 Slägtet Xiphias. af desse, taga de sin tillflykt till fartygen, hvarvid det lätt kan hända att Histiophorerne vid anloppet mot nämnde fiskar kunna komma att af misshugg stöta svärdet i fartygen. Redan i forntiden voro dessa anlopp kända och fruktade, och man har i senare tiden erhållit så många prof derpå, att något tvifvel på dem icke kan sättas i fråga. Plinius berättar (LXXXII Cap. 2), att fartyg nära kusten af Mauritanien (Marocco) blif- vit genomborrade af svärdfisken, sä att de sjunkit. Man har under nyare tid temligen ofta vid kölhalning och undersökning af fartyg funnit i deras sidor qvarsittande delar af afbrutna svärd af svärdfiskar i). Då desse fiskar med stor våldsamhet insticka svärdet i ett fartygs sida, hafva de nemligen icke för- måga att företaga någon så stark rörelse bakåt, att de deri- genom kunna utdraga sitt svärd, och äro derföre nödsakade att afbryta det för att blifva fartyget qvitt. Uti Skand. Fauna anföres, att uti Hunterska museet i London (nu museum of College of Surgeons of England) förvaras ett stycke af en skepps- sida, som är genomborradt af ett dylikt "liskspjut", hvilket blifvit af brutet och qvarsittande. Denna skeppssida är 14 tum verkm. (= llVio ^^"^ dec.m. eller 848 mill.) tjock, och består ytterst af en kopparförhydning, derefter af ett lager af tjock filt, sedermera af en hård träart (möjligen ek) och derpå ett annat slags trä. Det är emellertid icke tydligen visadt genom beskrifningeu af svärdets form, att detta blifvit verkstäldt af vår svärdfisk. Enligt Gunther (Introduction etc. p. 432) för- varas i British Museum ett stycke af en tvåtums tjock planka ur en hvalfångarebåt, som blifvit genomborradt af vår svärdfisk. Uti Svenska Tidningen 1858, N:o 295, omtalas, att en stor svärdfisk uti Chinesiska Hafvet genomborrat sidan på en brigg från Stockholm, hvilken derigenom blifvit så svårt skadad, att den måste söka hamn för att reparera, hvarvid den under in- trädande ebb gick sönder. Fisken hade genomborrat koppar- förhydningen, bordläggningen och ett 9 tum tjockt så kalladt spånttimmer, och svärdet blef såsom vanligt qvarsittande i far- tyget. Sannolikt var det en Histiophorus som här anfallit. Uti sitt arbete öfver fiskarne i Massachussets i Nordamerika, af år 1833, har I. V. C. Smith berättat, att man, då Engelska 1) Dessa svärd hafva dock enligt Lutken tillhört rnndnäbbade svärd- fiskar och icke vår svärdflsk. Svärdfisken. 393 krigsskeppet Leopard 1725 efter återkomsten från Gruineakusten vid en verkstäld reparation blef undersökt, i dess sida fann ett qvarsittande svärd af en svärdfisk, som genomborrat den tumstjocka förhydningen och derefter en tre tums tjock planka (förmodligen af ek) ocli slutligen inträngt 4 V2 ^^"^^ djupt uti ett spånttimmer. Uti Plymouth i Förenta Staterna i Nordame- rika upptäckte man 1827 på ett från Södra Oceanen') åter- kommet hvalfångstfartyg ett af brutet svärd af en svärdfisk, som genomborrat förhydningen, en tre tums tjock planka och ett tolf tums tjockt spånttimmer eller skeppsknä, samt slutligen äfven genomträngt bottnen i ett tranfat. Francis Day uppgif- ver2), att en ny ångbåt med namnet Cashmere, af 1400 tons drägtighet, år 1874 höll på att blifva förlorad i Indiske Ocea- nen genom en svärdfisk. Fartyget var på väg från Bombay till Calcutta, och började utan någon synbar orsak att intaga vatten. Alla försök att upptäcka orsaken voro fåfänga tills man hade aflägsnat en stor del af lasten, så att fartyget blef lättare och kom att ligga högre i vattnet, då man upptäckte ett stycke af ett svärd af en svärdfisk sittande uti det samma. Detta hade genomborrat kopparförhydningen och skeppstimret och inträngt 9 eller 10 tum på andra sidan, samt af brutits nära intill förhydningen. Svärdet hade emellertid icke endast genomborrat plankan, utan äfven spräckt den på en betydlig sträcka på båda sidor om genomborrningen, hvarigenom natur- ligtvis läckan uppkommit. Hvilket slags svärdfisk den varit, som gjort detta anfall, är icke kändt. Härvid hade man emel- lertid icke iakttagit stöten, då anfallet skedde, men eljest har stundom denne känts så stark, att man fruktat för en grund - stötning. Yakrell (anf. st. p. 241) har efter Daniel ("Kural Sports") uppgifvit ett fall, då en badande man i floden Severn i England blef dödligt sårad af en svärdfisk, som strax deref- ter blef fångad. Detta ådagalägger, att den stundom går 'upp ett stycke i floder, som utfalla i hafvet. — I dess mage har 1) Uti Introduction etc. (anf. st.; omnämner A. (iIJNTHER, att enligt Wyatt Gill den svärdfisk, sora förekommer i granskapet af öarna i Sö- dre Oceanen är mycket fruktad af öboarne, derföre att den stundom genom- borrar deras kanoter ocli särar farligt dem, soin sitta uti dem, och att nian icke sällan derstädes iakttager svärdfiskar med afbrutet svärd. 2) The Fishes of Great Britain & Ireland, Part II, pag. U3. 394 Multefiskar. man runnit smärre fiskar och bläckfiskar. Dess fortplantning är okänd. Den fångas i Medelhafvet, företrädesvis vid Sicilien, dels med harpun och dels i samma redskap som tonfisken. Den fångas vid Nordamerika stundom på krok med makril eller en slags sill till agn. De ungas kött skall enligt Ouvier & Valenciennes vara hvitt, fast och af en utmärkt smak; de gamles skall till utseendet likna oxkött, och enligt samme för- fattare skall äfven det hafva en god smak och deri förete nå- gon likhet med tonfiskens. 14:de Familjen MUGILID^, G. Cuvier. 1829. (Mugiloides ; Eégne Aniiual, nouv. édit, Torne II, pag. 230. — 1829). Multefiskar. Kroppen mer eller mindre långsträckt och liopAryclä, och täclit med cycloidfjäll af betydlig storlek. Sidolinie saknas. Munöppningen liten och icke sträckande sig till ögonhålorna. Ögonen väl utbildade, laterala. Tänder saknas, eller ock äro de mycket små och borstlika. Gälöppningen stor. Gälarne 4 å hvardera sidan. Falska gälar förefinnas. Gälhinnans strålar 5 eller 6. 2:ne korta ryggfenor ^ af hvilka den främre har 4 taggstrålar. Bukfenorna abdominella, eller långt bakom bröstfenorna, med 1 taggstråle och 5 mjuke strålar. Kotor- nas antal 24. Enligt A. Gunther omfattar denna familj 3:ne slägten och omkring 70 — 80 arter, från tempererade och tropiska zoner, och af hvilka de flesta äro hafsfiskar, ehuru de stundom söka bräckt vatten. De allra flesta tillhöra det för familjen typiska slägtet, och trenne representanter för detta tillhöra äfven vår fauna. I. Slägtet Mugil, Artedi. 1738. (Genera Pisciuni, pag. 32. — 1738). Munnen bildar en transversel springa eller öppning i främre änden af hufvudet, sträckande sig foga tillbaka på hufvudets sidor, och munspringan har, sedd framifrån, i mid- ten en mer eller mindre tydlig uppstigande vinkel, bildad der- tgenom att underkäkens skarpe kant, som stundom är cilierad, i midten har en vinkel, som passar in i en fördjupning på Tjockläppad Miilte. 395 ÖfverTiähen. KäJcarne sakna egentliga tänder, men mellankäks- benen och underkäken bära en eller ett par rader borst, som äro temligen långa samt genomtränga öfvcrläppen, så att de blifva synliga utom denne, men å underläppen knappast äro framträdande. Svalgbenen starkt utvecklade. Gälhinnans strålar 6. JRyggfenorna långt åtskilda. Magen har en myc- ket stark muskulös af delning : en slags miiskelmage. Tarmen särdeles lång och appendices pyloricm få. Simblåsan stor och enkel. Mellan 60 och 70 arter från alla tempererade och tropiska haf tillhöra detta slägte, och trenne af dem förekomma mer eller mindre sällan inom den Skandinaviska Halföns område. De gä stundom upp i flodmynningarne i bräckt vatten och t. 0. m. i rent färskt vatten, och de förtära diverse i upplösning varande organiska ämnen och smärre hafsdjur, blandade med den på hafsbottnen varande sanden eller slammet. En del arter .äro särdeles svåra att distinguera. MUGIL. Öfverläppen , Arter: tjock och stor samt med vårtlike hud- knölar nedtill 1. ehelo, G. Cuvieb. tunn och utan hudknölar. Gorafåran . . . mycket grund och fram- till på sidorna icke be- gränsad af långsgående ryggar 2. capito, G Cuvier. djup och framtill på sidorna begränsad af långsgående ryggar . . 3. auratus, Risso. 1. Mugil chelo, G. Cuviek. Tjockläppad Multe. öfverläppen är tjock och uppsväld samt försedd medflere eller färre i irreguliera transversella rader sittande större eller mindre vårtlika ojemnheter ^). Långsåt gommen är en djup ränna eller fåra. Den på tungan varande kölen är hög och skarp. Det främsta infraorbitalbenets nedre tandade ändes 1) Dessa ojemnheter kallas af Gunther papiller, men de äro så litet utstående, att de snarare törtjena namn af hudknölar eller vårtor. 390 yiäirtet Mugil. främre vinJiel är tnibhigarc än dess bakre d:o. Afståndet mellan nmnvinkehi och främre orhitalltanten är större än öf/ats hal/ve diameter. Ogonringen icke täckt af någon f etthinna. 1 rf. 4; 2 rf. 9—10; af. 8-fi); brf. 18; bf. 1+5; stjf. 14. Mugil clido, G. Cuvier: Pvegne Anim. iioiiv. édit. 'J'. II, pag. 232. — 1829. „ cephalus, N. O. .Schagerstkum : Kongl. Vet. Ak:.s Handl. 1829, pag. 90. — 1830. ,. Cupito, S. Nilsson: Prodronms Ichth.yologiai ScanJiu. jjag. 69. — 1832. ,. dielo, Cuvier & Valenciennhs: Hist. iiat. des Poiss. T. XI, pag. 50. pl. 309, tig. sup - 1836. „ ^ Bonaparte: Iconograpliia della Fauna Italica. pag. 30, tav. 91, fig. 2. — 1832-1841. ,. Capito, H. KrOyer: Danmarks Fiske, l:ste Bd pag. 300. — 1838-1840. „ „ S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna. l:sta haft. pag. 176. — 1852') ,, Chelo, Idem: ibm, pag. 177. „ „ W. Yarkell: Hist. of Brit. Fisbes. 3:d ed. vol. II, pag. 182. - 1859. „ „ A. GtJNTHER: Catal. of the Acanth. Fisjies in the Cell. of Brit Mus. vol. III, pag. 454 — 1861. „ septentrionalis, IdeM; ibm, pag. 455 ,. chelo, Steindachner: Sitzungsber. der raath. naturwiss. Cl. der Kais. Akad. der Wiss. zu Wien Bd. IjVII, l:ste Abtheil. pag. 683. - 1868. „ ,. Pt COLLETT: Norges Fiske, jmg. 88. —1875 ,. septentrionalis, A. W. Malm: Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 474 - 1877. „ chelo, R. CoLLETT: Meddelels. om Norges Fiske i Aarene 1875 —78; Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1. pag. 60. — 1879. „ „ Georg VintheR: Prodrom. Ichthyol. Dan. marinie: Natur- hist. Tidskr. 3:dje Eskke, 12:te Bd pag. 24. - 1879-80. ,. ,. Francis Day: The Fishes of Great Britain & Ire- land, Part III. pag. 232. pl. LXVII. - 18S1. 1) Vi hafva haft tillfälle att undersöka det å anf. st. beskrifna exemplaret, som af Nilsson blifvit beskrifvet under uamuet JShigil Ca- 2nto, samt förvissat oss om, att det är ett stort exemplar af il/r«/727 c/ie?o, som på grund af dess betydliga längd en längre tid haft nosen stående upp öfver spriten i burken, der det förvaras, och derigenom fått öfver- läppen förtorkad. Det har en djup fåra långs gommen både enligt Nilsson' och enligt hvad vi sjelfve erfarit, samt äfven de ojemnheter eller hudknölar å öfverläppen, som äro utmärkande för den här i fråga varande arten, äfvensom den högre kölen å tungan. Tjockläppad Multe. 397 Uti Skandin. Fauna beuaiiiiies denne tisk Ijoc/cläppad Multe, på grund derat' att enligt Kröyeb arterna af detta slägte af äldre Danske författare blifvit utmärkte med namnet Multe. Då den hos oss är särdeles sällsynt, har den icke erhållit någon den samme egentligen tillkommande lokal be- nämning. Vi hafva hört den någon gång vid Landskrona kallas Halt, men detta berodde på en förvexling med vanlige siken (Coregonus lavaretus), hvilken derstädes och enligt KböYKR äfven i Danmark kallas Halt. Då R. COLLETT uppgifver, att den i sydvestra Norge, der den oftast förekommer, äfven erhållit detta namn, så förmoda vi, att detta äfven der beror på en dylik förvexling. Vi hafva dessutom erhållit den uppgift, att den i Norge äfven kallas Kulp eller Kronkulp. Anm. Vi instämma med Steindachnkr ') och R. Collett (Norges Fiske, pag. 88) uti att betrakta den af Gunthek (anf. st.) uppstälda ar- ten Miujil septentrionalis såsom icke utgörande en egen art, utan blott såsom varande på sin höjd en nordisk form eller varietet af samma art, som den i Medelhafvet förekommande Mugil chelo, G. Cuvier; men då Cl -■ C <1 O It Berggyltaii. 419 I. Slägtet Labriis, Artedi. 1738. (Genera Pisciura, pag. 33. — 1738;. ÖfverTiähen han framsÅjutas, ocli munnen är medelmåttig eller liten, och miinspringan föga eller icke uppstigande. Läp- parne mer eller mindre tjocke och Mttige^). Tänderna, som endast förefnnas på MJcarne, konisJca och spetsiga, sittande i 1, 2 eller flera rader, och af dem äro i senare fallen de främre störst, kröMa och sjjetsiga. Inga bakre huggtänder. Svalg- henen utrustade med trubbiga och krossande tänder. Gälsprin- gorna äro stora, och gälhinnans strålar äro 5. Fjällen medel- måttiga, och sidolinien fullständig . Ryggfenan med flere än 20 strålar, af hvilka åtminstone 13 äro taggstrålar. Anal- fenan med 3 eller flere taggstrålar. Detta slägte räknar omkring 30 arter från norra och vestra Europas hafskuster samt från Medelhafvet, Svarta Hafvet och hafvet vid Kanariska Öarna, från norra och nordvestra kusterna af Afrika och från de nordlige delarne af Norra Amerikas At- lantiska kuster. Af dessa arter höra 6 till vår Skandinaviska fauna. Uiiderslägtet Labnis, G. Cuvier. Nosen något utdragen, och öfverkäken starkt framskj utbar. Krop- pen är mer eller mindre långsträckt och täckt af flera än 40 transversella fjällrader. Läpparne särdeles tjoclc, den öfre veckad och den nedre fli- kig. Tänderna i enkel rad, eller ock blott några få mycket små i en gles rad bakom den främre radens stora tänder. Förlockets bakre kant icke, eller ock blott helt fint tandad. Liga eller få fjäll på mellanlocket. Tagg- strålarne i ryggfenan talrike, 13 — 21, och ingen af dem är förlängd. Analfenans taggstrålar 3. Sidolinien fullständig. Till detta underslägte räknar Gusther 9 arter från Europas och norra Afrikas kuster, och af dessa äro 2:ne att räkna till vår fauna. 1. Labrus berggylta, Ascanius. Berggyltan. Rgggfenans taggstrålar omkring 20 och dess mjuke strålar 10 — 11. Förlockets bakre kant slät, eller hos unge individer ned- till något litet tandad. Största kroppshöjden, öfver bukfenornas^ 1) I Skandinavisk Fauna fästes med rätta uppmärksamheten derpå, att dessa fiskars utdragne nos, med tjocke läppar, har en viss likhet med ett svintryne, och att detta är orsaken dertill att de erhållit en del namn, som blifvit lånade från svinslägtet, såsom B,one (d. v. s. Orne eller Far- galt), Gylta, Galt, Aper, Suillus m. fl. 420 Slägtet Liibi-ns. fästen, innehålles omkring .5'/2 — -^Vs (/(/ 1' i totallängden. Fär- gen föränderlig, men i allmänhet ]}å nedre delarne af Icropps- sidorna och hufvudet med gulrödaJctige eller gidbrunaJciige fjäll - hanter och slingriga strecJc, ocli på öfrc hroppsdelarne niörkt grönaktig med otydligc mörkare fläckar, eller ock der giilhrim- aktig eller t. o. m. gidrödaktig. Kf. 19—21+10—11; af. 3+8—10; bif. 14—15; bf. 1+5; stjf. 13. Labrus Berggylta, ASCANIUS: Icones rerum naturalium, ou figuies enlu- minées d'histoire iiaturelle du Nord, Ca}'. J, pag 3, tab. I. — 1772. „ Berg-Galt, O. F. Mullek: Zoologias Daiiicai Piodroinus, pag. 46, N:o 387. — 1776. ^ maculatus, Bloch: Naturgesch. der ausländischen Fische, 6:ter Theil, pag. 17, Taf. 294. — 1792. , Ai^er, A. J. Eetzius: Faunse Saecicee Pars r.raa, pag. 335. 1800. , maculatus, G. CuviER: Regne Aiiira. nouv. édit. T. II, pag. 255. — 1829 .„ „ S. Nilsson: Prodromus Ichthyologia! Scandin. pag. 74. — 1832. „ „ W. v. Wright, b. Fries & C. U. Ekström: .Skau- diiiavieus Fiskar, 2:dra haft. pag. 43, l:sta haft. pl. 2. — 1836—1837. .„ Benjgglta, H. Kkuyer: Danmarks Fiske, l:ste Bd. pag. 476. — 1838-1840. .„ „ Valenciennes: Hist. nat. des Poiss. par Cuvier & Valenc. Torne XIII, pag. 20. — 1839. .,. maculatus, S. NiLSSON: Skand. Fauna, 4:de del. Fi.skarna, 2:dra haft. l)ag. 261. — 1853. .„ herggylta, W. Yakrell: Hist. of Brit. Fishes. 3:d edit. vol I, pag. 482. - 1859. „ maculatus, A. GuntheR: Catal. of the Fish. in the Brit. Museum, vol. IV, pag. 70. — 1862, Ballan Wrass, J. CoUCH: Hist. of the Fish. of the Brit. Isl:s, vol. III, pag. 24, pl. 125. — 1866. Labrus maculatus, Steindachner: Sitzungsber. der raath. naturwiss. Cl der Kais. Akad. der Wissensch, Zu Wien, Bd. LVII. l;e Abth. pag. 693. — 1868. ^ berggylta, R. Collett: Norges Fiske, pag. 91. — 1875. , „ A. W. Malm: Göteb:s och Bohusl:s Fauna, pag. 475. — 1877. „ „ R. Collett : Meddelels. om Norges Fiske i Aarene 1875 —78; Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 61. — 1879. Bevirgyltan. 4"2I Lahrus hergyijUa, G. Winthkr: Prodr. Ichthyol. Dan. mariniB; Natur- hist. Tidskr. 3:dje Puijkke, 12:te Bd. pag 25. - 1879 —1880. „ macuJatus, Francis Day: The Fishes of Great Britain & he- land, Part IV, pag. 252, pl. LXX. & LXXI. - 1882. Den har erhållit flera olika Svenska nauin, och kallas i Kallen i Skåne Hafkarp, och i Bohuslän Berggylta, Bergsnyltra eller Bergsnultra, Berggalt och Sjöahorre; och är vid Norges kuster allmänt känd under namn af Berggylte. BesJir. Dess storlek stiger stimdom vid Norges sydvestra kuster till 1 V2 ^^^^ ^^^^^ ^^^ millim:s totallängd, men vanli- gen är den blött 10 till 12 i/. tum dec.m. eller 300 till 375 mill. lång, hvilken längd i allmänhet synes vara den störste vid Sveriges kuster. Den är af en temligen undersätsig och, från sidan sedd, elliptisk kroppsform, som hos hanen och den icke romstinna honan är ungefär lika. Hos en sådan hona, hvars totallängd är 11 Yio "^um. dec.m. eller 339 mill., är stör- sta kroppshöjden, öfver bukfenornas bas'), 3 tum eller 90 mill. och innehålles således något mera än 3 -,3 ggr i den förra. Hos en hane af 10 Vp tums eller 315 millmrs längd är största kropps- höjden på samma ställe 2^/,^ t. eller 8-1: mill., och innehålles således omkring 3^,4 ggr i den förra. Kroppen är icke synner- ligen starkt afsmalnande bakåt, och dess höjd strax framom stjertfenans bas innehålles ungefär 2'/2 ggi' i den nämnda kroppshöjden. Den är temligen starkt hoptryckt, i synnerhet emot ryggen, som långs ryggfenans bas är ganska tunn. Den störste tjockleken, öfver bröstfenornas fästen, innehålles något litet mera än 2:ne ggr i den nämnda kroppshöjden. Den öfre och undre profilen äro hos dem, som icke äro romstinna, från bakre delen af hufvudet till stjertens början, eller rygg- och analfenornas slut, temligen svagt och ungefär lika mycket båg- böjde, och stjerten, d. v. s. den delen, som är bakom de nämnda fenorna, är i allmänhet mer eller mindre tydligen uppåt böjd. Anus är belägen något bakom midten af totallängden. — Huf- vudet är af medelmåttig storlek, och dess längd är något litet större än den nämnda kroppshöjden, samt innehålles ungef. 3 '/•> ggr eller något mera i totallängden. Betraktadt från sidan, är det framåt trubbigt tillspetsadt, med något utdragen nos och 1) Eorastinna honor hafva kroppshöjden jemförelsevis något större samt belägen något längre tillbaka. 422 Slägtet Labrus. med käkarne ungef. lika långt framstående, då den öfre ej är framskjuten. Betraktadt ofvauifrån, är det framåt obetydligt af- smalnande och med trubbig nos. Munnen är medelmåttigt stor och läpparne, i synnerhet den öfre, äro store, mjuke och rörlige, och nämnde läpp är å undre sidan försedd med flera mot nosens midt konvergerande veck, och den undre har å hvardera sidan en stor flik. När öfverkäken framskjutes, räcker den, eller rättare mellankäksbenen ett godt stycke framom underkäken. Då den är inskjuten, är den yttre (bakre) änden af öfverkäks- benet, hvilket ben då är rigtadt rätt ut åt sidan och nedåt, dock belägen långt framom ögonhålan och ungef. midt emellan den och nosspetsen. Till följd af nosens längd utgör, under nämnda förhållande, afståndet mellan ögonhålan och nosens (mel- lankäkeus) framkant, utan inberäkning af öfverläppen, väl '/g af hufvudets längd. Näsborrarne äro temligen långt åtskilde, och den öfre, som ligger något närmare intill den öfre främre ögon- vrån än den andre näsborren, är större än denne samt oval. Under och ofvan den främre samt öfver och under ögonen för- märkas en del porer eller öppningar för slemkanaler. Ögonen äro af medelmåttig storlek, och deras längddiameter är någj)t större än deras vertikale d:o. Den förre innehålles omkr. 6 ggr i hufvudets längd, då mellankäken är inskjuten och öfverläppen ej är medräknad, och den innehålles 1 ',2 ggi" i pannans minsta bredd mellan ögonen; allt detta hos äldre exemplar. Pannan mellan ögonen är konkav, för att lemna utrymme för de långa bakre utskotten å mellankäksbenen. l:sta infraorbitalbenet är stort, nästan rhomboidiskt, och obeväpnadt, men dess bakre öfre, vid öfre främre ögonvrån belägne vinkel är spetsig. Strax ofvan denne vinkel är den bakre näsborren belägen. Gällockeus kan- ter äro hos äldre exemplar släte, men hos unga, af en längd af 7 tum dec.m. (210 mill.) eller mindre, förmärkas i bakre kan- ten af förlocket en del glese, smale och rörlige taggar samt små och trubbiga ojemnheter eller tänder. För öfrigt äro gällockens bakre och undre kanter hiunartade, och locket och underlocket bilda baktill, ofvan basen af bröstfenan, en trubbig, utskjutande vinkel. Förlocket är nästan rätvinkligt, med vinkeln baktill tvärt afrundad. Gälhinnans strålar äro 5, sittande tätt intill hvarandre på bakre delen af os ceratohyale, och af dem är så- som vanligt den bakerste störst. Båda gälhinnorna äro förenade under gälnäset. Den 4:de gälen är blott half, dels derföre att Bergajyltan. 423 •den är mycket kortare än de andre och dels derföre att den blott har en enkel rad gällameller. Hufvudet är fjällbetäckt, med undantag af nosen, pannan, underkäken, förlocket och till större delen mellanlocket, som blott baktill bär några få fjäll. — Tänderna, uemligen de egentliga, förefinnas endast på mel- lankäksbenen och underkäken, och icke på gommen. På hvar- dera mellankäksbenets främre eller inre del och i främre kan- ten finnas 8 till 9 temligen stora koniska tänder, af hvilka den innersta är störst, och de andra aftaga i storlek utåt. Bakom ■denna rad är en ofullständig och afbruten rad af 7 till 8 mycket mindre, trubbiga tänder. Hvardera underkäkshalfvans tandbä- rande del har framtill en rad af 10 till 11 koniska tänder, af hvilka, liksom på mellankäksbenet, den innersta är den största, och de andra aftaga i storlek utåt. Dessa tänder äro ungefär af samme storlek som de i öfverkäken. Bakom de yttre sitter en rad af några få (2 till 3) mycket mindre tänder. Dessutom äro svalgbeuen, både de öfre och undre, försedda med tätt sit- tande, större och mindre, trubbiga krosständer af samma hård- het som käkarnes tänder. — Byggfcnan, som börjar öfver bröst- fenornas fästen och slutar litet bakom slutet af analfenan, och på ett afstånd från stjertfenans bas, som är lika med nosens längd, från ögonhålan räknad, då öfverläppen tages med, och hvars taggstrålige afdelning är ungef. 3 ggr längre än den mjuk- strålige d:o, men betydligt lägre, har 19 till 21 (vanligen 19 till 20) taggstrålar och 10 till 11 (vanligen 10) mjuke strålar, ,af hvilka den bakerste är dubbel. Af taggstrålarne är den l:ste lägst, och de andre ungef. lika höge, ocli med höjden något när lika med afståndet mellan ryggkanten och sidolinien. Den mel- lan dem varande fenhinnan bildar smala, tillspetsade flikar, som •skjuta ut utom deras spetsar. Då de mjuke strålarne äro be- tydligt längre, bildar den mjukstrålige afdelningen vid fenans bakre ände en utstående starkt afrundad flik. Fenans längd innehålles 2 '/^ — 2^3 ggi' i totallängden. — Analfenan, som har samma form som den bakre afdelningen af ryggfenan, och som bör- jar på ett afstånd bakom anus, som är lika med ögats vertikale diameter, samt slutar litet framom slutet af ryggfenan, har 3:ne taggstrålar, af hvilka den l:ste är minst, och 8 till 10 (vanli- gen 8 till 9) mjuke strålar, af hvilka den bakerste är dubbel. Dess ände räcker ej fullt så långt tillbaka som änden af rygg- fenan. — Bröstfenorna äro starkt afrundade och hafva ungef- 424 Slägtet Labrus. ^3 af hufvudets längd, men räcka icke så långt tillbaka som bukfenoruas spetsar. Deras strålar äro 14 till 15, af hvilka den öfverste är kortast. — Biilifenorna, som hafva sina fästen ett stj-cke bakom fästena för bröstfenorna och ungef. under Örte tagg- strålen i ryggfenan, och som icke räcka till anus, hafva 1 tagg- stråle och 5 mjuke strålar, och deras längd är mindre än den af bröstfenorna. — Stjertfenan, som är tvär, med afrundade hörn, och hvars längd utgör väl -/s af hufvudets längd, har 13 fullständige strålar, och ofvan och nedan 3me ofullständige d:o. Fjällbetäckningen räcker ett stycke utom dess bas, men icke ut emot dess ände. — Fjällen äro temligen stora och fastsit- tande, men tunna och släta cycloidfjäll. De på kroppssidorna äro längre än breda, ovala eller elliptiska, samt såsom vanligt med tätt intill hvarandra varande fina koncentriska strimmor, och å den instuckne änden med gröfre (10 — 2G) radiära fåror, som gå ut till kanten och bilda grunda inskärningar uti den, och å den frie änden med talrika radiära finare strimmor, som icke gå ut till den tunne och hinnartade kanten. Vi hafva räk- nat långs öidolinien 44 till 45 genomborrade fjäll, mellan hvilka stundom andra äro inskjutna. Uti en tvärrad på midten af kroppen hafva vi räknat omkring '22. — Sidolinien, som går närmare intill och parallel med ryggkanten, har en temligen stark krökning under slutet af ryggfenan, och går derefter långs midten af stjertens sida, och sträcker sig ett litet stycke ut på stjertfenan. — Färgen är betydligt vexlande, ehuru mindre så på de undre än på de öfre kroppsdelarne. Enligt hvad vi er- farit å exemplar, fångade i trakten af Bergen i Norge, kan man i afseende på färgen på de öfre kroppsdelarne, i öfverensstäm- melse med hvad som anföres i Skandinavisk Fauna urskilja 3:ne olika färgvarieteter. Den ena, mörkaste af dessa är ofvan mörkt buteljgrön eller svartgrön, med mörkare, otydligt begränsade fläckar, hvilken färg på sidorna öfvergår i ljusare grön. Under är den stundom mer eller mindre ljust blåaktig, eller ock gul- hvitaktig, i allmänhet med gulbrune eller brunaktige kanter på fjällen, hvilka kanter äfven, ehuru dunklare, stundom före- finnas på ryggen och kroppssidorna. Denne teckning företer på desse delar en nätformig anordning. På undre delen af hufvudet, på hakan och främre delen af buken, framom buk- fenorna, äro irreguliära, slingriga, gulbrunaktiga streck. Kygg- fenan grön med nätformige brunaktige fläckar. Analfenan med gulbrune strålar och blå runde fläckar. Bukfenorna med l:ste Bergfgyltau. 425 "J strålen och dess hinna rödgula och de öfrige strålarne blå, med spetsarne och en del fläckar dem emellan rödgule. Bröstfenorna med rödgule strålar och blå fläckar, i synnerhet vid roten. Stjert- fenan grön, med roten stötande i blått, och med ett nät af mer eller mindre dunkelt rödbrun färg. tris grön, med eu rödgul ring närmast pupillen och en d:o i yttre randen *). Stundom har den mörkgröue färgen på ryggen en olivbruu anstrykning. Den 2:dra färgvarieteten är ljusare: mer eller mindre ljust gul- brunaktig, med mer eller mindre tydlige brunaktige fjällkanter, och buken och undre sidan af hufvudet hvita, äfven med dylike fjällkanter. Denna varietet har stundom framom ögat blågröna streck, och från ögats Öfre kant till stjertfenan långs kropps- sidan ett silfverblått band af pupillens höjd. Ett annat sådant, men blekare band går från roten af bröstfenan till sjertfenan, och här och der på kroppen finnes dessutom ett och annat fjäll af samme färg. Rygg-, anal- och stjertfenorna gulbrunaktiga med olivbrun anstrykning. Bröstfenorna buteljgröna. (A. W. Malm.) Den 3:dje färgvarieteten är gulröd ned åt kroppssidorna och blekt pomeransfärgad på buken, samt med blå eller gröne fläckar. (S. Nilsson.) Enligt R. Collett är den 3:dje färg- varieteten stundom enfärgadt rödaktig-) Hvad vi i afseende på dessa färgvarieteter sjelfve erfarit tyckes utvisa, att de icke äro beroende af könet. Skelettet. Kraniet företer flera egenheter, men är väl för- benadt. Basioccipitalbenet har undertill å hvardera sidan en stor knöl eller utskott. Den bakre änden af parasphenoid benet inskjuter med en liten köl mellan dessa, och bakom den är ett aflångt foramen. Sidonackbenen hafva hvartdera en väl utbildad ledknapp för artikulationen med 1 :sta kotan, samt omsluta nack- hålet, så att det öfre nackbenet icke begränsar detta upptill. Öfre nackbenet skjuter långt fram på hjernskålens öfre sida, så att dess främre spets är ungef. i jemnbredd med de öfver led- groparne för de främre ledknapparne på ossa hyomandihularia utstående utskotten å ossa sphenotica, och det har en temligen låg långsgående köl, hvars bakre ände knappt sträcker sig bak- om basioccipitalbenet. På öfre sidan af hjernskålen bilda en del smala slemkanalben eller hudförbeningar med slemkanaler, som 1) Denna färgvarietet Äv afbildad a pl. 2 i '"Skandiiiavien.s Fiskar". 2) Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 61. 426 Slägtet Labrus. framtill på hjessau sammanstöta, eu lialfelliptisk, baktill bredare figur. ])e bakersta af dem ligga innanför ossa 2otrrotka och stöta med sine bakre ändar intill ossa posttemporalia. Ossa pterotka é ejwtica bafva korta utstående utskott. O. opistho- tica äro distinkta, ehuru temligen små, och de nedre grenarne å o. posttemporalia artikulera såsom vanligt med dem. Pan- nan har mellan ögonhålorna en på sidorna och baktill skarpt begränsad fördjupning, i h vilken de stora, bakåt rigtade utskot- ten på mellankäksbenen hafva sitt läge, då öfverkäken är in- skjuten. Basisphenoidben Ixirefinnes, men det är litet, och dess nedre enkle del är lång och mycket smal samt berör icke paras- phenoidbenet, utan är endast fästad i den hinnartade mellan- väggen mellan ögonhålorna. Parasphenoidbenet har undertill en långsgående köl. Framom de nämnda slemkanalsbenen är en ungefär med dem parallelt gående mer eller mindre skarp kant, som är bildad dels af pannbenen och dels af o. sphenotica och pterotica, men eljest sakna dessa ben på öfre sidan långs- gående kölar. Sidosilbenen äro väl utbildade, men öfre silbenet är- lågt och räcker på långt när ej så långt fram som plog- benet. Detta senare benet är stort och framtill bredt och af vanlig form, och saknar hvarje spår till tänder. Det har långs undre sidan bakom främre änden en trubbig köl, och dess bakre spets är ungef. midt för ögonhålorna. Mellankäksbenen äro större än öfverkäksbenen, och deras från inre änden utgående bakåt rigtade utskott, som äro något hoptryckta och tillspet- sade, äro längre än sjelfva benen, samt räcka, då de äro in- skjutna, tillbaka nästan i jemnbredd med den bakre ögonhåls- kanten. Mellankäksbenen äro temligen starkt böjda och blott tandbärande på sin inre del. Öfverkäksbenen äro äfven böjda och vid sin bakre sida försedda med en aflång ledknöl, för arti- , kulationen emot det främsta infraorbitalbenet, och vid sin inre ände klykformiga samt der artikulerande med mellankäksbenen, gombenen och nasalbenen. A underkäken äro de båda dental- delarue store och nästan orörligt sammanvuxne, men artikular- delarne särdeles rörlige. Af suspensorialapparatens ben är o. hyomandihidare af vanlig form äfvensom de andra benen, men o. .s^^jyj/6'd«c«m är jemnsmalt och trubbigt vid båda ändarne, och o. qnadratum är litet och triangulärt. Af pterygopalatinapparatens ben äro gombenen sma och icke höga, böjda och baktill något utbredda, samt vid deras främre ände artikulerande med nasal- 427 benen och öfverkäksbenen. Pterygoid- och mesopterygoidbenen äro korta och nästan af samma bredd, och det förra fästadt utanpå det senare, som vid sin bakre ände, der det stöter in- till metapterygoidbenet och quadratbeuet, är något bredare. Det förra sträcker sig ej ned långs främre kanten af quadratbeuet, utan berör detta endast vid dess öfre kant. Nasalbenen äro smala. Det främsta infraorbitalbenet är stort och temligen tunnt och af en nästan rhomboidisk eller subtriangulär form. — Kotorna äro 38, af hvilka 18 äro bålkotor. l:sta kotan har rörligt fästad neuralbåge. — Posttemporalbenet är kort och tjockt, och supraclavicularbenet är upptill äfvenledes tjockt och temli- gen stort. Clavicularbenet är af vanlig form, men postclavicu- larbenen, som äro 2:ne, äro breda och stora, och det l:sta dub- belt större än det 2:dra. Skulderbladets hål, eller scapularfe- nestran, är endast omslutet af skulderbladet. Bäckenbenen äro långa, smala och framåt tillspetsade. — Både öfre och undre svalgbenen äro starkt utbildade och tjocka samt särdeles tjen- liga såsom sönderkrossningsredskap. De öfre äro 2:ne skilda, men de nedre 2:ne hafva fullständigt sammansmält till ett enda. Detta senare, betraktadt underifrån, har formen af ett kors, hvars stam är tunn och hoptryckt, men hvars tvärgående balk är stor och tjock och undertill trind, och utgörande den vida störste delen af korset. Den förre skjuter in mellan baserne af de 2:ne bakerste gälbägarne, och båda äro upptill försedde med trubbiga krosständer, som baktill äro mycket större än framtill. De öfre svalgbenen äro tjocka samt äfvenledes beväpnade med dylika tänder. Vid öfre sidan är tvärbalken, för tändernas skull, nå- got utbredd. Ändarne af den samme äro fastade vid de bakre ändarne af de bakerste gälbägarne. Intet spår till sutur mel- lan de båda sammansmälta undre svalgbenen förefinnes. Berggyltan förekommer vid Sveriges vestra hafskust från Öresund till gränsen af Xorge, och är på sådana ställen, der kusten är bergig, stundom ganska talrik. Inom Öresund är den sällsynt. Dock förekommer den någon gång söder om Helsing- borg, och i Upsala Universitets zoologiska museum förvaras exemplar, som tillhört framlidne Doktor N. 0. Schagerström och som enligt uppgift uti den af honom upprättade katalogen öfver hans samling blifvit fångade i trakten af Landskrona. Oftare erhålles den i sydligaste delen af Kattegat, vid Kullaberg i Skåne, hvilket äfven omnämnes i Skandina\isk Fauna. Längre 428 Släijtot Labnis. norrut, vid Hallands och i synnerhet Bohusläns kuster är den icke sällsynt, ehuru bäde C. U. Ekström*) och A. W. Malm-) uppgifva, att den derstädes skall vara "mindre allmän" eller "sparsamt" förekommande. Den senare tillägger dock, att den på somliga ställen är allmän. Doktor Carl Cederström upp- gifver ock^), att den i norra Bohuslän är allmän. Uti Skan- dinavisk Fauna uppgifves, att den vid Norges kuster går upp till trakten af Bergen, och E. Collett (anf. st.) säger, att den vid Norges södra och vestra kuster förekommer temligen talrik upp till trakten af Bergen, och att man icke känner något om dess förekomst norr om denna stad, ehuru han anser det för sannolikt, att den åtminstone förekommer så nordligt som till Trondhjemsfjorden. Sjelfve hafva vi iakttagit den i trakten af Molde. Den är vid Bergen enligt hvad Collett uppgifver och enligt hvad vi erfarit talrikt förekommande, men torde dock vara ymnigast i närheten af Norges syd vestra udde. Vi hafva sett den i synnerhet talrikt torgföras i Christiansand derstädes. — För öfrigt förekommer den i Östersjön i trakten af Kiel, vid kusterna af Danmark, England, Frankrike, Iberiska Halfön^ i Medelhafvet och vid nordvestra kusten af Afrika. Den håller sig i allmänhet tätt intill branta klippväggar, der vattnet är djupt och hvarest finnes god tillgång på sten- rös på bottnen och remnor i klippväggarna och hvarest den har lätt att finna diverse smyghål. Den träftås vanligen icke på större djup än 6 till 10 å 1.5 famnars. De yngre hålla sig på grundare vatten och dölja sig bland den på klipporna växande tången vid annalkande faror. Om den än stundom- kan vara talrik på något passande ställe, träffas den dock aldrig i någon större myckenhet eller i stim. Så vidt man känner,, företager den ej vandringar, utan håller sig ständigt i samma trakt, om den än på ett och annat ställe i Norge fiskas mest under hösten. Sannolikt söker den såsom andra fiskar större djup under vin- tern. Dess tandbyggnad och temligen obetydliga gap antyda, att den icke är någon egentlig roffisk, och dess svalgbens be- väpning med hårda och tjocka krosständer utvisar, att den före- 1) Göteb:s K. Vet. och Vitteih:s SainhiiUes Baiicll. ny Tidsf. hsta haft. p. 38. 2) Göteb:s o. Bohushs Fauna, p. 475. 3) Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1876, N:o 4, pag. 65. Berggyltan. 429 trädesvis är bestämd till att förtära hårda skaldjur, ehuru den stundom äfveu förgriper sig på smärre fiskar. Dess föda består företrädesvis af kräftdjur, blötdjur, i synnerhet dem med skal, maskar o. d. På sådana ställen, der stenar och klippor vid stränderna äro mer eller mindre betäckta af Cirripedier (Bala- nider) och snäckor {Mytili, FatcUce och Litorinos o. d.) angri- per den dessa med begärlighet, och dess starka främre tänder tyckas vara väl lämpade till att lösrycka dessa djur från deras fästen, om än en del i detta afseende äro svåra att öfvervinna. Vi hafva sjeifve en gång vid Molde i Norge haft tillfälle att iakttaga, huruledes den med begärlighet förtärde Balanider, som sutto på en brant klippvägg vid ett större djup och som hade blifvit rubbade och delvis krossade, och derföre blifvit lättare åtkomliga. — Enligt Skandinavisk Fauna skall den leka i April eller Maj. H. Kköyer (anf. st.) anför emellertid, att han hos den funnit fy Ide romsäckar i Juni och Juli månader, och samma iakttagelse hafva vi haft tillfälle att göra i Norge, sä att det synes troligt, att den hos oss leker under sommaren, möjligen på olika tid. — Den fångas oftast med krok, antingen med mete eller med dörj, och stundom med vad. — Dess kött är såsom kokt hvitt och välsmakande, men något sötaktigt, och anses ej vid våra vestra kuster såsom någon läckerhet. 2. Labrus mixtiis, Linné. Bläsnultran eller Blåstålen. Ryggfenans taggstråJar 16 till 17. FörlocJccts halire Jcant på ett styclie tnychetfint iandad eller crenulerad. Största kropps- höjden, öfver huJcfenoriias fästen, innehålles omkring 4 — 4 '^ ggr i totallängden. Hanen svartgrön med långsgående hlå hand eller ränder på kroppen, och huk och fenor gida samt mer eller mindre hlåfläckiga. Honan rödaktig, med 3:nc större svarta fläckar på hakre delen af ryggen. Kf. 16—17+12—13; af. 3+10-12; brf. IG; bf. 1+5; stjf. 14. Labrus ex fiavo é cceruleo vurius, AktedI: Genera Piscium, pag. 34. — 1738. - c?. Labrus mixtus, Linné: Systema Naturaa, edit. XII: ma, pag. 479. — 1766. — (S. „ cceruleus, Ascanius: Icones Eerum naturalium etc. Cay. II, pag. 5, tab. XII. - 1772, - c^. „ carneus, Idem: ibm, pag. 6, tab. XIII. — 1772. — ^. 430 Släfftet Labrus. Lalms exoletus, A. I. Eetzius: Faunse Suecicse Pars I:ma, pag 335. — 1800. (Ex parte). - o 0= ►id Bi > I-i f» aa D3 H R M O a w '■ p 3 S» ;^ c. CTQ CTQ <^ en O O B é p 3- p' to 3 a 3 cd' 3 a w 2- *{' 3 -< CD C pr pr P to 3 a 5S crq C» tö irr B CK) o uq po &- C(q' CD 2 — £- 3 3 &! 5" s- ^ cT;. p oq jT ^ £^ - 3 3 po p S e-+- CD :r: öp ^ td fr, i? f-r n> 17= — M - ^ "' -■ p ^ S-'^' p: np Cl- tr- 3 n- CD U5 CD p: po 3 — P "-S 1 to ^ »t3 Falske Taggfeniiio^ar. 459 2:dra Kohorten PSEUDACANTHINI. Falske Taggfeiiingar. De enkle stråJarne i ryggfenan, eller i främsta ryggfenan, om 2:ne eller flera sådana förefinnas} äro merendels mera eller mindre böjlige och mjuke samt i allmänhet föga eller icke stickande, och sakna långsgående fåror, eller hafva endast en otydlig sådan baktill. Denna kohort omfattar de minst utbildade taggfeningarne, med jemförelsevis svage och böjlige taggstrålar, och då bland dem stundom förekomma sådane fiskar, som sakna taggstrålar, så är det tydligt, att den bildar en öfvergäng från den före- gående kohorten till de mjukfenige fiskarne (Malacopterygii). Men om än taggstrålarne såsom sådane i allmänhet icke äro så synnerligen starkt utbildade, så händer det dock stundom, att de äro ovanligt talrike och att hela ryggfenan, som då kan hafva en betydlig längd, endasi. är försedd med dylike. För öfrigt förete de hit hörande fiskarne en betydlig vexliug i form, och samband mellan familjerna saknas stundom. De fleste äro af jemförelsevis ringa storlek, och endast ett fåtal af dem ernå större dimensioner. De till vår nordiska fauna hörande sju familjerna upptagas här mad den begränsning, som åt de samma blitVit gifven af A. GuNTHEK,') och vi bifoga härstädes (sid. 458) i öfverensstämmelse dermed en synoptisk tablå öfver dem, på hvilken de dock icke blif- vit uppstälda i samma ordningsföljd som hos nämnde författare. l:sta Familjen TRACHYPTERID.E. A. Gunther. 18(31. (Catal. of tlie Acanthopt. Fisli. in tlie CoUect. of the Brit. Mus. vol. III, pag. 300 — 1861. — T(Bnioi(le.s, G. Cuviek: Eégue Åiiiinal, nouv. udit. T. 2. pag. 217. - 1829. Partiin.) Bandiiskar. Kroppen långsträckt och mycket starkt hoptryckt och tunn samt mer eller mindre bandfortnig, naken eller utan fjäll, och betäckt med en tunn och lätt affallaiide silfverhvit och glän- sande epidermis. Ögonen laterala. Munnen medelmåttig eller 1) Catal. of the Acanthopt. Fishes in the CoU. of the Biitish Museum, vol. III-, och An Introduction to the Study of Fishes. 460 Bandfiskar. litefi och med svag tandbeväpning. En enda lång ryggfena, som dock åtminstone hos iingc individer företer 2:ne afdel- ningar, och som endast har enkle och oledade strålar. Anal- fena saknas, eller är hos äldre rudimentär och stundom hos ungar mera utbildad, ehuru belägen vid sijertfenan. Små bröstfenor förefinnas. Bukfenorna, hos ungarne sannolikt all- tid starkt idbildade och belägna föga bakom bröstfenorna, reduceras hos de äldre så, att de antingen försvinna eller en- dast representeras af en lång stråle. Stjcrtfenan, som sannolikt hos ungar alltid förefinnes, förblir stundom cjvar hos de äldre och antager då en sned rigtning uppåt, men försvinner stundom hos dem. Gälöppningar ne store och gälarne 4 pjar. Falske gälar väl utbildade. Gälhinnans strålar 6 — 7. Appendices pyloricce talrika. Ingen simblåsa. Benen mjuka och porösa. Kotorna talrika. — Undergå under tillväxten, så vidt kändt är, betydliga formförändringar.^^ Dpsse fiskar, h vilka hafva eu mycket spröd och bräcklig byggnad, som endast synes vara lämplig för de stora djupen i oceanerne, hafva utan tvifvel med rätta blifvit ansedde för att vara pelagiske djupvattensfiskar, och de äro sannolikt detta i högre grad än de fleste andre. Då de uppkomma till eller nära hafsytan, blifva de redlöse, och expansionen af de inom deras kropp sammanpressade gaserne har så försvagat deras både ben- och muskelsystem, att man blott med svårighet kan taga dem ur vattnet utan att bryta sönder deras kropp eller fenor-). Deras ben innehålla en ringa qvantitet benämne och äro tunna och lätta. Hela deras byggnad tyckes vara beräk- nad på en hög grad af genomtränglighet för vattnet, hvilket utan tvifvel för dem är fördelaktigt med afseende på det stora vattentryck, för hvilket de äro utsatte under sin vistelse på de större djupen. Ungar af dem af det ena slägtet erhållas icke 1) Med afseende på dessa foriiiföiändriiigar hänvisa vi till Carlo Emeuy: Contribnzioni airittiologia; Atti della R. Accadeniia dei Lincei, Anno CCLXXVl, 1878-79, serie terza, Meni. della classe di scienze fisiche,. tnatematiche e naturali, vol. III, Roina 1879, pag. 390 & 1 tavola; och tilL Chr. LtfTKEN: Korta Bidrag till nordisk Ichthyographi, IV, Trachypterus: arcticus og Gymnetrus Bankm; Vidensk. Meddelels. fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1881, pag. 191. 2) Vi hänvisa för öfrigt till A. GuNTHKR: An Introduction to the Study of Fishes, pag. 296. Sljigtet Tracliypterus. 4G1 sällan i Medelhafvet nära hafsj^tan, men de äldre erhållas mera sällan, och i allmänhet endast då de anträffas döda eller half- döda i hafsj^tan eller uppkastade på stränderna. Representanter för denna familj hafva blifvit anträffade i nästan alla haf, ehuru den innesluter ett ringa antal arter, som efter känne- domen om de formförändringar, som de under de yngre sta- dierna af deras tillväxt undergå, blifvit till antalet betydligt inskränkta. Ungarne af dem förete exempel på den största hit- tills bland fiskarne kända utvecklingen af en del fenstrålar (t. ex. de i den främre afdelningen af j'yggfenan och i buk- fenorna), hvilka kunna blifva flera gånger längre än hele fisken för öfrigt. Desse fiskars egendomliga byggnad och vackre fär- ger göra dem särdeles anmärkningsvärde, men vår kunskap om dem är ännu mycket bristfällig, och om deras lefnadssätt kän- ner man naturligtvis intet, då de på de stora djupen i hafvet äro undandragne från våra iakttagelser. De 2:ne till vår nord hörande slägtena kunna distiugueras på följande sätt: Slägten: TRÅCHYPTtRm^.ftörefinnas ... 1. Trachtjpterus, GOUAN. Tänder . . . . \ Isaknas 2. Begcdecus, Ascån. I. Slägtet Tracliypterus, G-ouan. 1770. (Historia Piscium, pag. 104 & 153. — 1770) 3Iunnen medelmåttig och mycliet frmnskjuthar, och ögonen äro mycliet stora. Tänder förefinnas i ringa antal och af obetydlig storlek på mellankäksbenen, underkäken och vanligen plogbenet, men inga på gombenen. Byggfenans främre afdel- ning, bukfnorna och analfenan äro affallande, men stjert- fenan är permanent och rigtad uppåt och bakåt. Refben saknas. Gälliinnans strålar 6. Hvad som i afseende på kroppsb3^ggnaden företrädesvis skiljer detta slägte från det följande är det, att en tydlig och väl ut- bildad stjertfena alltid förefinnes och att kroppen, sedd från sidan, framom denna är mycket starkt afsmalnande. Arter af detta slägte förekomma i norra Ishafvet, i Atlantiske Oceanens nordlige och mellerste delar, i Medelhafvet och i Indiske och Stille Oceanerne. Inom Europa förefinnas sannolikt blott 2:ne arter af detta slägte (Tr. arcticus (Bkunnich) och Tr. iris Valen- 462 Slägtet Trachypterus. ciENNEs), och de andra arterna, som blifvit upptagna såsom före- kommande i Medelhafvet ocli den i granskapet af södra Europa varande Atlantiske Oceanen, äro sannolikt blott att betrakta såsom utvecklingsformer af den ena (den 2:dra) af dessa arter.') 1. Trachyptenis jircticus (Bkunmch). Sölvkveiten. Största kroppshöjden, som. är heJäyen något framom nrid- ten af totallängden till ryggradens slut, innehålles omkr. 4 V2 till 6 Y2 99^' ^ f^^^^ senare. Längden af Jmfvudet är mindre än den största kroppshöjden. Kroppen, som från sidan sedd är 'mycket smal vid dess bakre ände, afsmalnar hastigt bak- till, så att, då dess] höjd strax framom stjcrtfenans bas en- dast utgör omkring V25 ^f största kroppshöjden, utgör den några få tum — eller omkring Vis ^f totallängden — fram- om nämnde bas mellan Vn ^^^^^ ^'l3 ^f samma kroppshöjd, och på ett af stånd framom stjertfenans bas, som är lika med Vo ^f totallängden, utgör sfjertens höjd mellan '/g och ^/^ af nämnda krom^shöjd"^.) Ef. 150—186; brf. 10-13; stjf. 7—8. Gyiiuiofjdster arcticiis, Brunnich: Nye Samling of det Kongl. Danske Videusk Selskabs Skrivter, 3dje Deel, pag. 408. tab. B, fig. 1—3. - 1788.3) Gymnetrus „ G. Cuvikr: Eegne Aninuil, nouv. edit. T, II, pag. 219. — 1829. GymmHjaster ,, S. NiLSSON: Prodromu.s Ichthyologiaj Scandinavic», pag. 107. — 1832. Trachypterus Bvgniarus, Valenciennes: Hist. nat. des Poiss. par Cuvier & Valenciennes, T. X, pag. 346. — 1835. „ Voymarus, J. Reinhardt, senior: Kongl. Danske Videusk. Selsk:s naturvid. og. math. Afhandl. 7de Deel, pag. 65, tab. I & II. - 1838- 1) Chr. LtJTKKN: Overs. över det K. Danske Vidensk. Selsk;s Forh. 1882, pag. 208. 2) Det bör anmärkas, att denna diagnos, som afser distinktionen mellan denna art och Tr. iris, är endast grundad på äldre exemplar af T. arcticus, hvars ungar äro okände. 3) Det får här anmärkas, att slägtet Gymnoyaster, Gronovius: Mu- seum Iclithylogicum, Tomus Lmus, pag. 17, af år 1754, sammanfaller med slägtet Trichnirus, Linné, och omfattar således helt andre tiskar än den bär i fråga varande. Sölvkveiten. 463 Trachypterus Vogmarus. H. Kröyee: Danmaiks Fiske, l:ste Bd., pag. 292. 1838-1840. „ Bogmarus, Gaimard: Voyage en Islande et au Gioeiiland, Zoologie, Poissons, pl. 12. — 1840— J844. (God ligur). „ P. Stuwitz: Nyt Magazin for Natuvvidenskaberne, 2det Bd. pag. 277, tab. III. - 1840 Vogmarus Islandicus, J. Keid: Annals and Magazine of Natural Hi- story, 2d series, vol. III, pag. 456. — 1849. Trachy literns vogmarus, W. LilljeborG; Bidrag till norra Eysslands och Norriges fauna, etc; Kongl. Vetensk. Akad:s Handl. 1850, pag. 331. - 1851. „ arcticus, S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, l:sta haft. pag. 162. — 1852. „ Bogmarus, W. Yarbell: History of Brit. Fishes, 3;d edit. Richardson, vol. II, pag. 282. — 1859. A. GitNTHEK: Catal. of the .\canthopt. Fishes in the CoUect. of the British Museum, vol. III, pag. 305. - 1861. J. COUCH; Hist. of the Fish. of the Brit. Islands, vol. II, pag. 246, pl. CXVIII. — 1864. L. EsMARK: Bidrag till Finmarkens Fiskefauna; Forhandi. ved Naturforsk. Möd. i Christania 1868, Zool. Sect., afdr. pag. 9. - 1869. R. COLLETT: Norges Fiske, pag. 78. — 1875. „ „ Idem: Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875-78; Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 59. — 1879. „ „ Francis Day: The Fishes of Great Britain & Ire- land, Part III, pag. 217, pl. LXIII. — 1881. „ „ Chb. LtJTKEN: Korte Bidrag til nordisk Ichthyo- graphi. IV. Trachypterus arcticus og Gymnetrus Banksii; Vidensk. Meddelels. fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1881, pag. 190. — 1882. „ „ Idem: Nogle Bemserkninger om Vaagnijeren {Tra- chypterus arcticus) och Sildetusten (Gymnetrus Banksii); Overs. över det K. Danske Vidensk. Selsk:s Forh. 1882, pag 206. (Aftr.) — 1882. „ „ J. Sparre Schneider: En notits om Sölvkveiten (Trachypterus arcticus, Briinn."); Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1882 , N:o 15, pag 1, med 1 planche. - 1883. Enligt livrtd vi sjelfve erfarit och enligt Sparre Schneider är den i Norska Finmarken känd af fiskrarne under namnet Sölvkveite, hvilket är dess enda i vår nord kända namn. På Island benämnes den enligt Faber') Vocpnäri och på Färöarna enligt Reinhardt Vaagmcer. „ arcticus, Dealfish, Trachypterus vogmarus, „ arcticus, 1) Naturgeschichte der Fische Islands, pag. 66. 464 Släf^tet Trachypterus. Anw. Uti Skaiid. Fanna liar S. NILSSON fiainstält den fönnddan, att den vid Island och Färöarna förekommande och af Eeinhakdt beskrifna Vaagma^ren skulle till arten vara skild från den vid Norge erhållna Sölv- kveiteu, ])å grund af de skiljaktigheter, som han funnit mellan Reiniiardts beskrifniug och ett af honom (Nilsson) från Norska Finmarken genom oss erhållet exemplar af den senare. Sedan man nu haft tillfälle att iakttaga de betydliga formförändringar, som en närstående art {Tr. ttenia eller iris) under tillväxten undergår, och äfven fått erfara någon föränderlighet i mån af åldern hos den fullt utbildade Sölvkveiten, kunna vi ej annat än in- stämma med Ohr. Lutken ^) deri, att numera alls ingen grund förefinnes för antagandet af en sådan artskilnad. Beskr. Ännu känna vi icke med säkerhet liuiu stor den kan blifva, men sannolikt ligger gränsen för dess totallängd mellan 8 och 10 fot. Det största hittills anträffade exemplaret erhölls 1873 i trakten af Christiansand i Norge enligt K. Col- LETT, och dess totallängd var 2460 mill. eller 8 fot 2 tum dec.m. Enligt hvad vi uppgifvit (anf. st. p. 332) berättade för oss en mellan Tromsö och Haramerfest i Norge bosatt trovärdig fiskare, som en gång sett 3:ne på stranden derstädes samtidigt uppkastade exemplar, att det ena af dem skulle varit omkring 10 fot långt. Denna längd var emellertid beräknad på ett ungefär, och kan möjligen hafva varit 1 fot mindre. Det nämnda 2460 mill. långa exemplaret från Christiansand, en hona med omogen rom, hade enligt Collett största kroppshöjden utgö- rande 427 mill. eller omkr. 14 "^/^^ f- d.m., och den senare innehölls således i den förra omkr. 5 ^'4 ggr, samt var belägen framom anus, emedan öfver denne kroppshöjden endast var 415 mill. Hufvudet var 290 mill. eller 9 V3 t. långt, och dess längd inne- hölls således 8 V2 gS^' i totallängden. Det af oss vid Tromsö 1848 erhållna och af S. Nilsson i Skand. Fauna beskrifna exem- plaret hade en totallängd af omkr. 6 1/2 fot till stjertfenans spets, och till dess bas af 6 fot eller 1800 mill. Dess största kroppshöj d, som var belägen 2 fot 5 tum — 2 f. 8 ^/'k, t. eller 750—849 mill. bakom nosspetsen, var 11 V] o t. eller 348 mill., och innehölls således omkr. 5 Vs ggi" i kroppslängden till stjertfenans bas. Bakom nämnda ställe aftog kroppshöjden så, att den 3 fot 7 1/2 t. bakom nosspetsen var 9 V, o t. eller 282 mill. hög, och 4 f. 6 ^',o t. bakom nämnde spets var 7 ^'oo *• eller 212 mill. hög. 6 7io t. framom stjertfenans bas var den 1) Overs. över det K. Danske Vidensk. Selsk;s Forh. 1882 p. 208. Sölvkveiten. 465 3 -Yl o t- ö^l^i' 99 mill. hög; 3 ^ ,„ t. framom den samme var den ^^..o t. eller 28 mill. hög, och strax framom nämnde bas blott Vi o' ^' öller 15 mill. hög. Höjden öfver nacken var 6 7in t- eller 198 mill. och öfver bröstfenornas fästen 8 Vi o ^■ eller 261 mill. Hufvudets längd frän främre spetsen af un- derkäken var 7 '/2 ^- ©llör 225 mill., och innehölls således i den nämnda kroppslängden 8 ggr. Anns var belägen 3 f. 3 ^/ j,, t. eller 1011 mill. bakom spetsen af underkäken, i) och således något bakom midten af kroppslängden. Då fisken var i friskt tillstånd, d. v. s. strax efter det den blifvit tagen, skulle den hafva varit tern ligen fet och fyllig och på långt när icke så tunn, som den var sedan 'den en längre tid legat i salt. Man uppgaf, att den då något bakom hufvudet skulle varit mellan 3 å 4 t. eller 90 ä 120 mill. tjock. Efter omkring 3:ne må- naders konservering i salt hade den fallit till samman, och hade störste tjockleken öfver hufvudet bakom ögat, eller öfver gäilocken, der den var nära 2 '2 t. eller 75 mill. tjock. 2 V2 t. bakom kanten af gällocket var den då endast 1 7io ^- ^ll^i' 39 mill. tjock, och var bakåt så småningom allt tunnare. Långs ryggraden hade den bibehållit sig tjockast. Längden af hvart- dera mellankäksbenet var 1 '%o t. eller 50 mill., och längden af underkäken 3 Va t. eller 105 mill. Ögonhålans vertikale dia- meter var 2 '/o t. eller 75 mill., och pupillens längd ] ^20 t. eller 38 mill. — Det minsta exemplar af denna art, som här i norden erhållits, är enligt Lutken -) ett som blifvit taget vid Skagen, och hvars totallängd till ryggradens slut var 830 mill. eller 2 f. 7 -/a t. Dess största kroppshöjd var 130 mill. eller 4 Us t. och innehölls således nära 6 'A ggr i nämnda totallängd. Hufvudets längd var 95 mill. eller 3 Ve t., och innehölls således omkr. 8 V4 ggr i totallängden. Af Lutken hafva dessutom an- förts 12 andra exemplar, hvilkas totallängd vexlat mellan 935 och 2200 mill., och af de af denne författare för dessa uppgifna måtten så väl som af de här ofvan anförda synes det, att pro- portionen mellan kroppens längd och höjd är underkastad be- tydliga individuella vexlingar enligt den i diagnosen gifna an- tydan. — Af de nu meddelade måtten synes det, att den har 1) Härvid är att anmärka, att hufvudets längd blifvit beräknad, då munnen varit tillsluten. 2) Vidensk. Medelels. fra den uaturliist. Foren. i Kjöbenh. 1881, pag. 226. Lilljeborg, Fiskarne. 30 466 Slägtet Tracbyptcriis. en mycket långsträckt och starkt hoptryckt eller tunn (ehuru i friskt tillstånd något mindre tunn) kroppsform, £cm närmar sig till den bandformige formen. Största kroppshöjden, som innehålles mellan 4 V2 och 6 '/2 ggr i kroppslängden till stjert- fenans bas eller slutet af ryggraden, har sitt läge framom anus och ungef. vid eller obetydligt framom kroppens midt. Ehuru kroppen framom det ställe, der den största kroppshöjden är be- lägen, framåt aftager i höjd, gör den dock detta i mindre grad än längre bakom nämnde ställe, och Spakre Schneider uppgif- ver (anf. st.), att å ett ungt exemplar af omkring 1000 railhs totallängd kroppens höjd öfver nacken var mycket litet lägre än der bakom, så att hela den främre delen af kroppen var nästan jemnhög. Närmare emot stjertfenan och ett godt stycke bakom anus, eller ungef. från början af den bakerste 74 ^f kroppslängden, aftager enligt de ofvan meddelade måtten krop- pens höjd mycket hastigt bakåt, och den är strax framom denna fena mycket smal eller låg. Kroppens öfre profil är hos äldre från nacken till 15:de— 16:de strålarne i ryggfenan svagt upp- stigande, och är derefter nästan rät till bort emot -,3 af denna fenas längd, hvarefter den sänker sig till slutet af nämnda fena och går derifrån rät till stjertfenans bas. Hufvudets öfre profil är från nosspetsen till nacken jemnt och svagt uppstigande samt nästan rät, endast något litet konkav öfver ögonen. Hufvudets undre profil är från spetsen af den tillslutne underkäken till bort under slutet af gälnäset eller bakre delen af mellanlocket temligen starkt bågböjd och framtill uppstigande, och kroppens undre profil är från gälnäset till bort under bakre delen af ryggfenan svagt bågböjd eller konvex, och derefter är den till den bakre änden af ryggraden rät eller obetydligt konkav. Kroppen i sin helhet har, sedd från sidan, en aflångt elliptisk, på midten nästan jemnbred, emot nosspetsen trubbigt och snedt och; emot stjertfenans bas smalt och utdraget tillspetsad form. Dess ringa tjocklek gör, att den, sedd ofvanifrån, visai' sig nä- stan tunn såsom ett knifsblad, i synnerhet baktill. Bakom huf- vudet har den sin störste tjocklek ungef. långs midten af kropps- sidorna eller långs ryggraden, och blir tunnare emot rygg- och bukkanterne, i synnerhet den förre. Anus är nästan alltid be- lägen något litet bakom kroppens midt; blott å ett exemplar har LijTKEN iakttagit, att den var belägen föga framom nämnde midt. — Hufvudet är af medelmåttig storlek, och i förhållande Sölvkveiten. 467 till kroppens betydliga längd synes det temligen litet, då uem- ligen munnen är tillsluten. Det är alltid kortare än största kroppshöjden, ehuru någon gång skilnaden dem emellan är obe- tydlig. Vanligen är den ganska betydlig. Dess längd, som är märkbart vexlande, innehålles omkr. 7 till 9 ggr i totallängden, enligt LuTKKN. Munspringan är vertikal och begränsas upptill endast af mellankäksbenen, som äro tillspetsade vid deras nedre ände och upptill breda samt der försedda med ett mycket långt bakre utskott, som är mera än dubbelt längre än sjelfva benets kropp. Den betydliga längden af dessa utskott gör, att munnen kan framskjutas så, att hufvudet derigenom blir ett par tum längre. Då munnen är sluten, ligga dessa utskott i en för- djupning på pannan mellan ögonen, och då den är öppnad och framskjuten, äro de framdragna och derigenom har då uppkommit en djup grop långs pannan. Öfverkäksbenen äro tunna, breda och vid undre änden afrundade samt å yttre sidan strålformigt skulpterade. Underkäken, som med sin fräWe ände framskjuter något framom öfverkäken, är hög, derigenom att det tandbärande underkäksbenets vertikale eller öfre del bakåt är starkt uppstigande och bildar öfverst, innanför öfver- käksbenet med artikulardelen en uppstående något spetsig vinkel. Underkäkshalfvans höjd härstädes är dock betydligt mindre än dess längd, som utgör nära '/2 ^f hufvudets d:o. Näsborrarne äro små samt tätt intill hvarandre och belägne på pannans främre del ofvan främre kanten af ögonhålan. Den främre är rundad och den bakre, som ligger närmast ögonhålan, har for- men af en springa. Ögonen äro stora, och deras diameter inne- hålles blott 3 till 4 ggr i hufvudets längd. Ögonhålorna sträcka sig upp nära under pannans öfre kant. Då hufvudet är tunnt och ögonhålorna stora, så följer deraf att pannans minsta bredd mellan ögonen är helt obetydlig och innehålles flera ggr i ögats diameter. Pupillen är elliptisk samt rigtad snedt uppifrån nedåt och bakåt. Gällocken äro äfven de tunna, spröda och radiärt skulpterade ben. Locket är ej synnerligen stort och af en irreguliert elliptisk form, nedtill bredare och ojemnt afrun- dadt. Underlocket är litet, baktill föga uppstigande och i undre kanten tvärt afrundadt. Mellanlocket är stort, ellip- tiskt och horisontelt, baktill något bredare och afrundadt och i nedre kanten bugtigt. Förlocket företer en svag skär- formig böjning, med nedre bakre hörnet jemnt och bredt afrundadt och den främre kanten grundt konkav. Gälöppnin- 468 Slägtet Tracliypterus. garne äro store och galliiunans strålar äro 6. Tungan är slät. — Tänderna äro något vexlande och olikstora, syllika, spet- siga, inåt böjda och 4 — 5 mill. långa. Tänder förefinnas i vex- lande antal alltid på mellankäksbenen och underkäken och i allmänhet äfven på plogbenet, och om^de någon gång saknas på detta ben, synes detta berO; derpå, att de blifvit afrifna. Gombenen och tungan sakna tänder. Antalet tänder på hvar- dera sidan i öfre och undre käken har Lutkkn funnit vexlande mellan 1 och 7, vanligen en eller annan mera i den undre än i den öfre. Stuwitz har hos det af honom beskrifua exemplaret funnit 10 tänder i den öfre och 22 d:o i den undre käken, och CoLLETT har hos ett exemplar iakttagit 16 tänder i öfverkäken och blott 3 i den undre, men hos ett annat 12 d:o i hvardera taken och af dessa 6 på hvardera sidan, så att detta exemplar var i detta afseende ovanligt reguliert. Antalet tänder på den främre delen af plogbenet vexlar mellan 1 och 5, och då flera än 1 finnas, äro de i allmänhet oUkstora. Det ofvan anförda, i Skand. Fauna beskrifna exemplaret hade i högra mellankäks- benet 3 och i det venstra 2 tänder, och i underkäken på högra sidan 4 och på venstra sidan 5 d:o, och på plogbenet 2 d:o, den ena bakom den andra. Nedre och öfre svalgben, som båda- dera enligt LtJTKEN förefinnas, äro beväpnade med små tänder. — Den långa rygcjfenan^ som hos mycket unge individer har en distinkt främre afdelning eller så kallad nackfena, med 5 längre strålar, som genom feuhinna äro sammanbundne med den öfriga fenan, saknar hos äldre denne afdelning, ehuru mer eller mindre svage lemningar af dess strålar stundom qvarstå inbäd- dade i huden.') Den består då af en ♦enkel fena, som böiJar helt låg ett par tum eller 60 mill. eller stundom något mera hakom nacken, eller ungefär öfver bröstfenornas fästen, samt derifråu så småningom hcijer sig och sträcker sig tillbaka till lielt nära stjertfenans bas (blott V2 ^i^l 1 ^^^^ ^ll^^' 15—30 mill. framom denne bas), och har enligt Collett och Lutken 1) Det af Spåkke Schneider (anf. st.) beskrifna exemplaret är i detta afseende af stort intresse, emedan det t3'dligen har ännu qvar en af de länge strålarne i nackfenan, sannolikt en af de förste, då han uppgif- ver, att de 3 — 4 strålarne bakom den saknades. Figuren är felaktig der- uti, att den visar denne långe stråle såsom genom fenhinnan sammanhän- gande med den främre delen af den pernamenta fenan, och icke såsom skild från den genom den lucka, som uppstått genom de saknade strålarne. Sölvkveiten. 469 antalet strålar vexlande mellan 150 och 186, och denna vexliug- S5'ues icke vara beroende af åldern, emedan i så fall de största och äldsta exemplaren skulle hafva de fleste, hvilket icke är förhållandet, då Collett hos det ofvan omnämnda största exem- plaret endast funnit det lägsta talet eller 150 strålar. Enligt LuTKEN är den i allmänhet något högre hos de yngre eller mindre. Det af Nilsson beskrifna exemplaret hade 160 strålar, och de längste af dem voro helägne i den bakre '/a af fenans längd ') samt voro 4 *^o t. eller 144 mill. långe, och denna fenas största höjd utgjorde således hos detta exem- plar mellan '/a och '/s af den största kroppshöjden. Dess höjd vexlar enligt Lutken mellan något öfver V2 och knappt 'A af den största kroppshöjden. Från det ställe, der denna fena är högst, aftager den i höjd så småningom bakåt, så att den siste strålen är blott omkring 'A t. eller 15 mill. hög, men dock något högre än den l:ste d:o. Hos äldre äro strålarne släte, med undantag af en ruggig eller med kort tagg försedd knöl å hvar- dera sidan af deras bas, men hos helt unge äro de sträfve. Alla äro enkle och oledade, men mjuke vid spetsen. — Egent- lig och utbildad analfena saknas, och i allmänhet frånkänner man detta slägte en sådan fena, men under och intill stjert- fenau förefinnas några rudimenter af fenstrålar — enligt Lutken normalt 5 till antalet — , som oftast blifvit betraktade såsom en undre afdelning af stjertfenan, men som af Keinhaudt och LiJTKEN (anf. st. p. 78 & 198) sannolikt med rätta blifvit an- sedde såsom rudimenter af en aflfallen eller resorberad analfena. Enligt Emery's iakttagelser (anf. st.) är denna rudimentära analfena mera utbildad hos små ungar, ehuru sammanhängande med stjertfenan och mycket långt aflägsen från anus, och äfven den är således att betrakta såsom embryonal. En eller ett par af dess strålar äro då mycket förlängde och räcka långt bakom stjertfenan, samt på reguliera afstånd stundom försedde med ansvällningar. — Bröstfenorna äro små, — hos det af Nilsson beskrifna ex. 2 */,o t. eller 63 mill. långa '^) — så att deras 1) Det af Eeinhardt beskrifna exempl. hade rj^ggfenans stfivsta höjd belägen vid början af totallängdens siste ^|^. 2) Hos det af Stuwitz beskrifna ex. hvars totallängd var 1760 mill. och kroppshöjd onikr. 260 mill. var bröstfenans längd omkr. 80 mill., och dess längd innehölls således 3 V4 ggi" i kroppshöjden. Denna längd synes således vara betydligt vexlande. 470 Slägtet Trachypterus. längd iimehålles flora ggr i deu största kroppshöjden. De hafva •* sitt läge något närmare butkanten än sidolinien samt nära in- till bakre kanten af underlocket, och deras fästen äro nästan horisontella. De äro vid spetsen snedt afrundade och hafva 10 till 13 enkle' strålar, och enligt Nilsson framtill dessutom en kort tagg. — Med bukfenorna är det samma förhållande som med nackfenan och analfenan, eller att de äro afifallande, och hos äldre antingen helt och hållet saknas eller ock vanligen endast äro tillstädes i obetydliga rudimenter, då de deremot hos små ungar, enligt Emert's iakttagelser å en närstående art (Tr. tmnia eller iris), äro starkt utbildade och till en del försedda med utomordentligt långe strålar. Deras främre strålar äro de längste. Enligt Keinhardt och Sparrb Schneider hafva hos äldre indiv. rudimenterna af bukfenor sitt läge uti en grop vid bukkanten under bakre delen af och strax bakom fästet för bröstfenan, och Eeinhardt och Lutken hafva funnit dylika rudimenter af 6 strålar, men Sparre Schneider har å det af honom beskrifna exemplaret funnit lemniugar af 8 till 9 strålar, och den främste af desse var mycket lång (ehuru afbruten dock ännu 43 mill. lång) och jemförelsevis tjock.- •) Emery har hos de af honom beskrifne ungarne funnit 6 till 9] strålar i bukfenan. — Stjertfenan är pernament och temligen starkt utbildad, samt utmärkt derige- nom att den är rigtad snedt bakåt och uppåt, samt har i all- mänhet 8 och högst sällan 7 strålar, af hvilka den ytterste å hvardera sidan är större och längre än de andre, och som alla äro enkle och oledade och hos yngre äro något sträfve. Den bakerste strålen är enligt Collett fästad på spetsen af den sista kotan samt rigtad ungef. rätt bakut, och de andre äro fastade på öfre sidan af ryggradens bakerste ände och rigtade mer eller mindre snedt uppåt. Den är utriugad i bakre kanten eller spetsen, och dess längd iunehålles enligt Lutken mellan 5 ''2 och ungef. 10 V2 ggr i totallängden, och är i allmänhet mindre än, ehuru någon gång lika med den största kroppshöjden. — Kroppen öfver allt och sidorna af hufvudet äro betäckta af en mycket tunn och löst sittande, silfverhvit och starkt glänsande beläggning 1) Uti Lunds Universitets zoologiska museum liafva vi år 1861 haft tillfälle att undersöka lemningarne af ett vid Helsingborg under hösten 1860 erhållet exemplar af denne fisk, som varit något mindre än 6 fot långt, och dera iakttagit qvarvarande rudimenter af 4 strålar i bukfenau. Sölvkvciteii. 