» I Lye 4 AvnK är f Vevenmbör 25 1843 - LU É År LS sov 33 1888 KONGLIGA SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS BES NIDAL.EN.G A RR. NY FÖLJD. TJUGUANDRA BANDET. 1==G6G och 1==7. SENARE HÄFTET. IIAHBRNY Al 3 KM JE Vr va IAVR ERINVN KRA MENAR Å sen - SR - | JA Vä Å - ES an FAvbLORall & vO tl berika imyet Ar Wrede NV) fe te Ale. tegar r | — sätaly Xx MN Cd sån & toll spend noe. K gnlntulderöt enntellbavits MO hon H larv jevelonsnr 4 vet evmemmadlnst, ones vv uk Nb AON d so mil uumnpråd SÅ YT DM Ad bä bar LV så fä 4 npivalgesar I än krv Syrg anv « eve då velat KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 22. No 8. FRESH-WATER ALG.E COLLECTED PY Dr S. BERGGREN IN NEW ZEALAND AND AUSTRALIA. OTTO NORDSTEDT. WITH 7 PLATES. COMMUNICATED TO TIIE ROYAL SWEDISH ACADEMY OF SCIENCE 1S87, JUNE 8, ee Sm STOCKHOLM, 1888. KONGL. BOKTRYCOKERIET. P. A, NORSTEDT & SÖNER. akt rn äl a VLNE VEN tad Kr ERE f JR ( (8 FrUVAdTOK ONE - an UR , Md FS Å ' FRLT LIG ts tes ke FR BA SUTGA i JG " å & ee a | - SÅ » VT JE ä PE FER Jada DÅ ä- = a - LJ ( 4 KE ry Å 2” rd - "SS 7 - - vd A. New Zealand Algwe. Very little attention has until quite lately been bestowed upon the Fresh-Water Alge of New Zealand”). In Sir J. D. HooKxer's Flora Nove Zelandix II (in the Botany of the Antarctic voyage of Erebus and Terror. II. London 1855) there are descriptions of the following species: Bostrychia distans HArRv., Vaucheria Dillwynii AG., Ulva crispa LicHrtF. (Prasiola cr. et antarctica Körz.),? Ulva bullosa RorH, Batrachospermum monili- forme RorH, Tyndaridea anomala RaArrs, ? T. byssoidea Harv., (Oscillatoria sp.), Nostoc verrucosum NAUCEH., Tolypothriz irregularis Berk. In Hookers Handbook of the New Zealand Flora (1867) no more species are enumerated. Mr A. Grunow (in Reise S. M. Fregatte Novara um die Erde, Bot. Th. 1. Wien 1867) has added to the list: Oscillaria Cortiana (Porir.) Körtz., Hypheotrix PBraunir KG. f., Anabena bullosa KG., Calothriz stuposa Ke., Dictyonema membranaceum AG., Cladophora Hochstetteri GRrus., Cl. flavida KG., Chroolepus odoratum (LYNGB.) KG., — 2 pulvinatum GRUN., Stigeoclonium uniforme (AG.) KG., Bulbochete minor A. Br., Cosmarium Broomet THwarr., C. turgidum BREB., Staurastrum muricatum BRÉB. (and besides several Diatoms). In his paper »On the Flora of the Isthmus of Auckland and the Takapuna Distriet» in Transact. a. Proc: N. Z. Inst. 1871 vol. IV. Wellington 1872) Mr T. KIRK enumerated a few species, but only one new one for the islands: Chroolepus aureum Harv. Palmella eruenta AG. we meet with in a paper »On new and rare Cryptogames from Otago» by W. LAUDER LinDSAY (Transact. Bot. Soc. of Edinb. VIII (1863) p. 283). A note »On the Occurrence of Hematococcus sanguineus on the Wool of a dead sheep» by SwEn BERGGREN was published in Transact. IN Z> Imse VILL (TED SO0-3r0, RT DN Mr. W. M. MaAsKeLrL has published 2 papers on the Desmids (Contributions towards a List of the New Zealand Desmidiex in Trans. Proc. N. Z. Instit. vol. XII (1881) pag. 297-—517, PL 11—12; On the New Zealand Desmidieze I. ce. vol. XV (1883), pe 237— 259, Pl. 24—25), in the last he inserts a nominal list, including some species already published by Dr SPENCER (1. c. vol. 14), which list I reprint here. My own remarks I will inelose in ( ) and some of W. ArcHEr's (in Grevillea vol. 10 (1881) pag. 28) in NN: Hyalotheca dissiliens, H. dubia. Aptogonum unduwulatum Mask. (not Desmidium undu- latum Corda) [Desmidium und. Arch.) (D. Bayleyi var. Nptr). Desmidium aptogonium, D. Swartzir. Spherozosma excavatum; S. filiforme; S. pulchrum, S. vertebratum. Micrasterias ampullacea Mask. et 6; M.- denticulata ? (var.); M. rotata (ex. p. M. Schweinfurthii); M. 1) In the following pages no notice has been taken of Diatoms, 4 OTTO NORDSTEDT, FRESH-WATER ALGA. Thomasiana?. — Tutrachastrim (Holocystis) incisum | Mierasterias upsaliensis (Cleve) Arch.) Euastruwm ansatwn: E. edegans. Cosmarium botrytis; C. brometi; OC. erenatum?; C. cucumis; CC. ceyclicum & ampliatem Mask: OC: gemmiferim (magnifioum Nonosrt), C: granatum; OC. margaritiferum (C. sublatum NorosT, et amplum Norosv); CC. menegläni; C. moniliforme; (0 öksoldtuns BA punectatvum MasKk.; C: ornatum?, C. phasceolus; C. punetultutum; C. pusillwm (nitidulum f.7); CO: pyramidatum; C: ralfsit (C. pseudopachydernuwwm NonbstT.), — 8 (?); C. spe- ciosum BB indatum MASK. (subspeciosum B validior NorbsT.); C. tenue MASK., non Aroenu,.; Cs tetraopthalmum, AC. phaseolus BP stiqmosum NorvosT. 72); C. tluvaitesii?; C. undulatum, — ff OC. edlepsydra SPENCER non Norbsr. Nanthidium aculeatum; NX. eristatum. Arthrodesmus convergens, ÅA. Incus. Staurastrum aculeatum; S. alternans; S. avieula (subdenticulatum NokosT):; S elepsydea MASKELL non Norbsrt.; S. cuspidatum; S. dejectum; S. dilatatum; SN eustephanum PB emarginatum MASK. (furcatum var.?); S. fureigerum (S. sexangulare B produetwmn Norost); S. gracile k., S. muticum; S. orbiculare; S. paradoxum; S: polymor- phum; S. punctulatum; S. spinosuwm, S. stella Mask. [S. sexangulare f.]; S. tetracerum; SN. tricorne; S. sp. SPENCER. — Penium brebissonii, P. eclosterioides; P. digiuus; P. jenneri?; P. margaritaceum. — Docidium elavatum; D. dilatatum Mask. [D. (Pleurotenivm) ovatum Norosr.], non Doe. dil. (CLEVE) Norost.; D. truncatwm. Triploceras tridentatuim MASK. et & cylindricum MasK., Closterium acerosum; Cl. acutum et PB tenerrimum; Cl. attenuatum; Cl cornu; Cl. diane; Cl. didymotocum; Cl. ehrenbergii; Cl. griffithit (= Raphidium aci- culare see. Ran); Cl. jenneri; Cl. juncidum; Cl. lanceolatum; Cl. leibleinii; Cl. lUneatum; Cl lumida; Cl moniliferum; Cl. rostratum; selenwum MasKk.; Cl. setaceum; Cl. striolatum; Cl. venus. NSpirotenia condensata; S. obscura. — Ankistrodesmus acutissimus; A. falcatus; A. sp. 2. Scenedesmus acutus et B dimorphus; S. obliquus; S. obtusus. In the above mentioned paper by W. I. SPEncEr (Trans. a. Pr. N. Z. I. XIV (1882) (p. 28S7—299, PI 23) there are the following for N. Z. new species: Batrachospermuwnm puleherrimum:; B. vagum. Draparnaldia tenuis. Chetophora endiviefolia; C. elegans, C.osp. Conferva bombycina; CC. floccosa. Cladophora crispata; Cl. glomerata; Cl. sp. 2. Ulothrix mucosa. Spirogyra communis; S. quinina; S. nitida; S. interrupta; 5. rostrata. > quadrata: S. pellucida; S. sp. Zygnema eruciata. Oedogonium ciliatum?, Oe. compressum, Spirulina jenneri. Osecillatoria autumnalis; 0. decorticans, O. nigra, O. tenuis, O. limosa; 0. contexta?, O. sp. Miecrocoleus gracilis. Lyngbya muralis. Tolypothviz distorta? - Nostoc commune; N. verrucosun. Tetraspora (lubrica?). Microhalea rupestris. Botrydina vul- garis; Coccochloris vulgaris; CC. protuberans. — Pleurococcus. Hydrocytium acuminatwmn. Micrasterias pinnatifida. Pediastrum tetras; P. heptactis; P. pertusum; P. napoleonis; P. boryanum; P. ellipticum. Scenedesmus quadricauda; Protococcus viridis, P. vulgaris. Hamo- tococcus binalis, H. murorum. Volvox globator. Pandorina morum. Mr SPEncErR has published 1. c. vol. XV (1883) pag. 302--304, Pl. 20—27 a continuation of this catalogue (»Notes on Fresh-Water Alge») with the following additions: Draparnaldia glomerata f., Staurocarpus. Spirogyra sp. n. Zygnema sp. mn. (Spirogyra?); Zygnema sp. n. (Meso- carpus?). Bulbochete setigera. Oedogonium princeps. Vaucheria sessilis. Rivularia iridis. Gonium pectorale. Finally Mr MASKELL has described and figured a new var., superbum of Triploceras tridentatwm in a note »On a new Variety of Desmid» (Trans. proc. N. Z. Inst. XVIII (1885) p. 325). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 8. 5 I was therefore much interested in an examination I undertook in 1875 of the Fresh- Water Alge collected by D:r S. BERGGREN (Lund) in New Zealand in 1874 and 1875. It is however not until just lately that I have been able to complete this my work. I have devoted my greatest attention to the Desmids and very little to the Phycochromacca to several of which I have not affixed any name. — I have only taken a few Alge from brackisk water into my work. Four species of BERGGREN'S collection have been issued in Wirrr. et Norpsr. Aly. exs. fasce. 7 et 8 (1880): Stigeoclonium subsecundum Körz. P tenutus Norpsrt. (n:o 305), Spirogyra singularis NorpsTt. (n:o 361), Sp. lineata Sur. f. (n:o 359) and Tetraspora ex- planata AG. (n:o 354). I have mentioned one species, Pleurotceniwm ovatum NORDST., in Alg. et Charac. 1 p. 2. Ror and Bisser in Jap. Desm. pag. 242 say that accord- ing to a figure which I have drawn Splhcerozosma granulatum Roy et Bissert occurs in New Zealand. (In »Diatoms edited by P. T. CzrevE and P. D. Mörrer» Part. Il, Upsala 1878, n:o 90 the following species of (fossil) Diatoms gathered by D:r S. BERGGREN at AÅRTHUR'S PAss have been issued: Amphora Berggrenit CLEv. nov. sp., Navicula rhomboidea EX graciis, NI Tabellaria Ef curta, N.: serians. Ke. £. curta, N. firma Körz. v., En- cyonema gracile (E.) RABH,). The number of species in this collection amounts to about 300. The geographical distribution of the Fresh-Water Algw in the extra-European countries being with a few exceptions almost unknown, it is not needful to make any comparision between the Flora of New Zealand and other countries. I only mention that I have not met with any new genus or with any genus not represented in Europe, with the exception of the genus Phymatodoeis, which nevertheless occurs in North and South America and in Australia. No doubt many of the new forms I have here set down will at some future time be ob- served in other places. On the other hand some species (for instance some Closteria) of which I have merely seen sterile specimens, may perhaps when found in fruit, be dis- covered to belong to other species. — I have only found zygospores of those Desmids where I have mentioned the fact. Prof. S. BERGGREN'S kindness has enabled me to give here an account about the localities: »'The Fresh-Water Alga in New Zealand do not from several causes occur so fre- quently as in the regions of the corresponding latitudes of the northern hemisphere. The ground which is generally sloping gives a rapid course to rivers and brooks, and the surface occupied by stagnant water, swamps and bogs is not very extensive. The com- parative small number of water- and bog-plants growing sociably together (such as Pota- mogeton and others), which in the stagnant waters and marshy spots of Europe are favour- able to the existence of the Fresh-Water Alg:e, is of great consequence. The usually dry summer generally causes the draining of those lawland spots, which in the wet season (the winter) are swampy. Therfore the Alg&e are more frequent in the damp and moss- grown localities of the mountainous regions in the nothern as well as in the southern island. In the rivulets from hot springs in the Hot Lake District in the northern island the Alge are, especially Phycochromacee, but likewise Confervacee& and Zygnemacer, to be found growing in great abundance.» ö OTTO NORDSTEDT, FRESU-WATER ALOE. My examination of his colleetion will likewise show the swempy ground in the Canterbury Alps and the highland round the Taupo Lake to be the best localities, especi- ally för Desmids, oh am partioularly indebted to Prof. CH, FrAmaAvrr for the determination of Nosto- chacoemw heterocystew; to Mr FF; HaveK in Triest for that of Cladophorw and Rhizoelonin, and to Dr. N. Wiuog in Stockholm for that of Conferve, Prof. FrAumaurr remarks in a letter to myself that: sÅ ce sujet, je vous dirai que jni été trés frappé de Ia ressemblance que presente Ia flore des Nostochacés de Ia Nouvelle Zélande avec celle de Fouest de Ia France. Ja grande abondonee des Stigonema indique un elimat humide et relativement froid. MH en est de måme de UHapalosiphon pumilus Kirens. — Quant aux espéces mua- rines, il y on a un qui m'a intéresså particulierement; c'est le Colothriz pulvinata AGARDH qui wetait connu jusqu'å present que dans FAtlantique septentrional (in mari Germanico, in occano atlantieo ud oras Britannie, Galliw superioris et Americe borealis). Vous vovez que est une observation intéressante.» List of the localities. N:o 1—21. = Canterbury Alps in the province of Canterbury in Jan.—Febr. 1874; N:ris 47—49 — in March. N:o 22—23. Prov. Westland in March 1874. N:o 24—32. Prov. Otago in April 1874; 33—44 in May; 50—58, 89—90 in June: N:o 59—62. Prov. Wellington in July 1874; 67 in Aug.; 282 in Febr. 1875. N:o 64—066, 85—87. Prov. Anuekland in Aug. 1874; 68—983 in Sept., 91—120 Oct.—Dec. 1874; 126—321 Jan.—Febr. 1875. 91—102, 105—9, 111—16, 118—19 Bay of Islands; 103—4, 110, 116 Hokianga. I. Lake Pearson, on mosses and Nitella tricellularis NorpsTt. (2085). 2—5. Waimakarivri River (2000), between waterplants. 6. Porter's Pass (3—4000'). 2. Castle Hill (2500). 10—14. Bealy River (2100); 10—11, 13 moist rocks. 15—19. Arthur's Pass (3—4000'); 15—16 on rocks; 17—19 amongst Sphagna in moor pools. 20—21. Lake Lyndon (2743'), on mosses. 22. Swmops between Teremakau and Arahura (700). 23. Several Lakes on Kelly's Range (3—4000'). 24—32. Dunedin; 25 et 29 in the reservoir for the water supply; 24, 26, 32 in pools: 30 on the trunks of trees: 31 on walls. 33—43. Blueskinbay: 34, 37, 46 in Waitati River; 33, 36, 37, 43, 45 near War- rington; 33 on moist ground; 45 on stones in a slow stream (partly brackish water). 47. Shore of the sea near Lyttelton. 48. Moist rocks amongst mosses in Bank's Peninsula. 49. Waterplants at Christchurch. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 8. Ul 50—51. Bluff, amongst Sphagna. 52—55. Invercargill, amongst Sphagna. 56—58. Winton, on mosses in pools. 59—60. Hutt Valley, in swamps. 61—62. Maungaroa, pools. 64—66. Ohaeawai; 64 in swamps; 65—66 Rotorua Lake (in hot water) and in hot springs in the neighbourhood. 67. Wellington, in pools. 68—383. Auckland, 68 on walls; 69—75 in rivulets; 76—77 on moist ground. 85—87. ”Tauranga Harbour; 85—586 on banks. 89—90. Winton. 91—100. Kororareka; 91—94 in pools near the sea shore; 96—100 in rivulets. 101—-102. Waitangi, in rivulets. 103—4. Hokianga: 104 amongst Nitella at Kohukohu. 107—109. Waterfall at Papakauri at Taheke. 110. Sea shore at Whangape. 112—115. Otaua River. 117. Amongst a Nitella at Outakura near Hokianga. 118—119. Waimate, in stagnant water. 120. Ohaeawai, amongst mosses in swamps. 121—144. In hot springs at Roturua Lake, Ohinemutu and Whaka-rewa-rewa. 143-—167. Taupo; 145—151, 168 on stones in the Lake (1200'); 152 on margin of hot springs; 153—165 in bogs; 169 in hot rivulets. I70=174, 195—222. Tokano; 170 and 208 in the River; 209—211, 217, 218, 222 in bogs; 173—4, 213—16, 220—1 in hot springs; 212 on the ground. 223—238. Waikato River at Taupo Lake; 223— 234 at hot springs; 235—38 in bogs. 239—266. Omatangi (2—3000) at Taupo Lake, in bhogs and swamps; 248 on Ni- tella leptosoma NORDST. 267—76. Rotoaira Lake, at Taupo Lake (1500'). 277—981. Swamps between Tongariro, Ruapehu and Kaimanawa mountains (2—3000"). 283—6. Rotomahana Lake. 287—90. Whaka-rewa-rewa, hot springs. 291. Kaikoe, attached to stones in a stream. 292. Coromandel, in rivulets, b. on rocks. 293—300. Orakeikorako; 293—9 amongst mosses in bogs; 300 hot springs. 501. Waikite, in hot springs. 302. Paeroa, in bogs. 304—7. Tauranga, in bogs. 308—312. Tarawera Lake. 313—18. Rotomahana Lake (1500); 316 in bogs: 317 on moist wood; 318 in a hot spring. 319. Waikato River near Taupo Lake. 320—1. Rivulets from hot springs at Tapuaeharuru near Taupo Lake. N oTTO NORDSTEDT, FRESH=WATER ALON, Algw ec Nova Zelandia '). Class. I: FLORIDEX. Ord. 1. RHODOMELEE I. G. AG. Gen. I, Bostrychia Monr. I. B. Harveyl Mont. (Inelus. 8. distans HARV.). | , ' SYD On mösses in stremas at Coromandels (292 ” Ord. 2. BATRACHOSPERMEJE. (Gen. 1. Batrachospermum Korn. Species non examinate ce Teremakau et Arahura (22); Blueskin Bay (43); Kaikoe (290); « Coromandel (2927) et Take Tarawera (312) tantum forme Chantransiarum. Class. II. CHLOROPHYLLOPHYCEAZ (RaAB.) Wirttn. Cohor. 1. Oedogoniacem Wirrr. Ord. 1. COLEOCHIETEJE NG; PrRInGsu. (Gen. 1. Coleochete NG. I. €. scutata BréB. sec. Pringsu. Beitr. Zz. Morph. d. Alg. II, pag. 35, tab. 1, fig. 4, tab. 3, fig. 3—4, tab. 4, fig. 3. Auckland (70): Ohaeawai (64); Papakauri (109); Tokano (170, 209); Omatangi (240); Orakeikorako (299). 2. C. orbicularis PrinGsuH. 1. c. tab. 1, fig. 5, tab. 3 fig. 6—7, tab. 6 fig. 1--2, Diametr. cell. 10 —14 u. Papakauri (109). 3. €. sp. ad C. irregularem PrisGsn, 1. ec. aceedens. Papakauri (109); Omatangi (240). Long. 20—24 uu; lat. cell. 12—18 u. Lake Pearson in Nitella translue. tricellulari (105 Lat. cell. 20—24 u, long. 14—40 u. Ord. 2. OEDOGONIEJT DE Bar; PrRIsGsn, Gen. 1. Bulbochete AG. 1. B. anomala Priscsn. Beitr. z. Morph. d. Alg. IT, p. 73, tab. 6, fig. 6 (2). Crass. cell. veget. 20—22 wu; altit. 2—2'/; plo major; oogon. 10—50 » » -60—80 ” 1) Since my paper was read before the Academy, 8 June 1887, I have, in Botaniska Notiser 1887 N:o 3, published a short extract on the new species and varieties. Nevertheless I Ieave at the printing the manuseript unaltered, consequently also here the new forms are indicated as »nov. epec.», snov. vars, — 1888. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 22. N:o 8. 9 Crass. cell. androsp. 20 u; altit. DU » — stip. nannandr. 18—20 » » -30—40 >» » cell. spermog. -10—12 » >» Too» Tantum 2 oogonia immatura, sub androsporangiis sita, vidi, unde determinatio non satis certa est. Cum B. insigni Pr. comparanda sit. Lake Pearson (2). 2. B. repanda WittrR. Prod. Mon. Oedog. p. 55. Crass. cell. veg. 12—14 wu; altit. 1'/,—3 plo major; » o0gon. DA—020) » » 38—48 wu; » cell. androspor. NN 20 » » — stip. nannandr. IL AE ur 18 » » cell. spermog. Ul 35» Tab. I) fig. 1-2. Omatangi (239, 240, 253). 3. B. mirabilis Wirrr. Dispos. Oedog. Suec. p. 137, tab. 1, fig. 8, 9. Crass. cell. veget. 16—22 wu; altit. 1'/,—2 plo major; »' — 00gon. J32—38 » » 50—56 uu; »mmEcells spermo ssk da fp FD a Lake Pearson (2). Alia individua ex Omatangi (240) paullo angustiora verisimiliter ad hanc speciem pertineant. Crass. cell. veg. 14—16 wu; alt. 1'/;—1"/, plo alt.; cr. oogon. 23—-26 u, alt. A4—50 pu. Specimina ex Otaua river fortasse alie speciei adnumeranda sint. Crass. cell. veg. A=; en Ye 1 TNG OST OC VAN ei H-—L0 (SIST ORK 0) fs alt IV 4. B. gigantea PringskH. Beitr. z. Morph. d. Alg. 1, p. 71, tab. 6, fig. 1. Episporium ut in speciminibus suecicis reticulato-serobiculatum potius, quam verru- cosum, ut mihi quidem videtur. Nannandres paullo breviores quam in forma europea sunt. Androsporangia non visa. Crass. cell. veget. B4—B2 3 aln 23 jUO Ar: » o0gon. 60—70 >» » 50—354 u; ErStip: nannandr:X 2 NEr26-300 » cell. spermog. NN Mo MIT NS—20 » membran. oospor. 4—>5 =». Otaua river (112); Taupo (156). 5. B. setigera (RotH) AG. Syn. alg. scand. p. 71; WitTRocK in Prodr. Monogr. Oedog. p. 47; Conferva setigera RortH Catal. bot. vol. 3. p. 283, tab. 8, fig. 1 (steril). 6 punetulatum nov. var. Tab. 1, fig. 3—5. Forma paullo tenuior quam f. typiea episporio subtilissime et densissime punctulato, dissepimento cellularum »suffultoriarum» superiore) (oosporis depresso-globosis): K. Sv. Vet.-Akad. Iandl. Bad. 22. N:o 8, 2 10 OTTO NORDSTEDT, PRESU->WATER ALGAR, Crass. cell, veget. 22—26 ms; oltit. 3—4 plo major; . » androspor, 180 11 ms u oogon. 4 —6N » vu 57—60 » - nannandr, 1112 » ” 22 » Papakauri (109), Whether the puneta proeeed from very small elevations or depressions, I am not que sure, hut I believe from the former. I have found only a few oogonia, — In the Swedish specimens of this species there are, however, variations of the sculpture on the opispore, 6. B. angulosa WirrR. et LuspD. in Wittr. Prodr. Monogr. Oedog. p. 45, 1, fig. 6—8. Tab. nostr, Övgonia quogque sub ecellulis vegetativis sita sunt; dissepimentum cellularnm suffuol- toriorum submedianum (paullo sopra vel paullo infra medinm) rarissime infimum; Crass, cell. veget. 12—18 wu; altit. 2—3 plo major; v » androspor. 10 » » 8—10 u; » Dogon. 30—46 » » 34—42 » » nannandr. S-10 » » 18—22 » Papakanri (109): Otaua (112); Taupo (156): Omatangi (240, 249, 253). (c 2 - B. intermedia DE BAR. tab. 4, fig, 1—7. Forma cellulis paullo erassioribus quam in forma typica, dissepimento suffultoriarum sepious paullo supra quam infra medium sito; Oedog. et Bolb. p. 7 Crass, cell. veget. 20—24 us; altit. 1”/,—3 plo major; » » androspor. 12—16 » »n 10—1535 u; ” oogon. 328—532 » » 40—42 » » — nannandr. Tokano river (170). 10—13 » » 30—33 » Ha species a me non satis note sunt: B. sp. ad sessllem WirtrrR. valde necedens, cellularum Crass, cell. veget. 16—18 u; altit. 2'/,—4 plo major. Nogonium sub androsporangio situm, 46—52 u crass., 40—44 u long. Dissepimentum cell. suffult. supra medium situm. Episporium erenulatnm. 1—3 cellulare. Taupo (156). B. sp. ad erenulatum Prisosn. aceedens. Crass. nannandr. 10 u, long. 24 u. Crass. cell. veg. 18—20 u, altit. 2—2!/, plo major. Androspor. 13 u crass., 11—13 u long. Crass. oogon, 42—44 u, altit. 36—38 wu. Nannandres non visme. Otaua river (112). B. sp. ad Nordstedtli WirttrR. aceedens, sed paullo crassior. Taupo (156). Gen. 2. Oedogonium Link: PrinGsu. 1. Oe. Boschii (L. CL.) WrrTtrR. Disp. Oed. Snec. p. 136; Prodr. Monogr. Oedog. p. 34. Crass, cell. veget. 16—24 wu; altit. 3—7 plo major; » vogon. 20—46 » ” 73—110 pu; » > oospor. 34—42 » » 53—66 » KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 8. I Nulle plante mascule a me vise sunt: Ohaeawai (64); Tokano river (170). 2. Oe. Pringsheimii CRAM. Hedw. 1859 p. 17, tab. 1, fig. O 1—4. Crass. cell. veget. plant. fem. 16—22 wu; altit. 1'/,—3 plo major; » DD Tas KÖ 20 2 » o0ogon. "34—44 » » HN (CS » — O0spor. 200-00 DN 20—36 » » — cell. spermog. NY DD 09 Taupo Lake (150). The male plant is somewhat thicker than commonly. — 6 varians nov. var. Tab. 1, fig. 9. F. oogoniis (singulis) globosis, saxpius oboviformi-pyriformibus, fere complentibus (poro superiore et rima). Crass. cell. veget. 12—14 wu; altit. » —— 00gon. 280 > oo» » — 00spor. DANS Do oo Tokano river (170). oosporis oogonia Planta masculx a me non vise sunt. 2—3 '/;> plo major; HAUS 26—32 » The form of the spores often agrees more with 6 Nordstedtiv Wirrgk. than with & (Cramer in Hedw.). 3. Oe. suecieaum Wirrr. Oed. nov. pag. 5. Crass. cell. veget. 20 25 aa 0 ND NEO » oogon. 34—40); » » 320—42 u; » —— o0spor. sin. acul. 28—30 » 20 DN Spermogonia non visa sunt. Otaua river (112). 4. 0e. stellatum WirrrR. Dispos. Oed. Suec. p. 129; Prodr. Monogr. Oed. tab. 1, fig. 15. Crass. cell. veget. I 22 fs el. DN DÖ NÖT » — 00gon. d32— 04 » » 48—56 u; » — o0spor. sin. acul. 42—44 » >» 42—44 » » cell. androspor. 14 » » 16 » » — stip. nannandr. NED 40 » Ohaeawai (64). 5. Oe. acrosporum DE Bar. Oedog. u. Bolb. p. 60, 94, tab. 3, fig. 1—12. Forma ad 6 majusculum NorpDst. Alg. Sandv. p. 21, tab. 2, fig. 17—18 ut in Wille Sydam. Alg. p. 25, tab. 1, fig. accedens, sed costis oosporarum anastomosantibus, 43, differt. Plantas masculas non vidi; Crass. cell. veget. 18 u; altit. 3 plo major; » » suffult. 20—22 » » 3 » » Cruns, OO. 2 sv ultit. TO; - uTTO NORUSTEDLT, FRESH=WATER ALG)'E: ” membran. oogon. et oospor. cire. 6 MH. Omutangi (2485), , 6. Oe. Borislanum (LE CL.) Wivrr. Dispos. Ovdog. Succe, ps 132. / + än [TK , p Forma. Oogonia tantum singula, oanvandres nullas vidi. Tab. 1, fig. 10—13. Crass, cell. veget, I8—27 ua ultit. 2—å plo major: » » suffult. 19—44 » » 15/,—17/, a SS . OOON, 352—A236 » » SÖ—8B2 ju; » — oospor. 43—0858 » » 50—084:34 » — cell. androspor. 1. spermogon.? 14 » » 20—22 » ” membr. oospor. 4 » Rotomahana (316). 7. Oe. platygynum WirrR. Oedog. nov. p. 1: Prodr. Monogr. Ocd. p. 17, tab. 1, fig. 5—9. Forma processubus oogoniorum Tab. curopiwa). Nannandres non vidi. Cruss, cell. veget. —N . » androsporang. » — vogon. 24—26 . J0spoOr. Omatangi (248—253). obtusis vel truncato-rotundatis (ut interdwm in f. 1: fpl 1415. uu; altit. 3—6 plo major; ” » 7—--11 u; »” ” 20—24 » ” n IS » — 8 continunm nov. var. Tab. 1, fig. 16—17. (-] Ovgonia complura (—5—) continua, cellule infra oogonia (3 suffultorix) crassiores qummn ox supra. Crass. cell. veget. S . » suffultor. 12—14 ” vogon. d2 » vospor. 22 ” cell. androspor.? 17 Ohaeawai (64). In Oedogonivm platygymum & the their shape somewhat different to the New Zealand variety. wu; ultit. 6 plo major: » » I—3 » » » oh 206 ATEN. 20» » » TRA voogonia are commonly single and perhaps also in But having only met with the parts of this plant, which I have figured, I think it best, until I have seen better specimens, to regard it as a variety of Oe. platygynum, and not as a distinct species. 8. Oe. erenulatum Wirri. in W. & N. Desm. et Oedog. Ital. p. 49, tab. 13, fig. 25—27. Forma qracilior. Dimensiones omnium partium minores quam in forma typica. Planta mascule hujus speciei non visa sunt. Crass. cell. veget. 4—5 wu; altit. ” oogon. 16—18 » 4—S8 plo major; 16—20 u; KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. 13 Crass. oospor. 16 we; altit. 11 u. Omatangi (248). 9. Oe. erispum (Hass.) Wirrtr. Prodr. Monogr. Oedog. p. 10; Vesiculifera crispa HASsALL Hist. of Brit. Freshw. Alg. p. 203, tab. 52, fig. 8. Crass. cell. veget. 11—16 «a; altit. 2—6 plo major; » o0gon. 30—40 » » — 40—46 wu; » —— 008por. 32—3606 » » -34—38 » » cell. spermog (subepigyn.) 10—12 » >» 0 » Ohaeawai (64); Tokano river (170). Nonnulla individua sine spermogoniis e Tauranga (304) verisimiliter huc pertineant. Crass. cell. veg. 12 14 u; altit. 2—4 plo major. Örass. oogon. 32 u, long. 36 uu; Crass. oospor. 27 u, long. 26 wu. 10. 0e. eryptoporum WirrrR. Dispos. Oed. suec. p. 19. Oogonia singula oosporis non plane complentibus. Spermogonia non visa. Crass. cell. veget. 6 wu; altit. 4—6 plo major; » — 00gon. DILSA 18 u; » —— 008por. NÖD 14 » Waimakariri river (1) parcissime. Speciminibus mancis magis incerte quam priores species sunt he: Oe. cardiacum (Hass.) WirrrR. Disp. Oed. suec. p. 155. Oogonia poro superiore (ut videtur) aperta, oosporis nondum evolutis. Crass. cell. veg. 16—20 1; altit. 4—6 plo major; crass. oog. 60—063 wu, long. 70 —84 wu. Tokano river (170). Oe. Lorentzii WizzE Sydam. Alg. p- 51, tab. 3, fig. 99—101. Forma exosporio non punctato. Tab. 1, fig. 18—19. Crass. cell. veg. 32—36 wu; altit. 1!/,—2 plo major; » — 00gon. 24—956 » — » 20—580 uu; » — 00spor. 48—52 » oo» 30—353 » » membr. oospor. ad 4» Plantas masculas non vidi, unde determinatio non satis certa fit. Oed. Vaucherti quoque comparanda sit. Bay of Islands (91). Oe. undulatum (BrEB.) A. BR. Tantum fila sterilia diametr. 17—24 wu vidi. Blueskinbay, Waikati river (35); Papakauri (109); Taupo (161); Orakeikorako (293); Paeroa (302). Oe. sp. ad oblongum WzirtrR. accedens. Orass. cell. veg. 8—12 wu; altit. 8!/,.—10 plo major; crass. o0ogon. 20—25 wu, altit. 40—50 u. Taupo (155, 156). 0e. sp. ad Oe. Gunnii Wirrr. (Prodr. Monogr. Oedog. p. 37) accedens. Oogonia singula. Crass. cell. veget. 6—7 wu, altit. 6!/,—8 plo nrejor; crass. oogon. 26—28 mu, altit. 20-—24 u; crass. oospor. 24—26 mu, altit. 20 u. (Crass. cell.? spermog. 6 wu, altit, 8 wu). | Otaua river (112). 14 OTTO NORSTEDT, FRESHU>=WATER ALG'E, Cohor. 2. Chlorozoosporem (J. I. Angson). Ord. 1. CHETOPHOREATE Harv; Wir. Gen, 1. Chietophora ScunANK. 1, CC tuberenlosa (RoTH) Hook. sec, AG. Syst. Alg. p. 27. Blueskin Bay (39, 42) (Gen, 2. Draparnaldia Bory. I. D. slomerata (VaAucn) AG. Dispos. Aly. Suce. p. 41; Batrachospermum glome- rutum Vaucn. Hist. d. Conf. p. 114, tab. 12, fig; 1. Ad Inpides in rivulo prope Warrington (43); Kororareka (96); Tokano river (170). Forma cellulis filorum et ramorwm primorum erassitudine 3—4 plo longioribus. Tokano (217). 5 acuta AG. Syst. Alg. p. 59. Ohacawai (64). (Gen. 3. Stigeoclonium Körz. 1. NS. subsecundum Körz. 3 tenuius NorbsT. in Wirrr. & NorosT. Alg. exsiee. N:r 315 (1880). sTenuius ramalis ravissimis, fere nullis, apice obtusis. Diametr. cell: vulgo 5—6 u, long. 4—6 plo major, diam. cell. infer. 7 —8—10 wu, long. 1'/,—2'"/; plo major.» In rivulo ad Coromandel (292). 2. NS. amoenum Körz. 3 novizelandienm nov. var. St. Havo-viride (exsiecatum) cellulis inferioribus interdum paullo inflatis, ceteris cy- lindricis, geniculis non constrictis, ramulis minus erebris (ut in Körz. tab. phycol. II, tab. 6, fig. 2 b., non c). Diam. cell. infer. 18—22 u, long. 30—50 (70—80); diam. cell. super. 12—16 wu, long. 14—25: dimn. ramor. suprem. 6—10 wu, long. 10—25 u. Dunedin (25): Auckland (69). Gen. 4. Microthamnion (N.£G.) KiIrcHn. The genus Microthamnion was founded by NäGEnr in Körz. Spec. Alg. (1849) p. 352. Neither his description nor the figures in tab. phycol.”3 (1853) tab. 1; fig. 1 are correct. Kätzing 1 ce p. 18, tab. 55 added a new species, M. marinum, which however by Mr. HaucKk Meceresalg. p. 41 was considered identical with Chantransia KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. 15 secundata (LyNGB.) THUR. In Alg. exsicc. (1859) N:o 829 Mr. RABENHORST described a new species M. strictissimum, of which he has later given a figure in Kryptog. FI. Sachs. (1863) p. 236, which is very misleading and does not agree with specimens in Alg. exsice, I. ce Im Flor. eur. alg. v. 3 p. 375 RABENHORST added a new character to this species »ad genicula paullum constrictis», probably derived from his figure and not from a living plant. In Grevillea XI (Dec. 1882) pag. 75 Mr. M. C. Cooke founded a new species, JM. Vexzator, afterwards sketched in his Brit. Fresh. Alg. tab. 73, fig. 1. It was then that the mode of its ramification was for the first time in any way accurately figured. Prof. F. KIRCHNER had however before (in Schlesch. Algenfl. p. 70) correctly described the pe- culiar ramification in this genus, in this way: »die untere von zwei Zellen seitlich unter der daritber stehenden hervorwächst, aber nicht an der Ausbuchtungsstelle, sondern erst ein Stäck dariiber eine Querband bildet.» Mr. KIRcHNER must therefore be considered as the author of the genus Microthamnion. According to original specimens, received from Mr. TURNER, the cells of M. Vexator are 3—4 u broad, by 12—77 wu long., whereby this species comes very near to the specimens of JA. strictisstmum in RaAB. Alg. exs. I. c. (Perhaps they are identical). 1. M. Kiätzingianum (NäG.?) KIRCEN. 1. c. Crass. cell. 3—4 wu; long. 10—20(—30) u. Bluff inter Sphagna (51). Gen. 5. Aphanochete A. Br. (1851). Genera Herposteiron NaG. in Körz. Spec. Alg. (1849) p. 424 et Ochlocheote THwAITES in Harw. Phycol. Brit. (1849) tab. 226 cum speciebus eorum mihi dubia sunt. Genus Aphanocheete in 2 [vel 3] subgenera dividi potest: ÅA. Aphanocheete sems. strict. setis singulis e dorso medio cellularum egredientibus; [B. Ochlocheete » » » apice » » | C. Polycheete » pluribus » processubus » » Subg. 1. Aphanocheete. 1: AA. repens A. BR. Verj. in der Natur p. 196; Raz. FI. eur. Alg. 3 p. 304, fig. 114. Hutt Valley (60). 2. A. globosa (NorpDst.); Herposteiron globosa NorpbsTt. Alg. Sandvic. p. 23, tab. 2, fig. 22—23. Forma paullo minor. Diametr. cell. cire. 12 u. In Nitella translucenti7 tricellulari NorpsTt. in »Lake Pearson» (1) epiphytica. Forma paullo major. Diametr. cell. 19—28 u. | Taupo (158; membrana cellularum interdum incrassata); Omatangi (239, 240, 249, 264). c Subg. 2. Polychete nov. subspec. In ATTO NORDSTEDRT, FRESU-WATER ALGA. Ro polytheleha nov, spee, Tab; lig. 20—28, Thallus subhemisphiriens in muco involutus, pulvinulum efticiens; ramificatio wgre conspiona cellulis muco mox diseretis; cellulw glohoso-cuneiformes prominentiis membran breviter conicis adscendentibus 9—14 (in apiee 1—2, eeteris in serics 1—2 non regu- lariter ordinatis) apiee in setam elongatam productis obsessw, Diametr. cell, cum prom. 20—40 sc; dinm. pulv. ad 1 mm; long. set. ad 600 a, Ad plantas aquatieas paludis prope Taupo (154—158). Ord. 2. CHROOLEPIDER Ran. Gen. 1. Trentepohlia MaArT. I. T. Jolithus (Lin) »Wally. Comp. IV, p. 151» sec. RaB. FI cur. alg. v. 8, p. 373; WiT'TrR. Point. Skand. växt. 4 p. 16; Byssus Jolithus Lis. Spec. Plant. p. 1169. Forma erassior. Diametr. cell. infer. 40—44 wu; long. 42—50 u; crass. cell; super. är, cire. 30 ww, long. 2—3 plo major. Longit. gametang. 45— 54 u, lat. 36—40 u. (Cfr CooKr Brit. Fr. Alg. pag. 186). Ad Iapides prope Taupo (152). Ord. 3. CONFERVACEELE (AG.) Rae. Gen. 1. Cladophora Körz. ') 1). CC. flavida Köt2. Phyc. germ. p. 213; tab. phyc. 4, tab. 22, fig. 2. Forma curvata HAUCK. Taupo Lake (151). 2. C. eallicoma Körz. Phyc. general. p. 267; tab. phyc. 4, tab. 37, fig. 1. Tapuaeharurn (320). 3. C. erispata (Rorn) Körz. Phyc. gener. p. 246. Forma Waikatensis HAUVCK. Filamenta 40—80 wu crassa, ramuli 15—75 uu; artieuli diametr. 8—25 plo (vulgo 12—25 plo) longiores. Waikato river (319). 4. 0. fracta (Vanc) Körz. Phyc. gener. p. 263; Conferva fracta Vanr Flor. Dan. fase. 16 p. 7, tab. 946. Forma in Cladophoram Hochstetteri Grus. tramsiens, que species verisimiliter tantum forma Cladophore fracte sit. Rotoaira Lake & Pontu river near Tongariro (275—276): Tapnaehururn (321). ') Definitionem speciernm formarumque gen. Cladophore et Rhizoclonii benevolentie cl. viri F. HavcK debeo, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 8. WG 4 5. OC. Hochstetteri GrRun. Nov. Alg. p. 39, tab. 3, fig. 1. Lake Taupo (145, 168); Rotoaira Lake (269—274). Specimina sub N:o 274 articulis longioribus. Gen. 2. Rhizoclonium Körz. 1. R. hieroglyphicum (AG.) Kötz. Forma Waikitensis HAucK nov. form. Fila leviter crispata, 20—28 wu crassa, articulis diametro 2—3 plo ('/.—4 plo) longioribus. Bay of Islands (91); Roturua (129); Waikite (301). Forma Kororarekana HaAucK nov. f. Fila leviter crispata, articulis 14—19 wu crassis diametro 1'/.—2"/; plo longioribus (nonnullis longioribus seu breviorius), in ima parte volubilia longiarticulata. Membrana cell. cire. 2 u crassa, hic illic ultra. Kororareka (92, 93). 2. R. Berggrenianum HaUucK nov. spec. Fila crispata, raro passim cellula ramum spurium brevem emittente, interdum ad basin ramosa. Fila sterilia 10—14 wu crassa, articulis diametro 2—38 plo, vulgo 3—56 plo, longioribus. Membrana' cellul. 1, 25—2 wu (vel ultra) crassa. Fila sporigena vulgo 12—16 u crassa, articulis diametro 1—2"/.—4 plo longioribus (membrana ad 3 u crassa, non evidenter lamellata). Hypnospore ovales in parte superiore aut inferiore cellularum evolutee, nunc in serie cellularum quadam partem supremam cellul& uniuscujusque occupantes, nune in alia serie partem infimam, nunc alternatim utringue ad dissepimentum cellularum binarum. Crass. hypnospor. sin. membr. 13—15 wu. In aqua calida et ad terram adjacentem ad fontes prope Roturua (133, sterilis) et Tokano (213). Gen. 3. Conferva Link; WILLE"). 1. GC. bombyceina AG., WinLrE f. genuina WinrE Hvilecell. Conf. p. 20, tab. 9, fig. 41—43 tab. 10, fig. 51—54. Waimakariri river (5); Warrington (37); Ohaeawai (65). 2. OC. sordida Kötz; WinrnE 1. ce. tab. 10, fig. 66. Lake Lyndon (20). 3. OC. Nove Semlie Winne; C. floccosa (VAucH.) AG. £ Nove Semlix WILLE. Nov. Seml. Alg. p. 64, tab. 14, fig. 88. Lake Lyndon (21); Teremakau & Arahura (22); Hutt Walley (60); Maungaroa (61). 1) Determinationem Confervarum el. d:ri N. Wine debeo|. 2 K, Sv, Vet. Akad. Handl, Bd. 22. N:o 8. 2 4. L. IS OTTO NORDSTEDT, FRESU-WATER ALG'E, C, stagnorum Körz. Phye. gener. p. 257; Wine Hvilecell; Conf. tab: 9, fig 12-27, tab, 10, fig. 50, Ohnaeawni (66). Ord, 5. ULOTHRICHEAE Ran. Gen, 1. Ulothrix Körz. U. zonata (Wen. ot Monr) Körz. Phyc. gener. p. 251, tab. 80; Conferva zonata Wen, et Monr Nat. Reis. p. 97, tab. 1, fig. 7. Lake Tarawera (312). U. mucosa Tnur. Rech, s. I, zoosp. p. 223, tab. 18, fig. 8—11. Crass,. cell. S—10 uu; long. 6—16 u, Tokano river (172). U. flaceelda KOTz. Spec. Alg. p. 349; tab. phyc. v. 2, tab. 95, fig. 2. Crass. cell. 8 2; long. S—I10 u. Tokano (206). U. varia KörTz. Spec. Alg. p. 350; tab. phyc. v. 2, tab. 96, fig. 4. Crass. 9—15 wu; long. 6—18 wu. Tokano (207). U. erassiuseula Körz. tab. phyc. v. 2, p. 30, tab. 96, fig. 3. Crass, cire. 22 us. Fila interdum in more Schizogonii divisa. Dunedin (31). U. erenulata Körz. 8 corticola Ran. et WESTEND. in RaAB. FL eur. alg: 3 p. 368. Dunedin, ad truncos arborum (30). Ord. 4... PEDIASTREJE NG. (Gen. 1. Pediastrum MEYENn. P. Tetras (EHrRENB.) RaAnFs On Brit. Desm. p. 469, tab. 12, fig. 4 char. emend.; Micerasterias Tetras EnrenNB. Infus. p. 155: Pediastrum Ehrenbergii (Corpa) A. Br. Alg. Unicell. p. 97, tab. 5, fig. H. 1—4. Auckland (70); Otaua river (112); Taupo (157); Omatangi (240). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 8. 19 2. P. Boryanum (Ture.) MEneGH. Syn. Desm. p. 210; A. Br. I c. p. 86; Helierella Boryana Turer. Aperc. organ. p. 319, tab. 13, fig. 22; P granulatum (Körz.) A. Br. lo & Da HO Lake Lyndon (20); Teremakau & Arahura (22); Auckland (70); Omatangi (248). 3. P. integrum NG. Gatt. einz. Alg. p. 96, tab. 5, fig. B. 4. Cornua cellularum 22re conspicua, vulgo tantum singula visa. (Coenobium unum fo] , S (>) ex eodem loco fortasse ad Ped. Sturmir REINscH. (f. granulatam) adnumerandum sit). Waimakariri river (5). Gen. 2. Coelastrum NEG. 1. OC. sphericum NEG. Einz. Alg. p. 98, tab. 5, fig. C. 1. Teremakau et Arahura (22); Dunedin (27); Hutt Valley (59); Auckland (70); Kohu- kohu (104); .Otaua river (112). Forma ad OC. microporum accedens, sed cellulis non perfecte globosis. Outa- kura (117). Gen. 3. MBSorastrum Körz. 1. S. spinulosum NacG. FEinz. Alg. pag. 99, tab. 5, fig. D. Gen. 4. Scenedesmus MEYrzrn. 1. S. obtusus MeEyrnN Beob. öb. Algenf. p. 775, tab. 43, fig. 30, 31; RALFsS Brit. Desm. p- 193, tab. 31, fig. 16! Dunedin (27); Omatangi (240). In the gatherimg from Dunedin I met with a specimen, which is probably referable to S. Hystrix Lagerh. Stockh. Pediastr. p. 62, tab. 2, fig. 18. 2. quadricauda (Turr.) Breg. Alg. Falais. p. 66; Achnanthes quadricauda Turer. ADErRe. ORGEn. jD HU, ta lö, NE 0 Lake Lyndon (20); Teremakau et Arahura (22); Dunedin (25, 27); Bluff (51). 8 ecornis (EHRENB.) RALFS Brit. Desm. p. 190, tab. 31, fig. 12 h.; Sc. quadricau- datus 6 ecornis EHrReNB. Abb. d. Berl. Akad. 1833, p. 309. Teremakau et Arahura (22); Omatangi (240). 5 3. S. obliquus (Turr.) Körz. Syn. Diat. p. 609; Achnanthes obliqua TURP. Aperc. organ. pag. 312, tab. 13, fig. 9. Dunedin (27); Hutt Valley (59); Tokano (209); Omatangi (240). 20 OTTO NORDSTEDT, FRESH-WATER ALGJE, Ord. 5. PROTOCOCCACEJT (Meseou.) Ran. Gen. 1. Polyedrium N.ru. I. P. lobulatum NEG, Einz, Mg. p. S4, tab. 4, fig. Bi 4, Otava river (112); Omatangi (248). Forma totragona. Tab. nostr. 1, fig. 24—25. Ofr. REinsen Algenflor. p. 78, tab, 2, fig. 2. Omuatangi (240), 2. P. tetragonum NÄG. I ce. p. 84, tab, 4, fig. B. [Ng Otaua river (112). 3. P. Gigas WitrR. Gott. Öl Sötv. Aly. p. 33, tab. 4, fig. 4. > Forma tetraötrica. Diumetr. 60—70 13; crass. membr. 2 sm, im apic. 4 u. Tokano (209). (Gen. 2. Chlorococcum Furirs. I Cosp. In aquis calidis ad Rotorua (136). Ord. 6. PALMELLACEAJ (NE6.). Gen. 1. Tetraspora Link. I. T. explanata AG. Neu. Gatt. v. Aly. p. 642; Körz. tab. phyc. 1, tab. 27, fig. 2. Diametr. cell. veg. 5, 5—16 wu; cellula perdurantes membrana fulva, diam. 10—14 u. (WittR. et NorDST. Ålg. exs. N:o 354). Kororareka (92, 94). 2. T. lubrica (RotH) AG. Spec. Alg. 1, pag. 415; Ulva lubrica RorH Catal. Bot. 1, p- 204, tab. 5, fig. 7. Castle Hill (9). Gen. 2. Apiocystis N.ec. 1. 4. Brauniana NG. in Körz. Spec. Alg. p. 208; Einz. Alg. tab. 2, fig. A. 1. 7 TN Hutt Valley (59, 60); in Vaucheria cpiphytica. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 8. 21 Gen. 3. Oocystis N.ec. 1. 0. Negelii ÅA. Br. Alg. unicell. p. 94. Forma. Cellulx (bina aut quaterne) elliptice vel fere circulari-ellipticx, membrana in utroque fine tuberculo instrueta (ut in omnibus speciebus hujus generis plus minus evidenter?). Pong. cell. 130; 32/32, 28.10: MBA ES 22 2222 | Lat. » BI, MI BA MG | IG NO 18 NS IA NF ARD Arthur Pass (17); Omatangi (240). Having, in the same gathering, met with specimens of different length, breadth, 3 0|— 110 = 2 1=10— and size, I hesitate in approving of the numerous species described lately. Gen. 4. Raphidium Körz. 1. R. polymorphum FrEsEN. Abb. d. Senckenb. naturf. Ges. 2, p. 199. Form et fusiformes et falcatx, a me non accuratius examinate. Arthur Pass (17); Teremakau et Arahura (22); Dunedin (27); Hutt Valley (60); Tokano (209). Gen. 5. Gloeocystis N.rG. Species non examinate in stagnis ad Waikato river (236, 237), Omatangi (253), Tauranga (304); et in aqua plus minus calida ad Tokano (213), Rotomahana (317, 318). Gen. 6. Pleurococcus: MENEGH. P. sp. inter fila Ulothricis crassiusculx e Dunedin (31). Cohors 3. VWVolvocine2X EHRENB.; COHN. Ord. 1. VOLVOCEZ. Gen. 1. Eudorina EHRENB. 1. E. elegans EHRENB.; PRINGSH. Paar. d. Schwärmsp. fig. 5. Maungaroa (61); Taupo (162). Gen. 2. Pandorina Borr; PRrRInGsH. 1. P. Morum (Mörr) Bory; PrinGsH. Paar. d. Schwärmsp. fig. 1—7. Teremakau et Arahura (22); Dunedin (25); Wellington (67). << '” oTTO NORUNSTEDT, FRESU=WATER ALG)'E, ten. 3. Chlamydomonas Kurenn. Chl, sp. Turauwera (309), Cohor. 4. Vaucheriacem J.E. AREsen, Ord. 1. VAUCHERIEJE Decamss. Gen. 1. Vaucheria De. 1. V. sessilis (Vavon) De. 8 Hooker (KOTZ); V. Hookeri Körz. Tab. phycol vol, 6, p. 31, tab. 58, fig. 3; V. sess. f. Hookeri Norost. Alg. Smås. 2, pag. 186. Dinmetr. thall. 70—110 2; long. spor. 90—120 sa, lat. 84—100 ju; crass. membr. spor. (non lamellatw) 4—7 2. Longit. spor. speciminis « Kerguelen in herb, Agardhii 94— 110 2, lat. 70—S6 2, crass. membr. spor. ad 6 u. Wuaimakariri river (5); Teremakau et Arahura (22); Blueskinbay (33 & 41); Hutt Vulley (60), 2. V. sp. ad V. terrestrem (VAucn.) LynGB., WALZ accedens, f. megacarpa. Long. spor. 220 u, lat. 160 pu. Sporangia juniora reflexa sunt, gqua in re magnuwn similitudinem cum V. littorea HorFm., AG. prebet, Fortasse propria sit species. Blueskinbay parcissime. I could not clearly sec whether the antheridivm and the oogoniwm bend in parallels or in opposite planes. I have met with similar specimens in a gathering from Dovre in Norway (Kongsvold 1865, leg. S. BERGGREN): Cohor. 5. Siphonew Grev.; J. G. AG. Ord. 1. HYDROGASTREAZ Bar. Gen. 1. Botrydium WaLnrnr.: RostAF. & WoRkonN. 1. BB. granulatum (Lis) Grev. Alg. brit. tab. 19: Rost. & Wor. Ueb. Bot. p. 669; Ulva granulata Lis. Spec. plant 1753, p. 1164. Tokano (212). Ord. 2. CHARACIEJE (N 6.) Wirttr. Gen. 1. Characium A. Br. 1. C. ensiforme Herwm. Neud. Char. p. 26, tab. 6 B, fig. 1. Waitati river (35): Hutt Valley (60); Rotorua (140). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 8. 213 Gen. 2. Ophiocytium NG. 1. 0. cocehleare (EicHw.) A. Br. Alg. Unice. p. 54; Spirodesmus cochlearis Bichw. Naehtr. za mins. mp. sol tab 5, EIA sec. auct. Blueskinbay (35, 40); Hutt Valley (59); Kohukohu (104); Taupo (162). 2. 0. parvulum (PertTyrY) AA. Br. 1. e. p. 55; Brochidium parvulum Perty Kleinst. Leb. p l l js ANG, VED INO ING (D Waimakariri River (5); Teremakau et Arahura (22); Bluff (51; Ohaeawahi (64). 3. 0. majus NEG. HFEinz. Alg. p. 89, tab. 4 A., fig. 2. Hutt Valley (59). Cohor. 6. Conjugate Dr Bar. Ord. 1. MESOCARPEA Dre Bar. Gen. 1. Mougeotia AG.; WITTR. 1. M. eapucina (Bory) AG.; Leda capucina Bory in Moug. et Nestl. Stirp. Crypt. Vogeso-rhen. N:o 793 sec. auct.; Staurospermum capucinum KörTz. 2 l I Omatangi (253, 260), cum sporis maturis vinosis (Cfr. WITTR. et NORDST. Alg. exsiec. N:o 60). Ord 2. ZYGNEMEJE Menecn. Gen. 1. Spirogyra LIinK. 1. S. tenuissima (Hass.) Körz. Spec. Alg. p. 437; Petit Spirog. Par. tab. 1, fig. 21; Zygnema tenuissimum Hass. Obs. on Zygn. p. 41. Copulatio lateralis. Crass. cell. veg. 12 u; crass. cell. sporif. 34 u, long. 140 u; crass. zygospor. 26 wu, long. 60 u. Waimakariri (2). 2. NS. singularis NORDST. in WIiTTR. et NorDsT. Alg. exs. N:o 361. »Cellule apicibus interdum replicatis vegetativr longitudinaliter lineolate ut in Sp. lineata SURING., juniores fascia chlorophyllacea spirali anfractibus 3—4, diametro (30—36 wu) 4—5- rarius 7plo longiores, fertiles diametro subzrequales 4plo longiores non tumidee; zygospore ovales (diam. 25—30 u, long. 46—64 uw) membrana fuscescente glabra. Dunedin (32 sterilis); Warrington (36); Kororareka (97). "This species belongs to the section, that has the cells not replicated at the ends. (Formely I had seen extremly seldom cells with replicated ends, but now I think the cells 24 OTTO NORDSTEDT, FRESU-WATER ALOMR, with soch ends perhaps belong to another species). It corresponds in size with S. longata in Petit Spirog. Par. p. 20, tab. 5, fig, 4—5, but the differently shaped zygospores will distinguish thom, The zygospores of S. singularis are, indeed, not rounded at the ends, as in S. longata, but more attenuated, as in 5. communis (Per. I ce op. 16 tab. 5, fig. 1—3), The lincolm are perhaps of no value, as likely not to he seen in the living cells. 3. 8 lineata Suriso.? (Alg. Japan, p. 18, tab. 4) »f tenuior, sterilis, dinmetr. cell, 36— 54 u, long. 2'/,—4 plo maj.» (WitrrR. et NorosTt. Alg. exs N:o 359). Warrington (36); Kororareka (97 paullo erassior). Spirogyree storiles sub Nio 4, 14, 28, 29, H1, Å7, 108, 128, 141, 221, 268, 284 etc: Gen. 2. Zygnema AG. (incl. Zygogonium Körz.). Species nonnulle, semper steriles, sub N:o 50, 51, 65, 66, 76, 163, 238, 242, 251, 255, 262, 282, 302, 314, 315. Gen. 3, Debarya Wirrr. Got. ÖN Söttv. Alg. p. 35. I. DD. glyptosperma (De Bar) Witrr. [1 oe]; in Enum. Pl Scand. 4 (1880) p. 24; Mon- geotia glyptosperma DE Bar. Conjug. p. 78, tab. 8, fig. 20—25. Zygosporw panllo minores, stris inter carinas medianam et intermediam fortasse paullo latioribus et pancioribus (nullis striis inter carinam intermedimn et centrum visis). Crass. cell. veg. 12 u; long. zygospor. 42—49 wu, lat. 30—40 u, erass. 22 u. Omatangi (250, parce fructifer.; 260). Ord. 3. DESMIDIEJE Körz.: DE BAR. Gen. 1. Phymatodocis NORDsT. 1. P. Nordstedtiana Worirre 2 novizelandiea nov. var. Tab. 2, fig. 1—2. Semicellule a vertice vise lateribus tantum levissime concavis. (Fascie tort:e). Lat. cell. 34—36 u; long. 46—50 wu; lat. connect. inter cell. 17—20 wu; lat. isthm. 20—28 u. Papakauri in catarracta (109). Of this genus 3 forms are known, forming a series, which it would perhaps be most just to bring together into one species. However, in IP. alternans the breadth of the cell is (about th) greater than its length, but in P. Nordstedtii the length is (about '/, rd) greater than the breadth. In P. alternans the ends of the cells are likewise not united to each other in the whole of their breadth, but only in the middle in as much as their half, almost as in P. Nordstedtii. From a drawing of P. aiternans by Mr. A. LÖFGREN KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. 25 it appears that the inner part of the sinus between the semicells of this species is in a living plant somewhat widened. Gen. 2. Desmidium AG. 1. D. Swartzii AG. Syst. Alg. p. 9; Diatoma Swartzil AG. Disp. Alg. Suec. IV, p. 34; 100- (SME 180 HON dh (KSTADEN Forma Ralfsii Bag. Flor. Eur. Alg. 3, p. 154. Lat. 36—50 u; long. 18—20 u; lat. zygospor. 23—28 wu; long. z. 36 u. Blueskinbay (34); Hutt Valley (59); Papakauri (109); Taupo (154, 156 cum zygosp.); Omatangi (240). 2. D. (Didymoprium) ecoaretatum Norpst. nov. spec. Tab. 2, fig. 3. D. a Desmidio gracilicipiti (NoORDST.) LAGERH. differt cellulis apicem versus magis attenuatis. Latitudo apicis tertia pars diametri transversalis cellulx. Membrana subtilis- sime punetata: punctis longitudinaliter ordinatis. Long. 25—34 u; lat. bas. 34—38 u; lat. isthm. 33 u; lat. apic. 12—14 u; crass. 24—26 u. Taupo (157). Since the zygospores of D. quadratum & have been discovered (LaAGErH. Bidr. Am. Desm. p. 227, tab. 27, fig. 1), I agree with LAGERHEIM in considering the var. 5 qgraciliceps as a distinct species. The fig. 2 in LAGERH. 1. c. (forma major!) appears to be magnified 300, and not 400 diameters. (Long. cell. 42—45 wu; lat. max. 45 wu; lat. apic. 21 u; lat. isthm. 35—36 u). Desmidium quadratum in JosH. Burm. Desm. tab. 22, fig. 3 seems also to belong to D. graciliceps as a forma intermedia (long. 24—26 jv; lat. 30 u; lat. isthm. 21 u; lat. apic. 15 u; crass. 24 u). — Desmidium quadratum in WOoLLE Desm. Unit. St. p. 26, tab. 49, fig. 5 is more deeply constricted in the middle of the cells than the common form, and I therefore consider it as a var. constrictum mihi. Lepto- zosma catenula TURN. Som. Desm. pag. 934, tab. 16, fig. 2 looks as a Didymoprium (graciliceps or an allied form) viewed from the side. 3. D. Baileyi (RALFs) DE Bar. Conjug. p. 76; Norpst. Alg. et Charac. 1, p. 4; Apto- gonum Baileyi Rarres Brit. Desm. pag. 208. 6 undulatum (MasK.) Aptog. undul. Mask. N. Z. Desm. p. 302, tab. 11, fig. 1—3. Lat. 27 u; long. 18 wu; lat. apie. et isthm. 25 u. Papakauri (109); Omatangi (240). The genus Aptogonum was founded by RarFs 1. c. upon one species, but he already in the Appendix to the same work pag. 208 added another, that of D. Baileyi, whereby the characters of the genus given pag. 63, became altered. Relegating Åptogonum Des- midium into Desmidium, Mr: ARCHER (in PritcH. Infus. p. 723) considered Desmidium K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 22. N:o 8. 2 20 OTTO NORDSTEDT, FRESU-=WATER ALGAE. Bailey av the only species of the genus Aptogonum, characterized by »joints not con- strieted, plane or orenated at the lIateral margins, but according to his description the latter species has its slateral margin plane. DD. Baileyt to my opinion however not having its margin perfectly plane, and its joints therefore (often) being somewhat constrieted, the only difference seems 10 me to be that the filaments are not twisted in Apt. Bail., but that in the Desmidium specios they are twisted. This does not seem to me a suflicient difference between two genera. Aptog. Desm. being morcover very near to Desm,. Baail., I do not approve of their forming two proper genera, In his reviow of MASKELL/s paper on the New Zealand Desmidiemn (Grevillea N:r 53, Sept. IS81, pag. 28) Mr. ARCHER remarks that »it may probably be the more correct course to relegate Aptogonum-species to the genus Desmidium, the difference being only the so-called foramen, — — Aptogonum undulatum MASKELL; it appears un- doubtedly quite distinct from D. Desmidium, or D. Baileyir. In Desmidium Swartz small foramina are sometimes seen, not in the middle ot the junetion, but nearer the margin (see Gay Conjug. tab. 3, fig. 3 a). Mr. Woriig (Desm,. Unit. St. pag. 27) states that the filaments of Desm. Baileyi are stwisted», »the lateral margins are straight, not bierenate, a characteristic which sepa- rates it from the other species», but in Rarnres Brit. Desm. tab. 35, fig. I a the short filament is not twisted. And likewise in RaB. Alg. exsice. N:r 2509, gathered by WOLLE, the filaments are not twisted, and the margins of its cells bicrenate, but the crenatures are distant from one and other and extremely small, nearly imperceptible. (— »I cannot help thinking that the faint marginal irregularity does in reality existy WALLiIcH Desm. Beng. p. 188.) In the Bengal specimens Mr. WaALuicun (1. c. pag. 191) has observed that: »the margins are faintly irregular, a large oblong portion of the free sides of each joint being slightly raised above the surrounding surface, and thus detracting somewhat from the otherwise straight character of the margins». (Is not this »raised» portion very slightly sinuated?) What Mr. WaArzicH 1. c. says that: »the intermediate space, in both the Bengal forms of this genus, are subject to considerable variation in size», is applicable to every variety of this species. There is likewise variability in length and breadth of the cells. L : Br. 1:0,s5—1,37. The joints of the american forms seem frequently to be about equal in length and breadth. The uniting »cushions» (or processes) are perhaps different in the varieties of this species. Mr. WALLICH informs us that they are »circular» (in the endview); it is so I have seen them in the American form (tab. 2, fig. 4b), in the New Zealand variety I have met merely with cuneiform cushions. According to the drawings by WoLzE l. c. and BaizeyY in RarFs Brit. Desm. the zygospores are elliptic; in the Bengal form, however, they are very nearly circular (WAL- LiCH 1, ctab: 7, ig.9). No author has informed us that this species can produce a mucous sheath; both DeELPONTE and RaciBorskI (Nonn. Desm. Polon. p. 65) literaly say: »trichomatibus non vaginatis». But whether there is one or not, is of no consequence. And once in Sweden (in Hufvudnäsön near Venersborg) I met with a mucous covering, 63 u in diameter. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. 2 By a careful examination of all the forms in a living state, more species may be set up, but at present I must refer them all to one: « (forma genuina). Cellul&e margine fere integre crenulis 2 minutissimis distantibus ornate. Spore late elliptice. Tab. 2, fig. 4—35. Hab. America borealis et australis (Brasilia, Sao Paulo, comm. A. Löfren, N:r 172). Pp bengalense nov. var. (Aptogonum Baileyi WaALLicH 1. c.;? Desmidium »qua- dratum» ') (DELP.) SCHAAR. P excavatum SCHAAR. Afoan. Alg. p. 247, tab. 5, fig. 25). Cellul&e margine medio late excedente (crenis parvis?). Spore fere circulares. Hab. Asia, Bengalia, (Afganistan?). y coelatum (KircHN.) Cellule margine medio 2 crenis (vel lobulis) retuse vel emarginate. Tab. 2, fig. 6—7. a. — — retuse. Desmidium coelatum Kircen. Schles. Alg. p. 133. Hab. Europa, Silesia. Huc accedunt forme e Java in Asia et Senegalia in Africa (efr Norpst. Alg. et Charac. 1, p. 4). br emaromatee. 1. Forma italica (Aptogonum coelatum B. var. trigonum a) forma italica RaciB. Nonn. Desm. Polon. p. 66) Cellule a vertice vise lateribus subtumidis.) Hab. Europa, Italia (DELPONTE). 2. Forma poloniea (Apt. coel. B. var. trig. b) f. polonica RaciB. 1. ce. tab, 5, fig. 6). Cellule a vertice vise lateribus subeoncavis. Hab. Europa, Polonia. J undulatum (MaAsKerr). Aptogonum undulatum Maskr. 1. c., non Desmidium undulatum Corpa. Cellulxe margine convexo leviter angulato-triundulate; a vertice vise regulariter triangulares angulis rotundatis, lateribus fere rectis. Tab. 2, fig. 8. Hab. Nova Zelandia. Gen. 3. Hyalotheca EHRENB. 1. H. dissiliens (SmitH) BrEB. in RaLrs Brit. Desm. p. 51, tab. 1 fig. 1; Conferva dissiliens SmitH Engl. bot. (1812) tab. 2464 sec. RALFS. Forma bidentula minor; long. 13—15 mu; lat. 14—16 wu; crass. 14 u; long. zygospor. 18 u; lat. zyg. 14 u. Waimakariri river (5); Omatangi (240). Forma bidentula major; long. 11—16 wu; lat. 22—28 u. Waimakariri river (5); Arthur Pass (17); Teremakau et Arahura (22); Waitati river (34); Bluff (50); Invercargill (53); Hutt Valley (59); Wellington (67). Forma tridentula; long. 18 u; lat. 26 u. Invercargill (54); Hutt Valley (59). Form2&e varie, non accuratius observate: !) A slip of the pen. Should have been: »tetragonum». 28 OTTO NORDSTEDT, FRESHU-WATER ALGMA, Dunedin (27) long. 12 mm, lat. 26 sa; Bluff (50): Winton (58): Maungaroa (61); Ohacawai (64); Kororareka (100) long, 16—20 ms, lat, 24 ms, Int. npie. 22 2; Kohukohu (104); Papakauri (109); Taupo (154) long. 24—32 pj, lat. 36 wu, 2, HH. hlans nov. spec. Tab, 2, fig. 9, H. fasciis margine ad juneturas eellularom hiantibus, Cellulm medio leviter exea- vato-constrietw; semicellulw oblongo-hexagonmw, apice late truncatm lateribus rotundato- angulatis, a vertice vism circulari-trigonm angulis dentiformi-obtusis. Latitudo apicis et longitudo cellulm dum partes crassitudinis. -Membrana subtiliter punctata. Habitu Desmidio quadrato NorosTt. a latere viso similis, ab H. dissiltente precipue diftert cellulis inter se margine hiantibus (unde nomen specificum). Long. cell. 20—22 mu; crass. 30—32 u; lat. apie. 18—22 u; lat. isthm. 27—29 u. Crass, fil. com vagin. mucos, cire, 50 u, Omatangi (240, 248). Gen. 4. Gymnozyga EnresB. Berlin. Monatsb. 1840, p. 212; Bambusina Körz. 1. G. moniliformis EukenB. 1. ce. Desmidium bambusinum BréB. in Chev. Micr. p. 271 (sine descriptione) sec. RarnFs Br. Desm.; Desmidium Borreri Rates On Brit. Desm. p. 375, tab. 8, fig. 4. Long. cell. 20—28 u; lat. 18—23 u; crass. 16—18; lat. apie. 12—14 ju Teremakau et Arahura (22); Papakauri (109); Taupo (154, 157); Tauranga (305). Gen. 5. Spondylosium BrRÉB. 1. S. pulechellum ArcuH. 5 bambusinoides (WittR.) LuNnp. Desm. Suec. p. 92; Sphero- zosma bambusinoides Wrirrtr. Skand. Desm. p. 25, fig. 12. (Cfr Norpst. Sydl. Norg. Desm. p. 47). Individua tantum nonnulla singula, in fascias non conjuncta, vidi, que hanc ad speciem nec ad Cosm. Hammeri P minus ReisscH (speciem habitu similem) pertinere puto. Tab. 2, fig. 11. Long. 12—13 wu; lat. 9—10 ju; crass. 5 ju; lat. isthm. 3 u. Omatangi (260) parcissime. Gen. 6. Spherozosma Corpa. 1. S. granulatum Roy et Biss. Jap. Desm. p. 242, tab. 268, fig. 17; Spherozosma excavatum f. javanica Norpst. Alg. et Charac. 1, p. 3. Long. 8,5—11 we; lat. 10—12 u; crass. 4—6 wu; lat. isthm. 5,5—6 u. Dunedin (25, 27); Otaua river (112). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 8. 29 Gen. 7. Onychonema WALLICH. 1. 0. filiforme (EHRENB.) Roy et Biss. Jap. Desm. p. 242; Odontella filiformis EHRENB. Infus. p. 154, Meteorp. tab. 1, fig. 20(?). Long. sin. process. 14,5—18 wu; lat. 15—19 wu, lat. isthm. ce. 3 u. Tab. 2, fig. 10. Omatangi (240). Gen. 8. Cosmocladium BREB. Specimina perpauca ex Invercargill (54) habitu fere Cosmarti globosi BULNSH. ”subaretoi LAGERH. in WITTR. et NorDsT. Alg. exs. N:r 567 vidi, que fortasse ad hoc genus perti- neant. Long. cell. 18 u, lat. 15 u, lat. isthm. 9 u. Gen. 9. Micrasterias MENnEGH. 1. M. Schweinfurthii Con Desm. Bong. p. 10, tab. 11, fig. 2. M. rotata Mask. N. Z. D. ta IIS He D Gt NG Ze ID, JANGIGL TRE DAUN TR AA ne ID cv (nn DN) Dentes ad incisuram lobi polaris a fronte visi tantum 2 (in lobo a vertice viso 4) ut in fig. Cohnii citata, non 4 ut in fig. Maskellii. Semicellule a basi vise fusiformes margine c. 5-undulat&e tumore mediano ceteris paullo altiore. Tab. 2, fig. 12. Long. cell. 304—335 u; lat. 280—310 wu, lat. lob. pol. 48—62 wu; crass. 40 u. Kororareka (100). 2. M. angulosa HANTZSCH in RaAB. Alg. exsicc. N:r 1407; REINsScH Spec. gen. nov. Alg. Hun oc pa oskar TDI förmanb). Long. 250—270 wu; lat. 184—210 u; crass. 54 u. Teremakau et Arahura (22). 3. M. denticulata BreéB. Alg. Falais p. 54, tab. 8; RaALnrs Brit. Desm. p. 70, tab. 7, fig. 1. 8 notata nov. var. Tab. 2, fig. 13. Semicellule lobo polari utringue ad incisuram medianam dente singulo, a vertice vise margine levissime 51es undulata elevatione mediana in papillam acutiusculam pro- ducta, lobo polari medio dentibus 4 conniventibus. Long. 232—282 u; lat. 200—220 wu; crass. 74 u. Arthur Pass (17); Christchurch (49); Omatangi (248). Waimakariri river (5); semi- cellul& e vertice vise tantum leviter tumidse (ceterum ut in forma priori). 4. M. papillifera BreEB. in RaALFs Brit. Desm. p. 72, tab. 9, fig. 1. 8 evoluta nov. var. Tab. 2, fig. 14. Duplo major quam forma typica. Semicellul& lobis lateralibus ter repetito-lobulatis. Lobus polaris angustior. 30 OTTO NORDSTEDT, FRESH-WATER ALOE. Long, 270—280 mu; lat, 220—240 us; Iat. lob. polar. 62—64 wu, Papakauri (109); Taupo (156). In the middle of the end lobe the minute spines are arranged in the same manner as in M. Sehweinfurthii f. avd M. dentieulata B notata. The ultimate subdivisions of the latoral lobes sometimes show a tendeney to an additional dichotomy. When such is the case the subdivisions next to the sinuses (bordered by a row of minute spines) will be- come tri-dentate or divided into 2 parts, of which one has merely one, the other two teeth. This form is somewhat similar to fig. 8 a. and b. in DE Not. Desm. Ital. tab. 2, but still nearer to fig, 9 tab. 32 in Wonig Desm, Unit. St. 5. M. Jennerl RaAres Brit. Desm. p. 76, tab. 11, fig. 1. 8 subdentieulata nov. var. Tab. 2, fig. 15. Semicellulw lobis intermediis latitudinem lobi polaris mquantibus, bilobulatis, lobulis bifidis (ut in lobis basalibus) laciniis divisis; laciniis ultimis loborum et intermediorum et basalium plus minus evidenter bidentulatis. Long. 168—180 mu; lat. 12S—140 ju; lat. lob, polar. 54—56 wu; altit. lob. pol. 28— 30 2; erass, cell. 45—50 u, Taupo (161). It is not impossible that we may once meet with specimens of this form, where the basal lobe are divided quite as much as those in the middle, because in other species of Micrasterias not unfrequently happens that the basal lobes have time to divide before they are full-grown. The fully developed semicells were ornate with minute granules, the younger were smooth (fig. a'). 6. M. Mahabuleshwarensis Hos. / ampullacea (MASK.). Semicellulw e vertice vise rhomboideo-fusiformes medio utrinque tumore parvo tumidae. Long. cell. lobulo super. lobor. later. indiviso 166—170 gt, lat. 124—140 u. ,» . ” » » diviso 170—200 u; » 148—170 u, crass. 54 u. Teremakau et Arahura (22); Auckland (70); Tokano (209). Ås we find that the lateral lobes of the rest of the Micrasterias species will be once or several times dichotomously divided — within certain limits however —, but that they nevertheless retain their type, it seems to me admissible to unite M. Mahabuleslwarensis with M. Wallichii and other allied forms. Mr. Grusow (in Ras. Beitr. II, pag. 14) con- sidered it probably that to M. Wallichii ought to be referred his fig. 11 (having the upper lobule of its lateral lobes bifid or the lateral lobes to apperance tri-fid), WALLICH'S fig. 10 (Desm. Bengal. tab. 13, M. morsa I with bipartite lateral lobes) and fig. 9 (M. expansa y with entire lateral lobes). I however consider that at present, until more evi- dently transitional states have been found, the latter form ought to be looked upon as a distinct species, because its end lobe is only bifurcate without the vertical processes (see also ARCHER Observ. p. 32 sep.). M. Hermanniana ReissocH. is likewise referable to this species, although fig. 1 b and 1 c tab. 8 in spec. gen. nov. Alg. Fung. — if fully cor- rect — seem to be rather more dissimilar. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. ål All the forms of this species ought to my opinion to be arranged as below: ÅA. genuina. Lobi laterales elongati, graciles. a. indica. f. lobulis indivisis. Micr. Mahabuleshwarensis HoBson Notes p. 169 c. icone (long. 127 wu, lat. 105 wu); Norpst. Alg. et Charac. 1 p. 10 (long. 140 wu, lat. 114 w; ex Java) et M. Morsa var. ) WALLicH Desm. Beng. p. 277, tab. 13, fig. 10 (long. 152 u, lat. 122 u). f. lobo superiore diviso. M. Wallichii GRUS. in RaBz. Beitr. II, p. 14, tab. 27 lies 2 (Mons LAVA IE II DE b. europwea. f. lobulis indivisis. M. Mahabuleshwarensis Lunp. Desm. Suec. tab. 1, fig. 6 (long. 170—200 u; lat. 160—190 wu); f. lobulo superiore diviso. M. Wallichii Lunp. 1 ce. p. 15 (long. 224 u; lat. 208 wu). B. compacta. Lobi laterales crassiores et breviores. a. americana. f. lobulis indivisis. M. Mahabuleshwarensis Worze Desm. Unit. St. tab. 37, fig. 10) (long. 105 u, lat. 83 ww). f. lobulis omnibus divisis. M. americana var. Hermanniana WoLLE l. c. eld BÄ na (ng INA 3 Ia 1 b. europcea. f. lobo superiore diviso. M. Hermanniana REInscH Spec. gen. nov. Alg. Fung: p. 120, tab. 21, fis. B (long. 200 4, lat. 134 ww); c. novizelandica. M. ampullacea Masr. N. Z. Desm. p. 304. tab. 12, fig. 6—38. f. Ilobulis indivisis 1. c. fig. 7 (long. 205 u, lat. 190 wu). Tab. nostr. 2, fig. 110-25 10 f. lobulo' superiore diviso 1. ec. fig. 6 (long. 200, lat. 160). Tab. nostr. 2, ng. INO EG 7. M. euastroides Jos. Burm. Desm. p. 637, tab. 22, fig. 14. P indivisa nov. var. Tab. 2, fig. 17. Lobi laterales semicellularum indivisi triangulari-producti granulis acutis in series verticales ordinatis; pars basilaris lobi polaris linearis; tumor rotundatus granulatus supra isthmum situs. A Micr. Mahabuleshwarensis P ampullacea Mask. et M. tropica NORDST. precipue granulis loborum lateralium non in axi longitudinali, sed transversali sitis et directione loborum lobi polaris differt, ab hac specie (Norpst. Desm. Bras. p. 219, tab. 2, fig. 15; M. expansa P WaALLzicH Desm. Beng. p. 276, tab. 13, fig. 9) lobis latera- libus integris et defectu processuum accessoriarum lobi polaris abhorret. bone. IR a Omatangi (248). Ve Having met with few specimens of this form, I am in doubt as to its specific status. A form very near to this one (but without the granulated protuberance) has been issued 32 OTTO NORDSTEDT, FRESU-WATER ALGX, in WirrB. et Norosrt. Alg. exs, sub N:r 372, under the name of M, ringens var., but nat described, Gen. 10. Euastrum EnreNn.: RALES. I. BE. holocystoldes nov. spec, Tab, 3, fig. 1. E. sinu lincari mox dilatato; semicellulw tribobm lobis sinu amplo ac rotundato-obtuso diseretis, lobo polari transverse elliptico dorso medio leviter tumido, lobis lateralibus semi- ellipticis, supra isthimum tumoribus 2, in centro lobi polaris infra mediwn singulis; ec la- tere vise oblongw, e basi ovata sursum angustate, sed prope apicem alte rotundatum utrinque in toberculum parvum dilatate; e vertice visw elliptice medio utringque leviter 2-undulatw, lobo polari e vertice viso eruciformi (elliptico medio utrinque tumore lato rotundato). Latitudo connecetivi inter lobos laterales et polarem altitudinem loborum la- teralium wquans. Latitudo lobi polaris cire. tertia pars diametri transversalis cellulr, Long. 50 sa: lat. cell. 31 sa; lat. lob. polar. 22—24 u; altitud. lobor. basal. ad bas. ce. 14 u. Omatangi (248). This species of which I have only met with one specimen, approaches very much to the genus Micrasterias, especially M. oscitans; of which species HASSALL has constituted his new genus, Holocystis. 2. FE. multigibberum nov. sp. Tab. 3, fig. 2. E. cireiter dimidio longius quam latius, sinu exstrorsum ampliato; semicellula& 20 tuberculis ornate, trilobe lobis sinu leviter excavato discretis, latis, apice truncatis (vel lateralibus leviter repandis) angulis tuberculo crasso truncato (vel interdum apice denti- culato) ornatis, medio supra basem et paullo infra apicem medianum loborum tuberculis singulis predite, a vertice vise oblongo-rectangulares lateribus 3-, apicibus 2-tuberculatis: a latere vise rectangulares basi angustata, apice medio producto truncate; lobi omnes a vertice eorum visi rectangulares angulis tuberculo singulo ornatis lateribus medio utrinque tuberculo praedite. Buastri pectinati forme in LuNp. Desm. suec. p. 17, tab. 1, fig. I proximum est. Juvenilibus semicellulis Nanthidiä armati non dissimile est. Long. 70—80 u; lat. 53—56 mu; lat. isthmi 24 u; crass. 38 wu; lat. lobor. 20—30 u; crass. tuberc. cire. 4—5 u. Ohaeawai (120); Taupo (159, 160); Omatangi (241, 250). 3. E. sphyroides nov. spec. Tab. 3, fig. 3. E. medio sinu lineari angustissimo constrictum: semicellulze trilobe lobis sinu rect- angulari disjunctis requilatis, lobo polari lateralibus paullulo breviore apice truncato an- gulis obtuso-rotundatis, lobis lateralibus apice rotundatis, parte mediana et exteriore lo- borum granulis cylindricis obtusis (tantum ad 2 mmm. longis) obsessa (lobo polari a vertice viso tantum margine granulato), in centro tumore verrucoso verrucis vel granulis margi- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 8. 33 nalibus circe. 8, centrali singula, ornate; e latere vise ovate utringue tumore basali, apice truncata; e vertice vise oblonge apicibus rotundatis, medio tumore instructe. Est quasi Cosmarium ornatum parte apicali, media semicellularum in lobum pro- ducta. Inter Huastra E. gemmatum = mononeylum simillimum est, sed differt precipue lobulis apice excavatis. Long. 36—44 u; lat. 26—32 wu; lat. isthmi 11 wu; lat. lobor. 12 u; crass. 20 u. Taupo (154, 157); Omatangi (240). 4. FE. sinuosum LENORM. sec. RALFS Brit. Desm.; ARCHER in PritcH. Inf. p. 729; LUND. Desm. Suec. p. 20; E. circulare 6 RaALes Brit. Desm. p. 85, tab. 14, fig. 3 b etc. Long. 87 u; lat. 50 u; crass. 27 u. Teremakau et Arahura (22); Kelly's Range (23); Omatangi (244). 5. E. ansatum RaArrs Brit. Desm. pag. 85, tab. 14, fig. 2. «. OÖfr. Derr. Spec. Desm. tab. 6, fig. 31. Long. 68 u; lat. 34 u. Taupo (156). 5 supraposita nov. var. Tab. 3, fig. 4. Taupo (156). Habitu cum figura 2a in RaALrs Brit. Desm. tab. 14 et Denrr. 1. ce. fig. 32 et 35 magnam similitudinem prebet. Semicellulx lobis basalibus sinuosis, tumore supra isthmum et insuper tumoribus horizontaliter ordinatis binis, in centro puncto ocellato paullo supra tumores ornate. Long. 60—75 u, lat. 30—43 w; lat. apie. ce. 16 u; erass. 21—23 u. Teremakau et Arahura (22); Blueskinbay (34, 40); Kororareka (100); Hokianga (103); Papakauri (109); Waikato river (235); Omatangi (240, 245—253, 257, 258, 260, 262). 6. E. longicolle nov. sp. Tab. 3, fig. 5. E. diametro fere triplo longius incisura mediana angustissima; semicellule 3-lobee, e basi ventricosa in lobum polarem longum modice repente attenuate, lobis basalibus apice rotundato truncatis vel leviter retusis, lobo polari longo apice paullo dilatato angu- ste inciso rotundato truncato angulis rotundatis; semicellulax tumoribus subbasalibus ternis, paullo supra binis et inter eos puneto ocellato (serobicula) instruete; a vertice vise sub- rectangulares apicibus 3-, lateribus 3-undulatis; a latere vise sursum sensim angustatae apice leviter tumido subtruncate. Latitudo lobi polaris crassitudinem corporis fere xquans; longitudo lobi polaris cire. tertia pars semicellulx. Membrana (grosse) punctata. Eu. insigni proximum differt lobo polari minus dilatato, lobis lateralibus magis trun- catis, dispositione tuberculorum etc. Cfr. etiam Z. attenuatum Worre Desm. Unit. St. p. 103, tab. 26, fig. 17. Long. 134—160 wu; lat. 56—60 wu; crass. 33—46 u; lat. isthm. 16—17 wu; lat. apic. 28—30 wu; lat. colli lob. pol. 24 u. Taupo (154); Omatangi (240, 244, 248). K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd, 22. N:o 8, 34 OTTO NORDSTEDT, FRESU-WATER ALG/A, 7. FE. ceuneatum Jensen in Raurs Brit, Desm, p. 90, tab. 32, fig, 3. A solum nov, var. Tab. 3, fig. 6. Semicellulw basi angustiore:; e vertiee visw late elliptiem medio utringue tumore parvo singulo ') In & longitudo cellulw Iatitudine 2—2"/;-plo major est, in 8 triplo. (Mem- brana serobiculato-punetata). Long, 108—116 se; lat, 34—36 4; lat. isthm. 14 2; lat, apie. ce, 22 ju; cerass, 28—32 u. Omatangi (240, 248). , E. rostratum Rares in Ann. Nat. Hist. vol. 14, p. 192, tab. 7, fig. 5. 5 premorsum nov. var. Tab. 3, fig. 7. Semicellulw lobulis basalibus margine bi- tri-dentieulato; supra tumorem basalem serobiculis et utringque paullo infra incisuram apicalem 2 tumoribus minoribus predita; hasi vise suobrectangulares utroque fine subtruncate 2—4-denticulatis utroque lIatere medio tuberculo spice truneato ornate:; ec latere vise ovate margine biundatr. Long. 70 au; lat. 35—38 wu: lat. apie. sin. acul. 22—25 u; crass. 28 u. Taupo (154). In the typical form alike serobicule and tubercles exist although somewhat smaller. The small spines also occur in « in the shape of more or less conspieuous granules, The spines in the external angles of the end lobulets are in both forms direeted obliquely upwards. In the end view the basal lobes of 6 are truncate, but more acute in «. ' TA lg DA MV Gen. 11. Staurastrum MeEYENn; RALFS. 1. S. sexangulare (BULNH.) LuUNp. Desm. Suec. p. 71, tab. 4, fig. 9; Didymocla- don sexangularis BuLrnH. Hedw. II, p. 51, tab. 9 A. 1; Didymocladon Stella Mask. Des. ING 5 jos SöS, ve. IN, me LV BF) 5 productum nov. var. Tab. 4, fig. 1. Duplo vel subduplo minus quam forma typica parte basilari semicellularum paullo angustiore, dorso truncato subproducto verrucis emarginatis (ut in &, cfr. Lund. 1 c.). Du2& forme: 1) radiis superioribus margine 1-, inferioribus 2-denticulatis; long. sin. rad. et proc. 31 wu; lat. sin. rad. 32—34 wu; lat. c. rad. 52; lat. sin. rad. et proc. 16—18 «; lat. isthm. Su. — Tab. 4, fig. I a et b. 2) radiis superioribus margine superiore 2-denticulatis, radiis inferioribus margine superiore 3-, inferiore 4-denticulatis, paullo major ad formam typicam magis accedens. Lat. cum rad. 73 u. Tab. 4, fig. 1 a' et b' (Staurastrum (Didymocladon) furcigerum Masr. Desm. N. Z. Add. p. 246, tab. 15, fig. 13 ?). Omatangi (form. 1: 240, 248, 253; form. 2: 248). 36 OTTO NORDSTEDT, FRESU=WATER ALG'E. 2. 8. Ronardl Renson Spec. gen. nov. Alg, Fung. p. 127, tab, 23, fig, A. 1. Long, lat. 20-33 1: long. Process, 4 os lot, istlön. 9 0. Tab. 4, lig. 2. Dunedin (25). In Contrib, p. 91 Mr, Reinsen called this species St, truncatulum, without giving any reason for the alteration, (In the citation of Spec. gen. Alg. there is a misprint: sBenadiis, in stenad of: »Renardis). It would perhaps be most correct to regard this spe- cies as a varioty of St, fureatum EuRENB. 3. 8, Sebaldi Rrinscu (Spec, gen. nov. Alg. Fung. pag. 133, tab. 24, fig. D, 1) 8 or- natum Norosrt. (Svdl. Nord. Desm. p. 33, tab. 1, fig. 15) forma novizelandiea nov. f. | Tab. 4, fig, 3. Forma totå cellulå et aculeis et verrucis minor quamn f; norvegica, Semicellula basi paullo magis dilatata radiis non divergentibus. Long. 64 a; lat. 78—100 wu; lat. isthm. 10 uu. Taupo (155): Omatangi (240); Tauranga (305). By the base of its semicells this plunt somewhat approaches to St. Manfeldtii (Derr. Desin. ital. p. 160, tab. 13, fig. 6—19), whieh will be known from St. Sebaldi by the more swollen base, whereby a nearly linear notch is caused, and likewise by 1 (or 2) forked, but longer, spines between the end of the semicell and the rays. Therefore the form, that M. Borp in Sibir. Chloroph. p. 117, tab. VI, fig. 32 has associated with St. Manfeldtii, seems to me not to belong to it. St. gracile P curtvin NorpsTt. Desm. Brasil. p. 229, tab. 4, fig. 53) may perhaps rather be considered St. Sebaldii, than St. gracie. 4. S. pseudosebaldii Wizze. Bidr. Norg. Alg. p. 45, tab. 2, fig. 30. "tonsum nov. subspec. Tab. 4, fig. 4. Semicellulw basi inflata, margine tantum verrvrucis 2(—3) sed seriebus 2 granuloruwm horizontalibus nullis ornata, spinis dorsalibus curtis ad verrucas reductis, aculeis parvis tantum in margine ipso radiorum, non intra ewm, sitis; ec vertice visw fusiformes [f. tri- gona non visal, apice trifida margine glabre, seriebus 2 verrucarum fere parallelis longi- tudinalibus inter apices ornatze. Long. 36—56 sw; lat. 52—88 wu; lat. isthm. 11—14 u. Taupo (154, 157); Omatangi (248); Tauranga (305). The rather long forked spines being reduced to emarginate verruce, I will not name this plant merely as a variety of St. pseudosebaldii. Other differences may possibly arise from its being ua biradiate and not a triradiate form. Of St. pseudosebaldi a biradiate form has already been described, »8 bicorne» Borpt Sibir. Chloroph. p. 117, tab. 6, fig. 36, which to me appears rather to be a form of fig. 32, tab. 6, 1. c., although smaller. 5. S. proboscideum (BrREB.) Arcu. 6 altum Borpt Sibir. Chloroph. p. 117, tab. 6, fig. 34. Forma radiis paullo minus productis, unde semicellulx magis elliptico-hexagone fiunt. Long. = lat. = 70—84 wu; lat. isthm. 17 ju. Tab. 4, fig. 5. Omatangi (240, 248). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 8. 37 The New Zealand form approaches to RaLrrs' Brit. Desm. tab. 23, fig. 12, by its short rays, but its end margins are more convex, as in BoLpTt's Pp. 6. S. sagittarium nov. spec. Tab. 4, fig. 6—T7. S. incisura mediana mox ampliata; semicellule introrsum subglobose dorso truncato- rotundat2e, angulis superioribus repente in radium gracilem paullo deorsum arcuatum, elongatum margine superiore (et laterali) 6-denticulatum, inferiore autem nudum apice 3—4-dentatum, dentibus 1—3 vulgo adscendentibus; e vertice vise rotundataex 7—8-radiata radiis margine 6-denticulatis inceisura inter radios excavato-obtusa, infra incisuram (ad basin radiorum) granulis binis. Zygospore globoso-angulose, circiter 10-edre, lateribus rectis, angulis in spinas apice 2—3 furcatas vel repetite dichotomas productis. A St. cyrtocero precipue differt omnibus aculeis non emarginatis, radius e vertice visis longioribus non curvatis, a St. Oplhiura coronula dorsali nullå (ceteris exceptis), a St. macrocero WOLLE parte centrali repente in radiis producta; a Stawrastro Rotula NORDST., cui proximum mihi videtur, precipue differt radiis non strictis, aculeis in 5—6 (non 3— 4) series ordinatis, granulis ad basin radiorum binis (parvis) non singulis majoribus. IKonossim. rad. 281 wa lat. sim. rad. 18 4 at. cum rad. 205-021 w; lat. stim. (ÖA Diametr. zygospor. sin. spin. 43—53 u, — c. spin. 76—102 u. To judge by a drawing of living specimens by Mr. A. LÖFGREN, the back of the semi- cell of St. Rotula in my Desm. Bras. tab. 4, fig. 38 is too high and the erenations in the margin should have been sharper (the minute spines would probably have been broken off). 7. S. assurgens nov. sp. Tab. 4, fig. 8. 5. sinu mediano amplo rectangulari valde constrictum; semicellul& e basi angusta late triangulares, lateribus leviter convexis crenulato-exasperatis, dorso subplano (levissime convexo) serie prominentiarum (vel verrucarum) parvarum curtarum emarginatarum ob- sesse, angulis (superioribus) in radium incurvum subcurtum (long. = "/; lat. corporis) gracilem margine denticulatum apice 3—4 aculeis horizontaliter directis vel assurgentibus munitum; e vertice vise fusiformes medio utrinque in tumorem obtuso-rotundatum valde dilatate, seriebus verrucarum emarginatarum (ut descript.) semicellularum lanceolate dis- positis predite, radiis denticulatis apice 3—4 furcatis. Long. 52 wu; lat. 95—100 u; cerass. 30 u; lat. isthm. 10,5 uw; long. acul. ad 4,5 u. Lake Pearson (2), rarissime. By the direction of the spines in the apex of its rays and by the elevation in the centre of the semicells, this plant will be known from its allied species, St. gracile, Se- bald, cyrtocerum, macrocerwum (grallatorium) etc. It differs from St. leptocladum NORDST. by the swollen and not elongated base of its semicells. 5. S. contortum DELPonT. Desm. ital. p. 152, tab. 11, fig. 33—59. Pp pseudotetracerum nov. var. Tab. 4, fig. 9. Minor; semicellul&e dorso leviter concavee vel levissime conyexe, radiis sepe strictis apice aculeolis minimis; membrana non dentato-spinulosa sed granulis subacutis ornatee. Forma trigona. (Fortasse melius forma Staurastri tretraceri sit). än uTTO NORUSTEDT, FRESHU>WATER ALG'E: Long. sin, rad, 15-16 1; Int. ec. rad. 24—30 Dunedin (25). Specimina perpauca quedian form biradiatw v Taupo (157) et Omatangi (240) magis ad Staur. tetracerim genuinwn sccedunt, quw forma a me tantun properanter visa acceuratius exeminanda ost. 0, 8. paradoxunr (MaYEN?) Races Brit. Doesm. p. 138, Forma radiis minus divergentibus vel parallelis, Tab. 4, fig. 10. Long. sin. rad. 20—26 2; Int. ce. rad. 30—40 1; lut. istlun. 6 uu. Dunedin (25). Mia individua ex codem loco radiis paullo longioribus et gracilioribus (swepe paullulo divergentibus) ad St. gracilem accedunt. Tab. 4, fig. 11. These two forms that occurred in the same gathering, do not seem to me referable to two distinet species. They are, indeed, further proof of how difficult it is to limit St paradoxum and St. gracile. 10. 8. dorsuosum nov. sp. Tab. 4, fig. 12, S. sinu mediano subanguste sublincari modice constrietwm; semicellula subquadrata dorso late et alte convexo, medio late truneato, verrucis snonnullis altis crassis granulato- omarginatis obsesso, lateribus exeavatis, angulis rotundatis granulatis (quogue intra muar- sinem), in centro (supra istlmum) jugis verrucosis longitudinalibus 4 (—6) ornat:e; a ver- tice vis triangulares angulis obtusis granulis ad angulos in series transversales ordinatis, Iateribus leviter convexis margine medio verrucis 4 (—6) (= jugis ut descript.) ornatis, intra marginem serie (vel seriebus 2) verrucarum emarginatarum (supr. descript.). Lati- tudo isthmi dimidium diametri tranversalis corporis. ÅA St amoeno His. cum varietatibus differt apicibus semicellularum non dilatatis, u S capitulo Brés. verrucis dorsalibus et jugis longitudinalibus. St. rhabdophoro NORDST. Desm. Aret. p. 36, tab. 8, fig. 40 proximum precipue differt latitudine cellulx majore, istluno angustiore, jugis superius sitis. Long. 53 sc; lat. 44—46 wu; lat. isthm. 24 u. Waikato (238); Omatangi (250, 253, 258, 266); Ruapehu & Tongariro (281). 11. SS. amoenum Hirse in Ber. d. Schles. Ges. 1865, p. 123. 5 tumidiuseulum nov. var. Tab. 4, fig. 13. Semicellulx e vertice visw lateribus medio fere rectis angulis paullo tumidis, a basi visw fere perfecte circulares margine 12-crenate. Tantum forma tetragona visa. Long. 45 wu; lat. 40 a; ecrass. 30 w; lat. isthm. 24 u. Waikato (238). My figure 25 c, tab. 7, in Desm. Spetsb. is not quite exact: the angles are little more obtuse, the disposition of the minute spines is likewise somewhat difterent, but not having any empty frond at hand, I could not draw their arrangement with exactitude. It is KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 8. 39 therefore not worth while to enter into details about the differences between the Spitz- bergen and New Zealand forms. 12. 8. subdenticulatum nov. spec. Tab. 4, fig. 14. ? Staurastrum (avicula?) Mask. N. Z. Desm. p. 316, tab. 12, fig. 31, 32. S. incisura mediana profunda carimeformi; semicellul& elliptice, apicibus aculeis binis brevibus divergentibus ornatis; e basi vise seriebus granulorum inter angulos et isthmum; e vertice vise triangulares lateribus medio levissime concav2e, angulis rotundato- obtusis aculeo brevi munitis, intra marginem inter angulos seriebus binis granulorum ar- cuatis; granula seriei exterioris singula, interioris bina, ut videtur (revera verruce emar- ginate ut. descript). A Staur. Ozyrhyneho Bov & Biss. Jap. Desm. p. 238, tab. 268, fig. 6 cujus varietas hec species esse fortasse debet, precipue differt incisura mediana interne angustiore, semi- cellulis paullo longioribus, aculeis angulorum binis. ÅA Staurastro denticulato membranaå granulis (nullis denticulis) et verrucis emarginatis alio modo dispositis ornatå abhorret. Long. 40 u = lat. sin. acul. Auckland (70). 13. S. Dickiei RaArrs Brit. Desm. p. 123, tab. 21, fig. 3. 5 parallelum nov. var. Tab. 4, fig. 15. Minor; aculei breviores non convergentes, sed paralleli. Long. 23—24 wu; lat. sin. acul. 23—24 u; lat. c. acul. 27 wu; lat. isthm. 7 u. Dunedin (25); Auckland (70). If the semicells had been more than twice as long, as they are broad, I should have considered it to be a form of St. mucronatwm (between fig. 5 b. and e. in Rarrs Brit. Desm. tab. 20). (Cfr. Didymidium (Staur.) erlangense RreinsceH Algenf. tab. 11, fig. 4 b, non Spec. gen. Alg. Fung. tab. 23, fig. C. 11, 1). 14. S. dejeetum BréÉB. (in MEneGH. Syn. Desm. p. 227; St. dejecetum & Rarrs Brit. Desmispsr v2lätabsr205 Hoora: 6 patens nov. var. Tab. 4, fig. 16. Forma aculeis (parvis) patentibus (divergentibus, non parallelis), semicellulis isthmo non elongato connatis. Cum figura superiora sinistra tab. 5, fig. 51 in DEnot. Desm. Ital. fere prorsus congruit. Long. 23 u; lat. sin. acul. 24 u; lat. isthm. 6 wu; long. acul. ad 2,5 u. Dunedin (25). on (uba | S. corniculatum LUND. (Desm. Suec. p. 57, tab. 3, fig. 23). mm 5 variabile nov. var. Tab. 4, fig. 17. Anguli semicellulx panllo minus protracti, interdum acutiusenli (vel paullulo mucro- nati vel obtusiusceuli), latera medio levissime concava; semicellule e vertice vise lateribus medio convexis sed levissime. ; 40 ATTO NORDSTEDT, PFRESU-WATER ALGA, Long. 30—84 sv; lat, 28—32 jz; lat, isthmi 16 4. This form comes very near to Staurastrum sp. in Remsen Contrib. ps 86, tab. 16, fig. 10, and approaches” non inconsiderably 10 St leptodermum LoND., which is much larger, as broad as long, its upper angles produced in spines, It ought, however, to be compared with St, commatwn B elepsydra (MASK) ond St. clepsydra NOnDST. &, 10 FN plerosporum LUND, Dosm. Nueo. p, 60, tab, 3, fig, 29 Long. aln. acul. == lat & acul, 19 pr lat. o, ocnl, 18 pe; long. noul, oc 4 pe; lat. isthm, 8 pu Unam eellulam vegetativam, sporas nullas vidi, unde determinatio non salis corla ost, Omatangi (260) 17. 8. cuspidatom Brén. in Meneo. Syn. Desm, p. 226; RaAnes Brit. Desm, tab. 21, fig. 1; Binatella tricuspidata Brén. Alg. Fal, p. 57, tab. 8. Long. 20—32 wu; lat, sin. acul, 18 2; long. acul. 6—12 u. Lake Pearson (1). IS. 8. connatum (Lusp) Rov & Bisser 5 spencerianum (Mask.) mihi; St. elepsydra Spencer in Mask. N. Z. Desm. Add. p. 245, tab. 25, fig. 12, non Nornpst. Desm. Bras, (1870) pag. 224, tab. 4, fig. 47, 48, S. spencerianum MaAskK. in r.rrTr. Tab. nostr. 4, fig. 18. Long. sin. acul. 24—26 mu, ce. acul. 30 wu; lat. sin. acul. 34—40 u, long. acul. 8— 10 2; lat. isthm. 8 aw. Diam. zygospor. ce. 45 u. Omatangi (240); Tauranga (305). I agree with Mess:rs Roy and Bisset (Jap. Desm. p. 237) in considering St. con- natum as a distinet species. St. dejecetum JACOBSEN Desm. Danem. tab. 8, fig. 23 does also belong to this species. St. dejeetum Worre Desm, Unit. Stat. tab. 40, fig. 18—19 looks also like a St. connatwn. | The breadth of the isthmus seems much to vary, to judge from the figures in MA- SKELL 1. ce. (18 8 ww; according to the text on pag. 245: »16 —17» u). I have met with a semicell attached to the zygospore. — The spines of the specimens, I have seen, were less diverging than on MASKELIS fig. I. ec. St. dejectum ce. sudeticum Kircus. Schles. Alg. p. 169, agrees pretty well with my form, but is somewhat larger, its ends a little convex, but the spines coarser and longer. St. eonnatum PB rectangulare Roy et Biss. 1. c. seems to me nearly identical with SPENCER'S form, but the spines are somewhat longer. Many forms have been combined under the general name of St. dejectum BréB., but the right place for those forms, in which no zygospores are met with, is always doubtful. There is still much doubt concerning the importance whether »the segments are connected without a band or by a very short one». St. mucronatum RALFS ex parte, BrRÉB. I must even consider as a distinct species. Fig. 5 I and 5 m in RaArres Brit. Desm. tab. 20 do not belong to St. dejectum, but to St. mucronatum. On the other hand the zZzygospore of Stanrastrum erectum ReEsscH Contrib. tab. 15, fig. 8 belongs to St. dejectwm (not to fig. 5 a Rares I cy, as suggested by RrisseH pag. 86). According to BrEBissonN's descrip- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. 41 tion (List. Desm. p. 142) the zygospores of St. apiculatum seem to agree well enough with REiNscH's fig. 8 1. ce. (points coniques a large base»). 19. S. dilatatum EHRENB. 6 obtusilobum DENoT. Desm. ital. p. 53, tab. 4, fig. 47 (f. 3—4-gona). Long. 25—27 u, lat. 28—30 u, lat. isthm. 8 u. Tab. 4, fig. 19. Omatangi (240, 260). Long. 38 wu; lat. 36 wu; lat. isthm. 10 ju. Waimakariri river (2). In the fig. of RaArFs Brit. Desm. the rays are truncate, in the form from New Zea- land they are obtuse as described by MENEGHIN! Syn. Desm. p. 227 and by DENorT. 1. c. 20. S. tricorne MEneGH. Syn. Desm. p. 225; RaArFs Brit. Desm. tab. 22, fig. 11 a et c; Binatella tricornis BreB. Alg. p. 57, tab. 8. Forma plus minus ad Staurastrum hexacerum (EHRENB.) WITTR. 5 semilunare WITTR. Gotl. ÖL Sötv. Alg. p. 52 accedens. Long. = lat. 26—34 wu. Hutt Valley (60); Maungaroa (61); Wellington (67). 21. S. dispar Bree. List. Desm. p. 141, tab. 1, fig. 27. Forma semicellulis e vertice visis obtusiusculis, non rotundatis. Long. = lat. 19 u. Dunedin (27). Semicellula una speciminis e Tokano (209) e vertice visa angulis rotundatis lateribus leviter concavis, ut in fig. cit. Brebissonii, altera lateribus fere rectis, angulis subacutius- culis vel obtusiusculis. 22. S. punctulatum BrEB. in RALFs Brit. Desm. p. 133. Long. 46—54 wu; lat. 40—54 u; lat. isthm. 18 u. Lake Pearson (1). I have not met with any form perfectly corresponding with the european one. — Some specimens from Kohukohu (104) pretty nearly approach to St. punctulatum DELP. Desm. ital. tab. 11; fig. 37—38 and also to var. subruguwlosum RaciB. Nonn. Desm. Polon. p- 86, tab. 12, fig. 13. It may herhaps be a new species. Long. 28 wu; lat. 23 u; lat. isthm. 8 wu. 23. SS. coaretatum BrEB. List. Desm. p. 144, tab. 1, fig. 29. 5 subeurtum nov. var. Tab. 4, fig. 20. S. sinu mediano amplo, isthmo lato, paullum elongato; semicellulx dorso truncatae vel breviter convexe (apicibus truncato-rotundatis). TLatitudo isthmi cire. dimidium dia- metri transversalis cellule. 6 K. Sv. Vet.-Akad, Handl. Bd. 22. N:o 8. 42 OTTO NORDSTEDT, FRESU-WATER ALGSE, Long. 28 sc; lat. 23 sc lat. istlun, 8—12 2; long. isthun, cire, 8 ju Kohukohu (104); Omatangi (240), I have ineluded this form under S. eoaretatwn in consequence of its near relation- ship to & curtwm Nonnst. Alg. Bras, p. 224, tab. 4, fig. 50, although it might perhaps as justly be regarded as St mutieum var, It would perhaps be most correct to combine these two above mentioned varieties into a proper species, distinet from the approxima- tive species by n broad isthinus. I have however seen too few specimens to allow of my doing so at present. 24. St. orbieulare (Koreso) Races 5 depressum Roy et Biss. Jap. Desm, p. 237, tab. 268, fig. 14. Long. 20 2; lat. 16—18 wu. Taupo (157). Gen. 12. Xanthidium KnArRENB.; RALES. I. X. armatom Brin. 8 basidentatum nov. var. Tab. 4, fig. 21. Anguli inferiores semicellularum dente vel verruea parva ornati. Processus vulgo bifidi, rare indivisi vel trifidi. (Membrana punetato-serobiculata, ut in «). Long. cum proe. ce. 120 uu; lat. 100 uu; crass. 64—67 u. Taupo (154); Omatangi (240—244, 248, 250, 253, 266); Tongariro-Ruapehu (280). The shape of the cells seems to vary a good deal in this species, as likewise the number of the spines. In general appearance the variety in question mostly resembles Rares Brit. Desm. tab. 18, fig. «. In the end view 8 (6—5$8) spines are commonly ap- parent in an ellipse inside the margin. In both ends there are usually 3 spines. 2. X. oetonarium nov. spec. Tab. 4, fig. 22. X. validum diametro subduplo longius; semicellul (10-)angulari-rotundate tuber- eulo centrali nullo, sed membrana in centro incrassata, apice truncatre, angulis inferioribus rotundatis, manbitu 8 ') paria aculeorum gracilium gerentes; a vertice vise elliptier apice trunecate aculeis in 2 series longitudinales ordinatis. Membrana in latere interiore eviden- ter punctata (parte incrassata excepta): Magnitudine ac forma semicellularum cum X. armato et X. superbo Erev. Finsk. Desm. p. 10, tab. 1, fig. 6 valde congruit, sed ab illo acnleis eorumque dispositione differt, ab hoc numero aculeorum et defectu verrucarum. A X. fasciculato et Brebissonii forma semicellularum et numero aculeorum abhorret. i Long. 118 wu; lat. 78 1; crass. 53 ww; lat. isthm. 32 u; long. acul: ad 20-u. Omatangi (244, 248). I did not meet with more than a few semicells of this species. As is usually the case with Nantlidia the spines did not always grow regularly two by two. On one side there might be a spine more (that is, 9 instead of 8). If the spines had been placed 3 Hy Unde nomen specifieum KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. 43 together and otherwise been disposed as in X. armatum, I should have been inclined to consider it a form of that species, which it much resembles in size and shape. 3. X. fascieulatum EHRENB. (Infus. tab. 10, fig. 24 Db). Pp perornatum nov. var. Semicellulx tumore centrali verrucoso verrucis in centro singulis vel binis, margi- nalibus concentrice vel elliptice ordinatis, inter isthmum et tumorem verruca predite. A 6 ornato NorpbsTt. Desm. Grönl. p. 12, tab. VII, fig. 10 angulis inferioribus semi- cellularum dente granuliformi singulo armatis (ut in «, RALrFs Brit. Desm. tab. 19, fig. 4b) et verruca ad isthmum precipue differt. Long. sin. acul. 57 wu; lat. 54 u; crass. 32—388 u. Omatangi (240, 244, 246, 248, 266). Forma supernumeraria. Semicellulx spina singula supra tumorem centralem paullo infra marginem apicalem posita ornate; a vertice vise medio utrinque spina infra tu- morem medianum. — Tab. 4, fig. 23. Long. sin. spin. 54—-64 u; crass. 38 —42 wu; long. spin. ad 8 wu. Taupo (155); Omatangi (210, 242, 248, 249, 253, 266); Tauranga (305). 4. X. hastiferum TURNER. Som. Desm. (Dec. 1885) p. 938, tab. 15, fig. 20. X. antio- peum PP angulatum Josua Burm. Desm. (Jan. 1886) p. 643, tab. 24, fig. 16. p inevolutum nov. var. Tab. 4, fig. 24. - Semicellula spinis brevioribus intermediis carens. (Membrana in centro (supra isth- mum) incrassata fuscescens). Altitudo semic. s. acul. 21 wu; lat. s. acul. 43 u, cum acul. 35 u; long. acul. 15 u; crass. 18 u. — Tantum una semicellula a me visa est. Taupo (157). I agree with Mr. TURNER in concerning his figure 1. c. and X. antilopewm f. java- nica mihi as forms of the same species, and I think it comes very near to other forms of X. antilopeum, but perhaps at present it may be best to regard it as a distinct species. 5. X. dilatatum nov. sp. Tab. 4, fig. 25. X. parvum tam longum quam latum, profunde constricetum sinu mox ampliato; semi- cellul& fere rectangulares basi paullo convexe, lateribus levissime retusis, apicem truncatum versus paullulo angustate, angulis aculeos singulos vel binos parvos gerentibus, medio in centro tuberculo 2—3-denticulato et ad apicem tuberculo aculeifero ornate; e vertice visa rectangulares angulis aculeis singulis vel binis, medio utrinque tuberculo magno bidenti- culato, infra tubereculum aculeo; a latere obovato-hexagonze, apice lato leviter retusx me- dio bi-aculeate, angulis (superioribus) subproductis aculeo ornatis, utringue medio tuber- culo obtuso. | NXanthidio Smithii AReH. proximum semicellulis ad apicem versus minus angustatis, tuberculo parvo 1-aculeato apicali et alto centrali pricipue differt. 4” OTTO NORDSTELT, FRESH-WATER ALG'E. Long. sin. uacul, lut. 5 uoul, 26 se; long. ce ucul = lat. ec. acul 33 mp; lat. isthun. 12-07; crass. 24 Mm, Keolly's Range (23). 6 X. slmplielus nov. sp. Tab. 4, fig, 26. X. parvum tam longum gum latum medio profunde constrictum sinu mox valde dilatato; semieellulw v basi convexo-subeunceata transverse subrectangulares; apicem versus quium lovissime angustatw, ongulis superioribus et inferioribus aculcos parvos singulos vel binos gerentibus, a vertice vise elliptiew apicibus, non latis, truncatis medio utroque latere tumore parvo: a latere visw subhexagoniw, apice truncatr, lateribus obtuse, A N dilatato proecipue differt tuberculo vel elevatione centrali minore tantwm ro- tundato et defeetu processus apiealis mediani, u X. Smithit semicellulis fere rectangularibus superne fore non angustatis, Long. sin. acul. 24—26 2; lut. s. ucul. 24—27 u; crass. 17—18 2; long. acul. 4 ju: Taupo (157); Omatangi (240, 262). This plant is intermediate between NN. Smitlit and NX. dilatatum, but not having met with any more connecting forms, I have raised this form to the rank of a species, at least at the present. 7. X. Smithil Arcn. Nat. Hist. Rev. tab. 13, fig. 10—12. 8 varlabile nov. var. Tab. 4, fig. 27—29. Semicellulw basi subrectax constrietione cellule minus cuneata, apice truncatr vel leviter retusw: a vertice et a basi vise apicibus truncatis angulis 1—2-aculeatis, interdum aculeo inter angulos ornatis, medio utroque latere tumore rotundato-truncato vel aculeato predite; a latere vise utringue tumore rotundato vel biaculeolato prediter. Aculei parvi ad 4 a longi. Long. sin. acul. 24—32 je; lat. 22—28 wu; lat. isthm. circ. 8 ju; crass. 16—18 pu; long. acul. c. 4 u. Arthur Pass (17); Teremakau et Arahura (22). I have here combined 2 somewhat different forms both differing from the Irish form in as much as they may develop 2 spines, where the latter has only one. The projection in the middle of the semicell of one of the New Zealand forms (fig. 27) is without spines; that of the other form bears 2 (fig. 28). In the front view the ends of the semicell of the former are crowned by 3 spines; those of the latter only by 2. This variety is very near to NN. Robertsonianum, which M. ArcBErR has but briefly described in Quart. Journ. M. Se. 1880 p. 114. His more detailed description, there promised, has not yet appeared in print. Specimens of NX. Rob. have been published in Wirrr. et Norpsrt. Alg. exs. N:o 550. It secms chiefly to differ from X. Smihii P variabile by a greater number of mi- nute spines in the middle of its semicells, as likewise near the margin, and not in the margin itself. The ends of the semicells are in the end view of X. Smithi PP variabile more truncate and not so rounded as those of « and of X. Robinsonianum. Forma lateribus semicellularum paullulo retusis. Tab. 4, fig. 29. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. 45 Long. sin. acul. 34 u; lat. 28 u; crass. 18 u. Teremakau et Arahura (22). One spine which according to rule ought to be placed at the lower angle of the semicell, may, as appears from fig. 29 a, reach higher up the middle of its side. If the spines had been shorter, and the projection on the middle of the semicell almost imper- ceptible, it would have been more correct to associate it with X. octocorne, which proves how near to each other these 2 species do come. 8. X. inchoatum nov. sp. Tab. 4, fig. 30. X. fere tam latum quam longum, constrictione mediana lineari angusta, semicellula suboblongo-hexagone (fere ut in X. antilopcwo) angulis superioribus aculeos singulos geren- tibus; a vertice vise ellipticx utroque polo intra marginem aculeo; a latere late obovatze apice aculeo predite. Membrana in centro semicellularum incrassata. A X. antilopeo precipue differt aculeis non geminatis sed tantum 2 in utroque semicellula. | Long. 36—38 wu, lat. 40—44 wu; lat. isthm. 10—12 ju; crass. 23 u; long. acul. 6—10 u. Taupo (154); Omatangi (244, 248, 253, 260). Una cellula e Taupo (157) paullulo minor est aculeis, bene evolutis, paullo longiori- bus. Long. sin. acul. = lat. s. acul. 36 u, long. acul. 14 uw. Ad Arthrodesmum Incudem WorzrE Unit. St. Desm. tab. 24, fig. I (Marge form») accedens. Gen. 13. Arthrodesmus EHRENB. 1. ÅA. convergens EHRENB. Infus. p. 152, tab. 10, fig. 18; RALFs Brit. Desm. tab. 20, fig. 3 b. Kong: 02 pp; lat. 460; crass. cire. 24 u. Taupo (155). 2. AA. Imeus (BrEB.) Hass. Brit. Fr. Alg. p. 357; Cosmarium Incus BREB. in MENEGE. Syn. Desm. p. 228. Forma cum fig. 4a, c et d in RaALrrs Brit. Desm. tab. 20 fere prorsus congruens. Long. sin. acul. 24 ww; lat. sin. acul. 24—26 w; crass. 13 w; long. acul. 10—12 u. Omatangi (240). — Hp intermedius WirtrR. Anteckn. Sv. Desm. p. 15, tab. 1, fig. 6. Forma isthmo paullum angustiore. (Cfr. Staur. pterosporum). Long. sin. acul. = lat. 3. acul. 10 4; lat. c. acul. 15 u. Omatangi (240). Gen. 14. Cosmarium CorRDA; RALES. 1. C. sublatum nov. spec. ad inter. Tab. 5, fig. 1—4. C. magnum subquadratum profunde constrietum sinu mediano lineari angusto intimo et extremo dilatato; semicellulx rectangulares, rariter sursum dilatate (fig. 3) angulis 46 OTTO NOROSTEDT, FRESU=WATER ALG)AE: inforioribus obtusis vel obtuso-rotundatis, superioribus rotundatis, lateribus vulgo rectis, dorso late truncatw vel Intissime rotundatw, swpe medio levissime retusw, membrana gra- nulata, eanulis magnis obtusis intus exenvatis fere in quincuneem ordinatis, series ct vurtivales cire. 20—24 rectas (gravulis 10—12) et oblique trunsversas efficientibus, quogque pellucido punotata punetis singulis inter terna granulas a Intere visw fere circulares; a vurtioe Interibus parallolis (rarius (monstroso?) retusis) apicibus rotundatis. Nuclei MNy- Inoci bini. Longit, 9Ww S&S 9M 56 so 82 92 100 = 94 108 Mu. Latit, SN 68 70 GGN ( 70 80 92 0 928 » Lt: lyr 13 Lin La av 1.20 1,25 1,17 1,15 1,09 1,044 I, » Longit, SO 82 88 88 9() 92 06. . La. | cell; un. 66 62 70 80 sö 84 RR : | » alter. 66 66 0:53 WG 92 76 BÖN Lt:lg= 1: Lar 121,24 1,26 1y1—1 = 1,04—0,)97 = 1,07—1,;29; 1,09 » Lat. isthim, 26 24 26 30 30 30 ål. » Crass. 36—46 u. Lake Pearson (1); Lake Lyndon (20): Teremakau et Arahura (22); Auckland (70). Mfinia sunt Cosm. latum BrEB. &« et P margaritatum Luspb., C. orthopleurum Roy et BissET (Jap. Desm. p. 194, tab. 268, fig. 16), C. Quadrwn Lunp., C. Pseudobroomet Woure (Fr. Wat. Alg. 8 p. 16, tab. 44, fig. 36—37), C. conspersum Rates, C. Pardalis Cons (Desm. Bong. p. 9, tab. 11, fig. 8). In C. consperso RALFs Brit. Desm. et f ro- tundato Wittr. atque OC. Pseudobroomei (sec. WoLLE) granula in series subregulares decus- satas non quincunceialiter disposita sunt, in ceteris plus minus in quincuncem, in C. lato fe in series transversas paullo arcuatas, in (' lato PB, in C. orthopleuro, in C. Quadro ut in (. sublato disposita. Granula intus exeavata sunt in C. sublato et C. lato, (in C. ortho- pleuro, Pseudobroomei et Pardalis?). In C. Quadro verruce sunt solid. Semicellulz c vertice viseÉe in C. consperso elliptice sunt, in C. lato &«(?) et P (sec. Lunp.) oblongo- elliptier, in C. Quadro oblongrer, in C. Pseudobroomei et C. Pardalis »oblongae» lateribus parallelis, (in C. orthopleuro ignote). €. Pardalis minor est seriebus granulorum paucioribus. I have hesitated what name to give to this species, because it appears much to re- semble several others, but not having any original specimens and the descriptions given of them having been in a certain measure incomplete, I have found it advisable at pre- sent to give it a new name. If the cells of Cosmarium latwn BP margaritatwvin LUND. or of Cl orthopleurum Roy et Biss., seen in end-view are linear with parallels sides and if the granules are excavated from within, my name should perhaps be exchanged for once of these, as they are older than mine. It seems to me very probable that C. margariti- ferum Mask. N. Z. D. tab. 12, fig. 27 belongs to C. sublatum. 2. 0. reniforme (RaALFsS) ArCH. in Journ. of Botany n. s. 3 (1874) p. 93; C. margariti- ferum (Turr.) MeseGu. 8 reniforme RALFs Brit. Desm. p. 100, tab. 16, fig. 2 a, b, c. 5 eompressum nov. var. Tab. 5, fig. 5. Semicellul& «c fronte vise dorso interdum truncatr granulis fere in quincuncem ordinatis series cire. 15 verticales et oblique transversas efficientibus, punctis inter granula KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 8. 47 nullis; a latere vise fere circulares; a vertice vise anguste ellipticer vel oblongae lateribus fere parallelis (fere ut in Cosmario Pardalis Corn (Desm. Bong. tab. 11, fig. 8), cujus semicellulx magis rectangulari-ellipticx sunt). Long. 54—64 wu; lat. 34—56 wu; lat. isthm. 18 w; crass. 21—28 u. Arthur Pass (17); Lake Lyndon (20); Omatangi (240). 3. CO. ceonfusum Coorkr Brit. Desm. p. 110, tab. 42, fig. 9; C. Brebissonii « genuinum JACOBS. Desm. Danem. p. 194, tab. 7, fig. 15; ArcH. Microscop. Journ. 1877, n. 8. n:o 68, p. 305. Pp regularius nov. var. ad mter. Tab. 5, fig. 6. Semicellulx angulis inferioribus rectis non productis, granulis subirregulariter con- centrice ordinatis, in centro membrana pellucido-punctata (inerassata); e vertice vise ellipticze. Long. 44—953: wy lat. 39-41 ju; lat. isthm. 13—15 wu; crass. 26 u. Taupo (155, 162). As to its specific status, I am in some doubt, but, at present, I think it best to regard this plant as a variety of the above mentioned species. 4. CO. Botrytis (Bory) MEneGH. sec. Rarres Brit. Desm. p. 99. He due forma mihi im visu obvenerunt: 1). Forma granulis rotundatis, tantum margine et marginem versus evolutis (in centro nullis), membrana punetata (Cfr. pr Bary Conjug. tab. 6, fig. 1—4). Long. 60—64 u; lat. 46—350 ww; lat. isthm. 14—16 u. Kohukohu (104); Orakeikorako (299). Nonnulla individua (chlorophyllophora) eodem habitu e lacu Lyndon (1) erenis bigranulatis (ut in Cosm. subspecioso) vidi, que forma accuratius sit indagauda. OO Long. 48—653 wu; lat. 44—5357 wu; lat. isthm. 16—17 ju; lat. apie. cire. 22—26 wu; crass. 27—28 u. (C. Sportella var.?) Dunedin (26); Otago (50). On Cosm. Botrytis the central granulated inflation may either be wanting or devel- oped. (Comp. WIiTTR. et NORDST. Alg. exs. n:o 826 c, where specimens very near to the above mentioned form sparingly occur). Cosm. Quasillus LUNDp., C. fusum Roy et Biss. (Jap. Desm. p. 194, tab. 268, fig. 20) and C. Kjellmani grande WILLE are allied forms. 2). Forma apicibus sepe subproductis (granulis triangularibus). Tab. 5, fig. 7. 5. OC. subpunetulatum nov. spec. Tab. 5, fig. 8. C. fere tam latum quam longum, sinu mediano angusto interne paullulo ampliato; semicellule trapezoideax subreniformes, dorso truncate, basi subreniformes, lateribus modice conyvexee, angulis inferioribus obtusis, superioribus obtuso-rotundatis, membrana (precipue marginem versus) subtiliter granulata oranulis (in margine laterali eire. 10, apicalibus AN ATTO NORDSTEDT, FRESU-WATER ALGMA, nullis) coneentrice (et radialiter) vel verticaliter (ut interdum videtur) ordinatis, supra isthmum serie horizontali granulorum 4-ornatiw, in centro granulis nonnullis paullo mn- joribus (vulgo 6 pheripheriois et I centrali, vel pluribus plus minus regulariter dispositis), e latere visa subeirenlares, & vertice elliptiem membrana granulata granulis parvis radin- liter dispositis areå in centro nudi, medio utringue margine granulis (vulgo) 3 pmullo majoribus, Latitudo marginis dorsalis cire. dimidiom Intitudinis cellulw, Nuclei amylacei? Long, 32—34 sa; lat. 27—32 mo; Int. isthm, 10—12 js; erass. 17 pu. Omatangi (240, 248): Orakeikorako (299); Tauranga (305). A Cosm. prawmorsum Bren. (Norosr. Sydl, Norg. Desm. p. 12, tab, 1, fig. 1) pracipne differt angulis inferioribus (et Iateribus) minus rotundatis, granulis minoribus, densioribus, magis regulariter ordinatis. -Cosmarium jenisejense Borort (Sibir. Chloroph: ps 107, tab. v, fig. 13) differt somicellulis magis rectangularibus: granula nonnulla in centro semicellu- larum hujus speciel adesse e fig. 13:e 1 ce adparet. A Cosm. punctulato BréB. ') C. sub- punetulatwm precipue differt cellulis longioribus, granulis majoribus in centro semicellu- larwm (Cfr. Koens Form. Desm, tab. 3, fig. 51, 53, P. Ressen Freshw. Alg. Cap. tab. 6, fig. 7, atque Euastrum (Cosm.) simplex GAY Mon. 1. Conj. tab. 2, fig. 2 (490), anct.?) et 0. trachypleurum 8 minus RaciB.). A C. anisochondro Norbst. Alg. Sandw. p. 12, tab. 2, fig. 7 differt semicellulis magis reniformibus densius granulatis, granulis in centro alio modo ordinatis. (0 subreniforme NorosTt. Desm. aret. p. 24, tab. 7, fig. 16 differt tumore vero basali, semicellulis magis reniformibus etc. Mr. RaAcinorski has in Desm, Krakow. p. 12, tab. 1, fig. 5, deseribed a new species, Cosmarium polonicum, which certainly comes near to (C. subpunetulatum, but which besides being smaller is distinet from it by a real elevation (with a few granules) in the centre above the isthmus, and by a difference in shape of the semicell when viewed from the side or end, partically caused by the above named elevation. I should possibly be in- elined to consider (€. subpunetulatum a form of that species, if Mr. RAcIBORSKI had not already in Nonn. Desm. polon. p. 72 combined his species with C. Haaboeliense WinLE under the name of C. commune. In that paper his description only accords with C. polo- nicum and — strange to say — not with C. Haaboliense. (If Mr. R. had wished to do so, he ought to have kept the older name, C. Haaboeliense, and made a variety of his C. polonieum, which is vounger). !') The fig. of Cosmarinm punctulatum in Bris. List. Desm. tab. 1, fig. 16, is not very good and therefore more than one author has hesitated to identify the forms they had found with that of BriBisson. D:r Krens I. oo. has figored sundry forms of this species, to which I will hardly refer them all. There is a certain form, which I in Desm. Spetsb. have myself been in doubt referring to €. punctulatium of BrbB., newertheless, as I now consider that other forms may with greater reason be regarded as BrRbBIssoN's species, I will on the Spetsbergen form found a new species, by name: Cosmarinm solidum, Syn: C. punetulatum NorosTt. ct 3 triquetrum Desm. Spetsb. p. 26, tab. 6, fig. 1 et 2. OC. rectangulare medio sinn lineari modice constrietom; semicellnle rectangulari-subquadrate angulis inferioribus obtnsis, superioribus obtuso-rotundatis, dorso truncata leviter quadro-erenato-undulato, lateribus reetis vel Ieviter convexis, leviter 5—7-erenato-undulatis, membrana sericbus granulorum minorum verti- calibus plus minus regulariter obsessa. Long. 22—35 u: lat. 21—26 u: crass. 16—18 u; lat. isthm. 10—11 u KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. 49 6. C. Blyttii Wizrzre Bidr. Norg. Alg. p. 25, tab. 1, fig. 7. Cfr. NorpsT. Desm. Grönl. p. 8, tab. 7, fig. 4. Forma granulis sepe Xere conspicuis, interdum tumore subbasali fere inconspicue tri-granulato. Long. 14—15 wu; lat. 11,;—14 u; lat. isthm. 4 u; crass. 8,5 u. Omatangi (240). 7. OC. quadrifariom LUND. Desm. Suec. p. 32, tab. 3, fig. 12 (incl. CO. hexastichum ILjuND, Ib & DN Hö VD By NE INA); Forma hexasticha (C. hexastichum LUND.) et f. octasticha (C. hexastichum f octa- stichum NorpsTt. Sydl. Norg. Desm. p. 14). Semicellule verrucis tumoris basalis orbicularis I + 6 vel I F6 + 11 vel 3 + 9, marginalibus 17—19. Granula serierum 2 interiorum form octastiche singula, apice non emarginata; que 2 series fortasse revera unam seriem efficiunt, unde similitudo cum f. hexasticha major fit. Forma minor: long. 32 wu; lat. 22 u; crass. 16 u; long. zygospor. 36 wu; lat. 28 u. Waimakariri river (5); Arthur Pass (17); Blueskin Bay (40); Papakauri (109); Taupo (154, 156, 157); Omatangi (240, 244, 258); Tauranga (305). Forma major: long. 48—68 wu; lat. 33—42 wu; lat. isthm. 16 —20 u; ecrass. 25—32 u. Taupo (157); Omatangi (240; cum zygospora quadrata ut in LUND. 1. c.). The granules on the basal inflation are connected with each other by rays of a more incrassate membrane, whereby will arise the construction of a shape somewhat similar to that of Cosm. tholiforme ComNn Desm. Bong. tab. 11, fig. 9. 8. C. subspeciosum Norpst. Desm. arct. p. 22, tab. 6, fig. 13. Lo] Sp validius nov. var. Tab. 5, fig. 10. C: speceiosum P inflatum MasKr. N. Z. D. Add. p. 240, tab. 24, fig. 62. Paullo major; semicellulxe tumore basali majore (subelliptico) granulis in series (circ. 9) verticales (sed nullas horizontales) dispositis ornato, erenis lateralibus 9—10. Nuclei amylacei? Cosmarium binum NORDsST. in WIiTTR. et NorpsTt. Alg. exsice. n:ro 383 valde affine est, sed precipue differt angulis inferioribus semicellularum magis rotundatis, apice 6- crenato, omnibus granulis marginalibus binis. Long. 68—84 u; lat. 47—53 wu; lat. isthm. 22 u; crass. 33 mu. Waimakariri river (5); Arthur Pass (17); Lake Lyndon (20); Auckland (70); Oma- tangi (248). The difference between the New Zealand and the Spitsbergen form is, in my opi- nion, not too great for them to be included into one species. Perhaps the amylaceous vesicles are 2, which may signify a nearer relationship to C. binum. An allied species, - K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 22. N:o 8. ( A0 OTTO NORDSTEDT, FRESU-WATER ALG)E, ” C. supraspinosum Wouoe Desm, Unit. St. p. 58, tab. 50, fig. 5—6, may be known by smargins granulate with thirty or more erenw — five or six on the truncate end, — large undivided granules», 9, CO, nasutum Norosrt. (Desm,. Spets. p. 33, tab. 7, fig. 17). 2 sublnasutum (RAO.) Forma duplo major, quam forma polonica, papillis elongatis marginalibus smepis- sime singulis, semicellulis e vertice et « basi visis medio quam levissime tumidis. Unam tantum cellulam vidi. Tab. 5, fig. 11. Long. 44 sm; lat, 36 sc; lot. isthm. 15-27; erass. 20 om. Arthur Pass (17). The differences between the New Zealand and the European form, sketehed by Wire Nov. Seml. Alg. p. 42, tab. 12, fig. 30, chiefly arise from the fewer papillm, which are quite absent above the isthmus. — C. subnasutum RaAcii. Nonn. Desm. p. 77, tab. 11, fig. 4, I consider to be only a variety of €. nasutum. — The New Zealand form comes also very near to C. nasutum B simplex Istv. p. 238. 10. €. amoenum RaLFs 5 mediolmve nov. var. Tab. 5, fig. 12. Forma granulis supra isthmum in series 2 horizontales paullum arenatas (et 6 verti- ceales), in area insuper nullis, eeteris subregulariter quincuncialiter ordinatis in series obli- que transversas (et minus evidenter subverticales et horizontales). (Nuclei amylaceei bini). Long. 57—66 1; lat. 2S—40 u; lat. isthm. 14—20 u. Arthur Pass (17); Taupo (157); Orakeikorako (293, 299). Very probably the number of granules on fig. 3, tab. 17 in RaALnFs Brit. Desm. is rather too small; on fig. 30 in DEnort. Desm. ital. they are more numerous and more distinetly arranged in a quincuncial manner. In specimens from England as well in RAB. Alg. exs. mo 1428 the same disposition of the granules in horizontal and perpendicular series immediately above the isthmus was observable as that in the New Zealand speci- mens. Thus we see that the difference between the New Zealand and the European forms is the absence of granules in the centre, somewhat above the isthmus in the former, although they may possibly sometimes also be wanting in the European form. As to its size the N. Z. form agrees with forma major Lunp. Desm. succ. p. 46. y intumescens nov. var. Tab. 5, fig. 13. Major; semicellule paullo tumid:e lateribus paullo convexis superne angustatir, gra- nulis ad basin in 2 series horizontaliter arcuatas, ceteris (quoque in centro semicellularum!) hic illic in series, sed vulgo non evidenter, ordinatis; (nuclei amylacei bini). Long. 85—586 wu; lat. 51—52 wu; lat. isthm. 24—26 wu; crass. 36 u. Arthur Pass (17). 11. C. psendamoenum WirrE Syd. Am. Algfl. p. 18, tab. 1, fig. 37. 8 basilare nov. var. Tab. 5, fig. 14. Ineisura cellulx mediana linearis sed valde ampla; semicellulx angulis inferioribus rectis, apice medio spe truncatr (circiter 4-erenate), lateribus circ. 6-granulato-crenatis. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 8. Si Membrana gramulata granulis in series horizontales et transversas (plus minus evidenter) quincuncialiter ordinatis, seriebus 2 inferioribus exceptis, que in costas verticales bigra- nulatas coalite sunt. Nuclei amylacei singuli. Long. 46—53 wu; lat. 26—30 «ww; lat. isthm. 16—22 wu; crass. 18—19 u. Omatangi (240, 248, 257, 258). The description of Cosm. pseudamoenum by WiLLE 1 ce. is very short, probably be- cause he had only met with a few cells that were not empty. It may be distinguished from Cosm. amoenum by the large isthmus, by the arrangement of the granules and by single amylaceous vesicles. Cosmarium inornatum JosH. Burm. Desm. p. 648, tab. 24, fig. 26 et 27 I must regard only as a variety of C. pseudamoenum. 12. C. distiehum nov. sp. Tab. 5, fig. 16. C. medio sinu lineari profundo constrictum; long. :lat. = 1: 1,14—1,22; semicellulze transverse subrectangulari-elliptica basi lata, dorso sublato truncato, lateribus paullo con- vexis, angulis inferioribus subrectis, superioribus late rotundatis, margine laterali utringque 6-undulato-erenato (apicali integro), in centro granulis majoribus 7 (1 centrali paullo supra medium semicellule, 6 periphericis distantibus) prediter; a latere vise circulares apice medio truncate, margine utringue granulis 4, e supremo granulo utrinque serie granulo- rum 5 ad basin se extendente (seriebus deorsum convergentibus); e vertice vise late el- lipticx medio utrinque margine granulis 3 (et intra 2), 2 seriebus granulorum distantibus longo spatio mediano abruptis (granulis in utraque parte 4), inter apices se extendentibus. Membrana ceterum punctata. Long. 38—40 wu; lat. 28—35 w (ad basin cire. 20—28 uw); lat. marg. term. 24 u; cerass. 24 u; lat. isthm. 10 u. Taupo (154); Omatangi (240). This species belongs to the section distinguished by 2 series of granules in the margin of the semicell, which may best be observed in the end or side view, and by one or several granules in the centre of the semicell in the front view. To this section belong C. cristatum Rates, C. monomazum LUunpD., C. polymazum WoLLE (2), C. Donellii WOLLE, C. distichum which is perhaps nearest to C. cristatum may be known by an interruption in the series of granules, so that the end itself is without granules. CO. cuneatum JOSH. Burm. Alg. p- 647, tab. 24, fig. 17 & 18 forms a transition to the section provided with several similar series of granules or tubercles, such as C. Kitchelii Worre, C. quadri- fartum LUND. Near to this section also is C. spinosum Jos. having no granules in the centre of its semicells. 13. C. brasiliense (WirrE); Ö. sphalerostichum Norpst. 6 brasiliense WILLE Sydam. Alg. p. 15, tab. 1, fig. 30. 5 taphrosporum ') nov. var. Tab. 5, fig. 17. Scemicellulze isthmo paullulo elongato connexee, sinu amplo discreto, oblongae utroque fine rotundatze, dorso late subtruncate, ventre subconvexe (isthmo excluso), margine ex- 15 TAPpoS = fovea. hed OTTO NORDSTEDT, FRESU>WATER ALGA, toriore subtiliter sranwato-dentato, oeterwum membrana granulis in series 3 horizontales et vire. 7 verticales ordinatis ornata; ev vertice vise anguste elliptiem margine sinuato-denti- culate granulis ut mibi videtur in series transversas ordinatis (in centro nullis?). Zygo- spora globosa, membrana sorobiculata, fuscescenti. Long. semic, cire. 8 mm; lat, 15—16,3 sc, lat. istlun. 6,5 st; erass, 9 av Diumetr. zygosporm 20 mu, Omatangi (240, I ex). | forma brasiliensi, eujus sporw sunt ignotiw, differt angulis inferioribus paullo ma- vis rotundatis, granulis fortasse paucioribus, quoque in dorso semicellularum sitis. This species is especially distinguished from Cosm. sphalerostichum Norvst. by its isthumus forming a short neck, by its not at all irregularly disposed granules, and by the not rectangular lower angles of its semicells. Besides other points, it is known from €. Reynesi Reinson and Npharozosma granulatum Roy et Biss. by the arrangement of its granules. It comes near to Cosm. Pseudomargaritiferum RewscH Contrib. p. 84, tab. 16, fig, 12, whieh species also has deeply serobiculate zygospore according to ARCHER in Quart. Journ. Mier. Se. NS. N:r 64 (oct. 1876) p. 416, who has there remarked that Cosm. pseudomargaritiferum though smaller in dimension, appeared the same as Cosm. ortianum, ARCH» But the granules of the latter are scattered (and not sharp). 14. CC. exeavatum Norbsrt. Desm. brasil. p. 214, tab. 3, fig. 25. Forma paullo major isthmo angustiore, granulis minoribus et numerosioribus, in semicellulis e vertice visis (circularibus) ambitu cire. 22. — Tab. 5, fig. 18. Long. 30—32 1; crass. 19—20 wu; lat. isthm. 10 uu. Omatangi (240, 241, 248). I am much in doubt about associating this form with my C. ercavatum. And to this species have been referred sundry other forms differring very much from the first deseribed, and which can scarcely all be combined into one species (for instance: forma duplo major LUNDELL Desm. suec. p. 46 (= C. orbiculatum Hass. Brit. Alg. p. 346, tab. S6, fig. 5), 86 ellipticum WizzE Nov. Seml. Alg. p. 47, tab. 13, fig. 46, 8 trigonum LAGERH. Amer. Desm. p. 236, tab. 27, fig. 7; var. WoLrLzLE Desm. Unit. St. pag. 77, tab. 53, fig. 14—15). As to its dimensions the New Zealand form appears mostly to agree with WiLLE's »forma incisura angustiore» Bidr. Norg. Alg. p. 37, but he has said nothing re- garding its other characters. 15. -€. annulatum (NäG.) DE Bar. Conjug. p. 72; Dysphinetium (Calocylindrus) annu- latum NägG. Einz. Alg. p. 111, tab. 6, fig. F. 5 elegans Norbpst. Sydl. Norg. Desm. p. 23 [ec Bessesäter]. F. apicibus nunce non, nunc plus minus dilatatis; (semicellulax 4—53 seriebus plicarum ornatic). Interdum ad « accedens. Tab. 5, fig. 19. Long. 40—50 u; crass. 16—20 wu. Arthur Pass (17); Taupo (154); Waikato river (237, 238); Omatangi (241, 250, 253, 256—264); Tongariro et Ruapehu (280, 281). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 8. 53 16. C. pseudopachydermum nov. spec. Tab. 5, fig. 20. Cosmarium Ralfsii Mask. N. Z. D. p. 316, tab. 12, fig. 30?? CO. maximum diametro 1'/;-plo longius, medio profunde constrictum incisura sub- Jlineari angusta (extremo ampliata); semicellulx (circulari-pyramidales) e basi recta fere ad medium 2equali latitudine lateribus subrectis, ab hoc loco vel sepe ad angulos inferiores sensim angustat2e lateribus convexis apice rotundate vel vulgo medio apice truncate vel nonnumquam subretusex, angulis inferioribus subrectis obtusis; a vertice vise late elliptica, a latere latissime ellipticx. Membrana crassa distinete dense punctata. Latitudo apicis (truneati) cire. tertia pars latitudinis semicellule. Nuclei amylacei bini laminis chloro- phyllaceis senis (ut in Cosm. Candiano Derr. Desm. ital. p. 113, tab. 8, fig. 1—3). Magnitudine ab omnibus speciebus confinibus differt, preterea a C. pachydermo LUuNp. longitudine majore et semicellulis apicem versus magis attenuatis; a C. pyramidato BrEB. lateribus magis convexis, membrana crassiore dissimiliter punctata, a C. Cucumti dispositione inasse chlorophyllacere etc. Long. 144—168 wu; lat. 98—110 u; lat. isthm. 46—356 wu; crass. T1—75 wu; crass. membr. ad 3 u. Waimakariri river (5); Arthur Pass (17); Lake Lyndon (20); Teremakau et Arahura (22); Orakeikorako (293). As far as I have been able to judge from specimens preserved in Liquor Hantzschii the structure of the cell contents is such as in Delponte's figure 1. ce. In general the two amylaceous vesieles were distinctly seen, but not the chlorophyll lamine. The first impres- sion I received of this plant was that it came very near to C. pachydermum LUND., but I consider that it is distinct from it, by the size being larger, by the semicells tapering more towards the top, and by their length being proportionately greater. It was more rarely that the apex (of half grown specimens?) were perfectly rounded. In most cases it is more or less truncated and then frequently depressed in the middle. TI have however not met with any membrane so much incerassated in the apex as in MASKELL'S figure 1. c., for I suspect that his figure may be referable to my species, the more as its size in no way forbids this supposition. But M.'s figure is somewhat broader. (Long. 183 u, lat. 128—134 u; lg: It = 1: 1,43—1,36. In C: pachydermo 1g: It =:1,23—1,35; in C. pseudo- pachydermo = 1: 1,51—1.54). Regarding the shape of its cells this species is very approximative to Cosm. pyra- midatum, but the lower parts of the sides of the semicells commonly are more parallel, the membrane is thicker and the puncta different. In C. ps.-pachyd. the thick membrane is full of fine canals close to each other and appearing to pass through the whole mem- brane, with the exception perhaps of just the exterior part. In C. pyramidatum the puncta consist of larger but more rare excavations in the thbinner membrane. In C. pyramidatum there is a short depression in the centre of the semicells (f. excavata mihi Sydl Norg. Desm. p. 18), but in C. pseudopachydernum there is nothing of the kind. NE TTO NORUSTEDT, FRESHU-WATEN ALG/ME, 17. CC, obsoletum Hantzsen in REnsen. Spec. gen. nov. Alg. Fung, p. 142, tab, 22, fig. Di; Arthrodesmus obsoletus Hanrzseu in Ras. Alg. exsice. N:o 1407 cum descript. AS punetatum Mask. N. Zoo D. Add, ps 240, tab. 24, fig. 5. Forma somicellulis medio dorso (sub-)truneatis, aculeis brevibus swpe non evolutis, ouclkdis amylaccis binis cum luminis ehlorophyllacecis, ut mihbi videtur, senis. Tab. 5, fig. 21. Long. 52—64 sj; lat, 54—066 2; lut. isthm. 27—30 pe; crass. 32—40 uu. Waimakariri river (5); Arthur Pass (17); Blueskin Bay (34); Papakauri (109). The form I saw from New Zealand is certainly identical with 8 punctatum MASK., although its ends are somewhat truncate and not quite rounded, as in the latter form. Variation in this respect is newertheless not uncommon, viz. in the allied species, C. smolandiewn Luso. Desm. succe. p. 39. I have not seen the structure of the chlorophyll contents quite so evidently as in my figure, except in one semicell viewed from the end; Perhaps this structure may signify a specific difference from the common form of C. ob- soletwm. The minute spines sometimes being wanting, this form reminds onc of C. cir- eulare Race, Noun. Desm. Polon. p. 83, tab. 11, fig. 1. Alia forma ex Orakeikorako (299) cellulis longioribus semicellulis superne angustioribus huic specici for- lasse adnumeranda sit. Tontum semel mombravam anguli inferioris ad instar aculeoli inerassatam vidi (fig. a"). Long. 65—067 mm; lat, 63—54 1; lat. isthm. 24 fu; cross. 34—35 u. Tab. 5, lig. 22. 18. C. psendopyramidatum Luo. Desim. succe. p. 41, tab. 2, fig. 18. Forma major excavata (Norost. Sydl. Norg. Desm. p. 19). Membrana fere: tam grosse punctata quam in C. variolato P compresso). Tab. 6, fig. 1. Long. 62—72 wu; lat. 40—41 ju; lat. istbm. 10—12 u; crass. 23 u. Waikato river (237); Omatangi (248); Tauranga (305). Taupo (156); semicellulw apicem versus paullo magis attenuatr quam in figura mea. Forma non excavata. Long. 56 wu; lat. 36 sz; lat. isthm. 10 uu; crass. 23 u. Arthur Pass (17). — "umbonulatum nov. subsp. Tab. 6, fig. 2. Semicellulx tumore parvo ”/, longitudinis ce basi juxta lineam mediam sito; a vertice vise elliptice utringue alternatim fere ad medium tumore parvo obtuso instructre, a latere conspecta obovate e basi late truncata lateribus sursum ad diametrum maximum, ubi tumor parvus situs est, rectis, apice alte convexw. Membrana evidenter punctato, sed non scrobiculata. Nuclei amylacei singuli? Cum Cosmario Oliveri ScHaAr. Afgan. Alg. p. 246, tab. 5, fig. 22 fortasse identi- cum est, sed duplo majus apicibus truncatis, tumoribus non breviter cuspidatis. (C. Oli- veri est 32,3 sw longum, 17 sm latum, 15 su crassum secundum figuram 1. c. et explicatio- nem iconum p. 250, sed secundum verba ipsius auctoris pag. 246, 40 u long., 31 u latum). Long. 60—65 mu; lat. 35—537 wu; lat. isthm. 13 u; crass. 25 u. Tokano (209): Rotomahana (316). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 8. DD The slight inflation does not project exactly in the vertical middle line of the semi- cells, but very near to it. In end view the 2 projections are not quite opposite to each other, but one of these to the right, the other to the left. — Dr. J. SCcHAARSCHMIDT makes no mention of the asymmetrical position of these projections. 19. C. variolatum LUND. Desm. suec. p. 41, tab. 2, fig. 19. 5 extensum nov. var. Tab. 6, fig. 3 a. Majus; longitudo cellulx pre latitudine major. Long. 34—067 wu; lat. 34—38 wu; lat. isthm. 16—18 u; crass. 30 u. Omatangi (248, 251, 252, 253); Tongariro et Ruapehu (280). Forma compressa. Cellulx e latere vise lineares lateribus parallelis, medio con- stricte, apicibus rotundate c. 21—23 u crasse. Tab. 6, fig. 3c. Ad Waikato river (237, 238). Nonnulla alia specimina ex Arthur Pass (17) fortasse hanc ad speciem pertineant. Long. 48—54 wu; lat. 28—32 u; crass. 22 u; lat. isthm. 8—12 wu. : 20. C. genuosum nov. spec. Tab. 6, fig. 4. C. latitudine circiter duabus partibus vel subduplo longius, medio profunde con- strictum, sinu lineari angustissimo; semicellulx e basi recta usque ad medium 2quali latitudine (vel fere), lateribus rectis vel nonnumquam levissime retusis, ab hoc loco angu- state lateribus levissime convexis vel concavis, apice lato truncatx parva excavatione me- diana (vel lobulis excavatione ortis paullo oblique truncatis), angulis sepe rectis; a latere oblongo-ovate; e vertice vise compresse-ellipticx; nuclei amylacei singuli. Membrana eminenter punctata vel pustulata (fere ut in Cosm. vartiolato). Tatitudo isthmi fere dimi- dium, cerassitudo fere due partes diametri transversalis cellule, latitudo apicis latitudinem isthmi paullo major. Cosmario subquadrato NORDsST. prosimum precipue differt apice latiore truncato medio excavato. Long. 33—062 wu; lat. 29—32 wu; crass. 20 u; lat. isthm. 13—16 u; lat. apie. 15-18 u. Taupo (159, 160). 21. C. quadratum RaArrs Brit. Desm. p. 92, tab. 15, fig. 1 a et b. Forma major ut videtur cum f. suecica in LUND. Desm. suec. p. 47 commemorata identica. (Apices interdum medio quam levissime retusi). Tab. 6, fig. 5. Long. 60—062 wu; lat. 37—38 wu; lat. isthm. 20—27 wu; erass. 28 u. Dunedin (26). Alixe forme minores magnitudine ad fig. in RALFs Brit. Desm. accedentes, habitu priori similes sed istmo angustiore, fortasse huc pertineant, sed numero nucleorum amyla- ceorum in semicellula ignoto determinatio incerta fit. Long. cell. 36—43 wu; lat. 20—24 u; lat. isthm. 10—11 ju. , Waikato (238); Oma- tangi (240). | Long. 55 wu; lat. 30—32 u; lat. isthm. 15-—16 & Ohaeawai (120). än OTTO NORDSTEDT, FRESU-WATER ALGA. 22, € tatrleum Racm. Nonn, Desm, Polon. pag. 78, tab. 10, fig, 12. A novkelandieum nov. var. Tab. 6, fig. 6. IHwe a forma poloniea differt Intitudine eellularum pra longitudine paullulo minore (angulis inferioribus semicellularum (truncatis) paullulo minus prominulis), cellulis a latere visis medio leviter constrictis. Long. 46 —54 1; lat, 26—36 4; lat. isthm. 16—20 ju; lat. pie. 18—22 mu. erass, 16 u. Ad Waikato river (238), Omatangi (258, 262). Not having seen any cell in the actual end view, I do not know if it is quite el- liptical or perhaps as it seemed to me more according to the end view of Cosm. notabile and €. anceps. Whether the membrane have any puneta or these be very small, is, in my opinion, of no consequenee for the distinguishing of the species — because such a difference can depend upon the different age of the membrane —; on the other hand I consider such a punetuation as in this variety to be of greater importance. The nearest species with a smooth membrane are C. anceps Lusp. and C. plicatum Remsscn ex parte. 23. 0. Hammeri REinsoH 8 subbinale nov. var. ad inter. Tab. 6, fig. 7. Habitu C. Hammeri in Reisson. Algenfl. tab. 10, fig. I d, apice semieellularum panllo minus produeto paullo angustiore, medio leviter emarginato-retuso. Long. 32—34 u; lat. 20—24 wu; lat. isthm. 7 ju; ecrass. 13—15 u. Arthur Pass (17) rarissime. This plant in some respects resembling a form of C. Hammeri, I have at present referred it to that species, although I do not consider its correct place to be there. It reminds one also in other respects of Puastrwm binale. 24. OC. granatum BréB. in Rares Brit. Desm. p. 96, tab. 32, fig. 6. »Å typicum, &, Abstutzung der Seiten gegen die Einsehntirung gencigt» KreBs Form. Desm. p. 32, tab. 3, fig. 23! Cfr. Norpst. Desm. Grönl. tab. 7, fig. I a semicellula in- fera. — Semicellule e vertice vise elliptice; a latere ovate. Long. 23—27 wu; lat. 16—18 wu; crass. 12—14 u. Lake Pearson (1); Lake Lyndon (20); Taupo (157); Tokano (210); Omatangi (240— 248, 253); Tauranga (305; una semicellula unius individui cum fig. 23 Klebsii ll. c., altera cum fig. 24 congruens). 8 subgranatum Norpst. Alg. Sandw. p. 13, tab. 2, fig. 8. Forma lateribus semicellularum inferne parallelis, semicellulis tantum e basi visis, non e vertice, medio levissime tumidis. (Nuclei amylacei singuli). Tab. 6, fig. 8. Long. 30 ua; lat. 22 wu; lat. isthm. 7 wu; lat. apic. cire. 6 u: crass. 12 u. Omatangi (253). This form is further proof of the correctness of the Hawaiian form being referred to OC. granatum and of its not having been considered a distinct species. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 8. Si 25. OC. obliquum Norpst. Sydl. Norg. Desm. p. 23, tab. 1, fig. 8. (Cellul& e vertice vise interdum fere trigon2). Long. 14—16 wu; lat. 12 u. Arthur Pass (17); Omatangi (253, 256, 259); Ruapehu & Tongariro (280). 26. &C. norimbergense REinscH Spec. gen. nov. Alg. Fung. p. 117, tab. 3, fig. A. IV. Forma. Long. 16 u; lat. 10 wu; lat. isthm. 6,5 u. Tokano (210). The few specimens of this form which I have met with, had their end view elliptic, not oblique as in C. obliquum, but the constrietion at the middle of the cell was not so . great as in C. norimbergense f. genuina. The figures by REInscH 1. c. are less constricted at the middle than they are in Algenfl. Frank. tab. 9, fig. IL. C. obliquum may perhaps be regarded as a forma obliqua of C. norimbergense, and C. laticeps GRUN. as a forma angustior e vertice ventricoso-inflata (Cfr. Algfl. Fr. tab. 9, fig. 2c & d). For the sake of comparison I add a figure of C. laticeps, received from Dr. L. RABENHORST. Tab. 6, fig. 10. 27. OC. sublobatum (BrEB.) ARCH. in PritCH. Infus. p. 731; Euastrum? sublobatum BrREB. in RarFs Brit. Desm. p. 91, tab. 32, fig. 4. ; BP brevisinuosum nov. var. Tab. 6, fig. 9. C. a latere et fronte visum cum subspec. dissimili NorpsTt. (Desm. ital. p. 39, tab. 12, fig. 15) magnitudine et habitu fere prorsus congruit (sed differt sinu interdum non lineari sed mox dilatato, unde anguli inferiores magis rotundati evadunt); semicellulx a vertice vise apicibus subtruncatae, a basi apicibus rotundate, medio late tumida. Long. 23—26 mu; lat. 14—18 ju; crass. 12 u; lat. isthm. 8—11 u; lat. apie. 13—14 u. Omatangi (253, 256, 257, 259, 262, 266). 28. C. trilobulatum REINSCH. Spec. gen. nov. Alg. Fung. p. 118. 6 basichondrum nov. var. Tab. 6, fig. 11. Semicellulze lobis apice retusis, ad isthmum gramnulo singulo (vel potius-elevatione parva). Long. 26—31 1; lat. 17—21 wu; lat. isthm. 6—7 wu; lat. apie. 12—14 wu; altitud. apic. 6—8 wu; crass. 11—13 wu. Omatangi (240, 248). 29. C. venustum (BrREB.) Aron. in PritcH. Inf. p. 732; Euastrum venustum BRrRÉB. List. Desm. p. 124, tab. 1, fig. 3. 5 induratum nov. var. Tab. 3, fig. 13. Semicellule interdum e medio ad basin versus paullulo angustate, membrana in centro excavatione nulla predita, sed incrassata precipue in latere interiore. Long: 22—24 wu; lat. 16—17 wu; erass 12 u.. | Arthur Pass (17). K. Sv, Vet. Akad, Handl. Bd, 22. N:o 8, M 2) NL oTTA NORDBTROT, FRESH-WATER ALOMR, 30. C, Meneghlnl Bnen. in Rates Brit. Desm. p. 96. Long. 18—23 »; lat. 14—20 ju Otaua river (112); Omatangi (240). The form I have seen agrees very well with C. Meneglini 8 simplicisstmunm Wire Bidr. Norg. Alg. p. 30 ex part. tab. 1, fig. 11 a'v Var. latiuseula JAcoBs. Desm, Panem. (= De Bary Conjug. tab. 6, fig. 34) is a state somewhat more elongated; 41. CC. eonelnnum (Ran) Ressen & leve Wik Bidr. Norg. Alg. p. 30,anb, 1, fig. 11. Long. 11 2; lat. 92; lat. apie. 5,5 Mu. Rotomahana (316). 'The neeount given of the length of the cell in Ras. Fl Sachs. p. 621 must certainly , ”- Li be a missprint; "Vs, ought to be "Via": 32. €. exiguum Anon. in Mier. Journ. 1864, p. 178, tab. 6, fig. 32—33. Forma paullo major. Tab. 6, fig. 12. Long. 32—36 wu; lat. 22 uu; crass. 17—19 u; lat. isthm. 6—6,5 u. Arthur Pass (17); Omatangi (240, 253, 258, 260). Forma trigona. Cellwla e vertice visa trigona lateribus leviter convexis, angulis obtuso-rotundatis. Tab. 6, fig. 13. Long, 28 wu; lat. 18 23 lat. isthm. 8 u. Arthur Pass (17). 33. OC. repandum nov spec. Tab. 6, fig. 14. CC. elliptico-quadratum incisura mediana angusta introrsum paullulo dilatata; semi- cellulm subtrapezoidem diametro maximo paullo supra medium, e basi lata (subcordata) sursum sensim sed paullulo dilatata, lateribus leviter retusis, dorso latissime rotundato medio vulgo truncato, angulis superioribus late rotundatis, inferioribus obtusis; a vertice et a basi vise elliptice apicibus rotundatis vel (in speciminibus perfecte evolutis(?), prre- cipue oblique visis) leviter tri-erenato-dentatis; a latere subobovato-cireulares. (Membrana in latere interiore subtilissime punctata). Nuclei amylacei bini, ut videtur. Long. 40—44 u; lat. 35—45 wu; lat. bas. 32 u; lat. isthm. 12—17 ju; erass. 24—26 a. Maungaroa (61); Omatangi (253, 256—58, 262—4). 34. C. pseudoprotuberans Krrcuns. Schles. Alg. p. 150. 8 angustius nov. var. Tab. 6, fig. 15 et 16. Latitudo cellule longitudine fere minor, angulis superioribus semicellularmmn paullo magis obtusis, dorso medio spe paullum truncato. (Membrana subtilissime punctata). Magnitudine et habitu cum forma a KirceHsER 1. c. descripta fere plane congruit; a figura Cosmarii polygoni f. Remssen Contrib. p. 89, tab. 9 fig. 5 a Kirchnero citata magni- tudine majore et angulis superioribus non tam acutis, longitudine et latitudine cellularum non equalibus, dorso semicellularnum altiore (ut in forma Kirchneri) differt. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 8. 39 Long. 33—36 wu; lat. 27—28 wu; crass. 18—23 u; lat. isthm. 7—10 wu; lat. s. c. ad basin 18—22 wu. Omatangi (246, 248, 253). 35. &O. nitidulum DEnot. Desm. ital. p. 42, tab. 3, fig. 26. Long. 35—41 wu; lat. 28—33 wu; lat. isthm. 3S—10 u; crass. 16—18 u. Tab. 6, fig. 17. Taupo (156); Rotomahana (316). Duo individua ex Orakeikorako (n:o 64) membrana margine leviter undulata fortasse huic speciei pertineant, fortasse ad C. Negelianuwm Brees. vel ad C. transtens GAY accedant. Long. 39 wu; lat. 34 u; crass. 20 wu; lat. isthm. 11 wu). Alia forma e Lake Lyndon (20), Tokano (210), Omatangi (248), Orakeikorako (294, 299) nonnihil dissimilis est et ad C. subtumidum Norpsr. accedit. Que forma accuratius sit inquirenda. 36. CO. Phaseolus: BrEB. in MENEGH. Syn. Desm. p. 220. 6 stigmosum nov. var. Tab. 3, fig. 14. [2 6. tetraophthalmum 8 Mask. N. Z. D. Add. pag. 243 ex parte, tab. 24, fig. 8 b (non a et c).] Forma major, dorso semicellularum alto medio truncato fere ut in y elevato NORDS'T. (Sydl. Norg. Desm. p. 17, tab. 1, fig. 5), membrana subtilissime dense punctata et gra- nulis subtilibus minus crebris irregulariter ornata. Zygospore orbiculares, nigro-brunneze, aculeis longis basi conica excavata densius obsesse. (Cfr. WorrE Desm. Unit. St. tab. 18, fig. 32). Fortasse propria sit species. Long. 38—40 wu; lat. 40—42 u; crass. 22—23 u; lat. isthm. 18 u. Diametr. zygo- spor. sin. acul. 42—46 wu, c. acul. ad 80 u. Omatangi (240, 253). The larger puncta of the membrane to my eye look like very minute granula and not like depressions, but the smaller ones do. This form very much resembles C. obsole- tum f. inermis, but is smaller and different from the end and side view; the latter spe- cies 1s without the minute granules on the membrane. 37. OC. Scenedesmus Derr. Desm. ital. p. 101, tab. 7, fig. 28—34. 6 dorsitruncatum nov. var. Tab. 3, fig. 15. Semicellulx dorso truncate, membrana subtilissime granulato-punctata. (Nuclei amylacei?). Long. 30—32 wu; lat. 38—42 u; crass. 15—18 wu; lat. isthun. 13—14 wu. Omatangi (248). 35. OC. bioculatum BrEB. f omphalum ScHsaArs. Magyar. Desm. p. 270, fig. 9. Semicellulax basi non reniformes, e vertice visx verrucis medianis obtusis. Long. 20—22 wu; lat. 17—20 wu; lat. isthm. 4-6 u; crass. 12—14 u. Taupo (164); Omatangi (253, 264). 60 OTTO NOROSTRUT, FRESH-WATER ALG)E, y depressum ScnaAns, I oe fig, 10, Semicellulw vw vertiov visa oblongo-elliptiew, Una tantum cellula visa, (An lig. ce. lue, cit. satis erassa ost 7) DPDunedin (25). än €. soxangulare LunNo. Des, suce, p. 35, tub, 2, fig. 23. Forma minima, (AC. sexangulare 8 minus Rov et Biss. Jap. Desm. p. 19527). Cellulw tantum ", magnitudinis formw ee, apicibus levissime retusis (ec vertice vise cl- lipticmw, non tumidiw, & Intere cireulares). Tab. 7, fig. 26—27. Long, 14-15 sc; lat. 11—12 1; Int. pic. 5—8 u. Taupo (150); Omatangi (248). I hesitate in referring this form to LUNDELEs OC. sexangulare, the more as it is con- siderably smaller. In the form from Taupo the apex is truncate and broader than in that from Omuatangi. 10. €. bireme Norost. Desm. Brasil. p. 212, tab. 3, fig. 33. Forma puaullo minor murice ad granulum reducto. Long. 11 sc; lat. 10 pu. Omatangi (240). 41. CC. minutom Derrp. Desm, Ital. p. 105, tab. 7, fig. 37—39. Forma novizelandiea sinu intimo sepe lincari, dorso semicellula medio interdum paullulum truncato. Tab. 7, fig. 28. Long. 25—29 wu; lat. 18—23 wu; crass. 14 u; lat. isthm. 6 wu. Otaua River (112); Omatangi (240, 253, 260, 264); Orakeikorako (299). - The figures of Heterocarpella bioculata BréB. Alg. Fal. tab. 7 are small and tberefore indistinet, but do not appear to me quite identical with any of the 2 forms of Cosmarium bioculatum which are drawn in Rares Brit. Desm. tab. 15 (for fig. 5 a seems to be very different from 5 b et f). Recent authors have described several varieties which differ considerably. Morcover many forms have been described, which are a kind of transition between C. boculatum and C. moniliforme. Some of these are enumerated here: 1) C. moniliforme f. elliptica LaGErH. Bidr. Am. Desm. p. 240, tab. 27, fig. 13; 2) OC. monilif. b. ellipticwm KreBs. Form. Desm. p. 36; 3) C. mon. f. elliptica NORDST. Sydl. Norg. Desm. p. 22; 4) C. monil. JACOBSEN Desm. Danem. p. 200, tab. 8, fig. 24 (= C. Jacobsenii Roy in Biss. Desm. Winderm. p. 194); 5) C. contractum KircEn. Schles. Alg. p. 147; 6) C. ellipsoideum Errv. Finsk. Desm. p. 13, tab. 1, fig. 10; 7) C. ellips. B minus RaciB. Desm. polon. p. 84, tab. 10, fig. 9; 8) C. minutum Derr.; 9) CO. minutum f. novizelandiea; 10) C. bioculatwm Rares Brit. Desm. tab. 15, fig. 5 a; 11) — — 5 c; 12) — — 5 b; 13) — — 5 f. — Of these it dots nöt'åppear tbat H:0 "1 öught'to be ineluded under the same specific type as n:r 2—58; but which amongst the rest of them that may ultimately prove to be sufficiently distinct for specific segregation, I cannot at present decide. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 8. 61 N:o: il 2 3 4 D 6 7 oj 9 10 11 12 13 Long. u 40 37 -41—46 30 -48—51 fö LE 229220 22 LS 15 LTatit. » 20 20 -25—28 24 38-42 11—12 21 ISP a Set Crass. » 0 16 23 2 3 14 14—135 10 7,5 Lt. isthm. » 10 11 7 11—12 4 6 6 5,5 6,5 10 5,5 leur 3 I, = 2 18 l,46—78 1,46 1,46 1,21—30 1,42—45 1,24 1,21—39 1,3 1,2 1,3 1,07 ORSA SS 09 2017 123 l,4—5 -1,37—50 1,5 1,3—1,6 1,5 1,8 42. C. aspherosporum NOorRbstT. in WirrrR. et NOorpst. Alg. exs. n:o 268 (1879); C. Schliephackeanum GRUN. f. Spetsbergensis Norpst. Desm. arct. p. 24, tab. 7, fig. 15. 5 productum nov. var. Tab. 6, fig. 18. Semicellule apicibus sepe paullo magis attenuatis; e vertice vise verruca mediana nulla. Zygosporze paullo longiores, angulis paullo magis productis. (Euastrum bi- cuneatum Gay Conjug. p. 57, tab. 1, fig. 13 valde affine est). Long. 11—12 wu = lat.; crass. 7 wu; lat. isthm. 7 wu; long. zygospor. 30—532 mu; lat. zyg. 14 u. Omatangi (240). 43. Q. linetum RaALrFs Brit. Desm. p. 95, tab. 32, fig. 7. Long. 12—14 u; lat. 10—12 wu; lat. isthm. 6—7 (. Waimakariri River (5; lat. isthm. 9,5 ww); Bluff (51); Taupo (157). Forma trigona. Semicellula a vertice visa trigona lateribus leviter convexis angulis rotundatis. Membrana luteola. — Una tantum semicellula visa, huc verisimiliter perti- nens. — Tab. 3, fig. 16. Long. semic. 8,5 wu; lat. 14 ww; lat. isthm. 8 wu. Arthur Pass (17). 6 intermedium nov. var. Tab. 3, fig. 17. Sinus non linearis, mox ampliatus. Cellulx a vertice vise medio leviter tumide2e. Membrana luteola seu achroa. — Que forma ad Cosm. asplerosporum NORrpst. valde accedens status transitorius inter hanc speciem et C. tinctum efficit. Pluribus formis inter- mediis sporiferis examinatis ha dur species fortasse melius in unam reduci debent. Long. 11 wu, lat. 10 u; crass. 8 u; lat. isthm. 8 u. Omatangi (240). 44. OC. aretoum Norpst. Desm. arct. p. 28, tab. 7, fig. 22 a, b, c, 23, 24a. Tantum forma membrana achroa visa est. Long. 16—17 wu; lat. 12—14 wu; lat. isthm. 10—11 u. Maungarora (61); Wellington (67). The New Zealand specimens differ so little from the Spitsbergen ones, which are also somewhat variable, that I have not thought necessary to name the form as a distinct variety, but merely to give a figure of it. Tab. 7, fig. 29. öv OTTO NORDSTKUT, FRESHU=WATER ALG|E, 15. 0. (Plourotwnlopsis) magnifieum nov. spec, Tab. 6, fig. 19, C, gemmiferum Mask. N. Z. D. Add. p. 240, tab. 24, fig. 4. CC, (Plourotwniopsis) magnum medio profunde constrietwm incisura angusta lineari; somioellulw cireiter 2 partes cirouli efticientes, apice truncatw vel leviter retusim, angulis inforioribus rotundatis vel obtuso-rotundatis, tIateribus convexis, marginem versus et in margine verrucosi verrucis envis truneato-emarginatis in series concentricas (alternuntes) ordinatis, in centro (quoque in tumore basali) in area magna cireulari-elliptica granulatw et serobiculatm, genmulis intus cavis in series cire. 7 horizontales quincuncialiter ordinatis, inter 2 granula binis serobieulis (cirea singula granula 6 serobiculis); '€ basi vike medio utringue tumore predite, apicibus rotundatis margine et intra marginem verrucis (ut deseript.) obsessis, apertura istlni cireulari quadrata; ec latere vis late ovate tumore lato basali, apiee rotundato-truncatw, verrucis plus minus quincuncialiter ordinatis obsessir. Massa ehlorophyllacea semicellularum lateralis laminis quaternis. Cosmario quaternario NorbsT. in WiTTR. et NorbsT. Alg. exs. sub n:o 383 förtasse proximuwm differt (ceteris exeeptis) tuberculis truneato-emarginatis, nullis granulis integris. Long. 108—120 2; lat. SS—95 sc; cross. 