Nr sodnt kt bång NY) SAR ose osB re sikt vger (ER FDR mys eva sert eg RAMON PTR IR Harö h ra Fr rr Arr FA RAA Sör tvts sd VORE FPGA URNA SN ärar frost ort egt si at 4 PARTS TS NE) dan mrs Att FORA rt ar bå svär AD ” VR fr PTA rat gt AVN AR Barda HV ANG soo UPP RAse Per Re Rn rer RNE BARA P0 RATE os Y00 sr NOYG rs bre ra me erg rtera Ost EE Tr ett ARR rer eo Vs pste börd PET bodagor arr dns 620 Fat) FRAS Tä - ess SAR PY a snpaå ve frå NEN AN LAR RP -4A FRRRA we As oh? tr PETS MÅS Sri trosor safes Ad bng en Nb NAR > IA a Mä jr or be os öräofnsrsss fore RY ARR Ne rss srt SYRA <> apan ot FENA VARAR gon AG ATA FRAN rt Ar Arg An 00 Ar RR Vv AE SMER SHI RA ANS Sol gäsrakr er ör benta LAS Ma görs ARA Rn v- ng Rare SS rrdyE try år 0 MAN NS otsknetägnset sr. pytfrr BMtr [ANY GRP + ”-v el 062 Styra Bang ÅAS FR ogörrd Er ge pr nt An ha dt a Rn Sal köp BROAR HARG ALA SET RV TR SRA är berdtees råg mr RAT 2 en Pr arr rrSrm sr ss ber bgbart ra Jör TNT ret FR TRIES SMR ftoris örn År ärad pt Brent AR SÄL FREE erste br Kopgt ordern Dn AA rä TC ror AL rossa FASA Arr n Aer vana 4 de TT AA mr z rg 0 RA 8 KrasnAA Nr VR saog prer Fr gg FEN RAR RR arte We brRpat Fe gren wtrbp FIRE OG be rest de mr ig rt beer Res RR fyr RA ROAT AE a össtredrO I. re [ SE Pte rer me fort NR nro As nar RNE TREES BRS RE rs tisk sdsTr Nä Ra 4 tri BR ren dras vr EIA gr sn VIE nn fy rly var AVR Pr rPstr mesar trana OBE FAR fiR orre ore Frog nast RYTTARNA PR rn vgärs ut tthe FR + bb4a rt A 4 Ett AJ rr OFVRAVAE Sn. SA Per ve TR ot vrf ark bob bn Märgntr SYM TS RER FR ro Pn SAST rose Frege ör SEM DAR AP m TS STR NRO sr pe SRA Ar feskr ärr fon idee Le pot sdndr db tg2 0 FARA SVARA FAR ARG SS SAESTS rtrtsde ger Posts borr or Snsh SPA nr nt D AA okrRAna vå rf Brå rskgsrnner RTR RA I FSL V Sea a faror, rr NAR Uppe res Pr Art gör infor hö ArnR AT - SA sme pe = : Bö brat GER SVEA eye Fe FT ARR gts Vaser banne RA pgR on FORPRAA mjtrr tr AYAOLE ro FR RENSAR SS drag Färlöre ne sont pir et koasR net bra Torn br tgör ste (ofte > rg par tg on ae " ma ters ds frp Aa0 SAN dö) FS FÄRS FADER AA: na Re BR RN gr on BN rer APR RDR ppt Po < oe Är Perser re or 0 00 BA AA > k ARS köcR DE få NR re psen frn rs Vidln börvternn VT er starten sajndd TE på småry ert I LTEL porr aAapenor YR 1 VAR Aå on pY MÅNA Ar over eri srsdsoterr DYN SPA pre fål TESEN tet dnrngrt RAA rer ort 7 KAR ARR AE Lgr ob ARA PR bat RV rn rensar (ers Serpent REF ons stag brer rt photAR ste JNA vera 2 ne SA rt KRA RR ros AR VE At parar re TLög pas resept rt he ER FR rS MAAS: da erev et rote mer etrde Ri OA fre FRESK es riot Vt bdl nr ABS nerv FAS tnd Mg AO Ort? än per fär pt i SARA RÅ ” = rönen arr 1 pörrintipdt Sr ALA45) dr; br snar BORN bre ORSA BLT Ta ;) ora alelege kent ak Vr dy vån ärsoben + BRAST petar SoTNSLE fr ämliga Mörkret sp Fskräp Då tet AN FBR bör gen ptdrda Fm FAR AAA hört tU SR Sn nr rna AK sblskeS 2 ordet AN GV Are Ht KARTA LIE RARE YT TKR AES fräs] SAR t tr drnär Feo Fr Fr SARA ERT a / trär pg Artn ar SARA PAS Str brskt gr ratt Panda Yt PONG års E räge 5 stor rate AN DA ANA bett br HAR SRA tt et rosee 0 ör KO 46 TIN De ra vat Prata Aa nrg Ära ova IRF RAR LÖS LAND BE bor «> tr EAT FE ravrulg. mt ÖNA Potro ve pt bien öres) br BRAVA Nr HÅR FY FANA SARA pe fart NRA aan nedan rer rö rs bJree > Get BRI ÅA Be rs preset tt bt la Marre ro jär tyda, SAO re pstre SARS NS rn Abana str fr vev Fe RNE OR SA oe sars tr kött = bete Roger FR ASA FA EAA FR ora RN VA At NöRrP Yet 2 br tg pr ANNmbt äre fåsiknt AN RTR AMOR ALE [ET RA ; 2 Fr rer äR FN St TNE VTA FASS ANA FAA NR TESS Apr Ng TENS RANE så ESS nio rr Kg pA ade Ake oh må - Fö or ARENAN AA An RA nr mr ar srt nga a FST rArEr DR TREAN fe + 2 Ana 7 RAA RV SE TNA ti SO NASAS SA ton pts var RE MP UR Heta vänn rt ESSEN a HAT YO R PAR FREE bg SR AGS (RARE ER ve TNT Seed seberet a PAR PEN ön Fagt Ana PR FRV er Rn Abel ari tra LST SL RASA I SRNE TEA så vs 4 sot PAY forn a Spree giriga see SKOR ASA ÄR ÄDrE fre Vär bserrn$ Wrsfråed gott nen ing FOTOT Ar AAAH Iygrs se Arg Bkntnd a Vor ARA VIERA OR FEAR TAR Blge RR ATEA NRA rer rdee : SSR sr pr ä6d rö RANA HSN ARA LA fn AR TE RT Urs värl då pet RS TE ER re rr rot är rdr FRA Sn fd steder ad för sö PENER FR bota A SRA BE FPA YA 4 ad bee tatt RAA r 05 Fo or ÖAR ARNE fö Kg RR BYAR AR RA ARR RR ör arv ör 20 0 Fö r RADA FRA AREA Mytr0 OR SARA äre SAR reta Bert sg TRADE om WW Ando ABN DAP rn rö fade 0 24 Kapp ug rör te -tAd Beter = > dn sat JP pagina Br ARA Mr Ret ARAB OMR PRE Kö FRONT og EIN SAAE frn TS Jagas RSA FASTA AR Bara FARA Dee taka ra BEER ESR Meters Ebbe ot ro porr pool - ay AR dör ppb tl DV AR nr RAL - Ad Rod frostat AMOR FOTAR TEE ST Sar Br NS fo ar Aer Ar FSA HITS väv vev arga Fr Aa re nt sår Skr ra ADR STR AA Ar Smitta are få seb terar fö Tartsrp0dr 0 Minatdo font Nn DNA Fa Sekr Voskrie Mäter Fr tndg Ta Vild) RAA ID-A PY B OVS 07005 CDI 2 KESO NNNEEE Yoko At 9 störde sö pre] < fär f6 pe Bt er FRE FTP ANA pet Bo nkföbe och Lä bodde Fot br VBR rt FFS pA FYRD AA rs pt onda över OR Nyt so föäntt RN KRA rst Fr bi ONA RAR VN ERE, orsa mr Free 7 AD je DAS AN bra bete IVER Brr o0e oebtre PAD md sor Spön tarm J0tV FAL FINRA; Fiket pare få Arenander fr. rs fot IRLAND Så dor LAR BNNA kor öbor 4 op Oboe ART RA 6 Sn ACE jola (DE Gee ÅN Ape i FAR DAP ort satte 0 004 ramp sn «Sv BRA kV agpå pe se ET LR 0 KE DR fatt 04 ABBE RA prakt jobr4” RA I avetd a BARE farsa SMR ta SAT Åbrtodng AP gong > I Kort ANNE MAA ere rt ye 0 om md JE KR fat DNS Jar VAL SES ov min rån mtr Yr rr « : neg yn tE br yag barfota tt gts NE vinord A PR Mens ND fp tt 7 vomerd AN AT FÄRRE få ARE Vaje9 strekyr ar dt HER FEAR för Mrs argnr bl Fr TREE är JL pr dö bea Ira Y0e t vn fut DR SVR SY PO FRA EA 0 str bo nå Hp sr ANVA SV Rn ET ES PU gä pen där rsr N TRE rskr LR RAR mem sr BAN ng oo AAA tä ksrartsrE por p ör porn tokta ao fred de. sort orglar ANA fobi tdfrtserke birsya nat todndn 0 IPNTVENN me fkrrr rt boda (vt reds RE Åbom ye skän AAA Font SES Bög Pr LAR käre retro Aro rekag örn Skor ARENA TA SS - Md SV Pr IR ANAR ARR RA AR RR REAR TL LA ne sseskre VARE rr rp nR SN TENS FR Ft SMA BOAREA AM pgg NA ARE UP Rocken ryna LAOS R ER pr rR Arr AA RYTER SERA de sr de ng fps RA SRA ARS Cr drängen dT fr NA 4 AA re TA tab RA rr fr jöt gae FR 4r FYR pt RNE TK RNE P0 VARNA ARA BR bgA FARA NAKNE DYER NTA ME mn kk eng, Ven TrA ERKÄNNA Por RABE ARE EO NATAL ER LES BANA op mg orre a (PN mePAp Yt. Jaberttt pr HBD pad 0 rr tt BAR fontän Far MV 0 0 FAS a bo sDE FSA SA FARS ERE BARNEN ERS oh Gene Artrtert vn tg Brr BAN FANN rr SRA FARA d 06-401 bA8 pg RS Fr Ra [RR oRE tt IrresKSr FRAR MAP SAR FASER AA ATEA IAIN Ar peer räder fs KE PH BRGAY FF FRA kosta tra SRA denne RAA EE ALAA ERSATT kärren Pär håret sf A ra HYR Mr rR BE LR kT HRT RAT PE DEE TOT för svs än - a ed ro EsEr erfa SE a pe E AA En NR TN RED ET Art ER St AO Kat pg Ta RY 2690 bb 10 tratt fr fort ko VoF obe RAHME) FAR FRA 07 ATS mm Wrap P-p00- > PARIS ran RR RR RA KATA ATT RR nn nr Snar Ar br SAT SY SA RAN APA As DN rverdgi AA PÅb rg NB ra NER LFE IA TS TER ELIT SE r bra ör La Torra SNS PY ANS BRASSAR AAA bt BPrrRAPR GANG KATE öst bÄpmda ta Stor 3 Rts rr so srA IS AA EN Mb PR SARA Fel Mig berie Lod åtend Fer ge ER GS TR därte bök föder Bora And ARA söRFrSakr FFS srrA Bränt sn fyig rörde By Ar öga Jå FAI jaa FA barr L fys FAN tra FAROR Fo ARR Atte 19 Pr bvors delatetbAöå 4 MB a 00 (RRD Aa ARN VT , rent rings sparken AS mr + ÄRAN fe rer . rn TS Ed enbet St Fa be Se RA raster seprene fom se grn MRS Es ART rant > J0 PR öR äre snar rdr A oe mma oe rr Fer Tres kk ert re AR BS MPL å tr SST IR re fre Rv aAa EN SD ee pons på spå från dedpndn Evade bädda porr RAR GTA bart tg oy PA FR bed RETA PEPPRA APA SVART PA TDI SR AA Y AAA - te NPA Nr SL Apensatetet rå PRO rA Ante 40 foshatotyt oe fLMYRRAN ARR AD SROAGRR GRADEN ER NOV 23 1898 KONGLIGA SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS BEAN: Dada ko Nod ASE. NY FÖLJD. ITU GFU NIO NIDIET BIACNIDIEE STOCKHOLM, 1896—1897. KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. — are ARR TER Ae (RR ER IoNseNS 6 VAR TERODE INNEHÅLL ATERRTNIEUTG USNER OMINEDIET BIA NODSB UT: JOHANSSON, K., Hufvuddragen af Gotlands växttopografi och växtgeografi, grundade på en kritisk behandlig af dess kärlväxtflora. Med en karta Mörrer, EriK, Beiträge zur Anatomie des menschlichen Foetus. Mit 10 Tafeln... HILDEBRANDSSON, H. H., Quelques recherches sur les centres d'action de Yatmo- sphere. Avec (fp La nICh 6 Ske ARE TAR SKISSAT TER IGEN AS gr NN ANA BäcKstrRöm, H., Vestanåfältet, en petrogenetisk studie. With an English summary. Med 8 taflor Ye Eh Oy ke PETTERSSON, O. och EKMAN, G., De hydrografiska förändringarne inom Nordsjöns och Östersjöns område under tiden 1893—1897. Med 15 taflor 1—270. 7 1— 74.” 1— 36. ASTA i" Mad SER NEREO KE SOL IEEE AE SEDIN spur. gp) la Harsoqottkev bis] ie kt SEIN el IG BERNARD RR IR Seel rn hell SUF SN deg ao. åg. THE Klotet Ör IM sinten'T matjlbsnsr 26b "jniofenA 199 sont oh noitog'b Berrkin BL fa sadlade Forplarg Ol N ER TT RAT RN Sale pl a RAR lr 3 NABOeNR Hetbontt me di i abe lansraÖAT i Flag a tetonri Varnad sdsärmöngr ok oo toltet äE hall tm Meng a ERA FR KRA N KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 29. N:o1 HUFVUDDRAGEN GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI EN KRITISK BEHANDLING AP -DESS-KÄRLVÄXTFLORA MED EN KARTA AF K. JOHANSSON TILL K. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 14 OKTOBER 1896 GRANSKAD AF V. WITTROCK OCH A. G. NATHORST STOCKHOLM 1897 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER bom MR Japan säN saa LE ankan fö Ve - rs fgrd EA | ARR dh Ai HV i HE ( FEN AD AORAV AROR ; 6 ER Nad I esp ROTAR bt vd UREA VHS EN = Fa RR Sh bä SÅ sa ALI CÖJUKTYA RK oo ok HO HOTET oo SIA GANSKA RN H & EA IFOR HUB TA HKD OA METER ok VE VID TSTADR JARL oc SE AS 1 a Va utarbetandet af föreliggande afhandling har jag måst anlita flera offentliga och enskilda herbarier. Jag fullgör en kär plikt, då jag uttrycker min tacksamhet till Rektor Magnificus Tu. Fries, som tillåtit mig begagna herbarierna 1 Upsala botaniska museum, till Professor V. WITTROCK, som lämnat mig tillträde till riksmuseets samlingar, och till Läroverksadjunkten G. Säve, genom hvars välvilja OC. Säves efterlämnade herbarium blifvit ställdt till mitt förfogande: Vidare står jag 1 stor tacksamhetsskuld till f. Läro- verksadjunkten O. A. Wrstöö, som dels genom muntliga upplysningar, dels genom upp- låtandet af sitt herbarium lämnat många och synnerligen värdefulla upplysningar rörande Gotlands flora och dennas historik. För bestämningen af kritiska släkten och arter står jag i förbindelse hos Rektor 5. ALMQVIST (Calamagrostis, Festuca), Amanuensen H. Daursrtept (Hieracium), Rektor M. FropeErus och D:r B. Fropnrrus (Salix), Fil. D:r J. A. LEFFLER (Spergularia, Rosa), f. Lektorn C. J. LInDEBERG (Glyceria), Docenten Sv. MurBEcK (Gentiana, Viola, Cerastium, Rumex m. m.), Rektor L. M. NEumaAn (Rubus, några Carices, Triticum), Professor V. WirrrocKk (Erythrea, Viola tricolor) samt Professor FR. BUCHENAU i Bremen (Juncus) och Professor R. v. WETTSTEIN i Prag (Euphrasia). Vidare har jag haft lyckan äga tillgång dels till växttopografiska anteckningar af Läroverksadjunkterna TH. O. B. N. Krok och Fr. AULIN samt Lektor ArB. NILSSON, dels till fullständiga sockenfloror, upprättade af Fil. Lic. FR. AHLFVENGREN (Hejde socken), Teol. Stud. R. Marsson (Silte s:n), Fil. Stud. T. WESTERGREN (Bro s:n) samt S. M. Kand. M. ÖstMAN (Othem s:n). Till dessa herrar äfvensom till alla dem, som på annat sätt bistått mig i mitt arbete, hembär jag härmed ödmjukligen min tacksamhet. SVESVE IG Hit Sa 3072 AR HER 5 eloiY RR NA Rusk te slkaanE FE I TöBeator td. (ansatt sade TOR andas) [INTET (eirainsb) nomtol fn äannd ST ngt turas (roloaku sk 6 pientdigut) VT E (näe pls ngglaonang ärta I 7 ät Barra See gr Had LEE EE ÖR able) vänort sr .bas2b JA Järse (na AR änn Historik. Den förste, som företog en botanisk resa till Gotland, var G. FUIrRÉN, hvilken på Kristian IV:s befallning besökte ön 1623. Hans förteckning på ej fullt 50 arter upptager sådana för ön karaktäristiska växter som Artemisia maritima, Asperula tinctoria, Teu- crium Scordium, Cynanchum, Veronica spicata, Globularia, Sedum album, Medicago fal- cata, Orchis-arter, Alisma ranunculoides, Tofieldia, Ophioglossum, Asplenium Ruta muraria förutom en del sällsynta, såsom Lithospermum officinale (2), Adonis, Euphorbia palustris. Efter mer än hundra år företogs den andra kända resan, LInngs, år 1741. Här- igenom blefvo något öfver 250 gotländska växter ! bekanta, bland hvilka må nämnas: Artemisia rupestris, Inula Britanica, Carduus nutans, Lactuca quercina, Campanula Trache- lium, Origanum, Scutellaria hastefolia, Hedera, Conium, Cerefolium sativum, Anthriscus vulgaris, Nuphar luteum, Isatis, Tilia europa, Geranium lucidum, Helianthemum Fumana, Silene maritima, Gypsophila fastigiata, Sanguisorba officinalis, Coronilla, Salicornia, Alnus glutinosa, Taxus, Ophrys, Schoenus-arterna, Carex vesicaria, Psamma arenaria. — I LINNES skrifter äro också publicerade de fynd, som gjordes af P. J. Bergius 1752 (t. ex. Ana- camptis) och J. P. FaALcKk 1759 (Tunica, Sorbus fennica och troligen S. Aria, Braya, Öxy- tropis pilosa m. f.). Under det första halfseklet efter LINNES död var det i synnerhet O. Swartz och G. WAHLENBERG samt några yngre botanister, som befordrade kännedomen om öns flora. Den förstnämnde upptäckte under sin resa 1782 Batrachium hederaceum och Cephalan- thera rubra. Den senare meddelade resultaten af fyra månaders forskningar på ön 1799 hufvudsakligen i Utkast till Gottlands Flora, som publicerades i Vetenskapsakademiens handlingar för 1805 och 1806. Därigenom steg antalet kända gotländska kärlväxter till 541, bland hvilka må nämnas: Filago minima, Asperula odorata, Convolvulus sepium, Erythrea pulchella, Linaria minor, Bartsia (funnen af BILLBERG), Armeria elongata, Myo- surus, Hypericum montanum, Viola hirta och mirabilis, Ribes alpinum, Myriophyllun spicatum, ÖOrobus vernus, Vicia silvatica (funnen af BILLBERG), ÖOxycoccus, Monotropa, Salix caprea, Callitriche sp., Orchis Morio, laxiflora och sambucina, Neottia, Convallaria Polygonatum och multiflora, Juncus obtusiflorus, Lemna minor och trisulca, Potamogeton pusilla, Carex paludosa, distans, extensa, tomentosa och pilulifera, Elymus arenarius, Festuca gigantea, Schedonorus asper, Poa bulbosa, Melica uniflora, Calamagrostis varia, Alopecurus agrestis, Phleum arenarium, Nardus, Polypodium vulgare, Cystopteris, Lyco- podium clavatum. Hvad som förlänar detta arbete ett särskildt värde, är, att växternas 1! De här och framdeles nämnda talen afse uteslutande fanerogamer och kärlkryptogamer. 6 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRA FI. frekvens däruti är angifven. Genom noggrannhet så väl 1 detta som i andra afseenden kan WAHLENBERGS Utkast oaktadt en lätt förklarlig ofullständighet i fråga om artantalet ställas före de under det följande halfseklet utarbetade Gotlandsflororna.' Innan WAH- LENBERGS Flora Suecica blef färdig (1826), hade kännedomen om Gotlands flora tagit ett stort steg framåt genom de talrika och vackra fynd, som blifvit gjorda af S. LANDEBERG 1802—1807 och J. P. Rosén 1816—1818. Äfven andra botanister hade besökt ön, nämligen J. H. WALLMAN (år ?), som funnit Cyperus fuscus, samt A. S. Bruzeuivs och C. J. SUNDEVALL (1824), hvilka upptäckt Polygala comosa, Cerastium strigosum och Ho- losteum, hvarjämte en på ön född botanist, I. KoLMODIN, funnit Falearia m. fl. Redan vid denna tid voro i följd däraf omkring 700 arter kända. Rörande LANDEBERG och RosÉN fordrar rättvisan en något vidlyftigare utredning. Efter sina botaniska resor på Gotland 1816, 1817 och 1818 utarbetade Rosen med WAH- LENBERGS tillhjälp en förteckning öfver de gjorda fynden. I denna förteckning, imlämnad till Vetenskapssocieteten i Upsala 1819,” omförmälas bortåt 140 delvis synnerligen märk- liga växter, som förut ej blifvit angifna för ön. I detta antal ingå 22 stycken, som ROSEN ej själf sett, men för hvilka han åberopar provinsialläkaren S. LANDEBERG. Den sistnämnde hade själf ämnat utgifva en fullständig förteckning öfver alla kända Gotlands- växter och för den skull 1811 inlämnat sitt manuskript (Flora Gothlandica) till professor O. Swartz, hvilken dock på grund af åtskilliga däri förekommande felaktigheter eller alltför dubiösa uppgifter ej kunde förorda dess intagande i Vetenskapsakademiens hand- lingar. Likväl förekomma i denna förteckning en stor mängd uppgifter om växter och fyndställen, hvilka sedan, ehuru utan citering, inflöto i RosEns afhandling. Förtjänsten att hafva uppdagat dessa tillkommer otvifvelaktigt LANDEBERG. Rörande beskaffenheten och tillkomsten af ofvannämnda Flora Gothlandica må föl- Jande nämnas. LANDEBERG vistades såsom läkare på Gotland åren 1802—1807 och besökte därunder, såsom synes af hans växtlokaler, alla delar af provinsen, dock mest västra sidan. Sannolikt fördes därvid anteckningar rörande sällsyntare växter; men hans sam- lingar blefvo, enligt hvad han i bref till Swartz omtalar, spolierade efter afflyttningen från Gotland. Först 1811 sammanskrefs förteckningen, hvarvid LirJeBLAps Flora ed. 2 följdes 1 fråga om nomenklatur m. wm.; men på ett par ställen röjer sig någon kännedom om den först senare utkommande ed. 3. LANDEBERG synes därvid hafva för mycket litat på minnet och dessutom med alltför stor sangvinism uppräknat åtskilliga i LILJEBLADS flora såsom allmänna upptagna växter, hvilka, enligt hvad man nu vet, på Gotland äro ganska sällsynta eller till och med saknas. Bland dessa växter kan ett tiotal med säkerhet sägas hafva obehörigt inkommit i förteckningen, under det att ett eller två tiotal äro ganska ovissa. A andra sidan måste till LANDEBERGS fördel medgifvas, att man 1 LiLJE- BLADS flora kan uppleta 40—50 på Sveriges fastland rätt allmänna, men på Gotland icke förekommande växter, som LANDEBERG ej upptagit i sin förteckning. Emellertid är denna otillförlitlighet i fråga om mindre sällsynta växter det största felet i Flora Gothlandica. Att kritiska växtsläkten fått sitta emellan, är mera förlåtligt. Däremot hafva LANDEBERGS ! WAHLENBERG redogör också för jordmånens beskaffenhet i olika delar af Gotlaud. 9 o p . es . 7 . . os pe : . " Detta årtal har, ehuru afhandlingen utkom först 1821, i detta arbete blifvit användt, för prioritetens skull gentemot den 1820 utkomna HARTMANS Flora ed. 1. KONGTA. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR: BAND 29. NIO I. 7 uppgifter på bestämda lokaler för sällsynta växter i de flesta fall bekräftats, ehuru äfven af sådana växter åtskilliga nämnas, som sedermera ej, så vidt bekant är, blifvit sedda på de angifna lokalerna (Callitriche autumnalis, Montia, Bulliarda, Chrysosplenium, Subularia, Bidens, Coralliorrhiza, Hydrocharis, Isoötes). Då dessa växter äro vatten- eller sump- växter och en del sådana i senare tid bevisligen hafva försvunnit eller minskats i frekvens genom myrarnes utdikning, så kan man ej neka möjligheten af att flera bland dem kunnat finnas på ön vid århundradets början. Bland LANDBEBERGS oomtvistade fynd märkas Linaria Elatine, Antirrhinum Orontium, Orobus mniger, Typha latifolia (af Rosen citerade) samt dessutom Gnaphalium arenarium, Senecio Jacobia, Sherardia, Cuscuta europaxa, Cornus suecica, Evonimus, Corydalis sp., Malva Moschata och Alcea, Hippuris, Alchemilla arvensis, Comarum, Ledum, Andromeda, Pyrola umbellata, Chenopodium vulvaria, Butomus, Eriophorum vagimatum och alpinum, Botrychium Lunaria, Equisetum hiemale, hvilka upptogos af ROosEnN utan citat; vidare Veronica triphyllos, Viola tricolor, Epilobium tetragonum m. fl., som först i senare tider återfunnits på de angifna lokalerna. Förekomsten af öfver 40 arter, upptagna af LANDE- BERG utan lokaluppgifter, har bekräftats af RosEn, exempelvis Senecio viscosus, Andro- sace, Senebiera Coronopus. Det återstår i alla fall omkring 40 arter, hvilka första gången nämnas i ROSENS ofvannämnda afhandling (Gotlandie plante rariores): Inula ensifolia, /alerianella Morisoni, Galium rotundifolium, Plantago Coronopus, Eryngium, Ranunculus sardous, Dentaria, Nasturtium officinale, Senebiera didyma, Arenaria gothica, Empetrum, Euphorbia exigua, Halimus pedunculatus, Goodyera repens, Liparis, Malaxis monophyllos och paludosa, Carex chordorrhiza, Elymus europeus, Poa alpina, Scolopendrium, Blechnum 0. 8. v. Om också något misstag rörande lokaler kan upptäckas i RosEns afhandling, så röjer sig i fråga om artbestämningen stor säkerhet, hvarför det är troligt, att RosÉn till WAHLENBERGS granskning hemfört exemplar af alla de uppdagade växterna. Huru det förhåller sig med Pilularia och Woodsia, hvilka, så vidt nu är bekant, sedermera ej åter- funnits på Gotland, är dock ovisst, enär herbarieexemplar af dem ej kunnat anträffas. Under den af C. G. MYRrIN år 1829 företagna resan, hvarunder äfven Fårö besöktes, riktades Gotlands kända flora med Senecio silvaticus, Gentiana ”"lingulata, Orchis "Traun- stemeri, Allium vineale, Carex Buxbaumii, Schedonorus sterilis, Setaria, Equisetum pra- tense. Under de närmaste åren genomströfvades ön af C. SÄVE, Å. SUNDBERG, F. TH. NorEuUS, J. ARRHENIUS m. fl, hvarunder ytterligare material samlades till den först- nämndes Synopsis Florce Gothlandice, hvilken efter frånräknande af Characex upptager 756 arter (efter arbetets egen artbegränsning). I denna förteckning upptagas för första gången Lappa tomentosa, Cuscuta Epilinum, Stachys palustris, Galeopsis versicolor, Veronica polita (funnen af ARRHENIUS), Armeria "maritima (af NorÉus), Erysimum hieraciifolium, Barbarea vulgaris, Lepidium latifolium (Nortus), Viola rupestris, Melilotus alba, Trifolium hybridum, Polygonum Persicaria, Asparagus, Scirpus "Tabernemontani, Phegopteris Dryop- teris, Athyrium Filix femina, Lycopodium annotinum m. £. De följande resorna af C. F. NYMAN 1840 och P. C. AFzenivs 1841 gåfvo upphof till tvenne specialafhandlingar. Genom den förres Bidrag blefvo följande växter inregi- strerade i öns fora: Veronica opaca (funnen af P. F. VAHLBERG), Centunculus, Juncus atricapillus och "Gerardi, Juncus capitatus (af D. S. HöGBErG), Milium (VAHLBERG), Equi- S K. JOHANSSON, HUPVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. setum tenellum o. 8. v.; och genom den senares Novitice: Galium Mollugo, Mentha gen- tilis, Poterium, Potentilla collina och "incana, Onobrychis, Ulmus montana, Juncus supinus, Schedonorus erectus, Glyceria plicata, Airopsis precox, Holcus mollis. Frukterna af de närmast följande botanisternas studier blefvo synliga dels i ELrAs Fries” skrifter eller i afhandlingar, som utkommo under hans auspicier, dels i HARTMANS floror och Botaniska Notiser. Från denna tid må nämnas förutom O. A. WEstöö, hvars mångåriga verksamhet som botaniker längre ned skall beröras, J. W. ZETTERSTEDT 1841 (Orobanche Epithymum), OC. HARTMAN 1842 (Habenaria montana), C. REUTERMAN 1850 (Lolium linicolum), N. C. KiInpBErRG 1852 (Lepigona, Rumex palustris), M. FLopprus och V. STENHAMMAR 1855 (Pulsatilla patens, Lycopodium inundatum m. £f1.), TH. O. B. N. Krok 1860 (Diplotaxis muralis, Ononis campestris) samt K. J. LÖNNROTH, som under resor 1849 och 1853 upptäckte Lappa officinalis, Mentha silvestris, Arabis Gerardi, Calli- triche polymorpha, Aspidium, men hvars betydelsefulla studier som hieraciolog tillhöra en långt senare tid. I detta sammanhang kan också nämnas, att I. KOLMOoDIN, som på 1820-talet upptäckt Anemone silvestris, sedermera (omkring 1850) fann Alyssum och Salix depressa. Redan 1840 hade O. A. Wrstöö gjort några botaniska fynd. Under den långa tiden af omkring 50 år har han sedermera nästan årligen verkställt längre eller kortare resor och ströftåg på Gotland, så t. ex. 1841 (i sällskap med ArzeLrus), 1843, 1852 (med anslag af Upsala Vetenskapssocietet), hvarunder äfven Sandön besöktes, 1859 ånyo till Sandön o. s. v. Härvid uppdagades en stor mängd delvis mycket intressanta växter, bland hvilka böra nämnas Cuscuta Trifolii, Myosotis versicolor, Lamium intermedium, Euphrasia salisburgensis, Ranunculus ophioglossifolius, Corydalis laxa och pumila, Arabis arenosa, Bunias, Viola odorata, Potentilla norvegica, Oxytropis campestris, Rumex thyrsi- florus, Quercus sessiliflora, Callitriche stagnalis, Najas, Juncus effusus, Lemna gibba, Po- tamogeton alpina och plantaginea, Sparganium minimum, Carex ampullacea och Pseudo- cyperus, Phegopteris ”Robertiana, Polystichum spinulosum. Under denna tid hade, i det naturalhistorien efter 1839 vunnit större erkännande såsom undervisningsämne vid de allmänna läroverken, en skara unga botanister uppväxt, hvilka redan såsom skolynglingar riktat floran genom ett eller annat lyckligt fynd. Exempel därpå äro Senecio aquaticus, 'Tragopogon porrifolius, Leontodon hispidus, Hypocheris radicata, Myosotis stricta, Bar- barea stricta, Farsetia, Geranium pyrenaicum, Spergularia campestris, Sclerantus perennis, Cephalanthera Lonchophyllum, Potamogeton lucens, Carex elongata, Lycopodium Selago. Nästan alla dessa blefvo upptagna 1 den med ledning af Wrstöös sockenfloror utarbetade förteckningen öfver Gotlands kärlväxter af G. EtsEN och AA. STUXBERG 1869 (upptagande 957 arter). Sandöns flora behandlades af samma författare i en särskild uppsats. Meddelanden om de under de sista 25 åren gjorda fynden hafva, så vidt de blifvit publicerade, i allmänhet influtit i Botaniska Notiser. Från denna tid må bland det stora antal botanister, som idkat botaniska studier på ön, nämnas K. F. THEDENIuUS 1861 och 1873 (Selinum lineare), J. E. ZettTerRSTEDT och K. A. Tr. Sett 1872 (Vicia cassubica), G. LAGErRAEIM 1881 (Polygonum Raji), O. Juer 1883 (Picris hieracioides), FR. AULIN 1888, 1890, 1891 etc. (Teesdalia, Medicago minima, Habenaria viridis). Dessutom hafva åtskilliga på Gotland födda botanister, såsom FR. AHLFVENGREN, H. KAHL, ÅLB. NILSSON, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 29. N:o |. 9 FR. WESTERBERG, FR. ÖFVRRBERG, T. WESTERGREN, gjort flera gotländska växter bekanta (Veronica aquatica, Crambe, Epilobium obscurum, Euphorbia Esula, Phegopteris polypo- dioides; Matricaria discoidea, Sparganium glomeratum; Astragalus danicus; Thrincia, Po- tamogeton prelonga m. fl.). | Under denna sista period har emellertid det botaniska studiet ledts in på nya eller förut föga beträdda vägar. Sålunda har å ena sidan öns vegetation blifvit föremål för rent biologiska studier, och dess växtgeografi har af R. SERNANDER blifvit behandlad från utvecklingshistorisk synpunkt. A andra sidan har formstudiet utbildat sig till ett inten- sivt specialstudium af kritiska släkten. Den sistnämnda riktningen kan, hvad Gotlands flora beträffar, anses representerad af följande forskare. V. WIiTTRoOCK har ägnat flera resor på 1880-talet åt granskning af Gotlands Erythrea-former. Studier öfver Hieracium- släktet hafva idkats af S. ArmQvist 1881 och 1885, af K. J. LÖNNROTH 1881 m. fl. år samt af författaren 1885—1896; resultaten häraf föreligga till största delen uti H. DAHL- STEDTS exsickatverk och afhandlingar. Släktet Viola har blifvit föremål för undersök- ningar af L. M. NEUMAN 1886 och L. J. WAauLstEptT 1887. Slutligen har R. MATSSON under åren 1893 och 1894 gjort resor i och för studiet af Gotlands Rosa-former. Intet landskap i Sverige torde hafva besökts af så många botanister som Gotland. Man kunde därför vänta, att dess vegetationsförhållanden vore synnerligen väl kända. Den stora olikheten mellan öns och svenska fastlandets flora har emellertid förorsakat, att de flesta botanister ej hunnit längre än till rariteterna. Ett i början vanligt fel var, att man ej skilde vissa sällsyntare arter från deras mer allmänna parallellformer, i det man bestämde dem efter habituella karaktärer eller på afstånd, kanske från landsvägen. På detta sätt låter det förklara sig, att LINNE i början af sin resa mer än en gång trodde sig se Trifolium agrarium, men först mot slutet upptäckte den ytterst allmänna T. pro- cumbens, att han nämner Gentiana campestris, men ej G. Amarella; att WAHLENBERG uppger Pulsatilla vulgaris såsom allmän kring Visby och Pulmonaria officinalis såsom förekommande »här och där». Hos senare botanister röjer sig däremot en benägenhet att anse en på Gotland jämförelsevis sällsynt växt för allmän. I förra fallet gällde misstaget diagnosen, i senare fallet frekvensen. Sålunda hafva Solidago, Crepis tectorum, Glechoma, Lamium intermedium, Veronica serpyllifolia, Rhinantus minor, Trientalis, Drosera, Lychnis, Spergularia rubra, Polygonum Hydropiper, Salix aurita, Callitriche, Carex ampullacea, acuta och cespitosa m. ff. erhållit en för hög frekvensgrad, under det att motsatsen ägt rum beträffande åtskilliga på Gotland rätt allmänna, men eljes sällsynta växter. I själfva verket är det ganska få botanister, som hunnit så långt ned på skalan som till de riktigt allmänna växterna, hvarför sådana förekomma ytterligt sparsamt i herbarier. För öfrigt äro äfven rariteterna jämförelsevis litet representerade i de stora samlingarna, hvilket är så mycket mer förvånande, som stora massor årligen kanske under två mansåldrar hafva insamlats på ön. Någon ojämnhet råder i afseende på den noggrannhet, med hvilken de olika om- rådena blifvit undersökta. De flesta af de äldre botanisterna hafva följt LINNÉS resplan, Kongl. Sv. Vet. Akademiens Handl. Band 29. N:o 1. 2 NORTE JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. i det de med Visby som utgångspunkt färdats ön rundt, vanligen tagande den norra hälften först. En och annan har dessutom följt de stora landsvägarna dels i sydostlig riktning öfver Roma, Sjonhem till Torsburgen, dels i sydlig riktning öfver Roma, Vänge, Etelhem till Hemse, hvarjämte tvenne tvärs öfver ön gående stråkvägar anlitats, nämligeu Visby—Slite och Östergarn—Hemse—Eksta. I följd däraf hafva vissa genom dessa vägar skilda rutor blifvit mer eller mindre försummade. Sådana områden hafva varit trakterna kring Hejnum och Vallstena samt mellan Björke och Hejde, vidare området söder om Hemse, ehuru Hoburgen ofta blifvit besökt. På sista tiden hafva emellertid dessa luckor hufvudsakligen genom gotländska botanister blifvit väl fyllda. En annan för den riktiga kännedomen af öns flora hindersam omständighet är, att öns nordliga delar blifvit så litet besökta på sensommaren och hösten, äfvensom att den allra tidigaste vårvegetationen ej blifvit synnerligen mycket studerad utom i Visbytrakten, utefter järnvägen och 1 Othem. Hvad författarens egna undersökningar beträffar, hafva de ägt rum våren 1880 samt åren 1884—96 och sträckt sig till alla delar af Gotland med undantag af Sandön och några utanför ostkusten liggande öar. Till Sandön hafva dock flera botanister ut- sträckt sina resor, WEstöÖÖ 1852 och 1859, Hortz, EISEN och STUXBERG 1867 m. fl., hvar- jämte SERNANDER för biologiskt växtgeografiska undersökningar vistats på ön. Den speciella delen af föreliggande arbete upptager 1003 arter, af hvilka. 95 till- höra släktet Hieracium. Dessutom omnämnas talrika barlastväxter och tillfälligt förvil- dade (53), hybrider (39), underarter och varieteter, som hos en del författare gälla som arter (32), fordom inom området befintliga, men nu utgångna arter, underarter eller hy- brider (20) samt åtskilliga i äldre förteckningar upptagna växter, hvilkas förekomst ej bekräftats (37). Om genom en mindre sträng gallring alla dessa erkändes som gotländska arier, skulle hela antalet stiga till omkring 1200. Frånräknas Hieracium, inom hvilket släkte artbegränsningen ännu måste anses sväfvande, är Gotlands flora efter den strängare beräkningsgrunden sammansatt af 908 arter. Då området utgör 31,58 kv.-nymil, kommer alltså något mer än 28 arter på hvarje sådan ytenhet, hvilket ej utgör något synnerligen stort antal, då t. ex. Bleking hyser något mer än 30 arter per kv.-nymil.! Till jämförelse må meddelas, att SävEs Synopsis efter samma artbegränsning och samma beräkningsgrunder i öfrigt innehåller högst 726 arter samt EISENS och STUXBERGS förteckning 839 arter (utom Hieracierna). Ur det senare arbetet hafva då utgallrats några utgångna (25), felbestämda eller utan giltigt skäl från äldre arbeten upptagna (19), underarter, varieteter och hybrider, som upptagits som arter (31), odlade eller tillfälligt förvildade (25), tillsammans 100. 1 Förteckning öfver Blekings Fanerog. och Ormbunkar af F. SVANLUND (1889) upptager 854 arter (utom 8 Hieracier), hvilka vid användandet af samma måttstock som i föreliggande arbete svälla ut till 921 (utom Hieracierna); detta tal har användts vid beräkningen af ofvanstående medeltal. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 29. N:o |. 11 Plan för detta arbete. Hvad som fordras för grundläggande af en sicker kännedom om Gotlands växt- geografi och växttopografi är 1) tillförlitliga uppgifter om hvilka växter som förekomma inom området samt om deras horisontala och vertikala utbredning, 2) uppskattning af allmänna växters frekvens med största möjliga noggrannhet och likformighet. För att bidraga till det första målets uppnående har författaren dels genom under- sökningar 1 naturen och 1 herbarier, dels genom förbindelse med talrika botanister sökt erhålla bekräftelse på äldre växtfynd. Resultaten häraf synas i den speciella delen, hvari genom ett bestämdt beteckningssätt utmärkes, hvem som har att ansvara för uppgifternas riktighet. Efter hvarje väzxtlokal anföres nämligen inom parentes den botaniker, som först lämnat uppgift om växtens förekomst på stället; i många fall meddelas också, huruvida växten i senare tid blifvit sedd på samma ställe. Efter namnet på hvarje växtform an- föres det äldsta tryckta arbete,' hvari i fråga varande växt befunnits omtalad såsom got- ländsk, så vidt det varit möjligt att till nu gällande nomenklatur reducera de skiljaktiga benämningar, hvarunder växten på olika tider framträdt.” I många fall är det omöjligt att säkert bestämma betydelsen af ett äldre växtnamn. I fråga om FUIRÉNS benämningar hafva A. E. LINDBLOMS tolkningar? blifvit följda. Jämte de tryckta arbetena anföres äfven LANDEBERGS Flora Gothlandica. Denna har visserligen ej blifvit publicerad, men då den blifvit insänd till O. Swartz i ändamål att offentliggöras och sedermera förvarats i vetenskapsakademiens bibliotek, har den varit för allmänheten tillgänglig. Också har den, såsom synes af föregående historik, blifvit direkt eller på omvägar anlitad af J. P. RosÉEs. Under sådana förhållanden har det synts lämpligt att jämte de tryckta arbetena citera nämnda handskrift vid de växter, för hvilka i Flora Gothlandica särskilda lokaler uppgifvits, eller där andra skäl tala för att växten verkligen blifvit sedd af LANDEBERG och ej blott af sannolikhetsskäl upptagits såsom gotländsk. : Dessa citat hafva visserligen i de festa fall ingen betydelse för växternas, utan blott för botanikens historia. Det förra torde dock i många fall äga rum. Så t. ex. är det omöjligt, att Reseda lutea så länge kunnat förbises, om den varit lika mycket spridd, då Gotland började undersökas i botaniskt afseende, som den är nu. Detsamma gäller om åtskilliga andra arter, under det att ett motsatt förhållande råder 1 fråga om några 1 Vid LIN., Gotl. Resa, som saknar fullständigt register, anföras sidotalen. 2 Tillika anföres efter nämnda arbete den däri citerade botaniker, som funnit växten på Gotland. 3 Physiogr. Sällsk. Tidskr. B. I s. 360—384. 2 KT JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. vattenväxter. För bedömande af en arts spridningssätt och förmåga att uthärda kon- kurrensen med andra arter liksom också för frågan om reliktformer är det vidare af stor betydelse att kunna se, huru länge en växt kunnat bestå på samma lokal. Ett nyligen bekantgjordt exempel på seghet och uthållighet är Lactuca quercina, som, ehuru den upp- repade gånger blifvit sökt af botanisterna på den af LInng angifna fyndorten, först efter omkring 150 år blef återfunnen. Andra exempel äro vissa Hieracia, Tragopogon croci- folius, Lithospermum officinale, Angelica litoralis, Ranunculus ophioglossifolius, Cephalan- thera Lonchophyllum, Scolopendrium, Lycopodium-arter, Raphanus Raphanistrum. De växter hvilkas förekomst inom området synts författaren alltför oviss, hafva upptagits i anmärkningar och utan nummer. Möjligt är, att några af dem verkligen finnas; men under närvarande omständigheter torde vara säkrast att låta dem ånyo upp- täckas, innan de på allvar inregistreras i öns flora. Flera varieteter och former af i taxonomiskt hänseende ganska låg rang äro 1 efter- följande förteckning upptagna, emedan de påvisa en synnerlig öfverensstämmelse med dylika former från andra områden med likartad fysisk och klimatisk karaktär, såsom Öland och Danmark, under det att de ej äro nämnda för en del närbelägna, men olik- artade områden. Det andra önskningsmålet var en noggrannare kännedom om allmännare växters fördelning. Att förut utkomna förteckningar öfver Gotlands kärlväxter ej varit synner- ligen) noggranna i detta hänseende, är redan nämndt. En senare författare har upprepat en föregåendes uppgift, dock utan att citera, hvarför man i många fall blifvit förledd att tro det, som i själfva verket varit ett citat, vara grundadt på författarens egen iakttagelse. Då föregående observationer ej funnits, hafva däremot förhållandena på Sveriges fastland tagits till förebilder, och uppskattningen af frekvensen har synbarligen starkt påverkats af LILJEBLADS, WAHLENBERGS och HARTMANS floror. I föreliggande arbete har därför ej mycken hänsyn tagits till dessa äldre uppgifter, ehuru en del, i synnerhet WAHLENBERGS, utgjort en god ledning. Att det ej är en lätt sak att noga fastställa hvarje arts frekvens- grad på ett område af öfver 31 kvadratnymil, är klart nog; emellertid har författaren försökt sig på denna uppgift med användande af en bestämd terminologi, för hvilken redogörelse här nedan skall lämnas. Kännedomen om de allmännare växternas frekvens kan emellertid ej ernås utan ett noggrannare växttopografiskt studium af området. Det är därvid ej tillräckligt att man genom de vanliga termerna (allmän, flerstädes o. s. v.) angifver växternas relativa säll- synthet, enär många allmänna växter förekomma i ett mycket ringa individ-antal på hvarje ståndort (Marrubium, Artemisia vulgaris, åtskilliga träd m. £fl.), då däremot en del sällsyntare växter, såsom Trifolium striatum, Euphrasia salisburgensis, Picris, pläga upp- träda sällskapligt och ofta i stor mängd på en liten yta. Från växtfysiognomisk synpunkt vore det riktigast att söka angifva relativa mått på de ytor, som af de särskilda arterna betäckas. Detta förutsätter dock en noggrannare kännedom om vegetationen än den, som för närvarande är uppnådd. Dessutom är denna förteckning uppgjord i öfvervägande foristiskt syfte, hvarför i stället antalet lagts till grund för bestämningen af ymnighets- graderna. Det skulle också vara högst oegentligt att med samma mått beteckna före- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 13 komsten af t. ex. Quercus sessiliflora och Radiola linoides, af hvilka den förra förekommer i enstaka individ och den senare i tusental. Blefve alla ståndorter kända, vore det möj- ligt att reducera från den ena skalan till den andra. För undvikande af förväxlingar är det fördelaktigt att använda en annan terminologi än den af R. Hurr 1 växtfysiognomiken införda. För de växter, hvilka såsom Convolvulus sepium, Evonimus, Cephalanthera rubra, Asparagus pläga förekomma 1 några få, vanligen ej i ett tiotal individ på hvarje ståndort, användes i detta arbete ymnighetsgraden (1) sparsamt. Ett stort antal växter, såsom Hieracium-arter, Epilobium-arter, många Orchidéer, löfträd, förekomma i glesa grupper på åtskilliga tiotal af individ. Med hänsyn till en forists anspråk kunna dessa kallas för (2) måttligt talrika. Ett steg högre på skalan stå Papaver dubium, Orchis mascula och många ängsörter, hvilka på de flesta ståndorter kunna räknas i hundratal eller några få tusental. De förekomma (3) talrikt. I ännu större antal pläga många åkerogräs samt andra på blottad jord växande arter uppträda; de växa (4) mängdvis på en lätt öfver- skådad ståndort. Grundmassan af ängars och sumpiga markers vegetation utgöres af gräs och andra i hög grad sällskapliga växter, som således uppträda (5) massvis. Ymnighetsgraderna, hvilka angifva antalet individ på hvarje lokal, blifva alltså fem och kunna definieras så: På en lätt öfverskådad lokal sägas individen förekomma (1. Spars.) sparsamt, då de knappt uppgå till ett tiotal; (2. Maättl.) måttligt, då de räknas i 10-tal; (3. Talr.) talrikt, då de räknas i 100-tal eller några få 1,000-tal; (4. Mängdv.) mängdvis, då de förekomma i flera 1,000- eller i 10,000-tal; (5. Massv.) massvis, då antalet är ännu större. Med afseende på storleken af hvarje lokal är det ej möjligt eller lämpligt att an- gifva exakta mått, alldenstund de yttre förhållandena måste tagas med i beräkningen. På Gotland, där jorden är i hög grad sönderstyckad, är ofta en hel äng eller en åker ej större än att den kan utgöra en lokal i den här åsyftade meningen. Belöper sig stor- leken af ett sådant område till många hektar, kan det fattas såsom en lokalgrupp, be- stående af flera lokaler, i det marken kan tänkas uppdelad i kvadrater på 1 hektars storlek. Då en växtart är likformigt fördelad på dylika större ytor, erhålles ymnighets- graden lättast genom angifvandet af antalet individ per kv.meter. Om ett eller annat individ förekommer på hvarje eller nästan hvarje kv.m., är ymnighetsgraden = 4. Uppgår antalet till mer än 10 per kv.m., är ymnighetsgraden = 9. I och för angifvande af lokalernas fördelning inom florområdet är det vidare nöd- vändigt att uppdela detta i specialområden. Af praktiska skäl kan, ehuru denna indel- ning är föga naturlig, sockenindelningen därtill användas, emedan socknarna äro så små, att i fråga om den horisontala utbredningen noggrannare bestämningar icke hafva någon växtgeografisk betydelse. Beträffande den vertikala utbredningen äro på en kuperad terräng eller vid brantare afsatser höjdbestämningar eller noggranna lokalbeskrifningar i alla händelser nödvändiga, om full tydlighet skall ernås. Medräknas de större öarna såsom särskilda specialområden, kommer dessas antal att utgöra omkring 100. F40K: JOHANSSON, HUEFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. För angifvandet af lokalernas fördelning och antal inom florområdet har i special- förteckningen följande beteckning blifvit använd: En växt säges förekomma (1. Sälls.) sällsynt, då antalet specialområden, inom hvilka den är anträffad, icke eller föga öfverstiger !/10 af hela antalet specialområden; (2. Flerst.) flerstädes, då förstnämnda antal utgör mer än '/10, men mindre än ?/10 af hela antalet specialområden; (3. H. o. d.) här och där, då växten förekommer i ännu flera eller i nästan hvarje spe- cialområde på ett eller några få ställen; (4. Allm.) allmänt, då den förekommer inom alla (eller nästan alla) specialområden på flera (intill 20) lokaler eller lokalgrupper; (5. Ållest.) allestädes, då den inom alla specialområden ingår som en väsentlig be- ståndsdel af vegetationen och de talrika lokalerna eller lokal- grupperna sammanflyta med hvarandra till ett ej alltför grofmaskigt nät. Samma skema användes för t. ex. norra Gotland såsom ett område för sig eller för kustområdet eller för andra större grupper af till ett helt sammanfattade special- områden. Däremot lämpar det sig icke i oförändrad form för specialområdena själfva. För dem torde tre grader af fördelning vara tillräckliga. Genom tillägg af sådana bestämningar som nästan, tämligen eller mycket hafva gra- derna såväl för individens ymnighet som lokalernas fördelning och antal blifvit modifierade för en del arter. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 15 Förteckning öfver citerade exsickatverk och skrifter, hvari Gotlands kärlväxtflora beröres. AFZ. Nov. = AFZELIUS, P. C., Novitie flore gothlandice. P. I. Upsala 1844. AN (i Bot. Not. 1888) = AHLFVENGREN, F. BE., Växtgeograliska bidrag till Gotlands fora. ANDERSSON, N. J., Berättelse om botaniska arbeten och upptäckter under åren 1853 och 1854. Sthm 1856 BILLBERG, G. J., (i Svensk Botanik). BoLLE, C., Eine neue Pyramideiche. (I Gartenflora. 43 Jahrg. Berlin 1894.) CED. (i Bot. Not. 1867) = CEDERWALD, G. VON, Strödda bidrag till Skandinaviens flora. CRÉPIN, FR., En för svenska floran ny Rosa-art. (I Bot. Not. 1893.) Dt, Bidr. I, II & III = DAHLSTEDT, H., Bidrag till sydöstra Sveriges Hieraciumflora. I (I K. V. A. Handl. Bd. 23. N:o. 15. Sthm 1890); II Gö Bu IF25 Noras Sth mialso0:3): IIINGbEA BAT 6ENoNg: Sthm 1894). DT, Hier exs. = DAHLSTEDT, H., Hieracia exsiccata, Fasc. I—-IV. DT, Herb. Hier. Scand. = ID., Herbarium Hieraciorum Scandinavie, Cent. I—X. ES, Gotl. Fanerog. = EISEN, G. och STUXBERG, A., Gotlands Fanerogamer och Thallogamer. Upsala 1869. ES, Bidr. = EISEN och STUXBERG, Bidrag till kännedomen om Gotska Sandön. (I öfvers. af K. V. A. Förh. i f. 1868.) FRIES, BE., Novitie Flora Suecice, ed. 2. Lund 1828. > Novitiarum flora suecice Mantissa prima. Lund 1832. » Mantissa altera. Upsala 1839. » Mantissa tertia, Upsala SE » Botaniska Utflygter. Ed. 2. Bd. 1. Sthm 1853: » Supplementum ad Hisracia Europea exsiccata. Upsala 1872. FUIRÉN, G., Index Plantarum indigenarum, quas in itinere suo observavit D. GEORGIUS FUIRÉN. (I Cista Medica Hafniensis. Hafnixe 1662, s. 287—290.) Fysiografiska Sällskapets årsberättelse för 1824. Lund. HN, Fl. = HARTMAN, C. J., Handbok i Skandinaviens Flora; ed. 1, Sthm 1820; ed. 2, 1832; ed. 3, 1838; « ed. 4, 1843; ed. 5, 1849. HARTMAN, C., ed. 6, 1854; ed. 7, 1858; ed. 8, 1861; ed. 9, 18643; ed. 10, 1870 ed:r11) 1879 KROK TH: OBS Ny ed: 120101, 1889 HARTMAN, C., Anteckningar vid de skandinaviska växterna i LINNÉS herbarium. (I K. V. A. Handl. f. 1849.) HEDBOM, K., Lactuca quercina L., återfunnen på Lilla Karlsö. (I Bot. Not. 1891.) HoLTzZ, LUDV., Flora der Insel Gottska-Sandö. (I Verh. d. botan. Vereins f. d. Prov. Brandenburg. XIII Jahrg. Berlin 1871.) IVERUS, E. (i Bot. Not. 1875.) K. JoH. (i Bot. Not. 1889) = JOHANSSON, K., Bidrag till Gotlands växtgeografi. > (i Bot. Not. 1890) = ID., Om fanerogamvegetationen kring Visby vintern 1889—90. > (i Bot. Not. 1891) = ID., Carduus acanthoides L. X nutaus L. » (i Bot. Not. 1895) = ID., Två hybrider från Gotland. (i Sv. Mosskulturföreningens tidskrift 1893) = ID., Om vegetationen å Martebo myr på Gotland. INDERAG N. C., Synoptisk framställning af växtslägtet Lepigonum. (Akad. afh. Upsala 1856.) KRoK, TH. O. B. N., C. J. och C. HARTMANS Handbok i Skand. Flora. 12 uppl. 1 h. Sthm 1889. LeM (i Bot. Not. 1880) = LAGERHEIM, G., Växtgeografiska bidrag. (i Bot. Not. 1882) = ID., Bidrag till Gotlands flora. LG., Fl. Gotl. = LANDEBERG, S., Flora Gothlandica. (Handskrift inlämnad till Vetenskapsakademien 1811.) LEFFLER, J. A. (i Bot. Not. 1866), Strödda bidrag till Sveriges flora. LNM (i Bot. Not. 1888) = LÉNSTRÖM, OC. A. E., Spridda växtgeografiska bidrag till Skand. flora. LILJEBLAD, S., Svensk flora, ed. 3. Upsala 1816. IOK JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. LINDBERG, S. O., Sedum dasyphyllum på Gotl. (I Ofvers. af K. V. A. Förh. f. 1864.) LINDSTRÖM, G., Om Gotlands fiskar, 2 uppl. Visby 1894. (Sid. 7—9.) 5 Å LIN., Saml. af 100 växter = LINNÉ, C., Samling af Et Hundrade Växter, upfundne på Gothland, Oland och Småland. (I K. V. A. Handl. 1741.) Färgegräs = ID., Förteckning af de Färgegräs, som brukas på Gotland och Öland. (I K. V. A. Handl. 1742.) Gotl. Resa = CARL LINNAEI Öländska och Combndda resa på Riksens Höglofliga Ständers befallning för- rättad Åhr 1741. Sthm och Ups. 1745. > Fl. Suec. = ID., Flora Suecia. Ed. 1. Sthm 1745; ed. 2. Sthm 1755. > Fl. Suec. Nov. = ID., Flora Suecicaee Novitie. (I Fauna Suecica, ed. 2. Sthm 1761.) LH. (i Bot. Not. 1850) =LÖNNROTH, K. J., Några ytterligare tillägg till Gotlands Flora. >» Obs. Crit. = ID., Observationes Critica, Plantas Suecicas illustrantes. (Ak. afh. Ups. 1854.) >» Resa = ID , Berättelse om en botanisk resa i östra Småland och på Gotland. (I Ofvers. af K. V. A. Förh. f. 1882.) » (i Bot. Not. 1883) = ID., Cuscuta Epithymum Murr., en ny växt för Sveriges flora. M, Reseant. = NS R., Botaniska reseanteckningar från Gotland, Oland och Småland 1893 och 1894. (8 253 1 lo Vor do Jalal Be Dils ANG: JUDE "INO: So IVO) MURB. (i Bot. Not. 1886) = MURBECK, SV., Växtgeografiskt bidrag till Skandinaviens flora. (i Bot. Not. 1887) == ID., Några nya eller Höga kända Väclar former från Öland och Gotland. >» (1 Acta Hort. Berg. Bd. ot Neo 3) = ID., Studien täber Gentianen etc. Sthm 1892. NEUMAN, G. [Anteckningar om landthushållning m. m. på Gotland, omkr. 1817.] MHandskr. i Visby läroverks bibliotek. NEUM. (i Bot. Not. 1887) = NEUMAN, L. M., Botaniska anteckningar under sommaren 1886. NEUMAN, WAHLSTEDT, MURBECK, Viola Suecia exsiccatae. NYMAN, C. F., Bidrag till Gottlands flora. (I K. V. A. Handl. f. 1840.) » Sveriges Fanerogamer. Orebro 1867. R & We, Gotl. Pl. rar. = Gotlandie plante rariores, annis 1816, 1817 & 1818 detectzxe a JOH. PETR. ROSÉN et jam conjunctim cum eo recensitee a G. WAHLENBERG. (I Nov. Act. Ups. Ser. II. Vol. VIII. Ups. 1821.) ScHEUTZ, N. J. (i Bot. Not. 1872). I » Bidrag till kännedomen om slägtet Rosa. (I Ofvers. af K. V. A. Förh. f. 1873.) » Öken af Sveriges och Norges Rosa-arter. - (I Bot. Not. 1877.) SERN., Stud. = SERNANDER, R., Studier öfver den gotländska vegetationens utvecklingshistoria. (Ak. afh. Ups. 1894.) STENHAMMAR, J. C. W. & FLODERUS, M., Pulsatilla patens funnen på Gotland. (I Ofvers. af K. V. A. Förh. f. 1855). SWARTZ, O. (i Svensk Botanik). SÄVE, Syn. = SÄVE, C., Synopsis Flora Gothlandice. Ups. 1837. THEDENIUS, K. FE. (i Bot. Not. 1852—56). : ToLF, R., Praktiskt-botaniska undersökningar på svenska mossar. (I Sv. Mosskulturfören. tidskr. 1891. N:o 1, s. 12.) WG, Caricogr. = WAHLENBERG, G., Inledning till Ucogr pater (I K. V. A. Handl. f. 1802 och 1803.) Gotl. Fl. = ID., Utkast till Gottlands Flora. (I K. V. A. Handl. f. 1805 och 1806): Fl. Suec. = ID., Flora Suecica. Ups. 1824—26. WAHLÉN, E., Om de skandinaviska arterna af Juncus. (I Bot. Not. 1868.) WAHLSTEDT, L. J., Berättelse om en botanisk resa till Öland och Gotland under sommaren 1887. (I Öfvers. HUUREVERA SE Rörh rf iss Svan VIKSTRÖM, J. B., Årsberättelser om botaniska arbeten och upptäckter för åren 1820—-52. Sthm 1822—56. ) Bidrag till kännedomen om sällsyntare växters geografiska utbredning inom Sverige. (I K. V. A. Handl. f. 1824 s. 439.) > Adnotationes botanica, quas reliquit O. SWARTZ. Sthm 1829. WITTROCK, V. B. (1 Bot:oNot.,, 1885 s:158). » Om Phragmites communis Trin. f. stolonifera G. F. MEY ete. (I Bot. Not. 1892.) (i Acta Horti Bergiani. Bd. I. N:o 3, s. 87. Sthm 1891.) ) Erythraee exsiccate. Fasc. IIL ZsuvsRsToNT J. B., Botaniska exkursioner på Gotland 1872. (I Bot. Not. 1874.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 29. N:o l. 17 Botanistförteckning. Att söka uppräkna alla dem, som i botaniskt syfte besökt Gotland, skulle vara fruktlöst, enär under flera generationer nästan hvarje botaniker gjort en dylik resa. Här upptages därför blott fertalet af dem, som i den systematiska delen citeras på grund af utgifna skrifter, enskilda meddelanden eller i samlingar befintliga herbarieexemplar af gotländska växter. (AFZ.) AFZELIUS, P. C. (1817—50). Resor på Gotl. 1841 och 1845. Växtgeografiska uppgifter till HN, Fl. ed. 4. [Gotländska växter, insamlade af AFzZ., finnas t. ex. i hb. Holm, hb. Ups. och hb. S.] (AN) AHLFVENGREN, F. E. (född i Hejde på Gotl. 1862), fil. dokt., har meddelat förf. en förteckning öfver Hejde sockens fanerogamer och ormbunkar äfvensom andra bidrag till floran. [Hb. Holm.] ALFVEGREN, H. G. (f. 1846 i Lojsta), prost i södra tredingen på Gotl. (ALMQV. = ÅT.) ALMQVIST, S. (f. 1844), rektor vid Stockholms realläroverk. Flera resor på Gotl., däribland en till de norra socknarna 1881 med anslag af K. vetenskapsakademien, en annan 1885, bägge i hiera- ciologiskt ändamål. [Hans herbarium är införlifvadt med hb. Holm.] ANDERSSON, GUNNAR (f. 1865), docent vid Stockholms högskola. Biologiskt växttopografiska studier 1 Visby- trakten 1895. (ARRH.) ARRHENIUS, J. (1811—389), professor vid landtbruksakademien. Lämnade uppgifter till SÄVES Synopsis och HN, Fl. ed. 3. (AUL.) AULIN, FR. RB. (f. 1841), läroverksadjunkt i Stockholm. Resor på Gotl. 1863, 1888, 1890, 1891 etc. Har meddelat uppgifter om fyndorter för många sällsyntare gotl. växter. [Hb. Holm.] BERGIUS, P. J. (1730—90), den förste medicine professor i Stockholm. Resa på Gotl. 1752; uppgifter om de därunder gjorda fynden inflöto i LIN., F1. Suec. ed. 2. [Hans herbarium, hvari dock endast några få gotl. växter ingå, förvaras å Bergielund.] BEURLING, P. J. (1800—66), rådman i Stockholm. På Gotl. 1863. [Hb. Holm.] BILLBERG, G. J. (1772—1844), landskamrer i Visby 1798—1808, sedan kammarrättsråd. Lämnade uppgifter till W&, Gotl. Fl. 1806. [Hb. Holm.] BRUZELIUS, A. S. (1799—1865), medicine professor 1 Lund. Reste på Gotl. 1824. (CED.) CEDERWALD, G. VON (f. i Stockholm 1850, död på Onsjö nära Vänersborg 1891), löjtnant vid Söder- manlands regemente. Botaniska ströftåg på ön på 1860-talet. CLASON, J. G. j:r, botaniserade på Gotl. 1829 och lämnade uppgifter till SävES Synopsis. CLEVE, P. T. (f. 1840), professor vid Upsala universitet. Botaniserade på Gotl. på 1850- och 1860-talen; upp- gifter därom i Bot. Not. 1857 och 1858. EISEN, G. (f. 1847), docent i Upsala 1873, numera bosatt i Kalifornien. Naturhistoriska ströftåg på Gotl. i slutet af 1860-talet. (ES) EISEN och STUXBERG-. (EEM.) EKMAN, E. (f. 1851 i Slite), civilingeniör. Gjorde botaniska ströftåg på Gotl. 1869—71. [Hb. Visb.] ERIKSON, JOH. (f. 1862), fil. d:r. Resa till Gotl. 1895 med anslag af K. vetenskapsakademien för växtbiologiska studier. FALCK, J. P. (1733—73), LINNÉS lärjunge, sedan professor i Petersburg. De under hans gotl. resa 1759 gjorda fynden nämnas i LIN., Fl. Suec. Nov. (i Fauna Suec.) 1761. (FLOD.) FLODERUS, M. M. (f. 1832) rektor vid Upsala h. allm. lärov. Gjorde tillsammans med V. STENHAMMAR en resa på Gotl. 1855, hvarom anteckningar finnas (i mskr.), samt en dylik 1857 som assistent åt prosten STENHAMMAR. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 3 IA JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. FRIES, R. (f. 1840), läkare i Göteborg. Äfvenledes STENHAMMARS följeslagare 1857. [Hb. Ups.] FUTIRÉN, G. (1581—1628), läkare i Köpenhamn. Reste på Gotl. 1623, åtföljd af d:r O. SPERLING. (Se Phy- siogr. Sällsk. Tidskr. B. I s. 360—384.) (C. HN) HARTMAN, C. (1824—384), lektor i Örebro. Resor på Gotl. 1842 och 1858. [De HARTMANSKA sam- lingarna äro införlifvade med hb. Ups.] HEDBOM, K. (f. 1859), läkare. Resa på Gotl. 1890. HELLBOM, P. (f. 1827), läroverksadjunkt i Orebro. Resor på Gotl. 1857 och 1863. HoLMBERG, OC. G. (f. i Follingbo 1820, död 1844), gjorde botaniska ströftåg på Gotl. 1840 och 1841. [Hb. S.] HoLTtz, LuDV. (från Barth i Pommern, assistent vid botan. trädg. i Greifswald) undersökte Gotska Sandön 1867 (31 maj—8 juni). Jfr Bot. Not. 1872 och 1874. (HULT.) HULTEMAN, S. G. (f. 1849), kyrkoherde i Klinte, har lämnat meddelanden om floran i Mästerby och Klinte. HÖGBERG, D. S., reste på Gotl. 1837, 1840 m. fl. år hufvudsakligen för insamling af mollusker. [Hb. Holm.] (Iv.) IVvERUS, E. (f. 1846), med. fil. kand., botaniserade på Gotl. på 1860-talet. (J. JN) JONSSON, J. (f. 1852), föreståndare för Orebro läns folkhögskola. Botaniska ströftåg på Gotl. 1869 m. fl. år. [Hb. Visb.] (K. JOH.) = författaren. JUEL, O. (f. 1863), docent i Upsala, åtföljde V. WITTROCK på resan till Gotl. 1883. (KHL) KAHL, H. (f. 1859 i Hörsne), lärare 1 Arkansas, har undersökt Hörsne m. fl. socknars floror, hvarom uppgifter finnas i Bot. Not. 1888. [Hb. Visb.] KARLSSON, G. A. (f. 1856), rektor vid skeppsgosseskolan i Karlskrona. Reste som stipendiat på Gotl. 1888. (KINDB.) KINDBERG, N. OC. (f. 1832), lektor i Linköping. Botanisk resa på Gotl. 1852, hvarom uppgifter inkommo i HN, Fl. ed. 6. [Hb. Ups.] KOLMODIN, C. (1828—585), provinsialläkare i Slite. KOLMODIN, ISB. (1792—1872), provinsialläkare på Gotl., lämnade om sina botaniska fynd meddelanden till ROSÉN, SÄVE, NYMAN m. fl. [Hans herbarium blef förstördt.] KOLMODIN, MICH. (1745—1805), kyrkoherde 1 Eksta, lämnade upplysningar om Gotl. flora till WAHLENBERG 1799. KRoK, TH. O. B. N. (f. 1834), läroverksadjunkt i Stockholm. - Resor på Gotl. 1860 och 1890. [Hb. Holm.] (H. KR.) KRooK, H. (f. i Helvi 1856), läkare 1 Visby. Botaniska ströftåg på Gotl., hvarom uppgifter finnas i Bot. Not. 1888. (LGM) LAGERHEIM, G. (f. 1860), professor vid Stockholms högskola. Åtföljde ALMQV. på dennes gotl. resa 1881. LAGERSTEDT, N. G. V. (f. 1847), kollega vid Östermalms läroverk i Stockholm. Resor på ön 1874 m. fl. år. (LAL.) LALIN, C. I. (1844—94), läsovedssadink 1 Stockholm. Resor på Gotl. 1878 och 1886, från hvilka växttopografiska anteckningar (i mskr.) finnas. [Hb. Holm.] (LG) LANDEBERG, SIMEON (1769—1834), vistades som läkare på Gotl. 1802—1807, provinsialläkare i Ström- stad 1815. [Hans herb. blef förstördt; några få af honom insamlade växter finnas i hb. Holm.] LARSSON, L. M. (1822—1884), lektor i Karlstad. Resa på Gotl. 1855, hvarom uppgifter finnas i HN, Fl. ed. 7. (LNM) LÉNSTRÖM, OC. A. E. (f. 1848), läroverksadjunkt i Visby, har botaniserat på Gotl. 1879 m. fl. år. LINDBERG, S. O. (1835—89), professor i Helsingfors. Resor på Gotl. 1855 och 1865. (LINDM.) LINDMAN, C. (f. 1856), lektor i Stockholm. Resor på Gotl. 1879, 1888, 1895 m. fl. år. [Hb. Holm.] (L = LIN.) LINNÉ, C. VON (1707—78), gjorde sin Gotlandsresa 1741 (22 juni—25 juli). LÖNNQVIST, FREDR. (f. 1849), fil. kand., bosatt i Amerika. Reste på Gotl. 1884. (LH) LÖNNROTH, K. J. (1826—85), lektor i Kalmar. Resor på Gotl. 1849, 1853, 1881 (med anslag af veten- skapsakademien) och 1882. [Hans herb. ingår i hb. Ups. utom släktet Hieracium, som tillhör hb. Holm. MAGNUSSON, AXEL (f. 1847), kollega i Söderhamn, åtföljde V. WITTROCK på resan till Gotl. 1879. [Hb. Holm. (M) MATSSON, R. (f. i Silte 1870), teol. fil. kand., har undersökt Silte, Väte m. fl. socknars floror och gjort resor 1893 och 1894 för studium af släktet Rosa. Har meddelat förf. en förteckning öfver Siltes kärl- växter. (M0L.) MOoLÉR, V. (f. i Gothem 1847), läroverksadjunkt i Västerås. Genomströfvade ön i slutet af 1860-talet och lämnade uppgifter till ES, Gotl. Fanerog. MYRIN, C. G. (1803—35), docent i Upsala. Reste på Gotl. 1829, hvarom uppgifter finnas i SÄVES Synopsis, Arsber. i Botanik för 1830 och HN, F1. ed. 3. [Hb. 8. och hb. Holm. ] (NEUM.) NEUMAN, L. M. (f. 1852), rektor i Ystad. Resa på Gotl. 1886 med anslag af vetenskapsakademien i och för undersökning af släktet Viola. (NIEL.) NIKLASSON, OC. (f. 1863 i Linde på Gotl.), apotekare. Har lämnat en samling gotl. fanerogamer till Visby läroverks museum. (A. N.) NILSSON, ÅLB. (f. 1860 i Dalhem), lektor vid skogsinstitutet. Anteckningar om fyndorter för sällsyntare Gotlandsväxter (i mskr.). KONGL. SV. VBT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 19 NILSSON, FR. (f. 1868 i Visby), juris kand., har gjort insamlingar företrädesvis i Visby-trakten. NorÉUS, F. TH. (1809—60), läkare i Norrköping. Genomvandrade södra Gotl. 1831. [Hb. S.] (N) NYMAN, CO. EF. (1820—93), konservator vid riksmuseum. Reste på Gotl. 1840 (18 juni—28 aug.) och 1861 samt lämnade uppgifter till HN, Fl. ed. 4. OLDBERG, R. (f. 1850, död i N. Amerika omkr. 1878). ”Tillhörde gestr.-hels. nation i Upsala. OLSSON, OLOF (f. 1876 i Vallstena), studerande, har lämnat meddelande om växtlokaler i Vallstena. REUTERMAN, OC. O. (1818—585), provinsialläkare i Karlskoga distrikt, t. f. lasarettsläkare i Visby 1849—50. (R) ROSÉN, J. P. (1788—2?), student i Upsala 1814, sedermera trädgårdsmästare i Stockholm. Om sina resor på Gotl. 1816, 1817 och 1818 lämnade han meddelanden dels i en särskild afhandling, dels i HN, Fl. ed. 1. [Hb. Holm och hb. Ups.] (SCHENH.) SCHENHOLM, J. (f. 1869), tulltjänsteman i Kanton (Kina), har lämnat sin samling af gotl. växter till Visby läroverks museum. SCcHEUTZ, N. J. (1836—89), lektor i Växiö, reste på ön 1870. (SERN.) SERNANDER, R. (f. 1866), docent i Upsala. Resor på Gotl. 1890, 1892 och 1894 för studium af gotl. vegetationens historia. SETH, K. A. TH. (f. 1850), konservator vid Upsala botan. museum, åtföljde J. E. ZETTERSTEDT på Gotl. 1872. [Hb. Ups.] SKÅNBERG, ÅA. (f. 1840), lektor i Stockholm. Resa på Gotl. 1871. (SMEDB.) SMEDBERG, Sv. (f. 1853 i Othem), landtbruksingeniör i Hallands och Skaraborgs län. Genomströfvade ön i början af 1870-talet. [Hb. Visb.] i STENHAMMAR, CHR. (1783—1866), lektor i Linköping, sedan prost i Östergötland. Resor på Gotl. 1845, 1855, 1857. : (STENH.) STENHAMMAR, VILH. (1832—56), student i Upsala, åtföljde den förre på resan 1855. STOLTZ, H. (f. i Visby 1835), järnvägsläkare. Botaniserade på Gotl. vid midten af 1850-talet. (STUXB.) STUXBERG, A. (f. i Bunge 1849), intendent vid Göteborgs museum. Botaniska ströftåg på Gotl. mot slutet af 1860-talet. SUNDBERG, ÅA. (1817—88), lektor i Visby. Genomströfvade ön på 1830-talet, lämnade bidrag till SÄVES Synopsis och försvarade P. II däraf. [Fragment af hans herbarium i hb. Visb.] SUNDEVALL, C. J. (1801—75), professor i Lund, sedan intendent vid K. vetenskapsakademien. Reste på Gotl. 1824. (S) SävrE, C. (1812—76), professor i nordiska språk vid Upsala universitet, genomströfvade ön i början af 1830-talet. [Hans herbarium är af sterbhuset skänkt till Visby läroverks museum.] (SÄTV.) SÄTERVALL, TH. A. (f. 1839), föreståndare för folkhögskolan i Hemse. Lämnat växtnotiser till LNM:S uppsats 1 Bot. Not. 1888. SWARTZ, O. (1760—1818), professor bergianus i Stockholm. Resa på Gotl. 1782, hvarom anteckningar lära finnas i en under resan förd dagbok (enl. J. E. VIKSTRÖM i Adnotationes botanice 1829). [Hans her- barium ingår i hb. Holm.] SÖDERSTRÖM, CO. (f. 1871), fil. kand. Resa på Gotl. 1892. [Hb. Holm.] (THED.) THEDENIUS, K. F. (1814—94), lektor i Stockholm. Resor på Gotl. 1861 och 1873. [Hans sista her- barium ingår i hb. Holm.] TOLF, R., assistent vid svenska mosskulturföreningen, undersökte några gotl. myrar 1890. UDDIN, R. (f. 1842 i Stånga), prost på Gotl., gjorde några botaniska fynd i början af 1860-talet. (VAHLB.) VAHLBERG, P. F. (1800—77), professor vid Karolinska institutet i Stockholm. Reste på Gotl. sanno- likt mellan 1837 och 1840 samt lämnade därom meddelande till NYMANS Bidr. 1840. (WG) WAHLENBERG, G. (1780— 1851), professor i Upsala, reste på Gotl. 1799 (juni—sept.). [Hb. Ups.] (WAHLST.) WAHLSTEDT, L. J. (f. 1836), lektor i Kristianstad. Resor på Gotl. 1871 och 1887. (WALLM.) WALLMAN, J. H. (1792—1853), lektor i Linköping, gjorde i botaniskt och antiqvariskt syfte resor till Gotl. 1833—35, äfvensom en resa före 1820. Från den sistnämnda finnas uppgifter i HN, F1. ed. 1. WENDT, 5., med. stud., lämnade gotl. växter till P. J. BERGII herbarium (enl. WITTR. i Acta Hort. Berg. I: 1). Förmodligen samme S. WENDT, som åtföljde LINNÉ på gotl. resan 1741. WENNERSTEN, V. (f. 1867), teol. stud., har lämnat meddelanden om gotländska växtlokaler. WESTERBERG, ALB. (f. 1863 i Klinte), lektor vid Ultuna landtbruksinstitut. (WN) WESTERGREN, T. (f. 1875 i Bro), fi. stud., har till förf. lämnat uppgifter om åtskilliga hybrider och andra kritiska växter samt meddelat en förteckning öfver Bro sockens fanerogamer och ormbunkar. (Wö) WESTöÖöÖ, O. A. (f. 1819), f. d. läroverksadjunkt i Visby. Meddelanden från hans talrika resor på Gotl. förekomma i Bot. Not. och i HN, Fl. (i synnerhet ed. 6), hvarjämte de af honom 1852 upprättade socken- flororna legat till grund för ES, Gotl. Fanerog. och Thallog. — [Hb. Ups., hb. $S.] (VITTB.) VITTBERG, K. (f. 1879 i Hemse), fil. stud., har meddelat uppgifter om gotländska växtfynd och speciellt om Hemsetraktens fora. 200-35 JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. (WITTR.) WITTROCK, V. B. (f. 1839), Bergiansk professor och intendent vid K. riksmusenm. Resor på Gotl. 1871, 1873, 1879, 1883, 1888, 1889, 1895 (de första i algologiskt ändamål med anslag af vetenskaps- akademien, de senare för undersökningar öfver former af Erythraa och Viola tricolor. [Hb. Holm..] (ZETT.) ZETTERSTEDT, J. E. (1828—80), lektor i Jönköping, reste på Gotl. med understöd af vetenskapsakade- mien hufvudsakligen i bryologiskt syfte 1872. [Delar af hans herbarium ingå i hb. Ups.] ZETTERSTEDT, J. W. (1785—1874), professor i Lund, reste på Gotl. 1819 och 1841. (OFV.) OFVERBERG, FR. (f. i Visby 1872), apotekare, har lämnat förf. meddelanden om sina botaniska fynd 210106 (GON (0) OSTMAN, M. (f. 1852), folkskollärare i Ytterhogdal, har lämnat talrika och värdefulla bidrag till kännedomen om Othems och angränsande socknars flora (åren 1894—96). KONGL, SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 21 Indelning af ståndorterna. Först torde vara lämpligt att nämna några ord om Gotlands naturbeskaffenhet. Klimatets egenomligheter framgå af följande siffror. ! Medeltemperatur (åren 1859—389): i Visby i Lund i Gäfle SATIN RE EA — 0,5? C. — 0,6? C. — 44? CQ. ONT AKAN — 12 ; — 0,7 — 458 TIVAN SEE TLA SO — 0,4 + 0,6 — 2,9 apr EE SEE + 3,2 + 4,9 + 20 TILA JES + 7,6 + 9,8 + ör JUNI SAO RES + 13,3 + 14,7 + 13,6 JUNE a Aa + 16,1 + 16,4 + 15,8 SU ONVEENER + 15,3 + 15,4 + 1422 SEP (ars REA + 12,3 + 12,4 + 10,2 Okt tomat + 7,8 + (GT + 4,5 TIO MES EIS ör dre + 34 + dy — 0,4 CCG RESA + 0) + 0,0 — 492 ATC [SSA AGNE VS a + 6,4 + 7,0 + 4,3 Visby har således kallare maj och juni än Gäfle, men varmare nov. och dec. än Lund. Den absolut lägsta kända temperaturen i Visby för åren 1859—93 var — 17” C. Dessa siffror gälla för Visby. TI det inre af ön är temperaturen, enligt tillförlitliga meddelanden, under klara vinternätter betydligt lägre än i Visby; skillnaden utgör strax före soluppgången stundom omkring 10?(C. Medelnederbörd (för åren 1860—90): i Visby i Lund i Kalmar ApruUAVIIIA HO 20,2 mm. 32,0 mm. 21,4 mm. IN Sj REA VIN Mb SL ED 36,8 >» 2 SJUTE ENE a RR rESA ÖS 54,0 > 30,2 ARSLEDA Aldur ANKONOR Få HIN, 304,5 oo» 1 Efter HAMBERG i J. F. NYSTRÖMS handbok i Sveriges geografi. Ups. 1895. 22 KE. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Nederbörden i Visby är alltså under våren och försommaren ännu mindre än i den regnfattiga Kalmartrakten. ! Medelantal af nederbördsdagar (för åren 1881—94): Gotlands län Malmöhus län Södra Kalmar län April =E TNE SF (65 S,4 5 TM Aj SAST ERA 3,2 10,7 8,9 JULIE T Eyes AAA GS 7,8 9,9 3,8 JU LEAN 10,5 13,6 12,5 [DVS SE ENSO Lo 108 15,4 12,1 förr ärkackal sept 127,6 145,4 124,3 För hvar och en af månaderna apr.—aug. är antalet nederbördsdagar i Gotl. län mindre än i något annat län i södra och mellersta Sverige. Däremot äro de tal, som angifva nederbördens mängd och antalet nederbördsdagar på Gotland under okt. och nov., tämligen stora. Det är bekant, att åtskilliga sydländska träd och buskar trifvas i trädgårdar på Gotland, att mullbär och valnötter mogna hvarje år, och att vindrufvor på spalier åt- minstone komma nära sin mognad under varma somrar. Följande mått på åtskilliga i D. B. V:s trädgård odlade träd, af hvilka de flesta nu äro omkring 40 år gamla, visa, hvad Gotlands jord och klimat förmå:? Stammens omkrets i cm. Omkring !/2 m. öfver marken Vid brösthöjd Ropinia, (BSeudacaciamrby) see. CE 150 (Öva IkLejörrnarbkn JUR ooo mossor 140 > KE NR Lr Ca NE Ar Sn BER 130 Ailanthus glandulosa Desfisnmmmmooooooo.-- 115 Paulownia imperialis Sieb. & Zucc..... 70 SU MOT US GIT Oma, Use. er TEES EES 386 85 Blatanusocerdentallskik sees sr 96 380 » RAN VAA 150 IS (Uercus! "Cerrisylu.— sa AO 86 (02 (astanea vescar Erecibas a ASEA NRO Ha SUS SIVAtiCa Less. scn SANNE 107 102 t Medelnederbörden under åren 1885—90 för förra hälften af juni var i Visby endast 7,2 mm. ? Alla träden äro (enl. O. A. WESTÖÖ, en af trädgårdens grundläggare) planterade under åren 1855—57 med undantag af Salisburia, som är yngre, samt Morus nigra, som är äldre men som omflyttades vid nämnda tid. > Nötterna voro 1895 ganska stora (t. ex. 21X23x14 mm.) samt grobara, enligt groningsförsök af lektor M. KLINTBERG. Groddplantan vissnade dock snart. NS JV KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o. |. Stammens omkrets i cm. Omkring 1/2 m. öfver marken Vid hb rösthöjd Jetta VEXPUCOSA, YDRE ss ooo eko 142 125 AbiespbunsaporBOIsgat esse 102 T3 öre DEC UM Arta JO Ölen Rd ran oa Hl 135 120 DERBI: (OUNHOOESEN IDAOgSno or re EE re FEAR 125 100 Salisburia adiantifolia Sm. !oosoooococcc 18 rörande Gotlands geologi samt markens kemiska och fysiska beskaffenhet kan man snart vänta detaljerade och fullständiga uppgifter, enär den geologiska undersökningen af ön nu pågår. För klargörande af den i andra delar af detta arbete använda termino- logien tarfvas ock en öfversiktlig framställning af de viktigaste ståndorterna (stationerna). I. Vatten.” a) Hafsvatten af omkring 0,6 Z salthalt nära ytan. b) Sött vatten. De gotländska insjöarna kallas för träsk. Deras botten utgöres vanligen af häll med ett lager af utfälld kolsyrad kalk (bleke); djupet är mycket ringa. Undantag härifrån göra de utefter en förkastningsspricka liggande Lojstaträsken, Sigvalda träsk och Bara träsk. Vegetationen i träsken är mycket artfattig, ofta äfven individfattig. Paviken med Najas, Fardumeträsk med Najas, Nympheoea, Potamogeton etc. utgöra knappt undan- tag. — ÅAarna uttorka nästan alla under sommaren; till och med Gothemsån utgöres stundom blott af en rad gölar, i hvilka vattenväxterna fortlefva. Likaså uttorka delvis eller fullständigt många af de ännu kvarvarande vattensamlingarna i myrar (såsom i Eling- hems myr, Martebo myr, Hejde träskmyr, Mästermyr, Lau myr, Muskemyr). Naturliga källor förekomma i synnerhet nedanför de branta afsatserna på öns västra sida och på klippöarna Stora och Lilla Karlsö. Gräfda fördjupningar för vattnets uppsam- lande (s. k. bryor) uttorka vanligen under den torraste årstiden, så att betande kreatur vid stränderna stundom få nöja sig med hafsvatten. Bäst bibehålla sig bryorna på en del sandområden. I och omkring dessa bryor träffar man de hygrofila växter, som ej fördraga konkurrensen i myrarnas slutna växttäcke; hit höra således äfven sumpväxter. II. Försumpningar med mer eller mindre stagnerande vatten. a) Myrar.” De äro i allmänhet beväxta med ett sammanhängande växttäcke af gräs, halfgräs och örter; större partier af Sphagnum äro sällsynta (Martebo myr vid Binge träsk, Vätlingsmyr). Hit höra också de egendomliga holmarna i Fardume, Tingstäde och Hejde träsk, hvilka delvis utgöras af gungflyn med Sphagna eller Amblystegier. — De flesta myrar hafva nu kulturformationer. 1 Omkring 5 m. hög. ? Se vidare: G. LINDSTBÖM, Gotlands fiskfauna (i Gotl. läns hushållningssällskaps årsber. 1867). > Se vidare: R. SERNANDER, Studier öfver den gotl. veget. utvecklingshistoria; C. A. SYLVAN, Gotlands naturbeskaffenhet etc. (i Mosskulturför:s tidskr. 1892, n:o 3). 24 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. b) Fuktiga ängar; smärre försumpningar i skogar och ängar, ofta med nakna fläckar och ränder af dy, o. s. vV. c) Blekvätar d. v. s. fata fördjupningar i kalkhällen, hvilka från senhösten till våren äro fyllda med vatten men tidigt på sommaren uttorka. På bottnen finnes ett tunt lager af bleke. Vegetationen, vanligen bestående af gräs, är mycket individfattig. — Om bottnen utgöres af en genom kalkstenens förvittring uppkommen blandning af gulaktigt pulver och grus såsom på träskhedarna i Rute, Fleringe, på Fårö, är vegetationen xerofi. III. Stränder. a) Långsluttande hafsstränder med lerig sand och instängda vikar med slamafsätt- ning förekomma mest på ostkusten. Floran tämligen rik (Artemisia maritima, Sucda, Salicornia; Scirpus maritimus, Aster Tripolium o. s. v.), likasom äfven på steniga stränder, som äro skyddade för stark sjögång. b) Stränder med flygsand (östra delen af Fårö, Östergarn och Gammelgarn vid Sjausterhammar, Vamlingbo vid Rems, Tofta vid Gnisvärd) eller annan kvartsrik sand sakna nästan all vegetation. Högre upp är den xerofi. c) Klippstränder, som sakna skydd, hafva ingen eller blott xerofil vegetation. d) Träskens stränder äro fattiga på vegetation, om de ej utgöras af försumpningar. e) Bäck- och åstränder hafva knappast någon egen flora. IV. Friska eller medeltorra ståndorter. Den icke odlade marken kan indelas på följande sätt: a) Lerhaltig jord (moränmärgel, leror etc.) förekommer i synnerhet på mellersta Gotland, mellan de två stora hällområdena. Vegetationsformationer: parkliknande ängar med ädlare trädslag, såsom ek, ask, alm, samt Cornus sanguinea, Corylus Avellana; stundom barrskog. Denna jord är dock i allmänhet uppodlad. b) Kalkstensgrus, medelgroft eller fint, i allmänhet rulladt (forna strandvallar). Vegetation: tall och Årctostaphylos eller tall, gran och ljung m. f. ris eller tall med Hylo- comier och örter 0. 8. v. c) Mer eller mindre ursköljda moräner med grus och block af gråsten. Vegetation: ofta gran eller gran och tall med Hylocomier; Carex pilulifera, ormbunkar, Vaccinium. d) Frisk, sandig jord (såsom i Sproge, Hablingbo, Fide, När). Vegetation: ofta björkskog med ris, örter och gräs. e) Torrare sand. Vegetation: tall med Vaccinium Myrtillus eller Calluna (nästan aldrig Arctostaphylos). V. Torra ståndorter. 1. Med kalkhaltigt underlag. a) Klippor och deras afsatser. I skuggiga klippgrottor och därutanför fortlefva resterna af en eljest nästan försvunnen lundvegetation (Mercurialis perenmis, Dentaria bul- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 25 bifera om. Hf. på Karlsöarna). Ej sällan tillkommer ett annat element, nämligen ruderat- växter, som i de af fåren besökta grottorna finna lämplig jordmån. b) Ör, bestående af i strandvallar hopadt groft grus (strand-ör), som ej förmår kvar- hålla något vatten i sina öfre delar. Sådana strandvallar kanta ön på nordvästra och norra sidorna, i synnerhet i Veskinde, Lummelunda, Fleringe, Fårö, samt flerestädes på östra sidan, såsom i Bunge, Boge, Othem, Östergarn, men förekommer också längre in på ön (t. ex. i Fleringe väster om kyrkan, i Rute vid Bräntings). Vegetationen är mycket sparsam. Karaktärsväxter äro Cynanchum Vincetozicum, Geranium RBobertianum, Arctosta- phylos Uva urst, martallar, vidare Hieracium-former i synnerhet af gruppen ccesium och subemesiwum. — Genom söndersprängning och förvittring kan gruset bli finare och mer packadt, så att fuktigheten lättare kvarhålles. Ståndortens vegetation öfverensstämmer då med IV b). Småningom tätnar barrskogen och betäcker strandvallen med torfliknande skogs- mylla. Hieracium-formerna fortlefva vanligen, men blott i enstaka eller spridda individ; ljung, gräs och andra växter tillkomma och bilda slutna skikt. c) Hällmark, bestående af vidsträcktare horisontala ytor af kalksten. Den är stundom föga vittrad, men genomdragen af sprickor, i hvilka en sparsam vegetation fått fäste. Oftast bär den gles skog af martallar samt mattor af Arctostaphylos. Hit höra hällarna i Tofta, Västerhejde, Ladugårdshällar vid Visby, hällarna i Follingbo, Endre, Hejdeby, Bro, Lokrume (Laux), vidsträckta områden mellan Hejnum och Othem, i Hangvar, Hall, Rute, Fleringe, västra delen af Fårö, hvilka tillsammans bilda, hvad som i den speciella delen kallats norra hällområdet. Det innefattar öns högsta punkter, men sänker sig mot nordost nästan till hafvets nivå i Fleringe och på Fårö. Det södra hällområdet sträcker sig från Karlsöarna och Fröjel i väster till Östergarn med Östergarnsholmen i öster och omfattar hufvudsakligen den s. k. Lojsta Hejd (=hed) mellan Lojsta och Hejde samt vidare Buttle, Ala, Kräklingbo, Ardre och delar af de angränsande socknarna. Hällen är här oftare söndervittrad eller täckes af andra bildningar, så att den kan bära tätare skog. Ett nästan oafbrutet barrskogsbälte sträcker sig sålunda från Fröjel till Östergarn med omkring 1 mils bredd. Särskildt egendomliga äro de å norra hällområdet förekommande träskhedarna (mest i Rute, Fleringe och på Fårö). Den om våren jäsande, gula, lerhaltiga och grusiga massan, som om ' vintern pelarformigt förklyftas, tillåter ej, att något slutet växttäcke uppstår. Vegetationen utgöres af spridda tufvor af Festuca ovina, Ågrostis alba, Carez flacca, Cir- sium acaule, Linum catharticum, Sedum-arter o. s. v. samt på nordligaste Gotland former af Hieracium montanum, florentinum och Auricula m. fl. — Ännu mera träskartad och ännu mera steril är Närs alfvar på södra Gotland. Man finner ofta en ganska rik mossvegetation på klippor och hällar. Vid lösgöran- det af tufvorna visar sig en icke oansenlig mängd af mylla och sand hopad i desamma. ej sällan har en eller annan fanerogam (Draba verna, Hutchinsia e. d.) slagit sig ned i detta näringsrika lager. Under snöfattiga vintrar och vårar är det lätt att iakttaga, huru jorden ditföres. På de afsmältande drifvorna finner man nämligen då ett genom vinden tillfördt jordlager af en eller annan millimeters tjocklek. Då snön försvinner, sipprar K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 4 20 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. smältvattnet med stoftet och sanden ned i mosstufvorna, där jorden sedan kvarhålles. Särskildt utefter vägar och sandfält finner man sådan vindmylla; men det är klart, att liknande villkor erbjuda sig vid stränder, branta klippafsatser och andra af vegetationen ej betäckta ställen. Södra hällområdet är genom sandaflagringar i Grötlingbo, Fide etc. skildt från Vam- lingbo alfvar och Sundre alfvar.! Vid de långsluttande stränderna på sydöstra sidan i Burs, Rone och Eke träder kalkhällen visserligen i dagen här och där, men den är van- ligen beströdd med rundnötta gråstensblock eller stundom betäckt med ett tunt lager af resterna efter ursköljda moräner. Barrskogar eller också tätt gräsbeväxta men skoglösa strandängar af stor bredd utfylla här bältet mellan sandområdena och stranden. Sådana mellanformer mellan strandängar och hällmark upptaga stora ytor i Öja och Näs socknar. 2. Kvartsrik sand. Flygsandsfält förekomma öster om Eketräsk på Fårö (Ulla Hau, Ava, Holmudden 0. 8. V.), vid de förut nämnda vikarna på östra sidan och vid Gnisvärd. Längre in från kusten träffas också gamla flygsandsfält, som nu äro beväxta med slutna bestånd af tall- skog (t. ex. på gränsen mellan Sundre och Vamlingbo). Vegetation gles: Psamma are- naria (på Fårö), Triticum junceum och repens, Festuca ovina var. glauca, Corynephorus canescens, Carex arenaria, Viola tricolor ff. o. 8. Vv. Torr sand af växlande beskaffenhet, men tämligen likartad vegetation förekommer vidare i större eller mindre sandfält och små öppna platser i hagar och skogar. Ljung och tall sträfva att uttränga den mest xerofila vegetationen samt täcka sanden småningom med mylla. Då denna odlas, inkomma en del af de gamla sandväxterna samt flera nya till kulturformationer hörande. Den vidfogade kartan visar fördelningen af hällområdena och de områden, som bära xerofil sandvegetation.” 1 Med alfvar förstås vidsträckta hällmarker, som alldeles sakna skog. ? Kartan, som, hvad sandområden och hällområden beträffar, är upprättad dels efter författarens egma undersökningar i naturen, dels med ledning af i Visby landtmäterikontor befintliga kartor öfver socknar, som under- gått skifte, kan ej göra anspråk på fullständighet. I växttopografiskt afseende lämnar den dock en i hufvudsak riktig bild af de gotländska sandområdenas fördelning; af hällområden upptar den blott de största samt några skoglösa bland de mindre. — Kurvorna för 30 och 45 meters höjd öfver hafvet äro kopierade efter en vid gene- ralstabens litografiska anstalt i skalan 1:150 000 utarbetad karta. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 27 Växtsamhällen. Hafsväxter (Enalidernas samfundsklass !). De kring Gotlands kuster förekommande kärlväxter, hvilkas assimilationsorgan äro nedsänkta under vatten, äro blott 7 arter, nämligen Bairachium marinum, Ruppia spiralis, » maritima, Zannichellia major, > polycarpa, » pedicellata, Zostera marina. Om man undantager den första (Batrachium), hvilken äfven förekommer i sött vatten (dock ej på Gotland), äro dessa växter spridda rundt omkring Gotland. Mest allmän är Zostera, hvilken därför öfver allt träffas uppkastad på stränderna. Den är också mindre beroende af strändernas beskaffenhet, emedan den växer på större djup (ända till 12—14 m. enl. WARMING ”), där den är skyddad mot störtsjöarna. De öfriga trifvas bäst på grundt vatten i skyddade vikar, såsom i de få hamnarna på västra sidan, men mer all- mänt på östra sidan. Till dessa växter ansluta sig Potamogeton filiformis, hvilken dock oftast förekommer i sött vatten, samt Najas marina, som lefver i sött vatten åtminstone i Fardumeträsk; i Paviken torde däremot vattnet stundom vara svagt salthaltigt; säkert är, att hafsvattnet vid högt vattenstånd intränger ett stycke ofvanför landsvägsbron öfver det korta vatten- drag, som förenar Paviken med Östersjön. I bräckt men äfven i sött vatten förekommer vidare Scirpus Tabernaemontani såsom sumpväxt. Scirpus maritimus är upptagen bland strandväxterna. ! EUG. WARMING, Plantesamfund. Köpenh. 1895. SAO parents OA 28 (hvartill komma 2 sannolikt utgångna: af hvilka ej ens herbarieexemplar äro bekanta). B. K. JOHANSSON, HUEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. A. Sötvattensväxter (Hydrochariternas och Limneornas samfund”). De utgöras af följande 32 arter: Limosella aquatica, Utricularia vulgaris, > neglecta, » intermedia, » minor, Litorella lacustris, Nymphea alba, Nuphar luteum, Batrachium heterophyllum, » trichophyllum, > confervoides, Myriophyllum spicatum, » verticilatum, Hippuris vulgaris, Polygonum amplabium, Callitriche stagnalis, Callitriche polymorpha, Najas marina, Lemna minor, > gibba, » trisulca, Potamogeton natans, > plantaginea, > alpina, ? gramtinea, » nitens, lucens, > prelonga. > pusilla, > pectinata, > filiformis, Isoétes lacustre Potamogeton perfoliata och Pilularia globulifera, I vatten växande sumpväxter, hvilkas assimilationsorgan till största delen befinna Hit höra 23 arter: Menyanthes trifoliata, Veronica aquatica, » Anagallis, > Beccabunga, Samolus Valerandi, Oenanthe fistulosa, Sum angustifolium, Ranunculus Lingua, Caltha palustris, Nasturtium officinale, Putomus umbellatus, Alisma Plantago, 1 WARMING, op. cit. sig öfver vattenytan. Alisma ranunculoides, Sparganium ramosum, » simplex, > glomeratum, > minimum, Scirpus lacustris, Glyceria plicata, > fluitans, Catabrosa aquatica, Phragmites communis, Equisetum fluviatile. bE KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0 |. Bland dessa 55 arter hafva följande en ensidig utbredning på Gotland. Till östra vattenområdet " höra: Limosella aquatica, Utricularia neglecta, Oenanthe fistulosa (äfven n. v. vattenom- rådet i Bro), Nuphar luteum, Ranunculus Lingua (äfven n. v. vattenområdet vid Gul- lauser myr och s. v. vid Lojsta), Myrioplhyllum verticillatum (äfven v. vattenområdet i Eskel- hem och Sanda), Hippuris vulgaris (äfven n. v. vattenområdet vid Lummelunda), Calli- triche polymorpha (äfven n. v. vattenområdet), Butomus umbellatus (äfven v., s. v. och s. ö. vattenområdena), Potamogeton alpina (äfven n. v. vid Bro och s. v. vid Lojsta), Sparga- nium glomeratum, Lemna gibba. Till västra vattenområdet höra: Callitriche stagnalis, Potamogeton lucens, Isoötes lacustre. Till sydvästra vattenområdet: Potamogeton preelonga. Det sydöstra vattenområdet har ingen karaktärsväxt. Till n. v. vattenområdet höra: Batrachium confervoides samt fyra endast i små rännilar i Visbytrakten förekommande arter, nämligen Ranunculus ophioglossifolius, Nasturtium officinale, Glyceria plicata, Cata- brosa aquatica. Häraf ses, att det hufvudsakligen är de två vattenområdena på mellersta Gotland, som hysa egna arter, samt att nära halfva antalet af de mest hydrofila arterna är in- skränkt till mindre områden eller några få lokaler, hvadan spridning mellan de olika om- rådena endast i ringa grad ägt rum. Då detta skett, förkommer arten ofta i de närmaste delarna af angränsande områden (t. ex. Oenanthe, Ranunculus Lingua, Potamogeton alpina). En sådan spridning behöfver ej förutsätta människans ingripande. En del arter kunna visserligen hafva inkommit i så sen tid, att de ännu ej hunnit sprida sig till större delar af ön. Detta torde dock vara undantagsfall, enär genom myrmarkers torrläggning natur- förhållandena nu äro mindre gynnsamma för hydrofila växter än fordom; och då en stor del af växtställena ligga nära eller öfver 30-meterskurvan på insidan af de båda större hällområdena, där förhållandena äfven under landets partiella sänkning under Östersjöns nivå varit mest gynnsamma, så häntyder den nuvarande utbredningen af ifrågavarande växter snarare på en hög ålder inom området. Myriophyllum spicatum håller sig med en viss förkärlek till åarnas mynningar, så att dess spridning kan äga rum med hafsströmmarnas och vågornas tillhjälp. Den har också i likhet med hafsväxterna en mera allsidig utbredning. Myriophyllum verticillatum däremot synes vara inskränkt till mellersta delen af ön och förekommer hufvudsakligen kring öfre delen af Gothemsåns område. Samolus Valerandi växer ofta på kanterna och bottnen af åar, som om sommaren uttorka; under en stor del af året äro rosetterna dock helt och hållet sänkta under vatten: Då växten egentligen tillhör hafsstränderna, förutsätter ofvannämnda förhållande en sprid- ning uppför åarna, förmodligen genom vattenfåglar. ! Jfr den åtföljande kartan. 