471 eller ytterhiid, som enligt Rkinhaudt företer likhet med den silfverglänsande beläggningen på bukhinnan hos en del fiskar. Under öfverhuden är huden försedd med smärre tätt sittande mjuka ojemnheter eller vårtor, hvilka äro större på sidorna af ryggen. Långs bukkanteu och dess sidor äro de högre och koniska och spetsiga samt hårda, ehuru icke förbenade. På vissa trakter på kroppssidorna saknas de. Sidoliniens läge är något vexlande, så att den hos en del ligger något högre än hos andra. Från sidan af nacken ofvan gälspringan sänker den sig nedåt uti en jemn båge öfver och bakom bröstfenan och -går derefter ett långt stycke parallel med bukkanten och när- mare intill denne än intill ryggkanten, samt går vidare rakt ut till ryggradens slut under stjertfenans bas. På den bakre delen af stjerten närmar den sig nära intill den undre kanten af denne, och under stjertfenans bas berör den slutligen denne senare. Den följer nästan efter hela sin längd ryggraden, som ligger närmare intill buk- än ryggkanten. Långs den samma är en rad af små plattade, aflånga och något skrofliga ben- skifvor, med en liten framåt rigtad tagg på midten, och enligt LuTKEN vexlande till antalet mellan 102 och 110. På stjerten äro de större och längre, och med högre och spetsigare tagg, med undantag dock af de allra bakersta. Under och något bakom det sista paret benskifvor finnas på undre sidan af stjer- ten 2:ne par taggar, af hvilka det främre paret är störst och rigtadt framåt, men desse taggar tillhöra sista kotan. — Fär- gen på rygg-, bröst- och stjertfenorna är enligt Reinhardt hög- röd och enligt Spakre Schneider karminröd. Iris är silfverhvit med gulaktig glans. Långs hvardera sidan af kroppen före- finnas enligt Reinhardt 2:ne och enligt Gaimard's figur samt enligt Spakre Schneider 3me svartaktige rundade eller ovale fläc- kar, som äro långt åtskilde. Desse tillkomma dock företrädesvis yngre individer, och kunna helt och hållet saknas hos äldre, i) J. Reiu (auf. st. pag. 463) har räknat 97 kotor hos den, och deraf38 bålkotor. 2) Ref ben saknas, men bäckenben förefinnas. Sölvkveiten är en i allmänhet sällsynt fisk, och vi känna ej, att den flera än ett par gånger anträffats vid Sverige, nem- ligen det exemplar, som enligt livad redan är anfördt under 1) flvarken färgen eller ögonen eller by^^gnaden för öfrigt antyda någon sädan asymmetri, som den, livilken uppgifves i Skand. Fauna. 2) Enligt LuTKEN har man äfven räknat 100 kotor. 472 SJägtet Trachypterus. hösteu 1860 erhölls i granskapet af Helsingborg, och af h vil- ket vi haft tillfälle att se lemningar i Lunds Universitets zoo- logiska museum, och enligt F. A. Smitt') har under sista årens sillfiske vid Bohuslän erhållits något exemplar af denne fisk. Oftare har den erhållits vid Norge, i synnerhet vid dess norra och nordvestra kuster, men, ehuru den är känd af de fleste fiskrarne derstädes, är dock dess anträffande der så tillfälligt och så sällan inträffande, att den äfven der- städes synes böra betraktas såsom en sällsynt fisk. Någon gång har det händt, att man der träffat flera exemplar i närheten af hvarandra samtidigt uppkastade på stranden eller liggande red- lösa i dennas närhet. Från Finmarken har den flera gånger erhållits så väl till museet i Tromsö som till museerna i Chri- stiania och Bergen, och ändå flera gånger har den derstädes iakttagits utan att hafva blifvit tillvaratagen. Enligt Collett har den mera sällan förekommit söder om Nordland i Norge, och namnet Sölvkveite synes icke vara bekant för fiskrarnel vid Norges vestra kust, söder om nämnda landskap. Enligt denne författare har den en och annan gång erhållits i Trondhjems- fjorden och benämnes af fiskrarne derstädes Sildekonge — en förvexling med följande art. Äfven uppgifver den samme, att den en gång tagits i garn tillhopa med sill i Aafjord, och att den en och annan gång erhållits utanför Bergen och ett par gånger vid Christiansand. — Enligt Kröyer och Lutken har den ett par gånger erhållits vid Skagen. Francis Dåy uppräk- nar åtskilliga fall af dess förekomst vid England, Irland och Orkney Öarna. Enligt Faber och Keinhardt m. fl. förekommer den vid Island och Färöarna, men den har icke_blifvit anträffad vid södra Europas kuster eller i Medelhafvet, och synes således vara inskränkt till de nordligare delarne af Atlantiske Oceanen. Om dess lefnadssätt känner man intet, men hela dess bygg- nad och det skick, hvaruti den befunnit sig, då den erhållits i närheten af kusterna, utvisa, att den i öfverensstämmelse med GiJNTHERS åsigt är en riktig djupvattensfisk, som troligen håller sig på de stora djupen i de nordligare delarne af Atlanten och möjligen äfven i Ishafvet. Såsom sådan blir den genom de i kroppen varande gasernas expansion redlös, då den kommer upp i granskapet af hafsytan; och då den erhållits, har den derföre antingen träffats uppkastad på stranden eller eljest befunnits. 1) Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1882, N-.o 8, p. 40. Slägtet Regalecus. 473 vara uti ett redlöst tillstånd, liggande på flata sidan på några få famnars djup på hafsbotten, eller trögt simmande på sidan såsom en flundra. Såsom djupvattensfisk lefver den säkerligen endast af animalisk föda, ehuru man i dess mage funnit fint sönderdelad tång, som den då sannolikt förtärt af brist på annan föda under sjukligt tillstånd. Den skall vara ganska fet strax den erhålles, enligt hvad vi i Finmarken liört uppgifvas, men dess fett är löst och oljigt och rinner lätt ur den efter döden. II. Slägtet Regaleciis, Ascanius. 1772. (Icones EeruTU naturalium, 2;d Cayer, tab. XI. — 1772. — Gymnctrus, BlocH: Natuigesch. der ausländ. Fische, 9ter Theil, pag. 94. — 1795). Kroppen särdeles långsträcJct och handformig . Tänder saknas sannoUM^ åtminstone hos äldre.^) Bi/ggfenans främre a/delning eller nackfenan äfvensom bukfenorna permanenta, men dessa senare utgöras hvardera blott af en ende lång stråle. AnaJfena och stjertfena saknas, eller äro möjligen af al- lande. Re/ben förefinnas. Gälhinnans strålar 6 — 7. Vår kännedom om de till detta slägte hörande arter är så ofullständig, att man knappt approximativt kan säga, huru många verkliga arter äro kända, men sannolikt äro åtminstone 4 å 5 af de beskrifna arterna skilda. Kepresentanter för slägtet hafva blifvit funne i Atlantiske Oceanen, t. o. m. nere vid Goda Hopps Udden och i dess nordlige delar och i norra Ishafvet, i Medelhafvet, och i hafvet vid Australien och Nya Zeland, så att detta slägte, liksom andra, som omfatta pelagiske djupvattens- fiskar, har en mycket vidsträckt geografisk utbredning. K. Col- LETT 2) har först upptagit 3:ne och sedan blott 1 art af detta slägte såsom tillhörande Norges Fauna, och S. Nilsson ^) är böjd för att anse, att flera än en art af det tillhöra vår Skandinaviska fauna. Sedan vi erfarit, hvilka betydliga formförändringar arterna af föregående slägte förete, äro vi böjde för att med 1) Enligt Hancock & Embleton; Ann. a. Magaz. of nat. hist. 2 ser. vol. IV. pag. 4, enligt Layard: Proceed. of the Zool. Soc. of Lond. 1868, pag. 321, och enligt Lindroth: Kong. Vet. Akad:s nya Handl. 1798, pag. 292. Dä Valenciennes (Hist. nat des Poiss. T. X, pag. 354) säger sig hafva funnit tänder hos Gymnetrus gladius, men så små, att de icke kun- nat kännas, anse vi det sannolikt, att de icke varit några verkliga tänder» 2) Norges Fiske, pag. 83 & följ. och Christ. V^id. Selsk;s Forh. 1883, N:o 16. 3) Skand. Fauna, 4:de delen, Fiskarna, pag. 170. 474 Släktet Reo-alecus. Chr. Lutken 1) tills vidare antaga, att vi inom vår nordiska fauna blott hafva en art, och att de skiljaktigheter, som be- skrifningarna utvisa, få tillskrifvas dels betydliga individuella och af åldern beronde formförändringar, dels bristfälligheter hos de beskrifna exemplaren och dels dylika uti iakttagelserna och be- skrifningarna^). I öfverensstämmelse med E. Collett (sist anf. st.) anse vi oss för denna art böra tillämpa det namn, som först åt den samma blifvit grifyet. 1) Vidensk. Meddelelser fia den naturliist. Foren. iKjöbeiili. 1881, p. 218. 2) I afseende på de äldre beskrifiiingarnas bristfälligheter far det anmärkas, att AsCANius och Brunnich icke hade friska exemplar till sin disposition, utan, såsom Lutken nämner, hufvudsakligen eller uteslutande blott ett hälft öfver en trämodell utspändt skinn. Så var det äfven för- hållandet med det af LINDROTH beskrifna exemplaret, då det beskrefs. ehuru han hade tillfälle att se fisken förut i friskt tillstånd, och derföre kunnat göra den ännu i K. Zoologiska Riksmuseum i Stockholm förvarade, egent- ligen artificiella modellen naturtrogen. Den företer emellertid i detta af- seende stora brister, och Nilsson säger derföre i Prodr. Ichthyol: '"Spe- cinieo enim Lindrothiauum cura describeretur jam erat tam mutilatum, ut radii pinnse dorsalis niinime possent numerari". Det är dock möjligt, att Lindroth räknat desse fensträlar på det friska exemplaret, ehuru hans felsteg i afseende på de främste strålarne gör detta mindre troligt. Han förbisåg nemligen eller iakttog icke ryggfenans främre eller nackafdelniiig, motsvarande den afdelning, som hos de unge af föregående slägte före- finnes, och blifvit kallad nackfena. Att denna varit skadad och till stor del saknats å hans exemplar och af honom blifvit förbisedd, är troligt på grund deraf, att den eljest hos alla andra någorlunda väl bibehållna exem- plar blifvit iakttagen, med undantag af ett, som enligt Hancook k Eil- BLETON under vintren 1845 erhölls vid Alnmouth i England, och som var nära 17 fot långt. Då äfven detta var ett ovanligt stort exemplar, skulle man möjligen kunna tro, att de fullt utvuxne individerne, liksom de af föregående slägte förlora nackfenan, och att det Lindrothska exemplaret följaktligen icke haft någon sådan. Deremot talar emellertid den omstän- digheten, att enligt de närande författarne omkring början af detta seklet eller slutet af det föregående vid de yttre Fern Islands i England ta- gits ett exemplar af denne fisk, som varit omkring 18 fot långt, eller lika långt som det af Lindroth beskrifna, och som dock var försedt med en om- kring 1 '/j fot hög nackfena. Detta meddelande grundar sig på muntlig uppgift till desse författare af en person, som sett exemplaret, hvilket jemte ett annat, 4 fot kortare, hade i ett sjukligt tillstånd under ebben qvarstan- nat i en grund pöl. — Den i Kongl. Vetenskaps Akademiens Handlingar af Lindroth lemnade figuren öfver fisken är utan tvifvel kopierad efter en färglagd ritning öfver den, som Lindroth utfört eller låtit utföra sedan fisken var uppstoppad, samt förärat till Enkefru Grill, då varande egarinna af Söderfors' bruk och af den derstädes af Lindroth bildade naturalie- samlingen. En anlra dylik färglagd ritning utförde hin sedermera för Sillkiuii() ^- ^Uer 26 mill. hög 1). Enligt Hancock & Embleton var ryggfenan bakom nackafdelningen högst på kroppens midt, der den hade en höjd af 2^/,p t. eller 87 mill., och höjden här innehölls således S^/^ ggr i kroppshöjden. Den slutade enligt dem något mera än 1 tum framom stjertspetsen, men hade vid slutet samma höjd, som den af Lindroth uppgifna. Alla strålarne äro enkle och oledade, men mjuke. Af dessa uppgifter framgår emellertid, att antalet af strålarne i ryggfenan är underkastadt en stark vexling, liksom hos sölvkveiten, en vexling som är så betydlig, att med hänsyn till den större storleken det Lindrothska exem- plaret verkligen kan hafva haft 406 strålar i denna fena och dock möjligen varit af samma art, som de andra exemplaren med så betydligt mindre antal strålar. — Bröstfenorna äro små och korta, snedt afrundade och belägna strax bakom bakre kanten af underlocket samt mycket närmare bukkanten än si- dolinien, och med horisontella fästen. Deras strålar äro enkle och till antalet U till 12. — BiiJcfenorna, som hafva sina fästen strax bakom bröstfenornas d:o, hafva blott en lång enkel och oledad stråle, hvars längd synes vara underkastad vexlin- gar å de få exemplar, hos hvilka den iakttagits i sin helhet. Lindroth uppgifver dess längd å hans exemplar till 5 fot eller 1) Han uppgifver, att den framtill pä hufvudet var 5 tum dec.m. hög, men då han har förbisett dess nackafdelning, som sannolikt å hans exemplar varit skadad, grundar sig denna uppgift på ett misstag, och in- verkar, såsom redan otvan är antydt, mindre fördelaktigt på förtroendet till hans öfriga uppgifter om ryggfenan, och tyckes ådagalägga, att hans beskrifning, såsom NiLSSON förmodat, blifvit gjord sedan prepareringen var verkstäld, och grundar sig således pä den till stor del artificiella modellen. Sillkuuifei). 483 1500 miil. och dess tjocklek lika med en svanpennas; och dess^ längd innehölls dä således 3'-^;^ ggr i totallängden. A det ofvan nämnda exemplaret i Bergens museum hafva vi funnit åtmin- stone den ene bukfenstrålen fullständig, och dess längd var då omkr. 2 fot 6 till 6 V2 t. eller 730 till 795 mill., och dess längd innehölls således väl 4 ggr i totallängden. Den var långs inre eller bakre sidan kantad med en smal hudflik från basen till något utom midten, der denna flik utgick i en liten aflång bladformig utvidgning, och vid spetsen hade den en annan större bladformig hudflik eller lob, som tj^cktes vara oval').' A ett annat förmodligen i bakre stjertafd el ningen stympadt exemplar i Stavangers museum i Norge, af 3000 mill:s eller 10 fots totallängd, har E. Collett enligt bref till Lutken iakttagit fullständige bukfenstrålar, som voro omkr. 1380 mill. eller 4 fot 6 t. långe, och som efter hela sin längd voro kantade med en smal hudflik och vid spetsen hade en utbredd dylik flik, som var inskuren i 3:ne lober och liksom försedd med ribbor. Lindroth har blott otydligt sett den vid spetsen varande fliken och säger derföre, att den (bukfenstrålen) "syntes hafva slutats med en utbredd hinna", hvilken han med punkter å figuren antydt såsom oval. Lutken har medelat en af läkaren Näalsö gjord teckning öfver det Färöiska exemplaret i Köpenhamns Universitets zoologiska museum, enligt hvilken bukfenstrålens vid spetsen belägna utbredda hudskifva var treflikig. Enligt Francis Day har Wright beskrifvit denna skifva såsom oval, utan inskärningar. Möjligen kunna dessa hafva uppkommit genom någon Isesion, hvarigenom äfven den något utbredda loben på sidan utom strålens midt kan hafva försvunnit å det Stavangerska exemplaret. A det Wrightska exemplaret var denne fenstråle 4 fot eller 1200 mill. lång. A det Bergenska exemplaret har den således varit ovanligt kort. — Hvarje spår af analfena och stjertfena saknas. Möjligen har den såsom mycket ung spår till den senare, hvilka spår man trott sig finna hos Regalecus gladius från Medelhafvet, hvars stjertspets 1) Vi kunde ej se, huruvida denna yttersta flik hade några inskär- ningar. På det hela tycktes mig denne bukfenstråle förete största likhet med den hos Beg. gladius i Eégne Aninial illustre afbildade, med undan- tag deraf att å denne senare den smale frän basen utgående hudfliken i inre eller bakre kanten icke blifvit iakttagen. 484 Slägtet lleofalecus. för öfrigt sjölies vara något aimorlunda formad. — De« W < ^.^ ,th ST — rt C r1- cr.i 0- O" a CJ c -^ aq r- D ., o' crq S^ 3 Slägtet C-arelophus. 491 I. Slägtet Careloplius, H. Khuyer. 1844. (Naturhistorisk Tidskrift, 2;deii Raekke, l:ste Bd., pag. 236. — 1844 — ISib. — Blenniojjs, S. NlLSSON: Skaiid. Fuaua, 4:de delen, Fiskania, 2:dra haft. pag. 184. — 1853. Kroppen Jångsträclä och något hoptrycht. Hi(fvudet litet, med mycket kort och trubbig nos. Ofvan ögonen Jörejinnas hudbihang, som hos äldre äro yreniga. Smala, koniska, tätt sit- tande tänder, med spetsarne i enkel rad, på käkarne, men inga på pilogbenet eller gombenen, och inga huggtänder. Gälhinnans strå- lar äro i allmänhet 0. Blott en enda ryggfena, hvars alla strå- lar äro taggspetsade. Bukfenorna belägna under bröstfenornas fästen och försedda med 1 taggstråle och 3 mjuke strålar. Kroppen betäckt af mycket små och tunna cycloidfjälL Si- dolinien otydlig. Inga appjendices pyloricce. Till detta slägte hörer blott 1 art, förekommande vid den Skandinaviska nordens och Englands kuster. 1. Carelophus jiscaiiii (Walbaum). Tångsnärtan. 2:ne par greniga hudbihang f tentakler^'') ofvan ögonen, af hvilka de af bakre paret äro större, och dessutom smärre hudpapiller på nacken. Hufvudets längd ungefär lika med eller mindre än kroppens största höjd, och utgörande omkring ^/fi af totallängden. Kf. 51-58; af. 1+39-40; brf. 14; bf. 1+3; stjf. 13'). Blennius Galerita, Linné: Syst. Nat. edit. XII: ma, pag. 441. — 1766. (Ex parte). * y, Ascunii. Walbaum : Artedi Genera Piscium, Ichthyologias Pars III, emendata et aucta, pag. 173. = 1792 ,, Galerita, S. NILSSON: Prodromus Ichthyologise Scandiuavicae, pag. 102. — 1832. „ Brosme sive Äscanii, Rkinhardt, senior: Maanedsskr. for Lit- terat. 1833, pag. 261. - 1833. „ Yarellii, Vålenciennes : Hist. nat. des Poiss. par Cuvier & Vålenciennes, T. XI, pag. 218. — 18.36. Gunnellus Stroemii, Idem: ibm, pag. 444. 1) C. A. Hansson (Ufvers. af K. Vet Akad:s Förh. 1880, N:o 4, pag. 21) har hos ett 215 mill långt exemplar funnit blott 50 strålar i ryggfenan och 35 mjuke strålar i analfenan. 492 Slftgtet Careloplms. Blennius Yarrellu, Carelophus Strömii, Blenniops Galerita, Blennius Yarrellii, Blenniops ascanii, YarrcWs Blenni/, Careloplms ascanii. Blenniops ., Careloplms „ Någon annan här ofvan anförda, bekant. H. Kröyek; Naturhist. Tidskr. l;ste Erekke, pag. 372. — 1837. Idem: Natm-hist. Tidskr. 2:den Ktekke, l:ste Bd., pag. 227. - 1844-1845. Idem: Gaimard, Voyages en Scandinavie, en Lap- ponie et au Spitzberg; Zoologie, Atlas, Poissons, pl. 8, fig. 1. - 1845. S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, 2:a haft. pag. 185. — 1853. W. Yarbell: History of Brit. Fishes, 3:d edit. tRichardson), pag. 371. — 1859. A. GitNTHEK: Catal. of the Acanthopt. Fishes in the CoUect. of the British Museum, vol. III, pag. 284, - 1861. J. COUCH: Hist. of the Fish. of the Brit. Islands, vol. II, pag. 233, pl. CXIV. — 1864. L. Esmark: Forhandl. ved de Skand. Naturforsk:s Mode i Christania 1868, särsk. aftr. pag. 10. — 1869. E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 76. — 1875. A. W. Malm: Göteb:s och Boliusl;s Fauna, pag. 471, tafl. 8, fig. 2. — 1877, C. A. Hansson: Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förh. J880, N:o 4, pag. 21. — 1880. Francis Day: The Fishes of Great Britain & Ireland, Part III, pag. 206, pl. LX, fig. 3. — 1881. Svensk eller Norsk benämning för denne fisk än den som i Skand. Fauna åt den blifvit gifven. är oss icke Den är af ringa storlek, och dess vanliga totallängd är 4 till 5 tum dec.m. eller 120 till 150 mill. Sällan ernår den en längd^af 6V2 til 7 '/a t. eller 195 till 225 mill. Hos en gam- mal hane af 6 tums eller ISO mill:s totallängd till stjertfe- nans spets är största kroppshöjden, som är belägen något bakom bukfenornas spetsar, 1 'An t. eller 32 mill., och denna senare in- nehålles således nära 6 ggr i den förra. Hos ett mindre ex- emplar, hvars totallängd är 4Y,(, t. eller 132 mill., är största kroppshöjden, som är belägen ungef. midt emellan bukfenornas fästen och anus, Vio ^- ^ller 21 mill., och den senare iunehål- les således i den förra väl 6 ggr. Hdte det större exempl. är stjertens höjd strax framom stjertfenans bas 10 mill., och ut- gör således Vis af totallängden och ungef. '4 af största kropps- höjden. Hos samma exemplar är störste tjockleken, öfver Tangsnärtaii. 493 bröstfenornas fästen äfvensom öfver midten af afsiåndet mellan bukfenornas fästen och anns, 7io t- ©Uer 21 mill., och utgör således -/g af största kroppshöjden. Hos samma exemplar är afståndet melhin nosspetsen och anus '2-f j^ t. eller 69 mill., och anus är således belägen något litet bakom slutet af den l:ste '/3 af totallängden. Grenitalpapillen är liten och ej fram- stående. Dessa mått utvisa visserligen, att den är långsträckt äfvensom hoptryckt, men dock att den icke är detta i någon synnerligen hög grad, samt antyda tillika att de äldre äro nå- got undersätsigare än de yngre. Betraktad från sidan, är den aflång samt framtill, strax framom slutet af den l:ste 'A af to- tallängden högst, och derifrån aftager den i höjd temligen ha- stigt framåt, så att den öfver nacken, der höjden är 7io t. eller 18 mill. hos det större exemplaret, är betydligt lägre, men bakåt aftager den helt långsamt i höjd, ehuru den vid stjerten är vida lägre än vid nacken. Betraktad ofvanifrån, är den föga smalare öfver hufvudet än å tjockaste stället, men aftager der- emot starkt i tjocklek bakåt, så att den vid bakre delen af stjerten är tunn och starkt hoptryckt. Dess öfre profil är nä- stan rät från ögonen till bakre delen af stjerten, der den sän- ker sig något ned till stjertfenan. Dess undre profil är fram- till från bukens midt bågböjd och i synnerhet längre fram starkt uppstigande till hakan. Bakom anus är den ett stycke nästan rät, och höjer sig derefter nägot litet bågböjd till stjert- fenan. — Hufviulet är litet och kort och tjockt, och tjockare nedtill än upptill, och, betraktadt så väl från sidan som ofvan- ifrån, framtill trubbigt och afrundadt. Dess längd å det större exempl. till den bakre hudkanten a gällocket är 7io t. eller 27 mill., och å det mindre d:o ' lo t. eller 21 mill., och således hos det förra mindre än och hos det senare lika med kroppens största höjd. Munnen är medelmåttigt stor och starkt uppsti- gande, med snedt vertikal munspringa, med tjocke och omvikne läppar, af hvilka den öfre upptill och den nedre undertill är försedd med hudknölar, och med underkäken föga framstående framom den öfre, då munnen är sluten. Munvinkeln har sitt läge föga framom främre kanten af ögat. Hufvudet är på alla sidor försedt med diverse slemporer, och det är svårt att skilja näsborrarne från dem, som sitta på öfre sidan af nosen. Båda äro rundade, med något u^^phöjde kanter, och ganska långt åt- skilde. Det bakre paret har sitt läge ofvan främre ögonvrån, 494 Släi^tet Carelophus. framom en liteu hiidpapill, och det främre paret är beläget nära bakom öfverläppen och innanför '2:ne större i spetsen ge- nomborrade hudpapiller, som förefinnas på nosens öfre sida, och mellan hvilka är ett ojemnt hudveck, som hos det större exem- plaret ((S) bär flera små papiller och hos det mindre d:o blott har en sådan. Hufvudet har för öfrigt ofvan flera andra hud- papiller eller hudbihang. De största äro2:ue par, som äro be- lägna ofvan ögonen, och som hos något vuxna exemplar äro greniga, men hos mycket små ungar äro enkla. De af bakersta paret äro flera gånger större än de af det främre samt vid spetsarne mera greniga. Hos det nämnda större ex. äro de 12 mill. eller 7io ^- långa och försedda med talrike och vid spet- sarne delade grenar. De af främre paret äro endast 4 mill. långa och hafva blott 3:ne delade grenar. Hos det mindre exempl. äro de bakre 6 mill. långa, men med talrike korte grenar, och de främre 2 mill. d:o, men dock vid spetsarue greniga eller för- sedda med mindre papiller, den ena med 3:ne dylika och den ändra med flera. Bakom bakersta paret förefinuas på nacken 3 till 4 bakåt divergerande rader af mindre hudpapiller. En hoptryckt eller flikformig hudpapill har sitt läge strax ofvan hvardera gälsprin- gan. Hufvudet och nacken sakna tjällbetäckning. Hufvudets öfre profil är framom ögonen något konvex och sluttande, och bakom dem rät och ofvan dem obetydligt konvex. Nosen är kort och trubbig, och afståndet mellan ögat och nosspetsen är ungef. lika med ögats diameter, hvilken hos det större exem- plaret innehålles 4 ^/\ ggr och hos det mindre obetydligt mera än 4 ggr i hufvudets längd. Ögonen synas temligen stora och ligga högt uppe, så att de med sine öfre kanter öfverskjuta nå- got pannans profil. Den tjocke hudbeklädnaden gör gällocken otydliga. Locket och underlocket bilda tillsamman en triangel, som baktill ofvan basen af bröstfenan har en hudartad förläng- ning, slutande med en trubbig spets. Förlocket har den bakre kanten konvex och det nedre bakre hörnet trubbvinkligt. Mel- lanlocket är litet. Gälöppningarne äro store. Gälhinnans strå- lar äro 6 *), och båda gälhinnorna äro förenade och bilda en fri fåll under gälnäset. Tungan är slät, med en grund grop långs midten. — Tänderna, som äro temligen små och koniska, med något trubbig spets, och som endast förekomma på mel- 1 ) Enligt Nilsson (anf. st.) äro någon gång blott 5 strålar i gälhinnan. 'råno'sniirtau. 495 laiikäksbenen och underkäken, bilda med si ne spetsaren tätt slu- ten, enkel rad och med sina rötter 2:ne rader, på det sättet nemligen, att de något mindre tänder, som sitta i den bakre raden, med sine spetsar skjuta in mellan spetsarne af dem i den främre raden, hvaraf det således är tydligt, att båda ra- dernas tänder hafva ett alternerande läge till hvarandra. Vi hafva räknat omkring 50 tänder i hvardera mellankäksbenet och lika så många i hvardera underkäkshalfvan ^). — ^yoof^- nan, som har 51 till 53 strålar, hvilka alla äro taggspetsade taggstrålar, har sin början midt öfver basen af bröstfenan, och dess siste stråle sitter något litet framom stjertfenans bas, men är dock genom hinna sammanbunden med nämnda fena. Hos den ofvan nämnde äldre hanen äro de 5 främste strålarne nå- got längre (13 mill. långe) än de närmast följande, och vid spetsarne bärande långe och i spetsarne grenige förlängningar af fenhinnan^). Först längre bort emot stjertfenan (ungefär 7:de — 12:te strålarne bakifrån) äro strålarne ungef. lika långe som de 5 främste. — Analfenan, som börjar strax bakom anus och således något bakom slutet af den l:ste tredjedelen af totallängden, och som slutar under slutet af ryggfenau samt icke är sammanbunden med stjertfenan, ehuru nära intill denna^ har 1 liten kort taggstråle och 39 till 40 mjuke, ledade och grenige strålar, af hvilka den bakerste ej är dubbel, och som äro något kortare än strålarne i ryggfenan. De mjuke strålarnes spetsar räcka något utom fenhinnan. — Bröstfenorna, som hafva subverticala fästen strax bakom gälspringorna, och som äro breda och snedt afrundade, men icke långa, hafva 14 strå- lar, som alla äro ledade och grenige. Deras längd innehålles ungef. 1 Vs ggr i hufvudets d:o. — BuJcfenorna hafva sina fästen midt under bröstfenornas d:o, och de äro helt små och korta, men ej smala, samt hafva 1 liten och kort taggstråle och 3 ledade och grenige strålar. Deras längd innehålles om- ring 3me ggr i hufvudets d:o. — Stjertfenan är temligen kort och afrundad och har 13 fullständige och grenige strålar och ofvan 3 och nedan 2 ofullständige d:o, som icke äro gre- 1) Nilsson har räknat 54 i hvartdera at dessa ben, och således 108 i den öfre och lika mänga i den undre käken. 2) C. A. Hansson hade hos det af honom erhållna ovanligt stora exemplaret (en hane) funnit dylike förlängningar vid de 7 främste strålarne i ryggfenan. 496 Släo:tet Carelophus. nige, men dock de fleste ledade. — Kroppen bakom hufvudetv är täckt af små, rundade eller ovala och tunna ct/chidfjäll, som icke äro aifallande, och som i allmänhet äro spånlikt sit- tande. — Sidohnien otydlig. — Färgen är betydligt vexlande. Om det ofvan anförda mindre exemplaret hafva vi, då det var lefvande, i detta afseende antecknat -följande: Ofvan gulbrun- aktig, med omkring 11 olivbrune fläckar å hvardera sidan af ryggen långs ryggfenans bas. Desse fläckar fortsättas ned åt kroppssidorna och bilda tvärband, som ofta å midten af sidorna äro af brutna, samt för öfrigt ej äro skarpt begränsade eller sär- deles tydliga. Dessutom förefinnas talrike, smärre olivbrune fläckar och punkter på ryggfenan och kroppssidorna. Bröstfe- norna, analfenan och stjertfenan äro gulbrunaktiga, utan fläckar, bröst- och stjertfenorna något mörkare. Omkring hyartdera ögat är en mörkare brun ring, från hvilken utgår en fläck af samme färg nedåt sidan af hufvudet till bakom munvinkeln. Tentaklerna eller hudbihangen ofvan ögonen gula. Iris af samme färg som ringen ut omkring ögat, men närmast pupillen är en smal guldgul ring. Sedan den en stund förvarats lef- vande i ett mindre kärl, ändrade den färgen något, och blef ljusare än den var strax den uppkom ur hafvet. Tentaklernas gule färg öfvergick till en ljust gulbrun färg med dragning i rödt. Buken var hvit med köttfärgad anstrykning. Det större ofvan anförda exemplaret var mycket mörkare, och hade kroppen brunaktig, med ljusare gråbrunaktig buksida, och med något ljusare fin marmorering på kroppssidorna. Tentaklerna voro dock gulaktiga, och bröst-, anal- och stjertfenorna voro gul- brunaktiga, ehuru något mörkare än hos det mindre exemplaret. Mycket små ungar hafva en blekare färg på fenorna och mör- kare sådan på tentaklerna, och stundom temligen mörk med ljusare marmorering försedd färg å kroppen. Tångsnärtan är mycket sällsynt vid Sverige, och de enda exemplen på dess förekomst härstädes äro dels det, som af A. W. Malm blifvit anfördt vid Skandinaviske Naturforskarnes 9:de möte i Stockholm l8G3i) och hvarför han utförligare re- dogjort i Göteborgs och Bohusläns Fauna, pag. 471, och dels det, som anföres af C. A. Hansson i Öfversigt af K. Vet. Ak:s Ij Förhandl. vid de Skaud. Naturforsk-.s 9:de möte i Stockli. 1863, pag. 409, tv. 1865. ^ W. Lilljeborg-, Fauiia. [SJ^ 777^ dPto. Q, /^ ^ O SVERIGES OCH NORGES FISKAR AF W. LILLJEBORG ZdiiL. PKdKKSSOU TREDJE HAETET. '■^^^ Hl ■^U P S A L A W. SCIIULTZ. , SCIIUL ^^'TT^^^^.-^^-if-p^l^-t/^^^-t-^H-^!^ -^^'^-^ ^^IC^^^^ J>^ •Lo-c-iH-i^ /%^ a-c-t^^^^ty^ etsen mjuke. Bukfenorna med 1 taggstråle och 3 mjuke strålar. Stjertfenan distinkt och skild från rygg- €ch analfenorna. Appendices pyloricm saknas. Detta slägte, som vanligen är uj^ptaget i slägtet Blennius, räknar omkring 5 arter från Europa, Madeira och Nordamerika. De förekomma vid hafsstränderna bland tång på ringa djup, och lefva af blötdjur, kräftdjur och maskar. 1 art före- kommer vid Norge. 1) Denna diagnos grundar sig på den af Kröyer (anf.' st.) läm- nade. Skvagtisken. 517 1. Pliolis Ifevis, Fleming. Skyggflsken. Långs midteti af hjessau en mer eller mindre tydlig Imd- Jcöl. Ryggfeuan har 2:ne af delningar, af hvilJca den l:ste liar 12 enkle och oledade strålar. Färgen of van och på si- dorna niörJct gråaktig, med dels mörkare, svarthrunaktige och dels ljusare fläckar. Rf. 12+18—19; af. 1+19—20; brf. 13; bf. 1+3: stjf. 9. Blennius Pholis, Linné: Syst. Nat. ed. XILma, pag. 443. — 1766. „ „ Bloch: Naturgesch. der Fische Deutschlands, Th. II, pag. 184, Taf. 7, fig. 2. — 1783. Pholis Icevis, Fleming: A History of Biitish Animals, etc, pag. 207. — 1828. „ Valenciennes : Cuvier & Valenciennes, Hist. nat. des Poiss. T. XI, pag. 269. — 1836. „ „ H. KröYER: Danmarks Fiske, l:ste Bd. pag. 330. — 1838-1840. „ „ S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, 2:dra haft. pag. 182. — 1853. Blennius pliolis, W. Yarrell: Hist. of British Fishes, 3:d edit. (Ri- chardson), vol. II, pag. 366. — 1859. „ „ A. GuNTHEK: Catal. of the Acanthopt. Fishes in the Collect. of Brit. Mus., vol. III, pag. 226. - 1861. „ ,, Steindachner : Ichthyol. Bericht. etc, 6:te Fortsetz. ; Sitzuugsber. d. math. naturviss. Cl. d. K. Akad. d. Wissensch. in Wien, Bd. LVII, l:e Abtheil. pag. 674. - 1868. „ „ Pi. Collett: Norges Fiske, pag. 72. — 1875. „ „ IdeM: Meddelels. om Norges Fiske i Aarene 1875—78; Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 58. ~ 1879. „ „ Francis Day : Fishes of Great Britain & Ireland, Part. IIL pag. 203, pl. LX, fig. 2. - 1881. Vi känna icke, att den i Norge erhållit något eget namn. För de fiskare, som derstädes ett par gånger tagit den åt oss, var den ej närmare känd. I Skandinavisk Fauna har den fått namnet Shjggfish, och afBLOCH benämnes den Meerlerehe. Beskr. Den är en mindre fisk, och dess längd stiger en- dast till 5 till 6 tum dec.m. Hos ett exempl., livars totallängd är 5'',\o ^- ^ll^i" 1^^ ™^^1- '"1* största kroppshöjden, belägen vid midten af afståndet mellan bukfenoi-nas fästen och anus i), nära 1) Höjden öfver bukfenornas fästen är föga mindre, ocli hos smärre exemplar är den lika stor som höjden öfver bukens midt. 518 Släktet Pholis, 1-/10 t. eller 35 milL, och innehålles således omkring 4:^/\,ggY i den förra. Kroppens höjd strax framom stjertfenans bas är Vjo t- öller 12 milL, och innehålles således ungefär 3 ggr i största kroppshöjden. Störste tjockleken, öfver bröstfenornas fästen, som äro utstående, är 1 t. eller 30 milL, och öfver för- locken är tjockleken 7io ^- ^ller 27 mill. Dessa mått utvisa, att den icke är synnerligen smärt, utan har en medelmåttigt långsträckt och framtill icke hoptryckt kroppsform. Bakåt är den deremot allt mer och mer hoptryckt, så att stjerten strax framom stjertfenans bas endast är 5 mill. tjock. Betraktad från sidan, är den framtill mycket högre, emedan buken är tjock och nedtill med konvex profil, och hufvudet är högt. Anus är belägen 27,0 t. eller 72 mill. bakom nosspetsen, och således icke långt framom midten af totallängden. — Hufvudet är temligen stort och tjockt och framtill mycket trubbigt. Dess längd (allt hos samma exempl.), räknad till den bakerste hud- artade spetsen af gällocket, är 40 mill., och således större än största kroppshöjden och ungefär lika med V4 ^f totallängden. Dess största höjd är 1 t. eller 30 mill. Långs hjessan, från trakten mellan ögonen till nacken, är hos i fråga varande ex- emplar en tydlig hudköl, och hos ett mindre exempl. en mindre tydlig sådan, och pannan mellan ögonen är konkav, med en starkare fördjupning hos det större exemplaret. Hufvudets öfre profil är framtill, öfver nosen starkt stupande, så att den öfver ögonen nästan bildar en trubbig vinkel med den bakre delen af samme profil. Såsom vanligtvis hos slemfiskarne är hufvu- det upptill ej så tjockt som nedtill. Munnen är medelmåttig, och munvinkeln är belägen under ögats framkant, och bakre kanten af öfverläppen under dess midt. Munspringan är föga uppstigande, och underkäken skjuter icke så långt fram som den öfre. Läpparne äro tjocke och tillbakavikne, men den undre är framtill af bruten. Inuti munnen bildar slemhinnan ett tjockt tvärgående veck bakom den främre änden af plogbenet. Näsborrarne sitta båda närmare ögat än nosspetsen, och de äro temligen långt åtskilde. Den främre, som är belägen ett tem- ligen långt stycke framom ögat, är rundad och öppnar sig på en kort lub, hvars bakre kant är förlängd till en fransad flik, som öfvertäcker näsborren. Den bakre är mindre, alls icke ut- stående samt oval, och är belägen ofvan och något litet framom den främre ögonvrån. Afståndet mellan ögat och nosspetsen Skyggfisken. 51 U innehålles något mera än 3 ggr i hufvudets längd, ocli är un- gefär dubbelt större än ögats longitudinelle diameter. Ögonen äro temligen små. Deras longitudinelle diameter, som är nå- got större än deras vertikale, är hos det nämnda större exem- plaret 6 mill., samt är lika med pannans minsta bredd dem emellan. Gällocken äro otydliga till följd af den dem betäc- kande huden. Locket och underlocket i förening bilda en tri- angel, hvars bakre hudartade del bildar en trubbig vinkel, som sträcker sig nära intill öfre vinkeln för bröstfenans fäste. För- lockets bakre kant är konvex, och dess nedre bakre hörn är vinkligt. Gälspringorna äro stora, gälhinnans strålar 6, och båda gälhinnorna äro förenade under gälnäset och bilda der en fri kant. — Tänder förefinnas endast på mellankäksbeuen och underkäken, och de äro tätt sittande och vid spetsen hop- tryckta och mejselformiga, och de främre äro litet större än de bakre, men den allra bakersta i båda käkarne är större än de närmast föregående samt af konisk och bakåt krökt form. I hvartdera mellankäksbenet äfvensom i hvardera underkäkshalf- van är deras antal 11 — 12. — Ryggfenan böljar strax bakom nacken och ungef. öfver främre delarne af bukfenornas fästen och något framom gälspringornas öfre vinklar, samt slutar ett litet stycke framom stjertfenans bas, med hvilken den icke är sammanbunden. Något framom midten har den en djup in- skärning, som delar den i 2:ne afdelningar. Den främre af- deluingeu, som är ungefär af samma höjd som den bakre, och hvars höjd är något mindre än 72 ^f största kroppshöjden, har 12 enkle och oledade, men i spetsen mjuke strålar, af hvilka den bakerste sitter midt i inskärningen samt är kort och icke utskjutande utom fenhinuan. Den bakre afdelningen, som bör- jar midt öfver analfenans början, och hvars bakre hörn är af- ruudadt, har 18 till 19 (vanligen 19) mjuke strålar, som vid spetsen äro ledade, men icke grenige, och af hvilka den bakerste icke är dubbel. Spetsarne å strålarne i både den främre och bakre afdelningen, men i synnerhet i den förre, med undantag af den bakerste strålen i den, skjuta utom fenhinnan. — Anal- fenan, som är högst baktill och är lägre än ryggfenan, börjar strax bakom anus och slutar under slutet af ryggfenan. Den har framtill 1 liten kort, enkel och oledad, men i spetsen mjuk stråle, och bakom den 19 till 20 (vanligen 19) mjuke och le- dade, men icke grenige strålar, som med sine spetsar skjuta 520 Slägtet Pholis. utom fenhinnau. Den är fullständigt skild från stjertfenan,. och dess bakre hörn är afrundadt. — Bröstfenorna äro stora, hredt ovala samt räckande till anus. Deras längd hos ofvan nämnda större exemplar är 1 -/lo ^- öUer 36 mill., och således ungef. lika med kroppens största höjd. De hafva 13 enkle men ledade strålar, af hvilka de 5 nedre med spetsarne skjuta utom fenhinnan. Deras fästen (basalstycken) äro vertikala och starkt utstående, antydande en större rörlighet. — Bulifenorna^ som hafva sina fästen mellan bröstfenornas d:o och som icke sitta nära intill hvarandra, äro ej synnerligen små, men temligen smala och i spetsen tväklufna. De hafva 1 kort och med den näst intill varande strålen förenad taggstråle, samt 3me mjuke och ledade, men icke grenige strålar. Deras längd är 21 mill. — Stjertfenan, som är afrundad och hvars längd är Vi o t- ^ller 24 mill. och således ungef. lika med -f^ af största kroppshöj- den, har 9 fullständige och grenige samt ofvan och nedan 4 ofullständige strålar. — Fjäll saknas, men sklolinien är för det mesta tydlig. Ett stycke framom spetsen af den tillbaka- böjda bröstfenan gör den en stark krökning nedåt och går der- efter rät långs midten af kroppssidan till stjertfenan. Dess bakre porer äro mindre tydliga. — Färgen är vexlande dels efter åldern och dels individuelt. De äldre hafva i allmänhet en dunklare färg än do yngre. På ryggen och kroppssidorna äro de mer eller mindre mörkt grönaktige, med marmorering af mörkare, brunaktige eller svartaktige fläckar, som stundom bilda orediga tvärband. Buksidan är ofläckad, hvitgulaktig. Mörka band synas på de vertikala fenorna och på bröstfenorna. Analfenan i allmänhet med hvite spetsar på strålarne och ett mörkt långsgående band in)ianför dem. Iris mörkt grågrönaktig med en smal gul ring närmast pupillen. Öfver ett lefvande ungt exemplar hafva vi antecknat följande: Ofvan mörkt grön, med något mörkare marmorering och med gulaktige fläckar på öfre och nedre kroppssidorna. Rygg- och bröstfenorna med mörka band på en ljusare grönaktig botten. Stjertfenan med breda gulaktiga och mörkt grönaktiga tvärband. Analfenan med hvitaktige spetsar på strålarne och der innanför med ett svartaktigt långsgående band samt vid basen gulaktig. Buk- sidan och bukfenorna gulaktiga. Undre sidan af hufvudet gul- aktig, med mörkare molnfläckar. — Kotornas antal är enligt GiJNTHER 38, af hvilka 12—13 äro bålkotor. Skygg^fisken. 521 Denne fisk är icke funnen vid någon Svensk kust. och är i Norge inskränkt till sydligare delen af dess vestra kust, nem- ligen kusten af Bergens stift. Här synes den emellertid icke vara sällsynt, och den förekommer bland tång vid stranden på ringa djup, ofta t. o. m. i sådana vattenhålor, der vattnet un- der ebben stannat qvar. Uti dylika hafva vi ett par gånger erhållit den vid Haugesund. — För öfrigt förekommer den vid kusterna af England, Frankrike och den Iberiska Halfön äfven- som i Medelhafvet, der den dock skall vara mera sällsynt. Vid England och vid de Atlantiska kusterna af Frankrike och den Iberiska Halfön är den icke sällsynt, och förekommer der i ebben. Enligt Steindachnee är den på sist nämnda stället särdeles allmän. Den är skygg och döljer sig bland tången, och under ebben är den stundom qvar bland denna eller i hålor mellan ste- narne ofvan vattnet. Den skall vara mycket seglifvad och kunna lefva länge (t. o. m. flere dagar) ofvan vattnet på fuk- tiga ställen. Man har iakttagit, att den kryper upp på stenar ofvan vattnet, och att detta verkställes med de rörliga bröst- fenorna, som dertill tyckas vara lämpade. Då den varit i fångenskap, har man erfarit, att den reguliert gör detta h varje gång ebben inträder. Uti färskt vatten dör den dock snart. Den förtär diverse animaliska ämnen, men lefver företrädesvis af blötdjur, kräftdjur och maskar. Den skall lägga sina äg^ i Juni eller ock under våren på bottnen i små hålor mellan klippor och stenar. IV. Slägtet Ceutrouotus, ScHNEmEu. 1801. (BLOCri: Systema Ichthyol. pag. 165. — 1801. — Gunnellus, Valen- CIENNES: Cuvier & Valenciennes, Hist. nat. des Poiss. T. XI, pag. 419. — 1836). Kroppen lioptrycld och särdeles långsträckt samt täcM med mycliet små cycloidfjäU. Små tänder på häharne och stundom på gommen. En enda lång ryggfena, som hlott har taggstrålar. Bukfenorna rttdimentära eller ock inga, och dä de finnas, sitta de framom eller under hröstfenorna. Stjert- fenan distinkt. Gälöpxmingarne medelmåttige, och gälhinnans strålar äro o. Appendices pyloricce saknas. 522 Sliiii^tet Ceiitroiiotiis. Enligt GiJNTHER m, fl. omfattar detta slägte omkring 15 arter frän de nordliga hafven: i Gamla Verlden ned till Eng- land och Frankrike samt Japan, och i den Nya d:o ned till trakten af New York. Till vår nordiska fauna hör blott en art. 1. Ceiitrouotiis guuelliis (Linné). Tejstefisken. Rudimentära hulfenor förefinnas, bestående af 1 tagg och 1 mjuk stråle. Plogbenet med tänder. På Jwardera sidan af ryggen långs ryggfenans bas otnkritig 9 till 13 rundade svarte eller svartaktige fläckar, Iwardera af desse ofta omgifven af en hvitaktig ring. Rf. 76—81; af. 2+39— 44; brf. 12; bf. 1 + 1; stjf. 14. Blennius Gunellus, Linné: Fauna Svecica, edit ILda, pag. 114. — 1761. „ „ Idem: Systema Naturse, ed. Xir.ma, pag. 443. — 1766. „ ,. A. J. Eetzius: Faunse Svecic» Pars I:raa, pag. 324. — 1800. Centronotus „ Schneider: Bloch, Systema Ichtliyol. pag. 167. — 1801. „ „ S. Nilsson: Frodromus Ichthyologite Scaiidiu. pag. 103. — 1832. Gunnellus vulgaris, Valenciennes: Cuvier & Valenciennes, Hist. nat. des Poiss. T. XI, pag. 419. — 1836. Centronotus Gunellus, \Y. v. Wright, B. Fries & C. U. Ekström: Skan- dinaviens Fiskar, 5:te haft., pag. 105, pl. 25, fig. 1. — 1838. Gunellus vulgaris, H. Kröyer: Danmarks Fiske, l:ste Bd. pag. 341. — 1838-1840. „ „ S. Nilsson : Skand. Fauna, 4:d6 del.. Fiskarna, 2:dra liäft. pag. 200. — 1853. Murcenoides guttata, W. YarrelL: Hist. of British Fishes, 3;d edit., Ei- cliardson, vol. II, pag. 376 — 1859. Centronotus gunellus, k. GCtnthek: Catal. of the Acantbopt. Fishes in the Coll. of the British Museum, vol. IH, pag. 285. — 1861. „ „ A. J. Malmgren: Kritisk öfversigt af Finlands Fiskar (Gradualafh.), pag. 21. - 1863. „ gunnellus. B.. Collett: Norges Fiske, pag. 77. — 1875. „ ,, A. W. Malm: Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 472. — 1877. „ ,, Francis Day: The Fishes of Great Britain & Ireland Part. III, pag. 208, pl. LXI, fig. 1. - 1881. „ „ A. J. Melä: Vertebrata Fennica, pag. 290. — 1882, 'rejstetiskeu. 523 ■Centronotus giinnellus, K. MöBius & Fr. Heincke: Die Fisclie der 0st- see, aus d. IV Ber. d. Coinraiss. zur wis- sensch. Unters. d. deutscli. Meere, pag. 61. — 1883. Enligt Prodroinus Ichthyol. Scandin. och Skandinaviens Fiskar och Götebrs och Bohusbs Fauna kallas den i Bohuslän Tistefisk, Tejstefisk eller Testefisk, af det skäl att den tjenar Tejsten (Uria grylle) till föda, och enligt det först nämnda arbetet kallas den vid Kiviks fiskläge i Skåne vid södra Östersjön Svärdfisk. C. Cedeeström uppgifver ';, att den äfven i trakten af Strömstad benämnes med detta sist nämnda namnet. Vi hafva hört den i Norge benämnas Tanrjsprcelle. BcsJcr. Den är af ringa storlek, och dess totallängd sti- ger hos oss till 7 till 71/2 tum dec.m. eller 210 till 225 milL, och Yarrell uppgifver, att den i England stundom ernår en längd af 8*/,,, t. eller 252 mill. Hos ett exemplar, h v ars to- tallängd är 7 t. eller 210 mill., är största kroppshöjden, på ett stycke vid midten af afståndet mellan bukfenorna och anus, 7io t. eller 24 mill., och innehålles således nära 9 ggr i den förra. Stundom innehålles den blott 7 V2 och stundom t. 0. m. 91,2 ggr i den samma. Kroppens höjd strax framom stjert- fenans bas 7 mill. Störste tjockleken, öfver locken, är 720 ^• eller 13 V2 mill., och öfver midten af afståndet mellan bukfe- norna och anus Vio ^- eller 12 mill., och strax framom stjert- fenans bas 2 mill. Den har således en mycket långsträckt och hoptryckt och så småningom bakåt afsmalnande kroppsform, nästan liknande ett svärd, och det är denue kroppsform som gifvit anledning till benämningen svärdfisk. Anus liggei' hos det nämnda exemplaret 3 '^ t. eller 105 mill. bakom nos- spetsen, och således vid midten af totallängden. Den framom anus varande delen af kroppen är mera hoptryckt emot rygg- kanten, och har buksidan afrundad. — Hufvudet är litet, kort och trubbigt samt smalare upptill, så att pannan mellan ögo- nen är helt sm.il. Dess. längd å det nämnda exemplaret är '7.20 t. eller 25 mill, och är således ungefär lika med kropps- höjden eller föga större. Dess höjd är 17 mill. - Munnen är temligen liten, med starkt uppstigande munspringa och med underkäken något litet framskjutande framom den öfre, samt med tjocke läppar. Öfverkäksbenets bakre ände ligger under ögats främre kant. Näsborrarne ligga nära intill hvarandre och ungefar midt emellan ögat och öfverläppen. Den fi'ämre är större och tubformad, med kort tub och med en flik af denne 1) Öfvers af K. Vet. Akad:s B"örh. 1876, N:o 4, pag. 65. 524 Slägtet Centronotus. betäckande näsborren baktill. Dessutom synas flera slem- porer på nosen och hufvudet för öfrigt. Afståndet mellan ögat och öfver läppens framkant, eller nosens längd, är fi mill, och innehålles således omkring 4 ggr i hufvudets längd. Ögonen äro medelmåttiga samt belägna något snedt på hufvudets sidor, så att de äro rigtade både utåt och uppåt, samt litet under pannans profil. Deras längd- och höjddiametrar äro lika och innehållas nära 1 ^2 Sö^' i nosens längd, men äro nästan dub- belt större än pannans minsta bredd dem emellan. Gällocken äro otydliga till följd af hud och muskler. Den af locket och underlocket bildade triangeln har baktill öfver bröstfenaus bas en trubbig spets. Gälöppningarne äro medelmåttige, och gäl- hinnans strålar äro 5, af hvilka den innerste är kort och trub- big. Båda gälhinnorna äro förenade under gälnäset och hafva der en fri kant. Tungan är kort och icke rörlig framtill, samt ofvan litet konkav, och utan tagggar eller tänder, men dess slemhinna så väl som den å angränsande delar af munnen är ruggig af små korta papiller. — Tänderna, som förefinnas på mellankäksbenen, underkäken och plogbenet, samt äro små, ko- niska och trubbiga och något ojemna, bilda framtill på käkarne ett par rader, men på underkäken består den inre raden, hvars tänder på båda käkarne äro mindre, blott af några få. Baktill på käkarne bilda de en enkel rad. På plogbenets främre ände sitta i en transversel rad eller båge 4 till 6 mycket små tän- der. — Byggfcnan, som är låg och nästan lika hög öfver allt, med undantag af de 2—3 främste kortare strålarne, börjar ett stycke bakom nacken och ungeiar öfver bröstfenornas fästen, samt slutar vid stjertfpnans bas, med hvilken den genom fenhinnan är sammanbunden. Den har 76 till 81 strålar, som alla äro spetsige och styfve taggstrålar. — Analfenan börjar strax bakom anus, och är framtill något litet lägre, men är för öfrigt un- gefär af samma höjd som ryggfenan, och slutar vid stjertfe- nans bas, med hvilken den genom fenhinnan är sammanbunden, ehuru nämnda hinna här har en liten inskärning i kanten. Den har framtill 2me korte taggstrålar och bakom dem 3'J till 44 mjuke och ledade strålar. — Bröstfenorna äro små, korta och afrundade, samt hafva 12 strålar, som alla äro ledade. Deras längd å det nämnda exemplaret är 11 mill., och således något mindre än V2 ^^ hufvudets d:o. Deras fästen äro verti- kala och belägna långt nere. — Bulxfenorna äro rudimentära och bestå af 1 styf och spetsig taggstråle och 1 kort mjuk Tejstetisken. 525 stråle, samt äro fastade midt under bröstfenornas fästen. — Stjertfenan, som är kort och afrundad och ungef. så lång som 72 a,f hufvudets längd, har 14 grenige och ofvan 4 och nedan 2 icke grenige strålar. — Kroppen är täckt af mycket små och tunna samt temligen glest sittande, i den slemmiga huden inbäddade, rundade cycloidfjäll. — Sidolinien är otydlig. — - Fär- gen är vexlande, och stundom ljusare och stundom mörkare grågulaktig, gulaktig eller mörkt brunaktig, marmorerad paed mörkai'e, svartaktiga, eller ljusare, grägulaktige prickar, som stundom på kroppssidorna sammanlöpa, så att de antyda tvär- band. Buken är gulaktig eller grågulaktig. Hufvudets sidor äro blekt grågulaktiga, med ett vertikalt svartaktigt streck från ögat till underkäkens ledgång. Trakten omkring gälloc- ken, gälhiunan, strupen och bröstfenorna äro vanligen brand- gula. Långs ryggen äro å hvardera sidan 9 till 13 mörke, svarte eller svartaktige fläckar, sträckande sig ut på ryggfenan, och ofta hvardera omgifne af en ljusare, hvitaktig eller gul- hvitaktig ring. De främre af desse fläckar äro i allmänhet de tydligaste, och de bakre äro ofta otydlige. Analfenan har brand- gul kant, men har eljest samme färg som kroppen, med dunkelt antydde hvitaktige fläckar, stälde i sneda rader, som göra att den, då den är nedfäld, synes försedd med tvärband. Stjert- fenan har ofta brandgul spets. Iris är mörkt gröngulaktig, med en smal messingsgul ring närmast pupillen. — Mycket små ungar äro rödbrunaktige, med inga eller otydliga spår till de mörke fläckarne på ryggen. Varietet. En sådan beskrifves af P. Olsson'): Grund- färgen är svartbrun eller mörkt kaffebrun, strupen och buken något ljusare. Kroppens sidor glest beströdda med små, nästan hvite prickar, och analfenan har 11 tvärgående eller något bakåt rigtade, smala band af samme färg. Bröstfenan är ljus- brun, men har på den inre delen tre i-unde Ijuse fläckar. Rygg- fenan har kroppens grundfärg och saknar alla spår af fläckar. Stjertfenan har någre svarte prickar. Iris är gul. Hufvudet är något längre än vanligt, och pannan bredare samt nosen längre. Dess kroppshöjd är något större, och innehålles ungef. ^'A gg^ i totallängden. Ryggfenan börjar något litet bakom bröstfenornas fästen. (Erhållen i trakten af Bergen i Norge). i; Ofvers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1867, N:o 9, pag. 605. b-Q Slägtet Centronotus. Skelettet. I öfverensstämmelse med den ringa storleken af fiskens hufvnd är kraniet litet. Af ett exemplar, livars total- längd var 6-/3 tum dec.m. eller 200 mill., var kraniet endast 15 mill. långt. Det är temligen långsträckt, men icke hop- tryckt, och hjernkapseln äy ofvan kullrig samt utan långsgående kölar. Basioccipitalbenet är halftrindt samt begränsar nack- hålet nedtill endast i högst ringa grad, och detta hål, som är af en rundad form, omslutes för öfrigt blott af sidonackbenen. Öfre nackbenet, som är bredt, går med en obetydlig del ned på kraniets bakre sida, och har endast en svag antydning till långsgående midtelköl. Sidonackbenen hafva tydlige ledknappar, för artikulationen med den l:sta kotan. Ossa ejioticum och pterotkiwi äro föga utstående bakåt, och det senare har sitt läge till större delen under det förra, som på grund af det öfre nackbenets betydliga bredd fått sitt läge långt ut emot kraniets yttre sida. Mellan o. epoticum och hjessbenet är icke någon grop. O. opistlioticum är distinkt, men basisphenoidben saknas. Alisphenoidbenet är litet. Parasphenoidbenet är icke hoptryckt, och är å undre sidan framtill plattadt. Det har en djup inskärning i främre och bakre ändarne, och, betraktadt från sidan, är det framtill något litet böjdt uppåt. O. spJie- noticum synes föga och endast såsom en smal list långt till- baka på kraniets öfre sida, och har hufvudsakligen sitt läge på sidan af det samma samt långt bakom ögonhålan. Båda pann- benen äro skilda och baktill starkt utbredda samt här nästan helt och hållet bildande främre delen af hjernskålens öfre hvalf. Långsåt suturen d^em emellan är en grund fåra, och från denna utgå midt för ögonhålorna 2:ne andra bakåt starkt divergerande fåror, som sedermera bakåt på hjernskålen gå parallelt med och nära intill dennes yttre ^nter bort till öfre delarne af 0. splienotica. Genom dessa fåror visa sig hjernskålens sidokan- ter under form af något upphöjda lister. Mellan ögonhålorna äro pannbenen smala och aftaga i bredd framåt. De af dem endast bildade postorbitalutskotten äro föga utstående. Så väl öfre sil benet som sidosilbenen äro små, och med svagt utbredd förbening, och infraorbitalbenen äro äfvenledes små och löst förenade. Plogbenet är temligen^ litet och sträcker sig icke fullt till ögonhålans midt. Det är baktill tillspetsadt och framtill bredare och afrundadt, och bär hos det här i fråga va- rande exemplaret vid sin främre ände en böjd tvärrad af 4 till Tejstftisken. 527 5 små koniska och något trubbiga tänder. Suspensorialappara- tens ben äro af vanlig beskaffenhet. Det samma är förhållandet med pterygopalatinapparatens ben, men gombenet är litet och saknar hvarje spår till tänder. Pter^-goidbenet är stort, men mesopterygoidbenet är temligen smalt, ehuru något utskjutande inåt öfver kanten af pterj^goidbenet, då det betraktas från yttre sidan. O. metapterygoideum har vanlig form och storlek. Mel- lankäksbenen och öfverkäksbenen äro små, de senare något längre än de förra samt med spår till ett uppstigande utskott vid midten af deras öfre kant. Det från de förras inre ände upp- stigande utskottet är kortare än sjelfva benet. Underkäkshalf- vorna äro breda och starka. Locket och underlocket bilda till- samman en nästan liksidig triangel, och det förras öfre kant är hinnartad. Mellanlocket är temligen stort, aflångt och i undre kanten bugtigt. Både detta och de båda föregående äro tunna och genomsigtiga. Förlocket är något tjockare och sa- belformadt. Posttemporalbenet är nästan enkelt, d. v. s. med blott ett rudiment af det utskott, som skulle vara fästadt vid o. o])istlioticum, och det är således egentligen icke gaffelformigt. Skulderapparatens ben äro för öfrigt af vanlig beskaffenhet, och de båda små och smala och framtill tillspetsade bäckenbenen äro fastade med sine främre ändar vid de båda nedre med hvarandra sammanstötande ändarne af nyckelbenen. Bukfenans tagg är jemförelsevis temligen stor och stark. — Kotornas an- tal är 84 till ^Q, af hvilka 36 äro bålkotor. l:sta kotans neuralbåge är orörligt sammanvuxen med sin kropp. Från nordligaste delarne af Östersjön och sannolikt sydli- gaste delarne af Bottniske Viken ') förekommer denna art sö- der och vester ut vid alla våra Svenska hafskuster, och vidare vid alla Norges d:o upp till Ryska gränsen, samt derifrån öster ut äfven vid Eyska Lapplands Ishafskust, enligt A. J. Malm- gren. Upsala Universitets zoologiska museum eger ett par ex- emplar från Stockholms skärgård, af hvilka det ena är omkr, 4'/2 t. dec.m. eller 135 mill. långt. Den synes emellertid här vara sällynt, emedan den icke upptages bland de af C. J. Sun- 1) Enligt Malmgrkn' (anf. st.} har Hj. Widegren med bottenhåf ta- git ett 67,0 tum eller 198 mill. långt exemplar i Ålands Haf mellan Svart- klubben och Higrnildsskär. 528 Slägtet Centroiiotus. DEVALL uppräknade, Stockholms skärgård tillhörande fiskarne i). Något längre söderut i Östersjön är den icke sällsynt, och G. Lindström uppgifver i sin afhandling om Gotlands fiskar-), att den derstädes är temligen vanlig. Enligt Beneoke^) är den deremot sällsynt vid Preussens kuster och förekommer enligt MöBius & Heincke*) enslig i hafsbugteu vid Kiel, der dock ex- emplar af 220 — 230 milhs längd erhållas. Enligt C. P. Aström ^) är den sällsynt vid kusten af Öresund i trakten af Lomma, omkr. 1 mil från Lund. Vid vår vestra kust norr om Öresund är den icte sällsynt, och är i Bohusläns skärgård enligt C. U. Ekström*^) mycket allmän och enligt C. Cederström^) temligen allmän. Enligt R. Collett (anf. st.) är den allmän vid alla Norges hafskuster från och med de sydliga upp till Varauger- fjorden, och är i Finmarken lika talrik som i södra Norge. — För öfrigt förekommer den söderut vid kusterna af England och vid Frankrikes Atlantiska kuster, men Steindachner har icke träffat den vid kusterna af den Iberiska Halfön, och enligt Valenciennes finnes den icke i Medelhafvet, och således synes den hafva sin sydlige gräns vid Frankrikes vestra kust. En- ligt Kröyer förefinnes den vid Island men icke vid Grönland, och antagligen icke vid Nordamerika. Den förekommer vid stranden på ringa djup bland tång och stenar, ock träffas i allmänhet enslig. Den ligger vanligen stilla på bottnen hopböjd eller vågformigt böjd, samt rör sig, då den simmar, långsamt med slingrande rörelser, om den icke blir skrämd, i hvilket senare fall dess rörelser äro myc- ket snabba och kraftiga. Den träffas ofta i steniga hålor, som äro bevuxna med tång och hvarest hafsvattnet un- 1) Stocldr.s läns K. Hushållnings-Sällskaps Handl. 6:te haft. pag. 79 och följ. — 1855. 2) Gotlands läns Hushålln -Sällskaps årsberättelse 1866, aftr. pag. 15. 3) Fische, Fischerei etc. in Ost- und Westpreussen, pag. 82. 4) Fische der Ostsee, pag. 61- 5) Några iakttagelser rörande de vertebrerade djur, som förekomma i trakten af Lomma (gradualafh.), pag. 25. — 1859. 6) Göteb:s K. Vetensk;s och Vitterh:s Samhälles Handl. ny tidsf. l.sta haft. pag. 38. 7) Öfvers. af K. Vet. Akad-.s Förli. 1876, N;o 4, pag. 65. Slägtet Anarrhichas. 529 •der ebben stannat qvar. Vid Norges vestra kust på sådana ställen, hvarest ebben är mera märkbar, hafva vi ofta under ebbtiden träffat den ofvan vattnet uti den så kallade fjären under fuktig tång, hvarvid den, då tången upplyftats, med stor snabb- het slingrat sig undan på klipporna, för att nå vattnet. I öf- verensstämmelse härmed har man iakttagit, att den är särde- les seglifvad och kan lefva länge ofvan vattnet. I Bohuslän träffas den icke sällan, enligt hvad som namnes i "Skandina- viens Fiskar", i tomma på hafsbottnen liggande skal af större musslor, med hvilka den i synnerhet vid ostronfiske upphemtas. Den är mjxket slipprig och ådagalägger betydlig styrka, så att den ej är lätt att qvarhålla i handen, då man gripit tag uti den. Dess föda utgöres förnämligast af kräftdjur (Gammarider), men äfven af blötdjur och maskar. Enligt hvad som uppgif- ves i "Skandinaviens Fiskar" äro dess könsorganer svalda i slu- tet af Oktober, så att dess lektid sannolikt inträffar vid denna "tid eller i början af November. Den anses oduglig såsom föda och fångas blott tillfälligtvis. V. Slägtet Auarrliichas, Artedi. 17-38. (Genera Piscium, pag. 23. — 1738). Kroppen medelmåttigt långsträcJct, och starJd byggd samt täckt med mychet små och tunna eller rudimentära cycloidfjäll. Hufvudet kort och framtill afrundadt och munnen stor och beväpnad med starka tänder pjå käkarne, plogbenet och gom- benen. Gälhinnans strålar 7. En enda ryggfena, hvars alla strålar, med undantag af de bakerste taggspetsade, äro mjuke men enkle och oledade. Bukfenor saknas, och stjertfcnan är distinkt. Appcndices pyloricce saknas. Till detta slägte höra enligt J. Steenstkup ') 4 säkert skilda arter från nordlige delarne af Atlantiske Oceanen och norra Is- liafvet och en art från kusten af China, och af dessa höra de 3:ne till vår nordiska fauna. De lefva af skaldjur, till hvil- kas sönderkrossande deras starka tänder äro tjenliga. Våra arter kunna distingueras på följande sätt: 1) Videnskab. Meddelels. fra den Naturliist. Foren. i Kjöbenh. 1876, pag. 200. Lilljeborg. Fiakarne. 34 530 Anakrhichas. Gombenens tandra der sträcka sig . . .^ Slägtet Anarrhichas. , Arter: icke så långt tillbaka som de pä plogbenet ...... 1. lupus, Linné. lika långt tillbaka som de på plogbenet 2. minor, Egg. Olafsen: längre tillbaka än de på plogbenet 3. latifrons, J. Steenstrup. 1. Aii.irrliichas lupus, Linné. Yanlige Hafkatten. Fannan melJan ögonen plattad. Tänderna på plogbenet och en del af dem på underkäken och gombenen särdeles tjocka och med afskurna och plattade eller ock rundade kronor., och goitibenens tandrader sträcka sig icke så långt tillbaka som de på plogbenet. Bröstfenornas längd innehålles mellan 7 och 8 ggr i totallängden. Ryggfenans strålar vid basen ned- tryckte, nästan fyrkantige, med trubbige vinklar, och samma fenas bakre ände snedt af skuren. Färgen mer eller mindre mörkt gråbrunaktig eller svartbrunaktig, eller svartgråaktig., med mer eller mindre tydliga svartaktiga tvärband på kropps- sidorna och ryggfenan. Rf. 59—65+10—12; af. 43—48; brf. 19—20; stjf. 13. Änarhicas Lupus, Linné: Syst. Nat. ed. XILma, pag. 430. - 1766. Anarhichas „ Bloch: Naturgesch. der Fische Deutschlands, Th. Ill^ pag. 19, Taf. 74. — 1784. „ „ A. J. Eetzius: FannsB Suecicse Pars Lnia pag 315. — 1800. Anarrhichas „ S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scand. pag. 108. — 1832. ^ „ Valenciennes: Cuvier & Val., Hist. nat. des Pois- sons, T. XI, pag. 473. — 1836. „ „ W. v. Wright, b. Fries & C. U. Ekström: Skandi- naviens Fiskar, 2:dra häftet, pag. 39, pl. 8. fig. 2. — 1837. ,, ,. H. Kröyer: Danmarks Fiske, l:ste Bd, pag. 369. — 1838—1840. „ „ S. Nilsson: Skandin. Fauna, 4;de del. Fiskarna, 2:dra liäft. pag. 208. - 1853. „ „ W. Yarrkll; Hist. of British Fishes, 3:d edit. (Ei- chardson), vol. II. pag. 384. — 1859. „ „ A.' GuNTHER: Catal. of the Acanth. Fisli. in the Coll. of the British Museum, vol. III, pag. 208. - 1861. Vanlige Hafkatten. 531 Anarrhichas lujnis, A. J. Malmgren: Kritisk ötvevsigt af Finlands Fisk- fauna (Akad. Afhandl.), pag. 22. — 1863. „ „ R. CoLLETT: Norges Fiske, pag. 70. — 1875. „ J Steknstrup: Noget om Slajgten Söulv (Anarrhichas): Vidensk. Meddelels. fra den naturhist Foren. i Kjö- benhavn 1876, pag. 200, tab. III, fig. 1. — 1877. „ A. W. Malm: Göteb:s och Bohusl:s Fauna, pag. 468. — 1877. „ „ Georg Wintheb: Prodroraus Ichthyologife Danicse raarinse; Naturhist. Tid.skr., 3:dje Esekke, 12:te Bd. pag. 22. — 1879-1880. „ „ Francis Day: The Fishes of Great Britain & Ireland. Part. III, pag. 194, pl. LVIII. — 1881. „ „ MöBius & Hkincke: Die Fische der Ostsee, pag. 59. — 1883. Dess vanliga Svenska namn är Hafkatt. Enligt Retzius skalle den i Sverige äfven kallas Sjövarg, hvilket namn är en öfversättning af dess Danska namn Söulv och dess Tyska Seewolf. I Norge kallas den enligt Ström ') och enligt hvad vi sjelfve erfarit Steenhider. JBesJcr. Den är en större fisk, och hinner till en längd af 4 fot, och någon gång t. o. m. något mera. Dess vanliga längd är 2 till 3 fot, eller något mindre. Hos ett exemplar, hvars totallängd är 17 7io tum dec.m. eller 519 mill. är största kroppshöjden, något framom midten af afståndet mellan bröst- fenornas fästen och anus, 3^/,o tum eller 117 mill. Kroppens höjd vid anus är 2''/io t. eller 81 mill., och dess höjd strax framom stjertfenans bas är 7io ^' ^Her 21 mill. Störste tjock- leken, öfver förlockens nedre delar eller ock öfver bukens midt är 2 t. eller 60 mill. Kroppens tjocklek öfver anus är l*/^ t. eller 42 mill., och dess tjocklek strax framom stjertfeuan är 7io t- eller 6 mill. Af dessa mått, som utvisa, att största kroppshöjden innehålles nära 4 '/o SS^' i totallängden, och störste tjockleken nära 2me gånger i största kroppshöjden, ådagalägges, att den är af en medelmåttigt långsträckt och hoptryckt kropps- form, ehuru den bakåt är starkare hoptryckt. Sedd från sidan, är den af en aflång form, framtill temligen hög och af trubbad, med öfre profilen bakom nacken och långs ryggfenans bas nä- stan vågrät, och den undre bakom hufvudet vid bukkanten nedåt konvex, och bakom anus och långs analfenans bas rät och något litet uppstigande. Sedd ofvanifrån, är den framtill me- delmåttigt tjock och å bakre delen af stjerten tunn och starkt 1) Söndmörs Beskrivelse, l:ste Part., pag. 310. 532 Slägtet Anarrhichas. hoptryckt. Anus är belägen något framom midteu af total- längden. Hos det nämnda exemplaret är afståndet mellan anus och nosspetsen 7 V2 ^- eller 225 mill. — Hiifvudct är kort, temligen tjockt och, sedt från sidan, framtill afrundadt, då dess öfre, främre och undre profiler, när munnen är sluten, bilda en temligen jemn cirkelbåge, som vid nosspetsen är en- dast obet3'-dligt mera framstående. Längden af hufvudet till den bakre hudartade kanten af locket är å det nämnda exem- plaret 3Vio t- eller 111 mill., och således något men icke m3'cket mindre än största kroppshöjden. Dess höjd öfver nac- ken är 3-/10 ^- eller 96 mill., och utgör således omkring Yg af dess längd, hvilket utvisar, att det har en kort och hög form. Det är upptill något smalare och på sidorna å kinderna litet kullrigt, samt har bakom hvartdera ögat en grund insänk- ning. Munnen är stor och munspringan föga uppstigande, och muuvinklarne ligga ungefär midt under ögonen, och de bakre ändarne af öfverkäksbenen under bakre kanterna af de samma. Både öfver- och underläppen bilda på sidorna tjocke och rör- lige flikar. Käkarne räcka lika långt fram. Afståndet mellan ögat och nosspetsen i sned rigtning nedåt och fi^amåt är hos nämnda exemplar 7io ^- eller 27 mill., och innehålles således ungef. 4 ggr i hufvudets längd. Den främre näsborren, som är större än den bakre och har formen af en liten och kort och i änden öppen rundad tub, har sitt läge framom främre ögon- vrån och ungef. dubbelt närmare den än nosspetsen. Den bakre d:o, som liknar slemporerna och endast är litet större än de, sitter ett stycke ofvau och bakom den främre. Ögonen, hvil- kas längddiameter är något litet större än deras vertikale d:o, äro temligen små, och deras först nämnde diameter, som hos det nämnda exemplaret är 7io ^- eller 18 mill., innehålles om- kring 6 ggr i hufvudets längd. Deras vertikale diameter är ungef. lika med pannans minsta bredd dem emellan. De äro undertill begränsade af en stark och sluten ring af infraorbi- talbenen och deras öfre kant går nästan upp till pannans pro- filrand. Gällocken äro till följd af den betäckande huden otyd- liga. Förlockets bakre och undre kanter bilda en jemn cirkel- båge. Locket och underlocket bilda tillsamman en triangel, livars framåt rigtade bas är längre än dess sidor, och hvars bakre spets med sin hudartade förlängning ligger ofvan och något bakom bröstfenans bas. Mellanlocket är litet. Grälsprin- Vanlige Hafkatten. 