56—64 uu; lat. isthm. 34—36 u (= lat. apic.) Lake Lyndon (20). | It generally appears as if there were merely scrobicule and no granules in the centre of the semicell, for it is not easy to see if it is only an excavation or w slight projection hollowed out from within when both are taken in a front view. Seen from the side it is however easier, In some instances I believe I have observed that the larger sserobicule» are not merely excavations in the membrane from within, but that they at the same time form projections, as mentioned in the description above. 16. C. quaternarinum NORDsT. in WiTTR. et NorosTt. Alg. exs. n:o 383. 5 tumefacetum nov. var. ad inter. Tab. 7, fig. 2. Semicellule lateribus paullo magis convexis, angulis inferioribus paullo magis rotun- datis, granulis fortasse paullo majoribus et minus crebris, in centro membrana paullo in- crassata punctata (et serobiculata?); e vertice vis late ellipticx in centro granulis nullis; ev latere fere cireulares seriebus granulorum convergentibus. Massa chlorophyllacea?? (nu- cleis amylaceis binis?). Long. 72—77 wu; lat. 34—62 wu; lat. isthm. 24—30 u; crass. 35—40 u. Omatangi (248, 253). Not having had the opportunity of closely studying the structure of the chlorophyll contents or in what manner the centre of the semicells is punctated, I will at present consider this form a variety of C. quaternarium, although a more minute examination of a living plant probably will show it distinct from that. Allied to this form are: Cosm. subtholiforme Rac., Arnellii Borpt., trachypleurum PP verrucosum KIircuHn., Brebissonii, margaritiferum, Logiense, premorsum and quadrum. I add a drawing of C. quaternarivm « from Brasil for the sake of comparation. Tab. 7, fig. 1. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 8. 63 47. GC. amplum nov. spec. Tab. 6, fig. 20. ?C. margaritiferum Mask. N. Z. D. tab. 12, fig. 28; cfr. N. Z. D. Add. p. 251. C. (Pleuroteniopsis?) sinu angusto sublineari extrorsum et introrsum ampliato pro- funde constrictum; semicellule tres partes circuli efficientes (apice interdum paullulo trun- 'catze), membrana granulis minoribus in series horizontales 17—20 et oblique transversas (ce. 23) quincuncialiter ordinatis dense obsesse, in ipso apice sepe granulis nullis; a latere circulares; a vertice late elliptice membrana in centro punetata, ceterum granulata. Nuclei amylacei? (Tantum cellulx inanes colore luteo-fuscescente a me visa sunt.) Habitu OC. tetraophthalmo proximum praecipue differt granulis minoribus densioribus alio modo ordinatis (et laminis chlorophyllaceis?). = Cosmarium conspersum PB attenuatum NOrpst. Desm. Bras. p. 208, tab. 3, fig. 20 quoque affine est, sed minus angulis semicellularum inferioribus rectis, granulis in series horizontales et verticales dispositis. Long. 108—120 £; lat. 76—86 wu; crass. 54—60 u; lat. isthm. 32—34 u. Taupo (154, 157); Tokano (209, 210); Omatangi (248); Tauranga (305—307). At times the granules have not at the base appeared circular, but indistinctly hexahedrical. Forma trigona. Tab. 6, fig. 21. Semicellul& e vertice vise triangulares angulis rotundatis, lateribus levissime con- vexis. Tantum una semicellula a me visa est. Lat. 88 u; long. semic. 74 u. Tarawera Lake (308). 48. C. turgidum BrEB. in RALFs Brit. Desm. p. 110, tab. 32, fig. 8. Long. 192—220 wu; lat. 92—100 wu; lat. isthm. 70—74 u. (Lamine chlorophylla- cee 8). Orakeikorako (293, 299). p ovatum nov. var. Tab. 7, fig. 30. Semicellulx ovatx sursum magis attenuater guam in «, apice obtuso-rotundate. (Laminee chlorophyllacex non vise). Long. 190—200 ww; lat. 90—96 wu; lat. isthm. 70—74 u. Kororareka (100). Gen. 15. Triploceras Baner Micr. Obs. p. 37; char. emend. 1. verticillatum Ba. ”superbum (MasK.) Norpst. mscr. (Triploceras tridentatum Mask. £ superbum Mask. Var. Desm. p. 325 cum fig.; char. emend.). Tab. 7, fig. 3—11. A forma genuina Tr. verticillati differt cellulis crassioribus diametro tantum 7—98-plo longioribus, semicellulis sepe non plane ecylindricis, sed leviter tumidis, verticillis promi- nentiarum cire. 11—15, prominentis verticilli cire. 12-16 bidentatis vel inferiorvwm smepe tridentatis (infimi ceteris subduplo majore, 2—4-dentata vel biloba) dente superiore vel Ad OTTO NORDSTEDT, FRESU=WATER ALGNA. intermedio adscendente, acutiore ceeteris vulgo paullo majore, lobis apicalibus [2-] 3—4 apioe bi-quadri-aculeatis, Long, 500—650 sa: lat. ad bas. 66—74 sc, ad med. semie. 72—80 mu; lat. isthm. 40—54 ms; dat. npio. sin. acul. 56—68 m; orass, prom., S—10 u = long. prom, (Forma genuina Bar. I ce tab. 1, fig. 9: long. 443 sw; cross. 38 u = lat. apic, & sp. TURNER Not. Fr. Alg, pl, 1, fig, 2: long. semie. 340 1; lat. 46 1; lat. apic. 8. sp. 76 MM.) Orakeikorako (294, 295, 299); Paeron (302). MASKELL 8 figure |. co. agrees well enough with mine. He had observed but 2 ter- minal processes, I have met with 3—4. I never saw the upper projections tridentate, as he had seen, but only bidentate. On not regularly (7) developed semicells the small pro- oessos at the base of the terminal tridentate prolongation» seem to me in his variety merely occasional, but not characteristic for the species. 2. T. gracile Barn. Mier. Obs. p. 38, tab. 1, fig. 10; Aron. Obs. Mier. a. Doc, tab. 2, fig. 1: Docidium gracile WirtrrR. Skand. Desm. p. 21, tab. 1, fig. 10! Forma paullo gracilior. Crass. 26—27 wu; lat. apie. bilob. sin. acul. 24 u; long. 420—480 u, Verticilli semicellularum 15—17. "Tab. 7 fig. 12. Taupo (154); Omatangi (248); Tauranga (305). — "aculeatum nov. subsp. Tab. 7, fig. 13—14. A T. graeili genuino differt prominentiis semicellularum verticillatis rotundatis in aculeum adscendentem vel in parte inferiore semicellularum interdum patentissimum pro- ductis, lobis apicalibus paullo magis productis et divergentibus. (Una semicellula aculeis vertieilli infimi binis, infimis interdum dente ad basin (ut in subsp. bidentato) proditis, a me visa est). Crass. max. sin. acul. 23—26 wu; long. acul. 6—10 wu; lat. apie. sin. acul. 46—50 u; lat. isthm. 18—20 wu; long. 390—480 u. Taupo (158); Omatangi (244, 248). — ""bidentatam (Pleurotrxninm bidentatum Norpsr. Alg. Brasil. p. 18, tab. 2, fig. 3) 6 laticeps nov. var. Tab. 7, fig. 15—16. Crassius lobis apicalibus (3—4) paullo magis divergentibus et productis, prominentiis verticillorum 10—14 (14 ad basin semic.). Crass. sin. acul. cire. 45 u; lat. apie. sin. acul. 60 u; long. 500—600 u. Taupo (154, 156). — — — forma intermedia. Tab. 7, fig. 17. Forma aculeis pluribus integris dente inferiore carentibus, in subsp. »aculeatum» fere transiens, sed major prominentiis verticillorum pluribus. id Crass, sin. acul. 38—40 u, lat. apic. 60 u, long. acul. c. 10 u; lat. isthm. 34 u; long. cell. 575 u. Papakauri (109); Omatangi (244). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 8. 65 The forms of the genus Triploceras are upon the whole very little known, and of those belonging to the gracilis-type from New Zealand which I have seen, there were but few specimens. It is therefore at present difficult for us accurately to group the forms, not knowing what is individual or not. The number of lobes at the ends varies (from 2—24), as also that of the whorls, although only to a certain extent. The number of « processes in each whorl seems to be relative to the thickness of the cell. The joint neck of the end lobes is sometimes without processes, but sometimes partially mounted as far up as to where the lobes meet. In the latter case an icon may arise similar to the one MaskeELL has drawn in N. Z. Desm. tab. 12, fig. 23. Possibly the state he has described (1. c. pag. 311) as a new species, tridentatum, may be identical with my subspecies, acu- leatum; but in the latter I have not seen the character, upon which the name of his spe- cies was founded. 'To judge from his description MASKELL appears to have had a compres- sed (or monstrous?) specimen before his eyes. In N. Z. Desm. Add. p. 247 Mr. MASKELL has founded a variety, cylindricum, on specimens cylindrical in section, and having no »rectangular- section» -as &«&. In Triploceras gracile & the projections on the lower part of the semicell are almost spreading at right angles, but in "bidentatum and especially in Faculeatum these as well as the upper ones patent. In the latter form however it some- times happens that they also in the lower part project at right angles. Gen. 16. Pleurotenium Näc. 1. P. ovatum Norpbst. Alg. Brasil. p. 18; Docidium ovatum Norpst. Desm. Brasil. p- 205, tab. 3, fig. 37; Docidium dilatatum Mask. N. Z. Desm. p. 310, tab. 11, fig. 11-14; nom CLEVE: Crass. 112—126 u; long. 320 u. Bay of Islands (91); Kororareka (100); Orakeikorako (299); Paeroa (302). MASKELL'S statement of the length of its cells, '/;, inch., must be ascribed to a slip of the pen. He must have meant it to be !/,, (or '/;3;) inch. 2. P. nodosum (Bain.) Lunp. Desm. Suec. p. 90; Docidium nodosum Barr. in RALFS Brit. Desm. p. 218, tab. 35, fig. 8. Crass. 46—50 wu; cr. apie. 24—33 u; long. 280—360 u. Papakauri (109); Taupo (155); Omatangi (240, 241, 244). Ås it appears to be a distinctive mark of this species (and perhaps of the genus) that the ends of all fully developed cells are crenate, such a state does not seem to give it any claim to rank as a variety. 3. P. truncatum (BrREB.) Nac. Einz. Alg. p. 104; DELPont. Spec. Desm. tab. 19, fig. 7— 11; Closterium truncatum BrÉB. apud MENEGE. Syn. Desm. p- 235; Docidium tr. RaBz. Alg. exs. 968. Crass. 60—65 mu; cr. apic. c. 40 u; long. 600—700 u. Blueskinbay (40). K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 22. N:o 8. ) 00 OTTO NORDSTEDT, FRESHU->WATER ALGA, 4. P. Indleum (Grus) Lusp. 8 caracasanum Nokost. Alg. et Charac,. 1, pag. 2, fig. 22. Forma paullo major, dentibus paullo majoribus, Crass. tumor. bas, 34—36 4; crass, sutur, prosil, 30 2; orass. med, semic. 32 sw; cross, npie. 22 su; long. 440—480 wu. Invercargill (54). 5. P. Ebrenbergll (Rates) Nonosrt. Sydl. Norg. Desm, p. 46, Docidium Ehrenbergii Rarrs Brit. Desm. p. 157, tab. 26, fig. 4 a, b, ce; Closterium Trabecula EHRENB, ex parte, Crass, tum. bas. 22—35 uu, crass, apic. 16—22 u; long. 320 —480 u. Lake Lyndon (20); Teremakau & Arahura (22); Blueskinbay (34, 35); Hokianga (108); Kohukohu (104); Outakura (117); Taupo (161); Omatangi (258). 6. P. reetom Derront. Spec. Desm. p. 225, tab. 20, fig. 8—11. Forma minor (WiLLE). Tab. 7, fig. 18. Penium reetum (DeLp.) f. minor WinLLeE Sydam. Alg. p. 22, tab. 1, fig. 42. (Pe- niwin minutum forma major Lusp. Desm. Succe. p. 87 (= Pen. min. Burnu. in Hedw. II, p. 51, tab. 9, fig. 4) verisimiliter huc pertineat). Crass. cell. med. 10—12,5 su; lat. tumor. bas. 14—15 wu, lat. isthm. 11 ju, lat. apic. 10—12 wu; long. 180—300 u. Arthur Pass (17); Taupo (159); Tauranga (305). I am rather doubtful whither to refer this form, especially as I have not had the opportunity of observing the structure of the cell contents with any certainty. Neverthe- less the ends of some cells bordered by small dents, conformably to most of the Pleuro- tenia, I will refer it to that genus. Although externally very much resembling DeL- PONTES figures, it may possibly be distinct from it, not being more than half as large. I have not been able to discover any small plice on the basal inflation, and can therefore not refer it to Docidium Baeulum. Wioure (1. ec.) has referred Pleurotenium reetwm to the genus Penium, however without having assigned any reason for doing so. According to the following description (p. 225) given by DELPONTE we must suppose it to be a genuine Pleurotaemium: »Endochroma di piu lamine di chlorophilla dirette e paralelle, a eui stanno soprapposti dei globetti di fecola minutissimi.» Gen. 17. Tetmemorus RALrFs. 1. OT. Brebissonii (MesEGnH.) RaALrFs. 6 attenuatus nov. var. Tab. 3, fig. 18. Semicellulx apicem versus sensim plus minus attenuate. (Cfr. DE Not. Desm. Ital. fig. 59). Lat. 27—30 u; long. 134—192 u; lat. isthm. 24 u. Christchurch (49); Papakauri (109); Taupo (154, 157, 159—161). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 8. 67 LS T. levis (Körtz.) RALFs Brit. Desm. p. 146, tab. 34, fig. 3; Closterium leve Körtz. Phyc.. germ. p. 132. Cfr. fig. nostr. Tab. .3,, fig. .19. Lat. 22—32 mu; long. 92—128 u; crass. 23—27 u. Hokianga (103); Omatangi (166). Gen. 18. Closterium NITZSCH. 1. C. striolatum EHrReNB. Entw. d. Infus. p. 68; RaLrrs Br. Desm. tab. 29, fig. 2. Lat. 33—36 wu; strie 10 in 10 u. Blueskinbay (34, 35, 40). Lat. 35—38 wu, long. 230—300 ju; strie 5 in 10 u. Rotomahana (316). 2. OC. decorum BreB. List. Desm. p. 151, tab. 2, fig. 39. Crass. 30—40 ju, long. 370—450 wu, crass. apic. 8 Arthur Pass (17), Christchurch (49), Rotomahana (316). Taupo (156); long. cell. 400—600 uw (= NorpsTt. Alg. Sandw. tab. 1, fig. 10—11; que forma ad Clost. crassum DeELP. Spec. Desm. pag. 217, tab. 18, fig. 22—30) (CI. RALFSII BråB. a Delpontii KreEBs Form. Desm. pag. 17) valde accedit). A few specimens of similar appearance from Kororareka (100) probably belong to this species, although the membrane did not appear to be striated, which may possibly be ascribed to its being colourless. Until we have met with zygospores of all these forms and allied species, we are not able to find out their relationship. 3. C. Lunula MENEGE. Syn. Desm. p. 231. Lat. 100—130 u; long. 650—1000 ju. Teremakau et Arahura (22); Bay of Islands (91); Papakauri (109). Lat. 80—120 ju; long. 460—600 u. Cfr. Focke Physiol. Stud. I, tab. 3, fig. 13. »b ecoloratum f KLeBs Form. Desm. pag. 6, tab. 1, fig. c et d. Forma pre longi- tudine crassior (membrana achroa); fortasse propria sit species. — Tab. 3, fig. 26. Lat. 30—55 wu; long. 230—280 u. Castle Hill (9). It is only in 2 cells that I have in any measure distinctly seen the disposition of the amylaceous vesicles, and they were then arranged in a single longitudinal series. KLEBs' variety seems to me scarcely referable to Cl. Lunula, and the New Zealand form ought perhaps to have made a separate species, approximative to Cl. acerosum as well as some- what to CI. Selencum MASK. 68 OTTO NORDSTEDT, FRESH-WATER ALGAE. 4. 0. compactum nov. spec. Tab, 3, fig, 25. CI. diametro 3'/,-plo longius, dorso subalte convexum, ventre non distincte tumido fore planum, apicibus latis truneatis, (vesiculis ehlorophyllaceis?), laminis chlorophyllaceis ciro, 7 integris (ut videtur), locello apicali magno distineto; membrana achroa glabra, (Una tantum cellula a me visa est). (CI. Selenanm MASKELL majus est apicibus attenuatis, vulgo ventre concavum (Cfr. tamen fig. 19, tab. 25 in Mask. N. Z. Desm. Add.). — A Cl. Lunula Focke (1. c. fig. 13) parvitate, brovitate, apicibus erassioribus differt. — Cl. naviculoides Wiur.x Norg, Ferskyv. Alg. pag. 53, tab. 2, fig. 36 affine est, sed differt magnitudine et crassitudine pri longi- tudine minore. — CI. Cucumis EurenB. Verbr. tab. 4, fig. 28, quoque valde affine est, sed apicibus obtusis. Crass, 40 1; long. 135 u; lat. apic. cire. 14 uu, Arthur Pass (17). 5. €. acerosum (ScHRANK) EHRENB. Entw. d. Inf. po 68; RareFs Br. Desm. p. 164, tab. 27, fig. 2. Vibrio acerosum SCHRraAnK. Fauna Boica II, 2, p. 47, sec. auct. (Membrana glabra, nuelei amylacei semicellularum 7, laminie chlorophyllucem circ. 8), Forma ad Clost. Pritehardianum paullo accedens. OCfr. RArFs 1 ce. fig. 2 b. & d. Crass. 40—44 227; long. 300—650 u. Waimakariri river (5); Lake Lyndon (20). 6. CC. lineatum EnresB. 8 sandvicense NorpsTt. Alg. Sandw. p. 9, tab. 1, fig. 11—12. Crass. 34 su; long. 750 mu; lat. apic. 10 u. Blueskinbay (40). In general aspect the only specimen I had scen was nearest to the fig. 11 1. c. Its membrane was colourless, and the strix were detected with the greatest difficulty. 7. C. prelongum Brés. List. Desm. p. 152, tab. 2, fig. 41. Forma brevior diametro 12—23-plo longior (membrana vulgo achroa striis wgre conspicuis). Tab. 3, fig. 22—24. Crass. 19—22 u, long. 240—460 u. Lake Lyndon (20); Teremakau et Arahura (22); Blueskinbay (35). It was only when the cell membrane was a little brownish that the longitudinal striw of one specimen were visible. On the other examples with a colourless membrane, no strie conld be discovered. — Owing to the tendency of its ends to bend a little up- wards (which does not however always appear distinctly) I consider this form to come nearest to CI. prelongum. Fig. 22 may also possibly be referable to Cl. Pritehardianum ArcuH. b. forma tenutior et brevior Ras. Flor. Eur. Alg. III, p. 129 and Ras. Alg. exsice.: 1409; fig. 23 & 24 stand also near Cl. strigosum BrRÉB, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 8. 69 8. GC. direetum ARrcH. Micr. Journ. 1862, p. 249, tab. xm, fig. 23—24. Crass. 18—22 u; long. 300 —400 u; lat. apic. cire. 10—12 u. Strie longitudinales membrane circiter 9J—10 in 10 u. Blueskinbay (34, 40). 9. (?) GC. graceile BrEB. List. Desm. p. 155, tab. 2, fig. 45. Crass. 6,;—7,5 wu; long. 130—235 u; lat. apie. 3,5 u. Arthur Pass (17); Blueskinbay (40); Bluff (51); Winton (58); Taupo (156). There being merely sterile cells, it was impossible to decide whether the state in question really belongs to C. gracile, which has globular zygospores (see ArRCH. Dubl. Micr. Club. (1868) p. 196, and Norpsrt. Sydl. Norg. Desm. p. 40) or to Clost. Lundellii LAGERH. Bidr. Sv. Alg. p. 53 (Cl. gracile Lunp. Desm. suec. p. 82, tab. 5, fig. 15), where they are quadrangular with a spine in each angle. — Some specimens bear a general resem- blance to Cl. bicurvatum DerrP. Spec. Desm. p. 208, tab. 18, fig. 37—39. CI. sp. ad C. gracile accedens. Diam. 13 u; long. 300—330 u. Ad CI. Brebissonti DErP. Spec. Desm. p- 207, tab. 18, fig. 20—21 (et ad Cl. strigonum 1. c. fig. 3—5) nonnihil accedit, sed multo minus; Cl. gracili fere simile, sed majus. — Blueskinbay (35). 10. -C. Ehrenbergii MEnNEGH. Syn. Desm. p. 232. Crass. 73—385 wu; long. 400 u. Ohaeawai (64); Tokano-river (170). 11. OC. moniliferum (Borr) EHRENB. Infus. p. 91, tab. 5, fig. 16; Lunulina monilifera Bory Hist. Nat. d. Zooph. tab. 3, fig. 22, 25, 27. Crass. 40 u; long. 230 u. ÖCrass.: rad. = 1: 1,4. Forma ventre levissime inflato. Waimakariri river (5). 12. C. Diane EERENB. Infus. p. 92, tab. 5, fig. 17. Crass. 23—25 mu; long. 300—350 u; rad. circ. 70 u. Auckland (70); Rotomahana (316). 13. C. Cynthia DE Nor. Desm. Ital. p. 65, tab. 7, fig. 71. (Cl. ruficeps EHRENB. Entw. d. Infus. pag. 67). Crass. 18—22 wu; long. 134—180 wu; lat. apic. 8 w. Strix 6—9 in 10 u. Blueskinbay (34, 35, 40); Taupo (161), Forma angustior. Crass. 14—15 u; long. 120—176 u; stria longitudinales 6-—7 in 10 u. Christchurch (49); Bluff (51); Papakauri (109); Taupo (155). According to EHRENBERG in Beitr. z. Erk. gr. Organ. pag. 238 (separ. p. 94) the membrane of Cl. ruficeps is striated. 14. C. setaceum EHrenB. Beitr. z. Erk. gr. Org. p. 239; Rarrs Brit. Desm. tab. 30, fig. 4. Crass. 9J—10 u; long. 230—300 u. Blueskinbay (34). 70 OTTO NORUSTELT, FRESU-=WATER ALG'E, 15. 0. Kätalogil Bréo. List. Desm,. p. 156, tab, 2, fig. 40. Crass, 16—22?2 uu; long. 860—600 mm, Tab, 3, fig. 20. Blueskinbay (40); Winton (58); Taupo (156). Ä vittatum nov. var. Tab. 3, fig. 21. Costie longitudinales paucem (in tota cellula cire. S—9); striw nullm. ”Crass. 18 ju; long. 330—400 pu, Taupo (156). As I have only scen 2 sterile cells together with specimens of e&, it appears to me bost not to raise this form to the rank of a species, for the present at Icast. 16. €. aeutum Brén. in Races Brit. Desm. p. 177, tab. 30, fig. 52 et b. Urass, 8 7; long. 120 wu. Tantum eellulw vegetative vise sunt, unde determinatio non satis certa ost. Dunedin (27). Forma tenuior. Cellule minores. Zygospora rectangularis lateribus leviter retusis, apicibus concavis, angulis ce basi lata sensim acuminatis 1. cuspidatis. Una tantum zygo- spospora a me visa est semicellulis residuis. Vegetativm celluke sont indagandr. Hiec zygospora cum fig. 5'), tab. 34 in Rares Brit. Desm. fere prorsus congruit. Que figura et fig. 52 tabule 30 inter se dissimiles sunt. Tab. nostr. 3, fig. 27. Crass. cell. copul. 3—4,5 1; long. 43 u; long. zygospor. 40 u; lat. 22 u. Omatangi (240). Gen. 19. Gonatozygon DE BAR. 1. GG. Brebissonii DE Bar. Conjug. p. 77, tab. 4, fig. 26—27. Crass. med. cell. 7—8 u, infr. apic. 5,3 us, lat. apic. 6 sw; long. 114—230 u. Arthur Pass (17); Bluff (50). Gen. 20. Penium BréB.; DE BAR. 1. P. lamellosum BréB. List. Desm. p. 146, tab. 2, fig. 34. Crass. 70—92 wu; long. 280—360 u. Arthur Pass (17). In the same gathering I also met with cells, which had the same outline as Penium Digitus in Rares Brit. Desm. fig. 3 b., but were smaller (length 120 su by 56 breadth). The chlorophyll fillets were entire (as far as I was able to see), but as there were only few specimens it is however possible that they may be dentated. Indeed, the difference between P. Digitus and P. lamellosum seems to me often to be nearly none and I am very much disposed to unite them into one species. ') Zygospora hujus figure !'/,399” lata est, non — ut in pag. 178 est explicatum — !/3)99”- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. tål 2. P. Negelii BråB. in PricH. Infus. p. 751; Closterium (Netrium) Digitus NG. Einz. Alg. p. 108, tab. 6 D. i Crass. 41—56 wu; long. 180—240 u. Waimakariri river (5); Arthur Pass (17); Lake Lyndon (20). When the cell is about to divide, the middle part will become cylindrical, and, per- haps, this species may be regarded as a smaller state of P. lamellosum. 3. P. closterioides Rarres (Brit. Desm. p. 152, tab. 24, fig. 4). Crass. 32—36 wu; crass. apie. 10—16 wu; long. 160—240 u. Blueskinbay (40). — £ subeylindriecum KreBs Form. Desm. p. 24, tab. 3, fig. 2d et c (non a et b) frmnaj Orla TAS Crass. 28 u; long. 96 u. Lamine chlorophyllaceer circ. 7 (nucleis amylaceis?). Omatangi (266). 4. P. Cylindrus (EHRENB.) BRÉB. in RaALFsS Brit. Desm. p. 150, tab. 25, fig. 2; Closte- rium? Cylindrus EHRENB. Infus. p- 95, tab. 6, fig. 6. (Cfr. Norpst. Sydl. Norg. Desm. p. 44). Crass. 10 u, long. 34 u. Taupo (157). 5. P. polymorphum PertyY Kleinst. Lebensf. p. 207, tab. 16, fig. 15; Lunp. Desm. Suec. p. 86, tab. 5, fig. 10; Norpst. Sydl. Norg. Desm. p. 45. Crass. 30—36 u; long. 64—78 u. Waikato (235, 238); Omatangi (252, 253); Ruapehu & Tongariro (280—1). 6. P. cucurbitinum BisseT (Desm. Winderm. pag. 197, tab. 5, fig. 7) £ subpolymorphum nov. var. Tab. 7, fig. 20. Membrana subtilissime dense (sed sepe evidenter) punctata. Apices cellularum ro- tundati vel interdum subtruncato-rotundati. Nuclei amylacei?, lamine chlorophyllacer? Zygospora quadrata, angulis rotundatis, lateribus fere rectis, membrana pluri-lamellata. Crass. 35—37 wu; lat. constrict. 32—34 wu; long. 70—386 wu; lat. zygospor. 60 u (vel 64 X 70 wu). Omatangi (252, 253, 266). As the zygospores of Penium cucurbitinum & have not yet been seen, I think it best not quite to identify the New Zealand with the English form. 7. P. cruciferum (DE Bar.) WittrR. in Wittr. & NorpsTt. Alg. Exsiec. (1882) n:o 482; Cosmarium? ceruciferum DE Bar. Conjug. p. 72, tab. 7, fig. G 5. Crass.. 10—12,5 u; long. 18—22 u. Invercargill (54). 72 OTTO NORDSTEDT, FRESU-=WATER ALOM. In one cell there appeared merely one amylaceous vesicle, in the rest two, but the number of ehlorophyll laminw conld noth with any eertainty be observed. ”Phe determina- tion being somewhat doubtful, I will here figure the plant (tab. 7, fig. 19). The elder membrane will become brownish, The specimens of Mesotormium, Cylindrocystis and somo of tho Penta whieh I met with in this collection wers mostly very fow and in a bad condition, so that they did not permit me to explore tbe real structure of the contents of the cells. Therefore the determination of thelr specifio and generic names must be very uncertain: P. al dldymocarpum Luxp, acoodons 1) oum zygosporis duplicis; long, semio. 14 p, lat. 14 u; zygospor. 28 x HH nu (Of LUND, Desm. Suec. tab. 6, fig. 9 ot tab, nostr. 7, fig, 21) ox Omatangi (263); long, somic, 10,5 pc lat 12 pr sygospor. 37 Xx 23 et 34 Xx 26 pe ox Omatangi (240) (ofr. Sehizospora minor Rvixsen Con- trib, tab. 17, fig. 2 sino littera): 2) cum sygosporis singulis long. somie, 13—14 uu; lat. 14—17 pu; zygospor. 36 X 33 pu vel 25 x 34 x 20 ju: Omalangi (241, 263). Tab, 7, fig. 22—23. Gen. 21. Mesotenium NAG. I OM, vlolaseens Dr Bar. Conjug. p. 74, tab. 7, fig. B, Lat. cell. 20—21 ju; long, 32—36 u. Omatangi (262, 266). Gen. 22. Cylindrocystis Mesron.; DE BAR. 1. C. Brebissonll Munkon.; ofr. DE Bany Conjug. tab. 7, E. fig. 11 et 13. Long. somio. 13—16 u, lat. 12—156 u; zygospor. 34—37 u. Taupo (155). 2. C. erassa DE Barr Conjug. p. 74, tab. 7, fig. C. Long. 28 u, lat. 26 u. Tongariro-Ruapeha (280). 3. €.t diplospora Lusp. Forma. Tab, 7, fig. 25. Long. 63 u; crass. 35 u (ec vertice perfecte circularis). If the living semicells are less swollen than on the specimen I met with, this form seems to me to agree pretty well with €. diplospora. But without zygospores the right place for this form must become uncertain. — Perhaps it may be identical with Cosmariwn Thwaitesii Mask. N. Z. D. Add. p. 239, tab. 24, fig. 2. Class. III. PHYCOCHROMOPHYCEAJ Rar. Cohor. 1. HormogoneX Tnaurer. Subeoh. 1. Heterocysterx HAnNsG. Ord. 1... RIVULARIACELE Ras. '). Subord. 1. Mastichotriehem: Körtz. Gen. 1. Calothrix AG. 1. C. pulvinata AG. Syst. Alg. 1824; Ceramium pulvinatum JurG. Alg. aquat. d. IV, n:o 5, 1817. Lyttelton, ad littora maris (47). !) Determinationem omnium specierum ex ord. 1—4 ct. prof. CH. FLAHAULT debeo. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 8. 173 2. &C. parietina THUR. Tauranga (186 b, spec. mancum), Omatangi (257, 264). Gen. 2. Dichothrix ZANARD. "1. D. gypsophila Born. et Fram. Rev. d. Nost. 1, p. 377. Schizosiphon Körz. 1843. Lake Pearson (1), Omatangi (258), Ruapehu et Tongariro (277). Subord. 2. Rivulariacecwe. Gen. 1. Rivularia (RotH) AG. 1. RB. atra RoTE. Whangape, ad littora maris (110). Gen. 2. Gloeotrichia J. AG. 1. G. Pisum THUR. Junior. Dunedin (26); Bluff (51). Ord. 2. SIROSIPHONIACEAE Ras. Subord. Stigonemew Borzi. Gen. 1. Hapalosiphon Narc. 1. Hapalosiphon pumilus KrrcnenN. Alg. Flor. p. 231; Hapalosiphon Braunii NÄG.; Tolypothrix pumila Körz. Arthur's Pass (18); Taupo (153, 154). Gen. 2. Stigonema AG. 1. S. hormoides Bornet et Fram. (Sirosiphon Körz.). Omatangi (245). 2. S. ocellatum THUR. Arthur's Pass (17); Kelly's Range (23); Taupo (154); Waikato (238); Omatangi (249, 253, 258, 259, 261). 3. S. panniforme Born. et Fram. (Sirosiphon Körz.). Bealy river (10); Ohaeawai (120); Omatangi (246, 253), etc. 4. S. minutum HassaALr (Sirosiphon saxicola NG.) | Omatangi (242, 245, 253, 263); Ruapehu et Tongariro (280, 282). K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 22. N:o 8. 10 LG i OTTO NORDSTRIYT, FRESHU-WATER ALG/A. Informe KörTz (Sirosiphon vestitus Nea). Omatangi (258, 264). 8, turfaceum Cooke IN pulvinatum Breen). Arthurs Pass (15, 16); Omatangi (257, 258, 260, 262); Tauranga (305), etc. Ord. 3. SCYTONEMACEE. Gen. 1. Scytonema AG. 8. varlum KOTz. 77 Bealy river (11). SN. Hoffmanni AG. Tauranga (86 a), Tongariro et Ruapehu (277, 280, 282). 8. figuratum AG. (NS. thermale MENKEon.). Arthurs Pass (15, 16). S. Myochrous AG. Taupo (153); Omatangi (249); Tauranga (305). Gen. 2. Tolypothrix Körz. T. lanata WARTMANN (T. flacecida KöTz.). Orakeikorako (293), Paeroa (302). T. tenuis Körtz. (T. pygmea Körtz.). Omatangi (249, 254); Orakeikorako (293); Tarawera Lake (310). Gen. 3. Desmonema. D. Wrangelii Bors. et FLAH. Teremakau et Arahura (22). Ord. 4... NOSTOCEE. Gen. 1. Nostoc Vavcn. N. Zetterstedtii J. E. Arscu. Taupo Lake (167). N. verrucosum VAUucen. Otaua river (1135 b). N. ruopestre Körtz. Bealy River (13); Tauranga (305). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 8. (GÖ 4. N. commune VAUuCH. Kelly's Range (23); Bank's Peninsula (48); Otaua River (115 a); Taupo (158, 162); Tokano (209); Omatangi (253, 254); Orakeikorako (298). "5. N. ellipsosporum RABENH. Tauranga (85). 6. N. rivulare Körtz. Tokano (219), spec. sine spor. non certe determinandum. Gen. 2. Anabena (Boryv). 1. Anabena inequalis Born. et Fram. (Spherozyga Körz.); verisimiliter. Waimakariri River (5). 2. Anab. sp. Paeroa (302); Orakeikorako (296), etc. Ord. 5. OSCILLARIE/E Ac. Gen. 1. Oscillaria Boryr.; Körtz. 1. 0. laminosa AG. Neue Gatt. Alg. p. 633 (inclus. O. amphibia AG. 1 c. p. 632). In aqua calida ad Tokano (197). 2. 0. Kätzingiana NzG. in Körtz. Spec. Alg. p. 238, P binaria nov. var. Fila plante exsiccatx 2rugmeo-viridia; cellul& binis granulis majoribus (singulo utrinque ”ad dissepimenta) ornate. Diametr. 2,5 u. In aqua calida ad Tokano (169). 3. 0. limosa (RortH.) AG. £ animalis (AG.) Körz. Spec. Alg. p. 244; O. animalis ÅG. Neue Gatt. Alg. p. 632. Cum priori. Multze alie species Oscillarie, Lyngbyc, Phormidii. Hypheothricis vmihi in visu occurrerunt e Lake Pearson (1); Porters Pass (6); Lake Lyndon (20); Dunedin (24); Blueskinbay (44); Auckland (68, 71, 72, 77); Bay of Islands (99); Waimati (118, 119); Rotorua Lake (123, 124); Waikato River (223, 229, 231—3); Orakei- korako (300). Gen. 2. Symploca Körz. 1. SÅ. sp. Tokano (205). Gen. 3. Microcoleus DEsmMaz. Species non determinate e Lake Pearson (1), Arthur's Pass (15): Bank's Peninsula (48); Taupo (153); Tokano (173—4); Ruapehu et Tongariro (281—-2). 76 OTTO NOHRDSTKRUT, FRESU-=WATER ALGER, Subeohor. 2. Cystogonem Bonz. Ord. 1. OHAMJESIPHONACEJE Bonz. Gen. 1, Spherogonium Kostar. Nov. r. w. Monogr. pag. 250 ct 304, I. 8 inerustans (GrRun) Röstar. Jc. pag. 282 ct 304, tab. 5, fig. 1—7; Chamiwesiphon inerustans GRUS. in Rab, Fl, cur. Alg. 2, pag. 149. Cellulw exsiecate lilacinw vel subviolacew. Lat. 3&—6 2; long. 7—26 u. In Cladophoris epiphytieum, Taupo Lake (145—146, 151); Rotomira Lake (267); Tokano River (319). After lying in water for a short time the contents of the dried cells became quite wrugincous. I therefore think this form belongs to S. inerustans, although the colour of the dried plant differs from the description given by ROsTAFINSKI (1. c.). It does however not agree with the deseription of Sph. amethystinum RostAr. 1, ce. pag. 291 and 305. S, curvatum (Norost.) RosrtaAr. I ce ps 292 et 305; Ch. curvatus NorosTt. Alg. 5 Sandv. p. 4, tab. fig. 1 et 2. In Bostrychia Harveyi epiphyticea parce in ecatarrhacta ad Coromandel (292'/,). Cohor. 2. Cystiphore Ras. Ord. 1. CHROOCOCCACEIE Nöec. Gen. 1. Oncobyrsa AG. emend. char. 1. 0. rivularis (KöTZ.) MeseGu. Nostoch. p. 96; Hydrococcus rivularis Körz. in Lin- nica sec. auct; tab. phyc. vol. 1, tab. 32, fig. 2! In foliis muscorum lacus Taupo (151) parcissime. Gen. 2. Apanothece Nxc. 1. ÅA. sp. ad A. mierosporam (MEnEGH.) RaB. ct A. bullosam (MeEnEGH.) RAB. accedens. Diam. cell. 3 u. In aqua calida ad Waikato (228). Gen. 3. Merismopedium MeEyvzen. 1. OM. slaucum (EHrRENB.) NG. Gatt. cinz. Alg. p. 55, tab. 1 D, fig. 1; Gonium glau- cum EHRENB. Infus. p. 56. tab. 3, fig. 5. Familiz ce cellulis 8 X 16 composite. Long. cell. 4—5 u, lat. 3,3—4 u. Diametr. famil. 50 X 76 u. Lake Lyndon (20). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 8. TT Gen. 4. Gloeocapsa Körtz.; NEG. 1. G. magma (BrEB.) Körz. tab. Phycol. 1, tab. 22, fig. 1; Protococcus Magma BréB. Alg. Falais. p. 40, tab. 4 sec. auct. Ad saxa quarzosa aurifera ad Coromandel (292 b). 2. Species alix non accuratius examinate e Bealy River (10); Ohaeawai (120); Rotorua (133); Tokano (195, 196, 199); Waikato River (236); Omatangi (253), etc. Gen. 5. Chroococcus Nzc. Ch. (turgidus?) ex Orakeikorako (296) et alix species in diversis locis. TK OTTO NOROSTEDT, FRESU-=WATER ALGER, B. Australian Algme. In sAlgw Australian hactenus cognite» (in F, v. MOLLEB, Supplem,. ad vol, undece, Fragm. Phytograph. Australiwe, 1880) D:r G. O. Sonper scareely enumerates 30 Fresh- Water Algw from Australio. That list is not complete, for I am aquainted with a few works containing species which he has not mentioned. In his note on »Air and Water Poisoning in Melbourne (Transaet. a Proc. R. Soc. of Victoria vol. 10, 1874) M:r SYDNEY Ginnons has mentioned and given photographies of several Desmids. Twenty cight species of Desmids and Draparnaldia nana are enumerated in M:r EE. D. HArRRor's paper »Obser- vations on Desmidiacem, with a List of species found in Tasmania» (Tasmania R. S. Month. Not. 1868, p. 19—23). In this same journal for 1869, pag. 58—60 we also find a note on sThe Phyllaetidium pulehellin, found in Tasmania» by the same author. ”Threc species of Oedogoniex not mentioned in SoONnDpDER's list (1. c.) have been deseribed in Prodrom. Monogr. Oedogoniearum (1874) by V. B. WirrrocKk. — Baron F. v. MÖLLER in Melbourne has kindly sent me Algwe, amongst which I have found species of sundry genera, for in- stance: Characium, Phymatodocis, Didymoprium, Streptonema, Onychonema, Triploceras, Nanthidium, Ulothriz, Stigeocloniwm, Nostoe, Spirulina. i D:r S. BERGGRESNS gatherings were made in 1875 in 2 different localities: 1) Fern- shaw on Dividing Range near Melbourne, 2) Blue Mountains in New South Wales. I am much indebted to prof. Cu. FLAnAULT for the determination of the Nostochacemr. 1. Fernshaw on DPividing Range near Melbourne. Oedogonium (ster.). Scenedesmus quadricauda (Turr.) BréB. Se. obliquus (Turr.) KöTtz. ewm form. acuta et dimorpha. Spirogyra (ster.). Zygnema (steril). Micrasterias angulosa HAnTtTzscH. Long. 210—220 wu; lat 170—180 mu; crass. 52 u. Cosmarium Biretum BréB. in Rares Brit. Desm. p. 102, lat. 16, fig. 5. Long. 56 —66 se; lat. 51—564 wu; lat. isthmi 18—22 uu; ecrass. 30—36 u. Plenrotxnium Ehrenbergii (RaALrFs) DE Bar. Crass. 24—30 uu; long. 330—350 u. Closterium Lunula MeneGH. Crass. 80—100 wu; long. 550—600 wu. CI. acerosum (SCHRANK) EHRENB. Crass. 40 u; long. 300—500 wu. Cl. regulare BréEB. List. p. 148, tab. 2, fig. 35. Crass. 30—33 u; long. 240—280 u. 2. Blue Mountains in New South Wales. Oedogonium (Asterogonium) sp. Bullochiete sp. (ster.) Zygnema (ster.). Micrasterias suboblonga nov. spec. Tab. 2, fig. 18. M. oblonga incisura mediana non angusta: semicellulx trilobe lobis lateralibus qua- dratis in apice sepe dilatato sinuato retusis (fere ut in Euastro oblongo ') lobo polari !) Unde nomen specificum. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 8. (65) depresse semicirculari medio leviter retusis, angulis loborum obtusis, superioribus (et in- ferioribus) loborum lateralium sape productis, incisuris inter lobos ovato-ellipticis vel ex- terne magis angustatis; e vertice vise ovales; e latere lineares apicibus late rotundatis. Membrana scrobiculato-puncetat2e. A Didymidio (Eucosmio) Kiitzingiano ReinscH Algenf. p. 123, tab. 8, fig. 3 a—c .precipue differt tamoribus nullis, lobis lateralibus majoribus non obcordatis. Long. 140—158 wu; lat. 90—114 wu; lat. lob. pol. 90—102 «; lat. lob. pol. ad bas. 50—56 mu; lat. isthm. 24 u; crass. 54—060 u. This plant seems to unite Micrasterias with Huastrum. And if the inflated pro- tuberances had not been absent, I should have referred it to the latter genus, but as Mr. Rarrs Brit. Desm. p. 76 remarks, the inflated protuberances are always found in true species of Huastrum. Euastrum denticulatum (KircEnN.) Gar £ elongatum nov. var. Tab. 3, fig. 10. Paullulo longius, lobo polari cum lobis lateralibus fere confluenti, unde latera semi- cellularum fere recta (granulis acutiusculis 4) evadunt, ceterum ut in forma novizelandica. Long. 32—34 u; lat. 22 u; crass. 13 u. As the lateral lobes sometimes are more distinetly prominent than in my figure, although not so much as in HH. denticulatum forma typica, I think nevertheless that it may prove to be a variety of that species, which it in other points much resembles. Cosmarium amoenum RALFS £ mediolave NORDST. Long. 96 wu; lat. 30 u; lat. isthm. 15 uu; erass. 22 u. Cosmarium speciosum LuNnp. £ australianum nov. var. Tab. 5, fig. 9. Fere duplo majus quam var. simplex, granulis 2egre conspicuis, basalibus supra isthmum nullis, isthmo paullo minus lato. Nuclei amylacei? Membrana subtiliter punctata. Long SU pe le HA 00 fas ETrRARS BO TES la NN. ANN The granules are extremly low, those at the lower angles always visible, but the rest only to be seen on a dry empty membrane. In outlines of fronds it often seems much to resemble Cosmarium Cucumis. As to its specific position, I am indeed in some doubt, but for the present I think it best to consider this plant a variety of C. speciosum. Cosmarium nasutum NorpsTt. 6 subnasutum (RAcIB.) NORDST. Forma cum spec. e Nova Zelandia prorsus congruens, sed paullulo minor (sed major quam forma polonica) aculeolis marginalibus binis- Long. 34 u; lat. 32 u; crass. 16 u. Cosmarium triplicatum WorrzE Desm. Unit. Stat. p. 73, tab. 19, fig. 3—6. Pp paucius nov. var. Tab. 5, fig. 15. Semicellule sepius sursum paullo angustate angulis superioribus late rotundatis, margine aculeolis robustis brevibus munitis, singulis (rarissime binis) paullo supra angulos inferiores, 2—3 (rare 4) distantibus in angulis superioribus, sed ceterum nullis infra mar- ginem; a latere et e vertice vise iate elliptice utroque fine truncate 2 seriebus aculeorum inter apices. SO ATTO NORDSTEDOT, FRESU-WATER ALGA, A forma Wolleuna precipue diflert granulis acutioribus paucioribus (unde nomen varietatis). Long. 44—540 wu; lat, 32—40 uu; orass, 22—44 mu; lat. isthm. 12—14 u; ocul. ad 4 u. Cosmarlum varlolatum LUND. & extensum Norosr. Ad förman compressum accedens, Long. 60—064 1; lat, 32—34 uu; cross, 24—28 pu. Cosmarlium obliquum Nonrbsrt. Long. 16 wu, lat. 12 2, erass. 10 uu. Tetmemorus Brebissonii (Meneon.) Raues 8 turgidus Races Brit. Desm, p. 145, tab, 24, fig. 1 d, ec. Lat. 42—50 a; long. 156 2; lat. isthm. 36—38 ww; crass. 36—44 u. Mierocoleus sp. Seytonema stuposum Bors. ot Myochrous AG. Hapalosiphon pumilus INInenN. Appendix. I take the opportunity of publishing the determinations by prof. On. FrAwaurr of some Nostochacem from the Hawaiian Islands collected by D:r Sv. BerGGrenN. I add in parenthesis the names I had given some of them in Alg. Sandvic. Calothrix fusea Bors. et Fran. verisimiliter (= Lophopodium sandvicense NorpbsT. Alg. Sand. p. 5). Tolypothrix tenuis Körtz. (T. muscicola 8 sandvicense NorpsrT. 1. ce. pag. 7). Seytonema Javaniceum Borsert. Oahu. » stuposum BorseT (Sc. pulvinatum NorpsT. 1 cec. p. 69 ex parte). » ambiguum Körtz. Hilo. » fiquratum AG. (exemplum mancum) (Sc. ealothrichoides 1 c. p. 6 ex p.) » Guyanense Bors. et Fran. Oahu. (Se. pulvinatum Norpbsr. 1 ec. ex p. teb. 1, £..5). » ocellatum LysGB. Öahu (Honolulu). » cinceinnatum TuureTtT (= 1. ec.) Stigonema panniforme Bors. et Fr. Hawai. » minutum Hass. (= Sirosiphon saxicola NG. et Alg. Sandy-). » ocellatum Tauret (Sirosiphon ocellatus 1. c. p. 7). a turfaceum COOKE. Nostoe Linekia Borsert (N. intricatum 1 ce. p. 5 ex parte). » — intricatum ut videtur. » HederulÅe MeseGni. (N. natans forma 1. c. p. 5, saltem ex parte). » ?ellipsosporum RABENH. » commune VAUCHER. » splericum VAUCH. » euticulare BORN. et FrLAn. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. 81 List of principal works consulted. AG. Disp. Alg. Suec. = C. A. AGARDH. = Dispositio Algarum Suecie. Lunde 1810—12. AG. Flora 1827 = OC. A. AGARDH. Aufzählung einiger in den Osterreichischen Ländern gefundenen neuen Gattungen und Arten von Algen. (Flora 1827, N:o 40, 28 Oct.). AG. Spec. Alg. = C. A. AGARDH. Species Algarum. Gryphiswaldie 1823 et 1828. AG. Syst. Alg. = C. A. AGARDH. Systema Algarum. Lunde 1824. ArcH. Dubl. micr. Club. = W. ARCHER in Quart. Journ. mier. Science 1868. ArcH. Micr. Journ. = Quaterly Journal of Microscopical Science 1862—80. London 1862—580. ArcH. Nat. Hist. Rev. = W. ARCHER. Description of a new species of Cosmarimm and of a new species of Xanthidium (Dubl. Nat. Hist. Soc. Proc. III. 1859—62. Nat. Hist. Review vol. VII. 1860). ArcH. Observ. = W. ARCHER. Observations on Micrasterias Mahabuleshwarensis (Hobson) and Docidium Pristide (Hobson) (Nat. Hist. Soc. Dublin Dec. 4, 1863). ARCH. in PritcH. Inf. = W. ARCHER. Desmidiexe in »A. PRITCHARD, A History of Infusoria. Fourth Ed. London 1861.» Barr. Mier. Observ. = J. W. BaizLeyY. Microscopical Observations made in South Carolina, Georgia and Florida (Smithsonian contributions to knowledge, vol. 2. Washington 1851). BisseET. Desm. Winderm. = J. P. BissEt. Liste of Desmidieax found in gatherings made in the neigh- bourhood of Lake Windermere during 1883. (Journ. R. microscopical Society. Ser. 2, vol. IV. London 1884). Borpr. Sibir. Chloroph. = R. Borprt. Bidrag till kännedom om Sibiriens Chlorophyllophycéer. (Ofversigt af K. Vetenskapsakademiens Förhandlingar 1885 N:r 2. Stockholm 1885). Bors. et Fram. Rév. d. Nostoe. = Epv. BornNet et CH. FraHaULT. Révision des Nostocacées hétéro- cystées contenues daus les principaux herbiers de France (Annales des Sciences Naturel. Bot. 9 Ser. tom. 3 et 4, 1886; tom. 5, 1887). Bory. Hist. Nat. d. Zooph. = J. B. Bory DE ST. VINCENT. Histoire Naturelle des Zoophytes. Paris 1824. A. Br. Alg. unicell. = A. Braun. Algarum unicellularium genera nova et minus cognita. Lipsia 1855. A. Br. Verj. = A. Braun. Betrachtungen iber die Erscheinung der Verjängung in der Natur. Leipzig 1851. BrEsB. Alg. Fall = A. DE BREBISSON et GopeY. Algues des environs de Falaise décrites et dessinées (Mémoires de la société Académique de Falaise 1835). Breg. List. Desm. = A. DE BrEBIsSSON. Liste des Desmidiées observées en Basse-Normandie (Mémoires de la Société impériales des sciences naturelles de Cherbourg. Tom. 4. Cherbourg 1856). BuLNH. in Hedw. = O. BULNHEIM in Hedwigia, redigiert von L. RaBENHORrRsT. II. Dresden 1863. DE Bar. Oedog. u. Bulb. = A. DE Bary. Ueber die Algengattungen Oedogonium und Bulbochzete (Ab- handl. der Senkenbergischen Gesellschaft. Bd. I. Frankfurt a. M. 1854). DE Bar. Conjug. = A. DE Barry. Untersuchungen itiber die Familie der Conjugaten. Leipzig 1858. CoHn. Desm. Bong. = F. Coumn. Desmidiacex Bongoenses (Festschrift der Naturforscher-Gesellschaft zu Halle. Halle 1879). CooKE Brit. Desm. = M. GC. CooKzE. British Desmids. A Supplement to British Fresh-Water Algee. London 1886—37. Cooke Br. Fr. Alg. = M. C. Cooke. British Fresh-Water Alga. London 1882—384. CramM. Hedw. 1859 = C. CRAMER. Oedogonium Pringsheimii CRAMER nov. spec. (Hedwigia 1859). DeLP. Spec. Desm. Ital. = J. B. DELPONTE. Specimen Desmideacearum subalpinarum. (Memorie della reale Accademia delle scienze di Torino. Ser. 2. Tom. 28 et 30. Torino 1873 et 1877). DE Nor. Desm. Ital. = G. pE Noraris. Elementi per lo studio delle Desmidiaceze italiche. Genova 1867. EHRENB. Beitr. z. Kennt. d. Infus. = C. G. EHRENBERG. Beiträge zur Kennimniss der Organisation der Infusorien und ihrer g. Verbreitung, besonders in Sibirien (Abb. d. K. Akad. d. W. z. Berlin 1830. Berlin 1832). EHRENB. Beitr. z. Erk. gr. Org. = C. G. EHRENBERG. Dritter Beitrag zur Erkenntniss grosser Organisa- tion in der Richtung des kleinsten Raumes (Abhandl. der K. Akad. d. Wissensch. zu Berlin 1833. Berlin 1835. [Separ. 1834J). | EHRENB. Berl. Monatsb. 1840 = C. G. EHRENBERG. OCharakteristik von 274 neuen Arten von Infusorien. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 22. N:o 8. 11 82 OTTO NORDSTROT, FRESU-WATER ALOM. Eunexp. Kotw, d Infos, = C.G, Eunenaeno. Ueber die Entwiekelung und Lebensdanuer der Infosions- thlere (Abb. d. K. A. der Wissenseb. &£ Berlio 1831. Berlin 1832) Kunese. lofus. = CO. GG. Könenenno, Die Infoslonsthiorehen als volkommene Organismen, Ieiprig 1838, Kunnne. Meteorp. = C. G, Eönexseno, Mikroskopische Analyse des corländisehen Meteorpapiers von 1088 und Frläoterung desselben als cin Produkt jetzt lebenden Conferven und Infusorien (Akad, d. Wissensch, & Herl. Abh. PFbys. KL. 1838, Berlin 1539). Funexs. = C.G. EaRenoörno. Verbreitung und Finfluss des mikroskopisehen Lebens in Säd- und Nord- Amerika (Abb. d K. Akad. d Wissensch. su Berlin 1841. Berlin 1843), Furv. Finsk. Desm. = F. Euyvixo, Anteckningar om Finska Desmidiéer (Act. sociotatis pro fauna et flora fennica tom. 2, N:o 2, Helsingfors T6B81) Focke Phys. Stud. I, = GG. W, Fock. Physiologisehe Studien I Hf. Bremen 1847, Gar Mon. I. Conj. — F. Gav. Fasal d'ane monographie loeale des Conjugées. Montpellier 1884, Gar Not. Conjug. = F. Gar. Note sör les Conjugées du Midi de la France (Bulletin de Ia Société botanique de France 1. 31. Paris 1884), Ginsoxs, 8 Alr and Water Poisoning in Melbourne (Transactions and Proceed, R. Society of Victoria vol. 10. Melbourne 1874). Guew. in Rab Betr. = AA. ÖRvsow. Ueber die vom Herrn Gerstenberger in Rabenhorst's Decaden uus- gogebenen SäswasserDistomeen and Desmidiseeen von der Insel Banka (Rabenhorst, L. Beiträge z. näheren Kenntniss und Verbreitung der Algen. H. 2. Leiprig 1865). Guow. Nov. Exp. = AA. GrRusow. Algen. (Reise 8. M. Fregatte Novara um die Erde 1 Bd. Wien 1868). Hannor, FE. PD. Observations on Desmidiacem, with a List of species found in Tasmanias (Tawmania R. S. Monthly Not. 1868), — Idem,, The Phyllactidiom pulehellum, fonnd in Tasmania (Ibid. 1869). Harv. Phyc. Brit. = W. H. HarveY. Phycologia Britannica (1849). Hass. Brit. Fr. Alg. = A. Hassarn. A History of the British Fresh-Water Alge. London 1845. Hass. Obs on Zygn. = A. H. Hassant. Observations on the genera Zygnema, Tyndaridea, Mongeotia, with descriptions of new species (The Annals a. Migarine of Natural History. Vol. 10. London 1842). Havek Meercsalg. = F. HavcK. Die Meceeresalgen Deutsehlands und ÖOsterreichs (Rabenhorst's Krypto- gmenflora ? Auf. Leiprig 1883—85). Henw. Neud. Char. = HeErMannN. Ueber die bei Neudam aufgefundenen Arten der Gattung Characiom (Rabenhorst. — Beiträge z. n. Kennt. u. Verbr. d. Algen 1 Hf). | Hiunse, in Bericht d. Schlesisch. Gesell. f. Vaterl. Cultur. 1865. Hossonw Not. = J. Homson. Notes on Indian Desmidiex (Quarterly Journal of Microse. Science vol. 3. np. & London 1863). | Hooker FI N. Z. = J. D. Hooker. Flora Nove Zelandie II (The Botany of the Antarctic voyage of Erebas and Terror. II. London 1855). Hoox. Handb. N. Z. Fl. = J. D. Hooker. Handbook of the New Zealand Flora. London 1867. Istv. Diagn. prev. Alg. = J. Istvånert. Diagnoses previe Algarum novarum in Hungaria observatarum (Notarisia. Commentarium Phycologicum II. Venezia 1887). Jacons. Desm. Dan. = J. P. JacoBsen. Apercu systematique et critique sur les Desmidiacées du Dane- mark (Journal de Botanique. Copenhague 1874). Josu. Burm. Desm. = W. Josnva. Burmese Desmidiex with descriptions of new species occurring in the neighbourhood of Rangoon (Linnean Society's Journal. Bot. vol. 21. London Jan. 1886). Jurorss Alg. aqv. = G. H. B. JurGens. Alge aquatiex, que et in littore maris d. Jeveranam et Fri- siam — exsiecavit. Dee. 1—20. Jever 1816—22. Kircn. Schles. Alg. = O. Kircuser. Kryptogamenflora von Schlesien — herausg. von D:r F. Cohn. 2 Bd. I H. Algen. Breslau 1878. Kirzx, T. On the Flora of the Isthmus of Auckland and the Takapona District (Transact. a. Proc. N. Zeel. Inst. 1871 vol. IV. Wellington 1872). a Kiess Form. Desm. = G. KieBs, Ueber die Formen einiger Gattungen der Desmidieen Ostpreussens (Schrift. d. physik.-oekonom. Gesellshaft zu Königsberg Jahrg. 20. 1879. Königsberg 1879). Körtz. Phyce. gener. = FR. T. Körzxe. Phycologia generalis oder Anatomie, Physiologie und System- kunde der Tange. Leiprig 1843. ; Körz. Phye. germ. = Fr. T. Körzinc. Phycologia germanica d. i. Deutschlands Algen in bändigen Be- Körz. Spec. Alg. — Fr. T. Kötzinc. Species Algarum. Lipsie 1849. ba Körz Syn. Diat = Fr. T. Körane. Synopsis Diatomarom. (Linnea Bd. 8. Jahrg. 1833. Berlin 1833). Körz. Tab. Phycol. = Fr. T. Kötane. Tabule Phycologicex oder Abbildungen der Tange. Bd. 1-6. Nordhansen 1845—56. | Lacern. Bidr. Amer. Desm. = G. LaGerHen. Bidrag till Amerikas Desmidié-flora (Öfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1885 N:o 7. Stockholm [1886 Febr.]). a ms SÖTA nan ör ARR San. Ub nn mat anda KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. 33 LaGErH. Bidr. Sv. Algfl. = G. LAGERHEIM. Bidrag till Sveriges Algflora (Öfvers. Vet. Akad. Förhandl. 1883 N:o 2). LaGERH. Stockh. Pediastr. = G. LAGERHEIM. Bidrag till kännedomen om Stockholmstraktens Pediastreer, Protococeaceer och Palmellaceer (Ofvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1882 N:o 2). LAUDER-LiINDSAY, W. On new and rare Cryptogam. from Otago (Transact. Bot. Soc. of Edinburgh vol. 8. 1863). LuNnpD. Desm. Suec. = P. M. LUNDELL. De Desmidiaceis, que in Suecia invente sunt, observationes cri- tice (Nova Acta reg. societatis scient. Upsal. ser. 3, vol. 8. Upsalie 1871). Mask. N. Z. Desm. = W. M. MaAsKELL. Contributions towards a List of the New Zealand Desmidieze (Transact. and Proceed. of the New Zealand Institute vol. 13. Wellington 1881). Mask. N. Z. Desm. Add. = W. M. MaskKein. On the New Zealand Desmidiexe. Additions to Cata- logue and Notes on various Species (Transact. a. Proc. of the New Zealand Inst. vol. 15. Wellington May 1883). MasrE. var. Desm. = W. M. MaAskKELL. On a new Variety of Desmid. (Transact. a. Proc. N. Z. Instit. vol. 18. Wellington 18835). MENEGH. Nostoch. = J. MENEGHINI. Monographia Nostochinearum italicarum, addito specimine de Rivu- lariis (Memorie della reale Academia delle scienze di Torino. Ser. 2. Tom. 5. Torino 1843). MENEGH. Syn. Desm. = J. MENEGHINI. Synopsis Desmidiearum hucusque cognitarum (Linnaa 1840. Halle 1840). MEYEN Beob. ib. Algenfl. = F. J. F. MEYEN. Beobachtungen iber einige niedere Algenformer. (Nova acta physico-medica Academize Czaesarexe Leopoldino-Carolin& nature curiosorum. Tom. 14. Bonne 1829). N4G. Einz. Alg. = C. NÄGELI Gattungen einzelliger Algen. Zurich 1849. Norpsr. Alg. et Charac. 1 = O. Norpstepr. De Algis et Characeis. 1. De Algis nonnullis, precipue Desmidieis, inter Utricularias Musei Lugduno-Batavi. (Acta Universitatis Lundensis tom. 16. Lunda 1880). Norvsr. Alg. Brasil. = O: NorbstEpDr. Nonnulle alge aqua duleis brasilienses (Ofvers. af K. Veten- skaps-Akad. Förh. 1877 N:o 3. Stockholm 1877). NorpDsr. Alg. Sandvic. = O. Norpstebt. De Algis aqua dulcis et de Characeis ex imsulis Sandvicensibus a Sv. Berggren 1875 reportatis (Commentationes quas in memoriam sollennium secularium a. D. IIT Novas oct. 1878 edidit Regia Societas Physiographorum Lundensis. Lunde 1878). Norpsrt. Alg. smås. 2 = O. NorpbstepDr. Algologiska småsaker. 2. Vaucheria-studier 1879 (Botaniska Notiser 1879). N Norpst. Desm. arct. = O. NorpstEpDt. Desmidiex aretoe. (Ofvers. K. Vet. Akad. Förh. 1875 N:o 6. Stockholm 1875). NorpDsT. Desm. Brasil. = O. NorDstepDr. Desmidiacee (in E.: Warming. Symbola ad floram Brasilia centralis cognoscendam. P. 4. Videnskabelige Meddelelser fra den naturhistoriske Forening 1 Kjobenhavn 1869. Kjöbenhavn 1870). NorpsT. Desm. Grönl. = O Norpstepr. Desmidieer samlade af Sv. Berggren under Nordenskiöld'ska expeditionen till Grönland 1870. (Ofvers. K. Vet. Akad. Förh. 1885 N:o 3). Norpsr. Sydl. Norg. Desm. = O. Norpstepr. Bidrag till kännedomen om sydligare Norges Desmidiéer (Act. Univ. Lund. tom. 9. Lunde 1873). PertyY Kennt. kl. Leb. = M. Perry. Zur Kenuntniss kleinster Lebensformen. Bern 18352. PETIT Spirog. Par. = P. Petit. Spirogyra des environs de Paris. PriNGsH. Beitr. z. Morph. d. Alg. = N. PrinGsHEim. Beiträge zur Morphologie und Systematik der Algen (Jahrbiächer fär wissenschaftliche Botanik. Bd. 1. Berlin 1858. Bd. 2. 1860). RaB. Alg. exs. = L. RABENHORST. ' Die Algen Sachsens, resp. Mitteleuropas. Dec. 1—100. Die Algen Europas Dec. 1—259. Dresden 1848—79. RaB. Flor. eur. Alg. = IL. RaABENHORST. Flora europea Algarum aqua duleis et submaringe. 1-—3. Lipsie 1864—68. RaB. Flor. Sachs. = L. RABENHORST. Kryptogamenflora von Sachsen, der Ober Lausitz, 'Thäringen und Nordböhmen. I. Leipzig 1863. RaciB. Desm. Krak. — MARYJANA RACIBORSKI. Desmidyje okolic Krakowa (Spraw kom. fisyjogr. Akad. Umiej. tom. 19. Krakowie 1884). RaciB. Nonn. Desm. Pol. = M. RacIiBORSKI. De nonnullis Desmidiaceis novis vel minus cognitis quze in Polonia inventa sunt (Pamietnik Wydz. matem. przyrodn. Akadem. Umiej. w Krakowie tom. 10. Krakowie 1885). RALFS Brit. Desm. = J. Rarnrs. The British Desmidiex. London 1848. Rarzrres On Brit. Desm. = J. RanFs. On the British Desmidiex (The Annals and Magazine of Natural History. Vol. 14. London 1844). RersscH Algenfl. Fr. = P. ReisscH. Die Algenflora des mittleren Theiles von Franken. Niäruberg 1867. RrINscH Contribut. = P. RerinscH. Contributiones ad Algologiam et Fungologiam. Vol. 1. Lipsiax 1875. ReinscH Freshw. Alg. Cap. = "Contributiones ad floram Algarum aqua dulcis Promontorii Bone Spei. (Journal. of the Linnean Society Bot. vol. 16 N:o 92. London 1877). Md OTTO NORDSTEOT, FRESU-=WATER ALG/AE. Ruunson Spec. gon. nov, Alg, Fung. = VP, Ronson, De speciobus govoribusque nonnullis novis ex Alga- rum ot Fungorum olasse (Aeta Boelotatis Sonokonb, vol, 6, Francofurtum ad M, 1867). Rostarinskt nov. nn w. Monoge, 0 J, Rowvarisskr, Sphierogonium nowy rodrzaj wodorostöw sinych, Monografija. (Rosprawy I Sprawosdanio s posiodsén wydrialu matem.prayr. akadomii Umigjotnosel tom. 10, W Krakowie 1853), Rost. ot Wok Ueb. HBotr = J, Rostarinski: und M. Wonowin, Ueber Botrydivin granulatum (Botani- echo Zeltang, 1877) Rorn Cat, bot A. G, Ron. Cataleeta botanioa, Faso, 1, Lipsiw 1797. Rov et Miss, Jap. Dem. = J, Rov ond J. P. Bisser, Noto on Japanese Desmids, I, (Journal of Botany ISNG July a. Aug). Sonaan. Åflgan. Alg. so J. Somaansonmivr, Note on Afganistan Algw, (Journal of the Linnenn Society Hot, vol, 21. London INB4, Soman. Magyar. Desm SonaansouMior Gyvra, Tanulmånyok a Magyarhoni Desmidinecåkröl. (Magyar Tudomånyos Akademia. Math, 6 Torméösg, vol, 18, Budapost 1883), Soumank. Bale. FI 0 F. VON PAULA SONRANK. Boiorseho Flora. Bd. 2. Minehen 1789, Soxven, G. OO. Alge Australian hactonus cognitm (FF. v. MULLER. Supplementum nd volumen undecim Fragmentorum Phytographis Australim indices Plantarum Acotyledonarum comploctens. 1, 1880), SrunorkR Not. Fr. Alg. W. J. Spencen. Notes on Fresh-Water Alge (Tronsact, a. Proe. N. Zenl, Instit. vol, 16. Wellington 1883), Sprycer On Fr. Alg. W. J. Spescen. On tho Fresh-Water Algiwe of New Zealand (Trans, a. Proceed, N. Zeal. Iustitute 1881. vol. 14. Wellington 1882). SvpinoaR Alg. Japon. = W. FR. SuminGarn. Alge Joponion musci Lugduno-Batavi. Harlem 1870, Tnuner Roch. s I, Zoosp. G. Tnunert. Recherches sur les Zoospores des Algucs et les anthéridies des Öryptogames. (Annales d. Science, Natur, sér. 3, t, 14. Bot, Paris 1850). Turns, Not. Fr. Alg. = W, BarRweur Tvuser. Notes on Freshwater Algie with description of new spe- cies. (Tho Naturalist Febr. 1886). Tunn. Some Desm. = W,. BARWELL TURNER. Ön some new and rare Desmids. (Journ, of the R. micro- scop. Society. Ser. 2. vol. 5 part. 6. Dec. 1885). Ture. Apéro. organ. = PJ. F. TuRPIN, Apéreu organogruphique sur le nombre deux (Mémoires du Muséum d'historie naturelle. Tom 16. Varis 1828). Vavonu. Hist. d. Conf. = J. P. Vavcner. Histoire des Conuferves d'cau douce. Geneve 1803. Waruon Dosm. Beng. = G. OC. Wauucen, Descriptions of Desmidiacerx from Lower Bengal (The Aunals a. Magazine of Natur. History. Ser. 3, vol. 5. London 1860). k Wizin. Hvilecell. Conf. = N. Winrg. Om Hvileceller hos Conferva (L.) Wille. (Ofvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1881. Stockholm 1882). Winzte Norg. Forskv. Alg. = N. Wiurz. Bidrag till Kundskaben om Norges Ferskvandsalger. I. Smaa- lenones Chlorophyllophyceer (Christiania Videuskabsselskabs Forhandl. 1880 N:o 11. Christiania 1880). Wiucg Nov. Seml. Alg. = N. Winze. Ferskvandsalger fra Novaja Semlja samlede af D:r F. KJELLMAN paa Nordenskiölds Expedition 1875 (Ofvers. af K. Vet. Akad. Förhandl. 1879. Stockholm 1879). WiLcLE Sydam. Alg. = N. Wiure. Bidrag till Sydamerikas Algflora 1-—III. (Bibang till K. Svenska Vet. Akad. Handlingar. Bd. 8. N:o 18. Stockholm 1884). WirttR. Anteckn. Skand. Desm. = V. B. WitrtrocKk. Anteckningar om Skandinaviens Desmidiacéer (Nov. act. reg. Societatis Scientiorum Upsaliensis. Ser. III. vol. 7. Upsala 1869). Wittr. Disp. Oed. Succo. = W. B. WitrtrockK. Dispositio Oedogoniacearum succicarum (Öfversigt af K. Vet. Akad. Förhandl. 1870. Stockholm 1870). WiTrR. in Enum. pl. Scand. = V. B. WittrocKk in »Enumerantur plant Scandinavice. Points-förteck- ning öfver Skandinaviens växter. 4. Characeer, Alger och Lafvar. Lund 1879—080. Wirrr. Gotl. OM Sötv. Alg. = V. B. Witrkock. Om Gotlands och Olands sötvattensalger (Bih. till K. Vet. Akadem. Handl. Bd. 1. Stockholm 1872). WittrR. Oed. nov. = V. B. WittrRocK. Oedogoniacere novr, in Suecia lectx (Botaniska Notiser 1872). Wittr. Prodr. Monogr. Oedog. = V. B. Witrrock. Prodromus Monographix Oedogoniearum (Nov. act. soc. seient. Upsal. Ser. 3. Vol. 9. Upsaliz 1874). WirttR. et Norosrt. Alg. exsiee. = Alge aqnie dulcis exsiecate precipue scandinavier, quas adjectis algis marinis chlorophyllaceis et phychochkromaceis. — Fase. 1—17. Upsalixz, Lunde et Holmix 1877—586. NorvsteDT, O. et WittrROcK, V. Desmidiex et Oedogonier ab O. Nordstedt in Italia et Tyrolia col- lect (Ofvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1876. Stockholm 1876). WoLtE Desm. Un. St. = F. Wounie. Desmids of the United States and a List of American Pediastrums with eleven hundred illustrations. Bethlehem, Pa. 1884. Woite Fresh-Wat. Alg. = F. Wornue. Fresh-Water Alge N:o 8 (Bulletin of the Torrey Botanical Club. 1884 N:o 2). KONGL. SV. VET, AKADEMIENS HANDLINGAR. Sid. MATe finan 0 Be SO DIG RU RP ASSA SSA NRASre r a 19. === UA ATC VTA IRIVUR PSI SNS Pa RA 19. JA p ROT2D ET OCT TG, TE VERS re ES OS SUSAR SS Dan 5. FAN a DET SD WILO SUPER ee ee NASSA Ara Er Re 3. —- IN 2 GU ILSPBSARE GE) Tages sosse RS ee ae såser T5. FAnika SO CLe STU SK AC UUtTS STINA SPA SEEN Ur SS FACA UUSI sön s3p ess sd ee soo S SER soma st so röra ene = SP = TI AKNE VISE BER SVEA 4. APRAn OCh ee bese Ob osa Nesse SS SE0e Teen Ne NN SNS RNE SEE 15. — ID OLYCB TI CH AN dre ons Le os So sad osa Sousse ds 16. = TEPensFASED Reso ssiseco ss ess use sesss anslöts 15. Aphanothece sp. ad microsporam et bullosam acced. 76. FATp10 CyS b1SIEB ha Un bar ae NE Gresse eos oe RS SSE 20. AP EO 20 DUM EEb all SYAE RAT FS bass sasse SAS SNSSAATETINSS 25—27. coelatum v. trigona f. italica RAC. ........- 27. — — f. polonica RAC. -....-- 27. = DES CINmERADE SP ocriocdeccocs esse sseolees oron 2ea 25. — TN UA t WIN EVAS Kr sa oe oso de oe 3,20, 20: il "Arrthrodesmuskconvergenst HER osocco-csssor sees os skorna 4, 45. —--- In CUSK(BREEP HN) ETAS Senna a res SN 4, 45. — = pi intermediussWITTRe-cs- so-oco—----- 45. == (OBSOLE tU SPFETN T2/yS Sears 54. Batrachospermum glomeratum VAUCH. ..ssnnonmnmmmmonnooon 14. = INTO MITE OT e ROK ss SES — DUTCH STEIN NNE EE ES SARAS ER =— SPEARS nR ne em mr Salen sa — VA SUI ooo et Do SES ssu o sd se scr de dIrN ssk See seen Birte I atrC Onn ske BR ME Se SANN ERS 41. = [CIA CIS pi at AND RITA ses STAN SE 40. Bostrychia distans HARV. ...... — EFSTV.C YH ONT see bee da BI DIn an as deS 8, 76. BO ry UTN AMV UT STA SMS SALO SAR ENAS ANS ON a o Botrydium granulatum (L.) GREV. oooocosossssseoser osann nn 22. BO CHATT MO p.AT VDA (RTR TYS NNE NE 23. [BrTD OCH: fenan OULOS a VVE So eSATA 10. SS anomala PRINGSH 8. fd ad crenulatam PR BAND. 22. N:o 8. 85 Sid. BUDO Che tes gig ante RER VSCsS ST oeSAN Nee 9: -— ITNt em e dia KYNB/ARS SS BES SeSeNe Oe ee 10. — MD OTSTA TD Rö ar soda er oe oa be Se ed E Db en Sej oe — Mina DILLSRVVIIT RSS SSA EES Aer rn AE > — a URNOTASTE Ab 1TRVVITDR ESSER en 10. =S Te Pan da VITARE ESS SESe re IE La ra 95 — AÄPSES SY SMITER ESSENS Ua 10. — SUI DET ANA Gone be SIE SES SS 4. oo = 3 JONER) ID cocoobsbrbeoroso-es 9. SR SPY SST TTT SSE STEL T8. ByssuskJolthustpbspessees Fars sees SNS ae 16 (DENS Ne ISEN Le de IG occersDeRARL 80 — PAT1e 611 ANFLYHU RY = === === 205 SSE = pulvinata ÅG. -.- — SVUPO I AT Ge a a ou oe be SEA ses ss Nor seoccssc oro Centre JÖRAN WINE ooceosuosessrsss EScdsrSS SEE 12. Ole MNON OPEN dosroralssssss VTI — EN ALVEOLIT gerne eo sa csr SSR RES os 4, = S P3 os E En oboe sea NS REN secs esse ssosn esi sessstes 4. — tuberculosa (ROTH) HOOK. sosoooooooonnnonoo nn 14. CAM Te SIP I OM CUTVA I SKN ess ere SN SRS ENS 76. = incerustans GRUN..-.. 76. (OI NEN SnENEN EOGhaGEN MENN decgobotonosoossssNSILLOGENESSEA 15. Charta CiumN en sifOrm en ER RM === ses Se SSE ST SNORRES 22, = 18 JD SE Er AN AA SEO 0 NESS EAT ERRIN. ERA 78. ChHlamjy dom ONA SuIP SE CI scee SKADA Se Se see et es solens sele 22. CE HLOTOCOC CUM SP sken och se SSR SRS UNI SN SAR ES 20. ONTO0COGCUS BUTT EI CL USYs Ses seas SENSNNNS ESA AI ISEN T1. sr SPEC oe se BS ee Se Se SAN Sr ns SNES sma EN SAS TT. Chroolepus aureum HARV. =... S 3. — Od OT tumI (IYN GB) KG ess Serene 35 — = 8 pulvinatum GRUN......oooo------ 3. Cladophora callicoma KG. mooosesessesersnenssnsnsnnnnnnnnn nns 16. — Crispatar (RO TM)RKGIES=SSSSSeSEN OSA NeEeee 4. = = £ Waikatensis HAUCK oo 16. ALS uppflavi dansade s:et BRANT RR AOIRN ERE Så EN -— -£. curvata HAUCK -.....- 2 16. OTTO NORDSTEDT, nd. Cladopbora fracta (Vann) Ku. I. 18, — glomerata é 4 — Hoohetetter! QKUN 8, 16, 17. -— pen 7. 1. Ulosterlum acerosum (KouB) Kur 4, 07, 68, 78 soutum nen 1, 70, so — AF Wenerdimuam . oadsn AM - -— = £. tenulor 70, —-— attennatum e FEN 4. — blearvatum DELP öv Erotlsson! DNEOP, oc oviosstrovitetoen perhans 69, oompactum N, BITTER IEEE ös, GÖPNN tyrevsnev serngspypönsna prpspöorknnpnsnsrsirtsvaneen 4. >= Cucumlis Enn. : GB. — Oyllndres BUR suprsiäpsrosopegnnser reser Il ere Cynthia DR NOT. Ob £sssrisesspsrnnrs 69, dööOren BRED: va mevrttmistetteNs kisse 67. — DIKEN Jä: Mespooäsennanö ban rsAR NR 4, 69. — BLEV EIG OBE oirpurvssapppe von RRRRRNRET "da ntNDA är - er 0 ENSKEASERSRENDAS NAS STRESS IL — dig TB 8 FRSSRENGNETSEN SERNER BSS 69, - Ebrenbergll MENEON, ... ssu frappsöjtdna bre 4, 69, - (00 vd 41! VI KRA ER SS KE AREN SE ERA Sher SLA ä — gracllo BERN: sois:sssskjrsgs oats ntRerns ÄN or — LUND. sosconges A PAPA 69. -— AR gTUClG/G000E verser sänninedikääd perenner. Od — MU GTDMÄRR 32 tot törtins anton tä ji kr kän NTA RAA 4. — FOUKNET RN DÄR I Sr snsondrl to rating vår Bov Bö "anna Bag 4. — ICUtSIngT BRG ooossandtmastos KosRaNRe SAN 70, —- — 8. VISSRÖMIA SN ears lens svesornnes 70. — I gg fl SERENA reg SA EYES 67 — LAR OGDIAGNINA Gör sfurnnsstns vann RnRARR äss svan sa rnep 4 -— JOLULOLNN ora take påv pr onto RARE SERENA EResN 4 — yt 4 ESC SSSK PR UTE 4. — — =:0+ & sandviconsao N... sscsssxssssansore 68, — 3 Fe VITT Läs 5 Ve SURA ae TON 69, — Lannia MENEOHR sstosssorsossvätknässånas=e> 4, 67, 78. — )>b. coloratum 2 KLEBS ss....sssssss0s 67. mat gt RNE EEE SEE BE Sn a RY LIES moniliferum (BorY) EHR. navioulöldes Wiklihoosoo.sssssssastspornsssnsope prselongum "BRES,: fyras tersvaonasese : Pritchardlanum ARCH. fi....sssssssssssvsnessnsn 68. Ralfsii BrÉB. « Delpontil KLEBS ............ 67. reogulare BRED: sc ons NRsssane LÄNS Nå TOSLFA SUN occ:ssorsörspänmytrt DORINT dN (orrbnatos ses 4. roficeps Eur. et f.. 69, Soluonstana ARN, mosvusssrsake ina 4, 67, 68. Pr POL 41 EARNED, BEAL EAA Bl aa 4, 69. FURESU-WATER ALGA, 7 Inlumöspgng Nu tersmun-»armea amplum N. s..ss..-> se | | | Coremarium amocnum RALFS I mediloleve N, ... 50, 51, 79. I id, | Ulosterlum strigosum BRN. a SR, | striolatom Kun 4,61. | — CFADNONINTEN: ocssovsorvassunvannsnemns 00, | — frunöefäan ÖREN: ös sorospöansenbtönsnngsn nr dRRR AMRA | o— LT ETSATRETRIA & | Uoooockloris prolubörätiö .s.,;.::::ssssssesosvsssusvelsnsarssnne 4. | om VULRRMA fclstept skäres ac - | Oöalkntran: SIGNODORNID myresrtebevetse envar sbrinsptvep SARI in, | — MINDRE DE VIE SUN a ronrsdpörbeunpapvevesrnbnn nen im, . Coleocbiete orbloularis PM. oss LI | = SOUIRR "FR horöen sakodt task lars oraeRtN 8, | 2 ad Irregularem nocod, ,,,=..,;;sss=4=;-sm semper I | Conferva bombycina ÅG. ........s-- "ARR "ror 2elM jon 2 ka 4. | von — = BOT RUDA IVO TIL tamös ssrn pss re nan 4 -—— sordlda :IKTE::-WILIA moralen RAR -— stagnorum IKTE: ...a-.ssbebren x 18, Re sonata WEB; & MOB -o-sfaasög «vor köer 18, 50. Song: PORR — Ved, EP 1 EEE FREI 56. -— GRLIORÄDDUTIIO Vs oopsrsrssner sng Ep ar KS RSRENNAA 48. — annulatum (N:EG.) DE BAD. ........-sessso>>o 52. — — 3 elegans N...... PREPERESE SORT YDEN 52. —— arctomn: N3s=>-tmpommsäntbas stötesten NE | a Ariel BON rd gra pA 62. — asphbierosporum N. 3 productum N. ........- 61. | — DIN Nisses s==Soa=p ag BB Borrby hg rt 49. | — LTS TATE 33 | RER NE RESER 60, 61. | — ——- 3 ompbalum SCHAAR. .......-- 59, | — -— y depressum SCHAAR, ........- 60. | —- BIIOIDD AN son bad drkEk ske AES FREE ESSEN 60. | — Blrébfuln RRD, oors=ssaspnessxpa raptagnkn or 78. | — —— Blyttii WILLE | —- Botrytis (BOorRY) MENEGH. j | — =: brasiliense (WILLE) N. 8 tapbrosporum N. 51. | —— Breblbs0nl omosccroserpepn ser et 62, —- -— ft genuina SAO. pgesosmscupg «47. — Broomei TUWAIT, sas» sx sränböpapsädper-sosena 3,4 = Candlanum DELP:mossssdspospeössåps rast ssprra a DEG | —-- CIN ATG RA Os oon o sjagnkseCa när ann 54. | — clepsydra SPENC, .......-- eo 4 | = (00) ae] er] il ie: IV RITA Ner FE 48. mm concionum (RAB.) REINSCH 3 leve WILLE 58, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. ST Sid. Cosmarium confusum CooK. 2 regularius N.oocoooooc 47. Cosmarium Meneghini 2 simplicissimum WILLE ...... — conspersum RALFS mosessssseesessssrsnes on onnn nanna 46. = = VATÄ TI US CWIAR SA OT E = — pgrattenuatum Ni ooooooo 63 — (ray Gab NAR nal. ID) DV abs usssnssoonsVLEBLOrLEENELEFINBEELS — — y rotundatum WITTR. ooo 46. —— —— f. novizelandica . — cContractum) JÖRGENS. st 60. — 1 OMM O TIN Ck see es ASA AE — (ORSLNENTTN ( (cocctsrosssonsoo-YsSso-sssr LJJSIEELLEISNE 4 == == f. elliptica KLEBS.sosooooc-- -— GHgrOnTn: JNNNI EL oooscobesessssnbusdsr den SOcrNrdE 51. = => —— VUTIAGEREH ooooccono0o 2 —- GRNObErRNT ND IBA Hgoceccocseorsdsssooceoreceocosg 71. — —= — INO II oopocccsoosd 2 (GMC UMIS Nas oss. SE AL FÖR AB aa 4, bd, 79. free M'ON'OM AZ AU)ND ere ere RS — EFG In JONES odoocesbobbsorosorstssssrsocssssace 51. — IN Selhanumi BBB Nasse se ss eo. SATTE MÅ — cyclicam 8 ampliatum MASK. ssomoooooo---- 4 — nasutum N. 2 simplex ISTV: soooooomso0ooo--- — ATS BIC HUD NA ASD SER os cr SBR åsa base SNES 51. —-— — 7 subnasutum (RaAC.) N.-...... 50, — ID One WOPTE (2325 ee SRNSSE LS I oree 51. —- Nk GREN OD INKOIE Broocssrocrbecgsdeber see Ss = ellips ONA TUM PR FITFR VASS See eNNSRNaNerENE e 60. — = SAK SfES Lv BRSU KA UR ADLER ORVAR. tr oc ena =S = CRmMinUusK RACT SSE = Sr eeeeseNen 60. -— nNorimbergense REINSOH m.octss soo — EXCAVAb UPMVPN Es 22 LSS Leta 00 rerna Er 52. -— NO table: St2r3951aret Byar ne SArh Ina os nnnn = == prellipticum MIR ess.-nI 52. | — Ob GfUUNIA ENE SS INSE NeSSRONS see TE 57, == = JAI SON UM IRA GEN See ESR 52. | SS ODPSOLe tU mSKEINT ZE S9600 SE SS a SET -—— == var. WOLLE 52. | — -— INCSTMIS:: seas sss ni slesobssoosseele = GES) NINO oosrtosesstussccsodsosgss ss SJERstS3 58. = = 8 punctatum MASK.. RAS = SV RE BLOT oc: RRD: RRD 58. -— Olive ni GETAVAR is oa nt FSA ERAN —- FU IUM VASST VE LIUS SE) Isene 47. | — (ÖR Ia IH dos sesooocoooooodsstododsvsnsbts == SemnVFSTUNI ER VAS REP Eee Eee Na Nee 4, 62. = [00 V:A HU Ta oas TAR SB 00 NES SAR stan NASN 4, == 8 ENUO SUI NEN 1 see SDR SA SA Renee 55. == orthopleurum:. RY SobBb:SseSgtsa === globosum BULNH. "subaretoum LAG. .....- 29" — Plata SMG OHN EE orscdet-snereee aesstelesses see 46, => SLAM IB REBUS ee CASE SSR ee 4, 56. — PACKYdeTMmUES KUND SSE Serene == SS 8 subgranatum N. oo. SER 56. — Phaseolus BREÉB. 9 stigmosum N. ......... 4, = Haaboeliensen NVALI ses os RESA 48, — — elev atumk NESSER oo = 15lernfrngn IN NINSKE sccoososon sscsesosorcssSNyE3 56. — DIC AGWMPAR BINS CHESS 555 SS ene Se ers ee == == (3 ENN. Nogeosssssro-oosrsoreon 56. — POLONTG UM EERA GECSeEeS NS S SN SNSRI ee = == Am TE SWE TN S GRUS SES 28. —-- POLY OM UME LAS RTINS CH oas oss se ess SEE - HexastichWwnW UND SES evs Nee SAS Srae 49. sn 1ONLnIEATN a) VO Dj ocossessossbacsssocssnssc BLS = — PXOCtastichumt NI-oo ooooos-s--- 49. -— BOTbYanwmi ÅR GC Hades mee ERA ISS — IMPLES SW ID SET BA ov oja Ser 35. =—- PIA Mm OTSUMFBRIB SEN ess ense NINE 48, 6 SS inornatum JOSH. -... 51. SS JEBTG Ern YIN NobogrsorscoorosssssssSS —- IINCUSPBREB Vasa 45, — —- 8 basilare N. .. = JACOPSSMUP RON se 0 3 NLRA SEN An 60. — Pseudobroomei WOLLE .ossoooso--o-- Fa JONEDJOTES 130 Ni osgosotseororcecersred Cco=osares 48. —— pseudomargaritiferum REINSCH......oooooo--- == IKGb CH ETEN O Teen RIE RSS 51. -— pseudoprotuberans KIRCHN. 3 angustius N. EE IKSeUman EES Scan d epWILTBleecsr ses oe NA 47. — pseudopachydermum Noemmossssseseesse sne 4, => JAGLCE PS GR UNI ch Ro BORN SAN OSS 57, — —— TORSENES SSE. a rn == Tatum BREBY. SKA MrusareerkÅNESE un 46. —- pseudopyramidatum LUND. fö ooo == = 2 margaritatum LUND. .oosssdent 46. —- — "umbonulatum N, ... = TJOg1ens er pe sea = ass mlrba BIE sons 62. — JOB GNN ELINE) sdosgogs0sos0ssodSssss SJS == LNEYSVINONT, ING sssosrstsersssANLJEBdNsd NSL 4, 62, — = — BRE Buss otr SENNSA SNEAES 25 jane = mMarsaritifenum IMA BKS Irbe guee. ao 46, 63. — — NORD ST no aa se mA Ra ae oda sea == (TURP.) MENEGH. .....o--- 4, 62. — DUSSIN UDPES LE Soo e versa ER eoce delens =-— = 2 reniforme RALFS ..:.....- 46. = | pyramidatum momoseeessrreeserreesnnnnnn ann 4, == JUIGnE/SNLT JBNIND omsococoosscocoososrossocss 4, 35, 58. — AA —— ERNER CAVA BI e0 STERN pk sasse OTTO NORDSTEDT, FRESU-WATER ALGN, Oommarlum quadratsm RALFS Bov FESTEN FOREST quadritariam LUND, FER t. puder nåra — f. Octastloba ..s.sesssmessvintennn Quadrom LUND, ::sosstsevsasnsstrentennar spons 40, Quasillus LUND... qualernarlum N. A taumelfaotam Ni oem BAlti MASE: ssrörtederenstöödensutsäksver everen &0 -— & Regneal RUINKONH repandam N. mess s åse reniforme (RAS) Anon. I compressum N, Scenedowmus DLP. A doraltruncatum N. Sehllepbackeannm GRUN. Sendtnorlanam RINSON esse soxangulare LUND, ala ä sören B. &k B. TR ff. minima emolan dicUrA :s.ssesvsksrtssöntsnrönsnnorssrt bösernnee -— solidum N. säll sve speclosam & Inflatom MAA, = FS KORSA 4, y anstralianum N, oo sphalorostichum Ni sccsessssrsesssarseenesseon AA braslllonse WILLE ... spinosum JORH, sevcssssssssessrseseneesnsrosnener Sportella vVArT ...v ssestesersenererenerssonsnnnern sublatum N. scrmssssossrunssrssspsnonesresnn 4, 45, sublobatum (Brås.) ArROH. 3 brevisinno- sum N. sommsusussssesostövespsnssdsvnnsposeneres ens over -— SAlisimlle Niscmsoscskisssonrss so söbnasutum RAC, svosesssasrerenson sorter FSE subspeclosom N. . PESSISRS SKA STEREO RAAES — 7 vallälna N. ATEA 4, söbpuonetolatam N. ssccscsssessssresner ss on 47, subquadratom Ni sccsmresseesvecesesesnrn om senere subreniforme N.....ccssssessvesasesovssnn sereocenr subtholiforme RAC. ssssesessvansersöserssrsesnesen sobtumidum N. socsuskovssossssoussnnnneer — secsen subundalatom WILLE occocssscetoseneerssrornnn supraspinosum WOLLE see skaskadsus sa tatricum Rac. 8 novizelandicum N. ...... tetraophtbalmum ........sse sseeeecesneronnnen År 8 MANS noisinensrsersrnen 4, tenue MASK. ....ccccsssrocsssrnvstasbes mevessosere tboliförme COHN .sssseo-ssoessöererorssönnes sonner thwaltesii! tinctum RALPS ......ssssssotsbontovösedessrsorsnen 49. (+H 47. | nu BB, I LÄ Bid. Cosmarlam tUnetum 2 intermedlom Ne ssssesimosssssee öl. trachbyplearom /& minus BAO: esse 48, — em y verraoosum KINOHN, 02, oro travslens ÖAY ssssessrssensensrner Fövdskarsbvskidser 69, trilobulatum lesson & baslehondrum N, 67, vt triplleatum WOoLie & panels Misreosbokaera" ANA —— turgldom BÄR, soccer a, 63, = — 3 ovatom Nisse förenas a nar 63, e— unpdalatum et Fsesrerseevssrkvasssskrrnen sen ena nk 4. varlolatuin LVD: atkik avatar DM ed = f. COMpPressA ....ssserssnonennnnen 06, BB, mm A extensum N. sosse BB &0, end vonustum (Bun) Anow. & Induratum N. 67. een verrucostuni KIRONW ..:sslwoisssssbisdssesasibeve) DR Cosmocladlum AP. .sssesssrsne orssrennssesornnnARn AR ANAR ROR OA RENA .' 20. Cyllndrocystis Brebissonil MENROQNH, sesesesseisssese0et 7. = crasan DE BAR ssssesssesereeerenesnnsnenrosnenenn 72, diplospora LUND. sessereseesessnsssreonensnnnnes nn 72. Debarya glyptosperma (DE B.) WITTRsssserseseresene00nt 2. Desmidinm naptogonlom ....-esssssseeessssssnatssesrerpennnner a — Balleyi (RALFS) DE BAR 26. ee — 8 bengalense N. 27, — — 7 coelatom (KIRCHSN.) ÅN: nats RN — — I undvlatum (MASK) N.... 8, 256, 27. -— bambusinum BRÉB. ssssosssesesssoreenssnonnrn nen 28. -— Borreri RALPS .....ssessosansonsntnosöresesnrnnrer ört 28, > coarctatum N. ..........ssessssonssbusdonsrs nonan r er 26. RE coelatum KIROHN, oososes-s> IE Köra kader 2: eo graciliceps (N.) LAG. sosooseseosorernonen sten 26, —- dad f. intermedia 26. —— quadratum Ni ssssseseesssrnssteseenenenernant 26, 28. me — ÅA constrictum Ni sosse 26. ed -— SCHAAR. 3 exeavatum SCHAAR. 27. — Swartzii ÅG. ;....s-bbisbos-sisonnäss önskar ere 3, 25, 26. — tetragonum (DELP.) s-sssssseeesseso20te0ec0n i 0000 27. — undulatum ARCH, .sssosesssstösssseeonnnennnnsen nt 3. ar 8, 27. Desmonema Wrangelil B. et FL, sssnosccsssteeessesenornn enn 74. Diatoma Swartzil ÅG. .....socesssesa0é sonenserrane rn rtnt säs bar 25. Dichotbrix gypsophila B. & FL. smsmesssssrieesbemensnr nn tn0 78. Dictyonema membranaceum ÅG. sssssssssesessenereeee neon? 9. Didymidiom erlangense REINSCH sssnsesescese0 seceeceosent 39. = Kiitzingiangm REINSCH ssmsessesseseesn0n 00 79. -—- Sendtnerianum REINSCH ....sssssesresn orsesnnt 35. Didymocladon sexangularis BULNH, ooo. hl rss SSARNEN 35. —— Stella MASK: ..;s.so...-.soss48de5o-ssos >> FARS 35. Didymopriom s.....sesseessrsessennennnseenr ennen tr nn rn ntr een n none 25, 78. Döctälvot - BaORGbA -s.. sov .oo oso onle orb RN rp one OD: KONGL. SV. VET. AKADEMIENS Sid. IDNOELEIrtY ORYEITIEN sccoccmososst yo scr sss0cccEco Sr EESSVNE ELIS; SENS 4, =S dilatatum CLEVE — — MASK. - == IF Are nb er our VA TAR Ste See 66. == GRaOG WIHHIND sosccesesococerpespensssrscsnssssss 64. =S moto BIT occccasssorsod]-5350s3 ss 2SENESSESEN 65. — (OM a HENKE ENE ne da EE Rr a or KER a AMA SIE Lata 4, 65 — (GRUT CA UM NIE FANS A Ne SVA re 2 Sas ER fader 200 SAL AA 4, 65. Draparnaldia glomerata (VAUCH.) AG. fi... KESSSS 4, 14. = — PFACUAD AGT ackrpep? dr ben se essssnee 14. — NEJI om sssr osa rEOsReRRREb- cNSOS SER FED 2 SSA 78 —— VEN TULSEE ASP AS 2: La RI Saga a Sr an Bea Dysphinctium annulatunpa NZ260--osossotosocsssrtereiss-asonarsr 52 IE CY ON em all or a Cilem (Hr) FR AVES dese ee ser SUS 5. [EAS brum Fam Oo en Um GIANT sees are se ESS NE 34. — ansatum RALFS 4. === == 2 ENDL ING orodernectorss=es= 33. = Attenuatum) "VW ONIENS --ooorpdoesrrecssoocseskoel 33. == IBTC UTE tU UGTA PES AREA Tan engaEa 61. = LIGEN, INANEN gcder or sug ss 34. === bin ASPIRE SE 0 SN Sea tra Re 56. == Sardentieulatum! CKTROHNA----ocsc-ccc 34. == NOG TVAIDR Sf SSA a 2 RISE se eo ide sees 34. = Circularel 8! RATRSboooooseesend 22 > Bb === cuneatum JENN. 8 solum No smmsomooooooo----- 34. = denticulatum (KIRCHN.) GAY soooooooooso---- 34. = — (BIKelong atm NE esse sooccosss=r 179. = elegans) (BREBY)V KOMA: -socedesooss se ense 4 == = I SEE ING ooscssor srockes=dssdoses 34. == gemmatum ”mononcylum N. mmssmmomssss----- 33. ee holocystoides N 32. SS INO REK ENAT HL ING orreserobesocossstoressrssssssstssnes 30. se TI SDR ER a TN NT I 33. == TOMS TCONe TN öjaspej das monde om song 33. == MUS SID Su SN ss ee a AA ESA 32. == Pe Cia bt upa Ve UND HS 26 Se SEE rn JA RS rostratum RB. 3 premorsum N, sosooooooococ-- 34. == Sendtnerianump REIN SC Heba dee reste KISS SN 35. = simplex GAY 48. => STIMLOS UDTSIGEN OR/Mij bre 29505 KA Br SNES 39. = SPA AWHINACIACCE Asos ser ns se SIE AA SEA 30. ST SPRYTOLASS TN 6 50555 oele a pda a Sr aa år Euler 2 32. == SUDILOD a bUMIPB RB ass ee AS TEN 57. == VENT sb utg B RER bokar SAGA: foder Le Dl ENT OTin ar Elega SEEN Res RSA VAN el BR SA rg ng Sö 21 Gloeocapsa Magma (BRÉB.) KTz.. BRT == IP CIIEESEES NER Br RR pg CR Ce AR fl tt LA rm Bl td K Sv. Vet. Akad. Handl. Båd. 22. N:o 8. HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. 89 Sid. GIOCOCYS IS: SP: oroonoobepusesssaelsos termer skr srrr RINGS SES 21. Gloeotrichia Pisum THUR,-...oooooo- T3. Gonatozygon Brebissonii DE BAR, .soossssooofanoossso-oo-o- 70. (Clomnnra sElEnNONTT. INN ssccoooccsrr orders, csbEFdr Er sacgEcssrdsssEo 76. == PeECioLalelss ses SAR mA RS SS ara SRYSE sr 5 eo SJS AS 4, (EHTnnOMSE fnYODRLNIN OTIS 1:00 coscoscor s0s-00--rEssoscsENUS 28. Hem alto CO C CU SMD ITA LSN= seas a ske ran AS ASS SSE 4. == MATT OT TLA ESA 4, fe sanguineus JA IEFap alosiph OnmbB TANT PN Göfs esse ses oc SSE SEN 73. —-— Pumilus KR CAN 4 ocs ss Serner 6, 73, 80. IH'elierellasB ory anar eLUR PASS sees Ara ss Sa 19. IEen po Stelton WSlob os aveN Sosse RENA Nea SSA 15. [HeterocarpellaibiocuwlatarbREB fo... SNES 60. EIOTO CS UI syo nens = oe sec soo OG Lat SSR a NER RA Sn ska aa 32. Hyalotheca dissiliens (SMITH) BRÉB. -.. — (UDTA2soooco soo sco öron ssd er sngs ENS NS Snr sSLsNssee sc — hianst) Ne ooccsmocssreso doses or dens socerfsscbas 28. FY dL0 CO CCUSMTIVILAT)SPEKSD Ze See Nn re SA Nan 76. ENG brOGVvEnTn EONPIIIVHN sg -ssetosssoonorssJEg redosocasNsÅLD 4. INJO n NYE JlarRENNI [KAN TN ggoorererosr beror soc scOEEOSEE SJ — SPE sE SD SEEN SS ense e RSA ES NRA LSS EST Se rt sa ä re 75 23. THeptozosman CatenuWla ANUIR NG -- sr = ss SSE SANNE TNE 25. Tophopodiumisan dVvicens el Nyscbe-= a.ss es Se STeeS ANA Nan EN 80. Ton Win am oniifera BORTA see cs eSATA ANNAS SNI AN 69. Try SS DY ATOM UTWIS ioo oso osce sosse ossss acne Jas s pass LSE La SES 4. FÅ Sr SA AR a PS Rh RES SOg 765. 76. T2. Micrasterias americana var. Hermanniana WOLLE -.....- 31. == amp WIaCe ALVA S Kobe böj Gpses ss Ce eeNNS ee 3, 31. — SSC JIVARIPAE sc: oosostessprrras sEsssoobore 29-78: -— denticulata BRÉB. 3 notata N............- 29, 30. === = SV US TED ES SER Ra SR AA Sn sl SSR 3. 2 eXxPALSA IM VA TTT Coop pissa oo sas EAA 31. == euastroides JOSH. 8 indivisa N. sosoooco-- 31. 305 31 —— Hermanniana REINSCH 2 == Jenneri REINSCH 2 subdenticulata N.-...... 30. SS Mahabuleshwarensis HOBS. osooooooo------ 30, 31. == — ampullacea (MASK.) N. 30. — TN OTS AM ÖJ VV(ANE Lista Rae LR RS SERENA SMS == GEOKDDN Srdsoossocnpuosyss ITS SNJA I FSERSdESsrrodrtS 32. = papillifera BRÉEB. 6 evoluta N. ooo 29. == pinnatifida ... ; == ( TIN GC NS UTVsr sa soo ocoa se LES SAO ASS ESS EA 32. 12 930 "> orrTo NORDSTROT, FRESU-WATER ALG). id, Rid, Miorasterias rotata MASK ; a, 2”. | Öedogonium ILorentall WILLR fisssesitenesemn 19: - sehweloferthll COUN - 9, 9”, 0 | — ad oblongum Wi oosseetesrsrssereasenbönsrnenn 18, — — suböblonga N. anti sengg | — platygynum Wi. fo osssnserssssenseennnsenrerensaner IB PR Tetras Kun. : 0. | = = sp ooåUnat No Reeve 12, 2 Thomaslana! Pn tt b 4, | — PFInOOPE sirsrssesstsnersrkreesnanen nanna VARAR NEAR RANN - td troplea N. mar Le Sr I > Privgsbolmil ORAM, en FIRE vvock 4 — Upsallonsls (CLNV) ARON, 4 — — ” Nordstodll W.. ölsprabsbasene "n. Walllohll OHUN A A sö, 3. | — = y varlans Ni lbonlorssermes hv Mierocoleus gracits Roe ; 0, I -— ÖP: sessossrsrssrorssreransrensnensn rss enes tRe nn na AFA ip. S La . 76, BO, 2 ls wW. 4åE) 28 OR RG Erp ESRI ran Microbaloa repestrig see vn 1. — =: mieelcum W. sisssseessonr SEE crf NR dsvoste"s KN Mlerotbamnalon Köteloglaoom rä) ) Kön. vv. ÅK —- undulatum (BRÅK) AA. BR oosseeoroserer ds 12, RE marlnum KCTRL .... JR. ; 18. | Oncobyrsa rivolaris (KTZ) MENBONH, oc radar UT — strictlastmam RAN, 0 IB, | ÖOnychonema fillforme (Enn) R. & Brosses ebtkäkg nt PR — Vexator CUoK.. Å : rdkre | re spee, . RISE Aro ER js Föga gal 1” Mougeotla capucina (NORY) AG... fänkäspe 23, | Oocystts Niegelll A. BR; RE a eger vpsvvina, RAR = — glyptosporma DR BAR oo MH | Ophlocsytiom cochleare (Etonw.) A! per vevssssråtekhorskka 23. | —— majus NAO, mrrsocsstesssvesövåneronsses senöden soon MN Navrlcola firma KT Vooosossrssoor ARRI: 7 — parvolum (PERTY) A. BRoocssesssee Apan tea 28. — = rbomboldea EB. f. örat Beta a ”ö. | Oselllaria ampbibla AG. s..ssessk sereretesssinen ÖN 25 0 — geriant MH. f GRTÉR Gersersovernprsrosnsr svs auri så nea B. — = animalis AG. : 76. — sabollavia 0; 0 GR nens ailssesossotensn, "> å —— AUtumDAllD ioöoosserseresnnasv sömns ssoUP ds FRDrANARN 64 Sö Nitella leptosoma N. ssosrreassarssosenssarspserenspereorensenerer 7. — = contextal? sonstossssessserrrersesnnr bävsröo ss VRaN vön Al — trigollularis N. ssscms0soorssnrosnsporsosessonersenn 6, 8. ee Cortiana (POLL) KÖTS, mosdslisesssooonossnsss 8, Nöstot commune VÄUON. ......sesssssesansosrserservnenen 9 10) DO: eo ÄGCOrTUCRNS :1:..ssersserssverocs> EE 4. — =: mucalare B.. alt bngrd FN 80. | — —— Kiltninglana NG: 8 binarla N....ccco - 10; — :ellipsosporam RAD, scccssesteteetensesnonenen 76, 80. | — = laminosa ÅG, sosseserereorerernrnne sabosshovkösserte Vf oe Hederale MENRONH, soossssosseserssenessannesnsn 80. ee limosa (ROTH) ÅG. ...sosersecenra INRE Conwe IRÄFLÖRÖNNA sol orepprosossscusrarnnpsennnsas 4 bossv vävs 80. | - — 8 aniltiklie (AV.) KIRAN sr 76. — Linckia BORN. .:sssssassosssessocns0osso0srovnrrarene 80. I ed 0 -— TR APA ERE 80, -e— se I MVWIRTE ÖP: fogsrbessoss ssdesnansärpesner svnköntner 75. | — 1 FRÖDMTG KTRS orstladvvaosrnnnna props snor nn en nr van 7 | — 11 HÖG: mercsrerssestossassreressssvasvennsneneanr > > 78. | Palmella ernenta ÅG. -.......:ssseocsersnsassorsesrersrsronkr a 1 25; AT sovr RER k an an omr SKER 80. | Pandorina Mornm (MOLL.) BOBY lose. Ain sesnes 1,2 a AF FRG0SEN VANOR: stossen riset nana 3, 4, 74. | Pediastrum Boryanum (TURP.) MENBONH, ..ooseoeesse00t 4, 0 KOMORSMANEI 3: JE, ANNO: pesspersrnecarisenes 74. | — — 3 granulstum (KTz.) A. Br... 19. | — Ehrenbergii (ConDA) ÅA. BR. Ödontella filiformis EHR. ssoscscsmscssssosssssenosrrnnnrnne nn rne 29. — — glltptteum il 0i nen none nn Oedogonium acrosporum DE Bar. f. ad majosculum N. 11. | 2 ' MHöptadtle sr. 5 200 URNA 4 oe Borisianoum (LR CL) Wisssossssrsssnsosnoresont 12. | — integrum NEG: ssssocseerersensanannanensnnnnr ennen 19. BE ao n Mrs or Abe s NRA 10. | 2 -Nåpolodats «2 gt BRT — cardiacum (HASS.) WITTR...lssssssssso0n0nn 13. | — DOTGUSULN doccosederponer — cillatum? 4. | — Stormii REINSCH — compressum 4. | -— Tetras (EHR.) RALPS — erenulatom W...oooonsseensr 12. "> Peniom Brebissonii . RENEE LL ST RE sng so crispum (HA88.) Wo sonossseseeseesens rensar nsrer 18; dd öjdstertötäea Hänva NORR ASSA ee Or 4,71 — cryptoporum W........essessrsssssesssstsroossorons 13. | — -— 3 subeylindriecom KLEBS-... 71. -— ad Ganuft We Zpoaromvsterser sis ntärnaneR 18. | ee encurbitinum BIS. :oooo.ossocoo0sostossssnn ent TI KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. Sid. Penium cucurbitinum 3 subpolymorphum Nye 71. —— eruciferum (DE BAR.) WITTR. ooooooooooo-o-- vill — Cylin'drusk (EERSPBREB CSS SSyeeee aa Zl — ad didymocarpum LUND: sooooooeoossss----- 12. — Digitus ---- — JET CLAS SE ss arsa En gear denne -— Tam ellosumBREB goo piss on 0 il — MAT KATTA GS WIN soo os occ PERS INS AES SNS eo reavlensl nea, PA NIBINTEG: sccponsgs-e K3g sccbsrorssersE SA 66. — == fm OT LUND NR LEa Törcersccele 66. — IN oe LB RIE Bo seed ord so Fr älg == polymorphum PERTY väls — rectumi (DELEN. minor WILLE -------—---- 66. BHOTmidiUPMi4S Psst 3. > Josse I Boon sofr J ISSE ES ers ses on T5. BRY Studium fp we Helan ESS S5 eg ens an an 78. IBIvyim ato dö CisKEaAlteT Ian sä N Ip sosse ee ES ESSN SSE 24. — Nordstedtiana WOLLE 3 novizelandica N. 24. == SPAEB3e src Ert gr lr ssp får oss sades 78. Bleu:0C OC GUSRS Prkecrk dgs spp gbrise ne oo son oo oerno sasse sed nr 4, 21. Pleurotenium Ehrenbergii (RALFS) Dr BAR. ooo 66, 78. ==: indicum (GRUN.) LUND. 8 caracasanum N. 66. — 200 KOEkEsro). (AEVANNGR) JUIINIDE pos ccossscnr seecssseros 65. — OMA ULL Noa ss er 2 Raa oa Is SAR Enn 4, 6, 65. == rectum DELP. f. mihor, WMILLEN------c-sr--oa 66. — trun Ca tupp (3 REBH) KIND Geber a 65. ROTLVCH 22 LC O Ly BAT Cha NE SERA EA ser ER 16. IRON dTirmE GOA SVIT TRR SEE Ae SA AE örodergaa 20. = lobulatum NEG. f..... 20. == tetragonum NEG. tooo-scrosr--------- RESANDE 20. IRTASTO LAN AN tATG UC Asse se RE AA SAS TER SSR Sen 3. —-— (CITSP AVE 2 ASEM ora Boa TR Soda 3. IBITO HO CO C CUSPMAagmarBREB I = css SAT ee ana a T1. —- NAD HKS DIE) VORE er EE är RS LAR SEE RO ES SR SEA 45 FF NÅR [21 DE ed rät Cr SEE EE RER se ER RA ARA 4. IejNGtan HOONENS occcsdsoreer er orr cec s00N 9 LICOSS Frckoen RS 4. == POLY ORD BUDA ETRT Sj resa dara sn EES 21. Rhizoclonium Berggreniantm HAUCK sssoosoomosoossosresoon > 17. => hieroglyphicum (AG.) KrTz. f. Kororarce- kana HAUCK ....... EL gen sf SER GE eg 17. =S = 15 METE aloe oo 17 PRIV Ua Tia AUT a R/O DE Ao sent an er Ba rr sne gör om aside 13. = iridis 4. Cen desmUuska CUbuSjKSSs ee AN AE 4, 78. == == (2 Chino rssrpsigcsgsssressorerensn 4, T8. == ELVY SELIN AGT RET gj sa ons LE fleras a Nor nen 19. = oOPpligunsk(LURP:) KZ rer 45 197 78. — OM UUUS UI SIP VIEN Ny oso entre Eee drar 4, 19, BAND. 22. N:0O 8. ik Sid. Seenedesmus quadricauda (TURP.) BR. oooooooooo- Ara SS = — 8 ecornis (EHRENB.) RALFS 19. — quadricaudatus 8 ecornis EHRENB. ......... 19. SChizosip hon: SYRs op lWsj KDS Eee a IE Schizospora minor REINSCH -... T2. (SKÖN aalloreakheenl ISYNAN oroogsoosress ss sas OS-EJ EEE. 80. — CalOLPTICHOYAe sp NeeE 80. -— CIA GUD ät In Ge UR AE sa os SNS EN 80. —— fi GUT; A6 UPS GESTER SET EIN 74, 80. -— (CILNENGNSS IH Ch INllpgrdobsosensr vs: ri sogsissstbrss 80. — ET SEM an mi A Gr SEE SU ES EES En 74. oe Javanicum BORN. -. 80. = Miy,O Ch OT SKF SESESSorpe Seo pen 74, 80. — OCellA bum ITYN GB äre ge See een UN nen 80. == PIULVIN At Nog oe ses ee RSS SSA SEA 80. -— StUPOS UME BORN GE Ses ere era NN os > BM -— Cherm ale MINE GETA eeee EES ses 74. — VALID KAD Zag op tags ss oa sosse laser eo orensad 74. STO SIP RO NITAR OLM OA CS ESAIAS SEA NANNA SEAN T3. —— ocellatus > (55 SO — [0EVaVvyh ON I (BN IN con Bcsrsrssorsossusstrn US —— jOTINAnnNT IBN, soc sockocseorsrssssoNOJEREs SSE TA. — SARI COLAFENEZE Gaj = dgor See en Sr RSS 73, 80. — iv. e SJÖNG U Ip i NEAE Grejer so sa ob se eler Poe oss ee solist 74. Norasbrum. spinulosuwpm) NZEG:pororebossssrsotssesre sasse assra 19. Spbzerogonium amethystinum ROSTAF. summssssssssssoso- > 76. —— CUrVabusk (NORDST)ERO SPEC FSS ae 76. —— incrustans (GRUN.) ROST. -.. 76. Spherozosma bambusinoides WITTR. suossosmssssssseennnn so 28. == (LYNN. fog acor cs Bor Oc DISSE SN ETELOSSOEL OSS 3. — nisl latt. JAVADICA RN fort dortelesncssecains 28. — fill fORMS a maren oo op = Äg I Sort AN mac ses 3. ed (RUNN IN 5 Ibg ocobrserssppessssdnses Br 20,0 DD = PUlChrumkE=SSESSErN Tea eSATA 3. — V.eT:tC HL AUUM as oo or oc se Eos sea Ess ssressr 3. Spirodesmus cochlearis EICHW. -.. 23. JörbrougarNes. (HONNPNIEPIEY Lssostocer door. sscopa" Å2- 09 sFELDSD, BYSEEA 4. STERN 019 8 CUT de EL So LSE RA dr EA RA LAS SjalnunA JÖNDSP ooccossssorseocrosortscersssss oro2setocsocsssron == EJ Dosor bdssgoropott= os Sr ORPIEG: CNS ba-FRJSESESECSSSES 78. SPIrogyTar communis pESSSssEees arsa Ass eNeNO Eee oo INGETLUPta4-ac5 SANS SNE orSEA Se longata SIC — Tine ata SUR STEN sea ss or sa EE EES 5. 23, 24, == ARG Kär SE Log de EE EE EES EN SS PEO Ggg SSE 4. =S Ppellu cid assessors ere eNe ESS See 4 — CITE) (oscpooosss=t sor c EEPIE PI: seERENESJELGARA 4 — (0 [Cb 2 UN 0) oo oos st ed BoRS CARE FEtEC FEESJOSLETESESEEN 4. || NOSINAVAS rose toa re nas kysser ones rasnss 4 OTTO NORUSTEDT, FRESH-WATER ALGSE, LIE Splrogyra singularis NOKDSY, 5, 73. VT spec. i NM, TA, tfenolslms (MaAse) Ka, ph Spondylosiem pulcbellus AnOwW. I utälbvitvttåer (Wir) LUND, 2 flanrestram avulcatum 1. alternans i — amocnum Hils. & tumidluseulum N, äg, ” aploulatam "n — sövurgena N, a. — avlcula MAsK, 4, äv Henadll RuysoH 36. capitalom Benn. 38, Ulepsydra Mask, 4. — NORDOST, 10, = SPENCER ; 40 == ocaretatum Enn. NN .. 88, 42. red — Ä curtom N. 42. — —- y subeurtum N, 4. -— connatom (LUND) BR. OC Beooosssrrrssrssansses 40, — -— ÅA rectangulare RB. ot Boc 40, — — y Spencerlanum (MABK.) ....... 40. —- contortom DELr. & psoudotetracorum N. 37. corniculataom LUND. & varlabilo N. ooo 39, - ompldatan BARD: 0oeeaasiet eocsvsesdstnstevn 4, 40. GyrloceråRR Fn SURTE SERIENS OYT, ÄERHONINDNNA ob poöroesseked sa ste nnsntvt te rsn skuren 39. — CEJOGUAIA” SINE vor ststesentniar pekat bhenen. 3) DM: KÖ — —— 9 Palong NINNA ERNA 39, — — = -y sudöticum ”KrEOBR :...........« 40. - Dieklel RALYS 8 parallelum Ni oosooccsssoc 39, — CHlntgtum: AND; 2öocss stön dt Majas u oe d un rkonv ne 4. - renad 8 obtusilobum DENOT. ......... 41. —- Kor Lat > SEEN aa ev. EES 41. -— feg an et 8 BETEN bl ne figa ta ERS ord 38. -— GrGÖLRIN "HELGON soma ormar staunkon skans ERS ASEEER 40. — custephanum 3 emarginatom MASK. ..... 4. art EE 4 VERSER a dest on ne I oadat (RT -— — 3 (1 ESSEN a in, a ER ög da 4. — SRTGIGETRIA MARK: 255000 po tsar Nona 4, 35. -—— | sg 0 FESTENS REA Lis ban re 86, 37, 38. - — 8 Urban Noras 36. — mosas ER ARSA nn 5 4 ES SR LS — grallatortum HN: sars osst6e rt RER 37. hexacerum (EHR.) WiTTR. 2 semilunare bud v NESSER SSE a Lt DR rerna 41. - = 1OptOcladum "No torrtsorr esset vett der ked. 37. leptodermum LOND:.:o.csstossrerdivarssennbrar 40. macrocerum WOLLE Hisursstrum Manofoldul DIELP. . muoronatum RALVS mutlonm - mnriontnm BILD: :ss:rss7södors sesbodkor asnans vs Ophlura LUND, . RELÄ T TE - orbloulare (Eur) Säve BUCAE PN N örsasssr arp — e— A deprossom RB, & Bj ooo NN Oxyrbynchum Bj667B: SAP sr — paradoxum (MEYEN) RALVS -osssersserea Me KL pllosum DM NOT, sssretisstoss ss Möte ersesnarsen polymorphum oo. vevivenlördnarnr ann reps — probosoideum (Bnås.) Anon. & alumn BOLDT s-ocsivövpnns bönikaps its vss bran SVEr nd IDDE — psoudosebald! WILLE & bicorne BoLpT... 86, —- — ? torka NA ASS — plerosporum' LUND, 210: ..se er —- punctulatum BRÅD .:sss:ssövisoustörtsasgontet 4, 41. —- -— A subrugulosum RAG, 200 — redéangllare "BA bb: Bj tiARrAFÄK INNNININI —— Retard RRWSOR NA. INNN or snssonrer —- rhabdophoföl? M:;-MS5I SENS osress orkar Ae ROMA: MN, 5v05p snön ör säs fäöeke son eta KE FeR I ännskie RARE = sagibldrtäm ”"NI4:-tA0ARD SNR oroostyk bes — Sebaldl -HBINNOR "AE. SR NN er rseren 36, 37. —- — = I ornatum N. f. novizelandien -— sexangulare (BULNH.) LUND, f$fooooooco -— — 8 pröductum NiC......:ses 4. 356. — Spec. BEINSOH, orre srasdrte sed MP olksönsknenr, — Spe0, -BPENORB :55:ststansstide lör epder okinasröeka q — Spencerlanum MASK; ::..sssebsedsresseosssrnosnan — UPINOSUDA 'cociressrscrcrh örDoRSES FRE NVEEA SAO RERA ELD RRE — = stella MASK;.:s::sesdsör sa NER UNsssonerir -—— subdenticulatom N... —- LOLTBCETÖN mcd rinekskppr oden en pRkd RE Hesa — tricorne MENBOQH: >: 3-0R0SSEOJRR CHESS — truncatulum REINSCH SLAnNTOCKIPUS 2550 ace dok ARA SOT 12417 RB dära Staurospermum capucinum KOÖTZ sssomssnsrrsssrerorssnn nana Stigeoclonium amoenum KG. 3 novizelandicum N....... -— Lr FASS SAS SSRRREEESE arne ng ER EE ep —- subsecundum KöTz. 8 tenuius N. ..... 6, 14. se upiforme (4G:) KG: :::oc:22ss5. 000 oooossess ee 40, 45, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. 93 Sid. Sid. BSELE P tO.N/e mA oso SA TRES ANNAN ERAN SE SAT EA SEN 78. MVenehera. Duka AC) socooocsscobspssosseosssodsvons=stsbssse 3 Syna OC Böb occsccocsesssssssr sccosrsssorkbsspösssssssssrbsssNUESsECS T5. = Hookeri KrTz.-... 22 ERE ING GOT SAVE RRMS REA Gysser ne 22. Tetmemorus Brebissonii (MENEGH.) RALFS 8 turgidus R. 80. — ERESNINEL (QVATGED) IDOL ocsocmcossecessnosnsdesrovuss 4, Hd -— miattenuwatuskNrsess595e-0-S5ae 66. —— = 3 liG0SR (KUNG Scoceressssoces=cs Ds = RS VASK (RITZ) RAGE SAS: ES ee DN Sr aneneT 67. == sp. ad V. terrestrem (VAUCH.) LYNGB., etnachastbeuwmtincisu mp SA NEN 205rssoras Ze IWATZI acCced., i. MegaCAlPA --------cso-o--oc> 225 Tetraspora explanata ÅGiooooooooooooooooo--o--t 03255 5, 20. Mesiculiferadterispa CFlASS: scooocscsssssoossöooossessosocsnocnocnan 13. — Irjömen, (ROND AEG ocsocoeresss=s3) 10205 Volvox globator 4. SI OLYip O bhTIXSE CIS 00304 cec oe ee SAS SNART 20 Mål OA: eT0 SUM ES C HIR/AN Kyle sva SeNSr na SAeeseR Son SeNe 68. — HACCIA AN KOR a ma mess SE aa set EET 74. == HHS INN orotrosssestrusssst-cEssJE-LE3 3. —- Tana tar IVVAARAN Mere = 00 03 ESRI SNART EE SS Ur 74. IanthidiumjiactWeatum!! FlöcrgAee Tee a 4. = muscicola 8 sandvicensis N.moscocoo-oo----- 80. — antilop umn-- 3 SA 06 Eee NA Re 43, 45. == pumila, Köps 5 se sel sog sag ON 13. == — FN] AVATLC AE ses osm oss s ob ssk es 43. == pygmea KTZ. .o.o...- SIE Er: Sp EEE Sp 74. — SS 8 angulatum JOSH. ..... oo.------ 43. -— (be TV SNTKn ZE Asse KR TRSAS ANES > Mäty 0 — ENE BIND, so-cdcocsssvtsssoos > BIO GR fö Trentepohlia Jolithus (LIN.) WALLR. f. crassior ........- 16 — — 3 basidentatum N.ooooooooooomm.- 42, EniplOCETaASN Ena CNeTBAT ss rs Så er AN 64, 65. | = IBTebi9SONIUJ se se soc sosse rssssdocs brons rers ess enn As 42 — — 0 taculeaturm IN'je0thI aska 64, 65. — (Ur: ICEA AR Doo t KA AE 818 ISIR SNES SR NRA BARR SER fe 4. — SS FODIdentatupmfeN res. Er ee ar een 64, 65. — (6 BILEN PE MIR D a LAN [rs Barr SS EKS RESOR SAS 43, 44. — — Sr I BElaticepsENIEEEsEeeeseee 64. — REGIONALT NE IN osdJSbErocscbyörerer SYRSSESdS 42 — - f. intermedia 64. — -— (OC ÖRDEJANTN Ng ccsceroreosossornc oa 43. — SP press etrerve ky VON aga: Ros AMOR 78. == = 32 faran) ING ccs sosse 43. — tridentatum MASK. sooooooo------ 4, 65 = InöEföbgsrntnra INNE ooccocossössssnosss 43. -— — 8 superbum MASK, oo... go Ol — — föftin ev. Out Wm WeN SESeSeet Tessan 43. = == 7 cylindricam MASK. ......- 4, 65. — 10 CHOat Um SYNS Rss SSSRRIASR ERS ERAN AN NAS 43. — verticillatum BAIL. "superbum (MASK.) N. 63. — OCLOCOTN E ys se2 ALE 2 DE OLE JAR Lo ne Aro MESA 45. yn dande aman om alapRATRTSKocs Ses rese e = OC LON ATLU MAN ER = os Sea DESS Sak CSES ST ARE 42 == DYSIOIA CASE ARI Va moss sm na ce a ossÄSEe sasse nes 3. —— NOTHIN NRO oocsnoosscsscnsercedsceood 44, = SIM PCI SES CASES SRS Nea ESA 44. IUIO EAT 5SH CT AS ETS CW AIKA s EN eA 18. — SMIGHULYPAR GE: See s os LR SI IRS NS TS Seen 43, 44. = crenulata KTzZ. 8 corticola RAB. et — =— 8 variabile N.. 44. MWESTEND:2oocss50oö2gedeneoseeresep sier onntosensstr 18. oe CfUS kön Ke Es OELOSSEL SSI GS ESSERINVLYNIEONS 78. == MENSEN EN I CUM socker sr ES SoA 18. — SUP ET bu fp TAR Voss SEAN SIRENEN NNE 42. — INUCOS AL KIT RE a bs SA RR NT aan 4, 18. === SPEC: III SISISA LA LIL VERSA KAA SI a LL 718: | — PAN (NNWA DE HED Il) Ir os ber 18. VÅNGA GUL) scbiorrorosbo=tostsoO-SIISSSESEESSSYSESEELSSE 4, nd MATIAS SBS ORUST SIE St SEDAN 3 18. =S SPE CPI OST SA SEE Aag Oe 24, 78. [Ulv aN Db INOSA. ROTE goa ba se ooo INTRES EE SANS AE spec. n. (Mesocarpus?) 4, == CT1SP AUT GET FNS TUNerea 3. — SPE STA (5 Pino Syr Ab) SAS Ra 4. == granulatar Ti scbeooso ser rs rår IR edan 22. —— Gen WisSsSInTum ERA S SNS5 Les Ley AA SSI SeE 23. ro 5 rs vv 2 OTTO NORDSTROT, FRESU=WATER ALG)AE: Explicatio iconum. ao ov 0” eellula vel semicellula a frovto visa, åk FK . - « + verlico » C « > » lalero » d - ” . ” bhasi ” ee rygospora (oum vel sing semicollulis residuis). 1-2 3J—5. Ht oS 9. 10-13. 14—15 16—17 IN—19, 20—23. Tab. 1. Bulbochete repanda Wittr, (0 N:o 240) 30 1 o setigera (Rotu) AG. 3 punctulatum NORDST., asp. undrosporangium; 4 pars infirha plantie; 3—4 BO, 5 magis aucta (punota membr. oospor.). ” angulosa -WiTtR. et LUND. (N:o 156); asp. androsporangivm; 6—7 2903 8 oogo- ninm 304. Öedogonium Pringsheimii CRM. BB varians Nowost,. s907,. . Borisianwm (1. Cr.) WitrR. f. 309,5; asp. undrosporangium? . platygynum Wittr. f. 4097, é » BB continuum Norkost, 199,3; 17 pars fili (androsporangium, an spermo- gonium 7). . Lorentz:ii Wiuia f. a br Aphanochaete polythricha Norost.; 20 & 22 265/,, 21 & 23 '9/,; fig. 21 et 22 thallus junior, 20 adultior; 23 cellula ce vertice visa. Polyedrium lobulatum NseG. f. tetragona. Tab. 2. ; : Phymatodocis Nordstedtiana Woure 8 novizelandica 499/,; 1 pars fili e 2 cellulis et 2 semicellu- lis composita. 2 dum semicell. Desmidium (Didymoprium) coarctatum NORrpst. 199/,; a' 5597 1 . Baileyi (RaLrs) ve Bar. a, f. trigona bio”, (RA America boreali F. WOLLE specimina communicavit). » » a f. tetragona. Figurae al ALB. LÖFGRENIO communicatx. (Crenie minutis- sime laterales adsunt in speciminibus ad me missis). » 4 y coelatum (Kiroun.) Norpsr. f. tetragona. 699 Figure originales a cl. prof. O. KircHnsero benevole communicatw. . » d undulatum (MaASK.) NORDST. B10/(NED LO9): IHyalotheca lians Norpsrt. 190/,. OUnychkonema filiforme (EHRENB.) Roy et Biss. 504, Spondylosium pulchellum Arou. f. 7594. Micrasterias Schweinfurthii Coun 299/,. » denticulata BreB. 3 notata Norpst. a 209/,, b, c et d 96. « papillifera Bris. 3 evoluta NORDST. 200/,. a Jenneri RAurs 8 subdenticulata Norpst. 190/,, a' semicellula non adulta. » Mahabuleslucarensis HoBs. B compacta mnovizelandica; a, 6 lobulis lob. lateralium indivisis; ce lobulo superiore indiviso. a 2594; b et c 2007. euastroides Josu. f indivisa Norpst. 259/,. » suboblonga NORDST. SN ex Australia, »” » FSS ENS FOR [Eg Sov Uv RM I -— SOM fa ND - AN LURPKE HH ju ORSA HV ORG) S d d dd 23. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 8. 95 Tab. 3. BEuastrum holocystoides Norpst. 570/,. »— multigibberum Norpsr. 2004. D sphyroides Norpst. 2707 (N:o 240). » ansatum RALFS PB suprapositum NORDsST. 20017 (N:o 240). » longicolle Norpvst. 290/, (N:o 240). » cuneatum JENN. P solum NOokpsT. 2004. » rostratum RALES BP premorsum NORDST. 570/,. » elegans (BrREB.) Körz. P medianum NORDsT. 200/. » denticulatum (KiIreenN.) Gay 70/47 (N:o 240). » » Pp elongatum Norvsr. 20/4, ex Australia. » sp. ad E. denticulatum accedens 570/,. » incrassatum Norpvst. 20/1 (N:o 240). Cosmarium venustum (Bris.) ArRcH. pp induratum NORDST. ?10/,. » Phaseolus BRrREB. Pp stigmosum NORDST., a ?0O,: ce, d et e (zygospora cum 2 semi- cellulis residuis) 200/,. » IScenedesmus DELP. 8 dorsitruncatwm NORDST. 70/4, » tinctum RALKS f. trigona 8301, » » Pp intermedium NORrpsr. 570/,. Tetmemorus Brebissonii (MENEGH.) RALFPS P attenuatus NORDsT. 100/,; (a et a' e N:o 49; a” et eKSPN:on So): » levis ((Körz.) RaALFs: (N:o 17), 200/. Closterium Käitzingii BreB. a 200/.. » » Pp vittatum NORDsT. 2004. » praelongum BrREB. f. brevior 190/,. » compactum NORDST. 200/. » Lunula MENEGH. b. coloratum KLEBs; a 90/5; a' (magis aucta) = apex. » acutum BREB. f. tenuior 2001. Tab. 4. Staurastrum sexzangulare (BULNH.) LUND. 3 productum NORDST.; a et b forma 1; a' et b' forma 2 COAT » Renardi RENscH ?70/,. » Sebaldi REInscH PP ornatum NORDST. f. novizelandica ?"9/, (N:o 155). » pseudosebaldii WILLE ”tonsum Norpst. 70/7 (N:o 248). » proboscideum (BrREB.) ArcH. P altum Borvr f. 2007. » sagittarium Norpst. 6 a et b 750/,; e zygospora cum semicellula residua 4099/,: 7 zygospora aculeis bis dichotomis, 200/,. » assurgens NORDST. 270/,. » contortum DELP. P pseudotetracerum NORDST. ”70/.. » paradozum RALES f. 20/,. » » f; ad St. gracile accedens 270/,; » dorsuosum NORDsST. 100/,, a, b, c, d et e e N:o 238; b' e N:o 266. » amoenuwm HinsE BP twnidiusculum NORDsT. 2007. » subdenticulatum NOrpsr. 70/,. » Dickiei RALrrs P parallelum NOorpsr. 3704. » dejectum BrEB. P patens NORDST. 70/1. » corniculatum TuND. P variabile NORDST. 300/.. » connatum (LUND.) Roy et Biss. 8 Spencerianum (Mask.) Norpsr. 2001. (N:o 240). » dilatatum EHRENB. P obtusilobum DE Nor. 70/1; a et b forma trigona; a', b' et c forma tetragona; in a' granula non delineata sunt (N:o 240). » coarctatum BrREB. P subcurtum NORDST. 20077 (N:o 240). Xanthidium armatum Brös. P basidentatwum Norosrt. "75/, (N:o 154). » octonarium NORDST. ?70/,. | » fasciculatum (BERENB.) P perornatum NORDsST. f. supernumeraria ?75/, (N:o 305). Fig - N Noawthidiwm hostiferswm Vuusx I inevolutim Nonuosr, 0, - » WW-u Comm arna Cosmarium psendopyramidatum TuNp. f. 579/,, Tantum nonnulla puncta membrane sunt de- OTTO NORDSTEDT, FRESH-=WATER ALGA:. dilatatwa Nonwnar, 19/,, simplicivs Nonvbsr, 9/4, Swithii Anou, I variabile Nowost, f. 1 (N:o 17) /,. . . . . (Nio 17) . . ” . FÅR (N:o 22?) » inehoatww Nonnsr. 39/7 (N:o 263). Tab, 5. sublatsw Nonmost. I a 0; Vb, by edet 2—3 19/7, (1 b oe N:o 22, 3 e N:o 70, ectorw fig. « N:o 20), Fig. 4 (magis nuota) gronulom in sectione optien longitudi- nall, reniforime (RaLvs) Anon. 8 COmpreskum NORDOST. 100/4 (N:o 240). confuwrwm Cooke Bf regularius Nonost. 279/,, Botrytis (Boy) MeNKon, f. (C. Sportella var.?) 1007, "(N:o 26). subpunetulatum NORDST, ao (N:o 240). specioswen LUND. 3 australianum NoRosTt, 1097. subspecioswan 2 validius NonwosTt. 379/, (N:o 5). naszutwn NORDST. I smbnasutum Rae. f. a 5101; b, 0 ot Ad 1907, amocnum RALes 3 mediolave NORDST, STOR (N:o 299). . y intumescens NorDsr. 529,5; in o granula tantom marginalia delineata sunt. pseudamoenum WILLE 3 basilare NonvsT. 579/,; in b et e gramula nulla delincata sunt. triplicatum Wow 3 paucius Nouvost. 379, ex Australia. distichum Nonrvst. 379, (N:o 240). brasiliense (WILLE) Nonost. 3 taphrosporum NorbsTt, 370/,, excavatum NorosT. f. 370/,, annulatum (Nå0.) DE Bar. 3 elegans Nowosrt. f. 519/, (N:o 253). pseudopachydermum NOoRpsTt. 190/,. obsoletum HaANT2. 3 punetatum Mask. 5797. ad obsoletum accedens $99/,, - Tab. 6. lincata, "umbonulatum Norpost. 5:95, (N:o 316). variolatum LusNd. 3 extensum Norvst. 5797 (N:o 248), ce forma compressa. genuosum NORDST. 579/,, quadratum Rares 59/7 (Punceta subtilissima membranr non sunt delineata). tatricum RACIB. 3 novizelandiewm NORDST., a !080/,; hb 3907, (N:o 238). Hammeri Reisseu 3 subbinale Norpst. 579/,. granatum Bris. 3 subgranatum NorposTt. f. 50/,. sublobatum (BrbB.) Arcu. 3 brevisinuogum Norost. 570/,. laticeps Grus. Figura a (beat.) D:re L. RABENHORSTIO communicata. trilobulatum Reissou 3 basichondrum Norposr. 579/,. exigquum ArROH. f. major 39/, (N:o 17). » f. trigona 599/,. repandum NorosTt. 5794; d semicellula oblique e basi visa. pseudoprotuberans Kircu. 8 angustius 5797. nitidulum DB Not. 199/, (N:o 316). aspharosporum NORDST. 3 productum Nokost. 3707. magnificum NORDST. a, c et d ?0/,, b 9/,. amplum NORDST. a 379/,; ce et d 6. 12 13—14. 15—16. lg K. Sv. Vet. Akad. Handl. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 8. 97 Tab. 7. osmarium quaternarium NORDST. a' 370/, a non multum aucta. E Brasilia. 4 /12 » » Pp tumefactum Norpsr. 701. Triploceras verticillatum Bar. Fsuperbum (MAsK.) Norvst., 3—4 100/,; 5—7 ?75/,, sectiones trans- versales; 5 pars apicalis ad verticillum secundum; 4 infima pars marginalis semi- cellulae. -8—11 monstrositates, divisione cellularum incompleta et ineremento abnormi formate. Fig. 8, tantum 2 verticilli inferiores semicellularum 2 (ad X X) delineati sunt; partes inferiores 2 semicellularum ceterarum coalite. Fig. 9, 2 semicellulae partibus superioribus coalitis; 2 lobi apicales degenerati in medium (1 utrinque) evo- luti; fig. 10, 2 semicellule coalite, corpus tripartitum efficientes; fig. 11, semicellula sursum inflata, apice triloba. gracile Bain. f. paulo gracilior 100/,. ” "aculeatum Norvsr. 00/7 (N:o 158): 14, pars infima semicellulx aculeis pa- tentissimis (N:o 248). » "bidentatum Norpvst. PP laticeps Norpsrt. 200/,, 15 verticillus infimus. » » fs; intermedia ?09/,. Pleurotenium rectum DEuP. f. minor (WinLE) 00/7 (N:o 17). Penium cruciferum (DE Bar.) Wirrr. f. $96/.. cucurbitinum Biss. Pp subpolymorphum NOorpst. 0. ad didymocarpum accedens cum zygosporis duplicis, 209/,. » » » » » » » » » » » singulis;, 22 a, a >; ci et et (e latere) 100 (N:o 24195 23300 (N:o: 253): closterioides RALFS P subeylindricum KLEBs f. major 209/. Cylindrocystis diplospora TunNp. (2) 300/.. Cosmarium sexangulare LUND. f. minima ?70/, (26 e N:o 150; 27 e N:o 248). minutum DELP. f. novizelandica 570/,. arctoum NorpsT. 310, (N:o 61). turgidwm BriB. 3 ovatum NORDST. ?00/.. Bd 22. N:o 8. 13 (lett KU VAIRGLE Å ERRATA, 3, lin. ål: Baylöoyl road: Balloyl 4, — Hane - Hamar FR, 20: KO” -— BO pn 9 — a. punetulatum = — puönetulata 4. 10, — 30: erenolatum = — erenulatam NM, — 1: al -— M no — 5: Löfren = Löfgron 30, — 19: loba — lobes Å -— — 20: not — It not > 39, — 16: supraposita = — suprapositum 35, — 40: 16 -— 24 ANDE 40, — 3: non — not | — = Bb: Clepsydra — Spenoerianum Ve uu, — IN Robertsonianum — Robinsonianum kt | 66, — 5: NORDST. — DE Bar. Conjug. p. 75; NORDST. 69, — 15: strigonum -— strigosum : OTTO NORDSTEOT, FRESHU-WATER ALGM: 11 22. NE B. [5] K Vet Akad Handl. Bd Tath W. Schlachter, Stockholm. D. Nordstedt del. dell, Ul 2 22.N IK Vet Akad. Handl.Bd. Tith WW. Schlachter, Stockholm 0: Nordstedt del K Vet Akad. Handl. Bd.22.N2 8 ). Noristedt del. Tith W. Schlachter, Stockholm | I i => FPS AA ALI I o o a Ö c (o02 0892 571 Looo08 999 0. Noröstedt del. NIGSD ESA AHA SleElrR 1. 09 TTO OQO KK Vet Akad. Handl. BI.22. NE 8: 005800 002040 0 G oc 280090 00 09 02380 200 020 00938 00 00 0 oo. 20209? Akolor oo 080 vo Oo 09 10 2 FÖ oo 0 8e goo. 0230 v 02092 920-00090 20 oo p d VuuvvyvNL JV vu vuvuuv 2 2 - oo 00 008000 0008 00 92909200722 Greka Fo KOMOLOR ORD Fo LOLO HOMO KOHANO NNE Celta or KO oFODioloL al OR SMEROKSFORDEE Wiekokol bd oro. kolo kol RorOKONOKS FOO, oo 00 020 200099 09009?) Co ooo J 0 290000 909 0009 a 0 0 000 0000 0 001-09 4 o OROMOWSKOROKO Mon cikosokololoolkoltoroFokoloROMFSROEN IoHoMoNoNWoNololoNoloNoNokolontolsln (o00 0 0900008 0000 PBL ojtoMktoMoNFoNoloNoloNoNSrololooksinisk (uKolomokokoloSsONoNoMoNoTo RN OISESR so ct 0 0090 9099 092909 022272 ve ” sä. K Vet Akad. Handl.Bd.22. NE 8. JL me, vw Egg e FY ET ) 7 = (00) I Need) 3 RE le 0: Nordstedt del. 2 3 Tith 'W. Schlachter, Stockholm. KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 22. N:o 9. OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER AF LEONARD HOLMSTRÖM. MED 8 TAFLOR. TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 8 JUNI 1887. SSSkeSsSss 4 2 STOCKHOLM, 1888. KONGL. BOKTRYCKERIIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. ku ON fv Å. a a Rn [ 4 | Å H N - Fv ” ; i MN 0 4) kyå | An É - I Åh (RT | - RN I a 1 UR | (a - FE ee | Ä i | | i Cl RE AE TS LL I NRJ AA NN | Na [ - rf « ENAS | | | SN MN a I ' RA CI då OSTEN Le MT i | - De "> fet ROTA VPA Ser Or HÖ 0 dv VA KET od - - Å (4 Jan i Under de senaste årtionden har den gamla frågan om fortgående nivåförändringar emellan land och haf fått ett förökadt intresse genom den mer och mer framträdande åsigten, att desamma väsentligen ej bero på någon höjning eller sänkning af jordskorpan, utan på hafvets fallande eller stigande. Den sedan århundradets början herskande, af J. PLAYFAIR och L. von BucH framstälda teorien om sekulära höjningar och sänkningar af kontinenterna har så småningom blifvit undanträngd. Man förnekar visserligen icke rörelser i jordskorpan, men man vill inskränka dem till relativt smärre dimensioner, rynkningar och veckningar, en följd af jordklotets fortgående afsvalning. »Det gifves», säger E. SuvEss, ') »icke några vertikala rörelser af den fasta jordskorpan med undantag af sådana, som omedelbart 5 Oo härröra af vecknimgarne». Genom den s. k. skrympningsteorien uteslutes visserligen ej möjligheten af att förskjutningar i strandlinien kunna åstadkommas genom rubbningar i fasta landets massa, men 1 det stora hela gå de nyare åsigterna ut derpå, att landt- höjningen eller landsänkningen endast är skenbar. Det är nämligen hafvet, som ändrar nivå utmed kusterna. Så småningom har denna åsigt arbetat sig fram. Dess förste upp- hofsman anses vara V. BRUCKHAUSEN, ”) som redan år 1846 i ett till v. HuUMBOLDT öfver- lemnadt manuskript framhöll, att liksom bergmassorna föranleda afvikelser hos lodet, måste de äfven åstadkomma en ansvällning af hafvet utmed kusterna. Öfver denna ansvällnings storlek har i synnerhet PH. FiscHER gjort beräkningar. ”) Enligt dessa skulle de stora fastlanden i medeltal förorsaka en lodafvikning af 70—380" och hvarje sekunds lodafvikelse motsvara en hafsansvällning af åtta meter. Utmed kontinenternas kuster skulle följaktligen ”hafsytan stå 560—640 meter högre än ute i oceanen eller med andra ord: oceanens yta skulle vara flera hundra meter längre från jordens medelpunkt utmed stränderna af fastlandet än vid kusterna af oceanöarne, och hafsytan skulle icke bilda en cirkelbåge i breddgradens riktning. Hafvet skulle icke hafva en sferoid-yta utan en geoid-yta. ”) FISCHER sammanstälde lodafvikelserna med observationerna öfver sekundpendelns olika antal svängningar på olika delar af jorden och fann en öfverensstämmelse dem !) Ueber die vermeintlichen secularen Schwankungen einzelner Theile der Erdoberfläche. Verhandl. d. k. k. geol. Reichsanstalt Wien 1880. N:o 11. Separatabdr. s. 10. ?) Se härom: ALB. PeEnck, Schwankungen des Meeresspiegels. Separatabdr. aus d. Jahrb. d. geogr. Gesellsch. zu Minchen Bd. VII, 1882, s. 6. >) PH. FIscHErR, Untersuchungen äber die Gestalt der Erde. Darmstadt 1868. 2) Denna benämning användes först af ListInG: Ueber unsere jetzige Kenntniss der Gestalt und Grösse der BPrde, Nachr. d. K. Gesellsch. d. Wiss. Göttingen 1873, sida 9. | 1 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING A SVERIGES KUSTER, emellan. Mot hvarje pondelsvängning mindre än det normala antalet, reduceradt till hafvets ideella sforoidyta, skulle svara en höjdskilnad af omkring 120 meter, Har man sålunda inkttagit, att sekundpendeln gör dagligen tre svängningar mindre i Calcutta fin a Malediverna, så följer deraf, att hafvet smyger sig uppåt kusten vid förstnämnda platsen 360 meter öfver sin ideella sferoidyta. Dessa beräkningar hafva bekräftats af andra forskare, såsom lisTING, BRUNS m. fl. ') AT dessa satser följer nu även, att kontinentalvågen stiger fin högre, om fastlandet på något ställe tilltager i massa, men deremot faller undan, om motsatsen eger rum. Det förra yttrar sig skenbarligen som cen sänkning af kusten, det senare åter som en höjning. VON ÖRUCKHAUSEN visade t. ex., att Vesuvii tillväxt genom anhopning af lava och vulkanisk aska medförde en långsmn, fast ringa höjning af hafsytan i Neapelsbugten. En sänkning af hafsytan måste deremot blifva följden af den fortgående erosionen genom de flytande vattnens verksamhet (hvarigenom fastlandets massa minskas), såvida icke detta motverkas af något annat förhållande, Svess ”) har föreslagit att beteckna dessa nivåförändringar med det af R. CHAMBERS först använda uttrycket »the shifts of the relative levels (Verschiebungen der Strandlinie) och har dessutom infört benämningarne positiva och negativa rörelser. Med positiv rörelse betecknar han hafvets stigande och med negativ hafvets fallande. De i stort frunträdande förskjutningarne af strandlinien äro sålunda icke att fatta som rörelser i lithosferen, utan bero på fortgående förändringar i vattenmassans yttre gestalt. Suvess uttrycker vidare den åsigten, att omedelbart efter den största köldperioden under istiden inträdde en betydlig anhopning af vatten mot polerna och att derpå följde en oscillerande tillbakagång af hafvet mot eqvatorialtrakterna, då de uppkomna strandterasserna efter hand blottades. Denna tanke har Penck vidare fullföljt och utvecklat i sitt intressanta arbete »Schwankungen des Meeresspiegels» och dervid bland annat visat, att de på Grönland iakttagna för- skjutningarne af strandlinien kunna förklaras genom att antaga tillfälliga förändringar i inlandsisens massa, hvilket borde medföra positiva eller negativa rörelser i det omgifvande hafvet. Härmed har jag endast i största korthet antydt de åsigter, som gjort sig gällande under de sista årtionden öfver i fråga varande fenomen och far för öfrigt hänvisa till ALB. Pencerks ofvan citerade arbete, som lemnar en öfversigtlig historik öfver frågans utveckling. Uti inledningen till första bandet af det betydelsefulla verket »Das Anlitz der Erde» har prof. Svess delgifvit, att han i andra bandet ämnar utförligt behandla frågan om förändringarne i hafsytans höjd. Och då han för detta ändamål enskildt af mig begärt upplysningar från svenska kusterna, så har jag derigenom fått anledning att på nytt i detalj granska de iakttagelser, som jag för åtskilliga år sedan hade tillfälle göra under resor utmed Sveriges kuster och hvaröfver jag till K. Svenska Vet.-Akademien aflemnat 1) ÅA. PencK, 1. c. 1 0 Ne 2 An er kå KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 5) en kort berättelse. ") Vid denna förnyade granskning i förening med fortsatta under- sökningar har det framgått ett och annat, som jag ansett mig böra offentliggöra. Men då literaturen om denna fråga, såvidt den rörer Sverige, är mycket spridd och till dels svårtillgänglig och då med undantag af FERNERS och ERDMANNS ”) redan gamla arbeten ingen mera utförlig sammanfattning af frågan om »vattenminskningen» eller om »svenska vallens höjning» utkommit, så har jag äfven försökt samla allt det som blifvit skrifvet i detta ämne, så vidt jag derom kunnat erhålla kännedom. Mitt arbete skall derföre gå ut på dels att lemna en historik öfver vattenminskningsfrågans utveckling här i Sverige och dels att meddela en detaljerad förteckning och beskrifning på de vattenmärken, som redan för närvarande kunna belysa fenomenet eller som kunna vara lämpliga att i en framtid undersökas för samma syftemåls vinnande. I. Öfversigt af vattenminskningsfrågans utveckling inom Sverige. Redan 1 början af förra århundradet förekomma hos svenske författare bestämda uttalanden derom, att hafvet måste ha stått betydligt högre i forna tider. Uti ett arbete af URBAN HJÄRNE, utgifvet år 1702,”) meddelas åtskilliga bevis för, att Östersjöns yta befinner sig i "sjunkande. Af mänga företeelser på Gottland framgår tydligt, att hafvet der stått flera famnar högre. Om »Svenska Högar» (»Svenska öijar») berättas af bönderna, att de fordom varit under vatten. Om ett annat skär »Gunnars öör» eller »Gunnils öra»”) anföres enligt uppgifter af landtmäteridirektören C. GRIPENHJELM, att det numera vid lågt vatten börjat visa sig öfver hafsytan, hvilket förhållande skärgårdsfolket anser som tecken till storm eller till godt fiske. Såsom orsak till vattnets aftagande antager HJÄRNE, att Östersjöns aflopp, som fordom varit trängre, på senare tider vidgats, hvarigenom detta stora innanhafs yta kunnat så småningom sänka sig. Ar 1719 utkom en liten afhandling af EMANUEL SVEDENBORG, ”) deri han anförde en mängd bevis för, att hafvet fordom stått mycket högre. Han uppräknar sålunda flöts- bergen i Vestergötland, Kinnekulle och Billingen, rullstensåsarne, jättegrytor, snäckskal- bankar, skeppsvrak och hvalfiskskelett, funna långt inne i landet m. m. Några mera bestämda uppgifter om en ännu fortgående vattenminskning anföras dock ej. Beträffande fenomenets förklaring förtjenar uppmärksammas, att SVEDENBORG hyllade åsigten om vattnets strömmande från polerna till eqvatorn på grund af jordens rotation. Han in- 1) Se den bifogade Literaturförteckningen N:r 60. Anm. TI det följande betecknas denna Lit.-förteckning med »Lit.-fört.» eller med »Lf» och det tillfogade siffertalet utmärker det citerade arbetets ordningsnummer. 2) Lit.-fört. 23) och 56). 3) Lit.-fört. 10) 2) Detta skär har jag ej kunnat återfinna på någon karta. Af berättelsen hos HJÄRNE framgår, att det skall ligga »i stora farvattnet» (från Stockholm?) och att »Buraus satt samma öör på chartan». På BURES gamla kartverk, som ej varit mig tillgängligt, bör det väl derföre kunna uppsökas, »Svenska Högar» ligga som bekant allra ytterst i Stockholmsskären. 5) Lit.-fört. 2). ö LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖREKJUTNING ÅA SVERIGES KUSTER, skränkte således vattenminskningen icke till Östersjön utan ansåg det vara en allmän företeelse i norden. Dessa arbeten torde tidigt hafva rigtat Uppsalaprofessorn AND. CELsi uppmärksamhet på denna fråga. Genom resor på Sveriges kuster (år 1724 i Helsingland och Medelpad, 1732 i Bohuslän och 1736 i Bottniska viken finda till Torneå) fick han tillfälle insamla en mängd uppgifter, som styrkte honom i hans uppfattning, och år 1743 meddelade han sina tankar i den bekanta afbandlingen »sAnmmärkning om vattnets minskande, så i Östersjön som Vesterhafvets. ') Med hänvisning till skrifter af HJÄnnNE, SVEDENBORG, VON ÅROMELL och StToRAUS ”) uppråknar han en mängd fakta, som häntyda på, att hafven fordom stätt högre. De vigtigaste äro följande. De norrländska städerna hafva måst flyttas längre ned mot hafvet, efterhand som de flodmynningar, vid hvilka de anlagts, liksom dragit sig längre ut i skärgården. Sålunda flyttades Piteå en half mil längre mot hafvet 45 år efter grundläggningen och Luleå en mil efter 28 år. Andra städers hamnar, som fordom hafva varit tillgängliga för större fartyg, kunna numera ej begagnas, ss. Torneås. Till Uppsala fans före år 1030 en segelled österut genom Roslagen till Östersjön. »Mälaren stod da 16 alnar högre»! Gamla segelleder, t. ex. Iggesund, hafva tillgrundats och äro nu obrukbara. Stenar och klipphällar, som fordom begagnats som s. k. skälstenar, hafva höjt sig så mycket, att skälen numera ej kan krypa upp på dem, Här anför Cersiws historien om »Rike Nils skälsten». Bekant är att skärgårdsboarne hafva sina bestämda skälstenar, som finnas upptagna i hemmansbeskrifningarne. Nu vet man genom ett skattebref, ut- färdadt under Johan d. IHHlI:djes tid, att Rike-Nils söner skatteköpte Iggön år 1583, då äfven den ifrågavarande skälstenen medföljde köpet. Till en början brukade skälen ligga på sjelfva toppen af stenen (Tafl. IV, fig. 48 a—b) men då vattnet aftog, hvilade skälen på det lägre partiet (c—d). För att bättre kunna aflossa skott på djuret från strandsidan famn Rike-Nils för godt att bortbränna det öfre partiet. Detta skulle ha skett före år 1583 (man antager 1563). Nu iakttogs år 1731, att hafsytan stod 8 fot under punkten hb, hvaraf Cerstus drog den slutsats, att hafvet sjunkit 8 fot på 168 år eller 4,75 fot (141 em.) på 100 år. Af en annan vid Löfgrund belägen skälstens höjning drog man den slutsats, att vattnet der fallit 4,1 fot på 100 år. Af dessa jemte flera andra iakttagelser ansag sig CeLsiws kunna sluta, att vattnet faller undan 4,3 fot (1,33 m.) i seklet. Han gör deraf den beräkning, att för 2,000 år sedan, då Pyrtneas besökte Norden, stod hafvet 90 fot högre. Vattnets förminskande antog CerLsius i likhet med NEWTON väsentligen ske på det sättet, att en del vatten årligen ingick i växterna och sedermera förvandlades till svartmylla. Han anser det ej heller vara orimligt, att en del af hafsvattnet silar genom hafsbottnen ned uti jordens inre, en åsigt, som äfven HJÄRnE hyllat. CeELsi1 lära om »vattenminskningen» väckte stor uppmärksamhet och vann snart många anhängare. Redan år 1742 hade PeEmrR KaLm under resa i Bohuslän iakttagit 1) Lit.-fört. 4). ?) De två sistnämdas arbeten har jag ej haft tillgång till. De lära dock endast innehålla allmänna resonnemanger om forntida högre vattenstånd, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9. 7 åtskilligt, som bestyrkte Cersi åsigter och hade meddelat det åt denne. Det finnes för öfrigt omnämdt i Kams år 1745 utgifna resberättelse.") Den vigtigaste notisen gäller det s. k. Gudmundsskäret, för hvilket längre fram skall blifva redogjordt. OC. VON LINNÉ slöt sig ock till samma åsigt och anför åtskilliga bevis för ett forntida högre vattenstånd.”) Ytterligare uppmärksamhet fästades vid vattenminskningsläran, då OLOF AF DALIN accep- terade densamma för sin »Svea Rikes Historia», hvaraf första delen utkom år 1747. DALIN antog ÖCrrsm mått för vattenminskningen, dock så att han jemnade det till fyra fot för seklet. Han fann då att Sverige vid tiden för Kristi födelse bestod till stor del af isole- rade öar, hvilket syntes honom stämma öfverens med utländska författares åsigter om Thule. ”) Under de närmast följande åren uppväxte en liflig literär strid om vattenminsk- ningsläran. Bland lärans anhängare må ytterligare nämnas den lärde kemikern J. G. VALLERIUS, ') SAM. CHYDENIUS,”) arkitekten Baron CARL HÅÄRLEMAN ”) samt naturforskaren FrEDR. HaAssELQvisT. Bland motståndarne uppträdde först Biskop AND. RHYZELIUS, som lär hafva författat det betänkande,”) hvari Presteståndet vid 1747 års riksdag uttalade sin förkastelsedom öfver vattenminskningsläran.”) Äfven fornforskaren Assessor ERIK JULIUS BJÖRNER, Historiografen JACOB VILDE,”) Prof. ErRL. SAM. BRING samt arkeologen Assessor JAC. RICHARDSSON '”) nämnas som motståndare till Crrsm åsigter. Om den lärda striden finnes en sammanfattning i en Upsaliensisk disputation af GrorGIi."') Den svåraste mot- ståndaren blef dock den mångkunnige Biskopen i Abo Jom. BRoVALLIUS, som i sitt vid- lyftiga »Betänkande om vattenminskningen» riktade svåra hugg mot denna lära.'”) Han visar, att Crrsu teori leder till många orimligheter, t. ex. att portgången till Abo slott skulle, då det beboddes af JoHAN III, stått under vatten; bortförklarar åtskilliga af CEr- sus anförda fakta; påpekar att hafvet stigit och inkräktat på landet vid Landskrona m. m. Bland bestämda fakta, som BROvVALLIUS anför som bevis mot en allmän vattenminskning, förtjenar att märkas de iakttagelser, som Prof. P. A. GaADp gjort öfver gamla träd, vä- xande utmed strandbrädden i Abo och Björneborgs län i Finland."”) I Bjerno skärgård på ön Pettu nedhöggs en gammal +tall, som växte utmed hafsstranden 4 fot öfver vattnet; den befans vara 310 år gammal. I Hittis kyrksund växte en tall 2 fot öfver hafsytan; den var 232 år gammal. På Carluoto i Nystadsskären växte en annan tall 3 fot öfver hafsytan, 227 år gammal. I Kimitho inre skär emellan Bolax och Vestanfjärd växte ett par ekar 4 fot öfver hafsytan, och befunnos 250—300 år gamla. Någon vattenminskning 1) Lit.-fört. 5). 2) » 6). Do NS) =) » 3). 3) » 13) ER 1 gA Sa 9) 3) Äfven »af Rikets Loflige Borgarestånd skall samma betänkande hafva vunnit bifall; men för andra göremåls skull kommit att hvila.» Se BRovALLius, Betänkande om vattenminskningen, s. 13. Lit.-fört. 19). SY Tat-fört. 12) Hj) » 17). 11) Se Brov. s. 13. Se för öfrigt Lit.-fört. 16). 12) Tit.-fört. 19). 13) Brov. 1. c. s. 221—224. N LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER, efter CRisir mått kunde ej hafva egt rum här. - BrRovarraus påpekar afven, att flera af de skälstenar, som af Cersiws blifvit omtalade, t. ex. Rike-Nils-skälsten, endast nro lösa block, som al lätt förklarliga orsaker konnat blifva rubbade och höjda. Genom denna Biskop Brovarir skrift blefvo anhängarne af vattenmminskningsteorien bragta till tystnad. — Först år 1765 bringar Landtmäteridirektören Eri. OTTO RUNEBERG saken åter på tal.') Genom den nya ståndpunkt han intager kan han gifva båda parterna rätt, hvad de af dem framlagda fakta angår. Han förklarar nemligen företeelserna genom att antaga det vara berggrunden, som höjer eller sänker sig.”) Han utgår från det kända förhållandet, att det i grofvorna kan iakttagas en mängd förkastningar, beroende på att någon del af ett berg »brustit af sin egen tyngd» eller »saf någon underjordisk kraft blifvit upplyfts — — — — »man måste vidgå, att bergen höja och sänka sig smmt att knappt någon bergsträckning lärer finnas, som icke af sådan rörelse gifver ett eller flera bevis.?) I samma afbandling lemnar RUNEBERG åtskilliga bevis för vanlig upplandning, hvar- vid frosten spelar en vigtig roll, samt att lösa stenar kunna flyttas af isen. Han meddelar afven uppgift om nya vattenmärken till efterrättelse för framtiden. Så t. ex. lat han af- väga kyrkogolfvet i -Vasa kyrka, som befans ligga nära 27 fot öfver medelvattenståndet. Hans öfriga meddelanden skall jag i annat sammanhang delgifva. . Några år derefter tager emellertid C. F. NORDENSKIÖLD”) till orda för vattenminsk- ningen, men möter straxt ett genmäle af RUNEBERG,"”) som ånyo betonar, att »Jordbrynet fuller och stiger styckevis samt lemnar apparenta skäl såväl till vattenminsknings- som vatten- höjningssatsen.» Dessa märkliga uttalanden at RUNEBERG vunno dock ingen vidare uppmärksamhet. Samma förklaring måste först framställas af en utländsk man och många år senare, innan man ville lyssna till en dylik förklaring. Förutom hvad ofvan blifvit anfördt har jag i literaturen från förra århundradet endast funnit följande anmärkningsvärdt. I K. Sv. Vet.-Ak:s Handlingar finnas korta meddelanden, dock utan större intresse, i årg. 1748 s. 77, årg. 1749 ss. 73 och 158, årg. 1764 s. 246. Arg. 1751 innehåller (s. 219) GADOLINS afvägning af Abo slott och årg. 1752 en uppgift af Am. HELLANT om ett skär vid Wadsön i Norge. Men i årg. 1757 och 1760 förekomma ett par vigtiga meddelanden af Lektor AND. Wikström i Kalmar angående det s. k. Skallö-maärket.") Då man under den långa striden om vattenminskningen funnit, att det är förenadt med stor svårighet att kunna bestämma vattnets medelhöjd, och att sålunda de redan inhuggna märkena ej kunna vara fullt korrekta, tog WiJKSTRÖM sig före att under en längre tid, Maj 1754—Aug. 1756, dagligen uppmäta vattenhöjden på en skala, anbringad i Kalhnar hamn. Sedan han på detta sätt erhållit medelvattenhöjden bestämd, inhögg han ett vatten- 1) Lit.-fört. 22). 2) E. J. Jessen framställer i sitt verk: Kongeriget Norge, Kjöbenhavn 1763, liknande åsigter, nämligen att berggrunden kan lyftås i höjden. Anf. af KetLHaAv. - Undersögelse om hvorvidt i Norge, saaledes som i Sverrig, findes Tegn til en Fremstigning af Landjorden i den nyere og nyeste geologiske Tid. Nyt Mag. f. Naturvid. B. 1. 1838, s. 117—118. 3) 1. ce. 8. 84. 1) Lit.-fört. 24). . » 25). 8) » 18). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 9. 9 märke på Skallön i Kalmar sund och delgaf derpå Vet.-Akademien resultaten af sina åt- göranden. Emellertid då han ej angifvit vattenmärkets lodräta höjd, utan uppgifvit dess höjd, uppmätt längs efter den sluttande berghällen (11,31 fot), så erhöll han uppmaning att verkställa ny mätning. I en skrifvelse till Vet.-Akad. (intagen i årg. 1760 ss. T4—7D5), meddelar han slutligen, att den lodräta höjden är 5,68 fot. Märkligt nog är WIJESTRÖMS beräkning felaktig, hvilket P. A. SILJESTRÖM") haft förtjensten påvisa. Vattenmärkets höjd öfver hafvets medelhöjd var år 1759 i sjelfva verket 6,52 fot (1,935 m.”). Detta vatten- märke är det enda fullt säkra från förra århundradet. En klar sammanfattning af striderna för och mot vattenminskningsteorien lemnar BEnGT FERNER 1 sitt presidie-tal i Vet.-Akad. 1765, till hvilket således kan hänvisas.”) För öfrigt finnes från sista tredjedelen af förra seklet och de två första decennierna af innevarande endast några spridda meddelanden om vattenmärkens inhuggande och upp- mätande. Amiral NORDENANCKAR lemnar några dylika i sitt presidie-tal inför Vet.-Aka- demien år 1792”) och meddelar, att han genom N. G. ScHULTÉN låtit uppmäta vatten- märkena vid Storrebben -utanför Piteå, vid Ratan, å Vargön i Vasa skärgård samt å Löf- grundet vid Gefle, allt år 1785, hvarvid befunnits »att vid Ratan har vattenytans medel- höjd nedsatt sig till närmare likhet med verldshafvet 17 tum på en tid af 36 år», (d. v. s. under perioden 1749 —1785) samt under perioden 1774—1785 53 tum. Vid Storrebben skulle hafvet hafva sjunkit under perioden 1751—1785 17 tum, vid Vargö under perioden 1755—1785 143 tum och vid Löfgrundet under perioden 1731—1785 29 tum. N. G. SCHULTEN meddelar år 1896 uppgifter om vattenmärken i Bohuslän. ”) Visserligen kan man finna, t. ex. af den af C. P. HäLrLstTrRöm 1 Vet.-Akad. Handlingar år 1823") lem- nade tabellen, att ännu fera vattenmärken blifvit inhuggna och undersökta i senare hälften af förra århundradet (såsom af HELLANT, ZELBERG, HJORT AF ÖRNÄS, VALLMAN), men derom hafva detaljerade uppgifter ej kunnat uppletas i mig tillgänglig literatur. Många af dessa HÄLLSTRÖMS uppgifter förlora derför i värde och flera äldre vattenmärken äro nästan alldeles värdelösa, då man i flera fall ej med säkerhet kan bestämma, hvilken linie på klippan skall utvisa medelhöjden af hafvet. Möjligen torde dock nödiga upplys- ningar kunna uppletas i Sjökartearkivet. ; Först på 1820-talet börjar intresset för vattenminskningsfrågan vakna på nytt, möj- ligen en följd af den förändrade ställning frågan fick genom L. v. Bucks nya teori om höjningar och sänkningar i jordskorpan. Raden af nya uppgifter börjas af Direktören för lotsverket, Öfverste N. BRUNCRONA, som i Vet.-Akad. Handl. år 1823”) meddelar en tabell med beskrifning öfver en del äldre vattenmärken och andra föremål, som kunna 1) Lit.-fört. 42). ?) SILJESTRÖM använder en rätt vidlyftig bevisning för rättande af WiJKSTRÖMS misstag. Detsamma torde lättare kunna inses genom följande resonnemang. W. uppgifver, att han vid sin första mätning fann vattenmärkets vågräta linie 6,1 fot öfver vattenytan, då vattenmätaren i hamnen samtidigt visade 3 fot, men andra gången 6,5, då den senare visade 3,40. Derutaf framgår tydligen, att mätstången vid lägre vattenstånd visade ett högre mått och att den sålunda var graderad uppifrån nedåt. Men deraf följer äfven, att 3,42 på mätstången eller medelvattenhöjden i Kalmar hamn motsvaras af 6,52 fots lodrät höjd af vattenmärket. 3) Lit.-fört. 23). =) » 28). 5) » 29). ' 6) » 32). | 0 » 31). | K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 22. N:o 9. = 10 LEKONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER, tjena till efterrättelse för framtiden och visar uti en särskild kolumn, huru mycket »vatten- ytan fallit på 40 åre Derefter lomnas en förteckning med beskrifning öfver nya vatten- märken, inhuggna åren 1820—22. "Tyvärr synas dessa vattenmärken ej alla vara utsatta med tillbörligt aktgifvande på vattnets medelhöjd. Atminstone fick jag under mina resor af kustbefolkningen på vestkusten den uppgiften, att man ej kunde fästa så synner- ligen stort afseende vid många af dem, emedan de sades hafva blifvit på befallning in- huggna af underordnade tjenstemän vid Lotsverket, hvilka ej haft tillbörligt intresse för saken. Äfven den af Bruncrona lemnade uppgiften om vattenytans fallande på 40 år är felaktig, enligt hvad CO. P. HårrsTRÖM i samma årgång af Vet.-Akad. Handlingar upp- lyser. Flertalet af de meddelade siffrorna betyder i sjelfva verket vattenmärkets höjd öfver vattenytan år 1820. HärrstTRÖM meddelar sjelf en tabell, utvisande »observationen öfver hafsytans sänk- ning i Bottniska viken» och som här bifogas. || | fässyrna ntsatt! 4, Vattenmärket under: 25 blod oudar, EE Mosa märket, | År. på 100 år, | | | | | Rabolmen I Calix socken... ess | AND. DAVIDSSON | 1700 HELLANT 17560 2,06 fot | 60 4,10 fot | . . ZELBERO | 1775 Van » | 70 3,32 » | Storrebben i Piteå socken ..............ss HELLANT 1751 Scuuurky | 1786 1,70 » | 3 5,00 » | ” » | Hort Ar Ornäs | 1796 | 1,90 » 45 4,22 » | Ratan i Bygdeå socken...........s-ss s | CHYDENIUS 1749 | Scuuwrks I 1785 | 1,10 » | 386 4,72 » | ” oi hj WALLMAN | 1795] 2,50.» | 46 Has « Häurström | 1819 | 260 » | 70 | 347 a ONYER JO UPKO ör saras de Kane öra | HELLANT 1774 SCHULTÉN | 1785 | 0,55 » 1 5,00 » | » | » od WALLMAN 1795 | 1,16 » 21 D,52 » , | » HÄLLSTRÖM 1819 | 1,60 » | 46 | 3,57 » (Nylt märke)......... RER LA oe WALLMAN | 1795 HänrströM | 1819 | Oj65 » 24 2,71 a | Rönnskär i Wasa skärgård ..ooooooo0oooo- | KLinoius | 1755 | HÄLLSTRÖM I 1997 | 1,70 » | 42 4,05 » | » » | Bronpp | 1821 | 2,87 » | 65 4,35 a NOTRön: Sil:Öj pot satte Adan Virke »” | 1755 | ScHuuTÉnN | 1785 | 1,45 » | 30 4,83 » » » oj — HÄLLSTRÖM 1797 | 168 o» 42 4,02 » | » | | Bropp | 1821 2,87 » | 65 4,36 » | Löfgrondet vid Gefle..............sso-ssov2 H frä I 1731 SCHULTÉN | 1785 | 2,90 » | Hel 5,37 » | | ” SÅR ROBSAHM | "1796 | 2av » 65 3,34 | Ulfön i Ångermanland...............oiooo0s | C. WALLMAN 1795 ÅLMLÖF | 1822 | 1,58 « 27 D,85 » Af denna öfversigt tyckes framgå, att hafsytans sänkning minskats mot slutet af förra och början af detta århundrade. Genom CHARLES Lyruns besök i Sverige år 1834 väcktes nytt intresse för denna fråga. Lyent hade förut ställt sig mycket misstrogen gentemot sjelfva fenomenet. Det syntes honom mindre sannolikt, att en underjordisk gasexpansion skulle kunna, såsom PLAYFAIR och von BucH förmenade, medföra synnerligen storartade verkningar i Sverige och Norge, länder, der man ej kände till några egentliga jordskakningar. Då han sålunda å ena sidan ej kunde fatta möjligheten af att ett större landområde skulle kunna vara ran AR SA KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 11 underkastadt en nästan omärkligt fortgående höjning och å den andra sidan lika litet kunde medgifva, att en allmän vattenminskning egde rum, så måste han betvifla riktig- heten af de hittills gjorda observationerna eller åtminstone anse de ådagalagda kusthöj- ningarne bero på upplandning eller andra mera vanliga orsaker. Då således LyELrr dit- tills stått som tviflare, väckte det desto större uppmärksamhet, att han återvände från sin svenska resa med fullt omkastade åsigter. Resultatet af sina iakttagelser framlade han i sin bekanta uppsats »The gradual rising of the land in Sweden».') Med förbigående af hans meddelade bevis för en äldre höjning af landet (ss. fyndet af skalbankar med Öster- sjömusslor) samt af hans intressanta framställning af fyndet af en fiskar-hydda vid gräf- ningen af Södertelje kanal,”) må här endast anföras, att han kom till det resultat: 1:0 att en höjning af landet fortfarande eger rum, men 2:o att denna höjning är olika stor på olika platser. Ty under det han trodde sig finna, att landet höjer sig vid Gefle unge- fär 3 fot (90 cm) under ett århundrade och vid Marstrand 2 fot (60 cm) på 64 år, kunde han å skånska kusten ej påvisa någon höjning i senare tider och vid Kalmar och Stock- holm under flera århundraden endast en obetydlig höjning. Ar 1837 meddelar J. BerzEuiws i sin årsberättelse till Vet. Akad.”) en uppgift af Prof. Sv. NILSSon om Järavallen och Stafsten, samt uttalar för egen del den förklaring på landets höjning och sänkning, att »jordskorpan, som faller efter» (när klotets diameter genom afsvalming förkortas) »måste skrynkla sig, d. ä. måste på vissa ställen höjas och på andra sänkas.» | Ar 1839 inlemnades till Vet. Akad. af Lots-direktör ÅA. ALMLÖF”) uppgift på några vattenmärken å östra kusten, som under sommaren samma år blifvit uppmätta. I den kortfattade texten talar han om »vattenminskning» och på annat ställe om »hafsytans sti- gande». Om han dermed velat uttrycka en bestämd mening afvikande från den nu rå- dande om landthöjning och -sänkning, eller om han blott användt det gamla uttrycks- sättet, framgår ej af hans berättelse. Uti Akad. Handlingar för år 1844 finnes en värdefull uppsats af P. A. SILJESTRÖM om Östersjöns medelhöjd vid Kalmar.”) Efter att först under ett års tid hafva verkställt dagliga iakttagelser öfver vattenhöjden och derigenom fått noggrann kännedom om årets medelvattenstånd, afvägde han Skallö-märket och fann dervid endast en differens af en half tum emellan sin och Lektor WIiJKSTRÖMS ofvan anförda bestämning. t SILJESTRÖM anför äfven några minnesmärken och runstenar på Öland och å Kalmar- landet, som genom sin obetydliga höjd öfver hafvet ådagalägga, att landet ej kan hafva höjt sig mycket i historisk tid. Samma år, 1844; meddelar C. U. ExKström i bref till Vet. Akademien,") »att en större holme, Kelkerön, belägen i Stigfjorden, emellan Orust och Tjörn, har på 15 år så mycket höjt sig, att då nuvarande åbon för nämde antal år sedan från sin boning endast kunde se en del af tornets tak af Stenkyrka (på Tjörn), kan han nu icke allenast der- I Tat.-fört. 34). 2) Jfr NorbEvVaALL. Lit.-fört. 33). 3) Lit.-fört. 35). =) » 36). 3) » 42). 6) » 41). 12 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER, ifrån se hela kyrkan, utan äfven kyrkogården» ') Dylika berättelser om olikformiga höj- ningar i Bohuslän finnas upptecknade hos A. E, HormserG”) och EE. V. OrLners.”) Märkligt är, att dessa observationer, dock med ett undantag,') äro från samma trakt af Bohuslän, nämligen från Orust-ön och dess närmaste grannskap. Om Aven inkttagelser af denna art böra mottagas med ett visst misstroende, så få de dock ingalunda förbises, emedan de äro gjorda af personer, på hvilkas sanningskärlek och förmåga af observation mun ej eger rätt att tvifln. Ar 1847 blefvo nya vattenmärken inhuggna i Nyköpings skärgård af A. ÖrivECRONA”) nämligen & Långön, Rödskär, Lacka, Lacka-Trutbåda, Nygrundet och Pehrsö-Båda samt af AXEL ERDMANN”) & Kastellholmen i Stockholms hamn, Den senare hade Mvenlederg samma år afvagt en del äldre vattenmärken i Bottniska viken och lemnade deröfver en berättelse”) jemte ett meddelande om nivåförAndringarne vid Stockhohn. Af vissa för- hållanden beträffande källaren i det hus ERDMANN sjelf bebodde och som var bygdt på 1630-talet slöt han, att höjningen vid Stockholm varit högst obetydlig under de sista 2 seklen. ”) Emellertid kunde han på grund af de vid Stockholms sluss under åren 1774— 1846 förda journalerna öfver vattenhöjden i Mälaren och Saltsjön bestämdt sluta till, att Mälarens yta sjunkit 1 fot 4 verktum (39,6 em) och Saltsjöns 11 vt. (27,2 em) på de 73 ären. Att den förra sjunkit 5 vt. (12,4 em) mera berodde deraf, att Mälarens utlopp blef friare vid byggandet af nya Norrbron (åren 1787—97), hvilket tydligt visar sig, om man jemförer Mälarens och Saltsjöns vattenhöjder för ofvanstående tidrymder, då man finner, att Mälarens yta varit från 1774—1796............ ... I fot 6 sne pu 9 HB DB. nun 1 » I » > högre än Saltsjön. » + 1819—-1846.......t........ 5 Jr OT | Men häraf framgår äfven, att öppnandet af Södertelje kanal år 1819 ej befordrat Mälarens sänkning. Beträffande åter nivåförändringarne vid kusten af Bottniska viken konstaterade Erp- MANN en bestämd landthöjning. Från Sveriges sydligaste delar kommo åter samtidigt meddelanden om en sänkning af landet. Uti inledningen till sin skandinaviska Fauna”) meddelade Prof. SvEn NILSSON åtskilliga uppgifter, som tycktes tyda på att landet fordom legat högre, och att det fort- farande sänkte sig slöt han deraf, att afståndet från Stafsten””) till strandbrädden skulle !) Afståndet från Kelkerön till Stenkyrka är 7 kilometer. 2) Lit.-fört. 40). 2) » 61). +) Från Nafverstad vid Bullaresjön. HoLMBErG talar äfven om ett berg i Tanums socken, som bemärkts höja sig i mans minne. 5) Lit.-fört. 43). pe » 47). ?) Uttrycket »Svenska vallens höjning» begagnades först i denna uppsats af ERDMANN. Lit-fört. 44). 5) Jfr Lit.-fört. 58 c, s. 33—5, der det framhålles en motsatt åsigt. 9) Lit.-fört. 45). 19) En minnessten uppsatt på den plats vester om Trelleborg, der Carr XII landsteg vid återkomsten till Sve- rige år 1715. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9, 13 hafva minskats med 197 alnar från år 1749, då LinnE mätte afståndet, till år 1847.") Ett par år senare eller 1849 lemnade Prof. Sv. LovÉn (i Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl.”) utdrag af en af fysikern Prof. J. C. WiLzcke författad afhandling om Landskrona stad och hamn, som upptäckts i manuskript i Landskrona Fortifikations-arkiv. Denna af- handling, som åtföljes af en noggrann karta öfver hamnen och redden, lemnar flere högst värderika uppgifter, som utvisa att bankarne utanför Landskrona hamn fordom legat öfver hafsytan och att den djupa hamnen egentligen är fortsättningen af Saxåns åbädd. Det hela tyder otvifvelaktigt derpå, att hafvets yta fordom varit lägre på denna punkt.”) Då Prof. NILSSON sammanställde sina egna observationer från Skåne med bekanta fakta från det öfriga Sverige, kom han till det resultat, att Skandinaviska halfön är un- derkastad en tvåarmad häfstångsrörelse, hvars axel skulle gå tvärs öfver Kalmar. Under denna tid bragtes frågan om nivåförändringarne vid svenska kusterna framåt i synnerhet genom Prof. ÅA. ERDMANNS arbeten. De kraf på dagliga observationer öfver vattenhöjden, som redan HÄLLSTRÖM år 1823 framställt, för att kunna få noggranna uppgifter om medelvattenståndet, framhöllos nu med ökad styrka af ERDMANN. Nödvän- digheten af dessa observationer utvecklade han redan år 1847 och föreslog s. å. inrät- tandet af fera stationer kring Sveriges kuster, å hvilka dagliga observationer skulle göras såväl öfver vattenhöjden som öfver lufttrycket samt öfver vindarnas riktning och styrka. ”) Fyrstationerna ansågos för sådant syfte vara lämpliga. Med anledning af detta förslag ingick Vet. Akad. till Kongl. Maj:t med en framställning i ämnet, och sedan densamma vunnit bifall, blefvo genom Chefens för Lotsverket åtgöranden under åren 1848—1851 inalles 13 stationer inrättade för iakttagelser öfver vattenhöjden, nämligen Nordkoster, « Hållö, Vinga, Ystad, Utklippan, Ölands Norra Udde, Landsort, Grönskär, Svartklubben, Djursten, Storjungfrun, Holmögadd och Malörn. På några bland dessa fyrar, nämligen Hållö, Vinga, Grönskär och Holmögadd skedde dessutom observationer öfver vindarnes styrka och riktning, hvilket äfven skedde å Kullens, Falsterbo, Kungsholms, Ölands södra uddes, Östergarns och Örskärs fyrar. I Vet. Akademiens Handlingar 1855?) har Erp- MANN lemnat ny öfversigt öfver vattenminskningsfrågans utveckling från äldre tider samt beskrifning öfver de särskilda stationerna. Beträffande den tekniska anordningen för mät- ningen af vattenhöjden meddelas, att mätningen sker medelst en 6 fot lång, i fot och tum indelad stång (med gradering från X till och med XVI, nedifrån och uppåt), som medelst en liten jernaxel upphänges i klykan af en grof jernarm, hvilken är vågrätt indrifven i en lodrät bergvägg (se I, fig. 1). Vid Ystads, Ölands norra uddes och Malörns fyrar, der fast berg saknas, måste särskilda anordningar göras. Ar 1852 voro alla dessa sta- tioner i verksamhet och denna har sedan dess fortgått, dock ej på sådant sätt, att de gjorda observationerna kunna öfverallt anses fullt tillförlitliga. Under de inspektionsresor, 1) Att den hos LINNE i hans »Skånska Resa» lemnade uppgiften är felaktig och grundar sig på ett tryckfel samt att sålunda äfven NILSSONS beräkning är oriktig skall framdeles visas. 2) Lit.-fört. 26). 3) Redan HåRLEMAN hade derom någon kännedom. Lit.-fört. 14). 2) Lufttryckets inflytande på vattenståndet var redan år 1747 på ett förtjenstfullt sätt utredt af N. GTsstEr (Lit.-fört. 10). Vigtiga uttalanden” om Östersjöns vattenstånd hafva dessutom framstälts af JoH. NORDENANCKAR (Lit.-fört. 28), N. G. ScHULTEN (Lit.-fört. 29) och G. G. HÄLLSTRÖM (Lit.-fört. 37). 3) Lit.-fört. 56). 14 LKONAHRD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER. som jag på vederbörligt uppdrag företog under åren 1867—1870, fann jag nämligen, dels utt de urspeoogliga anordningarne för uppmätningen af vattenhöjden befunnits på flera ställen på grund al isgång, vågsvall m. m. opraktiska, så att de måst utbytas af andra, dels att mätningen ej öfverallt skett med tillbörlig noggrannhet, hvaröfver ock berättelse inlemnades till Lots-Direktörs-embetet.') Emellertid har numera Kanslirådet Dr L. A. ForssMAN i Vet. Akademiens Handlingar”) infört en uppsats om vattenhöjden vid Sveriges kuster, deri han meddelar en öfversigt af de vid stationerna under åren 1852—1875 förda journalerna, upptagande på hvarje station medeltal såväl för månad som för år eller för delar af är, (då observationerna af en eller annan orsak ej pågått under hela året). Han har äfven gjort beräkning öfver hafsytans sckulära förändring relativt till landet och har tänkt sig, att denna, under de 24 observationsåren, kan anses proportionell mot tiden och sålunda uttryckas genom en rät linie, hvars eqvation är: y=r+sr, 1 hvilken y utmärker medelvattenständet för året s, då 1852 sättes =0. Enligt minsta qvadrat-metoden har han beräknat konstanterna r och s, af hvilka den förre betyder det beräknade medel- vattenständet för år 1852 och s nivåförändringen 1 fot på ett år. På sanna sätt har han äfven gjort beräkning öfver vattenhöjden vid Stockholms sluss (efter de der förda journalerna). Som resultat af denna beräkning framgår, att qvantiteten s är negativ på alla ställen, d. v. s. att hafsytan öfverallt sjunkit eller landet höjt sig. Den sekulära landthöjningen skulle enligt FORsSMAN vara följande: Sek. höjbing Årlig höjning i fot. i cm. ff Ur köer (Lea ee 6 Aon NAN Ned Mg ING 1 bla RS I 1 STOT TA AR BLAD oron as bvsbäper äss ss 1:89) 0,34. le Lä bör AE) NASSA bea ES de dr öprra 0,45. 0,13. FSD hed oli Åbo) 652) 6 RR srdr LEAN 0,70. 0,21. » Stockholm 1825—705 soon mma=.--- nn. 1,26. 0,37. INS FA Ta ARRAY lid 0,54. 1 (f5 fören för arr bad rede 1,03. 0,30. DT UT ÖTLR KRAV = NOSA BER SLA NASA MAR 1,14. 0,34- » "Ölands norra UdQe-..o..ososcessen OT 0,23. 5 "UTELD DES rese ETS STRESS ade 0,68. fäld €2 rt pd BR ER Ro pigan gg RDI DAT 1,10. 0 ”UNN 1DD Bone en gosa SE SAN EFT RE RERTAA EA ES BRA 0 0,42. 