30 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. II. Egentliga sumpväxter. Dessa utgöras af 161 arter, som kunna fördelas 1 flera grupper. A. Den mest egendomliga bland dessa utgöres af de moss-älskande växterna, af hvilka de festa höra till Gotlands mest sällsynta arter. De bäst utpräglade förekomma antingen bland Sphagnum-tufvor på fuktig, vanligen sandig grund eller också på af Am- blystegium-arter bildade gungflyn. Några få (Comarum, Carex teretiuscula och paradoxa, Polystichum cristatum) föredraga buskbeväxt mark. Hit höra: Drosera rotundifolia, Scirpus cespitosus, » longifolia, Eriophorum vaginatum, Comarum palustre, » alpinum, Özycoccus palustris, Carex ampullacea, Andromeda polifolia, > — limosa, Ledum palustre, >» elongata, Empetrum nigrum, j > — canescens, Liparis Loeselii, > — chordorrluza, Malazis monophyllos, ; >» — teretiuscula. > — paludosa, > — paradoxa, Rhynchospora alba, Polystichum ceristatum, samt möjligen också Salix aurita, Alnus glutinosa, Coralliorrhiza inmata, Carez Pseudo- cyperus, Calamagrostis stricta och lanceolata. Många bland dessa sällsynta växter hafva på Gotland en utbredning, som tyder på att de äro relikter från en tid med fuktigare klimat. Emellertid förekomma åtskilliga omständigheter, som ej få lämnas ur räkningen, nämligen markens fysiska och kemiska beskaffenhet samt lutningsförhållanden. De mest karaktäristiska af ofvannämnda växter tillhöra gungflyna på holmar i Far- dume, Tingstäde och Hejde träsk samt vissa partier af den stora Martebomyr äfvensom mossar i Stenkyrka socken (Vätlingsmyr och Våthagen). Orsakerna till att just dessa träsk och myrar utgöra samlingsplatser för så många för Gotlands fora eljest främmande arter, torde, om man bortser från de utvecklings- historiska, vara tvenne. Nästan alla lokalerna ligga relativt högt. Tingstäde träsk ligger omedelbart norr om den mellan Follingbo- och Rutehöjderna löpande vattendelaren och mottager svämprodukter från ett helt litet område. MHejde träsk ligger på den vatten- delare, som förenar Follingbo- och Lojstahöjderna. Martebomyr och Nordermyr ligga likaledes högt, i en sänka på den först nämnda vattendelaren, och myrarna i Stenkyrka ligga nästan i jämnhöjd med traktens högsta punkter. Lojstaträsken ligga på båda sidor om den från Lojstahejd i sydlig riktning utgående vattendelaren. Stånga myr, som endast hyser ett par af de ofvan uppräknade arterna, ligger däremot något lägre. De små my- rarna på Torsburgen och Stora Karlsö hafva ett ytterst obetydligt vattenområde och äro KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. Hl belägna nära de högsta punkterna på de respektive höjderna. De små träsken på Fårö sandområde äro lokala fördjupningar i flygsanden utan aflopp eller nämnvärdt tillflöde. Den andra egendomligheten för flertalet bland dessa lokaler är, att de utgöra sänkor i kiselhaltiga aflagringar. Rundt kring Martebo- och Nordermyr ligga Veskinde, Bro, Lokrume, Stenkyrka, Martebo och Lummelunda socknar, hvarest stora sträckor upptagas af sand eller kiselhaltigt grus. Myrarna i östra delen af Fårö omgifvas af och hvila på flygsand utan alla inblandningar. Hejde och Stånga socknar utmärkas också af sandig jordmån. I dessa trakter ingår också Sphagnum i den hygrofila vegetationen vida mer än på andra ställen på Gotland, hvarest kalkhaltiga svämprodukter utgöra ett hinder för dessa växters fortkomst.' Hvad beträffar holmarna i Fardume- och Tingstädeträsk, om- gifvas de visserligen af vatten, hvari blekeafsättning äger rum, men för svämprodukter äro de alldeles skyddade, i det de hafva samma fördel som de högst belägna punkterna. Häri torde till en del förklaringen till deras egendomliga vegetation ligga. Vegetationsförhållandena på holmarna i Fardumeträsk äro förut kända.” Det kan därför vara af intresse att därmed jämföra växtligheten på de likartade holmarna i Ting- städeträsk. Den största bland dessa, den till" Hejnums socken hörande Durholmen, hvilar med sin norra del på en 1 träsket uppskjutande morän af gråstensblock, hvarför vegeta- tionen på den delen af holmen föga eller intet skiljer sig från ängssnår på andra ställen. På en yta af 40 m. längd och 20 m. bredd förekomma sålunda: Frazinus excelsior, Pyrus Malus, Sorbus Aucuparia, Cratcoequs Ozxyacantha, Corylus Avellana, Populus tremula, Saliz caprea och cinerea, Betula odorata, Pinus silvestris, Juni- perus communis samt ett 50-tal af örter, såsom Ranunculus polyanthemos, Örobus vernus, Vicia Sepium, Pyrola rotundifolia, Allium vineale, Carex hirta och divulsa, Brachypodium silvaticum. I utkanterna af holmens fasta del förekommer på mer tufvig mark Calamu- grostis lanceolata. På holmens öfriga delar finner man innanför det omgifvande Cladium-bältet ett gungfly af Amblystegium intermedium, stellatum, scorpioides och giganteum samt fläckvis täta tufvor af den förut ej för Gotland anmärkta Paludella squarrosa förutom inblandningar af Astrophyllum-arter m. 1. Till bottenskiktet höra också sterila exemplar af Utricularia intermedia. På gungflyn i södra delen af holmen antecknades (10 juli 95) följande: Högsta fältskiktet: Carex filiformis (ster.), Molinia och Phragmites, alla enstaka eller tunnsådda. Mellersta fältsk.: Rhynchospora alba (fläckvis rikligt), Schoenus ferrugineus (rikl.— ymn.), Carex limosa (tunns.), Menyanthes trifoliata (enst.), telningar af Saliz (enst.). Lägsta fältsk.: Drosera longifolia (rikl.). Sydväst om Durholmen ligger en annan holme, hvilken endast utgöres af gungflyn, omgifna af Cladium och Phragmites. Ur Amblystegium-mattan uppskjuta 40—50 arter af örter och gräs, såsom Galium palustre, Utricularia intermedia, Menyanthes, Peucedanum palustre, Cardamine pratensis, Drosera longifolia, Liparis Loeselii, Rhynchospora alba, 1 Jfr WARMING, Plantesamfund s. 141. ? SERNANDER, Studier öfver den gotländska vegetationens utvecklingshistoria. DA NG JOHANSSON, HUEFEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Schoenus ferrugineus, Scirpus pauciflorus, Carex pamicea, limosa och teretiuscula, Molinia. Vid ett litet snår af Viburnum Opulus, Saliv pentandra och cinerea, Betula odorata och Myrica Gale växte dessutom Mentha arvensis, Lycopus europcus, Scutellaria galericulata, Lysimachia vulgaris, Orchis inearnata, Carex Öederi, filiformis och Goodenoughi, Equise- tum tenellum. På en i n. ö. delen af träsket utskjutande halfö förekommer en liknande vegeta- tion med Peucedanum, Comarum och Paludella (enl. ex. af M. ÖSTMAN). Synnerligen intressant är vegetationen i Vätlingsmyr vid Ringvide och Lauhaga i Stenkyrka socken. På ett underlag af moränmärgel hvilar en mäktig bädd af Sphagnum- torf, hvaröfver väldiga tufvor af ännu lefvande Sphagnum resa sig, ehuru mossen genom flera hvarandra korsande kanaler nu blifvit nästan torrlagd. Här förekomma i talrika tufvor Eriophorum alpinum och vaginatum, den eljest på Gotland ej sedda Scirpus ceespitosus, vidare ÖOzxycoccus palustris (nu steril), Andromeda polifolia (talrikt), Calluna vulgaris (massvis), Empetrum nigrum (mängdvis), Drosera rotundifolia, Comarum palustre samt på mindre tufvig mark Rhynchospora alba, Schoenus ferrugineus och nigricans. I kanten af Sphagnumtufvorna förekommer egendomligt nog Tofieldia calyculata, hvilken eljest tillhör kalkkärrens vegetation (Jfr Sern., Stud. sid. 33). I Våthagen strax öster om Stenkyrka kyrka träffas i och mellan stora tufvor at Sphagnum, Spherocephalus palustris m. HM. mossor Drosera longifolia och rotundifolia, Ozxycoccus palustris, Calluna vulgaris, Empetrum nigrum, Salix pentandra, Tofieldia caly- culata, Triglochia palustre, Carex limosa och dioica, Molinia coerulea, Calamagrostis varia, Equisetum tenellum. Vid och i en genom försumpningen flytande rännil, hvari ingen blekeafsättning kan förmärkas, förekomma Huplrasia salisburgensis, Sium angustifolium, Epilobium palustre, Lemna minor, Scirpus pauciflorus. Den del af Martebomyr, som ännu bibehåller sin karaktär af Sphagnummosse, är ett björksnår på östra sidan af Binge träsk. Men då myren nu är utdikad, så att öppet vatten (den 18 juli 1895) syntes endast i en helt liten vik vid s.ö. sidan af nämnda träsk, och marken är odlingsbar eller odlad i närmaste grannskap, torde det ej dröja länge, innan denna vegetation helt och hållet försvunnit. Det synes därför värdt att meddela ett utdrag ur ståndortsanteckningar, som gjordes ofvannämnda dag: Snärskiktet: Björk (riklig), Saliz cinerea (enstaka). Högsta fältsk.: Spirea Ulmaria (enst.), Myrica Gale (ymn.—rikl.), Carex filiformis, steril (tunns.), Phragmites. steril (rikl.—strödd), Equisetum fluviatile (enst.). Mellersta fältsk.: Menyanthes, steril (strödd), Peucedanum palustre, steril (enst.), Coma- rum (rikl.—tunns.), Andromeda polifolia (enst.), Salix repens (enst.), Carex dioica (tunns.). Bottenskiktet: Amblystegium stellatum (strödd), Acrocladium cuspidatum (ymn.), Sphagnum sp. (i tunnsådda tufvor) samt Öszycoccus palustris (ymn.). Fuktighetsgraden under mossan var 5 efter tiogradig skala, men ytan var myc- ket torr. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. I andra snår med glesare björk förekomma Lycopus europwus, Pedicularis palustris, Peucedanum palustre, Epilobium palustre, Comaruwm palustre, Lathyrus palustris, ÖOzycoc- cus palustris, Salix pentandra, Carex paradoxa och teretiuscula samt. i kanten af det nu nästan torra träsket på gungfly Carex limosa. Nästan alla ofvan uppräknade moss-älskande växter äro mycket sällsynta på Got- land. Dessa sällsynta arter kunna indelas i två grupper. Den första utgöres af följande arter, hvilka företrädesvis finnas 1 de högt belägna myrarna och träsken: Ozxycoccus palustris Fard., Stenk., Nord., Mart., Hjd., Bro (51) !, Stånga (21), Fårö (under Lönn) Andromeda polifolia " Pard., Stenk., — , Mart., — Empetrum nigrum Fard., Stenk., Nord., Mart., —- Fårö, Stånga, Saliz awvrita Mart., Hjd., Visby (45) m. fl. st. Malazis paludosa Härd ö 0 MIBR Rhynchospora alba Fard., Stenk.. — Mart., Hjd., Tingstäde (45), Fårö, Eriophorum vaginatum Fard., Stenk., — - Mart., — > alpinum Fard., Stenk., Nord., Mart., — Torsburg (68), Scirpus cespitosus == UNGNT == Carex limosa Fard., Stenk., — Mart., Hjd., Tingstäde tr. (45), chordorrhza = — MV NEN > teretiuscula - = — - Mart., Hjd., Tingstäde tr. (45), Hörsne (13). Fardumeträsk (=Fard.) ligger 7 m. öfver hafvet, Stenkyrka (=Stenk.) omkr. 50 m. Nordermyr (=Nord.) 44 m., Martebomyr (= Mart.) 43 m., Hejde träsk (=Hjd.) 40 m. öfver hafvet. Till denna grupp ansluta sig Calamagrostis stricta, som enl. SERNANDER förekommer på St. Karlsö (omkr. 50 m.), C. lanceolata, som är anträffad i Tingstädeträsk (45 m.) och Veskinde (omkring 50 m.). Den andra gruppen utgöres af arter, som nästan endast äro kända från lokaler, belägna lägre än 15 m. ö. h. De äro Alnus glutinosa Fårö, Fard., Burs (högst 15 wm.), Sandön, Coralliorrhiza innata Fårö, Fard., Sanda (15), Kräklingbo (15—30), Carex ampullacea Fårö, Fard., Lärbro vid Storugns, >» > Pseudocyperus Fårö, Boge, >» elongata Fårö, Polystichum eristatum Fårö, Fard. 1 Siffrorna inom pareutes anvgilva höjden öfver hafvet i meter. RK: Sv: Vet. Akad. Handl. Band 295 N:o 1. 5 34 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGROGRAFI. Till denna grupp kunna också räknas Liparis Loeselti och Malazxis monophyllos, ehuru de äfven förekomma på mer än 40 m. höjd. Däremot äro Carex canescens och paradoxa mera obestämda. Granskar man dessa växters utbredning utom Gotland, finner man, att alla de arter, som tillhöra första gruppen, antingen äro rent nordliga eller åtminstone gå till svenska Lappmarken. Andra gruppen innehåller däremot några mer sydliga former, och bland de nordliga finnes en, Coralliorrluza, som ofta sällskapar med alen, men troligen före denna inkommit till Gotland. Anledningen till att de mer nordliga arterna företrädesvis hålla sig på öns högsta punkter, kan ej gärna vara någon nu rådande klimatisk olikhet, alldenstund höjdskilnaderna äro alltför ringa för att kunna utöfva någon märkbar inverkan på temperaturförhållandena. Snarare borde afståndet från kusten tagas i betraktande. Men ej heller detta räcker till att förklara förhållandet, ty en del af ofvannämnda växtlokaler ligga nära hafvet och hafva således mildare vintrar än lägre belägna punkter längre in på ön.' Snarare hafva Östersjöns nivåförändringar under den kvartära tiden varit bestämmande. Ett anvmärk- ningsvärdt förhållande är det, att de högsta kända Ancylus-vallarna på Gotland ligga 42 m. ö. h., således endast en eller annan meter lägre än de myrar och träsk i Martebo, Stenkyrka och Tingstäde, som utmärkas af en jämförelsevis nordlig vegetation, samt att på mellersta Gotland, där en liknande vegetation förekommer på lägre nivå, äfven Ancy- lus-vallarna gå mindre högt. Det synes därför högst sannolikt, att denna vegetation direkt härleder sig från den, som förefanns på Gotland under någon af de närmast efter istiden följande perioder, som af SERNANDER benämnas den arktiska och den subarktiska, men att Ancylus-sjön tillintetgjort de växtsamhällen af samma slag, som utan tvifvel före- funnits mångenstädes på lägre nivå. Att så varit förhållandet, är beträffande en af de ofvannämnda växterna (Empetruwm nigrum) redan ådagalagdt, i det lämningar af denna växt blifvit funna under Ancylus-vallar i Fröjel, Tofta och Vamlingbo. ”? Ofvanstående förklaring af de nämnda växternas nuvarande förekomst på Gotland kan likväl ej gälla de endast 7 m. ö. h. liggande holmarna i Fardumeträsk, hvilkas vege- tation måste hafva uppstått i långt senare tid.” Såsom en bidragande orsak till upp- komsten af de egendomliga växtsamhällena på dessa och liknande holmar är förut den omständigheten anförd, att holmarnas läge skyddar mot kalkhaltiga svämprodukter. Att första hufvudvillkoret för hydrofila växtsarfund, riklig och jämn fuktighet, förefinnes, säger sig själft. Holmarnas första anläggning belyses af förhällandena på Durholmen i Tingstädeträsk. Denna holmes norra del utgöres af ett i sjön uppstigande grund, hvars norra sida 1 följd af isgången fortfarande visar en naken, stenig strand. De öfriga, mer skyddade sidorna äro däremot omgifna af ett bälte af Cladium och Phragmites, innanför hvilket ett gungfly kunnat bildas, hvari bildning af Amblystegium-torf i mindre skala pågår. Gungflyet vidgas småningom, då Cladiumtufvorna genom sin tyngd glida ut i vattnet. Liknande förhållanden kunna iakttagas vid sidorna af de små Lojsta-träsken. 1 Under klara vinternätter är temperaturen i det inre af Gotland ofta omkring 10? C lägre än vid Visby. ” SERNANDER, Stud. 3 SERNANDER, op. cit. sid. 100. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o fl. Huruvida Storholmen i Fardumeträsk till någon del hyilar på fastare underlag, är obekant. ' Däremot finnes österut, midt emellan denna holme och stranden en annan holme af om- kring 24 m. längd och 12 m. bredd, som utgöres af ett, enligt hvad det uppgifves, af strandägarne för omkring hundra år sedan hopvräkt stenrös. Härpå förekommer nu endast följande snårvegetation: Sorbus hybrida (omkr. ett dussin exemplar, det största 3—4 m. högt), S. Aucu- paria (enstaka), Alnus glutinosa (enstaka, 3 m. hög), Betula odorata (3 m. hög), Pinus Abies (enst.), Juniperus comnuvunis, Viburnum Opulus, Rhamnus Fråangula, Cirsium palu- stre, Mentha aquatica, Succisa pratensis, Menyanthes, Lysimachia vulgaris, Melampyrum pratense, Angelica silvestris, Peucedanum palustre, Parnåssia palustris, Rubus saxatilis, Potentilla erecta, Geum rivale, Spircea Ulmaria, Vicia Cracca, Myrtillus nigra, Vaccinium Vitis idea, Pyrola rotundifolia, Empetrum nigrum, Epipactis palustris, Convallaria majalis, Majanthemum bifolwum, Luzula pilosa, Carex stricta, Molinia coerulea, Agrostis alba, Po- lystichum Thelypteris. Holmen omgifves delvis af Cladium och Phragnvites, som dock ännu sluta så tätt till hvarandra och till holmen, att plats ej finnes för någon Ambly- steqium-vegetation. Måhända kommer denna holme att inom en ej aflägsen framtid ut- veckla sig till större likhet med de öfriga. B. Kalkkärrens växter. Dessa kärr äro belägna nedanför afsatser af hällområdena eller nedanför eller emellan vallformiga aflagringar af strandgrus och hållas ständigt genomdränkta af det oupphörligen framsipprande vattnet. I följd häraf håller sig också temperaturen under sommaren täm- ligen låg, men om vintern omkring 0? C., så att kärren sällan tillfrysa. Denna omstän- dighet gör, att växtsamhällena på dessa lokaler bestå af en egendomlig blandning af nordliga och sydliga arter, bland hvilka fera af Sveriges raraste växter ingå. Bristen på humussyror samt den ymniga afsättningen af bleke äro också utmärkande drag hos kalk- kärren. De Amblystegium-arter, som trifvas här, äro helt andra än torfmossarnas och de vanliga myrarnas, såsom Amblystegium jilicinum, glaucum och falcatum. Kalkkärren förekomma på alla nivåer, mest på västra sidan af ön t. ex. i Stenkyrka, mellan Lummelunda, Visby, Klinte och Fröjel. De för dem egendomliga arterna äro särskildt: Bartsia alpina, Fuphrasia salisburgensis, Pinguicula alpina, Tofteldia calyculata, Juncus obtusiflorus, Schoenus nigricans, Equisetum tenellum, 1 Jfr dock L. KOLMODIN i 2:a uppl. af Om Gotlands fiskar af G. Lindström, sid. 6. Hö KG JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Hit höra ock Pinguicula vulgaris, Primula farinosa, Orchis incarnata, Epipactis palustris, Schoenus ferrugineus, Eriophorum latifolium, Carex Aacca, Sesleria coerulea m. f., som dock förekomma allmänt äfven på andra fuktiga ställen. De ofvannämnda sju arterna hafva mycket olikartad utbredning i Europa. Bartsia, Pinguicula alpina och Equisetum tenellum förekomma endast 1 södra eller mellersta Europa samt i norra Skandinavien; Fuphrasia och Schoenus nigricans äro öfvervägande sydliga (ehuru de äfven förekomma i s. eller v. Norge); Tofieldia är öfvervägande östlig och Juncus obtusiforus tillhör västra Europa. Alla utom Bartsia förekomma på Gotland ej blott på n. och s. hällområdena, utan äfven, fast mindre allmänt, på den emellan dem belägna depressionen. Några slutsatser rörande dessas invandring till Gotland kan således svårligen dragas ur deras nuvarande utbredning på ön. Säkert är dock, att kalkklipporna äfven under ett ganska torrt klimat lämna till- räckligt med vatten för att kunna underhålla ett kalkkärr, och att äfven mycket små om- råden, såsom Karlsöarna, äga källor, som ej utsina under sommaren. I öfverensstämmelse härmed är det också möjligt, att hithörande växter vid Östersjöns nivåförändringar efter hand valt nya ståndorter och sålunda vid strandliniens negativa förskjutning vandrat ut till kärren nära hafvets nivå.! En bland dessa växter, Juncus obtusiflorus, är synnerligen märklig. Det har ej lyckats förf. att ens efter de varmaste somrar eller under de blidaste höstar finna mogen frukt af densamma.” Likväl förekommer den på många ställen från Fleringe till Sundre och ej sparsamt. Att den inom samma kärr kan sprida sig på vegetativ väg, är helt säkert. Men en förflyttning af de djupt liggande rotstockarna från ett kärr till ett annat är ej tänkbar, åtminstone ej i större skala. Ej heller är det troligt, att denna växt fram- för alla andra skulle t. ex. genom flyttfåglar oupphörligen medels frön imföras från västra Europa. Det återstår då endast en antaglig förklaring af dess stora spridning på Gotland, nämligen att växten utgör en relikt från en tid med varmare och med västra Europas mer öfverensstämmande d. v. s. fuktigare klimat. Ett sådant har, enligt hvad man af flera omständigheter kan sluta,” rådt under en del af Litorina-tiden, den atlantiska peri- oden." Alla förhållanden häntyda således på att växten inkommit och spridt sig under denna tid. C. ÖOfriga sumpväxter. Företrädesvis växande på ett underlag af viss kemisk och fysisk beskaffenhet äro bland de återstående sumpväxterna följande. 1 Jfr SERN:, op. cit. s. 76 etc. ? Sommaren 1895 utvecklades dock några mogna frukter i Othem. Med frön, som benäget tillsändes förf. af M. OSTMAN, anställdes groningsförsök. Af 600 frön: grodde blott 6. De flesta voro för öfrigt tunna och synbarligen odugliga. Ej ens efter denna gynnsamma sommar utbildades vid Visby någou mogen kapsel. NATHORST, Jordens Historia s. 1076. SERN., Stud. 3 4 -1 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. xo |. 3 I grunda fördjupningar (s. k. blekvätar) i hällen, i hvilka blekeafsättningen äger rum, eller på blekebotten efter uttorkade träsk trifvas Tencriwm scordium, Braya supina, af hvilka den sistnämnda förhåller sig som kolonist. Andra föredraga samdhaltigt underlag: Gnaphalium uliginosum, (Veromca scutellata), Viola canina, (Sagina nodosa), Sagina procwmbens, Juwncus conglomeratus, J. balticus, J. efjusus, J. supinus, Cyperus fuscus, Carex stellulata, OC. leporina, Lycopodium inun- datum. Slutligen är det några, som genom sitt förekomstsätt eller spridning påminna om ruderatväxter: Bidens tripartita, Stachys palustris, (Lysimachia Numnmautaria), Nastur- tium palustre, Epilobium lrsutum, BE. parviflorum, Polygonum Hydropiper, Juncus glaucus. Hafsstrandsväxter. "Dessa äro utom Matricaria "maritima följande 40 arter: Artemisia maritima ÅAster Tripolium Erythrea pulchella » vulgaris Glaux maritima Plantago maritima > Coronopus Angelica litoralis Bupleurum tenuissimum Eryngium maritimum Crambe maritima Cakile maritima Isatis tinctoria Lepidium latifolium Cochlearia danica Silene viscosa Halianthus peploides Sagina maritima Spergularia canina » marina Astragalus danicus Trifolium fragiferum Polygonum Raji Atriplex hastatum » litorale Halimus pedunculatws Suceda maritima Salsola Kali Salicorma herbacea Trigloehin maritinvum Seirpus maritimus » rufus Carex distans > extensa Triticum juncewm Plymus arenarius Glyceria distans > baltica Psamma arenaria Phleum arenarium De "icke allmänna arternas utbredning är i hufvudsak beroende på strändernas be- skaffenhet. Fårö samt hufvudöns västra strand, som här och där står i förbindelse med sandområdena och i sina vikar (Irevik, Lickershamn, Lummelunda, Snäckviken etc.) hyser 38 K. JOHANSSON, HURFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI, smärre sandaflagringar, utmärkas af sådana växter som Plantago Coronopus, Eryngium, Pupleurum, Halianthus, Polygonum Raji, Salsola, Triticum junceum, Elymus arenarius, Psamma arenaria, Phleum arenarvum, hvilka antingen äro mer sällsynta på östra sidan eller t. o. m. saknas där. Då emellertid vidsträckta sandaflagringar (äfven flygsand) finnas äfven på östra sidan, i synnerhet mellan Östergarn och Ardre samt i de små vikarna i Hamra och Vamlingbo, så synas därjämte andra orsaker hafva medverkat till dessa växters allmännare förekomst på västra sidan. En af orsakerna är säkerligen den lifligare trafiken till de i ofvannämnda vikar liggande hamnar och fisklägen. Östra sidan samt vissa delar af den sydvästra erbjuda på sina långgrunda stränder, där sanden är uppblandad med finare slam, lämpliga växtplater för Artemisia maritima, Halimus pedunculatus, Salicornia, Sucwda, äfvensom på mer steniga och gräsbeväxta ställen Carex extensa. I skyddade vikar trifvas dessutom ÄAster Tripolium, Alopecurus "mygricans, Scirpus "Tabernaemontani och maritimus, af hvilka den sistnämnda endast är funnen på östra sidan. Några af strandväxterna hafva inkommit i senare tider. Astragalus damicus har uppenbarligen med barlast införts till Klintehamn; Silene viscosa, Som af SERNANDER på- träffats vid Stora Karlsö, har förut ej varit sedd på denna mycket besökta plats; slutligen uppträder Lepidium latifolium vid några hamnplatser, såsom vid Visby, där den utkommit från en trädgård. Crambe maritima har först under de senare åren blifvit bemärkt, men då på flera ställen, hvarför det ser ut, som den skulle hafva benägenhet att sprida sig, såsom förhållandet är i sydvästra Finlands skärgård.! Om man ytterligare undantager Glyceria baltica samt de vid klippstränder sällsynt förekommande Angelica litoralis och Cochlearia danica, så äro de återstående strandväxterna spridda utefter hela kusten. Några gå dessutom långt upp i strandängarna eller före- komma in på ön, såsom JIrythrea pulchella och E. vulgaris, hvilken sistnämnda knappt förhåller sig som strandväxt, alldenstund den är tämligen allmän vid försumpningar; T»i- folium fragiferum följer Gothemsån upp till Dalhem och träffas äfven på andra ställen långt från stränderna; Plantago maritima är sedd i Follingbo, Roma 0. s. v., men är framför allt ymnig på södra halföns hedar, som 1 mycket påminna om strandängar, och som vid häftigare stormar öfverstänkas af saltvatten från bränningarna vid kusten. Äfven Phleum arenarium kan förekomma rätt långt in på ön, såsom på sandfält i Eskelhem och Hafdhem. Mesofyter. NE De växter, hvilkas förekomst på Gotland förutsätter människans ingripande eller hvilkas utbredning åtminstone är i hög grad beroende på jordens kultur, kunna indelas 1 | dkrar nas, vuderatplatser nas och kulturgränsens växter. ! P. Hj. OLSSON i Botaniska Notiser 1895 s. 204. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS NN: HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 39 Åkerväxter (97 st.). Dessa tillhöra den öppna jorden i trädgårdar och åkrar (äfven klöfver- och timotej- vallar). En del bland dem hafva först på de sista åren anträffats, andra visa genom sin sporadiska förekomst, att de hafva svårt att bibehålla sig utan ny införsel af frön. Dessa, som säkerligen i senare tid (några under de här nedan med ett z. Rudbeckia lurta, i Chrysanthemum segetum, i Matricaria inodora Anthemis tinctoria » aArvensis . Senecio vulgaris Centaurea Cyanus Cirsiwum arvense Sonchus arvensis » oleraceus » asper Lampsana communis Crepis biennis, i >» Memwensis, I » virens, å Valerianella olitoria » Morisoni Sherardia arvensis, i Convolvulus arvensis Cuscuta Epilinum Ånchusa arvensis Myosotis arvensis Lithospermum arvense Salvia verticillata, i Thymus Chamcedrys, i Lamium purpureum » intermedium » amplexicawle Galeopsis Ladanum » Tetrahit » versicolor Solanum nigrum Antirrhinum Örontium, i Linaria minor » Elatine sista årtiondena) blifvit införda, betecknas Veronica arvensis > triphyllos > agrestis > opaca » Pp olita » persica, i » hedercefolia Odontites rubra Anagallis arvensis Scandiz Pecten Åsthusa Cynapium Ranunculus repens » sardous > arvensis Delplunmium Consolida Papaver Argemone > dubium » Rhoeas, i Fumaria officinalis Brassica campestris Sinapis arvensis Erystmum cheiranthoides Barbarea vulgaris, i? » stricta, 1? Raphanus Raphanistrum Neslea paniculata Lepidium campestre Capsella Bursa pastoris Thlaspi arvense Camelina silvestris » sativa » joetida > dentata Silene noctiflora Melandrium pratense UMAR JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Ågrostemma Githago Stellaria media Alchemälla arvensis Vicia villosa >» sativa Ervum tetraspermum Onobryclis sativa, i Polygonum Convolvulus Chenopodium album Ornithogalum umbellatum, i Gagea pratensis, i » — ATVEeNSIS, i Muscari botryoides, i Lolwum temulentum Trifoliwim agrarium, i » linicolum Euphorbia exiqua Bromus secalinus » Peplus » arvensis » Helioscopia Avena fatua Seleranthus annuus Åpera Spica venti Polygonum lapathifolium Alopecurus agrestis > Persicaria Mer tillfälligt uppträdande äro Veronica austriaca och Silene dichotoma m. f. Alla här uppräknade växter äro dock ej strängt bundna vid odlad mark. Följande förekomma äfven på stränder eller andra fuktiga ställen: Cirstum arvense," Ranunculus repens,” Polygonum lapathifoliwum! och Persicaria.? På örbackar träffas Anthenis tinc- toria, Convolvulus arvensis,” Lepidium campestre." På gräsbeväxta fuktiga ställen bildar stundom Ranunculus sardous”? små bestånd. Slutligen hafva en del arter på hällmark utbildat dvärgformer: Galeopsis Ladanum, Veronica arvensis, Odontites rubra, Euphorbia exigua, Åpera Spica venti, eller på annat sätt afvikande former: Senecio vulgaris, hvilken äfven förekommer på stränder såsom f. litoralis Mort. Den sparsamma förekomsten och den abnorma utbildningen af de nämnda xerofila formerna gör det dock mindre sannolikt, att de utgöra stammen till motsvarande åkerväxter. Under klipputsprång och i grottor, där betande får pläga söka skydd, träffas ofta Veronica hedercefolia: den kan äfven bestå under buskar, der Ficaria utträngt annan vegetation. B. Ruderatväxter (105 st.). Under detta namn sammanföras här de växter, som hafva sitt tillhåll på gator och gårdar, vid byar och hamunplatser, på barlast, vid snår i gamla trädgårdar o. d. ställen. Några äro således barlastväxter (här nedan betecknade med b); somliga äro eller hafva varit kultiverade eller omhuldade af människan (betecknade med kk); andra visa genom sitt sparsamma eller sporadiska förekomstsätt vid stad eller större by eller genom På stränder fullt spontan. Vid försumpningar i ängar, skogar o. s. v. spontan. Säkerligen spontan. Icke spontan. mm vv NN KH KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. 41 den stora spridning de hastigt fått i senare tid, att de ej äro synnerligen gamla på ön, eller att de ännu knappt äro medborgare i floran (betecknade med i). Dessa grupper inne- hålla således florans allra yngsta beståndsdelar. Chrysanthemum Parthenium, k Plantago media, 1? Matiricaria Chamomilla, k Conium maculatum » discoidea, b Myrrhis odorata, k Anthemis Cotula Cerefolium sativum Tanacetum vulgare, k é Anthriscus vulgaris Artemisia vulgaris!" Pastinaca sativa, k Senecwo viscosus, b Levisticum officinale, k Inula Helenium, k Aegopodium Podagraria Erigeron canadensis, b Reseda luteola, b Onopordon Acanthium Chelidonium majus Carduus crispus, i? Brassica Napus, b, k Lappa minor I Diplotaxis tenwifolia, b > — officinalis > muralis, b >» — tomentosa Melanosinapis communis, k >» — intermedia Sisymbrium Sophia Leontodon hispidus, b > officinale Sambucus nigra, k Alliaria offiemalis Campanula rapunculoides Nasturtium silvestre, i? Cuscuta europa Bumas orientalis, i Lithospermum officinale Lepidium ruderale, i Cynoglossum officinale Senebiera Coronopus, b Åsperugo procumbens > didyma, b Mentha gentilis, i Malva Moschata, i Hyssopus officrnali s, k > — Aleea, i Nepeta Cataria >» — sulvestris Glechoma hederacea, i > — vulgaris Ballote nigra >» borealis Stachys silvatica Geranium pyrenaicum Leonurus Cardiaca Ozalis. stricta, i Lamiwum album, i Viola odorata, k Marrubium vulgare Saponaria officmalis, Ik Hyoscyamus niger Stellaria pallida Datura Stramomum, i Pyrus communis, k Verbascum nigrum Rubus = Wahlbergii, i? Scrophularia nodosa Prunus insititia, k Linaria vulgaris Lathyrus tuberosus, i Plantago major Melilotus offictnalis, b, i 1 Växer ej på åkrar såsom på fastlandet. [or] K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 49) K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Melilotus arvensis, i Chenopodium urbicum » alba, i » murale Sarothamnus scoparius, k > polyspermum Ulex europceeus, k > vulvaria Ononis campestris > glaucum Puphorbia Cyparissias, k » rubrum Mercurialis annua, b » Bonus Henricus Rumex domesticus, b Salix fragilis, k >» — Crispus Narcissus Pseudonarcissus, k > palustris, b Tulipa silvestris, k > — maritimus, b Fritillaria Meleagris, k Humulus Lupulus, k Hordeum murinum, b Urtica urens Shedonorus erectus, i >» — dioica > tectorum, i Åtriplex patulum Poa annua. Chenopodium hybridum De bland föregående växter, som företrädesvis kunna misstänkas vara äldre än kulturen på Gotland, äro de i skuggiga klippgrottor växande Åsperugo, Antlhriscus vulgaris och Alliaria, de på ör vid stränder anträffade Nepeta och Conium, de i snårens vegeta- tion ingående Scrophularia och Aegopodium samt åtskilliga vid uppkastad tång på strän- derna förekommande: Plantago major (var. scopulorum), Stellaria pallida, Rumezx crispus, Urtica dioica, Chenopodium glaucum och rubrum, Atriplex patulwm, Poa annua. Till ruderatväxterna må dessutom föras följande ännu icke med floran fullt inför- lifvade arter: Myosotis silvatica, k, Sisymbrium pannonicum, b, Nasturtium Armoracia, k, Geranium macrorrhizum, 1, Potentilla bifurca, i, Oxalis corniculata, i, Prunus ÅAvium, k, ÅAmaranthus retroflexus, b, Narcissus poöticus, k. C. Kulturgränsens växter (48 st.). Denna grupp af växter uppträder på mark, som visserligen ej blifvit odlad, men dock på annat sätt blifvit bearbetad eller omgestaltad af människan; hit hörande lokaler äro dikeskanter, aftappade, men ej odlade myrar, vägkanter och åkerrenar. De inom Hlorområdet bäst hemmastadda arterna uppträda äfven i kanten af skogar, hagar och ängar, men alltid på öppna platser nära gångstigar, vägar, åkrar o. s. v. Alla utom de tre myrväxterna (Arabis Gerardi och arenosa samt Potentilla norvegica) äro således att betrakta som kantväxter, hvilka begränsa den kultiverade jorden. Achillea Ptarmica, i Carduus acanthoides Artemisia Absinthium Cirsium lanceolatum Inula Britanica, i? Cichoriwm Intybus Bellis perennis Tragopogon pratensis Tussilago Farfara | > porrifolius, i Cardwus nutans | Picris Meracioides, i KONGL. SV. VET. AKADEMIENS Thrincia luirta, i Trichera arvensis Galvuwn silvestre, i Mollugo, i Ajuga reptans, i Veronica serpyllifolia Melampyrum arvense Cheroplyllum temulum Cerefolium silvestre Daucus Carota Selinum lUineare, i? Carum Carvi Falcaria vulgaris, i "Reseda lutea, i Arabis Gerardi, i > arenosa, i Ålyssum calycinum, i Suene inflata HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 43 Cerastuwm arvense, i Epilobium adnatwm » Lamyti » obsewruwm Potentilla norvegica, i Medicaqo sativa, i Trifolium repens ) pratense » hybridun, i Euphorbia Esula, i Polygonum aviculare RBumex obtusifolius Triticum repens Avena elatior Holcus lanatus » mollis, i? Alopecurus pratensis Phleum pratense. De yngsta medborgarne och de, som i allra senaste tid blifvit införda, äro beteck- nade med i. Bland de öfriga förtjäna några ett särskildt omnämnande. På feta ängar nära gårdar förekomma Carum carvi och Alopecurus pratensis. Den förra, om hvilken WAHLENBERG ' yttrar, att den »finnes knappt vild, men odlas allmänt», är ej kulturväxt i egentlig mening; den skyddas dock, därigenom att frukterna tillåtas mogna. Följaktligen bildar den ofta täta bestånd i gräsmattorna i eller invid trädgår- darna. Den senare är vida sällsyntare och ger ej intryck af att vara ursprungligen inhemsk, d. v. s. äldre än kulturen. Sporadisk vid kulturgränsen är Phleum pratense, som dock synes hafva fått en varaktig fristad på sådana af ett grundt jordlager täckta hällar, som ej kunna frambringa slutna vegetationsformationer. Tussilago har genom myrutdikningar vunnit stor spridning, men är ej beroende på kulturen, enär den äfven trifves på strandvallar med lerigt underlag. Bellis är visserligen ytterst allmän på större delen af ön, men dess starka förkärlek för vägkanter samt sällsynthet 1 vissa aflägsna delar, såsom Fårö, antyda, att den antingen är en ung medlem af floran eller åtminstone först i sen tid fått större spridning. Såsom sannolikt mycket gamla inom området måste man anse de arter, som väl trifvas på öppna kalkbackar (Carduus acanthoides, Cichorium, Melampyrum arvense, Daucus, Silene inflata), på gamla strandvallar (Carduus nutans, Åvena elatior) samt stränder eller strandängar (Cirstum lanceolatum, Carum Carvi, Trifolium repens, Polygonum aviculare, Triticum repens). 1 Utkast till Gottlands flora. K. V. A, Nya Handl. f. 1805. 44 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFL VI. Barrskogarna. Barrträden räknas visserligen äfven till xerofyterna.! Granen förekommer dock oftast på frisk mark, och tallen, som framför allt trifves på sandig jord, sänder sina rötter tillräckligt långt ned för att nå fuktiga jordlager; så t. ex. står på Fårö flygsands- område, som beklädes af tallskog, grundvattnet så högt, att åkrarna inom och omkring detta område under många år lida af väta, men aldrig af torka. Och hvad beträffar undervegetationen i barrskogarna, kan den med ännu större skäl räknas till mesofyterna, ehuru det måste medgifvas, att en del af risen hafva xerofyternas byggnad. Enklast är därför att sammanföra alla dessa växter, som faktiskt ingå i samma växtformationer. Granskogarna tillhöra hufvudsakligen mellersta Gotland och äro inom detta område talrikast och störst på östra sidan. Därifrån draga de sig in mellan de två stora häll- områdena med någon förkärlek för det södra. Ett tämligen fristående parti bildas af granskogen vid Västerhejde strand och närmaste delar af Tofta socken. Till samma trakter höra flera skuggälskande växter, såsom Melampyrum silvaticum, Trientalis europea, Ozalis Acetosella, Viola silvestris samt Elymus europeus, hvilka äfven ingå i löfrika ängars vegetation. Tallskogarna äro bäst utvecklade på sandjord. De åtföljas där af följande arter, af hvilka de med s betecknade företrädesvis äro sandälskande: Linnea borealis Phegopteris polypodioides, s Euphrasia gracilis, s Epilobium angustifolum Myrtillus nigra, 8 Vaccinium Vitis idea Calluna vulgaris Aira flexuosa Nardus stricta, s Pieris aquilina Blechnum Spicant, s Equisetum silvaticum, s » hiemale, s Lycopodium Selago, s » annotinum, s » clavatum, s Till sandig eller kiselhaltig jord är äfven Carex pilulifera inskränkt, ehuru den ej särskildt är utmärkande för barrskogarna. 1 Jfr. WARMING, Plantesamfund. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 15 De öfriga barrskogsväxterna äro Galium rotwndifoliwm Monotropa Hypopithys Ajuga pyramidalis Goodyera repens Veronica officinalis Neottia Nidus avis Hedera Helia. ” Majanthenwum bifolivm Anemone nemorosa Paris quadrifolia » Hepatica Luzula pilosa Viola Riviniana Carex silvatica Orobus tuberosus >» digitata Pyrola ehlorantha Brachypodium silvaticum » — rotundifolia Juniperus communis media Tazus baccata 29 minor Phegopteris Dryopteris >» — secunda Polystichum Filix mas » uniflora | Athyrium Filiz femina >» — umbellata Utmärkande för stenig grund äro bland dessa Hedera Heliz och Carex digitata äfvensom Galium rotundifolium. Den sistnämnda tillhör de två större hällområdena samt några mellan dem belägna skogar. Goodyera är sällsynt; Åjuga, Orobus tuberosus, Pyrola umbellata, Taxus, Phegopteris Dryopteris hafva ringa spridning. De öfriga äro tämligen jämnt fördelade öfver ön. Barrskogsväxterna äro således 53. Detta är ett litet antal. Också saknas en mängd af södra Skandinaviens skuggväxter, såsom Circmwa-arterna, Impatiens, Cardamine silvatica, och många eljes allmänna arter äro på Gotland sällsynta. Att också mossvegetationen på träden är fattig, har ZETTERSTEDT ' påvisat. VII. Växter, som tillhöra löfskogar, lundar, ängar, ängsbackar (de sista delvis xerofyter). Omkring 220 arter. De rena löfskogarna bildas af björk, sällan med sparsam inblandning af rönn, oxel, asp. De förekomma i synnerhet på sandig, frisk jord på södra Gotland, såsom i Eksta, Sproge, Hablingbo, När, Burs, Grötlingbo, Fide och Öja. Både Betula verrucosa och odorata ingå i dem, den förra något mer än den senare. I fältskikten ingår ofta ljung med åtföljande ris, gräs och örter (Trientalis, Polygala vulgaris, Myrtillus nigra, Carex pilulifera, Nardus stricta m. f1.), af hvilka de flesta äfven tillhöra barrskogarna på sandjord- 1 Musci et Hepaticae Gotlandie. K. V. A. Handl. Bd. 13. N:o 14, sid. 8. 460 K. JOHANSSON, HUEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Lundväxter äro svagt representerade på Gotland. En del af dem äro nämnda bland granskogarnas växter, andra äro spridda i löfrika ängar. Men åtskilliga hafva tagit sin tillflykt till skuggiga klippgrottor och klintarnas afsatser och äro där intimt blandade med den xerofila vegetationen, hvarför de här komma att uppräknas bland xerofyterna. Såsom lundväxter kunna betraktas: 2 Hieracwm rigidum, 3 f. Valeriana officinalis Asperula odorata Galium Aparine (f. tenerum) Origanum vulgare Clinopodium vulgare Lathrea Squamaria Evonimus europwus Adoxa Moschatellina Ficaria verna Corydalis punvila » fabacea Arenaria trinervia Vicia silvatica Vicia Sepium Allium ursinum Gagea lutea > MimMNiMmA Convallaria majalis » Polygonatum > multifora Carex divulsa Triticum caninum Festuca gigantea Schedonorus asper Poa memoralis Melica nutans > uniflora > — cassubica Milium effusum Med undantag af Ficaria och Galiwm Åparine hafva inga bland dessa växter den högsta graden af utbredning (allestädes). Omkring en fjärdedel utgöres af mycket säll- synta arter. Till de parkliknande ängarnas vegetation kunna företrädesvis räknas omkring 115 arter; mer xerofila äro omkring 50, under det att 30 arter träffas på nästan alla stånd- orter med ringa — måttlig fuktighetsgrad. De festa trifvas bäst på kalkhaltig jordmån. Följande i denna afdelning (VII) upptagna växter föredraga sandig grund: Hiera- cvum umbellatum, Erigeron acris, Rhinanthus minor, Cornus suecica, Polygala vulgaris, Hypericum quadrangulum, Viscaria vulgaris, Stellaria graminea (endast svagt psammofil), Saxifraga granulata, Potentilla argentea, Carex hirta och proecoz, Calamagrostis Epigejos. Bland alla till ofvannämnda grupper hörande växter är det endast några få, som äro inskränkta till mellersta Gotland. Sanguisorba, som fordrar frisk eller fuktig mark, förekommer mest kring Gothemsåns vattenområde. Carex montana tillhör skogstrakterna mellan hällområdena samt det södra bällområdet. På enstaka lokaler äro Habenaria viridis, Cypripedium, Milium samt Cornus suecica anträffade. De öfriga arter, som ej äro allmänt spridda, tillhöra antingen blott norra delen (Campanula glomerata, Pimpinella magna, Corydalis pumila) eller blott den södra (Campanula Trachelium, Adoxa, Vicia cassubica, Rumex sanguineus) eller både norra och södra delarna, under det att de saknas på ett större område af mellersta Gotland eller där äro inskränkta till kusttrakterna. Sådan utbredning hafva: KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 47 Serratula tinetoria Anacamptis pyramidalis Lonicera aylostewvm | Habenaria odoratissima Asperula odorata | Cephalanthera rubra Origanum vulgare Allium urstnum Evonimus eutopceus Conrvallaria multiflora Polygala comosa » Polygonatum Tilia europcea 100 Il) (Astragalus glycyphyllus) Den väsentligaste orsaken därtill, att så många ängsväxter på mellersta Gotland förete ett afbrott i sin utbredning, är tydligen denna trakts afvikande jordmån. En stor del upptages nämligen af Gothemsåns floddal med myrar och sidlända trakter; i väster utbreda sig flera sandområden och i midten stora ytor af lerhaltig, nu odlad jord. Luckorna utfyllas af mer ofruktbar, med täta barrskogar beklädd jord. Det är klart, att denna trakt äfven utgör en svåröfverstiglig klyfta mellan norra och södra hällområdenas rent xerofila växter. Xerofyter. Såsom förut är nämndt, kunna flera bland ängsbackarnas växter räknas till xero- fyterna. Här upptagas under detta namn blott två grupper af växter: A) de som bekläda skoglösa eller skogfattiga hällar," klippor” samt örbackar och gamla strandvallar;? B) de öppna sandfältens växter. NET Petrofila växter (72 st.) De till denna grupp förda arterna äro ej alla xerofila, 1 det att några uppsöka klippornas skuggiga afsatser och grottor, där fuktigheten länge kvarhålles eller där vatten framsipprar i springorna någon tid efter nederbörd. Men då de växa bland xerofila klipp- växter, ofta äfven på öppna lokaler, kan det ur foristisk synpunkt vara lämpligt att sammanföra alla i en grupp. 1 Betecknade med h. ? Betecknade med kl. 3 Betecknade med ö. AlSIR JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Sådana skuggväxter (eg. lundväxter) äro: Lactuca quercina | Mercurialis perennis Corydalis laxa Ulmus montana Dentaria bulbifera | Polypodinm vulgare Geramum lucidum Åspidium aculeatum Coronilla Emerus Scolopendrium officinale — nästan alla ytterst sällsynta och inskränkta till Torsburgen och Lilla Karlsö. Att några af dessa böra uppfattas såsom relikter från den boreala och den atlantiska perioden, har SERNANDER ' redan framhållit. Det är för öfrigt ej endast klimatförändringar, som kommit lundväxterna att försvinna. Kulturen har bidragit. Troligt är att om de fri- stående klintarna och klipporna icke betades af får, skulle på deras afsatser och vid deras fot inom en kanske ej synnerligen aflägsen tid uppstå växtformationer, som i rikedom på sydliga typer ej skulle stå efter Karlsöarnas. På Lilla Karlsön är trädvegetationen inskränkt till ett bälte, som genom stora klippblock är otillgängligt för fåren; och de sällsynta örterna hafva tagit sin tillflykt till grottor och afsatser på de nästan lodräta bergväggarna. Öfriga hit hörande växter äro Artemisia rupestris, h. (äfven steniga, tufviga strandängar). Senecio Jacobea, ö., äfven h. Solidago Virgaurea, ö., hälst i skogskanter. Lactuca muralis, ö. 1 skogar. Tragopogon crocifolius, kl. (troligen införd i senare tid). Scabiosa Columbaria, h. ÅAsperuwla tinctoria, h. (dessutom å andra torra lokaler). Eclhinospermum Lappula, h. (äfven ruderatväxt). Cynanchum Vincetozicum, ö., äfven kl. och h. Verbascum Thapsus, ö. Globularia vulgaris, h. Pulsatilla patens, h. » pratensis, ö. med gles barrskog, äfven sandväxt. Adonis vernalis, h., ö. Aquilegia vulgaris, ö. (äfven ruderatväxt). Berberis vulgaris, ö. Erystmum hieracufolvum, kl. Hutchinsia petrea, h., äfven torr, blottad jord. Draba incana, kl. ” Geranium molle, h. » pusillum, h. » dissectum, h. » columbinum, ö. » Robertianwm, ö. 1 SERN., Stud. KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. 49 Erodium eieutarium, h., äfven sandväxt. Helianthemum FPumana, h., äfven stenvallar och sandig strand. Silene maritima P, h., äfven strandvallar. Cerastiwm punvilum, h. » glutitosum, h. y semidecandrum, h., äfven andra torra ställen. » subtetrandrwm, h. Arenaria gothiea, h., äfven steniga stränder och strandvallar. » serpyllifolia, h., dessutom allest. i åkrar. Ribes Grossularia, kl. (egentl. ruderatväxt). Saxifraga tridactylites, h. Sedum Telephium, stenrös, äfven åkrar. » rupestre, ller stundom på sand. >» — boloniense, h. >» — acre, h., äfven sandväxt. >» album, h. Sorbus Aria, kl. : >» fennica, kl. Cotoneaster integerrima, ö. med barrskog. Poterrum Sanguisorba, ö. Potentilla collina, h., äfven på sand. Årctostaphylos Uva urst, h., med gles barrskog. Herniaria glabra, h., äfven sandväxt. Epipactis rubiginosa, ö. Anthericum ramosum, h., äfven på sand. Allium Schoenoprasum, h. » vineale, ö., äfven sandväxt. Schedonorus sterilis, kl., ö. (införd ?; förhåller sig som AÅnthriscus vulgaris). Poa alpina, h. Sclerochloa rigida, ö. (införd i senare tid). Melica ciliata, ö. Calamagrostis varia, h., ö., äfven på tufvor i försumpningar. Setaria viridis, h., äfven på sand. : Phleum Böhmeri, h., äfven sandväxt. Cystopteris fragilis, kl. Asplenium Trichomanes, kl. » Ruta muraria, kl. Till samma slags ståndorter höra slutligen flera af Gotlands sällsynta och egen- domliga Hieracium-former. Hieracium sabulosorum bekläder med sina mattor strandvallar, hällar och liknande lokaler öfver hela ön. På nordligaste Gotlands med ett tunt jordlager täckta hällar träffas Hieracium anceps, Lönnrothii, mollisetiforme och trichopsilon m. f.; på träskhedarna och sluttningarna mot dem äro de olika formerna af Hieracium montanum i K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. i 50 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. och florentinum ! samt Auricula glest spridda. Men de öfriga Piloselloiderna ingå äfven i ängarnas vegetation. Till de öppna strandvallarnas och klippornas växter höra bland flieracia vulgata nästan alla former af gruppen subcesia och cesia, hvaremot subvulgata och vulgata ! i allmänhet trifvas på gräsbeväxt mark i ängar och skogar. Granskar man de petrofila växternas utbredning på Gotland, finner man, att flera äro inskränkta till södra delen (Lactuca quercina, Adonis, Corydalis laxza, Dentaria, Ery- simum hieraciifolium,” Coronilla, Mercurialis perennis, Aspidium aculeatum, Scolopendrium). Några finnas blott på norra delen (Tragopogon crocifolius, Hieracium-former, Sedum boloniense, Sclerochloa rigida) eller företrädesvis på norra delen (Anemone silvestris, Silene maritima PB, Arenaria gothica). På både norra och södra delen, men ej på mellersta, finnas ett par af träskhedarnas Hieracium-former, Pulsatilla patens, Helianthemum Fumana, Ulmus montana). Några af dessa hafva rätt vidsträckt utbredning inom sina respektive områden, hvarför man måste anse, att icke klimatiska faktorer eller bristen på lämpliga lokaler utan mellersta Gotlands skogsområde hindrat dem att sprida sig från det ena häll- området till det andra. En vidsträcktare utbredning hafva däremot flera arter, som följa strandklipporna, men undvika de inre delarna af ön, t. ex. Artemisia rupestris, Scabiosa Columbaria, Cynanchum Vincetozicum (dock äfven i Linde, Etelhem, Hejde etc.), Globu- laria vulgaris, Aquilegia vulgaris (äfven förvildad i det inre af ön), Berberis vulgaris, Draba incana, Geranium lucidum, Sorbus Aria och fennica, Potentilla collina, Schedo- norus sterilis. På sydligaste halföns hällområde hafva följande eljest tämligen spridda petrofila växter ej blifvit anträffade: Senecio Jacobea, Solidago, Scabiosa Columbaria, Anemone silvestris, Geranium columbinum och lucidum, Sedum rupestre, Arctostaphylos,” Poa alpina, Melica ciliata, Calamagrostis varia. Orsakerna till att en del af hällmarkernas växter äro uteslutna från detta område torde vara dels ståndorternas alltför stora enformighet och exposition för vinden, dels svårigheter för spridning från det öfriga Gotland. Samman- hanget med detta förmedlas nämligen genom det smala näset vid Öja och Fide, hvars sandaflagringar norr ut fortsättas med smärre atbrott nästan ända till södra hällområdet. Äfven tiden torde spela någon roll. Enär större delen af halfön ligger lägre än 15 m. öfver hafvet och högsta punkten, som befinner sig längst ned i söder, blott ligger 37 m. öfver hafvet, så hör denna trakt till dem, som senast höjt sig ur hafvet, och florans ut- vandring till halfön har således ej kunnat pågå under någon relativt taget lång tid. Vid Klinte och Fröjel synas också åtskilliga bland hithörande växter saknas. Cynan- chwm, Globularia, Helianthemum Fumana, Arenaria gothica, Potentilla collina, Sorbus Aria, Poa alpina äro ej bekanta därifrån, och Arctostaphylos är åtminstone sällsynt. I motsats härtill hyser Östergarnstrakten nästan alla Gotlands petrofila växter. Om lokala förhållanden, tätare skogväxt vid Klinte eller andra orsaker ligga till grund för denna olikhet, är ovisst. + Efter den begränsning, som gifvits dessa arter och grupper i DAHLSTEDTS Bidrag till sydöstra Sveriges Hieracium fora. ? Till Martebo och Lokrame är denna växt troligen införd vid myrarnas torrläggning. > Att Arctostaphylos fordom funnits i trakten har påvisats af SERNANDER, som funnit fruktstenar i torf, öfverlagrad af Amncylus-bildningar. (SERN., Stud. sid. 45.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 51 Norra Gotland med Fårö är de petrofila växternas egentliga stamhåll. Egendomligt nog är det i synnerhet de lägre belägna, nordligaste delarna, som hafva denna vegetation renast och mest utbredd. Särskildt äro norra delen af Fleringe och angränsande parti af Fårö utmärkta genom sin rikedom på eljest okända (måhända endemiska) Hieracium-former. Likheten mellan de nämnda orternas vegetation är också i andra afseenden nästan full- ständig. Här föreligger nämligen ej samma hinder för spridning som vid södra halfön, i det att Fårösunds norra gatt är mycket smalt och så grundt, att några meters höjning af landet skulle åstadkomma landförbindelse mellan Fårö och Storön. Vidare kommunicera dessa trakters lågt liggande träskhedar utan egentliga afbrott med de högre belägna häll- markerna i Rute socken, hvars högsta punkt (50 m. öfver hafvet) ligger ofvanför t. o. m. Ancylus-sjöns högsta strandlinie. Ingenting hindrar således, att vegetationen i dessa trakter går långt tillbaka i den kvartära tiden. SERNANDER förlägger också en del nord- liga typers invandringstid så långt tillbaka som till den arktiska perioden.' Hvad de egendomliga formerna af släktet Hieracium beträffar, kunna de ej hafva inkommit i sen tid. Hieracium montanum är utbildad i flera former, hvilkas närmaste släktingar finnas på högslätterna vid Miänchen ” (omkr. 500 m. öfver hafvet), men inga med de gotländska fullt identiska äro kända. Då vidare de sistnämnda äro ytterst varierande och sinsemellan svårbegränsade, synes allt tala för en själfständig, ännu lifligt pågående artbildning på detta isolerade område. Samma förhållande råder bland formerna af Hieracium variabile, H. galbanum och närstående arter. Förut äro flera växter nämnda, hvilka med förkärlek hålla sig till strandklipporna. Många bland de öfriga petrofila arterna äro gemensamma för hällområdena och stränderna. Sådana äro Seneciwo Jacobea, Arenaria gothica, Melica ciliata, hvilka äro utmärkande för steniga hällmarker och stränder, samt Helianthemum Fumana och Gypsoplila fastigiata, hvilka äfven förekomma på lös, ehuru något stenblandad sand vid stränderna. Silene Xpetreea, hvars närmaste släkting är en hafsstrandväxt, förekommer på norra Gotland lika väl på hällmark inpå ön som vid stränderna. På de förstnämnda delvis mycket högt liggande lokalerna är den måhända en relikt från den tid, då en större del af Gotland låg sänkt under hafvet. Af intresse är det förhållandet, att vissa petrofila växter kunna uppträda i sällskap med hygrofila. Många af norra Gotlands Hieracium-former, tillhörande gruppen Piloselloidea, trifvas visserligen bäst på de om sommaren fullständigt uttorkande träskhedarna, men gå också långt ned på sluttningarna mot fuktiga ängar eller förekomma i själfva ängarna, där hällen är täckt af ett tunt lager af grästorf. Calamagrostis varia träffas både på häll, täckt med kalkgrus, och på tufvor i försumpningar. Allium Schoenoprasum har i myrar eller i sidlända ängar med tunt lager af mylla på häll utbildat en mycket stor och grofväxt form, liknande Allium sibiricum. Slutligen må nämnas, att de allestädes växande Carex flacca och Sesleria coerulea nästan lika väl kunna räknas till hällarnas som till för- sumpningarnas växter. 1 SERN., Stud. s. 74. v ? NÄGELI und PETER, Die Hieracien Mittel-Europas. ÖR Ko JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. IX: Sandväxter. Redan i det föregående äro flera psammofila arter upptagna bland t. ex. strändernas och skogarnas vegetation. Det återstår nu att uppräkna de 1 allmänhet xerofila arter, som ej lämpligen kunna inordnas under någon af de föregående grupperna, i det att som- liga äro så utprägladt psammofila, att de ingå i helt olikartade växtsamfund, om blott underlaget består af lös sand, men utträngas, så snart en sluten växtformation uppstår. De sistnämnda förhålla sig sålunda som kolonister men bibehålla sig mycket längre i synnerhet på flygsand, som behöfver långa tidrymder för att beklädas med samman- hängande växttäcke. Flera grupper kunna urskiljas. A. På de torra och öppna sandfälten trifvas följande arter, som motsvara de psam- mofila halofyterna men i motsats mot dessa äro oberoende af eller undvika salthaltig jord. Gnaphalium arenarium, i! Filago montana > minima Hypocheeris radicata, i? Jasione montana Myosotis stricta Veronica verna Androsace septentrionalis Arabis Thaliana Viola rupestris (äfven på ör) 31 UFOBDOR Je Dianthus deltoides Holosteum umbellatum (ofta på stränder) Spergularia campestris (mest på sandiga stränder) Oenothera biennis (äfven ruderatväxt), i Vicia lathyroides (stundom i gräsmatta) Trifolium filiforme (d:0) ; arvense (d:0) Scleranthus perennis, 1? Rumezx thyrsiflorus (äfven kulturgränsen), i >» — Acetosella Carex ericetorum (äfven i gräsmatta) > — arenaria (äfven strandväxt) Airopsis caryophyllea > precox (stundom i gräsmatta) Corynephorus canescens. ! Tecknet i utmärker här, att växten sannolikt blifvit införd genom kulturen. KONGL. SV. VIT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. B. På kalkstenshällar eller klippor, täckta af ett tunt sandlager förekomma ofta Linosyris vulgaris TPunica prolifera " Gypsophila fastigiata (äfven på strandvallar) Poa bulbosa. Hit hör måhända Owytropis pilosa, som dock på Gotland föredrar sandiga stränder framför andra ståndorter. C. På gräsbeväxt eller i allmänhet af tätare vegetation täckt mark träffas Armeria elongata, Agrostis canina, Equisetum pratense. Åyrostis canina är dock i valet af ståndort mera fri än de öfriga Den förekommer nämligen så väl 1 skogar å frisk sand under för denna växt normala förhållanden som på öppna, torra sandfält och märkvärdigt nog äfven på af kalkgrus täckt hällmark. Den sistnämnda omständigheten tyder på att hällarna ej höra till de allra torraste ståndorter, och att de förut omtalade petrofila Hieracium-formerna från nordligaste Gotland samt Calamagrostis varia och Ållium Schoenoprasum jämte några andra ej äro så rent xerofila, som deras vanliga ståndorter vid en flyktig granskning synas angifva. Asparagus officinalis kan räknas hit, ehuru den står nära de psammofila halo- fyterna. D. På sandiga åkrar och ruderatplatser, vid sandiga vägar o. s. v. finner man Senecw silvaticus, i Gnaphalium silvaticum (kulturgränsen), Crepis. tectorum, i? Erythrea Centaurium (kulturgränsen, stränder o. s. v.), (Thlaspi perfoliatum), i Teesdalia nudicaulis, i Farsetia incana, i Spergula arvensis, i Vicia angustifola, i? ble Medicago minima, i Trifoliwm striatum (äfven sandtäckt hall), i. E. Slutligen må här upptagas de å fuktigare, blottad sand förekommande Centunculus minimus, i? Radiola linoides, 1? Juncus capitatus, i?, och möjligen > > atricapillus, i? hvilka stå nära de bland sumpväxterna upptagna Juncus balticus och Lycopodium anno- tinum men nöja sig med en lägre grad af fuktighet. SLIK JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. De festa bland de psammofila växterna följa de stora sandområdena eller äro in- skränkta till enstaka punkter på dessa. Det är dock ej därmed sagdt, att alla äro i egentlig mening kiselväxter, enär markens fysiska beskaffenhet spelar en viktig roll. Några trifvas ju äfven på klippor och strandvallar. I alla händelser undyika de å ena sidan humusrik jord, å andra sidan lerhaltig botten. Deras utbredning på Gotland är alltså i första rummet beroende af sandfältens fördelning. Lokalerna ligga därför hufvudsakligen utefter en mot söder konvex kroklinie, som går högre upp på västra sidan än på den östra. I öfverensstämmelse härmed äro de endast på västra sidan anträffade arterna flera än de, som äro kända endast på östra sidan, och de festa tillhöra södra Gotland; blott Radiola och Åsparagus äro inskränkta till norra delen. Västliga äro Armeria, Trifolium striatum, Scleranthus perennis; östlig är Teesdalia; sydliga: Gnaphalium arenarium, Iinosyris, Centunculus, Thlaspi perfoliatum, Medicago minima, Bumex thyrsiflorus, Juncus capitatus, Airopsis caryophyllea. Åtskilliga förekomma sporadiskt och sällsynt, andra på sådana platser, att de synas i senare tid hafva inkommit genom människans förvållande. Då därjämte de öppna sand- fälten i det inre af ön i allmänhet torde hafva uppkommit genom kulturens inflytande," så kan knappast mer än ett fåtal tillhöra Gotlands äldsta flora. Sådana äldre medborgare 1 floran kan man vänta att finna bland dem, som trifvas på flygsanden nära stränderna eller på klippor, samt bland dem, som 1 någon mån kunna bestå 1 en sluten formation; framför allt böra följande räknas dit: Linosyris, Jasione, Erythrea Centaurium, Andro- sace, Armeria, Arabis Thaliana, Viola rupestris och tricolor, Tunica, Gypsopluila, Holoste- um, Spergularia campestris, Oxytropis pilosa, Trifoltum arvense, Rumex Acetosella, Carex ericetorum och arenaria, Poa bulbosa, Airopsis prceecox, Corynephorus, Agrostis canina. Hvad Carex arenaria beträffar är den visserligen ej inskränkt till stränderna utan förekommer inpå ön hvar som helst, där sandfält finnas; men den kommer endast vid stränderna till utveckling i större ymmnighet och till riklig blomning, hvarför det nog är riktigt att betrakta den som en relikt från sandfältens bildningstid.” Såsom redan framhållits, finnes äfven bland de föregående, icke xerofila växtgrup- perna ett ej ringa antal växter (omkring 70), som i högre eller lägre grad äro beroende af förekomsten af ett sandigt underlag. TI flera fall är det uppenbarligen sandens större eller jämnare fuktighet, som kvarhåller vissa växter, snarare än markens kemiska beskaffen- het. Sanden är på Gotland ofta en fuktig jordart. De små kärren på Fårö sandområde uttorka ej under sommaren, och i flera af dem finnas verkliga gungflyn, i öfrigt på Got- land rätt sällsynta bildningar. Som bekant uttorka om sommaren nästan alla åarna på ön. Början sker, där flodbädden utgöres af kalksten, emedan vattnet undkommer genom sprickor i hällen. Så är ej förhållandet, där flodbädden utgöres af sandaflagringar. Under torra somrar upphör all ström till och med i den eljest vattenrika Dalhemsån, hvilken då 1 Jfr WARMING, Plantesamfund, ? SERNANDER, Studier, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 55 utgöres af en rad gölar eller vattenfyllda fördjupningar i sanden, hvaremot de mellan- liggande partierna å kalkstenshall äro torra. Samma förhållande råder 1 åarna i lskelhem och Mästerby, hvarest i följd däraf ett par i öfrigt ej på Gotland sedda vattenväxter (Potamogeton lucens och Isoötes) förekomma. Rörande arternas ymnighetsgrader på de olika ståndorter och formationer, som repre- senteras af ofvanstående växtgrupper, råder stor olikhet. Högsta graden (allestiädes) har ej tilldelats några vattenväxter, delvis immersa sumpväxter eller sandväxter på grund af de respektive ståndorternas glesa förekomst. I följande öfversikt angifver den 5:te kolumnen de allestädes förekommande arternas antal, uttryckt i procent af de respektive gruppernas storlek (=kol. 1); för öfrigt beräknas (i 2:a och 4:e kolumnerna) procenten på hela florans storlek. ! 2 / ; d | Allest. förekommande | Antal CS Se | arter | af 908 | : | : 2 | | Antal | abs. 4 rel. 24 | | | | | | d TÖNNETA SV ivag berg SSE FS Sv EES ERA NA TV AA ÅS ih 0,8 0 | | Sötvattensväxter 32 3,5 10) " ISumpväxter, delvis immersd....snmnsssn masa anno non 23 2,5 0 TIT. > € 0 E TIL SANN NERE LAR SR A 162 17,9 v 0,8 4,3 [AVE ET aESS ban Cl Sya CE AA LA 40 4,4 afro 0,1 2,6 FRU ASRE SARA DENS SSE Ge te ERE AL BER 97 10,7 25 ISM IMER26 [VÄST RIU CET 0 DV DO TS SE. ap so dok So SS SOA LE 104 11,4 » 0,6 | 5 KIT LÖNN; SAT SEN SJKVAx be TAN AN NEN 48 H,2 8 | 0,9 17,4 [VIENNEB ans ko Sarn ase ret SKE SSE RAR REN EAST NeN 53 5,8 13 1,4 | 24,5 VSM hun d arsskan gans, backar esse ss SSR 220 1 24,3 OM Br BER VU EENSR e tro fil 4 bvläx be rat de ta SA SE De Le (SR S 9 | 12.3 EKENS an dv arb era (Of & a) Er RA AAA An | 50 5,5 0 | 908 100 143 15,9 | Huru ringa roll sumpväxterna och ruderatväxterna spela, synes af de två sista kolum- nerna. Liksom den mest betydande delen af Gotlands flora kan inordnas under den för öfrigt tämligen obestämda rubriken lundar, ängar, backar, så står också i fråga om fre- kvens hithörande arter främst. Mer än en tredjedel af deras antal utgöres af arter, som hafva den högsta frekvensgraden. Att barrskogarnas vegetation synes spela en så underordnad roll, beror därpå, att i förteckningen öfver barrskogsväxterna upptagits endast de arter, som uteslutande eller företrädesvis tillhöra denna samfundsklass. De på snart sagdt alla möjliga lokaler med måttlig eller ringa fuktighet förekommande arterna ingå bland lundars, ängars, backars växter. Det bör dessutom här framhållas, att en ej obetydlig del af Gotlands hällområden upptages af tallhedar, hvilkas vegetation är xerofil och i mycket erinrar om stäppfloran. 1 Släktet IMieracium är ej medräknadt. 56 K. JOHANSSON, HUEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRA Fl. Hufvudmassan af vegetationen utgöres af de allestädes befintliga 143 arterna. Hvad slutligen totalsumman beträffar, ingå däri bland annat några sumpväxter och några xerofila växter, som genom människans åtgörande inkommit men som blifvit mer eller mindre fullständigt naturaliserade. Frånräknas dessa (omkr. 25) samt därjämte de på kultiverad mark växande, om hvilka man icke med säkerhet kan säga, att de tillika förekomma fullt spontana på stränder eller andra af kulturen oberoende ståndorter (omkr. 200), så återstår ett antal af omkring 680 såsom minimum af spontana arter efter strängaste beräkningsgrund. Detta tal borde dock, för att vara ett mått på den ursprung- ligen spontana florans storlek, ökas med åtskilliga sumpväxter och kanske äfven lund- och skogsväxter, som genom människans förvållande utrotats. KONGL. SV. VIT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 57 Karaktäristik af floran.' Antal. Som arternas antal inom två florområden af ungefär samma beskaffenhet icke är proportionellt med områdenas storlek, kunna endast lika stora florområden jämföras med hvarandra. Genom en gränslinie, dragen utefter nordgränsen af Klinte, Hejde, Guldrupe, Sjonhems, Kräklingbo och Östergarns socknar, afskiljes på södra Gotland ett mot Öland i storlek svarande område af 13,44 kv.-nymil. Emellan denna gränslinie och Lärbros öst- gräns” inneslutes en yta af 13,43 kv.-nymil. Det förra området hyser 842 arter eller 62,6 per kv.-nymil, det senare 853 arter eller 63,5 per kv.-nymil. Så vidt af tillgängliga källor kan inhämtas, äger Öland på 13,46 kv.-nymil 907 arter d. v. s. 67 på hvarje sådan ytenhet. Jämföres hela Gotland (31,58 kv.-nymil), med hela Bleking (30,14 kv.-nymil), be- finnes det förstnämnda landskapet hafva 28,6 och det sistnämnda 30,5 arter på hvarje kv.-nymil. Norra Gotlands större artrikedom beror förnämligast på talrikare sumpväxter samt på förekomsten af flera ruderatväxter kring Visby och ett par landthamnar. Ölands öfvervikt förklaras tillräckligt af fastlandets närhet och den lättare spridningen, som däraf blir en följd. Slutligen är lundväxternas antal större såväl på Öland som i Bleking. Florans beståndsdelar.” Huru- arterna äro fördelade på ståndorter och formationer, synes af det föregående Till jämförelse meddelas följande tabell öfver antalet hygrofila och halofila växter från några andra landskap. 11 efterföljande statistik äro arterna af släktet Hieracium ingenstädes medräknade dels på grund af den ännu bristfälliga kännedomen af dithörande former, förnämligast i grannflororna, dels på grund af släktets afvikande taxonomi. > Hangvar och Hall dock frånräknade. 3 Öfver allt i det följande har såvidt möjligt vid uppskattningen af formernas värde och spontanieitet samma norm blifvit följd som i specialförteckningen för Gotland. Vid tabellernas upprättande hafva följande arbeten legat till grund: HARTMANS Flora; SVANLUND, Förteckning öfver Blekings Fanerogamer och Ormbunkar; THEDENIUS, Flora öfver Uppland och Södermanland; SJÖSTRAND, Flora öfver Kalmar län och Oland. K. Sv. Vet. Akad. Hardl. Band 29. N:o 1. 8 358 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. EE ; Å Uppland Gotland Oland Bleking Skåne RS kibsnemilni | Antal 96 Antal 2 | Antal Z | Antal | 26 Antal VA | Il La SÖ bVa KLEN Sy Ab ET NE REA I 3 33 21 2,3 47 D 56 D 52 5,5 SUMPVÄXVEN es koe ses re A SANNE ANSE SS 185 20,4 193 21,3 195 21 238 203 233 24,5 | S:a 215 23,7 214 | 23,6 242 26 204 26,5 285 30 |NGETa fö vä berg. See oa ARN SR Ja 1 S 0,9 ) 1 9 0,8 Ö 0,9 JET 98 tran dSVäx tee AR Sa 0 Nl 8 2 Sd oh 51 4,5 32 J.4 De hygrofila växternas antal är, såsom man på förhand kunde vänta, litet på Got- land, i det procenten är 2 lägre än i Bleking och 6 lägre än 1 Uppland och Söderman- land. Hafsstrandsväxternas antal svarar någorlunda mot kustliniernas längd. Rörande de öfriga växtsamfundens beståndsdelar är det svårt att utan lokalstudier anställa jämförelser med andra landskap. Särskildt egendomliga för Gotland och Öland äro emellertid åtskilliga alfvarväxter. Bland de 27 arter, som inom Sverige endast före- komma på Gotland eller både på Gotland och Öland, hör mer än hälften till hällarnas och klippornas vegetation. Af sådana växter innehåller Gotlands flora 73 och Ölands 68 arter. Bland de för Gotland egendomliga arterna finnes blott en, som tillhör kulturom- rådena (Årabis Gerardi). j | Florans fattigdom på lundväxter framträder till och med vid en jämförelse med Öland, som äger följande icke på Gotland funna arter: Campanula latifolia, Pulmonaria officinalis, Melampyrum nemorosum, Trollius europewus, Actcwa spicata, Corydalis cava, Car- damine impatiens, Hypericum hirsutum, Viola alba, Melandrium silvestre, Stellaria holostea, Cirecea lutetiana, Rubus suberectus, Daphne Mezereum, Ulmus effusa, Carpinus Betulus, Carex remota jämte talrika på fuktiga och skuggiga ställen växande arter. Gentemot dessa kan Gotlands flora knappast uppvisa mer än två arter af lundväxter, hvilka icke tillika äro anträffade på Öland, nämligen Carez montana och Corydalis laxa, af hvilka den förra för öfrigt är vanligare i barrskog och den senare endast är funnen på Lilla Karlsöns klippor. Kustfloran karaktäriseras i allmänhet af många 1-åriga växter. I hvad mån detta gäller om Gotlands flora, synes af följande tabell, hvari också till jämförelse sammanställas kärlväxtflororna för tvänne socknar, nämligen Hejde? på Gotland och Öggestorp? i Små- land, bägge belägna på ungefär samma breddgrad. (Talen utmärka procent af hela antalet kärlväxter inom de resp. områdena.) 1! Najas och Potamogeton filiformis äro häri inräknade. Efter anteckningar af Fr. AHLFVENGREN. Efter förf:s eguva antecknuiugar. Florområdet omfattar här äfven den närmaste delen af Rogberga socken. [S] KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 59 | | | | Gotland | Bleking | Hejde | Oggestorp 7 | Mrädjt ort RA sn LI dr AT | 2,1 | 27 | 3,2 [SYNE TNE ASC DOREEN ARSA SSU Biona ARLA Svt Fl 3,8 IRA 1EOD RUUIT BLAD US se mg Sr Sn ora REA 1.6 | 1.6 1,5 | 2,3 | |NER EXIL GA OLL GT Sera don sees vsk Sa LA E SE Sea 62,5 | 62,7 65,1 67,0 | VGA Korn (3705 Sa AE Er EA 0,3 | 0,8 0,5 | 0,9 | Biennauorterie. tet. ..... 111 BUU) JM ORT 6,5 | 5,9 II 4,9 42 | Vacklandet 3535 to tele stel: rr lagad 1.3 | 1 | 1,0 1,5 IMKAnnn ella, steretel cl Ed ann peak sa 21,4 | 21,0 | 20,4 | 10/5) Öfverensstämmelsen mellan Gotland och Bleking är oväntadt stor i betraktande af florornas olikhet i andra afseenden. Vid en jämförelse med en socken i det inre af fast- landet framträder däremot gotländska florans rikedom på annuella och bienna örter samt fattigdom på perenna örter och halfbuskar. Nordliga växter. För bedömandet af landskapsflorans karaktär är det lämpligt att undersöka, 1 hvad mån den utgöres af sådana arter, som hafva sin största utbredning 1 den arktiska eller subarktiska zonen. Såsom inom det skandinaviska florområdet nordliga” kunna anses följande 27 gotländska arter: Linnea borealis, Bartsia alpina, Pinguicula alpina, Cornus suecica, Rosa Cinnamomea, Potentilla verna, Ozycoccus palustris, Arctostaphylos Uva ursi, Andromeda polifolia, Ledum palustre, Saliz depressa, S. migricans, Betula odorata, Listera cordata, Coralliorrhiza innata, Juncus balticus, Sparganium glomeratum, Scirpus cespito- sus, Eriophorum alpinum, Carex Buzbaumi, Poa alpina, Calamagrostis phragmitoides, Equisetum tenellum. De utgöra således 3 procent af Gotlands flora. Till jämförelse meddelas, att de (efter samma grunder) nordliga arterna utgöra i södra Skåne” 22 på 948 arter d. v. s. 2,3 4 i mellersta Skåne? 28 » 966 > 2,9 i Bleking SIE NG dy4 på Öland 24 J0T7 » 2,6 samt 1 Öggestorps ? s:n i Småland (på 523 arter) 5,1 4 i Hejde s:n på Gotland (på 589 arter)? 2 >» 1 SITetSM » (på 528 arter)” 1,3 > Då fertalet bland de nordliga arterna äro sumpväxter och dessa senare äro något talrikare på Öland än på Gotland, är det lägre procenttalet för Öland något oväntadt, i synnerhet som under nuvarande förhållanden de nordliga arterna måste hafva lättare att Några buskartade Rubi äro inberäknade. I vidsträckt mening såsom i Hn, Fl. ed. 11. I samma mening som i Hn, Fl. ed. 11 och 12. Efter AUG. BERLIN, Den geografiska utbredningen af Skand. halföns fanerog. och ormbunkar, Området omfattar äfven närmaste del af Rogberga s:n. Efter FR. AHLFVENGRENS förteckning. Efter R. MATSSONS förteckning. ee VV NM KH 2 FR AM 60 KRK JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. från fastlandet vandra ut till Öland än till Gotland. De nordliga sumpväxternas fördel- ning utgör emellertid ett stöd för den åsikten, att dessa växter på Gotland äro relikter från den efter istiden följande perioden med kallt klimat. Om de fordom förefunnits i större antal på Öland, så kunna de under senare klimatförmildring eller genom Östersjöns nivå- förändringar eller under kampen med den från fastlandet senare invandrade floran hafva inskränkts i antal. Den sistnämnda faktorn har med all säkerhet verkat kraftigare på Öland än på Gotland. Af Gotlands 27 nordliga arter finnas 17 äfven på Öland. Lika många har Gotland gemensamt med mellersta Skåne och lika många gemensamt med Bleking. För att belysa gotländska florans sydliga skaplynne meddelas i nedanstående tabell uppgift om antalet relativt nordliga och relativt sydliga arter inom åtskilliga af Sveriges florområden. Antalet arter, som gå ända upp till Västerbotten, är naturligtvis i allmän- het mindre, ju sydligare florområdet är beläget. Det vore dock oriktigt att sammanställa procenttalet för t. ex. ett landskap och ett så litet område som en socken 1 södra Sverige. Det är nämligen klart, att de allmänna arter, som bilda kärnan af vegetationen i ett litet florområde och som i allmänhet gå upp till Sveriges nordligaste provins, icke mycket ökas i antal, om man mångdubblar områdets storlek, men att däremot de sällsynta arternas antal då tillväxer ungefär i proportion med områdets storlek. Procenten af relativt nord- liga (hufvudsakligen allmänna) arter är följaktligen större, ju mindre florområdet är. Lämpligast är nog att sammanställa florområden med samma antal arter oberoende af områdenas storlek, emedan eljest större med enformig vegetation täckta ytor (myrar, sand- fält o. s. v.) alltför mycket skulle inverka på resultatet. Fullständig likhet mellan floror- nas storlek är dock ej nödvändig för jämförelsen. Tabell öfver antalet arter (i Z af de resp. flororna), som i Sveriges östra kustprovinser a) hafva sin nordgräns i landskapen Skåne— Uppland, b) gå norr om Dalälfven d. v. s. äfven förekomma i Gefleborgs eller Västernorr- lands län eller i Västerbotten: | | Nordgräns | | Florans | T -| | storlek | E2) ö) | | We Gefleb.—Vb | | FREGE | SÖdrans kane tececbedc CyBEAST Saar RAA Seek 9I48 arter | DOLK 65 4 || Mellersta sSkane = 43. Aseree spp pen RON 266 | Ila I 68,6 | SGotland:=>=SLrerese se SNR SNR a SA | 908 aL7 | 68,2 Östra Småland ute see = ed SN 954 I 29,3 70,7 | Blekinges eeS 3 AD oe SAR LESS EN SEE SOA J16 29,1 70,8 | ST U6 es sp MiG 0 01 2/0 UR EI 528 | 20,7 | 79,4 | Hejde > > FT LUSARTI ESSER UTSER EETRRNE 589 | 1958 | 30,3 | I|(CATingsäspastoxa tess SSsseNeeaReNSSrNE AR | 10,3 | 39,7 | Öggestorps s:n i Småland...................... | 496 | 4,4 | 95,5 I | D:o med en del af Rogberga.... | 523 | 5,4 | I4,5 | ! Efter AUG. BERLIN, Den geografiska utbredningen af Skand. halföns Fanerogamer och ormbunkar. Sthlm 1876. (Med reduktion af hybrider och subspecies samt med tillägg af några arter enligt nyare källor.) > Efter TH. NATTSÉNS Förteckning (i Bot. Not. 1887). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 61 Biologiska egendomligheter. På annat ställe redogöres för någre gotländska växtformer, som synas hafva upp- stått genom tillpassning efter naturförhållandena på ön. Flertalet af de från den vanliga typen afvikande former, man träffar inom området, utgöres likväl af modifikationer eller så svagt differentierade former, att de ej få anses som systematiskt skilda från hufvud- formen. Slutligen har i många fall tillpassningen gällt växtens lefnadssätt och möjligen hans anatomiska byggnad, men ej hans yttre form. De omgestaltande yttre krafter, som ingripit i växternas lif, sammanhänga i synner- het med tvänne omständigheter. Den ena är Östersjöns efter istiden växlande salthalt och förskjutningen af strandlinjerna. Härigenom hafva säkerligen hafsväxter tillpassat sig för sött vatten och tvärtom. Också förekomma somliga arter såväl 1 sött som i bräckt vatten, Najas marina och Potamogeton filiformis på Gotland oftast i sött vatten, Scirpus "Tabernemontani vanligen i bräckt, men stundom i sött. Vidare kunna åtskilliga hafs- strandsväxter lefva långt in på ön eller hafva utbildat former för de öppna hällområdena. De senare hafva efter strandlinjens tillbakavikande föga förändrats, enär de ej varit täckta af något sammanhängande växttäcke; det är därför nästan säkert, att en del af hällarnas vegetation utgöres af relikter från en tid, då hafvet nådde högre upp. Lika väl på stränder som på hällmark träffar man Silene "petrea och Årenaria gotlica; in på ön träffas t. ex. Erythrea, Samolus, Plantago maritima. Plantago major förekommer i olika former både vid stränder och på odlad jord Den andra omständigheten är tillvaron af torra ståndorter, som ej få slutet växt- täcke, såsom sandfält och de många om klippstäpper erinrande träskhedarna och häll- markerna. Öns temperatur-, vind- och nederbördsförhållanden göra likheten med stäpper ännu större. Det, som redan förut blifvit sagdt om de klimatiska förhållandena vid Visby, gäller nog i hufvudsak om öns inre, ehuru temperaturens dagliga och årliga amplituder äro betydligt större. — Några observationer af temperaturen utanför Visby vid middags- tiden den 16 juni 1896 gåfvo följande resultat: På hällmark (Galgberget), inuti mosstufvorna + 33” Ci ) > > ofvanpå > + 34! ; » naken häll, mot söder + 33 På sandfält nedom Galgberget, i en mindre sand- grop med sparsam vegetation; strax under ytan + äl D:o d:0 på 1 dm. djup +33 Strax under ytan af blottad stenig mylla + ä51 Samtidigt var luftens temperatur i skugga (inom Visby) + 24? C. Vid tillfället rådde oafbrutet solsken, men en tämligen frisk vind verkade afkylande på marken. 1 PTermometerkulan utsatt för solen. 621 KK JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Att i Visby under april, maj och juni vindstyrkan är större, men såväl absoluta som relativa fuktigheten mindre än på de flesta andra ställen med liknande läge i södra Sverige, framgår af meteorologiska centralanstaltens publikationer. Däremot äro de klimatiska förhållandena under senhösten ovanligt gynnsamma på Gotland. Högsta månadsmedium af temperaturen (för åren 1859—93) i Visby var i okt. + 10,3? C., i nov. F 6”, i dec. F 3,1” Lägsta d:0o >» + 43 SE Se SL >» 19,5 Absolut högsta temp. » 18,5 » ot 11 >» oo ll (allt enl. HAMBERG). Under några af de senare åren har temperaturen i Visby vid middagstiden varit öfver 7? C. under mer än 15 dagar i november. Komrer så solsken till, kan lifsverk- samheten hos växterna vara ganska liflig. Det är klart, att medeltemperaturen här ej spelar så stor rol, som maximitemperaturen under dygnet, förutsatt att nätterna ej äro så kalla, att växterna därunder lida skada. Huru vegetationen vid olika årstider faktiskt ter sig på ett torrt sandfält (med någon mylla), synes af följande ståndortsanteckningar från en yta af omkring 100 kv.-m., belägen norr om Visby. (r=riklig, s=strödd, t=tunnsådd, e=enstaka, allt i enlighet med den i R. Hurts arbeten använda terminologien. — Med afseende på utvecklingsstadiet betyder Ö, att blomknoppar ej äro synliga, I blomknoppar, II begynnande blomning, III full blomning, IV aftagande d:o, V upphörd d:o, VI mogen frukt, VII affallna frukter eller frön.) | 2 vo 6 I november I april Mellersta fältskiktet: AUVlium svinedle Nie =BBsksbyes ee NA AN AL 0 ETERN I Nedvissnad I Ej synlig | AV ENA SPI ALENSTS Kg ORIENTENS NSI VS LEAR EOS I Friska, blågröna rosetter | Föga synlig || BIROMUSHIMO IS Y Eb am mo me sn a me a SE EL SSA N/ | | 2 | INCA OMID losoomroossos ss SINE IN ESV, Gröntoppade rosetter — | Gröna skott Phleum Böhmeri, 8 I ? Gröna rosetter | IR lata g OR LAN CEO [AGA 70 es ms NNE Ua VvV—VI c Frisk, grön | 2 | SOS FIRST Vocceooooo rod oro VI—VII Blad vissna | Grå rosetter, med knoppar | 220 as bu b0sae ort so SRPNAES ÖLS SR SEA Re ÄRE (VI) Gröntoppade rosetter | Föga synlig RERNAG. GRTV Vote ss dSs 3 Vv Gröna rosetter Gröna rosetter | Taraxzacum corniculatum, e VIT » 2 Lägsta fältsk.: | ARME TROR Oost R--Höctocs EA IV | Blågröna rosetter I Som i november GRE SITNN NOM Wosgoooenssr ser V—VII Små groddplantor D) FÄR FeTnåS7 EG OD CS £962 5 a NR | [0) Enstaka blad gröna I Nya skott små CEN AS tums ENst dec an An unvyNs Pessns SARAS Rn VI—VII Merendels groddplantor Groddplantor ! Kan anses tillhöra högsta fältskiktet, ehuru blott 2—3 dm. hög. KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 29. N:o |. 63 Den !5/6 1894 kasta | Modril den 19/3 1896 | I er ARN ÄRR REAR o RIHYD IE ENN OTCUS CT BUN g, CAR pa sne SA SRS SR Lo aspremsserara de IV—VTI Stora groddplantor Som i november ROR CONN OTIS ANG ESA SSI SNES IEA VAR EST SON SAS IV—V > | Helianthemum vulgare, s-t-. HT Gröna skott | Srunuktiga skott LE ÖNTLANIGD JE DE (SNS rn et ee TELE III—IV | ? | Som i november LYSTE ARE LV ED RE Ve se SES er SEELE ER Ef SSA SEA VE | Brungröna skott EB RNGIG OM KC ATUNNS So sernes ce ospr saras re sant JEN ARE sea I—II Små gröna rosetter Som i november NUSTECVRD WMI G stockar ERNA EA IV—VI | — Stundom groddplantor Groddplantor UPGTONTELE UKN ONE Cm se a ana mn än tEsduoraosenesat VI | Små rosetter | Som i november | > Bin Coma erd FEL Are fa UIP RO NAMES. VI > | 2 Sedum acre, 8 NET NT Frisk, grön Rödbrun Ve 10 mäts ee KR Raon Moppe lo RR OR AS (0) > röd Röd SEED 0 LO 1:1 6115 €, fU- C- oa ooo an book ssnaisbofs sco oshesor ssd ssne rs I | > rödbrun Rödbrun ARE 1:107) 6 501; AVES SEA SS SAST SOA San I | > blågrön Rödviolett | LF ORLID FURSÄTGANT Se =S RAA = fr US Groddplantor Groddplantor BENRONRNG OFS Pre RCd NK US ASA ACP RAR RT 4 "0905 RASEN IRA ST TI SERA Oil Rosetter gröna eller bruna Som i november Bottenskiktet: | (ETT TEST SKE LU DSS 5 SR NS SER PRESSA SfE fyrTAtA RAR 0 Ng ARR (0) | Nära vissnade blad Skott grönbruna TMS bs 30.3 [LUM y INS Er btse Jasse la bre LE se ba fgaroset else (0) | Brun Brun Tortula ruralis, t-e I Hypnum abietinum, t | > [Abb ESC ENS SIE S = Sadat LE SA UL ne a see SER Sä Adds na | DTC TNNENSNNES COP AT TUM U=e ss SSE SES TS SA AES | JENA I Don SLA SE 00 1007 15 0990 202 8 UN NI b 00 RON (CEN uNANTS LAN ATCU, IL — ao osar YTA END TE ANOS Ior tera I are (Bla donia 41079 in abs, LEstob oo Fel Tobe seen oo I omgifningarna växte på samma slags ståndort: (Ca: e2 RENT CELONUM TSE SCA ERA ST AN Aa a AT Vv Delvis grön Som i november De FREE ANARANSTOE e STSNAR AR REN PISRAN 2 NM > > [Da GD alv er:76 AES ERNIE RESET E TARERa EU SK On VI—VII Små groddpl. (ej alla år) Små groddplantor UtTtg CN ONTEA CHISE3= 0 SSR SAS SEE SANS SES AE AASE a VV Gröna rosetter Som i november Holosteum umbellatum VII (Groddpl. på stranden nedanf.) Blågröna groddplantor Potentilla ang ene a kass tga Sa ASEA IR erat aaa ga I Gröna rosetter Som i november VÄSTER, Ak SA SEA TARAS SETT rä SOA ITE SR VI Groddplantor sparsamt Små groddplantor Vai Cia Ua bh YR OTA EST oe EEE 1 SOT NORS RATTA AE INN te VII Groddplantor Som i november I WIO LOI OS UNTSE a oem an aa RR osa ASSR GLEN IS sn ao n a Se SA VII Små gröna rosetter - ? | Det är följaktligen ringa skillnad mellan fältets utseende på senhösten och på våren. Groddplantor och assimilerande skott hafva redan i september utvecklats så långt, att fältet vid denna tid synes grönbrokigt (i juni är färgen nästan halmgul, men på större afstånd brunt af Avena pratensis). Det vegetativa arbetet är följaktligen till mycket stor del förlagdt till den måttligt regniga, något fuktiga sensommaren och till hösten, som är ovanligt mild. Följande år skynda de flesta arterna att blomma och sätta frukt före den annalkande torra perioden, så att af de 40 uppräknade arterna mer än hälften hafva 64 oK. JOHANSSON, HUPVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. blommat ut och nära hälften fått mogen frukt vid midten af juni; 12 arter befinna sig däremot i knoppstadiet eller hafva ej ens synliga blomknoppar. Flertalet bland dessa in- vänta regnen efter midsommartiden. Endast tre eller fyra arter befinna sig i full blom- ning, och af dessa är Sedum acre särskildt tillpassad till förhållandena genom bladens anatomiska byggnad samt Hieracium Pilosella och Helianthemum vulgare genom beklädna- den, djupa rötter m. m. De två sistnämnda fortsätta för öfrigt att blomma hela sommaren eller börja ånyo på hösten. Liknande förhållanden råda på hällmarker. Med stor svårighet lyckas det Hiera- ciwum gotlandicum, H. subgotlandicum, H. Westöör, H. anceps, H. mollisetiforme, H. tri- chopsilum, H. Lönnrothit, H. montanum om. fl. att få sina frukter färdiga, innan de vegetativa delarna blifvit fullständigt uttorkade. Under höstregnen framkomma sedan de nya rosetterna och nå på hösten betydlig storlek. Det kan då hända, att blomning äger rum ånyo (t. ex. H. mollisetiforme) likasom hos åtskilliga till andra grupper hörande Hieracium-former (normalt hos H. subulatidens på hällmark vid Visby). Draba incana nödgas ofta uppskjuta sin blomning till den fuktigare delen af som- maren eller blommar ånyo på hösten, om den hunnit fruktificera under försommaren. Vacklande i sin blomningstid äro fera öfvervintrande ett-åriga växter. Hrodium cicutarium f. crassicaule upplagrar sannolikt riklig näring 1 de ofantligt förtjockade stjälk- och grenbaserna. Men det händer ofta, att hösten är tillräckligt mild för att tillåta en stor del af plantorna att påbörja sin blomning. Dessa individ bortdö under vintern, äfven om icke en enda frukt hunnit utbildas. De öfriga öfvervintra alldeles oskadade med sina talrika rosettblad. ; ; Till de växter, som hvila under den torra delen af sommaren, hör Artemisia rupes- tris. Den börjar sin blomning mycket sent (t. ex. den 28 aug. 1889 i Tofta, den 26 aug. 1894 vid Visby); dess egentliga blomningstid infaller i september. Af Euphrasia stricta, som blommar i aug. och sept., synas på de mossbeklädda hällarna vid Visby inga groddplantor förr än i början af aug. Likväl hinner den fruktificera till slutet af sept. eller början af okt. Hvad beträffar tillpassningen till torra ståndorter, såvidt den visar sig i växtens yttre form, gäller därom i det hela detsamma som för Ölands alfvar.! Såsom måhända i någon mån beroende på det torra och blåsiga klimatet förtjäna de ej så ovanliga fasciationerna att nämnas. Sådana äro anträffade af Anthemis arvensis och tinctoria, Taraxacum ofnrcinale, Asparagus officinalis, Fraxinus excelsior, Picea excelsa. 