533 gan är temligen stor, ehuru den nedtill ej sträcker sig långt fram. Gälhinnans strålar äro 7, och båda gälhinnorna äro nedtill fastvuxna och långt skilda från hvarandra. — Tänderna äro särdeles starkt utbildade, samt förekomma på mellankäks- benen, gombenen, plogbenet och underkäken. Då de äro ut- satta för stark nötning, äro de underkastade fällning, så att de utslitna ersättas af nya tänder, som uppkomma vid sidan och öfver eller under de gamla samt uttränga dessa, så att de lossna och falla bort. Tänderna äro i afseende på formen af 2:ne olika slag: dels koniska och mer eller mindre starkt till- spetsade griptänder, och dels korta och tjocka, med trubbiga eller tvärt eller snedt afskurna kronor försedda krosständer. De af förra slaget förekomma på mellankäksbenen, på främ- ste änden af underkäken och till en del på gombenen, och de af senare slaget förefinnas på gombenen, plogbe- net och underkäken. De koniska tänderna på mellankäksbenen sitta framtill i 2 till 3 rader, af h vilka de i främsta raden äro mycket större än de öfriga samt särdeles stora, långa och något bakåt krökta, och hos unge individer sitta 2:ne och hos gamle d:o 3 till 4 sådana på hvartdera mellankäksbenet. De på bakre delarne af mellankäksbenen äro mindre än de andra på samma ben, och aftaga i storlek bakåt samt sitta i en enkel rad. De på gombenen sitta i 2me långsgående rader, och de i yttre raden äro, med undantag af den bakersta, längre än de i den inre samt koniska, ehuru trubbigt tillspetsade, och de i den senare raden äro med afrundad krona försedda krosständer. Antalet är äfven här efter åldern vexlande. Hos en gammal individ hafva vi i den yttre raden räknat 6 och i den inre d:o 4, och hos en yngre d:o hafva vi i den förra raden räknat 5 och i den senare 3 tänder. Dessa tandrader räcka på långt när icke så långt tillbaka som tandraderna på plogbenet. På detta sist nämnda benet förefinnas endast med tvär eller af- rundad krona försedda krosständer, af hvilka de främre äro minst. De bilda 2me långsgående tätt sammanpackade rader, stundom med 1 udda tand fram- och baktill hos gamle indivi- der, samt stundom hos dessa med någon tand inskjuten baktill mellan raderna, hvilka sträcka sig tillbaka till nära detta bens bakre ände. Äfven här förekommer samma vexling i tändernas antal, som på mellankäks- och gombenen. Hos samme gamle individ hafva vi på plogbenet räknat i den ena raden 6 och i 534 Slägtet Anarrhichas. den andra 7 tänder samt dessutom 1 inskjuten mellan ett par af de bakre, jemte den udda tanden fram- och baktill. Hos en yngre individ hafva vi räknat blott 4 tänder i hvarje rad, samt ingen udda tand. På underkäken bilda de koniska tän- derna på främre änden af hvartdera underkäksbenet hos unge individer 2:ne och hos gamle 2 till 3 rader. Af dessa äro de, som sitta i främsta eller yttersta raden, lika samt lika stora med de motsvarande på mellankäksbenen samt mycket större än de andra och något krökta bakåt eller inåt. De främsta stora koniska tänderna på underkäken äro hos den gamle individen 4 och hos den yngre 3:ue på hvardera underkäkshalfvan. Bakom de stora främre tänderna på mellankäksbenen äro hos den äldre individen på det ena mellankäksbenet 10 och på det andra 7 mindre koniska tänder, och bakom dem på underkäken äro hos samme individ på ena underkäkshalfvan 5 och på den andra 6 dylika tänder. Hos den yngre individen äro på hvartdera mel- lankäksbenet bakom de stora främre tänderna 7 mindre tänder, och bakom de samma på hvardera underkäkshalfvan finnas blott 2:ne mindre koniska tänder, så att denne äfven i detta afseende företer en betydlig skiljaktighet från den äldre indi- viden. På underkäken bilda de trubbiga, eller med afrundad krona försedda krosständerna bakom de koniska och tillspetsade framtill 2:ne långsgående rader och bakerst en enkel sådan. Hos den äldre individen äro på ena underkäkshalfvan 17 och på den andra 16 dylika tänder, utom en eller annan mindre sådan, som är inklämd i vinklarne dem emellan såsom en an- tydning till en tredje rad ; och hos den yngre finnas å ena un- derkäkshalfvan 10 och å den andra 11 dylika tänder, och på den ena d:o dessutom å yttre sidan uti en vinkel mellan 2:ne en mindre sådan inklämd. Både de undre och öfre svalgbenen äro försedda med små, tillspetsade och kardlikt sittande tänder. — Ryggfenan, som börjar på nacken något litet framom gäl- springornas öfre vinklar och sträcker sig ända till stjertfenan, från hvars bas den vanligen är skild, ehuru den dermed stun- dom 3'tterst obetydligt är sammanbunden '), är nästan jemnhög, ehuru framtill något lägre, till större delen af sin längd, och 1) Enligt R. CoLLETT äro dess bakerste korte strålar hos mycket små ungar (af 57 niilliii-.s totallängd^ sammanbundne med stjertfenan (Nor- ges Fiske, pag. 70). Vanlige Hafkatteii. 535 sänker sig hastigt baktill ned till stjertfenans bas och är der snedt afskuren. Dess största höjd är ungef. lika med '/a ^^ största kroppshöjden. Den har 69 till 77 (vanligen 70—74) strålar, som alla äro enkle och oledade samt, med undantag af de 10 till 12 bakerste, som hafva sitt läge i dess bakerste snedt afskurne ände, och som äro taggspetsade '), äro mjuke och böjlige vid spetsen. Den l:ste strålen är märkbart kortare än den 2:dre, och alla strålarne äro rigtade snedt uppåt och bakåt, och den tjocka fenhinnan räcker ända till deras spetsar, med undantag af den mellan de taggspetsade, som hafva spet- sarne något litet utskjutande utom den samma. — Änalfenan, som börjar ett litet stycke bakom anus och något framom midten af totallängden (hos det nämnda exemplaret 7^/io t. eller 234 mill. bakom nosspetsen) och slutar strax framom stjertfenans bas samt är fullständigt skild från denne, har 43 till 48 (vanligen 43 — 46) strålar, som alla äro mjuke samt, med undantag af den l:ste, ledade och af hvilka de bakre äro tvåklufne vid spetsen. Denna fena är betydligt lägre än rygg- fenan, och dess l:ste stråle är betydligt kortare än den 2:dre och fenans bakre hörn eller spets är trubbig, och icke afskuren såsom ryggfenans d:o. — Bröstfenorna äro stora och snedt afrundade, och räcka, då de böjas tramåt, något litet framom bakre änden af öfverkäksbenet och munvinkeln, samt hafva 19 till 20 strålar, som alla äro ledade och, med undantag af den öfverste, grenige. Dessa fenors längd a det nämnda exem- plaret är 2^10 t- eller 68 mill. — Stjertfenan är liten och afrundad samt har 13 fullständige och ofvan och nedan 4 ofull- ständige strålar, och dess längd, som hos det nämnda exem- 1) Denna egenhet, som tyder pä en sekundär afnötning af tenan på detta ställe, och hvars uppkomst förtjente att undersökas, om tillfälle dertill medgafs, har endast blifvit anmärkt af NILSSON i Skandinavisk Fauna, och af de öfrige författarne blifvit med tystnad förbigången. Ge- nom Intendenten A. Stuxbergs benägna välvilja hafva vi varit i tillfälle att taga kännedom om det af Malm (anf. st) omnämnda exemplaret från Varberg- af 140 milhs längd, hvilket är i dålig författning, och saknar stjertfena samt tyckes hafva blifvit uttaget ur ventrikeln hos någon rof- fisk. Äfven hos detta lilla exemplar äro de bakre strålarne j ryggfenan till det vanliga antalet taggspetsade och liknande vanlige taggstrålar, så att det är tydligt, att denna bildning af denna fenas bakerste del tidigt uppträder. 536 Slägtet Anarrhichas. plaret är 1 1/2 ^- ©Hei' 45 mill., är något mindre än 'A af liufvud«ts d:o. — Huden är tjock och stark, och i den Faname bakom hufvudet förefinnas små, rundade och tunna och temli- gen glest sittande cycloid fjäll. Tramtill öfver bröstfenorna och närmare ryggkanten förefinnes en något uppåt böjd rad af hvite slemporer, såsom en antydning till sidolhrie, men dessa för- svinna snart bakåt, och sidolinien är således otydlig och ofull- ständig. — Färgen är vexlaude. Stundom är den mer eller mindre mörkt gråbrunaktig, med omkring 12 svartaktiga ojemna, af smärre sammanflytande fläckar bildade och mer eller mindre tydliga tvärband på kroppssidorna och ryggfenan. Stundom är färgen mörkare, svartgråaktig eller t. 0. m. svartbrunaktig, med temligen otydliga svartaktiga tvärband. De yngre äro vanli- gen ljusare, med en ljust gråbrunaktig eller stundom grågrön- aktig bottenfärg, och med ganska tydliga svartaktiga ojemna tvärband samt på ryggen mellan dem äfven med en del smärre svartaktige fläckar. Bukens färg är i allmänhet något ljusare, men fenorna hafva samme färg som kroppssidorna. Iris är sv artaktig, med en ljusare ring närmast pupillen. Skelettet. Kraniet är, i öfverensstämmelse med hufvudets form hos fisken, kort och högt samt hoptryckt, så att dess största bredd, öfver ossa pterotica blott utgör ^4 af dess största höjd, öfver pannbenet och parasphenoidbenet, och denna senare innehålles endast något mera än 1 '/o ggr i dess längd. Basi- occipital benet är hoptryckt, så att dess höjd är större än dess bredd, och dess sidor äro konkava. Det är genom sidonackbe- nen utestängd t från det vertikalt triangulära eller ock vertikalt elliptiska nackhålet, och detta är endast omslutet af dessa senare ben, hvilka äro försedda med väl utbildade ledknappar (condyli oc- cipitales) för artikulationen med hsta kotan. Öfre nackbenet saknar köl baktill och har endast en låg sådan framtill, samt är å förra stället genom ossa epotica skildt från sidonackbenen. Det skiljer de båda ofvan konkava hjessbenen från hvarandra, och stöter med sin främre spets intill pannbenet. O. epotica äro ligtade utåt och bakåt och räcka lika långt tillbaka som o. xÉerotica, och de äro stora samt gränsa inåt och nedåt till hvarandra och till sidonackbenen. Mellan hvartdera af 0. epo- tica och det angränsande hjessbenet äi- en djup grop. O. ptero- tica äro vertikalt stälda och det är samma förhållande med de framom dem varande 0. sphcnotica, på hvilkas yttre sida, Vanlige Hafkatten. 537 ofvau den främre ledknappen på hyomandibiilarbenen är ett starkt utstående, hoptryckt utskott. O. opistJiotimm är tydligt men litet. Bakom ögonhålorna är kraniet starkt hopknipet och å sidorna urhålkadt, och dess sidor äro här bildade af pann- benen och af 0. sphenotica, af hvilka de förra bilda långs öfre sidan af hjernkapselns främre del en långsgående, långsåt fårad köl, och af hvilka de senare äro långt skilda från ögonhålorna. Kraniets minsta bredd vid dess inknipne del bakom ögonhå- lorna iunehålles omkring 1 ' ,, ggr i pannans minsta bredd mellan nämnda hålor. Basisphenoidben saknas och alisphenoid- benet är helt litet. Parasphenoidbenet är stort, högt och starkt hoptryckt, för att kunna motstå det starka tryck, som eger rum å det med det samma förenade plogbenet, då hårda skal- djur krossas emot de på plogbenet varande krosständerna. Pa- rasphenoidbenets undre kant är för det mesta tunn och skarp och endast vid främre och bakre ändarne något utvidgad. De båda pannbenen äro till en del sammanvuxna till ett ben, som baktill är starkt inknipet. Mot det vanliga förhållandet bilda de, och icke o. sphenotica, de utskott (postorbitalutskott), som baktill begränsa ögonhålorna. Mellan ögonhålorna är pannbe- net hos yngre plant och hos äldre plant-konvext, men betrak- tadt från sidan bildar det derstädes en svag båge. Det har å samma ställe en långs dess raidt gående fåra, som antyder gränsen mellan de båda sammanvuxna pannbenen. Plogbenet är stort och bredt, för att kunna lemna utrymme för de stora krosständer, som på det samma äro fastade, och som intaga nästan hela dess undre jemnbreda sida. Det är blott med en kort tandlös spets som det baktill inskjuter mellan parasphe- noidbenets båda lameller. Ectethmoid- och supraethmoidbenen äro stora och förbenade, ehuru spongiösa. Det senare benet är afrundadt på sidorna, och upptill och framtill tvärt afhugget samt der försedt med 2me ledytor, emot hvilka de bakåt och uppåt gående utskotten på mellankäksbenen artikulera. Dess främre ände räcker jemnt lika långt fram som främre änden af plogbenet. Infraorbitalbenen äro tjocka och bilda en stark och sluten ring, och det främsta af dem är större än de andra, ehuru icke af betydlig storlek. Nasalbenen äro små, fastade till främre änden af pannbenet, till ectethmoidbenen och si- dorna af supraethmoidbenet. Suspensorialapparatens ben äro 538 Släotet Anarrhichas. tillstädes i vanligt antal och af vanlig form, och o. hyo- mandihuJare har upptill 2:ne skilde ledknappar. Pterygopala- tinapparatens ben förefinnas äfvenledes i vanligt antal. Gom- benet är kort och tjockt samt å undre sidan upptaget af de derstädes fastade 2:ne rader af tjocka tänder. Framtill har det ett tillspetsadt maxillarutskott. Pterygoid benet är jemförelse- vis stort och långt, och mesopterygoidbenet är äfven långt, men endast baktill något litet utbredt och framtill till större delen af sin längd smalt och icke bredare än pterygoidbenet, med hvars inre sida det är förenadt. Metapterygoid benet har höjddimensionen nära dubbelt större än dess longitudinelle d:o. Mellankäksbenen äro korta, men framtill höga, på grund af de der varande höga och tjocka och baktill urhålkade uppstigande utskotten, som enligt hvad redan är sagdt artikulera med det öfre silbenet. Hos yngre exemplar förmärkes å hvardera mel- lankäksbenet framtill ofvan gränsen mellan baserne af de !2:ne stora tänderna ett hål, som innesluter en börjande tand, till- hörande en följande dentition, och hos äldre exemplar hafva vi funnit 4 dylika hål för tandpulper, alla belägna öfver grän- serne eller vinklarne mellan de stora tänderna i främsta raden. Öfverkäksbenen äro långa, smala och böjda och trindlagda samt blott baktill något utbredda och der snedt afrundade. Mellan- käksbenen sträcka sig blott till slutet af l:sta 1/3 af deras längd. Underkäken är särdeles tjock och stark, med den tand- bärande delen stor och sträckande sig långt tillbaka samt un- dertill ända till det lilla augularbenet. Tänderna upptaga hela denne dels öfre kant, blott med undantag af en liten del bak- till. Af gällocksapparatens ben är förlocket mest utbildadt. Detta är tjockt och nästan halfmånformigt, med bakre och undre kanterne jemnt afrundade. Locket är litet och triangu- lärt, och nedtill tunnt och hinnartadt. Under- och mellan- locken äro små, och det förra till en del hinnartadt. O. sty- lohyoideum är temligen stort och långt. — O. posttemporale är litet och enkelt samt icke gaffelformigt, och endast fästadt vid o. epotlcum. Öfre nyckelbenet är deremot stort, och nyc- kelbenet är af vanlig form och storlek. Skulderbladet är litet, men omsluter dess fenestra. Korpbenet är till en del brosk- artadt, och 0. hrachialia äro stora. Bäckenbenen äro mycket små och rudimentära, men tydliga samt fastade vid nedre än- darne af nyckelbenen. — Kotornas antal är 7-i till 76, af Vanlige Hafkatten. 539 livilka 25 till 26 tillhöra bålen. Neuralbågen å l:sta kotan är rörlig. Hafkatten förekommer ej sällsynt vid Sveriges vestra kust från och med Öresund till Norge, samt allmän vid alla Norges kuster upp till Varangerfjorden, och vidare förekommer den en- ligt Malmgren vid kusten af Kyska Lappland och i Hvita Hafvet. Uti Öresund är den enligt C. P. Åström') sällsynt i trakten af Lomma, men enligt den samme icke sällsynt längre upp i Öresund, och med framlidne Doktor N. O. Schagerströms samlingar har Upsala Universitets Zoologiska museum erhållit stora exemplar från trakten af Landskrona. Enligt Pallas (Zoographia) skall den äfven någon gång förekomma i Öster- sjön, och enligt Möbius och Heincke (anf. st.) har den derstädes en och annan gång anträffats i Kielerbugten, vid Eckernförde, vid Travemiinde och t, o. m. utanför Stralsund. Ehuru den Tid Bohuslän icke är sällsynt, är den dock derstädes både en- ligt "Skandinaviens Fiskar" och Malms Fauna icke talrikt före- kommande, och då den lefver spridd, fångas den der blott spar- samt och tillfälligtvis. Enligt Malm fås den oftast under vå- ren (Mars — Maj månader) på hackor, som utläggas för torsk på sand- eller singelbotten på 20 — 25 famnars djup och stun- dom t. 0. m. på grundare vatten. I trakten af Strömstad är den emellertid enligt C. CederstrOm-) allmän. Bäde enligt E. Collett (anf. st.) och enligt hvad vi sjelfve erfarit är den all- män vid alla Norges kuster, der de större exemplaren i allmänhet fångas på större djup med lina eller långref. Vid kusterna af Finmarken är den dock enligt Collett mindre talrik än den följande arten. För öfrigt förekommer den vid Daumark och vid kusterna af England, Skottland och Irland samt vid dem af Norra Frankrike, der den har sin sydliga gräns. Den är allmän vid Island och förekommer äfven vid Grönland. Den håller sig ständigt på bottnen bland stenar och klip- por samt är stannfisk, eller stannar stadigt på samme plats •under alla årstider. Den simmar trögt med undulära eller ^lingriga rörelser. Ehuru utrustad med stort gap och fruktans- värda tänder, är den dock icke någon egentlig roffisk, och den lefver i 1) Några iakttagelser rörande de Vertebrerade djur, som förekoniina i trakten af Loinina (gradualafh.), pag. 25. 2) Ofvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1876, N:o 4, pag. 65. 54:0 Slägtet Anarrhichas. allmänhet icke af fiskar, ehuru man någon gång träfiar lem- ningar af dem i dess mage. Dess föda utgöres förnämligast af skaldjur af blötdjurens, kräftdjurens och tagghudingarnes klas- ser, för hvilkas sönderkrossande den, såsom redan blifvit an- fördt, är utrustad med en betydlig styrka i underkäken ocb med starka krosständer. Den sönderkrossar för detta ändamål särdeles hårda blötdjur, såsom Buccinum undatimi, Fusus an- tiquus, Litorina litorea, Pectines, Modiola modiolus och My- tilus edulis, af hvilka senares sönderkrossade lemningar stun- dom dess exkrementer erhålla en blå färg. Den sönderkrossar äfven gerna sådana snäckskal, uti hvilka eremitkräftor tagit sitt tillhåll. Af kräftdjur är det företrädesvis eremitkräftor och krabbor samt andra Brachyurer, och af tagghudingarne sjöborrar ooh sjöstjernor som den förtär. Den tager äfven till sig mjuka födo- ämnen, såsom lemningar af fiskar och andra djur, då den kom- mer öfver dem, hvilket bevisas deraf att den gerna tager på krok, lockad af agnet. Den är, då den fångas, mj^cket ilsken, samt håller gapet öppet och biter så starkt i allt hvad som räckes till den, att den icke släpper sitt tag förr än en eller annan tand lossnar, och den kan, sedan den sålunda fattat tag i något till den räckt föremål, med tillhjelp af detta med lätthet inhalas i båten, utan att den släpper sitt tag. Då den fångas, får man derföre vara försigtig, att den icke får tillfälle att bita ens händer eller fötter, emedan dessa i annor händelse kunna blifva svårt skadade. — Dess lek lär enligt hvad som namnes i "Skandinaviens Fiskar" inträffa i Maj och Juni må- nader. Dess kött är läckert och fortares af fiskrarne både vid Bohuslän och vid Norge. Man har icke något särskildt fiske för den, utan den fångas blott tillfälligtvis på krok tillsam- man med annan fisk. 2. Anarrhichas minor, Egg. Olafsen'). Tig-erfläckige Hafkatten eller Fläckstenbiten. Tandraderna på gombenen räcka ungefär liha långt till- haka som de på plogbenet. Pannan mellan ögonen något litet 1) Om än denna benämning, soin har prioriteten för sig, kan förkla- ras såsom icke antydande storleken, utan artens yngre ålder (Steenstrup), d. v. s. den senare vunna kännedomen om den samma, så är den dock med hänsyn därtill, att denna är den största af arterna, alldeles olämplig och kan svårligen utan olägenhet bibehållas. Tigerfiäckii 3 2 göo B o^ P '„- p d 5 o P Ö £ = _»TJ B = Z^' ►Ö S^ O -! ^ P g CfQ <^ 00 S ►« ►« ■^ S '-i. s 'Ste s i. O 564 Slägtet Gobiiis. 1. CfoMiis niger, Linné. Smörbulten eller Smörputten. Hjessan, strupen och trakten närmast intill l:sta rygg- fenan täckta af tunna cycJoiäfjälU). Fjällen för öf r i gt medel- måttiga, och deras antal långs midten af hroppssidan omhring 40, och uti en vertikal rad å hvardera sidan mellan främre delarne af 2:dra ryggfoiayi och anal fenan 12. Hyggfenorna nära intill hvarandra, och de bakre spetsarne af den 2:dras strålar räcka till eller nästan till stjertfcnans bas. Stjert- fenan afrundad. Färgen mer eller mindre mörkt olivgrön- aktig eller ock brunaktigt grön, med mer eller mindre tydlige mörkare eller svartaktige tvärgående molnfläckar på kropps- sidorna och mörkare streck på rygg- och stjertfenorna. 1 rf. 6; 2 rf. 1+11—18: af 1+10—12; brf 17—19; bf. 1+5; stjf. 15.'^) Linné: Systema Natura?, ed. X:ma, ]iag. 262. — 1758. Idem: ibni, ed. XII:ina, pag. 449. — 1766. A. J. Hetzius: Faunaj Suecicse Pars Lma, pag. 326. — 1800. IdeM: ibni. S. Nilsson: Prodiomus Ichthyol. Scandin. pag. 93. — 1832. C. U. Ekström: Fiskarne i Mörkö Skärgärd; K. Vetensk. Akademiens Handl. 1834, pag. 60. — 1835. ? Valenciennes: Hist. nat. des Poiss. par Cuvier & Valen- cieunes, T. XII, pag. 9. — 1837. H. Kruyeb: Danmarks Fiske, l:ste Bd. pag. 382. — 1838 -1840. B. Fkies: Granskning af de vid Sveriges kuster förekom- mande arter af slägtet Gobius, Linn.; K. Vetensk. Akad:s Handl. 1838, pag. 242. — 1839. O. U. Ekström : Skandinaviens Fiskar, af W. v. Wriglit, B. Fries, C. U. Ekström & C. J. Sundevall, 7:de haft. pag. 157, pl. 36. — 1842. S. Nilsson: Skandinavisk Fauna, 4:de delen, Fiskarna, 2:dra haft. pag. 219. — 1853. W. Yarréll: Hist. of Brit. Fishes, 3:d edit. (Eichardson), vol. II, pag. 318. — 1859. (Ex parte). A. Gunther: Catal. of the Acanth. Fish. in the CoU. of the Brit. Mus. vol. III, pag. 11. - 1861. ■Gohms niger, j) n 5) ■n » jozo, ■n niger, 1) Hos små exemplar äro de otydliga pä hjessan. 2) Här menas 15 grenige strålar i stjertfenan. Af desse nä blott 9 ut till spetsen af fenan. Sraörbulten. 565 Gohius niger, Georg WintheR; Om de Danske Fiske af Slasgten Gobius; Naturhist. Tidskrift, 3:dje Ra;kke, 9:de Bd. pag. 224. - 1874. „ „ R.J COLLETT; Bidrag til Kundskaben om Norges Gobier; Christ. Vidensk. Selsk:s Forhandl. 1874, särsk. aftr. pag. 5. — 1874. „ „ Idem : Norges Fiske, pag. 52. — 1875. „ „ A. W. Malsi: Götebrs och Bohusbs Fauna, pag. 423, tafl. V, fig. 1. — 1877. Georg Winther: Prodr. Ichthyol. Dan. marin;!?; Naturhist. Tidskr. 3:dje Eajkke, 12:te Bd. pag. 16 — 1879-1880. „ „ Francis Day: The Fishes of Great Britain & Ireland, Part III, pag. 163, pl. LII, fig. 3. - 1881. „ „ MÖBIU.S & Heincke: Die Fische der Ostsee, pag. 52. — 1883. Enligt C. U. Ekström') kallas den i Mörkö skärgård Smörbult, och C. Cederström-) uppgifver, att den i trakten af Strömstad benämnes S})iörputt, hvilken benämning äfven anföres af Malm (anf. st.) såsom före- kommande i Bohuslän jemte den af Smörholt. I "Skandinaviens Fiskar"' och i Skandinavisk Fauna kallas den Svart Smörbult. Anm. A. J. Ektzius (anf. st.) har äfven upptagit Gobius joso, Linné, såsom förekommande både i Östersjön och vid våra vestra kuster, samt återgifvit Linnés för den samme gifna diagnos. Dä denna senare till en del kan tillämpas på haneu af Gobius niger, är det tydligt, att detta Retzii upptagande af Gobius jozo i vår fauna beror på en förvexling med den senare arten och, såsom Kruyer anmärkt^), på hänförandet af hanen &iG. niger till arten G. jozo. Möjligen har han dertill blifvit förledd af O. F. MiJLLER, som äfven upptagit Gobius jozo i sin Zoologise Danics Prodromus, pag. 44. på grund af en föregående uppgift af Pontoppidan. Besh'. Ehuru den störste af vare Gobiider, är den dock af ringa storlek och öfverstiger i allmänhet hos oss icke en totallängd af 6 tum dec.m. eller 180 mil). Enligt Francis Day (anf. st.) lär den vid Englands kuster blifva omkr. 8 t. eller 240 mill. lång. Enligt våra iakttagelser synes oss honan blifva större än hanen, hvilket äfven C. U. Ekström ("Skand:s Fiskar") uppgifver. Den störste af oss undersökte hane var 47io t- eller 132 mill. lång, och dess största kroppshöjd, öfver bukfenornas fästen, var 7io t. eller 21 mill. och innehölls således i längden omkr. (3 ggr.*). Den är af en ganska undersätsig och tjock 1) K. Vet. Ak:s Handl. 1834, p. 60. 2) Ufvers. af K. Vet. Ak-.s Förh. 1876, N:o 4. pag. 65. 3) Danmarks Fiske, l:ste Bd. pag. 383 & 390. 4J Könen åtskiljas för öfrigt bäst genom främre ryggfenan ocli geni- talpapillen, enligt hvad derom här längre fram anföres. 560 Slägtet Gobius. kroppsform, ehuru bakåt hoptryckt. Hos en gammal hona, hvars totallängd är öYk, t. eller 162 mill. är största kropps- höjden, öfver bukfenornas fästen eller ock öfver midten af af- ståndet mellan dem och anus, 1 t. eller 30 milV, och den se- nare innehålles således i den förra omkr. 573 ggi'- Hos den samma är kroppshöjden öfver anus ^/\q t. eller 27 mill. och d:o framom stjertfenans bas ^/^ t. eller 15 mill. Störste tjock- leken, öfver locken, är ^V^o ^« öUer 28 mill. Anus har sitt läge 2^/20 t. eller 70 mill. bakom nosspetsen, och således nå- got framom midten af totallängden. Bakom anus är hos båda könen en väl utbildad genitalpapill, men den äx längre och smalare hos hanen. Hos honau räcker den knappt till anal- fenans början, men hos hanen räcker den bakom denna början. — Hufvudet är temligen stort och bredt, med kort och afrun- dad nos. Hos det sist nämnda exemplaret är det 1 Y20 ^- ^^l^r 38 mill. långt, och dess längd är således märkbart större än största kroppshöjden samt innehålles omkr. Vj^ ggr i totallängden. Munnen är medelmåttigt stor, och munvinkeln är under fram- kanten af ögat och den bakre änden af öfverkäksbenet under midten af det samma. Munspringan är något uppstigande, och käkarue räcka lika långt fram. Läpparne äro temligen tjocke, men föga rörlige. Näsborrarne ligga dubbelt närmare ögat än nosspetsen samt temligen nära intill hvarandra. Den bakre, som har formen af ett elliptiskt hål, ligger ofvan den främre, hvilken är formad såsom en kort och vid trattformig tub. Ögonen, som hafva sitt läge högt uppe och som för det mesta äro rigtade åt sidorna och endast något litet uppåt, äro medel- måttiga, och deras längddiameter är mindre än deras vertikale d:o. Den senare, som hos det nämnda exemplaret är 8 mill., är ungef. lika med pannans minsta bredd dem emellan, och innehålles nära 5 ggr i hufvudets längd. Afståndet mellan ögat och nosspetsen, eller nosens längd, är hos samma exem- plar 11 mill., och således större än ögats vertikale diameter. Nosen är ofvan kullrig, och pannan är konkav. Från pannan till l:sta ryggfenans slut går långs midten af ryggsidan en grop, som är djupast på nacken. Locket och underlocket bilda baktill en mycket trubbig vinkel samt hafva der en hudartad förlängning. Förlocket har bakre kanten och nedre bakre hörnet afrundade. Oälöppningarne äro ej store samt sträcka sig icke fram under mellanlocken, och gälhinuorna, hvilkas strålar äro 5 för hvar- Sraörbulten. 567 ^iera, äro åtskilda under gälnäset. På hufvudet förmärkas tal- rika i bestämda rader sittande, små, korta och perforerade hud- papiller eller slempapiller •). Under hvartdera ögat äro omkr. 6 dylika ungef. vertikala rader. I granskapet af näsborrarne, på pannan, lijessan, nacken, locket och underlocket, äfvensom på hufvudets undre sida samt till en del på kroppen bakom hufvudet förekomma dylika. På hufvudet förefinnas endast fjäll på hjessan och nacken, och de äro der mycket tunna cy- cloidfjäll. — Tänderna, som blott förekomma på mellankäks- benen och underkäken, äro små, koniska och något bakåt krökta samt kardlikt sittande. De aftaga starkt i storlek inåt, så att de i den yttersta eller främsta raden äro större än de andra och de i den innersta raden äro helt små. På mellankäksbenen sträcka de sig nästan ända till dessa bens bakerste ändar. Svalgbenständerna äro äfven små och koniska. — Främre eller l:sta ryggfenan, som börjar något bakom bröstfenornas fästen och ungefär midt öfver bukfenornas d:"o, och hvars längd är något större än Y2 ^f hufvudets d:o, har 6 strålar, som äro enkle och oledade, men mjuke och böjlige vid spetsen, och följ- aktligen falske taggstrålar. Den gränsar baktill till den bakre ryggfenan och är ofta genom fenhinnan sammanbunden med den främre delen af dennas bas. Afståndet mellan de 2:ne bakerste strålarne är betydligt större än det mellan de andre. I afseende på denna fenas strålars längd förete båda könen skiljaktigheter, i öfverensstämmelse med hvad Kröyer derom uppgifvit^). Hos hanen äro strålarne i allmänhet något längre än hos honan, och fenan följaktligen högre än hos henne. Hos honom äro 4::de och 5:te strålarne, som äro nästan lika långe, betydligt längre än de andre, och båda desses äfvensom den 3:djes spetsar räcka utom fenhinnan. Längden af 4:de eller 5:te strålen är hos honom större än kroppshöjden. Hos honan äro .3:dje— 5:te strålarne nästan lika långe, och ehuru de i all- mänhet äro längre än de andre, äro de dock betydligt kortare ån kroppshöjden, och de räcka icke utom fenhinnan, till följd deraf att deras spetsar böja sig starkt bakåt, så att de ligga långs fenans öfre kant och så att derigenom fenans bakre spets är böjd bakåt. Äfven de främre strålarnes spetsar äro något böjde bakåt. Den 6:te strålen är den kortaste. — Bakre eller 1) De anses af Georg Wintheu (anf. st. pag. 181), som underkastat dem «n detaljerad mikroskopisk Hndersökniiig, för att vara organer för sraaksinnet. 2) Anf. st. pag. 390. 568 Slägtet Gobius. 2:dra ryggfenan^ som börjar obetydligt framom anus och hvars längd är något större än liufvudets samt ungef. lika med af- ståndet mellan nosspetsen och basen af bröstfenornas strålar^ har 12 till 1-4 mjuke strålar, af hvilka den förste är enkel och oledad och således är af samma beskaffenhet som de i den främre ryggfenan, och de öfrige äro ledade och grenige samt den siste dubbel. Denna fena är hos honan och den yngre hanen jemn- hög samt ungef. af samma höjd som den främre, och då de bakerste strålarne böjas tillbaka, räcka de hos dem till basen af de ytterste ofullständige strålarne i stjertfenan, men icke till den samme af de mellerste strålarne i den senare. Hos den ofvan nämnde gamle hanen hafva vi deremot funnit både den bakre ryggfenan och analfenan vara märkbart högre bak- till, och de bakerste strålarne i den förra räckte bakom basen af de öfre sidostrålarne i stjertfenan och till basen af dess mellerste strålar, och de bakerste d:o i analfenan räckte något litet bakom basen af stjertfenans undre sidostrålar. — Analfenan (hos honan), som börjar ett litet stycke bakom anus och något bakom början af 2:dra ryggfenan samt slutar något litet framom slu- tet af denna fena, och således är kortare än den, är äfven nå- got lägre än den samma, och räcker, böjd tillbaka, icke fullt till basen af stjertfenans ytterste ofullständige strålar '). Den har 11 till 13 (vanligen 12) strålar, af hvilka den förste är enkel och oledad men mjukspetsig och således en falsk tagg- stråle, och de andre ledade och grenige samt den siste dubbeU Afståndet mellan dess bas och basen af stjertfenans ofullständige sidostrålar är lika med V2 af hufvudets längd. — Bröstjenorna^ som till följd af brachialbenens temligen starka utveckling sitta på korta och rörliga skaft, samt hafva nästan vertikala fästen^ äro temligen stora och, då de ej äro utbredda, trubbigt till- spetsade, samt hafva 17 till 19 (vanligen 18) strålar. De räcka ungefär till analfenaus början, och deras längd är något kor- tare än hufvudets d:o. Vi hafva icke funnit någon anmärk- ningsvärd skilnad mellan könen uti deras och bukfenornas längd. Hos den nämnda honan äro de 1 -/lo ^- ^^l^^' '^^ ^i^- långa^ och deras längd innehålles således 4 '/o ggr i totallängden. — 1) Någou gång hafva vi erhållit t. o. m. honor, hos hvilka denna fenas bakerste stråle räckt till basen af stjertfenans undre ofullständige strålar, samt 2:dra ryggfenans bakerste stråle räckt förbi basen af dess öfre ofullständige strålar. Smörlmlton. 569 Bnlifcnorua, som äro fastade något bakom l)röstfenornas fästen och som långs inre kanterna äro förenade, och hvilkas ytterste strålar äro sammanbundne med hvarandra genom en tvärs öfver främre sidan af deras basaldel gående hinna, så att fe- norna i förening bilda en ofullständig, baktill tillspetsad tratt, hafva hvardera 6 strålar, af livilka den ytterste är enkel och oledad, men mjuk i spetsen och således en falsk taggstråle, och de andre äro ledade och grenige. De räcka till eller knappt till anus, och deras längd är något mindre än den af bröst- fenorna samt ungef. lika med afståndet mellan nosspetsen och bakre kanten af förlocket. Deras innerste strålar äro längst, och de ytterste helt korte. — Stjertfenan är starkt afrundad, och har 15 grenige och ofvan 8 oeh nedan 7 icke grenige strå- lar. Stjertfenans längd är obetydligt mindre än bröstfenans d:o, och innehålles omkring 5 ggr i totallängden. — FjäUcn äro af medelmåttig storlek. Vi hafva räknat omkring 40 uti en rad långs midten af kroppssidan från öfre kanten af bröst- fenans fäste till stjertfenans bas, och omkring 12 uti en verti- kal rad å hvardera sidan mellan främre delarne af 2:dra ryggfenan och analfenan. Med undantag af de tunna och mjuka cycloid- fjäll, som föi^efinnas på hjessan, nacken och främre delen af ryggen och omkring basen af l:sta ryggfeuan, äro fjällen breda, tunna och iimdadt rhomboidiska ctenoidfjäll, som i deras bakre, frie, afrnndade eller aftrubbade kant äro väpnade med en rad starke taggar, och å den i huden instuckne basaldelen hafva talrika (stundom öfver 20) radiära och till kanten utgående fåror, och dessutom förete finare koncentrisk striering. Tydlig sidoJinie saknas. -- Färgen är något föränderlig efter kön och ålder. Hanen är mörkt eller svartaktigt olivgrön, med svart- aktige tvärgående molnfläckar på kroppssidorna och med en gles räd smärre svarte fläckar långs midten af dessa senare. Eygg- fenorna med långsgående rader af mörkare fläckar, som på den främre äro rödbrunaktige och på den bakre svartaktige, och den torra af dessa fenor emot öfre kanten gråbrunaktig och den se- nare svartaktig. Bröst-, buk- och analfenorna svartaktiga, och stjertfenan mörkt blågrönaktig eller svartgrönaktig, med gul- aktiga långsgående strimmor. Buken ljusare, gråhvitaktig. Jris svartgrönaktig, med en gul ring närmast pupillen. Honan och de yngre äro något ljusare: brunaktigt gröna eller olivgrön- aktiga, med mörkare tvärgående, mer eller mindre tydlige moln- 570 Slägtet Gobius. fläckar och med glese smärre svartaktige fläckar långs midten af kroppssidorna. Rygg- och analfenorna hos gamhi honor nästan lika dem hos hanen i färgen, men bröst- och bukfenorua äro ljusare och ljust gråbrunaktiga. Hos små ungar är färgen ännu ljusare, men de äro dock mörkare än de af följande arter. Vid bakre delen af främre ryggfenans bas är en svartaktig fläck. Under ögat är ett mörkt vertikalt streck. Bröst-, aual- och stjertfenorna grågulaktiga, den sist nämnda med mörkare tvärgående, mer eller mindre tydliga streck'). Skelettet. Kraniet har hjernskålen bred och nedtryckt, med föga eller icke märkbare långsgående kölai'. Occipitalregionen är starkt utstående bakåt. Basioccipitalbenet begränsar nack- hålet uudertill, och pä sidorna och upptill är detta omslutet af sidonackbenen som äro utrustade med ledknappar. Öfre nack- benet, som är långt skildt från det samma, har en obetydlig långsgåeude köl. Ossa epotica hafva de bakre utskotten af- trubbade, och hvai-keu de eller de bakåt utstående utskotten på 0. pterotica utskjuta på långt när så långt bakåt som sido- nackbenen. De senare utskotten äro breda och nedtryckta. Ossa opistJwtica äro stora och belägna på hjernskålens undre sida och icke sträckande sig till dess bakre kant, samt inåt grän- sande till basioccipital- och parasphenoidbenen. Detta senare benet är kort och jemförelsevis bredt samt å undre sidan slätt. O. sphenoticum begränsar såsom vanligt ögonhålan baktill och är utstående öfver ledgropen för den främre ledknappen på hyo- mandibularbenet. Basisphenoidben saknas, och parasphenoid- benet bidrager till att bilda den främre delen af hjernskålens undre vägg, emedan ossa prootica här äj-o åtskilda genom det samma och bilda icke någon brygga ofvan det, och följaktligen förefinnes ingen särskild ögonmuskelkanal. Pannbenen äro icke sammansmälta, och de äro baktill utbredda, men helt smala mellan ögonhålorna och der långsåt urhålkade eller med en långsgående ränna. Deras främre smale interorbitaldel är å deras öfre sida afskild från deras bakre brede parietaldel genom en uppstående transversel köl, som är nära intill ögonhålornas bakre kanter. Sidosilbenen äro starkt utstående, men tunna. 1) Hos desse ungar är främre rvggfenan upptill afrundad och bakre d:o och analfenan sänka sig bakåt. Från hvartdera ögat går en hudköl bakåt till sidan af främre delen af den främre ryggfenan. Inga fjäll för- märkas p<å hjessau eller nacken. Siuöibultcii. 571 Öfre silbenet är starkt iirhålkadt, för att lemna plats för de bakåt riglade utskotten på mellankäksbeneu. Plogbenet har iramtill på sin utbredde del å bvardera sidan 2:ue konvexiteter, ocb dess bakre tillspetsade ände räcker ungef. till midten af ögonhålorna. Suspensorialapparaten är af vanlig beskaffenhet, men pterygopalatinapparaten utmärker sig genom frånvaron af mesopterygoid- och metapterygoidben. Mellankäksbeneu äro korta, men temligen breda och baktill å öfre sidan försedda med en flik. Det bakåt rigtade utskottet vid deras inre ände är medelmåttigt långt, och vid dess yttre sida är ett kortare, bredare och afrundadt utskott. ()fverkäksbenen äro smalare, men längre och jemnt böjda. Underkäkshalfvorna äro temligen svaga, och bilda vid deras symphys en cirkelbåge. Locket är litet och bildar i förening med det ungefär lika stora uuder- locket en bakåt tillspetsad triangel. Mellanlocket är litet och framåt tillspetsadt. — Kotornas antal är 28, af hvilka 11 till- höra bålen. l:sta kotans neurafBåge är orörligt fästad vid sin kropp. — Posttemporalbenet är klykformigt, och dess undre gren är lång och smal samt såsom vanligt fästad vid os opi- stlioticum. Af skulderapparatens öfriga ben är korpbenet smalt och starkt förenadt med nyckelbenet, hvilket senare är temligen litet. Vid ett bakåt eller nedåt rigtadt utskott på det förra benet är det yttre hörnet af den främre änden af bäckenbenet fästadt. 4 distinkta och ganska stora brachialben förefinnas. Båda bäckenbenen äro sammanvuxna med deras inre kanter och bilda tillsamman en rektangel. Smörbulten har vid våra hafskuster en vidsträckt utbred- ning, och förekommer från och med Stockholms skärgård söder- och vesterut vid alla våra hafsstränder der bottnen för den är lämplig. Vid våra östra och södra kuster är den dock i all- mänhet mer eller mindre sällsynt, och vid de sandiga och lång- grunda stränderna af Skåne lär den enligt Skandinavisk Fauna sällan eller aldrig förekomma, emedan den för sin vistelse i allmänhet väljer sådana ställen, der bottnen är stenig eller bergig. Enligt C. J. Sundevall') är den sällsynt i Stockholms skärgård, men C. U. Ekström uppgifver -) dock, att den i skär- 1) Stockh:s läns Hushållningssällsk:s Hancll. 6:te liäft. pag. 80. 2) K. Vet. Akad:s Handl. 1834, pag. 62. 572 Släo-tet Gobius. gården utanför Södermanland är mycket allmän. Malmgren') säger emellertid, att den förekommer temligen sällan vid södra och sydvestra kusterna af Finland. G. Lindström-) uppgifver den såsom förekommande vid Gotland, och H. D. J. Wallen- GREN •^) har upptagit den bland fiskarne vid östra kusten af Skåne, ehuru der sparsamt förekommande. C. P. Aström*) har icke erhållit den vid den sandiga hafsstranden i trakten af Lomma vid Öresund, men uti framl. Doktor N. O. Schagerströms fisksamling härstädes förefiunas ex. som enligt hans katalog blifvit tagna i trakten af Landskrona. Vid vår vestra kust norr om Öresund är den deremot allmän öfver allt, der bottnen är stenig eller bergig, och i synnerhet i Bohusläns skärgård. — Enligt E- CoLLETT (anf. st.) är den utbredd vid Norges södra och vestra kuster åtminstone upp till Trondhjemsfjorden och sannolikt till Nordland. I trakten af Bergen hafva vi funnit den vara tal- rik. — För öfrigt förekommer den vid Danmark, Tyskland (der den enligt Möbius & Heincke skall vara talrik vid Östersjöns västra kust), England och vid Frankrikes Atlantiska kuster, men har icke af Steindachner blifvit anträffad vid den Iberiska Halton, och förekommer enligt denne författare sannolikt icke i Medelhafvet. Den håller sig vid bottnen på ringa djup intill och i när- heten af stränderna, samt är i allmänhet trög och dolsk. Den söker, enligt hvad redan blifvit yttradt, sådana ställen, der bottnen är stenig eller bergig, och hvarest på stenarne eller klipporna förefinnes ymnig tångvegetation, och hvarest den kan hafva godt om smyghål eller lätt för att gömma sig undaE. Stundom döljer den sig under stenar eller andra dylika föremål och sticker fram hufvudet, för att vara färdig att gripa något rof, som närmar sig dess tillhåll, och stundom borrar den sig ned i den mjuke dyn på bottnen, vanligen under något fastare föremål i den samme. Under vintren aflägsnar den sig från stränderna enligt Ekström, och söker då större djup. Dess föda består af små fiskar, blötdjur, kräftdjur och maskar, och man 1) Kritisk Öfversigt af Finlands Fisk-fauna, pag. 17. 2) Gotlands Läns Hushålln:s Sällskaps Årsberättelse för 1866 (aftr.) pag. 15. 3) Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1866, N:o 1, pag. 5. 4) Några iakttagelser, rörande de Vertebrerade djur, som förekonuna i trakten af Lomma. Lund 1859. Spetsstjertade Öinörbulten. 573 har äfven någon gång funnit lemningar af växter i dess mage, sannolikt slukade tillfälligtvis på samma gång som djuren. Enligt Kköyers förmodan leker den i Juli eller Augusti, och Malm har funnit dess lagda och på undre sidan af en på bottnen liggande takpanna afsatta ägg i Juli, och anta- ger, att den leker i slutet af Juni och början af Juli. Den an- vändes i allmänhet icke till föda, ehuru vi hafva sett den torg- föras i Bergen i Norge. 2. Oobius friesii, A. W. Malm. Spetsstjertade Smörbulten. Kroppsformen är något mindre under sätsig än den af fö- regående art, och största liroppshöjden innehålles onibring O ggr eller något mera i totallängden^ och den är något hop- trycld äfven framtill. Hjessan och trakten under strupen fjäll- hetäcJita. Fjällen på hroppen stora, och uti en rad långs midten af kroppssidan endast omkring 25 fjäll, och i en ver- tikal rad å hvardera sidan mellan främre delarne af bakre ryggfenan och analfenan omkr. 6 d:o. Stjertfenans spets till- spetsad. Nosens längd mindre än Ögats eller ögonhålans lon- gitudi)ielle diameter. Färgen gidaktig, med en rad mörkare fläckar långs ryggen och en d.o långs midten af kroppssidorna ^). 1 rf. 6; 2 rf. 1 + 13—14; af. 1 + 12—13; brf. 19; bf. 1+5; stjf. 15 y Gohhis yrucilis, B. Fries: Granskning af de vid Sveriges kuster furekoiu- mande arter af slägtet Gobius, Linn.; Kongl. Vetenskis Akad:s Handl. för ar 1838, pag. 245, tab. IV, tig. 2. — 1839.2) „ „ S. Nilsson: Skandin. Fauna, 4:de del. Fiskarna, 2:dra liäft. pag. 224. — 1853. 1) Denna diagnos så väl som den följande beskrifningen äro grundade på de af B. Fries och E. Collett ä anförda ställen lemnade be- skrifningarna. Det får här tilläggas, att det af B. Fries beskrifna exem- plaret enligt A. W. Malm (Göteb:s och Bohusl:s Fauna, p. 426) är en hane, och att det af Collett beskrifna enligt honom sannolikt äfven är en hane. 2) Det bör anmärkas, att Fries för artnamnet gracilis citerat Jenyns : Manual of British Vertebrated Animals, pag. 387, N:o 64, samt Yarrell : British Fishes, l:st edit. vol. I, pag. 260. Man har emellertid sedermera 574 Slägtet Gobius. Gohhis Friesii, A. W. Malm: FovliaiuU. ved Skandin. Natmfovsk:s ll:te Mode i Kjöbenh. 1873, pag. 383. — 1874. „ „ E. COLLETT: Bidrag til Kundskabeu om Norges Gobier; Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1874. pag 154. — 1875. „ „ Idem: Norges Fiske, pag. 52. - 1875. „ A. W. MalM: Göteb:s ocb Bohusbs Fauna, pag. 425. — 1877. Uti Skandinavisk Fauna har den erhållit den Svenska benämningen Spetsstjertad SmörbuU, och i Göteborgs och Bohusläns Faana den af Stjert- putt. Pä grund af dess sällsynthet liar den icke erhållit någon lokal be- nämning. Anm. E, Collett liar förmodat, att den står nära Gohws Lesueurii, Eisso (Hest. nat. des princip Product. de TEurope mérid. T. III, p. 284), som enligt de af oss undersökta exemplaren med den öfverensstämmer i det närmaste uti anordningen af hudpapillerna pä hufvudet, men saknar fjäll på hjessan och nacken. Dess kroppen betäckande fjäll äro stora, lik- som hos G. friesii, och den långs midten af kroppssidan gående raden räk- nar ungefär samma antal, som hos den, hvilketäfven den vertikale raden mel- lan främre delarne af 2:dra r3^ggfenan och analfenan gör, nämligen omkr. 25 i den förra och 6 i den senare raden. 2:dra ryggfenan och analfenan hafva hvardera 14 strålar, och de bakre äro längre, men de bakerste i analfenan räcka dock icke till stjertfenan. 3:dje strålen i l:sta ryggfenan är hos ha- nen starkt förlängd, så att den är dubbelt längre än de andre och räcker långt utom fenhinnan., Bröstfenornas strålar äro 19. Bukfenorna sakna den hinna, som hos våra typiska arter sammanbinder de båda ytterste strå- lame med hvarandra, och denna art hörer således till den afdelning af slägtet, som af Winther blifvit upptagen såsom ett särskildt slägte under namn af Lehetus. Stjertfenan är starkt tillspetsad och öfverens- stämmer med den hos G. Friesii. Dess kroppsform liknar den hos denna senare art, och den är äfven framtill något hoptryckt, och kroppens största höjd innehälles hos hanen 6 och hos honan 5 ggr i totallängden. Ögonens och nosens proportioner öfverensstämma äfven med dera hos den nämnda arten, och underkäken skjuter något litet framom den öfre. Pannan mel- lan ögonen är mycket smal, så att dess minsta bredd innehålles flere ggr 1 ögats diameter. Anus har sitt läge något framom midten af totalläng- den. Genitalpapillen är kort hos båda könen, men den hos hanen är smal och tillspetsad såsom vanligt, och honans är tjock och aftrubbad. Det största af de 10 af oss undersökta exemplaren, som alla blifvit tillvara- tagna vid Nizza af Prof. T. Thorell, samt förvaras i Upsala Universitets zoologiska museum, är en hane, hvars totallängd är 2 t. eller 60 mill. De öfriga äro något mindre, samt ungef. af den af Valenciennes (Hist. nat. des Poiss. par Cuvier & Valenciennes, T. XII, pag. 34) uppgifne stor- med allt skäl blifvit ense derom, att G. gmcilis, Jentns, är en helt annan art än Fries' G. gracilis, och enligt Guntheb möjligen är grundad på unga exemplar af G. niger eller G. minutus, och enligt Collett sannolikt på Gobius microps, Kröyer. Spetsstjertade Sinörbulten. 575 leken. — Jenif(>ielsoii af denna art med Gohius friesii är särdeles iiiti-es- sant, emedan den visar, att arter i de flesta afseenden kunna öfvereiis- stämnia med hvaraiidra och dock va'a väsendtligen skilda. Frånvaron af fjäll pä hjessan och nacken, den afvikande formen af l:sta ryggfenan hos hanen och den olika byggnaden af bukfenorna skilja mycket säkert denna art från G. friesii, och på samma sätt äro inom detta artiika slägte utan tvifvel en del andra arter åtskilda, som man velat förena. — Någon jem- förelse mellan Gohius cruentatiis, Gmelin, Valknciennes, och G. friesii är ej af nöden, emedan de i öfverensstämmelse med hvad både Malm och COLLRTT yttrat äro så skilde, att någon förmodan om deras artidentitet icke rimligtvis kan komma i fråga. BesJcr. Det af B. Fkies beskrifiia och i zoologiska riks- museum i Stockholm förvarade exemplaret är enligt Fries 99 och enligt Malm 95 mill. eller 3 7io"3^'io ^^^" ^^m långt. Det af CoLLETT beskrifna exemplaret, som förvaras i Christiania Universitets zoologiska museum, är mindre; och dess totallängd är 59 mill. eller omkr. 2 tum, dec.m. Båda dessa äro, såsom redan blifvit anfördt, sannolikt hanar, och då det är antacfliirt, att honorna af denna, liksom de af föregående art, blifva större än hanarne, så är det troligt, att arten ernår en något större storlek än den, som det af Fkies beskrifna exemplaret har. Kroppens längd från nosspetsen till basen af stjertfenan är en- ligt Malm å Fries' exemplar 75 mill., och enligt Collett å det Norska exemplaret 47 d:o. Kroppens största höjd innehålles enligt Fkies 7 ggr och enligt Collett omkr. G d:o i totalläng- den. Enligt Collett är största kroppshöjden å det af honom beskrifna ex. 10 mill. Malm har uppgifvit hufvudets höjd å Fries' exemplar vara 12 mill., och denna höjd innehålles såle- des enligt honom omkr. 8 ggr i totallängden hos nämnda ex- emplar, men det är att märka, att enligt den af Fkies lemnade konturteckningen, som enligt honom är mycket naturtrogen och i naturlig storlek, största kroppshöjden icke är belägen å huf- vudet, utan något bakom bröstfenornas fästen. Kroppens höjd vid stjertfenans bas är å samma exemplar enligt Malm 7 mill. samt lika med ögonhålans längddiameter. Både enligt den nämnda teckningen och enligt de anförda dimensionerna är dess kroppsform något smärtare än den af föregående arten, och den är enligt både Fries och Collett något ("måttligt", Fkies) hop- tryckt efter hela dess längd, då deremot föregående art ej är hoptryckt framtill, och den företer således i dessa afseenden märkbara afvikelser från den. Enligt den anförda teckningen 576 Slägtet Gobius. är afståndet mellan spetsen af underkäken och anus 17,0 t. eller 42 mill., och anus har således sitt läge framom midten af totallängden. Enligt Collett har den stor och tydlig geuital- papill. — Hnfviidets längd å Fiues' exemplar är enligt Malm 19 mill. och innehålles bäde enligt denna uppgift och enligt den af Fries lemnade beskrifningen 5 ggr i totallängden, A det af Collett beskrifna exemplaret är hufvudets längd 13 mill., och innehålles således ej fullt 5 ggr i totallängden, hvil- ket utan tvifvel är en naturlig följd deraf, att detta exemplar är yngre och mindre än det andra. Enligt Fries är hufvudets höjd större än dess bredd, och hufvudet således något hoptryckt. Munnen är temligen stor eller rättai'e medelmåttig och nästan lik den af föregående art. Bakre änden af öfverkäksbenet är under ögats midt, och munspringan är något uppstigande, och underkäken räcker något framom den öfre. Ögonen äro stora, och deras längddiameter innehålles 3:ne gånger i hufvudets längd, och pannans minsta bredd mellan dem utgör enligt Fries blott 74 ^'f deras diameter. Nosen är mycket kort och trubbig, och afståndet mellan ögat och nosspetsen, eller nosens längd, är betydligt kortare än ögats diameter. Enligt Collett äro hudpapillerna på hufvudet stora och tydliga, och i deras anordning afvikande från dem hos alla våra andra arter. På förlocket förefinnas 4 nästan parallela linier, som alla utgå från samma punkt något bakom näsborrarne och gå ungefär i samma rigtning bakåt. Under dessa linier förefinnas på under- Jocket 2:ne d:o, som taga sin början redan på underkäkens sym- phys, och gå parallelt med de -4 nämnda saait böja sig slutli- gen uppåt och begränsa hele den bakre kanten af förlocket. På locket går den vanliga vertikala linien nedåt med ett antal af omkring 20 papiller. Från den r2:te af dem utgår den van- lige horisoutelle grenen till den bakre kanten af förlocket. På nosen gå på hvardera sidan 2:ne parallela linier bakåt från den inre näsborren, och de förena sig mellan ögonen till ett par, som fortsättas divergerande bakåt på hjessan. Från ögats bakre kant utgå dessutom 2:ne parallela linier, af hvilka den öfre har ett större antal papiller än den undre. Slutligen förefinnas kortare vertikala rader rakt öfver bröstfenornas fästen. Hjessan och nacken äro betäckta med stora, tegellagda fjäll af samma beskaffenhet som kroppens, och endast obetydligt mindre (Collett). — Tänderna äro små, korta och spetsiga, samt stälda i täta Spetsstjertade Smörbulten. 577 och mindre regelbundna rader. De på öfverkäken äro särdeles fina, och på underkäken äro de i den yttersta raden något gle- sare, och dessas längd är ungef. dubbelt större än de öfrigas. — l:sta ryggfenan^ som börjar något bakom bröstfenornas fästen och slutar på ett afstånd framom den 2:dra ryggfenan, som är mindre än en ögondiameter, har 6 enkle och oledade men mjukspetsige strålar, af hvilka de 5 förste äro föga skilj - aktige i längd, ehuru 3:dje och 4:de äro längst, och den (kte är kortast. De längste räcka obetydligt utom fenhinnan, och deras längd är mindre än kroppshöjden. Enligt Fries räcker denna fena, då den nedfälles, till basen af den 2:dra ryggfenan. — 2:dra njggfcnan, som tilltager i höjd bakåt *), så att de bakerste strålarnes höjd är ungef. lika med största kroppshöjden, och så att desse strålar, då de nedfällas, räcka förbi stjertfenans bas, har 1 enkel och oledad men mjukspetsig samt bakom den 13 till 14 ledade och grenige strålar, af hvilka den bakerste är dubbel. — Analfenan, som har samma byggnad som den 2:dra ryggfenan, och som liksom den höjer sig betydligt baktill, så att de bakerste strålarnes höjd eller längd är ungef. lika med största kroppshöjdeu, och så att desse strålar räcka tilltryckte till stjertfenans bas, har 1 enkel och oledad men mjukspetsig och bakom den 12 till 13 ledade och grenige strålar, af hvilka den bakerste är dubbel. — Bröstfenorna äro, hoplagda, starkt tillspetsade, och nå obetydligt bakom anus samt hafva 1 9 strålar. — Bulifenorna, som hafva samme byggnad som hos föregående art, hafva ■ hvardera ytterst 1 enkel och oledad och innanför den 5 grenige strålar, och deras ytterste strålar äro genom en framtill öfver basen tvärgående, temligen bred hinna samman- bundne. Deras gemensamme bakre spets räcker jemnt och nätt till anus. — Stjertfenan är större än hos de andra arterna samt ganska starkt tillspetsad. Dess längd är ungefär lika med eller obetydligt större än hufvudets längd. A Fries' ex- emplar är den enligt Malm 20 mill. lång. Den har enligt CoLLETT 17 ledade och å hvardera sidan 7 mindre stödjande strålar eller sidostrålar, och vi förmoda derföre, att den liksom föregående har 15 grenige strålar. — Fjällen Uro mycket större än de hos föregående art, och ctenoidfjäll liksom dess. Pannan bakom ögonen och hj essän och nacken äro betäckta af stora 1) Det är troligt att denne karaktär endast tillkommer hankönet. Lilljeliorg, Fiskarne. 37 578 Slägtet Gobius. fjäll, liknande dem på kroppen och obetydligt mindre. Strupen eller trakten framom bukfenorna är tetäckt med något mindre sådana (icke cycloidfjäll). Trakten närmast omkring l:sta ryggfenans bas är äfven betäckt af dylika fjäll. Långs midten af kroppssidan och från öfre delen af bröstfenans fäste till stjertfenan räknas uti en rad endast omkring 25, och uti en vertikal rad å hvardera sidan mellan främre delarne af 2:dra ryggfenan och analfenan blott omkr. 6 fjäll. — Sidolhiien är utan tvifvel otydlig eller ingen. — Färgen har på både Fries' och CoLLETTs exemplar varit otydlig. Collett säger dock, att den synes hafva varit gulaktigt brun, med en rad mörkare fläckar långs kroppssidan och långs rygglinien. Fenorna synas hafva saknat egentlige fläckar eller tvärband, men alla fenhin- norna äro dock punkterade med svart, i synnerhet hos bukfe- norna, hvilka synas hafva varit svartaktiga. På locket före- fanns en triangulär, spetsigt nedskjutande mörk fläck. Enligt Fries hade hans exemplar en rad guldgula fläckar på gulbrun botten långs midten af kroppssidan, och dylike fläckar följde fenstrålarne på båda ryggfenorna och öfre hälften af stjertfenan. Analfenan var mörkt skuggad emot spetsen och bukfenorna voro nästan bläcksvarta. Af denna art hafva hittills, så vidt kändt är, endast 3:ne exemplar erhållits nemligen det af framl. Professor B. Fries på ofvan citerade stället beskrifna och i zoologiska riksmuseum i Stockholm förvarade exemplaret, ett 2:dra i samma museum un- der detta namn stående och ungefär lika stort exemplar, som enligt den vidfästade etiketten blifvit taget i Strömstadsfjärden i Bohuslän i halsen på en torsk d. l:ste Juli 1881, och det af R. Collett å anf. st. beskrifna, hvilket förvaras i Christiania Universi- tets zoologiska museum. Det första af dessa blef enligt Fries taget ensamt bland en mängd andre fiskar med en stor sillvad den 5:te Januari 1838 uti den djupe Gullmarfjärden i Bohuslän ej långt från dess mynning, och således sannolikt på icke ringa djup. Det af Collett beskrifna exemplaret har enligt honom blifvit taget med så kallad bottenskrapa af Professor G. O. Särs i Christiania Fjorden, och således sannolikt äfven det på något större djup. Sandstubben. 579 3. (jobius minutiis, Gmelin. Sandstubben eller Hyitaktige Smörbulten. Hjessan och nacken till ungef. midt öfver galspringorna utan fjäll, men strupen eller trakten framom hukfenorna mer eller mindre fjällhetäckt. Fjällen små, och uti en rad långs midten af kroppssidan finnas hos unge individer 45 — 50 och hos äldre d:o omkring 60, och uti en vertikal rad å hvardcra sidan mellan främre delarne af 2:dra ryggfenan och anal- fenan o?nkr. 12 — 13. Kroppsformen långsträckt och bakåt temligen starkt a/smalnande. Äfståndet mellan båda rygg- fenorna ^) innehålles omkr. 2^1^ — 3 ggr i hufvudets längd och den lista ryggfenan räcker nedfäld icke till den 2:dra d:o. Äf- ståndet mellan den 2:dra ryggfenan och basen af de mellerste strålarne i stjertfenan är föga mindre än hufvudets längd, och innehålles omkr. 4^3 99^ ^ totallängden. Ögats längddiame- ter innehålles 4 — -4 Vo gg'^ i hufvudets längd. Färgen hvit- aktig eller ljust grågidaktig, med mörkbrune imnkter eller smärre fläckar på ryggen och en rad mindre tydlige svartak- tige fläckar långs midten af kroppssidan, lista ryggfenan med en svart fläck mellan 5:te och 6:te strålarne. 1 rf. 6; 2 rf. 1+10—11; af. 1 + 10—11: brf. 18-20; M. 1+5; stjf. 12 2). Gohius minutus, Gmelin: Caroli a Linné Systema Naturae, edit. XIII:ma. Tom. I, Pars III, pag. 1199. — 1788. „ „ C. U. Ekström: Fiskarne i Mörkö Skärgård; K. Vet. Akad:s Handl. 1834, pag. 64. - 1835 '). „ „ Valenciennes: Hist. nat. des Poiss. par Cuvier & Va- lenciennes, T. XII, pag. 39. — 1837. B. Fries: K. Vet. Akad:s Handl. 1838, pag. 242. — 1839. 1) Det beräknas liär mellan basen af den bakerste strålen i den l:stai ryggfenan och den samme af den främste strålen i den 2:dra d:o. 2) Nemligen 12 grenige strålar. 3) A. "W. Malm (Forh. ved de Skand. Naturforsk:s ll:te Mode i Kjöbenh. 1873, pag. 383) har antagit, att Ekströms Gohius minutus är Gohius microps, Keöyer, men har dock icke härför anfört några grunder, och dä Ekströms beskrifning synes oss mest öfverensstämma med G. mi- nutus, och då enligt de i zool. riksmuseum och de här i Upsala befintliga san)lingar denne och icke G. microps förefinnes i Stockholms skärgård, anse Ti oss böra antaga, att Ekström å anf. st. beskrifvit G. minutus. 580 Slägtet Gobius. Gohius minutus, H. Kröyer: Danmarks Fiske, l:ste Bd, pag. 407. — 1838—1840. „ ,, S. Nilsson : Skandinavisk Fauna, 4:de delen, Fiskarna, 2:dra liäfl. pag. 222. - 1853. „ „ W. Yarrell: Hist. of British Fishes, 3:d edit. (Piicliaid- son), vol. II, pag. 325. — 1859. „ imipunctaUis, Idem: ibni, pag. 327. „ minutus, A. GitNTiiEK: Catal. of the Acanthopt. Fi.shes in the CoU. of the British Museum, vol. 3, pag. 58. — 1861. „ ekströnm, Idem: ibm, pag. 57. „ minutus, A. J. Mai.mgrkn: Kritisk ofversigt af P'inlands Fisk-fauna, pag. 17. — 1863. ,. „ Steindachner: Sitzungsber. d. math. naturwiss. Classe d. Kais. Akdd. d. Wissensch. in Wien, Bd. LVII, l:ste Abth. pag. 400. - 1868. „ „ Georg Winther: Om de Danske Fiske af Slffigten Go- bius: Naturbist. Tidskr. 3:dje Rskke, 9:de Bd. pag. 198 & 219. — 1874. „ ,. R. COLLETT: Bidrag till Kundskaben om Norges Gobier; Christiaiiia Vidensk. Selsk:s Forh. 1874, pag. 158. — 1875. ,. „ Idkm: Norges fiske, pag. 53. — 1875. „ „ A. W. Malm: Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 433. — — 1877. ,. ,. G. Winther : Prodromus Ichthyologisc Dauicae marinie; Naturlust. Tidskr. 3:dje Raekke, 12:te Bd. pag. 17. — 1879—1880. „ „ Francis Day -. The Fishes of Great Britain & Ireland, Part. Ill, pag. 165, pl. LII, %. 4. — 1881. A. J. MelA: Vertebrata Fennica, pag. 284. — 1882. „ „ K. MöBlus & Fk. Heincke: Die Fische der Ostsee, pag. 54. — 1883. (Ex parte). Enligt C. J. Sundevall ') kallas den i Stockholms skärgård Sahhik, hvilket namn dock derstädes äfven tilldelas Phoxinus apliya, och enligt Malm (anf. st.) benämnes den vid Gåsön i Bohuslän Sandstubb. Vid Chri- stiania hafva vi hört den jemte andra arter af slägtet benämnas Sutare. Uti Skandin. Fauna uppgifves, att den vid kusten af Blekinge kallas Sten- sugare, och i nämnda arbete har den erhållit namnet Hvitaktig SmörhuU. Beshr. Ehuru dess namn utvisar, att den är af ringa storlek, är den dock långt ifrån en af de minsta arterna inom slägtet, och dess totallängd stiger någon gång till SVs ^um dec.m. eller 100 mill. för honan, och hanen torde enligt vår erfarenhet icke blifva fullt så stor. En gammal icke rorastinn hona, hvars 1) Stockholms läns K. Hushållningssällskaps Handl. 6:te haft. p. 80. Saruistubbeii, 581 totallängd är 21^20 ^^^'^^ dec.m. eller 83 mill., har största kroppsliöjden, öfver bukfenornas fästen, utgörande */jo t. eller 12 mill., och denna senare innehålles således i den förra omkr. 7 ggr'). Störste tjockleken, öfver locken, är äfvenledes */io ^• eller 12 mill. 2). Kroppshöjden öfver anus är V20 t- ^Her 10 7-, mill. och är således obetydligt mindre än största kroppshöjden, och kroppens tjocklek å samma ställe är ^/k, t. eller 9 mill. Kroppens höjd strax framom stjertfenans bas är Y20 ^- ^Her 4 '/o mill., och dess tjocklek derstädes Vu» ^- ^ller .3 mill. Afståndet mellan nosspetsen och anus är 1-,,, t. eller 36 mill. och anus har således sitt läge ett godt stycke framom midten af totallängden. Den störste hane, som vi haft tillfälle att se, var 21/2 t. eller 75 mill. lång, och hade största kroppshöjden, öfver bukfeuornas fästen, utgörande */,o t. eller 12 mill. Af- ståndet mellan nosspetsen och anus var 1 '/,o t. eller 33 mill., och denne senare hade således ungef. samma läge som hos honan-*). Enligt dessa mått är den af en särdeles långsträckt, bakåt långsamt afsmalnande, framtill trindlagd och baktill nå- got hoptryckt kroppsform. — Hufvudet är tjockt och trubbigt. Dess längd hos den nämnda honan är Vin t. eller 18 mill. och hos den nämnde hanen 16 mill., och är således hos honan I'/, och hos hanen 1 '/j ggr större än största kroppshöjden, samt in- nehålles hos båda omkring 4-/3 ggi" i totallängden. Hos yngre och smärtare individer kan hufvudets längd vara nästan dub- belt större än största kroppshöjden. Munnen är medelmåttig, med snedt uppstigande munspringa och med underkäken något framskjutande framom öfverkäken, samt med temligen tjocke och rörlige läppar. Den bakre änden af öfverkäksbenet är nå- 1) Roinstinna honor liafva största kroppshöjden belägen bakom buk- fenornas fästen samt jeraförelsevis något större. En sådan, hvars totallängd är 45 mill., har största kroppshöjden utgörande 8 mill., och denna senare innehålles således icke fullt 6 ggr i den förra. 2) En annan hona, hvars totallängd var 2 ''/ao t. eller 73 mill., hade största kroppshöjden, öfver bukfenornas fästen, utgörande ^/,o t. eller 9 mill och denna senare innehölls således i den förra 8 ggr. Hufvudets längd var 17 mill. 3) Liksom hos smörbulten kännes hanen från honan derigeuom att genitalpapillen hos honom är smalare och mera tillspetsad samt något litet längre, och dessutom derigenom att l:sta ryggfenan är något högre och 2:dra d:o och analfenan äro baktill ungefär lika höga som framtill. 582 Slägtet Gobius. got framom ögats midt. Näsborrarne äro temligen långt åt- skilde. Den främre sitter något närmare ögat än nosspetsen, och den bakre sitter i jemnhöjd med den, nära främre ögon- vrån. Ögats longitudinelle diameter, som är större än den vertikale, är hos den nämnda honan 41/0 J^ill* och innehålles således 4 ggr i hufvudets längd. Ögonen äro således temligen stora, och de sträcka sig upp öfver profilen af den mellan dem varande mycket smala pannan, hvilken hos nämnda hona blott är 1 mill. bred '). Åfståndet mellan ögat och nosspetsen eller främre kanten af öfverkäken är hos den samma 4 mill. och således obetydligt mindre än ögats longitudinelle diameter. Locket och underlocket äfvensom förlocket hafva bakre och undre kanterne afrundade, ehuru bakre nedre hörnet af det sist nämnda är mera tvärt afrundadt. Gälhinnorna äro förenade under gälnäset och med en fri kant, och hvardera har 5 strålar. — Tänderna^ endast på mellankäksbenen och underkäken, äro små, koniska, tillspetsade och något bakåt krökta samt kard- likt sittande, och de äro af samme storlek hos båda könen. — l:sta ryggfenmi^ som börjar något litet bakom bukfenornas fästen och slutar något bakom slutet af den l:ste Y3 af total- längden, samt på ett afstånd från den 2:dra ryggfenan, som hos den nämnda honan utgör 7 mill. och hos hanen 5 V2 d:o'), och som således innehålles hos henne ungef. 2 J/a ggi' och hos honom 3:ne ggr i hufvudets längd, har 6 i spetsen mjuke taggstrålar, af hvilka 2:dre och 3:dje äro längst, och ingen sträcker sig utom fenhinnan. Desse strålar äro betydligt kortare än störste kroppshöjden, och räcka hos äldre individer af båda könen i allmänhet icke på långt när till den 2:dra rygg'fenan, då de nedfällas. Hos den nämnda honan är 3:dje strålen 8 mill. och hos den nämnde hanen den 2:dre d:o 9 mill. lång. — 2:dra ryggfenan, som börjar öfver anus och slutar pä ett afstånd från basen af de mellerste strålarne i stjertfenan, som är föga mindre än hufvudets längd (hos den nämnda honan 17 mill. framom denne bas), och som är något högre än den l:sta d:o, samt hos honan är lägre baktill och hos hanen är jemnhög eller nästan 1) öilraf är det tydligt, att den kau rigta. ögonen något uppåt, då den står på bottnen. 2) Åfståndet år beräknadt mellan baserne af den bakerste strålen i den l:sta och den främste d:o i den 5<:dra ryggfenan. Sandstubben. 583 högre baktill, liar 1 enkel och oledad men mjukspetsig och 10 till 11 ledade och grenige strålar, af hvilka den bakerste är dubbel. Då denna fena nedfälles, räcka spetsarne af dess ba- kerste strålar hos den äldre honan på långt när icke till midten af afståndet mellan basen af denna fenas bakerste sti^åle och basen af den ytterste öfre sidostrålen i stjertfenan, men hos den äldre hanen räcka desse strålar något öfver nämnde midt. — Analfenan börjar ett litet stycke bakom början af 2:dra ryggfenan och slutar under slutet af den, samt är lägre än den, och har 1 enkel och oledad men mjukspetsig och 10 till 11 ledade och grenige strålar, af hvilka den siste är dubbel, samt är hos honan lägre baktill och hos den äldre hanen jemnhög eller väl så hög å sist nämnda ställe som framtill. — Bukfe- norna räcka hos båda könen i allmänhet icke till anus, och hvardera har 1 enkel och oledad men mjukspetsig, och 5 le- dade och grenige strålar, och den hinna, som framtill vid basen sammanbinder deras ytterste eller enkle strålar, har en rad pa- piller i sin bakre frie kant. — Stjertfenan^ som är tvär eller föga konvex i spetsen och med afruudade hörn, och hvars längd (hos den nämnda honan 13 mill.) utgör ungef. -/g af hufvudets d:o, har 12 grenige och å hvardera sidan 13 till 14 icke gre- nige strålar, af hvilka de fleste äro helt små och oledade. — Fjällen äro små, och endast längst framme pä ryggen och un- der strupen äro några cycloidfjäll, och de öfriga äro ctenoidfjäll af ungef. samma beskaffenhet som de hos G. niger. Hos äldre individer sträcker sig fjällbetäckuingen på ryggen intill och framom främre ryggfenan, och bildar der en trubbig framskju- tande spets på bakre delen af nacken, ungef. midt öfver gäl- springorna. På kroppssidorna sträcker den sig till gälspringorna och basen af bröstfenorna ; och den sträcker sig äfven öfver buk- sidan, med undantag af ett smalt fält långs midten af buken och omkring anus, och den betäcker hela trakten under strupen och framom bukfenornas bas, med undantag af dess främste spets bakom gälhinnorna. Hos unge individer sträcker den sig icke fullt så långt fram på ryggen, så att nacken ända bort åt början af l:sta ryggfenan är naken, och på trakten under stru- pen förmärkas då endast några glesa fjäll framom bukfenornas bas och under basen af bröstfenorna. Hos äldre förefinnas uti en rad från gälspringans öfre vinkel och långs kroppssidans midt till basen af stjertfenan omkring 60 (stundom ett par 584 Slägtet Gobius. tre flera och stundom d:o färre) fjäll, och hos unge individer 45 till 50 d:o. Uti en vertikal rad å hvardera sidan mellan främre delarne af 2:dra ryggfenan och analfenan förefinnas 12 till 13 fjäll. Sidolinien är otydlig eller ingen. — Hudpapillerna på hufvudet äro små, tätt sittande och mindre tydliga. De tyd- ligaste äro följande: En rad, som från främre näsborren går nedåt nästan parallelt med öfverkäksbenet och slutar of van un- derkäkens ledgång. Från denna utgå bakåt 4 andra, af hvilka 2:ne framom ögat tyckas utgå nära intill hvarandra och diver- gera bakåt; den 3:dje ligger ett godt stycke under ögat, och går bakåt öfver kinden bort mot kanten af förlocket; och den 4:de utgår bakom bakre änden af öfverkäksbenet samt går of- van och nästan parallelt med den undre kanten af mellanlocket, För öfrigt synes en rad långs sist nämnde kant samt långs den af underlocket. — Färgen är underkastad några, om än icke så betydliga vexlingar, och hanen är i allmänhet utrustad med intensivare färger än honan. Den allmänne bottenfärgen är hvitaktig, med gul, rostgul eller grå anstrykning, på ryggen och öfre kroppssidorna något dunklare (vanligen ljust gråbrun- aktig) än på buksidan, samt spräcklig af små oregelbundne svartaktige eller mörkbrune fläckar, som intaga fjällens frie kanter och försvinna på nedre delarne af kroppssidorna och sak- nas på buksidan. Långs midten af kroppssidorna är en rad af dylike något större, ehuru ej synnerligen tydlige mörkare fläc- kar, af hvilka den bakerste, på basen af stjertfenan, är störst och tydligast, men dock icke skarpt begränsad. På ryggen äro vanligen G tvärs öfver den gående något ljusare fläckar, nem- gen en framom l:sta ryggfenan och en vid hvardera ryggfe- nans början och slut, och en midt emellan 2:dra ryggfenan och stjertfenans bas, hvilka fläckar uppkommit derigenom, att der- städes de mörke fläckarne på fjällkanterne saknas och i deras ställe förefinnes endast en ytterst fin och blek mörkare marmo- rering. Stundom är färgen på ryggen blekare, derigenom att de mörke fläckarne på fjällkanterne äro bleke och otydlige. Hufvudet har ofvan och på sidorna samme färg som ryggens och kroppssidornas bottenfärg, men i stället för de mörke fläc- karne har det derstädes en mörk punktering eller marmorering. Dess undre sida har buksidans färg. Rygg-, anal- och stjert- fenorna hafva på fenstrålarne mörkare (stundom rostbrunaktige) fläckar, som på de först nämnda bilda långsgående och på den Sanclstubbeii. 