2 5 Ed (0 ab MR oa 314 po pg sn Sorg 2,73. 0,81. BRN ORG ROBUCE macen sous ses ses SR ARNE 0,36. 0,11. Af ofvanstående beräkningar framgå flera oväntade resultat, t. ex. att höjningen vid Malörn (i norra änden af Bottniska viken) är så ringa, under det att den största höjningen skulle ha egt rum vid Ystad. Dr ForssMmAnN anmärker sjelf, att man ej kan 1) Lit.-fört. 60). 2) » 67). Ög - la . ( I kh KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 9. 15 fästa allt för stort afseende vid de gjorda observationerna och han har alldeles utmönstrat dem från Holmö Gadd och Landsort (de förra på grund af verklig felaktighet vid mätningarne och de senare till följd af platsens olämpliga beskaffenhet). Att äfven en eller annan af de öfriga knappast förtjenar att tagas i betraktande, tror jag skall framgå närmare af den beskrifning af stationerna, som jag längre fram skall lemna. Såsom allmänt resultat framgår dock: 1:0) att en landthöjning eller vattensänkning (negativ rörelse enligt SuBss) oveder- sägerligen egt rum nästan öfverallt; 2:0) att de år, då medelvattenståndet är högt i Östersjön är det likaledes högt i Kattegatt och att sålunda dessa haf stå i den närmaste korrespondens. (Detta framgår påtagligt af medeltalskurvorna 1 FORSSMANS fig. 2.) 3:0) att såväl i Östersjön som Kattegatt eger rum en regelbunden ärlig variation af hafvets medelnivå. FORSSMAN lemnar deröfver en upplysande tablå, af hvars kurvor framgår, att lägsta vattenståndet inträffar på våren (på vestkusten i mars—april, i Östersjön i april —maj) samt högsta vattenståndet på hösten (på vestkusten i september oktober, Östersjöns norra ände i oktober, under det att för Östersjöns öfriga delar vatten- ståndet tyckes stå tämligen jemt i augusti—december). 4:0) att skilnaden emellan högsta och lägsta månadtliga vattenstånden utgör i båda hafven omkring 0,6 fot (17,8 cm.). ; D:r FORSSMAN slutar sin afhandling med att uttala önskvärdheten af sådana för- bättringar af vattenhöjdmätarne, att tillförlitlig mätning äfven kan ske vid stark sjögång (t. ex. genom att leda hafsvattnet under jorden till en för frost skyddad reservoir), samt föreslår att antalet stationer borde ökas och att kontrollen öfver mätningen borde skärpas. Han påpekar äfven nödvändigheten att få utrönt den verkliga höjdskilnaden emellan Östersjön och Nordsjön t. ex. genom afvägning från Torneå till Alten, hvarom redan förut Hrr ERDMANN och LovÉN ') väckt förslag. Derigenom skulle man få utrönt, om Östersjöns sänkning, oberoende af Nordsjöns, är möjlig. Han uttalar sig äfven i likhet med Hrr ERDMANN och LovÉN för en afvägning af spridda punkter inom landet för att få utredt, i hvad mån sjelfva jordskorpan oscillerar inom olika delar af halfön. En afvägning emellan Bottniska viken vid Sundsvall och Trondhjemsfjorden är emellertid" redan verkstäld, nämligen åren 1869—70 af dåvarande nivellören vid Sveriges Geol. Undersökning ingeniören A. BöÖrRTZELL ”). Han fann dervid att hafvet vid Sundsvall stod den 20 aug. 1869 2,44 fot (72,5 cm.) högre än hafvet (midt emellan ebb och flod) vid Levanger i Trondhjemsfjorden den 20 aug. 1870. Härvid är dock att märka, att hafs- ytans höjd vid Sundsvall ej är reducerad till medelnivån lika litet som hafsytan vid Trondhjemsfjorden, och att man följaktligen, hvilket äfven BörtzELL sjelf framhåller, ej kan fästa allt för stor vigt vid det erhållna talet, isynnerhet som afvägningen ej kontrollerats. Ar 1877 upptages frågan på nytt af Prof. RUBENSON, som vid Kongl. Vet. Akade- miens sammanträde den 14 februari väcker förslag om nivelleringar inom landet i om- fattande skala. Detta förslag går väsentligen ut på att tillgodogöra sig de vid fyrstationerna 1) ön d). 2) » 62). 16 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER. gjorda observationerna genom att medelst nivellering sommanbinda dessa stationer med hvarandra och med vattonmärkena, På kusterna af fastlandet och i närheten af fyrstationerna utsättas för detta Andamål fixpunkter, hvars höjd i förhållande till vattenskalornas noll punkter bestämmas. Dessa fixpunkter summanbindas genom nivellement, så att man derigenom får alla vattenhöjdmätningsstationernas nollpunkter reducerade till ett och sunma plan. Nya vattenmärken insättas i tillräcklig mängd, jemte det att stationernas antal ökas. Dessa nya vattenmärken och alla fldre dylika bestämmas till sin höjd i förhållande till stationerna och till fixpunkterna, t. ex. genom samtidig nafläsning af vattenhöjden vid närliggande station. Härigenom kan man. få kännedom om hafvets relativa höjd utefter kusterna samt om skeende förändringar i hafvets nivå eller i jordskorpans läge. Efter vissa mellantider (20 till 40 år) upprepas afvägningen. Åt Dr J. ÅA. FAGERHOLM lemnades i uppdrag att göra några förberedande under- sökningar öfver möjligheten att realisera detta förslag '). Som bekant, är af de tretton vattenmätningsstationerna endast en, nämligen Ystads fyrstation, belägen på fastlandet. De öfriga deremot finnas i skärgården, oftast långt ute i hafsbandet, och äro derför oåtkomliga medels vanliga afvägningsinstrument. Man måste derför tillgripa andra utvägar för sammanbindningen af dessa fyrstationer med fixpunkter på fastlandet. De mest aflägsna fyrstationerna kunna väl endast bestämmas genom trigonometrisk höjdmätning, t. ex. Malörn, Holmö-Gadd, Storjungfrun, Ölands norra udde, Utklippan och Nordkoster, såvida icke afvägning till vattenytan kan finnas användbar under mycket gynsamma omständigheter. De öfriga eller Djursten, Svartklubben, Landsort, Vinga, Hållö och möjligen äfven Grönskär kunna deremot, såsom D:r FAGERHOLM visat, bestimmas med det Stampferska distans- och höjdmätningsinstrumentet. 4 D:r FAGERHOLM har äfven lemnat berättelse om uppmätningen af några vattenmärken samt beskrifning öfver några fyrstationer med hänsyn till deras lämplighet för mätning af vattenhöjden. Särskildt föreslås anordnandet af en rörledning vid Landsort, för att möjliggöra vattenhöjdens uppmätning äfven vid stormig väderlek. I samma årgång af Akademiens Förhandlingar, i hvilken FAGERHOLMS berättelse finnes införd, har Ingeniör ÅA. BöÖrtzeLL ”) föreslagit ett i viss mon modifieradt sätt att komma till kännedom om nivåförändringarne. Han framhåller först nödvändigheten att ersätta den hittills brukade vattenhöjdmätningsmetoden mot sjelfregistrerande höjdmätnings- apparater, t. ex. sådana, som begagnas i Holland, och anser, att höjdmätningsstationerna borde förläggas till sådana platser, som äro för tillsyn tillgängliga alla tider på året. Vidare erfordras, att dessa stationer sammanbindas genom precisionsnivellement, och an- befalles i sådant syfte till efterföljd det i Schweitz genomförda nivellementet. Han föreslår äfven precisionsafvägningar tvärs öfver Skandinaviska halfön, t. ex. utmed jernyvägen från Sundsvall till Trondhjem samt från Haparanda till Altenfjord, såsom ERDMANN och LOVÉN förut föreslagit. På grund af dessa upprepade förslag och kanske äfven genom påtryckning från Preussen, der Generalstaben sedan flera år utfört precisionsnivelleringsarbeten utmed Öster- sjöns sydkust, gjorde svenska regeringen vid 1885 års riksdag hemställan om nödiga 1) Lit.-fört. 69). 2) » 71). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9. 17 medel för anordnande och underhåll af vattenmätningsstationer samt för utförande af precisionsnivellement inom Sverige, och har riksdagen för sådant ändamål anslagit nödiga medel. Dessa nivellerimgsarbeten hafva redan satts i verket under ledning af Professorn vid Generalstaben P. G. RosÉn, och man har äfven börjat inrätta sjelfregistrerande vattenhöjd- mätningsapparater. Under de senaste 30 åren hafva vid sidan om de ofvan omtalade arbetena tid efter annan observationer blifvit gjorda öfver nivåförändringarne å Sveriges kuster. Sålunda har Prof. G. LINDSTRÖM ') meddelat talrika observationer öfver landthöjningen på Gotland, som dock anses afslutad »vid en tidpunkt, som ej kan beräknas närmare vår tid än många århundraden före den yngre jernålderns början». I en senare uppsats bestämmer han det nogare, i det han anser den sista höjningen vara afslutad redan under yngre stenåldern. Den af T. FEGrRaus iakttagna höjningen vid Bursvik från 1816 till 1879 anses kunna förklaras genom upplandning. ”) Professor ERDMANN, som har så stor förtjenst om utredandet af höjningsfenomenet, fortsätter under åren 1853—56 att lemna meddelanden rörande höjningen af Svenska vallen. Bland dessa förtjenar särskildt att nämnas den tabell öfver Mälarens och Saltsjöns medelhöjder, som han sammandragit ur de vid slussverket förda journalerna och 1 hvilken tabell alla måtten äro reducerade till den nya, år 1850 bygda slussens skala. ”) Denna tabell har Friherre A. E. NORDENSKIÖLD ') lagt till grund för beräkning medels minsta qvadratmetoden såväl af den sekulära höjningen i Stockholm, som äfven af normalvatten- ståndet för hvarje särskildt år. Han har dervid funnit, att den beräknade medelhöjden aldrig afvikit mer än en half fot från den iakttagna. Skilnaden skulle bero på det inflytande, som barometerns olika medelhöjder samt vindarnes olika riktning och styrka haft under året på hafsytans medelhöjd. Efter hans beräkningar skulle vidare under de 68 åren, eller från 1774 +t. o. m. 1852 en negativ rörelse af 1,38 fot hafva egt rum och den sekulära höjningen sålunda utgöra 1,77 fot (52,5 em.). Vigtiga bidrag rörande nivåförändringarne i Skåne hafva lemnats af Rektor N. G. BruzEenus, Statsgeologen E. ERDMANN och Professor A. G. NAtHORST. Den förre höll derom ett föredrag vid Arkeologiska kongressen i Köpenhamn år 1869 och meddelade i »Samlingar till Skånes Historia», ”) en utförlig berättelse om de iakttagelser, han haft tillfälle göra vid utgräfningen af Ystads nya hamn, på grund af hvilka han ansett sig kunna sluta till en ännu fortgående sänkning af kusten i likhet med Professor Sv. NILSSONS åsigter. Men då den senare förlägger landsänkningen till bronsåldern, så har fyndet af ett benknifskaft, tillhörande början af kristna tiden i Norden, uti öfversta lagret af den morän, som bildar underlaget för en submarin torfmosse, föranledt Rektor Bruzprius till den slutsats, att landsänkningen börjat först omkring år 900 e. Chr. och sålunda är af 1) Lit.-fört. 68). 2 » 70). >: » 44) och 53). 3) » 58 a). é 5) » 63). K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 22. N:o 9, 3 IS LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER. en tämligen ny datum. Haremot strida dock de af Hrr. ERDMANSN ') och NATHORST ') gjorda iakttagelserna från skånska kusterna, genom hvilka det nämligen ådagaltgges dels, att landsänkningen måste vara äldre (Prof. NATHORST sluter sig till NILSSONS åsigt be- träffande tiden för densamma), dels att denna sänkning efterträdts af en landthöjning, en åsigt, för hvilken Prof. FORCHHAMMER ”) redan år 1856 uttalat sig. Huruvida denna höjning i närvarande stund fortgår, lemnas osagdt. Att en dylik landsänkning försiggått på blekingska kusten och efterföljts af en höjning har statsgeologen GerRu,. DR Geer") visat, och bevis för denna sänkning finnes för öfrigt redan anfördt af DD. AF TaunBerG. Denne omtalar nämligen i ett meddelande till Vet. Akademien, ”) att man i Karlskrona hamn vid afdämning på 14 fots djup i en klapperstensbädd (backe) funnit »en granrot med afbränd bål, stående i jorden med sina rötter så ordentligen, att man ej annat kunde sluta, än att granen fordom der på stället vuxit.» Några vattenmärken i mellersta Sverige undersöktes år 1866 af SELKIrK, som der- öfver lemnat en berättelse i Quart. Journ. of geol. Soc. London. ") Mina egna undersökningar öfver strandliniens förskjutning började på förslag al Prof. OrtTo Toreor år 1867 och fortgingo med understöd af allmänna medel äfven de följande trenne årens somrar. Jag hade derunder tillfälle besöka alla de fyrstationer, vid hvilka dagliga mätningar af vattenhöjden göras, samt derjemte inspektera flertalet af förut befintliga vattenmärken, äfvensom inhugga en del nya. En kort berättelse om dessa resor aflemnades till Kongl. Vet. Akademien, hvarjemte en promemoria rörande fyrstationerna insändes till Lotsdirektörsembetet. ") Min afsigt att sedermera utarbeta en detaljerad redogörelse för de gjorda iakttagelserna kom ej till fullbordan, emedan jag någon tid efter resornas afslutande vid en eldsvåda förlorade en del af det insamlade materialet, nämligen de skriftliga upplysningar, som jag från fyrstationerna och andra platser på begäran erhållit, rörande vattenståndet de dagar, då vattenmärken blifvit observerade, jemte några andra uppgifter rörande nya vattenmärkens inhuggande. Detta jemte andra förhållanden vållade några års afbrott i mina studier i föreliggande fråga. På senare tider har jag emellertid lyckats ersätta en del af det som gick förloradt, äfvensom insamla nya iakttagelser öfver vattenmärkena. Den under dessa kustresor för observation och inhuggande af vattenmärken vunna erfarenheten kan möjligen vara till någon nytta vid blifvande undersökningar i samma riktning. Jag skall derföre med några ord redogöra för hvad jag funnit nödigt att iakttaga vid dessa undersökningar. Till utrustningen bör bland annat höra följande: ett mindre tubafvägningsinstrument med stång; ett längre mätband jemte tumstock; 1) Lit.-fört. 65). = D 66). 3) » 57). 1) » 72). $) » 21). 3 » 59). 7) » 60). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9. 19 tvänne hammare af gjutstål, den ena med tvärstående egg, den andra med eggen parallel med skaftet; aneroidbarometer, termometer, kompass, lös rörlibell och ett stycke rödkrita. ') Vid utsättandet af ett nytt vattenmärke bör man helst välja en plats, som ej är alltför aflägsen från bebygd ort och så belägen, att den kan lätt återfinnas enligt beskrifning. Erfarenheten har nämligen visat, att ett och annat af de äldre vattenmärkena gått förloradt, emedan det ej blifvit tillräckligt noga beskrifvet af den som utsatte det. Beskrifningen på platsen kan derföre ej vara nog detaljerad. Vidare bör man välja en hög klipphäll, som står nästan lodrätt och vid hvilken vattnet har rätt stort djup. Den bör helst vara tämligen slät samt ej genom spricka afsöndrad från det öfriga berget. Klipphällen bör dessutom vara så belägen, att hafvet ej är alltför oroligt invid densamma vid ringaste liten vind, men å andra sidan hafva ett tämligen fritt läge, ty om den befinner sig inne i en liten trång och väl sluten vik, händer det så lätt, att hafvet vid ringaste pålandsvind tryckes in i viken och stiger vida högre än i öppna sjön. Detsamma är förhållandet, om det är ett trångt sund, der stark strömgång plägar ega rum. Sedan man utvalt lämplig klipphäll, återstår att inhugga sjelfva märket. Detta är ofta förenadt med stora svårigheter. Naturligtvis bör man helst med en inhuggen linie beteckna medelvattenståndet. Men detta är endast möjligt under förutsättning, 1:0) att vattenståndet för tillfället är något lägre än medelnivån eller åtminstone i ingen mån högre och 2:0) att man verkligen känner medelvattenståndet, hvilket senare naturligtvis ej är möjligt, så vidt man ej på förhand genom långvariga, egna observationer på platsen utrönt detsamma, eller ock genom förutgående samtidiga observationer både på platsen och vid någon när- liggande höjdmätningsstation, vid fullkomligt lugnt väder och utan stark strömgång, kommit till insigt om hafvets medelnivå. I de flesta fall åter, såsom då man är stadd på resa utmed kusten, medgifva ej förhållandena en noggrann bestämning af s. k. jemnt vatten. Skärgårdsbefolkningen kan visserligen mången gång med stor säkerhet utvisa jemnt vattenstånd, hvarvid dock är att märka, att man i så fall får veta vattenståndet för en viss årstid t. ex. för högsommaren eller för eftersommaren, men ej årets medel- vattenstånd. Att man i Bohuslän eller öfver hufvud taget på Sveriges vestkust har annan utväg att ganska säkert bestämma jemnt vatten skall jag längre fram visa. Då nu så är förhållandet, att man ej kan utsätta en linie utvisande verkliga medel- vattenståndet, så är man nödsakad att inskränka sig till inhuggandet af något slags tecken ett stycke öfver vattenytan, bestämma detta teckens lodräta höjd öfver densamma samt anteckna dag och timme, när mätningen skett, den rådande vinden och barometerståndet ”) samt om vattenytan var lugn eller upprörd, äfvensom om stark strömgång egde rum, särskildt om platsen befinner sig i ett sund. 1) Det af ERDMANN konstruerade afvägningsinstrumentet (Lit.-fört. 46) har jag icke funnit vara tillfyllestgörande, utan bör alltid tubinstrument medföras. Vanliga bergborr torde äfven böra medhafvas för att kunna inhugga hål i klipporna. ; 2) De barometerobservationer, som jag sjelf verkstälde vid uppmätning af vattenmärken, måste jag tyvärr anse vara värdelösa, emedan den korrektionstabell, som blifvit uppgjord öfver den begagnade aneroidbarometerns förhållande till justerad barometer, gått förlorad jemte sjelfva instrumentet. De komma derför i allmänhet icke att anföras i det följande. 20 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER, Mod tillhjelp af dylika noggranna anteckningar i dessa hänseenden torde man sedermera kunna komma till klarhet om vattenmärkets höjd öfver medelvattenståndet genom att ifrån närliggande fyrstationer begära uppgift på vattenståndet för dagen, isynnerhet om man på förhand anmmodat fyrmästaren att under de dagar, man tänker inhugga eller observera vattenmärken, göra flera dagliga observationer. ') Sjelfklart är, att en observation, som blifvit verkstäld, då hafvet varit upprördt, är föga tillförlitlig. Detsmama gäller äfven vid lugnt väder, om lufttrycket är mycket olika på den fyrstation, från hvilken man vill kontrollera vattenhöjden, eller om väderleken är mycket orolig, så att den vid observationstillfllet rådande vindstillan endast är af kort varaktighet, då det sålunda är antagligt, att vattenståndet snabbt vexlar äfven på korta afstånd. ”) Vid utsättandet af nytt vattenmärke kräfves äfven att uppgöra en noggrann be- skrifning eller afteckning af de inhuggna linierna eller figurerna, på det att sedermera vid framtida granskning ingen förvexling i något hänseende kan ega rum, Det bör derföre noga angifvas, från hvilken linie mätningen af vattenmärkets höjd utgått. Vidare bör högre upp på klipphällen äfven någon figur inristas och dennas lodräta höjd öfver sjelfva vattenmärket eller öfver medelvattenståndet angifvas. Erfarenheten har nämligen visat att, om vattenmärket endast består af en linie, inhuggen i eller strax öfver hafsytans medelnivå, denna så latt förbises och vattenmärket följaktligen ej kan anträffas, i fall vattenståndet vid observationstillfället är högre än vanligt. Samma olägenhet blir i ännu högre grad följden, om man tänker sig vattenytan vara 1 stigande, d. v. s. om en positiv rörelse inträffar. I sådant fall är det naturligtvis af vigt att hafva en väl bestämd punkt högre upp på klippan. ") I sammanhang härmed må äfven påpekas fördelen af att göra observationer öfver vattenmärken de tider på året, då vattenståndet brukar vara lågt, och väderleken stadigast. Det förra är som bekant förhållandet om våren (mars—maj). Men då denna årstid ej är på samma gång den lugnaste, så torde man i allmänhet böra välja högsommaren, då det höga höstståndet ännu ej inträdt. : Som tidvattnen anses omärkliga i Östersjön, har man följaktligen ingen olägenhet af dem vid bestämmandet af vattenhöjden, och erfarenheten har äfven visat, att denna sjös yta håller sig i samma nivå på mycket stora områden, då vädret är lugnt och barometerståndet stadigt. Men i Kattegatt eger ej samma förhållande rum. Redan i midten af Öresund, nämligen vid Landskrona, uppgifves skilnaden emellan ebb och flod uppgå till ungefär 4 fot i medeltal. För Marstrand uppgifver Wircke ") höjdskilnaden vara 1 fot, och samma uppgift har jag fått af många skärgårdsbor i Bohuslän med tillägget, att beloppet torde vara större vid fullmåne eller nymåne. Någon bestämd kännedom om tidvattnens vexling, deras inträffande på olika orter m. m. har man dock ej, så vidt jag vet. Men vid många tillfällen har jag bestämdt kunnat påvisa, att vatten- höjden på grund af tidvattnen, kanske äfven på grund af strömgångarne, vexlar både !) Naturligtvis blifver saken mycket förenklad, om sjelfregistrerande apparater komma att utsättas vid fyr- stationerna. 2) Jfr, längre fram, artikeln N:r 27: Simrishamn. 3) Man bör äfven göra till regel att vid uppmätningen af ett märke utgå från midten af de inhuggna linierna eller hålen. +) Lit.-fört. 26). Stjernereutz (Lit.-fört. 58 b, s. 372) betviflar riktigheten af observationerna vid Landskrona. För mina egna observationer öfver tidvattnen är redogjordt under artikeln N:r 24: Torekow. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 21 snabbt och ganska betydligt på platser, som ligga hvarandra helt nära. Och er- farenheten har lärt mig, att man på denna kust ej kan med säkerhet rätta sig efter upp- gifter om vattenhöjden vid fyrstationerna äfven vid fullkomligt lugnt väder, så vida ej fyrstationen ligger helt nära. En väsentlig olikhet är således rådande emellan de två hafven. Emellertid finnes det ett annat sätt att bestämma medelnivån å vestkusten, som hittills blifvit mindre beaktadt. Hvar och en som färdas i bohuslänska skärgården, kan ej undgå att göra den iakttagelsen, att klotången, Fucus vesicolosus, är på sådant sätt fastvuxen vid de lodräta klipporna, att när sjön sakta höjer och sänker sig, klotången deltager i rörelsen, så att då vattnet stiger, sjelfva tångmassan höjer sig i vädret, under det att, då vattenvågen sjunker, de vid klipporna fastvuxna stammarne blifva synliga. Granskar man saken nogare, finner man de särskilda tångindividerna fastvuxna i en bestämd höjd, så att fästpunkterna bilda en långs hela kusten fortlöpande linie, som är fullkomligt horizontel. Visserligen finner man tångindivider fästade på mycket olika höjder eller rättare sagdt på olika djup, men i den öfversta linien sitta alla exemplaren noga i samma höjd med en latitud af knappast mer än 2 å 3 cm. Detta gäller dock endast om de lodräta eller nästan lodräta klipporna. Ty på sluttande klipphällar är tång- randen mycket ojemn och mera gles. Härtill kommer, att på ett eller annat ställe kan tångranden förstöras af isgång. Denna iakttagelse kan man åtminstone göra i Östersjön, der tångranden är föga framträdande, isynnerhet norrut. På Bornholmska kusten finnes den; dock förstöres den enligt kustbefolkningens uppgifter hvarje vinter af is, så att den derigenom blir mindre väl utpreglad. Då jag började mina resor i Kattegatt, uppstälde sig sjelfmant den frågan, om denna tångrand är något konstant, som håller sig på samma höjd år från år under förut- sättning, att ingen väsentlig rubbning i medelvattenståndet inträder. Jag fann snart vid samtal med fiskare, att tångranden är ett märke på jemnt vattenstånd, och jag fick äfven den bestämda uppgiften, att åtminstone tvenne af de vattenmärken, som på befallning af vederbörande förmän skulle utsättas af lotsåldermännen åren 1847—48, blefvo inhuggna i sjelfva tångranden, emedan densamma ansågs representera jemnt vattenstånd. Då jag nu, år 1867, iakttog, att tångranden på dessa tvänne ställen befans 3 å 4 tum (9 å 12 cm.) under den år 1847 inhuggna linien och att den följaktligen flyttat sig nedåt några tum på 20 år, blef derigenom tångrandens betydelse som ett godt vattenmärke bestyrkt och ytterligare bekräftades detta, då efter ett par års förlopp, nämligen år 1870, ingen märkbar ny förflyttning egt rum. Äfven om denna tångrand ej utvisar ackurat årets medelvattenstånd, ty detta lär, efter hvad jag trott mig kunna finna, ligga några tum högre, ') så eger man dock i tångranden en säker utgångspunkt vid afgörandet, huruvida 1) Det vore naturligtvis af vigt att få utredt, huru djupt under årets medelvattennivå tångranden ligger. Såvidt jag kunnat finna, sänker sig tångranden söderut, d. v. s. tångindividerna sitta fästade djupare i Ostersjön, t. ex. å bornholmska kusten, än vid norra änden af Kattegatt. Sålunda har jag funnit, att tångranden tyckes vara VIEN Ord kOSterje reses. döde. so LOL N. br. 5926" 3 å 4 tum (9 å 12 em.) FVACABV In Sapa Beds ot NT KB DIS DO FD (ER IGN) OCH AVI ARB OLIN OLIN Se oss ABOA 8.» (24 under hafvets medelnivå. Om man härmed jemför de af ForssmaAn meddelade kurvorna för det månadtliga medelvattenståndet, så visar det sig, att tångrandens läge i Kattegatt motsvarar vattenståndet för april och 22 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGER KUSTER. en Andring i vattenståndet under en längre tidsperiod egt rum. Och genom observationer, som jug låtit verkställa socnast år 1886, har det visat sig, att en ändring eller förflyttning ånyo egt rum sedan år 1867, antydande en nivåförtindring emellan land och haf. Detta skall bäst frungå ur den speciella beskrifningen öfver vattenmärkena. I största delen af Östersjön saknas, såsom ofvan blifvit antydt, denna bestmandt markerade tångrand och man måste se sig om efter något annat hjelpmedel för bedömandet af medelvattenståndet. Möjligt är att genom noggrant aktgifvande på den s. k. algranden d. v. 8 den linie, i hvilken flera fina algarter, ss. Conferva sericea och Enteromorpha clathrata, befinnas växande på klippor, pålar till bryggor m,. m., kan fås någon ledning. Dock torde många svårigheter härvid möta, ty denna algrand är icke så konstant i större horizontel utsträckning, och olika algarter hafva synts mig växa på olika djup, hvar- igenom flera algränder, den ena ofvanför den andra, uppstå. Möjligt är också, att dessa algarter kunna hastigt utveckla sig under olika årstider med olika vattenhöjd, och sålunda de s. k. algränderna vexla i höjd. Hur som helst, torde dock denna sak förtjena att nogare undersökas, ') En känd sak är, att man, då vattenståndet är lågt, finner 8 k. saltlinier, antydande att ett högre vattenstånd under någon liten tid förut egt rum. Då dessa saltlinier befinna sig ett godt stycke öfver vattenytan, kan man visserligen af dem sluta sig till, att vattenståndet för tillfället är lågt, men de kunna ej utgöra någon bestämd utgångspunkt för bedömandet af medelvattenständet. Beträffande sättet att färdas utmed kusterna för att nå de ofta aflägse belägna fyr- stationerna och vattenmärkena må följande anföras. Under de tre första åren disponerade jag ej egen båt, utan begagnade ångfartygs- lägenhet på det sätt, att jag medföljde någon ångbåt, som hade sin väg åt det håll, der fyrstation eller vattenmärke var beläget. Vid någon närliggande lotsstation eller fiskläge gick jag med kaptenens goda minne i land och efter fullbordade observationer gälde det sedan att i öppna sjön kunna passa på ny ångbåt för att komma vidare. Klart är att detta befordringssätt ofta vallade stora omvägar och stor tidspillan, på samma gång det ej sällan medförde den olägenheten att nödgas bryta upp från en plats, innan de nödiga arbetena blifvit fullt uträttade. Utgående från Stockholm bereste jag senare hälften af Juli 1867 kusten norrut till Öregrund samt sedermera eller i början af Augusti kusten söderut från Stockholm till Vestervik. Efter att hafva färdats öfver till vestkusten, reste jag från Lysekil norrut öfver Fjällbacka, Väderöarne och Nordkoster till Strömstad och derifrån tillbaka söderut till Göteborg. Följande året färdades jag under Juli månad långs kusten från Stockholm till Karlskrona och undersökte flertalet af dervarande vattenmärken. Ar 1869 började mina under- maj månader. När således kustbefolkningen uppgifver, att tångranden utvisar »jemnt vatten» (eller nära jemnt vatten), så är detta fullt riktigt, när man afser vattenståndet under försommaren. Sedan ofvanstående skrefs, har jag observerat en notis i Ofvers. af Vet.-Akad. Förhandl. 1845, nämligen i bref till Lotsdirektör LILLIEHÖÖK från M. KLERCK, angående ett vattenmärke vid Bossekop i Altenfjord. Det heter der: »Tånglinien, bildad af Fucus vesiculosus, är 0,6 m. eller i det närmaste 2 fot öfver vattnets medelhöjd, enligt observationer gjorda i Altenfjorden 1838—1839.. Det synes häraf att tånglinien höjer sig öfver medelnivån norrut, der skilnaden emellan ebb och flod är större. De iakttagelser, som jag gjort i skärgården vid Landsort, tyckas dock visa, att algrandens läge ej är konstant. Se slutet af art. N:r 53: »Nygrundet». - ad KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 23 sökningar i Öregrundsskären, der jag ånyo besökte flera af de punkter, vid hvilka jag ett par år förut varit, och fortgingo sedan utmed bottniska viken till Haparanda. Res- plamen var nu i så måtto förändrad, att jag färdades landvägen utmed kusten för att studera kustlandets geologiska förhållanden, men gjorde derunder från alla de vigtigaste hamnplatserna längre båtfärder ut i skärgården. På återvägen undersöktes Vasa skärgård, Stockholms skärgård samt Oland och Kalmartrakten. Denna resa fortgick från sista tredje- delen af Juli till medlet af September. Undersökningar af vattenmärkena afslutades året derpå, då jag från midsommartiden till medlet af Juli på nytt bereste vestra kusten från Varberg till Strömstad. Som jag denna gång disponerade samma segelbåt nästan hela vägen, blef jag i tillfälle kunna göra undersökningarne mera omsorgsfullt, än annars varit möjligt. Den skånska och bornholmska kusten har jag besökt vid skilda tillfällen. II. Beskrifning af vattenmiärken vid Sveriges kuster. 1: Skäret Daniel utanför Strömstads hamn (N. br. 58? 56') omnämnes af BRUN- CRONA. ') År 1821 skulle det hafva legat med toppen 2,2 fot öfver vattenytan, en upp- gift som dock sannolikt ej förtjenar synnerligt beaktande, emedan man ej har sig bekant de närmare omständigheterna vid afvägningen. Emellertid afvägdes samma skär år 1867 d. 13 Aug. kl. 8 fi m. och befans ligga 3,76 fot (1,12 m.) öfver tångranden och 3,56 fot öfver hafsytan. Vattenmätaren vid Nordkoster visade d. 12 Aug. kl. 2 e. m. XL» och d. 13 Aug. kl. 2 e. m. XI2, hvilket senare motsvarar medelnivån för samma år enligt FORSS- MANS bestämning. Vid observationstillfället blåste frisk kultje från SSV. 2. Södra Långö, belägen + mil vester om Strömstad. På öns östra sida och några hundra fot söder om sundet emellan Norra och Södra Långö finnes en liten bugt, kallad Qvibugten, som fortsättes in på ön i en gräsbeväxt sluttning emellan klipporna. Uti en brant klipphäll på bugtens norra sida finnes inhugget ett vattenmärke, som består af årtalet 1847 och rätt derunder på 2,3 fots (68 cm) afstånd från siffran 1 en vågrät linie (fig. 2). Enligt uppgift af den lots, som var mig följaktig till denna plats år 1867, inhöggs denna linie i tängranden år 1847. Hans egen fader hade nämligen inhuggit märket på befallning af förmän och sjelf hade han gjort den iakttagelsen, att tångranden småningom flyttat sig nedåt. Ar 1867 d. 13 Aug., kl. 10 f. m., befans den vågräta linien 0,4 fot (12 cm) öfver tångranden och 0,1 fot (3 cm) öfver vattenytan. Den senare stod således en tum högre än två timmar tidigare vid skäret Daniel, förutsatt att tångranden är i samma plan på båda dessa ställen. Det ökade vattenståndet berodde möjligen på en förändring i tidvattnet eller ock derpå, att den sydvestliga vinden ytterligare drifvit sjön in bland skären, under det att vattnet föll något vid Nordkosters station, som ligger i öppna hafvet. Af ofvan- 1) Lit.-fört. 31). 24 IL.KONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGER KUSTER, stående mätning framgår emellertid otvifvelaktigt, att det under perioden 1847—67 egt rum en sänkning af tångranden, uppgående till 0,4 fot eller 12 cm, År 1870 d. 12 Juli kl. I e m, besöktes denna plats ånyo. Under den korta mel- lantiden hade ingen märkbar sänkning af tångranden skett. Vattenståndet var för tillfnllet högt och stod 0,9 fot öfver tångranden. Vid Nordkoster visade vattenmätaren samtidigt (egentligen en timme senare) XLs eller 0,03 fot öfver årets berkknade medelnivå (enligt FORSSMAN). År 1886 i Sept. blef märket på min begäran uppmätt af Hr Konservatorn C. A. HANsson i Strömstad, hvarvid befans, att afståndet från den vågräta linien till tångranden var 0,6 fot (18 em) och att följaktligen den senare ytterligare sänkt sig 0,2 fot (6 em). 3. Södra Helsö, belägen nordvest om föregående ö. PA sydöstra sidan af denna 5 finnes en ganska liten bugt, Sesdta eller Segesdta kallad, med en obetydlig stenbrygga för båtar. På sydvestra armen till denna bugt är en rundad, till färgen mörk klippn, som stupar brant ned, och på dess södra sida är ett vattenmärke (fig. 3) inhugget. Det består af två linier, af hvilka den öfre, 0,3 fot (9 em) långa linien anses på goda skäl vara inhuggen år 1821 af BRruNcrRosA.') Den nedre linien, som är 1 fot (30 em) lång, uppgafs vara inhuggen i tångranden år 1847, således smuntidigt med vattemnärket vid Södra Långö. Afståndet emellan dessa linier är 0,7 fot (21 em). 2,1 fot (63 cm) rätt öfver den korta linien har jag inhuggit ett romerskt L med ett mindre k vid sidan, an- tydande f. Lots-Direktören, Kommendör C. B. LirtieHÖÖKS namn. Sedermera har märket fått en ytterligare tillökning, ovisst när, af ett: A+K och har nu det utseende, som fig: 3 utvisar. Ar 1867 d. 13 Aug., kl. 11 f. m. befans den nedre vågräta linien (1847 års märke) 0,3 fot (9 cm) öfver tångranden och vattenytan stod i jemnhöjd med samma linie, således äfven 0,3 fot öfver tångranden, hvilket väl stämmer öfverens med förhållandet vid S. Långö en timme tidigare. Ar 1870 d. 12 Juli, kl. 11 f. m., befans tångrandens läge oförändradt, men vatten- ytan stod blott 0,1 fot (3 em) öfver 1847 års märke eller 0,4 fot öfver tångranden, således 0,3 fot lägre än vid S. Långö 2:ne timmar senare (se ofvan!). Detta är ganska anmärk- ningsvärdt och visar, huru vattenståndet hastigt kan vexla i Kattegatt, der ebb och flod ega rum. Ar 1886 i Sept. var (enligt Hr C. A. HANssSon) afståndet från nedre linien till tångranden 0,5 fot (15 cm). Äfven här hade således en ytterligare sänkning af 6 em skett under perioden 1870—1886, liksom vid S. Långö. Slutligen må märkas en uppgift af BRUNCRONA, nämligen att vattnets djup befans år 1821 vara 223 tum på en sten invid berget »rätt från märket». 4. Nord-Koster, SV. från Strömstad (N. br. 59? 6'). Om vattenmätaren på denna plats upplyser ERDMANN,”) att »jernarmen fastkilades i en berghaäll uti Kostersundet, vester om den s. k. Trulsepallen, på öns östra sida, omkring 2,000 alnar från fyrbostället (på en !) Till längd öfverensstämmer den med linier, som samtidigt inhuggits å andra ställen i denna trakt. 2) Lit.-fört. 56). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 9. 25 ungefärlig höjd öfver medelvattenståndet af 2,5 fot); att skalans axel inpassades vid gra- deringen XV,5; att en vågrät linie uthöggs i berget af 3 tums längd på ömse sidor om jernarmen, samt att sjöbottnens lodräta afstånd från upphängningspunkten i gaffeln är 14 fot.» Denna första jernarm lär ha afbrutits före år 1852. En ny arm insattes några fot söder om den gamla armens fästpunkt, men 1,6 fot högre. Afven denna har varit afbruten, men åter hopsvetsats, hvarvid den dock kommit att luta något, så att klykan är 0,1 fot (3 cm) lägre än fästpunkten."') Äfven ett vattenmärke är här inhugget, bestående af en vågrät linie med årtalet 1847 omedelbart derunder (Fig. 4). År 1867 i Aug. befans vid afvägning Cen any am | en anm en Så läste Nmvan ass Eee Nee 4,83 fot öfver tångranden, les Sk lya EAST SA ARE Sr ES » Cen samla En Arm en SPTäSstes ss eAAta RE BD MAD » och den vågräta linien i 1847 års märke... 255 SO » Tångranden motsvarade X,s på mätstången, och då enligt FORSSMAN medelnivån för år 1867 motsvarade XL2 (eller nogare Xl18), skulle således tängranden suttit ungefär 0,4 fot (12 cm) lägre än därets medelnivå. Ofvannämnda tal skulle således minskas med 0,38 fot, för att erhålla verkliga höjden öfver medelnivån, och blefve 4,45, 4,35, 2,84 och 2,20 (eller i em 132,5, 129,5, 84,5 och 65,5). Att 1847-års-linien ej blifvit inhuggen i vatten- linien är påtagligt. På platsen kunde man ej lemna bestämd uppgift i detta hänseende, men man gissade, att den utsatts en aln (2 fot) öfver den då antagna medelnivån. FORSS- MAN beräknar på denna plats för perioden 1852—75 en årlig nivåförändring af 0,0036 fot (0,107. cm) eller pr sekel 10,7 cm, hvilket betydligt understiger den sekulära nivåförän- dringen för perioden 1847—1870 å det närbelägna Södra Långö, der den skulle varit omkring 50 cm att döma efter tångrandens flyttning nedåt. Ar 1870, då platsen besöktes ånyo, befans tångranden ej hafva märkbart flyttat sig och vattenmätaren var äfven oförändrad. 5. Hafstenssund, ett sund i skärgårdsfarleden (N. br. 58” 45). Fig. 5 utvisar utseendet af vattenmärket, som är inhugget på vestra väggen 1 farleden, snarare i södra än norra delen af sundet samt något norr om en i berget anbragt större jernring. Det ofullbordade årtalet skall antagligen betyda 1847 eller 1848, de tvänne år, då flera vatten- märken blifvit utsatta i dessa trakter, utan att något meddelande derom blifvit offentlig- gjordt. Den öfre linien, som är 1,3 fot (39 cm) öfver den nedre, skall möjligen betyda högt vattenstånd;”) och den nedre linien hafvets medelnivå eller tångrandens läge det år, då märket inhöggs (1847?). 1) Då man besinnar, att vattenskalan genom denna flyttning kommit att hänga 1,6 fot högre än den af ERD- MANN ursprungligen beskrifna skalan, så bortfaller åtminstone hvad Nordkoster beträffar den af ERDMANN framstälda anmärkningen (se not 1, s. 256, Vet. A. Handl. 1855-—6), att uppgiften om medelnivån varit mycket oriktig. ERDMANN har påtagligen ej haft sig bekant, att vattenmätaren flyttats redan före år 1852. 2) Eller ock vattenståndet år 1821—22(?). K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band, 22. N:o 9. " 4 26 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER, År 1870 den 11 Juli, kl. 6 e. m., var sistnfimndu linie OO, fot (8 em) öfver vatten- ytan och 0,3 fot (9 om) öfver tångranden, Samma dag, kl. 2 e. m., visade vattenmitaren vid Nordkoster 04 fot öfver den beräknade medelnivån för året och den något Inngre bort belägna vattenmätaren vid Hållö nära 0,2 fot Ingre än den beräknade medelhöjden. Ar 1886 i Sept. var afståndet från nedre linien till tångranden (enligt Hr OC. A. Hansson) 0,43 fot (13,5 em), och tångranden hade sålunda sänkt sig 0,15 fot (4,5 em) sedan år 1870, 6. Väderöarne (N. br. 58? 356). På Storön, den största i ögruppen, finnas 2:ne vattenmärken inhuggna, ett från år 1804 och ett annat från år 1848. Det förra (fig. 6a) utsattes al. Öfver-direktören C. G. AF FOrRs8ELL enligt uppgift al NG. NCHULTÉN,') som tillägger, att tvänne fiskare utmätte hafvets medelhöjd. Prof. Sven Lovén”) meddelar om detsamma, att det befinnes på vestra sidan af en stupande häll, kallad Breda Bogen, sydost från Lotshuset. »Intet horizontelt streck visar medelnivån vid den tid, då märket inhöggs, men från punkten efter namnet går ett snedt inhugget streck till en naturlig, någorlunda vågrät remna, belägen nästan i jemnhöjd med under- kanten af årtalet.» Denna remna, som af LovÉN antages utvisa medelnivån för år 1804, var år 1850 2 fot (60 em) öfver tångranden, »som synes temligen nära utvisa hafvets medelstånd», Det andra vattenmärket (fig. 66) befinnes omedelbart intill det FOrRssELLSKA och är utsatt år 1848 af Lotsåldermannen BERNHARD HANSSON samt synes utfördt med stor sorg- fallighet. Af figuren synes, att det består af en vertikal linie, upptill slutande i en våg- rät 04 fot (12 em) läng linie (a), som utvisar det af åldermannen kända högsta vatten- ståndet, och nedtill i ett 4 tum djupt hål (ce), antydande lägsta vattenståndet. Midtpå är en vågrät linie (b), inhuggen år 1848 i öfversta tängranden och »således utvisande medelståndet för nämnda år.) Derofvan står årtalet. Inhnggningen har skett efter iakttagelser, verkstälda under loppet af ett år och säkerligen pålitliga, att döma af det intresse och sakkunskap, som lotsåldermannen ådagalade. Uppmätt efter den sluttande berghällen är afståndet (Rec gp ING hU| Rs IRENBIR 8EE 43 SERNER 4,6 fot (1,37 m) och KR RE a ERE Ne RENT fr ae RN 46 » (1,37 m), men de lodräta afstånden äro Föne lär nt I NR Re BR RA 2,36 » (70 cm) och PR FR ellen a nt 2,65 » (79 cm) och skillnaden emellan högsta och lägsta vattenstånd således omkring 5 fot eller 1,5 m. Dessa märken afvägdes år 1867 den 10 Aug. om aftonen samt dagen derpå om morgonen och befans dervid, att den af Prof. LovÉn omnämnda sprickan var 2,45 fot (73 cm), och linien: hb i 1848 års vattenmärke 0,23 fot (7,5 cm) öfver tångranden. Det bör härvid observeras, att man ej rättat sig efter tångrandens läge å den starkt sluttande 1) Lit.-fört. 29) s. 197. ) » 50). 3) Dessa ord äro Lotsåldermannen Hanssons egna, och ofvannämnda meddelanden äro mig personligen lemnade af samme man. ä KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9. i hällen, på hvilken 1848 års märke är inristadt (ty på denna häll satt tångranden ett par tum lägre än det normala), utan på närliggande lodräta klippor, der tångranden är ty- piskt utbildad. ”") Af ofvananförda mätningar skulle följaktligen framgå, att den negativa rörel- sen varit: under perioden 1804—1850 oc. 2 fot(?) (60 cm), » » [850==1807 oo erodoesssnen on 0,45 » (13 cm), och enligt HANSSONS vattenmärke under perioden 1848—1867 oomo- oc. 0,25 » (7,5 cm). Motsägelsen emellan de tvänne sista uppgifterna låter lätt förklara sig, om man besinnar, att BERNHARD HANSSON inhuggit linien bh i den på den sluttande hällen befintliga tångranden, således ett par tum för lågt. Det bör äfven observeras, att vid bestämmandet af tångrandens läge kan ett fel på 2 åa 3 em lätt insmyga sig. Rättast torde kanske derföre vara att uppskätta den negativa rörelsen under perioden 1848—1867 till om- kring 10 cm. Ar 1886 i Nov. skedde på min begäran ny uppmätning af Lotsålderman J. ADAMS- SON, som meddelat, att lodräta afståndet från 1848-årslinien till »roten af den fullständiga tångranden» var 0,9 fot (27 cm). Denna uppmätning, verkstäld på den sluttande hällen, der tångindividerna sitta ojemnt, är sannolikt för dryg. Från Storön har jag föröfrigt antecknat: i 1:o att linien b i 1848 års vattenmärke enligt Alderman HANSSONS utsago under de senare åren ständigt legat öfver »lagligt» vatten; 2:0 att i den inre delen af Kyddenehamnen (östra hamnen) ligger ett grund unge- får 3,60 fot (1,07 m) under jemnt vattenstånd; 3:0 att skäret Skräddaren, beläget vid vestra Kyddeneudden, ligger ungefär 3 fot (15 cm) öfver hafsytan; 4:0 att ett grund, som ligger vid inloppet till Kyddenehamn ungefär två båtsläng- der SV. från den östra Kyddeneudden, är 3 fot (90 cm) under hafsytan samt att man i lotsåldermannens ungdom aldrig aktade på detta grund vid segling, men att man nu all- tid undviker det, »vare sig att man förr begagnade mindre båtar eller att det verkligen höjt sig»; 5:0 att lotsarne hade god reda på, att vattnet regelbundet stiger och faller två gån- ger dagligen. Såsom bevis derpå nämnde man den iakttagelsen, att en roddbåt, som under ebbtiden stöder sig mot sjöbottnen, »reser sig» vid flodtid. Vid fullmåne utgör skillnaden emellan ebb och flod öfver en fot. 7. Fläskö (N. br. 58” 35'), belägen i skärgården rätt i öster om Väderöarne och 4 kilom. vester om Fjällbacka. Några hundra meter söder om fiskarehusen å Fläskö och några meter söder om den punkt, der en ring är fästad i den s. k. Trankokshällen, finnes på en lodrät granitvägg ett vattenmärke af det utseende, som fig. 7 utvisar. En lodrät linie slutar upptill i ett kors ock nedtill i en svagt uthuggen fördjupning (c). Korset är !) På sluttande klipphällar pläga tångindividerna sitta ojemnt och glest. (Se ofvan, p. 21.) 28 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER. 0,8 fot (24 em) högt. Derunder står årtalet 1848. Under den första åttan vidtager fort- sättningen af korsets lodräta linie, hvars nedre del nr svagt uthuggen. a fir en springa i hällen och synes vara något upphuggen i den vestra inden. hb är en annan djupare springa, i hvilken tångranden befans år 1867 och 1870. Afståndet från korsets öfre mde till e är 3,12 fot (92 em), från underkanten af siffran 8 till a 1,5 fot (34 em) och från a till 6 0,4 fot (12 em). Djupet från tångranden till fast botten (uppmätt ungefär Oy fot (12 om) från bergväggen midtför märket) var 1,35 fot (40 em). Det har ej varit mig möjligt träffa någon person, som haft närmare reda på detta märke, De upplysningar, som jag sökt erhålla genom brefvexling, hafva ej heller varit tillfredsställande. Men genom jemförelse med det samtidigt inhuggna vattenmärket å Storön synes framgå, att linien a utvisar tångrandens läge år 1848, hvarjemte den verti- kala linien måste antyda högsta och lägsta vattenståndet. Ar 1867 d. 11 Aug., kl. 11 f. m., då vinden var nordlig (lagom kultje) och ström- men i det smala sundet från söder till norr och således sjön uppdrifven, stod vattenytan 0,6 fot öfver tångranden. Samma dag, kl. 2, var vattnet vid Hållö 0,95 och vid Nord- koster 0,1 fot högre än det af FORSSMAN beräknade medelståndet. Om man tänker sig hafsytan jemnt aftagande i höjd från Hållö till Koster, skulle vid det mellanliggande (dock närmare Hållö belägna) Fläskö enligt beräkning vattnet samtidigt stå 0,6 fot för högt. Ar 1870 d. 9 Juli, kl. 4 8 ce. m. stod vattnet 0,6 fot under tångranden. Kl. 2 samma dag var hafsytan vid Hållö 0,65 fot för låg och vid Koster 0,07 fot likaledes för låg, hvil- ket synes visa en viss öfverensstämmelse med förhållandet år 1867 d. 11 Aug., säkerligen dock mera skenbar eller tillfällig än verklig. ”Tångrandens läge var som tre år förut. 8. Fjällbacka (N. br. 58” 35'), en köping, som är belägen på fastlandet. I den stora af holmar omkransade hamnen ligger ett skär, Gudnumdskäret, om hvilket finnes följande sägen. På 1530-talet var detta skär en undervattenklippa. En prestman, vid namn Gudmund, som skulle lemna sitt prestkall i Qville år 1532, emedan han ej ville öfvergifva sin katolska tro, kantrade vid afresan med sin båt mot detta grund och drunk- nade. Omkring år 1660 skulle samma grund, enligt hvad en gammal lots berättade för LinsÉs lärjunge, Pemr KaLmM,') stått ungefär 8 verktum (eller 20 cm) öfver vattenytan och dess areal var då ej större än att man derpå kunde »sätta en hatt». Vid KALms besök på platsen år 1742 stod samma skär ungefär 2 fot (60 cm) öfver hafsytan och var stort som ett »lagom kammargolf,. Hundra år derefter eller år 1842 d. 5 April be- stämdes af A. E. HOLMBERG”) skärets höjd till 4,75 fot (1,41 m), och dess areal befans ut- göra omkring 6,800 qvfot (600 qvmeter). Vid skärets afvägning åren 1867 och 1870 bestämdes dess höjd öfver tångranden utgöra 4,45 fot (1,32 m) och dess längd från NO. till SV., uppmätt med mätband utefter berget, 138 fot (43,3 m). Att HoLmBERrG erhållit större höjd för Gudmundskäret än jag, kan bero derpå, att han utgått från vårens låga vattenstånd eller ock derpå, att afvägningen verkstälts med otillförlitligt instrument. Så 1) Lit.-fört. 5) s. 156 o. 166. 2) » 40). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 9. 29 mycket synes emellertid framgå ur den anförda sägen, att en ej obetydlig nivåförändring egt rum på denna plats under de sista 2:ne seklen. Det bör anmärkas, att tångranden är ganska otydligt utvecklad på skären i Fjäll- backa hamn (möjligen en följd af isgång), så att det är nästan omöjligt att bestämma dess normala höjd. Genom nästan samtidiga observationer vid Fläskö och Fjällbacka öfver vattenytans höjdförhållande till öfversta tångranden tror jag mig dock hafva kunnat ganska noga bestämma tångrandens läge på senare stället och derigenom äfven Gudmundsskä- rets höjd. Emedan hos skärgårdsbefolkningen på denna plats den föreställningen tyckes vara rådande (HOLMBERG omnämner det äfven), att det endast är Gudmundsskäret som höjer sig, eller åtminstone att det höjer sig mera än närliggande fasta punkter, så fann jag det nödigt att till framtida efterrättelse inhugga ett par vattenmärken i samma nivå, det ena å Gudmundsskäret, det andra å den närbelägna Oxenäsudden. Då under detta arbete hafvet höjde och sänkte sig upprepade gånger, oaktadt dess yta var nästan fullkomligt lugn, och detta förhållande kan vara upplysande, i det att det visar de svårigheter, som undersökningar af denna art kunna vara underkastade, särskildt då barometerståndet är oroligt, såsom nu var fallet, och dessutom tidvattnen göra sig gällande, må det tillåtas mig att mera detaljeradt redogöra för arbetets gång. Gudmundsskäret, som är en af is och vågsvall väl afrundad granitklippa (fast berg), afvägdes den 9 Aug. 1867, kl. 6 e. m., då min barometer visade 28,05, och befans ligga med toppen 4,46 fot öfver den spegelblanka vattenytan, som af roddarne uppgafs vara »lagligt» vatten. Samma dag kl. 2 e. m. stod vattnet vid Hållö 0,75 fot och vid Nord- koster 0,5 fot öfver årets beräknade medelnivå samt dagen derpå vid samma tid på förra stället 1,25 fot och på senare 0,4 fot likaledes för högt. Den 12 Aug., kl. 3 f. m., då barometern visade 28,62, inhöggs på sydöstra sidan af Gudmundsskäret å en liten lodrät häll ett vattenmärke af det utseende, som fig. 8 a ut- visar. Höjdskillnaden emellan skärets högsta punkt och märkets nedre linie är 4,35 fot. En timme senare inhöggs å Oxenäsuddens nordvestra sida på en liten lodrät häll ett liknande vattenmärke jemte årtalet 1867 och deröfver ett romerskt H (se fig. 8b).') Jag gick dervid till väga på följande sätt. Först utmärktes vattenhöjden vid Oxenäs genom ett kritstreck. Derefter rodde jag öfver till Gudmundsskäret och verkstälde först en af- vägning emellan de båda ställena samt inhögg derpå märket å skäret, så att den nedre linien låg i vattenytan, som var spegelblank. Derefter roddes till baka till Oxenäs, då det befans, att vattenytan stod här 0,1 fot under det utsatta strecket. Detta hafvets fallande hade väsentligen skett före afvägningen. En ny afvägning skedde, väsentligen för att pröfva instrumentet,”) och strecket sänktes en tum, hvarefter märket (fig. 8b) inhöggs med nedre linien i kritstrecket. Under denna tid eller emellan kl. 7 och 9 föll vattnet ytterligare 33 tum, men hade kl. 31 e. m. s. d. ånyo stigit 13 tum, så att nedre linien var då 2 tum öfver ytan. Barometerståndet höll sig oförändradt under arbetets fortgång. Vid Hållö och Nordkoster stod vattnet fortfarande mycket öfver medelnivån, 1) Oxenäsudden ligger på fastlandet sydvest om Fjällbacka och snedt emot Gudmundsskäret, på ett afstånd från det senare af ungefär 88 stora årtag (vid pass ett par hundra meter). 2) Afvägningstuben var för svag för det stora afståndet, och felet i afläsningen kan lätt ha öfverstigit + tum. 30 LEONAHRD HOLMAÄTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER. nämligen å förra stället 0,93 fot d. 1l:te och 073 fot d. I2:te Aug, swot å senare stöllet 0 och 0,3 fot öfver medelnivån. Detta är så mycket märkligare, som vattenståndet vid Fjällbacka tycktes under dessa dagar hafva stått snarare under än öfver årets medelnivå, åtminstone att döma al tångranden. Denna är visserligen, såsom ofvan blifvit visadt, mycket ojemn på klipporna i Fjällbacka hamn, men efter jemförelse å de yttre skären både år 1867 och ISTO synes frungå, utt de båda vattemnärkena äro med nedre linierna ungefär i jomnhöjd med den normala tångranden, hvilket äfven stämmer öfverens med tångrandens läge, der den är som bäst utpreglad vid Fjällbacka. Irån mitt besök på platsen år 1870 har jag untecknat följande. Den 9:de Juli, kl. 110 ce m. befans nedre linien af Oxenäsmärket 0,7 fot öfver vattenytan. Under märket fans ingen tydlig tångrand, men & klippor i närheten var tångranden ungefär i jemnhöjd med vattenmärkets nedre linie. Den 10 Juli, kl. 7 f. m., var motsvarande Jinie å Gud- mundsskäret 1,4 fot öfver vattenytan och 15 minuter senare samma linie i Oxenäsmärket 1,13 fot öfver vattnet. Följaktligen skulle detta vattenmärke sitta I tum högre än på skäret, och bådadera synas mig anbragta något högre än tångrandens läge år 1870. Deras lägen antagas derföre hafva varit följande under sistnämnda år: Gudmundsskärets vattenmärke 0,1 fot (3 cm) öfver tångranden, der den är typiskt utvecklad. OXCNASMÄTKET: sasse ressesasseberenen UID DELAS CNN » Ja jr VAT » Toppen af Gudmundsskäret. .. 4,45 » (1,32 m) öfver summa tångrand. Beträffande vattenståndet under dessa dagar i jemförelse med detsamma vid när- maste stationer märkes, att vid Hållö stod vattnet 0,7 fot d. 9:de Juli och 0,9 fot d. 10 Juli samt vid Nordkoster 0,1 och 0,72 fot, allt under medelnivån och kl. 2 e. m. Af ofvanstående uppgifter framgår, att under de dagar, då vattenmärkena utsattes år 1867, stod vattnet vid Fjällbacka betydligt lägre än vid Hållö och något lägre än vid Nord- koster, samt år 1870 ungefär i jemnhöjd med eller kanske ett par tum lägre än vid Hällö, samt mycket lägre än vid Koster. Dessa förhållanden torde väsentligen bero på ebb och flod, som uppträda med olika styrka på olika ställen och äfven på olika tider") Först genom ett tillräckligt antal af sjelfregistrerande vattenhöjdmätningsapparater kan man få reda uti dessa invecklade förhållanden och derigenom möjliggöra ett nivellemang medelst hafsytan, sådant det föreslås af Dr FAGERHOLM. 9. Smygen (N. br. 58” 21' 30”), en ö i skärgården med ett fiskläge af samma namn. På ett skär, som ligger i inloppet till hamnen, (kalladt »Skäret i sundet»), finnes en grof jernring, fastgjord i en jerndubb, som sitter inkilad nästan i toppen af skäret. Den punkt af klippan, der dubben sitter, afvägdes den 14 Aug. 1867, kl. 2 e. m., och befans 5,3 fot (1,57 m.) öfver vattenytan, som sades vara »lagligt vatten» och stod i jemn- höjd med öfversta tångranden, hvilken dock ej var typiskt utbildad inom hamnen. Sam- tidigt visade vattenmätaren vid det närbelägna Hållö XII,;2 eller 0,13 fot öfver beräknad års-medelhöjd. Ar 1870 besöktes platsen på nytt och märket afvägdes d. 9 Juli, kl. 32 e. m. resultatet blef dock otillförlitligt, ty vattenytan var för orolig att medgifva jemförelse 1) Vid Fjällbacka uppskattar man skillnaden emellan ebb och flod till 1 å 1,5 fot (30—45 cm). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9. Öl emellan tångrandens läge inom och utom hamnen. Omkring jerndubben inhöggs ett kors med 0,3 fot (9 cm.) långa vingar (fig. 9). Detta märke, såväl som många andra, kan endast mätas med afvägningsimstrument. 10. Hållö (N. br. 58” 20' 207). Om vattenhöjdmätaren på denna plats meddelar ERDMANN, att jernarmen inborrades i en bergklippa vid östra sidan af en liten inskjutande bugt vid vanliga båtlandningsstället på omkring 3 fots höjd öfver medelvattenståndet; att skalans axel inpassades vid graderingen XVL1; att en vågrät linie inhöggs i berget 2 fot på ömse sidor om jernarmen, samt att sjöbottnens lodräta afstånd från upphängningspunkten i gaffeln var 5 fot, hvarför något öfver en fot af skalans nedre- del måste afsågas. Denna först uppsatta jernarm lär hafva blifvit förstörd genom vårdslöshet af en seglare. Tidpunkten när detta skedde är mig ej bekant, men ligger dock före år 1867. FAGERHOLM uppgifver att det skedde »omkring 15 år» före år 1878. Man inrättade då en ny station å nordöstra sidan af ön. Att den nya skalan är i nivå med den gamla synes mig sannolikt. Jag vet dock ej, om någon afvägning skett. FORSSMAN beräknar på denna plats en årlig nivåförändring af 0,81 cm. under perioden 1852—1875. 11. Bornö (N. br. 58? 22'). På denna ö, belägen i det inre af den stora Gullmars- fjorden, lärer enligt uppgift, som blifvit mig meddelad af en kustbo, finnas ett vatten- märke, hvilket förmodades vara inhugget af egaren till Holma säteri, Hr BUNSEN. 12. Lysekil (N. br. 58” 16' 45") I segelleden vester om denna köping, emellan Gallebergs udde och Stora Skeppsholmen, inhöggs å förstnämnda udde år 1867 d. 15 aug. kl. 10—2 det vattenmärke, som fig. 10 utvisar. Den nedre linien inhöggs i den väl utpreglade tångranden. Ar 1870 d. 9 juli kl. 9 f. m. befans nyssnämnda linie nära 0,1 fot (2 a 3 cm.) öfver tångranden. Vattnet var lågt och stod 0,3 fot under tånglinien (vid Hållö både den 8 och 9 juli var vattenståndet nära 0,7 fot lägre än medelhöjden). Ar 1886 d. 24 sept. befans märkets nedre linie 0,3 fot (9 cm.) »öfver den öfre kanten af den fasta berggrodda tången», enligt meddelande från Lotsålderman OC. R. LYCKE i Lysekil, och tångranden hade således sänkt sig 0,3 fot (9 cm.) sedan år 1867. 13. Gullholmen (N. br. 58? 11'). Det af CHARLES LYELL”) år 1834 å denna ö inhuggna märket finnes på en lodrät klipphäll omkring ett hundra meter söder om Köpmansbryggan vid mynningen till den hamn, som utbreder sig vesterut, således i den nordöstra delen af denna hamn. Fig. 11 a visar dess utseende. Den 18 juli ofvannämnda år, då märket utsattes, stod vattenytan i jemnhöjd med den nedre lilla vågräta linien och detta vattenstånd ansågs vara s. k. lagligt vatten. År 1866 d. 18 juli fann Mr SBELKIRK ”) den lilla linien 0,3 fot öfver hafsytan. 1) Lit.-fört. 34). 2) » AD) 32 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER. Ar 1867 den 18 aug. kl. 12 f. m. befans summa lilla linie 0,8 fot (24 cm.) öfver tångranden och 0,25 fot under hafsytan. Samtidigt var vattenytan vid Hållö 0,as fot och vid Vinga 0,8 fot öfver medelnivån, hvarjemte det bör märkas, att vestlig storm rådde d. 16 till 18 aug. Ar 1870 d. 8 juli kl. 3 e m. uppmättes afståndet från den lilla linien till tång- randen och befans utgöra 0,75 fot (22,5 em.), alltså ungefär summa tal som tre år förut. Vattenytan stod 0,5 fot öfver tångranden, under det att samtidigt (kl. 2 e. m.) vatten= mätaren vid Hållö visade 0,65 fot och vid Vinga 0,3 fot för lågt vattenstånd. Deraf inses ytterligare, att man på vestkusten, der tidvattnet gör sig gällande, ej kan hafva synnerlig ledning af vattenstationerna för bedömandet af vattenhöjden på andra ställen, som ligga på längre afstånd från desmmma. i Ar 1886 i oktober befans afständet från den lilla linien till tångranden utgöra 1,05 fot (31,5 em.) enligt mig meddelad uppgift från Hr J. HALLGREN å Gullholmen, hvilket visar en sänkning af 0,3 fot (9 em.) sedan år 1870. LYELL omtalar ett skär Skefvern, belaget vid Gullhohnen, om hvilket gammalt folk berättade, att det i deras ungdom endast vid särdeles lågt vatten syntes öfver hafsytan. Före år 1799, då kyrkan å Gullholmen blef bygd, brukade man i båt färdas till Morlanda kyrka och passerade då förbi skäret, som, när dess topp var synlig öfver vattnet, för dem utgjorde tecken till lågt vattenstånd. Denna klippa var på 1830-talet alltid synlig, utom vid hög sjö. Lyeur fann år 1834 dess topp vara 1,33 fot (40 cm.) öfver hafsytan. ') BRUNCRONA uppgifver att klippan Guleskär, öster om Gullholmen, å hvilkens topp en bergring finnes fästad (Tafl. 2, fig. 11 b) låg 8 fot öfver hafsytan år 1820. För LYELL berättades af lotsar, att denna mätning verkstälts af personer, som för uppmätningen icke haft behöfliga redskap och att derföre densamma icke kunde anses tillförlitlig. LYErr bestämmer sjelf dess höjd till 7,42 fot (2,20 m.), nämligen då man mätte från den punkt, der jerndubben sitter fästad i klippan. Ar 1867 bestämdes dess höjd öfver tångranden utgöra 8,26 fot (2,16 m.). Enligt Lyerr skulle den uppresta ringens höjd öfver hällen vara 1,5 fot; enligt min mätning deremot 1,2 fot. Skärets största längd, uppmätt med mätband från VSV. till ONO., fann jag vara 77 fot (nära 23 meter). Ar 1878 d. 21 juni kl. 11 f. m. bestämdes af D:r FAGERHOLM”) ringen å Gullskär vara 7,3 fot öfver hafsytan, och då vattnet vid Hållö stod samma dag kl. 10 f. m. 0y6 fot öfver medelnivån, dömer D:r FAGERHOLM deraf, att ringens verkliga höjd är 7,55 fot. Att en dylik slutsats ej med säkerhet kan dragas, har jag ofvan visat. Samma anmärkning gäller D:r FAGERHOLMS mätning af det Lyellska vattenmärket samt vattenmärkena vid Marstrand och Kalfön. 14. Mollösund (N. br. 58” 4). Vid södra änden af sundet emellan Mollösunds fiskläge och Mollön, ungefär tre båtlängder öster om yttersta spetsen af Fiskeberg-udden (således å fastlandet och öster om södra inloppet till hamnen) utsattes d. 19 aug. 1867 !) Enligt min egen, af sjögång försvårade mätning skulle dess höjd öfver tångranden hafva varit 2,14 fot (63,5 cm.) år 1867. 2) Lit.-fört. 69). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 33 ett vattenmärke (fig. 12, ”Tafl. II) å den s. k. Oxpallen. Denna lilla bergpall har en areal af ungefär 4 aå 5 qv.meter. Midt på denna höggs ett vågrätt kors med hål i midten och omkring 2,6 fot (77 cm.) öfver tångranden. Rätt vesterut derifrån och på ett afstånd af 4,65 fot (1,38 m.) från korsets midt inhöggs på en lodrät bergvägg en vertikal och en horisontel linie af 3 fots (15 em.) längd. Den vågräta linien var 1 fot (30 cm.) öfver tångranden och 7,5 cm. öfver vattenytan. På ett klipphörn några fot öfver och vid sidan af märket inhöggs årtalet 1867. Ar 1870 d. 8 juli kl. 31 e. m. befans den vågräta linien 0,1 fot öfver vattenytan, som genom flera dagars stark vestlig vind sannolikt blifvit högt uppdrifven. Tångranden var liksom tre år förut 1 fot under linien. 15. Klöfvedal (N. br. 58” 2). Från denna plats har Bruncrona följande upp- gifter. Vattnet i S:t Olofs källa står 16,83 fot (5 m.) öfver hafsytan. Vid sjökanten, der man lägger 1 land, då man vill till källan, ligger en stor rund sten, hvilkens öfverkant stod 2,75 fot (82 cm.) öfver saltsjöns yta. 16. Marstrand (N. br. 57” 53'). I hamnen, som begränsas i vester af Marstrandsön, i öster af Koön och i söder af Klöfverön, finnas tre vattenmärken. a) Å en klippa på Koön vid hamnens norra inlopp och midt emot skansen Fredriks- borg finner man BRUNCRONAS år 1821 utsatta märke (Tafl. I, fig. 13 a). Ar 1867 d. 19 aug. på eftermiddagen befunno sig de fyra borrhålen, som år 1821 »stodo jemt i vattenytan», 0,43 fot öfver den lugna hafsytan och 1,33 fot (39,5 cm.) öfver den öfversta tångranden, hvilken dock var något ojemn, så att en fullt säker bestämning ej var möjlig. Ar 1878 d. 23 och 25 juni fann D:r FAGERHOLM borrhålens höjd öfver medelnivån (som bestämdes genom samtidigt gjord observation vid Vinga) vara i medeltal 0,65 fot (19,5 em.). Ar 1886 i oktober månad befans från underkanten af borrhålen till öfversta tång- randen vara ett afstånd af 1,5 fot (44,5 cm.) enligt uppgift af lotsålderman P. A. SÖDER- stTRÖM. Efter dessa uppgifter skulle tångranden hafva sänkt sig 0,17 fot (5 em.) under perioden 1867—386. b) Ett annat vattenmärke finnes på klippan Tupplåret på Koön, ett litet stycke norr om Albrechtsunds kanal, som går emellan Koön och Klöfverön (Tafl. II, fig. 13 0). Öfverst är årtalet 1770, snedt inhugget, så att siffran 0 är lägst. På en fots (30 cm.) afstånd från underkanten af denna siffra påträffas en vågrät linie, på figuren betecknad med b och 0,8 fot (24 cm.) derunder en annan linie (c) samt slutligen en tredje linie (d) 1,3 fot (39 cm.) under e. Sistnämnda linie är ej fullt vågrät, utan något högre åt venster. Der- jemte finnes årtalet 1847 inhugget snedt under linien ce. På den af Lyrerr meddelade teckningen finnes endast linien c utgatt, och om denna linies betydelse upplyser LYELL enligt uppgifter, som han erhållit dels af sina roddare, dels af en herr VESTBÄCK, som var bosatt i närheten och som af sin fader hade sin kännedom om märket, att den skall betyda lägsta vattenståndet på 1770-talet, då kapten ÖRONSTEDT I var sysselsatt med att 1) LypiLn uppgifver felaktigt namnet CONSTANT. an K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 22. N:r 9. 34 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER, gräfva en kanal genom en dald öfver Koön, Vid observationstillfället d. 19 juli 1834 stod vattnet 0,så fot under den nämnda linien. Pet upplystes, att vattenytan visserligen vore några tum under medelnivån, dock ingalunda motsvarande Ingsta kända vattenståndet, utan skulle detta vara ungefär 1,13 fot Ingre, enligt hvad man kunde finna genom att anställa mätningar i den ofvannAmnda kanalen, som aldrig blef fullbordad och som sades ligga torr på vissa ställen, då vattnet står som lägst. Hnäraf slöt LYELL, att lägsta vatten- ståndet skulle då vara omkring 2 fot (60 em.) under den år 1770 inhuggna linien och att följaktligen en landthöjning af 2 fot skulle hafva egt rum under perioden 1770—1834. Den äldsta uppgiften om detta vattenmärke finnes emellertid hos N. G. Sonurrkny ') och han påstår, att vattenmärket utsatts att utvisa medelnivån, samt tilligger att detta märke var den 12 aug. 1804 0,45 fot (13,5 em.) öfver vattnets medelhöjd, som lätt kunde urskiljas, emedan sjön »var helt lugn och utan all märkelig sqvalpning» (Hans uppgift, att märket inhuggits år 1780 grundar sig väl på ett tryckfel.) A. E. HormBeErG ”) sluter sig till samma uppfattning och anser således, att såvnl detta som näst följande vattenmärke blifvit utsatta för att utvisa medelnivån till ledning under kanalarbetet. Huron som helst, torde dock LyreLrrs beräkning af lägsta vattenståndet år 1834 ej kunna tillmätas någon stor noggrannhet. Detsamma gäller i viss mån äfven om den af BRUNCRONA meddelade uppgiften att linien c befans år 1821 1 fot (30 em.) öfver hafsytan. Den står åtminstone ej i öfverensstämmelse med den samtidigt lemnade uppgiften om vattenmärket a) (vid hamnens norra inlopp). Ty höjdskilnaden emellan nämnda linie « och de 4 borrhålen är endast omkring 0,35 fot (10,5 cm. ”) Ar 1866 d. 19 juli besöktes platsen af SELKIRK, som fann den ofvannämnda linien 0,6 fot öfver vattenytan för dagen, öfver hvars höjd i förhållande till medelnivån han dock ej lemnar någon upplysning (hvarken här eller på andra ställen, der han afvägt vatten- märken). Af mera vigt är hans meddelande, att det fans en annan linie, »uppenbarligen inhuggen senare», 0,8 fot (24 em.) öfver linien ec samt en tredje linie 1,3 fot (39 cm.) under sistnämnda linie jemte årtalet 1847. Hvad den öfversta linien (b) betecknar är mig ej bekant, men om linien d torde man utan att misstaga sig kunna påstå, att den står i samband med årtalet 1847, utvisande sannolikt tångrandens dåvarande läge. Ar 1867 d. 19 aug. kl. 7 e. m. befans vattenytan stå 0,63 fot under linien ec, men 0,9 fot öfver tängranden, som var något ojemn liksom vid föregående vattenmärket. Af- ståndet från linien ec till tångranden skulle alltså varit 1,55 fot (46 cm.). Samma dag var vattenståndet vid Vinga 0,2 fot och vid Hållö 0,35 fot öfver medelnivån. Ar 1878 d. 23 juni fann D:r FAGERHOLM det »öfre streckets höjd öfver medelnivån» vara 1,84 fot och »det undre» 1,02. Med det förra menas tydligen linien 6 och med det senare linien e, hvilken sistnämnda D:r FAGERHOLM felaktigt anser vara 1847 års märke. Medelnivån bestämdes genom samtidig observation vid Vinga. Ar 1886 i okt. uppgifver SÖDERSTRÖM afståndet från linien c till tångranden vara 1,53 fot (55 em.), hvilket skulle visa att tångranden här sänkt sig 0,3 fot (9 cm.) under perioden 1867—586, eller 4 cm. mera än vid det föregående vattenmärket, der förändringen 1) Lit.-fört. 29) s. 197. 2) Lit.-fört. 40) s. 21, 1:sta uppl. II och s. 217, 2:dra uppl. I. 3) Om man utgår från tångranden, blir liniens höjd 1,85 fot och borrhålens höjd 1,50 fot (år 1886). TI IFS RR NANNSNGA KONGL. SV. VE. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 9. I) endast var 5 cm. Olikheten beror säkerligen på en felaktig bestämning af tångrandens läge år 1867 vid vattenmärket a). c) Ett tredje vattenmärke finnes å nordvestra udden af Hedvigs- eller Bagare-holmen i Marstrands hamn och har samma utseende som det förra Cronstedtska märket hade, innan det fick senare tillsatser (se fig. 13 c). Afståndet från siffran 0 till linien b är 1,3 fot (39 cm.) och från hb till tångranden var det år 1886, enligt Er SÖDERSTRÖMS uppgift, 2,1 fot (62,5 cm.). Linien b i detta märke motsvarar tydligtvis linien c i vattenmärket på Tupplåret, och dessa lNiniers höjder öfver tångranden äro i det närmaste desamma, nämligen 2,1 och 1,85. "Ifall ScHULTÉN och HOLMBERG hafva rätt i sina påståenden, skulle således strandliniens förskjutning hafva uppgått till omkring 2 fot under perioden 1770 —1886, hvilket utgör en årlig förändring af 0,017 fot eller 0,50 cm. ') Härmed jemförligt är den under perioden 1847—1886 antagna nivåförändringen 0,55 fot (16,5 cm.) eller årligen 0,40 cm. Antages åter 1770 års linie betyda lägsta vattenståndet, så blir nivå- förändringen ännu större. Påfallande är det, att de båda årtalen 1770 äro snedt in- huggna, samt att de ej befinnas på samma höjd öfver de vågräta linier, som äro utsatta samtidigt. 17. Kalfön (N. br. 57? 42') i Öckerö socken. BRUNCRONA uppgifver, att på östra sidan af en vik, sydvest på Kalfön, ligger en klippa, som 33 år förut, alltså omkring år 1787, låg med toppen i vattenbrynet, samt att på samma klippa inhöggs (år 1820) bok- stafven D på det sätt, att dess underkant vidrörde vattenytan (fig. 14 a). Denna klippa kunde ej anträffas vid mitt besök på platsen (d. 20?) aug. år 1867, men jag fann deremot ett annat vattenmärke af det utseende, som fig. 14 b utvisar. Detta märke befinner sig på en hög, lodrät klippa i samma(?) vik, Vesterhamnen kallad, och som är så grund, att roddbåten ej kunde fyta intill märket. Afståndet från siffran 2 till den vågräta linien är 1,9 fot (56,5 cm.), och den lugna vattenytan stod 0,93 fot under denna linie. Väl ut- preglad tångrand fans icke i denna vik, men att döma af lotsarnes uppgifter och af tångrandens läge i förhållande till vattenytan å andra ställen och något senare på dagen kan liniens höjd öfver den normala tångranden skattas till 1,20 fot (36 em.). Vid mina besök på platsen år 1870 omöjliggjordes noggranna mätningar af stormigt väder. D:r FAGERHOLM uppgifver, att i Kalfhamnen på Kalfön finnes ett märke bestående af årtalet 1820, men utan streck. Genom jemförelse med vattenståndet vid det närbelägna Vinga d. 25 juni 1878 bestämdes årtalets höjd öfver medelnivån till 1,8 fot (53,5 cm. ') 18. Känsö (N. br. 57? 37') i Frölunda socken och rätt öster om Vinga. Enligt BRUNCRONA inhöggs »vid Lilla Känsön uti en klippa, hvilkens topp för 29 år sedan» (år 1) Det bör härvid dock ej förbises, att uppmätningen år 1886 utgått från tångranden och ej från medelnivån, som ligger något högre, kanske 1/, fot (15 cm.). Under förutsättning att man vid utsättandet af 1770 års vattenmärke iakttagit medelnivån, bör följaktligen det i texten uppgifna måttet på nivåförändringen minskas med ungefär !/; fot; och den årliga förskjutningen skulle alltså varit 0,38 cm. under perioden 1770 =! (RN0 ?) Skriftligt har D:r FAGERHOLM meddelat mig, att läget af Kalfhamnen synes öfverensstämma med Vester- hamnens läge och att vi sålunda afvägt samma märke. Den vågräta linien svar otydligt uthuggen och har derföre blifvit förbisedd af D:r FAGERHOLM. Våra beräkningar äro emellertid mycket skiljaktiga, i det att jag förlägger tångranden 1,3 fot lägre än medelnivån enligt D:r FAGERHOLM. än LEUNAKRD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING A SVERIGES KUSTER, 1791) slogat i vattenbrynet», ett vattenmärke bestående af boktafven Ö med en streck under (fig. 15). Ifrån bokstafvens underkant till (33 cm.) vattenytan var år 1820 1,2 fot Detta vattenmärke kunde jag, trots ihärdigt sökande, ej finna och lotsarne hade sig det ej bekant. Såväl vid Kalfön som i synnerhet kring Känsö är hafvet vid stränderna gnnska grundt, och lotsarne sade sig hafva märkt « mn betydlig höjning af skären. Klart är att on dylik förändring gör sig mest märkbar, der stränderna äro grunda, hvarigenom en, om än helt obetydlig förskjutning af strandlinien faller lätt i ögonen. 19, Grafvarne (N. br. 58” 21' 30”), ett fiskläge på fastlandet ej långt från Hållö, Ar 1878 inhöggs här ett vattenmärke af D:r FAGERHOLM på en smal klippafsats tätt invid sundet mellan fasta landet och Hasselö, midt emot det strax utanför liggande lilla 8. k. fiskeskäret och 40 fot (12 m.) söder om den klyfta, kallad Dockan, som vinkelrätt mot stranden begränsar fiskläget mot söder. Märket består af en jerndubb, som på 7 dec-. linier när (2 em.) är vertikalt indrifven i klippan och är omgifven af ett i klippan ut- hugget större V. Genom nivellering enligt Stampferska metoden bestämdes märkets höjd öfver skalans axel vid Hållö (inpassad vid graderingen XVI) till 3,16 fot (93,s em.) och dess höjd öfver medelnivån vid Hållö till 6,12 fot (1,815 in). D:r FAGERHOLM iakttog afven, att vattenytan vid Grafvarne stod d. 20 juni kl. 2 e. m. 0,4 fot (12 cm.) högre än det samtidigt observerade vattenståndet vid Hållö; en differens, som förklaras deraf att vestlig storm injagade vattnet vid Hasselösundet. 20. Hästvik på Hisingen (N. br. 57” 43'). Ar 1878 utsattes af D:r FAGERHOLM ett vattenmärke på en flat berghaäll midt för ångbåtsbryggan till Haästvik på Hisingen, 44 fot (13 m.) från och vinkelrätt mot stranden vid bryggan samt 49 fot (14,5 m.) norr om och vinkelrätt mot landsvägen, som går härifrån inåt landet. Market består af en vertikalt på 2 linier (0,6 cm.) när indrifven jerndubb, omgifven af ett uthugget större V (fig. 16). Genom nivellering bestämdes fixpunktens höjd öfver skalans axel vid Vinga (fästad vid XV,3 på skalan) till 9,59 fot (2,84 m.) och dess höjd öfver wmedelnivån till 12,2 fot (3,62 m.). Vattenhöjderna vid Vinga och vid Hästvik befunnos den 20 juli kl. 2 e. m. vara observerade skilnaden var endast 0,13 fot (4 cm.) i det närmaste i samma nivå. Den 21. Vinga (N. br. 57” 38')| Enligt ERDMANN inborrades vattenmätarens jernarm i en berghäll vid stranden 1,148 fot från fyrbostä fot öfver medelnivån. Sjöbottnens lodräta afstånd Het och på en ungefärlig höjd af 2,3 från upphängningspunkten i gaffeln var 5,5 fot (1,63 m.). Skalans axel inpassades vid graderingen XV,5 och en vågrät linie inhöggs tre tum (9 cm.) på hvardera sidan om jernarmen. Vid mitt besök år 1870 befans jernarmen krökt och derigenom sänkt 0,3 fot. Vid mätningen anbringades skalan så, att talet XV på skalan kom jemt med klykans öfverkant, hvarigenom felaktigheten i jernarmens läge upphäfdes. Jernarmen lär ofta hafva blifvit rubbad ur sitt läge, ja äfven afbruten genom vårdslöshet hos båtförare, som lagt till med sina bätar, enligt hvad D:r FAGERHOLM upplyser. Om journalen anmärktes år 1870 att 19 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 1 den var förd med omsorg; dock utföras observationerna ej alltid af fyrmästaren, utan oftast af fyrvaktarne. ”Tångranden befans vid XII2, således 0,6 fot (18 cm.) under årets beräknade medelnivå, som enligt FORSSMAN var vid XIIs å skalan (fig. 54, Tafl. IV). Om de märkliga oregelbundenheter i landthöjningen, som man iakttagit på flere ställen 1 Bohuslän, har en kort redogörelse blifvit lemnad å sid. 11. Här vill jag samman- fatta, hvad man derom känner. Den nordligaste punkten, der man iakttagit en dylik förändring, är vid Nafverstad vid Bullaresjön (N. br. 58? 46'). Härom berättar prosten LANDBERG i Nafverstad, ') »att då han år 1842 ditflyttade, syntes från prestgårdens fönster emellanåt rök uppstiga bakom en på andra sidan Bullaresjön varande kal sandås, hvarigenom antyddes, att ett bonings- hus der var beläget. Nu synes (1868) från samma fönster skorstenen och hela taket af detta hus, hvars afstånd från prestgården är ungefär + mil (23 kilometer). Om denna iakttagelse kan anmärkas, att den ej bestämdt bevisar en olikformighet i jordskorpans rörelse, enär man mycket väl kan tänka sig, att den omtalade sandåsen förlorat i höjd genom sättning eller denudation. Men mot följande observationer lär denna anmärkning ej kunna göras, enär de omtalade höjderna utgöras af fast berg (rundade nakna berghällar) utan betäckning af skog eller lösa jordlager. Märkligt är att alla dessa iakttagelser äro från ett ganska inskränkt område, nämligen omkring de stora öarne Orust och Tjörn. Om prosten EKSTRÖMS iakttagelse beträffande Kelkerön (N. br. 58” 4' 307), att man derifrån år 1844 kunde se Stenkyrka kyrka i dess helhet, under det man 15 år förut endast kunde se en del af tornets tak, är ofvan å sid. 11 berättadt. ”?) Hos HoLMBERG ”) finnas liknande berättelser. Så har Tegnaby kyrka (N. br. 58” 9') omkring år 1845 helt och hållet synts från ställen, t. ex. den 4 km. aflägsna Stala kyrka, der man en del år förut endast kunnat se tornspiran. Om Stala kyrka (N. br. 58” 8' 30") berättas, att man från en liten bergshöjd nära Tegnaby kyrka kunde år 1832 endast se tornspetsen, men år 1845 större delen af tornet. OÖLBERS"') omtalar, »att man från ett berg på Stenungsön (N. br. 58” 4'), äfvensom från ett annat dylikt på Stora Askerön (N. br. 58” 5' 30") iakttagit, att då för 30—40 år sedan endast öfversta spiran af den på fasta landet belägna Norums kyrka visade sig bakom en kal, undanskymmande bergsrygg, nu från samma ställen en stor del af tornet och sjelfva kyrkans takås äro synliga». Afständet från Stenungsön till Norum är omkring 4 kilometer. Såsom bevis för att vissa delar af bohuslänska kusten ej kunna hafva höjt sig betydligt öfver hafsytan under sista årtusendet eller ännu längre anför HOLMBERG, att i närheten af Lyse kyrka på Stångenäs (N. br. 58? 19') samt vid Svanvik och Gunneby på östra sidan af Tjörn (N. br. 58? 1 och 58? 2') finnas ättekullar, tillhörande bränneåldern, som med sina baser ligga endast 6—10 fot (1,s3—3 m.) öfver hafsytan. DEt -fört. OL) ss: LAY. 2) » 41). 2) » 40) s. 290—1, 2:dra uppl. II. AR IG es än LKONANRD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRESKJUTNING A SVERIGES KUSTER, 22. Varborg (N. br. 57” 6). Ar 1870 den 28 juni kl. 6 ce. m, inhöggs ett vatten- märke (fig. 17) på nordnordvestra sidan uf Skrifvareklippan, en 0 som ligger utanför Var- bergs Inn. Märket är att söka vid den vanliga tilliggsplatsen för båtar och finnes på en något sluttande greanithäll, som höjer sig ungefär 2 fot öfver vattnets medelnivå sant består af on vågrät linie, från hvars midt en annan linie inhöggs lodrätt ned till tång- linien, Den lodräta linien fr en fot (30 cm.) lång, och tångranden befans således en fot (30 om.) under den vågräta linien. På lodräta väggen al en annan ungelir 8 fot (2,4 m.) hög afsats inhöggs ett kors, hvars midt är 5,45 fot (1,62 m.) öfver samma vågräta linie. Vid utfärden till Skrifvareklippan uppgaf ålderman INGEMANSSON valtenhöjden vara 2 4 3 tum högre än dagligt vatten och vid framkomsten befans vattnet stå omkring 2 tum öfver tångranden, som var väl utpreglad. Under arbetet med märkets inhuggande föll vattnet ungefär I tum. Dagarne näst före och näst efter ofvannämnda datwn eller från d. 26 juni till och med den 2 juli var vattenståndet ovanligt jemnt enligt observationer vid Vinga, ty under dessa dagar visade vattenmätaren XHI fot och endast en dag nMmligen d. 28 XIL9, hvilket senare i det närmaste motsvarar medelnivån för året, som enligt FoOrRSSMAN är XILs3 för år 1870. Häraf torde frumga att äfven vattenståndet vid Varberg hållit sig i medelnivån, naturligtvis med de oscillationer, som tidvattnen för- orsaka. Enligt en på min begäran af hamnmästare C. A. JACOBSON verkstäld uppmätning d. 22 nov. 1886 befans den »väl begränsade» tångranden 0,35 fot lägre än år 1870 och satt således 1,35 fot (40 cm.) under den vågräta linien i vattenmärket, lodrätt uppmätt. 23. Glumsten i Morups socken (N. br. 56? 57'). I Hallands Historia och Be- skrifning ') omnämner Bexenr, att han inhuggit märken på flera ställen på halländska kusten. »Då jag», säger han, »närmare hunnit justera mina vid hafskusten inhuggna märken ”), ärnar jag att för kommande tiders forskare tillkännagifva mina observationer jemte en noggrann beskrifning på märkena för vattenhöjden på Halländska stränderna», och han tillägger: »i den uti flera afseenden märkvärdiga Glumsten är min flera gånger justerade iakttagelse redan uthuggen på följande sätt: »Vattenytans medelhöjd afvägd är ISI6 i September af S. P. Bexell. Rätt i vester härifrån var vattnet 2 alnar 11 dec.tum 4), linier ”) under detta märkes. Detta stenblock omnämnes af JAKOB RICHARDSSON i Hallandia antiqua et hodierna”). Han säger der, att Glumsten, som sannolikt utgjort ett gammalt sjömärke, omtalas i berättelsen om HaranLp HårporADEeS krigståg till Halland omkring år 1250. (6Då Konung Harald Hårdråde låg med sin krigshär vid Glumsten i Halland» etc.). RiCHARDSSON uppgifver stenens dimensioner vara 9'/, fot (2,8 m.) i höjd, 14'/, fot (4,3 m.) i längd och 8 fot (2,4 m.) i bredd, samt lemnar öfver stenblocket och dess lage en teckning, af hvilken det framgår, att den låg alldeles i vattenbrynet. Han tillägger äfven, att när vattnet stiger, »går det väl några famnar bakom». Af detta sten- 1) Lit.-fört. 30). ?) Så vidt mig är bekant, har BExELuL ej offentliggjort något om dessa inbuggna vattenumärken. 3) 1,53 m. 1) Lit.-fört. 17) s. 95. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 39 blockets läge sluter RICHARDSSON, att det utgör ett vigtigt bevis mot Crrsi vatten- minskningsteori, ty skulle denna vara riktig, så skulle Glumsten hafva legat under vatten- ytan under Hararps tid. BrExpor deremot anser, att vattnet fallit undan på de sista tiderna eller att kusten höjt sig. Enligt en uppgift i Norra Hallands tidning skulle Ingeniör E. KARLSSON under sommaren 1871 hafva funnit afståndet från stenblocket till stranden vara 120 fot (35,6 m.), och i samma notis tillägges, att stenen låg år 1816 2 alnar (1,19 m) från stranden. Sistnämnda uppfattning är tydligen oriktig, ty Brxprr angifver lodräta höjden och ej afståndet till stranden. Men af den meddelade inskriptionen kan man ej bedöma hvilken punkt på stenen BEXELL begagnat som utgångspunkt vid mätningen. Möjligen kan detta vid ett besök på platsen utrönas. Att emellertid detta stenblock på BExrrnrs tid verk- ligen legat på torra landet framgår af ordalydelsen i inskriptionen: »rätt i vester häri- från» etc. Det är dock att beklaga, att detta intressanta vattenmärke är ett löst block, som möjligen kan hafva blifvit rubbadt vid isgång. 24. Torekow (N. br. 56” 26). I bugten öster om båthamnen och mycket nära den sandiga stranden ligga trenne små låga skär, kallade lerhallarne. Dessa pläga vid lågt vattenstånd och under ebbtid blifva landfasta med stranden. Midtför sjelfva inloppet till båthamnen ligger en sten, troligtvis fast berg, kallad brolwken. Den är försedd med qvast. Högsta punkten af detta grund, just der qvaststången sitter fastgjord, befans år 1887 ungefär 2 fot (60 em) under hafvets medelnivå. Ett annat grund straxt bredvid, (något öster om föregående) kallas Kullabobädan eller Kullabogrundet. Detta lilla grund är liksom föregående öfvervuxet med tång, men synes vara ett löst block. Enligt flera äldre personers samstämmande uppgifter har detta grund, så långt man kan minnas till- baka, legat jemnt med vattenytan vid »lagligt» vatten. Detta har meddelats mig vid flera tillfällen under perioden 1871—1887. Ungefär midt i bugten eller, som det äfven kallas, ytterhamnen ligger en rundad gneissklippa, kallad hamnaba. Den är försedd med ett litet sjömärke. Denna klippa ligger några tum öfver jemnt vattenstånd (enligt observation år 1887). I allmänhet synes befolkningen på platsen vara öfvertygad om, att ingen nivå- förändring varit här märkbar under en mansålder. En äldre, på stället uppvuxen man, Kapten FrEx, påstod dock, att klipporna stigit under hans lifstid samt att den ofvannämnda brohuken nu skulle hafva legat öfver hafsytan, om man ej bortsprängt det öfversta par- tiet af den. Den är i sjelfva verket skroflig på ytan, hvilket tyckes bekräfta uppgiftens riktighet. A andra sidan invändes af en annan äldre man, Kapten F. WULFF, att spräng- ningsförsöket ej skulle hafva lyckats. Det man här kallar lagligt vatten synes liksom i Bohuslän sammanfalla med tångranden. Denna är dock hvarken här vid Torekowstranden, ej heller å den utanför liggande Hallands Väderön och deromkring liggande smärre skär, tydligt utpreglad, utan tvärtom ganska ojemn, hvilket till dels säkerligen är en följd af klippornas söndersplittrade tillstånd, samt bristen på lodräta hällar med djupt vatten utanför. A Vingaskär, beläget i Torekowsundet, finnes dock en någorlunda lämplig punkt för utsättandet af ett vattenmärke. På nordligaste pynten af skärets vestra del finnes en fritt liggande 2 fot hög klippudde, som är 6 fot bred i norr och söder. Ofvånpå denna udde och närmast den östra kanten inhöggsAden 20 Aug. 1887, kl. 4 e. m., ett GE 40 LKONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER, vågrätt T-formigt märke med ett vidstående —2F, såsom fig. 78, Tafl. VI, utvisar. Stjelken al bokstafven T pekar rätt i norr, Detta märke var jemnot 2 fot (59 em) öfver tångranden på östra sidan af den tvärbranta bergpallen. Mätningen utgick från de högst sittande individerna i tångranden, som var i så måtto ojemn, att den intog ungefär 3 tum i tjocklek. På sluttande hällar sutto enstaka tångindivider, som vanligt, i annan nivå. För afrigt var tångranden temligen väl utpreglad på lodräta klippor å detta fritt liggande skär. Vid ofvannämnda tidpunkt, då detta vattenmärke utsattes, var hafvet nästan all- deles lugnat och stod med ytan I å 2 tum lägre än tångranden. Tre timmar senare hade det stigit omkring 3 tum. En på pålbryggan i Torekow hman befintlig skala visade samma dag kl. 2 ce. m. V,6s och kl. 48 VI. Det förra talet tyckes temligen nära smwmn- manfalla med tångranden, Samtidigt eller kl. 4 ce, m. antecknades i Helsingborgs hmuon ett vattenstånd 6 tum öfver den nollpunkt å skalan, som anses utvisa medelnivån. Den 25 Aug., kl. 11 f. m., stod hafvet 1 tum under tångrandens öfverkant vid Vingaskär och s. d. kl. 12 midd. 7 tum öfver nollpunkten i Helsingborgs hamn. Från 2:ne andra dagar i Augusti s. å. har jag observationer för nästan hvarje timme öfver vattenhöjden i Torekows hamn, och då man dermed jemför de tre gånger dagligen uppmätta vattenhöjderna vid Helsingborg,') synes deraf framgå, att nollpunkten å skalan i Helsingborgs hamn ej utvisar hafvets medelnivå, utan befinner sig ungefär i jemnhöjd med tångranden vid Torekow. Och att den senare i allmänhet ej representerar drets medelvattenstånd har ofvan å sid. 21 blifvit visadt, Den sitter här antagligen 0,5 å 0,6 fot lägre än medelnivån, men torde samman- falla temligen noga med medelvattenståndet under våren och försommaren, då vattenståndet är lägst. ”) 25. Att en positiv rörelse hos hafvet fordom egt rum vid Landskrona har blifvit utredt af Wircke (sid. 135), men senare har denna efterträdts af en negativ rörelse, som sträckt sig kring en stor del af skånska kusten och hvarom jag får hänvisa till uppsatser af E. ERDMANN och ÅA. G. NArTHORST.") Huruvida denna rörelse ännu fortfar, derpa föreligga inga säkra bevis. Frånvaron af fasta berghällar från Kullaberg ända till blekingska gränsen (med undantag af klipporna vid Simrishamn samt kalkstenshällarne i sjelfva vattenbrynet vid Östra Torp) försvårar undersökningar af denna art. De vid !) Uppgifterna från Helsingborg äro mig meddelade af Hamnkaptenen JEvsson. 2?) De ständiga oscillationerna i vattenståndet tillskrifvas af kustbefolkningen dels vindarne och dels strömgån- garne, som särskildt i Torekowsundet ofta äro ganska starka. Deremot har man der på kusten ingen före- ställning om ebb och flod. Dock göra sig tidvattnen ganska märkbara, enligt hvad jag trott mig kunna finna. — Efter att under flera dagars stormigt väder hafva iakttagit en ständig vexling i vattenståndet, som tydde på tidvatten, fick jag slutligen tillfälle att under ett par lugna dagar göra mera noggranna observa- tioner öfver vattenståndets oscillationer. Den 27 Aug. 1887 antecknades följande vattenstånd i Torckows hamn: kl. 9 Vjas, kl.10 Vje,/ kl. T1IV;s5j klud2: Vjao;s klock: esm Vj5öd, klo!2 Vivo klognVv,eby maren V.ss, kl. 5 V,90, kl... 6 V,so och 2 timmar scnare V,50. Den 28 Aug., då vinden var något friskare: kl. 9 £. m. V,55, kl. 11 V,so, kl, 12 V,s5, Kl. 4 V;80, kl. 5 V;8s, kl. 6) V,80 och kl. 8 V;60.- Dessa observationer visa lägsta ebb kl. 11 f. m. V,35 och V,30. Derefter stiger vattnet nästan jemut till kl. 5 e. m., då högsta vattenståndet V,90 och V,s5 antecknades. Skillnaden emellan ebb och flod var i båda fallen 0,55 fot (16 cm). Det bör äfven antecknas, att månen bade 2 dagar tidigare inträdt i sitt andra qvarter. 3) Lit.-fört. 65 o. 66. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 41 Ystads fyr sedan år 1852 fortgående vattenhöjdsmätningarne tyda visserligen enligt FORSs- MAN på en stark negativ rörelse hos hafvet, beräknad till 3,71 fot i seklet eller 1,10 cm årligen. Men dessa mätningar äro, såsom strax skall visas, ej fullt tillförlitliga. Att LINNÉS observation vid Stafsten, vester om Trelleborg, ej tyder på någon sänkning af kusten, framgår af den utredning, som BE. ERDMANN gifvit, i det han visar, att LiNNÉs uppgift i »Skånska Resan» om afståndet från minnesstenen till stranden är på grund af tryckfel oriktig. Enligt ERDMANN') skulle de vid skiljda tillfällen gjorda uppmätningarne af af- ståndet från Stafsten till stranden visa ungefär samma resultat, nämligen: EDLAG LINNE) or br oe EE år 1749 315,5 fot (93,7 m). SVS NIT SS ONE SE » 1836 SH 3 (OMP TD. SPAR LOR SET ER SE » 1845 BLS » (VIT KD, SIV NIT S SON ee » 1847 SA0 3 (OST DAG TDM ooo » 1864 SS (VIA NS rr AGES NATTORSI soc » NET 330 DD (OMR TN. De olika resultaten kunna mycket väl bero på tillfälliga till-landningar eller bort- sköljningar på den sandiga, flacka strandbrädden eller af olika högt vattenstånd. Den enda punkt på skånska kusten, der vissa förhållanden tyda på en positiv rö- relse hos hafvet eller åtminstone ett stillastående, synes mig vara nordkusten af ön Hven. Der går hafvet nästan ända upp till den lodräta, af lerlager bestående höga strandbrinken och inkräktar årligen på ön, i det att vid storm brinken undermineras, så att stora par- tier af densamma störta ned och bortsköljas. Emedan det i strandbrinken förekomma mägtiga moränlager med en mängd stora stenblock, så borde, i fall hafvet vore i sjun- kande, dessa hafva bildat en strandvall, som skulle kraftigt bidragit till öns skyddande mot förstörelse. Men då motsatsen eger rum, så synes detta möjligen tyda på, att hafs- ytan ej är i fallande. Smygeluk vid Östra Torp, Sveriges sydligaste punkt (N. br. 55? 20') erbjuder en någorlunda lämplig plats för anbringande af ett vattenmärke, ty kalkstenshällar skjuta här ut i sjelfva vattenbrynet. Man skulle kunna indrifva en grof jerndubb 1 hällen ett stycke in åt land och omgifva platsen med några större stenblock för att markera den- samma. ”) 26. Ystad (N. br. 55? 25'30"). Den här uppstälda vattenmätaren har flyttats flera gånger dels på grund deraf, att de först valda platserna i hamnen befunnits för grunda vid lågt vattenstånd, och dels till följd af nya hamnarbeten. Möjligen har man härvid ej alltid iakttagit, att den nya vattenmätaren erhållit noggrant samma nivå som den förut- varande. Kanske ha sättningar i bryggorna äfven förekommit. Till följd deraf lär man väl knappast kunna tillerkänna synnerligen stor betydelse åt de här sedan år 1852 på- gående mätningarne af vattenhöjden, genom hvilka den årliga nivåförändringen skulle 1) Lit.-fört. 65). 2) I denna trakt förekomma sannolikt sättningar af marken genom kalkstenslagrens underminerande af under- -jordiskt vatten. En sådan sättning skedde för några år sedan i en åker, ej långt från byn Hemmesdynge I mil norr om Östra Torp, hvarigenom en mindre kittelformig sänkning af marken uppstod. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band, 22. N:o 9. 6 42 LEONAND HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER. under perioden 1857—1875 hafva uppgått till — 1,1 em, ett tal större fin på hvarje annat ställe vid Sveriges kuster. Vid mitt besök på platsen i Sept. 1886 höll man på att uppsätta en sjelfregistre- rande vattonmätare, inrättad på det sätt att från hamnen inledes vattnet (på 7 fots djup under medelnivån) genom ett större kopparrör till närheten af fyrtornet, der det finnes en liten byggnad, inuti hvilken vattnet kan stiga upp i ett annat lodrätt koppar-rör, hvari det simmar ett flöte, som står i förbindelse med skrifapparaten. Genom denna uan- ordning undvikes svårigheten att uppmäta vattenhöjden vid storm eller isgång. För de af Rektor Bruzeravs verkstälda undersökningarne uti Ystads nya hann har redan en kort redogörelse lemnats (se sid. 10); 27. Simrishamn (N. br. 55” 33' 30"). Söder om hamninloppet, midt emellan det lilla skäret Gubbnäsan och en klyfta, kallad Simpan, skjuter en sandstenshäll ut i sjön. Den norra väggen Ar lodrät med riktning i ö. och v. I öfre kanten af denna vägg in- höges dd. 30 Maj 1872 ett vågrätt kors jemte de beteckningar, som finnas återgifna & fig. 18. Midten af korset befanns kl. 7 e. m. 3,3 fot (98 cm) öfver hafsytan, som upp- vulfs vara i medelnivå. Hafvet var fullkomligt lugnt. De två föregående dagarne hade det varit stiltje och under åtta dagar mycket godt väder. Vattnet stod 2 tum öfver den fina algranden och invid klippan var 1,3 fots vatten. Tydlig tångrand finnes ej här, Sannolikt befann sig hafvet denna dag i medelnivå, ty vattenmätaren vid Ystad visade samtidigt XI9, hvilket var medelnivån för år 1872.) Detta vattenmärke kan ej uppmätas, utan vid fullkomligt Ilngnt väder. Ar 1886 afvägdes vattenmärket på min begäran flera gånger genom Kyrko- herden W. DaniBeErGs försorg. Den 13 Sept., kl. 2 e m., befans korset 3,45 fot (102 cm) öfver den spegelblanka vattenytan. Samma timme visade vattenmätaren i Ystads hann XIH enligt uppgift från Fyrmästaren RunpQvist, som under September månad på min begäran flera gånger dagligen afläst vattenhöjden. Det bör ej lemnas oanmärkt, att vattenstandet var högst oroligt denna dag, ty vattenmätaren visade kl. 8 f. m. XI7, kl. 11 likaledes XI,7; kl. 2 XH, och kl. 6 e. m. XIL5. Vinden var vestlig. Under sådana förhållanden är man knappast berättigad antaga, att vattenhöjden varit densamma vid Simrishamn som vid Ystad. Dock stämmer resultatet nästan alldeles öfverens med upp- mätningen år 1872. Den 14 Nov. och 6 Dec. kl. 2 e. m. 1886 skedde nya afvägningar af vattenmärket genom Kyrkoh. DAuLBERG. Vattenståndet var sistnämnda dag mycket lågt, och afvägnin- gen gaf 3,45 fot d. 14 Nov. och 4,6 fot d. 6 Dec. Samtidigt eller kl. 2-e. m. visade vattenmätaren vid Ystad d. 14 Nov. XL4 fot och d. 6 Dec. IX,0, det förra 0,4 fot och det senare 2,8 fot lägre än medelnivån för året. Från d. 5:te Dec., kl. 2 e. m., till samma tid d. 6:te föll vattnet i Ystadshamnen 3,1 fot (efter uppgift af Hr RunpQvist). Deraf framgår det, att man ej kan: draga några säkra slutsatser angående vattenståndet, äfven på ganska närliggande platser, då väderleken är orolig. ) Jag har här anfört den observerade medelnivån (den var noga bestämdt XI,s6 och ej den af FORSSMAN be- räknade, hvilket torde vara det riktigaste på denna plats, der de ständiga ombytena af vattenmätare ej lemna tillförlitligt material för beräkning enligt minsta qvadratmetoden. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9. 43 28. Allinge på Bornholm. Under en resa på denna ö år 1886 har jag varit i tillfälle att göra några observationer öfver nivåförändringarne, som här må anföras. Klippig kust förekommer på denna ö hufvudsakligen endast på nordöstra sidan. Vid staden Allinge nära norra udden anser kustbefolkningen, att vattnet är i fallande. Mina roddare, tre gamla fiskare, uppgåfvo, att de små båthamnar, som man fordom begagnade, innan man fick den nya hamnen, och som egentligen äro att betrakta som små remnor i kust- bergen,') nu äro för grunda för deras båtar att flyta in i. Denna tillgrundning kan ej bero på, att bottnen vuxit genom påfyllning af grus eller sand, ty klippbottnen ligger mest bar. Möjligen beror saken derpå, att man numera begagnar mera djupgående båtar än fordom. Ett litet stycke söder om Allinge finnes bland klipporna en liten hamn, kallad Grönnedals-hamnen, 1 hvilken båtar kunna inlöpa. Norr om inloppet ligger en liten holme, omkring 10 fot hög. Östligt på denna finnes en rätt uppstående häll af mera ljusröd färg och mera slät än det öfriga berget. På öfversta krönet af denna häll inhöggs ett nästan vågrät kors med 8 cm långa vingar och omkring 125 cm öfver vatten- ytan, som var något sqvalpig, så att en fullt noggrann bestämning ej kunde ske. På motsatta sidan af samma holme och vettande mot en liten åker emellan klipporna, kallad Hyldeslet, finnes en högre, lodrät klippvägg, på hvars sydvestra hörn imhöggs det märke, som fig. 19 utvisar. Den nedre vågräta linien b var jemnt en meter öfver vattenytan d. 6:te Sept. 1886, kl. 12 middagen. Detta vattenstånd synes vara jemnt vatten, eller möj- ligen 1 å 3 tum för högt, ty vid återkomsten till hamnen utpekade fiskarne en på upp- halningsbryggan befintlig plankribba, som sades utvisa »jemnt vatten» och denna befann sig då I a 2 tum under vattenytan. Samma dag visade vattenmätaren vid Ystad kl. 8 fm. XIDl230 kl. 11 fom. NI3;0 kl. 2 e: m. XIL5; kli 6 e. m. XIs. -Medelnivån för år 1886 var XI,80. Man torde häraf kunna sluta, att vattenmärket vid Allinge sitter omkring 110 cm öfver medelnivån. Nedanför den lodräta klippväggen på vestra sidan af holmen finnes en liten, men ganska djup klipp-basäng, som står i förbindelse med hafvet. I denna växte klotången i ganska regelbunden linie, ungefär 1,35 fot (40 cm) under vattenytan. För öfrigt är tångranden föga utbildad på kusten, ty den skadas vintertiden af isgång. Den lilla holmen kan nås från fasta landet genom att stiga på klipporna, när vattnet ej är för högt. Vädret var nästan lugnt. 29. Rökilde. Denna plats är belägen ett stycke nordvest om staden Gudhjem på Bornholm. Klippväggarne äro här omkring 70 fot höga och stå tvärbrant i hafvet, samt äro starkt söndersplittrade genom djupa remnor, som gå vinkelrätt mot kusten. Nedan- för en af dessa klippor finnas några låga klipphällar och på en af dessa finnes omedel- bart intill hörnet af en hög klippvägg en jättegryta, som synes vara bildad af vågsvallet, att döma deraf, att den ej är vackert utsvarfvad, utan har ett par framstående partier i det inre. Dess dimensioner voro: djup 1 meter, diameter på ett håll + meter, på ett Då > , annat 3 m. Den tömdes, och på bottnen fans öfverst en aflångt rundad sten, vägande några & och derunder en mängd små stenskärfvor, som ej voro rundade. Det synes 1) Strandklipporna å nordöstra kusten af Bornholm äro starkt förklyftade af sprickor, som stå lodrät på kusten och som på flera ställen gifvit uppnhof till s. k. ugnar eller grottor, i hvilka man flerstädes kan komma in med båt. De mindre urholkningarne begagnas mångenstädes till båthamnar eller båtläger, 44 LKONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLANIENS FÖRSKJUTNING AA SVEIUGES KURTER, nästan som om grytan owmera ej är underkastad någon betydligare nötning genom hufs- vattnot, Dock kastas vågorna ditupp äfven vid lindrig östlig vind, ty den ligger med mynningen oj mer än omkring 4 om. öfver vattenytan och endast på tre meters afstånd från den lilla hällens i hafvet stupande kant. Från denna jättegryta, kallad Rökilde, eller den heliga källans leder on gångstig genom en klippremna upp på höjden, der fordom ett kapell lär hafva legat. (I närheten ligger en gård, kallad Helligdomsgården.) Denna plats är sedan gmnla tider väl bekant, i det öns befolkning fordom brukade samlas hit midsommarsafton för att två sig i jättegrytan, hvars vatten naturligtvis fr något salt- haltigt. Antagligt är att denna egendomliga urholkning i fasta berget, som väl fär den onda i sitt slag på Bornhohn (det har endast lyckats mig att finna ännu en på ön, fast mycket mindre, så att den på sin höjd kan sägas vara början till en jättegryta, nfmligen bland klipporna norr om staden Svanike) och dessutom har ett egendomligt läge bland klippor på en af öns naturskönaste platser, tidigt väckte befolkningens uppmärksmahet såsom en öfvernaturlig och derför som helig betraktad företeelse. Det stora intresset med denna s. k. källa är, att om det kan visas, att den redan under äldre tid, t. ex. under påfvedömets dagur, varit begagnad som helsokälla, så kan kusten sedan den tiden ej hafva höjt sig något, enär, som redan är sagdt, jättegrytan ligger med sin kant högst 4 meter öfver hafsytan. Ej heller kan denna gryta i dessa tider hafva legat synnerligen högt öfver hafvet, emedan den då ej kunnat erhålla vatten genom vågsvall. Förgäfves har jag sökt få underrättelse om, när den först börjat begagnas som helsokälla. Rökirkes äldsta kyrkohandlingar hafva gått förlorade och i kyrkans arkiv finnas derföre inga upplysningar att hemta. I äldre beskrifningar om Bornhohn finnes jätte- grytan omnimnd såsom helig källa,') och man omtalar den alltså såsom sedan äldre tider begagnad. Att ett kapell legat här på sjelfva kanten af strandplatån, tyder på att man redan under katolska tiden samlats hit, således för minst 400 år sedan, och omöjligt är ej, att dess rykte som helig källa går tillbaka till hedendomens dagar, enär som bekant det har blifvit visadt, att de flesta s. k. heliga källorna varit hedniska offerkällor.”) På en lodrät klippvägg, som vetter mot hafvet, 41 meter sydost om jättegrytan inhöggs ett vattenmärke, likt ett T (fig. 20). Den vågräta linien var 1,17 m. öfver vat- tenytan, som icke var fullt stilla, ty en svag östlig vind blåste. Detta var d. 6:te Sept. 1886, kl. 17 e. m., då vattenmätaren i Ystad samtidigt visade XII: Följande dag, kl. IS f. m., befans märket vara 1,30 m. öfver vattenytan, som äfven nu var något sqvalpig. Vinden var nu VNV. En fiskare ansåg, att det nu var jemnt vatten. Hafvet hade så- lunda fallit sedan föregående aftonen 13 cm, eller 4 tum, hvilket väl öfverensstämmer med vattenhöjden vid Ystad, som likaledes hade under samma tid fallit 4 tum, ty vat- temmätaren derstädes visade XIlIo kl. 81 f. m. Märkets höjd öfver medelnivån torde så- lunda kunna bestämmas till 135 cm. Ingen tydlig tängrand fans. Ett stycke norr om Rökilde vid mynningen af Dyn-dalen ligger en stor recent strandvall af uppkastade stenar, men strand-terasser högre upp observerades ej. 1) Se t. ex. DE Tauran: Beskrivelse over Bornholm. Kbhn 1756, s. 110. ?) Geheime-Archivet i Köpenhamn erbjuder inga upplysningar om Rökilde. (Meddeladt af Geheime-Arkivarien A. D. JÖRGENSEN genom Teol. Kand. Lupv. SCHRÖDER.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 9. 45 30. Ypnested. Denna plats är ett litet fiskläge, beläget emellan Gudhjem och Svanike. Kusten är här flack och på stranden finnas två väldiga strand-terasser af run- dade stenar, af hvilka den öfre terassen ligger omkring 20 å 25 fot högt. Den lilla fi- skarehamnen är långgrund och bar bergbotten. Fiskarne påstå bestämdt, att landet höjer sig och anförde som bevis härför dels strandterasserna, dels att hamnen så tillgrundat, att fertalet af de förut der boende fiskarne flyttat bort (af tio funnos endast tre qvar) och dels att fasta berggrund, som man förr ej observerat, nu måste undvikas vid inseg- lingen 1 hamnen. En stor, lös, flatt liggande häll, kallad »Sode», strax utanför båtham- nen, stod nu ungefär en fot under ytan. Vid lågt vatten ligger den med toppen i vattenytan. i Österut från hamnen på en af de närmaste klipporna, nämligen på en nästan flat häll, som är landfast med ön och som med öfre kanten (den norra) är nära en meter hög, inhöggs på lodräta sidan ett T-formigt märke (fig. 21) d. 7:de Sept. 1886, kl. 5—6 e. m., och ofvanpå hällen, ungefär en fot åt venster, då man står vänd mot hällen, utsattes årtalet 1886. — Märket befinner sig i ett litet sund, utåt begränsadt af ett litet skär. En båt kan flyta in 1 detta sund. Vattenståndet sades vara jemnt och samma uppgift hade jag ett par timmar förut erhållit i Gudhjem med det tillägg, att det möjligen var ett par tum för högt vattenstånd. Vattenmärkets vågräta linie var 75 cm öfver vatten- ytan, som var nästan alldeles stilla. Rätt tydlig tångrand fans på 25 cm djup, rakt under märket. Smärre tängexemplar växte på 20 cm:s djup. Vid samma tid visade mätaren i Ystad XILo och hade visat nästan samma höjd hela dagen, eller XILo kl. 6 £. m. samt XILi kl. 11 f. m. och kl. 2 e. m. En längre tid hade väderleken varit utmärkt vacker med klara dagar utan vind. Märkets höjd öfver medelnivån bestämmes derföre till 34 cm. i Med undantag af kusten vid Rökilde synes mig, att stränderna kring Bornholm bära spår af att vattnet faller undan. Så t. ex. södra kusten, der det finnes en klitter- bildning långs kusten. 31. Carlskrona (N. br. 56” 10). Att den förhistoriska sänkningen af skånska kusten, påvisad af WILCKE och Sv. NILSSON, äfven sträckt sig till blekingska kusten be- visas bland annat af ett meddelande af Direktör THUNBERG, ') deri det förmäles, att man år 1764 vid afdämning i Carlskrona hamn funnit på sjöbottnen, 14 fot under hafsytan, i en klapperstensbädd »en granrot med afbränd bål, stående i jorden med sina rötter så ordentligen, att man ej annat kunde sluta, än att granen fordom der på stället vuxit. Alltså ett bevis för submarin skog. Att vattenståndet vid Carlskrona under långa tider varit detsamma meddelades mig år 1868 af Öfverstelöjtnanten och t. f. Varfschefen Byström, som omnämnde, att det under hans egen och hans företrädare WALLENSTRANDS samt dennes företrädares tjenstetid varit ett allmänt antagande, att medelvattenståndet å slusströskeln är XVII1 fot. (Ar 1724 uppbyggdes gamla dockan och förbättrades år 1746; sedan dess har slusströskeln ej blifvit ändrad.) 1) Tit.-fört. 21). 40 LEONANRD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING AA SVERIGES KUSTER, Vid Carlskrona skulle alltså på de senare åren ingen förändring hafva egt rum. Deromot försäkrade skärgårdsfolket i Blokings sydöstra skärgård, att segelleden öfverallt tillgrundas, Der man förr kunde gå med on större båt, der kan man nu knappt komman fram med en julle. Dot är en allmän sägen, att Utlängan (numera en ett par kilometer lång 0) fordom varit ett fiskegrund. Troligen har fordom en större nivåförändring egt rum, hvarom vissa minnen kunna lefva qvar, och sannolikt beror den i senare tider skedda tillgrundningen derpa, att hafvet veäaker upp tång och sand i stora massor på denna låga och med långgrunda stränder försedda skärgård. 32. Ungskär (N. br. 56” 3'), belägen i förutnämnda skärgård, Den södra udden har fått mammnet Ungberget. På denna uddes södra sida inhöggs i en tvärbrant bergpall det märke, som fig. 22 utvisar. Den nedre vågräta linien var år 1868 d. 26 Juli kl. 3 e. m, O,05 fot öfver vattenytan, som sades hafva medelhöjd. Denna uppgift var i så måtto rigtig, som det var ungefär Juli månads medelhöjd. Vattenmätaren vid Utklippan visade enligt flera observationer samma dag XUH4 och då vädret var lugnt, kan man antaga att vattenståndet var detsamma vid Ungskär. Men denna vattenhöjd är 0,35 fot högre fn den af FöorssmMaån beräknade medelnivån Xllos. Market sitter alltså Oy fot (12 cm) för högt. 33. Utklippan (N. br. 55? 57). Det sydligaste af skären i Blekings sydöstra skärgard. Om vattenhöjd mätaren nämner ERDMANN, att jernarmen fastkilades i en berghäll ett par hundra fot nordvest från fyrtornet på en ungefärlig höjd af 2,8 fot öfver medelnivån; att en vågrät linie uthöggs i berget 1,1 fot på hvardera sidan om jernarmen; att sjö- bottnens lodräta afstånd från upphängningspunkten i gaffeln var 5,80 fot, samt att skalans axel inpassades vid graderingen XV,s. Vid mitt besök på denna plats år 1868 befans jernarmen vara afbruten invid berget. Vid uppmätningen af vattenhöjden brukade man anbringa nedre änden af wmätstången i en liten fördjupning eller afsats i berget, hvari- genom den kommer ungefär 3 tum lägre, än om den varit upphängd i klykan. Afläs- ningen blifver derföre 3 tum för hög. Ingen på platsen kunde upplysa, när denna för- ändring i mätningen skett, men en af fyrbetjeningen, som tjenstgjort på platsen öfver 10 ar, försäkrade att man gått tillväga på detta sätt under hela hans tjenstetid. 34. Skallö vid Kalmar (N. br. 56” 41'). Om detta vattenmärke har blifvit ut- förligt redogjordt i det föregående (sid. 8). Der visades att Skallömärkets höjd öfver medelnivån var enligt WiIiJKkSTRÖMS noggranna observationer år 1760 6,52 fot, samt att SILJESTRÖM bestämde dess höjd år 1844 till 6,47 således en differens af endast 3 tum på 34 är. Af dessa observationer, mot hvilka ingen anmärkning kan göras, följer likväl icke, att hafvets medelniva varit oförändrad hela denna tid. De vid ett par tillfällen under mellantiden gjorda observationerna antyda dock, att vexlingen i medelnivån ej kan hafva varit betydlig. Hos HÄLLSTRÖM") finnes antecknadt, att Lektor FrRIGELIUS fortsatt WiJK- !) Lit.-fört. 32), s. 35. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 47 STRÖMS mätningar under åren 1797—1802 och derigenom utrönt, att vattenmärket vid Skallö då (1802) befunnits 0,86 fot högre än år 1760. Nu är det väl antagligt, att den Wikströmska, felaktiga uppgiften 5,68 fot blifvit antagen för god och att sålunda FRIGPLIUS bestämt vattenmärkets höjd till 5,68 + 0,86 eller 6,54; hvilket endast med 2 linier öfverstiger det af SirJestTRÖM korrigerade talet 6,52. Om denna förmodan anses riktig, och då FriGELIUS genom dagliga observationer åren 1797—1802 noga utrönt medelnivån, så skulle från år 1760 till 1802 ingen ändring i vattenståndet hafva egt rum. År 1820 uppgifver BRUNCRONA märkets höjd till 6,82 eller 0,3 fot högre än 1797, men för denna observation ligga inga dagliga mätningar af vattenhöjden till grund och den är derföre möjligen ej fullt exakt. Efter SisestrRöms tid har Skallömärket blifvet uppmätt ett par gånger. Ar 1869 besökte jag platsen och lyckades efter långvarigt sökande finna märket »på Skallö norra udde, nämligen på den sluttande bergväggen af bergets nordöstra sida». Den vågräta linien, 1 hvars ändpunkter jerndubbar äro inslagna (fig. 23), var då, d. 18 sept. kl. 11 f. m., 6,4 fot öfver vattenytan. Samtidigt visade skalan i Kalmar hamn XIII,1, men jag har mig ej bekant medelnivån för år 1869, emedan uppgiften derom gått förlorad och ej heller har jag från Kalmar sedermera kunnat få upplysningar derom. Den dag, då mätningen skedde, var vinden svagt sydlig, men dagen förut rådde stark sydvestlig bris. År 1886 d. 6 okt. kl. 43 e. m. under det vinden var ytterst svag (från SO.) och strömsättningen från NO. dock obetydlig, uppmättes på min begäran Skallömärket af t. f. Hamnmästaren S. F. EnGsTRÖM och befans vara 6,89 fot öfver hafsytan. En vattenskala 1 hamnen visade samtidigt 4,03 meter och då enligt 1885 års dagliga observationer medelnivån är 3,98 m. skulle vattenståndet varit 5 cm. eller 0,16 fot för högt den 6 okt. och följaktligen Skallömärkets höjd 7,05 fot, samt vattnets af-fallande sedan år 1844 7,05— 6,47 = 0,58 fot (17 cm.) eller 0,4 cm. årligen. Herr ENGSTRÖM upplyser, att det af an- teckningar å de kartor, efter hvilka hamnens kajer äro bygda, framgår, att medelnivån då var XIV fot å skalan; (högsta observerade vattenståndet XVII2 och lägsta XID, äfvensom att samma medelvattenstånd är antaget å »en, som det synes, mycket gammal karta, utan årtal. Han tillägger, att då stenkajen byggdes, blefvo ofvannämnda tal (XVII,25, XIV och XII), inhuggna i södra hucken och att år 1881 uppsattes en skala, å hvilken medelnivån är betecknad med 4,16 meter, alltså i nivå med fot-talet XIV. Men om denna medelnivå upplyser ENGSTRÖM, att den är för hög. 35. Kalmar slott. Tafl. III, fig. 27. Af åtskilliga omständigheter sluter LYELL, ') att detta slott har höjt sig högst 4 fot sedan grundläggningen. Det utsprång på muren, som nu ligger 4 fot öfver hafsytan, ansåg han nämligen hafva vid grundläggningen legat jemnt med vattnet, ty murverket under detta utsprång är af en helt annan art än det öfver- liggande och kan ej hafva utförts så, om meningen varit, att det skulle varit synligt. SILJESTRÖM antager, att vallen med hörntorn kring Kalmar slott är minst 500 år gammal. Ett bref af Konung MAGNUS SMEK, år 1337, omtalar att derå arbetats under dennes före- 1) Lit.-fört. 34). AN LEKONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER. trädares tid. ') Endast på de tvenne tornen finnes den af Lyroi, omnimnda murlisten, som enligt StaestTRÖM är 0,9 fot tjock och var med sin underkant 4,63 fot (1,38 m.) öfver hafvets medelnivå är 1844. SILJESTRÖM tror ej på någon vattenminskning i denna trakt af Sverige och anför flera omständigheter, som skulle talan mot densamma, På Björknäs- udden norr om Kalmar skall finnas lemningar af tvänne begrafningsplatser, omgifna af murar, Den ene antages varan anlagd för öfver 300 år sedan, och dennes omgifvande mur var med nedre kanten är 1844 endast 5,6 fot (1,66 m,) öfver hafvets medelnivå. Det är knappast antagligt, menar SILJESTRÖM, att denna begrafningsplats kan hafva blifvit anlagd Ingre, An den nu befinner sig, i synnerhet som högre liggande platser ej hade fattats. Långöre kapell i Bredsätra socken på Öland uppgifves ligga blott 81 fot (2,53 m.) afver hafvet och ett der befintligt stenkors från medeltiden endast omkring 5 fot (1,5 m.) öfver hafvet. Slutligen omtalas en runsten från 11:te seklet (i Karlevi, i Viekleby socken på Öland), stående så nära hafsstranden och så lågt, att den, enligt SirJeSTRÖM, af flere blifvit anförd som ett bevis mot vattnets aftagande. 36. Påskallavik (N. br. 57” 10). Ett stycke från stranden af fastlandet, nordost om Påskallaviks kyrka, ligger en holme kallad Grindskär. På dess sydöstra udde inhöggs d. 21 Juli 1868 kl. 2 e. m,. på den lodräta väggen af en låg bergpall och 1 tum öfver vattenytan ett vattenmärke, bestående af en 2 tum lång linie, samt ofvanpå pallen, jemnt en fot öfver vattenytan ett kors med hål i midten och med längsta armen pekande mot den förstnämnda linien (Tafl. II, fig. 24). Vinden var svag och vestlig. Vattenmätaren vid Ölands norra udde visade samma dag enligt 3 observationer kl. 9 f. m., kl. 2 e. m. och kl. 9, e. mm. XHIL:; hvilket är 3) tum lägre än den beräknade medelhöjden för året. Men då vid Utklippans fyr vattenmätaren visade 13 tum för högt vatten och då Påskallavik ligger emellan dessa båda fyrar, dock betydligt närmare Ölands norra udde, så torde vatten- standet vid Påskallavik ej varit fullt 31 tum för lågt. Jag anser mig derföre kunna uppskatta det inhuggna korsets höjd till 0,7 fot (20,7 em.) öfver medelnivån. Den vågräta linien befann sig sålunda 0,2 fot (6 em.) under hafvets yta. 37. Oscarshamn (N. br. 57” 16'). Sydost om lotsplatsen ligger en liten holme, kallad Korsholmen. I det sund, som i nord-sydlig riktning skiljer denna från fasta landet, inhöggs d. 22 juli 1868 kl. 4 e. m. på en 10 å 12 fot hög (3 å 4 m.), nästan lodrät bergvägg, som befinner sig i en liten bugt på fastlandet, och på den åt öster vettande sidan af bergväggen ett T-formigt vattenmärke (fig. 25). Afståndet från den vågräta linien till vattenytan var 2,3 fot. Det blåste en svag bris från sydost, och lotsarne upp- gåfvo vattnet vara I å 2 tum för lågt, hvilket temligen noga öfverensstämmer med sam- tidig gjord observation på Ölands norra udde, der vattenståndet befans vara 33 tum för lågt. Detta vattenmärke skulle således befinna sig 2,15 fot öfver medelnivån. 1870 d. 11 aug. kl. 9 f. m. besöktes platsen å nyo, och befans vattenmärket då vara 3 fot öfver hafsytan, om hvilken lotsarne förut uppgifvit, att den var styft en half fot för låg. 1) G. W. SYLvVAnNDER (Se Kalmar stads och slotts historia I 1864) tyckes vilja förlägga vallens uppbyggande till tiden närmast efter ofvannämnda årtal (1337). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 9. 49 Sammanställes denna uppgift med den från år 1868, så torde vattenmärkets verkliga höjd öfver medelnivån utgöra 2,3 fot (68 cm.). 38. Jungfrun (N. br. 57” 15). Denna nära 300 fot höga klippö, som ligger enstaka midt i Kalmarsund och midt emot Oscarshamn, eger på östra sidan några smärre bugter, vid hvilka man kan landa med båt, då hafvet är lugnt eller vid svag, vestlig vind, ty i motsatt fall är sjögången stark rundt om ön. TI en liten bugt allra nordligast på östra sidan af ön inhöggs 1868 d. 20 juli kl. 12 m. ett vattenmärke (Tafl. II, fig. 28). En ungefär 5 tum bred, hvit strimma eller band af afsatt hafssalt sträckte sig rundt kring klippornas bas, omedelbart öfver vattenytan, och i öfverkanten af denna strimma samt 3 fot (89 em.) lodrätt under den öfre linien inhöggs vattenmärkets undre linie. Vid Ölands norra udde visade vattenmätaren kl. 9 f. m. XIIL3; kl. 2 e. m. XIIL2 och kl. 9 e. m. XIIL3; således i medeltal 0,5 fot lägre vattenstånd än det för året beräknade, som var XIII,74. (Det under året direkt observerade var XIILI,78.) Följaktligen torde vattenmärket på ön Jungfrun hafva blifvit utsatt i vattenytans medelnivå. 39. Ölands norra uddes fyr (N. br. 57” 22). Enligt ERDMANN anordnades vatten- mätningen ungefär 400 fot från boställshuset på följande sätt. På ett afstånd af 25 fot från stranden anbringades tvänne pålar och förstärktes med snedsträfvor samt stenfyllning. I dessa pålar anbringades jernarmen omkring 4,00 fot öfver medelnivån samt 1,25 fot under en rits, som blef inhuggen uti en större kalksten, hvilken säkert fästades vid marken ofvanom bryggan. Skalans axel inpassades vid graderingen XVTI00. Ar 1869 befans vattenmätaren vara anordnad på ett väsentligen olika sätt. Från stranden leddes vattnet genom ett litet dike in i en murad bassäng, ungefär 5 fot i fyrkant. I bassängens botten låg ett stort kalkstensblock, hvari man med sträfvor fästat en vertikal, grof jernstång, som var försedd med klyka till skalans upphängande. Ritning till denna anordning, daterad d. 27 sept. 1852, fans å fyrstationen. Dock synes den ej ha blifvit begagnad förr än år 1854, hvilket man kan finna af uppgifterna om medelhöjden i ERD- MANNS beskrifning. Det uppgifves nämligen der, att medelhöjden för år 1852 var XII,29 fot och för år 1853 XIL58; deremot för år 1854 XIV,07 och för år 1855 XII,90 eller omkring 1,5 fot mera för de två sist nämnda åren. Detta beror naturligtvis på en flyttning af vattenmätaren, hvarvid man ej iakttagit att behålla samma nivå för upp- hängningspunkten. Nu uppgifver emellertid ERDMANN, att XVI-fotsmärket å skalan var ursprungligen 1,25 fot under en på ett kalkstensblock inhuggen rits, såsom ofvan blifvit nämndt. På den nya apparaten åter är XVI-fots-märket 2,65 fot under samma rits. Den nya skalan är således 1,4 fot lägre än den gamla, följaktligen blir afläsningen 1,4 fot större än förut, hvilket väl öfverensstämmer med observationerna för ofvannämnda år. Ty med korrektion af 1,4 fot blir medelnivån för år 1852 XIL69 och för år 1853 XIIL98. Enligt fyrbetjeningens utsago har kalkstensblocket ej undergått någon rubbning. Oberäknadt att vattnet stiger och faller mycket häftigt vid vissa vindar i den vik, vid hvars trånga utlopp fyren och denna vattenmätningsanstalt är belägen, finnes för öfrigt intet att anmärka mot denna station. FORSSMAN beräknar årliga nivåförändringen på denna plats till 0,23 cm. c EK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 22, N:o 9, a ( 30 LEONAND HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIORS KUSTER. 40, Städsholmen i Loftahammars socken (N. br, 57? 50). BRUNCRONA omtalar, ') utt öster om bundskär ligger Lundsklabben, »en skroflig sten med utstående kant», och att denna sten, »som för 30 år sedan legat jemnt med toppen i vattenytan, nu (1820) är en fot (30 em) öfver densamma, Han omtalar Afven, att Lundskörstenon (af trekantig figur) ligger med spetsen 2 fot (60 em.) öfver vattenytan, Vid mitt besök på platsen år 1867 kunde den förstofmada stenen ej anträffas; deremot utvisade man en 15 h 20 fot hög klippa kallad Lundsklabben, som naturligtvis ej kan vara den af BRUNCRONA om- nämnda stenen. bondskärstenen är ett löst block, som till och med kan rubbas med handkraft. Den är dock enligt uppgift af lotsarne ej utsatt för drifis och ej märkbart rubbad i mannaminne. Den låg d. 4 aug. kl. 6 e. m. 1,9 fot (56,5 em.) öfver vattenytan, som sades vara minst en fot högre än vanligt, alltså omkring 86 em, öfver hafvet. Samma dag kl. 8 ce. m. utsattes ett vattenmärke i ost-nordöstra delen af Stadsholmens hamn, några meter från ett båthus, i en något sluttande berghall. Märket, en 6 tum (IS em.) läng vågrät linie, med hål i midten, inhöggs i vattenytan, som, medan arbetet pågick, sjönk ett par tum och som enligt flera lotsars enstämmiga uppgifter och enligt anstälda mätningar på flera grund i hamnen, hvilkas läge vid jemnt vattenstånd noga uppgafs, var 0,9—1,13 fot, således i medeltal 1 fot för högt. Algranden var 0/75 fot under vattenytan. Samtidigt, eller kl. 9 ce m., visade vattenmätaren vid Ölands norra udde XIV ,2 eller 0,15 fot för högt och då till detta tal lägges de 2 tum, som vattnet föll under inhuggningen, så erhålles 0,65 fot, hvarigenom lotsarnes uppgift ej blifver motsägande. Afståndet från Städsholmen till Ölands norra udde är för öfrigt ganska stort, nämligen omkring 60 km. Det torde derför kunna antagas, att vattenmärkets höjd verkligen var 1 fot (30 em.) öfver medelnivån (fig. 26). Flera exempel på hafvets forna höjd berättades, såväl vid Städsholhnen, som vid Lerglo, såsom att man i mannaminne fiskat, der nu är äng. Enligt beräkning af en gammal lots, skulle Städsholmen hafva höjt sig ungefär 2 fot sedan 1790, då man fiskade från båt i en numera afstängd göl, m. fl. exempel. Ännn är Städsholmens lugna hamn tillgänglig för storbåtar. Man hade också att förtälja, att vid Vraka i Eds socken och Långrodna i Eds kapell skulle finnas jernringar i bergen, antydande att det fordom funnits skeppsfart upp till dessa ställen, som numera ligga ett par km. från stranden. På det förstnämnda stället, som fordom skulle hetat Pure och varit en befästad borg, gjorde jag efterforskningar efter dessa jernringar, om hvilka en gammal gumma berättade, att hon som barn krupit genom en af dem; men de sades vara borttagna och kunde platsen icke återfinnas. 41. Härads-skär i Gryts socken (N. br. 58” 9'). Enligt BruncrRonaAs uppgift var år 1820 vattnets djup på Kuggskärsgrundet, som ligger VSV. från fyrbåken, 6 fot (1,8 m.), på Skeppsbådan, VNV. från båken, 4 fot (1,2 m.) och på Svartbådan 43 fot (1,34 m.). 42. Kettilö (N. br. 58? 11). Enligt uppgift af BruscronaA skall den + mil söder om lotsgården belägna Stegelskärstenen, nära hafsbandet, hafva legat år 1820 jemnt med toppen i vattenytan. 1) Lit.-fört. 31). SE ENG SIN AA oe ER RV KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 9. Hill 43. Arkö (N. br. 58” 29). Nära hamnen ligga tre flata klipphällar, hvaraf de två nordligaste voro förenade vid det vattenstånd som egde rum, då jag besökte platsen d. 18:de Juli 1868, kl. 8 f. m. Tillsammans kallas de Tryskärs-hällen. På högsta punkten af den sydligaste hällen inhöggs ett vågrätt kors med hål i midten (fig. 29) och 1,44 fot öfver vattenytan, som uppgafs vara 3 fot för låg. Vattenytan stod jemnt med algranden; vädret hade varit lugnt hela natten och var det fortfarande. Sanrtidigt visade vattenmä- taren vid Ölands norra udde 33 tum för lågt vatten. Man kan väl derföre antaga, att vat- tenmärket på Arkö är 1 fot (30 cm) öfver medelnivån. Det af BRUNCRONA omtalade Hvitfogelskäret kan ej begagnas som vattenmärke, eme- dan det finnes flera skär med detta namn, och lotsarne sade sig cj känna hvilket af dessa blef afvägdt af BRUNCRONA. 44. Norra Gränsö (N. br. 58” 31). I söder begränsas hamnen af en udde, kallad Söderudde. I en granitgång på denna inhöggs d. 18:de Juli 1868, kl. 10 f. m., ett vatten- märke, liknande ett omvändt T (fig. 30). Från skärningspunkten till vattenytan var af- ståndet, mätt utmed berget, 11 fot, och lodräta afståndet 3,66 fot. Vattenytan sammanföll med algranden, liksom vid Arkö. Om man äfven här beräknar vattenytan 43 tum för låg, skulle vattenmärkets höjd vara 3,2 fot (95 cm). 45. Häfringe båk (N. br. 58” 36'). Vid denna plats, som ligger längst uti skär- gårdsbandet, finnes + mil sydost från fyrbåken ett grund kalladt Stenen, hvarpå omkring år 1780 varit 11 fots (3,27 m) vatten, men 1820 endast 9 fot (2,67 mm). NVYNV. från båken ligger grundet Akuggs-knasen, som år 1820 var 4,2 fot (1,25 m) under vattenytan. Detta allt enligt BRUNCRONA. I den skärgård, som ligger på omkring 58” 45' N. br. samt rätt vesterut från Landsort, finnas åtskilliga vattenmärken utsatta. En noggrann jemförelse emellan gamla och nya landtmäterikartor öfver denna skärgård, särskildt dess sydligaste del, skulle sanno- likt lemna värderika data för bedömandet af nivåförändringarne. På Hartsö omtalas delar af ön, som fordom varit holmar och skär, hvilket dessa punkters namn äfven gifva vid handen. Hafvet söder om denna ö är mycket grundt och endast tillgängligt för båtar. På följande ställen äro vattenmärken utsatta: 46. sSäfvö Lotsutkik (N. br. 58” 46') är belägen vid Säfvösundet på Långön, näml. på den s. k. Skansudden, (och ej på Roparbergsudden, som ÖLIVECRONA uppgifver,') ty denna udde ligger på Säfvön, norr om sundet). I en tvärbrant bergpall på norra sidan af Skansudden inhöggs år 1847 af ÖLIVECRONA 2,1 fot (62 cm) öfver sommarmedelnivån ett kors med hål i midten (fig. 31). År BG do 3 Aug. kl. 39 e. m. befans korset vara 1,15 fot öfver vattenytan, som för tillfället sades vara hög. Samma dag visade vattenmätaren vid Landsort, såväl kl. 8 f. m. som 2 e. m. samt äfven påföljande dag kl. 2, XIHL3 eller nära 5 tum högre än medelnivån, som för det året var XILs82, Vattenmärkets höjd var säledes 1,65 fot (49 em) öfver medelnivån. 1) Lit.-fört, 43). 52? LEONAHD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING AA SVERIGES KUSTER, Ar IS68 den 17 Juli, kl. 49 f.om., befans korset vara 1,87 fot öfver vattenytan, som al lotsarne sades vara något för låg. Denna uppgift öfverensstämmer med vatten- mätaren vid Landsort, som samma dag kl. 2 oe om, visade XH» eller 3 tum för lågt vat- tenstånd, — Vattenmärkets verkliga höjd öfver medelnivån skulle således år 1868 hafva varit 1,är (46,5 om), hvilket tal endast med 8 linier (2,5 em) understiger föregående års mätning. 17. Rödskär (N. br. 58” 46). Detta skär ligger i fjärden Tvären, utanför norra Anden af Ringsön, således ett par km vester om föregående vattenmärke. ÖLIVECRONA uppgifver, att & skärets norra udde, som är brant, finnas tre borrhål (fig. 32) (begagnade vid triangelmätning) 23 fot (7 m) från uddens yttersta spets. Det mellersta afvägdes 1847 och befans ligga 7,a5 fot (2,24 im) öfver sommarens medelstånd. Ar 1867 d. 3 Aug. kl. 8 vom. afvägdes mellersta hålet och befans ligga 6,75 fot öfver vattenytan, som då var något sqvalpig. Antages såsom vid Säfvö en half timme senare, att vattenståndet varit 4 fot för högt, så skulle vattenmärkets höjd vid tillfållet hafva varit 7,25 fot (2,15 m). Ar 1868 d. 17 Juli kl. 4110 f. m, atvägdes mellersta hålet vara 7,33 fot öfver ytan eller 7,03 (2,09 mm), om vattenståndet anses hafva varit 0,3 fot för lågt, liksom vid Safvö, en timme tidigare. Denna bestämning är säkrare än föregående årets, ty vattenytan var nu nästan fullkomligt lugn. — Afständet från mellersta hålet till nordligaste udden var 28 fot (8,25 m), uppmätt utmed hällen. 48. Falsholmen (N. br. 58” 45'). Denna hohne ligger rätt söder om Säfvö Lots- utkik och i det smala sund, som skiljer Ringsön och Långön. Det östra Falssundet kan efter uppgift af min roddare endast vid högt vatten passeras med båt. Äfven det vestra sundet är mycket grundt och endast 2,5 å 3 fot (70—90 em) djupt. Det har sandbotten. Fordom säges man hafva passerat detta sund med 6 fots djupgående fartyg. Vid norra inloppet till det vestra sundet inhöggs, år 1868 d. 17 Juli, kl. 11 f. m., ett vattenmärke (fig. 33) på en nästan tvärbrant granitpall. Den nedre linien « var 1 tum öfver hafsytan, smuant 1,6 fot (48 em) öfver bottnen invid klippan. Med korrektion af 0,3 fot, som vattnet stod för lågt, var således vattenmärket 0,2 fot (6 cm) under medelnivån. 49. Lunbonden eller Lunbådan, såsom lotsarne benämnde den, (N. br. 58” 42'). Om denna klippa, som ligger vid inloppet från hafvet, ett litet stycke SSV. från Lun- udden (den sydvestra udden af Hartsö), uppgifver BRruNCRONA, att den omkring år 1780 låg jemnt med toppen i hafsytan, men år 1822, 1,08 fot (32 cm) öfver densamma. År 1868 d. 17 Juli, kl. 12 e m., befans dess höjd öfver hafvet fullt 2 fot, eller med afdrag af 0,3 fot för lägt vatten, fullt 1,7 fot (50,5 em). Denna mätning kan ej anses fullt kor- rekt, ty vattenytan var sqvalpig. 50. Lacka (N. br. 58” 45), en ö belägen 6 km OSO. om Säfvö Lotsutkik och lika längt rätt öster om föregående vattenmärke. Här finnes ett af ÖLIVECRONA inhugget vattenmärke, hvilket är ganska svärt att finna, hvarför följande detaljerade uppgifter måste lemnas. På öns sydöstra udde finnes en vik (fig.34a) med tvänne inlopp, hvaraf det södra KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 53 — kanske rättare det östra — endast är 2 fot djupt. På vikens vestra strand och midt- för den i vikmynningen liggande holmens nordvestra ände finnes en mycket liten bugt, som fortsätter i norr (fig. 34b) uti en smal klyfta. (Midt emot denna och i dess längd- riktning finnes på holmen en motsvarande vik). Den lilla bugten igenkännes dessutom på en klippa 5 fot hög (1,5 m) och 35 fot (10 m) lång, som upptager nästan hela bugten. Märket finnes å en berghäll vid vestra sidan af mynningen till denna bugt och består af ett kors med hål i Ndtens som är 1847 låg 0,25 fot (7,5 cm) öfver medelnivån (fig. 34c). År 1867 d. 3 Aug., kl. 4 e. m., fan korset 0,1 fot öfver vattenytan, som i viken var alldeles lugn. I hafvet rådde ringa vågsvall med svag sydostlig vind, som tidtals alldeles mojnade af. Med antagande af 0,5 fots för högt vattenstånd skulle märkets höjd öfver medelnivån således vara 0,6 fot (18 cm). Ar 1868 den 17 Juli, kl. 4 e. m., befans hålet 0,75 fot öfver vattenytan. Vinden låg på viken och dref in vattnet något, så att vattenståndet torde hafva varit något högre än i öppna hafvet, der vattenståndet denna dag ansetts vara 0,3 fot för lågt. Deraf synes 1867 års mätning bekräftad. 51. Lacka Trutbåda (N. br. 58” 44), 2 km SO. om Lackas södra udde. Uti detta skärs nordvestra udde finnas tre hål borrade (fig. 35). De lågo enligt ÖLIVBCRONA år 1847 6,5 fot (1,93 m) öfver medelvattenhöjden. Ar 1868 d. 17 Juli, SN 3 GÖ ig EI vägdes det mellersta hålet och befans vara 6,18 fot öfver vattenytan, eller, med antagande af 0,3 fot för lågt vattenstånd, ungefär 6,2 fot (1,84 m) öfver medelnivån. 52. Pehrsö-båda (N. br. 58” 47'), ett högt, kalt skär af kornig kalksten, till färgen ljusgrått och fåradt af hafssvallet med 1—3 tums djupa fåror. Det ligger rätt i norr från Lacka. Dess högsta punkt, på hvilken ett kors inhöggs år 1847 (fig. 36), läg då 9, fot (2,7 m) öfver ddölnivan. År 1867 d. 3 Aug. vid iddavstiden då hafvet var lugnt, befans högsta punkten vid det lilla korset 8,30, eller med tillägg af 5 tum 8,80 fot (2,61 m) öfver årets medelnivå. Korset uppfriskades och försågs med ett ett halft tum djupt hål i midten. Ar 1868 d. 16 Juli, kl. 7 e. m., befans korset 8,95 fot öfver vattenytan. Denna dag visade vattenmätaren vid Landsort kl. 10 f. m. och kl. 2 e. m. XIL6 således 0,2 fot för lågt vatten; min mätning vid Pehrsöbåda skulle alltså blifva 8,75 fot (2,60 m), hvilket stämmer väl med föregående årets mätning. Hela eftermiddagen hade vädret varit nästan fullkomligt lugnt. SET 53. Nygrundet (N. br. 58? 46') ligger 3 km SV. om Asenskullen, ett skär söder om Askö (enligt ÖLIVECRONA) och 5 km ONO. om Lacka. Om detta grund yttrar ÖLIVE- CRONA, att »dess klippor begynna nu (1847) att sticka upp öfver vattnet» samt att »den högsta och för närvarande den enda befans vara vidpass 3 fot öfver vattenytan vid medel- Löjde: Vid mitt besök år 1867 gick vattnet öfver grundet, men lotsarne uppgåfvo, att det sticker jemnt upp ur hafvet vid något lågt vatten om sommartiden, så att skälen kan hvila derpå. NE LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING A SVERIGES KUSTER. De dagar år 1867 och 1868, då ofvanstående observationer i skärgården kring Safvö verkställdes, var väderleken synnerligen gynnunde i förening med stadigt vattenstånd och jemnt lufttryck. De mätningar, som derunder blifvit gjorda, kunna derför unses gnnska tillförlitliga och stämma väl öfverens inbördes, hvilket inses af följande öfversigt. Saäfvö lotsutkik, Rödskär, Lacka Trutbåda, Lacka. Pohbrsö båda, Enligt Ouiver I 2,1 fot (62 om) 7,55 fot (2,20) 6,5 fot (1,93 10) Ojsfot (7,5em) 9,1 fot(2,7m) CRONA 1847 | Enligt Horm- STRÖM INSG7 Enl. dens. 1868 1,57 » (46,5 » ) 7,03 » (2,0v») 6,2 » (1,84 ») 0,75 »(?) (22 » ) By75» (2,609) 1,65 » (49 » ) 7,25" (2152) = 0,60 » (18-» ) Byxor (2,61») Differensen emellan de två sista årens mätningar är helt obetydlig. Talet 7,25 för Rödskär anser jag mindre säkert, ty mätningen försvårades af vågsvall. Jemför man dessa mätningar med ÖLIVECRONAS, så inses att vattenytan synes hafva stigit vid Långön 0,45 å 0,33 fot (13 å 15,5 em), vid Rödskär 0,32 fot (15 cm.), vid Lacka Trutbåda 0,3 fot (9 em), vid Pehrsöbåda 0,30 a 0,35 fot (9 å 10 cm), men fallit vid Lacka 0,35 å Om fot (10,5 å 14,5 em) under perioden 1847—1868. Förhållandet vid Lacka står enstaka och kan bero på en felaktig uppgift eller felaktigt bestämmande af medelnivån i den trånga bugten samt lemnas derföre tills vidare uv räkningen. ') För öfrigt tyckas ÖLIVEORONAS mätningar vara mycket omsorgsfullt gjorda. Han säger sig hafva utgatt från »sommar- medelståndet», men detta sammanfaller (nämligen för Juni—Juli) i det närmaste med årets medelnivå i mellersta delen af Östersjön, hvilket inses af ForssMmAns redogörelse. Häraf synes nästan framgå, att en positiv rörelse i hafsytan verkligen egt rum i denna trakt under perioden 1847—1868. Atminstone torde de framlagda data berättiga till den slut- sats, att inga skäl föreligga för antagandet af en negativ rörelse hos hafvet i denna del af skärgården. — Beträffande den s. k. algranden kan nämnas, att den befans vid Arkö, Gränsö och Falsholmen 12 cm, samt vid Rödskär 9 å 12 em under den antagna medel- nivån, under det att vid Städsholmen algranden växte 22 cm under då varande vatten- stånd, som ansågs 30 cm. för högt. Detta tyder på, att man knappast af algranden kan hafva någon ledning för bedömandet af hafvets medelnivå. 54. Landsort (N. br. 58” 45). Om vattenmätaren upplyser ERDMANN, att jern- armen inborrades i en berghäll vid norra stranden af Kummelhålet, beläget NV. om fyr- bostället på en ungefärlig höjd af 1,85 fot öfver medelnivån; att sjöbottnens lodräta afstånd från gaffeln är 5,85; att skalans axel inpassades vid graderingen XIV,ss samt att en våg- rät linie inhöggs i berget till 73 tums längd på ömse sidor om jernarmen. Ar 1867—568 skedde mätningen å den ursprungliga platsen, som dock ej är lämplig för ändamålet, emedan den besväras af sjögång vid nästan alla vindar, samt af isgång, på grund hvaraf jernarmen måste tagas in om vintrarne. Samma förhållande påpekas af FAGERHOLM, ") som föreslår, att en rörledning anbringas genom klipporna för att kunna 1) 1867 års bestämning anser jag korrekt. 2) Lit.-fört. 69). ] | ( KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9. 55 afläsa vattenhöjden vid alla tider på året. En sådan lär ock vara under arbete, enligt hvad tidningarne under sommaren 1886 haft att förmäla. Vid Landsort inhögg Öfverste AF ScHULTÉN d. 29 Maj 1800 tvänne vattenmärken, det ena i östra och det andra i vestra hamnen.') Båda hafva det utseende som fig. 37 utvisar. Det östra märket är inhugget på norra sidan af Hönsholmen, som numera sam- manhänger med fastlandet, och som är till venster, när man ror ut ur hamnen. Det vestra märket inhöggs 1 vestra hamnen på Pallarudden, som ligger till venster vid ut- roendet ur hamnen. Det igenkännes lätt af en kullrig, ingröpt sköl uti sjelfva hällen. BRUNCRONA uppgifver, att dessa märkens vågräta linier, som inhöggos år 1800 i vatten- ytan, befunnos år 1822 1 fot (30 cm) öfver vattenytan. Ar 1839 finner ALMLÖF det östra märket vara 1,10 fot (32,5 cm) och det vestra 1,20 fot (35,5 em) öfver medelnivån. Ar 1867 d. 3 Aug., kl. 8 f. m., befans det östra märket 0,43 fot och det vestra 0,55 fot öfver vattenytan, som af lotsarne uppgafs vara 3 fot högre än medelnivån, hvilket en half timme senare befans öfverensstämma med vattenmätaren, ty denna visade XIII3 eller 0,5 fot öfver årets medelhöjd. Vattenmärkenas höjd skulle således i medeltal vara omkring en fot (30 cm). Till upphjelpande af de nära på utplånade märkena inhöggs ett 0,3 fot djupt hål i midten af de små vågräta linierna, hvarjemte årtalen uppfriskades. Ar 1868 d. 16 Juli, kl. 10 f. m., visade vattenmätaren XII,6 och de båda märkena voro samtidigt 1,2 fot öfver vattenytan, då sålunda den normala höjden blir en fot. I vestra hamnen iakttogs, att fina alger växte jemnt 1 vattenytan, eller nästan 3 cm der- öfver, således endast 3 a 6 cm under hafvets medelnivå, hvilket ej öfverensstämmer med algrandens läge samma år i skärgården kring Säfvö, ty här fans algranden 12 cm under medelnivån. Enligt BRUNCRONAS uppgift blefvo dessa vattenmärken vid Landsort inhuggna i slutet af Maj och i dåvarande vattenyta, men det nämnes ej, om det var medelnivån för Maj månad, som plägar vara lägre än sommarmedelståndet. Märkligt är, att de olika mät- ningarne åren 1822, 1839 och 1867—68 kommit till ungefär samma resultat. Har ALM- LÖFS mätning varit riktig, så skulle en ringa höjning af vattenståndet hafva egt rum under perioden 1839—1868, hvilket i viss mån stämmer öfverens med observationerna från Säfvö skärgård. En fast klippa i inloppet till vestra hamnen, kallad Hamnsten, var, såsom BRrRUN- CRONA berättar, enligt lotsars utsago, förr aldrig 1 vägen, men hindrade på 1820-talet sjöfarten; år 1867 befans den ligga 1 till 13 fot (30 a 45 cm) under vattenytan, men upp- går, enligt uppgift på stället, nästan aldrig 1 vattenbrynet. BRUNCRONA omnämner äfven dels en stor, röd sten, vester om Krokskärs hamn (N. br. 58? 48'), som 1822 befans 1,83 fot (54,5 cm) öfver vattenytan, men 50 år förut knappt varit synlig; dels en sten vid Idmaren, som likaledes år 1822 stod 2 fot (60 cm) öfver vattenytan, men 50 år förut med sin spets var i jemnhöjd med densamma. Jag har ej besökt de nämnda platserna. 1) Enligt BRUNcronsa. Lit.-fört. 31). AG LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER, 55. Södra Stäket eller Baggens-Sundet (N. br. 59? 18). Ar 1855 blef Prof. ERDMANN ') genom Bibliothekarien C.G. Svyfeg gjord uppmärksmn på, att uti Riksarkivet finnes ett Kungl. bref af d. 7 Juni 1704, som previlegierar Öfverintendenten Baron Ni- copEMUS Tessin ott kanalisera detta emellan Vermdön och fasta landet beltgna sund. Till ledning för detta kanalarbete inhögg man år 1704 tvänne likadana märken i fasta bergklippor, ett på hvardera sidan om sundet, och bestående af 12 tum långa och nära två tum djupa skåror. — Dessas lodräta höjd öfver grundaste farleden i sundet bestmades till 154 fot. Prof. EROMANN har antagit, att dessa märken skulle år 1704 befunnit sig toll fot öfver vattenytan och stöder sitt antagande på en anteckning å den karta, som blifvit upprättad öfver sundet. I denna anteckning eller påskrift af en JAKkoB HAGMAN heter det bland annat: »Anno 1724, den 13 Maj, var jag, tillika med herr Assessor CARL- urm vid Staket och rättade djupleken i den fria genomfarten, då ett märke höggs uti en påle jemnt med vattnet, hvarunder rätta djupleken skulle blifva till 31 fot. som var enligt med den djuplek, som af ålder varit» Anmärkas bör, att vid kanalarbetets utfö- rande skulle nedläggas en bom tvärs öfver sundet, hvars öfverkant skulle ligga i jemn- höjd med den förutvarande farledens grundaste ställe, således 154 fot under skårorna i berget. De båtar, som kunde framkomma, utan att bommen behöfde öppnas, skulle vara fria från afgnld. Härutaf kan man förstå, att HAGMAN, vid sin inspektion år 1724 »rät- tade», således möjligen ändrade bommens läge, så att vattendjupet öfver bommen blef 34 fot. Men häraf följer ej, att man af de framlagda uppgifterna med full säkerhet kan draga den slutsats, att vattenytan stått 12 fot under märkena det år, då kanalarbetet börjades, eller år 1704, såsom ERDMANN antagit. Ar 1855 d. 9 Sept. afvägde ERDMANN dessa märken och fann Vermdö-märket 13,88 fot och fastlandsmärket 15,04 fot öfver vattenytan. Samtidigt visade vattenskalan vid Slussverket i Stockholm XIV,oo vid fullkomligt lugnt väder. Med beräkning af, att medelnivån för åren 1801—54 varit XIV,o9 fot, er- håller ERDMANN höjden för Vermdö-märket 13,79 och för fastlandsmärket 14,95 fot, hvaraf skulle följa, att Vermdö-stranden skulle hafva höjt sig under perioden 1704—1855, eller under 151 år, 1,79 fot samt fastlandsstranden 2,95 fot; den senare således 1,16 fot mera. Denna olika höjning af tvänne punkter, hvilkas afstånd endast är 440 fot, föranleder ErD- MANN att tro, att man begått något misstag vid den ursprungliga afvägningen. Ar 1879 förnyades afvägningen af A. BÖRTZELL,"”) som fann Vermdö-märkets höjd öfver Saltsjöns medelnivå, (beräknad efter medeltalet för åren 1825—1875) vara 13,67 fot och fastlandsmärket 14,73. Höjdskilnaden mellan båda märkena skulle således enl. Erp- MANN vara 1,16 och enl. BörTZELL 1,06 fot. Differensen (0,10) mellan dessa afvägningar behöfver ingalunda utvisa en olikformig höjning af de båda punkterna under perioden 1855—1879, utan kan bero derpå, att man vid afvägningen af de i bergen inhuggna skärorna ej haft noga bestämda punkter att utgå från. BÖRrRTZELL anmärker äfven, att fastlandsmärket ej är fullt vågrätt. Han utgick emellertid från den lägst belägna änden, hvilket äfven ERDMANN lär hafva gjort, enligt Bibliothekarien STYFFES uppgift- För att i framtiden erhålla säkrare uppgifter, borde jerndubbar inslås i bergen och dessa afvägas. Man bör derjemte ej beräkna medelhöjden för saltsjöns vattenstånd efter 1) Lit.-fört. 54). 2) » 71). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9. 51 observationerna under långa perioder, såsom ERDMANN och BÖRTZELL nu gjort, utan efter vattenståndet de år, då afvägningarne skedde. Om detta iakttages och om man med FORSSMAN ”) antager, att den beräknade medelnivån för år 1855 var XII fot och för år 1879 XIII,42 så erhåller man följande resultat: 1855. 1879. WEB OO ESG cr LR IA 14,04. IB GYSTENDG STIFT RS Sr ror 15,33. 15,10. eller i medeltal 0,18 fot (5,5 em). Dessa tal hafva mera värde för framtida efterrättelse än för bestämmandet af den sekulära förändringen under perioden 1704—1879. Att dock en höjning af landet (eller en negativ rörelse af vattenytan) egt rum emellan åren 1704—18535 är dock påtagligt, och det synes äfven som ett stillastående i rörelsen egt rum (ja till och med en motsatt rö- relse) under perioden 1855—1879, hvilket erinrar om förhållandet vid Landsort. 56. Stockholm (N. br. 59? 19'). För A. E. NORDENSKIÖLDS”) beräkning af nivå- förändringen vid Stockholm enligt de vid slussen verkstälda mätningarne har jag förut redogjort (s. 17). Enligt densamme skulle vattenhöjden i Saltsjön varit år 1774 XV,10 och år 1852 XIl72, alltså den negativa rörelsen 1,38 fot under perioden 1774—18352. FORSSMAN har gjort en beräkning för åren 1825—1875 och dervid bestämt vattenståndet år 1825 till XIV,o9 (enl. NORDENSKJÖLD XIV,20) samt för år 1875 till XIl46; den nega- tiva rörelsen under 50 år alltså 0,63 fot. Vill man efter FORSSMANS beräkningar bestämma den sekulära och den årliga rörelsen för olika perioder, så blifver den: sekulära. ärliga. för perio den 820 ur 1,26 fot. 0,37 cm. » N1825—5N ookiooseosrsos ILLER. 3 0,54 » » NÖD DM ocsumonsecceos 103 0,30» 57. Kastellholmen vid Stockholm (N. br. 59? 19'). På denna holmes nordöstra sida och på den nästan lodräta klippväggen under mastkranen inhöggs af ERDMANN”) d. 15 Okt. 1847 ett vattenmärke, bestående af två vågräta linier, förenade genom en lodrät linie (fig. 38). Den nedre linien utsattes vid den vattenmedelnivå, som beräknades af de för åren 1819—1846 vid slussverket gjorda mätningarne, och som af ERDMANN be- stämmes till VIII fot 73 v. t. efter den år 1847 begagnade nollpunkten, således motsva- rande XIV,0 efter nyaste skalan.”) Vill man reducera vattenmärkets höjd till medelnivån för år 1877 enligt FORSSMANS bestämning, XIIL81, blir dess höjd ungefär 0,2 fot (59 cm) öfver medelnivån det år, då det utsattes. 1) FORSSMANS beräkningar gå ej längre än till och med år 1875, men då nivåförändringen pr år befunnits vara — 0,0103 fot, har jag ansett att man kan sätta medelhöjden för år 1879 till XIIL42. (För år 1875 var den XIIT,46.) 2) Lit.-fört. 58). ö) » 47). 2) Jfr ITät.-fört. 53, s. 33 och Lit.-fört. 58, s. 286. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 22. N:o 9. [0 6] AR I.RONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERMIGER KUSTER. 58. Sandhamn (N. br. 49? 17') i skärgården omkring 50 km öster ut från Stock- holm. Här utsattes år 1869 den 12 Sept., kl. 5 e m,, tvänne vattenmärken. Det ena inhöggs & Sandhomnsön i den nordostliga delen af det 8. k. Qvarnberget å en sluttande hall (fig. 3920). Det andra inhöggs 4 den midt emot liggande Telegrafhohnen & en liten bergpall, som vetter åt vester (fig, 396). Den nedre linien var i samma nivå som Sand- hamnsmärket, således 0,35 fot öfver vattenytan, som stod i algranden och var alldeles stilla. Dessa båda märken finnas midt emot hvarandra i smalaste delen af sundet emellan Sandhamn och Telegrafholmen. Vid det närbelägna Grönskär visade vattenmätaren samma dag, kl. 11 f. m., XIHlis eller Ojo6 fot lägre än den af ForssmAnN beräknade medelniväån. Dessa vattenmärkens höjd öfver medelnivån skulle alltså vara 0,73 fot (9 cm). 59. Grönskär (N. br. 597 17”), belägen 7 km öster om Sandhamn. Enligt Erp- MANN inborrades jernarmen till vattenmätaren i en brant och slät berghäll i den 8. k. södra hamnen åå Grönskäret, beligen omkring 600 fot från fyrtornet på en ungefärlig höjd öfver medelnivån af 1,5 fot. Skalans axel inpassades vid graderingen XIV,so, och en vågrät linie uthöggs temligen djupt till 0,75 fots längd på ömse sidor om jernarmen. Af- ståndet från gaffeln till sjöbottnen var 4,7 fot. Några förändringar hafva ej vidtagits vid denna station sedan uppsättningen, utan uppfyller den alla rimliga fordringar. FORSSMAN beräknar den årliga landthöjningen på denna plats under perioden 1852—75 till O,w14 fot eller 0,34 em, alltså nästan samma mått som vid Stockholm. 60. Kappelskär (N. br. 59” 43). BRrRUNCRoNA omnämner, »att utanför Kappelskär i Stockholms skärgård vid segelleden till Finland har JomaAn HI år 1555,') då han låg här för motvind, på en långsluttande holme låtit inhugga omkring två fot öfver vatten- ytan sitt vapen, namn och årtalet. På samma ställe inhöggs år 1719 en »åminnelse af engelska och svenska flottornas förening». Det är möjligt att denna plats, redan förut känd genom tvänne inskrifter, kan befinnas lämplig till inhuggandet af ett vattenmärke. Uppgiften att Hertig JoHAN låtit inhugga namnet m. m. »2 fot öfver vattenytan», är väl så att förstå, att BRUNCRONA fann årtalet m. m. ett par fot öfver vattenytan. Om denna gissning är riktig, skulle någon betydlig vattenminskning ej kunna hafva egt rum på denna plats. 61. Stockholmen vid Gisslingö (N. br. 59” 46') i skärgården öster om Norrtelge. I ankarplatsen SO. om Gisslingö finnes på vestra sidan af ön Stockholmen ett vatten- märke, inhugget af BRUNCRONA i Aug. 1809 vid det tillfälle, då Amiral CEDErRsTRÖM hade svenska flottan samlad i denna skärgård till försvar för kusten. Inom en cirkel eller orimslinga finnes en minnesskrift derom, och derunder skulle enligt BrRuNCRONA finnas två vågräta linier. »Vattnet stod då 1 fot (30 em) under midten emellan båda linierna.» ERDMANN, ”) som besökte platsen år 1847 d. 2 Juni, fann den af roddarne angifna medel- nivån 1,10 fot (33 cm) under midten emellan de båda linierna, af hvilka den nedersta ej 1) Således som hertig. 2) Lit.-fört. 44). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 59 är helt och hållet uthuggen, utan representeras af tvänne streck, som utdragna skulle sammanlöpa till en linie. Det blåste vid tillfället en stark ostnordostlig vind. Enligt mina anteckningar skulle vattenmärket år 1867 haft det utseende; som fig. 40 utvisar. Alltså, från ringen löper ned en lodrät linie, som slutar med en vågrät. Afståndet emellan de linier, som bilda ormslingan eller ringen var 3,5 tum (10,5 cm) och från nedre ringlinien till vågräta linien 1,45 fot (43 cm). Vattnet stod d. 1 Aug. 1867, kl. 6 e. m., då en nordlig kultje blåste, 0,55 fot under den vågräta linien, och vatten- ståndet sades vara nära en fot högre än vanligt. Till jemförelse kan nämnas, att vatten- ståndet vid Grönskär var nära 4 tum för högt, och att det uti Svartklubbens journal för samma dag finnes noteradt, att ingen mätning egde rum på grund af hög sjö. Med an- tagande af 0,75 fots för högt vatten skulle den nämnda vågräta liniens höjd öfver medel- nivån vara 1,3 fot (39 cm). Men då min anteckning om vattenmärkets utseende ej stämmer öfverens med BRUNCRONAS eller ERDMANNS beskrifning, kan någon tillförlitlig slutsats ej dragas af mina mätningar, då dertill äfven kommer att väderleken ej var gynnsam. ') Ar 1878 d. 22 Juli mättes vattenmärket af FAGERHOLM, ) som aftecknar det så som fig. 55, Tafl. IV, utvisar (troligtvis schematiskt). Han fann då den öfre linien 0,s5 fot (26,5 cm) öfver medelnivån (bestämd genom jemförelse med Svartklubben). Enligt skrift- ligt meddelande från Dr FAGERHOLM är afståndet emellan de båda vågräta linierna honom obekant. Både FAGERHOLM och jag hafva således utgått vid mätningen från den öfre linien, och då det ej hvarken hos BRUNCRONA, ERDMANN eller FAGERHOLM finnes någon uppgift om afståndet emellan de båda omtalade linierna, kunna följaktligen de år 1867 och 1878 gjorda mätningarne ej jemföras med dem från år 1809 och 1847. Om detta vattenmärke har jag noterat, att det befinner sig å en tvärbrant klippa i en liten bugt, der en båt beqvämt kan löpa in. 62. Vedlösa (N. br. 59? 51). Denna holme är belägen SO. om Arholma, och på dess nordvestra udde finnes å en sluttande häll det af BRUNCRONA år 1820 utsatta vatten- märket (fig. 41). ERDMANN ”) fann år 1847 d. 2 Juni den vågräta linien 1,1 fot (32,5 cm) öfver vatten- ytan, som var lugn och sades vara 1 medelnivå. Tjugu år senare, nämligen d. 1 Aug. 1867, kl. 11 f. m., (då en frisk nordlig kultje blåste), var den vågräta linien 0,85 fot öfver vattenytan, som uppgafs vara »åtminstone 4 tum högre än lagligt sommarvattem. Denna uppskattning är ej för hög, ty vid Grön- skär visade mätaren 0,4 fot för högt vatten och vid Svartklubben synes äfven vattenståndet hafva varit för högt. Med antagande af 3 fot för högt vatten, skulle märkets höjd hafva varit 1,35 fot (40 cm) öfver medelnivån. 1) Jag hade ej noterat mig till minnes ERDMANNS beskrifning om den nedre, ofullständiga linien, som jag derför ej observerade och kunde således ej mäta från »midten emellan de båda linierna», 2) Lit.-fört. 69). | >) » 44). 50 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVEMGES KUSTER, 63, Svartklubbon (N. br. 609 11') - EROMANN uppgifver om vattenmätaren, att jernarmen fastkilades uti ett nästan lodrätt berg vid den & k. klubbhålan,' på en unge- Mrlig höjd af 2 fot öfver medelnivån; att skalans axel inpassades vid graderingan XV; att on vågrät linie uthöggs i berget 6 tum på ömse sidor om jernarmon, samt att aft ståndet från gaffeln till sjöbottnen var 6 fot. Vid mitt besök på Svartklubben 1867 ant tecknades, att jornarmen befans i godt stånd, men hade en gång genom is blifvit afbruten, samt att platsen vid Klubbhålan temligen ofta är utsatt för sjögång, hvarföre afläsningen af vattenhöjden brukade ske på en graderad trätafln, som var fastspikad på en liten pål= brygga i båthmanen. Graderingen på denna trätafla stnmde temligen noga öfverens med den ursprungliga vattenskalans. Arv 1869 skedde afitsningarne fortfarande i båtbamnen; Vid anställd afvägning befans jernarmens klyka ungefär on half tum lägre än motsvarande punkt på hamnskalan. Den lilla bryggan tycktes ej hafva tillrieklig fasthet att motstå stötar af båtar, som lägga till, och sjelfva träskalan stod icke fullt lodrätt. -FAGERUOLM föreslår, att en fastare anordning borde vidtagas, t.ex. genonv att fastsätta i bottnen på lämpligt ställe i hamnen en grof jernstör medelst snedstyfvor. ut Ar 1820 utsatte BRUNCRONA ett vattemnärke (fig. 42) på nordöstra sidwr åf Båk- berget nordvest från fyrtornet. Den vågräta linien var då (d. 19 Aug.) 1,67 fot (49,5 cm) ofver hafsytan. Ar 1839 fann Armöör den vågräta linien 1/10 fot (32,5 cm) öfver den antagna medelnivån. bear Imni Ar 1847 d. 5 Juni fann ERDMANN vattenmärkets höjd vara 2 fot (59 cm) öfveér den af fyrmästaren och lotsarne uppgifna medelnivån. Men som enligt ERDMANNS upp- gift denna dag rådde stark nordostlig storm, torde det hafva varit svårt att bestämma vattenhöjden, ty stället är besväradt af sjögång äfven vid obetydlig vind. Sålunda har jag antecknat, att på morgonen den 29 Juli 1867 var vädret nästan lugnt och dock vräkte sig sjön, på den yttre sidan af ön, der vattenmärket är beläget, så våldsamt, att det var omöjligt att noga bestämma vattenhöjden, under det att å öns fastlandssida sjön var spegelblank. Denna sjögång var förebud till den nordliga storm, som började samma dag på aftonen och fortfor de två följande dagarne samt öfvergick den 1:sta Aug. till frisk bris. Ofvannämnda dag, d. 29 Juli 1867 tyckte jag mig kunna uppskatta vattenmärkets höjd vara en fot öfver den oroliga vattenytan,') då samtidigt vattenmätaren visade XII,6, och då medelnivån enligt FOrRssMAN var XIL33, skulle alltså märkets höjd vara 1,27. s De följande dagarne visade vattenmätaren alltjemnt högt vatten, nämligen d. 30 Juli kl. 7 e m. Xllos och den 31 Juli XI,5. Anmärkningsvärdt är att under dessa tvänne dagar, då jag sjelf uppmätte vattenhöjden i den lugna båthamnen, det blifvit i journalen af fyrmästaren antecknadt, att ingen uppmätning kunnat ske på grund af hög sjö, och samma anteckning finnes äfven för den 1:sta och 2:dra Aug., då vädret var rela- tivt godt. Ar 1869 d. 5 Juli, kl. 5 f. m., var den vågräta linien ungefär 0,85 fot öfver vatten- ytan, och då samtidigt vattenmätaren visade XII: samt medelnivån låg vid XII31, skulle alltså märkets" höjd detta år hafva varit 0,92 fot (27,5 cm) och följaktligen en höjning af vattenytan uppgående till 0,75 fot (22 cm) hafva egt rum sedan år 1820, förutsatt att verkliga medelvattenståndet då blifvit iakttaget. !) Att denna uppskattuing var för hög, inses af det följande. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9. 61 Det förtjenar anmärkas, att den klipphäll, hvaruti märket är imhugget, är genom sprickor skild från det öfriga berget, hvarigenom möjligen en ringa sättning kan hafva försiggått eller möjligen 1 en framtid ske. Man bör äfven taga i betraktande, att BRrRuN- CRONAS vattenmärke utsattes i slutet af Augusti, då vattenståndet brukar vara högt, hvilket skulle ytterligare tyda på, att här skett en nivåförändring, motsatt den man annars plägar finna vid Sveriges kuster. Är 1878 d. 31 Juli finner FAGERHOLM') vattenmärkets höjd öfver medelnivån vara 1 fot (30 cm), således ungefär samma höjd, som 1869. De af FORSSMAN gjorda beräk- ningarne utvisa dock, att medelnivån under perioden 1852—1875 sänkts 0,16 fot (5 cm), motsvarande en årlig sänkning af 0,007 fot (0,22 cm). Perioden är dock för kort och nivå- förändringen för ringa för att kunna gifva goda skäl för en bestämd slutsats. Så mycket torde man emellertid kunna påstå, (för så vidt nämligen ofvannämnda klipphäll ej satt sig), att ingen väsentlig höjning af landet egt rum sedan 1820, utan snarare tvärtom. Sedan 1839 synas förändringarne hafva varit mycket ringa. 64. Gräsön (N. br. 60” 18'). På denna ös vestra sida utsattes af BRUNCRONA genom Lotslöjtnanten Oror FLUMEN ett vattenmärke år 1820. Det befinnes på en lodrät oneisklippa S. om Strandtorpet, men norr om sundet emellan Gräsön och Käringön, och har det utseende som fig. 44, Tafl. IV, utvisar. Klippan korsas af en gång af pegmatit- gramit och invid klipphällen är 3 famnar djupt vatten. Den vågräta linien befans i vatten- ytan d. 13 Sept. 1820, då vattenståndet ansågs normalt. Ar 1834 d. I Juli besöktes platsen af LyELL,”) som fann märket 4,5 tum öfver vattenytan, hvilken både af Löjtnant FLUMEN och af roddarne ansågs 1 å 2 tum för hög på grund deraf, att en svag nord- -vestlig vind blåste genom sundet innanför Gräsön. De föregående dagarne hade vädret varit lugnt. Man kan på grund häraf skatta märkets höjd öfver medelnivån till 0,6 fot (18 cm). Ar 1839 fann ALMLÖF afståndet från märket till vattenytan 1,0 fot (30 cm). Ar 1847 d. 8 Juni uppmättes af ERDMANN”) märkets höjd öfver vattenytan »vid lugnt väder och medelhöjd» vara 0,83 fot (24,5 cm). | Ar 1866 d. 5 Juli uppgifves af SBELKIRK,") att märket var 6 a 7 tum öfver vattnet, men huruvida det var jemnt vattenstånd nämnes ej. Ar 1867 d. 29 Juli, kl. 12 midd., fann jag märket 0,6 fot öfver vattenytan, som af en lotsålderman uppgafs vara 1 fot för hög. Sydlig bris blåste genom sundet och samtidigt visade vattenmätaren vid Svartklubben 23 tum och vid Djursten 13 tum för högt vatten. I sundet torde dock vattnet varit högre uppdrifvet, dock knappast 1 fot. Ar 1869 d. 25 Juli, kl. 1 e. m., var linien fullt 0,9 fot öfver den spegelblanka hafsytan. Samtidigt visade mätarne både vid Djursten och vid Svartklubben ungefär 1 tum för högt vatten och märkets höjd kan således bestämmas till 1,0 fot (30 cm) eller samma höjd som 1839. 1) Lit.-fört. 69). 2 » 34). 2) » 44). S) » 39). 62 LEONAND HOLMSTRÖM, OM STRANDLANIENS FÖRSKJUTNING A SVERIGES KUSTER, 65. Furuskärsaviken (N. br. 60? 19). 38 km SÖ: om Öregrund finnes en mycket liten vik med Iängdriktning från norr till söder och begränsad i öster och vester af berg- hällar, som Aro temligen tvärbranta. Denon vik, som nu är mycket grund”) och endast tillgänglig för smärre båtar, säges fordom hafva varit begagnad som vinterhwnn för mindre fartyg. Detta bokräftas deraf, att det ännu finnes åtminstone 7 grofva borrhål, af hvilka 3 Annu hafva qvar de jerndubbar, i hvilka jernringar varit föstade för förtöjningen af fartygen. För omkring 40 år sedan fans ännu en jernring qvar. Fig. 43, Tafil. HI, före- ställer en plankarta öfver denna vinterhwan och siffrorna Iäget af de sju borrhålen, Dessas höjder öfver medelnivån”") befunnos år 1869 vara: N:o I 2,85 m., N:o 2 2,70 mi, N:o 3 2,65 m.,' N:o 4 2,38 m., N:o 5 2,17 m., N:o 6 1,09 mi, N:o 7 2,17 mi; Det 540 fot (160 m.) breda näset, som skiljer Furuskärsviken från Sunnanöfjärden, var omkring 4 fot högt. En segellod lär fordom hafva funnits tvärs öfver det låga näs, hvarmed Öregrunds- halfön sammanhänger med fastlandet. - Skeppsyrak och ankaren hafva der blifvit funna. 66. Öregrund (N. br. 607 20-30”). I den nordöstra delen af hamnen finnes ett vattonmmärke (af utseende enligt fig. 45) å en berghäll vid den s. k. Skatskrubban eller Skatudden. Märket utsattes på min begäran år 1869 af Lotsåldermannen Kapten C.G. SÖDERLUND, men blef ej fördighugget under min dervaro. Afsigten var att den vågräta linien, som nu är ungefär 1 fot lång, skulle fortsättas nedåt till jemnt vattenstånd. Som emellertid de meddelanden om detta märke, hvilka jag erhöll i slutet af år 1869, för- kommit, kan jag om detsamma endast anföra följande. Enligt uppgift år 1879 af Stads- ingeniör J. A. STrRosGE i Öregrund skulle märket vara 2,45 fot »öfver tillförlitligt utrönta lägsta vattenståndet. — Detta uttryck betyder detsamma som »vanligt vattenstånd» enligt meddelande år 1886 från Hr SÖDERLUND, som äfven uppgifver, att någon förändring i vattenståndet ej egt rum under de senaste åren. Bredvid Topogr. kartverkets fixpunkt i Öregrund vid södra stranden af Öregrunds- viken, hvilken fixpunkt är markerad med ett kors och derunder FA, har: FAGERHOLM”) utsatt ett vattenmärke år 1879. Det befinner sig 11,2 fot (3,33 m) vester om nyssnämnda fixpunkt, omkring 10 fot (3 m) från södra stranden af viken och 8 fot (2,4 m) vester om förlängningen af Kallargatans vestra husrad och är markeradt med öfre ytan af en på 5 linier när i berghällen vertikalt indrifven jerndubb, omgifven af ett i hällen inhugget V. Genom nivellering bestämdes denna fixpunkts höjd öfver skalans axel (fästad vid XIV,73 på skalan) vid Djursten till 1,59 fot. Samtidigt (eller ””/;, kl. 2 e. m.) visade mätaren vid Djursten XIIL6, hvaraf följer att fixpunkten var (1,59 + 14,73 — 12,6) = 3,72 fot öfver vattenytan vid Djursten, samt enligt direkt mätning 3,65 fot öfver vattenytan på platsen- Skillnaden i vattenstånden skulle således varit 0,07 fot. Medelnivån vid Djursten enligt 24 års observationer sättes lika med XII,o6, hvaraf skulle följa, att fixpunkten skulle vara 3,36 fot (1 m) öfver denna medelhöjd. FAGERHOLM uppgifver äfven, att den topografiska fixpunktens höjd öfver dubben är 0,31 (9 cm) och dess höjd öfver medelnivån 3,67 fot (1,09 m). !) Viken synes tillgrundad genom upplandnving. 2) Beräknad efter Djurstens station, der mätaren samtidigt visade 2 tum för högt vatten. 3) Lit.-fört. 69). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9. 63 67. Djursten (N. br. 60? 22'). Denna fyr är belägen på Gräsöns vestra sida. Om vattenmätaren uppgifver ERDMANN ”), att jernarmen fästades i en bergbramt vid stran- den, ett par hundra fot sydvest från fyrbåken på en ungefärlig höjd öfver medelnivån af 1,73 fot; att skalans axel inpassades vid graderingen XIV,73; att en vågrät linie uthögoes i berget 5,s tum på ömse sidor om jernarmen, samt att afståndet från sjöbottnen till gaf- feln var 5,23 fot. Ar 1869 antecknade jag om denna station, att mätningen på senare tiden skett å en skala, fastgjord på en brygga i båthamnen, på grund deraf att den ursprungliga plat- sen är besvärad af starkt sjösvall vid alla vestliga vindar, så att till och med tillträdet till platsen förhindrades. - Någon annan passande häll för jernarmens anbringande finnes icke i fyrens närhet. De båda skalorna befunnos noga stämma öfverens. Denna station anses af FAGERHOLM ej vara lämplig på grund deraf, att vattnet drifves starkt in i Öregrundsgrepen vid vissa vindar. Enligt FORSSMANS beräkningar skulle nivåförändringen vid Djursten under perioden 1852—75 endast utgöra 0,1 fot, motsvarande en årlig sänkning af vattenytan af 0,13 em. 68. Löfgrundet (N. br. 60” 45). På nordvestra sidan af denna ö, som är be- lägen ett par mil NO. om Gefle ligger ett större flyttblock af gramitförande gneiss. Det kallas Svarthällen eller Rudmansstenen. På detta inhöggs år 1731 på anmodan af Crr- stUs ett vattenmärke af Magister RUDMAN. Det består af årtalet 1731 och derunder en linie, till hvilken hafvet då för tiden stod”) (fig. 464). Denna sten”) skulle enligt Crr- sus hafva legat med toppen i vattenytan omkring år 1680 och vattnet skulle här hafva fallit undan 2,05 fot (61 em) på 50 år. Enligt HÄLLSTRÖMS tabell bestämdes vattenmär- kets höjd öfver vattenytan år 1785 af Prof. ScHULTEN till 2,9 fot (86 cm”) och af RoB- SAHM år 1796 till 2,17 fot (64 em). Ar 1811 skulle, enligt en hos FORSSMAN förekom- mande uppgift, vattenmärket hafva legat 2,12 fot (72 cm) öfver hafvet. BRUNCRONA upp- gifver dess höjd vara 2,5 fot (74 cm) år 1820, och år 1831 var dess höjd enligt FORSSMAN likaledes 2,5 fot (74 cm”). Platsen besöktes år 1834 af Lyrrr. Han betecknar hällen såsom liggande i en grund vik på östra sidan af ön”) samt att det är »a fixed rock». Djupet invid hällen på den sida, der märket är inhugget, var 73 fot (2,23 m). Märket befans d. 3 Juli 1834 ej fullt 3 fot (2,9 fot eller 86 cm) öfver den uppskattade medelnivån. Han uppgifver äfven, att det fans en 2$ fot lång linie, något oregelbunden och utan årtal samt 2,5 fot (74 cm) under det ursprungliga märket. Denna linie uppgafs af öbefolkningen vara in- huggen 1820. Ar 1839 fann ALMLÖF”) vattenmärkets höjd vara 3,12 fot (93 cm). 1) Lit.-fört. 56). ?) » 4) s. 44. 2) Dess dimensioner äro enligt ERDMANN ungefär 5 fot i höjd, 10 fot i längd och 8 fot i bredd. 2) HÄLLSTRÖMS uppgift är antagligen hemtad ur NORDENANCKARS uppsats (se Lit.-fört. 28). Der uppgifves visserligen 29 tum, men ej hvad slags tum. Under antagande att det menas verktum, blifver märkets höjd år 1785 72 cm. 5) 1831 års vattenmärke (se fig. 460) silter enligt min mätning 2,6 fot (77 cm) under 1731 års vattenlinie. 6) Denna uppgift är felaktig. | 1) Lit.-fört. 36). 64 LRONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER. År 1847. -d. 25 Aug. fann EROMANS ') vattenmärket 3,4 fot (101-em) öfver den af lotsarne uppgifon medelnivån, Ar 1855 var vattenmärkets höjd enligt FORSSMAN 3,07 fot (109 cm; ”) SELKIRK, ') som besökte platsen d. 3 Juli 1866, uppgifver, att stenblocket ligger på den sidan af viken, som är motsatt fiskarehusen (således på vikens vestra strand), samt att vattnet stod 1 fot (30 em) under nedersta linien (fig. 46 6). Öfver denna linie finnes årtalet 1831, hvilket han anser böra vara 1834, således inhugget af Lyron,. Men derom finnes intet nämndt i dennes berättelse. Liniens afstånd från 1731 års märke (2,0 fot) stämmer dock i det närmaste öfverens med den uppgift, som Lyror lemnat om vattenytans höjd d. 3 Juli 1834 (2 fot, 61 v. t). Den dag, då SErKirK mätte vatten- märket, skulle vattnet således hafva stått 2,6 + 1,0 = 3,6 fot (107 em) under det NASPR liga märket. Han tilltgger att vattenståndet var lågt. Ar 1869 d. 28 Juli kl. 8 ce. m,, då vattenmätaren vid Svartklubben och Djusttab visade kl. 2 e m. medelhöjd och den vid Storjungfrun kl. 9 e m. 0,15 fot för högt vattenstånd och då följaktligen vattenståndet vid Löfgrundet kan med al sannolikhet anses hafva varit i medelnivån eller högst 0, fot deröfver, befans 1731 års märke vara 3,55 fot (105 em) öfver hafsytan. Den af Lyerr omtalade linien från år 1820 förbisågs af mig. SELKIRK omtalar den ej heller. Stenblockets topp var 1 fot (30 em) öfver 1731 års märke (af Ceosi berättelse skulle man hafva väntat, att detta afstånd varit omkring 2 fot). Märket befinner sig på blockets nordöstra sida, Vinden hade hela dagen varit laber bris från S.V. Med denna, som jag vågar tro, noggranna bestämning af hafvets medelnivå öfverens- stämmer ej en följande året (1870) af Kommendörkapten ARWIDSSON verkstäld uppmätning af detta vattenmärke, enligt hvilken dess höjd öfver hafvet skulle utgjort 3,9 fot (117 em). ") Alla dessa uppmätningar äro återgifna å fig. 46 b. 69. St. Olofs Sten i Edskösund (N. br. 60” 50). Uti Edskösund, omkring 1 mil NV. från Löfgrundet, ligger ett stort erratiskt block, kalladt St. Olofs Sten, åf betydlig storlek (enligt ERDMANN 30 fot högt, 24 fot långt och 20 fot bredt). - Det har nästan lodräta sidor. På den sydöstra sidan af detta block inhöggs år 1820 ett vattenmärke, som enligt BRUNCRONA skulle bestå af »en horizontel linie; derofvanpå årtalet 1820 samt till höger en vertikal linie». Vattnet stod då 1,92 fot (57 em) under nedersta kanten at siffrorna. Denna beskrifning är emellertid i viss mån oriktig, ty märket hade ursprung- ligen det utseende som fig. 47 h utvisar, hvarvid är att märka, att sista siffrans underkant är ungefär 4 tum lägre än de öfrigas. Ar 1834 fann Lyerr enligt 2:ne samstämmande mätningar d. 3 och 4 Juli hafvets medelnivå 2,3 fot (68 em) under siffran 0. Ar 1839 uppmättes af ALMLÖF ”) detta afstånd vara 2,42 fot (72 cm). hn Lit.-fört. 44). Sö ” 67) s. 18, not 3. » 59). 2) » 67) s. 18, not 3. ”) p 36). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9. 65 o Ar 1847 bestämde ERDMANN ') samma afstånd till 2,67 fot (79 cm). SELKIRK, ') som besökte platsen år 1866, påvisar, att det finnes en vågrät, dock otydlig linie 2 fot under årtalet. Denna är högst sannolikt den vågräta linie, som BRUNCRONA omtalar, men som blifvit förbisedd af LyrErr och ERDMANN. Den är svagt inhuggen i en utstående kant. Enligt min mätning år 1869 d. 28 Juli kl. 12 midd. var denna linie 1,95 fot (58 cm) under siffran 0, och vattenytan, som på de grunder, hvilka vid beskrifningen af Löfgrundsmärket blifvit omnämnda, kan anses hafva varit i medel- nivån, stod 0,9 fot (26,5 cm) under samma linie eller 2,85 fot (84,5 cm) under 0 i årtalet. SELKIRK uppgifver, att afståndet från linien till vattenytan var 15 tum (44,5 cm och således från siffran 0 till ytan 102 cm), hvilket må anses för högt. 69 a. Iggön (N. br. 60? 53'). Den af Cersiws omtalade Rike-Nils” skälsten kände man ej längre till på Iggön (år 1869), fastän hos öns befolkning en sägen dock lefde qvar om Rike Nils, nämligen att han dödat sin hustru och sedan varit »god vän» med sjöjungfrun, hvarigenom han haft god lycka med fisket. På Storgrunna norr om vestra hamnskärsudde och nordligast på detta skär ligger visserligen ett till färgen svart block, som till formen någorlunda öfverensstämmer med den af Cersius beskrifna skälstenen. Dess öfversta spets var dock endast 7 fot öfver hafvets medelnivå (mätningen skedde d. 28 Juli kl. 3 e. m.). Ar 1731 uppgifves Rike-Nils' skälsten hafva legat med spetsen 8 fot öfver hafsytan. Det kan således knappast vara samma block. De två ofvan omtalade stenarne vid Löfgrundet och Edskösund äro erratiska block”) och kunna derföre möjligen hafva blifvit rubbade af isen. Detta tyckes dock icke hafva skett, sedan vattenmärkena inhöggos, såvida man ej vill antaga, att blocken hafva höjt sig så likformigt, att den vågräta riktningen af de inhuggna linierna bibehållits. Likväl hafva de ej samma betydelse som vattenmärken i fasta berghällar. Olofs-stenen ligger i ett grundt, klippigt farvatten och Svarthällen i en lugn vik, hvilket torde hafva bidragit till, att de sannolikt 1 senare tider icke blifvit rubbade ur sin gamla position. 70. Storjungfrun (N. br. 61” 10). Om vattenmätaren uppgifver ERDMANN, att jernarmen inborrades i en mindre berghäll invid södra stranden af Storjungfruns ostligaste udde, helt nära öster om dervarande fiskhamn och på en ungefärlig höjd af 2,50 fot öfver medelnivån; att skalans axel inpassades vid graderingen XV,50; att en vågrät linie uthöggs i berget af 63 tums längd å ömse sidor om jernarmen, samt att afståndet från gaffeln till sjöbottnen var 5,2 fot. Vid mitt besök på denna station år 1869 har jag antecknat, att platsen för den först uppsatta vattenmätaren befunnits olämplig såsom varande utsatt för svår sjö och isgång och att man derför på senare tider verkstält mätning i lots- hamnen, der en klyka för skalans upphängande blifvit anbragt i en pålbrygga. Men äfven denna plats uppfyller ej vilkoren för en korrekt uppmätning af vattenhöjden, ty denna kan ej uppmätas, då den understiger XI-fots-märket på skalan. Vid anstäld af- vägning emellan de båda vattenmätarne befunnos de väl korresponderande med hvarandra. 1) Tit.-fört. 44). 2) » 59). 3) LYELL säger visserligen, att Svarthällen är fast klippa (fixed rock), men så är icke förhållandet. Q K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 22. N:o 9, I 66 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER, Enligt Förssmans beräkningar skulle under perioden 1872-—75 hafsytan hafva sänkt sig 0,42 fot (12,5 em), utgörande en årlig nivåförtindring af 0,54 em. 71. Ljusne (N. br. 61” 12). Då man med båt passerar utmed kusten af fast- landet från Ljusne till Meraker, påträffar man ej långt från förra stället och SO. från detsamma fasta berghällar af granit. Granitpartiet löper ut med tvänne armar i öster och vester, hvaraf den sydlige går utmed sjelfva stranden, De båda armarne bilda en grund, åt öster öppen hamn. Ytterst på den norra armen inhöggs den 31 Juli 1869 kl. 49 oe. m,. ett kors ofvanpå hällen (fig. 49), Dess lodräta höjd var 2,4 fot öfver den lugna vattenytan, som enligt samtidigt gjord mätning vid Storjungfrun var ungefär 0/15 fot öfver beräknad medelnivå. Vattenmärkets höjd är således 2,55 fot (75 em. ') Djupet bredvid hällen var 3—5 fot (1—14 m). 72. Innerstön (N. br. 61” 34). På östra klipparmen till den lilla lotshamnen inhöggs ett kors på öfre ytan af en häll d. 3 Aug. kl. 48 f. m. (fig. 56, Tafl. V). Den punkt, der korset är utsatt, befans 2,62 fot öfver vattenytan, som var något sqvalpig; (vinden frisk, sydlig). Samtidigt (kl. 9 f. m.) visade vattenmätaren vid Storjungfrun, att hafsytan var 1,3 tum under den af FOrRsSsMAN beräknade medelnivån och vattenmärkets höjd kan derföre sannolikt bestämmas till 2,50 fot (74 em). Vattenståndet, som några dagar varit ganska jemnt, började nu blifva oroligt i förening med fallande barometer. Det inhuggna korset pekar med sin längsta arm mot NV. 73. Ternö (N. br. 61” 32). BRUNCRONA omtalar »'Ternö jordfasta sten», som enligt fiskares utsago skulle, omkring år 1770, hafva legat 0,5 fot (15 em.) under hafsytan, men nu (år 1820?) enligt afvägning af Prof. Forsserr befinna sig 1,92 fot (57 em) deröfver. Denna sten kände skärgårdsbefolkningen icke till (år 1869). Vester om Hornslandsudden (N. br. 61” 37') finnes enligt Bruncrosa »Olmö jordfasta sten», som omkring 1770 låg i vattenbrynet, men nu (1820) befinnes 2,83 fot (84 cm) öfver detsamma. Om denna sten eger jag ingen kännedom. 74. Södra Korfgrundet (N. br. 61? 50). Denna holme utgöres af en temligen hög klippa, på hvars norra (eller nordvestra?), mot vattnet brant stupande kant ett märke är enligt Bruscrosa inhugget af Harr (fig. 50, Tafil. 1V). De fem borrhålen tangerade vattenytan år 1821. ”) Ar 1839 fann ArMLör ”) borrhålen 0,83 fot (25 cm) öfver hafsytan. Ar 1869 d. 4 Aug. kl. 4 f. m. fann jag vattenmärket 1,3 fot öfver vattenytan, som var temligen sqvalpig, så att en fullt noggrann bestämning ej kunde ske. Vädret hade varit lugnt hela natten och föregående dag, men det började »friska i» redan kl. 34 på morgonen. Det var landvind (nordvest). Barometern hade stigit ganska mycket sedan ' Från denna plats har jag antecknat, att vattenståndet var »sannolikt ganska högt». Detta bekräftas dock ej genom observationerna öfver vattenböjden vid Storjungfrun. 2) Lit.-fört. 31). 3) » 36). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 9. 67 gårdagen. Vid Storjungfrun stod vattnet kl. 9 f. m. 0,3 fot öfver medelnivån, men sjönk ned till jemnt vattenstånd vid middagstiden, eller samma vattenstånd som föregående dag. Detta i förening med den omständigheten, att landvind var rådande, gör det antagligt, att vattenståndet vid Korfgrund var det närmaste i medelnivån kl. 4 f. m. och att sålunda märkets höjd var omkring 1,3 fot (38,5 cm). 1,6 fot (47 cm) nedom vattenytan fans en utpreglad algrand. 75. Ströms Bruk (N. br. ungefär 61? 52'). Vid denna plats utfaller i mycket sned riktning en större å. Det derigenom bildade näset eller udden (360 fot bred) utgöres helt och hållet af terasser af rullade stenar och grus. Jag räknade fem terasser och fann genom afvägning dem hafva följande höjder öfver hafvet: 53 fot (1,65 m), 73 fot (2,25 m), 93 fot (2,80 m), 11 fot (3,25 m) och 133 fot (4 m). Hvarje terass höjer sig således ungefär ett par fot öfver den nedanför belägna. Ännu vackrare terasser finnas på en liten nästan cirkelrund ö, som ligger utanför Stocka, 3 mil från Ströms Bruk. 76. Notholmen i Jättendals socken (N. br. 61? 56 enligt BRUNCRONA). På denna holme, som ligger i Jättendalsfjärden, inhöggs (enligt BRUNCRONA) af HAHR ett vatten- märke (fig. 51). Det återfinnes på en från sydvestra (eller vestra?) stranden utskjutande klippudde, som begagnas till upplagsplats för ved och bräder. Klippans vägg är brant- stupande ungefär 2 fot öfver vattenytan. Den vågräta linien, 3 tum lång, uthöggs i vattenbrynet år 1821.”') Ar 1847 d. 21 Aug. uppskattade ERDMANN märkets höjd till 0,67 fot (20 cm) öfver medelnivån. Ar 1869 d. 4 Aug. kl. 4 e. m., då mätaren vid Storjungfrun visade medelnivån, befans den vågräta linien 1,05 fot (31 cm) öfver hafsytan. Algranden var 1,3 fot (39 cm) under hafsytan. Klipphällen är genom springor väl mycket afsöndrad från berget. 77. Sundsvall (N: br. 62? 24). Fixpunkten för BörTZELLS afvägning ”) emellan Sundsvall och Trondhjem befinnes å en berghäll invid sjökanten å norra sidan (nära ostligaste punkten) af udden söder om Kellingholm, emellan Sundsvall och Tjufholm. Märket (fig. 57, Tafl. V) utgöres af ett snedt kors med en jerndubb i midten och deröfver 5. G. U. Det utsattes d. 20 Aug. 1869 2,53 fot (75 cm) öfver dagens vattenstånd. Samtidigt visade vattenmätaren vid Storjungfrun medelnivå. 78. Barsviken i Hägdångers socken (N. br. 62” 28'). På vikens östra strand några hundra fot S. om fiskläget utskjuter en temligen betydlig bergudde, å hvilken enligt BRUNCRONA ett märke (fig. 52, Tafl. IV) inhöggs år 1821 af Hautr i nedersta branten invid vattnet, så att den vågräta linien (den öfversta å figuren) vidrörde vatten- ytan. ”) 1) Tit.-fört. 31). ! 2) » 62). 3) » 31). ÖN LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING A SVERIGES KUSTER. År 1847 d. 2 Aug. bestämde EROMANN märkets höjd öfver medelnivån till 1,4 föt (41,5 em) och år 1869 d. 6 Aug. kl. 2 vo. m. fann jag densmoma vara 1,9 fot (56,5 em) öfver vattenytan. Vädret var ganska Jugnt med nordvestlig vind. Samtidigt visade mätaren vid Storjungfrun 0,13 fot för lågt vattenstånd. Om man derutaf kan draga den slutsats, att samma mått skall fråndragas 1,9 fot vågar jag ej afgöra. Sannolikt lär vattenståndet hafva varit något för lågt. Vattenmärket har fått flera tilligg, såsom fig: 52 utvisar. Men hvem som uthuggit dessa, ör mig ej bekant, Afständet från 1821 års- linien till 1836 års-linien är OO fot (12 cm) och från dennua senare till nedersta linien 0,6 fot (18 em). 79, Ulfön (N. br. 63”). I sydvestra inloppet till Ulfösund (sundet emellan norra och södra Ulfön) finnes ett af. Armvör (Lf. 31) år 1822 utsatt märke. ') Det är inhugget på vestra sidan af Bockharet eller Färskäret (fig. 58), å en nära rätt uppstående bergvägg. De fom borrhålen (fig. 59) utvisa vattenlinien om sommaren 1822. 7) »År 1836 d. 11 juli befans detta märke vara 0,54 fot öfver vattenytan, som af öbefolkningen uppgafs vara 1 fot högre än vanligt sommarvatten. Markets höjd skulle således hafva varit omkring 1,5 fotv (44,5 em). ”) Denna bestämning af medelnivån är sannolikt oriktig. ") Ar 1839 fann ALMLör borrhålen 0,69 fot (20,5 cm.) öfver medelnivån. ”) Ar 1847 d. 14 Aug. bestämde ERDMANN ”) märkets höjd till 1,33 fot (39,5 cm). Ar 1867 bestämdes samma märkes höjd vara 1,1 fot (33 cm), enligt uppgift, som blifvit mig meddelad af Lotsdirektör LILLIEHÖÖK. Detta märke vid Ulfön fick jag ej tillfälle besöka. 80. Holmö Gadd (N. br. 63” 36). ERDMANN ') uppgifver om vattenmätaren, att den inborrades i den s. k. Skarstenen, ett stort block i den s. k. hamnen Grafven, på !) Ett ännn äldre vattenmärke från år 1795, utsatt af C. WALLMAN, lär finnas här enligt HänrströMs tabell (Lf. 32). Nivåförändringen under perioden 1795—1822 uppgifves hafva varit 1,58 fot (47 cm). 2) Härom säger ALMLÖP, att vattenmärket »uthöggs vid den vattenhöjd, som af ortens skärboer uppgafs vara så kalladt lagligt vatten eller vanlig sommarhöjd». (Lit.-fört. 36). Detta återgifves enligt en blyertsanteckning, som jag afskrifvit ur något arbete utan att uppteckna, hvarifrån oppgiften är hemtad. Jag vill dock minnas, att jag erhållit såväl denna uppgift som äfven notisen om - SCHWAB-WALLMANSKA märket vid Ratan, af f. Lots-Direktören, kommendör C. B. Luuienöök. De vid Bars- viken år 1836 inhuggna initialerna I. G. A. G. kunna möjligen lemna ledning till utrönande af hvem som visiterat dessa märken år 1836. +) Under mina resor utmed Bottniska vikens vestkust under Augusti månad 1869 lemnades mig ofta af kust- befolkningen den uppgiften, att vattenståndet var en fot eller ännu mera för högt, då det i sjelfva verket enligt samtidig observation vid en af fyrstationerna, var endast några få tum öfver medelnivån. På grund häraf föranledes jag tro, att man är benägen öfverskatta vattenståndet vid denna årstid. De uppgifter, som, lemnades ERDMANN år 1847, tyckas äfven gå i samma riktning, hvarigenom han sannolikt erhållit för höga tal på märkenas höjder. I sammanhang härmed må ej lemnas oanmärkt, att 1869 års medelvattenstånd var ovanligt högt, enligt observationer vid fyrstationerna i Bottniska viken. Mcn samma förhållande egde icke rum söder om Alandsöarne, Endast Stockholmsjournalerna visa öfverensstämmelse med Bottenhafvets vattenstånd. Sålunda var differensen emellan observeradt och beräknadt medelvattenstånd vid Malörn + 0,28 fot, vid - Storjungfran +0,49 fot, vid Djursten +0,38 fot, vid Svartklubben +0,40 fot, och vid Stockholm +0,27 fot, men deremot vid Grönskär +0,15 fot, vid Olands N. udde +0,20 fot, vid Utklippan +0,12 fot, vid Ystad +0,00. Se FORSSMANS tabeller, Lit.-fört. 67. 3) Lit.-fört. 36). a ENE Jr "Dä 7) » 56). DD) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 69 en ungefärlig höjd af 3,1 fot öfver medelnivån; att skalans axel inpassades vid graderingen XVL»'; att en vågrät linie af en fots längd uthöggs 1 fot under jernarmens fäste, sålunda i jJemnhöjd med XV-fots graderingen, samt att sjöbottnens afstånd från gaffeln var 8,5 fot. Enligt uppgift, lemnad mig år 1869 på platsen, hade man år 1854 flyttat vatten- mätaren närmre fyrmästarebostaden, nämligen till den s. k. Kolhuskroken, der den blifvit anbragt på ett stenblock, men i samma nivå som den ursprungliga vattenmätaren. Denna plats befans emellertid snart olämplig, såsom varande utsatt för stark sjögång vid alla vestliga vindar, samt äfven för grund. Vid ett besök på Holmö Gadd befans den nya jernarmen afbruten genom isgång och man hade på senare tider börjat ånyo begagna vattenmätaren på Skarstenen. Denna plats har den olägenheten, att den är så aflägsen från fyrbostaden samt att observatorn måste gå 1 båt för att komma ut till Skarstenen; ') för öfrigt är den väl vald, såsom varande skyddad för såväl sjö- som is-gång genom utanför belägna skär. Man kan derför knappast befara, att det stora blocket kan blifva rubbadt. Det är stor skada, att man knappast kan begagna de här sedan 1852 erhållna uppgifterna på vattenståndet, emedan dels direkta fel blifvit begångna vid afläsningen å skalan, och dels försummelser 1 den dagliga uppmätningen egt rum. Dåvarande fyr- mästaren afläste nämligen 1 fot för lågt tal å skalan, således XII i stället för XIII, och sade sig alltid hafva gjort så. (Han blef tillrådd att fortsätta dermed, till dess han af förmän erhållit andra ordres). Derjemte fann jag, att han under hela första hälften af Augusti månad (jag besökte platsen den 14 Aug.) ej gjort en enda observation utan haft för afsigt att på fri hand ifylla diktade tal i journalen vid månadens slut. ”) Genom dessa felaktigheter är det omöjligt att kunna begagna observationerna vid Holmö Gadd under sommaren år: 1869 till kontroll på vattenhöjden vid de vattenmärken, som då af mig undersöktes. 81. Ratan (N. br. 647). ÅA denna plats finnas flera vattenmärken af gammal datum, dels å Rataskär, dels å Eedskär, begge i omedelbar närhet. a) Rataskär. Midt på dess vestra sida på en häll midt emot bryggan finnes det af HELLANT år 1774 inhuggna märket ”) (fig. 60). Enligt HÄLLSTRÖMS tabell observerades detta märke af SCHULTÉN år 1785, af WALLMAN år 1795 och af HÄLLSTRÖM år 1819 och befans hafva höjt sig under perioden UNC A INS ST FI EPIAETG 0,55 fot (16,5 cm) Ng TN YO 1 AE STA NNE 1,16 fot (34,5 cm) UNfr AS US NIKO far ERA oe de -.. 1,60 fot (47,5 cm). - Ar 1822 bestämde BRrRUNCRONA märkets höjd till 1,5 fot (44,5 cm). 1) Denna senare olägenhet kunde afhjelpas genom utläggandet af en spång från stranden till Skarsten. >) Ett dylikt fusk har icke förekommit vid någon annan station, såvidt jag kunnat finna, utan journalerna hafva alltid varit fullskrifna i rätt tid. Att misstag beträffande vindmätningen äfven begicks vid IHolmö Gadd, har jag i min rapport till Lots-Direktörs-Embetet år 1869 meddelat. ; 3) Under hvilka omständigheter detta märke utsattes är mig ej bekant, ej heller om det finnes någon berättelse derom. | 70 LEONAND HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER. År 1867 bestämdes niväförtindringen under perioden 1774—1867 hafva varit 2,50 fot (74 em) enligt uppgift, som blifvit mig meddelad af Lotsdirektör CB: LirtIEHÖÖK, Ar 1869 d. 16 Aug. kl. I e m, (vid lugnt väder och spegelblank vattenyta, men lägt barometerstånd) befans vågräta linien 2,8 fot öfver vattenytan, som uppgafs vara en fot för hög, Denna uppskattning torde vara för stor, men då jag ej eger tillfälle att kunna kontrollera uppgiften från någon fyrstation, måste min uppmätning af vattenmärket anses hafva föga värde. Emellertid betecknas å fig. 60 såväl det af mig observerade vattenståndet, som det af skärgårdsboar uppgifna medelvattenståndet; det senare med ett frågetecken, h) Ledskär. SO. om Rataskär. Det äldsta vattenmärket på detta skär är inhugget uf Sam. Ciypenius år 1749 ') (ej 1745, som BRUNCRONA uppgifver). CHYDENIUS, som på finska sidan gjort flera iakttagelser öfver vattenminskningen, utsatte vid ett tillfälligt besök i Ratan 1749 ett vattenmärke på Ledskär. Det består af tre små linier, som inhöggos på östra sidan af skäret, enligt BRUNCRONA, i vattenytan, rätt långt från hvar- andra, samt högre upp på den sluttande hällen en tregrenig figur, som med de tre grenarne pekar i riktning mot linierna i vattenytan. Utmed den längsta grenen inhöggs årtalet 1749 (fig. 61 a). Det nämnes intet ord om, att medelnivån iakttogs. Hallen igenkännes derigenom, att på densamma finnes en jernring med årtalet 1831, samt på ömse sidor tvänne magasinbyggnader. Vid mätningarne har man med all sannolikhet utgått från den mellersta af de tre vågräta linierna och derifrån skedde äfven min mätning år 1869. I Härrströms tabell uppgifves, att detta märke uppmätts af ScHurTÉN år 1785, af WALLMAN år 1795 och af honom sjelf år 1819, smmt att höjningarne varit under perioden 1749—1785 .:.... nöbiödanttss 1,7 fot (50,5 cm) ITA LTD ardennern 2,5 fot (74 cm) 3 by fe ka PE Ios Bl VINNAREN 2,6 fot (77 cm). Dessutom meddelas, att ett nytt märke inhuggits år 1795 af WALLMAN (fig. 62). Det utgöres af en vågrät linie med årtalet 1795 och återfinnes på en sluttande häll söder om och alldeles intill CHyYDENIT vattenmärke. Af en blyertsanteckning har jag funnit den uppgift, att det WALLMANSKA märket ej blifvit utsatt efter medelhöjd.”) Ar 1819 fann HALLSTRÖM detsamma 0,65 fot (19,3 cm) öfver medelnivån. ”) Ar 1822 fann BrRUNSCRONA ÖHYDENH märke 2,50 fot (74 cm) och WALLMANS märke 0,50 fot (15 cm) högt, således ungefär samma resultat som HÄLLSTRÖM, tre år förut. Ar 1839 befans enligt ALMLÖFS mätning det WALLMANSKA märket 1,16 fot (34,3 cm) högt. Ar 1869 d. 16 Aug. kl. 12 midd. befans CuybpeEnu märke 3,75 fot (111 cm) öfver hafsytan, som sades vara 1 fot för hög (se ofvan, Rataskär). Jag återfann tvänne af de vågräta linier, som ÖCuHyDeEsius inhögg i hafsytan, men årtalet var doldt under barlast. 1) Tit.-fört. 13). 2) Det fans tillagdt: »(ScHwaBs journal jfr. bärmed) »anm. af HÄLLSTRÖM». Denna journal skulle möjligen kunna uppletas i något arkiv. ?) Jemför härmed att vid Rataskär nivåförändringen under samma period 1795—1819 endast utgjort 1,60 — 1,16 = 0,44 fot (13 cm) och vid CHYDENII märke 2,6 — 2,5 = 0,1 fot (3 cm). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. väl 2,8 fot (83 cm) under den ena linien fans en linie uthuggen med årtalet 1846 ofvanom. Detta nya märke var således 0,94 fot (28 cm) öfver vattenytan den dag jag besökte platsen. Jag är böjd för att antaga, att vattenståndet ingalunda var 1 fot för högt, utan snarare närmare medelnivån, fastän den medföljande lotsåldermannen trodde sig af vattenståndet på Varphällan (ett stort, löst block med jernring, liggande i hamnen) kunna sluta till att vattenståndet var 13 fot för högt. ') Under antagande att vattenståndet verkligen var 1 fot (30 em) för högt, skulle nivåförändringen under perioden 1749—1869 (120 år) utgöra 4,75 fot (141 cm) eller nära 4 fot i seklet (117,5 em). Om de vid olika tider gjorda observationerna hafva utgått från medelnivån, så skulle nivåförändringarne hafva varit mycket olika under olika perioder och störst under perioden 1846—1869. Antagligen är dock 1846-års linien ej tillförlitlig (hvem som utsatt den är mig ej bekant). Deremot torde de år 1819 och 1822 skedda mätningarne förtjena att beaktas, såsom i det närmaste sammanfallande. A fig. 61 b har jag, liksom vid Rataskär, utsatt såväl det direkt af mig observerade vattenståndet, som äfven en fot längre ned den af lotsen upp- skattade medelnivån. De tre vattenmärkena vid Ratan äro, som ofvan är sagdt, 1 omedelbar närhet intill hvarandra, och man borde på grund deraf kunna vänta, att de samtidigt gjorda mät- ningarne skulle stämma öfverens. Men så är ej förhållandet med alla, och detta torde förtjena en utredning. De af mig år 1869 gjorda mätningarne verkstäldes med af- vägningstub, det enda möjliga sättet att noggrant kunna uppmäta dessa vattenmärken, isynnerhet CHYDENII och WALLMANS, som äro utsatta på mycket långsluttande hällar. De äro derföre korrekta och de å figg. 60 och 61 b utsatta vattenstånden för år 1869 befinnas på samma nivå. Om man nu med en passare uppmäter afståndet emellan 1819 och 1869 års vattenlinier å figurerna öfver HELLANTS och ÖHYDENII Vattenmärken, så befinnes det vara i det allra närmaste samma afstånd (i förra fallet 1,20 fot och i det senare 1,15 fot”), och äfven 1819 års mätningar äro således riktigt utförda. Men det- samma kan ej sägas om 1785 och 1795 års mätningar, såsom redan ofvan är antydt i noten å sid. 70 och som äfven skall framgå af det följande. De af HÄLLSTRÖM lemnade uppgifterna om vattenstånden för de nämnda åren har jag utsatt å figuren öfver CHYDENII märke med streckade linier, å hvilka årtalet står till venster. (Den för år 1795 samman- faller med vattenståndet för år 1822). ÅA figuren öfver HELLANTS märke (fig. 60) äro äfven SCHULTÉNS och WALLMANS mätningar utsatta, men med årtalen som vanligt till höger. Med passare kan man nu lätt förvissa sig om, att afståndet från 1819-års linien till 1795-årslinien är betydligt större å HELLANTS märke än å CHYDENH. Detsamma gäller, fast i mindre grad, om afstånden från 1819-års linien till 1785 års vattenlinie. Man finner 1) Varphällan stod med toppen 0,7 fot (21 cm) öfver vattenytan. Lotsåldermannens bestämning af medelnivån är säkerligen för hög, ty vid Malörn visade vattenmätaren dagen förut (d. 15 Aug.) endast 4 å 5 tum högre nivå än den för året beräknade och samma dag endast 3—1 tum för högt. Derpå följande dagen stod vattenytan vid Malörn 1—3 tum lägre än medelnivån. Vid Ratan kan följaktligen hafvet ej gerna hafva stått mer än högst 5 tum för högt. Antager man det senare, så blifver den negativa rörelsen under perioden 1749—1869 111 + 15 = 126 cm. 2) Å HELLANTS märke har HÄLLSTRÖM funnit vattnets affallande hafva varit 1,60 fot och jag 2,80 fot (skilnad 1,20) samt å ÖCHYDENIL märke HÄLLSTRÖM 2,60 fot och jag 3,75 fot (skilnad 1,15). Differensen utgör alltså endast 0,05 fot, ett fel så litet, att det ej kan undvikas vid mätningar af denna art, der man endast har ojemnt uthuggna linier till utgångspunkter. 72 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER, häraf, att SenurTÉnN och WALLMAN ej torde hafva begagnat afvägningsinstrument vid upp- mätningen och derigenom erhållit oriktiga resultat. Som nu den häll, på hvilken CHYDENu märke är utsatt, Ar mycket mera långsluttande än hällen med 1774 års vattenmärke, så har jag ansett 1785—95 års mätningar mera tillförlitliga beträffande sistnämnda märke och med ledning deraf utsatt vattenstånden för dessa år å CuypEsi märke samt betecknat dessa öfverflyttade vatten-nivåer med linier, der årtalen stå till höger, Likaledes hav jag transporterat 1774 och 1867 års mätningar 4 HeLocANTS märket öfver till figuren öfver CiyYpEnu märket, hvarigenom man erhåller en bättre öfversigt öfver vattnets affallande under perioden 1749—1867 åå 1869. Det hela bildar en intressant serie, utvisande ett temligen jemnt aftagande i vattnets affallande. Att 1822 års linien står litet högre än 1819 års linien har föga att betyda och vid 1846 års vattenmärke torde ej kunna fästas något afseende, då man ej har sig något närmare bekant om detsamma. 82. Bjuröklubb (N. br. 64” 28'). Några hundra meter SO. från fyrbostället & en vid sjöhusen belägen mindre granithäll, som skjuter ut i sjön, inhöggs den 17 Aug. 1869 ott vattenmärke, som sedt från sjön har det utseende, som fig. 63 utvisar. Den upp- och ned-vändt T-formiga figuren har man sålunda till höger, då man vänd åt öster afläser årtalet, och den är inhuggen på ett utskjutande klipphörn med lodrät vägg. Den vågräta linien var kl. 7 e. m. 2 fot öfver vattenytan, som af lotsåldermannen sades vara något lägre än jemnt vatten. Vattenmätaren vid Malörns fyr visade samtidigt 0,3 fot för lågt vattenstånd. Vinden var nordlig, god bris. Det var åskväder, men aneroiden visade ganska högt lufttryck, som dock följande morgon var något litet svagare, och då (kl. 6 f. m.) stod vattnet 0,3 fot högre; således märkets höjd 1,7 fot (50,5 cm). Ar 1886 d. 8 Okt. kl. 8 f. m. var märkets höjd 2,1 fot (62,5 cm) och då ansågs vattenståndet vara i medelnivå. Den 10 Okt. var höjden 2,3: fot (44 cm). Detta med- deladt af Fyrmästaren B. OC. Sjöstepr. Vid Bjuröklubb skulle vara lämplig plats för vattenhöjdmätare. 83. Storrebben (N. br. 65? 15) i skärgården utanför Piteå. Ratt i SO. från båken på den vestligaste hällen finnes det vattenmärke, som inhöggs af HELLANT år 1750 (enligt HärnrstrRömM). Det hade år 1869 följande utseende (fig. 64). Öfverst årtalet 1750 med en tre tum lång linie omedelbart under årtalet (4). 32,3 cm under denna linie fans en 2,3 fot lång linie (6). På 74 em afstånd från sistnämnda linie fans en svagare ut- huggen och i ändarne uppåt krökt linie (e) med årtalet 1851 deröfver. Denna linie var 1,2 fot lång. En annan linie (d), ett par tum längre, fans derunder på 17,5 cm afstånd. 12 em under linien d fans en s. k. saltlinie, temligen svag, och ytterligare 17,5 cm längre ned en annan starkt utpreglad saltlinie. Vattenytan stod 20,5 cm under sistnämnda saltlinie den 20 Aug. år 1869 kl. 4 e. m. Hafvet var nästan stilla och barometerståndet ovanligt högt. Vattnets djup invid klippan var endast 1 fot (30 em). Vattenståndet var ögon- skenligen ganska lågt och detta bekräftades af den samtidigt gjorda vattenhöjdmätningen vid Malörn, som visade 0,s fot (23,5 cm) för lågt vatten (men dagen förut endast 0,4 fot och dagen derefter 0,4 å 0,3 fot lägre än den beräknade medelnivån). Harutaf vill jag sluta till, att den nedre saltlinien utmärkte medelnivån vid Storrebben, och i denna nivå KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9. (5) är 1869-års-linien utlagd på figuren. Sistnämnda linie finnes alltså 153,5 cm under linien a och 121,5 em under linien b, hvilken senare jag anser beteckna vattenståndet år 1750, Genom detta antagande blifver mnivåförändringen vid Storrebben under perioden 1750— 1869 nästan alldeles lika med densamma vid Ratan, der den uppskattats till 126 cm för perioden 1749—1869. I öfverensstämmelse härmed anser jag linien d beteckna 1851 års vattenstånd. Detta vattenmärke lär vara inhugget af Rektor Huss i Piteå. Numera finnes ytterligare ett årtal inhugget, nämligen 1884, och derunder en linie. Uti tidningen »Norrbottensposten» finnes en notis derom, enligt hvilken man vid detta nya märkes utsättande skulle ha funnit afståndet emellan 1750- och 1851-års märke utgöra 93 cm och emellan 1851-årsmärket och 1884 års märke 50 cm. Men nu är afståndet emellan linierna b och d enligt min mätning i det närmaste 93 cm (91,5), under det att emellan a och c är 106,5. Häraf följer, att man antagit linien b beteckna 1750 års vattennivå och linien d vattenytan för år 1851, således i öfverensstämmelse med mitt förmodande. På grund deraf har jag på figuren förlagt 1884 års märke 50 cm under linien d. Genom skriftligt meddelande med Apotekare C. A. GELLERSTEDT i Piteå, som utsatt detta märke, har det framgått, att hans anteckningar ej äro så detaljerade, att han med säkerhet kan bekräfta mitt antagande. 1884 års märke utsattes i medelnivån efter lotsarnes bestäm- mande. Vattnet stod då, '”/; 1884, 23,> cm lägre än medelvattenståndet. HÄLLSTRÖM meddelar i sin tabell, att 1750 års vattenmärke uppmättes år 1785 af SCHULTEN och år 1796 af HJortT AF ÖRNÄS. Den förre fann hafvet hafva fallit undan 1,7 fot (50 cm), den senare 1,9 fot (56 cm). Stora terrassbildningar finnas på Storrebben och äfvenledes på flera ställen emellan Piteå och Luleå. 384. Rödkallens fyr utanför Luleå (N. br. 65? 27'). Några hundra fot syd från Kapellet inhöggs år 1872 af Fyringeniören Hr Kapten C. SANDELL ett vattenmärke enligt fig. 65. Detta har meddelats mig af nuvarande Fyrmästaren på Bjuröklubb B. C. SJö- "STEDT, som förut varit fyrmästare på Rödkallens fyr. 85. Hällskär eller Hällgrund (N. br. ungef. 65” 48'). Detta skär ligger vid ut- loppet af Calixelfven VSV. från Carlsborg och är lätt att igenfinna, ty det är det enda i trakten, som har fast berg, och bergarten utmärker sig för sina vresiga och skrynklade skikt. På den sidan af skäret, som vetter åt Carlsborg, inhöggs d. 24 Aug., kl. 7 e. m., ett vattenmärke (fig. 66). Märket befinner sig på en i 45? stupande häll, och den nedre, vågräta linien var 0,+ fot öfver den lugna vattenytan. Lufttrycket var denna och följande dag ordinärt. Den 25 Aug., kl. 5 e. m., stod vatten- således på den nordöstra sidan, ytan 1 å 2 tum under märket. Vattnet hade således stigit 2 a 3 tum sedan föregående afton. En nätt syd-sydvestlig vind hade blåst på eftermiddagen. Vid Malörn visade vattenmätaren hela dagen d. 24 XII2 eller 3 tum lägre än den af FORSSMAN beräknade medelnivån (XII,47), samt den 25 XII,3—XTI,<4. Derutaf kan slutas, att vattenmärkets höjd öfver medelnivån var år 1869 0,1 fot (3 cm). | K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 22. N:o 9. 10 74 ILRONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINTENS FÖRSKJUTNING Å SVEMIORS KUSTER. 86. Raholmen utanför Waånnafjärds by i Neder-Calix socken (N. br. 65” 45'?). Här skall enligt HALLSTRÖM finnas ett vattenmärke, inhugget år 1700 af AND. DAVIDSSON. Det åberopas Afven af ERDMANN på två ställen i hans skrifter") utan att det upplyses om, hvarifrån han hemtat sin uppgift. - Märkligt är, att CELsws ej känner till detsamma, ej heller någon af hans samtida. -Härrström delgifver helt flyktigt i sin tabell, att detta, år 1700 utsatta märke visiterats af HELLANT år 1750 och af ZerBerG år 1775. Den förre fann en landhöjning af 2,05 fot (61 em) och den senare 2,49 (74 em). För öfrigt har jag ej funnit det omtaladt. Vånafjärdsboarne sade sig visserligen hafva hört berättas om detta märke, men ingen hade sett det eller kände platsen. Trots sorgfalligt sökande i flere timmar lyckades det mig ej att påteaffa något märke. Denna 5, eller rättare halfö, (ty nu sammanhänger den med fastlandet med ett näs, som är minst 6 fot högt och kallas, märkligt nog, Sten- sund,) synes ej heller vara egnad till plats för ett vattenmärke. På de nuvarande strän- derna finnas nmaligen ej fasta hällar utan endast lösa block i stor mängd. Nåväl dessa som mindre klippor längre från stranden genomsöktes utan framgång. En battre plats för vattenmärke erbjuder onekligen den midt för nordöstra änden af Raholmen (eller Rå- holmen) belägna bergudden (Bergholm-hällen), den enda med fast berg i närheten. På östra sidan om denna udde på en nästan lodrät klippvägg med 6 fots vatten nedanför inhöggs d. 25 Anug., kl. 12 midd., ett märke i form af ett romerskt 1. Till kännemärke inhöggs på krönet af väggen 5,4 fot (1,6 m) i lodrät höjd deröfver ett kors med 3 tums (9 em) vingar (fig. 67). Märket har en sådan plats, att den ej gerna kan besväras af sjögång. Den vågräta linien var Om fot öfver vattenytan, som enligt samtidig mätning vid Malörn var 0,2 fot för låg. Således skulle vattenmärkets vågräta linie hafva varit 0, fot (3 em) under medelnivån. Möjligt är, att DAVIDSSONS vattenmärke är att söka på denna bergudde, hvilket först efter mitt besök på platsen fallit mig in. 87. Malörns fyr (N. br. 65” 32'). Vattenmätaren är anbringad i en 12 fots djup brunn, belägen 170 fot från närmaste strand. Hafsvattnet silar sig igenom marken, som består hufvudsakligen af klappersten, grus och grof sand samt stiger och faller i brunnen på 15 minuters mellantider lika med det skäret omgifvande hafvet. Man har förgäfves sökt länsa brunnen för att gräfva den djupare. Skalan är anbringad på så sätt, att XIII- fots graderingen infaller med ungefärliga medelvattenståndet. Vid mitt besök på platsen 1869 befans vattenmätaren i orubbadt skick. Vattnet i brunnen sades dock stiga och falla först flere timmar efter det en motsvarande förändring skett i det omgifvande hafvet. Ått noga angifva tidsskilnaden torde blifva svårt, emedan hastigheten för vattenhöjdsför- ändringen i brunnen synes väsentligen bero på, från hvilken sida vinden kommer och med hvad häftighet sjön vräker upp på stranden. FOorssMAnN har beräknat höjningen af landet vid Malörns fyr till 0,24 fot under perioden 1852—1875 eller i medeltal pr år endast 0,33 cm. En så ringa höjning hade man ej väntat sig i denna del af bottniska viken, der annars en mängd förhållanden tyda på en större nivåförändring. 1) Lit-fört. 56), s. 248. Äfven STJERNckEUTZ omtalar detta vattenmärke, dock endast i förbigående. Lit.- fört. 58) b, s. 370. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9, 75 III. Beskrifning af vattenmärken vid Finlands kuster. 88. Vargö eller Bergö') i Wasa skärgård (N. br. omkring 63?). Om de obser- vationer, som i denna trakt blifvit gjorda år 1755 af Landtmätaren ERIK KLINGIUS, be- rättar E. O. RUNEBERG följande:”) »På ett skär, som kallas Hamnskärs Vättungen, 23 mil från Vargö by, är större delen af stranden, som vetter emot Vargön, bestående af ett berg, hvilket långs med stranden sträcker sig från SV. till NO. Berget är icke mycket bredt och håller 1 längden 470 fot----. På en tredje del ifrån bergets sydvestra ände är ett ställe vid stranden, der berget är något urgröpt, liknande rudera af ett våningsrum, med ett åt NO. lutande golf, hvaruppå ligger en sten, 73 fot från strandbrädden, som är 4,4 fot lång, 4 fot i bredaste och 2,1 fot närmare andra änden samt 1,75 fot ytterst, va- rande öfver allt 1,3 fot tjock. En bonde SimMon MATTSSON, 75 år gammal, berättade, att han på denna sten under hunger-åren, eller omkring år 1697, sett en skäl ligga, som vid hans ankomst kastade sig i vattnet och deraf betäcktes. Vattnet, påstod han, hade stått nära intill den högste kanten på stenen, hvarifrån nu var 2,3 fot (68 cm) till vattnets medelmåttige höjd.» Om denna sten berättar Lotsdirektör ÅA. STJERNCREUTZ,”) att den låg år 1853 den 5 Sept. 16 fot (4,7 m) från strandbrädden och att dess högsta kant var 6,19 fot (184 cm) öfver då varande vattenstånd, som enligt uppgift af en lotsålderman uppgafs vara jemnt vid medelhöjden. Enligt dessa uppgifter, af hvilka SIMON MATTSSONS naturligtvis är tem- ligen osäker, skulle hafvet här hafva fallit undan öfver 6 fot på 156 år. STJERNCREUTZ lät inhugga ett grundt hål 0,1 fot (3 cm) under stenens högsta kant, (der enligt SIMON MATTSSOUNS påstående hafvet skulle haft sin medelnivå år 1697) samt å stenens öfre sida den å fig. 76 meddelade inskriptionen. Detta hål satt således 6,09 fot (181 cm) öfver haf- vets medelnivå år 18353. Om ett annat vattenmärke på Hamnskärs-Vättungen berättar RUNEBERG vidare: Omkring 126 fot från SIMonN MaArTSSONS sten åt NO. liknar berget en köksspis och der lät KrinGius d. 24 Juni 1755 inhugga ett 5 tum (15 cm) djupt hål i vattenbrynet och 2,5 fot (74 cm) deröfver lät han hugga årtalet (fig. 69). »Bergets höjd öfver hålet är 6 fot (1,78 m) till dess runda kanten tager emot.» »Gent ifrån hålet till strandbrädden utan- för den spisel-lika gruften är 4,5 fot, hvarest djupet till en fast stenbotten är jämt 4 fot.» Samtidigt härmed utmärktes noga vattenståndet i Vargö hamn. Dagen derpå inhögg han ett liknande hål på Granöskaten i Vargö hamn och i jemnhöjd med det förra (fig. 68). »Berghällen är nog oformlig; hennes längd i SO. var 54 fot; bredast var hon 18 fot öfver dåvarande vattnet» (som stod 4 tum lägre än hålet). »Litet ifrån hålet ofvanpå hällen inhöggs jemväl årtalet 1755, Medlet emellan störste och minste 1) Ön hette förr Vargö, men kallas nu Bergö. 2) Lit.-fört. 22). 3) » BZR IDG 6 LKONAKD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING ÅA SVERIGES KUSTER. vattenhöjden på det året gaf tillkänna, att dessa båda hålen voro 2 tum (6 cm) högre än den medelmåttige vattenhorizonten.» Af hela denna berättelse froumgår, att Kruungivs iakttagit stor sorgfllighet vid in- huggningen af dessa vattenmärken, så att de. sattit noggrant i samma nivå, sont att hafvets medelnivå besttmts genom fortsatta inkttagelser öfver vattenhöjden. Man eger således anledning antaga, att den af Kruingius lemnade uppgiften om dessa båda vatten- märkens förhållande till medelnivån fr i det närmaste riktig. ") Uti CC OP. HärrsTRÖMS tabell uppgifves, att Hamnskärsmärket”) utvisade enligt hans egon mätning år 1797 en landthöjning af 1,77 fot (50,5 cm) och år 1821 enligt mätning al Brovp 2,87 fot (Så cm) samt att Vargömärket befans hafva höjt sig till år 1785 enligt NCHULTEN 1,45 föl (43 em) och enligt hans egen mätning till år 1797 1,69 (50,2 cm) och enligt Bropp till år 1821 2,57 (85 cm). År 1852 d. I Sept. uppmätte STJERNCREUTZ”) KuinGH vattenmärke på Granöskaten å Bergö och fann detsamma 3,36 fot eller, med afdrag af två tum, 3,16 fot (93,5 em) öfver den, af en person på platsen uppskattade medelnivån. I denna hafvets medelnivå inhöggs uti en låg berghall ett Oj fot djupt hål och uti samma häll 2,75 fot (S1 cm) söder om hålet årtalet 1852 jemte bokstäfverna Stz. Denna berghäll ligger 81 fot (24 m) SV. från Klingii vattenmärke. Enligt mina anteckningar är den lilla hällen nästan all- deles flat och borrhålet således lodrätt indrifvet. Ar 1853 d. 6 Sept. besökte Lotsdirektör STJERNCREUTZ Klingii vattemmärke på Hamnskärs-Vättungen och fann detsamma på 131 fots afstånd från StMon MATTSSONS skälsten samt 3,39 fot eller, med afdrag af 2 tum, 3,19 fot (94,3 cm) öfver hafvets yta, som uppgafs vara i sin medelhöjd. Beräknas efter dessa uppgifter årliga mivåförändringar under perioden 1755—1852 åa 53, erhålles för Kringn båda vattenmärken samma tal eller 0,96 cm. - STJERNCREUTZ inhögg s. d. det märke, som fig. 77 utvisar, »uti en slät, nedåt sluttande berghäll å den strand, som ligger närmast till SiIMon MaATtssons sten, medelst ett 3 twun djupt hål invid vattenbrynet, hvilket - - - - - - ansågs motsvara vattnets nu- varande medelhöjd. Till igenfinnandet af detta hål anbragtes, genom inhuggning i berget, öfverom detsamma, årtalet 1853, 4 tum under årtalet bokstäfverna Stz och omkring 18 tum under dessa en åt hålet i berget riktad pil, hvars spets var 6 fot från förenämnda hål.» STJERNCREUTZ tillägger, att samtidigt visade vattenmätaren vid Rönnskär, som samma dag uppstälts, VI,43. Ar 1869 d. 5 Sept., kl. 5 f. m., fann jag den spegelblanka hafsytan jemnt i nedre kanten af STJERNCREUTZKA vattenmärket (hålet) å Bergö samt lodräta höjden emellan de båda hålen 3,47 fot (103 cm). 1755 års borrhål, som tangerade vattenytan, då det inhöggs, låg nu 62 fot (18,: m) från närmaste strand. Udden hade således tilltagit be- tydligt i bredd. Vattenståndet var påtagligen högt, men huru mycket kunde jag ej ut- !) Från mitt besök på denna plats år 1869 har jag antecknat, att Bergö hamn är en mot söder öppen, grund hafsvik och att Granöskaten (eller Ostergrundskaten?) eller den klipphäll, på hvilken märket är inhugget, ligger nu på torra landet och bildar en liten udde ett par böss-skott SV. från lots-stugan, som är belägen på änden af den vestra armen till Bergö södra hamn. Udden utgöres af en flat, afrundad berghäll med grundt vatten omkring. ; 2) HÄLLSTRÖM benämner det Rönnskärs-märket efter den närbelägna Rönnskärs Lotsplats. 3) Lit.-fört. 52. b). | | KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 9. Tä röna. Vinden hade varit helt svag de föregående dagarne, först nordlig och sedan (under dagen förut) vestsydvestlig. Under natten stiltje.”) Enligt skriftligt meddelande från Ingeniör H. E. GuUMMERUS (mig delgifvet genom Hr Kom.-Landtm. F. H. Ropas i Wasa), har Hr G. år 1886 d. 8 Juli, kl. 48 f. m., med tub-instrument afvägt vattenmärkena å Bergö och dervid funnit 1755-årsmärket 3,55 fot och 1852-årsmärket 0,095 svenska fot öfver vattennivån för tillfället. Dagen före afväg- ningen hade blåst en stark sydvestlig vind, som, ehuru svag, ännu var rådande vid af- vägningen. Samtidigt visade vattenmätaren i Wasa hamn 0,88 fot öfver det medeltal, som erhållits af de dagliga observationerna sedan år 1883. Deraf framgår, att KLINGIr vatten- måirke låg 4,43 och STJERNCREUTZ märke 0,95 fot öfver 1886 års medelnivå, och nivå- förändringen under perioden 1755—1886 skulle alltså hafva varit 4,23 fot (126 cm) eller årligen 0,96 cm. Beräknas efter GUMMERI uppmätning den årliga negativa rörelsen för perioderna 17553—1852 och 1852—1886, erhållas talen 1,02 cm för den förra och 0,85 cm för den senare. Det förra talet är något större än efter STJERNCREU'TZ beräkning (0,96 cm), hvilket beror derpå, att dennes bestämning af höjdskillnaden emellan de båda borr- hålen är något för liten. Han erhöll nämligen som höjdskillnad 3,36 fot, under det att GUMMERUS har bestämt den till 3,465 fot (3,55—0,095), hvarmed min uppmätning 3,:7 öfver- ensstämmer på det närmaste. På östra armen till Bergö södra hammvik lär finnas ett annat vattenmärke, utsatt af »Prosten i Malax»”) enligt en uppgift, som jag erhållit af lotsarne å Bergö. 39. Wasa. Dei Wasa gamla hamn befintliga stenblocken, nämligen den af CEL- srus omnämnda Bullichs sten”) och den sten, hbvarpå Hrr Hast och BJÖRK år 1744 lät inhugga ett vattenmärke (Lit-fört. 22, s. 101), synas vara oanvändbara som vattenmärken. Jfr äfven RUNEBERG (Lit.-fört. 25, s. 101) och STJERNCREUTZ (Lit.-fört. 52, b. s. 130 o. 132). Den 7 Juli 1754 lät RUNEBERG afväga höjden af golfvet uti Wasa kyrka och fann detsamma 26,94 fot (8 m) öfver vattnets medelhöjd.”) Om nedannämnda vattenmärken å finska kusterna har jag fått upplysning genom en berättelse, dagtecknad »Carlberg den 21 Martii 1801». Den är med all sannolikhet uppsatt af N. G. AF SCHULTÉN,”) som vid denna tid (från år 1792) var lärare vid Carl- berg, samt har denna lydelse. »Under expedition med briggen Svalan år 1800 blef vattnets medelhöjd utmärkt på följande ställen.» 1) I söder på den udde, der det äldre vattenmärket är inhugget, låg år 1869 ett större block af 8 å 9 fots höjd och ett annat hälften lägre. I det grunda vattnet intill det yngre märket, lågo trenne block, af hvilka de två utgjorde delar af ett och samma, som af någon orsak delat sig. De voro af granit med ovanligt stora fältspatskristaller. Det kan i en framtid vara af intresse att se till, om de hafva bibehållit sitt läge. 2?) Månne densamme Kyrkoherde Björk i Malax, som RUNEBERG omtalar (Lit.-fört. 22), s. 101)? 3), Lit.-fört. 4), s. 43. 2) » 25), ss. 101. | >) Detta bestyrkes äfven deraf, att vattenmärkena äro inhuggna i likhet med Landsorts-märkena, som enligt BRUNCRONA blifvit utsatta af SCHULTEN. 78 — LKONAND HOLMSTRÖM, OM NSTRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER. 90. Bogskär. »lko. Den 7:de Juni, På det östra Bogskäret vid SV:stra stran- den, der on liton vik finnes och tjonligaste Inndningsstället är, utmärktes uti släta berget på högra sidan ott horiz, streck, 6 v.t. öfver den efter bästa omdöme antagna allmänna vattonböjden och straxt der ofvanför inhöggs årtalet 1800 på närstående sätt» (Den meddelade teckningen är återgifven i fig. 53, Tall. IV.) 91. Finska Utön. »2:0. Den 10:de Juni, På finska Utön vid östra delen af Lotsbyviken eller NO, findan af ön omkring 1,000 alnar från fyrbåken, der en liten slät berguddo utskjuter, hyilken vid den östra sidan är tvärdjup till 14 åa 2 funnar, utmärktes vattnets medelhöjd efter lotsarnes uppgift medelst ett uti släta berget inhugget bergborrs- hål af 2 tums djup, genom hvilket går horizontelt streck och straxt der ofvanför ut- märktes årtalet 1800.» (Se fig. 74, Tafl. VI) 22. Hangö Udd. »3:0. Den 28 Juli. Vid Hangö Udd och den s. k. Gäddtarmen eller Kalbmnn, hvilken formeras af ett sund emellan Gina Tullbolmen och Kalhmnns- kubben, som ligger närmast SV. från Skantslandet vid södra sidan af den vanliga inom- skärsleden emellan Hangö Udd och Jungfrusund. När man norr ifrån kommer in uti bemälta hmon, visar sig till venster vid det smalaste af sundet en nära lodrätstående slät berghaäll, på hvilken med stora bokstäfver står inhugget: Sveriges Hjelte Regenten Hertig Carl lifvade Aug. Ehrensvärds minne och grundade denna udds försvar 1793 Maurits Klingspor En Chef Commend-d General i Finland besåg De ur hafvet evärdeligen uppresta murar 1794 samt vittnade om Kongl. Österbottens Regementets 2-åriga flit. Vid vestra kanten af bemälta klippa utmärktes vattnets medelhöjd på lika sätt som ofvanföre nämndt är vid Finska Utön.» 923. Tullholmen (Hangö Udde). »Midt emot detta märke på släta bergstranden af Gamla Tullhohnen är inhugget: å Jagten Flickan kom hit med Roligt sällskap d. 21 Aug. 1754. Haus och GETHE mätte holmarne, GärDES och FrREsSE jagade, LiDNER fiskade, SKYTTE lagade godt kaffe, RiBBING roade sig, V. SPONGEN ristade stenen och Å. EHRENSVÄRD såg på Wattnets höjd.» KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 9. 79 94. Jussarö. »4:o Den 23 juli. På ön Jussan uti Nylandsskären utmärktes vattnets medelhöjd på lika sätt som vid Finska Utön; på norra sidan af ön vid östra stranden af den s. k. Norrängsudden, hvilken är belägen 200 alnar vester om Lotshusen och är helt slät, brant och tvärdjup». (Fig. 71, Tafl. V-.) 95. Sveaborg. »5:o Den 14 juli. Vid Sveaborg på Vargön ned vid stranden till venster om ingången till yttre Kongl. Varfshamnen midt för spetsen af Bastionen Dygden eller något söder om Flottbryggan emellan bemälte Vargö och stora Östra Svartö». ”) För sistnämnda plats nämnes intet om vattenmärkets utseende, men antagligt är, att det varit lika med de öfriga. Om flera af dessa märken finnas uppgifter hos G. G. HäLLsTtTRÖM. ') Han uppgifver, att det uti finska Vetenskaps-Sällskapets arkiv finnes ett manuscript af f. Statsrådet SCHULTEÉN, deri det bland annat meddelas, att SCcHULTÉN år 1796 funnit EHRENSVÄRDS vattenmärke från år 1754 (inhugget i Gäddtarmshamnen, nu Carlshamn, vid Hangöudd i en slät berghäll på vestra stranden af dervarande sund) 0,92 fot öfver vattnets medelhöjd, »bedömd efter den yttersta gräskanten på stranden». HäÄLL- STRÖM tillägger, att år 1800 och 1821 hafva nya märken blifvit inhuggna i samma berg samt att Öfverintendenten N. NORDENSKIÖLD år 1837 funnit 1754-års-märket vara 1,67, 1800-års-märket 0,92 och 1821-års-märket 1,25 fot öfver dåvarande medelhöjd. Samma år fann han 1800-års-märket å Jussarön vara 0,74 fot högt öfver vattnet. 96. Beträffande Åbo slott anför HÄLLSTRÖM, att det jordfasta hälleberg, hvarpå slottets nordvestra torn är uppbygdt och som år 1750 af Prof. GADOoLiN afvägdes var: 24,2 fot högt, blifvit på HÄLLSTRÖMS anmodan afvägdt af Landtmätaren WALLENIUS 1 Sept. 1841 och befunnits 24,95”) öfver hafvets yta vid medelnivå. Det har således, enligt HäÄLLsTRÖMS beräkning, höjt sig 1,75 fot på 91 år eller pr sekel 1,92 fot (fig. 73). 97. Uti en rapport, som Kapten REINECKE inlemnat till Vet. Akad. i Petersburg år 1841, meddelas flera intressanta uppgifter från finska kusten. Han lät först under fyra till fem månader verkställa fyra gånger dagligen observationer öfver vattenhöjden på 17 olika ställen från Petersburg till Alands-öarne för att lära känna medelnivån. Derefter inhöggos vattenmärken på dessa ställen, antingen 1 den erhållna medelnivån, eller ock i en bestämd höjd deröfver. Rapporten åtföljdes af specialkartor och detaljerade beskrif- ningar öfver dessa märken. ”) REINEcKE meddelar äfven en beräkning, grundad på vattenhöjds-observationer från flere hamnar, genom hvilka han vill påvisa, att vattenytan sjunkit på 15 år vid Petersburg 2 tum, vid Kronstadt 6,9, vid Reval 2,6 och vid Sveaborg 8,4 tum. Dessa observationer äro dock gjorda på skalor, som varit anbringade på trä- pålar, hvilka kunna hafva blifvit lyftade något af isen, och äro derföre möjligen af mindre värde. Slutligen anför REINECKE, att de två vattenmärkena från år 1800 vid Sveaborg, det ena i hamnen och det andra vid kranen, varit 8,9 och 9,8 tum öfver medel- 1) Uppsatsen slutade med några deklinationsbestämningar. FEliT-fört. 39). LOL 3) Måste vara tryckfel i st. f. 25,95. 1) Dessa kartor och beskrifningar meddelas dock ej i Petersburgs-akademiens Bulletin. 80 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVEMIGER KUSTER. nivån. ') Maärkligare är RRNnkokes uppgift, att EaRENSvVÄRDS märke vid Hangö skulle endast hafva höjt sig 9 tum (nära 0,8 sv. fot) under perioden 1754-1840, 98. GG. G. HÄLLSTRÖM har meddelat en tabell öfver flera af ofvanstående observa- tioner, som härmed bifogas. Förflulna löbserverad] Sekular- - - a” - Uppmält af | är ändring | Kndrlog | | Åbo slott | 10-184 91 116 | 1,03. | WAcinmiun I Hangd, Carlshamn ; | 17M-—-1786 | 4? Or | 240 I Souvnrky | Dö | ” INOD + | AG LU 200 NORDENSKIÖLD | H Dio än hö hLOR. HEN MT NI v Leo 1,87 "| D:o | Dedifulli I idsotiokknrp årg | +» —1837 | Ny Lov. | 201 | Dio | JAGAD bögrngngns dep ilytn yyrybepe nn | 1800-—1537 37 0,78 | Bon DP:o Sveaborg jesssssssve börd FEREe | 1800—1540 | 40 O, so | 2,00 | REInKoKE | Beräkningarne för de med ? betecknade observationerna stämma ej med de ofvan lemnade uppgifterna om NORDENSKIÖLDS mätning, så vidt de skola tolkas efter orden. Möjligen är meningen den, att NORDENSKIÖLD fann 1754 års märke 0,92 fot öfver 1800 års märke; 1,23 fot öfver 1821 års märke och 1,67 fot öfver medelnivån. ") I så fall bekräftas HALL- STRÖMS antagande, att landthöjningen i södra Finland varit 2 fot pr sekel. Om man emellertid på samma figur (se fig. 70) utsätter vattenhöjderna sådana de blifvit observerade vid olika tider, så tyckes det deraf framgå, att en förvexling af vattenmärken kan hafva egt rum. ') Det af G. G. HÄLLSTRÖM omtalade märket från år 1821 är med all säkerhet utsatt af Bropp. Möjligen har detta märke blifvit af REinecKe förvexladt med 1754 års märke, och denne derigenom fått så ringa höjd för det sist nämnda. Härom kan man dock ej med någon säkerhet döma utan en förnyad afvägning och granskning af de olika vattenmärkena. 929. För att erhålla säkrare uppgifter om landets höjning, än de som vattenmärkena kunna lemna, har man i Finland inrättat vattenhöjd-mätnings-stationer, liknande de svenska. Sådana finnas enligt Abp. MoBerG å lotsplatserna vid Söderskär, Helsingfors, Porkala, Hangö, Jungfrusund, Utö (alla vid Finska viken), Lypörtö och Lykö nära Nystad samt Rönnskär i Wasaskärgården. Vid flertalet af dessa stationer hafva med vissa atbrott (i. ex. under det s. k. Krimkriget) observationer pågått sedan 1852, och MoBeErG har meddelat en beräkning enligt minsta qvadratmetoden öfver mätningarne vid Hangö, Jungfrusund, Porkala, Lypörtö och Lykö (således för sydvestra Finland), hvaraf framgår, att landthöjningen i dessa trakter under perioden 1858—1872 uppgått till 0,2 å 0,4 fot. !) HÄLLSTRÖM antager att det menas engelska eller ryska tum och att medeltalet af observationerna, eller 9,35, är lika med 0,8 fot. ?) Härmed låter dock ej förena sig en uppgift, som jag funnit tillfogad C. P.-Hätiströms tabell, nämligen att Bropp skulle år 1821 hafva fonnit EHRENSVÄRDS vallenmärke 0.725 fot öfver hafvet. Om BroDpD samma år inhuggit ett märke på denna plats, så hade han antagligen insatt det 0,72 fot under EHRENSVÄRDS valtenmärke. 23) A figuren beteckna bostäfverna observatörernas namn, sålunda B Bropp, S ScHurtÉS, N NORDENSKIÖLD, R ReiseckeE och H HÄLLSTRÖM. da SEE KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9. 81 IV. Öfversigt. Uti den vidfogade tabellen öfver vattenmärkena finnes en sammanställning af alla de uppmätningar af vattenhöjden, vid hvilka något större afseende kan fästas. I särskilda kolumner har jag angifvit strandliniens förskjutning dels för kortare perioder, dels för längre tidsföljder samt för båda fallen äfven beräknat den årliga förändringen i centimeter. Slutligen har jag å tafl. VII medelst kurvor grafiskt åskådliggjort variationerna i vatten- ståndet. Vid granskning af dessa tabeller och kurvor framgå följande förhållanden. 1. Strandliniens förskjutning är nästan genomgående negativ så väl i Kattegatt som Östersjön. 2. Den negativa rörelsen har varit i aftagande sedan medlet af förra århundradet. Detta framgår bäst af sista kolumnen i tabellerna, der den årliga nivåförändringen är anförd. Man jemföre t. ex. N:r 6 a, 56, 68, 81, 83 och 88, af hvilka de fyra sista äro synnerligen upplysande. 3. Ett undantag från den i förra punkten uttalade satsen företer Skallö (N:r 34), der ett stillastående egt rum under perioden 1760—1844. Äfven vid Marstrand Synes den årliga förskjutningen hafva varit mindre före år 1800 än efter samma år. Möjligen är dock den antagna uppfattningen af det Cronstedtska vattenmärket felaktig, och skulle detta märke vara utsatt efter lågt vattenstånd, såsom LYELL uppgifver, så har för- skjutningen under perioden 1770—1804 varit större än tabellen utvisar. 4. I Kattegatt visa kurvorna för de sista 40 åren en mycket regelbunden för- skjutning, som är ungefär lika stor i den norra som den södra delen, åtminstone ned till Varberg. 5. I Östersjöbäckenets södra hälft, från Ystad till Stockholmsskären, eger ett märkligt förhållande rum, för så vidt man kan döma af de temligen fåtaliga observatio- nerna, af hvilka några möjligen brista i noggrannhet. Den negativa rörelsen har näm- ligen sedan 1840-talet varit störst vid Ystad (— 1,10 cm); derefter kommer Utklippan i Blekinge med — 0,67 cm; Kalmar med — 0,40 och Ölands Norra Udde med — 0,23 cm. I Södermanlands skärgård (58” 45') möter en positiv rörelse eller åtminstone ett stilla- stående, och denna stigning i hafvets nivå synes sträcka sig upp till nära granskap med Stockholm, nämligen vid Södra Stäket (+ 0,23 cm). Man beakte särskildt kurvan för Landsort. 6. Afvikelse härifrån visa de säkra observationerna för Stockholm och Grönskär. På förra stället gå observationerna tillbaka till år 1774, och den negativa rörelsen har varit 1 svagt aftagande derstädes (— 0,59, 0,52, 0,47). Äfven det ytterst ut i skär- gårdsbandet belägna Grönskär visar nästan samma förändring i hafvets nivå som Stockholm för perioden 1852—1875. ; 7. I den egentliga Östersjöns nordligaste del och straxt söder om bottniska vikens utlopp genom Södra Qvarken finnes på svenska sidan förutom de ofvan nämnda endast JU K. Sv. Vet. Akad. Handl. B:d 22. N:r 9. RR? LEONAHD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KURTER, ett vattenmärke, Vedlösa (N:r 62, N. br. 59” 51). Här har den negativa rörelsen varit påtagligt stor under perioden 1820—1869 (— 0,85). Vid finska sidan och på samma polhöjd har, enligt G. G. HärrstrRöms uppgifter, förskjutningen under detta århundrade varit mycket regelbunden, men något mindre än vid Vedlösa, nämligen 0,59. 8. I förträngningen emellan Östersjön och Bottenhafvet ligger Svartklubben. De här sedan år 1820 skedda mätningarne tyda på stor afvikelse från det vanliga förhållandet, men måste af skål, som finnas angifna i texten (under artikeln N:r 63), betraktas med misstroende, så mycket mera som de mera tillförlitliga mätningarne vid Gräsön (endast 7 min. nordligare) ådagaltgga, att der sedan år 1820 egt rum en ganska betydlig sänkning of hafsytan, dock aftagande mot närvarande tid, sålunda för perioden 1834— 1869 endast — 0,34. Härmed jemförligt är resultatet af de dagliga observationerna vid Svartklubben och DPjursten, som visa — 0,22 och — 0,;13 för perioden 1852—1875 eller lägre än vid Stockholm och Grönskär. 9. De en half breddgrad nordligare och mera fritt belägna vattenmärkena vid Löfgrundet och St. Olofs Sten visa stor öfverensstämmelse sinsemellan för perioden 1820 — 1869 (— 0,63 och — 0,56). Härmed jemförligt är det erhållna resultatet vid den något nordligare belägna Storjungfruns fyrstation för perioden 1852—1875 (-—— 0,56). 10. Den negativa rörelsen tilltager ännu ytterligare längre norrut, såsom de å 63:dje breddgraden belägna vattenmärkena vid Ulfön (N:r 79) och Bergön (N:r 88) utvisa. A förra stället har erhållits för perioden 1795—1867 —1,11 em och för 1822—1867 — 0,73. På det senare för perioden 1755—1886 — 0,96 och för 1821—185886 — 0,63 em. 11. Ännu större samstämmighet finnes emellan Ratan (N. br. 649) och Storrebben (65” 15) för perioden 1750-—1869, nämligen — 1,05 och — 1,02. 12. Den af FORSSMAN beräknade nivåförändringen vid Malörns fyr (N:r 87) strider alldeles mot det från Storrebben erhållna måttet på hafsytans fallande. Möjligen kan en rubbning af vattenmätaren hafva egt rum (genom sättning af de lösa gruslager, å hvilka fyrstationen är uppförd?), hvarigenom det vunna resultatet af mätningarne blifvit så obetydligt. 13. Det framgår nu häraf, att den negativa rörelsen är i aftagande från norr till söder, hvad Bottenhafvet beträffar, samt att rörelsen är minst, der Alands-ögruppen för- svårar vattenmassans aflopp i den egentliga Östersjön. Och tabellerna utvisa äfven, att denna sänkning af Bottenhafvets yta har varit betydligare i förra seklet än för närvarande. I Östersjön är fenomenet mera inveckladt. Vid Stockhohns och vid Finlands sydvestra kust har den negativa rörelsen varit jemnt fortgående under många år, men från Landsort ned till Utklippan (och Ystad) synes denna rörelse varit i tilltagande mot söder under de sista fyra decennierna. Dessförinnan finnes en lång tid af stillastående enligt observatio- nerna vid Skallö. Uti en år 1867 utgifven afhandling ') har jag framhållit, att uti småländska skärgårdens norra del måste en nivåförändring (landthöjning) hafva egt rum i senare tider, att döma efter de glaciala reflornas tydliga beskaffenhet på de ur hafvet uppstickande berghällarne. Uti blekingska skärgården åter befunnos refHlorna ej så väl bibehållna under för öfrigt samma förhållanden. Senare har jag iakttagit, att den glaciala 1) Lit.-fört. 60 a, s. 18. NI” wg KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22, N:0 9. 83 afslipningen är nästan alldeles utplånad på de i öppna hafvet och NO. om Bornholm belägna Ertholmarne. De små skären visa visserligen tydlig stöt- och läsida, men de finare refflorna kunna ej skönjas. Hade hafsytan fortgående sänkt sig, så skulle de nyss blottade hällarne hafva företett tydlig glacial afslipning. Jag föranledes häraf till den mening, att uti Östersjöns sydligare delar ingen negativ rörelse af hafsytan varit rådande under förra hälften af detta sekel. Observationerna vid Skallö utgöra en bekräftelse härpå. ') 14. Belägenheten nära hafvet af en mängd fasta fornlemningar, ättehögar, bygg- nader m. m. tyder bestämdt derpå, att hafvets fallande ej kan hafva pågått under många sckel efter samma måttstock som i senare tider, hvarken i Kattegatt eller i Östersjön. 15. De skedda:' nivåförändringarne äro 1 allmänhet af den art, att de kunna för- klaras genom antagandet af en fortgående sänkning af hafsytan. Detta gäller närmast om bottniska viken och i det stora hela äfven om Östersjön i inskränkt bemärkelse. Men huruvida det i öppen förbindelse med oceanen befintliga Kattegatt kan vara till sin nivå i högre grad beroende af Östersjöns vattenhöjd, synes vara svårt att fatta. Flera om- ständigheter tyda dock på, att så är förhållandet. 16. Hufvudorsaken till hafsytans ännu fortgående sänkning är väl antagligen minskadt vattentillflöde till Östersjön i förening med förstoradt utlopp genom Sundet och Bältena. Men om fenomenet äfven står 1 beroende af någon sänkning af den an- tagna »kontinentalvågen», torde på undersökningarnes nuvarande ståndpunkt ej kunna nöjaktigt besvaras. Först måste nivåförhållandena närmare studeras äfven å norska kusterna. Skulle nämligen en fortgående negativ rörelse kunna påvisas å Norges vestkust, så blifver fenomenet af mera allmän art och lär ej kunna förklaras på samma sätt som vattenminskningen i Östersjöbäckenet. ”) 17. Slutligen må det framhållas, att det finnes enstaka fakta, som tyda på rubb- ningar i berggrunden, t. ex. vid Rökilde å Bornholm (art. N:r 29) och Södra Stäket (N:r 55). Stående framför dylika egendomliga förhållanden blir man benägen antaga, att flera krafter äro verksanma vid strandliniens förskjutning. 1) Äfven i Kattegatt är den glaciala afslipningen mindre tydlig i sydligaste delen, t. ex. å skären utanför Torekow, än i bohuslänska skärgården. 2) Med stor ifver har man i Norge undersökt hafsytans högre läge under den glaciala och postglaciala tiden, men deremot sedan Keilhaus tid mera försummat undersökningarne öfver bafsytans möjliga vexlingar. Keilhau anser (se Lit.-fört. 35 4), att Norges nuvarande stigning kan ej bevisas, men finner det sannolikt, att södra kusten höjer sig. Han anser vidare, att stigningen troligtvis ej är lika stor öfver allt, ej heller jemnt fort- gående. Den kan vara större nu än fordom. Från Trondhjem norrut finnes sannolikt ingen landthöjning. — Såvidt mig är bekant har ingen undersökning skett af de KLEreKskA vattenmärkena vid Bossekop i Altenfjord. Om dessa meddelar KreErckK (se Lit.-fört. 42 b) i bref till TirtIEHÖÖK: »Lige ned af Observatoriet paa Bjerget eller hvor De hade Magnetnaalen heengende har jeg med en Mineralbor ladet bore tre IHuller med 6” Mellemrum og 6” dybe lige i Tanglinien; ligesaa i yderste Pynten af Storingnos, som ligger lige over paa den anden Side af Fjorden» (se sid. 22). Af stort intresse vore det, att en undersökning skedde af dessa snart 50 år gamla vattenmärken, som blifvit inluggna i tångranden. LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER, 84 7 RR AR | "> & Fujuguss smopunsfupy vo | Prong KT op HäeR | 180 A8ST—L9SI NOT "HO mö KOYISKTOH| LYST ”YNYKSSKOJ ”V "I | -. vv 288: SR rod fe jr 2981 | . Cm SF . . — - -— Sör [ESS EV OLST Rpenirp 0 > g por sjapremealhe | — - - = — — OLST | - i | LET | | r20 (Rare I morry oc) / rea i Au swedda ” PRryppon 38 "ma OM EL I I0RT=-0001 "Från "sapewfop I ; | OAS 2 "no FÖRT Jr wngendsänglyg | octt | 195 l008t=FOBIlE ES SAT ”S| FOST "ma Fp Foreyees snapuna dugg | ST 91 1988T—02481]F NOSSSNYH W8 a | — I | et'0 | 8 lör: KOBLISKTOH 2 LFST | suunmonsusgo ip op Vileg | 200 | F [USF rn NYKSSBOJ "VT — | YE. 68 9SST—LFSI = = | 23 s 5 | 50 9LI088r=028rheYn NOSSNVH Wå « | — | re SA dgr lämpet EES | | ro | | 28 2ySI—0881] i 0881 | "9 . . | ro 91 i9881—028TI” ROSSKYH ”V "0 ww a i ma a Fersyuw svapunsädugL NT 188 LST) EEEEPEPEEPEEEETTE NONLSKY0H FST repen 9 => FK LIST 20 SV mes) -— 3 | 9 3 a FE KONISKIOH "Il Ta8T | | | | TE | | | | | | t | | i | | ma I ma Jar i | Å A | & | VR. | ua ma ay ego jar Fy j mer po mopu Ju IX0sDpug ay | FAGATEE RESTE | nen pun | py | may | PIISES | PP or PP UHA | (-Hotujnigs20j FUJFrUTTPURIAS 2 FIER VETEN Sva MAP RTR oa IRA KA AA senseer NONISNTOH Medans UL vy! 0 CT TE fören sta KORISKTOH 6 feg KONLISKTOH "uapposvnaxg (9198 KONISKTOH P1eYsspunwpna (Div g senemennr uydrgUuliA fe AT BL oxsja| Lz 29 senere TIASSROJ feskrener IuIVQJIpuA ID 9 dr RE ponssuajsgepgj Ga — 2 RE JOIFON PION] — PSN vNonasang| off uapog) € FE fd bare o8uy'T vapos Få ”" YNORINAH NIT rund 1910yg)] — "ISUYJSIA SJÄLLJAN J» han uNIO Bi J08 89 ATE 89 OT cc 98 89 108 89 46 89 | 9 Gp BI | 9 2 69 | P 99 89 | 8 09-89 18 29 89 | IT QN IGEN "ISASNA Spusjurd U9O sa$i9AS B SurunfASIOJ SUSfUT[PUBIJS IESTAJN TOS q90 BUSHIVUUZIBA BPURA OP JV J9lvHIOU I98r)iddn os "T19q48L SITE TROR REP Ne :o 9. N BAND. 22. AR. I AKADEMIENS HANDLING VET. SV. KONGL. wu 459 (Suruyuespuvj =) nvjisjvy ju asjprox Armtsod ua Ivk J9XTrAU IT "PuTOAISIPJULUI IOPUVIJ IRS uagvog-snjd (3 eprars I "ud9x9 If 3 a 0 HOIS NJMTRTN uvstupppaw Iapun "wa 9 Pos JANIRIN we5urugew sig SYST '0 LYgT Je TeIPPaN AR u« « « « Ch [0 « 06 "ut 08 LU uu q « SJINTEIN uvatufapawr 19470 plog SJaxTLIN 'vuI2uomrALasqo TSISBP ap J3LNUT d 2 3 JJILIC uvArupopauw I IS Uuvjaq JAATLIN 'WI 9 upsrujapaur 19430 Ploq SJÖXTLIN 'upstufapawr Iapun "WII 9 Pos JOATLIN 'vulrauorvATasqo VärSep ap Järfug « el « « « u « PS [( « « « md GET « (| i u« å'u9 OTT urstujapaur 19430 Plo SJALV "VUIJUOIVATIS4O VÄrHep IP Jörjug 'WI GG uFpuriIänrg 19470 Ploy SJONITIN "Wd OT Furmoyques sudpuvisurg, 'vuUTIUO RATIO VÄLTSEP IP JANUk u« 298 2 « « « u« 'Wd STST upsrupppaw 19470 ploy sjoxIRIC 'wd & Surmuyues sudpuviSurk, '99S8T—LY8T €F0+) + ITE | — = | = fre SS0F ESO OG SH UISTETARSE VA) GKS = = ERE-AS 02:0+) FI+06 | — SA fm SIRLIFLPSN $8'0 (GQ fl = | = |BM 810) | SGT |9eT OP0 AT | ep |988T—FFST 20'0+/09'T+ IFS | E00+) 01'C+ | &P FESL--Z08T 10'0 |09'0 ler | 100 1990 |öF IrOST—0O9LI PE NTFS mA GAS GS GES I At 98ST— CLS SOS EOS SIE I = la GSI GEST 2010 ROTE Os S I 088T-0LST 20 | SGT ISS I AT | SASKE-CC8T Gue0 | 498 JAR — | — |L9I8T—=028T = — = I LPO 9T | 66 |98ST—LFST s7'0 GG |9mT|) 270 6 |6T |988T—298T NO) 9Pp 126 | S50 2 108 |LIST—ZPST Te'0 | 66 |uu| sö | 6 |98|FSI—TEST TTC Sö AKNE. NOYILSKTOH RTR TR NOYUISNTOFI ERE SS ISIR NOUISIKTOH Tr ESPN REL ag ef NOYISKTOH NYFJISSHOJ "HYATT NONISWTOH us TRY ”M NYISSHOJ RSKR NOSSHL09 -Vf 'V 0 mw3 NOHISKTOH FREE Sp Aa NVIESSHOJ FSenrdeensso RR ICOUISIKTOH "NOYISYAdOS 'd WP « är DA NOYTSKTOH ZFST LPST S98T AFpST LPST S981 SIST S9I8T BYST S9I98T S98T O9LT S98T 9SST 98ST SST "UI9Xx2 ras a VYNOHITAITO Rana VNOYIFAITO NOYISNTOH PR VNOYITAITO ”VNOYIIATITO "Vv KOULSICIOH NOAISNTOH NOYISKTOH IOULSNTOH pre NOYISWIOH NONISKTOH INOUISNTOH NOYLSNIOH 1ONISICTOFH NOYISINTOH ICOULSICTOH INOYISNTOH Tas INTOHAID VT INTOHYADVT VV f RS AVNONINOHG (Suruloqpuvg =) 289101 Ara HILTIVAJO (Zz uarumu-[9xgae 4 esmury I9wntunu vssa (r epedanag, vxdvT| GE) FF 39 | TG = exILT PE GF 34 | OG FRE uamrousrer! SG) SP SI | SF VESTRE TEASPOCIE "SE LIFISG | LV """ARNsjorT 0sJfeS| TE IF SG | 9F LIE Ar REON OAK I VÄ 66) 166 S9 | SF 98) 10G LG | OP appn vIIOU Spur[O] — | Ge og | 66 ER rs UNS UN EESA KG SLGEIKSE RAR [UTE U SUSIE (6) RER Ci 2 ar OSS GE LG EK AAVT[LASGA | Fe! OK oLG | 9E SARV omexAS] €& IF 99 | FE AE ueddtrarn| — |G 69 | ec ”anyssun) cell NG | TE "ISNYJSO SISLIDAS RESET pagsaudxX | Ta — | 08 EE SPIIRSRe 02 TEGS å [0 -uxofp vd o5uny| 61 — | 88 RR TS tUuWvyYsKLHIS) ST EG GIIGGE KL PET pesst| — liGe «cc | 98 "WTOYWTOF 120 WIISNYPAÅS FRE SEE AOHOTOM) == ISTIGA EFG EEE S19QIvA] LT) 19 oLG | Ce EROS väta | — 1188 6 | Te gt TRE AIAJSBET) IT) OGP LG | 08 SRS auivajeIg) — lÄTe 89 | 6T fn UPFeM| LPFI) eV LG | AT FETT ISSN TINSKORIS | 9” ” ser j6£9L 3 FNPPISR AR pig MEN ud CA TT IT == a 698T | KosIsKIOH| pund | 280 | 8 |98698r—Fest == = SR == = de | eb fra ln RES ed ER WINE fe | Kod Br ISO JR fö pda mn EE SMAnt fel ER je. | SEN JT z | 29'T | oc org al s (ESL—HST nen esössenösresnnnser> aomly| — ann SE 2 ES a 5 | I sär | AM SET SE | FI IFSSL—0RRI UC TISAT SITUYHO] 0881 [CET a | | | | ATA) YNOHONANRH 19 - | wusnonsuosgqo sänSep op sängen! 3:00 | G Is l — | — |—-laust-geloveetet NYKSSHOJ| — CEST - v a 24 2 | | a8'0r $'6r+'se 88'0 5 28-69 KAONHJOVA) — SE råa 2 oh Z | | sY0+) arr ert) se Ch 88 leest—-usi KoNISKTOH| — ped 2 Ai Ar - 5 | 21t'0 $'G 28 | 188 | 9'98 8 AFI É GEST seoseornovsporsonsoocsen NNYKAT =S ES IS ARA | ped a z :84'0+ L+ 6 et'Qr 2Tt 6T '6EST—0881) Rua ssVRSOHSÄVLRSTLANERTRA 400CTV OasT PES YNOHONANH senaggujypvag öv] TH 09 69 So se'0 | OF ke ks'0 | st 108 [98E—-2PB0jrrnntn KOULSKIOH]| — — — = NNE | S | ost | vag Fd I ox] | sg | 18 2ISI—088) HR NRA SKYN 0887 | YNOBONAYGj usolpag] TP) JG 62 | &9 = | la kl — sl NNYKAL) OST | YNowoNABg umjoyypojg) — | 9 .Ge | 19 5 | wusonuosgo Trp op tärjeg | reg 8 ka | Ng a TS lerst—2089T ÖVSSARAS KO DR SRS NE ARAPA NyKssuog]| Ra | ARNE SE na auyguoag) — | ur 69 | 60 z | . & . . - . - — — ; - | = =] — | een | a u 2 68 = An = | "6 F oa p - saft a Ka = (I 3 s— KOULSKIOY] TT utueypuvgiv GRl .LT 69 | 89 £ | mö &ö Ejureppor go Moq FPEyeN| — —- I] — | —- I- — — FACT has NNYKAYG |] uamjognamey| KG 69 | 19 Zz ” HR LR RIO En MN ör | 2 I88lusraRrn SYKSSHOJ) — — |] - I- = - ee = Ce 1850 | IP RU'O I TI 1880R-R . [la = ES ar ON ag & z mus nr op Bug | er) | 08 II des | 08 |1elsas—FL ATOINSNICHON "HH CV) — SN RR utfoqyvogg) — |.67..69 | 99 z 04 sg + — — |—(6L8I-0B Tiazraog "V| Gogr | UUNRYKGag CyjUo” 19XES väpog| — | 81.69 | Va TN VTITIH NOSSUIMNV FRE SER arten NOYULSIIOH NVINSSHOM 3TumT Ä SY NANAMNAUA Cesr COLT TEST 6981 TEST TGS8T 698T 698T FÖRR SAINTAAND) TE RSA Ra (407 -NTV) YNOHINAUT NY INTIVAV Körs (HHVH) YNOHINAUGT (HAV H) VYNOFINAU | ÄT oc (HHYH) VNOYINANE RER NOYHISNTOH NOYISITO STTE YFNOHINAYG ZIX0 Vv SETS urea] 2 T9 op) | T8 ARR: on Sr EE = = FEST RESTER uoJTIN| —62 69) | 6L FRA uIYrAsuwwvg| GG) 88 c9 | SL 20 [lvASspung| AC) Fö 69 | LL : 777 Ha[OUgoN] TG 96 9 | IL J2punI5oN TvIPOS| OG 10G I9 | FL Sesoensocn upgstauul| 9Gl FE 9 | St agree ausnlT| GP GL 9 | TA SFS unsgäunkogs) — | OT .T9 | OL 20855 u295: sJoIO 1:S| AF) 09 09 | 69 LRKONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING ÅA SVERIGES KUSTER. SR 4 "I "O ;S8 OF LENT) PR ont Savianos! FÖL asvassanng vi appn oänell| OM | SF 69 VäG ”gyarn un ader te 170,99 288 =) - — LL frn Rv fe u010) oxsuNT) FL | OF 69 | TG a ce I j j2 pfoq mur TO 0.6) — el — —— 008f 1 ANFUTaNOg] es anysäog]) €0 | an 69 | 06 | IF | 99 9SSK- Task — a CE -— mm fen | | $'88 | F81989L—-808IÅ SAVARKAD "AH — | PE jr De eg | I eg ligt Z1aanoNnärlg| — | Ta So 2 - —- | | 840. [äRLERT-— MS SS ere adoug) — | Kila SS = a 3) | | 8'r larle6tt—9Rel KowisTIYH ”d ol CA | | — — — FS i &F Oc IGSLI—0GGL ort ON NILTAHOR LES d Tata Fota a fönstret "omg sa -— -— | i eg lag leest—Tast taspRsöessspanNes 2108noNHarig| — Bar nå SA Få då | | | of | Fa a8T—L6LUI pesevennosesnosterespar örter addon ör | — -—- - -— -— | | | | $'09 |eple6st- 90 KONLISTIYH "d 0) SG | RAIORNMIYP Tv « 169 — — | = Sr spurappa yo plog sPaN | — | - =] —- k» | = = | — €CeST | ZtNanoNNaris] anysunON 'ORIag| — 89 | 88 | | "UJJSNY UYNSOLT | | VUTOjEANIGgO säjårp ap veg | NT | lb € - | SR 1GLSI—898I sense senere RR RAR RR NYNSSHO och ond senere RR uUTO[U]N ee 8 09 28 | pusppes op mm g pp PYK | — | — |—- = J-] — PR gast | KoniskTol|" uapeqwrjogäng) 29 Ä | 66'0 fo or I 290 er | Ox IT 008T) Er oraRTag) — ST Ned; AA - öd | PE | 19 100 sö' 19 0 0crT—0021 ASSR EEE RE ixvänaj) O08T |Nossamavg any re mumjoyng) — ef 09 | 98 = & sjumppam 1250 plog spyr | — | -— = = |) ST 698 KONTSKTOR TT Luxe] 09 I SP .9 | CR —- | = = = |= då bea | -—- 02) 1 ln TAG NAS "Oj LÄ snarmypöN]| CO | Lö 49 | 48 so'r | STR ferj "er | 08 jer te tU AdarsuaTnaD "vy Cl ar 5 Pa a 20'f | STA et to | 08 AH 16981—1eS1) fisa nHlsS nn kKP nn fån! Fo Or = | = en 080 | eT6 OT 20 4908 100 [fesT—96L1) Minpsa ns dan sksvd samt Yes se 2 = 22 set 23 jarl srO 9 IT [96LT—ESLI FED SAREeS sYXTO av isorH| — SS — — SS fa Lå | 00 jog I SY 00 98 (FA läge tt AD RER NFLIanas 6,0) 25.03 fe "INvVATaR ET et uaqgarors! FA I et 09 I 8 | | IiNargsp epvas SANARARA ANSE dj en : , — - — l9S981- 6 10318 i Så | fa säd "018 ”OEUIMMRIKORASKSONT 698I | NE KORISKTOR qanpyoanfeg) €9 83 9 | 88 SE BP VA CAC ES "7 Eee ND! LEN ESS I EE SEE ERS ISEN LA ES | | | | | "ma I ma Iy | | | | vaporsod | | | | upon | Er j. Eaet 1 | apan | 3 2x0stpuN | 2 | nan Of mu Hig) aqöN EN | | | ; I MAP SLENÄNERV | ae PY BY | mey | IPINMES | | | 7 vr Pp od | | | | || — — — - 2 — - — — — — - — | Ferejiolyssoj suITU[PUV218 ME GA EE ON I 1 NE KN t i ”KONLSTIVH '9 19 ng Usuod) (86 "29190 SpuvTuLA 400 sa$juasg V SupupnfASTOJ SUSTUNPULIIS IESJAJN WOS UYIO VUFHIRUTUIIIVA PPUBH IP JV 19VHOK 198v1ddn mos fr FÅ AA 99 SM KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O 9. ; 89 Förteckning på literatur, rörande nivåförändringarne å Sveriges och Finlands kuster. URBAN HJÄRNE, Den korta anledningen till åthskillige Malm- och Berg-arters etc. efterspörjande och an- gifvunde. Se: Besvarade Flockar, Sthm 1702. ; EMANUEL SVEDENBORG, Om Wattnens höjd och Förra Werldens starcka Ebb och Flod. Bevis utur Swergie, Sthm 1719; samt Miscellaneis observatis, 1722. J. G. WALLERIUS, De usu historie naturalis medico, 1740. AND. CELsius, Anmärkning om vattnets förminskande så i Östersjön som Vesterhafvet. Vet. Akad. Handl. 1743. P. KaALM, Västgötha och Bohusländska Resor. Förf. 1742, utg. 1745. OC. v. LINNk, De terre habitabilis ineremento. Uppsala 1743. (I svensk öfversättning: Tal om jordens tillväxt. 1776.) LInNEs reseberättelser: Oländska och Gotländska, Vestgöta samt Skånska resan, Sthm 1745, 1747 och 1749. JACOB HESTLANDER, De numero Regnornm nature et in specie nuper addito quarto s. aqueo. Disp. Abo 1744. OLOF DALIN, Svea Rikes Historia, Del I 1747. Se äfven företalet till del IT 1751. Presteståndets protokoll vid 1747 år riksdag. BROvALLIUS citerar Hamburger Beytr. 1751. V:tes Stuch. s. 129—141 såsom innehållande utdrag ur protokollet (se BRovVALLIius s. 2 och 14). Till detta protokoll har förf. ej haft tillgång. N. GissLeEr, Anledning att utröna vattnets affall i Östersjön för vissa år. K. Vet. Akad. Handl. 1747. I K. Vet. Akad. Tlandl. 1748, s. 77, 1749 s. 73 och 158 samt 1764 s. 246 meddelas några mindre väsentliga uppgifter om vattenminskningen. JAcoB WILDE, Svenska statsförfattningens eller allmänna rätts historia. 1749. Innehåller blott allmänna resonnemanger. SAM. CHYDENIUS och S, LACMAN, De decrementis aquarum in sinu Bothnico. Disp. 1749. CARL HMÅRLEMAN, Dagbok öfver en från Stockholm genom åtskilliga rikets landskaper gjord resa, år 1749. Den vigtigaste uppgiften är ett meddelande om fynd af ett matjordslager med hasselnötter, ekrötter m. m. i Landskrona hamn, hvarom kaptenerna STRUSSENFELDT och ÅRBIN underrättat H. Se s. 125—126. JACOB GADOLIN, Afvägning af Åbo slott. K. Vet. Akad. Handl. 1751, s. 219. (Se härom äfven G. G. HärLstrRÖM. Lit.-fört. 39). Cart Fr. GrorGiu, Historiola controversie recens mote de antiguitate regni Sueo-Goth. Upps. 1751. JABOB RICHARDSSON, Hallandia antiqua et hodierna, 2 delar, 1752—53. 2 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 22. N:r 9. 12 20 IN, in, 30. 38. . Jac. Berzeuos, Årsberättelsen om framstegen i fysik och kemi. K. Vet. Akad:s årsberättelse 1837, s. - B. M. KrinHaAv, Undersegelse om hvorvidt i Norge, saaledes som i Sverrig, findes Tegn til en Frem- LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER. A. Wuwusrrön, skriftliga meddelanden till Vet. Akad, om Skallö-märket, K. Vet, Akad, Handl, 1767 och 1760, &. 74—70 Jon. NReovaruuvs, Botänkande om vattenminskningen, hvaruti denna läran efter den heliga skrift, naturens lagar och förfarenbetor pröfvas och oriktig beflones, Sthm 175656, Fax EknorM, Om Aspö rosten och dess vittnande om en vattonminskning i Mälaren, I »Den svenska Mereurius«, Sept. 17568, s 366, finnes en kritisk redogörelse för ExuormMs arbete, till hvilket senare förf. ej haft tillgång. D. ar Tuunpeno, skriftligt meddelande till Vet. Akad. om fyndet af submarin skog vid Carlskrona. K. Vet. Akad. Handl. 1764, s, 246, FE. O. Runenrno, Anmärkningar om några förändringar på jordytan i allmänhet och under de kalla Ciiwat i synvorhet. OK. Vet. Akad. Handl, 1765, DR. Feanen, Tvisten om vattominskningen. Prresidiital i K. Vet. Akad. 17656. 0. FF. Nokbenskrörnv, Ytterligaro upplysningar om vattuminskningen. K. Vet, Akad. Handl, 1769, F. O. Rusenero, Förklaring på några omständigheter rörande frågan om vattenminskningen. K. Vet. Akad. Handl. 1769, J. C. Wincke, Historiska och physiografiska Underrättelser om Landskrona stad och hamn, Handskrift, 265 sidor in folio, med karta. Anno 1770—75. Ett utdrag har Prof. S. Lovks lemnat i Ofvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 6. 1849. J. G. VanreRrtius, Tankar om werldens, i synnerhet jordens Danande och ändring. Sthm 1776. J. NORDENANCKAR, Öm strömgångarne i Östersjön. = Prmsidiital i K. Vet, Akad. 1792. Meddelar äfven uppgift om vattenmärken vid Storrebben, Ratan, Vargön i Wasa skärgård och Löfgrondet, N. GG. Ar ScnuuTkn, Försök att förklara orsaken till vattnets stigande och fallunde samt derigenom upp- kommande strömdrag i Östersjön. K. Vet. Akad. Handl. 1806, s. 77, samt Geografiska belägenheten af åtskilliga svenska orter, i samma årg. af Handlingarne. A sid. 197 lemnas uppgifter om vattenmärken vid Marstrand och & Väderöarne. S. P. Brexenr, Hallands historia och beskrifning I, 1817, s. 334—5. N. BrRUNCRONA, Anmärkningar rörande vattenminskningen vid Sveriges kuster. K. Vet. Akad. Handl. 1823. Samma band innehåller af samme förf.: Förteckning öfver nya vattenmärken utsatta åren 1820, 1821 och 1822. C. P. HänLsTRÖM, Observationer öfver hafsytans sänkning i Bottniska viken. K. Vet. Akad. Handl. 1823. ERIK NORDEVALL, Om jordhvarfven vid Södertelge och om några jordfynd, gjorda vid kanalgräfningen derstädes. K. Vet. Akad. Handl. 1832. CHARLES LYELL, On the proofs of a gradual rising of the land in certain parts of Sweden. Phil. Transact. of the Roy. Soc. of London. 1835. I. 386. Anför en skrifvelse fr. Sv. NILSSON ang. Järavallen och Stafsten. stigning af Landjorden i den nyere og nyeste geologiske Tid. Nyt. Mag. f. Naturvid. I B. 1838. bl ÅA. ALMLÖF, Uppgift på huggna vattenmärkens lodrätta höjder öfver hafsytan, afmätta under sommarmånaderna 1839; belägna på Sveriges kust emellan Haparanda och Söderköping. K. Vet. Akad. Handl. 1839. G. G. Hänström, Anmärkningar om vattenytans uti Östersjön och Medelbafvet tidtals skeende höjningar och sänkuingar. Acta Soc. Scient. fenniee. Tom. I, 1842, s. 401. Finnes äfven i Poggend. Ann. 1842, Bd. 56 (Bemerkungen öber das zeitweise Steigen und Fallen etc.). Kapten Reiseckes Rapport om vattenmärken i Finska viken finnes i Bull. Scieutif. de VAcad. de St. Petersbourg. T. IX, 1842, N:o 9, 10, s. 145. 39. 42 b. 38 a. 58 b. 38 ce. AC) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 91 G. G. HäLLsrtRöÖMm, Ny mätning af Åbo slotts höjd öfver hafsytan jemte slutsatser om södra Finlands höjning öfver hafvet. Acta Soc. scient. fen. Tom. I, 1842, s. 519. A. E. HoLMBERG, Bohus läns Historia och Beskrifning. = 1:sta uppl. 1842. 2:dra 1867. Del. I, s. 130, 216—218, Del. II, s. 290—91. 2 C. U. Ekström, Jordhöjning i Bohuslän. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. I. 1844. P. ÅA. SumJEsTRÖM, Observationer rörande Östersjöns medelvattenhöjd vid Calmar förr och nu. K. Vet. Akad. Handl. 1844. M. KrLercK, Vattenmärken vid Bossekop i Altenfjorden. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 2. 1845. A. OLIVECRONA, Uppgift på nya vattenmärken uti Nyköpings skärgård, inhuggne och afvägde sommaren 1847. K. Vet. Akad. Handl. 1847. AXEL ÖERDMANN, Svenska vallens höjning. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 4. 1847. Samma band innehåller en Tabell öfver Mälarens och Saltsjöns medelhöjder uuder perioden 1774—1846. SVEN NiLsSSON, Skand. Fauna 1, 2:dra uppl., 1847, s. VITI—X. Se äfven Skaud. Nordens ur-invånare. Bd. I, 2:dra uppl., 1866, s. 192. AXEL ERDMANN, ÅAfvägningsinstrument för vattenmärken. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 5. 1848. AXBL ERDMANN, Ett nytt vattenmärke utsatt på Kastellholmen i Stockholms hamn. K. Vet. Akad. Handl. 1848, I, s. 87. C. MaLmBorG, Skrifvelse till Lots-Direktörs-Embetet d. 135 jan. 1849. Denna skrifvelse citeras af Prof. ERDMANN (se K. Vet. Akad. MHandl., Ny F., I, s. 248) under sådana förhållanden, att den synes hafva innehållit uppgifter på nya vattenmärken (från Bohuslän?), men har befunnits endast innehålla en remiss af observationsjournalen från Hållö. Sannolikt afser ERDMANN någon annan skrifvelse. Efterforskningar i K. Vet. Akademiens, K. Lots-direktörs-embetets och Nautisk-meteorologiska Byråns arkiver hafva dock ej ledt till något resultat. ÅA. ERDMANN och S. LovÉnN, Östersjöns medelnivå. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förb. Bd. 7. 1850, s. 36. S. LovEn, Vattenmärke i Bohuslän. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 7. 1850, s. 185. ERDMANN och WALLMARK, Om några iakttagelser rörande fyrbåksstationerna. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 7. 1850, s. 247. Inneh. ett utlåtande, hvari Akademien tillstyrkes att för framtiden åtaga sig öfver- inseendet öfver vattenhöjdmätningsstationerna. 5 G. LInDsTRÖM, Gottlands höjning. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 9. 1852. . ÅA. STJERNCREUTZ, Uppgifter rörande vattenmärken vid Bottniska viken. Acta Soc. Scient. Fen. Tom. IV. AXEL ERDMANN, Vattenståndet i Mälaren och Saltsjön från år 1774 till och med år 1852. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 180, KO I AXEL ERDMANN, Gamla vattenmärken vid Södra Stäket. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 12. 1855. AxEL ERDMANN, Vattenmärken vid Stockholm i Mälaren. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förb. Bd. 13. 1856. AXEL ERDMANN, Om de iakttagelser öfver vattenhöjdens och vindarnes förändringar, som nyligen blifvit vid åtskilliga fyrbåksstationer kring Sveriges kuster tillvägabragta. K. Vet. Akad. Handl. Ny Följd. Bd. I. 1855—56. J. G. FORCHHAMMER, Om de forandrede Vandhöjde ved de danske Kyster. Nord. Univ. Tidskr. 1856. A. I. NORDENSKIÖLD, Beräkning af fastlandets höjning vid Stockholm. Ofvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 15. 1858. AÅ. STJERNCREUTZ, Anmärkningar rörande strömmarne i Östersjön. Acta Soc. Scient. Fen. Tom. VI. 1861. N. J. EKDAHL, Om vattenminskningen i norra polartrakterna. 1865. SELKIRK, On some sea-water-level marks on the coast of Sweden. Quart.journ. of the geol. soc. Vol. XXIII. INO, & UGL 02 LKONARD HÖOLMSTPRÖM, OM STRANUDLINIENS FÖRSKJUTNING ÅA SVERIGES KUSTER, 604. 1. P. HorustRÖM, lakttagolsor öfvor istiden I södra Sverige, Lund 1867. Afir. ur TJande Univ. Årsskrift, 604, LL. PP, HorswsrROM, Anförande vid Naturforskaromötet I Christinnia 1868 om höjningen i Bohuslän, Se Måtols Förhöndlingar, Chr, 1869, 6 ILXIX. Densamme har till K. Vet Akad. år 1868 inlemnat olt skriftligt, otryckt meddelande om undersökningar under åren 1867—06&8 öfvor vattonhöjden utmed Sveriges kuster under titel: sKan frågan om Svorigos höjning fullständigt lösas onsemt medolst de vid vissa f; stationer pågående mätningarno af vattonhöjden?s; samt till K, Lots-Direktörs-Embotet aflomnat dels i O 1869 »Borättolso öfver vattonböjdsmätningar vid Rikots östra kust», och dels i Okt, 1870 »Borättolso öfvor besigtning af vattonhöjdmätarne vid Sveriges vestra kust år 18706, ör. OB. W: Ornens, Bidrag till Göteborgs och Bohus läns Geologi. Sthm. 1870, s 146—147, å 62 ÅA. Böntare, Afvägning omellan Östersjön vid Sundsvall och Nordsjön uti Trondbjemsfjorden vid Levanger. Ofvors. af K. Vet, Akad. Förh. Bd. 28. 1871. 63, ON. G, Brueeuivs, Fynden i Ystads hamn. Samlingar till Skåves Hist, Forok, och Beskr. 1871, iu 64. Av. MoneRo, Om fluska kustens höjning under åren 1858—1872. Öfvers. uf finska Vet.-Soc. Förh, XV. 1872—73. j 65. E. ERDMANN, Bidrag till Skånes nivåförändringar. Geol. Fören. i Stockholm Förh, Bd. I. 1872—74, ». 93. 66. AA. G. NAtHorstT, Om Skånes nivåförändringar. Geol. För. i Sthm Förh, Bd. I, 1872-74, s 281, NH 67. 1. ÅA. FORSSMAN, Observationer öfver vattenhöjden vid Sveriges kuster. K. Vet. Akad. Handl. Bd. 13. N:r 11. 1874. 68, GG. LisvsTRÖM, Om jättegrytor, bildade af hafvet vid Hoburg på Gotland. Geol. Fören. i Sthm Förh. Bd. UI. 1876—277, s. 338. 69. J. AA. FaGEruonM, Nivelleringar och undersökningar af vattenhöjdstationerna vid en del af Sveriges fyrar, utförda år 1878. Ofvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 36. 1879. 70. T. FeGrRevs, Ett bidrag till kännedomen om Gottlands höjning. Geol. För. i Sthm Förh. Bd. IV. 1878—79. 71. ÅA. BöÖrRTZELL, Om vattenmärkena vid södra Stäket sumt om vattenhöjdsobservationer och precisionsnivellement. Ofvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 36. 1879. 72. G. vE GERR, Om cen postglacial landsänkning i södra och mellersta delen af Sverige. Geol. För. i Sthm Förh. Bd. VI. 1882—83, s. 149. : 73. G. JanpstRÖM, Om postglaciala landsänkningar af Gottland. Geol. För. i Sthm Förh. Bd. VIII. 1886. 74. Banden 5—14 af Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. ivnehålla årliga redogörelser öfver vattenståndet i Mälaren och Saltsjön. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 93 Förklaring till figurerna. Fulldragna linier beteckna i berget inhuggna streck. Streckade linier angifva hafsytans medelnivå ett visst år, der ej annorlunda säges. Fina linier med små ringar utvisa klotångrandens läge. Runda mörka punkter äro borrhål. De flesta figurerna äro uppritade i !/3z,:dels skala; för figurerna 1, 27, 34 a och b, 43, 44 a, 46 a, 47 a, 33, 95, 58, 61la, 65, 76 och 77 ligger ingen bestämd skala till grund. För de öfriga är den använda skalan utsatt. De med n betecknade (i figurens öfre kant till venster) äro fullt naturtrogna äfven med hänsyn till de inhuggna liniernas längd. De öfriga endast till dels. Några figurer äro schematiska, hvilket för hvar och en särskildt skall angifvas. Fig. » För öfrigt märkes följande. Tafl. I. . 1 visar den allmänna anordningen af en vattenståndsmätare (enl.- ERDMANN). 4 visar de båda jernarmarnes läge vid Nordkoster samt de olika vattenstånden, till dels schematiskt. Tafl. II. 11» visar den part af klippan Guleskär, å hvilken jernringen sitter fästad. 12 är schematiserad. Korset tänkes anbragt ofvan på en bergpall, men de öfriga båda figurerna på lodräta klippväggar. 16.” Detta märke tänkes sedt i plan. 18. » » » » » 24. Korset tänkes inhugget på öfre ytan af en bergpall och med längsta armen pekande mot den korta linien, som är inhuggen på en lodrätt bergvägg. Tafl. III. ' 29 föreställer ett vågrätt kors. 43 är tecknad efter ögonmått och gör ej anspråk på noggrannhet. Sa Tafl. IV. Figg. 44 a och 46 a äro efter LYELL. Fig. 48 efter CELSIUS. » 55 efter FAGERHOLM. Tafl. V. Fig. » 536. Korset sitter på en vägrät pall. 61 a är en något förändrad teckning af en figur hos CHYDENIUS, LE LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER, Fig. 63. Den T-formiga figuren sittor på ott lodrätt klippbörn; det öfriga på öfro ytan uf borgbällon, » 66. Teckningen är meddelad af Fyrmästaron SJÖSTEDT, » &8 och 69 äro schomatisorade, » 70, Se toxton, Tafil. VI. Fig. 76 och 77 äro kopiorado eftor StJäRNOKKUTE teckningar, » 78. Märkot är inhugget på öfro planet af on lodrät häll. Den T-formiga figuren är närmast hällens kant, och figuren skall derföre tänkas helt omkastad; j Tafil. VIL Denna talla är ou grafisk framställning af strondlinious förskjutning. Siffrorna i öfre kanten äro årtalen, och mwumren i högra kanton hänvisa till artikolnwmren i texten och motsvarande nummer i tabellerna. De för periodon 1N52—1875 al FORSSMAN gjorda berikvingaruo äro fromstälda med streckade linier, På ett och an ställv såsom vid Löfgrundot, Ulfön om. fl har jag med prickade linier utmärkt de uppmätvingar, som äro tagligon oriktiga. — Afståndet emellan tvänne vågräta linier är ou contimeter. På kartan är med små kors betecknadt lägena för de flesta vattenmärkena. dut so 1$ Tillägg och rättelser. Under den tid, som förflutit sedan ofvanstående afhandling inlemnades till Kongl. Vet. Akademien (juni 1887) och till dess tryckning (aug. 1888), har författaren lyckats erhålla ytterligare uppgifter om nivåförändringarne å Sveriges kuster. Några af dessa ha kunnat införas 1 texten under tryckningen. Öfriga bifogas härmed som tillägg. Bohuslänska kusten. Under de senaste åren har D:r Emir. EKHOFF meddelat intres- santa upplysningar om fornlemningarne 1 Bohus län'). Han visar, att af Qville härads femton fasta fornlemningar från stenåldern ligga 12 på ett afstånd af omkring '/; mil från stranden, och att en linie, som sammanbinder dem, följer temligen noggrannt den nuvarande strandkonturen i alla dess bugter. De tre öfriga ligga längre från kusten. Deremot finnas de flesta minnesmärkena från bronsåldern på strandremsan utanför stenålderns fornlem- ningar och många bland dem ligga blott några få fot öfver hafvets yta”). Nästan alla fornlemningar från jernåldern ligga deremot långt från hafvet”). Från Tjörns härad meddelas likaledes, att stenålderns fornlemningar ligga högt öfver hafvet, äfven om de finnas i hafvets närhet. Om fyra anföras följande tal: N:o 1. 77 fot öfver hafvet och 860 fot från stranden. RA DA DN » » ASO » » SEO HEI » » IE ,230 » » 2) » ARD » » Zz 300 » g a TU SN » » SNAN ND » (g:l strandterrass'”). Lemningarne från bronsåldern ligga äfven här blott några få fot öfver hafvet. På grund häraf sluter D:r EkHOFF, att en större nivåförändring kan hafva egt rum efter sten- åldern, men ingen efter bronsåldern. Att det äldre jernåldersfolket ej byggde nära stranden förklaras deraf, att fruktan för vikingar dref folket från kusternas närhet. I 1) Emir EKHOFF, »Qville härads fasta fornlemningar» och »Tjörns härads fasta förnlemningar» uti Bidrag till kännedom om Göteb. och Bohus läns Fornminnen och Historia. B. II, 1879—383, bh. 6 och 7. 2) 1. e. 6:te h.,'s. 119. ; 3) Undantag finnas dock, se n:o 25, 28, 61 och 96 å D:r EKHOFFS karta. Je Ve nr Be AD 206 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KURTER, 23. Glumsten. De BEXKLLSKA onteckningarne från Halland ära ha gått förlorade vid en eldsvåda, enligt meddelande från en af Prosten Bexeons arfvingar Hr Prosten CC. E. D'ANGOTTR!). 26, Ystad. Fyrmästaren Hr AA. J: RunpQvist, som verkstält observationer öfver de meteorologiska förhållandena vid Ystad, har meddelat förf. detaljerade uppgifter om vattenståndet derstädes under åren 1881—6, Utrymmet medgifver endast att anföra medelvattenståndet, som varit år 1881 11,s7 fot, 1882 11,ss;, 1883 11,80, 1884 12,01, 1885 I l,ss och 1886 11,80 fot eller i medeltal för dessa sex år 11,88 fot. Det är anmärknings- värdt ringa variationer i medelnivån, hvilket kanske beror af den punktlighet och nog- grannhet, hvarmed observationerna blifvit verkstalda. 31. Carlskrona. Ifrån Carlskrona Ingeniördepartements kontor har jag genom dess chef Hr H. AA. Gravnm erhållit uppgift å medelnivån för åren 1877—586, beräknad efter de dagligen kl. 8 f. m. gjorda observationerna, nämligen för år 1877 18,6 fot, 1878 18,5, 1879 18,7, 1880 18,8, 1881 18,83, 1882 18,7, 1883 18,7, 1884 18,7, 1885 18,5, 1886 18;5 eller i medeltal under 10 år 18,7. Det tilligges, att att »de observerade vattenhöjderna visa Om fot högre vattenstånd än gamla dockans porttröskels. Reduceradt till denna, skulle således medelnivån varit 18,58 fot. Följaktligen skulle på denna plats en positiv rörelse hafva egt rum under de senaste decennierna, förutsatt att den å sid. 45 omnimnda, mig muntligen meddelade uppgiften om vattenhöjden under århundradets första hälft, 18,1 fot, blifvit af mig rätt uppfattad. 34. Kalmar slott. Å sid. 48 rad. 3 uppifrån insättes följande: Ny afvägning af denna murlist har den 19 nov. 1887 blifvit på förf:s begäran verkstäld af Hr Kaptenen vid Vattenbyggnadscorpsen C. H. Önmsenn. Afvägningen afsåg att utröna höjdskilnaden emellan den »halfrunda kalkstenslist, som delvis ännu finnes qvar å de båda utåt Kalmar sund belägna runda tornen, och punkten 4 meter å hamnens vattenmärke, motsvarande XIll.i7 fot å det vattenmärke, som finnes med romerska siffror inhugget å ett stenkajs- hörn, beläget i en förlängning af Proviantgatan, hvilken punkt, enligt de under senare åren verkstälda, dagliga vattenståndsobservationerna, torde kunna anses nu motsvara Kalmar sunds medelvattenyta") eller åtminstone ej vara lägre än densamma». (Enligt Hr ÖHNELL.) Vid denna afvägning befans det, att murlisten ej är fullkomligt horisontel. Kapten ÖHNELL afvägde nämligen å östra tornets norra sida två punkter (a och bh), en punkt (c) ä dess östra och tre punkter (d, e« och f) å dess södra sida samt å södra tornets sydöstra sida fyra punkter (q, h, i och &)), och dervid befans att: vån !) Se not 2, s. 38. i | ; 2?) Medelnivån lär ligga 2 cm. lägre enligt hvad Hr Engström meddeladt (se sid. 47). Följaktligen torde Kapten ÖHNELLS afvägningstal böra ökas med 2 cm. 2) Afvägningsprotokollet åtföljdes af en planritning, upptagande läget af de afvägda punkterna. Då jag ej blifvit i tillfälle att kunna förete denna teckning i tryck, så må dock till framtida efterrättelse angifvas läget för två af punkterna, nämligen de med f och g betecknade. f är belägen & murlisten 50,7 fot från den vinkel, der det runda östra tornet sammanhänger med den vallmur, som förenar de båda tornen, och 4 45,6 fot från vinkeln, der samma vallmur förenar sig med det södra tornet. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0o 9. id listen å östra tornet vid a låg 1,43 m. öfver medelnivån, d:o bo o» 1,43 » i medeltal 1,43. d:o eo ID d:o ARS d:o GEIR d:o ff » 1,68 » i medeltal 1,68. listen å södra tornet vid g » 1,75 » d:o h » 1,80 » d:o OLD NOD d:o ko» 1,74 » 1 medeltal 1,77. Skillnaden emellan första och sista gruppen är således i medeltal 34 cm. eller 1,1 fot. Då man nu ej känner, från hvilken punkt å murlisten 1844 års afvägning utgått, så är det ej möjligt att med hvarandra jemföra den sistnämnda med Kapten ÖHNELLS. å mycket synes dock vara påtagligt, att en negativ rörelse egt rum sedan år 18447). Till sid. 850. Uti Lemlands sockens sydvestra skärgård finnes å norra stranden af Ledskärs klippö en inskription från Zar Peter den stores tid, som kan förtjena beaktas för framtiden. Den utgöres af en krona i upphöjdt arbete och derunder de en tum djupt inhuggna bokstäfverna C. P. A. jemte årtalet 1719, omslutande ett Andreas-kors samt underst I. Y. L., det senare skolande sannolikt betyda den 10 Juli 1719. Det hela är inhugget »i ett slätt, mot den några famnar nedanför belägna sjön sluttande gråstensberg». Se K. A. BoMANSSON, »Ett minnesmärke af Peter den store». Öfvers. af finska Vet. Soc. Förh. V. 1857—63, s. 20. Till punkt 16 dä sid. 83. Den norska gradmätningskommissionen har uti häftet I, »Vandstandsobservationer», Christiania 1882, offentliggjort resultatet af den granskning, som år 1865 utfördes å de år 1839 på norska kusten utsatta vattenmärkena. Dessa hade till ett antal af 26 under högsommaren (8 juni—4 juli) sistnämnda år på initiativ af Fyr-inspektör Schive blifvit nd rätt stor sorgfällighet utsatta på lodrätta klippväggar, 1) T bref från Rektor SILJESTRÖM har benäget meddelats förf., att utgångspunkten vid afvägningen kan ej uppgifvas, men att den skala, å hvilken observationerna öfver vattenhöjden verkstäldes år 1844, var an- bringad å varfvet. Huruvida observationerna sedermera fortsatts och om denna varfskala kombinerats med den gamla hamnskalan, har ej med säkerhet kunnat utrönas och det förstnämnda lär ej ha varit förhål- landet. Efterforskningar uti hamnens arkiver hafva skett genom Hr hamnmästare S. F. ENGSTRÖM, som på det mest förekommande sätt stått förf. till tjenst. Dervid har endast framgått, att enligt anteckningar å de kartor, efter hvilka hamnens kajer äro bygda (åren 1854—58?), medelnivån då ansågs ligga Sd punkten XIV fot å hamnskalan, äfvensom att samma medelnivå är antagen å en annan, »som det synes mycket gammal» karta utan årtal, hvilket redan å sidan 47 blifvit anfördt. Sammanställas dessa uppgifter, så tyckes det med fullt skäl kunna -slutas, att man alltsedan år 1844 antagit medelnivån ligga vid fottalet XIV (= 4,16 meter). Och då nu medelnivån är 3,98 m., så skulle hafvet hafva sänkt sig 18 cm. eller 0,61 fot under perioden 1844—1885. Detta stämmer väl öfverens med observationerna å Skallömärket för perioden 1844—386, nämligen 0,58 fot (17 cm.). (Se sid. 47.) Och man kommer äfven till samma mått på nivåförändringen vid Keller slott, nämligen under antagande att SILJESTRÖM utgått från fottalet XIV (eller 4,16 EG) samt afvägt östra tornets sams, hvars Medelhojd enligt Kapten ÖHNELL är 1,55 m.”) eller, med kortektion af 2 cm. I 57. Skillnaden emellan 1844 och 1887 & års afvägningar är mönlgen 19 cm. (1,57—1,38 m.). + 1,43 zz 1,68 ZE 55! - 13 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 22. N:r 9. 98 LEONARD HOLMSTRÖM, OM STRANDLINIENS FÖRSKJUTNING Å SVERIGES KUSTER. sedan man någon tid i förväg gjort observationer öfver tidvattnen. Alla tro belägna i det sydliga Norge, och ett af dem, vid Österrisöer, blef inhugget 2 tum öfver tångranden, som enligt lotsarnes utsago motsvarar dagligt vatten. Af den år 1865 verkstälda granskningen, som utfördes af tjenstemän vid hamnar och fyrstationer, synes framgå, att det under perioden 1839—1865 egt rum en negativ rörelse i vattenståndet, af i medeltal 3 norska tum (7,5 em.) eller årligen — 0,30 em. '"), Omkring år 1839 utsattes Aven en mängd vattenmärken i Nordland och Finmarken. På förslag af EsmaArk och KerHav uppdrogs nämligen åt tjenstemannen vid fyrväsendet H. HANSEN att inhugga vattenmärken i öfversta randen af Balmnabältet på lodräta klippor i närheten af sjömärkena, Detta blef äfven verkstäldt, men beskrifningen på dessa vatten- märken har gått förlorad. I kommissionens ofvannämnda publikation finnes äfven en tabell öfver tidvattnen vid Norges kuster, samt beskrifning öfver de sjelfregistrerande apparaterna vid Oscarsborg och Trondhjem jemte tabeller och nivåkurvor öfver vattenståndet. Tillägg till Literaturförteckningen. Punkt 9. Hos Warmholtz (Bibliotheca sueogothica, del 2, n:o 1159) uppgifves, att presteståndets protokoll återfinnes i Marburger Beytr. zur Gelehrsamkeit, 1750, under titel »Beschwerden des Priesterstandes im schwedischen Reiche fber des K. Bibliot. Hr. O Dariss schwedische Reichs Historie» Samtidiga skrifter äro: E. J. BJÖRNER, »Svea Rikens Haävda-Alder», Sthm 1748, och Sven BrInG, »Oförgripliga Påminnelser om Vattuminskningen i Norden», uti »Samling af åtskillige Handlingar, som förmodligen kunna gifva ljus i Historien». Del 1, Lund 1749, n. XI, 8. 137—177. Punkt 17. Inkast mot RICHARDSSON gjordes af Mag. SvEs HepstrRÖmM. Se Lärda Tidningar, 1756, n:o 34 och 43. Punkt 19. Af BrovaALui betänkande finnes en resumé i Lärda Tidningar, 1755, s. 321—24 och 328. Recensioner deröfver: se A. L. ScHrözers »Neueste Geschichte der Gelehrsamkeit in Schweden», St. I, Rost. 1756, s. 33 o. 164—174, samt »Den svenske Merkurius», 1755, s. 222—5 och 1758, s. 653—5. Betänkandet öfversattes till tyska af C. E. Kreis (Krerst?), Leipzig (Stockholm) 1756. Se äfven Gött. gel. Anzeiger, 1757, s. 409. Till dessa tyska skrifter har förf. ej haft tillgång. De citeras af WARMHOLTZ i Bibl. Sueo-goth., (som upptager hela den hithörande literaturen, deribland äfven några skrifter, som förf. ej ansett nödigt att anföra. Se Del 2, n:o 1153—1193) samt af O. HJELT i »Naturhistoriens studium i Finland»; se h. 12 af Bidrag till kännedom om Finlands natur och folk. Biskop BrovaLnivs dog i juli 1755, då hans bok var under pressen. Den af honom urgerade grundsatsen, att naturens studium skulle subordineras den heliga skrift, bekämpades under signaturen TYNDER HAKESON af Prof. A. L. ScHrözer i Göttingen”). Haäremot uppträdde den yngre Jon. BRoVALLIUS uti en disputation: Examen animad-ver- sionum pseudonymi cujusdam de hypothesi dimunitionis aquarum (preside P. Kalm), Abo ee 1757, hvarefter striden afstannade. 1) Hr Cand. T. CH. THOMASSEN har efter Prof. T. KJEruLFs föreläsningar meddelat förf. en kritik af dessa undersökningar, enligt hvilken nio uppmätningar kunna anses pålitliga, nämligen vid Moss 2”, Jomfruland 3!/,”, Kragerö 3”, Langesund 4!/;”, Arendal 4”, Mandal 2!/,”, Lindesnäs 2!/,”, Värnäs 2!/,” och Tyrhoug 4!/,”. Vid Egersund skulle att »döma efter tånglinien» ingen förändring hafva egt rum. 2?) Hans uppsats återfinnes uti Den Sv. Merkurius 1756, s. 11—18 och 129—134. Jfr Neu. Gesch. d. Gelehrs. in Schweden, St. V, Rost. 1760, s. 828. pe ev SR RAR 2 tra SR Ta a RE RS a SETFSENSP KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 9. 99 Punkt 20. Påståendet att runinskriften å Aspö skulle vittna om det forna vatten- ståndet i Mälaren synes alls ej hafva någon grund. Emellertid har Erik EKHOLM uti en annan skrift samlat en mängd upplysningar om högre vattenstånd såväl i Mälaren som Östersjön. Se Kritiska och historiska Handl., Sthm 1760. Hos Nordevall finnes anförd en afvägning af jättegrytor i närheten af Södertelge (Litf. 33). Jfr äfven ERDMANN, Sif 30. Punkt 35 a. Några år senare upptog BeErzEuius frågan på nytt. (Se »Några ord om' den skandinaviska vallens höjning ete.», i Förhandl. vid de skand. Naturf. 3:e möte. Sthm 1842, s. 45—067) och utvecklar ytterligare sina åsigter om jordskorpans skrympning. TN ratta räta titan d "fn LM NILE bok RO mm i UT va. ORD | nuv WåNek, p TR RAT Alan K Ver Akad Handl. Bd.22.N25 I. Holmström. Strendliniens förskjutning | Fig. EA S Långo. Lig. 3. S Helsö | BYT ba SES sem. oo- se EEE 17820 (öE— cc 1347 gr i ee JERRE [SS 3 SS 5 > 1870 z : o S 3 5 1886 2 S - ee re NHlSNND) ee ee 0 > 1886 Lig6a. Väderöarne. Storöm Lig.6.b. Storow n F Fo Oo 187 i örske ll 18 04 ps sa 2 = - e ee —e-11850 SN ör SEE EE S fen L 18472 1867 o ; Fig.8.a. Gudmundsk. Fig). Smygan. Figlla — Gullholmen Tv n n G Fig 1. Fliskö Figl3a. Marstrand | i Lo = HÖGT 9) IL 187 3'F 189 | Q 4 fe) TBD Ormvis Veg MON sek 7 mw ----H83 ----0---0---0--0 --152/ [LäS [1867 = S 2—3 1867+70 FORSS 1848 | NE RR TA N L. v2a = — DD 1867 18 67 18 07 1867 É ÅR 867 S S & L Tith W. Schlachier, Stockholm å NM Y ' K. Vet Akad Handl. Bd. 22 NE (ol TÅ I. Holmström Otrandliniens fö Tafl. II TSkjummg Fig 110. Gullholmen.. Yo Fiqg.13.c. Marstrand 1770 Figl4b. Kalförv Fig.12. Mollösund Yun 1867 + > 1867 RE = Fig.15. Känsö. 1820 Fig.l4a. Kalförv Figl6. Hästvik ig.1I. Varberg so 2 Eu 1821 Oskarskanuv. 1870 Fig 26. Städsholmen. MW EON EE 1867 Fig. 13.6. Marstrand. Lig.19, Alinge Vw v r ETT: Fiq.20. RBödkaddesko IV + 1886 1868 1820/)- Infh W. Schlachter, Stockhom K Vet Akad. Handl Bd.22N2 9 20, IG Holmström. Strandlimer T0LMStrom; SWAN dINLeNnE 3 / : sÅ t ENE s Lacka Pe = Fig.28. Jungfruav Y40 Fig29 Arkö Fig.30.N Gränsö Lig31 Säfvösund LFiq32 RBöodskär)s liqg35 Trutvada ho Fig36 båda Yhg 5 FER NS I 70 72 1 RESTEN i I ON | : == ee eo 0 SS ED 868 Fiq.33. Falsholmen fa TS Al RR AE U8B67:68 EAS VELA AA KR EE 1868 Z -U868 a (RET 2868 2868 sno een EJ VESReN7 El eg | [8 ERA 11868 RE VO DEE 18447 Fig.34a. Lacka Fig. 34d. Lacka. Fig34e Lacka UB47 U867 868 I fig.31. Landsort Fig.38. Mastellholmen 4 — Fiq.39d. Telegrafh 7 = Fiq.39.a. Sandhamv Fig.4. Vedlösa (300 1847 / 8 9 - NB hek CR 2 C | 1820 1. & e 2 78 OO Ar RR AA ll VI rn | ren 2] US6I 2 JE 22 7 $ RSA RN 8 Fig. 40. Stockholmen [RR MEL RIE Ed 1869 NN Se lressemoebonssesososoessrseor oo 839 EE se = Fig 42 Svartklubber Liq43. Turuskörsvikerv | BD 1879)-- 1869 1839 = PRE 2 So a ge er ng na SIN US20 Iifh W. Schlachter, Stockholm. K Vet Akad, Handl. Bad 22.N2 5. I. Holmström... Strandliviens förskjutnmg. Tafl. VV Fig. 44. a. GräsöTv Heb. Gräsön Pig 46 a. Lölgrundet 1839+69 Fig. 45. Öregrund Lig 40.0. Löfgrundet [355 IT SSK RENARE | ES 13169 5 Fig. Ho. St Olofs Sten Hoo 47.0. St Olofs Sten Fig 49. Ljusne Vv Lig.53. Stvockholmer ST Fiq.50. S Korfgrund Jig.51. Notholmen fig. 3. — Bogskär 4, aug. | | mån fo) /B 2 | | | O [RT RS RE GAS: | us 6 fe Ne 4821 3 = CI [=== —"> == [25 22 ERE ASKERS TRA SANNE 1800 h Fig. 48. — Pake-Nils-Skälsten [Iygöw) SDN SSR SR Bore 2847 18 GS ENG SR ESA AN 1869 1821 Fägl oe er RR 2 US3T 187 AH (1869 Tk å Lith.W. Schachter, Stockholm. K Vet Akad. Handl. BA. 22.N2 9 IL. Holmström. Strandliniens" förskjutning. Tafl. V. Fiq.63. Bjuröklubb Yr Je LR +2£ 1869 Figs6 Innerstöw — Fig51 Sundsvall ä X ST 7839 SEEN (869 ls NE EN [2886 1867 2 1847 lisks Fig.61b (Clordenii/. IE Ar el en 1869 z SS | L Fiqg.65. Bodkolens fyr Fig.61w. Ledskär /(Clhwdeniij. knuo —LL ooo Z VE I FE ITIS Fig 60. RBataskär (Hellants). Fig.64 — Storrebben ÅR AE ne IL LE EE] HI NGN a nd Kb or ale RR l822 KE 0 ST |D 839 Fig69 Rörmskär Ya Fig66 Hallskär fe MV 2 1755 4774 Fig6lBRoholm Ya Fig.68 Bergö 2 4785 | 1785 | | 159 Ö D | FE de FE = i FA BA AS Ba Ne [ISSN RR EB Å FS (0 EE Cd c pf gen ER port Tr ennen nn a SEE 886 12 | ONE | I RES EL förp 1863. Tafh W. Schlachter, Stockholm | Fig.14 Finska Utön I. Holmström. Strandliniens förskjutning. Tafl. VI. Tith W. Schlachter, Stockhokn. Strandlimens förskjutning, Tafl VIL I Holmström . K Vet. Akad. Handl. Bd.92.NE 9. === Krka [aaRa FRIES => 702 4 6 8& 80 2 4 6 8 1890 Tath Wi; Schlachter, Stockholm. TNETCISYG 4608-6072 = FERS SraSte ESENSEETES=EN TREE 2 P6 TOR + 6 8 DO 4 6 & «2 EGT EA , » a pr sag 6 äL88 PE MUFH PEXY VAX WTO 039 TaRYDe [UDS M JET PULLJSNY PYSUGJ YIO PYSUDAS ed VUIRITVUIU IJJJL AA T0J. 198eT Ipuesugn VILIYVN KONGL. SV] ENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 22. N:o 10. PLANTAE VASCULARES JENISEENSES INTER KRASNOJARSK URBEM ET OSTIUM JENISEL FLUMINIS HACTENUS LECTAE. SCRIPSIT N. J. SCHEUTZ. TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 12 OKTOBER 1887. STOCKHOLM 1885. KONGL. BOKTRYCKER I RT. P. A. NORSTEDT & SÖNER. Om undersökningarne af floran vid Jenisei. De tidigaste underrättelserna om vegetationen vid Jenisei äro från förra hälften af 18:de århundradet. D. G. MESSERSCHMID, hvilken var den förste, som i botaniskt hän- seende undersökte asiatiska Ryssland, besökte på 1720-talet Jenisei; men om hans bo- taniska fynd derstädes känner man icke mycket, då endast en del deraf blifvit bekantgjord genom AMMAN, J. G. GMELIN och PALLAS. J. G. GMELIN besökte 1739 Jenisei på sin stora asiatiska resa, under hvilken han sökte få kännedom om Sibirien i hela dess vidd. En del af Gmelins upptäckter offentliggjordes af Amman. Gmelins Flora Sibirica I—TIV, Petrop. 1747—69 innehåller mycket intressant om Sibiriens klimat och växternas geogra- fiska utbredning inom detta land, men icke mycket, som specielt angår Jeniseis floddal. P. S. PALLAS, som på 1770-talet bereste Sibirien, utgaf 1784, 86 sin ofullbordade Flora Sibirica, 1 hvilken en del växter från Jeniseis flodområde anföres. Från de derefter när- mast följande 50 åren finnas nästan inga nya undersökningar af eller underrättelser om växtligheten vid Jenisei. Uti C. F. LEbDEBours Flora Rossica I—IV, Stuttg. 1842—353, hvilken utgör en sammanfattning af hvad man för 40 är sedan kände om vegetationen i det vidsträckta ryska riket, lemnas många upplysningar och underrättelser om växter, som anträffats vid floden Jenisei. N. TURCZANINOW har undersökt trakten kring staden Krasnojarsk och lemnat Ledebour många intressanta uppgifter, som äro anförda i den sist nämndes FI. Rossica. Omgifningarne kring Krasnojarsk och Jeniseisk ha dessutom blifvit undersökte af flere botanister, bland hvilka Herr M. MaArkrs öfverlemnat till deltagarne i svenska Jenisei-expeditionerna 1875 och 1876 en del af sina 1 trakten af Jeniseisk gjorda botaniska samlingar, som jag varit i tillfälle att granska. Vigtiga bidrag till kännedomen om naturen och växtligheten vid Jenisei har A. TH. VON MIDDENDORFF lemnat uti berömda arbeten öfver sina resor i Sibirien. Nedre delen af Jeniseis floddal, som förut flyktigt granskats, undersöktes 1866 af ryske akademikern F. SCHMIDT, som uti Mémoires de P'Academie impér. des sciences de St. Petersbourg, Tome XVIII, meddelat Wissenschaft- liche Resultate der zur Aufsuchung eines angeköndigten Mammutcadavers an den unteren Jenisei ausgesandten Expedition. Detta arbete, som innehåller noggranna och ganska full- ständiga underrättelser om naturförhållandena vid nedre Jenisei, upptager en intressant Florula Jenisseensis arctica, hvilken enligt Schmidts undersökningar räknar 300 kärlväxter. I TRAUTVETTERS arbete, Rossix arctice plante etc., (infördt uti Acta horti Petrop. Tom. VI; Petersb. 1880), upptagas de vid Goltschicha och Malo Brechowski ostrow nära Jeniseis I N, J, NUHKUTZ, PLANTA VANCULAHEN JENISEENNSEN mynning ul SomwANEnBAcnH år 1877 smiolade växter, Det söder om Krasnojarsk belägnn området vid Jenisei, hvilket icke behandlas uti denna skildring af Jenisei-dulens vegeta- tion, har N. MARTIJANOFF i botaniskt hänseende beskrifvit uti sitt på ryska språket för- fattade arbete, Materialier till en flora öfver Minusinsk, Kasan 1882. 'J, Prein hor 1884 utgifvit i Petersburg en på ryska språket affattad Förteckning öfver växter, som år 1883 blifvit samlade på några ställen i guvernementet Jeniseisk, Då jag icke sett detta arbete, vet jag icke, om några vid Jenisei funna växter äro upptagna i detsamma. De på Professor A. E. NORDENSKIÖLDS föranstaltande utrustade expeditionerna till Jenisei åren 1875 och 1876 undersökte Jenisei-dalens flora från Krasnojarsk till flodens mynning. Ingen eller åtminstone ringa uppmärksamhet hade förut egnats åt den mellan Joeniscisk och Turuechansk belägna delen, som utgör en sträcka af nära 100 svenska mil. De rikhaltiga samlingar, som från nämnde expeditioner hemförts af svenska och finska botanister, hafva utgjort grundlaget för den skildring af vegetationen uti Jeniscis floddal, som nu offentliggöres. Under svenska expeditionen till Jenisei 1875 medföljde Docenten Dr A. N. Lunp- STRÖM såsom botaniker. 1876 den 19 Augusti lemnade Lundström Diecksons hamn samt ankom den 21 till Kap Schaitanskoj efter att hafva landstigit vid Jefremow Kamen och Krestowskoj. Den 22 och 23 besöktes NSopotschnaja Korga, beläget vid 71? 40' n. br., hvarest funnos åtskilliga, längre nordligt ej iakttagna starrgräs och vattenväxter. Derefter styrdes färden till Mesenkins utlopp 717 20' n. br, hvarest vegetationen var vida rikare än vid Sopotschnaja Korga smwut utgjordes af Alnaster och en mängd storväxta örter smuat temligen stora Salix-buskar. Den 27 Augusti lades till vid mynningen af Jakovieva cf samt den 28 vid Briochowskij-öarne. - Derefter besöktes södra delen af ön Sopotschnoj samt Kap Muksuninskij, hvarefter Lundström, under en endast af korta landstigningar afbruten färd, den 31 Augusti ankom till Saostrovskoj i granskapet af Dudinka. Vid Dudinka sågos på Jeniseis venstra strand de första spåren till skog, bestående af 10 till 20 fot höga lärkträd. Under färden uppför Jenisei hade Lundström allt från den 19 Augusti t. o. m. den 6 September landat antingen på flodens östra strand eller ock på någon af de talrika öarne och hohnarne i den här breda floden. Den 7 September landsteg han för första gången på flodens vestra strand. Nära Patapovskoja 68755 n. br. och midt för Chantaiskoj 68725 n. br. anstäldes undersökningar och från den 4 Sep- tember till den 12 i samma månad besöktes omkring 10 simovier eller fisklägen. Sist nämnde dag skedde ankomsten till Selivaninskoj och senare på samma dag till Troitska klostret. Derefter fortsattes färden under besök vid atskiliga fisklägen till den 20 Sep- tember, då Lundström landsteg vid mynningen af Podkamina Tunguska. Färden fort- sattes sedermera och från åtskilliga ställen vid floden hemfördes växtsamlingar, ehuru i följd af de allt sedan den 20 September inträffande nattfrosterna utbytet af exkursionerna förminskades och ofta var ganska ringa. Den 30 September skedde ankomsten till Jeniscisk. Under denna omkring 200 mil länga färd från flodens mynning till Jeniseisk, som före- togs på omkring 1'/, månad, hopbragtes från några och 20 olika lokaler samlingar af höstfloran. I följd af det korta uppebållet på hvarje ställe kunde naturligtvis utflygterna ej utsträckas synnerligt långt från flodstrarden. Rikast äro skördarne från Jeniseis myn- ningsområde samt från det arktiska området i allmänhet. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 5 Svenska land- expeditionen till Jenisei 1876, hvars botaniker var Docenten Dr H. W. ÅRNELL, sammanträffade i Petersburg med finske botanisten Rektor M. Brenner och lem- nade ryska hufvudstaden den 6 Maj. Efter omkring en månads resa dels på jernväg, dels på ångbåt, dels med tarantass ankom expeditionen den 8 Juni till Krasnojarsk. Vid denna stad sågo de resande första gången fast klyft, sedan de lemnat Ural. Under en veckas tid företogos flera exkursioner kring Krasnojarsk, hvilka lemnade ett rikt utbyte. Floran stod här iklädd sin fagraste vårdrägt, och den rika växtligheten gjorde på botanisterna ett öfverväldigande intryck. Expeditionen reste derifrån längs floden till Jeniseisk, i hvars omgifningar exkurrerades den 19—25 Juni. Under dessa dagar företogs den 23 en ut- flygt till det 5 mil vester om staden belägna Tjolkina. Under färden utför floden gjordes kortare uppehåll på åtskilliga ställen, der lokalerna ansågos mera vinstgifvande, t. ex. vid Antsiferova, Nikulina och Stolba, Asinovo, Tschulkova, ALnSkoja och Mjelnitsa. En längre exkursion förstoss längs Nedre Tunguska den 13 och 14 Juli. Den 16 och 17 exkur- rerades kring Turuchansk. Derefter besöktes under färden åtskilliga lokaler, t. ex. Igarskoje, Plachino, Verschininskoje och den 28 Juli uppnåddes Dudinka, der tundra-området vid- tager. Här qvarstannade botanisterna till den 9 Augusti, hvarunder flere exkursioner gjordes. Sedan fortsattes resan vidare till Malo Briochowskij-öarne 70? 30' n. br., hvilka voro den nordligaste lokal, som under expeditionen 1876 af Arnell och Brenner besöktes. Derefter uppehöllo sig Arnell och Brenner flere dagar (den 13—24 Augusti) vid Nikan- drowskij ostrov. Aterfärden mot söder anträddes den 25 Augusti med ångbåt. Vid Tolstoi nos qvarstannade expeditionen 12 dagar (den 25 Augusti—6 September). Resan fortsattes vidare med ångbåt uppför floden. Den 4 Oktober anlände expeditionen till Jeniseisk. Under återresan besöktes vid pass 10 nya lokaler, hvarjemte många af de från nedresan bekanta trakterna ånyo undersöktes. Botanisterna blefvo alltså i tillfälle att studera floran på försommaren under nedresan samt höstfloran under resan uppföre floden, hvarvid rika efterskördar gjordes af vattenväxter och mera sent blommande växter t. ex. Composite och Chenopodiacexr. Mera än under sommaren fingo botanisterna också till- fälle att beundra den otroliga yppigheten hos växtligheten på öfversvämmade ställen, bland hvilka isynnerhet Vorogova och Gorinskoj volok kunna nämnas. Under den tid, som för- flutit, sedan expeditionen afreste från Jeniseisk och dit återkom, hade den tillryggalagt, med undantag af smärre båtresor, omkring 450 svenska mil flodväg och besökt omkring 60 olika lokaler, från hvilka samlingar blifvit hemförda. Den 22 Oktober skedde afresan från Jeniseisk till Krasnojarsk. Under de 4 månader (8 Juni—medlet af Oktober) som undersökningarne företogos vid Jenisei, insamlade Arnell och Brenner omkring 700 arter fanerogamer och kärlkryptogamer. Professorn vid Helsingfors universitet J. SAHLBERG, hvilken såsom zoolog medföljde expeditionen 1876, samlade äfven många intressanta och utmärkta växter samt besökte några ställen, som ej undersöktes af Arnell och Brenner, t. ex. Chantaika. De insamlade växterna har han välvilligt lemnat åt mig till granskning. Under Vega-expeditionen samlade Professor F. R. KJELLMAN i Augusti 1878 vid Dicksons hamn, belägen vid Jeniseis mynningsvik, ej mindre än 77 fanerogamer, öfver hvilka en förteckning finnes införd i Nordenskiöld, Vegas färd kring Europa och Asien. ; N. J, SCHEUTZ, VLANTAE VASCULARES JENIBEENSES, Öfversigt af samlingsorternas läge samt tidpunkten, då de undersöktes 1875 och 1876. Territorium möontoswm. Krasnojarsk 56” n, br, 1876 Juni 10—15 (Arnell, Brenner). Josaulskij boreg, 40 verst från Krasnojorsk, 1876 Juni 16 (Arnell, Brenner). Kuvarschina, 60 verst från Krasnojarsk, 1876 Juni 16 (Arnell, Brenner). Sehumika gqvarn, 100 verst från Krasnojarsk, 1876 Juni 16 (Arnell, Brenner). Podjemenoje Selo, 1876 Juni 17 (Arnell, Brenner). Saliev, 250 verst från Krasnojarsk, 1876 Juni 17 (Arnell, Brenner). Podporosehenskoja, 260 verst från Krasnojarsk, 1876 Juni 17 (Arnell, Brenner), lst Sa d Territorium silvosum. Öfre Tunguskas (— Angaras) mynning, 1876 Juni 18 (Arnell, Bremner). Jeniscis högra strand, 40—36 verst från Jeniscisk, 1876 Juni 18 (Arnell, Brenner). Makokova, 34 verst från Jeniseisk, 1876 Juni 18 (Arnell, Brenner). Jeniscisk, 58? 20' on. br, 1875 September 30 (Lundström). 1876 Juni 21—25 och Oktober 9—13 (Arnell, Brenner). Autsiferova 59? 10. 1876 Juni 26, 27 (Arnell, Brenner). Gorioskoj volok. 1876 Oktober 3 (Arnell, Brenner). Kolmogorova 599 20' on. br, 1875 September 28 (Lundström). 1876 Oktober 3 (Arnell, Brenner). Nasimova, 59730, 1876 Juni 28, 29 (Arnell, Brenner). Sergejevo, 105 verst norr om Jeniscisk, 1876 Juni 29 (Arnell, Brenner). Jarzova Selo 60? 10' n. br., 1875 September 25 (Lundström). Nikulina och Stolba 60” 20' n. br. Stolba ligger omkring 6 verst ofvan Nikulina, 1876 Juni 30, Juli I och Oktober 1 (Arnell, Brenner). Vorogova 61? n. br. 1875 September 23 (Lundström), 1876 Juli 2 och September 30 (Arnell, Brenner). Jeniseis strand, 20—22 verst från Vorogova, 1876 Juli 3 (Arnell, Brenner). Asinovo, 619 25 mn. br, 1876 Juli 4 (Arnell, Brenner). Uskimys, 25 verst nedom Asinovo, 1876 Juli 5 (Arnell, Brenner). Vid Jenisei, 6 mil söder om Podkamina Tunguska, 1875 September 22 (Lundström). Vid Jenisei, 4 mil söder om Podkamina Tunguska, 1875 September 21 (Lundström). Podkamina (= Mellersta) Tunguskas utflöde, 61” 30' n. br., 1875 September 20 (Lundström). 1876 Juli 6 och September 28 (Arnell, Brenner). Lebjedevo eller Inserovo, 62? 5' n. br., 1875 September 19 (Lundström). 1876 Juli 7 och September 27 (Arnell, Brenner). Mirna, 586 verst från Jeniseisk, 1876 Juli 7 (Arnell, Brenner). Novo Sjolovskoje, 1876 September 26 (Arnell, Brenner). Tschulkova, 62” 45' n. br., 1876 Juli 8 (Arnell, Brenner). Surgutskoj, 62” 50' n. br., 1875 September 18 (Lundström). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 10. (dé Verknje Imbatsch, 63” 15 n. br., 1876 Juli 9 och September 25 (Arnell, Brenner). Alinskoje eller S 63” 2 25" n. br., 1876 Juli 10 (Arnell, Brenner). Aninskoj, 63” 30 n. br., 1875 September 17 (Lundström). Nisehnij Inbatsch, '63e 50' n. br., 1875 September 16 (Lundström). Fatjanova, 64? 5 mn. br., 1876 Juli 10 och September 23 (Arnell, Brenner). Tschornaja ostrow, 64” 50 mn. br. enl. Sahlberg, 1876 Juli 4, 5 (Sahlberg). Baklanovskij, 64? 25 n. br., 1875 SR se (Lundström). Pupkovskij, 64? 42' n. br., 1875 September 14 (Lundström). Novo Saljeskaja, 65” 10' n. br. och ER Tunguska, 65” 5 n. br., 1676 Juli 11 (Arnell, Brenner). ; Mjelnitsa eller Melnitschni, 65” 35' mn. br., 1875 September 13 (Lundström), 1876 Juli 11, 12 (Arnell, Brenner). Territorium subareticeum. Nischnje (= Nedre) Tunguska 65” 50' n. br., vid mynningen samt längs flodens nedra lopp ända till 25 verst från utloppet. 1876 (Arnell, Brenner). Troitskij kloster eller Monastirskaja, som ligger vid pass 30 verst från Turuchansk. 1875 September 13 (Lundströra), 1876 Juli 13 (Arnell, Brenner). Turuchansk 65” 55 mn. br. 1876 Juli 16, 17 (Arnell, Brenner). Selivonina eller Selivarinsk 66” n. br. 1876 September 19 (Arnell, Brenner). Seli- vaninskoj, besökt af Lundström 1875 September 12, är troligen samma ställe. Angustika 66” 5' n. br. 1876 Juli 19 (Arnell, Brenner). Je et venstra a midt emot Goroschina, 1168 verst norr om Jeniseisk. 1876 Juli 19 (Arnell, Brenner). Jermakova 66” 25' n. br. 1875 September 9 (Lundström). Kureika eller Ust-Kureika (på begge sidor om floden) 66? 30. 1876 Juli 19 och September 18 (Arnell, Brenner). Poloj 66” 50' n. br. 1876 Juli 12 (Sahlberg). Karasina 66? 55' n. br. 1876 Juli 20 (Arnell, Brenner). Gorolevo 67” 5' n. br. 1876 September 19 (Arnell, Brenner). Igarskoje Pa . br. 1876 Juli 21 (Arnell, Brenner). Polovinka 67” 35' n. br. 1876 September 16 (Arnell, Brenner). Plachino 68? 5' n. br. 1876 Juli 22, 23 (Arnell, Brenner). Polovinka 68? 10' n. br. (två ställen ha detta namn). 1876 September 15 (Arnell, Brenner). Kantaika (Chantaika) eller Chantaiskoj 68? 25' n. br. 1875 September 9 (Lund- ström), 1876 Juli 15—24 (Sahlberg). Lusino 68? 30' n. br. 1875 September 6 (Lundström). Norr derom 2 ställen vid 68” 35' och 68” 40' n. br. 1875 September 5 (Lundström). Patapovskoje 68? 55' n. br. 1875 September 7 (Lundström), 1876 Juli 25 (Arnell, Brenner). 8 N. hh SOHURUTZ, PLANTA VASOCULARBES JENISBENSES, Verschininskoje 697 5" on. br. ISTA September 4 samt söder derom September 5 (Lundström). 1876 September 13 och 26 (Arnell, Brenner), Territorium aretieum. Pudino eller Dudinka 699-25 on. br. 1875 September 1—3 (Lundström). 1876 Juli 29—Augusti 8 (Arnell, Brenner). 1876 September 7—9 (Brenner). Dudino är en kyrkby belägen vid Dudinkas utlopp i Jenisei. Saostrovskoje 69” 45 nv br. 1875 Augusti 31 (Lundström). 1876 September 10 (Arnell, Brenner). Ez Molyseh, omkring 8 å 10 verst nedom Molyschevo, 2163 verst från Jeniseisk. 1876 September (Brenner). Seljekinna, 2223 verst från Jeniseisk. 1876 September (Brenner). Kasantzova, omkring 2243 verst från Jeniseisk. 1876 September (Brenner). Kap Muksuninskij 70” n. br. 1875 Augusti 29 (Lundström). Tolstoi nos 70710 n. br. Ligger omkring 370 kilometer söder om Dicksons hamn. 1875 Augusti (Lundström). 1876 Augusti 9 och Augusti 25—September 4 (Arnell, Bren- ner). Exkursionerna utsträcktes till ett par mil inåt tundran. Sopotschnoj ön 70710 n. br. 1875 Augusti 29 (Lundström). Nikandrovskij ostrov eller Nikandrovskij öarne 70? 20' n. br. 1876 Augusti 13—24 (Arnell, Brenner). Malo Briochovskij ostrov 707 50' n. br. 1875 Angusti 28 (Lundström). 1876 Au- gusti 11, 12 (Arnell, Brenner). Jakovieva elf 71? n. br. 1875 Augusti 27 (Lundström). Kap Gostinij 71” n. br. 1875 Angusti 26 (Lundström). . Mesenkin 71? 