1 Jfr J. ERIKSON (i Bot. Not. 1895). KONGL. "SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NO |. 65 Jämförelse med grannflororna. Af gammalt är Gotlands rikedom på orchidéer och andra kalkälskande växter bekant. Då emellertid Ölands naturbeskaffenhet mycket nära liknar Gotlands och dessutom Skånes silurområde i klimatiskt hänseende ej heller afviker synnerligen mycket från dessa öar, är antalet af sådana arter, som inom Sverige endast förekomma på Gotland, ej särdeles stort. Dessa arter äro (förutom åtskilliga former af släktet Hieracium) 13: Lactuca quercina, Tragopogon cerocifolius, Euphrasia salisburgensis (N.:), Ranunculus ophioglossifolius, Årabis Gerardi; Helianthemum Fumana, Sanguisorba officinalis (N-), Orelis laziflora, Cephalanthera Tonchophyllum, Tofieldia calyculata, (Sclerochloa rigida), Calamagrostis varia, Scolopendrium officinale? (N-). Dessutom innehåller Gotlands flora 15 andra arter, som äfven förekomma på Öland men ej på Sveriges fastland: Artemisia rupestris, Linosyris vulgaris, Galium rotundifolium, Globularia vulgaris, Scandix Pecten, Anemone silvestris, Adonis vernalis, Braya supina, Silene Epetrea, Cera- stium pumilum,” Potentilla collina, Coromilla Emerus (N.), Ulmus campestris (N.), Ana- camptis pyramidalis, Schoenus nigricans (N-). Endast tre af hvardera gruppen (de med N. betecknade) förekomma därjämte i Norge. Antalet af dem, som uteslutande tillhöra Gotland, är följaktligen ej stort, dock något större än af dem, som inom Skandinaviska florområdet endast förekomma på Öland (Artemisia laciniata, Plantago minor, Ranunculus illyricus, Helianthemum oelandicum, Viola elatior, Potentilla fruticosa, Ulmus effusa, Carex obtusata). Några gotländska arter, som saknas i fastlandets östra provinser, förekomma där- emot i någon eller några af de västliga: Brunella grandiflora, Viola pumila, Arenaria gothica, Euphorbia palustris, Åspidium aculeatum. E Arterna i samtliga ofvannämnda växtgrupper tillhöra, såsom på förhand kunde väntas, med få undantag hällarnas och klippornas eller kalkkärrens vegetation. Jämför man däremot Gotlands fora med floran i ett särskildt landskap, framträda den förras egendomligheter mera. De enda områden, som erbjuda större likheter med Gotland, äro Öland samt smärre silurområden på södra Sveriges fastland. De senares gränser kunna svårligen bestämmas med full noggrannhet, och deras flora låter följaktligen 1 Fordom äfven i Skåne. Enl. Sv. MURBECK 1 Bot. Not: 1889 s. 199. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 9 [C] 66 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGROGRAFI. ej lösbryta sig från den omgifvande traktens, åtminstone ej utan enkom för ändamålet gjorda studier på ort och ställe. En sammanställning af Gotlands och Ölands floror är däremot utförbar, ehuru bristen på nyare arbeten öfver det senare områdets flora vållar svårigheter. ! Ett annat florområde, som lämpar sig för jämförelse, är östersjöprovinsernas silur- område, taget i samma utsträckning som i FR. ScHMipts bekanta flora.” Nedanstående lista upptager de gotländska arter, som saknas på Öland och i nämnda silurområde ? eller i ettdera af dessa forområden. (De på Öland förekommande arterna betecknas med Öl; de från det senare silurområdet bekanta betecknas med &O. sil. (Rudbeckia hirta.) | (Salvia verticillata). Ö. sil. Senecw aquaticus. (Hyssopus officinalis.) Ö. sil. viscosus. Öl. Lamium intermedium. Ö. sil.? » — silvaticus. Öl. | Ajuga reptans. Ö. sil. Filago minima. ÖN. | (Datura Stramonium). Ö. sil. (Erigeron canadensis.) (Verbascum Lychnitis.) Linosyris vulgaris. Öl. | Antirrhinum ÖOrontium. Öl (Centaurea decipiens.) | Linaria minor. ÖL. Onopordon Acanthium. Öl. | > Elatine. Carduus acanthoides. Öl. Veronica aquatica. ÖL (Ö. sill?) Lappa nemorosa. Öl. triphyllos. Öl. Lactuca quercina. > opaca. Öl. Tragopogon porrifolius. | polita. Ör > crocifolius. IH persica). ÖL Picris hieracioides. Ö. sil. | Bartsia alpina. (Crepis biennis). Ö-. sil. Euphrasia gracilis. Öl. (> — niceensis). | salisburgensis. (9 men ÖN | Utricularia neglecta. (Thrincia hirta.) | Pingweula alpina. Hypocheris radicata. Öl. | Centunculus minimus. ÖN. Valerianella Morisoni. Öl. Globularia vulgaris. ÖL Sherardia arvensis. ÖN. | Plantago Coronopus. ÖN. Galium rotundifolium. ÖF Litorella lacustris. ÖN. > silvestre. Öl. Cornus suecica. Ö. sil. Campanula glomerata. Ö. sil. Cerefolium sativum. Ö!L. Cuscuta Epithymum. | Anthriscus vulgaris. Öl. Epilinum. Öl. Scandix Pecten. Öl. Mentha silvestris. Öl. | Oenante fistulosa. gentilis. Öl. Falcaria vulgaris. 1 Genom upplysningar, som Lektor K: F. DUSÉN benäget meddelat förf., äro de största svårigheterna afhjälpta. So FR. SCHMIDT, Flora des silurisehen Bodens von Ehstland, Nord-Livland und Oesel. Dorpat 1855. Hufvudsakligen efter E. LEHMANN, Flora von Polnisch-Livland.. Dorpat 1895: — Äfven J. KLINGE, Flora von Est-, Liv- und Curland. Reval 1882. Oo hb KONGL. SV. VET. AKADEMIENS (Levisticum officinale.) Svum angustifoliwm. Öl. Hydrocotyle vulgaris. Öl. Reseda lutea. Nuphar luteum. O. sil. Ranunculus ophioglossifolius. » sardous. ÖN. arvensis. Öl. Batrachium confervoides. Thalicetrum Kochi. Pulsatilla patens. (ÖS Adonis vernalis. ÖN Corydalis pumila. ÖN ) laxa. (Brassica Napus). Öl. (Melanosinapis communis). Öl. Diplotaxis muralis. tenuifolia. Ö. sil. Arabis Gerardi. Ö. sil. Barbarea stricta. Ö. sil. Nasturtium officinale. Crambe maritima. Ö. sil. Lepidium campestre. Öl. Thlaspi perfoliatum. ÖN (Ö. sil?) Senebiera didyma. Teesdalia nudicaulis. ÖN. Camelina sativa? » dentata? Ö. sil. ES foetida. Öl. Malva Moschata. Ö. sil. >» — silvestris. ÖL. Geranium pyrenaicum. Öl. > dissectum. Öl. Radiola linoides. ÖN. Hypericum montanum. Helianthemum Fumana. Viola silvestris. Öl. Silene maritima. ÖN. Tunica prolifera. ÖN. Stellaria pallida. Cerastium strigosum. Öl. > pumilum. Öl. > subtetrandrum. Öl. Ö. sil. HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. Cerastium glutinoswn. Holosteum umbellatum. ÖN. Arenaria gothica. Sagina maritima. Öl. Spergularia marina. ÖN. Sedum rupestre. Ol. bolomiense. ÖN. Epilobium obscurum. (OM Lamyi? (Pyrus communis). Öl. Sorbus ÅAria. fenmica. Cratoequs Ozyacantha. Öl. rosa rubiginosa. Öl. » canina. ÖL. coriifolia. Öl. Sangquisorba officinalis. Ö. sil. minor. Ö. sil. Alchemilla arvensis. Öl. Potentilla collina. Ö1. (Prunus insititia). ÖN. (Lathyrus tuberosus). Ö. sil. Vicia villosa. Öl. lathyroides. Öl Ervum tetraspermum. Öl. Coromnilla Emerus. Öl. (Astragalus danicus). Ö-. sil. Ozytropis campestris. ÖN piulosa. Ö. sil. Medicago minima. Öl. Trifolium filiforme. Öl. striatum. Öl. (Sarothamnus scoparius.) (Ulex europeus.) Ononis campestris. Arctostaphylus Uva uwursi. Ö. sil. Pyrola media. Ö. sil. (Euphorbia Cyparissias). Öl. exigua. Öl. (Mercurialis annua.) Polygonum Rap. umex sanguineus. Öl. ( >» palustris.) -— 68 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Rumex thyrsiflorus. Öl Ulmus montana. ÖN. (Chenopodium murale). Öl. ) vulvaria. Quercus sessiliflora. ÖN. Salix depressa. Ö. sil. Callitriche polymorpha. Öl. Orchis laziflora. Cephalanthera rvubra. (ÖS si > Lonchophyllum. Malazxis monophyllos. Ö. sil. paludosa. Ö. sil. (Narcissus Pseudonarcissus.) Najas marina. Ö. sil. (Fritillaria Meleagris.) Allium vineale. Öl. Anthericum ramosum. Öl. Gagea pratensis. Öl. arvensis. (Muscari botryoides). Öl. Alisma ranunculoides. ÖN. Tofreldia calyculata. Ö. sil. Juncus balticus. Ö. sil. glaucus. ÖN. obtusiflorus. atricapillus. supinus. ÖN. capitatus. Öl. Potamogeton plantaginea. alpina. Ö. sil. lucens. O. sil. prelonga. Ö. sil. mittens. Öl. De icke kursiverade arterna äro dels sådana, som tillhöra kulturformationerna eller kunna antagas hafva inkommit i Gotlands flora genom människans förvållande, dels nyare eller kritiska arter, om hvilkas förekomst i de andra florområdena man saknar kännedom. Förteckning öfver de öländska arter, som saknas på Gotland och i ofvannämnda silurområde på andra sidan Östersjön eller i ettdera af dessa florområden. (De på Gotland förekommande betecknas med Gtl. Sparganium glomeratum. Ö. sil. Cyperus fuscus. Ö. sil. Scirpus setaceus. cespitosus. Ö. sil. Carez limosa. Ö. sil. > montana. Ö. sil. Triticum junceum. Öl Blymus euwropeus. ÖL (Hordeum murinum.) Lolium temulentum. Öl. Schedonorus erectus. sterilis. Glyceria baltica. Öl. Poa bulbosa. ÖN. alpina. ÖN. (Sclerochloa rigida.) Avena fatua. ÖL. Trisetum flavescens. Ö. sil. Atropsis caryophyllea. precox. ÖN. Holcus mollis. Öl (Ö. sil?) Melica uniflora. ÖN. Calamagrostis varia. plragmitoides. Alopecurus agrestis. ÖN. Phleum arenarium. Öl. Aspidium aculeatum. Polystichum cristatum. Ö. sil. Scolopendrium officinale. Blechnum Spicant. Öl. Isoötes lacustre. Lycopodium inundatum. Ö. sil. För öfrigt som i föreg. lista.) Bidens cernua. &Ö. sil. (Fordom upp- | Cineraria palustris. gifven för Gtl.) Artemisia laciniata. | Senecio Viscosus. Gtl. Gnaphalium luteoalbum. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR, BAND 29. N:O. |. 69 Pilaqo minima. - Gtl. Hottomia palustris. Ö: silk Pulicaria vulgaris. | Globularia vulgaris. Gtl. Linosyris vulgaris. Gul. | Plantago minor. Pupatorium cannabinum. Ö. sil. » Coronopus. Stl. Onopordon Acanthium. Gtl. | Litorella lacustris. Gt. Carduus acanthoides. Gt. | Cerefolium sativum. Gt. Cirsiwm heterophyllum. Ö. sil. | Anthriscus vulgaris. Gtl. Lappa memorosa. Gtl. Scandix Pecten. Gtl. Crepis paludosa. ÖMSE Pencedanum Ovreoselinwm. . virens. Gtl. Oenanthe Phellandrium. Ö. sil. Hypocheris radicata. Gtl. Sium latifolium. Ö. sil. (Uppgifven för Gtl.) ) glabra. » angustifolium. Gt. Arnoseris minima. (Ford. Gtl.) Helosciadwum inundatum. Valeriana dioica. Hydrocotyle vulgaris. - Gtl. Valerianella Morisoni. Gtl. Ranunculus sardous. Gtl. Sherardia arvensis. Gtl. ES arvensis. Gtl. Galium rotundifolium. Gt. illyricus. silvestre. Gtl. ' Thalictrum angustifolium. Ö. sil. Campanula Cervicaria. Ö. sil. (Ford. Gtl.) Pulsatilla vernalis. latifolia. Ö. sil. | vulgaris. Lobelia Dortmanna. Ö. sil. | Adonis vernalis. Gt. Cuscuta Epilinum. Gtl. Trollius europeus. Ö. sil. Symphytum officinale. Ö. sil. Åctea spicata. Ö. sil. Pulmonaria officinalis. Ö. sil. Corydalis cava. Mentha silvestris. Gt. | > pumila. — Gtl. (CET viridis.) | (Brassica Napus). Gtl. gentilis. Gtl. (Melanosinapsis communis). Gtl. Gentiana campestris. | (Sinapis alba). Ö. sil. Erythrea capitata. Cardamine impatiens. Ö. sil. Verbascum thapsiforme. (Uppgifven för Nasturtium anceps. (Gtl.?) Gtl.) | ; amphibiwm. Ö. sil. Antirrhinum Orontium. Gtl. Lepidium campestre. Gtl. Linaria minor. Gtl. Thlaspi perfoliatum. Gtl. (Ö. sil?) Veronica aquatica. Gtl. (Ö. sil?) Teesdalia nudicaulis. Gtl. ? triphyllos. — Gtl. Cochlearia officinalis. Ö. sil. (Ford. Gtl.) opaca. Gtl. Malva silvestris. Gtl. polita. Gtl. | Geranium Pyrenaicum. Gtl. (CEIE) persica.) Gtl. | » dissectum. Gtl. Odontites simplex. Radiola Wlinoides. Gt. Huplrasia gracilis. Gt. Hypericum lhirsutum. Ö. sil. Melampyrum nemorosum. Ö. sil. Helianthemum oelandicum. Nawmburgia thyrsiflora. Ö. sil. Viola alba. Centunceulus minimus. Gtl. >» uligtnosa. Ö: sil. (OÖRERE JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Viola epipsila. Ö. sil. > — palustris. Ö. sil. silvestris. Gtl. » — elatior. Ö. sil. Silene maritima. Gtl. Melandrium silvestre. Ö. sil. Viscaria alpina. Dianthus Armeria. (Ford. Gtl.) Tunica prolifera. . Gt. Stellaria Holostea. Ö. sil. » palustris. Ö. sil. uliginosa. Ö. sil. crassifolia. Ö. sil. (Ford. Gtl.) Cerastium viscosum. Ö. sil. strigosum. Gt. subtetrandum. Gtl. » pumilum. Gtl. Holosteum umbellatum. Gt. Sagina subulata. maritima. Gt. Spergula vernalis. Spergularia marina. Gtl. (Bryonia alba). Ö. sil. Chrysosplenium alternifol. Ö. sil. (Sempervivum tectorum.) Sedum rupestre. Gt. bolomiense. Gt. Peplis Portula. Ö. sil. Epilobium roseum. Ö. sil. Cirecea lutetiana. » alpina. Ö. sil. (Pyrus communis). Gtl. Crategqus Ozyacantha. Gt. Rosa rubiginosa. Gtl. canina. Gt. coriifolia. Gtl. » sclerophylla. Gtl. Alchemilla arvensis. Gtl. Rubus suberectus. » — thyrsoideus. Fragaria elatior. Ö. sil. Potentilla fruticosa. Ö. sil. > collina. Gt. (Prunus domestica.) insititia). Gtl. Lathyrus silvestris. Ö. sil. Vicia villosa. Gtl. lathyroides. Gtl. Ervum tetraspermum. Gtl. Coromnilla Emerus. Gt. Ozytropis campestris. — Gtl. Medicago minima. Gtl. Melilotus arvensis. Gtl. Trifolium spadiceum. Ö. sil. filiforme. Gt. striatum. Gtl. Onomis hireina. Ö. sil. Myrtillus uliginosa. Ö. sil. Euphorbia exigua. Gtl. Montia fontana. Ö. sil. Polygonum minus. Ö. sil. dumetorum. Ö. sil. umex sanguineus. Gt. Daphne Mezereum. Ö. sil. Ulmus montana. Gt. >» — effusa. Ö. sil. Atriplex rosea. = calotheca. Ö. sil. Chenopodium murale. Gtl. Kochia hirsuta. Quercus sessiliflora. Gt. Paqus silvatica. Carpinus Betulus. Callitriche polymorpha. Gtl. ÅAllium wvineale. Gt. Anthericum Liliago. ramosum. Gtl. Gagea pratensis. Gtl. Muscari botryoides. Gtl. Alisma ranunculoides. Gtl. Scheuchzeria palustris. Ö. sil. Juncus glaucus. Gt. filiformis. Ö. sil. supinus. Gtl. » squarrosus. Ö. sil. capitatus. Gtl. KONGL: SV. NET: Ö. sil. Potamogeton nitens. Gul. Lemna polyrrluza. perfoliata. Ö. sil. (Ford. på Gtl. 7) Eleocharis acieularis. -Ö. sil. Ou sil. remota. OO. sil. Carex riparia. norvegica. (05 Si Sehreberi. pamculata. Ö. sil. » obtusata. Tritieum juneewm. Gt. Elymus europaeus. Gt. Bromus commutatus. Poa bulbosa. Gtl. alpina. Gt. AKADEMIENS HANDLINGAR. Glyceria maritima. Ö. sil. baltica. — Gtl. Dusenii Lbg. in seched. Koeleria glauca. Ö. sil. Avena fatua. Gtl: Airopsis precox. - Gtl. Holcus mollis. Gt. Melica umflora. Gt. Calamagrostis arundinacea. Alopecurus agrestis. Gtl. Phlewm arenarium. Gt. Ö. sil. Blechnum Spicant. Gt. Lycopodium complanatum. gifven för Gtl.) Woodsia ilvensis. BAND 29. N:o |. (Ö. sil.?) Ö. (05 sil. sil. (Upp- Förteckning öfver de i det ofvannämnda silurområdet på andra sidan Östersjön före- kommande arterna, hvilka saknas på Gtl. och Ol. eller på endera af dessa öar. ning som i föreg. listor.) Bidens cernua. Öl. Åclullea cartilaginea. Cineraria integrifolia. Seneciwo nemorensis. » paludosus. Eupatorium cannabinum. Ol. Petasites officinalis. Centaurea austriaea. Saussurea alpina. Cirstwum oleraceum. > heterophyllum. Öl. Mulgedium sibiricum. Crepis biennis. (Gtl.) paludosa. ÖL 3 » — succisefolia Tausch. Picris hieracioides. Gtl. Galium trifidum. » silvaticum LL. Lonicera coerulea. Phyteuma spicatum. Campanula glomerata. Gt. » Cervicaria. Öl. latifolia. ÖN (Ford. Gtl.?) I Campanula patula. Lobelia Dortmanna. Öl. Symphytum officinale. Öl Pulmonaria officinalis. Öl. angustifolia. Verbena officinalis. Salvia verticillata. (Gtl.) Dracocephalum Ruyscluana. thymiflorum. Betonica officinalis. Lamium maculatum. » intermedium. Gtl. Galeobdolon lTuteum. Ajuga reptans. Gtl. Polemonium coeruleum. Gentiana cruciata. » Pneumonanthe. Datura Stramonium. (Gtl.) Linaria striata. Veronica longifolia. > latifolia IL. Pedicularis Sceptrum Carolinum. Melampyrum nemorosum. Ol. (Beteck- 72 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Orobanche major. Hottonia palustris. Öl. Naumburgia thyrsiftora. Öl. Cornus suecica. Gt. Cicuta virosa. (Ford. Gtl.?) Sium latifolium. (Ford. Gtl.) ÖN. Oenanthe Phellandrium. Öl. Conioselinum Fischeri. Ostericum palustre. Cherophyllum aromaticum. Nuphar luteum. Gt. pumilum. Thalictrum aquilegifolium. angustifolium. > ÖN. Pulsatilla patens. Gt. Batrachium ecireinatum. Ranunculus cassubicus. Trollius europcus. Öl. Actea spicata. ÖN. Corydalis solida. Sinapis alba. Öl. Erucastrum Pollichii. Diplotaxis tenuifolia. Gtl. Cardamine impatiens. ÖN. Sisymbrium altissimum. Arabis Gerardi. Gtl. Barbarea stricta. Gt. Nasturtium amphibivm. Öl Crambe maritima. Gt. Lunaria rediviva. Alyssum montanum. Cochlearia officinalis. Öl (Ford. Gtl.) Draba nemorosa. Impatiens noli tangere. Malva moschata. Gtl. Geramum pratense. > palustre. Hypericum humifusum. » hirsutum. Öl. montanum. Gtl. Viola palustris. OM epipsila. Öl. >» uliginosa. Öl. ' Viola collina. | » elatior. Öl. | Drosera intermedia. Stilene ehlorantha Ehrh. ' Melandrium silvestre. ÖN. | Diantlus arenarvus. | superbus. Gypsoplila muralis. Malachwum aquatieum. Stellaria nemorum. Holostea. ÖN. palustris. ÖN. > Frieseana. uliginosa. ÖN I | | I | I I | » crassifolia. ÖN (Ford. Gtl.) Cerastwum alpinum var. » viscosum. ÖN. Sagina apetala. | Spergula pentandra L. - Elatine Hydropiper. Bryonia alba. (ÖL) Ribes nigrum. Savwifraga Hirculus. adscendens. Chrysosplenium alternifol. ÖN (Uppgifven för Gtl.) Sempervivum soboliferum Sims. Bulliarda aquatica. (Ford. Gtl.?) Peplis portula. ÖN. Epilobium roseum. ÖL Circa alpina. ÖN. Sanguisorba officinalis. Gtl. Agrimonia pilosa. Poterium sanguisorba. Gtl. Rubus ideus. ÖN arcticus. >» Chamemorus. Fragaria elatior. Öl. Potentilla fruticosa. ÖN. inelinata Vill. norvegica. Gtl. Prunus Padus. (På Gt. fossil.) Lathyrus pisiformis IL. ; KONGL. SV. VET. Lathyrus silvestris. Ol. ) tuberosus. — (Gtl.) maritimus. Astragalus arenarius. » danicus. — Gtl. Ozytropis pilosa. Gtl. Melilotus dentata. Trifolum spadiceum. > alpestre. Ononis hireina. ÖN. Vaceinium uliginosum. Arctostaphylos Uva ursi. Cassandra calyculata. Pyrola media. Gtl. Montia fontana. Öl. Rumex Hydrolapathum. > — Hippolapathum. >» conglomeratus. Polygonum Bäistorta. > viviparum. » minus Huds. > dumetorum”? Asarum europeum. Theswum ebracteatum Hayne. Daphne Mezereum. ÖL. Öl. Öl. Gtl. Öl. Öl. Hippophaö rhamnoides. (På Gtl. fossil.) Ulmus effusa. Ol. - Chenopodium Botrys L. Atriplez calotheca. ÖN. Salix daphnoides. » — acutifolia. > viminalis. (ÖL) >» — triandra. >» Lapponum. > depressa. Gtl. > myrtilloides. » phylicefolia. Betula fruticosa. > nana. Alnus incana. Callitriche verna. » autumnalis. K. Sv. Vet. Akad. Handl. AKADEMIENS (Ford. (Gtl.?) N:o 1, (Uppgifven för Gtl.) | Band 29. HANDLINGAR. BAND 29. Ceratophyllum demersum. Cephalanthera rubra. —G1 Epipogum aphyllum. Malazxis paludosa. Malaxis monoplhyllos. Gl (Gladiolus imbricatus IL. Iris sibirica. Hydrocharis Morsus ran. Stratiotes aloides. Najas marina. Gtl. Liltum Martagon. Allium carinatwm. Colehicum autumnale. Sagittaria sagittefolia. Scheuchzeria palustris. Tofieldia calyculata. Juncus balticus. » » » Gtl Gtl. filiformäis. Öl. squarrosus. Öl. stygius. Calla palustris. Acorus Calamus. Lemna polyrrhiza. Öl. NO j I Gtl. (OM Potamogeton polygonifolia. » alpina. Gtl » lucens. Gtl. > prelonga. > crispa. » zostercefolia. » obtusifolia. Sparganium glomeratum. Cyperus fuscus. Gtl. Rhynchospora fusca. Scirpus silvaticus. > radicans. >» ccespitosus. Gtl. >» parvulus. Eleocharis acicularis. Öl Eriophorum gracile. Carex riparia. 2» 2 Öl. Gtl. limosa. irrigua. Gtl. Gtl. 10 -— 74 Carex vaginata. > — globularis. > montana. Gt. >» humilis Leys. >» — aquatilis. > — ccespitosa. Gt. >» — rigida var. Öl. > — microstachya. > — Persoonu. >» — loliacea. > — tenella. >» — norvegica. >» — heleonastes. >» — glareosa. > — chordorrhiza. > — paniculata. > — pauciflora. > — Davalliana Sm. Festuca silvatica. Schedonorus inermis. » remota. Öl. Öl. (Ö1.?) (Ford. Gtl.) Bromus racemosus. Poa sudetica. Glyceria spectabilis. » maritima. Öl. Fluminia arundinacea. Koeleria ceristata. > glauca. Avena strigosa. Trisetum flavescens. Gt. Calamagrostis arundinacea. Öl. » Halleriana DC. Hierochloa borealis. > australis. Polystichum montanum. > eristatum. Gtl. Woodsia ilvensis. Öl. Strutliopteris germanica. Botrychium ternatum Sw. Lycopodium inundatum. Gtl. | > complanatum. Öl. Öl K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. (Gtl.?) På föregående växtlistor grunda sig följande tabeller; af hvilka I. A. och II. A. angifva antalet arter, som förekomma 1 ett af de tre områdena eller äro gemensamma för två af dem. Tab. I. B. och II. B. angifva de motsvarande talen efter utgallring af kultur- formationernas växter och alla, som skäligen anses inkomna genom människans åtgörande, äfvensom s. k. kritiska arter eller andra, om hvilkas utbredning man ej har säker kännedom (= de i växtlistorna icke kursiverade arterna). böra Tab. I. A B. ME Gotl., men ej ÖL. finnas.... 104 57 GO bla sg KUGA OM BRG: son ad SE sea Bee SERA ie EAA ERAN 103 78 EEE ASEAS TEE RR EIS STR CS gör FOUR NR ANDA ERE aa | 804 | = | 7 GOtl3- Men ej BIL LS SAR [ae DI RA SK SIE SS AA 164 TI | 5. MEN: Le] GO Ule 2 SAN USE SER NA AL Ar SRA SE AA LARS Er LER FA 213 I 186 (RE ERE RDS Na EE 744 | — 5 å Öl, men ej Ö. sil 141 73 sil., men ej Öl. - 191 160 RR RR EE RSA a ST RE OR Ar RAS fra a ES ER ne 766 = | -J KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. Tab. II. | A I B, | | | FEN ek ln (EK OH NE os Ste no vm AS EES ooo | 59 | 30 | CTS YRKEN T OREES NTA NS SS ESKS NORA | AT I | 1 () YGL] Eee SRA LEE ACK RET SALSA ESAS AA NSARNEN: "SDR | 148 132 | I » på Gotl. och Öl. (men ej I ÖvRL) SRA Re BUlaE BA 101 | 49 | | 20 OJ Och (O:Fsilsi(m en tejiGotl)Ersss sor san LA | Ga 62 | i > > Gotl. och Ö. sil. (men ej ÖL) ber tes SIE AN 0 Sal Ria | 44 | 21 | Hela floran i de tre områdena utgör omkring 1160 arter; af dessa äro tre femte- delar eller omkr. 700 gemensamma för alla tre områdena. Tab. I. ÅA. visar, att om de tre områdena tagas parvis, Öl. och Gotl. ha de festa gemensamma arterna (804), och att Gotl. och Ö. sil. ha det minsta antalet (744). Tab. II. A. visar ännu tydligare, att likheten mellan Gotl:s och Öl:s floror är störst, men mellan Gotl:s och Ö. sil:s minst, och att Ö. sil:s flora har flera arter gemensamma med ÖJ. än med Gotl. Vidare synes, att 59 arter äro inskränkta till Gotl., medan blott 41 uteslutande finnas på ÖL Gotländska florans större egendomlighet förklaras till en del af det ringare afståndet mellan Öland och Sveriges fastland. Tab. B. bekräftar föregående slutsatser. Den visar också, att likheten mellan flororna på Gotl. och ÖJ. till stor del beror på gemensamma kulturväxter, hvarför den ursprung- liga orsaken delvis står 1 sammanhang med en lifligare samfärdsel mellan dessa öar eller med svenska fastlandet. Då enligt tab. II. A. antalet af de arter, som förekomma på Gotl. och ÖL, men ej i Ö. sil., är 101, reduceras talet enligt tab. II. B. till 49, emedan de 101 arterna inbegripa öfver 40 till kulturformationerna hörande arter. Det i alla händelser relativt stora antalet dylika arter i gotländska floran kan visserligen i någon mån bero på olika uppskattning hos olika författare, men sammanhänger också med det större antalet hamnar och den lifligare förbindelsen mellan Gotl. och utrikes orter. Gent- emot floran i Ö. sil. tillkommer ett annat skäl för reduktion i tab. B., nämligen nöd- vändigheten att utesluta en mängd kritiska eller nyare arter. Förut äro de gotländska arter, som saknas på Sveriges fastland, uppräknade. Man kan också vid jämförelsen mellan flororna använda ett motsatt förfarimgssätt och under- söka, i hvilken utsträckning de på fastlandet allmänt spridda arterna förekomma på Got- land. Därvid framträder ännu skarpare den gotländska florans afvikande skaplynne. Man finner nämligen, att omkring 75 arter, som förekomma i alla de sydliga provinserna af Sveriges fastland till och med Vermland och Uppland, saknas på Gotland. Hit höra Bidens cernua Petasites officinalis ÅArnica montana Cirstum heterophyllum Eupatorvum cannabinum | Crepis paludosa (6 K. JOHANSSON, HUEFVUDDRAGEN Campanula latifolia Lobelia Dortmanna Symphytum officinale Gentiana campestris Veronica longifolia Pedicularis silvatica Naumburgia thyrsiflora Hottonia palustris Oenanthe Phellandrium Cicuta virosa Pulsatilla vulgaris » vernalis Trollius europaeus Acta spicata Cardamine impatiens Subularia aquatica Impatiens noli tangere Viola palustris > — tricolor, hf. Drosera intermedia Melandrium silvestre Stellaria nemorum » palustris Stellaria Frieseana > uliginosa Spergula vernalis Elatine Hydropiper Chrysosplenium alternifolium Sedum annuum Bulliarda aquatica Peplis Portula Epilobium roseum Circeea alpina Myriophyllum alterniflorum Rubus idcus AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRA FI. Rubus ÖChamcemorus Fragaria elatior Prunus Padus Lathyrus silvestris Mvyrtillus uliginosa Montia fontana Polygonum viviparum > mite > dumetorum. Rumexz Hydrolapathum Daphne Mezereum Callitriche verna > autumnalis? | Hydrocharis Morsus rance Sagittaria sagittefolia | Scheuchzeria palustris Juncus filiformis Calla palustris Lemna polyrrhiza | Potamogeton perfoliata? | » obtusifolia Sparganium natans Rhynchospora fusca Scirpus silvaticus | Eleocharis acicularis Eriophorum gracile Carex flava > itrrigua > remota » — pauciflora Culamagrostis arundinacea Woodsia ilvensis Asplenium septentrionalc Isoötes echinospora. Bland ofvanstående arter äro minst två tredjedelar hygrofila; åtskilliga äro lund- växter, några växa på urformationens berg; omkring 10 höra till andra kategorier. På Gotland saknas vidare åtskilliga eljes i södra Sverige mycket spridda Hieracium- former, såsom H. acroleucum STENSTR., anfracum (Fr. p. p-) ALMQU., basifolium (Fr.) ALMQU., diaphanoides LBG., subramosum LÖNNR., acrifoltum DAHLST., scabrescens K. JOH. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 77 Florans karaktär beror dock ej endast på de ingående arternas antal och beskaffenhet, utan ock på dessas fördelning och ymnighetsgrad. Då detta arbete ej afser någon växt- fysiognomisk behandling af florområdet, må det vara nog att anföra de största egendomlig- heterna i frekvensen hos de gotländska arterna. En jämförelse med de svenska provin- serna på fastlandet, hvilka ligga på ungefär samma breddgrad som Gotland, visar, att det ej är samma arter, som bilda vegetationens hufvudmassa. Många arter, som på södra Sveriges urbergsområde äro mer eller mindre allmänna och ymniga, hafva nämligen på Gotland lägre grad af fördelning eller ymnighet eller bäggedera; 1 motsats härtill ingå i det senare områdets flora med hög ymnighetsgrad och stor spridning flera arter, som på urbergsområdena äro mindre allmänna. Till den första gruppen höra följande arter, hvilka alltså bestämma negativa karaktärer hos Gotlands flora: Bidens tripartita Artemisia vulgaris Senecwo silvaticus Gnaphalium uliginosum > silvaticum Solidaqgo virgawrea Carduus erispus Lactuca muralis Crepis tectorum Leontodon luspidus Trichera arvensis Jasione montana Mvyosotis palustris Mentha arvensis Scutellaria galericulata Glechoma hederacea Stachys palustris Lamium intermedium Galeopsis Tetrahit > versicolor Åjuga pyranvidalis Verbascum nigrum Veronica scutellata > serpyllifolia Rlhinanthus minor Pedicularis palustris Melampyrum silvaticum Trientalis europe Plantago media Åegopodium Podagraria Nuphar luteum Fumaria officinalis Erystmum cheiranthoides Cardamine amara Nasturtium palustre Raphanus Raphanistrum Ozxalis Acetosella Hypericum quadrangulum Viola canina Drosera rotundifolia > longifolia Viscaria vulgaris Lychnis Flos cuculi Dianthus deltoides Stellaria graminea Årenaria trinervia Sagina procunmbens Spergula arvensis Spergularia campestris Sedum Telephium Epilobium montanum palustre > angustifolium Fragaria vesca Comarum palustre Orobus tuberosus Vicia villosa Ervum tetraspermum Trifolum agrarium > hybridum Myrtillus nigra Ozycoccus palustris 18 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN Vaccinium Vitis idea Andromeda polifolia Ledum palustre Empetrum nigvrwn Mercurialis perenmis Seleranthus annuwus Polygonum amplhibium > lapatlufolium » Persicaria » Hydropiper Rumex domesticus > Åcetosella Saliv pentandra » caprea > — aurita > nigricans ÅAlnus glutinosa Callitriche-arter Orchis maculata Triglochin palustre Juncus conglomeratus » efjusus » supinus Lemna minor Potamogeton alpina > lucens » proelonga » pusilla Typha-arterna Sparganium-arter Rhynechospora alba Scirpus lacustris Eriophorum vaginatum » alpinum Carex ampullacea >» — vesicaria AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI, Carex pallescens > — limosa » — pilulifera >» — cespitosa > acuta > — stellulata >» — elongata >» canescens >» — leporina » — dioica Lolium temulentum > linicolum Bromus secalinus Poa nemoralis Atira flexuosa Calamagrostis stricta » lanceolata Agrostis canina ÅAlopecurus geniculatus Nardus stricta Polypodium vulgare Phegopteris polypodioides » Dryopteris Polystichum Filiz mas » eristatum > spinulosum Åthyrium Filiz femina Equisetum pratense > silvaticum » palustre fluviatile Isoötes lacustre Lycopodium Selago > annotinum elavatum Härtill kunde läggas ännu flera hygrofila arter och sandväxter, så att hela antalet säkerligen skulle öfverstiga 150. Af föregående lista, sammanställd med redogörelsen för ståndorter och växtsam- hällen, framgår, att de arter, som hafva minskad frekvens på Gotland, till allra största delen äro hygrofila, psammofila och skuggväxter. De öfriga skola härnedan omnämnas. Bland de till kulturformationerna hörande arterna finnas flera, som visserligen äro tämligen KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 79 spridda på Gotland och således sannolikt gamla medborgare i floran, men som ej hafva stor ymnighetsgrad, och om hvilka det därför måste antagas, att deras ringare frekvens beror på markens beskaffenhet och ej på bristande tillfälle till spridning i följd af sen invandring. Sådana äro Artemisia vulgaris, Galeopsis-arterna, Pumåria officinalis, Ery- simum cheiranthoides, Ervum tetraspernum, Trifolium agrarium, Bromus secalinus. Sent inkomna äro däremot Rumex domesticus, Leontodon Iispidus och kanske Carduus crispus. Mer osäkra i dessa afseenden äro Verbascum nigrum, Plantago media, Vicia villosa, Tri- folium hybridum. Följande på klippor eller stenig mark 1 södra Sveriges urbergsområden allmänna arter finna på Gotland mindre gynnsamma villkor: Sedum Telephium, Epilobium montanum, Polystichum Filix mas, Athyrium Filix femina; möjligen höra Solidaqo Vir- gaurea, Lactuca muralis, Fragaria vesca, också hit. Hvilka orsakerna kunna vara till den ringare spridningen eller ymnigheten hos Ajuga pyramidalis, Orobus tuberosus, Orchis maculata kan måhända utrönas genom växtfysiognomiska eller allmänt växtgeografiska undersökningar. De växter, som så att säga ersätta de i föregående lista uppräknade arterna eller med andra ord på Gotland förekomma mer allmänt och i större individmängd än på södra Sveriges urbergsområden, äro dels en mängd i det hela sällsyntare växter, som äfven på Gotland spela en ringa rol i växtfysiognomiskt afseende, dels talrika arter, som här ingå med ett så betydande individantal, att växttäcket till icke ringa del samman- sättes af desamma. De viktigaste till sistnämnda gruppen hörande äro: Artemisia Absintlum Rhamnus cathartica > campestris Scandixz Pecten Tnula salicina Torilis Anthriscus Bellis perennis Carlina vulgaris Cirsium acawule Cichorium Intybus Valerianella olitoria Asperula tinctoria Convolvulus arvensis Echium vulgare Mentha aquatica Thymus Serpyllum Prunella grandiflora Frazinus excelsior Cynanchum Vincetozicum Veronica spicata > hedercefolia Plantago lanceolata Cornus sanguinea Daucus Carota Heracleum sibiricum Samcula europea Hydrocotyle vulgaris Ranunculus polyanthemos » sardous »- arvensis Ficaria verna Thalictrum Koch Anemone Hepatica Delphinium Consolida Papaver Argemone > dubium ÅArabis hirsuta Neslea pamniculata Hutchinsia petrcea Polygala amara 80 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Geranium sanguineum > molle Limum catharticum Cerastwum pumilum Potentilla minor Prunus spinosa Trifolium procumbens Anthyllis Vulneraria » semidecandrum Årctostaphylos Uva ursi Arenaria serpyllifolia Corylus Avellana Saxifraga tridactylites | Orchis-arter Epipactis palustris Listera ovata Schoenus ferrugineus Cladium Mariscus Carex flacca Brachypodium-arterna Festuca ovina Agrostis alba. Sedum album | Pyrus Malus Crategus Ozxyacantha » monogyna Cotoneaster integerrima vubus cesius Fragaria collina Potentilla reptans Åtskilliga bland dessa äro äfven på fastlandet allmänna och ymniga, såsom Plantago lanceolata, Linum catharticum, Arenaria serpyllifolia, Festuca ovina, Agrostis alba, men de hafva på Gotland en ännu större spridning till olikartade lokaler och uppträda med en förvånande individmängd. Flertalet bland de i den sista växtlistan uppräknade arterna växa i torrare skogar eller ängar, på backar eller hällar; ett icke obetydligt antal tillhöra kulturformationerna, några få ingå 1 kalkkärrens eller myrarnas vegetation. Karaktäristiskt är det, att mono- kotyledonerna äro synnerligen fåtaliga; den föregående växtlistan visar ett motsatt för- hållande. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 81 Vegetationslinjer. På grund af Gotlands läge långt från omgifvande fastland och större öar är klimatet utprägladt maritimt. Flera af västra Europas för hafsklimat afpassade växter finna därför sin ostgräns på Gotland. Då dessa arter till stor del hafva sin nordgräns i västra eller södra Norge, kommer vegetationslinjen i sin helhet dock att utgöra en nordostgräns. I afseende på nederbördsförhållandena afviker likväl Gotland betydligt från Europas västkust. Till följd af öns läge öster om sydsvenska fastlandet och norr om en stor kontinent, blifva de fuktiga vindarna från Atlanten uttorkade, innan de nå Gotland. Också är nederbörden på Gotland, såsom redan nämnts, ganska ringa eller blott 472 mm. 1 medeltal för åren 1860—1890, så att få orter i södra Sverige äro i detta afseende så illa lottade. Dessutom är denna nederbörd ojämnt fördelad, så att månaderna april, maj och juni få resp. blott 20,2 mm., 27,3 mm. och 29,5 mm. På ingen annan station! i södra Sverige är nederbörden så liten under dessa månader, och på ingen annan station i hela Sverige" är nederbörden för juni så liten som på Gotland. Till följd af detta förhållanden måste på vissa torra ståndorter allt vegetativt arbete fördelas på två fuktigare perioder, åtskilda af en torr sådan. Efter snösmältningen finna nämligen växterna äfven på torrare ståndorter tillräcklig fuktighet i jorden för att vara skyddade mot torkan i april och maj, men ej så under juni, då solhettan förbränner allt, som ej är särskildt utrustadt till skydd mot för stark transspiration. Liknande förhållan- den äga rum på Öland”? och sannolikt äfven på de siluriska öarna utanför Livland och » Estland. Många för stäpper afpassade växter finna därför lämpliga lifsvillkor på dessa öar, men ej på Sveriges fastland. Dessa arters vegetationslinje öfver Gotland blir alltså en nordvästgräns. 6 Många arter, hvilka såsom eken fördraga både hafsklimat och kontinentalklimat hafva en nordlig vegetationsgräns. Ehuru eken själf ej ingår bland de arter, hvilkas nordliga vegetationslinje går öfver Gotland, höra flertalet bland sådana arter likväl till hvad som plägar betecknas med namnet ekfloran. De arter, som i likhet med boken fordra insulärt klimat eller däremot svarande kompensering genom högre värmegrad, erhålla som bekant en mot öster fallande vegeta- tionsgräns. Vegetationslinjen måste därför, om den utgår från södra Norge, passera öfver Bland de 29, som upptagas af HAMBERG i J. F. NYSTRÖMS handbok i Sveriges geografi. J. ERIKSON, i Bot. Not. 1895. Ke Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. fel! al 2 (FY LIG JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. sydöstra Skandinavien och södra eller sydöstra Östersjöländerna. De siluriska öarna Öland, Gotland, Ösel m. fl. erbjuda i följd af sitt starkare utpräglade hafsklimat och sin kalk- haltiga och varmare jordmån särskildt gynnsamma villkor för de nämnda växterna. Dessas vegetationslinje blir därför i allmänhet ej rät, utan slår en skarp bukt kring någon eller några af öarna. På en växtgeografisk karta visar det sig sålunda, att vegetationslinjen, då den passerar sydöstra Skandinavien, utsänder en mot sin hufvudriktning vinkelrät ut- löpare öfver Öland och Gotland, stundom äfven öfver Ösel eller till och med de närmaste delarna af Estland. En sådan mnordostlig vegetationslinje med utlöpare hafva följande 34 arter: Artemisia maritima (Öl.—Ösel), Bellis perennis (ÖN, Gotl.), Crepis virens (ÖN, Gotl.), Thrincia hirta (Gotl.), ”alerianella Morisoni (ÖN, Gotl.), Antirrhinum Orontvum (ÖL, Gotl.), Linaria Elatine (Gotl.), Plantago Coronopus (ÖL, Gotl.), Hedera Heliz (Öl.—Ösel), Scandiz Pecten (ÖN, Gotl.), Öenanthe fistulosa (Gotl.), Eryngium maritimum (Öl —Ösel), Bupleurum tenwissimum (Öl. —Ösel), Reseda luteola (ÖN, Gotl.), Ranunculus sardous (ÖL, Gotl.), Teesdalia nudicauwlis (ÖN, Gotl.), Holosteum umbellatum (ÖL, Gotl.), Alchemilla arvensis (ÖL, Gotl.), 0 Medicago minima (ÖL, Gotl.), Trifolium striatum (ÖN, Gotl.), Quercus sessiliftora (Gotl.), Orclhis laxiflora (Gotl.), ÅAnacamptis vyramidalis (Sjelland —Ösel), Cephalanthera Lonchophyllum (Gotl.). Alisma ranunculoides (Öi., Gotl.), Juncus obtusiftorus (Gotl.), capitatus (ÖN, Gotl.), Potamogeton plantaginea (Gotl.), Carez eztensa (Ö1l.—Ösel), Elymus europaeus (ÖN, Gotl.), Triticum junceum (Gotl.), Schedonorus sterilis (Gotl.), Atiropsis caryophyllea (Gotl.) Phleum arenarium (Gotl.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 55 Mera sällan omfattar vegetationslinjens bukt äfven några af provinserna på Sveriges fastland eller till och med bägge Östersjökusterna (Holosteum umbellatum, Carex extensa). Några bland de uppräknade arterna tillhöra företrädesvis stränder eller salthaltig mark eller stäpper (Artemisia maritima, Eryngium, Bupleurum, Plantago Coronopus). Hit hör äfven Anacamptis pyramidalis, hvilken växer i barrskog på torr, stenig hällmark eller gamla strandvallar oftare än i ängar på bättre jordmån; de assimilerande organen ha kort varaktighet, 1 det bladen redan under blomningstiden vanligen äro fullständigt för- vissnade. Växten har således afpassat sig efter stäppernas förhållanden. Några arter hafva en utbredning, som är analog med vanliga ekens (Antirrhinum, Medicaqgo minima, Quercus sessiliflora, Schedonorus sterilis). De öfriga likna i sin utbredning boken och och torde med detta träd hafva utbredt sig i Skandinavien, dock med undantag af dem, som genom kulturmänniskan i senare tid blifvit ditförda. De öfriga, som hafva mnordostlig vegetationsgräns (utan utlöpare), äro Önopordon Acanthium, Hydrocotyle vulgaris, Sedum boloniense, Sorbus Aria, Euphorbia exigua, Åirop- sis precox, Calamagrostis varia, Åspidium aculeatum, Scolopendrium officinale. Denna vegetationsgräns är emellertid i allmänhet blott lokal, i det att de flesta arterna hafva en utbredning, som är analog med ekens. Följande 19 arter hafva en öfver Gotland gående nordlig vegetationsgräns: Mentha swlvestris Geranium columbinum Prunella grandiflora Racdiola linordes Teucrium Scordium Tunica prolifera Veronica triphyllos Rumex sanguineus Cherophyllum temulum Anthericum ramosum Anthriscus vulgaris ; Juncus glaucus Sum angustifolium Carex tomentosa Falcaria vulgaris Corynephorus canescens Nasturtvium officinale Calamagrostis varia. Malva sivestris De allra flesta bland dessa hafva äfven i stort sedt en nordlig vegetationsgräns och böra räknas till ekväxterna. Tunica prolifera, Rumex sanguineus, Carex tomentosa hafva dock en mot öster fallande vegetationslinje (nordostlig). Calamagrostis varia befinner sig på Gotland utom sitt egentliga område. Nära nordgränsen befinna sig på Gotland: Cirsium acawule, Cichorrum Intybus, Sca- biosa Columbaria, Myosotis versicolor, Centunculus minimus, Cornus sanguinea, Alyssum calycinum, Malva Alcea, Rosa rubiginosa, Sarothamnus scoparius, Gagea pratensis, Cla- dium Mariscus, Schedonorus asper. Nordvästlig gräns hafva följande 19 arter: Artemisia rupestris Carduus acanthoides Gnaphalium arenarium Picris Ilneracioides Inula Britanica Euonimus europea 34 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Selinum lUineare Potentilla "incana Anemone -sulvestris Astragalus danicus Adonis vernalis Orcehis militaris Braya supina >» Morio ÅArabis Gerardi > ustulata Viola pumila Cyperus fuscus Potentilla collina Nära nordvästgränsen befinna sid 7 arter: Åsperula tinctoria, Scutellaria hastefolia, Pulsatilla pratensis, Polygala comosa, Gypsophila fastigiata, OÖzxytropis pilosa, Melica ciliata. En stor del af dessa 26 arter saknas i Storbritannien och hafva sammanhängande utbredning i sydöstra Europa eller förekomma på Asiens eller sydöstra Europas stäpper, t. ex. ÄÅrtemisia rupestris, Gnaphalium arenarium, Inula Britanica, Anemone silvestris, Pulsatilla pratensis, Adonis vernalis, Braya supina, Arabis Gerardi, Gypsophila fastigiata, Potentilla collina och "incana, Ozytropis pilosa, Melica ciliata. De utgöra det viktigaste stäppelementet i Gotlands fora. För fertalet bland de öfriga är nordvästgränsen mer eller mindre lokal, i det en del arter förekomma i England, andra förekomma i Finland eller hafva i stort sedt en nordlig vegetationsgräns, liknande ekens. En öfver Gotland gående östlig vegetationsgräns, som för flera arter visserligen är lokal, men för andra sträcker sig öfver en stor del af Europa, hafva följande 11 arter: Senecio aquaticus, Sagina maritima, Sedum rupestre, Vicia lathyroides, Blechnum Spicant samt Sherardia arvensis, Galium silvestre, Veronica polita, Ranunculus arvensis, Senebiera didyma, Schedonorus erectus, af hvilka de 6 sista på Gotland tillhöra kulturformationerna. Senecio aquaticus och Sagina maritima hafva en mot väster starkt stigande nordgräns och tillhöra bokfloran; Sedum rupestre och Vicia lathyroides hafva däremot i Europa en med ekens analog utbredning. Blechnum går in i arktiska regionen. Slutligen ingå i Gotlands flora åtskilliga arter, som här hafva en syd- eller sydost- gräns. Sådana äro följande 11 arter: Bartsia alpina, Puphrasia salisburgensis, Pinguwcula alpina, Cornus suecica, Batrachium confervoides, Cochlearia danica, Draba incana, Ozxytropis campestris, Rumex domesticus, Poa alpina, Equisetum tenellum. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. 50 Alla dessa äro glacialväxter. De flesta förekomma äfven i mellersta Europas bergs- trakter (alla utom Cornmus suecica, Cochlearia damica, Batraclium confervoides). Det är likväl uppenbart, att dessa växter på Gotland utgöra relikter af en glacial flora, som efter istiden vandrat från slättlandet i öfvervägande nordlig riktning och således höra till- sammans med den flora, som nu är nordlig, ej med Alpernas. Vegetationslinjen är därför en syd- eller sydostgräns. Detta gäller äfven om Huplhrasia salisburgensis, som visser- ligen har sin största utbredning i mellersta Europa, men som äfven förekommer i västra och norra Norge samt i Oviken i Jämtland.! I detta sammanhang torde det vara lämpligt att nämna tre andra arter, som enligt ENGLER ” äro glaciala, nämligen Pulsatilla patens, Gymnadenia odoratissima och Tofieldia calyculata. — Gymnadenia odoratisstma, som tillhör mellersta Europas berg, har i våra trakter en ungefär nordlig vegetationslinje. De båda öfriga, som äfven förekomma i norra och mellersta Asien, hafva på Gotland en väst- eller nordvästgräns; de saknas på Öland, men förekomma flerstädes i Östersjöprovinserna och på deras öar och synas alltså tillhöra de få arter, hvilkas vandring till Gotland har försiggått från öster öfver nämnda öar. Gymnadenia odoratissima däremot förekommer (enl. LEHMANN) endast på spridda ställen i Lithauen, Kurland och Estland, men ej på öarna; vidare har den enstaka utposter i Pommern, Västergötland, Östergötland. Den kan följaktligen lika väl hafva kommit från söder eller sydväst. Några af Gotlands egendomligaste växter befinna sig därstädes långt skilda från sitt egentliga utbredningsområde. Att de kunnat invandra till ön och sedan bibehålla sig, beror nog ej blott på öns klimat och jordmån, utan säkerligen också på de märkliga geologiska förändringar, som under den kvartära tiden drabbat länderna 1 och omkring södra Östersjön. Hit höra följande 8 arter: Linosyris vulgaris, Lactuca quercina, Galium rotundifolium, Globularia vulgaris, Ranunculus ophioglossifolius, (Hutchinsia petrcwa), Helianthemum Fumana, Coronilla Emerus samt 12 arter, som genom människans åtgöranden inkommit: Tragopogon porrifolius, 28 crocifoluus, Crepis nicceensis, S Verbascum Lychnitis, 1 R. V. WETTSTEIN, Monogr. d. Gattung Euphrasia. Leipz. 1896. ? Versuch einer Entwicklungsgeschichte der Pflanzenwelt. 86 KE. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Cerefolium sativum, Reseda lutea, Diplotaxis muralis, Thlaspi perfoliatum, Geranium pyrenaicum, Ulex europceus, Narcissus Pseudonareissus, Scherochloa rigida. Ehuru de 8 spontana arterna på Gotland befinna sig lösryckta från sitt egentliga utbredningsområde, finnas dock tecken, som tyda på, att språnget möjligen ej varit fullt så stort vid växternas invandring. Det finnes nämligen andra enstaka utposter norr om deras sammanhängande utbredningsområde. På Öland och i Pommern finnas Linosyris och Galium rotundifolium, på Öland och i Thäringen Coronilla Emerus, på Öland dessutom Globularia, i Thöringen Helianthemum Fumana, på Hartz Lactuca quercina. Dessutom förekomma några af dem på Gotland under omständigheter, som göra det högst sannolikt, att de där äro relikter från en tid, då de hade större spridning. — Mest märkvärdig är otvifvelaktigt Ranunculus ophioglossifolius. Dess nordgräns går från Krim till södra Frank- rike, hvarefter vegetationslinjen blir en nordvästgräns, som slutar på ön Jersey. — Hvad Hutchinsia petrea beträffar, saknas den i Danmark, norra Tyskland, Östersjöprovinsernas fastland, men har tämligen stor spridning på Skandinaviska halföns södra del samt på öarna utanför Livland. Några få arter, som förekomma i södra Norge eller i Bohuslän samt i södra Finland eller i de nordliga Östersjöprovinserna, hafva en mot ekens nordgräns svarande vegeta- tionslinje, men därigenom att de saknas på större delen af Östersjökusten, kommer den öfver Gotland gående vegetationslinjen att blifva bågformig, så att hithörande arter där- städes få en, om ock mycket lokal nordgräns. Sådana äro Hypocheeris radicata, Ajuga reptans, Euphorbia palustris, Halimus pedunculatus, Schoenus nigricans. Lokala vegetationslinjer öfver Gotland hafva dessutom Geranium lucidum, Sedum album, Sorbus fennica, Najas marina (lokala sydostgränser) samt Poa bulbosa. Den sist- nämnda synes hafva sin egentliga nordgräns i norra Tyskland, men en bukt af linjen omfattar en del af svenska Östersjökusten samt Öland och Gotland. Hela antalet af arter, som på Gotland befinna sig på eller utom gränsen för sitt egentliga utbredningsområde är sålunda nära 140. Af dessa hafva 43 en nordostgräns; de flesta bland dem höra till bokfloran. Omkring 20 hafva en nordgräns och lika många en nordvästgräns; 11 hafva en östlig gräns och lika många (alla glacialväxter) en sydlig eller sydostlig. Utom sina egentliga områden befinna sig 20. Om till dessa 20 arter läggas de 34, som hafva en nordostgräns, men på Gotland befinna sig på en utlöpare från vegetationslinjen, samt de 20, som hafva en nordvästgräns, får man ett antal af 74 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 87 arter, som på Gotland intaga en mer eller mindre framskjuten ställning i förhållande till utbredningsområdet i öfrigt. Dessa växter utgöra en väsentlig del af florans rariteter. Det förhållandet, att ett så betydligt antal arter (minst 30), hvilkas vegetations- linjer i norra Europa nära öfverensstämma med bokens eller till och med falla betydligt söder om denna, förekomma: på Gotland, talar för den meningen, att bokregionens gräns- linje bör anses gå öfver denna ö, oaktadt boken själf ej tillhör dess flora. (d IN, JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Anmärkningar rörande florans invandring, spridning m, m. Af de jämförande växtlistorna framgår det, huru mycket större likheten är mellan Gotlands och Ölands floror än mellan Gotlands och silurområdets på andra sidan Öster- sjön. Detsamma gäller vid en jämförelse med Ösels flora i st. f. hela det nämnda silur- områdets. Redan häraf synes det sannolikt, att Gotlands och Ölands floror hafva haft samma invandringsvägar och att dessa ledt i nordlig eller nordostlig riktning. Att ej någon nämnvärd invandring ägt rum omedelbart från Östersjöns östra stränder, framgår dessutom däraf, att västliga vegetationsgränser knappt förekomma på Gotland. Hade land- förbindelse efter istiden ägt rum med Ösel och det närbelägna fastlandet, så skulle säker- ligen antalet af de arter, som öfver bryggan invandrat till Gotland utan att nå längre, varit större än antalet af dem, som hunno längre västerut, och följaktligen borde flera vegetationslinjer utgöra västgränser. För längesedan har F. W. C. ÅRBSCHOUG ! visat, att många gotländska arter saknas i Danmark och Skåne, och att sådana arter torde haft andra invandringsvägar än öfver Sveriges nuvarande fastland. Visserligen kunde den invändningen göras, att denna Östersjöflora fordom funnits äfven i Skåne och Danmark, men att den sedermera utdött. De senare årens talrika och noggranna undersökningar af torfmossar, kalktuffer etc. motsäga dock ett sådant påstående. Det kan således anses sämligen säkert, att Gotlands fora till allra största delen invandrat öfver södra och syd- västra Östersjöländerna, men att en del arter därvid icke passerat Danmark eller sydligaste delarna af Sveriges nuvarande fastland. För de sistnämnda arterna har en invandringsväg öfver Öland varit den lättaste, ehuru många torde hafva kommit direkte till Gotland (t. ex. sådana som saknas på Öland). Men äfven åtskilliga bland de arter, som nu finnas i Skåne och Danmark, kunna ju liksom de förra hafva inkommit till Gotland utan att taga omvägen öfver Danmark. Jfr GUNNAR ANDERSSON, anf. arbete, samt SERNANDER, Studier etc. sid. 7T2—77. + Afven inom djurvärlden förekomma som bekant relikter. Ett nytt exempel därpå är Succinea putris L. på Lilla Karlsö. Enligt G. LINDSTRÖM (Öm postglaciala sänkningar af Gotl. [I Geol. För. förh. Bd VIII h. 4 sid. 2551) har denna snäcka numera på Gotland ej längre skal än 20 mm., men i södra Frankrike 24 mm. och, enligt fossila expl. från kalktuffen vid Kopparsvik, fordom på sistnämnda ställe 27 mm. På Lilla Karlsös norra, nästan alltid beskuggade sida har emellertid förf. funnit lefvande expl. med skal af 24 mm. längd. Detta torde vara en återstod af den på Gotland fordom lefvande mer storväxta rasen. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 12 0 TR JOHANSSON, HUEFEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. växtdelar kunna i lifskraftigt tillstånd af vågorna föras till den aflägset liggande Gotska Sandön. Granskar man de sällsynta arternas förekomst på Gotland i ändamål att tillse, om något märkbart samband förefinnes mellan deras utbredning på ön och i länderna kring Östersjön, så finner man visserligen i några fall ett dylikt samband äga rum. Men dessa fall äro allt för få för att utgöra bevis för den nämda åsikten om vattnets transportför- måga. Något sådant kunde man också knappast vänta, enär en från t. ex. väster kom- mande art snart sprides till andra delar af ön. Emellertid är det egendomligt, att Crambe maritima i senare tid uppträdt på några ställen af östra Gotland, under det den också vinner ökad spridning i Finlands skärgård. Vare sig växten öfver Östersjön inkommit till alla ställena eller från det ena växtstället spridt sig till det andra, har spridning ägt rum på rätt betydligt afstånd. — Ett visst samband synes också råda mellan utbredningen på Gotland och på svenska fastlandet och Öland af Campanula Trachelium och glomerata, Sedum boloniense, Adonis vernalis m. 9. I alla händelser visa direkta iakttagelser, att vattnets transportförmåga är ganska stor. Den kan bero på strömsättningen, hvilken som bekant är så stor, att årligen flera skeppsbrott tillskrifvas densamma; vidare på vinden i förening med vågorna samt slutligen på drifis. På drifisens stora bärkraft har man exempel i flyttandet af infrusna stenblock; ännu längre sträckor transporteras föremål, som befinna sig ofvanpd isen.! Andra spridningsmedel äro djur, särskildt fåglar.” Bland jägare är meningen olika rörande den väg flyttfåglarna taga öfver Gotland. Flertalets åsikt synes emellertid vara den, att vattenfåglar företrädesvis hålla sig utefter västra sidan vid sin färd mot norden, Därmed kan sammanställas det förhållandet, att flera på Gotl. sällsynta vatten- eller sump- växter, såsom fHanunculus oplioglossifolius, Catabrosa aquatica, Glyceria plicata, Nastur- tiwm officinale, Callitriche, träffas på öns västra sida. Enligt äldre uppgifter har Östersjön många gånger under historisk tid varit belagd med is, som oafbrutet sträckt sig från Gotland till Sveriges fastland eller till och med till Tyskland. Oftare måste sådan förbindelse hafva förefunnits i början af kvartära tiden, då klimatet var kallare. Att öns däggdjursfauna till största delen invandrat öfver isen, får väl anses tämligen säkert. Tillfälle till fröspridning på detta sätt har alltså ägt rum både i förhistorisk och i senare tid. Med vindens tillhjälp kunna äfven tyngre föremål såsom nötter transporteras långa sträckor på en jämn yta af is. Lättare föremål kunna som bekant under storm lyftas mycket högt och nedfalla långt från utgångspunkten. Möjlighet till import af frö har följaktligen alltid förefunnits efter istiden. Att denna möjlighet synnerligen ofta blifvit verklighet, framgår däraf, att Gotlands flora ej är en godtycklig sammansättning af arter, som händelsevis lyckats komma öfver någon 1 Jfr LIN., Gotl. Resa sid 199. >” Ett exempel kan anföras. I kräfvan på en å Gotland skjuten stäpphöna anträffades en hop frön, af hvilka en del, då kräfvan öppnades, redan börjat gro. Genom groningsförsök fann förf. att alla tillvaratagna frön tillhörde Chenopodium album. Ehuru dessa frön sannolikt härstammade från Gotland, är det nsenkns som hindrar, att frön på detta sätt kunna transporteras från andra sidan af Östersjön, enär denne fågels flyghastighet som bekant är ganska stor. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O. |. 21 af Östersjöns armar. Vi hafva nämligen förut sett, att förekomsten på Gotland af mån ga 0 egendomliga växtformer finner sin förklaring i egendomliga ståndorter, klimat o. s. V., likasom att den i floran så karaktäristiska bristen af vissa eljes ej sällsynta arter samman- hänger med bristen på lämpliga ståndorter och med naturförhållandena i öfrigt. Om redan florans sammansättning på ofvannämnda sätt kan i hufvudsak förklaras, så är sambandet mellan arternas frekvens och ståndorternas fördelning och beskaffenhet ännu mera omisskännligt. Sandområden, hällmark, kalkkärr o. s. v. hafva sina egendom- liga floror, hvilkas karaktärer först i andra rummet bestämmas af utvecklingshistoriska grunder. Undantag göra på visst sätt flera hygrofila växtsamhällen, som efterträda hvar- andra på samma plats. De till tiden senare intaga där en af föregående formation skapad ståndort. Men sandområden bära, vare sig de äro skogbärande eller ej, annan vegetation än hällområden eller lerbotten; de gifva, vare sig de äro klädda af löf- eller barrskog, upphof till mera ris och kiselälskande växter än andra ståndorter. Då strandvallar beklädas med barrskog, kvarstå de förras Hieracium-former, Arctostaphylos, Cynanchum ete. mycket länge i det uppkommande slutna växttäcket och finna dessutom en varaktig fristad på klippor och afsatser, där slutna formationer ej uppstå. Moränfält påminna genom sin vegetation om fastlandets steniga hagar och backar; men full motsvarighet till de å fast- landets urbergsområden vanliga växtformationerna å steniga och bergiga ståndorter finnes ej på hela Gotland, enär moränerna här dels äro uppblandade med grus och block af kalksten, dels blifvit ursköljda af det baltiska hafvet under dess högre vattenstånd efter istiden. De nu rådande naturförhållandena bestämma alltså i första rummet beskaffenheten af Gotlands vegetation. I hvilken utsträckning andra faktorer inverkat, må utrönas genom paleontologiska och biologiskt fysiognomiska undersökningar. 92 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Beskrifningar öfver några i den systematiska förteckningen upptagna nya eller mindre kända former. Senecio vulgaris L. f. laxa n. f. Högväxt med från bladvecken utgående nästan uppräta grenar, af hvilka de öfre högt öfverskjuta primärhålken. Ytterhålkfjällen äro längre än hos hf., ett eller annat nästan af hålkens längd, alla löst tilltryckta — från- stående. Denna form kan anses såsom den mot f£. Uitoralis Mort. svarande alfvarformen, men är också funnen 1 en aker på Fårö. Lappa officinalis All. f. divaricans n. f. Blomställningens grenar långa, vinkelrätt utspärrade; bladskaften högt upp sammanväxta med grenarna. Ofta finnas tornlika bild- ningar i grenvecken. f. congesta n. f. Blomställningen mycket sammanträngd i följd af de ytterst korta eller rudimentära korgskaften, till formen äggrund — n. klotrund. Hålkarna mindre än hos hf. i synnerhet under blomningen. En liknande, ännu mera mikrocefal form finnes äfven af L. minor (SctK) DC. Crepis tectorum L. var. glabrescens Nrum. (1 Bot. Not. 1887). Detta är en alfvar- form, som motsvarar den öländska var. pygmea SJÖSTR., men ej är fullt identisk därmed. Den gotländska formen har starkt framträdande glandelhår å blad och stjälkar, buktigt tandade, sällan flikade blad samt små mörka hålkar. Den öländska formen har visserligen också glandler, men därjämte eller också nästan uteslutande hvitullig beklädnad å stjälkens nedre del, oregelbundet parflikade — pardelade stjälkblad samt oftast något större hålkar. Den gotländska formen öfvervintrar med jämförelsevis stora bladrosetter, men en mängd individ pläga blomma om hösten såsom hos annuella sommarväxter. På stränder (exv. Slite) kan hufvudformen bli lågväxt och grenig, men saknar glandler å blad och stjälk. Leontodon autumnalis L. var. coronopifolius Lge. f. procumbens. Stjälkar nedlig- gande, 1—2 från samma rotstock, 1—2-blomstriga, omkring 1 dm. långa. Bladen djupt pardelade i jämbreda flikar af omkr. 1 mm. bredd, så att kring hufvudnerven kvarlämnas en smal rand (0,,—1 mm.) af bladskifvan. MHaålkfjäll klädda med glest hvitt dun med eller utan mjuka gråbruna hår. Kantblommorna utvändigt försedda med ett skarpt be- gränsadt, mörkt purpurfärgadt band, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. Ja Hieracium dichotomum X Pilosella n. hybr. Några af förf. på Falholmen utanför Ar funna individ höra till denna kombination. De öfverensstämma rätt väl med beskrifningen på H. arense Daunst. (Bidr. I s. 19); men på grund af likheten med en H. Pilosella L., bland hvilken den växte, visade det sig, att denna senare art och ej H. sabulosorum Daumrst. medverkat vid korsningen. Sålunda voro bladen upptill rätt breda, men tillspetsade, hålkfjällen tilltryckta och för- sedda med samma beklädnad som hos ifrågavarande H. Pilosella. Stoloner saknades. H. bigeminum X Pilosella n. hybr. Vid Långhammars på Fårö anträffade förf. 1894 åtskilliga individ af tydligt hybrid natur, hvilka växte bland H. bigeminum LÖNsSr. och H. Pilosella L. Likasom den förra af dessa arter starkt varierade i afseende på beklädnaden, så voro ock några individ af hybriden tätt långhåriga, medan andra voro öfvervägande eller nästan uteslutande glandulösa. Dessutom funnos andra individ, som bildade en fullständig öfvergångsserie till H. bigeminum och som med all säkerhet voro återgångsformer till denna. Den mest intermediära formen hade följande utseende: Stjälken gaffelgrenig antingen med korta grenar, af hvilka ofta en utgår nära basen och en annan ofvan midten af stjälken, eller längre grenar, utgående från stjälkens bas och sidor på växlande höjd. De största rotbladen äro tunglikt lansettlika, hastigt hop- dragna till en tydlig spets. Hålkarna variera betydligt i storlek; hos en del individ hafva de nästan samma utseende som hos H. Pilosella, i hvars sällskap hybriden växte; hos andra närma de sig 1 storlek H. bigemini hålkar. De yttre hålkfjällen äro ej löst sittande som hos H. sabulosorum; de inres spetsar föga eller icke rödt anlupna. De inre fjällen äro som hos H. Pilosella smalspetsade. | Hvad beklädnaden beträffar, är luddet öfver allt tätare än hos H. bigeminum;> men mindre tätt än hos H. Pilosella. Stjälk- och bladbaserna äro långt och styft hvit- håriga som hos H. bigeminum. I öfrigt är variationen lika stor som hos sistnämnda art på samma lokal, i det en del individ hafva stjälk, korgskaft och hålkar tätt lång- håriga af tämligen styfva, mot spetsen vanligen smutsgrå (sällan hvita) hår, andra hafva gles hårbeklädnad. Glandlerna hafva grof, svart fot och vanligen mörkt hufvud som hos H. Pilosella på samma lokal. Stoloner saknas i allmänhet; om de finnas, äro de mycket korta. Ligule äro undertill icke eller svagt rödstrimmade. Pollen är ojämnt af olika stora korn, de stora, normalt utbildade utgörande omkr. 10 Z. Frukter tunna, förkrympta. Den här afsedda Pilosella-formen står i närheten af H. Pilosella L. Fcandescens DAHLST., men är lätt skild genom tätare och gröfre glandler på stjälkarna, mindre tätt ludd o. s. v. Samma form är anträffad i Fleringe vid Hau. IJ4 KK. JOHANSSON, HUFEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. H. bigeminum X sabulosorum. Denna hybrid, som förekom tillsammans med föregående eller åtminstone i dess närhet, visade en omisskännlig likhet med H. sabulosorum, som också växte på stället." Den har gaffelgrenig stjälk som föregående hybrid; men oftare utgå flera stjälkar från samma bladrosett. Rosettbladen äro smalare, men trubbigare än hos föreg., större än hos H. sabulosorum på samma lokal, men af nästan samma form som hos denna; de äro på undersidan nästan hvita af filtludd. Stoloner saknas i allmänhet eller äro mycket korta. Stjälkbasen och bladbasen som hos föreg. hybrid. Ytterhålkfjällen äro något lösa eller frånstående, de inre fjällen röda 1 den luddiga och finhåriga smala spetsen; hålkens glandler och hår äro vanligen mindre grofva än hos föreg., de förra vaxgula och ofta mycket tätt sittande, de senare slutande med en finare och vanligen hvitare spets — allt i öfverensstämmelse med H. sabulosorum. Ligule äro utvändigt rödstrimmade. Pollen dåligt (i ett prof blott 5 4 dugligt). Frukten illa utbildad. H. Auricula X bigeminum n. hybr. Stjälken, som är en enda från hvarje rotstock, är upptill kort gaffelgrenig d. v. 8, 2-blomstrig med kort akladium och något öfverskjutande sidogren, i det närmaste som hos en 2-blomstrig H. Auricula. Rosettbladen äro kortare än hos sistnämnda art men något vågiga såsom hos denna, mer eller mindre brunviolett anlöpta, i kanterna och på undersidans medelnerv (i synnerhet nedtill) långhåriga, på öfversidan bärande glesa och styfvare hår, på undersidan strödda eller på medelnerven tätare stjärnhår; de innersta äro vanligen ännu mer tätt stjärnhåriga. På stjälken äro stjärnhåren nedtill glest strödda, ofvan midten tätare; korgskaften äro fint och hvitt stjärnludna och tätt klädda af fina glandler, alldeles som hos H. Auricula, bland hvilken hybriden växte. Häålkfjällen äro mörkare än hos denna art, de yttre i följd af mörkare kanter, de inre 1 följd af att det hår- och glandelbärande bältet utefter fjällens midt är bredare och bär rikare imdument. Strödda stjärnhår förefinnas vid hålkbasen som hos H. Auricula, men de förekomma äfven, ehuru sparsamt, ända upp mot de inre fjällens mer eller mindre kolorerade spetsar. De inre fjällen äro mer tillspetsade än hos H. Auricula. Stoloner saknas. Frukten är illa utbildad. Blott två individ af ofvan beskrifna utseende äro funna. De växte bland H. Auricula och H. bigeminum vid Långhammars på Fårö. Men flera individ, som betyd- ligt mer liknade H. bigeminum, tycktes vara återgångsformer till denna art. H. megalotrichum DaursTt. n. (DaurLst., Herb. Hier. Scand. VII n:o 96, sine descriptione.) Caules crassiusculi 20—40 cm. alti flexuosi solitarii vel subezespitosi et adscendentes, infra medium 1—2-folii, inferne pilis albis longis (4—-5 mm.) densissime hirsuti sparsim — sat dense floccosi, medio setis densiusculis glandulis minutis sparsis floccis sparsis — densiusculis obtecti, infra anthelam canofloccosi setis et glandulis densioribus vestiti, a KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29, N:o |. 95 medio sepe purpureo-picei. Anthela + umbellata contracta, interdum uno alteroyve ramo distante parvas umbellas gerente aucta, acladio brevi (5—10 mm.) et pedicellis canofloccosis glandulis subeerimis densiusculis — densis setis longis eurvulis albidis densis vestitis. In- voluera sat angusta subecylindrica 7,,—9 mm. longa bast ovata atroviridia, sed setis densis camescentia. Squamce late + lanceolatx acutiuscule apice diluto obtusulm late et obscure viridimarginatrer, setis longis claris densis glandulis parvis densiusculis obtectw, exteriores sparsim — sat dense floccosr, intermedicw et interiores pauce dorso ad medium sparsim stellat:e, apicem versus subnude — nude, intime nude. Folia rosularia I2aete viridia, supra floccis solitariis — raris pilis longis firmis densiusculis, subtus pilis brevioribus et mollioribus densis floccis sparsis — raris in nervo mediano densioribus vestita, margine pilis albis firmis sat densis ad basin longis et densissimis ciliata, exteriora lingulato- oblonga, intermedia anguste lingulato-lanceolata acuta, intima lanceolate linearia cuspidata. Folia caulina linearia cuspidata sat parva, subtus sat dense floccosa, nervo dorsali dense pilosa, margine pilis densis ciliata, ceterum fere epilosa. Ligulw breves laceratae lxete lutez, apice concolores, exstriate. Denna form öfverensstämmer genom de breda, lansettlika hålkfjällen, de korta ligu- lerna, bladens form och långa hårbeklädnad med H. macranthelum N. & P. (coll.) Från de gotländska formerna af nämnda art afviker dock denna betydligt genom blom- ställningens form, som mer påminner om H. cymosum, de 1 förhållande till längden smala hålkarna, de korta och jämna glandlerna, det starkt reducerade luddet å bladen, o men framför allt å de längre hålkfjällen, hvilkas spetsar alldeles sakna stjärnhår. H. Lönnrothii X sabulosorum [H. mucidum DaAtrsTt. Herb. Hier. Scand. VIII n:o 52. 1895] n. hybr. Stjälkar (10—)15—30 cm. höga, tämligen grofva, ofta flera från samma rotstock, oregelbundet gaffelgreniga, 2—10-blomstriga, nedtill mer eller mindre tätt, vanligen hvitt stjärnludna (tomentelli) och tämligen tätt hvithåriga, upptill mera glest klädda af hår och ludd, men i synnerhet hos gröfre individ bärande enstaka — strödda glandler. Blom- ställningens grenar och korgskaften hvita af tätt ludd, för öfrigt klädda af tämligen täta, krusiga, hvita borsthår med grof svart fot samt strödda — täta glandler af växlande storlek, de festa korta. Rotbladen gulaktigt gröna (ej glaucescenta) och stora (ända till 13 cm. långa), de yttre tunglika — tunglikt aflånga, rundtrubbiga, de mellersta vanligen tunglikt lansettlika, de innersta smalare, ända till jämbreda, spetsiga; beklädnaden af enkla hår är i det närmaste sådan som hos H. Lönnrothii, men stjärnhåren sitta på undersidan betydligt tätare, stundom så tätt, att bladet synes gråhvitt, och oväntadt nog förekomma äfven på öfre sidan enstaka, på medelnerven strödda eller ännu talrikare stjärnhår i synnerhet på de inre bladen. Stjälkbladen, till antalet 0—2, äro jämbreda, det öfre alltid brakté-artadt; de likna sålunda stjälkbladen hos H. Lönnrothii, men äro ännu mindre. Hålkarne sitta, om inflorescensen är flerblomstrig, gyttrade i spetsen af grenarna på korta skaft. De äro nästan lika stora som hos den på Gotland vanliga H. sabulo- OT JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. sorum eller omkr. 1 mm. kortare. De yttre fjällen sitta något löst, ehuru ej så mycket som hos sistnämnda art. I öfrigt äro fjällen smalare, de grönaktiga kanterna mindre tydliga än hos H. sabulosorum; deras föga eller stundom icke kolorerade spetsar äro mindre utdragna och hvassa. Beklädnaden utgöres af filtludd samt täta glandler, som äro mer växlande i storlek än hos H. sabulosorum, och täta hår, som visserligen äro fina, men dock något gröfre än hos nämnda art. Ligulerna hafva samma längd som hos H. sabulosorum, men äro ej röd- strimmade. Pollen och frukt äro illa utbildade. På de i augusti framkommande höstskotten äro bladen nästan lika breda som bos H. sabulosorum; äfven dessa blad bära på öfversidan enstaka eller på medelnerven strödda stjärnhår. På de vid denna tid blombärande skotten äro grenarna långa och vanligen enkla, så att blomställningen får samma utseende som hos H. bigeminum Lönnr., med korgskaften äro mer uppräta. Hålkarna på dessa skott äro betydligt mindre, endast 5—5,5 mm. breda och inemot 10 mm. långa; kalatidiet är omkring 23 mm. i diameter, Stoloner saknas. I Visby odlade exemplar hafva endast utvecklat förkrympta frukter och i öfrigt bibehållit sitt utseende. i H. mollisetiforme Daurst. n. [DaAurstT., Herb. Hier. Scand. VIII n:is 68—70, sine descriptione]. Caulis 25—40 cm. altus gracilis — crassiusculus subflexuosus firmus et rigidus, infra medium 1—3-folius, inferne et ad medium pilis albis basi bulbosa atropurpurea instructis floccisque sparsis — densiusculis obtectus, superne pilis rigidis divergentibus + crispulis densius vestitus subtomentellus—tomentellus, plerumque glandulis minutis soli- tariis obsitus. Folia rosularia forendi tempore 5—8—10, exteriora sepius emarcida + late lingulato-lanceolata + obtusa, intermedia longa anguste oblanceolata — lineari-lan- ceolata + acuta, intima etiam angustiora, omnia lete glaucescenti-viridia, subtus floccis densis canoglaucescentia, pilis raris in nervo dorsali densiusculis vestita, supra floccis raris in nervo mediano sparsis — sat densis eque ac marginibus setis densiusculis obtecta; folia caulina 1—3 linearia, subtus dense supra sparsim floccosa, utrinque sparsim in nervo dorsali densius pilosa, superiora valde angusta in bracteas filiformes abeuntia. Anthela polycephala paniculata + laxa subindeterminata, ramis superioribus acladium 10—20 (--30) mm. longum subequantibus vel paullo superantibus + approximatis, inferioribus remotis brevibus erectopatentibus apice inflorescentias paucifloras gerentibus, pedicellis + brevibus albotomentosis setis albidis longis e basi longa nigricante evolutis densiusculis — densis glandulis minutis cerinis postea nigricantibus densis vestitis. JInvoluera crassa (4,5 —5,5 mm.) brevia (7,;—9 wmm., sepius 8 mm. longa) + dilute canescentia — albido- cinerea basi rotundata. Squamc latimsculx — late, interiores lanceolate anguste viridi- marginate subacute, apice + denudato purpurascentr obtusiusculae, intime late viridi- marginate, omnes dense canofloccose pilis dilutis tenuibus densis et glandulis + cerimis KONGL. SV: VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 97 postea nmigricantibus minutis sat densis — densis obtecte. Calathidiuvm parvum (sepius 18 mm. D.) lxte lutescens subsulphureum. Ligulw subtus pallido-striate v. pallidae. En från denna afvikande form (fä pilosior Dahlst. Il. ec.) har ännu rikare hårighet å blad, stjälkar och hålkar. Håren äro tillika längre än hos hufvudformén, ända till 7 mm. långa, och hafva i synnerhet hopat sig vid bladens bas och skaft, men förekomma äfven ganska rikligt å hela undersidan; hålkskaften äro ytterst tätt håriga, likaså fjällen ända ut mot spetsarna. Vidare äro bladen mer rent gröna och något bredare i synnerhet mot spetsen. Denna form får härigenom stor habituell likhet med de former af H. macran- thelum N. & P., som träffas i Fleringe t. ex. vid Hau. Växtplatsen för bägge formerna är en torr backe (Fårö vid Ene), där hällen endast täckes af ett helt tunt jordlager. Efter sommarregnen 1 juli och augusti framkomma nya skott, som blomma på hösten. H. mollisetiforme X sabulosorum n. hybr. Denna hybrid liknar i de flesta afseenden mest H. sabulosorum. TI afseende på förgreningen förhåller den sig dock snarare som H. mollisetiforme eller är intermediär. Från bladrosetten utgå vanligen fera stjälkar, enkla eller gaffelgreniga, hvilka ända från basen äro beklädda med strödda fina glandler (hos H. sabulosorum sitta de betydligt ätare). Flera oskaftade, smalbladiga rosetter framskjuta vid stjälkbasen, men egentliga stoloner saknas. Bladens färg och beklädnad öfverensstämmer närmast med H. sabulo- sorum; de äro nämligen på undersidan hvitaktiga af filtludd, men sakna stjärnhår på öfversidan. Hålkarna äro 5,2—5,5 mm. breda och 9,;—10 mm. långa och sakna nästan fullständigt hår; härigenom likna de den form af H. sabulosorum, som förekom på växt- platsen, under det att de i afseende på färgen mer öfverensstämde med H. mollisetiforme. För öfrigt äro hålkarna klädda af ytterst tätt sittande gulhufvade små glandler samt filt- ludd. De mellersta hålkfjällen hafva i likhet med H. mollisetiforme blott smala eller omärkliga gröna kanter. Kalatidiet är omkring 23 mm. i diameter. Ligulerna äro under- till blekare eller mot tändernas spetsar svagt purpurstrimmade, på öfre sidan ej så blekt gula som hos H. sabulosorum, utan mer öfverensstämmande med H. mollisetiforme. Pollen är nästan sterilt. H. magyaricum N. & P. "subsp. Caulis 30—55 cm. altus gracilis v. gracillimus lete virescens, infra medium leviter stellatus et pilosus v. glaber, superne floccis sparsis et setis gracilibus obscuris apice canis raris — sparsis (v. interdum densiusculis) sub anthela etiam glandulis minutis obscuris solitariis — sparsis obtectus. Folia tenuia prasino-glauca; basalia 2—4, exteriora oblan- sub- ceolata v. lingulato-lanceolata obtusiuscula, interiora lineari-lanceolata obtusiuscula acuta in petiolum + longum attenuata, supra in nervo mediano leviter stellata, subtus K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 13 NSTT KE JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. sparsim stellata in nervo dorsali densius floccosa et sparsim pilosa, margime pilis albidis oracilibus firmis 3—4 mm. longis sparsis — sat densis ciliata, ceterum glabra; caulina 2—3 plerumque infra medium caulis inserta, lineari-lanceolata — linearia acuta — cuspi- data, subtus sparsim stellata, supra subefloccosa, margine prope basin + ciliata, ceterum glabra vel in nervo dorsali pilis raris obsita. Anthela umbellata + laxa subsimplex vel ramis patentibus 2—3(—6)-floris composita, interdum ramo uno distante, ramis et pedi- cellis gracilibus viridulis sparsim (in apice + dense) floccosis glandulis minutis solitariis — raris obsitis sepius epilosis (bracteis filiformibus ciliatis exceptis) v. interdum rare pilosis. — Involuera parva gracilia, circiter 3 mm. lata et 7 mm. longa, cylindrica postea coniformia basi truncata. Squame sat late (c:a 1,3 mm.) lanceolate cito in apicem acutum leviter comulosum attenuate, glaucescenti-virides, in dorso obscuriore sparsim floc- cose glandulis sat parvis — mediocribus raris — sparsis et setis 2—3 mm. longis apice albidis sparsis — sat densis obtecte, marginem versus nude et epilose. Stolones elongati vel nulli sparsim — sat dense pilosi et floccosi foliis incerescenti- bus instructi. Folia inferiora parva lanceolate linearia, superiora oblanceolata — lingulato- lanceolata obtusiuscula — acuminata, omnia longe et sat dense ciliata, subtus sparsim floccosa in nervo dorsali sat dense pilosa, supra glabra vel marginem versus sparsim pilosa. Någon med denna identisk form beskrifves ej i NÄGELIS och PETERS bekanta mono- grafi öfver Piloselloiderna. Hvar den gotländska formen bör ställas bland de talrika mellaneuropeiska, är också svårt att afgöra på grund af individuella olikheter med hänsyn till stolonernas utbildning. Alla individ, som funnits växande 1 gräsmatta, saknade näm- ligrn stoloner, under det att en del af dem, som växte på blottad myrjord, hade långa, bågböjda och ferbladiga stoloner. Det ser sålunda ut, som om den rikliga näringen i den nyss blottade myrjorden framkallat dessa bildningar. H. Westooi ALMQV. var. sterrotrichum Daurst. (Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 44.) Denna varietet afviker från hufvudformen genom större, mer tätt och groft håriga hålkar, hvilkas inre fjäll upptill äro hopdragna till en mer eller mindre trubbig spets. Grofva och styfva borsthår (4 mm. långa) finnas också på stjälken af en del individ i tämligen stor mängd, men detta förhållande äger äfven rum hos ett och annat individ af hufvudformen t. ex. på Falholmen, De af förf. funna individen af denna var. hade strål- blommornas bräm utbredt, under det att hufvudformen oftast har tubulösa liguler och under torra somrar till och med kleistogama blommor. H. bogense K. Jom. n. — [Dr, Herb. Hier. Scand. IX n:o 57.] MEDLING äv IDANÄNER E sorg 3 3 Caulis (25—) 30—50 (—60) cm. altus crassiusculus firmus + flexuosus 3—5-folius, inferne vel totus (plantis in loco aprico crescentibus) purpurascens, a medio vel haud raro usque a basi ramosus, sparsim (v. ad basin densiuscule) pilosus, superne etiam sat dense KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 929 floccosus. Folia crassa firma sat obscure viridia, subtus spe + violascentia; hasalia 3—4 (—5) breviter — brevissime petiolata, supra glaberrima sed haud nitida, subtus pilis bre- vibus mollibus sparsis in nervo dorsali densioribus obsita, margine breviter ciliata, exte- riora elliptica — oblonga obtusa sat erebre denticulata basi cuneata, interiora lanceolato- oblonga breviter subacuta dentibus crebris triangularibus + inzequalibus haud profunde serrato-dentata; caulina sessilia basi cuneata + anguste ovato-lanceolata dentibus crebris angustis sat profunde dentata v. pinnatifida, supra glabra, subtus sparsim pilosa, in nervo dorsali et margine pilis abortivis subscabra, ad insertionem + barbata, superiora leviter stellulata. Anthela polycepbala ramis et pedicellis rectis patentibus paniculata, plerumque + indeterminata ramis longis foliolatis ex axillis foliorum evolutis, acladio 15—25(—35) mm. longo pedicellisque canofloccosis pilis brevibus sparsis glandulis parvis raris — solitariis obtectis. — Involucera erassiuscula foccis in margines squamarum congestis discoloria basi ovata postea truncata. Squame imbricater latimsculr, exteriores triangulares obtusiusculre (subacutze), linea angusta foccorum albo-limbater, apice comose, interiores triangulari- lineares + acute virescenti-marginate, margine levissime stellate, sed apicem versus conspicue et latius floccoso-limbate, apice albo-comat:e, omnes pilis sat brevibus densiu- sculis glandulis parvis sparsis vestite. Calathidium luteum. Stylus vivus paullo livescens, stigmata sordide lutea. 11,5—13 å . Involucra: —a. , D. 30—43, L. m. 2,5—2,8 mm. 6—7 Denna form är utmärkt genom nästan oskaftade rosettblad, hvilka hafva ett ovanligt utseende, i det åtminstone några af dem äro aflånga (t. ex. 7 cm. långa och 2,5 cm. breda), åt båda ändar mer eller mindre afrundade eller försedda med kort vigglik bas; tänderna sitta tätt samt äro på de yttre och mellersta bladen ganska små. Den flerbladiga stjälken med de ur bladvecken utgående ofta småbladiga grenarna tyder på släktskap med H. variabile LÖNNRE. och galbanifolium Daurst. Stjälkbladens form och de tätt sittande framåt riktade eller svagt skärformigt böjda tänderna påminna om former af H. variabile och H. exaltatum Daurst. Holkarna visa genom de tegellagda fjällen, att formen tillhör ramosum-typen. I afseende på fjällens beklädnad af ludd, som mot spetsarna af långfjällen hopat sig till tydligt framträdande ljusa och breda kanter, men bildar en helt smal ljus kant utefter de yttre fjällens hela längd, öfverensstimmer denna form med H. galbanifolium, men närmar sig genom fjällens mindre bredd former af H. variabile. Slutligen tyder de kortskaftade rosettbladens form på släktskap med H. subramosum LÖNNSR. Habituellt påminner H: bogense genom de brokiga hålkarna och smala rotbladen äfven om H. acroleucum STENSTR. H. inopifolium K. Jon. n. [DaursTt., Herb. Hier. Scand. IX n:o 56.] Caulis 30—45(—60) cm. altus crassiusculus paullum fexuosus 1—2-folius, apice vel sepius a medio vel interdum usque a basi ramosus, inferne + violascens pilis albis et floccis sparsis — densiusculis obtectus, medio sparsim pilosus et rare — densiuscule stellatus, apice pilis sparsis et floccis sat densis vestitus. Folia obscure viridia, subtus 100 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. haud raro violascentia; basalia 3—4 utrinque leviter (in nervo mediano densius) stellata, supra subglabra paullulum nitida, subtus pilis mollibus sparsis in nervo dorsali subdensis vestita, exteriora late ovata obtusa basi breviter cuneata — truncata equaliter serrato-den- ticulata, interiora + anguste ovata — ovalia subacuta, basi cuneata integerrima vel denti- bus duobus parvis subfaleatis instructa, in petiolum longum — mediocrem decurrentia, ceterum dentibus brevibus triangulari-ovatis serrato-dentata; cauwlina plerumque 2, inferius prope basin caulis affixum petiolatum anguste ovatum basi cumeata in petiolum decurrente + profunde et anguste serrato-dentatum vel pinnatifidum, superius sessile lanceolatum v. lineare parvum, interdum vix evolutum, utrumque ut folia basalia vestitum sed magis stellatum, margine rigidule ciliatum. Anthela polycephala composita ramis longis v. lon- gissimis patentibus basi + arcuatis pedicellisque + longis patentibus v. subdivaricatis acla- dium superantibus laxissime paniculata, sepe ramis ex axillis evolutis indeterminata, ra- rissime subsimplex, pedicellis acladioque 15—50 mm. longo sparsim — densiuscule pilosis canofloccosis. — Involucra obscure canescentia brevia (10—11 mm. longa) sat crassa basi + ovato-descendentia. Squame latex conspicue imbricater, exteriores triangulares abrupte acuminatex — obtusiuscule canofloccosex (presertim in margine), ceterum glandulis parvis vixX conspicuis et pilis densis canis vestite, interiores a basi lata lanceolate, apice + abrupte in acumen obtusiusculum breve attenuate, in dorso et apice + comoso atroviri- des vel fuscescentes, margine canescenti-virides, ceterum pilis canis sat brévibus densiu- sculis in marginem densius congestis vestite. Calathidium luteum sat parvum, circiter 35 mm. latum. Stylus fusco-hispidulus. Till bladformen är denna art tämligen lik H. galbanum DAHLst., men bladen hos H. inopifolium äro mörkare, på öfversidan något glänsande och dessutom utmärkta genom den vigglika och helbräddade eller med ett par små n. skärformiga tänder för- sedda bladbasen. Förgreningen och hålkfjällens anordning och utseende ådagalägga släkt- skap med H. variabile LÖNNR., ehuru den något glesare beklädnaden påminner om H. sublustre. Vid första påseendet förefaller därför H. inopifolium såsom en ramosum- artadt utbildad varietet af H. galbanum. Då emellertid dess hufvudsakliga karaktärer visa stor konstans och växten anträffats på flera ställen på norra Gotlands nutida och forna strandvallar, äfven långt från nuvarande strandlinjen såsom vid Bräntings i Rute socken, där den helt vist är en relikt från den tid, då hafvet stod omkring 15 m. högre än nu, så bör den erhålla en själfständigare ställning. H. sublustre K. Jor. var. pectinellum K. Jon. (Darrst., Herb. Hier. Scand. IX n:o 61). Folia basalia pauca, exteriora parva, interiora in apicem angustiorem protracta den- tibus oblongis — lanceolatis profunde inciso-dentata v. pinnatifida; caulina 1—2 in brac- teas cito deerescentia, inferius ovato-lanceolatum — anguste lanceolatum, dentibus longis pinnatifido-dentatum v. pinnatifidum, superius seepius lineare cuspidatum dentatum v. integerrimum. Rami et pedicelli longiores, magis erecti. Involucra longiora (circiter 13 mm.); squame interiores pauce et intima omnes subacuta — acute. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 101 Bladen och hålkfjällen äro mer utdragna och spetsiga än hos hufvudformen. Genom de fåtaligare och mer djupt tandade eller flikade rosett- och stjälkbladen smnt de spetsigare inre hålkfjällen visar denna varietet rätt stor likhet med former af H. exaltatum DAuHLST. H. exaltatum Daurst. var. pexum K. Jon. (DAuLsTt., Bidr. III s. 37.). Denna form är oaktadt sin stora af lokala förhållande beroende variation lätt at igenkänna i lefvande tillstånd bland annat genom sin mörka, men ändå lifligt gröna färg och de mörkgröna, i knopptillståndet svartgröna eller nästan svarta hålkarna. Till hvad DaursTt. (anf. st.) anfört om densamma må ytterligare tilläggas följande. Stjälken är i allmänhet lågväxt (30—45 cm.) och tämligen spenslig, men rak och styf, så att det långa akladiet bildar rät linie med hufvudstjälken, vidare beklädd af medellånga, mjuka, täm- ligen raka och vinkelrätt utspärrade hår; en liknande beklädnad, ehuru något tätare, före- kommer å bladskaften. Stjälkbladen äro i allmänhet 3—5, stundom flera. Hålkarna synas i friskt tillstånd mörkgröna; det sparsamma stjärnluddet är åtminstone på hålkens mellersta och öfre delar ej märkbart, men framträder mer eller mindre tydligt vid torkningen; hålkbasen äger däremot å fjällens kanter och bas strödda eller något tätare stjärnhår. I öfrigt utgöres hålkarnas beklädnad af ganska små strödda glandler och framför allt af tätt sittande något grofva och krusiga framåt riktade eller nedliggande vattenklara här med svart fot. Alla hålkfjällen äro tvärt hopdragna till en vanligen kort triangulär, men stundom något längre spets. Till sina dimensioner afviker hålken från H. exaltati genom mindre bredd (5,>—6,5, sällan 7 mm.), men har ungefär samma eller till och med större längd (11—13, på stora individ t. o. m. 13,5 mm.). Kalatidiet är 30—40 mm. i diameter, på stränder stundom 45 mm. Stift och märken äro 1 friskt tillstånd tydligt livescenta. Växtplatsen utgöres visserligen i allmänhet af strandvallar med eller utan gles tall- skog; men äfven i tätare barrskog samt på åkerrenar långt från stranden (Nors i Fle- ringe) är växten funnen i fullt typisk form. H. varianifolium on. Caulis 25—40 cm. altus (3—)4—38-folius firmus + flexuosus obscure purpurascens v. piceo-violascens, inferne prope rosulam foliorum dense pilosus + albofloccosus, medio pilis solitariis — nullis foccis densiusculis obtectus, apice subtomentellus. Folia basalia plerumque 3—4 subtus et in petiolo mediocri intense purpureo-violascentia, supra obscure viridia maculis purpureo-fuscis crebre adspersa, exteriora ovali-oblonga denticulata -— dentata basi cuneata, interiora lanceolata argute dentata dentibus falcatis, in apicem acu- tum integrum protracta; caulina anguste lanceolata — elongate ovato-lanceolata sensim in bracteas decrescentia, margine floccosa ciliata vel pilis abortivis subscabra, in paginis subglabra (foliis inferioribus in nervo dorsali presertim molliter pilosis exceptis) floccis minutis sparsim — densiuscule in nervo et marginem versus densius obsita, inferiora argute falcato-dentata, superiora dentibus 2—3 angustis + falcatis prope basin instructa, omnia 102 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. ut folia basalia colorata. Inflorescentia 3—7-cephala contracta fere simplex, interdum composita subindeterminata, pedicellis rectis acladium 12—25 mm. longum vix superanti- bus epilosis albidofloccosis apice glandulis parvis solitariis (—nullis) instructis. Involuera obscure canescenti-viridia 11,;—11,s mm. longa, sat crassa (circiter 6,8 mm.), basi gibberosa squamis basalibus crassis in pedicellos descendentibus. Squamewe latiusculax sat imbricate, exteriores lineares obtustiuscule vel in apice ipso comoso abrupte subacuminatee, interiores e basi lata lanceolate, apice + comoso subito in acumen breve triangulare contractax, intimae pauce acutr, omnes floccis minutis v. abortivis densiuscule et 2xqua- liter dispersis obscure canescenti-virides, glandulis lutescentibus densiusculis iisdem parvis erecto-patentibus (presertim apicem versus) immixtis obtectze, fere epilose vel ad basin involucri pilis fuscis solitaris obsite. Calathidium luteum circiter 32 mm. latum. Ligulce apice glabre. Stylus luteus. Genom de på undersidan violetta, på öfversidan tätt mörkfläckiga bladen, den låg- växta, hårda och brunvioletta stjälken och de tämligen korta hålkarna erinrar denna form om H. opacum LÖNNR. Bladen äro dock smalare; tänderna, hvilka på somliga blad äro skärformigt framåt krökta, på andra utspärrade eller nästan tillbakaböjda, sitta osym- metriskt som hos H." cesium (Fr.) DaursTt. De talrika stjälkbladen och hålkbasen, som genom de nedersta fjällens uppsvällda bas är något småknölig, påminna om H. barbare2e- folium LÖNNR. Hålkens beklädnad är egendomlig. Den utgöres nämligen af tämligen tätt sittande korta och medellånga framåtriktade glandelhår med små knappar samt tätt och jämt spridda ytterst små eller rudimentära stjärnhår, som gifva hålkarnas färg en matt gråaktig anstrykning. | H. pumiceatifolium n. Caulis 35—60 cm. altus gracilis — crassiusculus 2—3(—5)-folius, inferne violascens sparsim pilosus, medio et superne sparsim — rare pilosus vel subglaber leviter stellatus. Folia lzete prasimo-viridia subtus pallidiora; basalia 3—4 supra subglabra, subtus sparsim et sat breviter pilosa v. subglabra, utrinque leviter in nervo densius stellata, exteriora elliptica — ovalia basi cuneata denticulata, interiora auguste ovalia — + late lanceolata in petiolum sat longum decurrentia, serrato-denticulata vel dentibus paucis + latis haud profunde dentata; cauwlina supra subepilosa sepius leviter stellata, subtus sparsim (in nervo densius) pilosa et stellata, inferiora petiolata anguste ovalia — ovali-lanceolata dentibus triangularibus paucis iisdem minutis sepe immixtis haud profunde dentata, superius vel superiora + anguste lanceolata sessilia, subtus densius stellata, ceterum ut folia caulina inferiora. Anthela paniculata pauciflora subsimplex ramis rectis patentibus vel polycephala composita ramis sat longis acladium 15—30 mm. longum superantibus + arcuatis, pedi- cellis acladioque sat dense floccosis (apice tomentellis) glandulis obscuris — atris sat bre- vibus sparsis — densiusculis vestitis. Involucrum atroviride paullum variegatum, basi rotundata postea subtruncata, 11—12,5 mm. longum et 6—7 mm. crassum. Squamee sat late, exteriores et intermedizx valde obscura obtusiusculze, glandulis densiusculis sat longis KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O I. 103 iisdem minoribus immixtis et floccis sat densis vestitr, interiores obtusiuseulr vel in acumen breve triangulare abrupte contractr, late viridi-marginate, dorso atroviridi glan- dulis sat parvis nigris densiusculis simplicem seriem formantibus et floccis raris v. ad basin sparsis obtectrx, apice paullum comose, imtimae totr virescentes vel apice fusce- scentes nude et elabre acute. Calathlidium luteum, sat latum (30—40 mm. D.). Ligula apice glabre. Stylus vivus fusco-hispidulus. Utmärkande för denna form äro de ljusgröna, mot basen vigglikt afsmalnande, endast grundt tandade och nästan glatta bladen. De nedre stjälkbladen hafva väl utvecklade skaft; så väl härigenom som genom dessa blads form visar sig denna Hieracium-form analog med H. variabile Lönnr. (coll.) och andra därmed besläktade nordgotländska hieracier. Någon närmare frändskap med dessa äger dock icke H. pumicatifolium. Hålkarna äro vid basen ganska mörka, men upptill ljusgröna i följd af de inre fjällens breda, ljust gröna kanter, hvilka jämte de innersta fjällens hela rygg äro alldeles ludd- fria; det vid hålkens bas tämligen rikliga luddet aftager nämligen uppåt och når ej öfver hålkens midt, med undantag af enstaka stjärnhår, som äro synliga på de mellersta och inre (ej de innersta) fjällens mörkare rygg. De mörka glandelhåren äro korta och medel- långa, tämligen späda och sitta vid hålkens bas tätt på fjällens hela rygg, men på de mellersta och inre fjällen bilda de en enkel rad utefter midten, på de innersta saknas de liksom stjärnhår fullständigt. H. Ave Daurst. (Daurst., Herb. Hier. Scand. IV n:o 86, sine descriptione.) Caulis 30—70 cm. altus 8—16-folius sat crassiusculus valde firmus et rigidus scaber, superne + flexuosus, basi violascens- pilis albis divergentibus et floccis sparsis vestitus, medio et superne sparsius — rare pilosus sparsim — densiuscule stellatus. Folia + obscure viridia, marginibus scabra, in nervo dorsali scabriuscula; imfima minora quam sequentia, in rosulam haud congesta, florendi tempore sepius emarcida, lingulato-lanceo- "lata obtusiuscula — obtusa, in petiolum brevem attenuata; inferiora majora quam reliqua, lingulato-lanceolata — late lanceolata, dentibus 4—6 angustis sepe + falcatis distantibus subequaliter dentata, sparsim pilosa, in nervo dorsali leviter stellata, sessilia vel subam- plecetentia basi barbata; media lanceolata — lanceolate linearia obtusiuscula — acuta, supra sparsim pilosa — subglabra et lzeviter stellata, subtus sparsim pilosa et densius stellata; superiora in bracteas sensim decrescentia lineari-lanceolata, + argute pauciden- tata — denticulata in apicem + longum integerrimum contracta, sessilia, supra subglabra sparsim stellata, subtus pilis sparsis et floccis densiusculis vestita. Anthela parva simplex oligocephala pamniculata ramis xequantibus vel sepius polycephala composita paniculata vel interdum paniculato-corymbosa indeterminata ramis rectis patentibus inferioribus longis parvas paniculas apice gerentibus, superioribus acladium 15—20 mm. longum 2quantibus vel paullo superantibus; ramis et pedicellis sparsim — dense pilosis canofloccosis. Involucra magna, 12—13 mm. longa et 7,,—8,2 mm. lata, atroviridia basi subtruncata. Squamec + imbricate latissime microglandulose margine minutissime glanduloso-serrate, exteriores 104 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. et intermedix triangulares obtusiuscule fusco-atree atrovirides, pilis canis sat robustis densissimis et glandulis parvis sparsis et foccis solitariis — sparsis vestite; interiores a basi lata lanceolatex obtusiusculex — obtuse, dorso atro-virides + obscure virescenti- marginate, pilis + adpressis densis et glandulis parvis cerinis sparsis — densiusculis obtectx, apice paullulum comosx — glabre. Calathidium obscure luteum, sat latum (40—45 mm. D). Ligulé apice glabre. Stylus fusco-hispidulus. Hos vissa småväxta och spensliga individ eller måhända skott från rotstocken eller roten, hvilka gå mycket djupt i sanden, utbildas långa småbladiga jämnhöga grenar från alla bladvecken ända ned till stjälkens bas, hvarjämte bladen hafva mer tydligt omfattande bas än hufvudformen. Dessa ramosum-artadt utbildade individ (eller skott) utgöra dock undantag. Med afseende på släktskapen finnes mom gruppen H. vulgata genuina endast en form, som kan sägas närma sig H. Ave, nämligen H. vulgatiforme DAtLst. De när- maste släktingarna till H. Ave böra dock sökas inom gruppen H. sparsifolium LBG. (coll.). I åtskilligt visar den rätt stor likhet med H. grandescens DaAurLst. från Härjedalen. H. atrohyalinum n. Caulis 30—60 cm. altus sat gracilis — crassiusculus + flexuosus firmus et scaber 6—12-folius, inferne violascens molliter sparsim — dense pilosus sparsim — densiuscule floccosus, medio sparsim — rare pilosus leviter stellatus, apice subepilosus leviter — densius stellatus. Folia obscure gramineo-viridia, subtus pallidiora, subglaucescentia sub- glabra, supra leviter stellata, subtus leviter — densiuscule in nervo dorsali + dense floccosa, margimibus + revolutis scabra pilis raris — sparsis subeiliatis; infima rosulam haud formantia oblonge ovalia — oblonge lanceolata obtusiuscula in petiolum brevem alatum decurrentia, dentibus + patentibus denticulata — dentata, intermedia acuta lanceo- lata — anguste ovato-lanceolata sessilia vel basi cuneata alatim subpetiolata, margine supra medium dentibus sepius 4—35 sat parvis remotis acutis divergentibus apicibus haud raro falcatis sub&qualiter dentata; superiora + anguste ovato-lanceolata v. lineari-lanceolata basi cuneata vel rotundata sessilia, infra medium acute paucidentata, in apicem longum integrum acutum attenuata, in bracteas adeuntia. Inflorescentia paniculata simplex pauci- flora vel sepius composita ramis brevibus ex alis ortis ramoso-paniculata, pedicellis patentibus basi + curvatis + tomentellis rare (— sparsim) pilosis. Involucra obscure viridia sat magna basi valde truncata, 11—12 mm. longa, vulgo 6—7,5 mm. lata. Squame late (usque 2,2 mm.) irregulariter imbricate, apice + recurvatze; exteriores atrovirides, oblongo- triangulares obtuse v. obtusissime, floccis sparsis glandulis minutis luteo- vel nigro-vire- centibus raris — sparsis pilis apice dilutis raris — nullis obsite; interiores a basi lata tri- angulari-lanceolate obtuse, dorso et apice obscure virides, marginibus nudis late et dilute viridi-marginate, dorso floccis densiusculis striam formantibus et glandulis parvis gracilibus sparsis longioribus nonnullis immixtis et pilis solitariis — raris (vel sparsis) obsitee; intima pauce obtusiusculx — breviter acuminate. Calathidium saturate luteum radians, cir- citer 40 mm. latum. Ligulce apice glabre. Stylus vivus fusco-hispidulus, sicecus fusconiger. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 105 Denna form står nära H. creperum STENSTR., särskildt hvad bladens form och tandning beträffar. Hålkarna äro dock större (i synnerhet längre), fjällen äro ännu bre- dare och trubbigare än hos nämnda form. Vidare äro hålkfjällen mindre rikt beklädda med glandler och hafva ingen motsvarighet till de hos den vermländska formen tätt sittande gulaktiga och smd glandlerna; de äro i stället försedda med en mer eller mindre tydlig linje af stjärnhår utefter midten nästan som hos H. lineatum ArMQv. Stundom är en stor del af glandlerna på hålken ersatt med korta, gråspetsade hår. H. rigidum HN. (coll.) sp. v. subsp. En annan i en äng vid Lunderhage i Fleringe socken förekommande rigidum- form, hvilken af förf. påträffades 1890, kan ej på grund af det alltför knapphändiga materialet bli föremål för en fullständig beskrifning. Följande må dock meddelas. Bladen äro mörkgröna, till form och antal ungefär som hos H. acrifolium DAuLsT., men bladtänderna äro fåtaligare, mer ojämna och osymmetriskt ställda. En del blad äro på öfversidan beströdda med små brunaktiga fläckar och punkter. Hålkarna äro svartgröna; 1 knopptillståndet klotrunda och nästan svarta. En blom- mande primärhålk hade på lefvande individ en längd af 13 och bredd af 7 mm. Fjällen äro ej så tydligt tegellagda som hos H. acrifolium och hafva knappt utstående spetsar. Till formen äro de jämbredt lansettlika, smalare än hos sistnämnda art, i spetsen tvärt hopdragna till en kort triangulär, mer eller mindre småhårig spets eller trubbade (obtusius- cul2e). Hålkskaften bära strödda, korta, hvitspetsade hår, inga (eller enstaka) glandler samt äro hvita af ludd (tomentelli). Häålkarna hafva tämligen täta svarta, kort hvit- spetsade hår samt inblandade enstaka smärre glandler, hvilka å de inre fjällen sitta 1 en enkel rad långs midten; vidare är hålkens nedre del sparsamt försedd med stjärnhår, hufvudsakligen i fjällens kanter; den öfre delen är naken eller bär enstaka stjärnhår. Stiftet är i friskt tillstånd livescent. Galium boreale L. f. Utorale n. f. Krypande i sanden medels långa, greniga rot- stockar, från hvilka korta, tätbladiga stjälkar af några få centimeters längd uppskjuta. Blad äggrunda — lansettlikt aflånga. Blomställning tätt sammanträngd, nästan klotrund. Frukter stora, krokborstiga. Denna form trifves bäst på flygsand vid stränderna, men förekommer äfven på fastare mark t. ex. vid Snäckgärdet. Lycopus europeus IL. f. procumbens. Stjälken nedliggande, stundom endast några cm. lång, vid basen utsändande långa nedliggande blombärande grenar samt rotslående utlöpare. Foderflikar spetsiga, men korta. Galeopsis Ladanum LIL. f. globosa n. f. Lågväxt, vanligen 2—35 cm. hög, med blomställningarna sammanträngda i hufvudlik samling. Krona mindre än hos hf.; fodret kort (omkr. 7 mm.), blodrödt anlupet. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 14 106 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Scrophularia nodosa IL. f. laciniata n. f. Blad flikigt inskurna med sågade flikar; basflikarna äggrundt lansettlika, 1—2 cm. långa. Veronica agrestis £L. Om man på Gotland undersöker denna växt tidigt på våren, skall man finna, att en stor del af de befintliga individen hafva något eller några blom- foder inskurna såsom hos 6 calycida Fr. På en lokal kunna alla individen, på en annan blott ett fåtal individ räknas till calycida-formen. Längre fram på sommaren söker man förgäfves efter friska blommor med dylikt foder, hvaremot de efter de nedre blommorna kvarsittande fodren naturligtvis fortfarande visa samma egendomlighet som på våren. På grund af liknande iakttagelser vid Bergielund har O. Jurr (Bot. Not. 1891 s. 132) dragit den slutsatsen, att 6 calycida Fr. sannolikt blott är ett utvecklingsstadium af V. agrestis L. Denna förmodan kan förf. efter sina iakttagelser på Gotland bekräfta. Beträffande orsaken till att just de nedersta blomfodren drabbas af denna metamorfos, är följande iakttagelse tillräckligt upplysande. JV. agrestis är på Gotland i allmänhet höstgroende. Redan i oktober äro en mängd individ så långt utvecklade, att blomknoppar synas, och åtskilliga hinna, om solig väderlek inträffar, att blomma samma höst. Man finner därför följande vår nederst på grenarna knoppar, blommor och halfmogna frukter, hvilka kvarsitta sedan hösten. De öfversta bland dessa öfvervintrande blomdelar äro de, hvilkas utveckling afbrutits af kölden; de äro därför i regeln skadade, så att t. ex. fruktämnet eller frukten är förkrympt. Nu finner man, att det är just dessa blommors foder; som blifvit mer eller mindre flikadt och ofta därjämte förstoradt. Man kan däraf sluta, att den låga temperaturen, som vållat afbrott särskildt i de fruktifikativa delarnas utveckling, i stället förorsakat en yppigare tillväxt af blomfodret. Så till vida förtjänar denna modifikation ej rang af varietet. Emellertid vill det synas, som om hos denna samt åtskilliga andra gotländska arter en förskjutning af blomningstiden hölle på att äga rum, och det är ej osannolikt, att denna höstblommande Veronica agrestis, som redan företer små habituella olikheter mot hf., kan komma att utveckla sig till en konstant typ. En calycida-form förekommer äfven af V. polita Fr. Den förhåller sig som föreg., men är mindre allmän. Äfven hos V. persica Poir. har förf. funnit enstaka foderblad flikiga (vid Visby). Odontites rubra Gilib. f. tescaria n. f. Stjälk enkel och spenslig, korthårig af vinkel- rätt utspärrade hår. Blad jämbreda, mycket smala (1—2 mm.), de flesta spetsiga. Blom- ställningen tät; blomfärg ljusare än hos hf. Huphrasia ”stricta Host. f. procumbens n. f£. Hufvudstjälk nedliggande — upp- stigande. Grenarna, hvilka samtliga utgå från stammens nedre del, äro nedliggande och ofta lika långa som hufvudstjälken. MHäårigheten är obetydlig, i det stjälken är glest små- hårig af bakåt riktade hår, blad och blomfoder glatta eller n. glatta. Bladtänder sylspet- sade, framåt riktade. Blomkronan stor (vertikal öppning omkring 10 mm.), pipen kortare än underläppen. Blomfärg öfvervägande violett. Denna form, som genom sina stora, violetta blommor och brunaktigt anlöpta vege- tativa delar får ett synnerligen karaktäristiskt utseende, växer på hällmark bland Calluna, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 107 'Thymus, Arctostaphylos, Medicago falcata, Hypnum lutescens Huds. o. d. Blomningen försiggår mycket sent. Groddplantorna framkomma i slutet af juli eller under fuktiga somrar något tidigare, hvarefter blomningen börjar omkr. midten af augusti. Först i slutet af augusti kommer växten 1 full blomning. Melampyrum pratense L. f. subprocumbens n. f. Hufvudstjälk kort, nedliggande — uppstigande; de nedre grenarna mycket långa, nedliggande. Blommorna stora (intill 19 mm. långa, från fodrets bas räknadt), öfvernående stödjebladen. Denna form är sent blommande och trifves bäst i mossa (t. ex. Hypnum lutescens Hups.) på skogbeväxt hällmark eller strandvallar. Plantago maritima DL. f. lanigera n. f. Stängel nedliggande uppstigande, vid basen omgifven af lång, hvit ull; axet äggrundt — aflångt. Denna alfvarform motsvarar Pl. lanceolata L. f. dubia (L.). Pulsatilla pratensis (L.) Mill. f. glabrescens AHLFVENGREN in litt. Karpeller glatta, stjälk och blad nästan glatta. Erodium cicutarium (L.) LD Herit. var. crassicaule n. var. Stjälken nedtill förtjockad och skiflikt utbredd, utsändande flera korta grenar och vanligen endast 3-blommiga blom- skaft. Bladen ytterst talrika, hopade till en tät bladrosett, normalt 7-pariga. Hela växten kort klibbhårig. Blomningen försiggår hos en del individ i sept.—nov.; de individ, som ej börjat blomma under hösten, öfvervintra och blomma följande vår; de öfriga vissna ned efter vintern. Växtplatsen är hällmark med gräsmatta eller hård grusig mark såsom vägkanter. Crategus monogyna Jacq. f. subdigyna n. f. "Stiften äro 2 i omkring halfva antalet blommor, stundom i flera; frukten rundadt äggformig äfven efter blommor med 1 stift; fruktstenar något kortare än hos hf., i allmänhet 8 mm. långa. Foderflikar som hos hf. Fruktämne och blomskaftens öfre del vanligen finludna. Blad som hos hf. Denna form är iakttagen dels vid Myra i Fardhem socken, hvarest den har träd- form, dels på Fårö, där den har buskform. I mycket påminner den om C. Ozxyacantha och man frestas lätt att anse den för hybrid. I Fardhem var emellertid utvecklingen af såväl pollen som frön och frukter normal; på Fårö voro visserligen många frukter illa utbildade, men detta berodde på larvers härjningar. Då stundom hos hf. anträffas blom- mor med 2 stift (t. ex. vid Burgsvik), finnes ej tillräckligt skäl att anse ofvanstående form som hybrid. Potentilla minor Gil. f. erythrodes n. f. Rotstock och stjälkar grofva, horisontalt nedliggande, ofta åt alla håll radierande, så att växten kan upptaga en cirkelformig yta af 3 dm:s diameter. Blomskaften nedliggande, vanligen mångkrökta, jämte stjälkarna rödaktiga, särdeles på öfre sidan. Bladrosetterna mörkgröna. Stjälkens och blomskaftens beklädnad utgöres af 1) utstående hår, som äro dubbelt så långa som stjälkens diameter, 2) däremellan en kortare, tätare hårighet som hos hf., 3) spridda — tämligen tätt sittande rödaktiga glandelhår. Dylika glandelhår finnas äfven på de öfre stiplerna och på blom- 108 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. fodret. Ytterfodrets flikar äro vanligen mycket smalare än de egentliga floderflikarna och därigenom långt åtskilda. De stora och något litet i brandgult stötande kronbladen öfverensstämma i form (men ej i storlek) med kronbladen hos P. maculata Pourr., i det skifvan är nästan cirkelrund, upptill intryckt och vid basen afrundad (ej vigglik). Frukt- samlingen är större än hos hf. På afstånd är denna form igenkännlig genom sin groflek, mörka bladfärg och röd- aktiga grenar. Den växer på hällmark, men äfven på mer humusrika ställen. Rumerx Acetosa L. f. velutina n. f. Stjälk och blad täckta af en sammetslik be- klädnad af korta, hvita, tätt sittande hår. Växten förekommer å fin sand, täckt af skogsmylla. Chenopodium album LE. var. lanceolatum (MÖHLENB. spec.). Den form, som i spe- cialförteckningen upptagits under detta namn, har följande utseende. Bladen äro hel- bräddade, aflånga — lansettlika; de på hufvudstjälken sittande, tidigt affallande bladen äro dock stundom bredare och tandade; alla undertill hvitmjöliga. Blomgyttringarna sitta 1 små uppräta ax. De nedre grenarna äro vanligen långa, t. o. m. längre än hufvud- stjälken. Stammen blir mot hösten vedhård, rödaktig, med starkt framträdande ljusare kollenkymsträngar. Atriplex patulum DL. f. globosum n. f. 2—4 em. hög. Bladen äggrundt — lancett- likt aflånga, helbräddade. Blommor och frukter tätt sammanträngda i en klotrund samling, Fruktfoder äggrundt, helbräddadt. Myrica Gale L. f. androgyna Lge. Axen äro betydligt mindre än hos:hanbusken. I de mellersta axen på en kvist är könsfördelningen följande: i midten af axet sitta två- könade blommor, nederst i axet hanblommor och öfverst honblommor; de öfversta af de tvåkönade blommorna hafva färre ståndare (vanligen 2). De nedre axen på samma kvist hafva &-delen längre, de öfre axen 9-delen längre. Äfven &-busken har stundom några få honblommor i de allra öfversta axen i syn- nerhet på de längsta kvistarna. Triglochin maritimwm DL. f. falcatum n. f. Stängeln uppstigande, några få cm. hög; rotbladen korta, bågformigt och vanligen ensidigt tillbakaböjda mot marken. Klasen fåblommig, vid fruktmognaden 1—3 cm. lång. Frukten äggrund, kortare än hos hf. Picea Abies (L.) Th. Fr. f. tabuleformis. En form, som synes böra hänföras till denna af TH. Fries i Bot. Not. 1890 omnämnda f. tabulceformis, förekommer på strand- vallarna i Östergarn i yttersta kanten af skogsbältet. Det vackraste exemplaret, som förf. såg, hade följande dimensioner. Stammen var endast 15 centimeter hög och arms- tjock. Från densamma utgingo åt alla håll talrika, nedliggande och delvis under mossa dolda grenar, hvilka dock samtliga voro fullkomligt friska samt i synnerhet mot spetsarna rikt barrbärande, så att en delvis ganska tät matta bildades. Denna var i omkrets ej mindre än 13 meter. Om stammen upptill slutade med en förkrympt knopp eller om en af de långa nedliggande grenarna utgjorde granens topp, kunde ej utrönas. SYSTEMATISK FÖRTECKNING. "oe vid un FA 2 Fa S NT E M &z I KONGL. SV. VRT. AKADRMIRNS MANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 111 Beteckningssätt. I fråga om nomenklaturen har sista upplagan (11 eller 12) af HARTMANS handbok i Skandinaviens fora blifvit följd." Där afvikelser förekomma, angifvas synonymerna. Dock hafva vid Hieracium-släktet och en del arter af Erythrea, Viola, Epilobium, Juncus m. Hf. släkten nyare arbeten uteslutande måst följas. Vid uppskattningen at formernas taxonomiska värde har författaren ej ansett sig bunden af de citerade arbetena. Med ordningsnumret inom parentes upptagas dels sådana växter, som i senare tid blifvit införda med främmande frö eller utkommit ur trädgårdar, och som i många genera- tioner fortvara på samma ställe, dels sådana, som äro sporadiska, men uppträda på många ställen hvarje år och icke synas uteslutande och omedelbart härstamma från importeradt frö eller från odlade växter. Utan nummer upptagas växter, som härstamma direkt från importeradt frö eller från inom området odlade växter, och som ännu ej visat sig be- ständiga på växtplatserna. Dessutom anföras i anmärkningar arter, hvilkas förekomst ej säkert konstaterats, äfvensom arter, som fordom funnits inom området, men som försvunnit eller icke i senare tid påträffats. De öfriga växterna tillhöra dels den urgamla floran, dels naturaliserade arter, som spridt sig medels eget frö och icke vidare äro beroende at främmande sådant. Ymnighetsgrader och fördelningsgrader förklaras i det föregående. Vid mera allmänt spridda växter (fördelningsgraderna 3—5) utsättas ofta de yttersta (t. ex. nordligaste och sydligaste) växtställena, skilda genom en punkterad linje (. . .). Då endast något eller några bland flera kända växtställen äro upptagna, utmärkes detta genom ordet exv. (= exempelvis). Sockennamn sättas före gårdnamn. Tecknet ! efter en växtlokal utmärker, att förf. sett växten på stället; samma tecken efter em botanists namn inom parentes angifver, att förf. sett herbarieexemplar, tagna af denne på i fråga varande ställe. Vid det stundom angifna insamlingsåret äro blott de två sista siffrorna utsatta. 1 För mossor: S. O. LINDBERG, Musci Scand. in systemate novo etc. Upsala 1879. 112 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Förkortningar: enst. = enstaka; exv. = exempelvis; expl. = exemplar; hb. = herbarium; hb. Holm = herbarier, tillhörande riksmuseet i Stockholm; hb. S. = C. Säves herbarium; hb. Ups. = herbarier, tillhörande Upsala universitets botaniska museum; hb. Visb. = Visby läroverks museum; hb. Wö = O. A. WEstöös herbarium; hb! (ett tecken, som endast i några mindre viktiga fall användts) utmärker, att förf. sett en växtform i andra herbarier än de ofvan nämnda; hf. = hufvudform; kka = kyrka; o. a. = och andra; prgd = prästgård; utg. = utgången; n. = norra; s. = södra; ö. ="östra; v. = västra. KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 29. N:o |, 113 Dicotyledoneg&. Fam. 1. Synantherece. 1. Bidens tripartita EL. -— (1811. Le, Fl. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar.: LG. Fordom vid Visby gamla hamn! (S!), hvarifrån växten dock mot slutet af 1880- talet försvunnit; Roma kloster, vid dammen (enl. S, men i senare år förgäfves eftersökt af förf. m. fl.); finnes ej heller (enl. AN) på den af LG uppgifna lokalen, Smiss i Hejde s:n. Slutligen skall den hafva funnits i Fardhem (S); om den ännu bibehåller sig där, är ovisst. — Exemplar från Visby gamla hamn finnas 1 behåll (t. ex. i hb. S), men ej, såvidt förf. har sig bekant, från andra lokaler. Anm. B. cernua L., hvilken (enl. Le, Fl. Gotl.) skall hafva funnits i Roma, Atlingbo, Fardhem, Hafdhem och Näs, finnes numera ej 1 Roma eller Atlingbo och är ej heller från andra lokaler anmärkt i senare tid. — Gotländska hbexpl. äro ej kända af förf. (2). Rudbeckia hirta L. — 1888. AN och LNym (i Bot. Not.). Sälls. Spars. — måttl., sporadisk. Inkommen med utländskt frö omkr. 1884. Visby i klöfveråkrar (AN) samt på banvallen '/+ mil s. o. staden (LNm); Endre vid Svenskens 84; Roma ferst. på klöfvervallar (Sätv.); Eskelhem vid Simonarfve (AN); Hejde vid Hägleifs och Forsa (AN); Etelhems järnvägsstation 86; Silte vid Braxens båtsmans- torp (M); Othem vid Kviende (Ö). (3). Chrysanthemum segetum L. — (1811. Le, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. Sälls. -Sporadisk. Nära Visby (R); öster om Visby 54 (Wö!) och äfven i senare tid; Fårö i lotsängen vid Lauters (ES); Klintehamn vid bryggan (Le). På de två sista ställena utg. 4. OC. Leucanthemum L. — 1806. We, Gotl. F1. Allest. i sht på hällområdena. Måttl. Äfven Sandön (Wöl. Jämte hf. förekomma f. coronopifolia HN ferst., såsom på Fårö!, vid Vallaviken i Rute s:n!, i Hangvar och Hörsne (Wö!), Mästerby (Örv.), f. flosculosa AsPrcr. vid Lummelundsbruk (WN) samt f. auriculata (PErerRM.) i Boge vid Hägvide (HN, Fl ed. 11: LH). K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 15 114 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄSXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. (5). C. Parthenium (L.) Bernt. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. Flerst. förvildad i och vid trädgårdar. Spars. b) discoideum Lar. Flerstädes på mellersta delen af ön (Örv.). 6. Matricaria inodora L. — 1806. WG, Gotl. Fl. Allest. Måttl. — mängdv. Pp) maritima (L). — 1806. We, Gotl. FI. Flerst. på v., h. o. d. på ö. stranden. Spars. — måttl. Hav. Tofta vid Gnisvärds fiskläge! (en form, som närmar sig f. Raj NrumM. i Bot. Not. 1882); Visby (W6) spo- radiskt!; Skälsö! (= f. coronata Mars.); Lärbro vid Storugns (N); Fårö!; Gothem och Norrlanda (Wö!); Östergarn!; Laus holmar och Burs (S); Grötlingbo vid Roes!; Hamra vid Vändburgviken! — Anträffas också tämligen oförändrad i åkrar in på ön t. ex. i Hejde vid Rågåkra! 7. M. Chamomilla L. — 1837. Säve, Syn. Täml. sälls. och sporadisk. Spars. av. Bro (WN) ... Silte (M). — På stränder träffas 1 enstaka individ en form, som genom als san der grenig stjälk, korta blad och bladflikar får samma habitus som 4) maritima af föreg. art. Visby 88!; St. Karlsö 88! 8. M. discoidea DC. — 1888. LnNmM (i Bot. Not.): Kur. I senare tid (troligen omkr. 1880) inkommen till Slite, där den nu vid varfvet och gästgifvaregården förekommer mängdv. 9. Anthemis tinctoria L. — 1742. Lin., Färgegräs s. 24. -— 1745.; Lin,, Gotl. NESAS SKIT 22 ON Allm. V ligen mängdv. Zzv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö! ... Sundre! b) pallida We. Takttagen i Stenkyrka och Bro (WN); Visby! (Lem 82); Sanda (LAL.78!). ) | 10. ÅA. arvensis L. — 1806. WG, Gotl. FI1. Allm., men ojämnt fördelad. På sandiga åkrar mängdv. 'Zaxv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö! ... Sundre! — Jämte hf. förekommer b) agrestis (WALLR.) t. ex. vid Visby (N). 11. ÅA. Cotula L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 272. rslläte Sälls. Vall vid Kullstäde (Wö 631); Klinte (Wö, TuHzED.!); Burgsvik (L); fordom vid Visby (Wö). 6 12... Achillea Ptarmica L. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1867. Czp. (i Bot. Not.): Wö. Sälls. Vanligen spars. Bunge vid :Mattise på en åkerren!; Lärbro vid Storugns (Wö 43!); Veskinde (hb!); Endre vid kkan (WN); Follingbo vid Dede å!; Träkumla vid ån nära Anglarfve, talr.!; Barlingbo (Kur); Hörsne prgd (An); Väte mellan Isume och Öjlemyr (M); i Silte odlad enl. M. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 115 13. A. Millefolimm L. — 1662. FUREN, Index. Plant. — 1745: Jin: Gotl. Resa s. 238. Allest. Massv. Äfven Sandön (Wo!) py lanata Kock. — 1843. Fries, Mant. III. Flerst. -Spars. — måttl. Fårö (Spru); Fleringe (Wö!); Lärbro vid Storugns (Lu); Indre (WN); Gothem vid Kläpparne (Lu); Vänge (Lun); Hejde vid Muntsarfve (AN); Stånga (Wöl); Eksta på Läångstitestrand (Lu); St. Karlsö (Wö!); Närsholm!; Öja vid Burgsvik! och Faludden (KrRoKk!); Vamlingbo alfvar! 14. Tanacetum vulgare L. — 1819. R. & Wa, Gotl. Pl. rar. Flerst. Vanligen 1 enstaka grupper. Hxv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö vid Suder- gårda!; Bunge (ES); Lärbro (Wö!); Lummelunda vid Kinners (ES); Slite!; Tofta vid Krok- städe!; Mästerby!; Hejde vid Muntsarfve och fordom vid Gervalds (AN); Stånga!; Lau!; Silte (M); Eke på ett sandfält nära vägen n. om kkan, talr.!; Näs!; Grötlingbo!; Öja!; m. fl. ställen vid gårdar och vägkanter. 15. Artemisia Absinthiom L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Allm. utefter vägar och stundom på torra backar. Måttl. Zzv. Sandön (Horrz; Wö!); Fårö! .. . Sundre!; L. Karlsö! 16. ÅA. rupestris L. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 285. H. o. d. nära kusten; eljes sälls. Måttl. —mängdv. Trifves bäst på hällmark, men förekommer äfven på gräsbeväxta strandängar å hård mark; såsom sandigt grus, moräner med gråstensblock o. s. v. Tämligen allm. å kalkhedarna på Fårö, i Fleringe, Bunge och Rute; sedan mer spridd: Slite (Swartz); Boge vid Klinte (LG; FLop.), Västers (Wö!) m. ff. st.; Gothem på stranden vid Botvaldavik!; Hörsne (KHL); Ganthem, mängdv.!; Anga nära Bajudden (Kur) och annorstädes!; Östergarn flerst.! (LG m. £f1.); Gammelgarn vid Sjausterhammar (AvL.) och Davide!; Ardre!; Burs på kalkområdet samt vid Bande- lundaviken (på grus)!; Ronehamn (Lar.) på stenig och tufvig strand!; Grötlingbo på stranden vid Norrkvie!; Öja—Sundre, allm. på hällmark!; Näs, strandäng på Näsudden!; Silte vid Petesvik (M); Eksta (Le) på strandängar!; Fröjel (Le); Västergarn (LG; AN); Eskelhem på Vänsterrum (AN); Tofta vid Norrgårda!; Västerhejde! (ES); Visby vid Kungs- ladugården! (S); flerstädes på hällmark i Bro (WN) samt Hejdeby och Endre socknar!; mellan Stenkyrka och Hangvar på häll!; St. Karlsö! (L) och L. Karlsö! (S). 17. ÅA. campestris L. — 1745. LIinS., Gotl. Resa s. 285. Allm. ”Talr. Fårö! ... Sundre! 5) sericea FR. — 1837. Säve, Syn. — H. o. d. bland hf. y) lutescens Mort. Visby, enst.! 18. ÅA. vulgaris L. — 1806. WG, Gotl. Fl. H. o. d. Spars. Hzv. Sandön (Hortz); Fleringe! ... Sundre! b) favescens Rostr. är iakttagen vid Visby och Slite! och torde finnas mångenstädes. Anm. 8) coarctata (J. H. AF FORS.) uppgifves (först af 5) förekomma på Gotl. Bland de af förf, sedda formerna finnes dock ingen, som kan jämföras med de fullt utpräglade från t. ex. Oland, 116 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 19. A. maritima L. — 1662. FUIREÉEN, Index. Plant. — 1741. =LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIiNn., Gotl. Resa s. 250, 272. H. o. d. utefter s.v. och ö. kusterna. Talr.-mängdv. Västergarn (WG); Sanda vid Vifvesholm (LNwM.); Klintehamn! (W6); Fröjel vid Gandarfveviken! (ES); Eksta och Sproge!; Silte (M); Hablingbo vid Petesvik (ES); Hafdhem vid Nisseviken!; Näs (ES) på Näsudden!; Fide!; Öja vid Burgsviken (L.) och Faludden!; Grötlingbo stränder!; Rone hamn! samt Skär (Wö!); Burs vid Bandelundaviken! (ZeTt.); När (S); Östergarn vid Ferseviken (A. N-); Gammelgarn vid Engemansviken, enst.!; Kräklingbo vid Skarnviken (KHL); Anga s. om Bajudden (Kur); Göthems stränder på en half mils längd ferstädes såsom vid Hangre och Botvaldavik! (Wö); Boge vid Friggårds (ZETt'rt.); Lärbro vid Vägomevik! (We). Utom hf. a) typica (Ler) förekomma m. e. m. utpräglade: b) gallica (Wizrp.) exv. vid Klintehamn och Långstitestrand; c) salina KoctH. exv. vid Klintehamn; hvarjämte artens alla former tendera mot d) humifusa FR., i sht på de långgrunda östra stränderna. 20. Senecio aquaticus Hups. — 1866. LEFFLER (i Bot. Not.). Sälls. Spars. Rute vid Koparfve och Fardume (S. F. EKMAN); Hogrän vid Alfvede (hb. Wö!); Klinteberget (AN!); Fardume (ES) på ett fuktigt sandfält v. om Sandarfve och i åkern bredvid (A. N.). Anum. De gotl. expl., som förf. sett, hafva småhåriga frukter (jfr CED. i Bot: Not. 67). 21. 8. Jacobea L. — (1811, LG, Fl. Gotl.) — 1819. R & Wc, Gotl. PI. rar. Flerst. Måttl.—mängdv. Fårö vid Broa, spars.!; Fleringe vid Ar hamn (LGcm); Bunge vid Fårösund (ES) och Stux!; Helvi vid Kyllej!; Slite hamn (R); Boge! (Wö); Bro (Ww); Visby (L6) ö. om Bingers kvarn och vid Österby!; Västerhejde vid Stenstu (ES); Gothem! (Wö); Hörsne i Timans skarpåker, vid Lina och vid Nybjers (KHL); Roma (S) vid Högbro!; Sjonhem (R m. fl.!); Vänge vid Nickarfve!; Buttle (LAL.); Hejde vid Koparfve (LG; AN), Gervalds (AN), Dans och Simunde!; Fröjel! vid Botvede och Kaupe (LG); Lau vid Byände!; Silte i Skarpängen (en gång funnen enl. M). 6) discoidea W. & Gr. — 1837. SÄVE, Syn. Flerst. På steniga strandvallar i Bunge, Helvi och Boge massv. Fleringe vid Ar!; Bunge vid Fårösund (ES), Stux och Utbunge!; Hangvar vid Austers (FR. N.); Helvi vid Malms!; Othem (WN) vid kkan!; Slite (S); Boge vid Klinte m. £l. st.! (Wö 55!); Bro (WN); Visby vid Bingers kvarn (Wn); Vänge (Lu. 49); Lye på en kalkbacke mot Etelhem!; Hemse (LAL.). 22. N. viscosus L. — 1819. R & Wc, Gotl. Pl. rar. Tämligen sälls. (på s. Gotl. sälls.). Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.); Fleringe vid Ar hamn!; Kappelshamn!; Kyllej!; Othem (Ö); Slite! (R); Boge vid Klinte (Wö); Bro vid Suderbys (WN); Visby strand! (Wö) och vid Skrubbs!; Roma (LNm); Tofta vid Gnisvärd!; Eskelhems strand!; Bjerges station!; Östergarn vid Grogarnshufvud (R), Katthammarsvik (SETH) och Ganneberget!; Ljugarn (Avuzr.); Silte vid Rickvide (blott en gång funnen enl. M). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. "BAND 29. N:o di 117 23. 8. silvatieus L. — 1837. Säve, Syn.: MYRIN. Blott på samndområdena. Sälls. Spars.—måttl. Sandön (Wö 591); Fårö (ES) flerst. på Avanäs!; Boge i skogen ofvanför Tjelders (MYRIN); Eskelhem vid Wallda!; Sanda vid Lugnet (WW); Ardre vid Hallute (Aur.); Stånga myr på den odlade delen!; Sproge mellan Tjengdarfve och Långstitestrand (Wö 52!); Burs vid Hummelbos! 24. N. vulgaris L. — 1806. We, Gotl. FI. Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (Wö 591). b) litoralis Mort. Takttagen vid Slite, Visby, Tofta, Närs, Burs” och Vamlingbo stränder!; på sandfält i Eke vid Hervede! c) laxa n. f. (s. 92). Fårö på alfvarmark kring Båta och på en nyodling vid Lauters Sik (mängdv.)! 25. Gnaphalium arenarium L. — (1811. LG, Fl. Gotl.). — 1819. R & Wc, Gotl. PI. rar. Sälls. Högst spars. Hemse vid Frigges! (LG), fordom äfven vid Gandarfve (LG). 26. G. uliginosum L. — 1806. We&, Gotl. FI. H. o. d., mest på sandområdena. Måttl. Zzv. Fårö vid Butlex, Demba och Broa!; Lummelunda, Lokrume och Bäl!; Bro (WN); Follingbo!; Hörsne (Wö!); Vall (W6); Vänge (Mozr.); Östergarn vid Sanda!; Hejde, allm. (AN); Sproge!; Etelhem!; Silte h. o. d. (M) Hemse, Grötlingbo, Hamra och Vamlingbo! 21. G. silvaticum L. — 1806. We, Gotl. Fl. H. o. d. på sandområdena. Spars.— måttl. Hav. Stenkyrka! ... ELau!; Silte (M); Grötlingbo! 28. Antennaria dioica (L.) GEerts. — 1806. We, Gotl. Fl. Allest. Mängdv. b) corymbosa HS. Allmän bland hf. (ES). 29. Filago montana L. — 1806. WG, Gotl. Fl. H. o. d. på sandområdena. ”Talr. HZzv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; . .. Vamlingbo! 30. F. minima (SM.) Pers. — 1806. We, Gotl. Fl. (;F. arvensis»). Täml. sälls. Talr. Sandön (Wö 59!); Hangvar vid Ire (Wö); Bro ferst. (Wn); Ekeby på Sanderum (Wö); Västerhejde vid Hundlund (Wö); Eskelhem (Wö!); Sanda vid kkan (AN); Ardre (AuL.); Alskog (S!; Aur.); Stånga exercisplats (Wö); Burs s. om Kol- munds (Wö); Hemse vid Frigges på sandiga åkrar (LNm); Rone vid kyrkan (WG m. fl.!). 31. Inula Helenium L. — 1866. LeEFFLerR (i Bot. Not.): CED. Sälls. ”Spars. Rute vid Fardume gård 95! (Wö 54!); Bal vid Gute!; Visby vid Kopparsvik! (Wö 61!); Endre vid Storhulte (LH). 32. I. Britanica L. — 1741. LIN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 273. På mn. Gotl. sälls.; på s. h. o. d. Måttl. Fårö vid Kalbjerga (We) ech Lauters (ES; Zprr.); Bunge (ES); Stenkyrka (hb!); Othem (Ö!); Slite (Zrrrt.); Boge vid Västers (Wö) ,” TSK KR JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. och Klinte!; Visby, sporadiskt!; Hejdeby s:n (Wö); Follingbo vid Rosendal (ES) och vid kkan!; Västerhejde (J. JN); Hörsne prgd (Wö); Roma (R) vid stationen!; Björke (R); Eskelhem nära kkan (ES m. fl); Väte nära Sorby (M); Sanda vid Äskes (An); mellan Västergarn och Klinte (R); Fröjel (Örv.); Etelhem (ES); Eksta (Micn. KorMopin); Sproge vid Tjengdarfve (Wö); När (S!); Hemse! (S); Rone myr (Wö!) och Ronehamn (EH: Kr); Alfva och Hablingbo, ej sälls. (Särtv.); Silte, allm. (M); Hafdhem vid Antarfve!; Eke!; Näs s. om kkan!; Grötlingbo vid Gansviken!; Öja (L) flerst.!; Hamra vid Suders!; Vam- lingbo (ZeTtT.) flerst.! ; b) monocephala HN. — 1854. LH, Obs. Crit.: Arz. Anmärkt i Silte (M); Tänglingsmyr (AFz.!). Anm. Den mer ludna formen (f. stricta WG) förväxlades hos LIN. (Saml. af 100 växter 1741) och de äldsta botanisterna i öfrigt med Z. dysenterica L. Formen är iakttagen evv. i Oja (L), Vamlingbo (L6), Klinte (R), Elinghems myr (Wö). 33. I. salicina L. -—— 1745. LiN., Gotl. Resa s. 225, 291, 299. Mycket allm. Talr. -mängdv.; dock mindre rikligt blommande. 5) angustifolia LH, Obs. Örit. (I. ensifolia R & WG, et auctt. suec.) — 1819: R & WG, Gotl. Pl. rar. ; På n. Gotl. Sälls. Spars. Fleringe på träskhedarna vid Hau (A. J. LytH 51!; Lem m. £.), på en backsluttning vid Hau (LGm), på hällmark. vid Hessle! (Wö enl. HN, F1. ed. 6); Othem vid landsvägen s. om kkan (Ö!). Vid Ire i Hangvar sin (den af R uppgifna lokalen) är växten förgäfves sökt af Ny Wö m. fl. På andra å växtetiketter uppgifna lokaler (Veskinde vid Kaungs) är växten förgäfves sökt af. Wö. Detta förhållande och den omständigheten, att växten träffas 1 ett fatal exemplar, blandade med öfvergångs- former till I. salicina, tala för riktigheten af LH:s uppskattning af formens värde. En jämförelse med sydeuropeiska expl. af I. ensifolia L. bekräftar yttermera denna åsikt. 34. Bellis perennis L. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LinN., Gotl. Resa s. 167, 241. Allest. vid kulturgränsen, dock mindre utbredd i de nordligaste socknarna. - 35. Aster Tripolium L. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. Flerst. på stränderna. Talr.—måttl. På öarna kring Gotl. (R); Rute — Östergarn!; Laus holmar (S!); När, Burs och Rone!; Vamlingbo vid Snäckviken!; Näs!; Silte (M); Klintehamn!; Tofta!; Visby vid hamnen och Snäckgärdet! (36). Erigeron canadensis L. — 1832. HN, FL. ed. 2. Sälls. och sporadisk. Spars. — måttl. Lärbro vid Storugns (H. Kr. 75); Slite (Avz. 88!); Visby, förr vid gamla hamnen (S! 1828), i senare tid annorstädes på barlast och blottad jord!; Klintehamn 94! 37. E. acris L. — 1745. LiNn., Gotl. Resa 8. 227, 283. Mycket allm. Måttl.—talr. Äfven Sandön (Wö 591). b) dissoluta HN. — 1889. K. Jom. (i Bot. Not.) H. o. d. på hård och solöppen mark. KONGL. SV. VBT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 119 38. Nolidago Virgaurea L. — 1745. Lin., Gotl. Resa 8. 283. H. o. d. Måttl. — talr. H2xv. Fårö vid Eke och Lutterhorn!; i Fleringe och Bunge allm!; Rute!; Stenkyrka!; ... Silte, sälls. (M); Rone vid Gullgårda! 39. Linosyris vulgaris DC. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. BR & WG, Gotl. P1. rar.: ISR. KOLMODIN. Sälls. Måttl. Lilla Karlsö (LG; Isk. Korm. enl. R); Sproge strand (Isr. Korm. 1809 enl. N); men på dessa ställen sedermera ej återfunnen (R; S; N). Stora Karlsö (E. BERLIN 88); Öja på Faludden (C. OLOFSSON 77! 0. a.). 40. Tussilago Farfara L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. H. o. d. på kanalbankar, dikeskanter och stränder. ”Talr. Hxv. Fårö! ... Sundre! Anm. Calendula officinalis L. kan förekomma tillfälligt förvildad, t. ex. i Hejde (AN). — Echinops spherocephalus L. på samma sätt i Lummelunda vid Etebols (N. BERG 841). 41. Centaurea Scabiosa L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 235, 299. Mycket allm. Måttl. Fårö! ... Sundre! 422. C. Cyanus L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 175. Allest. i sht i höstsäd. ”Talr. Äfven Sandön (Wö 59!). (43). C. decipiens THuIiLr. Sälls. Spars: Follingbo vid Dede! 44. C. Jacea L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 272. Allest. Talr. b) humilis ScHRANK. På hård och mager betesmark mellan Sanda och Klintehamn! c) elata Rces. > Bland hf. (ES). Ezv. Visby! P lacera KocH. — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 272. — 1891. Wirrtr. (i Act. Hort. BerG. »Bd 1. N:o 3, sid 87). Sälls. Spars. — måttl. Endast sedd på s. halfön. Fide vid Sigfride!; Öja (L.; 'WitTR.); Vamlingbo alfvar!; Sundre, ända till Jufves! — En närstående form förekommer nedanför Lummelundsbruk!' 7) fuscescens Ler. Lummelundsbruk! 43 X 44. GC. decipiens X Jacea. Spars. jämte C. decipiens vid Dede! Anm. &C. solstitialis L. — 1867. CED. (i Bot. Not.) — Förekommer sporadiskt vid Visby, exv. Koppars- vik: -(MO0L.), Hundlund 59 (Wöl), vid stranden på barlast (de senare ären)! C. Calcitrapa L. — 1858. HN, Fl. ed. 7: C. KoLrM. — Tillfälligtvis på barlast vid Visby (C. KOLM. 52; Wö 541). C. ochroleuca WILLD. Förvildad i gräsvallar. Tingstäde (LH!); Träkumla kkogård!; Klintehamn! 45. Serratula tinctoria L. — 1662. FurrÉn, Ind. Plant. — 1745. &LiN., Gotl. Resa s. 224. Sälls., på mell. och s. Gotl. Måttl. — talr.. Fole (ES); Gothem (L); Västerhejde J. JS 70!); Barlingbo mellan Henriksdal och Stafva!; Roma (ES); Björke (S); Vall 120 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. (VAHLBERG; Wöl!); Lojsta (hb!); Fardhem (R) ferst. (M); Hemse (ES) i ängar vid Mästermyr! 46. Carlina vulgaris L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 274. Allest. Talr. — mängdv. 47. Onopordon Acanthium L. — 1745. - Lin., Gotl. Resa s. 269. Flerst. Enst. — måttl. Fårö vid Lutterhorn 59 (Wö!) och Mölner!; Kappelshamn!; Stenkyrka vid Grausne!; Lummelunda vid Lundbjers!; Kylej (Örv.); Slite!; Bro (Ww); Bal vid Gute!; Visby! (WG); Västerhejde (ES); Roma (S): Eskelhem vid. Simonarfve (Wö!); Östergarn vid Katthammarsvik!; Sanda vid kkan!; Klintehamn!; Ljugarn (AuL.); Garda vid kkan (Örv.); Lau vid kkan (Auvr.); Burs vid Hummelbos!; Eksta vid Dynisse!; L. Karlsö (VAnLB.); Hemse (Särtv.); Silte, på några ställen (M); Hablingbo (ES); Hafdhem (Särv.); Näs (L); Grötlingbo vid kkan!; Öja (ES); Vamlingbo vid Botarfve!; Sundre vid Hoburgen! (N) och Skoga! 48. Carduus nutans L. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIN., Gotl. Resa 8. 292, 293. i På nordligaste Gotl. h. o. d., talr. — mängdv. På mell. och s. delen sälls., måttl. — spars. Fårö vid Lauters! (ES), Lutterhorn (Wö!), Marpes och Mölner!; Fleringe vid Ars hamn (ES) och Hau! (LGm); Hangvar vid Kappelshamn!; Bunge vid Fårösund! (ES); Rute och Helvi utefter vägarna förbi Rute kka, Sigleifs, Fardume, Malms och Kyllej (mängdv.); Lärbro vid Pafvalds, Banner, Glästäde!; Othem (Ww); Slite! (S); Visby! (L); Västerhejde vid Gladek (ES); Roma (L); Gothem vid vägar s. om ån!; Östergarn i v. delen och vid Katthammarsvik! (ES); Guldrupe (AN) vid Krasse (M) och vid vägen till Hejde!; Klintehamn!; Alskog vid Ljugarn (Aur.); När (AN); Ronehamn (Wö 651); Öja vid Burgsvik! 49. CO. acanthoides L. — 1806. WG, Gotl. Fl. N. och m. Gotl. t. allm., måttl. — talr.: Sandö (ES, Bidr.); Fårö — Östergarn — Klinte; St. Karlsö. På s. Gotl. flerst.: Alskog vid Ljugarn (Avr.); Lau! (ES); Hemse! (ES); Rone!; Hafdhem! (ES); Eke (ES); Grötlingbo!; Öja! Stundom hvitblommig. ; 50. C. erispus L. — 1806. WG, Gotl. FI1. Sälls. Spars. Bunge vid Fårösunds hamnplats och Hultungs!; Lärbro prgd (Wö!); Martebomyr (Torr); Visby på stadsmuren och i stadens omgifningar!; Vall (We); Roma (S!); Hejde prgd, enst. (AN); St. Karlsö!; Hemse vid Oxarfve! 48 X 49. CO. acanthoides X nutans. — 1891. K. Jom. (i Bot. Not.). Sälls. Spars. Endast iakttagen vid Visby! 49 X 50. OC. acanthoides X crispus. Sälls. Spars. Visby på ruderatplats norrut! (upptäckt af WN 94). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 121 51. Cirsium lanceolatum (L.) Score. — 1806. WG, Gotl. Fl. Allest. Måttl. — talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). En hvitblommig form vid Etelhem, s. om stationen! 52. OC. palustre (L.) Scor. — 1819. R & Wa, Gotl. Pl. rar. T.: allm. Måttl. Fårö! ... Hamra! b3. C. acaule (L.) Scor. — 1741. LIin., Saml. af 100 växter. — 1745. LIin., Gotl. Resa s. 297. Allest. Mängdv. Pp) caulescens RorH. — 1811. LG, Fl. Gotl. — 1837. Säve, Syn. H..o. d. Spars. — måttl. Zxv. Fårösund (ES); ... Etelhem!; St. Karlsö (5). 54. OC. arvense (L.) Scorp. — 1806. WG, Gotl. Fl. Allest. Talr. — mängdv. Äfven Sandön (ES; Wö!). BP) ferox HN. — 1840. NYman, Bidr. H. o. d. vid stränderna. 'Talr. 53 X 4. GC. acaule X arvense. — 1895. K. Jom. (i Bot. Not.). Sälls. Spars. Mästerby vid Ejmunds!; Bjerges station (E. NorpstTRöM); Hemse (Vitt. !). Anm. Silybum marianum (L.) GAERTN. har några gånger träffats förvildad: Fårö vid Broa!; Hörsne vid Timans (Wö!); Vänge vid Gandarfve. 55. Lappa minor (ScHKver.) DC. -— 1806. We, Gotl. Fl. (arten osäker). — 1837. Säve, Syn. Mycket allm. Spars. — måttl. Äfven Sandön (ES; Wö'!). b) majuscula HN. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. Bland hf. 56. IL. nemorosa (LEJ.) Koers. [L. intermedia REicH. fil.] Iakttagen vid Barlingbo station!, Sanda kka!, Klintehamn!, Etelhem!, Stånga!, Vam- lingbo vid Botarfve! (i öfrigt okänd i afs. på frekvens). Spars. 57. IL. officinalis ALL. — 1850. LÖNNr. (i Bot. Not.). Allm. Spars.—måttl. Fårö! ... Vamlingbo! Har säkerligen varit förväxlad med andra arter, ty det är ej troligt, att den på 30 år blifvit allm. från att vara sälls. b) purpurascens MurB. in sched. Klinte kka (AN). c) divaricans n. f. (s. 92). Klintehamns gator! d) congesta n. £. (s. 92). Lojsta på en åkerren vid Fride! 58. IL. tomentosa (MirL.) Lam. — 1837. Säve, Syn. Sälls. Spars.—måttl. Tingstäde vid Myrvälder!; Visby!; Endre (S!); Dalhem vid Hesselby (Wö) och Gandarfve!; Hörsne prgd (Wö!); Klinte!; Silte (M). — På åtskilliga andra uppgifna lokaler har växten ej anträffats af förf. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 16 MYNT JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 55 X 57. IL. minor X officinalis. Sälls. Spars. Eskelhem vid Norrgårda!; Klinte vid kkan, vid Bönders och Klintebys (AN). 59. Cichorium Intybus L. — 1741. LIin., Saml. af 100 växter. — 1745. ILin., (Gotl. Resa s. 164, 22500247k 255 2900 Allest. Talr. Mängdv. 60. Sonchus arvensis L. — 1806. Wa, Gotl. FI. Allest. Måttl. —mängdv. 5) maritimus We. — 18387. SÄVE, Syn. Flerst. i sht vid stränderna; exv. Lummelundsbruk (Wö!); Visby!; Gothem vid Bot- y valdavik (SETH); Hejde (AN); Sproge strand (S); Burs (S); Ronehamn (Wö!). 61. S. oleraceus L. — 1806. We, Gotl. Fl. T. allm. Måttl. Bunge! ... Vamlingbo! 62. S. asper (L.) Arr. — 1837. Säve, Syn. Allm. Måttl.—talr. 63. Lacetucea quercina L. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. Resa s. 289. Sälls. Spars. L. Karlsö (L. 1741; K. HebBom 1890). 64. IL. muralis (L.) D. Don. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 215. allm. Måttl.—talr. Mest på n. Gotl. på klippor och stenig mark. Sundre! Afven Sandön (ES, Bidr.). på 65. Lampsana communis L. — 1806. WG, Gotl. Fl. Allest. Talr.—massv. 66. Tragopogon pratensis L. — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. H. o. d. Spars.—måttl. Fleringe! . .. Grötlingbo! b) brachyglossa FR. Takttagen i Lummelunda vid Etebols! 67. T. porrifolins L. — 1867. CzEp. (i Bot. Not.) Sälls. Lärbro vid Takstens (Wö 1840!); men icke vid Storugns (Wö). 66 X 67. T. porrifolius X pratensis. Anträffad vid Takstens af WN 1894! 68. T. ecrocifolius L. — 1867. CEp. (i Bot. Not.): Wö. LiN., Gotl. INERROL oo a Sälls. Mått!l.—talr. Visby ofvan Snäckgärdet! (Wö) och Brunbergs betning! (LH). 69. Scorzonera humilis L. — 1741. LIin., Saml. af 100 växter. Allest. på frisk ängsmark. Massv. Till största delen steril. b) augustifolia Horn. — 1662. FUIRÉN, Ind. Pl: — 1837. SÄVE, Syn. Allm. Måttl.—spars. KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. Ip 70. Picris hieracioides DL. — 1885. Wirrr. (i Bot. Not.): Junn. Flerst. Talr. Kappelshamn! (WN 94); Stenkyrka mellan Kvie och kkan 93!; Martebo vid Medebys 92!; Veskinde på dikeskanter i Skäggs myr 92!; Slite (Jurr 83); Endre vid Ölbäck 95!; Follingbo i en åker vid Hagvards, massy. 94! och vid Hallfreda!; Barlingbo vid Sylfaste (Mor. 95!); Hörsne i en åker nära kkan 88!; Roma vid Timans (R. LARSSON!) och järnvägsstationen 95!; Björke vid Likmide 95!; Etelhem vid Hageby 88!; Ljugarn (AUG); Öja på Faludden (AuvL.) och vid Bur gsviks hamn 95! Anm. Helminthia echioides (L.) GERTN. växte 1862 på en åker vid Kopparsvik utanför Visby (ES). (71). Örepis biennis L. — 1887. NEuMman (i Bot. Not.). Västerhejde s:n, i en tallplantering vid Nygårds 86. i) 2 yE (72). OC. nicxensis Barz. — 1864. Hy, Fl. ed. 9: TuHEpD. Sälls. och obeständig. Måttl.—talr. Lummelunda (WN!); Bro vid kkan (WN 94!); Visby enst. 88!; Endre vid Allekvia!; Västerhejde vid Nygårds! (Lal. 78!; NbumM. 86); Klintehamn (TuHED. 61). 73. OC. tecetorum L. — 1806. We, Gotl. FI. H. o. d. (på sandområdena å mell. och s. Gotl.. allm., eljes t.. sälls.). . Måttl.. Hzv. Sandön (Wö!); Fårö sandområde!; Veskinde!; Bro (WN); Visby!; Gothem!; ... Vamlingbo! b) segetalis RortH. — 1837. Säve. Syn. I sht 1 linåkrar, exv. i Sanda och Vall (S); Fleringe vid Hau m. £. st. (Lem). £) glabrescens Neum. (i Bot. Not. 87). — (1811. LcG, FI. Gotl.). Allm. på hällområdena. Mängdv. Fårö! ... Hamra! (74). OC. virens L. — 1867. CEpb. (i Bot. Not.): Wö. Sälls. och obeständig. Måttl. Upprepade gånger inkommen till Visby med gräsfrö! (Wö 64); Etelhem (hb!). Sannolikt på flera ställen. 75. 0. premorsa (L.) TavscH. — 1811. Le, Fl. Gotl. — 1819. R & We; Gotl. JG Ne IDE ; T. allm. Talr. På sydligaste Gotl. dock mer sällsynt. Fårö!; ..-. Silte (M); Alfva vid Kruse! : 76. Hieracium sabulosorum Datrst. — 1844. ArFz., Nov. s. 18 (enl. Dr, Bidr. I 1890). Allest. På hällmark mängdv. Förekommer i talrika modifikationer eller former (DES Oops) 77. H. Pilosella L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 228 (föreg. art inbegripes). — NSO08E DTI FEBidr NS0 Allm. Måttl.—talr: Bland hithörande, ännu föga studerade former äro följande hittills antecknade som gotländska; 124 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. P) acrophyllum DaHLsTt. forma. — 1890. Dr, op. ce Visby. y) atrovillosulum DAHLST. Vid Lummelunds träsk och bruk! d) batytrichum Daurst. mskr. — 1894. Dr, Herb. Hier. Scand. VI n:o 93. Tofta vid Krokstäde på hällarna! £) coloreum DaAuLsT. mskr. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 2. Fårö vid Båta! 3) erassescens Daurst. — 1890. Dr, Bidr. I. Visby (Ar). 7) exacutulum DAHLST. mskr. Hejde vid Gervalds (AN). ä 2) firmistolonum DAHLST. Hejde vid Gervalds (AN). t) granulatum DAuULST. Hejde vid Gervalds (AN). x) pauxillum DaurLsrt. mskr. — 1896. Dr, Herb. Hier. Scand. X n:o 2. Lummelundsbruk på stranden! 2) spissipilum DaurLst. mskr. — 1894. Dr, Herb. Hier Scand. VI n:o 100. Endre vid Bäcks! u) venustum DAHLST. forma. Veskinde vid Skälsö! ») vulgare TAUscH. — 1890. Dr, Bidr. I. Visby (Ar). 78. H. dichotomum Fr. — 1867. CeEp. (i Bot. Not. under namnet H. brachiatum): Wö. — 1872. Fries, Suppl. ad Hier. Eur. exs. n:o 28 bis. Flerst. på nordligaste Gotl. Måttl. Fårö på träskhedar s. om Lauters!; Fleringe på Falholmen! (Wö 67), på träskhedar kring Hau träsk på många ställen! (LH o. a.), vid Hessle (LH), nära Grindhammarsträsk (CLEVE) o. 8. V. b) obesum LÖNNR. — 1882. LH, Resa s. 62. Sälls. Spars. Fleringe vid Hau (LH; AT). c) mimulum DazLstT. — 1890. Dr, Bidr. I. Sälls. Spars. Fleringe vid Hau (Ar). p) bigeminum LÖNNR. — 1882. LH, Resa s. 60. Nordligaste delen flerst. Måttl. Fårö på träskhedar vid Kalbjerga m. fl. st.!; Fle- ringe vid Hau!, Hessle m. fl. st. (LH; Ar). b) setosum DaAtrist. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n. 58—61. Fårö vid Långhammars, Båta, Demmor, Broa!; Fleringe vid Hau! y) pseudodichotomum Armov. — 1890. Dr, Bidr. I: Ar. Sälls. Måttl. Fleringe vid Hau! (At) och Hessle! KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 125 d) vittosum ALMQVv. — 1890. Dr, Bidr. I: Ar. Sälls. Spars. HFleringe vid Hau (Arr). €) opacatum Damnrst. mskr. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 55. Sälls. Måttl. Fårö vid Kalbjerga!; Fleringe, Falholmen! 79. H. subfallax LÖNNR. — 1882. LH, Resa s. 66. På nordligaste delen. Sälls. Måttl.—spars. Fårö vid Kalbjerga och Ödeboburga!; Fleringe vid Hau (AT) i ängen samt kring Hau träsk! Hessle (Lu) och i skogen mellan Hessle och Ar träsk (Lu). 78 X 77. H. dichotomum X Pilosella. (Sid. 93). Sälls. Spars. Fleringe på Falholmen! 78 X 76. H. dichotomum X sabulosorum. (H. arense Daursrt.) — 1890. Dr, Bidr. I: Ar & Lu. Sälls. Sparsamt. Fleringe på Falholmen (AT; Lu). 785 X 76. H. bigeminum X sabulosorum. (H,. hauense DatHrst.) — 1890. Dr, Bidr. I: Lu. Sälls. och spars. Flerimge vid Hau och Hessle (Lu); Fårö vid Långhammars! 18 Pp X 71. H. bigeminum X Pilosella. (Sid. 93). Sälls. och spars. Fårö vid Långhammars! 78. P X 80. H. bigeminum X Auricula. (Sid. 94). Sälls. och spars. Fårö vid Långhammars! 80 X 76. H. Auricula X sabulosorum. (H. auriculeforme Fr.) — 1882. LH, Resa 8. 64 (jfr. s. 60). Sälls. Spars.—måttl. Fårö vid Broa!; Fleringe vid Ar (Art), Hessle och Hau (LH); Othem vid File (Ö!), Slite (Ww'!). 80 X 77 2. H. Auricula X erassescens. (H. psilophyllum MaALME.) — 1890. Dr, Bidr. I: Ar. Endast funnen vid Lärbro (Ar). 80. H. Auricula L. — 1806. WG, Gotl. Fl. Allm. Måttl.—talr. "saturicolor DatLst. — 1894. Dr, Herb. Hier. Scand. VI n:o ä1. Sälls. Spars.—måttl. Fleringe vid Hessle och Lunderhage!, äfvensom på träsk- hedar i sydligaste delen af socknen! 81. H. suecicum Fr. — 1882. LE, Resa s. 56. — 1890. Dr, Bidr. I. Endast funnen vid Klintehamn (af Lu). 126 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. ($2). H. aurantiacum L. — 1866. LEFFLER (i Bot. Not.) — 1890. Dr, Bidr. I. Sälls. i eller vid trädgårdar. Måttl. Visby i D. B. V:s trädgård!; Västerhejde utanför Vible trädgård! (Wö 55!); Hemse i en trädgård (WN!). 82 X 77. H. aurantiacum X Pilosella. Hemse i en trädgård (WN!). 83. H. collinum GocEN. /£) dimorphum NorrL. — 1888. AN (i Bot. Not.) — 1890. Dr, Bidr. I. Sälls. Spars. Bro vid Stenstu i kanten af en igenlagd åker!; Mästerby vid kkan (AN); Linde s. om kkan i en äng! $4, H. delicatulum LÖNNR. — 1890. Dr, Bidr. I: Ar. H. o. d. på n. Gotl., eljes täml. sälls. Talr.—måttl. Fleringe vid Hau (AT); Bunge vid Stux (WWN!); Rute i Vidangen (LH) och vid Gerungs gård!; Hall vid Hägvards!; Hangvar vid Sneckers och Kullshage!; Lärbro vid Angelbos! (AT); Lummelunda vid Burge!; Othem vid Stenstu!; Slite!; Boge vid Slees och Tjelders!; Lokrume vid Hammars (Wws!); Visby vid Länna! (LH) och Galgberget!; Hörsne!; Gothem!; Björke!; Vänge nära Bjerges!; Etelhem!; Linde vid Petes!; Vamlingbo nära Västlands på en åkerren! 85. H. lerbroönse ALMQv. — 1890. Dr, Bidr. I: AT. På n. Gotl. täml. allm.; i öfrigt ferst. ”Talr. Fårö vid Lauters och Demmor!; .. Lokrume (AT); Bro (WwN); Veskinde!; Gothem!; Hörsne!; Anga strandängar och vid Gässle!; Sjonhem vid Hellinge!; Vänge!; Hejde vid Gervalds (AN); Etelhem! (AT); Hemse! Jämte hf. finnas på flera ställen å n. Gotl. b) longipilum DaAmrst., Bidr. I. c) densipilum DAHLST., op. c. 86. H. macranthelum N. & P. — 1890. Dr, Bidr. I: AT. På n.v. Gotl. täml. allm. Måttl. Fav. Fleringe på Falholmen m. fl. st.! (Ar); Hangvar vid Flenviker! och Ire (WN); Stenkyrka (WNw!); Lummelunda, allm.!; Martebo vid Pajse!; Tingstäde vid Gullauser!; Othem vid Stenstu! m. £. st. (Ö!); Veskinde vid Skäggs!; Visby (AT) vid St. Hästnäs!; Endre vid Svenskens!; Follingbo vid Dede!; Väster- hejde!; Hejde vid Gervalds (AN). 5) erassiuseulum ArMmoQv. — 1890. Dr, Bidr. I: Ar. En gång anträffad vid Visby (af Art); L. Hästnäs (Ö). 87. H. isothyrsum N. & P. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 89. Sälls. Martebo mellan Pajse och Medebys på åkerrenar, måttl.! 8S. H. megalotrichum Dazrst. — 1894. Dr, Herb. Hier. Scand. VII n:o 96. Sälls. Lummelundsbruk på stenig mark, måttl.! 89. H. euryanthelum Datrst. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 100, Sälls. Måttl. Stenkyrka vid Sorby!; Tingstäde! KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 12 -— 90. H. polymnoon N. & PP. — 1890. Dr, Bidr. I: Arr. Flerst. på mn. Gotl: Måttl.—talr. Sälls. i :s. delen. Ilalls socken!; Hangvar vid Sneckers!; Lärbro!; Lummelunda vid Bruket och Etebols!; Othem flerst. (Ö!): Boge flerst.!; Lokrume vid Haltarfve!; Visby!; Västerhejde vid Vible!; Levede vid Skogs! 91. H. holmiense (N. & P.) Daurst. — 1891. Dr, Hier. Exs. IV n:o 38. Sälls. Måttl. Västerhejde nära Visby Kungsladugård! 92. H. leptadenium DaAurst. — 1890. Dr, Bidr. I: Ar. Sälls. Lärbro (AT). 93. H. subechioides LÖNNR. — 1890. Dr, Bidr. I. Sälls. Klintehamn (THEpD.) vid Valla (Lu) och Klinteberget! 94. H. Uplandie (N. & P.;) Daurst. ob). subsetigerum Danrst. — 1890. Dr, Iörkoles IS TAGN På n. Gotl. Sälls. Måttl. Fleringe vid Hau (At); Hangvar vid Flenviker!; Martebo vid Pajse!; Lummelunda vid Etebols!; Västerhejde vid Vible! 95. H. acradenium N. & P. — 1890. Dr, Bidr. I. Flerst. i synnerhet på mn. Gotl. Måttl.—talr. Zzxv. Fårö!; Fleringe vid Hessle (Frop.) och Hau!; Hangvar vid Kullshage!; Lärbro vid Angelbos (AT); Lummelunda (Ar) vid Bruket och Burge!; Tingstäde vid Myrvälder (At); Visby!; Vänge vid Bjerges!; Klinte- hamn (THeD.); Etelhem! 96. H. glomeratulum ÅLMQV. Sälls. Hejde vid Gervalds (AN). 97. H. microtrichum DAEHLST. Sälls. Västerhejde vid Vible spars.! 98. H. subprealtum LBc. — 1890. Dr, Bidr. I. Allm. i synnerhet på n. och mellersta delen. Måttl. Zzv. Fårö flerst.!; ... Fröjel (LH); Eksta!; Etelhem!; Fardhem vid Sandarfvekulle!; Öja nära kkan! 99. H. tenerescens NorrL. — 1890. Dr, Bidr. I. H. o. d. Måttl.—talr. Zaev. Rute vid Koparfve och i Vidangen (LH); Hangvar vid Kappelshamn!; ... Vänge vid Bjerges!; Hejde (AN); Fardhem vid Niksarfve!; Burs vid Kärna! ; Öja nära kkan! 100. H. anceps LBG. »b) setosum Danrst. — 1890. Dr, Bidr. I. Sälls. och spars. Fleringe vid Hau! (Art) och Hessle! (Lun). 101. H. horrentipes DauLst. forma. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 73. Sälls. Måttl. Rute i Vidangen!; Hejde vid Gervalds (AN). 128 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 102. H. poliodermum DaAurst. — 1890. Dr, Bidr. I: Lu. Flerst. Måttl.—talr. Lärbro vid Storugns (LH); Lummelunda på gränsen mot Sten- kyrka!; Tofta i en åker vid Gnisvärd!; Vänge odlade myr!; Klinte (M. LÖNNROTH); Etelhem | Ålkelösa odlade myr mängdv.!; Stånga myr!; Lye vid Smitts!; Burs vid Kärna!; Fard- hem i en åker vid Niksarfve!; Hemse vid Frigges!; Rone, sandfält vid Gullgårda! Växten synes hafva inkommit med klöfver- och gräsfrö. 103. H. trichopsilum Datrst. — 1890. Dr, Bidr. I. På n. Gotl. Sälls. Måttl. Fårö vid Broa!; Fleringe vid Trelge!; Hau (AT), Lunder- hage!, Hessle (LH); Bunge i ängen vid kkan (WN!). in afvikande form (DT, 1. c.) förekommer i Rute i Vidangen (LH). 104. H. Lönnrothii ArmoQv. — 1890. Dr, Bidr. I. Norra Gotl. Sälls. Måttl. Fårö vid Långhammars, Båta nära Gåsemora, Ödebo- burga och Demmor!; Bunge vid Fårösund!; Fleringe vid Hau! (AT m. fl.) och Lunder- hage (LH). 104 X 76. H. Lönnrothii X sabulosorum (H. mucidum DaAHrLsTtT.). — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 52. Sälls. Spars. eller måttl. Bunge, väster om Fårösund på en torr backe 1892—95! 105. H. mollisetiforme Daurst. — 1895. Dt, Herb. Hier. Scand. VIII n. 68—70. Salls. Måttl. Fårö vid Ene på en torr backe! 105 X 76. H. mollisetiforme X sabulosorum. (Sid. 97). Sälls. Fårö vid Ene spars.! (106). H. magyaricum N. & P. "subsp. (Sid. 97). är 1890 af förf. funnen dels i den urtappade Vängemyr, dels i en äng (på myrbotten) i närheten; sedan ej återsedd. Torde vara införd med utländskt frö. 107. H. albidobracteum N. & P. +b) pilosiceps N. & P. — 1885. N. & P., Die Hieracien Mitteleuropas s. 543. — 1890. Dr, Bidr. I. På norra Gotl. Sälls. Spars.—måttl. Fleringe vid Hau träsk! (AT o. a.), Hessle i kanten af en fuktig äng på stenig träskhedartad mark! (LH). 108: H. Almqvistii.. NI & Pas 1885 NI Po, OP: C: 8: d380 mr LSIOSEEDTS BirdrsEAm: På n. Gotl. Salls. Måttl. Fårö vid Ödeboburga och Ene!; Fleringe vid Hau gård (AT) och vid träsket! 109. H. gotlandicum Fr. — 1872. Fries, Hier. Eur. exs. Suppl. n:o 32: Wö. — SAO INT Be I På n. Gotl. Sälls. Spars.—måttl. Fårö vid Långhammars, Kalbjerga samt Demmor!; Fleringe vid Hessle (Frop. 55), Hau (Wö; At) vid gården samt kring träsket! KONGL: SV. VRT: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O |. 1209 110. H. subgotlandiecum N. & P. — 1885. N. & P Dr, Bidr. I. På on. Gotl. Sälls. Måttl.—talr. Fårö vid Demmor och Broa!; Bunge vid Häcur och i Stenstu äng (form med undertill stjärnhåriga blad)!; Fleringe vid Hau! (Ar), Lun- derhage! (LH) och Hessle! (LH o. a.); Hangvar vid Kullshage! .; "Op. citös: 543. — 1890. Anm. En på Vamlingbo alfvar sparsamt förekommande form afviker genom saknaden af olanshår på hälkarna och deras skaft; den närmar sig härigenom H. gotlandicum. 111. H. Westööi ALMmQv. — 1882. LH, Resa s. 60. Sälls. Måttl.—talr. Fårö vid Lauters och Kalbjerga!; Fleringe på Falholmen! (Wö 67!), träskhedarna öster om Bläse!, vid Grodde i ängen Bredtegen (Lu) samt kring Hau! (Art); Othem (0); Vamlingbo alfvar spars.! Pp) sterrotrichum DAnrsT. — 1895. Dt, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 44. Sälls. Spars. Lummelunda vid träsket! 112. H. stenolepis Lega. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 4. — 1893. Dr, Bidr. II. Flerst. på n. och mellersta delen, eljes sälls. Zxv. Fleringe vid Ar och Hau (Ar), Bläse och Gråstäde!; Hall!; Hangvar vid Flenviker! (LH); Fårösund!; Lärbro vid Vägome!; Othem (Ö!); Lummelundsbruk!; Veskinde vid Skälsö!; Lokrume vid Grausne!; Visby! (LH); Västerhejde vid Hallbros!; Sjonhem!; Torsburg!; Ardre klint!; Klinte!; Fröjel vid landsvägen n. om kkan!; Linde klint!; Lojsta på berget s. om Asaträsk! b) obscuratum DAaurst. — 1893. Dr, Bidr. II. Sedd vid Visby och Skälsö! £) euryanthum Dautrst. — 1882. Lu, Resa s. 56. — 1893. Dr, Bidr. II. Klinte vid Bönders! (LH). y) litorale LÖNNR. — 1882. LH, Resa s. 58. — 1893. Dr, Bidr. II. Strandvallar och strandklippor på n. Gotl. Sälls. Måttl.—talr. Fleringe vid Ar! (LH); Bunge mellan Fårösund och Utbunge (LH); Hangvar vid Flenviker!; Visby ofvan Snäckgärdet! 113. H. sublividum DaurstT. — 1893. Dr, Bidr. II: AT. Endast iakttagen i Lojsta (af Ar). 114. H. cesiiflorum ArLMQv. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 14. — 1893. Dr, Bidr. II. Täml. allm. utom på sydligaste delen. Måttl.—talr. zxv. Fleringe (AT) allm.; Bunge!; ... Klinte (LH); Stånga! b) galbaniforme Datrst. — 1893. Dr, Bidr. II. Iakttagen vid Fårösund (A'r), i Hangvar! m. fl. st. KYSVIVEt. Akkad. fHfandi. > Band 20: Not dö 17 130 KE. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 115. H. sinuosifrons ALrmQv. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 13. — 1893. Dr, Bidr. II. Flerst. på nordligaste Gotl.; i öfrigt täml. sälls. Måttl. Fårö vid ett torp s. om Ekeviken!; Fleringe s. om Ar träsk samt i Hessletrakten!; Bunge i Fårösundstrakten!; Hall!; Hangvar vid Flenviker!; Lärbro vid Vägome!; Rute vid Gerungs!; Hejnum!; Veskinde!; Visby! (Ar); Västerhejde vid Vible kvarn (SÖDERSTRÖM); Tofta vid Gnisvärd!; Östergarn (Ww!); Klinte (LH); Fröjel!; Etelhem !; Lojsta (AT). 116. H. silvatienm ALMQV. Sälls. Fleringe vid Trelge!; Ardre vid Hvitver (WENNERSTEN!). 117. H. acidotum Datnrst. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 20. — 1893 Dr, Bidr. II. Täml. allm. på n. delen, mer sällsynt på södra. Måttl. Zxv. Fleringe allm.!; Hall!; ... Torsburg!; L. Karlsö (TaEpb.); Klinte (THEp.); Lojsta (AT); Stånga!; Eksta vid Ejvide! 118. H. prolixum Norrr. — 1893. Dr, Bidr. II: Ar. Sälls. Lärbro (AT). — Höstexpl. från Sanda (tagna af Lu), tillhöra möjligen H. acidotum. 119. H. penduliforme Daurst. — 1893. Dr, Bidr. II. — 1893. Dr, Herb. Hier. Scand. IV n:o 18. ; På skogbeväxta strandvallar på norra Gotl. Sälls. Vanligen spars. Fleringe i tallskog ö. om Ar!; Bunge vid Fårösund (WNWN!); Rute vid Bräntings!; Hangvar vid Flen- viker! och Ire (WN!); Lärbro på strandvallar mellan Vägome och Othemsgränsen, talr.!; Slite n. om Solklint (Ö!). 120. H. psepharum DaurLst. — 1893. Dr, Herb. fier. Scand. IV n:o 17. Sälls. Måttl. Hall vid Vestös! 121. H. maculosum- Dantst. — 1891. Dr, Hier. exs. IV n:o 55. — 1893. Dr, Bidr. II. Sälls. Måttl.—talr. Fårö i en äng n. om Ulla Hau!; Fleringe vid Ar, Bläse och (=) , OO ) Nors!; Hangvar vid Flenviker, mängdv.!; Västerhejde vid Nygårds!; Eskelhem vid Walld- arfve!; mellan Sanda och Västergarn (LH). 122. H. pendulum DAuLST. Endast funnen i Hejde vid Gervalds (AN!). 123. H. triangulare AtLMQv. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 27. — 1893. DT, Bidr. I. Flerst. på n. delen; eljes sälls. Måttl.—talr. Fårö vid Demmor!; Fårösund vid Stux!; Fleringe vid Ar och Hau (Art); Hall vid Vestös!; Hangvar vid Flenviker!; Rute vid Bräntings!; Lärbro vid Tängelgårda och Vägome!; Othem (0O!); Slite!; Ewmmelunds- KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0 dd. 151 bruk!; Veskindet; Visby (Wrwrr.); Västerhejde vid Hallbros!; Viklau vid St. Viker!: 'Torsburg!; Etelhem på kullar vid Sigvalda!; Stänga! 124. H. pellucidum Last. — 1882. Lu, Resa s. 72 (I. nigrvoglandulosum). NS93EaDT Bidr.. I. Allm. på n. och mellersta Gotl., mer sälls: på södra. Maåttl. Hav. Fårö vid Ava m. fl. st.!; Fleringe (AT) allm.!; IHall!; . .. Klinte (Lun); Eksta nära Kronyvall och Djupvik!; Lojsta (AT); Ardre!; Lye! 125. H. canipes ArMmQv. — 1892. Dr, Herb. Fler. Scand. I n:o 42. — 1893. Dr, Bidr. II. Sälls. Måttl. Fårö vid ett torp nära Ava!; Bunge vid Fårösund, Stenstu, Broungs och Mattise!; Stenkyrka (WN!); Bro (WN!); Torsburg, nedanför v. sidan! 126. H. caliginosum DAaurst. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 47. — 1893. Ön Tbidr. H. o: d. på n. och mellersta Gotl. Måttl.—talr. Hzrv. Fårö vid Limor träsk och s. om Ekeviken!; Fleringe vid Ar (Arr), Gråstäde, Lunderhage och Hessle-trakten!; Hall och Hangvar flerst.!; Rute vid Fardume!; Lärbro vid Angelbos (AT) och Vägome!; Othem (Ö!); Slite!; mellan Stenkyrka och Lummelunda!; Bro! (WN); Visby i Skolbetningen!; Västerhejde kring Vible!; Tofta (Wö 57!) vid Gnisvärd!; Västergarn, Sanda och Klinte (LH); Väte vid Bäcks (AN); Anga strandängar!; Östergarn (Ww!); Torsburg! 127. H. variicolor Daumrst. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 56. — 1893. Dn Sabo 0 Sälls. Måttl.—spars. Endast sedd på n. och ö. Gotl. Fleringe vid Ar! (Art) och Bläse!; Hangvar vid Flenviker och Ire!; Lärbro vid Träskmyrs ö. sida!; Rute vid Bräntings!; Gothems Hammar!; Anga nedom Trullhalsar spars.!; Östergarn, strandvallar vid Katt- hammarsvik spars.! j 12S. H. integratum Danrst. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 54. — 1893. Dad Sälls. Bunge vid Broungs i en fuktig äng!; Martebo vid Pajse på frisk ängsmark!; Torsburg i barrskog nedanför v. sidan! 129. H. panxolum Danrst. — 1889. Dr, Hier. Exs. II n:o 28. — 1893. Dr, Bidr. II. Flerst. i synnerhet på strandvallar, klippor och kalkhaltig jord. Mäåttl.—talr. Fle- ringe vid Hau och Ar (At) samt Nors!; Hall, Bunge, Rute och Lärbro!; Othem (0O!); Slite!; Veskinde vid Skälsö samt bland strandklippor och afsatser söderut till Västerhejde!; Torsburg!; Ardre klint och Ljugarn!; Etelhem vid Sigvalda m. fl. st.!; Linde klint! , 5) myrtillinum K. Jon. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 68. — 1893. Dr, Bidr. II. | På mn. delen. Sälls. Måttl. Fleringe n. och s. om Ar träsk, Gråstäde och Lun- derhage! PI JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 130. H. subulatidens DaHLrsr. — 1882. LH, Resa s. 89, 90 (enl. Dr, Bidr. II s. 131). Sälls. Måttl.—talr. Endast sedd på n. v. delen. Stenkyrka i en äng vid Niome spars.!; Visby (LH) på hällmark norrut!; Endre vid Svenskens i en äng!; Follingbo på järnvägsbanken vid Sylfasta! 131. H. orbicans ALMmQv. — 1893. Dr, Bidr. II: Lu. Sälls. Mått. spars. Bunge vid Mattise!; Follingbo nära Jakobsberg!; Klintehamn (LH). 132. H. latilobum ArMmoQv. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 92. — 1893. DI Bier: På n. delen. Sälls. Måttl. Fleringe vid Bläse samt s. om Ar träsk!; Hangvar vid Flenviker!; Bunge vid Fårösund! (AT); Lärbro vid Simons (Wö 53!), Vägome och St. Banner!; Tingstäde!; Bro (WN!). 133. H. lanuginosum LÖNNR. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 85. — 1893. DT, Iöxehe HUR H. o. d. på n. och mellersta delen; eljes mer sälls. Måttl. HFaxv. Bunge vid Fårö- sund!; Rute i Vidangen (Lu), vid Gerungs!; Hangvar flerst.!; Lärbro flerst.!; Othem (Ö!); Tingstäde!; Lummelunda!; Lokrume (AT); Visby!; Follingbo!; Västerhejde vid Vible och Hallbros!; Tofta vid Gnisvärd (Wö 57!); Anga!; Gammelgarn!; Östergarn i ängen vid kkan!; Vänge vid Bjerges!; Viklau!; Hejde vid Gervalds (AN); Sanda och Fröjel (LH); Eksta 1 skogen s. om Djupvik! Anm. Om former, som af DT hänföras till H. Malmei DT och H. lanuginosum X sagittatum, 33 ID löner, IN BT 102 134, H. sagittatum LBeG. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 90. -— 1893. Dr, Bidrt H. o. d. på n. och mellersta delen, sälls. på södra. Måttl. Zzxv. Sandön (Kur!); Fårö vid Ulla Hau (WN'!); Fleringe vid Ar (Art); Hangvar vid Flenviker! (LH) m. fl. st.; ... Anga!; Eskelhem vid Valldarfve!; Hejde vid Gervalds (AN); Klinte (THEp.); Lye! bj Streptodon. DAEESIA LSS IDR Bidis IEEE Torsburg nedanför v. sidan! (LH). 135. H. cesium Fr. — 1894. Dr, Bidr. III. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. II ös Ht — (UGC. ling; INS oc II) Allm. på mn. delen, h. o. d. på mellersta, sälls. på södra. Maåttl.—talr. : Hzxv. Fårö vid Ekeviken!; ... Fröjel (LH); Stånga!; Vamlingbo vid Storms!; Sundre på Hoburg! 136. H. chondrodes Danrst. — 1894. Dr, Bidr. III: Lu. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. IL n:o 96. Sälls. PTalr. Rute i lunden mellan Gerungs och Risungs samt på steniga åkerrenar I närheten! (LH). KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLEINGKR. BAND 29. N:0' |. 133 137. H. submetaliceps Daursr. — 1894. Dr, Bidr. III. — 1893. Dr, Herb. Hier. Ncand. IV n:o 13. Endast funnen å banvallen vid Bjerges, måttl.! 138. H. galbamum DAnrLst. — 1894. Dr, Bidr. III: Arv. —- 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. II n:o 11. På n. delen allm. (äfven Pårö), i öfrigt h. o. d. Måttl.—talr. Pp) divaricans Daunsr. — 1894. Dr, Bidr. III. Bunge (Ar); Fleringe vid Ar (Arr). 139. H. variabile LÖNNR. — 1882. LH, Resa s. 73. — 1891. Dr, Hier. exs. IV N:0 69. — 1894: Dt, Bidr. III: Norra Gotl. Sälls. Måttl. Hall vid Vestös (Wö 71!); Fleringe vid Ar! och Hau (Ar); Bunge (Art); Hangvar vid Flenviker! (LH); Stenkyrka 1v en hage vid Helge!; Visby vid Snäckgärdet! (LH o. a.). b) subgalbanum Daursr. — 1894. Dr, op. c. Bland föreg. vid Ar och Flenvik (AT; Lu). Hp) augustilobdum Daursrt. — 1844. ArzZ., Nov. (H. parvifolium p. p.-) — 1894. DITop. c. Täml. allm. i de nordligaste socknarna. Måttl. Hev. Fårö 1 Lauters Sik!; Fleringe!; Hall!; Hangvar!; Stenkyrka vid Lickershamn!; . . . Helvi vid Kyllej!; Othem vid Othemars!, Stenstu, Kviende (Ö!). b) turbinatulum DAuLsT. — 1894. Dr, op. c. Sälls. Fårösund (AT); Lärbro vid Tängelgårda!; Lokrume vid Grausne! c) fracidodes K. Jon. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. II n:o 20. — 1894. Dr, Bidr. III. Fårösund vid Stux! 140. H. bogense K. Jou. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. IX n:o 57. Sälls. Talr. Boge vid Klinte på klippor och vägkanter!; Slite strandvallar! 141. H. galbanifolium Dautrst. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. II n:o 22. — 1894. Dr) Brdr. (I: DE: På norra Gotl. Sälls. Måttl. Fårösund på tallbeväxta strandvallar! (At); Rute vid Gerungs (LH), i lunden mellan Gerungs och Risungs!; mellan Stenkyrka och Lumme- lunda vid landsvägen! — En hithörande form äfven funnen vid Kappelshamn! b) obscurifolium Daurst. — 1884. Dr, Bidr. IIL, Fårösund (AT). 142. H. inopifolium K. Jon. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. IX n:o 56. Sälls. Måttl.—talr. Endast på n. delen. Hall vid Vestös!; Fleringe vid Ar!; Bunge vid Fårösund!; Rute vid Bräntings! — på alla ställena i gles tallskog å strandvallar. J34 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 143. H. sublustre K. Jou. — 1892. Dr, Herb. Hier. Seand. II n:o 21. — 1894. DI de SR På n. Gotl. Sälls. Måttl. Fleringe vid Ar!; Bunge vid Fårösund och Broungst; Othem på Hessle backe (O!). ; Pp) pectinellum K. Jon. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. IX n:o 61. Sälls. Ardre vid Skansvägen (VENNERST. 921). 144. H. prolatatum n. nom. [H. meridionale DAurst.] — 1893. Dr, Herb. Hier. Scand. IV n:o 25. — 1894. Dr, Bidr. IT. På n. v. Gotl. Sälls. Måttl. Stenkyrka nära Niome!; Tingstäde n. om Videmyr!; Veskinde vid Skäggs! samt s. om kkan (O!); — öfverallt på frisk ängsmark. 145. H. exaltatum Datnrst. — 1894. Dr, Bidr. III: Ar. Flerst. på n. delen. Måttl. 5) pexum K. Jon. — 1891. Dr, Hier. exs. IV n:o 68. — 1894. Dr, Bidr. III. Nordligaste Gotl. flerst. Måttl.—talr. Huv. Fleringe på strandvallarna från Vialms till Ar! samt på åkerrenar vid Nors!; Hangvar vid Kullshage samt på strandvallar vid Flenviker! 146. H. grophosum Daurst. & K. Jon. — 1893. Dr, Herb. Hier. Scand. IV n:o NÖT = NIA INB Ice. HI Sälls. Fårö vid Ava 1 kanten af en äng, måttl.! 147. H. cesiomurorum LBeG. — 1894. Dr, Bidr. III: Lu. På n. delen täml. allm., på mellersta h. o. d. Måttl. Hav. Fårö vid Lauters och Ödeboburga!; Fleringe allm.!; ... Bro (Ww!; Visby vid Snäckgärdet, talr.!; Endre!; Vallstena!; Västerhejde!; Tofta!; Hejde vid Gervalds (AN). 5) umbraticum K. Jon. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. II n:o 48. — 1894. Dr, Bidr. III. Sälls. Spars.—måttl. I barrskog. Fårösund vid Stux!; Veskinde vid Skälsö (WN!); Västerhejde vid Nygårds! 148. H. opacum LÖNNR. — 1889. Dr, Hier. exs. II n:o 51. — 1894. Dr, Bidr. III: Lu. På n. delen täml. allm. å strandvallar och klippor; på mellersta sälls. Måttl. Hrv. Fårö vid Broa!; ... Bogel; Visby! (LH); Klinte vid Klintebys! 149. H. varianifolium K. Jon. (Sid. 101). Sälls. Måttl. Östergarn på strandvallar! samt på Ganneberget (WN!); Sjonhem (WN!). 150. H. virenticeps Daursr. var. — 1894. Dr, Bidr. III. Sälls. Lärbro (Ar). 151. H. porrigens ALmQv. — 1892. LH, Resa s. 58. — 1894. Dr, Bidr. III. Allm. bi synnerhet på mn. delen. Måttl.— mängdv. Huv. Fårö, v. delen!; . .. Eksta vid Bopparfve!; L. Karlsö!; Lojsta!; Linde klint!; Rone!; Eke! KONGL. SV. VIT. AKADEMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 135 b) extractipes DAnLsT. — 1894. Dr, Bidr. III. Bland hf., exv. Fleringe. 152. H. pardalinum DamristT. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand: III n:o 100. — 1894. Dr, Bidr. II: Lu. Nordligaste delen. Sulls. Måttl. Fleringe vid Hessle! (Wö 71Y!); Rute i lunden mellan Gerungs och Risungs! (LH). 153. H. dedalolepinm DaAnrst. — 1892. Dr, Herb. Hier. Seand. II n:o 65. — SVAsDE Bidr:; UN Sälls. Spars. Bunge vid Brounges och Mattise!: Vänge i Mickelsängen! | : 2 8 : 154. H. vulgatum (Fr. p. p) ArmQv. — 1894. Dr, Bidr. III. Allm. Måttl. Hav. Fåröly .. . Vamlingbo! 155. H. vulgatiforme Daurst. — 1894. Dr, Bidr. III. H:; o. d:; Måttl. rv. Fårö vid:Nors!; Fleringe vid Ar (Wö, 71!) och Hau (AT); Bunge vid Fårösund (Art) och Mattise!; Rute!; Lummelunda!; Tingstäde n. om Videmyr!; Veskinde vid Skäggs!; Bro (Örv.); Lokrume (Ar) t. ex. vid Haltarfye!; Othem (Ö!); Boge (LB); Gothem vid Viby!; Norrlanda strandängar (Wö 51!); Västerhejde!; Tofta!; Eskelhem (Örv.!); Mästerby (AN); Hejde vid Gervalds (AN) och vid kkan!; Eksta vid Bopparfve och Sandholmen!; Grötlingbo!; Hamra nära Skvalpvik! — De flesta lokalerna ligga på sand- områdena. r Anm. Former, som möjligen höra till H. smolandicum ALMQV., äro anträffade i Fleringe (Jfr. DT, BURE Si 85). 156. H. pinnatifidum LÖNNR. ob) vivarium LÖNNSR. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. IT n:o 87. — 1894. . Dt, Bidr. III: LE. På n. och mellersta delen. H. o. d. Måttl.—talr. FZav. Fårö vid ELauters Sik!; Fleringe mellan Ar och Trelge!; ... Viklau (Ww!); Eskelhem!; Sanda och Klinte (LH). 157. H. punctillatum ALMQV. Sälls. Maåttl. Visby sandområde, på en åkerren vid Skogslund! 158. H. ebenarium K. Jon. — 1894. Dr, Bidr. III. Sälls. ”Måttl. Hangvar i strandskog vid Kappelshamn och på åkerrenar vid Kulls- hage!; Slite på strandvallar! 159. H. pumicatifolium n. (Sid. 102). Salls. Måttl. Boge på strandvallar s. om Slite samt i en äng vid Vikers!; Visby 2e | : ) vid Skogslund! 160. H. metaliceps K. JoH. — 1891. Dr, Hier. exs. IV n:o 86. — 1894. Dr, Bidr. III. På n. delen. Sälls. Måttl. Fårö n.o. om Ulla Hau!; Fleringe i Lunderhage äng 85!; Bunge vid Fårösund på stranden, vid Broungs och Mattise i löfskog!; Rute vid Sig- leifs!; Bro vid Grausne (WN'!). 136 K&K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 161. H. subnevosum K. Jon. — 1891. Dr, Hier. exs. IV n:o 87. — 1894. Dr, Bidr. III. Sälls. Talr. Fleringe i skogen (å gamla strandvallar) s. om Ar träsk samt på åker- renar vid Hessle! 162. H. punctillaticeps n. nom. [H. frondosum LÖNNSR.] 1894. Dr, Bidr. II: EH. Saälls. Klinte vid Valla (LH). 163. H. violascens ALMQV. Sälls. Hejde vid Gervalds (AN). 164. H. barbarexefolium LÖNNR. — 1891. Dr, Hier. exs. IV n:o 88. — 1894. Dr, Bidr. III: Lu. Flerst. Spars.— måttl. Bunge vid Stux, Mattise och Hultungs!; Hangvar vid Flen- viker (LH); Tingstäde!; Othem vid File (Ö!); Visby vid Skogslund!; Västerhejde vid Vible och Nygårds!; Tofta vid Krokstäde!; Östergarn vid Katthammarsvik!; Vängel; Guldrupe!; ”Torsburg! (Wö 52!); Sanda och Klinte (Ln); Etelhem vid Hageby!; Stånga myr!; Hemse vid landsvägen till Frigges! 165. H. diaphanum Fr. /£) pseudodiaphanum DAurst. — 1891. Dr, Hier. exs. IV N:0) SI SAT DIN bida. HI H. o. d. på n. och mellersta Gotl.; sälls. på södra. Måttl. Hav. Fleringe vid Am; ; Hangvar vid Kappelshamn!; Gammelgarn!; Östergarn!; Klinte (Lm); Stånga v. om Akelösa myr!; Hamra i ängen vid kkan! 166. H. diaphanomorphum DaAmrst. mser. — 1893. Dr, Herb. Hier. Scand. IV n:o 53: SÖDERSTRÖM. Sälls. Visby nära Gråbo (SöperstrRöMm 92); Hejde vid Gervalds (AN). 167. H. Ave Danrst. — 1893. Dr, Herb. Hier. Scand. IV n:o 86. Sälls. Fårö på flygsandsdrifvor i skogskanten vid Ava och på åkerrenar i närheten (talr.)!; äfvensom på en åker ö. om Lauters (spars.)! 168. H. atrohyalinum n. (Sid. 104). Endast anträffad på Fårö sandområde dels nära Nors, dels i en äng nordost om Jlila Hau, talr.! Ulla Hau, talr.! 169. H. trichocaulon DAHLST. forma. = 1894; Dt, Bidr. III si 235. Endast funnen 1 Bunge vid Hultungs, måttl.! 170. H. umbellatum L. — 1806. WG, Gotl. Fl. Allm. Måttl. talr. — Håröls - . s Sundre!; Ja. Karlsö! b) dunense REYn. — 1840. NYMAN, Bidr. På sandiga stränder, såsom i Hangvar (N), Lummelunda (Woö!), Veskinde vid Skälsö! KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O Å. 137 c) pepalocephalum DAuLsT. — 1896. Dr, Herb. Hier. Scand. X n:o 99. Fårö på en kulle af flygsand vid Vinor, talr.! 171. Taraxaeuwmn officinale (WeB.) WiaG. — 1806. Wa, Gotl. Fl. Allest. Mängdv.—massv. Äfven Samdön (ES, Bidr.). Xcormiculatum (Krr.). — 1869. ES, Gotl. Fanerog. Allm. Måttl.—talr. Fårö!; ... Sundre! "palustre (EuxrREH.). — 1806. We, Gotl. Fl. Allm. -Talr.—mängdv. Vid alla större myrar och en mängd kärr och kärrängar. Fårö!; .. . Sundre! (172.) Leontodon hispidus L. — 1866. LEFFLER (i Bot. Not.): CrEp. Sälls. Spars. Inkommen med barlast till Klintehamn! Fordom också i Visby (CED.). 173. IL. autummalis L. — 1806. We, Gotl. Fl. — I Lin. hb. enl. C. HN. Allest. Mängdv.—massv. — lEnstaka expl. med blekgula blommor sedda vid Visby! Pp) coronopifolius Ler. ob) procumbens. H. o. d. på träskhedar och annan hällmark samt sandiga hafsstränder. Måttl. — Stundom äro bladflikarna starkt reducerade (= var. salina ÅSPEGR.), ecv. Västergarns strand (AFz., Nov.). (174) Thrineia hirta Rorn. Funnen 1892 af WwN vid Sanda pred, där den förekommer mängdv. i en minst 15-årig vall samt spars. i en angränsande äng! 175. Hypocheris maculata L. — 1806. WG, Gotl. FI1. Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). Mar stundom rätt långt utdragna, glesa bladtänder (= var. pinnatifida UtrcHTtr.?), erv. vid Visby, Vible, Follingbo (Wö!). 176. H. radiecata L. — 1866. LEFFLER (i Bot. Not.): CrEp. Sälls. Måttl.—talr. Veskinde vid Skäggs (WN); Visby (CEp.), sporadiskt!; Follingbo (ES); Eskelhem vid Bolex (Wö 61, äldsta expl.!), Båticke, Vallda etc.!; Sanda mellan Norrgårda och Bjestafs (Wö 66!); Ljugarn (KRrRoK); Garda (AUL.); Stånga station! Anm. Arnoseris minima (L.) SCHW. & KOERTE har fordom funnits i Visby, på gatorna (LIN., Gotl. Resa s. 165) och söder om staden (ISR. KOLM. enl. S), men synes hafva försvunnit redan vid början af detta århundrade. Fam. 2. Dipsacece. 177. Trichera arvensis (L.) ScHrap. — 1805. Wa, Gotl. Fl. På mellersta delen allm., på nordligaste och södra h. o. d. Måttl. fxv. Sandön (Wö!); Bunge!; ... Grötlingbo! K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 15 HIS KR JOHANSSON, HUEFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRA FI. b) integrifolia S. FE. GravY. — 1854: | Hn, FL ed. 6: Wö. Sälls. bland hf. på mager sand. Spars. Hav. Othem vid File (Ö); Tingstäde (Ö); Lummelundsbruk! (Wö); Bro (Ww); Visby vid Skogsholm och söderut vid Halsjärnet (Wö); Mästerby nära Barbos!; Hejde, enst. individ (AN). 178. Succisa pratensis MorscH. — 1745. &LiN., Gotl. Resa s. 253. Allest. Mängdv.—massv. 179. Scabiosa Columbaria L. — 1662. FUuIRÉN, Ind. P1. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. &LIN., Gotl. Resa s. 216, 283. H. o. d. på n. och mellersta delen, mest i kustsocknarna, på hällmark. Måttl.