585 sist nämnda tvärgående band. Mellan 5:te och 6:te strålarne i l:sta ryggfenan är i allmänhet en svart, hos hanen glänsande fläck. Bröst- och bukfenorna äro hos honan ljusa, de föri-a gråhvitaktiga, med mörke strålar och de senare af bukens färg, men hos lianen äro de bådadera jemte den yttre delen af anal- fenan skuggade af sotsvart. Iris gråaktig, med en smal silf- verhvit ring närmast pupillen. Den i öfre delarne af Östersjön och i Bottuiske Viken fö- rekommande sandstubben är dels mindre än den vid våra vestra kuster och dels för öfrigt något olik den senare. Dess total- längd öfverstiger knappt 1 Vio t. eller 54 mill., och den synes icke vara fullt så långsträckt samt något mera hoptryckt än denne, och mera öfverensstämma i kroppsformens, fenornas och fjäl- lens beskaffenhet med de yngre af den. Hos en hane af 4G mill:s totallängd hafva vi funnit fjällbetäckningeu sträckande sig in- till l:sta ryggfenan och gående fram nätt och jemnt till den- nas främre ände, samt den främre gränsen för den härstädes utmärkt med en linie, som är dragen derifrän till öfre de- len af bröstfenans bas, hvadan således hela frami-yggen ända till 1 :sta ryggfe)ians början är naken. Trakten under strupen och framom bukfenorna är endast till en del fjällbetäckt, då fjällen saknas så väl på dess midt som vid dess främre ände, och blott förekomma strax framom nämnda fenors bas och på sidorna nå- got längre framom den sist nämnde. Det på buken bakom bukfenorna varande nakna fältet är något bredare och skarpare begränsadt än hos den från vestra kusten. Något af detta för- hållande kan möjligen bero på yngre ålder, lista ryggfenan räcker nedfäld nästan till den 2:dra d:o, och afståndet dem emellan utgör föga mera än ^/^ af hufvudets längd. Bukfenorna räcka till anus. Hufvudet är 1 1 mill. långt, ögats longitudi- nelle diameter 3 mill. och största kroppshöjden öfver bukfe- nornas fästen G mill., och hufvudet är således proportionsvis något större än hos den äldre af den från vestra kusten, samt antyder en mindre utvecklingsgrad. Afståndet mellan anus och nosspetsen är 20 mill., och den framom anus varande kropps- afdelningen företer således ungefär samma förhållande till stjert- afdelningen, som hos den vid våra vestra kuster förekommande sandstubben. Färgen synes vara något mörkare och de mörke fläckar, som finnas långs midten af kroppssidan, bilda tvärband, som sträcka sig från ryggen ända ned åt baksidan, och den 580 Släsjtet Gobius. bakerste fläcken på stjertfenans bas är ej större än de andre d:o. Den svarte fläcken mellan 5:te och 6:te strålarne i l:sta ryggfenan är tj^dlig och konstant. — Ett annat med denna beskrif- ning nära öfverensstämmande 50 mill. långt exemplar från Stockholms skärgård hafva vi haft tillfälle att undersöka i zoolo- giska riksmuseum. Sandstubben förekommer vid alla våra hafskuster åtmin- stone från södre delarne af Bottniske Viken och rundt omkring till Norska gränsen, och synes vid dessa ingenstädes vara säll- synt. Upsala Universitets zoologiska museum har genom I)okt. J. 0. v. Friesen erhållit den från Roslagen, och sjelfve hafva vi erhållit den i Stockholms skärgård, der den enligt C. J. Sundevall') öfver allt är allmän. Enligt C. U. Ekström (anf. st.) är den talrik i skärgården utanför Södermanland (Mörkö skärgård). Enligt G. Lindström 2) är den vid Gotland allmän- nare än G. niger. Enligt Skandinavisk Fauna förekommer den i mängd vid flacka och sandiga stränder af Blekinge, och är derföre antagligen allmän vid de östra och södra kusterna af Skåne, lika väl som vid dess vestra. Enligt C. P. AsTRöM^)är den ej sällsynt vid kusten af Öresund mellan Malmö och Lands- krona, och uti den i Upsala Universitets zoologiska museum förvarade och af framl. Dokt. N. O. Schagerstköm i trakten af Landskrona sammanbragta fisksamlingen hafva förefunnits ex- emplar af den från nämnda ställe. Enligt A. W. Malm (anf. st.) och C. Cederström^) är den i Bohusläns skärgård allmän der sandbotten förefinnes. — Vid södra och vestra kusterna af Norge är den på passande lokaler talrik enligt R. Collett (anf. st.), och enligt Kköyer^) går den ända upp till Vestfinmarken, der han erhållit den vid Dyrö, nära Tromsö, under 69" n. br- på 5 till 6 famnars djup. Enligt Collett är den dock norr om Nordland i Norge sällsynt, men han har träftat dess yngel i stora stim vid kusterna af Namdalen, på södra gränsen af Nordland. — För öfrigt förekommer den vid kusterna af Fin- 1) Stockh:s läns Hushållningssällskaps Handl. 6:te haft. pag. 80. 2) Gotlands läns Hushållningssällskaps årsberättelse 1866, aftr. p. 15. 3) Några iakttagelser rörande de Vertebrerade djur, som förekoiniDa i trakten af Lomma (gradualafh.) p. 26). 4) Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1876, N:o 4, pag. 65. Under nam- net Gohius unipunctatus . 5) Danmarks Fiske, l:ste Bd. pag. 413. Jeffrey"s Smörbult. 587 land, Danmark, Tyskland, England, Frankrike, Iberiska Halfön och i Medelhafvet. Under sommaren håller den sig i allmänhet på ringa djup i närheten af hafsstränderna, och söker sådana ställen, der bott- nen är sandig, men under vintren söker den djupare vatten och aflägsnar sig följaktligen då från de grundare stränderna. Den är trög, och står -vanligen stilla på bottnen, och flere individer hålla sig merendels i granskapet af hvarandra. De större indi- viderne bruka enligt Malm under den varmare sommardagen hålla sig på 2—4 fots djupt vatten. Ungarne äro deremot mera rörlige, och man träffar enligt Collett under sommaren stora stim af dem simmande i grundt vatten. Dess föda består företrädesvis af smärre kräftdjur, men enligt Ekström äfven af insekter och maskar. Dess lektid inträffar enligt Winther och Malm i Juli och Augusti månadei'. 4. Gobius jeffreysii, A. Gunther. Jeffrey's Smörbult. Hjessan, nacken och framrygyen, framom l:sta ryggfenan samt invid sidorna af denna fenas bas nakna eller utan fjäll, men trakten under strupen, framom bukfenornas bas fjällbe- täckt. Fjällen stora, och uti en rad långs midten af kropps- sidan från basen af bröstfenan och till den samme af stjert- fenan förefinnas omkr. 28d:o, och mellan främre delarne af 2:dra ryggfenan och analfenan äro å hvardera sidan 7 långsgående fjällrader, eller idi en vertikal rad 7 fjäll. Kroppsformen ej synnerligen långsträckt, framtill trindlagd och baktill nå(jot hoptryckt, men, sedd från sidan, derstädes föga afsmnlnande. l:sta ryggfenans 2:dre stråle hos hanen förlängd oclh räckande tdotn fenhinnan, och hos honom räcker denna fena, nedfäld, till och hos honan nästan till den 2:dra ryggfenan. Afstån- det mellan baserne af bakerste strålen i l:sta och främste strålen i 2:dra ryggfenan ungef. lika med Ögats longitudinclle diameter. Denne diameter innehålles ej fullt 3:ne ggr i huf- vudets längd, samt är större än af ståndet mellan spetsen af underkäken och ögat. Ögonen äro således mycket stora och de äro nästan sammanstötande på pannan. Färgen på ryggen och öfre delarne af kroppssidorna grönaktig, med 5 mörkbrime 588 Slägtet Gobius. fläckar långs midten af Jwardera hroppssidan. Båda rijgg- fenorna nind 4 — 5 sneda rader af mörhhrune fläckar, men stjertfcnan utan tvärhand. 1 rf. 6; 2 rf. 1+9; af. 1+8; brf. IG— 17; bf. 1+5; stjf. 12. Gohius Jeffreysii, A. Gunthrr: Additions to the British Fauna; Annals and Magazine of Natnral History, 3:d series, vol. XX, pag. 290. pl. V, tig. C. - 1867. r „ R- COLLETT: Bidrag til Kundskabeu om Norges Gobier; Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1874: ;,särsk. aftr.), pag. 159. — 1874. „ „ Idem: Norges Fiske, pag, 54. - 1875. „ quaclrimaculatus, Francis Day: The Fishes of Great Britain & Ire- land, Part III, pag. 168, pl. LIII, fig. 2. - 1881. Anm. Steindachner hav framstält ') det påståendet, att GtrNTHERS Gobius jeffreym är till arten identisk med Gobius quadrimaculaUis, Va- LESCIENNES^), men detta påstående är tydligen blott en supposition, och är icke grundadt på en direkt jemförelse mellan båda arterna, och har der- före med rätta blifvit gendrifvet af R. Collett^), som dock icke haft ex- emplar af G. quadrimaculatiis att jemföra med den andra arten. Då vi haft tillfälle att anställa en dylik jemförelse mellan 4 exemplar (^^^ & q) af G. quadrimaculatiis, hemförda af Prof. T. Thorell från Nizza och för- varade i Upsala universitets zoologiska museum, samt ett exemplar ^^^ af G. jeffreysii, som vi tagit vid Haugesuud i Norge, och som blifvit lagdt lefvande på sprit och derföre är väl bibehållet, hafva vi kunnat bekräfta den af Collett yttrade äsigten samt erfarit, att de båda i fråga varande arterna äro väl åtskilda. Den grund, hvarpå Steindachner byggt sitt på- stående om artidentiteten, har utan tvifvel varit det antagandet, att de 3:ne exemplar, hvarpå GtJNTHER grundat arten G. jeffreysii, varit mycket unga och outbildade, och till följd deraf dels varit mindre och dels haft ett mindre antal Ijäll i en rad långs midten af kroppssidan, eller antalet 30, som Steindachner upi)gifver för unga exemplar af G. quadrimaculatus. Emot ett sådant antagande förefinnas emellertid flera skäl. Alla de 8 ex- emplar af G. jeffreysii, som blifvit tagna med bottenskrapa på betydligt djup dels vid Hebriderna och dels vid Norge, och på senare stället till en del på olika tid och på skilda lokaler, hafva befunnits vara af nästan full- komligt samme storlek (omkr. 45 till 50 rnilhs totallängd), så att denne på grund deraf med allt skäl kan antagas vara normal ftir denna art, ehuru den betydligt understiger den för utvuxna exemplar af G. quadrimaculatus rådande storleken. Det ena vid Norge erhållna exemplaret är enligt COL- LETT en med rom uppfykl hona. som derföre svårligen kan antagas för att 1) Sitzungsber. d. math. naturwiss. Classe d. Kais, Akad. d. Wis- sensch. in Wien, LVII. Bd. I:e Abth. pag. 403. — 1868. 2) Hist. nat. des Poiss. par Cuvier & Valenciennes, T. XII, p. 44. .3) Norges Fiske, pag. 55. JefFrey"s Siuörhult. 589 vara mycket ung ocli outbildad. De stora och väl utbildade fjäll, h varmed G. jeffreysii är försedd, och som äfven nästan helt och hållet betäcka trak- ten under strupen framom bukfenornas bas, utvisa tydligen, att den icke är mycket ung och outbildad, ehuru den saknar fjäll pä nacken och framryg- geu, och det samma ådagalägges äfven derigenom, att dess hane är välut- rustad med de för detta kön utmärkande attributerne af högre rygg- och analfenor och en starkt förlängd 2:dre stråle i l:sta ryggfenan. Vi anse oss derföre på grund af allt detta böra antaga, att de individer, på hvilka arten G. jeffreysii blifvit grundad, så väl vid dess första uppställande af GUNTHER som vid dess återfinnande af Collett, varit äldre och väl utbil- dade. Sedan detta först blifvit afgjordt, skola vi lemna en kort redogö- relse för resultaten af vår ofvan nämnda direkta jemförelse mellan den och G. qiiadrimaciilatus. Härvid är det strax fullt åtgörande, att G. quadri- maculatus, liksom G. lesueurii, helt och hållet saknar den hinna, som hos G. jeffreysii framtill vid bukfenornas bas sammanbinder dessa fenors ytter- ste strålar, och således är en Lehetus, Winther. Bukfenornas bas är fram- till i stället täckt af fjäll. Af de 4 ofvan nämnda exemplaren af G. qiici- drimaculatiis hafva de 3:ne nära samme storlek, eller 57 — 59, och det 4:de 67 milhs totallängd, och alla äro således betydligt större än de erhållna exemplaren af G, jeffreysii, ehuru mindre än den af Valenciennes och Stein- däCHNER uppgifne storleken af ungef. 2 \U_ tums dec.m. eller 75 mill:s to- tallängd. Deras kroppsform är mera triudlagd än den hos G. jeffreysii, emedan äfveu stjertafdelningen är tjock och trind samt icke hoptryckt. Den är derjemte mera afsmalnande emot stjertfenan, emedan kroppens höjd strax framom stjertfenans bas utgör knappt '/j af dess höjd vid anus, då den deremot hos G. jeffreysii är betydligt större än '/j af den sist nämnda. Hos ett ex. (o) af 59 milhs totallängd är hufvudet 15 mill. långt, och ögats longitudinelle diameter 4 '/j mill, och denne sist nämnde innehålles således orakr. 3 [1^ ggr i hufvudets längd, då öj;ats longit. diameter hos G. jeffreysii innehålles föga mera än 2 '^ ggr i samma längd. Bada käkarne räcka lika långt fram, då deremot den undre hos G. jefreysii skjuter märk- bart fram om den öfre. Hela framryggen, nacken och hjessan, ända fram till ögonen äro täckta af fjäll, äfvensom hela trakten under strupen framom bukfenornas bas, t. o. m. dess främre spets är ijällbetäckt, men fjällen äro mycket mindre än de hos G. jeffreysii, samt derjemte mera ojemna i stor- leken. Uti en långsgående rad från basen af bröstfenan till den samme af stjertfenan hafva vi räknat hos G. quadrimaculatus 36 till 37 fjäll, hvar- till komma ännu ett par, om man såsom Steindachner räknar frän öfre änden af gällocket; och mellan främre delarne af 2:dra ryggfenan och anal- fenan hafva vi räknat 9 långsgående fjällrader, eller 9 fjäll uti en vertikal rad. Eyggfeuorna äro längre åtskilda, och äfven hos hanen räcker den l-.sta nedfäld icke till den 2:dra, och hos honom räcker spetsen af den 2:dra icke till midten af afståndet mellan dess bas och den ytterste öfre sidostrålen i stjertfenan, hvilket den deremot gör hos hanen af G. jeffreysii 2:dre strå- len i l:sta ryggfenan är något förlängd hos hanen, men dock ej sä mycket som hos den af G. jefreysii. Bröstfenorna äro smalare, och vid spetsen smalt tillrundade. Liksom G. jeffreysii har den långs hvardera kroppssidan 590 Slägtet Gohius. 4 mörke fläckar och dessutom 1 dylik på sidan af stjertfenans bas, och denna öfverensstänimelse har möjligen äfven bidragit något att framkalla tanken på deras artidentitet. , Hos ett exemplar förefinnes en lemning af en svart fl<äck mellan 5:te och 6:te strålarne i l:sta ryggfenan. Fenstrå- larnes antal synes icke förete någon anmärkningsvärd skiljaktighet, med undantag af bröstfenan, som synes hafva en eller annan stråle mera. Vi hafva räknat 18 strålar uti den, och Steindachner har uppgifvit 18 till 19. Beskr. Den är en af de mindre arterna, och de hittills erhållna exemplaren hafva icke öfverstigit en totallängd af 50 mill. eller 1-/3 tum, dec.m. Collett har uppgifvit totallängden å en romfyld hona till 44 mill. och å en hane till 45 mill., och den af oss tagne hanen har en totallängd af 47 mill. A de vid Hebriderna tagna 3:ne exemplaren har Giinther uppgif- vit totallängden till 2 Engelska tum eller omkr. 50 mill. A den af oss tagne hanen är största kroppshöjden, öfver bukfe- nornas bas, G mill. samt innehålles således nära 8 ggr i total- längden. Den af Collett ') beskrifne hanen hade samma kropps- höjd, och denna innehölls således hos den 7 7-2 00'' i totalläng- den. Hos den af honom beskrifna honan var största kropps- höjden 7 mill. och innehölls således omkr. 6 V3 ggi' i totalläng- den. Hos den af oss tagne hanen är kroppshöjden öfver anus 5 mill. och stjertens höjd strax framom stjertfenans bas 3^2 mill. Hos den samme är kroppslängden till basen af de mel- lerste strålarne i stjertfenan 41 mill., och afståndet mellan spet- sen af underkäken och anus är 21 mill., och anus har således sitt läge ungef. i midten af afståndet mellan nosspetsen och den mellerste delen af stjertfenans bas. Kroppens största bredd eller tjocklek, öfver locken, är 7 mill. Strax bakom fästena för bröstfenorna är den 5 Va mill., öfver anus 5 mill. och strax framom stjertfenans bas 2Y2 mill. tjock. Dessa mått utvisa, att den har ungefär samme långsträckte kroppsform, som före- gående art, ehuru hanen är väl så smärt som den samme af den. Kroppen bakom hufvudet och till anus är nästan lika bred som hög, och då den är rund, följer häraf, att den här är trindlagd. Bakom anus aftager den jemnt i tjocklek emot stjert- fenan och visar sig här tydligen hoptryckt. Kroppens höjd af- tager bakåt emot stjertfenan mindre än hos föregående art, och derföre visar sig dess stjertafdelning, sedd från sidan, mera jemnhög än hos den. Genitalpapillen är såsom vanligt hos 1) Christiania Vidensk. Sällsk:s Forh. 1874, p. 160. Jeffrey's Sraörbult. 591 hanen temligen lång och smal och starkt tillspetsad. — Huf- vudti, hvars längd hos den af oss tagne hanen är 11 mill. och lika med den af Collett uppgifna längden, är något nedtryckt, framtill smalare och med mycket kort och afrundad nos, och baktill, öfver locken märkbart bredare än kroppen bakom det samma. Det är ofvan slätt och kuUrigt och har pannan mel- lan ögonen ytterst smal (dess minsta bredd föga mera än Vj mill.), och ögonen äro derför nära intill hvarandra och till en del rigtade uppåt. Munnen är väl så stor som den hos före- gående art. Munspringan är något uppstigande, och bakre än- den af öfverkäksbenet är ungef. under midten af ögat, och un- derkäken skjuter något framom den öfre. Afståndet mellan ögat och spetsen af underkäken är hos den nämnde hanen 3 mill., och då nosens längd är ungef. 72 ^i^l- mindre än detta afstånd, och ögats longitudinelle diameter är -t mill., följer häraf, att nosens längd är föga större än '/2 ^^ ögats longitud. diameter. — Näsborrarne sitta nära intill hvarandra och nära intill den främre ögonvrån, och den bakre, som är af elliptisk form och större, sitter ofvan den främre, som är rund, och framom hvilken är en kort och tjock hudpapill. Strax bakom hvartdera ögat är ett rundt hål, som förmodligen är en öpp- ning för en slemkanal. Under ögat äro ett par långsgåeude (horisontella) rader af glesa hudpapiller, af hvilka den öfre och närmare intill ögat varande blott består af ett par tre papiller samt bakåt böjer sig något uppåt, och den undre, som tager sin bör- jan under främre delen af ögat samt slutar under bakre delen af det samma, består af 5 till 6 d:o. Från den nämnda hudpapil- len framom den främre näsborren utgår, snedt nedåt och bakåt, en rad af dylika, som upptill består af 4 till 5 glesa och ned- till ofvan änden af öfverkäksbenet består af 7 till 8 tätt sit- tande dylika. För öfrigt förekomma på undre kanten af un- derkäken och på den samme af törlocket och mellanlocket rader af tätt sittande sådana, af hvilka de båda först nämnda bilda en kontinuerlig rad. På nedre delen af locket och på under- locket är en vertikal dylik rad af tätt sittande hudpapiller, och bakom denna en eller annan kort horisontel rad af dylika; och en annan kort sådan förefinnes ett stycke bakom hvartdera ögat. Ett stycke bakom denna och i rad med den förefinnas några få större och glesare hudpapiller på sidan af nacken. — Tänderna äro små och koniska och spetsiga och sitta i flera 592 Slägtet Gobius. rader på mellankäksbenen och underkäken. På bådadera före- finnas några, som äro större än de andra. — l:sta ryggfenan, som börjar öfver bakre delen af bukfenornas fästen, och hvars bakre konkave kant af fenhinnan hos hanen är ungef. '/-i ögon- diameter framom bö)'jan af 2:dra ryggfenan, och hvars bakerste stråles bas är hos den samme ungef. en liel ögondiameter framom basen af den hste strålen i den senare fenan, har 6 enkle och oledade men i spetsen mjuke strålar, af hvilka den 2:dre hos hanen är betydligt förlängd (ungef. 10 mill. lång) och räcker ett godt stycke utom fenhinnan. Äfven den 3:dje strålen räc- ker något litet utom fenhinnan. Då fenan nedfälles, räcker den derför hos hanen något bakom början af den 2:dra ryggfenan, men hos honan ]'äcker den ej fullt till den samma, dels derför att den är något längre skild från den än hos hanen och dels derför att dess strålar äro lägre hos henne. — 2:dra ryggfenan, som börjar öfver geuitalpapillen, och hvars liöjd hos hanen är större än hos honan, samt hos honom i dess naturliga läge, med något bakåt rigtade fenstrålar, ungefär lika med kroppens höjd under den samma, har 1 enkel och oledad men mjukspetsig och y ledade och grenige strålar, af hvilka den bakerste är dub- bel. Hos hanen är dess öfre kant konvex och dess bakre hörn afrundadt eller aftrubbadt •), och detta senare räcker bakom midten af afståndet mellan basen af den bakerste strålen i den samma och den ytterste sidostrålen i stjertfenan. I det natur- liga läget ligger dess bakerste stråle temligen nära intill ryg- gen. Afståndet mellan basen af den bakerste strålen i denna fena och basen af de mellerste strålarne i stjertfenan är hos den af oss tagne hanen 10 mill, och således föga kortare än hufvudets längd. — Analfenan börjar något bakom början af 2:dra ryggfenan, men slutar under slutet af den, och har 1 enkel och oledad men mjukspetsig och 8 ledade och grenige strålar, af hvilka den bakerste är dubbel. Den är något lägre än 2:dra ryggfenan, och i dess naturliga läge, med något bakåt rigtade strålar, har den hos hanen den undre kanten i någon mån konvex och det bakre hörnet aftrubbadt, och den är hos 1) Både den af GONther och den af Dat lemnade afbildningen är oriktig i det hänseendet, att den visar 2:dra ryggfenan och analfenan med den hos den förra öfre och hos den senare undre kanten nästan jeran, och med bakre hörnet skarpt tillspetsadt. Jeffrey's Sraörbult. 593 honom högre än hos honan samt något högre haktill än fram- till, men räcker dock icke fullt så långt tillbaka som 2:dra ryggfenan. — Bröstfenorna äro bredt ovala och snedt afrun- dade och räcka knappt till anus, samt hafva 16 till 17 (hos vårt exempl. 1 7) strålar, hvilkas spetsar räcka något litet utom feuhiimau. — Bulxfenorna äro i förening ovala och räcka väl till anus, och äro vid basen baktill försedda med ett ytterst obe- tydligt frenulum, samt framtill vid den samme med en väl ut- bildad, de båda mjukspetsige taggstrålarne sammanbindande hinna, och hafva således den vanlige ofullständigt trattformige formen. Deras sti-ålar äro för hvardera såsom vanligt 1 mjuk- spetsig taggstråle och 5 ledade och grenige strålar, och bådas innerste d:o äro genom hinna förenade efter nästan hela deras längd. De ledade strålarnes ytterste spetsar äro frie. — Stjertfenan är af vanlig storlek (hos den nämnde hanen 6 mill. lång) samt snedt afrundad, och har 12 grenige och of van 10 och nedan 6 icke grenige sidostrålar, af hvilka ofvan 2 till 3 och nedan 1 till 2 äro ledade samt till en del ganska långe. — Fjällen äro särdeles stora, och alla, med undantag af de minsta på trakten under strupen, äro ctenoidfjäll, och hafva den bakre frie kanten fint taggig. De fjäll, som förefinnas på kroppssi- dorna, hafva deras frie del baktill trubbvinklig eller trubbvink- ligt afrundad. Uti en rad långs midten af kroppssidan, från basen af bröstfenan till stjertfenan hafva vi räknat 28, och om man, såsom Gunther troligtvis gjort, räknar från öfre kanten af bröstfenans bas, tillkomma ännu ett par tre, och då blir an- talet ungefär det samma (omkr. 30), som det af honom uppgifna. Mellan främre delarne af 2:dra ryggfenan och aualfenan äro å hvardera sidan 7 långsgående fjällrader, eller (som är det samma) 7 fjäll i en vertikal rad, och af dessa äro de i öfversta och nedersta raden, eller de närmast intill dessa fenor sittande, så- som vanligt små. De fjäll, som förefinnas på trakten under strupen och framom bukfenornas bas, betäcka nästan hela denna trakt ända fram emot dess främre spets, och de, som förefinnas på dess mellerste del baktill äro stora och afrundade, och ligga endast obetydligt öfver hvarandra med kanterne. Trakten från ögonen till främre ryggfenan, d. v. s. bakre pannan, hjessan, nacken och framryggen, äfvensom trakten å hvardera sidan af och närmast intill l:sta ryggfenans bas äro nakna eller utan fjäll, och gränsen för fjällbetäckningen går här med en något Lillieborg, Fiskarne. 38 594 Slägtet Gobius. bågböjd linie från bakre änden af nämnda ryggfenas rot ned- till öfre kanten af bröstfenaus bas. Hela buksidan är fjällbe- täckt, och endast trakten närmast omkring den stjernformige analöppningen är naken. — SidoVtnie saknas. — Om färgen hos den af oss tagne hanen hafva vi, då den var lefvande, antecknat följande. Ofvan är den grönaktig, med en del mör- kare fläckar på ryggen, och med 5 mörkbrnne fläckar långs hvardera kroppssidan, och af desse sitter den bakerste på basen af stjertfenan. Hufvudet ofvan och på sidorna grönaktigt, med mörkare punkter. Buksidan och undre sidan af hufvudet hvit- aktiga. Hvardera ryggfenan med 4 — 5 mörkbruna sneda band, bildade af på strålarne sittande fläckar. Bröstfenorna grå- hvita. Bukfenorna hvitaktiga och emot spetsen gråaktiga. Analfenan vid basen gråhvit och emot den frie kanten mörk- brun. Stjertfenan till större delen af sin längd, från spetsen räknad, mörkbrun. I öfv^erensstämmelse med hvad som eger rum hos en del andra arter af slägtet, är det troligt, att ho- nan har en ljusare färg på bukfenorna, analfenan och stjert- fenan. Iris är upptill gråsvart och nedtill gråhvit, och har en smal silfvergrå ring närmast pupillen. Af denna art hafva, så vidt kändt är, hittills blott 9 ex- emplar erhållits och alla på större djup och med bottenskrapa. Af dessa hafva 5 exemplar tagits vid Norge, och der i något så när samma trakt, 3:ne vid Hebriderna utanför Skotland, och 1 mellan Shetland och Färöarna'), och den har således icke ännu anträfiats i närheten af någon Svensk kust, men vi anse det mycket möjligt, att den kan erhållas på större djup i yttre delen af Bohuslänska skärgården. Af de vid Norge erhållna ex- emplaren hafva enligt Collett 3:ne blifvit tagna af Prof. G. 0. Särs under draggning med bottenskrapa på 60 famnars djup i Ousevigen vid Stavanger, och 1 af den samme under enahanda förhållanden utanför Hvitingsö i inloppet till Stavangerfjorden, och det 5:te hafva vi tagit med bottenskrapa på 40 till 50 fam- nars djup i Juli 1874 utanför Haugesund derstädes. De vid He- briderna erhållna hafva enligt Gunther tagits af J. Gwyn Jeffreys under draggning med bottenskrapa på 80 till 90 famnars djup, och det mellan Shetland och Färöarna erhållna har enligt den samme tagits på enahanda sätt af Wyville Thomson på 180 famnars djup. 1) Ann. a. Mag. o. Nat. Hist. 4 ser. vol. XIII, pag. 139. Bergstubben. 595 Hvad dess lefnadssätt beträffar känner man intet annat, än att den liksom föregående tillhör hafvet, och är en djupvattens- form, som håller sig vid bottnen och sannolikt väljer sådana ställen, der denne är lös, samt vid någon inträffande fara dyker ned i d3^n. Den, vi togo, anträffades på dyblandad skalbotten- 5. Gobiiis pictiis, A. W. Malm. Bergstubben. Hjessan, nacken och framryggen^ från micUen af l:sta ryggfenan^ samt trahten under strupen framom hiikfenornas bas nakna eller utan fjäll. Fjällen uti en rad långs midten af kroppssidan mellan basen af bröstfenan och den samme af stjertfenan omkring 40, och de uti en vertikal rad å hvardera sidan mellan de främre delarne af 2:dra ryggfenan och anal- fenan 10 — 11. Ögonen äro stora och nästan sammanstötande upptill, och ögats longitudinelle diameter innehålles 3 Y3 — 3^U ggr i hufvudcts längd. l:sta ryggfenan hos hanen utan för- längd stråle, och båda ryggfenorna äro temligen nära intill hvarandra, så att den l:sta^ nedfäld, hos hanen räcker till den 2:ära d:o, och hos honan räcker nära (ungef. en pupilldiameters af stånd) den senare. Ryggen med 5 bakom hvarandra sittande tvärgående gråhvitaktige eller Ijuse fläckar, af hvilka den ba- kerste vid stjertfenans bas. Långs midten af hvardera kropps- sidan 4 — 5 mörkbrune, mer eller mindre tydligen tvådelade fläckar. Strupen eller trakten framom bukfenorna och undre sidan af hufvudet fint p^mkterade med svartbrunt äfven hos honan 1). Ryggfenorna med ett par rader af skarpt begrän- sade svarte fläckar på sjelfva fenhinnan, samt ofvan dem med en eller annan rad d:o af ljusare färg -). 1 rf. 6; 2 rf. 1+9; af. 1+9; brf. 18; bf. 1+5; stjf. 11.. Gobius picius, A. W. Malm : Förhandl. vid de Skandinaviske Naturforskar- nes 9.de möte i Stockholm 1863, pag. 410. — 1865. „ „ Georg Winther: Om de Danske Fiske af Slsegten Gobiics;- Naturhist. Tidskrift, 3:dje Efekke, 9:de Bd. pag. 218. — 1874. 1) Denna punktering skiljer den frän G. minutus & microps, som der- städes hos honan äro gulhvita, utan en sådan punktering. 2) Den karakter, hvarigenom man vid första påseendet lättast känner denna art från Gobius minutus & microps, men icke från G. jeffreysii, är den, att ögonen vid pannan nästan äro sammanstötande. 596 Slägtet Gobius. Gohius pictus, E. Collett; Bidrag til Kuiidskaben om Norges Gobier; Christ. Vidensk. Selsk:s Forhaiidl. for 1874, pag. 163. — 1875. „ „ Idem : Norges Fiske, pag. 56. — 1875. „ „ C. E. Sundström: Fauna öfver Sveriges E3'ggradsdjiir, pag. 232. — 1877. „ „ A. W. Malm: Göteb:s ocli Bohusl:s Fauna, pag. 429, tafl. V, fig. 3. — 1877. .„ „ Georg Winther: Prodr. Ichtliyol. Dan. marinaj; Natnrhist. Tidskr. 3:dje Eskke, 12:te Bd. pag. 18 — 1879-1880. „ ,. C. A. Hansson: Till kännedomen om Norra Bohusläns Ver- tebratfauua; Öfvers. af Kougl. Vetensk. Akadem;s Förhandl. 1880, N:o 4, pag. 20. — 1881. „ „ Francis Däy: The Fishes of Great Britain & Ireland, Part III, pag. 167, pl. LIII, fig. 1. - 1881. Af Sundström (anf. st.) har denne fisk fått namnet Brohg Smörhiilt och af Malm (Göteb:s och Bohushs Fauna) det af Bcrgstuhb, hvilket se- nare, såsom betecknande för dess förekomst, s}'nes oss vara att föredraga. Beshr. Dess totalläugd stiger enligt Collett till omkr. 47 mill. eller omkr. l^io ^^^^^ dec.iii., men oftast är den min- dre än detta mått, och den är således, liksom den föregående och den efterföljande arten, en af våra mindre arter. Enligt Col- lett lära hanarne blifva något större än honorna, och han har icke funnit de senares totallängd öfverstiga 45 mill. Hos en hona från Bohuslän, skänkt af framl. Prof. A. W. Malm, och således att betrakta såsom ett typexemplar, hvars totallängd är 38 mill., är största kroppshöjden, öfver bukfenornas fästen, 6V2 mill, och den senare innehålles således i den förra ungef. 6 ggr. Kroppens höjd öfver anus är 5 mill. och den samma strax framom stjertfenaus bas 3 mill. Dess störste tjocklek, öfver locken, är (5 mill., dess tjocklek strax bakom bröstfenornas fästen 5 mill., d:o öfver anus 4 mill. och strax framom stjert- fenans bas 1 72 ^iH- Afståndet mellan spetsen af underkäken och basen af de mellerste strålarne i stjertfenan är 32 mill. Dessa mått visa således, att den är af en medelmåttigt lång- sträckt kroppsform, samt ej fullt sä smärt som sandstubben (G. minutus), äfvensom bakåt, t. 0. m. framom anus, märkbart aftagande i höjd, och att den bakom hufvudet äfven framtill är tydligen något hoptryckt, ehuru den bakåt är detta allt mer och mer, och att den således icke, såsom den närmast före- gående arten, är framtill trindlagd. Afståndet mellan spetsen af underkäken och anus är 17 mill., och anus är således belä- gen något framom midten af totallängden, men bakom midten Bersjstubben. 597 af afståndet mellan underkäkens spets och basen af den mel- lerste delen af stjertfenan. Genitalpapillen bakom anus är hos hanen såsom vanligt starkt tillspetsad. — Hufvudets längd hos samma exemplar är 9 mill. och den innehålles således omkring 41/3 ggr i totallängden. Betraktadt från sidan, har det nosen trubbigt tillspetsad, med öfre och undre profilerne konvergerande ungef. lika mycket, och, betraktadt ofvanifrån, är det visserligen märkbart afsmalnande framåt, men nosspetsen är dock afrundad. Afståndet mellan ögat och spetsen af underkäken är 2 V'2 ^^iH- och ögats longitudinelle diameter är äfvenledes 2 V2 oaill. Pan- nans minsta bredd mellan ögonen är ungef. V/o mill. Ögonen äro särdeles stora, och deras longitudinelle diameter innehålles väl 3 V/, ggr i hufvudets längd'), och de skjuta upp öfver den mellan dem varande ytterst smala pannans profil. Un- dertill är hufvudet bakåt något plattadt, men det är här likt det af sandstubben. Munnen är medelmåttig, och munvinkeln är under och bakre änden af öfverkäksbenet något bakom ögats framkant. Underkäken skjuter märkbart framom den öfre. Näsborrarne äro små, likstore och runde samt temligen långt åtskilde, den främre tubformad och belägen ungef. midt emel- lan öfverläppen och ögat, och den bakre icke tubformad samt belägen nära och ofvan främre ögonvrån. Locket, underlocket och förlocket äro i bakre och undre kanterne jemnt afrundade. Gälhinnans strålar äro 5, och båda gälhinnorna äro förenade och med en fri kant under gälnäset. Enligt Collett utgå från den undre kanten af ögat 6 vertikala eller subvertikala rader af hudpapiller, som bakåt tilltaga i längd, så att de 2me första hafva hvardera omkr. 4, den näst sista 6 och den sista omkr. 9 papiller. De äro emellertid ej riktigt parallela, och papil- lernas ställning sins emellan är vexlande i de olika raderna. Strax under ögonhålan är en rad, som går parallelt med den- nas undre kant. Men papillerna förete dock någon vexling. — Tänderna^ som sitta i flera irreguliera rader på den öfre och i två till tre d:o på den undre käken, äro mycket små, och en och annan i den yttersta raden är något litet större än de andra. — l:sta ryggfenan börjar något bakom bukfenornas fästen och slutar nästan öfver anus, eller ungef. öfver spetsen af 1) Enligt Malm innehålles deras längddiameter 3 '/j ggr i hufvudets längd, och enligt Collett utgör den ^/,r, af den senare. Den torde således förete någon individuel vexling. 598 Slägtet Gobius. den tillbakalagda bröstfenan, och är af medelmåttig höjd (hos honan ungef. lika med 1/2 ^^ största kroppshöjden och hos ha- nen något större), och den har 6 mjukspetsige taggstrålar, af hvilka ingen är förlängd utom fenhinnan. Då denna fena ned- lägges, räcker den hos hanen väl till början af den 2:dra rygg- fenan, men slutar hos honan på knappt en pupilldiameters af- stånd framom den senare. Afståndet mellan bakre kanten af l:sta ryggfenan och början af den 2:dra d:o är ungef. lika med en pupilldiameter. — 2:dra ryggfenan börjar öfver genitalpapillen och således något framom analfenan samt slutar öfver slutet af den senare, och har 1 enkel och oledad men mjukspetsig och bakom den 9 ledade och grenige strålar, af hvilka den siste är dubbel. Då den nedlägges, räcker spetsen af den samma hos hanen vida öfver midten af afståndet mellan dess bas och de ytterste sidostrålarne i stjertfenan samt så nära desse, att af- ståndet mellan dem och den samme ej är större än V2 ^^ ^f" ståndet mellan ögat och nosspetsen. Hos honan deremot räcker under nämnda förhållande spetsen af fenan icke till midten af afståndet mellan dess bas och stjertfenans ytterste sidostrålar. Hos henne aftager nemligen denna fena i höjd bakåt, så att dess bakre strålar äro kortare än de främre, då den deremot hos hanen är lika hög baktill som framtill och har de bakre strålarne nästan längre än de främre. — Analfenan^ som bör- jar strax bakom genitalpapillen och slutar under slutet af 2:dra ryggfenan samt är något lägre än den, har 1 enkel och oledad men mjukspetsig och bakom den 9 ledade och grenige strålar, af hvilka den bakerste är dubbel. Nedlagd, räcker dess bakre spets hos honan ungefär lika långt tillbaka, som spetsen af 2:dra ryggfenan, men hos hanen icke så långt tillbaka som nämnde spets, ehuru denna fena hos honom baktill är högre än hos honan, der den bakåt aftager i höjd. Hos honom är den ungefär lika hög baktill som framtill. — Bröstfenorna^ som hafva sina fästen något litet framom fästena för bukfenorna och räcka till anus, ehuru knappt så långt tillbaka, som buk- fenorna, äro snedt ovala och hafva 18 strålar. — BuJc/enorna äro, utbredda, rundadt ovala, och räcka jemnt öfver anus, samt hafva hvardera 1 mjukspetsig taggstråle och 5 ledade och gre- nige strålar, och de båda taggstrålarne äro framtill tvärs öfver dessa fenors bas sammanbundne genom en väl utbildad hinna. — Stjertfenan, som är tvär med afrundade hörn, eller tvärt af- rundad, har 11 grenige strålar och ofvan omkr. 10 och nedan omkr. Bero^stubben. 599 •9 icke grenige sidostrålar, af hvilka de 2:ae innerste äro ledade och af betydlig längd. — Fjällen äro temligen små. i synner- het på den främre delen af kroppen, framom 2:dra ryggfenan, der de äro af ojemn storlek och sitta i irreguliera rader. Uti en långsgående rad från basen af bröstfenan och till stjertfenan äro hos de äldre omkring 40 fjäll och hos yngre omkring 35. Mellan de främre delarne af 2:dra ryggfenan och analfenan hafva vi räknat å hvardera sidan 10 till 11 långsgående fjäll- rader, eller 10 till 11 fjäll i en vertikal rad'). Hjessan, nac- ken, framryggen ända till midten af l:sta ryggfenan och hela trakten under strupen, framom bukfenorna äro nakna eller utan fjäll. Fjällbctäckningens främre gräns på framryggen går från midten af l:sta ryggfenan eller ock något bakom denne midt med en nästan rät linie snedt framåt och nedåt till öfre delen af bröstfenans fäste eller till öfre delen af gälspringan. Under- till går gränsen för fjällbetäckuingen å hvardera sidan mellan bröstfenans och bukfenans fästen. — Sidolinie saknas. — Färgen är för denna art utmärkande och ligger till grund för dess art- namn, då den är något mera lysande än hos de andra arterna. Den företer någon vexling, dels individuelt och dels efter kön och ålder. Kroppen är svagt genomskinlig, och dess allmänne bottenfärg är hvitgul eller mycket ljust gulaktig, här och der med svagt rödaktig anstrykning, och på ryggen och sidorna beströdd med mörkt gråbrune punkter samt derjemte med mörk- brune fjällkanter, som i synnerhet på bakre delen af ryggen förete en nätformig anordning. Långs midten af hvardera kroppssidan stå efter hvarandra 5 skarpt tecknade svartbrune fläckar, som, med undantag af den bakerste, äro mera eller min- dre tydligt tvådelade, och af hvilka den hste har sitt läge un- der början af l:sta ryggfenan, den 2:dre under mellanrummet mellan båda ryggfenorna, den 3:dje något bakom midten af 2:dra ryggfenan, den 4:de under midten af afståndet mellan denna fena och stjertfenan, och den 5:te på den sist nämnda fenans bas. Ofvan hvardera af desse fläckar är en tvärs öfver ryggen gående gråhvit eller ljus fläck, der fjällen sakna mörkare kanter, och af hvilka den främste, vid l:sta ryggfenans början, är smal, och de andre äro brede. Hos gamle individer hafva enligt CoLLETT mellanrummen mellan desse fläckar en mörkt röd- aktig anstrykning, med blott få mörke fjällkanter, och hos dem 1) COLLETT uppgifver endast 9 uti en vertikal rad, men liar möjligen icke räknat de minsta fjällen, som sitta närmast intill fenorna. GOO Slägtet Gobius. äro stundom sidofläckarne otydlige. Hufvudet är ofvan ocli på sidorna tätt beströdt med svartbrune punkter, som under hvart- dera ögat äro samlade så, att de bilda 2:ne nästan vertikala band, af hvilka det bakre, under ögats midt, upptill är bredt och nedtill är afsmalnande, och det främre, under främre delen af ögat, är smalt och går snedt nedåt och framåt öfver båda läpparne. På midten af framryggen äro vanligen ett par svart- brune fläckar, och en sådan finnes äfven på eller under den öfre spetsen af locket. Undre sidan af kroppen är gulhvit, utan mörkare fläckar, raen ofta synas helt små mörke fläckar vid basen af strålarne i analfenan och ett mörkt streck långs mid- ten af stjertens undre sida mellan denna fena och stjertfenan, och dessutom äro hufvudets undre sida och trakten under stru- pen framom bukfenorna alltid fint punkterade med svartbruut. Ryggfenorna hafva hvardera 2:ne mer eller mindre sneda rader eller band af skarpt begränsade svarte fläckar, som för det mesta sitta på fenhinnan mellan strålarne, och den fläck, som finnes mellan 5:te och 6:te strålarne i l:sta ryggfenan, är större än de andre och skiftande i blått. Ofvan dessa rader förefin- nes vanligen på l:sta ryggfenan en rad och på den 2:dra d:o 2:ne rader af rödbrune eller rosenröde fläckar, som dock stun- dom äro otydlige. Bröstfenorna äro ljust gråhvita, eller nästan färglösa, men på öfre delen af deras bas är i allmänhet en svart fläck, och anal- och bukfenorna äro hos honan hvitaktiga, och hos hanen, i synnerhet ut åt spetsarne, skuggade med svart, eller sotbruna. Stjertfenan har hos honan ungefär samme färg som bröstfenorna, blott något dunklare, och stundom med svaga spår till mörkare tvärband. Hos hanen är äfven den något skuggad med sotbrunt. Honans färger äro i allmänhet mindre klare och lysande än hanens. Iris i synnerhet nedtill och närmast pupillen blekt guldfärgad, men öfver allt och företrä- desvis upptill starkt skuggad med svartbruut. — A en lefvande hane, som vi redan år 1861 på grund af dess färgteckning an- märkte såsom en egen art, hafva vi iakttagit följande färg: Ryggen och öfre delarne af kroppssidorna med små hvitblå glän- sande fläckar på en gulaktig botten. Öfver ryggen 5 gråhvite tvärgående fläckar, af hvilka den främste vid l:sta ryggfenans början är liten och de andre äro större. Ryggen mellan desse fläckar med svag rödaktig skiftning och utan mörke fjällkanter. Långs midten af kroppssidan 5 större mörkbrune fläckar, af Bergstubbeu. 601 livilka den bakerste på stjertfenaus bas. 'ime långsgående band af svarte fläckar på ryggfenorna och ofvan dem mindre tydlige sådane af blekare färg. Bergstubben upptäcktes först af A. W. Malm i GuUmar- tjärden i Bohuslän 1852, men beskrefs ej af honom förr än 18G3. Sedan dess har den af honom blifvit anträffad på flera ställen i samma trakt i Bohusläns skärgård, ehuru den derstä- des icke är allmän och tyckes vara sporadisk. De ställen, der den af honom erhållits, äro följande: Löken innanför Gåsö, Hå- garnsskären, Kyrkösund och Vesviken, norr om Lunnevik, på insidan af Gräsön. Enligt C. A. Hansson^) förekommer den "här och hvar vid steniga stränder och bergväggar bland tån- gen" i norra Bohusläns skärgård. Den förekommer emellertid utan tvifvel längre söderut vid vår vestra kust, åtminstone ned till Öresund, då G. Winther uppgifvit-), att han tagit den vid Kallebodstrand i närheten af Köpenhamn. Honorna äro i all- mänhet talrikare än hanarne. — Vid Norge förekommer den vid de södra och sydvestra kusterna af detta land, och synes der vara talrikare än i Bohuslän. Collett har funnit den tal- rik i Christianiafjorden vid de flesta steniga stränder derstädes, och han har under hela sommaren kunnat insamla den der i mängd. Vid Norges sydvestra kust har den enligt Coli,ett af G. 0. Särs blifvit tagen utanför Stavanger, och vi hafva tagit den vid Haugesund och Bergen, och Collett har tagit den 3 mil norr om Bergen. — För öfrigt förekommer den enligt Fkan- cis Day vid England samt vid Norra Frankrikes till Engelska kanalen gränsande kust. 1 afseende på dess lefnadssätt hafva både Malm och Col- lett iakttagit, att den gerna håller sig på stenig botten och vanligen i närheten af klippiga stränder, men den sist nämnde äfvensom vi sjelfve hafva dock erfarit, att den derjemte håller sig på sandbotten. Den står nere på bottnen, och väljer ofta klippor och stenar med sluttande sidor, på hvilka den står stödd af sina bukfenor. Stundom träffas den på -I— 5 famnars och stundom på mindre djup, och någon gång nära under hafsytan, inne vid strandbrädden, då vädret är lugnt och stilla. Un- garne träffas på något djupare vatten, och äro sannolikt mera 1) Öfver&. af K. Vet. Akad-.s Förh. 1880, N:o 4, pag 20. 2) Prodr. Ichthyol. Dan. mariiiffi ; Naturhist. Tidskr. 3 Esekke, 12:tc Bd. pag. 18. 602 Släo-tet Gobius. rörlige än de äldre. Någon gång har Collett under hösten träffat hanarne skilde från honorna. Enligt Malm äro honorna lätta att fånga med krok, men hanarne äro försigtigare och låta icke fånga sig på detta sätt. Vid köldens inträdande söker den djupare vatten, för att der tillbringa vintern, och under hösten fås den stundomiChristianiafjordeni sådana garn eller uotar, h varmed man då fångar skarpsill och yngel af sill. Dess föda består företrädesvis af smärre kräftdjur, af hvilka lemningar blifvit funna i dess mage. Romstinna honor med jemförelsevis stora ö,gg hafva af både Malm och Collett anträffats i Juli månad, så att det är antagligt, att den leker under högsom- maren, sannolikt i slutet af nämnde månad och i Augusti. Den hane, hvars färgteckning vi ofvan beskrifvit, togs i början af Augusti, och det är sannolikt, att den var i sin lekdrägt. G. Gobius mierops, H. Kruvek. Lerstubben. Hjessan, nacken^ framryggen framom och närmast omhr. l:da ryggfcnan samt traMen under strupen framom hulifenorna nakna eller utan fjäll. Uti en långsgåendc rad från basen af hröstfenan till stjertfenan äro omhring 40, och uti en ver- tikal d:o å hvardera sidan mellan de främre delarne af 2:dra ryggfenan och anal fenan äro 10 — 11 fjäll. Ögonen äro tem- ligen stora, men vid pannan väl åtsldlda, och deras längädia- meter innchålles väl 4 ggr i hufvudets längd samt är väl dubbelt större än p)annans bredd dem emellan, l.sta ryggfe- nan hos hanen utan förlängd stråle, och båda ryggfenorna temligen nära intill hvarandra, så att hos den äldre hanen den nedfälda l:sta ryggfenans spets räcker något litet bakom början af den 2:dra d:o, och hos honan mellan samme spets och början af den senare fenan är ett af stånd af en pupill- diameter. Afståndet eljest mellan båda ryggfenorna är hos honan ungef. lika med ögats längddiameter, och hos hanen nå- got mindre. Afståndet mellan den 2:dra ryggfenåns bas och basen af de mellerste strålar ne i stjertfenan är märkhart kor- tare än hufvudcts längd, och innchålles omlcring 5 ggr i total- längden. Ofvan och på sidorna olivgrönaktig , med brunaktig marmorering eller brunaktigc ptinkter och otydlige mindre fläc- Lerstubben, 603 liar, och med omkring 8 större hrunahtige fiäclcar långs mid- ten af hr opps sidan. l:sta rygg fenan med å och den 2:dra d:o med 5 långsgående rader af gråhrune flächar, som sitta på strålarne. 1 rf. 6; 2 rf. 1+9; af. 1+9; brf. 18—19; bf. 1+5; stjf. 11. Gobms microps, H. Kröyer: Danmarks Fiske, l:ste Bd, pag. 416. — 1838-1840. Little Golnj, J. COUCH: Hist. of tlie Fishes of tlie Britisli Islands, vol. II, pag. 161, pl. C, fig. 2. - 1864. Gobius microps, P. Olsson : Berättelse om en zoologisk resa till Bohus- län och Skagerrack sommaren 1868; Öfvers. af Kongl. Vetensk. åkad:s Förh. 1868, N:o 10, pag. 475. — 1869. „ „ A. W. Malm: Beskrifning på tre för den Skandinaviska Faunan n3'a fiskarter, samt bidrag till närmare kunskap om Trigla Gurnardus; Öfvers. af Kongl. Vetensk. Akad-.s Förh. 1870, N:o 7, pag. 844. — 187]. „ „ Georg Winther: Om de Danske Fiske af Slsegten Go- bius; Naturhist. Tidskr. 3:dje Esekke, 9:de Bd. pag. 199. — 1874. „ „ E. CoLLETT: Bidrag till Kundskaben om Norges Gobier: Christiania Vidensk. Selsk;s Forh. 1874, pag. 168. (Aftr.) — 1875. „ „ Idkm: Norges fiske, pag. 56. — 1875. „ „ A. W. Malm: Göteb:s och Bohusbs Fauna, pag. 426, tafl. V, fig. 2. — 1877. „ „ G. WiNTifER: Naturhist. Tidskr. 3:dje Ra^kke, ll:te Bd. pag. 55. — 1877—78. „ „ Idem: Prodromus IchthyologisB Danicse raarinse; Natur- hist. Tidskr. 3:dje Eajkke, 12:te Bd. pag. 17. — 1879 —1880. „ ,. C. A. Hansson: Till kännedomen om Norra Bohusläns Vertebratfauna ; Öfvers. af K. Vet. Akadrs Förh. 1880, N:o 4, pag. 20. - 1881. Namnet Lerstuhb har blifvit gifvet ät denne fisk af A. W. Malm i Göteborgs och Bohusläns Fauna. Beshr. Den är ungefär af samme storlek som föregående art, och öfverstiger föga en totallängd af 50 mill. och enligt Malms iakttagelser blifva honorna något litet större än hanarne. Collett hade blott erhållit en individ (könet icke anfördt), hvars totallängd var 52 milL, och säger, att de fleste utvuxne individerne endast voro 45 mill. långe. Malm uppgifver, att bland i slutet af Augusti fångade individer utbildade hanar van- ligen hade en totallängd af 39 till 44 och honor 41 i ill 47 604 Släsftet Gobius. . mill. Utaf 2:ne exemplar, som af den sist nämnde författaren blifvit förärade till Upsala Universitets zoologiska museum och som äro hane och hona, är den förres totallängd 40 och den se- nares 48 mill. Hos hanen är största kroppshöjden, som är lika öfver nacken och öfver bukfenornas fästen, 6 ^j^ mill. Hos honan, som icke är romstinn och hvars kroppsform är ungef. lik den hos hanen, är största kroppshöjden, öfver nacken, 8 mill., och denne innehålles således hos båda 6 ggr i totallängden. Kroppshöj- den öfver bukfenornas fästen är 7 VA mill. Hos romstinna honor är buken starkt utspänd, och största kroppshöjden ligger bakom bukfenornas fästen och innehålles knappt mera än 5 ggr i to- tallängden. Hos den nämnda honan är kroppens höjd öfver anus H mill. och strax framom stjertfenans bas 3^'.^ i^ill" I^^ss tjocklek öfver locken är 7 mill., strax bakom bröstfenornas fästen 5 V, mill., öfver anus 5 mill. och strax framom stjertfenans bas I -/j mill. Afståndet mellan spetsen af underkäken och basen af de mellerste strålarne i stjertfenan är 41 mill. och det samma mellan nämnde spets och anus 22 '/.^ i^^iH- I^en är således enligt dessa mått af en medelmåttigt långsträckt och icke trindlagd kroppsform, samt liknar i detta afseende nästan fullkomligt den närmast föregående arten. Anus företer ock ungefär samma läge som hos den, samt är belägen framom midten af totallängden, men bakom midten af afståndet mellan spetsen af underkäken och basen af de mellerste strålarne i stjertfenan. Genitallpapillen är hos äldre hanen stor och starkt tillspetsad samt räcker till analfenans början. — Hufvudets längd är hos den ofvan nämnde hanen 9 och hos d:o honan 11 mill., och innehålles således hos honom omkr. 472 och hos henne omkr. 4 '/j ggr i totallängden. Afståndet mellan ögat och nos- spetsen är hos hanen 2 mill. och hos honan 3 mill,, och ögats längddiameter är hos honom 2 och hos henne 2^/3 ^i^H- Pan- nans minsta bredd mellan ögonen är hos honom ej fullt och hos henne fullt 1 mill. Nosens längd är således hos honan jemförelsevis något större än hos hanen, och innehålles hos henne ej fullt 4 och hos honom väl 4 ggr i hufvudets längd. Ögats längddiameter innehålles hos båda väl 4 ggr i hufvudets längd samt är väl dubbelt större än pannans minsta bredd mellan ögonen. Munnen är medelmåttig eller nästan temligen liten, och munvinkeln är framom och den bakre änden af öf- verkäksbenet under den främre kanten af ögat. Munspringan Lerstubbcn. 605 är något uppstigande, och underkäken skjuter högst obetydligt framom den öfre. JSTäsborrarne likna dem af närmast föregå- ende art. Ögonen äro temligen stora och förete ungef. samma dimensioner, som hos Goh. mimdiis, men de synas jemförelse- vis något mindre, derföre att hufvudet äi- bredare, med större och bredare nos. De äro väl åtskilda, ligga med si ne öfre kanter öfver den mellan dem varande koiikava pannans profil, samt äro till en del äfven rigtade uppåt. Gällockeu, gälhinnorna och tänderna likna dem af närmast föregående art. Hufvudets hudpapiller äro små och otydliga. Från hjessan till l:sta ryggfenan är en långs- gående fåra. — l:sta ryggfenan börjar föga bakom fästena för bukfenorna och slutar hos hanen uugef. öfver anus och hos ho- nan något litet framom den samme, samt har 6 mjukspetsige taggstrålar, af hvilka hos hanen ingen är förlängd utom fen- hinnan, ehuru denna fena jemförelsevis hos honom är något högre än hos honan. Dess höjd är hos båda större än halfva kroppshöjden, samt hos den nämnde hanen 4'/., mill. och hos honan knappt 5 mill. Då den uedfälles bakåt, räcker dess spets hos hanen något litet bakom början af den 2:dra ryggfenau, och afståudet mellan den bakre kanten af dess fenhinna ocb början af den senare fenan är hos honom betydligt mindre än ögats längddia- meter. Hos honan räcker dess spets, då den nedfalles, till ett afstånd framom 2:dra ryggfenans början, som är ungef. lika med en pupilldiameter, och afståndet mellan den bakre kanten af dess fenhinna och början af denna senare fenan är hos henne ungef. lika med ögats längddiameter. — 2:dra ryggfenan är något högre än den l:sta d:o, och börjar öfver genitalpapillen samt slutar öfver slutet af analfenan, och hos den nämnda ho- nan pä 10 och hos den nämnde hanen på 8 mill:s afståui från basen af de mellerste strålarne i stjertfenan. Den har 1 enkel och oledad men mjukspetsig och 9 ledade och greuige strålar, af hvilka den bakerste är dubbel. Dess bakre strålar äro hos honan kortare än de främre, och dess bakre spets räcker hos henne ungef. till midten af afståndet mellan dess ba-i och den ytterste sidostrålen i stjertfenan. Hos hanen äro dess bakre strålar fullt lika långe som de främre, och denna fenas bakre spets räcker hos honom till ett afstånd från den ytterste sidostrå- len i stjertfenan, som är lika med en i)upilldiameter. Hos båda könen är nämnde fenspets tillspetsad. — Analfenan, som bör- jar något bakom början af 2:dra ryggfenan men slutar under 606 Slägtet Gobius. dess slut, har 1 eukel och oledad men mjukspetsig samt 9 le- dade och grenige strålar, af hvilka den bakerste är dubbel. Den är något längre än 2:dra ryggfeuan, och hos honan aftager den i höjd bakåt, men är hos lianen lika hög baktill som framtill, och dess bakre spets, som ej är så skarpt tillspetsad som den å 2:dra ryggfenan, räcker hos båda ej så långt tillbaka som den senare. — Bröstfenorna äro, då de utbredas, snedt afrundade, och, då de ej utbredas, ovala och trubbigt samt något snedt till- spetsade, och räcka hos båda könen ej fullt så långt tillbaka som bukfenorna, ehuru de synas vara något större hos hanen än hos honan. De liafva 18 till 19 (hos den nämnda honan å ena sidan 18 och å den andra 19) strålar, och äro af medelmåttig storlek samt räcka ungef. till l:sta ryggfenans slut. — Buk- fenorna äro, i förening utbredda, rundadt ovala och eljest ovala, och räcka hos den äldre honan till basen af genital papillen, samt hos hanen och de yngre något längre tillbaka. De hafva hvar- dera 1 enkel och oledad men mjukspetsig samt 5 ledade och grenige strålar, och de båda enkle strålarne äro sammanbundne genom en väl utbildad, tvärs öfver främre delen af deras bas gående hinna. — Stjertfenan, som är tvärt afrundad, eller nä- stan tvär, med afrundade hörn, har 1 1 fullständige och grenige samt ofvan och nedan omkr. 11 ofullständige och icke grenige sidostrålar, af hvilka de 2Aie inre äro store och ledade. — Fjällen likna dem hos föregående art, samt äro, liksom hos den, på den framom 2:dra ryggfenan varande delen af kroppen något mindre samt olikstora och stälda i mera irreguliera rader. Uti en rad långs midten af kroppssidan mellan bröstfenans bas och stjertfeuan förefinnas hos äldre individer omkring 40, och mellan de främre delarne af 2:dra ryggfenan och aualfenan äro å hvardera sidan 10 till 11 långsgående fjällrader eller 10 till 11 fjäll uti en vertikal rad. Hjessan, nacken, framryggen, trakten närmast på sidorna af l:sta ryggfenan och trakten un- der strupen framom buk fenorna sakna fjäll. Buken långs mid- ten och trakten omkring anus äro äfven utan fjäll. Den främre gränsen för fjällbetäckningen på ryggen går med en linie från den bakre änden af 1 :sta ryggfenan till den öfre delen af bröst- fenans fäste. Undertill går samme gräns mellan den yttre kanten af bukfenans och den undre d:o af bröstfenans fäste. — Färgen är mindre lysande än den af föregående art. Lefvande är den svagt genomsigtig. Hanens färger äro något starkare Lerstubben. 607 än honans. På ryggen och kroppssidorna äfvensom på hufvudet ofvan och på sidorna är bottenfärgen ljust olivgrönaktig eller hvitgulaktig med olivgrön ansti-ykning och med tät mörkbrun punktering, och på bakre delen af ryggen äro de mörkbrune punkterna hopade vid fjällens frie kanter, så att de der bilda något otydlige mörkbrune fläckar. Dessutom förefinnas långs midten af kroppssidorna 7 till 8, och stundom flere tvärgående olikstore, enkle och icke skarpt begränsade mörkbrune fläckar, af hvilka somlige stundom äro smalare och mera like tvärband, och af hvilka den bakerste är belägen på stjertfenans bas. På ryggen finnas, på samma ställen som hos föregående art, hos hanen 5 tvärgående Ijuse, hvitgrönaktige fläckar, som hos honan saknas eller äro föga märkbare. Undre sidan af hufvudet och kroppen är gulhvit och ofläckad, eller stundom stötande något i blekt gulbrunaktig färg. Hos hanen, i synnerhet den äldre, äro hufvudets undre sida och strupen framom bukfenornas bas tätt punkterade med svartaktig färg. Under midten och främre delen af ögat äro ett par mörkbrunaktiga, nästan vertikala band, mer eller mindre starkt markerade. Kyggfenorna hafva långs- gående rader af gråbrunaktige, på strålarne sittande fläckar, hvilka rader på den l:sta ryggfenan äro 4 och på den andra .5, och af hvilka de öfre äro bleka. Hos äldre hanen förefinnes vanligen en svartblå större fläck mellan 5:te och 6:te strålarne i Itsta ryggfenan, och stundom är den utbredd äfven bakom den G:te strålen. Hos honan saknas denne fläck eller är otyd- lig. Bröstfenor, bukfenor, analfena och stjertfena äro hos ho- nan gråhvita eller gulhvitaktiga, den sist nämnda med spår till gråbrunaktiga tvärband. Vid öfre delen af bröstfenornas bas är en gråbrunaktig fläck. Hos hanen äro dessa fenor, i synnerhet bukfenorna (jch analfenan emot undre kanten, starkt punkterade med svartaktig färg, och synas derföre dunklare än hos honan, och bukfenorna och analfenan liksom sotiga. Iris silfvergrå, med någon guldglans och med i synnerhet upptill stark skuggning af svartaktig färg. Denna art upptäcktes först 1836 af framl. Prof. H. Kröyer vid Hirsholmen i Kattegat. Derefter återfanns den i Bohuslän under sommaren 1868 af då varande Akademi Docenten, nu va- rande Lektorn, Doktor P. Olsson, och dess förekomst på sist nämnda lokal har sedermera blifvit konstaterad och utredd af 60Ö Slägtet Gobius. framl. Prof. A. W. Malm. Enligt G. Winther^), som redan 1870 fann den i Öresund, är den vid de Danska kusterna in- nanför Skagen den allmännaste arten inom detta slägte, och förekommer talrik vid Öresund äfvensom in uti Östersjön åt- minstone till Kiel och sannolikt till Bornholm. Längre in i Östersjön har den, så vidt vi hafva oss bekant, icke blifvit an- träffad, ehuru, då den af Winther blifvit funnen i bräckt vat- ten och af Hansson i föga salt vatten vid bäckmynningar, det är troligt, att den derstädes är vida utbredd. Vid Bohuslän är den enligt bäde Malm och Hansson mycket allmän, och en- ligt den förre är den derstädes den allmännaste arten inom slägtet. Att den så länge blifvit förbisedd, har berott på en förvexling med Gobius miniitits. — Enligt R. Collett är den talrik i Christianiafjorden, och han har äfveu anträffat den vid sydvestra kusten af Norge i trakten af Stavanger. — Dessutom lär den äfven förekomma vid England, då Gobms minutus eller The little Gohy^ J. Couch-) synes vara samma art som den. Den håller sig enligt Malm på de grundaste ställena invid stranden och företrädesvis på sandbotten eller sandblandad ler- botten, på hvilken större eller mindre stenar ligga kringströdde. Collett har funnit den i tusental vid de långgrunda och le- riga stränderna i Christianiafjorden, hvarest den i klart och lugnt väder närmar sig sjelfva strandbrädden, nära under vat- tenytan. Under ebben stannar den ofta qvar i vattensamlingar, som lemnats qvar efter det utfallande hafvet. Den brukar äf- ven enligt samme förf. stiga upp i strömmar, som utfalla i nämnde fjord, äfven om vattnet der helt och hållet är färskt. Under hösten går den ut på djupare vatten, men redan tidigt på våren träffas den dock i närheten af stränderna, och Win- ther nämner, att han redan i början af Mars månad, strax ef- ter isens bortgång, fångat den i en till två fots djupt vatten. Denne förf. uppgifver äfven, att den från strandbrädden utsträc- ker sin förekomst till 5 till 6 famnars djup. Den är mera i rörelse under natten än under dagen, och den fångas ofta i de under den förra för fångst af räkor utsatta rysjorna. Den ta- ger ock gerna på krok. Dess föda består för det mesta af 1} Naturhist. Tidskr. 3:clje Etekke, 12:te Bd. pag. 16. 2) Hist. of the Fish. of the Brit. Islands, vol. II, pag. 161, pl. C, fie. 2. Sjustrålige Sraörbulteu. 609 smärre kräftdjur. Enligt Malm och Winther leker den i Juni och Juli månader, och hanarne träffas ofta, t. o. m. under lek- tiden, enligt sist nämnde författare skilde från honorna, och enligt Malm äro dessa senare 10 ggr talrikare än de förra. 7. Gol)ius rutheusparri, Euphrasén. Sjustrålige Smörbulten eller Rödbuken. Hjessan, naclien och frmnryggen till l\sta ryggfenans hörjan samt frakten under strupen framom htiJifenorna utan fjäll. Uti en rad långs midten af kroppssidan mellan basen af bröstfenan och stjertfenan förefinnas omkring 40 fjäll, och mel- lan främre delarne af 2:dra ryggfenan och analfenan äro å livardera sidan 10 till 11 långsgående fjällrader eller 10 till 11 fjäll uti en vertikal rad. l:sta ryggfenan har 7 strålar. Bukfenorna med en väl utbildad, deras båda enkle och oledade strålar sammanbindande hinna. Färgen of van och på sidorna olivbrunaktig eller olivgrönaktig, med en svartaktig fläck på hvardera sidan af stjertfenans bas och ofta äfven en sådan bakom öfre delen af bröstfenans bas. 1 rf. 7; 2 rf. 1+10—11; af. 1+10—11; brf. 17—18; hf. 1+5; stjf. 13. Gohins Buuthensparri, B. A. Euphrasén : Beskrifning pä tveuue Svenska Fiskar; Kongl. Vetensk. Akad:s nya Handl. T. VII, för år 1786, pag. 64. — 1786. „ Riithensparri, A. J. Eetzius: Faun» Suecicee Pars Lma, pag. 326. — 1800 „ minutus, S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scandin. pag. 94. — 1832. „ hipunctatus, W. Yarrell: Hist. of British Fishes, i-.st edit. vol. I, pag. 255. — 1836. „ Ruthensparri, Valenciennes: Hist. nat. des Poiss. par Cuvier & Valenciennes, T. XII, pag. 48. — 1837. „ „ B. Fries: Granskning af de vid Sveriges kuster förekommande arter af slägtet Gobius, Linn.; K. Vetensk. Akad:s Handl. 1838, pag. 243. — 1839. „ „ H. Kröyer: Danmarks Fiske, l:ste Bd. pag. 309. — 1838-1840. „ „ S. Nilsson : Skandinavisk Fauna, 4:de delen. Fiskarna, 2:dra haft. pag. 226. — 1853. „ „ W. Yarrell: Hist. of Brit. Fishes, 3:d edit. (Ei- chardson), vol. II, pag. 322. — 1859. Lilljeborg, Fiskarne. 39 (i 10 Slägtet Gobius. Gohius ruthensjyarri, Two-Spotted Gohy, Broad-Finned Gohy, Tail-Spotted Gohy, Gohius Buthensparri, A. GttNTHER: Catal. of the Acanth. Fish. in the- Collect. of the Brit. Mus. vol. III, pag. 76. - 1861 J. OOUCH: Hist. of the Fish. of the Brit. Islands, vol. II, pag. 162, pl. C, fig. 3. - 1864. Idem; ibm, pag. 165, pl. Cl, fig. 1. Idem: ibm, pag. 166, pl. Cl, fig. 2. G. Lindström: Om Gotlands Fiskar; Gotl. Läns Huslu\llningssällsk:s årsberätt. 1866, aftr. pag. 15. — 1867. „ ,, Georg Winther: Naturhist. Tidskr. 3:dje Rsekke, 9:de Bd. pag. 199. - 1874. „ „ R. COLLETT: Bidrag til Kundskaben om Norges Go- bier; Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1874, pag. 179. — 1875. „ „ Idem: Norges Fiske, pag. 58. — 1875. „ „ A. W. MalM: Göteb:s och Bohusbs Fauna, pag. 434, pl. VI, fig. 1. — 1877. „ - G. WiNTHER: Prodr. Ichth. Dan. marinae ; Naturhist. Tidskr. 3:dje Ea;kke, 12:te Bd. pag. 17. — 1879 -1880. „ „ Francis Day: The Fishes ofGreat Britain & Ire- land, Part. IIL pag. 160, pl. LII, fig. 1. — 1881. „ „ MöBlus & Heincke: Die Fische der Ostsee, pag. 55. — 1883. Uti Skandinavisk Fauna benämnes denna art Sjustrålig Smörhult och i Göteborgs och Bohusläns Fauna Bödhuk, på grund deraf att den i mel- lersta Bohusläns skärgård af fiskrarne skall tilldelas detta senare namn, till följd af den rödaktige färg på buken, hvarraed den äldre hanen stundom (sannolikt i lekdrägten) är utrustad. Vi känna för öfrigt icke, huruvida den eljest erhållit någon lokal benämning. Dess obetydlige storlek och brist på betydelse för fisket göra det sannolikt, att den undgått fiskrarnes uppmärksamhet. Anm. R. Collett (Norges Fiske) har anmärkt, att det sannolikt är denna art, som af Fabricius i hans "Reise nach Norwegen", Hamburg 1779, p. 322, beskrifves under namnet Gohius flavescens, och att detta artnamn således har prioriteten framför namnet Gohius ruthensparri, som icke gafs förr än 1786. Då uti den af Fabricius gifna beskrifningen bland annat förekommer, att l:sta ryggfenan har 7 strålar, synes denna förmodan hafva" skäl för sig; men då beskrifningen för öfrigt icke är utmärkande, hafva vi dock ansett det lämpligare, att för arten bibehålla det hittills brukliga säkra namnet i stället för det något osäkra af Fabricius gifna. Beskr. Liksom föregående är den af ringa storlek, och dess totallängd stiger till 50 till 60 mill. eller 1 2/3 till 2 tum decm. Äfven af denna art synas enligt vår erfarenhet honorna blifva något större än hanarne. En icke romstinn hona, hvars Sjustråli^e Sraörbulten. 611 totallängd är 56 inill., har största kroppshöjden, öfver bukfenor- uas fästen, utgörande 9 V2 niilL, kroppshöjden öfver anus 8 mill. och den samma strax framom stjertfenans bas 4 mill. Störste tjock- leken, öfver locken, är 6'/2 miH-. tjockleken öfver anus är ö^j mill. och den samme strax framom stjertfenans bas är 1 V3 mill. Afståndet mellan spetsen af underkäken och anus är 25 mill. och det mellan den förre och basen af de mellerste strå- larne i stjertfenan är 47 mill. En gammal hane, hvars total- längd är 41 mill. eller omkr. 1 ',3 t., har största kroppsli(5jden, öfver bukfenornas fästen, 6 '/a mill., och den samma öfver anus 5 '/o *. Collett uppgifver, att ögonhålans längddiameter utgör */,(, af hufvudets längd. 2) Collett uppgifver, att panuans bredd mellan ögonen utgör knappt '/4 af ögonlinsens diameter, men Winther säger, att den är ungef. af pu- pillens bredd. Den senare har troligtvis räknat med till pannan den ögon- globerna betäckande huden. 3) I sprit förvarade exemplar erhålla en hvitgul bottenfärg. 4^ Denna diagnos sä väl som beskrifningen äro grundade på de af Collett och Winther gifna beskrifningarna. Ulklike Smörbiilteu. 621 Lebetus scorinoides, G. WniTiiEE : Piodr. Ichthyol. Danica marina ; ibm, 12:te Bd. pag. 18. — 1879-80. Artnauiuet scorpioides antyder, att den har någon likhet med Cottus scorpius eller Ulken, och deraf hafva vi fått anledning att för den föreslå det Svenska namnet Ulklike Smörbulten. Af A. W. Malm har den blif- vit kallad Simpstnhh'^). BesJcr. Af de hittills erhållna 3: ne exemplaren har det största en totallängd af 37 mill. och det minsta en sådan af endast ungef. 18 72 mill., och den synes således hlifva föga större än föregående art. Det 37 mill. långa exemplaret, som enligt af bild ningen torde vara" en hane, har enligt Collett af- ståndet mellan nosspetsen och basen af stjertfenan utgörande 30 mill., största kroppshöjden 5 1/2 mill., hufvudets längd 9 mill. och ögonhålans längddiameter 3V4 luiH- Det 18 7io ^i^^- långa exemplaret har enligt Winther afståndet mellan nosspet- sen och stjertfenans bas utgörande 14*/io mill., största kropps- höjden 27io mill., hufvudets längd 4*/io mill. och ögats längd- diameter 17io mill.')- Kroppens största höjd innehålles såle- des nära 7 ggr i totallängden. Kroppsformen är ungef. lik den hos den närmast föregående arten, och såsom hos den är hufvudet något nedtryckt och den öfrigo kroppen temligen starkt hoptryckt. Enligt af bildningen aftager kroppshöjden helt små- ningom bakåt, och kroppen är temligen hög strax framom stjert- fenans bas. Enligt Collett är anus belägen föga framom mid- ten af totallängden, men enligt Winther icke obetydligt framom nämnde midt. — Hufvudets längd innehålles föga mera än 4 ggr i totallängden, och ögats längddiameter utgör enligt Col- lett ungef. Vs och enligt Winther föga mera än V4 af huf- vudets längd. Ögonen äro enligt Collett temligen stora och enligt Winther små, och sitta så långt fram, att deras bakre kant är vid midten af hufvudets längd. Nosens längd är en- ligt Winther lika med ögats längddiameter. Underkäken räc- ker något litet framom den öfre d:o, och munvinkeln är under ögats framkant, och munspringan är något uppstigande. Pan- nan mellan ögonen är enligt Winther så bred som pupillen, och har enligt Collett endast 74 af ugonlinsens bredd, men 1) Göteb:s och Bohushs Fauna, p. 651. - 2) Vid jeraförelsen mellan dessa mått finner raan en påfallande skilj- aktighet uti dem öfver ögats eller ögonhålans dimensioner, och det af Col- lett gifna måttet dera torde vara något väl stort. 