20' n. br. 1875 Augusti 24, 25 (Lundström). Sopotschnaja Korga 71? 55' n. br. 1875 Augusti 22 (Lundström). Kap Schaitanskoj 72” 5 n. br. 1875 Augusti 21 (Lundström). Krestovskoja 72” 25' n. GS 1875 Augusti 20 (Lundström). Jefremow Kamen 72”40' n. br. 1875 Augusti 19 (Lundström). Dicksons hamn 73? 28' n. br. 1875 Augusti 16, 17 (Lundström). Besöktes 1878 Augusti 6—9 af Kjellman. | Om vegetationsförhållandena vid Jenisei. 1. Jenisei-dalens topografi. Störst bland Asiens floder, som utfalla i Ishafvet, är den storartade Jenisei, hvars längd uppgifves omvexlande till 740 eller 670 svenska mil och hvars flodområde upp- till 49000 qv.-mil. Jeniseis största tillföde är Verknje Tunguska eller Angara = Öfre Tunguska). Från höger inflyta bland andra Podkamina Tuva (= Mellersta je Steniga Tunguska), Bilde Nischnje Tunguska (= Nedre Tunguska) samt Kureika; KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 9 från venster Sym, Jeloguj och Turuchan. I sin nedre del, der floden flyter genom den frusna tundran, emottager den inga tillföden. Från staden Jeniseisk flyter floden nästan rakt i norr, ända till dess den utfaller 1 Ishafvet. Vattnet i floden har en gråaktig färg, som under en sträcka kan åtskiljas från det klara vattnet från Verknje Tunguska, då dessa olikartade vatten först efter ett sammanflöde af flere verst blanda sig med hvar- andra. Den del af Jeniseis floddal, hvars växtlighet här skall skildras, sträcker sig från staden Krasnojarsks omgifningar, belägna på ungefär samma breddgrad som Helsingborg i Skåne, ända till flodens mynning. Den vägsträcka, som Jenisei genomflyter från Krasno- jarsk till Ishafvet, utgör omkring 250 svenska mil. Från Krasnojarsk till Jeniseisk är om- kring 47 mil, från Jeniseisk till Turuchansk omkring 92 mil, från Jeniseisk till Kureika 120 och till Dudino vid pass 150 mil. Dudino ligger omkring 50 mil från flodens myn- ning. Före sitt utlopp vidgar sig floden till en hafsvik af 50—060 kilometers bredd och bildar en mängd låga öar, på hvilka en yppig och intressant vegetation frodas. Under kalla år är utloppet öppet endast omkring 50 dygn (10 Juli—slutet af Augusti). Vid 72” n. br. är floden isbelagd 295 dagar; vid Jeniseisk 179 dagar. Liksom fertalet af Si- biriens större floder flödar äfven Jenisei mer eller mindre öfver sina bräddar och har vanligen sitt högsta vattenstånd mellan den 12 och 20 Maj, hvilket uppgifves vara 30 a 40 fot öfver lågvattnets nivå, olika på skilda ställen allt efter strändernas höjd och flod- fårans bredd. ') Genom dessa öfversvämningar sörjer naturen sjelf för gödningen af de närmast floden belägna lågländta delarne, hvarest följaktligen en rik och frodig växtlighet anträffas. Stränderna äro stundom temligen höga och tvärbranta, stundom åter låga. De låga stränderna bestå af öfversvämmade sanka landsträckor, på hvilka frodas en egen- domlig buskvegetation och örter af flere slag; de höga hafva deremot en stupande brant, 10 till 20 meter hög afsats. Närmast floden förefinnes vanligen vid lågvatten en sakta sluttande strand, som stundom är nästan plan samt lerig; dess bredd är oftast obetydlig, men uppgår ibland till ett par kilometer. Vegetationen utgöres här endast af spridda buskformiga Salices, som tilltaga i storlek, ju närmare man kommer den derpå följande strandbranten. Denna bär vegetation hufvudsakligen på krönet. När strandbranten är så hög, att den ej ens vid högvatten öfversvämmas, erhåller det derpå följande strandpartiet en annan karakter, än då strandbrantens krön ligger under flodens högsta vattenstånd. I förra fallet vidtager, utom i den nordligaste delen, strax barrskogen, bestående af gram, cembratall och lärkträd eller ock björkskog; i senare fallet förefinnas inom bramten ett sumpigt bälte, der löfträden äro förherskande, ehuru äfven spridda barrträd förekomma. Bältet genomdrages nästan alltid af talrika, långsträckta flodarmar, som under lågvatten ofta ej stå i förbindelse med floden. Ofvanför detta bälte vidtager slutligen barrskogen, som sålunda stundom kan ligga på milsvidt afstånd från floden. Norr om 62:ra breddgraden finnes inom öfversvämningsområdet en otalig mängd små sjöar, ofta så många, att man på en dag skulle kunna anträffa sådana i hundratal. Klippstränder äro vid Jenisei ytterst säll- synta. Redan innan man från Jeniseisk hunnit halfvägs till Mellersta Tunguska, ser man på stränderna blott undantagsvis någon upphöjning öfver landets nivå. Mellan Krasnojarsk 1) Om en öfversvämning af Jenisei jemför NORDENSKIÖLD) Vegas färd kring Europa och Asien, I pag. 203. 9 K. Sy. Vet. Akad, Handl, Band, 22. N:o 10, Ta 10 NN, J; SOHBUTZ, PLANTAR VASCULARES JENISBENSES, och Joniscisk äro dock stränderna flerestädes höga och klippiga semt stopa brant ned i floden. Midt för Antsiferovu är stranden hög med grönskande berg somt här och der kala klippor. Klippstränder (urberg) finnas mellan Asinovo och Podkamina Tunguskas utflöde; en liten bergknalle af dessa berg är Uskimys, Strax ofvan Podkamina Tunguskas utlopp finnas Afven klippstränder. Kalkberg firo sällsynta t. ex. vid Stolba, der dylika finnas med skuggiga sidor, klädda med barr- och löfskog, samt vid Mjelnitsa, der stränderna en läng sträcka på höger sida visa kalkklippor; äfven vid utloppet af Nedre Tunguska finnas på Omse sidor om floden vilda kalkklippor, som äro de yttersta, omkring 200 fot höga Andarne af on massa mot floden tvärstälda kalkåsar. Vid Jeniseiflodens mynning finnas truppberg. Norilbergen ha karakter af trappberg, som genom djupa inskärningar äro skilda från hvarandra och enligt IF. ScHMmior skola likna trappbergen i Vestergötland. I södra delen omkring Krasnojarsk finnas temligen höga och branta berg, dels lag- rade kalkberg t. ex. Torgaschina, dels toppformiga irregulitra urberg t. ex. Takmahak, Staden Krasnojarsk ligger dock blott 147 meter öfver hafvet"), men landskapet kring nämnde stad är mycket kuperadt. I sydligare Jenisei-dalen, t. ex. på slätterna vid Krasnojarsk, som betäckas af ett tjockt lager svart jord, står marken i fruktbarhet ingalunda efter de hördigaste trakterna i Skandinavien, utan torde snarare i det hela taget öfverträffa dem. Redan söder om Jeniseisk vidtaga, särdeles på venstra stranden af floden, låga af barrskog uppfylda sumptrakter, hvilka med afbrott fortgå till tundran; från Jeniseisk till Nedre Tunguska förekomma för det mesta vidsträckta, lågländta barrskogar. - Ännu långt norr om polcirkeln är barrskogen reslig. Mot norden upphör det ena barrträdet efter det andra, och skogsgränsen kan anses vara belägen vid Verschininskoje eller Dudino, hvarefter tundran vidtager, som sträcker sig till Ishafvets kust. Området från Jeniscisk till skogsgränsen är till naturförhållunden kanske snarlikt Sverige och Finland norr om 60” eller 61” n. br. De sumptrakter, som så ofta anträffas vid Jenisei, ha sin orsak uti den korta sommar- värmen, som, ehurn under flere veckor ganska hög, icke är tillräcklig för markens upp- torkande och förruttnelse af lemningarne efter föregående års växtlighet. Kunde värme tillföras i tillräcklig mängd, så att marken om sommaren upptinade till tillräckligt djup, skulle troligen åtskilliga träd trifvas vida nordligare i Sibirien. Vid Turuchansk upptinar marken, äfven under den varmaste sommar, aldrig längre än till 3 fots djup”). Stundom finner man vid Turuchansk midt i sommaren is redan på 1'/, fots djup. Skogarnes träd- rötter kunna derför ej nedtränga djupt i marken, utan utbreda sig utefter ytan. När snön smälter, kan vattnet ej såsom i sydligare nejder sjunka ned i den lösa, upptinade marken, utan stannar vid det frusna jordlagret. Norr om Dudino, der tundran vidtager, har landskapet ett helt annat utseende än söder derom. MIipDDpENDOREF och de fleste, om ej alla, som berest högsta nordens länder, förstå med tundra »de norr om skogsgränsen be- lägna, svagt vågiga eller stundom mer eller mindre kulliga lågländer eller högslätter». Sjelfva tundran är om sommaren snöfri, men redan på en eller ett par tums djup under jordytan är marken frusen. På solöppna, för hafsvindarne skyddade sluttningar af tundra- kullar äfvensom i åtskilliga tundra-dalar träffar man oftast en brokig blandning af vis- !) HELLWALD, Jorden och dess folk, II p. 461. 2) HANSTEEN, Resa i Sibirien, p. 120 (svenska uppl). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |I0. 11 serligen ej talrika arter, men likväl en rikedom på former och en färgprakt hos floran, som genom skönhet och behag fängslar botanisten. Flertalet arktiska växter, äfven sådana, som hos oss uteslutande eller företrädesvis växa på sumpiga ställen t. ex. Ledum palustre, träffas inom arktiska området på torra soliga sluttningar. Tundran är, såsom bekant, trädlös, ty de skarpa vindarne från Ishafvet hindra trädens växande ofvan jorden, och den blott på ytan upptinade marken hindrar trädens rötter att få fäste i marken. Då vegetationen i icke ringa grad beror af markens geologiska beskaffenhet, torde här vara på sin plats att anföra de vigtigaste resultaten af de geologiska undersökningar, som SCHMIDT") och NORDENSKIÖLD ”) anstält vid Jenisei. Ty värr beröra dessa endast nordliga delen af Jenisei-dalen. Vid mynningen af Nedre Tunguska samt vid Kantaika och Kureika finnas bildningar, som tillhöra Siluriska formationen. Mellan Plachino och Turuchansk finnas hela vägen vid stranden sötvattensbildningar af sand och lera, stundom omvexlande med vegetations-schikt af mossor, vattenväxter och trädstycken. I Plachinos omgifningar äro stränderna på begge sidor om floden klippiga samt bestå af grönsten och kiselskiffer. Omkring 20 verst ofvan Plachino fann SCHMIDT första spåren af en mot norden ända till Ishafvet sig sträckande, vidt utbredd qvartär hafsbildning. Enligt samma för- fattare bilda från Plachino ända till flodens mynning marina postpliocena aflagringar hufvud- massan af Jenisei-stranden. Samma schikt fortsätta mot öster öfver tundran. Dessa marina bildningar torde, för att döma efter markens konfiguration, sträcka sig mot öster till Lena och vesterut förbi floden Ob. De marina diluvialbildningarne visa sig på högra stranden öfverallt, på den venstra deremot uppträda de blott på högre sträckor. Grundlaget i de talrika öarne vid flodens mynning bildas af samd och lera med riklig drifved, hvaröfver följa regelbundet ordnade vegetationsschikt. På höga ställen af flodstranden finnas flerc- städes lager af mosstorf med väl bibehållna barrträdstammar, som antyda en fordom större utbredning af trädväxten. Hit torde äfven böra räknas gamla vegetationsschikt med tjocka Alnaster-stammar, som träffas i en trakt, der nu Alnaster med fingertjocka stammar kryper längs marken. På tundran och venstra flodstranden finnes mellan 70” och 71? n. br. intet spår af en gammal, högstammig trädvegetation. Detta förhållande stämmer öfverens med det faktum, att på venstra stranden trädgränsen äfven nu för tiden går sydligare än på den högra. 'Talrika sötvattensbäcken förekomma 1 fördjupningarne på tundran i när- heten af små sjöar. Höjderna eller rättare kullarne på tundran nedom Tolstoi nos utgöras af hafsbildningar, såsom SCHMIDT observerade vid öfvergången från Jeniseis strand till Gyda- området. Ofvanför Tolstoi nos deremot äro äfven på tundrans högre belägna ställen söt- vattensbildningar förherskande. Vid nedre Jenisei och Nedre Tunguska, 1 en trakt, der istäckets mägtighet uppnår en famn, finner man ofta flodens klippiga strand polerad och refflad alldeles på samma sätt, som glaciererna pläga åstadkomma på bergen. På Noril- bergen finnas under trapplagret horisontala schiktade lager, som innehålla mägtiga lager af stenkol. Trappberg finnas utom på Norilbergen äfven vid floden Guba-urek, och det tyckes som om berget härifrån drager sig till Jefremow Kamen 1 närheten af kusten. Vid Prilusechnoj finnas lager, som enligt NORDENSKIÖLD tillhöra Jura- eller Kritformationen. 1!) ScHMiDT, Resultate der Mammut-Expedition etc. Petersburg 1872. ?) NORDENSKIÖLD, Redogörelse för expeditionerna till mynningen af Jenisei 1876. 18 N, J, SOHUKUTZ, PLANTAE VASCULARES JENISEENSES, NSärskildt anmärkningsvärda äro de lomningar af Manunut, ej blott skelett utan ven hud och hår, som flerestädes anträffats vid nordligaste delen al Jenisei, Jeniscis östra strand lemnar öfverallt vid flodens nedre lopp tillflle att studera sammansättningen af de jord- luger, som bilda tundrans underlag. Dessa utgöras af rent marina bildningar. Då hufvud- massan af de stenar, som anträffats vid Jenisei, utgöres uf basaltvarieteter, visar dutta, att eruptiva bildningar i stor skala fordom uppstått i denna del af polarbassinen. Pe vanliga metamorfiska och kristalliniska bergarterna förekomma deremot endast i ringa mängd. Utom ofvan nMmnda stenarter träffas här och der i tundra-sanden bitar af stenkol och brunkol. Rörande tundrans ålder och bildningssätt har Professor NORDENSKIÖLD lemnat vigtiga upplysningar i sina redogörelser för expeditionerna till Jenisci, till hvilka redo- görelser jag får hänvisa. Allmänt erkänner man nu för tiden, att markens eller jordgrundens fysiska beskaf- fonhot utöfvar större inverkan på växtligheten än dess kemiska suomansättning, som spelar en mindre betydande rol i afseende på vegetationen. Kalkbergen vid Jenisei ha visserligen on ganska rik och kanske mer vexlande vegetation än urbergen; men det har icke varit mig möjligt att med visshet bestämma, hvilka växter derstädes träffas företrädesvis på kalkgrund, ehuru ganska vackra samlingar föreligga från kalkbergen Torgaschina vid Kras- nojarsk, Stolba och kalkklipporna vid Nedre Tunguskas utlopp. Vissa arter synas visser- ligen föredraga kalkgrund, men andra träffas deremot på jordgrund af mycket vexlande beskaffenhet. Mera långvariga och fullständigare undersökningar, än de hittills vid Jenisei anstälda, torde vara nödvändiga, för att kunna med vetenskaplig noggranhet behandla en fråga af så invecklad och svårlöst beskaffenhet. 2. Jenisei-dalens klimat. Klimatet är fullt kontinentalt och vintern utomordentligt sträng. I staden Jeniseisk, som ligger sydligare än Stockholm, nedgar temperaturen i Januari till — 56” OC. Deremot är under högsommaren hettan utomordentligt tryckande. HANSTEEN omtalar i sin Sibiriska resa, att under de dagar han 1829 uppehöll sig i Jeniseisk, uppgick temperaturen den 31 Juli strax efter middag till + 30? OC. i skuggan och kl. 4 e. m. till + 41'/;” OC. i solen. 1846 vistades CASTRÉEN från början af Juni till slutet af Juli i Turuchansk, der han, ehuru helt nära polcirkeln, led af en qväfvande hetta, olidliga myggor samt dagliga oväder och regn. Äfven svenska Jenisci-expeditionen 1876, som vistades i Turuchansk i medlet af Juli, besvärades derstädes i högsta grad af hetta och mygg. I början af Sep- tember inträder der en ny tidrymd, då gräset börjar gulna och den kalla nordanvinden beröfvar träden deras blad. Under svenska expeditionerna till Jenisei anstäldes atskilliga metercologiska observa- tioner"). Vid Jeniseis nordliga simovier (norr om polcirkeln) vexlade luftens temperatur 1876 den 16 Augusti—1 September mellan + 20,:;” och + 1,3? C. Den 16 Aug. var !) NORDENSKIÖLD och HI. THEEL, Redogörelse för de Svenska expeditionerna till mynningen af Jenisei år 1876, p- 18 och 64. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 13 högsta temperaturen + 20,4” och den lägsta + 13,6”. Den 21 Augusti var högsta grad- talet + 15,6” och lägsta + 11,4”; den 26 Augusti högsta temperaturen + 16,4” och lägsta + 9”. Den 1 September var högsta temperaturen + 7” och lägsta + 3”. Flodvattnets temperatur vid ytan var nästan ständigt + 12” till + 13” — allt C. Den svenska land- expeditionen till Jenisei iakttog 1876 under sin färd från Krasnojarsk till flodens mynning samt under återresan temperaturen, och dessa iakttagelser lemnade nedan stående resultat. I Juli varierade temperaturen mellan + 15” och + 40” samt vattnets värmegrad i floden vid ytan mellan + 16” och + 19” C.; under Augusti vexlade luftens temperatur från + 4? till + 26” O. samt vattnets temperatur vid ytan från + 13” till + 14? C. I September sjönk vattnets till + 10” och varierade lufttemperaturen från — 8” till + 14? OC. Vid Tolstoi nos iakttogs frost första gången den 3 September. Det första egentliga snöfallet inträffade vid Dudinskoj den 11 September. Vid Turuchansk, som är beläget vid samma breddgrad som Haparanda, uppgick värmen den 14—16 Juli till omkring + 40? C. i solen. Vid Dudinskoj var temperaturen den 23 September — 8? C. och djup snö betäckte marken. Den 22 Oktober började vid Jeniseisk isgången, som under vanliga år tager sin början den 12 Oktober, vid hvilken tid dock större delen af Jeniseis bifloder är isbelagd. Om våren skall deremot isen bortgå vid Jeniseisk omkring den 5 Maj och något senare från Angarac Af ryska vetenskapsmän äro vid Jenisei anstälde åtskilliga klimatologiska observa- tioner, af hvilka jag vill anföra de vigtigaste. Enligt observationer anstälda 1866 vid Tolstoi nos, Ochotskoje och Dudinka inföll sista wvärfrosten d. 11 Juli och sista snöfallet natten mellan den 11 och 12 Juli. Första höstfrosten inträffade d. 20 Aug., då äfven den första snön föll vid Tolstoi nos. Den 31 Aug. steg kölden om morgonen till — 1,8” R. och dervid blåste så skarp nordanvind, att flere unga foglar omkommo af kölden. Högsta värmegraden observerades d. 4 Aug. + 20,5 R. och d. 11 Aug. + 21? R. Öfriga dagar uppnådde värmen ej + 20”. Medeltemperaturen för Juli var + 6,06” och för Augusti + 7,06”. Denna är för Juli och Augusti mer än en grad lägre än vid det en grad nord- ligare belägna Koreunoje Filippovskoje (71” 5' n. br.), hvarest den 1843 under nämnde månader uppgick till + 8,6” R. Denna större värmemängd anser F. SCHMIDT bero på den omständigheten, att sistnämnda ställe ligger inom trädgränsen, då deremot ”Tolstoi nos ligger ofvan trädgränsen. För Turuchansk angifves medeltemperaturen 1859 för Juli till + 15,9” och 1860 för samma månad till + 13,9” samt för Augusti nämnda år till + 3,5” och + 4”, — allt R. Dessa låga tal för Augusti förklaras deraf, att observationerna afse gamla stilen. 1859 inföll första höstfrosten vid Turuchansk d. 27 Juli och 1860 d. 30 Juli g. st. Följaktligen inträffar första frosten vid Turuschansk ungefär liktidigt med vid nedra Jenisei, hvarifrån Schmidts observationer förskrifva sig. Annorlunda är förhål- landet med sista vårfrosten vid Turuchansk, som nämnda år inföll d. 31 och 24 Maj g. st. Den frostfria perioden utgjorde alltså i Turuchansk 2 månader, i Tolstoi nos blott I månad. Medeltemperaturen för den frostfria Juli månad g. st. utgör för Tolstoi nos + 9,75” R. och för den varmaste månaden, d. 4 Juli —4 Augusti g. st., för Tolstoi nos + 10,35” R. Den ytterst stränga köld, som förekommer i Ostsibirien t. ex. vid Jakutsch synes ej förekomma vid nedra Jenisei. Vintertiden herska dock vid nedra Jenisei fruktansvärda snöstormar och ännu i April och i början af Maj råder rätt stark köld. Den 24 April observerade ScHMIDT — 25? R. i Luskinskoje Simowje. Från den 10 Maj till d. 10 Juni g. st. (sist 14 N. Ja NOHKUTZ, PLANTAE VASCULARES JKNINEENSEN, nfämnoda dag blef Jeonisei isfri) radde vid Dudino töväder med lindrig frost om nätterna. Den af Sowmuwrr meddelade tabellen öfver tomperaturförhållandena vid vedre Jenisei visar, att flodvattnet om våren tidigare uppvärmes än luften och om hösten förblir längre varmt än denna, hvaraf till en del kan förklaras, hvarföre vegetationen på Jenisci-öarne ör kruf- tigare och yppigare än på tundran. Vid Dudino tillfryser Jenisei redan i September g. st., men vid mynningsområdot i medlet af Oktober, hvilket står i swnbiand med det förhållandet, att hafvet utanför flodens mynning Inge går öppet (anda till November). Om våren der- emot blir mynningsområdet isfritt först i Juli månad g. st. Rörande temperaturförhållandena vid Jeniseis mynning finnas observationer anställda al finnen NUMMELIN vid Briochowskij-önrne 70 48' n. br. 1876 i Oktober vexlade kölden mellan — 4,3? och — 18”; i November steg kölden till — 29,5” d. 21, hvarefter tempera- turen till månadens slut vexlade mellan — 30" till — 32” och högre köldgrader, så att qvicksilfret frös. I början af December steg temperaturen till — 11,5”, men vid jultiden hade man åter — 31”. 1877 i Januari, Februari och Mars var kölden stundom så sträng, utt qvieksilfret frös. April ingick med — 31”, men redan följande dag blef kölden mindre och aftog sedan under månadens lopp. Den 8 Maj hade man + 0” och den 31 Maj + 0,5”. Juni ingick med + 1,57, de 8 hade man vid middagstiden + 11” och morgon och afton sauna dag + 2? å 37. Under återstående delen af Juni samt under Juli månad vexlade temperaturen mellan + 2? och 217"). Markens temperatur, hvilken på manga ställen i Sverige blifvit så noggrant undersökt al WAULENBERG, känna vi icke inom Bergiga och Urskogs-territorierna vid Jenisci. Man bör knappt tillskrifva den så stor betydelse, som WAHLENBERG gjorde, hvilken ansåg, att, då sommarens temperatur nästan ensmuat bestämmer ett lands fruktbarhet, jordtemperaturen borde utvisa landets växtlighet mera noga än luftens temperatur, samt att jordtemperaturen och vegetationen fullkomligt motsvarade hvarandra och erbjöde oss den yppersta måttstock till att bedöma vegetationen”). Den bör dock i växtgeografiskt hänseende icke lemnas utan afseende, emedan den mildrar extremerna af värme och köld. I Skandinavien är jordvärmen omkring en grad högre än luftens medeltemperatur. Redan WAHLENBERG fäste uppmärksamhet på det förhållande, att jordtemperaturen i nordliga Sibirien på grund af den stränga vintern utan tvifvel sjunker under fryspunkten”). Hvad Jenisei-dalens arktiska territorium beträffar, torde det af svenska expeditioner till andra arktiska trakter vara ådagalagdt'), att markens temperatur under vintern sjunker högst betydligt under frys- punkten, äfven om marken är täckt af snö, och att växtdelar, som äro nedsänkta i jorden, under vintern följaktligen äro utsatta för höga köldgrader. Härtill kommer, särskildt med afseende på Jenisei-dalen, den omständigheten, att på tundran marken redan på ringa djup, äfven under den korta sommaren, ständigt är frusen och upptinar endast på ytan. Lektor ARNELL har benäget meddelat mig, att han i slutet af Augusti 1876 vid Tolstoi nos fann kälen vidtaga redan 1—2 tum under jordytan. På grund häraf tviflade han på, att en derstädes växande Boschniaka glabra kunde vara parasit på rötterna af en Alnaster-buske, !) Jemför NORDENSKIOLD, Vegas färd I, p. 201 och 202. ”) WAHLENBERG, Flora Lapponica, p. LU. iw) » De Vegetatione et Climate in Helvetia septen. p. 84. 1) KJELLMAN, Ur Polarväxternas lif, p. 470. KONGL. SV. VET. ARADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o IO. 15 som stod 3—4 fammnar från nämnde Boschniakas växtplats. Han gräfde derföre försigtigot upp Boschniakan och fann den sitta på en rottåga, som han sedan följde ända fram till Alnaster-busken, och hvilken rottåga kröp efter isen (1—2 tum under jorden) hela vägen. Om man ville bedöma ett lands växtlighet efter dess medeltemperatur, skulle man ha anledning till den förmodan, att floran inom Jenisei-dalen skulle vara mycket torftig och artfattig; men det är väl bekant, att värmens fördelning mellan årstiderna imverkar vida mer på florans beskaffenhet än medeltemperaturen. Sålunda finnes alltid en vackrare och mera utmärkt vegetation uti de länder, som hafva varma somrar och kalla vintrar, än uti sådana, der värmen är jemt fördelad mellan årstiderna, förutsatt nämligen att dessa länder ligga under samma isothermer. De länder, der värmen är mera jemt fördelad mellan årstiderna, äro alltid försedda med en mera mångfaldig och vexlande trädvegetation, än de, uti hvilka skilnaden mellan sommarens och vinterns temperatur är betydligt stor. Denna allmänna regel finna vi äfven bekräftad, om vi jemföra trädvegetationen vid Jenisei med trädvegetationen på skandinaviska halfön. Men då hvarje växt kräfver ett bestämdt qvan- tum af värme, kunna naturligtvis 1 ett land ej trifvas andra växter än de, för hvilka som- marvärmen fortfar så lång tid, som fordras för hvarje arts utbildning och fruktsättning. Örternas utbredning, har man anmärkt, rättar sig företrädesvis efter orternas isotherer, trädens åter mer efter isochimenerna. Någon egentlig sädesodling förekommer ej norr om Sykobatka, beläget vid 60? n. br."). Råg odlas ej längre mot norden än till Antsiferova (67 verst norr om Jeniseisk) d. v. s. till 59” 10' n. br. och Hafre till Zotina 60? -55' n. br. Hampa odlas t. ex. vid Jeniseisk, Nikulina och Lebjedeyvo upp till Lusino 68” 30' n. br. Potatis är småväxt vid Turuchansk. Norr om polcirkeln träffas dock potatisland och kåltäppor; längre söderut tilltaga dylika odlingar i omfång och storlek. Vid Chamtaika-floden 68” 20' n. br. skall för några år sedan potatis odlats med framgång”). Vid Selivaninskoj finnas rundtomkring stugorna potatis-, kål- och rofland, hvilka åtminstone 1875 lemnade rik skörd, ehuru detta ställe ligger vid Avasaxas breddgrad”). Boskapsskötsel idkas ända till Dudino. Vid Kureika och ännu nordligare vid Dudino såg ARNELL 1876 stora höstackar. Norr derom samlade invånarne ej vegetabilier, utan endast fiskförrad. 3. Fenologiska förhållanden. Vid Krasnojarsk, Jeniseisk och i allmänhet i södra delen af det här skildrade om- rådet mognar våren hastigt till full sommar. Äfven i de nordligare trakterna vid Jenisei påskyndas vegetationen hastigt af den starka värmen under sommaren, liksom i Lappland, och fördröjes icke under våren af de i södra och mellersta Sverige så vanliga afbrotten, som orsakas af låg temperatur. Förklaringen till den snabba vårutvecklingen och vårens snara öfvergång till sommar vid Jenisei torde, hvad såväl de sydligare som de nordligare delarne ar området beträffar, vara ungefär desamma, som för nordliga delen af Sverige”). DD NORDENSKIÖLD, Redogörelse för en expedition till mynningen af Jenisei och Sibirien 1875, p. 88. 2) NORDENSKIÖLD och äl THErL, Redogörelse för expeditionen till Jenisei 1876, p. 51. 3) NORDENSKIÖLD, Redogörelse för expe sditionen till Jenisei 1875, - 86. 1) Jemför ARNELL, Om vegetationens utveckling i Sverige 18753 ), pp. 67—69. 16 N. J. SCHRUTZ, PLANTA VARBCULARES JENISKENSES, Vid snötäckots smältning blir vid Jenisei den allmänna vattningen af marken ganska riklig; efter snösmältningen Ar temporaturen oafbrutet och starkt i stigande, hvaremot den rikligare tillgången på ljus för växtligheten i nordliga trakter torde vara af ringa eller ingen hety- delse med afseende på vårens hastiga utveckling. Sedan vegetationens utveckling om våren hörjat vid Jenisei, inträda icke långa stillestånd i utvecklingen, marken fir grönklädd, träd och buskar löfvade ett par veckor efter det marken var betäckt med snö. Vegetationen bibehåller långt mot norden en yppig pregel på grund af den under sommaren rådande höga värmen, som under flere veckor fortfar att nästan utan afbrott vara densamma. En af deltagarne i svenska expeditionen till Jenisei 1876 yttrar: »När man vandrade i hög läfskog, der trädens kronor ofta bildade ett så tatt hvalf, att knappast en solstråle förmådde tränga igenom, så kunde man tro sig vandra i ett storartadt drifhus; man inandades en tjum, fuktig, väldoftande Inft, och ögat smektes af den mest vexlande och saftiga grönskas, Inom arktiska floran finnes knappt någon skarpt begränsad” vår-, sommar- och höst- flora. Man kan med skäl säga, att den arktiska floran vid vegetationsperiodens början fir klädd i sommarskrud, utan att förut hafva burit vårdrägt. Att flertalet af de arktiska fanerogamerna samtidigt blomma, har Professor KJELLMAN uppvisat vara en följd af blom- knopparnes nästan lika starka utveckling hos arktiska växter vid vegetationsperiodens slut, så att vid en ny vegetationsperiods början så väl vegetativa som florala delar äro starkt utvecklade och blomningen kan tidigt börja, hvilket är af stor vigt för arktiska växter, emedan derigenom Inngre tid för fromognaden beredes'). Rörande växternas blomning meddelar Scnmior uti sin Florula Jeniseensis arctiea åtskil- liga uppgifter från nordligare Jenisei-dalen. Alla observationerna äro från 1866 och de uppgifna dagarne afse gamla stilen. Vid Dudino blommade den 16 Juni Salix lanata, som var den växt, hvilken först af alla blommade derstädes. Vid Sseläkino blommade Chry- sosplenium alternifolium den 20 Juni, då vegetationen på Jenisei-öarne ej ännu börjat ut- veckla sig. Den 29 Juni anträffades blommande Nardosmia frigida; den 2 Juli Salix lanata och Chrysosplenium alternifolium; den 9 Juli Myosotis palustris, Caltha, Cardamine pra- tensis och Alnaster; den 10 Juli Gymnandra Stelleri, Ranunculus borealis och cassubicus, Eriophorum angustifolium; den 11 Juli Salix glauca och viminalis; den 12 Juli Pedicu- laris sudetica, Trollius asiaticus, Saxifraga punctata; den 13 Juli Cortusa Mathioli, Arabis petrea, Pedicularis versicolor. Salix Jlanata var då öfverblommad och hade stora blad. Vid Tuxieda i närheten af Derjabinskoje simowje var tundran i medlet af Juli snöfri och betäckt med talrika blommor, t. ex. DPryas octopetala, Nardosmia frigida och Gmelini, Andromeda tetragona, Papaver alpinum, Parrya macrocarpa, Eloydia serotina, Polemonium pulehellum. Såsom exempel på vegetationens utveckling inom arktiska området vill jag äfven anföra åtskilliga växter ur vidt skilda familjer. Uppgifterna äro hopsamlade uv ScHminTts nyss nämnda Florula. Ranunculus nivalis bär blommor strax efter det snön gått bort på tundran från den 15 Juli till månadens slut, men träffas äfven med frukt i slutet af Juli. ') Jemför KJenumas, Ur Polarväxternas lif. p. 489—495, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |0. UR Ranunculus lapponicus hade blommor den 28 Juli på Gydatundran; frukt i slutet af Augusti vid Dudino. - Caltha palustris blommade den 10 Juli på öarne vid flodmyn- ningen och på Jurakentundran. Papaver alpinum, redan den 8 Juli öfverblommad på tundran. Cardamine pratensis blommade den 12 Juli på öarne, något senare i månaden på Jurakentundran. e Cardamine macrophylla, blommor från den 12 Juli, frukt redan i början af Augusti på Jenisei-öarne. Dianthus Seguieri blommade i slutet af Augusti vid Tolstoi nos. Wahlbergella apetala, blommor i slutet af Juli på Gydatundran, frukt i början af September på Norilbergen. Alsine macrocarpa, blommor den 26 Juni vid Dudino; blommor den 15 Juli och mogen frukt i början af Augusti på Jurakentundran. Oxytropis campestris. Z sordida, blommor den 18 och 30 Juli vid Swerewo; frukt i September på Norilbergen. Astragalus alpinus, blommor den 20 Juli på Jenisei-öarne, frukt derstädes i början af Augusti. Dryas octopetala, blommor i medlet af Juli, frukt i början af September på tundran. Epilobium latifolium blommade i början af Augusti vid Tolstoi nos. Claytonia arctica med blommor den 26 Juli vid Dudino. Saxifraga bronchialis, blommor från medlet af Juli på högre delar af tundran. Saxifraga Hirculus bar ej ännu blommor den 13 Juli vid Korepowskoja, men blom- made den 25 Juli på Gydatundran. Saxifraga punctata började blomma den 12 Juli och bar frukt i Augusti på öarne vid Jeniseis mynning. | Valeriana capitata, med blommor från medlet af Juli på tundran. Nardosmia frigida blommade den 26 Juni vid Dudino, den 29 Juni på Briochowskij- öarne och den 8 Juli på högra flodstranden. Mogna frukter den 8 Augusti på öarne vid Ochotskoje. Cineraria campestris, blommor den 24 Juli vid Patakui; blommor och frukt i början af September på Norilbergen. Vaccinium Vitis idea bar blommor i slutet af Juli vid Swerewo. Vaccinium uliginosum, blommor den 26 Juli vid Dudino. Androsace septentrionalis, blommor den 15 Juli, frukt den 30 juli på Jurakentundran. Pedicularis lapponica, blommor den 26 Juni vid Dudino; frukt i början af September på Norilbergen. Gymnandra Stelleri, blommor den 8 Juli på öarne; i slutet af Juli utblommad på öarne, men ännu blommande vid flodens mynning. Alnaster fruticosus, blommor från den 10 Juli på öarne, frukt den 13 Augusti vid Swerewo. Tofieldia coccinea, blommor den 28 Juli vid Swerewo; frukt den 15 Augusti vid Sseläkina. Eriophorum russcolum, blommor den 28 Juli, frukt den 4 Angusti på Jurakentundran. 2 K, Sv. Vet. Akad, Handl. Band. 22, N:o 10. 2 IS N. J, SCHKUTZ, PLANTAE VASCULARER JENISRENSES. Hierochloa alpina, blommor den 15 Juli på Gydatundran. Alopecurus alpinus, blommor från den 20 Juli på tundran, Ur de af HH. OW. ARNE, under resan 1876 gjorda anteekningarne, som blifvit mig benfiget meddelade till begagnande, har jag homtat följande fenologiska inkttagelser, hvilka anstäldes vid Jenisei nämnde är, Krasnojarsk den S—135 Juni. + Glechoma hederacea började blomma, Llaminm album stod i blomma, Populus tremula var temligen utslagen. Prunus Padus, Caragana, Pulsa- tillor och Anemoner, Piwonia anomala och Atragene alpina var, sibiriea i föll blomning, Chelidoniwm majus och Polygala comosa började blomma. -Cypripedium maceranthum och guttatum samt Paris quadrifolin hade blommor. Viola uniflora stod på höjden af blomning. Corydalis solida nästan utblommad, Vaccinium Vitis idma ännu i knopp. Sommaren var annu blott i antagande, men växtligheten gjorde dock ett öfverväldigande intryck. Jeniseisk den 21—25 Juni. Asp ej fullt utslagen. Hägg snart utblommad. Fragarin vesen började blomma, - Viburnum Opulus i knopp. -Oxalis Acetosella och Majanthemum huro ej ännu blommor. Alehemilla vulgaris, Rubus areticus, Ribes nigrum, Chrysosple- nin, Adoxa, Vaceiniwm Myrtillus, Primula farinosa, Myosotis silvaticn, Lamimn album och Paris blommade. Geum rivale stod ännu i knopp, men Pulmonaria mollis var öfver- blommad och Ribes rubrum hade bade blommor och kart. Antsiferova den 26 Juni. Anemone ranunenloides och altaica nästan öfverblommade. Corydalis braceteata öfverblommad. — Ponia anomala och Trientalis europa blommade, Trifolium Lupinaster började blomma, men Valeriana officinalis var ännu 1 knopp. Nikulina den 30 Juni. Lonicera ccerulea nästan öfverblommad. Nasturtium palustre hade några blommor, men de flesta blomknopparne voro ej utslagna. Vorogova den 2 Juli. 27” varmt: utmärkt vackert väder. Anemone silvestris bar blommor. Caltha palustris och Trollius asiaticus för det mesta öfverblommade. Asinovo den 4 Juli. Menyanthes och Smilacina trifoliata hade blommor. Vaccinium Myrtillus nästan öfverblommad. Hägg ännu med blommor på de låga holmarne i floden, annars öfverblommad. Rönn ännu i knopp: Salix caprea mycket öfverblommad. Ribes rubrum ännu med blommor, åtminstone på de låga holmarne. Vaccinium Vitis idmna i blom. Löfsprickningen sedan flere dagar fullt afslutad. Fragaria vesca blommade. ”Tus- silago Farfara mycket öfverblommad. Caltha nästan fullt öfverblommad. Spira Ulmaria, Linniwa och Neckrosor hade ännu blott blad. Af Trollins asiaticus funnos blott enstaka blommor. Lebjedevo den 7 Juli. Cardamine macrophylla, Trifolium repens och Menyanthes blommade. Podkamina Tunguska den 6 Juli. Ledum palustre och Cypripedinm guttatum buro blommor. Prunus Padus öfverblommad. Veratrum album började blomma, men Majan- themum stod ännu i knopp. Tschulkova den 8 Juli. Rubus Chamiwmorus i blom. Linna började blomma. Nischnje Tunguska den 13 Juli. Dryas, Pedieularis uncinata, Cypripedinm gutta- tum, Tofieldia coccinea blommade. Corydalis bracteata fullt öfverblommad. —- Cortusa Mathioli något öfverblommad. Aretostaphylos alpina öfverblommad. Majanthemwn ännu i knopp. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 19 Turuchansk den 16 Juli. Prunus Padus, Caltha och Glechoma öfverblommade. Tri- folium Lupinaster, Lamium album och Veratrum album började blomma. Rubus arcticus, Oxycoccus palustris microcarpus och ”Trientalis blommade. Kureika den 19 Juli. Sorbus Aucuparia något öfverblommad. Euphrasia officinalis blommade. Karasina den 20 Juli. Hesperis matronalis i blom. Plachino den 22 Juli. Chrysosplenium öfverblommad. Patapovskoje den 25 Juli. Cardamine pratensis, Andromeda polifolia, Parnassia pa- lustris och Pyrethrum bipinnatum började blomma. Dentaria tenuifolia och Arctostaphylos alpina voro i frukt. Wahlbergella apetala, Hedysarum obscurum och Cortusa Mathioli något öfverblommade. Dudino den 29 Juli+-8 Aug. Flere Pedicularis-arter voro nästan öfverblommade. Dryas hade den 29 Juli en del blommor utslagna, men fere voro öfverblommade. Nikandrovskij ostrov. den 13—24 Augusti. Ranunculus Pallasi, Caltha, Trollius asiaticus 1 frukt. Arabis petrea och Hedysarum obscurum något öfverblommade. Wahl- bergella affinis öfverblommad. - Cardamine macrophylla hade för det mesta gatt i frukt och egde få blommor qvar. Tolstoi nos. Stormigt och regnigt den 29 Augusti; snö föll under stormbyarne. Nere 1 dalgångarne ligger snön qvar mycket länge. Buskarne voro ännu här och der gröna; Arcetostaphylos dock något röd. Temperaturen var den 31 Augusti kl. 8 e. mm. blott + 2 å 3? C. Vid Tolstoi nos, som ligger norr om trädgränsen och der boskaps- skötsel samt åkerbruk icke idkas, hade den 1 September genom nattfroster växtligheten något gulnat sedan ett par dagar; detta var i synnerhet fallet med Aretostaphylos och Betula, mindre med Alnaster och Salices. Linnea stod här den 2 September i knopp och Röda vinbärsbuskar hade knappt mogna bär. Efter föregående dagars köld var den 3 September »en underskön, vacker höstdag». Chrysosplenium togs denna dag i blomma. Dudinka. Den 8 September var vegetationen mycket höstlik, dock voro Alnaster- buskarne ännu gröna. Den 11 September började snön delvis ligga qvar. Mycket kallt och stormigt. Verschininskoje den 13 September. Lärkträden voro gula; mycket kallt, stundtals snöyra; marken snöklädd. Polovinka den 15 September. Floran i höstdrägt. Alnaster redan nästan fullt aflöfvad; Betula likaså. Selivaninskoj eller Selivanina den 19 September. »Löfven föllo rasslande likt regn vid vindfläktarne». Största delen af örterna förfrusen. Verknje Ihnbatsch d. 25 September. Löffällning nästan afslutad. Isen på mindre vattensamlingar '/, tvm tjock. Marken frusen. Novo Sjoloyskoje den 26 September. Marken helt och hållet betäckt af de nedfallna löfven. På aftonen omslag i temperaturen; blixtar och + 11” varmt. Lebjedevo den 27 September. Middagstiden + 14” varmt. Jeniseisk den 16 och 17 Oktober. Snöslask; den 18 föll snö under en stor del af dagen och marken var frusen; den 22 Oktober slädföre och temligen rikligt snöfall. 20 N. J: NOHEUTZ, ULANTAE VASCULARES JENISEENSEN, I Trädens och buskarnes utbredning. Trädens utbredning vid Jenisei beror, såsom i andra delar af Sibirien, på vegetations- periodens längd samt af den omständigheten, att olika trädslag under sina utvecklings- fiser förhålla sig olika gent emot temperaturen. Träd, hvilkas rötter tränga djupt i jorden, kunna icke trifvas i en stor del af norra Sibirien, hvarest marken är frusen på ringa djup under jordytan. Detta förklarar, hvarföre träd saknas vid Jeniscis nordligaste delar, då härtill Igges såväl den stränga vinterkölden, som den korta vegetations-perioden, Antingen man betraktar de sibiriska Pinus obovata och Larix sibirica såsom skilda urter eller varieteter, den förra af Pinus Abies och den senare af Pinus Larix (= Larix curopiwa), så är i begge fallen deras utbredningsomrade uttryck af ett kontinental-klimat, hvars öfvergang till det europeiska inosular-klimatet enligt Dove betecknas genom bergskedjan Ural. Trädgränsen vid nedre Jenisei bildas, såsom i största delen af Sibirien, af Larix sibirica swmt är mot tundran icke skarpt markerad. Den synes, såsom redan Midden- dorff observerade, vara stadd i tillbakaskridande, Detta förhallande tillskref Middendorff den korta sommaren, andra hafva sökt orsaken härtill uti den kalla vintern. ER. ScHMIDT omtalar, att man på tundran ofta träffar döda träd äfvensom kullfallna trädstammar norr om nu varande trädgräns, ofvanför hvilken man stundom anträffar träd, som göra för- tviflade försök att under den korta sommaren bilda skott till en verklig trädform. Äfven Muuaster har fordom förekommit längre mot norden, såsom exemplar funna 1 torfmossarue bevisa. Dessa fynd torde utgöra ett af de vigtigaste bevisen för förändring i klimatet samt trådgränsens tillbakaskridande vid Jenisei. Detta faktum är af ganska stort intresse, emedan (enligt Domänstyrelsens berättelse för ar 1885) äfven på den skandinaviska halfön visar sig i Norrbotten skogsgränsen vara stadd i ett jemnt tillbakaskridande — ett för- hallande, hvartill orsaken icke torde vara fullt utredd, ehuru de vackra undersökningar, som ÅXEL BröyTtr anstält i Norge rörande trädgränsens vexlande höjd och tillbakaskridande samt klimatets förändring under olika tider '), sprida ljus öfver denna fraga, hvilken är förtjent af stor uppmärksamhet bade a botanisternas och geologernas sida. I Taimyr- landet ga träden nu för tiden längre upp mot norden än annorstädes (ända till 72” n. br.), men här vid trädgränsen är endast lärkträdet qvar, hvars barr qvarsitta endast 7 veckor; sa kort är vegetationstiden! I följd af gynnsamma lokala förhallanden går trädgränsen vid floden Lena längre mot norden än vid Jenisei; hvaremot vid floden Ob trädgränsen är belägen ett par grader sydligare än vid Jenisei eller vid Obdorsk 66”30' n. br., hvarest Pinus obovata har sin nordgräns vid Ob, kanske nagot nordligare, emedan enligt F. KurrTzZ Larisx sibirica vid Ob går norr om Obdorsk ända till 67” 40' n. br. Trädgränsen vid Jenisei kan anses vara belägen vid Dudino 69? 25' n. br. Den bestämmes fran Dudino nedat floden genom den här i en båge flytande Jenisei. Mot söder såväl pa Jeniscis venstra strand som längs floden Dudinka finnes öfverallt skog; mot norr finnas blott för- vissnade stammar i dalsänkningarne på tundran. Ännu något nordligare finnas vid Jenisci glesa lärkträdskogar. Så t. ex. träffas mellan byarne Krestovskoje och Sseläkina, belägna nära 70” n. br., spridda och lågväxta lärkträd, och i närheten af Saostrovskoje 69” 45' 1) ÅA. Biytr, Forseg til eu Theori om Invandringen af Norges Flora. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0O. Zl träffas enligt Nordenskiöld på Jeniseis venstra strand de nordligaste spår till skog, be- stående af 10—20 fot höga, af storm brutna och halfförvissnade lärkträd, hvilka vid Je- nisei utgöra de yttersta utposterna mot norden af verldens största skog. Vid Jenisci finnes mot norden ingen skarp gräns för de särskilda trädslagen; träden blifva blott allt mer och mer spridda. Härigenom visar sig en olikhet med skogsgränsen på våra fjäll och i norden, hvilket har sin förklaring deruti, att det vid Jenisei ej. kan bli tal om några större höjdskilnader. Trädgränsen 1 Sibirien och i Skandinavien har till följd häraf och till följd af de olika trädslag, som nå trädgränsen, ett helt olika utseende: i Skandi- navien utgöras skogens yttersta förposter mot norden af småväxta eller förkrympta björkar, som kläda bergsidorna med en tät och Hiflig grönska; 1 Sibirien af vresiga lärkträd, hvilka blifva allt glesare. Norr om trädgränsen träffar man vid Jenisei frodiga buskar af Salix och Alnaster. Af Barrträdens familj finnas vid Jenisei följande sex arter: Gran, Sibirisk gran, Lärkträd, Cembratall, Tall och En. Gran (P. obovata Antoine) skiljer sig från vår P. Abies egentligen blott genom kortare kottar, hvilkas längd är 2—3 tum, då de hos P. Abies äro dubbelt längre. Flere botanister anse den såsom en af klimateriska förhållanden uppkommen form, helst öfver- gångar skola förekomma mellan begge kottformerna. Förekommer från Krasnojarsk till Dudino 69? 25' n. br. (= Tromsös breddgrad) samt på Norilbergen. Bildar till och med mellan 66? och 67” n. br. täta skogar, ehuru träden derstädes icke äro mer än 30 fot höga och icke tjockare än ett vanligt manslår samt temligen hopkrympta. Nordligast är den anmärkt enligt Middendorff vid 69730 mn. br. På Norilbergen finnas temligen höga träd af denna gran, men för öfrigt i arktiska området blott dvergexemplar. Sibirisk gran (Pinus sibirica). Börjar söder om Jeniseisk och går till Kureika 66? 20 mn. br. Enligt Middendorff förekommer den vid Jenisei ända till 67'/;” n. br. Vid Kurcika finnas af denna träd af ett par manshöjder. Är ett af Sibiriens allmännaste och mest spridda träd, men förekommer vid Jenisei knappt rent skogbildande. Märkvärdigt nog är den anträffad äfven mycket längt mot norden vid Sopotschnaja Korga 71740' n. br. Lärkträd (Larix sibirica Ledeb. eller Pinus Ledebouri Zndl.) Från Krasnojarsk till Dudino. Förekommer dock, ehuru mycket spridd och lågväxt längre mot norden mellan byarne Krestovskoje och Sseläkina samt vid Saostrovskoje. På Norilbergen förekomma vackra träd af denna art, på tundran blott dvergexemplar. Är det allmännast skog- bildande trädet vid Jenisei och öfverträffar de öfriga i härdighet. WILLKOMM har på odlade exemplar af Laris sibirica iakttagit, att detta har en kortare vegetationsperiod än Larix europea, och att det för sin trefnad behöfver en lång vinter och en kort, men varm sommar, såsom fallet är inom dess naturliga utbredningsområde. ') I närheten af Krasno- jarsk och Jeniseisk uppnår lärkträdet liksom cembratallen jettelika dimensioner. Lärkträd träffas der af vid pass 200 fots höjd och 4 fots diameter vid roten. Vid Selivanina öfver- stiga lärkträden knappt 150 centim. i omkrets; ett medelstort träd mätte 140 cm. i om- krets enligt uppgift af lektor Arnell. Vid Fatjanova uppmättes af Arnell ett lärkträd, som höll fyra armslängder i omkrets = 8'/; fot, och vid Mellersta Tunguska ett träd, !) Jemför SALANS uppsats i Meddel. af Societas pro Fawna et Flora Fennica, 5 häftet p. 248. 32 N, Je NCHKUTZ, PLANTAE VASCULANEN JENINEENSES, som ett par fot öfver marken höll 262 cm. i omkrets, Vid Novosaläsinskoj 65? 5 0. br, (= Pitvas breddgrad) mätte Arnell ett lärkträd, hvars omkrets vid roten var 13 fot. Vid Plachino hålla Järkträden i medeltal 126—128 om, i omkrets. Mot norden blilyn stam marne allt smalare, utan att höjden hos dom i proportion aftuger, Så t. ex. är hos lärks trädet arsringen i sydligare trakter enligt Middendorft 3—5 millimeter tjock, men inom polcirkeln blott 2. Combratall (Pinus Cembra), Från Krasnojarsk till Palavinskoj 687-10 n. br. (Lo- fotens breddgrad), hvarest den blir dvergartad. Den går sålunda vid Jenisei omkring två grader längre mot norden än den sibiriska granen. I närheten ul Krasnojarsk uppnår den en höjd af 200 fot och deröfver smaot vid roten 6 fot i diwmneter. Vid Jenisei före- kommer den ingenstädes i mängd och växer sällan alldeles oblundad ; vanligen förekommer den blund Pinus obovata och sibirica. Tall (Pinus silvestris). Fran Krasnojarsk till Nisehnje Tunguska 65? 50 (= Hapa- randas polhöjd). Enligt Middendorff gar den icke ofvan 667 n. br. Uppträder icke vid Jenisei rent skogbildande. Amnärkningsvärdt är, att tallen i Norge och vestra delen af Ryska Lappland gar betydligt längre mot norr än granen. I Torneå Lappmark skall ingendera vara afgjordt nordligare: ibland skjuter den ena, ibland den andra längre norrut. Vid östra kusten af Ryska Lappland går tallen ej till polcirkeln, men granen omkring '/, rad nordligare än tallen. Likaså gar i Samojedernas land och i Sibirien granen längre mot norr än tallen, och deras utbredning mot norr förhåller sig sålunda omvändt på nord- ligaste delen af skandinaviska halfön. En (Juniperus communis). Fran Jeniscisk och Asinova till Dudinka och Tolstoi nos 7010 nn. br. I nordliga delen förekommer den stundom under den form, som kallas var. nana. Hufvudtformen förekommer flerestädes, men ingenstädes talrikt, inom skogs- omradet smwat subarktiska omradet. Hvarje träds gräns kan anses utgöra i och för sig ett slags vegetationsgräns för alla andra växter, som kunna uthärda samma naturmomenter, churu det ej ma lemnas oan- märkt, att fleräriga örter ha i allmänhet en mera vidsträckt och obestämd växtkrets än buskar och träd. Om man bortser fran enskilda undantag, behöfva lötträåden i allmänhet en längre vegetations-period än barrträden, och derföre uppnå, med undantag af Salices och Betulw, få bland dem skogsgränsen. Middendorff har anmärkt, att nästan alla löf- träd, som förekomma i den europeiska bok- och ekregionen, hafva sin östgräns vid Ural; specielt anför han, utom cken och fruktträden, Acer, Ulmus, Fraxinus, Alnus glutinosa. Emedan barrträdens region är belägen mer mot norr än löfträdens, hafva barrträden lättare än löfträden kunnat öfverskrida Urals nordliga del, som icke har någon betydlig höjd. De löfträd, Prunus Padus, Sorbus Aucuparia, Populus tremula, Betule och Alnus incana, som förekomma i barrträdens region i Sibirien, ha en ofantligt stor utbredning i gamla verlden. I motsats till de flesta andra löfträd är björken icke nogräknad i afseende på klimat och jordmån. Från andra löfträd skiljer sig björken deruti att den behöfver en ringa mängd solvärme, för att börja sitt växande; den löfvas redan, om den dagliga värmen stiger öfver + 6” R., och fäller sina blad, om under hösten denna grad ej uppnås.') ) GriseBACH, Die Vegetation der Erde, I p. 92. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 IQ. 23 Af nedan lemmnade öfversigt öfver löfträdens och buskarnes utbredning vid Jenisei framgår, att alla träd och buskar, som i Sverige äro karakteristiska för bokregionen, sak- nas; samt att af dylika för ekregionen 1 Sverige karakteristiska finnas vid Jenisei endast Lonicera coerulea, Viburnum Opulus och Cotoneaster vulgaris; men att deremot af träd och buskar karakteristiska i vårt land för gråalens, björkens och barrträdens regioner före- komma ganska många vid Jenisei. Anmärkningsvärdt är, att vid Jenisei saknas af våra allmänna buskväxter Calluna vulgaris och Myrica Gale, samt att af tornbärande eller taggiga buskar derstädes äro funna endast Cratxgus sanguinea, Rubus ideus, Rosa cinna- momea och acicularis. Betula pubescens ErrH. (= B. glutinosa WaArrr. Fries) förekommer från Krasnojarsk till. Dudino 69925 n. br. (= Tromsös breddgrad). Den vid Dudino och på Norilbergen förekommande björken tillhör B. tortuosa LEpeB. B. pubescens är omkring Krasnojarsk mindre ymnig än B. verrucosa. B. verrucosa. Från Krasnojarsk till Palavinskoj 687 10' n. br. Går vid Jenisei lika- som i Skandinavien ej så långt mot norr, som föregående art. B. verrucosa är jemte B. pubescens Sibiriens allmännaste löfträd, då man kommer utom öfversvämnings-området, der MSalices råda. Der skogseldar härjat, inträffar ofta, att der förut endast barrträd växte, sedan växa talrika björkar, som uttränga barrskogen. Redan MIpDENDORFF iakttog, att björken allt mer utbreder sig i Sibirien. B. latifolia & Tauschii Rrecer förekommer vid Nasimova 59? 30' n. br. B. humilis sällsynt, men spridd från Jeniseisk till 10 mil söder om Turuchansk. B. nana. Från Jeniseisk till Kap Schaitanskoj 71? 53 n. br. och Jefremow Kamen 72? 40' nära flodens mynning. Äfven på tundran, men derstädes låg och krypande. Vid Dudino uppnår den en höjd af 2 fot. Alnus incama var. sibirica (hufvudformen vulgaris finnes blott i Europa och på Kaukasus). Från Jeniseisk till Karasinskoj eller Karasina 66? 55' n. br. Mest inom ur- skogs-territoriet, sparsamt inom subarktiska territoriet. Uppträder aldrig massvis vid Jenisei, men förekommer äfven inom öfversvämningsområdet. Alnaster fruticosus utbredd öfver hela omradet från Saliev, som ligger några mil norr om Krasnojarsk, till Nikandroyvskij- och Briochovskij-öarne 70?40'n. br. Vid Mesen- kin 71928 n. br. är den ännu nästan manshög, men vid Krestovskoje 72? n. br. kryper den längs marken. Bland buskar spelar vid nedersta Jenisei Alnaster hufvudrolen och går mot norden betydligt öfver lärkträdets gräns. Från Dudino till Tolstoi nos bildar den öfverallt en tät, manshög buskskog. Mot norden aftager den i storlek, men trifves godt på öarne vid flodens mynning, tack vare de fruktbara öfversvämningarne. Salix viminalis är den allmännaste pilen vid Jenisei och utbredd öfver hela om- rådet. NORDENSKIÖLD påstår, att dess raka, qvistfria stammar, sedda på afstånd, likna söderns bambuskog'). Den är »Jenisei-strändernas mest karakteristiska växt och före- kommer i många former från Krasnojarsk till de yttersta Briochovskij-öarne. S. Gmelini, som kanske riktigast betraktas såsom en subspecies af S. viminalis, förekommer från Krasnojarsk till nedersta Tunguska. !) NORDENSKIÖLD, Vegas färd, I, p. 367, der den kallas Salix vitellina; en art, som knappt är funnen vid Jenisei. 24 NN, J, SCHKUTZ, PLANTA VARCULARES JENIRBEENSER, SN, viminalis«eaprea från Krasnojarsk till Podporenskoja. SN. phylivifolia-viminalis vid Nikulina och Mjelnitsa. SN, pentandra temligen sällsynt från Jeniseisk till Fatjanova, SN. caprea temligen allmän från Krasnojarsk till Patapovskoje, enligt ANNELL. SN, triandra från trakten af Krasnojarsk till och med Kureika; alltid inom ölver- svämningsomradet. NS, depressa från Krasnojarsk till Kureika; var. cinerascens förekommer vid Turuchansk. SN, depressa-caprea (sannolikast) från Lebjedevo till Mjelnitsn. SN phylieifolia från Asinovo till Tolstoi nos. SN arhuseula från Igarskoje åtminstone till Patapovskoje. SN. pyrolefolia från Krasnojarsk till och med Plachino. Ut SN. niqvicans? jeniseensis (nmmn osäkert) från mellersta Tunguska till Patapovskoje, Finnes Afven på Norilbergen, enligt ScuMmior. NN, siliriea (med närstående former åt SN. vasa) ganska allmän från Antsiferova till Dudinka. N. hastata från 61 verst nedan Jeniseisk till Dudino och Tolstoi nos: aven på Norilbergen. SN. myrtilloides från Mjelnitsa till Dudinka. Pa tundran vid Kap Maksimow, enligt NeHMIDT. SN. depressa-myrtilloides Mjelnitsn. SN. Lapponum från Jeniseisk till Plachino. SN. glauca från Igarskoje norrut ända till mynningen. Mycket utbredd på tundran. På Nikandrovskij ostrov äro funna SN. glauca-hastata. S. glauca-phylicifolia, 5. yglauca-lanata och S. glauca (+ hastata-lanata)-viminalis (märklig hybrid). Söder om Tol- stoi nos finnas flere hybrider mellan S. glauca och andra Salices. SN. reptans Rver. från Verschininskoje till Dudino. SN, lanata från nedersta Tunguska till Kap Schaitanskoj. Utbredd öfverallt på tun- dran och på öarne. SN. lanata-hastata (hybrid eller mellanform) hufvudsakligen söder om Tolstoi nos: förekommer äfven vid Nischnje Tunguska. SN. lanata-pyrolefalia finnes vid Nisehnje Tunguska. SN. aretiea Parr. från Tolstoi nos till Dicksons hamn. N. retieulata allmän från Plachino till Tolstoi nos: sällsynt på öarne. Förekommer äfven vid Diecksons hamn. SN. polaris från Dudino till Nikandrovskij ostrov. Går mot norden ända till Dick- sons hamn och finnes äfven på Norilbergen. SN. polaris-reticulata vid Tolstoi nos. S. rotundifolia (Trautv.) LunpsTtrR. från Tolstoi nos till Kap Schaitanskoj. repens sällsynt, funnen vid Jeniseisk. depressa-phylicifolia vid Verknje Imbatsch. SN. bogadinensis på Norilbergen, enligt ScuMipTt. S. myrsinites temligen sällsynt på tundran vid Tuxieda, enligt ScHMIiDT. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |I0. 25 Salices ega mot norden en yppig pregel, som helt och hållet saknas hos den glesa barrskogen vid dennas nordgräns. Utmärkt vackra Salices finnas mellan Krasnojarsk och Jeniseisk. Mot norden tilltaga de i artantal. Vid Igarskoje 67? 25' n. br. börja de nord- liga, ungefär manshöga Salix-arterna (Salix lanata, glauca etc.) uppträda 1 större mängd. Bland inom arktiska området funna Salices må anföras S. hastata, glauca, myrsinites, bo- .gadinensis, taimyrensis, lanata, arctica, myrtilloides, rotundifolia, reticulata och polaris. Populus tremula från Krasnojarsk till Turuchansk, mest inom urskogsterritoriet. Vid Fatjanova 64? 5 n. br. finnas ännu högväxta aspträd. P. nigra bildar ibland lunder eller förekommer oftare enstaka i jettelika exemplar. Växer flerestädes mellan Krasnojarsk och Jeniseisk och förekommer mot norden åtminstone till Novo Sjolovskoje och Verknje Imbatsch 63? 15' n. br. P. laurifolia växer som mindre, ej manshöga buskar på leriga flodstranden, t. ex. vid Fatjanova och Novo Sjolovskoje. Sorbus Aucuparia finnes uti omgifningarne vid Krasnojarsk och går ända upp i arktiska området till 69'/;” n. br. Den förekommer såsom träd nordligare än vid Turu- chansk. Såsom buske träffas den mellan Sseläkina och Tolstoi nos. Prunus Padus utbredd från Krasnojarsk till Polcirkeln, t. ex. vid floden Kureika 66” 20' n. br. Mest inom urskogsterritoriet. Caragana arborescens omkring Krasnojarsk samt mellan denna stad och Jeniseisk. Åstragalus fruticosus från Krasnojarsk till norr om Jeniseisk. Crategus sanguinea från Krasnojarsk till Kolmogorova och ännu nordligare, spridd ända till Nikulina 60? 20' n. br. 5—6 fot hög buske, hvars bär konserveras till sylt. Cotoneaster vulgaris från Krasnojarsk till utloppet af Nischnje Tunguska 65955" n. br. Spira sorbifolia från Saliev söder om Jeniseisk utbredd öfver urskogsterritoriet åtminstone till Alinskoje 63” 30' n. br. S. salicifolia, från Krasnojarsk förekommer den mångenstädes ända till Fatjanov: 6£ Am, Or S. chamcedryfolia från Jeniseisk; i urskogsterritoriet mångenstädes; går ända in uti subarktiska territoriet till Lusiho. S. fAlexuosa är anmärkt 15 verst ofvan Dudino. IS. hypericifolia förekommer kring Krasnojarsk och Jeniseisk. Rubus idmwus från Krasnojarsk utbredd företrädesvis i urskogsterritoriet, går ända till 9 verst ofvan Plachino. Potentilla fruticosa från Krasnojarsk till Igarskoje 67? 25 n. br. Vid Mjelnitsa och utloppet af Nischnje Tunguska växer den på kalkklippor. Rosa acicularis. Mycket utbredd inom hela området från Krasnojarsk in i arktiska territoriet till Dudino och norr derom t. ex. Sseläkino och Norilbergen. R. cinnamomea, från Krasnojarsk till Novo Sjolovskoje och Fatjanova. Äfven vid Mesenkin 71? 20' n. br. Nitraria Schoberi, omkring Krasnojarsk. vibes rubrum och dess närstående form, som Turcezaninow kallat RB. propinquum, förekomma från Krasnojarsk till Telstoi nos och |Kasanzowa. R. mygrum från Krasnojarsk till Plachino 67” 40' n. br. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 22, N:o 10, 4 26 N. J, SOHEUTZ, PLANTA VASCULARES JENISKENSES, Cornus alba från Krasnojarsk till utloppet af Podkamina Tunguska 61? 30' n. br. Solanwm Dulcamara? persiewm från Krasnojarsk till Mjelnitsa 65? 50' n, br. Daphne Mezerewm förekommer vid Gorinskoj volok i urskogs-territoriet. Empeteum nigeem från AMinskoje till Tolstoi nos smuat vid Swerewo. Förekommer afven vid Mesenkin. Namlucus racemosa mångenstädes från Krasnojarsk till utloppet af Nisehnje Tungu- ska 65? 65" om. br. Lonicera coerulea. Omkring Krasnojarsk och derifrån icke sällsynt genom hela ur- skogsområdet. = Går Anda till Verschininskoje. Saknas i arktiska territoriet, Linnea borealis från Krasnojarsk ända till Tolstoi nos och Norilbergen. Vid Dudino växer den i Salix-buskager, på Norilbergen i Inrkurädsskog. Viburnum Opulus från Krasnojarsk till Jeniscisk och Gorinskoj volok 59715 n. br. Thymus Serpyllum från Krasnojarsk ända till Tolstoi nos swumt på Gydatundran. Vaccinium Vitis idea från Krasnojarsk ända till flodens mynning, t. ex. Kap Schai- tanskoj. Vid flodens mynning finnes var. pumila. Bären mogna vanligen icke inom ark- tiska territoriet, likväl funnen vid 71” 55' n. br. med mogna bär. VV. Myrtillus från Krasnojarsk till Polovinka, Kantaika och norr om Lusino 68735 n. br. V: uliginoswm från Krasnojarsk till Jeniseis mynning. Bären mogna vanligen icke i arktiska territoriet. Dess var. microphyllum likväl fonnen med mogna bär vid Mesenkin. Oxycoceus palustris förekommer från Krasnojarsk till Kureika. Från Verknje Im- batseh och Mjelnitsa norrut till Dudino träftas här och der 9" microcarpus. Aretostaplalos alpina utbredd från Jenisei-öarne och tundran mot söder till utloppet af Nisehnje Tunguska. Andromeda polifolia från Jeniseisk till Norilbergen och tundran: förekommer äfven i närheten af flodens mynning. Cassandra calyenlata på många ställen från Jeniseisk till Dudino. Icke sällsynt inom urskogsterritoriet. Cassiope tetragona förekommer vid Jefremow Kamen 72” 40' n. br. och på öarne vid Jeniseis mynning samt är mycket utbredd på tundran. Växer äfven på Norilbergen. Rhododendron davuricum. Vid Krasnojarsk och Jeniseisk. Ledum palustre från Krasnojarsk till flodens mynning, t. ex. vid Goltschicha. Äfven var. decwmbens finnes sparsamt i nordligaste delen. Pyrola rotundifolia från Krasnojarsk ända till flodens mynningsområde; äfven på tundran och öarne. P. minor från Jeniseisk till Dudino och ännu nordligare t. ex. vid Tolstoi nos och vid floden Mesenkin. P. secunda från Krasnojarsk till Selivanina. Från utloppet af Podkamina Tunguska ända till Tolstoi nos och Nikandrovskij ostrov förekommer den utmärkta var. pumila (= var. borealis LANGE): Moneses grandiglora anmärkt inom urskogsområdet från Antsiferova till Fatjanova. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. DU 3. HFlorans statistiska förhållanden. Vegetations-perioden inom södra delen af Jenisei-dalen utsträckes till 4 månader eller i sydligaste delen något deröfver. Mot norden blir den allt kortare, så att inom arktiska territoriet är den inskränkt till omkring 2 manader. Detta måste utöfva ett väsendtligt inflytande på växtligheten, ty hvarje lands inhemska vegetation afspeglar dess natur. Med skäl har man sagt, att man kan i det vegetativa systemet hos hvarje växt lätt finna den visaste beräkning i hennes byggnad, enär denna alltid är afpassad efter växtens klimat, lokalitet, bestämda blomningstid m. m. Vid Krasnojarsk, Jeniseisk och andra ställen i sydligare delen samt under ytterst gynnsamma förhållanden ännu långt norr derom uppnå växterna en mindre vanlig storlek och yppighet. Så t. ex. finnas vid Vorogova grofva pilar, på -hvilka stammarne hos somliga äro minst en aln 1 diameter och bland örterna når Archangelica decurrens 6—58 fot i höjd samt stammen 2 tum i diame- ter. Lika storväxta äro derstädes Cacalia hastata, Anthriscus silvestris och Struthiopteris, hvilka hälla 6—3 fot 1 höjd. Vid Gorinskoj volok träffas en lika jettelik vegetation, som vid Vorogova. Ytterst storväxta äro der Cacalia, Aconitum volubile och Agrostis alba var. gigantea. På tundran deremot är vegetationen ofta mycket lågväxt, der ej gynn- samma förhållanden göra undantag. Derstädes förekommande växter äro 1 allmänhet mycket härdiga; ty mom arktiska området täckes marken ofta icke af en jemn, oafbruten snö- massa, så att på stora sträckor under en del af vintern många växter sakna skydd af snön mot kölden. Oftast äro tundrans växter låga och nedtryckta, tätt tufvade eller nästan dynlika, samt ha i allmänhet de underjordiska delarne, såväl stam som rot, betydligt ut- vecklade. Tufvorna äro ej sällan lika mycket eller mera utsträckta 1 vågrät, än 1 lodrät rigtning. Såsom exempel på tufbildande växter kunna bland många andra anföras: Alsine macrocarpa, aretica och stricta, Cerastium alpinum, Sagima vivalis, Draba alpina, Papaver alpinum «& nudicaule, Silene graminifolia och repens, Luzula arcuata och många gräs. Den korta vegetations-perioden inom arktiska området orsakar, att de flesta växter der måste hastigt utveckla sig och inom kort tid fullända sin fruktmognad. Högst få, knappt någon enda växt kan derföre i dessa trakter skjuta långa skott, men utvecklingen be- fordras i hög grad genom talrika sidoskott. Hos åtskilliga växter; t. ex. hos flere Com- posite, hvilka i allmänhet kräfva en rätt lång vegetations-period för att utveckla blommor och frön, förekomma derföre acaulis- eller subacaulis-former, t. ex. hos Sausurea alpina, Sonchus arvensis och Cineraria palustris. Växter, som ej på ett är skulle hinna till frö- mognad, förökas ofta på vegetativ väg. Förökning genom biaxlar, utgaende från rot- stockar, torde ej vara sällsynt hos arktiska arter, t. ex. hos Ranunculus reptans och re- pens, Epilobium latifolium, Nardosmia frigida, många Alsinacew. Ofta förökas inom arktiska området Sagina nodosa genom affallande axillära bladknoppar, Stellaria crassifolia och Cerastium alpinum genom terminala bladknoppar, som hos den nämnda Stellaria äro något köttiga. Groddknoppar förekomma hos åtskilliga, t. ex. Polygonum viviparum, Saxi- fraga cernua och stellaris v. comosa samt hos många gräs med axgroende vippa (forma viviparee), hvilka i sydligare trakter normalt fortplantas genom frön. 28 N, J, NSCHEUTZ, VLANTAE VANCULAREN JENISKENSEN, På öarne vid Joniseis mynning Aro växterna både jemförelsevis storväxta och yppigt utvecklade. Såsom exempel på växters storlek på Nikandrovskij- och Briochovskij-öarna kunna ommanas följande: Delphinivm elatum blir 2 å 3 fot hög, Fotshöga firo Saxifraga hieracifolin, Arnica alpina, Cortusa Mathioli, Pedieularis compacta, Wahlbergella affinis: Ranunculus repens nar 1, 4 2 fot i Ingd; Cerostium alpinum träffas fotslång och Alo- pecurus alpinus blir 1, fot hög, Cerastiom maximum blir på tundran ej öfver '/, fot hög, men på öarne stundom dubbelt högre. Colpodium Jatifolimn var, arvundinacewna når alven vid DPudino öfver 2 fots höjd. På de af Jenisei-flodens varma vattemnassor om- sifon darne omkring Dicksons hamn 73? 0. br. äro växterna I allmänhet yppiga och stora; så t, ex. utvecklar enligt KJELLMAN ') Sieversin glacialis derstädes blad af rätt betydlig storlek; de nedre af dem äro 65 mm, långa och 15 mm. breda, och den blombärande axeln när en höjd af 25 em, Saxifraga punetata har 200—250 mm. höga blombärande axlar och på hvarje ärsskott 3—4, ända till 60 nm. långa och 30 mm. breda blad, Floran vid Jenisei från Krasnojarsk till flodens mynning är ganska artrik och räk- nar 686 Dicotyledonew, 240 Monocotyledoner, 6 Coniferw och 36 Kärlkryptogamer, eller tillhopa 968 Fanerogamer och högre Kryptogamer. Till denna summa kunna läggas om- kring 70 arter, som i LebeEBoURS Flora Rossica angifvas såsom växande vid Jenisei, men utan speciela växtställen, så att det är ovisst, om en del af dessa växer norr om Kras- nojarsk eller blott inom det söder om Krasnojarsk belägna området Minusinsk. Floran fördelar sig på omkring 80 familjer. Artrikast äro Compositw med 104 arter, Graminer med 85, Cyperacew 75, Ranunculacem 55, Cruciferw 48, Papilionacew 46, Senticosmw 42, Caryophyllex 41, Personatw 33, Umbellifera: 27, Polygonew 26, Labiata 25, Salicinew 29. Alla öfriga familjer räkna mindre än 20 arter. Anmärkningsvärd är den stora mängden af Ranuneulacew i förhållande till öfriga Dicotyledonew. I Skandinavien äro Cruciferm, Caryophyllew, Papilionacex och Senticose artrikare än nyssnämnde familj. Detta står i full öfverensstämmelse med det bekanta faktum, att Ranunculaceerna i artantal tilltaga mot öster, så att de omkring sjön Baikal samt i Mandschuriet utgöra '/,, af den fanero- gmna vegetationen, under det de i Tyskland utgöra '/., och i Lappland '/,, samt på Skandinaviska halfön omkring ".. af fanerogamerna. I Japan deremot utgöra Ranuncu- lacew ej mera än 2,7 $ eller omkring '/,, af fanerogamerna. I Förenta Staterna norr om Virginien äfvensom i centrala delen af Norra Amerika mellan 35”—42? n. br. '/,, af fanerogamerna 7). Bland familjerna äro vid Jenisei svagt representerade Orchidex med 15 arter, Liliacex 12, Hypericinex 1, Onagrariew 5, Malvacex 1, Crassulacex 8, Boraginer 15, Euphorbiacex 7, Iridex 4, Rubiacex 6, Solanacex 2, Campanulacer 9. Ehuru ej synnerligen artrika äro följande i icke ringa mängd representerade i förhållande till andra länder: Juncacex 16, Chenopodiacex 13, Violariex 13, Ericinex 14, Gentianex 10, Saxi- fragem 13, Primulacex 16, Betulinex 8, Potamogetonerx 9, Equisetacerx 8, hvilka utgöra en rätt betydlig del af vegetationen. Polypodiacer och Ophioglossew eller Filices i egent- lig mening hafva uti Jenisci-dalen litet inflytande på landskapets fysionomi och äro, så- som det anstär en Kontinental-flora, ej talrika vid Jenisei, der blott 22 arter äro anmärkta !) KJELLMAN, Ur Polarväxternas lif, p. 509. 3) DE CANDOLLE, Geographie botanique, II p. 1212. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |0. 29 d. v. s. icke ens hälften af det antal, som blifvit funnet inom ryska delen af gamla verl- dens vidsträckta skogsområde och arktiska länder. Monocotyledone&e förhålla sig vid Jenisei till Dicotyledonexr, som 1:2,83. Dicotyle- donew äro derstädes sålunda nära tre gånger så manga som Monocotyledoner. I olika länder förhålla sig Monocotyledoner olika till Dicotyledonex, men i allmänhet aftaga i .artantal Monocotyledone&e i proportion till Dicotyledoneax mot öster, hvarpå följande siffror kunna tjena till bekräftelse. Enligt Hooker är nemligen inom arktiska området norr om Poleirkeln förhållandet mellan Monocotyledoner och Dicotyledoner som 1:2. På Island är det som 1:1,75. I hela Lappland enligt ANDERSSONS Consp. veget. Lapponicax som 1: 2,13 och i Ryska Lappland enligt FELLMANS Plante Vasc. Lappon. orient. som 1:2,15; i Samojedernas land enligt RUPRECHT ungefär som 1:3,90 samt i arktiska Asien enligt HooKER som 1: 4,50; på Sibiriens nordkust enligt KJELLMAN som 1:3,3. I guvernementet Perm förhålla sig enligt Krizorr Monocotyledoner till Dicotyledonex som 1:3,2. I Jenisei-dalens bergiga territorium är förhållandet mellan dessa begge grupper som 1:4, men 1 arktiska territoriet som 1:2,6. I Mongoliet förhålla sig enligt MAxIMoVicZ Mono- cotyledone&e till Dicotyledonex som 1:5,9 och antalet Monocotyledonex inom temperade zonen af gamla verlden synes derstädes vara minst i förhållande till Dicotyledonerx. Mera österut t. ex. 1 Mandschuriet tilltaga deremot Monocotyledonere i artantal 1 jemförelse med Dicotyledonex (980 Dicot. och 302 Monocot. enligt Maximovicz) eller förhålla sig som 1:53,2. På de Japanska öarne, hvilkas flora betydligt afviker från det kontinentala Asiens t. ex. genom mängden af Gymnospermer (44 arter) och talrika Kärlkryptogamer (214 arter eller omkring '/,, af florans 2,728 fanerogamer och kärlkryptogamer) är förhållandet mel- lan Monocotyledonea& och Dicotyledoner som 1: 2,74 (1812 Dicot. och 658 Monocot. enligt Maximovicz). På Grönland deremot förhålla sig enligt J. LANGEs Conspectus fl. Groen- landice Monocotyledoner till Dicotyledonex som 1: 1,85. Af de vid Jenisei anmärkta Dicotyledonex räkna Thalamiflore 179 arter, Calyci- florx dialypetale 1355, Calyciflorax monopetale 143, Corolliflorx 119 och Monoclamyder 90. Floran vid Jenisei eger, såsom fallet plägar vara i nordliga länder, icke många sär- deles artrika slägten. - Likasom i andra nordliga länder är slägtet Carex der artrikast. Det räknar ej mindre än 62 arter eller mer än hälften så många, som äro kända från Skandinaviska halfön. Dernäst komma Salices med 26 arter och flera hybrider. Dessa begge slägten äro för Norden kanske de mest egendomliga och karakteristiska, bildade för dess jords och himmels egenheter, utmärkta genom tidig blomning, hastig frömognad och enkelhet i hela sin blomsterbildning -— allt tydligen afpassadt efter den korta sommaren i Norden. Mellan 20 och 10 arter ega: Ranunculus 18 arter, Potentilla 18, Pedicularis 14, Artemisia 15, Viola 13, Polygonum 12, Draba 12, Saxifraga 11, Thalictrum 10, Astraga- lus och det närstående slägtet Oxytropis räkna ej mindre än 16 arter. Alla öfriga slägten hafva mindre än 10 arter. Jemförelsevis artfattiga äro det i Skandimavien och vestra Europa så art- och formrika slägtet Hieracium med 6 arter, Trifolium med blott 3 arter, Sedum, hvilket liksom alla våra hälleväxter är svagt representeradt i Ryssland, Campanula, Veronica, Geranium, Hypericum, Rubus och Rosa, Potamogeton. Inom södra delen kring Krasnojarsk förekommer en mängd växter, som synas gå mot norden icke ens så långt som till Jeniseisky åtskilliga af bergiga territoriets växter 30 N, J, SOHEUTZ, PLANT.AE VASCULARES JENIBEENSES, intränga visserligen i urskogs-territoriet, men äro icke funna mycket långt mot norden; andra deremot hafva en stor utbredning mot norden och träffas äfven i arktiska området. Mellan Joniseisk och Turuehansk äro ganska många arter spridda nästan öfver hela detta 100 mil långa område. Af de kring Krasnojarsk förekommande växterna utbreda sig mot norden Anda in i arktiska området endast omkring 90 Dicotyledonew och 20 Monocotyle- donew. Eu del äkta strandväxter kunna anses längs Jenisei och Nedre Tunguska från södern hafva spridt sig mot norden, t. ex. Isatis oblongata, Arehungelien decurrens, Arte- misin anethifolia, Rumex salicifolius och Corispermuwn hyssopifolium. Antalet af ettäriga växter är på det hela taget ganska ringa vid Jenisei, och mot norden minskas deras antal betydligt, enär blott få arter på grund af den korta sommaren på utt ar derstädes kunna gro, växa upp, blomma och sätta frö. I arktiska områtlet träffas knappt mer än en ettårig växt, Koenigia islundica. I sydligare länder äro de Entomofila växterna talrikare än i nordliga, Så t. ex, ut- göra I Skåne Anemofilerna 24,5 6, Entomofilerna 74,5 6: 1 norska Finnmarken åter Anemo- filerna 33 & och Entomofilerna 67 4'). Ungefär summa proportion, som i Skandinaviens sydliga och nordliga delar förefinnes mellan mängden af det ena och andra slaget, synes ega rum i den sydliga och nordliga delen af Jeniseis floddal. De anemofila Cyperacem, Gramincw, Juncacew äro mot norden relativt talrikare, hvaraf lätt förklaras, hvarföre Anemofilerna i förhållande till Entomofilerna tilltaga mot norden. Atskilliga växter, som pläga annars oftast vara entomofila, äro inom arktiska området Homogama, hos hvilka sjelfpollinering eger rum, t. ex. Crucifere, Ericinex, Epilobium-arter. Enligt Hooker”) räknar den arktiska floran norr om Polcirkeln 806 arter kärl- växter ”), hvaraf 762 fanerogama arter, af hvilka i det arktiska Europa förekomma ej mindre än 616 arter. Af dessa äro 586 skandinaviska och åtminstone 530 iakttagna i Skandinavien norr om Polcirkeln. 462 arter äro angifna från arktiska Amerika. Då HooKERrR sätter Polcirkeln såsom gräns för den arktiska floran, angifver han uppenbart allt för lågt antalet arter i arktiska Asien till 233. Jag skulle tro, att antalet fanerogamer från arktiska Asien uppgår till 5- åa 600 arter, om man såsom Hooker räknar till arktiska floran de länder, som ligga norr om Polcirkeln. Från arktiska Jenisei-området norr om - skogsgränsen äro kända omkring 150 arter mer än Hooker angifver från hela den del af Asien, som är belägen norr om Polcirkeln. Af de i arktiska Asien funna äro, enligt - N. J. FELLMAN, 189 arter anträffade i Skandinavien och af dessa 156 arter i ryska Lapp- land. Med afseende på artrikedom intager Lappland onekligen första rummet bland ark- tiska länder, såsom redan WAHLENBERG anmärkte. Arktiska floran vid Jenisei kan i jemförelse med andra länders snarare kallas rik än fattig. Den täflar i artrikedom med Grönlands och öfverträffar vida flororna på Spetsbergen och Novaja Semlja samti arktiska - området vid floden Ob och vid Berings sund. r Emot Hookers antagande af Polcirkeln sasom gräns för den arktiska floran kan det inkast göras, att denna gräns är helt och hållet godtycklig, enär Polcirkeln icke är någon !) C. AUrIVILLIUS, Insektlifvet i arktiska länder, p. 447—449. 2) HooKER, Outlines of the distribution of Arctic Plants. London 1862. 3) GrisEBAcCH (Die Vegetation der Erde) uppskattar de arktiska växterna norr om Polcirkeln till 925 arter. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 31 vegetationsgräns. Att, såsom J. LANGE gjort”), välja isothermen för 0? såsom gräns mel- lan den arktiska och icke-arktiska floran synes mig mindre lämpligt, helst vegetationen vida mer beror af värmens fördelning mellan årstiderna, än af årets medeltemperatur. Rigtigare är det utan tvifvel att enligt GRISEBACHS föredöme räkna till arktiska floran »alle Landschaften, welche jenseits der Polargrenze der Wälder liegen»”), emedan denna begränsning af arktiska floran är ganska naturlig. Man bör likväl icke, såsom GRISEBACH gör, räkna Island till arktiska floran, ty växtligheten på denna ö är så likartad med Skan- dinaviens, att bland 345 på Island anmärkta fanerogamer saknas i Skandinavien blott 5 eller 6. Af Islands kärlväxter. som utgöra 371 arter, saknas deremot på det vida närmare belägna Grönland, som alltid måste räknas till arktiska forområdet, ej mindre än 123 arter. Island bildar dessutom dels genom sitt läge, dels genom sina höjdförhållanden, dels kanske äfven sina temperaturförhällanden (vid Reykjavik är medeltemperaturen för hela året + 4,125”) en öfvergång från Polarländerna till de söder om dessa liggande regioner samt bör rätteligen betraktas såsom en skoglös del af Europas barrskogsområde. Såsom bekant är, känner man icke någon fanerogam växt, som är utbredd öfver hela jorden, och märkvärdigt få äro de fanerogamer, som äro utbredda öfver åtminstone halfva jordklotet. DE CANDOLLE anför”) blott 18 dylika arter, af hvilka 10 äro anmärkta vid Jenisei. Af de 117 fanerogamer, som enligt DE CANDOLLE ”) äro utbredda öfver åt- minstone en tredjedel af jordklotet, finnas i Jenisei-dalen mera än halfva antalet, nem- ligen Ranunculus aquatilis, R. repens, Caltha palustris, Capsella Bursa pastoris, Erysimum cheiranthoides, Nasturtium palustre, Drosera longifolia, Spergula saginoides (= Sagina saxatilis), Stellaria media, Cerastium vulgatwmn, Trifolium repens, Potentilla anserina, Calli- triche verna, Hippuris vulgaris, Artemisia vulgaris, Gnaphalium uliginosum, Senecio vul- garis, Sonchus oleraceus, S. asper, Menyanthes trifoliata, Hyoscyamus niger, Veronica Anagallis, V. scutellata, V. serpyllifolia, Limosella aquatica, Thymus Serpyllum, Prunella vulgaris, Plantago major, Chenopodium album, Polygonum aviculare, P. Convolvulus, P. amphibium, Rumex Acetosella, Urtica urens, U. dioica, Lemna minor, L. trisulca, Pota- mogeton perfoliata, P. crispa, P. pectimata, P. natans, Alisma Plantago, Sagittaria, Luzula campestris, L. pilosa, Juncus bufonius, Heleocharis palustris, Scirpus lacustris, Carex curta (= C. canescens), OC. cespitosa, Alopecurus pratensis, A. geniculatus, Phleum pratense, Setaria viridis, Phragwmites, Poa annua, P. trivialis, P. nemoralis, Glyceria aquatica, Dac- tylis glomerata, Avena subspicata och Triticum repens. Af nu uppräknade 62 arter, hvilka alla finnas äfven i Skandinavien, äro 35 Dico- tyledonex och 27 Monocotyledonew. Endast 15 arter äro monocarpiska, de öfriga 47 polycarpiska. I hög grad anmärkningsvärdt är, att bland de af Dr CANDOLLE anförda 117 växterna finnes icke något träd eller någon verklig buske. Endast en småbuske (suffrutex) eller buskartad växt, nemligen 'Thymus Serpyllum förekommer bland hela antalet och träffas äfven vid Jenisei och i Skandinavien. 1) LANGER, Conspectus floree Groenlandica och Studier till Grönlands Flora. 2) GRrRISEBACH, Die Vegetation der Erde, I p. 15. 3) DE CANDOLLE, Géographie botan. raisonnée, I, p. 582. 1) DE CANDOLLE, Géographie botan. raisonnée, I, p. 564—581. 32 N, J. SCHRUTZ, ULANTAE VASCULARES JENIBEENSES, ö. Florans härkomst. I fråga om Jenisei-florans härkomst kan man antaga, specielt med afseende på det arktiska elementet i densamma, att Altai och närbelägna höga berg, som i söder begrinsn Sibiriens lågland, varit en af de vigtigaste bildningshärdarne, Ty då, såsom geologerna antaga, under europeiska glacialtiden i Sibirien ingen inlandsis fanns, som hämmande in- verkade på florans utbredning, kunde växterna gå så langt mot norden, som klimatför- hallandena i öfrigt tilläto, När temperaturen aftog, så att den tvingade den alpina Altai- floran att nedstiga på låglandet, kunde denna nemligen utbreda sig öfver hela norra Asiens slättland '). På skilda vägar hafva växter från olika Iänder (Grönland, Skandina- vien, Alperna och Altai) såsom geologerna och växtgeograferna antaga, under istiden slut- ligen kommit att ingå i den arktiska floran. Enstaka fall af sporadisk utbredning i vidt skilda länder låta sig knappt förklara annorlunda än genom att antaga, det en utträng- ning från förra växtplatser egt rum: t. ex. Potentilla fruticosa i Sibirien, Pyreneerna, Britannien, på Öland och i Ryssland; Carex obtusata i Sibirien, norra Tyskland och på Öland; Artemisia laciniata i Sibirien och på Öland. -Senmort antager i sin Florula aretica Jeniseensis, att de till Jenisei sig sträckande utgreningarne af ostsibiriska bergen, såsom Norilbergen, äro att betrakta såsom ett gammalt florområde, från hvilket tundrans diluvial- gebit blifvit koloniseradt med växter. Vidare påstår han, att den arktiska Jenisei-floran till sin hufvudbeståändsdel sluter sig till ostsibiriska bergens flora, från hvilka den sibiriska karakteren kan spåras långt mot vester, ända till Hvita hafvet. Från vester synes icke nagon invandring hafva egt rum, ty Ural är icke någon särskild utgångspunkt för växter. Vid denna bergskedja mötas de från öster och vester kommande arterna och finna till en del uti denna en gräns för vidare framträngande. Nordliga Urals flora är fattig och en- formig:; bland de alpinska växter, som ScHRENK samlat derstädes, finnas omkring 70 arter på den arktiska tundran. 7. Områdets indelning. Ett område med den stora utsträckning från söder till norr, som Jeniseis floddal, måste förete stora olikheter i naturbeskaffenhet och vegetation. Professor J. SAnLBERG har indelat detsamma i 4 territorier: Territoriwm montoswm, silvosum, arcticum och frigi- dum (= bergiga, urskogs-, arktiska och tundra-territorierna)”). Från botanisk synpunkt anser jag, att SAHLBERGS territorium arcticum, som är beläget inom skogsområdet, bör kallas territ. subareticuwm, och att hans territ. frigidum, som ligger norr om skogsgränsen, bör benämnas territ. arctiecum. De gränser, som han uppstält för de 4 territorierna, anser jag mig böra antaga, enär de synas vara både naturliga och väl valda. !) Jfr NATHORST, Polarforskningens bidrag till forntidens växtgeografi. 7) J. SAHLBERG, Bidrag till nordvestra Sibiriens Insektfauna, Hemiptera Heteroptera (i Vet. Akad. Handl. 1878), Coleoptera (ibm 1879). —JATA———RRRRE > KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 10. 20 PEETER SAPGENNE JE SAN ES ÄRE a) Bergiga territoriet (Territorium montosum). Största delen af bergiga territoriet är belägen utom det här skildrade Jenisei-området samt upptager Altai och Sajanska bergstrakterna. Af vårt gebit vid Jenisei innefattar det blott sydöstra delen eller trakterna kring staden Nrasnojarsk, som är belägen 56? n. br. eller ungefär vid samma latitud som Helsingborg i Skåne. Till det yttre utmärker det sig genom" rikedom på berg, bördiga fält och blomsterrika lunder. Det starkt kuperade landskapet, med berg af dels kalk, dels sandsten, dels granit, har en rik och vexlande vegetation, mångenstädes kring Krasnojarsk till den grad yppig, att den nästan ger intryck af att vara framalstrad under en tropisk himmel. Floran, som betydligt afviker från ur- skogs-territoriets, hyser många arter, som saknas i de tre andra territorierna, samt erinrar om Altai-floran. Med Sveriges flora företer den betydlig olikhet. Bland för Jenisei- dalen karakteristiska buskväxter synes Alnaster fruticosus nå sin sydgräns vid Saliev. Vid floden finnas ferestädes t. ex. vid Kuvarschina utmärkt vackra Salices. I närheten af Krasno- jarsk saknas eller äro sällsynta kärr och sjöar; dalarne mellan de skogbevuxna bergen vattnas ofta af strömdrag, som utflyta i Jenisei. mora detta område äro antecknade 407 Dicotyledoner, 111 Monocotyledoner, 5 Gymnosperme och 20 Filices 543 kärlväxter. Dicotyledoner äro alltså nära fyra gånger så många som Monocotyledoner, bland hvilka Cyperacer äro föga talrika i jemförelse med hvad förhållandet är mom de tre öfriga territorierna. Artrikast bland familjerna äro Composite 70 arter, Graminex 45, Ranunculacex 37, Rosacex 33, Papilionacer 28, Cary- ophyllex 23, Cyperacex 20, Labiatex 20, Salicinex 9. Af de familjer, som äro represen- terade i Jenisei-floran, saknas, så vidt kändt är, inom detta territorium: Nympheeacerr, Droseracezx, Elatinex, Halorhagex, Hippurider, Callitrichinex, Lentibulariex, Typhacexr, Lemnacee, Potamogetonex och Hydrocharider, hvilka alla äro vatten- eller sumpväxter, samt Hypericinezr, Orobancher, Malvacerxr, Thymeler, Empetrere, hvilka fem sistnämda familjer inom Jenisei-floran i sin helhet ega hvar sin art. Vidare saknas familjerna Por- tulacace2r (Claytonia) och Selaginere (Gymnandra), som blott finnas inom arktiska området. Af växter, mer eller mindre karakteristiska för bergiga territoriet, kunna nämnas följande, af hvilka de fleste saknas 1 urskogs-territoriet: Thalietrum petaloideum, Anemone narcissiflora, Adonis apennina var. sibirica, Ranunculus polyanthemos, Isopyrum fumarioi- des, Delphinium grandiflorum och crassifolium, Corydalis solida, 'Thlaspi cochleariforme, Dontostemon micranthum, Sisymbrium heteromallum, Isatis precox, Viola pinnata och Patrinii, Polygala sibirica och comosa, Dianthus superbus, Geranium eriostemon och pseudo- sibiricum, Nitraria Schoberi, Caragana arborescens, Oxytropis uralensis och ammopbhila, Astragalus hypoglottis, microphyllus, adsurgens, uliginosus, multicaulis a) viridis, cornieu- latus och testiculatus, Vicia amoena, tenuifolia och multicaulis, Orobus lathyroides och alpestris, Hedysarum microphyllum, setigerum och sibiricum, Onobrychis sativa var. are- naria, Chameerhodus erecta, Potentilla fragarioides, tanacetifolia, pensylvanica, viscosa, seri- cea och flagellaris, Fragaria collina, Cotoneaster vulgaris, Umbilicus spinosus, Sedum Aizoon och hybridum, Bupleurum multicaule och falcatum, Gomphopetalum albiflorum, Peuce- danum salinum och baicalense, Heracleum barbatum, Patrinia rupestris, Scabiosa Fisecheri, Aster alpinus, Callimeris altaien och biennis, Anthemis tinctoria, Leucanthemum ireutia- K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band, 22. N:o 10. 2 24 N. J, SOHRUTZ, PLANTA VASCULARES JENISKEENSES, num, Artemisia gloues, commutata, nitrosa, sacrorwm, macrantha, Inciniata, macrobotrys, macrorhiza och NSieversiana, Leontopodiam sibirieum, Ligularin sibirica, Sausurea discolor och salicifolin, Cirsium serratuloides samt acaule var, sibiricum, Afredia cernun, Serratula glauca och (Gmelini, Ncorzonera nustrinea och radiata, Pieris japonien, Sonchus brachyo- tus, Yongia diversifolin, Adenophora marsupiifolin, denticulata och Iatifolin, Primula cortu- sivides, longiscapa och sibirien, Androsoce villosa, maxima och Gmelini, Gentiana aquatien, decumbens och macrophylla, Anagallidium dichotonum, Halenia sibirica, Phlox sibirien, Convolvulus arvensis, Lithospermum officinale, Eritrichium jeniseense, rupestre och pectina- tum, Nerophularia multienulis, Veronica sibiriea och incana, Odontites rubra, Pedieularis comosa, Elsholtzia eristata, Lycopus europmus, Nepeta lavandulacea, Dracocephalum Ruy- sehiana, nutans och peregrinum, NScutellaria scordifolia, Leonurus tatariens och lanatus, Phlomis tuberosa, Amethysten coerulen, Statice speciosa, Plantago asiatien och virginien, Teloxys aristata, Chenopodium hybridum, Axyris amarantoides, Obione fera och muricata, Tragopyrum pungens, Euphorbia Pseudo-Chamimwsyne, Cyparissias och lutescens, Urtica can- nabina, Butomus umbellatus, Orchis militaris, Cypripedium Caleeolus, Iris biglumis, Blon- dowii och flavissima, Paris obovata, Convallaria multiflora, Gagea panciflora, Lilinm tenui- folimn, Allium odorum, ILuzula rufescens, Scirpus silvaticus, Carex disticha, paniculata, silvatica, ericetorum och Arnelli, Hordeum pratense, Elymus davuricus, Triticum eristatum, desertorum, strigosum och geniculatum, Leucopoa sibirica, Glyceria aquatica, Molinia coeru- lea och squarrosa, Avena desertorum, pubescens och flavescens, Calamagrostis varia, Stipa sibirica, Phleum Boehmeri, Beckmannia eruciformis, Asplenium Ruta muraria och Wood- sia glabella. hb) Urskogsterritoriet (Territoriwm silvosum). Är beläget norr om föregående och sträcker sig från Öfre Tunguskas (= Angaras) inflöde i Jenisei 58? n. br. till inloppet af floden Nisehnje eller Nedre Tunguska 657 50' n. br. DPetta vidsträckta territorium kan delas uti: 1) södra, som sträcker sig till Pod- kamina eller Mellersta Tunguska 617 30' n. br., och 2) norra, som är beläget mellan Pod- kamina och Nischnje Tunguska. Det upptages för det mesta af vidsträckta lågländta skogar, der 5 arter barrträd förekomma. Tallen upphör mot norden vid Nedre Tunguska. Bland inom territoriet förekommande löfträd märkas den sibiriska formen af Alnus incana, asp, björk, hägg, sälg samt Alnaster. Floran, som på det hela taget är temligen enformig, visar öfverens- stämmelse med Finlands eller Sveriges norr om Dalelfven. Omkring Jeniseisk är floran rik och mångformig. Ännu långt norr om denna stad bibehåller den på gynnsamma lo- kaler en pregel af frodighet och yppighet: men i norra delen är växtligheten mindre yppig, med få undantag t. ex. vid Mjelnitsa på grund af der förekommande kalkberg. Från detta territorium äro kända 388 Dicotyledone:r, 133 Monocotyledone:r, 6 Gym- nosperma och 27 kärlkryptogramer = 554 kärlväxter. Monocotyledonerx intaga sålunda inom detta område en fördelaktigare ställning till Dicotyledonex än inom Bergiga terri- toriet. Inom Urskogsterritoriet förhålla sig nemligen Monocotyledoner till Dicotyledone:r ungefär som 1:3, hvaremot, såsom ofvan angifvits, inom Bergiga territoriet förhållandet är ungefär som 1:4. Bland familjerna äro följande de artrikaste: Compositx 55 arter, Slaka TEA KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 30 Cyperacex 44, Graminex 38, Ranunculacex 36, Caryophyllex 27, Rosacew 27, Urucifereie 21, Papilionacex 20, Serophularine& 18. Salicinex räkna 19 arter. Inom Urskogsterri- toriet är anträffadt mer än halfva antalet af de från Jeniseis floddal kända kärlväxterna. Anmärkas bör, att detta vidsträckta område är mindre undersökt än det Arktiska och det Bergiga territoriet, så att en rik efterskörd säkerligen kan göras, helst inom detta terri- torium endast trakten närmast floden blifvit undersökt åren 1875 och 1876 under samman- lagdt knappt 2 månaders tid. Från Jeniseisk äro samlingarne mera fullständiga, och floran omkring denna stad är bättre känd än från något annat ställe inom Urskogs- territoriet. Bland mera utmärkta växter inom Urskogsterritoriet kunna anföras: Ranunculus Purshii, Aquilegia sibirica, Actinospora davurica, Paonia intermedia, Corydalis bracteata, Nasturtium amphibium, Arabis pendula, Viola biflora, Dianthus Seguieri, Cerastium davu- ricum och maximum, Hypericum hirsutum, Geranium albiflorum, Melilotus suaveolens, Vicia amoena och silvatica, Lathyrus altaicus och palustris, Geum strictum, Agrimonia pilosa, Potentilla norvegica och nivea, Rumex humulifolius, Anthriscus nemorosa, Gna- phalium uliginosum " pilulare, Carlina vulgaris, Campanula Cervicaria, Pyrola rotundifolia, Moneses grandiflora, Gentiana barbata, Myosotis silvatica, Solanum Dulcamara” persicum, Veronica serpyllifolia, Pedicularis uncinata, Prunella vulgaris, Scutellaria galericulata, Plantago media, Corispermum hyssopifolium, Rumex maritimus, Polygonum polymorphum och Convolvulus, Euphorbia perfoliata och FEsula, Sparganium simplex och minimum, Calla palustris, Lemna minor, Potamogeton perfoliata, Corallorhiza innata, Coeloglossum viride, Listera cordata, Goodyera repens, Allium lineare, Hemerocallis flava, Scirpus ra- dicans, Carex obtusata, pallida, leiorhyncha, loliacea, tenella, supina, mollissina, rhyncho- physa, Arnelli och salina, Calamagrostis obtusata, chalybaexa och phragmitoides, Cinna pendula, Phleum pratense, Lycopodium complanatum, Polypodium Phegopteris, Polystichum spinulosum och fragrans, Cystopteris montana, Botrychium rutaceum. Hufvudsakligen 1 södra delen förekomma: Anemone pensylvanica, Aconitum volubile, Cimicifuga foetida, Turritis glabra, Draba memorosa och repens var. sibirica, Silene nu- tans, Melandrium pratense, Cerastium pilosum, Lathyrus pisiformis, Crategus sanguinea, Mitella nuda, Cornus alba, Nardosmia levigata, Centaurea Scabiosa, Serratula coronata, Myosotis sparsiflora, Androsace villosa och septentrionalis, Pulmonaria mollis, Origanum vulgare, Iris ruthenica, Smilacina trifoliata, Convallaria Polygonatum, Cypripedium gut- tatum, Koeleria glauca, Struthiopteris germanica, Pteris aquilina och Woodsia ilvensis. Företrädesvis i norra delen förekomma: Ranunculus lapponicus, Aconitum Napellus, Cardamine macrophylla, Hedysarum obscurum, Rubus Chameemorus och arcticus, Rosa acicularis, Saxifraga punctata, Nardosmia frigida, Erigeron elongatus, Pyrethrum bipin- natum, Hieracium crocatum, Pinguicula alpina, Pedicularis ceuphrasioides, Boschniaka glabra, Rumex Hippolapathum, Potamogeton pectinata, Carex vitilis och Glyceria remota. Några prof på florans utseende på olika ställen inom territoriet meddelas här nedan. : Vid Jeniseisk 58? 20' n. br. (motsvarande ungefär Linköpings breddgrad).') Ane- mone altaica, silvestris och pensylvanica, Ranunculus Cymbalarix, Trollius asiaticus, 1) De angifna Skandinaviska orterna motsvara ej på minuten de Sibiriska, hvilket också här torde vara af mindre vigt. 36 N, J, SOURBUTZ, PLANTAK VASCULAKEN JENISEENSES, Paconia anomala, Corydalis braoteata, Armoracin brassicoides, Dentaria tenuifolin, Hesperis mutronalis, Viola hirta och stagnina, Silene greaminifolia, Cerastivm maximum, Geraniun pratense, Astragalus fruticosus, Lathyrus altaicus och pisiformis, Orobus luteus var. orien= talis, Agrimonia pilosa, Potentilla biforea och supina, Bulliorda aquatien, Archangelica decurrens, Heraeleum dissecetwm, Pleurospermum uralense, Cornus alba, Ptarmica impa- tiens, Inula Britanica, Tanacetum vulgare, Senecio nemorensis var. octoglossus, Cirsiwm hoteropbyllum, Crepis premorsa, Primula farinosa, Eehinospermum Lappula, Hyoseyamus niger, Veronica latifolia var. minor, Pedicularis palustris, Thesium repens, Humulus Lu- pulus, Betula humilis, Potamogeton erispa, Sagittarin sagittifolin, Orehis incarnata, Pla- tanthera bifolin, Herminivm Monorchis, Cypripediwm macranthum och guttatum, Allium speetabile och Victorialis, Veratrium nigrum och albwn, Eriophorum Callithrix och gracile,; Carex Sehreberi, paradoxa, paniculata, polyrhiza, Elymus arenarius, Setaria viridis, Equi- setum pratense. Vid Antsiferova 597 10 -n. br, motsvarande nästan Stockholms breddgrad (Antsi- ferova ligger 6N verst från Jeniscisk) växa: Astragene alpina var. sibirica, Anemone ra- nunceuloides och pensylvanica, Trollius asinticus, Cimicifuga foetida, Draba nemorosa, Viola hiflora (sydgräns), Polygala comosa, Melandrium pratense, Arenaria graminifolia, Stellaria Bungeana, Cerastium maximum, Vicia amocna, Prunus Padus, Spirwa salicifolia, Circwa alpina, Sempervivum tectorum, Saxifraga bronchialis, Mitella nuda, Archangeliea decurrens, Adoxa, Sambucus racemosa, Cacalia hastata, Cirsium heterophyllum, Hypochoeris maculata, Crepis sibirica, Campanula Cervicaria, Moneses grandiflora, Primula farinosa, Androsace filiformis, Pulmonaria mollis, Pedieularis uncinata, Glechoma hederacea, Euphorbia Esula, Cypripedium guttatwm, Iris ruthenica, Convallaria Polygonatum, Hemerocallis flava, Allium Vietorialis, Carex loliacea och filiformis, Milium effusum, Equisetum scirpoides, Cystopteris montana och Struthiopteris germanica. Vid Nikulina och Stolba 60? 20' n. br., motsvarande nästan Gefles breddgrad, finnes blandad barr- och löfskog. Stolba är ett kalkberg med skuggade sidor. Thalietrum spar- siflorum, Cardamine macrophylla, Viola epipsila, biflora och uniflora, Arenaria graminifolia och lateriflora, Alsine arctiea, Cerastium alpinum och davuricwm, Potentilla nivea, Myrio- phyllum spieatum, Callitriche verna, Saxifraga punctata, Mitella nuda, Lonicera coerulea, Nardosmia levigata, Cirsimin heterophyllum, Androsace septentrionalis, Trientatis europra, Pulmonaria mollis, Myosotis palustris, Allium lineare, Carex pediformis, globularis, hwma- tolepis och rhynchophysa, Koeleria glauca och hirsuta, Setaria viridis, Lycopodium com- planatum och eclavatum, Botrychiwm rutaceum, Cystopteris fragilis, Asplenium crenatum. odkamina Tunguska nära utloppet, 617 30', motsvarande nästan Söderhamns bredd- grad. Thalietrum sparsiflorum, Anemone altaica, Ranunculus Flammula? reptans, Trollius asiaticus, Aconitum Lycoctonum och volubile, Actrxa, Pwonia anomala, Corydalis brac- teata, Cardamine macrophylla, Viola uniflora, Mochringia lateriflora, Stellaria crassifolia och palustris, Cerastium alpinum, Oxalis Acetosella, Melilotus suaveolens, Vicia silvatica, Hedysarum obscurum, Spirxa chamiedryfolia, Sanguisorba officinalis, Potentilla norvegica, Rubus arcticus, Cotoneaster vulgaris, Hippuris vulgaris, Saxifraga punctata, Heracleum dissectum, Pleurospermum uralense, Cornus alba, Linnea, Ptarmica impatiens, Tanacetum vulgare, Senecio nemorensis var. octoglossus, Cirsium arvense, Mulgedium sibiricum, Cas- RA TURER wmv KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |I0. 21 sandra, Pyrola secunda var. pumila (sydgräns), Primula sibirica, Myosotis sparsiflora, Lamium album, Corispermum hyssopifolium, Polygonum amphibimn, Sparganium simplex, Potamogeton natans och pectinata, Carex vitilis, tenella, alpina, globularis, aquatilis och rhynehophysa, Glyceria remota, Calamagrostis lapponica (sydgräns), Phleum pratense, Digraphis arundinacea, Equisetum silvaticum, Botrychium rutaceum, Asplenium erenatum. Vid Lebjedevo eller Inserovo 6225 n. br., motsvarar Sundsvalls breddgrad. Här börjar sjörikedomen vid flodstränderna. Ranunculus lapponicus och Purshii, Anemone al- taica, Chelidonium majus, Draba repens var. sibirica, Sagina saxatilis, Cerastium pilosum, Viola epipsila, Geum strictum, Potentilla norvegica och chrysantha, Rubus saxatilis, Saxi- fraga punctata, Tussilago Farfara, Utricularia vulgaris, Mertensia sibirica, Echinospermum Lappula, Rhinanthus major, Melampyrum pratense, Galeopsis Tetrahit, Rumex Hippolapa- thwm, Sparganium minimum, Potamogeton perfoliata, Eriophorwm callithrix, Carex vagi- nata och juncella, Calamagrostis obtusata, Bromus inermis, Glyceria remota, Botrychiwn rutaceum, Polypodium Dryopteris, Struthiopteris. Vid Fatjanova 64? 3' n. br., motsvarande Umeås breddgrad. Arabis hirsuta, Den- taria tenuifolia, Viola epipsila, Silene repens och graminifolia, Stellaria crassifolia, Cera- stium alpmum, Trifolium repens, Sanguisorba officinalis, Rosa cinnamomena och acicularis, Aster sibiricus, Erigeron elongatus, Ptarmica cartilaginea, Pyrethrum bipinnatum, Inula Britanica, Hieracium vulgatum och erocatum, Moneses grandiflora, Myosotis silvatica, Sola- num Dulcamara" - persicum, Melampyrum pratense, Dracocephalum nutans, Corispermum hyssopifolium, Rumex maritimus, Goodyera repens, Carex pallida, vitilis och limosa samt olobularis, Glyceria distans, Calamagrostis chabybeea. Mjelmitsa 65? 55 n. br., motsvarande Luleås breddgrad. »Strax söder om byn dan- sar en bäck ned mellan temligen ansenliga och pittoreska kalkklippor, som bilda en smal, långsträckt dalsänkning, der vegetationen är synnerligen rik. Cortusa med rödvioletta, Viola uniflora och Trollius med stora gula blommor, Valeriana och Atragene täfla der att 1 brokiga färger pryda bäckens mosshbelupna stränder». Bland vid Mjelnitsa anmärkta växter kunna för öfrigt nämnas följande, som visa en blandning af sydliga och nordliga arter. Pulsatilla patens" angustifolia, Aconitum Napellus, Acta spicata, Cardamine macro- phylla, Silene repens, Arenaria graminifolia, Stellaria longifolia, OÖxytropis campestris var. sordida, Hedysarum obscurum, Potentilla fruticosa, Rubus ideus, Rosa acicularis, Saxifraga bronchialis, punctata och cernua, Pleurospermum uralense, Nardosmia frigida, Ptarmica impatiens, Tanacetum vulgare, Cacalia hastata, Sausurea serrata, Campanula glomerata, Pyrola secunda var. pumila, Oxycoccus palustris" microcarpus, Ledum palustre, Pinguicula alpina, Polygonum Bistorta, Mertensia sibirica, Veronica longifolia, Pedicularis uncinata och euphrasioides, Boschniaka glabra, Veratrum nigrum, Anticlea sibirica, Luzula parvi- flora, Juncus: balticus, Eriophorum Scheuchzeri (sydgräns) och russeolum, Carex dioica, chordorhiza och pediformis, Poa alpina och serotina, Equisetum variegatum och scirpoides, Woodsia glabella och Allosorus gracilis. Bland växter, som inom urskogs-territoriet hafva stor utbredning, kunna anföras: Atragene alpina var. sibirica, Anemone ranunculoides och altaica, Ranunculus acris och re- pens, Trollius asiaticus, Aconitum Lycoctonum, Viola epipsila, untflora och biflora, Are- naria graminifolia och lateriflora, Stellaria Bungeana, Cerastium alpinum, Oxalis Acetosella, än N, J, NSCHKUTZ, PLANT.AE VASCULARES JENISEENSESR, hupativns noli tangere, Trifoliwm Lupinaster, Spirvea Ulmarin och sorbifolin, Sanguisorba officinalis, Ribes rubrum och nigrum, Saxifraga bronehialis, Heraclewn disseetwm, Sam- bucus racemosa, Lonicera coerulen, Galium verum och boreale, Valerinna officinalis, Tus- silago Farfara, Ptarmica impatiens och cartilnginen, Cacalio hastata, Mulgedium sibiricwm, Campanula —slomerata, Cassandra ealyculata, Polemonium cocrulewm, Veronien longifolin, Polygonum viviparum och polymorphiwm, Pronella vulgaris, Glechoma hederacen, Dracoce- phalwm nutans, Alnus ineana var, sibirien, Alnaster fruticosus, Veratrum album, Lilinm Martagon, Carex pediformis och globularis, Calmnagrostis phragmitoides, Alopecurus ruthe- nicus och Asplenium erenatum. eV) Subarktiska territoriet (Perritorium subaveticwm) sträcker sig från Nedre Tunguska 65750 n. br. till norr om Versehininskoje, som ligger 695 on. bry, Anda till skogsgränsens slut d. v. s. till floden Dudinka. Nedre Tunguska synes vara en ganska markerad vegetationsgräns, så att denna flod med rätta sättes såsom gräns mellan urskogs- och subarktiska territoriet. På grund af de vid Nedre Tunguska förekommande kalkklipporna har växtligheten derstådes någon likhet med den vid Mjelnitsa, men flere subarktiska växter uppträda här vid sydgränsen för subarktiska territoriet. Swnpmarkeroa äro betydligare än inom Urskogs-territoriet; mossarne intaga en be- tydligare areal och deras tufbildningar bli mot norden, enligt SALBERG, allt större och tätare smnt öfverga småningom till tundra. ”Territoriet bildar öfvergång mellan urskogs- och arktiska territoriet bade i afseende på naturbeskaffenhet och växtlighet. Många växter, som förekomma i urskogs-territoriet äro utbredda öfver en stor del af detta område; å andra sidan förekomma, ju mera nordligt, desto flera arktiska växter, hvilka ej anträffas i urskogs-territoriet. = Det ena barr- och löfträdet efter det andra upphör mot norden; vid Turuchansk är nordgränsen för Populus tremula. Norr om nämnda stad börjar skogen aftaga i reslighet och täthet. Vid Kureika upphöra Prunus Padus och Pinus sibirica; vid Karasina Alnus incana var. sibirica; vid Plachino Ribes nigrum: vid Palavinskoje Betula verrucosa och Pinus Cembra:; vid Versechininskoje Lonicera coerulea och vid Dudinka Betula pubescens. Floran har likhet med den i Lappmarkernas skogsregioner, men har, liksom urskogs-territoriets flora, många växter, som ej äro anträffade i Skandinavien. Af de växter, hvilka förekomma inom arktiska territoriet och subarktiska norr om Kurcika, som synes bilda en temligen markerad vegetationsgräns, äro många ej anträffade i södra delen vid Jenisei. I subarktiska territoriet finnas omkring 160 arter, hvilka mot norden ej gå in uti arktiska territoriet. Artantalet är mindre än i de tva förut afbandlade territorierna och utgör 288 Dico- tyledoner, 105 Monocotyledoner, 6 barrträd och 20 kärlkryptogamer = 419 fanerogamer och kärlkryptogamer. -Monocotyledoner förhålla sig till Dicotyledoner ungefär som 1: 2,7 eller nästan på samma sätt som i arktiska territoriet. Då inom bergiga och urskogs- territorierna Compositax äro den artrikaste familjen, är det här Cyperacex med 44 arter Derefter följa Composite med 41 arter, Graminex 28, Ranunculacer 25, Rosacer 20, Cruciferx 19, Caryophyllex 21, bland hvilka Alsinacex 14, Polygone:r 13 och Papilionacerx 12, Juncacex 12. Salicinex räkna 19 arter. etRea LARRY Sa tä a ARNE KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 39 Såsom exempel på florans skaplynne lemnas nedanstående öfversigter af växtligheten på några ställen. Vid Nischnje (= Nedre) Punguska förekomma bland andra: Thalietrum foetidum och sparsiflorum, Anemone silvestris, Arabis petra, Draba hirta, Viola uniflora, Linum perenne, Hedysarum obscurum, Dryas octopetala (sydgräns), Potentilla multifida, stipularis, nivea och fruticosa, Rubus humulifolius, Rhodiola rosea, Saxifraga bronchialis, nivalis (syd- gräns), cernua och punctata, Pleurospermum uralense, Patrinia sibirica, Aster sibiricus, Galatella dahurica, Arctostaphylos alpina (sydgräns), Pyrola secunda var. pumila, Pingui- cula alpina, Gentiana Amarella, Pedicularis euphrasioides, Thesium repens, Betula humilis, Platanthera obtusata, Calypso borealis, Cypripedium guttatum, Lloydia serotina, Lilium Martagon, Tofieldia coceimea, Carex alba, pedata, Brenneri och globularis, Calamagrostis obtusata, Woodsia glabella, Cystopteris montana och Allosorus gracilis. Vid TPuruchansk 65? 55' n. br., motsvarande Haparandas breddgrad. Närmast floden finnes en lerstrand med fotshöga Salix-skott, derefter Salix triandra, så trädartad S. vimi- nalis. Längre upp från floden Equisetum arvense och en Calamagrostis; sedan är växt- ligheten enformig af Ranunculus repens, Urtica dioica, massor af Impatiens noli tangere, Archangelica decurrens, Veratrum album och Veronica longifolia. På stranden växa äfven några andra fanerogamer, t. ex. Naumburgia thyrsiflora, Carex acuta, Cardamine macro- phylla samt i floden Potamogeton perfoliata. Denna växtlighet är en af de enformigaste, som anträffas vid Jenisei. Omkring Turuchansk växa dessutom Thalictrum simplex och flavum, Ranunculus sceleratus, Arabis pendula, Sisymbrium sophioides, Cerastium davuri- cum, Potentilla multifida, Galium trifidum, Androsace filiformis, Polemonium coeruleum, Pedicularis uncinata och compacta, Eriophorum russeolum, Carex aquatilis, vesicaria och ampullacea, Botrychium Lunaria och Selagimella spinulosa. Kureika 66? 30 n. br., motsvarande i det närmaste Polcirkeln. Här växa Ranun- culus Purshii och lapponicus, Nuphar luteum, Arabis hirsuta, Isatis oblongata, Dianthus Seguieri, Arenaria graminifolia, Stellaria crassifolia, Cerastimum alpinum, Linum perenne, Rubus humulifolius, Myriophyllum spicatum, Conioselimum Fischeri, Nardosmia lxvigata, Erigeron elongatus, Pyrethrum bipinnatum, Cacalia hastata, Campanula glomerata, Pyrola rotundifolia, Oxycoccus palustris" microcarpus, Utricularia minor, Pedicularis euphrasioides, Mentha arvensis, Corispermum hyssopifolium, Sagittaria sagittifolia, Luzula parviflora, Eri- ophorum Scheuchzeri och russeolum, Carex tenuiflora, limosa och aqvatilis, Bromus iner- mis och Glyceria distans, Calamagrostis lapponica. Igarskoje 67? 25' n. br., motsvarar Bodös breddgrad. Här finnes en bäck med strän- der täckta af rigtiga vide-buskager (de sydligast sedda af nordliga pilarter under expe- ditionen 1876); inom strandbältet vidtager en mosse med glesa barrträd, Betula pubescens och nana, Ledum palustre och Cassandra calyculata; mossen utgör en öfvergångsbildning till de längre mot norr vidtagande tundrorna. Vid Igarskoje förekomma t. ex. Pulsatilla patens, Ranunculus repens, Nasturtium amphibium, Geranium pratense, Melilotus suaveo- lens, Astragalus alpinus, Potentilla fruticosa, Rubus saxatilis, Mippuris vulgaris, Saxifraga puncetata och cernua, Artemisia anethifolia, Taraxacum palustre, Polygonum polymorphum, Carex salina, vaginata och cespitosa, Equisetum palustre. 40 N. J, SOHNHEUTZ, PLANTA VARCULARES SJENISKENSES Plachino 68? 5 10. br. Ofvan de Ingre belägna stränderna höjer sig landet så små- ningom till tundran Jliknande hedar, med glesa lärkträd och granar samt kärr. I bick- dalarne frodas Salices och Alnaster. Bland vid Plachino fonna växter förtjena att nMannas: Aconitum Lycoetonum, Cardamine macrophylla, Draba hirta, Viola biflora, Geranium pra- tense, Sanguisorba officinalis, Heraelewm disseetum, Arehangelicea decurrens, Adoxa Moschn- tellina, Nardosmina frigidn, Aster sibiricus, Galatella dahuriea, Ptarmica cartilaginena, Pyre= thrum bipinnatum, NSeneeio erucifolius var. tenuifolius, SS. nemorensis var. octoglossus, Sausurea alpina, Mulgediom sibirieum, Pieris hieracioides, Cortusa Mathioli, Pinguienla villosa, Veronica longifolin, Castilleja pallida, Pedieularis lapponica, Rhewm compacetum, Polygonum Laxmanni, Euphorbia virgata, Salix pyrokefolin, Coeloglossum viride, Veratrum nigrum, Carex Pavallinna, Ieiorhyneha, atrata, alba, Brenneri, vualgaris, emspitosa, acuta och rhynehophysa, Aretophila fulva och effusa, Hieroehloa borealis, Calamagrostis negleeta var. hyperborea och Asplenium erenatum, Vid Chantaika 68? 25 on. br. har växtligheten, likasom vid Plachino, stor likhet med den inom arktiska territoriet. — Här äro anträftade: Ranuneulus Pallasii, Aquilegina sibiriea, Dentaria tennifolia, Wahlbergella affinis, Silene repens, Alsince strieta, Cerastium davurieum, Trifolivm Lupinaster, Astragalus alpinus, Oxytropis campestris var. sordida, Potentilla stipularis och nivena, Saxifraga nivalis, Pleurospermum uralense, Valeriana eapi- tata, Erigeron uniflorus, Ptarmica impatiens, Taraxacum ceratophorum, Swertia obtusa, Pedieularis uncinata och compaceta, Rumex salicifolius, Polygonum Laxmanni, Corallorhiza innata, Juncus triglumis och castaneus, Carex alpina, pediformis var. cespitosa, capillaris och rigida, Poa alpina, Asplenium viride. Vid Patapovskoje 6859 mn. br. är stranden af Jenisei gräsklädd och strandbranterna ha en mer sydlig växtlighet: ofvan dessa finnes tundra-vegetation med många arktiska växter. Här förekomma t. ex. Atragene alpina var. sibirica, Aquilegia sibirica, Dentaria tenuifolia, Erysimum hieraciifolium, Parnassia palustris, Astragalus oroboides, Rubus humu- lifolins, Valeriana capitata, Nardosmia frigida, Galatella dahurica, Aster sibiricus, Sene- cio nemorensis var. octoglossus, Mulgedium sibiricum, Linaria vulgaris, Pedicularis uncinata och lapponica, Aretostaphylos alpina, Salix caprea, Veratrum album, Lilium Martagon, Carex vulgaris och Lycopodium alpinum. Verselininskoje 692 5 n. br. Ofvan strandbranterna finnes en mängd kullar. Många arktiska växter uppträda här: busk- och trädvegetationen utgöres af vide-snår, knöliga björkar, spridda lärkträd samt en och annan manshög gran. Mellan Verschininskoje och Dudino finnas ofvan de längsluttande stränderna Alnaster-buskager med Betula, Salices samt en och annan Ribes och Spirra; buskagerna äro manshöga, nästan ogenomträngliga med yppig växtlighet. Småsjöar äro ytterst talrika: en del af dessa begränsas inåt landet af kullar, ofvantill krönta af mycket gles barrträdsskog af lärkträd och en eller annan gran. Alnaster-buskagerna och kanske delvis äfven de närmaste högre trakterna äro tid- tals öfversvämmade, hvaraf den för en så nordlig bredd yppiga växtligheten troligen orsa- kas. Bland här fonna växter kunna nämnas: Trollins asiaticus, Delphinium elatum, Aconitum Napellus, Draba hirta, Sisymbrinm sophioides, Silene repens, Wahlbergella apetala och affinis, Alsine aretiea och stricta, Stellaria Bungeana och longipes, Cerastium maximum och davuricom, Linum perenne, Rubus areticus, Saxifraga cernua, Lonicera vv HEV CRLPESEN von KONGL. SV. VET. AKADEMIENS: HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |0. 41 coerulea, Erigeron elongatus, Taraxacum phymatocarpum, Sausurea serrata, Pyrola secunda var. pumila, Androsace septentrionalis, Pedicularis sudetica och lapponica, Boschniaka glabra, Chenopodium album, Betula nana, Juncus castaneus, Luzula arcuata och confusa samt hyperborea, Eriophorum Scheuchzeri, russeolum och Callithrix, Carex lagopina, pani- cea, parallela, pulla och rotundata, Colpodium latifolium, Aira brevifolia och Lycopodium Selago. Bland växter, som äro mer eller mindre spridda inom subarktiska territoriet, kunna nämnas: Atragene alpima var. sibirica, Thalietrum kemense, Ranunculus lapponicus, Aconi- tum Lycoctonum, ”Trollius asiaticus, Corydalis bracteata, Dentaria tenuifolia, Cardamine pratensis och macrophylla, Viola epipsila, biflora och uniflora, Arenaria graminifolia och lateriflora, Stellaria Bungeana,-Cerastium maximum och davuricum, Geranium albiflorum, Melilotus svaveolens, Trifolium Lupinaster, Vicia Cracca, Hedysarum obscurum, Sanguisorba officinalis, Comarum palustre, Rubus Chamamorus och arcticus, Rosa acicularis, Epilobium angustifolium, Ribes rubrum var. propinquum, Saxifraga puncetata och cernua, Archangelica decurrens, Conioselimum Fischeri, Linnea borealis, Galium boreale, Nardosmia frigida, Solidago Virgaurea, Ptarmica impatiens och cartilaginea, Achillea Millefolium, Pyrethrum bipinnatum, Artemisia anethifolia, Cacalia hastata, Tanacetum vulgare, Cirsium heterophyl- lum, Vacemium Myrtillus och uliginosum, Ledum palustre, Cortusa Mathioli, Polemonium coeruleum, Myosotis palustris och silvatica, Pedicularis compacta, uncinata och euphrasioides, Corispermum hyssopifolium, Polygonum polymorphum och sibiricum, Rumex Acetosella, iheum compactum, Thymus Serpyllum, Chenopodium album, Empetrum nigrum, Erio- phorum Scheuchzeri, russeolum och Callithrix, Luzula campestris, Veratrum album, Lilium Martagon, Allium sibiricum, Carex canescens, dioica, globularis, chordorhiza, atrata, Bren- neri och aquatilis, Aira cespitosa, Poa alpina och nemoralis, Bromus inermis, Festuca ovina och rubra, Triticum repens och Alopecurus ruthenicus samt Calamagrostis lapponica och phragmitoides. d) Arktiska territoriet (Territorium arcticum) sträcker sig från Dudinka (Dudinoy 697 25' n. br. der tundra-området vidtager, till Is- hafvet. Marken upptinar om sommaren endast på ytan. Tundran, fullströdd med smärre vattensamlingar, upptager nästan hela trakten, med undantag af flodens öfversvämnings- område, der en rik ört- och gräsvegetation förefinnes. Af träd finnas endast några små förkrympta exemplar af Larix sibirica och Pinus obovata. Sorbus Aucuparia förekommer såsom buske ända upp mot Tolstoi nos. Af Orchidez finnes endast Corallorhiza. Carices äro talrika, äfven af Salix finnas många former. De familjer, som kunna anses ega det relativt största antalet af för det arktiska klimatet härdigaste former, äro enligt KIJDLLMAN Saxifragerxr och Caryophyller. Dicotyledoner visa inom detta område, liksom inom de tre andra territorierna, större olikhet än Monocotyledoneax med Skandinaviens flora. Floran erbjuder analogier med Lapplands och norska Finmarkens fjällflora, men har många för Skandinavien främmande arter. Mer än en tredjedel af växterna i Jeniseis arktiska terri- torium saknas på skandinaviska halfön. Orsaken till den stora olikheten mellan arktiske Jenisei-floran och Skandinaviens fjällflora beror kanske hufvudsakligen derpå, att arktiska [0] K. Sv. Vet. Akad, Handl. Band, 22. N:o 10. 42 N, J, SCHRUTZ, PLANTA VASCULARES JENISBENSES,. området vid Jonisei nästan uteslutande utgöres af tundran — en bildning, hvartill vi icke ha något motsvarande i Skandinavien (såvida man ej vill anse våra fjällhedar analoga med tundrorna) samt att Joniseis arktiska flora har en sibirisk karakter, Skandinaviens åter en europeisk, Kontinentol-klimatet synes knappt ha något nämnvärdt inflytande på vege- tationen inom detta territorium, om ej deruti, att Compositw, tvärtemot hvad annars plågar vara fallet uti arktiska Ander, äro ganska talrika. De klimateriska förhållandena inom Asiens arktiska flora torde nemligen vara ungeftr likartade, ehuru ej kan förnekas, att strand= och relativt kontinentala delar ha ett olika klimat inom arktiska zonen. Inom arktiska området vid Jenisei d. v. s, norr om skogsgränsen tro funna 386 arter af kärlväxter. De artrikaste familjerna äro: Cyperacemw 39 arter, Grauminemw 37, Com- posita 33, Caryophyllem 28, Cruciferw 26, Ranunculacew 24, Personatw 15, Salicinem 15, Polygonew 14, Papilionacem 13, Senticosw 13 och Saxifragem 11. Ordningsföljden mellan familjerna med afseende på artrikheten är olika med den uti de tre föregående territorierna, Jemförd med hela Jenisei-dalens flora, visar floran, att mot norden Caryophyllem, bland hvilka finnas ej mindre än 21 Alsinacer, Polygonew och Saxifragem tilltaga proportionsvis i artantal, men deremot Papilionacem och Senticose aftaga. Artrikaste slägten i Jeniseis arktiska flora äro: Carex 34 arter (deraf atminstone 10 på tundran), Salix 15 (deraf 9 på tundran), Pedicularis 12 (deraf 11 på tundran), Saxifraga 9, Draba 10, Ranunculus 13, Polygonum 7. Dicotyledonemw utgöra 269 arter, Monocotyledonem 101, barrträd 4 och kärlkryptogamer 12. Monocotyledonem förhålla sig till Dicotyledonew som 1: 2,6 och äro sålunda proportionsvis talrika. Inom den arktiska floran i dess helhet äro följande familjer de artrikaste '): Cyperacem 10 4, Graminer 10 4, Crucifere 8 4, Carvophyller 7 4, Ranun- eulacex 5 6, Senticosa 5 $, Saxifrager 5 $, Ericinewx 5 4 och Composite 4 $. Inom ark- tiska Jenisei-floran utgöra: Cyperacem 10 $, Graminer 9,5 $, Crucifere 7 4, Caryophyller 7 $, Ranunceulacem 6 $, Senticosm 3,3 $, Saxifragew omkring 3 4, Ericinew 2,5 4 och Composite 8,58. Af de 10 monotypiska slägten, som enligt GriseBACH uteslutande eller nästan uteslutande tillhöra den arktiska floran, förekomma vid Jenisei blott Gymnandra, Dupontia och Koenigia. Af de i Jenisei-dalen representerade familjer saknas helt och hållet inom arktiska territoriet: Nymphiwacer, Fuomariacer, Polygaler, Elatinex, Malvacer, Hypericiner, Balsaminew, Nitrariacex, Amygdaler, Cornew, Dipsacer, Convolvulacer, Solanacew, Plantaginer, Santalacex, Thymeler, Euphorbiacerx, Urticacex, Aroider, Junca- gine:e, Alismacerw, Hydrorharidemr, Iridex, Smilacer. Bland växter karakteristiska för arktiska territoriet ma följande nämnas: Ranunculus Pallasii, hyperboreus, pygmens, lapponicus, nivalis, pedatifidus och acris? borealis, Delphi- nium elatum, Papaver alpinum var. undicanle, Cardamine bellidifolia, Parrya macrocarpa, Draba algida, alpina, glacialis, oblongata, altaica, corymbosa, rupestris, hirta, nivalis och Wahlenbergii, Cochlearia arctica, Eutrema Edwarsii, Wahlbergella affinis, Lychnis sibirica, Sagina saxatilis, Alsine rubella, macrocarpa, biflora och stricta, Stellaria longipes, Cera- stium maximum och davuricum, Phaca frigida, parviflora och australis, Oxytropis nigre- scens och aretica, Astragalus oroboides, Dryas octopetala, Sieversia glacialis, Potentilla - stipularis och fragiformis, Epilobium latifolium, Claytonia arctica, Saxifraga oppositifolia, 1) GriseBacK, Die Vegetation der Erde, I, p. 530. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22 N:o IO. 43 nivalis, hieracifolia, rivularis och caspitosa, Conioselinum Fischeri, Libanotis condensata, Pachypleurum alpinum, Galium davuricum, Valeriana capita, Nardosmia Gamelini, Erigeron uniflorus, Matricaria inodora var. phaocephala, Pyrethrum bipinnatum, Artemisia borealis var. Ledebourii, Antennaria carpathica, Arnica alpina, Senecio resedefolius och frigidus, Cineraria campestris, Taraxacum ceratophorum och phymatocarpum, Campanula silenifolia, Vaccinium Vitis idaea var. pumilum, Aretostaphylos alpina, Cassiope tetragona, Gentiana tenella och barbata, Swertia obtusa, Polemonium pulchellum, Mertensia denticulata, Eri- thrichium villosum, Limosella aquatica, Castilleja pallida, Pedicularis verticillata, amoena, lapponica, sudetica, hirsuta, versicolor, capitata och Sceptrum Carolinum, Boschniaka glabra, Gymnandra Stelleri, Armeria arctica, Rheum compactum, Oxyria digyna, Rumex salici- folius, arcticus och graminifolius, Polygonum Laxmanni, sibiricum och oxyspermum, Koe- nigia islandica, Salices många arter, Lloydia serotina, Tofieldia coccinea, Luzula hyperborea och arcuata, Juncus castaneus, biglumis och triglumis, Carex Davalliana, capitata, incurva, lagopina, heleonastes, glareosa, alpina, atrata, pedata, ustulata, rariflora, melanocarpa, ri- gida, Limula, rotundata och rupestris, Triticum violaceum, Festuca altaica, Bromus cilia- tus, Poa alpina, cenisea och cesia, Arctophila effusa och fulva, Dupontia Fisheri, Cata- brosa algida och concinna, Hierochloa alpina och pauciflora, Avena agrostidea och sub- spicata, Aira brevifolia, Calamagrostis lapponica, Colpodium latifolium, Agrostis rubra, Alopecurus alpinus, Calamagrostis neglecta var. hyperborea. Vid stranden från Dudino 69? 23 n. br., motsvarande Tromsös breddgrad, till Tolstoi nos kan man, enligt ScHMIiD'rT, skilja tre bälten öfver hvarandra: a) egentliga flodstranden med Halianthus, Isatis oblongata, Armeria arctica, Pyrethrum bipinnatum, Artemisia anethi- folia, Epilobium latifolium, Rumex salicifolus, Polygonum Laxmanni och Corispermum hyssopifolium; 6) sluttningarne mot floden, der 1 skydd af Alnaster trifvas Aconitum Napellus, Rosa acicularis, Sorbus Aucuparia, Heracleum dissectum, Campanula glomerata, samt vidare uppåt floden från Krestowskoje till Dudino Aquilegia sibirica, Atragene alpina var. sibirica, Silene Otites, Ptarmica impatiens, Tanacetum vulgare var. boreale, Sausurea serrata, Ribes rubrum var. propinquum, Valeriana officinalis, Gentiana barbata eller i all- mänhet representanter af den sibiriska skogsregionens flora; c) på ställen högre upp från floden träffas växter, som tillhöra den högnordiska floran, såsom Betula nana, Empetrum, Salix arctica, Dryas, Silene graminifolia, Campanula rotundifolia var. linifolia, Valeriana capitata och åtskilliga Graminex. Vid Dudino försvinner skilnaden mellan växtligheten på sluttningarne mot floden och på tundrans kullar. De arktiska växterna träffas först högre upp på tundran. Lärkträd och den form af Betula pubescens, som fått namn af B. tortuosa, gå temligen högt upp på tundran, på hvilken växa icke få Carices. Vid Saostrovskoje, som ligger omkring 70 verst norr om Dudino, finnas pygmeé- artade lärkträd. Ofvan den nakna stranden finnes en af Alnaster och Salices klädd sump- trakt samt bakom denna temligen höga och brant sluttande tundra-höjder med spridda, för- krympta lärkträd på sluttningarne. Norilbergen, som ligga vid gränsen af skogsregionen under 69” n. br. samt omkring 60 kilometer från Dudino, ha en helt olika beskaffenhet och karakter mot det öfriga ark- tiska territoriet. Från Jenisei-floden till Norilbergen passerar man barrskogar, uti hvilka enligt ScHMiDT floran knappt visar en arktisk (karakter. På Norilbergen, hvarest de ark- LL NN, J, SCHEUTZ, PLANTA VANSCULAREN JENISKENSEN, tiska växterua tyckas vara blandade med ostsibiriska, träffas blund andra Thalictrum alpi- mun, Nieversia glacialis, Oxytvopis Schmidtii och borealis, Libanotis villosa, Crepis cry- santha, Senecio resedwfolius och frigidus, Leucanthemuwn sibivieum, Claytonin aretien, På skyddade ställen växa vackra lärkträd smmt höga vide- och björkbuskar, i hvilkas skydd Cirsiwmn beterophyllmn och flere gräs t. ex. Festuca altaica trifvas. Jurakentundran på venstra Jenisci-stranden, mellan Jenisei och Gyda till Jambu- och Nelgato-sjöarne, under 7077 nm, br, hvilken kan anses såsom ett rent tundra-område, eger enligt NcHMinr 150 arter, De artrikaste familjerna äro: Graminer, Cyperacew, Com- positw, Cruciferw, Serophularinem (slägtet Pedicularis), Saxifragem, Ranuneulacew och Sali- cinew. På vägen från Jenisei till floden Gyda träffas en ganska intressant vegetation af Dryas, Papaver alpinwn, Parrya macrocarpa, Nardosmia Gamelini och frigida, Cassiope te- tragona, Gymnonandrea Stellori, Pedicularis versicolor och amoena, Polygonum Bistorta, Pyrola rotundifolia, Cerastium maximum, Wahlbergellw, Pachypleurwn alpinwm, Valeriana capitata, Pedicularis tIapponica, Veratrum album, Artemisia borcalis, Eriophorum-arter, flere gräs samt några Ranuneulus-arter. På Jurakentundran utgöres hufvudmassan al vegetationen utaf Eriophora, Carex rigida, Juncus biglumis och Luzula areuata, Högre belägna ställen med mot söder vettande branta sluttningar ega rätt brokig växtlighet med vexlande fär- ger. Här växa Ranuneulus-arter, Delphinium elatwm, Trollius asiaticus, Potentilla stipu- laris, Astragalus alpinus, Oxytropis arctica, Phaca frigida, Arnica alpina, Erigeron uniflorus, "Taraxacwm, Thymus Serpyllum, Myosotis silvatica, Polemonium pulchellum, Pedicularis verticillata och amoena. De mot norr vända sluttningarne äro ofta rikligt klädda med Cas- siope tetragona och Llovdia serotina. Saxifragem växa alltid spridda och bidraga föga till florans fysionomi. På lägre torra tundratoppar träffas mest Salix rotundifolia, Dryas och Alsine arctica. I förswumpningarne på tundran träffas Carices (rariflora, rotundata m. fl.), Hierochloa och Dupontia. På varen öfversvämmade ställen bära täta snår af 2—3 fot höga Salices t. ex. Salix lanata och glauca. Denna tundra är ej så växtfattig och ödslig som Taimyr-tundran, på hvilken enligt MIipDpEsporer medelhöjden hos växterna utgör endast omkring 5 tum. Den mera nordligt vid Swerewo belägna tundran, som pa högra stranden af Jenisei sträcker sig till mynningen af floden, har enligt Scumipt en vida torftigare växtlighet än Jurakentundran samt är icke såsom denna sist nämnda klädd med en sammanhängande gräsmatta. — Salix-buskarne bli här blott fotshöga och atskilliga arktiska växter, som sak- nas på Gyda-tundran, finnas här, t. ex. Senecio resediwfolius och frigidus, Saxifraga oppo- sitifolia, Sieversia glacialis, Oxytropis nigrescens och Alyssum Fischerianum. Atskilliga växter, som saknas på tundran och som knappt kunde förmodas före- komma så högt mot norden, äro längs Jeniseis strand spridda mot norr nästan ända till flodens mynning, t. ex. Aconitum Napellus, Pulsatilla patens var. Wolfgangiana, Linum perenne, Dianthus Seguieri, Polygonum Laxmanni. Orsaken härtill ligger uti den om- ständigheten, att Jenisei förer med sig från sydligare trakter varmare vattenmassor och vattnet vid flodens mynning förblir om hösten längre varmt än luften, så att i mynnings- området Jenisei senare tillfryser, än man skulle förmoda. Ofvan de langsluttande ler- stränderna vid Nikandroyskij ostrov finnas gräsmattor och småsjöar, derofvan manshöga Salix-snår; högre upp träffas temligen torr mark, der bakom sjöar, vidsträckta mossar, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 45 vide-snaåar o. s. v. På flodstranden växa stundom massor af Glyceria fulva och effusa, Carex aquatilis och Eriophorwm angustifolium. Nikandrovskij- och Briochovskij-öarne mellan 70? och 71? n. br., motsvarande unge- fär Hammarfests breddgrad, öfversvämmas helt och hållet om våren efter isgången. Emedan vid den tiden flodens vatten är varmare än luften, upptinar genom denna öfversvämning marken snart nog i sin öfversta del och växtligheten börjar raskt utveckla sig, sedan vattnet sjunkit undan. Genom det lager af slam, som efter öfversvämningen täcker marken, blir denna i hög grad fruktbar, och växtligheten befordras synnerligen, så att växterna på dessa öar äro mycket yppigt utvecklade och storväxta i jemförelse med dem, som växa på tundran. Bland Graminerx förekomma Glyceria effusa, Aira cespitosa, Poa pratensis och cenisea, Colpodiwm latifolium. Alnaster blir ännu vid Ochotskoje simowje mer än manshög. I slutet af Juli infaller den rätta blomstertiden; då träffas blommande Delphinium elatum, Cardamine macrophylla, Geranium albiflorum, Galium davuricum, Myosotis palustris, Cortusa Mathioli, Veronica longifolia, hvilka växa på högre delar af öarne. Archangelica decurrens och Sisymbrium sophioides träffas vid stränderna; Astra- galus alpinus, Vicia Cracca, Hedysarum obscurum, Swertia obtusa, Matricaria inodora, Pyrethrum bipinnatum och Pedicularis compacta på sluttningarne vid flodarmarne. Floran på öarne mellan 70” och 71” n. br. räknar, enligt ScHmiot, 87 arter, till hvilka kunna läggas några arter, som samlats af de svenska expeditionerna till Jenisei, så att artantalet torde uppgå till omkring 100. Graminex och Cyperacex med tillsammans 22 arter, enligt SCHMIDT, äro de artrikaste familjerna och spela hufvudrolen. Scrophularimer& ega 7 arter, derefter följa i ordning Crucifera med 6 arter samt Compositax med 3 och Rosacee lika- ledes med 5 arter. Serophularinex äro i artrikedom tredje familjen i ordningen på grund af Pedicularis-arterna. Composita ha en mycket underordnad ställning, särskildt om de jemföras med hvad förhållandet är inom hela Jenisei-dalens flora, der Composite intaga första rummet, och äfven inom den arktiska Jenisei-floran, der Composite näst Cyperacer och Graminex äro den artrikaste familjen. Vid Mesenkin 71720 n. br., hvars laga floddal är skyddad mot Ishafvets vindar, har ÅA. LUNDSTRÖM funnit Alnaster, som der nådde ett par alnars höjd, och i hvars skydd frodas en mängd storväxta örter, såsom Sanguisorba, Galium verum, Delphinium elatum, Hedysarum obscurum och Veratrum album. Sandkullarnes sluttningar 1 det inre landet prydas af Alyssum Fischerianum, Dianthus Seguieri, en Oxytropis-art, Thymus Serpyllum och Saxifraga-arter. Vid Sopotschnaja Korga 7155 mn. br. fann LUNDSTRÖM åtskilliga längre mot norden ej iakttagna Monocotyledoner t. ex. Carex chordorhiza och Juncus castaneus samt bland Dicotyledonex Hippuris vulgaris. Här anmärktes äfven Pinus sibi- rica. Högre upp på mer torra ställen växa sparsamt Empetrum och Cassiope tetragona; på branta sluttningar mot näset finnes en mera yppig växtlighet af alnshöga gräs och örter, såsom Alopecurus alpinus, Cerastium maximum, Matricaria inodora, Sausurea alpina och ett par Pedicularis-arter. Vid Jefremow Namen 72? 40' n. br., en klippa af 50—60 fots höjd, har enligt NORDENSKIÖLD, växtligheten en från Novaja Semljas flora ganska af- vikande pregel. Större buskväxter (äfven Betula nana) saknas fullständigt och marken är ej ens betäckt med en verklig gräsmatta. 40 N, J, NCHBUTZ, PLANTA VASCULARES JENISEENNSES, På do af Jonisei-tHodens varma vattenmassa omgifon öarne vid Dicksons hamn 73? 28' n. br. Aro, liksom på Nikondrovskij- och Brichovskij-öarne, växterna jemförelsevis yppiga och stora, = Bland de 77 fanerogmmer, som KJELLMAN samlat vid Dicksons humn '), äro 10 Saxifragav, 5 Drabiv, 6 Kanunenoli, 11 Graminew och 5 Cyperacew, Bland växter från denna nordligaste tokal vid Jenisei må nämnas: Taraxagum phymatocarpum, Pedicularis versicolor (=P, Oederi), Eritriehivm villosum, Sieversin glacialis, Saxifraga punctata, Sa- gina nivalis, Cardamine bellidifolia, Draba oblongata, altaien och corymbosn, Alsine arctien, Polygonwm viviparum, Rumex areticus, Salix reticulata och polaris, Catabrosa concinna, tGlyceria Njellmani, Koclerin hirsuta, Eriophorum Scheuchzeri och Lloydia serotina. Inom arktiska och subarktiska territorierna firo anmärkta 550 kärlväxter, af hvilka 381 äro Dicotyledonew och 141 Monocotyledonew. För begge territorierna fro gemen- samma 255 arter. Af orktiska territoriets växter äro 131 arter icke funna i subarktiska territoriet. i Jemförelse mellan vegetationen vid Jenisei och i andra länder med särskild hänsyn till Skandinavien. Kännedomen om ett lands vegetation blir alltid ofullständig utan jemförelse med andra länders. Genom en dylik jemförelse sammanbindas till ett helt de spridda växt- geografiska utgifterna, och vi lära känna, »quid in diversis regionibus natura ferat, quid ferre recuset». Ty hvarje naturligt floromrade har alltid i sitt skaplynne något egendom- ligt, hvarigenom det skiljer sig från andra. Det söder om Krasnojarsk belägna området Minusinsk företer i afseende på natur- beskaffenhet och vegetation betydliga olikheter med den norr om Krasnojarsk belägna Jenisei-dalen. ") Området Minusinsk är beläget vid Jenisei mellan 52” och 55” n. br. samt 107” och 114” östlig längd samt innefattar 2,186 gcogr. qv. mil. Största delen af området är bergig: de lägst belägna delarne ligga mer än 1,000 fot öfver hafvet; Sajanska bergens högsta toppar inom detta område uppnå 6,000 å 8,000 fot, så att området i söder har en alpinsk natur. Temperaturen vid Minusinsk vexlar under de kallaste vintermånaderna (December och Januari) mellan — 13,3? och — 28,35” och under sommarmånaderna (Juni, Juli och Augusti) mellan + 16,4? och + 22,7”. Dessa naturförhallanden måste betinga en växtlighet helt olika den, som finnes vid nedre Jenisei. Fanerogamerna inom Minusinsk utgöra 760 arter, hvaraf Dicotyledonex 623, Monocotyledone:r 129 samt Gymnospermir 8. Dicotyledonex äro sälunda nära 5 gånger så många som Monocotyledone:r. Kärlkrypto- gamerna äro 27, hvaraf 14 Bräkenarter. Vegetationen företer mycken likhet med Altai- floran. — Bland 773 fanerogamer, Equisetacex och Lycopodiacex finnas endast 59 arter eller omkring '/,, af hela antalet, som ej äro funna på Altai, under det ej mindre än 714 arter äro gemensamma för Minusinska omradet och Altai. Floran eger vida mindre lik- het med den norr om Minusinsk belägna Jenisei-dalens. Med afseende på naturbeskaffen- !) NORDENSKIÖLD, Vegas färd, I, pag. 187. KJELLMAN, Sibiriska Nordkustens fanerogam-flora. 2?) N. Martianorr, Materialier till en flora öfver Minusinsk. Kasan 1882 (på ryska). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 47 het delas det i bergiga området, som har 104 arter, skogsområdet, som räknar 549, och steppområdet, hvilket eger 315 arter. Artrikast bland familjerna äro Composite med 94 arter, Ranunculacex 49, Papilionacer 49, Rosacex 47, Graminerxr 42, Crucifere 31, Cypera- cex 27, Scrophularine& 24, Labiatex och Chenopodiacee& hvardera 21, Boragine&e 18, Sile- nacex 17, Liliacex 18, Umbelliferx och Polygonexr hvardera 16. Cyperacee intaga så- lunda en ganska underordnad ställning, såsom varande i anseende till artrikedom den sjunde familjen i ordningen, hvaremot Papilionacex och Rosacex äro rikt representerade. Ranunculace2e äro ovanligt talrika och utgöra nära ”/,, af de fanerogama arterna. Ord- ningsföljden mellan familjerna äro helt annan än uti Jenisei-området norr om Minusinsk, men företer någon likhet med förhållandet mellan familjerna uti omgifningarne kring Kras- nojarsk. Composite äro uti Minusinsk, liksom i den öfriga Jenisei-floran, den artrikaste familjen. Jemförelsevis rika äro Primulacex med 15 arter, Gentianee&e 13, Salicinex 13, Violariex 12, Campanulacex 11 och Rubiacex 8. Mera svagt representerade äro Alsina- cexe 15 arter, Orchidex 10, Potamogetaner 7, Saxifrager 6, Crassulacerxr, Geraniacex och Euphorbiacex hvardera 5, Malvacex 2 samt Juncacer 2. Följande familjer, som ej ega några representanter inom Jenisei-området, som ligger norr om Minusinsk, förekomma härstädes: Berberidex, Lythrariex, Tamariscinerx, Araliacerx, Asclepiadex, Elxagnex, Ama- rantace och Gnetacex, men ega hvardera blott 1 art, utom Amarantacer, som hafva 2. Af den med Jeniseis arktiska flora nära beslägtade Taimyr-floran”") saknas vid Jenisei blott få arter, som förekomma mera östligt, t. ex. Draba aspera, Hesperis Hookeri, Oxytropis Middendorffii, Saxifraga serpyllifolia och fagellaris, Monolepis asiatica, Larix davurica, Braya purpurascens och Pedicularis Langsdorffu. Af familjerna i Taimyr-floran äro följande de artrikaste: Crucifere 19 arter, Composite 14, Saxifragex 13, Gramineze 11, Serophularine& 7, Alsinacex 7, Ranunculacexr, Polygonexr och Cyperacex hvardera 5. Crucifere (med 11 Drabe) och Saxifragex äro sålunda relativt ovanligt rika, under det Cyperacex i jemförelse med andra arktiska länders flora äro mycket fåtaliga. Composite och Graminex äro deremot rätt artrika. ”Taimyr-floran är, jemförd med floran på tundran vid Jenisei, mindre rik. Den räknar blott 124 högre växtarter. Monocotyledoner äro i förhållande till Dicotyledonex mycket få samt förhålla sig som 1: 4,9. Arktiska området vid floden Ob i vestra Sibirien har en temligen fattig flora. Den af F. Kurtz författade Florula arctica Obiensis upptager endast 155 arter af kärlväxter, då Jeniseis arktiska flora räknar omkring två och en half gång så många. Anledningen till florans fattigdom vid Ob torde kunna förklaras på samma sätt, som Insektfaunans torftighet, nemligen att, då vestra Sibirien fordom utgjort en stor mot norra Ishafvet sam- manhängande hafsvik, växtarter småningom börjat invandra, sedan vattnet försvunnit. Men florans likasom faunans renovering har varit förbunden med stora svårigheter för in- vandring både från söder och vester samt sannolikt äfven från Ostsibirien. "') Deremot har vid Jenisei en sådan inflyttning lätt kunnat ega rum både från söder och från öster. De klimateriska förhållandena synas äfven åtminstone för närvarande vara mindre gynn- samma för växtligheten, än fallet är vid Jenisei. Vid Ob är trädgränsen belägen 1 när- 1) BE. R. VON TRAUTVETTER, Flora Taimyrensis (uti Middendorffs Reise in d. äuvussersten Norden und Osten Sibiriens). 2) Jfr J. SAHLBERG, Bidrag till Nordvestra Sibiriens Insektfauna. AN N. J. SCHRUTZ, PLANT:AE VASCULARES JENISERNSER, heten af Obdorsk 66730 0. br. eller kanske något nordligare. Vid Ob likasom vid Jenisei bildas skogsgränsen af Larix sibirica; först Ingre mot öster uppträder Larix davuriena såsom det längst mot norden gående träd. Enligt uppgift af F. Kumnrz i Florula aretien Obiensis skall Pinus obovata ha vid Ob sin nordgräns vid Obdorsk, men Larix sibirica förekomma längre mot norr Anda till 677 40 nn. br. '). Stsehutsehaja-Podorata-tundran, som utgör en del af arktiska området vid Ob, skil- jer sig, enligt ofvan anförda arbete af Kurrz, ganska mycket från den vid Jenisei beltgna Jurakentundran. På denna sist nämnda tundra utgöra Eriophorum Scheuchzeri, russeolum, vaginatum, Carex rigida, Juncus biglumis och Luzula areuato hufvudmassan af vegetatio- nen: på Stschutsehaja-Podorata-tundran är deremot Betula nana förherskande. Detta för- hållande finner sin förklaring i den omständigheten, att tundran vid Jenisei fr mycket lågländt, men den i fråga varande tundran vid Ob på sina lägsta ställen ligger 60—120 meter öfver hafvet (på ett par ställen höjer den sig till 160 meter och derutöfver). Höjden afver hafvet samt markens manga och temligen betydliga ojemnheter orsaka, att i Stsehut- sehaja-området vattnet, som värtiden uppkommer vid snöns smältning, kan fortare afrinna samt smuolar sig i de mellan höjderna och kullarne belägna dalarne till bäckar och små sjöar. På dessa vattensjuka ställen uppträda äfven på tundran vid Ob Cyperacem för- herskande, åtföljda af små videbuskar. I det sumpiga mynnings-området af floden Podo- rata utgöra de hvita axen af Eriophora ett väsendtligt drag hos landskapets växtlighet, hvilken här likasom på tundran är torftig. De flesta af arktiska Obi-områdets växter ha en vidsträckt utbredning i Europa och i nordliga Sibirien. Så t. ex. finnas af arktiska Obi-områdets 155 växter omkring ”/, eller 118 arter på Skandinaviska halfön och saknas derstädes blott 37. Ganska många af Obi- områdets växter anträffas äfven langt öster ut i Sibirien t. ex. vid de stora floderna Lena och Kolyma. Hooker anser, att Ob och dess mynningsvik skulle bilda gräns mellan ett arktiskt-europeiskt och ett arktiskt-asiatiskt florområde. ”) Detta antagande bekräftas icke af Obi-florans sammansättning. Enligt min asigt bildas det europeiskt-arktiska flor-områdets gräns i öster af Ural, såsom tydligen framgår, om man närmare granskar dessa trakters flora. Det vester om Ob och Obi-viken belägna arktiska Sibirien bör i växtgeografiskt hänseende icke skiljas från det vestsibiriska flor-området. Af arktiska Obi-floran saknas i arktiska Jenisei-området Arabis alpina, Dianthus superbus, Cerastium arvense var. angustifolium, Vacciniwm Myrtillus, Veronica alpina, Plantago maritima, hvilka i arktiska Sibirien icke äro funna öster om Ob, Ranunculus Flammula ? reptans, Cardamine amara var. trisecta, Rhodiola quadrifida Fisch. et Mey., Saxifraga aizoides, Antennaria dioica, Hieracium alpinum, Pinguicula alpina, Polygonum amphibium, P. aviculare, Salix Smithiana, aretica (genuina) och arbuscula, Betula alpestris, Juncus articulatus, Agrostis alba, Beckmannia eruceformis, Alopecurus geniculatus = 23 arter eller nära ',; af hela floran. Af dessa 23 arter finnas dock 12 vid Jenisei söder om arktiska territoriet (några först så sydligt som i trakten af Krasnojarsk), men de öfriga eller 11 arter äro icke anmärkta någonstädes vid Jenisei. I arktiska Obi-gebitet äro Com- !) F. Kurtz, Anfzäblung der von Graf Waldburg-Zeil im Jahre 1876 in Westsibirien gesammelten Pflanzen. Berlin 1879. 2) Hooker, Outlines of the distribution of Arctic Plants, p- 261. VRETA Ar KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 49 posite den artrikaste familjen med 16 arter, derefter följa Graminex 13 arter, Scrophu- larinex 11, Cruciferex 10, Saxifragex 10, Salicinex 10, Polygone: 8, Rosacer 7, Ericinexr 7. Ranunculacex räkna endast 5 arter och Cyperacee blott 5. Af slägtena äro följande de artrikaste: Salix med 10 arter, Saxifraga 9 och Pedicularis 7. Carex har blott 2 arter, C. rotundata och acuta. Polypodiacex ha inom Obs arktiska flora ingen art; men Lycopo- diacex räkna 3 arter. Floran på ögruppen Novaja Semlja och Wajgatsch") är vida mindre likartad med Spetsbergens, än man skulle tro, ty Novaja Semljas vegetation har en mera sydlig an- strykning än Spetsbergens. Om man deremot jemför Novaja Semljas fanerogamflora med nordliga Skandinaviens (inbegripet ryska Lappland), finner man att af Novaja Semljas växter saknas i Skandinavien mellan 40 och 50 arter eller omkring '/, af hela artantalet. Genom många växter påminner Novaja Semlja ej obetydligt om ryska Lappland samt företer rätt betydlig olikhet med växtligheten vid närmaste kust af Samojedernas land. Sådana växter, som erinra om ryska Lappland, äro t. ex. åtskilliga Salices, Aira alpina, Pyrethrum bipinnatum, Primula stricta, Armeria sibirica, Ranunculus Pallasii, Silene acau- lis, Betula nana, Eutrema Edwarsii, Luzula Wahlenbergii, Elymus arenarius, Valeriana capitata, Pedicularis sudetica och Hedysarum obseurum. Med Jeniseis arktiska flora visar Novaja Semljas vegetation något större öfverensstämmelse än med Skandinaviens, ty af ögruppens växter saknas vid Jenisei blott ett par och 30 arter eller vid pass '/; af hela antalet. Af arter, som äro funna på ögruppen Novaja Semlja och Wajgatsch, men icke blifvit iakttagna vid Jenisei, äro t. ex. följande: Plantago maritima f. pumila, Campanula uniflora, Amndrosace triflora, Schivereckia podolica, Draba arctica, Braya alpina, Pleuro- pogon MSabini, Carex misandra och ursina, Pedicularis lanata, Primula stricta, Saxifraga flagellaris, Salix Brownii och ovalifolia, Festuca brevifolia, Glyceria Vahliana, vilfoidea, tenella och vaginata. Vid Matotscehkin Schar, som ligger på ungefär samma breddgrad som Dicksons hamn vid Jeniseis mynning, äro 96 fanerogamer funna; vid Dicksons hamn 77. Bland dessa äro 52 gemensamma för begge ställena; af de öfriga vid Dicksons hamn förekommande växterna saknas på Novaja Semlja mellan 73:dje och 74:de breddgraden 24 eller 25 arter, bland hvilka 7 icke blifvit funna på Novaja Semlja eller Wajgatsch. Fanerogamfloran på Novaja Semlja och Wajgatsch räknar enligt KJELLMAN 185 arter, hvaraf 54 Monocotyledonea och 131 Dicotyledonew. Genom nyare forskningar af danske botanikern TH. Horm har artantalet ökats, så att man nu känner från Novaja Semlja 193 fanerogamer och 4 kärlkryptogamer, bland hvilka två arter, Colpodium humile och Cala- magrostis Holmii, icke äro funna på något annat ställe. ”) Förhållandet mellan Monocotyle- done och Dicotyledoner är som 1:24. I afseende på artrikedom förete de större famil- jerna följande förhållande: Graminer 31 arter, Cruciferx 20, Cyperacex 20, Compositae 14, Caryophyllex 14, Salicinex 12, Saxifragex 11, Ranunculacex 10, Primulacee 7, Poly- gone 7, Senticosx 6 och Juncacer 5. Anmärkningsvärdt är, att Crucifere äro lika artrika som Cyperacerx, men dessa sist nämnda intaga en vida fördelaktigare ställning än i Taimyr- landet och vid Ob. På grund af den korta vegetations-perioden och det stränga klimatet (>) 1) Jfr EF. R. KIELLMAN, Fanerogam-floran på Novaja Semlja och Wajgatsch. 2) TH. Horm, Novaja Zemlia's Vegetation, serligt dens Phanerogamer. Kjobenhavn 1885. Jfr Botaniska Notiser 1884, p. 162—165. K. Sv, Vet. Akad,. Handl. Band. 22. N:o 10, A0 N. J, SOHEUTZ, PLANTA VASCULARER JENISEENSENR,. eger ögruppens flora en enda ettårig växt, Kocnigin: bland de fleråriga tr Cochlearin fonestrata monocarpisk, alla de öfriga polycarpiska. I de arktiska trakterna vester om Ural saknas ett betydligt antal arktiskt sibiriska arter, men deremot förekommer en del andra, som icke äro kända såsom växande längre mot öster, Ögruppen Nownja Semlju och Wajgatseh räknas visserligen i politiskt hänseende till Europa, men i växtgeografiskt hänseende visar den, såsom Kjellman rigtigt anmärkt, närmare slägtskap med arktiska Sibirien. 