— talr. I de nordligaste socknarna Fårö, Fleringe och Bunge allm.l!, sedan mer spridd. Ej antecknad sydligare än Ardre (Auzr.), Buttle, Fröjel! och Karlsöarna! Fam. 3. Valerianece. 180. Viburnum Opulus L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 237. Allm. Spars.—måttl.. . Fårö! ... Sundre! (181.) NSambucus nigra L. — 1741. LIin., Saml. af 100 växter. Sälls., förvild. Enst. Zzxv. Visby! (S); Eksta (S); LE. Karlsö! (N); Rone (ES). 182. Valeriana officinalis L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 175. Uliljsns — WWEmnls PGO oo OWROiol b) tenuzfolia VARL. — 1844. | Arz., Nov. Som hf. Anm. Formen sambucifolia MIK. har uppgifvits för Sanda s:n, Saxängen (ES); enligt senare bota- nister (A. N., förf. m. fl.) finnes den nu ej där, ej heller äro hbexpl. sedda. Späda eller missbildade individ af hf. hafva stnudom förväxlats med denna var. 183. Valerianella olitora (L.) Porr. — 1805. We, Gotl. Fl. Allest. Mängdv. b) dasycarpa BReioH. — 1869. ES, Gotl. Fanerog.: KROK. Sälls. Visby vid Snäckgärdet (IKRrRoK); Endre (LINDM.); Roma (LÖNNR. 49) vid Möll- bjers (Sätv.) och Timans (R. LARsSSon!); Linde i åkrar v. om klinten!; Burgsvik! 184. V. Morisoni (SPRENG.) DC. — 1819. R & Wc, Gotl. Pl. rar. Täml. allm. Måttl.—talr. Fårö!; Hall (Wö!); ... Sundre! b). dasycarpa (StTEv.) — 1879. Hy, Fl ed. 11. Sälls. Spars. Hittills blott antecknad för: Barlingbo vid Henriksdal!; Roma vid Timans (R. LARSSON!). KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 139 Fam. 4. Rubiacew. 185. Sherardia arvensis L. — (1811. Le, Fl. Gotl.) — 1819. R & LG IPS TE Flerst.” på s. v. Gotl., i öfrigt sälls. Talr. Lummelunda vid Lundbjers!; Bro vid Eriks (WN); Visby (S!) på bArlkstbladser och nya gräsvallar, sporadiskt!; Hörsne vid kkan (R; Wö!); Sanda vid Norrgårda (Le), i öfrigt allm. (WN); Väte täml. allm. (M); Hejde flerst., i synnerhet 1 Vv. delen (AN); Klinte vid Siklings! och Värsände (R); Eksta vid Bopparfve (Iv.); Linde (AN); Hemse (Wö!); Silte vid Bjerges och vid kkan (M); Hablingbo s. om kkan! Gotl. , 186. Asperula tinctoria L. — 1662. Furrés, Ind. Pl. — 1742. LiN., Färgegräs SO ISA I LING Got Ness: ve: Sn NNE SAS Allest. -Mängdv.—massv. Sandön (ES; Wö!) Fårö!; ... Sundre!; Karlsöarna! 187. ÅA. odorata L. — 1805. We, Gotl. Fl: Plerst. "Måttl.—talr. "Sandön (Wö 52); Fårö vid Nors!; Lärbro vid Glästäde (Örv.); Stenkyrka vid Broungs (ES); Tingstäde (Wwn); Hejnum vid Bjers och Rings!; Bro vid Halnare (WN); Vallstena vid Alfvena!; Västerhejde på Hallbros Slott (Wö!); Barlingbo vid Stafva (ES); Hörsne i prgdens kohage (Wö), nära Dibjers såg (Wö); Gothem på gränsen till Vallstena!; Dalhem i Tallmyr (A. N.); Ganthem vid Gardese!; Sjonhem ö. om Vänge myr!; Väte (M); Eskelhem (hb!); Vänge (S!); Sanda mellan Västerby och Stenhuse (ES); Buttle vid Änge!; Torsburg nedom grottan! och vid ö. sidan! (WG), äfvensom vid s. sidan i Ardre s:n (ES); Klinte vid Snögrinda (AN); Fröjel vid Stenstu (AN); Eksta vid Tomsarfve (S) och skogen s. om Djupvik!; Fardhem vid ö. sidan af Sand- arfvekulle (ES); Burs vid Heffinds!; Silte på några ställen (M). — Ej sedd söder om Silte. 188. Galium boreale L. — 1745. LIiNn., Got. Resa s. 228, 283. Allest. Mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). b) litorale n. f. (s. 105). Flerst. på sandiga eller steniga stränder. Hxv. Visby vid Snäckgärdet!; Eskelhems strand!; Tofta vid Gnisvärd!; Burgsvik!; Vamlingbo på alfvarmark! 189. 6 rotundifolium L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. H. o. d. på n. v. Gotl., eljes sälls. Talr.—mängdv. Stenkyrka allm. (Mor.); Lumme- lunda nedom Lundbjers!, i tallskogen s. om Bruket! (ES) och flera andra ställen (ZETT.); Veskinde på fera ställen i skogarna ofvanför Salthamn och vid Ringvide!; Tingstäde, Hejnum och Lokrume flerst.!; Bro flerst. (Ww); Fole i Malmhagen vid Lillhelvigs (S!) och flera andra ställen (VENnsErstT.); Visby vid Katrinelund (Wö 66!); Endre vid Bjers (hb.!); Västerhejde på Hallbros Slott (Wö 54!); Stenkumla n. om Forsa (Wö!); Tofta vid Norr- gårda!; Viklau mellan kkan och Bjerges (M); Sjonhem vid vägskillnaden mellan Viklau och Vänge (R. 0. a.) samt n. o. om kkan (A. N.); Vänge nära Bjerges (MoL.); Lojsta (FLop.); Eksta (Frop.); Sproge vid Tjengdarfve (HN, FI. ed. 3). 140 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Anm. G. trifidum LDL. är i SÄVES Synopsis upptagen såsom förekommande på Gotl. (>passim»). Då imgen bestämd lokal angifves och gotländska expl. saknas såväl 1 SÄVES som 1i andra af förf. granskade herbarier samt växten ej påträffats al senare botanister, förefinnes ej tillräckligt skäl att upptaga den i floran. 190. G. palustre L. — 1805. We6, Gotl. FI. Mycket allm. Talr.—mängdv. b) pubescens HN. — 1820. HN, FI. ed. 1. Hejde (AN). Troligen ferst. c) lumifuswm Rrevrer (Fiex, FI von Schles.). — Vamlingbo alfvar! B)y decipiens Hy. Flerst. 191. G. uliginosum L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 'Täml. alho. Förekommer i alla större myrar. Måttl.—mängdv. Fåröl;..-. Vamlingbo! (192.) G. silvestre Porr. — 1832. HN, Fl. ed. 2. Sälls. Spars.—mättl. Inkommen med barlast och gräsfrö. Visby vid Länna, 1 en gräsvall 1890!; Otbem på en igensådd åker s. om Stenstugu! (= f. lispidum SCHRAD.). 193. G. Mollugo L. — 1844. Arz., Nov. På n. v. delen (Hangvar ... Hejnum ... Tofta) täml. allm.; måttl.—talr. I öfrigt h. o. d.; spars.—måttl.: exv. Fårö!; Bunge!; Slite! (ArFz.); Gothem!; Norrlanda!; Anga (AN); Östergarn!; Vänge (AN); Hejde (An); Klinte!; Hemse, Etelhem, Lye, Linde, Levede, Burs, Rone, Eke, Grötlingbo och Öja! 193 X 194. G. Mollugo X verum. Sälls. Spars. enst. Veskinde i Skäggs myr (WN); Lokrume!; Etelhem vid Ake- lösa myr!; Rone vid landsvägen mot Etelhem! 194. G. verum L. — 1745. &LIN., Gotl. Resa s. 228, 239, 283. Allest. Massv. Afven Sandön (ES, Bidr.). b) albidum HS. — 1869, ES, Gotl. Fanerog. Sälls. Spars. Hvv. Slite!; Veskinde i Skäggs myr (WN); Follingbo nära kkan! c) litorale De BREB. På sandiga stränder, evv. Tofta vid Gnisvärd! 195. G. Aparine L. — 1805. We, Gotl. Fl. Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (Wö!). b) tenerum (SCHLEICH.). — 1844. Arz., Nov. Mer eller mindre utpräglad, förekommer denna form h. o. d. i snår, 6) Vaillantii (DC). — 1844. Arz., Nov. Allest. Talr, KONGL. SV. VB'T. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o dl. 141 7) spurvum (IL): — 1844. Arz., Nov. Sälls. Klinte vid Robbiens (Wö 52); Etelhem nära kkan bland lin (Arz. 41!): Burs 1 åkrar på stranden (Arz. 41). Anm. Om G. murale DC sc HN, Fl. ed. 1. Fam. 5. Caprifoliacew. 196. Lonicera xylosteum L. — 1662. FuIrRÉN, Ind. Pl. — 1805. We, Gotl. EJ. Täml. allm. i de nordligaste socknarna (Fårö ... Lummelunda!); spars.—måttl. I öfrigt ferst., spars. Hrv. Veskinde vid Skälsö (ES); Lokrume (FUIREN); Hejnum vid Rings!; Boge vid Tjelders! (5); Bal vid kkan!; Follingbo (Wö!); Gothem (Wö) flerst. spars.!; Hörsne (A. N-); Ganthem!; Norrlanda i s. ö. delen, måttl.!; Anga strandängar!; Eskelhem (A. N.) vid Valldarfve m. fl. st.!; Hejde vid Muntsarfve och Kvie (AN); Buttle vid Änge och Hexarfve!; Klinte vid Klintebys!; Buttle vid Änge (M); Gammelgarn på en backe vid Engemansviken!; Torsburg (ES); Ardre klint!; Burs vid Bondarfve (men ej på sandområdet)!; Fardhem s. om Sandarfvekulle (ES); Silte i s. delen (M); L. Karlsö (SERN.); Alfva och Eke!; Sundre vid Skoga! 197. Linnea borealis L. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 168, 219, 221. Hiro: dö "Måttl. Mest io samdigar skogar. . Sandon (ES, Bidr.); Fårö ö. dell... Vamlingbo sandområde! Fam. 6. Campanwlacece. 198. Campanula glomerata L. — 1662. Furrén, Ind. P1. — 1745. ILiN., Gotl. Resa s. 196. H. 'o. d. på n. ö. Gotl. Måttl.—talr. Fårö (FuUIRÉN) vid Butlex (We), Nors! och Lauters!; Hall ferst.!; Fleringe vid Hessle, Utöja ete.!; Bunge i Fårösundstrakten! (ES); Rute allm. i ängar!; Lärbro vid Storugns (Örv-.), Takstens (WN) och Vägome!; Tingstäde spars.!; Slite norrut!; Lokrume!; Bro flerst. (WS); Källunge (A. N.); Gothem (Wö 48!). Dessutom Buttle s:n (Örv.). | Anm. &C. Cervicaria L., som (eul. ROSÉN, Gotl. Pl. rar.) funnits på åkerrenar vid Hangvar kka, är ej i senare tider anträffad och synes ej heller förefinnas i herbarier. : 199. C. Trachelium L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 247. H. o. d. på s. v. Gotl. Måttl. Öja nära kkan!; Grötlingbo!; Eke allm.!; Hablingbo allm.!; Silte allm. (M); Alfva (Wö!); Rone (L); Hemse!; Stånga!; Lojsta (Wö!); Etelhem! (W6); L. Karlsö (Wö!); Klinte (S!); Hejde vid Smiss (AN); Vänge (Wö); Atlingbo vid Myrände! Dessutom Follingbo (hb!). 200, C. rapunculoides L. — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. Flerst. Måttl. Hxv. Othem (Ö); Tingstäde v. om Träsket!; Hejnum!; Bro (Ww); Visby (R) allm.!; Roma!; Eskelhem!; Hejde (AN); Klinte!; Etelhem!; Lye!; Grötlingbo vid kkan! En småblommig form (29), möjligen f. parviflora UrcHTtr., vid Visby! JA I JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH- VÄXTGEOGRAFI. 201. C. persicefolia L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allm. Måttl. Sandön (ES; Wö!), Fårö! ... Sundre! Anm. En småväxt, 1-—-3-blommig form, motsvarande f. linifolia af följ. art, förekommer sällsynt på hällmark. ev. Visby!; Sundre vid Jufves! 202. C. rotundifolia L. — 1745. LIinN., Gotl. Resa s8. 237. Allest. Mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). På hällmark stundom lågväxt och fåblommig (= f. linifolia Lin. Gotl. Resa s. 229). 203. Jasione montana L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 168, 212, 238. H. o. d. på sandområdena. Måttl.—talr. Sandön (Wö 59!); Fårö ö. del! (We); Bunge (eller Rute?) (L); Lummelunda!; Bro! (WG); Fole; Visby (L) vid Pilhagen!; Endre!; Västerhejde (ES); Tofta!; Eskelhem!; Sanda! (AN); Vänge!; Gammelgarn vid Engemans- viken!; Ardre!; Alskog! (L); Stånga, Lye och Burs!; Eksta!; Silte (M); Alfva (Särv.); Hemse! (ES); Rone!; Näs!; Grötlingbo!; Hamra!; Vamlingbo!; L. Karlsö (AN). Anm. Denna växt är på Gotl. 2-årig och har mer eller mindre nedliggande stjälkar samt motsvarar följaktligen 8) litoralis FR., kanske också y) perennans HN. — förut upptagna för Gotl. i HN, F1. ed. 2. 1832 och HN, Fl. ed. 5: AFZ. Fam. £. Convolvwlacece. 204. Convolvulus arvensis L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 253. Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). Stundom storväxt och med nästan samma bladform som hos följ. art; den mot- svarar då i det närmaste f. procerior LGrE. Hxv. Hemse station! 205. OC. sepium L. — 1805. We, Gotl. FI1. Sälls. Spars. Fårö n. om Kalbjerga på åkerrenar!; Fleringe vid Ars hamn!; Martebo- myr (Wö 65!); Visby (Ws6) vid g. hamnen och badhuset!; Gothem i ängar vid Asbro (Mor.); Hörsne myr (Wö!); Dalhem vid åns utlopp i Holmmyr!; Östergarn (WN); Burs vid en å (Wö!). 206. Cuscuta europea L. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. (arten dock ganska osäker). Sälls. Måttl. Fleringe på Falholmen (C. HN!); Stenkyrka prgd (Mor.); Endre (STESH.); Hörsne (Wö!); Dalhem (A. N.); Torsburg (Wö!); Levede (A. N.); Silte vid Snosarfve (M); Rone vid Mattsarfve!; (dessutom några äldre lokaler enl. Le, R m. fl). 207. OC. Epithymum (L.) MurRrR. — 1883. LÖnNnsr. (i Bot. Not.) H. o. d. på mellersta Gotl. Hav. Lummelunda vid stranden nedanför Bruket (talr.)!; Othem (Ö!); Bro vid Eriks (WN!); Visby vid Snäckgärdet!; Follingbo vid Dede!; mellan Tofta och Eskelhem i ängarna, massv.!; Västergarn (AN); Väte vid Isume (M); Sanda!; Hejde vid Gervalds (AN); Klinte vid Valla (Lu 82); Alskog vid Ljugarn (Aur.) och Romungs (KrRor); Lye!; Linde (hb. Visb.); När v. om kkan! KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR, BAND 29. N:o |. 143 p) Tiifolit (BAB:). — 1858. HN, Pl ed. 7: Wö. Sälls. Lärbro vid Storugns (Wö 631); Visby (Wö 56!); Endre vid Kvie (Wö 54!); Follingbo vid Hallfreda (Wö 56!); Hejde vid Gervalds och Löfves (AN). — Synes fordom hafva varit mer spridd än nu. Anm. Huru det förhåller sig med den af Arz. (i Nov. Flor. Gotl. 1844) omtalade C. halophyta FR., torde vara svårt att säkert afgöra. In af HÖGBERG troligen vid samma tid på Lummelunds sjöäng insamlad och hit förd form befinner sig i hb. Ups., men bestämningen är (af CO. SJ. HARTM.?) ändrad till C. PE pithymnum. Sistnämnda art finnes nu, såsom ofvan är angifvet, på Lummeluuds gräsbeväxta strand. 208. 6. Epilinum Wererimp. — 1837. SÄVRPR, Syn. Sälls., enär lin föga odlas. fxv. Hörsne prgd (Örv.); Sanda (S); Btelhem (AFz.!): Öja (Frop. & STRENH.). Fam. $. Borraginece. Anm. Symphytum officinale L. f£) calycinum HN förekom fordom vid Visby g. hamn (ISR. KOoLM. enl. hb. Ups.). — 1820. HN, Fl. ed. 1. 209. Anecehusa officinalis L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 299. Mycket allm., mest på torr sand. Måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Sundre! 210. A. arvensis (L.) BirB. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allm. på sandområdena; eljes h. o. d. Talr.—måttl. Fårö!; ... Öja! 211. Myosotis palustris (L.) Rortr. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 224. (Arten osäker; snarast åsyftas den mer allmänna M. ceespitosa.) Flerst. Måttl.—talr. Zxv. Helvi vid Kyllejs hamnplats (= f. strigulosa RercH)!; Fole (Wö!); Roma i myren och vid Kungsgården (= f. laxiflora RrrcH)!; Östergarn vid Katthammarsvik!; Hejde prgd (AN); Ardre vid Petsarfve!; Silte (M); Närs å, mängdv.!; Hamra!; Sundre nedanför kkan och vid Skoga! 212. M. cespitosa C. F. ScHuLtz. — 1837. SÄVE, Syn. H. o. d. Måttl.—talr. Hav. Fleringe!; ... Öja! En dvärgform af 2—5 cm. höjd, med enkel eller från. basen grenig stjälk, blommor af vanlig storlek, förekommer på stenig strand vid Vassmundsviken i Östergarns sn! M. silvatica HOFFM. — 1888. AN (i Bot. Not.). Träffas någon gång förvildad: Sandön (KHL); Visby vid St. Hästnäs, i parken!; Hejde kkogd (AN). 213. M. arvensis (L.) ArL. — 1837. Sävr, Syn. (Arten dock osäker; i hb. S. ligger under detta namn M. collina Horrm.). — 1869. ES, Gotl. Fanerog. Allest. Talr.—mängdv. Afven Sandön (Wö 59!). 214. M. stricta Ling. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. H. o. d. på sand. Talr.—mängdv. Sandön (Horrz);., Båröl; : ... Sundre!; L. Karlsö (Wö!). 144 EK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGROGRAFI. 215. M. versicolor (PErs.) J. E. Sm. — 1866. LEFFLER (i Bot. Not.): Wö. Sälls. Måttl.—talr.; hufvudsakligen vid kusten af s. v. Gotl. och s. halfön. Visby vid Skolbetningen (Wö 60!); mellan Tofta och Västergarn (LINDBERG 65!); Mästerby (Wö); Fröjel nedanför kkan (ES); Silte (M); Burs vid Bandelundaviken!; Öja på alfvaren!; Sundre på strandängen vid Jufves! 216. M. collina Horrm. — 1840. NYMAN, Bidr.: VAHLBERG. Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 217. Lithospermum officinale L. — 1662. FUIRÉN, Ind. P1.2 — 1741. &Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 289. Sälls. Visby vid Snäckgärdet (S!; WN 94!); Norrlanda vid Hammars (Wö; KHL); L. Karlsö (L; Kur). Skall dessutom hafva förekommit på St. Karlsö och vid Klintehamn enl. L6. 218. IL. arvense L. — 1805. We, Gotl. Fl. Allest. Talr: Äfven Sandön (ES, Bidr.) b) coerulescens DC. — 1837. SÄVE, Syn.: SUNDEVALL. Salls. Måttl. «EL: Karlsö! (SuNDEv., Wör o: å.). Änm. Den gamla uppgiften (först i WG, Gotl. F1.) om förekomsten af Pulmonaria officinalis L. på Gotl. (här och där») är oriktig. Möjligen hafva rosetter af någon Hieracium-form (H. integratum?) vållat misstaget. 219. Eechium vulgare L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 164. Allm. Måttl.—talr. Fleringe!; -. . Sundre! 220. Cynoglossum officinale L. — 1805. We, Gotl. Fl. am alm ÖMåtas > Harö ReNISundre! 221. Echinospermum Lappula (L.) Lerum. — 1745. $LiN., Gotl. Resa s. 274. H. o. d. Måttl.—talr. HFåröl; ... Öja! b) squarrosum (BRetz.). — 1869. ES, Gotl. Fanerog. På hällmark ferst. 222. ASpPerugo procumbens L. — 1805. We, Gotl. FI. H. o. d. Måttl.—talr. ev. Fåröl; Hall!; .. . Sundre!; St. och L. Karlsö! Fam. 9. LTabiatce. 223. Mentha silvestris L. — 1850. LÖönsr. (i Bot. Not.). Sälls. Spars. Stenkyrka vid bäcken i Våthagen (CEp.), men nu utg. (Mor.); Klinte vid Mölners! (Lu 49). M. viridis L. — 1866. LEFFLER (i Bot. Not.): CED. — Fanns förvildad i Visby ända till slutet af 1880-talet. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 145 224. M. gentilis L. — 1844. -Arz., Nov. Flerst., något sporad. Måttl. Fårö vid Lauters (ES); Lärbro prgd (Wö!); Sten- kyrka (Orp.); Helvi vid Malms (Arz.!); Bro (Örv.); Bal vid Gute!; Vallstena (Ww!); Gothem vid Magnuse (Arz.); Hörsne prgd (Wö 52!); Vänge (Lu 53!); Sanda prgd (ES); Hejde flerst. (AN; Wö!); Klintehamn (Lu!); Etelhem vid Hageby!; Hemse flerst. (LAL. o. a.); Alfva (SäTtv.); Fide nära kkan (Arz.); Hamra (Arz. 41). 225. M. aquatiea L. — 1806. WG, Gotl. FI. Mycket allm. Måttl.—mängdv. &«) capitata FR. Den vanligaste formen. Pp) verticillata (CRANTZ) FR. Mindre allmän. spicata FR. 226. M. arvensis L. — 1806. WGc, Gotl. FI. Täml. allm. Måttl.—talr. BP) riparia Fr. är iakttagen i Vamlingbo: i n. ändan af Långmyr m. fl. st. (Nym., Bidr. 1810). 227. Lycopus europgeus L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 292. H. o. d. Måttl. Ezv. Fårö ferst.!y -—-. Grötlingbo!; St. Karlsö — En forma procumbens, ofta försedd med långa vandringsskott, förekommer i Etelhem på dybotten vid Hagebyträsk! (22S.) Salvia verticillata L. Sälls. Inkommen med klöfver- och gräsfrö. Endre i åkern vid Ölbäck 94 och 95!;! Sanda vid Alans (AN); Hejde vid Gervalds (An); Klinte nära kkan (AN). 229. Origanum vulgare L. — 1742. Lis., Färgeoräs s. 23. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 228, 283. Sälls. Måttl. Fleringe vid Ar!; Bunge (ES); Torsburg! (L); Lojsta på Tomklint! (Wö 52!); Fröjel vid Stenstu (AN); St. Karlsö! (L; Wö); L.. Karlsö (WG; Wö 521). 230. Thymus Serpyllum L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 227, 239, 274 samt (£ hirsutum) s. 208. Allest. Mängdv.—massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). b) rotundifolius Ler. Takttagen vid Visby bortom Snäckgärdet, på klippor! Möj- ligen är det samma bredbladiga form, som vid Malms i Helvi s:n blifvit sedd af ArFz. (Nov. 8. 16). — Bladen variera också i motsatt riktning (jfr Arz., 1. c.). 1 I M:s Reseant. nämnes S. pratensis L. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. i 19 146 KE. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. (231.) T. Chamedrys FR. — 1867. CEp. (i Bot. Not.): Wö. Sälls. Uppenbarligen i senare tid införd. Visby g. hamn (Wö 66!), nu utg.; Väster- hejde vid Stenstu i trädgårdens gräsmattor!; Rone nära Findarfve (M, Reseant. s. 19). 232. Calamintha Acinos (L.) Crairv. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 227, 239. Allm. Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; . .. Sundre! Anm. Denna växt är på Gotl. vanligen 3-årig (polykarpisk), mindre ofta 2-årig. Äfven på Sveriges fastland och i Danmark blommar den ofta (kanske oftast) två gånger, enligt hvad hb.expl. från många lokaler visa. In hvitblommig form nämnes af AFzZ. (Nov. Fl. Gotl. s. 16). 233. Clinopodium vulgare L. — 1806. WG, Gotl. FI. Allm. Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Näs! Melissa officinalis L. träffas någon gång tillfälligt förvildad: Fole nära Ekeskogs vid landsvägen!; Silte vid Halfvede (M). (234.) Hyssopus officinalis L. — (1811. Le, FI. Gotl.) Sälls. Spars. Förvildad utanför trädgårdar och vid vägar, något sporadisk. Sten- kyrka vid Garde!; Othem vid Söjdbro!; Visby norrut!; Västerhejde n. om Bjers!; Sanda s:n vid Tyrvalds och Norrgårda (LG); Eskelhem vid Bolex och vid landsvägen i n. v. delen!; Hejde vid Dans!; Stånga vid landsvägen nära fattighuset!; Rone utanför en träd- gård!; Näsudden vid Båtels! : 235. Neutellaria galericulata L. — 1806. WG, Gotl. Fl. H. o. d. Måttl. Fårö!; ... Öja! 236. S. hastefolia L. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 212, 215, 225, 233, 272. H.: o. d. Måttl.—talr. Zzxv. Fårö!; Fleringe!; ... Hamra! (Ej antecknad för de n. v. kustsocknarna.) 237. Prunella vulgaris L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 196. Allest. Massv. £) parviflera (Poir.) — 1844. AFz., Nov. Sälls. Spars. Bro (Ww); Bäl vid Ösarfve!; Sjonhem (AFz.); Viklau (WN); Hejde vid Gervalds (AN); Torsburg (LH); Silte (M). 238. P. grandiflora (L.) Jaco. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 193, 219, 228. Allm. på kalkhaltig jord. Talr.—mängdv. Fårö!; ... Vamlingbo! 239. Nepeta Cataria L. — 1806. WG, Gotl. Fl. Sälls. Spars. Fleringe vid Hau (W6); Bunge (ES); Hangvar vid Flenvik (Wö!); Lärbro vid Angelbos (Lem); Visby på stranden vid Kålens kvarn! (ES); Källunge prgd (IsR. Korm.); Västerhejde vid Nygårds (VaHLB.) och Suderbys (ES); Väte vid Lindbos (LG); Sanda vid Tipps (Wö!); Klinte vid Bönders (HöGB. enl. N); Garda kka (S). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o dd. 147 240. Glechoma hederacea L. — 1806. We, Gotl. Fl. Sälls. Spars.—måttl. Fårö vid Lauters (StuxB.!); Helvi vid Kyllej (Wö 521); Boge vid ett fiskläge mellan Vikers och Slite (enl. hb. Wö!)!; Visby vid hamnen! (Wö 54!) och i D. B. V:s trädgård!; Alfva utanför Koparfve trädgård på en grushög! — Växten har tydligen blifvit införd med barlast, gräsfrö o. s. v. och kan knappast anses riktigt naturaliserad. 241. Ballota nigra L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 174, 209. Allm. Spars.—måttl. Fårö (L); Hall (C. Hy); Rute!; ... Sundre! 242. Ntachys silvatiea L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 233. Flerst. Måttl. Stenkyrka (H. KR.); Lärbro vid Gislauser (0); Boge vid Tjelders!; Bäl vid Nystu (M) och Gute!; Visby (S) nära Fiskarporten!; Follingbo vid Klinte!; Dalhem vid Gandarfve! (ES); Roma kungsgård!; Tofta vid Krokstäde!; Eskelhem vid Tjuls!; Mästerby vid Pilungs!; Kräklingbo nära kkan (Wö) och vid Kräklings! (ES); Östergarn vid Smiss (L) och L. Hammars!; Ardre (5); Klinte vid Klintebys!; Etelhem (VAHLB.) flerst.!; Lojsta (ES); Linde (NiKL.!); Eksta vid Bjerges!; L. Karlsö!; Levede vid Skogs!; Fardhem (S); Hemse! (ES); Burs vid Luxe!; Eke vid Bölske!; Grötlingbo flerst.!; Öja (Wö) vid Burgsvik!; Sundre vid Jufves! 243. S. palustris L. — 1837. SÄVE, Syn. Flerst. Måttl. Lummelundsbruk (S) vid stranden!; Bro vid Kvie (Wn); Endre nära kkan (WN); Hörsne vid Klinttegarne (Wö!); fordom vid Roma kloster (ES), men nu utg.; Östergarn (ES); Väte vid Isume (M); Sanda vid kkan (WN); mellan Eskelhem och Sanda (Wö!); Klinte (NiKL.); Fröjel vid Deps (AN); Alskog (Wö); Fardhem kka (S); Öja vid Olofs! 244. Leonurus Cardiaca L. — 1806. We, Gotl. Fl. Flerst. Spars. Fårö vid Demba!; Fleringe vid Skymmings!; Bunge vid Stux (ES); Rute prgd (Wö), vid Risungs (ES) och Fardume!; Lärbro (hb.!); Helvi vid Norrgårda!; Slite (S); Stenkyrka vid kkan (ES); Bro (WN!); Endre (hb.!); Gothem (Wö); Dalhem (A. N.); Vall kka (VAHLB.); Eskelhem vid Botede!; Atlingbo (LNm); Vänge vid Vifvungs!; Kräk- lingbo kka (We); Ala (AN); Västergarn (ES); Levede vid Burge (AN); St. Karlsö (Wö!); L. Karlsö!; Silte (M); Alfva (A. N.); Hamra vid Sallmunds!; Vamlingbo vid Rems! 245. Lamium album L. — 1806. WG, Gotl. Fl. Sälls. Måttl. Sandön (Wö!); Hangvar vid Kappelshamn!; Slite (ES; Wö!); Bro vid Tors (Örv.); Lummelundsbruk i parken (Örv.); Visby (Le; ES), sporad.!; Källunge prgd (Isk. Korm. 65!); Eskelhem (hb.!); Klintehamn (Örv.); Ronehamn (LaL.). 246. IL. purpurum L. — 1806. WG, Gotl. F1. Allest. Mängdv. Pp) hybridum Vinn. — 1844. AFz., Nov. ! Flerst. Spars.—måttl. Fzxv. Fårö prgd (AFz.) och vid Broa!; Stenkyrka!; Othem !); Hejnum vid Nygårds!; Bro vid Eriks och Kvie (WNn); Visby (AFz.); Endre vid Kvie (Ö!); Hej id Nygårds!; Bro vid Eriks och Kvie (Wn); Visby (AFz.); Endre vid I 148 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. (Lu!); Hörsne (Wö!); Barlingbo!; Roma!; Buttle vid Nygårds!; Burs! (AFrz.); Grötlingbo!; Öja vid Burgsvik! 247. IL. intermedium Fr. — 1854. Hy, FI1. ed. 6. Mycket sälls. Hörsne prgd (Wö 52!; hb. Ups.); Björke vid kkan (A. N.); Hejde vid Gervalds (AN). 248. IL. amplexicaule L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Allest. Talr. 249. Galeopsis Ladanum L. — 1806. WG, Gotl. FI. Allm. Spars.—måttl. Fårö!; ... Hafdhem! b) globosa mn. f. (s. 105). g Sälls. på hällmark. Måttl. Zzv. Othem (Ö); Hejdeby vid Tjutet!; Viklau vid Änge!; Östergarn (hb!) 250. G. Tetrahit L. — 1806. WG, Gotl. FI. 150. CK MEmab oJNGHKOLS Jo & ING "bifida BOENNINGH. Flerst. Måttl.—spars. Hzv. Fårö vid Sudergårda!; ... Lau, 1 strandåkrar! 251. G. versicolor CURT. — 1837. SÄVE, Syn. Sälls. (Måttl.) Barlingbo (Wö 53!); Hörsne i en åker vid skolhuset (Örv.); Dalhem (NirL.); Roma (S); Halla vid Broa (Wö!); Väte (hb.!); Hejde vid Gervalds och Smiss (AN); Fröjel vid Göstafs (Wö 43!); Etelhem (S) vid Hageby och stationen!; Hemse ferst. (VITTB.). 252. Marrubium vulgare L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 174, 253. H. o. d. Enst.—spars. Fleringe!; ... Sundre!; Karlsöarna! 253. Teucrium Secordium L. — 1662. Furrén, Ind. Pl. — 1741. &LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 292. Allm. (men på n. v. delens hällområde blott h. o. d.). Måttl.—talr. Fårö vid Lauters etc.!; Fleringe!; ... Sundre vid kkan; L. Karlsö (Örv.). 254. Ajuga reptans L. — 1843. NYMAN (i Bot. Not. s. 9). — 1854. Hy, Fl. ed. 6. Sälls. Spars. Fordom vid Visby nedanför Galgberget (IsrR. Korm. 51!; Wö 671); Västerhejde vid Vible! (ES); Torsburg, steril (N, 1. c.); Ardre vid Ljugarn (Mor. 67!). 255. ÅA. pyramidalis L. — 1806. WG, Gotl. FI. Flerst. på mellersta Gotl. Måttl. Zzv. Othem sälls. (Ö); Bro (Wn); Visby vid Annelund samt 1 skogar vid Gråbo och Djupkvior!; Västerhejde i Sandhedskogen! och vid Suderbys (ES) samt Vible!; Follingbo omkr. 75 m. ö. h.!; Barlingbo vid Henriksdal!; Norrlanda i skogen Trullhalsar!; Bjerges station!; Buttle!; Hejde vid Smiss och Simunde (AN); Klinte (Wö 54!); Alskog (Aur.!); Eksta vid Sandholmen! KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NO |. 149 Fam. 10. Oleacecw. 256. Fraxinus execelsior L. — 1745. LIin., Gotl. Resa s. 183, 196, 222, 235, 247, 253, 282, 289. Allm. Måttl. Sandön (Horrz); Fårö!; ... Sundre!; Karlsöarna (L). Fam. 11. Aseclepiadece. 257. Cynanehum Vincetoxieum (L.) R. Br. — 1662. FurrRÉN, Ind. Pl. — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 168, 210, 227, 256, 283. Sandön (Wö!). Mycket allm. på n. delens hällområde från Fårö till linjen Boge... Hejnum -... n. Follingbo ... Tofta! Vidare allm. i Gothem, Östergarn, Gammelgarn, Kräklingbo! Sedan mer spridd: Hejde (AN); Etelhem på klippor i s. delen samt angrän- sande delar af Garde och Lye!; Linde Klint!; St. och L. Karlsö!; slutligen på sydligaste hällområdet Öja ... Sundre! Vanligen mängdv. Fam. I2. Gentianecw. 258. Gentiana uliginosa Winzrp. — 1892. MurBEck, Studien iiber Gentianen (i Acta Horti Berg. Bd 2 N:o 3). Täml. allm. Måttl.—talr. Fårö flerst.!; Fleringe vid Ar!; ... Vamlingbo! Anm. Den »G. Amarella», som af WG (Gotl. FI. 1805) nämnes såsom allmän i Rute, Bunge och på Fårö, måste åtminstone till största delen utgöra denna art. Likaså torde den i LIN. Gotl. Resa s. 196 för Rute socken upptagna G. campestris vara antingen denna eller följande art; ty verklig G. campestris L. har seder- mera ej anträffats på Gotl. 259. G. Amarella L. p. p. [subsp. axillaris (ScHmipt) MurB.] — 1892. Mur>B. (1. c.). Hittills sedd endast på ett fåtal lokaler: Lärbro vid Storugns (enl. MurB.); Ting- städe v. om Träsket (Wö 521); Visby (J. Jn 69!); Vallstena (O. Orsson!); Hejde vid Hägleifs, Gervalds och Smiss (AN). Vid Mästermyr i Hemse finnes en form, som synes vara en mellanform till föl- jande (VirtTtB.!). ”lingulata C. A. AG. — 1837. MSävr, Syn.: MYRIN. Insamlad på Fårö af MYyYrRin 1829 enl. expl. i hb. S (determ. MURB.) samt af VittB. 96! 260. Erythrea vulgaris (RAFS) Wirrr. 6) gotlandica WitrrR. — 1837. Säve, Syn. (E. angustifolia). — Sannolikt är det denna art, som åsyftas i FurrÉns Ind. Pl. 1662 och i Lin. Gotl. Resa s. 205, 250, 255, 299. — Wirrtzr., Erythr.;exs. Fasc. I. 1884. Täml. allm. Måttl.—talr. Fårö! ... Sundre! På mager sand stundom kort småluden (f. macra WITTR. 1. c.), exv. Tofta vid Gnisvärd! 150 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. y) subprocumbens WittRrR. 1. c. Sälls. på långsluttande hafsstränder. Klintehamn! (Zett. & SETH); Katthammarsvik (WirTR.); Eksta på Långstitestrand! d) uliginosa (Kir.) WirTtr. Silte vid Ejpe bodar (enl. M. Reseant. 1895 s. 12). "[itoralis (TURN.) Sm; WirtrR. — 1890. Wirrtr., Erythr. exs. Fasc. II. Sälls. Södra Gotlands alfvar vid Bobbenarfve och Petesvik i Öja s:n (Wittr. 88, 89); på gränsen mellan Öja och Vamlingbo, måttl.! 261. E. Centaurium (L.) PErs. — 1832. Hy, Fl. ed. 2. Flerst. Måttl. Hangvar vid Ire (Wö); Bro (WW); Visby (S) vid Hästnäs (Wö 61!); Hörsne (A. N.); Dalhem vid Gandarfve (A. N.); Västerhejde vid Stenstu (ES) och Kuse!; Vall (Wö!); Eskelhem vid Simonarfve (Örv.) och Vallda!; Väte mellan Magnuse och Hassle (AN); Vänge vid Bjerges!; Mästerby vid Myre (Hurrt.); Sanda (S); Hejde vid Ger- valds (AN); Klinte vid Odvalls (S); Ardre n. om Ljugarn (Auvr.); Alskog (Wö); mellan Garde och Lye vid landsvägen (Aur.); När (A. N.) v. om kkan!; Sproge vid Tjengdarfve (S; Wö!); Hafdhem (N); Grötlingbo vid Bölske! Anm. Den af några äldre botanister för Gotl. uppgifna »G. involucrata» är sannolikt E. Centaurium (L.) PERS. Den omtalas först af LG (i FI. Gotl. 1811 samt i bref till O. SWARTZ 1816) såsom växande på åkrar i Hablingbo och Silte samt sedan af R på grund af uppgift af ISR. KOLM. Då icke blott den på Gotl. vanligaste arten E. vulgaris, som på den tiden gick under namnet Gentiana Centaurium, utan äfven B. pulchella (SW.) FR. (funnen på Gotl. af WG) var känd af LG och KOLM., kunna de med sin Gentiana (Chironia) involucrata knappt ha menat något annat än den i jämförelse med de andra arterna bredbladiga. E. Centaurium (L.) PERS. 262. E. pulchella (Sw.) FR. — 1805. We, Gotl. FI. Flerst. i närheten af kusten, något obeständig. Måttl.—talr. Fårö nedanför Marpes (ES); Lärbro vid Vägomevik (We); Othem vid Långome och Slite (Ö); Boge vid Boge- vikens utlopp och vid Friggårds (Zertt.); Gothem på stranden nedanför Hangre (Wö); Norrlanda och Anga (KuL!); Östergarn vid Katthammarsvik (Wirtr.); Ardre vid Ljugarn (Iv.); Alskog nära stranden (Aur.); Burs vid kkan (S); Rone (Wö); Hemse vid Oxarfve spars.!; Eke (NirL.!); Silte allm. (M); Sproge vid Tjengdarfve! (Wö 52!); Fröjel vid Gandarfveviken (ES); Sanda vid Stenhuse (Wö!); Västergarn (S); Mästerby vid Ejmunds (AN) och Myre (HurTt.); Visby vid Snäckgärdet! (Wö 66!); Veskinde nära Gällungs (Wö!) och Kaungs (ES). Fam. 13. Menyanthece. 263. Menyanthes trifoliata L. — 1805. WG, Gotl. FI. Allm. Måttl.—talr. Fårö!; ... Öja! b) paradoxa FR. — 1896. Bot. Not. s. 25. Veskinde vid Skälsö (GUNNAR ÅNDERSSON 95!) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 151 Fam. 14. Solanacem. Lycium barbarum L. — 1832. HN, Fl. ed. 2. — Förvildad vid Visby (t. ex. vid vägen till Galg- berget) och bibehållande sig, dock utan att sätta mogen frukt. 264. Solanum Dulcamara L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 225. Flerst. på n. och mellersta Gotl. Enst.—spars. JHzv. Fårö (W6) vid Mölnerträsk!; Fleringe, Bunge, Rute och Helvi på enstaka punkter!; Othem (0); Dalhem vid Grinder!; Atlingbo vid Stenstugårds!; flerst. vid ostkusten ned till Ardre! samt vid västra sidan från Veskinde till Fröjel! 265. S. nigrum L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 209. Täml. allm. Måttl.—talr. Fårö!; Fleringe!; ... Vamlingbo! 266. Hyoscyamus niger L. — 1805. Wa, Gotl. Fl. Täml. allm. Spars.—måttl. Sandön (Wö); Fårö!; ... Sundre! b) agrestis (Kit.). Sälls. Ezxv. Silte (M). (267.) Datura Stramonium L. — (1811. LG, F1. Gotl.) — 1832. Hy, Fl. ed. 2. Sälls. och sporad. Spars. Visby i trädgårdar!; Stenkumla prgd (Wö; AN); fordom i Hejde vid Medebys (Le). — Upptages med stor tvekan i floran. Fam. 15. Personataw. 268. Verbasceum Thapsus L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 212, 226. H. o. d. Måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Grötlingbo! b) neglectum SCHrRUTZ. Ekeby vid Röstäde (LH 53!); Hörsne s.o. om Bunna, vid vägen till Norrlanda (Le 531). Anm. Denna bestämning är gjord af LH å hans egna expl., nu förvarade i hb. Ups. Sannolikt höra också två af N vid Röstäde och på Torsburg anträffade former hit. Den ena har i HN. Fl. ed. 4 (och sedan i ES, Gotl. Fanerog.) varit upptagen som V. nigrum X Thapsus, men då den i senare upplagor strukits, är det troligt, att HN sett originalexpl. och ansett bestämningen oriktig. c) bracteatum (C. A. AG.). — 1879. Hy, Fl. ed. 11: LE. Vänge mellan Gandarfve och Norrbys (LH 53!). Anm. Förmodligen är det sistnämuda form, som af IV. anträffats i Hejdeby och bestämts till V. thapsi- forme SCHRAD. (ES, Gotl. Fanerog.). 269. V. nigrum L. — 1805. We, Gotl. Fl. Flerst. på n. och mellersta Gotl. Måttl. Fleringe vid Hessle (Wö!); Rute (WG) vid kkan (Wö!); Stenkyrka flerst.!; Lummelundsbruk! (Wö); Tingstäde (Wö!) vid Träsk- 152 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. välder!; Othem!; Visby (S!) vid palissaderna!; Stenkumla vid Gardrungs! (Wö!); Kräk- lingbo, Ala och Buttle!; Hejde på några ställen (AN); Eksta! 1880. Lem (i Bot. Not.) Stenkyrka v. om kkan!; Västerhejde nära kkan (LGomM). b) amplectens HN. V. orientale M. BIEB. Inkommen i en klöfvervall i Endre! (270.) V. Lychnitis L. Sälls. och sporad. Spars. Fleringe vid Ar (Wö 62!); Bunge vid Fårösund!; Endre vid Ölbäck! (Ww!); Vallstena vid Allekvia (O. OLsson!). b) album (Mir). — 1858. HN, F1. ed. 7: L. M. LARSSON. Fordom vid Visby hamn (Wö 551). 271. Serophularia nodosa L. — 1806. Wie, Gotl. FI. H. o. d. på v. och s. Gotl., mer sälls. på n. och ö. delarna. Spars.—måttl. Hav. Tingstäde!; Othem (Ö); Bro (Wn); ... Öja! (We); L. Karlsö (Wö!). b) laciniata n. f. (s. 106). Tingstäde vid Furubjers! Digitalis purpurea IL. har enl. uppgifter från olika håll anträffats förvildad. (1811. LG, El. Gotl.; 1843. HÖGBERG, Sv. Flora; m. fl.) 272. Antirrhinum Orontium L. — (1811. LG, F1. Gotl.) — 1819. R & WG, Grön. ll mars Hö : Sälls. på v. Gotl. Måttl.—talr. (Lärbro vid Storugns under några år enl. Wö); Tingstäde vid Träskvälder (AN); Västerhejde vid Steustu! (Mor. 61!); Hogrän (hb. Wö!); Mästerby vid Ammor och Fjäle (AN); Sanda vid Norrgårda (LG; Norgus 31!); (Hejde vid kkan enl. LG, men utg. enl. AN); Hablingbo mellan Stjups och Burga (MYRIN!; S!; KInDB.!); Öja (Frop. 55). 273. ILinaria vulgaris Min. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 283. H. o. d. Måttl.—talr. av. Fårö ferst.!; Fleringe!; Hall (Wö); . .. Öja och Vam- lingbo!; Karlsöarna (L; ES). b) Peloria L. Gothem på Sildungen (Wö 52). 274. IL. minor (L.) DrsF. — 1806. WG, Gotl. FI1. Flerst. hufvudsakligen på v. Gotl. Måttl.—talr. Bunge mellan Fårösund och Stenstu!; Hangvar vid Austers (FR. Nirss.); Lärbro vid Storugns (Wö 63 och 94!) och Takstens (Ww); Kyllej (S; ZErTt.); Othem (Ö); Tingstäde (A. N.); Visby vid Gråbo (A. N.); Väster- hejde (J. JN); Stenkumla prgd (Örv.); Träkumla vid Ingvards (ES); Akebäcks myr (NIKL.); Dalhem (A. N.); Roma (S) vid Snovalls (A. N.); Vall (WG; Wö!); Atlingbo vid Isums (M); Viklau (ÅA. N.) vid St. Viker!; Vänge myr! (A. N.); Mästerby! (AN); Hejde vid Hägleifs (AN); Klinte! flerst. (AN); Eksta (S). : KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. x:o |. 153 24705. IL. Elatine (L.) MirL. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1819. R & Wa, Gotl. Pl. rar.: LG. Sälls.; ofta tillsammans med föreg. Måttl.—talr. Lärbro vid Storugns (Wö); Sten- kumla (Wö 68!); Mästerby (Örv.); Sanda vid Stenhuse (La; Wö!), Gunilda (Wö 531), Vifves (AN) och Baäckstäde (WN); Hejde vid Hägleifs (AN); Klinte vid Tyrvalds, Logg- arfve och Klintebys (AN) m. fl. st.!; Fröjel vid Göstafs (LG); Silte vid Hemdarfve (M). L. Cymbalaria MILL. förekommer någon gång som ruderatväxt; den blommar rikligt utan att sätta mogen frukt. Visby på gårdar, under några år!; fordom vid en väg ofvan Snäckgärdet (ELOD. & Wö 55). 276. Veronica spicata L. — 1662. FuIirtnN, Ind. Pl. — 1745. IiN., Gotl. Resa SNS 210, 228. Allm. Måttl.—mängdv. Sandön (ES; Wö!); Fårö!; ... Hamra! b) kybrida (L.). — 1844. Arz., Nov. Sälls. Spars. St. Karlsö! (AFz.); L. Karlsö (AFz.). c) integrifolia W. & GR. Täml. spars. Hev. Fårösund i tallskog på strandvallar!; Visby!; Hejde (AN). d) nitens (Host.). — 1837. Sävzr, Syn. H. o. d. bland hf. Zzv. Fårösund i tallskog på strandvallar!; Fleringe vid Hau (Wö!); Visby!; Endre!; Västerhejde (Lem); Torsburg (AFz.); Östergarn!; Etelhem nära Tänglingsmyr (AFz.); Stånga (WN); St. och L. Karlsö (S!). En form (montrositet?) närmande sig f. orchidea AUCTT. är sedd vid Visby på Snäckgärdet (AFZ., Nov.); likaså i Viklau mellan kkan och Bjerges (M, Reseant.). 277. V. officinalis L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (ES; Wöl). 278. V. Chamedrys L. — 1805. We, Gotl. FI. Allest. Mängdv.—massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 279. V. scutellata L. — 1805. WG, Gotl. Fl. H. o. d. Måttl.—spars. Fav. Fårö!; Fleringe vid Ar!; Hangvar!; ... Öja och Vamlingbo! b) villosa ScHuM. — 1837. Säve, Syn. Flerst. Veskinde vid Skälsö (Wn); Västerhejde (Wö!); Hörsne (Wö!); vid Dal- hemsån (Norgus!); Roma!; mellan Sanda och Eskelhem (Wö!); Hejde vid Rågåkra (AN); Sproge (Nortus); Silte ferst. (M). 280. V. aquatiea BERNH. — 1888. AHLFVENGREN (i Bot. Not.). Flerst. (h. o. d.?). Måttl. Zzv. Fleringe vid Ar!; Lärbro vid Storugns (Wö!); Stenkyrka i Våthagen!; Othem vid Kviende (Ö!); Veskinde vid Skälsö! (WAHLSTEDT 87) och i Hästnäs myr!; Bro (WNn); Roma (WAHLST. 87!); Hogrän vid Enbjenne!; Östergarn vid Sanda!; Eskelhem vid Bringsarfve (An); Hejde (AN); Klinte (AN); Silte (M); Eke vid Bölske!; Grötlingbo vid Koparfve!; Vamlingbo vid Rofinds (Wö!). b) dasypoda Urcetr. TIakttagen i Hästnäs myr! och i Gothem vid Magnuse! K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 20 154 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 281. V. Anagallis L. — 1805. We, Gotl. FI. (Äfven föreg. art inbegripes). Flerst. Måttl. Zzv. Fårö!; Veskinde! och Bro (W N); Visby t. ex. vid Kopparsvik!; Roma vid Kungsgården!; Atlingbo vid Isums (M); Östergarn vid Sanda!; Hejde (AN); Silte (M). 282. V. Beceabunga L. — 1805. WG, Gotl. FI. H. o. d.. Måttl.—talr. Fleringe!; Bunge!; Hangvar!; . .. Sundre! 283. V. serpyllifolia L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1837. Sävr, Syn. H. o. d. Måttl. Helst på sandjord. Fzv. Sandön (ES; Wö!); Fårö ö. del!; Lärbro!; Rone!; Eke vid By!; Hablingbo!; St. Karlsö! På alfvarmark stundom lågväxt (2—3 cm. hög) med internodier af blott halfva bladets längd. Sundre alfvar! 284. V, arvensis L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. Talr.—massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 285. V. verna L. — 1805. We, Gotl. Fl. H. o. d. på sand: Talr.—mängdv. Fårö ö. del!; Rute (Wö!); ... Vamlingbo! 286. V. triphyllos L. — (1811. Le, FI. Gotl.) — 1832. Hy, Fl. ed. 2. Flerst. Talr.—mängdv. Lummelunda!; Othem (Ö); Visby i åkrar ofvan Galg- berget! (LNmM) och vid kvarnarna s. om Visby (S); Västerhejde mellan Vible och Kungs- ladugården!; Mästerby vid Ammor (Hurrt.); Sanda vid Västerby (hb. Wö!); Ardre vid Ljugarn (AuL.); Alskog (Le) ö. och v. om kkan (AuL.); Stånga ferst. (M); Burs ö. om kkan! m. £. st. (M); Hemse i åkrar s. om kkan (LNM); Silte på gränsen mot Sproge (M); Alfva och Eke ferst.! 287. V. agrestis L. — 1805. We, Gotl. Fl. Allest. Mått. —mängdv. Modifikationen med tandade eller klufna foderflikar (="7. calycida (FR.) WG.) förekommer mer eller mindre utpräglad allmänt bland hf. Afven f. carnosula HN. 288. V. opaca ER. — 1840. NYmMANn, Bidr.: VAHLBERG. Sälls. Västerhejde vid Nygårds som ogräs i trädg. bland V. agrestis (enl. VAHLB.); Hejde vid Simunde i trädgårdsland (Wö 53!) samt vid Gervalds (AN). b) affinis Arz. s— 1879. DEN; Ela ed. 289. V. polita FR. — 1837. SäÄvE, Syn.: ÅRRHENIUS. H. o. d. Måttl.(—talr.). Fzv. Lärbro (N); Helvi (ZETTt.); ... Hablingbo!; Eke! (290.) V. persica Porr. — 1889. K. Jom. (i Bot. Not.). Sälls. och sporadisk, oftast i klöfveråkrar eller annan odlad mark. Spars.—mängdv. Othem (Ö); Hejnum vid Bjers!; Bäl vid Uppuse 94!; Visby på några ställen, under flera år vid Länna!; Endre vid Allekvia (WNn); Burs vid Luxe!; Rone (hb.!). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 155 291. V. hederefolia L. — 1805. WG, Gotl. FI. Allest. Talr.—mingdv. Mer sälls. är £. umbrosa Monrr. V. austriaca L. är funnen på klöfveråkrar i Endre vid Ölbäck (LAGERSTEDT 94) och i Lokrume vid Gandarfve (WN 15/6 941). De af förf. sedda expl. tillhöra f. bipinnatifida KooH. 292. Limosella aquatica L. — (1811. Le, FI. Gotl.). — 1819. R & Wa, Gotl. Bl rar. Sälls. Fordom vid Visby. hamn (R; S!; Wö 54!); Ekeby vid kkan (LG); Dalhem vid Gandarfve (A. N.); Kräklingbo vid Sutarfve (Wö). 293. Bartsia alpina L. — 1806. We, Gotl. F1.: BILLBERG. På s.v. Gotl. Sälls. Måttl. Klinte i en fuktig äng nära kkan!; i en äng mellan Klinte och Fröjel (BirrB.); Fröjel vid Göstafs (ES), omkr. 4 m. ö. h. (SErRnN.); Eksta vid Bopparfve (ZetTt.), i Långhögården (R); Etelhem vid Vestringe (Wö 53!) nära 45 m. ö. h. och i skogen n. om Akelösa myr (Lojsta hed) omkr. 60 m. ö. h.! samt vid Tänglingsmyr (Wö); Lojsta nedom Tomklint! (Wö) omkr. 41 m. ö. h. (SERN.). 294. Odontites rubra GiuiB. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 292. Allm... Talr.—mängdv. Fåröl; ... Sundre! b) tescaria n. f. (8. 106). Träskhedar mellan Bäl och Boge! Anm. 0. simplex (HN.) KROK är angifven för Gotl. (ES, Gotl. Fanerog.). På ena växtstället, Lauters på Fårö, har förf. förgäfves sökt densamma. Expl. från Kläpparne i Gothems socken (Wö 55) tillhöra enl. förf:s mening O. rubra GILIB. (Jfr. hb. Ups.) 295. Euphrasia officinalis L. (coll.). — 1806. WG, Gotl. Fl. Bland hit hörande former äro följande hittills iakttagna inom området. Xsuecica MurRB. & WeErtTtsT. — 1896. WertsTt., Monogr. d. Gatt. Euphrasia. Sannolikt allm. Mängdv. (Expl. från Gothem! och Hejde best. af WETTsT.) "tenuis (BRENN.) WETTST. Troligen flerst. Talr.—mängdv. Hzv. Fårö vid Austers Magnuse!; ! Fide och Öja i ängar med björkskog!; Hamra i ängar v. om kkan! "CYAN ING NSI SAVING Sy <— lalös Allm. på sandig och grusig mark. Talr.—mängdv. Fårö!; ... Vamlingbo. 1 och Vinor!; Gothem vid Anm. En form, som sannolikt utgör E. curtaå X stricta (enl. best. af WETTST.), är af förf. funnen i Fardhem vid Myra. Liknande former äro iakttagna annorstädes t. ex. i Etelhem, Guldrupe och Buttle! Xstricta Host. — 1896. Werrtst., Monogr. der Gattung Euphrasia. mängdv. Fårö (enl. WeETTsST.); Fleringe!; Allm. i synnerhet på hällmark. Talr. --- Vamlingbo! b) procumbens n. f: (s. 106). H. o. d. företrädesvis på hällmark, vanligen bland Calluna, Arctostaphylos, Thymus Serpyllum, Hypnum lutescens etc. Talr. Zaxv. Hangvar vid Flenvik!; norra hällområdet 1 synnerhet kring Visby!; ... Vamlingbo! 1 Determ. R. V. WETTSTEIN. 156 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 293 X 297. E. striceta X salisburgensis. Sälls. Måttl. Etelhem vid Vestringe!! Anm. BE. Foulaensis TOWwNns. förekommer möjligen på Fårö (R. V. WETTSTEIN, Monographie der Gattung Euphrasia. Leipz. 1896). 296. E. gracilis FR. — (1837. SÄvE, Syn.?). Sälls. Talr. Visby 1850 (enl. expl. af C. REUTERMAN, förvarade i hb. Ups.); Stånga, n. om Stånga myr på tall- och ljungbeväxt sand!; Vamlingbo alfvar! (en lågväxt form med korta internodier).! Anm. Denna art angifves i SÄVES Syn. för L. Karlsö. I hb. S. finnes också ett ofullständigt expl. därifrån; växten är insamlad i öfverblommadt tillstånd, hvarför bladen till största delen voro affallna (caule fere aphyllo» enl. SÄVES Syn.). Om bestämningen är riktig, är svårt att afgöra. 297. E. salisburgensis FUNCK. — 1852 och 53. Bot. Not.: WEstöö. Flerst. Talr.—mängdv. Stenkyrka i Våthagen! (Mor. 62!) och vid Lickershamn!; Tingstäde vid mn.ö. hörnet af träsket (Wö; Ö); Othem s. om landsvägen nära Othemars (Ö); Vallstena! (0. Orsson); Gothem mellan Botvaldavik och sågen söder därom!; Hörsne (Kur); Mästerby vid Ejmunds (AN) och i kärr väster om landsvägen, som leder norr ut förbi Skogs!; Klinte vid Loggarfve (AN); Fröjel vid Nymans i ett kalkkärr nedanför lands- vägen!; Etelhem vid Vestringe! (Wö 52!); Hemse vid Mästermyr (VITTB-). 298, Rhinantus major ErrH. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 216, 233, 238. Allest. Mängdv. Äfven Sandön (Wö 591). b) Mirsutus (LAM.). 156 (0; Sh 299. BR. minor EHRH. Sälls. Måttl.—talr. Fårö sandområde t. ex. vid Austers och i ängen n.o. om Ulla Hau!; Hangvar vid Kappelshamn (WN!); Lärbro vid Storugns (Wö 72!); Veskinde i Skäggs uppodlade myr (WN); Västergarns hamn (Wö!); Öja vid Faludden, Gissle, Unghanse m. fl. st.!; Vamlingbo vid Västlands nära stranden! Anm. Denna art är visserligen upptagen redan af S; men expl. i hb. S. tillhör föreg. art. 300. Pedicularis palustris L. — 1806. Wac, Gotl. FI. H. o. d. i synnerhet kring agbestånd i myrarna. Måttl. Hzv. Fårö vid Limor träsk! m. fl. st.; Bunge vid Hultungs (We); ... Silte (M); Hablingbo! 301. Melampyrum eristatum L. — 1806. WG, Gotl. FI. H. o. d. Måttl.—talr. Zav. Hall, Hangvar, Fleringe och Bunge!; ..-. Hemsel!; Silte (M); Rone! b) pallens Hy. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. Flerst. Zzv. Fleringe vid Hau (Lem); Stenkyrka (ES); Lummelunda!; Bro (Wö!); Hörsne (Wö!); Kräklingbo (EKm.!); Vall och Atlingbo (J. JN!); Sanda (ES). 1 Determ. WETTST. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 157 302. M. arvense L. — 1741. LiNn., Saml. af 100 växter. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 233, 238, 289. Täml. allm. -Talr.—mängdv. - Fårö!; .. . Sundre!; EL. Karlsö (L). 303. M. pratense L. — 1806. Wa&G, Gotl. Hl. Allest. Mängdv.—massv. Äfven Sandön (Wö 591). b). purpureum HN. — 1850. LÖNNSr. (i Bot. Not.). Täml. allm. bland hf. c) subprocumbens n. f. (sid. 107). H. o. d. på hällmark. 304. M. silvatieum L. — 1806. WG, Gotl. FI. Hufvudsakligen inom ett bälte, som i s.v. riktning sträcker sig från Othem (Ö), Boge (Wö!) och Gammelgarn! till Hejde (AN) och Silte (M); inom detta område täml. allm., mängdv.--talr., oftast i gran- eller blandskog. Dessutom på Sandön (ES, Bidr.); Hall vid Norrbys (SERN.). 305. Lathraa Squamaria L. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. H. o. d. Måttl. Hall (enl. Ö); Lärbro vid Storugns (Wö!) och Bjers (Ö); Othem (Ö); Bro (enl. R); Hejnum allm. i ängar!; Fole (Wö!); Gothem (Wö)! ...Burs!; Alfva!; Hemse (VittB.); Silte (M). Anm. Orobanche Epithymum DC. är funnen på Torsburg 1841 af J. W. ZETTERSTEDT (FRIES, Mant. III 1843). Sedan ej anmärkt, ehuru trakten blifvit mycket besökt af botanister. Fam. 16. Lentibuwlariece. 306. Utricularia vulgaris L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 292. Flerst. Spars. Fårö (R); Lärbro vid Storugns (ES); Helvi (S); Othem, Hejdesvät (Ö!); Tingstäde (SmeEpB.!); Bro (Ww); Follingbo (ES); i ån mellan Träkumla och Sten- kumla!; Hörsne (ES); Dalhem (S!); Roma (L) i myren mellan stationen och kungsgården!; Kräklingbo (Exrw.!); Östergarn vid Katthammarsvik!; Ardre vid Hallute (Wö!); Eskelhem vid Bringsarve (Örv.); Hejde vid Smiss (An); Etelhem (S); Stånga Slott! (Frop. 55); Hemse (VirtB.); Silte (M). 307. U. neglecta J. G. Lrum. — 1888. WaurLstEpt (i Bot. Not.). Sälls. Roma myr vid järnvägen (WAHLST. 87). 308. U. intermedia HaAYnE. — 1805. We, Gotl. Fl. H. o. d. Måttl. Förekommer i de flesta myrar, men nästan alltid steril! (hvilket redan är anmärkt i SERN., Stud.). Blommande individ äro sedda i Roma myr!; Norr- landa vid Hammars (Wö!); Lojsta vid Fride träsk (Wö!) och nedanför kkan!; Stånga Slott! (FLrop. 55); m. fl. st. 158 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 309. U. minor L. — 1819. R & We, Gotl: Pl. rar. Flerst. Måttl.—spars. Lärbro vid Angelbos (Lem); Helvi (S); Veskinde vid Skälsö (Wö!); Bäl vid Slojtebrunn (Wö); Gothem (R); Hörsne i Bromyr (Wö); Roma! (S); Vänge myr (Wö!); Torsburg i kärret på berget (LH); Gammelgarn i Stormyr (ES); Ardre vid Hvitvars (AuL.); Hejde ferst. (AN); Etelhem (S); Lojsta nedanför kkan!; Stånga Slott!; Hemse (VIiTTB.). Anm. Former eller snarare utvecklingsstadier, som benämnts U. Bremii äro anmärkta vid Snäckgärdet n. om Visby (LH 82 enl. hb. Ups.; AN i Bot. Not. 88). 310. Pinguicula vulgaris L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 238. Allm. Måttl.—talr. Fårö!; ... Sundre! 311. P. alpina L. — 1805. WG, Gotl. FI.: MicH. KOoLM. Flerst. Måttl.—talr. ' Fårö (S); Bunge vid Utbunge (ES); Rute vid Koparfve (Wö); Hangvar vid Ire (ES); Lärbro i Nysen (SERN:); Stenkyrka och Lummelunda i kalkkärr. mellan landsvägen och hafvet på många ställen från Lickershamn till Veskinde!; Veskinde: vid Skälsö! (ES) m. fl. strandkärr; Bro (WN); Visby (S!) nedom Galgberget!; Endre vid Långhulte (ES); Follingbo! (ES); Gothem (VALLM.) i Gothemsåns flodbädd!; Hörsne vid Möllgårds (Wöl; Västerhejde vid Vible kvarn!; Stenkumla vid Östergårda!; mellan Trä- kumla och Stenkumla (ES); Mästerby i kärr v. om landsvägen, som går norrut från Ejmunds!; Hejde s. om Muntsarfve i hagvätar (AN); Ardre vid Kopungs (Aur.); Alskog (Wö); Etelhem vid Sigvalda!; Stånga myr (SERN.); Linde (NiKL.); Burs s. om Heffinds!; Hemse (VirtB.); Eksta (MicH. Korm.); Silte vid »Stänko» (M). — Förekommer från hafvets. nivå till nära 78 meters höjd (i Follingbo!). Fam. 17. Primwlacece. 312. Trientalis europea L. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. H. o. d., hufvudsakligen på sandområdena. ”Talr. Zzxv. Fårö allm. i ö. delen!; Lärbro vid Storugns (Wö); Bro (Wn); Visby (S), mellan Skolbetningen och Skrubbs, vid Pilhager och i Sandhedskogen!; Gothem mellan Suders och Hammars!; Norrlanda! (Wö); Anga!; Kräklingbo i prgdens ängar (A. N.), Torsburg (S); Östergarn och Gammelgarn i granskog!; Ardre!; Alskog (S); Hejde vid Gervalds och Simunde (AN); Eksta allm.!; Sproge!; Silte i Myrlundarna (M); Stånga, Lau och Burs!; Vamlingbo sandområde! 313. Lysimachia vulgaris L. — 1805. We, Gotl. Fl. Täml. allm. Måttl. Fårö!; . .. Sundre! 314. IL. Nummularia L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Sälls:- > Måttl. Klinte vid vägen mellan | Strands och ' Valla! (ES). Fordom vid Visby (R). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 159 315. Anagallis arvensis L. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 174, 241, 272. Allm. ”Talr.—mängdv. Bunge!; ... Sundre! b) coerulea SCHREB. Hejde vid fattighuset, enst. (Hurr.). 316. Centunculus minimus L. — 1840. Nyman, Bidr. Sälls. på s. Gotl:s sandområden. Sproge vid Lindarfve och Tjengdarfve (N; Wö; ZerT. 72); Rone i en sandig åker nära Mattsarfve (Wö); Grötlingbo vid Sles och Hallinge (Kror i HN, Fl. ed. 8); Öja vid Stockviken (Krok, 1. c.); Vamlingbo (Arz. 411). 317. Namolus Valerandi L. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. Sälls. (Måttl.) Mest på ö. sidan: Fleringe vid Haugröna (ES; Zrrt.); Gothem vid Sundet (R); Norrlanda i ån, som går förbi Hammars och Bjers (Wö!); Anga strand vid den stora viken strax s. om Bajudden bland Artemisia maritima (Kur); Ardre vid Ljugarn (S!; ErEm.); Alskog i ån, som kommer från Visne: myr (ES), !/4 mil från stranden (AuL.). På v. sidan: Lärbro vid Storugns (Wö); Stenkumla i hagen »Harungen» (ES) samt h. o. d. i ån, som därifrån går genom Eskelhem till Paviken, såsom i Stenkumla vid Larsarfve, i Eskelhem vid Sojvide och Valldarfve!; vidare i Mästerby i ån mellan Ejmunds och Tjuls! 318. Glaux maritima L. — 1805. WG, Gotl. FI. På stränderna allm., talr.—mängdv. Dessutom i Mästerby v. om Ejmunds (AN); äfven i Vamlingbo långt upp från stranden vid Västlands! 319. Primula officinalis (L.) JacQ. — 1662. FuIrRÉEN, Ind. P1? — 1745. Lin., SOrlEResa rss. Allest. Talr. Afven Sandön (ES, Bidr.). 320. P. farinosa L. — 1662. FUuIrRÉEn, Ind. Pl. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 237. Mycket allm. Talr.—mängdv. b) acaulis ABtov.. — (1811: Le, Fl. Gotl.) — 1837: 'SävB, Syn. H. o. d. bland hf. Måttl.—talr. 321. Androsace septentrionalis L. — 1662. FurrÉn, Ind. P1. — 1805. WG, Gotl. Fl. Flerst. i synnerhet på n. och s. delarnas sandområden. Måttl.—talr. av. Fårö! (We) vid Kalbjerga!; Fleringe kring Hau!; Kyllej (Wö!); Othem vid File ugn (Ö); Slite! (FurrRÉN); Bro (Ww); Visby (R) vid Snäckgärdet!; St. Karlsö!; Östergarns och Gammel- garns sandområden!; Stånga ferst.!; Lye vid Smitts!; Närs hamn!; Burs flerst.!; Hemse! (ENwm.); Alfva på sandfält n. om kkan!; Silte (M); Rone!; Öja vid Burgsvik!; Hamra i ö. delen!; Vamlingbo vid Västlands, Storms, vid kkan samt i s.ö. delen!; Sundre vid Hoburg; b) acaulis RETz. Fårö (ScHENH.!); Rone i n.ö. delen! Anm. Hottonia palustris L. har (sannolikt genom förväxling med Myriophyllum) blifvit angifven som gotländsk (af LG och R). Den saknas på de uppgifna lokalerna. 160 K&K. JOHANSSON, HUEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Fam. 18. Globulariece. 322. Globularia vulgaris L. — 1662. FurrÉnN, Ind. Plant. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LIiNn., Gotl. Resa s. 193, 228. H. o. d. på hällområdena. Talr.—mängdv. Fleringe, Bunge, Rute och Hangvar (allm.)!; Othem! (FUIRÉN), Magö utanför Slite (R); Hejnum i ö. delen (allm.) samt vid Graute!; Bro (Wwn); Hejdeby, Endre och Visbytrakten på många ställen mängdv.!; Follingbo hällar omkr. 50 m. ö. h.!; Västerhejde och Träkumla (Le); Stenkumla!; Tofta, allm. i V- delen!; Karlsöarna (FUIREN); Buttle s:n i ö. delen!; Torsburg! (L); Lojsta på Tomklint! (A. N.); Sundre vid Jufves! — I Fleringe och Sundre förekommer växten några få meter öfver hafvets nivå, i Endre 60—70 m. ö. h. Fam. 19. Plantaginece. 323. Plantago major L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. Talr.—mängdv. b) intermedia LGE. Etelhem vid Hageby!; Visby vid Snäckgärdet! c) scopulorum FR. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Vid stränder. Zzv. Fårö vid Lauters och L. Hoburga!; Fleringe vid Lunderhage (Wö!); Lärbro vid Storugns (Wö!); Kyllej (Wö!); Visby (S!); Östergarns stränder!; Eksta på Långstitestrand! (We) och vid Djupvik!; Ardre vid Ljugarn (ES). c) agrestis FR. ESO åkrar halm mänsdv: 324. P. media L. — 1805. WG, Gotl. FI. Flerst. sporadisk. Måttl.—spars. Veskinde vid Skäggs!; Visby (S!) vid vägarna till Snäckgärdet och till Follingbo, spars.!; Västerhejde vid Suderbys (VAHLB.) och på kkogården (H. KR); Träkumla (W6) på kkogården!; Stenkumla kkogård (Wö!); Tofta, enst.!; Vall (WG); Eskelhem i åkrar vid Bringsarfve (Örv.); Kräklingbo (Wö); Hejde, sporad. i klöfveråkrar (AN); Fardhem vid Brogårds!; Silte (M); Rone!; Öja vid Burgs- viks hamn! 325. P. lanceolata L. — 1805. Wa, Gotl. FI. Allest. Massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). b) dubia (L). — 1745. ” Lin., Gotl. resa s. 216, 219. Förekommer mer eller mindre utpräglad allest. på torr och hård mark. Mängdv. Äfven Sandön (Wö!). 326. P. maritima L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 233. Allest. på stränderna; h. o. d. inpå öns s. del på åkerrenar, vägkanter och ängar. Måttl.—mängdv. Fv. Follingbo vid vägkanter nära kkan!; Roma myr (LNm); Eskelhem KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 161 vid Vallda!; Mästerby!; Sanda vid kkan (Wö!); Hejde på åkerrenar vid Tippsarfve och i en äng vid Smiss (AN); Linde (LNM); Lye på åkerrenar!; Fardhem vid Mästermyr!; Hemse flerst. (VirrB.); Alfva (Lym); Öja och Vamlingbo allm. på gräsbeväxta hedar! b) dentata (Romn.). —-1 1805:1 We, Gotl.: Fl. | Hangvar vid Flenvik (W6); Lärbro vid Storugns (Wö); Östergarn (1S); Eksta vid Vafle (S); När (S!); Öja nära kkan!; L. Karlsö (S). c) lanigera n. f. (sid. 107). På hällmark i Öja! 327. P. Coronopus L. — 1819. R & WG, Got). PI. rar. > Sälls. Talr. Eksta på Långstitestrand! (R). 328. Litorella lacustris L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Täml. allm. Talr.—mängdv. Fårö ferst.!; Fleringe!;. .. Vamlingbo (Wö); Sundre! Fam. 20. Plumbaginew. 329. Armeria vulgaris Winzp. 6) intermedia Marss. F1 von Neu-Vorpom. — 1805. We, Gotl. Fl. Endast på mellersta delen af v. Gotl., men där flerst. Måttl.—talr. Visby (5) s. om Kungsladugården och vid Djupkvior!; Västerhejde vid Lunds (ES); Tofta, betesmark ofvan Gnisvärd (Örv.); Eskelhems prgd (Wö) och vid Båticke, Vallda, Bolex etc.!; Mästerby vid Fjäle!; Västergarn (W6) på stranden! och på ängen nedanför kkan (N) samt på Ut- holmen!; Väte (A. N.); Sanda (S!) vid kkan (ES), Sandegårda ete.!; Hejde vid Humlegårds (AN); Klintehamn (ES) vid varfvet!; Fröjel vid Valborgs fiskläge (A. N.) m. fl. st. (Örv-.). 7) maritima (Mirrn.) MaArss. — 1837. SäÄvE, Syn.: NORÉUs. Sälls. Måttl. Klintehamn vid varfvet! (LH 49); fordom nedanför Lummelundsbruk på stranden (Nortus). — Två former förekomma: a) genwina MARSs. 1. ec. b) pubescens MARSS. I. c. Fam. 21. Cornemw. 330. Cornus sanguinea L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 235, 291. famly allm Måttls-spars. Hev. Hårö vid Dembal; -.. Öjal = På sandjord sällsynt. 331. OC. suecica L. — (1811. Le, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Sälls. Maängdv. Eksta i >Tomsarfve kyrkeskog» (Le), i blandskog tillhörande Bopp- arfve (»Blabärlunden>), Bjerges (>Betningen») och Jakobs ägor!, äfvensom i socknes s. den mot Sproge å Käbbes ägor! K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 21 IGN TR JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Fam. 22. Celastrinecwe. 332. Evonimus europxea L. — (1811. Le, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. 12 PA: Sälls. Enst.—spars. Hejnum (R) i prgdens Kallgata (Ö); Endre (HöcBrrG enl. hb. Wö!); Källunge (R; Wö!); Gothem vid Nybro (Wö!), vid vägen till Boge (ZETT.) och på gränsen till Vallstena!; Hörsne vid Möllgårds och Norrbys (AN); Mästerby vid Ammor (AN); Ardre vid Ljugarn (KrRoK); Linde kkogård (AN); Sproge vid Bosarfve högård (Le); Eke i flera ängar (LG). (Det är osäkert, om den finnes kvar på en del af dessa äldre lokaler). Fam. 23. Rhamnece. 333. Rhammnus cathartica L. — 1662. FUurréÉn, Ind. Pl. — 1742. Lin., Färge- gräs! s. 23. — 1745. IN, Got Resars. Ldon 2095 Allm; Spars.— måttl. Fårö!; ... Sundre! 334, R. Frangula L. — 1742. LIin., Färgegräs s. 23. — 1745. Lin., Gotl. Resa SIENA OE Allm. Spars. måttl. Fårö!; ... Sundre! Fam. 24. Araliacece. 335. Hedera Helix L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 221. Flerst. Måttl. Vanligen steril. av. Fleringe vid Hau (Lem); Bunge vid Hultungs (ES); Othem (Ö); Hejnum i prgdens Kallgata (Ö); Tingstäde i s. delen!; Lokrume s. om Videmyr!; Bro flerst. (Wn); Visby (S) vid Galgberget, Snäckgärdet och Gråbo!; Väster- hejde (Le) vid Nygårds! och på Hallbros Slott (ES); Gothem (L); Östergarn vid Grogarns- berget!; ”Torsburg! (W6); Ardre klint! (We); Guldrupe (LG); Västergarn vid Mafrids (A. N.); Hejde vid Hägleifs och på Lojsta hed (AN); Klinte i skogen n. om Klintehamn!; Fröjel!; Eksta vid Tomsarfve!; Stånga nära Stånga Slott!; Linde klint (A. N.); Silte mot Levide (M); St. och L. Karlsö! (WG, S). — Fertila individ äro antecknade för: Hejnum (Ö); Visby!; Västerhejde vid Nygårds!; Guldrupe (Le); L. Karlsö (AUL.). Fam. 25. Umbelliferce. Coriandrum sativum L. är endast anträffad tillfälligt förvildad i trädgårdar (MO0L.). 3236. Conium maculatum L. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 164. Flerst. (mer sälls. på ö. sidan). Måttl.—talr. Fårö vid Austers!; Fleringe vid Hau (Lem) och Ar!; Stenkyrka vid Lickershamn!; Lummelunda vid Lundbjers!; Bro (WN); KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 163 Slite (0); Visby (L) på steniga åkrar och backar norrut!; Endre vid Fjälls (hb.!); Hejde vid Simunde (KinpB. 52); Klinte vid Hessleby (AN) och Klintehamn!; Burs vid Kärnal; Silte vid Linhattes (M); Grötlingbo s. om Sallmunds!; Öja vid Burgsvik!; Sundre vid Jufves! (N). . (337.) Myrrhis odorata (L.) Scor. — (1811. Le, FL Gotl.) — 1837. Sävr, Syn. Sällan förvild. Måttl. Fav. Bunge vid Stux (ES); Hörsne vid Lina!; Slite!; Hejde vid Gervalds (AN); Alskogs prgd (Örv.); Lye vid Bosarfve (Särv.). 338. Cherophyllum temulum L. — 1745. Lisn., Gotl. Resa s. 165, 225. H. o. d. (på flera hällområden allm.). Måttl.—talr. Fazv. Fårö vid Demba och Lansa!; Fleringe vid Hessle! och Hau (Lem); Hall!; ... södra halfön allm.!; LE. Karlsö! C. bulbosum L. förekommer förvildad vid Gamla Hulte i Endre s:n (WN 93!; M Reseant.). 339. Cerefolium silvestre (L.) Bess. -— 1745. Lin., Gotl. Resa s. 170. Allest. Måttl. —mängdv. 340. C. sativum (LAM.) Bess. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 165, 168. Sälls. Måttl. Hall vid Medebys!; Lummelunda (L) vid Kinners (KInDB. o. a.l); Visby (L) på åkrar norrut!; Hörsne (Wö 52!) vid landsvägen midt för Dibjers!; Ardre vid Ljugarn (AuvL.); Hablingbo prgd (Särv.); Grötlingbo (We). 341. Anthriscus vulgaris Pers. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiIN., Gotl. Resa s. 164. ; Saälls. Måttl.—talr. Veskinde vid Kålens kvarn (Örv.); Visby (L) på åkrar norrut m. £. st.!; Vall (S); Vamlingbo vid Klähammarsudd!; Sundre vid Hoburg! (N) och Jufves! 342. Scandix Pecten L. — 1761. Lin., Fl. Suec. Nov.: FALK. Täml. allm. Måttl.—talr. Bunge!; ... Sundre! 343. Torilis Anthriscus (L.) 0. CO. GmeL. — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 225. Mycket allm. Mäåttl.—talr. Fårö!; ... Vamlingbo! b) pygmea A. BeErG i Bot. Not. 94. Visby strand norrut. 34. Daucus Carota L. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 273. — 1745. Lin., Fl. Suec. sid. 79. (»>Caucalis>). Allest. Talr. -mängdv. b) rubriflora LGE. Hemse vid Halldings (WNw!). 345. Laserpitium latifolium L. — 1805. We, Gotl. Fl. Flerst. Måttl. Fårö vid Austers, Mölner och Demba!; Bunge vid Fårösund! och Stux! (ES); Fleringe h. o. d.!; Hall vid Vestös (Wö), Norrhys (SERN.) och Hägvards!; Hangvar vid Kassle och Kullshage!; Lärbro vid Gislauser!; Othem vid Othemars (0); 164 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Lummelundsbruk (LNM); Visby s. om Kungsladugården!; Västerhejde vid Högklint (S) och vid Stenstu (ES); Hörsne! (Wö); Dalhem (A. N-.); Ganthem vid Gardese!; Vänge (S!) vid Gandarfve!; Sanda vid Alans och Sandäskes (AN); Hejde vid Gervalds (AN); Buttle vid Velinge (Wö); Klinte vid Mölner (AN); Lojsta på Tomklint (Wö!) och vid Asa!; Karls- öarna (ÅA. N.); Rone v. om kkan!; Eke s. om Alfveskogs m. fl. st.!; Sundre vid Jufves! 346. Heracleum sibiriecom L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 225, 253. Mycket allm. Måttl. Fårö!; ... Sundre! Stjälkbladen hafva stundom jämnbreda flikar (f. ad £ angustifol. (JACQ.) verg.). Härv. Vamlingbo nära Botarfve! Anm. H. "australe HN. uppgifves som gotländsk (utan lokal) i NYMANS Bidr. 1840. Sedermera nämnes Fårö, Lauters (ES); där har växten förgäfves blifvit sökt i senare tid! Expl. från Visby, Terra Nova, liksom de, hvilka förf. själf förut hänfört till denna form på grund af fruktens beskaffenhet, höra till h.f. 347. Pastinaca sativa L. — 1837. SävzE, Syn. Sälls. Måttl.—spars. Veskinde vid Skälsö på en stenig strandafsats, möjligen spontan. I öfrigt förvildad fHerst. zxv. Visby!; Roma vid Högbro (S); Eskelhem vid Bolex talr.!; Hejde vid Gervalds (AN) och Stenstu (Wö 52!); Buttle station (M); Etelhem !; Stånga station! (348.) Levisticum officinale KocH. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1869. ES, Gotl. Fanerog. i Såsom förvildad bibehållande sig i enstaka grupper. Hrv. Skälsö!; Visby!; Slite!; Tofta vid Krokstäde!; Slite (M); Hemse (Säryv.); Öja vid Burgsvik och Faludden! 349. Angelica silvestris L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Täml. allm. Spars.—måttl. Fleringe!; ... Sundre! 350. A. litoralis Fr. — 1806. WG, Gotl. FI. s. 178. — (1811. LG, FI. Gotl.) Sälls. Spars.—måttl. Fårö på Marpesholm enl. LG, men ej återfunnen af senare botanister; däremot förekommer den nu ej sparsamt på stranden vid Långhammars!; Lummelundsbruk på stranden! (Armov. & LaL.); fordom vid Visby, enst. (Wö). Imperatoria Ostruthium L. förekommer sällsynt i gräsvallar i gamla trädgårdar. Kvie i Endre (Wö 55); Eksta (LINDM. 79!). 351. Peucedanum palustre (L.) MorscH. — (1811. LG, F1. Gotl.). — 1819. R & NG GO Bran: Täml. allm. i myrarna. Måttl. Fårö!; ... Vamlingbo vid Rems! 352. NSelinum OCarvifolia L. — (1662. FUuIRÉN, Ind. P1.?) — 1837. SäÄvEr, Syn. Flerst. Måttl. Hall vid Vestös (ZETT.); Fardumeträsk (Wö); Lärbro vid Vikers och Storugns (Wö!); Bäl vid Slojtebrunn!; Visby i skogen vid Gråbo (LNm); Endre vid Alle- kvia!; Västerhejde vid Stenstu!; Hörsne (Wö!); Dalhem vid ån!; Gammelgarn vid Sjauster-' hammar (KinpB.!); Ardre vid Ljugarn (S!) och Mullvalds (Wö!); Hejde vid Hägleifs (AN) och Krämplösa!; Klintehamn!; Etelhem vid Hageby; Lojsta vid Hemträsk!; Eksta (VAHLB.); När vid ån nära kkan!; Grötlingbo i s. delen!; Öja vid Burgsvik!; Vamlingbo! KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 1635 353. S. lineare ScnuM. — 1879. HN, FL: ed. 11: Tunpb. Sälls. Klintehamn vid landsvägen till Västergarn (TurEp. 73! o. a. 881); OD Le) M / Anm. Silaus pratensis BESS., enligt Arz. (Nov. Flor. Gotl. 1844) växande i en äng vid Slite hamn, är af senare botanister ej anträffad. Hbexpl. obekanta. 354. Libanotis montana ÖCrAnrz. — (1662. Furrkn, Ind. P1?) — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 289. Flerst. Måttl.—talr. Mest utbredd på ö. sidan och i de nordligaste socknarna. Fårö (ES) vid Austers, Vinor och Broa!; Bunge vid Hultungs! (W6) och flerst. i Fårö- sundstrakten! (ES); Fleringe vid Hessle (Wö) och Hau! (ES); Rute vid Fardume (VAuLB.); Hangvar vid Ire (W&a o. a.) samt Kappelshamn!; Helvi ö. om kkan (Ö); Othem vid prgden och vid File (Ö); Bäl vid Ösarfve!; Vallstena vid Norrgårda (Wö!); Gothem (S!) vid Bot- valda (KinDB.!); Hörsne nedanför Dibjers och n. om kkan (KHL); Anga vid Gässle!; Öster- garn vid Hessle (Wö!), Katthammarsvik och L. Hammars!; Kräklingbo (KinpB.!); Gammel- garn (HöGBErG); Ardre vid Ljugarn (WG); Väte v. om kkan (AN); Hejde mellan Smiss och Dans (AN); L. Karlsö (L); St. Karlsö (S); Eksta ofvanför Långstitestrand!; Lojsta (Wö!); Lau backar (AuL.); Burs vid Bondarfve!; Grötlingbo n. om kkan!; Fide vid lands- vägen!; Vamlingbo vid Bonsarfve! 355. Aethusa Cynapium L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 165. Allm. Måttl. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 356. Oenanthe fistulosa L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Ra Sälls. Talr.—mängdv. De kända växtställena ligga på en sicksacklinie mellan Hangvar och Buttle. Hangvar i en brya vid Austers (FR. Ninss.); Stenkyrka i Våthagen (Mozr.); Bro (Wö 66!) i ån n. om kkan! samt på flera andra ställen (WN); Källunge (Lar. o. a.); Ekeby (S); Hörsne vid ån helt nära kkan samt i Hörsne myr! (Wö 352); Dalhem i Holmmyr (A. N.), nedanför sågen (Sätv.); Roma vid Högbro (S); Halla vid Möllbos (Wö!); Viklan i ån ö. om kkan (LaAL.); Buttle (S). Anm. Cicuta virosa L. skall hafva funnits i Hemse s:n vid Oxarfve i Storängen (ES). Om bestäm- ningen är riktig, har i alla händelser växten nu försvunnit, i det ängen uppodlats. Apium graveolens L. har (tillfälligtvis?) funnits vid Visbystranden (NYMAN, Bidr. 1840). Expl. från Gotl., tagna af R, nämnas i HN, Fl. ed. 11). 357. Aegopodium Podagraria L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Vid vägar och trädgårdar. Troligen h. o. d. Måttl.—talr.. Zav. Fleringe vid Hau trädgård!; Hangvar vid Kappelshamn!; Rute vid Valla!; Othem (Ö); Lummelunds- bruk!; Lokrume vid Hammars!; Bro (Wwn); Visby flerst.!; Västerhejde flerst.!; Follingbo i Dede sågäng!; Dalhem vid Halfoser!; Vall (WG); Eskelhem vid Wallda trädg.!; mellan Ganthem och Kräklingbo i en trädg.!; Sanda!; Hejde v. om Smiss (AN); Buttle vid kkan!; Klinte vid Mölners!; Etelhem vid Kyrkebys trädg.!; Stånga vid Bosarfve trädg.!; Hemse!; Alfva! 358. Carum Carvi L. — 1805. We, Gotl. Fl. Allest, Talr, 166 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 359. Pimpinella magna L. — (1811. Le, Fl. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Fleringe mellan Ars hamn och Vialms udd (R); Roma kkogård (Sätv.) Anm. ROSÉNS expl. af denna växt, förvaradt i hb. Ups., är mycket ofullständigt och synes knappt säkert bestämbart. Enligt etiketten har det tillhört f. dissecta WALLR. (Jfr HN, Fl. ed. 2). De Lande- bergska lokalerna Västergarn och L. Karlsö tarfva än mer bekräftelse. 360. P. Saxifraga L. — 1805. We, Gotl. FI. Allm. Måttl.—talr. Äfven Sandön (Wö 591). b) dissecta SPRENG. — (1811. LG, Fl. Gotl.). — 1837. Säve, Syn. H. o. d. bland hf. Hav. Fleringe vid Ars hamn (Lem); Lärbo vid Storugus (Wö!l); Visby (S); Eksta vid Långstitestrand (N); Hejde vid Gervalds (AN); Burgsvik (VAHLB.); Vamlingbo! c) pubescens SonNpD. är den vanligaste formen. Pp) nigra (Wizczp.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Fleringe s. om kkan!; Stenkyrka (Mor.) allm!; Rute vid Fardume!; Visbytrakten allm.!; Follingbohöjden!; m. fl. st. Någon skarp gräns mellan denna och föreg. form kan icke uppdragas. En form, nära Ööfverensstämmande med var. arenaria BRYHN (Bidr, t. Jaderens Flora 1877), ehuru med mindre flikade blad, förekommer på sanden vid Ire vik! 361. Falearia vulgaris Bernt. — Vikström (i K. V. A. Handl. för 1824 s. 439): I. Korm. Sälls. Måttl. Visby på åkerrenar vid landsvägen midt för Gråbo! (I. KoLrmM.); n. om Visby nära Bingers kvarn (Mor. 95). 362. Nium angustifolium L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Flerst. på n. och mellersta Gotl., eljes sälls. Talr.—mängdv. Fleringe i Hessle äng! (Wö!); Hangvar i ån vid Ire!; Lärbro vid Vägome! och Storugns (Wö!); Helvi vid Kyllej! (Zrrr.); Stenkyrka i Våthagen!; Othem i Spillings kanal (Ö); Lummelundsbruk (N); Veskinde i Pilmyr!, vid Skälsö! (ES) och i Hästnäs myr i synnerhet i norra kanten och källdragen i närheten!; Bro flerst. (Wn); Visby vid vägen nedanför S:t Görans ruin! (R); Västerhejde vid Stenstu (ES); Vall (ES); Hogrän (VAurB.); Väte vid Mölners såg (A. N.); Hejde vid Dans (AN); Klinte (S), massvis i ån!; Gammelgarn i ån från Stormyr (ES); Ardre vid Fågelhammar (Avr.); Alskog i ränniln ö. om Orleifs (ES); Närs å, från kkan till mynningen! Anm. S. latifolium L. uppgifves af WG (i Gotl. Fl. 1805) förekomma »h. o. d. t. ex. i Vall», men är af senare botanister ej sedd i nämnda socken. Den skulle ock enl. ToLF (i Sv. Mosskult. För. Tidskr. 1891 s. 12 o. f.) finnas i ett källdrag vid Hästnäs myr; men i samma källdrag har förf. ej funnit aunat än föreg. art (mängdv.), hvilken däremot ej nämmes af TOLF. Hbexpl. ej bekanta. — I senare tid är däremot växten införd till Hejde, där den sprider sig (AN). 363. Bupleurum tenuissimum L. — 1816. LirJeBLaAD, Sv. Fl ed. 3. Sälls. Spars.—måttl. Helvi vid Kyllej (S); fordom vid Visby på s. Byrummet (S; Wö); Västergarn vid Högbro (AN); Sanda (R); Klinteberget strax innanför Bönders KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 167 backe (AN); Eksta på Långstitestrand! (R. o. a); Silte på stränder och äfven uppe i skogen på torra, magra ställen (M); Näs på Näsudden (R); Oja vid Stockviken (KrRokK). — Alla lokalerna utom Kyllej, där växten synes vara utgången, ligga på s. v. delen af ön. 364. Nanicula europa L. — 1805. Wa, Gotl. FI. — I Lin. hb. enl. C. Hn. Allm. Måttl.—talr.. Fårö!; . . . Sundre! 365. Eryngiuwm maritimum L. — 1819. R & Wca, Gotl. Pl. rar. Sälls. Hangvar vid Ire vik (R; Wö 67 & 92); vid Lummelundsbruk (HELLBOM 57; Wö 61!) har den nu försvunnit. 366. Hydrocotyle vulgaris L. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LiN., Götl. Resa s. 225, 233. Allm. Talr.—mängdv. > Fårö!; .. . Vamlingbo! Fam. 26. Adoxew. 367. Adoxa Moschatellina L. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. På s. delen, sälls. Måttl. St. Karlsö! (ES); Klinte i ängar vid kkan (Örv.); Etel- hem vid stationen! (LNm); Hemse sydost om kkan (LNM o. a.); Silte nära Rikvide på ett par ställen (M). Fam. 27. Aceracem. 368. ÅCer platanoides L. — 1806. WG, Gotl. FI. I vildt tillstånd sälls. Spars. Flerimge vid Lunderhage och Utöja (skollär. O. R. Harr); Hall vid Västerbys (Wö) och i Norrbys löfäng (SERN., Stud. s. 88) samt vid Hägvards (enl. meddelande af Ö); Hangvar i en äng nära Bäcks och Elinghems öde kka, långt från boningshus, flera individ tillsammans med vilda päronträd (Wö), dock måhända nu utg., sedan odlingar ägt rum i trakten; Lärbro vid ån nedanför Hägvide, omkr. 20 individ (Ö); Hejnum vid Rings (Ö); Bäl i en äng vid Gute (några träd och telningar)!; »Etelhem s:n nu åtminstone vild» (VauLB. enl. N), >Etelhem skogsängar i synnerhet vid gården Sigleifs» (La 1811). — Lär äfven finnas vid Stux i Bunge s:n (enl. Ö). Dessutom täml. allm. odlad. Fam. 28. Resedacece. (369.) Reseda luteola L. — 1837. Säve. Syn. Sälls. Måttl. Inkommen med barlast till några hamnplatser. Lärbro vid Storugns (H.: Kr); Slite hamn! och på Enholmen (Krok); fordom vid Visby (S!); Stenkumla prgd (Örv.); Klintehamn (Örv.); Östergarn vid Katthammarsvik (Zrrr. o. a.!); Burgsviks hamn! 168 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 370. RB. lutea L. — 1867. CEp. (i Bot. Not.) Måttl.—talr. I senare tid inkommen, men nu spridd (h. o. d.) på n.v. och s.ö. delarna af ön, i synnerhet på sandig jord. Sandön (AN); Fleringe vid Hau!; Hall vid Vestös!; Hangvar (CEp.) vid Kappelshamn!; Lärbro vid Takstens (ScHEnNH.); Bunge flerst.! (ES); Stenkyrka (CEp.) allm.!; Lummelunda v. och n. om träsket! (ES); Martebo vid Binge!; Tingstäde (Lem) vid Träskvälder!; Othem ferst.!; Slite!; Veskinde vid Nors (AN), vid Pilmyr och i Skäggs myr!; Bro (Ww); Visby! (Cep.); Västerhejde (CEp.); Stenkumla (Wö 62!, äldsta expl.); Eskelhems prgd (Örv.); Ardre vid Ljugarn (Avr.); Stånga!; Lye flerst.!; Linde vid Koparfve!; Burs sandområde!, allm. (M); Hemse flerst.! (LNm); Rone flerst.! (Wö 65); Eke!; Grötlingbo sandhed! Fam. 29. Nymphmacew. 371. Nymphaea alba L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 221. Flerst. Måttl. Fev. Fardumeträsk, mängdv.!; Stenkyrka i Nordermyr!; Othem vid Othemars (Ö); Bro (Ww); Martebomyr (Torr); Gothemsån (L) ända upp till Roma myr och Halla vid Möllbos!; Hogrän i en brya vid Enbjenne!; Eskelhem i ån vid Båticke!; Ala!; Hejde i myrar (AN); Klinte vid Loggarfve (Hurr.); Etelhem, Lojsta och Stånga i flera träsk!; Levede!; Burs (W6); Hemse flerst. (Sätv.); Silte m. fl. socknar, i Mästermyr; Sundre i Muskemyr! 372. Nuphar luteum (L.) Sm. — 1745. ILiN., Gotl. Resa s. 221. På mellersta delen. Sälls. Måttl. Vallstena (O. Orsson); Gothemsån (L) på några ställen!; Dalhemsån (ES) flerst.!; Hörsne i samma å (Wö); Romamyr vid Högbro! (ES); Halla i ån nedanför Möllbos! Fam. 30. Ranunculacecw. 373. Ranunculus Lingua L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. ; På mellersta Gotl. Sälls. Måttl.—talr. Tingstäde vid Gullauser myr nära Bryer (Ö); Hörsne myr (Wö 58!); Dalhem i Holmmyr (A. N.); Roma myr vid Högbro! (S) m. fl. st.! (ES); Halla i ån nedanför Möllbos! (R; Wö); Lojsta i Kyrkträsk (A. N.). 374. R. ophioglossifolius VirrL. — 1864. HN, F1. ed. 9. — Upptäckt af Wrstöö 1861. Sälls. — Spars.—talr. (under olika år). Veskinde ofvan Skälsö! (Wö 61 enl. hb. Ups.). 375. R. Flammula L. — 1745. &LiN., Gotl. Resa s. 224. Allm. Måttl.—talr. Fårö!; .. . Sundre! Anm. De bredbladiga formerna äro de vanligaste; var. reptans (L.) synes ej förekomma. Bland lokala variationer må nämnas en form, på hvilken de nedre bladens skaft är ända till 15 gånger längre än skifvan (f. longipetiolata =E. PETIT in sched.; expl. från Hamburg); den förekommer i om våren vattenfyllda diken. KONGL. SV. VET. AKADRMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 169 376. R. auricomus L. — 1805. Wae., Gotl. Fl. Allest. ”Talr.—mängdv. De vanliga formerna finnas representerade (Arz., Nov. s. 13). 377. R. acris L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa 8. 168, 208. Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (BS, Bidr.). b) velutinus. LiNDBL. — 1843. HN, Fl. ed. 4 (utan lokal). — 1844. AFrz., Nov. s. 14 (OR. lanuginosus»). — 1849. Hyv., FI. ed. 5 OR. lanuginosus>). — LÖNNR., Resa Sf Sö. Sälls. bland hf. Spars. Lummelundsbruk (Arz.); Bro (WN); Visby nära S:t Görans ruin! (C. HN 42!), vid Snäckgärdet och Kungsladugården (W6); Gothem vid Botvaldavik (KinpDB. 52; Lu 81!); Hejde flerst. (An); Öja vid Burgsvik! 378. R. repens L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 379. R. polyanthemos L. — 1837, SÄvE, Syn. Allest. Talr.-—mängdv. b) nemorosus (DC). — 1819. R & We, Gotl. PI. rar. H. o. d. bland hf. och ej skarpt skild från denna. Fårö!; ... Öja! 380. R. bulbosus L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 381. R. Philonotis Exrn. [R. sardous (ÖRIANIDZ I ee SIERRA SINN GOES PEN rar. Allm. Måttl. —talr. Fårö allm.!; ... Sundre! 382. R. arvensis L. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. Lin., Gotl. Resan sel, 253212. Allm. (utom möjligen i de nordligaste socknarna). ”Talr.—mängdv. Stenkyrka!; . Sundre! 383. Batrachium seeleratum (L.) Tn. Fr. — 1805. WG, Gotl. Fl. Flerst. Måttl. av. Fårö vid Lansa (N) och Ekeviken!; Fleringe vid Lunderhage (Wö!); Bunge!; Rute vid Fardume (Iv.); Kyllej!; Veskinde vid Skälsö!; Visby!; Gothem vid Botvaldavik!; Roma kloster i dammen (LNmM); Tofta vid Gnisvärd (Öev.); Östergarn ! nära kkan (Iv.); Ardre strand!; Eksta vid Vafle och Kronvalls fisklägen (5); Silte enst. (M); Vamlingbo och Sundre! Den lågväxsta f. pygmaca ASPEGR. — SÄVE, Syn. 1837. — är på stränder den vanligaste formen. Anm. B. hederaceum (L) S. F. GRAY. — 1805, We, Gotl. EFl.: SWARTZ. — fanns fordom vid Visby strand (SWARTZ 1782); vid g. hamnen ännu 1869 (hb.!), men utgick på 1880-talet (MO0L.). TO LO K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 170 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRA FI. 384. B. marinum Fr. — 1840. Nyman, Bidr.: Wö OR. cireinatus>). — 1844. AFzZ., Nov. Sälls. Lärbro i Kappelshamnsviken midt för Storugns (Wö!; Afz.); Helvi vid Kyllej (Zett.); Klintehamn (Wö 52!; troligen nu utg.). 385. B. heterophyllum 5S. F. Gray. — (1805. We, Gotl. FI?) — 1869. ES, Gotl. Fanerog. H. o. d.; mer sälls. på n. delen; mest spridd på s. Gotl:s sandområden. Talr.— måttl. Frv. Lummelunda vid Burge!; Bro flerst. (WN); ... i Lye, Burs och När allm.!; Hafdhem!; Öja! 386. B. trichophyllum (CHAIx) F. ScHuLrtz. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. Allm. Talr.—måttl. Fårö ferst.!; Fleringe vid Ar!; ... Sundre! b) Rionii (LAGG). — 1858. HN, F1. ed. 7: L. M. LARSSON. Lärbro vid vägen till Träskmyr (LaArss.); Hangvar vid Ire (WN!). 387. B. confervoides Fr. — 1889. K. Jom. (i Bot. Not.) Sälls. Spars. Fleringe i en brya nära Haureflan!; Bunge s. om Lillträsk i grunda vattenpussar (A. Y. Grrvinnivs enl. A. N. mskr.). 388. Ficaria verna Hups. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 233. Allest. Talr.—Mängdv. 389. Myosurus minimus L. — 1805. We, Gotl. Fl. H. o. d. Måttl.—talr. Z2zv. Bunge (ES); Hangvar (Wö); Lärbro vid Storugns (Wö); Othem (Ö); Bro flerst. (WW); Visby (We) i grunda fördjupningar på hällmark!; Hejdeby på liknande ställen nära Österby!; Gothem s. om Botvaldavik!; Roma i åkrar vid Larsarfve (LNM); Gammelgarn och Ardre (Auzr.); Hejde vid Gervalds och Sösäng (AN); Eksta vid Hejstäde (Avr.), Långstitestrand (A. N.) och Djupvik!; L. Karlsö!; Laus holmar (S!); När (S); Ronehamn (Wö!); Silte flerst. (M); Näs (ES); Grötlingbo vid Gansviken!; Öja flerst.!; Hamra vid Sindarfve!; Sundre vid Jufves! 390. Thalietrum Kochii Fr. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LIin., Gotl. Resa s. 180, 225, 289. Allm., i synnerhet på hällmark. ”Talr. Sandön (ES, Bidr.); Fårö allm.!; .. - Vam- lingbo och Sundre!; Karlsöarna. Anm. T. flexuosum BERNH., som angifvits (först i HN, Fl. ed. 1. 1820) för olika delar af ön, synes förf. ej skiljbar från hf. 391. T. flavum L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 225. Taäml. allm. Talr. av. Stenkyrka!; . .. Sundre! 392. T. simplex L. — 1805. We, Gotl. Fl. la 0 as INR KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 171 b) tenuifolium (Sw.) — 1824—26. We, FI. Suec. Kanske allmännare än hf. HFev. Fårö!; Hall vid Vestös (Zrrr.); Lärbro vid Stor- ugns i Norderängen (Wö); Othem (0); Gothem (Wö); Hörsne myr (ES); Romamyr (5). Hejde på några ställen (AN); Burs (Ln; Wö!); Sproge (S) vid Tjengdarfve (Frop.); Öja! 393. Anemone silvestris L. — 1830. VIKSTRÖM, Årsber. i Bot.: Myris. — Först funnen af Isk. Korm. 1820 (enl. A. SUNDBERG och HN, Fl. ed. 2). Flerst. på mn. delen, sälls. på den mellersta. Måttl.—talr.. Fårö i trakten kring kkan och Lauters (Korm. 20, MYRrIn 29, N 40), men kanske utg. (jfr Arz.), samt vid Marpes (ZETrT. 72; SCHENH. 85); Fleringe vid Hessle! (Wö), Hau i Arhage vid vägen mellan Hau och Ar hamn (Lem); Hall vid Vestös (Wö!); Hangvar vid Sneckers! (AFz.) och 1 skogar väster om Flenviker! äfvensom i Kvie äng ö. om kkan (Frop. 55); Lärbro vid Tänglingegårda (AN); Rute vid Sigleifs (hb. Wö!); Bunge ofvanför Biskops i Sunds- ängen samt ö. om kkan i Storåkern (ES); Othem vid Ytlings (Ö); Lokrume 1 en hage vid Martebo myr (IE): Visby vid Bingers kvarn! (LNM); Endre nära landsvägen ”/s& mil från Visby (Wö 65!, o. a. 95!); Gothem vid vägen n. om Haga'!; Västerhejde vid Half- vards (ES o. a.); Torsburg (Särtv.); Klinte ö. om Klintebys!; Lojsta nära kkan (Wö). — De flesta lokalerna på n. Gotl. ligga under eller vid 15-meterskurvan; vid Visby omkr. 45, vid Lojsta omkr. 40 m. ö. h. 394. ÅA. nemorosa L. — 1745, LiNn., Gotl. Resa s. 237. Allest. Mängdy.—massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 395. Å. Hepatica L. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 237. Allest. Mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 396. A. ranunculoides L. — (1811. LG, FL Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. RSA. Flerst. på mellersta och s. delen (dock ej på s. halfön). Talr.—mängdv. Baäl vid Gane (S); Visby vid Hundlund (ES) och Snäckgärdet! (Lym); Endre mellan Hulta och Långhulta mängdv.!; Follingbo i kyrkskogen (N); Gothem (Wö); Hörsne- vid Klinttegarne (Wö); Dalhem (A. N.); Västerhejde vid Stenstu (ES); Stenkumla (Wö 571); Roma i Norder- äng (S); mellan Vall och Hogrän (ES); Atlingbo (Särv.); Sjonhems ängar mängdv.l!; Vänge mängdv.!; Buttle!; Sanda (S); Hejde vid Löfves (AN); Klinte (S); Fröjel!; Eksta (I. Korm.); Lojsta på Tomklint (Wö 52!); Stånga och Linde!; Hemse (Sätv.); Silte flerst- (M); Alfva och Eke flerst.! 397. Pulsatilla patens (L) Min. -— 1855. Bot. Not.: Frop. & V. STENH. Sälls. Othem ö. om Killinge myr på gränsen mot Hejnum, talr. på en yta af flera kv.-km., dock mest steril! (först funnen af Ö); Lojsta på Tomklint (FLop. & STENH.) mått. ! 397 X 398. P. patens X pratensis. — 1855. Bot. Not.: FLop. & V. STENH. Spars. bland föreg. såväl i Othem (Ö!) som i Lojsta! (FLop. & STENH.) INR JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 398. P. pratensis (L.) MinrL. — 1805. WG, Gotl. FI. H. o. d. (på sandområdena allm.). Talr.—mängdv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö vid Austers!; ... Sundre! b) glabrescens ÅHLFVENGREN in litt. (s. 107). Hejde vid Gervalds (AN). Monströsa former, som genom ståndares och pistillers transformering fått talrika flikade hylleblad, äro sedda i Follingbo och Sundre! Anm. P. vulgaris MILL. är felaktigt uppgifven för Gotl. af WG och S. 399. Adonis vernalis L. — 1662. FUIRÉN, Ind. Pl. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. . LiN., Gotl. Resa s. 284. Sälls. Mängdv. Stora Karlsö! (FUIrREN; L); Sundre på alfvaren n. om Hoburgen! - NI (FuIREN; WG) och kring Tore gård (N), äfvensom n. om Majstre nära landsvägen! 400. Caltha palustris L. — 1805. Wa, Gotl. FI. Täml. allm. -Talr. -mängdv. Fwv. Stenkyrka!; ..: Hemse! — Ej iakttagen 1 de sydligaste socknarna. Anm. En form med triangelformigt hjärtlika, hvassnaggade blad skall vara tagen i Follingbo (BERGII hb. enl. HN, El. ed. 2). 401. Aquilegia vulgaris L. — 1805. We, Gotl. Fl. Flerst. Måttl. Lärbro vid Storugns nära Båtelskällan (Wö); Helvi (Isr. KormM.); Helvi vid Kylej!; Othem (Ö); Lummelundsbruk vid stranden! (Wö), äfvensom norrut och vid Lundbjers!; Bro (WN); Visby på den steniga stranden och strandsluttningarna mellan S:t Göran och Snäckgärdet! (WG); Stenkumla!; Tofta vid Gnisvärd (Wö 57!); Västergarn på Svältholmen (Wö 71!); Vänge!; Hejde i ö. delen (AN); Klinte på Klinteberget!; Fröjel!; Lindeklint!. Dessutom h. o. d. förvildad vid trädgårdar och vägar (vanligen enst. individ). 402. Delphinium Consolida L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 272. Allm. Måttl.-—talr. Fleringe!; . .. Sundre! Fam. 31. Berberidece. 403. Berberis vulgaris L. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1837. Sävr, Syn. Sälls. Spars.—måttl. Helvi vid Kyllej på strandklipporna!; Stenkyrka (ES); Visby (S) ferst. på hällmark!; Ekeby (WN); Västerhejde (ES) vid Gladek (Mor.) och Vible!; Kräklingbo (ES); Östergarn och Gammelgarn på hällmark!; Fröjel (Le). — Dessutom någon gång förvildad vid trädgårdar. Fam. 32. Papaveracece. 404. Papaver Argemone L. — (1811. Le, F1. Gotl.) — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. Allest. Talr.— mängdv. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 173 b) glabruwm Kock. — 1837. SäÄvr, Syn. På mager och torr mark, sälls. Zav.. Visby 1 Nordergrafvar!; Follingbo (Lu)- [a N ? a) , Roma 1 åkrar (S). 405. P. dubium L. — 1745. &Lin., Gotl. Resa 8. 2392 — 1805. WG, Gotl. Il. Allm. Talr. Fårö!; . :. Sundre! 406. P. Rhoeas L. — 1840. NYMAN, Bidr. Täml. sälls. och sporad. Måttl.—mängdv. Othem på Spillings åkrar (Ö); Slite!; Visby (ES) vid St. Hästnäs!; Västerhejde vid Bjers!; Dalhem vid Duna (A. N.); Roma vid Busarfve (ES); Mästerby n. om Fjäle!; Vänge!; Guldrupe nära Krasse!; Sanda vid Västerby (ES); Hejde vid Dans (An); Klinte!; Ardre (Aur.); Hemse (Wn); Hafdhem ö. om kkan (N). — Visby vid badhuset 86! (= f. strigosum LGr). P. somniferum L. — 1844. APrzZ., Nov. — Förekommer h. o. d. odlad; sällan tillfälligt förvildad. 