622 Slägtet Gobius. äfven om det senare skulle vara förhållandet, äro dock ögonen vid den väl åtskilda, hvilket också figuren 6 utvisar. Hudpa- pillerna på hufvudet äro mindre tydliga på dess undre sida och på förlocket, men äro tydligare på locket, hvarest en kort rad af sådana är synlig. — Tänderna äro fina och spetsiga samt sitta i flera rader. — l:sta ryggfenan har sin början något bakom bukfenornas fästen, och är högre än den 2:dra d:o samt något högre än största kroppshöjden (hos det 37 mill. långa ex. 7>/2 inill. hög, nemligen l:ste strålen). ^ Den har 6 strålar, af hvilka hos det nämnda exemplaret den l:ste är längst samt förlängd utom fenhinnan, men hos det af Winther beskrifna ex- empl., der denna fenas höjd är 3Vio niilL, alla strålarne, med undantag af den bakerste, som är kortast, äro ungef. lika långe, och ingen räcker utom fenhinnan. Denna senare fortsattes icke bakom den bakerste strålens bas, Afståndet mellan de 2:ne bakerste strålarne tyckes enligt fig. 4 vara ungef. lika med det mellan de andre strålarne i den samma. Afståndet mellan båda ryggfenorna är hos det 37 mill. långa exempl. ungef. lika med afståndet mellan nosspetsen och ögonlinsen, och hos det af AViNTHER beskrifna ex. endast Vio i^iH-i och dessa fenor äro så- ledes nära intill hvarandra. Då den l:sta ryggfenan nedfälles, räcker dess bakre spets bakom början af den 2:dra d:o. — 2:dra ryggfenan är lägre än den l:sta samt ungef. af samma höjd som kroppen under den samma (hos det af Collett beskrifna ex. 5 mill. och hos det af Winther beskrifna 2 7io i^ill- ^ög). Hos det förra af dessa exemplar är den ungef. jemnhög, men hos det senare äro 3:dje och 4:de strålarne längst och de ba- kerste kortast, hvadan hos det senare denna fena aftager något i höjd bakåt. Dess strålar äro hos båda exemplaren 9 till an- talet, och af desse är utan tvifvel den 1 :ste enkel och oledad men mjukspetsig. Då den nedfälles, räcker dess bakre spets hos det af Collett beskrifna exemplaret till ett afstånd från stjertfenans bas, som är ungef. lika med afståndet mellan nos- spetsen och bakre kanten af ögonhålan, och hos det af Winther beskrifna till midten af afståndet mellan dess bas och stjert- fenan. — Analfcnan har ungef. samma höjd och form som 2: dra ryggfenan, och börjar litet bakom den samt har 8 strå- lar af hvilka den ] :ste utan tvifvel är enkel och oledad. Dess bakre spets räcker dock, tillbakalagd, icke fullt så långt tillbaka som Ulklike Smörbulten. 623 petsen af 2:dra ryggfenan. — BrÖstfenoma, som liafva 18 till 20 strålar, äro tillspetsade och temligen långa, samt räcka något litet bakom bukfenorna och till analfenans början. De hafva sina fästen framom dem för bukfenorna, och deras strålar hafva frie spetsar. — Bukfenorna, som äro bildade på samma sätt som hos föregående art, och således mellan sine båda ytterste enkle och oledade strålar icke hafva någon dem sammanbindande hinna, utan äro skifformiga och intill väl förenade, hafva det vanliga antalet (6) strålar, och äro, förenade samt icke utbredda, baktill tillspetsade, och räcka ungefär till anus. Spetsarne af deras strålar äro frie. — Stjertfenan, som hos det 37 mill. långa exemplaret är 7 mill. och hos det 18 ^/jo mill. långa d:o är 4 mill. lång, är något kortare än hufvudet samt temligen tillspetsad, och har 12 fullständige och å hvardera sidan 6 ofullständige strålar. — Fjällen äro temligen stora, och uti en rad långs midten af kroppssidan mellan basen af bröstfenan och stjertfenan äro 28 till 30 fjäll. Framryggen från främre änden af l:sta ryggfenan, nacken, hjessan och trakten under strupen framom bukfenorna äro utan fjäll, och fjällbetäckningen sträcker sig å sidorna undertill icke framom bröstfenorna. — Sidolmie saknas. — Färgen är något vexlande, förmodligen efter ålder och kön. Det 37 mill. långa exemplaret, som en längre tid legat i sprit, hade å kroppen bottenfärgen hvitgul, med stora irreguliera brunsvarta tvärband. Platsen under l:sta ryggfenan var upptagen af 2:ne breda, vertikala band, som fortsattes ned emot bukkanten. Rummet mellan dessa båda band var smalt ofvanför sidans midtlinie, men nedanför den samma var det vidgadt derigenom att banden der divergerade, och der förefanns en svart punkt på det hvitgula fältet. Un- der den 2:dra ryggfenan var ett liknande brunsvart tvärband, hvars bredd var lika med samma fenas halfva längd. Detta band gick ej längre ned än till kroppssidans midtlinie, hvarest det utsände en gren till det föregående och en d:o till det efter- följande bandet. Bakom detta band och bort emot stjertfenan förefanns ett Aiåe band, som fortsattes ned emot analfenans slut, men mellan de 2:ne sista banden voro gränserne icke öfver allt lika skarpe. Vid stjertfenans bas fanns å sidan en långsgående brunsvart fläck, som kunde antagas för att vara det 5: te och sista tvärbandet. Hufvudet var ofvan jemnt punkteradt med brunt, och en brunsvart fläck fanns på nacken omedelbart ofvan 624 Slägtet Gobius. bröstfenornas bas. På locken funnos dylika vertikala band eller fläckar. Från främre kanten af ögonhålan gick å hvardera sidan ned öfver begge käkarne ett band, och dessa förenade sig på hufvudets undre sida framom basen af tungbenet. De öfriga banden gingo ned åt locken, utan att sammanstöta på hufvu- dets undre sida. Sedda på undre sidan, visade dessa sista band sig såsom 3:ne svarte punkter på hvardera sidan på lockens kanter. Trakten under strupen var hvitgul, med svag punk- tering af mörkare färg. 2:dra ryggfenan var försedd med 2 till 3 mörkare långsgående band, och den l:sta ryggfenan var brunsvart, med mörkare skuggningar, men efter utseendet utan långsgående band. Analfenan var vid basen hvitaktig och vid spetsen med brunaktig punktering. De öfriga fenorna voro enfärgadt hvitaktiga. Bröstfenorna visade antydning till en brunaktig fläck tvärs öfver deras fäste ^). Winther anför föl- jande om färgen hos det af honom beskrifna exemplaret. Den lefvande fisken utmärkte sig genom en särdeles i ögonen fal- lande, glänsande färgteckning. Kroppens bottenfärg var starkt rosenröd, Hufvudet, strupen och främre delen af kroppen till början af 2:dra ryggfenan voro marmorerade med mörkbrunt. Under hela längden af 2:dra ryggfenan var ett mörkbrunt tvär- bälte, som framtill var otydligt men baktill skarpt begränsadt ned till anal fenans rot. På venstra sidan fanns en ljusare fläck i bandets öfre kant. Bakom detta band var bottenfärgen ren och oblandad på hela stjerten ända till basen af stjertfenan, hvarest förefanns ett smalt brunt tvärband. l:sta ryggfenan var lifligt gul, med rosenröd öfre kant och med 2 eller 3 grå tvärstrimmor. 2:dra ryggfenan hade kroppens bottenfärg, med 2:ne grå tvärstrimmor (förmodligen långsgående strimmor) och en gråsvart öfre kant. Stjertfenan var strågul, och buk- och analfenorna gråsvarta, med något ljusare spetsar på fenstrålarne. Iris var messingsgul, med rödgul kant emot pupillen. Af denna mycket sällsynta art hafva hittills endast 3:ne exemplar blifvit tagna. De 2:ne först erhållna exemplaren, af hvilka det större och efter utseendet fullvuxna ex. var 37 mill. 1) Det är härvid att märka, att den på spvitexemplaren hvitgule fär- gen, enligt WiNTHERS iakttagelser på den lefvande fisken sannolikt varit rosenröd. Det var för öfrigt i synnerhet denna brokiga färgteckning som saf fisken ett ulklikt utseende. Slägtet Apliya. 625 långt och det miudre 28 mill. d:o, hafva under bottenskrap- ning blifvit tagna af Prof. G. O. Särs vid Norges sydvestra kust, det först nämnda på 60 famnars djup vid Lyngholmen, vid inloppet till Hardangerfjorden under sommaren 1873, ocli det senare på 20 famnars djup vid Hvitingsö, utanför Stavan- ger i Juli 1872. Det 3:dje exemplaret har tagits med botten- skrapa af G. WiNTHER d. 18 Augusti 1876 i närheten af Seland i Danmark, på "Yderflakket", mellan "Sj?ellandsodde" och "Hjel- men", 8 qvartmil sydost från denna ö, på 6 famnars djup och på grus- och stenbotten med något tång. Den synes således icke egentligen vara någon djupvattensfisk, ehuru det ena ex- emplaret blifvit taget på större djup; men sannolikt förekom- mer den dock icke nära inne vid stranden på ringa djup. II. Slägtet Aphya, Risso. 182Gi)- (^Aphia Hist. nat. des princip, product. de TEurope méridioiiale. Torne IILme, pag. 287. — 1826. — Latrunculus, A. Gunther: Catal. of the Acauth. Fish, in the Coll. of the Brit. Mus. vol. III, pag. 80. - 1861. — Boreogobius, GiLL: Proceed. of the Acad. of natural Sciences of Phila- delphia 1863. pag. 269. — 1864). Bulfenorna förenade och endast vid basen fastade vid buken, ocJi bestående Jwardera af 6 strålar, och deras båda 1) Vi liafva haft tillfiille att undersöka ett större antal exemplar af Eissos Apliia meridionalis frän Nizza, tillvaratagna af Prof. T. Thorell och förvarade i Ujjsala Universitets zoologiska museum, och därigenom er- farit, att den, såsom Risso uppgifver i Ichthyologie de Nice, pag. 341, har 5 strålar i l:sta ryggfenan, samt för öfrigt är fullkomligt öfverensstäm- mande med den i slutet af September och i Oktober vid Ohristiania före- kommande Aphya pellucida (Nardo, E. Collett), enligt exemplar, som blifvit förärade till här varande Universitets zool. museum af Collett. Detta af Risso redan 1826 uppstälda slägte har således prioriteten för GtJNTHERS slägte Latrunculus, hvilket namn dessutom förut af Gray blifvit gifvet åt en slägtgrupp inom underfamiljen Nassina af familjen Buccinida bland Gasteropoderna inom blötdjurens provins, ehuru det här ej kommit till an- vändning. Rissos slägte Aphya har dessutom äfven prioritet framför Nar- DO's Brachyochirus (Estr. dell' Annali delle scienze del Regno Lorabardo- Veneto 1844. XIII. Padova 1844, och Bonaparte: Catalogo metodico dei Pesci Europei, pag. 64. — 1846^. — Vi hafva i öfverensstämmelse med Moreau (Hist. nat. des Poissons de France, vol. II, pag. 238) ansett det rättare, att skrifva detta namn sådant det förekommer hos äldre förf. i stället för att skrifva det Aphia, såsom Risso gjort. LiUjeborg. Fiskarne. 40 626 Slägtet Aphya. ytterste strålar äro sammanbundne genom en framtill tvärs öfver deras främre del gående hinna. Kroppen långsträeJct, gc- nomsigtig, med par all el a tvärgående höjda fåror å sidorna samt täckt med stora, rundade och tunna samt mgcJcet lätt affallande fjäll. Båda Jcönen äro försedda med tänder i enJcel rad, men hanens äro under leJctiden större, och framtill i båda JcäJcarne förefinnas då hos honom hakoni dem ett par större huggtänder. 2:ne sJcilda ryggfenor förefinnas, af hvilka den l:sta har 5 strålar. GäVöppningarne äro store, och gälhinnorna hafva hvardera 5 strålar. Simhlåsa saJctias^). jRomsäcken sträcker sig icke bakom anus. Till detta slägte hörer blott en art, som är af mycket ringa storlek och har en vidsträckt geografisk utbredning inom Europa. Dess naturalhistoria har blifvit bäst utredd af K. Col- LETT, som iakttagit, att dess lifstid sannolikt är inskränkt till ett år, och att den dör sedan fortplantningsförrättningen blif- vit verkstäld. Den häller sig icke vid bottnen, utan simmar fritt och lifligt omkring samt förekommer i större eller min- dre stim. 1. Aphya pelliicida (Nardo). Klarbulten eiier Klarstubben. Tänderna hos hanen under lektiden långa, cylindriska och glesa, och till antalet i öfverkäken å hvardera sidan i allmän- het 4 — 5, och bakom dem 1 krökt och bakåt rigtad huggtand, samt i den undre käken å hvardera sidan 3 till 4, och äfven- 1) Vi hafva icke kunnat finna nägon simblåsa hos den, och då COL- LRTT (Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1876, N:o fi (aftr.) p. 2-t) talar om en stor simblåsa, som upptager en betj^dlig del af bukhålan, och äfven Malm talar om en sådan, förmoda vi, att det varit den genomsigtiga bukhinnan som blifvit tagen för simblåsa. Denna hinna, sä väl som bukväggen un- dertill framom anus äro klara och genomsigtiga och vanligen, åtminstone hos den döde fisken, något utspända, och det är troligt, att denne bakre del af bukhålan, genom livilken tarmen går, innehåller gas, hvarigenoni den tunne och genomsigtige bukväggen och bukhinnan här blifva utspända och fä utseende af en utspänd simblåsa. Bukväggen är nemligen här un- dertill endast bildad af den tunne och genomsigtige huden, ocji hvardera sidans bukmuskler äro mer eller mindre långt åtskilde. Klarbulten. 627 ledes hakom, dem 1 Inrökt och bakåt rigtad huggtand. De å livardera kroppssidan varande höjda tvärgående fårornas an- tal 24 till 25. 1 rf. 5; 2 rf. 1-f 11 — 12; af. 14-12—13; brf. IG; bf. 1+5; stjf. 11. Gobius pelluciäus, Nardo: Osservazioni ed aggiunte all' adriatica ittio- logica; Giorii. di Fis. Chim. e storia iiat. III, Pavia 1824, VII. - 1824. (Secundum Gunthkr & MuL- DER BOSGOED). RlssO; Hist. uat. des princip, prodiictions de 1'Europe mérid. T. III, pag. 288. - 1826. (Yngre individer). Xakdo: Prodronius Observationum et Disquisitionum Ichthyologiai Adriaticse: Isis, Bd. XX. Heft VI, pag. 479. — 1827. (Heusinger). Parnell-. Transact. of the Roy. Soc. of Edinb. vol. XIV, pag. 137. — 1840. (Könsmogen hane). M. v. DuBEN & J. Koren, s:R: Ichthyologiska Bidrag-, Kongl. Vetensk. Akadrs Handl. 1844, pag. 59, tab. II, fig. 4. — 1846. (Hona och yngre). S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, 2: dra liäft. pag. 229. - 1853. W. Yarrell: Hist. of Brit. Fishes, 3:rd edit. vol. II, pag. 333. - 1859. K. Ke.ssler'): Ausziige ans dem Berichte iiber eine an die nordwestlichen Kusten des schwarzen Meeres und durch die westliche Krym unternommene Eeise; BuUet de la Société Iinpér. des Naturalistes de Moscou, T. XXXII. Anne 1859. N:o IIL pag. 260. - 1859. A. GuNTHER: Catal. of the Acanth. Fish. of the Col- lect. of the Brit. Mus. vol. III, pag. 80. ~ 1861. (Könsmogen hane). Idem: ibm, pag. 86. (Hona och yngre). Latrimcuhis peUucidus, Idem: ibm, pag. 556. Boreogohius stuvitm, Tu. Gill: On the Gobioids of the Fastern Coast o£ the United States; Proceed. of the Acad. of Natural Sciences of Philadelphia 1863, pag. 269. — 1864. A. W. Maoi: Förh. vid dé Skand. Naturfor,sk:s 9:de möte i Stoch. 1863, pag. 411. — 1865. R. COLLETT: Christ. Vidensk. Selsk:.s Forh. 187^^ aftr. pag. 8. — 1873. stuwitzii, Idem: ibm. pag. 9. Aphia meriäionaUs, Gobius pelluciäus, albiis, - Stuvitm, albiis peUucidus, Latrunculus alhus, Gohiosoma stuvitsii, Göbitis Lntrimcitlus albus 1) Det bör anmärkas, att Kessler här beskrifvit denuo fisk såsom en ny art, och att han gifvit den namnet pelluciäus utan att hafva känt till, att den redan en gång förut fått detta namn, som har en naturlig grund i fiskens stora genomsigtighet. 628 Slägtet AphvH. BorecHjohius Stuvitsii, Bleekek: Esquisse d'nn Systéme naturel des Gobi- oules; Arcliives Néerlandaises des Sciences exactes et naturelies, T, IX, 4:me livr. pag. 310. — 1874. Latrunculus uWiis, Idem: ibni, pag. 312. ,. stuwitzii, R. COLLETT: Norges Fiske, pag. 59. — 1875. „ pellucichis, Idem : Oin Sltegterne Latrunculus og Crystcdlogo- hiiis; Christ. Videusk. Selskrs Forhandl. 1876, N:o 6, pag. 2. — 1877. „ albits, A. W. Malm: Göteb:s och Boliusl:s Fauna. pag. 435, tafl. VI, flg. 2. — 1877. Stmcitzii, Idem: ibm, pag. 439, tafl. VI, fig. 3. „ xjellucidus, 'R. CohL^TT: Gu Latrunculus and Crystallogobins, two remarkable forras of Gobioid Fishes; Proceed. of the Zoolog. Societ}' of London 1878, pag. 319. — 1878. Aphia pellucida, Francis Day: The Fishes of Great Britain & heland, Part III, pag. 169, pl. LIII, lig 3. -- 1881. Uti Skandin. Fauna har den fått namnet Femstrålig Smurhult och i Göteborgs och Bohushs Fauna det af Stortandad Klarstuhh och Småtan- dad Klarstuhh. För att antyda dess frändskap med arterna af föregående slägte föreslå vi namnen Klarhult eller Klarstuhh. Amii. Förtjen?teii af att hafva iakttagit de betydliga skiljaktigheter, som de fortplantuingsfårdiga olika könen förete, samt de olikheter, som förefinnas mellan dem, som åro könsmogne, och dem, som icke äro detta, äfvensom att Gohius alhus, Paknell, år den könsmogne hanen och Gohius Stuvitsii, v. DiJBEX & Koken är honan och de yngre af en och samma art, tillkommer Eobert Collett, som i sin afhandling '"Om Slfegterne Latrun- 'Culus og Crystallogohiu.s'\ i Christiania Videnskabs Selskabs Forhandlinger for 1876 både lemnat en utredning af detta samt derjemte meddelat sär- deles intressanta iakttagelser öfver förekomsten och lefnadssättet hos så väl den här i fråga varande arten som hos den af det efterföljande slägtet. Beskr. l:o. Könsmogne individer, tagne d. ^^U79^). En hane, hvars totallängd är 52 mill. eller 1 1V20 tum, dec.m., har största kroppshöjden, öfver bukfenornas bas, utgörande 7 mill., och denna senare inuehålles således något mera än 7 ggr i den förra. Kroppens höjd öfver anus är 6V2 ^^^^- o^h den samma strax framom stjertfenans bas 3 -/s mill. Kroppens stör- ste tjocklek, öfver bröstfenornas fästen, är 6 mill., ehuru knappt .■så stor som hufvudets d:o. Tjockleken öfver anus är 4 '/o mill. och den samme strax framom stjertfenans bas 1 '^,\ mill. Af- ståudet mellan spetsen af underkäken och basen af stjertfenan är 431/2 mill. och det samma mellan samme spets och anus är 24 V2 mill. Enligt dessa mått är kroppen smärt och långsträckt, 1) Skänkte af K. Collett. Klarbulten. 629 men afsmalnar, sedd från sidan, helt småningom bakåt, och är ännu vid stjertfenans bas ej sjmnerligen smal. Sedd ofvanifrån, är den temligen tjock och ej starkt hoptryckt, då tjockleken öfver bröstfenornas något utstående fästen ej är mycket mindre än största höjden derstädes, och den aftager icke särdeles hastigt bakåt. Anus har sitt läge något framom midten af totalläng- den. Genitalpapillen har den inom föregående slägte vanlige, starkt afsmalnande eller tillspetsade formen samt sitter intill början af analfenan. De vinkelformigt böjda tvärgående fårorna på kroppssidorna, som antyda gränserna mellan muskelfascic- larne, äro grunda, samt till antalet 25. — Hiifvudet är tem- ligen stort och tjockt och framtill trubbigt, och nosen är af- rundad, både då den betraktas från sidan och uppifrån. Huf- vudets längd är 11 V^ milL, dess höjd 7 mill. och dess tjock- lek 6V2 mill. Ögats längddiameter är 273 mill.; afståndet mellan ögat och främre änden af öfverkäken, eller nosens längd, 3 mill., och pannans mellan ögonen minsta bredd 2 mill. Huf- vudets längd är således mer än 1 '/o ?gi' större än största kropps- höjden, samt innehålles omkr. 4V2 ggr i totallängden. Munnen, är temligen stor, med starkt uppstigande munspringa, och under- käken skjuter något litet framom den öfre. Mun vinkeln är under midten af ögat och den bakre änden af öfverkäksbenet under dess bakre kant. Näsborrarne ligga temligen nära intill hvar- andra och ungef. i jemnhöjd med ögats öfre kant, och den främre^ som är ett litet stycke bakom bakre kanten af öfverkäksbenet,. är större än den bakre, men ej tubformad, och den senare är belägen strax ofvan främre ögonvrån. Nosen är mycket kort och afrundad, och dess längd utgör blott ungef. 7* ^^ hufvu- dets d:o. Ögonen äro medelmåttigt stora och upptill ganska långt åtskilda, ehuru pannans minsta bredd dem emellan är något mindre än deras längddiameter, då icke den ögongloberne be- täckande huden räknas med till pannan. De äro nästan helt och hållet rigtade åt sidorna och blott föga uppåt, samt hafva sin öfre kant något under den konvexa pannans profil. Locket har det öfre bakre hörnet trubbigt tillspetsadt, och har i före- ning med underlocket den bakre kanten snedt afrundad. För- lockets nedre bakre hörn är afrundadt. Gälhinuan har 5 strå- lar, och båda gälhinnorna äro förenade långt framme under gäl- näset, och gälöppningarne äro store och sträcka sig undertill långt fram. Tungan är bred, grundt inskuren i spetsen och 630 Slägtet Aphya. der med afrundade flikar. Hufvudets budpapiller visa sig en- ligt CoLLETT särdeles konstanta, samt bilda många rader i di- verse olika rigtniugar. I allmänhet äro de små, men stundom lemligen höga. Mellan ögonen gå tvärs öfver pannan 2:ue pa- rallela rader, af hvilka den bakersta raden går mellan ögonens bakre kanter, och den främre midt emellan dem. Framom den främre af dessa gå långs nosens öfre sida 2:ue parallela rader, från hvilka å j^ttre sidan utgå andra kortare tvärrader. Långs åt hjessan gå 2:ne parallela rader, och å hvardera sidan af den samma en dylik, och på gällocken och kinderna äro flera ver- tikala rader. Långs med bakre och undre kanterne af locket, underlocket och förlocket förefinnas äfven sådana rader, och långs undre sidan af underkäkens båda hälfter är äfvenledes en dylik i-ad af hud- eller slempapiller. — Tänderna, som äro temligen långa och nästan räta och cylindriska och föga till- spetsade samt glesa, och endast förefinnas på de främre delarne af käkarne, sitta i enkel rad och äro på hvartdera mellankäks- benet vanligen 4 till 5, men bakom dem är på samma ben närmare dess inre ände 1 krökt tillspetsad och bakåt rigtad huggtand, såsom antydning till en andra rad. På hvardera underkäkshalfvan sitta 3 till 4 dylika nästan cylindriska och föga krökta tänder i enkel rad, och bakom och innanför den bakersta af dem sitter en krökt, spetsig och bakåt rigtad hugg- tand. Bakom dessa tänder finnas på båda käkarne, i synnerhet hos något yngre hanar, flera eller färre qvarsittande af de små och fina tänder, som tillhöra hanarne i deras ännu icke köns- mogna stadium äfvensom honorna. Sällan finnes någon qvar- stod af dem närmare käkarnes främre ändar. — l:sta ryggfe- nan, som har sin början något bakom fästena för så väl bröst- fenorna som bukfeuorna, och som är liten och lägre än 2:dra ryggfenan, har 5 strålar, som räcka föga utom fenhinnan, och af hvilka ingen är förlängd. Den är så långt skild från den 2:dra ryggfenan, att spetsen af den nedfälda fenan knappt räc- ker bakom midtoi af afståndet mellan basen af de-is bakerste stråle och början af den i^idra ryggfenan. Alla strålarne sitta lika nära hvarandra. ^ 2:dra ryggfenan börjar 24 '/., mill. bakom spetsen af underkäken och således midt öfver anus, och är jemnhög, med l:ste och siste strålen något kortare och med största höjden utgörande 6 mill. samt ungef. lika med kroppens höjd vid midteu af dess bas. Den har 1 enkel och oledad men Klarbulteii. 631 mjukspetsig och 12 ledade och, med undantag af de 2:ne första af dem, grenige strålar, af hvilka den siste är dubbel. Då den nedfälles, räcker dess bakre spets icke till den ytterste sido- strålen i stjertfenan, men något bakom midteu af afståndet mellan basen af dess bakerste stråle och den samme af de mel- lerste strålarne i stjertfenan. — Äiialfenan, som börjar och slutar något litet bakom början och slutet af 2:dra ryggfenan, samt har samma höjd och form som den, har 1 enkel och ole- dad men mjukspetsig och 13 ledade och, med undantag af de 2:ne första af dem, klufne strålar, af hvilka den bakerste är dubbel. Äfven den räcker ej med sin bakre spets till stjert- fenans ytterste sidostråle. — Bröstfenorna, som hafva sine basaldelar något utstående och rörlige, äro korta, så att de icke räcka till anus, samt trubbigt tillspetsade, och hafva 16 strå- lar, som, med undantag af den ytterste a hvardera sidan, äro vid .spetsen grenige eller klufne. — Biikfenorna, som äro fa- stade under bröstfenornas fästen samt äro temligen små, och knappt räcka bakom midten af afståndet mellan deras bas och anus, och gemensamt äro af oval form, hafva hvardera. 1 liten smal, enkel och oledad men mjukspetsig och 5 ledade och gre- nige strålar, och deras båda ytterste sti-ålar äro sammanbundue genom en starkt utbildad, tvärs öfver deras främre del gående hinna, så att den af dem bildade halftratten är ganska djup. Baktill hafva de vid basen knappt något frenulum. — Stjert- fenan^ hvars längd är något större än största kroppshöjdeu, och som har spetsen tvär, med afrundade hörn^), har 11 grenige strålar och ofvan och nedan 12 sidostrålar, af hvilka de 3 iu- nerste äro ledade. — Hela kroppen, med undantag af hufvudet, framryggen, trakten under strupen och buken ända till anus, är täckt med stora, hinnartade, jemförelsevis fåtaliga och myc- ket lätt affallande fjäll. Dessa äro glasklara, af rundad form, med hele kanter och utan radier och taggar, men med mer eller mindre tydliga afbrutna koncentriska strimmor. De fjäll, som finnas på midten af kroppssidorna, äro obetydligt smalare än de andra. Uti en rad långs midten af kroppssidan mellan 1) Hos de gamle könsmogne hanarue är denna fenas bakre kant stun- dom något konvex, och stundom är den hos könsmogne men dock icke fullt utvuxne hanar i bakre kanten grundt utringad, såsom hos honorna och de 3'ngre. (332 Slägtet Aphya. basen af bröstfenan och stjertfenan äro omkr. 25 fjäll, ocli mel- lan rygg- och bukkanterne äro endast 5 långsgående fjällrader (Collett). — Sidolinie saknas •). — Hvad färgen beträflar är fisken i lefvande tillstånd nästan glasklar, och blott här och der med mörkare pigmentfläckar i huden-). Kyggraden, hjernau och hjertats pulsationer äro synliga. Ögonen äro emellertid då starkt framstående, med deras mörkare eller svartaktige pupill och deras silfverhvite iris. På nosen, på öfver- och underkäken, långs gälnäset och strupen, långs rygg- och bukkanterne, i syn- nerhet långs basen af 2:dra rj^ggfenan och af analfenan, långs öfre och undre kanterne af stjerten, vid stjertfenans bas, och långs midten af stjertens sidor framom denne synas vanligen någre mörke pigmentfläckar. Af fenstrålarne äro blott stjert- fenans fint pigmenterade med svart och brunt. Emot lektiden blir pigmenteringen intensivare och ymnigare. Hos den fullt utvecklade hanen äro då pigmentfläckar ne utbredde öfver större delen af kroppen, ehuru de icke någonstädes äro samlade till större fält. De sträcka sig såsom ytterst små punkter långs åt alla tvärgående fårorna på kroppssidorna och närmast omkring dessa, samt samla sig till smärre tydligare fläckar vid tvär- fårornas vinklar långs midten af hvardera kroppssidan, och hafva der en gul röd färg. Mindre starkt färgade äro bukens sidor, men alla fenorna äro punkterade. Hufvudets öfre sida, kinderna samt öfre och undre käken äro tätt beströdda med fine punkter, som dock icke stå tätare än att de blott gifva desse delar en brunaktig skiftning. Långs hela ryggsidan rå- der äfven en sådan färgton. Den romstinna honan har bukens båda sidor tätt beströdda med pigmentpuukter af en rödbrun- aktig färg, och pigmentfläckarne långs åt ryggkanten äro större, stå tätare och bilda en mera oaf bruten rad, (Collett). — Ko- tornas antal är enligt Collett 27. — Hos en romstinn hona, hvars totallängd är 47 milL, är största kroppshöjden, öfver bukens midt, 8 '/a mill., och den senare innehålles således om- kring 572 ggr i den förra. Stjertens höjd strax framom stjert- 1) Den intryckta linie, som utmärker gränsen mellan den öfre och nedre kroppssidans muskler, och som går rät från öfre delen af bröstfenans bas långs midten af kroppssidan till stjertfenans bas, samt följer de vinklar, som de tvärgående fårorna der bilda, kan lätt tagas för en sidolinie. 2) Lagde i sprit blifva de opake och hvite, men de mörke pigmeut- punkterne blifva till en del qvarstående. Klaibulten. 633 fenans bas är .3^/4 mill. och denna innehållos således något mera än "2 '/i ggr i största kroppshöjden, då den deremot hos hanen ej innehålles fullt 2:ne ggr i den senare, hvaraf framgår, att denna honas kroppsform är mera undersätsig och bukig. Genitalpapillen är särdeles tjock och trubbigt tillspetsad. — Hufvudets längd är 972 uiill-> och således dock något större än största kroppshöjden, samt utgörande ungef '/a ^f totalläng- den. Vid jemförelse med hanen visar sig således hufvudet märkbart mindre än dennes. Ögats längddiameter är 2 */^ mill. och afståndet mellan ögat och spetsen af underkäken är lika med den samme, och pannans minsta bredd mellan ögonen är 1 1/2 mill. ; och ögonen äro således proportionsvis något större i förhållande till hufvudet än hos hanen. Nosen är väl så kort som hos honom, och, betraktad från sidan, ej så tjock, utan snedt och trubbigt tillspetsad, ehuru med ytterste spetsen af- rundad, men, betraktad ofvanifrån, är den så väl som spetsen af underkäken afrundad. Munvinkeln är under ögats främre kant, och bakre änden af öfverkäksbenet under dess midt, och följaktligen är gapet mindre än hos hanen. — Tänderna hos honan äro alla små och fina, spetsiga och temligen tätt sittande, till antalet omkr. 20 till 2.5 på hvardera sidan i båda käkarne. Alla äro ungef. af samma höjd, och sitta i enkel rad, och ingen huggtand sitter bakom dem. — l:sta ryggfenan är något lägre än den samma hos hanen, och dess spets, då den nedlägges, räcker ej till midten af afståndet mellan basen och dess bakerste stråle och början af den andra ryggfeuan. — 2:dra ryggfenayi är framtill nästan lika hög som den hos hanen, men den sän- ker sig starkt bakåt, och spetsen af den nedfälda fenan räcker på långt när ej till midten af afståndet mellan basen af dess bakerste stråle och den samme af de mellerste strålarne i stjert- fenan, och ej ens till midten af afståndet mellan den först nämnde basen och den ytterste sidostrålen i stjertfenan. — Äf- ven analfenan, som framtill har ungef. samma höjd som den 2:dra ryggfenan, sänker sig starkt bakåt. — Bröstfenorna likna dem hos hanen. — Buhfenorna äro mindre än hos hanen och hafva den hinna, som sammanbinder deras båda ytterste strålar, mindre. De räcka knappt till '/a af afståndet mellan deras bas och anus. — Stjertfenan är i bakre kanten temligen djupt utringad. Uti strålarnes antal öfverensstämma alla fenorna med , lianens. — FjäUhetächningen liknar den hos hanen. — ()34 Slägtet Aphya. 2:o. Yngre individer^ taqne i Oktober och November. De utmärka sig genom en ännu större genomsigtighet och glas- klarhet än de äldre, och deras kroppsform är mera smärt och långsträckt, och de tvärgående böjda fårorna å kroppssidorna äro djupare och tydligare än hos dem (åtminstone på i sprit förvarade exemplar). Ett exemplar, som synes vara en hane, och hvars totallängd är 44 mill., har största kroppshöjden, öfver hukfe- nornas fästen, utgörande G mill., och denna innehålles således i den förra 7 1/3 ggi"» odi proportionen mellan höjd och längd är nästan lik med den äldre hanens. Kroppens höjd öfver anus är emellertid ungef. den samma som- den öfver bukfenornas fästen, och dess tjocklek öfver fästena för bröstfenorna är blott 3 V'2 mill, och således föga mera än hälften så stor som dess största höjd. Kroppen afsmalnar således (aftager i höjd) lång- sammare bakåt än hos de äldre, samt är mera hoptryckt än hos dem. Afståndet (hos det nämnda exempl.) mellan under- käkens spets och anus är 20 mill. och det mellan samme spets och basen af de mellerste strålarne i stjertfenan 38 7-2 i^ill., och anus ligger således något bakom midten af afståndet mel- lan nämnde spets och stjertfenans bas. Stjertens höjd strax framom stjertfenans sidostrålar är 3 mill. — Hiifvudets längd är hos samma exemplar 10 mill., och foreter ungefär samma proportion till totallängden som hos den äldre hanen. Hufvu- dets tjocklek är föga större än kroppens, och äfven det är så- ledes starkare hoptryckt än hos den äldre. Det afviker dess- utom märkbart från dennes derigenorn, att det, sedt från sidan, framtill är tillspetsadt, och derigenom att underkäkens spets skjuter längre fram om spetsen af öfverkäken än hos den äldre. Då hufvudet betraktas ofvanifrån, visar sig underkäkens fram- skjutande spets trubbigt tillspetsad, då den deremot hos den äldre är afrundad. Gapet liknar det hos den äldre honan, och är mindre än det hos den könsmogne hanen, och munspringan är mindre starkt uppstigande. Ögats längddiameter är 2 V4 mill, afståndet mellan ögat och spetsen af underkäken lika med samme diameter, och pannans minsta bredd mellan ögonen 1 1/3 mill. Ögat är således i proportion till hufvudet knappt större än hos den äldre hanen, men pannans minsta bredd mellan ögonen är mindre än hos denne. — Tänderna likna dem hos honan, och alla äro fina och tillspetsade samt sitta i enkel rad, Klarbulteu. 635 och huggtänder saknas. — Ryggfenorna och analfenan likna den äldre honans, men äro väl så låga, och i 2:dra ryggfenan förefinnas ofta endast 12 strålar och i analfenan 13 till 14 d:o. — Bröst- och bitJ:fenorna, i synnerhet de senare, äro min- dre än hos de äldre. — Stjertfenan är i spetsen grundt nt- ringad. — Mindre och ännu yngre individer hafva kroppen ändå mera jemnsmal samt tunnare. ■ — Fjäll har Collett icke anträffat hos ungarne förr än desse ernått hälften af deras blif- vande storlek. Hos de yngre äro de ännu mera lätt affallande än hos de äldre. — I afseende på färgen hafva vi redan yttrat, att de äro ännu mera glasklare och genomsigtige än de köns- mogne. De äro äfven i mindre grad än de utrustade med mörke pigmentfläckar eller mörkare punkter, och dylike förmärkas icke eller i ringa grad på nosen och käkarne, och på ryggkanten endast vid basen af 2:dra ryggfenan och på öfre kanten af stjer- ten bakom den, men stundom händer det dock, att man får se någre glese fläckar på ryggen vid l:sta ryggfenan och äfven framom den. På buksidan synes merendels en rad mörkbrune pigmeutfläckar långs midten af trakten under strupen, en dylik å hvardera sidan af bukkanten, en sådan långs hvardera si- dan af basen af analfenan och en långs undre kanten af stjer- ten. Vid stjertfenans bas finnes äfven mörk pigmentering. — Denna ungdrägt utvecklas allt mera under senhösten, och de yngre hanarnes hufvud antager så småningom en form, som närmar sig till den hos de könsmogne, och pigmeuteringen på nosen, underkäken och ryggen blir något starkare än förut. En sådan hane, tagen den 20 November och förärad af Collett, har hufvudet framtill trubbigt och afrundadt, liksom hos den könsmogne, men pannan mellan ögonen är något smalare, tän- derna äro alla små, och fenorna likna dem hos de andre yngre. Dess längd är 4G mill. Collett har redan i medlet af Oktober erhållit sådane hanar, som varit 49 mill. långe. Klarbulten, som uteslutande tillhör hafvet, har vid Sverige endast erhållits i Bohusläns skärgård, och derstädes blott i när- heten af Christineberg, i granskapet af Fiskebäckskil, och den synes derstädes vara temligen fåtalig. Vi hafva derstädes tagit under dragning med vad en romstinn hona i Juli 1859. Sedan dess hafva enligt Götebrs och Bohusläns Fauna flera exemplar, både könsmogne hanar och honor, blifvit tagna med vad af A. 63fi Släojtet Aphya. W. Malm under Juni, Juli och Augusti månader 1861 & 1865'), Så vidt vi liafva oss bekant, har den eljest icke erhållits i Bohuslän, och den uppräknas icke af C. Cederström eller C. Hansson bland de i trakten af Strömstad erhållne fiskarne. — Vid Norge har den enligt M. v. Duben och J. Koren samt E. CoLLETT erhållits i trakten af Bergen samt i Christianiafjorden, på hvilket sist nämnda ställe den stundom uppträder i stor myckenhet. — För öfrigt förekommer den vid kusterna af Eng- land och Frankrike samt i Medelhafret och Svarta Hafvet, och har således en vidsträckt geografisk utbredning inom Europa. Kedan Risso (anf. st.) har gjort åtskilliga iakttagelser öf- ver denne fisks lefnadssätt. I trakten af Nizza lär den ofta hålla sig temligen djupt ned i vattnet, emedan deni^e författare anför, att man der på diverse olika årstider brukar fånga den i mängd med finmaskade garn, som nedsänkas på 15 ä 18 famnars djup, der den brukar förekomma. Dess lek inträffar enligt honom derstädes under sommaren, och då visar den sig samlad i stora stim, hoppande i vattenytan med en utomordent- lig liflighet, och kastande sig öfver vattnet, beskrifvande små bågar i luften. Sedermera börja de återigen visa sig under hö- sten, och äro icke fullvuxne förr än efter årets slut-). Han tillägger, att den, kastad lefvande i mjölk, kan beredas till en särdeles smaklig rätt. Kessler omnämner (anf. st.), att den vid Odessa, hvarest den kallas Blanka, fångas i mängd uti finmaskiga sänknät, och att den försvinner derifrån, då vid ihållande östlig vind Dnieperns färska vatten drifves dit och minskar salthalten i Svarta Hafvets vatten derstädes. Enligt R. CoLLETT, som gjort de bästa och flesta iakttagelserna (anf. st.) öfver dess lefnadssätt, håller den sig icke stilla vid bottnen utan simmar omkring i täta .■^tim mer eller mindre djupt un- der vattenytan. De finmaskade garn, h varmed den i Christia- niafjorden i närheten af Christiania fångas dels under hösten, i September— December tillsamman med Chipea sprattiis och 1) Malm fick då tillfälle att iakttaga, att denne fisk var försedd med fjäll, hvilket förut för de fleste var obekant och endast hade blifvit an- fördt af Kesslek (anf. st. pag. 262), som äfven iakttagit, huru löst de sitta fastade 2) Häraf synes det, att redan Elsso hade iakttagit, att de efter fort- plantningen försvinna, och äfven denna iakttagelse lemnar således ett stöd för CoLLETTS förraodan, att fisken dör efter förrättad lek. Klarhulteu. 637 uugar af vanlig sill, och dels under våren och sommaren till- samman med makril, dragas i allmänhet på I till 15 famnars djup, och det är antagligt, att den på dessa djup förer ett kringstrykande lif. Då de uppkommit till hafsytans granskap, har den i deras bukhåla innehållne gasen expanderats, och de blifvit liggande i vattenytan, utan förmåga att gå ned igen. Sannolikt beror detta åtminstone till en del på deras luckre och löse kroppsbyggnad, som i sin konsistens företer någon lik- het med en del djupvatteusfiskars, t. ex. bandfiskarnes. Uti dess ventrikel förekomma lemningar af pelagiska Copepoder samt yngel af blötdjur, hvilka bruka förekomma på dylika djup mer eller mindre långt från land. Dess stora genomsigtighet och färglöshet, på grund af hvilka det är svårt att skilja den från det omgifvande vattnet, göra att den, oaktadt den uppträder i stora massor, dock lätt undgår uppmärksamheten. På de flesta ställen i de inre delarne af Christianiafjorden förekommer den, men enligt senare iakttagelser uppträder den dock icke alla år i samma myckenhet, utan under somliga är den nästan osynlig, då den deremot under andra visar sig i enorma massor. Enligt benäget skriftligt meddelande till oss från Collett inträftåde detta under hösten 1880, då den omkr. d. 2-1 November, under ett blidväder, som hade inträffat efter stark förutgående köld, utanför Christiania uppträdde i sådan mängd, att i ett enda notdrag invid sjelfva stranden fångades bland småsill 20 Liter af denna art, alla årsungar, men fullt utvuxne. Efter en af Collett gjord beräkning innehållas 2000 individer i en Liter, och i det enda notdraget fångades således omkr. -lOOOO indi- vider, utom det sannolikt lika stora antalet, som hade sluppit ut genom maskorna, då noten drogs in. Denna rikliga tillgång på den upphörde efter några dagar, men Collett säger å ett annat ställe, att han vid ett annat tillfälle icke under vintrens lopp hade kunnat förmärka någon minskning i tillgången på den, och antager den derför för att vara fullkomligt stationär. Det är emellertid endast under hösten som dylika enorma mas- sor blifvit anträffade. Då den utgör en begärlig föda för di- verse fiskar, blifva under vinterns lopp massorna decimerade, och sannolikt omkommer på detta sätt den större delen af dem. Under Maj och Juni månader har Collett') tagit den i öfver- 1) Dels enligt den ofvan citerade afhandlingen och dels enligt med- delande till oss i bref. 038 Slägtet Aphya. gång fråu den yngre till den könsmogne formen, ocli under den senare månaden hade en del redan Ijlifvit fullt könsmogne. Den 22 Maj (1883) hade hanarne redan fått sina nya långa tänder, men jemte dessa voro en del af den föregående dentitionens fina tänder qvarsittande, och änuu hade de icke fått utvecklad mjölke, och honorna hade ännu icke fått fullt utvecklad rom; men d. 11 Juni (1879) tog Collett ett temligen stort antal exemplar af båda könen, hvilka nästan alla, så godt som utan undantag, voro i full lek. Den '20 Juni voro åtskilliga utlekta och i början af Juli voro de fleste hanarne tomrae, och sedan fann Collett det året ingen enda individ '). På grund af detta försvinnande, hvilket, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, redan blifvit indirekt anmärkt af Risso, på grund deraf att man al- drig under hösten och vintern erhåller någre hanar, som synas vara fullt utvecklade och utrustade med de könsmognes attri- buter, samt slutligen på grund af den stora regelmässighet, med hvilken ungarne utvecklas, så att man vid en viss gifven tid blott finner individer i ett visst utvecklingsstadium, alltid vi- sande en framåtskridande utveckling, och ytterst sällan träffar någon, som är något mera försigkommen än de andre, antager Collett för sannolikt, att alla efter slutad fortplantningsför- rättning utdö, och att arten således är annuel. Dock medgif- ver han, att detta icke med full säkerhet kan afgöras endast efter de iakttagelser, som han haft tillfälle att göra. I afse- ende på hvad Collett vidare anför ^j, att, om de någon gång bland de mindre undre hösten anträffade större individerne skulle antagas vara sådane äldre, som efter förrättad lek hade öfverlefvat sommaren, så måste deras käkar, fenor och tand- byggnad hafva undergått en retrograd förändring, som knappt är tänkbar, få vi anmärka, att somlige andre fiskar och bland dem särskildt laxen, förete exempel på en sådan retrograd för- ändring efter leken, och att denna följaktligen beträffande här 1) Att de lefva längre ut pä sommaren, är emellertid ådagalagdt der- igeuom att Malm (Göteb:s o. Bohushs Fauna p. 435 & 436) mellan den ll:te och 20:de Juli och ännu den 6:te Augusti erhållit i Bohuslän könsmogne hanar, och den 10:de till och med den 25:te Juli könsmogna honor. Äfven Collett sjelf har den 2:dre Augusti (1872) funnit rom- stinna honor, ehuru de flesta då voro utlekta. 2) Om Slfegterne Latnineulus og CrystaUogobins ■, Christiania Vi- densk:s Selsk:s Forh. 1876, N:o 6, pag. 22. Klarbulten. 639 i fråga varande fisk icke är otänkbar. Dess totala försvinnande mer eller mindre långt fram på sommaren och den omständig- heten, att alla de, som under början af hösten erhållas, tydli- gen bära prägeln af att vara unga och outbildade, synes oss emellertid tala för den af Collett framstälda förmodan att arten är annuel. — Dess lek inträffar under sommaren från d. 10:de Juni till början af Augusti, ehuru Collett antager slutet af Juni och början af Juli såsom dess allmänna lektid. Denna är för öfrigt underkastad dels individuella vexlingar och dels sådana, som äro beroende af de olika årens temperaturvex- lingar. Collett har funnit de förste ungarne under året i slu- tet af Augusti månad, och då i allmänhet af 13 till 22 milhs totallängd, ehuru någre få individer hade en längd af 30 mill. Vid detta tillfälle träffades icke en enda af större dimensioner. En månad senare hade ungarnes medellängd stigit till 34 mill. och i slutet af Oktober till 38 mill. I December och Januari erhålla de sin fulla längd'), men få icke sin fullständiga fyl- lighet förr än lektiden inträffar. — Dess föda består, såsom re- dan är anfördt, af pelagiska Copepoder och larver af Deeapo- der och blötdjur. Sjelf tjenar den till föda för diverse mindre fiskar. Vid kusterna af Medelhafvet och af Svarta Hafvet an- ses den såsom en af bordets läckerheter, men på öfriga ställen har den ingen användning. III. Slägtet Crystallogobiiis, Th. (jill. 18G4. (On the Gobioids of the Easterii Coast of the United States; Proceed. of the Acadeiii}' of Natural Sciences of Pliiladelphia 18fi3, pag. 269. — 1864). Bukfenonia, som hos honan äro rudimentära och hos ha- nen äro fullt titbildade, äro förenade och bildande enfidlstän- di(j tratt, då de ytterste strålarne äro de längste samt äro sammanlmndno genom en fidlständig hinna. Kroppen lång- sträcJct, hoptrycJit och mycht genomsigtig, med tvärgående, böjda och paralMa fåror å hroppssidorna och tdan fjäll. En- dast hanen är riktigt tandbärande, och tänderna sitta hos ho- nom i enkel rad, och af underkäkens tänder äro ett par td- bildade till huggtänder då han är könsmogen. 2:ne skilda 1) Äfven dessa uppgifter öfverensstämma således med kke, 12:te Bd. pag. 19 — 1879 -1880. „ „ Francis Day: The Fishes of Great Britain & Ire- land, Part III, pag. 174, pl. LIV, fig. 1 & 2. — 1881. Enligt B. Fries (anf. st.) benämnes den af fiskrarne i Bohuslänska skärgården stundom Sjökock och stundom Flygfisk. Den senare benäm- ningen anföres af C. Cedeeström såsom förekommande i trakten af Ström- stad'). Anm. Den ofvan gifna diagnosen antyder en betydlig olikhet mellan hanen och honan, och denna olikhet är så stor, att få andra fiskar förete exempel på en sådan. Deraf har också blifvit en naturlig följd, att i all- mänhet alla äldre författare, som beskrifvit desse fiskar, betraktat hanen och honan såsom skilda arter, och kallat den förre Callionymus Lyra och den senare Call. Dracunculus, och för båda namnen åberopat Linnés auk- toritet. Hvad denna beträffar, så är detta åberopande' endast fullt befo- gadt med hänseende till Call. Lyra, men icke så med hänsyn till Call. Dracunculus, hvilken hos Linné ^) är en illusorisk art, som är sammansatt af 2:ne arter. Hans korta diagnos synes vara henitad från Gronovs å det af honom citerade stället (Museum ichthyol. Ordo I mus. p. 21, N:o 63) lemnade beskrifning, och denna har tydligen afseende på honan till Call. lyra, hvilket äfven bestyrkes deraf, att denna enligt Gunther förefinnes i Gronovs i British Museum förvarade samling. Men Linné citerar äfven Artedi (Genera Pisciura, p. 49 och Synonyraia, p. 77), och anför de af honom för den i fråga varande arten uppgifne lokalerne: Rom och Genova '). Artedi har emellertid å de citerade ställena återgifvit Rondelkt's Dra- cunculus, och denne är enligt den senares beskrifning och afbildning (Libri de Piscibus marinis, Lib. X, cap. XII, pag, 304) tydligen en helt annan fisk än Gronov's, och sammanfaller utan tvifvel med Callion. festiinis, Pal- las, eller Call. lacerta, Valenciennes (Cuvier & Val. Hist. nat. des Poiss. Xn, p. 286), såsom den senare författaren (anf. st. p. 276) anmärkt, och pä grund hvaraf Bonaparte (Catalogo Metodico dei Pesci Europei, p. 70) gifvit den af honom antagne Call. festivus namnet Call. dracunculus, 1) Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1876, N:o 4, p. 65. 2) Syst. Nat. edit. X:ma, T. I, pag. 249, Å: edit. XlLma, T. I' pag. 434. 3) Enligt E. GiGLiOLi (Esposizione internaz. di Pesca in Berlino 1880. Sezioae Italiana. Elenco dei Mammiferi etc. pag. 90) lär CalL lyra icke förekomma i Medelhafvet. 852 Slägtet Callionymus. Linné. De äldre författarne efter Linnés tid hafva således med afseende på deras CaU. Dracmiculus begått eii dubbel förseelse, nemligeu dels deruti att de upptagit eii af Linné uppstäld art, som är sammansatt af 2:ne ar- ter, och dels deruti att de upptagit honan till Cull. lyra såsom en från hanen skild och sjelfständig art. — Ehuru redan Pallas (Spicilegia Zool., Tyska uppl 1777, 8:te Samml. p. 27) yttrat den förmodan, att Linnés Call. Drncunculuff, af hvilkeii Gronov enligt honom beskrifvit en afart ("Spielart"), ej är något annat än antingen hanen eller honan af Linnés (Jall. Lyra. och ehuru derefter Gmelin (Systema Nat. ed. XIH, T. L Pars in, pag. 1153) vid sin beskrifning af Gcdl. Dracunculus tillägger den frå- gan: ''an solo sexu a lyra diversus?", samt Valenciennes (anf. st.) om denna art säger: ''Ce n'est tres-probablement que la femelle du CrtW«on?//HMS lyra", så tillkommer det dock företrädesvis framl. Prof. B. Fries att genom noggranna direkta iakttagelser i nataren och derpå grundade bevis tydligen hafva ådagalagt '), att de författare, som efter Linné upptagit hans Call. Dracmiculus såsom sjelfständig art, under detta namn beskrifvit honan till Call. lyra, och således misskänt könsförhållandet dem emellan^). Beshr. l:o. Ben fullt utbildade hanen : Dess totallängd öfverstiger knappt 1 fot dec.m. eller 300 mill. En hane, hvars totallängd är denna, har största kroppshöjden, öfver bnkfenornas fästen, utgörande 1720 t. eller 28 '^ uiiH- Kroppshöjden öfver anus är Y,„ t. eller 21 mill. och den samma strax framom stjertfenans bas 10 mill. Kroppens största bredd eller tjocklek, öfver förlockens bakre nedre utskott, är 1^20 t. eller 43 mill. Dess bredd strax bakom bröstfenornas fästen är "/lo ^- ö^l^i* '^^ mill., öfver anus Vio t- ^ller 24 mill. och strax framom stjert- fenans bas 6 mill. Afståndet mellan nosspetsen och stjertfe- nans bas är 7 V2 t- eller 225 mill. och det samma mellan samme spets och anus är 37io t. eller 108 mill. Då största kroppshöjden således innehälles nära 10 Va ggr, och största kropps- bredden 7 ggr i totallängden, och då kroppens bredd strax bakom bröstfenornas fästen är nästan lika med dess största höjd, och dess bredd öfver anus är något större än dess höjd derstädes, och dess höjd strax framom stjertfenans bas är större än dess bredd å samma ställe, så följer häraf, att den har en särdeles långsträckt och framtill öfver hufvudet bred och något nedtryckt kroppsform, som icke är hoptryckt förr än strax 1) Kongl. Vet. Akad:s Handl. 1837, pag. 40-47. 2) Enligt GiJNTHER skall Neill i Mein. of the Werner, nat. hist. Soc 1811, I, pag. .529, redan långt förut hafva framstält samma iaktta- gelser öfver detta könsförhållande, som B. Fries. Vi hafva icke haft tillgång till nämnda tidskrift. Randige Sjökocken. 653 framom stjertfenans bas, meii bakom hufvudet till uästan hela längden är något trindlagd eller trekantig, med afrundade hörn. Den trekantige formen är i synnerhet märkbar på den främre delen af kroppen bakom hufvudet, och denne del så väl som hufvudets undre sida äro undertill plattade. Långs midten af ryggen är en fåra, i hvilken de båda ryggfenorna sitta, och långs undre sidan af stjerten är en likadan, i hvilken analfenan sitter. Anus har sitt läge något litet framom midten af af- ståndet mellan nosspetsen och stjertfenans bas. Genitalpapillen är stor och spetsig och räcker, tillbakalagd, bakom början af analfenan. Dess längd är 8 mill. — Hufvudet är mycket stort, och af en något nedtryckt pyi-amidal och framtill trubbigt till- spetsad form. Dess längd från den inskjutne nosspetsen till den otyd- lige bakre kanten af underlocket framom bröstfenans bas är 2% o ^• eller 78 mill., och från samme spets till gälöppningen 2Yio t- eller 09 mill., och den förra längden iunehålles således ej fullt 4 ggr och den senare omkr. -1 '/g ggr i totallängden. Munnen är horisontel och medelmåttig, men till följd af nosens betyd- liga längd är rauavinkeln långt framom ögat. Öfverkäken skjuter något framom den undre, och läpparne äro mjuke och rörlige. Bakom den öfre läppen bildar hufvudets hudbetäckning ett tvärs öfver främre delen af nosen gående rörligt veck. Öf- verkäken är starkt framskjutbar, och de långa bakåt rigtade utskotten på mellankäksbenen bilda 2: ne parallele låge myggar långs midten af nosens öfre sida, sträckande sig tillbaka mel- lan ögonen. Nosen är of van kuUrig och, sedd ofvanifrån, framåt afsmalnande, men med spetsen afrundad, och, sedd från sidan, framtill tillspetsad, med öfre sidan (profilen) något stupande, och den undre framtill föga uppstigande. Den är lång, och af- ståndet mellan ögat och nosspetsen, som är 1 7io t- ^Uer 36 mill., då öfverkäken ej är framskjuten, utgör nära hälften af hufvudets största längd, och är ungef. 2'/.^ ggr större än ögats längddiameter, hvilken är 14 mill. Afståndet mellan främre orbitalkanten och gälöppniugen är 29 mill. Pannans minsta bredd mellan ögonen, då ej den ögongloberne betäckande huden räknas med till den samma, är 6 '/o öiiH- och är således föga mindre än hälften af ögats längddiameter. Denne senare dia- meter är större än deras vertikale, och ögonen äro med hänsyn till storleken medelmåttiga. Näsborrarne, af hvilka ingen är tubformad, sitta temligen långt åtskilde, framom ögat och ungef. 654 Slägtet Callionynius. 3 till 4 ggr närmare det än nosspetsen, och den bakre, som är mycket liten, ofvau och något litet bakom den främre och större- Gällockens form döljes af den dem betäckande huden, och bakre kanten af locket och uuderlocket är derför otydlig. Förlockets nedre bakre hörn utskjuter i ett stort bakåt rigtadt utskott, som är betäckt af huden ända till spetsen, der det bär 4 spet- sige taggar, af h vilka 2: ne äro rigtade uppåt, 1 bakåt och 1 framåt. Öfre kanten af locket är något urbugtad, och ofvan den har den lille uppåt rigtade gälöppningen sitt läge. Afstån- det mellan den och främre orbiialkanten är betydligt mindre än nosens längd. Gälhinnorna äro dolda af den dem betäckande huden, och hvardera har 6 strålar, af hvilka de 2:ne främre äro skilde ett stycke från de andre samt äro fastade på inre sidan af tungbenshornet, och de 4 bakre, som äro utdragne i långe och nästan hårfine spetsar, äro fastade på yttre sidan af nämnda horn. På hufvudets öfre sida och till en ringa del äfven på dess undre förmärkas spridde och irreguliert sittande små och låge, svartaktige, perforerade och rundade hudknölar, som tyckas motsvara de så kallade hudpapillerna hos si. Gohius. — Tänderna, som endast förefinnas på mellankäksbenen och underkäken, äro små och spetsiga och bakåt krökta samt kard- likt sittande. På mellankäksbenen sträcka de sig tillbaka ända bort emot dessa bens bakre ändar, men på underkäkshalfvorna upptaga de knappt dessas främre halfdel. Svalgbenständerna äro till en del trubbiga och hafva formen af krosständer, ehuru de icke äro särdeles stora eller tätt sittande, och en del af dem äro små och spetsiga. — l:sta ryf/gfenan, som har 4 enkle och oledade men mjukspetsige strålar, börjar något bakom gäl- öppningarne och obetydligt framom fästena för bröstfenorna, samt är mycket hög, och dess l:ste stråle, som är den vida längste, räcker långt utom fenhinnan och ungef. till midten af stjertfenan. Derefter aftaga strålarne i längd bakåt, så att den bakerste är den kortaste, och alla räcka mer eller mindre långt utom fenhinnan. Afståndet mellan 3:dje och 4:de strå- larne är något större än det mellan de andre, af hvilka l:ste och 2:dre äro hvarandra närmast. Fenhinnan sträcker sig bakom den bakerste strålen ända till basen af den 2:dra rygg- fenans l:ste stråle, hvadan båda fenorna äro nästan samman- hängande. Den 2:dre strålens höjd är 2Vio *. eller 81 mill. och den 4:de strålens d:o är ^ ,o t. eller 27 mill. — 2:dra Raiidige Sjökocken. 655 ryggfenan, som börjar något litet framom anus och slutar nå- got framom slutet af analfenan, och på ett afstånd från stjert- fenan som är lika med afståndet mellan nosspetsen och bakre kanten af ögat, har 9 strålar, som alla äro ledade samt enkle, med undantag af den siste, som är dubbel och hvars båda hälf- ter emot spetsen äro tvågreniga. Denna fenas höjd är ganska betydlig, ehuru mindre än den l:sta ryggfenans, och den är högre baktill än framtill. Dess 2:dre stråle är 1 %„ t. eller 43 mill. hög, och dess 9:de d:o 2 '/o t. eller 75 mill. d:o. — Analfenan, som är af samma byggnad som 2:dra jyggfenan, ehuru lägre än denna, och som slutar på ett afstånd från stjert- fenan, som är ungef. lika med afståndet mellan nosspetsen och ögat, har äfven 9 strålar, som till sin beskaffenhet öfverens- stämma med dem i 2:dra ryggfenan. Dess 2:dre stråjle är 7io t. eller 27 mill. och dess 9:de d:o 1 7io t- eller 48 mill. hög eller lång. Den bakerste strålen både i denna och i 2:dra ryggfe- nan räcker, nedfäld, bakom basen af stjertfenan. Strålarne i båda dessa fenor räcka med sine spetsar något utom fenhinnan. — Bröstfenorna hafva ett vertikalt fäste och räcka något bakom början af analfenan, samt äro temligen stora. De äro, då de ej starkt utbredas, kort och något snedt tillspetsade, derigenom att deras öfre strålar äro längre än de undre d:o. Strålarnes antal vexlar mellan 18 och 20, men är vanligen det sist nämnda, och alla äro tvågreuige, med undantag af den öfverste och ne- derste, som äro enkle men ledade. — Bukfenorna, som äro stora, långt åtskilda samt horisontelt fastade strax framom bröstfenornas fästen, med hvilka de baktill genom fenhinnan äro sammanbundna, hafva hvardera 1 enkel och oledad men mjukspetsig och temligen stor') samt 5 ledade och grenige strålar, af hvilka de 2:ne innerste äro längst och sinsemellan lika långe. Dessa fenor räcka ungef. till analfenans början. Den enkle strålen räcker utom midten af den närmaste d:o. De 2:ne innerste strålarne äro 1 Vjo t. eller 48 mill. långe, och den enkle strålen 14 mill. d:o. — Stjertfenan är lång och af- rundad, och dess längd ungef. lika med afståndet mellan nos- spetsen och gälöppningen. Den har 7 tvågrenige strålar och ofvan 3 och nedan 2 icke grenige sidostrålar, som med undantag af den ene ofvan äro ledade, — SidoUnicn är fullständig, och går 1) Denne stråle har blifvit förbisedd af GtJNTHER och Francis Day. {)5() Slägtet Callioiiymus. framtill något närmare ryggkanten, men redan från 'iidra rygg- iluans början går den rät låugs åt kroppssidans medelliuie till stjertfenan, på hvars 'J::de tvågrenige stråle uppifrån den fort-j sättes ett långt stycke utåt. Strax framom stjertfenans bas gå tvärs öfver ryggsidan från den ena sidolinien till den andra 2me framåt böjda linier af samma beskatfeuhet, som sidolinien, d. v. s. bildade af slemporer. — Färgen är en bland de mest lysaude, men är underkastad individuella vexliugar. Om den äldre hanens färg anföres i "Skandinaviens Fiskar" följande: Ofvan gulbrun, nedan gulaktig, med en hvit, något i gult dra- gande buk. Långs efter sidorna löpa 2: ne band af en skön azurblå färg, sinsemellan åtskilda af ett grönaktigt, något bre- dare band ; det öfre af de blå banden är oftast af brutet framtill i form af fläckar. Ofvan dessa finnes en långslöpande rad af höggröne fläckar, som fortsättas på hufvudet öfver gällockeu och blanda sig med de vackert blå och violette fläckar och korta irreguliera band, som pryda hufvudets sidor och till en del no- sen. Läpparne äro äfveu omvexlande gredelint och blått fär- gade. Iris höggrön, med ett temligen bredt brunt band så väl öfver som under pupillen, hvilken åter ofta har en blå glans. l:sta ryggfenan är höggul, med 3:ne små ovale, ljust gredeline fläckar, kantade med blått, vid fenroten, en mellan hvarje stråle, samt ett från desse fläckar löpande longitudinelt, vågigt band af samme färg och samme kantning, följande medellinien mel- hm de 3me förste strålarne. 2:dra ryggfenan är tecknad med flera omvexlande, transverselt (långsåt) löpaude, gröna, gula och ljusblå band. De senare finnas vanligen till ett antal af 3:ne, sammanhängande med mörkare bhitt kantade, samt ett af brutet, fläckformigt, öfverst sittande, närmare fenranden. Dessa band börja vid främste strålen såsom större, utvidgade fläckar, fort- löpa något vågformiga och svänga sig uppåt mot öfre fenranden baktill. De nedersta äro mörkast färgade, och de ljusna allt efter som de sitta fenranden närmare. Stjertfenan är grön vid roten och mera gulaktig emot spetsen, med irreguliera, långs- löpande, här och hvar afbrutna blå band vid roten och grede- lina vid spetsen. Analfenan är enfärgadt smutsigt grå, men skiftar likvisst vid viss dager vackert i gredelint. Bukfenorna vid roten gula, mot spetsen gröna, med flera eller färre vackert blåfärgade fläckar. Bröstfenorna ljusare gulgrå, med fläckformiga tvärband af flere färger öfver strålarne, och någre Randige Sjökocken. 657 högblå fläckar vid deras rot. Detta i allmäuhet hvad färgen beträffar, som är oräkneliga individuella variationer underkastad. Sällan finner man hos en individ alla partier lika fullständigt färgade. Än framstår det ena och än det andra, liksom på de öfrigas bekostnad. Den gulbrune färgen of van är än mörkare och än ljusare. De sköne färger, som pryda denne fisk såsom lefvande, äro särdeles ovaraktige, och försvinna för det mesta hastigt efter döden, och på de i sprit förvarade exemplaren ser man blott bleka lemningar af de azurblå banden. 2:0. Den fullt utbildade honan: Hon är betydligt mindre än hanen, och hennes totallängd öfverstiger i allmänhet icke 7'/2 till 8Vio tum dec.m. eller 225 till 249 mill. Hos en icke romstinn hona, hvars totallängd är T^io t. eller 219 mill., är största kroppshöjd*m, öfver bukfenornas fästen, 'Yjo ^- ^^l^r 22 Vo mill., kroppens höjd öfver anus Yj^ t. eller 21 mill., dess höjd strax framom stjertfenan 8 mill., dess största bredd, öfver för- lockens utskott, 1 7io ^- öller 36 mill., dess bredd bakom bröst- fenornas fästen Yio t- ^^l^r 27 mill., dess bredd öfver anus ^720 t- pll^i' '^2 72 mill. och den samme strax framom stjertfe- nan 6 mill. Afståudet mellan nosspetsen och stjertfenans bas är 57io t- öller 168 mill., och det samma mellan nosspetsen och anus 27io ^- ^ll^r 84 mill. Enligt dessa mått innehålles största kroppshcijden omkr. 973 ggi", största bredden 6 ggr och kroppens bredd öfver anus 9-3 ggr i totallängden. Vid jem- förelsen med hanen finner man följaktligen, att den har en mera undersätsig och i synnerhet en mera bred kroppsform än denne senare, hos hvilken kroppens bredd öfver anus innehålles 1272 ggi" i totallängden. Denna skiljaktighet är också lätt i ögonen fallande. Kroppen har äfven icke den trekantige for- men som hos hanen, utan ryggen är, i synnerhet baktill, något nedtryckt och kroppssidorna mera afrundade. För öfrigt har den en likadan långsgående fåra långs ryggen samt längs undre sidan af stjerten som den, hvilken finnes hos hanen. — Hiif- vudet företer emellertid ännu större skiljaktighet i sin form från det hos hanen, än den öfrige kroppen. Det är betydligt kortare. Dess största längd är 1 '72o t- ^ller 50 mill., och af- ståndet mellan nosspetsen och gälöppningen är 1 ^,'20 t. eller 41 mill., och den förra innehålles således nära 473 ggi" i total- längden, och dess största bredd utgör mera än 73 ^^ pei, pag. 61. — 1816. — Diseoholes, G. Cuvikr: Eegne Animal, noiiv. édit. T. II, p. 344- - 1829). Stenbitfiskar. Kroppen af omvexlande form: stundom något långsträcM, ehuru framtill mer eller mindre tjock och trubhicj, och stwidom kort och tjock ; utan fjäll och mycket slemmig^ och stundom mer eller mindre betäckt af benartade knölar. 3Iunnen beväpnad med små tänder. 1 eller 2 ryggfenor samt en analfena, som är lika utbildad som den mjukstråliga ryggfenan. Bukfenorna före- nade oclt förvandlade till en sugskifva på det sätt., att deras 6 starkt böjde och transformerade strålar., bilda ett fast under- lag uti nämnda skifva, som har en krans af sugvårtor, livilka äro omgifna af en yttre hudartad bräm. Gälöppningarne äro små och gälarne äro ofullständige, nemligen å hvardera sidan 3^U- Appendices pyloricce äro tcdrika, men simblåsa saknas. Genoai den på buken befintliga sugskifvan hafva de för- mågan att suga sig fast vid diverse på bottnen befintliga före- mål. De äro hafsfiskar, och hålla sig vid bottnen. Denna fa- milj omfattar 2:ne underfamiljer. Slägte n: 11 fena 1. Liparidini, Gunther. [2:iie fenor 2. Cyclopterini, Bonaparte.. l:sta Underfam, LIPARIDINI, A. Guxther. (Catal. of the Acanthopt. Fish. in the Coll. of the Brit. Mus. vol. III, pag. 158. — 1861). Sugfiskar. Kroppten något långsträckt, framtill tjock och baktill hop- tryckt, omsluten af en slemmig och naken hud. Hufvudet tjockt., med kort och afrundad nos. Ett långt., smalt och spetsigt in- fraorbitalben, som bakåt räcker till förlocket. En enda ryggfena, med svage och böjlige strålar, ofhvilka de främre icke äro ledade. Uti flera rncler sittande tänder endast på käkarne. Skelettet förbenadt. Gälhinnans strålar 6. G82 Slägtet Caveproctus. Till denua underfamilj höra blott ett par slägten, med några få arter från nordlige delarne af Gamla och Nya Werl- den, och båda hafva representanter inom vår nordiska fauna. LlPAKIDINI. Truuleiaa . Slägten : enkla och spetsiga eller trubbiga. 1. Careprocttis, Kröyer. treflikiga 2. Liparis, Aetkdi. I. Slägtet Careproctus, H. Kröyer. 1862. (Natiirhist. Tidskr. 3:dje Eiekke, l:tse Bd. 2:det Hefte, pag. 253. - 1862). Kroppen med en ytterst slemmig hud., och med stjertaf- delningen temliyen lång och smalt tillspetsad samt mycJcet tunn. Of/onen medelmåttigt stora, och sugsJcifvan ungefär af samme storlek som de eller ohetydligt större. Tänderna små och enJda, tillspetsade eller trubbiga.i sittande i irreguliera rader, som bilda en smal härda på mellanJcäkshenen och underkäken, men saknas på gommen. Till detta slägte hörer med säkerhet blott en art från noi'ra Ishafvet och sannolikt uorre Atlanten, och möjligen en 2:dra art från hafvet vid Kamtschatka. Den förra arten har anträf- fats i Skagerrack, och kan derför med fog räknas till vår nor- diska fauna. — Slägtet Carepjroctus synes oss vara väl grun- dadt, ehuru inom slägtet Liparis arten L, fabricii, Kröyer, onekligen antyder en öfvergång mellan båda dessa slägten. 1. Careproctus reiiiliardi, H. Kröyer. Slemsugaren. Hufvudet tjockt och ung ef. lika högt som hrcdt och såle- des icke nedtryckt, med kort och afrimdad nos; och hufvudets längd innehålles omkr. 4^^ 9U^' ^ totallängden. Ögats längd- diameter föga kortare än nosens längd samt ungef. lika med pannans minsta bredd mellan ögonen. Afståndet mellan anal- fenans hörjan och spjetsen af stjertfenan nära dubbelt större än afståndet mellan nosspetsen och den förra. Stjertfenan smal samt vid basen å öfre och undre kanterne betäckt af Slemsugaren. 68 3 rygg- och anaJfenorna. Färgen guUivit, Died hvitt slem och med mycket blekt gulbrunaktig anstrykning pä ryggen och sidorna. Kroppen till en del genomsigtig. Rf, 54— 55; af. 45—46; brf. 32—33; M. 5? stjf. 11— 14i)- Liparis ghitinosus, J. Eeinhardt, s:r: Overs. över K. Danske Yidensk. Selsk:s Forh. 1842, pag. 82. - 18432). „ (Careproctus) Beinhardi, H. Kköyer: Nogle Bidrag til nordisk Ich- thyologi: Naturhist. Tidskr. 3:dje Esekke, l:ste Bd. 2:det Hefte, pag. 252. - 1862. Careproctus Beinhardi,HR. GiLL: Synopsis of the Cj'clopteroids of Easteru North America; Proceed. of the Acad. of Natural Sciences of Philadelphia 1864, pag. 194. — 1864. „ „ R. COLLETT: Den Norske Nordhavs-Expedition 1876 -1878, Zoologi, Fiske, pag. 57, ])1. II, lig. 15 & 16. — 1880. Anm. Den af Pallas^) beskrifne och afbildade Gydopterus gelati- nosus, frän hafvet vid Kamtschatka, är tydligen till arten och sannolikt äfven till slägtet skild från Careproctus reinliardi. Uti kroppsformen och ögonens ringa storlek öfverensstänimer den med slägtet Liparis, till hvil- ket den i sjelfva verket torde höra, ehuru den genom sugskifvans litenhet och läget för anus visar tendenser till slägtet Careproctus. Uti storleken och kroppsformen synes den komma närmast Liparis tunicatus, Reinhakdt, Keöyek, eller den större formen af LijjJ. lineatus, ehuru den utan tvifvel är till arten skild både frän denna och de andra vid Grönland anträffade arterna. Beskr. I afseeude på storleken är det samma förhållande med denna, som med en del andra högnordiska arter, som äro gemensamma för vår nordiska och Grönlands fauna, nemligen att de hos oss äro mindre. Vid Grönland ernår den enligt Khöyee en tota] längd af ungef. 180 mill. Under Norska Nord- havs-Expeditionen erhölls ett exemplar, som var 79 mill. långt. Genom Prof. F. A. Smitt& härmed tacksamt erkända beredvil- lighet hafva vi haft tillfälle att delvis undersöka ett par i Skagerrack mellan Arendal och Skagen tagna exemplar af sius emellan lika storlek. A det ena exemplaret hafva vi tagit föl- 1) Enligt KrOyek och Collett. 2) Eeinhardt har härstädes skrifvit Liparis glutinosus (Pallas) på grund af ett skriffel, och på följande sidan förekommer det riktiga namnet Lip. gelatinosus. 3) Naturgesch.. merkwllrdiger Thiere (Spicil. Zool.), 7:de Sammlung, pag. 21, Platte 3, fig. 1. — 1777. B84 Slägtet Careproctus. jande mått: Totallängd 5S mill. Största kroppshöjdeu, öfver nacken, 10 V2 mill. Kroppens höjd vid analfenans början 8 mill. samt vid stjertfenans bas 1 mill. Störste tjockleken, öf- ver bröstfenornas fästen, 9 mill. Kroppens tjocklek vid anal- fenans början 3-/3 mill. och vid stjertfenans bas 1/3 ii^ill- A.f- ståndet mellan nosspetsen och sugskifvan 7 mill. ; det samma mellan den förre och anus 13 mill.; det samma mellan sug- skifvan och anus 1 '/.^ mill. och det samma mellan anus och början af analfenan 9'/2 i^f^i^l- Hufvudets längd 13 mill. Dess bredd öfver ögonen 8 mill. och dess höjd å samma ställe 7 mill. Afståndet mellan ögat och nosspetsen, eller nosens längd, 3-3 mill. Ögats längddiameter 31/2 mill. och pannans minsta bredd mellan ögonen 3 7-2 u^iH- Afståndet mellan nosspetsen och ryggfenans början IG mill., det samma mellan den samme och analfenans början 20 mill. och det samma mellan den sist nämnda och stjertfenans spets 38 mill. Sugskifvans längddia- meter 3-/3 mill- och dess tvärdiameter 3 7-2 miH- Stjertfenans längd är 6 mill. Enligt dessa mått innehålles största kropps- höjden 5 '/o och störste tjockleken ungef. 