31 arter Aro icke anträffade inom Europa, omkring 160 äro gemensamma för Nownja Semlja + Wajgatseh och Europa samt omkring 180 gemensamma för nämnde ägrupp och Asien. Genom sitt Inge tyckes föröfrigt ögruppen utgöra liksom ett öfver- sängs-område mellan den arktiskt-asiatiska och den arktiskt-europeiska floran, Af de vid asiatiska kusten af Berings sund funna 221 fanerogamerna tro 122 arter antecknade såsom växande Afven vid Jenisei. Af dessa 122 förekomma ej mindre fin 86 arter äfven på skandinaviska halfön. Flere af de återstående 36 öfverskrida Ural och äro anmärkta i europeiska Ryssland; några af dessa hinna till och med Ryska Lappland. Vid Berings sund ega enligt Kjellman ') Composite 20 arter och Cyperacem 19. De art- rikaste familjerna äro derefter Saxifrager, Caryophyller, Graminer och Cruciferw. De art- rikaste slägtena vid Berings sund äro: Saxifraga 15 arter, Carex och Salix hvardera 12, Pedieularis och Artemisia hvardera 7. Af asiatiska Berings-sundets växter finnas några, som icke änträffats vid Jenisei, men förekomma i Skandinavien, t. ex. Campanula uniflora, Diapensia, Armeria sibirica, Phyllodoce coerulea, Azalea procumbens, Arechangelica offici- nalis, Silene acaulis, Carex misandra och scirvpoidea. GrisEBACH, hvilken räknar till arktiska floran de skoglösa länder, som ligga norr om poleirkeln, uppskattar de arktiska växterna till 680 arter. Floran norr om polcirkeln, hvilken Hooker antager såsom gräns för arktiska floran, beräknar han till 925 arter eller omkring 120 arter mera än Hooker angifver. ") Då flertalet af dem ej är inskränkt till det arktiska området eller högfjällen, återstå knappt 300 arter, som uteslutande tillhöra den arktiska floran. Vid sammanställande af de i fjällregionen af Alperna förekommande växterna fann CarisT ”), att af inemot 700 dylika växter ungefär '/, (36 4) finnes äfven på Nordens fjäll och till en del utbreda sig in i polarländerna. Den alpinska floran har många arter gemensamma med Sibiriens berg, hvilka arter saknas i Skandinaviens arktiska vegetation. Alperna hafva sålunda 54 alpina arter, som saknas i Skandinavien, men finnas i Sibirien. A andra sidan har Skandinaviens arktiska flora en mängd arter gemensamma med Sibirien, hvilka saknas på Alperna. ') Arktiska floran anses vanligen för temligen likartad rundt kring jorden, men den har till en del olika arter och något olika drag uti Europa, Vest- och Ost-Sibirien samt Amerika. Antalet arktiska växter, som äro utbredda öfver alla tre verldsdelarne och sålunda ha en mycket stor utbredning, är icke särdeles stort: af sådana cireumpolära växter räknar HookKEr blott 85 arter. Den arktiska floran i vestra och östra Sibirien företer ganska stor olikhet, så att man med allt skal kän skilja mellan ett Vestsibiriskt och ett Ostsibiriskt avktiskt flor- 1) KJELLMAN, Asiatiska Beringssunds-kustens fanerogamflora. 2) GriseBacH, Die Vegetation der Erde, I p. 66 och 530. 2) Cnrist, Die Verbreitung der Pflanzen der alpinen Region der europäischen Alpenkette. 1) NatHorsT, Polarforskningens bidrag till forntidens växtgeografi, p. 276. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |0. 51 område. Gränsen mellan dem kan sättas vid floden Lena; att framflytta densamma mot öster till Kolyma finner jag ej tillräckliga skäl. Mig förekomma nämnde florområden ungefär lika väl skilda, som det europeiskt och vestsibiriskt arktiska. Enligt KJELLMANS undersökningar af Sibiriska nordkustens fanerogamer ') ega af nordsibiriska kustflorans 33 växtfamiljer 21 representanter både öster och vester om Kap Tscheljuskin, 11 äro kända endast öster och 1 endast vester härom. Vid och öster om Kolymas utlopp förekomma på Sibiriens nordkust många arter, som på kusten ej äro kända vester härom; Kjellman uppräknar 40 dylika arter bland de 182 fanerogamer, som äro kända från Sibiriens nord- kust. Af de vid asiatiska kusten af Beringssundet växande 221 fanerogamerna äro 71 arter inskränkta till trakten öster om floderna Lena—Olonek, de återstående 150 före- komma såväl öster som vester om dessa floder. Mellan Kolyma och Berings sund finnas ej mindre än 53 fanerogamer, som i arktiska Sibirien ej äro anträffade vester om Kolyma.”) Kjellman har äfven uppvisat en ganska anmärkningsvärd omständighet vid jemförelse mellan östra och vestra Sibiriens arktiska flora, nemligen den, att åtskilliga bland de öfver arktiska Sibirien utbredda arterna uppträda österut under andra former än i vestra delen. Flere vestsibiriska arter, som äfven finnas vid Jenisei, gå till Olonek--Lena, men ej längre öster ut, t. ex. Cortusa Mathioli, Claytonia arctica, Viola biflora, Cardamine macrophylla, Draba oblongata, Trollius asiaticus, Delphinium elatum, Koeleria hirsuta, Carex chordo- rhiza m. fl. Andra dylika äro kända blott från den del af arktiska Sibirien, som ligger vester om Olonek-floden, t. ex. Swertia obtusa, Geranium albiflorum, Draba altaica, Aqui- legia sibirica, Aconitum Lycoetonum, Betula nana, Poa alpina, Glyceria Kjellmani, Carex incurva m. fd. | Anmärkningsvärd är den stora procent, som Composite ferestädes utgöra i Asiens arktiska flora i jemförelse med såväl den arktiska floran i dess helhet som med Lapp- lands, der Cyperacex och Graminex äro artrikare. Inom hela den arktiska floran utgöra nemligen Compositx endast 4 4. Vid Nord-Ural, i arktiska Obi-gebitet, vid Kolyma- floden, 1 Tschutschernas land och vid Berings sund äro Composite den artrikaste familjen. I Taimyr-landet intaga dock Cruciferax första rummet med 19 arter; närmast komma Com- posite med 14 arter. På ögruppen Nowaja Semlja + Wajgatsch är ordningsföljden mellan familjerna: Graminew, Cruciferx, Cyperaceax, Composite, Caryophyller. Uti Jeniseis ark- tiska fora äro följande familjer de artrikaste: Cyperaceax, Graminex, Compositx, Caryo- phyllex, Crucifere och Ranunculacex. Vid Kolyma ”) äro bland 252 högre växter Gra- miner lika artrika som Composite med 19 arter; närmast komma Cruciferx med 18 och Ranunculacex med 17 arter. I Tschutschernas land”) äro Composite representerade af 18 arter och utgöra sålunda 10 Z af de 180 derstädes anmärkta arterna. På sibiriska nordkusten är dock förhållandet annorlunda; här intaga Graminee första rummet, dernäst följa i ordning Cruciferax, Composite, Saxifragerx, Ranunculacexr och Cyperacexr. På Grönland finnas. enligt Lange 378 arter kärlväxter, af hvilka 229 äro Dicoty- ledonex och 125 Monocotyledoneze.”) Nyare undersökningar under svenska expeditionen 1) KIELLMAN, Sibiriska nordkustens fanerogamflora. ?) KIELLMAN, Asiatiska Beringssunds-kustens fanerogamflora. 3) TRAUTVETTER, Flora riparia Kolymensis. 32) TRAUTVETTER, Flora terre Tschukischorum. >?) J. LANGE, Studier til Gronlands flora. ä2 N. J, SOHEUTZ, VLANTAE VASCULARES JENISEENSKSN, till Grönland IS83 hafva ökat antalet med 12 arter!) Tu. Horm har under danska ex- peditionen med Fylla till Grönland ökat Grönlands flora med ytterligare 7 arter: Vuhlo- dea utropurpurea, Carex tlimula och helvola, Geranium silvatiewm, Antennaria alpina sumt 2 för vetenskapen nyu arter, Carex Fylle och C. Warmingii.”) Hela antalet af för Grön lund kända kärlväxter utgör sålunda för närvarande 397 urter. 123 af Nowaja Semljus och Wajgatsech's växter äro anträffade på Grönland, men omkring 70 af ögruppens växter saknas der, AFP Spetsbergens kärlväxter saknas på Grönland 12 arter eller omkring '/,a af Spetsbergens tlora. Af de manga europeiska urter, som förekomma på Grönland, äro ej mindre An 288 arter eller öfver 77 $ gemensamma med Skandinavien. Grönlands flora har nemligen, märkvärdigt nog, mer en europeisk än en amerikansk pregel, De rent amerikanska växterna, som ej finnas i Europa, utgöra på Grönland blott ett par och 60. På Grönland förekomma åtskilliga växter, som även anträffas vid Jenisei, men icke äro anmärkta på Skandinaviska halfön. Sådana äro: Alsine aretiea, Draba corymbosa, Eutrema Edwarsii, Ranunculus Cymbualariw och affinis, Pedicularis cuphrasioides, sudetica och ca- pitata, Castilleja pallida, Epilobiwm latifolium, Taraxaewn phymatocarpum, Alopecurus alpinus, Aira brevifolia, Dupontia Fisheri, Aretophila effusa, Polystichum fragrans. At Isländska kärlväxter saknas på Grönland 123 arter eller omkring 33 4 af Islands flora. I det mycket mer aflägsna Skandinavien saknas blott 5 eller 6 af de 345 fanerogamer och 26 kärlkryptogamer, som växa på Island.”) Af de isländska fanerogamerna äro enligt CC. GRÖNLUND 53 ettåriga växter eller omkring '/,, hvilket mäste anses såsom ett mycket högt tal i jemförelse med förhållandet i rent arktiska länder. Islands flora öfverensstämmer nästan fullständigt med den subarktiska i norra Europas barrskogsomrade. Dock saknas pa Island åtskilliga arter, som äro gemensmnma för Grönland och Skandinavien, deribland flere af Skandinaviens vanligare fjällväxter. Af de få isländska arter, som saknas på vår halfö, förekomma 4 på Grönland, Swertia rotata, Epilobium = latifoliwm, Platanthera hyperborea och Glyceria arctica var. laxa. Af Islands kärlväxter saknas vid Jenisei omkring 130 arter. Då sålunda ungefär lika många af Is- lands växter saknas vid Jenisei, som på Grönland, kunde man kanske förmoda, att samma arter saknas i båda länderna; men detta är ingalunda fallet. Af Islands växter saknas vid Jenisei, men förekomma på Grönland och i Skandinavien: Lathyrus maritimus, Alche- milla alpina, Sibbaldia procumbens, Epilobimm alpinum och origanifolium, Silene acaulis, Viscaria alpina, Arenaria ciliata, Cerastium trigynum, Subularia aquatica, Capsella, Arabis alpina, Ranunculus glacialis, Saxifraga aizoides, Sedum annuum och villosum, Cornus suecica, Armeria elongata, Pinguicula vulgaris, Veronica alpina och saxatilis, Bartsia alpina, Diapensia, Gentiana nivalis, Andromeda hypnoides, Azalea procumbens, Arctosta- phylos uva ursi, Leontodon autumnalis, Hieracium alpinum, Gnaphalium norvegicum, Antennaria alpina, Erigeron alpinus, Betula alpestris, Gymnadenia albida, Tofieldia bore- alis, Juncus squarrosus och trifidus, Luzula spicata, Scirpus cmspitosus, Kobresia scirpina, Carex microglochin, Phleum alpinum, Glyceria Borreri och maritima, Festuca duriuscula, Polypodium alpestre, Aspidium Lonchitis, Polystichum Filix mas, Isoötes echinospora !) 4. BeErun, Kärlväxter, insamlade under svenska expeditionen till Grönland. ”) Tu. Horm, Beiträge zur Flora Westgrönlands, tryckta 1887. ?) STRÖMFELT, Islands kärlväxter, betraktade från växtgeografisk och floristisk synpunkt. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |IO. 53 m. 1 På Grömland saknas af Islands växter följande, som finnas vid Jenisei och i Skandinavien: Lathyrus pratensis, Spirwa Ulmaria, Fragaria vesca, Sanguisorba officinalis, Sorbus Aucuparia, Stellaria crassifolia, Parnassia palustris, Caltha palustris, Ranunculus repens, Carum Carvi, Plantago media, Trientalis europeea, Veronica serpyllifolia och scu- tellata, Gentiana tenella, Vaccinium Myrtillus, Galium boreale och verum, Tussilago, Valeriana officinalis, Salix phylicifolia, Potamogeton natans, Orchis maculata, Coeloglossum viride, Paris quadrifolia, Juncus supinus, Carex chordorhiza, acuta, limosa och irrigua, Molinia coerulea, Glyceria distans, Polypodium vulgare, Asplenium Filix femina m. f. Både på Grönland och vid Jemisei saknas af Islands kärlväxter, som förekomma i Skandi- navien: Amnthyllis Vulneraria, Rosa pimpinellifolia, Potentilla ”Tormentilla, Epilobium mon- tanum, Polygala vulgaris, Linum catharticum, Silene maritima, Lychnis flos cuculi, Ce- rastium viscosum, Drosera rotundifolia, Viola tricolor, Draba verna, Sedum acre, Saxifraga hypnoides och tridactylites, Plantago lanceolata, Veronica officinalis, Myosotis arvensis och stricta, Gentiana campestris, Erica Tetralix, Achillea Ptarmica, Hieracium Schmidtii och suecicum, Succisa pratensis, Scirpus maritimus, Carex norvegica, stellulata och glauca» Sesleria, Holcus lanatus, Glyceria fluitans, Asplenium ”Trichomanes och septentrionale, Blechnum Spicant, Ophioglossum vulgatum m. fl. På Spetsbergen förekomma 123 arter kärlväxter. ') Af dessa saknas i Skandinavien 23 arter. Af de 23 Spetsbergsväxter, som saknas på vår halfö, finnas alla utom 3 (Alsine Rosii, Poa abbreviata och Glyceria angustata) på Nowaja Semlja. Af bemälte 23 icke- skandinaviska arter finnas vid Jenisei 6, nemligen Taraxacum phymatocarpum, Potentilla fragiformis, Parrya macrocarpa, Dupontia Fisheri, Catabrosa concinna och Alopecurus alpinus. Af Spetsbergens växter saknas uti arktiska Jenisei-territoriet: Campanula uniflora, Pedicularis lanata, Mertensia maritima, Andromeda hypnoides, Potentilla pulchella och maculata, Saxifraga fagellaris och aizoides, Arabis alpina, Braya alpina, Draba arctica, -Silene acaulis, Stellaria humifusa, Arenaria ciliata, Alsine Rossii, Festuca brevifolia, Poa stricta och abbreviata, Glyceria angustata, Vahliana och vilfoidea, Aira alpina, Carex misandra, ursina och nardina, Tofieldia palustris. Derjemte äro af Spetsbergens växter icke anmärkta inom Jeniseis arktiska territorium, utan först sydligare, Potentilla multifida, Cystopteris fragilis och Taraxacum officinale hufvudformen (såvida man ej vill med denna förena den form, som kallas T. ceratophorum). Af Spetsbergens kärlväxter saknas sålunda i Jeniseis arktiska flora '/,, och i Skandinavien något mer än '/;- Jemförd med Nord-Urals flora”), som räknar 269 fanerogamer är nordligare Jenisei- dalens flora betydligt rikare. Af Nord-Urals flora saknas vid nedre Jenisei omkring 50 arter, mest europeiska. Till Jenisei går knappt en enda europeisk art, som i det arktiska Jenisei-området har sin östgräns. Deremot är det omkring 45 arter, som vid nedre Jenisei och på den angränsande tundran uppnå sin vestgräns. Några bland dessa äro ost- sibiriska växter, som utbreda sig till högra Jenisei-stranden, t. ex. Claytonia arctica, 1) A. J. MALMGREN, Öfversigt af Spetsbergens fanerogamflora. NaArHorsr, Nya bidrag till kännedom om Spetsbergens kärlväxter och dess geografiska förhållanden. 2) F. J. RuPrRecAr, Flora Boreali-Uralensis. A. G. SCHRENK, Reise nach dem Nordosten d. europ. Russlands. Jemför Grisebach, Die Vegetation der Erde, I p. 184—186, äd N. J, NCHEUTZ, VLANTAE VASCULARES JENIBSKENSES, Libanotis condonsata och villosa, Sausurea serrata, Crepis ohlrysaotlia, lannmivm byrbatum, Bosehniaka glabra, Rhewna compaetwn, Tofieldia cernua, Andra förekomma vester om Jenisei på tundran, men torde försvinna mot Ob eller åtminstone ej långt mot vester öfver- skrida denna flod smmt äro ej amnmmnärkta vid Ural eller i Samojedernas land, t. ex. Ranuu- vulus pedatifidus, Lychnis sibiriea, Sisymbriwnm sophioides, Phaca nustralis, Oxytropis nigrescens och aretica, Potentilla stipularis, Pedicularis enpitata, Polygonuwm Laxmanni. Nord-Urals flora eger af Compositw 31 arter, Uruciferw 18, Serophularinew 16, Ranuneu= lacew 14, Rosacew 14, Cyperaceew 13, Graminew 12, Alsinacem 12, Papilionacen 9, Saxi- fragew 8, Salicinem 7 och Juncacem 7. Anmärkningsvärdt är, att Compositw äro så tal- rika samt att Cruciferw och Ranuneulacemw äro talrikare familjer än Cyperacemw och Gra- mincw, Floran vester om Ural hav betydligt olika karakter mot den sibiriska. Anled- ningen dertill torde vara, särskildt hvad löfträden angår, att vid Ural upphör inflytandet af det europeiska hafsklimatet. Floran i Namojedernas land vester om Ural ') bildar öfvergang mellan floran i nord- liga Sibirien och Lappland. I sina hufvuddrag öfverensstämmer den med Ryska Lapp- lands; dock förekomma två för Nibirien karakteristiska vedartade växter, Larix sibirica och Alnaster fruticosus, samt omkring 30 andra växter, som ej finnas uti Skandinavien i vidsträckt bemärkelse. I Samojedernas land finnas t. ex. följande, som äfven förekomma vid Jenisei, men saknas i Skandinavien: Delphiniwm elatum, Parrya macrocarpa, Draba repens, Silene graminifolia och Otites, Spirea chamiwdryfolia, Saxifraga bronchialis, Pachy- pleurum alpinum, Leucanthemwn sibiricum, Senecio frigidus, Artemisia borcalis, Cacalia hastata, Taraxacum ceratophorum, Cortusa Mathioli, Androsace Chammwjasme, Gymnandra Stelleri, Salix pyrokefolia, Lloydia serotina, Dupontia Fisheri, Koeleria hirsuta, Alopecurus alpinus. — Derjemte förekomma bland andra äfven följande, hvilka erinra dels om Skandi- naviens dels om Jeniseis flora: Atragene alpina, Anemone silvestris, Nasturtium amphi- bium, Euphorbia Esula, Saxifraga hieraciifolia, Lamium album, Salix arctica, Ligularia sibirica, Ranunculus Pallasii, Primula stricta, Sibbaldia, Cornus suecica, Hieracium alpinwm, Calluna vulgaris, Diapensia, Pleurogyne rotata, Calamagrostis deschampsioides, Colpodium latifolium. — Floran utmärkes i allmänhet genom brist på Monocotyledonem och Filices. Enligt Ruprecht räkna Dicotyledonew 265 arter, Monocotyledoner 73 och Gymnospermiuw 4 = 342 fanerogamer "). Af växtfamiljerna äro följande de artrikaste: Composite 38 arter; Graminex 37, Alsinacex 20, Rosacex 19, Ranunculacew 19, Cruciferx 18 och Cyperacem 16. Amentacex ega 21 arter, af hvilka Salix har 15 arter. Guvernementet Archangels som är beläget mellan det sibiriska guvernementet Tobolsk och Finland och till hvilket Samojedernas land räknas, har en enformig och i förhållande till landets stora areal (15,000 qv.-mil) föga artrik flora. Norra delen upptages af tundran, södra delen eger väldiga skogar, så att ', af landet upptages af skog. Skogsgränsen bildas här af Pinus obovata, icke sasom i vestra Sibirien af Larix sibirica. Floran eger 805 arter, bland hvilka 779 äro fanerogamer ”). Af de 278 arter, som äro samlade norr om Polcirkeln i detta land, !) RurPrecHT, Flores Samojedorum cisuralensium. 2) F. Kurtz uppgifver i sitt arbete, Aufzählung etc., p. 24 floran i Samojedernas land till 407 arter. 2) A. N. BekKETOFF, Om guvernementet Archangels flora. Petersburg 1885 (på ryska). AJ ET PISSTESSTEEAN solat ne RR KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o IO0. 55 höra 210 till Kola och 227 till Mesen och för begge områdena äro gemensamma 159 arter. De artrikaste familjerna äro Composite 78 arter, Cyperacerx 70 och Graminezr 66. Guvernementet Perm, som är beläget på båda sidor om Uralbergen ungefär mellan 55” och 62? n. br. och innefattar omkring 6,000 geogr. qv.-mil, har på grund af landets stora utsträckning och vexlande natur en ganska artrik flora. Barrträden äro derstädes samma arter, som växa vid Jenisei, bland hvilka den sibiriska granen, sibiriska lärkträdet och cembratallen ej förekomma i Skandinavien. Af Skandinaviens löfträd finnas Lind, Lönn, Ek, Klibbal samt Ulmus campestris och effusa; af i Skandinavien växande buskar Rhamnus cathartica och Frangula, Corylus, Rubus cesius, Lonicera Xylosteum, Arctosta- phylos uva ursi, Andromeda hypnoides, Phyllodoce, Azalea procumbens, Pyrola chlorantha, media och umbellata, Diapensia, Solanum Dulcamara, hvilka alla saknas vid Jenisei. Af de för Skandinavien, Perm och Jeniseis floddal gemensamma träden och buskarne kunna nämnas: Prunus Padus, Sorbus Aucuparia, många Salices, Populus tremula och nigra, Betula alba, Rosa acicularis och cinnamomea, Cotoneaster, Lonicera coerulea, Viburnum, åtskilliga Ericinex, Empetrum, Betula humilis och nana. Af löfträd och buskar, som finnas i Perm och vid Jenisei, men saknas i Skandinavien, må anföras: Alnus incana var. sibirica, Spirea chamedrifolia, Sambucus racemosa, Cassandra, Solanum persiceum, Salix arctica och reptans samt den för Jeniseidalen så karakteristiska Alnaster. Naturligtvis finnas i Perm äfven några träd och buskar, som saknas både i Skandinavien och vid Jenisei, t. ex. Prunus Chameecerasus, Evonymus verrucosus och Cytisus biflorus. Bland örtartade växter gemensamma för Skandinavien och Perm kunna nämnas: Adonis vernalis, Trollius europeus, Cardamine impatiens, Bunias, Stellaria Holostea, flere Trifolia t. ex. arvense, montanum och spadiceum, Sedum acre, Cnidium venosum, Asperula odorata och tinctoria, Hieracium prenanthoides och alpinum, Cirsium oleraceum, Cynanchum Vince- toxiceum, Gentiana Pneumonanthe, Echinospermum deflexum, Ajuga reptans, Stratiotes aloides, Orchis ustulata, Epipogium, Cephalanthera rubra, Poa sudetica, Fluminia arundinacea, Stipa pennata och Phleum alpinum, hvilka alla saknas vid Jenisei. Ganska många arter äro ge- mensamma för Skandinavien, Perm och Jeniseidalen, t. ex. Anemone ranunculoides och sil- vestris, Ranunculus lapponicus, Nasturtium amphibium, Arabis petra, Viola biflora, Stellaria crassifolia, Hypericum hirsutum, Geranium pratense, Oxytropis campestris, Dryas, Potentilla nivea, Rubus arcticus, Saxifraga nivalis och cernua, Galium boreale och verum, Inula Bri- tanica, Sausurea alpina, Mulgedium sibiricum, Utricularia vulgaris, Naumburgia thyrsiflora, Myosotis silvatica, Veronica longifolia, Lamium album, Polygonum Bistorta, Euphorbia Esula, Potamogeton crispa, Butomus, Orchis militaris, Cypripedium Calceolus, Luzula parviflora, Juncus castaneus, Carex capitata, loliacea, pediformis, pedata, globularis och rhynchophysa, Triticum caninum, Bromus inermis, Glyceria remota, Koeleria glauca, Hierochlon borealis och alpina, Trisetum subspicatum, Colpodium latifolium, Phleum Boehmeri, Setaria viridis, Calamagrostis varia, lapponica och phragmitoides. Naturligtvis finnas 1 Perm icke få växter, som förekomma vid Jenisei, men saknas i Skandinavien, t. ex. Anemone narcissi- flora, Delphinium elatum, Paeonia anomala och intermedia, Parrya macrocarpa, Arabis pen- dula, Dianthus Seguieri, Silene repens, Stellaria Bungeana, Lathyrus pisiformis, Orobus luteus, Potentilla bifurea och sericea, Rubus humulifolius, Pachypleurum alpinum, Pleuro- spermum uralense, Valerianma capitata, Ligularia sibirica, Cacalia hastata, Cortusa, Castilleja än N, J, SOHRUTZ, PLANTA VARCULARES JENISKENSER, pallida, Polygonum polymorphum, Pedionlaris resupinata, Gymnandra Stelleri, Rumex grmninifolius, Cypripediom maeranthum och guttatum, Carex alba, Elymus sibiricus, Beck- mannia och Alopecurus alpinus, Antalet fanerogamer, som blifvit anträffade inom guvernementet Perm"), uppgår till 956 arter, af hvilka Aro 726 Dicotyledonem, 222 Monocotyledonew och enligt Kruropes artbegränsning 8 Gymnospermiv, Bland familjerna äro följande de artrikaste: Composita med 117 arter, Graminem 77, Cyperacem 55, Caryophyllew 55, Papilionacew 45, Ranun- culacew 43, Rosacew 42, Cruciferw 39, Serophularinew 41, Umbelliferw 30, Orehidew 27, Salicinemw 26, Labiatw 26. Då guvernementet Perm ligger under samma breddgrader som delar af Skandinaviska halfön och Jenisei-dalen smaot ungefär lika långt från Skandinavien och Jenisei smat vid gränsen till Sibirien, hade man skäl antaga, det floran inom nämnde guvernement skulle förete lika stor öfverensstämmelse med Skandinaviska halföns och Jenisei-dalens floror. Vid jemförelse mellan dessa tre Innders floror visar sig emellertid, att Perms växtlighet har icke obetydligt större likhet med Skandinaviens än med Jenisei- dalens samt att den europeiska floran i detsamma måste anses vida öfvervägande repre- senterad i jemförelse med den vestsibiriska. Af statistiska beräkningar, som jag anstält, framgår nemligen, att af Perms 956 fanerogamer saknas på Skandinaviska halfön omkring 250 arter och fro gemensamma för Skandinavien och Perm omkring 700 arter. Vid Jenisei saknas omkring 350 af Perms växter och omkring 600 arter äro gemensamma för Perm och Jenisei-dalen. - Märkvärdigt nog ega Dicotyledonew, som annars pläga vara mycket olika i vidt skilda länder, som ligga under samma breddgrader, större öfverens- stämmelse inom i fråga varande florområden än Monocotyledonem. Med dessa sist nämnda inträffar det egna fall, att, under det blott 30 af Perms Monocotyledona arter saknas i Skandinavien, hafva vid Jenisei icke blifvit anträffade omkring 70 arter af de Monocoty- ledoneiw, som växa i Perm. På den del af Uralbergen, som ligger inom Perm, finnas gan- ska många fjällväxter, till stor del samma arter, som växa 1 Skandinavien. De för Ryss- land så utmärkande Astragalus- och Oxytropis-arterna räkna i Perm 13 arter; Artemisia är representeradt af 13 arter, Hieracium 12, Sedum 6, Potentilla 16, Ranunculus 15, Pedicularis 10, Salix 24, Potamogeton 12 och Carex 43. Innan vi öfvergå till en jemförelse mellan vegetationen i Skandinavien och vid Jenisei, torde det vara lämpligt att framställa några drag af floran uti ett annat område af europeiska Ryssland, som är beläget under nästan samma breddgrader som en del af Urskogsterritoriet vid Jenisei (ungefär området mellan Jeniseisk och Nikulina). Härtill har jag valt Ingermanland, enär detta landskap a ena sidan har åtskilligt gemensamt med det öfriga europeiska Ryssland närmast söder om guvernementet Archangel, men å den andra, på grund af sitt vestliga läge och grannskap till Finland, mycket erinrar om Skan- dinaviens flora. Ingermanland ”) har såsom sammanhängande med den stora ryska kontinenten ett öfvervägande kontinental-klimat med större ytterlighet både i köld och värme än det in- sulära Skandinavien, men vida mindre utpregladt kontinental-klimat än det under samma !) P. Kriuuore, Materialier till guvernementet Perms flora, Kasan 1881 (på ryska). 2) J. A. WEISMANN, Enumeratio Stirpium in agro Petropolitano sponte nascentivm. Petrop. 1837. MEInsHAUsSEN, Flora lInugriea. Petrop. 1878. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |0. bi latitud liggande Jenisei-området. Landet har en mängd stora djupa moras, som efter de stränga vintrarne länge bibehålla sin bottenis. De omgifvande Ladoga och Neva hafva sina tillflöden från kalla nordliga trakter. Af allt detta kan förklaras de högnordiska ar- ternas förekomst uti Ingermanland och dessas besynnerliga blandning med sydliga arter, som hos oss förekomma i Skåne eller i Danmark. Så förekomma der Galium svaveolens, Polemonium coeruleum, Archangelica officinalis, Cassandra, Silene tatarica, Rubus arcticus, Aconitum Lycoctonum, Mulgedium sibiricum, Salix phylicefolia, arbuscula och myrtilloides, Betula humilis m. fl. nordliga växter jemte de sydliga Scirpus radicans, Leersia, Peuce- danum Oreoselinum, Dianthus arenarius, Ajuga reptans, Betonica officinalis, Galeobdolon luteum, Orobanche major, Picris hieracioides, Senecio paludosus m.- fl. samt några, som hos oss mest tillhöra Öland eller Gotland, t. ex. Orchis militaris och ustulata, Cephalan- thera rubra, Euphorbia palustris, Inula Britanica, Thalietrum angustifolium, Cnidium ve- nosum. Grunddraget i Ingermanlands flora kan sägas vara rent svenskt — trädslagen äro desamma som i Svealand, med undantag af Sorbus scandica. Många örter äro gemen- samma, t. ex. Pedicularis Sceptrum Carolinum, Nuphar pumilum, Galium trifidum, Gen- tiana Pneumonanthe, Cornus suecica, Linnea, Lobelia Dortmanna, de örtartade Rubi, Flu- minia arumdinacea, Viola umbrosa, Pyrole, Utricularie, Potentilla norvegica, Calamagrostis- arter, flere Carices t. ex. C. microstachya och loliacea samt af buskar bland andra Lonicera coerulea. Men derjemte tillkomma icke få arter med östlig utbredning, t. ex. Beckmannia eruciformis, Pulsatilla patens, Agrimonia pilosa, Geum strictum, Myosotis sparsiflora, Co- nioselinum Fischeri, Silene tatarica, Cassandra och Mulgedium sibiricum, af hvilka de nu uppräknade, med undantag af Silene tatarica, äfven växa vid Jenisei. I flere afseenden råda, trots det stora afståndet, likheter mellan skogsområdet vid Jenisci och Ingermanland, af hvilka följande äro de mest anmärkningsvärda: alla fjällväxter saknas; hälleväxterna äro sällsynta; slättlandsväxterna, ruderat-växterna (och äfven hafsstrandsväxterna) äro ytterst sparsamma inom Ingermanland, der största rikedom är på kärr- och vattenväxter samt dernäst på skogsväxter. Naturligtvis saknas de medel-europeiska arter, som tillhöra vesterhafvets region, t. ex. Scirpus cespitosus, Erica Tetralix, Gymnadenia albida, Nar- thecium ossifragum, Radiola linoides. Ehuru sommarens högre värme bidrager till fram- alstrandet af en sydligare växtlighet och många utmärkta arter förekomma i Ingermanland, är artantalet icke särdeles stort. De artrikaste familjerna äro Composite, Graminer, Cy- perace& och Crucifere. Föga rikt representerade äro Rosacex och Papilionacerxr samt, så- som vanligt är i en kontinental-flora, Polypodiacer. Floran i Estland, Liffand och Kur- land är mycket olik icke blott Jenisei-dalens utan äfven Ingermanlands. De högnordiska arter, som ännu i Ingermanland anträffas, saknas; antalet af östliga arter aftager, hafs- växterna blifva talrikare, slättlandsväxterna och ruderat-växterna äro talrikare än i Inger- manland, och ju mer man kommer mot söder, desto flere arter af germaniska floran dyka upp. I Finland och Ryska Lappland framträder en kontinental-vegetation renare än annorstädes i Skandinavien '); flere sibiriska arter träffas här, hvilka antingen saknas på 1) Såsom bekant är, tages Skandinavien i växtgeografisk och floristisk litteratur dels i inskränktare bemärkelse = den Skandinaviska halfön, dels i vidsträcktare bemärkelse = Danmark jemte Slesvig intill Eider, Sverige, Norge och Finland med närliggarde delar af Ryssland intill floden Svir, sjöarne Onega och Vyg, floden Vyg och Hvita hafvet. S K, Sv, Vet, Akad, Handl. Band. 22. N:o 10. ÄR N, J, SCHKUTZ, PLANTA VASCULARES JENISRENSES, den skandinaviska halfön eller der förekomma på enstaka ställen. Sommaren fr i dessa länder mindre varm och vintern mindre kall än under motsvarande breddgrader i Sibirien. I Ryska Lappland äro vintrarne kallare än i andra delar af Lappland, delvis till följd deraf, att de låga kusterna i likhet med de sibiriska ej gifva skydd mot de kalla vindarne från Ishafvet, Genom en mängd växter i Ryska Lappland af östligt ursprung förmedlas öfvergången från det vest-sibiriska och samojediska florområdet till det skandinaviska, Enligt FELLMAN finnas i Ryska Lappland 489 fonerogamer och 28 kärlkryptogamer, af hvilka enligt samme författare omkring 160 arter äro fonna Afven i arktiska Asien. Till sin allmänna karakter visar växtligheten i Ryska Lappland så stort slägttycke med öfriga Lapplands, att Ryska Lappland ej kan hänföras till något annat florområde tin det skan- dinaviska. Isynnerhet gäller detta med hänsyn till Finmarken i Norge, med hvilken Ryska Lappland, hvad växtligheten angår, närmast öfverensstämmer. I Skandinavien fr, såsom AXEL BryrttT redan visat, den arktiska floran rikare utvecklad i samma mån, som den är aflägsnad från Atlantiska hafvets inflytande. Arternas utbredning i Finland och i Ryska Lappland är ofta olika mot på skandinaviska halfön. Så utbreda sig i Finland många arktiska växter längre mot söder, under det andra sydliga framtränga längre mot norden, Förhållandet är sålunda detsamma, som mångenstädes i Sibirien, och orsaken dertill äfven enahanda, nemligen de större ytterligheterna i värmens fördelning mellan årstiderna; den starkare sommarvärmen framdrifver flere sydliga växter högre mot norden; den större vinterkölden i förening med sena vårar gynnar spridningen af högnordiska växter mot söder. I Finland äro enligt O. ArcEstivs ') funna 899 kärlväxter, till hvilken summa kunna läggas 20 å 30 arter, som först under de sista åren derstädes blifvit anmärkta eller urskilda. I Ryska Lappland finnas följande växter, af hvilka de fleste förekomma äfven vid Jenisei ") och kunna anses såsom invandrade från det arktiskt-ryska området, men anträffas icke på den skandinaviska halfön: Ranunculus Pallasii, ”R. hyperboreus var. Samojedorum, Ponia anomala, Eutrema Edwarsii, ”Stellaria hebecalyx, Hedysarum obscurum, Potentilla multifida, ”Sanguisorba polygama, Cenolophium Fischeri, ? Cherophyllum Prescotti, Valeriana eapitata, ”Chrysanthemum arcticum, Matricaria inodora var. phiocephala, Pyrethrum bi- pinnatum, Senecio nemorensis, Ligularia sibirica, Aster sibiricus, ”Swertia rotata, Myosotis sparsiflora, Castilleja pallida, Pedicularis verticillata och sudetica, Arcetophila fulva m. fl. I Finland eller Ryska Lappland finnas dessutom för Sverige främmande: Atragene alpina, Agrimonia pilosa, Achillea cartilaginea, Crepis sibirica, Armeria arctica, Silene tatarica, Salix aretica och rotundifolia, samt åtskilliga på skandinaviska halfon mycket sparsamt förekommande arter, t. ex. Thalietrum kemense, Cassandra calyculata, Arenaria lateriflora, Veratrum album var. Lobelianum, Colpodium latifolium, Senecio campestris, Asplenium crenatum, Rosa acieularis, Lonicera coerulea samt Pinus obovata, hvilken sist nämnda ganska talrikt uppträder på Ryskt-Lappska halfön. Vår vanliga gran (Pinus Abies) är deremot ej funnen öster om Kandalaks. Nästan alla nu anförda arter förekomma äfven vid Jenisei och kunna äfven anses såsom yttersta förposterna af Sibiriens flora mot vester. 1) ALceNtus, Finlands kärlväxter. 2) De med 7 betecknade äro icke fonna vid Jenisei. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O |0. 59 FELLMAN anmärker '), att i Björkregionens östra del af Ryska Lappland råder brist på Carices, Orchider, Potamogetonex och i allmänhet Monocotyledoner samt Hieracier, hvaremot Composite, Caryophyllerx, Personate och Saxifragemw äro, liksom i arktiska Asicn, jemförelsevis talrikt representerade allt förhållanden, som tjena till att ytterligare för- öka beröringspunkterna mellan floran i Ryska Lappland samt i Samojedernas land äfven- som i vestra Sibirien. Olikheten mellan floran vid Jenisei och på Skandinaviska halfön betingas hufvud- sakligen deraf, att: 1) Skandinaviska halfön har insular-klimat, Jenisei-dalen kontinental-klimat. 2) Begge länderna ha olika naturbeskaffenhet: Skandinavien omvexlar med berg, dalar och sjöar; Jenisei-dalen är mera enformig, jemn med skog och sumpmarker. Vid Jenisei äro bergstrakterna belägna i sydliga delen och landet utbreder sig derifrån jemnt utan berg och höjder mot Ishafvet. I Skandinavien höjer sig landet mot norden, der fjäll- trakter finnas, och de sydliga delarne äro jemförelsevis lågländta. Vid nordligaste delen af Jenisei äro förhållandena, så att säga, upp- och nedvända mot i Skandinavien, enär de växter, som hos oss träffas högst uppe på fjällen vid snögränsen, träffas längst ned i dal- gångarne, emedan snön der längst qvarligger. I arktiska området t. ex. redan vid Tol- stoi nos finnas sålunda längst ned i dalgångarne de växter, som vi i Skandinavien ha att söka högst uppe på fjällen. 3) Floran vid Jenisei och i Skandinavien har till stor del olika härkomst; i Skandi- naviens flora ingå många växter af det medel-europeiska låglandets flora samt åtskilliga arter af den sydeuropeiska alpfloran ”); i Jenisei-foran åter många växter från Asiens fjälltrakter t. ex. från Altai samt talrika arter, som i allmänhet kunna anses såsom karak- terististiska för det vestsibiriska området, hvartill äfven komma åtskilliga ostsibiriska växter. I begge flororna ingår element af en arktisk flora, men detta har i Skandinavien en europeisk pregel, vid Jenisei åter en sibirisk. 4) Skandinavien är ett gammalt kulturland, der menniskan under lång tid måste hafva utöfvat stort inflytande på vegetationen; hvaremot vid Jenisei floran kan sägas icke hafva undergått genom menniskans inflytande några förändringar, utan bibehållit sig i sin ursprungliga renhet. Uti 11:te upplagan af HARTMANS Handbok i Skandinaviens flora upptagas 1,475 fanerogama arter såsom växande 1 Sverige. Af dessa kunna 225 arter (något öfver 15 4) enligt undersökningar af professor TH. M. FrRirs anses såsom införda genom menniskans åtgärd i Sverige; åtskilliga af de 225 arterna hafva nemligen odlats — somliga sedan längre tid tillbaka — såsom ekonomi-, medicinal- eller prydnadsväxter; andra ut- göras af åkerogräs eller förekomma blott i närheten af menniskors boningar. Dragas dessa 225 arter från 1,475, återstå 1,250 arter såsom egentligen svenska. Vid en jemförelse mellan floran i Sverige och vid Jenisei borde man rätteligen afdraga ofta nämnda 225 arter från svenska floran och ej beräkna de svenska växterna till högre summa än 1,250 arter. 1) N. J. FELLMAN, Plante Vasculares Lapponia orientalis. ?) F. ArescHouvc, (Bidrag till den skandinaviska vegetationens historia) har sökt visa, att i Skandinaviens vegetation ingå trenne skilda elementer: 1) en arktisk vegetation, som man skulle kunna benämna den Nordsibiriska floran; 2) en nordöstlig och östlig vegetation, hvilken Areschoug anser såsom ett element af Altai-floran; 3) en sydöstlig och sydlig vegetation, som kan kallas den Kaukasiska och Medelhafsfloran. 60 N. J, SOHKUTZ, PLANTAE VASCULARES JENISBENSES, Af Skandinaviens vanliga skogsträd äro för Jeniscis floddal och Skandinavien gemen- samma: Björk, Asp, Hägg, Rönn, Gråal och Tall; Bland buskar äro för begge Anderna gemensamma: om mängd Salices, Olvonbuske, svarta och röda Vinbärsbusken, Dvergbjörk, En, Getpors, Hallonbuske, Kråkris, Blåbärs- och Odonbuske, Lingonris, Rosa cinnamomen, Lonicera oocrulea, Cotoneaster vulgaris, Potentilla fruticosa, Daphne Mezereum, Oxycoccus palustris och ” microcarpus, Aretostaphylos alpina, Andromeda polifolia, Cassandra, Cassiope tetragona, Pyrola rotundifolia, minor och secunda, Moneses grandiflora och Linnea borealis, Deremot saknas vid Jenisei åtskilliga af Sveriges träd och buskar: vår vanliga gran, som ersättes af Pinus obovata, alla Adlare löfträd (lind, lönn, alm, hassel och ask) samt fruktträd. Naturligtvis saknas bok, annbok och ck sunt Sorbus scandica, hybrida och Arin. Vidare saknas Vildapel, våra Cratwgus-arter, som ersättas af C. sanguinea, Rham- nus Frangula och cathartien, Alnus glutinosa, Sambucus nigra, som ersättes af S. racemosa, många Rubus- och Rosa-arter, Hippophaö rhamnoides, Myricaria germanica, Prunus spi- nosa och Avium, Berberis, Lonicera Xylostewn och Perielymenum, Myrica Gale, Diapensia lapponica, flere Ericinew såsom Arctostaphylos uva ursi, Andromeda hypnoides, Erica Te- tralix, Phyllodoce cocrulea, Azalea procwmbens, Rhododendron lapponicum, Pyrola umbel- lata, ehlorantha och media, Savothamnus scoparius, alla Geniste, Viseum album, Thymus Chamwdrys, Ligustrum vulgare, Cornus sanguinea, Euonymus curopea, Hedera Helix, alla vara Helianthemum-arter, Ribes Grossularia och alpinwmn, Coronilla Emerus, Taxus baccata samt Calluna vulgaris, hvilken sist nämnda i Sverige intager så stora sträckor. Ljungen har nemligen sin gräns mot öster i det närmast Ural liggande Sibirien t. ex. vid Jeka- tarinenburg. Af de regioner efter vissa inhemska växters förherskande, i hvilka man plågar in- dela Skandinavien, kan man anse, att området vid Jenisei från flodens mynning till Jeni- scisk temligen motsvaras hos oss af fjällregionen, björkregionen, barrskogsregionen och graalens region (= WAHLENBERGS subregio Alni incanie). Till löfträdens region i Skan- dinavien finnes vid Jenisei knappt någon motsvarighet, ehuru trakterna kring Krasnojarsk och närmast norr derom ega en växtlighet, som i rikedom och mångfald kan mäta sig med den, som vanligen träffas inom löfträdens och ekens (kanske t. o. m. bokens) regio- ner 1 Sverige. Bland träd, som isynnerhet karakterisera floran vid Jenisei, böra i första rummet nämnas barrträden. Bland dessa äro för skandinaviska halfön främmande Larix sibirica, Pinus sibirica och P. Cembra. Den vid Jenisei allmänt förekommande Pinus obovata före- kommer på vår halfö endast på några ställen i norska Finmarken. Bland löfträd och buskar finnas vid Jenisei åtskilliga arter, som saknas i Skandinavien, t. ex. Populus nigra, som hos oss ofta planteras, men ej växer vild, Populus laurifolia, Salix viminalis med höga, ogrenade, pelarliku stammar (hos oss blott planterad), Alnus incana var. sibirica, Caragana arborescens, arter af Spira, Nitraria Schoberi, Sambucus racemosa, Cratzgus sanguinca, Cornus alba, flere buskartade Salices samt Alnaster fruticosus, hvilken sist nämnde vid Jenisei uppträder såsom skogbildande och mot norden tilltager i massa samt tyckes vara fullt ut så härdig, som Betulx och Salices. Rosa acicularis och Lonicera coerulea ha vid Jenisei betydligt större utbredning än i Sverige. Träd och buskarter äro, om man jemte barrträden undantager familjerna Betulinex och Salicinex, ganska fåtaliga KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22, N:0O 10. 61 1 jemförelse med hvad fallet är i Sverige; äfven af de mot kölden härdiga Ericinea sak- nas vid Jenisei flere af våra arter. För öfrigt får jag hänvisa till den ofvan lemmade öfversigten öfver trädens och buskarnes utbredning vid Jenisei. Växternas utbredning mot norr och söder är ofta olika vid Jenisei och i Sverige, hvilket beror på det vid Jenisei rådande kontinental-klimatet. Atskilliga växter före- komma vid Jenisei längre mot norden än i Sverige, t. ex. Pulsatilla patens, Anemone ranunculoides och silvestris, Ranunculus cassubicus, Aconitum Napellus, Nasturtium am- phibium, Arabis petrea, Hesperis matronalis, Geranium pratense, Melilotus alba, Sangui- sorba officinalis, Potentilla fruticosa, Inula Britanica, Senecio erucifolius, af hvilken finnes var. tenuifolius, Cineraria campestris och palustris, Pieris hieracioides, Campanula glome- rata, Cynoglossum officinale, Polygonum Bistorta, Salix viminalis, Betula humilis, Orchis militaris, Lilium Martagon, Carex Schreberi, Poa bulbosa, Bromus imermis, Koeleria glauca. Andra åter tränga längre mot söder vid Jenisei än i Skandinavien, t. ex. Thalicetrum kemense, Ranunculus lapponicus, Aconitum Lycoctonum, Draba nemorosa, Viola biflora, Arenaria lateriflora, Cerastium alpinum, Oxytropis campestris var. sordida, hvilken sist nämnda på vår halfö träffas endast uti Ost-Finmarken, Potentilla nivea, Rubus arcticus, som går ända ned till Krasnojarsk, Rosa acicularis, Conioselinum Fischeri, Lonicera coeru- lea, Mulgedium sibiricum, spridd ända till Krasnojarsk, Primula sibirica, som finnes ända ned till Krasnojarsk, Polemonium coeruleum, Platanthera obtusata och Veratrum album, hvilka två sist nämnda på vår halfö finnas blott i Finmarken, Eriophorum Callithrix och russeolum, Carex pediformis och aquatilis, Woodsia glabella, Botrychium virginianum och Asplenium crenatum. Några arter, som i Skandinavien träffas endast förvildade eller odlade, finnas vid Jenisei vildt växande, t. ex. Elsholtzia cristata, Hesperis matronalis, Euphorbia Cyparissias, Fagopyrum = tataricum, Lilium Martagon, Bromus inermis, Spirea salicifolia, Cheno- podium ficifolium. Af Jenisei-dalens växter förekomma uti Sverige Anemone silvestris, Pulsatilla patens, Potentilla fruticosa, Sanguisorba officinalis, Artemisia laciniata, Orchis militaris, Koeleria glauca, Calamagrostis varia, Carex obtusata och Schreberi uteslutande eller nästan ute- slutande på Öland eller Gotland. I Skåne träffas Cineraria campestris, Senecio eruci- folius, Picris hieracioides, Astragalus hypoglottis och Hordeum pratense. I Danmark, men ej i Sverige, växa Silene Otites och Potentilla supina; 1 sydvestra Norge finnas, men ej 1 Sverige, Centaurea phrygia, Saxifraga hieracifolia, Scirpus radicans och Asplenium crena- tum. I norska Finmarken, men ej i Sverige finnas flere vid Jenisei förekommande arter, hvilka äro representanter af mnordsibiriska floran, t. ex. Polemonium pulehellum, Conio- selinum Fischeri, Ranunculus sulphureus, Cochlearia arctica, Stellaria longipes, som vid Jenisei har mycket stor utbredning inom arktiska territoriet, Arenaria lateriflora, Oxytro- pis campestris var. sordida, Pinus obovata, Platanthera obtusata, Veratrum album, Colpo- dium latifolium. Atskilliga i Finland eller ryska Lappland växande arter träffas långt söderut vid Jenisei, t. ex. Ligularia sibirica, Peeonia anomala, Hedysarum obscurum, Senecio nemorensis var. octoglossus, Pyrethrum bipinnatum, Aster sibiricus. Vid Jenisei finnas omkring 20 arter, som saknas på Skandinaviska halfön, men äro funna i ryska Lappland eller Finland, 4 62 N. J: NSUHKUTZ, PLANTIE VASCULARES JENISBEENSES, Bland buskar, örter och gräs äro vid Jenisci skogs- och swopväxterna talrika och utgöra hufvudimassan al vegotationen, omw man undantager barrträden och vissa löfträd. Åfven ganska många vattenväxter förekomma uti Jenisci-dalen. Alla växter, som före- trädesvis älska berg af granit, gocis och glimmerskiffer, saknas utom i omgifningarne ul Krasnojarsk; härutinnan råder en stor olikhet med Skandinavien, der så många dylika växter finnas, Slättlands- och ruderatväxter äro vid Jenisei mycket sparsmoma och säll- synta, Många på ängsmark vanliga växter saknas, I Sverige finnas 60 arter af åkers ogräs; men vid Jenisei hafva knappt några åkerogrös blifvit funna, såsom naturligt är i ett land, der endast i sydligaste delen åkerbruk idkas, och det ganska obetydligt. I Skandinavien finnas många hafsstrandsväxter, hvilka naturligtvis saknas vid Jeniscei, endast några få hafsstrandsväxter förekomma inom Jeniseis mynningsområde, t. ex. Halinnthus peploides. Vegetationen på tundran erinrar visserligen om högfjällsfloran i Skandinavien, men afviker icke litet från densamma. Inemot ”, af skandinaviska halföns kärlväxter saknas vid Jenisei. Då antalet af dem, som der saknas, är så stort, torde det vara tillräckligt att angifva de mera allmänna örter och gräs, som saknas i Jenisei-dalens flora. De utgöras till en stor del af ett- eller tvååriga växter, bland hvilka åtskilliga anträffas endast på odlad mark. Sådana äro: Anthemis arvensis, Filago montana, Centaurea Cyanus, Cirsium lanceeolatum, Galium Apa- rine, Anchusa arvensis, Myosotis arvensis och stricta, Lithospermum arvense, Calmnintha Acinos, Lamium amplexicaule, Gentiana campestris, Verbasewn Thapsus, Veronica arven- sis, agvrestis och verna, Melampyrum silvaticum, Aethusa Cynapium, Fumaria officinalis, Sinapis arvensis, NSisymbrium officinale, Draba verna, Malva vulgaris, Geranium Ro- bertianum och pusillum, Erodium cicutarium, Linum catharticum, Viola tricolor, Cera- stium semidecandrum, Arenaria trinervia, Euphorbia Helioscopia och Peplus, Scleranthus annuus, Atriplex patula, Bromus seealinus och mollis, Apera Spica venti. Vidare sak- nas vid Jenisei mänga fleråriga växter, som på vår halfö allmänt förekomma på ängar, i lunder o. s. v., t. ex. Chrysanthemum Lenucanthemum, Artemisia Absinthium, Centaurea Jacea, Hieracium Pilosella och Auricula, Leontodon autumnalis, Trichera arvensis, Succisa pratensis, Campanula persicifolia, Anchusa officinalis, Leonurus Cardiaca, Ajuga pyra- midalis, Veronica officinalis och Chamiedrys, Plantago lanceolata, Heracleum sibiricum, Peucedanum palustre, Aegopodium Podagraria, Ranunculus bulbosus, Batrachium hete- rophyllum, Anemone Hepatica, Polygala vulgaris, Hypericum quadranguluwm och perforatum, Drosera rotundifolia, Viscaria vulgaris, Lychnis Flos cuculi, Saxifraga granulata, Sedum acre, Lythrum Salicaria, Epilobium montanum, Potentilla ”Tormentilla, Geum urbanum, Orobus tuberosus, Lotus corniculatus, Trifolium hybridum och medium, Herniaria glabra, Chenopodium Bonus Henricus, Allium oleraceum, Gagea lutea och minima, Convallaria majalis, Juncus conglomeratus och effusus, Carex pallescens, flava, Oederi, stellulata, lepo- rina och pauciflora, Lolium perenne, Briza media, Glyceria fluitans, Triodia decumbens, Aira flexuosa, Nardus stricta, Polystichum Filix mas, Asplenium Trichomanes och septen- trionale. Likasom Skåne är Sveriges sydligaste och i vegetativt hänseende rikaste provins, innefattar bergiga territoriet omkring Krasnojarsk den sydligaste delen af den här af- handlade Jenisei-dalen och utmärkes af en både rik och mangformig flora. Men hvilken KONGL. SV. VET. AKADEMIRNS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 63 olikhet visar sig icke mellan floran i dessa begge områden! Af de 1,137 kärlväxter, som F. ARESCHOUG upptager i sin Skånes Flora, saknas i bergiga territoriet ett högst betydligt antal. Vid Jenisei saknas alla Skånes utmärktare och genom sin allmänna spridning karakteristiska växter, t. ex. Cichorium Intybus, Crepis biennis, Scabiosa svaveolens, Echium vulgare, Veronica montana, Galeobdolon luteum, Lysimachia nemorum, Oenanthe fistulosa, Swmm angustifolium, Thalietrum aquilegizefolium, Dianthus arenarius, Alsime vi- scosa, Hypericum tetrapterum, Vicia villosa, Potentilla opaca, Anthericum ramosum och Liliago, Gagea spathacea, Juncus glaucus, Airopsis caryophyllea, Potamogeton acutifolia m. fl. Ofvan p. 33 och 34 hafva vi angifvit de utmärktare växter, som smycka omgifnin- garne kring Krasnojarsk och som till största delen äro främmande för Skandinavien. Götaland (utom Skåne) och Svealand, som ligga under samma breddgrader, som större delen af urskogsterritoriet, afvika till sin flora betydligt från detsamma. Så t. ex. saknas vid Jenisei ganska många växter, som genom sin ymnighet äro karakteristiska för Götaland, t. ex. Arniea montana, Scorzonera humilis, åtskilliga Hieracia, Leontodon hispidus, Hypocheris radicata, Jasione montana, Vicia cassubica, Lathyrus heterophyllus, samt flere, särskildt för vestra delen karakteristiska, t. ex. Lonicera Periclymenum, Gen- tiana Pneumonanthe, Erica Tetralix, Narthecium ossifragum, Cornus svecica m. fl. Bland växter, som förekomma i Svealand, men saknas vid Jenisei, kunna anföras Hieracium suecicum och saxifragum m. fl. arter af detta slägte, Asperula odorata, Oenanthe Phellan- drium, flere Gerania, Orobus niger, Astragalus glycyphyllus, alla svenska Trifolia utom T. pratense och repens, Monotropa, Polygonum dumetorum, Ceratophyllum demersum, Listera ovata, Malaxis paludosa, Sparganium ramosum, Cynosurus cristatus, Schedonorus tectorum, Polystichum ”Thelypteris m. fl. Såsom bekant är, finnes imgenstädes 1 Sverige något skarpare afbrott 1 vegetationens allmänna karakter eller skaplynne än vid Dalelfven, beroende derpå, att ofvan nämnda elf vidtager Bottniska vikens herravälde, hvilket medför ett tvärt afbrott i klimat, så att många sydliga arter der försvinna. Den nordliga delen af Sverige eller Norrland, som ligger under ungefär samma latitud som nordliga delen af urskogsområdet samt södra delen af subarktiska territoriet vid Jenisei, utmärkes kanske mest deraf, att så väl i denna del af Sverige som i motsvarande område vid Jenisei ned- stiga en del subarktiska arter. Bland för Norrland karakterististiska växter, som saknas vid Jenisei, må nämnas: Galium svaveolens, Thalietrum rariflorum, Viola umbrosa, Rubus castoreus, Myricaria germanica, Hippophacö rhamnoides, Nigritella angustifolia m. fl. Der- jemte förekomma norr om Dalelfven många växter, som äro utbredda öfver en stor del af Sverige, men saknas vid Jenisei, t. ex. Lactuca muralis, Hieracium dubium, Bartsia alpina, Campanula patula, Pulsatilla vernalis, Trollius europaeus, Cardamine amara, Silene rupe- stris, Viscaria alpina, Sedum annuum, Convallaria verticillata, Rhynehospora alba och Carex livida. Öfvergå vi till svenska och norska Lappland, inom hvilket floran företer analogier med floran inom subarktiska och arktiska territorierna vid Jenisei, finna vi, att många af våra mera utmärkta och äfven af våra vanligare fjällväxter saknas vid Jenisei. Antalet af skandinaviska fjällväxter, som saknas vid Jenisei, uppgår till mer än 100 arter. I Jenisei-dalen saknas äfven nästan alla för Öland eller Gotland karakteristiska växter, t. ex. många Orchide2z, Helianthemum Fumana och oelandicum, Plantago minor, öd N. J. SOHKUTZ, PLANTA VASOULARES JENIRKENSES. Inula ensifolia, Linosyris, Adonis vernalis, Viola elatior, Globularia vulgaris, Galium rotun- difolimm, Thlaspi perfoliatum, Ranunculus illyricus, Potentilla collina m, fl. Men märk- värdigt nog finnas på Öland några växter, som synas ha sitt egentliga homland i Sibirien, t, ox. Artemisia tacininta, Potentilla fruticosa, Carex obtusata, Uti Jenisci-dalen saknas Alven de växter, som bäst trifvas vid Sveriges af blida vintrar utmärkta vestkust och som sålunda för sin fortkomst betinga helt andra klimuteriska förhållanden fin de, som äro rådande vid Jenisei, Likaså saknas de arter, som äro mera utmärkande för södra Norge intill Nordlanden), hvilket bade till klimat och öfriga fysiska förhållanden så väsendtligen afviker från det öfriga Skandinavien och i ännu högre grad från Jenisci-dalen, att det kanske vore rigtigast att utesluta denna del af Skandinavien, då man jemför floran på skandinaviska halfön med Jenisei-dalens. Af ofvan stående framställning framgår, att mellan floran vid Jenisei och i Sverige råder ganska stor olikhet. Men äfven i länder, som ligga vida närmare Sverige tin Jenisei- dalen, företer växtligheten betydlig olikhet med Sveriges. Storbritanniens flora t. ex. visar i det hela stor öfverensstämmelse med Sveriges, ehuru mer än 250 svenska växter (fjäll- växterna deri inbegripna) saknas på de Britiska öarne, hvilka åter ega ett temligen be- tydligt antal arter, som saknas i Sverige. Deremot företer sydliga Sveriges flora stor likhet med Danmarks och norra Tysklands; större delen af mellersta Sveriges växter träffas i länderna söder om Finska viken öster om Östersjön; norra Sveriges flora liknar Finlands; fjällfloran har likhet med den öfriga circumpolära floran, men äfven i viss mån med fjällens i det öfriga Europa. Många växter ha i Sverige stor utbredning från söder mot norr; så t. ex. träffas af södra Sveriges växter ej mindre än 632 arter äfven i norra Sverige och af dessa saknas i Finland endast 23. Norra Sveriges flora är alltså nästan likartad med Finlands '). Skandinaviska halföns flora kan beräknas till 1,063 Dicotyledoner, 401 Monocotyle- donew, 5 Gymnosperme och 58 Kärlkryptogamer = 1,527 arter. Af dessa saknas uti Jeniseis floddal 697 Dicotyledone:w, 218 Monocotyledoner, 1 bland Gymnosperme och 25 Kärlkryptogamer = 941 eller nära ”/,, och äro för begge länderna gemensamma 366 Dico- tyledoner, 183 Monocotyledoner, 3 Gymnosperme och 35 Kärlkryptogamer = 585 arter. De från Jeniseis floddal bekanta växterna uppgå till 686 Dicotyledoner, 240 Monocotyle- done, 6 Gymnosperme och 36 Kärlkryptogamer = 968 arter. Af dessa saknas på vår halfö 320 Dicotyledoneiw, 57 Monocotyledoner, 3 Gymnosperme och 3 Kärlkryptogamer = 2853 arter. Uti olika delar af Jenisei-dalen företer floran större eller mindre likhet med Skan- dinaviens flora. Inom arktiska territoriet vid Jeniseis nedre lopp, på omkring 200 mils afständ från Skandinavien, afviker floran icke obetydligt från Skandinaviens, så att bland. 386 här anmärkta kärlväxter 136 arter äro främmande för Skandinavien och 250 d. v. 8. nära ”, af hela artantalet äro gemensamma för Skandinavien och Jeniseis arktiska terri- torium. Dicotyledoner visa äfven inom detta territorium större olikhet med Skandinaviens flora än Monocotyledoner, ty bland Monocotyledoner äro endast omkring '/; främmande för vår halfö, under det bland Dicotyledonex omkring '”,, icke äro funna i Skandinavien !) NI J. ANDERSSON, Apereu de Ia Végétation de Sutde, p; 53—58. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 65 och omkring ””/,, gemensamma för begge länderna. I Jeniseis arktiska territorium finnas nemligen 112 Dicotyledone&e och 21 Monocotyledone2rx, som äro främmande för Skandina- vien. Inom subarktiska och urskogsterritorierna framträder olikheten med den skandina- viska floran mera tydligt än inom arktiska territoriet, så att endast något mer än hälften af der förekommande växter äro identiska med inom Skandinavien förekommande species. Naturförhållandena inom dessa territorier synas likväl vara temligen likartade med norra Sveriges. Men söderut i bergiga territoriet blir floran mer föränderlig, så att antalet gemen- samma arter ånyo förminskas och floran antager ett från Skandinaviens ganska afvikande skaplynne, som icke obetydligt erinrar om den söder om Krasnojarsk förekommande floran. Olikheterna mellan floran vid Jenisei och på skandinaviska halfön tilltaga sålunda mot söder eller nästan i samma mån, som afståndet mellan begge länderna ökas. Såsom ofvan är angifvet, hafva Dicotyledonez i vida högre grad än Monocotyledonez många för Skandinavien främmande former. Af de uti Jenisei-dalen från Krasnojarsk till flodens mynning förekommande Dicotyledonea äro 320 arter eller 47 4 af dessa växter icke kända från Skandinavien. 57 arter eller 24 4 af Monocotyledonee äro främmande för vår halfö. Af vid Jenisei växande Gymnosperme saknas hos oss 3 arter eller 50 4. Af Jenisei-dalens fanerogamer och kärlkryptogamer saknas på skandinaviska halfön 39,3 4 och äro för begge länderna gemensamma 60,7 4. Om vi jemföra slägtena i Skandinaviens och Jenisei-dalens floror, finna vi, att vid Jenisei saknas 190 eller mer än '/; af skandinaviska florans slägten, nemligen bland Dico- tyledonex omkring 130, bland Monocotyledonex omkring 50, bland Gymnosperme 1 (Taxus) och bland Kärlkryptogamerna 8 slägten. Inom de artrikaste familjerna möter oss stor olikhet bland åtskilliga, så t. ex. ha Composite 10, Labiate 9, Umbellifere 22, Cru- cifere 15, Papilionacex 10, Orchidex 11 och Graminex 19 slägten, som ej förekomma vid Jenisei. Inom andra större familjer deremot saknas vid Jenisei blott få af skandina- viska florans slägten, såsom bland Personate 3, Ranunculacez 2, Alsinacee 2, Senticose 1 (Sibbaldia), Polygoneze inga, Cyperacee 5, Polypodiacexe 3. A andra sidan förekomma vid Jenisei ej mindre än 60 slägten, af hvilka 52 Dicotyledonez& och 8 Monocotyledonez, som ej äro representerade i Skandinaviens flora. Af de större familjerna ega vid Jenisei Ranun- culace& 5 slägten, Crucifere 4, Papilionacex 3, Senticose 2, Umbellifere 5, Composite $, Personate 1, Labiate 4 och Graminexe 3, som ej förekomma i Skandinavien. Bland Alsi- naceze, Silenacex och Cyperacexr finnas uti Jeniseis flora inga slägten, som saknas uti Skandinavien. Bland slägten, som hos oss äro artrika, finnas följande mindre talrikt repre- senterade vid Jenisei: Hieracium, Trifolium, Veronica, Sedum, Campanula, Geranium, Hypericum, Epilobium, Rosa, Rubus, Atriplex, OÖrchis, Scirpus, Potamogeton m. fl. Rikt representerade kunna anses vara i jemförelse med i Skandinavien: Artemisia, Potentilla, Ranunculus, Thalictrum, Anemone, Pedicularis, Astragalus och Oxytropis, Draba, Viola, Polygonum, Saxifraga, Calamagrostis, Iris, Cypripedium m. 4. Öfvergå vi till granskning af de särskilda växtfamiljerna, så finna vi, att en del af dessa äro nästan lika starkt representerade inom båda länderna, under det att med andra förhållandet är annorlunda. Vid jemförelse mellan arterna inom växtfamiljerna i Skandina- viens och Jenisei-dalens flora möta oss flere olikheter, särdeles bland Dicotyledonex. De största olikheterna träffa vi inom familjerna Composite, af hvilka hälften äro främmande K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 22. N:o 10. 9 66 N, J. SCHEUTZ, PLANTAE VASCULARES JENIBEENSES för vår flora, Papilionacemw, Ranuneulacem, Crucifermw, Senticosm, Caryophyllem, Umbelli- ferm, Primulacem, Serophularinem, Labiate, Chenopodiacew, Polygoner sumt Euphorbiacenr, Bland Monocotyledonemw är det egentligen blott 5 växtfamiljer, som visa större olikhet med Skandinaviens flora, nemligen Graminem, af hvilka omkring ”/, ej firo skandinaviska, Cyperacem, Lilincem (Smilacem deri äfven inbegripna), Melanthacew samt Orchidem, Lika- som i Skandinavien äro vid Jenisei Composite, Graminem och Cyperacem de artrikaste familjerna, Dernäst äro i Skandinavien de artrikaste i följande ordning: Crucifermw, Cary- ophyllew, Papilionacem, Senticosmw, Ranunculacer, Personata, Umbellifers, Orehidem, Labiatm, Potamogetonem, Juncacem, Polypodiacem och Polygonem; vid Jenisei åter Ranunculacem, Cru- ciferm, Papilionacem, Senticosm, Caryophyllem, Personatr, Umbelliferm, Polygonemr, Labiata, Polypodiacem, Primulacem, Boraginer, Juncacemw och Orchidem. Salicinem räkna i Skan- dinavien 22 vilda arter samt talrika hybrider, vid Jenisei 29 arter och 14 hybrider samt åtskilliga varieteter. Af skandinaviska florans växtfamiljer saknas vid Jenisei: Loranthacem, Lobeliacew, Verbenacem, Oleacem, Asclepiadem, Globulariem, Celastrinem, Rhamnemr, Ara- liacew, Acerinem, Resedacer, Berberidew, Tiliacew, Cistiner, (Cucurbitacer), Lythariem, Tamarisciner, Paronychiem, (Aristolochiacemr), Elmagner, Ulmacer, Ararantacer, Cupuliferme, Myricem, Ceratophyller, (Narcissinex), Najademx sensu strict., Marsiliacem, Isoötem, Hyme- nophyllew, Osmundacer = 31 växtfamiljer eller, om de 3 växtfamiljer afräknas, af hvilka blott förvildade arter finnas i Skandinavien, 28 växtfamiljer. Af vid Jenisei represen- terade växtfamiljer saknas deremot i Skandinavien endast Menispermacer, Zygophyllacer, Nitrariacem och Selaginex = 4 växtfamiljer, hvilka vid Jenisei ega blott 5 arter. En utförligare jemförelse mellan floran vid Jenisei och på skandinaviska halfön, genom uppräknande af de för begge flororna karakteristiska växtformerna, torde här icke vara behöflig, alldenstund, uti ofvan lemnade skildring af vegetations-förhållandena vid Jenisei samt nu anställda jemförelse mellan växtligheten vid Jenisei och i Skandinavien, äro anförda de vigtigaste växter, som karakterisera floran vid Jenisei, och dessutom flere- städes varit tillfälle att framhålla åtskilliga drag, som angifva dess likhet och olikhet med floran på vår halfö. Af nedanstående tabellariska öfversigt torde för öfrigt framgå likheten och olikheten mellan begge ländernas floror. I denna tabell upptagas ej för Skandinavien de växter, som äro förvildade och i Hartmans Handbok i Skandinaviens flora betecknas med + äfvensom några, hvilka i nämnda flora angifvas såsom ej egentligen inhemska. De sålunda uteslutna växterna utgöra omkring 80 arter. Växternas antal inom subarktiska och arktiska territorierna angifves i en särskild kolumn, enär dessa två territorier motsvara t. ex. ryska Lapplands arktiska del och skogs- område. Växterna i ryska Lappland angifvas efter N. J. FELLMAN, Plantx vasculares Lapponix orientalis. För Finland har jag följt O. Arcesivs, Finlands kärlväxter, ehuru jag väl vet, att åtskilliga under senare åren funna bort tilläggas till det antal, som ALCE- NIUS uppgifver, men å andra sidan må erinras, att uti det för Jenisei-dalen angifna an- talet icke inberäknas omkring 70 arter, som LEDEBOUR, utan angifvande af bestämdt växt- ställe, anför såsom växande vid Jenisei. För Perm och Minusinsk har jag följt KritLoFFs och MARTJANOFFS arbeten öfver dessa länders floror. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o 10. 67 INANUR GULA see 50 SS AE ST Sa OL ee Ta Menispermaceae Berberideze INSYmip Hae ac € SSE SSA SES STERN SR Papaveracese ELUD ATA Ce de ssess se st RE NER AA SN Cruciferae Polygalese NILET1a Ce 0e esse AA 00 NT SA TER eNE SORAN a ol kn EID ETICID E oc SEE 000 Sar MSS RE et SEE Re ES Acerinezx Aygophyllacese==S ss TER ee ne IDRE GTS DE a os SEE RS SEN (CIO EYED DI EE färre mee TA SS ESR SEN Leguminosza eller Papilionaces......osoosoo.-o--- NTE (EB doc ssorsmerbsoorer sr Erraos Rosarcex eller Senticosae Pomacea Onagrarieze ... Halorhageze Hippnrideze Callitrichineze Ceratophylleze Lythrariese Tamariscineze ”UOJFTVY VYSTAVUTPULYY 41 NM = PD KD pu KR & H DN NM OO FR 0 Ev DO — far | 2 Si za Zz säl LESS AE Se ESS 3 | = 55 | 26 | 29) 37) 36) 25| | 34) 2) 37) 43) 49 = 1 = NN 2 Fe) FS NET FE SI fra fäder li gng 2. ts Signaler 2 gel TA UT = SO SEN AA LEOS SSA LE feel = BLA Al 3 8) tl RAN MM) MID) SA R| AMN MH RM =E = =S — — = — = | = 3 = 2 i I == 13 gl Al ON Öl 3 II 4 TI 13 2 FINNA SNRA EN a sl SR ee 2 INNE re a SE SS a RS SN TG 15 8 TI Dl Ol Zl 21 SI 0) | FN 231 8 SI Hj RN KMR EA MR BN BB 1 el = SV ES =E NE La ESO TE PL si] SLS flå fil | | LA lib Re 1 FN EES ES mr pr 0 GAR SSA Re | 5 1 1 SES 1 ESA RE EES a ES AN = SE 11 al pa 5 21 3 SN AN SA St FS MON TN 5 1 EEE ESA La 1 ES ST RE a Se 1 SL Sr fbe ta AR SSA ro SNS (1) =) ÖT MM = >) =) >= =) > = 1 179 | 100 | 79 | 102 | 108 | 78 | 85 | 114 | 91 | 169 | 189 | 153 = =S FE SS = = uj 23 2 TR ERE SE i 2 | = | =S) i = == = =) = = = 21 281 IB) 0 3 Dl Pl BED BS 1 SE FEST Ib a UN | = | RE RE SL | SR SS fä 221 0 Bl Bl M| DH Bl SA OB AA 3 MET SS SK ÖN SN NS RER SR OBR S S NSN SNRA 2 al =El= 3 i i Il I 8 2) 8 1 2 RS EI ED SA I Or 2 21 I Ej 21 AM IA AN SI SN == fa | BEA = AR [SES fö ES äs i 1 | ra =) = === = =S = 2 81 TH =S SEN REINE SAD = 1 ONS Se = = Si sl =! 68 N. J, SCHEUTZ, PLANT.E VASCULARES JENISEENSES, IS | I 2 3 6 6 FT RER SICEIG IA LD SERIE Reed a 1 1 1! — 1 | 1 1 1 1 1 | —- TEPE RE EN 1 ER SERA | 6) 8] al Bl all al Bel BARE Vältdasin 20 Eno bt BREES I 1 1) 1 1 0 AR 3) 2 1-8) INN DIMGGEN: a Ro REA IL ala | 9 NG 154 [NTA Re re SE ESA ESA RER USM POS 0-0 sva tr rp bee rnten Dont nte 182 | 104 | 541 501 70 | 55 | 41 | 381 641 891 851 1181 MM Cam prilulat06 sto stronsps ins srperderson ned vn onda ET fr 0 I I NS fa | 88) 1 91 ulna INO DOING Srttrensinopktreoan KöOkovupe ark nr spot kns ekar 1 | -— —-| ll -l el -i —-) —- 1! —| — MrTeLNeNe 10 TAN eter on eädece IEEE SAS I oa 1 81 TT 81 18 10 10) 121 191 181 201-14€ (TTT SETS TR ES SSE | 516 | 298 | 152 | 146 | 190 | 167 | 124 on? | 160 | 143 | 268 | 831 | 280 [RR ArTINE 55 sön onde Ferne Minin te fokenn arg ag 4 41 ” a [ER EG 7 GES 6 Sd 4 2 ryd TITT TYS TRIES ASAT RSS ATERN I GBS RO 8 | 81 18 8 5 4 6 71. 101-195 Nad TE Je SEBS SR SOeSES ENAEE CR d | 1] — lät | a (| Fd) FE EA fana | — [ro (2) CSS RN RE 08 ILSA OT EN SIN IEA | så Hlmet HiGad Ha ad Kama Gr fm MG ER EE ADEINPIAD ORT äts rmprrtöerådp bNN bog Uö snake ika nbed | 1j el | -l el -Il -l -I —-I —-I 1 1 1 | Menyanther + Gentianem .............ssssssooonoa I: 12] 10 Bil uy 8 | 4 4 4 5 7 | 6 7) 13 Diapensia + Polemoniacem.... .................oos | 8] 3 Jå Mä > ba MR 1 Ja FR I 1 81 8 ; Cuscuter + Convolvulacem............oessssensonr | 6! 2 | 21 —) 1 1] — I —-|I —-I —- | 4 4 6 EE NNE OPEN NT EA Dn BS NET RE TEN TERES ÄR I BE RE 8 | 16 |-a7:|-48 Bölkänskle > oktan BRL RÅN I Bim. an) a Hl Al fr INN NR Personatse eller Scrophularinese..................- | 491 881 19 | 141] 18/1 181 111 151 171 191,81 | BINIEA Fare FR SE SVEN RT RES Np ee I &l ll =| ul = il 11 11--2le1et214 SA prytt ERESBSER AT SES SSE SE SNR SR Lo | 1 — | =! —| = | — |] — I — — | — | — 1] —I — | Sölafinötend.- An use ssp osestk sons REN för oo KP = C91 SI =E) TESEN Töäblafe so: fonden DE I 881 251 151-101 201 141 61 21 6 I-2:v25NUDE Glöhalakriett. out skoorpstrdenatdd ATEA | 1 —| — | — — | — — - — — — -— - | Plumbigintre£....- Lgit ooo FE NGE BESS [re MP RS ES IR IE RS LL I LL Planti pint dessooometadoksnke or pda Eke FA ar ER I NE | 21 CE | 2,1 21 — 1 21-22 re NDS MA ED Gorolli fore doo Rosens be RR OA | 178 1119] 61/1 581 721 60) 381 371 511756 | 113] 185-418 Salsolacex eller Chenopodiacere................... Ir” ROM Kö 5| 8 9 3 få ee 6 81 JöMIRAA AMSFRRTRCER «us sc sorööo sake Vöos or cos | > 1 RES: WE fr 2 (re) ES) pr I RE | 2 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O 10. 69 TRONGONEES soccoreooceorresepoctroot reor EES Er SEaER San ValaC E 06 SESSeEr ENE pet sl CESAR Bra 2 AR IDhym elle sees ST ber SEA Mae IF] e on Ce RR NR OR ((ATTI850LOCILLe 20) Ess oe ora So soda o er LA 10475 ID NT sr RA SBS 37 HSAN GER UTC RASAR Då 0 Neej iNrup horbigeesecsssssersseseESsNN a soorsbersesnebsadets CaPpUliferae a sees ere oeseassssssstassoiele STALLCIN E 205008 ere SEAT SNS Aa Sea IMIYTICIN 2008 = 222 oo as Sr VE Se oss SESNSe ken dl IM 0720 C Umm YA € Ela TSS SSE EE en Al RR DiC oty led on empssseE Esra sag ON SES LEV Pa CE eSATA RESTS San J NIKO Ta nar Son SES SES LAKE ER RA NA INGjadezepsess ESSEN RS SER Ta a SE oe WAOTAM 0 ge (00 Cao ss seed obe onossssersekssorsr esk JUN CALIN CC LIs ss e oso becs sor o ser sas rests srs sade Butomacex —-+ Alismaced oooooooooosooooonoooo- nn [EDY dr OCh aride2epssbessees an a Sn Sas Et ena | (Oro h1 dep RER EES ERE | Trideze..--- (IN ALCISSIN C20) esse NES AES Beat a IA STI ACC 22 RR an Rn ff arer sosse Liliacea STUN CAC Ce re ma om om osa ss säs sosse tess (GVD ETAC Coe 15555 ST a on ae Se sola GTAMINe oerPE5 Te me ar ana os öraoeser Sa Monocotyledoneme Coniferae (GT e DaC€ sep EEE ERA SO ORT UR LS ER sea GYMmn OSpermes-IsI ss SrsIEST Se SSN SS sera I GUI Se CAC eder ae Se mes sis c ao ears USE Seb se IE VI AT S111A CC 90 joe od DA 5 JAA Sr a EEE EA ALA | Isoéteze !) Af Salices finnas i Skandinavien talrika hybrider, häri ej inberäknade. ”HOJ[VY VYSTABVUTPULYAS "Teppoy slastuap a HR OO NM DO ”ua[ep-18stuap 420 tUoJ[vT VYSTATUIP -UPYS 10] BWWYSUJWLDL) —- [or] NM HH 6 | = [2] 2 FN Böle) EE BLA a = = = 2 SER 2 al EI 2) 1 E 3 z ; : 0 | 2) Bl Kö vo TN MV TEN MEN (RI är fr a 5 ng rn aret EES SEE IT SE NEN RNE BS ES res 5 Te EE äl & 8 EN RE SE | MEST 9 | 9) 19) 191) 15 | 2271 18) 16 a EA SN ES LEVER red Jar fe RENA pr Il Sj gl BA 7 SG Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn), Jesaulskij bereg. Podporoschenskoja alibique inter Krasnojarsk et Jeniseisk. Sir. dJeniseisk (Marks), Antsiferova, VUskimys (lår), prope ostinm Podkamina Tunguska, Fatjanova. - Suba. > Igarskoje (Br), Kantaika (Sahlb.), alibique ad Jeniseam Lundström legit. Aret. inter Korepowskoje et: Prilusehnoje ut etiam ad Swerewo (Schmidt). — Variat flore coeruleo: et ochroleuco. — (Inter Marionsk et Atschinsk atque ad Ural Arnell legit formam ochroleueam.) | ? angustifolia Turez. Ledeb. Ross. Ip: 729! Mont. rarivus inter Krasnojarsk et Jeniseisk in collibus et rupibus (Arn). Siv. Mjel- nitsa in rupibus graminosis (Arn. et Br). of Hee forma tantum recedit a f. vulgari P. patentis, ut cum ea vix conjungatur. 'Turezaninow eam habet pro diversa specie. Magis differt a P. patente quam hc ab var. Wolfgangiana. Turezaninow in Bull 'de la Soe. des Natur. de Mose! 1840 p. 61 charact terés exposnuit. 19. PP. vulgaris Mill. Ledeb. Ross: 1 p.- 21. | Mont. Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). A Jenisea flum. in ulter. Sibiriam (J. G. GG melin). 20. Adonis apennina IL: BB sibirica (Patrin.) Tedeb. Ross. 1 p. 25. Mont. rarios inter Krasnojarsk et Jeniseisk ut ad Kuvarschina in colle graminoso prope ripam dJenisex (Arn:, Br). Species pulehra, pedalis et ultra, glaberrima, foliis radiealibus et canlinis imfimis ad squamas rednetis. Ab OA. davurica Reichenb. differt praesertim petalis multo latioribus. Confer bonam deseriptionem in Eedeb. FI. Altaica 2 p. 342 datam. "TERS TEEN [SAT KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. qi 21. Ranuwncwlus trichophyllus Chair. RB. aquatilis 7 pantothrix Ledeb. Ross. I p. 28. Silv. Vorogova (Br.) specimina sterilia. Arect. Dudino (Arn.), Nikandrovskij ostrov (Arn., Br.) Spec. in territ. arctico lecta gaudent caule bipedali, foliorum laciniis flaccidis, pedunculis duplo longioribus quam foliis, petalis calyce duplo vel subtriplo longioribus. 22.-R. Pallasui Schlecht. Ledeb. Ross. I p. 31. Schmidt Jen. n:o 8. Suba. Kantaika (Sahlb.). Arct. ad ripas lacuum minorum in Tundra sitorum, ut inter Dudino et montes Norilenses (Schmidt), Tolstoi nos (Sahlb.). In Nikandrovskij ostrov (Sahlb.). 23. BR. Flammula LD. "reptans E. Ledeb. Ross. 1-p. 32. Silv. Prope ostium Podkamina Tunguska (Arn). Hic Ranunculus tantum differt a R. Flammula, ut nisi cum Linnweo eum pro di- versa specie habeas, saltem pro subspecie habeas. R. plantaginews Murr. Tedeb. Ross. 1 p. 33. Ad Jeniseam (J. G. Gmelin, Pall. ex Ledeb.). 24. RB. Cymbalariwe Pursh. Ledeb. Ross. I p. 34. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Br.). Silv. Jeniseisk, locis humidis in ipsa urbe (Arn.). 25. BR. hyperboreus Rottb. Tedeb. Ross. 1 p. 36. Aret. Tolstoi nos (Br.). Nikandrovskij ostrov (Arn., Br.), ad portum Dicksoni (Kjellm.). Prope ostium flum. Jenisei Lundström nonnullis locis legit. — Hc forma vulgaris et terrestris habitat locis limosis udis vel in terra argillacea humida. = Arnelli nova subsp. A forma terrestri recedit cum habitu tum statura minore aliaque forma foliorum. Folia cuneato-triangularia, ad basin usque tripartita, lobis lanceolatis vel anguste linearibus integerrimis vel lateralibus interdum dente uno munitis. Aret. Dudino et Nikandrovskij ostrov in aqua vel locis aquosis habitat (Arn.). 26. BR. Purshii Hook. Ledeb. Ross. 1 p. 35. & aquatilis: Caule uitante, foliis omnibus lineari-multipartitis. Suba. in lacu quodam minore ad Kureika (Arn.). -Heec forma Batrachis sinilis, sed flore flavo aliisque ab is diversa, tantum recedit a forma terrestri, ut facile credas cum ad aliam speciem pertinere. Spec. ab Arnell lecta habent lacinias foliorum inferiorum setaceas et longiores, superiorum lineares et breviores. p terrestris: Caule prostrato subradicante, foliis 5-partitis. Silv. Jeniseisk (Marks), Eebjedevo (Br.), Tsehulkova (Arn.). Aret. Nikandrovskij ostrov (Br.). Malo Briochovskij ostrov. In aquis minoribus et locis humidis inter gramina. Forma foliorum f. terrestris varia, sed semper subreniformis. Pedunculi foliis lon- giores, uniflori vel rarius biflori; petala sepalis reflexis fere duplo longiora; flores majores quam in R. hyperboreo, floribus R. lapponici subsimiles. SCHLECHTENDAHL im Linnea VI p. 577 de R.: Purshii Hook: complura observavit. Ad hunc retulit quoque R. radicantem C. A. Mey. et R. natantem OC. A. Mey. ut etiam R. Langsdorffiv DO. atque R. Gmelini DC. Hooker in Flora bor. americana I p. 15 recepit quatuor formas R. Purshii, foliis diversas, quarum una est synonymon R. Gmelini DC. 76 N, J. NOHEUTZ, ULANT/E VASCULAREN JKENISEKNSES, Prod, I op. 35 ot KR. Langsdorflii DC, Prodr. I ps 34, — Specimina sibirica Ranuneuli Purshil habent flores iminores omuesque partes teneriores qumna americana, qui Hooker 1 ec, deseripsit ot tab, VIL delineavit, ut etiom spec, sieea americana, qui conferre mili licuit; TrauvvETTER (Consps fl. insul Nowaja Soemlja) opinatur, Ranunculum pygmeum Wg., hyperborewn Rottb., Smmojedorum Rupr, Baerionum Bogusl, radicantem C.A: Mey. natantem C.A, Mey, Purshii Hook, Gmelini Schleeht., pusillum bedeb., Langsdorftii DC, et sibiriown Nprong. formas unius cjusdemgque speciei polymorpliv exhibere. Quod ad R, pygmamn et hyperboreum uttinet, nemo, qui has duas vivas legit et comparavit, dubitare potest, quin sint distinetw species; quam sententinmm botanici plurimi et haud scio un fere omnes post Wahlenbergii Floram Lapponicam foverunt. R. radicantem et natantem valde uccedere ad BR. Purshii jua ex deseriptione patet, neque multum obstant Ledebourii Icones plant. fl. Ross, mihi tamen tab. 114 et 116 operis Inudati conferenti varietates vel formas scorsim commemorandas efticere videntur, Ranune. Purshii, cujus exstat forma aquatilis enque insignis et qui haud parum variat, speciem a R. hyperboreo distinetum cfficere affirmare audeo, Omnia enim affinia etimmsi subsimilia conjungere non debemus. 27. KR. lapponicus LL. Tedeb. Ross. 1 p. 36. Schmidt Jen. n:o 10. Sile. Lebjedevo et Mirna (Br), Novo Sjolovskoje (Arn). Tschulkova (Arn) Alin- skoje (Br). Suba. prope ostium Nisehnje Tunguska, Kureika (Sahlb.). Polovinka (Br). Aret. Dudino (Selmidt, Br), 12 et 15 leucas supra Dudino (Arn. Br), Tolstoi nos (Sehmidt), Nikandrovskij ostrov (Br), Malo Briochovskij ostrov (Br). In Gydatundra et ad NSwerewo (Sehmidt). Ad portwm Dicksoni (Kjellm.). In montibus Norilensibus (Schmidt). In territ. aretico etiam Lundström legit, loco speciali non indicato. 28. BR. pygmmeus Wallenb. Uedeb. Ross. I p. 36. Sehmidt Jen. n:o 9. Aret. Ad Swerewo et Syrjänowka prope ostium flum. Jenisei (Sehmidt). In con- vallibus, ubi nives diu manserunt, ut ad Tolstoi nos (Arn., Br). Prope lacum Nelgato in Gydatundra (Schmidt). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). — In Silv. prope Jeniscisk Bren- ner legit formam ad hane speciem pertinentem, sed foliis caulinis petiolatis diversam. 29. RB. nivalis L. Ledeb. Ross. I p. 36. Schmidt Jen. n:o 11. Aret. Dudino (Sahlb.) Tolstoi nos (Br). In tundra inde a Tuxieda usque ad Gyda (Selnnidt). Krestowskoje prope ostium Jenisex (Schmidt). Ad portum Dicksoni (IKjellm.). Folia radicalia reniformia, infra medium 5—7 partita. 30. RB. sulphureus Soland. RK. nivalis 7 sulphureus Wahlenberg FI Lapp. p: 157. Ledeb. Ross. I p. 37. KR. altaicus Laxm. Lange Consp. fl. Groenl. p. 56. Året. Tolstoi nos (Arn., Br). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). Folia radicalia suborbiculata, margine multiloba, basi cuneata vel truncata. — Spe- cies sine dubio a priore diversa. ål. R. affinis R. Br. Hook. Fl. bor. amer. I p. 12 et tab. VI; fig. Az: > Ledeb. Ross. I p. 37. RB. areticus Richards in Rob. Brown Verm, Schrift. (teste A.J. Malmgren, Spetsberg. Fanerogamflora). Aret. ad portum Dicksoni parce (Kjellm.). Prope ostium Jenisex parcius Lund- ström legit. R. auricomo L. affinis, sed humilior et gracilior, snnilis R. auricomo var. alpestri Hart. RAR åt RV RERA KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |I0. TT 32.08. pedätifidus Sm. Tedeb. Ross. 1 p. 732. Schmidt Jen. n:o 12. R. affinis var. lejocarpa ”Trautv. FI Taimyr. n:o 121 (teste Schmidt). Hook. FL bor. amer. 1, tab. VIII B. Art. Tolstoi nos (Lm). In Jurakentundra et ad Patakui prope ostium flum. Je- nisei (Schmidt). R. affini prosximus atque teste Hooker quasi medius inter R. nivalem vel Eschscholtzii et specimina parva R. affinis. Comparatis figuris R. affinis et pedatifidi, quas Hooker in Flora bor. amer. dedit, has duas species conjungere non possum. 22 33. BR. auricomus L. Eedeb. Ross. I p. 38. Mont. Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks). 34. BR. cassubicus L. TLedeb. Ross. 1 p. 38. Schmidt Jen. n:o 13. R. auricomus 5 sibiricus Glehbn Witim-Olekma-Lande etc. in Act. hort. Petrop. IV, 1 p. 16. Silv. Suhaja Tunguska ad Saljeskaja (Br.). Suba. Plachino (Arn.). Arct. Tolstoi nos (Arn., Br). Dudino'(Br.). Nikandrovskij ostrov (Br.). Ad Jeniseam 25—27 Aug. 1875 Lundström legit. Insula Brjochow, insula Ochotski et in Gydatundra (Schmidt). Habitus R. auricomi L., sed folia radicalia plerumque indivisa atque squamee aphylla ad basin caulis ut in R. cassubico L. Folia radicalia parva, circiter 1'/;" in diametr., orbiculata integra vel incisa, rarius partita, singula vel bina. Planta humilis, pedalis, rarius altior. — In Sibiria R. cassubicus typicus, qualis in Europa nascitur, vix lectus est, teste Glehn, qui formam sibiricam, ut supra dictum est, habet pro varietate R. auricomi. 33. AR. acris. L. .Ledeb. Ross. I p. 40. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn.). Silv. Jeniseisk (Arn., Marks), Antsiferova, Kolmogorova, Nasimova, Vorogova, Asinovo, prope ostium Podkamina Tungu- ska, Lebjedevo, Mirna, 'Tschulkova, Verknje Imbatsch, Alinskoje, Fatjanova, Novo Salje- skaja, Mjelnitsa. Suba. passim, ut prope Nischnje Tunguska, Turuchansk, Igarskoje, Ku- reika, Polovinka, Kantaika, Plachino, Patapovskoje, Verschininskoje. Planta admodum variabilis, jam glabrescens, jam plus minusve pilosa, major aut minor, interdum pumila, foliis inferioribus plus minusve partitis. + borealis Trautv. Schmidt Jen. n:o 14. R. acris f. borealis (Trautv.). Kjellm. Vega exp. Vetensk. result. 1 p. 268. Arct. passim ut in insulis ad ostium fluminis, in ripa dextra contra Briochow-insu- lam, Jurakentundra et ad Dudino (Schmidt). Tolstoi nos (Br.). Nikandrovskij ostrov (Arn.). Briochovskij ostrov (Br.). A R. acri differt prieter notas a Trautvetter indicatas etiam pedicellis tenuiter striatis styloque rectiusculo longiore (usque ad '/, diam. carpelli) apice uncinato. — Certe subspecies vel varietas R. acris nec distincta species. 36. BR. polyanthemos L. Ledeb. Ross. I p. 41. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 31. HH. repens L. Ledeb. Ross:l po 44: Mont. Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Takmahak prope Krasnojarsk, specimina tripedalia (Br.), Saliev, Makokova. - Silv. Jeniseisk (Marks), inter Jeniseisk et Tjolkina (Br.). Antsiferova, Kolmogorova, Nasimova, Vorogova (Br.), prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, 'Tschulkova, Verknje Imbatsch, Alinskoje, Fatjanova, ad Suhaja Nn NN, J: SOHEKUTZ, VLANTIE VASOULAREN JKENISBENSEN, Tunguska, Turuchansk, Igarskoje (Br), Plachino. Aret. Dudino (Br). Tolstoi nos, In Nikandrovskij ostrov frequens et giganteus (Arn, Br.) 38, RB. sceleratus LL. Hedeb, Ross, I p. 45. Mont. Krasnojarsk (Purez, ex bedeb)). Sile, Juniseisk (Arn, Br, Marks) Suba. Selivaninskoj (Lim). Tuaruehansk in ipsa urbe (Arn, Br). RR. arvensis IA Tedeb, Ross, 1 op. 46, Ad Jenisemm (JG, Gmel ex bedeb,). 39, Caltha palustris 1. Ledeb. Ross, Ip. 48. -Sehmidt Jen. nio 15. 1 Mont, Krasnojarsk et Saliev (Arn). Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Nusi- mova, Vorogova, Nikulina, Kolmogorova, Asinovo, Lebjedevo, Tsehulkova, Verknje habmusch, Minskoje, Fatjanova, Suhaja Tunguska ad Saljeskaju (Br), Mjelnitsa, Suba. Ad Nisehnje Tunguska, Turuchansk, Igarskoje, Plachino, Patapovskoje, Verschininskoje. Aret. frequens, ut Dudino, Tolstoi vos, Briochovskij ostrov; ad portwum Dicksoni (Kjellm.). In insulis ad ostivm Jenisem, in Jurakentundra, ad Swerewo, Glubokaja et Dolganka atque prope ostium Jenisew (Schmidt). P radicans (Forster) DC. Prodr. 1 p. 45. Spec. hue potissimniun referenda Brenner legit in Nikandrovskij ostrov. C. natans Pall. ULedeb. Ross. I p. 49. Ad Jeniseam (Pall ex Ledeb.) 10. Trollius asiaticus LL. Ledeb. Ross. I p. 50. Schmidt Jen. n:o 16. Mont. Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Br.) Saliev. Siv. Jeniscisk (Marks), Ant- siferova, Nasimova, Nikulina, Vorogova, Asinovo, prope ostiwm Podkamina Tunguska, Lebje- devo, Tsehulkova (Br.)., Fatjanova, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa. Suba. prope ostium Nischnje Tunguska, Igarskoje, Plachino, Kantaika, Patapovskoje, Verschininskoje (Arn., Br.). Are. Dudino, Tolstoi nos (Br). Nikandrovskij ostrov et Briochovskij ostrov. In insulis Brjo- chow et Ochotski, in Jurakentundra, ad Korepowskoje, Swerewo et Korga Schmidt legit. — (Ad flum. Tom unum mill. ab ejus ostio in Ob Arnell 1876 legit.) Sepala 10 vel ultra patula, petala spathulato-linearia stamina superantia, sed breviora quam sepala. — Ab T. asiatico parum differt T. Ledebourii Reichenb., qui fortasse varietas T. asiatici. 41. Isopyrum fumartoides LL. Ledeb. Ross. I p. 53. A flum. Jenisei in ulter. Sibiriam (Palli, J. G. Gmel. ex Ledeb). Mont. Prope Krasnojarsk, ut ad Torgaschino (Turez. ex Ledeb., Arn., Br.). Habitat ad margines viarum atque in arvis. 42. Aquileqia sibirica EL. Ledeb. Ross. I p. 56. Schmidt Jen. n:o 17. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. rarius et vix nisi ad Asinovo observata. Suba. prope ostium Nischnje Tunguska, Nasava (Sahlb.), Plachino, Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Arn., Br.). Aret. Dudino (Schmidt, Br.). | 43. Delplinium grandiflorum LE. Tedeb. Ross. 1 p. 60. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). 44. DD. erassifolium Schrad. Tedeb. Ross. 1 p. 62. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.) 45. DD. elatum LL. LTedeb. Ross. 1 p. 63. Schmidt Jen. n:o 18. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |0. 79 Silv. Jeniseisk (Marks), Gorinskoj volok (Sahlb. ex Arn.), Vorogova (Br.), Asinovo (Br.), Lebjedevo. Suba. -Plachino (Arn., Br.), Patapovskoje (Arn., Br.), Verschininskoje (Br.). Aret. Dudino (Br., Lm., Sahlb.), Tolstoi nos (Br.). In insula Ochotski, in Juraken- tundra atque ad Swerewo (Schmidt). Inter frutices in insulis prope ostium Jenisex pedalis et ultra, ad Krestowskoje humilis et parva forma (Schmidt). Nonnullis locis in regione boreali Lundström legit. Forma ad Jeniseam lecta, non multum varians, referatur ad &« intermedium Ledeb., sed teste Pallas ex Ledeb. etiam /f hispidum TLedeb. Ross. 1 p. 64 ad Jeniseam lectum est. Åconitum Anthora DL. Tedeb. Ross. 1 p. 65. Inter Jeniseam et Angaram (J. G. Gmel. ex Ledeb.) 46. Å. Lycoctonum L. Ledeb. Ross. 1 p. 66. Schmidt n:o 20. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Arn.), Antsi- ferova, Kolmogorova, Vorogova (Br.), Gorinskoj volok, Mirna, Asinovo, prope ostium Pod- kamina Tunguska, Lebjedevo, Tschulkova, Verknje Imbatsch, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa (Arn.): Suba. prope ostium Nischnje Tunguska, Turuchansk (Arn.), Angustika ad flumen Turuchan (Br.), Igarskoje, Plachino (Br.), Polovinka, Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Br). Verschininskoje ut etiam ad Lusino (Schmidt). Aret. Dudino (Br.), 12 leucas supra Dudino (Br.), Tolstoi nos (Schmidt). In pratis et collibus atque inter frutices. Planta variat quoad pubescentiam. Inde a Mjelnitsa Septentr. versus plerumque magis glabrescit quam in australi parte. Flores semper violacei. Forma caule elato, pani- cula elongato-pyramidali ramosissima (= ÅAcon. exaltatum Turcz.) prope Krasnojarsk lecta. 47. ÅA. barbatum Patrin. BP hispidum DC. Prodr. Ledeb. Ross. 1 p. 67. Mont. Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Ad Jeniseisk Marks legit specimen, quod ad A. bharbatum refero. Hoc specimen a f hispido differt caule pubescente nec hispido atque quoad descriptionem satis convenit cum A. barbato Patr. DC. Syst. Nat. 1 p. 367. A. barbatum est affine A. Lycoctono, sed diversum foliis usque ad basin multipar- titis, lobis linearibus. Tres species A. harbatum, hispidum et squarrosum, quas De Candolle 1. ce. distinxit, Ledebour videtur in unam speciem recte conjunxisse. Species Aconiti non minus quam Delphinii mirum in modum inutili botanicorum sollertia intricatae atque nimis multiplicatze. 48. AA. volubile Pall. Tedeb. Ross. 1 p- 68. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), Vorogova (Arn., Br.). Etiam nonnullis als locis inter Jeniseisk et Podkamina Tunguska Arnell et Lundström legerunt. Mjelnitsa (Arn.). 49. AA. villosum Reich. Tedeb. Ross. 1 p. 68. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 50. 4. Napellus LE. Ledeb. Ross. I p. 69. Schmidt Jen. n:o 19. AA. delphini- folium Reich. Ledeb. 1. c. p.- 70. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Br.), Nikulina (Br-.), Nischnij Inbatsk (Lm.), Mjelnitsa (Arn.). Suba. Turuchansk (Br.),, Polovinka (Br.), Igar- skoje (Br.), 9 leucas supra Plachino (Br.), Verschininskoje (Br.). Året. Dudino (Arn. 3r.), 12 et 15 leucas supra Dudino (Br), Tolstoi nos (Br), Nikandrovskij ostrov (Arn., sö N. J, SCHRUTZ, PLANTA VARCULARES JENIBEENSER, Br, Sahlb), Ad ripem flum, denisei et ad mmnem Woltseha (Schmidt). — Creseit in anstrali parte locis umbrosis inter frutiees varios, septentrionem versus inter Salices et Alnastrnm, Variat gracilis ot robusta, forma foliorum Jacininram atque multitudine flörum, qui aut pauci aut complures, semper axe racemosi. Plurima specimina septentrionem Versus leeta hand dubie pertinent ad var. delplänifoliam I Reieh.), qunm pro diversa specie minime habens, 51. Actea sjieatla LL. Tedeb, Ross. I p. 71. Mont. Saliev. — Silv. Antsiferova (Arn), Mirna, Stolba, Asinovo, prope ostinmn Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tsehulkova, Alinskoje, Fatjanova, Mjelnitsa (Ir). Suba. prope ostium Nischnje Tunguska, Troitskij monastir, Selivanina. PB erythrocarpa (Pisch.) Tarez. Inter Jenisenm et Baikal (Pall. ex Ledeb.). 52. Acetinospora davuricea Turez. bedeb. Ross. I p. 72 et 741 ewm deseript. Silv. Ad Novo Sjolovskoje Brenner spec: deflorata "7, 1876 legit. Suha. Tusino meridiem versus 68? 30' lat. bor. Lundström "/, 1875 legit. | Ab Actiwa, quaemwn a Tarezaninow primo jungebatur sub nomine Actem pterospermim, multum differt. Baillon, qui ex Ranunculacearwm familia tantom undecim genera admisit, Actinospormn et Cimicifugam in Monogr. des Ranuneulacées p. 60 iterwin cum Actxa conjunxit. — Capsulm sicemw, libermw, intus longitudinaliter dehiscentes. Semina, quiw ala membranacea fimbriato-lacera appendicibus squamarum Jacew satis simili einceta sunt, optimam notam proebent. 53. Cimicifuga foetida LL. Ledeb. Ross. I p. 72. Mont. Krasnojarsk (Pall. Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk frequens (Marks, Arn.) Antsiferova, Stolba, Uskimys, prope ostium Podkamina Tunguska, Novo Sjolovskoje, Mjel- nitsa. | 54. Peonia anomala LL. TLedeb. Ross. 1 p. 74. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. dJeniseisk (Marks), Antsiferova (Arn), 7 leucas supra Antsiferova in ripa dextra fluminis (Br), prope ostinm Podkamina Tunguska (Sahlb.). é Foliorum segmenta lateralia pinnati-partita, laciniis lanceolatis acutis integerrimis vel incisis. 55. P. intermedia C. A. Mey. Tedeéb. Ross. I p. 74. Silv. Novo Sjolovskoje (Arn). Spec. sterilia tantum lecta. Foliorum segmenta palmatim 3—5 partita, laciniis 2—3 multifidisve, lacinulis lan- ceolatis acutis. Menispermacemr. Menispermum davuriewm DC. Tedeb. Ross. 1 p. 78. Ad Jeniseam superiorem (Pall. ex Ledeb.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O |O. 81 Nymphaeacer. 56. Nymphea alba L. Ledeb. Ross. 1 p. 83. Silv. Jeniseisk (Marks). Forma floribus dimidio minoribus ibi lecta. 57. Nuphar lutewim Smith. Tedeb. Ross. 1 p. 84. Silv. Jeniseisk (Marks). Vorogova (Arn.). V erknje Imbatsch, Lebjedevo et Nikulina. Suba. Prope urbem Turuchansk, Kureika. — Ad Jeniseam etiam Lundström legit loco speciali non indicato. | Specimina, qua Marks, Arnell et Brenner legerunt, satis imperfecta; neque tamen dubito, quin ad hoc pertineant nec ad N. intermedium aut ad N. pumilum. Papaveracee. 58. Papaver alpinum LL. « nudicaule Rottb. TLedeb. Ross. I p. 87. P. alpinum L. Schmidt Jen. n:o 21. Året. Dudino (Arn., Br.). Tolstoi nos (Br.). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). Ad portum Goltschicha (Schwaneb.). Satis frequens in Tundra usque ad ostium Jenisee, sed desideratur in insulis: (Schmidt). Etiam lecetum a Lundström et Sahlberg. 59. Chelidontum majus L. Tedeb. Ross. 1 p. 91. Mont. Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Arn.), ad Schumika, Saliev. Silv. Jeniseisk (Marks), inter Jeniseisk et Tjolkina (Br.), Antsiferova, Stolba, inter Vorogova et Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska, Uskimys, Lebjedevo. BP grandiftorum DC. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Chiazospermum erectum Bernh. Ledeb. Ross. 1 p. 93. A Jenisea ad Angaram (J. G. Gmel. ex Ledeb.). Fumariace2r. 60. Corydalis solida Gaud. Tedeb. Ross. 1 p. 100. Mont. Ad Jeniseam prope. Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). C. ambigua Cham. et Schlecht. Tedeb. Ross. 1 p. 101. In Sibiria presertim frequens ad Jeniseam. (Pall. in herb. Willd. ex Ledeb.). 61. C. gracilis Ledeb. Ross. 1 p. 101. Ad Jeniseam (Ledeb. 1. ce.) Mont. Krasnojarsk (Arn.). Determinatio non certa, quia deseriptio Ledebourin aliquid recedit nec specimina conferre licuit, sed certe mnulli alii speciei ex is, quas Ledebour in Flora Rossica enu- merat, propior videtur. Fortasse nova species! -— Planta plerumque subpedalis. Caulis erectus, gracilis, simplicissimus, multo suprå medium diphyllus, basin versus unisquamatus. Racemus subnutans, 5—8 florus, Jaxus; pedicelli fructiferi recurvati capsula subovato- lanceolata duplo breviores; bractex palmato-incise pedicello longiores; flores coeruli di- stantes, corolla fere unciam longa (in specim. meis numquam ultrapollicaris); ralear ad- seendens reetum obtusum bracteis limboque corollae longius. 62. C. bracteata Pers. Tedeb. Ross. I p. 102. 11 K, Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 22. N:o 10. £2 N, J, SCHEUTZ, PLANTA VASCULARES JENISRENSESR, Mont. Prope Krasnojorsk (Turez. ex Ledeb,), Silv. dJeniseisk (Marks, Arn.). Ant- siferova, Stolba, Vorogova, Asinovo, prope ostiuom Podkamina Tanguska, Mirna, Tsehulkoya (Br). Novo Saljeskajo, Tsehornaja ostrov (Sahlb.). Suba. Prope ostiom Nischnje Tun- guska, Karasinna, Igarskoje, Plachino, Patapovskoje. — (In Sibirin occidentali inter Tomsk et Mariensk Arnell "/, 1876 legit.) UCruelferm. 63. Nasturtium palustre DC. Ledeb. Ross, I p. 112. Sehmidt Jen, n:o 22. Mont. Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniscisk (Marks, Arn.). Vorogova (Br), inter Vorogova et Asinovo, Lebjedevo, Mirna, Tschulkova, Verknje Imbatsch, Fatja- nova. — Suha. Selivanina, Angustika (Br), Kureika (Br), Lusino et Plachino (Schmidt), Polovinka (Br), Patapovskoje, Versehininskoje. — Aret. Dudino (Arn), 15 leucas supra Dudino prcipue in ripa fluminis (Arn). Tolstoi nos, Briochovskij ostrov (Arn). Ni- kandrovskij ostrov (Br., Lm.). 64. NN. ampliliwm (£) RB. Br. Cochlearia amphibia Ledeb. Ross. 1 p. 160. Silv. Nasimova (Arn). Nikulina (Br). Vorogova (Br). Inserova (Br). Verknje Imbatseh (Arn). Novo Saljeskaja (Arn). Suba. Ad Igarskoje Brenner legit spec. pro- cumbentia et radicantin. Folin variant ad Jeniseam omnia indivisa serrata vel subincisa atque alia serrata, alia peetinato-pinnatipartita, alin incisa. 65. Armoracia brassicoides nova sp. Silv. Jeniseisk (Marks). Inter Jenisceisk et Tjolkina (Br.) Planta glaberrima, glauca, sesqui-bipedalis. Radix crassa fere lignosa. OCaulis erectus, teres, striatus, superne paulwn ramosus, rarius subsimplex. Folia radicalia ovata, grosse dentata, in petiolum lamina 2—quadruplo longiorem basi vix attenuata. Folia caulina subearnosa: inferiora lanceolata, integerrima, basi in petiolum lamina breviorem attenuata; superiora ovato-laneeolata, 3—5 uncias longa et unam unciam fere lata, obtusiuscula, inte- gerrima aut grosse et remote serrato-dentata, basi cordato-auriculata amplexicaulia. Racemi terminales aut axillares. Bractee nulle. Pedicelli unciales, erecto-patentes. Sepala albida ereceta, ovata vel fere elliptica, glaberrima. Petala obovata alba, integerrima, satis magna, sepalis duplo triplove longiora. Silicule glabrra, oblonga (longitudo earum fere duplo major quam latitudo), pedicello plus duplo breviores, stylo brevissimo et stigmate incras- sato terminate. Planta habitu Brassicam referens, sed siliculx ovat, flores albi, ad Armoracias pro- xime accedere videtur. — Ex desecriptione auctorum ad Cochleariam grandifloram DC. Ledeb. Ross. 1 p. 159 satis accedit, sed diversa apparet. 66. Barbarea vulgaris R. Br. Ledeb. Ross. 1 p. 114. Silv. in pratis ad Nasimova (Arn.) et ad Lebjedevo (Br.). 67. B. stricta Andrz.: Ledeb. Ross: 1 p. 115: Silv. Jeniseisk (Marks, Arn.), Asinovo, Lebjedevo, Novo Saljeskaja. Subha. Turnchansk. 68. Turritis glabra L. Tedeb. Ross. 1 p. 116. Mont. Podporoschenskoje (Arn.). Silr. Jeniseisk (Br.), Antsiferova (Arn.). 69. Arabis hirsuta Scop. Eedeb. Ross. 1 p. 118. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:O IO0. 83 Mont. Krasnojarsk (Arn). Silv. Jeniseisk (Br.), Fatjanova (Br.). Suba. prope ostium Nischnje Tunguska, 25 leucas supra Troitskij monastir (Arn., Br.), Kurcika (Br.). 170. AA. Thaliana LL. DC. Sisymbrium Thalianum Gay & Monnard, Ledeb. Ross. 1 p. 184. Silv. Jeniseisk (Br.). 71. ÅA. incarnata Pall. Ledeb. Ross. I p. 119. Stevenia cheiranthoides DC. Prodr. ip AR Mont. Krasnojarsk in rupibus, cum calcareis tum granitoideis (Arn.); ad molam Schumika 100 leucas supra Krasnojarsk (Br.). 12. AA. petrea Lam. Ledeb. Ross. I p. 120. Schmidt Jen. n:o 23. Cham. & Schlecht. in Linnea 1 p. 15. Suba. in rupibus calcareis prope ostium Nischnje Tunguska (Arn., Br.) Aret. per totwn territorium dispersa, etiam in insulis ad ostium sitis crescit. Dudino (Schmidt, Ajäno IB) NA GM NG leucas supra Dudinka in ripa Jenisei flum. (Arn., Br.). Tolstoi nos (Arn., Br.). In montibus Norilensibus (Schmidt). In territ. arctico lecta etiam a Lund- ström et Sahlberg. Variat foliis ommnibus glabris et foliis radicalibus plus minusve hirsutis. — Arabis ambigua DC. vix diversa ab A. petrea. 173. Arabis pendula L. Ledeb. Ross. I p. 122. Ad Jenisei flumen in ulteriorem Sibiriam (Pall. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Arn.), Tschulkova et Alinskoje (Arn.). Suba. Turuchansk (Arn.). Ad Jeniseam Lundström quoque legit, loco speciali non indicato. Forma hujus specici satis polymorphe (in tres species divise apud De Candolleum in Syst. Nat. et Prodromo Arab. pendulam, A. Patrinianam et A. Oxyotam) a Lundström lecta est ad Jeniseam. Videtur forma suffocata obesa, radice crassa, caule simrplici foliis radicalibus hispidis breviore, siliquis junioribus erectis, racemo brevi. — Analoge forma aliarum Cruciferarum v. ec. Brassicx campestris interdum leguntur. Obs. In Silv. ad Novo Sjolovskoje Brenner ”"/; 1875 legit plantam fructiferum sili- quis fere deciduis, quam opinor esse speciem Arabidis vel fortasse Sisymbri. Planta bi- pedalis et ultra, hispida; caulis simplex apice racemosus; folia radicalia rosulata ovata, remote et parce dentata; petioli hispidi, lamina fol. fere duplo longiores; folia caulina in specim. nulla vel potius jam delapsa. ut de is nihil dici possit; siliquae glabre, petiolis arcuatis multo longiores. 174. Cardanvine bellidifolia L. Eedeb. Ross. I p. 123. Schmidt Jen. n:o 25. Arct. Jurakentundra usque ad Gyda (Schmidt). Prope ostiwum flum. Jenisei ad Krestowskoje (Schmidt) et ad portum Dicksoni (Kjellm.) Lundström quoque legit in terr. arct. 175. Cardanvine pratensis LC. Tedeb. Ross. 1 p. 125. Schmidt Jen. n:o 24. Silv. Jeniseisk (Marks), Nasimova (Arn.), Mirna, Lebjedevo, Tschulkova (Br.), Verknje Imbatsch. Suba. Turuchansk, Igarskoje, Plachino, Patapovskoje, Kantaika (Sahlb.), inter Verschininskoje et Dudino. Arct. Dudino (Br.), 15 leucas supra Dudino (Arn.) Briochow- skij ostrov, Nikandrovskij ostrov, Tolstoi nos, Jurakentundra (Schmidt), ad lacum Nelgato (Schmidt), in insulis et ad ostiwm Jenisei (Schmidt), Swerewo (Schmidt), ad portum Dick- soni (Kjellm.). Sd N. J, NOHEUTZ, PLANTIE VANSCULARBES JENINEKNSES, 76. Co macrophylla Willd. Ledeb. Ross, Ip. 128: Dentaria macrophylla Wild. Sehmidt Jon, mo 26. Ledeb, Ie, plant. fl. Ross, t, 146, Frequens Jlocis nemorosis humidis, soptentrionem versus inter Salices et Alnastrum, Silv. Vorogova, Nikulina ot Stolbu (Arn), Asinovo (Arn, Br), prope ostiwm Podkwnina Tunguska, Tschulkova (Aro, Br), Lebjedevo, Mjelnitsa ad rupes ealcareas (Arn). Suba,. prope ostivm Nisehnje Tunguska, Polovinka, Patapovskoje (Br), Plachino (Br.) Kantaika (Lan). Aret. Dudino (Selunidt, Aro, Br), Tolstoi nos (Selumidt, Br.), Nikandrovskij ostrov (Br., Lim.) atque in alls insulis ad ostivm Jenisei (Schmidt). 17. Dentavia tenuifolia Ledeb, Ross. I p. 130: - Cardamine tenuifolin DC: Prodr. I op. 156. In silvis humidis, ad rivulos passin. Silv. Jeniscisk (Marks), Fatjanova (Arn). Suba. prope lumen Nisehoje Tunguska (Arn, Br), Patapovskoje (Arn., Br.), Nasavu (Sahlb.), Kantaika (Sahlb.). Aret. Dudinka (Arn., Br), Malo Briochowskij-ön (Br). Ad Jeniseam Lundström "7, legit. | Ambigit inter Dentarism et Cardaminen, quare ab aliis ad Dentariam ab alis ad Cardaminen ducitur, 78. Parrya maceroearpa RB Br. Ledeb. Ross. I p. 131. Selunidt Jen. n:o 27. Matthiola nvudicaulis Trautv. fl. Nov. Seml. n:o 10, qui observat, Parryam a genere Mat- thioliw non posse separari, Ad Jeniseam (Pall) ex Ledeb.). Aret. In tota Tundra in utraque parte Jenisei fluminis usque ad ostium, locis aridis parce (Schmidt, Lin). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). 79. Alyssvm Piseherianmwm DC. Ledeb. Ross. I p. 138. Schmidt Jen. n:o 28. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn). Aret. Korepovskoje et in mon- tibus Norilensibus (Sehmidt). Ad Jenisei Lundström "=", 1875 legit. Trautvetter observat (Inerem. fl. Rossicw), Alyssum Fischerianum auctorum rossi- corum multorum ad Alyss. lenense DC. pertinere, quod Ledeb. dubitanter affert ut syno- nymon AA. Fischeriani. 80. Draba algida Adams. Ledeb. Ross. I p. 146. Schmidt Jen. n:o 30. Aret. In Jurakentundra atque in dextra flum. Jenisei ripa contra insulas. Prope ostium fluminis in Trappbergen (Schmidt). Differt a D. glaciali foliis obductis pilis simplicibus (non stellato-pubescentibus). DD. slacialis et D. algida ad D. pilosam referuntur ex Regel pl. Radd. p. 185. Ledebour affirmat, D. algidam proxime accedere ad D. alpinam, qua potius habitu quan charac- teribus ab illa dignoscitur. 81. D. alpina L. Ledeb. Ross. 1 p. 146. Schmidt Jen. n:o 31. Aret. per totum territorium et in Tundra (Schmidt). Dudinka (Arn.), Tolstoi nos (Arn., Br). Prope ostium flum. Jenisei (Lm.). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). Etimn P hebecarpa lecta, ut ad Dudinka (Arn). H:vc satis variat. Folia pilis simplicibus et furcatis vestita. A D. algida distinguitur floribus majoribus flavisque. > glacialis Adams. Tedeb. Ross. 1 p. 147. Schmidt Jen. n:o 19. Aret. Jurakentundra et ad ostium Jenisei ad Krestowskoje (Schmidt). In montibus Norilensibus (Schmidt). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |I0. 85 Folia pilis stellatis furcatisque tecta. A D. algida differt foliis stellato-pubescentibus floribusque minoribus. KIELLMAN (Sibiriska Nordk. Fanerogamfora p. 266) existimat, D. glacialem Adams esse formam D. alpine nec speciem ab hac distinetam. Professor Tu. Fries, qui Drabas areticas diligentissime et accuratissime examinavit, jam in Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. 1869 observavit, se inter D. glacialem et D. alpinam var. hebecar- pam nullos characteres invenisse; nam characteres, qui sumuntur ex pilis snuplicibus ct furcatis, non sufficiunt ad has Drabas distingucndas. SD: Oo blongata Ck Br DET Syst) Nat. 2 på 342: Arcet. parce ad portum Dicksoni (Kjellm.). Ad hane Draba Adamsii Ledeb. pertinet, teste TH. Frirs in Bot. Notiser 1873 p. 35, 36. Etiam D. pauciflora R. Br. et D. lasiocarpa Adams ad hanc referri debent. (Trautvetter, Inerem. fl. Ross. 1 p. 91). 83. D. repens M. a Bieb. 5 sibirica Ledeb. Ross. 1 p. 148. D. Gmelini Adans. DOX Prodr.: 1 op. 168: ILebebi le: plant. fl. Ross. t. 145. A Jenisei ad Lenam (J. G. Gmel. ex. Ledeb.). Silv. Jeniseisk in pratis (Marks, Arn.. Br.). Nasimova et Vorogowa (Arn., Br.). Ledjedevo et Tschulkova. A tribus prioribus Drabis, que inter se nimis affines sunt, haexc maxime differt. 34. D. lurta CL. Ledeb. Ross. I p. 151. Schmidt Jen. n:o 34. Suba. in rupibus calcareis ad Nischnje Tunguska 25 leucas supra Troitskij mona- stir (Arn., Br.), Plachino (Arn., Br.), Patapovskoje (Arn., Br.), Verschininskoje (Br.). Arct. frequens per territ. precipue in Tundra ad ripam fluminis atque in insulis (Schmidt). Dudino (Br.), Dudinka inde a ripa usque ad summas partes Tundre (Arn.), Saostrovskoje (Arn.), Tolstoi nos (Arn., Br.). Ad Jeniseam LEundström ”=?"/< 1875 legit. Inter D. hirtam et rupestrem fines omnino desiderantur; ha enim formis intermediis connectuntur. Etiam inter D. hirtam et D. Wahlenbergii sunt in aliis terris fines incerti et parum constantes. Tr. Frirs observavit in Spetsbergen et Finmarkia Norvegica habi- tare formam, que caule aphyllo vel subdiphyllo humilique atque toto habitu conveniret cum D. Wabhlenbergii, quamvis ex pubescentia caulis hanc formam potius traheres ad D. hirtam vel rupestrem. Ila tamen forma in Finmarkia lecta offert omnes gradus inter caulem pilosum et glabrum, ut nullus character certus ex indumento caulis sumi possit. 85. D. rupestris R. Br. Ledeb. Ross. I p. 149. Schmidt Jen. n:o 33. Aret. Gydatundra (Schmidt), Tolstoi nos (Arn., Br.). Draba hirta et rupestris videntur confluere formis intermediis a loco pendentibus atque ortis. Ad D. rupestrem pertinent forma laxiores et graciliores, caule parcius stella- to-pubescente aut superne glabro; ad D. hirtam vero forma elatior et firmior, dense stellato-pubescens. Planta similis D. hirte, cujus forma vel subspecies habeatur. Caulis 1—>2 phyllus, siliquae non contorte, stylus teste Schmidt longior quam in D. hirta. 86. D. aliarca Bunge. Ledeb. Ross. I p. 754. Aret. Dudino in collibus Tundre (Arn.). Tolstoi nos (Arn.). In una ex insulis ad portum Dicksoni sitis (Kjellm.). Hujus synonymon, teste TH. Fries in Bot. Notiser 1873 p. 37, est D. Martinsiana J. Gav, TH. Fries in Vet. Akad. Öfvers. 1869 p. 131. — Affinis D. rupestris R. Br. 87. D.nivalis Liljebl. Ledeb.Ross.lp.149. D. muricella Wahlenb., Schmidt Jen. n:o 32 sö N. J: SCHEUTZ, PLANTIE VANCULARES JENISKENSESN, Aret, ån Jurakontundra aw Jenisea ud Gyda (Selnnidt). AA Draba Wahlenborgii differt come aphyllo brevi et stricto, Horibus minoribus (affinivum minimis). SS. DD. Wahlenbergii Havtmy, Lindbl. Vedeb; Ross, I ps 150: DD. lapponica Wabhlonb. Schmidt Jen. n:o 33, Aret. Per totom Tundrian non minus frequens quum D. alpina (Schmidt). Ad por- tum Dicksoni frequens et copiosa (Kjellm.). Draba Wahlenbergii, a qua DD. laetea Admos non diversa, interdwmn ostendit tran- sitwm ad DD, hirtam. Th. Fries observavit, illas non posse distingui caule glabro et piloso (in DD. Wahlenbergii uphyllo). 89. DD. corymbosa RB. Br. DC. Syst. Nat. 2 p. 343. Linge, Consp. tl. Grocnl. p. 41. Aret. wd portum Dicksoni (Kjellm.). Teste Elia Fries (Sum. Veg. Scand. p. 149) hc est proxima D. trichella Fr., sed etinm affinis D. hirte. 90.--D. dasycearpa C.A. Mey. Ledeb. Ross. 1 p. 152. Ledeb, Ic. plant. fl. Ross. t. 264. Mont. Torgasechina prope Krasnojarsk '/, 1876 Brenner legit. — D. contorta Elhrh. a J, G, Gmelin indiecatur ad Jeniscam lecta, sed teste Ledebour in Flora Rossica I p. 152 specimina ad Jeniseam lecta potius ad D. dasycarpam pertinere videntur. 91. DD. nemorosa LL. bedeb. Ross. 1 p. 154. fe lejocarpa siliculis glabris. PD. lutea Gil. Mont. Krasnojarsk frequens (Turez. ex Ledeb., Arn.) Jesaulskij bereg., Kuvarschina (Br), Saliev, Podporoschenskoja. — Silv. Jeniseisk (Marks, Br), Antsiferova, Nasimova (Arn), Mirna, Asinovo (Br), Lebjedevo, 'Tschulkova (Br). Suba. Troitskij monastir (Br), Turuchansk, Kantaika (Sahlb.). Aret. Dudino (Arn.). 92. Cochlearia aretica Sehleeht. Sehmidt Jen. n:o 36. Aret. Gydatundra, Swerewo et ad flöomen Korga (Schmidt). Tolstoi nos (Br.), ad portum Dicksoni (Kjellm.). 93. CC. fenestrata RB. Br. Ledeb. Ross. I p. 158. Aret. ad portum Dicksoni, Kjellm. legit et form. typicam Malmgr. et f. prostratam Malmgr. 94. Thlaspi arvense LL. Ledeb. Ross. 1 p. 162. Mont. Kuvarsehina (Br). Siv. Jeniscisk (Marks). 95. TI. cochleariforme DC. Ledeb. Ross. I p. 164. Ad Jeniseam (J. Gmel., Pall., Turez. ex Ledeb.). Mont. prope Krasnojarsk (Arn.). Chorispora sibirica DC. Ledeb. Ross. 1 p. 169. Ad Jeniseam (J. G. Gmel., Pall. ex Ledeb.). 96. Hesperis matronalis LL. Tedeb. Ross. I p. 171. Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), Tschulkova (Trybom). Suba. Turuchansk (Br., Sahlb.), Karasina (Arn., Br.) Ad Jeniseam satis variat. Folia lanceolata vel ovata. Planta plerumque robusta, superne pilosa (nec caulis apice pedicellique cum calyce glabri). Folia inferiora interdum dentata. 97. Dontostemon micranthus C.A. Mey. Tedeb. Ross. 1 p. i74. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |Ö. 8 D. integrifolius (L.) Tedeb. Ross. I p. 174. Sisymbrium integrifolium L. Ad Jeniseam (J. G. Gmel. ex. Ledeb.). Sisymbrium junceum M. a Bieb. Eedeb. Ross. 1 p. 177. A Jenisea in regiones trunsbaicalenses usque (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 98. S. heteromallum C. A. Mey. LTedeb. Ross. 1 p. 178. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 99. SS. sophioides Hook. Tedeb. Ross. I p. 181. S. Sophia var. sophioides (Fisch. mss. Hook). Trautv. Plant. Sib. borealis. Suba. Turuchansk (Arn., Sahlb.), Lusino (Schmidt), Karasina, Kantaika (Sahlb.), Verschininskoje (f. pygmea (Arn). Aret. In tundra et insulis; juxta Jeniseam usque ad Swerewo (Schmidt). Dudino (Br.), Saostrovskoje (Br.), 15 lencas supra Dudinka (Arn.). Tolstoi nos (Arn.), Malo Briochowskij-ön, Nikandrovskij ostrov. Lundström pluribus locis ad Jeniseam 1875 legit. Dubium est, num hoc tantum differat ab europeo S. Sophia, ut pro propria specie jure habeatur. e. Nitrariacee. 180. Nitraria Schoberi EL. Tedeb. Ross. 1 p. 504. Mont. Prope Krasnojarsk (Pall. ex Ledeb.). Papilionacer. 181. Medicago falcata L. Ledeb. Ross. 1 p. 524. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.) Silv. Jeniseisk (Marks). Novo Sjo- lovskoje (Br.). Jarzowa Selo (Lm). 182. M. lupulina LE. Ledeb. Ross. I p. 527. Silv. Novo Sjolovskoje ”"/, 1876 (Brenner ex annotatis Arnelli). Specimen ibi lectum non vidi. 100 N., J, SUHKUTZ, VLANTAE VASCULARES JENISERNSES, 1838, Melilotus suaveolens Ledeb. Ross. 1 p. 536, Silv. Vorogova (Br), 4 mill, infra Podkamiva Tunguska (Lin). Tscehulkova (Br). Suba. Kurosina (Br. et Aro). tIgarskoje (Br). Plachino (Br, Trybom). Polovinka, — In pratis vel inter alias plantas prope ripas, etinm in ripis tempore vernali inundatis lecta, A M. alba distinguitur floribus flavis et leguminibus obovato-ellipticis vel suborbi- oulatis. — Stipule non semper sunt integerriniw, sed variant inciso-dentatw. 184. M. alba Lam. Ledeb, Ross. I p, 536. Silv. Jeniseisk (Marks, Arn, Br). Gorinskoj volok, Stolba (Arn), Tschulkova (Br). Novo Sjolovskoje (Arn). Suba, Imsino meridiem versus 68? 30' (Lm.). — In ripis argillaceis. 185. Trifolium pratense LL. Ledeb, Ross. 1 p. 547. Silv. Jenisceisk (Marks, Br). Antsiferova, Gorinskoj volok, Kolmogorova, Jurzowa Selo (Lm), prope Podkamina Tunguska, Mirna, Stolba, Vorogova, Novo Sjolovskoje (Arn., Br.) Suba, Polovinka (Br.). In pratis. 186. I. repen L. Ledeb. Ross. 1 p. 569. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Schumika. Sile. Jeniscisk, Gorin- skoj volok, Kolmogorova, Jarzowa Selo (Lm.). Antsiferowa, Nasimova, Lebjedevo, Mirna, Stolba, Vorogova, Asinovo, prope Podkamina Tunguska (Lan.), Novo Sjolovskoje, Tschul- kova, Verknje Imbatseh (Arn). Alinskoje, Fatjanova, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa. Suba. Troitskij monastir, Turuchansk, Lusino meridiem versus (Lm.). 187. T. Lupinaster L£. Ledeb. Ross. I p. 551. Schmidt Jen. n:o 65. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk multis locis (Marks, Arn., Br), Jarzowa Selo (Lm.). Gorinskoj volok, Antsiferova (Arn., Br.), Stolba, Vorogova, Verknje hnbatsch (Br), Uskimys (Arn., Br.), Novo Saljeskaja, Fatjanova (Trybom), Mjel- nitsa. Suba. Prope Nishnje Tunguska, Troitskij monastir (Br), Selivanina, Turuchansk (Br), Kureika, Karasina (Arn), Igarskoje (Br), Gorolevo, Plachino, Kantaika (Sahlb.), Lu- sino (Sehmidt, Lm.), Patapovskoje, inter Verschininskoje et Dudino. Verschininskoje (Lim.). Aret. Dudino (Br., Lm.), Saostrovskoje, inter Kasanzowo et Sseläkino (Schmidt). 188. Caragana arborescens Lam. Ledeb. Ross. 1 p. 569. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn.), ad Schumika (Arn.). 189. Phaea frigida L. a) demissa Ledeb. Ross. 1 p. 575. Astragalus frigidus Bunge. Sehmidt Jen. n:o 70. Aret. Inde a Glubokaja usque ad ostium fluminis (Schmidt). 190. P. parviflora Turez. Phaca frigida var. parviflora Turcz. Ledeb. Ross. 1 p. 576. Astragalus exaltatus Bunge. Schmidt Jen. n:o 71. Aret. in Gydatundra (Schmidt). 191. P. australis L. Ledeb. Ross. I p. 577. Astragalus australis Bunge. Schmidt Jen. n:o 72. Arcet. Swerewo (Schmidt). Ozxytropis oxyphylla DC. Ledeb. Ross. 1 p. 580. Ad Jeniseam super. (Pall. ex Ledeb.). 192. O. nigrescens Fisch. Ledeb. Ross. 1 p. 588. Schmidt Jen. n:o 66. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o l0. 101 Arct. Ssidorowy Jary, Korepowskoje et Swerewo (Schmidt). Prope ostium Jenisem lat. 70” Lundström legit. O. brevirostris DC. Ledeb. Ross. 1 p. 590. Ad Jeniseam (Pall. ex Ledeb.). — Ad hanc forsitan pertinent spec. lecta a Brennero in territ. Subarct. ad Igarskoje, quamvis videantur accedere ad Oxtr. campestris formam. 193. O. campestris DC. = sordida Willd. Ledeb. Ross. I p. 591. Schmidt Jen. n:o 67. O. sordida Pers. Trautv. FI ins. Now. Seml. p. 21. Silv. in boreali parte ut ad Novo Sjolovskoje et Mjelnitsa (Br.). Suba. TIgarskoje (Br.), Kantaika (Sahlb.). Aret. Korepovskoje, Swerewo et in montibus Norilensibus (Schmidt). In insulis Briochowskij (Lm.). Mesenkin (Lm.). Ad portum Dicksoni (Kjellman). Golt- schicha, Malobrechowski ostrow (Schwaneb.). 194. 0. uralensis DC. Ledeb. Ross. 1 p. 594. Astragalus uralensis L. Sp. pl. 1071 non FI. Suec. ed. 2, que ad precedentem pertinet. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb., Arn.). Kuvarschina (Arn.), 4 leucas supra Krasnojarsk (Arn.). — In insulis fluminis ad Krasnojarsk copiose, prata amocena fere efficiens in locis tempore vernali inundatis. 1935. O. aretica RB. Br. Schmidt Jen. n:o 68. O. uralensis f arctica Ledeb. Ross. 1 p. 394. Arcet. Gydatundra et Swerewo (Schmidt). 196. O. Schmidtii AMeinsh. Schmidt Jen. n:o 69, cum descript. Arct. in montibus Norilensibus ad rupes (Schmidt). 197. 0. ammophila Turcz. Tedeb. Ross. I p. 595. Mont. Prope urbem Krasnojarsk, in sabulis ad ripam flum. Jenisei (Turcz. ex Ledeb.) 4 leucas supra Krasnojarsk (Br.). Herba argenteo-sericea, foliolis numerosis obtusis, leguminibus turgidis, pubescentibus, subbilolucularibus. Scapi folia superantes, fores spicam ovatam demum elongatam con- stituunt. — Specimina ad Krasnojarsk lecta a Turczaninow comparavi in herb. universit. Upsaliensis. O. grandiftora DC. Ledeb. Ross. I p. 596. Ad Jeniseam (Pall. ex Ledeb.). 0: leucantha Pers. Ledeb. Ross. 1 p. 597. A Jenisei ad sinum Ochotensem (Pall. ex Ledeb.). O. cespitosa Pers. Ledeb. Ross. 1 p. 598. In superiore regione flum. Jenisei (Schangin ex Pall. teste Ledeb.). 0. ampullata Pers. Ledeb. Ross. 1 p. 599. Ad Jenisei flumen (Pall. ex Ledeb.). 198. Astragalus alpinus L. Ledeb. Ross. 1 p. 601. Schmidt Jen. n:o 73. Suba. Troitskij monastir, Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Arn., Br.), Verschininskoje. Arvet. per totum territorium pluribus locis, ut Dudino (Lm.), Tolstoi nos (Schmidt, Br.), Gydatundra (Schmidt), in insulis prope ostium ut Briochowskij ostrow et Nikandrowskij ostrow, prope ostium Jenisez (Schmidt), ad portum Dicksoni (Kjellman). Mesenkin (Lm.). — In pratis vel locis tempore vernali inundatis. | 199. Å. oroboides Hornem, Ledeb; Ross. 1 p. 602. 102 N, J, SCHEUTZ, ULANTAE VASVCULARENS JENINKENSES, Ad Jenisewm (Pall, ex Lbedeb). Suba. Kantaika (Sablb), Pitapovskoje (Arn., Br). Aret, Nikandrovskij ostrow (Lim). Alibi prope ostivm Jenisew Lundström legit 7”""/; 1875, 200. AA. hypoglottis 1. Ledeb. Ross. 1 p. 602. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Lodeb., Arn.) — In pratis prope Jenisemam, 201. AA, micerophyllus 1. Ledeb. Ross, 1 op. 608. Mont. Ad flm. Jenisei prope Krasnojarsk (Georgi ex bedeb.). 202. Ad. adsurgens Pall, Ledeb. Ross, 1 p. 603. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex bedeb.). Silv. Jeniscisk (Marks). Voro- gova (Br.). 208. AA. uliginosus L. Ledeb. Ross. I p. 604. Ad Jenisei flum. (Pall) Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb,) 204. AA. multicaulis Ledeb. & viridis Ledeb. Ross. I ps 606. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 4. Unobryclis L. « vulgaris Ledeb. Ross. 1 p. 608. Inter flum. Irtysch et Jenisci (J. G. Gmel. ex Ledeb.) AA. macrolobus M. a Bieb. Ledeb. Ross. 1 p. 613. Ad Jeniseam (Pall; ex Ledeb.). A. versicolor Pall. Ledeb. Ross. 1 p. 614. A Jenisei ad Lenam (Pall. ex Ledeb.). A. melilotoides Pall. Tedeb. Ross. I p. 617. Ad flum. Jenisei (Pall. ex Ledeb.). 4. Cicer L. Ledeb. Ross: 1 p. 620. Ad Jeniseam (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 4. megalanthus DC. Ledeb. Ross. 1 p. 627. Ad flum. Jenisei (Messerschmid ex Ledeb.). 205. ÅA. corniculatus M. a Bieb. Ledeb. Ross. I p. 631. Mont. Prope Krasnojarsk (J. G. Gmel., Turez. ex Ledeb.). 206. AA. fruticosus Pall. TLedeb. Ross. 1 p. 632. Ad Jeniseamm (Messerschmid ex Ledeb.). Mont. Inter Krasnojarsk et Jeniseisk, 100 leucas supra Jeniseisk in rupibus schistosis ad dextram ripam Jenisex (Arn. & Br.). 4. alopecuroides L. Tedeb. Ross. 1 p. 633. Ad Jeniseam (Pall. ex Ledeb.). 207. 4. testiculatus Pall. Tedeb. Ross. 1 p. 655. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Ad flum. Jenisei (J. G. Gmel. ex Ledeb.). Pisum arvense L. Ledeb. Ross. 1 p. 661. Ad Jeniseisk (Marks). Haud dubie satum. Vicia sativa L. Ledeb. Ross. 1 p. 665. Ad hane refero specimina sterilia Vicix cujusdam ad Vorogova in territ. silvoso lecta a Brennero. 208. Vicia sepium L. Ledeb. Ross. 1 p. 669. Silv. Jeniseisk (Arn.). Kolmogorova, Gorinskoj volok, Vorogova (Br.), Jarzowa Selo (Lm.), Antsiferova, Novo Saljeskaja. Suba. Nischnje Tunguska, Turuchansk, Polovinka, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. ' BAND. 22. N:O 4. 103 209. V. amoena Fisch. Ledeb. Ross. 1 p. 672. Ledeb. Ic. plant. fl. Ross. t. 481. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Arn.), 4 leucas supra Krasnojarsk (Br.), Schumika (Br.). Silv. Antsiferova (Arn.), Vorogova fructif. spec. (Br.), Uskimys (Arn.). 210. V. Cracca L. Ledeb. Ross. 1 p. 665. Schmidt Jen. N:o T4. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Stolba, Vorogova (Br.). Asinovo, Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tschulkova, 'Verknje Imbatsch, Alinskoje, Fatjanova, Mjelnitsa (Br.). Suba. Nischnje Tunguska, Troitskij monastir, Turuchansk, Kureika, Igarskoje, Plachino, Polovinka, Patapovskoje (Arn.) ibi floribus albis etiam lecta, Lusino (Schmidt), Verschininskoje. Arcet. Dudino (Br.), Tolstoi nos (Schmidt), Briochovskij ostrov et Nikandrovskij ostrov. In insulis ad Ochotskoje Simowje (Schmidt). Var. aretica nova var. Planta etiam fructifera spitham:ra circiter. Rhizomate crasso, complures, humiles, fere arcuatos, rigidos neque volubiles caules emittente; foliis sine cirrho, quo plant2e non opus est, quum ea sit humilis atque satis rigida. Året. Prope ostium fluminis Lundström legit ””=""/; 1875. 211. V. tenurfolia Roth. Tedeb. Ross. I p. 676. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 212. VV. silvatica L. Ledeb. Ross. 1 p. 676. Silv. Jeniseisk in montibus et nemoribus (Arn.). Antsiferova, Gorinskoj volok (Br.), Mirna, Stolba, Podkamina Tunguska, Uskimys. Välbrennisi ba iLedebi Rossi ip. om Ad flum. Jenisei (Pall. ex Ledeb.). Ad flum. Jenisei usque (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 213. V. multicaulis Ledeb. Ross. 1 p. 678. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 214. Lathyrus altaicus Ledeb. Ross. 1 p. 682. Ledeb. Ic. plant. fl. Ross. t. 53. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn.). Jesaulskij bereg (Arn., Br.). Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), 61 leucas infra Jeniseisk (Br.), Uskimys (Arn., Br.), Novo Sjolovskoje (Br.). — In collibus nemorosis extra regionem vernali tempore inundatum. L. tuberosus L. Ledeb. Ross. 1 p. 682. Ad flum. Jenisei super. (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 215. LL. pratensis L. Ledeb. Ross. 1 p. 683. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.), Podjomnoje Selo, Saliev (Br.), Mako- kova. Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova (Arn.), Gorinskoj volok (Br.), Kolmogorova, Mirna, Stolba (Br.), Vorogova (Br.), Jarzowa Selo (f. lanuginoso-villosa, Lm.), Podkamina Tunguska, Uskimys (Br.), Novo Sjolovskoje, Tschulkova. Suba. Prope Nischnje Tun- guska (Br.). 216. LIL. pisiformis LE. Ledeb. Ross. 1 p. 685. DC. Prodr. 2 p. 371. Ad Jenisei (Pall. ex Ledeb.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Schu- mika (Arn.). Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), 100 leueas supra Jeniseisk (Br.), Uskimys (Arn., Br.). — Ad radices montium precipue habitat. 104 N, J, SCHRUTZ, PLANTA VASCULARERS JENISEENSER, Stipulw et foliola pollicaria. Corolla albo-virens et rubro-yenosa, inflorescentin fere Phacam frigidma referens. — Ex speciebus scandinnvicis Lathyri videtur proximus IL. heterophyllo. 217. 1. palustris LL. Ledeb. Ross. 1 p. 686. Mont, Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb). Silv. Jeniseisk (Marks), Vorogova (Br). Suha. Prope ostiom Nisehnje Tunguska (Arn), 25 leucas supra Troitskij mona- stir (Br). Adret. Briochovskij ostrov (Br), Nikandrovskij ostrov (Arn, Br). — In Salicetis, 218. Orobus lathyroides LL. Ledeb, Ross, I p. 688, Ad flum. Jenisei (Pall; ex Ledeb.). Mont, Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb,) 219. OO. vernus LD. bedeb, Ross. 1 p. 689. Silv. 61 Ieucas infra Jeniseisk atque 100 leucas supra illam urbem (Br). 220. 0. alpestris Waldst. & Kit. Ledeb. Ross. I p. 689. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb). Prope pagum Torgaschina et in monte Takmahak prope Krasnojarsk (Arn., Br). Affinis O. verno, differt habitu graciliore, rachi foliorum dilatata, foliolis angustiori- bus, corolla calyce triplo longiore. — Legumina longissima, compressiuscula, glaberrima, stylo elongato terminata. 221. -O. luteus BP orvientalis Fisch. & Mey. Tedeb. Ross. 1 p. 690, Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Ad pagum Torgasehina et in monte Takmahak (Arn., Br). Silv. Jeniseisk (Marks, Br.). Hedysarum grandiflorwum Pall. Tedeb. Ross. 1 p. 698. Ad flum. Jenisei (Pall. ex Ledeb.). 222. H. mierophyllum Turez. Tedeb. Ross. 1 p. 700. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 223. H. setigerum Turez. Tedeb. Ross. I p. 701. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). 224. H. obscurum DL. Tedeb. Ross. 1 p. 706. Schmidt Jen. n:o 75. Ad flum. Jenisei (Pall. ex Ledeb.). Silv. Prope ostinm Podkamina Tunguska (Arn.), Mjelnitsa (Arn.). Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska (Arn.), 25 leucas supra Troit- skij monastir (Br), Plachino, Kantaika (Sahlberg), Patapovskoje, Verschininskoje, inter Verschininskoje et Dudino. Aret. Dudino (Schmidt, Br.), Saostrovskoje, Tolstoi nos, Briochovskij ostrow et Nikandrovskij ostrow copiosissime (Schmidt, Arn., Br.). In Jura- kentundra, ad Swerewo et prope flumen Guba-urek (Schmidt). Jefremow Kamen (Lm.), Mesenkin (Lwm.), Goltschicha et Malo Brechowski ostrow (Schwaneb.). — Radice hujus plant: longe repente incolx Tundre utuntur grato alimento. — Etiam Myodes obensis rvadices” Hedysari obscuri in domicilia sua comportat, quibus hieme longa vescitur, ut 'TRYBOM Zoologus observavit. 225. H. sibiricum Poir. Tedeb. Ross. 1 p. 707. Mont. Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). B albiflorum Ledeb. A. ce. Ad flum. Jenisei (Messerschm. ex Ledeb.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 105 226. ÖOnobrychis sativa Lam. d arenaria Ledeb. Ross. 1 p. 709. O. arenaria DO. Prodr. 2 p. 245. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Drupacez. 227. Prunus Padus L. LTedeb. Ross. 2 p. 8. Mont. Krasnojarsk, Podjomnoje Selo, Saliev. Silv. Jeniseisk, Antsiferova, Nasi- mova, Mirna, Stolba, Vorogova, Asinovo, prope Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tschul- kova, Verknje Imbatsch, Fatjanova, Novo Saljeskaja. Suba. Turuchansk. Locus maxime septentrionalis ad Jeniseam est prope flumen Kureika 66” 30" Rosace2r. 228. Spircwa hypericifolia L. TLedeb. Ross. 2 p. 12. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). BP microphylla Ledeb. 1. c. Mont. Krasnojarsk (Arn.). Silv. Jeniseisk (Marks). Umbellx laterales sessiles. Folia obovato-oblonga, acutiuscula integerrima vel apice 2—3 dentata, subtus glaucescentia, puberula. 229. S. flexuosa Fisch. Tedeb. Ross. 2 p. 13. S. chamedryfolia var. flexuosa (Fisch.). Maxim. Adnot. de Spireaceis p. 186. Året. 15 leucas supra Dudino (Arn.). Corymbi densi ramos hornotinos terminantes. Folia oblonga, integerrima apice vel apicem versus interdum inequaliter serrata, pilosiuscula. 230. S. chamedryfolia LC. Ledeb. Ross. 2 p. 14. S. confusa Reg. & Körn. Schmidt Z0U. Jen. n:o 76. Silv. Jeniseisk (Marks, Arn., Br.), 61 leucas infra Jeniseisk (Br.), Antsiferova, Go- rinskoj volok (Br.), prope Kolmogorova (Lm), Nikulina et Stolba, Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Mirna, Tschulkova, Fatjanova, Novo Sjolovskoje (Arn.), Mjelnitsa. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Plachino, Patapovskoje (Br.). Lusino (Schmidt). Spirgea chameedryfolia Ledeb. (non Linné) ad Sp. mediam Schmidt a nonnullis tra- hitur. Trautvetter (Increm. fl. Ross.) eam putat synonymon Sp. flexuose& Fisch. sec. Reg. & Körn. De Spirea media Schmidt confer Maximovicz Adnot. de Spireac. p. 187. 231. S. salicifolia EL. Tedeb. Ross. 2 p. 15. Ad Jenisei (Ledeb.). J/ont. Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Arn., Br.), Antsiferova, Kolmogorova, Nasimova, Jarzova Selo (Lm.), Nikulina, Asinovo, Lebjedevo, Tschulkova, Verknje Imbatsch, Fatjanova. 232. S. sorbifolia L. Tedeb. Ross. 2 p. 15. Sorbaria sorbifolia M. Br. Maxim. Adnot. de Spireac. p. 223. Ad Jenisei (Ledeb. 1. cec). Mont. Saliev (Br). -Silv. Jeniseisk (Arn., Sahlb.), Gorinskoj volok, Kolmogorova, Nasimova, Nikulina, Asinovo, 4 mill. infra Podkamina 14 K. Sv. Vet, Akad. Handl. Bd. 22: N:o 10. 106 N. J, SCHERUTZ, PLANTA VASCULARES JENISEENSES, Tunguska atque prope ostium cjus fluminis, Lebjedevo, Novo Sjolovskoje, Tsehulkovn, Alinskoje, alibique ad Jenisemn etiam leceta. — In paludosis salicetis, qui Iatan plagan in depressis locis ad flumen constituunt, S. Filipendula LL. Ledeb. Ross. 2 p. 17. In Sibiria usque ad Jenisei (Pall; ex Ledeb.). S, digitata Willd. Uedeb. Ross, 2 p. 17. Ad flum, Jenisei (Pall; ex Ledeb.). 238. SS. Ulmaria L. Ledeb. Ross, 2 p. 18. Mont. Saliev, Podporoschenskoja. Silv, Jeniseisk (Marks, Arn), Antsiferova, Gorin= skoj volok, Kolmogorova, Nikulina, Stolba, Vorogova, Asinovo, prope Podkamina Tungu- ska, Lebjedevo, ”Tsehulkova, Novo Saljesknja. Suba, Prope ostium Nisehnje Tunguska, Turuchansk, Kureika, Igarskoje, Kantaika. B denudata (Prest.). Suba. Lusino meridiem versus. 234. Dryas octopetala L£. Ledeb.; Ross. 2 p. 20. Schmidt Jen. n:o 77, Suba. Prope ostium Nisehnje Tunguska ad rupes caleareas (Arn., Br), Lusino (Schmidt). Aret. In Tundra frequenter proecipue ad colliculos Tundre sed etimm in humi- lioribus et siecioribus locis. DPudino (Schmidt, Arn., Sahlb.), Saostrovskoje, "Tolstoi nos (Arn). Ad portum Dicksoni (Kjellm.), Cap Sehaitanskoj (Lin). Alibi prope ostium Jeni- sem etiam lecta. 235. Geum strictum Ait. Ledeb. Ross. 2 p. 22. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Kolmogorova(Arn.), Lebjedevo(Arn.). 236. G. rivale CL. Ledeb. Ross. 2 p. 23: Silv. Jeniseisk (Arn), Antsiferova, Kolmogorova, Nasimova, Vorogova, Lebjedevo. Prope Podkamina Tunguska. 237. Sieversia glacialis R. Br. Ledeb. Ross. 2 p. 25. Schmidt Jen. n:o 78. Aret. Prope ostiunn Jenisex, ut in Trappbergen, ad flum. Guba-urek et in montibus Norilensibus (Schmidt). — Prope portum Dicksoni et ad rupes et in humidis graminosis locis (Kjellm.), Jefremow Kamen (Lin.). 238. Sanquisorba officinalis L. Ledeb. Ross. 2 p. 27. Schmidt Jen. n:o 79. S. polygama Rupr. FI. Samoj. n:o 101. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn.), Sehumika. Silv; Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Gorinskoj volok, Nasimova, Nikulina, Stolba, Vorogova, Asinovo, prope Pod- kamina Tunguska, Lebjedevo, Novo Saljeskaja ad Suhaja Tunguska, Fatjanova (Br), Mjelnitsa ad rupes caleareas. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Troitskij monastir, Turuchansk, Igarskoje (Arn.), Plachino (Br.), Polovinka, Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje, Verschininskoje. — Aret. Dudino (Arn), Tolstoi nos (Schmidt, Br.) Nikandrovskij ostrov (Br.), Jurakentundra et Swerewo (Schmidt), Mesenkin (Lm.). — Habitat plerumque in ripis argillaceis precipue graminosis fere semper intra regionem tempore vernali inundatam. — Incole territ. aretici foliis hujus plante utuntur pro Thea chinensi. Sangnisorba polygama a S. officinali recedit modo tubo calycis fructiferi marginato, ut speciem propriam vix constituat. 239. Alehemilla vulgaris L. Tedeb. Ross. 2 p. 29. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o lI0. 107 Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.), Saliev (Arn., Br.). Suv. Jeniseisk, Antsiferova, Nasimova, Kolmogorova, Nikulina, Vorogova, Asinovo, Podkamina Tunguska 6 mill. meridiem versus, Novo Sjolovskoje, 'Tschulkova, Fatjanova, prope Suhaja Tunguska, Mjelnitsa. Suba. Ad Nischnje Tunguska, Turuchansk, contra Kantaika (Lm.), Patapov- skoje, Verknje Imbatsch. — Plerumque extra regionem tempore vernali inundatam. 240. Agrimonia pilosa Ledeb. Ross. 2 p. 32. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex. Eedeb.). Silv. Jeniscisk (Marks), Vorogova in pratis (Arn.). 241. Chamocerhodus erecta Bunge. Ledeb. Ross. 2 p. 33. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.), et alibi ad flum. Jenisei (ex Ledeb.). 242. Potentilla supina L. Tedeb. Ross. 2 p. 35. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks). 243. P. norvegica L. Ledeb. Ross. 2 p. 36. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), Jarzova Selo (Lm.), Vorogova in pratis (Arn.). Prope ostium Podkamina Tunguska (Arn.), Lebje- devo (Br.). Alibi ad Jeniseam Lundström legit. 244. P. fragarioides L. Ledeb. Ross. 2 p. 38. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb., Arn.). Specimina, que Arnell legit, carent stolonibus, sed cetera satis conveniunt cum fig. 3 in Lehmanni Monogr. Potentill., foliola tamen sunt minus acuta sed paulo majora totaque herba vegetior et major, quam figura laudata ostendit. 245. P. tanacetifolia Willd. Ledeb. Ross. 2 p. 39. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 246. P. pensylvanica L. Ledeb. Ross. 2 p. 40. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 247. P. viscosa Don. Ledeb. Ross. 2 p. 41. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 248. oP. sericea L. Ledeb. Ross. 2 p. 41. Ledeb. Ice. plant. fl. Ross. t. 331. Ad flum. Jenisei (Pall. ex Ledeb.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn.). — In rupibus cum granitoideis tum calcareis. — Forma ad Krasnojarsk lecta per- tinet ad var. dasyphyllam (Bunge), Ledeb. 1. c. z 249. P. multifida L. Ledeb. Ross. 2 p. 42. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), Voro- gova (Arn.). Suba. Prope Nischnje Tunguska et Troitskij monastir in collibus siccioribus (Arn., Br.), Turuchansk in ipsa urbe (Br.). Due forma lectae, gquarum altera minor laciniis foliolorum fere linearibus, altera major laciniis foliolorum oblongis; foliis ob pinnas approximatas subpalmatis; foliolis minus profunde divisis, laciniis brevioribus. — Foliolis approximatis Pot. argenteam in memo- riam revocat, que tamen foliis digitatis mox et certo distinguitur. 250. P. bifurea L. LTedeb. Ross. 2 p. 43. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). In ipsa urbe Krasnojarsk frequens atque extra eam in pratis (Arn.), 4 leucas supra Krasnojarsk (Arn.). Silv. Jeniseisk (Br.). Suba. Lusino meridiem versus 68” 30' (Lm.). 108 N. J, NOHBUTZ, PLANTAE VASCULARES JENISKENSES, Variant major adpresse pilosa subviridis, eaule elonguto et minor, sericco-villosissimn, eaule brevissimo prostrato subaphyllo. — Forma imonstrosa, a Lundström Iecta prope Iu- sino, rumis confertissimis plus minusve procwumbentibus, foliis plurimis abortivis, certe e loco pendet. 251. PP. anserina LL. Tedeb. Ross, 2 p. 44. Mont. Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb), Saliev. Siv. Jeniseisk, inter Jeniscisk et Tjolkina (Br), Antsiferova, Nasimova, Nikulina, Stolba, Vorogova, Asinovo, prope Pod- kamnina Tunguska, bebjedevo, Novo Sjolovskoje, Tschulkova, Verknje hubatsch, Alinskoje, Fatjanova, prope Suhaja Tunguska, Mjelnitsa. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Troitskij monastir (Br), Turuchansk, Septentrionem versus usque ad 687 30' prope Lu- sino (Lm.). 252. PP. ehrysantha Trevir. Ledeb. Ross, 2 p. 49. Ledeb. Ice, plant. fl: Ross, t. 338. Caulibus adscendentibus, pluribus ex cadem radiee, pedalibus et ultra, a medio dichotome paniculatis: foliis radicalibus et caulinis inferioribus quinatis petiolatis, foliis eaulinis summis ternatis subsessilibus; foliolis obovato-ellipticis, ipsa basi cunceata integerri- mis ceterum serratis: serraturis numerosis; petalis calycem paulum superantibus. — Spec. ad Jeniseam lecta exacte congruunt cum Icone Ledebourii supra Iaudato. Silv. Jeniseisk (Br), Vorogova (Arn.), Inserova (Arn), Tschulkova (Br). Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska (Arn.), Igarskoje (Arn.), Plachino (Arn.), Kuntaika (Sahlb.). 253. PP. argentea L. Ledeb. Ross. 2 p. 47. Mont. Saliev (Br.). Silv. Jeniseisk (Br.). 254. PP. stipularis LL. Ledeb. Ross. 2 p. 50. Schmidt Jen. n:o 81. Ad Jenisei flum. (Pall. ex Ledeb.). Suba. septem leucas supra Troitskij monastir ad Nischnje Tunguska (Br), Kantaika (Sahlb.). Aret. Dudino (Schmidt, ILin., Arn., Br., Sahlb.), 15 leucas supra Dudino (Br), Tolstoi nos (Schmidt, Arn., Br.). Satis frequens in Jurakentundra atque ad Swerewo (Schmidt). In montibus Norilensibus (Schmidt). Nikan- drovskij ostrov (Arn. Br), Mesenkin (Lm.). Schaitanskoj et Jefremow Kamen (Lum.). 255. P. slagellaris Willd. Ledeb. Ross. 2 p. 52. Ad Jenisei (Laxmann ex Ledeb.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 256. P. einerea Chaix PB trifoliata Koch. Ledeb. Ross. 2 p. 54. Mont. Prope Krasnojarsk (TurcezZ. ex Ledeb.). 257. P. nivea L. Ledeb. Ross. 2 p. 57. Mont. Krasnojarsk ubique in rupibus calcareis (Arn.). Silv. Nikulina et in monte calcareo Stolba (Arn., Br.). Suba. 25 leucas supra Troitskij ad Nischnje Tunguska (Br.), Kantaika (Sahlb.). Aret. Mesenkin (Lm.). 5 subquinata Lange. Consp. fl. Groenl. foliis radicalibus quinatis, foliolis eleganter pinnatifidis, laciniis utrinque 5—7 parallelis et approximatis. Aret. Prope ostiwim Nischnje Tunguska (Arn.). 258. P. fragiformis Willd. Ledeb. Ross. 2 p. 59." Schmidt Jen. n:o 80. P. fragi- formis f. parviflora Trautv. e Suba. Patapovskoje (Br.). Aret. Tolstoi nos (Arn., Br.), Briochovskij ostrov (Arn.). Ad dextram ripam Jenisex ut Ssidorowy Jary, Trappbergen et in montibus Norilensibus (Schmidt). Ad portum Dicksoni (Kjellman). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 109 Pot. fragiformis depicta est in Lehmanni Monogr. Potent. tab. 15. Pot. emarginata Pursh Lehm. Revis. Potent. est antiquius nomen quam P. fragiformis Willd. itaque for- tasse preferendum. Ad P. fragiformem pertinet P. gelida C. A. Meyer, si Maximoviczio fidem habemus. — Ad Jeniseam ut in Sibiria occidentali tantum f. parviflora lecta est, in orientali autem ut ad fretum Beringii tantum f. villosa (Pall.), inter quas formas in illis terris arceticis nullos transitus observavit professor Kjellman. Cfr Vega exped. vetensk. resultat. Specimina ad Jeniseam lecta majora et vegetiora quam ea, que ex Groenlandia et insulis Spetsbergensibus vidi. 250. Pl fruticosa £. ”Tedeb; Ross: 2 p. Ok Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Mjelnitsa in rupibus calcareis (Arn., Br). Suba. Ad rupes calcareas prope ostium flum. Nischnje Tunguska (Arn.), Igarskoje (Br.). 260. Comaruwm palustre EL. Ledeb. Ross. 2 p. 62. Schmidt Jen. n:o 82. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk, Antsiferova, Nikulina, Asinovo, prope Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Alinskoje, Fatjanova, Novo Soljenskoje, Mjelnitsa. Suba. Prope ostiwm Nischnje Tunguska, Turuchansk, Selivanina, Kureika, Igar- skoje, Plachino, Polovinka, Lusino (Schmidt), Verschininskoje. Arcet. Dudino, Tolstoi nos, in insulis prope ostium (Schmidt) ut Nikandrovskij ostrov et Briochovskij ostrov (Arn.). Schaitanskoj (Lm.). 261. Fragaria vesca L. Ledeb. Ross. 2 p. 63. Jont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.), Saliev (Arn., Br.). Silv. Jeniseisk, Antsiferova, Nasimova, Kolmogorova ”/,, 1877 adhuc florens et fructus semimaturi (Arn.), Nikulina, Stolba, Vorogova, Asinovo, Novo Sjolovskoje, Tschulkova (Br.), Verknje Im- batsch (Arn., Br.), Alinskoje (Br.), Alsinskoj (Lm.). 202. F. collina Ehrh. Ledeb. Ross. 2 p. 64. 3 Mont. Krasnojarsk et Schumika (Arn.), Podjomenoje Selo (Br.). 263. Rubus ideus L. Ledeb. Ross. 2 p. 65: Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk, Antsiferova, Kolmo- gorova (f. fere inermis) (Br.), Nikulina et Stolba, Gorolevo, Asinovo, prope Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Novo Sjolovskoje, Tschulkova (Arn., Br.), Alinskoje, Fatjanova, prope Suhaja Tunguska, Mjelnitsa (f. foliolis parvis) (Br.). Suba. Selivaninskoj (Lm.), Kureika, 9 leucas supra Plachino. In territ. silvoso ad Fatjanova lecta est forma satis insignis, que ad R. Idrum var. aculeatissimum Maximz. pertinet. Hec varietas videtur accedere ad R. strigosum Michx., sed aperte est forma R. Idee. 204 RS saxatilis LT Ledeb:rRoss) 20p-r69D: Mont. Krasnojarsk (Arn.), Saliev. Silv. Jeniseisk (Marks), 100 leucas supra Jeniseisk (Br.), Gorinskoj volok, Kolmogorova, Antsiferova, Nikulina et Stolba, Vorogova, Asinovo, prope ostium flum. Podkamina Tunguska, Lebjedevo, 'Tschulkova, Alinskoj, Fatjanova, Novo Saljeskaja. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Turuchansk, Novo Sjolovskoje, Igarskoje (Br.). | 265. RB. arcticus L. TLedeb. Ross. 2 p. 70. Schmidt Jen. n:o 83. HO N. J, SCHEUTZ, PLANTAE VANOCULAREN JENISEENSEN, Ad Jenisei flum. (teste Ledeb). Mont, Prope Krasnojarsk (Turez, ex bedeb), Silv, Joniseisk (Br, Marks), Antsiferova, Nikulina et Stolba, Asinovo, prope Podkamina Tungu- ska, Lebjedevo own fruetu "7, (Arud, Mirna, Tsehulkova, Verknje hobatsch, Alinskoje, Fatjunova, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa. — Suba, Prope ostium Nisehuje Tunguska, Sclivuw- nina, Turuchansk (Sahlberg), Kurcika, Igorskoje, Plochino, Kantaika floribus albis (Sablb,), Patapovskoje, Lusino (Sehmidt), Versehininskoje. Aret. Dudino (Sehmidt), Saostrovskoje, Tolstoi nos (Schmidt, Arn), Nikandrovskij ostrov et in montibus Norilensibus (Schmidt). — Ad Jenisenm igitur trans terminunm silvatieum in septentrionem progreditur. Ad Kolyma flm. in Sibiria orientali (Trautvetter, FI rip. Kolym.) tantum infra terminuwmn Silvatiewmn lectus est. 266. RR. humulifolius CA. Mey. Vig. C.A. Meyer Florula prov. Wiatka tab. 1. Silv. Gorinskoj volok, Vorogova, Iebjedevo, Novo Sjolovskoje (Arn.), Verknje Im- batsch. Suba. 7 leucas supra Troitskij monastir ad Nischnje Tunguska, Kureika '/, fruet., 7, vix deflor.,, Plachino, Patapovskoje (Br), Lusino meridiem versus (Lim). Aret. 12 Ieucas supra Dudino (Br). — In silvis humidis locis similibus is, quibus Rubus areticus habitare solet. Fruetus habent similitudinem quandman cum fructibus KR. saxutilis, Species habitu ad R. saxatilem accedens, distinguitur stipulis subfiliformibus petiolo longe adnatis, foliis simplicibus, petalis majoribus longe acuminatis, Si FF. Areschoug, batalogum elarissimum audimus, BR. humulifolius ad R. saxatilemn codem fere modo se habet ac R. simplicifolius (= R. id:eus v. anomalus Arrh.) ad R. idiewmn. Cfr. Botan. Notiser 1874 p. 43. 267. BR. Chamemorus L. Ledeb. Ross. 2 p. 71. Schmidt Jen. n:o 84. Silv. Tschulkova (Arn, Br), Verknje hubatsch. Alinskoje, Fatjanova, prope Suhaja Tunguska, Mjelnitsa. — Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Turuchansk, Igarskoje, Kurceika prope ostium (Schmidt), Gorolevo, Plachino, Patapovskoje, Lusino (Schmidt), Ver- schininskoje. Aret. Dudino (Schmidt, Arn.), Tolstoi nos (Selunidt), Briochovskij ostrov et Nikandrovskij ostrov. In tundra frequenter ut Korepowskoje, flum. Syränowka, Swerewo et Jurakentundra (Schmidt). — Fruetus plerumque non maturat supra Dudino (teste Schmidt) sed 1875 d. 21 Aug. Lundström legit fructus maturos ad Schaitanskoj 71” 55' lat. bor. 268. Rosa cinnamomea L. Tedeb. Ross. 2 p. 76. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex. Ledeb., Arn.), Saliev (Br.). Silv. Jeniseisk (Br.), Vorogova locis tempore vernali inundatis satis copiose (Arn., Br.), Novo Sjolovskoje (Br), Fatjanova (Br). Aret. ad flum. Mesenkin prope ostivm (Lwm.). Specimina hic lecta habent truncos plus minusve aculeatos, fructus nunc subglobosos nunc basi productos fere pyriformes. »> 269. RB. acicularis LCindl. Schmidt Jen. n:o 85. Mont. Krasnojarsk (Arn.). Silv. Jeniseisk (Marks, Arn.), Antsiferova, Nikulina et Stolba, Vorogova, Asinovo, Uskimys (Arn., Br.), prope ostium Podkamina Tunguska, Fat- janova (Arn, Br.), Noto Saljeskaja ad Suhaja Tunguska, Mjelnitsa (Arn.). Suba. Prope ostium flum. Nischnje Tunguska, Troitskij monastir (Arn.), Turuchansk (Arn.), Gorolevo (Arn.), Kureika (Arn.), Igarskoje (Arn.), Plachino (Arn.), Patapovskoje (Arn.), Lusino (Schmidt), Kantaika (Sahlb.), Verschininskoje. Aret. Dudino (Schmidt, Lm., Arn.), Sselä- kino (Schmidt). In montibus Norilensibus (Schmidt). Gorolevo KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |0. ill In australi parte frutex plerumque elatior foliis majoribus; septentrionem versus sepius humilior foliis minoribus. — Atque in hanc R. carelica Fr. Sum. Veg. Scand. precipue convenit. Variat ad Jeniseam foliolis subtus fere glabris vel plus minusve puberulis. Pomaceee. 270. Örategus sanguinea Pall. Ledeb. Ross. 2 p. 88. Mont. Prope Krasnojarsk (Pall., Turcz. ex Ledeb., Arn.), Jesaulskij bereg, Podjom- noje Selo (Br.), Saliev. Stilv. Jeniseisk (Marks, Br.), Nasimova, Nikulina, Vorogova, Kol- mogova. — In pratis et collibus extra regionem, que vernali tempore inundatur. Fructus conditi inter condimenta incolarum numerantur. 271. Cotoneaster vulgaris Lindl. Eedeb. Ross. 2 p. 92. Mont. Prope Krasnojarsk (Pall., Turcz. ex Ledeb.) et alibi ad flum. Jenisei (Pall) 21 leucas a Krasnojarsk orientem versus (Arn.), Jesaulskij bereg, Schumika, Saliev. Silv. Antsiferova, Stolba, Uskimys, prope ostium Podkamina Tunguska (Sahlb.). Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska (Arn.). — In montibus et collibus extra regionem vernali tem- pore inundatam. 272. Sorbus Aucuparia L. Schmidt Jen. n:o 86. Pyrus Aucuparia Gertn. Ledeb. Ross. 2 p. 100. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.) Saliev. Silv. Jeniseisk (Br.), Antsife- rova (Arn.), Gorinskoj volok, Kolmogorova, Nikulina (Br.), Stolba, Vorogova, Asinovo (Br.), Podkamina Tunguska, LEebjedevo, Novo Sjolovskoje, Tschulkova, Verknje Imbatsch, Alin- skoje (Arn.), prope Suhaja Tunguska, Mjelnitsa (Br.). Suba. prope ostium Nischnje Tun- guska, Turuchansk, Kureika, Gorolevo, Plachino. Aret. Dudino, Sseläkino frutescens inter Alnastrum (Schmidt). In septentrione foliola sepius subtus glaberrima. Hanc formam A. Blytt (Veget. vid Sognefjorden p. 1 gå 14) appellavit var. alpinam. Onagrarie:e. 273. Epilobium angustifolium L. Tedeb. Ross. 2 p. 105. Schmidt Jen. n:o 87. Ad Jenisei flum. (Pall. ex Ledeb.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Gorinskoj volok, Kolmogova, Nikulina et Stolba, Voro- gova, Asinovo, prope Podkamina Tunguska, Novo Sjolovskoje, Tschulkova, Verknje Im- batsch, Alinskoje, Fatjanova. Mjelnitsa. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Troitskij monastir, Turuchansk, Kureika, Igarskoje, Plachino, Polovinka, Kantaika (Sahlb.), Lusino (Schmidt), Patapovskoje, Verschiminskoje meridiem versus (Lm.). Arcet. Dudino frequenter forma foliis lanceolatis et forma foliis angustioribus fere linearibus, Tolstoi nos frequenter locis exustis (Br.), Kasanzowo in ripa fluminis (Schmidt). 274. PB. latifoliwum LC. Tedeb. Ross. 2 p. 106. Schmidt Jen. n:o 88. Suba. Kantaika (Sahlb.). Aret. Dudino in convalle quadam (Arn., Br.), Tolstoi nos cum flor. in ripa cerescens (Br., Sahlb. et Schmidt). In ripa ad Dorofejev et flum. Volt- schja (Schmidt). Jenisei frequens seceundum.dextram ripam usque ad Cap Muksuninskoj (Br.). "n? N. J, SCHEKUTZ, PLANTA VASCULARES JENISBENSES, In territ. aretico ut prope ostium Jenisem swpe sterile, ibi (nt etimm in Novaja Semlja, ot fretum Beringii oto.) vin vegetativa propagatur, 275. KE. palustre LL. Ledeb. Ross. 2 p. 109, Silv. Joniseisk (Marks), Kolmogorova, Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Verknje Im- hatseh, Polovinka, Plachino alibique ad Jenisenm, fortasse in territ. subaret. progrediens, 276. BE. davuriewm Fisch. DC. Prodr. 3 p. 42. KE. linenre Möhlenb, teste Fries, Cfe Fries Nov. Mant. IH o& IH, ubi ostenditur, hoc non esse E, palustre var. albescens Wahlenb, Es lineare Schmidt Jen. n:o 89. EE, palustre y albescens Wahlenb; Ledeb. Ross. 2 p. 109, Suba. Kantaika (Sahlb). — Aret. Dudino atque 12 Icucas supra Dudino (Br, Lim). Jurakentundra, in insulis Jeniseensibus ad Ochotskoje (Schmidt), Nikandrovskij ostrov (Br). Cap Muksuninskoj et Sechaitanskoj (Lim). — In Ledeb, fl; Ross. indieatur Ieetum prope Krasnojarsk teste Turezaninow — hice vero locus potius referatur ad E. palustre, Cireaa lutetiana 1. Ledeb. Ross. 2 p. 113. Ad Jenisei flum. (Pall; ex Ledeb.). 277. C. alpina L. Tedeb. Ross. 2 p. 114. Silv. Antsiferova (Arnell); specimen ibi leetum non vidi. Halorhagem. 278. Myriophyllum spicatum LL. Tedeb. Ross, 2 p. 118. Silv. Jeniseisk (spee. sterilia satis recedentia a forma vulgari ',, leeta (Arn). NSuba. Kureika (Arn). Aret. Dudino (Arn), Nikandrovskij ostrov, spec. florif. (Br). Ad Mesenkin (Lwm.). B squamosum Lest. Hartm. Skand. FI. ed XI p. 267. Silv. Vorogova (Br), Nikulina et Stolba (Arn.), Versehininskoje. Aret. Nikandrovskij ostrov (Br.). In var. & squamoso folia inferiora brevia, laciniis brevibus subulatis oppositis in- strueta; folia superiora laciniis robustioribus et rigidioribus pradita. Hc forma primo adspeetu in memoriam revocat M. verticillatum, quod foliorum colore late viridi et brac- teis foliaceis pectinato-pinnatifidis facile distinguitur. 279. MM. alternifloruwm DC. In Ledeb. FI. Ross. a precedente non distingnitur. Silr. Ad Surgutskoj spec. sterilia Lundström legit. Hippuride:r. 280. Hippuwris vulgaris 1. Tedeb. Ross. 2 p. 119. Schmidt Jen. n:o 90. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silr. Jeniseisk. Vorogova (Arn.), prope ostinin Podkamina Tunguska (Br), Eebjedevo. Suba. Plachino, Kantaika (Sahlb.). Aret. Tolstoi nos, Nikandrovskij ostrov, Swerewo (Schmidt). -Sopotsehnaja Korga (Lm.). 