407. Chelidonium majus L. — 1745. Gotl. Resa s. 233. fam allm.; Måttl. Fåröl; ot Sundre! Fam. 332. Fumariacece. 408. Corydalis laxa Fr. — 1867. CzEp. (i Bot. Not.): Westöö. Sälls. Måttl. Lilla Karlsö i en bergsklyfta på n. sidan (Wö 55!) samt på ö. sidan! 409. C. pumila (Host.) Rrercu. — 1843. Fries, Mant. III (utan angifven lokal)? — HN, Fl. ed. 6, 1854?; ed. 7, 1858. Sälls. Rute vid Fardume (Wö 52!); Lärbro vid Bjers nära Gisslauser (Ö!). 410. C. fabacea (RETtzZ.) PErs. — (1811. LG, F1. Gotl.) — 1864. Hy, FI. ed. 9. Flerst. Måttl. Zzv. Lärbro vid Bjers (Ö!); Othem vid Norrbys (Ö); Hejnum i flera ängar!; Bäl vid Uppuse!; Visby vid Österby och Länna!; Endre vid Kvie (Wö); Follingbo (Wö); Ekeby (WN); Gothem nära Nybro (Wö); Hörsne flerst. (Wö!; Kur); Västerhejde vid Stenstu, Bjers och Hallbros!; Stenkumla (Wö); Roma (LNm); Eskelhem nära kkan (Örv.); Hejde flerst. (Wö; AN.); Lojsta vid Asa!; Eksta (Wö); L. Karlsö!; Fardhem nära kkan (Wö); Burs vid Kärna och nära Luxe!; Hemse h. o. d. (VrrrB.); Silte vid Rikvide (M); Alfva och Eke flerst.!; Sundre! Anm. De första fynden af Corydalis sp. gjordes af LG (enl. Fl. Gotl. 1811) i Stenkumla, Hejde, Sanda och Eksta, hvilka lokaler anföras af R utan citation; att här åsyftas C. fabacea PERS. är otvifvelaktigt. — Rörande de första uppgifterna om C. laxa och pumila råder någon osäkerhet. Gotland nämnes för OC. laxa i HN Fl. ed. 6, men för C. pumila i ed 7. Emedan ed. 6 upptar C. pumila som var. under C. laxa, men ed. 7 som själfständig art, är det troligt, att lokaluppgiften »Gotl.> äfven i ed. 6 gäller blott C. pumila. Detta är så mycket sannolikare, som C. pumila bevisligen är insamlad 1852, men C. laxa kanske först 1855. 411. Fumaria officinalis L. — 1806. We, Gotl. Fl. Allm: Måttl. > Fåröl;.. «+ Sundre! 174 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Fam. 34. Oruciferce. 412. Brassica campestris L. — 1837. SävzE, Syn. Allm. Vanligen talr., stundom mängdv. Fårö!; . -- Sundre! Så vidt förf:s iakttagelser räcka, förekommer på Gotl. blott den tvååriga formen 8) biennis METZG. (413). B. Napus L. — (1662. FUIrRÉN, Ind. Pl. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. 'LiN., Gotl Resa s. 238, 240.)? | Sporadiskt förvildad vid Visby hamn och strand!; Klinte på hamnarmen!. Stun- dom utkommen på åkrar, afskrädeshögar o. d. — Icke spontan. (414). Melanosinapis communis ScH. & Sp. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 238. Flerst. utkommen på barlast, i åkrar, på jordhögar ete., men ej fortvarande. 415. Ninapis arvensis L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 168, 174, 183, 240, 241. Allest. Måttl.—mängdv. Äfven Sandön (ES; Wöl). b) orientalis (L.) — 1844. Arz., Nov. Allm. bland hf. S. alba L. träffas tillfälligtvis utkommen vid vägar, på jordhögar o. d., men sälls. Zwv. Fleringe (CLEVE 58); Visby. 416. Diplotaxis tenuifolia (L.) DC. — 1828. Fries, Nov. FL. Suec. ed. 2. Inkommen med barlast, men nu naturaliserad. Sälls. Måttl. Kappelshamn!; Slite! (Zerr.); Visby! (Wö 52); Östergarn vid Katthammarsvik (Zett.); Ardre vid Ljugarn (ArFz.); Burgsviks hamn! 417. D. muralis (L.) DC. — 1861. HN, Fl. ed. 8: KRoK. Som föreg. Sälls. Måttl.—talr., stundom som ogräs i strandåkrar mängdv. Fle- ringe vid Ars hamn och kvarn! (Wö 71!); Kappelshamn mängdv.!; Fårösunds hamnplats!; Kyllejs hamn!; Slite (ZErtT) vid Länna (Kror); Visby (Kror) ferst.!; Klintehawmn!; Ljugarn (Aur.); Burgsviks hamn mängdv.! 416 X 417. D. muralis X tenuifolia. — 1895. K. Jon. (i Bot. Not). Visby vid hamnen spars.! Anm. Eruca sativa LAM. förekom 1895 i en åker n.o. om Visby (MO0L.!), måttl. 418. Nisymbrium Sophia L. — 1755. Lin., Fl. Suec. ed. 2.: BERGIUS. måtti.— tälrswHbåröls sc siHamra! Täml. allm. Spars. 419. S. officinale (L.) Scorp. — 1806. We, Gotl. FI. Täml. allm. Måttl.—talr. Fårö!; ... Hamra! 5. altissimum LL. (S. pannonicum JACQ.) förekommer sporadiskt på barlastplatser. Sälls. Visby!; Slite (WN 941). S. Irio L. skall enl. R och LG också vara iakttagen. Moricandia arvensis DC. har några gånger anträffats vid Visby hamn! (Wö). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 175 420. Braya supina (L.) KocH. — 1761. Lin., Fl. Suec. Nov.: PALOK. Flerst. Talr.—massv. Något sporadisk. Fårö (Ry ES) bh. o. d.!; Fleringe vid Arshamn (FALCK), Haugröna (ES), Medebys och Bläse (Wö); I'årösundstrakten (Wö!); Lärbro vid Storugns (Wö); Rute på n. stranden af Fardumeträsk!; Helvi (R); Slite söderut (Zerr.); vid Tingstädeträsk (Wöl); Lummelunda (WN; Ö!); Veskinde vid Skäggs (WN); Visby vid Galgberget (ES), nu utg.; Västerhejde vid Nygårds (ES); Gothem på Hangre strand (Wö!); Mästerby vid Myre (ES); Väte vid Hejde träsk (M); Hejde vid Sixarfve, sporad. (AN); Östergarn på Grogarnsberget (Wö); på Torsburg (ZErt.); Ljugarn (AUL.); Etelhem i Akelösa myr, på dikeskanter!; Klintehamn vid Sandbovik (AN); Eksta (R); Sproge (V. STENH.!); Lau vid Sumpträsk!; Ronemyr (Wö) och Ronehamn (Wö 551); Gröt- lingbo ofvan Gansviken!; Näs vid L:a Dippen!; Öja vid Saltmyr och i Halshage aftap- pade träsk! Hesperis matronalis L. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — Endast tillfälligt förvild. Sälls. 421. Erysimum cheiranthoides L. — 1806: WG, Gotl. Fl. Täml. allm. Spars.—måttl. Zzv. Fleringe!; ... Silte! 422. E. hieraciifolium L. — 1837. SäveE, Syn. — 1867. Czpb. (i Bot. Not.): Wö (f. stricta). Salls. Måttl. Martebomyr på en jordbrink i n. delen!; Tingstäde (Ö); Othem (Ö); Lokrume myr (Wö 67!); St. Karlsö!; L. Karlsö! (S; Wö). 423. Alliaria officinalis Anprz. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 233. Troligen ferst. Måttl. Slite (Ö); V isby inom staden och i stenbrott norrut!; Öster- garn (L) vid Hallgårds (Wö!) och Katthammarsvik!; Klinte vid Klintebys och Bönderst; L. Karlsö! (N); Alfva vid Koparfve (Särv.); Eke vid Hervede!; Öja. 424. Dentaria bulbifera L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Sälls. Lilla Karlsö på n.ö. sidan! (R; Wö 55). 425. Cardamine pratensis L. — 1806. We, Gotl. Fl. Allm. - Måttl.—talr. Fåröj; ... Öja! Pp) parviflora Bot. Foren. Catal. 1845 (Ler, Dansk FI. ed. 4). Måttl. Hittills endast iakttagen 1 Endre vid ån (=-Dede å)!, Visby! och i Vall vid Bjers! 426. CO. amara L. — (1811. Le, Fl. Gotl.) — 1837. Säve, Syn. Sälls. Rute, Fardumeträsk (Le); Romamyr (5); Gammelgarn i prgdens hage (AvL.); Sproge vid Tjengdarfve (S); Silte i myrlundarna (M). 427. CO. hirsuta L. — 1806. We, Gotl. Fl. H. o. d. Måttl. Zzv. Sandön (Hotz; Wö 59!); Fårö (ES) flerst. i synnerhet ut- efter vägar!; Bunge!; Hangvar (Wö!); ... Öja, Hamra och Sundre!; Karlsöarna. — Växten synes dock vara mer sällsynt i det inre af mellersta Gotl. Den förekommer ofta tillsam- mans med Draba muralis L.; så 1 synnerhet vid myrstackar. 176 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 428, Arabis hirsuta L. — 1806. We, Gotl. FI. Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES; Bidr.). p) glabrata L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 192, 228. — I Lis. hb. enl. CO. HN. Allm. på hällområdena. Måttl.—spars. av. Fårö! (W6c); Fleringe (Lem); Hall (Wöl); ... Vamlingbo och Sundre!; Karlsöarna! Rörande öfriga former se LH, Obs. Crit. 429. A. Gerardi Bess. — 1849. FRrins (i Bot. Not.): LÖNNROTH. Sälls. Måttl. Akebäcks odlade myr (LH o. a.!); Vänge utdikade myr!; Etelhem på banvallen söderut, spars. (LNM. 84). 430. ÅA. arenosa (L.) Scorp. — 1888. INmM (i Bot. Not.): Wzstöö. Sälls. Måttl:. Vänge utdikade myr! (Wö på 1870-talet); Viklau längs vägen nära kkan (WN!). 4381. ÅA. thaliana L. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. På sandområdena allest.; eljes h. o. d. Talr. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; Sundre!; Karlsöarna! 432. Turritis glabra L. — 1806. We, Gotl. Fl. H. o. d. Måttl.—spars. Hav. Fårö vid Lauters och Broa!; Fleringe vid Hessle (LH!); Bunge vid Hultungs!; Lummelunda vid Lundbjers och Etebols!; Öthem (Ö); Slite (Wö!); Boge vid Tjelders!; Lokrumemyr (Wö); Veskinde vid Slaesen Bro (WN); Eskel- hem!; Ganthem nära Gardese!; Kräklingbo (Lun 53!); Vänge myr!; Gammelgarn å sand- falt!; Ardre vid Hvitvars!; Eksta flerst.!; Levede vid Skogs!; SO Närshamn (Wö!); Burs ferst.!; Hemse!; Hamra vid Sallmunds! 433. Barbarea vulgaris R. Br. — 1837. Säve, Syn. H. o. d. Spars.—måttl. Fzxv. Fårö i Lauters Sik!; Bunge vid Stux!; Lummelunda (Arz. 41!); Martebomyr!; Tingstäde vid Träskvälder!; Skols Hejnum i en åker s. om Killinge myr!; Bro (Ww); Fole (Wö); Baäl!; Visby (S!) t. ex. vid norra landsvägen!; Källunge (Wö); Dalhem (A. N.); Akebäcks myr (Wö!); Roma!; Ganthem vid Gardese!; Östergarn (Wö!) mellan Hessle och Hallgårds!; Hejde vid Hägleifs (AN) och kkan!; Etel- hem i Akelösa myr!; Levede vid Skogs!; Linde vid Myrungs!; När och Burs spars.!; Hemse (Vit'rB.); Silte enst. (M). 6) arcuata (Oriz.). — 1828. Fries, Nov. Fl. Suec. ed. 2 s. 205 (utan lokal). Roma (Wö; determ. E. Frirs enl. hb. Ups.). Ganthem! (ej utpräglad). Anm. B. precox DC. är också uppgifven för Gotl. (FRIES, 1. c.; N, Bidr.); men den form, som med rätta bär detta namn, lär ej finnas i Skandinavien (MURB. i Bot. Not. 89). 434. B. strieta ANprz. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. Sälls. Måttl. Veskinde i Skäggs myr!; Bro (WNn); Visby nedom Galgberget!; Ake- bäcks myr (Wöl!); Vänge myr!; Hejde på sanka åkrar mellan Rågåkra och Kvie (AN); Etelhem på Akelösa myr, talr.!; Lye, på en odlad mosse s. om kyrkan!; Burs (Wö 621); Alfva vid Gudings! KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 29. N:o |. 17 -—T 435. Nasturtium officinale B. Br. — 1819. BR & Wa, Gotl. Pl. rar. Sälls. Talr. Mellan Visby och Lummelunda flerst. (KR), exv. i bäckar, som utmynna i hafvet vid Lummelundsbruk!, vid Visby och Snäckgärdet!; Västerhejde vid Vible (enl. S). N. Armoracia (L.) ER. — AFzZ., Nov. 1844. — Förekommer förvildad, men ej länge fortvarande. 486. N. palustre (Lryss.) DC. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Flerst. Måttl. Fårö (Wö!); Fleringe vid Lunderhage strand (Wö!); Hangvar vid Irevik (Wö 61!); Helvi vid Kyllej!; Veskinde ofvan Skälsö!; Bro sälls. (WN); Visby i Hästnäs utdikade myr!; Akebäcks myr (Wö); Roma vid Högbro (S!); Hejde prgd (AN); ltelhem i Åkelösa myr!; Eksta (Wö); Hemse (VirtB.); Rone myr (SERN.); Eke vid Bölske! 437. N. silvestre (L.) R. Br. — 1824—26. WG, Fl. Suec. Flerst. Måttl. Othem (Ö); Slite! (Zertt.); Lokrume vid Hammars (Wö!); Lumme- lunda (Ö!); Visby vid hamnen!; Hörsne (Wö) vid ån och myren!; Dalhem (Wö); Roma (S); Östergarn (W N); Klinte vid hamnen!; Hemse!; Alfva flerst. (LAL.); Grötlingbo i sandstensbrott! ; Anm. N. anceps (WG) DC. anföres af R (Gotl. Pl. rar. 1819) såsom växande i Helvi vid Malms, i Källunge, Fardhem och Grötlingbo; men då WG i Fl. Suec. ej upptager dessa lokaler, kan däraf slutas, att han sedermera ej gillat bestämningen 1 det först nämnda arbetet, utan hänfört ROSÉNS fynd till föreg. art. Afven HN upptager N. anceps som gotländsk i HN, Fl. ed. 2, men ej i senare upplagor. Slutligen är i senare tid växten avgifven för: Rute vid Vallavik; Dalhem; Hörsne vid Möllgårds (KHL enl. AN i Bot. Not. 88). Då inga hbexpl. från dessa ställen blifvit funna, kan artens förekomst ej anses konstaterad. 438. Raphanus Raphanistrum L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 258. Sälls. Spars.—talr. Slite (WNw!); Visby på Kungsladugårdens åkrar! (S) och vid Länna (Wö 55!); Klintehamn på barlast!; Eksta vid Långstitestrand (AFz.); Lye (Le); Grötlingbo i en sandig åker nära Bölske!; Öja vid Boxarfve (AFz.!) och Faludden (KRrRoK 60!); Vamlingbo (LG; AFzZ.) vid Bonsarfve!; Sundre i åkrar i närheten af Hoburg (CL), ännu talrikt! — Växtens egentliga stamhåäll synes vara södra halfön. b) hispida Berestepr (Ler, D. Flora). Visby i en åker mellan Kungsladugården och Gråbo! 439. COrambe maritima L. — 1888. AN (i Bot. Not.). Sälls. Spars.—enst. Norrlanda strand långs de s. k. Bodarna (Kur); Anga vid Grundudd (Kar); Östergarn på stranden vid Hammaren (A. N.); St. Karlsö (Bert IEN); Öja på Faludden 91 m. fl. år. (Vid Lummelundsbruk endast 1852 enl. Wö). 440. Bunias orientalis L. — 1867. Ozrp. (i Bot. Not.): Wö. Flerst. Måttl.—enst. Fleringe vid Ars hamn (Lem); Kyllej!; Slite (WW); Visby (CED.) vid hamnen, flera gånger inkommen och åter försvunnen!; Östergarn vid Katt- hammarsvik (Wö 591); Ardre vid Ljugarn (Avzr.); Klintehamn (Örv.) och vid Klintebys; Linde vid Hesselby enst.!; Hemse (SrrH; VirrtB.); Öja på Faludden (Kur) och vid Burgsvik!; Sundre i åkrar vid Hoburg! do [SG K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 178 oK. JOHÅNSSON, HUPVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 441. Cakile maritima Scor. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 301. H. o. d. vid stränderna. Måttl.—spars., något sporadisk. Sandön (ES, Bidr.); Fårö (ES); Bunge vid 'Fårösund och på Bungeör (ES); Fleringe vid Ar! (Lam); Hangvar vid Ire vik (Wö); Rute på Skenholmen (ES); Lummelundsbruk (N. o. a.); Slite (WW!) [en bredbladig form, utgörande f. latifolia Dursr.]; Veskinde vid Skälsö!; Visby! (L); Västerhejde vid Vible (S); Eskelhems strand!; Norrlanda vid Hammars (Wö!); Anga vid Grundudd (Kur); Östergarn vid Hammaren (A. N.) och Sandviken!; Ardre strand!; Klinte- hamn! (5); Burs på Hummelbosholm (5); Hamra vid Vändburgviken! 442. Neslea paniculata (L.) Desv. — 1806. WG, Gotl. Fl. Mycket allm. Spars.—talr. Fåröl!; ... Vamlingbo! 443. Isatis tinctoria L. -— 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 216, 289. Flerst. Måttl.—mängdv. Fårö (ES); Bunge vid Fårösund! (ES) samt på Skarfgrund och Bungeör (ES); Rute på Skenholmen (ES); Lärbro vid kkan (ES) samt Kejlungs myr (Wö 52!); Helvi på ön Klasen (L); Lummelundsbruk!; Slite hamn! och på holmen Grundet (N); Veskinde vid Skälsö (S); Visby stränder! (We); Follingbo vid Rosendal (ES); Gothem på Sildungen (Wö); Norrlanda vid Hammars (LH); Anga på Grundudd (Kur); Östergarn (ES) vid Katthammarsvik!; Västergarn (WG) på Västergarnsholm (Wö 71!); Klintehamn!; L. Karlsö! (EL); Laus holmar (S!); Närshohm! (Wö); Öja på Faludden !; Vamlingbo vid Snäckviken!; Hamra vid Vändburgviken! 444. Lepidium latifolium L. — 1837. SävzE, Syn.: NORÉUS. Sälls. Måttl. Något obeständig; säkerligen inkommen med barlast. Flerimge vid Ars hamn! (Wö 71!); Visby, förr vid g. hamnen (CEp. 65!), men i senare tid från D. B. V:s trädgård utkommen på stranden; fordom i Östergarn vid Katthammarsvik (NOorEus), men för många år sedan försvunnen! (Wö m. f.). 445. IL. campestre (L.) R. Br. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Flerst. på n. och mellersta Gotl.; h. o. d. på södra. Måttl.—talr. Fzv. Bunge!; Othem (Ö); Bro (Ww); Visby!; Källunge (R); Gothem (S); Akebäck (Wö); Dalhem (ÖFv.); Norrlanda!; Östergarn (R) nära Hallgårds!; Klinte (Wö!); Garde (N); Silte spars. (M); från Burs och När till Sundre allm. på sandig jord! 446. IL. ruderale L. — 1806. We, Gotl. Fl. Sälls. Talr.—mängdv. Endast känd från några hamnplatser: Fleringe vid Ar!; Kyllej!; Slite!; Visby (W6) vid hamnen!; Klintehamn! 447. Capsella Bursa pastoris (L.) MorscH. — 1806. WG, Gotl. Fl. Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). De vanliga modifikationerna i afseende på bladens form förekomma (jfr AFZ., Nov. s. 17). 448, Thlaspi arvense Is — 1806. WG, Gotl. Fl. Allest. Talr.-—massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. ' BAND 29. N:o |, 179 449. T, perfoliatum L. — 1888. INnm (i Bot. Not.): K. Jon. Sälls. Talr. Västergarns Utholme 80!; Eke på en backe vid Smitts! 450. Nenebiera Coronopus (L.) Porr. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Salls. Måttl. Förekommer mest på v. delen. Något sporadisk. Kappelshamn (WN); Lärbro vid Storugns (Wö); Visby (R), vid hamnen och stranden sporad.!; Follingbo (S) vid Rosendal (Wö); Barlingbo vid kkan (Wö!); Roma (S) vid Kungsgården!; Björke mellan kkan och Smedgårda (ES); Valls prgd (Wö 63!); Klintehamn (FLOD. 55 0. a.!); Silte på gårdsplanen vid Rikvide (M); Ronehamn (hb.!); Grötlingbo vid Koparfve (R; nu utg.?). 451. 8. didyma (L.) Pers. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Sälls. (Måttl.) Inkommen med barlast. Helvi vid Kyllejs hamn! (R), vid kkan (ES) och vid Malms (Arz. 41!; KinpB. 52!); fordom vid Visby hamn (Czp.). 452. Teesdalia nudicawlis (L.) R. Br. Sälls. Talr. Gammelgarn 1 en sandig åker s. om Skogby 95!; Alskog vid Ljugarn (funnen af AuL. 88). 453. Hutehinsia petrea (L.) R. Br — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. &LiN., Gotl. Resa sg. 165, NSU Allest. Talr.—massv. ÅAfven Sandön (ES, Bidr.). Iberis amara L. Stundom utkommen som ruderatväxt. Rute vid Talings, under flera år!; mellan Visby och Lummelunda (A. E. LUHR 81!); Buttle vid järnvägsbanken (AUL. 881). Anm. Subularia aquatica L. är af LG i Fl Gotl. upptagen som sällsynt, men utan angifven lokal. Denna källa citeras af R och S med tillägget »multis locis.. I SÄVES hb. förvaras under detta namn en af AFzZ. 1841 vid Visby g. bamn tagen växt, som, så vidt af det mycket ofullständiga expl:t kan ses, är Limosella aquatica Jo oR DD bj , DH , i frukt, men med bortfallna bladskifvor. Dessa äldre uppgifter förtjäna sålunda intet afseende. 454. Camelina silvestris WaALrrr. — (1745. LiN., Gotl. Resa s. 238, 240, 241, 253. Arten osäker). Täml. allm. Måttl. Fåröl; ... Grötlingbo! 455. OC. sativa (Fr. p. p.) RerceB., Ic. F1 Germ. f. 4292: — 1857. PTrirs (i Bot. NOTE De = 1857. Bot. Not. s.. 40: LE. Sälls. Hangvar vid Sneckers bland vårsäd (LH 53 enl. hb. Ups)! Hit höra ock expl. i Herb. Norm. XV: 35, insamlade på Gotl. af Wö.! 456. 0. foetida (FR. p. p.) LGE. Sälls., enär lin föga odlas. Fav. Klintehamn (THED. 61 enl. hb. Ups.).? 457. CO. dentata Pers. a) pinnatifida (FOornN.) LG. Sälls. Lummelunda vid Kinners (Krok 60 enl. hb. Ups.);" Ardre vid Petsarfve bland Ervum Lenz (Wö 52 enl. hb. Ups.).' Hit hör också ett af Arz. på »Gotl.» insam- ladt expl. (hb. Ups.).' 5) integrifolia Ler. ([C. macrocarpa Ezurr., ReicHB. Ic. Fl. Germ. f. 4294 b.] Sälls. Klintehamn (TnED. 73 enl. hb. Ups.).! 1 Determ, SV. MURB. 180 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 458. Alyssum calycinum L. — 1854. HN, FI. ed. 6: Isr. KOLM. H. o. d. Måttl.—talr. Hzxv. Bunge vid Fårösund!; Lärbro vid Storugns (Wö!); Kyllej!; Othem (Ö); Stenkyrka! (ES); ... Visby söderut (I. Korm. 51!, äldsta expl.) och flerst.!; ... Hablingbo och Eke! 459. Farsetia ineana (L.) R. Br. — 1866. LeErFL. (i Bot. Not.): CED. Sälls.—ferst. Måttl.—talr. Fårö vid Austers!; Helvi vid Kyllej (H. Kr.); Slite- hamn!; Bro (Wn); fordom vid Visby hamn (Wö 57!); Endre vid Kvie (Wö!); Väster- hejde vid Stenstu (LGRN); Östergarn vid Katthammarsvik! (Aur.); Sproge vid Nytorp!; Alfva (Särtv.); Öja vid Burgsviks hamn!; Hamra på sandfält vid Sallmunds! 460. Cochlearia danica L. — 1662. FUIRÉN, Ind. Pl. — 1741. LIN... Saml. af 100 växter. — 1745. LiN., Gotl: Resa s. 256, 289. Sälls. Måttl. Bunge vid Fårösund (ES; utg.?); fordom vid Kappelshamn (LG); Slite (EES ES) Östergarns holme (Wö 48!) samt vid Kuppen!; Vamlingbo på Heligholmen (L); Sundre vid Jufves och Hoburg!; Eksta på Långstitestrand (ES); St. Karlsö! (FUIRÉN; L); L. Karlsö! (LL). Anm. GC. officinalis L., af R. apptäckt på ruinerna efter Karlsvärds skans vid Slite och af AFZ. där insamlad 1841 (enl. expl. i hb. S), har i senare tid försvunnit. 461. Draba verna L. — 1806. WG, Gotl. FI. Allest. Talr.—massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). b) minor HN. — 1854. HN, FI. ed. 6: Wö. — Allest. på hällmark. c) pinguis TH. Fr. TIakttagen vid Visby! och i Hejde (AN). 462. D. muralis L. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIiNn., Gotl. Resa s. 192. H. o. d. på n., flerst. på mellersta och s. Gotl. Måttl.—talr. Zzxv. Fårö h. o. d.!; Bunge allm.!; Fleringe vid kkan (L) m. fl. st.!; Hall!; ... Väte (M); Hejde (AN); Lojsta!; St. Karlsö!; Eksta!; Sproge (I. Korm.); Silte spars. (M); Burs och När ferst.; Alfva!; Eke vid By!; Näs!; Burgsvik (VAHLB:). 463. D. incana L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 192, 216. H. o. d., mest på de norra hällområdena. Måttl. Zxv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö täml. allm.!; Bunge och Fleringe (L) ferst.!; Hall!; ... Vamlingbo och Sundre!; St. Karlsö (Wö); L. Karlsö! (N). Anm. Bland hithörande former förefinnas f. stricta HN och forma contorte. — Emedan växten på hällmark vanligtvis blommar dels på sent utvecklade skott, dels proleptiskt, uppstå andra habituellt afvikande modifikationer; en sådan om vissa fjälltyper påminnande modifikation (eller utvecklingsstadium) har insamlats vid Snäckgärdet (LINDM.! enl. hb. Ups.). Fam. 35. Polygalece. 464. Polygala vulgaris L. — 1806. We, Gotl. Fl. Allm. på sandområdena, i öfrigt h. o. d. Måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fårö ö, del!; Vamlingbo! KONGL: SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 181 b) oxyptera (Rmcns.). Takttagen vid Visby Kungsladugård (Wö!) och i Hejde vid Smiss (AN.). 465. P. comosa ScuHkunrR. — Fries (i Physiogr. Sällsk. Årsber. f.. 1824): BruzEnius och SUNDEVALL. Flerst. eller h. o. d. Måttl. Fårö vid Broa och i Lauters Sik!; Bunge vid Fårö- sund (ES); Fleringe vid Lunderhage!; Hangvar flerst.!; Lärbro vid Bjers (Örv.); Sten- kyrka vid Niome!; Martebomyr!; Othem (Wö! o. a.); Boge i ängar v. om kkan!; Veskinde vid Skäggs!; Bro (Wn); Visby (SUNDEVALL 0. a.) vid Hästnäs (ES); Gothem i n. delen!; Hörsne!; Anga vid Gässle!; Hogräns kkogård (Örv.); Ardre nära kkan (hb.!); Etelhem (LaL.); Hejde vid Kvie (AN); Klinte nära stranden!; Eksta vid Bopparfve (VAnLB.); Lojsta på Tomklint (ZrErt.); Levede! (Wö 52); Linde och Fardhem täml. allm.!; Hemse vid Oxarfve! m. fl. st. (VirrB.); Alfva flerst.!; Silte flerst. (M); Eke flerst.!; Vamlingbo vid Storms! 466. P. amara L. — 1806. WG, Gotl. Fl. Allest. Måttl.—talr. Fam. 36. Tiliacece. 467. Tilia europea L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 293 (utan lokal). Sälls. Bro (Wwn); Bal vid Gute måttl.!; men fordom, innan ängarna odlades, talr.; Vallstena i Linderängarna vid Alfvena! (ES), kanske ett tusental träd (det största af förf. sedda hade en omkrets af 1 m. vid brösthöjd), samt i ängarna söderut ända till Nybro i Gothems s:n (Wö); Gothem vid Svalings (Wö); Torsburg spars.! (WG); Fardhem på Sand- arfve kulle (många ind. enl. ViTTB.) samt i en äng mellan Niksarfve och Mästermyr, enst. (M); Silte ferst. i många expl. t. ex. i Österängarna mellan Stenbro och Hallvards (Wö; M); i ängar mellan Silte och Hablingbo på några ställen, spars. (M); L. Karlsö spars. (ES; SERN.). Fam. 37. Malvacece. 468. Malva moschata L. — (1811. LG, Fl. Gotl.). — 1819. BR & WG, Gotl. Pl. rar. H. o. d. Måttl.—spars. Fzv. Fårö på n. sidan om Mölner träsk (ES); Bunge kk (ES); Fleringe vid Utöja!; Lärbro vid Bjers (Wö!) och Vägome!; Stenkyrka! (ES); Lumme- lunda!; Martebo (Örv.); Othem vid kkan!; Slite!; Boge vid Tjelders (S); Bäl vid Uppuse (Wö) och Gute (Wö!); Visby (LG; Wö) vid Pilhagen!; Follingbo vid Jakobsberg (Wö 52), på Follingbohöjden! och vid Lilla Vede (LG) samt vid prgden!; Ekeby n. om kkan! (S); Västerhejde flerst. (Mor.); Träkumla vid kkan!; Stenkumla vid Gardrungs!; mellan Roma och Sjonhem!; Vall kkgd (ES); Hogrän vid St. Enbjenne (LG); Eskelhem vid Bolex!; Viklau (R); Väte!; Sanda!; Ardre (S) vid Ljugarn (hb.!); Fröjel vid Botarfve (LG); Sproge vid Tjengdarve (Frop.); Linde vid Hesselby !; Levede (Örv.); Hemse (LAL.); Rone (M). [82 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEROGRAFI. 469. M. Alcea L. — (1811. LG, Fl. Gotl.). — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar H. o. d. Spars.—måttl. Zzv. Fleringe vid Hessle (ES); Bunge vid Stux!; Rute vid Fardume, talr.!; Hangvar vid Austers (FR. Nrirss.); Tingstäde vid Myrvälder!; Othem flerst.!; Hejnum n. om Rings!; Bal vid Gute!; Endre vid Kvie! (ES); Västerhejde!; Bar- lingbo vid Stafva (ES); Dalhem vid Gandarfve! (ES) och Granskogs!; Roma vid vägen till Atlingbo (Särtv.); Tofta vid Krokstäde!; Eskelhem!; Vänge vid Vifvungs!; Väte (M); Hejde vid Kvie (Le; AN) och ö. om kkan!; Klinte vid Mölner (S; Wö!); Gammelgarn kkogd (ES); Ardre vid Ljugarn (WN); Etelhem!; Linde (Örv.); Lojsta n. om Bjers!; Stånga flerst.!; Burs vid Bandelundaviken!; Hemse! Herst. (VirrB.); Rone (LaAL.); Hafdhem (RB) vid Antarfve!; Fide!; Öja! 468 X< 469. M. Alcea X moschata. Sälls. Hejde (funnen och urskild af WN 95!). 470. M. silvestris L. — 1741. LiNn., Saml. af 100 växter. — 1745. Lin., Gotl. Resars: 200, 250. H. o. d. Måttl. Hzv. Fleringe vid Hau och Utöja!; ... Grötlingbo (L); Öja!; Sundre på kyrkbacken! 471. M. vulgaris FR. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Täml. allm. Måttl. Sandön (ES, Bidr.; Wö!); Fårö!; ... Hamra och Sundre! b) pelargomiifolia AsPrGr. -— 1840. NYmMaNn, Bidr. Lummelundsbruk (N). 472. M. borealis WALLM. — 1819. R & We, Gotl. Pl. Flerst. Måttl. Rute vid Fardume (Wö!); [Lar vid SE (Wö); Bro vid Hö (Ö!; Stenkyrka (hb.!); Dalhem vid Granskogs (A. N.); Roma Kungsgård!; Kräklingbo vid Hejdeby (A. N.); Hejde pred och vid Gervalds ( Hemse vid Gandarfve (Woöl); Silte vid Rikvide (M); Öja (hb.!); Vamlingbo (Wö). 471 X 472. M. borealis X vulgaris. — 1893. ÅHLFVENGREN (i Bot. Not.). Hejde vid Gervalds och prgden (AN). Fam. 38. Grwinales. 473. Geranium sanguineum L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 187, 283. Allest. på kalkrik jord och hall. Måttl.—talr. ÅAfven Sandön (Wö 59!). G. macrorrhizum L. förekommer i Lärbro vid Vägome (AN:i Bot. Not. 88). 474. G. silvatieum L. — 1806. We, Gotl. Fl. Allest. Måttl.—talr. 4475. G. pyrenaicum L. — 1866. LuErFFLER (i Bot. Not.). Sälls. Måttl. Synes fullt naturaliserad. Othem vid Lännaberg (Ö), vid vägen s. om Stenstu samt vid Slite hamn!; Visby s.o. om Visby (Cnp.) vid Slättflis (ES) samt på KÖNGL. SV. VT: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o di 183 gräsplaner i D. B. V:s trädg.!; Västerhejde vid Nygårds (WN); Kräklingbo (O. KLINTBERG); Östergarn vid foten af Ganneberget (Wö 591; Zerr.); Sundre vid Hoburgs v. sida (Zprr.). 476. G. molle L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Allest. . Talr.—mingdv. 477. G. pusillum L. — 1806. WG, Gotl. Fl. Allm. Måttl.—talr. Äfven Sandön (Wö 591). 478. G. disseetum L. — 1806. WG, Gotl. FI. Täml. allm. Måttl.--talr. Fårö! (Le); ... Hablingbo (N). 479. ..G. columbinum L. — 1806. We, Gotl. Fl. Flerst. Spars.—måttl. Fleringe vid Hau!; Hangvar vid Kassle!; Lärbro vid Stor- ugns (Wö!); Lummelunda vid Kams, Etebols och Lundbjers!; Othem allm. (Ö); Slite!; Boge vid Klinte!; Veskinde vid Bollhaga (Wö); Bro flerst. (WN); Bäl vid Gute!; Visby i åkrar norrut!; Hejdeby vid Tjutet!; Hörsne nära kkan (Wö); Dalhem!; Stenkumla backe! (W6); Eksta vid Bopparfve!; Silte i en åker nära kkan!; Hablingbo! 480. G. Robertianum L. — 1806. WG, Gotl. FI. Allm. Maåttl.—talr. Fårö!; ... Sundre! b) rubricaule HorseM. bland hf. 481. G. Iucidum L. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. &Lin., Gotl. Resa 8. 228. i Sälls. Måttl. Fårö vid Lauters (We); Hall vid klinten i n. delen!; Bunge på Bungeör (ES); Rute vid Lergraf (We); Lärbro vid Österby (WG) och Vägome (Örv.); Othem på Lännaberg (ÖN; Östergarn vid Herrevik (W6); Torsburg! (W6); Ardre (WG); St. Karlsö! (ES); 1. Karlsö (H. Kr.). — Ehuru växten i senare tid ej blifvit anmärkt på några af de äldre lokalerna, förekommer den ännu på tre vidt skilda trakter, en nordlig, en östlig och en västlig. 482. Erodium cicutarium (L.) L'Herit. — 1806. WG, Gotl. Fl. Allest. Måttl.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 6) crassicaule n. var. (sid. 107) H. o. d. på hällområdena. Anm. HE. moschatum AIT. — 1832. HN, Fl. ed. 2. — Fanns fordom som barlastväxt vid Visby g. bamn (Wö 54 och 64!). 483. Oxalis Acetosella L. — 1805. WaG, Gotl. Fl. H. o: d. på mellersta delen, eljes sälls. Måttl.—talr. Ofta på sandig grund. Sandön (ES; Wö!); Bro flerst. (WN); Gothem vid Suders och Nybro (Wö) samt n. om Haga!; Västerhejde vid Vible!; Barlingbo (Ö); Dalhem (S); Roma (S); Norrlanda i skogen Trull- halsar! (Wö 52); Halla nära Högbro på gränsen till Roma!; Viklau vid Storemyr! och i s. delen (Wö); Guldrupe nära Krasse (M); Sanda nära kkan (Wö) m. fl. st.!; Hejde allm. (AN); Klinte ferst.!; Östergarn n. om Sandvik!; Gammelgarn vid Skogby!; Torsburg (S); 184 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFiI OCH VÄXTGEOGRA FI. Ardre (We) t. ex. ö. om klinten!; Alskog (S!); Etelhem!; Lojsta hed (Wö); Eksta vid Ejvide!; Lye!; Lau n. om myren!; Hamra vid Skogs. O. stricta L. Hejde vid Gervalds i en kornåker (nu utg.), sedan i en trädgård (AN). O. cornieulata L. — 1888. AHLFVENGREN (i Bot. Not.). — Hejde vid Gervalds, förvild., nu utg. (AN). 484. Linum cathartiecum L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 253. Allest. Måttl.—mängdv. b) minima HS. Allm. 485. Radiola linoides Rova. Sälls. Mängdv. Fårö nära Holmudden och n. om Ulla Hau i fördjupningar i flyg- sanden!, äfvensom i sandiga åkrar mellan Vinor och Ava! Fam. 39. Hypericinecwe. 486. Hypericuwwm montanum L. — 1806. We, Gtl. Fl. Sälls. Spars.—måttl. Sandön vid Torpet (ES, Bidr.); Fleringe nedom Hau! (Wö 52) och på en kulle i Hessle äng (Wö); i skogen mellan Bunge och Fleringe i de s. k. Önerhagarna (ES); Hangvar vid Ire (Wö enl. N); Othem vid File hed, Kvinnone hage och Stenstu (Ö); Visby på Snäckgärdet! (N); Dalhem i hem- och sandåkern vid Gand- arfve (A. N.); Väte vid Isome (M); Torsburg! (WG); Eksta vid Grymlings (Isr. Korm.). 487. H. quadrangulum L. — 1806. We, Gotl. FI. Sälls. utom i några få socknar. Slite (ES); Lokrume vid Hammars (Wö 53) m. fl. st. (enl. WN); Bro sälls. (Wn); Visby vid Länna (Wö 57!); Vänge nära Bjerges station (Wö); Sanda (WN); Hejde vid Gervalds och Hägleifs (AN); Stånga station!; Burs allm. (M). 488. H. perforatum L. — 1742. Lis., Färgegräs. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 238, 203: Allest. Måttl.—talr. Fam. 40. Cistinecw. 489. Helianthemum Fumana (L.) Minur. — 1741. LIin., Saml. af 100 växter. — 1745. IIN;, Gotl. Resa s. Iz. Förekommer på norra delen och i Sundre. Salis. Talr. Fleringe vid Hau (Lem), omkr. 1 km. v. om Ar träsk (R) samt s. om samma träsk!; Bunge på träskhedar s. och ö. om Lillträsk (ES; ZETtT.); mellan Hangvar och Stenkyrka (L), vid Ireviken nära vänstra stranden af Ire å (R) ännu 95!; Veskinde både ofvanför och nedanför Bredsunds fiskläge (R); Visby på hällmark mellan Kopparsvik och Vible (R) i närheten af Kungsladugården!; Endre, hällmark 3 km. från Visby, nära landsvägen!; Sundre alfvar ö. om Skoga! KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 185 490. H. vulgare J. GerRTN. — 1745. LiN:,Gotl. Resa & 168, 187, 226, 227, 283. Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (Wo). b) obscurum (Prprs.) — 1844. Arz., Nov. — Antecknad för Hörsne (Wö!); Väster- hejde (WN); Samda vid Ekeby (Ww); Torsburg (Arz.); St. Karlsö (Arz.). c) petreum We. — 1837. "Sävz, Syn. På hällmark, exv. Hangvar vid Ire (N); Bogevik (O. NORDSTEDT); Visby! (5); Tors- burg (S); Silte (M). Fam. 41. WViolacem. 491. Viola odorata L. — 1840. Nyman, Bidr.: Wö. Förvild. Salls. Måttl. Hangvar vid Ire!; Visby (Wö), numera ofvanför S:t Görans ruin och vid norra landsvägen, dessutom på gräsplaner i trädgårdar och vid badhus- parken!; Västerhejde (ES); Stenkumla vid Forsa (ES); Alskog (Wö); Hemse flerst. (VirtB.); Burs prgd 1 trädgården och en angränsande äng (M). 492. V. hirta L. — 1806. WG, Gotl. Fl. Flerst., mest på s. Gotl, Måttl.—talr. Zzv. Hall vid Hägvards!; Hejnum vid Bjers 1 ängsmark!; Bro vid Kvie (Wn); Roma!; Sjonhem spars.!; Vänge vid Gandarfve!; Hejde vid Rågåkra och Muntsarfve (AN); Buttle vid Hexarfve!; Etelhems ängar!; Lojsta på Tomklint! (An); Lye!; Linde klint! och vid vägen till Stånga flerst.!; Stånga i v. delen allm.!; Fardhem (S! o. a.); Hemse! h. o. d. (VittB.); Rone!; Silte i s. delen!; Alfva och Eke allm.!; Vamlingbo vid Västlands på en vägkant!; Sundre vid Jufves! Anm. V. palustris L. bör utgå ur Gotl. flora. Det expl., som gifvit anledning till artens upptagande (i SÄVE, Syn.), befinner sig i hb. S, men är oriktigt bestämdt. 493. V. mirabilisiL. — 1806. WG, Gotl. FI. H.: o. d. Måttl. Fzxv. Bunge!; Hall vid Norrbys (SERN.); Kappelshawn (S!); Lär- bro vid Storugns (Wö) m. fl. st.!; Stenkyrka (A. N.) t. ex. väster om landsvägen!; Lum- melunda!; Othem!; Hejnum i ängar vid Bjers!; Bro sälls. (Ww); Bäl vid Gute!; Visby vid Österby!; Follingbo!; i ängar mellan Vallstena och Gothem!; Hörsne!; Vall (W6); Tofta (A. N.); Ganthem vid Gardese!; Hogrän (We); Eskelhem (A. N.); Mästerby (Wö!); Vänge vid Gandarfve!; Östergarn vid Ganneberget!; Sanda!; Väte (M); Hejde vid Sösäng (AN) m. fl. st.!; Etelhem allm.!; Fröjel!; Lye vid Herrfars!; Stånga i ängar n. om kkan!; Linde vid Hägvalds!; Alfva vid Koparfve m. f. st. (Särv.); Silte allm. (M); Hablingbo i ängar s. om kkan!; Eke allm. i ängar! 493 X 495. V. mirabilis X Riviniana. Sälls. Spars. Mästerby vid Grens (Hurt. 83 enl. AN); Stånga i en äng s. om Botvalda'! X 496. V. mirabilis X rupestris. Sälls. Mästerby vid Ammor och Grens (Hurt. 83 enl. AN); Othem (O!. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 24 186 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGROGRAFI. 493 X 494. V. mirabilis X silvestris. Sälls. Måttl. Hejnum i ängar vid Bjers! 494. V. silvestris (LAM. p. p.-) ReicHB. — 1895. Marsson, Reseant. På mellersta Gotl. flerst., eljes sälls. Måttl.—talr. Tingstäde (Ö!); Othem i Stor- ängen (Ö!); Hejnum flerst.!; Bäl (Ö!); Bro vid Halner (Ö); Veskinde vid Stenkrogen!; Visby vid Gråbo, Skolbetningen och angränsande skogar!; Endre vid Hulta, Botarfve, Svenskens etc.!; Västerhejde vid Bjers och Hallbros!; Roma vid stationen och vid vägen till Sjonhem!; Vall vid Kvie!; Sjonhems ängar!; Atlingbo vid L. Atlings och Isums!; Viklau vid Stenstugårds m. fl. st.!; Vänge vid Gandarfve och trakten kring Bjerges sta- tion!; Väte vid Isume och på gränsen till Hejde flerst. (M); Hejde vid Gervalds (AN); Lojsta vid Asa!; Burs prgd (M); Stånga i ängar n. om kkan!; Alfva nära Binge!; Eke i ängar n. om kkan! 494 X 496. V. rupestris X silvestris. Sälls. Visby, spars.! 495. V. Riviniana ReicHB. — (1806. WG, Gotl. F1.?). Allest. Måttl.—mängdv. Äfven Sandön (ES; Wö 521). b) minor MURB. Iakttagen i Bro (Ww); vid Visby!; Othem (Ö!). c) nemorosa N. W. M. Allm. Måttl.—talr:. d) villosa N. W. M. ITakttagen på några ställen, exv. Skälsö!; Hejde (AN), men sällan väl utpräglad. 495 X< 496. V. Riviniana X rupestris. Flerst. Spars.—måttl. Hzxv. Othem ferst. (Ö!); Hejnum vid Bjers!; Bro vid Kvie (Wwy); Visby i skogen nära Bingers kvarn!; Endre vid landsvägen till Visby!; Roma (Wn); Vänge vid Gandarfve!; Hejde vid Skogs (AN); Stånga (WN); Burs vid Kärna på vägkanter! 495 X 494. V. Riviniana X silvestris. — 1895. M, Reseant. På mellersta Gotl. flerst. Spars.—måttl. Othem (Ö!); Hejnum vid Bjers!; Visby i skogen vid Gråbo!; Hejdeby vid Botarfve!; Endre ängar söderut!; Roma station!; Sjon- hem i ängar mot Vänge!; Vänge vid Gandarfve och Bjerges!; Viklau, skog n. om kkan!; Väte (M); Stånga i ängar n. om kkan!; Eke i en äng mellan kkan och Smitts! 496. VY. rupestris ScHMmiIpT. — 1837. Säve. Syn. H. o. d. på sandområdena, eljes flerst. Måttl. Hzev. Sandön, n. sidan (KHL); Fårö ö. om Gåsemora!; Fleringe vid Hau (Wö 52!); Bunge vid Bunn och Utbunge strand!; Lärbro vid Storugns (Wö!); Stenkyrka (ES); Othem (Ö!); mellan Othem och Hejnum!; Veskinde vid Kålens kvarn!; Visby vid Tröborg! (S!), Snäckgärdet m. 4. st.!; Endrel; Västerhejde s. om Djupkvior!; Stenkumla vid landsvägen!; Tofta!; Hejde vid Skogs m. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 187 fl. st. (AN); ferst. vid landsvägen mellan Buttle och Ala!; Ardre vid Nygårds (AuL.); Stånga hed!; Burs vid Kärna, Vange ete.!; Hamra vid Vändburgviken och Skvalpvik !; Vamlingbo s. om kkan! Pp) glaberrima MURB. Sälls. Othem (Ö!); Visby, på gränsen till Hejdeby, spars.! 497. V. canina (L. p. p.-) ReiceB. — (1869. ES, Gotl. Fanerog.?) Allm. på sandområdena, 1 öfrigt h. o. d. Måttl.—talr. Fårö!; ... Vamlingbo! b) crassifolia GRÖNV. Fårö på flygsanden vid Ava!; Hemse vid Friggårds!; Grötlingbo! m. fl. st. 497 X< 499. V. canina X pumila. — 1887. Murr. (i Bot. Not.): AN. H. o. d. Måttl.—talr. av. Fårö vid Broa!; Hangvar ferst.!; Othem (ÖN Endre ängar kring ån (Dede å)!; Follingbo vid Dede å!; Västerhejde!; Gothem!; Vall kring myren!; Björke!; Mästerby (Wö!); Hejde flerst. (AN); Eksta vid Burge!; Lye!; Fard- hem!; ... Öja vid Saltträsk och Burgsvik! 497 X< 495. V. camina X Riviniana. — 1895. M, Reseant. Allm. Måttl. Fårö!; ... Öja! 497 X< 496. V. eanina X rupestris. Sälls. Spars. Stånga s. om stationen! 497 X 498. V. eanina X stagnina. — 1895. M, Reseant. Sälls. Måttl. Tingstäde n. om Vide myr!; Othem (Ö!); Bro kanal (Ö!); Endre ängar kring Dede å!; Gothem i en äng nära Vallstena socken!; Barlingbo mellan Henriks- dal och Hallfreda!; Vall vid myren!; Väte (M); Fardhem vid Myra! 497 X 494. V. eanina X silvestris. — 1895. M, Reseant. Sälls. Väte (M); Burs flerst. i ängar vid Änges (M). 498. V. stagnina Kir. — (Äldre botanisters V. stagnina utgöres enl. hbexpl. i all- mänhet af hybrider). (H. o. d.?) Måttl. Zzv. Martebo och Lokrume myrar!; Bro (Wwn); Endre ängar!; :.. Fardhem!; Hemse! Utbredningen och frekvensen ännu ej noga kända. 499. V. pumila CHax. [V. pratensis Auvctt.] — 1806. We, Gotl. FI. — 1828. Fries, Nov. FI. Suec. ed. 2 s. 276 (V. lactea). Täml. allm. Måttl.—talr. Fav. Fårö vid Broa, Dembor, Ödeboburga etc.!; Bunge flerst.!; Hangvar flerst.!; ... Öja och Sundre! 499 X 495. V, pumila X Riviniana. — 1887. MurB. (i Bot. Not.): AHLFVENGREN. Salls. Måttl. Hangvar vid Flenviker!; Othem (Ö!); Hejde vid Haägleifs och Smiss (AN). PSS KR. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 499 X< 496. V. pumila X rupestris. Salls. Othem (enl. expl. af Ö!. 499 X 498. V. pumila X stagnina. — 1895. M, Reseant. Sälls. Spars.—måttl. Hangvar vid Sneckers 91!; Bro vid Ytlings (WN 93!); Väte (M); Linde vid Hägvalds!; Alfva! 500. V. trieolor (L.)! Xstenochila WittR. Viola-studier I. Sälls. på sandfält och sandiga stränder. Måttl.—spars. Västergarns strand 89! (=f. purpurella Wirrr. 1. c.); Sanda nära kkan! (AN). (Säkerligen bör den af LG på sand- hedarna vid Östra Stenhuse i Sanda socken iakttagna »V. tricolor» föras hit.) £) depressa WITTR. 1. c. Sälls. Talr.—mängdv. Vamlingbo vid Rems!; Hamra vid Vändburgviken, Skvalpvik och Sallmunds! coniophila WITTR. 1. c. Sälls. Måttl.—talr. Fårö på fygsand vid Ava och Holmudden samt vid ett torp norr om Vinor (v. om Ulla Hau)! s Hvilken form som åsyftas med den af ES (Bidr. 68) omnämnda V. tricolor från Sandön, är ej kändt. 500!/2. V. arvensis MURR. "communis Wirtr. 6) gotlandica Wittr. 1. ce. — (1806. We, Gotl. BI) = (T8TIX oEG, Bl oGotl)y > T85THNSAVDA Syn Allest. Mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). "curtisepala WitTtR. 1. c. Sälls. på sandiga åkrar och fält. Måttl.—talr. Othem vid Ytlings! m. fl. st. (Ö!); Lokrume nära Tomase!; Västerhejde vid Lunds!; Visby! 500 X 500!/2. V. tricolor (L.) "contophila X arvensis MuRrr. "communis P) gotlandica. Sälls. Spars. Fårö, Lilla Gåsemora (WITTR.) Fam. 42. Droseracece. 501. Parnassia palustris L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 253. Mycket allm. Talr.—mängdv. b) tenmwis WG. — 1844. Arz., Nov. Antecknad för följande ställen: Fleringe vid Hessle (ES); Fårö vid Vinor (Arz.); Lärbro vid Storugns (ES); Rute vid Risungs (Arz.); Lummelunda 's. om Kinners (AFz.); Veskinde mot stranden!; Etelhem vid Vestringe (Wö). 502. Drosera rotundifolia L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 205. Knappt h. o. d.; mest på sandområdena. Måttl—talr. av. Fårö (L) allm. i ö. delen!; Bute och Helvi på öar i Fardumeträsk!; . .. Stånga myr (SERN.). b) bracteata LyscB. — Hejde flerst. (AN). ! Redogörelsen för formgruppen V. tricolor L. (coll.) har under arbetets tryckning undergått revision på grund af meddelanden af Prof. V, WITTROCK, hvilken haft godheten granska material, som af förf. m. fl, hopbragts på Gotland, KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. 189 503. D. longifolia L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 205. H. o. d.; mest på samdområdena: - Måttl.—talr. Hxrv: Fårö (L) allm. iö: delen!; Fardumeträsk!; . .. Stånga myr (SERN.); Hemse (VirtB.); Silte i Mästermyr (M). P) obovata M. & K. — 1854. Hy, FI. ed. 6: Wö. Sälls. Fleringe vid FHau träsk (Wö!); Hejde träsk (Wö 52!; AN); Lojsta vid träsken (Wö). Anm. D. intermedia HAYNE (upptagen af ES, Gotl. Fanerog. 69) har af förf. icke kunnat anträffas, ej ens i herbarier. Fam. 43. Silenacecr. 504. Nilene inflata (SanisB.) J. E. Sm. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 212, 227 238, 243. Allm. Spars.—måttl. Sandön (Wö 59!) Fårö!; ..:. Hamra! En synnerligen bredbladig form förekommer vid Burgsvik! Former, som närma sig följande, äro iakt- tagna i Gothem på Sildungen (Wö enl. hb. Ups.) samt på Fårö vid Lauters! 505. S. maritima Wiré. 5) petrea Fr. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 192. H. o. d. på n. delens hällområden och stränder; mer sälls. på mellersta och s. delarna. Måttl. Fårö vid Lauters, Marpes m. f. st.!; Fleringe vid Kappelshamnsvikens östra strand! (L), Hau, Falholmen (Lem) m. fl. st.; Hall vid Gustäde (Wö!); Hangvar vid Kappelshamn! (Le), Ire (Wö!) etc.; Lärbro vid Storugns (Wö!); Stenkyrka i n. delen!; Lummelundsbruk på stranden! (N); Othem (WN); Slite (L, FI. Suec.); Veskinde vid Skälsö (Wö!); Bro sälls. (WS); fordom vid Visby (S); Hejdeby!; Endre (WS); Gothem på Sild- ungen (Lu!); Västerhejde (Wö!); Östergarn vid Katthammarsvik! (Lh!); Torsburg (Lu!); Gammelgarn vid Sjausterhammar!; Ardre på Klinten! och vid Ljugarn (Lg); Hamra vid Suders!; Vamlingbo vid Klähammarsudd!; Sundre, allm. på alfvaren! 506. S. nutans L. — 1805. WG, Gotl. FI. Allm... Måttl.. rFårö!:..... Sundre! b) infracta (W. & KK.) — 18387. SÄVE, Syn. Bland hf. h. o. d. på hällmark. Spars.—måttl. Fv. Fårö flerst.!; Fleringe kring Ar och Hau (Lem); Utöja! etc.; ... Öja (A. N.); Sundre alfvar! (507). S. viscosa (L.) Pers. — 1892. SErRN., Bidr. Anträffad på St. Karlsö af SERnN. — Då växten ej förut blifvit sedd på denna ofta besökta plats, är det uppenbart, att den nyligen ditkommit. S. dichotoma EHRH. förekommer sälls. och sporad. FEzv. Visby hamn (ett par år)!; Mästerby vid Båtels (HULT.)!; Klintehamn nära Valla bland klöfver!; Hemse vid Halldings (WN'). 508. S. noctiflora L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Täml. allm. åtminstone på mellersta och s. Gotl. Måttl. Fzxv. Fårö!; :.. Silte (M); Alfva!; Hablingbo! 509. Melandrium pratense (RaAFns.) Rorrmr. — (1811. LG, F1. Gotl.). — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. . Allm. Spars.—måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; .. . Sundre! 190 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. , 510. Viscaria vulgaris Rornr. — 1805. We, Gotl. Fl. Knappt allm. Måttl.—talr. Fåröl!; ... Sundre!; L. Karlsö! bll. Lychnis Flos cuculi L. — 1805, WG, Gotl. Fl. Sälls. Endast bekant från följande ställen. Fårö vid Vinor!; Lärbro vid Storugns (Wö!); Tingstäde åbro (Ö); Visby; Väte (M); Hejde vid Dans (AN). 512. Agrostemma Githago L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 225, 237. Allest. Måttl.—talr. b) nana HN. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. Fårö vid Lauters (ES); Bro (WS); Dalhem (A. N.); Sanda (Wn); Väte (M); Hejde (AN); Hemse i en sandåker! (513). Saponaria officinalis L. — 1837. Sävr, Syn. Sälls. Måttl. Visby (Wö) vid n.v. hörnet af stadsmuren! samt vid Slättflis!; Dal- hem vid Hesselby (A. N.); Atlingbo (hb. Wö!); mellan Sanda och Västergarn (AN); Klinte vid Loggarfve (S); Garde (ES); vid vägen mellan Eke och Rone (Särtv.). 514. Dianthus deltoides L. — 1805. WG, Gotl. FI. H. o. d. på sand. Måttl.—spars. av. Hangvar vid Austers (Fr. Nirss.); Ting- städe!; Othems prgd (Ö); ... Sundre!; St. Karlsö! Anum. Diauthus Armeria L. — 1741. LIN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 301. — fordom funnen i Visby och i Barlingbo (L) samt i Follingbo (LG), är i senare tid ej. sedd. Hbexpl. obekanta. 515. Tunica prolifera (L.) Scor. — 1662. FurrÉn, Ind. Pl. (Öthem, Carlsön>)? — 1761. LiN., FI. Suec. Nov.: FALCK. Sälls. Talr. Saknas på ett bredt bälte af mellersta Gotl. Tingstäde vid n. sidan af träsket (ES); Visby (S), nu s.v. om Kungsladugården!; Endre vid landsvägen!; Väster- hejde vid Stenstu (ES); Torsburg (We); Etelhem på klipporna vid Tänglingsmyr (S) och vid Bjerby (LaAL.); Alskog (hb. S!); Burs vid Bondarfve (AN); Fardhem (S) på Sandarfve kulle (LG); St. Karlsö!; L. Karlsö (FALCK). 516. Gypsophila fastigiata L. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 282. Flerst. Måttl.—talr. Saknas på ett bredt bälte öfver mellersta Gotl. Fårö på hem- . ängen vid Mölner träsk (W6); Bunge mn.ö. delen (We); Fleringe vid landsvägen nära gränsen mellan Hau och Ar (LGM), n.o. om Ar trask (ES) samt vid Hundstäde!; Hangvar (LG); Rute på en sandbacke vid landsvägen mellan kkan och Takstens (Wö!); Lumme- lundsbruk på stranden! (S) samt vid v. sidan af Lummelundsträsk!, vid Kinners (ES); Othem (EKmM.); Bogevik (Zert.) på n. sidan (Ö); Veskinde i Skäggs myr (WW); Visby mellan Kopparsvik och Vible kvarn (ES; utg.?); Gammelgarn på Sjausterhammar! (KINDB, 52); Ardre vid Ljugarn (Avr.); Lojsta vid Asarum (A. N.); »på stranden mellan Bars- hage och -Enviken i Sundre och Hamra s:ar» (I. Korm. enl. N); Sundre alfvar s. om Skogby !; dessutom nedanför Hoburg på stranden!; fordom på St. Karlsö (L). KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 191 Fam. 44. Alsinacew. Anm. Malachium aquatieum (L.) FR. har fordom funnits vid Visby g. hdmi 1854 m. fl. år (Wö). 517. Ntellaria media (L.) ÖvrinL. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. Talr.—massv. 518. S. pallida (Dum.) PrrE. — 1890. K. Jon. (i Bot. Not. s. 269). Flerst. Måttl.—talr. -Zxv. Fårö vid Holmudden, Lauters, Hyljeviken bland tång m. fl. st.!; Fleringe vid Ar kvarn!; Bunge vid Stux och Utbunge!; Hangvar vid Kappels- hamn (Ww!); Stenkyrka prgd (Ww!); Bro och Fole (Ww); Visby flerst. sporad.!; Gothem spars. på hällmark!; Hejde vid Krämplösa!; Eksta vid Djupvik!; L. Karlsö!; Lojsta s. om Asaträsk!; Burs vid Kärna och på stranden af Bandelundaviken!, äfvensom vid Luxe på gränsen mot Rone!; Hamra vid Skvalpvik! 519. S. graminea L. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 253. Täml. allm., hälst på sandområdena. Måttl. Fårö vid Ava på flygsand!;. .. Vam- lingbo!; Karlsöarna! Anm. St. ecerassifolia EHRH. är af WALLM. (1843. HN, Fl. ed. 4) angifven för Helvi vid Kyllej. I senare tid ej sedd; hbexpl. obekanta. 520. Cerastium arvense L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. H. o. d: Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.); Hangvar!; ... Öja! 521. C. vulgatum L. — 1805. We, Gotl. FI. Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES; Wö!). b) holosteoides (FR.). — 1844. ArFz., Nov. — Iakttagen på Fårö vid Långhammars (Frop. 55) och Lutterhorn!; Fleringe vid Ar (Lem); Slite på Karlssvärds skans (Aprz.); L. Karlsö (Wö). En forma glaberrima (till alla delar glatt) är af förf. funnen på strandvallen vid Lutterhorn. c) anomala Arz. — 1844. ArFz., Nov. — Antecknad för: Slite på Karlssvärds skans (AFz.); Roma (Wö!); L. Karlsö (Wöl. 522. CO. strigosum Fr. — 1828. Fries, Nov. FI. Suec. ed. 2: BRUZELIUS. Sälls. Måttl. Sjonhem vid landsvägen v. om kkan 90—94!; Fleringe vid Hau (Ww!). — För denna växt, som torde finnas på flera ställen å östra Gotl., har förf. ej lyckats erhålla flera lokaluppgifter. 523. CO. pumilum Curt. — 1805. Wc, Gotl. F1.? Allm. Måttl.—mängdv. Mest på kalkområdena. 524. OC. subtetrandrum (LcE) Murs. ap. BanNitz, Herb. Europ. Lief. 73 n:r 7165 (1892). Fleringe vid Lunderhage (CrevrE 56); Othem på hällmark (Ö 94!); Eksta på Lång- stitestrand — (allt enl. meddelande af MurB.). Eke på alfvaren vid Öfveröstris och vid vägen mellan By och Djupkrok! ILYAMIG JOHANSSON, HUEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRA FI. 525. OC. glutinosum Fr. Nov. FI. Suec. ed. 1. Othem på hällmark (Ö 941); Visby; Västerhejde vid Halfvards — (allt enl. med- delande af MuRrB.). Buttle på hällmark ö. om L. Velinge!; Bro vid Åby (Ö!); Väster- hejde vid Kuse och Hallbros! 526. OC. semidecandrum L. — 1819. R & WGc, Gotl. Pl. rar Allest. Talr.—massv. Äfven Sandön (Horrz). 527. Holosteum umbellatum L. — 1824— 26. WG, F1. Suec. sid. 1047: SUNDEVALL. Flerst. på sandiga stränder, mindre ofta på steniga ställen i närheten af hafvet. Måttl. —talr. Lärbro vid Storugns (Wö!); Lummelunda (Frop.); Visby (Wö 52) ferst.!; Tofta vid Gnisvärd (Wö 57!); Västergarnsholm (H. Kr.); Klintehamn!; Eksta vid Vafle fiskläge (Wö!l); Silte strand (M); Öja vid Burgsvik och Faludden!; Vamlingbo vid Snäckviken!, Rems m. fl. st.!; Sundre vid Hoburg!; Närshamn!; Gammelgarn vid Sjausterhammar!. 528. Arenaria trinervia L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Flerst. Måttl. Zzv. Hall vid Vestös (Wö!); Kappelshamn spars.!; Fole (S!); Ball. Endre!; mellan Gothem och Hörsne 1 skogen mn.o. om Lina gård!; Dalhem!; Roma!; Vänge!; Östergarn nedom Kuppen!; Torsburg (EKm.!); Väte vid Isume (M); Hejde Hemsk (AN); Fröjel!; St. Karlsö!; Etelhem i snår vid landsvägen nära kkan!; Hemse vid Bopp- arfve!; Hamra i ängen v. om kkan!; Sundre vid Skoga! 529. ÅA. gothica FR. — 1819. R & Wc, Gotl. Pl. rar. : Flerst. på hällområdena. Måttl. Lokalerna äro fördelade i tre grupper: 1) Fårö kalkområde på stränder och hällar såsom vid Lauters! (ZETtT.), Lutterhorn!, Bondans!, Långhammars! (ZerrtT.), Marpes! och Broa!; Fleringe vid Hau (Wö) och på de vidsträckta hällmarkerna mellan Ar och Bläse!; Othem vid File ugn (Ö!); ka s. om Tors (Ö); Hejdeby på hällarna midt emot Österby! (Wö); Follingbo Mor dk ) Östergarn på Gro- garnsberget! (AvL.), Ganneberget (WN) och Östergarns holme (enl. ER Torsburg ofvanpå berget (ZETT.) och på gångstigar norrut mot Hejdeby gård! (HöcGB. 40); Gammelgarn på Sjausterhammar!; 3) Sundre vid Jufves och på den vidsträckta alfvaren både v. och ö. om kkan! 530. ÅA. serpyllifolia L. — 1805. WG, Gotl. FI. Allest. Massv. b) tenuior M. & K. — 1849. HN, Fl. ed. 5 — på hällmark exv. Torsburg (EN); . Sundre alfvar! c) glutinosa Kocn. Allm. 531. Halianthus peploides (L.) Fr. — 1745. Lin., Fl. Suec. Flerst. utefter stränderna, i synnerhet den västra. Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.); Bunge på Bungeör (ES); Hangvar vid Irevik (R; Wö); Lärbro vid Storugns (ES); Slite (Ö); Lummelundsbruk! (S); Veskinde vid Skälsö! (ES); Visby (S!) på stranden utanför muren och vid Snäckgärdet! (Lu); Tofta, Eskelhems, Västergarns och Klintehamns sandiga KONGL. SV. VET. AKADRMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 193 stränder!; Silte (M); Vamlingbo vid Snäckyviken!; Hamra vid Vändburgviken!; Ardre strand! (Aur.); Gammelgarn vid Sjausterhammar (Wöl!); Östergarn vid Sandviken och Katthammarsvik! 532. Nagina nodosa (L.) FEnzL. — 1745. Tin., Gotl. Resa s. 215, 227. Allm. på sandig grund, eljes h. o. d. Måttl.—talr. - Sandön (ES; Wö!); Fårö!; . .. Sundre! b) glandulosa (Brss.) — 1837. Sävr, Syn. Täml. allm, 533. S. procumbens L. — 1805. WG, Gotl. FI. Täml. allm. på sandområdena, eljes flerst. Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.); Fårö ö. del!; ... Vamlingbo! 534. S. maritima G. Don. — 1840. NYMAN, Bidr. På stränderna, sannolikt ej. sälls., men förbisedd. Måttl.—talr. Fårö nedanför Lansa (N & Wö), vid Marpes! (ZETtT.) och Hyljevik ö. om Broa!; Lärbro vid Storugns (Wö!); Klintehamn (Wö); Eksta och Sproge (Zertt.); L. Karlsö (Arz.!); Öja vid Burgsvik (VAnLB.); Grötlingbo nedanför Norrkvie!; Närshamn (Wö!); Ardre (AuL.); Östergarn vid Katthammarsvik! ; b) ciliata Norpsr. (ofta med spridda klubblika hår äfven på stjälken) är å ofvan nämnda lokaler vanligare än hf. 535. NSpergula arvensis L. — 1819. R & Wc, Gotl. Pl. rar. Allm. på sandområdena, i öfrigt h. o. d. Sandön (Wö!); Fårö ö. del!; Fleringe!; .. + Öja!; Hamra vid Sallmunds! b) sativa (BOorENN.) — 1844. ArFrz., Nov. — Synes vara den allmännaste formen. c) maxima (WEiHE) iakttagen i Sproge vid Tjengdarfve i en linåker (LH). Aum. S. vernalis WILLD. bör utgå ur floran. De under detta namn i SÄVES och SUNDBERGS herbarier förvarade expl. (från Tomsarfve i Eksta) tillhöra S. arvensis L. 536. Spergularia campestris (L.) Ascus. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. På sandområdena nära kusten, täml. sälls. Måttl. Zzv. Lärbro vid Storugns (Wö 54); Bro flerst. (WN); Roma (S!); Sanda (Wö 53); Eksta och Sproge stränder!; Silte sand- backar vid stranden (M); Hamra vid Vändburgviken!; Gammelgarn vid Sjausterhammar, Gryngevik, Skogby etc.! b) radicans KinpB. Synopt. framställn. af sl. Lepigonum 1856: FLrop. & STENH. Sälls. Lärbro vid Storugns (KrRoKk enl. HN, Fl. ed. 8); Klintehamn (FLop. & STENH. 55); Sproge vid Martens på en sandig gångstig! (ej fullt utpräglad ?). 537. S. canina LEFfL. — (1745. Lin., Gotl. Resa s. 269?) — 1879. HN, Fl. ed. 11. H. o. d. utefter kusten. Talr. 1 Determ. LEFFL. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. UNS RA 194 K. JOHANSSON, HURVUDDRAGEN AR GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. a) salina (PResr.). Klintehamn! (ej fullt utpräglad). b) lejosperma (KINDB.). Den allmännaste formen. Fav. Fårö vid Broa!; Lärbro vid Storugns (Wö!) och Vägomeviken!; Boge vid Tjelders (KiNDB.!); Gothem på Suderstrand (Wö!); Katthammarsvik!; Grötlingbo strand!; Öja vid Stockviken! och Burgsviks n. strand!; Eksta på Långstitestrand!; Visby på Snäckgärdsstranden! c) urbica LeFrFL. på Visby gator enl. HN, FI. ed. 11. (Ej sedd af förf.). 538. S. marina LereL. ff) fascicularis (LÖNNR. Obs. Crit. 1854). Salls. Måttl. Bogevik (Ö!); Norrlanda (eller Gothems) socken n. om Hammars (LH); Ronehamn! (LH); Grötlingbo strand nedanför Norrkvie!; Klintehamn (LH). Anm. Äldre uppgifter äro i brist på autentiska expl. här lämmade utan afseende (Jfr SÄVE, Syn.; NYMAN, Bidr.; LÖNNR., Obs. Crit.). Fam. 45. Ribesiacece. (539). Ribes Grossularia L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 168. Allest. odlad och stundom förvildad, men sällan förekommande under omständig- heter, som tyda på att växten skulle vara ursprungligen inhemsk på ön. Afven då den förekommer på klippor eller steniga stränder, torde den vara blott skenbart spontan. 540. RB. rubrum L. — 1805. WGc, Gotl. Fl. Möjligen spontan. Sälls. Fzv. Lummelunda i ängar vid Lundbjers!; Tingstäde vid ån!; Östergarn vid landsvägen nära kkan!; i Hejde troligen spontan (enl. AN); Vall (W6); Västargarnsholm (N); L. Karlsö (We); Buttle vid Ange!; Alskog i Rudviers Lill- hage (S!). — Dessutom vid vägar och gårdar förv. 541. RB. alpinum LE. — 1805. WG, Gotl. Fl. På nordligaste Gotl. ferst., eljes sälls. Spars enst. Fårö på Askegrund (Kur); Hall vid Norrbys (SERN.); Fleringe vid Utöja!, Lunderhage!, Hessle (Wö) och på Fal- holmen (Lem); Bunge (We) allm. i s. delen mellan Fårösund och Hultungs!; Rute (ES); Lärbro vid Storugns (Wö!); Helvi på holmen Skenalden (H. KRrR.); Stenkyrka vid Lickers- hamn!; Othem vid File (Ö); Visby (enl. S; men trol. utg.); Västerhejde vid Vible!; Norr- landa vid Aurungs!; Anga strandängar!; Östergarn nära Kuppen (Aur.); Torsburg (VAnLB.).; Ardre på klinten enst.!; St. Karlsö (S); L. Karlsö (A. N-). Fam. 46. Saxifragece. 542. NSaxifraga granulata L. — 1805. We, Gotl FI. Allest. Talr.—mängdv. 1 Determ. LEFFL. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 195 543. 8. tridactylites L. -— 1662. FurrRenN, Ind. P12 — 1805. Wa, Gotl. Fl. Allest. Talr. —massv. Äfven Sandön (Horrz.) Anm. OChrysosplenium alternifolium L. skall (enl. LG, FI. Gotl.) hafva funnits vid kvarnen mellan Ekstu och Levede; äfven ISk. KOLM. åberopas af R. Nu finnes växteu ej därstädes och är ej heller representerad i herbarier. Fam. 47. Crassulacece. Sempertvivum tectorum' L. .— :1662.:;: FUIRÉN, Imd. Pl — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 275. — Förekommer :ej i vildt tillstånd, men flerst. odlad på tak och murar. Hav. Pårö vid Lauters!; Fleringe vid Hau (Iv.); Hangvar vid Sneckers (WÖ 40); Bunge vid Broungs!; ... Silte vid Mickels (M); Hablingbo vid Vastäde och Stenstu (M); Hafdhem (L); Oja vid Burgsvik! 544. Sedum Telephium L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Flerst. Måttl. Fårö ö. om Limor träsk på klippor!; Bunge på Bungeör och Bunge- näs (ES); Fleringe på klippor vid Utöja!; Hangvar (Wö); Othem vid File (Ö); Veskinde (Wn); Bro (Wwn); Visby (ES) på åkrar midt för Gråbo!; Västerhejde flerst. (Örv.); Sten- kumla 6 km. från Visby!; Ganthem vid Hartviks!; Viklau vid St. Viker!; Östergarn vid Grogarnshufvud!; Gammelgarn vid Davide!; Buttle i en åker vid Änge och på en backe vid Hexarfve!; Sanda (WN); Hejde vid Gervalds och Ekeskogs (AN); St. Karlsö!; L. Karlsö (Wö!); Etelhem vid vägen till Garde!; Lojsta på åkrar vid Fride träsk (Wö!); Hablingbo i åkrar vid Burge (Wö!); Sundre vid Hoburg (ES). "purpureum (L) LINK.? — 1840. NYMAN, Bidr.: VAHLBERG. Sälls. Fårö vid ett torp n. om Vinor (kanske odlad)!; Hörsne prgds björkäng (Wö); Dalhem vid Gandarfve (Wö!); Västerhejde vid Suderbys (VauHLB.); Valls kkogård (ES); L. Karlsö (Wö); Lye på landsvägskanten vid L. Rone! 545. S. rupestre L.. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 178, 299. På n. delen h. o. d., på s. sälls. Ezxv. Fårö! (We); Fleringe! (L); ... Hejde (AN); Linde på Dukarfve backe!; Etelhem (FLop.); Stånga!; Lye! b) reflexum (L); — 1755. Lin. FI Suec. ed. 2. Hejde vid Smiss på ett torftak (AN). 546. S. boloniense Lois. — (1811. LG, F1. Gotl.) — 1837. Säve, Syn. På hällmark å n. och n.v. Gotl., h. o. d. Talr.—mängdv. Fav. Fårö (Wö) vid Marpes, Ödeboburga, Ene, Broa etc.!; Bunge vid Fårösund, Bunn och Utbunge!; Fleringe vid Hau!; Rute ö. om kkan!; Othem vid Othemars (Ö); Boge vid Klinte gård! (Wö); Lokrume vid Laux! m. fl. st.; Bro! allm. (WN); Visby (S) på hällmark täml. allm. från Hästnäs till Högklint!; Västerhejde hällområden h. 0. d.!; från Allekvia i Endre s:n till Visby i synnerhet utefter landsvägen!; Follingbo mellan Skrubbs och Jakobsberg!; Sten- kumla 6 km. från Visby!; Tofta!; Eskelhem! 547. S. acre L. — 1745. LiS., Gotl. Resa s. 187, 226, 227. Allest. Talr.—mängdv. ÅAfven Sandön (ES; Wö!). 196 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 348. S. album L. — 1662. FUuUIRÉN, Ind. Pl. — 17435. Lin., Gotl. Resa s. 187, 226, 227, 274. Allest.: : Talr.—mängdy. b) pallens HN. — 1854. HN, Fl. ed. 6. Flerst. på n. delen, sälls. på södra. Spars.—måttl. Vanligen i enstaka grupper. Fleringe vid Hau träsk (ES) och andra hällmarker!; Bunge norrut (CrevE); mellan Rute och Lärbro (Örv.); Lärbro vid Storugns (Wö!); Hangvar vid Austers (Fr. Ninss.); Sten- kyrka (CzEp.); Lummelundsbruk (ES); Kyllej (ZErTt.); Othem vid Slite och på Asunds- holmen (KrRoK.); Bro (WS); Visby vid Kungsladugården (Örv.), vid Hästnäs (Wö!) och ofvan Snäckgäårdet (ZETT.); Västerhejde vid Vible (Wö 62!) samt Stenstu och Kuse (ES); Hejde ö. om kkan (AN); Buttle vid L. Velinge!; Torsburg! (LARrss.); Gammelgarn s. om Skogby!; Lojsta på Tomklint (ES); Linde (Sätv. o. a.!) Aum. 8. dasyphyllum L. — S. O. LINDBERG (i Öfvers. af K. V. A. Handl. f. 1864). — hade till- fälligtvis utkommit på en mur i Visby omkr. 1860 (Wö 62!). — S: spurium BIEB. förekommer någon gång utanför trädgårdar. — Bulliardra aquatica (L) DO. har upptagits för Gotl. (>Bäcken vid Dalhem> enl. LG, Fl. Gotl.); egendomligt nog nämnes sedermera (i WG, Fl. Suec.) också £ prostrata, ehuru utan lokal. Växten är ej anmärkt af senare botanister, ej heller äro hbexpl. bekanta. Fam. 48. Lythrariece. 549. Lythrum Salicaria L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 292. Täml. allm. Måttl. Fårö!; .. . Sundre! Fam. 49. Onagrariecw. 550. Ocnothera biennis L. — (1811. LG, Gl. Gotl.) — 1832. Hy, FL ed. 2 (utan lokal). Flerst., mest på v. och s. sandområdena. Stenkyrka n. om kkan!; Lummelunda vid Lundbiers!; Tingstäde (A. N.) i en täppa vid åns utflöde ur träsket!; Othem!; Slite hamnplats!; Boge!; Bro (WN); Visby (S) vid St. Hästnäs!; Follingbo vid Nygårds (H. Kr.); Västerhejde vid Vible! och Stenstu (J. JN); Barlingbo s. om kkan!; Halla v. om järn- vägen!; Eskelhem nära kkan (ES) och Bolex!; Mästerby vid Ejmunds (AN); Sanda (ARRH.) vid prgden (Örv.) och Sandegårda!; Hejde vid Hägleifs och Smiss (An); Eksta (M); Lojsta n. om Bjers!; Stånga exv. vid kkan (AuL.) och Strömma!; Linde i en åker v. om klinten!; Närs prgd (Le); Fardhem v. om Sandarfve (AN); Sproge (S; M); Silte (M); Alfva och Hemse flerst. (Särv.); Rone (I. Korm.); Hablingbo och Hafdhem (M). 351. Epilobium angustifolium L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 290. H. o. d. Måttl. Ezv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö, i synnerhet på Avanäs!; Fleringe'; ..- Hamra vid Sallmunds!; Vamlingbo vid Valkmyr. 552. E. hirsutum L. — 1858. Hy, Fl ed. 7 (>Gotl. enl. expl. af RosEn»). Sälls. Måttl. Visby gamla hamn! (ES). KONGL: SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR, BAND 29. N:O |, 197 Aum. lönl.: SÄvES Synopsis skulle växten också vara sedd af ARRH. i Klinte i en bäck vid Mölner. På detta ställe är växten förgäfves efterspanad af bland andra LÖNNR. 79 (Jfr hb. Ups.), och den finnes cj heller nu, hvaremot storväxt EB. parviflorum växer vid bäcken. Då därjämte den under namn af P. hirsutum i hb. S förvarade och eul. etiketter vid Mölner i Klinte 1840 tagna formen är BP. paryviflorum, så kan det ej betviflas, att den äldsta uppgiften om BE. hirsutum tillkommit genom felbestämning. 553. E. parviflorum ScHrReEB. — 1805. WG, Gotl. FI. GE. hirsutum»). H. o. d. Måttl. vv. Fårö vid Lauters spars.!; Fleringe vid Ar och Utöja!; Hangvar vid vid Ire!; Stenkyrka vid Lickershamn (Wö!); Othem (O!); Lummelundsbruk! (Wö 52); Veskinde vid Skälsö (Wö!); Hästnäs myr m. fl. st.!; Bro (Ww); Fole prgd (Wö!); Visby (R) flerst.!; Träkumla vid ån!; Roma!; Viklau vid Stenstugårds!; Gammelgarn flerst. (AuL.); Ardre (AuL.); Sanda vid Sandäskes (AN); Hejde i v. delen (AN); Klinte vid Mölner! och Tyrvalds (AN); Fröjel vid åkrar nedom kkan!; Etelhem!; Garde vid Kyrkebols!; Lye vid Smitts!; Fardhems prgd (Wö!); Hemse flerst. (Iv.; LAL.); Silte vid Österängen (M); Hafd- hem vid Antarfve!; Eke vid Bölske!; Grötlingbo! 553 X 558. E. parviflorum X palustre. — Gotl. enl. expl. af Å. SUNDBERG i hb. Visb.! 554. E. montanum L. — 1805. We, Gotl. Fl. Flerst. Spars.—måttl. Hxv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; Lärbro vid Storugns (Wö); Martebomyr (ToLF); Bro flerst. (WN); Visby vid Länna!; Gothem (We); Västerhejde (J. JN!); Roma (S!); Vall (WG); Hogrän vid Enbjenne!; Hejde flerst. (AN); Torsburg!; St. Karlsö!; Etelhem vid Vestringe!; Grötlingbo vid Sallmunds!; Öja vid kkan och Burgsvik! Pp) collinum GMEL. Sälls. Hejde vid Gervalds (AN). 555. E. adnatum GriseB. — 1886. MurB. (i Bot. Not. s. 196). Flerst., mest på mellersta Gotl. Måttl.—spars. Stenkyrka vid Lauhage!; Othem (Ö!); Bäl vid Stenstugu!; Visbytrakten! (Wö); Follingbo vid Dede å!; Barlingbo station och vid Henriksdal!; Dalhem vid Gandarfve!; Västergarnsholm vid stranden (AN); Sanda vid Skallbjörk (AN); Väte vid Isome m. fl. st. (M); Hejde täml. allm. i v. delen (AN); Klinte vid Sicklings (C. HN 42)!; Fröjel vid Mulde (AN o. a.!); Silte kka (Wö!); Hemse vid Gandarfve (Wö 52)'; Rone myr (Wö!); Eke (Arz. 41)!; L. Karlsö (MYRIN 291). 395 X 553. E. adnatum X parviflorum. Saälls. Bro (WN!). 555 X 536. E. adnatum X Lamyi. Sälls. Hejde på åkrar mellan Tippsarfve och Dans (AN); Klintehamn (THEp. 61)". 556. E. Lamyi F. ScnuLrtz. — 1884. MurB. (i Bot. Not.); HAUsSKNECHT, Monogr. d. Gatt. Epilobium 1884. Flerst., mest på mellersta Gotl. Måttl.—spars. Lärbro vid Träskmyr (Wö!); Sten- kyrka vid Lauhage!; Bro vid Halner (WWN!); Visby (enl. MurB.); Hörsne vid Möllgårds (Wö)!; Dalhem vid Gandarfve!; Roma vid Vellarfve (KinpB.!); Vall (HöGB. 40) !; Sjonhem 1 Determ. MURB. 198 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. vid Åkra (N och Arz.)!'; Sanda vid Gunilde (Wö); Väte vid Isome m. f. st. (M); Hejde flerst. (An); Klinte (enl. MurB.); Fröjel vid Mulde (AN); Garde nära kkan!; Linde (N)?; Sproge vid Tjengdarfve (Wö!)?; Grötlingbo! 557. E. obscurum SCHREB. Sälls. Hejde vid Gervalds 1890, men sedan ej återfunnen (AN). 558. E. palustre L. — 1805. WG, Gotl. Fl. H. o. d. Måttl. Zzv. Fårö (We) vid Holmudden!; Fleringe!; Bunge!; Hall vid Vestös (Wö!); ... Hablingbo!; St. Karlsö! Anm. Den af S (i Syn. F1. Gotl.) nämnda E. tetragonum 8 virgatum från Visby (hb. S!) är antingen hybrid mellan E. Lamyi och adnatum eller en af dessa arter, sannolikt den förra?; detsamma torde gälla om W6:s (i Gotl. El.) E: montanum 8 foliis oblong. ete. från Vallby i Hogrän (= I. tetragonum BP virgatum i R & WG, Gotl. Pl. rar., och SÄVES Synopsis). — SÄvEs FE. tetragonum y amnceps från L. Karlsö 1834 (hb. Holm.)? är möjligen E. palustre X parviflorum. — SÄVvEs E. palustre 8 albescens från Kopparsvik och Fardumeträsk är BE. palustre L.? E. obscurum i N, Bidr., är E. Lamyi (enl. hb. Holm.).? — Hvad slutligen beträffar E. tetragonum L. (redan omtalad i LG, Fl. Gotl.), så omfattar detta namn hos S både E. Lam. och adnat. (enl. hb. S). — Hvilken form, som i SÄVES Syn. åsyftas med namnet E. rivulare, »in Lilla Carlsö (MYRIN)», är ej bekant, enär någon växt med detta namn ej finnes i hb. S. Men sannolikt är att härmed afses samma form som med y anceps. Fam. 50. Haloraqgece. 559. Myriophyllum verticillatum L. — 1811. (LG, FI. Gotl.) — 1837. Säve, Syn. På mellersta Gotl. flerst. Talr.—mängdv. Follingbo i Dede å nära järnvägen!; 1 fortsättningen af samma å i Barlingbo och Romamyr! (S); i ån mellan Store myr och Roma myr!, Dalhemsån allm.! Hörsne myr! (Wö 52); Halla och Viklau socknar i ån, som vid Möllbos utrinner i Store myr!; Vall vid Bryungs (ES); Eskelhem nära gränsen till Västergarn i ån, som utfaller i Paviken!; Sanda vid Stenhuse (LG). 560. M. spieatum L. — 1806. We, Gotl. FI. Sälls. Talr.—mängdv. Lärbro i Kappelshamnsviken vid Kullgårdsåns utlopp (Wö 41!; ZETT.); Stenkyrka i ån från Elinghems myr!; Tingstäde träsk (G. LINpstTRÖM); Eskel- hem i ån vid Båticke och vid Tjuls!; Mästerby i ån nedom Ejmunds!; Västergarn 1 hafvet (We); Sanda (AN); När (VAHLB.) i ån, från kkan ända till mynningen!; Ronehamn (LAL.). 561. Hippuris vulgaris L. — (1811. Le, F1 Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. ; Sälls. Måttl.—talr. Lummelundsbruk nära åns utlopp!, Pilmyr (Örv.); Gothemsån (L6); Hörsne vid Möllgårds (Wö!); Dalhemsån vid bron! (Le) m. fl. st.!; Vänge myr (A. N.); Västergarn vid »Krämplösa bro» (LG). Anm. Den s.k. f. fluviatilis utbildas, så snart vattenståndet blir tillräckligt högt. Ofta är stjälkens nedre del utbildad som f. fluviatilis, under det att den öfver vattnet uppskjutande delen visar hf:s utseende. 1 Determ. HAUSKNECHT. 2 Determ. MURB. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. . BAND 29. N:o |. 199 Fam. 51. Pomacemw. (562.) Pyrus communis L. — 1745. Lin., Gotl, Resa s. 241. Sälls. Enst.—spars. Iall vid Norrbys (SERN.); kring Visby enstaka telningar!; Hogrän vid St. Enbjenne i en äng, som genom åkrar är skild från gårdens trädgård, ett enda träd!; Hejde vid Gervalds intill vägen s. om Löfves (AN); Burs (L); Hemse vid gångstigen mellan Bopparfve och myren, enstaka telning!; Silte spars. (M); Alfva nedom Ringome, ett enda träd! BP) Pyraster WALLRr. — 1844. Arz., Nov. Sälls. Enst. Hörsne i Smiss' Storäng, ett äldre träd (Arz.; Wö!) nu utg. (A. N.); Norrlanda i en strandäng vid Hammars, steril (Wö 55!); Silte Askbetning, ett träd (M). Anm. Päronträdet ansågs af LIN. och ÅFZ. som vildt på Gotl., likaså af G. NEUMAN (mskr.). Enligt förf:s åsikt leda de sparsamt förekommande individen sitt upphof från trädgårdar. Det i St. Enbjennes äng växande trädet har nämligen frukter, som ehuru något torra dock till smaken alltför mycket likna odlade päron; i samma äng förekommer dessutom ett bigarråträd med mycket stora blad och frukter, i närheten finnes äfven hägg wm. fl. växter, som tydligt tillhöra? en gammal plantering. Förekomsten af telningar vid vägar och stigar får ej heller tillmätas någon större betydelse. — Hvad beträffar f) Pyraster, är bestämningen kanske ej fullt säker, då expl. från Hörsne och Norrlanda, hvilka förf. sett, voro sterila. 563. P. Malus L. — 1745. LIn., Gotl. Resa s. 258. Allm. Spars: 'Exv. Sandön (Horrtz); Fårö!; ... Öja allm. i ängar!; Sundre! (L). b) mitis WALLR. eller öfvergångsformer till hf. förekomma h. o. d. — Dessa former hafva gråludna fruktämnen, men bladens undersida är småluden, ej gråluden. 564. Sorbus Aria (L.) Crantz. — 1820. HN, Fl ed. 1. — Vikström (i K. V. A. Handl. f. 1824 s. 459): I. Korm. — Expl. af FALCK finnas i Linnés herb. (enl. C. HN). Sälls. Spars. Sandön (enl. HN, FI ed. 1); Hangvar vid Irevik (Wö); Rute vid Risungs (N); Visby (I. Korm.) mellan Galgberget och Snäckgärdet m. fl. st.!; Västerhejde vid Nygårds (VAHLB.) och Stenstu (ES); Tofta på strandklippor midtför Norrgårda!; Östergarn på Grogarnsberget (AuL.); Torsburg (R. Fris 57!); L. Karlsö! (Wö); Hejnum Kallgata (Ö). 565. S. suecica (L.) Krok. — 1662. FUIRÉN, Ind. Pl. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LiN., Gotl. Resa s: 196, 269, 289. Allm. : Spars. £zv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö, Bunge, Fleringe!; ... Hamra och Vamlingbo!; Karlsöarna! (L). 566. S. fennica (KALM.) FR. — 1761. Lin., FI. Suec. Nov.: FALCK. Flerst. Spars. Sandön (HN, FI ed. 6); Fårö (FALCK) vid Ava, Lauters, Mölner, Ödeboburga etc.!; Fleringe vid Hau, 'Utöja, s. om Ar träsk etc.!; Hall vid Hägvards!; Hangvar vid Ire!; Bunge (We) ferst.!; Storholmen och andra holmar i Fardumeträsk!; Lärbro (Wö); Othem flerst. (Ö); Lummelundsbruk! (N); Martebomyr!; Visby (S) t. ex, mellan Galgberget och Snäckgärdet!; Västerhejde vid Nygårds (VaAnLB.); Tofta på strand- klippor midtför Norrgårda!; Anga strandängar!; Östergarn (FALCK) på Grogarnsberget (Aur.); Gammelgarn v. om Engemansviken!; Torsburg (AvuL.); Buttle vid Änge (M); 200 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Fröjel (THED.!); Eksta (FALCK); Sproge vid Nytorp (kanske odl.)!; St. Karlsö! (FALCE); L. Karlsö! (S). 567. S. Aucuparia L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 196. Allm. Spars. Sandön (ES; Wö!); Fårö allm.!; ... Hamra!; St. Karlsö! 567 X< 566. NS. Aucuparia X fennica. — 1896. Bot. Not. s. 25: GUNNAR ÅNDERSSON. Sälls. Spars: Fårö vid Ava -(WITTR.); Fleringe vid Hessle (VittB.); Visby vid Snäckgärdet (G. ANDERSS.); Othem (Ö!). 568. Crategus oxyacantha L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 168, 196, 235, 289 (omfattar äfven följ. art). — 1805. WG, Gotl. Fl. | Nästan allest. Spars.—måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Sundre! 569. C. monogyna JaAcQ. — 1805. WG, Gotl. FI. Allm. Spars. av. Fårö!; Bunge! (WG); Fleringe!; . .. Vamlingbo och Sundre!; Karlsöarna! b) pinnatifida HN. — 1844: Arz., Nov. På fera ställen enl. Arz. Blommande buskar äro iakttagna 1 Etelhem, Lojsta på Tomklint! och Hemse (WS). c) subdigyna n. f. (sid. 107). Sälls. Spars. Fårö vid Broa!; Visby norrut; Fardhem vid Myra! 570. Cotoneaster integerrima MEpir. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 168, 235. Allest. på hällområdena, 1 öfrigt h. o. d. Måttl.—talr. Zzv. Fårö v. dell; ... Linde!; Silte (M); L. Karlsö!; Sundre! ) nigra (ExrRH.) — 1854. HN, Fl ed. 6: WEstöö. Sälls. Spars.—enst. Kzxv. Fleringe vid Hessle!; Stenkyrka vid Lickershamn (Wö!); Visby norrut! (Wö); Torsburg (Wö); Klintehamn på Klinteberget (BERLIEN); Lojsta på Tomklint (Wö). Fam. 52. Senticosw. 571. Rosa! cinnamomea L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Flerst. Spars.—enst. Hzv. Fårö!; Othem (Ö); Bro (Ww!); Endre!; Follingbo! (R); Hörsne (Wö); Gothem mellan Suders och Hammars!; Roma (S!); mellan Eskelhem och Mästerby!; Vänge! (R); Guldrupe (M); Buttle vid Änge (M); Väte (M); Stånga nära Slottet!; Lye!; Hablingbo!; Vamlingbo vid Storms! 572. R. mollis Sm., Engl. Bot. — (1819. R & WG, Gotl. Pl. rar.)? H. o.d. Enst:—spars. Ezv. Lärbro!; .. Silte (M). En form stående nära var. fallax A. BL. förekommer i Vall vid Bjers!? ! Angående de talrika formerna af detta släkte hänvisas till MATSSON, Botan. Reseanteckn. (Bih. t. K. V. Ak. Handl. Bd 21. Afd. III. N:o 8). Här nämnas endast hufvudformerna. ? Determ. LEFFL. KONGL. SV. VIT. AKADEMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. 201 573. R. tomentosa SM., Il. Britt. — (1869. ES, Gotl. Fanerog.)? Sälls. Hav. Visbytrakten; 'Träkumla; Vänge; Väte; Hejde etc. i olika former (allt enl. M). — Redan 1818 insamlad af R (enl. hb. Ups). 574. R. canina L. — (1745. LiN., Gotl. Resa s. 168, 258). Allm. Spars.—måttl. Fårö!; ... Sundre! p) dumetorum (THvinn.) Ereen. — (1818. R & We, Gotl. Pl. rar.)? H. o. d. Spars. Fårö!; ... Öja! 575. R. coriifolia Fr. — 1872. ScHrurtz (i Bot. Not.). H. o. d. Spars. Fårö!; ... Vumlingbo! 576. R. glauca Vinn. ([R. Reuteri GoprEt.] — 1872. ScHrutz, Stud. öfver de skand. arterna af sl. Rosa. Täml. allm. 'Spars.—måttl. Zzv. St. Karlsö (Senururz); Öja!; -.. Endre (M). 377. R. sclerophylla ScHEUuTzZ. — 1895. M, Reseant. Flerst. (enl. M). Fav. Visby (VENnnErsTt.); Mästerby (VirrB.); Väte, Silte, Gröt- lingbo, Fide (M). Angående BR. Jundeilli BESS: från St. Karlsö, se CRÉPINS uppsats i Bot. Not. 1893 s. 155. 578. R. rubiginosa L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Flerst. Enst.—spars. Fårö vid Broa!; Lummelunda (BR) ferst.!; Tingstäde (Ö!); Boge n. om Tjelders!; Visby (R) flerst.!; Endre (M); Västerhejde (J. JN); Hörsne (Wö); Dalhem (A. N:); Roma (5); Vall vid Kullstäde (ES); Hogrän vid Enbjenne!; Eskelhem (A. N); Väte (A. N.); Sanda (VitrB.); Hejde vid Gervalds (AN), Simunde och Rågåkra!; Buttle vid St. Velinge!; Lye i n.v. hörnet och vid kkan!; Burs vid Kärna!; Sproge (M); Grötlingbo (M); Hamra vid Sallmunds! E Anm. I hb. Ups. finnes ett expl. af R. graveolens GREN. med påskrift »R. inodora FR., Gotland, C. J. LINDEBERG», men denna lokaluppgift är oriktig (eul. meddelande af C. J. LINDEBERG). 579. Agrimonia Eupatoria L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 225, 253. Allm. Måttl. Fårö!; ... Öja! 580. Sanguisorba officinalis L. — 1741. 'Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 232. Täml. allm. i östra delen af. mellersta Gotl. Måttl.—talr. De yttersta utposterna äro iakttagna på följande ställen: Bäl vid Gane (Wö!) och vid vägen till Boge!; Follingbo (Wö!) vid Dede å!; Akebäck (Wö); Roma (S); Halla (Wö); Hejde vid Gervalds (AN); Sanda vid Botterarfve (AN); Etelhem! (AFz.); Lye! (LG); När (LG). Dessutom i Sundre i ängen nedom kkan! 1 Determ. CRÉPIN. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 26 202 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 581. Poterium Sauguisorba L: -— 1843. HN, FI. ed. 4: Arz. Hf. [P. dictyocorpum SPAcH, Ann. sc. nat. 1846]. Sälls. Måttl. Lummelundsbruk!; Othem vid Ytlings (Ö!); Visby vid Snäckgärdet! (LE; FLoD.). 5) polygamum (W. K.) [P. muricatum SpacH]. — 1886. Mur». (i Bot. Not. s. 199). Sälls. Måttl. Hangvar (SmepB. 71!); Visby vid Snäckgärdet! (Arz. 41!) och vid D. B. V:s trädg.! För P. Sanguisorba L. (coll.) angifvas dessutom följ. lokaler: Slite på Enholmen (H. KR.); Roma socken (LNM); Hemse nära Smiss (VITTB.); Vallstena. 582. Alchemilla vulgaris L. — 1805. We, Gotl. Fl. Hf. [A. pubescens LAM.] Allest. Måttl.—mängdv. "alpestris (SCHM.). Iakttagen i Stenkyrka och Bro (WN); Lummelunda (WN!); Endre! "pastoralis (BuUsER). Östergarn- (WN!). 583. ÅA. arvensis Scor. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. Allm. Måttl.—mängdv. Fårö!; ... Hamra och Vamlingbo! 584. Rubus Wahlbergii ArRrH. — 1888. Lnm (i Bot. Not.). . Sälls. Spars. Visby mellan Terra Nova och Gråbo! (Lar. & Lnm 84)!'; Öja vid Burgsvik!” Expl. från en häck vid Katthammarsvik! höra troligen också hit.” Växtens förekomst vid vägar och gårdar i ett fåtal individ antyder, att den ej är gammal på ön. Äldst torde den vara vid Visby, där den förekommer mindre sparsamt. 385. R. cesius L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 237. Allest. Måttl.—talr. 586. R. saxatilis L. — 1805. WG, Gotl. FI. Allest. Måttl. Fårö!; ... Sumndre! R. ideus L., som odlas, anträffas någon gång utom trädgårdar, men ej vild. 587. Fragaria vesea L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 237 (omfattar äfven följ. Cue) — MINNS ME Grön Nb Allest. Måttl.—talr. Zzv. Sandön (ES, Bidr.). 988. F. collina EHrE. — 1802. Sv. Bot. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. Måttl.—talr. b) calycina (Lors.). Takttagen i Hejde vid Gervalds (AN); Sundre på kyrkbacken! 1 Determ. ARESCH. ? Determ. NEUM. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 203 589. Comarum palustre L. —- (1811. LG, FI. Gotl.). — 1819. R & WGc, Gotl. Pl. rar. Flerst. - Måttl. Fårö vid Lauters (ES) samt i kärr nära Holmudden och Aval; Lärbro vid kkan och Storugns (Wö!); Helvi i Kissemyr (H. KrR.); Stenkyrka i Våthagen (Wö!) och Vätlingsmyr! samt i Nordermyr vid Lauhage och vid Söderträsk!; Martebomyr (R) exv. vid Binge träsk!; Tingstäde i Videmyr!; Tingstädeträsk på Durholmen (Wö!), en holme väster om denna! samt en annan i n.ö. delen (Ö); Lokrume vid landsvägen i myren!; Hejnum i Rings urtappade myr!; Hästnäs myr!; Dalhem vid Näsungs (Wö!); Roma myr (ES) vid Högbro!; Atlingbo (Wö); Väte vid Store myr!; Östergarn (S) vid Katthammarsvik!; Hejde på öarna i träsket! (LG o. a.); Stånga myr i n.ö. kanten!; Linde vid Hägvalds!; Hemse i Mästerby (Särv.); Hafdhem vid Lingemyr (SERN.). 590, Potentilla auserina L. — 1805. We, Gotl. Fl. Allest. Måttl. —mängdv. b) viridis Kocn. Takttagen vid Visby strand! P bifurca LD. Fårö vid Holmudden, talr.! Inkommen för omkr. 15 år sedan genom ett strandadt ryskt fartyg, hvars spannmålslast bärgades vid Holmudden. 591. P. reptans L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 227. Allest. Talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). P. recta L. är sporad. förvildad. Sälls. Spars. Pzxv. Lärbro vid Takstens (M); Visby!; Burs prgd (M). 592. P. argentea L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 239. Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). b) incanescens OPriz. Iakttagen endast på några ställen: Lummelunda vid Etebols!; Roma (Lu!); Vänge i ängen Staplarna (LH!); Vamlingbo vid Snäckviken! 593. P. collina WiB. — 1842. Fries, Mant. III: ArFz. oo Salls. Måttl. Sandön (Hortz); Lummelundsbruk (FLop. 55 0. a.); Visby vid Snäckgärdet (Arz. 41!), Österby!, Ladugårdshällarna! (ES) samt vid vägarna till Hejdeby, Follingbo, Träkumla och Västerhejde!, äfven inom dessa socknars gränser; Sanda på Vif- vesholm (THED.!); Östergarn vid Katthammarsvik!; Vamlingbo vid Snäckviken!; Sundre vid Hoburg spars.! | P. Fintermedia L. har tillfälligt förekommit vid Visby badhus!, äfvensom ännu vid Katthammarsvik (WN'!). 594. P. minor GiL. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 227 (arten ej fullt säker). Allest. på kalkområdena, mindre allm. på sand. Mängdv.—talr. b) erythrodes n. f. (s. 107). På hällmark allm., spars.—måttl. Zxv. Othem!; Visby!; Eksta!; Burs!; Öja!; Vam- lingbo alfvar!; L. Karlsö! Fineana Fl. d. Wett. — 1844. AFz., Nov. Flerst. Måttl. Fårö vid Broa!; Fleringe vid Hau (Lem) och på hällar mellan Bläse och Ar!; Hangvar vid Ire (Wö!); Stenkyrka (LNm); Lummelundsbruk! (ZeETT.); 204 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Tingstäde vid Träskvälder!; Othem västerut mot Hejnum!; Hejnum ferst.!; Bro (Ww); Visbytrakten ferst.!; Västerhejde (LNmM) h. o. d. t. ex. vid Vible kvarn!; Follingbohöj- derna!; Gothem nära ån på sand!; Tofta vid Norrgårda!; Norrlanda vid Hammars!; Vänge på en kalkbacke i s.v. hörnet!; Torsburg!; Hejde på en kulle ö. om kkan (AN); Burs nära Kålmunds (ArFz.); LE. Karlsö (AFz.). 595. P. verna L. [P. maculata Pourr.] — 1828. Fries, Nov. å H. o. d. Måttl.—talr. Zxv. Fårö (ScHeEnH.!); Fleringe vid Raukudd!; Hall vid Vestös!; Lärbro vid Vägome!; Veskinde vid Skäggs myr!; Bro flerst. (WN); Visby vid Pilhagen!; Endre vid Kvie och Endregårda på fuktiga ängar!; Gothem!; Vall vid Kvie och Bjers mängdv.!; Björke!; Vänge!; Östergarn i ängen ö. om kkan!; Hejde allm. (AN); Lye i en fuktig äng s. om kkan samt vid gränsen till Stånga!; Stånga och Hemse ferst.; Linde!; Silte i en hage i s. delen!; Alfva och Eke allm.! 5 596. P. norvegica L. — 1867. CzEp. (i Bot. Not.): WEstöö. Sälls. Måttl. I senare tid inkommen vid myrarnas aftappning. Martebomyr!; Lokrume myr (Wö); Akebäcks myr (Fr. Nirss.); Vänge myr! (J. 'JN & ErEm.); Ardre vid Ljugarn (AuL.); mellan Eksta och Sproge i Burge myr; Ronemyr (Wö 65!); Hafdhem i Lingvide myr! : 597. P. erecta (L.) DALrraA Torre. — 1745. LIiN., Gotl. Resa 8. 253. Allest. Mängdv.—massv. 597 X 591. P. erecta X reptans. — 1811. LG, El. Gotl. — 1820. - Hy, FI. ed. 1 (P. procumbens). — 1890. MurB. (i Bot. Not. s. 215). Sälls. Måttl. Veskinde vid Skäggs (WN 94!); Hörsne vid Dibjers såg (Kur 82!); Viklau (Le!) mellan Änge och Vikarfve (AN 901). | 598. Geum urbanum L. — 1805. We, Gotl. Fl. Allest. Måttl.—talr. 599. G. rivale L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 175. Allm. Måttl.—mängdv. 299 X 598. G. rivale X urbanum. — 1857. Bot. Not. s. 40: CLEVE. Flerst. Spars.—måttl. Fleringe vid Hessle (CrEveE) och Hau!; Bunge vid Stux (Wsw!); Hall vid Norrbys (SErRS.); Othem vid Kvinnone (Ö); Visby nedom Galgberget (LNm) och i Palissaderna!; Dalhem på Munks kvarnbacke (A. N.); Kräklingbo vid Hejdeby !; Väte vid Isome (M); Klinte prgd (Hurr.) och Klinteberget!; Silte vid Rikvide (M); Öja i stenbrotten vid Burgsvik!; Sundre vid Jufves och Skoga! 600. Spirea Ulmaria L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 237. Allm. Måttl.—talr. Fårö!; .. . Sundre! b) denudata (PRESL.). H: o.d: ””EgvFärö!t; i Silte" (M): KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Ål. 205 601. S. Filipendula L. — 1745. -LiNn., Gotl. Resa s8. 239, Allest. ”Talr.—massv. Äfven Sandön (Wö). Fam. 53. Drupacew. (602.) Prunus insititia L. — 1858. HN, FL ed. 7: WEstöö. Sälls. Måttl.—spars. Fleringe i kanten af Hessle äng vid landsvägen! (Lu 53 enl. hb. Ups.; Wö 54!); Hejde vid Gervalds och Simunde (AN); Ardre i Kopungs äng (AuL.). Anm. Om denna hyser förf. samma åsikt som om Pyrus communis, d. v. s. att den ej är spontan, ehuru den länge hållit sig på samma ställe. Redan LG nämner, att »Pr. domestica (Kriker) växer i Grodda Noderäng nära HFleringe Cappelansgård». Vid Hessle förekommer den nu i några tiotal individ, mest buskar, i hörnet mellan landsvägen och en trädgård, på stenig mark, hvarifrån den medels rotskott spridt sig omkring 10 meter in i ängen bland Ribes alpinum, Corylus etc. Frukten, som vanligen är angripen af en svamp, är eljes blåsvart, sur och n. rund. Tornar saknas, men vissnade smågrenar sitta tämligen tätt på de gröfre kvistarna. 603. P. spinosa L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 168, 196, 235. Allest;: Måttl.— talr. P. Avium L. anträffas stundom vid vägar nära trädgårdar, dock i allmänhet blott telningar. ÅFZ. såg gamla träd vid Boxarfve i Oja s:n, hvilka »ej ansågos planterade». - Samma mening hyste man 1 Hogrän om det där befintliga trädet (jfr Pyrus communis); alla förhållanden tala dock mot spontaneitet. P. Cerasus L. förhåller sig som föreg. Anm. P. Padus L. är af LG (i Fl. Gotl.) uppgifven för St. Enbjenne i Hogrän socken, hvilken upp- gift af R. m. fl. sedermera citeras. Vid förf:s besök på platsen sågs visserligen intet fullväxt träd, men utanför en blott delvis inhägnad trädgård växte jämte planterade fruktträd en Berberisbuske och en ung P. Padus på ett sätt, som” visade, att de egentligen tillhörde nämnda trädgård. Växten tillhör numera ej öns flora, men är funnen fossil. Fam. 54. Papilionacece. Pisum arvense L. förekommer ej vild och sällan tillfälligt utkommen (jfr AFZ., Nov.). 604. Lathyrus palustris L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 233. Flerst. Måttl. Lärbro vid Storugns (Wö!); Martebomyr både i v. delen och kring Binge träsk!; Lokrume, i samma myr!; Tingstädeträsk på Durholmen!; Follingbo (R) i Vidangermyr (Wö!); Hörsne myr! (Wö); Roma myr!; Kräklingbo (Wö!); Östergarn (18 o. a.!); Hejde i myren bakom Löfves (AN); Etelhem i Tänglingsmyr (Wö!); Eksta (Zert.!); Hemse i Mästermyr (Särtv.); Silte i Tufängsmyr (M). 605. IL. pratensis L. — 1806. WG, Gotl. FI. Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). (606.) L. tuberosus L. Spars. på en åkerren i Klinte vid Klintebys! (ÅA. VESTERBERG T77!). Anm. L. heterophyllus L. skall vara funnen i: Martebo prästäng (LG, F1. Gotl.). men är förgäfves sökt af N, Wö och senare botanister. Huruvida L. silvestris L., som utan lokal upptages 1 WG, FI. Suec. ed. I, afser samma växt, kan ej utrönas, då hbexpl. saknas af båda. 206 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 607. Orobus tuberosus L. — 1806. We, Gotl. Fl. På norra hällområdet från Othem till Eskelhem bh. o. d.; eljes sälls. Måttl.—talr. Ezv. Sandön (Wö 52!); Fårö vid Butlex (W6), Austers och Ava!; Fleringe vid Hessle (LH); Hejnum!; Bro, ej sälls. (WN); Visby sandområde!; Västerhejde vid Vible och Bjers!; Follingbo!; Träkumla!; Vall vid Bjers!; Björke i v. delen!; Eskelhem, äng s. om kkan; Hejde täml. allm. (AN); Östergarn i skogen n. om Sandviken! — Ej iakttagen på s. Gotl. b) tenuifolius RortH. — LH, Resa s. 68. Fleringe vid Hessle (LH), äfven annorstädes (enl. Örv.). 608. 