6 Yj ggr i totalläng- den, och detta utvisar, att den har en ganska långsträckt kropps- form; och då kroppshöjden vid analfenans början är betydligt mindre och vid stjertfenans bas mycket liten, och kroppens tjocklek vid analfenans början ej är hälften så stor, som den störste d:o, och den samme vid stjertfenans bas är ytterst obetyd- lig, så följer häraf, att kroppen bakåt starkt och jemnt aftager i höjd och ändå starkare aftager i tjocklek, tills den vid stjert- fenan är mycket låg och ytterst tunn. Den främre delen af kroppen är således tjock och temligen klumpig, och den bakre är ut- dragen i en ganska lång, jemnt afsmalnande och slutligen yt- terst tunn stjert. Anus är belägen ovanligt långt framme, un- der bakre delarne af bröstfenornas fästen, och afståndet mellan den och nosspetsen utgör ej fullt 7* af totallängden, och af- ståndet mellan anus och analfenan utgör ungef. -/g af det förra.^ hvadan anus är belägen ovanligt långt framom analfenan och nästan intill sugskifvan. Genitalpapillen är tydlig och fram- stående, ehuru icke lång. — Hufvudet, hvars längd till bakre spetsen af locket innehålles föga mera än 4 ggr i totallängden, är tjockt och nästan fyrkantigt (kubformadt) samt framtill föga eller icke nedtryckt, med mycket kort, ofvan kullrig och framtill afrun- dad nos. Munnen är af medelmåttig storlek, med föga uppsti- Slemsugareii. 685 gande oiimspilnga, som baktill slutar imder ögats framkant. Öfverkäkeu skjuter något litet framom den undre. Blott 1 näs- borre förefinnes å livardera sidan, strax ofvan främre ögonvrån, och den är aflåug och något litet uppstående. På nosen äro flera slemporer, af hvilka 3:ne vid nosspetsen äro temli- gen stora. Ögonen äro af medelmåttig storlek, så att deras längddiameter, som är ungef. lika med deras vertikale d:o. in- nehålles nära 4 ggr i hufvudets längd. De äro laterala, och deras öfre kant är nästan i jemnhöjd med pannans profil. De- ras längddiameter är föga kortare än afståndet mellan dem och nosspetsen, samt lika med den mellan dem varande konkava pannans minsta bredd. Under hvartdera ögat är ett långt, bakåt tillspetsadt och till förlocket räckande infraorbitalben, liknande det, som finnes hos följande slägte. Gällocken likna till sin form dem af det senare, med undantag deraf att locket och förlocket äro något smalare. Gälöppningarne äro små och belägue under locket och underlocket. Gäl hinnans strålar äro 6, och båda gälhinnorna äro förenade under gälnäset, långt framme och strax bakom hakvinkeln. — Tänderna^ som endast förefinnas på mellaukäksbeneu och underkäken och der äro kard- likt sittande, eller bildande flera irreguliera rader, äro enkla, d. v. s. icke flikiga. De äro små, men olikstora. Långs kar- dans midt i båda käkarne är en gles rad af något längre, till- spetsade och bakåt krökta tänder, och på sidorna af dem äro kortare, trubbiga sådana. — Hyggfenan, som börjar ett godt stycke bakom bröstfenornas fästen, och som baktill är förenad med stjertfenan till ungef. '/.^ af denna senares längd, har 54 till 55 strålar, som till en del äro temligen långe samt fine och spenslige, och alla äro enkle d. v. s. icke grenige, och en- ligt Kröyer de omkr. 17 förste iclve ledade och de öfrige med få och långe leder. Då strålarne hafva en stark lutning bakåt, är denna fena temligen låg, och den sänker sig så småningom bakåt. Dess höjd framtill, der den är högst, är knappt så stor som halfva kroppshöjden derstädes. — Analfenan^ som börjar ett godt stycke bakom ryggfenans början och obetydligt bakom slutet af l:sta Ys ^^ totallängden, samt är förenad med stjertfenan ungef, lika långt ut som ryggfenan, och som är af samme byggnad och höjd som denna senare, har 45 till 4G enkle strå- lar, af hvilka enligt Kröyer de 8 förste icke äro ledade. — ■ Bröstfenorna^ hvars fästen upptill börja under den bakåt rigtade 686 Släktet Careproctus. spetsen af locket och imderlocket och nedåt och framåt sträcka sig ned under strupen och der förena sig med hvaraudra framom: sugskifvan, ett stycke bakom hakan eller underkäksgreuarnes symphys, hafva 32 till 33 strålar, som enligt Kköyer äro enkle men ledade, och af hvilka omkr. de 12 till 15 främre hafva frie och undulärt krökte spetsar. De öfre längste strålarne räcka icke till analfenans början. De främre af dem med frie spetsar äro längre än de bakre af dem. — Sugskifvan, eller de förvandlade bukfenorna, är nästan rund, blott obetydligt längre än bred, och något bredare baktill än framtill. Dess vidd är obetydligt större än ögats, men synes vara någon vexling underkastad^). De.ss främre del ligger under bakre delen af ögat och temligen långt bakom underkäkens symphys, och i afseende på det framryckta läget för den samma synes der icke vara någon skilnad mellan slemlumpen och Liparis montagui"-). De i krans sittande sugvårtornas antal är 13, af hvilka den, som sitter i midten framtill, öfver de båda ändarne af bäckenbenen, är dubbel. — Stjertfenan är smal och temligen lång och har nära V/, af hufvudets längd, och har enligt Collett 11 till 14 strålar, af hvilka 10 — 12 äro fullständige och i spetsen grenige. Den har aftrubbad spets. — Sidolinie saknas. Huden är tunn, mycket slemmig och åtminstone på de i sprit förva- rade löst sittande, — Färgen gulhvit, med blekt gulbrunaktig eller grårödaktig anstrykning på ryggen och sidorna af hufvu- det och kroppen, och utan fläckar. På nosen och buken är den ljusare gulhvit. Iris svartgrå, här och der med silfvergrå skift- ning. Slemmet och den löse huden hvitaktiga. På i sprit för- varade exemplar torde den gulbrunaktige färgen på ryggen vara något dunklare än i friskt tillstånd, derigenom att der då uti den förmärkes en ytterst fin och tät svartaktig punktering. — Enligt Kröyer har skelettet en lös och spongiös byggnad. Mel- lanlocket är smalt och nästan liknande en stråle i gälhinnan, liksom hos följande slägte. De till ett sammanvuxna infraor- 1) Hos det andra å samma ställe och tid tagna exemplaret, som är af samme storlek, är den é'/, mill. lång och lika bred baktill. 2) De af Kröyer och Collett gifna beskrifningarna antyda, att den skulle hafva sitt läge strax bakom underkäkens symphys, men sådant läge har den icke företett hos de båda af oss undersökta exemplaren. Slemsugaren. 687 bitalbeueu äro framtill försedda med slemgropar. Kotornas an- tal är enligt den samme 60, af hvilka 10 tillhöra bålen. Slemsugaren, såsom vi vilja kalla den, är en sällsynt, hög- nordisk djupvatteustisk, som ännu icke blifvit funnen vid våra kuster och som således egentligen icke tillhör vår fauna, men som dock blifvit anträffad icke så särdeles långt derifrån och derför sannolikt derstädes kan komma att erhållas på passande lokaler. Under den naturhistoriska expeditionen med vår kro- noångbåt Gunhild under sommaren 1879 blefvo, enligt hvad R. CoLLETT (anf. st.) redan uppgifvit, 4 exemplar af denne fisk af Doktor Hj. Theel och Kand. C. Foesstrand midt emellan Arendal och Skagea tagna med s. k. trawl på det betydliga djupet af mellan 400 och 500 famnar och på lös lerbotten. Då den efter hela sin byggnad måste vara bunden vid bottnen, så är det tydligt, att den blifvit tagen vid sjelfva bottnen och icke i de öfre vattenlagren. Under Norska Nordhavs-Expedi- tionen 1876 — 1878 hafva 3:ne exemplar af den samme erhållits på 263 och 658 famnars djup i Ishafvet, dels vid Jan Mayen och dels 108 kilometer vester om Beeren Eiland. För öfrigt har den endast erhållits vid Grönland, och derstädes enligt Kröyer blifvit anträffad både vid Omenak, Jakobshavn och Ju- lianehaab. I afseende på dess lefnadssätt känner man endast, att den söker mjuk botten och håller sig på större djup. Kköyer har funnit lemuingar af Balanider i dess munhåla, möjligen endast tillfälligtvis ditkomna vid dess fångande, emedan de sannolikt icke förekomma på de betydliga djup, der den håller sig. II. Slägtet Liparis, Artedi. 1738. (Descriptiones Specierum Piscium, pag. 117. — 1738. — G. Cuvier: Regne Animal, nouv. edit. T. II, pag. 346. — 1829). Kroppen med något slemmig hud och med en, från sidan sedd, medelmåttigt och iche smalt tillspetsad eller utdragen stjertaf delning. Ögonen i allmänhet små, och deras diameter mycliet mindre än den af sugshifvan samt mindre än pannans bredd dem emellan. Tänderna, som endast förekomma på mellanJiähshenen och underMJcen, äro små, treflikiga vid spet- sen och Jcardlikt sittande. De främre strålar ne i rygg- och 688 Slägtet Liparis. ■analfenorna äro enlcle och oJedade^). Gälhinnans strålar äro 6-). Detta slägte omfattar omkr. 8 kända arter från de nord- lige delarne af Gamla och Nya Werldeu, och af dessa höra 2:ne till vår fauna. Liparis. Kyggfenan Arter: förenad ined stjertfenan 1. lineatus. (Lepkchin. skild från stjertfenan 2. montagui. (DoxoVAN). 1. Liparis liiie.itus, (Lepechin). lordiske Sugfisken eller lordiske Sug-aren. Hygg- ocli analfenorna baliiU förenade med stjertfenan, och båda, men i synnerhet den senare, sträelia sig ett litet stycke id öfver denna senares bas. 2:ne par tydlige näsbor- rar, af hvilka det främre parets äro tubformadc. Af ståndet mellan främre kanten af underkäken och sttgskifvan innehål- les omkring 7 — 8 ggr i totallängden. Stjertfenans längd ut- cjör icke -/j af hiifvndets d:o. Rf. 7+-25— 15+27 : af. 1+25-2+30; brf. 32—42; bf. 6; stjf. 10. €ijclopterus Liixiris, Linné: Syst. Nat. edit. XlLma, Tom. L V^g- 414. - 1766. „ lineatus, J. Lepechin : Novi Conimentarii Acad. Scient. iniper. Petropolit. Tom. XVIII, pro anno 1773*, pag. 522, tab. V, fig. 2 & 3. — 1774. Liparis vulgaris, Flebiing: History of British Animals, pag. 190. — 1828. „ barhat US, C. U. Ekström: En för Skandinaviens Fauna ny fisk, liörande till Artedi slägte Liparis, funnen i Älörkö Skärgård; Kongl. Vet. Akad:s Handl. för är 1832, pag. 168, tab. V. - 1833. 1) Antalet af strålarne i rygg-, anal- och bröstfenorna är hos arterna inom detta slägte underkastadt betydliga individuella vexlingar, ehuru i allmänhet de äldre hafva flere strålar än de unge. 2) Uti Skandinavisk Fauna uppgifvas 7 strålar i gälhinnan hos Li^}- lineatus (barbatus), hvilket beror derpå, att mellanlocket blifvit taget för en stråle i gälhinnan. Samma fel var förut begånget af DONOVAN och EKSTRÖM. Nordiske Susrfisken. 689 Liimris tunicatus, J. Reinhardt, S;e: Overs. över K. Danske Vidensk. Selsk:s Forh. den physiske Classe, fra den 31 Maj 1832 til d. 31 Maj 1836, sid. CXI, ihop raed K. Danske Vidensk. Selsk:s naturvid. o. niatliem. Af- liandl. 6:te Deel. — 1837. „ harhatus, H. Kröyer: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 534, (med figur). — 1843—1845. Gaimard (Kröyer) : Voyages en Scandin. en Lappo- nie et au Spitzberg, Zoologie, Atlas, Poissons, pl. 13, fig. 2 a— g. — 1845, H. Kröyer: Naturhist. Tidskr. 2:den Esekke, 2:det Bd. pag. 284. — 1846—1849. (Såsom ny art). S. Nlsson: Skand Fauna, 4:de del. Fiskarna, 2: dra haft. pag. 237. - 1853. W. Yarrell: Hist. of Brit. Fishes, 3:rd edit. (Ifi- chardson), vol. II, pag. 349. - 1859. €hk. LtJTKEN: Vidensk. Meddelelser fra den natur- hist. Foren. i Kjöbenh. 1860, pag. 174. - 1861. (Art- namnet här för första gången hänfördt till Lepechin ). A. GuNTHER: Catal. of the Acanth, Fish. in the coU. of the Brit. Mus. vol. III, pag. 159. - 1861. H Kroyer: Nogle Bidrag til nordisk Ichthyologi; Naturhist. Tidsskr. 3:dje Eaekke, l:ste Bd. 2:det Hefte, pag. 236. — 1862. Idem: ibm, pag. 244. A J. Malmgren: Krit. Öfvers. af Finlands Fiskfauna (grad.-afh.), pag. 18. — 1863. Idem: ibm, pag. 20. Th. Gill : Synopsis of the Cyclopteroids of Fastern North America; Proceed. of the Acad. of Natural Sciences of Philadelphia 1864, pag. 191. - 1864. Idem : ibm. Idem: ibm, pag. 193. J. CouCH: Hist. of the Fish. of the Brit. Islands, vol. II. pag. 190, pl. C VI. — 1864. A. J. Malmgren: ()m Spetsbergens Fiskfauna; Öf- vers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1864, N:o 10, pag. 510. - 1865. G. Lindström: Om Gotlands Fiskar; Gotlands Läns Hushållu. Sällsk:s årsberättelse 1866 (aftr.), p. 16. — 1867. E. CoLLETT: Norges Fiske, pag. 65. — 1875. A. W. Malm : Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 457, tafl. VII, tig. 5. - 1877. E. Collett: Meddelelser om Norges Fiske i Aareue 1875—78; Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 41. - 1879. Lilljeborg, Fiskarne. 44 Uneatus, harhatus, imlgaris, Uneatus, vulgaris, tunicata, lineata, harhatus, I in ea tus, „ arctica, ,. major, Sea Snail, Liparis harhatus, Uneatus, stellatus, Uneatus, 690 Slägtet Liparis.. Liparis vulgaris, G. Winther: Prodr. Tchthyol. Dan. marinoe; Natur- hist. Tidskr. 3:dje Esekke, 12:te Bd. pag. 20. — 1879—1880. „ stellata, Idem: ibin, pag. 21. „ lineatus, R. Collett; Den Norske Nordhavs-Expedition 1876 — 78, Zoologi, Fiske, pag. 50. — 1880. „ vulgaris, Francis Day: The Fishes of Great Britain & Ire- land, Part III, pag. 184, pl. LVI, fig. 1. - 1881. „ „ MöBius & Heinckk: Die Fische der Ostsee, pag. 57. — 1883. Enligt hvad oss af Konservator G. Kolthoff blifvit meddeladt benäm- nes både denna och följande art af fiskrarne i Bohuslän Sugfisk. I Skan- dinavisk Fauna har den fått namnet Större Lumpfisk^) och i Göteborgs och Bohusläns Fauna namnet Stjernprydd Sugare. Anm. Den stora föränderlighet, som denne fisk företer sä väl uti sin färgteckning som uti fenstrålarnes antal, dels individuelt och dels på grund af åldern, och äfven den betydliga skilnaden i storlek mellan de äldre i den högre norden och de samme i sydligare trakter hafva gifvit anledning till att dela den i flera arter. Dels på grund af de åsigter, som först blifvit uttalade af A. J. Mat.mgren (i afhandlingen om Spetsbergens Fiskfauna) och sedermera af R. Colt^ett (anf. st.) och dels pä grund af egen erfarenhet anse vi emellertid, att alla desse lokale och individuelle former tillhöra en enda art, i öfverensstämmelse med den här ofvan fram. stälda synonymien, hvilken art af Lepechin å anf. st. först erhållit sitt artnamn. Smärre och yngre individer förete ej sällan den randiga färg- teckning, som legat till grund för artnamnet lineatus, och mellan denna färgvarietet och den vanligare, på kroppen mera enfärgade eller ytterst fint mörkt punkterade varieteten förekomma öfvergångar, som dels hafva både ränder och fläckar, och dels blott hafva de senare, och vi hafva nå- gon gång vid Norges vestkust i samma tag med bottenskrapa erhållit både den randiga och den på kroppen enfärgade varieteten^). Riktigt fullvuxna exemplar af denna art erhållas hos oss ytterst sällan, och i allmänhet icke i bottenskrapa, och de unga outbildade exemplaren äro ej tillräckliga för artkarakterernas behöriga bestämning. Det är för öfrigt samma förhållande med den som med den af föregående slägte (Careproctus) och i allmänhet med högnordiske fiskar: att den i den högre norden och i synnerhet vid Grönland blir större än i närheten af våra hafskuster, och på samma gång 1) Då den följande arten stundom är lika stor som den, hafva vi icke ansett oss böra till lokalnamnet lägga ordet större, och det i Gö- tebis och Bohuslis Fauna gifna namnet är endast tillämpligt på en färgvarietet af den. Det af oss föreslagna namnet grundar sig derpå, att den egentligen är en högnordisk fisk, ehuru den åt söder blifvit ut- bredd till England i Europa och till Gap God i N. Amerika. Namnet Lumpfisk häntyder på det stenbiten tillkommande artnamnet liimpus, och synes oss derför icke lämpligt. 2) Gollett anför icke färre än 10 färgvarieteter af denna art. Nordiske Sugtisken. 691 den der blir större får den äfven något mera utbildade fenor, med ett nå- got större antal fensträlar, än den hos oss i allmänhet har. Hos de större- äro de främre tubform ade näsborrarne mera uppstående än hos de smärre ^ hvilket tyckes vara en naturlig följd af den högre utvecklingen i allmän- het. Vi tveka derför icke att med Malmgren anse Liparis tunicatus, PiElNHARDT, Kröyer, från Grönland, för att vara samma art som vår, se- dan vi varit i tillfälle att jemföra den med den senare och icke funnit någon egentlig skiljaktighet dem emellan. Beshr. Det största hos oss erhållna exemplar af denne fisk är, så vidt vi derom fått erfarenhet, det af Ekström be- skrifna från Mörkö skärgård, hvilket enligt honom hade en to- tallängd af 4V20 tiim dec.m. eller 130 millJ). Då vi år 1861 uppmätte det Ekströmska exemplaret å zoologiska riksmuseum var dess längd endast 4 t. eller 120 mill. 1 samma museum hafva vi uppmätt ett annat exemplar, taget i trakten af Neder Kalix, och hvars totallängd var 96 mill. eller .SVio ^- ^^^ Spetsbergen hafva stundom något större exemplar erhållits, ehuru dessa äfven derstädes tyckas vara sällsynta, oaktadt ar- ten der är allmän. Det största exemplaret, som Malmgren der iakttagit, var enligt honom 5 t. eller 150 mill. långt. Collett uppgifver-), att han å Tromsö museum sett ett exemplar från Spetsbergen, som var 132 mill. långt. Något så stort exem- plar har han icke erhållit vid Norge, ehuru det icke tyckes vara osannolikt, att den der kan ernå denne storlek, liksom att den vid Spetsbergen kan ernå en totallängd, som är större än 150 mill. Det största vid Norge erhållna exemplar, som Collett hade till hands, var 85 mill. långt, och det var taget i Varangerf jorden, men han hade å Tromsö museum sett ett exemplar derifrån trakten, som var 108 mill. långt. Vid Grön- land ernår den en mycket betydligare storlek, och blir der en- ligt Kröyer (anf. st.) 10 Danska tum eller omkr. 260 mill.. 1) Uti Skandinavisk Fauna uppgifves artens totallängd till 7 '/o tum- verkm. eller 184 mill. men der uppgifves icke, huruvida detta mått blifvit taget å ett inhemskt exemplar, hvilket senare dock är troligt. Enligt be- näget meddelande af Professor Quennerstedt förefinnes i Lunds Universi- tets zoologiska museum ett från zool. riksmuseum erhållet exemplar af. denne fisk, som är 4 V2 tum vkm. eller 111 mill. långt, och man skulle derför kunna tro, att uppgiften om 7 V2 tum är tryckfel i stället för 4 Yj tum. 2) Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875—78. Christ. Vid Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 44. 692 Slägiet Liparis. lång, eller möjligen ännu något större. Hos EkstkOms exemplar, som enligt honom är en romstinn hona, och hvars totallängd vi enligt hvad redan är anfördt funnit vara 120 milL, hafva vi iakttagit kroppens största höjd, öfver anus, vara 29 mill. och dess höjd strax framom stjertfenans bas vara 4 '/2 ^^iH- Störste tjockleken, öfver locken, är 24 mill. Hufvudets längd till bakre spetsen af locket är 27 mill. Afståndet mellan nos- spetsen och ögat är 9 mill.; ögats längddiameter 5'/j mill. och pannans minsta bredd mellan ögonen 2 s o 5 s a ■— ■■" — ^ .:s; =<-■ ra tr) -^ -^'6 o -r^ ra ti -S^-r^-Ttr^Sf" 5^i3 -t^ — D=3 S >< ra t^ & .i ^ o > CO c ra "^ a o o a =* c ^ a a^ ^. ra .5 !-, CO 3- a ScJ2' o o _ra a a c ? a SQ ra c o l-l r^ ra ^ -a r- S'^'^ a S S c^S ^c o o ^ g^ " 3 ■ £1 r1- 2DO S B &5 - o ™ — ■ 3 S ^ÖÖ; Ot3 ' — t» ) O gt S_ sr -! = I- i ' c" o Q rf (6 ( w ^ '"• t» dl 1-3 K ca ers -1 o 3 3 ö b c -c ::i 3 3 so CfQ Ci c o o o Clj o.' o , a cc &5 1333. 3 cr? M C/J 3 !^3 o <; (D ' rf" "^ , 3 P -<; ' g g 3 • o o o d ^ S. :3. S. s «, h* < < CD (TD — . a> J?> ; -CfQ ■o 2 cfi c: O: ~' rt- ^^ M, -n 5 < *= 5 g (ti a fc t«l _J -. >-. t^ p c/: P P 3 3 3 3 P Crq 3 = Ö g 3 2 2 y-v 3 r^ "^ *" C'^ D' tn -: ?r s ' s; S. o 3 K ^ ^ -r ^ ikifv fena lom nen ;ken kom ^ er. CO 3 P ,e->- CO 3 . ^0: . c: CO ?v (Tt- c: 3^.'^ p O. . '^ ^• 3 3 3 P 0 • P 3 3 3 ■ CO • P • ^_^ • (« P • *-*5 , • p: . "> • . fD • 3 5 > 3 a 3 s I I I I I I I I I I I I I I I "w I I I I I I I I I I I OJ 00 iD O OJ ^ - S. ■O Montagus Sugfisk. 707 Kroppsformen hos deuna art liknar den hos den föregående, samt är, liksom hos den, i synnerhet hos de romstinna ho- norna, mycket lik den hos grodlarverne. Den är tjock och klumpig framtill, i synnerhet hos honan, med stjerten bakåt afsmalnande och starkt hoptryckt, och med hufvudet framtill afrundadt och der något nedtryckt. Kroppens största höjd, som hos honan och de unge är belägen vid anus, och hos den äldre hanen är belägen vid analfenans början eller åtminstone vid både den och anus, innehälles omkr. 4 till 5 ggr i totallängden, och är minst hos hanen och störst hos den romstinna honan. Kroppens bredd eller tjocklek strax bakom bröstfenornas fästen, är föga mindre än den öfver locken, och innehålles hos den unge hanen blott omkr. 5 ggr, hos den äldre honan 6 ggr och hos den äldre hanen nära 7 ggr i totallängden, och då den sist nämnde äfven har den jemförelsevis minsta kroppshöjden,, så framgår det häraf, att han har den smärtaste kroppsformen. Då fisken ses från sidan, visar sig hanens kroppsform afvikande från honans genom kroppens betydliga höjd vid analfenans bör- jan, och genom den temligen starkt bakåt till stjertfenan upp- stigande undre kanten eller profilen af stjerten långs analfe- nans bas, så att bukens profil och den undre profilen af stjer- ten vid sist nämnda fenas början med hvarandra bilda en trub- big vinkel. Kroppens tjocklek vid analfenans början är enligt de gifna måtten större hos hanen än hos honan, och då krop- pen hos honom på samma ställe äfven är högre, så följer häraf,. att hanen har stjerten starkare och mera utvecklad än honan. Liksom hos föregående har anus sitt läge långt framom mid- ten af kroppens totallängd, äfvensom framom midten af afstån- det mellan nosspetsen och stjertfenan, och afståndet mellan nos- spetsen och anus innehålles omkr. 2% till S^/s ggi' i to- tallängden, samt är minst hos hanen, hos hvilken anus följ- aktligen ligger längre fram än hos honan. Från den föregående arten afviker den emellertid i afseende på läget för anus deri- genom, att denne (i synnerhet hos de äldre) är närmare intill sugskifvan än intill analfenan, då det hos den föregående är motsatsen. Genitalpapillen är mycket liten hos hanen och icke märkbar hos honan, hvars genitalöppning är en transversel springa, liksom anus. — Hufvudet är något litet kortare än hos före- gående art, och dess längd är endast hos helt unga exemplar märkbart större än största kroppshöjden, och hos romstinna 708 Slägtet Liparis. honor betydligt mindre än den seuaie, samt hos den äldre ha- nen ungef. lika med den samma, och innehålles 4 till 5 ggr i totallängden. Dess form är den samme som hos föregående: kort och tjock, med kort och afrundad nos, hvars längd inne- hålles hos de äldre omkr. 3 ggr och hos de unge nära 2-/3 ggr i hufv^udets d:o. Munnen är liten, med horisontel mun- spriuga, hvars vinklar äro belägne framom ögonen. Öfverkäken skjuter föga framom den undre. Näsborrarne äro olike dem hos föregående ari. Det bakre, hos den senare på pannan in- • nanför midten af ögonen sittande parets d:o saknas här hos de äldre helt och hållet, och endast hos mycket uuge^ individer hafva vi stundom funnit svaga spår till dem i ett par upphöjde punk- ter derstädes. Det främre parets sitta på samma ställe som hos föregående — framom och något ofvan de främre ögon- vrårna — hafva en aflång öppning och äro något litet upp- stående, men så obetydligt, att de knappt kunna sägas vara tubformade. Framom och något innanför dem äro på nosen ett par temligen stora slemporer belägna, liksom hos föregå- ende'). Äfven hos denne, liksom hos den senare, företinnas uti det å nosspetsen tvärgående hudvecket ofvan öfverläppen 6 slem- porer, men de vid dem varande inskärningarne i kanten af vecket äro föga märkbare. Ögonen äro knappt så stora som de hos föregående, och deras längddiameter är mindre än hälften af nosens längd, och innehålles hos de äldre 7 ggr och hos den unge 6 ggr i hufvudets d:o. Pannans minsta bredd dem emel- lan är hos de äldre dubbelt, men hos de yngre ej fullt dubbelt större än nämnde diameter. Locket och underlocket bilda en temligen spetsig, bakåt rigtad vinkel ofvan basen af bröstfenan. Förlocket har bakre och undre kanterne jemnt afrundade, och mellanlocket är till formen nästan liknande en af gälhinnans strålar, samt smalt, långt, böjdt och tillspetsadt vid båda än- darne. Gälhinnans strålar äro 6, och båda gälhinnorna äro förenade, och med en fri kant under gälnäset. Slemporer, utom de redan nämnda, finnas äfven hos denna art, och de äro stälda ungefär lika med dem hos föregående. Den under och den bakom ögat sitta endast något närmare intill detta, än hos 1) Äfven hos denna arten hafva dessa sleuiporer af Kröyek och MALM blifvit tagna för det främre paret näsborrar, och de räkna derför det be- fintliga parets näsborrar såsom de bakre, ehuru de motsvara de främre hos föregående art. Montagu's Sugfisk. 709 den. — Tänderna, som på mellankäksbenen och underkäken bilda afiånga kardlika fält, och intaga nästan hela undre si- dan af de förra och den öfre sidan af den senares dentaldelar, samt sitta i talrika sneda rader, äro små och försedda med en trefli- kig, hoptrj^ckt krona, med spetsige flikar, af hvilka den mel- lerste är längre än sidoflikarne. De tänder, som sitta främst på dessa ben, äro minst. Tänderna på svalgbenen hafva enkel spets. — Piijggfenan börjar öfver midten af den tillbakalagda bröstfenan, och dess siste stråle är vid basen skild från stjert- fenans bas genom ett afstånd, som är ungef. lika med stjertens höjd strax framom denne bas, men nämnde stråle räcker till- bakalagd i allmänhet med sin spets till den samme, och från denne stråle går långs ryggkanten en låg fenhinna till den, dock så, att ryggfenan är skild från stjertfenan. Strålarnes an- tal är vexlande mellan 27 och 32 (vanligen 28 till 30), som alla äro enkle, och af hvilka de 13 till 15 förste äro oledade, och de allra främste hafva temligen styfve spetsar, samt äro helt korte och till större delen dolde i huden. De öfrige äro ledade. Fenan är på sin främre V31 i synnerhet hos de äldre, mycket låg, och har en grund bugt ett litet stycke bakom början, samt börjar höja sig något bakom analfenans början, och har sin största höjd ungefär vid början af den bakerste Va ^'f dess längd, hvarest strålarne äro dubbelt så långe som stjerten är hög strax framom stjertfenaus bas. Dess bakre hörn är starkt afrundadt, och den bakerste strålen är något kortare än den närmast föregående. — Analfenan börjar ungef. under den 10:de strålen i ryggfenan, och dess bakerste stråles bas är skild från stjertfenan genom ett afstånd, som är ungef. lika med ögats längddiameter, men dess bakersta afrundade hörn räcker något bakom stjertfenaus bas, med hvars ytterste sido- stråle den bakerste strålen genom fenhinnan är förenad, ehuru der mellan analfenan och stjertfenan är en temligen djup bugt, och dessa fenor således derstädes äro föga och stundom nästan icke sammanbundna. Den har 22 till 25 strålar, som alla äro enkle och de 3:ne förste oledade och temligen styfve och de öfrige ledade. Denna fena, som, med undantag af dess främste lägre del, är ungefär af samma höjd, som den bakre delen af rygg- fenan, är för öfrigt nästan jemnhög, och den sträcker sig van- ligen något längre tillbaka än ryggfenan. — Bröstfenorna äro proportionsvis mindre än hos föregående art, och de räcka hos 710 Slägtet Liparis. den äldre honan ungef. till anus och hos den äldre hanen och de unge något bakom anus, men icke till analfenan, och deras längd från främre kanten af deras bas innehålles hos de äldre 4 ggr och hos de unge nära 4 ggr i totallängden. De sträcka sig liksom hos föregående på strupen framom sugskifvan, mel- lan den och gälhinnorna, men äro här längre åtskilda från hvarandra än hos den. Deras strålar äro till antalet 27 till 30 (vanligen 21 till 28), och af desse bilda, liksom hos före- gående, de 7 främre en särskild afdelning, som genom en bugt är skild från de bakom varande strålarne, och som dessutom genom längre ur fenhinnan fritt utstående strålspetsar skiljer sig från dem, ehuru de främste äro helt korte. 5:te och G:te strälarnes spetsar äro här, liksom hos föregående, de längste. Den bakre brede afdelningen af bröstfenan är snedt afrundad. — De till en sugskifva transformerade hukfenorna hafva hvardera 6 förändrade, böjde, enkle och oledade strålar. Sugskifvan, som vi funnit nästan rund hos både äldre och yngre, är belägen på ett afstånd bakom underkäkens framkant, som hos den äldre honan innehålles 9 ggr, hos den äldre hanen ungef. 8 '/2 g?i' och hos den unge d:o omkr. 8 ggr i totallängden, och som är ungef. lika med samma skifvas längddiameter. Liksom hos fö- regående består den å sugskifvan varande kransen af 13 sug- vårtor, men den i midten framtill varande d:o är visserligen större än de andra, men ej tydligen dubbel, och hos äldre exemplar äro dessa vårtor något otydliga. — Stjertfcnan, som är längre än hos föregående art, och hvars längd utgör både hos äldre och yngre ^,4 eller mera af hufvudets längd, och hvars spets stundom är tvär med afrundade hörn. men oftare är afrundad, har 10 fullständige och ledade men enkle strålar. och ofvan 4 och nedan 2 sidostrålar, af hvilka ingen är ledad, ehuru ett par af dem äro temligen långe. — Huden liknar i det närmaste den hos föregående, och är tunn samt å i sprit förvarade exemplar löst sittande, liksom hos den. Sedd med lup, företer den, i synnerhet på öfre sidan af hufvudet och på framryggen, talrika, ehuru temligen glest sittande, små run- dade och med tydlige konturer försedde kornige bildningar, som äro större och glesare än de ljusbrytande kropparne i den samme hos den föregående arten, och som, ehuru temligen löse och mjuke, tyckas förete ett något fastai-e utseende äu den dem omgifvande öfrige delen af huden, och derför någon gång för- Montaga"s Sugfisk. 711 modats vara ett slags fjäll, hvilket de dock tydligen alls icke äro. Dessutom bar den talrika pigmentkorn. Sidolinie saknas helt och hållet. — Färgen företer samma slags vexlingar som hos föregående art, och CollettI) beskrifver 7 — 8 särskilda färg- varieteter. Äfven af denne träffas dels enfärgade, dels sådana som äro enfärgade på kroppen och fläckiga på de vertikala fe- norna, dels fläckiga, dels randiga och dels mellanformer mellan de båda sist nämnda samt mellan de randiga och enfärgade varieteterna, så att färgvexlingen är särdeles betydlig. Liksom hos föregående, tillhör i allmänhet den fläckiga eller randiga färgteckningen oftast de yngre, och de äldre äro merendels en- färgade och ofvan mörkare än under, och de allra största exem- plaren äro ofta af en ganska mörk färg ofvan och på stjerten. Den vanligaste färgvarieteten, som tillkommer både äldre och yngre, är den, som på ryggsidan, öfre kroppssidorna och stjer- ten har en mer eller mindre ljust olivbrun, olivgrönaktig eller gulgrönaktig, eller gulbrunaktig, stundom gulrödaktig färg, hvil- ken på nedre kroppssidorna och buken öfvergår i gulhvit eller gråhvit färg. Fenorna äro då oftast ofläckade, men stundom förekomma på de vertikala fenorna mörkare, brunaktige fläc- kar, som på stjertfenan bilda mer eller mindre tydliga tvär- band. Hos de ofvan beskrifna största exemplaren från Bohus- län är färgen mörkt gråbrun, med buken gråhvit och med fe- norna mörkbruna, enfärgade. Den mörke färgen är bildad af i huden tätt sittande mörke pigmentfläckar. En hona från Bohuslän af 77 mill:s totallängd och tagen tillsamman med de andra exempla- ren, har en ljusare gråbrun, något i olivgrönt stötande färg, med fenorna af uugef. samme färg och föga dunklare. En an- nan hona, från samma tid och lokal och af 73 milhs totallängd, har på en gulgrönaktig botten långs hufvudet, ryggen och kroppssidorna gående, smala och något otydliga undulära mör- kare band, och hos en hane, äfvenledes från samma tid och lo- kal och af G7 milhs totallängd, förefinnes samma färgteckning, ehuru bottenfärgen är ljusare gulgrönaktig, och de mörka ban- den på hufvudet äro mera distinkta, och ett och annat af dem på ryggen äro upplösta i fläckar. Iris är guldgul, med mer eller mindre stark skuggning af svarte punkter. Fenorna på 1) Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875—78; Christ. Vidensk. Selskrs Forh. 1879, N:o 1, pag. 38. 712 Slägtet Liparis. dessa så väl som på andra randiga exemplar hafva merendels mörke fläckar. De mörka långsgående undulära banden äro stun- dom ljusare, eller rödbrunaktiga, och stundom mörkare, eller brunaktiga, och stundom äro de bredare och färre, och stundom talrikare och smalare. Stundom förefinnas store mörke ringar på kroppen i stället för långsgående band, och stundom är hela kroppen beströdd med små och skarpt markerade brune fläckar på en något mörkare grågul botten, och stundom, ehuru sällan förete de mörkare fläckarne en retikulär anordning. Stundom är bottenfärgen gråbrun och de mörke fläckarne svartbrune och blandade med talrike smärre punkter af samme mörke färg. De fläckiga exemplaren äro oftast små. Malm (auf. st.) har under namnet Liparis Ekströmii beskrifvit en färgvarietet, som pä en mörkbrun botten har talrike smärre rundade grågulak- tigt hvite fläckar, hvilka äfven äro utbredde på de vertikala fenorna. Skelettet. Kraniet liknar till sin form mycket det af Go- bierne, men är af en lösare och svagare byggnad och företer dessutom åtskilliga egenheter. Det fasta kraniet är litet och nedtryckt och saknar å öfre sidan långsgående kölar, och de det samma bildande benen äro löst förenade. Basioccipital- och sidonackbenen skjuta ut längre tillbaka än öfre nackbenet och ossa epotica & pterotica. Basioccipitalbeuet är något nedtryckt och framtill bredt. Sidonackbenen, som äro stora och endast omsluta nackhålet på sidorna, hafva hvartdera en ledknapp, för artikulationen med l:sta kotan. Nackhålet omslutes undertill af basioccipitalbeuet, och upptill af öfre nackbenet, som stöter intill dess öfre vinkel. Öfre nackbenet är stort och såsom van- ligt smalare baktill än framtill, men dock ä förra stället tem- ligen bredt och ofvan försedt med en köl, som icke utskjuter bakåt i någon längre spets. O. epoticmu är temligen litet och ligger bakom och något innanför o. pteroticum, samt sträcker sig icke ut till dettas yttre bakre hörn, hvilket har ett trub- bigt utstående utskott. O. opisthoticum saknas. O. splienoti- cuni har det vanliga läget framom o. pteroticum, och begrän- sar ögonhålan utåt och bakåt, och har ett kort och trubbigt utskott framom ledgropen för den främre ledknappen på hyo- mandibularbenet. O. prooticum är stort, men alisphenoidbenet är litet, och basisphenoidbenet saknas, och hjernskålen har här framtill en stor öppning. Parasphenoidbenet är stort, på midten Montagu's Sugtisk. 713 midt under ögonhålorna inknipet, och bakom och framom denna inknipning utbredt och der ovanligt bredt. Hjessbenen äro stora och såsom vanligt åtskilda genom öfre nackbenet, och be- täcka utåt till en del o. pterotica. Pannbenen äro korta och breda, och hvartdera har å midten af öfre orbitalkanten ett li- tet smalt utstående utskott. O. ectethmoidea äro stora, men 0. supraethmoideum är icke förbenadt, och de förra benen hafva hvartdera vid den inre delen ett stort framåt och inåt rigtadt utskott, hvilka båda utskott sammanstöta under pannbenens främre ändar och här intaga den plats, som o. supraethmoideum skulle hafva intagit, om det förefunnits. De på yttre sidorna af dessa utskott belägna ossa nasalia äro stora och framtill försedda med '2me utskott, och hafva slemkanaler. Plogbenet är mycket kort och framtill å sidorna utbredt. Suspensorial- apparaten är af vanlig beskaffenhet, och hyomandibularbenet har 3:ne ledknappar, af hvilka den bakre, med hvilken locket ar- tikulerar, sitter på ett långt skaft. O. sympJectkum är bredt. Pterygopalatinapparaten afviker från den vanlige förnämligast derigeuom, att mesopterygoidbenet saknas. Till ersättning för detta ben är gombenet baktill utbredt och pterygoidbenet bre- dare än vanligt. Gombenet slutar baktill tvärt, och mellan dess bakre ände och metapterygoidbenet, som är af vanlig form, är ofvan pterygoidbenet en hinna utspänd i stället för mesop- terygoidbenet. Gombenet saknar det vanliga maxillarutskottet vid främre änden. Mellankäksbenen äro temligen korta och något utbredda horisontelt. Vid deras inre ände hafva hvartdera 2:ne utskott, af hvilka det inre, som är längst och motsvarar det vanliga utskottet derstädes, är tillspetsadt samt ytterst tunnt och hoptryckt, och det är starkt sammanbundet med det mot- svarande på det andra mellankäksbenet. Det yttre utskottet är kort, bredt och i spetsen afrundadt, samt divergerar från det inre. A öfre sidan har hvartdera mellankäksbenet en liten flik närmare dess yttre tillspetsade ände. Tänderna sträcka sig nära intill denne ände. Öfverkäksbenen äro större än mellan- käksbenen, och vid deras bakre ände utbredda och snedt ur- bugtade. Underkäkens båda hälfter bilda tillsamman en half- cirkel och äro ej synnerligen höga baktill. Den tandbärande delen sträcker sig långt tillbaka, och är å öfre kanten upptagen af tänderna nära intill dess bakre ände. Locket liknar myc- ket det samma hos slägtet Callionyfuus. Det är mycket litet 714 Slägtet Liparis. och nästan halfmånformigt, med den konkave kanten uppåt. Halfmånens främre spets, som är fästad vid hyomandibularbe- nets bakre på ett långt skaft sittande ledknapp, har en för- tjockning, med en ledyta för den nämnda artikiilationeu med hyomandibularbenet. Halfmånens konvexe kant har i midten en utstående spetsig vinkel. Underlocket har en alldeles egen form, och liknar en rätvinklig vinkelhake, hvars ene skänkel är något böjd samt tjockare än den andre, ehuru båda äro smale; och äfven det är litet. Förlocket är halfmånformigt, men smalare emot den nedre änden. Mellanlocket är mycket långt och smalt, nästan liknande en af gälhinuans strålar, till- spetsadt vid båda ändarne samt böjdt närmare den bakre af dem. Äfven detta ben liknar mycket det motsvarande hos Cal- lionymus. De främre infraorbitalbenen äro sammanvuxna, och det ena af dem (2:dra?) är förlängdt bakåt i en mycket långt utdragen, fårad spets, som räcker tillbaka ända till förlocket. Tungbeusapparatens ben äro af vanlig beskaffenhet. Os linguale och o. hasihranchiostegdle äro små. Af gälhinuans strålar äro de 2:ne främre långt skilde från de bakre 4, och sitta på främre eller undre kanten af tuugbenshornet, dä de senare sitta på dess yttre sida något innanför dess undre kant. De undre svalg- benen äro korta, och gälbågarne af det bakersta paret äro smale. — Kotornas antal är 36 och af dessa äro 8 till 9 bålkotor. l:sta kotans neuralbåge är fast och har en liten neuraltagg. Kudimenter af parapophyser börja redan visa sig på den 2:dra kotan och tilltaga bakåt i storlek. Den sista stjertkotan har tydlig urostyl. — I afseende på skulderapparatens ben är post- temporalbenet litet, enkelt och af elliptisk form. Öfre nyckel- benet är större än posttemporalbenet samt nedåt utbredt. På inre sidan af nyckelbenets öfre ände sitter ett långt, böjdt och tillspetsadt postclavicularben. N)'^ckelbenet har ungefär vanlig storlek och form, men skulderbladet och korpbenet äro små. Nyckelbenets nedre ände är något afvikande, derigenom att den är större än den öfre samt ^å sin yttre sida vid främre kanten försedd med en starkt utstående köl, som gör att nämnde kant, som äfven å inre sidan har en sådan köl, är bred, och att be- net här har fått en trekantig form. Brachialbenen äro temli- gen stora. De främste strålarue i bröstfenan sitta på korpbe- net. Bäckenbenen, som äro temligen löst fastade till de nedre ändarne af nyckelbenen, äro ej stora, ehuru väl utbildade. Deras Montagu's Sugfisk. 715 främre del är vertikal och deras bakre horisontel. Den förre har 2:ne genom en smal bugt åtskilda utskott, af hvilka det öfre är störst. Det undre, som är tillspetsadt, bär i förening med det motsvarande på det andra bäckenbenet den större fram- till i sugskifvans krans sittande sugvårtan. På undre sidan af bakre delen af detta utskott samt af bäckenbenets horisontelie del sitta de 6 starkt böjde, refbenslike, enkle, oledade och trans- formerade bukfenstrålarne, af hvilka den främste är den minste. På hvardera af desse strålar sitter i sugskifvans krans en sug- vårta, och då båda bäckenbenen liksom de båda bukfenorna äro förenade med hvarandra, så har sugskifvans oafbrutne krans följaktligen 12 sugvårtor, plus den dubbla framtill. Montagu's Sugfisk förekommer vid vår vestra kust från Öresund till Norge, men har ännu icke anträifats vid våra Östersjökuster, ehuru det är möjligt att den kan komma att ■erhållas vid Skånes södra eller åtminstone sydvestra kust. då den enligt Winthek på danska sidan blifvit tagen vid Möen. N. O. ScHAGERSTRöM (auf. st.) har erhållit den i trakten af Landskrona, och sjelfve hafva vi tagit den vid Kullaberg i Skåne. Enligt Winther lär den icke vara sällsynt vid Helle- bsek på Seland, strax norr om Öresund och torde derför icke böra l)etraktas såsom någon sällsynthet vid vår vestra kust strax norr om detta sund. Enligt hvad vi sjelfve erfarit och enligt hvad man kan sluta sig till af Malms uppgifter i Göteborgs och Bohusläns Fauna är den icke sällsynt i Bohuslän, och erhålles derstädes ofta inom tångregiouen från ytan till 20 famnars djup, ehuru man i bottenskrapau vanligen blott lyckas få min- dre exemplar, och de stora erhållas vid notdragning eller i hum- mertinor, rysjor och andra dylika fiskredskap. C. A. Hansson (anf. st.) har tagit äldre honor af 72 mill:s totallängd med handhåf på endast en fots djup nära Strömstad, och antager, att den derstädes icke är sällsynt. — Enligt K. Collett (anf. st.) är den utbredd vid alla Norges hafskuster, från de sydligaste till Vestfinmarkens, och synes der inom tångregionen vara tem- ligen allmän äfven enligt våra egna iakttagelser, ehuru den icke erhålles öfver allt, och lär vara talrikare vid de sydvestra kusterna af Norge än vid de norra. Företrädesvis synes den hålla sig vid yttre hafsbandet och vid stränderna af öar, som ligga i öppna hafvet, och icke långt inne i fjordarne. — För öfrigt förekommer den vid kusterna af England och '''1''' Slägtet Liparis. norra Frankrike, men har icke blifvit anträffad i södra Europa. Den kan emellertid icke betraktas såsom någon högnordisk fisk, ehuru Kruyer beskrifvit ett exemplar från Grönland. Den lär äfven förekomma vid norre delen af N. Amerikas östra kust. Uti lefnadssättet öfverensstämmer den med föregående art, och håller sig bland tångvegetationen vid bottnen liksom den, och vi hafva i synnerhet anträffat den på grof grusbotten eller skalbotten och äfven på stenig sådan. 1 dess ventrikel hafva vi funnit lemningar af smärre snäckor (Eissoer) samt af kräft- djur, och den lefver således af samma slags födoämnen som föregående. Enligt Kröyek inträffar äggläggningen i Maj, eme- dan han i medlet af denna månad erhållit romstinna honor. Hansson (anf. st.) har redan den 11 April vid Strömstad er- hållit honor, hvars 2igg voro nästan färdige att läggas. De ofvan beskrifna honorna voro tagna i slutet af Maj eller början af Juni, och hade då stora och mogna ägg, eller voro rom- stinna. Häraf tyckes följa, att dess äggläggning inträffar un- der våren och början af sommaren. Den fångas i Bohuslän endast tillfälligtvis vid fångst af andra fiskar. Liparis fabricii, Kröyer. Liparis Fabricii, Gaimard (H. Kröyer) : Voyages en Scandin., en Lappo- nie et au Spitzberg ; Zoologie, Atlas, Poissons, pl. 8, fig. 2. — 1845. „ H. Kröyer: Naturhist. Tidskr. 2:den Esekke, 2:det Bd pag. 274. — 1846—1849. . „ Idem: ibm, 3:dje Eiekke, l:ste Bd. 2:det Hefte. pag. 235. — 1862. „ A. J. Malmgren: Om Spetsbergens Fiskfauna; Öf- vers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1864, N:o 10, pag. 513. - 1865. Ögonen äro temligen stora, och deras längddiaraeter utgör nästan '/j af hufvudets längd. Hufvudet är stort, tjockt och högt. så att höjden öf- ver nacken och sugskifvan är större än den öfver buken, men hufvudets längd är något större än dess höjd och utgör ungef. '/^ af totallängden. Framtill är det icke nedtryckt. Tänderna äro smala och treflikiga. Krop- pen är starkt och jenmt afsmalnaude bakåt emot stjertfenan. och är myc- ket låg framom dennas bas, så att dess höjd derstädes knappt utgör '/j af största kroppshöjden. Störste tjockleken, öfver locken, är något mindre än största höjden. Pannans bredd mellan ögonen är något mera än dubbelt större än ögats längddiameter, och nosens längd är dubbelt större än den Stenbitare. 717 senare. Rygg- och aiialfenoriia hatVa på bakre delen temligeu långe, men starkt bakåt rigtade strålar, och de sträcka sig ungef. lika långt ut på den tillspetsade stjertfenaii, och äro förenade med den något utom dess raidt. Gränserne mellan dem och denna senare äro otydlige. Stjertfeuans längd innehålles 6 till 8 ggr i totallängden. Bröstfenorna förete, såsom vanligt, 2. ne afdelningar. Sugskifvan är oval, och längre än bred samt liten, och dess längd utgör knappt '/g af totallängden, och ungef. '/a ^^ hufvudets längd. Anus sitter närmare analfenan än sugskifvan. Färgen gulrödaktig, med mörke molnfläckar på ryggen, på kroppssidorna, på hufvudet, på bröst- fenorna och på rygg- och analfenorna. Fenstrålarnes antal: Ef. 13-^27; af. 2 + 30; brf. 34; stjf. 9'). Det största af Kröyer beskrifna exemplaret var 4 tum 7 '/j linier. Danskt mått, eller omkr. 117 niill. långt. Den har af Kröyer och Malmgren blifvit tagen vid Spetsbergeu, och synes icke vara sällsynt derstädes, och den förre förf. har sedermera erhållit 3—4 små exemplar från Grönland. Den har ännu icke erhållits vid vår Skandinaviska Nord, men vi hafva dock ansett oss böra i korthet upptaga den härstädes, emedan vi antaga det för möjligt, att den kan komma att anträffas på större djup vid Norges nordligaste kuster, i syn- nerhet de, som ligga öster om Nord Cap. Den är dessutom särdeles an- märkningsvärd, derför att den antyder en öfvergång mellan slägtena Care- proctus och Liparis, såsom redan ofvan blifvit yttradt. 2:dra Underfam. CYCLOPTERINI, Bonaparte. ;,New Systematic Arrangement of Vertebrated Animals ; Transactions of the Linnean Society of London, vol. XVIII, Part III, pag. 297, - 1840). Stenbitare. Kroppen Tcort, tjock och klumpig samt täckt af en tjock och knölig hud utan fjäll. Hufvudet tjockt och trubbigt. Kard- likt sittande tänder endast på käkarne. 2:ne skilda ryggfenor. Skelettet dels broskartadt och dels ofullständigt förbenadt. Till denna underfamilj hörer enligt Gunther blott ett genus, som dock af Gill'-') blifvit deladt i 2me: Cyclopterus och Eu- microtremus Gill, mot hvilket sist nämnda man emellertid, enligt hvad oss synes, dels kan anmärka dess sesquipedaliska namn, och dels den mindre betydelsen af de karakterer, hvarpå det är grundadt, som endast torde kunna gifva det värdet af ett subgenus. 1) Denna beskrifuing grundar sig på den af Kröyer gifna. 2) Proceed. of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia 1864, pag. 190. Detta genus är uppstäldt för Cyclopterus spinosus, O. FabriciuS. 718 Släktet Cyclopterus. I. Slägtet Cyclopterus, Artedi. 1738. (Genera Piscium, pag. 61. — 1738). l:sta ryggfenans strålar stundom frie och stundom dolde i huden. Tänderna små, kon/ska och med enkel spets. Gäl- öppnlngarne små, dock i mer eller mindre grad, och gälhin- norna äro icke förenade under gälnäset. Sidolinie förefinnes stundom. Skelettet åtminstone för det mesta hroskartadt eller ofullständigt förbenadt. Gälhinnans strålar 6. Till detta genus höra blott ett par arter, från de nordlige delarne af Gamla och Nya Verlden. 1. Cyclopterus lumpus, Linné. Stenbiten. ögonen små och laterala. Gälspringorna sträcka sig nedom öfre kanten af bröstfenornas bas. Sidolinie saknas. Med undantag af de små ungarnes, är huden på ryggen och kr 02)2)8 sidorna försedd med benartade, till en del mer eller nmidre spetsige knölar, af hvilka de större sitta i några få (7) långt åtskilda långsgående rader, och de smärre äro helt små och talrike. Ryggen framtill med en mer eller mindre hög och i kanten med hoptryckt koniske knölar beväpnad köl eller kam, som innesluter l:sta ryggfenans strålar. Sidolinie saknas. 1 rf. 6—8: 2 rf. 1 + 10; af. 1+U— 10; brf. 20—21; bf. 6; stjf. 9. Cyclopterus Lumpus, Linné: Syst. Nat. edit. X:ma, T. I, pag. 260. — 1758. „ „ Idem: Fauna Svecica, ed. Il-.da, pag. 114, N:o 320. — 1761. „ minutus, PallaS: Naturgeschichte merkwtirdiger Thiere, 7;de Sammlung, pag. 14, Tab. III, fig. 7—9. — 1777 (Unge). ., „ O. Fabbicius; Fauna Groenlandica, pag. 131. — 1780. „ minutus, Idem: ibm, pag. 135. „ Liwtpus, A. J. KETZIU.S: Faunae Suecic» Pars Lina, pag. 327. — 1800. „ „ C. U. Ekstuöm: Fiskarne i Mörkö Skärgård; Kongl. Vet. Akadrs Handl. 1831, pag. 100. — 1832. „ „ S. Nilsson: Prodr. Ichthyol. Scandin. pag. 61. — 1832. „ „ H. Kröyer: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 490.. — 1843-1845. Stenbiten. 719 Cydopterus Lumpus, S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, 2:dra haft. pag. 232. - 1853. „ „ W. Yabrell: Brit. Fishes, 3:rd edit. (Richardson) vol. II, pag. 343. - 1859. , „ „ A. GuNTHER: Catal. of the Acanth, Fish. in the coU. of the Brit. Mus. vol. III, pag. 155. - 1861. , .. A. J. Malmgren: Krit. Öfvers. af Finlands Fiskfauna (Akad. afhandl.), pag. 17. — 1863. ,, „ E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 63. — 1875. „ „ A. W. Malm: Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 445. - 1877. „ „ B. Beneckr: Fische, Fischerei und Fischzucht in Ost- und Vestpreussen, pag. 85. — 1881. „ „ Francis Day ; The Fishes of Great Britain & Ire- land, Part III, pag. 179, pl. LV. - 1881. „ „ MöBius & Heincke: Die Fische der Ostsee, pag. 58. — 1883. Vid vår östra kust bär den enligt Ekström (anf. st.) namnen Luvq}- fish och Sjurygg, och vid våra vestra kuster kallas hanen allmänt Stenbit, och honan bär i Skåne namnen Qvahhso och Runso, samt i Bohuslän nam- nen Bänka och Qvahsu. På Gotland benämnes den dessutom enligt G. Lindström Stainbäjtare, Stainbuck ocii Snorfoibul I Norge bära båda könen det gemensamma namnet Rognkecce eller Rognkjegse. BesJcr. Honan blir betydligt större än hanen, och enligt hvad som uppgifves i Skand. Fauna ernår hon stundom en to- tallängd af 1 fot 5*/,o tum, dec.m., samt en vigt af 8 skålpund, då hon är romstinn'). Deu äldre hanen torde sällan öfverstiga 10 till 11 tum, dec.m., i längd. Utom genom storlek m. m. kännas könen lätt från hvarandra derigenom, att hanen bakom analöppningen har en utstående och väl utbildad genitalpapill, som i synnerhet är utvecklad i det könsmogna utvecklingssta- diet och vid fortplantningstiden, och hvilken deremot honan saknar, och hon har å samma ställe en stor transversel genital- springa. En äldre hane-), hvars totallängd är 9 7o tum, dec.m., eller 285 mill., har största kroppshöjden, då ryggkammen ej räknas med, belägen strax bakom sugskifvan och utgörande 37io t. eller 117 mill. Med inberäkning af ryggkammen är samma höjd iVio ^- ^ller 129 mill. Kroppshöjden vid anal- fenans början är 2Vio t. eller 84 mill. och den samma strax framom stjertfenans bas 1 t. eller 30 mill. Kroppens störste 1) I England skall den blifva 17 till 18 tum, dec.m., lång. 2) Från Öresund. 720 Slägtet Cyclopterus. tjocklek öfver bukens midt är 27io t- eller 78 mill., dess tjock- lek öfver bröstfenornas fästen 2^/if, t. eller G9 mill., d:o vid analfenans början 1 ^/jq t. eller 39 mill. och d:o strax framom stjertfenans bas '/2^t. eller 15 mill. Genitalpapillen är 1^1^ mill. lång. Afståndet mellan nosspetsen och stjertfenans bas är 7 Yjo t. eller 231 mill. och detsamma mellan den samme och anus är 4Vio ^- ^Her 123 mill. Anus sitter hos de äldre något närmare sugskifvan än analfenan, och hos de yngre tvärtom. En äldre hona ') med rinnande rom, och med en totallängd af 13 t. eller 390 mill., har största kroppshöjden, då ryggkam- men icke medräknas, belägen öfver bukens midt och utgörande 5 t. eller 150 mill. och med inberäkning af ryggkammen ut- görande 6 7io t- öller 201 mill. Kroppshöjden strax bakom sugskifvan och utan inberäkning af ryggkammen är 4 Yj t. eller 145 mill. och med inberäkning af den samme 5Vio ^• eller 168 mill. Kroppens höjd vid analfenans början är 4'/io t. eller 123 mill. och strax framom basen af stjertfenan 1 -/lo t. eller 36 mill. Kroppens störste tjocklek, öfver bukens midt, är 3Yio ^- öller 99 mill., dess tjocklek öfver bröstfenornas fä- sten 2 7-2 t. eller 75 mill., d:o vid analfenans början 1 t. eller 30 mill. och d:o strax framom stjertfenans bas %„ t. eller 13 V2 mill. Afståndet mellan nosspetsen och stjertfenans bas är 11 t. eller 330 mill. och det samma mellan den samme och anus 6^/10 t. eller 186 mill. Dessa mått ådagalägga, att den är af en mycket tjock och kort kroppsform, och då hufvudet har en dermed öfverensstämmande form och är mycket tjockt, kort och trubbigt, så följer deraf, att den har en mycket klumpig kropps- byggnad, som i betydlig mån afviker från den typiske fiskfor- men. Då den derjemte har en tjock, ruggig och med diverse långsgående kölar, som bära benknölar, försedd hud, så har den derigenom blifvit en af de allra fulaste fiskar. Kroppen har 7 långsgående, mer eller mindre tydlige kölar, som hvardera bära en rad af skroflige, stundom konvexe och stundom koniske och tillspetsade benknölar, nemligen en långs midten af framryggen, inneslutande och företrädande l:sta ryggfenan, 2:ne å hvardera kroppssidan och 1 å hvardera sidan af buken. Af desse kölar är den långs framryggen den störste, och den bildar en högt uppstående och konvex kam, och den är i synnerhet hög hos 1) Från Farsuiid i Norge. Steubiten. 721 den äldre honan, samt gör, att hon enligt de ofvan meddelade måtten har, med inberäkning af den samme den jemförelsevis största kroppshöjden, då denna, sålunda beräknad, hos hanen innehålles något mera än 2me ggr och hos honan blott omkr. 1 Ys ggr i totallängden. Kroppens största höjd, utan inberäk- ning af ryggkölen, är deremot större hos hanen, då den hos honom innehålles ej fullt 2 V2 och hos honan väl 2V2 ggi' i to- tallängden. Kroppens tjocklek är större hos hanen än hos ho- nan, och den störste tjockleken, öfver bukens midt, innehålles hos honom blott omkr. 3'^,^ ggr och hos honan omkr. 4 ggr i totallängden ; och tjockleken öfver bröstfenornas fästen innehål- les hos honom föga mera än 4 ggr och hos henne väl 5 ggr i totallängden. Buken mellan knölraderna är hos hanen plattad eller föga konvex, och hos honan t3^dligen kouvex. Anus, som är af en rundad form, har hos båda könen, men i synnerhet hos honan, enligt ofvan stående mått sitt läge bakom midten af afståndet mellan nosspetsen och stjertfenans bas. — Hnfvu- det är af medelmåttig storlek, kort och framtill tjockt och med tvärt af]'uudad nos. Dess längd från underkäkens framkant till den bakre trubbige vinkeln å locket är hos den nämnde hanen 27io t- ^ller 78 mill. och hos den nämnda honan 3'/io t. eller 93 mill., och innehålles således hos honom omkr. 373 ggr och hos henne något öfver 4 ggr i totallängden, och hanen har följaktligen proportionsvis större hufvud än honan. Hufvudets bredd öfver- underlocken är hos hanen 2 7io t- eller 63 mill. och hos honan 2 7io t. eller 87 mill. Nosen är mycket kort och bred, och dess längd hos hanen är 24 mill. och hos honan 34 mill., men till följd af nosens betydliga bredd är afståndet mellan ögat och- dess mellerste framkant hos hanen 30 mill. och hos honan 39 mill. Munnen är temligen liten, med något uppstigande munspringa och tjocke läppar, och med munvink- larne framom ögonen, samt med underkäken hos de äldre skju- tande med framkanten något litet framom den öfre d:o, men hos de yngre icke framstående framom den senare. Näsborrarne äro långt åtskilde. De bakre äro ytterst små och knappt upp- stående, och belägne på främre delen af pannan ett godt stycke ofvan främre ögonvrån, och båda äro åtskilde genom ett afstånd, som hos den nämnde hanen är 33 mill. och hos honan 42 mill. De främre äro större och hafva formen af korte tuber, samt sitta något längre in på hufvudet än de bakre Lilljeborg. Fiskarne. 46 722 Slägtet Cyclopterus. och något närmare desse än nosspetsen. Afståndet mellan de- båda främre är hos hanen 21 mill. och hos honan 30 mill. Ögonen äro tämligen små och runda, och deras diameter är hos den nämnde hanen 12 mill. och hos honan 17 mill., och innehålles hos den förre 6 ^2 och hos den senare 5 '/i ggr i hufvudets längd. Pan- nans minsta bredd mellan ögonen är hos hanen 49 mill. och hos honan 66 mill., och ögats diameter innehålles således hos båda omkr. 4 ggr i den samma. Pannan är mellan ögonen mer eller mindre konkav. Gällocken äro på grund af den tjocke dem betäckande huden otydliga, men locket och under- locket bilda en bakåt rigtad trubbig vinkel, som har sitt läge ett godt stycke ofvan basen af bröstfenorna. Gälhinnans strå- lar äro smale, och de 2:ne främre sitta långt skilde från de 4 öfrige, vid undre kanten och nära främre änden af tungbens- hornet. Gälöppningarne äro små, dock icke mycket små, och de sträcka sig ned under öfre kanten af bröstfenornas bas. Gäl- hinnorna äro icke förenade under gäluäset, men mellan dem går ett litet hudveck, antydande en förening. — Tänderna, som endast förefinnas på mellankäksbenen och underkäken, äro små, koniska och enkelt tillspetsade samt något krökta bakåt. På den inre delen af mellankäksbenen sitta de kardlikt eller i flera (4—5) irreguliera rader, men på de yttre delarne af dessa ben sitta de blott i 2:ne rader. På underkäken bilda de framtill 4 rader, der bakom 2me och bakerst 1 enkel rad. Svalgbenens tänder äro af samma beskaftenhet som kä- karnes d:o. — l:sta ryggfenan är dold i eller företrädd af den store och höge, af den tjocke huden bildade kölen eller kam- men, som börjar på hjessan, stundom öfver och stundom bakom ögonen (det förra vanligen hos hanarne) och slutar ungefär öf- ver anus. Kanten af denne köl är väpnad med ett vexlande antal (vanligen 6 — 8 hos äldre) hoptryckt koniske och skroflige benknölar. Den synes vara något högre hos den äldre honan än hos hanen, ehuru den stundom hos yngre hanar har en be- tydlig höjd. Denna ryggfena har 6 till 8 (vanligen 7) enkle och oledade, men mjukspetsige strålar, som hafva sitt läge i kölens bakre del. — 2:dra ryggfcnan^ som är skild från den l:sta eller rj^ggkölen genom ett mellanrum, hvarest ryggkanten är bred samt å hvardera sidan beväpnad med ett vexlande an- tal (1 — 4) koniske benknölar, har framtill 1 enkel och ole- dad, men mjukspetsig, och bakom den 10 ledade och till en del Stenbiten. 723 tvågrenige strålar, och räcker till eller nära stjertfenans bas, och dess kant är stundom nästan tvär och stundom afrundad. — Analfenan^ som börjar och slutar under början och slutet af den 2:dra ryggfenan, hvilken den liknar, har framtill 1 en- kel och oledad men mjukspetsig och bakom den 9 till 10 (van- ligen 10) ledade och till en del tvågrenige strålar. Dess kant är nästan tvär eller ock afrundad, och den räcker lika långt tillbaka som 2:dra ryggfenan. Afståndet mellan analfenan och anus är hos den nämnde äldre hanen l^iu t. eller 48 mill. och hos den äldre honan 27io t. eller 87 mill, — Bröstfe- norna, som med sina fästen sträcka sig fram på strupen, framom sugskifvan, men der äro åtskilda, äro breda och snedt afrun- dade samt af medelmåttig storlek, och hos hanen, i synnerhet den äldre, större än hos honan. Deras längd från den främre delen af deras bas är hos den nämnde hanen 27io t- ^l^^r 8-i mill. och hos honan 37io t. eller 99 mill. De hafva 20 till 21 strålar, af hvilka de främre hafva spetsige och något utom fenhinnan utstående spetsar, och mellan dem och de bakre är knappt någon märkbar bugt. Hos den äldre hanen räcka de till eller nära anus, och hos den yngre icke till den samme, men hos den äldre honan räcka de på långt när icke till anus, så att afståndet mellan deras bakre kant och denne utgör nära 2/3 af hufvudets längd. Deras strålar äro ledade, och de 13 till 14 öfre tvågrenige. — BuJcfenorna d. v. s. sugskifvan är af en oval form, samt är hos den nämnde hanen 1 Vj„ t. eller 57 mill. lång och P/io ^- ^iter 51 mill. bred, och hos den nämn- da honan 2 t. eller 60 mill. lång och l^io ^- el^^r 54 mill. bred. Hos de äldre äro de främre sugvårtorna otydliga. Hos unge individer kan man, åtminstone stundom, uti den af dem bildade kransen räkna 14 dylika, utom en dubbel sådan, som' sitter främst i kransen. Sjelfva disken är ojemn, och den kran- sen af sugvårtor omgifvande brämen är i yttre kanten cilierad. De ofvan liggande transformerade bukfenstrålarnes antal är för hvardera fenan 6, och af desse är den främste kortast och 3:dje och 4:de längst, och desse jemte 5:te och 6:te äro emot spetsen smale och trådformige samt der ledade. Afståndet mellan sug- skifvan och anus är hos den äldre hanen 1 'Yio t. eller 39 mill. och hos den äldre honan 27io t. eller 84 mill., hvilken stora skiljaktighet synes till en del bero på bukens utspänning genom rommen hos den senare. — Stjertfenan, som hos den nämnde 724 Släf^tet Cyclopterus. hanen är l^V2o t. eller 55 mill. och hos den nämnda honan 2^20 ^- öll^r 64 mill. lång, samt är tvär, med afrundade hörn, eller något litet konvex eller t. o. m. grundt konkav vid spet- sen, har y fullständige och af desse 8 tvågrenige strålar, samt ofvan 2 och nedan 3 sidostrålar, af hvilka den innerste nedan är ledad. — Huden är tjock och ruggig af tätt och irreguliert sittande smärre knölar, af hvilka de på hufvudet, öfre kropps- sidorna, ryggen och stjerten äro större än de på buken. Den öfre af de 2:ne låge kölar (försedde hvardera med en rad knö- lar, liksom de på sidorna af buken och den på fram ryggen), som finnas på hvai"dera kroppssidan, börjar fram öfver ögat, hvarest finnas 3 — 5 knölar. — SidoUnie saknas. — Färgen är hos hanen under lektiden ofvan och på sidorna gråblå, stun- dom något stötande i violett, och på buken samt på nedre delarne af bröstfenorna rödgul eller röd. Hos de äldre ha- narne utom lektiden och hos de yngre d:o är färgen mindre liflig, och den rödaktige färgen saknas och företrädes af hvit d:o. Honorna äro mer eller mindre mörkt gråbrunaktiga ofvan och på sidorna, och ljusgrå eller gråhvitaktiga på buken. Iris ljust messingsgul, mer eller mindre skuggad af svart. De små ungarne äro så olike de äldre, att de af Pallas blefvo ansedde och beskrifne (anf. st.) såsom en särskild art under namnet Cyclopterus minukis. Framl. Professor B. Fries var den förste som ådagalade'), att denna förmenta art ej var något annat än de små ungarne af CycJoptcrus himpus. Seder- mera har detta ytterligare blifvit ådagalagdt af framl. Aka- demi Adjunkten, Baron M. v. Duben och Doktor J. Koken s:r-), hvilka senare derjemte visat, att desse ungar uti sin utveck- ling förete betydliga vexlingar med afseende på de för denna art karakteristiske hud knölarnes uppträdande, så att vid samme storlek en del ungar hafva och en del andra sakna dylike knö- lar. — 1 början hafva alla desse ungar slät hud och sakna de karakteristiske kuölarne, och de förete då någon likhet med arterna af slägtet Liparis, med undantag af den hudflik, som föreställer l:sta ryggfenan, och den 2:dra ryggfenans och anal- fenans ringa längd, samt den något kortare och undersätsigare 1) Kongl. Veteiisk. Akad:s Handl. 1838, pag. 226, tab. IV, fig. 1. — 1839. 2) Kongl. Vetensk. Akad:s Haiidl. 1844, pag. 116. tab. III, fig. 8. - 1846 Stenbiten. 725 kroppsformen, livilka karakterer alla redan häntyda på si. Cy- clopterus. Vid en längd af 74 ^'^'^ vkm. eller 6 mill. har ungen enligt livad som uppgifves i Skandinavisk Fauna ännu den fiskungar i allmänhet i de tidigare utvecklingsstadierna till- hörande heterocerke stjertformen. Denne efterträdes emellertid snart derefter af den homocerke, emedan vi å ungar af IOV2 milhs längd endast iakttagit denne senare. Desse ungar hafva dessutom redan det fullständiga antalet fenstrålar. De hafva mindre undersätsig kroppsform än de äldre, och deras största kroppshöjd är 2 '/j Jiiill- och kroppens stjertafdelning, från anal- fenans början beräknad, är ungef. lika lång som den framom den varande kroppen, då den senare deremot hos de äldre är mycket längre än den förre. Någon liten vexling i kroppsfor- men träffas emellertid äfven hos ungar af denne ringa storlek, och derigenom antydas de betydliga individuella växlingarna eller skiljaktigheterna under senare utvecklingsstadier. Hos desse små ungar är huden alldeles slät, med talrike mörke pigmentpunkter och utan spår till knölar, och deras ögon äro större och pannan dem emellan smalare än hos de äldre. Blott den bakre delen af ryggkölen, som innesluter fenstrålarne, före- finnes såsom en suedt bakåt uppstående och i kanterne något ojemn hudflik. De öfriga fenorna likna i det närmaste dem hos de äldre, med undantag deraf att stjertfenan är något längre och ej har grenige strålar. I sugskifvan synas å genomsigtiga exemplar tydligen å hvardera sidan de 6 bukfenstrålarne, som redan hafva den vanlige böjde formen, och de 4 bakre af dem äro tvågrenige. Sugskifvan är större än hos de äldre, med tunn bräm och utan tydliga sugvårtor. Desse ungar hafva en blekt grågrönaktig eller gulgrönaktig färg, med ett ljust, af mörka streck begränsadt band genom ögonen. Hos en unge, hvars längd är 12 mill., är kroppen något mera undersätsig, med största kroppshöjdeu, öfver sugskifvan, 3 V'2 mill. Bakre krop- pen, från analfenans början, är emellertid ännu föga kortare än den främre. Ett tydligt ljust, af mörkare streck begränsadt band går från nosspetsen genom hvartdera ögat bakåt till lockets bakre vinkel. Blott bakre delen af ryggkölen, börjande något framom bakre kanten af bröstfenan, förefinnes ännu, och fen- strålarne äro utstående vid dess spets och dess undre sida. Stjertfenan är temligen lång, och dess strålar äro ännu alla 726 Slägtet Cyclopterus. enkle, men de full ständige, till antalet 9, äro ledade och i spetsen upplöste i fina fibrer. Hos en unge från Bohuslän af 19 milhs längd är största kroppshöjden, öfver sugskifvan, 5 mill., och den är således ganska långsträckt, men afståndet mellan anal- fenans början och stjertfenans spets är endast 8 mill., och krop- pens stjertafdelning är således bet)^dligt kortare än dess främre d:o. Stjertfenan är lik den af föregående, ocli genom ögat går bakåt ett ljust band, som upp- och nedtill är begränsadt af ett mörkt d:o, och på kroppssidorna förmärkas rader af smärre mörke fläckar, men huden är slät. l:sta ryggfenan är lik den af föregående, och anus sitter midt emellan bakre kanten af sugskifvan och analfenan. Bröstfeuorna äro små och korta, och vi antaga derför denne unge för att vara en hona. En annan, något mindre unge, tagen tillsamman med den föregående, och 17 mill. lång, har största kroppshöjden utgörande 472 mill., och stjert- afdelningen 8 mill. lång, och bröstfenorna större och räckande nära anus, och vi antaga på grund af de större bröstfenorna denne för att vara en hane. Den saknar de mörke fläckarne, hvilka vi eljest funnit ofta förekommande hos ungar af liknande och något större storlek.- Den är något undersätsigare än den andre ungen. Hos ungar från Bohuslän af 20 mill:s längd hafva vi ännu icke funnit spår till någre knölar, och de hafva företett samma byggnad, som de närmast föregående, samt oftast varit fläckige, och alltid haft det ljusa, ofvan och undertill af mörka streck begränsade bandet genom ögonen. Hos en unge från Bohuslän, hvars längd är 24 '/o mill. och hvars största kropps- höjd, öfver bakre delen af sugskifvan, är 8 mill., är stjertaf- delningeu 11 mill. lång. Stjertfenan synes litet kortare än hos de närmast föregående, men företer för öfrigt samme byggnad som hos dem. Hos denne unge är kroppen något mera under- sätsig, och den afviker dessutom väsendtligen från de föregående derigenom att den redan börjat få hudknölar. Den l:sta rygg- fenan, eller den hudflik med inneslutne strålar, som föreställer denna, liknar den hos föregående och har sin början öfver bakre delarne af bröstfenorna, men framom den samma är långs fram- ryggens midt en rad af 6 små knölar, och bakom den, mellan den och 2:dra ryggfenan, äro 2:ne rader af dylike. A hvardera kroppssidan förefinnas 2:ne rader sådane, af hvilka den öfre börjar öfver ögat, och på hvardera sidan af buken är äfven en sådan Stenbiteu. 