3 fluviatilis Web. Nubha. Igarskoje (Br.). 7 maritima (Hellen). Hipp. maritima Hellen. Ledeb. 1. ec. Aret. Dudino (spec. foliis quinis ecireiter brevibus verticillatis proxime ad hanc varietatem acecedunt (Br). Ad Mesenkin (Lm.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o IQ. 113 Callitrichinez2e. 281. Callitriche vernalis Kiito. Ledeb. Ross. 2 p. 121. A Jaik ad Jenisei usque (J. G. Gmel. ex Ledeb.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). — Silv. Jeniseisk, Nasimova, Nikulina, ubi due formee, quarum altera minor . repens, altera major fluitans (Arn.), prope ostium Podkamina Tunguska (Arn.), Verknje Imbatsch (Arn.). Suba. Kureika (forma minor repens) (Arn.), Plachino (Arn.). 282. C. autumnalis LC. LTedeb. Ross. 2 p. 122. Silv. Vorogova (Arn., Br.), Verknje Imbatsch, Fatjanova. Suba. V erschininskoje (Lm.). Arct. Tolstoi nos (Arn.), Nikandrovskij ostrov (Arn., Br.). Portulacace?r. 283. Claytomia arctica Adams. Ledeb. Ross. 2 p. 148. Schmidt Jen. n:o 91. Året. Dudino (Schmidt, Arn... Br.). Ad viam inter Dudino et montes Norilenses atque in his montibus (Schmidt). Paronychieze. Spergula arvensis L. Ledeb. Ross. 2 p. 170. Ad Jenisei flum. usque (S. G. Gmel. ex Ledeb.). Crassulace?r. 284. Bulliarda aquatica DC. TLedeb. Ross. 2 p. 172. Silv. Jeniseisk in ripa argillacea quondam inundata parcissime (Arn.). 285. Umbilicus spinosus DC. Ledeb. Ross. 2 p. 174. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 286. Sedum maximum Sut. Ledeb. Ross. 2 p. 180. Mont. Prope Krasnojarsk? (Turcz. ex Ledeb.). 287. S. Thelephium L. S. vulgare Link. Ledeb. Ross. 2 p. 180. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Br.). 288. S. Aizoon L. Ledeb. Ross. 2 p. 183. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). 289. SS. hybridum DL. LTedeb. Ross. 2 p. 183. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 290. Bhodiola rosea L. Sedum Rhodiola DC. Ledeb. Ross. 2 p. 179. Schmidt Jen. n:o 92. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska (Arn.), Kantaika. Arct. Dudino (Schmidt, Arn.), Tolstoi nos (Arn.). Trappbergen prope ostium Jenisea (Schmidt). Ad flum. Guba- urek (Schmidt). Ad portum Dicksoni satis copiose (Kjellm.). Speciminva ad Nischnje Tunguska et Dudino colore viridi vix glaucescente videntur pertinere ad Sedum elongatum Ledeb. F1. Alt., quod ut ne varietatem quidem Sedi Rho- diole distinguere opus est. Ofr Chamisso in Linnea VI p. 548. IN E 5 KE. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 22. N:o 10, 114 N. J., SCHRUTZ, PLANTA VARCULARES JENISKENSES. 291. Sempervivum tectorum £. Tedeb, Ross, 2 p. 189, Mont. Krasnojarsk. — Silp. deniseisk, Antsiferova, Uskimys (ex annotatis Arnelli). Specimina ad Jenisenm leeta non vidi. Grossuölariem. Ribes alpinum £. Ledeb. Ross, 2 p. 196. In Sibiria altaien ad Jenisenm (J. G. Gmel. ex Ledeb,). 292. KR. rubrum 1. Ledeb, Ross. 2 p. 199. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb). Sir. Jeniseisk (Marks, Br). B propinquum (Turez). RR. propinquum Turez. Ledeb. Ross. 2 p. 199. Sehmidt Jen. n:o 93. Suba. Plachino. Aret. Dudino, Tolstoi nos et Kasanzova inter Alnastrum cregscens (NSehmidt). Varietas supra allata foliis omnino glabris et racemis magis paucifloris modo differt a typico RB. rubro, quod gaudet foliis pubescentibus demum glabrinseulis. — He loea natalia pertinent ad f. typicam vel variet. proping. Silv. Antsiferova, Gorinskoj volok, Nikulina, Vorogova, Asinovo, ad Podkamina Tunguska, Tschulkova, Alinskoje, Fatjanova, Mjelnitsa. Suba. Kureika, Igarskoje, Polovinka, Plachino, Patapovskoje, Verschininskoje. 293. BR. nigrum DL. Tedeb. Ross. 2 p. 200. Ad Jenisei flum. (Pall. ex Ledeb.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Arn.). Antsiferova, Kolmogorova, Nikulina et Stolba, Vorogova, Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska, Tschulkova, Verknje Imbatsch, prope Suhaja Tunguska, Mjelnitsa. Suba. Turuchansk, Igarskoje, Kureika, Plachino. — In locis paludosis precipue viget ut etiam antecedens species. Saxifragem. 294. Saxifraga oppositifolia L. Tedeb. Ross. 2 p. 204. Schmidt Jen. n:o 94. Aret. Prope ostium Jenisex ut ad Krestrovskoje (Schmidt) et ad portum Dicksoni (Kjellman). 295. -S. bronehialis L. Tedeb. Ross. 2 p. 207. Schmidt Jen. n:o 95. Silv. 61 leucas infra Jeniseisk (Br). Antsiferova, Uskimys (Arn., Br.), Mjelnitsa (Br., Sahlb.). 40 leucas a Nischnje Tunguska meridiem versus (Sahlb.). Suba. 25 leucas supra Troitskij monastir ad Nischnje Tunguska (Br.). Aret. Dudino (Arn., Br.), Tolstoi nos (Br). In Tundra passim atque interdum frequenter usque ad ostium flum. Patakni (Schmidt). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). Ad Mesenkin (Lm.). — In meridionali parte in rupibus granitoideis et schistosis, in boreali supra terminum silvaticum in superioribus partibus Tundre extra regionem tempore vernali inundatam. In Tundra medio mense Julio floret. ; S. bronehialis ad Jeniseam variat: a) f. typica, foliis patentibus, ciliis confertioribus dimidia foliorum latitudine lon- gloribus. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 1135 b) foliis confertissimis arcte imbricatis, ciliis dimidia foliorum latitudine brevioribus =S. spimwlosa Adams. c) foliis confertis imbricatis, ciliis fere nullis, sepissime deficientibus. Rarius ut ad Dudino (Sahlb.). 296. S. Hirculus L. Ledeb. Ross. 2 p. 210. Schmidt Jen. n:o 96. Arct. Passim per totum territorium, ut in Gydatundra, ad Korepovskoje, Patakui et Krestovskoje (Schmidt). Ad flum. Guba-urek (Schmidt). Ad portum Dicksoni (Kjellm.), Schaitanskoj. et Mesenkin (Lm.). Ad portum Goltschicha (Schwaneb.). 297. S. stellaris L. Ledeb. Ross. 2 p. 211. Schmidt Jen. n:o 97. var. comosa (Poir). Ledeb. 1. c. S. stellaris var. foliosa Turez. Arct. Dudino (Arn., Sahlb.). Tolstoi nos (Arn.). In Gydatundra (Schmidt). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). Ad Mesenkin (Lm.). Goltsehicha (Schwaneb.). 298. S. mivalis L. Ledeb. Ross. 2 p. 214. Schmidt Jen. n:o 98. Suba. Ad rupes calcareas prope ostium flum. Nischnje Tunguska (Arn.). Kantaika (Sahlb.). Aret. Dudino, Tolstoi nos (Br.). In Tundra passim ut Swerewo et Priluschnoje (Schmidt). In montibus Norilensibus (Schmidt). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). var. tenwis Wahlenb. F1. Lapp. Året. Dudino (Sahlb.). 299. S. Ieraciifolia Waldst. & Kit. Ledeb. Ross. 2 p. 215. Schmidt Jen. n:o 99. Arcet. Dudino (Arn., Schmidt, Sahlb.). Saostrovskoje, Tolstoi nos (Br.). In tundra passim (Schmidt). Nikandrovskij ostrov et Briochovskij ostrov (Schmidt, Arn., Br.). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). Ad Jefremow Kamen et Schaitanskoj (Lm.). — In tundra herba minor, in insulis major sepe pedalis. S. crassifolia L. Ledeb. Ross. 2 p. 215. Ad flum. Jenisei (Pall. ex Ledeb.). 300. S. punctata LL. Ledeb. Ross. 2 p. 215. &S. estivalis Fisch. Schmidt Jen. n:o 100. Ad Jenisei flum. (J. G. Gmel. ex Ledeb.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. 61 leucas infra Jeniseisk (Br.), Antsiferova (Arn.), Nikulina (Br.), Stolba (Br.), Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tschulkova, prope Suhaja Tunguska, Mjelnitsa (Br.). Suba. 25 leucas supra Troitskij ad Nischnje Tunguska (Br.), Turuchansk, Kureika, Igarskoje, Gorolevo, Plachino, Patapovskoje, Verschininskoje. AÅrct. Dudino (Sahlb.), 12 leucas supra Dudino (Br.), Tolstoi nos (Arn., Br.), Nikandrovskij ostrov (Arn.), Briochovskij ostrov; frequenter in Jurakentundra (Schmidt), Patakui (Schmidt). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). Ad Mesenkin, Jefremow Kamen et Schaitanskoj (Lm.). — Locis humidis plerumque intra regionem tempore vernali inundatam, rarius extra cam, quo magis septentrionem versus, eo frequentior. Formam pulcherrimam jloribus plenis in Nikandrovskij ostrov Arnell legit. 301. S. cernua EL. Tedeb. Ross. 2 p. 219. Schmidt Jen. n:o 101. Silv. Mjelnitsa ad rupes calcareas (Arn.). Suba. 25 leucas supra Troitskij ad Nischnje Tunguska (Arn., Br.), Igarskoje (Br.), Plachino (Arn.), Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje, Verschininskoje. Arct. Dudino (Br.). 12 leucas supra Dudino (Br:), Tolstoi nos. Multis locis in Tundra usque ad ostium Jenisex (Schmidt). Nikandrovskij ostrov, Briochovskij 116 N. J, SOHEUTZ, PLANTIE VASCULARES JENISKENSES,. ostrov. Ad portwm Dicksoni (Kjellm). Ad Meseokin (lan), Ad portum Goltsehieha (Sehwaneb,), 302. S. sibirica LL. Ledeb. Ross. 2 p. 219. Mont, Krasnojarsk in rupibus granitoideis (Arn). 303. -S. rivularis £. Ledeb, Ross. 2 p. 221. Aret. Tolstoi nos (Arn, Br). Ad Jefremow Kamen (Lan). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). — Ad Tolstoi nos lecta in convallibus, ubi nives diu permanserunt. 304. -S. cmspitosa LL. Ledeb. Ross, 2 p. 224. Schmidt Jen, n:o 102. SS. decipiens Ehrh. f. cwspitosa (L.) Engler Saxifr. p. 109, Kjellman Vega-exped. vet. resultat I p. 264. Aret. Gyda-tundra ad Sopotschnaja Korga, Prilusehnoje (Schmidt). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). 305. Chrysosplenium alternifoliwm LL. Ledeb. Ross, 2 p. 227. Schmidt Jen. n:o 103. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn). Silv. Jeniseisk (Marks, Arn), Antsiferova, Gorinskoj volok, Nikulina, Asinovo, Lebjedevo, Tschulkova, Alinskoje, Fatja- nova, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Selivaninn, Turuchansk, Karasina (Arn), Igarskoje, Plachino, 9 leucas supra Plachino (Br), Patapov- skoje, Verschininskoje. Aret. Dudino, 15 leucas supra Dudino (Br.), Tolstoi nos (Schmidt), Briochovskij ostrov (Schmidt), Nikandrovskij ostrov (Br). Satis frequens in Tundra, ut Sselakino, prope ostium Guba-urek fluminis (Schmidt). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). 306. Mitella nuda L. Ledeb. Ross. 2 p. 228. Silv. Antsiferova (Arn), Gorinskoj volok, Stolba (Arn., Br), Asinovo, prope ostimmn Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Mirna (Br), Novo Sjolovskoje (Arn.), Tschulkova. — In silvis umbrosis, locis humidis muscosis. Umbelliferwm. 307. Cicuta virosa L. Ledeb. Ross. 2 p. 241. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniscisk (Marks, Arn.), Kolmo- gorova, Nikulina, Lebjedevo, Tschulkova, Verknje Ihnbatsch, Fatjanova. Suba. Kureika, Karasino. Aret. Briochovskij ostrov (Lm.). — Habitat swpius ad lacus minores. 308. Carum Carvi LL. Tedeb. Ross. 2 p. 248. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Vorogova (Arn.), Asinovo, Stolba. 309. Pimpinella Saxifragya L. Ledeb. Ross. 2 p. 255. Silv. Jeniseisk (Marks), Kolmogorova (Br.), Jarzova Selo (Lwm.), Nasimova, Voro- gova (Arn.), Antsiferova. 310. Sivun cicutefoliwm J. F. Gmel. Ledeb. Ross. 2 p. 260. Falcaria davurica DC. Prodr. 4 p. 110. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). — Folia umbellat»x cujusdam a Lund- ström lecta ad Verschininskoje '/, 1875 ad hanc speciem pertinere crediderim. 311. Bupleurum multinerve DC. Ledeb. Ross. 2 p. 264. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). B. exaltatum M. a Bieb. Ledeb. Ross. 2 p. 266. Ad Jenisei flum. (J. G. Gmel., Pall. ex Ledeb.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. Wi 312. B. falcatum L. Pp scorzonereefoliwum (Willd.). Ledeb. Ross. 2 p. 266. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 313. Libanotis condensata Fisch. Tedeb. Ross. 2 p. 280. Schmidt Jen. n:o 104. L. vulgaris y condensata DC. Prodr. (excl. syn. Spreng.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Mjelnitsa nondum florens (Arn.). Arct. In ripa Dudinka flum. ad viam in montes Norilenses ducentem (Schmidt). 314. L. (Phlojodicarpus) villosa Turcz. F1. baic. dahur. 1 p. 485. Schmidt Jen. n:o 105. Ledeb. Ross. 2 p. 331. Året. Ad rupes in montibus Norilensibus (Schmidt). 315. Cenoloplhium Fischeri Koch. Tedeb. Ross. 2 p. 282. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). 316. Comoselinum Fischeri Wimm. & Grab. Eedeb. Ross. 2 p. 290. Schmidt Jen. n:o 107. Coniosel. tataricum Fischer. Silv. Vorogova (Arn.), Novo BSjolovskoje (Br.), Fatjanova (Br.). Suba. Troitskij monastir (Br.), Kureika (Arn., Br.), Plachino (Br.), Polovinka (Arn., Br.), Patapovskoje, Lusino (Schmidt). Arct. In ripa fluminis a Dudino ad Tolstoi nos satis frequens (Schmidt, Arn., Br.), Nikandrovskij ostrov (Arn., Br.), Briochovskij ostrov (Br.). Ad Ochotskoje (Schmidt). 317. Gomphopetalwm albiftorum Twrco. Ledeb. Ross. 2 p. 294. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 318. Angelica silvestris L. Ledeb. Ross. 2 p. 296. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Arn.), Antsiferova, Gorinskoj volok, Nikulina, Vorogova, Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska, Tschulkova. 319. Årchangelica decurrens Ledeb. Ross. 2 p. 297. Schmidt Jen. n:o 108. Ledeb. Ic. plant. fl. Ross. t. 166. Mont. Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), Gorimskoj volok, Antsiferova, Nikulina, Vorogova, ad Podkamina Tunguska, Tschulkova, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa. Suba. prope ostium Nischnje Tunguska, Turuchansk, Angustika, Kureika, Igar- skoje, Plachino (Schmidt, Arn., Br.), Kantaika, Patapovskoje, Verschininskoje (Lin.). ÄArct. Dudino (Schmidt), Tolstoi nos, Nikandrovskij ostrov, Briochovskij ostrov, ad Ochotskoje (Schmidt), in dextra ripa flum. Voltschija (Schmidt). Folia pinnati-vel bipinnatisecta, superiora pinnatipartita vel pinnatifida; laciniae oblong&e vel ovato-oblonge acuminatr, longe decurrentes; terminalis triloba. Involu- cella puberula (in Ang. silvestri glaberrima). 320. Peucedanum vaginatum Ledeb. Ross. 3 p. 312. Ledeb. Icon. plant. d. Ross. t. 308. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 321. P. salinwm Pall. Eedeb. Ross. 2 p. 313. Gammel. FI Sibir. t. 41. Ad Jeniseam flum. (Pall. ex Eedeb.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Mjelnitsa. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Patapovskoje. Arct. Dudino, Tolstoi nos (Arn., Br., Sahlb.). | LINS N. J, SCHEUTZ, PLANTAE VASCULAKHES JENISEENSKES. Glabrwm,. Caulis simplex striatus gracilis, Vaginw ventricoso-mopliatw, Involuerwm subnullwm, Umbellw radii undique asperi. Involucelli foliola wmbella breviora, — Habitu simile Conioselino ecnophaloidi Turez., sed foliis aliisque notis diversum, 322. OP. haicalemse Koch, Tedeb. Ross. 2 p. 313. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez, ex Ledeb.). 323. Pastinaca sativa LL. Tedeb. Ross. 2 p. 317. Silv. Antsiferova et Asinovo (Arnell). Spec. ibi lecta non vidi. 324. Heraclewm barbatum Ledeb. Ross. 2 p. 322. Ledeb, Icon. pl. tl; Ross. t. 308: MMont. Prope Krasnojarsk (Turez, ex Ledeb.). Folia supra ad venas piloso-senbra ceterwn glabriuscula, subtus cano-pubescentin, pinnatisecta, segmentis 5, omnibus sinuato-pinnatipartitis. Caulis petiolique setoso-hispidi. Fructus elliptico-subobovati, subemarginati. 325. H. dissectum Ledeb. Ross. 2 p. 323. Ledeb, Icon. pl fl. Ross. t. 304. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniscisk (Marks), Antsiferova, (Gorinskoj volok, Nikulina, Vorogova, Asinovo, ad Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Novo Sjolovskoje, Tschulkova, Alinskoje, prope Suhaja Tunguska. Suba. Prope ostiwm Nischnje Tunguska, Turuchansk, Igarskoje, Kureika, Karasina (Br), Gorolevo, Plachino, Patapov- skoje (Lm.), Verschininskoje (Lm.). Aret. Dudino (Arn) Tolstoi nos. Folia supra parce piloso-hispidula, subtus pubescentia, trisecta, segmentis lateralibus pinnatipartitis, terminali pahnatipartito. Caulis apicem versus villosus ceterum cum petiolis hispidus. Fruetus orbiculato-elliptiei, subretusi. 326. Pachypleuwrwm alpinum Ledeb. Ross. 2 p. 331. Ledeb. Icon. pl. fl. Ross. t. 344. Schmidt Jen. n:o 106. Aret. Jurakentundra passim, ad flumen "Tschaikina et in montibus Norilensibus (Sehmidt). Caulis teres kevis. Folia tripinnatisecta, segmentis remotiusculis cuncatis pinnati- fidis, lacinulis lanceolatis acutis. Involuera membranacea subincisa. Fructus jugis elevatis, crassis, corticosis instructi. » 327. Anthriseus silvestris Hoffm. Ledeb. Ross. 2 p. 346. Silv. Jeniseisk (Arn.), Antsiferova, Nasimova, Vorogova, prope ostium Podkamina Tunguska, ”Tschulkova (Br.), Fatjanova, Mjelnitsa. Suba. Prope Nischnje Tunguska, Turu- chansk, Igarskoje, Karasina, Plachino, Kantaika, Patapovskoje. Aret. Dudino (Arn.), Tolstoi nos. — Herba ad Jeniseam interdum 8—9 pedes alta. ” 328. 4. nemorosa Spreng. Ledeb. Ross. 2 p. 347. Schmidt Jen. n:o 110. Silv. Jeniseisk (Marks, Arn.). Suba. Lusino (Schmidt). Prope Kantaika spec. fructi- fera Lundström "/, 1875 legit. 329. Pleurospernuwm uralense Hoffm. Ledeb. Ross. 2 p. 361. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex. Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), 61 leucas infra Jeniseisk (Br.), Antsiferova, Gorinskoj volok, Stolba, Vorogova, prope Podkamina Tunguska et 6 milliaria ab ostio ejus fluminis meridiem versus (Lm.), Novo Sjolovskoje, Tschulkova, Mjelnitsa (Arn.). Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska (Arn.), Turuchansk, Kureika, Gorolevo, Igarskoje, Plachino (Br.), Patapovskoje (Br.), Verschininskoje. Arct. Dudino (Arn.). — Habitat in pratis precipue ls, que vernali tempore sunt inundata. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 119 Herba glabra, maxima. Folia pinnatisecta segmentis pinnatifidis incisis. Involuerum utrumque polyphyllum foliaceum. Differt a P. austriaco radiis umbelle evidenter velutino- puberulis, foliorum colore magis glauco, petalis magis obtusis et planis jugisque acutissimis. 330. Umbellifera quedam florens. Silv. Uskimys (Arn., Br.), Lebjedevo (Arn.), Tschulkova (Br.). Glabra. Caulis striatus subsimplex. Folia bipinnato-partita, laciniis obovatis serratis. Involucrum et involucellum nullum. Germen glabrum. utpote florens nec fructifera. 391. Umbellifera quzedam forens. Silv. Vorogova (Br.). Robusta bipedalis. Caulis rigidus ramosns. Folia caulina bipinnato-partita laciniis lanceolatis integerrimis. -Involuerum nullum; foliola involuceelli sublinearia. Germen hirsutum. Mihi non ecerte determinanda, 332. Umbellifera gquedam florens. Silv. Jeniseisk (Marks). Glabra. Caulis ramosissimus. Folia radicalia tripinnato-partita laciniis ovatis serra- tis; folia caulina minus composita lacinis lanceolatis. Involuerum nullum. Involucellum reflexum. Germen glabrum lanceolatum. 353. Umbellifera gquaedam florens. Silv. Jeniseisk (Marks). Glabra gracilis. Folia bipinnato-partita, lacimiis lanceolatis serratis. Involucrum nullum. Involucellum umbellula brevius. Germen glabrum lanceolatum. — Ut tres prio- res, tantum florens lecta, itaque difficulter determinanda. Folia duarum Umbelliferarum preterea adsunt, quarum alteram Arnell legit in territ. Silv. prope ostium Podkamina Tunguska ”/, 1876, alteram Arnell legit in territ. Silv. ad Jeniseisk ”'/, 1876. i Cornez?e. 334. Cornus alba L. Ledeb. Ross. 2 p. 379. &C. sibirica Loddig. Kriloff Flora Perm. p. 114. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Br.), Jesaulskij bereg, Podjemnoje Selo. Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Gorinskoj volok, Kolmogorova, Vorogova (Lm.). Inter Vorogova et Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska. Caprifoliace2e. 335. Adoxa Moschatellina £. Tedeb. Ross. 2 p. 382. Schmidt Jen. n:o 111. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.), Schumika, Saliev. Silv. Jeniseisk (Marks, Arn., Br.), Antsiferova, Stolba, Asinovo (Arn.), prope Podkamina Tunguska, Tschul- kova. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Plachino (Arn.). Aret. Dudino (Br.), Sa- ostrovskoje, Tolstoi nos (Schmidt), in ripa Jenisex ad Jakovleva Kossa (Schmidt). 336. Sambucus racemosa L. Tedeb. Ross. 2 p. 383. 120 N. J, SCHEUTZ, PLANTAE VASCULARERS JENISEENSER Mont. Prope Krasnojarsk (Turez, ex Ledeb,). In monte Takmahak prope Krasnojarsk (Br), Jesaulskij bereg. Silv. Jeniseisk (Arn., Br), 61 leucas infra Jeniseisk (Br.), Ant- siferova, Nasimova, Gorinskoj volok, Kolmogorova, Nikulina, Stolba, Vorogova, 6 mill, a Podkamina Tunguska meridiem versus (Lm), prope ostium Podkamina Tunguska (Br., Sahlb.), Lebjedevo, Tschulkova, Alinskoje. Suha. Prope ostinm Nischnje Tunguska. 337. Viburnum Opulus 1. Ledeb, Ross, 2 p. 384. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb). Silv. Jeniseisk (Arn, Br), Gorin- skoj volok. 338. Lonicera coerulea LC. Vedeb, Ross. 2 p. 390. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), Nikulina (Arn), Stolba (Br), Asinovo, ad ripam dextram flum. Podkamina Tunguska (Br), Lebje- devo, Tsehulkova, Verknje Imbatsch (Br), Fatjanova, Novo Sjolovskoje, Mjelnitsa. Suba, Prope ostium Nischnje Tunguska, Selivanina, Verschininskoje (Arn.). 339. Linnéa borealis L. Ledeb. Ross. 2 p. 392. Schmidt Jen. n:o 112. Ad dJenisei flum. (Messerschm. ex Ledeb.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.), Jesaulskij bereg (Arn). — Silv. Jenisecisk, Antsiferova, Gorinskoj volok, Kolmo- gorova, Nikulina et Stolba, prope Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Novo Sjolovskoje, Tsehulkova (Br), Verknje Imbatsch, Mjelnitsa. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Turuchansk, Kureika, Gorolevo, Igarskoje, Plachino, Kantaika, Patapovskoje, Verschinin- skoje. Aret. Dudino in Salicetis (Arn., Br), Tolstoi nos (Arn.), in montibus Norilensibus in Laricetis (Schmidt). Rubiaceme. 340. (raliwm uliginosum LC. Tedeb. Ross. 2 p. 408. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.), Jesaulskij bereg (Arn.) Saliev. = Silv. Jeniseisk (Marks), Gorinskoj volok, Stolba, Vorogova, Alinskoje, prope Podkamina Tungu- ska, Lebjedevo, Tschulkova, Fatjanova, Verknje Imbatsch, Novo Sjolovskoje, Mjelnitsa. Suhba. Prope ostinm Nischnje Tunguska, Turuchansk, Karasina, Igarskoje, Plachino, Polo- vinka, Patapovskoje (Br.), Verschininskoje. Aret. in Salicetis ad Dudino (Arn.), Tolstoi nos, Nikandrovskij ostrov. 341. G. palustre L. Tedeb. Ross. 2 p. 408. Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Nasimova, Kolmogorova, Nikulina, prope ostinm Podkamina Tunguska, 6 mill. a Podkamina Tunguska meridiem versus (Lm.), Lebjedevo, Tsehulkova, Mjelnitsa. — Suba. prope ostium Nischnje Tunguska, Plachino. Aret. Nikan- drovskij ostrov. 342. G. davuriecum Turez. TEedeb. Ross. 2 p. 409. Schmidt Jen. n:o 113. G. asprellum Michx DC. Prodr. 4 p. 598 secundum Trautv. Plant. Sibir. bor. Cfr Trautv. Inerem. flor& Rossice. Aret. Inter Alnastrum in insulis ad Ochotskoje: ad Kasanzovo (Schmidt). 343. G. trifidum L. Tedeb. Ross. 2 p. 409. Suba. Turuchansk (Arn.), Kureika, Igarskoje, Plachino. 344. G. boreale L. Ledeb. Ross. 2 p. 412. Schmidt Jen. n:o 115. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 121 Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.), Saliev. Silv. Jeniseisk (Marks), Antsi- ferova, Gorinskoj volok, Nikulina et Stolba, Vorogova, Asinovo, prope Podkamina Tungu- ska, Lebjedevo, Tschulkova, Verknje Imbatsch, Novo Sjolovskoje, Mjelnitsa. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Selivaninskoj (Lm.), Turuchansk, Kureika, Karasina, Igarskoje, Plachino, Polovinka (Br.), Patapovskoje, Verschininskoje. Aret. Dudino (forma major robusta) (Lm., Arn., Br.), Tolstoi nos (Schmidt), Nikandrovskij ostrov. In montibus Norilensibus (Schmidt). 345. G. verum L. Ledeb. Ross. 2 p. 414. Schmidt Jen. n:o 114. Variat &« lejocarpum presertim in australi parte et f lasiocarpum sepius in bo- reali parte. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.), Jesaulskij bereg. Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Nikulina et Stolba, Vorogova, Jarzowa Selo (Lm.), Asinovo, Uski- mys, Mjelnitsa. Arct. Tolstoi nos (Schmidt, Arn., Br.). Ad Swerewo (Schmidt). Ad flum. Dolganka (Schmidt). Ad Jefremow Kamen et Schaitanskoj (Lm.). Formam foliis lineari-sublanceolatis, cyma satis contracta, floribus fere ochroleucis, fructibus villosis ad flumen Mesenkin Lundström legit. Valerianeze. 346. Patrimia sibirica Juss. Ledeb. Ross. 2 p. 426. Mont. Krasnojarsk in montibus calcareis (Turez. ex Ledeb., Arn., Br.). Suba. 25 leucas supra Troitskij monastir ad Nischnje Tunguska (Arn., Br.). 347. P. rupestris Juss. Ledeb. Ross. 2 p. 427. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Inter Krasnojarsk et Sajansk (Pall. ex Ledeb). 348. Valeriana capitata Pall. Tedeb. Ross. 2 p. 435. Schmidt Jen. n:o 116. Suba. Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje locis uliginosis precipue inter Salices et Alnastrum (Arn., Br.), Verschininskoje (Br.), inter Verschininskoje et Dudino. Arct. Dudino, Tolstoi nos. Satis frequens in Tundra atque in insulis prope ostium Jeniseze, ut in Nikandrovskij ostrov, Briochovskij ostrov (Schmidt, Arn. et Br.). Ad Krestovskoje (Schmidt), Jefremow Kamen (Lm.). Goltschicha et Malobrechovski ostrov (Schwaneb.), medio mense Julio foret. 349. V. officinalis L. Tedeb. Ross. 2 p. 438. Schmidt Jen. n:o 117. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.), Schumika (Arn.). Silv. Jeniseisk (Br.), Antsiferova, Nikulina et Stolba, Asinovo, Uskimys, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Mirna, Tschulkova, Alinskoje, Novo Sjolovskoje. Suba. Prope ostium flum. Nischnje Tunguska, Kureika, Plachino, 9 leucas supra Plachino (Br.), Patapovskoje, Ver- schininskoje (Lm.). Aret. Dudino (Schmidt), ad ripam Jenisezx prope Tolstoi nos meridiem versus haud infrequens (Schmidt). Ad Vorogova in territ. Silv. Brenner legit formam foliis caulinis alternis, qua forma a Ledebour appellatur var. alternifolia. + sambucifolia Mik. Silv. Ad Mjelnitsa (Arn.). K, Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 22. N:o 10; 16 122 N. J., SCHEUTZ, PLANTIE VARCULARES JENISEENSES. Dipsacem. 350, Scabiosa PFischeri DC. Uedeb, Ross. 2 p. 456, Å Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Compositm. 3501. Nardosmia Gmelini DC. Tedeb. Ross. 2 p. 466. Schmidt Jen. 118. Aret. In Tundra frequenter vulgo in elatioribus partibus. Dudino (Schmidt, Arn, Br), Tolstoi nos (Arn, Br), Glubokaja et in montibus Norilensibus (Schmidt). 352. N. Sahlberqii nova sp. Rhizomate longe repente, radicibus filiformibus longissimis, fere pedalibus; foliis subeowtaneis triangulari-subeordatis, subsinuato-dentatis, supra glabris, subtus albo-tomen- tosis; involueri squamis oblongo-linearibus apice rotundatis disewm mequantibus; floribus suberadiatis: seapo monocephalo, florifero fere spithamiero, subarachnoideo, squamis scapi plerumque 5, subtus subarachnoideis, supra glabriusculis. Aret. Ad flumen Dudinka ”'/; 1876. Sahlberg legit. Medium fere tenet inter Nardosmiam glacialem et Gmelini, illius similis quoad for- mam foliorum, sed differt foliis subsinuato-dentatis, subtus albo-tomentosis nec argute erenato-dentatis, utrinque glabris. Ab hace (N. Gmelini) multo magis distat forma folio- rum aliisque notis. — N. Sahlbergii fortasse quispiam habeat pro forma monocephala N. frigidie, cujus speciei multis in rebus similis est, sed me judice reetius pro specie ab ea distineta afferenda sit, quum ab illa appareat diversa. 353. N. levigata DC. Tedeb. Ross. 2 p. 467. Ledeb. Ice. plant. fl. Ross. t. 341. Mont. Krasnojarsk in Takmahak (Arn., Br.), Schumika. Silv. Stolba (Arn.), Voro- gova (Br), Tschornaja ostrov ad septentrionem partem (Sahlb.). Suba. Kureika. Alibi ad Jeniseam (Lm.). — In ripis Jenisex et rivulorum. Folia majora, glaberrima, latiora quam longiora, reniformia, repando-dentata, juxta basin cuneatam et integerrimam late excisa. 354. N. frigida Hook. Tedeb. Ross. 2 p. 467. Schmidt Jen. 119. Silv. Jeniseisk, forma foliis a communi aliquantum diserepans (Marks), Asinovo in paludosis (Arn), Mirna (Br), Verknje Imbatsch, prope flumen Suhaja Tunguska, Mjelnitsa (Br). Suba. Turuchansk, Kureika, Igarskoje, Plachino (Br.), Polovinka, Patapovskoje (Br), Lusino (Schmidt), Verschininskoje. Aret. Per totum territ. frequens, ut Dudino (Schmidt, Sahlberg), Tolstoi nos, in insulis prope ostium v. ce. Briochovskij ostrov et Nikandrovskij ostrov (Schmidt, Arn.), in insulis ad Ochotskoje (Schmidt). Ad Mesenkin (Lm.), Malo- brechovskij ostrov (Schwaneb.). 355. Petasites albus Geertn. Tedeb. Ross. 2 p. 469. Mont. Inter Mangasea et Krasnojarsk (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 356. Tussilago Farfara L. Tedeb. Ross. 2 p. 470. Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), Stolba, Vorogova, ad Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tschulkova, Verknje Imbatsch (Br.), Alinskoje (Br.), Novo Sjolovskoje (Arn.). Prope Suhaja Tunguska. Suba. Selivanina (Br.) Aa KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o IO. 128 357. Åster alpinus L. Ledeb. Ross. 2 p. 472. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Arn.) Åster Amellus Pall. indicatur lecta in tractu inter flum. Jenisei et lacum Baikal; certe non est Aster Amellus L., in tota Sibiria deficiens. Cfr Trautv. Incerem. £f. Ross. 308. ÅA. sibiricus L. Ledeb. Ross. 2 p. 475. A. Richardsonii Spreng. Ledeb. Ross. 2 p. 475. Schmidt Jen. n:o 120. A. sibiricus f. Richardsonii (Spreng.). Kjellm. Berimgs- sundets Fanerog. Silv. Vorogova (Lm.), Uskimys (Arn.), Verknje Imbatsch (Arn.), Novo Saljeskaja. Suba. prope ostium Nischnje Tunguska, Selivaninskoj (Lm.), Gorolevo (Arn., Br.), Plachino (Schmidt), Patapovskoje, Verschininskoje (Lm.). ”Arct. Dudino, Saostrovskoje (Arn.). Specimina sub hoc nomine allata ommino conveniunt cum speciminibus in Lapponia rossica lectis, que in Scandinavia vulgo referuntur ad A. sibiricum L. atque conveniunt cum descriptione A. sibirici ab BE. Fries in Sum. Veg. Scand. p. 183 data. Specimina tamen in Lapponia rossica lecta ad A. ircutianum DC. referuntur a Ledebour in Flora Rossica, fortasse quia F. Nylander in Spicil. pl. fennic. hec primo habuit pro A. ircutiano, quamvis idem Nylander postea Cel. E. Fries per literas certiorem fecerit (Cfr Fr. Sum. Veg. Scand.), suum esse verum A. sibiricum sec. Mus. Petrop. nec A. ircutianum. — Specimina ad Plachino in territorio Jeniseensi lecta Schmidt in Florula Jeniseensi arctica retulit ad -A. Richardsonii, quem A. sibirico supra adjunxi. — Quantum A. tataricus distet ab ÅA. sibirico, vix scio nec si scirem, dicere ausim. Ledebour in sua laudata Flora Rossica ÅA. ircutianum duxit ad A. tataricum, qui a Cel. Neesio cum A. sibirico jungitur. Quum igitur he plante multis dubiis premantur, haud scio an rectius sit has omnes conjungere sub A. sibirico, quamvis in hoc opusculo receperim formam quandam Asteris sub mnomine ÅA. tatarici; que forma diversa mihi videtur. Quam formam Trautvetter in recentioribus scriptis de flora Sibirix borealis habeat pro A. sibirico, parum liquet; quod si ex synonymis conjicere licet, suspicor, eum A. Richardsonii, quem Kjellman affert ut formam A. sibirici, sub hoc nomine intellexisse. 339. ÅA. tataricus L. fil. Ledeb. Ross. 2 p. 475. A. ircutianus DC. Prodr. et A. tatarieus DC. Prodr. V p.- 230. Ad Jenisei flum. (J. G. Gmel. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks). Hujus planta brevem deseriptionem addo, factam ad spec., que Marks legit. Caulis subpedalis, rigidus, hispidus, apice ramoso-corymbosus, ramis ramulisque unifloris, aphyllis vel paucifoliis. Folia supra scabra, subtus pilosa, caulina lanceolata, grosse remote serrata, basin versus attenuata atque integerrima, subsessessilia, summa integerrima parvaque. In- volueri squamea lanceolato-lineares acuminate, hirsute, apice et margine purpurascentes, disco fere duplo breviores. Pappus fuscescens. 360. Galatella davurica DC. Ledeb. Ross. 2 p. 480. Schmidt Jen. n:o 121. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Vorogova (Br.). Suba. prope ostium flum. Nischnje Tunguska (Arn.), Polovinka (Br.), Plachino (Schmidt, Br.). Året. Dudino (Br.). 361. Callimeris altaica Nees. Ledeb. Ross. 2 p. 482. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 124 N. J, SCHEUTZ, PLANTA VASCULARES JENISKENSES. 362. OC. ennis Ledeb, Ross. 2 p. 483, non Nees ex Trautv. Iner, fl; Ross, Aster angustissimus Tausch ex Trautv. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez, ex Ledeb.), 363. Erigeron elongatus Ledeb. Ross, 2 p. 487. Sehmidt Jen. n:o 123. E, politus Fries Sum, Veg. Scand, p. 184, Silv. Jeniseisk (Marks), Novo Sjolovskoje (Br), Verknje hubatsech (Br), Fatjanova (Arn), Mjelnitsa ad rupes caleareas (Arn, Br). Suba, Anvgustika (Br), Kureika, Lusino meridiom versus (Schmidt), Verschininskoje (Br). Aret. inter frutices in ripa Jenisem supra Dudino et Tolstoi nos (Schmidt, Arn., Br). 364. B. acris LL. Ledeb, Ross, 2 p. 488. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Kolmogorova, Lebjedevo, Tschul- kova (Br), Fatjanova (Br). Suba. Turuehansk, Kureika, Patapovskoje, Polovinka. Aret, Dudino (Arn., Br). Ad Mesenkin (Lu). Planta admodum varia. Specimina plus minusve typiea adsunt in collectionibus ad Jeniseum factis. 365. BP. uniflorus LL. Ledeb. Ross. 2 p. 490. Schmidt Jen. n:o 122. Suba. Kantaika (Sahlb). Aret. Dudino et Tolstoi nos (Schmidt, Arn., Br.). In Jurakentundra (Sehmidt). Glubokaja et ad ostium Patakui (Schmidt). Ad Mesenkin (Lm.). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). . Ad Jeniseam variat caule interdum 2—3 cephalo, quam formamn ne confundas cum E, alpino, — Botaniei nonnulli contendunt, nullos eharacteres constantes esse inter E. uni- florum et alpinum, quos in terris areticis ut in Groenlandia confluere sibi persuaserunt. Notis tamen a Wahlenbergio, Friesio aliisque datis ha dum species certo distinguuntur. 366. Solidago Virgaurea L. Ledeb. Ross. 2 p. 493. Schmidt Jen. n:o 124. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), Kolmogo- rova, Nikulina, Vorogova, Uskimys, Fatjanova, Mjelnitsa. Suba. 25 leucas supra Troitskij . ad Nischnje Tunguska (Br.), Turuchansk, Kantaika, Polovinka. Aret. Dudino (Br.), Tol- stoi nos. In montibus Norilensibus in laricetis (Schmidt). PB alpestris Ledeb. 1. ce In territ. Suba. ut ad Patapovskoje. — Hc forma est alia atque forma aretica Hartm. (f. lapponica Wahlenb.) in alpinis Scandinavize lecta. In Sibiria Solidago in regione arctica non occurrit nisi ad Jeniseam atque teste Kjellman ad fretum Beringii. 367. JInula salicina L. Ledeb. Ross. 2 p. 504. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), Vorogova (Br.). 368. I. Britanica L. Ledeb. Ross. 2 p. 506. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), Verknje Imbatsch (Arn.), Fatjanova (Arn., Br.), Nischnij Imbatsch (Lm), Novo Saljeskaja (Br.). Suba. prope Lusino 68” 30' lat. bor. (Lm). Ad Jeniseam haud paulum variat, plus minusve villosa. Caulis interdum monoce- phalus. — Ad Jeniseisk Marks legit var. glabriusculam Ledeb. 1. c. foliis glabriusculis insignem. 369. Bidens tripartita CL. Ledeb. Ross. 2 p. 516. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o l0. 123 Silv. Jeniseisk (Marks), Gorinskoj volok (Arn.), Verknje Imbatsch (Br.), Vorogova, prope Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Surgutskoj (Lm). Suba. Selivaninskoj (Lm). 370. Anthemis tinctoria L. Ledeb. Ross. 2 p. 524. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 371. Piarmica wumpatiens DC. Ledeb. Ross. 2 p. 527. Schmidt Jen. n:o 126. Achillea impatiens L. Ledeb. FI. altaica. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Arn.). Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), Antsiferova, Gorinskoj volok, Kolmogorova, Nikulina et Stolba, Vorogova, Asinovo, prope Podkamina Tunguska (Br.), Fatjanova (Br.), Novo Saljeskaja (Br.), Mjelnitsa (Arn.). Suba. Turuchansk (Arn., Br.), Kureika, Igarskoje, Polovinka, Plachino, Kantaika (Sahlb.), contra Kantaika (Lm), Patapovskoje (Br.), Verschininskoje. Arct. Dudino (Schmidt, Br., Lm). Tolstoi nos (Schmidt, Br.). In montibus Norilensibus (Schmidt). — In pratis et collibus intra regionem tempore vernali inundatam atque extra eam. 372. oP. cartilaginea Ledeb. Ross. 2 p. 530. Schmidt Jen. n:o 123. Achillea carti- laginea Ledeb. Ind. h. dorpat. i Silv. Gorinskoj volok, Vorogova (Arn.), Novo Saljeskaja et prope Suhaja Tunguska (Br.), Fatjanova. Suba. Selivanina, Turuchansk (Br.), Karasina (Br.), Gorolevo (Br.), Igarskoje, Plachino (Schmidt), Polovinka (Br.), Patapovskoje. Arct. Dudino (Lm, Br.). — In ripis et preruptis ad flumina locis. 3173. AÅchillea Millefolium L. Ledeb. Ross. 2 p. 531. Mont. Saliev. -Silv. Jeniseisk, Antsiferova, Kolmogorova, Nasimova, Nikulina et Stolba, Vorogova, Asinovo, prope Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tschulkova, Verknje Imbatsch, Alinskoje, Fatjanova forma paulum recedens (Br.), prope Suhaja Tunguska, Mjel- nitsa. Suba. ”Troitskij monastir (Br.), Turuchansk (Br.), Igarskoje, Gorolevo, Kantaika (Lm., Sahlb.), Patapovskoje. Arct. ”Tolstoi nos (Arn., Br.). Pp setacea (Waldst. & Kit.). Ledeb. 1. ce. Achillea setacea Waldst. et Kit. Schmidt Jen. n:o 127. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Aret. Haud procul a Sseläkino (Schmidt). 374. Leucanthemum sibiricum DC. Ledeb. Ross. 2 p. 541. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). var. peleiolepis Trautv. Schmidt Jen. n:o 133. Året. in montibus Norilensibus (Schmidt). 315. LI. ircuttanum DC. Ledeb. Ross. 2 p. 543. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Nikulina (Br.). Fortasse etiam aliis locis ad Jeniseam, quum Arnell indicet, L. vulgare pluribus locis erescere ad Jeniseam. 376. Matricaria Chamomilla L. Tedeb. Ross. 2 p. 545. Silv. Jeniseisk (Marks). 3. M. modora L. Ledeb.: Ross: 2 p. 340. Suba. Kantaika, Verschininskoje. Aret. 12 leucas supra Dudino (Br.), Tolstoi nos (Br.), Briochovskij ostrov, Nikandrovskij ostrov. FHeec duo ultima forsitan pertinent ad varletatem. 120 N. J, SOUKUTZ, VLANTAS VASOULAREN JENISKENSES. var, pluwocephala Rupr. Selunidt Jen, n:o 128, Squianis involueri margine scarioso latissime fusconigricanti insignis. Humilior quam forma typica, mono- vel oligocephalna, Art, froquens ad Iacus et rivos in Tundra, in ripa Jenisem atque in insulis prope ostivm usque ad Glubokaja (Schmidt), Schaitanskoj (lan). Malobrechowski ostrow (Sehwaneb.), Pyrethrum ambiguum Ledeb. Ross, 2 p. 547. Ad flum, Jenisei (Amman ex Ledeb.). 378. PP. bipinnatum Willd. Ledeb. Ross, 2 p. 557. Schmidt Jen. n:o 129. Silv. Novo Sjolovskoje, Fatjanova, Suba. Turuechansk (J.G. Gmel, ex Ledeb., Br). Kurcika (Br), Igarskoje (Br), Kantaika, Patapovskoje (Arn), Verschininskoje, inter Vers sehininskoje et Dudino copiose. Adret. Dudino (Lim, Br), Tolstoi nos, Briochovskij ostrov, Nikandrovskij ostrov (Arn, Br), Goltsehina (Sehlmidt). Ad portum Golschicha (Schwaneb.). In ripis argillaceis et Inpidosis. | Foliis hujus planta maxime fragrantibus incolw utuntur ad vulnera sananda, 379. Artemisia Dracuneulus LL. Ledeb. Ross, 2 p. 563. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Silv. Novo Sjolovskoje (Arn, Br), Verknje Imbatsch (Br.). 380. 4. glauca Pall. in Willd. Sp. pl. Ledeb. Ross, 2 p. 563. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 381. AA. commutata Bess. Tedeb. Ross. 2 p. 567. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Vorogova (Br), Fatjanova (Arn., Br.). 382. 4. borealis Pall. Ledeb. Ross. 2 p. 567. B Ledebourii Bess. Sehmidt Jen. n:o 130. ret. in Gydatundra et ad Swerewo (Schmidt). y Sechangini (Besser). Glabra multicaulis, foliis non villosis, subsericeis, caulibus erectis simplicibus. Siv. Mjelnitsa (Arn., Br.) 383. 4. scoparia Waldst. et Kit. Ledeb. Ross. 2 p. 569. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). ÅA. maritima L. 5 Lercheana Web. b) Gmeliana Ledeb. Ross. 2 p. 573. Inter flum. Irtysch et Jenisei (1. G. Gmel. ex Ledeb.) 384. AA. nitrosa Weber. Tedeb. Ross. 2 p. 576. Mont. in traetu Krasnojarensi ad lac. sals. Tschumi (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 385. ÅA. sacrorum Ledeb. Ross. 2 p. 578. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 386. ÅA. macrantha Ledeb. Ross. 2 p. 581. Mont. Prope Krasnojarsk (Adams et Besser, Turez. ex Ledeb.). 387. ÅA. laciniata Willd. Ledeb. Ross. 2 p. 581. Mont. Prope Krasnojarsk (Turecz. ex Ledeb.). 388. ÅA. macrobotrys Ledeb. Ross. 2 p. 582. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 389. Å4. latifolia Ledeb. Ross. 2 p. 582. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. VY 390. ÅA. vulgaris LC. Ledeb. Ross.:2 p. 585. «& integrifolia (L.). Ledeb. Ross. 2 p. 585. Inter flum. Ob et Jenisei (J. G. Gmel.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). — Silv. Jeniseisk (Marks). B tenwfolia (Turcz.) Ledeb. 1. c. | Ad flum. Jenisei (J. G. Gmel. ex Ledeb.). y Tilesii (Ledeb.). TLedeb. 1. ce. Schmidt Jen. n:o 131. Arct. Dudino (Schmidt, Arn., Br.). Ad rivulos in Gydatundra et Swerewo (Schmidt), prope ostium Patakui, frequens in insulis prope ostium Jenisex (Schmidt). dd communis (Ledeb.). Tedeb. 1. c. Mont. Circa Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. LTebjedevo (Br.), Mirna (Br.). Suba. ”Troitskij monastir (Br.), Kureika (Br.), Polovinka (Br.), Plachino (Br.), Verschinin- skoje (Arn., Br.). Arct. Dudino (Br.). 391. ÅA. macrorhiza Turez. Ledeb. Ross. 2 p. 590. Mont. In urbe Krasnojarsk in horto quodam, nec alibi (Turez. ex Ledeb.). 4. annua L. Ledeb. Ross. 2 p. 592. A Jenisei flum. orientem versus ubique (J. G. Gmel. ex Ledeb.). Å. frigida Willd. Ledeb. Ross. 2 p. 598. Ad flumen Jenisei (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 392. AA. Sieversiana Willd. TLedeb. Ross. 2 p. 599. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 393. ÅA. anetlufolia Weber. TLedeb. Ross. 2 p. 600. Schmidt Jen. n:o 132. Suba. Karasina, Igarskoje (Br.), Plachino (Arn.), Polovinka, Kantaika (Sahlb.), Pata- povskoje, Verschininskoje. Arcet. Dudino (Sahlb.), Tolstoi nos (Br.), Nikandrovskij ostrov. Var. macrocephala in ripa Jenisex a Tolstoi meridiem versus satis frequenter occurrit. 394. Tanacetum vulgare L. Eedeb. Ross. 2 p. 601. Schmidt Jen. n:o 134. Mont. Prope Krasnojarsk (Turecz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), Gorinskoj volok, Kolmogorova, Antsiferova, Nikulina et Stolba, Vorogova, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tschulkova, Verknje Imbatsch (Br.), Alinskoje (Arn.), Fatjanova, Novo nNSaljeskaja (Arn.), Mjelnitsa (Arn.). Suba. Prope Nischnje Tunguska, Turuchansk, Karasina (Br.), Gorolevo, Igarskoje, Plachino, Kantaika, Patapovskoje, Verschininskoje. Arct. Dudino (Schmidt, Br.), Tolstoi nos (Schmidt), Nikandrovskij ostrov. — In ÄArct. lectum etiam var. boreale (Fisch.), quod est T. boreale Fisch. Ledeb. Ross. 2 p. 602. 395. Gnaphalium uliginosum LDL. Ledeb. Ross. 2 p. 609. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Silv. prope ostium Podkamina Tun- ouska (Br.), Verknje Imbatsch (Br.), Fatjanova (Arn.). Suba. Selivanimskoj (Lm), Kureika (Br.), Polovinka (Br.). Aret. Nikandrovskij ostrov (Lm, Br.). Specimina plurima ad Jeniseam lecta (fortasse omnia?) pertinent ad var. lasiocarpum Ledeb. 1. ce. id est Gnaph. pilulare Wahlenb., quod solo arenoso ad ripas fluminum habitat atque dignoscitur acheniis hispidulis. Hoc est multo insignius quam G. nudum Hoffm., quod levis G. uliginosi forma glabrata. Gnaph. pilulare sepe tomentosum legitur. 396. G. silvaticum L. Ledeb. Ross. 2 p. 609. : Le 128 N. J, SCHEUTZ, PLANTA VASBCULARES JENISEENSER,. Silv,” Jeniseisk (Br), Kolmogorova, Nikulina, ad Podkamina Tunguska, Tsehulkovn, Novo Njolovskoje, Verknje tImbatseh (Br), Alinskoje, Fatjanova (Arn), busino meridiem versus (Lm). Suba. Turuechansk. 397. Antennaria dioica Germ. Ledeb. Ross, 2 p. 612, Mont. Prope Krasnojarsk (Turez, ex Iedeb., Arn.), Saliev. Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Kolmogorova, dJarzowa Selo (Lan), Nikulina, prope Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tschulkova (Arn), Verknje Imbatsch, Alinskoje (Br), Fatjanova (Arn), Novo Saljeskaja. Suba. Troitskij monastir (Arn), Turuchansk, Kantaika. 398. A. carpathica (Wahlenb.) RB. Br. Sehmidt Jen. n:o 135, Aret. Dudino (Br, Sahlb), Tolstoi nos (Schmidt, Arn., Br). In Jurakentundra passim (Sehmidt). In insulis prope ostium Jenisew (Schmidt). Ad Schaitanskoj et ad Mesenkin (Lm). In lateribus preruptis collium Tundra usque ad flumen. 399. Leontopodium sibirieum Cassini. Tedeb. Ross. 2 p. 614. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Strebloff sec. specimina Arnellio dono data). 400. Liqularia sibiriea Cassini. Ledeb. Ross. 2 p. 620. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 401. Arniea alpina Olin Diss. de Arnica 1799. Ledeb. Ross. 2 p. 623. Schmidt Jen. n:o 136. AA. montana & stenophylla Ledeb. Ross. 2 p. 622. Kjellm. Beringss. Fa- nerog. p. 501. Aret. Dudino (Schmidt, Arn., Br), Tolstoi nos in Tundra dispersa usque ad ripam Jenisem (Schmidt, Arn). Ad ripam orientalem Jenisei fluminis (J. G. Gwmel. ex Ledeb.). Gydatundra et in montibus Norilensibus (Schmidt). Ad Schaitanskoj (Lm). In Scandinavia vix spithamiea, caule vulgo monocephalo; ad Jeniseam siepe pedalis et ultra, caule interdum 2—3-cephalo. Folia variant integerrima et remote denticulata, angustiora (3—4 lineas lata) et latiora. Forma elatior foliis paulo latioribus quam in forma vulgari certo est forma, quam Ledebour A. montanam 8 stenophyllam appellat. Pappus allms, corolla brevior (nec sordide lutescens, corolle longitudine.) 402. Cacalia hastata L. Tedeb. Ross 2 p. 626. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn.). Silv. Jeniseisk (Marks), Ant- siferova, Gorinskoj volok, Kolmogorova, Nasimova, Nikulina et Stolba, Vorogova, Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Novo Sjolovskoje, Tschulkova, Verknje Imbatsch, Alinskoje, Fatjanova, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa (Br.). Suba. prope ostium Nisehnje Tunguska, Selivaninskoj (Lm), Turuchansk, Kureika, Karasina, Igarskoje, Plachino, Kantaika. Lusino meridiem versus 68” 30' lat. bor. (Lm). Ad Jeniseam heec planta interdum 8--9 pedes alta occurrit. 403. Senecio vulgaris L. Tedeb. Ross. 2 p. 628. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), prope Podka- mina Tunguska (Br.). 404. -S. resedefolius Less. Ledeb. Ross. 2 p. 651. Schmidt Jen. n:o 137. Confer Lessing in Linnea 6, p. 243. Året. Dudino in siccioribus partibus Tundrr (Arn., Br., Sahlb.), Schaitanskoj (Lm). In editioribus locis ripe Jenisex multis locis usque ad ostium, ut Jakovleva Kossa, Kre- stewskoje (Schmidt). In sinistra ripa Jenis. tantum ad Swerewo (Schmidt). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |I0. 129 Glaberrimus. Caulis simplicissimus, monocephalus. Folia radicalia caulinaque in- fima lyrata; media subincisa vel pinnatifida, suprema linearia oblongave, subintegerrima. Camulis nunc densius, nunc parce foliatus. Capitula majora vel minora. 405. -S. frigidus Less. Ledeb. Ross. 2 p. 632. Schmidt Jen. n:o 140. Cineraria frigida Richards Kjellm. Vega exped. Vet. result. 1 p. 501. Cfr. Lessing i Linnea 6 p. 239. Arct. Swerewo (Schmidt). Inde a Tschaikina flumine usque ad Krestowskoje (Schmidt). Nonnullis loeis in territ. arctico Arnell et Brenner legerunt. Ad Schaitanskoj, Jefremow Kamen et Mesenkin (Lm). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). Caulis simplicissimus, monocephalus, rarissime, ut ad Mesenkin, dicephalus. Speci- mina ad Jeniseam lecta pertinent ad f. glabrescentem foliis tenuibus, viridibus, oblongis — oblongo-lanceolatis. — In Sibiria maxime orientali habitat f. tomentosa foliis crassioribus, glaucis, late ellipticis. 406. -S. eruccfolius L.P temwifolius (DC). Ledeb. Ross. 2 p. 639. Schmidt Jen. n:o 142. Suba. Plachino ad ripam Jenisex (Schmidt). Polovinka (Arn., Br.). Lusino meridiem versus (Lm.). | Specimina ad Polovinka lecta habent foliorum lacinias latiores quam descriptiones auetorum indicant, quia lacinie sunt lanceolate vel oblonge, dentatr, margine non revo- lute. Itaque hec specimina forsitan pertineant ad formam primariam S. erucefolii, quam jam Pallas indicat lectam ad Jeniseam. 407. S. Jacobea L. 6 grandiforus Turcz. Ledeb. Ross. 2 p. 635. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). 408. AS. nemorensis L. P octoglossus Koch. Tedeb. Ross. 2 p. 641. Schmidt Jen. n:o 138. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Arn.), Gorin- skoj volok, Vorogova, prope ostium Podkamina Tunguska (Arn.), Novo Sjolovskoje, Tschul- kova, Alinskoje (Br.), Verknje Imbatsch. Suba. Kureika, Polovinka (Br.), Karasina, Pla- chino (Br.), Lusino (Schmidt), Patapovskoje (Lm). Aret. Dudino (Br.), 15 leucas supra Dudino (Arn.). Variat foliis glabris, lanceolatis vel elliptieis ovatisve, inferioribus in petiolum alatum attenuatis, superioribus sessilibus, aut foliis omnibus petiolatis, corymbo polycephalo, pree- terea foliis angustioribus, caule oligocephalo; denique foliis subtus pubescentibus, subsessi- libus, lanceolatis et longe acuminatis, caule plus minusve pubescente. Radiorum numerus variat in capitulis, plerumque circiter octo. — In Lapponia Rossica observante N. J. Fellman (Pl. Vasc. Lapp. orient.) folia subtus semper sunt nonnihil hirsuta. 409. Cineraria campestris Retz. Senecio campestris DÖ. Ledeb. Ross. 2 p. 646. Schmidt Jen. n:o 139. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Arn.), Schumika (Br) Areti uPrope ostium flum. Patakui et in montibus Norilensibus (Schmidt). Ad Schaitanskoj (Lm). Malobrechowskij ostrow (Schwaneb.). B capitata (Cedeb. F1. alt.) S. campestris DC. 6 Ledeb. Ross. 1. c. Ad flum. Jenisei (Lessing ex Ledeb.). Specimina in territ. mont. lecta pedalia-sesquipedalia, caule subglabro, foliis radica- libus glabratis, ovatis-subrotundis in petiolum brevem contractis, subintegerrimis; caulinis K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band, 22. N:o 10. 17 130 N. J, SOHEUTZ, PLANTA VASCULARES JENISEENSESR. paucis sessilibus glabris remotis; corymbo terminali Inxo, 6—989 cephalo, pedicellis plerum- que multum elongatis, involuero viridi floribusque flavis. 410, CC. palustris LL. Senecio palustris DO. Ledeb. Ross. 2 pc 648. Schmidt. Jen, n:o 141, Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb). Aret. Dudino (Sahlb., Arn., Br), Tolstoi nos (Sehmidt), Nikandrovskij ostrov (Lim., Br), Briochovskij ostrov (Arn, Br). In Gydatundra et ad flumen Voltsehja (Sehmidt). In insula Sopotsehnoj (lan). Ad litora insularum vel ad ripas lacuum minorum Tundre. Planta valde varinbilis quoad förman foöliorum, villositatem et magnitudinem, — Insigniores formm sunt: B laceratus Ledeb. 1. ce. Aret. - Dudino (Arn), Nikandrovskij ostrov (Br). y subacaulis nova var. Pumila, vix spithammna, foliis radicalibus rosulatis, laneeolatis, plus minusve profunde sinuato-dentatis, nonnihil villosis fere glabrescentibus, eawle fere duplo longioribus, eapitulis congestis, caule simplicissimo. — Manifeste forma aretiean enque haud dubie annun differt glabritie foliorum ete. a Cineraria congesta R. Br. (= Senecio palustris & congestus Hook). Aret. Nikandrovskij ostrov, d. 28 Aug. 1875 Lundström legit. Calendula officinalis 1. Ledeb. Ross. 2 p. 650. Silv. Jeniseisk (Marks), haud dubie culta in hortis. 411. Sausurea serrata DC. Tedeb. Ross. 2 p. 667. NSehmidt Jen. n:o 144, Ledeb. Ice. plant. fl; Ross. t 71; 72: Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Mjelnitsa, f. latifolia (Arn). Suba. prope ostium Nischnje Tunguska (Arn). 25 leucas supra Troitskij ad Nisechnje Tunguska (Br), Selivanina (Arn), Plachino (Arn), 9 leucas sopra Plachino (Br), Polo- vinka (Arn), Lusino (Schmidt), Patapovskoje (Arn., Br), Verschininskoje (Br). Aret. Dudino (Sehmidt, Lm., Br), supra Tolstoi nos (Schmidt), Kasanzowa (Schmidt). Ad Me- senkin (Lwm.). 412. -S. alpina LL. Ledeb. Ross. 2 p. 669. Schmidt Jen. n:o 143. Suba. Tusino (Schmidt). Aret. Dudino, Tuxieda et ad flum. Woltschja (Schmidt). In montibus Norilensibus (Schmidt). Prope ostium Jenisex (Lin). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). B subacaulis Liest. Aret. Ad Jefremow Kamen et Schaitanskoj (Lm.). In Sibiria occidentali S. alpina f. vulgaris et f. subacaulis Test. habitant, sed desi- deratur f. angustifolia (=S. angustifolia DC), que tantum ad fretum Beringii lecta est. Testibus Regel et Tiling (FI. Ajan. p. 107) forma dur vulgaris et angustifolia in regione Ajanensi confluunt, ex quo intelligitur, S. angustifoliam DC., Eedeb. Ross. 2 p.: 668, ut propriam speciem non distinguendam esse. 413. SS. discolor DC. Ledeb. Ross. 2 p. 664. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.) In Sibiria vix ultra 55” lat. bor. occurrit (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 414. -S. salicifolia DC. Tedeb. Ross. 2 p. 670. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Antsiferova (Arn.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |O. öl 415. Carlina vulgaris LZ. Ledeb. Ross. 2 p. 675. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Antsiferova (Arn.). 416. Centaurea plrygia L. Ledeb. Ross. 2 p. 693. Silv. Jeniseisk (Marks). 417. C. Scabiosa L. Ledeb. Ross. 2 p. 700. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Schumika. Silv. Jeniseisk in pratis " (Marks, Arn.), Antsiferova, Gorinskoj volok, Jarzowa Seclo (Lm.). 418. Carduus crispus L. Ledeb. Ross. 2 p. 720. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Vorogova, Alinskoje. Alibi ad Jeniseam Lundström 1875 legit. 419. Cirsium palustre L. Ledeb. Ross. 2 p. 733. Silv. Nikulina, Tschulkova (Br.). 420. C. arvense L. Ledeb. Ross. 2 p. 734. Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Gorinskoj volok, Nikulina (Arn.), Jarzowa Selo (Lm.), Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska. Suba. Selivanina in ripa Jeniseze (Arn., Br.), Kureika. BP setosum C. A. Mey. Cirsium arvense y integrifolium Koch. Caule oligocephalo; foliis lanceolatis, planis (non undulatis), integris, setoso-ciliatis, tenuibus, utrinque glabris, basin versus attenuatis, apice spina terminatis. Ad Jeniseam loc. speciali non indicato Lundström legit. 421. Ci. heterophyllum All. Ledeb. Ross. 2 p. 739. Schmidt Jen. n:o 145. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.): Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Gorinskoj volok, Nikulina (Arn.), Vorogova. Suba. prope ostium Nischnje Tunguska, Seli- vanina, Turuchansk, Kureika, Igarskoje, Karasina, Plachino, Polovinka, Kantaika (Lm.), Patapovskoje. — Arct. Inter Salices in montibus Norilensibus (Schmidt), Sopotschnaja Korga (Lm.). Ad Jeniseam rarius occurrit, ut ad Kantaika, forma helenivides (T.) (= Carduus helenioides L.) foliis integris, semiamplexicaulibus, auriculis rotundatis, capitulis minoribus. 422. C. serratuloides DC. Ledeb. Ross. 2 p. 742. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 423. OC. acaule All. P sibiricum Ledeb. Ross. 2 p. 743. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 424. Lappa major Gertn. Ledeb. Ross. 2 p. 748. Silv. 6 mill. meridiem versus a Podkamina Tunguska ””/, 1875 (Lm.). — Fortasse etiam alibi ad Jeniseam visa, sed specimina tam juvenilia, ut dijudicari non posset, utrum ad hanc vel aliam speciem hujus generis pertinerent. 425. DL. tomentosa Lam. Ledeb. Ross. 2 p. 749. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk, Antsiferova, Nasi- mova, Vorogova (Arn.), Nischnij Imbatsch (Lm.). 426. Ålfredia cernua Cassim. Ledeb. Ross. 2 p. 754. Mont. Circa urbem Krasnojarsk (Karel. et Kiril. ex Ledeb.). 427. Serratula coronata L. Ledeb. Ross. 2 p. 756. Mont, Prope Krasnojarsk (Turcz, ex Ledeb.). Siv. Jeniseisk (Marks), Vorogova (Br). 132 N. J. NUHEUTZ, PLANTAE VASCULANES JENISEENSES, 428, SS. glauca Ledeb. Ross. 2 p. T58, Mont. Prope Krasnojarsk (Turez, ex Ledeb.). 429. SS. Gmelini DC. Ledeb. Ross, 2 p. 759. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 4 Icucus supra Krasnojarsk (Ir). Lapsana communis L. Ledeb. Ross. 2 p. 770, Ad Jenisei flum. (J. G. Gmel, ex Ledeb.). 4180. Hypochoeris maeulata LL. Achyrophorus maculatus Scopol. Ledeb, Ross, 2 p. 776. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ox Ledeb.). Torgaschino prope Krusnojarsk (Br.). Siv. Jeniscisk (Marks), Antsiferova, 431. Tragopogon orientalis L. Aedeb: Ross. 2 p. 786. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). — Silv. Jeniseisk (Marks). Affinis T. pratensi, sed flores majores et colore saturatiore, qummn in T. pratensi, a quo optime distinguitur antherarum tubo aureo stris quingque nigris picto. — De Candolle in Prodromo VIL p. 113 appellat 'T. undulatum Jacq. 9 orientale (L.) atque Asecherson in Flora d. Prov. Brandenburg eum subjungit T. pratensi ut var. orientalem: Scorzonera purpurea LL. Ledeb. Ross. 2 p. 791: Ad flum. Jenisei (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 432. -S. austriaca Willd. Ledeb. Ross. 2 ps 792. Mont. Cirea Krasnojarsk (Turez. ex. Ledeb., Arn.), 4 leucas supra Krasnojarsk (Br.). 433. S. radiata liseh. Ledeb. Ross. 2 p. 793. Mont. Cirea Krasnojarsk, ut in monte Takmahak (Turez. ex Ledeb., Arn). — In collibus aridis. | Radicis collwum squamosuwm nec filamentosum ut in S. austriaca. Caulis semper mono- cephalus, in S. austriaca variat 1—3-cephalus. 434. Pieris Iieracioides L. Ledeb. Ross. 2 p. 798. Schmidt Jen. n:o 148. Silv. Jeniseisk (Marks), Gorinskoj volok (Br.), Vorogova, Lebjedevo, Novo Sjolov- skoje (Arn.). Suba. in ripa Jenisex ad Plachino (Schmidt). 435. PP. japonica Thunb. FI Japon. Ledeb. Ross. 2 p. 800. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Suba. Prope ostium flwm. Nischnje Tunguska spec. nondum florifer. legit Arnell. 436. Taraxacum officinale Weber in Wiggers Primit. fl. Holsat. Ledeb. Ross. 2 p. 812. Involuceri squamis ecorniculatis, acheniis rostro subtriplo brevioribus. Silv. Jeniseisk (Arn., Br.), ? ceratophorum DC. Ledeb. Ross. 2 p. 813. Schmidt Jen. n:o 147. ”Taraxac. vulgare var. ceratophora, Trautv. Plant. Sibir. bor. Involueri squamis infra apicem longe corniculatis, acheniis rostro subduplo brevioribus. Suba. prope ostium Nischnje Tunguska (Arn.), Verschininskoje (Br.), Kantaika (Sahlb.). Aret. Dudino (Br.), Tolstoi nos (Selnnidt, Br.), in Gydatundra (Schmidt), prope ostivm flum. Patakui (Schmidt), Nikandrovskij ostrov (Br.). > corniculatum (Kit.) DC. Ledeb. Ross. 2 p. 813. Involueri squamis interioribus subcorniculatis, exterioribus apice corniculatis patulis, acheniis rostro parum brevioribus. — Capitula minora quam in " ceratophoro. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |I0. 133 Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Arn.). + palustre DC. Ledeb. Ross. 2 p. 815. Involucri squamis glabriusculis, exterioribus erectis, apice subpatulis, acheniis rostro brevioribus; foliis angustioribus, glabris, lanceolatis sinuatis subruncinatisve. Mont. Prope Krasnojarsk (J. G. Gmel. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Br.). Suba. Igarskoje (Br.). ; 437. T. phymatocarpum Vahl. Schmidt Jen. n:o 146. ”T. vulgare var. arctica Trautv. Consp. fi. Nov. Semlja. Suba. Verschininskoje (Arn.). Arcet. Dudino (Arn.), Tolstoi nos (Arn., Br.), Me- senkin (Lm.), Gyda, Swerewo atque in territorio prope ostium usque ad Krestowskoje (Schmidt). Ad portum Dicksoni atque in insulis prope hunc portum sitis (Kjellm.). Prof. Kjellman putat, loca a Schmidt indicata fortasse pertinere ad var. albidam Kjellm., quum Schmidt dixerit in Forula arct. Jeniseensi, flores esse albidos et pallide subroseos (»blass rosenroth angeflogen»). 438. Crepis tectorum L. Ledeb. Ross. 2 p. 822. Schmidt Jen. n:o 150. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb., Arn.). Silv. Jeniseisk (Marks, Arn.), Nikulina (Arn.). Suba. Selivaninskoj (Lm.). Arcet. Kasanzowa (Schmidt). 439. CC. premorsa Tausch. Tedeb. Ross. 2 p. 825. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks). Specimina ad Jeniseisk lecta habent racemum rariflorum subcorymbosum, capitula minora, spuamas involucri glabras. 440. C. chrysantha Turezs. Tedeb. Ross. 2 p. 826. Schmidt Jen. n:o 149. Aret. In montibus Norilensibus ad rupes supra terminum arborum (Schmidt) 441. C. sibirica L. Ledeb. Ross. 2 p. 828. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.) Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova (Arn.), Vorogova (Br.), Uskimys (Br.). Suba. prope ostium Nischnje Tunguska (Arn.), Igarskoje (Arn.). i 442. C. paludosa Möneh. Ledeb. Ross. 2 p. 829. Suba. 25 leucas supra Troitskij monastir ad Nischnje Tunguska (Br.). 5 C. lyrata Froel. in DC. Prodr. Ledeb. Ross. 2 p. 829. Ad flum. Jenisei (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 443. -Sonchus oleraceus L. Ledeb. Ross. 2 p. 833. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Verknje Imbatsch (Br.). 444. SS. asper Vill. Ledeb. Ross. 2 p. 834. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Arn.), Vorogova (Lm.). 445. -S. brachyotus DC. Ledeb. Ross. 2 p. 835. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). 446. -S. arvensis L. Ledeb. Ross. 2 p. 835. Mont. Krasnojarsk in ripa Jenisez (Arn.), Makokova. Silv. Novo Sjolovskoje (Br.), Fatjanova (Br.). Pp subacaulis nova var. Pumila, foliis radicalibus sinuatis, rosulatis, 3—4 pollices longis, aliquanto longioribus quam caule brevissimo, apice 1—2-cephalo; foliis caulinis nullis; involucro glabro. — 1äd N, J, SOHBUTZ, ULANTAE VASCULARES JENISEKNSES, Aperte forma subaretica subacaulis caque maxime contraeta utque fortasse annun, quir, sicut multe alv planta in terris areticis, axes quan maxime imminuit et properavit quarn primuwnm flores gignere et, si fata permiserint, fructus maturos edere. Silv, Nisehnij hobatseh (Lin). Aliis quogue locis sterilem Arnell legit. 147. Voungia diversifolia Ledeb. Ross. 2: p. 837. bedeb; le, plant. fl. Ross. 1. 152. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez ex bedeb). Ad hane sine dubitatione refero plantan sterilem, quun Arnell d. 13 Juli 1876 legit ad rupes caleareas prope ostium flu- minis Nisehnje Tunguska, in territ. Subaretico. — Speciminn et figurum Eedebourii optime congruentia contuli. 448. Mulgedium silivteum Lessing. bedeb. Ross. 2 p« 848; Schmidt Jen, n:o 151, Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jenisceisk (Marks), Antsilerova, Gorinskoj volok, Nikulina, inter Vorogova et Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Novo Sjolovskoje, Tsehulkova, Verknje hubatseh (Arn, Br), Alinskoje. Suba. prope Nisehnje Tunguska, Troitskij monastir, Turuehansk, Kurcika, Igarskoje, Plachino in ripa Jenisew (Sehmidt), Lusino versus meridiem 687 30" lat. bor. (Lm:). 449. Hieracium pratense Tauseh. Ledeb. Ross, 2 p. 850. H. dubiwn L: Sp. pl teste Ledeb. 1. e. Mont. Prope Krasnojarsk (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 450. HH. vulgatum Fr. Ledeb. Ross. 2 p. 851. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Futjanova et Mjelnitsa (Arn). 451. H. murorum LZ. Ledeb. Ross. 2 p. 852. Suba. Prope Tvoitskij monastir Sahlberg ”/, IS75 legit unwmn specimen, quod non sine dubitatione erediderim huc esse referendum. 452. H. rigidum Hartm. PP tenuius Hartm. Handb. i Skand. fl. ed. 10 & 11. H. tridentatum Fr. Suba. Lusino meridiem versus Lundström legit spec. jam deflorata. 453. H. erocatum Fr. Per Sibiriam (Jenisei!) usque ad Kamtschatka copiose, H. prenanthoidi in his terris desiderato respondens. (Fries Epier. Hierace. p. 125.) Silv. Verknje hnbatsch (Br.), Fatja- nova (Arn., Br), Nischnij Imnbatsch (Lin). Suba. prope Troitskij monastir (Br.). 454. H. wmbellatum LL. Ledeb. Ross. 2 p. 855. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), Gorinskoj volok (Br.), Jarzowa Selo (Lm.), Nikulina et Stolba, Vorogova (Br.), Mirna, Novo Sjolov- skoje, Verknje Imbatsch. -Suba. prope Troitskij monastir, Polovinka (Br.). Campanulacee. 455. Campanula sibirtea L. Tedeb. Ross. 2 p. 879. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. FI baic. dah.). 456. C. glomerata L. Ledeb. Ross. 2 p. 880. Schmidt Jen. n:o 153. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniscisk (Marks), Antsiferovu, Nikulina, Stolba (Br.), Vorogova, Uskimys (Br.), Novo Sjolovskoje, Tschulkova, Fatjanova, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa (Br.). Suba. prope ostium Nischnje Tunguska, Troitskij monastir, - KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o IÖ. 135 Kureika (Br.), Igarskoje, Polovinka, Plachino (Schmidt, Br.), Patapovskoje copiose (Arn.), Verschininskoje. Art. ad ripam Jeniseex, ut Dudino (Schmidt, Br., Lm.), Tolstoi nos inter- dum floribus albis (Schmidt, Arn.), Swerewo (Schmidt). 457. OC. Cervicaria L. Tedeb. Ross. 2 p. 881. Mont. Krasnojarsk (Konowalow sec. Herd. in Act. Hort. Petrop I, 2 p. 294). Silv. Antsiferova (Arn.). 458. CO. rapunculoides EL. Ledeb. Ross. 2 p. 883. Planta ad Jeniseam leecta a forma vulgari satis differt, ut descriptionem brevem addere placeat. Tota planta glabra, caule subsimplici erecto glabro; foliis glabris inxqualiter grosse serratis, superioribus ovatis acuminatisque sessilibus; floribus in racemum subsecundum dispositis vel axillaribus pedunculis 3—5-floris, omnibus nutantibus; corolla late campanu- lata (fere ejusdem formee ac in OC. persicifolia), glabra; calycis lacinus lanceolato-linearibus, corolla 4-plo brevioribus, demum reflexis; calyce glabro. Silv. Jeniseisk (Marks). 459. OC. sulenifolia Fisch. Ledeb. Ross. 2 p. 886. Suba. Nischnje Tunguska 25 leucas supra Troitskij monastir ad rupes (Br). Aret. Dudino (Lm., Arn., Br., Sahlb.). — In Tundra in collium preruptis meridiem spectantibus. Flores 1—3, uno semper terminali. Corolla infundibuliformis. A Camp. Steveni M. a Bieb. clare et aperte distincta species. 460. C. rotundifolia L. Ledeb. Ross. 2 p. 888. Schmidt Jen. n:o 152. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk, Vorogova, Uskimys, Nikulina, Novo Sjoloyvskoje, Tschulkova. Suba. prope Nischnje Tunguska, Trotskij mona- stir, Igarskoje, Plachino. Arct. Dudino (Br.), Saostrovskoje, Tolstoi nos (Schmidt), Kan- taika. Locis editioribus ad ripam Jenisex, ut Swerewo, C. Maksimow (Sehmidt). In mon- tibus Norilensibus (Schmidt). — Var. linifoliam Wallenb. F1. Lapp. Lundström legit ad Mesenkin, Schaitanskoj et Jefremow Kamen. 461. Adenophora marsupuftora Fisch. Eedeb. Ross. 2 p. 893. A. montana Turcz. PIE baien dah. 2 p. 190. Walp. Amnnal pot. 2 p. 1052 (sec) Trautv. nerem. fl Ross.)- A. verticillata var. marsupiiflora Trautv. sec. Trautv. Campan. Ross. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 462. Å. denticulata Fisch. TLedeb. Ross. 2 p. 894. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). 463. Å. latifolia Fisch. Tedeb. Ross. 2 p. 894. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Secundum Trautvetter Inerem. F1. Ross. Aden. denticulata et latifolia ad unam spe- ciem eamque satis polymorpham pertinent, que appellatur ÅA. communis Fisch. Confer Trautv. Cat. Campan. Rossic. (Acta Hort. Petrop. VI, 1). 136 N. J, SCHEUTZ, PLANTA VASCULARES JENISKENSEN. Vaceciniem. 464. Vaccinium Vitis idea 1. Vedeb. Ross. 2 p. 901. Schmidt Jen. n:o 154, Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb,, Arn), Sehumika, Silv. Jeniscisk, Antsi- ferova, Nikulina, Asinovo, Uskimys (Arn), prope Podkamina Tunguska, Ledjedevo, Novo Sjolovskoje, Tsehulkova, Verknje Imbatsch, Alinskoje (Br), Nisehnij Imbatsch '/; adhue florens (Lm.), Fatjanova, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa. — Suba. Prope Nischnij Tunguska, Troitskij monastir, Turuchansk, Kureika, Plachino, Polovinka, Kantaika, Patapovskoje, Versehininskoje. Aret. Dudino (Br, Schmidt), Tolstoi nos (Schmidt), Swerewo et Korepov- skoje (Schmidt). — Fruetus plerumgque non maturat in territ. aret., sed Lundström 1875 legit fructus maturos var. pumile ad Schaitanskoj 71” 55 lat. bor. 3 pumilum Hornem. Eange Consp. fl. Groen). p. 90. Aret. Sehaitanskoj, Jefremow Kamen et ad Mesenkin (Lw.). 465. V. Myrtillus LL. Uedeb. Ross. 2 p. 902. Mont. Krasnojarsk (Arn). Silv. Jeniseisk, Antsiferova, Kolmogoroyva, Nikulina (Br.), Asinovo, Novo Sjolovskoje, Verknje Imbatsch, prope Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tsehulkova, Alinskoje, Fatjanova, Mjelnitsa. Suba. Prope Nischnje Tunguska, Turuchansk, Kurcika, Plachino, Polovinka, Kantaika. Lusino septentrionem versus 68” 35' lat. bor. (Lm.). 466. V. uliginosum L. Ledeb. Ross. 2 p. 904. Schmidt Jen. n:o 155. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Arn.), Nikulina, Eebje- devo, Tschulkova, Novo Saljeskaja (Br.), Mjelnitsa (Br.). Suba. Prope Nischnje Tunguska, Troitskij monastir, Turuchansk, Kureika, Igarskoje, Plachino, Polovinka, Kantaika, Pata- povskoje, Verschininskoje. Aret. Dudino (Schmidt), Tolstoi nos et ad flumen Woltschja (Schmidt). — Fruetus plerumque non maturat in territ. aret. B microplhyllum Lange. Consp. FI. Groenl. p. 91. Aret. Ad Mesenkin, ubi planta pedalis fructus maturescentes ”'/, 1875 ferebat (Lwm.). 467. Oxycoccus palustris Pers. Tedeb. Ross. 2 p. 904. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Br), Fatjanova. Subha. Kureika (Br.). ? microcarpus Turez. OO. palustris £ pusillus Dunal in DC. Prodr. 7 p. 577 (teste von Glehn). Silv. Verknje Imbatsch, Mjelnitsa (Arn., Br). Suba. Selivanina, Turuchansk (Arn), Kureika (Br), Igarskoje, Plachino, Polovinka, Kantaika, Verschininskoje. Aret. Dudino (Br.). Ericacemr. 468. — Aretostaplylos alpina Sprenq. Tedeb. Ross. 2 p- 908. Schmidt Jen. n:o 156. Suba. Ad rupes ealcareas prope ostinm Nischnje Tunguska (Arn., Br.), Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Br.), Lusino meridiem versus (Lwm.), Verschininskoje. Aret. Dudino (Br.), Saostrovskoje, Tolstoi nos, Jurakentundra ad Tuxieda (Schmidt). Ad Mesenkin (Lm.). Insulis prope ostium sitis ad Ochotskoje Simovje (Schmidt). 469. Andromeda polifolia L. Tedeb. Ross. 2 p. 910. Schmidt Jen. n:o 157. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o lÖ. 137 Silv. Jeniseisk (Marks), Lebjedevo, Mjelnitsa. Suba. Kureika (Arn.), Gorolevo, Plachino, Kantaika, Patapovskoje. Aret. Dudino. In Tundra ad sinistram ripam Jenisen ad C. Maksimov (Schmidt). In montibus Norilensibus (Schmidt). p acerosa C. Hartm. Prope ostium Jeniseze /s 1875 Lundström legit. 470. Cassandra calyculata Don. Tedeb. Ross. 2 p. 911. Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), Gorinskoj volok, Kolmogorova, Antsiferova intra regio- nem tempore vernali inundatam sed aliis locis extra eam (Arn.), prope Podkamina Tun- ouska, Lebjedevo, Verknje Imbatsch, Tschulkova (Arn.), Alinskoje, Fatjanova, Novo Salje- skaja. Suba. Turuchansk, Kureika, Gorolevo, Igarskoje, Plachino, Kantaika, Patapovskoje. Aret. Dudino (Br.). 471. Cassiope tetragona Don. Tedeb. Ross. 2 p. 812. Schmidt Jen. n:o 158. Andromeda tetragona L. 25—27 Arct. Locis editioribus Tundréx frequens. Ad sinistram ripam Jenisex usque ad Gyda (Schmidt). Swerewo et Korepovskoje (Schmidt). In montibus Norilensibus (Schmidt). Ad Jefremow Kamen, Schaitanskoj, Mesenkin (Lm.), Nikandrovskij ostrov (Lm.), Malo- brechovski ostrov (Schwanmneb.). Phyllodoce tazxifolia Salisb. TLedeb. Ross. 2 p. 916. Versus flum. Jenisei (Pall. ex Ledeb.). 472. Rhododendron davuricum DL. Tedeb. Ross. 2 p. 921. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks). — Spec. ad Jeniseisk lecta fortasse culta. 473. Ledum palustre L. Tedeb. Ross. 2 p. 923. Schmidt Jen. n:o 159. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), Antsi- ferova, Nikulina, Uskimys, prope Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Novo Sjolovskoje, Tschulkova (Arn.), Verknje Imbatsch, Alinskoje, Fatjanova, prope Suhaja Tunguska, Mjel- nitsa. Suba. Prope Nischnje Tunguska, Turuchansk, Kureika, Igarskoje, Plachino, Polo- vinka, Patapovskoje, Verschininskoje. Arct. Dudino, Saostrovskoje, Tolstoi nos. Ad portum Goltschicha (Sechwaneb.). p decumbens Ait. foliis angustissimis, floribus minoribus, eaule decumbente. Arct. Ad Schaitanskoj (Lm.). Pyrolace?r. 474. Pyrola rotundifolia L. Tedeb. Ross. 2 p. 928. Schmidt Jen. n:o 160. Mont. Krasnojarsk (Arn.). Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova (Arn.), Gorinskoj volok, Nikulima (Arn.), Asinovo (Arn., Br.), Uskimys (Arn., Br.), prope Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Novo Sjolovskoje, Fatjanova, Mjelnitsa. Suba. Prope Nischnje Tunguska (Br.), Selivanina (Br.), Kureika (Arn.), Plachino, Kantaika, Patapovskoje. Aret. Dudino, Tolstoi nos forma humilior foliis minoribus (Arn., Br.), Briochovskij ostrov. In Tundra frequen- ter usque ad ostium Jenisex (Schmidt), Malobrechovski ostrov (Schwameb.). 475. P. minor L. LEedeb. Ross. 2 p. 930. Silv. Jeniseisk (Br.), Antsiferova, Nikulina et Stolba, Asinovo, prope Podkamina Tuneuska (Arn.), Lebjedevo (Arn.), Mirna, Novo Sjolovskoje, Tschulkova, Verknje Imbatsch, (D K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band, 22; N:o 10. / 18 138 N. J, SCHEUTZ, PLANTA VASCULARES JENISKENSES, Fatjanova (Arn), Novo Saljeskaja, Mjelnitsa (Br). Suba, Prope ostium Nisehnje Tunguska, Kureika, Plachino, Patapovskoje. Aret. Dudino sterilis (Br). Ad Mesenkin (Lm.) — Prope Tolstoi nos Arnell legit formam foliis rotundatis — ellipticis minoribus, petiolo duplo triplove brevioribus, 476. PP. seeunda 1. Iedeb. Ross, 2 p. 930, Mont. Krasnojarsk (Arn). Sile. Antsiferova (Arn), Nikulina, Fatjanova (Br). Suba. Selivanina (lBr.). B pumila Cham. & NSehlecht. in lånnmea I p. 514. P. secunda 8 borealis Lange Consp. Fl. Groenl. p. 85. Silv. Prope Podkamina Tunguska (Arn), Mjelnitsa (Br). Suba. 25 leucas supra Troitskij monastir ad Nischnje Tunguska (Arn), Patapovskoje (Arn.), Versehininskoje (Arn., Br.). Aret. Dudino (Arn, Br), 12 leucas sopra Dudino (Br), Tolstoi nos (Br), Nikan- drovskij ostrov (Br.). Planta humilior et gracilior quam forma vulgaris. Folia rotundata — ovalia, obtusn, triplo minora quam in forma primaria, subtus pallida. Flores potius albidi quam vire- scentes, non minores quam in forma vulgari, a qua habitu satis recedit. Racemus brevis, pauciflorus; squame scapi breviores et Iatiores quam in forma primaria. 477. Moneses grandiflora Salisb. Tedeb. Ross. 2 p. 981. Pyrola uniflora L. Silv. Antsiferova (Arn), Stolba, Novo Sjolovskoje, Alinskoje, Fatjanova (IBr.). Corolliflorge. Primulacemr. 478. Primula officinalis Jaeq. Tedeb. Ross. 3 p. 8. P. veris L. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.. Arn.). P. elatior Jaeq. Ledeb. Ross. 3 p. 9. Usque ad flum. Jenisei (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 479. PP. cortusioides CL. Tedeb. Ross. 3 p. 8. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.), 21 leucas a Krasnojarsk (Arn.). — (Inter Mariensk et Atschinsk in Sibiria occidentali Arnell '/; 1876 legit). 480. P. longisceapa Ledeb. Ross. 3 p. 12. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 481. P. farinosa L. Tedeb. Ross. 3 p. 13. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Arn.), Antsi- ferova, Vorogova, Mjelnitsa. — Prope ostium Podkamina Tunguska Brenner legit formam subpedalem, involucri foliolis pedicellis triplo brevioribus, tubo corollx calyce subduplo longiore. i 482. P. sibirica Jaeq. Tedeb. Ross. 3 p. 14. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Ad Torgaschino prope Krasnojarsk (Br). Silr. Prope Podkamina Tunguska et ad Tschulkova (Trybom ex annotatis Arnelli). 483. Androgaee villosa L. Tedeb. Ross. 3 Pp: 1V KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0O I0. 139 Ad flum. Jenisei (Pall. ex Ledeb.). Mont. Prope Krasnojarsk (Helhun. plant. exs. ex Ledeb.). ”Torgaschino prope Krasnojarsk in rupibus calcareis (Arn., Br.). 484. A. Chamejasme Koch. TLedeb. Ross. 3 p. 18. Schmidt Jen. n:o 161. Aret. In montibus Norilensibus (Schmidt). 485. Å. septentrionalis L. Ledeb. Ross. 3 p. 19. Schmidt Jen. n:o 162. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn.). -Silv. Jeniseisk (Marks, Arn.), "61 leucas infra Jeniseisk (Br.), Nikulina et Stolba (Arn.), Vorogova (Br.). Suba. Pata- povskoje (Arn.), Verschininskoje (Br.). Arct. Tolstoi nos (Br.). Ad Mesenkin (Lm.), Jura- kentundra. Korepovskoje (Schmidt). — (Ad Tjumen in Sibiria occid. Arnell ””/; 1875 legit formam pedicellis in umbellam brevissime pedunculatam collectis). — In collibus apricis. 486. ÅA. maxima L. Ledeb. Ross. 3 p. 20. Mont. Prope Krasnojarsk (J. G. Gmel., Turcz. ex, Ledeb., Arn.), Kuvarschina (Br.). — In arvis et cultis. 487. AA. filtformis Retz. Ledeb. Ross. 3 p. 21. Silv. Jeniseisk (Br.), Antsiferova, Lebjedevo, Tschulkova (Br.). Suba. Selivaninskoj (Lm.), Turuchansk (Arn., Br.), Polovinka (Br.). Aret. Dudino (Arn.). — In terra argillosa precipue ad rivulos. 488. AA. Gmelim Gcertn. Ledeb. Ross. 3 p. 21. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 489. Cortusa Mathioli CL. Tedeb. Ross. 3 p. 22. Schmidt Jen. n:o 163. Mont. Prope Krasnojarsk ad rivulos (Arn.). Silv. Prope ostium Podkamina Tun- guska (Arn.), Novo Saljeskaja ad Suhaja Tunguska locis uliginosis (Arn., Br.), Mjelnitsa (Arn., Sahlb.). Suba. Turuchansk, Igarskoje, Plachino (Arn., Br.), Polovinka, Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje, Verschininskoje. Arct. Dudino (Sahlb.), ”Tolstoi nos. In insulis Nikandrovskij et Briochovskij late viget et pedalis fit. In territ. arct. Lundström quoque legit ”"/; 1875. Frequens ad ripas Jenisezx inde a Dudino usque ad insulas prope ostium sitas, Swerewo, Ssidorovy, Krestovskoje (Schmidt). 490. Glaux maritima CL. Ledeb. Ross. 3 p. 23. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). 491. Trientalis ewropea L. Ledeb. Ross. 3 p. 24. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Arn., 'Br.), Antsiferova, Nikulina et Stolba (Arn.), Asinovo (Br.), prope Podkamina Tunguska, Lebje- devo, Mirna, Tschulkova, Verknje Imbatsch, Alinskoje. Fatjanova, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Turuchansk, Kureika. 492. Naumburgia thyrsiftora Reich. Ledeb. Ross. 3 p. 25. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk, Antsiferova, Nasimova (Arn.), Vorogova (Arn. et Lm.), prope Podkamina Tunguska, Nikulina (f. minor caule foliisque glabris, spicis brevissimis (Br.), Tschulkova, Verknje Imbatsch. Suba. Turuchansk, Kureika. 493. Lysimachia vulgaris L. Tedeb. Ross. 3 p. 27. Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), Gorinskoj volok (Arn., Br.), Jarzowa Selo (Lm.). — Ad ripas fluminis. A Lysim. davurica Ledeb. habitu totius plantx, quam quisquam e descriptione Ledebourii crederet, magis diversa, 140 N. J. SOHEUTZ, VLANTJAE VASCULANRES JENISEKNSES,. Lentibularier. 194. Utricularia vulgaris 1. Ledeb. Ross. 3 p. 1. Sile, Nasimova (Theel in coll: Arnelli), Lebjedevo (Br.). 195. UU. minor LL. Uedeb. Ross. 3 p. 2. Suba. Kureika (Arn). 496. Pinguicula alpina £. Ledeb. Ross. 3 p. 3. Silv. Tschornaja ostrov (Sahlb)), Mjelnitsa (Br). Suba. 25 Icucas supra Troitskij monastir ad Nischnje Tunguska (Br), Patapovskoje in ripa Jenisew inter Salices (Arn). 497. OP. villosa L. Uedeb. Ross. 3 p. 4. Suba. Plachino in ripa lacus cujusdam (Arn). Inter Verschininskoje et Dudino, Aret. Dudino. Gentianacemr. 498. (frentiana Amarella LL. Ledeb. Ross. 3 p. 52. | Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Kolmogorovu (Br), Vorogova (Arn., Br). Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska (Arn.). | 499. G. tenella L. Tedeb. Ross. 3 p. 56. Schmidt Jen. n:o 166. Suba. Tusino meridiem versus 68? 30' lat. bor. (Lm.). Aret. Dudino (Arn., Br.), Tolstoi nos, Saostrovskoje. In Nikandrovskij ostrov atque Briochovskij ostrov (Arn., Br.) Ad Sseläkino rarius (Sehmidt). In montibus Norilensibus (Schmidt). — In collibus et ripis graminosis. hå 500. GG. barbata L. Ledeb. Ross. 3 p. 59. Schmidt Jen. n:o 165. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez ex Ledeb.). -Silv. Jeniseisk (Marks), Novo Sjolov- skoje (Arn), Verknje Imbatsch (Arn). Suba. Gorolevo (Arn., Br), Lusino (Selmidt). Aret. Dudino inter frutices (Sehmidt, Br., Sahlb.). a B simplex Bunge. Caule simplicissimo. Lecta ad Gorolevo et Dudino (Arn., Br.). 501. G. aquatica L. Ledeb. Ross. 3 p. 62. | ' Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). (;. humilis Steven. Ledeb. Ross. 3 p. 63. Ad Jenisei flum. (Pall. ex Ledeb.). 502. GG. decumbens 1. Tedeb. Ross. 3 p. 64. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 509. -G. macrophylla Pall. Tedeb. Ross. 3 p. 69. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniscisk (Marks). Foliis supremis connatis, inferioribus longe vaginantibus a speciebus scandinuvicis valde distat. Inter curopiwas proxime accedit ad G. cruciatam L. 504. Anaqgallidium dichotomwn Grieseb. Tedeb. Ross. 3 p. 72. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn.). — In cultis habitat. 505. Halenia sibirica Borkhaus. Tedeb. Ross. 3 p. 74. Ad Jenisei flum. (Messerschmid ex Ledeb.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o IO0. 141 Alont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 506. Swertia obtusa Ledeb. Ross. 3 p. 75. Schmidt Jen. n:o 164. Suba. Kantaika (Sahlb.). Aret. Dudino (Br.). In insula Sopotsehnoj (Lm.). Ad Ochotskoje (Schmidt), Nikandrovskij ostrov (Lm., Sahlb., Br.), Briochovskij ostrov (Arn., Br.). — Inter Salices et Alnastrum. 507. Menyanthes trifoliata L. Ledeb. Ross. 3 p. 76. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), Nasimova, Nikulina, Vorogova, Asinovo, prope Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tschulkova, Verknje Imbatsch, Alinskoje, Fatjanova, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Gorolevo, Kantaika, Plachino (Arn.). Lusino septentrionem versus (Lm.). Arect. Dudino. Polemoniacewr. 5308. Phlox sibirica L. Tedeb. Ross. 3 p. 82. Ad flum. Jenisei (Pall. ex Ledeb.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turcéz. ex Ledeb., Arnell). 3 i Species pulchra et insignis. Planta humilis cespitosa. 509. Polemonium coeruleum CL. Tedeb. Ross. 3 p. 83. Schmidt Jen. n:o 167. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Arn.), Podjemnoje Selo. Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), Antsiferova (Arn.), Nasimova, Nikulina et Stolba, Vorogova, Asinovo, prope Podkamina Tunguska. Lebjedevo, Novo Sjolovskoje (Br.), Tschulkova (Br.), Verknje Im- batsch, Alinskoje, Fatjanova, Novo Saljeskaja (Br.), Mjelnitsa (Br.). Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska (Br.), Turuchansk (Arn., Br.), Igarskoje, Karasina (Br.), Gorolevo, Pla- chino, Patapovskoje (Br.), Verschininskoje. Arct. frequens ad ripam Jenisex in Tundra atque in insulis prope ostium sitis, ut Dudino (Lm., Br.), Tolstoi nos (Arn., Br.), Nikan- drovskij ostrov et Briochovskij ostrov (Arn., Br.). Ad flumen Guba-urek (Schmidt). Ad flum. Mesen, Schaitanskoj et Jefremow Kamen (Lm.). Planta ad Jeniseam variat magnitudine ut etiam forma foliorum. In territ. arctico prope ostium Jenisex occurrit 5 ovatum Ledeb., qua varietas compluribus locis Sibirize aretiex lecta est, ut ad Goltschicha et Malobrechovski ostrov (Schwameb.). 510. P. pulchellum Bunge. Ledeb. Ross. 3 p. 84. DC. Prodr. IX p. 317. Arcet. Ad Jefremow Kamen (Lm.). Spec., quod vidi, proxime accedit ad spec. in Norvegia et in Spetsbergen lecta. Folia puberula, ciliata. BP humile (Willd.). TLedeb. 1. e. Schmidt Jen. n:o 168. P. puleherrimum DC. Prodr. IX p. 318. Arcet. Tuxieda (Schmidt); in dextra ripa Jenisex contra insulas Briochovskij, Swerewo (Schmidt). Ad flum. Dorofejewa (Schmidt). Ad Mesenkin (Lm.). Tota planta lanugine densiore et longiore instructa. Folia magis pubescentia et calyces nonnihil majores quam in forma primaria. 142 N, J, NUHEUTZ, ULANTAE VASCULARES JENINEENSEN, Convolvulacemr, Convolvulus Anmmani Desrouss. Tedeb, Ross, 3 p. 90, Ad flum. Jenisei (J. G. Gmel. ex bedeb,). ll. CM arvensis LL. Tedeb, Ross, 3 p. 91. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Cuseulemw. 512. Cuseuta europaa LL. Silv. Jeniscisk (Marks, Arn), Vorogova (Br). Boraginemw. 513. Lithospermuwn offieinale 1. Tedeb. Ross. 3 p. 131, Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 514. Mertensia sibiriea GG. Don. Ledeb. Ross. 3 p. 133. Ledeb. Ic. plant. fl. Ross. t. 207. Silv. Prope ostiwm Podkamina Tunguska (Br), Lebjedevo (Br.), Mjelnitsa (Arn., Br.). Folia integerrima membranacea; caulina superne sensim minora. Racemi erecti. 515. JM. denticulata G. Don. PB baicalensis Ledeb. Tedeb. Ross. 3 p. 134. Schmidt Jen. n:o! 172. Suba. Lusino (Sehmidt). — Aret. Dudino (Schmidt, Em., Sablb.). In montibus Nori- lensibus (Schmidt). Folia supra puncetis callosis adspersa, subtus epunctata, margine serrulato-scabra; caulina ad basin sensim minora. Racemi subnutantes. — Similis quidem prioris, sed haud dubie ab ea distineta species. 516. Pulmonaria mollis Wolff ex Hell. TLedeb. Ross. 3 p. 137. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb., Arn., Br.), Jesaulskij bereg, Kuvarschina (Br), Schumika. Siv. Jeniseisk (Marks, Arn.), Antsiferova, Gorinskoj volok, Stolba (Br.), Uskimys. — (Prope Samarova ad flum. Irtisch Arnell quoque legit ”"/; 1876). 517. Myosotis palustris L. Ledeb. Ross. 3 p. 143. Schmidt Jen. n:o 169. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silr. Jeniseisk (Br.), Antsiferova (Arn.), Nasimova, Nikulina et Stolba (Arn., Br.), Asinovo (Br.), prope Podkamina Tunguska, Lebje- devo, Tschulkova, Mjelnitsa (Br.). Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Turuchansk (Br), Kureika, Igarskoje (Br), Plachino, Kantaika. Aret. Dudino (Arn), 12 leucas supra Dudino (Br), Tolstoi nos, Nikandrovskij ostrov (Br), Briochovskij ostrov. Ad dextram ripam Jeniserx, ad Sseläkino (Schmidt). Alibi in territ. arct. Lundström legit ”"/; 1875. 518. M: cspitosa Selmultz. Ledeb. Ross. 3 p: 144. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 519. M. silvatica Hofim. Ledeb. Ross. 3 p. 145. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn.), inter Krasnojarsk et Jeniseisk (Br). Silr. Jeniseisk (Br.), Antsiferova (Arn.), Vorogova (Br.), Tschulkova (Br.), Alinskoje KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o IÖ. 143 (Br.), Fatjanova (Br.), prope Suhaja Tunguska (Br.), Mjelnitsa (Br.). Suba. Plachino (Arn., Br.), Versehininskoje (Br.). Arct. Tolstoi nos (Arn., Br.), Nikandrovskij ostrov (Br.). Locis aridis Tundre usque ad ostimm Jenisex (Schmidt). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). Ad Schaitanskoj, Mesenkin et Jefremow Kamen (Lm.), Goltschicha et Malobrechovski ostrov (Schwameb.). Plurima specimina cum in australi tum in boreali parte lecta (v. c. ad Krasnojarsk et ad portum Dicksoni) pertinent ad var. alpestrem Koch, que ramis brevioribus aliisque notis non multum differt. 520. M. sparsiflora Mik. Tedeb. Ross. 3 p. 148. Stilv. Jeniseisk (Arn., Br.), 6 mill. a Podkamina Tunguska meridiem versus 61? lat. bor. (Lm.). 521. Eritrichium Chamissomis Alph. DC. Ledeb. Ross. 3 p. 149. Schmidt Jen. n:o 171. Arct. In ripa Jenisere, in sinistra ad Tuxieda, in dextra a Nikandrovy ad Jakov- leva (Schmidt). Ad Jeniseam Lundström quoque legit 25—27 Aug. 1875. 522. BE. villosum Bunge. Tedeb. Ross. 3 p. 149. Arcet. Ad portum Dicksoni (Kjellm.). Eritrichium Chamissonis et villosum Prof. Kjellman (in Vega exp. vet. iakttag. 1 p. 512) conjunxit sub nomine E. villosi, quamvis De Candolle et Ledebour ea pro diversis speciebus habuerint. 325. E. jemiseense Turcz. Eedeb. Ross. 3 p. 151. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). 524. EB. rupestre Bunge. Tedeb. Ross. 3 p. 151. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Torgaschina prope Krasnojarsk (Br.). 525. BE. pectinatum DC. Ledeb. Ross. 3 p. 152. Ad. flum. Jenisei (Pall. ex Ledeb.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). KH. obovatum DC. Ledeb. Ross. 3 p. 152. Ad flum. Jenisei (Pall. ex Ledeb.). 526. Eclhinospermum Lappula Lelm. Eedeb. Ross. 3 p. 153. Mont. Krasnojarsk (Arn.), Jesaulskij bereg, Kuvarschina (Br.). Silv. Jeniseisk (Marks), prope ostium Podkamina Tunguska in ripa fluminis (Arn.), Lebjedevo (Arn.). Alibi ad Jeniseam Lundström legit. 527. Cynoglossum officinale L. Ledeb. Ross. 3 p. 165. Suba. TLusino meridiem versus 68” 30' lat. bor. specimina fructifera Lundström legit. Solanaceze. 528. Solanum Dulcamara L. Tedeb. Ross. 3 p. 187. = persicum MWilld. S. persicam Willd. Ledeb. Ross. 3 p. 187. DC. Prodr. XIII p. 79. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Arn.), Gorin- skoj volok, Podkamina Tunguska meridiem versus (Lm.), Vorogova (Arn.), Novo Sjolov- skoje, Verknje Imbatsch (Br.), Fatjanova (Br.), Mjelnitsa (Br.). 144 N, J, SCHEUTZ, PLANTAE VASCULARES JENISEENSER, Adeo similo Nolano Duleamare, ut forsitan id rectius habeas pro varietate Differt tantum foliis evidentius cordatis, omnibus integerrimis, non aurieulatis nee hastatis, ra- cemis magis compositis, partitionibus divarieatis. — Solanum Dulenmara non indieatur leetuwm in Sibiria, Cfr Ledeb, FI Ross. et DC, Prodrom, 529. Hyoseyamus niger 1. Uedeb, Ross. 3 p. 183. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn); Siv. Jeniseisk (Marks), Nasimova, Serophularinemw. 530. Verhaseum niqvum 1. Ledeb. Ross. 3 p. 201, Silv. Jeniseisk (Marks). 531. Linaria vulgaris Mill. Vedeb. Ross. 3 p. 206. Schmidt Jen. n:o 173. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex bLedeb). — Silv. Jeniseisk, Gorinskoj volok, Kolmogorova, Nikulina, 6 mill. a Podkamina Tunguska meridiem versus (Lm.), Fatjanova (Br), Novo Sjolovskoje (Arn), Verknje Imbatsch. Suha. Troitskij monastir (Br), Kurcika, Polovinka (Arn). In ripa Jenisee prope Lusino (Sehmidt, ILm.). 532. Serophularia nodosa LL. Ledeb. Ross. 3 p. 218. SNilv. Prope Jeniseisk (J. G. Gmel. ex Ledeb., Arn), Gorinskoj volok in ripa Jeni- sem (Arn). 533. S. multicaulis Turez. Ledeb. Ross. 3 p. 220. Mont. Prope Krasnojarsk in monticulo ad rivulum Bazaieha (Turez. ex Ledeb.). 534. Limosella aquatiea L. Tedeb. Ross. 3 p. 226. Silv. Jeniseisk, Vorogova, Lebjedevo, Verknje Imbatsch. Suba. Selivaninskoj (Lm.). Kureika, Polovinka (Br). Aret. Dudino (Arn.), Tolstoi nos (Arn), Nikandrovskij ostrov (Lm., Arn., Br): 535. Veronica sibirica L. Ledeb. Ross. 3 p. 233. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 536. V. longifolia L. Tedeb. Ross. 3 p. 232. Schmidt Jen. n:o 174. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.), Kuvarschina frequens (Arn). Silv. Jeniseisk (Marks), Gorinskoj volok, Nikulina, Vorogova, Uskimys, prope ostiwn Podka- mina Tunguska, Tschulkova (Br.), Verknje Imbatsch, Fatjanova, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa (Arn). Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Turuchansk (Arn.), Kureika, Karasina, Igarskoje, Plachino (Br.), Polovinka (Br.), Kantaika (Sahlb.). Lusino (Schmidt), Patapov- skoje (Lm.), Verschininskoje. Aret. Dudino (Lwm.), Tolstoi nos, Briochovskij ostrov, Nikan- drovskij ostrov (Br.). Inter frutices ad Ochotskoje (Schmidt). Planta polymorpha. In territ. subaret. et arctico, ut ad Lusino et Ochotskoje, lecta est var. borealis "Trautv., que a forma vulgari satis varia parum diversa videtur. 537. V. ineana L. Ledeb. Ross. 3 p. 235. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 538. V. Anagallis L. Ledeb. Ross. 3 p. 236. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 539. VV. Beceabunga L. Tedeb. Ross. 3 p. 2537. Silv. Jeniseisk in terra argillacea inter Salices (Arn). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |0. 145 Ad Jarzova Selo (Lm.). Ad Jenisei flum. (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 540. V. latifolia LE. PP minor Erndt. Tedeb. Ross. 3 p. 240. V. Teucrium L. PET Prodr., Xp. 4695 Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb., Arn.). Jesaulskij bereg, Kuvarschina (Br.), Schumika, Podjemnoje Selo. silv. Jeniseisk (Marks). | 549. V. scutellata LT. Ledeb. Ross. 3 p. 244. Silv. Jeniseisk (Arn.), Nasimova, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo. Suba. Turuchansk (Arn.). 542. V. serpyllifolia CL. Tedeb. Ross. 3 p. 248. Silv. Jeniseisk (Br.), Antsiferova, Nasimova (Arn.), Nikulina, Asinovo, prope Pod- kamina Tunguska, Tschulkova, Verknje Imbatsch (Br.). 5343. Castilleja pallida Kunth. TLedeb. Ross. 3 p. 257. Schmidt Jen. n:o 175. DOFErodrs NE på Sd Suba. Kureika, Plachino (Arn.), Polovinka, Lusino (Schmidt). Aret. Dudino (Arn.), Tolstoi nos (Schmidt), Nikandrovskij ostrov (Arn., Br., Sahlb.), Ochotskoje (Schmidt). ” 544. Odontites rubra Pers. Tedeb. Ross. 3 p- 262. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 545. Huplrasia offietnalis LL. Tedeb. Ross. 3 p. 262. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), Kolmogorova, Nikulina, Vorogova, prope Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Novo Sjolovskoja, Tschulkova, Verknje Imbatsch (Br.), Alinskoje (Arn.), Fatjanova (Br.), Mjelnitsa. Suba. Troitskij mo- nastir (Br.), Turuchansk, Selivanina (Lm.), Gorolevo (Arn.), Kureika (Br.), Polovinka (Arn., Br.) Hc protea species etiam ad Jeniseam multum variat quoad staturam, foliorum formam et latitudinem, corolle magnitudinem. Una ex formis habet folia late ovata, acute dentata, samma subcordato-orbiculata. 546. Rhinanthus major Ehrh. DC: Prodr. X p. 557. Silv. Gorinskoj volok (Arn.), Jarzova Selo (Lm.), Vorogova, Lebjedevo (Br.). Etiam ad Jeniseisk lectus a Marks. — Hic a De Camndolleo non indicatur lectus in Asia. HATE ER månar. Hlvln DET Prodr: Xp: ot. Silv. Nikulina et Vorogova (Brenner ex annot. Arnelli). A scientixe incunabulis ad finem manebit dissensus, utrum Rhinanthus major et minor species an varietates dicantur. Ledebour in FI. Rossica 3 p. 266 cum Linnzeo aliisque utrumque conjunxit sub nomine Rh. Criste galli, quem affert lectum ad Kras- nojarsk, teste Turezaninov. 548. Pedicularis verticillata L. Tedeb. Ross. 3 p. 270. Schmidt Jen. n:o 176. Arct. In Tundra passim. Dudino (Br.), Tolstoi nos (Schmidt, Br.), Nikandrovskij ostrov (Lm., Br., Sahlb.). Ad Mesenkin et Jefremow Kamen (Lm.). In ripa Jeniseze haud infrequens. Septentrionem versus usque ad ostium fluminis legitur. Ad portum Goltschicha et in Malobrechovski ostrov (Schwanceb.). Folia verticillata, vulgo glabra. Verticili interrupte spicati. Corolla rubra. 549. P. amoena Adams. Tedeb. Ross. 3 p. 272. Schmidt Jen. n:o 177. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 22. N:o 10. 19 146 N, J. SCHRUTZ, PLANTA VASCULARES JENISKENSER, Aret, Locis sicoioribus Tundrw sed non ubique, Leeta in Jurakentundra, ad Swerewo, Korqpovskoje, Glubokaja et in montibus Norilensibus (Schmidt). P. myrtophylla Pall. Vedeb, Ross, 3 p. 274. Ad Jenisei flum. (Pall: ex Ledeb.). 550. Po uneinata Steph. Ledeb. Ross. 3 p. 280. Sehmidt Jen. n:o 178. DO, Prodr. Xp. 575, Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniscisk (Marks), Antsiferova (Arn), Nikulina (Br), prope Sohaja Tunguska (Br), Mjelnitsa (Arn). Suba. prope ostium Nisehnje Tunguska (Arn), Turuachansk (Br), Plachino ad ripam Jenisem (Schmidt, Br), Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Arn), Lusino septentrionem versus (Lim). Aret. Dudino (Arn), Briochovskij ostrov (Sahlb.). Caulis 2—53-pedalis. — Folia radiealia 4-pollicaria, pinnatipartita segmentis laneco- latis. - Spiea elongata. Rostrum areuatum elongatum, Galea antiee areuata, glabrag Inbium inferius ciliolatum submequat. 551. PP. compaeta Steph. Ledeb. Ross. 3 p. 280. Schmidt Jen. n:o 179. Suba. Turuchansk (Arn, Br), Karasina (Arn.), Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Arn.), Lusino (Sehmidt), Versechininskoje (Arn). Aret. Dudino (Schmidt, Arn., Br., Sallb.), 15 leucas supra Dudino (Arn), Tolstoi nos (Schmidt, Br.), Briochovskij ostrov (Arn., Sahlb.), Nikandroyvskij ostrov (Lm., Arn., Br, Sahlb.), Ochotskoje (Sehmidt). Caulis 1—2-pedalis. Folia wminora quam in P. uncinata. Spica densa, brevis. Corolla lutea. Rostrum rectum deflexum. Galea subhorizontalis glabra labium inferius glabriusculum superat. 552. P. lapponica L. Ledeb. Ross. 3 p. 281. Schmidt Jen. n:o 180, Suba. Plachino (Arn.), Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje, Lusino (Schmidt), Verschinin- skoje (Br). Aret. Dudino (Schmidt, Arn.), Tolstoi nos (Br), Nikandrovskij ostrov (Arn., Br.), Briochovskij ostrov (Br.). In Gyda Tundra (Schmidt). Ad Swerewo et flum. Guba- urek (Schmidt). In montibus Norilensibus (Schmidt). Caulis basi aphyllus, apice dense spicatus. Corolla pallide lutea, omnino unicolor et avenis. Ped. euphrasioidi forsitan proxime affinis. 553. P. resupinata L. Tedeb. Ross. 3 p. 281. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), Vorogova (Br). Etiam ad Nikulina lectam Brenner indicat. Caulis sesquipedalis, simplex vel parum ramosus. Folia bipollicaria, subtus pilosa. Racemus basi elongatus, apice confertus. Corolla purpurea. Rostrum obtusum vel trun- catum. Galea valde arcuata subrostrata, in labium latissimum incumbens. 554. P. palustris L. Ledeb. Ross. 3 p. 283. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). - Silv. Jeniseisk (Marks). Alibi ad Jeniseam lectam indicant Arnell et Brenner. Dux forma recedentes lectx sunt in territ. arctico: f. borealis Stev. Fries Sum. Veg. Scand. p. 19. Glaberrima, gracilior et humilior, canle ramoso, floribus fere duplo minoribus, galea rectiuscula. Lecta ad Dudino (Arn., Sahlb.). — Ad hane formam pertinere P. palustrem 8 Vlassovianam (Stev.), Ledeb. 1. c. facile erederes, neque tamen ausus sum eam sub hoc nominc recipere, quum descriptio KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o IQ. 147 auctorum in variis rebus repugnet. In var. borealem, qualem Steven in monogr. Pedic. desceripsit, specimina ad Dudino lecta conveniunt. f. arctica Schmidt Jen. n:o 183, Kjellm. Vega exped. vet. result. simplicissima, humilis glaberrima. Lecta in Gydatundra (Schmidt). 555. P. euphrasioides Steph. Tedeb. Ross. 3 p. 284. Schmidt Jen. n:o 181. Silv. Alinskoje, (Arn.), Fatjanova, (Br.), Novo Saljeskaja, Mjelnitsa (Arn., Br.). Suba. prope ostium Nischnje Tunguska, Turuchansk, Kureika (Arn., Br.), Igarskoje, Pla- chino (Br., Sahlb.), Kantaika, Patapovskoje (Arn.), Verschininskoje (Br.). Aret. Dudino. Jurakentundra prope Jeniseam ad Cap Maksimow (Schmidt). Herba semipedalis. Folia 1—2-pollicaria, inferiora fere P. palustris. Spice lax, foliate, juniores confertex. Corolla ochroleuca et purpurascenti-variegata. Multicaulis; caulis paniculato-ramosus. 556. P. sudetica Willd. Ledeb. Ross. 3 p. 286. Schmidt Jen. n:o 182. Suba. NVerschininskoje (Arn., Br.). Arct. frequens in tundra in utraque ripa Jeni- see et in insulis usque ad ostium (Schmidt), Dudino (Arn.), 15 leucas infra Dudino (Arn.), Tolstoi nos (Arn.), Nikandrovskij ostrov (Arn.), Briochovskij ostrov (Arn.), in territ. arct. etiam Lundström legit. Ad portum Dicksoni (Kjellm.), Goltschika et Malobrechowski ostrov (Schwameb.). Habitu distinetissima. Glabra, caule simplici, spica brevi dense hirsuto-lanata. Co- rolla purpurea vel flavo-variegata, forma fere P. comose sed magis arcuata. Ad Jeniseam legitur cum f. gymnocephala Trdutv. twvm f. lanata Walp. ”Trautv. FL Taimyr. p. 32. 557. P. comosa L. Ledeb. Ross. 3 p. 293. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). ”Takmahak, prope Krasnojarsk (Arn., Br.). Silv. Jeniseisk (Marks). Distingwtur ab affinibus calycis et corolle structura. Corolla presertim labio ciliato dignoscitur. Planta speciosa floribus ochroleucis. 5358. P. lärsuta LD. Ledeb. Ross. 3 p. 299. Schmidt Jen. n:o 184. Arct. Jurakentundra ad Tuxieda (Schmidt). Ad portum Dicksoni parcius (Kjellm.). 559. P. versicolor Wahlenb. FY. helvet. (non FL suec.). Ledeb. Ross. 3 p. 300. Schmidt Jen. n:o 155. P. Oederi Vahl., Kjellm. Vega exped. vet. resultat. 1 p. 510. Året. Tundra in utraque ripa Jenisex atque in insulis usque ad ostium (Schmidt). Tolstoi nos (Schmidt, Br.), Nikandrovskij ostrov (Arn.), Briochovskij ostrov (Br.). Ad portum Dicksoni parcius (Kjellm.). Spica densa, pilosa. Flores citrini. 560. P. capitata Adams. Ledeb. Ross. 3 p. 301. Schmidt Jen. n:o 186. Arcet. Locis editioribus Tundre passim copiose; in sinistra ripa Jeniser ad Tuxieda, Swerewo; in dextra ripa contra Briochovskij ostrov (Schmidt). Tolstoi nos (Schmidt, Arn.). Non lecta in Gyda tundra (Schmidt). Humilis, pilosula. Folia pinnatipartita, lamina pollicaris. Spica capitata, 2—4-flora. Corolla 14—15 lin. longa; galea arcuata obtusa erostris. Caulis brevis, subaphyllus. 561. P. Sceptrum Carolinum L. Tedeb. Ross. 3 p. 302. Schmidt Jen. n:o 187. Arcet. Dudino (Br.), Tolstoi nos (Schmidt), Nikandrovskij ostrov copiose (Br.). In insula Sopotschnoj (Lm.). Prope Ochotskoje (Schmidt), Jurakentundra ad Cap Maksimow (Schmidt). 14N N. J. SCHUKUTZ, PLANTIE VASCULARES JENISKENNSKESN, 562. Melampyruwm pratense I. Lledeb, Ross, 3 p. 306. Silv. Fatjanova et Lebjedevo (Arnell, qui spec. satis imperfecta fine Soptembr, 1876 logit). Orobanechemw, 563. Bosehniakia glabra C.A Mey. Ledeb, Ross. 3 p, 323. Schmidt Jen, n:o 188, Ad flum. dJenisei (J. G. Gmel. ex bedeb). Silv. Jarzowa Selo (Lin), bebjedevo, Novo Njolovskoje, Pschulkova, Verknje Imbatsch, 'Tschornaja ostrov (Sahlb), prope Suhaja Tunguska, Turuehoosk, Plachino, Verschininskoje. Aret. Dudino, Tolstoi nos (Schmidt), Sseläkino (Schmidt). Selaginacem. 564. Gymnandra Stelleri Cham & Sehlecelt. Tedeb. Ross. 3 p. 338. Schmidt Jen. n:o 189. Lagotis glauca Giurtn. f. Stelleri (Cham. & Schlecht.) Kjellm. Vega exped. vet. result, 1 p. 508. Cfr. Trautv. Plant. Sib. bor. Aret. In Tundra atque insulis frequenter usque ad ostiwm Jenisem. Nikandrovskij ostrov et Briochovskij ostrov (Arn, Br). In Gydatundra et in montibus Norilensibus (Schmidt). Prope ostium fluvii Jakovieva (Lm.). Ad Schaitanskoj et Jefremow Kamen (Lin). Ad portum Diecksoni (Kjellm.). Ad Goltschika (Schwaneb.). — Inter Salices ct Alnastrum. Folia radiealia oblonga vel Ianceolata, basi attenuata, apice acuta, margine obtuse serrata vel rarins suberenata, cum petiolo 3—5 pollices longa, lamina 1'/,—4 pollices longa, 5—12 lin. lata; caulina' ovata acuminata sessilia. Caules fere pedales (in Tundra breviores) apice spicam 3—7 pollices longam gerentes. 565. G. Pallasii Cham. et Schleeht. Ledeb. Ross. 3 p. 3352. Aret. Nikandrovskij ostrov et Briochovskij ostrov (Arn., Sahlb.). Folia radicalia elliptica vel ovato-oblonga, basi parum attenuata, apice obtusiuscula, margine crenata, cum petiolo 5—8 pollices longa, lamina 2'/.—5 pollices longa, 9—20 lin. lata: caulina basi attenuata, ovato-elliptica, acuta sessilia. Caules semipedales vel paulo longiores, apice foliacei et spicam 2—3 poll. longam gerentes. — Herba minus elongata et paulo robustior quam precedens. Ha dux Gymnandre parum differunt, neglecta forma foliorum. Constat, Chamisso et Schlechtendahl Gymnandras in Linna II (anno 1827) revisas reduxisse in tres species. Haud scio an Pallas rectius omnes in unam speciem conjunxerit atque pro meris varietatibus habeantur. Ut jam Choisy in De Candollei Prodr. observavit, in speciebus hujus generis distinguendis et determinandis non magna fides habenda est characteribus, qui petuntur ex magnitudine Jlabii superioris, corollw aut staminum nec ex divisione labii inferioris in 2 aut 3 lacinias. Labiate. 566. Hlsholtzia cristata L. LTedeb. Ross. 3 p. 335. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 567. Mentha arvensis L. Ledeb. Ross. 3 p. 338. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |O0. 149 Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.), prope Makokova. Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Jarzowa Selo (Lm.), Nikulina et Stolba, Vorogova, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, 'Tschulkova, Verknje Imbatsch (Br.), Novo Saljeskaja» Mjelnitsa. Suba. prope ostium Nischnje Tunguska, Turuchansk, Igarskoje, Karasina, Ku- reika (Arn.). Specimina plurima, que ad Jeniseam lecta sunt, satis juvenilia, plus minusve pilosa vel glabrescentia. - Nonnulla eorum foliis subglabris videntur pertinere ad var. ripariam Fr. Nov. fl. suec. p. 189, quamvis utpote sterilia vix rite determinari possint. 6 lapponica (Wahlenb.) M. lapponica Wahlenb. Ledeb. Ross. 3 p. 340. Silv. Kolmogorova (Br.). Suba. Selivaninskoj (Lm.). Hc specimina conveniunt cum descriptione et figura in Wahlenbergii Flora Lap- ponica. Hzeec varietas valde affinis M. canadensis Linn. Sp. pl., sed distincta verticillastris paucifloris, calycibus parvis dentibus obtusioribus. 568. Lycopus ewropeus L. Ledeb. Ross. 3 p. 341. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 569. ÖOriganum vulgare L. Tedeb. Ross. 3 p. 343. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Nasimova, Sergejevo, Stolba, Vorogova (Br.). 570. Thymus Serpyllum L. LTedeb. Ross. 3 p. 345. Schmidt Jen. n:o 190. & vulgaris. Benth. in DC. Prodr. Ledeb. Ross. 1. c. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). = Silv. Antsiferova (Arn.), Stolba, Vorogova (Br.), Asinovo, Uskimys, Novo Sjolovskoje, Tschulkova (Br.), prope Suhaja Tun- guska, Mjelnitsa, (Arn., Br.). Suba. prope ostium Nisechnje Tunguska (Arn.), Troitskij monastir (Br.), Turuchansk, Igarskoje (Br.), Kantaika, Lusino (Schmidt), Patapovskoje (Arn., Br.). Aret. Dudino (Br.), Tolstoi nos (Schmidt, Arn., Br.), Gydatundra ad lacum Jambu (Schmidt). Ad Korepowskoje et Swerewo (Schmidt). Pp angustifolius (M. a. Bieb.). Ledeb. I. c. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.) et haud dubie alibi, quum non semper sit facile distinguere hanc varietatem a forma precedente. Planta multum variabilis. Preter has duas formas etiam ali adsunt, ut ad Fatja- nova forma grandis foliis majoribus obovatis in petiolum brevem attenuatis; ad Mesenkin forma compacta, dense cespitosa ramis brevibus foliisque confertis. 571. Clinopodium vulgare LE. Calamintha Clinopodium Benth. Ledeb. Ross. 3 In superiore regione flum. Jenisei (J. G. Gmel. ex Ledeb.). Silv. Vorogova et Stolba spec. sterilia (Br.). Ziziphora elinopodioides Lam. Ledeb. Ross. 3 p. 369. Ad flum. Jenisei (Pall. ex Ledeb.). 572. Nepeta lavandulaceu L. TLedeb. Ross. 3 p. 372. Ad flum. Jenisei (J. G. Gmel., Pall. ex Ledeb.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). N. macrantha PFiseh. Tedeb. Ross. 3 p. 378. In superiore regione flum Jenisei.” (J. G. Gmel., Lessing ex Ledeb.). 150 N. J,. SCHEUTZ, PLANTAE VASCULARES JENISEENSESN, 573. Glechoma hederacea 1. Hedeb. Ross. 3 p. 379. Mont, Krasnojarsk (Arn). Sile. Inter Tjolkina et Jeniseisk (Br), Antsiferova, Gorinskoj volok, Nasimova, Nikulina, Vorogova (Br, Im), Asinovo, prope Podkaminn Tunguska, Lebjedevo, Tschulkova, Alinskoje, Novo Saljeskaja. Suba. prope ostium Nisehnoje Tunguska, Turuchansk. 574. DPracocephalum nutans 1. Ledeb. Ross, 3 p. ä87. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex bedeb), frequenter cirea illm urbem (Arn), Schumika, — Silo. Jeniseisk (Br), Antsiferova, Kolmogorova, Jarzowa Selo, spec. muree- scentia jam dudum deflorata 7"/, 1875 (Lim), Sergejevo, Stolba, Vorogova, 'Tschulkova, Fatjanova. — Suba. Ad Nischnje Tunguska, 25 leucas supra Troitskij monastir (IBr.). — In collibus. Caulis vix pedalis raro altior, parum rumosus. Folia petiolata ovata, serrato-erenata, floralia oblonga — lanceolata, bractew ovatw — oblongwe, subintegerrimime. Corolla coerulea, subnutans, tubo calyce longiore; labio superiore bifido, inferiore trifido; fauce mnplissima, fere inflata. — Quoad habitum, folia et calyces simile D. thymifloro L., a quo precipue differt corollis calyce duplo longioribus (in D. thymifloro corolle calycem vix superant.) 575. DD. peregrinum L. Ledeb. Ross. 3 p. 388. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 576. D. Ruyschiana L. Ledeb. Ross. 3 p. 389. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 577. Prumella vulgaris L. Tedeb. Ross. 3 p. 392. Mont. Saliev (Br). Silv. Jeniseisk, Jarzowa Selo (Em), Gorimskoj volok, Kolmo- gorova, Nasimova, Nikulina, Vorogova, Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska (Lm.), Lebjedevo, ”Tschulkova, Verknje Imbatsch (Br), Alinskoje, Fatjanova, Novo Saljeskaja. Scutellaria alpina LL. Uedeb. Ross. 3 p. 394. Ad Jenisei (Messerschmid ex Ledeb.). 578. S. scordifolia Fisch. TLedeb. Ross. 3 p. 398. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). 579. S. galericulata L. Ledeb. Ross. 3 p. 399. Silv. Nasimova (Arn), Nikulina, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Verknje Imbatsch (Br.). 580. Stachys palustris L. Ledeb. Ross. 3 p. 414. &« vulgaris. Ledeb. 1. ce. Silv. Jeniseisk (Marks). Podkamina Tunguska 6 mill. meridiem versus (Lm.). B hispida Eedeb. 1. ce. S: baicalensis Fisch. DC. Prodr. XI, p. 470. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 581. (Galeopsis Tetrahit. L. Tedeb. 3 p. 420. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.), Makokova. Silv. Jeniseisk (Marks), Kohnogorova, Nasimova, ' Nikulina, Vorogova (Arn., Lm.), prope Podkamina Tunguska (Arn., Br), Lebjedevo, Verknje Imbatsch. 582. G. versicolor Curt. G. Tetrahit d grandiflora Benth. Ledeb. Ross. 3 p. 421. Silv. Jeniseisk (Marks), Vorogova (Lm., Arn.). 583. Leonurus tataricus L. Tedeb. Ross. 3 p. 425. 2 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o lÖ. 151 Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). L. sibiricus EL. Ledeb. Ross. 3 p. 425. Ad flum. Jenisei (Pall. ex Ledeb.). 584. LL. lanatus Pers. Ledeb. Ross. 3 p.- 425. Ad flum. Jenisei (J. G. Gmel., Pall. ex Ledeb.). Mont. Krasnojarsk (Pall, Turcz. ex Ledeb.). 4 leucas supra Krasnojarsk Brenner legit specimina fructifera. 585. Lamium album LC. Ledeb. Ross. 3 p. 529. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Arn., Br., Marks), Antsiferova, Nasimova, Vorogova, Tschulkova, prope Podkamina Tunguska, Fatjanova, prope Suhaja Tunguska. Suba. prope ostium Nischnje Tunguska, Turuchansk, Karasina (Br.), Igarskoje, Plachino, Lusino (Lm.), Patapovskoje (Lm.). Arct. Dudino (Br.). 556. L. barbatum Sieb. S& Zuce. Sehmidt Jen. n:o 191. DC. Prodr. XH, p. 511. Silv. Jeniseisk (Marks), Vorogova (Arn., Br.), Jarzowa Selo (Lm.). Suba. Lusino (Schmidt). | ; 587. LL. purpureum L. Ledeb. Ross. 3 p. 428. Silv. Jeniseisk (Arn.). — In agris, ubi Solanum tuberosum colitur. 588. Phlomis tuberosa L. Ledeb. Ross. 3 p. 437. Mont. -Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 589. Eremostachys pllomoides Bunge. LTedeb. Ross. 3 p. 440. Ledeb. Ice. plant. il NOS to AD Wont. Contra Kuvarschina 60 leucas ab urbe Krasnojarsk septentrionem versus Arnell ''/; 1876 legit specimina nondum forifera. Herba et habitus plante ah Arnell lecte convenimnt cum icone Ledebouri supra laudata, itaque vix dubium est, quin sit rite determinata. 590. ÅAmethystea coerulea L. Ledeb. Ross. 3 p. 441. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Plumbaginezr. 591. Armeria arctica Rupr. Schmidt Jen. n:o 192. Statice Ameria 6 arctica. Ledeb. Ross. 3 p. 457. Armeria vulgaris W. var. aretica Trautv. Plant. Sibir. bor. p. 96. Året. Ad ripam Jenisere haud infrequens inde a Dudino usque ad Glubokaja (Schmidt), ut Saostrovskoje, Tolstoi nos (Br.), Nikandrovskij ostrov (Arn., Br.). Ad Mesenkin (Lm.). Im Gydatundra (Schmidt). Ad portum Goltschika (Schwaneb.). Ab A. sibirica Turcz. parum differt tubo calycis ad costas tantum piloso, intervallis costarum glabris. 592. Statice speciosa L. TLedeb. Ross. 3 p. 465. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb., Arn.), 4 leucas supra Krasnojarsk (Br.). Plantaginez. 593. Plamtago major L. Ledeb. Ross. 3 p. 476. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.), Podjomnoje Selo. - Stlv. Jeniseisk, Antsiferova, Gorinskoj volok, Kolmogorova, Nasimova, Nikulina, Vorogova, Asinovo, 6 mill. 152 N, J. SCHRUTZ, PLANTAE VASCULARES JENISERNSESR, a Podkamina Tunguska meridiem versus (Lm.), prope ostivin Podkamina Tunguska, Lebje- devo, Novo Sjolovskoje, Tsehulkova, Verknje Imbatseh, Fatjanova. Subha. prope ostium Nisehnje Tunguska, Troitskij monastir, Selivaninskoj (Lan), Turuechansk. 594. PP. asiatiea 1. Tedeb. Ross, 3 ps 479. PP. major 2 asiatiea DC: Prodr. XIII, p. 694, Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 595. PP. virginiea LL. DO. Prodr. XI, p. 722. AA. Gray, Man. of the bot. of the North Unit. Stat. p. 279, Foliis ovatis, integerrimis subobtusis ö-nerviis pubescentibus, in petiolum lamina qvadruplo breviorem attenuatis; peduneulis erectis nec adscendentibus, tenuiter striatis puberulis folia superantibus; spicis elongatis cylindricis gracilibus, basin versus remoti- floris; bracteis ealyce brevioribus, sepnlis glaberrimis, apice rotundatis. Mont. Krasnojarsk in agris de 11 Junii 1876 Arnell legit. — In Sibiria non antea lectna. Proxima P. medie (si habitum respicis), a qua differt pedunculis erectis et floribus longe aliis, spicis elongatis ante florescentiam apice curvatis. Folia 2—3 poll. longa, 1 poll. lata. Flores et spice magis similes P. majori, (sed flores elausi, stamina inclusa, capsula 2—3-sperma), folia vero fere P. medie. PP. sibirica Poir. differt foliis pubescen- tibus nee glabris nee longe sed modo mediocriter petiolatis. A reliquis sibiricis speciebus optime diversa. 596. PP. media L. Ledeb. Ross. 3 p. 480. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn.), Podjomnoje Selo. Silv. Jeni- seisk (Marks), Kolmogorova, Antsiferova, Jarzowa Selo (Lin), Nasimova, Vorogova, prope Podkamina Tunguska, Tsehulkova (Br). Suba. prope ostium Nischnje Tunguska, Troit- skij monastir, Turuchansk. Monoclamydete. Nalsolace:r. 597. Teloxys aristata Moquin Tindon. Tedeb. Ross. 3 p. 693. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 598. Chenopodium ficifolium Sm. Tedeb. Ross. 3 p. 696. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Eedeb.). Suba. Selivanina (Arn). — Speci- mina cum scandinavicis bene conveninut. 599. Ch. acuminatum Willd. Tedeb. Ross. 3 p. 694. Schmidt Jen. n:o 205. Suba. Plachino (Schmidt). 600. Ch. album LE. Tedeb. Ross. 3 p. 697. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb. Silr. Vorogova (Arn.), Eebjedevo (Br.), Novo Sjolovskoje (Br.), Tschulkova (Arn.), Verknje Imbatsch (Arn.), Fatjanova, (Arn.). Suba. prope ostium Nischnje Tunguska (Arn), Troitskij monastir (Br.), Sclivanina (Arn., KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o IÖ. 153 Lm.), Kureika (Br.), Gorolevo (Arn.), Polovinka (Arn., Br.), Lusino (Lm.), Verschininskoje (Arn., Br.). Aret. Dudino (Arn.), Saostrovskoje (Arn.). Species nimis polymorpha, quoad formam foliorum maxime varia. Folia omnia integerrima vel caulinorum pauca obsolete ac parce dentata acuta — obtusa, aut folia caulina inferiora vel omnia, exceptis supremis, distincte dentata, acuta — obtusa vel acuminata. Relique etiam partes variant. Cfr. Ledeb. F1 Ross. 3 p- 697—700. 601. Ch. glaucum L. Ledeb. Ross. 3 p. 700. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), Verknje Imbatsch (Br.). Alibi ad Jeniseam (Lm.). 602. Ch. urbicum L. Ledeb. Ross. 3 p. 701. Suba. Lusino meridiem versus specimen sesquipedale robustum fructiferum Lund- ström "/, 1875 legit. 603. Ch. hybridum L. Ledeb. Ross. 3 p. 702. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 604. Ch. rubrum L. Blitam polymorphum C. A. Mey. Ledeb. Ross. 3 p. 707. Blitum rubrum Reich. DC. Prodr. XIII, 2 p. 83. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Suba. Selivaninskoj (Lm.), Polo- vinka (Br-.). Planta polymorpha, Chenop. urbico similis, seminibus purpureis nec atris distinguenda. Spinacia oleracea Mill. Ledeb. Ross. 3 p. 711. Silv. Jeniseisk culta (Marks). Åtriplex rosea L. Ledeb. Ross. 3 p. 717. Ad Jenisei super. (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 605. Obione fera Moqu. Tand. LTedeb. Ross. 3 p. 733. Mont. Prope Krasnojarsk (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 606. O. muricata Geertn. Ledeb. Ross. 3 p. 734. Mont. Prope Krasnojarsk (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 607. Kochia prostrata Schrad. Tedeb. Ross. 3 p. 747. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 608. Corispermum hyssopifoliwm Ant. Juss. Tedeb. Ross. 3 p. 759. Schmidt Jen. n:o 206. Silv. Jeniseisk (Arn.), Gorinskoj volok, Kolmogorova, Nikulina, Vorogova, prope Podkamina Tnunguska, Lebjedevo, Verknje Imbatsch (Arn.), Fatjanova (Br.), Nischnij Im- batsch (Lm.). Suba. Troitskij monastir (Br.), Selivanina (Br.), Gorolevo (Arn.). Prope Verschininskoje (Br.). Species maxime polymorpha, que difficihus distinguitur ab affinibus, quum plurimi characteres sint inconstantes. Cfr. Ledeb. 1. c. 4 Om 609. -C. erassifolium Turcz. FI. baie. dah. II, 2 p. 37 sub OC. intermedio Schweigg. Walp. Annal. bot. 5 p. 732. Bunge Pfl. geogr. Betracht. icber die Famil. der Chenop. p. 10. Mont. Krasnojarsk (Trautv. Inerem. fl. Ross. III, p. 645). K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 22. N:o 10. i 20 154 N. J, SCHRUTZ, VLANTA VASCULARER JENIRKENSER. Polygonemr. 610. Rheum compaetum LL. Ledeb; Ross, 3 p. 497. Sehmidt Jen. n:o 193, Suba. Prope ostiom Nischnje Tunguska (Arn.), 25 leucas supra Troitskij monastir ad Nisehnje Tunguska (Br), Igarskoje, Plachino (Arn, Br), Kantaika, Patapovskoje (Br), Versehininskoje, 40 Ieucas supra Dudino in ripa dextra Jenisew (Br). Aret. Dudino (Sehmidt, ILm.), Saostrovskoje, Jermilowo (Schmidt). — Inter frutices precipue extra re- gionem temp. vernali inundatam. — Folia hujus plante vicem Brassice oleracerm exhibent apud incolas illarum regionum borealium. 611. Orxryria reniformis Hook, Tedeb. Ross. 3 p. 498. Schmidt Jen. n:o 194. Aret. Dudino (Sahlb), Tolstoi nos in convallibus, ubi nives din manserunt (Arn., Br). In Gydatundra, Swerewo et Korepowskoje (Schmidt). In montibus Norilensibus (Sehmidt). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). 612. Rumex maritimus L. Tedeb. Ross. 3 p. 500. Silv. Jeniseisk (Marks), Verknje Imbatsch (Arn., Br), Fatjanova (Br.). — In ripa Jenisem. 613. R. salicifolius Weinm. Ledeb. Ross. 3 p. 504. Schmidt Jen. n:o 199. DC. Prodr. XIV; p. 47. Suba. Selivaninskoj (Lm.), Igarskoje (Br.), Plachino (Arn., Br.), Kantaika (Sahlb.). Aret. Dudino (Sahlb.), Tolstoi nos (Schmidt). In Nikandrovskij ostrov (Arn., Br.). Ad Ochotsekoje simowje (Schmidt). In insula Sopotschnoj (Lw.). Habitu similis R. maritimo, sed facile distinetus valvis ovatis (haud cordatis) obtu- siusculis integerrimis, una vel duabus graniferis. — In RK. maritimo valve sunt ovato- subrhombeire, omnes granifere, setaceo-dentate. 614. RB. crispus L. LTedeb. Ross. 3 p. 505. Silv. Jeniseisk (Marks). Ad Antsiferova, Lebjedevo et Tschulkova erescentem Arnell et Brenner indicarunt. Suba. ”Turuchansk (Arn.). 615. RB. arcticus Trautv. Tedeb. Ross. 3 p. 506. Schmidt Jen. n:o 198. Aret. Dudino (Schmidt, Arn., Br., Sahlb.), Tolstoi nos (Arn., Br). Frequens in Tundra, in utraque ripa Jenisex atque in insulis. In montibus Norilensibus (Schmidt). Ad Krestowskoje, Mesenkin et Jefremow Kamen (Lm.). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). — Ad Goltschicha (Schwaneb.). Plerumque locis paludosis precipue ad aquas minores, inter- dum locis siecioribus Tundre. Caulis simplex racemo terminali simplici vel basi semel composito. Flores polygami penduli. Valve ovate obtusrx, inteserrimir, ecallosr. 616. ÅR. domesticus Hartm. Ledeb. Ross. 3 p. 506. Silv. Gorinskoj volok (Arn.), Vorogova (Arn.), Nischnje Imbatsch (Lm.). Etiam alibi lectus, sed specimina tam juvenilia aut adeo imperfecta, ut ab affinibus certo distingui non potnerint. 617. RB. Hippolapatlum Fr. R. aquaticus L. Ledeb. Ross. 3 p. 508. Schmidt Jen. n:o 197. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |0. 155 Silv. Tebjedevo et Verknje hubatsch (Brenner ex annot. Arnelli). Suba. Troitskij monastir, Turuchansk (Arn.), Polovinka (Arn., Br.) Kureika (Arn.), Plachino (Schmidt). Rumex aquaticus L. est nomen collectivum omnino rejiciendum. Neque enim du- bitari potest, quin Linneus sub hoc nominine comprehenderit quinque nunc distinctas species: R. Hydrolapathum, Hippolapathum, maximum, conspersum et domesticum. R. crispum vero distinxit. Linneana diagnosis R. aquatici, observante E. Fries, sumta est a R. domestico. Itaque juste cause vix afferi possunt, cur R. Hippolapathum Fr. nomine R. aquatici salutemus. 618. RR. Acetosa L. Ledeb. Ross. 3 p. 510. Schmidt Jen. n:o 195. Mont. Kuvarschina (Arn.), Podjomnoje selo. Silv. Jeniseisk, Antsiferova, Gorin- skoj volok, Nasimova, Nikulina et Stolba, Vorogova, Asinovo, Tschulkova, Verknje Im- batsch, Alinskoje, Fatjanova, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa. Suba. prope ostium Nischnje Tunguska (Arn.), Turuchansk (Arn.), Kureika, Igarskoje, Plachino, Polovinka, Kantaika, Patapovskoje (Br.), Verschininskoje. Arct. Dudino (Br.), Tolstoi nos. — Forma haplorhiza (Czern. Turcz.) lecta ad Sseläkino, Dudino et Lusino (Schmidt). 619. BR. Åcetosella L. Ledeb. Ross. 3 p. 511. Silv. Kolmogorova, Jarzowa Selo (Lm.), Nasimova (Arn.), Sergejevo, Vorogova (Arn.), Nikulina (Br.), prope Podkamina Tunguska. 620. RB. gramimnifolius Lamb. Ledeb. Ross. 3 p. 512. Schmidt Jen. n:o 57. ÅArct. Dudino ad ripam Jenisex (Arn., Br.), Tolstoi nos (Br.), Korepowskoje (Schmidt). Pp sublanceolatus nova var. Caule ochreis hyalinis arcte vaginato; foliis radicalibus confertis rosulatis (latioribus quam in ««), lanceolatis, integerrimis vel nonnullis subhastatis auricula una aut duabus preditis; lamina apice et basi attenuata circiter quadruplo latiore quam petiolo elongato. Arcet. In litore olim inundato, in Nikandrovskij ostrov, ubi plante arctic solito magis luxuriant, Arnell et Brenner legerunt. Precipue forma foliorum distat a R. graminifolio typico. Varietas quodammodo transitum ad R. Acetosellam offerens satis differt a forma vulgari, que habet folia angustis- sima, filiformi-linearia integerrima vel dente aut lobo laterali uno alterove aucta. 621. Tragopyrum pungens M. a DBieb. a) latifolium Ledeb. Ross. 3 p. 516. Mont. Prope Krasnojarsk (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 622. Fagopyrum tataricum Gertn. Ledeb. Ross. 3 p. 317. Ad flum. Jenisei (J. G. Gmel. ex Ledeb.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). | 623. Polygonum PBäistortu L. LTedeb. Ross. 3 p. 518. Schmidt Jen. n:r 200. I/ont. Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.), Takmahak prope Krasnojarsk (Arn., Br.). Silv. Antsiferova, Asinovo (Arn.), Mjelnitsa (Br.). Suba. TIgarskoje, (Br.). Arct. Dudino (Sahlb.), Saostrovskoje, Tolstoi nos (Br.), frequens in Tundra usque ad ostium Jeniseze (Schmidt), Schaitanskoj et Jefremow Kamen (Lm.). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). Ad portum Goltschicha (Schwaneb.). 624. oP. viviparum L. Ledeb. Ross. 3 p. 519. Schmidt Jen. n:o 201. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Siv. Jeniseisk (Marks), Nasimova, Nikulina, Vorogova, prope ostium Podkamina Tunguska, Tschulkova, Verknje Imbatsch, 1a6 N, J, NOHEUTZ, ULANTAE VASCULARES JENINEENSES, Fatjanova, Novo NSaljoskaja, Mjolnitsa, Suba. prope ostium Nisehnje Tunguska, Turochansk, Kurcika, Plachino (Br), Polovinka, Patapovskoje, Lusino (Sehmidt), Versehininskoje (1Br.). Aret; Dudino (Br), Tolstoi nos. Frequens in Tundra usque ad ostium Jenisew (Schmidt), Nikandrovskij ostrov (Arn), Briochovskij ostrov (Br). Ad portum Dicksoni (Kjellm.) 625. PP, amplibium L. Tedeb. Ross, 3 p. 520. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Nasimova (Arn), Vorogova (Arn), prope ostium Podkamina Tunguska (Lm.). B terrestre Reichard. Ledeb, 1. ce. Silv. Jeniseisk (Marks), Eebjedevo (Br). Suba, Polovinka (Arn.). 626. PP. lapathifolium L. Ledeb. Ross. 3 p. 521. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniscisk (Marks), inter Jeni- scisk et Tjolkina (Br), Gorinskoj volok, Kohnogorova (Br.), Nasimova, Vorogova (Arn), Tschulkova (Arn), Verknje Imbatsch (Arn.), Fatjanova (Arn), Novo Saljeskaju (Arn.). Suba. Plachino, Polovinka. Aret. Nikandrovskij ostrov (Liw.). Herba etiam ad Jeniseum valde varians magnitudine plantw et latitudine foliorum. 627. P. Perstearia L. Ledeb. Ross. 3 p. 522. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniscisk (Marks). 628. P. Hydropiper L. Ledeb. Ross. 3 p. 523. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniscisk (Marks). 629. P. polymorphum Ledeb. Ross. 3 p. 524. DC. Prodr. XIV, pc 139. tt angustissimum Ledeb. 1. ec. Ad flum. Jenisei (J. G. Gmel. ex Ledeb.). Suba. Igarskoje f. glabra (tota prieter foliorwim marginem glabra) lecta a Brenner. B alpinuwm (Al) Ledeb. 1. ce. Schmidt Jen. n:o 204. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), Tschul- kova (Br). Suba. Karasina (Br), Patapovskoje (Br). Aret. Dudino (Arn., Br), Kore- powskoje (Sehmidt). Ad flum. Tschaikina et Sseläkino (Schmidt). In montibus Norilen- lensibus (Schmidt). Ad Mesenkin (Lm.). In insula Malobrechowskij ostrow (Schwaneb.). — Septentrionem versus habitat in ripa fluminis, in australia parte viget in pratis et lucis. Caulis ramosus. Folia breviter petiolata. - Ochre& ample pubescentes. Racemi compositi multiflori, in paniculam caulem terminantem dispositi — in £ alpino panicula pyramidata demum laxiuscula. Achienium calycem mequans vel vix superans. 630. P. Laxzmanni Lepech. Tedeb. Ross. 3 p. 526. Schmidt Jen. n:o 203. DC. Prodr. XIV, p. 140. Suba. Troitskij monastir (Br.), Plachino (Arn.), Lusino (Schmidt), Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Arn.). Aret. Dudino (Schmidt, Br., Lwm.), Tolstoi nos (Schmidt, Br), Ni- kandrovskij ostrov (Br). Ad Mesenkin (Lm.). Cap Maksimow et Swerewo (Schmidt). — Locis arenosis ad ripam Jenisewmw. Maxime aftine priecedenti; fortasse cum co in unam speciem rectius conjungatur. Inflorescentia enim excepta multum accedit ad P. polymorphum. Caulis ramosissimus ramis patentissimis. Folia subsessilia. Ochre mediocres laxe. Rami dichotomo-divari- cati. Flores in superiore ramorum parte; inferiores axillares, superiores subracemosi; KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |I0. 157 omnes in paniculam terminalem brevem vel racemum simplicem dispositi. Achanium calycem "/; superans. 631. P. sibiricum Lam. Ledeb. Ross. 3 p. 527. DC Prodr. XIV p. 139. Silv. Fatjanova contra Goroschino (Arn.). Swba. Selivanina (Br), Kureika (Arn., Br.), Plachino (Arn., Br.). Arct. Dudino (Br.). — In ripa Jenisex prope aquam. Folia cerassiuscula petiolata basi plerumque cuneato-attenuata vel truncata vel bi- auriculato-hastata. Species bene distincta. 632. P. Convolvulus L. Ledeb. Ross. 3 p. 528. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Vorogova in cultis (Arn.), prope Podkamina Tunguska (Br.). P. Bellardi All. BP gracilius Ledeb. Ross. 3 p. 530 Ad flum. Jenisei (herb. Martin. ex Ledeb.). 633. P. oxyspermum Meyer & Bunge. Ledeb. Ross. 3 p. 330. Schmidt Jen. n:o 202- Suba. Gorolevo (Br.), Plachino ad ripam Jenisex (Schmidt), Verschininskoje (Br.). Aret. Dudino (Arn., Br.), Nikandrovskij ostrov (Br., Em.). Species achenio exserto sursum attenuato distinguenda. — Caulis gracilis erectus striatus. Folia subevenia, lineari-oblonga, acuta, 1n petiolum attenuata. Ochrex semi- hyalin&e margine fisse. Racemi terminales interrupte foliosi. Pedicelli calyce longiores. Achanium semiexsertum faciebus levibus nitidis. 634. P. aviculare L. Ledeb. Ross. 3 p. 531. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), prope Pod- kamina Tunguska (Br). Suba. Turuchansk (Br.) aliisque locis ad Jeniseam, sed vix in territ. aretico. Caule sulcato, ochreis albis bifidis demum laceratis, pedicellis calyce brevioribus, achaenio incluso subopaco faciebus ovatis granulato-striatis a praecedente differt. 635. HKoenigia islandica L. Ledeb. Ross. 3 p. 534. Aret. Dudino loeis nudis in Tundra (Trybom zoologus), Tolstoi nos haud infrequens cum in ripa tum in Tundra (Arn., Br.), Nikandrovskij ostrov (Arn.). Constat, plantas annuas propter estatem brevissimam esse paucissimas in regionibus areticis. Koenigia est fere una planta annua, que legitur in Tundra. In hac planta reperitur exiguus numerus foliorum; preterea insignis est tenuitate omnium partium, que vocantur vegetativa, parvisque floribus. Santalace:r. 636. Thesium reptans Ledeb. Ross. 3 p. 539. Ledeb. Ic. plant. fl. Ross t. 233. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.), 21 leucas a Krasnojarsk orientem versus (Arn.), Torgaschina prope Krasnojarsk (Br.), Schumika. Silv. Jeniseisk (Marks, Arn.). Suba. Troitskij monastir (Br.), 25 leucas supra Troitskij ad Nischnje Tunguska (Arn.). — (Ab Arnell etiam lectum ad flum. Tom unum milliare ab ejus ostio in flumen Ob, ”/; 1876). Thymelete. 637. Daplme Mezereum DL. Tedeb. Ross. 3 p. 346. f Sitv. Gorinskoj volok (Arn.). — Spec. ad Jeniseam lecta non vidi. lAN N, dd, NUHKUTZ, PLANTA VASCULARES JKENISEENSES,. Empoetremw. 688, Kmpetrem migram 1 Ledeb, Ross. 8 -p. 555. Selumidt Jen. n:o 208, Silv. Minskoje (Arn), Fatjanova, Novo Saljeskajo, Mjelnitsa (Ir). Suba. Troitskij monastir, Turuchansk, Kureika, Gorolevo, Polovinka, Plachino (Br), Patapovskoje, Verschi- ninskoje, — Aret. Dudino (Br), Tolstoj nos (Schwnidt) Gydatundra et Cap Dorofejew ad Swerewo (Selmmidt). Ad Mesenkin (Lm.). Euphorbiacem. 639. Kuphorbia Pseudo-Chamasycee Fiseh. & Mey. > Ledeb. Ross. 3 p. 557. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 640. EB. alpina C.A. Mey. Tedeb. Ross, 3 p. 561. Ledeb, Ice. plant. fl. Ross. t. 188. Mont. Prope Krasnojarsk (Sievers, Turez. ex Ledeb., Arn), Torgaschina et Takmua- hak prope Krasnojarsk (Br), Jesaulskij bereg (Arn). 641. EB. lutescens Cs AA. Mey. Tedeb. Ross. 3 p. 568. Ledeb. Ice, plant. fl. Ross. t. 12. Mont. Prope Krasnojarsk, ut Takmohak (Arn, Br). Sile. Vorogova (Br.). — In pratis et nemoribus. — (ÅA Brennero etiwn lecta 170 lIcucas a Tomsk orientem versus TULSTEN Similis E. palustris, sed pilosa, foliis tenuissime serratis. 642. BB. perfoliata nova sp. Glaberrima glaucescens radice crassiuscula; caule ereeto wuabella multifida terminato, apiee interdum paulum ramoso; foliis integerrimis acutis, membranaceis; caulinis infimis obovatis in petiolwin attenuatis basi amplexieaulibus; mediis ovato-lanceolatis, apice acutis basi rotundatis, supra medium latioribus infra medium paulo angustioribus perfoliatis; summis ovato-lanceolatis basi cordata subamplicaulibus; involucralibus lutescentibus pau- cis (cireiter 4 vel 5) obovato-rotundatis, basin versus attenuatis, acutiusculis integerrimis; involucellis similibus sed minoribus circiter 5, rotundato-obovatis, obtusis, erecto-patenti- bus; capsulas non vidi. Mont. In pratis circa Krasnojarsk ut ad Torgaschina (Arn., Br.). -Silv. Vorogova spec. maxima adhuc florentia ”, 1876 (Br.). Spec. nondum florifera visa ”"/, ad Antsi- ferova et ”/, ad Nikulina. 4 Herba speciosa, foliis perfoliatis insignis. Cum florere incipit, primo pedalis, deinde altior, autumnum versus tripedalis et ultra. Folia caulina adulta fre 6 pollices longa, 2 poll. lata. — A reliquis Euphorbiis ad Jeniscam lectis longe distat et optime distincta. 643. BE. Cyparissias L. Ledeb. Ross. 3 p. 575. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Eedeb.). 4 leucas supra Krasnojarsk (Br.). 644. E. virgata Waldst. et Kit. Ledeb. Ross. 3 p. 575. Schmidt Jen. n:o 207. Suba. Lusino meridiem versus (Lm.). Plachino ad ripam Jenisex (Schmidt), Polo- vinka (Br.). Etiam ad Karasina (Br.) et Poloi (Sahlb.) lecta. Folia lineari-lancceolata a medio apicem versus sensim attenuata, integerrima opaca; involucralia latiora brevioraque; involucella rhombeo-vel triangulari-ovata, longitudine sua latiora. Herba viridis glabra, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 159 645. HF. Esula L. LTedeb. Ross. 3 p. 575. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex. Ledeb., Arn.), Kuvarschina (Br.). Silv. Jeni- seisk (Marks, Arn., Br.), Amntsiferova (Arn.), prope Podkamina Tunguska (Arn.), Mirna (Arn., Br.). Etiam alibi ad Jeniseam lectam Arnell et Brenner indicarunt. Folia lanceolata vel lineari-lanceolata basin versus attenuata, margine apicis scabriu- scula; involucralia conformia vel elliptica; involucella rhombeo-vel triangulari-ovata, lon- gitudine sua latiora. Herba glaucescens, glabra. Pp latifolia Ledeb. 1. c. Silv. Uskimys (Arn., Br.). Subglaucescens. Caulis subpedalis; folia subovato-oblonga; involucralia elliptica; involucella reniformia mutica vel brevissime mucronulata. -— Habitu et precipue foliis latioribus a f. typica satis recedit, ut primo credas, hanc varietatem ad aliam speciem pertinere. E. Esula est adeo affinis BE. virgate, ut specimina in Oelandia lecta, quze Elias Fries distribuit in Herbario Normali, a Ruprechtio referantur ad E. virgatam. Cannabine2. Cannabis sativa L. Colitur multis locis, ut ad Nikulina et Lebjedevo (Br.), etiam ad Lusino 68” 30: lat. bor. (Lm.). 646. Humulus Lupulus L. Ledeb. Ross. 3 p. 634. Silv. Jeniseisk (Marks, Arn.) Urticace?. 647. Urtica urens L. Ledeb. Ross. 3 p. 636. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Silv. Kolmogorova, Sergejevo, Voro- gova, Nikulina, prope Podkamina Tunguska (Br.), Tschulkova. 648. U. dioica L. Ledeb. Ross. 3 p. 687. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn.), Schumika, Makokova. Silv. Jeniseisk, Antsiferova, Kolmogorova, Nasimova, Nikulina, Vorogova, Asinovo, 6 mill. a Podkamina Tunguska meridiem versus (Lm.), prope ostium Podkamina Tunguska, Lebje- devo, Novo WSjolovskoje (Br.), Tschulkova, Verknje Imbatsch, Alinskoje, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa. Suba. prope Nischnje Tunguska, Troitskij monastir, Turuchansk, inter Angu- stika et Kureika, Plachino, Kantaika. Etiam a Lundström in territ. subarct. lecta ”/, 1875. B angustifolia Ledeb. F1. Altaica. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 649. U. cannabina L. Tedeb. Ross. 3 p. 638. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). In plateis ipsius urbis (Arn.) atque circa illam urbem frequenter (Arn.), Jesaulskij bereg. Betuline2e. 650. Betula verrucosa Ehrh. DC. Prodr. XVI p. 163. B. alba Ledeb. Ross. 3 p. 650. Cum B. pubescente arbor frondosa ad Jeniseam frequentissima et copiosissima, si exceperis regionem tempore vernali inundatam atque prope flumen sitam, ubi Salices pree- 160 N, J, SCHEUTZ, PLANTA VASCULARES JENIBRENSES, vipue vigent, Mont. Krasnojarsk frequenter (Arn, Br), Jesaulskij bereg, Podjonmmnoje Selo, Saliov. Slo. Jeniscisk (Marks, Arn), Antsiferova, Nikulina, Vorogova, Asinovo, Podkamina Tunguska 6 mill, meridiem versus (Lm.), prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Mirna, Novo Sjolovskoje, Tsehulkova, Verknje Imbatseh, Alinskoje (Br), Fatjanova, Suhaja Tunguska. Suba. prope Nisehnje Tunguska, Turuehansk (Br), Kureika, Plachino (Br), Patapovskoje (Br). Septentrionem versus progreditur usque ad Polovinskoj 69? 10 lat. bor, 651. B. latifolia Tauseh al Tausehii Regel, DC. Prodr. XVI p. 165. Silv. Prope Nasimova (Middendorff ex Regel 1 e.). 652. BB. pubescens Ehrh. Tedeb. Ross. 3 p. 651. DC. Prodr, XVI p. 166. B. glutinosa Wallr. Fr. Nov. fl. Suece. Mant. Il p. 60, ubi ostenditur hane potissimum esse B. albam 1. licet Linnwnus huic subsumserit B. verrucosam. Mont. Cirea Krasnojarsk minus frequens quam B. verrucosa, Jesaulskij bereg, Pod- jomnoje Selo. Silv. Jeniseisk (Arn), Nikulina (Br), Asinovo, Podkamina Tunguska, Lebje- devo, Noro Sjolovskoje, Verknje Imbatsch, Alinskoje, Fatjanova, prope Suhaja Tunguska, Mjelnitsa (Br). Suba. Prope Nisehnje Tunguska (Br), Troitskij monastir, Turuchansk, Kureika, Igarskoje, Plachino, Polovinka, Kantaika, Patapovskoje, Verschininskoje. Aret. Pudino (Br.) nee magis septentrionem versus lecta. 653. BB. tortuosa Ledeb. Ross. 3 p. 652. DC. Prodr. XVI p. 168. Schmidt Jen. n:o 222. B. odorata var. tortuosa Regel. Lange Consp. fl. Groenl. p. 114. Aret. Prope Dudino (Schmidt, Br). Ad viam inter Dudino et montes Norilenses (Schmidt). Haud dubie etiam alibi, quamvis cum priore commixta. B. tortuosa, quam Regel dicit lecetam etiam in Lapponia Suecica ut ad Karesuando et in Finmarkia Norvegiea, parum diversa videtur. Plerumque arborea, rarius fruticosa dignoscitur trunco humili, ramulis tortuosis, squamarum amenti lobis lateralibus porrectis, samararum alis angustioribus quam in B. pubescente vel glutinosa. Fellman (Plant. Vase. Lapp. orient.), seribit, Regelium ipsum credere B. tortuosam pertinere ad B. pubescentem Koch sive B. glutinosum Auet. Suec. Mihi quidem persuasum est, B. tortuosam esse for- mar areticam B. glutinose soli coelique aretoi natura natam. Qualem vero botanici excipiunt B. tortuosam, forma etiam exstant, que ad B. intermediam Thom. transire videntur, ceui preterea interdum adeo similis est, ut ha dur difficilius distinguantur. De hac re confer A. Bertis, Kärlväxter från Grönland p. 63. 654. -B. lumilis Sechrank. Tedeb. Ross. 3 p. 653. Silv. Jeniseisk (Marks, Sahlb.). Suba. 25 mill. supra Troitskij ad Nischnje Tunguska (Sahlb., Br.), 10 mill. a Turuchansk meridiem versus Sahlberg etiam legit "/; 1876. 655. BB. nana L. Tedeb. Ross. 3 p. 653. Schmidt Jen. n:o 223. Silv. Jeniseisk (Marks), Mjelnitsa (Br.). Suba. Prope Nischnje Tunguska, Kurcika, Igarskoje, Plachino, Polovinka, Kantaika, Patapovskoje (Br.), Verschininskoje (Br.). Aret. Dudino, ubi altitudinem duorum pedum attingit (Schmidt, Arn., Br.), Tolstoi nos (Schmidt, Arn., Br). Swerewo et Goltschicha (Schmidt). In Gydatundra est procumbens (Schmidt). Ad Mesenkin (Lm.), Cap Schaitanskoj et Jefremow Kamen (Lm.), Malobrechovski ostrov (Schwaneh.). 656. Alnaster fruticosus Ledeb. Ross. 3 p. 655. Schmidt Jen: n:o 224. Alnus viridis DC. y sibirica Regel in DC. Prodr. XVI p. 182: + KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |I0. 161 Mont. Saliev (Arn.), inter Podporoschenskoja et Makokova (Br.). Silv. Jeniseisk (Marks, Arn.), Antsiferova, Nolmogorova, Nikulina (Br.), Vorogova, Asinovo, prope Pod- kamina Tunguska (Lm.), Lebjedevo, Novo Sjolovskoje, Tsehulkova, Verknje Imbatsch, Alin- skoje, Fatjanova, Novo BSaljeskaja, Mjelnitsa. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Troitskij monastir, Selivaninskoj (Lm.), Turuchansk, Kureika, Igarskoje, Plachino (Br.), Polovinka, Patapovskoje, Verschininskoje. Arct. Dudino, Saostrovskoje (Arn.), Tolstoi nos (Schmidt, Br.), Briochovskij ostrov, Nikandrovskij ostrov (Lm.), Krestovskoje. — In au- strali parte passim efficit silvulas, septentrionem versus numerus individuorum augetur, ut inde ab Asinovo usque ad Nikandrovskij ostrov gregatim et copiose multis locis habitet. Im australi parte fere magnitudinem Alni incane attingit, septentrionem versus humilior, tamen et ad Tolstoi nos, in Briochovskij ostrov, in Nikandrovskij ostrov frutices sexpeda- les et ultra lete vigent. In Tundra vero rarius reperitur ibique humilis evadit. In con- valle flum. Mesenkin 71? 28 lat. bor., a ventis frigidis et tempestatibus defensa, frutices fere orgyales crescunt sed ad Krestovskoje 72” lat. bor. tantum repentes et prostrati. B microphyllus nova var. Frutex tortuosus, ramis brevibus, foliis triplo vel quadruplo minoribus quam in forma sywilsrna Fortasse eadem forma, quam Chamisso (Linnea VI p. 538) commemorat crescentem in America arctica. Arcet. Ad flum. Mesenkin spec. fructifera ”"/; 1875 Lundström legit. 657. Almus inceana IWilld. Tedeb. Ross. 3 p. 656. Pp hirsuta (Spach). Almus incana 2 hirsuta Ledeb. Ross. 3 p. 656. DC. Prodr. AMI LSD Foliis subtus dense pubescentibus vel tomentosis. Silv. Nikulina (Arn.). Inter Vorogova et Asimovo' (Arn., Br.) y siwirica Bedeb. I. e DC: Prodr I c Silv. Jeniseisk (Arn., Br.), Antsiferova, Kolmogorova, Stolba (Br.), prope Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tschulkova, Verknje Imbatsch, Fatjanova. -Suba. Turuchansk (Middend. ex Trautv.). Septentrionem versus usque ad Karasina 66? 55 lat. bor. (Arn.). Hc arbor ad Jeniseam passim habitat nec ullibi silvas efficit. — A. incana & vul- garis habitat, teste Regel, tantum in Europa et in Caucaso; itaque locum Turuchansk, a Middendorff indieatum, ad var. sibiricam retuli, que a var. hirsuta differt foliis glabriori- bus subtus glaucis. Salicine2e. 658. Populus tremula L. Tedeb. Ross. 3 p. 627. Mont. Krasnojarsk, Schumika. Silv. Jeniseisk, Antsiferova, Nasimova, Nikulina, Asinovo, prope Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Verknje Imbatsch, Alinskoje, Fatjanova, ubi procere populi crescunt, prope Suhaja Tunguska. Suba. Troitskij monastir, Turuchansk. B villosa Lang. Tedeb. 1. c. Silv. Jeniseisk (Arn., Br.) 659. P. miqgra LE. Tedeb. Ross. 3 p. 628. Mont. Schumika, Podjomnoje Selo (Br.), Podporoschenskoja c. fra (An. BS US Jeniseisk (Br.), Antsiferova, Kolmogorova, Novo Sjolovskoje, Verknje Imbatsch, plerumque z Fe 21 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band, 22. N:o 10. 162 N. J, SCHRUTZ, PLANTA VABCULARES JENISKBENSES, sterilis visa ab Arnell et Brenner. Ad Mirna et Fatjanova (Arn), frutices steriles orgyn- les ad ripma Jenisew erescentes, quos, ut illos ad Jeniscisk Icetos, ad P. nigram pertinere erediderim, quamvis forma foliorwm aliquantulum recedat a vulgari forma, qui quoad folin satis variat. 660, P. laurifolia Ledeb. Ross. & p. 629. PP. balsamifera y Inurifolin (Ledeb.). DC. Prodr. XVI p. 330. Nilv. Novo Sjolovskoje et Fatjanova (Arn, Br). — In ripa Jenisem frutices 4 a å-pedales, non orgyales (extra ripam non vigebant) satis juveniles emmque ob eausam steriles, Speeimina fine mensis septembris leeta et forma et fivmitate foöliorwm a priore diversa, rite determinatu difficilia, sed potissimum hue referanda, collatis speciminibus in aliäs terris Ieetis. | | Spec. 661—686 Nalices ') infra sequentur, MONOCOTYLEDONEZE. Typhacemr. 687. Sparganium simplex Huds. Tedeb. Ross 4 p. 4. Silv. Ad Jeniseisk sterile visum ab Arnell; Vorogoyva, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo (Br), Surgutskoj (Lm.). Suba. Selivaninskoj (Lin), Kureika in Ineu- bus minoribus (Arn.). 688. SN. minimwn Fries. Sum. Veg. Scand. p. 560. S. natans 8 Linnei FI Sn. p. 323 =S. minimum Raji Hist. Silr. Asinovo (Arn), Lebjedevo, Verknje Imbatch (Br). Suba. Kureika (Arn.). — Ad hoc certissime pertinet Sparganium natans, quod Gmelin in Flora sibir. indicat Ieetum ad flumen Jenisei. 689. S. affine Schnitzl. Hartm. Skand. fl. ed. XI p. 442. Suba. Tusino septentrionem versus Lundström "/, 1875 legit spec. sterilia foliis tres pedes longis, linearibus planisque. Quantum ex herba colligi potest, hiwc specimina potius pertinent ad S. affine Sehnitzl., quam ad S. natans L. Fries. 690. -S. hyperboreum Lest. Hartm. 1. c. p. 442. Aret. Dudino in lacubus minimis (Arn., Sahlb.). Mesenkin (Lm.). AS. minimo differt foliis duplo angustioribus, fructu obovato obtuso, stigmate obli- que ovoideo subsessili terminato. X Aroidere. 691. Calla palustris LC. Tedeb. Ross. 4 p. 11. Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Nasimova, inter Kolmogorova et Jarzova Selo (Lm.), Nikulina (Br), prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Verknje Imbatsch, Alinskoje. 1) Salices, quarom multe species, forma hybridie et varietates ad Jeniseam Jlecte, elaboravit D:r A. N. LUNDSTRÖM, Botanices Docens Upsaliensis. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22, N:0O 0. 163 Lemnacemw. 692. Lemna minor L. LTedeb. Ross. 4 p. 16. Silv. Jeniseisk (Marks), Nikulina in lacubus minoribus (Arn.), prope ostium Pod- . kamina Tunguska (Arn., Br.) 693. ÅL. triswlca L. Tedeb. Ross. 4 p. 17. Silv. Jeniseisk (Marks, Arn.), Nikulina, Vorogova. Suba. Kantaika. Aret. Dudino in lacubus minimis (Arn.). Najader scu Potamoyetonec. 694. Potamogeton natans L. Ledeb. Ross. 4 p. 23. Silv. Prope Podkamina Tunguska (Br), Tschulkova (Arn.). Etiam alibi ad Jeniseam Lundström legit loco speciali non indicato. 695. P. rufescens Schrad. Ledeb. Ross. 4 p. 25. Aret. Dudino in lacubus minoribus (Arn.). 696. P. graminea") L. Ledeb. Ross. 4 p. 25. Silv. Vorogova (f. heterophylla Er. Nov. fl. Suec.) in lacu minore (Arn.). Suba. Ad Turuchansk (f. gramimfolia Fr. 1. ec). Spec. sterilia Arnell legit. GENER prelonga Walz Ledebi Ross: fp. 20. Aret. Nikandrovskij ostrov (Arn.). — Omnia specimina 1bi lecta sunt sterilia atque in ripam ab undis rejecta inventa. — Propter folia obtusa mutica, margime lxvia huc retuli. 698. P. salicifolia IWolfg. P. lucens L.: ög foliis angustioribus margine sublaevibus Ledeb. Ross. 4 p. 27. Silv. Lebjedevo, sterilis (Arn.). 4 mill. meridiem versus a Podkamina Tunguska spec. sterilia (Lm.). Arct. Saostrovskoje spec. florif. in lacu quodam lecta (Arn.) — Specimina a priore satis diversa huc retuli ob folia longe lanceolata acuta. Difficile tamen est Potamogetones steriles certe determinare, quamvis spec. Pot. prelonge et salicifolixz cum spec. Scandinavicis harum duarum specierum satis conveniant, quantum ex herba conclu- dere possum. 699. PP. perfolkata L. ILedeb. Ross. 4 p. 27. Silv. Gorinskoj volok, Vorogova, Lebjedevo, Tschulkova, Verknje Imbatsch. Suba. Turuchansk in lacubus minoribus (Arn.), Kureika, Polovinka, Verschininskoje (Br.). Arct. Dudino (Arn.), Tolstoi nos (Br.). Ad insulam Sopotschnoj (Lm.). 700. P. erispa L. Ledeb. Ross. 4 p. 28. Silv. Jeniseisk in brachio quodam Jenisex mense Octobr. (Arn.). 701. P: pusilla LC. Ledeb. Ross. 4 p. 29. Aret. Dudino in lacu intra regionem Alnastri ”/s florif.; Nikandrovskij ostrov in lacu minore fruct. "'/; lecta. 