727 rad, ocli dessa båda rader konvergera emot analfeaan. Följakt- ligen har den redan de 7 långsgående raderna af knölar. Huden är för öfrigt slät. Sugskifvan är nästan rund, och i kransen af sugvårtor räknas tydligen 16 dylika, af hvilka den i midten framtill är aflång. Ögonen äro större än hos de äldre, och anus sitter midt emellan sugskifvan och analfenan. På kropps- sidorna synas små mörke fläckar, och genom hvartdera ögat går ett ljust band, som ofvan och undertill är begränsadt af en rad af mörke fläckar. Färgen ofvan och på sidorna är oliv- grönaktig, något ljusare på stjerten. En unge från Farsund i Norge, af 22 mill:s längd, hafva vi funnit betydligt mera ut- bildad än den närmast föregående, ehuru den är mindre och har stjertfenan ganska lång. Knölarne på de 7 knölraderna äro ruggige eller taggige och sitta på tydlige kölar, af hvilka rygg- kölen börjar på hjessan och slutar i en hög spets. På kropps- sidorna och på hufvudet förefinnas mellan de stora knölraderna en del smärre knölar. En unge från samma ställe af 27 mill:s längd är 9 7-2 ii^iH- liög och likoar för det mesta den närmast föregående, men har knölraderna och kroppens ruggighet för öfrigt något mera utbildade. Stjertfenans längd är 6 mill. och dess strålar äro ännu icke klufue. Då hos desse 3:ue ungar hudknölarne äro tydlige och på de 2me sist nämnde särdeles starkt utbildade, är det anmärkningsvärdt, att v. Duben och Koren (anf. st.) vid vestkusten af Norge tagit ungar af denna art af 30 milhs totallängd, som ännu icke haft spår till nå- gra hudknölar, ehuru de för öfrigt liknat knölbärande ungar af samme storlek, hvilket, såsom redan blifvit yttradt, utvisar en betydlig individuel eller möjligen lokal variation i detta afse- ende. Hos en unge af 41 milhs längd från Skåne äro ännu de smärre hudknölarne föga utbildade, och stjertafdelningen är 19 7-2 i^ill- lång, och proportionsvis betydligt längre än hos de äldre, äfvensom stjertfenan är längre än deras och har enkle ledade strålar; men hos en annan från samma ställe, hvars to- tallängd är 72 mill., hafva vi funnit afståndet mellan anal- fenaus början och stjertfenans spets, eller stjertafdelningens längd vara 29 mill. och således mycket kortare än 72 ^f total- längden, och stjertfenan, fastän något längre än hos de äldre, hade börjat få tvågrenige strålar. Kroppsformen var nu i det närmaste lik de äldres, ehuru något mera hög och hoptryckt. 728 Slägtet Cyclopterus. Det ljusa och de båda mörka banden från nosspetsen genom ögonen förmärktes icke på de 4 sednast anförde ungarne ' ). Den i nordlige delarne af Östersjön förekommande stenbi- ten är mycket mindre än den från våra vestra kuster, samt företer dessutom några andra afvikelser från den senare. Den är, jemförd med exemplar från vestkusten af samme storlek, något mindre hög och med längre stjertafdelning, och har dels längre och dels något annorlunda formade fenor. Hos en hona med stora ^gg, från Stockholms skärgård, och hvars totallängd är 572 tum, dec.m., eller 165 niill., är största kroppshöjden, öfver bukens midt och med inberäkning af ryggkölen eller rygg- kammen, 2V20 t- ^llöi' 67 mill. och utan inberäkning af den samme 43 mill. och den förra innehålles således nära 272 ggr och den senare nära 4 ggr i totallängden, hvaraf framgår, att kroppshöjden är jemförelsevis mindre, men att ryggkölen är deremot högre än hos den från vår vestra kust. Afståndet mellan analfenans början och stjertfenans ände är 2^/,o t. eller 81 mill., och är således ej mycket mindre än V2 ^f totalläng- den, då samma afstånd hos vesterhafsformen utgör på långt när icke Vo och ej mycket mera än Va ^f den senare. Denna skilj- aktighet häntyder derpå, att Östersjöformen bibehållit en tidi- gare ungdomskarakter, och således bör betraktas såsom en min- dre utvecklad form. Detta antydes äfven. derigenom att den har något större ögon. Hufvudets längd är l^/,o t. eller 39 mill. och ögats diameter är 9 mill., och denne senare innehål- les således 4V3 ggr i den förra, då den hos den äldre honan från vesterhafvet innehålles omkr. 5 '/o ggr i den samma. 2:dra ryggfenan är tvärt afrundad och analfenan är starkt af- rundad, och den förra räcker till och den senare bakom stjert- fenans bas. Bröstfenorna äro snedt afskurna, med aftrubbad spets, och äro ej snedt afrundade, och deras längd är 1*/,^ t. eller 42 mill., hvilken således innehålles omkr. 4 ggr i total- längden. De räcka dock på långt när icke till anus, och förete samme proportion till totallängden som hos honan från vester- hafvet. Stjertfenan är 17io ^- ^ller 36 mill. lång och är således 1) För öfrigt hänvisa vi raed afseende pä unganies tidigare utveck- ling till A. Agassiz: On the young Stages of osseous Fislies, Part III; Pro- ceed. of the American Acadeniy of Arts and Sciences, vol. XVII. 1882, p. 286, pl. IV & V. Stenbiten. 729 obetydligt kortaj-e än hufvudet. Dess längd är således betyd- ligt större än den af stjertfenan hos vesterhafsformen, som har föga mera än 2/3 ^f hufvudets längd. Dess bakre kant är iit- ringad. Antalet af fenstrålarne öfverensstämnier med det hos vesterhafsformen. Jemförd med lika stora, yngre exemplar af den, har den de store hudknölarne väl så starkt utbildade som de. Dessa skiljaktigheter antyda emellertid, att denne fisk sannolikt inkommit i norra Östersjön under isperioden på samme väg, som Cottus qnadricornis och Liparis lineatus, i synnerhet som den i södra Östersjön lär vara mycket sällsynt. SJcelettet. Detta är i sin helhet dels broskartadt och dels ofullständigt förbenadt. A kraniet kan man på grund af tyd- lige gränser i allmänhet urskilja dess särskilda ben, om än dessa antingen äro broskartade eller ofullständigt förbenade. Nackbens- och tinniugbensapparaterue äro broskartade. Basi- occipitalbenet är trindlagdt och i bakre änden djupt urhålkadt, och begränsar nackhålet undertill. Sidonackbeuen äro stora, ofullständigt förbenade samt försedda hvartdera med en led- knapp, för artikulationen med l:sta kotan, och begränsa nack- hålet på sidorna. Öfre nackbenet är äfven stort och begränsar nackhålet upptill. På dess öfverste topp är en ofullständig för- bening, från hvilken utstrålar företrädesvis framåt, men äfven något litet bakåt papperstunna benartade lameller, hvilka fram- till till en del betäcka det underliggande tjocka och stora brosk- artade partiet, som eljest vanligen gränsar till pannbenen. Utanför de broskartade sidodelarne af öfre nackbenet synas de stora ossa epotiia^ hvilka hafva hvartdera ett trubbigt koniskt bakåt rigtadt parti, på hvilket är en ofullständig förbening medelst papperstunna, radiära lameller, som betäcka det samma, och till detta parti är det korta, enkla och ofullständigt förbe- nade posttemporalbenet fästadt. Mellan och till stor del utan- för ossa exoccipitale & epoticum är elt stort och tjockt brosk, motsvarande 0. pteroticum, och på dettas yttre sida är en ofull- ständig förbening, som visar sig under form af en tunn och böjlig lamell, som å yttre sidan bär en utstående tunn långs- gående köl, hvadan o. pteroticum bildar såsom vanligt det yt- tersta sidopartiet af den bakre delen af kraniet. Det har en förbening äfven framom den nämnde kölen, på det ställe, der hyomandibularbenets bakre ledknapp artikulerar med hjernskålen. O. opisthotkum saknas, men 0. prooticum är företrädt af ett 730 Slägtet Cyclopterus. stort brosk, med riuga antj^dning till förbening. O. spJienoti- cum motsvaras äfven af ett stort brosk, som till en del upptill är täckt af en papperstunn förbening. Framom detta synes ett mindre brosk utan förbening, tillhörande alisphenoidbenet. Ba- sisphenoidben saknas. Ett ofullständigt förbenadt, på midten inknipet och baktill och framtill utbredt parasphenoidben, med en strålig struktur, förefinnes. Stora brosk, tillhörande silbens- apparaten och plogbenet, bilda den främre delen af det fasta kraniet. De, som tillhöra ectethmoidbenen, hafva sitt vanliga läge, och hafva å sin öfre och yttre sida förbening i form af mycket tunna böjliga lameller. De sammanstöta baktill med öfre nackbenets brosk. Supraethmoidbenet har ofvan en af en tunn benartad lamell täckt, framtill med en vertikal fåra för- sedd konvexitet, midt för ectethmoidbenen och långt bakom främre änden af plogbensbrosket. Detta senare brosket, som å undre sidan baktill är täckt af den främre änden af parasphe- noid benet och framtill af en ytterst tunn och åt sidorna ut- bredd benartad lamell, är af betydlig storlek och sträcker sig tillbaka under den främre delen af det stora supraethmoidbro- sket, och har den främre änden jemnt afrundad. Hjessbenen och pannbenen representeras af mycket tunna, nästan pappers- lika, radiärt skulpterade benlameller, som ofullständigt täcka tinningbens- och silbensapparaternas brosk. Suspensorialappa- ratens ben äro för öfrigt af vanlig beskaffenhet, men ofullstän- digt förbenade. Pterygopalatinapparateus ben äro äfven ofull- ständigt förbenade, och liksom hos föregående slägte saknas mesopterygoidbenet, och pterygoidbenet är baktill, der det sam- manstöter med metapterygoid- och quadratbenen, starkt utbredt. Gombenet är försedt med maxillärutskott. Mellankäks- och öf- verkäksbenen, i synnerhet de senare, hafva något starkare för- bening än de andra benen. De förra hafva kroppen jemnt af- smalnande och äro vid sin inre ände försedda med ett långt, bakåt rigtadt men smalt utskott, som är ungefär så långt som deras kropp, och utanför men intill hvilket är ett annat kortare och bredare utskott. Öfverkäksbenen räcka något utom mel- lankäksbenens yttre ändar, och hafva å öfre sidan, utom midten en flik. Underkäken är temligen bred, dock ej synnerligen hög baktill, samt ofullständigt förbenad. Infraorbitalbenen äro breda och starkt utbildade, men föga förbenade, och hafva ej något till förlocket förlängdt utskott. Det bakersta är emellertid Stenbiten. 731 något förlängdt nedåt. Locket är subtriangulärt, och under- locket är gaffelformigt, med den nedre änden temligen bred, och med gaffelns bakre skänkel smal och starkt förlängd, så att den räcker bakom lockets bakre hörn, och med den främre skänkeln kort. Mellanlocket är aflångt, skiftbrmigt och ungef. af samma bredd som underlockets nedre ände, ehuru något sma- lare framtill, samt sträckande sig ej längre fram än till qva- dratbenets ledknapp. Förlocket är bredt sabelformigt. Äfven dessa ben äro ofullständigt förbenade. — Kotornas antal är 28 till 29, af hvilka 10 tillhöra bålen och alla hafva en lucker struktur och ofullständig förbening. Den T.sta kotans neural- båge är fast, med föga utbildad neuraltagg. — Skulderappara- tens ben äro äfven ofullständigt förbenade och till en del brosk- artade. Öfre nyckelbenet är temligen stort, och nyckelbenet är upptill urbugtadt och bär derstädes på sin inre sida ett stort postclavicularben. Brachialbenen äro stora och broskar- tade. Korpbenet är nedtill ofullständigt förbenadt, och bär upptill de främste strålarne i bröstfenan. Båda nyckelbenen äro nedtill sammanbundna. Bäckenapparatens ben äro också ofullständigt förbenade. Bäckenbenen hafva vid främre änden 2:ne utskott, och det öfre och större af dem är fästadt å bakre sidan af nyckelbenen, närmare deras nedre ände. Vid bakre änden har hvartdera bäckenbenet ett stort och långt, utåt och något framåt rigtadt utskott, till hvilket postclavicularbenet är fästadt med den yttre änden. De refbensformade, men brosk- artade strålarne i bukfenorna äro fastade å bäckenbenens undre sida. Båda bäckenbenen äro förenade med hvarandra. Stenbiten förekommer i alla oss omgifvande haf, ehuru den i Bottniske Viken och Östersjön är mer eller mindre sällsynt. Af Prof. Chr. Aurivillius hafva vi erhållit den uppgift, att den förekommer vid kusten af Helsingland, och A. J. Malm- gren (anf. st.) uppgifver, att den vid vestkusten af Finland fö- rekommer åtminstone ända upp till Qvarken. Sannolikt före- finnes den, liksom den nordiske sugfisken, äfven i den nordlige delen af Bottniske Viken. Enligt C. J. Sundevall *) lär den vara sällsynt ^i Stockholms skärgård, och Upsala Universitets zoologiska museum har blott erhållit det of van beskrifna exem- plaret derifrån. C. U. Ekström (anf. st.) uppgifver, att den 1) Stockli-.s läns K. Hushållnings Sällsk:s Handl. 6:te hiift. p. 80. 732 Slägtet Cyclopterus. erliålles mindre ofta i Mörkö skärgård utanför Södermanland^ samt är der sällsynt och blott fångas under den varmare års- tiden, vanligen i Maj månad. Enligt Gr. Lindström i) fås den vid Gotland. I södra Östersjön lär den vid Sveriges kuster vara sällsynt, ehuru den af Benecke och Möbius & Heincke upp- gifves såsom förekommande vid Preussens Östersjökuster, eme- dan H. D. J. Wallengren'-) uppgifver, att den är sällsynt vid östi'a kusten af Skåne, och i Skandinavisk Fauna anföres, att den icke förekommer vid Skånes Östersjökuster, ehuru der nam- nes, att den vid kusten af Blekinge kallas Sjuryggfisk. Vid vår vestra kust är den, i synnerhet under våren och försom- maren, allmän, från och med Öresund till Norge, och förekom- mer då der på 2 till 20 famnars djup. I Bohuslän fås den i syn- nerhet ofta under Maj månad, och träffas då företrädesvis i sund med stark strömsättning. — Enligt K. Collett (anf. st.) är den allmän vid alla Norges hafskuster, från de sydligaste upp till Varangerfjorden, och enligt Pallas •'') och A. J. Malmgren förekommer den äfven vid kusterna af Kyska Lappland och i Hvita Hafvet. Det är derför troligt, att den under isperioden härifrån inkommit till nordlige delarne af Östersjön och Bott- niske Viken. — Dessutom förekommer den söder ut till Eng- land och till Frankrikes Atlantiska kuster, samt vid Island, Grönland och nordöstra kusten af Norra Amerika, ner till Gap Hatteras. Steindachner har icke anträffat den vid den Iberiska Halfön, så att den i Europa har sin sydlige gräns vid Frank- rikes vestra kust. Den är en bottenfisk, som i allmänhet är trög och icke företager några vidsträckta vandringar, men under vintern döl- jer sig på större djup och under våren och sommaren närmar sig kusterna. I Mörkö skärgård håller den sig enligt Ekström 1 allmänhet på djupet. Medelst sin sugskifva suger den sig så starkt fast vid stenar och andra fasta föremål på hafsbott- nen, att den med svårighet kan tagas loss. Den lär föredraga stenig och tångbevuxen botten, och i synnerhet sådan hvarest hålor förefinnas mellan stenarne, och remnor och fördjupningar i klip- porna, men den förekommer stundom äfven på mera jemn och 1) Gotlands läns Hushållningssällskaps årsberättelse för 1866 (aftr. pag. 16). 2) Öfvers. af K. Vet. Akad-.s Förh. 1866, N;o 1, pag. 5. 3) Zoographia Rosso-Asiatica, vol. Ill, p. 73. Stenbiten. 733 sandig botten. De små ungarne suga sig äfven fast, och träf- fas derför stundom på detta sätt fastade vid i hafvet kring- drifvande tång ganska långt från land. Då man har dem lef- vande i fångenskap, ligga de merendels stilla och fastade vid kärlets botten, och böja dervid stjerten framåt vid sidan af den främre delen af kroppen, på samma sätt som arterna af slägtet Liparis, med hvilka de dessutom förete en viss likhet. Både de och de äldre äro mycket seglifvade, och träffas stundom i bräckt vatten i flodmynningar o. d. st., hvilket harmonierar med dess förekomst i Bottniske Vikens nästan färska vatten. Den är icke någon roffisk. Enligt C. U. Ekström (anf. st,) lef- ver den af kräftdjur, maskar och manetdjur, och Kköyer (anf. st.) uppgifver, att han en gång hos en stenbit funnit ventrikeln uppfyld med en massa liknande sammanlupen mjölk, och att han hos ungar af stenbiten funnit ventrikeln fyld af "Idotheer, Tångloppor och insekter {Bytisci o. s. v.)". P. Olsson i) anför, att han hos alla af honom undersökta funnit i ventrikeln en hvit, grötlik massa, och att bland den funnos några röda bitar af kräftdjur. Vi kunna konstatera Ekströms uppgift om dess förtäring af manetdjur, emedan vi i dess ventrikel funnit half- digererade lemningar af dessa samt derjemte hela exemplar af sådana Hyperider, som vi ofta anträffat inuti Aurel/a aurita. Den af Kröyer och Olsson hos den funna hvita grötlika mas- san har således utan tvifvel varit mer eller mindre upplöste lemningar af denna Medusid, och de röde bitarne af kräftdjur, som Olsson derjemte funnit, hafva säkerligen varit lemningar af Hyperider, hvilka äfven vi funnit till färgen röda. Således torde manetdjur utgöra en väsendtlig del af dess föda, jemte kräftdjur och maskar. Dess lek inträffar under våren och för- sommaren, den tid, under hvilken den för detta ändamål när- mar sig kusterna och träffas på grundare vatten. Kböyer har vid Öresund funnit hanarnes mjölke flytande i slutet af Mars, och vi hafva hos en hona, tagen i Juni vid Norge, funnit rin- nande rom. Det är således antagligt, att den leker något ti- digare på året i sydligare trakter än i de nordligare. Den tjoc- kes lefva i monogami, emedan vid lektiden en hona och en hane alltid åtföljas. Man har iakttagit, att sedan honan lagt äggen, 1) Iakttagelser öfver Skandinaviska fiskars föda: Lunds Universitets Årsskrift, Tom. VIII. 1871. 73-4 Slägtet Cyclopterus. dessa omedelbart därefter befruktas af hanen medelst mjölkens pågjutning, och att den senare sedermera bevakar dem och t. o. m. modigt försvarar dem tills de blifvit kläckta. Äggen läg- gas merendels i hålor mellan stenar och tång, och äro temli- gen stora, men dock så talrika, att man hos en hona någon gång funnit öfver 200,000. Den fångas i allmänhet med nät, nemligen sådana, som utsättas för fångst af torsk och flundror; och den tager sällan eller aldrig på krok. I Bohuslän tages den ofta med ostrontång, då den står stilla, fastsugad vid klip- por och stenar, enligt benäget meddelande af Konservator G. KoLTHOFF. Honorna anses odugliga till föda, men hanarnes kött är (.fint och läckert ehuru löst, då fisken flås och stufvas på samma sätt som lake. Deras värste fiender äro sälarne, som gripa dem och flå utaf dem deras hud från nacken till stjert- fenans bas, samt derefter med begärlighet förtära dem. Underslägtet EUMICROTREMUS, Tu. Gill. 1) Proceed. of the Acad. of Nat. Sciences of Philadelphia 1864, pag. 190. — 1864). Kroppen mycket kort och tjock, täckt af talrike store, koniske och tillspetsade henartade knölar. Ryggköl saknas, och l:sta rygyfenan är hos de äldre distinkt. Gälöppningen är mycket liten, belägen under locket och högt ofvan bröstfenans bas. Sidolinie förefinnes. Tänderna äro fina och bilda framtill på käkarne flera reguliera sneda rader. Till detta undersläkte hörer blott 1 art, nemligen Cyclopterus spinosns, O. Fabricius. Hufvudet innehålles 2 ','2— -? '/s yw i totallängden. 2:ne par tubfor- made näsborrar. Trakten omkring anus och fenorna äro nakna '). 1 rf. 6-7; 2 rf. 10 12; af. 10-12; brf. 23-25; stjf. 10-11^). Cyclopterus spinosus, O. Fabricius: i O. F. Miillers Zoologiae Danicse Prodromus, pag. IX. — 1776. „ „ Idem: Fauna Groenlandica, pag. 134. — 1780. „ „ F. Faber: Naturgescii. d. Fische Islands, pag. 53. — 1829, 1) Denna diagnos och den följande beskrifningen grunda sig på de af Kröyer och R. Collett lemnade beskrifningarna. 2) Sannolikt blott 9 fullständige, d. v. s. till stjertfenans spets sig sträckande strålar i denna fena. Cyclopterus spinosus. 735 Cyclopterns spinosus, Gaimard (Kröyer): Voyages en Scandiii , ea Lap- ponie, et au Spitzberg; Zoologie, Poissons, pl. IV, fig. 2. — 1845. „ „ H. Kköyer: Natuiliist. Tidskr. 2:den Eifikke, 2:det Bd. pag. 262. — 1846—1849. „ „ A. GiJNTHER: Catal. of the Acanth. Fish. in the coU. of the Brit. Mus. vol. III, pag. 157. - 1861. „ orhis, IdeM: ibm, pag. 158. Enmicrotremus spinosus, Th. Gill : Synopsis of the Cyclopteroids of Eastern North America; Proceed. of the Acad. of Nat. Sciences of Philadelphia 1864, pag. 190. — 1864. Cyclopterus „ A. Gunther: Account of the Fishes coUected by Capt. Feilden between 78° and 83" N. lat., du- ring the Arctic Expedition 1875—76; Proceed. of the Zoolog. Society of Lond. 1877, Part II, pag. 293. — 1877. „ „ R- COLLETT: Den Norske Nordhavs-Expedition 1876 —1878. Zoologi, Fiske, pag. 47, pl. II, fig. 13. — 1880. Beskr. Den är af obetydlig storlek, och de största erhållna exem- plaren hafva endast haft en totallängd af omkr. 4Vio tum, dec m. eller 132 mill., och sannolikt öfverstiger dess längd icke 160 mill. Den är myc- ket tjock, och den främre delen af kroppen närmar sig till klotformen. Största kroppshöjden innehälles omkr. 2 '/g ggr och störste tjockleken omkr. 3 Vs So'" ^ totallängden, och bådadera hafva sitt läge vid l:sta ryggfenans början. Anus har sitt läge något bakom midten af afständet mellan nos- spetsen och stjertfenans bas. — Hufvudet är större än hos föregående art, och dess längd innehälles hos smärre exemplar omkr. 2 '/j ggr och hos de äldre 3 till 3 V3 ggr i totallängden. Nosen är kort och afrundad, liksom hos föregående, och munnen är temligen liten. Det bakre paret näsborrar sitta på pannan mellan ögonen, och hafva mindre öppningar men längre hudrör än de af främre paret. Ögonen äro temligen stora, samt större än hos föreg. art, och deras diameter innehälles omkr. 3 '/^ ggr i hufvudets längd, och är ungef. lika med eller obetydligt större än '/j af pannans bredd dem emellan. De mycket små gälöppningarne, hvilkas längd är un- gefär lika med ögats diameter, äro belägne under locken och i jemnhöjd med ögats nedre del. — Tänderna äro små, koniska, något hoptryckta och sittande i reguliera sneda rader på mellankäksbenen och underkäken. — l:sta ryggfenan har sin början öfver lockets bakre kant och slutar öfver bakre kanten af sugskifvan, samt är, upprest, nästan fyrkantig. Dess strå- lar äro till antalet 6 till 1, och kunna hos äldre tydligen ses genom den dem betäckande temligen tjocke huden, samt äro enkle och oledade. — 2:dra ryggfenan, som börjar öfver anus och slutar framom stjertfenan, på ett afstånd från denna, som är ungef. lika med stjertens höjd strax framom den, har 10 till 12 strålar, som äro ledade men enkle. — Dess öfre kant är afrundad, och den räcker, tillbakalagd, ungef. till stjertfenans rot. — Analfenan, som i sin byggnad öfverensstämmer med 2:dra rygg- 736 • Cyclopterus spinosus. fenan, och börjar långt bakom anus samt slutar under slutet af 2;clra rygg- fenan, har 10 till 12 strålar samt afrundad undre kant. — Bröstfenorna äro breda och snedt afrundade, och räcka ungef. till anus, samt äro fram- till under strupen åtskilda, och hafva 23 till 25 strålar, af hvilka de främre hafva frie spetsar. — Suffskifvan är stor, och dess längd innehålles 3 'z, till nigot öfver 4 ggr i totallängden, och är ungef. lika med afstandet mellan nosspetsen och dess främste kant. Den är bredt oval, och något bredare baktill. Anus sitter mycket närmare dess bakre kant än analfenan. — Stjertfenan, hvars längd innehålles omkr. 5 ggr i totallängden, har 10 till 11 strålar, af hvilka 9 synas vara fullständige ocli 8 eller 9 äro gr-e- nige i spetsen. — Huden är hos de äldre betäckt af mer eller mindre tätt sittande (stundom intill hvarandra stötande) koniske, spetsige och ruggige benknölar, som i synnerhet på hufvudet ofvan och på sidorna, på lyggen och på kroppssidorna äro store och tätt sittande, samt gifva fisken ett mycket taggigt utseende. Pä de 5 förste strålarne i l:sta ryggfenan är der en ruggig knöl närmare deras spets, och basen af bröstfenorna är å yttre sidan äfveo försedd med knölar, liknande de andre. Hos unge indi- vider är stundom hufvudet och stjerten nästan utan dylike knölar. — COL- LETT har hos den funnit en sidolinie, som från öfre delen af gälsjjringan går bakåt och sänker sig under den 2:dra ryggfenan nedåt mot kroppssi- dans midtlinie, hvilken den når ungef. under slutet af 2;dra rj'ggfenan , h varefter den går rät till stjertfenan. Dess porer äro glesa samt 13 till 14 till antalet. — Färgen företer på ryggen och kroppssidorna en mar- morering af svart och rödgult. Buken och de nederste delarne af kropps- sidorna ljust orangegula. Sugskifvan är i midten röd och har en hvit krets utomkring, i hvilken krets förefinnas gule fläckar. GtJNTHER (sist anf. st.) har korteligen beskrifvit någre unge indivi- der af den, tagne norr om Grönland mellan 79;de och 80:de nordliga bredd- graderna. Den störste af dem, som var ungef. 45 mill. lång, hade knö- larne mycket mindre talrike än hos de äldre, samt ej sä höge och spetsige, och huden var ruggig af små taggar. Strålarne i l:sta ryggfenan voro täckte af lös hud, så att de icke voro synlige. Hos ett exemplar af något öfver 30 milhs längd voro endast spår till knölar synliga. A ett par ex. af omkr. 27 milhs längd saknades knölarne helt och hållet hos det ena, och voro hos det andra väl så mycket utbildade som hos det största d:o. Hos det ena af dem (det med knölar) voro l:sta ryggfenans strålar distinkte och hos det andra voro de dolde i huden '). Denna art har väl ännu icke blifvit anträffad vid våra Skandinaviska hafskuster, men den har erhållits vid Island samt åtskilliga gånger vid Spetsbergen, dels under den Franska vetensk. exjjeditionen under Gai- MARD's ledning och dels under de Svenska och norska vetensk. expeditio- nerna till dessa öar, och tyckes derstädes vara temligen allmän; och detta gör det sannolikt, att den kan komma att anträffas åtminstone vid Norges nordligaste kuster. Vi hafva derföre ansett oss böra här upptaga den, för 1) Hos ungarne af denna art förekommer således lika mycken vexling i afseende på knölarne, som hos dem af den föregående. Dubbelsugare, 737 att fästa uppmärksaiiiheteu på dess möjliga Yörekoinst hos oss. Vid Grön- land lär den enligt Kröyee icke vara sällsynt, och den har enligt GuN- THEK (anf. st.) under den sista Engelska nordpols-expeditionen (1875—76) blifvit anträffad vid Gap Napoleon och vid Franklin-Pierce Bay, norr ora Grönland, mellan 79" och 80" n. br. Den är således en riktigt högnor- disk fisk. Den synes vara en djupvattensflsk, och har erhållits på 60 till . 200 famnars djnp. 5:te Familjen GOBIESOCID.E, A. Gunther, 1861. (Catal. of the Acanthopt. Fishes in the ColL of the Brit. Mus. vol. III. pag. 489. - 1861). Dubbelsugare. Kroppen temUrjen långsträckt och framtill något bred och nedtrycld, samt utan fjäll. Konisha eller lioptryckta tänder.. En enda ryggfena, som sitter pä stjerten och är utan tagg- strålig afdelning. Bakom hufvudet är på undre sidan af kroppen en dubbel sugskifva eller vidfästningsapparat, hvars främre afdelning är bildad genom en partiel transformation af bukfenorna och bäckenet, och bakre d:o är en appendikulär sugskifva, som är fästad vid de transformerade postclavicu- lårbenen. Gälarne å hvardcra sidan 3 till 3 Vo- Appendices pyloricce saknas, äfvensom simblåsa. Skelettet fast förbenadt. De till denna familj hörande fiskar räknades af G. Cuviek och J. MiJLLER till den föregående familjen, men blefvo först delvis af Bleeker och sedan fullständigt af Gunther derifrån åtskilde, såsom utgörande en egen och mycket från stenbit- fiskarne afvikaude familj. Gunther räknar till familjen 9 släg- ten och 21 arter, som alla äro hafsfiskar, och af hvilka de^ fleste tillhöra de tempererade trakterne af båda hemisfererne, och blott ett par arter tillhöra de tropiske trakterne Till vår nordiska fauna hörer blott ett slägte och en art. De äro i all- mänhet smärre fiskar, och deras byggnad antyder, att de äro bottenfiskar. I. Slägtet Lepadogaster, Gouan. 1770. (Historia Piscium, pag. 177, tab. I, fig. 6 & 7. — 1770). Sugskifvans bakre afdelning eller den bakre sugskifvan har främre kanten fri. Nosen mer eller mindre framstående och nedtryckt. Fina tänder förefinnas på mellankälcsbenen LiUJeborg, Fiskarne. 47 738 Slägtet Lepadogaster. och underMJcen, bildande kardor å de främre delarne af dessa ben, men tänder sahias på plogbenet och gombenen. Rygg- och analfenorna med väl utbildade strålar. Gälarne å hvar- dcra sidan 3 V2 ? '>^t(^d glesa och å sidorna inskurna gälblad. GälJiinnorna förenade under gälnäset, och hvardera med O strålar ^ ). Till detta slägte höra 7 — 8 arter, af livilka dock de flesta blifvit på senare tiden skilda derifrån och uppstälda i ett sär- skildt slägte, MirbeVia"^). Anm. Ehuru vi till en början trodde oss i den bakre afdelningen af sugskifvan finna sa väl bäckenben som rudimentära bukfenor, och derför voro benägne för att instämma i den af M. v. DtrBEN och J. Koren ii of- van anf. st. yttrade åsigten, att sugskifvans främre afdelning är bildad ge- nom transformation af de nedre delarne af bröstfenorna, och dess bakre d:o följaktligen genom transformation af bukfenorna, hafva vi dock slutli- gen funnit oss nödsakade att antaga den af A. Gunther^) framstälda åsig- ten om denna dubbla sugskifvas byggnad, grundad pä undersökning af de stora och i detta hänseende tydliga arterna Chorisochismus dcntex och Si- cyases sanguineus, med hvilka enligt honom de andra -inom familjen skola öfverensstämma i detta afseende. Det i den bakre sugskifvan underlig- gande paret af ossa postclavicularia (af GtrNTHER kallade "lover coracoids'") företer emellertid en stor likhet med ett par bäckenben, och bakom dem äro i den der varande af hyalinbrosk bildade tunna skifvan ett par fas- ciclar af smale, radiäre brosklister, eller ett par radiära broskartade listverk, som hafva en förvillande likhet med grenige, broskartade och out- bildade fensträlar, och derför i början af oss antogos säsom sådane. Då emellertid det öfre, intill bröstfenorna liggande paret af ossa postclavicu- laria närmast det undre paret d:o äfven företer spår till dylika radiära brosklister. blir det tydligt, att hvarken de eller de andra kunna hafva be- tydelsen af outbildade fensträlar. Sugskifvan i sin helhet har följaktligen hos de här i fråga varande flskarne en helt annan byggnad än den hos stenbitfiskarne. 1) GUNTHER: (Catal.) uppgifver blott 5 strålar i gälhinnan, hvilket är oriktigt. 2) Cänestrini: Studi sui Lepadogaster del Mediterraneo : Arcli. per la Zool. A)iat. Fisiol. 1864, III, May, pag. 189, Tav. I. Detta slägte är •endast grundadt derpå, att rygg- och analfenorna äro skilda från stjertfenau. 3) Catal. of the Acanthopt. Fishes in the coUection of the Brit. Mus. vol, III, pag. 493 & 495. Tvåfläckige Dubbelsugaren. 739 Lepadogaster bimaculatiis (Pennant). Tvåfläckige Dubbelsugaren. Nosens längd ungefär lika med pannans minsta bredd mellan ögonen. Näsborrarne öppna sig hvardera i en liten kort tub, som dock för den främre är något längre. Hufvtc- dets längd innehålles omkr. eller nära 3^U ggr i totallängden. Rygg- ocJi analfenoma sluta på något af stånd framom stjert- fenan. Ef. 5—7; af. 4-6; brf. 23—24; bf. 5; stjf. 10. Cydopterus bimaculatiis, Pennant : British Zoology, 4:th ed. vol. III, pag. 397, pl. 2'A, fig. 1. — 1776. „ „ Idem: ibra, new edit. 1812, vol. III, pag. 182, pl. 25, de 2:ne öfre fig. — 1812. Lepadogaster „ Fleming : History of British Animals, pag. 190. — 1828. Gobiesox „ G Cuvier: Eégne Animal, nouv. édit. T. II, pag. 345. — 1829. Lepadogaster „ W. Yarrell: Brit. Fishes, 2:d edit. vol. II, pag. 363, - 1841. „ „ M. v. DUBEN & J. Koren s:r: Ichthyolog. Bidr.; Kongl Vet. Akad:s Handl. 1844 pag. 109, tab. III, fig. 7. - 1846. „ „ S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, 2:dra haft. pag. 241. - 1853. „ „ W. Yarrell: Hist. of British Fishes, 3:rd edit. (Eichardson), vol. II, pag. 339. — 1859. ,, „ A. Gunther: Catal. of the Acanth. Fish. in the CoUect. of the Brit. Mus. vol. III, pag. 541. — 1861. „ „ E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 90. — 1875. Mirhelia bimaculata, E. H. Giglioli; Fesci della Fauna italica; Espo- sizione internazionale di Pesca in Berlino 1880, Catalogo, pag. 93. — 1880. Lepadogaster bimaculatm, FRA.T!iC\s I>AY: The Fishes of Great Britain & Ireland, Part III, pag. 192, pl. LVII. fig. 3. - 1881. Beskr. Den är en af vare allra minste fiskar. Dess to- tallängd öfverstiger hos oss knappt 37 mill. Vid Irland har man enligt Francis Day erhållit exemplar af nära 65 mill:s to- tallängd. Hos ett exemplar, som på grund af den framstående genitalpapillen visar sig vara en hane, och hvars totallängd är 33 mill. är största kroppshöjden, öfver nacken eller sugskifvans 740 Slägtet Lepadogaster. midt, 5 mill., och denna senare innehälles således nära 7 ggr i den förra. Stjertens höjd strax framom stjertfenans bas är 2 '/4 mill. Största bredden, öfver locken, är 7 '/2 niill, och krop- pens bredd strax bakom bröstfenornas fästen är 6 mill. och stjertens tjocklek strax framom stjertfenans bas är 1 mill. Sedd från sidan, är den således temligen långsträckt, men sedd of- vanifrån, är den temligen imdersätsig och kan då icke sägas vara långsträckt, beroende derpå att kroppens främre och huf- vudets bakre delar äro breda och nedtryckta. Kroppens höjd är ännu vid stjertfenans bas jemförelsevis temligen betydlig, och utvisar, att den icke aftager starkt i höjd bakåt. Dess bredd framom nämnda fena är deremot mindre än 7; af största bred- den, och ådagalägger, att den, sedd ofvanifrån, afsmalnar starkt bakåt. Afståndet mellan nosspetsen och anus är 17 mill. och den senare har således sitt läge ungef. vid midten af totalläng- den. Den sitter långt framom anal fenan, och afståndet dem emellan är 5 mill. eller lika med största kroppshöjden. Bakom anus är alltid en liten genitalpapill, som synes vara något mera framstående hos hanen. — Hnfvudet är stort och ned- tryckt, och framåt afsmalnande, med afrundad nosspets. Dess längd hos det nämnda ex. är 10 mill., och innehålles således ej fullt 3V2 ögi' i totallängden, och dess största bredd utgör således väl 2/^ af dess längd. Nosen är hos denna art kort. Dess längd, d. v. s. afståndet mellan ögat och nosspetsen, är hos det i fråga varande exemplaret 2 1/2 mill. och innehålles således 4 ggr i hufvudets längd. Munnen är medelmåttig, med horisontal munspringa, med munvinkeln något framom och med bakre änden af öfverkäksbenet under främre kanten af ögat. Näsborrarne äro små, temligen nära intill hvarandra och båda kort tubformade, den främre dock något högre än den bakre. Den senare har sitt läge ofvan och den främre något framom och ofvan främre ögonvrån. Ögonen äro af medelmåttig stor- lek, och deras längddiameter hos det nämnda exempl. är 2 mill. och innehålles således 5 ggr i hufvudets längd. Pannan är bred, och dess minsta bredd mellan ögonen är hos samma ex. 2 Va i^ill- och lika med nosens längd. Locket och under- locket med den dem betäckande huden skjuta långt tillbaka^ samt hafva tillsamman en nästan triangulär form, med det bakre hörnet afrundadt samt sträckande sig nästan till basen af strålarne i bröstfenan. Förlockets bakre och undre kanter Tvåfläckige Dubbelsugaren. 741 bilda en jemnt afmndad och temligen starkt bakåt utstående båge. Gälspringan är liten, belägen under lockets och under- lockets bakre delar. Båda gälhinnorna äro förenade under gäl- näset framom den främre afdelningen i sugskifvan, och hvar- dera har 6 strålar. — Tänderna, som äro koniska, med enkel spets, och endast förekomma på mellankäksbenen och underkä- ken, bilda framtill på de förra flera och på den senare 3 till 4 irreguliera rader, men baktill på de samma blott en eller ett par d:o. Svalgbenen äro försedda med tänder, som likna dem på käkarne, men äro väl så spetsiga och något mindre. — Ryggfenan sitter mycket långt tillbaka, och afståndet mellan nosspetsen och den är hos det nämnda ex. 21 mill. Den är liten och låg, samt slutar framom stjertfenan på ett afstånd från denna, som är ungefär lika med nosens längd. Den har 5 till 7 (vanligen 6) strålar, som alla äro enkle men ledade, och den siste räcker på långt när icke till stjertfenan. — Anal- fenan^ som är af samme byggnad som ryggfenan och som bör- jar ett litet stycke bakom början af den samt slutar äfvenledes något bakom den, är litet kortare än den samt har 4 till 6 (oftast 4) enkle men ledade strålar, af hvilka den siste räcker bakom spetsen af den siste i ryggfenan, men dock icke på långt när till stjertfenan. — Bröstfenorna äro af medelmåttig stor- lek, och räcka icke till anus, samt äro breda och snedt afrun- dade, och hafva 23 till 24 strålar, som alla äro ledade men enkle. Deras fäste är vertikalt. De äro nedtill sammanvuxna med bukfenorna, som äro fastade snedt öfver yttre sidan af basen af deras 6 till 7 nederste strålar, och således icke äro sammanvuxna med dem kant i kant. Detta fäste ådagalägger tydligen, att bukfenorna icke kunna betraktas såsom någon nedre fortsättning eller afdelning af bröstfenorna, samt öfverensstäm- mer närmast med bröst- och bukfenornas hopfästning vid basen hos slägtet Callionymus. — BttJcfenorna, som bidraga till bild- ningen af den främre afdelningen af sugskifvan och derför hafva till någon del blifvit transformerade, äro dock detta i mycket mindre grad än samma fenor inom föregående familj. De förete en icke ringa likhet med samma fenor hos slägtet Callionymus både uti läge, rigtning och utseende, när man undantager deras sammanhang med sugskifvan. De äro egentligen långt åtskilda, liksom der, ehuru de framtill äro sammanbundna genom en gemensam hudbräm, hvars främre kant är jemnt afrundad och 742 Slägtet Lepadogaster. bärande korta papiller, och på h vilken talrika små sugvårtor hafva sitt läge, och som således bildar sugskifvans främre af- delnings främste del. Denne bräm är konvex och sänker sig något under denne afdelniugs midtelparti. Hvardera bukfenan har 5 strålar, af hvilka den främste (ytterste) är kortare än de andre, enkel och oledad samt af en egen form, derigenom att den har en starkt utbredd, skiflik och afrundad änddel, hvarigenom den tjenar till stöd för den nämnde hudbrämen. De andre 4 strålarne, som äro ledade men enkle, äro, i synner- het de 3:ne bakre, store och tjocke samt tillspetsade, och den bakerste är fästad något ofvan planet för de andres fästen. De räcka med sine bakåt rigtade spetsar knappt till bakre kanten af sugskifvans bakre afdelniug, och bilda i förening med denna skifvas främre afdelnings midtelparti en halfmåne, som i mid- ten af den bakre konkave kanten har ett något utstående parti. Midtel partiet, som ej är utrustadt med tydliga sugvårtor, har en långs midten gående fåra samt å hvardera sidan af denna framtill ett helt litet fält och bakom detta ett större d:o, och detta senare har i midten en fördjupning, hvadan den främre afdel- ningens midtelparti har en långsgående fåra och 2:ne fördjup- ningar. Sugskifvans bakre afdelning, eller den bakre sugskif- van, som framtill har en tvärgående fri kant, och således är fullständigt skild från den främre afdelningen, är af en nästan rhomboidisk form, med den bakre delen bredare än den främre, samt med något konvex, fri och fransad bakre kant. Äfven dess sidokanter äro frie. Den hud, som betäcker dess undre sida, bär öfver allt, med undantag af dess midtelparti, talrika smärre sugvårtor, som liksom de andra utan tvifvel afsöndra ett klibbigt ämne, hvarmed fisken fäster sig. När denna hud borttages, framträda de intill den liggande undre ossa post- clavicularia och de vid deras bakre ändar fastade "iine fascic- larne af radiärt förgrenade broskartade lister i den bakom dem varande hyalina broskartade tunna skifvan, hvilka lister gå utom sugskifvans bakre kant, och bilda, till ett antal af omkr. 24, den der varande fransen. Denna bakre sugskifvas längd är hos det nämnda exemplaret 4 mill. och dess bredd är 472 uiill. Den är litet vexlande i form, och har stundom bredden propor- tionsvis något större. Den dubbla sugskifvan i sin helhet är 7 mill. lång och öfver bukfenornas yttre kanter 6 mill. bred. — Stjertfenan är af medelmåttig storlek, och dess längd hos Tvåfläckige Dubhelsugaren. 743 nämnda ex. är G mill. Den har 10 större strålar, som alla äro enkle men ledade, och otVan 6 och nedan 4 sidostrålar, af hvilka de 2:ne innerste äro ledade. Denna fenas spets är starkt af- rundad. — Huden är slät, utan fjäll eller knölar, och inga porer förmärkas på hufvudet, och sidolinle saknas. — Färgen är mycket vexlande, men dock i allmänhet gulhvit, med mer eller mindre märkbar röd anstrykning, och med röde eller röd- aktige fläckar här eller der. Buken, bröst- och bukfenorna samt den dubbla sugskifvan gulhvita, utan fläckar, och de vertikala fenorna vanligen med röde fläckar, som bilda tvärband på stjert- fenan. Bakom hvardera bröstfenan är ofta en mörkt purpurröd eller ock svartröd eller svartaktig, oval och af en smal hvit ring omgifven fläck, som gifvit anledning till fiskens artnamn, men som dock stundom saknas. Kroppsfärgen är således i all- mänhet rödbrokig på en gulhvit botten. Iris är guldgul och pupillen skiftande i grönt och blått. Skelettet. Fiskens ringa storlek försvårar undersökningen af dess skelett. Det fasta kraniet af ett fullvuxet exemplar af ungef. samme storlek som det of van nämnda, är endast 5 V2 mill. långt och lika bredt. Det är mycket nedtryckt, och dess höjd är föga mera än 1 mill. Det saknar ofvan långsgående kölar. Dess ben äro tunna, men dock väl förbenade och fast förenade. Kraniets form erinrar något om den hos Gobiidernas kranium, men är dock mera nedtryckt och företer flera väsendt- liga afvikelser från det. Basioccipitalbenet är nedtryckt och framtill bredt, och der inskuret samt icke såsom vanligt be- täckt af paraspheuoidbenet. Det begränsar nackhålet undertill. Sidonackbenen begränsa detta hål endast å sidorna och äro för- sedda hvartdera med en ledknapp, för artikulationen med l:sta kotan, A kraniets undre sida sträcka de sig fram till ossa prooticum & pteroticum, och något 0. opisthoticum finnes icke. Öfre nackbenet begränsar nackhålet upptill vid dettas öfre hörn. Dess öfre, på hjernskålens öfre sida liggande del är af en bredt elliplisk, framtill afrundad form, samt åtskiljer såsom vanligt hjessbenen och stöter med sin främre ände intill pannbenen. O. epotica, som med sitt bakre aftrubbade utskott utskjuta lika långt tillbaka som sidonackbenens ledknappar, ligga långt innanför kraniets yttre sidodelar, ofvan sidonackbenen, och ära temligen små. O. pterotica äro stora och belägna utanför och framom o. epotica, och hafva ett tjockt utstående utskott, som 74:4: Slägtet Lepadogaster. utgör kraniets längst åt sidan utstående parti, och under livil- ket hyomaudibularbenets bakre ledknapp artikulerar med hjern- skålen. Framom o. pteroticum synes o. sphenoticuni, som är mindre, och har ett smalt utstående utskott, som utskjuter nä- stan lika långt åt sidan, som utskottet på o. pteroticum, samt såsom vanligt begränsar ögonhålan baktill. Under basen af detta utskott artikulerar hyomaudibularbenets främre ledknapp. O. x>rooticum är af vanlig storlek, men alisphenoidbenet synes vara litet. Basisphenoidben saknas. Parasphenoidbenet är ovan- ligt bredt både bak- och framtill, men i synnerhet å förra stäl- let. Långs midten af dess undre sida går en grund fåra. Plog- benet är stort och bredt. Det sträcker sig tillbaka bakom midten af ögonhålorna, och dess främre brede ände är fram- till urbugtad, med en afrundad, slät, ledknappslik förtjock- ning å hvardera sidan af urbugtningen, med hvilka förtjock- ningar öfverkäken artikulerar. Ectethmoidbenen äro hårdt för- benade, hoptryckta och tunna samt långt utstående utåt och något framåt. Supraethmoidbenet är icke förbenadt, och der det skulle vara är en af en hinna täckt fördjupning, i hvilken de bakåt rigtade utskotten på mellankäksbeneu hafva sitt läge. Hjessbenen, som hafva sitt vanliga läge, framom o. epotica och på sidorna af öfre nackbenet, äro temligeu små. Pannbenen äro stora, och det venstva ligger med sin inre kant något öfver det högra. Deras bakre utbredde del är genom en tvärs öfver dem gående låg list afskild från deras främre, mellan ögonhå- lorna varande del, och hvartdera har en likadan, parallelt med öfre orbitalkanten gående list, som går ut till utskottet på o. splienoticum. Bakom detta fortsattes denna list af en liknande på o. literoticum. Pannbenen äro för öfrigt släta. Suspenso- rialapparaten består af de vanliga benen. Hy omandibular benet är litet, men tjockt, och har utom de •2:ne ledknapparne för artikulationen med hjernskålen en på kort hals sittande led- knapp, för artikulationen med locket, och längs dess yttre sida är en starkt utstående rygg, som med sin undre bakre ände ligger utanpå förlocket, af hvilket blott nedre delen förefinnes, liksom hos CaUionymus. Quadratbenet är långt, derigenom att dess bakre, intill förlocket gränsande del är utdragen samt lig- ger utanpå den nedre främre delen af det senare. Pterygopa- latinapparaten är afvikande derigenom att den saknar mesopte- rygoid- och metapterygoidben, och utgöres nästan endast af Tvåfläckige Dubbelsugaren. 745 gombenet, emedan pterygoidbenet är litet, under form af eu triangulär skifva, som sitter fästad på inre sidan af quadrat- benet, ehuru det der är förenadt med gombenet, hvilket med sin bakre ände stöter intill quadratbenet. Gombenet är smalt och trindlagdt, och har vid främre änden det vanliga maxillär- utskottet och innanför detta ett annat mindre utskott. Mel- lankäksbenen äro mycket större än öfverkäksbenen, samt hvart- dera försedt med ett långt bakåt rigtadt utskott, ungef. af samma längd som dessa bens kropp. Denne senare saknar upp- stående flik och är utåt jemnt tillspetsad, men vinkeln mellan den och det bakåt rigtade utskottet är utfyld af en tunn ben- lamell. Öfverkäksbenet är något litet utbredt vid yttre eller bakre änden, men eljest trindlagdt. Underkäkens båda sido- hdlfvor äro föga upphöjda baktill, och underkäken följaktligen låg och temligen spenslig. Artikularbenet är vid ledytan stai-kt utviket, så att der är en öppning mellan det och den bakre änden af dentalbenet. Angularbenet är temligen långt och böjdt. Af infraorbitalben hafva vi endast funnit ett helt litet sådant, fästadt vid ectethmoidbenet. Gällocksapparatens ben äro i ett och annat afseende afvikande från de vanliga. Locket är stort, nästan halfcirkelformigt, baktill något mera utstående, och med en kort hals för den med hyomandibularbenet artikulerande led- ytan. Det under det samma varande underlocket, som äfveu är stort och af en nästan elliptisk, framtill något smalare form, sitter till större delen fästadt under förlocket, och derför är det nästan ensamt locket som bildar gällocksapparatens bakre kant. Mellanlocket, som sitter framom underlocket, fästadt ned- till å inre sidan af quadratbenet, har formen af en aflång skifva, som i främre änden upptill har ett litet utskott. Förlocket är stort, ehuru dess öfre del saknas, samt är af en irreguliert rhomboidisk, baktill och undertill afrundad och framtill något utdragen form. A yttre sidan har det en långsgående, baktill tvågrenig rygg, och det är, såsom redan är anfördt, upptill något litet betäckt af hyomandibularbenet och framtill betäckt af quadratbenet. — Kotornas antal hafva vi funnit vara 29, af h vilka 13 voro bålkotor. v. Duben & Koken hafva uppgifvit 30 kotor, och af dem l-l bålkotor. l:sta kotan har fast neural- båge, men utan neuraltagg. Bakom den sista kotan äro ett par stora skifvor, till fästen for stjertfenans strålar. — Skulder- och bäckenapparaternes ben förete i och för den dubbla sug- 746 Slägtet Lepadogaster. skifvan åtskilliga egenheter. Posttemporal- och supraclavicii- larbeuen äro smala och staflFormiga, och det förra, som är en- kelt och icke klykformadt samt endast artikulerar med o. epoti- cnm, är kortare än supraclavicularbenet samt något böjdt. Nyc- kelbenet är af medelmåttig storlek, och vid öfre änden med en urbugtuing, som delar denne ände i 2:ne delar eller utskott, af hvilka det bakersta är längst och störst, och på dettas främre sida är en uppstående rundad ledyta, med hvilken nedre änden af supraclavicularbenet eller öfre nyckelbenet artikulerar. Båda nyckelbenen äro med sine nedre och främre ändar förenade med hvarandra. Skulderbladet och korpbenet äro tunna och skiffor- miga, liksom de stora brachialbeuen, och korpbenet är fästadt till bäckenapparaten, som derjemte har sitt fäste vid n3'Ckel- benen, vid dessas förening med hvarandra. Vid den bakre kan- ten af brachialbeuen och vid den öfre eller inre sidan af basen af de nedre strålarne i bröstfenan är en stor och bred, af hya- linbrosk bildad, oval och strierad, tunn och genomsigtig skifva fästad, som är homolog med ett öfre postclavicularben, men som på grund af dess sambaud med den bakre sugskifvan fått ett från det vanliga afvikande läge, och icke är fästad vid nyc- kelbenet. Denna skifva är inåt emot nämnda sugskifva tjockare och företer der en radiär striering, med spår till radiära lister, och dess innerste kant har en stark förtjockning samt en något rörlig artikulation med en under denne kant i den bakre sug- skifvan liggande, temligen tjock men genomsigtig, nästan oval och framtill tvär, broskartad och genomsigtig skifva, som är homolog med ett 2:dra underliggande postclavicularben. De förra skifvorna (en å hvardera sidan) bilda ett stöd för sugskifvan och en förening mellan den och skulderapparaten, och de båda se- nare (äfvenledes en å hvardera sidan) bilda tillsamman det fasta innehållet eller stödet inuti nämnda skifva. De suppleras der- jemte hvardera af en vid dem fästad stor solfjäderformig fasci- kel af något greniga radiära brosklister, till ett antal af om- kring 12 för hvarje, hvilka, såsom redan är anfördt, sträcka sig utom denna sugskifvas bakre kant samt bilda den der va- rande fransen. Framtill, der de båda senare skifvorna äro för- enade med hvarandra, äro de tjockast och hårdast, och deras kanter äro här uppstigande samt bilda en långsgående köl. Den främre tjocke änden af denne köl har en dubbel ledyta, medelst hvilken den bakre sugskifvan har en något rörlig artikulation Tvåfiäckige Dubbelsugaren. 747 med deu bakre änden af de förenade bäckenbenen, eller med andra ord med den främre sugskifvan. Bäckenbenen äro fast förenade dels med nyckelbenen och dels med korpbenen, och förete en särdeles egen byggnad. De äro långs åt inre kanten starkt och takformigt sammanvuxna med hvarandra, så att su- tnren dem emellan är föga märkbar, och de äro genombrutna af stora hål. Deras öfre gemensamme kant långs suturen bil- dar en smal båge, som ett stycke framom deras bakre ände har en afsats, der hvartdera utgår i en liten kort spets. Deras bakre ände är belägen ett stycke bakom denne afsats, och har 2:ne små ledknappar, som såsom redan är anfördt artikulera med de båda undre broskskifvorna i den bakre sugskifvan. Framtill, nära deras fästen vid nyckelbenen är en liten, smal långsgående springa dem emellan. Midt emot den på deras öfre sida va- rande bågen är på den undre sidan äfvenledes en sådan smal båge, och äfven långs denne går suturen dem emellan. Mellan båda bågarne liksom å hvardera sida af dem är ett stort hål. Deras främre ände är å hvardera sidan afrundad, och på dessa afrundade sidor hafva bukfenorna sina horisontella fästen. Deras främre kant är något framstående i midten, der den är fästad vid nyckelbenen. Den främre sugskifvans främre bräm har sitt egentliga fäste vid deras främre kant och vid bukfeuornas främre strålar. Tvåfiäckige Dubbelsugaren har, så vidt vi erfarit det, blott en enda gång blifvit tagen i närheten af någon Svensk hafskust, då ett exemplar af den under sommaren 1881 d. 10:de Augusti, enligt benäget muntligt meddelande, togs med bottenskrapa af Akad. Docenten Cakl Aurivillius vid Bohusläns Väderöar utan- för Fjällbacka, på omkr. 40 famnars djup på det så kallade korallgrundet, öster om Storön i). — Enligt K. Collett (anf. st.) har den aldrig tagits i Christianiafjorden eller i närheten af Norges södra kuster öster om Lindesnäs. Vid Norges vestra kust, från Stavanger upp till Trondhjemsfjorden, och i synner- het norr om Bergen skall den deremot enligt samme förf. icke 1) Detta exemplar, som af Aurivillius blifvit föräiadt till Upsala Universitets zoologiska museum, är 26 'g •"i^l ^ l-^ingf. och öfver locken 6 mill. bredt, och är af en något mindre undersätsig form, samt synes vara en hane. Det tyckes uti färgen hafva varit normalt, och är ännu försedt med en röd fläck bakom bröstfenan, ehuru det legat i stark sprit allt se- dan det togs. 748 Slägtet Lepadogaster. vara sällsynt på dybottea, på intill 30 famnars djup. Sjelfve hafva vi tagit den med bottenskrapa dels vid Haugesund och dels vid Grip, utanför Christiansund, på hvilket senare ställe den tycktes vara temligen talrik, och icke sällan, såsom v. Du- ben och Koren anföra, erhölls fästad inuti tomma skal af den stora musslan Cyprina islandica. v. Duben erhöll en gång derstädes 5 exemplar fastade i ett och samma skal, hvilket tyckes utvisa, att den der var talrik. Vid Grip erhöllo vi den på så kallad skalbotten, på 20 till 30 famnars djup. Vid Norge fås den vanligen endast vid de yttre hafskusterna, och sällan inne i fjordarne. — Dessutom förekommer den vid kusterna af England och Frankrike samt i Medelhafvet, äfven vid dettas Afrikanska kust. Dess byggnad antyder, att den är en bottenfisk, och detta bevisas äfven deraf, att den så ofta fås i bottenskrapa, hvilket senare äfven utvisar, att den är trög och stationär samt lång- sam i sina rörelser. Enligt v. Duben och Koren suger den sig strax fast vid något finger, då man tager den ur vattnet, och fäster sig stundom t. o. m. i första ögonblicket vid väggen af glasburken, då man lägger den lefvande på sprit. 1 fången- skapen sitter den vanligen fastsugad vid bottnen af kärlet, der den förvaras, och med stjerten omböjd framåt mot hufvudet, på samma sätt som arterna af slägt. Liparis och ungarue af Cy- dopterus lumjms. Ögongloberne äro emellertid då utstående, och med de i hög grad rörlige ögonen följer den då de föremål som röra sig i dess granskap. Komma dessa den för nära, så glider den sagta undan, utan att släppa sitt fäste. Tages den med våld loss, så hastar den så fort möjligt är att åter suga sig fast. Enligt vid England gjorda iakttagelser fäster den sina ägg inuti tomma mussleskal. Detta förklarar orsaken, hvarför v. DiJBEN ofta erhöll den i dylika skal. Vi hafva någon gång i Norge tagit gamla tomma mussleskal med dylika ägg vidfä- stade under sommaren i Juli månad, och detta utvisar, att dess äggläggning inträffar under sommaren. Vi hafva i dess ven- trikel funnit företrädesvis ungar af snäckdjur (Eissoer) samt sådane Copepoder, som hålla sig vid bottnen, och Ostracoder (Cytherider). Paddfiskar. 749 6:te Familjen BATEACHIDtE, Bonapärtk. 1846. (Catalogo metodico dei Pesci Europei, pag. 46. — 1846. — A. GuN- THER: Catal. of the Acanth. Fish. in the CoU. of the Brit. Mus. vol. III, p. 166. - 1861). Paddfiskar. Kroppsformen simplih. Huden naJceu eller med små fjäll. Koniska tänder, som äro stnå eller af medelmåttig storlek. Gälöppningarne temligen små och gälarne 3:ne par. 2:ne ryggfenor, af hvilka den främre, tagg stråliga, är mycket kort, men den bakre och analfenan äro långa. Bukfenorna sitta framom hröstfenorna och hafva blott 2:ne mjuke strålar och 1 taggstråle. Bröstfenorna äro icke skaftade. Appendices pyloricce saknas, äfvensom falska gälar, men simblåsa fö- refinnes. Till denna familj höra 3:ne slägten och 15 arter, förekom- mande i tropiska och till en ringa del i tempererade haf, åt- minstone i de sydligare af dessa. De äro af medelmåttig eller ringa storlek, och äro roffiskar, samt i allmänhet bottenfiskar. I. Slägtet Batrachus, Schneidek. 1801. (Bloch: Systema Ichthyol. T. I, pag. 42. — 1801. Hufvudet är bredt och nedtryckt, och kroppen framtill nästan cylindrisk och baktill hoptryckt. Huden stundom na- ken och stundom med små fjäll. Sidorna af nosen och undre delen af hufvudet ofta med små hudbihang. Små tänder på käkarne, plogbenet och gombenen, och inga huggtänder. Locket och underlocket taggbeväpnade. l:sta ryggfenan med 3 styfve taggstrålar. Gälhinnans strålar 6. Simblåsan delad mer eller mindre djupt i 2:ne sidodelar. Till detta slägte höra 12 arter från samma trakter, som familjen. En art har tillfälligtvis en gång anträffats hos oss. 1. Batrachiis didactylus, Schneider. Europeiske Paddflsken. Huden med små fjäll. Locket med 2 och underlocket med 1 bakåt rigtad tagg. Långs midten af plogbenets främre del är en eller 2 rader och på gombenen är i allmänhet en enkel 750 Släo^tet Batracluis. rad af tänder. Tänderna på häharne äro hardlikt sittande., åtminstone på mellankäkshenen. Intet hudbihang ofvan 'ögo- nen. Munnen niycJcet vid. Ofvan mer eller mindre mörJcf hrunaktig, och på sidorna ljusare^ öfver allt med mörJiare ptinldering. 1 rf. 3; 2 rf. 20-21: af. 16-17; brf. 22—25; bf. 1+2; stjf. 1.3. Batrachus didactylus, borealis, conspicillum, 2nmctulatus, harhatus, planifrons, horealis. didactyhis, SCHNEIDER: Blocli, Systema Ichtliyol. T. I, pag. 42. — 1801. S. Nilsson: Proclr. Ichthyol. Scandin. pag. 99. — — 1832. Valenciennes: Hist. nat. des Poiss. par Cuvier & Valenciennes, T. XII, pag, 495. - 1837. Idem: ibm, pag. 497. Idem: ibm, pag. 498. A. GuiCHENOT: Explor. se. de TAlgérie, Hist. nat. des Reptiles & des Poissons, pag. 81, pl. 5 (På pl. är namnet Batr. algeriensis). — 1850. S. Nilsson: Skandin. Fauna, 4:de del. Fiskarna 2:dra haft. pag. 254. — 1853. A. GuNTHER: Catal. of tlie Acanthopt. Fish in the coU. of the Brit. Mus. vol. III, pag. 170. - 1861. „ „ Fr. Steindachneb: Sitzungsber. d. raath. natur- wiss. Cl. d. Kais. Akad. d. Wissensch. in Wien, Bd. LVII, l;e Abtheil. pag. 419. - 1868. Uti Skandinavisk Fauna har denne fisk blifvit kallad Nordisk Fadd- fisk, under det antagande, att det derstädes beskrifna exemplaret utgjorde en från den i sydligare haf befintlige Batrachus conspicillum {Gadus Tau, Bloch) skild art, men sedan det blifvit ådagalagdt af Guntheb, att så icke är förhållandet, har epitetet nordisk för den icke kunnat bibehållas, och vi hafva derför gifvit den ett annat, som har afseende derpå, att den är den enda art af detta slägte, som tilUiör Europas fauna. Beshr. Dess totallängd lär enligt Gunther stiga till 1 "/2 fot eller 450 mill. Vanligen får man dock sådane som icke äro längre än 8^/,^ t. eller 249 mill. och oftast äro de äfven mindre än detta mått. Det enda hos oss erhållna exemplaret var en- ligt S. Nilsson omkr. 6 7io t. eller 198 mill. långt. Den är af en tjock och öfver hufvudet bred och bakom det något trind- lagd och bakerst hoptryckt kroppsform. Strax bakom hufvudet är kroppen, ehuru trindlagd, något bredare än hög. Analöpp- ningen har sitt läge vid midten af totallängden. — Hufvudet är stort, bredt, nedtryckt och framtill afrundadt, och hos de äldre jemförelsevis bredare än hos de yngre, med mycket kort Europeiske Paddfisken. 751 ocli bredt afrundad nos, och med bred och nedplattad panna. Dess längd innehål les omkring 3 ggr i totallängden (stundom litet mera och stundom litet mindre). Munöppningen är stor och vid, med horisontel munspriuga, som sträcker sig bakom ögonen, och följaktligen är gapet stort. Underkäken skjuter något framom den öfre d:o, och undertill har den en rad enkle tillspetsade skäggtömmar, som hos äldre äro temligen långe. Läpparne äro köttige och rörlige, och de äro båda i inre kan- ten fransade eller försedde med en rad af korta hudbihang ("tentakler''). 2:ne par näsborrar, af hvilka de bakre ligga in- nanför och framom de knölar, som äro framom ögonen, och vid hvardera af de främre är ett grenigt hudbihang. Ögonen äro laterala och temligen små, så att deras diameter innehålles hos yngre något mera än 5 ggr och hos äldre 7 ggr i hufvudets längd. Under ögonen är ingen hudflik. Pannan är mycket bred, och dess minsta bredd mellan ögonen är väl dubbelt större än ögats längddiameter. Locket är väpnadt med 2:ne bakåt rigtade, divergerande och af hud omgifne taggar, som vid basen äro förenade eller sitta intill hvarandra. Underlocket har en enkel tagg. Under ögonen, på kinderna och pa gällocken före- finnas en del korta hudpapiller. — Tänderna äro små, koniska, enkla och spetsiga samt inåt böjda, och äro kardlikt sittande på mellankäksbenen, dock hos unge individer blott i 3 rader, och sitta på underkäken hos unge individer framtill i 2 rader och på sidorna i 1 rad, och hos äldre d:o framtill i 3 till 4 rader, på sidorna i 2 d:o och bakerst i allmänhet i 1 rad. På plogbenet bilda tänderna hos äldre individer 2:ne rader och hos yngre d:o en enkel rad, enligt Steindachneb, men Nilsson har på plogbenets sidokanter dessutom funnit en dubbel rad. På gombenen sitta tänderna i allmänhet i en enkel rad, men hos äldre individer händer det stundom, att der vid gombenens främre ände derjemte förefinnes en andra rad af tänder. — l:sta rygyfenan, som börjar strax bakom nacken och slutar re- dan öfver bröstfenornas fästen är låg och kort och har 3:ne starke styfve och spetsige taggstrålar, hvars spetsar vanligen skjuta upp ur huden. — 2:dra ryyyfenan^ som börjar ett litet stycke bakom den l:sta och något bakom bröstfenornas fästen, samt slutar framom stjertfenan på ett afstånd från denna, som är nära dubbelt större än ögats längddiameter, är mycket högre än den l:sta, och höjer sig bakåt, så att dess höjd baktill är 75'i Slaajtet Batraclius. nästan lika med stjerteus derstädes, och den har '20 till 21 strålar, som alla äro ledade, och de omkr. 6 bakre äro grenige, och de bakerste räcka tillbakalagde ungefär till stjertfenan. — Analfenan^ som börjar ett godt stycke bakom början af 2:dra ryggfenan och slutar under slutet af den, samt är af samma byggnad som den,, ehuru något lägre, har 16 till 17 strålar, som alla äro ledade och de 4 bakerste grenige samt längst, och de 2:ne främste kortast. — Bröstfenorna äro stora och breda samt ovala, med den mellerste delen något mera utstående och aftrubbad, och deras fästen äro vertikala och af vanlig beskaf- fenhet samt icke skaffade. Strålarnes antal är något vexlande, 22 till 25, och de äro ledade och, med undantag af de ytterste å hvardera sidan, grenige. — BuJcfenorna, som äro fastade långt framom bröstfenornas fästen och under strupen, äro tem- ligen långa- och af en egen byggnad. De hafva 1 taggstråle och 2: ne mjuke strålar. Den inre af de senare är bred och flera gånger dichotomiskt grenig, och detta till en början nästan ända till roten, och den yttre af dem är enkel och tjock samt tätt ledad och utdragen i en lång spets som är skild från den inre strålen genom eii inskärning eller urbugtning i fenhinnan. Den yttre stråleu bär dessutom å sin yttre sida en på tvären strierad hinna, som å midten är utvidgad. På bakre sidan af och inom samme hud som denne stråle sitter taggstrålen, hvil- ken endast har '/g af den inre strålens längd. — Stjertfenan, hvars längd är något större än '/^ af totallängden, och hvars form är liknande den af bröstfenorna, eller oval, med något utdragen och afrundad spets, har 13 strålar. — Huden är täckt af små rundade och tunna och mer eller mindre tydliga fjäll. Sidolinie saknas. — Färgen är vexlande efter åldern. De äldre äro mer eller mindre mörkt brunaktige eller t. o. m. svart- brunaktige ofvau, och på sidorna är färgen ljusare, öfvergående nedåt i gulbrunaktig eller grågulaktig färg. Buken smutsigt hvitaktig. Hufvudet och kroppen äro ofvan och på sidorna öf- ver allt tecknade med svartbrunaktige punkter eller mycket små fläckar, som vanligen äro omgifne af hvitaktige ringar. Fenorna hafva något större brunaktige fläckar, hos bröstfenorna och de vertikale fenorna på en gulaktig botten, och hos buk- fenorna på en gråhvit d:o. På 2:dra ryggfenan äro dessa fläc- kar större, med antydning till långsgående band, och på anal- fenan och bukfenorna äro de blekare och mindre tydliga än på Eui-opeiske Paddfisken. 753 de andra fenorna. Iris gulaktig. De unge äro ljusare ofvan och liafva fjällen tydligare. På öfre sidan af liufvudet hafva de 3:ne svarta tvärgående band. Det främsta af dem är beläget nära främre delen af öfre orbitalkanteu och det '2:dra d:o vid bakre delen af den samme. Det 3:dje bandet är viukelformigt, och intager blott den mellerste delen af hjessan. Från främre de- len af den undre ögonranden går ett kort svart band något framåt till munnens öfre sidokant, och ett annat bredt och långt band går från den bakerste delen af den undre ögonranden bakåt och nedåt. På ryggen synas 3me store mörke fläckar. Hos de äldre äro desse teckningar föga eller icke märkbare. Skelettet. Kraniet är af en bred, rundad och nedtryckt form, och har väl förbenade och distinkta ben. Hjessan är plat- tad och 2me ggr bredare än lång, med knappt märkbar långs- gående rygg, men å öfre nackbenet med ett starkt bakåt rig- tadt utskott, som är sammanbundet med neuraltaggen å l:sta kotan. Ögonhålans bakre hörn är mycket utstående, och från det ena bakre hörnet till det andra går tvärs öfver pannan en slemkaual, som är bildad af 2:ne låge ryggar. Urbugtningarne i pannbenen för ögonhålorna äro djupe, nästan halfcirkelformige, men pannan mellan nämnda hålor är dock bred och plattad. En slemkaual löper parallelt med orbitalkanteu och böjer sig vid bakre delen af ögonhålan inåt, för att på pannan förena sig med en motsvarande från andra sidan. Ectethmoidbenet är li- tet. Basioccipitalbenet är bredt och plattadt. Hyomandibular- benet är stort och så inskjutet mellan locket och förlocket, att dessa äro långt skilda från hvarandra. Gombenet och ptery- goidbenet äro temligen korta och smala. Den främre änden af plogbenet är bred och plattad, och har framtill långs midten en tandbärande rygg. Öfverkäksbenen äro långa, smala och vid bakre änden utbredda. Mellankäksbenen äro mycket kortare, något litet utbredda baktill, och med det bakåt rigtade utskot- tet af medelmåttig längd. Underkäken är låg och stark samt mycket lång, och båda halfvorna bilda vid sin förening nästan en cirkelformig båge. Locket är reduceradt till 3me benige strålar, af hvilka den ene är rigtad nedåt. Underlocket är ett tunnt, nästan triangulärt ben, med en starkt utstående rygg, som slutar i en tagg. Ofvan denne rygg äro tveune andre mycket svagare sådane. Förlocket är mycket starkt och kom- pakt, och större än något af de andra gällocken. — Posttemporal- LUljeborg. Fiskarnn. 48 754 Slägtet Batrachus. och supraclavicularbenen äro sammanvuxna till ett enda långt och svärdformigt ben. Postclavicularbenet har formen af ett ref ben. Skulderbladet och korpbenet äro mycket korta, men brachialbenen, som äro 5 till antalet, äro långa, ehuru de icke bilda något skaft. Det understa af dem är det största, och det öfversta är rudimentärt. Ett egendomligt stafformigt ben (ett par transformerade ref ben) går från neuraltaggen å den l:sta kotan till den öfre änden af nyckelbenet. Det är något rörligt vid sine båda ändar, och håller nyckelbenet på ett visst horison- telt afstånd från ryggraden. Hvarje bäckenben är bildadt af 2me horisontelt inåt rigtade delar, af hvilka den främre är bred och triangulär, och den bakre är stafformig och afsmal- nande emot spetsen. Bäckenbenen äro mycket löst fastade vid nyckelbenen. — Kotornas antal är '29, och af dem äro 12 bål- kotor (Gunther). Af denne sydligare haf tillhörande fisk har blott ett enda exemplar hos oss erhållits. Enligt hvad som anföres af S. Nils- son i Skandinavisk Fauna, 4:de delen, blef kort före eller om- kring år 1820 ett omkr. 6Vio ^^^^ dec.m., långt exemplar fån- gadt i södra Kattegat vid Mölle fiskläge vid Kullaberg i Skåne, hvarifrån det, friskt och nyligen inlagdt i bränvin, af framl. Kammarherren Baron Nils Gyllenstjerna blef försändt till Nils- son, samt föräradt till Lunds Universitets zoologiska museum, der det fortfarande förvaras, och hvarest vi för många år sedan (mot slutet af 1830-talet) hafva haft tillfälle att se de af Nilsson omnämnda, ur fiskens ventrikel uttagna djuren ^''Bucci- num reticulatuni" och ''''Cancer dcptirator^^ ligga förvarade jemte fisken i samme spritburk som den i). Den tillhör eljest de sjå- ligaste kusterna af vestra Europa, nemligen Portugals och södra Spaniens, samt sydligare delarne af Medelhafvet vid kusten af Alger, och vestra kusten af Afrika ned till Guinea. Enligt Steindachner (anf. st.) är den särdeles talrik vid Cadiz och Gibraltar, men mindre talrik vid Malaga. Prof. L. Esmark har benäget meddelat oss, att han erhållit den vid Gibraltar. Då den hvarken erhållits vid Frankrikes Atlantiska kuster eller 1) Vi anse oss böra nämna detta senare, emedan Kröyer (Danmarks Fiske, l:ste Bd. pag. 603) yttrat tvifvel på, att exemplaret verkligen blif- ■vit taget å det uppgifna stället, och derför ansett det oafgjordt, huruvida denne fisk bör upptagas i vår fauna. Merulkfiskar. 755 vid England, är det utan tvifvel en ovanlig företeelse, att den hos oss blifvit anträffad, men denna företeelse är dock icke en- staka, emedan det är samma förhållande med Sehastes dady- Joptenis^ Argyropeleciis olfersii och sannolikt Beryx decadadylus. Den lefver sannolikt på medelmåttigt djup bland tång och på stenig botten, och är en så kallad bottenfisk. Dess stora gap tyckes utvisa, att den är en roffisk, ehuru man i dess ven- trikel funnit snäckdjur, kräftdjur och tagghudingar. 