1) Potamogetonem esse generis feminini, pbilologi docent. zzotoauoyerrwvr gruece, a philologis scribitur Potamogiton, | SS 14 N. d. SUHBUTZ, PLANTAR VABCULARES JENISKENNSES, Specimina podalin et ultra, foliis 3-pollices longis, dimidiamn linewm Intis vel ad Nikandrovskij ostrov paulo lötioribus, pedunculis spiea triplo vel magis longioribus, His in rogionibus magis fore elata videtur quam specimina, qui vulgo leguntur in Seandinnvin, 702. PP. pectinata LL. Ledeb, Ross, 4 p. 30. Silv, Joniseisk (Arn), Gorinskoj volok, Vorogova (Br), prope Podkmamnina Tunguska atque 4 mill. infra hujus fluminis ostium (Lim), Lebjedevo (Arn, Br). Suba, Selivaninskoj (land, Versehininskoje (Br). = Aret. Saostrovskoje (Arn), Tolstoi nos (Arn. Br), Nikan- drovskij ostrov (Aro Br), Briochovskij ostrov (Sahlb). In Nikondrovskij ostrov et ad Tolstoi nos specimina complures pedes longa in ripam rejecta botanici 1876 legerunt, Juncagineiw. 703. Trigloehin maritimum 1. Ledeb. Ross. 4 p. 35. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb). Silv. Jeniseisk (Marks, Sahlb.). 704, thé palustre Lb. Ledeb. Ross. 4 Pp: 30. AMont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex bedeb.). Sile. Prope ostium Podkamina Tun- guska (Arn.). Alismacem. 705. Alisma Plantago LL. Vedeb. Ross. 4 p. 39. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Sile. Jeniseisk (Marks), Gorinskoj volok, Nasimova, Nikulina, Vorogova, prope ostiwmn Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tschulkova, Novo Saljeskaja. Suba. Turuchansk. 706. Sagittaria sagittifolia L. Ledeb. Ross. 4 p. 41. Silv. Jeniseisk (Arn), Verknje hubatsch. Bo tomuior IWallab. Fl Succe. foliis linearibus, lobis posterioribus vel obtusis vel nullis. Subua. Turuchansk et Kurcika (Arn.). Butomarce:r. 707. Butomus umbellatus £. Tedeb. Ross. 4 p. 43. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Hydrocharideie. 708. Hydrocharis Morsus rane DL. Ledeb. Ross. 4 p. 45. Silv. Nasimova in aquis minoribus (Br.). Orchideie. 709. Corallorhiza innata RR. Br. Tedeb. Ross. 4 p. 49. Mont. Krasnojarsk. — Silr. Nikulina, Asinovo (Arn., Br), Alinskoje (Arn.), Novo Saljeskaja. Suba. Ad rupes caleareas prope ostium Nischnje Tunguska (Arn.), Selivanina, KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 I0. 165 Turuchansk, Patapovskoje, Verschininskoje, Kantaika in convalle quadam ipsius Tundra (Sahlb.).- MO Aret. Dudino (Arn.). Orelus inearnata LD. Fl. Suec. Fries Novit. Mant. III et Sum. Veg. Scand. Ledeb. Ross. 4 p. 56. O. angustifolia Wimm. et Grab. Sölv. ZIG Silv. Jeniseisk (Sahlb.), Tschulkova (Br.). O. maculata L. Ledeb. Ross. 4 p. 58. Jeniseisk, Nikulina et prope ostiwm Podkamina Tunguska (ex annotatis Arnelli et Brenneri). 2 tab. 199. fundo JIL2 O. militaris LD. Ledeb. Ross. 4 p. 66. In Sibiria non ultra 55? lat. bor. (J. G. Gmel. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks), ad Tjolkina prope Jeniseisk (Arn.). O. fusca Jacq. a Pallas indicatur crescens ad flumen Jenisei sed videtur nimis dubia civis, quam jure exeludas e flora Jeniseensi. VIE. Silv. ( Sölv. (NDS Gymnadenia conopsea BR. Br. Ledeb. Ross. 4 p. 64. Jeniseisk (Marks). Platanthera bifolia Reichenb. Ledeb. Ross. 4 p. 69. Jeniseisk (Marks, Arn.), Uskimys locis schistosis ”/; flor. (Arn.). P. obtusata (Banks) Lindl. Ledeb. Ross. 4 p. 68. Hook. FI bor. Amer. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska locis calcareis tj 1876 Arn.). — Antea . (= 7 non lecta in Sibiria. Specimina ad Jeniseam lecta 6—98 uncias alta. Caulis basi instructus folio solitario oblongo vel obovato-oblongo, duas uncias longo, supra medium folio uno sublineari vel anguste lanceolato. Spica laxiuscula, circiter 5-flora. 716. Sölv. ell Silv. 718. Sölv. TIG Sölv. (02.05 Coeloglossum viride (L£.) Hartm. Peristylis viridis Lindl. Ledeb. Ross. 4 p. 72. Novo Sjolovskoje (Arn.). Suba. Plachino (Arn.), 9 leucas supra Plachino (Br.). Herminium Monorclus BR. Br. Ledeb. Ross. 4 p. 73. Jeniseisk (Marks). Listera cordata RB. Br. Ledeb. Ross. 4 p. 80. Alinskoje (Arn.). Goodyera repens BR. Br. LTedeb. Ross. 4 p. 86. Alinskoje (Arn.), Fatjanova. | Calypso borealis Salisb. Tedeb. Ross. 4 p. 52. Norna borealis Wahlenb. FI. Suec. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska leeta dicitur teste Arnell. 721. Cypripedium Calceolus L. Ledeb. Ross. 4 p. 86. Mont. Prope Krasnojarsk ut ad Torgaschino (Turez. ex Ledeb., Arn., Br.). — Locis calcareo gaudentibus. (22. OC: macranthum Sw. Ledeb. Ross. 4 p. 87. Mont. Prope Krasnojarsk et locis calcareis et in monte granitoideo Takmahak (Turcz. ex Ledeb., Arn.), Jesanlskij bereg. Silv. Jeniseisk (Marks). 123. C. guttatum Sw. Tedeb. Ross. 4 p. 88. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Arn., Br.). Silv. Jeniseisk (Marks, Arn., Sahlb.), inter ”Tjolkina et Jeniseisk, Antsiferova, Nikulina, Uskimys, prope ostiwum Pod- 166 N. J, SCHEUTZ, PLANTAE VASCULARES JENISEENSES, kamina Tuoguska, Novo NSjolovskoje (Bro. Sabha, 25 Ieucas supea Trotskij ad Nisehnje Tunguska (Arn, Br) — Plerwngque solo ealeureo leetum, sed etium locis, quw vix ealce substrata videntur, Iridew, 24, Iris ruthemica Ait. Ledeb, Ross. 4 p. 94, Mont. Prope Krasnojarsk (Turez, ex Ledeb,, Arn). Ad Torgasehino prope Krasno- jarsk (Br), Jesaulskij bereg, Podjomnoje Nelo. Silv. Jeniscisk (Marks, Arn), Antsiferova. Intra regionem temp. vernali inundatam atque extra emm. 725. 1: biglumis Vall. Uedeb. Ross. 4 p. 95. Ad flum, Jenisei (Pall). Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 1, sibirica LL. P hamatophylla Fiseh. Vedeb. Ross. 4 p. 96. Ad flum. Jenisei (Pall. ex Ledeb.). 726. I. Bloudowii Ledeb. FI Ross. 4 p. 102, Mont. Prope Krasnojarsk (J. G. Gmel. ex Ledeb.). 727. I. flavisstma Jaeq. Tedeb. Ross. 4 p. 102. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Nmilacew. 728. Paris quadrifolia LL. Ledeb. Ross. 4 p. 120. Mont. Krasnojarsk (Arn), inter Podporosechenskoja et Makokova. — Silv. Jeniscisk (Marks, Br), Antsiferova, Nasimova, Nikulina, Vorogova, Asinovo, 6 mill. a Podkamina Tunguska meridiem versus (Lim), prope ostium flum. Podkamina Tunguska, Tschulkova, Fatjanova, Novo Saljeskaja. Variat ad Jeniseam foliis quinis et senis. 729. PP. obovata Ledeb. Ross. 4 p. 120. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 730. Convallaria Polygonatum L. Polygonatum officinale Al. Ledeb. Ross. 4 p. 123. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.), Jesaulskij bereg (Br.), Schumiku, Pod- jomnoje Selo. Selv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Stolba (Br.). 731. CC. multifora LL. VPolygonatum multiflorum All. Ledeb. Ross. 4 p. 125. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 732. Majanthenmuwm bifoliwm (LC) W.F. Sehmidt. Smilacina bifolia Desf. Ledeb. Röss: 4ps 127: Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.), Jesaulskij bereg (Br.), Saliev. Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Gorinskoj volok, Nikulina, Stolba (Br.), Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Novo Sjolovskoje, Tschulkova, Verknje Imbatsch, Minskoje, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa. Suba. Prope ostimn Nischnje Tunguska, Troitskij monastir, Turuchansk. 733. Smilacina trifolia Desf. Tedeb. Ross. 4 p. 128. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Asinovo copiose (Arn.). — Locis paludosis in silvis arborum frondosarum et coniferarum mixtis. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 167 Liliaceze. (Erythroniwm Dens camis L. Tedeb. Ross. 4 p. 133. 6 sibiricum Fisch. et Mey. In Sibiria occident. inter Tomsk et Mariinsk ”/, 1876 Arnell legit.) 734. Gagea pauceiflora Turce. Tedeb. Ross. 4 p. 143. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 135. Lloydia serotina Reich. TLedeb. Ross. 4 p. 144. Schmidt Jen. n:o 228. Suba. 25 leucas supra Troitskij monastir ad Nischnje Tunguska. Aret. frequens in collibus siecioribus Tundre cum in sinistra tum in dextra ripa Tendens usque ad ostium, ut ad Tolstoi nos (Arn.), Jefremow Kamen (Lwm.) et ad portum Dicksoni (Kjellm.). — Medio mense Julii Aoret, initio Augusti fructificat. 136. Lilium Martagon LE. Ledeb. Ross. 4 p. 150. Schmidt Jen. n:o 2531. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Arn.), Saliev. Silv. Jeniseisk (Marks), inter Tjolkina, et Jeniseisk (Br.), Antsiferova, Nikulina, Stolba, Vorogova, Uskimys, prope ostium Podkamina Tunguska, Tschulkova. Suba. 25 leucas supra Troitskij ad Nischnje Tunguska (Br.), Turuchansk, Kureika, Karasina (Br.), Igarskoje, Plachino (Schmidt), Polo- vinka, Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje. — Ad flum. Jenisei usque ad 61” 31" lat. bor. a Middendorff ex Trautvetter occurrere dicitur, sed ex locis supra allatis cernitur, hoc Lilium ad Jeniseam habitare usque ad 68” 20 Jat. bor. 731. LDL. temwifoliwm Fisch. TLedeb. Ross. 4 p. 151. Ad flum. Jenisei (Pall). Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 1358. DL. spectabile Link. LTedeb. Ross. 4 p. 151. Kunth Enum. 4 p. 676. Ad flum. Jenisei (J. G. Gmel. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Br.), Nikulina et Stolba (Arn.). Valde affine Lilio bulbifero L. sed bulbilli in axillis foliorum nulli, perigonium extus cum pedunculo lanato-tomentosum. 139. Allium Schoenoprasum L. Tedeb. Ross. 4 p. 166. Schmidt Jen. n:o 230. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks). Alibi in territ. silvoso Arn. et Brenner legerunt. PB sibiricum CL. Majus et robustius, foliis supra planiusculis, umbella majore, imter- dum duas uncias lata. Silv. Nischnje Imbatsch (Lm.). Suba. Igarskoje (Arn., Br.), Plachino (Arn.), Pata- povskoje (Lm.). Aret. Tolstoi nos (Schmidt), insula Sopotschnoj (Lm.), Nikandrovskij ostrov (Br.). 740. ÅA. lineare L. Tedeb. Ross. 4 p. 178. Schmidt Jen. n:o 229. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Br.), Stolba (Arn.). Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska (Arn.). Aret. In ripa dextra Jenisez inter frutices ad Sseläkino (Schmidt). T41. ÅA. tenwissimnum Willd. Ledeb. Ross. 4 p. 183. Ledeb. Ic. plant. fl. Ross. t. 358. Mont. Prope Krasnojarsk (J. G. Gmel., Turcz. ex Ledeb.). 4 leucas supra Krasno- jarsk (Br.). 8 | IN N. J. SCHRUTZ, PLANTA VASCULARES JENISEENSER, 742. AA. odorum 1. Ledeb. Ross, 4 p. I85, Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb). 743. AA. Victorialis LL. Ledeb, FL Ross, 4 p. 184, Kunth Enum, plant. 4 p. 432, Nilv. Jeniseisk (Bojling in coll; Arnell), 61 leucas infra Jeniseisk (Br), Antsiferova (Arn). Locis umbrosis in silvis coniferis. Simile ÅA. ursino, sed longe diversum canle ad medium folinto, foliis breviter petio- latis, staminibus perigonium superantibus. TA. Hemeroeallis flava LL. Tedeb. Ross. 4 p. 194. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex bedeh). Kuvarsehina (Br), Schumika, — Silv, Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Vorogova (Br). — Ad radices montium et in pratis. 745. Asparagus officinalis 1. Tedeb. Ross. 4 ps 196, Silv. Jeniseisk (Marks legit). - Num sponte? Melanthacemrw. 746... Veratrum niqvum 1. Tedeb. Ross. 4 p. 208. Schmidt Jen. n:o 233. Ad Jenisei flm. (Lessing ex Ledeb). Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Sir. Jeniseisk (Marks), Novo Sjolovskoje, Fatjanova, Mjelnitsa. Suba. Prope ostinm Nisehnje Tunguska, Plachino (Schmidt, Arn). Multo rarins quam sequens occurrit ad Jenisenm. 747. V. albwm 1. bedeb. Ross. 4 p. 208. Schmidt Jen. n:o 232. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Inter Krasnojarsk et Jeniseisk frequen- ter. Silv. Jeniseisk (Marks), Antsiferova, Gorinskoj volok, Nasimova, Nikulina, Stolba, Vorogoyva, Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska, Tschulkova, Verknje Imbatsch, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa (Arn., Br). Suba. Prope ostinm Nischnje Tunguska, Turu- chansk (Br), Kureika, Karasina, Igarskoje, Plachino (Br), Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Br), Lusino (Schmidt), Versehininskoje. Aret. Dudino (Br), Tolstoi nos (Sehmidt), Brio- chovskij ostrov, Nikandrovskij ostrov, ad Mesenkin (Lm.). In Gydatundra, Swerewo, Ssi- dorowy-Jary et ad flum. Dorofejewo (Sehmidt). In ripa dextra Jeniseax non progreditur usque ad ostimm. — Ad Jeniseam habitat cum in regione tempore vernali inundata, tum extra cam in pratis et collibus. 748. Tofieldia coceinea Richards. Tedeb. Ross. 4 p. 210. Sehwmidt Jen. n:o 234. Kunfh Enum. plant. 4 p. 167. Suha. Ad ruapes caleareas prope ostium Nischnje Tunguska (Arn., Br), Lusino (Schmidt). Are. Locis editioribns Tundra aut umbrosis aut apertis, ut Dudino (Arn., Br.), Tolstoi nos (Schmidt, Br.), Nikandrovskij ostrov, ad flum. Mesenkin (Lm.). In Gydatundra, Swerewo et Sseläkino (Sehmidt). Pulchra species a T. boreali Wahlenb. satis diversa. 749. T. cernua Smith. Tedeb. Ross. 4 p. 210. Schmidt Jen. n:o 235 cum de- seriptione. Aret. In montibus Norilensibus (Schmidt). Specimina, que Schmidt legit, tantum recedunt a deseriptione anectorum, ut forsitan constituant novam speciem. 150. Antielea sibiriea Kunth. Tedeb. Ross. 4 p. 207. Kunth Enum. plant. 4 p. 191. Melanthium sibiricum L. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |0. 169 Bulbo tunicato, foliis caule brevioribus lanceolato-linearibus acutis; floribus race- mosis vel subpaniculatis, bracteis sublinearibus pedicello paulo longioribus vel eum sub- equantibus; foribus polygamis, demum subnutantibus, perigonio sexpartito infundibuli- formi (perigonii foliolis basi in tubum breviorem coherentibus) laciniis ovato-lanceolatis subacutis, in flore erecto-patentibus. Silv. Mjelnitsa ad rupes calcareas 65” 30' lat. bor. Arnell et Brenner d. 12 Juni 1876 legerunt specimina florifera. Planta pedalis glaberrima. Bulbus tunicatus tenuis, ovatus, basi fibris fasciculatis crassiusculis instructus. Caulis scapiformis ad basin foliosus, supra medium folio.uno lineari ornatus. Folia radicalia 2—4 lanceolato-linearia subgraminea acuta plana striata, caule breviora, 2—6 uncias longa, 2—3 lineas lata, breviter vaginantia, basin versus in petiolos longos attenuata. Flores polygami racemosi vel subpaniculati unibracteati, pedun- culo infimo longiore interdum a ceteris longius remoto et tum 2—4-floro. Bractezx linea- res pedunculo longiores vel eum subequantes. Perigonium glaucescenti-viride vel viri- dulo-flavicans, lineam latum, duas lineas longum, sexpartitum infundibuliforme; sepala 2xqualia basi conjuneta in tubum subturbinatum, ut potius diceres perigonium monophyl- lum quam hexaphyllum, basi ovario adnata, laciniis ovato-lanceolatis subacutis, erecto- patentibus. Stamina basi sepalarum, ubi libera evadunt — id est in fauce fere perigonii — inserta, perigonio multo breviora. Filamenta brevissima antheris subcordatis vel subreni- formibus. Species ab Anticlea glauca NKNunth, guam vivam cultam conferre liceuit cujusque specimina complura in herbaris vidi, adeo diversa, ut eum hac nullo modo conjungi possit. Juncacer. 751. Luzwla pilosa EL. TLedeb. Ross. 4 p. 214. Mont. Krasnojarsk (Arn.), Saliev (Br.). Silv. Jeniseisk, Antsiferova, Nikulina, inter Vorogova et Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Novo Sjolovskoje. Alinskoje, Fatjanova. Subu. Plachino. 1752. IL. rufescens Fisch. Tedeb. Ross. 4 p: 215. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb., Arn.) 153. DL. parviflora (Ehrh.) Desv. LT. spadicea DC. & parviflora E. Meyer in Ledeb. Ross. 4 p. 217. Schmidt Jen. n:o 236. Silv. Mjelnitsa (Arn., Br.). Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska (Arn.), Seliva- nina, Turuchansk, Kureika (Sahlb.), Igarskoje, Plachino (Br.), Polovinka, Kantaika, Pata- povskoje, Verschininskoje (Br.). Aret. Dudino (Schmidt, Br.), Saostrovskoje, Tolstoi nos, Nikandroyvskij ostrov (Arn., Br.), in insulis ad Ochotskoje simowje (Schmidt). 754. LIL. Wahlenbergii Rupr. Flores Samoj. EL. spadicea » Kunthii E. Meyer in Ledeb. Ross. 4 p. 217. Schmidt Jen. n:o 236 var. Aret. In montibus Norilensibus (Schmidt). Ad Mesenkin (Lm-.). 155. LI. hyperborea R. Br. Fries S. Veg. Scand. L. arcuata y procerior E. Meyer in Ledeb. Ross. 4 p. 218. Schmidt Jen. n:o 237 var. L. arctica Blytt Norges Flora UP AR2005 = 29 K, Sv. Vet. Akad. Handl. Band, 22. N:o 10, NA 170 N, J. SCHEUTZ, PLANTA VASCULARER JENISEENSKS, Suha. Patapovskoje (Arn), Versehininskoje (Arn, Br). Aret. Dudino (Arn., Br), Saostrovskoje, Tolstoi nos (Br), Jurakentundra, in insulis Jeniseensibus Ochotskoje et NSwerewo (Sehmidt), In montibus Norilensibus (Schmidt) Ad portwm Diecksoni (Kjellm.). Folin plana glabra: spice multiflorw globose in capitulum congesta vel pauca breviter pedunenlatm ereetm; bracten subfolincena, non fimbrinta. — Ah hace typien recedit RB extensa nova var. Magis elongata ex duplo altior quam forma primarin, eaule gracili nec strieto, pedali, spicis magis paucifloris. Fortasse transitus ad 1. campestrem Li Aret. Nikandrovskij ostrov et Briochovskij ostrov (Arn., Br). Specimina, ex quibus prima deseriptio 1. hyperborem RR. Br. swumta ost, pertinent, testibus Th. Fries in Bot, Notiser 1873 p. 40 aliisque botanicis, ad 1. confusam Lindeb., quare nonnulli botaniei ut MN. Blytt et Malmgren illam appellarunt 1. aretiemm, ne confusio nominum oreretur; ab his vero I. confusa Lindeb. nominatur 1. hyperborea. Laestadius et Wahlenberg LL. hyperboremn habuerunt pro forma alpina L. campestris eam- que appellarunt L. camp. 7 nivalem. Cfr Wahlenb. FI Suec. p. 228, 756. LL. areuata (MWahlenb.) Swartz. Sum. Veg. Scand. Schmidt Jen. n:o 237. Ledeb, Ross. 4 p. 218 (excel. var. 7 et y). Suba, Versehininskoje (Br). Aret. Dudino (Br), Saostrovskoje, Tolstoi nos (Br). Jurakentundra, Jakowlewa Kossa et ad flm. Goltsehicha (Schmidt). Prope ostinm Jenisem etiam Lundström 1875 legit. Folia eanaliculata recurva glabra; spiea umbellata pauciflorw nutantes; peduneuli eapillares divarieati recurvi. Planta gracilior quam 7 L. confusa, eni similis est. >” IL. confusa lLindeb. 1. hyperborea R. Br. Blytt Norges Flora 1 p. 298. Juncus arenatus 2 spicis majoribus multifloris Wahlenb. FI Lapp. n:o 166 p. 88. NSuba. Patapovskoje (Arn), Verschininskoje (Br). Aret. Dudino (Arn). Etiam alibi in territ. aretico lecta ut ad portum Dicksoni (Kjellm.). Folia Iatiora quam in EL. arcnata, planiuseula; braetem densius ciliatx, peduneuli firmiores, spicm duplo majores multiflorw. Valde variat in regionibus areticis cwm magni- tudine tum foliis: est forma inter L. hyperboream et areuatam fere media, semper tamen a L. hyperborea dignoscitur bracteis fimbriatis. 7 div (RN cam pestris (L.) DC. LTedeb. Ross. 4 Pp: 219. Mont. Prope Krasnojarsk. Silv. Jeniseisk, Antsiferova, Nasimova, Nikulina, prope ostium Podkamina Tunguska, Verknje Imbatsch, Fatjanova (Br.), Novo Sjolovskoje (Br), Mjelnitsa. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Turuchansk, Kureika, Plachino (Br.), Patapovskoje (Br), Verschininskoje. Aret. Dudino (Lm.). PB multiflora (Lejewne). Tedeb. 1. ec. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeh.). Silv. Jeniseisk (Arn), Nasimora (Br.), Nikulina (Br), Verknje Imbatseh (Arn). Suba. Troitskij monastir, Polovinka. Hujus species preterea occurrunt: var. pallescens (Wahlenb.). Silv. Uskimys et Vorogova (Br). var. nigricans (Desv.). Suba. Turuchansk (Br.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 4. IN 158. Juncus balticus Willd. Ledeb. Ross. 4 p. 222. Schmidt Jen. n:o 241. Suv. Tschulkova (Arn.), Mjelnitsa (Br.). Suba. Patapovskoje (Br.), Verschininskoje. Arcet. Dudino (Schmidt, Lm.), Saostrovskoje, in insulis Jeniseensibus ut in Nikandrovskij ostrov (Schmidt, Arn., Br.). Ad Cap Maksimow (Schmidt), ad amnem, qui in Gyda flum. influit (Schmidt). Ad Jeniseam variat anthela pauciflora, minus composita. 139. J. filtformis L. LTedeb. Ross. 4 p. 223. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Arn., Br.), Nasimova, Nikulina (Br.), Vorogova, Tschulkova. Suba. ”Turuchansk (Arn.), Plachino (Arn.), Kan- taika (Sahlb.). 1760. J. alpinus Vill. LTedeb. Ross. 4 p. 223. Mont. Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Vorogova (Arn.). Suba. Gorolevo (Arn.). Contra Chantaiskoj (Lm.), Patapovskoje (Arn.). 761. J. articwlatus L. Ledeb. Ross. 4 p. 225. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). 762. J. compressus Jaeq. Ledeb. Ross. 4 p. 229. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Br.), Gorinskoj volok (Arn.). In ripa Jenisere. 165. J. bufomus L. Ledeb. Ross. 4 p. 251. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Suv. Jenmseisk, Gorinskoj volok, Vorogova, prope ostium Podkamina Tunguska (Br.), Nikulina, Verknje hubatsch (Arn., Br.), Fatjanova (Arn.). Suba. Polovinka, Gorolevo (Arn.). In territ. subaretico et arctico interdum ut ad Selivaninskoj (Lm.) et in Nikandrovskij ostrov (Arn.) occurrit forma vwipara. 164. J. castaneus Sm. Ledeb. Ross. 4 p. 232. Schmidt Jen. n:o 240. Suba. Plachino, Polovinka, Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Arn., Br.), Verschinin- skoje (Br., Sahlb.). Arct. Dudino frequenter (Schmidt, Br., Lm.), Nikandrovskij ostrov (Lm.), Briochovskij ostrov. Ad Mesenkin (Lm.), Jurakentundra et in insulis ad Ochotskoje frequens (Schmidt). In montibus Norilensibus (Schmidt). b subtriflorus nova var. .Culhmo aphyllo, rarius monophyllo, foliis radicalibus subsetaceis, capitulo solitario terminali, 2—3-floro nec multifloro. Arct. Tolstoi nos (Arn.). 1765. J. triglumis EL. LTedeb. Ross. 4 p. 233. Schmidt Jen. n:o 239. Suba. Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Arn.), Verschininskoje. Aret. Dudino (Br.), Tolstoi nos, Briochovskij ostrov. In Jurakentundra et ad Sseläkino (Schmidt). Sequen- te rarior. 766. J. biglumis L. Ledeb. Ross. 4 p. 233. Schmidt Jen. n:o 238. Suba. Kantaika, Patapovskoje (Arn.), Versehminskoje (Br). Arct. frequens in Tundra. Dudino (Schmidt, Arn., Br.), Tolstoi nos, Nikandrovskij ostrov (Br.), Juraken- tundra et in insulis ad Ochotskoje (Schmidt), in montibus Norilensibus (Schmidt). Ad Mesenkin et Jefremow Kamen (Lm.). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). 172 N. J, SCHEUTZ, PLANTAE VASCULARES JENISKENSES. Uyperacomr, 767, Heleocharis acieularis BR. Br. Ledeb. Ross, 4 p. 243. Silv. — Jeniseisk, Vorogova, Verknje hubatsch (Arn), prope ostium Podkmunina Tunguska (Arn). 768, H. palustris R. Br. Ledeb. Ross. 4 p. 244, Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Siv. Jenisceisk (Arn), Nasimova, Nikulina, Stolba, Vorogova (Br), Lebjedevo, Tschulkova, Surgutskoj (Lian.), Mjelnitsa. Suba, Prope ostiwna Nisehnje Tunguska, Turuchansk (Br), Igarskoje (Br), Plachino, Kantaika (Sahlb.). 769. H. uniglumis Sehult. Ledeb, Ross. 4 p. 245. Silv. Antsiferova (Arn), Stolba, Tschulkova (Br), Mjelnitsa. Suba. Patapoyvskoje. 770. Scirpus lacustris L. P glaucus (Smith). S. Tabernemontani Gmel. Ledeb. Ross. 4 p. 248. Mont. prope Krasnojarsk (Turez. ex bedeb). Silv. Jeniseisk (Marks). 771. SNS, silvaticus LL: Ledeb. Ross. 4 p- 250. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 772. SN radicans Sehkuhr. Ledeb. Ross. 4 p. 250. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Gorinskoj volok in ripa Je- nisem ”/,, 1876 (Arn.). F 773. Eriophorum alpiman LL. Tedeb. Ross. 4 p. 252. Suba. Plachino (Arn), Verschininskoje. 174. OB. vaginatum LL. Ledeb. Ross. 4 p. 252. Schmidt Jen. n:o 242. Silv. Antsiferova (Arn), Lebjedevo, Tschulkova (Arn.), Alinskoje. Silv. Patapovskoje (Br), Verschininskoje. Aret. Dudino (Schmidt), Tolstoi nos, Nikandrovskij ostrov (Br.), Briochovskij ostrov (Br), Jurakentundra (Schmidt). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). — Prwcipue extra regionem tempore vernali inundatam ut cetera Eriophora, excepto I. Scheuchzeri. 775. E. Scheuchzeri Hoppe. Ledeb. Ross. 4 p. 253. Schmidt Jen. n:o 244. E. capitatum Host. Silv. Mjelnitsa (Arn). Suba. Turuchansk, Kureika (Sahlb.), Angustika, Igarskoje, Plachino, Polovinka, Patapovskoje (Br.), Verschininskoje. Aret. Frequenter in Tundra et in insulis, ut ad Dudino et Tolstoi nos (Schmidt), in Briochovskij ostrov et Nikandrovskij ostrov (Br). Ad Mesenkin Lundström legit. Jurakentundra (Schmidt). In montibus Norilensibus et in montibus hyperiticis ad ostium Jenisex (Schmidt). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). — In terra paludosa duriuscula ad Jeniseam habitat. Mlustr. £. Fries in Nov. fl. Suec. Mant. tertia docuit, Eriophorum Chamissonis esse synonymon E. Scheuchzeri nec E. russeoli Fries, ut nonnulli v. c. Sehmidt in florula Jenis. aret. existimavit. In monographia Eriophori, quam F. Nylander edidit (Acta Soc. Scient. Fennice tom. IH) E. Chamissonis allatum est ut varietas E. Scheuchzeri. Levis videtur differentia inter speciem et varietatem illam, quod videre licet ex differentia, qua teste Nylander 1. ce. inter eas intercedit. E. Scheuchzeri enim dignoscitur squamis lanceo- Jj. CO KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |0. il lato-acuminatis, fuscis, superne anguste albo-marginatis. E. Chamissonis codem teste modo differt squamis lanceolatis, fuscis, albo-marginatis. 776. E. russeolum Fries Nov. fl. Suec. Mant. III, p. 170. Schmidt Jen. n:o 243. Silv. Tschulkova (Arn.), Alinskoje (Arn.), Mjelnitsa (Br.). Suba. Turuchansk (Arn., Br.), Kureika (Sahlb.), Igarskoje (Arn.), Plachino, Kantaika, Verschininskoje. Arct. Dudino (Arn), Tolstoi nos, Nikandrovskij ostrov (Br.), Briochovskij ostrov. In Gydatundra (Schmidt). Radix stolonifera; vagin& non inflate; spica oblonga; squamea fertiles ovato-lanceo- late obtusae, pellucide scariosx, medio opacax. Culmo gracili et squamis margine pellucidis videtur accedere ad E. vagmatum, sed stolonibus culmisque ob stolones magis solitariis est magis affine Eriophoro Scheuchzeri. 777. BE. Callithrix Cham. Ledeb. Ross. 4 p. 254. Silv. Jeniseisk (Salb.), Asinovo (Br.), Lebjedevo (Arn.), Mjelnitsa (Arn.). Suba. Plachino (Br.), Patapovskoje (Br.), Verschininskoje (Br.). Radix cespitosa; vagine superiores inflate; spica rotundata; squamae fertiles ovato- lanceolate obtusiusculr, totex plumbeo-infuscate. Culmus, cujus ad basin reperiuntur vestigia stolonum, atque lana rubella indicant affinitatem cum E. russeolo, sed radice caespitosa atque habitu ipsius planta accedit ad E. vaginatum. 118. EB. angustifolium Roth. Ledeb. Ross. 4 p. 253. Schmidt Jen. n:o 245. Mont. -Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.).. Silv. Jeniseisk (Marks). Suba. Igarskoje (Arn., Br.), Plachino, Patapovskoje, Verschininskoje (Br.). Arcet. Frequens in Tundra, ut ad Dudino (Schmidt, Br.), Tolstoi nos, in insulis ad Ochotskoje (Schmidt), Nikandrovskij ostrov, Briochovskij ostrov (Schmidt). In montibus Norilensibus (Schmidt), Jurakentundra (Schmidt). Ad Schaitanskoj (Lm.). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). 179. E. gracile Koch. Tedeb. Ross. 4 p. 255. Suilv. Jeniseisk (Br.). Suba. Plachino (Arn.). 780. Carex") dioica L. LTedeb. Ross. 4 p. 264. Silv. Mjelnitsa (Arn., Br.). Suba. Turuchansk, Igarskoje, Plachino, Patapovskoje, Lusino septentrionem versus (Lm.), Verschininskoje (Arn.): Aret. Dudino (Br.). 781. C. parallela Sommert. OC. dioica L. 6 parallela (Sommerf.). Ledeb. Ross. 4 p. 264. Suba. Kantaika (Sahlb.), Verschininskoje (Arn.). Arct. in declivibus graminosis muscosisque ad Dudino (Arn.), Tolstoi nos (Br.). 782. C. Davallianau Smith. Ledeb. Ross. 4 p. 264. Schmidt Jen. n:o 246. Suba. Plachino (Br.). Aret. Dudino (Schmidt, Br.), Tolstoi nos (Br.). In montibus Norilensibus (Schmidt). BP pallida Christ in litt. nova var. Squamis et utriculis pallidis. Suba. 25 leucas supra Troitskij monastir ad Nischnje Tunguska (Arn.), Plachino (Br). 7835. C. capitata Soland. Tedeb. Ross. 4 p. 266. Aret. Dudino (Arn., Br.), Tolstoi nos (Br.). — In Tundra locis satis siccis. 1) Carices plurimas Jeniseenses determinavit amicissimus Dr H. CHrist, Basiliensis, cui etiam tres nova species hujus generis et gravissimae observationes debentur. 174 N. J. SUHKUTZ, ULANTSE VANSCULARES JENISKENSKS, 784. (0 obtusata Läljebl. Uedeb, Ross, 4 p. 267. CC. spicata Sehkubr teste Christ. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez, ex bedeb). 25 leucas a Krasnojarsk orientem versus (Aro). Silv. Uskimys (Arn). — Forma circa Krasnojarsk Iecta est forma spe major que illa, que in insula Oelandia legitur (Christ). 785. OC. rupestris All; bedeb: Ross, 4 p. 267. Schmidt Jen, n:o 247. Cwspitosa, culmo rigido scabriusculo, foliis Jtincaribus involutis apice cireinnatis marcescentibus, utriculo nervoso (Sehmidt). Aret, In montibus Norilensibus in laricetis locis siecioribus una ewn CC. pedata et melanocarpa lecta (Schmidt). 786. C. incurva Lightf. AVedeb. Ross. 4 p. 269. Sehmidt Jen. n:o 248. Aret. In ripa arenosa flum, Gyda (Schmidt). Ad Sehaitanskoj (Lm.). B setina Christ in litt. nova var. Differt a typo foliis tenuissimis (non juncifoliis) numerosis setaccis et angustissimis, radiee dense cemwspitosa (fere nardina) stolonibus procurrentibus et remotis, uti videtur, destituta, utriculo minore, capitulis minutis aterrimis. Utriculus prieter colorem et dimen- sionem similis typo (Christ). Aret. Tolstoi nos in ripa Jenisew (Br. et Trybom). 787. (0 stenophylla Waldenb. Ledeb. Ross. 4 p. 270. Ad Jeniseam leeta forma Iumilis, flexilis, minor quamn planta austriaca et rossica (Christ). Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Copiose civea illmna urbem in pratis macrioribus Arnell legit. 21 leucas a Krasnojarsk orientem versus (Arn). Aret. Dudino in ripa arenosa Jenisew (Arn). B duriuseula (C.A. Mey. Cyp. nov.) C. stenophylla Wahlenb. y macilenta, spiculis paucioribus, foliis rigidis Ledeb. 1 ce. CC: duriuscula C.A. Mey. Lange Consp. fl. Groenl. MO. 272 Aret. Tolstoi nos (Br). — Christ determ. Carex stenophylla differt a var. duriuscula foliis multo gracilioribus, flaccidis, culmo gracili, spica oblonga, squamis fuscis angustius marginatis, perigynio evidenter nervosa, teste Lange 1. c. 788. (0 chordorrhiza L. Ledeb. Ross. 4 p. 271. Sehwmidt Jen. n:o 249. Nilr. Jeniseisk (Br), Antsiferova, Verknje Imbatsch, Mjelnitsa (Arn., Br.). Suba. Prope ostium Nisechnje Tunguska, Turuchansk, Kurceika, Plachino, Kantaika, Verschininskoje. Aret. Dudino (Br), Tolstoi nos, Nikandrovskij ostrov (Arn., Br), Briochovskij ostrov. Ad flumen Jakovieva (Lim); in Gydatundra (Schmidt): in insulis Jeniseensibus ad Ochotskoje atque in montibus Norilensibus (Schmidt). BP gynocrates Auctt. non Wormskj. | Aret. Ad flum. Mesenkin (Lm.). In Nikandrovskij ostrov (Lm.). — Christ determ. Hiec varietas est forma tenuis submonostachya C. chordorrhizw, teste Christ. C. gyno- crates Wormskj. vera est longe alia eaque teste Drejero distincta species. 789. C. pallida C. A. Mey. Ledeb. Ross. 4 p. 272. Silv. Fatjanova (Br.). — Christ determ. 790. C intermedia Good. Ledeb. Ross. 4 p. 273. C. disticha Huds. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o IQ. ILE) Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 791. OC. lejorhyncha C. A. Mey. Ledeb. Ross. 4 p. 274. Silv. Novo Saljeskaja ad Suhaja Tunguska (Br.). Suba. 10 leucas supra Plachino locis humidis et graminosis prope ripam Jenisei (Arn.). — Christ determ. A CO. vulpina utriculis multo minoribus statim distinguenda (CHRIST). 792. C. teretiuscula Good. TLedeb. Ross. 4 p. 276. Silv. Jeniseisk (Sahlb.). — Christ determ. f9B: FC paradoxa Willd., Tedeb: Ross 4p- 20. Mont. Schumika, 100 leueas supra Jeniseisk '"/, 1876 Brenner legit. — Christ determ. 794. CC. pamiculata L. LTedeb. Ross. 4 p. 277. Mont. Inter Krasnojarsk et Jeniseisk ""/.—"/, 1876 Arnell legit. — Christ determ. 795. C. elongata L. Tedeb. Ross. 4 p. 278. Silv. Tschulkova (Br.). 796. C. lagopina Wahlenb. Tedeb. Ross. 4 p. 279. Schmidt Jen. n:o 250. &€. approximata Hoppe teste Christ. Suba. Versehininskoje (Arn.). Aret. Dudino (Arn., Br.), Tolstoi nos (Arn., Br.). Ad Mesenkin (Lm.). In Gydatundra et in montibus Norilensibus (Sehmidt). Specimina ad ”Tolstoi nos lecta quoad habitum pallidum et elongatum C. glareosam 2amulantia, sed quoad characteres ad C. lagopinam pertinentia ex observationibus Doctoris H. Christ. CO. lagopina in regionibus arcticis v. ce. in Groenlandia multum variat; ejus formee graciliores ibi sunt adeo similes C. glareos, ut facile credas, OC. glareosam esse formam maritimam OC. lagopine. 797. C. glareosa Wahlenb. Ledeb. Ross. 4 p. 284. Aret. 12 leucas supra Dudino (Br). — Christ determinavit specimina ibidem lecta, que pertinent ad formam magnam elongatam. C. glareosa a plerisque collocatur inter Homostachyas atque ad C. lagopinam et C. heleonastem proxime aceedere existimatur. Treviranus autem in Ledebourn FI. Rossica et Lange in Consp. fl. Groenlandic illam inter Heterostachyas posuerunt, quum ex sen- tentia Cel. Langei sit species utramque gregem inter se connectens atque imter C. lago- pinam et CO. rufinam quasi intermedia species. Ilustr. E. Fries in Sum. Veg. Scand. ob- servante C. glareosa ad C. heleonastem accedit, ut C. arctica ad C. meurvam. Has tres C. lagopinam, glareosam et heleonastem Wahlenberg in laudata Flora Lapponica optime exposuit. 798. OC. heleonastes Ehrh. Tedeb. Ross. 4 p. 279. Schmidt Jen. n:o 271. Suba. Tgarskoje (Arn.). Aref. Dudino (Arn., Br.), Tolstoi nos (Br.), Briochovskij ostrov (Arn.). In insulis ad Ochotskoje Simowje sitis (Schmidt). — Leceta in paludibus intra regionem tempore vernali imundatam et paulo supra eam. — Specimina Christ determ. 799. C. canescens L. Ledeb. Ross. 4 p. 280. Silv. Jeniseisk (Br.), Asinovo (Arn., Br.), prope ostium Podkamina Tunguska (Arn.), Tschulkova (Arn.), Alinskoje (Arn.), Mjelnitsa (Br). Suba. Turuehansk (Br). Alibi ad Jeniseam ex annotatis Arnelli et Brenneri. B subloliacea Listad. C. lapponica 'O. F. Lang in Linnea XXIV, 176 N, J, SCHEUTZ, PLANTAE VASCULARES JENIRERNSER, Ad Jenisenm Lundström legit. — DPeterm,. Christ, quo teste hwe est forma filiformis C, eanescentis, 800. CC. vitilis Fries. Novit. Mant. Hl p. 1387. CC) eanescens 8 alpestris. Ledeb, Ross, 4 p. 281. Silv. Prope ostimm Podkamina Tanguska (Br), Tschulkova (Br), Verknje hubatsch (Arn), Fatjonova (Arn). Aret. Dudino (Br) — Christ determ. 801. € loliacea Wallenb. Uedeb, Ross, 4 p. 281 (exel syn. C. tenelln Schkuhr, Co Blyttii FF. Nylander et CC, trisperma Dew.). Silv, Antsiferova (Arn), Asinovo (Arn, Br), prope ostium Podkamina Tanguska (Arn). Suba. Kureika (Arn). 802. Co tenella Sehkuhr. Kunth in Enumer. plant. et Eedebour in FI Rossica hane non distingunnt a precedente. Nile. Asinovo (Arn, Br), prope ostinm Podkamina Tunguska (Arn, Br), Mirna spee. juvenilia (Br). 803. (0 tenuiflora Waldlenb. Uedeb. Ross. 4 p. 282. Suba. Ad Kureika in silvis frondosis Ileeta in graminosis (Arn). Aret. Dudino atque 12 lenucas suprea Dudino prope Jenisemm (Arn., Br). 804. CC. Nehrveberi Sehrank. CC: brizoides Wimm,. & campestris Wimm. - Ledeb. Ross. 4 p. 284. Mont. Sehumika (Br), Podjomnoje Selo (Br). Silv. Jeniseisk (Br), Stolba in ripa argillacea Jenisew atque prope cam (Arn., Br), Vorogova (Br). — Christ determ. Huic speciei certe adseribenda, etsi habitus aliquarum formarum magnitudine recedens. Cum Co distieha nihil commune: (0. distieha spieulis superne masculis gaudet multoque robustior est; nostra planta bene hypandra (spiculis inferne masenlis, superne femineis) est (Christ). 705. €. alpina Sw. Tedeb. Ross. 4 p. 286. OC. Vahlii Schkuhr. Schmidt Jen. n:o 252. Silv. Prope ostiwmn Podkamina Tunguska in silvis coniferis (Arn). Suba. Plachino, Kantaika (Sahlb.). Aret. Dudino (Schmidt, Br.) 806. ( atrata L. Tedeb. Ross. 4 p. 287. Schmidt Jen. n:o 253. Suba. 25 Ienucas supra Troitskij monastir ad Nisehnje Tunguska (Arn., Br), Pla- chino (Br, Sahlb.), Polovinka, Patapovskoje. Aret. Dudino ad ripam Jenisew et in mon- tibus Norilensibus (Schmidt). 807. (". alba Scop. Ledeb. Ross. 4 p. 288. Duw forma lectx, quarum altera forma foliis setaceis, C. eburnex Boott. Amer. bor. similis, sed recedens utriculis majoribus typi. Suba. Ad rupes calcareas prope ostinm flum. Nischnje Tunguska (Arn, Br): altera forma omnino typo Europe media similis. Subha. Ad Plachino (Br). — Christ determ. 808. C. pediformis C. A. Mey. Ledeb. Ross. 4 p. 290. j Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.), Kuvarsehina (Br), Saliev (Br.). Silv. Jeniseisk (Marks), 100 leucas supra Jeniscisk (Br.) et 61 leucas infra illam urbem (Br.), Nikulina (Br.), Stolba (Arn), Asinovo (Arn), Mjelnitsa (Br). B cospitosa Schmidt Jen. n:o 254 cum descript. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |0. 177 Recedit preter notas a Schmidt indicatas rhizomate dense cespitoso multiculmi, utriculis typo multo minoribus; sed specimina, que Arnell et Brenner legerunt, differunt a diagnosi Schmidtiana spiculis remotis nec approximatis (CHRIST). Mont. Krasnojarsk (Arn.), 21 leucas a Krasnojarsk orientem versus (Arn.). Silv. Jeniseisk (Arn.), Antsiferova (Arn.), Nikulina et Stolba (Arn.). Suba. Kantaika (Sahlb.). Arct. Dudino inter Betulas magnas plagas tegens (Schmidt). In montibus Norilensibus (Schmidt). — (In Sibiria occident. ad flum. Tom unum milliare ab ejus ostio in Ob Arnell 1876 legit.) 809. C. pamicea L. Ledeb. Ross- 4 p. 291. Silv. Jeniseisk (Marks). Suba. Verschininskoje (Br.). BP pelia Lang. Ofr. Blytt Norges FI. 1 p. 235 sub nomine C. Langii Steudel. Suba. 9 leucas supra Plachino (Br.). Arct. Dudino (Br.). — Christ. determ., qui eam putat formam depauperatam borealem. 810. C. vaginata Tausch. Ledeb. Ross. 4 p. 291. Schmidt Jen. n:o 255. Silvr. Jeniseisk (Arn.), Lebjedevo (Arn.). Suba. TIgarskoje (Arn.), Plachino (Arn.), Patapovskoje (Arn.), Verschininskoje. Arcet. Dudino (Schmidt, Br.), Tolstoi nos (Br.). In Gydatundra et in montibus Norilensibus (Schmidt). 811. C. pedata Wahlenb. Ledeb. Ross. 4 p. 292. Schmidt Jen. n:o 256. Suba. 25 leucas supra Troitskij monastir ad Nischnje Tunguska (Br.). Arct. Dudino (Br.), 12 leucas supra Dudino, cespites circa nudos locos collium Tundra efficiens (Arn.). In laricetis inter Dudino et montes Norilenses (Schmidt), Tolstoi nos (Br.). Culmus fere semper digito minore non altior, sed ad Nischnje Tunguska lecta est 4 forma elongata culmo spithameo. 812. C. ustulata Walhlenb. Ledeb. Ross. 4 p. 295. Schmidt Jen. n:o 257. Aret. Dudino in montibus Norilensibus et in imsulis ad Ochotskoje sitis, ut etiam in Gydatundra (Schmidt). — Locis inundatis ad ripas lacuum et flummum. 813. C. capillaris L. Ledeb. Ross. 4 p. 295. Schmidt Jen. n:o 258. Suba. 25 leucas supra Troitskij monastir ad Nischnje Tunguska (Br.), Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Arn., Br.). Arct. 12 leucas supra Dudino (Arn.), Tolstoi nos (Br.). In montibus Norilensibus (Schmidt). 814. C. silvatica Huds. TLedeb. Ross. 4 p. 299. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 815. C. Arnelli Christ. in litt. nova sp. Spicis masculis tribus, squamis ochraceis; spicis femineis tribus raro quatuor remotis oblongo-cylindricis crassis densifloris longe-pedunculatis pendulis; stigmatibus longis tribus; utriculis patentibus viridibus glaberrimis nitentibus trigonis sed dorso bullatis latissime ovoideis (quam in C. silvatica majoribus et crassioribus) in rostrum breviorem attenuatis. Rostrum bifidum margine lxvi. Squamis magnis sed rostro paulum brevioribus ochraceo- lineatis. Culmo lzavi 60 ad 70 cent. infra spatham spicigeram scabriusculo; foliis lineatis angustioribus culmo parum brevioribus longissime acuminatis. Rhizomate brevi stolonibus brevibus predito uni-aut pluriculmo, foliorum infimorum seu vaginarum vestigiis comam densam filamentosam brunneam formantibus (CHRIST). Mont. Inter Krasnojarsk et Jeniseisk Arnell ""/,; 1876 legit. Silv. Vorogova (Br.). IS 23 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 22. N:o 10. 178 N. J, SCHEUTZ, PLANTAE VASCULARES JENISEENSES. Differt a (”. silvatica spicis > pluribus, spicis 9? erassioribus confertioribus, utriculo crassiore, rostro breviore lwvi, foliis longioribus angustioribus, culmo validiore longiore, rhizomate non cmwspitoso coma filamentosa. — Differt a C. longirostri Torreyi (Wisconsin Amer, bor, leg. Schnette; Pensilvanin legit Garber, comm,. Olney), eui habitu simillima, spicis 9 confertioribus, utriculo non globoso-inflato, rostro multo breviore lmvi, Cel, Doctor Cnrist preteren addidit diagnosin comparativam, quo eclarius differentia eluceret. C. silvatiea Huds. Europw. Spica > solitaria squamis albo-viridibus; spicis ? quatuor remotis Jlineari-cylindricis Jlaxifloris longe-peduneulatis pendulis, stigmat. longis 3. Utri- oulis appressis vix patentibus viridibus glaberrimis nitentibus trigonis ellipticis sensim apicem versus attenuatis in rostrum lineare. Rostrum bifidum margine levi; squamis rostro brevioribus albidis. Culmo khevi 50 cent. Foliis late lineatis culmo multo breviori- bus breviter acuminatis. Radice dense cmwspitosa multiculmi, foliorum infimorum seu vagi- narum vestigiis membranaceis. C. longirostris Torrey. Ameriemw bor. Spicis + tribus, squamis pallide ochraceis; spicis 9 tribus remotis oblongo-cylindricis laxifloris longissime et capillari-peduneulatis pendulis, stigm. longis 3. Utriculis recte patentibus viridibus glaberrimis nitentibus, crassis majo- ribus globoso-ovoideis bullatis, abrupte in rostrum longissimum tenuissimum contractis. Rostrum bifidum margine setis breviter scabriusculum. Squamis magnis sed rostro brevi- oribus ochraceo-lineatis. Culmo kevi tenui 80 cent. infra spatham spicigeram scabriusculo. Foliis lineatis angustis culmo parum brevioribus longissime acuminatis. Rhizomate brevi stolonibus brevibus predito uniculmi; foliorum infimorum seu vaginarum vestigiis comam densam filamentosam brunneam formantibus. 816. C. rariflora Smith. Ledeb. Ross. 4 p. 297. Schmidt Jen. n:o 259. Aret. Dudino (Arn, Br., Sahlb.), 15 leucas supra Dudino (Arn.), Nikandrovskij ostrov (Br), Briochovskij ostrov (Br.). In Jurakentundra atque in insulis ad Ochotskoje sitis (Schmidt). Ad viam, que ducit ad montes Norilenses (Schmidt). 817. C. stygia Fries. Nov. Mant. III, p. 141. Sum. Veg. Scand. p. 234. C. rari- flora & stygia Ledeb. Ross. 4 p. 297. Aret. Ad Mesenkin et ad Schaitanskoj (Lm.). — Christ determ. Hiec quasi intermedia inter C. limosam et rarifloram. 818. C. precox Jacg. Ledeb. Ross. 4 p. 301. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Arn.), Podjomnoje Selo (Br.), Saliev (Br.). Silv. Jeniseisk (Marks), Uskimys (Arn). 819. C. polyrrhiza Wallr. Koch Syn. fl. Germ. & Helv. p. 659. OC. precox 7 culmo, rhizomatisque foliis altioribus flaccidioribus. Ledeb. 1. c. Mont. Krasnojarsk (Arn.), Jesaulskij bereg (Br.). Silv. Jeniseisk (Arn., Br.), Uski- mys (Br.). — Christ determ. 820. C. Brenneri Christ in litt. nova sp. h Carex e grege Caricis precocis Jacq., sed optime diversa. Spica mascula solitaria brevi pallida longe pedunculata; spicis femineis 1 ad 3, duabus approximatis, tertia in- fima remota (6 cent. infra spicas supernas) pedunculatis supremo subsessili; bracteis haud dilatatis nec cordiformibus, angustissimis pallidis nec brunneis, supremo amplexicauli, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |I0. 179 media et infima bene wvaginantibus (vagina 1 ad 1'/; centim. longa) decussatis, rarius setaceo-elongatis. Spicis ? elongato-ovatis, istis Caricis pracocis minoribus et angustioribus; stigmatibus 3, utriculis illis Car. precocis minoribus, oblongo-ovatis nec inflato-ovatis, obso- lete trigonis, in rostrum illo Car. precocis longius sensim productis, dense pubescentibus, glumo nervo haud excurrente mutica; culmis numerosissimis nutantibus C. praecoce plerumque altioribus (30 ad 40 centim.) filiformibus tenuissimis; radice cespitosa haud stolonifera, foliis radicalibus angustis, numerosis pallide virentibus mox albescentibus emortuis, fila- mentis nervorum solutis (CHRIST). Suba. Satis frequenter in illo territorio occurrere videtur. 25 leucas supra Troit- skij monastir ad Nischnje Tunguska (Br.), Igarskoje (Arn.), Plachino (Arn., Br., Sahlb.), 9 leucas supra Plachino (Br.), Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Br.). Arcet. Dudino (Arn., Br.), 12 leucas supra Dudino (Br.), Tolstoi nos (Br.). Habitus C. ferrugine& seu firma cujusdam pallide et marcide; cespite denso multi- culmi vaginisque, culmis tenuissimis a C. precoce recedens. OC. polyrrhiza insuper bracteis bene foliaceis, spica ? brunnea elongata breviter pedunculata staturaque robusta discrepat. Carex polyrrhiza et precox utriculis multo majoribus rotundioribus gaudent (Christ). 821. C. melanocarpa Cham. Ledeb. Ross. 4 p. 302. Schmidt Jen. n:o 621. Arcet. Ad viam inter Dudino et montes Norilenses (Schmidt). In Gydatundra (Schmidt). — Locis siecioribus Lichenibus vestitis. Prof. Kjellman dixit (Vega Exped. vetensk. iaktt. 1 p. 562) hane Caricem florentem habitu in memoriam revocare formas illas humiles OC. glareose, que in regionibus arcticis habitant. 822. C. ericetorum Poll. Ledeb. Ross. 4 p. 303. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Arcet. Dudino (Br.). 823. C. globularis L. Ledeb. Ross. 4 p. 304. i Mont. Kuvarsehina (Br.). Silv. Antsiferova (Arn.), Nikulina lusus squamis latis- simis (Br.), Asinovo (Br.), prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tschulkova, Alinskoje, Fatjanova. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, forma spica 3 valde elon- gata (Arn.), Turuchansk (Br.), Kureika, Igarskoje, Plachino, Polovinka, Patapovskoje. 824. (C. suptna Wahlenb. Tedeb. Ross. 4 p. 305. Mont. Prope Krasnojarsk (Arn.). Siv. Inter Jeniseisk et Antsiferova, forma elon- gata (Br.), Uskimys in silvis frondosis (Arn.). A typo Europe medie recedit statura graciliore spiculisque pallidioribus, sed certis- sime ad istam speciem pertinet. Heec forma sibirica transitum sistit a C. supina Wahlenb. ad OC. pensilvanicam Lam. Americe boreal. (Christ). i 825. C. irrigua Smith. LTedeb. Ross. 4 p. 307. Silv. Verknje Imbatsch, Alinskoje (Arn.), Mjelnitsa forma pallida et viridis squamis non fuscis (Arn.). Suba. Kureika, Polovinka. 326. OC. limosa L. Ledeb. Ross. 4 p. 307. Silv. Jeniseisk (Br.), Fatjanova (Arn.). Suba. Turuchansk, Kureika (Br.), Igar- skoje, Plachino (Arn., Br.), Kantaika (Sahlb.), Verschininskoje. Aret. Dudino. 827. C. rigida Good. C. saxatilis Wahlenb. Act. Holm. Ledeb. Ross. 4 p. 309. Schmidt Jen. n:o 262. 180 N. J, SOHEUTZ, PLANT.E VASCULARES JENISEENSES, Suba, Kantaika (Sahlb). Aret, Dudino (Schmidt, Br), 15 leucas supra Dudino (Br), Tolstoi nos (Br). Vulgatissima Caricum in Tundra usque ad ostium Jenisemw, In montibus Norilensibus (Schmidt). Briochovskij ostrov (Br.), Schaitanskoj (Lm.). Ad Jefre- mow Kamen (Lm.), Ad portom Dicksoni (Kjellm.). Variis formis induta ad Jeniseam legitur, inter quas f. inferalpina Tsiestad. 28. (Mo cmaspitosa 1. Ledeb. Ross. 4 p. 310. Sehmidt Jen. n:o 268. Mont. Krasnojarsk (Arn.), Jesaulskij bereg. Silv. Jeniscisk, 61 leucas infra Jeniscisk Br), Antsiferova (Arn), Nikulina, Vorogova, Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Fatjanova, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa (Arn., Br). Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska (Br.), Turuchansk (Br), Igarskoje, ubi etinm forma vaginis pallidis (Br.), Kureika, Plachino (Br), Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje, ubi etiam forma major (Br). Aret. Dudino (Sehmidt, Arn., Br). In montibus Norilensibus (Schmidt), Nikandrovskij ostrov, ubi etiam forma spica pauciflora elongata (Br.). 829. C. vulgaris Fries. Ledeb. Ross. 4 p. 311. Silv. Jeniseisk (Marks), Novo Saljeskaja (Br.). Suba. Karasina (Br). Patapovskoje (Br). Aret. Dudino (Br). Ad Jeniseam multo rarior quam precedens. + juncella Fries Nov. Mant. II et Sum. Veg. Scand. p. 230. Silv. Ad Lebjedevo Arnell legit; alibi ad Jeniseam a Brenner lecta, — Christ. determin. | 830. €. Limula Fries Sum. Veg. Scand. p. 229. OC. decolorans Wimm. Jahresb. Schles. Ges. 1849 p. 81, teste Christ. C. hyperborea Wimm. Fl. Schles. 3 Aufl. p. 84, non Drejer, teste Christ. Aret. Dudino (Br.). — Christ determ. Planta sibirica haud male cum groenlandica convenit; differt a planta suecica et sudetica gracilitate et bracteis angustis fere setaceis nec foliaceis. Cetera quadrant. (Christ). B submiliaris Christ nova var. Aret. Nikandrovskij ostrov (Br.). Varietas differt a C. Limula Scandin. et Sudet. gracilitate, spicis ? densis cylindrico- ovatis erassis: bracteis setaceis. — Habitu Caricem miliarem Michaux Canade (Boott Nlustr. Car. n:o 187) emulat, sed utriculis compressis nec globoso-bullatis, spica 3 ovata non subulata differt (Christ). 831. (C. salina Walhlenb. Tedeb. Ross. 4 p. 313. Silv. Jeniseisk (Marks), Stolba (Br.), Uskimys (Br.), Lebjedevo (Br.), Suhaja Tun- guska ad Novo Saljeskaja (Br.). Suba. Igarskoje (Br.), Plachino (Br.), Polovinka (Br.). — Christ determ. b hematolepis (Drej.) Revis. Caric. boreal. Silv. Nikulina (Br.). — Christ determ. Fortasse forma colorata Caricis saline. De hac Carice et speciebus affinibus con- feras Lange Consp. fl. Groenl. 832. OC. halophila F. Nylander. Andersson Cyper. Scand. p. 50. Suba. Karasino (Br.). — Christ determ. 833. C. aquatilis Wahlenb. Tedeb. Ross. 4 p. 312. Schmidt Jen. n:o 264. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:0 I0. 181 Silv. Jeniseisk (Br.), Antsiferova (Arn.), prope ostium Podkamina Tunguska (Arn.), Tschulkova (Arn.), Mjelnitsa (Arn.). Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska (Arn.), Turu- chansk (Br.), Kureika (Arn.), Igarskoje (Arn.), Plachino (Arn.), Kantaika (Sahlb.), Patapov- skoje (Br.), Verschininskoje (Lm., Br.). Arct. Frequens in Tundra atque in insulis prope ostium, ut Dudino (Schmidt, Arn., Br.), Tolstoi nos (Arn., Br.), Nikandrovskij ostrov (Br.), Briochovskij ostrov (Br.). Ad portum Dicksoni (Kjellm.). — Vulgo ad ripam Jeni- sex, septentrionem versus precipue ad ripas lacuum minorum. p epigejos Lecestad. Andersson CÖCyper. Scand. p. 47, non Fries, cujus planta hoc nomine designata est C. discolor Nylander. i Arct. Tolstoi nos (Br.), Nikandrovskij ostrov et Briochovskij ostrov (Br.). — Christ determ. i Forma curiosa inter C. aquatilem et C. acutam intermedia lecta est in territ. Sil- voso ad Inserova a Brenner. Cel. Christ dubitat, an sit hybrida. Mihi quidem videtur magis accedere ad CO. acutam. In grege tam dubia et intricata novam speciem distin- guere vix ausim, presertim gquum eam vivam cognoscere non licuerit. 834. C. acuta L. Ledeb. Ross. 4 p. 313. Schmidt Jen. n:o 2659. Silv. Uskimys, Lebjedevo, Verknje Imbatsch, Mjelnitsa. Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska, Turuchansk (Arn.), Igarskoje, Kureika, Karasino, Plachino (Schmidt), Polovinka, Patapovskoje, Verschininskoje. Arct. Dudino (Schmidt, Arn.), Tolstoi nos (Schmidt). In montibus Norilensibus (Schmidt), Briochovskij ostrov (Arn.). 835. CO. vesicaria L. Ledeb. Ross. 4 p. 317. Silv. Gorinskoj volok, Nikulina (Arn.), prope ostium Podkamina Tunguska, Lebje- devo, Verknje Imbatsch, Fatjanova. Suba. Turuchansk (Arn., Br.), Kureika, Plachino, Polovinka (Arn.), Kantaika. Arct. Dudino (Arn.). 836. C. pulla Good. Ledeb. Ross. 4 p. 308. Schmidt Jen. n:o 262. OC. saxatilis L. Fries Sum. Veg. Scand. p. 238; »nomen ob ambiguitatem rejiciendum» J. Lange. Suba. Verschininskoje (Arn.). Arcet. Dudino (Arn., Br.), Tolstoi nos (Br.), Nikan- drovskij ostrov (Br.), Briochovskij ostrov. p osibirica ÖOhrist nova var. Forma singularis pedunculis longissimis filiformibus spice feminer; glumis spice feminex amplioribus, valde scariosis. (Christ). Aret. Dudino (Br., Sahlb.). Carex pulla formis intermediis conjungitur cum Ö. vesicaria typica, a qua Ledebour aliique propter stigmata sepius duo contra affinitatem longe removerunt. Si mavis, OC. pullam habeas pro subspecie C. vesicarie eaque analoga OC. rotundataex, que eodem modo se habet ad C. ampullaceam, quo OC. pulla ad CO. vesicariam. Ofr Andersson Cyper. Scand. p. 19. 837. OC. mollissima Christ im litt. nova spec. É Carex ex affinitate CO. vesicarie L. Spica mascula solitaria claviformi 1'/; centim. longa; spicis femineis plerumque quatuor, quarum tres approximate brevissime peduncu- late; inferiore remota pedunculata subnutante; ommnibus late cylindricis 3 centim. longis densifloris, C. vesicarie paulo minoribus quandoque basi compositis, bracteis vaginatis foliaceis longis late linearibus, infima spicam masculam multo superante; stigmatibus tri- 182 N. J, SCHKUTZ, PLANTA VASCULARES JENISEENSES,. bus; utrieulis densis patentibus, squamas ovatas acutas fulvas superantibus, glaboso-ovatis dorso bullatis, sensim in rostrum utriculo paulo brevius productis, lmvibus viridibus dorso subtrinervibus, rostro thevi bifido, Culmo 30—45 centim. alto, foliis tribus instructo, trigono angulis scabris, foliis late linearibus fere 1 centim. latis planis margine scabris acuminatis culmum mwquantibus: textura totius planta mollissima flaccida. Rhizomate longissime stolonifero, — Planta aquatiea, eellulis magnis Iatis veluti C. vesicaria aut am- pullacea constituta, (CinisT). Silv. Asinovo (Br), Tsehulkova (Arn), Alinskoje (Br). Miranda species, inter C, vesicariam L. et fulvam Good, habitu quasi intermedin; a OC. vesicarian spica 3 solitaria, utrieulo brevius rostrato minore et minus inflato, dorso paucinervio diversa; a C. flavarum et distantium grege spicis longis validis, foliis latis, textura molli, utriculis dorso bullatis nee trigonis sat recedens. (Christ). 838. (, ampullacea Good. Tedeb. Ross. 4 p. 318. Silv. Jeniseisk. Suba. Turuchansk (Arn), Igarskoje, Plachino, Polovinka, Kantaika. B borealis Hartm. Suba. Kureika (Br). Aret. Dudino (Br). 839. CV rotundata Waldlenb. Tedeb. Ross. 4 p. 301. Schmidt Jen. n:o 260; C. ampullacea ? rotundata Wahlenb. Andersson Cyper. Scand. p. 20. Suba. Versehininskoje (Arn., Br.) Aret. Dudino (Arn., Br), Tolstoi nos, Schaitan- skoj (Lam). In Jurakentundra cum C. rariflora (Schmidt). 840. €". rhynechophysa C.A. Mey. Ledeb. Ross. 4 p. 318. C. lrvirostris Fries. Silv. Nikulina et Stolba (Arn.), Asinovo (Arn.), prope ostium Podkamina Tunguska (Arn., Br), Tschulkova (Br). Suba. Plachino (Arn.). 841. (" filiformis L. Tedeb. Ross. 4 p. 319. Silv. Jeniseisk, Antsiferova. Suba. Plaechino (Arn.). Graminere. 842. Hordewm pratense Huds. TLedeb. Ross. 4 p. 328. H. seculinum Schreb. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Suba. Turuchansk in terra nuda in ipsa urbe (Arn., Br.) 843. Elymus sibiricus L. Tedeb. Ross. 4 p. 330. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 844. EB. dalhuricus Turec. Tedeb. Ross. 4 p. 331. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 845. E. jeniseensis: Turez. FI. baic. dahur. 2 p: 351. Mont. Distrietus Krasnojarensis (Trautv. Inerem. fl. Ross. 4 p. 830). 846. BE. arenarius L. LTedeb. Ross. 4 p. 331. Silv. Jeniseisk locis argillosis ad flumen (Arn.), Mirna (Arn., Br.) 847. Triticum eristatwm Schreb. TLedeb. Ross. 4 p. 337. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 848. T. desertorum Fisch. Eedeb. Ross. 4 p. 338. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |O. 183 349. IT. strigosum Lessing. Ledeb. Ross. 4 p. 339. Ledeb. Ic. plant. fl. Ross. t. 248. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex. Ledeb.). Suba. Troitskij monastir (Br.), Seli- vanina septentrionem versus (Br.). Spica elongata floribus aristatis, arista divergente palea sublongiore. Simile quidem formis T. repentis, sed satis diversum videtur, potissimum ad hanc speciem referendum; neque dubito, quin sit recte determinatum, comparata figura 248 in Ledebourii Icon. plant. fl. Ross. 850. T. caninum L. Ledeb. Ross. 4 p. 340. Silv. Gorinskoj volok (Arn.). 851. T. violaceum Horn. Hartm. Scand. F1. ed. XI p. 485. Arct. Tolstoi nos (Arn., Br.). Specimina ad Jeniseam lecta satis conveniunt cum scandinavicis. 892. TI. repens L. Ledeb. Ross. 4 p. 340. Schmidt Jen. n:o 266. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Marks, Arn.), Gorin- skoj volok (Arn.), Antsiferova (Arn.), Nischnje Imbatsch (Lm.), Vorogova (Br.), Lebjedevo (Br.), Fatjanova (Br.), Mjelnitsa ad rupes calcareas (Br.). Suba. Prope ostium Nischnje Tunguska (Arn., Br.), Selivanina (Arn.), Turuchansk (Arn.), Kureika (Br.), Igarskoje (Br.), Plachino (Br.), Polovinka (Br.), Patapovskoje (Arn.), Verschininskoje (Br.). Arct. Dudino (Schmidt, Br.), Tolstoi nos (Arn., Br.). Ad Sseläkino (Schmidt). Ad Jeniseam valde variat; vulgo erectum, rarius prostratum, floribus glabris vel pubescentibus, aristis elongatis florem interdum subzequantibus aut aristis brevibus vel subnullis. — Pracipue in ripis. T. junceum LE. imdicatur cum signo interrogationis (?) in Flora Rossica Ledebourii lectum ad Krasnojarsk, teste J. G. Gmelin. 853. T. gemiculatum Trin. Ledeb. Ross. 4 p. 342. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). 854. Brachypodium pinnatum P. B.- Ledeb. Ross. 4 p. 345. Silv. Vorogova in pratis (Arn.). 855. Festuca ovina L. LTedeb. Ross. 4 p. 350. Schmidt Jen. n:o 267. Mont. Prope Krasnojarsk (Arn.). Suba. Troitskij monastir, Turuchansk, Igarskoje, Plachino, Patapovskoje, Verschininskoje. Arct. Dudino (Schmidt), Tolstoi nos (Arn.), Gudatundra locis editioribus (Schmidt), in insulis prope ostium sitis (Schmidt). — Forma vivipara ad Tolstoi nos (Arn.). B tenwifolia Sibth. Tange Consp. fl. Groenl. p. 179, foliis tenuissimis, subcapilla- ceis flaccidis. Mont. Schumika (Arn.). Silv. Lebjedevo (Arn.). Suba. Prope ostium Nischnje Tun- guska ad rupes calcareas (Arn., Br.). y violacea Gand. Schmidt Jen. 1. ce. Arcet. Gydatundra atque prope ostium Jenisex (Schmidt). 856. F. rubra L. Ledeb. Ross. 4 p. 352. Schmidt Jen. n:o 268. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.). Silv. Tjolkina prope Jeniseisk (Br.), Nikulins Stolba, Vorogova, Uskimys, Lebjedevo, Tschulkova (Br.), Mjelnitsa. Suba. Troit- skij monastir (Br.), Turuchansk (Br.), Kureika, Igarskoje (Arn.), Plachino, Patapovskoje, 184 N, J, SCHEUTZ, PLANTAE VASCULARES JENISEENSER,. Verschininskoje (Br). — Aret. Dudino (Arn, Br), Tolstoi nos, Briochovskij ostrov (lBr.), Nikandrovskij ostrov (Arn.), ad portum Dicksoni (Kjellm.). RB arenaria Osb. Schmidt 1, ce. Suba. Verschininskoje (Br). Aret. Dudino (Schmidt, Arn.), Tolstoi nos (Br.). Gyda- tundra, Swerewo, in insulis prope ostium et in montibus Norilensibus (Schmidt). Ad Mesenkin (Lm.). Spiculis villosis, ceterum vix a F. rubra specifice differt. y baicalensis Griseb.? Schmidt 1. ec. Aret, In insulis ad Ochotskoje Simowje sitis (Schmidt). 857. F. altaiea Trin. Ledeb, Ross, 4 p. 354. Sehmidt Jen. n:o 269. Ledeb. Ice, plant. fl. Ross, t. 228. Aret. In montibus Norilensibus inter frutices (Schmidt), Dudino, ubi etiam f. wivi- para (Arn, Br), ”Tolstoi nos (Br), Nikandrovskij ostrov (Arn., Lm.). Cap Schaitan- skoj (Lm.). Prof. Kjellman opinatur, Festucam altaicam Trin. et F. scabrellam Hook. FI, bor. Amer. ad eandem speciem pertinere neque F. seabrellam differre a F. altaica. Ofr Vega exped. vetensk. resultat 1 p. 556. 858. F. elatior L. Ledeb. Ross. 4 p. 353. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Arn.), Vorogova (Arn.). 859. Bromus inermis Leyss. Tedeb. Ross. 4 p. 357. Schmidt Jen. n:o 270. Schedonorus inermis (Leyss.) P. B. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcez. ex Ledeb.). Silv. Gorinskoj volok (Arn.), Vorogova (Br.), prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo (Arn., Br.), Alinskoje (Arn.), Fatja- nova, Novo Saljeskaja. Suba. Nischnje Tunguska ad rupes calcareas (Arn., Br.), Turu- chansk (Sahlb.), Kureika (Arn., Br.), Karasina, Igarskoje, Plachino (Br.), Polovinka (Br), Patapovskoje, Verschininskoje (Lm., Br.). Aret. Dudino (Lm., Arn.). In montibus Nori- lensibus (Schmidt). — In agris, ruderatis et ripis. Multum variat ad Jeniseam. Panicula rariflora vel magis densiflora; spiculm 6—10- flore, virides vel violaceo-variegate, palea inferiore mutica vel aristata. PB laxus (Horn). Tedeb. 1. ce. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). ; 860. B. ciliatus L. Tedeb. Ross. 4 p. 358. Schmidt Jen. n:o 271. Schedonorus ciliatus (L.) Kjellm. Vega exped. vetensk. iakt. 1 p. 557. Aret. An einem Abhange der Gydaquellflösse (Schmidt). Ibi non ultra 10 uncias altus; sed specimina Americx borealis (ex Maine), qume possideo, tres — quatuor pedes alta. 861. Dactylis glomerata L. Ledeb. Ross. 4 p. 368. Mont. Inter Podporoschenskoje et Makokova. 198 N, J: SUHKBUTZ, ULANTIE VANCULARES JKENINEKNSEN, Polypodiacom. 952. Polypodium vulgare 1. Ledeb. Ross, 4 p. 508, Copiosissime ad dJenisemn (ex Rupreeht); we loca sola mihi cognita sunt. Mont. Krasnojarsk, Sehuwmika, — Silo. Uskimys (ex annotatis Arnelli). 958. PP. Phegopteris 4. Ledeb. Ross, 4 p. 508. Siv. Joniscisk, Antsiferova (Arn), Nikulina, 954. PP. Dryopteris LL. Ledeb. Ross. 4 p. 509. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jenviseisk (Arn), Antsiferova, Kolmogorova, Stolba, Vorogova, Asinovo, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Novo Njolovskoje, Tschulkova, Verknje hubatsch, Fatjanova, Novo Saljeskaja, Mjelnitsa. Suba, Prope ostivim Nischnje Tunguska, Selivaninskoj (Lim.), Lusino meridiem versus (Lan.). 955. Woodsia glabella R. Br. Ledeb. Ross. 4 p. 511. Lange Consp. fl. Groenl. p. 189. Mont. Krasnojarsk (Arn). Suv. Mjelnitsa (Arn). Suba. 25 leucas supra ostium Nisehnje Tunguska (Arn., Br). — Ad rupes calcareas lecta. Humilis, glaberrima excepto stipite parec paleaceo. 956. W. ilvensis BR. Br. Ledeb. Ross. 4 p. 510. Mont. Krasnojarsk (Arn.), Schumika (Br). Silv. Antsiferova (Arn.), Stolba, Uski- mys (Arn., Br.) 957. Polystichum fragrans Ledeb. VI. Ross. 4 p. 514. Schmidt Jen. n:o 300. In rupibus ad Jeniseam (Rupr.). Siv. Uskimys in rupibus schistosis (Arn.) Året. In rupibus Norilensibus copiose (Schmidt). Rubum idwum spirare narratur. -Odor totius plantr potius Viola, qui debetur fron- dibus glandulis resinosis aureis obtectis. 958. P. spinulosum DC. Ledeb. Ross. 4 p. 515. Mont. Prope Krasnojarsk (Turez. ex Ledeb.). Silv. Jeniseisk (Br.), Gorinskoj volok (Br.), Kolmogorova, Jarzowa Selo (Lm.), Nikulina (Arn), Stolba (Arn.), Verknje Im- batsch (Br.). 959. Cystopteris fragilis Bernh. Ledeb. Ross. 4 p. 516. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Arn.). Silv. Antsiferova, Nikulina (Arn.), Stolba (Arn., Br.), Uskimys (Br.), Mjelnitsa (Br.). Suba. Prope ostivim Nischnje Tunguska, Kantaika. 960. C. montana Link. Ledeb. Ross. 4 p. 517. Silv. Antsiferova (Arn.), Mjelnitsa. Suba. 25 leucas supra ostium Niscbnje Tungu- ska (Br), Plachino, Patapovskoje. — In silvis coniferis wmbrosis. 961. Åsplenium cerenatum Fries Sum. Veg. Scand. Ledeb. Ross. 4 p. 518. Aspi- dium crenatum Sommerfelt. Silv. Jeniseisk (Sahlb.), ad Jeniseam flum. supra urbem ejus nominis ad amnem moletrinam agentem, Schiwerskoi pogost adseriptam invenit Gmelin sen. (Rupr. Distr. Crypt. Vasc.), Antsiferova copiose (Arn.), Nikulina (Br.), Stolba, Asinovo (Br.), Uskimys, prope ostium Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tschulkova, Alinskoje, Mjelnitsa. Suba. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |O0. 199 Prope ostium Nischnje Tunguska, Plachino (Br.). — In silvis coniferis umbrosis et humi- dioribus. 962. ÅA. Filix femina Bernh. Ledeb. Ross. 4 p. 518. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb.), Saliev (Arn., Br.). Silv. Jeniseisk (Arn.), Gorinskoj volok, Kolmogorova Antsiferova, Nikulina, Stolba, Asinovo, 6 mill. meri- diem versus a Podkamina Tunguska (Lm.), prope ostium Podkamina Tunguska, Verknje Imbatsch, Nischnje Imbatsch (Lm.). Prope ostium Suhaja Tunguska. 963. AA. Ruta muraria L. Ledeb. Ross. 4 p. 520. Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Arn.), ut Torgaschino (Br.). — In rupibus caleareis. 964. ÅA. viride Huds. Ledeb. Ross. 4 p. 521. Suba. Kantaika (Sahlb.). 965. Pteris aquilina L. Ledeb. Ross. 4 p. 524. Mont. Ad flum. Jenisei (Georgi ex Rupr.). Mont. Prope Krasnojarsk (Turcz. ex Ledeb., Arn.), Saliev. Silv. Jeniseisk, Antsiferova. 966. P. argentea 5. G. Gmel. Ledeb. Ross. 4 p. 524. Mont. In rupibus circa Udense munimentum Krasnojarensis territ. (Steller ex Rupr. Distr. Crypt. Vasc.) In rupestribus Askich fl. Krasnojarensis territ. (Gmel. sen. ex INTE IL Cv) 967. ÅAllosorus gracilis Presl. A. Gray Man. of the bot. of the North Unit. Stat. p- 624. Pteris (Allosorus) gracilis Hook. F1 Bor. Amer. 2 p. 264. Frondibus pinnatis vel inferne bipinnatis et superne simpliciter pinnatis; pinnulis frondis sterilis oblongis vel ellipticis, inferioribus incisis vel subpinnatipartitis laciniis ser- rato-erenatis, superioribus integris apicem versus serrato-crenatis; pinnulis frondis fertilis omnibus lanceolato-ovatis integerrimis vel suberenatis substipitatis, inferioribus pin- natipartitis, superioribus integris nec partitis; rachi concolore, stipite atrofusco nitidissimo. Silv. Mjelnitsa (Arn.). Suba. 25 leucas supra Troitskij monastir prope ostium Nischnje Tunguska (Arn., Br.), Kantaika (Sahlb.). — In rupibus calcareis lectus. Frondes steriles et fertiles tenuissima dissimiles, ambitu triangulari-ovate. Sori apicem versus venularum pinnulxr, cujus margo semper involutus. — Planta tenuis glaberrima flavescens, 2—5 uncias alta, minor et simplicior quam Allosorus crispus. Frondes fertiles interdum adeo partite, ut inferne appareant bipinnater, altiores et fere magis composite quam humiliores vix latiores steriles frondes, que unciam fere late. Lacinix frondium sterilium oblong2e vel elliptice a medio ad apicem serrato-crenatae, foveolis impressis non notate. Lacinixe vero frondium fertilium ob marginem revolutum lanceolato-ovat:e, indivise et integerrim2e. Sori sub margine frondis revoluto occultati. Margines frondis fertilis numquam (ut in A. crispo) adeo revoluti sunt, ut se invicem contingant sed dimidiam fere partem pinnularurm modo tegant. Ex divisione frondium aliquantulum convenit cum Ållosoro foveolato Rupr., a quo tamen recedit soris secundum totum decursum venularum pinnulz non dispositis, frondibus sterilibus non coriaceis sed tenuibus mollibusque, lacinulis frondis sterilibus supra intra marginem serie foveolarum non notatis. Propius accedit ad ÅA. crispum Bernh., a quo tamen frondibus et sterilibus et fertilibus multo minus compositis, pinnulis latioribus triplo 200 N. J, SOHBUTZ, PLANTA VASCULARES JENISEENSES, quadruplove majoribus, ut etinm toto habitu, primo adspectu differt. Longius distat A. Stelleri Rupr., oujus frondes omnes consimiles, pinnis superioribus fertilibus, inferioribus plerumque sterilibus. 968. Strutlkiopteris germaniea Willd. Ledeb, Ross, 4 p. 527. Mont. Krasnojarsk (Arn), Schumika, Saliev. Silv. Gorinskoj volok, Jeniseisk (Br.), Kolmogorova, Antsiferova, Nikulina, Stolba, Vorogova (Arn), Asinovo, 4 et 6 mill. meri- diem versus ab ostivim Podkamina Tunguska, prope ostium Podkamina Tunguska, Tschul- kova, Lebjedevo, Verknje Imbatseh, SALIX. Auctore AXEL N. LUNDSTRÖM. 661. SS. pentandra L. Tedeb. Ross. 3 p. 597. Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 206. Non frequens; usque ad Fatjanova 64? 5. Silv. Jeniseisk (Br.), Jarzowa Selo (Lm.), Lebjedevo (Arn), Tsehulkova (Br), Verknje Imbatsech (Arn.). 662. S. triandra L. Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 202 (8 concolor). S. mnyg- dalina L. Ledeb. Ross. 3 p. 600. In territorio mont. et silv. arbor spe excelsa; extra regionem inundatam non observata. Rarior, usque ad 66” 20" Mont. Kuvarschina (Arn.), Goroschino (Br.), Makokovo (Br.). Silv. Jeniseisk (Arn.), Antsiferova (Arn.), Nischnje Imbatsch (Lm.) Suba. ”Turuchansk (Arn.), Kureika (Arn.). 663. S. viminalis L. Ledeb. Ross. 3'p. 605. Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 264. Schmidt Jen. n:o 209. Species maxime variabilis, in territorio montoso et silvoso spe arbor excelsior, septentrionem versus frutex pedalis, duabus priesertim formis occurrit, que tamen formis intermediis conjunetr sunt: 1:0) splendens (Turez.). Ands. 6 1. c. p. 265. &S. rufescens Turcz. S. stipularis Smith p. p- (synonyma incerta) Capsulis attenuato-rostratis, foliis planiusculis nunc latiori- bus, nunc angustioribus supra cinereis, sepe demum glabrescentibus. 2:0) Gmelini Pall. Ledeb. Ross. 3 p. 606. Ands. 1. ce. p. 266. Capsulis breve et crasse ovatis, foliis utrinque sericeo-albis. Florx Jeniseensis sine dubio planta maxime characteristica ') ubique in regione, inundata, ubi Salices crescere possunt, occurrit, a fontibus fluminis Jenisei et lacu Baika- lensi usque ad ostium ejusdem fluminis (Krestowskoj 72” 15' Lm.). !) Cfr LunDstTRÖM: Om Jenissei-strändernas Salix-fora. Bot. Notiser 1888 p. 23 et Ueber die Salix-flora der. Jenissei-Ufer. Bot. Centralblatt 1888. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |0. 201 664. S. caprea L. Ledeb. Ross. 3 p- 609. Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 222. Variat foliis minoribus, S. depressw var. cinerascenti habitu similis. A Krasnojarsk urbe ad Patapovskoje sat freqvens. Mont. Krasnojarsk (Arn.). Silv. Jeniseisk (Arn., Br.), Antsiferova (Br.), Nikulina (Br.), Jarzowa Selo (Lm.), Vorogova (Br.), Asinovo (Br.), Podkamina Tunguska, Lebjedevo, Tschulkova (Br.), Mjelnitsa (var. Br.). Suba. Turuchansk, Plachino (var. Arn., Lm.), Kureika, Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Arn., Em.) 665. S. depressa L. Ledeb. Ross. 3 p. 611. S. vagans Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 Pp. 220. Variat foliis hirsutis vel glabris, subtus glaucescentibus vel virescentibus. Notanda forma est: var. cinerascens Wahlenb. FI. lapp. p. 273. Mont. Krasnojarsk (Arn., Br.), Jesaulskij bereg (Br.). Silv. Jeniseisk (Arn., Br.). Verknje Imbatsch. Suba. Turuchansk (var. ciner. Arn., Br., Sahlb.), Kureika (Br.). S. cinerea L. Ledeb. Ross. 3 p. 607. Ands. in DC. Prodr. p. 221. A planta europea stylo elongato differt. Duo specimina modo lecta; incerta. Silv. Nikulina (Br.). 666. S. repens L. Ledeb. Ross. 3 p- 614. Ands. DC. Prodr. XVI, 2 p. 237. Specimina a Marks lecta amentis subglobosis var. rosmarimfolice Koch. sat similia sed folia habent lanceolato-elliptica non linearia. Silv. Jeniseisk (Marks et Sahlb.). 667. ÅS. nigricans Sm. var. Jenisseensis Schmidt Jen. n:o 211. Lundstr. Jen. Salixflora Bot. Notis. 1888 p. 29. A formis europeis hujus speciei differt presertim foliis longe petiolatis et julis longioribus. Specimina a Brennero lecta a planta Schmidtiana recedunt stylo longissimo. Capsule variant, nunc hirsute, nunc glabre. De origine hujus forme cfr. Lundstr. ITE: jön. 20 Silv. Jeniseisk, Nikulina, Vorogova, Asinovo (sec. Br.), Podkamina Tunguska (Br.), Mjelnitsa (Br.). Suba. Nischnje Tunguska (Arn., Br.), Turuchansk (Sahlb.), Kureika (Br.), Plachino (Br.), Patapovskoje (Br.), Verschininskoje (Br.). Arct. Dudino (Lm., Schmidt). 668. S. pyrolcfolia. TLedeb. Ross. 3 p. 613. Ands. DC. Prodr. XVI, 2 p. 257. Schmidt Jen. n:o 213. a alnoides (Schangin et Sievers). Ands. 1. e. & ovata Ledeb. 1. c. Mont. Krasnojarsk (Br.). Silv. Jeniseisk (Arn.), Antsiferova (Arn.), Tschulkova (Br.). Suba. Patapovskoje (Lm.). PB orbiculata. Ands. & Ledeb. 1. c. Silv. Podkamina Tunguska (Arn.), Tschulkova (Arn.), Poloj (Sahlb.). Suba. Pla- chino (Arn., Schmidt, Br.). Locis inundatis non rara. Sec. Arnell etiam locis sequentibus observata: Asinovo, Saljeskaja, Nischnje Tunguska, Igarskoje et Kureika. 669. S. phylicifolia L. Ledeb. Ross.”3 p. 611. Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p- 241. Lundstr. Jen. Salixflora Bot. Notis. 1888 p. 29. 26 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 22. N:o 10. 26 202 N, J, SOHNRUTZ, PLANTAR VASCULARER JENISEENSER. Variat in territorio aretico foliis firmioribus in S, talmyrensem aperte abiens et in territ, sylvatico foliis tenuioribus et pubescentibus habitu S. leptoeladon Ands, referens, notis tamen certis a S. phylicifolia non discernenda, Forma typien — »ex Sibiria incertuw» see, Andersson — tamen locis multis est lecta, Silv, Asinovo (Arn), Lebjedevo (Arn). Suba. Nisehnje Tunguska (Arn.), Turu- chansk (Arn. Sahlb.), Igarskoje (Arn), Plachino (Arn), Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Arn). — Aret, Dudino (Arn, Lan), Tolstoi nos (Br), Briochovskij ostrov (Br., Lm.), Schnitanskoj (Lm.). 670. 5. arbuseula LL. Ledeb. Ross, 3 p. 622. Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 247. Variat serraturis foliorum densioribus (= S. arbuscula B prunifolia apud Ledeb, I. ce. p. 622). Formis intermediis cum S. ehlorostachya Turez. conjuneta. Sat rara, Suba. Igarskoje (Arn., Br), Plachino (Arn., Br), Kantaika (Sahlb.), Pata- povskoje (Br). Inter Verschininskoje et Dudinka (Arn). 671. S. ehlorostachya Turez. Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 246. Lundstr. Jen. Salixflora. Bot. Notis. 1888 p. 30. Cum speciminibus ex Kamschatka et Angara prorsus congruit. SS. arbusculm sat similis sed capsulis glaberrimis et julis rarifloris bene distincta. Variat tamen julis densi- floris (ad S. podophyllam) et capsulis sericeis (ad S. arbusculam et leptocladon Ands.). Locis multis lecta non rara esse videtur. -Silv. Antsiferova (Br.), Asinovo (Br.), Podkamina Tunguska (Arn), Mjelnitsa (Br.). Suba. Igarskoje (Arn.), Verschininskoje (Br.), inter Versehininskoje et Dudinka (Arn.). Aret. Dudino (Br., Lm., Sahlb.). 672. S. sibiriea Pall. Ledeb. Ross. 3 p. 622 (p. p.). "Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 316 (p. p). Lundstr. Jen. Salixflora. Bot. Notis. 1888 p. 31. Qui sit forma S. sibirice typiea, non facile est dijudicare. In herb. Acad. Holm., ubi specimina ab ill. Anderson in DC. Prodr. descript. asservantur, sub hoc nomine, ut mihi videtur, tres species inveniuntur: 1:0) S. rosmarinifolia (= S. sibirica var. pubescens Ands. 1. ce. p. 316), 2:0) S. cesia Vill., 3:0) specimina foliis glabris »ex Altai» et »e Sibiria» (Pall), que SS. sibiriea Pall: nominanda esse puto et cum speciminibus ab Arnello lectis et deseriptione apud Ledeb. 1. ce. non male conveniunt. Suba. Patapovskoje (Arn.), Verschininskoje (Arn.). Inter Verschininskoje et Dudinka (Arn). »Sibiriea altaica ad fl. Jenisei (Pall.) sec. ELedeb. et Ands. 673. S. Arnelli n. sp. Juli laterales et subterminales, subsessiles v. breviter pedunculati, anguste-cylindrici elongati (4—5 cetmr long.), 1—2 bracteis parvis aut majoribus foliaceis ineqvalibus sti- pati; stamina filamentis et antheris demum nigricantibus; germina cylindrico-coniea in pedicello brevi, hirto-tomentosa, stylus longus, stigmata bipartita, nectarium indivisum, bract:wole lingulatr, villo longo barbatr, nigre; folia obovata, (1,5—3 ctmr long., 1-—2 lat.), apice latiora rotundata v. acutiuscula, integerrima, supra nitentia, subtus glauce- scentia, demum glaberrima, breve petiolata; stipulx minimi, ovato-lanceolatr, dentate; ramuli adultiores glabri, castanei, nitiduli. Frutex nanus, prostratus. Species hic inter S. arcticam (vel taimyrensem) et S. ehlorostachyam quasi media. Ab illa tamen differt amentis angustatis subsessilibus foliis stipulatis, tenuioribus, gla- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |I0. 203 berrimis, non reticulatis, breviter petiolatis; ab hac foliis integerrimis, obovatis, capsulis tomentosis. Cum planta nostra prorsus congruunt 2 specimina Herbarii Acad. Holm. sub. no- mine »S. fumosa mihi, Turan 1828, Turczaninow» asservata et ab ill. Andersonio ad »S. areticam P Brownei 3” fumosar relata (DC. Prodr. XVI, 2 p. 286); sed specimina reliqua foliis longe petiolatis, amentis brevibus, germinibus glabris rubicundis, valde recedunt. In Ledeb. Ross. 3 p- 612 haec S. fumosa Turcz. ad S. phylicifolice var. y majalem relata est; ab hac autem longe distare hec 2 specimina 'Turczaninoviana mihi videntur. Silv. Mjelnitsa (Br.). Suba. Nischnje Tunguska (Arn., Br.), Igarskoje (Br.), Kan- taika (Sahlb.). 674. S. myrtilloides L. Ledeb. Ross. 3 p. 613. Ands. in DC Prodr. XVI, 2 p. 229. Schmidt Jen. n:o 212. Specimina omnia cum planta europea prorsus congruunt. Sparsa in paludibus. Silv. Jeniseisk (Sahlb., spec. non vidi) Mjelnitsa (Br.). Suba. Plachino (Arn.), Kantäaika (Sahlb.), inter Verschininskoje et Dudinka (Arn.), Tolstoi nos (Arn.), Nikandrovskij ostrov (sec. Sahlb.). 675. S. hastata L. Ledeb. Ross. 3 p. 612. Ands. in DC Prodr. XVI, 2 p. 257. Forma et colore foliorum sat variabilis. VWVarietates jeniseenses tamen cum europeis non prorsus congruunt et recedunt plerumque foliis tenuioribus, basin versus angustatis supra et subtus fere concoloribus. Silv. Nikulina (Arn., Br.), Mjelnitsa (Br.), Novo Saljeskaja (Arn.). Suba. Nischnje Tunguska (Arn.), Igarskoje (Arn., Br.), Plachino (Br.), Kantaika (Sahlb.), Verschininskoje (Arn.), Patapovskoje (Arn.), inter Verschininskoje et Dudinka (Arn.). Arct. Dudino (Arn., Br., Lm.)- 676. S. lanata L. Ledeb. Ross. 3 p. 616. Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 273. Schmidt Jen. n:o 214. 4 Variat formis multis nunce ad -S. hastatam nunc ad S. pyrolefoliam accedens. No- tande sunt he varietates: var. petiolata mihi, foliis rotundato-ovatis vel ovato-ellipticis, aperte petiolatis (ad S. pyrolefoliam); et var. glandulosa Wahlenb. (= angustifolia Ands. 1 c. p. 273) foliis glanduloso- serratis plus minus lanceolatis, interduum glabratis (ad S. hastatam vel S. hastatam- lanatam). Silv. Mjelnitsa (Br.). Suba. Nischnje Tunguska (Arn.), Igarskoje (Arn.), Plachino (Br.), Patapovskoje (Arn., Br.), Verschininskoje (Br.), inter Verschininskoje et Dudinka (Arn., Br.). Arcet. Dudino (Arn., Br., Lm.), Tolstoi nos (sec. Arn.), in insulis (Arn., Br., Lm.). Ab Igarskoje septentrionem versus vulgata. Varietates simul cum forma principali presertim in territorio arctico multis locis lectae sunt. 677. S. Lapponum L. Ledeb. Ross. 3 p. 617. Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p- 276. In paludibus interioribus dispersa. Silv. Jeniseisk (Sahlb.), Surgutskoj (Lw.), Fatjanova (Arn.), Mjelnitsa (Br.). Suba. Nischnje Tunguska (Arn.), Turuchansk (Br.), Kureika (Arn.), Plachino (Arn.), Kantaika (Br.). 204 N, J., NCHEUTZ, PLANT/E VASCULARES JENISEENSEN, 678 a. NS, glauca 1, Tedeb, Ross, 3 p. 618. Ands. in DC: Prodr, XVI, 2 p. 280. Schmidt Jen, n:o 215, Vuariat foliis obovatis et anguste Innecolatis (ad ripas), cinereo-tomentosis et sub globris. A vulgaribus formis maxime diserepat forma foliis subeordatis stipulatis ad S. lanatam aliquatenus accedens (cfr. form. hybr). Ab Igarskoje ad septentriones versus ubique vulgaris, locis plurimis lecta. Silv. Mjelnitsa (Br), Suba, Kureika (Sahlb.), Igarskoje (Arn, Br), Plachino (Arn), Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Br), Verschininskoje (Arn, Br), Dudino (Arn., lår, Lans), Tolstoi nos (Br), in insulis (Arn., Br., Lm.), Mesenkin, Schaitanskoj, Jefremow Kamen (Lm.). 6786. SN reptans (Rupr). FI Samojed p. 54, Tab. III. Ledeb, Ross. 3 p. 619. Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 282. Lundstr. Weid. Now. Semlj. p. 31. Specimina, que ad hane speciem retuli, folia habent nune angustiora nunc latiora et ad var. glaucoidem Tundstr. (Weid. Now. Semlj. p. 40) pertinere aut proxime ab ca abesse videntur. — Notis certis a S. glauea wgre secernenda, habitum peculiarem tamen priebet. Suba. Verschininskoje (Arn). Aret. Dudino (Arn., Br., Lm., Sahlb.), non frequens. 679. -S. eriocaulos n. sp. Juli comtanei, laterales, in pedunculis basi 2—3-foliatis; ? oblongi v. ovati, pauci- flori; germina subsessilia, ce basi ventricosa, conica, lanato-tomentosa; stylus brevissimus v. nullus, stigmata indivisa; nectarium lineare, bipartitum; bracteola subrotundatr, con- eavie, fusem, pilosw; folia ovato- aut lanceolato-eNiptica (1,5—3 etmr long. 0,5—1 etmr lat.), breviter acuta, apice integerrima, basin versus glanduloso-serrata sepeque subcordata, glabra, subtus pallide viridia venis reticulatis; stipula magnir, ovatr, glanduloso-serrate; ramuli novelli apice dense albo-hirsuto-tomentosi; gemmir hirsute; fruticulus pedalis, sape procumbens, ramis divaricatis. Est qvasi inter S. glaucam et hastatam et lanatam intermedia, sed sine dubio species bene distineta, insignis presertim foliis basin versus glanduloso-serratis et apicibus ramu- lorum dense albo-hirsutis. ' Aret. Locis inundatis. Mesenkin (Lm. ””/; 1875), Kap Gostinoj, sat copiose (Lwm. 2) 1875). 680. 5. taimyrensis Trautv. Ledeb. Ross. 3 p. 616. -:S. arctica Pall. £ taimyrensis Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 287. Schmidt Jen. n:o 217. Lundstr. Weid. Now. Semlj. p. 41. Variat foliis subtus glaucis, tenuioribus in petiolis brevioribus, in S. phylicifoliam sine dubio abiens. Habitu S. Arnelli sxpe simillima, que species tamen julis angustiori- bus, foliis tenuioribus et stipulatis differt. Aret. Swerewo (Schmidt), Montes Norilenses (Schmidt), Mesenkin (Lm.), Schaitan- skoj (Lm.). | 681. S. boganidensis Trautv. FI. bogan. n:o 24. Ledeb. Ross. 3 p. 616. Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 277. Schmidt Jen. n:o 216; Aret. Montes Norilenses (Schmidt). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o |0. 205 682. S. myrsinites L. Ledeb. Ross. 3 p. 620. Ands. in DC. Prodr XVI, 2 p. 289. Schmidt Jen. n:o 218. Arct. Videtur esse rara. Tuxieda (Schmidt), Kantaika (Subarct. sec. annot. Sahl- bergii; in collectionibus ab annis 1875 et 1876 factis tamen desunt specimina). 683. Salix arctica Pall. FI ross. II p. 86. Ledeb. Ross. 3 p. 619 (ex parte). Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 286 (ex parte) et p. 285: S. Pallasi £ diplodictya Trautv. Lundstr. Weid. Now. Semlj. p. 31, tab. I. Arct. Tolstoi nos (Br., Em.). Videtur ad flumen Jenisei esse rara. In regionibus magis arcticis haud dubie frequentior. 684. S. reticulata L. Ledeb. Ross. 3 p. 623. Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 301. Schmidt Jen. n:o 220. A Plachino usque ad ostium Jenisei frequens, locis inundatis tamen rara. Suba. Plachino (Arn., Br.), Kantaika (Sahlb.), Patapovskoje (Br.), Verschininskoje (Br.). Arct. Dudino (Lm., Schmidt), Tolstoi nos (Trybom: specim. foliis maximis; 8 ctmr long., 5 ctmr lat. Br.). Nikandrowskij ostrow (Br.), Schaitanskoj (Lm.). 685. S. polaris Wbg. Ledeb. Ross. 3 p. 625. Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 299. Schmidt Jen. n:o 221. Var. lanceolata: foliis lanceolatis (2,5—3 ctmr. long., 1—1,5 ctmr lat.) dente uno alterove obsolete serratulis. In territ. aret. freqvens a Dudino (Arn., Br., Lm.), usque ad mare glaciale, etiam in insulis. Nikandrowskij (Arn.), Tolstoi nos (Arn., Br., Sahlb.), var. lanceolata: Tolstoi nos (Br., Lm.). 686. S. rotundifolia (Trautv.). Lundstr. Weid. Now. Semlj. p. 30. S. nummularia Ands. DC. Prodr. XVI, 2 p. 298 (ex parte) et S. rotundifolia p. 299. S. retusa rotundi- folia. Ledeb. Ross. 3 p. 629. Schmidt Jen. n:o 219. A forma typica Lundstr. (Weid. Nov. Semlj., tab. III) recedunt form&e Jeniseenses foliis sepe subdenticulatis, marcescentibus, diutius persistentibus. Arct. Tolstoi nos (Arn., Br., Sahlb.), Mesenkin (Lm.), Schaitanskoj (Lm.), Swerewo et Korepowskoje (Schmidt). In tundris vulgatissima. Hybridze. S. caprea-viminalis Wimmer. Sal. europ. p. 178. S. acuminata Koch. et 5. Snuthiana (Willd.). Ledeb. Ross. 3 p. 606. Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 267. & latifolia Wimmer. 1. c. p. 178. Mont. Krasnojarsk (Arn.). Inter Krasnojarsk et Jeniseisk (Arn., Br.). Silv. Jar- zowa Selo (Lm.). i B angustifolia Wimmer. 1. c. p. 179 (synonyma incerta, fortasse = S. stipularis Sm. apud Ledeb. 1. c. p. 605). Silv. Jeniseisk (Arn., Br.), Saliev (Br.). S. viminalis-phylicifolia Schmal. A S. phylicifolia habet: folia obovato-lanceolata, supra viridia demum glabra, brac- teolas oblongo-lanceolatas, fusco-nigricantes, capsulas conico-acutas; a S. viminali: folia ee 206 N, J. SOHBEUTZ, PLANTAE VASCULARES JENISEENSER, subtus pilis brevibus udpressis argenteo- aut niveo-micuntia, stigmata longa filiformin. Habitu inter parentes median, Silv, Nikulina (Arn,), Suhaja Tunguska (Br). S. viminalis-depressa n. hybr. AS depressa L, habet folia ovalia ad obovato-lunecolatwn formam abeuntia, supra pube tenuissima obsita, julos in pedunculo medioeri bractentos, capsulas clongatas, pedi- cellatas; a So viminali LL. folia subtus pilis brevibus adpressis argemteo-micantia stylvm mediocrem, stigmata longa. Habitu S. caprea-viminali sat similis, sed capsulw pediculatw, ungustiores. Silv. Jeniseisk (Arn), Nikulina (Br). S. viminalis glauca n. hybr. Hybrida maxime insignis. Ad S. glaucam uecedit foliis lanecolato-ellipticis supra demum glabris, julis comtaneis, in pedunculis longis basi foliatis, capsulis lanato-tomentosis, ad S. viminalem foliis subtus pilis brevibus adpressis argenteo-micantibus, stylis indivisis. Sub duabus occurrit formis: 1:0) foliis longioribus, utrinque acutis et 2:0) foliis brevioribus, latioribus, swpe subcordatis, stipulatis. Ut ec numerosis Salicibus in loco natali erescentibus dijudicari licet, hc forma 2:0) verisimillime ut S. (viminalis-glauca) x (lanata-hastata) via sexuali orta interpretanda est. Cfr. Lundstr. Jen. Salixflora Bot. Notis. 1888 p. 27. Aret. Nikandrovskij ostrov (Arn.), Briochovskij ostrov (Lm.). S. caprea-depressa (Liest.). Cum speciminibus a Liuestadio in lapponia Tornensi lectis non prorsus congruunt specimina nostra sed ad hanc hybridam tamen pertinere mihi videntur; a S. caprea enim habent formmn atque magnitudinem foliorum, a S. depressa amenta atque folia membranacea et glaberrima. Silv. Lebjedevo (Arn.), Alinskoje (Arn., Br.), Mjelnitsa (Br.). S. depressa-myrtilloides Wimmer. -S. hirtula Ands. in DC. Prodr. XVI, 2 p. 231. Cum planta ecuropra prorsus congruit. Siv. Mjelnitsa (Br.). S. depressa-phylicifolia. A S. phylicifolia habet folia lanceolata, bracteolas fuscas, stylum clongatum, a S. depressa folia membranacea, supra subtusque viridia, capsulas pedicellatas, cylindrico- conicas. Silv. Alinskoje (Arn.). S. lanata-pyrolefolia n. hybr. H:ec hybrida insignis, inter parentes optime intermedia, a S. lanata habet folia integerrima, ovalia costa villosa, ramulos crassos, albo-tomentosos, capsulas in pedicello brevi, a S. pyrolefolia folia aperte pedicellata, subglabra, stipulis orbiculatis, dentatis. Suba. Prope ostium fluminis Nischnje Tunguska (Arn.). S. hastata-pyrolefolia n. hybr. De origine hujus forma valde sum incertus. A S. hastata proxima foliis glaber- rimis subtus pallidioribus, ovato-ovalibus, amentis foliatis, recedit tamen multis notis, presertim capsulis, breviter conicis, A S. pyrolefolia habet folia basi rotundata et sti- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o lÖ. 207 pulas magnas. Fortasse species distincta sed pro paucitate speciminum lectorum difficilis ad describendum. Suba. Tgarskoje (Arn.). S. lanata-hastata (Lest.). Ands. S. Hartmanniana in DC. Prodr. XVI, 2 p. 275. Sub duabus occurrit formis. var. subhastata Ands. foliis serratis, glabratis, julis sessilibus (ad S. hastatam var. glandulosum abiens) var. longifolia mihi, foliis 5—6 ctmr longis 1,5—2 ctmr latis, firmi- oribus, plus minusve lanatis, julis longe pedunculatis, foliatis, squamis longe albo hirsutis. Suba. Nischnje Tunguska (Arn.). Aret. Nikandrovskij ostrov (Arn., Br.), Brio- chovskij ostrov (Arn., Lm.). S. glauca-phylicifolia Ands. S. Wischure in DC. Prodr. XVI, 2 p. 283. Sub multis formis occurrit, forma, colore et consistentia foliorum variabilis, sed tamen formis europeis sat similis. Arct. Dudino (Br., Lm.), Nikandrovskij ostrov (Br.). S. glauca-hastatå Lundstr. Stud. öfver SI. Salix p. 53. A S. hastata habet folia demum subglabra subtus pallide viridia, reticulato-venosa, venis autumno paullum elevatis; a S. glauca foliorum formam, capsulas sessiles lanato- tomentosas, stylum brevissimum. Cum planta suecica non prorsus congruens statu humiliori foliisque firmioribus recedit. Arcet. Nikandrovskij ostrov (Br.), Briochovskij ostrov (Lm.). S. glauea-lanata n. hybr. Forma hujus hybrid2e optima insignis est folus fere subrotundis, utrinque late viri- dibus, tomento albo obtectis (= S. lanata) julis autem foliatis, capsulis lanato-tomentosis, stylo nullo (=S. glauca). Specimina alia foliis longioribus a S. lanata non paullum recedunt sed tamen folia subceordata et coma seminum lutescens originem ab hac specie indicant.' Arct. Schaitanskoj (Lm.), Nikandrovskij ostrov (Arn., Br.). S. polaris-reticulata And. S. onychiophylla Ands. Bot. Notis. 1867 p. 119. Året. Tolstoi nos (Br.). Preeterea in territorio arctico multis locis (Nikandrovskij et Briochovskij ostrov, Du- dino, Tolstoi nos, Mesenkin, Schaitanskoj, Krestowskoj etc.) lecte sunt ab ÅARNELLO et BRENNERO et me form complures, que modis innumerabilibus conjungunt characteres 3—4 specierum, que he sunt: S. glauca, hastata, lanata, phylicifolia (aut taimyrensis) atque etiam S. reptans, eriocaulos, viminalis. Hz form: utrum via sexuali an variatione nate sint, dijudicare difficillimum est. Prebent non ita raro habitum peculiarem; quum autem, ut sepe fit in hybridis, formee singulre tantum sint individuales, has formas seorsim propo- nere hoc tempore nolui. 208 N, J. SCHKRUTZ, PLANTA VASCULARES JENISBENSES, Litteraturförteckning. AvaMms, M. F, Dosoriptionos plantarum minus oognitarum Sibirim presortim oriontalis, quas in itinere 1805 ot 1806 obsorvavit (i Möm. do la Societé Impér. dos Natur. de Moscon, Tom, IX 1834), AuorNius, OO. Finlands kärlväxtor, 2:a uppl. Holsingfors 1878, ANDERSSON, N.J, Conspeetus Vegotationis Lapponim, Upsalim 1846, — Cyporaoem Scandinavims, Holmin 1849, — Graminem Socandinavim, Holmin 1862. — Apercou de Ia Végétation et des plantes cultivées de Ia Sugdo, Stockholm 1867, Arnsonova, F. W. CO, Bidrag till den skandinaviska vegetationens historia. Lund 1867, — Skånes flora, 2:a uppl. Lund 1881. ARNELL, H. W. Om vogetationons utveckling i Sverige 1873—756. Upsala 1878. AunmviLuvs, C. Insektlifvet i arktiska länder (i Nordenskiöld, Studier och forskningar, föranledda af mina rosor i höga Norden). Stockholm 1883. BaninGrTon, C.C. Manual of British Botany. 7 ed. London 1874. Baturon, H. Monographio des Renonculacées. Paris 1868, BekETOFF, ÅA. N. Om guvernementet Archangels flora. Petersburg 1885 (på ryska). s Berun, A. Kärlväxter, insamlade under den svenska expeditionen till Grönland 1883 G Vet. Akad. Ofvors. 1884). Brytt, M. N. & AXEL. Norges flora. Kristiania 1861-—1876. BiytTt, AXEL. Forsog til en Theori om Invandringen af Norges flora. Kristiania 1876. Boort, . . Cyperacem in W. J. Hookers Flora Boreali-Americana, vol. 2, 1840, Curaist, H. Die Verbreitung der Pflanzen der alpinen Region der curop. Alpenkette. DE CANDOLLE, ÅA. P. Regni vegetabilis systema naturale. Paris 1818, 21. — Prodromus system. natur. Regni vegetabilis. Paris 1824—74. DE CANDOLLE, ÅA. Geographie botanique. Paris 1855. Dreser, 8. Rovisio oritieca Caricum borealium (i Kroyers Naturhist. Tidskrift 111. Havnime 1841.) FELLMAN, N. J. Plante Vasculares in Lapponia orientali sponte nascentes (i Notiser ur sällsk:s pro Fauna et Flora fennica förhandl. 8:e häft. Helsingfors 1882.) Fries, Ertas M. Novitie fore Suecice ed. 2 et Mantisse 1—3. Lunde et Upsal. 1828—42. — Summa Vegetabilium Scandinavie. Holmiz 1846—49. — Epicrisis generis Hieraciorum. Upsal. 1862. — Öfver- sigt af Skandinaviska jordens växtlighet (i Bot. Utflygter, band 3). Fries, Tu. M. Om Novaja Semljas vegetation (i Bot. Notiser 1873). — Om menniskans inflytande på den svenska florans nuvarande sammansättning (Referat i Bot. Notiser 1886, p. 107—111). GLenN, P. von. Verzeichniss der in Witim-Olekma Lande von der Herren J. S. Poljokow und Baron G. Maydell gesammelten Pflanzen (i Acta Horti Petrop. Tom. IV. Petersburg 1876). GMELIN, J. G. Flora Sibirica. Petrop. 1747—69 (del 3 och 4 utg. af S. G. Gmelin). GriseBACH, A. H. Die Vegetation der Erde. Leipzig 1872. a GraYr, A. Manual of the Botany of the Northern United states. Boston & Cambridge 1848. GRANLUND, CHR. Bidrag til Oplysning om Islands Flora, 3 (uti Dansk botan. Tidsskrift, 2 Rikke 4 Bind. Kjobenhavn 1874). HANSTEEN, CHR. Resa i Sibirien. Stockholm 1861. Hartman, C.J. Handbok i Skandinaviens flora, 11:te uppl. Stockholm 1879. Horm, Tu. Beiträge zur Flora Westgrönlands (i Engler, Botan. Jahrbäch. 8 Bd 1887). Hooker, W. J. Flora Boreali-Americana. Glasgow 1832—40. Hooker, Jos. C. Outlines of the Distribution of Arctic Plants. London 1862. KJELLMAN, F. R. Sibiriska nordkustens fanerogamflora; — Fanerogamfloran på Nowaja Semlja och Waj- gatsch; — Asiatiska Beringsundskustens fanerogamflora (i Vega-expeditionens vetenskapl. iakttagelser 1). Stock- holm 1882. — Ur Polarväxternas lif (i Nordenskiöld, Studier och forskningar ete.). Stockholm 1883. Krinorre, P. Materialier till guvernementet Perms flora. Kasan 1885 (på ryska). KuyTtH, C. S. Synopsis plantarum omnium hucusque cognitarum. Stuttg. & Tubinge 1833-—50. Kurtz, F. Aufzäblung der von K. Graf von Waldburg-Zeil im Jahre 1876 in Westsibirien gesammelten Pfinnzen. Diss. Berlin 1879. LANGE, J. Conspectus flore Groenlandiex. Kjöbenh. 1880. — Studier til Gronlands Flora (i Bot. Tid- skrift 1880). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o I0. 209 LEcoYER, J. C. Monographie du genre Thalietrum. Gand 1885. LEDEBOUR A CC. F. Flora Rossica. Stuttgardie 1842—53. — Flora Altaica. Berolini 1829—33. — Icones plantarum novarum vel imperfecte cognitarum, Floram rossicam, imprimis altaicam, illustrantes. Rigze 1829—34. LEHMANN, J. G. C. Monographia generis Potentillarum. Hamburg 1820. LinpDBLoOM, A. E. Bidrag till kännedomen af de skand. arterna af slägtet Draba. Stockholm 1840. LINNE A C. Species plantarum, ed 1. Holmix 1753; ed. 2. Holmix 1762, 63. Linnas, Ein Journal fir die Botanik. B. 1—VI. Berlin 1826—31. (Cham., Schlecht., Lessing, E. Mey. m. fl. i Linnzea.) LUNDSTRÖM, ÅA. N. Studier öfver slägtet Salix, Stockholm 1875. — Kritische Bemerkungen iber die Weiden Novaja Semljas (Act. Soc. Reg. Upsal. 1877). — Jeniseisträndernas Salixflora (i Bot. Notiser 1888 och Bot. Centralblatt 1888). — . MALMGREN, A. J. Ofversigt af Spetsbergens fanerogamflora (i Vet. Akad. Öfvers. 1862). MartJanorF, N. Materialier till en flora öfver Minusinsk. Kasan 1882 (på ryska). Maximovicz, OC. J. Annotationes de Spireaceis (i Acta horti Petrop. VI, Petersburg 1879). — Sur les collections botaniques de la Mongolie et Tibet septentrional (Tongout) recueillies récemment par des voyageurs Russes et conservées a St. Petersbourg. Petersburg 1885. MEINSHAUSEN, K. F. Flora Ingrica. Petersburg 1878. NaTHORST, A. G. Nya bidrag till kännedomen om Spetsbergens kärlväxter och dess växtgeografiska för- hållanden (i Vet. Akad. Handlingar 1883). — Polarforskningens bidrag till forntidens växtgeografi (i Nordenskiöld, Studier och forskningar etc.): Stockholm 1883. NORDENSKIÖLD, ÅA. E., & THEEL, HJ. Redogörelse för de svenska expeditionerna till mynningen af Jenisei 1876 (i Bihang till Vet. Akad. Handl. 1877). . NORDENSKIÖLD, ÅA. BE. Redogörelse för en expedition till mynningen af Jenisei och Sibirien 1875 (i Bi- hang till Vet. Akad. Handl. 1877). — Vegas färd kring Asien och Europa. Stockholm 1880, 81. NYLANDER, F. Eriophori monographia (i Acta soc. scient. fenn. Vol. 3). Helsingforsie 1852. NYMAN, OC. FE. Conspectus flore BEuropar. Orebrog 1878—382. Parnass, P. S. Flora Rossica. Petropoli 1784—86. ReGrEL, E. Uebersicht der Arten der Gattung Thaliecetrum, welche in Russischen Reiche und den angrän-” zenden Ländern wachsen. RoHrBaAcH, P. Synopsis der Lychnideen (i Linnea 1869). — Monographie der Gattung Silene. Leip- zig 1868. RuPrecHtT, FE. J. Flores Samojedorum cisuralensium. Petrop. 1845. — Distributio cryptogam. vascu- larium in imperio rossico. Petrop. 1845. — Flora Boreali-Uralensis. Petrop. 1850. SAHLBERG, J. Bidrag till nordvestra Sibiriens Insektfauna; Hemiptera, Heteroptera (i Vet. Akad. Handl. 1878) och Coleoptera I (i d:o 1880). b SAraAnN, TH. Om det sibiriska lärkträdet (i Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora fennica, 5:e häft.). Helsingfors 1880. ScHMiIDT, Fr, Florula Jeniseensis arctica (uti Wissenschaftlichen Resultate der zur Aufsuchung eines ange- kändigten Mammutcadavers an den unteren Jemnisei ausgesandten Expedition (i Mémoir. de T'Academ. impér. des scienses de S:t Petersbourg, Ser. 7, Tom. 18). Petersburg 1872. SCcHRENK, A. G. Reise nach dem Nordosten des europ. Russland ete. Band 2. Dorpat 1854. SOMMERFELT, 5. C. Supplementum flore Lapponice Wahlenbergii. Christiania 1826. SPRENGEL, C. OC. Linnei Systema Vegetabilium; ed. XVI. Goettinge 1825—27. — Geschichte der Botanik. Altenburg und Leizig 1817, 18. StrömMrFELT, H. F. G. Islands kärlväxter, betraktade från växtgeografisk och floristisk synpunkt (i Vet. Akad. Ofvers. 1884). TRAUTVETTRR, HE. R. A. Florula Taimyrensis phanerogama (i A. Th. von Middendorffs Reise in den äus- sersten Norden und Osten Sibiriens etc. Petersburg 1847). — Plant Sibiria borealis (i Acta horti Petrop. V, Petersburg 1878). — Flora riparia Kolymensis (i d:o). — Flora terra Tschuktschorum (i Acta horti Petrop. VI, Petersburg 1879). — Catalogus Campanulacearum Rossicarum (i d:0). — Rossi arctic plantas quasdam a pere- grinatoribus variis in variis locis lectas enumeravit (i Acta horti Petrop. VI, Petersburg 1880). — Incrementa flore Rossicee I—TIV. Petropoli 1882—84. — Conspectus flore insularum Nowaja Semlja (i Acta horti Petrop. I, Petersburg 1871). WAHLENBERG, G. Flora Lapponica. Berolini 1812. — De vegetatione et climate Helvetize septentrionalis. Turici 1813. — Flora Suecica, ed. 2. Upsalie 1831-—33. WEINMANN, J. ÅA. Enumeratio stirpium in agro Petropolitamo sponte nascentium. Petrop. 1837. WiLLDENOW, C. L. OC. Linmnei Species plantarum, ed. 4:ta. Berolini 1797 —1830. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 22. N:o 10. i; 2 210 N, J. SCOHBUTZ, PLANTA VASCULARES JRNISEENSER, Innehållsförteckning. Pag. Om undersökvingarns åf Soran: sid Jenlssksrävdivat i alor -oovds NTR see de AON HUDLAS. IOgIe ooo ber ade ar Kole ca 8 Öfvorsigt af samlingsortornas läge samt tidpunkten, då de undersöktes 1875 och 1876 ooosssressssssssesrs ra 6. Om VaRGIRHORMORKSLKADEna Vid SIGÖL dnprus sans skön nans songs sa: pp) RNSEr sa v, käNSGSRSNSENS G= > Fr usS kk Send ERNER RAEAR BR, da; 1 OMNGRUALGNS - FÖPORTNI ce=5skvvntussnsävsdapräsjkn es osep sng» a sog NER S rRAr >> kapp ör a hAssittn an INKA bn B. Sa Fanns dal Kl fe sr rörande sönd per ränte dn Nr AAA sl) br rk 12. 3: Fobölogtrka förbållandön. save. sbicec0sosdk.s NYE. FEVER a ND ont b bu de se pm FENDER Ip DA ct SA RC 16. 4. Trädens och buskarnes utbredning............-.-- FSE ER sy Sj EA EA FÖR 20, Lar Is ye 20. 0 JOrRDA: MN LINEAR fORIALLRR U ÖS oem pron a sosrsr seen nn rört sak ALS Est o o ar aka HER RA RINES voletd nh sr pA NRA 27; G:A OrSO a: HIRKO Pn sasse renen an SAS VE ARA dk nit ör Finer Bö or Kr oc brinn EDI == SA RR RR E 32. 5 OMTRLOlS INAGLIIN R Tr Sakta vssknp bb rdnge oda sor sr VALL NER SE KLek äs FE Rhea FAPASKÖK SAG Ara > så NAD FRA SVE 32. Ge) Borgig tstrltörlabäkar få. ova ORAL teol få rodel öre ds Ab AA en mek on EN RNSNEE 33. 00050 TAKURNE KÖL DLR Dokes ret st pop nksss nen sedseE AA Mk a aren HERSA FNS si FrkE KRA dä KAS 2. UI) V SSU DAIRE SURE TREPRIM I ULG os köp bamsrn ass hönnpppies anm» sho nirg SAK pr KN EN AA Hr en 38, DJ N 1N SUR dvdr I RBARSRE TONA RRESS dir see SERNER VR BRONS FN yn na Set te 41. Jemförelse mellan vegetationen vid Jenisei och i andra länder med särskild hänsyn till Skopdianvinn - 0 ESe NM Enumerantur Plante Vasculares inter Krasnojarsk urbem et ostiom Jenisei fluminis hactenus lectre, indicata SID RAKA D DOT & 06 ORTGD HIOR ma mer an app pu kn passar bald pA tre rn REN ES ARNE E RN sagt Så Ris sedd sr SA 71. Litteraturförteckning..... -........---=----- 2 Hopdhässrntr HR tfn MERA bye kr BR PAR RA rn DR nt Svårpetad 208. KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 22. N:o 11 CONSIDERATIONS SUR CERTAINES THEORIES RELATIVES A L'ELECTRICITE ATMOSPHERIQUE PAR 125 BAD IGTO IN ID PROFESSEUR DE PHYSIQUE A TJACADEMIE ROYALE DES SCIENCES DE SUEDE. MEMOIRE PRESENTE A IL AGCADÉEMIR ROYALE DES SCIRNCES DE SUEDR LE 9 NOVEMBRE 1887. —eS scen MA STOCKHOLM, 1888. KONGL. BOKTRYCKERIET Zz P. A. NORSTEDT & SÖNER. 1. Les recherches qui ont éte faites pour déterminer les modifications du potentiel de PF'electricité atmosphérique avec celles de la distance au-dessus de la surface de la terre, ont démontré qu'il augmente avec la hauteur. Cette propriete parait lui étre caractéristi- que, et elle existe en permanence dans les conditions normales. Quoique la grandeur de cette augmentation varie avec le lieu et le temps, elle se produit neanmoins toujours quand elle ne subit Faction d'aucune force perturbatrice. Elle doit par conséquent étre en con- nexion avec la nature de TFelectricité atmosphérique et le mode de sa production. I m'a done paru qwil y aurait de Tinterét å examiner jusquw'å quel point il est possible de Texpliquer d'un maniere satisfaisante d'apres les diverses théories qui ont été formulées pour PFélectricité atmosphérique. ; Les observations relatives a YPélectricité atmosphérique ont eu lieu d'apres deux procedés essentiellement différents. Le premier consiste a dresser une pointe de métal isolée dans Fair et a conduire de cette pointe un fil métallique également isolé a Yélectrométre qui doit servir a la mesure du potentiel electrique. On remplace avec avantage la poimte métallique par un fil de soufre ou par une lampe, l'un et I'autre allumés, ou aussi par tout autre objet ser- vant au méme but, mis en ce cas, a Faide d'un conducteur isolé, en relation avec Yélec- trométre. Celui-ci indique alors, dans la plupart des cas, si le ciel est suffisamment libre de nuages, de l'électricité positive dont le potentiel varie avec la hauteur de la pointe ou du corps allumé au-dessus de la surface de la terre. Au lieu de pointes ou d'objets allumes, on a, comme chacun le sait, généralement commencé a se servir pour le méme but de »collecteurs åa eauw. De méme que dans les cas précédents, on obtient aussi de cette facon de Y'électricité positive dans F'électrométre. La seconde méthode d'observation de F'électricité atmosphérique consiste en Vinstalla- tion d'une boule de métal isolée a la hauteur dont on veut déterminer le potentiel électri- que. On met un instant la boule en communication électrique avec la terre; puis, la conduite avec la terre supprimée, on descend la boule isolée et on la relie a Vélectrométre, qui, dans les conditions normales, donne de VFélectricité négative. Ces deux meéthodes éelectrométriques fournissent les mémes résultats par rapport a Pespeéce délectricité qui est attirée å la terre. Quand on se sert d'une pointe de métal, d'un corps allumé ou dun autre objet dans le méme but, Félectricité positive descend dans TFélectrométre et T'électricité négative sort par la pointe ou par la flamme; si c'est une boule de métal que T'on met en relation electrique avec la terre, V'electricité positive descend aussitöt a la terre, F'électricité négative reste seule dans la boule, et se mesure ensuite a l'aide de F'électrometre. Je crois devoir insister spécialement, en vue de F'exposé qui va suivre, sur la circonstance que I'électricité qui se produit dans la boule ou qui 1 E. EDLUND, CONSIDÉRATIONS SUR 1 ELKCTWCITÉ ATMOSPHEÉRIQUE. descend de Ia poiote, mest pas obtenue par communication direete de Ia couche d'nir élec- trique qui les entoure immédiatement, mais quelle est produite par Vinfluenee de Vélec- tricité qui se trouve a distanee, aussi bien &å Ia surface de In terre, que duns Vair. l/effet de cette influence diminuant & mesure que Ia distanee augmente, il ne s'execerna naturellement pas d'une maniére sensible si Ia distance est suffisamment grande. MASCART entr'autres a démontré en outre par des expériences directes') que Ia charge est réellement provogqueée iei par influence. 2. Pour expliquer les pheénoménes electriques de Vatmospheére, PELTIER, muquel se joignirent LAMONT et duutres physiciens, supposa que Ia terre est echargée d'électricité nögative, quwelle garde sans modification så quantité d'éleetricité, et que I'air atmospheé- rique est par Iui-méme neutre au point de vuc électrique, Or, si Pon établit une pointe de métal dans Pair et qu'on Ia mette en communication avec F'électrométre, le fluide élec- trique se décompose å la pointe, le fluide positif passe å Vélectrométre et le négatif séchappe par Ia pointe mentionnee, Iélecetrométre donne par conséquent ici des dévia- tions électro-positives. Si Pon considére Ia terre comme une sphére dont Ia surface est électro-conduectrice, son electricité négative devra se trouver uniformément répartie sur toute la surface. La faible différence potentielle qui peut exister entre des points différeunts, et qui produit les courants terrestres, n'a pas besoin d'étre prise ici en considération. Si Fon désigue par — MM Ia gquantité d'éleetricité contenue dans la terre, par £ le rayon de cette derniére, et par 4 Ia distance de la surface de la terre au point dont il g'agit de déterminer 1e å ; y : — M RA s potentiel, le potentiel V de ce point sera p 7 > ot la différentielle, ou la force avec laquelle Punité éectrique positive de ce point sera poussée vers la surface de la terre, sera A6 FÅR ER yr La force diminue par conséquent quand h croit; ou, comme / est infiniment petit par rapport å Af, on peut considérer la force comme constante. Or, les observations montrant quelle augmente avec Ah, Fopinion de PeErtier ne peut par conséquent pas étre correcte. 3. EXNER se rattache å la maniére de voir de PELTIER, que la terre posséde une quantité invariable d'électricité négative; il estime cependant å la méme fois que cette électricité ne reste pas in toto å la surface de la sphére, et quwune partie en est entrainéc dans P'atmosphére avec la vapeur d'eau enlevée å la terre par Vévaporation”). Cette sup- position se trouve toutefois en contradiction avec les observations qui ont été faites, et desquelles il résulte que TFélectricité ne. suit pas le gaz d'eau qui g'éléve d'une surface d'eau électrisée. BrLaAcHE”) a démontré ce fait par des expériences. Méme quand il communiquait å leau un potentiel électrique considérable å VFaide d'un électrophore, la vapeur d'eau mn'entrainait avec elle aucune électricité. EXxNER Sest livré lui-méme å des expériences å cet cgard, et il a trouvé que le gaz d'eau provenant d'une surface d'eau électrisée est neutre au point de vue éleetrique. Il considére toutefois les résultats de son expérience comme peu sörs, par suite d'erreurs inévitables d'observation. En revanche, !) Comptes rendus, XCV (1882). 7) Repertorinm der Physik, T. XXII, pp. 412 et 451. 3) Wied. Ann., T. 19 (1883). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o ll. 5 des vapeurs d'alcool ou dether électrisées se montrerent entrainer de Vélectricité. ExNER suppose par cette raison que la vapeur deau qui s'éleve de la surface électrique de la terre, entraine, a linstar de la vapeur dalcool et d'éther, de Vélectricité dans Vatmosphere, et il base la-dessus son explication des phénoméenes qui se rattachent a TYélectricité atmosphérique. L'examen qui va suivre, montrera toutefois que cette explication ne peut pas non plus étre correcte. Nous supposons des mesures de laugmentation de Félectricité atmosphérique avec la hauteur au-dessus de la terre opérées dans des conditions normales en rase campagne, avec vue libre de tous les cötés; nous posons en outre quune partie de Vélectricité négative qui se trouve dans la terre a été entrainée par la vapeur d'eau dans Tatmosphere. teprésentons la terre par A de la figure 1 ci-jointe, et par a le point au-dessus de la terre dont on désire trouver le potentiel electrique. Si maintenant toute la quantité — MM d'electricité est répartie uniformement a la surface de la terre, le rayon terrestre R et la distance verticale du point a a la surface de la terre /h, le potentiel sera égal a . Une partie de MM se trouve au-dessus de la surface de la terre; mais, pour les parties de cette surface fortement eloignées de a, comme p. ex. celles en c et en d, cette circonstance ne peut pas exercer une influence appréciable sur la grandeur du potentiel, vu que la distance considérable de Yélec- tricité en a est sensiblement la méme, que Félectricité soit située dans Fair ou a la surface de la terre. Il ny a par conséquent licu de fixer son attention que sur le fait qu une partie m de Yélectricité des environs du point d'observation se trouve dans Patmosphére. Or m ne constitue evidem- ment quune partie excessivement petite de JM. Le potentiel de la quantité restante FN SEOf OS : , ÖV . SAG —-(M—m S Pp . d'electricité (M— m) sur I'unité électrique positive en a, soit EN 2 ne se, différencie Fig. 1. en conseéquence que d'une tres petite quantité du potentiel qui s'obtiendrait si la quantité totale d'electricité de la terre continuait a rester a la surface de celle-ci. Pour des hauteurs insignifiantes du point a par rapport au rayon de la terre, le potentiel de la quantité mentionnée delectricité peut donc étre considéré comme constant et comme independant de la hauteur du point. La force avec laquelle cette quantité d'électricité tend a conduire verticalement vers la surface de la terre Tunité electrique positive qui 3 2 |. Mm se trouve au point 4, sera par conséquent égale a (Rh Suivant HANN”), Pelasticite de la vapeur d'eau a des hauteurs diffeérentes au-dessus de la surface de la terre, peut étre exprimée par la formule P, = P,(1 — 0,246h + 0,01569h?), ou 4 désigne la hauteur calculée avec 1000 métres comme umnite, et P, et P, F'elasticité de la vapeur a la hauteur h et å la surface du sol. Pour des hauteurs moins considérables, on peut par conséquent admettre avec ExNER que PFéelasticité diminue proportionnellement a Paugmentation de la hauteur. !) Zeitschrift fir Meteorologie, T. 9 (1874). LU É. EDLUND, CONSIDERATIONS SUR IL BLECTRICITE ATMOSPRERIQUE. La densité de Peleetrieité tant proportionnelle å In densité de In vapeur d'eau, Ia formule mentionnée peut aussi servir å exprimer Ia premiere, si Pon fait désigner åh P, et å Pola densité éleetrique, ou, ee qui revient au måme, Ia quantité d'électricité par unité de surface, & In hauteur A et ä& Ia surface de Ia terre. Si 8 désigue un cocfficient et A In hauteur, on aura, comme expression de Ia densité éleetrique å des hauteurs dif- förentes nu-dessus de Ia terre, PP) = PO — Bh). Avant daller plus Join, nous sommes d'abord foreé de prouver Ia these suivante: Nous supposons PFölectricité negative uniformément répartie sur une surface plane d'une grande extension, et nous en ealeulons Vinfluenec sur Vunité de Vélectricité positive en un point situé au-dessus du milieu du plan å Ia distanee 4 de ce dernier. Représentons le plan en question par AB (fig. 2), désignons par a Ie point ov Punité d'électricité positive est située, et par conséquent ah = h, Un élément de In surface situé en e å Ia distance x de hb pourra done s'exprimer par sdödr, si 9 désigne VPangle quun plan passant par ah décrit avec le plan des coordonnées. Si —u désigne la densité de Vélectricité, Vélément contiendra la quantité d'électricité — uwxd9dr. En divisant cette expression par le carré de Ia distance et en la multipliant par le cosinus de Vangle hace, om obtient, pour expression de la force avec laquelle Vélectricité de Félément men- tionné tend å conduire Vélectricité positive du point a å h, — ulhsed dc : (2 + 02 Fig. 2. Si Pon intégre cette expression entre les limites I =0 et F=2a, on regoit, pour — 2xulhrdx (12 + cy entre les limites « =0 et r-= NY, on aura, pour Feffet d'un plan ayant le rayon X: h ; FR + XYyh : Peffet d'un anneau élémentaire avant le rayon .r, » et en intégrant de nouveau — 2un| 1 Si, par conséquent, le plan posséde une extension assez grande pour que Ah soit negligeable en comparaison de N, on peut considérer la force comme indépendante de h. Elle sera alors égale å 22 multiplés par la densité électrique. Ce qui vient d'étre prouvé pour un plan n'est pas moins applicable å une couche d'une certaine épaisseur, dans laquelle Vélectricité posséde une densité égale sur chaque surface paralléle å Ia surface fondamentale de Ia couche. Par contre, la densité peut varier de F'une de ces surfaces å VFautre sans que le mode de calcul en devienne in- employable. C'est ce qu'il est facile de démontrer par la circonstance que Ilon peut se figurer la couche dans son ensemble composée de couches infiniment minces paralléles å la surface fondamentale. Comme on peut admettre que Vélectricité est uniformément répartie dans chaque couche, la preuve est applicable å chacune d'elles séparément et par conséquent aussi a leur somme. Nous allons maintenant faire servir cette thése å VF'explication de la théorie quw EXNER a donnée de Félectricité atmosphérique. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o ll. ”H Nous avons supposé plus haut que les observations ont lieu dans un lieu ouvert, sams hauteurs ni dépressions considérables. Par rapport å la grandeur du rayon terrestre, la surface de la terre autour du lieu d'observation peut alors étre considérée comme un plan, et de la méme facon les couches dair qui se trouvent sur ce plan peuvent étre censées limitées par des surfaces planes horizontales. La quantiteé d'électricité contenue dans ces couches eétant, selon la mamniere de voir d Exner, directement proportionnelle å la quantité de la vapeur deau qui sy trouve, cette quantité devra diminuer avec la hauteur de la couche au-dessus de la surface de la terre. Nous supposons maintenant que le point å explorer soit en a (fig. 1), a quelques metres seulement au-dessus de la surface terrestre, et qu'elle soit ensuite transportee en f, a une plus grande distance de cette méme surface. T/electricité de la couche dair qui se trouve en dessous d'un plan horizontal passant par le point a, tend a attirer V'unité d'électricite positive au point a vers la terre, de la méme facon que TYélectricité restée a la surface de la terre, car, suivant la supposition d' EXNER, ces deux quantites d'electricite sont négatives. TIelectricite négative contenue dans la vapeur deau anu-dessus du plan horizontal tireé par a, tend au contraire a éloigner Yelec- tricité positive en a de la surface de la terre. Ces deux forces agissent par conséquent en sens inverse. La densité de TPFélectricité en a å la hauteur Ah, de la surface de la terre, est, suivant ce qui a été dit, = py(1 — Ph), mais par contre = py(l — bh, + Ph) entre le point a et la surface terrestre a la distance 4 du premier. Comme I'on suppose que h, est insignifiant par rapport a NX, Paction, sur FPunité électrique au point a, des plans situes entre la surface de la terre et le plan horizontal tiré par a, peut étre considérée comme indépendante de la distance du point a. On obtient de la sorte, pour expression de Finfluence sur YTunite eleetrique, au point a, de la quantité totale d'éleetricite qui se trouve entre la surface de la terre et le plan mentionné passamt par a, la formule h= Nin 27p,f(1 — bh, + Bh)dh = 2pyhy(1 — $Phy). A=0 Cette formule fait voir que linfluence en question augmente a mesure que s'acceroit la hauteur hy. D'apres ce qui précéde, la force exercée sur I'unité d'électricité positive au point a SUR ä H É M—m ; par PFélectriciteé restée dans la surface de la terre, peut s'exprimer par (RE hy et h, etant excessivement petit par rapport a ÅR, on peut considérer cette force comme constante et indépendante de h,. On aura par conséquent, pour les forces qui tendent å attirer V'unité électrique positive du point a vers la surface de la terre, Vexpression (Erk + 27p,hy(1 TE sh) , dont la valeur augmente avec la hauteur du point au-desssus de la surface de la terre. Quant å la quantité d'électricité négative qui se trouve dans Fatmosphere au-dessus du plan horizontal tiré par a, cette électricité agit dans une direction inverse. «L'électricité 8 1 KOLUND, CONNSIDÉERATIONS SUR LL BLROTRICKTÉ ATMOSPHÉRIQUE. en question tend å åloigner de Ia surface de Ia terre Véleetrieité positive qui se trouve av point a, et elle réngit par conséquent contre In foree exprimée par Ia formule donnée plus haut. Naturellement Veftet d'une quantité donnée d'öleetricité sur Punité au point a diminue å mesure que Ia distance est plus grande, Nous supposons quil se produit un effet sensible jusqu'a une certaine distance du point a tgale å HH. Or, comme H ne peut tre négligé en comparnsison de NN, il fandra föire serviv In formule compléte au ealeul. leffet de In quantité d'éleetrieité qui se trouve uu-dessus du plan horizontal passant par le point a, sera evidemment " a ; h 2np, få — Bh, — BIN (NEN Jan d A-0 dont Fintégrale entre les limites indiquées est : : 7 2ap,|(1 — Bh MX + H—[X'+ HV) — SH + SH(X'+ H')>— 5 log Fö Söt I Comme N+H est plus grand que (N+IPYG, et que Bh, est toujours inférieur å 1, Ie premier terme est toujours positif et déeroit å mesure que Von anugmente hy. Pésignons, pour abréger, par 27p, F(h,) Teffet de Ia couche dair située an-dessous du point a, et par 2ap,Fi(h,) Veffet de Ia couche située au-dessus de ce måme point, expressions dont In premiére croit et dont Vautre décroit quand on augmente /,. Nous aurons en ce cas, comme expression de Veffet total exereé sur V'unité de Vélectricité positive au point a: M -— (R + hy: t 270 EON) — Fi(h0)]- La théorie d' Exner Saccorde done parfaitement avec Vexpérience que le potentiel de Félecetricité atmosphérique augmente avec Ia hauteur au-dessus de Ia surface de Ia terre. Iaugmentation du potentiel quand on se transporte de hh, en un point h, situé plus haut, sera, le premier terme de Vexpression précédente pouvant étre considéré comme constant: 27p [HF (lh) — Föll) FDA: Cette différence est ainsi proportionnelle å la densité de Ia vapeur d'eau, et par conséquent, si le temps est elair, en général plus grande en été qu'en hiver. Or, cette déduetion de la théorie est en contradietion compléte avec ce que nous apprennent les observations"). !) Il n'existe ancune raison de supposer que la charge électrique de la vapeur d'eau soit plus grande å telle saison qwå telle autre. Une charge différente de ladite vapeur ne pourrait provenit que de Ja variation avec les saisons de !a densité électrique å Ia surface de Ia terre. Or, d'aprés Ia supposition admise, toute Ia quantité d'électricité qui se tronve dans Ia terre et dans Vatmosphere réunies, est constante, et l'on doit aussi considérer comme constante la partie qui existe dans I'atmosphere. En effet, si V'évaporation est forte dans une localité (pendant Vété de cette dernitre), elle est simultanément faible dans une autre localité (celle-ci ayant Uhiver pendant le meéme temps). La somme de Vélectricité contenue dans Vatmo- sphére doit done étre sensiblement constante. Si F'on désigne par MM toute la quantité d'électricité en question, et par N Ia partie qui se trouve dans atmosphere terrestre, M—N sera une constante. Or, la terre étant un bon conducteur électrique, comme il a été dit pins haut, cette quantité d'électricité devra se répartir nniformément sur la totalité de la surface, et par conséquent, å un point donné, ponvoir étre considérée avec raison comme ne se modifiant pas d'une saison a Vantre. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o ll. &) EXxNER lui-méme') sest livré å des observations sur Paugmentation du potentiel avec la hauteur a des degrés différents d'humidité de Tair, et il a trouvé que V'ancienne expérience était constatee. Les observations d EXxNER donnérent les résultats suivants: Vapeur deau par metre cube: CRNTES BN BI BM HA Di Ty Augmentation du potentiel avec chaque méetre: volts 531 —556 — 292 — 92 — 93 — 48. On voit par la que la théorie dEXNER ne peut pas étre la juste. 4. Pour expliquer les phénoménes de PFélectricité atmosphérique, on a supposé que la vapeur d'eau s'elevant de la surface de la terre devient positive a I'évaporation, et que l'eau restante est négativement électrique. Quoique les expériences faites par plusieurs physiciens prouvent éevidemment quil ne sopére aucun développement d'électricité a F'évaporation de Teau, cette explication de la naissance de Vélectricité atmosphérique n'en a pas moins été défendue avec ténacité jusque dans ces derniers temps. Nous allons examiner sil est possible d'admettre cette explication. I'électricité negative qui reste dans la surface de la terre offrira naturellement une quantité égale å celle de Yelectricite positive qui a passé dans Fair. Or, comme cette derniere ne s'eleve que faiblement au-dessus de la surface du sol comparativement a la grandeur du rayon terrestre, Vinfluence totale, sur V'unite délectricité positive au point a, de Félectricité positive et de Y'electricité negative qui se trouvent a un point suffisamment éloigné du point a, pourra étre posée égale a zéro. Il sagit done uniquement de considérer 1ci Faction, sur V'unité precitée, de points suffisamment rapproches du lNHeu dobservation. Au voisinage de ce dernier, la surface terrestre peut étre envisagée comme plane, et si I'on désigne par P la densité de Felectricité, Finfluence sur PFunite delectricité au point a sera par conséquent exprimée par 27P. Pour ce qui concerne Yeffet, sur T'unité mentionnée, des couches dair qui se trouvent au-dessus et au-dessous du plan horizontal passant par a, cet effet résulte imméediatement de ce qui préceéde. Mais il sopere toutefois dans un sens inverse au précedent. La couche dair située au-dessous du plan mentionné tend a repousser VF'unité electrique en a de la surface terrestre, tandis que la couche située au-dessus du méme plan tend a la rapprocher de ladite surface. La formule de la somme des trois effets sera par conséquent ZIP = fö FD Comme on Ia vu plus haut, P(h,) augmente, tandis que F,(1,) décroit, quand on augmente la hauteur /h. Il suit par conséquent de cette théorie, que le potentiel électrique doit diminuer quand la hauteur augmente, tandis que dans la réalité c'est précisement P'opposé qui a lieu. La théorie en cause ne peut par conséquent pas non plus étre la juste. 5. SoHNCHE”) a supposé que Yélectricité d'orage, aimsi que Félectricité dont est chargée Vatmospheére dans les conditions normales, peuvent étre considérées comme pro- HERepert sderxk Eysiks sasse rp: AoT 2) Der Ursprung der Gewitter-Ilektricität und der gewölmlichen Blektricität der Atmosphäre, von L. SoHNCHE. Jena, 1885. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 22. N:r 11. = 10 I. KDLUND, CONSIDÉRATIONS SUR 1, ELECTRICITÉ ATMOSPHÉRIQUE. duites par Je frottement des eristaux de glace des couehes supérieures de Fair contre les gouttes d'eau fluide qui flottent dans Pair'). -Sonsonr a confirmé les expériences déja faites par FARADAY, montrant que, dans un frottement pareil, les eristaux de glace se chargent d'électricité positive et Feau d'öleetrivité négative, Quand Iles gouttes d'eauv tombent å In terre, elles Vv onteainent Ieur charge négative, tandis que Jes eristaux de glace restent dans Jes coueches supérieures de Patmosphere et y förment des agglomérations de nunages ehargés — d'ölectricité positive (couches de cirvrus et de cirro-stratus). Quand, sous Veffet d'un vent asseg fort, Vair humide opére un frottement contre les inégalités de In surface terrestre, Pair se charge d'électricité positive et In surface en question d'éleetricité négative. De cette manicre et dans de certaines conditions, il peut se former aussi une couche d'nir positive au voisinage de Ia surface terrestre. Nous ne voulons pas nier non plus quil ne puisse natre un état ceetrique dans Fatmosphere de Ia facon indiquée par NSonmNone. La question sera toutefois de savoir si les propriétés caractéristiques de Pélvetricité atmosphérique peuvent réellement s'expliquer d'aprés sa théorie. I se forme done, snvivant In supposition de SonncHe, duns les régions supérieures de Patmospheére, une couche d'électricité positive, tandis que d'un autre cöté Ia terre se charge d'éleetricité negative. Fair qui se trouve entre Ia surface de Ia terre et cette ceouche, resterait par contre électriquement neutre, sauf aux occasions ou un vent d'une vertaine foree prodnit un frottement plus ou moins considérable entre Ia surface de Ia terre et des couches inférieures de Vair qui se chargeraient par lå d'électricité positive. la charge deetrique des couches inférieures de Fair dot par conséquent diminnuer a mesure que de vent diminue, et cesser totalement, ou peu sen faut, aprés quelque temps de calme. Feftet éleetrique de ces couches ne peut done pas avoir de relation avec les propriétés earactéristiques de VFéleetricité de Iar, qui se produisent aussi dans les temps calmes. Nous supposons par conséquent avec Somnene: quwune couche d'air située a 2000 metres ou an dela an-dessus de Ja surface terrestre et possédant une grande étendue, contient de VFéeleetricité positive produite, de la facon indiquée, par Ile frottement des ceristaux de glace contre les petites gouttes d'eau qui flottent dans Vair:; que VFélectricité négative en resultant a eté transportée å la surface de la terre avec les gouttes d'eau tombantes, et que Fair entre la surface terrestre et la couche d'air mentionnée, située : une hauteur plus grande, est totalement ou au plus prés neutre au point de vue électrique. Nous allons maintenant essaver de caleuler Veffet de cette électricité sur Vélectrométre qui sert aux observations. Pour ce qui concerne Yeftet de Vélectricité négative qui se tronve dans la surface de la terre, le caleul en sera analogue å celui qui a été indiqué plus haut, quand on supposait que la vapeur dean devient positive å Vévaporation, et que F'eau restante se charge d'électricité négative. En effet, il est évident que dans le frottement, mentionné ci-dessus, il doit se développer une aussi grande quantité d'électricité positive que d'électricité négative, celle-ei étant condnite å la terre. Il en suit que Von n'a pas a attendre un effet 1) J. Luvist, å Turin (Sept étnudes sur Tétat sphéroidal, les trombes, la gréle, Velectricité atmosphérique et la réfraction sidérale. Turin 1884) donne Ia méme explication que Sonnwcur de Vélectricité de Vair. Mais comme le travail de SonnoHE est plus élaboré dans ses détails que celui de Luvintr, nous ne noug attachons iei quwau précédent. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o ll. i bien sensible a cet égard des points de la terre qui se trouvent a une distance suffisam- ment grande du lieu d'observation. I ny aura donc lieu de prendre en considération que la partie de la surface terrestre entourant a une distance relativement rapprochée Ic lieu d'observation. Or, au voisinage de ce Neu, la surface de la terre peut étre considéréc comme un plan dont lextension, dans tous les sens, en comparaison de la distance du point a ä la terre, est infiniment grande. Si Pon désigne par P la densité de Velectricité négative, on aura par conséquent, d'apres ce qui préceéde, Vexpression 27P pour la force qui tend aå faire descendre a la terre la quantite délectricité positive au point a. En effet, comme il a été démontre plus haut, cette force est indépendante de la hauteur du point au-dessus de la surface de la terre, aussi longtemps que cette hauteur peut étre con- sidérée comme infiniment petite en comparaison de Fextension du plan terrestre. Si, maintenant, un nuage composé de cristaux de glace chargés d'électricite positive se trouve a la distance H au-dessus du point a, et que ce nuage ait F'extension X dans toutes les directions, comme H n'est pas infiniment petit en comparaison de NX, on obtiendra, d'apres ce qui précede, pour expression de la force avec laquelle Félectricité du nuage tend a conduire vers la terre Féleetricite qui se trouve au pomt a: H XF Hel en supposant Felectricite uniformément répartie dans le nuage, et en désignant par ww la 21 TT densite électrique. On aura de la sorte, si fon nomme A la déviation de Véelectrometre, mesurée dans les mémes umnités que P et u: H XT+ Hyr) ÅA: Si Pon transporte maimtenant le pomt « de facon que la distance au nuage soit H,, on obtiendra: Du ar 271 HH NE (XF He) 143 et en soustrayant l'une de ces expressions de Fautre, on recevra: bege ebabs arlla PU gg (XF HR (XF HH) LI £ Si maintenant on suppose: que H est p. ex. égal a 2000 metres, la hauteur la VRP ar 2aul1 =— 22u| plus basse a laquelle un nuage composé de cristaux de glace puisse descendre en géneral; que H, est inférieur dun métre, c.-a-d. quil ne comporte que 1,999 metres; et enfin, pour simplifier, que NX est également a 2,000 métres, supposition d'apres laquelle le nuage s'étendra a 45” du zénith dans toutes les directions, on obtiendra, en nombres ronds, de Féquation précédente: u= 905,0 (4, — AA). Laugmentation du potentiel electrique pour 1 meéetre d'aceroissement de la hauteur au-dessus de la surface de la terre est souvent tres considérable. Les observations mention- nées d'EXNER montrent qu'elle peut s'élever a plus de 500 volts. Si toutefois nous prenons un Daniell normal pour unité, et que nous posions l'augmentation avec la hauteur, c.-a-d. = A, — 4, seulement égale a 200 Daniells, nous obtiendrons w= 181000 Damniells, ) 13 EK, EDLUND, CONSIDÉRATIONS SUR LL BLECTRICITE ATMOSPHÉRIQUE. ce qui constitue par conséquent un potentiel considérable. Une bonne machine éleetrique å frottement, qui donne des ötincelles de 3 décimétres de longucur, posséde, suivant W. Tuomsom, un potentiel de 80,000 a 100,000 Daniells, Nous supposions plus haut que Ile nuage chargé de eristaux de glace (civrus et cirro-stratus), ne se trouvait qua 2000 métres nu-dessus de Ia terre. Or, dans Ia plupart des cas, Ja distance est considérablement plus grande. Les mesures faites a Upsal par lkuoLM ot HaGstTRÖM dans Pété de 1884, ont donné pour résultats que, de 142 cirrus, le plus bas offrait une hauteur de 4,800 å 5,000 métres, mais que pour 39 d'entre ceux Ja hauteur était de plus de 10,000 metres, et In hauteur moyenne pour tous, de N,S80 méåtres. De 25 cirro-stratus observés, le plus bas était de 6,800 å 7,000 métres au-dessus de Ia surface terrestre, tandis que 13 d'entre eux s'clevaient ä plus de 10,000 métres au-dessus de cette méme surface, et que Ia hauteur moyenne pour tous était de 2,250 métres. (Dans Ia saison dhiver, Ia hauteur des nuages est toutefois inférieure, comme on le sait.) Or, il est évident que dans Ia méme mesure que la hauteur du nuage électrisé est plus considérable, dans Ia méme mesure aussi Ia charge en devra étre plus forte pour produire Ile måéme effet sur Punité electrique au point a. En outre, Ju valeur admise pour At, —A est inféricure å celle que les observations ont indiquée å un grand nombre d'occasions. La valeur caleulée ci-dessus pour sw peut done étre considérée comme un minimwn. Maintenant, Ia question se pose comme suit: une charge électrique dans les nuages aussi grande que celle dont le ealcul ci-dessus fait voir Ia nécessité pour l'explication des observations qui ont été faites, est-elle a méme de pouvoir étre produite par le frottement des eristaux de glace contre les gouttes d'eau? I y a lieu de faire observer å cet égard, quwun nombre relativement trés petit des ecristaux de glace que contient le nuage par- viennent å un frottement contre les gouttes d'eau. Si deux courants d'air différents, Vun chargé de cristaux de glace et Vautre de gouttes d'eau marchent V'un contre Vautre avec une vitesse relativement grande, ou si un courant d'une espéce se frave passage ä travers une couche immobile de Vautre espéce, le frottement en question se produira au point ou la glace et Veau entreront en contact mutuel, c.-å-d. å Ja surface limitante des courants. Il existe des raisons suffisantes de supposer, dit Somncene, que les particules de glace et d'eau de la surface limitante ne se méleront pas entre elles, ce qui produirait une masse d'air contenant a la meéme fois de Vélectricité positive et de Vélectricité négative, masse qui par conséquent se montrerait non électrique å distance. I est évident qu'en admettant opinion de Sonncue, il est aussi nécessaire d'admettre qu'il ne se produit pas de mélange pareil des particules de glace et d'eau, et de supposer que les deux courants sS'éloignent Fun de Vautre aussi rapidement que possible sans se méler. Les gouttes d'eau négatives devront aussi promptement que possible se précipiter sur la terre et y apporter F'électricité négative, tandis que les particules de glace resteront dans Vatmosphére et y formeront des nuages chargés d'électricité positive. On se rappellera en outre qu'une particule de glace ou une goutte d'eau devenue déja électrique par 1e frottement, ne peut plus produire ensnite de décomposition éectrique par un nouveau frottement avec d'autres gouttes d'eau ou particules de glace. Ainsi, en réalité, une partie seulement et méme sans nul doute une trés faible partie des particules de glace contenues dans le KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o ll. 13 nuage, sont devenues electriques par le frottement. Si Pon.a egard a ces circonstances, on trouvera forcement que le frottement en question ne peut pas jouer le grand röle que SOHNCHE a voulu lui attribuer. On ne peut nier toutefois que ce savant nat appelé F'attention sur une source de développement de PFélectricité atmosphérique å laquelle on n'avait pas pris garde jusquici, si méme il résulte de ce qui précede, que cette source n'est pas suffisante, ni méme essentielle, pour l'explication de Felectricité en question. Je considere superflu de me livrer ici a Fexamen d'essais d'explication de V'electricité atmospherique totalement dépourvus de fondement physique, tels p. ex. que ceux qui se basent sur le développement non prouve de TPTelectrieité a la condensation de la vapeur d'eau, sur le frottement de Fair humide contre Fair sec, sur le frottement de courants d'air froid contre des courants dair chaud, sur le frottement de Fair sec contre des grélons, etc. Je passe par conséquent a F'expliecation que jar proposée de Felectricité atmosphérique. 6. DLinduction unipolaire de la terre tend å conduire VF'électricité positive (V'ether) de la surface de la terre dans Patmosphere en suivant la direction du rayon terrestre, et a la méme fois de Téquateur vers les pöles magnétiques, par conséquent vers le nord dans YFhémisphere nord et vers le sud dans FIhémisphere sud. La force electromotrice unipolaire augmente avec la hauteur au-dessus de la terre. Pour la méme hauteur, elle presente son maximum a léquateur, ou elle s'aceroit d'environ 0,9231 Daniell par chaque metre de hauteur au-dessus de la surface terrestre, mais décroit a mesure que Ton s'approche des pöles magnéetiques, ou cette méme force est égale a zéro. Par suite, Patmosphere terrestre se charge d'électricité positive, et la densité électrique augmente avec la hauteur d'une maniere correspondant a la force électromotrice. La surface de la terre, tant la solide que la fuide, devient par suite electro-négative, vu quil n'existe pas de raison de supposer que la terre, avec son atmosphere, ne fåt pas neutre au point de vue electrique, si des forces actives ne venaient pas y porter obstacle. On trouvera Fexposé detaillé du raisonnement qui précéde dans mon ouvrage: »Swr Vorigine de Velectricité atmospherigque, du tonnerre et de Vaurore borégaler. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner, 1884. Contre la these developpée dans F'ouvrage en question, savoir que Finduction uni- polaire de la terre est la cause principale des phénoménes électriques de Yatmosphere, quelques auteurs ont opposce entr'autres la remarque que la théorie de Vinduction unipolaire, telle que cette induction se présente dans les expériences physiques, n'est pas applicable aux phénomeéenes électriques de T'atmosphere. Dans un travail plus récent: »Théorie de Pinduction umpolairer (Mémoires [Handlingar] de YAcadémie royale des Sciences de Suede, T. 22, n:o 5; Annales de chimie et de physique, Série 6, T. 11, p. 145 (1877)), jai cepen- dant prouvé, par la voie mathématique, que les objeetions faites a ma théorie manquent de toute importance, et quwelles proviennent d'une notion erroncée de la veritable nature de Tinduction unipolaire. Il est par conséquent hors d'un doute quelconque que Vinduction unipolaire terrestre doit produire une charge d'électricité positive dans Fatmosphere, et je vais maintenant prouver que cette force donne, å mesure de YFaugmentation de la hauteur au-dessus de la terre, naissance ä& une augmentation du potentiel électrique de Vaire correspondant aux observations effectuces. 14 KE. EDLUND, CONSIDÉRATIONS SUR LÖÉLECTRICITE ATMOSUHÉRIQUE, De Ja måne facon que lorsquil sagissait de cealeuler Veffet de Vinfluenee sur Punité de Pöleetricité av point a dans Ile cas ov In vapeur deviendrait positive å Vévaporation et Feau restante negative, il onest pas nécessaire de prendre ie: en considération Veffet de toute Ia surface terrestre, va gquauax points suffisamment tloignés du lieu d'observation, Peleetricité positive et Peleetricité negative peuvent etre considérées comme se neutralisant parfaitement entrelles, Om peut considérer Ia surface de In terre située autour du eu d'observation comme un plan dans lequel Véleetrieité est nniformément distribute dans des conditions normales, Si nous supposons maintenant que le point a se trouve a une distance de In surface de Ia terre pouvant étre censée infiniment petite en comparnison de Vextension du plan dans toutes les directions, et si nous nommons Ia densité de Vélectricité negative, Faction de Ia surface de Ia terre sera, d'aprés ce qui précéde, égale 4 271, Dans Pair, In densité éleetrique saceroit de « Daniell par ehaque métre au-dessus de In terre. Or, si nous supposons un plan horizontal tiré par Ile point a, Véleetricité qui existe au-dessous de ce plan sefforee de conduire verticalement de bas en haut Punité de Péleetricité positive en a, et elle agit par conséquent en sens contraire de Véleetricité négative du plan terrestre. Ieftet de cette couche d'aiv sera As - Ån 27 il cell, — Idh 2n - ha leleetricité qui se trouve au-dessus du plan horizontal tiré par Je point a, tend, au contraire, å conduire Vunité de Vélectricité positive en a vers Ja surface de la terre. La grandeur de cette force s'exprime par ka 20 |(h, + ir (XE 2 JAYA dh , ou Net H ont Ia måéme signification qu'auparavant. Tintégrale de cette expression sera on(ahy(H4+ NH + XP) HOH GX myR pp |Sör ESA: hy, nentre ici que dans le premier terme. Ni, pour shuplifier, on nomime 4 les trois autres termes, on aura pour la EG de Vinfluenee sur Punité positive au point a: 2alP—" + ul (H+ GER 2 fo bög '))+ B. En augmentant maintenant hh, de I métre, Ia foree qui tend å condnuire vers la terre Punité électrique mentionnée, eroitra de 2na[H + X—(H? + XY: — (h, + 9). Nous supposons que H = NX =10,000 métres, et que hy, comporte p. ex. 10 métres. laugmentation du potentiel, si le point a est transporté å 1 métre plus haut, et que «&, comme il a été dit, soit 00231 Daniell, sera 850,24 — 1,52 = 848,72 Daniells. Naturellement il ne peut pas toujours étre supposé que &«, ou augmentation de Ja densité éleetrique d'un plan å celui situé immmédiatement en dessus soit constante, sauf peut-étre quand Ile temps est entierement calme, et que Fair présente une chaleur et une KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 22. N:o ll. 15 humidité égales autour du lieu d'observation dans un cercle du ravon NX. I est arbitraire de fixer X et H a 1 kilométre. Dans la réalité, il y a lieu de prendre ces quantités encore plus grandes. Elles designent les distances dans lesquelles est sensible une action, sur Punité électrique au point a, de Féeleetricité qui se trouve dans Pair. Par suite, le calcul qui a été donné plus haut, montre seulement que le résultat obtenu est du méme ordre par rapport a la grandeur qu'exigent les observations, mais quil ne donne pas de valeur absolue de Faugmentation du potentiel. ") Laugmentation de la densité electrique, soit 0,0231 Daniell pour chaque metre, qui a lieu daprés le calcul ci-dessus, est par consé- quent, ainsi que je I'ai déja dit,”) parfaitement suffisante pour expliquer Paugmentation qui, suivant les observations, s'opere dans le potentiel eleetrique quand on s'éloigne de la surface de la terre. Pour que YFinduetion unipolaire sot a méme de produire Veffet dont il est question iet, 11 est nécessaire que Péleetricité atmosphérique puisse, si méme lentement et avec difficulté, se propager d'un point a Fautre; ou, en dautres termes, que Pair soit jusqua un certain degré, quoique faible, si on veut, un conducteur électrique. La facon dont cette conduite s'opere est toutefois indifferente dans la réalite. I ny a évidemment aucune importance å ce que VFéelectricité sot entrainée par les courants dam qui s'elevent de la surface de la terre, ou a ce qu'il existe une conduite dans Vacception proprement dite de ce terme. Se fondant sur des expériences fartes par eux ou par dautres, certams physiciens preétendent que Pair, quil soit sec ou quil soit humide, est un non-conducteur absolu de Félectriceité. Il ne peut pas etre attaché une bien grande importance a ces recherches, vu que Ton a totalement néglige dy avoir égard a la resistance considérable qui s'oppose au passage de Telectricité d'un corps solide ou dun corps fluide å un gaz et vice versa. I est prouvé d'une facon aussi complete que possible, quil existe å la surface de passage une résistance pareille, ou, pour micux mexprimer, une force électromotrice inverse. Si, par conséquent, un corps, solide ou fluide, charge d'électricité et entoure dair, conserve sa charge presque sans diminution pendant un espace de temps plus ou moins long, il ny a pas lieu den tirer immédiatement la conclusion que Pair environnant est non- conducteur. La cause de ce fait peut notunment provenir aussi de la resistance en question a la surface limitante du corps. Au surplus, la nature s$'est-elle-méme chargée de montrer ce quil en est a cet égard. Aucun physicien ne doute actuellement que Paurore boréale . ne soit due a des courants électriques dans Fatmosphere. Ces courants n'ont pas å passer d'abord d'un corps solide a Pair, et par conséquent F'obstacle au passage mentionné n'existe pas pour eux. Un grand nombre d'observations, principalement des régions arctiques, font voir que différentes aurores boréales se produisent considérablement au-dessous de la région des nuages. Nous navons qu'a rappeler a cet égard les observa- tions de FARQUHARDSON, de PERRY, de FRANKLIN, de LEMSTRÖM, etc. Par une détermina- tion exacte des lignes de visée du bord inférieur de F'aurore boréale depuis deux points 1) Quand on éleve la pointe a d'un méetre et que par conséquent la limite inférieur hy de la formule intégrale se change en hy, +1, la limite supérieure I devrait de som cöté devenir H—1. Mais comme cela mexerce aucune influence sur le résultat du calcul, le but duquel est uniquement de montrer quil donne une augmentation du potentiel dont la grandeur est de Fordre exigé par les observations, 17 a été conservé sams aucune modification en vue de simplifier le calcul. FREIRE SV SR AO SE ”) Sur l'origime de V'électricité atmosphérique, p. 75. 6 E. KDLUND, CONSIDÉRATIONS SUR 1. RLECTRICITÉ ATMOSPHÉRIQUE. de In surface de In terre situécs å une certaine distance Pun de Vautre, Frrerz constata que In hauteur d'une aurore boréale wetnit que de 650 pieds, et que meéme ehez un autre de ccs phånoménes elle ne sölevait quwå 170 pieds'), Cela a recu une nouvelle constatation dans ces derniers temps par les déterminations de hauteur des anrores borénles effectuétes pendant VlExpedition danoise an Groönland dans les années I18S2—18837). Le parallaxe de Paurore boréale fut déterming d'une base de 5,8 kilom, de longueur par des observations simultanées depuis Jes deux extråmités de Ia base. Le plus bas des 32 ares auroraux dont Ia lnuteur fut mesurée, weétait quå 6,100 métres au-dessus de In surface terrestre, De Ia station meridionale, Panrore se présentait au nord, et de Ia station septentrionale au sud, ba pression de Vniv å cette hauteur est de plus de 400 mm, et ninsi Ia conducti- hilité y ötait encore assez grande pour que Ie conrant auroral fåt å méme de se propager. Comme de pensent quelques physiciens, on ne peut pas prétendre en conséquencee avec mison que Pair soit totalement dépourvu de conduetibilité å une pression de 760 mm. Si P'on suppose an contraire que Fair est un isolatenur parfait, on tombe, en bien des cas, dans des contradietions impossibles 4 résoudre. 1) LeMstTRÖM: Om polarljuset (Sur la lumiire polaive). Stockholm, 1886. 2) PoviseN: Résumé de VExpédition pol. danoise. Copenhague, 1884; -— LymsrrRöMm: Om polarljuset (Sur la Ilumicre polaire). Stockholm 1886, -—- em -— TRA Pn ar RT