7:de Familjen LOPflllD.E, Bonaparte. (Lophidce: Saggio di una Distribuzione metodiea degli Animali ver- tebrati, Eoma. 1831. — Pectoraks pédiculées, G. Cuvier: Regiie Aniiiial, nonv. édit. T. II, pag. 249. - 1829). Merulkfiskar. Bradiialhenen mychet förlängda^ så att de bilda ett slag» arm, på hvilken bröstfenan är fästad på det sätt, att den bil- dar vinkel med armen. — Hufvudct odi främre kroppsdelen stora, och kroppen utan fjäll. Tänderna sittande i alterne- rande rader på käkarne, stundom större och stundom mijcket små. Gälöppningarne stundom store och stimdom små, med form af hål, och belägne i eller nära armhålorna. Den taggstrå- liga ryggfenan antingen till en del sammansatt af några få mer eller mindre isolerade strålar, eller ock helt och hållet saknad. Bukfenorna fastade framom bröstfenorna, med 4 till 6 mjuke strålar, och någon gång saknade. Gälarne å hvardera sidan 2^U till 3'^/2- Simblåsa förefinnes stundom och saknas stundom. Denna familj omifattar omkr. 1 1 slägten och 50 arter från alla haf. De hithörande fiskarne förete i allmänhet mycket egendomlige och besynnerlige former. I allmänhet äro de tröge och dålige simmare. De, som förekomma i närheten af kusterna, äro bottenfiskar, och hålla sig ofta bland växter eller stenar,, bland hvilka de dölja sig, och de, som föra ett pelagiskt lef- nadssätt, fästa sig vid kringdrifvande hafsväxter eller andra föremål, och öfverlemna sig att kringföras af vindarne och hafs* strömmarne, och förete derför ofta exempel på en mycket vid- sträckt geografisk utbredning. Alla äro mer eller mindre rof- 756 Slägtet Lophius. fiskar. Tvenne sliigteu och tveune arter tillhöra vår nordiska fauna, men blott den ena arten är normalt förekommande hos oss. LOPHIID.E, Hufvudet. . ., nedtryckt och bredt 1. Lophius, Artedi hoptryckt och högt 2. Antennarius, Commekson. 1. Slägtet Lophius, Arteoi. 1738. (Genera Pisciuni, pag. 62. — 1738). Hufvudet utomordentligt stort, bredt och nedtrycht, med mycket stor och vid mun samt med många taggar. Kroppen flaken, men huden, i synnerhet på sidorna af hufvudet och kring munnen, försedd med fransJika hihang. Syllika, myc- ket spetsiga ocJt olikstora tänder, som på käkarne sitta i 2:nc alternerande rader och på gombenen i enkel rad, och blott äro 2 eller 3 på hvardera sidan af plogbenets främre ände. 2:ne ryggfenor, af hvilka den främre är mindre, med de 3:ne främre strålarne isolerade och belägne på hufvudet samt långe och ten- takellike, och med de 3:ne bakre af vanlig beskaffenhet och sam- manbundne genom fenhinna. Gälarne 3:ne cl hvardera sidan och gälöppningarne store och belägne i armliålorna under bröst- fenorna '). Appendices p)yloric(B 2:ne. Si)nblåsa saknas. Un- ()arne äro mycket olike de äldre. Detta slägte omfattar enligt Gunthek-) 4 arter, från Eu- ropa, N. Amerika, Afrika, China, Japan och Amiralitets Öarna. De äro i allmänhet bottenfiskar och hålla sig stundom på större och stundom på mindre djup, samt äro glupske roffiskar, ehuru de äro dålige simmare. Vid fångandet af deras rof, som vanligen utgöres af fiskar, understödjas de i betydlig grad dels af färgteckningen och hudfransarne, som likna omgifvande växtdelar m. m., och följaktligen hjelpa dem att dölja sig, och dels af de isolerade fenstrålarne, som begagnas såsom lockbeten, 1) Det är dessa egendomligt belägne gälöppningar som föranledt Linné att räkna Lophius till Arafibierne och till den afdelning bland dem, som han kallat Natites. 2) An Introduction to the Study of Fishes, pag. 470. Meruiken. 757 hvarigenom de locka andre fiskar till sig. De ernå i allmän- het betydliga dimensioner. Inom Europa förekomma 2:ne arter och af dem blott den ena hos oss. Lophius piscatorius, Linné. Memlken. ClavicuJarhenfts bakre öfre utskott trespetsigt. 2:dra rygg- fenans strålar i allmänhet 11 — 12. Färgen ofvan svartaktig eller mörkt gråaktig, eller ock grågiilaktig., niarmorerad med brunt och svartaktigt. 11 — 13; af. 10—11; brf. 26—27; bf. 1 rf. 3+3: 1+5; stjf. 8. LopMus piscatorius, „ harbatiis, ,. pismtorius, eurypterus, piscatoriufi, eurypterus, piscatorius, 2 rf. Linné: Fauna Svecica, ed. II:da, pag. 108. — 1761. L.4RS Montin: Kongl. Vetensk. Akadts Haudl. för år 1779. pag. 187. tab. VII. - 1779. A, J. Eetzius: Fannse S^uecicse Pars Lma, pag. 308. - 1800. S. Nilsson: Piodr. Ichthyol, Scandin. pag. 101. — 1832. Valenciknnes: Hist. uat. des Poiss. par Cuvier & Valenciennes, T. XII, pag. 344, pl. 362. - 1837. H. Kröyer: Danmarks Fiske, liste Bd. pag. 446- — 1838-1840. M. v. DuBEN & J. Koren: Kongl. Vetensk. Akad:s Handl. 1844, pag. 63. tab. Ill, fig. 1-3. — 1846. (Ungar). S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna. 2:dra bäft. pag. 245. - 1853. Idem: ibm, pag. 251. (Ungar). W. Yarrell: Hist. of Brit. Fisbes, 3:d edit. vol. II, pag. 388. — 1859. A. GuNTHER: Catal. of the Acanth. Fish. in tbe coU. of the Brit. Mus. vol. III, pag. 179. - 1861. Fr. Steindächner: Sitzungsber. d. math. iiaturwiss Cl. d. Kais. Akad. d. Wiss. in Wien, Bd. LVII, l:e Abth. pag. 421. — 1868. K. Collktt: Norges Fiske, pag. 68. — 1875. A. W. Malm: Göteb:s och Bohusbs Fauna, pag. 466. ~ 1877. ft. Winther: Prodromus Ichthyol. Dan. marina^; Naturhist. Tidskr. 3:dje Esekke, 12:te Bd. pag. 21. 1879-1880. 758 Slägtet Lophius. Lophius inscatorius, Francis Day: The Fishes of Great Biitaiii & Ire- land, Part II, pag. 75, pl. XXIX. — 1881. „ „ MöBlus & Heincke: Die Fische der Ostsee, pag. 42. — 1883. Uti sill "Skånska Resa", pag. 327 (är 1751), aiiförer Linné denne fisk för första gången såsom tillhörande Sveriges fauna, under den Svenska be- nämningen Hafs-Padda. Det der beskrifna exemplaret var taget vid Kul- laberg, och blef Linné förevisadt af Kapten VON Kocken, egare af Krap- perups gård, och förmodligen var fisken der känd under detta namn, ehuru Linné icke nämner något derom. Enligt C. U. Ekström ') och A. W. Malm (anf. st.) kallas den i Bohuslän Merulk, och Malm nämner, att den dessutom derstädes äfven benämnes Havulk. Detta senare namn antöres äfven af D:r Carl Cederström^). Enligt Ström (Söndmörs Beskr.) be- nämnes den i vestra Norge Bredflab, och enligt Pontoppidan äfven Steen- ullce. I Skand. Fauna anföres derjemte, att den i Norge kallas Marulk och Paddefisk, af hvilka namn äfven vi hört det förra. Beshr. Den ernår en betydlig storlek, och enligt de upp- gifter, som förekomma hos Cuvier & Valenciennes, Yarrell och Nilsson, lär den blifva 5 till 6 fot lång, och då den i förhål- lande till längden har en betydlig bredd, så är det klart, att de, som hafva en sådan längd, hafva en mycket betydlig kropps- volum, samt ett jemförelsevis ofantligt hufvud och gap. Så stora erhållas emellertid mycket sällan, och den vanliga längden af de större exemplar, som fångas, är 3 till 4 fot. Malm uppgif- ver i Göteborgs och Bohusläns Fauna, att det största exemplar, som han under 30 års tid erhållit, var 4'/., fot långt. Då hufvudet vid den senare tillväxten tyckes tilltaga jemförelsevis mera i bredd och storlek än den öfrige kroppen, så är det tyd- ligt, att de mycket stora exemplaren hafva ett enormt stort och bredt hufvud, som utgör hos dem en jemförelsevis betydligare del af kroppsvolumen än hos de mindre. Hos bådadera är det emellertid ett utmärkande drag i denne fisks byggnad, att huf- vudet utgör en jemförelsevis mycket betydlig del af nämnde volum. Strax bakom hufvudet är kroppen bred och stor, ehuru ej så bred som hufvudet, men den aftager mycket hastigt i bredd eller tjocklek bakåt. Ehuru kroppen ända bort emot stjertfenan är bredare än hög, är den dock ej synnerligen starkt nedtryckt, och visar sig derför bakåt nästan trindlagd. A ett 1) Götebts K. Vetensk. och Vitterhrs Samh:s Handl ny tidsf. l:sta haft. pag. 38. 2) Öfvers. af Kongl. Vet. Ak:s Förh. 1876, N:o 4, pag. 65. Merulken. 759 i sprit förvarad! mindre exemplar hafva vi tagit följande mått. Totallängden 14 tum, dec.m., eller 420 mill. Största kropps- höjden, öfver nacken och strax bakom hufvudet, 2 t. eller 60 mill. Kroppens höjd öfver anus P/k, t. eller 42 mill. och stjertens höjd strax framom stjertfenans bas ^^20 ^^^ ^ller 20 mill. Största bredden, som är belägen å hufvudet öfver under- locken, är 5 t. eller 150 mill. Kroppens bredd strax bakom hufvudet, då den löse huden omkring gälöppningarne icke tages med i räkningen, är 3V2 ^- ^Her 105 mill., samt öfver anus 2^/10 t. eller 6Q mill.; och stjertens bredd strax framom stjert- fenans bas är '7._,o t. eller 17 mill. Afståndet mellan underkäkens framkant och anus är 8 t. eller 240 mill. Hufvudets längd från underkäkens framkant och till nacken eller bakre kanten af ossa epotica, som der bilda nackkanten, är 4Vio t. eller 144 mill., dess längd från mellankäksbenens framkant och till sam- ma ställe 37io t- eller 111 mill., och dess höjd öfver supra- orbitalkanten 17io ^- ^Her 57 mill. Afståndet mellan fram- kanten af mellankäksbenen och ögat 1 V'2 t. eller 45 mill. och nosens längd i rak linie I^/jq t. eller 42 mill. Ögats längd- diameter Vio t- ^ll^i' "^ '^ill- och pannans bredd mellan ögo- nen 1 V20 t- öller 35 mill. Afståndet mellan mellankäksbenens framkant och basen af den främste af de 3me af fenhinna sam- manbundne strålarne i l:sta ryggfenan är 4^/io t. eller 129 mill., och denne stråle har sin bas något framom bakre kanten af bröstfenstrålarnes d:o. Afståndet mellan basen af den siste strålen i l:sta rj^ggfenan och basen af den främste d:o i den 2:dra ryggfenan är 2 7io ^- ^ller 63 mill., och det samma mel- lan d:o af den bakerste strålen i 2:dra ryggfenan och d:o af stjertfenan är 17]o t. eller 51 mill. Den 2:dre isolerade rygg- fenstrålen, som är den längste, är 27io ^- ^^^r 72 mill. lång. Längden af bröstfenorna, utan inberäkning af armarne, är 1 '/i^ t. eller 51 mill., d:o af bukfenorna 1 72 t. eller 45 mill. och af stjertfenan 2 7jo t- eHei' 69 mill. — Enligt dessa mått in- nehålles största kroppshöjden 7 ggr, men största kroppsbredden (öfver hufvudet) blott omkr. 2^/4 ggr, och kroppens bredd strax bakom hufvudet 4 ggr i totallängden, och deraf följer, att dess kroppsform är framtill bred och nedtryckt, beroende i väsendt- 1ig mån derpå, att hufvudet är mycket bredt och nedtryckt. Anus har sitt läge ett godt stycke bakom midten af totalläng- den och långt framom den fritt utstående delen af analfenan. — 7G0 Siägtet Lophius. Hufvudets längd är något mindre än dess bredd, och innehålles nära 3 ggr i totallängden. Munnen (gapet) är mycket stor och bred (dess bredd hos nämnda ex. 4 t. eller 120 mill.) och den bakre änden af öfverkäksbenet är ungef. under ögats framkant. Underkäken skjuter långt (33 mill.) framom den öfre d:o, och den är framtill smalare afrundad än den senare. Hudbetäck- ningen på mellankäksbenen är tunn, och bildar ingen tydlig öfverläpp, men den samme på underkäkens framkant är tjoc- kare och bildar en rörlig underläpp, som är undertill kantad med en frans af greniga eller bladlika hudbihang. Dylika hud- bihang finnas äfven på nosen, på sidorna af hufvudet, under och ofvan ögonen och bakom munvinklarne, på hvilket senare ställe de äro större och talrikare, äfvensom på ryggen och sidorna af kroppen, i synnerhet på dess stjertafdelning. Buksidan är slät och saknar hudbihang ; men de finnas på bröstfenornas öfre sida och några få på 2:dra ryggfenan samt på bakre afdelningen af den l:sta d:o. Näsborrarne hafva endast blifvit riktigt beskrifne af H. KRörER (anf. st. p. 454). De hafva sitt läge nära spet- sen af en temligen tjock och lång hudpapill, som i spetsen är flikig, och som (en å hvardera sidan strax bakom nosens fram- kant) är belägen innanför den ene af de 2me taggar, som före- finnas på den främre änden af gombenet, på nosens öfre sida. På denne papill öppnar sig en större näsborre framtill och en mindre sådan på inre sidan strax under spetsen. Ögonen äro temligen små, och synas mindre än de äro, emedan de till be- tydlig del betäckas af huden. Den af denne lemnade ögonöpp- ningen har å nämnda exemplar den longitudinelle diametern en- dast utgörande V, „ t. eller 12 mill. De äro till betydlig del rigtade uppåt. Pannan dem emellan är konkav och bred, och ögats längddiameter är hos stora ex. ej mera än hälften så stor som pannans bredd dem emellan, samt är hos det nämnda mindre exemplaret ej fullt lika med -/a ^^ denna bredd. På hufvudets öfre sida förmärkas åtskillige större taggar, som hos äldre exem- plar äro trubbige, och stundom (t. ex. de på nacken) saknas. 2:ne å hvardera sidan af nosens främre del äro redan omnämnde. Vid bakre delen af supraorbitalkanten äro ett par, och bakom ögat äro 3:ne, af hvilka de 2:ne sitta på det fasta kraniet och den ene på öfre delen af hyomandibularbenet. Utanför under- käkens ledgång är en tagg och ofvan denne en annan trubbi- gare d:o. På nacken är en dylik å hvardera sidan, och på Merulken. 761 hvardera sidan af hjessan, framom och utanför denne en annan sådan, ofvan hj^omandibularbenets bakre ledknapp. På hvardera kinden ett godt stycke under ögat är en böjd rad af slemporer. Gällocken skola beskrifvas vid redogörelsen för skelettets bygg- nad. Gälöppningarne hafva hvardera formen af ett stort run- dadt hål, som har sitt läge i armhålan eller uncJfer basen af bröstfenans armlika skaft. Gälhinnorna äro långt åtskilda och bilda den undre väggen för gälöppningarne, och hvardera har 6 mycket långe, trindlagde och fint tillspetsade strålar, af hvilka de 2:ne främste sitta långt skilde från de andre på inre sidan af tungbenshf/rnét. — Tänderna äro starkt utbildade och hvassa, men olikstora. På främre eller inre delen af mellankäksbenen äfvensom på underkäken sitta de i 2:ne alternerande rader, men baktill på dessa ben i en enkel rad, som är en fortsättning af den främre raden. På bådadera äro de, som sitta i den inre eller bakre raden, större än de andra, men äfven de äro sius emellan vexlande i storlek, och på mellankäksbenen äro de i denna rad, som sitta främst, de största. På gombenen sitta tän- derna i en enkel rad, och äfven der äro de olikstora. På plog- benet sitta ett par eller tre smärre tänder vid främre kanten af de ytterste sidodelarne af detta bens främre ände. Eljest saknar det tänder. Svalgbenen äro utrustade med tänder, som likna dem på käkarne. -- l:sta ryggfenan har G enkle och ole- dade men böjlige och mjukspetsige strålar, af hvilka de 3:ne främre äro något transformerade och åtskilde från de andre, och sitta isolerade långs midten af hufvudets öfre sida. De 2me främre af dem sitta nära intill hvarandra på nosens öfre sida, den främste nära intill mellankäksbenen och den bakre eller 2:dre ett godt stycke framom ögonen. Den främste sitter hos nämnda ex. Vin t- ^ll^ir 12 mill. bakom mellankäksbenens framkant, och afståndet mellan den och den andre isolerade strålen är ^/,(, t. eller 9 mill., och det samma mellan 2:dre och 3:dje d:o PVio t. eller 58 mill. De båda främre sitta på ett gemensamt in- terspinalben, som är fästadt långs midten af nosens öfre sida, men deras artikulation med detta ben är något olika, och mest utbildad för den främste. Denne är nemligen mycket rörligt fästad genom ett ofullständigt så kalladt lås vid iuterspinal- benet. Detta har i sin öfre kant vid främre änden en ring, och i denne ring är en motsvarande ring i strålens nedre ände fästad, men denne senare är dock öppen nedtill, och öppningen 762 Släktet Lophius. utfyld af ett ligament, hvadan denne stråle således är fastlåst vid interspiualbenet, men kan mycket lätt röras i nästan alla rigtningar. Denne stråle, som är något kortare än den föl- jande'), har i spetsen en ytterst tunn, hinnlik hudskifva, som ä det nämnda exemplaret är inskuren i många flikar, men el- jest stundom är tvåflikig. De 2:ne bakom varande strålarne, som icke hafva ett sådant lås, liafva en något mera begränsad artikulation, men äfven de kunna dock icke endast resas upp och läggas ned, utan äfven röras åt sidorna, om än icke i så hög grad, som den främste. Den mellerste af dem är den längste, och både den och den bakerste hafva icke i spetsen någon ut- bredd hudskifva, men den hud, som betäcker dem, är försedd med tunna utstående och inskurna eller greniga bihang. Bakom basen af de båda senare är en liten fenhinna, som sammanbin- der dem med hufvudets hud, och som är större på den bakerste. Denne sitter fästad på samma sätt, som den 2:dre, påsett in- terspinalben på nacken, mellan och något framom de båda tag- garne på ossa epotica-). Den bakre, af de med fenhinna sam- manbundne 3:ue bakre strålarne bildade afdelningen af l:sta ryggfenan är enligt de uppgifna måtten väl skild från den 2:dra ryggfenan. Dess strålar skjuta alla utom fenhinnan, men i synnerhet den främste af dem, som med större delen af sin längd är fri. De hafva liksom de föregående smale och fine spetsar. Fenhinnan sträcker sig ett stycke bakom den siste strålen, men dock icke till den följande fenan. — 2:dra rygg- fenan, som börjar midt öfver anus samt har öfre kanten af- rundad, och hos yngre exemplar är nästan dubbelt högre än kroppen under den samma, har 11 till 13 (vanligen 11 till 12) strålar, som äro enkle men ledade. Då denna fena nedfälles, är dess bakre afruudade kant 7io t- eller 24 mill. framom stjert- fenans bas hos det ofvan nämnda exemplaret. — Analfenan är mindre och lägre än den 2:dra ryggfenan, och börjar uugef. under dennas midt samt slutar något bakom den sammas skit. Den har undre kanten afrundad, samt 10 till 11 strålar, som äro enkle men ledade, och som äro starkt rigtade bakåt, och af hvilka de främre äro dolde under kroppshuden, så att, ehuru 1) Hos äldre exemplar är den stundom längre än de bada följande. 2) Desse 3:ne strålar, som begagnas såsom lockbeten, äro naturligtvis utsatte för att blifva afbitne af andre större roffiskar. Derför hafva vi stundom funnit dem korte och afstympade hos stora och gamla exemplar. Merulken. 763 fenan (uemligen dess frie del) S3'nes vara belägen långt bakom anus, dock basen af dess främste stråle hos det nämnda exem- plaret blott är Yl o ^- eller 12 mill. bakom den senare. — Bröst- fenorna^ som sitta i rät vinkel på temligen långa, rörliga och köttiga skaft, bildade af 2:ne förlängda brachialben, samt äro af medelmåttig storlek, med tvär och fransad spets, hafva 26 till 27 ledade, men icke grenige strålar, som äro omslutne af tjock hud. — Bukfenorna, som äro fastade långt framom bröstfe- norna och ungefär under ögonens bakre kanter, äro temligen små och handlika samt snedt afrundade, och hafva ytterst 1 en- kel och oledad men mjukspetsig samt innanför den 5 ledade men icke grenige strålar, som liksom hos de föregående äro om- slutne af tjock hud. — Stjertfenan, som äfven är inhöljd i tjock hud och hvars längd äro betydligt min.dre än ^1^ af hufvudets d:o, har tvär spets samt 8 ledade strålar, som, med undantag af den ytterste å hvardera sidan, äro grenige och litet utskju- tande vid fenans spets, så att de der bilda ett slags frans. Ofullständige sidostrålar saknas. Denna fena är temligen lång- sträckt och smal, i synnerhet vid basen. — Huden är mjuk, slemmig och löst fästad vid köttet samt naken. En tydlig sido- linie, bildad af små hvita slemporer, förefinnes, gående från si- dan af bakre hufvudet långs sidan af ryggen till stjertfenan samt bildande någre vågformige krökningar på sidan af stjerten. De å huden befintliga bihangen äro redan omnämnda. — Fär- gen är nägot vexlande, stundom mörkare och stundom ljusare, ehuru vanligen det förra. Större exemplar och ofta äfven min- dre äro ofvan af en mörkt brunaktig eller svartbrunaktig färg, med en del mörkt gråaktige eller gråbrunaktige, något otyd- lige molnfläckar. Stundom (yngre) är den ofvan marmorerad af mörkare och ljusare brunaktig färg på grågulaktig botten, samt med en del hvitaktige runde smärre fläckar. Kygg- och stjertfenorna samt bröstfenorna ofvan äro af samme färg som ryggen, stjertfenan dock något ljusare, med mörk spets. Un- dre sidan är hvit, och denne färg sträcker sig äfven öfver buk- fenorna och den undre sidan af bröstfenorua, med undantag af dessa senares spetsar, som äro mörkbrune. Analfenan är grå- hvitaktig. Iris är radiärt gulstrimmig på mörkt gråbrunaktig botten, och pupillen är mörkblå. Ungarne äro mycket olike de utvuxne, och hafva derför af M. v. DijBEN & J. Koren blifvit beskrifne (anf. st.) såsom en 764 . Släpjtet Lophius. särskild art under namnet Lophius eurypterus. De tidigare utvecklingsstadierna hafva på senare tiden blifvit beskrifna och af bildade af Alex. Agassiz^). Den som först visat, att desse af de först nämnde författarue beskrifne ungar icke äro en sär- skild art, utan utvecklingsstadier af Lophius piscatorius^ är A. GuNTHKR-). Med afseende på de tidigare utvecklingsstadi- erna utmärker den nykläckte ungen sig genom de höga öfre och undre, vid stjertspetsen sammanlöpande embryonalfenorna, genom små runda bröstfenor och af en enkel stråle bildade, af- långa och vid spetsen något utvidgade bukfenor, genom en liten enkel och rudimentär, af en enkel stråle bildad och långt framme belägen främre ryggfena, genom den hoptryckte och temligen långsträckte kroppsformen och den räte ryggsträngen, som bak- till icke företer spår till någon böjning uppåt, och vid hvilken så väl ofvan som under äro belägna tre till fyra intensivt svarte pigmentfläckar, af hvilka den siste är störst och omgifver rygg- strängens bakre ände. Återstoden af ägget är obetydlig och för det mesta indragen i bukkaviteten. De hufvudsaklige form- förändringar, som derefter inträffa, bestå deri, att hufvudet till- tager proportionsvis mera i storlek och blir allt mer och mer nedtryckt. Några få dagar senare är återstoden af ägget ab- sorberad, hufvudet längre, med högre upp belägna ögon, de embryonala fenorna ännu högre, och bröst- och bukfenorna större, ehuru af samme enkle form. Uti ett något mera ut- bildadt stadium visar rj^ggen bakom den ursprunglige ende strålen i l:sta ryggfenan spår till en 2:dre stråle, som i ett något senare stadium har hälften af den l:stes längd. Den bakre delen af kroppen har blifvit något förlängd, och uti det svai-ta pigmentet vid bakre änden af ryggsträngen förmärkas en del rudimentäre strålar, såsom antydning till en blifvande stjert- fena. Bröstfenan har blifvit större och den enkle bukfenstrålen har blifvit mycket längre, med spår till en mindi-e sidostråle vid basen, samt något derefter med en knäformig böjning och med sidostrålen förlängd, men ännu äro allt jemnt de embryo- nala rygg- och analfenorna af ungef. samma bf^skaflfeuhet som 1) On the )'Oung stages of sonie osseous fishes: Proceed. of the Amer. Acad. of Arts and Sciences, vol. XVII, pag. 280, pl. XVI, fig. 2—5; pl. XVII & XVIII. — 1882. 2) Annals and Magazine of Natural Histoiy, 3:d series, vol. VII, 1861, (aftr.) pag. 6, pl. X, fig. C— E. Merulkeii. 7G5 i början. Uti ett härefter följande stadium (åldern ej uppgif- ven af Agassiz) har den främre ryggfenan blifvit representerad af 4 tätt intill hvarandra sittande strålar, af hvilka den främste är särdeles lång och den bakerste mycket kort, och bukfenan visar sig under form af 2:ne långe (den ene något längre) strålar, som emot roten äro förenade, och hafva en knöl baktill på deras bas, såsom en antydning till en 3:dje stråle, men ungen har ännu den embryonala rygg- och analfenan, ehuru något lägre och med mera pigment och med antydning till börjande fenstrålar. Uti det sista af Agässiz iakttagna utvecklingsstadiet, då ungen var 30 mill. eller i tum dec.m. lång, hade den framskridit mycket betydligt framom de redan anförda stadierna, så att der är en märkbar lucka mellan dem och detta. Ehuru krop- pen ännu var hoptryckt, förmärktes likväl en börjande ned- trj^ckning af hufvudet och den främre delen af kroppen framom analfenan. Nosen var temligen starkt framstående, och under- käken skjutande ett godt stycke framom den öfre. Den främre ryggfenan var representerad af 6 strålar, af hvilka de 3:ne främre voro belägna på hufvudet, den främste mycket kort, men de andre långe och krokformigt krökte bakåt vid spetsen, och de -i bakre voro närmare basen sammanbundne genom fen- hinna. 2:dra ryggfenan, analfenan och stjertfenan voro nu bil- dade, men sammanbindande lemningar af embryonalfenorna för- märktes mellan l:sta och ^idra ryggfenorna och mellan den se- nare och stjertfenan, och mellan denna och analfenan, och stjert- fenan var något heterocerk. Bröstfenorna voro mycket stora, så att de, uppresta, betäckte hela kroppssidan tvärs öfver, och deras strålar voro ledade samt tillstädes i fullständigt eller nä- stan fullständigt antal. Bukfeuorna hade antagit en högst egendomlig form, derigenom att deras först befintlige enkle stråle nu blifvit så lång, att den var nästan dubbelt längre än hela fisken. Den näst innanför honom varande strålen var så förlängd, att den räckte ungef. till bakre kanten af stjertfenan. Innanför denne var en något kortare och utanför den förste 2:ne ännu kortare strålar, så att hvardera bukfenan hade 5 strålar, alla sammanbundne genom fenhinna, utom hvilken dock de 3:ne inre långe strålarne sträckte sig med långe frie spetsar. När ungen sågs ofvanifrån, visade sig så väl de utspända bröst- fenorna som bukfenorna under form af stora ringar, som gåfvo fisken ett nästan fjärilslikt utseende, då bukfenornas långe strålars 766 Slägtet Lophius. frie spetsar förestälde långa bakre utskott på fjärilens bakre eller undre vingar. Den var äfven i detta stadiet till någon del genomsigtig, med talrike pigmeutfläckar och chromatophorer, och förde ett pelagiskt, rörligt lif i hafsytan. Dess färg var mycket ljust gråaktigt violett, men långs ryggens öfre del oliv- grön; kroppen och hufvudet betäckta med mörkare gråviolette pigmentfläckar. Bukfenorna med intensivt svarte pigmentfläc- kar, och några dylike äfven vid änden af urostylen. Gråvio- letta pigmentceller voro i synnerhet talrika långs bröstfenornas strålar; och rygg-, anal- och stjertfenorna voro ännu mycket genomsigtiga och med en fin violett skiftning. Hos dessa ut- vecklingsstadier är det i synnerhet anmärkningsvärdt, att l:sta ryggfenan så tidigt uppträder, ehuru i början blott med en enda stråle. — De af Gunthek beskrifne ungarne från Medel- hafvet, som utan tvifvel varit större i), bilda en öfvergång mel- lan den siste af Agassiz beskrifne ungen och de af v. Duben & Koren beskrifne, som varit ännu större och mera utbildade. De af GtJNTHER beskrifne hafva haft kroppen något mindre nedtryckt än de sist nämnde, samt utmärka sig dessutom från desse ge- nom följande: att den l:ste isolerade ryggfenstrålen är längre och bär i spetsen 2:ne cilierade hudskifvor; att bröstfenorna äro ännu mera afrundade och hafva de mellerste strålarne förlängde i långe trådar; och i synnerhet derigenom att bukfenorna äro mycket längre, med de 4 inre strålarne utlöpande i mycket långe trådar, som räcka bakom spetsen af stjertfenan, samt i detta afseende i det närmaste likna dem hos Agassiz' exemj^lar. — De af v. DijBEN & Koren beskrifne ungarne voro den ene 94 mill. och den andre 78 d:o lång, och hade redan genom det starkare nedtryckta hufvudet närmat sig mera till den utbil- dade fisken, men skilde sig dock betydligt från denne genom följande: att den l:ste isolerade ryggfenstrålen var mycket kort och bar i änden en transversel, cylinderformig och cilierad knapp; att alla fenorna voro större, och af dem l:sta ryggfe- nans bakre afdelning genom fenhinna sammanbunden med den 2:dra ryggfenan, och bröstfenorna mycket stora, nästan mera än halfcirkelformiga, och räckande långt ut på stjerten, samt deras yta större än hufvudets, och bukfenorna såsom utbredda 1) GttNTHER har ty värr icke lemnat någon uppgift öfver dimen- sionerna. Merulken. 767 solfjäderformiga och räckande utom hiifviidets sidor. Hos den större ungen voro bukfenorna nära dubbelt längre än hos den mindre, antydande en individuel skiljaktighet uti utvecklingen. Hufvudet var dock ännu icke så starkt nedtryckt som det af de äldre. Hos både desse och de af Gunther beskrifne ungarne var stjertfenan homocerk och starkt afrundad. Hela kroppen ofvan och fenorna voro spräckliga af gulgrått och svartgrått; hela undre sidan hvit; bukfenorna med svart hinna och hvitaktige strålar. Då den ene af desse ungar togs, simmade den lifligt omkring i hafsytan, liksom det största af Agassiz beskrifna exemplaret. — Utan tvifvel förete desse ungar, liksom de af Cyclopterus liim- pus^ betydliga individuella skiljaktigheter i afseende på gången af utvecklingen. A här varande Universitets zoologiska museum förvaras ett par ungar från Alger, skänkte af Prof. N. Gr. Kjell- berg, och som genom antalet 11 strålar i 2:dra ryggfenan visa sig tillhöra arten LopMus piscatorius. De äro endast 85 mill. långe, men hafva dock redan genomgått sin förvandling och likna hufvudsakligen de äldre. En och annan afvikelse från desse senare förmärkes dock ännu hos dem, häntydande på de ungarne tillkommande egenheterna. Den l:ste isolerade rygg- fenstrålen är kortare och vid spetsen något utvidgad, men bär derstädes ett tvådeladt och i spetsen cilieradt blad. Bröst- och bukfenorna äro något större, men dock af samme form som hos de äldre, endast med något längre franslikt utstående ändar af fenstrålarne. De förra äro 16 och de senare 14 mill. långa. Skelettet. Detta företer en hel del egenheter. Det fasta kraniet är af en temligen långsträckt och nedtryckt form. Dess bredd innehålles ungef. 1 -/j ggr i dess längd, och dess höjd baktill 2:ne ggr i dess bredd. Nackbensapparaten har den egen- heten att den genom sidonackbenen, men icke genom basilar- benet är sammanvuxen med l:sta kotan. Deraf följer, att sido- nacbenen icke hafva några ledknappar. Basilarbenet är under- till afruudadt och begränsar nackhålet nedtill. För öfrigt be- gränsas detta endast af sidonackbenen. Öfre nackbenet har blif- vit långt afskildt från sidonackbenen, och har sitt läge uppe på midten af hjessan, och mellan det och sidonackbenen och 1 :sta kotans neuralbåge ligga ossa epotica, som stöta intill hvar- andra, och hafva hvartdera å sin öfre sida hos yngi-e en stor tagg. Utanför o. epoticum är ett fast med kranialväggen samman- vuxet ben, som vi anse oss böra antaga för det således här till 768 Slägtet Lophius. ett fast kranialbeu förvandlade posttemporalbenet, livilket ben eljest hos denne fisk saknas. Det bildar kraniets bakre sido- hörn, och är försedt med ett trubbigt, ut åt sidan rigtadt ut- skott, under hvilket är en artikulationsyta, för artikulationen med öfre nyckelbenet på vanligt sätt, och ofvan har det en trubbig knöl. Framom detta ben och framom o. epoticum har o. pteroticwn sitt läge, och är vid yttre kanten ofvan beväp- nadt med en tagg och undertill försedt med en ledyta, emot hvilken hyomandibularbenets bakre öfre ledknapp artikulerar. Båda o.pterotica bilda kraniets mest utstående sidodelar. Framom o. pteroticum har såsom vanligt o. sphenoiicum sitt läge, och begränsar ögonhålan baktill, samt är ofvan utrustadt med 2:ne taggar och nedan med en ledyta, för artikulationen med hyo- mandibularbenets främre öfre ledknapp. O. opisthoticum saknas äfvensom basisphenoidben, och alisphenoidbenet är litet. Para- spheuoidbenet är rakt och undertill kullrigt, samt betäcker med sin bakre ände undertill en stor del af basilarbenet. Det är af vanlig form, och ej synnerligen bredt. Plogbenet är myc- ket bredt och kort, triangulärt, med något konkava sidor (af hvilka den ena är framåt), samt bredare än långt. Intill hvart- dera främre sidohörnet bär det 2 till .3 tänder. Sidosilbenen äro stora och väl förbenade, och äro åtskilda genom plogbenet. De äro ofvan konkava och hafva å sin utåt och framåt rigtade sida en stor artikulationsyta, för artikulationen med gombenen. Öfre silben saknas, eller är icke förbenadt, och i den öfre store urhålkningen å kraniets främre ände hafva de bakåt rigtade utskotten å mellankäksbenen sitt läge. Hjessbenen äro små och äro såsom vanligt belägna framom o. cpotka, innanför o. pterotica och bakom o. sphenotica, samt åtskilda genom öfre nackbenet, och hafva hvartdera ett mer eller mindre taggfor- migt eller knölformigt uppstående ossificationscentrum. Pann- benen äro stora, men icke särdeles långa, och ofvan konkava. De hafva baktill de vanlige gränserne, och framtill en djup urbugtning. På bakre delen af supraorbitalkanten äro 2:ne store taggar, och framom dem är nämnde kant ruggig af en mängd små knölar. Suspensorialapparatens 3me vanliga ben förefinuas. Hyomandibularbenet har de vanlige 2me ledknap- parne upptill, och å yttre sidan upptill en tagg och nedom den en skarp köl, som nedtill fortsattes af det baktill på detta ben fastade förlockets främre kant, nedanför hvilken den fortsattes Mei-ulken. 769 af den 3'ttre taggbeväpnade kauteii å quadratbenet. Detta ben är uemligen å yttre sidan försedt med en hög köl, som har 2:ne taggar, af hvilka den nederste, utanför benets ledyta, är störst. O. sympledicum är temligen stort och tunut samt bredt och sitter högre uppe än vanligt. Af pterygopalatinapparatens ben saknas 0. mesopterygoideum. Gombenet är tjockt och starkt och bakåt afsmalnande samt der något trindlagdt, å undre si- dan bärande en rad olikstora tänder, och å öfre sidan vid främre änden väpuadt med 2:ne store taggar, men saknande maxillär- utskott. O. pterygoideum är bredt och tunnt och af en nästan triangulär och framtill tillspetsad form. Baktill, der det är fästadt vid quadratbenet, är det något tjockare. O. metapte- rygoidetim är bredt och tunnt, och fästadt framom o. symplec- ticum samt berör knappt 0. pterygoideum. Mellankäksbenet är temligen långt, dock kortare än öfverkäksbenet, vid den yttre änden försedt med en låg flik upptill, och vid den inre änden med 2:ne bakåt riglade utskott, af hvilka det yttre är kort och bredt och det inre långt och tillspetsadt, ehuru kortare än detta bens kropp. Öfverkäksbenet är något bågformigt böjdt, med ett tunnt, hoptryckt utskott å främre sidan ett stycke från inre änden och utanför den tvära ledytan, som artikulerar emot mellan- käksbenets yttre, breda utskott, och dess yttre ände är fårad å främre sidan samt något utbredd. Underkäken är låg, men tjock och stark. Den har ett temligen långt angularutskott, men har ej något distinkt angularben. Gällocksapparatens ben äro betydligt afvikande från deras vanlige form. Locket är smalt, aflångt, nästan rakt och trekantigt. Den öfre ändeh, som artikulerar med den nedåt rigtade ledytan eller ledknappen på hyomandibular benet, är den tjockaste. Dess nedre, kölade ände ligger utanpå underlocket. Från bakre kanten af dess öfre ände utgår nedåt och bakåt ett mycket långt, smalt och slutligen trådformigt utskott, som emot spetsen är böjdt bakåt och uppåt. Underlocket, som nästan har formen af en trehör- nig stjerna, och som å midten är tjockt, är der beväpnadt med 2me taggar, af hvilka den ene är rigtad framåt, och det har 3me från dess mellerste del utgående utskott, af hvilka de 2me äro stora och det ena litet. Det uppåt rigtade af de 2:ne större ut- skotten är tillspetsadt och å yttre sidan köladt, och är fästadt till inre sidan och främre kanten af lockets nedre ände. Det bakåt rigtade af de större utskotten är tunnt, vid basen bredt LiUjeborg, Fiskavne. 49 770 Slägtet Lophius. och baktill söndertrasadt i en mängd trådar, af hvilka de öfre äro längst. Nedre änden af locket är fästad å dess yttre sida eller utanpå det. Det främre mindre utskottet är böjdt nppåt och framåt, och vid det är bakre änden af mellanlocket fästad^ och den framåt rigtade taggen sitter under dess bas, Mellan- locket är bredt lancettformigt, framåt tillspetsadt. och å bre- daste stället i nedre kanten förtjockadt, och der försedt med en utåt rigtad tagg. Förlocket är litet och föga synligt, emedan det, såsom redan är anfördt, sitter sammanvuxet med hyoman- dibularbenet vid dettas bakre kant, och sträcker sig ned på bakre sidan af quadratbenets utstående köl. Det är bågformigt^ med konvexiteten utåt, och har en grop långs dess yttre sida. Ossa nasalia saknas. Med afseende på tungbenshornen må an- märkas, att ossa ccratohyale och epihyale äro sammansmälta till ett temligen smalt, långt och böjdt ben. — Kotornas an- tal hafva vi å ett temligen stort skelett funnit vara 30, med inberäkning af den med sidonackbenen fastvuxna kotan. Af dessa voro 14 bålkotor. Khöykr uppgifver samma antal, och Malm har hos 3:ne exemplar funnit det samma, men hos 2me andra 32 kotor, och af dessa 16 bålkotor. Den sista kotan är särde- les lång och baktill hög och hoptryckt, och synes hafva fått denne form genom sammanväxning med basalskifvorna för stjer- fenans strålar. Intet spår till urostyl förefinnes, och refben saknas, och neuraltaggarne äro rudimentäre eller nästan inge. Kotornas bensubstans är ej synnerligen hård. — I afseende på skulderapparatens eller skuldergördelns ben hafva vi redan an- fört posttemporalbenet. Öfre nyckelbenet är stort och tjockt och af elliptisk, upptill tillspetsad form, samt långs yttre sidan försedt med en trubbig köl. Nyckelbenet är ej synnerligen stort, men dock långt och refbenslikt böjdt. Det är upptill något bredare samt der såsom vanligt tvåklufvet, eller med 2me tillspetsade utskott. För öfrigt är det hoptryckt och sak- nar långsgående kölar, och både det och det föregående öfre nyckelbenet hafva ej hård förbening. Båda nyckelbenen hafva nedre ändarne temligen löst hopfästade. På inre sidan af nyc- kelbenets öfre ände är ett trådformigt, bakåt rigtadt postclavi- cularben fästadt, liknande det trådformiga utskottet på locket. Skulderbladet och korpbenet, som sitta fastade på inre sidan af nyckelbenet, midt för ett utskott å dess bakre kant, som har sitt läge vid benets starkaste böjning, äro små och rudimentära, Mevulken. 771 men skulderbladet har dock den vanliga scapnlarfenestran. Korp- benet är upptill bredare, och har den nedre änden, mellan hvil- ken och nyckelbenet der är ett hål, afsmalnande. Vid båda dessa senare ben äro de båda förlängda brachialben, som utgöra bröstfenans skaft, fastade medelst brosk. Det undre af brachial- benen är flera gånger större än det öfre. samt vid änden ut- bredt, och der ensamt bärande bröstfenans strålar, som således icke ens till någon del äro fastade på det öfre af dem. Bäc- kenbenen äro små, framtill halftrinda och baktill utbredda. Med sine främre, smale ändar äro de medelst brosk fastade vid bakre sidan af nyckelbenen ett godt stycke ofvan eller bakom dessa bens främre eller nedre ändar. Från bäckenbenens bakre utbredde ände går ett utskott inåt, och dessa utskott (ett å hvartdera benet) äro medelst brosk sammanbundna. Vid den utbredde ändens yttre hörn är bukfenan fästad. Merulken har en mycket vidsträckt både geografisk och batymetrisk utbredning. Vid våra östra kuster förekommer den icke, och enligt Skandinavisk Fauna samt så vidt vi sjelfve er- farit det, förekommer den icke heller vid Skånes östra och södra kuster, ehuru den enligt Möbius och Heincke (anf. st.) stundom erhålles i den sydvestra delen af Östersjön, vid kusten af Schleswig, sannolikt dit inkommen genom Stora Belt. Vid hela den vestra kusten af Sverige, från trakten af Landskrona och norrut, förekommer den deremot, men inom Öresund äfvensom i södre delen af Kattegat är den temligen sällsynt. Vid Bohus- läns skärgård fås den oftare, ehuru den öfver allt icke kan sä- gas vara någon talrikt förekommande fisk. Då den emellertid oftast bortkastas eller återsläppes i hafvet, när den blifvit fån- gad, påträftas den sannolikt vida oftare än man får kännedom om, och torde derför vid vår vestra kust vara allmännare än man har sig bekant. Hanarne fås mera sällan än honorna. — Enligt E. CoLLETT (anf. st.) förekommer den spridd vid alla Norges kuster, från de sydligaste upp till Varangerfjorden. — För öfrigt förekommer den vid alla Europas vestra och södra, kuster samt i Medelhafvet, och äfven vid detta hafs Afrikanska kuster. Enligt Steindachner är den mycket allmän vid den Iberiska Halföns kuster. Den har äfven erhållits vid Goda Hopps Udden samt förekommer vid Norra Amerikas östra kust ned till Cap Hatteras, då Lopliiiis americanus, Cuv. & Val. 772 Slägtet Lophius. är samma art som deu, meu deii har icke anträffats vid Grön- land, ehuru den enligt Fabeu förekommer vid Island. Hvad dess lefnadssätt beträffar, så är det kändt och äfveu af hela dess byggnad antydt, att den är en glupsk och omätt- 1ig roffisk,- som lefver af fiskar och som vanligen håller sig vid bottnen, der den dold bland stenar och tång eller ock i den löse dyn, i fall det är på större djup, lurar på sitt rof, hvilket den med tillhjelp af sine rörlige isolerade fenstrålar, liknande maskar, lockar till sig. Då den är en dålig simmare, kan man icke på annat sätt förklara, Imruledes den kan taga snabbt simmande fiskar, som stundom äro af ganska betydande dimensioner, och den har vanligen ventrikeln fyld af rof). Dess färg och hudbihang göra, att deu har en förvillande lik- het med omgifvaude växter m. m., och att den desto lättare kan dölja sig, då den lurar på rof. Denna egenskap af skick- lig fiskare har gifvit anledning till det af Linné gifna artnam- net, piscatorius och till det af Kondelet ett par hundra år förut gifna namnet Råna piscatrix. Då den på bottnen för- flyttar sig från ett ställe till ett annat, sker detta med till- hjelp af bukfenorna, emedan den eljest genom de vanliga rö- relserna med stjerten, lätt skulle skrämma de i närheten va- rande fiskarne. Den förekommer på mycket vexlande djup. De yngre hålla sig dock i allmänhet på mindre djup och de store och gamle på större d:o. Malm (anf. st.) uppgifver, att den i i allmänhet håller sig på hård botten, beväxt med alger, på 5 till 18 famnars djup, men detta torde företrädesvis blott vara förhållandet med de yngre, emedan vi i Norge erhållit uppgif- ter om större exemplars fångande med långref eller backa på mycket större djup (100—150 famnar eller mera), och R. Col- LETT anför, att den oftast fångas "på stort djup" utanför Nor- ges sydvestra kust, vid fiskbankarne derstädes under de stora torskfiskena. Äfven i Skandinavisk Fauna uppgifves, att de största exemplaren fångas längst ute på det största djupet. A. Agassiz (anf. st.) uppgifver, att de äldre af denne fisk vid N. Amerikas östra kust äro jemförelsevis djupvattensfiskar, och att han derstädes "draggat" den (sannolikt med trawl) på 320 fam- nars djup ; men honorna söka i och för äggläggningen grundare 1) Deu tager stundom sådaiie, som icke äro snabbe simmare, och man bar i ventrikeln af stora exemplar ej sällan funnit Raja hatis. Meiulken. 773 vatten. Stundom händer det emellertid att den närmar sig stränderna och uppstiger högre i vattnet, då den söker sitt rof, och att den t. o. m. tager på vattnet simmande eller dykande fåglar, och det finnes exempel på, att den angripit och svårt sårat badande menniskor. — Ofver dess fortplantning har man hos oss icke haft tillfälle att göra några iakttagelser, och Kröyer (anf. st.) nämner endast, att han hos honor, som blif- vit tagna midt under sommaren, funnit stora romsäckar, och han förmodar derför, att dess lek inträffar mot slutet af som- maren *). Detta öfverensstämmer temligeu nära med de af A. Agassiz gjorda iakttagelserna vid N. Amerika. Han uppgifver nemligen, att dess ägg derstädes ofta anträffas lagda under den senare delen af Augusti månad. De förekomma flytande i hafs- ytan, inneslutna i en slemmig massa, som bildar band af .3 fots bredd och 20 till 30 fots längd. Den slemmiga massan är af en ljust gråviolett färg, och de mörke pigmentfläckarne hos ungarne, då de ännu äro inneslutne i äggen, gifva åt mas- san ett något svartaktigt utseende; men på nära håll se eljest dessa band ut som kolossala krusflor. Äggen bilda uti massan ett enkelt, irreguliert lager. — Merulken fångas endast tillfäl- ligtvis vid fångst af annan fisk, oftast när dsn slukat sådane fiskar, som fastnat på långref eller backa, men stundom fastnar den på krok å handsnöre och stundom insnärjer den sig i garn, som blifvit satta för fångst af torsk och flundror m. fl. fiskar. CoucH berättar, att en gång en merulk slukade en på en krok fastnad "Cow^/er" (Murcena conger), men denne sträfvade att slippa ut ur hans gap och kröp dervid ut genom hans gälöpp- ning, så att båda på detta sätt blefvo fångade. Fiskrarne hafva merendels en fiss afsky för merulken. I afseende härpå anfö- res i Skandinavisk fauna: "I somliga skärgårdar hafva fiskrarne åtskilliga fördomar rörande denne vanskaplige fisk. Bland an- nat mena de, att på den skuta, der en merulk fångas, då de äro ute på storfiske, är någon feg, d. v. s. någon som är be- stämd att snart dö. De taga derför sällan eller aldrig mer- ulken om bord; de afskära "känsan" och låta honom gå bort med kroken; eller ock, då de med linan halat honom, hän- gande på kroken, upp till hafsytan, och han har det vida gapet 1) Thompson (Natural History of Ireland, IV, p. 120) har beräknat äggens antal hos en större hona till 1,427,344. 774 Slägtet Antennarias. Öppet, kasta de en stor sten. den störste en karl kan lyfta, i svalget på honom, och låta honom med denna tyngd gå till bottnen. Det är af denna orsak som de största exemplaren, hvilka fångas längst ute på det största djupet, aldrig föras i land, eller komuia vetenskapen till godo." Malm säger, att fiskrarne dels hata den, då den tillfälligtvis fångas uti garn, som blifvit utsatta för annan fisk, och dels frukta den till den grad, att fiskesnöret kapas, så snart man får "odjuret" upp i vattenbrynet, och man skyndar derefter mot hemmet, för att om möjligt hinna dit förr än den olycka inträffat, som "fulin- gen" bådat. Hos oss är det troligen äfven af dessa skäl som den aldrig användes till föda, ehuru Möbius & Heincke nämna, att dess kött rökadt smakar icke illa; och i Italien är den värderad såsom födoämne. II. Slägtet Anteuuarius, Commerson. 1798. (Hos La Capéde: Hist. nat. des Poiss. T. her, pag. 323 — 327. — 1798. - Chirunectcs, G. Cuviek: Mera. du Mus. d'hist. nat. T. Ill, pag. 418. - 1817;. Hufvudct och hroppen hoptrycMa, det förra stort och den senare kort och framtill hög. Huden nalcen eller täckt af små tafjijar., och ofta försedd med en del hihang. Munnen medel- måttig och munsxtringan starkt uppstigande. Olikstora tänder på käkarne, pdoghcnet och gombenen, på de först nämnde kard- lika och på de bådadera senare sittande i ett par rader. Den första ryggfenan hestår blott af 3:ne isolerade strålar på huf- vudet, af hvilka den l:ste är liten och tcntakellik. Ben 2:dra ryggfenan är betydligt större än analfenan. Bukfenor före- finnas, sittande nära intill hvarandra och långt framme. Bakom, den 4:de gälen är ingen springa, och blott på hälften af den förste gälbågen finnas gällameller. Gälöppningen myc- ket liten och belägen i armhålan. Falske gälar och aprpen- dices p>yloric(B saknas, men simblåsa förefinnes. Ventrikeln är mycket stor. Enligt GusthekI) räknar detta slägte sannolikt blott 20 arter, ehuru många flera blifvit uppstälda. Deras vidsträckta geografiska utbredning och betydliga föränderlighet försvära 1) Introduction to the Study of Fishes, p. 474:. Mannorerade Tångulken. 775 artdistinktionen och göra den ofta osäker. De äro i allmänhet små fiskar, som sannolikt aldrig öfverstiga 8 ',2 ^^-^i^^ dec.m. i längd, och oftast äro vida mindre än detta mått. De äro i allmänhet i sin förekomst pelagiske, och äro företrädesvis ut- bredde i Oceanerne mellan tropikerue, men på grund af deras vana, att intaga luft eller "blåsa upp sig", och fästa sig med sina armlika bröstfenor vid kringflytande tång, och låta sig på detta sätt kringdrifvas af vindar och hafsströmmar, blifva de ej sällan förda utom deras zon, och sålunda hav ifrån intertro- pikaltraktaterne i Atlanten den art blifvit förd till norra kusten af Xorge, af hvilken ett par exemplar der erhållits. Deras sim- förmåga är mycket inskränkt. I närheten af stränderna dölja de sig mellan stenar och koraller samt hafsväxter, hvilka de mycket likna till färgen, och hvarföre de då äro svåra att upptäcka. 1. Auteunarius histrio (Linné). Marmorerade Tångulken. Den l:ste isolerade ryggfenstrålen mycliet liten, sittande framtill på basen af den 2:dre d:o, och vid spetsen med en liten hiapplik utvidgning, som här små hudpapiller eller en liten fint inshuren eller papillerad hudskifva. Huden naken och slät eller ytterst fint och mjukt granuJerad, samt försedd med glesa grenigu hudbihang, åtminstone på hufvudets undre sida och på buken. 2:dre och 3:dje isolerade strålarne bära vid spetsen greniga hudbihang. 2:dra ryggfenan räcker till eller något bakom stjertfenans bas. Färgen vcxlande., men bottenfärgen vanligen gidbrunaktig eller rödbrunaktig eller ock grågiäaktig, marmorerad af större brunaktige och större och mindre hvit- aktige, i friskt tillstånd sannolikt giddglänsande fläckar, de förre stundom omgifvande de senare och vanligen bildande flera (4 — 5) från ögat radiäri utgående streck, och de senare i syn- nerhet talrike på buken och nedre delarne af kroppssidorna. De vertikala fenorna med brune fläckar och band. 1 rf. 3; 2 rf. 11 — 13; af. 6-7; brf. 10;' bf. 1+5; stjf. 9. 776 Släsrtet Antenuarius. Lophius tumidiis, ,. Histrio, Chironectes Iceviyatus, liictus, „ tumidiis, ,, Icevigatus, nesogalliciis, marmoratus, ,, arcticus, Änte)inarius marmoratus, Chironectes pictus. A n tenn a rius ma r morotus Pterophryne histrio. LiNSÉ: Museuin Eegis Adolplii Friderici. pag. 56> - 1754'). Idem: Chinensia Lagerströmiana, Upsalise 1754 (Akad. diäput.). Amoenitates Academicse, vol. IV, pag. 246. — 1759. (Enligt typexemplar i Upsala Univ:s zool. mus.). G. CuviER: Mera. du mus. d'hist. nat. Torne III, pag. 423, pl. 16, fig. super. — 1817. Valexciennes: Hist. nat. des Poiss. Torne XII, pag, 393, pl. 363-364, fig. infer. — 1837. Idem: ibm, pag. 397. Idem: ibm. pag. 399. IdeM: ibm, pag. 401. Idem: ibm, pag. 402. M. v. DUBEN & J. KOREN s:r: Ichtliyolog. Bidr.; Kongl. Vet. Akadrs Handl. 1844 pag. 72, tab. III, fig. 4 & 5. - 1846. S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, 2: dra haft. pag. 257. — 1853. A. GuNTHEE: Catal. of the Acantb. Fish. in the Collect. of the Brit. Mus. vol. III, pag. 185. - 1861. Jap. J. S. Stken.strup: Vidensk. Meddelels. fra den naturhist. Foren. i Kjöbeiih. 1863, pag. 211- - 1864. (forma pieta), E. Collett: Norges Fiske, pag. 69. — 1875. Th. GiLL: Proceed. of the United States Natio- nal Museum (New York) 1879, pag. 223-226. - 1879. Anm. Vi anse oss böra föreslå ofvan gifna Svenska benämning, dels på grund af den utmärkande färgen och dels pä grund af fiskens frändskap med raerulken och dess vistelse bland flytande tång. Hvad det latinska art- namnet beträffar, hafva vi ansett oss böra tilldela den ett sådant, som jemte det att det har prioritet för sig äfven är säkert, emedan typexem- plaret för Linnés beskrifning ännu förvaras å Upsala Universitets zool- museum, och blifvit af oss undersökt. Förtjensten af att hafva behörigen 1) Detta af Lixné åt här i fråga varande fisk först gifna artnamn, som har sin grund i fiskens vana att intaga luft eller "blåga upp sig", så att buken är utspänd, hade möjligen bort bibehållas såsom artnamn, men dels är det följande artnamnet föga yngre, och dels afser det den mera utbildade fisken, och dels är det säkrare, på grund af tillgång till Linnés typexemplar; och Linné har sjelf i sina senare arbeten (Systema Naturae, 10:de och ]2:te upplagorna) bibehållit blott detta senare namnet. Marmorerade Tåiigulken. 777 karakteriserat arten tillkommer Gunther '}. — Steenstkup bar ä ofvan anförda ställe först fästat uppmärksamheten derpå, att M. V. Dubens och Korens Chironectes arcticus ej är något annat än Chironectes pictus, Va- LENCIENNES, behäftad med det parasitiska kräftdjuret Fenella sagitta, Linné, som ofta förekommer just pä denna art, och som af de nämnde författarne blifvit ansedt såsom för arten karakteristiska hudbihang. Beshr. Enligt Cuvieb och Valenciennes stiger dess total- längd till omkr. 672 ^^"^-i dec.in., eller 195 roill., men sällan erhållas dock så stora exemplar. Det af v. Duben och Koren beskrifna, vid Norge erhållna exemplaret, som tillhörde den form, som af Valenciennes fått namnet Chir. pictus, var endast 47 mill. långt, och således utan tvifvel helt ungt. Enligt desse författares utförliga beskrifning innehölls största kroppshöjden litet mer än 2 ggr och hufvudets längd 4 ggr i totallängden, och störste tjockleken 3 ggr i höjden. Det var således af en mycket hög och hoptryckt kroppsform. Är buken utspänd af luft eller af annat innehåll (rom eller föda), så är kroppsformen naturligtvis mindre hoptryckt. Hos ett något större exemplar, från den så kallade Sargassumsjön i Atlantiske Oceanen, och be- häftadt med Fenella sagitta, hafva vi funnit följande dimen- sioner. Totallängd 2^10 tum, dec.m., eller 81 mill. Största kroppshöjden, öfver bukfenornas fästen, 1 '/,(, t. eller 33 mill. och störste tjockleken, öfver underlockeu, 7io ^- ^Her 18 mill. Stjertens höjd strax framom stjertfenans bas ^/,„ t. eller 9 mill. och dess tjocklek derstädes 3 '/2 mill. Hufvudets . längd till bakre kanten af underlocket och med sluten mun 22 mill. En- ligt dessa mått innehålles hos detta något äldre exemplar stör- sta kroppshöjden omkr. 272 gg^' och hufvudets längd 3-/3 ggr i totallängden, störste tjockleken ej fullt 2:ne ggr i höjden, och stjertens höjd strax framom stjertfenans bas nära 4 ggr i den senare. Anus har sitt läge strax framom midten af totalläng- den. Detta exemplar har således jemförelsevis större hufvud och tjocklek, men mindre kroppshöjd än det af de nämnde för- fattarne beskrifna mindre exemplaret. Det af Lagerström till 1) Då de förändringar, som denna art under tillväxten undergår, och som säkerligen liksom hos Lopliius piscatorius äro betydliga, icke blifvit behörigen utredda, och färgteckningen och äfven hudens beskaffenhet äro växlande, så förtjena knappt de former af den samma, som blifvit beskrifna såsom särskilda arter, betydelsen af varieteter. 778 Slägtet Anteiinarius, Upsala Universitets zoologiska museum förärade') och af Linné å ofvan anförda ställe beskrifna exemplaret är något större än det sist nämnda, och liksom det behäftadt med FencUa sayitta. Dess totallängd är 3Vio t- eller 102 mill. Största kroppshöj- den är 1 720 t. eller 43 mill. och störste tjockleken, öfver bu- ken, som är något utspänd af uti ventrikeln inneslutna Asci- dier och kräftdjur, är 22 mill. Hufvudets längd är 7io ^- ^^" ler 27 mill. Vid jemförelse med närmast föregående exemplar företer det några smärre afvikelser från det, derigenom att största kroppshöjden är något större, och hufvudets längd något mindre. Dess hud är ytterst fint och mjukt granulerad, liksom hos det föregående exemplaret, och fenstrålarnes antal är öfverensstäm- mande med det af Linné uppgifna, med undantag deraf, att 2:dra ryggfenan har 13 strålar och hvardera bukfenan 6 strålar, då den l:ste mindre strålen i den förra och den lille taggstrålen i den senare blifvit af Linné förbisedde. — Hufvudct hos denne fisk är enligt de ofvan meddelade måtten visserligen stort, men denne storlek beror icke så mycket på hufvudets längd, som mera på dess betydliga höjd, hvilken är synonym med största kroppshöjden, som har sitt läge öfver nacken och bukfenornas fästen, och på grund hvaraf hufvudets längd blott utgör ungef Va af dess höjd. Det är framtill mycket trubbigt, med särde- les kort nos, med öfre profilen starkt uppstigande och med den undre konvex. Nacken är hög och kullrig. Munnen är medel- måttig, med starkt uppstigande munspringa, med munvinkeln framom och bakre änden af öfvei'käksbenet under ögats fram- kant, samt med underkäken skjutande något framom den öfre. Vi hafva icke kunnat upptäcka flere än 1 näsborre å hvardera sidan, och denne är temligen liten samt icke tubformad, och är belägen något framom ögat, i jemnhöjd med dess öfre kant, samt närmare det än nosens framkant. Nosens längd, utan in- beräkning af underkäken, hos det 81 mill. långa exemplaret är 4 mill., ögats diameter 5 mill. och pannans minsta bredd mel- lan ögonen 6 mill. Pannan synes något konkav mellan 2:dre 1) Framl. Prof. Tlmnberg har ä etiketten på cleu detsamma inneslu- tande spritburken skrifvit: Lophim Histrio, Mus. Lagerstr. — Någon lokal är icke angifven, men sannolikt har Lageeström tagit detta exemplar på samma ställe, der OsBECK tog sina, nemligen i den sa kallade Sargassuni- sjön i Atiantiske Oceanen. (A Voyage to China and the East Indies, by Peter Osbeck, vol. II, pag. 112. - 1771). Marmorerade Tångulken. 779 och 3:dje isolerade strålarne, men ögonen uppstiga icke till dess profil. Gälöppningen i armhålan eller under basen af bröstfe- nans skaft är 1 72 ^il^- i diameter. Gälhinnans strålar äro G, smale och fine. På hufvudet, nemligen på nosen ofvau öfver- läppen, bakom munvinklarne, på hakan och strupen förmärkas en del hudbihaug, som på de senare ställena äro längre och greniga. — Tänderna äro små, men olikstora, spetsiga och krökta inåt, samt sitta framtill på mellankäksbenen och under- käken i flera irreguliera rader, och på plogbenets främre ände i 2:ue skilda, utåt och bakåt riglade fält, som hvartdera har ett par rader, och långs hvartdera gombenet bilda de ett par rader. — l:sta ryggfenan består blott af 3:ue isolerade och på huf- vudet belägne strålar. Den l:ste, som är mycket liten och nästan föga tjockare än ett borst, samt ungefär hälften sä lång som den 2:dre, sitter fästad på den främre sidan af dennes bas. Den är klubbformigt förtjockad vid änden, och bär der stun- dom en del fina papiller, och stundom en tunn, i kanten fint delad hudskifva. Den "Jidre strålen, som är fästad ofvan ögo- nen, är tjock och grof och täckt af rörlig hud samt emot spet- sen försedd med greniga och långa hudbihang, och är nästan så lång som hälften af hufvudets längd. Bakom denne stråles bas är blott ett obetydligt frenulum. Den 3:dje strålen är myc- ket större än den 2:dre och dess längd är ungef. lika med '-/s af hufvudets d:o. Den är fästad på hjessan, något bakom ögo- nen och ett godt stycke framom nacken. Den är täckt af rör- lig hud, och har emot och vid spetsen, liksom den 2:dre d:o, flera långa och greniga eller fint fördelade hudbihang. Dess bakom basen varande frenulum är stort, och derför ligger den vanligen mer eller mindre starkt rigtad bakåt. — 2:dra rygg- fenan, som börjar öfver bakre kanten af underlocket och slutar ungef. 1/3 hufvudlängd framom stjertfenan, och hvars höjd är obetydligt mindre än hufvudets längd, har 11 till 13 strålar, som alla äro ledade och de 2 till 3 bakerste tvåklufne till ba- sen. De 2 — 3 bakerste strålarne äro kortare, och derför är fenans bakre hörn afrundadt, men dock vanligen räckande nå- got bakom stjertfeuans bas. — Analfenan, som är mycket min- dre än 2:dra ryggfenau, och börjar under början af dennas bakre Vs samt strax bakom auus, har 6 till 7 strålar, som alla äro ledade och af hvilka 1 till 2 främst sittande äro enkle och de öfrige tvåklufne till basen. Denna fena är afrundad och slutar 780 Slag-tet Anteniiarius. under 2:dra ryggfenans slut, och räcker lika långt tillbaka som den. — Bröstfenorna, som tillbakalagda räcka ungef. till slu- tet af analfeuans bas, och hvilkas skaft är ungef. lika långt som sjelfva fenan samt hälften så långt som hufvudet, samt är fästadt under bakre kanten af underlocket, hafva 10 strålar och afrundad spets. — Bukfenorna äro fastade på ett utstående parti af bukkanten, bildadt af bäckenbenen, nära intill hvar- andra och något litet längre fram än fästena för bröstfenornas skaft, och räcka tillbakalagda ungef. till anus. De hafva 1 li- ten kort taggstråle och 5 ledade men enkle strålar, som räcka något utom fenhinnan, och af hvilka de mellerste äro längst. — Sfjertfenan är afrundad och ungef. af hufvudets längd, samt har 9 strålar, som alla äro ledade och, med undantag af den ytterste å hvardera sidan, tvågrenige. — Huden är slät, men. företer i allmänhet, i synnerhet hos de större, en ytterst fin och endast under lup synlig, mjuk granulering, som likväl stundom hos smärre ex. kan saknas och äfven hos större kan vara föga märkbar'). En del små slemporer förefinnas på hufvudet, men sidolinie saknas. — Färgen är underkastad betydliga vexlingar, och de mindre och yngre äro i allmänhet uti den samme något olike de äldre. Hos de äldre är bottenfärgen vanlige)i ljusare än hos de unge: blekt grågulaktig eller gråhvitaktig, med grå- gul anstrykning, och med mer eller mindre mörkt brune och mjölkhvite (enligt v. Duben & Koken sannolikt i friskt till- stånd guldglänsande) fläckar. De brune förekomma på hufvudet ofvan och på sidorna, på ryggen och standom äfven på kropps- sidorna, samt på fenorna, och bilda genom spridde fläckar och mer eller mindre afbrutua, unduläi-a band ett slags marmore- ring. De bruna banden och fläckarne äro ofta å ena sidan kan- tade med hvita band. Stundom omsluta de bruna banden store hvite fläckar. På 2:dra ryggfeuans bakre del äfvensom på stjertfenan bilda de brune fläckarne ofta tvärband. De mjölk- hvite fläckarne, dels små och dels något större, förekomma på sidorna och undertill på hufvudet, men i synnerhet på buken och kroppssidorna och i ringa grad på de vertikala fenorna, samt icke på bröst- och bukfenorna, som äfven hafva få eller 1) GUNTHER (anf. st.) beskrifver ett par vaneteter eller former: gibba och marmorata, från Atlantiska Oceanen, Australien, östra kusterna af Afrika, Ostindiska hafvet och det vid Poljuiesien, som hafva huden sär- deles tydligt granulerad. Marmorevade Tångulken. 781 inga briine fläckar. Iris är guldglänsande. På det ofvan om- nämnda af Linné beskrifna exemplaret synas ännu lemuingar af en del mjölklivite fläckar på buken och de nedre delarne af kroppssidorna. De unge ha vanligen något dunklare gråbi-un- aktig, eller gulbrunaktig, eller grågulaktig bottenfärg, med de bruue fläckarne mindre sammanhängande och mindre skarpt markerade eller begränsade, och de hvite mindre talrike, och knappt nägre sådane på fenorna. En ung individ, tagen tillsamman med den vanlige formen i Atlanten, och hvars totallängd är 20 mill. företer några afvi- kelser från de vanliga miadre exemplaren. Dess hud är slät och glänsande samt saknar hudbihang, och endast svaga spår till sådana förefinnas vid spetsarne å "irdra och 3:uje isolerade fenstrålarne på hufvudet, och desse strålar äro korta)-e än eljest- Hufvudets öfre profil är mycket mindre uppstigande än vanligt, samt mindre konvex än dess undre d:o. Hufvudets längd är 6 i/o i3iill. Ögonen äro större än vanligt, sträckande sig upp till pannans profil, och deras diameter är väl dubbelt större än afståndet mellan dem och nosspetsen, och pannans bredd dem emellan är mindre än nämnde diameter. Bukens profil är mera konvex än ryggens, och jemnt afrundad, och bukfenornas fästen äro föga utstående. Färgen å detta exemplar, som i många år legat i sprit, tjT-kes hafva varit mycket ljus, och silfvergrå på de nedre kroppsdelarne, och på desse samt på hufvudets sidor förmärkas en del glese mjölkhvite fläckar. Denne fisk är en från sydligare haf härstammande tillfäl- lig gäst inom vår nordiska fauna, och kan egentligen icke sä- gas tillhöra den på något annat sätt än det, på hvilket de syd- liga växter'), som hitföras med hafsströmmarne, tillhöra vår flora, ehuru den hitkommit i lefvande tillstånd. Enligt hvad v. DuBEN & Koren (anf. st.) uppgifva blef år 1826 det af dem beskrifna mindre exemplaret af i fråga varande fisk vid Yardö- hus i Norska Finmarken af Köpman A. E. Bkodtkorb taget i håf bland en del låddor (Osnierus arcticus), och uedsändt af Kommendörkapten Chuistie till framl. Stiftsamtmanuen Chkistie i Bergen, som öfverlemnat det till Bergens museum, der det 1) Med afseende på dessa växter hänvisa vi till Carl Lindmans in- tressanta afliandling: »Om Drifved och andra af hafsströmtnar uppkastade naturföremål vid Norges kuster)^; Göteborgs Kongl. Vetensk. och Vitterh;s Samhälles Handl. ny Tidsf. XVIILde haft. år 1883. 782 Slägtet Aiiteunarius. fortfarande förvaras. Ett 2:(lra mindre exemplar, som förkom- mit, skulle vid samma tillfälle hafva blifvit nedsändt, enligt samme författare. Enligt K. Collett är detta det enda exem- plet på dess förekomst vid Norge. I närheten af någon Svensk kust har den icke anträffats. Den är deremot vida utbredd i Oceanerne mellan tropikerne och förekommer enligt GuxNthek både i Atlantiske, Indiske och Stille Oceanerne, der den i syn- nerhet träffas i närheten af flj-tande tång (Sargassum och andra Fucaceer), vid hvilken den häller sig fast med sina bröstfenor och låter sig kringdrifvas af vindar och hafsströmmar. Det är derför uppenbart, att den på detfta sätt blifvit förd af Golf- strömmen till Norska Finmarken. Den har enligt Gunther dessutom erhållits både i granskapet af Japan och Australien. Den lär emellertid i synnerhet vara talrik i Atlanten i den så kallade Sargassumsjön. I afseende på dess lefnadssätt för öfrigt har man sig föga bekant. Den lefver af kräftdjur och diverse andra djur. Vi hafva, såsom redan är uppgifvet, i dess ven- trikel funnit Ascidier och kräftdjur. Tillägg: Till sidan 552, vid slutet af diagnosen för slägtet Zotirces, såsom not; Liksom Gunther hafva täfven vi hos Zoarces viviparus icke kunnat finna några egentliga appendices pyloricce, ehuru både Kröyer (Danmarks Fiske, l:ste Bd. pag. 364), NiLSSON (Skand. Fauna, 4;de del. pag. 205) och Th. Gjll (Proceed. of the Acad. of Nat. Sciences of Philad. 1863, pag. 255) tillerkänna den ett par sädana. Vid pylorus hafva vi endast funnit en ut- vidgning af tarmen åt 2: ne sidor, som möjligen kan betraktas såsom en tendens till bildning af ett par appendices pyloricce. — På anförda stället har Th. Gill motiverat den åsigten, att slägtet Zoarces bör upptagas inom familjen Lycodidce (der likväl utgörande en egen underfamilj), och således räknas till de mjukfenige fiskarnes eller Malacopterygiernes underordning. Ehuru ett och annat skäl för denna åsigt tyckes förefinnas, hafva vi dock här såsom eljest ansett oss böra följa Gunthers begränsning af familjerna, och följaktligen i öfverensstämmelse med honom upptagit detta slägte inom familjen Blenniidce. Tillfälligt register till förstji bandet. Sid. Acerina cernua 66. Agonus cataphractus 187. „ decagonus 193. Anarrhichas lupus 530. ., minor fl 40. „ latifrons S46. Antennarius histrio 775. Aphya pellucida 626. Auxis rochei 280. Batrachus didactylus 749. Beryx borealis 76. Bi'ama raji 300. raschii 310. Callionymus lyra 648. „ maculatus .... 666. Cantharus lineatus 210. Caranx trachurns . 330. Carelophus ascanii 491. Careproctns reiuhardi 682. Centridermichthys uncinatus . 161. Centronotus gunellus 522. Cottunculus microps 113. Cottus gobio " 125. „ poecilopus 131. „ scorpius 135. „ quadricornis 144. „ bubalis 153. „ lilljeborgii 158. Crystallogobius nilssonii. . . . 640. Cyclopterus lumpus 718. „ spinosus 7.H4. Gasterosteus aculeatus 342. ~ puagitlus 363. Gobius niger 564. „ friesii 573. „ minutus 579. „ jeflfreysii 587. „ pictus 595. „ microps 602. „ ruthen.sparri 609. „ orca 616. scorpioides 620. Icelus hamatus 164. Labrax lupus 55. Labrus berggylta 4 19. „ mixtus 429. „ melops 436. „ rupestris 442. Sid. Labrus palloni 447. „ exoletus 452. Lampris guttatus 316. Lepadogaster bimaculatus. . . 739. Liparis lineatus 688. „ montagui 703. ,, fabricii 7 16. Lophius piscatorius 757. Lucioperca sandra 59. Lumpenus maculatus 500. ,, lampetriformis . . . 507. „ medius 515. „ fabricii 515. Mugil chelo 395. „ capito 408. „ auratus 413. MuUus surmuletus 203. Orcynopsis unicolor 266. „ thunniua 270. „ pelamis 274. Orcynus thynnus 240. ., pelamys 259. Pagellus centrodontus 214. „ erythrinus 220. Perca fluviatilis 46. Phobetor pistilliger 118. Pholis ieevis 517. Polyprion cernium 71. Pterycombus bräma 291. Regalecus glesna 475. Sciasna aquila 199. Scomber scombrus 224. „ colias 236. Sebastes marinus 92. ,, vi viparus lOl. „ dactylopterus 107. Spinachia vulgaris 370. Trachinus draco 82. ,, vipera 89. Trachypterus arcticus 462. Trigla gurnardus 172. „ cuculus 179. „ hirundo 182. Triglops pingelii 168. Xiphias gladius 380. Zeus faber 285. Zoarces viviparus 552. Rättelser. Sedan vi fått tillgång till ett bättre preparat, få vi till sidorna 230 & 231 beträffande makrilens skelett göra de rättelser, att sidonack- benens ledknappar äro väl utbildade och att os opisthoticum förefinnes, likaledes väl utbildadt. 3 2044 072 194 178 i r^ ifi ^mår^^ - • ,V 1/'