0. vernus L. — 1806. WG, Gotl. FI. H. o. d. Måttl. Hav. Fårö vid Austers m. fl. st.!; Fleringe vid Lunderhage!; Hall flerst.!; Bunge (ES) i s. delen ferst.!; Rute vid Valla!; Lärbro vid Storugns (Wö!) m. fl. st.; Stenkyrka i ängar v. om kkan!; Othem flerst. (Ö); Hejnum vid Bjers, Rings, på Durholmen etc.!; Vallstena 1 Lindängarna vid Alfvena!; Gothem i n.v. delen; Hörsne vid Möllgårds (Wö!); Stenkumla vid Gandarfve (hb.!); Tofta och Eskelhem (A. N-); Ganthem vid Gardese!; Sjonhems ängar!; Vänge (Le) i Mickelsängen! (S); Buttle vid Änge och Hexarfve!; Torsburg! (W6); Sanda (ES); Hejde vid Sösäng (AN); Klinte (LG o. a.); Fröjel (LG); Lojsta på Tomklint! (ES); Lye vid Herrfars!; Linde vid Hägvalds!; Silte täml. allm. (M); Alfva vid gränsen till Hablingbo! 609. 0. niger L. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1819. R & Wc, Gotl. Pl. rar.: LG & DILLEN. Flerst. Måttl.—spars. Bunge vid Änge!; Fleringe vid Hessle! och Lunderhage (Wö!); Hall vid Hägvards!; Othem vid Othemars (Ö); Hejnum vid Rings!; Martebo (N) vid Binge (Ww); Visby österut (WN); Endre!; Ganthem vid Gardese!; Viklau (LG); Väte vid Isome (M); Vänge vid Gandarfve! (Wö); mellan Klinte och Fröjel i >»Pusareds äng» (Le); Lojsta (J. JS) på Tomklint!; Fardhem, äng n. om Sandarfve kulle!; Alfva i ängar n. om Binge och vid Koparfve! 610. Vicia silvatica L. — 1806. WG, Gotl. F1l.: BILLBERG. Sälls. Follingbo i L. Vede äng (BinrBeErG; utg.?); Hejde vid Gervalds, i senare tid inkommen (enl. AN); Lojsta (eller Stånga) s. om Åkelösa myr, ej långt från Stånga Slott (RF UDDINT GRIS ATT O SKA) 611. V. cassubica L. — 1874. 'ZeTtt. (i Bot. Not.) Sälls. Spars. Visby i »Sandhagen> (A. MAGNUSSON 791); Lojsta på Tomklint! (£ETT. & SETH). 612. V. villosa RorH. — 1867. CEp. (i Bot. Not.): WEstöö. Flerst. Måttl. Hzxv. Stenkyrka (SILLÉN); Othem och Lokrume (Ö); Lummelunda!; Martebo (WN); Endre!; Källunge (Wö); Västerhejde!; Stenkumla och Tofta (SILLÉN); At- lingbo (H. KRr.); Eskelhem (Wö); Västergarn vid Paviken (Wö 66!); Klinte!; Ardre vid Ljugarn (PR. Nirss.); Etelhem (LaL.); Hemse flerst. (VirrtB.); Silte allm. (M); Hafdhem vid Lingvide!; Grötlingbo!; Vamlingbo! KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 207 613. V. Cracea Lb. — 1806. We, Gotl. Fl. Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). b) humilis NRUM. Iakttagen vid Klintehamn på stranden! Xtenwifolia Bott. — 1838... HN, Fl. ed. 3. Flerst. Måttl. Bunge s. om Stux (ES); Rute (ZrErtt.); Hangvar vid Austers (Fr. NILss.); Othem (Ö); Stenkyrka prgd (ES); Lummelunda vid Kinners (KinpB. 521), Tjuls (WN) och Bruket (ES); Veskinde vid Brissund (Wö!); Visby vid St. Hästnäs (Wö!); Gothem nära kkan (Wö), talr. på åkerrenar och i kanten af själfva åkern vid Viby m. fl. st.!; Hörsne vid Möllegårds!; Dalhem (A. N.); Ganthem vid Hartviks!; Norrlanda (ES); Sjonhem (LH); Vänge vid Gandarfve (Wö!), i Kyrkjufves äng! (LH) etc.; Östergarn!; Hejde prgd (AN); Lojsta på Tomklint!; Silte flerst. (M); L. Karlsö (A. N.); Sundre på kyrk- backen! 614. V. Sepium L. — 1806. WG, Gotl. Fl. Allm. Måttl. Sandön (Wö 521); Fåröl!; . . . Öja! 615. V. sativa L. — 1806. WG, Gotl. FIl. Täml. allm. Måttl. Fårö!; ... Sundre! 616. V. angustifolia (L.) ReicHArRpD. — 1832. HN, Fl. ed. 2. På sandområdena ferst. Måttl. Izv. Veskinde vid Kålens kvarn!; Visbytrakten (S; N); Gothem på sandmo vid ån!; Eskelhem vid Vallda!; Hejde (AN); Gammelgarn vid Davide!; Öja vid Bjergvide! 617, V. lathyroides L. — 1866. LEFFLER (i Bot. Not.): WEstöö. Flerst. 1 synnerhet på sandområdena. Måttl.—talr. Fårö vid Austers!; Lärbro vid kkan (Wö); Stenkyrka (CEp.); Slite (HNS!); Bro vid Stenstu (WN); Visby vid vägen till Snäckgärdet! (Wö), vid Annelund! och Skolbetningen (Wö); Gothem i n. delen!; Hörsne ferst. (Kur); Västerhejde (ScHEnH.!); Roma nära Varplösa (Sätv.); Hejde mellan Gervalds och Smiss (AN); Ardre vid Ljugarn (AuL.); Stånga, Lye och Burg, täml. allm. på sand!; L. Karlsö (H. Kr); Alfva på sandfält n. om kkan; Öja vid Bjergvide!; Hamra vid Sallmunds! 618. Ervum hirsutum L. — 1806. WaG, Gotl. Fl. Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). b) angustifolia Fr. Takttagen i Visbytrakten!; i Viklau (M). 619. E. tetraspermum L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar.: Le (utan lokal). Sälls. Måttl. Endast följande växtställen äro kända af förf.: Sandön (ES, Bidr.); Hangvar (EKm. 69!); Lummelunda!; Bro vid Aby (J. THomson 64!) och flerst. (WW); Grötlingbo i ett grustag nära Sallmunds! (på sistnämnda ställe öfvergångsform till b) tenuifolium FR.). 208 EK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 620. Coronilla Emerus L. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 229. Sälls. Måttl. Torsburg! (L); Ardre vid Mullvalds (W6), i skogen på klintens östra afsats! (621). Onobrychis sativa Lam. — 1844. ArFz., Nov. Sälls. Spars.—måttl. Hall vid Vestös på myrodlingen (Iv.); Bunge vid Fårösund (ES; NigL.); Visby på Snäckgärdet! (Arz.); Follingbo vid Dede å!; Västerhejde (AN); Roma (AN); Klinte vid Mölner (AN); Östergarns prgd (Örv.). 622. Astragalus glycyphyllus L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 196, 289. Flerst. Måttl. Hall vid Vestös (Wö!); Fleringe vid Lunderhage!; Bunge (ES); Rute (L) vid Fardume! (Wö); Lärbro vid Gislauser (Ö); Stenkyrka på backen s. om kkan!; Lummelunda vid Bruket och Etebols!; Othem vid landsvägen midtför Othemars!; Veskinde vid Skälsö (S); Bal vid Gute (Wö!); Endre vid Långhulte (ES) och Ölbäck!; Fothem! (Wö 52); Hörsne nära Lina gård (A. N.); Follingbohöjden!; Västerhejde vid Vible (S) och Nygårds! (ES); Stenkumla (S) nedom kkan!; Tofta vid Gnisvärd!; Hejde vid Tass (AN); Klinte vid Loggarfve (AN); Östergarn n. om kkan!; Torsburg (Wö!); Ardre (W6) ö. om klinten!; Etelhem vid Hageby!; Stånga Slott (Wö!); Lojsta vid kkan (ES); Linde nedom Lindeklint!; Eksta vid Bopparfve!; L. Karlsö (L). 623. A. danicus REtz. — 1888. InNmM (i Bot. Not.); WESTERBERG & ÖFVERBERG. Sälls. Talr. Sanda sm omkr. 1 km. n. om Klintehamn (WzEstERB. & Örv. 84); Klintehamn! (WeEstErRB. 85). — Tydligen inkommen med barlast, men nu spridande sig. A. arenarius DL. har funnits vid Slite hamn 86 m. fl. år, men synes vara utg. 624. OXxytropis pilosa (L.) DC. — 1761. LiN., FI. Suec. Nov.: FALCK. På v. kusten. Sälls. Måttl. Sandön (Le; Hortz); Fårö i »Prästhemängen» vid Lauters (ES; utg.?); Lummelundsbruk! (R); Veskinde vid Bredsunds fiskeläge (R) och stranden n. om Skälsö! (ES); Tofta vid Gnisvärd (hb!); Västergarn på Skansholmen (FALCK; Wö 71!); Fröjel på en strandåker (hb!); Silte i en åker nära Petes i Hablingbo s:n (M)-. 625. 0. campestris (L.) DC. — 1867. CEp. (i Bot. Not.): WEstöö. Sälls. Närsholm (Wö!). Ett af Wö på Sandön funnet sterilt expl. hör sannolikt också hit. 626. Tetragonolobus siliquosus (L.) RotH. — 1662. FUuIRÉN, Ind. Pl. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 167, 221: Flerst. Måttl.—talr. Zaxv. Fårö vid Ödeboburga!; Rute vid Risungs!; Othem (Ö); Slite (FurrRÉN; IL); Tingstäde vid Träsket (Wö!); Boge och Gothems n. del!; Vallstena vid Medebys (A. N.); Visbytrakten (L) flerst.!; Hejde vid Hägleifs (AN); Eksta vid Burge!; Silte allm. (M); Hemse flerst. (VittB.); Alfva (Särv.); Hablingbo ferst.!; Öja ferst.l; Vamlingbo!; Sundre vid Vennes! KONGL. SV. VET. AKADEMIRNS HANDLINGKR. BAND 29. N:o |. 209 627. Lotus corniculatns L. — 1745. -Lin., Gotl. Resa s. 208, 253. Allest. Talr. Äfven Sandön (Wöl). b) crassifolius FR. — 1868. "ES, Bidr. På stränder, jämte öfvergångsformer till hf. och följande. HEav. Sandön (ES). c) hirsutus HN. — 1837. Sävr, Syn. H. o. d. jämte öfvergångsformer. Aum. LIL. uliginosus SCHKUHR. skall enl. S vara fonnen på St. Karlsö, men är af senare botanister ej sedd och finnes ej heller i hb. S. L. tenuifolius (L.) REICHB. träffas stundom i nyanlagda gräsvallar. Ezv. Bro vid Ytlings (WN); Visby (FR. NILSS. 851) Ej beständig: (628). Medicago sativa L. — 1832. Hy, Fl. ed. 2. H. o. d. förvildad, något sporad. Måttl. av. Fleringe (ZeTtrt.!); Bungel; ... Silte (M). Växten odlades försöksvis vid Malms i Helvi socken redan 1804 af G. NEUMAN och bibehöll sig där förvildad 1840 (N). 629. M. faleata L. — 1662. FUuIrREN, Ind. Pl. :— 1745. LIinN:, Gotl. Resa s. 242. Allest.. Måttl.—mängdv. 629 X< 628. M. faleata X sativa. — 1844. ArFz., Nov. Flerst. Måttl.—enst. Hav. Fleringe vid Ar (LGmM); Hall vid Vestös (WN) och Häg- vards!; Bunge vid Änge!; Helvi vid Malms (AFz.!); Hangvar vid Austers (Fr. NILss.); Visby!; Follingbo vid Dede!; Västerhejde vid Nygårds!; Tofta vid Krokstäde!; Roma (WnN); Hejde vid Gervalds (AN); Klinteberget!; Gammelgarn (Aur.); Burs, trakten kring kkan (M); Alfva (LaAL.); Silte (M). 630. M. lupulina L. — 1806. WG, Gotl. FI. Allest. "Talr.—mängdv. Äfven Sandön (Wö!). b) Willdenowii (Borns.) — 1869. ES, Gotl. Fanerog. Taäml. allm. på hällmark, kalkbackar o. s. v. Måttl. Ev. Fårösund!; ;.. Vam- lingbo! — Växten är flerårig, ofta glandelhårig äfven på stjälkar och blad. 631. M. minima (L.) ScHrREB. — 1895. M, Reseant. Sälls. Alskog vid Romungs (Aur. 88!); Burs på sandåsen mellan Dala och Bond- arfve i största ymnighet (M. 94). Anm. = Trigonella ornithopodioides DC. lär vara funnen i Etelhem i en kornåker vid Nymans (LG, FI, Gotl.). 632. Meclilotus officinalis (L.) Wiurp. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 216. Flerst. Måttl. Fleringe vid Ar (Wö!); Kappelshamn!; Rute vid Vallavik (W6); Helvi på ön Klasen (L) och vid Malms (Wö!); Slite (Avr.); Bro flerst. (Wn); Visby vid hamnen!; Gothem på Sildungen (Wö!); Barlingbo! (AFz.); Hörsne vid Möllgårds (Wö!); K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 27 210 oK. JOHANSSON, HUPFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Roma (ArFz.); Eskelhem vid Bolex!; Östergarn vid Katthammarsvik (AvL.); Sanda (Lu!); Hejde vid Gervalds (AN) och Rågåkra!; Klintehamn! (C: HN 42!); När v. om kkan!; Hemse flerst. (VittB.); Silte (M); Rone vid kkan!; Sundre vid kkan! b) macrorrhiza, (W. & K.). synes vara den vanligaste formen. (633). M. arvensis WALLR. Sälls. Spars.—Måttl. Sporadisk. Hav. Lummelunda i klöfveråkrar (WN); Bro vid Ytlings (Wn); Visby vid hamnen! (Lar. 78!); Follingbo vid Dede bland klöfver! 634. M. alba Drsv. — 1854. HN, Fl ed. 6. — 1837. Säve, Syn. (M. offic. 6 vulg.) Flerst. Måttl. Fleringe vid Ar 95! (Wö 71!); Bunge vid kkan!; Lärbro vid Stor- ugns (Wö!); Martebomyr bland Gypsophila (A. N.); Slite!; Visby! (SUNDBERG); Väster- hejde (J. JN!); Hörsne i klöfver (Wö); Östergarn vid Katthammarsvik (Aur.); Ardre vid Ljugarn (Arz.!); Hejde vid Gervalds enst. (AN); Klintehamn (C. Hn 42!) talr. 95!; Hemse vid kkan (VirtB.); Alfva i åkern midt emot kkan (A. N.); Silte flerst. (M); Eke vid vägen s.v. om kkan! (Särtv.); Grötlingbo spars.! (635). Trifolium agrarium L. — (1811. LG, FI. Gotl) Sälls. Måttl. Inkommen med klöfver- och gräsfrö. Västerhejde vid 'Stenstu!; Ronemyr efter aftappningen (Wö 65!).. Dessutom (enl. Le) i Lärbro vid Vägome samt i Boge vid Bogevik. Anm. I LIN., Gotl. Resa, nämnes T. agrarium på sid. 168 och 212, medan T. proenmbens' först på s. 257 omtalas och där säges vara ny för Sverige. Redan det, att den på Gotl. ytterst allmänna PT. pro- cumbens ej skulle vara sedd förr än mot slutet af resan, är högst osannolikt. Då därtill kommer, att den upp- gifna växtplatsens beskaffenhet (fält och skog) och växtens ymnighet alldeles strida mot T.: agrarium, måste man antaga, att LIN. i början af resan tagit T. procumbens för den på fastlandet mer allmänna T. agrarium. — Af S angifvas Visby och Ljugarn såsom fyndorter för T. agrarium, men ett i hb 8 förvaradt expl. från förstnämnda ställe är T. procumbens. 636. T. procumbens L. — 1741. LiNn:, Saml.: af 100 växter. — 1745. -Lin., Gotl. Resa s. 250, (168, 212). = TolINg ab jen ÖSEIN: Allest. . Mängdv.—massyv. Äfven Sandön (Horrz). 637. T. filiforme L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. Flerst. Måttl. Fårö vid Nors (R) och flerst. på sandområdet!; Lärbro vid Vägome- vik (Ww); Boge!; Bro (Wn); Västerhejde (WW) vid/Hallbros!; Mästerby (LG); Sanda (Le; Ww); Hejde vid Gervalds (AN); Ardre vid Ljugarn (Avr.); Klintehamn (Turp.!); Fröjel (LG); Sproge vid Tjengdarfve (FLop. & STENH. 55! 0. a.); Burs på sandåsen mellan Dala och Bondarfve (M); När!; Hemse! (LaAL.); Hamra vid Skvalpvik!; Hoburg (WG, F1. Suee.). 638. T. fragiferum L. — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. H. o. d., mest vid kusten. Måttl.—talr. HPzv. Fårö vid Broa!; Hangvar vid Kappels- hamnsviken (ZrTT.); Lärbro vid Storugns (Wö) och Kejlungs!; Kyllej!; Othem vid prgden (Ö); Slite! (Zrrt.); Visby!; Gothem vid ån (R); Hörsne (SmrpeB.!); Dalhem vid ån!; At- lingbo vid ån från Valls myr!; Katthammarsvik!; Hejde flerst. (AN); Stånga!; Lau och När!; utefter s.v. kusten från Västergarn till Näs allm.!; Vamlingbo vid Torsbrya! KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR: BAND 29. N:o |. 211 639. PT. repens L. — 1806. We, Gotl. FI. Allest. Måttl.—talrv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 640. P. hybriduny LL. — 18537. SÄVE, Syn. H. os d.. Spars.—måttl. « Förekommer mest 1 nyanlagda vallar och gräsmattor; spo- radisk. rv. Sandön (Wö 59!); Fårö vid Marpes!; sv Grötlingbol; Vamlingbol— Afven funnen på Storholmen i Fardumeträsk (Wö 40!). Det är likväl osäkert, om växten ur- sprungligen är spontan, enär nämnda holme användes som slåttermark. 641. T. montanum L. — 1806. WG, Gotl. FI. Allm. Måttl. Fårö allm.!; ... Sundre; 642. TT. striatum, L..— 1832: HN, Fl:, ed. 2:,ISR.;KoLM. Sälls. på v. Gotl. Mått! —mängdv. Lummelunda i Tjuls hage s.v. om träsket!; Tingstäde vid landsvägen midt för Myrvälder!; Fole (VENNERST.); Bro flerst. (WN)!; Väster- hejde vid Stenstu (LNmM) och Vible!; Viklau (Wö; M); Väte vid Isome och Haltarfye (M); Sproge vid Lindarfve (I. Korm. 1820—22); Hablingbo vid Vastäde (M). 643. T. arvense L. — 1745... Lin., Gotl. Resa s. 212, 239. Allm. på sandområdena; eljes mer sälls. Måttl.—talr. Sandön (Wö 59!); Fårö ö. del!; . Vamlingbo! b) prostratum MYrRis (i SÄvE, Syn.) är en spalierform, som mer eller mindre ut- präglad förekommer på stränder och öppna fält. 644. T. pratense L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 238. — 1755. Lin., Fl. Suec. ed. 2 Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). P) villosum VAnLB. — 1895. M, Reseant. s. 9. Antecknad för: Roma station!; Hablingbo nedom Stenstu (M):. T. incarnatum L. sälls., utkommen med gräsfrö o. d. 645. T. medium (L.) Hups. — (1811. LG, Fl: Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Brat Allm., men ojämnt fördelad. Måttl. Fårö!; Fleringe!; ... Vamlingbo; b) strictum HN. — 1832. HN, Fl ed. 2 Bland hf. (646). Sarothamnus scoparius (L.) Wimm. — 1867. OCEp. (i Bot. Not.) Sälls. Enst.—måttl. — Lummelunda i Tjuls hage (S. STENGÅRD) bland följande!; Slite! (R. ÖLDBERG); enstaka telningar äfven sedda vid Visby (WN) och Ljugarn (AuL.). (647). Ulex europeus L. -— 1837. Sävr, Syn. Sälls. Rute vid Vallavik (H. Kr.); Lummelunda i Tjuls hage (S. STENGÅRD), hvarest odlingsförsök med växten gjordes för omkring 40 år sedan, ännu bibehållande sig, måttl.!. 202 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Fordom vid Visby g. hamn (S 27!). Odlingsförsök anställdes för några år sedan äfven vid Länna utanför Visby. 648. Ononis campestris Kocn. — 1861. HN, FL ed. 8: KROK. Sälls. Lummelunds strand (Wö 52 enl. hb. Ups.; men nu utg.); fordom vid Visby hamn (Kror 60!); Klintehamn (Turp. 73! enl. hb. Ups.) 649. 0. repens L. [0. procurrens WALLR.] — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 272, 292, 299. Täml. allm. Måttl.—mängdv. av. Kappelshamn!; ... Öja! (L); Vamlingbo! Aum. Äldre uppgifter om »O. spinosa» (hos LG, LILJEBL., WG och 5) afse ofvanstående art (O. pro- currens WALLR.). Med »O. hircina» hos några äldre botanister förstås storbladiga, mindre torniga former af samma art. Att både O. campestris KocH. och O. hircina JACQ. upptagas för Sandön 1 ES, Bidr. 1868, men ingendera i ES, Gotl. Fanerog. 1869, bör måhända förklaras på samma sätt. 650. Anthyllis Vulneraria L. — 1741. &LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 253, 272, 283. Allest. Talr.— mängdv. Äfven Sandön (Wö 591). b) alba L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 227, 272. Täml. allm. Måttl. Fårö!; .. . Sundre! c) coccinea L. —- 1745. LIin., 1. c. 8. 233, 272. Täml. allm. på hällmark. Måttl.—talr. Fårö!; ... Vamlingbo! Fam. 55. PFricinece. 651. Myrtillus nigra Guia. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 230. Allest. på sandområdena; eljes knappt allm. Mängdv.—massv. Haxv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö ö. delen allm.!; ... Sundre! 652. OXyYycCOCCUS palustris Pers. — 1805. We, Gotl. Fl. Sälls. Talr.—mängdv. På uttappade myrar oftast steril. Fårö vid Ekeviken (EKw.!); Rutce och Helvi på holmar i Fardumeträsk! (5); Stenkyrka (W6) i Vätlingsmyr och Våt- hagen samt vid Norrträsk i Nordermyr!; Martebomyr (LG) både i v. delen och vid Binge träsk (massv.)!; Bro vid Ytlings (Wn); Hejde träsk (Le; AN); Stånga myr (SERN.). b) microcarpus TURCz. ; 3 Spars. Stenkyrka i Våthagen!; oftare förekomma öfvergångsformer med små frukter (6 mm. i diam.) men ej glatta skaft. 653. Vaccinium Vitis idexa L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 168. Allest. på sandområdena; eljes allm. Talr.——massv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö, ö. delen!; . . . Silte: (M) ... KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 213 654. Aretostaphylos uva ursi (L.) SPRenG. — 1742. LiN., Färgegräs 8. 28. — 1745. .LiIN.y Gotl. Resa s. /182, 187, 209: Allest. på hällmark och steniga strandvallar på norra delen; på s. hällområdet h. 0. d. Vanl. talr: Hov. Sandön (ES; Wö!); Fårö (sälls.)!; Fleringe!; . .. Tofta (allest.)!; sedan mer spridd ner till Stånga och skogarna s. om Akelösa myr! 655. Andromeda polifolia L. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1819. R & Wo, Gotl. PIN rar. Norra Gotl. Sälls. Måttl.—talr. På uttappade myrar ofta steril. Fardumeträsk på Storholmen (LG; SERN.); Stenkyrka (ES) i Vätlingsmyr! (Wö 71); Martebomyr! (R); Lokrume myr (Wö 67!). 656. Calluna vulgaris (L.) SatisB. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 168, 235, 237. Allest. på sandområdena; 1 öfrigt allm. Mängdv. Sandön (ES, Bidr.); Fåröl; ... Sundre! 657. Ledum palustre L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. RITA: Sälls. Måttl. På öar i Fardumeträsk! (Le); Bro vid Ytlings (Wn); Mästerby vid Ejmunds (LG o. a.l); Sanda vid Botvede i strandhagen (ES); Guldrupe vid Bjers (O. OLs- SON); Östergarn i Gustneviksängen (LG); Garde (A. N.) nära Alskog; Eksta i skogen norr om Tomsarfve! 658. Pyrola chlorantha Sw. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. H. o. d. Måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Hamra! 659. P. rotundifolia L: — 1662. FurREN, Ind. Pl. —- 1745. LiN., Gotl. Resa s. 221. (På bägge ställena kan ock föreg. art afses). Eros dd: Måttli Sandön (ES, Bidr-); Fårö! -. . Slite (M): 660. P. media Sw. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Flerst. Måttl.—spars. Fzv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö (R); -.-. Lojsta (Wö). 661. P. minor L. — 1741. LIiNn., Saml. af 100 växter s. 206. — 1745. LIn., Gotl. Resa s. 206.! H. os d. . Måttl... Sandön (ES, Bidr.); Fårö! (L); ... Vamlingbo. 662. P. secunda L. — 1662. FUIRÉN, Ind. Pl. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 221. Täml. allm. Måttl. Sandön (ES; Wö!); Fårö! ... Vamlingbo! 663. P. uniflora L. — 1662. FUIREN, Ind. Pl. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 221. H. o. d. Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Silte (M). I Den på sid. 221 omtalade Gothems-formen, hvilken hade »kronan blekare och mer utsparrande», är snarare P. media SW. 214 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 664. P. umbellata L. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. Flerst. Måttl. Sandön (Wö); Lärbro vid Storugns (Wö); Martebo (SUNDB.); Bro och Hejdeby socknar i hagar på gränsen (WN); Bäl vid Gane (R); Gothems Hammar (MoL.); Västerhejde i Sandhedsskogen och vid Hallbros Slott!; mellan Västergarn och Klinte i en skogsäng (LG); Sanda i Gervalds skog mellan Norrgårda och Bjestafs (LG); Hejde vid Hägleifs (i Brunhagen) och Gervalds (i Myrhagen) (AN); Kräklingbo vid Hejdeby (AN); Ardre nära Ljugarn (AuL.); Alskog vid Rudvier i Lillhagen (S!); Stånga i skogen vid Myrungs (N); Linde (AN); Sproge vid Tjengdarfve (S); Hemse och Alfva vid kanten at Mästermyr (VITTB.; SÄTV.). 665. Monotropa Hypopithys L. — 1805. We, Gotl. FI. Flerst. Spars.—måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fleringe vid Hau träsk (ES); Bunge på Bungenäs (WG; ES); Hangvar vid Flenvik (Wö); Lärbro vid Storugns (Wö); Othem (Ö); Bro (Ww); Fole (5); Visby söderut! (S); Dalhem, barrskog i n.v. hörnet!; Roma (5); Valls prgd (ES); Norrlanda vid Butreifs (Kur); Vänge vid Bjerges!; Torsburgens fot!; Ardre (W6) vid Ljugarn (Auzr.); Hejde h. o. d. (AN); Fröjel (ES); Burs (ES); Hemse flerst. (VrrtTB.); Sundre vid Vennes! (En del af dessa lokaler hänföra sig dock troligen till följ. var.) 5) glabra Bork. — 1837. SÄvE, Syn. Flerst. Spars.—måttl. Sandön (ES); Fårö vid Lauters (ES); Bunge på Bungenäs (ES); Hangvar vid Ire (Wö!); Lärbro vid Storugns (Wö!); Veskinde vid Mickelgårds (Wö!); Bro (Ww); Visby vid Kungsladugården!; Endre n.o. om Fjells (S!); Västerhejde ferst. (ES); Hörsne i skogen nära Dibjers såg (Kur); Roma i skogen vid Dalhemsåns utlopp ur myren (Särtv.); Eskelhem i skogen på gränsen till Stenkumla samt mellan Vallda och Valldarfve; Mästerby i v. delen!; mellan Norrgårda i Sanda s:n och Västergarns kka (Lu); Hejde vid Gervalds (AN); Gammelgarn s. om Engemansviken!; Torsburg (Wö); mellan Alskog och Ardre!; Etelhem, berget s. om nNigvalda träsk!; Lye, i skogar i ö.; delen!; Silte flerst. (M); Hablingbo (hb.!). Fam. 56. Empetrecw. 666. Empetrum nigrum L. — 1819. WG, Gotl. Pl. rar. Sälls. Måttl.—mängdv. Fårö vid Sudersandsviken i småskog på fuktig sand, mängdv.!; Fardumeträsk (R) på Storholmen och en ö. därom belägen mindre holme!; Stenkyrka i Våthagen! (Wö 66), i Vätlingsmyr, i skogen s.v. om Sudergårda samt vid Söderträsk i Nordermyr!; Martebomyr (ES); Stånga myr (SERN.). Fam. 54. PEuphorbiacece. 667. Euphorbia palustris L. — 1662. FurrRÉn, Ind. Pl. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. = 1745. LIN, Gotl. Resa s. 2260. Sälls. Måttl. Gothem söderut (FuIRÉN; L) och vid Nybro (Wö!); Hörsne myr (AN); Dalhem (AN); Norrlanda nära Aurungs (Wö) vid landsvägen!; Kräklingbo (N) vid KONGL. SV. VRT. AKADPBMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 215 Österby (AN), Ekeskogs (HS) och Kräklinge!; Ala!; Buttle station (AN); Ptelhem vid Täng- lingsmyr (LG) nära järnvägen!; Eksta vid Bopparfve (FErop. o. a.) och vid kanalen nära Dynisse!; mellan Eksta och Sproge (We); Vamlingbo vid Rofinds (ES-o. al). 668. E. Esula L. — 1888. AHNHLFVENGREN (i Bot. Not.) Flerst. Måttl. Fårö vid Lassor!; Hangvar vid Kappelshamn!; Tingstäde vid Gull- auser (WN); Visby vid Österby spars.!; Hörsne vid Simunde (0: Orsson); Västergarn vid hamnen (AN 71!); Sanda vid Norrgårda (AN); Hemse vid Frigges! (VirtB.); Ronehamn!; Öja på Faludden!; Vamlingbo i en sandig åker vid Storms!; Sundre i Bunnäsåkern vid Hoburg! (669). E. Cyparissias L. — 1864. Hy, FI ed. 9: THrpb. Sälls. Stenkyrka prgd (ScHEnH. o. a.!); Martebo vid Binge (WN); Västerhejde vid Halfvards (TuepD. o. al). 670. E. exigua L. — 1819. R &.Wec, Gotl. Pl. rar. Flerst. Måttl.—talr. Mest i s.v. delen. Bunge vid Ducker!; Lärbro vid Takstens (R 0..a.!); Othem på File åkrar (Ö); Bäl vid Gute!; Dalhem vid Hallfoser (AN) och Gand- arfve!; Roma vid Möllbjers (hb.!); Eskelhem vid Simonarfve (AN); Viklau vid Ange (AN) på hällmark!; Sanda vid Vifves (AN); Hejde vid Hägleifs (AN); Klinte vid Loggarfve och Klintebys (AN); Linde vid Odvalls (AN); Silte allm. (M); Alfva vid Anges (Wö 6510. a.). 671. E. Peplus L. — 1805. WG, Gotl. FI. Täml. allm. Måttl.—mängdv. Fårö!; ... Vamlingbo! 672. E. Helioscopia L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 253. Allest. Måttl.—talr. 673. Mercurialis perennis L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 224 samt FI. Suec, ed. 1 (utan lokal) — 1869. ES, Gotl. Fanerog.: MoLÉR. Sälls. Måttl. Stora Karlsö (Mor.); L. Karlsö! (AN); Gothem? (det framgår ej af LINNES ord, om han verkligen sett växten därstädes). (674). M. annua L. — 1861. Hy, FI. ed. 8: FR. SANDEEN. Barlastväxt. Sälls. och sällan länge fortvarande. Kyllejs hamn (SANDÉEN; LAL. 78!); Slite (ExmM. 63!); Visby hamn 84—91! Anvm. Montia fontana L. är uppgifven för Roma Kungsgård (LG), där den förgäfves blifvit sökt af Wö, förf. m. fl. för stranden norr om Visby (VAHLB.), där den numera ej finnes, samt för Långhögården i Eksta socken (S), hvilken uppgift beror på felbestämning (enl. hb. S!). Inga hbexpl. från de två förstnämnda lokalerna äro anträffade. Fam. 58. Paronychiece. 675. Herniaria glabra L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 239. Mycket allm. Måttl.—talr. Fårö! (We) ... Sundre! 216 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGIEOGRAFI. 676. Neleranthus perennis L. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. — (Expl. från Visby i hb. S tillhöra däremot följ. art.). Sälls. Eskelhem (Wö 66!) vid landsvägen s. om kkan!; Sanda vid prgden (ES) på sandfaltet!; Silte vid Petesviken (M). 677. S. annuus L. — 1805. WG, Gotl. FI. Allest. på sandområdena; eljes täml. allm. Måttl.—massv. Sandön (Wö 59:); Fåröl; . . .- Vamlingbo! Växten är vanligen annuell, öfvervintrande; men också ofta öfvervintrande med höstblommor (Jfr Bot. Not. 1890 s. 267—272). 677 X 676. S. annuus X perennis. — 1893. AHLFVENGREN (i Bot. Not. s. 164). an a mellan Sten huse gård och kkan N 2). Sanda mellan Stenhuse gård och kkan (AN 92 Fam. 59. Polygonece. Anm. Fagopyrum esculentum MOENCH. odlades vid århundradets början i Helvi, ehuru »ej mycket» (G. NEUMAN). Någon gång utkommen på åkrar t. ex. Fårö vid Alnäseträsk (94!). 678. Polygonum amphibium L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Flerst. Måttl. Fleringe vid Haureflan! och Lunderhage (Wö); Lärbro vid Storugns (Wö); Stenkyrka i Ringvidemyr (A. N.); Tingstäde träsk på Durholmen (Wö!) och vid ån mellan träsket och Furubjers (ES) m. fl. st.!; Visby vid Kungsladugården! (We); Dal- hem vid Näsungs (Wö!); Roma Kungsgård! (S) och vid Högbro!; Eskelhem!; Atlingbo (Wö); Mästerby 1 ån mellan Ejmunds och Tjuls! (äfven hf.); Ala (We); Hejde prgd och vid Gervalds, äfven hf. (AN); Närs å! (hf.); Silte, äfven hf. (M); Fide!; Öja vid: Stock- viken! Den håriga modifikationen (=f. terrestre REICHB.) är den vanligaste. Stundom utvecklas båda modi- fikationerna från samma rotstock, i det att de första vid högre vattenstånd framkommande bladen äro som hos hf., men de senare framkommande öfverensstämma med f. terrestre. 679. P. lapathifolium Art. — 1805. WG, Gotl. Fl. Täml. allm. Spars.—måttl. Fårö sandområde allm.!; ... Vamlingbo! £) incanuwm ScHm. — 1837. Säve, Syn. — Hb. S. Som föregs., men mindre allm. 680. P. Persicaria L. — 1837. Säve, Syn. (P. biforme We). — Hb. 5. H. o. d. vid bryor och stränder. Måttl. Fårö sandområde!; ... Vamlingbo! b) depauperatum MEIsn. Visby på hafsstranden norrut (WirtR. 79); Levede vid Skogs (Lu 53 enl. hb. Horm.) 681. P. Hydropiper L. — (LG och R utan lokal). — 1837. Säve, Syn. Sälls. Fordom vid Visby g. hamn (hb. S!); vid landsvägen mellan Fole och Hejdeby (Wö); Väte (Wö 521). Anm. P. minus HupDs. (P."strictum HN, Fl. ed. 11) har fordom funnits vid Visby g. hamn (AFZ. 41; LH 53, enl. hb. Ups.). KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 217 682. P. aviculare L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. - Måttl.—mängdyv. Äfven Sandön (BS, Bidr.). 683. P. Raji BAB. — 1880. LAGEruriv (i Bot. Not:). Sälls. på v. kusten. Måttl.—talr. Lummelunda (Lam); Tofta vid Gnisvärd!; Väster- oarns Utholme och Svältholhmsrefvet (AN) samt vid hamnen!; Sanda vid Vifvesholm (AN). 684. P. Convolvulus L. — 1805. WG, Gotl. FI. Allest. Måttl.—talr. Sandön (Wö!); Fårö!; . . . Sundre! 685. Rumex domesticus Hy. Sälls. Spars. Lärbro vid Storugns i en äng vid stranden, för många år sedan (troligen 1840) funnen af Wnstöö och senast observerad 95 (Wöl. 686. BR. crispus L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. Måttl. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 686 X 689. BR. erispus X palustris. Sälls. och spars. Visby vid Kopparsvik! (Ww). 686 X 687. R. erispus X obtusifolius,. — 1880. Lem (i Bot. Not.). Flerst. Spars.—måttl. Lummelunda (Lem); Veskinde vid Mickelgårda (WW); Bro vid Ytlings (WNw!); Visby vid g. hamnen! (Lem); Barlingbo vid vägen mot Endre (WN); Viklau vid Stenstugårds (AN); Västergarn vid Mafrids (AN); Väte vid L. Ambos! och vid Isome (M); Hejde prgd (AN) och vid Kvie (M); Klinte vid Mölner (Wö; AN); Silte vid Rikvide (M!); Fardhem vid Brogårds (M); Stånga vid Bosarfve (M); Burs vid Anges och Sigsarfve (M). 687. R. obtusifolius L. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. Allm. Måttl. Fårö!; ... Sundre! Pp) divaricatus (L.). — 1844. Arz., Nov. Sälls. Visby (LinpDmM.!); Endre!; Klinte vid Mölner (enl. ES); Burs vid Kärna! 688. KR. sanguineus L. — 1888. LnNw (i Bot. Not.): MATSSON m. fl. Sälls. Måttl. Hablingbo (M 88) i ängsmark s. om kkan!; Grötlingbo vid Norr- kvie (M); Follingbo (SmeEDB. 72!); Vallstena vid Gudings (O. OLsson & Vir'rg.!). 689. R. palustris J. E. Sm. — 1858. Hy, FI. ed. 7: KINDBERG. Sälls. Enst. —måttl. Visby vid g. hamnen (KINDB. o. a.) och i dess närhet spo- radiskt, men under en längre följd af år, senast vid Kopparsvik! 690. BR. maritimus L. — (1811. LG, FI Gotl.) — 1819: R & Wc, Gotl: PI. rar. Sälls. - Enst.—måttl. Fordom vid Kappelshamn (S); Boge vid Friggårds (ZETT.); Visby g. hamn (S!) som föreg.!; Anga strand (Kur); Västergarn (Le); Klinte vid hamnen, enst.!; Vamlingbo (LG). K. Sv. Vet. Akad. Flandl. Band 29. N:o 1. do [9 a] 218 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGROGRAFI. b) pinguis HI. NILSsSon i Bot. Not. 1887 s. 229. Visby (StENH. 55; det. HI. Nirsson & MUuRB.). 691. RB. Acetosa L. — 1805. WG, Gotl. FI. Allest. Måttl.—talr. b) velutinus n. f. (s. 108). Takttagen i Öja på sandjord! 692. RB. thyrsiflorus FIngErRH. — 1854. HN, FI. ed. 6: WEsTtöö. På s.v. och s. delens sandområden flerst. Måttl.—talr. Eskelhem nära kkan (Wö 52); Sanda vid Botvede (Wö 52!), Sandegårda och vid kkan!; Ronehamn (LaAL.); Hafdhem vid Lingvide och Antarfve!; Eke vid kkan!; Grötlingbo allm. vid vägar!; Vamlingbo vid vägar n. och ö. om kkan! 693. RB. Acetosella L. — 1745. LiNn., FI. Suec. På sandområdena allest.; eljes ej allm. Måttl.—mängdv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö ö. del! I: Sumndre! Fam. 60. Ulmacew. 694. Ulmus montana WitH. — 1844. Arz., Nov. Sälls. Spars.—enst. Hall vid Norrbys (SERN., Stud. s. 87); Barlingbo (AFz.); Lilla Karlsö! (Wö 43! m. fl. enl. hb. Ups.). b) nitida Fr. — 1842. Fries, Mant. III: Arz. — 1844. ArFz., Nov. Sälls. Spars.—måttl. St. Karlsö (Arz.; utg.?); L. Karlsö! (Arz. 41). Äfven upp- gifven för Roma (förmodligen odlad). De flesta träden på L. Karlsö äro mellanformer mellan hf. och b). 695. U. campestris J. E. Sm. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 222. H. o. d. i ängar, oftare vid vägar i närheten af gårdar; mer sälls. 1 de nordligaste socknarna och på sandområdena. Spars.—måttl. Helvi i L. Ire äng (Ö) samt vid St. Ire (Ö); Lärbro vid Hangvars kyrkmyr, vid Vestninge, vid Bjers myr samt på gränsen till Othem (Ö); Othem vid Othemars i Storängen (Ö); Boge (Ö); Hejnum i Kallgatan och vid Rings (Ö); Bro (Ww); ... Sundre!; L. Karlsö! (SERN.). b) suberosa MoEncH. — 1840. Nyman, Bidr. Som föreg. Rute (ES); . .. Vamlingbo! Vanligen är blott en eller annan af de från stammens nedre del utgående grenarne utrustad med korkknölar. c) glabra (Mirr.) — 1842. Fries, Mant. III: Arz. — 1844. ArFz., Nov. Som hf., med hvilken den är förenad genom öfvergångsformer. En forma foliis variegatis förekommer i vildt tillstånd i Barlingbo vid Henriksdal! (Wö 681), äfven- som i Källunge (Wö); fordom vid Stafva i Barlingbo socken. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 219 Fam. 61. Urticacem. (696.) Humulus Lupulus L. — (1745. LiN., Gotl. Resa s. 275.) — 1854. HN, FI. ed. 6. Sälls. (förvildad?). Spars. ev. Fleringe 1 kanten af Hessle äng bland Prunus insititia (Wöl!); numera dock endast inom trädgårdens område odlad på stenig mark!; Lärbro vid Gislauser, långt från boningshus (Ö); Silte nedom Linhatte 88 (vild enl. M). 697. Urtiea urens L. — 1806. WG, Gotl. FI. Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 698. U. dioiea L. — 1745. LIiNn., Gotl. Resa s. 302. Allest. Måttl.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). b) holosericea FR. Exv. Källunge (I. Korm. 65!); Ekeby och Barlingbo (Ww); Sanda (WN). Amaranthus retroflexus L. — 1888. AHLFVENGREN (i Bot. Not.) — har upprepade gånger an- träffats vid hamnplatser, ezv. Visby 87! (Wö 57!); Västergarn (AN); dessutom mellan Hemse och Alfva i en täppa (M o. a.!). Fam. 62. Chenopodiacece. 699. Atriplex hastatum L. — 1837. Säve, Syn.: MyYrin. — 1850. LÖNNR. (i Bot. Not.). — I Lin. hb. enl. C. HN. H. o. d. utefter stränderna; sälls. inpå ön. Måttl.—talr. Ev. Fårö!; Fleringe!; Bunge!; ... Hamra och Vamlingbo!; St. Karlsö! b) prostratum (BoucH.). Flerst. på stränder, exv. Fårö vid Ekeviken!; Storugns (Wö 52!); Kyllej; Slite; Visby!; Klintehamn; Östergarn!; Gammelgarn!; Vamlingbo vid Västlands! c) microspermum (W. & K.). Grötlingboudd (N, Bidr. 40). 700. A. patulum L. — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. Allm. Måttl. Fårö!; ... Vamlingbo! b) angustissimum WALLR. och andra smalbladiga former äro iakttagna ferst. c) globosum n. f. (sid. 108). På stränderna vid Fårö, Gothem, Östergarn, Ronehamn, Klinte m. fl. st.! 401. AA. litorale 1. — (1811. Le, Fl Gotl) — 1819. R € We, Gotl. PI. rar.: LG. H. o. d. utefter stränderna. Måttl.—mängdv. Zxv. Sandön (ES, Bidr.); Fåröl; . Vamlingbo! b) serratum (Hups.). — 1868. ES, Bidr. Sälls. Zzv. Sandön (ES); Visby!; Klintehamn (ZETT.). Anm. Äldre uppgifter om A. laciniatum L. afse andra former (hb. S!) 220 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFFI. 702. Halimus pedunculatus (L.) Warrr. — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. På s. och s.v. delens stränder flerst. Måttl. Sanda på Vifvesholm (Ww); Klinte på varfvet (AN); Eksta på Långstitestrand (N o. a.); Sproge på Tjengdarfve strand (R); Silte vid Petesvik (M); Näs på Näsuddens inre sida!; Grötlingbo udd (R); Öja vid Stockviken (Aur.): 703. Chenopodium hybridum L. — (1811. LG, F1. Gotl.) — 1819. R & Wc, Gotl. PI. rar. H.'o. d. Spars.—måttl: Hzv. Bunge vid Stux!; ... Silte (M); Eablingbo! 704. C. urbicum L. — 1745. &LIiN., Gotl. Resa s. 164. Mycket sälls., om den ens finnes kvar. Hörsne (Wö 53); Eksta s:n (VAuLB.); fordom på Visby gator (L). b) intermedium (M. & K.). Lummelunda vid Kams (Wö 52 enl. hb. Ups). (705.) C. murale L. — 1805. We, Gotl. FI. Mycket sälls. Sporadisk. Visby några år på 1880-talet!; Vall (WG). 706. C. album L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. Talr.—massv. Äfven Sandön (Wö'!): b) viride (L.). Som föreg. c) lanceolatum (MUHLENB.). Iakttagen vid Visby, Västergarns och Klinte hamnar, måttl. C. opulifolium SCHRAD. har sporadiskt uppträdt vid Visby hamn! 707. CO. polyspermum L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. Sälls. Måttl. Veskinde ofvan Skälsö!; Follingbo vid Kallings (Wö!); Ekeby vid Mangsarfve (Le); Hörsne vid Möllgårds (Wö 531); Väte vid Isome (M); Hejde vid Löfves (AN); Eksta (R); Hemse i en sandig åker s. om kkan (Ö). 408: 6: Vulvaria, 23 — (1801: LG) Dl Got) STUST9RNER Oo WE GOtRrar Sälls. Måttl.—talr. Kappelshamn (AN); Visby gator! (LG); Tofta vid Gnisvärds fiskläge!; Västergarns hamn! 709. C. glaucum L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. Flerst. Måttl.—spars. Fzxv. Lärbro vid Storugns (Wö); Visby (R) flerst. på gator och stränder!; Tofta vid Gnisvärd!; Roma Kungsgård!; Östergarn vid Katthammarsvik!; Väte; Klintehamn!; Eksta på Långstitestrand! (Wö); Näs vid Nisseviken! 710. CO. rubrum L. — 1837. SÄVE, Syn. H. o. d. vid stränderna; flerst. inpå ön. Spars.—måttl. Zxv. Rute vid Fardume!; Lärbro vid Storugns (Wö!); Slite!; Visby vid Snäckgärdet m. fl. st. sporadiskt!; Endre (Wö); Follingbo nära kkan!; Hörsne (Wö); Dalhem vid Gandarfve i en betåker!; Gothems strand!; Norrlanda strand (Wö!); Hogrän vid Alfvede!; Katthammarsvik och Sjausterhammar!; KONGL: SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND: 29. NO I. 2 Ardre strand!; IKlintehawmn!; Etelhem i Akelösa myr!; Eksta vid Djupvik!; Sproge strand (Wöl!); Närsholm!; EHemse!; Oja!; Vamlingbo (S) vid Botarfve! 711. CO. Bonus Henricus L. — 1805. WG, Gotl. FI1. Allm. Måttl. Zzv. Hall vid Vestös (Wö!); Fleringe!; ... Vamlingbo spars.! 712. Suxda maritima (L.) Dumorr. — 1819. BR & Wo, Gotl. Pl. rar. Flerstädes på ö. och s.v. Gotlands stränder. Mängdv. Bogevikens strand (lEKM.); Gothem på Suderstrand (Wö!); Anga strand nära Grundudd (Kur); Ardre vid Ljugarn (Iv.); Lau strand vid Närsåns mynning!; När vid Östervik (S); Ronehamn (Wö); Gröt- lingbo vid Gansviken och stranden nedanför Sles och Norrkvie!; Öja vid Stockviken! (ES); Naäsudden!; Silte vid Petesvik (M); Eksta på DLångstitestrand! (R); Klintehamn (FLop. 550. Av). 713. Nalsola Kali L. — 1662. Furrén, Ind. P1. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 301. H. o. d. på stränderna. Något sporadisk. Spars.—mängdv. Sandön (ES; Wö!); Fårö vid Sudersandsviken, L. Hoburga och viken vid kkan!; Bunge vid Samdvik (W6); Slite (Le o. a.); Norrlanda strand!; Östergarn vid Sandvik! (W6) och Katthammarsvik (Wö!); Ardre, hela stranden mellan Hvitvars och Ljugarn (AuL.); Närshamn!; Hamra vid Vändburgviken!; Vamlingbo vid Rems!; Hoburg (enl. FUIrRÉN); Silte vid Kvarnåkershamnen (M); Eksta på Långstitestrand!; Fröjel! (ES); St. Karlsö!; L. Karlsö (A. N.); Klinte (LaL.); Sanda (LNM); Västergarns, Eskelhems och Tofta stränder!; Visby (L; S!) sporad.!; Lumme- lundsbruk (N); Stenkyrka vid Lickershamn (Ö); Hangvar vid Irevik (Wö!); Lärbro vid Storugns (Wö!). 714. Nalicornia herbacea L. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LIin., Gotl. Resa s. 269. På ö. och s.v. kusterna flerst. Mängdv. Västergarnsholm på s. sidan (S); Sanda på Vifvesholm (Ww); Klintehamn (S; Fron.); Fröjel på Nymans strand (LG); Sproge på Tjengdarfvestrand (S!); Näs vid Burgsvikens n. sida (L. o. a.); Öja vid Stockviken!; Gröt- lingboudd (N) och på stranden nedanför Sles och Norrkvie!; Lau strand vid Närsåns mynning!; Ardre vid Ljugarn (ES); Gothem på Kläpparna (Wö 55!); Helvi vid Kyllej (ZerT.); Rute på Skenholmen (LG); Lärbro vid Vägomevik!; dessutom vid Storugns (Wö 631). b). prostrata (PALL.) — 1837. SävE, Syn. — är den vanligaste formen (den enda af förf. sedda). Fam. 63. Cupuliferce. 715. Quercus Robur L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 165, 203, 235, 253. Allm. Spars.—måttl. Sandön (ES; Wö!); Fårö! (LC); ..-: Sundre! b) Ahlfvengrenii Borre. — 1894. Carr Borre (i Gartenflora s. 451): AN. Endast ett träd är iakttaget i Hejde vid Gervalds (AN 88!): — En smalbladig form är också anmärkt i Bro vid Eriks (WN!). 222 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 716. Q. sessiliflora SAtisB. — 1854. HN, F1 ed. 6: WEstöö. Sälls. Enst. Sandön (Wö 59!); fordom i Lojsta vid Fride gård (Wö 52 enl. hb. Ups.), ett enda träd, hvilket vid nyodling blifvit nedhugget; Alfva prgd i åkern Habo (AN; A. N.), nu troligen utg. 717. Corylus Avellana L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 202, 235, 247, 253, 272, 302. Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). Fam. 64. Salicinece. 718. Populus tremula L. — 1806. WG, Gotl. Fl. Täml. allm. Spars.—måttl. Sandön (ES; Wö!); Fårö!; ... Sundre! P. nigra L. och pyramidalis R0z. samt, ehuru mindre ofta, P. alba L., angulata ATT., bal- samifera L. och candicans AIT. förekomma odlade vid vägar och gårdar; likaså P. tremuloides MICHX. i Visby och vid Vible i alléen. 719. Salix fragilis L. — 1806. We, Gotl. Fl. Icke spontan, men ferst. förvildad vid åar, vägar ete. Enst.—spars. Hzxv. Fårö vid Ulla Hau och nära kkan!; Lärbro vid ån, som utfaller i Vägomevik!; Visby nedom S:t Göran!; Hörsne (Wö!); Hejde (AN); Alskog vid Romungs (AuL.); je Öja!; Vam- lingbol — Därjämte odlad h. o. d. 720. S. pentandra L. — 1837. Sävr, Syn. Flerst. I allm. enst.—spars. Fårö vid Holmudden (Wö!); Fardumeträsk på öar (5); Stenkyrka i Våthagen talr.!; Martebomyr!; Tingstädeträsk vid ö. sidan (Ö) samt på Dur- holmen! (Wö 54); vid Gullauser myr!; Othem vid File (Ö); Bro (WN); Västerhejde vid Vible! (LNM); Norrlanda vid Aur ungs!; Vängemyr!; Guldrupe i myren ö. om Krasse!; Ardre vid Hallute (Avr.); Etelhem i Akelösa myr!; Fröjel (hb.!); Burs vid Galtungs!; Silte i Myrlundarna (M). 721. S. caprea L. — 1806. We, Gotl. FI. Flerst. spars. Zzv. Sandön (ES; Wöl!); Lummelunda i Lundbjers ängl; Martebomyr (SBERN.) t. ex. vid Binge träsk!; Othem!; Tingstädeträsk på Durholmen!; Endre!; Källunge!; Västerhejde nedom Vible kvarn! och vid Nygårds!; Halla!; Norrlanda vid Hammars nära Trullhalsar!; Eskelhem vid Bolex!; Hejde ferst. Burs vid Heffinds!; Hemse (VirTtB.); Silte i Myrlundarna (M); Grötlingbo enst.!; Öja 721 X 725. SNS. caprea X repens. Sälls. Spars. Visby vid Länna & & 9! 22. S. cinerea L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Mycket allm. Måttl. Fårö spars.!; ... Hamra! 722 X 725. NS. cinerea X repens. Sälls. Enst. Västerhejde vid Vible!; Hejde, Simunde vid Sågen (AN). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 22; 723. S. aurita L. Sälls. Spars.—måttl. Fårö mellan Sudergårda och Austers!; Martebomyr!; Visby vid Skogslund och i Sandhedskogen!; Norrlanda 1 skogen Trullhalsar!; Hejde (AN); Silte spars. (MI). Anm. Aldre uppgifter om denna art torde afse S. einerca L. 124. S. depressa L. — 1853. Fries, Bot. Utflykter, 1 b. s. 346. Sälls. Spars. Vall i Bjers äng! (upptäckt af I. Korm. 1851 enl. hb. Wö). De få buskar, som finnas vid Bjers, äro honexpl. Blomdelarna äro omvandlade till gröna blad; så att endast få pistiller äro utbildade, oftast ingen enda i hela hänget. Samma förhållande ägde rum redan då växten upptäcktes 1851. Spår af gammal kultur (diken och åker) förefinnas på stället, som dock ligger långt från den nu odlade jorden. 725. S. repens L. — 1837. SÄVE, Syn. Allm. Måttl.—talr. Fårö!; . .. Sundre! b). arenaria (L.). — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 206. Sälls. Bäst utpräglad på Fårö sandområde, där den finnes på flera ställen, såsom vid Vinor, Austers och norr om Ulla Hau (mängdv.)! Mindre väl utpräglade former äro iakttagna 1 Hogrän! c); rosmarinifolia (L.). — 1840. NYman, Bidr. — Fries (i Bot. Not. 1840). Öfvergår utan gräns i hf. Bäst utpräglad finnes den i Kräklingbo nära Hejdeby gård!; mindre typiska former äro tagna i Lärbro (Wö); Martebomyr (N!); Endre ängar! m. fl. st. Dessutom antecknad för Hejde vid Gervalds och Smiss (AN) samt Stenstu (M). 726. S. nigricans Sm. — 1889. K. Jon. (i Bot. Not.). Sälls. Spars.—enst. Tingstäde i Gullauser myr!; Lokrume vid Mörby 2 (WN!); Bro sälls. (Ww); Hörsne!; Vänge myr! (Wö 70!); Klinte vid Mölner!; Etelhem i Akelösa myr!; Lye vid Storån & & 2!; Öja vid Halshage träsk enst. &! 4722 X 726. NS. cinerea X nigrieans. Tingstäde i Gullauser myr enst.! Bland odlade arter må nämnas: S. acutifolia WILLD., S. daphnoides VILL., S. alba L., S. viminalis L., S. stipularis SM., den sistnämnda vid Visby vid stranden nedom Manhem. Fam. 65. Betulinece. 127. Betula verrucosa Errr. — (1745. Lin., Gotl. Resa s. 165, 235, 253. Äfven följ. art inbegripes). — 1840. NYMAN, Bidr. Allm. Måttl.—talr. Sandön (ES; Wö!); Fårö!; ... Vamlingbo! 728. B. odorata BrEcust. — 1840. NYMAN, Bidr. Allm. Måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Vamlingbo! Mellanformer, som torde vara hybrider mellan bägge arterna, äro äfven allm. DAG JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 729. Alnus glutinosa (L.) J. GarRtS. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 183, 293 (utan lokal). I vildt tillstånd sälls. Sandön enst. (ES, Bidr.); Fårö sandområde (WG), allm. äfven i den skenbart torra flygsanden, talr.—spars.! Fardumeträsk på Storholmen! (G. NEUMAN) samt på en holme ö. om denna!; Burs i ett alkärr nedom Hunrimelbos (måttl.)! samt i ängar mellan Vange och Bandelunda (M). — Dessutom vid vägar, dammar och åar, exv. Tingstäde vid ån nära Nystugu! (Wö 52) måttl.; Visby strand, enst.!; Västerhejde vid Nygårds, äfven själfsådd!; Roma Kungsgård vid dammarna! (L?); Eskelhem vid Bolex kring dammar!; Etelhem (ES); När på en igenlagd åker. Fam. 66. Myricecwe. 730. Myrica Gale L. — 1806. We, Gotl. Fl. Täml. allm. Måttl.—mängdv. 2zv. Rute!; . .. Hablingbo! b) androgyna Ler. Ej sälls. bland hf. Fam. 67. Callitrichinew. 721. Callitriche stagnalis Scor. — 1854. LÖnnrorn, Obs. Crit. s. 16: Wrstöö. Sälls. Sanda nära kkan (Wö 531); fordom i Visby g. hamn (Wö 521). b) serpyllifolia LÖNNR. Fordom 1 Visby g. hamn (Wö 52 enl. hb. Ups.). 732. CO. polymorpha LÖNNR. — 1879. Hy, FI. ed. 11. Sälls. Bro i Halners hospitalshage (Wö); vid en bro på vägen mellan Bro och Veskinde kkor (LE 53 enl. hb. Ups.); Visby vid Gråbo!; Dalhem i skogen n.v. om Siggur, talr. i en källa! samt vid Malms (57 enl. hb. Wö); Atlingbo vid Isums!; sterila, smal- bladiga expl. från Sanda (Wö 53) höra möjligen hit. Anm. OC. autumnalis L., som uppgifvits för »Hejde i en graf i Öjlemyr» (LG) samt Västerhejde vid Suderbys (J. JN), är på förra stället förgäfves eftersökt (af AN) och på senare stället ej heller sedd af andra botanister. Hbexpl. ej kända. I W&, Gotl. Fl, upptages »C. verna fp. vid Kullstäde gård i Vall». Hvilken form, som därmed afses, kan nu ej utrönas. Monocotyledonee. Fam. 68. Orecehidece. 733. Orehis militaris L. — 1662. (FurrÉN, Ind. Plant.?) — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 167, 225, 240. T. allm. Måttl. Zzxv. Fårö flerst.! ... Sundre allm.! KONGL. SV. VIT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. PA) 784007 ustulata IL; — 1741. EIN; Sam. vaf 100 växter. — 1745: Lin., Gotl. Resa s: 167, 225. T. allm. - Måttl. Fårö h. oc d.! sv. Vamlingbo! 735. 0. Morio L. — 1806. WG, Gotl. Fl. På ss. Gotl; t. allm., eljes h; o. d.. Måttl.—talr. Frxv. Fårö vid Austers!; Bunge (ES); Lärbro vid Vikers (Wö!); Stenkyrka!; Lummelunda!; ... Från Eksta och Silte till När. to sallmskty ss Öja, Hamra och Vamlingbo! Blommorna förekomma i olika färger: purpurröda, svartröda, köttfärgade, hvita. Alla dessa äro represen- terade på samma äng vid Lye kka. 736. 0. Mascula L. — 1745. Lin., Gotl. Resa 8. 171. Mycket allm. Måttl.—talr. 737. 0. laxiflora Lam. 6) palustris Jaco. — 1806. WG, Gotl. FI. Flerst. på n. och flerst. på ett bälte af s. Gotl. ”Talr. Fleringe vid Grindhammars- träsk (CreEvzE); Bunge i Viks myr (LG); Rute på n.ö. sidan om Fardumeträsk (R); Lärbro i Träskmyr! (ES); Veskinde vid Pilmyr (FLop. 55) och Skälsö (Wö); Boge i Vikemyr (We; Wö); Hörsne vid Råbyträsk (Kur). — Etelhem i Akelösa myr (AuL.) och Täng- lingsmyr (S o. a.!); Fröjel i ängar vid Göstafs (Le); Eksta (R); Lauträsk (AvLr.); Mäster- myr (HöGBErG!) i Hemse och Silte socknar (Sätv.; M). 738. 0. sambucina L. — 1806. WG, Gotl. FI. Flerst. Måttl.—spars. Fårö vid Marpes (SCHENH.!); Fleringe vid Hessle (Wö!); Bunge vid Utbunge (ES); Lummelundsbruk (5); Slite på holmen Grundet (Wö!); Hästnäs myr (Torr); Endre (ES); Follingbo (LG); Gothem (Wö!); Hörsne (KuL!); Dalhem (A. N.); mellan Vall och Hogrän (WG); Sanda (ES); Hejde vid Medebys (LG) och Sigsarfve (M); Klinte (W6); Ardre vid Ljugarn (We); Etelhem i Botes storäng (Örv.) och Åkelösa myr!; Lojsta!; Eksta (Le; ES); Fardhem (ErsEnN!); Hemse i ängar 8.0. om kkan (Särv.); Öja! Blommorna äro vanligen blekgula; sällan röda: Bunge (ES); Lummelundsbruk (5); Slite på holmen Grundet (VENNERSTEN); Gotbems strandängar (Wöl). 739. 0. incarnata L. — 1806. WG, Gotl. FI. Allm:; Måttl.—talr. ;, Fårö! ... +: Vamlingbo! b) obesa AFz. i Fries hb. Euv. Akebäcksmyr (AFz. 41). c) elatior FR. —' 1843: HN, Fl. ed. 4 enl. Krorx i HN, Fl. ed. 12. Flerst. Måttl.. Ezxv. Lärbro vid Storugns (N & Wö 40!); Hörsne myrar! (Wö 51!); Veskinde! d) eruenta "OF Mörr. — 1882. Lem '(i Bot. Not.). — 1845. Fries, Mant. TIT? (0. cordigera): AFz. Flerst. Måttl.—spars. Zzxv. Fleringe vid Hau (Lem); Hangvar!; Lärbro vid Stor- ugns (Wö 54!) och vid Angelbos (Lem); Lummelunda (AN); Veskinde i Pilmyr!; Hejde vid Smiss och Gervalds (AN); Klinte vid Odvalls (AN); Vänge! K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 29 220. KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GO'TLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 5) Traunsteineri SauT. — 1830. VIKSTRÖM, Årsber. i Bot. s. 178: MYRIN. Flerst. på n. Gotl., sälls. på södra. Måttl. Flerimge mellan Bläse och Lunderhage (Lu!); Bunge vid Hägur (MYRIN) och vid Utbunge!; Hangvar i myren s. om kkan!; Lärbro vid Storugns (Wö); Rute mellan kkan och Fardume 1 ängen Rygglösan (MYRIN! 0. a.) ; Stenkyrka i Våthagen (ES; Cep.!) och Vätlingsmyr!; Othem ferst. (Ö); Lummelundsbruk (FLrop. 55); Tingstäde träsk n.ö. sidan (StuxB.!); Veskinde vid Skälsö (Wö!); Hästnäs myr n. om Visby (Torr); Boge vid Tjelders (LH) och i Västers myr (M); Visby vid Snäck- gärdet! (ES); Follingbo vid Svejde backe (Wö!); Västerhejde nära Stenstu (ES); Akebäcks myr (S); Roma Kungsgård (Wö!); Norrlanda vid Hammars (Wö); Anga i ängar nedanför skogen Trullhalsar!; Vängemyr (ES); Ardre i Dammyr!; Hejde vid Gervalds och i Träsk- myr (AN); Klintehamn i prästängen (hbl!); Etelhem vid Tänglingsmyr: (S); Hemse i Mästermyr (SÄTV.). 740. 0. maculata L. — 1806. Wc, Gotl. Fl. 'T.. allm. » Måttl.—spars. , Pårö!.. .. Sundre! b) angustifolia HN. — 1840. NYMAN, Bidr. Flerst. Spars. zv. Fleringe!; Norrlanda!; Vänge!; Ardre (LH!). c) densiflora LÖNNRE. in sched. (en grofväxt, mycket tätblommig form, motsvarande den sent blommande formen af Habenaria conopsea) — är sedd på Fårö n. om Gåse- mora! och vid Stånga Slott (LH 79!). — Slutligen är en var. dubia Marss. beskrifven från Västlaus i Burs socken (M, Reseant. s. 42). 739 X 740. 0. incarnata X maculata. — 1882. LÖNnNr. i Öfvers. af K. V. A. Handl. (30. elatior») enl. Krok 1 HN, Fl. ed. 12. Sälls. Enst.—spars. Hangvar i Skälstäde myr!; Hörsne (KInpB.); Dalhem i Holm- myr (LH); Vängemyr (LH); Klintehamn (enl. Krok 1. c.). 741. Anacamptis pyramidalis Riot. — 1755. Lin., Fl. Suec. ed. 2: BERGIUS. Flerst. på n.ö. och s.v. sidorna, dessutom vid Lummelundsbruk! (S!). Mått. Fårö vid Lauters (ES) och ö. om Limor träsk!; Bunge vid Biskops (We), ö. om Lillträsk samt s. om Hau träsk (ES) samt vid Utbunge!; Fleringe vid Hau (BeErGius o. a.), Ar, Nors och Hessle!, Lunderhage och Trullträsk (ES); Hall vid Vestös och Norrbys (Wöl!); Hangvar vid Kappelshamn! (N & Wö) samt i ängen Räntlösan mellan Ire och kkan (Wö); Lärbro vid Storugns (Wöl!, vid Hvitärtskällan (SERN.); Othem vid Långome (Ö); Boge nära Mojner (M); Gothem vid Botvaldavik (Kur) och Nors (ZETT.); Anga vid Gässle!; Kräk- lingbo vid L. Hammars fiskläge (Mor.) och Histilles (KinpB.!); Gammelgarn vid Enge- mansviken! (KINDB.); Östergarn vid Grogarn! På v. sidan; Tofta vid Blåhälls och Gnisvärds fisklägen (AN); Västergarn (LG) vid Paviken, talr. (AN); Sanda vid Vifvesholm (LG) ymnigt (ES); Klintehamn (S) vid varfvet!; strandäng mellan Klinte och Fröjel (ZErt.); Sproge vid Vattskogs (hb. Wöl). KONGL. SV. : VET: AKADBREMIDNS: HANDLINGAR. BAND. 29. N:o |. PAPA 742. Habenaria conopsea (L:) Berna. — 1806. WG, Gotl. Fl. Mycket allm. Måttl.—taålr. -Påröll: «+: Sundre! bh). densiftora (We) --: 1806. WG, Gotl: FI. TT: fällm:ns > Måttl. —talr: 743. H. odoratissima (L.) BrErNu. — 1662. FurREnN, Ind. PI — 1761. Lin., El. Suec. Nov.: FALCK. Plerst. i kustsocknarna, eljes mycket sälls. Måttl. Fleringe vid Lunderhage (Wö) och Nors!; Hall, omkr. 1 km. s. om kkan (FALCK); Hangvar mellan kkan och Ire i ängen Räntlösan (Wö!); Rute mellan kkan och Koparfve (FALcK) samt vid Risungs (N); fordom i Lärbro vid Storugns (Wö); Othem vid Othemars (Wö), i Kyrkmyr (Ö); Boge (FALCK) vid Tjelders (S); Gothem (S); Follingbo, 6 km. från Visby (ES); Västerhejde vid Stenstu (Mon.!); Gammelgarn vid Herregårdsklint (Kur); Etelhem i skogen n. om Akelösa myr, omkr. 60 m. ö. h.!; Klinte (hb. S!) i en hage n. om Klintebys (ES), vid Loggarfve (LAL.), s. om kkan (Frop.) och vid Mölner (Lu!); Eksta nära Bopparfve (Arz.; LINDM.); Gröt- lingbo (Swartz); Vamlingbo (LG); Sundre (FALCK). 744. H. viridis (L.) R. Br. — 1889. HN, Fl. ed. 12: AULIN. Sälls. Östergarns prgd (Aur. 88!); Alskog vid Romungs (Aur. 88!). 745. H. bifolia (L.) R. Br. — 1806. WG, Gotl. FI. Allm. Måttl. Fårö! ... Vamlingbo! 746. H. montana (W. Scum.) Krok. — 1854. HN, FI. ed. 6. EH. o.d. Måttl. —spars. Ezxv. Fårö flerst.!; Fleringe vid Hessle, Lunderhage etc.!; Bunge vid Stux och Utbunge!; . .. Gothem (C. HARTMAN 421); ... Silte flerst. (M); Sundre nära Vennes och vid Skoga! 747. Ophrys myodes (L.) Jaco. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 17435. LiN., Gotl. Resa s. 235, 240, :299. H. 10. od. Måttl. Zzv. Fårö vid Dembor träsk!; i alla de nordligaste socknarna; «+» Grötlingbo! 748. Herminium Monorchis (L.) BR. Br. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 225, 237, 240, 253. H. o. d.. Måttl.—talr. HZxv. Fårö vid Sudersandsviken, Austers och Ödeboburga!; ... Öja (L) vid Olofs m. fl. st.; Vamlingbo och Sundre! 749. Goodyera repens (L.) R. Br. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Endast på n. och ö. sidorna. Sälls. Fleringe mellan Fårösund och Vialmsudd (R); Hall vid Vestös i Myrhagen (N & Wö); Hangvar i skogen s. om Irevik (N); Stenkyrka i Lickershamnsdalen (Ö); Gothems Hammar (R), »skogen vid Gothemsån> (R 1816 enl, hb. Horm.); Torsburg (R 1816 enl. hb. Horm.; Wöl). 750. Cephalanthera rubra (L.) Rick. — (1811. Le, Fl Gotl.) — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. — 1829. VirstrRöm, Biogr. öfver Swartz 1 Adnotationes botanice, enligt hvilken biogr. växten är upptäckt på Gotl. af Swartz 1782. DAD. ING JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Sälls. — Spars.(=måttl.). Sandön (Wö!); Fleringe vid Hau (S) och Lunderhage!; Hall vid Vestös (LG; N) och Norrbys (Wö!); Hangvar vid Irevik (Frop. & STENH.!) och Kappelshamn (KArLsson!); Rute vid Fardume (R) och på Furilen (MYRIN enl. hb. HoLrmM.); Lärbro vid Glästäde (Örv.), i skogen vid Träskmyr (Wö) och vid Storugns (R); Helvi i Verna hage (L. Kormop. 58!); Slite (Ö); Gothem vid åns utlopp (HN, Fl. ed. 6); Ekeby vid Häxarfve (Le); Västerhejde vid Kuse! (vid Vible enl. LG); i skogen mellan Stenkumla och Eskelhem (AN; Örv.!); Tofta (AN); Torsburg (LG), n.ö. sidan (ES); Lojsta vid Ram- träsk (AN); Linde vid Asaträsk (NIKL.) 751. OC. Lonechophyllum (L.) RcuB. — 1864. Hy, Fl. ed. 9. Salls. Måttl. Fårö (ÅA. WesTtERBERG enl. HN, Fl. ed. 12); Lummelundsbruk (AUL. 88); Hörsne (KuL!); Stånga Slott (första gången tagen af E. G. ALFVEGREN 61 (hb. Ups:) och best. af Wö). Aum. Den äldre uppgiften af WG i Gotl. Fl. (1806) och SWARTZ i Sv. Bot. 7 B. (1812), att växten blifvit funnen i Hablingbo af SWARTZ 1782, är af denne själf återtagen eul. HN, Fl. ed. 1. Nämnda uppgift torde då gälla följande art, som nämnes af LG, R och i HN Fl. ed. 1. 752. C. grandiflora (L.) Krox. — (1662. FurrÉnN, Ind, P1.?) — WG, Swartz, LG, 3, HN 1. c. — NYMAN, Sveriges Fanerog. s. 303. H. o. d. på n. och n.ö. Gotl.; sälls. på s.v.; saknas på ett bredt bälte af mellersta delen. Måttl. Fårö, Fleringe, Bunge, Hall och Hangvar på många ställen; Rute vid Fardume (Wö!) och på Furilen (Wö); Lärbro (Wö) vid Glästäde (Örv.) och Bjers!; Helvi (R) vid Malms (Wö!); Stenkyrka (CED.!) nära kkan och vid Broungs (ES); Lummelunda (Le) i ängar ö. om Lundbjers!; Martebo (LG) i myren!; Othem (S) vid Solklint! m. fl. st. (Ö); Veskinde vid Brissunds och s. om Skälsö (Wö); Fole (A. N.); Endre ängar i ö. delen (spars.)!; Boge ferst. i ängar och granskog!; strandängar i Gothem s. om Botvalda- vik (Wö) samt vidare i Norrlanda och Anga (på många ställen)!; Östergarn i en hage nära Sandvik (Aur.); Kräklingbo vid Kräklings (ES) och L. Hammars (Mozr.); Gammel- garn i skogen s. om Engemansviken!; Stenkumla (hb.!). — Eksta (R) vid Tomsarfve (Frop. & Wö), Ejvide och Bopparfve!; Sproge (R); Silte (Le) nära Storträsk (M); Hemse nära Asarfve (VirrB.); Hablingbo (2); Öja!; Hamra vid Skogs!; Sundre vid Hoburg (S). 753. Epipactis latifolia (L.) Sw. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 196, 225. H. o. d. Måttl. Zzv. Samdön (ES); Fårö s. om Ekeviken och vid Ene!; . .. Silte allm. (M); Grötlingbo!; Vamlingbo vid Sigreifs! b) tenella LösSNe. (HN, Fl. ed. 12). Fleringe vid Storugns nära Båtelskällan (Lu & Wö 53!). 754. E. rubiginosa (CraANTtTZ) KocH. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 230, 253. Flerst. — Måttl.(—talr.). Sandön (ES, Bidr.); Fleringe s.v. om Ar träsk! (ES); Bunge vid Fårösund (ES); Rute vid Fardume (Wö!); Hangvar vid Ire (N) och på strand- vallar i ö. delen ferst.!; Lärbro vid Storugns (Wö!) samt i s. delen (Örv.); Othem (Ö); Bäl nära Gane (Özrv.); Gothem ferst.! (ES); Hörsne vid Dibjers (A. N.); Dalhem (S!); Visby s. om Kungsladugården på hällmark!; Västerhejde vid Nygårds (Örv.) och på Hall- KONGL. | SV. VRTV AKADRBMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 229 bros Slott! (ES); Roma (SH; Tofta vid Gnisvärd!; Eskelhem!; Hejde flerst. (AN); Klinte vid Klintebys!; Torsburg (L); Ardre vid Ljugarn (AuL.); Stånga Slott (Frop. o. a.); Linde (NiKL.); Eksta (S); mellan Fide och Öja (L). 405. E. palustris (L.) CrRANTz. — 1806. We, Gotl. Fl. — 1745. «LiN., Gotl. Resa s. 299 GHELLEBORUS flore albo»). Jfr Ci FARTMAN, Amteckn. vid Lin. Herb. s. 147. Allm. Måttl.—talr. 756. Listera ovata (L.) R. Br. — 1806. WG, Gotl. Fl. Mycket allm. Måttl.—talr. Äfven Sandön (Wö). 757. IL. cordata (L.) B. BR. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 233. Flerst. Måttl. ' Sandön (Wö 52!); Fårö på Avanäs (R) nära Vinor!; Hall vid Vestös (Wö); Fardumeträsk (SERN.); Lärbro vid Storugns (Wö); Bro flerst. (WN'!); (Visby enl. 5); Gothem (R); Västerhejde vid Stenstu (AN); Tofta nära Bjers (Mor.); Vall (WG); i hagar mellan Eskelhem och Mästerby (An); Viklau (R); Östergarn (L); Torsburg (R o. a.!); Ardre vid Kopungs såg (AuL.); Hejde vid Gervalds och Simunde (AN); Alskog (S!) vid Rudvier (Wö!); Stånga (UppiN!); Burs vid Hummelbos!; Sproge (R); Silte spars. (M). 758. Neottia Nidus avis (L.) Rick. — 1806. WG, Gotl. Fl. På n. och mell. Gotl. h. o. d. Måttl.—spars. Ezxv.-Sandön (ES, Bidr:); Hall, Fle- ringe och Bunge!; ... Klinte (LH); Hejde (AN); Gammelgarn!; Ardre (AuL.); Alskog (5). På s. Gotl. sälls. Eksta!; Stånga!; Silte spars. (M). 759. Coralliorrhiza innata R. Br. — (1811. Le, Fl Gotl.) — 1819. R & WG, (fötk BIY Tar: IG. Sälls. Måttl. Fårö (AN) vid Vinor!; Rute på Storholmen i Fardumeträsk (ÅN 0. a.!); Sanda vid Skallbjörk (Hurr.); (Hejde i Askängen enl. LG, men troligen utg. enl- AN); Kräklingbo vid Hejdeby! 760. Liparis Loeselii (L.) RicH. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. Sälls. Spars. Fårö vid Ava (Iv.; ZeETT.); Rute på Storholmen (SERN.) och andra öar 1 Fardumeträsk! (R; N; Wö); Martebomyr (R o. a.!); Tingstädeträsk på en holme!; Veskinde vid Skälsö (Wö!) och Pilmyr (Frop.); Visby vid Snäckgärdet! (Wö 58); Sproge (ES); Sundre vid Jufves (BeErceiu hb. enl. R). 761. Malaxis monophyllos (L.) Sw. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Sälls. Fardumeträsk på en liten holme n. om Storholmen (C. HN 42!) samt på holmar i s. delen (R enl. hb. Horm.); Hejde på holmarna i Hejde träsk (AN!); Sproge på fuktiga ängar (R). 762. M. paludosa (L.) Sw. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Sälls. Fardumeträsk på en holme i v. delen (R enl. hb. HoLrw.); Martebomyr (WALLM. enNEEEN) Di edsr4): 230 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 763. Cypripedium Calceolus L. — 1755. Lis., Fl. Suec. ed. 2 (utan lokal). — 1869. ES, Gotl. Fanerog.! Sälls. Spars. Eskelhem i Madesäng nära kkan (66), vid Bringsarfve (68 enl. hb. Wö!), i senare tid ej återsedd; Ganthem vid Hartviks! (A. N-). Fam. 69. TI«Iridecw. 764. Iris Pseudacorus L. — 1805. We, Gotl. Fl. 3 allm.: Måttl—talr! Hro. Håro!l 309 Swndre! b) citrina Hook. — 1845. Bot. Not. Anm. I. sibirica L. omtalas först af N, Bidr. s. 129 (1840), på grund af uppgifter af en skolyngling, som dock endast kunde förevisa blad af växten (enl. Wö, som åtföljde N under en del af dennes resa). Seder- mera anför AFZ. flera lokaler för smalbladiga Iris-former, men de af honom till Upsala hemförda rotstockarna befunnos framalstra små, något brandgula blommor (i följd af förändrad växtplats?) och hänfördes af E. FRIES till I. Pseudac. -P) citrina Hook. Då nu sidoskott och unga plantor af I. Psceudacorus i de gotländska myrarna såväl som i botaniska trädgårdar förete blad af mindre än 1 cm. bredd, torde all anledning förefinnas att fullständigt utmönstra I. sibirica ur Gotl. flora. Fam. 70. Narecissem. (165). Narcissus Pseudonarcissus L. — (1811. Le, Fl. Gotl.) — 1837. Säve, Syn. Förvildad vid eller 1 gamla trädgårdar och länge fortvarande, äfven sedan andra kulturväxter försvunnit. Sälls. Måttl.—talr. Lärbro vid Vikers på ett ställe, där fordom en trädgård funnits (Wö); Västerhejde i en hage s.v. om Lunds (S) på båda sidor om ån, som korsar landsvägen, talrikt (med dubbla blommor; de flesta tufvorna äro dock sterila!); vidare s. om Västerhejde kka (med dubbla blommor)!; Hörsne nära ån!; Sanda (Le); Stånga nära Österlings (M); Hemse i en hage hörande till Gandarfve (Särv.). N.poeticus L.:— 1811. LG, El. Gotl. Som föreg. Lärbro, Storugns kring Båtelskällan, ännu fortlefvande sedan många år tillbaka (Wö). Galanthus nivalis L. och Leucojum vernum L. förekomma ej i egeutlig mening förvildade, ehuru den senare är funnen i en äng utanför Burs prgds trädgård (M) och i en hage utanför Vible trädg. (FR. NILSSON). Anm. Hydrocharis Morsus ran&e L. torde af misstag hafva upptagits i floran. TI alla händelser finnes den nu ej på den af LG anförda lokalen vid Lye kka. Fam. YI. Najadece. 766. Najas marina L. — 1849. HN, Fl. ed. 5: Wesröö. Sälls. Talr. Fardumeträsk nära Farfars holme (Arz. & Wö 41!) och s. om Stor- holmen!; Västergarn i Paviken (Wö 66!) i s. delen! Denna form (=£. muricata HN) har småtaggig stam och synes på afstånd brun i följd af att en mängd ytceller äro fyllda af en röd vätska; dessutom lågväxt och mycket grenig. 1 Flera äldre uppgifter finnas. LILJEBLAD i Sv. Fl. och SWARTZ i Sv. Bot. B. 8 anföra inga lokaler och citera således LIN. — LG känner växten blott genom hörsägner; i hans Fl. Gotl. säges nämligen: »Skall växa i Hellved och Bara; men af mig är den icke funnen». Likaså ES i Bidr.: >Ar af gammalt uppgifven för Sandön, men har ej blifvit återfunnen.» I hb. HOLM, finnes ett ex., enligt hvars etikett växten skall vara tagen på »Gotland 1844» af Dokt. KLINGEMANN. — Troligen har växten blifvit utrotad på flera ställen af befolkningen, som plägar afplocka blommorna eller imflytta växten i trädgårdar. KONGL. SV. VET. AKADBEMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 251 Fam. 72. Liliacem. (167). Tulipa silvestris L. — 1866. OCrpb. (i Bot. Not.): Mor. Förvildad flerst. - Måttl.— mängdv., men vanligen steril. Haxv. Helvi vid Viflings (H. Kr); Lärbro vid Vestninge (0); Stenkyrka (Mozr.); Othem vid Långome (0); Visby vid Norderport, på åkrar ö. om Bingers kvarn m. fl. st.!; Källunge vid Österby !; Väster- hejde (Mor.) vid Nygårds, Lunds, Halfvards!; Barlingbo vid kkan!; Dalhem vid Gandarfve och Slitegårds (A. N.); Roma flerst. (Särv.); Hejde vid Gervalds (AN); Ardre nära kkan (Avur.); Stånga vid Strömma!; Burs vid Kärna!; Hemse vid vägen till Ronehamn (SÄTV.) ; Silte vid Rikvide (M); Eke vid Smitts! Anm. T. Gesneriana L. påträffas någon gång tillfälligt utkommen ur trädgårdar, men fortvarar icke. (768). Fritillaria Meleagris L. — (1811. Le, FI. Gotl.) — 1864. Hy, Fl. ed. 9: TuHepD. Förvildad. Sälls. Visby i parken vid St. Hästnäs (S); Klinte vid Klintebys (THEp.); att växten på sistnämnda ställe är förvildad, framgår af LG:s lokaluppgift »Klintebys trädgård>. 769. Allium Scorodoprasum IL. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LiIN., Gotl. Resa s. 193, 208, 247, 292. Täml: > allm: Måttl.—talr.; äfven i åkrar. Fzv. Sandön (ES, Bidr:); Fårö! (L); ..- Sundre! Anm. Småväxta individ hafva upptagits under namnet 8 minus (AFZ., Nov.). 770. ÅA. vineale L. — 1830. VIKSTRÖM, Årsber. i Bot. s. 179: MYRIN. Allm. Måttl. Zzv. Sandön (Wö 59!); Fårö allm.!; ... Sundre!; St. Karlsö! En hvitblommig form på kalkklippor s. om Etelhems station! 771. ÅA. oleraceum L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Täml. allm. Måttl. Zzv. Fårö ferst.!; ... Sundre!; St. Karlsö! b). complanatum ER. — 1819. R,& WG, Gotl. Pl. rar. Iakttagen på Fårö vid Lansa (S) och Ödeboburga!; Visby (S); Eksta och St. Karlsö (S). c) canaliculatum Fr. — 1844. AFz., Nov. Antecknad för: Bunge på Bungeör (AFz.); Lärbro vid Storugns (AFrz.); Lumme- lunda (AFz.); Visby! (AFz.); Kräklingbo (ArFzZ.); Ardre vid Ljugarn (AuL.); Vamlingbo vid Bonsarfve! 1662. FUIREN, Ind. P1l.? — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 194. H. o. d. På hällområdena allm. ”Talr. Fårö! ... Sundre! 712. ÅA. Schoenoprasum L. En mycket högväxt och grof form (ända till 6 dm-.), som blifvit tagen för A. sibiricum &L., men som skiljer sig från den äkta, nordliga formen genom trinda blad, förekommer i Roma myr vid vägen från Roma kka till Dalhem (LH i Bot. Not. 1850) och i Gothem i en fuktig äng v. om Magnuse! 232 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 773. ÅA. ursinum L. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 169, 193, 247. H. o. d. på n. och s. Gotl., däremot sälls. på ett bredt bälte af mellersta. Talr.— mängdv. exv. Fårö (ES) vid Butlex m. fl. st.!; Bunge, Fleringe och Hall; . .. Gothems n.v. del!; Hörsne vid Dibjers (Wö); Västerhejde vid Suderbys (N); Roma!; Ganthem! — Vidare: Torsburg (EKrm.!); Alskog (S!); Etelhem omkring kkan (VaAuLB.); Levede vid Burge (AN); Eksta vid Bopparfve (Lu); ..-. Öja! (W6); E. Karlsö (Wöl). 774. Anthericum ramosum L. — 1662. FUIRÉN, Ind. Pl; — 1741. LIN. Saml. af 100 växter. — 1745. DLIiN., Gotl. Resa s. 178, 194, 228. Täml. allm. på hällområdena. Sälls. eller saknas på ett bredt bälte af mell. Gotl. samt på sandområdena. Måttl.—talr. Fzv. Fårö (We) flerst:!; ... Lojsta!; Linde (A. N.); Burs vid Kärna och på sandfält ö. om kkan!; Sundre alfvar!; St. Karlsö! — Från hafvets nivå (Fårö) upp emot 70 m. ö. h. (Torsburg). 775. Ornithogalum umbellatum L. — 1866. OCzEp. (i Bot. Not.). Förhåller sig som naturaliserad. Täml. sälls. Måttl.—talr. Fårö (SCcHENH.!); Othem, Spillings åkrar (Ö); Veskinde vid Skälsö (Cep.); Visby på åkrar norrut! (Lnym); Väster- hejde i åkern s. om Vible gård!; Dalhem i Binge åker ej långt från kkan (A. N.); Öster- garns prgd (Örv.); Västergarn i Tullhögården (AN); Klinte (LH); Hejde i en åker mellan Smiss och Tippsarfve (AN); Ardre: vid Ljugarn nära Eriksängen (Aur.); Hemse i en åker (SÄTV-.). 776. Gagea pratensis (PErs.) Dum. b) stenopetala FR: — 1888. Enw. (i Bot. Not.). Förhåller sig som föreg. Sälls. Visby 1 km. österut vid Endrevägen! (LNM); Follingbo vid Rosendahl (enl. LNm); Burs (M). 7717. G. arvensis (PErs.) Dum. — 1889. HN, F1. ed. 12: LNM. Enstaka individ bland föreg. vid Visby (L. EDMAN 85!); Stånga mellan kkan och Hervide i en åker »ganska ymnigt» (M). 778. G. lutea (L.) KErR. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Frekvensen är på grund af växtens tidiga nedvissnande ej noga känd. Lärbro vid Västninge och Pafvalds (Ö); Hejnum flerst.!; Bal (Ö); Visby i Nordergrafvar!; Endre ängar!; Västerhejde vid Bjers!; Sjonhem och Vänge ängar!; Hejde flerst. (AN); Burs sälls.!; Hemse flerst. (VitTB.); Silte allm. (M); Alfva vid Binge!; Eke ferst.! 779... G. minima (L.) Dum. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Som föreg. Hejnum!; Visby t. ex. i Korsbetningen!; Hejdeby vid Bolarfve!; Hejde flerst. (AN); Silte vid Rikvide (M); Hemse i en åker vid vägen till Alfva!; Eke, äng n. om kkan! b) bifolia. AHLFVENGR. (i Bot. Not. 88 s. 115). — Hejde vid Kvie (AN). (780.) Muscari botryoides (L.) Mir. — 1889. K. Jom. (i Bot. Not.). Förvildad. Sälls. Måttl. Veskinde i en åker nära kkan!; Endre vid Långhulte!; Västerhejde i skogsmark nära Vible (SirLEN!); Hejde i en åker ö. om Gervalds, där den hållit sig öfver 30 år (AN); Ardre på åkrar omkring Ljugarn (AuL.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 2N 781. Asparagus officinalis L. — 1837. Sävr, Syn. Sälls. Spars.—måttl. Slite strand (0); Lummelunds strand! (S); Visby nära Skrubbs, förvild.! 782. Convallaria majalis L. — 1805. We, Gotl. Fl. Allm. Talr.—mängdy. Sandön (Wö); Fårö! ... Sundre! 783. CO. Polygonatum L. — 1805. WG, Gotl. FI1. Flerst. Måttl. Fårö vid Nors!, 8. om Tälleviken, ö. om Limor träsk och vid Demba!; Fleringe på Falholmen (Wö!), Hau (ES), Nors! m. fl. st.; Bunge (S) allm. i s. delen!; Hall vid Norrbys (SERN.); Hangvar vid Ire (Wö); Rute på Furillen (S) och vid Fardume (Wöl); Lärbro vid Glästide (Örv.); Othem n. om Långome (ES); Slite (ES); Visby i Hässelhagen (ES); Gothem vid Fredvalls (Kur) och Medebys!; Tofta vid Gnisvärd (Wö!); Kräklingbo vid Hejdeby!; Torsburg! (S!); Gammelgarn s. om Engemansviken!; Ardre (We) vid Klinten!; Hejde vid Rågåkra och Tippsarfve (AN); Fröjel (NiKL.!); Lojsta på Tomklint!; St. Karlsö (NiKL.!); LE. Karlsö (Wö!). 784. CO. multiflora L. — 1805. We&, Gotl. FI. Sälls. Måttl. Bunge (S) vid Stux och Utbunge (ES o. a.!); Lummelunda s. om kkan (hb.!); Torsburg (S); Ardre (WG). 785. Majanthemum bifolium (L.) F. W. Scnm. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 233. Allest. Talr. ÅAfven Sandön (ES, Bidr.). 786. Paris quadrifolia L. — 1745. Lin., FI. Suec. Allest. Måttl. Fam. £3. ÅAlismacece. 787. Butomus umbellatus L. — (1811. LG, FI. Gotl.) -— 1819. R & WG, Gotl. PU TR | ; På mell. och s. Gotl. flerst. Måttl. Källunge (Wö); Follingbo vid Hagvards (Wö!), vid Sylfasta!, Dede (LG) och Hallfreda (ES); Roma vid Snovalds (LG); Hörsne myr! (Wö); Dalhem i Holmmyr (A. N.); Eskelhems prgd (ES); Sanda vid Stenhuse (ES); Stånga (R); Närs å (Le), från kkan till mynningen massv.!; Linde s. om kkan (LaL.); Fardhem och Hemse i Mästermyr (Sätv.) samt vid Niksarfve (M) och Asarfve (VITTR.). 788. Alisma Plantago L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 221. Täml. allm. Måttl.—talr. Fårö! ... Vamlingbo! Äfven smalbladiga former finnas (AFZ., ÅN o. a.). 789. ÅA. ranunculoides L. — 1662. FUIRrRÉN, Ind. Pl. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 17435. Lin., Gotl. Resa s. 293. — LINnNEs herbarium. H. o. d. Måttl.(—talr.) Hall vid Vestös (Wö); Fleringe vid Hau (N), Ar och Utöja!; Bunge i Fårösundstrakten (ES); Lärbro vid Storugns (Wö); Othem (Ö); Veskinde K. Sv. Vet, Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 30 234 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. i Pilmyr (Wö!); Visby vid Skogslund!; Boge vid Tjelders (ES) och ferst. iv. delen ända till Gute i Bäls socken!; Gothemsån!, Hörsne- och Dalhemsån (Wö!) samt i myrar i när- heten flerst.!; Roma myr! (S); Träkumla (WG); Västerhejde vid Vible (L); Vall (W6); Halla vid Möllbos!; Norrlanda (Wö); Eskelhem i Kyrkmyr!; Mästerby mångenstädes!; Västergarn vid Paviken!; Sanda (Wö!); Hejde på flera st. (AN); Kräklingbo (N. o. a.); Ardre nära Hallute (Aur.); Eksta vid Bopparfve (ES); Sproge (ES); Mästermyr på flera st. i Hemse, Alfva och Silte socknar (M o. a.); Vamlingbo vid kkan (I. Korm.) och Rofinds (ZeTT.); Sundre vid Jufves (ZETT.). b) zostercefolia Fr. Takttagen i djupare vatten: i Gothemsån!; Hörsne myr (Örv.); Hejde i Smiss myr (AN); Mästerby i Ejmunds å (HurTt.); Norrlanda vid Aurungs (Wö!); Etelhem (Exzm. & J. JN!). 790. Triglochin maritimum L. — 1805. WG, Gotl. FI. Allm. på stränderna. 'Talr.—mängdv. Fårö vid Broa!; ... Vamlingbo! b) falcatum mn. f. (8. 108). Öja vid Burgsvik på långgrund strand, som tidtals öfversköljes af vågorna!; Vägomevikens strand! 791. T. palustre L. — 1805. WG, Gotl. FI. Jä Or Cb WEI tedbe INEHROL 530 NERTbDEDO Fam. 74. Nartheciacew. 192. Tofieldia calyculata L. — 1662. FurrRÉn, Ind. Pl. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 194, 221. Täml. allm. i kalkkärren. Måttl.—talr. Zzv. Fårö!; ... Vamlingbo (J. W. ZETTER- STEDT); Sundre vid Vennes! — I Lummelunda och Endre omkring 50 m. ö. h.; Follingbo 1 kärret nedom 735-meterskurvan; 1 skogen n. om Lojsta omkr. 60 m. ö. h.; på andra ställen nära hafvets nivå, såsom vid Visby, Gothem, Fröjel. Fam. 715. Juncacece. 793. Juncus conglomeratus L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 205. H. o. d. på sandområdena; eljes sälls. Måttl.(—talr.). Zzv. Fårö (L) allm. i ö. delen; Veskinde vid Hästnäs myr!; Bro allm. (WN); Visby på sandområdet mellan Skrubbs, Länna och Skogslund!; ... Östergarn!; Ardre!; ... Grötlingbo ferst.! (Ej iakttagen i n.ö. delen af hufvudön). 794. J. effusus L. — 1888. LInNm (i Bot. Not.): Wö. Mell. Gotl. Sälls. Måttl. Visby vid järnvägen nära Skolbetningen! (LNym); Viklau (M); Eskelhem n. om Bolex! (Wö 61!); Sanda vid Sandegårda!; Östergarn vid vägen mellan kkan och Hallgårds! bo or KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. 795. J. elaucus (Burr...) SiBrTH. — 1889. HN, Fl ed. 12. Sälls. PTalr. Endre vid Kvie! (Mor. 71 enl. Upsala studentkårs hb.) och Hanes (AN). Anm. Sedan lång tid tillbaka anföres (först af S) visserligen flygsanden vid Sudergårda på Fårö såsom fyndort; men då We (i Gotl. Fl. 1806) nämner just detta växtställe för följande art (churu under namnet J. glaucus WILLD.), och då förf. m. fl. ej i nämnda trakt funnit annat än J. balticus WILLD., så synes det tämligen säkert, att förstnämnda uppgift tillkommit af misstag. Dtt ytterligare ssnnolikhetsskäl för denna åsikt ligger däri, att växten sedermera af W& (i Fl. Suec:) upptogs under namnet J. glaucus £ littoralis; det låg ju då nära till hands att antaga, att hufvudformen fanns lika väl som £. — I hb. S. finnes eudast J. balticus från Pårö. 796... J. balticus Wizrzp. — 1805... WG, Gotl. F1. Sälls. . Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.) på Kyrkudden (Kur); Fårö (W6) på sand- området från Skärsände till Austers och Vinor på flera st.!; äfven Vamlingbo vid Nore (EEm. & J. JN enl. hb. Wö!). Anm. J. filiformis L. är visserligen (först af S i Syn. Fl. Gotl.) angifven för Gotl., men ex. äro ej kända. Uppgifterna om växtens förekomst på Gotl. äro sannolikt föranledda af WG, F1. Suec., där det dock ej uttryckligen säges, att växten finnes på ön. 797. J. obtusiflorus (EHrH.) Horrm. — 1805. WG, Gotl. FI. Flerst. på n. och s. Gotl., sälls. på ett bredt bälte af mellersta. Talr. Fleringe vid Hau (We); Hangvar (Erwm.!); Rute vid Fardume (Wö!) och i lunden mellan Gerungs och Risungs!; Stenkyrka vid Lickershamn och vid källsprång i skogen s.v. om Suder- gårda!; Othem nära Othemars (Ö); i flera strandkärr mellan Lummelunda och Visby t. ex. vid Lummelundsbruk (Wö), Pilmyr!, Brissund (Wö'!), Skälsö (ES), mellan Snäckgärdet och Visby! (We); Hästnäs myr!; Bal i Slojtebrunn! (Wö 52); Follingbo (S) nedanför Svejde backe (Wö) vid 75-meters kurvan!; — Eskelhem i ån vid Båticke!; Klinte (ES); Fröjel i ett kalkkärr nedom landsvägen vid Nymans, mängdv.!; Eksta i Mickelsmyr (SERN.); Lojsta nära kkan (Wö!); Mästermyr i Hemse och Silte socknar (VirtB.; M); Sundre i Muskemyr! | 798. J. artieulatus L. — 1805. We, Gotl. FI. Mycket allm. Måttl.—talr. Afven Fårö och St. Karlsö! b) aquaticus L. i vatten ferst. Anm. J. silvaticus AUCTT., som äfven upptagits i gotländska växtförteckningar, ingår i denma art. 799. J. alpinus ViLL. £) fuscoater RoHB. H. o. d. Talr.—måttl. Säkra fyndorter äro (till en del efter bestämning af Prof. Bucnenauv): Fårö vid Demmor och på sandområdet flerst.!; Fleringe vid Ar!; Bunge vid Hultungs!; Rute vid Fardumeträsk (Wö!); Hall vid Vestös (Arz.!); Hangvar ferst. i ån mellan Elinghems myr och Ire!; Othem (Ö!); Tingstädeträsk vid s. sidan (Wö!); Lumme- lundsbruk i diken vid stranden!; Veskinde i Hästnäs myr!; Bäl vid vägen till Bogel; Norrlanda (Lu!); Visby!; Follingbo vid Dede å!; Barlingbo vid Stafva!; Träkumla och Stenkumla i ån!; Halla vid järnvägen!; Eskelhem i ån vid Båticke m. fl. st.!; Atlingbo i ån från Valls myr!; Hejde träsk (WN'!); Sanda (Lu!); Klinte vid Mölner!; vid vatten- dragen genom Etelhem, Lojsta och Stånga!; Närs å!; Fardhem och Hemse vid Mästermyr!; Vamlingbo vid Bonsarfve! 2306 K. JOHANSSON, HUEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Anm. Alla säkert bestämbara hb.-ex., som förf. sett, tillhöra £ fuscoater. Endast på mager sandjord vid Bonsarfve i Vamlingbo socken har förf. bland hf. funnit enstaka fåblommiga individ, som stå på gränsen till hf. (enl. BUCHENAUS bestämning). 798 X 799. J. articulatus X fuscoater, Iakttagen i Dalhem vid ån! 800. J. atricapillus BucHEN. — 1840. NYMAN, Bidr. (>J. melananthos»). — 1842. Fries, Mant. III GJ. atratus»). — E. WAHLÉN i Bot. Not. 68. — LAGERSTEDT i HN, FI. ed. 12. Sälls. Mellan Bro och Lokrume (Ww!); Etelhem i Åkelösa myr (Lä 79 enl. hb. Ups.) och vid Vestringe (Lem i Bot. Not. 80); Linde vid Myrungs (N 1840; hb. Ups.). En form, som måhända! är J. articulatus X atricapillus är af förf. funnen på en åkerren vid Hab- lingbo prgd. 801. J. supinus MorncH. — 1841. AFz., Nov. Sälls. Måttl. Fårö i n.v. hörnet af Ulla Hau nära Lassor!; Fleringe vid Hau träsk (Wö); Boge vid landsvägen till Bal!; Hörsne flerst. (Kur); Roma myr (LNM); Sproge mellan Kruse och Vattskogs (ArFz. 41, hb. Ups.). 802. J. compressus Jaco. — 1662. FUIREN, Ind. P1l.? — 1805. WG, Gotl. Fl. Mycket allm. Talr.—mängdv. p) Gerardi (Lors.). — 1840. NYMAN, Bidr. På stränderna h. o. d. Hav. Slite (Ö!); Gothem vid Nors (Zrrrt.) och Sildungen (Wö!); Burs på Hummelbosholm (N) och vid Bandelundaviken!; Närsholm!; Ronehamn (Wö!); Silte (M); Visby vid Snäckgärdet! J. tenuis WILLD. har såsom tillfällig inkomling några år förekommit vid Roma station! (M, Reseant.), men är nu försvunnen. 803. J. bufonius L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 253. Allm. Måttl.—talr. Fårö! ... Sundre! b) fascicwlatus KocH. — 1850. LÖnnr. (i Bot. Not.). H. o. d., mest på sandiga stränder. JZzxv. Fårö vid Ekeviken och Hyljeviken!; Fle- ringe (Wö); Veskinde!; Visby!; Västergarn!; Hörsne (Wö!); Eksta (LH); Silte i Hagmyr (M); Näs vid Nisseviken!; Vamlingbo vid Snäckviken!; Garnmelgarn och Östergarn! 804. J. capitatus Wca. — 1840. Nyman, Bidr.: HÖGBERG. På södra Gotl. Sälls. Måttl.—talr. Ardre vid Ljugarn (Stortz 54! o. a. i senare tid); Hejde vid Gervalds (AN!); Sproge vid Tjengdarfve (HöGBERrG 0. a.); Hemse i en sandig åker söderut!; Rone vid vägen mellan Gullgårda och Luxe!; Grötlingbo vid Hallinge och Sles (Krox 60); Öja vid Stockviken (KRrRoK). 805. Luzula pilosa (L.) Winzzrp. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. Mängdv.—massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). ! Pnligt best. af BUCHENAU. KONGL, SV. VET. AKADBMILNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 200 806. IL. campestris (L.) DO. — 1805. WG, Gotl. Il. Allest. Mangdv. Äfven Sandön (RSIEBidr): P) multiftora (IHorrm.). — 1840. NYmaAn, Bidr. Allest. Mängdv. b) pallescens (Horrr) Kocn. — 1844. Arz., Nov. (under namn af 6 pallescens WG.) — Jfr MurBEcK 1 hb. Holm. Stundom bland hf. L. angustifolia (WULF.) GARCKE. Förvildad i Burs prgds trädgård (M). Fam. 76. Lemmnacec. 807. Lemmna minor L. — 1806. WG, Gotl. FI. H. o. d. Mängdv. Zaxv. Othem (Ö); Lummelunda ö. om Smitts (med blommor)!; «.. Vamlingbo och Sundre! 808. IL. gibba L. — 1867. Crbp. (i Bot. Not.): WEstöö. Sälls. Mängdv. Visby i gamla hamnen (Wö) och vid Österby (Örv.); Roma Kungsgård i dammen! (Wö) samt i Roma myr (enl. ES). 809. IL. trisulea L. 1806. WG, Gotl. FI. Flerst. Mängdv. Lummelundsbruk (Wö 51!); Veskinde vid Skälsö!; Visby (S!) vid Länna och Gråbo i bryor vid åkrarna!; Dalhem och Roma (A. N.); Björke W6); Hogrän vid Vallbys (Örv.); Mästerby vid Grens (Wö!); Västergarn (A. N.); mellan Eskelhem och Sanda (Wö!); Hejde vid Gervalds (AN); Linde (A. N.); Fardhems prgd i dammen (Wö); Burs vid prgden (M); Närs å, rikligt blommande 1895! | Anm. >»L. polyrrhiza» nämnes af WG i Gotl. Fl. 1806, men ej i Fl. Suec. och är ej af andra bo- tanister anmärkt för Gotl. Fam. 77. Potamogetonecw. 810. Potamogeton natans L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 205, 269. Täml. allm. Måttl.—mängdv. Hav. Fårö (L), allm. i ö. delen!; -.. Öja (L.). Anm. Hvad beträffar 8 fluitans i WG, Gotl. FI. 1805, har man ej påträffat ex. i herbarier (TISELIUS i Bot. Not. 87). Ej heller upptages växten som gotländsk i WG, FI. Suec. 8lI. P. colorata Horns. [P. plantaginea Du Croz.] -— 1853. Bot. Not. s. 22: WESTÖÖ. Flerst. Måttl. Fleringe vid Lunderhage (CLEVE); Bunge n. om Hultungs!; Rute mellan Risungs och Fardume (ZErtt.); Stenkyrka (CEp.); Othem vid File (SmEpB.); Boge vid Tjelders (Frop.); Bäl i Slojterbrunn! (Wö 52!); Gothem i en bäck vid Gothemsåns mynning (FLrop.); Västerhejde vid Stenstu (Cep.); Eskelhem i ån vid Båticke!; Torsburg vid källan Fattigmannen (ZeTtT.), vid Svindiket (AN); Alskog mot Ardregränsen (AUL.); 238 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Etelhem vid Tänglingsmyr (Frop. & STENH.); Klintehamn (ES), vid Loggarfve (AN). — Ej sedd i de sydligaste socknarna. 812. P. alpina BarB. — 1888. LIN (i Bot. Not.): WEstöö. Sälls. Bro i ån nedom kkan (Wö 54!), mängdv.!; Källunge nära Bölunds (Wö 52!); Roma vid Snovalds bro (Wö 64!); Lojsta 1 träsket nedom kkan, måttl.! 813. P. graminea L. — 1805. WG, Gotl. FI. Täml. allm. Måttl.—talr. Fårö! ... Sundre! b) graminifolia FR. Hejde vid Smiss AN. 814. P. nitens WEB. Sälls. Rute i Fardumeträsk (Wö 52!), en enda grupp i n. delen af träsket 95!; Gothem i Gothemsån nära utloppet (Wö 431). Anm. Ex. från båda lokalerna äro granskade af TISELIUS. Ofriga under namn af P. nitens i herbarier förvarade ex., hvilka förf. sett, tillhöra föreg. art (så i hb. 5). S15. P. prelonga Wurr. Sälls. Stånga i Slottsträsk (WESTERGREN 951). 816. P. lucens L. — 1888. AN (i Bot. Not.). Salls. Måttl. Mästerby vid Fjäle (L. ErIKsSOoN 67 enl. hb. Wö!) och Ejmunds (An); Eskelhem vid Tjuls (AN); Sanda vid Bäckstäde!; (öfver allt i kommunicerande vattendrag). Anm. P. perfoliata L. skall (enl. SÄVE, Syn.) vara tagen i Kappelshamnsviken af NORÉUS. Hb.ex. äro ej påträffade, icke heller är växten sedd af Wö. S17. P. pusilla L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Täml. sälls. Talr. Lärbro i ån, som utflyter i Vägomevik!; Visby vid Länna (Wö 55!); Källunge nära Bölunds (Wö!); Västerhejde i Nygårds damm!; i ån mellan Trä- kurala, Vall och Stenkumla!; Dalhem i ån österut!; Vall vid Kullstäde (WG) och Bjers (Wö!); Atlingbo (H. KRr.); Mästerby vid Ejmunds och Myre (AN); Hejde vid Smiss (AN); Hafdhem vid Antarfve (f. tenuissima Kocu. enl. AFz.). 818. P. pectinata L. -— 1805. We, Gotl. FI. H. o. d., mest i salt vatten. ”Talr.—mängdv. Zwv. Fårö i Broaviken!; Kappels- hamn (ZETT.); ... Näs i Nisseviken! — I sött vatten: Fårö vid Lauters!; Fardumeträsk!; Tingstädeträsk!; Hejde vid Smiss (AN). Anm. Rörande P. zosteracea FR., af Wö tagen vid Kyllgårdsåns utlopp i Kappelshamnsviken, se HN, ElNedane 819. P. filiformis Prrs. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 221. Flerst. Måttl.—talr. -mängdv. Vanligen i nedre loppet af åar. Fleringe i Hau träsk! (Frop. 55); Hangvar i ån från Elinghems myr!; Lärbro i Kyllgårdsån (Wö!); Far- dumeträsk (SERN.); Lummelundsbruk (Wö!); Veskinde i Pilmyr (Wö!); Gothemsån! (L); KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. ; BAND. 29. N:o |. 239 Gammelgarn i en å vid Sjausterhammar (KinpB. 52!); Västergarn i Paviken (AN); Klinte hamn i ån mängdv.! — I hafvet: exv. Fårösund 1 Broaviken!; Veskinde i Skälsöviken (Wö!); norr om Visby (Arz. 45!). 819 X 818. P. filiformis X pectinata. — 1889. HN, FI. ed. 12: KRrRor. Sälls. Lummelunda (KROK). 820. Ruppia spiralis (L.) Dum. — 1819. R & WG, Gotl. P1. rar. OR. maritima»). I hafvet flerst. (2) Zav. Lärbro vid Storugns (Wö!); Ardre vid Ljugarn (hb. Ups.); Näsudden (R. 1818!); Sproge vid Tjengdarfve (S5!); Klintehamn (HöGBrErG; Wö!). S21. R. maritima L. — 1844. Arz., Nov. I hafvet h. o. d. Ezv. Fårösund i Broaviken!; Helvi vid Kyllej (Zett.); Kräklingbo (KInDB.!); Gammelgarn vid Sjausterhammar (ES); Ardre vid Ljugarn (Wö 521); Öja vid Boxarfve (Arz.); Hamra vid Rumsbods fiskläge (Arz., hb. Ups.); Vamlingbo nedanför Bjerges (AFz.); Eksta vid Långstitestrand (N'!); Klintehamn (Wö 52!) p)iubrachkypus! J. GAY. — We) Sv: Bot. £1-650. Sälls. Fårösund i Broaviken!; Kräklingbo i Histillesvik (KinDB., det. ScHLEGEL):; Ardre vid Ljugarn (KiNDB. enl. HN, F1.); Silte utanför Ejpe bodar (M). 822. Zannichellia major Borss. — (1745. LiN., Gotl. Resa s. 250. Arten obestämd). — 1861. HN, FI. ed. 8: Krokx och Wö. I hafvet h. o. d. Fårösund i Broaviken!; Kappelshamnsviken (CLEvE; ZrtTt.); Kyllej (ZETT.); Slite hamn (KRrRoK); Gothem vid Grundet (KinpB.!); Kräklingbo i Histillesvik (Wöl); Ardre vid Ljugarn (Wö!); Alskog (Wö); Sproge strand (LE!); Klintehamn (HögG- BERG 40)'; Visby i hamnen! och vid Kopparsvik (HöGB. 37!). b) Rosenii (WaALLm. i Bot. Not. 1840) ScHrrcerL i Hn, Fl. ed. 12. — Flerstädes funnen af R (enl. WALLM. 1. c.). Grötlingboudd (hb. Holm)'; Ljugarn (KinDB. enl. hb. Ups.). 823. Z. polycarpa NortE. — 1849. ' Hy, F1. ed. 5. Flerst. (2?) Hangvar vid Kappelshamn (HöGBErG 40!); Lärbro vid Storugns (Wö 56!)'; Slite (hb. Ups.)'; Gammelgarn vid Sjausterhammar (ES); Ardre vid Ljugarn (Wö 52!); Klintehamn (Wö 52).! 824. Z. pedicellata (WG) Fr. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Troligen ferst. Lärbro vid Kyllgårdsåns utlopp (KrRor); Kappelshamn (HöGB. 40)"; Visby! (E. DiLÉEn 1818 enl. hb. Ups.); Klintehamn (Wö)'; Eksta vid Långstitestrand (R; N!); Silte (M); Näsudden (RB). 825. Zostera marina L. — 1741. LIN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 201. Allm. i hafvet. Hzv. Fårö! (L); ... Vamlingbo!; St. Karlsö (Wö!). b) angustifolia Fors. och mellanformer äro vanligare än hf. 1 Determ. SCHLEGEL. 240 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Fam. 48. Typhacece. 826. Typha latifolia L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar.: Le. Sälls. Spars.—måttl. Stenkyrka vid Grausne!; Lummelundsträsk vid v. sidan, spars.!; Veskinde i Pilmyr (S!); Hejde träsk (LG; An); Klinte (Örv.); Fröjel » karp- dammar vid Kaupe» (Le); Mästermyr (LG; M); Hemse i ett dike vid vägen till Alfva! Smalbladiga former äro sedda t. ex. i Pilmyr. 827. T. angustifolia L. — (1755. LiN., F1. Suec. ed. 2). Salls. Lokrumemyr (enl. CEp. i Bot. Not. 67; ännu 81 enl. ex. af Örv.!); Veskinde i Pilmyr (A. N.; Örv. 85!); Linde i kärret vid Lindeklint (A. N.). 828. Sparganium ramosum Hups. -— 1745. LiN., Gotl. Resa s. 292. Flerst. Måttl. Hangvar i Ire å!; Lärbro vid Vägome!; Helvi vid Stengrinda (Ö); Othem (hb.!); Veskinde i Pilmyr och Hästnäs myr!; Bro ferst. (Ww); Visby! (ES); Väster- hejde vid Nygårds (Örv.); Follingbo i dammen vid Rosendal (ES) och i Dede å!; Roma (L) vid Kungsgården!; Atlingbo vid Myrände och L. Atlings samt 1 ån från Valls myr!; Torsburg (VAHLB.); mellan Eskelhem och Sanda (Wö!); Väte (An); Hejde i Smiss myr (AN); Klintehamn i ån (Wö 52) mängdv.!; Fröjel!; Alskog i ån ö. om Orleifs (Wö!); Lye!; Lau (AuL.); Närs å!; Hemse flerst. (VirtB.). b) microcarpum NEum. i Hy, Fl ed. 12. Visby och Klintehamn (NEuUwM. 1. c.). 829. S. simplex Hups. — 1806. We, Gotl. FI. Flerst. Måttl. Fårö vid Ulla Hau!; Rute (WG); Veskinde (LE 53!); Lokrume i Vide myr!; Barlingbo vid Henriksdal!; Vall (W6); Roma (hb. S!); i ån på gränsen mellan Eskelhem och Västergarn!; Mästerby vid kkan!; Väte vid Isume (M); Sanda nära kkan (Wö 53!); Hejde vid Gervalds (AN); Östergarn n. om Sandviken i diken!; Närs å!; Hemse (VitTtB.); Silte vid Stenbroå (M). 830. S. glomeratum Last. — 1888. LnNmM (i Bot. Not.): Kur. Sälls. Hörsne i en brya mellan Segdebyäng och Snovalds åker (Kur); Dalhemsån (A. N. 78), vid Harstäde (Hy, Fl. ed. 12). 831. S. minimum Fr. — 1864. HN, Fl1. ed. 9. Flerst. Måttl. Fleringe vid Hau (Wö!); Stenkyrka (ES) i Våthagen (A. N.) och vid Lickershamn!; Tingstäde (ES), i skogen på gränsen mot Hejnum!; Othem i Spillings kanal (Ö); Lokrume i Vide myr!; Bro (Wwn); Veskinde i Hästnäs myr (Torr); vid lands- vägen mellan Bäl och Boge!; Västerhejde (ES); Hörsne (Wö 51 enl. hb. Ups., äldsta ex.); Dalhem (ES); Roma myr (Sätv.) vid Högbro m. fl. st.!; Halla vid Möllbos!; Norrlanda i ån vid Hammars (ES); Atlingbo (Särv.) vid Källgårds!; Stenkumla i ån vid Larsarfve!; Vall i samma å!; Eskelhem ferst. i ån!; Sanda i en äng s. om Västerby (ES) och i Sax- hagen!; Hejde vid Smiss och i Öjlemyr (An); Klinte (TuEp.); Ardre flerst. (Aur.); Lojsta i ränniln mellan kkan och Tomklint (ES); Silte i Mästermyr (M). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 241 Fam. 79. Cyperacece. 832. Cyperus fuscus L. — 1826. We, FI. Suec. s. 1044: WALLM. Sälls. Spars. Dalhem vid Gandarfve (A. N.!); Sanda i Gunildekvior (AN 78); Vam- lingbo mellan Bonsarfve och Rofinds (VALLM. o. a.!), äfvensom vid vägen från kkan till Svalstäde (ANGELIN enl. 5S). 833. Schoenus nigricans L. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 234. — I Lin. hb. enl. C. HN. H. o. d. Talr.—mängdv. Fzv. Fårö (We): vid Mölnerträsk!; Hall flerst.!; ... Mästermyr (M); Hablingbo!; Vamlingbo! 834. S. ferrugineus L. — 1745. Lin., F1l. Suec. — I Lin. hb. enl. C. HN. Allm. Ofta massv. Fårö! ... Sundre! 834 X 833. SN. ferrugineus X nigricans. — 1896. Bot. Not. s. 25. Först funnen af AN 1 Hejde Träskmyr i närheten af Rågåkra; vidare iakttagen i Martebomyr!; Visby vid Snäckgärdet (GUNNAR ÅNDERSSON); Eskelhem i kärr ö. om Vallda!; Etelhem vid Sigvalda träsk!; Stånga vid Ramträsk!; Lau vid Landträsk! — Sannolikt Aerst. 835. Cladium Mariscus (L.) R. Br. — 1741. LIn., Saml. af 100 växter. — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 170, 187, 226, 245. Allm. Talr.—massv. Fårö! ... Sundre! s36. Rhynchospora alba (L.) M. VanL. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. Sälls. Talr.—mängdv. Fårö i skogskärr nära Holmudden!; på öar i Fardumeträsk (R); Stenkyrka i Vätlingsmyr!; Tingstädeträsk på Durön! (Wö 52!) samt en holme i n.ö. hörnet (Ö); Martebomyr (R); Hejde träsk (Wö 52!) åt Rågåkra till (AN). Aum. RB. fusca (L.) R. & S. synes hafva inkommit i flororna i följd af ett tryckfel i HN, F1. ed. 1. Växten har sedermera ständigt upptagits i senare upplagor, ehuru hvarken fyndort eller iakttagare blifvit nämnda. Slutligen är den (af TOLF i Sv. Mosskulturför. Tidskr.) angifven såsom massvis ingående i vegetationen på got- ländska myrar, hvilket är uppenbart oriktigt. — Juncus compressus i tidigt stadium har stundom förväxlats med Rhynchospora. 837. Neirpus maritimus L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 216. På östra kusten flerst. Måttl.—talr. Helvi på ön Klasen (L); Slite!; Boge vid Tjelderviken (Wö!); Gothem s. om Botvaldavik! och vid Nors (ZErTT.); Anga strand!; Ardre vid Ljugarn (We); Burs (hb. S!); Ronehamn (Wö). 838. S. lacustris L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Flerst. Talr.—mängdv. JZzv. Fårö ferst.!: Fardumeträsk!; Tingstädeträsk!; Binge träsk!; Västergarn i Paviken (G. LInDsTRÖM); i Gothemsån (från Halla till Gothem!); Vattendragen genom Etelhem, Lojsta, Stånga!; Närs å!; Mästermyr (M). K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 31 242 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 6) Taberneemontani (C. C. GMEL.). — 1837. Säve, Syn. Flerst. utefter kusten. Talr.—mängdv. HFzv. Fårö i en bäck vid Sudersandsviken!; Fleringe vid Ar!; Hangvar vid Kappelshamn!; Gothems stränder!; Katthammarsvik!; Närs å, långt från mynningen (nära kkan)!; Burs i Hummelbosvik (S!); Öja!; Vamlingbo!; Silte (M); Eksta (LH); Klintehamn!; Visby (S) vid hamnen och Snäckgärdet! 7) digynus LÖNNR. — 1882. LÖNNR. Resa s. 97. Sälls. Visby vid g. hamnen (Lu); Klintehamn! (LH); Follingbo i Dede å!; Dal- hemsån! Anm. Den »S. carinatus», som: redan 1863 tagits vid Visby g. hamn af Wö och BEURLING (HN, Fl. ed. 9), tillhör y digynus LÖNNR. (enl. ex. i hb. Wö!). En på Silte strand insamlad form är däremot typisk 8) Tabernaemontani. (Jfr M, Reseant. s. 11.) 839. S. compressus (L.) PErs. — 1805. We, Gotl. FI. Täml. allm. Talr. Hav. Fårö!; ... Öja! b) conglomeratus P. NIELSEN (LGE, Dansk. Fl). Iakttagen vid Pilhagen nära Visby! En högväxt form med långt öfverskjutande skärmblad, i viss mån motsvarande & bifolius af följ. art, är insamlad vid Lummelundsbruk (Wöl!). 840. S. rufus (Hups.) ScHRAD. — 1805. WG, Gotl. F1. H. o. d. på stränderna. Talr.—mängdv. Fzv. Fleringe vid Haugröna!; Kappels- hamnsviken (Wö; ZEeTT.); ... Näs vid St. Dippen!; Sundre! b) balticus FR. — 1814. Fries, Nov. s. 25: We. Stundom bland hf. c) bifolius (WALLR.). Lärbro, Vägomevik i ån nära utloppet! 841. S. setaceus L. Sälls. Vid Gothemsåns utlopp (ex. i hb. TH. FrIEs, tagna af S. O. LINDBERG, enl. KROK). 842. S. eespitosus L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Sälls. Stenkyrka i Vätlingsmyr (R), talrika tufvor! Anm. Denna art skulle äfven förekomma mellan Gothem och Anga enl. LIN., Gotl. Resa s. 226. Men af orden: »Han allena giör nästan alla de Tufvar, som ses i Myrorne», framgår, att ett misstag föreligger. 343. S. pauciflorus LicHtr. — 1805. We, Gotl. Fl. H. o. d. Talr. Faev. Fårö!; Fleringe!; ... Vamlingbo och Sundre! su. Eleocharis palustris (L.) R. Br. — 1805. We, Gotl. Fl. Allm. Talr.—mängdv. Fårö! ... Sundre! "uniglumis (LINK) ScHULtT. — 1840. NYMAN, Bidr. Täml. allm. Talr.—mängdv. Hav. Fårö vid Broa!; ... Öja Sundre!; L. Karlsö! b) pumila v. BornninGH. (Marss. F1 v. Neu-Vorpomm.) — TIakttagen i Gammel- garn vid Engemansviken! KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 243 845. Eriophorum angustifolium RorE. — 1805. WG, Gotl. FI. (Arten obest.) — 1837. Sävr, Syn. (hb. S!). Allm. Måttl.—mängdv. Fårö! ... Sundre!; St. Karlsö! b) triquetrum FR. — Arz., Nov. Visby; Kräklingbo i Ekeskogs. 846. E. latifolium Horrp. — 1837. Sävr, Syn. (hb. S!). Allm. Måttl.—mängdv. Fårö! ... Sundre! Anm. EE. gracile KOocH., upptagen för Vänge myr (AFZ., Nov.) och Västerhejde (ES), är ej af andra botanister anmärkt och är förgäfves sökt af förf. Däremot äro småväxta, ytterst smalbladiga former af föreg. art ej sällsynta. 847. E. vaginatum L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Norra Gotl. Sälls. Måttl.—talr. Öar i Fardumeträsk! (Le); Stenkyrka i Vätlings- myr! (R); Martebomyr (ES). 848. E. alpinum L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Norra och mell. Gotl. 'Sälls. Mängdv. Fardumeträsk på Storholmen! (L6); Sten- kyrka i Vätlingsmyr! (A. N.) och vid Norrträsk i Nordermyr!; Martebomyr (R) vid Binge träsk!; Lokrumemyr (Wö!); Torsburg i myren på berget (Wö 52!). 849. Carex paludosa Goop. — 1803. We, Caricogr. Sälls. Måttl. Fleringe vid Smiss (WG 1799; R enl. hb. Ups.) och Hessle (MYRIN 29!; Frop. & STENH. 55!); Lärbro vid Storugns i Norderäng (Wö 57!) samt Vikers (SERN., Stud.); Klinte i Valla äng nära kkan! (först tagen 1864 enl. ex. i hb. Wö). b) spadicea (RotH.) jämte mellanformer förekommer vid Klinte!; Hessle (MYRIN! enl. hb. 'S). 850. C. vesicaria L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 173, 178. Flerst. Talr. Fzv. Fårö vid Skärsände!; på n.v. Gotl. h. o. d. från Stenkyrka till Halla och Mästerby; vidare antecknad för Eksta! Linde!, Grötlingbo!, Burs vid Hummel- bos!, synes alltså vara sällsynt på ö. sidan. 851. C. ampullacea Goop. — 1894. SERN., Stud. — (Wö, sockenfloror 1852). Sälls. Måttl.—talr. Fårö sandområde på några ställen!; Lärbro vid Storugns (Wö); på Storholmen i Fardumeträsk! (SERN.); Hejde träskmyr, enst.! 852. &C. filiformis L. — 1819... R & WG, Gotl. Pl. rar. Allm. I myrarna massv., men vanligen steril. I diken och smärre vattensamlingar h. o. d. fertil. . Fårö! .. . Sundre!; L. Karlsö! 853. C. hirta L. — 1806. WG, Gotl. Fl. Allm. Måttl. Fårö! :.. Sundre! Pp) hirteformis (PERs.). — 1806. WG, Gotl. FI. Vanligen spars. Zzv. Fleringe (CLeYE); Lärbro (CreveE!); Martebo (WN!); Visby!; Sanda (Örv.); Hejde (AN); Silte (M); Vamlingbo! 244 EK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. y) spinosa Mort. Bot. Tidskr. 5. (Enl. Ler, F1) Vamlingbo vid Snäckviken 1 flygsand! 85. &O. flacea ScHrEB. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 196, 240 (enl. WG, Gotl. FI. 1806, sid. 73). Allest. äfven på hällmark. Talr. -mängdv. 855. 0. Pseudocyperus L. — 1854. Hy, Fl. ed. 6 (utan lokal). Sälls. Spars. Först funnen af Wö 1850 i Boge vid Tjelders (hb. Ups.), ett fåtal individ; sedermera af en skolyngling anträffad på Fårö vid Holmudden eller Ava (1862 enl. hb. Wö). Ej återfunnen af förf. 856. C. pallescens L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 240. H. o. d. Måttl.—talr. Fårö vid Broa! ... Vamlingbo! 857. CO. silvatica HuDps. 1803. We, Caricogr. Täml. allm. Måttl. Fårö! ... Hamra! 858. OC. capillaris L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 240. H. o. d. Måttl. Hav. Fleringe!; ... Silte (M). 859. OC. limosa L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Sälls. Måttl.—talr. Öar i Fardumeträsk (R) t. ex. på sydspetsen af Storholmen! och nära Helvi strand (AuL.); Stenkyrka i Våthagen!; Martebomyr (R) vid Binge träsk 95!; Tingstädeträsk på två holmar i s. delen!; Hejde Träskmyr på gungflyn bakom prgden! (AN). 860. GC. distans L. — 1803. We, Caricogr. H. o. d. på stränderna. Måttl.—talr. Zzxv. Fårö (S); Fleringe på Falholmen!; Bunge! ... Norrlanda!; Gammelgarn!; När, Burs och Rone; Vamlingbo ... Västergarn; Visby vid Snäckgärdet!; Veskinde! ; S61. C. Hornschuchiana Horpr. — 1806. We, Gotl. FI. (>C: binervis»). Mycket allm. Mängdv., i myrar massv. 861 X 862. C. Hornschuchiana X lepidocarpa. ([C. Hornschuchiana. £) fulva Goop. ex. pl — 1803. : We, Caricogr. Täml. sälls. Måttl. Fårö nära Demba och vid Limor träsk (WG); Othem (Ö!); Visby vid Kopparsvik (ZeTtt.); Hörsne (Kur); Dalhem vid Malms (KinDB.!); Romamyr nära klostret (LH); Kräklingbo vid Hejdeby!; Hejde i Smiss myr (AN); Klinte (Wö!); Hafdhem (W6); Hablingbo i myren ö. om Kyrkeby! Auvum. Måhända hänföra sig en del af de här citerade lokalerna till andra liknande hybrider. Säkra lokaler äro åtminstone Othem, Kräklingbo, Hablingbo. 862. C. lepidocarpa TaAuscH. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. Flerst. Måttl.—talr. Z2v. Fårö vid Marpes (ScHEnH.!) och vid Mölnerträsk (ES); Fleringe vid Bläse (CzrevE 56!);' Rute i Vidangen (Lu 82!); Lärbro vid Storugns (Lr 53!); 1 Under namn af C. Oederi HOoFFM. var. Oedocarpa ANDS. (Hb. Holm.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 245 Stenkyrka vid Lickershamn!; Othem (Ö!); Lummelunda (Arz. 41 enl. hb. Ups.) nedom bruket!; Veskinde i Pilmyr! samt vid Skälsö (Tisprius!); Visby nära Snäckgärdet! (Wö 541); Follingbo vid Rosendal (ES); Bal vid Slojtebrunn (Wö 52!); Stenkumla vid Östergårda!; Klinte vid Mölnare (Wö 52!, LH 791). 861 X 863. C. Hornschuchiana X Oederi. Sälls. Spars. Hemse vid Oxarfve!! 862 X 863. C. lepidocarpa X Oederi. Sälls. Othem (Ö!). En af förf. i Vänge myr tagen form hör möjligen hit. 863. C. Oederi (EHrRE.) HorrMm. — 1806. We, Gotl. F1. (under C. flava). Mycket allm. Måttl.—mängdv. Småväxta former finnas h. o. d. på stränderna (f. pulchella LÖNNR. Obs. Crit. s. 24). 864. OC. extensa Goop. — 1803. WG, Caricogr. Flerst. på stränderna, mest på ö. sidan. ”Talr. Bunge n. om Fårösunds hamnplats!; Rute vid Vallaviken!; Lärbro vid Vägomeviken! (WG); Othems strand!; Boge vid Boge- vikens utlopp (ZETT.) och vid Klinte!; Gothems strand t. ex. vid Botvaldavik! och Nors (Wö!); Gammelgarn vid Engemansviken!; Burs vid Bandelundaviken (WG o. a.); Rone- hamn!, äfven på Skär (Wö!); Grötlingbo vid Gansviken!; Öja vid Stockviken!; Hablingbo vid Petesvik (M); söder om Klintehamn (ZETT.); Lummelundsbruk (LGM). 865. OC. panicea L. — 1806. WG, Gotl. FI. Mycket allm. Talr., i myrarna massv. Fårö! ... Sundre! 866. C. tomentosa L. — 1803. WWc, Caricogr. Allm. Måttl.—talr. Fårö! ... Öja och Sundre! En f. ramosa (med genomvuxna fruktgömmen) träffas stundom, exv. vid Kappelshamn och Visby! 867. GC. pilulifera L. — 1806. WG, Gotl. Fl. Flerst. Måttl.—talr. Fårö ö. del, allm.!; Bunge vid Hultungs!; Tingstäde n. om Videmyr och i skogar mot Hejnum!; Othem, skogar v. om Othemars!; Lokrume vid Grausne, Laux etc.!; mellan Veskinde och Bro!; Visby sandområde från Österby till Djup- kvior! och Hundlund (Wö); Endre ö. om St. Vede station!; Västerhejde (Wö), i Sandhed- skogen!; Eskelhem!; Vänge vid Bjerges!; Guldrupe vid vägen till Hejde!; Östergarn vid Sandvik! (W6); Ardre vid Ljugarn (WG; Kror); Hejde vid Gervalds (AN); Klintehamn!; Etelhem (Örv.); Eksta och Sproge på flera ställen!; Fardhem vid Sandarfvekulle (Le); Burs vid Hummelbos!; Rone vid Gullgårda!; När s. om ån; Öja täml. allm.!; Hamra (We) allm. i ö. delen! 868. OC. montana L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. På n. Gotl. sälls., på mellersta och kring s. hällområdet, täml. allm. Massv.— mängdv. Ezv. Bro (Ww!); Fole (Ö); Vall (Wö!); från Norrlanda, Anga och Torsburg 1 Determ. L. M. NEUMAN, 246 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEORAFI. till Klinte, allm.; Etelhem, Lye ... Fardhem! I synnerhet allm. inpå ön mellan Sjonhem och Stånga.. [ 869. C. precox Jaco. — 1806. We, Gotl. FI. ; H. o. d., ofta på sandjord. Talr.—mängdv. Rute (Wö); ... Sundre! 870. C. ericetorum Porr. — 1806. WG, Gotl. FI. H. o. d., hälst på sandjord. Talr. Fårö! ... Sundre! 871. C. digitata L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s8. 233. Allm. Måttl.—talr. Zzv. Sandön (Wö 52!); ... Sproge!; Hemse (VittB.); Alfva!; Burs!; Rone! — Saknas 1 de sydligaste socknarna. 872. C. ornithopoda Winrrp. — 1803. We, Caricogr. 105 eNlbans ENS ÖJNENRONS ses Inlekinee 873. CO. Buxbaumi WG. — 1837. Säve, Syn.: MYRIN. | Flerst. Måttl. Fårö vid Ava!; Rute (Lu!); Lärbro!; Stenkyrka vid Roshaga!; Lummelunda vid Tjuls (Myrin); Hejnum på Durön (Wö!); Follingbo vid Hallfreda (Wö!); Hörsne i Norrbys storäng (Wö!); Vänge vid Gandarfve (Wö!); Mästerby vid Båtels (Wöl); Väte (M); Sanda vid Boterarfve!; Klintehamn (TuHzEp.!); Garde nära kkan!; Burs n. om Änges (M); Sproge vid Tjengdarfve (Zerr.); Öja i n. delen!; Hamra, ängen v. om kkan!; Vamlingbo vid Storms! Jämte hf. förekomma b) heterostachya HN., exv. i Sanda och Öja!; c) macrostachya HN., exv. Follingbo!; Eskelhem vid Bolex (Örv.); Öja, Hamra och Vamlingbo! 874... 6. Goodenoughi J. Gar. — 1806. WG, Gotl. FI. (under C. cespitosa). Mycket allm. ”Talr.—massv. Fårö! ... Sundre!; Karlsöarna! 875. OC. strieta Goop. — 1820. Hy, Fl. ed. 1. — 1806. We, Gotl. FI. (>C. acuta»)? Allm. I myrar massv., vid smärre vattensamlingar och bryor stundom enstaka tufvor. Fårö! .. . Sundre!; L. Karlsö! 876. OC. cespitosa L. Sälls. Helvi vid Kyllej, enstaka tufva! Anm. Aldre uppgifter om denna arts förekomst på Gotl. äro felaktiga, hvilket framgår dels af befintliga herbarieexemplar dels af den angifna frekvensen. Efter W&:S föredöme hafva de följande författarne uppgifvit växten som allmän; då den i själfva verket är ytterst sällsynt och möjligen genom barlast inkommit till det enda kända växtstället. 877. C. acuta L. — (1806. WG, Gotl. F1.?) Sälls. Boge vid Tjelders (LINDMAN 79 enl. ex. i Ups. studentkårs hb.!) Anm. Om denna gäller delvis detsamma som om föreg. art. Äldre af förf. sedda herbarieex. hafva varit felaktigt bestämda. Oriktig är också uppgiften, att växten »massvis» förekommer i Hästnäs och Martebo myrar (TOLF). Förf. har där ej lyckats finna en enda tufva. KONGL. SV. VBT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 247 878. OC. stellulata Goop. — 1806. Wa, Gotl. Fl. Flerst. på sandområdena, mest på mellersta Gotl. ”Talr. Fårö (WG) ferst. i ö. delen!; Bro flerst. (WG; WN); Visby samdområde mellan Skrubbs, Länna och Skogslund! samt vid Hundlund (Wö); Endre vid Lera (WN); Västerhejde vid Stenstu (J. JN); Hörsne (Kur); Romamyr (ES); Norrlanda i skogen Trullhalsar!; Anga!; Sanda (ES); Hejde i Hägleifs kohage (AN); nedanför Torsburg (AN); Ardre vid Ljugarn (KrRoK); Alskog vid Rudvier (Wö!); Fardhem nedanför Sandarfvekulle (ES); Burs vid Hummelbos! 879. 6. elongata L. — 1866. CEpn. (i Bot. Not.). Sälls. (Måttl.) Fårö n.v. om Holmudden!; Martebomyr (CED.). 880. OC. canescens L. — 1837. Sävr, Syn. (utan lokal). Saknas 1 hb. 5. Sälls. Fårö sandområde flerst.!; Hejde (AN). 881. C. leporina L. — 1806. WG, Gotl. Fl. H. o. d. på sandområdena. Spars. Hav. Fårö vid Butlex (WG); Lärbro vid Storugns (Wö!); Stenkyrka (Wö 52!); Tingstäde vid Videmyr!; Bro vid Ekes! och £. st. (WN); Visby s. om Pilhagen!; Barlingbo v. om Henriksdal!; Roma vid vägen mellan kkan och klostret (WG) samt ö. om myren!; Vall flerst. (W6); Eskelhem vid Vallda!; Sanda prgd!; Hejde täml. allm. (AN); Klinte vid Valla kvia (LE); Östergarn!; Ardre vid Ljugarn! (S!); Burs mellan kkan och Västlaus (M); Eksta vid Hägur!; Sproge vid Vattskogs!; Grötlingbo vid Kattlunds (M) och i s.ö. delen!; Hamra vid Sindarfve!; Vamlingbo vid Storms! S82. C. arenaria L. — 1806. WG, Gotl. Fl. H. o. d. på stränder och sandfält. Måttl—mängdv. Zzxv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Sundre! — Afven in på ön: Ekeby (Kur); Dalhem i n.v. delen omkring 35 m. ö. h.!; Eskelhem och Sanda!; Hejde flerst. (AN); Stånga!; Eke! 6) pseudoarenaria Marss. — 1887. Nrvwm. (i Bot. Not.): SKÅNBERG. Hangvar vid Irevik (SKÅNB. 71). 883. C. distieha Hups. — 1806. We, Gotl. Fl. Allm. Måttl.—talr. Fzv. Stenkyrka! ... Sundre! Anm. OC. chordorrhiza EHRH. är enligt R (Gotl. Pl. rar. 1819) funnen i Martebomyr; i hb. Ups. finnes också ett ex. med påskrift »Gotland 1818». Nu sannolikt utgången. 884. GC. vulpina L. — 1806. WG, Gotl. FI. H. o. d. på n. Gotl. mellan Lummelunda, Othem, Gothem, Akebäck; täml. allm. på s. Gotl. till Vamlingbo! Tufvor måttl. talrika. b) nemorosa REBENT. — 1849. HN, Fl ed. 5. | Iakttagen vid Visby g. hamn! (Hy, FL); Hogrän i ängar nära kkan (ÖFV.); Hemse (WN!). $85. C. muricata L. — 1806. WG, Gotl. Fl. Allm. Måttl.—talr. Fårö! . . . Sundre! 248 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 886. C. divulsa Goop. — 1820. Hy, FL ed. 1. — Ex. af R 1818 i hb. Ups. H. o. d. Tufvor måttl.—spars. Zzv. Fårö vid Nors!; Bunge vid Änge!; Hangvar vid Elinghems ödekyrka!; . .. Hafdhem, Eke, Öja och Sundre!; L. Karlsö! 887. GC. teretiuscula Goop. Sälls. Måttl.—talr. Martebomyr 1 snår ö. om Bingeträsk!; Tingstädeträsk på hol- marna i s. delen!; Hörsne vid Linamyr (enl. Kur); Hejde i Träskmyr! (AN). Anm. Expl. under detta namn, tagna i Fardumeträsk 1840 af N, tillhöra följande art (enl. hb. Ups.!), likaså alla andra af förf. sedda expl. från denna lokal. Att den af WG i Gotl. F1l. 1806 anförda C. teretiuscula äfven är följande art, synes af WG:S FI. Suec. 888. C. paradoxa WiuzzLp. — WG, 1. c. — 1889. K. Jom. (i Bot. Not.). Sälls. Tufvor spars.—måttl. Fardumeträsk (N & Wö 40!), såväl på Storholmen som på flera af småholmarna!; Martebomyr (Wö 65!), både i v. delen och i snår ö. om Binge träsk!; Hejde på holmarne i träsket (AN) och i myren s.o. därom! (AN); Lojsta nedanför Hemträsk och vid Tomklint!; Stånga Slott (LaAL.); Linde vid Hägvalds! Om växten ännu förekommer på Wae:S lokaler (Fårö vid Långhammars och Roma mellan klostret och myren), är ovisst. 889. C. pulicaris L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 240. Allm. Mängdv. Fårö! ... Vamlingbo! 890. C. dioica L. — 1806. WG, Gotl. Fl. H. o. d. Talr. Fårö! ... Hamra! b) isogyna HN. Antecknad för: Bro (WN); Kräklingbo vid Hejdeby (WNn); Hemse vid Oxarfve å (LaAL.). Fam. $0. Graminece. 891. Tritieum junceum L. — (1811. LG, F1. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. IL TER ILE Sälls.; nästan endast på v. kusten. Måttl.—talr. Hangvar vid Irevik! (Wö!); Lumme- lundsbruk! (hb. S!); Visby sporad.!; Eskelhem vid Malmunden (Wö 59!); Västergarn (LG); Sanda på Vifvesholm (Lu!); Klinte (LaAL.!); Sproge (Le); Långstitestrand (ES); Vamlingbo vid Snäckviken! På östra kusten: Östergarn (FLop. & STEnH. 55!) vid Sandviken! 891 X 892. T. junceum X repens. — 1842. FRries, Mant. III s. 13. Salls. Måttl.—talr. Lummelundsbruk (ArMmoQv. 65); Tofta vid Gnisvärd! [= 7) subrepens NEUM.]; Sanda på Vifvesholm (LH); Klinte vid hamnen! [= y) subrepens NEum.]; Östergarn vid Sandviken! [= £) medium Nrum. pf. decumbens NEum.]; Slite vid Länna! [= £) medium Neum. f. obtusiuscula (LGE)]. 892. T. repens L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. Måttl.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). KONG. SV: IVET. AKADBMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 249 PY litorale Fr. 1858. HN, Fl. ed! 7. lakttagen ferst. på stränderna. Zxv. Fårö (NScHenNH.!); Bunge!; Lummelundsbruk [f. pubescens Dörr]. y) lärsutum MARSS. Klinte vid hamnen! 893, T. caninum L. — 1805. WG, Gotl. FI1. H. o. d. på kalkhaltig jord. Måttl. Zzv. Bunge vid Biskops hems ödekyrka!; ... Vamlingbo vid Botarfve!; L. Karlsö (Wö!). !; Hangvar vid Eling- b) glaucescens LGE. Hörsne 1 snår vid Linamyr! 894. Elymus arenarius L. — 1805. We, Gotl. Fl. Sälls: Måttl. Sandön (ES; Wö!); Fårö på Skärsände!; Slite (Ö); öfriga lokaler ligga midt på västra sidan: Visby vid g. hamnen! (möjl. utg.); Västergarns Kronholme (We); Sanda på Vifvesholm (LNM); Klintehamn! (Wö 71!). b) gemiculatus (CurRTt.). Västergarn på Kronholmen (enl. S). 895. E. europeus L. — 1819. R & Wc, Gotl. PI. rar. På mellersta Gotl., sälls. Måttl.—talr. Hörsne (Kur); Sjonhem nedanför kkan (HormBErRG 41!); Viklau (M) i Kyrkhagen (hb.!); Vänge i Mickelsängen (R) och i skogen norr därom! samt i barrskogen v. om Bjerges station! (896.) Hordeum murinum L. Sporadisk vid hamnplatser. Kappelshamn (WN!); Slite (AuL.); Visby hamn! (CEp.); Klintehamn (H. KR.). H. secalinum SCHREB. är en gång funnen i Slite (EKM. 651). 897. Lolium temulentum L. — 1741. LIiNs., Saml. af 100 växter. — 1745. LIin., (Gölföhkesa s. 23, DAD. Sälls. Måttl. Fårö i sandåkrar vid Holmudden och Sudergårda!; Gothem (L); Rone (L); Silte spars. (M); Hablingbo vid Lukase (Wö!); Öja! of senare tid sällan iakttagen, men synes enligt äldre uppgifter förr hafva varit både allmännare och ymnigare. 898. LI. linicolum ÅA. Br. — 1864. HN, F1. ed. 9: REUTERMAN. I linåkrar ferst. på mellersta Gotl. (Ej allm., enär lin föga odlas). Hörsne (Kur); Dalhem (Wö 53!); Västergarn, Sanda, Hejde och Klinte (AN); Etelhem (FLop. & STENH.!); Ardre vid Ljugarn (KrRoK); Burs (REUTERM.). 899. IL. perenne L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. Talr.—mängdv. Stundom grofväxt med grenigt ax (L. compositum THUVILL.), stundom späd med fåblommiga småax (L. tenue L.). ; L. multiflorum LAM. — 1889. K. JoH. (i Bot. Not.). — Förekommer i gräsplaner 1 trädgårdar, men fortvarar icke. Hzv. Visby!; Hejde (AN); Ljugarn (KROK). K. Sv. Vet. Akad. Iandl. Band 29. N:o 1. 32 250 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 900. Brachypodium pinnatum (L.) PB. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 180, 235. Allm. Talr.—mängdv. Fårö! ... Sundre! 901. B. silvatieum (Hups.) R. & S. — 1805. WG, Gotl. Fl: Mycket allm. Talr.—mängdv. Fårö! ... Sundre! 902. Cynosurus cristatus L. — 1805. We, Gotl. FI. Mycket allm. (utom i de nordligaste socknarna). Måttl.—talr. 903. Daectylis glomerata L. — 1805. WG, Gotl. FI. Allest. Måttl.—talr. b) levigata Er. — 1838. HN, Fl. ed. 3. 904. Festuca gigantea (L.) Vinn. — 1805. WG, Gotl. Fl. Flerst. Måttl. Hall vid Vestös (Zert.) och Norrbys!; Rute vid Fardume (AFz.); Stenkyrka vid Ringvide!; Bäl, på gränsen till Vallstena!; Endre vid Hulta (WN); Väster- hejde nära Vible (S); Roma (S!) i Norderängen (ES); Vall (WG); Viklau mellan kkan och Bjerges (M); Vänge på en åkerren s. om Mickelsängen (Wö); Väte vid Isume (M); Hejde vid Medebys (AN); Etelhems station!; Alskog (S). b) triflora LL. — 1844. Arz., Nov. Sälls. Rute vid Fardume (AFz.); Stenkyrka i snår s. om kkan!; Hörsne (Wö!); Roma prgd (LNm); Viklau (M); Väte vid Isume (M); Vänge! (KinDB.); Torsburg (Wö!). 905. F. arundinacea ScHREB. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. H. o. d. Tufvor enst.—måttl. Afven h. o. d. inpå ön. Hzv. Fårö vid Mölner!; Bunge vid Stux! och på Bungeör (ES); ... Vamlingbo! b). pauciflora HN. — Alskog i Rudviers Lillhage; Burs; L. Karlsö (allt enl. AFz., Nov. 1844). 906. F. elatior L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. Talr.—mängdv. Vanlig är också formen med enkel, axfattig vippa (f. subloliacea HN.). 907. F. rubra L. — 1805. WG, Gotl. FI. Allest. Massv.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). b) arenaria (OsB.). — 1837. Säve, Syn.: MYRIN. Bland hf., mest på stränder. 908. F. ovina L. — 1741. LIN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiN., Gotl. Resa Si 2247 230; 200, 274, 284. Allest. Massv. b) vivipara L. På Torsburgens n.ö. sida spars. (Zrrrt. i Bot. Not. 1874). KONGL. SV. VI'Nv AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 251 Hp) glauca (LAM) Koen. På sandiga stränder h. o. d. Maängdv. Hav. Fårö på Avanäs!; Gothem vid åns utlopp!; Östergarn vid Sandviken!; Gammelgarn vid Sjausterhammar!; Hamra vid Vänd- burgviken!; Vamlingbo vid Rems!; Tofta vid Gnisvärd!; Hangvar vid Ireyvik. Anm. Öfriga former af denna och föreg. art hafva ej af förf. tillräckligt uppmärksammats, hvarför de ej här anföras. 909. Schedonorus erectus (Hups.) LinsA. — 1842. Fries, Mant. HI s. 181: Arz. — 1844. Arz., Nov. Sälls. Talr. Visby ofvan Snäckgärdet! (AFz.). b) laxus (HoRrN.) bland hf. (enl. HN, FL ed. 5). Synes föga utpräglad! 910. S. asper (MuURR.) Lira. — 1805. We, Gotl. Fl. Flerst. Måttl. Bunge vid Biskops!, Stux (ES) och Hultungs (W6c); Rute vid Far- dume!; Fole vid Lillhelvigs (S); Follingbo v. om kkan (N); Västerhejde på Hallbros Slott (Wö 52!); Hörsne flerst. (Kur); Vall (Wö); Tofta vid Fättings (ZeETtrt.); Väte vid Isume (M); Klinte nära kkan (ES); Torsburg (We o. a.); Etelhem vid Tänglingsmyr (FLop. 55) och Hageby!; Stånga Slott (LAL.); Grötlingbo vid Kattlunds (M). Xserotinus (BENEK.) RostrR. — 1866. OCEp. (i Bot. Not.): V. Horm. Klinte (V. Horm 61). I hb. Ups. finnes expl. af Arz. från Gotl. utan närmare angifven fyndort. 911. S. sterilis (L.) FR. — 1830. VIKSTRÖM, Årsber. i Bot.: MyRIS. Sälls. Måttl. Fleringe på strandåkrar vid Ar!; Kappelshamn (WN); Bunge vid Fårösunds hamnplats! och Stux (WN); Slite (Ww); Visby (S!) sporad.!; Västerhejde vid Högklint (LNm.); Östergarn på Grogarnsberget!; Ardre vid Ljugarn (Avur.); Sundre vid Hoburg (LaAL.); L. Karlsö! (MYRIN). 912. 8. teetorum (L.) Fr. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Sälls. Kring Visby! (R); Västerhejde i timotejåkrar!; Slite på Karlsvärds skans (R); Burs vid kkan (M). 913. Bromus secalinus L. — 1745. LIiNn., Gotl. Resa s. 237. Allm. ' Måttl.—talr. Pårö! ... Vamlingbo! Anm. B. commutatus SCHRAD. är anförd (i HN, F1. ed. 7) på grumd af expl., insamlade af CHR. STENH. i Lummelunda; men dessa tillhöra (enl. meddelande af KROK) B. mollis L. 914. B. arvensis L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Flerst. eller kanske h. o. d. Mått!., sällan mängdv. Fav. Fårö!; Bunge på steniga åkrar vid Fårösund!; Lärbro vid Storugns (Wö!) och Nors!; Othem (Ö!); Boge vid Tjelders!; Bäl vid Gute!; Visby hamn sporad.!; Västerhejde vid Kuse!; Hörsne (Wö) vid St. Mörby!; Gothem vid Medebys!; Anga!; Kräklingbo!; Östergarn vid Katthammarsvik (Avr.); Ardre på barlast (Kror); Eskelhem (hb.!); Väte vid Isume (M); Hejde vid Dans (AN); Klintehamn (hb.!); Levede och Silte (M); Hablingbo!; Rone Näs!; Grötlingbo! 252 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 915. B. mollis L. — 1805. Wse, Gotl. FI. Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). b) nanus (WzEiG.). — 1805. We, Gotl. FI. Allest. på hällmark. Talr.—mängdv. c) hordeaceus (L.). — 1837. Säve, Syn. — Hb. S! H. o. d. Måttl.—spars. Zzv. Sandön (Wö 59!); ... Närshamn (Wö!); Eke! 916. Briza media L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 237. Allest. Massv. b) pallescens Dörr. Antecknad för Kappelshamn, Veskinde, Bro och Roma (WN); Othem (Ö!); Väte vid Isume (M). 917. Poa trivialis L. — 1805. WG, Gotl. FI. Allm. Talr. =mängdv. Fårö! s. Sumdre! 918. P. pratensis L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. Massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.;: Wö!l). b) hunvilis. (EEHREH.). — 1844.:; ArFz., Nov. | Othem (Ö!); Visby mot Snäckgärdet (Arz.); Gothem i en kärräng vid Magnuse!; Väte vid Isume (M). Andra former anföras i M, Reseant. 919. P. serotina Ert. — 1805. WG, Gotl. FI. OP. pratensis P angustifolia». Expl. teh srOps:) Ej allm. (Frekvensen i öfrigt osäker). Faxv. Martebo och Bro (WN); Veskinde i Hästnäs myr!; Vall—Hogrän (W6); Väte vid Isume (M); Hejde (AN); Etelhem n.o. om Kyrkeby!; L. Karlsö (SERN.). 920. P. nemoralis L. — 1805. WG, Gotl. FI. — I LiN. hb. enl. C. HN. H. o. d. Måttl.—talr. Zxv. Bro (WN); -.. Sundre!; L. Karlsö! 921. P. bulbosa L. — 1805. WGc, Gotl. Fl. N Flerst. på sand, stundom på klippor. Talr. Fårö vid Butlex!; Rute vid Fardume (Wö!); Othem kring kkan ferst. (Ö); Lummelunda!; Bro flerst. (Wn); Visby (R) vid Tröborg!: Ekeby 1 s.v. hörnet (Wö); Västerhejde vid Stenstu och Vible etc.!; Tofta vid Gnisvärd Wö!); Eskelhem vid kkan (Wö!); Västergarns Utholme!; Östergarn vid Sandvik (W6) och Grogarns hufvud!; Ardre vid Ljugarn (AvLr.); Buttle vid Hexarfve!; Hejde (AN); Eksta vid Vafle fiskläge!; Stånga, Lye och Burs flerst.!; Hemse s. om kkan!; Silte flerst. (M); Hafdhem vid Lingvide!; Öja på Faludden!; Hamra vid Sallmunds och Skvalpvik!; Vamlingbo vid Rems!; L. Karlsö (Wö) på klippor! 22, P. alpina L. — 1819. R & WG, Gotl: Pl. rar. H. o. d. på hällområdena på n. och mellersta delen, ofta på skogsvägar och stigar. Måttl.—talr. av. Fårö vid Lutterhorn!; täml. allm. på hällmarker i Hall, Hangvar, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 253 Fleringe, Bunge, Rute, Othem, Hejnum, Boge!; vidare i Hejnum!; Bro (Ww); Endre (Wö!); Visby vid strandvägen norrut! (R); Västerhejde (Wö) vid Vible, Hallbros etc.!; Tofta!; Gothem!; Norrlanda!; Östergarn flerst.!; Kräklingbo (Zrrr.); Torsburg (Wö); Gammelgarn!; Ardre vid Fågelhammar (AuL.); Viklau vid Ängel; Hejde (AN). 923. P. compressa L. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 178. Allest. Talr.—massv. Äfven Sandön (Wö 591). 924. P. annua BL. — 1805. We, Gotl. FI1. Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (Wö'!). 925. Glyceria plicata Fr. — 1844. Arz., Nov. Sälls. - Måttl. Lummelundsbruk (Wö 61!); Visby g. hamn! (Arz.) och norrut (LGM) samt vid Kungsladugården! 926. G. fluitans (L.) R. Br. — 1805. We, Gotl. Fl. Allm. Talr.—mängdv. Fårö! ...- Vamlingbo! 927. 6. distans (L.:) We — 1805. WG, Gotl: FI — Expl. af BarGrus 1 Lin. hb. enl. CO. HN: H. o. d. på stränderna. Talr.—måttl. Hav. Fårö! ... Öja! b) pulvinata FR. — 1840. NYMAN, Bidr. Antecknad för Långstitestrand (N); Burgsvik!; Gothem, Kläpparna (Wöl). 928. G. baltica LBG in sched. Burgsvik (Krok 1890 enl. meddelande af C. J. LINDEBERG). (929.) Scierochloa rigida LINK. Sälls. Mängdv. Fårösund på stenig mark. 1890—95! Sannolikt har växten in- kommit för omkring 20 år sedan. Den visar ringa benägenhet att sprida sig på gräs- beväxt eller mosstäckt mark. 930. Catabrosa aquatica (L.) PB. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar.: I. KOLMODIN. Sälls. Visby Kungsladugård (Wö 62!),; måttl.!; Sanda vid Sandäskes (AN); Eksta vid Långhögården (I. KoLM.). 931. Molinia coerwea (L.) Morscn. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 241, 253. Mycket allm. Massy. b) arundinacea (SCHRANK). Iakttagen i Martebomyr!; Väte vid Sorby (M). 932. Triodia decumbens (L.) PB. — 1805. We, Gotl. Fl. Allm. Talr —mängdv. Fårö! . .. Sundre!; St. Karlsö! På Fårö vid Ulla Hau högväxt med upprätt strå (f. elatior P. NIELS.). 254 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAEI. 933. Avena fatua L. — 1805. WG, Gotl. Fl. H. o. d. Måttl.—spars. ev. Veskinde (We); ... Hablingbo! BP) intermedia (LiNDGR.). — 1889. K. Jot. (i Bot. Not.). Iakttagen vid Visby!; Bäl vid Gute!; Hörsne!; Follingbo vid Hallfreda!; Hejde vid Rågåkra!; Hemse! 934. A. pratensis L. — 1805. WG, Gotl. FI. Allm. Talr.—mängdv. Fårö! ... Sundre! 935. ÅA. pubescens Hups. — 1805. WG, Gotl. FI Allest. Talr.—mängdv. 936. ÅA. elatior L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Täml. allm. Maängdv., stundom massv. (på ör). Fårö! .. Sundre!; St. Karlsö! Mer sällsynt är f. typica AFz. — 1832. FRIES, Mant. III. — Oftare träffas mellanformer. 937. Trisetum flavescens (L.) PB. — 1755. Lin., F1. Suec. ed. 2: BErGius. (Jfr dock C. HN, Anteckn. vid Lin. hb. sid. 205). Sälls. Måttl. Lummelunda vid Bruket (ZErrt.) och Etebols!; Bro (Ww); Visby på Snäckgärdet (R) och g. hamnen!, Gråbo (LNm.), Kungsladugården!; Västerhejde vid Ny- gårds (ES; WN!); Levede i parken vid Skogs (trol. ditkommen med gräsfrö)! 938. Airopsis caryophyllea (L.) FR. Sälls. Måttl.—talr. Vamlingbo sandfält s. om kkan samt vid Rems!; Sundre, skog å sand i n. delen! 939. A. precox (L.) Fr. — 1844. ArFz., Nov. H. o. d. på sandområdena. Mängdv. Sandön (Kur); Fårö i ö. delen allm.!; Rute vid Fardume (ES); Slite söderut!; Bro flerst. (WN); Visby mellan Endre- och Follingbo- vägarna (Wö!) och vid Pilhagen!; Västerhejde vid Hundlund (ES); Gothem mellan Suders och Hammars!; Norrlanda i Trullhalsar!; Eskelhem (Wö) t. ex. vid Bolex och Vallda!; Sanda!; Hejde (AN); Östergarn vid Sandviken!; Gammelgarn vid Skogby! och Sjauster- hammar (KinDB.!); Ardre vid Ljugarn (AuL.); Alskog nära kkan (AFz.); Lye vid Bos- arfve (Lu); Burs vid Luxe!; Hemse (LaAL.); Sproge!; Silte, St. Bruten (M); Näs i skogen vid Nisseviken!; Öja, hedar 1 s. och ö. delarna!; Hamra och Vamlingbo ö. delar allm.! 940. Corynephorus canescens (L.) PB. — 1805. We, Gotl. Fl. H. o. d. på sandområdena. Mängdv.—massv. Hzv. Sandön (Wö 52!); Fårö i ö. delen allm.!; i öfrigt ej iakttagen på nordligaste Gotl. förrän i Bro vid Stenstugu!; Visby vid Djupkvior! (ES); Västerhejde!; Tofta vid Gnisvärd!; Eskelhems strand!; Mästerby vid Ejmunds (AN); Sanda prgd! (ES); Östergarn vid Katthammarsvik (ZETT.) och Sandviken!; Gammelgarn ferst. i s. delen!; Ardre allm. (Krok); Alskog (Krok); Stånga och Burs flerst.!; Rone vid Gullgårda!; Grötlingbo sandfält!; Hamra och Vamlingbo ö. delar allm.!; Sundre s.ö. strand! KONGL. SV. VT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 255 941. Aira cespitosa L. — 1805. We, Gotl. Fl. Allest. massv. b) pallida Kock. Mindre allm. 942. ÅA. flexuosa L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allm., men ojämnt fördelad; allest. på sandområdena, men undviker häll. Mängdv. Sandön (Wö!); Fårö! . .. Sundre! 943. Holeus lanatus L. — 1741. LiNn., Saml. af 100 växter. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 233, 247, 299. Täml. allm. Måttl. Fårö! ... Sundre! 944. H. mollis L. — 1844. Arz., Nov. Sälls.; på sand. Måttl. Bro i en åker n. om kkan (WN!); Eksta på åkrar nära Långstitestrand (Arz.); Sproge mellan Tjengdarfve och landsvägen (AFzZ.) samt på åker- renar nära Vattskogs!; Silte i en hage bakom Stenbro (M). 945. Melica nutans L. — 1805. We, Gotl. Fl. Mycket allm. ”Talr. Fleringe!;. . . Sundre! 946. M. uniflora REtzZ. — 1805. WG, Gotl. F1. Flerst., mest på v. sidan. (Talr.) Stenkyrka!, allm. i hassellundar (Mor.); Veskinde vid Skäggs (WN); Vallstena i Lindängen vid Alfvena!; Västerhejde i Stenstu park (ES); Dalhem vid Gandarfve (A. N.); Vall vid Smiss (W6) och prgden (Wö); Sanda vid Bäck- städe (ES); Fröjel vid Stenstu (AN); Fardhem nära Sandarfvekulle (StuxB.!); Hemse vid Bopparfve! och flerst. (VittB.); Rone (hb!); Alfva (LaAL.); Silte i hassellundar (M). 947. M. ciliata L. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 297. ; Täml. allm. på de stora hällområdena. Oftast mängdv. Fårö vid Lauters och Broa!; Fleringe ferst.!; ... Klinte!; Hejde (AN); Etelhem i s. och s.ö. delen samt i an- gränsande delar af Lye!; St. Karlsö! 948. Phragmites communis Trin. — 1805. We, Gotl. Fl. Täml. allm. - Talr. —massv. I alla större myrar och åar. Fårö! .. . Hamra! b) stolonifera G. F. W. MEyY. — 1892. Wirttr. (i Bot. Not.). Sälls. Martebomyr, enst.!; Norrlanda (A. N.); Öja och Hamra i Rörviks urtappade träsk (WITTR.). 949. Psamma arenaria (L.) RB. & S. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. IiN., Gotl. Resa s. 205: Sälls. . Sandön (ES, Bidr.); Fårö på flygsanden ferst. mängdv.!; Ardre vid Ljugarn och Nygårds (KroKx & Avur.); Klintehamn (H. Kr. enl. ENM). 256 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 950. Calamagrostis varia (ScHrap.). PB. — 1805. We, Gotl. Fl H. o. d. på hällmark. Mängdv. Zzv. Hall, Fleringe, Bunge, . .. Fröjel!; Lojsta! (Wö); Ardre! Ej sedd s. om Lojsta. éö Förekommer stundom på tufvor å myrmark exv. Stenkyrka i Våthagen!; Veskinde i Pilmyr!; Träkumla i myren på höjden, ö. om landsvägen!; Ardre i Dammyr! Anm. &C. arundinacea ROTH. (enl. ES allm.) har af förf. ej kunnat anträffas; ej ens i herbarier. 951. &C. strieta (Timm.) PB. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. — Gotl. expl. i Lin. hb. enl. C. HN 1849. Sälls. Romamyr (ES); St. Karlsö (SERN., Stud. s. 31). — Ej sedd af förf. 952. OC. lanceolata RortH. — [1837. SÄVE, Syn.] Sälls. Tingstädeträsk på Durholmen (Wö!) måttl.!; Veskinde i myren vid Skäggs (Ww!). [Afven uppgifven för Eksta, i en stenig skog mellan kkan och Djupvik (S).] 933. OC. phragmitoides HNv. Sälls. Lärbro (funnen af FR. LÖNNQVIST enl. ÅLMQV.-). 954. C. epigejos (L.) RotH. — 1837. SävE, Syn. H. o. d., i synnerhet på sandområdena. Måttl.—talr. Zxv. Fårö!; Lärbro vid Storugns (Wö!); -.. Silte (M); Rone!; St. Karlsö (Wö). 955. Apera spica venti (L.) PB. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 238. Allm. Måttl.—talr. Fårö!; ... Södra halfön! b) pygmea ER. Gothem på alfvarmark nära ån! 956. A2grostis alba L. — 1805. We, Gotl. FI. Allest. Mängdv.-—massv. Former, som böra hänföras till var. maritima (LAM.), finnas på stränderna. 957. A. vulgaris WirH. — 1805. We, Gotl. Fl. Allest. Mängdv. Afven Sandön (Wö 59!). 958. ÅA. ceanina L. — 1805. We, Gotl. Fl. Flerst. dels på sandområdena, dels på hällmark (träskhedar). Talr. Fzv. Fårö, ö. delen!; Othem på File hed (Ö!); Veskinde!; Bro flerst. (WN); Follingbo!; Barlingbo!; Roma!; Hejde (AN); Silte spars. (M); Öja strandhed!; Vamlingbo alfvar och på sandfält vid kkan! (lågväxt, robust form). 959. Milium effusum L. — 1840. NYMAN, Bidr.: VAHLBERG. På mellersta Gotl., sälls. Måttl. Västerhejde vid Suderbys (VaAurLB.); Vallstena (0. Orsson!); Gothem vid vägen till Vallstena!; Hörsne i Mörbymyr (Kur). 960. Setaria viridis (L.) PB. — 1830. VIKSTRÖM, Årsber. i Bot.: MYRIN. Täml. sälls. Måttl.—talr. Helvi vid Malms (Wö); Slite (SmebB.!); Bro flerst. (WN); Hejdeby, hällarne vid Österby!; Visby i åkrar kring Kungsladugården (S) och i en sand- KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 257 grop vid Skrubbstomt!; Västerhejde (J. JN!); Roma i en sandgrop vid Högbro (S!); Halla (AA: NN); Viklan (ÅA. N.). på hällarna vid Ange!; Lojsta vid Asarum (AN); Hemse vid kkan (VrirrB.); Rone enst. (M). På hällmark lågväxt, 1—3 cm. 961. Sesleria coerulea (L.) Arp. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 235. Allest. Massv. 962. Alopecurus pratensis L. — 1805. We, Gotl. Fl. H. o. d. (?) i kanten af fuktiga ängar, nära vägar eller gårdar, vanligen i enstaka grupper. Måttl. De gotl. expl. af denna art öfverensstämma i allmänhet med f. nigrescens FR. Så t. ex. Hörsne i Norrbys Storäng (Wö!); Klinte vid Sieklings! (Wö); Eskelhem vid Bolex (Wö!); Hablingbo vid Bertels! Xnigricans Forn. — 1874. Zert. (i Bot. Not.). — Jfr WG, FI. Suec. ed. 1. H. o. d. vid ö. kusten, sälls. på västra. 'Talr. Fårö vid Broa!; Lärbro vid Stor- ugns (WN!); Fleringe vid Ar!; Bunge vid Fårösund (Ww!): Helvi på Fiaugen (Wö); Slite!, äfven på holmen Grundet (Wö!); Boge vid Tjelders (FLop.) och norr därom!; Gothem vid Botvaldavik och söderut till Nors! (ZzETtT.); Norrlandastrand (AN); Anga strand!; Östergarn vid Vassmundsviken!; Burs vid Herta fiskläge! och Bandelundaviken (ZETT.); Närsholm!; Öja!; Sproge på Tjengdarfvestrand (Zrtt.); Klintehamn! 963. A. agrestis L. — 1805. WG, Gotl. Fl. På n. delen h. o: d., på södra allm. Måttl.—mängdv. Fårö sälls.! ... Sundre! 964. ÅA. geniculatus L. — 1805. WG, Gotl. FI. Allm. Måttl.—talr. Fårö!; ... Vamlingbo! Xfulvus J. E. Sm. Sälls. Hejde vid Simunde (AN). Ej sedd af förf. 965. Phleum pratense L. — 1805. We, Gotl. Fl. Allm. vid kulturgränsen. Måttl. Sandön (Wö 59!); Fårö! ... Sundre! På alfvarmark förekommer en modifikation med lågväxt, uppstigande strå, litet ax; exv. på Fårö vid Broa!; Othem på File hed (O!); Alfva vid Öfveröstris och s. om Binge; på heden vid Burgsvik en dvärgform, 5—38 cm. hög, med kort ax. 966. P. Böhmeri WiB. — 1805. We, Gotl. FI. Allest. på kalkområdena; allm. på sand. Talr.—mängdv. Fårö! ... Sundre!; Karlsöarna! b) interruptum ZABEL. Visby m. fl. st.! 967. P. arenarium L. — 1805. WG, Gotl. F1. H. o. d. på sandiga stränder. Talr.—mängdv. Fårö vid Marpes (ScHENH.!); Hangvar vid Ireåns utlopp (S; Frop.); Stenkyrka vid Lickershamn (Ö); Lummelundsbruk! (N); K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 33 258 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Veskinde vid Skälsö! (ES); Tofta vid Gnisvärd (Wö!); Eskelhem s. om Fättings!; Väster- garn! (W6); Sanda på Vifvesholm (LNm); Fröjel (NiEL.!); Eksta vid Djupvik (HögGB. o. a.!) och Vafle fiskläge (Wö!); Silte stränder (M); Vamlingbo (HN, FI. ed. 3), vid Snäckviken och Storms!, dessutom allm. i s.ö. delen!; Hamra allm. på sandfält!; Sundre vid Skoga!; Närsholm! och Närshamn (Wö!); Ardre vid Ljugarn (S) och utefter stranden ända till Sjausterhammar (KiNDB.!); Gammelgarns s. stränder!; Östergarn vid Sandvik! (We) och Katthammarsvik! (Wö); Gothem vid åns utlopp (Wö!). Dessutom inpå ön vid Martebomyr åt Lummelundasidan (WN); Eskelhem vid kkan (Wö!); Hafdhem s. om Lingvide, sandfält vid landsvägen! 968, Baldingera arundinacea (L.) Dumort. — 1805. WG, Gotl. Fl. H. o. d. Måttl. Zzv. Fleringe vid Utöja!; . .. Grötlingbo! 969. Anthoxanthum odoratum L. — 1805. WG, Gotl. Fl. Allest. Massv. Äfven Sandön (Wö 591). b) villosum LorsL. jämte öfvergångsformer h. o. d. 970. Nardus stricta L. — 1805. We, Gotl. Fl. H. o. d. på sandområdena. Talr.—mängdv. (Dock sälls. i de nordligaste sock- narna). Fårö (We) allm. i ö. delen!; Fleringe vid Haugröna (ES); Lärbro vid Storugns (Wö!); Veskinde vid Björkome;; Bro h. o. d. (WNn); Lokrume s. om Videmyr!; Fole (5); Endre ö. om St. Vede station!; Follingbo vid järnvägen nära Dede å!; mellan Hallfreda och Henriksdal!; Västerhejde vid Hundlund (ES); Roma ö. om myren!; Tofta vid Krok- städe!; Eskelhem vid Malmunden (Wö!), vid kkan, Vallda etc.!; Västergarn vid Pavikens utlopp!; Sanda i Saxhagen!; Hejde täml. allm. i v. delen (AN) samt s. om Öjlemyr!; Atlingbo s. om Storemyr!; Guldrupe utefter vägen till Hejde! och i s.ö. delen (M); Öster- garn n. om Sandviken!; Ardre vid Ljugarn (Av1.); Alskog (Aur.); Garda (LG); Lau och Lye, 1 skogar n. om Lau träsk!; När, i hagar v. om kkan!; Burs vid Kärna, Hummelbos etc.!; Rone vid Gullgårda!; Eksta och Sproge, h. o. d. i v. delarna!; Silte i Myrlundarna (M); Hafdhem (W6); Grötlingbo exv. vid Bölske!; Hamra och Vamlingbo allm. i s.ö. delarna! Gymnospermee. Fam. &$1. Coniferce. 971. Pinus silvestris L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 202, 221, 225, 239, 247, 2150-204 Allest. Talr. Äfven Sandön. b) erythranthera SANIO. På hällmark allm. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS MANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 259 972. Picea Abies (L.) TH. Fr. — 1745. &LiN., Gotl. Resa s. 168, 180, 202, 212, 219, 221, 225, 291. På ö. sidan allest., stundom i n. oblandad granskog; på mellersta och västra delen allmänt inblandad i tallskog, mer sällan 1 nästan rena granbestånd (exv. Bro, Västerhejde, trakten kring Lojsta Hed, Hejde, Buttle), dock undvikande såväl torra sandområden som de stora hällområdena. Sälls. på Sandön (ES) och Fårö!, likaså i Silte (M) och i Alfva (VrrrTB.), som anses vara sydgränsen. lnstaka träd hafva funnits (eller finnas?) i Vam- lingbo vid Gervalds. b) tabulefornmis (jfr Tu. Fries i Bot. Not. 1890 s. 259). Iakttagen i skogskanten på strandvallar vid Katthammarsvik! 973. JUNiperus communis L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 168, 202, 248, 256, 274. Allest. Talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). Anm. I Sundre, på Fårö och andra för vinden starkt exponerade ställen blir enen lågväxt (ett par dm.) med mattformigt utbredda grenar, så att buskens diameter i horisontal riktning kan vara mer än 10 gånger så stor som höjden. Ehuru barren äro rätt breda, kan denna form ej räknas till den äkta fjällformen var. nana (WILLD.). 974. TaxXUS baceata L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 174, 223. Flerst. i barrskogarna. Spars. Sandön (ES; Wö!); Hall (Wö!); Fleringe skogar (ES; ZzETT.), exv. mellan Bläse och Ar!; Rute (LG); Helvi (WN); mellan Martebo och Lummelunda (L; Wö), Martebomyr vid Binge träsk!; Othem (Ö); Hejnum i Kallgatan (Ö); Lokrume (S; Wö!); Bro (Wy); Boge och Gothem (L); Vallstena!; Västerhejde på Hallbros Slott (ES); Eskelhem!; Väte (LG); Hejde vid Smiss och Rågåkra (AN); nedom Torsburg!; Etelhem på skogshöjder vid Tänglingsmyr (LNm); Alskog (S); Lojsta och Linde (Aur.); Hemse vid Mästermyr (LaAL.); mellan Hemse och Alfva i de s. k. Asarna, flera stora expl. (M); Silte mot Mästermyr (M). Numera påträffas sällan annat än buskar. Vid s.v. och n.v. sidorna af Binge träsk växa dock flera träd af 5—6 m. höjd samt 0,1—0,9 m. omkrets nära marken. F'ilices. Fam. 82. Polypodiacece. 975. Polypodium vulgare L. — 1806. We, Gotl. Fl. Flerst., hufvudsakligen på mellersta delen. Måttl. Sandön (Wö 521); mellan Othem och Hejnum (Ö); Fole (S); Endre (S); Vallstena vid Gudings (O. Orsson); Gothem (We); Västerhejde vid Suderbys (ES); Norrlanda i skogen Trullhalsar (KHL); Västergarn på Svältholmen (Wö!); Hejde' vid Rågåkra (AN); Torsburg! (Le); Alskog och Garda (S); Etelhem, på berget s. om Sigvaldaträsk!; Eksta vid Djupvik (ES); Ronehamn (Wöl). 260 KE. JOHANSSON, HUEFEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 976, Phegopteris polypodioides Fér. — 1888. ÅAHLFVENGREN (i Bot. Not.). Sälls. Måttl. Fårö vid Vinor!; Hejde vid Gervalds (AN 77!). 977. P. Dryopteris (L.) FÉr. —- 1837. SäÄvzE, Syn. Flerst. Måttl. Fårö vid Ava!; Bunge vid Hultungs och norr därom!; Lärbro vid Storugns (Wöl!); vid Tingstädeträsks v. sida (Ö); Othem (SmEpB.!); Bro flerst. (WN); Veskinde (Örv.); Boge vid Tjelders (Wö!); Gothem vid Sundet samt s. om Suders!; Roma ö. om myren (S!); Norrlanda i Trullhalsar!; Viklau i skogen n.v. om Sixarfve!; Torsburg! (ES); Sanda (Örv.); Hejde täml. allm. (AN); Klinte!; Etelhem vid n. sidan af Sigvalda träsk!; Alskog i Rudviers Lillhage (Wö!); Lindeklint (ES); Silte på Asbacken (M). + Robertianum Horrm. — 1854. Hy, FI. ed. 6: WEstöö. Salls. Måttl. Veskinde vid Skälsö (Wö 521!) och vid landsvägen ofvanför!; Öster- garn på Ganneberget (Mor.); Torsburg (Wö); Viklau mellan kkan och Bjerges station (M); Hejde vid Hägleifs (AN); Linde vid n. sidan af Lindeklint, talr.! 978. Aspidium aculeatwm (L.) Sw. — 1850. LönnrorH (i Bot. Not.). Sälls. Enst. senast VENNERST. 92!). spars. Torsburg nedanför norra sidan på ett par ställen (LH 49!; 979. Polystichum Thelypteris (L.) Roru. — 1806. W&, Gotl. FI. H. o. d. Talr.—mängdv. Zuv. Fårö ö. del allm.!; Fleringe vid Hau (Lem); Bunge, Rute, Hangvar, Lärbro etc. ... Alskog (Lu!); Garda (LaAL.); nedom Lindeklint!; Eksta vid Stjärnarfve (W6) och Käbbe!; Hamra vid kkan och Suders!; St. Karlsö (ES; SERN.). 980. P. Filix mas (L.) RotH. — 1806. Wc, Gotl. Fl. H. o. d. i n. delen, mer sälls. i södra. Måttl. Fzxv. Bunge mellan Ducker och Hultungs!; Hall vid Vestös (talr.) och vid klinten n. om Nors!; Hangvar vid Ire (Wö!) och Austers (FR. Ninss.); Stenkyrka!; Lummelunda!; Othem (Ö); Slite! ; Tingstäde, Hejnum, Lokrume och Veskinde ferst.; Bro h. o. d. (WW); Gothem s. om Suders!; Västerhejde vid Vible kvarn!; Stenkumla!; Eskelhem vid Båticke!; Väte (hb.!); Viklau [= f. serrata HN.] (M); Vänge vid , Nickarfve!; Guldrupe (M); Östergarn på Grogarnsberget (hb.!); Tors- burgen!; Ardre!; Lojsta vid Kvie (Wö!); Eksta!; Linde!; Silte på Asbacken (M). 981. P. cristatum (L.) Rorn. — 1854. Hy, Fl. ed. 6. Sälls. Spars. Fårö vid Ava!; Fardumeträsk på Storholmen (StuxB. 66!; SERN. 94). 982. P. spinulosum (RrErz.) DC. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. och Thallog. Flerst. Måttl. Sandön (Kur); Fårö sandområde ferst.!; Bunge, i skog n. om Hultungs!; Fardumeträsk på Storholmen (ES); Bro vid Halnare (WN!); Visby vid Skogs- lund!; Gothem vid Sundet!; Norrlanda i Trullhalsar! (Wö 1851!); Anga!; Torsburg (Wö); Eskelhem!; Sanda (Wö!); Hejde på holmar i träsket (AN); Fröjel vid Göstafs (ES); Eksta!; Etelhem vid Sigvaldaträsk!; Burs vid Hummelbos och Luxe!; Hamra skog i n.v. delen af socknen! KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O l, 261 983. Cystopteris fragilis (L.) Berse. — 1806. WG, Gotl. Fl. Flerst. Måttl. Fårö vid Ava (ES); Fleringe vid Ar (Wö!); Hangvar vid Ire (Wö!) och Kullshage!; Bunge vid Hultungs (Scnrnu.!); Rute vid Talings (Wöl); Othem (Ö); Boge vid Klinte!; Veskinde vid Skälsö (ES) och Kålens kvarn!; Bro flerst. (WN); Visby (S); Hörsne (Örv.); Stenkumla backe!; Östergarn vid kkan (Wö) samt Grogarns- och Gannebergen!; Gammelgarn vid Änge!; Torsburg (S!); Ardre (W6); Buttle vid St. Velinge!; Sanda (Örv.) vid vägen till Klintehamn; Hejde, Kullgårdsbacke och Kyrkosmissbackar (AN) samt s. om Öjlemyr!; Lojsta vid Kvie (Wö); Eksta!; L. Karlsö! (Wö!). Anm. Woodsia ilvensis (L.) R. BR. skulle enligt äldre botanister (LG; R; 5) förekomma på flera ställen, ehuru inga bestämda fyndorter äro nämnda. Men då det enda hbexpl., som förf. påträffat G hb. S), utgör Cystopteris fragilis, finnes intet skäl att fasthålla dessa äldre uppgifter. 984. Athyrium Filix femina (L.) RortHE. — 1837. SävzE, Syn. H. o. d. Måttl. Zav. Fårö ö. del!; Lärbro vid Vikers (Wö!); Othem (Ö); Slite vid Solklint!; Tingstäde!; Lokrume!; Bro flerst. (WN); Visby i skogen vid Gråbo!; Roma (S!), öster om myren!; Gothem vid Sundet!; Norrlanda i Trullhalsar! (Wö); Anga skogar!; Torsburg!; Ardre!; Vänge vid Nickarfve!; Viklau (M); Eskelhem! (Wö); Sanda! (Wö); Hejde flerst. (AN); Klinte!; Eksta och Sproge ferst.!; Stånga!; Burs vid Hummelbos!; Silte på en backe i Stänko (M); Hamra, äng v. om kkan!; Vamlingbo! b) complicatum HN. Takttagen ö. om Romamyr! 985. Asplenium Trichomanes L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 227. H. o. d. på hällområdena. Måttl. av. Fårö vid Marpes (ScHEnH.!); Bungel; . Östergarnstrakten !; Lye, Linde och Etelhem!; . .. Hejde flerst. (AN); Karlsöarna! 986. A. Ruta muraria L. — 1662. FUuIREN, Ind. Pl. — 1741. LIiNn., Saml. af 100 växter. — 1745. .IiN., Gotl. Resa s. 178, 220, 228. Allm. på hällområdena. Måttl. Fzv. Fårö!; Fleringe ... Boge ... Tofta (allm.); Östergarnstrakten!; Hejde flerst. (AN); Etelhem, Lye, Lojsta och Linde!; Sundre!; Karlsöarna! b) tripinnatum HN. — 1843. HN, Fl. ed. 4. Den enda väl utpräglade formen, som förf. sett, har varit insamlad på Torsburgen (C: HN 421! 0. a.). 987. Ncolopendrium officinale (ExrH.) DC. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Sälls. Spars.—måttl. I grottor på L. Karlsö! (R 1818! o. a.); Ardre vid Ekese! (sedan många år tillbaka bekant för gårdens ägarinna). 988. Pteris aquilina L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 238. Allm. Talr.—mängdv. Ojämnt fördelad, i det den undviker hällmark; dessutom är den sällsynt eller saknas i flera sydliga socknar såsom Hemse (VirrtB.), Fide, Öja. — Förekommer mest på sandjord. Sandön (ES, Bidr.); Fårö ö. del!; Fleringel; ... Sundre, norra delens sandområde! 202 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GÖTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. b) pubescens Arz. — 1845. Fries, Mant. III s. 166. På kalkhaltig, stenig mark (oftast med öfvergångar till hf.). Zxv. Fårösund!; Sten- kyrka!; Gothem!; Fröjel (AFz.); Torsburg (AFz.!); Lojsta hed (Wö). 989. Blechnum Spicant RorH. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Täml. sälls. Måttl.—spars. Blott på sandig mark. Lärbro i Vikers Hemäng (Wö!); Helvi vid Stengrinda (Ö); Boge vid Tjelders (R); Bro (Wwy); Hejdeby vid Tibbles (Wn); Visbytrakten flerst. på sandpartiet mellan Skrubbs och Terra Nova (ES o. a.!) samt i skogar mellan Djupkvior och Vible! (S); Hejde i Såghagen vid Rågåkra (AN); Ardre i Halute hage (Avr.); Alskog i Rudviers Lillhage (S!); Sproge nära Mattsarfve! Fam. 83. Ophioglossece. 990. Botrychium Lunaria (L.) Sw. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Flerst. (h. o. d.?). Måttl.—spars. Fzv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö flerst.! (ES); Fleringe vid Hau (ES); Kappelshamn (Wö!); Lärbro vid Storugns (N & Wö); Helvi vid Malms (R); Othem (Ö); Lummelunda (WN); Bro vid Stenstu (WN); Boge (N); Visby norrut!; Norrlanda (SmeDB.!); Anga nära Bajudden (A. N.); Östergarn i en äng nära Sandhamn» [form med grundt parklufna primärsegment] (Norgus 31!); Viklau i Vikarfve äng (LG); Västergarn (Wöl!); Sanda på Vifvesholm (Örv.); Hejde vid Gervalds (AN) och Kvie (LG; AN); Alskog vid Rudvier (NiKL.); Lau nära kusten (Aur.); När (S); Burs!; Hemse i en hage s. om kkan (Lnm.); Eksta vid Tomsarfve (R); Silte spars. (M); Öja på Faludden!; Hamra vid Sindarfve! 991. Ophioglossum vulgatum L. — 1662. FUuIrRÉN, Ind. Pl. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 175, 225, 238, 243. Allm. Måttl.—talr. Zav. Fårö!; Fleringe!; ... Vamlingbo! (ES). Fam. 84. Equwisetacece. 992. Equisetum arvense L. — (1745. LIiN., Gotl. Resa s. 224. Arten obest.) — 1806. WG, Gotl. Fl. Allest. Måttl.—talr. Fårö! ... Sundre! b) alpestre WG. Takttagen på Snäckgärdsstranden! c) nanum A. Br. [tenellum ROSTR.] Fårö på Ava strand (steril)! 993. E. pratense ErrH. — 1837. Säve, Syn.: MYRIN. Flerst. på sandområdena. Måttl. Zav. Lärbro vid Vikers (Wö!); Lummelunda, sandfält på gränsen mot Stenkyrka!; Visby vid Länna och Kungsladugården!; Västerhejde KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 263 vid Nygårds! ; Guldrupe, v. delen, vid vägen till Hejde, äfven s.v. om Krasse!; Garde vid Kyrkebols!; Lye!; Hemse vid Friggårds!; Silte spars. (M); Vamlingbo vid Sigreifs! 994. E. silvatiecum L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. Flerst. på sandområdena. Måttl.—talr. Faxv. Bunge vid Hultungs, 1 barrskogen v. om gården!; Lärbro vid Vikers (Wö!); Helvi (Ö!); Bro sälls. (WN); Visby vid Hundlund (Wö!); Norrlanda i skogen Trullhalsar!; Eskelhem vid Båticke (Wö!) och Vallda!; Hejde (AN); Alskog vid Rudvier (Wö!); Hemse (VirtTB.). 995. E. palustre L. — 1806. WG, Gotl. FI. H. o. d. Måttl.—mängdv. Fårö!; Fleringe!; ... Sundre! b) polystachion RrTz. Sälls. Måttl. Bro (WN!); Silte spars. (M); Hemse vid Oxarfve såg! 996. E. fluviatile L. — 1837. Sävr, Syn. äml. allm. Talr.—mängdv. Fårö! ... Sundre! b) polystachion BRÖCHNER. Sällsynt bland hf. (hb!). c) limosum IL. Som hf. 997. E. hiemale L. — (1811. LG, Fl. Gotl.). — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. Täml. sälls. 1 sandiga skogar. Måttl. Fzev. Sandön (Wö 59!); Othem i Norrbys kvior (Ö); Tingstäde vid Myrvälder (Örv.); Bro (Ww); Visby vid Skogsholm, sandområdet österut, Sandbryhagen! samt s. om Pilhagen (Wö!); Västerhejde i Sandhedskogen!; At- lingbo s. om Storemyr!; Vänge på banvallen s. om Bjerges!; Mästerby, skog nära Ammor!; Hejde flerst. (AN); Lojsta (LG). b) polystachion. Sälls. Othem (Ö!); Visby vid Kopparsvik! (Måhända beror sidoaxens utbildning på att toppaxet blifvit skadadt.) 998. E. tenellum (LILJEBL.) Krok. — 1840. NYMAN, Bidr. Täml. allm. i norra delen och i kustsocknarna, eljes h. o. d. Måttl.—mängdv. Fårö!; Fleringe!; ... Vamlingbo vid Bonsarfve, Rems ete.! — I Tingstäde vid Videmyr öfver 45 m. ö. h.; Lummelunda och Othem omkr. 45 m. ö. h. Anm. Pilularia globulifera L., af R (Gotl. PI. rar.) angifven för Martebomyr och Fröjel, är ej af senare botanister omtalad. Hbexpl. obekanta. Fam. 85. Isoéötece. 999. Isoétes lacustre L. — (1811. Le, Fl. Gotl.). Sälls. Mästerby i Ejmundsån v. om Ejmunds (HurtEm.!). Om den finnes i de små träsken i Mästermyr (såsom La uppgifvit), är obekant. ÖL JOHANSSON, HUEFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRA FI. Fam. 86. Lycopodiacece. 1000. Lycopodium Selago L. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. och Thallog. Sälls. Mästerby i hagen Skeppslunde (L. ErIiKssSonN 66 enl. hb. Wö!); Klinte (THED. enl. HN, Fl. ed. 12). 1001. IL. annotinum L. — 1837. Sävr, Syn. Flerst. Måttl. Zzxv. Fleringe vid Hau i Djupadal (S); Othem i Spillings hagar (Ö); Bro flerst. (WNw); Västerhejde i en hage, som lyder under annexet (ES); mellan Sten- kumla och Eskelhem!; Dalhem vid Halfoser!; Roma i skogen ö. om myren!; Norrlanda 1 Trullhalsar!; Torsburg (Wö 52!); Hejde vid Rågåkra i Såghagen (AN); Stånga (UDppiN!). 1002. IL. elavatum L. — 1806., WG, Gotl. Fl. Sälls. Fårö på Avanäs (We); i de stora skogarna i Hejnum, Fole och Vallstena (enl. LG); Dalhem ö. om Roma myr! (S); Eskelhem vid Vallda och Valldarfve spars.!; Sanda vid Botarfve (hb.!); Hejde vid Gervalds, Rågåkra och vid Hägleifs i Brunns- hagen (AN). 1003. IL. inundatum L. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. & Thallog. Sälls. Talr. Fårö vid Ulla Hau (FLrop. & STENH. 551), i n.v. hörnet!, äfvensom vid Holmudden och Sudersandsviken! (öfver allt på fuktig sand). Anm. IL. complanatum L. uppgifves af R (Gotl. Pl. rar. 1819) för Mästerby; men är ej omtalad af andra botanister och är förgäfves eftersökt i senare tid. Hbexpl. äro ej kända. Tillägg. Sid. 16. LIinDMAN, C. Kärlväxtfloran på Visby rumer. (I Öfvers. af K. V. Ak. Förh. ig NON 16. WESTERGREN, T. Om Malva Alecea L. X moschata L. och dess förekomst i Sverige. (I Bot. Not. 1896.) » 16. WitrrRocK, V. B. Viola-studier I. Morfologisk-biologiska och systematiska stu- dier öfver Viola tricolor (L.) och hennes närmare anförvandter. Sthm 1897. » 17. CornEir, E. M. (1820—69), läkare. Besökte Gotland omkring 1840 och fann på St. Karlsö Rosa Jundzilli. Karantänsläkare på Gotl. 1850—51. » 134 efter N:o 145. H. basifolinm (FR.) ALrmQv. — Sälls. Kappelshamn på strand- vallar spars.! » 135 efter N:o 151. H. reclinatum ArMmov. forma. — Klinte vid skogsvägen mellan Klintehamn och Sanda (LH enl. Daurst. Bidr. III s. 63). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 265 Släktregister till den systematiska förteckningen. Sid. Sid. Sid, AMD SP orre uUAdO 160 |) Anthoxanthup..—-—. 4 258 I Berberis....oc.cc..c. MIST 2 Ne [GAR desk 14 I AG IIrAS GUISt ss. soon FILA INGE ERE UA 223 MARKO JATSisssossasarossona BILBAT 1g20 Amöhydlästat sn An 202 I BTGCENS eoosossssaserrsrrvssN 113 KAL OISGO sket esas sonas BON ATN 167 | Antirrhinum co. 152) BIeGhnum osv... BI 262 Nero pOdlum-.=:sssseooc i 165 | APeraltsssosssroo MIIO 256 | Botrychtum..—-=muubog 262 BAG UINULS AR cr ocsossrasen sena GSE | ASP ruma persson Bag 165 | Brachypodium........s... 250 ANOR OM --cs-LU MASAI 201-11 AGurledia soo. UNIOE lyg2) | Brasse Arne 174 AOTOStemMmaA uosssssssssna 100: I ATSPISEEE essens BOT ING || BRSVAM TIS ooseosoesnrs I 175 PNSTOStISE---esnnsn UDIA 256 | Arctostaphylos oo... 2'1ar || Brasserie 252 AM Ra sker -nnrreran MU TJECEEL 255 I ATeNAä-c-soccccocsoosn ARA THA I Bromuskia o---s0Nn 251 KARIROPSIS:-rscansenanassocaa BÅTLEL 245 ANE |FANTIN € fylla beses esse ss GT | Bullrarda-— -...-ssiadaemiil 196 FAT OAK scnecnsnokskosrersrn BLI TAS | ATDOserls-.s.------- MHP far || BUNASE soo. HATAR 177 IAlehemilla...---.---.- (IDE 202) | Artemisia.lkerio..cc IN IST Bupleurum ss sco.c. Al 166 ANNNISI Gr -scnaronecerconeaonr ALM 238 | ASpParagUS--.....- SN 230 || BUtomuskö —-c.cce. fl 233 AT RNE STR 45 || ASPerugO soc SMD 144 BAN KUN cnn none IEI OTE 231 || AlSperula...-.c-c- HATO ii30rN Ck RU 178 PANDUsE osnnennn on HO] 224 1) ASPIAdIUM cen IRA 260 | Calamagrostis. unna. 256 AIOpecurUS —.musnssolnn Hd | ASplenmm. . 52 IDIOTI mcsscsoonn 9s00ssssss 174 Ira ar. SSE Der RA 180 [Drosera Ke 188 Behm öpsPes ee 119 Echinospermum so... 144 Rehn = ooo. SAFIR 144 Eileocharis — oss r242 EVS sc SSR 249 Bitpetruna ee 214 Epilobiunma ss ot 196 Bpipactisiaa so ERS Bqusetumi 5: Cd tea 262 |BjPl(S(G BON ommssobesnbosssbåsse So 118 ETiophorum > CSPYe 243 ER:0 Gli = os ERA 183 ER una oo SIREN a 207 EX sund SR 167 Erysomund een 175 Erythrea ..... sosse lt BEN 149 Evonymus <= eene 162 Elp hor bias. ss CAS 214 Hufplirasia —.o. oo. scmth 155 HASOPYLUM oa oss 926 Halcaria =. ES RRiRDg 166 FlATSEbla oo ooo oooc cc HELEN 180 IPEStUuCk ee EI ale 250 EN CARTE AA SEE 170 El A0 OR ASKAN. BASAR öl GENEN CHESS 202 | UTA IMNNVS oosocno non oso 149 JNNa RN UEN PE ocorostssoosssr soc as 231 [ET AT TA co sees BES 173 (RASCAR ESRTSAA 232 (Gillar AN oo sososnssooonnada 230 (FAlEO PSISE NNE (CE: UU DG a ARA Andes (COMING) oss ons eoconosooss eo Geranium -.... HY banko FOR (CT/SI00 90 RARE Ed sbgdces GAV one (GT ECH Oma AA GGilyceria SSR Tree Gnaphalium mm. (5:00 (yerar- Sera Gypsophila ...sn.mmmmmnmnncn- Flesperis, =... SON Hieraciul smocmssssliisssn Fippuris == FlölevS 2-2: HolosteUM ...mmsssssssosoo ot Hydrochari$........cssmccc Hydrocotyle......ossumsuomnns HyoscyamuUs mnmnsnnuans iFlypericum .—....-= SAST Hypocheeris ccs Flyssöpus... SN aslONes os ostous rosen BOR [HETS oss oso RS [mperatoria on ste 10100 ERAN KONGL. SV. VET. Sid. [ERNER dusteoe. FILEN tor lil SANS) ESSENS ENSE fe 265 MIN CUS os oss0svsssoucsanene BIL 234 UUDIPELUS:-.-.s.ccecoces0oo BIN 259 PREGUCA..oocooorocorovan fill 122 LE TOTD IN Aa AAA NT 147 AN pSANA ooo HISRUL 122 WaPPAs oococosscesssesoc co BTM 2 HASerpiiium ............ AULAN 163 NERCNRIRA- ooccocooocooco SILL SK TEN TL ONA Re ERS STR 205 WetUMIrrere boot WMilDOl 2113 ETNIN AE teoskeodeaseeoees ALL 2317 WNeON TOGO --.-s-..o. HT 137 WEONUTUS:-<.. oso. oooooo oc IS 147 (SJÖNG INDI a NG 178 WeNCOJUWM).--X-ssocesn cc 230 MWevistieum.....ccccc...c. 6 164 Wibanotist sc... svs vga 165 In osella..= stran 216 INIepebta ss. ss. HINNA TAG Rolypodiun.: se aoen 259 INTE SITA oe a SSL ås ae 1780 URolystiehum En 260 INU P HÅR 2-0 sosoetons LETA 1116:8 1] ROP UUST sonen 222 Nymphaea. Mise 681). Botamogeton. .--=rtomalh 237 Botentylla —-—.—.. SMG 203 Odontites. Lä....testkel [OL | BOtermuuna oo AR 202 Qenanthe . kt eudolmaon TGB Ringla oe oc BASEN 159 (Öenothera. — .co.ccc HI 1196" | Brumellar — c- 5 Bokia 146 (OTO biryc SE 2A08--| JPPUDTS ronne 205 (OTTO SK eesnsgs rag LR DA VR Saman are Re 200 268 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. VAGN OLA LAR egocon ss ALE Fanun Cusco... fl ap hans boseoee een! FVesedlarscsnn des BION NOAM NNT oocsssosos-ssosonnosoas 18 aN NERON MI rer oo ooonos ISA Rhynchospora oso... NINE second TAAR UID VU SEes des sesorossos ARDGEEE RUdbheckdta.-—--- 0potee na NUMER ovovecrocecer ALTATTO NUP PIA see oresrersures bes OL SAGAN 25 ones cons oed Salicornia....... FR NNE SEN DES RA RESER VIS DAS Arcs HELT SE U NARE VS ERAN HE SAN DPGNE om s0mmossereonssrsooca SENTNONNT ssoosoossonon snotnnssd San SuUISORha so SÄNG Ul AR ALINE NRECESESSESSSRSSSSe Saxifraga NCANIOSAL- meo. HEN LENA (SC NOTONb: SE AN ET Schedonorus ..... sun NehOenmUSL.-...... cc EI SCIEPUS ses OA SEIeranthUuSsk-—... oc AM SClerochloa, ——......... sö 167 162 156 241 194 200 202 113 217 239 193 221 222 221 1435 138 159 201 167 190 211 194 138 163 201 241 241 216 253 Sid. Scolopendrium .............. 261 SEO OM ERA morse 122 Scrophularia ....cvsmmmnunnnnna 152 SCUte lara ooo ... 146 SEC Jas oosossslosen soc EX R 1935 SelinUuN. oc c. co MASENLG 164 SempervivuUlk...csscsc.cs 195 Senebletd........ sirsmiaga 179 See CIO NN NEN 116 JGPEANNEN screens Eero 119 SES TRE 257 (STEL REN JAA SES EST 256 SBeransar......occ SA Rs 139 SM ÄUSEE sosse BIN 165 SUCK GAA oas SER 189 Ty uran AA SSA TEN 121 [200 012) ME LL 174 TS basiron ENN 174 (TTT 0 4 OVE ATERN INTE 166 SOLA NUMREN 151 SOMdATOE EIA 119 SOMGHUSI oss BONE 122 SÖRJA AA EES OAS 199 SParganiumM hiss. 240 Spergular == 193 [SJÖSTSVNEHIEN oosososs skala 193 STEEN RET sad 204 Ib CIS sosse 147 Stellarlä..-s.-co..oo BPA 191 SU Cl ER SA REN 221 SID WARTA KIEL 179 SUCCIS AR NA 138 TD OMVÄRLD morsa snnsas 143 AN ACE LUM soon SER 113 MD BNRE REGN sossns neon 137 VER Ul SERA AL Se OA SA 259 UeestalA scen TEE 179 Tetragonolobus —.......... 208 HGT CLAS o soo oe SALA 148 Sid. ANDEYNG PRI Loos nnoocococonoooo 170 BN ENS SSE 178 INNE TA 2 REN 137 ThYMUIers BITA 1435 | Br 1 ARR en 181 Tofieldlä.-....-ssssssososooo BEN 234 TEOTIIISLI ar sec reses ANNE 163 Tragopogon sect 122 UNTEN ERA = oso 5 or SANS 137 itrlentalist. doo... Hat 158 UNSUKODIND sesosooysooooron tess 210 ilrigonellar ee 209 INTOG MN onsssnosssoson is 234 ee 253 "Drisetum 4......o.o-ohot 254 Mt eu 248 Bu 3 a RER RA 231 (TuimiGa oss I Oe 190 INUTTITIS: sco sc BARNEN 176 MussUlagok SRS 119 TYyphå oturen ssss BON 240 TER TE SE RASA 211 TU IUS = oe ser oe ERAN 218 Ul POLE ooo ESA NAR 219 |U/taGuEN REN sr ssssodor sasse 157 NEYSGH WIN -scynoocosoooooos soc 2102 Male tta ae 138 Malerianella. oc 138 Mie as Gumman 151 VIC I; 0 JALG ve SA AE 153 MIlOCIBNUN socossososooooooossons 138 Wi G10 Iona AARIN 206 WNalÖL sana Str SEN 1835 MISCATIA Es csos ESSEN 190 Zanmnichellja. oo... ct 239 ZO SERA OLLI sosse 239 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS Register öfver formerna af släktet Hieracivum. Sid. ACTA ORD IDEAS bes es rk a ss rna 130 SNETT KSM TA, INS ra Ar Syren rt er ng 127 FER G Oi) (Ut UT ID JANET Ti SV SES SES ARR Aa EN SEA IS SS N 124 BOT O DYL (16 UN NES Ce i sr a seen see SST OR ES DONT 128 PANT GV 5 UD RENEE CE PS ee re one a TS AS SO SSE SSE 128 FILT SSR [5 BG SEE ASA RR ere ar SS SSE Oe 24 (KESO elbo rörs IONTE RS Na Se Sr a SE Sa dee 133 DPGDGÖF LAI ASJNG rjee= ad t s pbeedyae Shed, Sean 125 UT EN Na KSO ESS a are SS ASAT aAa TA 136 FURU GS TUR COVE TANT Ti STU SEE ER SR 2 EE 124 AT: AN DT ALC UID pe peE SCS A E AE S RER es ENN 126 DUR TDONTN 23 NIF MID Ls SEA SEE 126 ATOL IFS ANAR 125 Auricula X dichotomum f bigeminUm.---oooooo------ 125 AUrCUa >< bil0sellar CRASSESCENS som oooosese esse sot 125 EAU C UAE Sa b WO SOL esse sees SA AEA 125 JUR CI UWLDKOJNINNG Res nos toao ons da ae rd il KANVEC RRD) ANEDT)S TER SEE ee st eine ASEAS ARE I SEEDA 136 ab ae TOM KONNRE soc oslo os safe ee 136 ast io um I (BR) SAVA M QVig see a Se Ef IAEA 264 EUR ERKANVE DANTE TS os ESS Los Esser LIRA 124 (6 GITCETVUTAR LA ONINIR ESS SoS GE EEE KE SSE EA 124 ECERCTS ER KSSS 0) ER Ae AEA TN Bör RAA EA Br 133 (EEDEOM Tog ALE LONG er Eg e RÄ Sp dr nl 129 (CEESIOMIULO LUM, JaBG: ooooosoooon as ERS SR SS ER NN NAO 134 Ce STU NR ÖR AESES SS ER SST EA EA fee rt RER RA RN AE 132 all LT OS TUDOR ATT ENS [Ir ee RER Ar SEA SES 131 GANDE SI ANM ÖVA SS Re Sr ae a fp EE Så EAT 3 GltomilrOdL3g FDA HSN se sve ars Seden AA 132 GO (SKOG Ta Sr rn i Are apa 126 GOloraR: ADA INSES Sep Ae SS sr 124 COS SES GEN SKED ANI SIST SS Ge Se SSA SAL INS OA RA 124 ER QS SANS GU LC TIA STG TVI (ÖJ Vg se et a re SR EL ÄN 126 deadaloleptnn DAT sxscs-cssossuccoorssossssvssoo 135 Glellkeninint IHÖKNIRG ococsococc SccmcugossEss 126 lens Z pä kunne D AEG ST oa ooo eo I en 126 diaphanomorphum DAHLST. sosoomssssss ooo ooson non on 136 (TAJTA TO SER sr ec ee rn ae a es 136 HANDLINGAR: | BAND v29.:: N:ö d, 269 Sid. CITE HO forum BEE RANE S SEA SE NERE OO RRASN ANTA SANNA 124 XC OTOTTU TER ba LOS e Nas See EES BOSE 125 UTE HO tomumFR==s5Se=SSESE Vere NANNE 125 dichotomum f bigeminum X Pilosella ...ooooo0ooo--- 125 dichotomum' fP bigeminum X sabulosorum ........... 125 Glöm NORR sstsesssesss ENSE 126 ATT REG AUTUMN DANT ST SS SSE NEN SNS Re Arr NAR 133 (LUUTLETTS CER LV VIN ep sre eSeT bee Ses en Snart Sr SSE NEON SER ERE 136 EDEN armen Ke tEd 0 Hee 255s ss scr 3 ERAN MANN SR VORE 135 Gyknnene. IDAEIHSIN sssssosssd nassar 126 EUR ATblvunr OR DIANENTiS TEESE EIA REAR RAS 129 (BHK RRSATO: ANTENN sasse 124 eXAltatUMmEDAHTST =: SESS See te Saldo es oa NNE es EN 134 (HAAPAARN DOS IDAINSIN osssssbe ss rBSroaörA 1335 TIPRDOSD KOD: IDAS 255esssssssssbsrsssösreo IAS 124 YRA GILA 0 Me SECO HSPA SEE SON RAN SS PASI 133 front d1ojsjunTs' 5 Ö NINRASE = 55 See e see re BORRAS SANNE 136 (Falskt DNE IJIN scdser snask ses 33 (ÖDE Or: 1DATISIN 235e55sssnssss sas. 129 SAD ANU DAS T sk sore eta asl cen ast SER STA NAT 133 SLOM/ETATTIUNISE AM O Viss =S SS SEKO EAA AA ARN: Il SO UKGICUINEPERSEESE SSE SANSAT INA 128 granulatum -DAHLST. ---os BEST Sr DE RAS SO SES 124 SIOp ho sw DN :AHTSTI TC TKREPIO FSE ra SIE 134 RY UCIN SC ADA S TSE See Aa Ae a SSA EON SRA 125 hö lmien sen (NEECER ST DA HTS Se See I men 127 INGBRSnuN er IDAS dosnsnsos ssp (27 TTT PION KESO Ear ee Se Stray RR SA RARE EA 33 TNC OcA ta DANEGT STEEN SERENA NA AA 131 15 OTIyTS UTG NEG Ce se tea 2 ÖRE ES re NARSE TERRAN EE SA 126 Wderb LO CNSEN AFPMQ EEE See SS SSE SÖKES TSE ARI EAASSESSN 126 Tant oAnO SUNET ÖNNR ESS Fasen Urs eE BebAa on 132 TA tro Dum AVIM Q WES Oe SEC SR EA ER: IOC ET TiS een 132 leads INATRIN oocsrossorsoss SE 127 [286 0T,0/ [EGO NINIR ESSER SCR oe ee SAS 129 föreg ep vVuUn TED AES ESS ee oem SEE 126 IG nnTO thIISEANSM Ö Väse =S Se RS Sa or SES ESS SN Sa 128 IKönn rot sg sabulosOnWm Ssesc-s sec oo See SEE SENT 128 270 EK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. Sid. nRERTIOltN IN (8 lPöogcssooorsssosssbuorscoossooosso= 126 magna INDAEISB cocsoocscacoreocssssoavsoosrossrosoc 130 INA GY ILL UME N FR Erp bee SES IRS TENN NESS 128 Mia ImtÖ EDAEN S TSE 0 SET RESTE SE Nee OR JA rare si Se 132 mesgaloinenITa DANN sssesscsscoocescesscrestseresdss 126 merlT]ionale. NAT occssosooccnsospeporsstsesrsressss 134 TEGS IG JOE sosscoooonrcocssssvocnccossosBspocosoo 135 NerROROLtnm JNAEIJIG och ococsgovsovavssssscr-a-ccsooc 127 mimulum. DABTLST.——- ALEX VITIPSASNN KENNINSTN 124 Im OL1Se t1fOT.m en DANS TE ee se Se rn na 128 MOSE tior eSES 137 [DAnE2ONT INA oooco-ossscboocdssEss=r sger 131 jnordalnyn INNEHHKSJN occscsocssessosssössn se sssorossNed 135 Pla Two HO IUM VÅRA as osise o sec NS RA TOA 133 DLR ÖT ooss-ccoccososssbocpc=sss>sosso ES 124 [DOCKA IK JÖEL oocsoceersoeossostssrsser Soon 134 ellnetnn: KN sodesccborsocererctssns-vssIss ss EELctS 131 mentnhivmag INA: oco-ooccsso=ssso0- Ene EES 130 mena IDA: ANN os cooroosssbsscsnos sr srasorscreseos 130 PEN UM ARE fd Ö Hörs seb rgre seat set NR ARLA ERRIN 134 BilOSe Malay Same So br SP RAA SAR STANS 123 [DUO STCEP SKEN DEE EE esse oe oe AEA SINE 128 jDLanaRNEa INOÖNNNS ococosssoocsosbon ssosogöosr sc edss 135 okoceratnTn NAR ssssssssssosvssssooco sted 128 PO LyMINO ON KNES CE Po SE SSE See reor 127 POLIS CN SKAM Q ViSE osm 2 AES Ne SE SA 134 FKA IG dÖ osossorssssossboossso sscsoc bossoso> 134 PLOTIKUM SNÖ RR Ta ge so 25 ER SE TT 130 sea IDAENHSL ooccossss cectscsrro-ecse=ss0reross3 130 pseudodiaphanum. DAHTSI 255550 IS 136 PSGUAOATCIOCOTMUNTEATEIM QR 22 SEE Er Er 124 RUD MEITG oosoo0cossos-oer Os 125 jue: alba ING dö so-ooscroosessss pt: ocpctrösend 135 PUNCtINAtice ps KAOS SNRA 136 fen ENN, JANPWIOND. soosoooosssoooeodbrer rosar 20200 135 Sid. EON LYNNE SoS occusssoncoosososoossoroocsssssors so 264 SAD ULOSOLNP DATE S TRA Se rn 123 SOND INBGL gsugcssososscsosoo sasse FA SANNE 132 SAlUnrTCOLON DAT TS Te mm oe osa TE TEEN 125 SCTO SUV ANETTES UN TAR GUNVERAOUN LYNN so ococmouc sooccsccecossocsosososooo> 130 SINUO STÄNON ST ATEM Q Vä ee Ser AE 130 SrmOlantgunIn, AVNYOÖNG scccossocsocgscrocsossscosoesosoco 135 Spissipalanva DAHISNA "Ev I nagg ee 124 Sten olepis; UB G sy. os. Socker ss SAS oe AE TNRNNNN 129 StORNO GU C/VUMURED ATENTAS TS Sar 129 SURF DAD DNR oesosrsrrdosssssseder sor -SssLodessc> 132 SUDe Ch1010 es LO NNR fe See eken e reser r E 127 subfallax, LÖNNR. -<- 305050 0060 SS Seg ne 125 TADRCNEAD IDANE IS ooosssbsosocergv ssopssvsssorscosoo 133 subgotlandicum N. & P.-- RE Vassa 129 SUDLIVId um DA ETES Tee SE nr 129 SUDlUStre: Koen oss so on SES SETS 134 SUN Mm EtaliCepskDAHTS TS rar 133 subngevosum! KC) JOH --s3I0l oo ooo sosse ss SNS 136 SUbproealtumi INB Gi - esse odds so AS FS TERRAN 127 SU SE bug ETUNDE DANN: Tys Es SN 127 SUbUWAtid en skhA TENS Tee ee re er 132 SUECICUM; TER jao = Boc Srsel Ser Se SRS ANNE 125 Tener:esCensNORRIG ag «5 8 ESR Sr 127 tri an SU ALe TT ATIM Qj Vis os SET Sr 130 TXACH OC a WO NED ATS Tee EE re nan 136 triCHOpsilum DAT STAS SS Ener 128 IRENE IDEN opocscbossosocrsssrucbsder nssssnseo 133 umbellatuna des a om os or ora Ra AR SEAN RAS 136 wmbraticunm, IC. JO: TEESE SENNERNaNDE ene 134 Uplandigg NI 8 JPöospeesosses5soes se gong SRA ENE 127 varlabile” LÖNNR do -cpes-oso-s soc oss o=o on SNS RSA 133 SvEnNaJnbbto bitr) Ng dONND bossorocsvrdescorssesrsasIose sco 134 Marie OTO DAS Tr ses ASS SNR 131 venustum. DAHEST. --E-020:05 TURNER NNE 124 VLOlascens: AT. MQWVä=- AO 2-bya Sat breng or Deren 136 VINN biceps DAT ST Ses See 134 Viltosum. ATIMQ Vi soda oo ooo a moa DTS 125 Viva. TJÖNNBR ES ooo dfn soon olsen ee pe SS EET 135 vulgare TAUSCH. oocosocoopor spor ssccsocoso ve ee ASEAS 124 VU gatiformen DAHIST. 5-6 EeEsese esse 135 vulgsatum (CERSSP-Op 3) CANIIM Qi ee sees TEE ranreaR 135 NA (Tj okej UR > BJ KO Ek SR nn SSE SärT Garber Söo=o2 129 Rättelser. Sid. 10 rad 21 uppifrån står (39) läs (59) 35 BL > 25 > står temperatur-, vind- läs vind- » T6 » 2 nedifrån står basifolium (FR.) ALMQV. läs lepidulum STENSTR. » 88 » 10 uppifrån. Orden utan att nå längre böra utgå. säl ' =” är Aa RESET SAR 0 drang br lå aft BEAR masala Dndl al U IfA Kalm 0 Då a ENA Pen ' frn es "V RN 4 Teva anlsbigal vol HOWVIE CN) S Wsk 1 Lä band in NN i ÄRR ra Na Ala (AR SSE I aaboietsionys DAMIAN. (00) ACES) sjön skilgn habr s dä ÄN avs oc MR He ln sb | ka ” (4 då aven FRE >> vana ÄLG Ms äv TY Tr LA. ; FAMN are sen. VANN SN — alle SRA ALRHQV ue SEA å "cnacgittone, ALM SAL Gå ARE lavding nu SIM | RETA DANSEN ntimutepta KBG. br 4evevin feet. BDANEST. | beer PAGE osnra sibertitntdk LÖNN äabtallng LÖSNR. | rd Erpar la avtesål DASiST. målad fos die NT BE Rv uy NS br Farsta KI fs eh MR mL Z Bö Å näfliban £ vr RR pre avenievat KR NO ANT. | teneTescena” irianonlare AMON Dos Utokaraulon LANDE rroprila nr PAIRS ; furkuntnl - La HUSTea 4 ssvfe | inbelltun Jasse stent | umfraticm LJ Å ; i LE Hör NN " msn LAH (eve Sr bal MET t "OM are baler tb lan d £ HAV ” vånsufbrrge DAME Sd 74. AA NÄE - pan OMSK uu t AUSUH LI srt ft " MU LAN se KA I "n z Y S Kongl. Vet Akad Handl. Bd 29 N21 VATTEN-OMRÅDEN Å Roni År f GOTLAND Skala 1:300 000 Sandomräden med. m.e.m serofil vegetation Hällmark Barrskogar med. strödda partier af hällmark Höjdkurva för 30 m.ö.h Höjdkurva. för 45 möh Träsk Myr Vattendelare Vägar Fyrka Gen Stab Lit Anst EE se Er KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 29. N:o 2. BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS ERIK MULLER. MIT 10 TAFELN UND 9 FIGUREN IM TEXT. DER KÖNIGL. SCHWED. AKADEMIE DER WISSENSCHAFTEN VORGELEGT DEN 9. DEC. 1896. GEPRUFT VON G. RETZIUS UND HJ. THÉEL. "STOCKHOLM 1897 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER SoM 08 töban AADNEIOAAH OMRIEOANARTAABNATEV ANSN HOK 2UTHOT ANHOLIEDSVNEM ext HIM KOY ADLIIÖM HAT SAT MT NART 8 GR ROAT GE TIM sak OTT-A AL TORITOAOT TAN DRYNARYR Ad HIMENEA HA TN RO2 IpIEÖR RÄTT FR ON AROS KT TTR ; AE TORE-MJOHAODORA se EON RNOA AT TIERRA ATA EINLETTUNG. In den letzten Jahren ist durch HeEnKr! die Frage aufgeworfen worden, ob der Dinndarm? eine konstante Lage in dem Bauchraume emnimmt, eme Frage, die, sowohl vom topographisch-anatomischen, wie vom praktisch-medicinischen Gesichtspunkte gesehen, sehr wiechtig ist. Die Frage ist später durch SERNOoOw und WEINBERG behandelt worden, ohne dadurch, wie ich weiter unten zeigen werde, zu ihrer Lösung gebracht worden zu sein. Als ich die HeEnkKrE'sche Abhandlung las, kam mir der Gedanke, dass die Lösung dieser Aufgabe vielleicht durch das Studium der Diönndarmentwicklung möglich wäre. Dieses föhrte mich zu dem Studium der menschlichen Foetusanatomie. Hierbei fand ich, dass eine eingehende und genaue Darstellung der systematischen und topographischen Verhält- nisse der Bauchemgeweide des Foetus in der Litteratur noch nicht geliefert war. Zwar besitzen wir in der ausgezeichneten Arbeit von C. Torpt” eine grundlegende Darstellung der Gekröse und des allgemeinen Darmverlaufes beim menschlichen Foetus. Da aber Torpt weder öber den Verlauf des Dänndarmes, noch öber die Baucheingeweide im All- gemeinen berichtet hat, so schien mir eine solche Untersuchung nicht öberflössig zu sein. Dazu kam noch ein anderer Gesichtspunkt, der för mich bei der Vornahme dieser Untersuchung bestimmend war. In der Anatomie, der groben sowohl wie der mikrosko- pischen, sind die Fortschritte eng an die Technik gebunden. Auf dem Gebiete der letzteren sind wir täglich im Stande, dies zu bestätigen. Dass aber auch auf dem Gebiete der groben Anatomie eine verbesserte Technik viel leisten kann, beweisen z. B. die Fortschritte, welche das Studium der Eingeweide durch die FEinföhrung der Chromsäureinjektionen gemacht hat. In der letzten Zeit haben wir ein Mittel erhalten, welches die Formenverhältnisse der Örgane ausgezeichnet gut bewahrt und darum zu einer Untersuchung dieser Art so zu sagen einladet. Ich meine das Formalin. Aus den angefiöhrten Grinden habe ich beschlossen, eine Untersuchung der Lage und der Form der Baucheingeweide des mensch- lichen Foetus in verschiedenen Stadien des intrauterinen Lebens auszufihren. 1 HiIS” Archiv, 1891. ? Hier, und auch in dem Folgenden, bezeichne ich als Dänndarm nicht den ganzen Darm in strenger Meinung, sondern nur den auch als Jejuno-Ileum bezeichneten Theil desselben. 3 Denkschriften d. k. Akademie d. Wissenschaften. Wien, 1879. 4 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. Meine Untersuchungen fangen bei Foetus von 5 Cm. Länge an. Die meisten sind von einer Länge von 15 Cm. bis zu der des ausgetragenen Zustandes gewesen. Die be- treffenden Objekte habe ich in der Carotis mit eimer Spirituslösung von Formol (90 Th. 95 z Sprit und 10 Th. käufl. Formol) injiciirt. Hierauf habe ich sie in hängender Stellung in wässeriger 10 Zz Formollösung gehärtet, wobei ich bemäiht gewesen bm, durch leise Fixation des Kopfes gegen die Fösse eine der natäörlichen Stellung in der Gebärmutter entsprechende Biegung zu erhalten. Nach wohlgelungener Härtung habe ich die weitere Präparation nach der His'schen Methode, die ihrer Zeit so vorzägliche Resultate betreffs des Situs beim erwachsenen Men- schen gegeben hat, ausgefihrt. Ich habe also die Foetus schichtenweise präparirt. Von jeder Schicht habe ich dann einen Gipsabguss genommen, wodurch ich den Foetus in einer Anzahl von Gipsabgäössen erhalten habe, an welchen sowohl die oberflächlichen, wie die tiefen Lage- und Formverhältnisse der Organe sich vorziöglich studiren lassen. Besonders in Betreff der Darmlage hat sich die Abgussmethode als vorzäglich erwiesen, da man in den ersten Abgässen eine Kontrolle fär die folgenden Untersuchungen und Auseéinanderzer- rungen besitzt. Meine Arbeit habe ich hier in Stockholm angefangen und dann während des Sommer- semesters 1896 an der anatomischen Anstalt in Leipzig fortgesetzt. Dem Herrn Geheim- rath W. His, der mich bei der Ausföhrung memer Arbeit in vielfacher Hinsicht unter- stätzt hat, sage ich daför meinen tiefgeföhlten Dank. Dem Herrn Bildhauer F. J. STEGER, der mich im Gipsgiessen unterrichtet hat, fihle ich mich ebenfalls zu Dank verpflichtet. Ich werde meine Aufgabe in zwei Abtheilungen trennen. In der ersten will ich öber die Lage und Vertheilung des Dinndarmes in der Bauchhöhle des menschlichen Foetus vom Ende des zweiten Monats berichten. In der zweiten werde ich die topogra- phischen Verhältnisse der öbrigen Bauchorgane in der Foetalperiode besprechen. : KONGL: SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NO C 2 I. Uber die Lagenverhältnisse des Dinndarmes, Historische UVebersicht. Die allgememe Auffassung von der Lage der Dinndärme ist die, dass sie sich ganz frei, d. h. ohne etwaige regelmässige Anordnung in dem Bauchraume vertheilen, welcher von den anderen Bauch- und Beckenorganen nicht aufgenommen ist. Ohne eine Ubersicht der Litteratur zu geben, will ich hier nur das citiren, was ein auf diesem Gebiete so hervorragender Gelehrter wie ToLrpt so spät als 1893 in LAnGErs Lehrbuch der Anatomie sagt: »So lange die einzelnen Dinndarmschlingen ihre Verschiebbarkeit gegen einander und gegen die Bauchwand nicht eimgebässt haben, so lange die Durchgängigkeit des Rohres fir den Inhalt nicht gestört und so lange die Blutzufuhr und Abfuhr nicht ge- hemmt ist, kann jede Anordnung des Dinndarmes als normal betrachtet werden.» »Da der Inhalt der einzelnen Abschnitte des Darmrohres fortwährend wechselt und sich ver- schiedene Inhaltsmassen bald da, bald dort ansammeln, so muss die Lage der Därme sich ebenfalls beständig verändern.> Die Angaben in der Litteratur, welche einer anderen An- sicht huldigen, sind bald gerechnet. Ich werde sie in dem Folgenden bericksichtigen. »Man sollte es nicht denken und doch ist es so: die alte grobe Anatomie des Men- schen, die schon so lange als eine fertig abgeschlossene Wissenschaft gilt, hat sich mit einer der grössten Fragen, die zu ihrer Aufgabe gehören, noch nie ernstlich und zu- sammenhängend beschäftigt, nämlich mit der Bestimmung des räumlichen Umfanges der Bauchhöhle und der Erföllung desselben durch die Bauchemgeweide, sowie mit dem Wechsel desselben.> Mit diesen Worten leitet einer von unseren anatomischen Altmeistern, WizBELm HENKE, die schon oben erwähnte, sehr interessante Abhandlung' ein, Wworin er den Raum der Bauchhöhle des Menschen und die Vertheilung der Eingeweide in dem- selben behandelt: Die Bauchhöhle zerfällt nach seimer Meinung in vier Räume: einen oberen unter dem Zwerchfelle; einen unteren iöber dem Beckeneingange und die Seiten- ! HiS' Archiv. Jahrg. 1891. 6 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. räume rechts und links. Der untere Raum ist durch eine untere Enge von den ibrigen getrennt. Diese untere Enge wird von den beiden oben konvergirenden Mm. Psoas ge- bildet. Der Raum oberhalb dieser Enge wird durch eine obere Enge dicht unterhalb des Nabels in Unterabtheilungen getheilt, nämlich in einen oberen Raum in der Aus- höhlung des Zwerchfelles und in zwei Seitenräume zu beiden Seiten der oberen Enge bis in die Darmbeingrube und an den Vorderrand des Psoas hinab. Die genannte Eintheilung der Bauchhöhle durch Engen gilt hauptsächlich för schlanke junge Leute, bei welchen sich die Bauchdecken dem Hintergrunde der Höhle mehr oder weniger nahe anlegen. H. behandelt ferner die Lage der verschiedenen Eingeweide in diesen Räumen. Aus so viel ich weiss — zum ersten Male eine gesetzmässige Lage des Dinndarmes zu vindiciren ver- sucht. Er findet nämlich, dass der Dinndarm in dem linken. unteren Theile des obheren Raumes regelmässig horizontale Windungen bildet; von diesem Raume erstrecken sich diese Windungen mit ganz ähnlicher Anordnung abwärts in den linken Seitenraum zwischen dem Psoas und dem Colon descendens, und bilden hier mit den Windungen dieser Schilderung verdient ganz besonders hervorgehoben zu werden, dass er des oberen Raumes eine etwa dreieckige, nach unten, gegen die Darmbeingrube hin, spitzendigende Masse, die mehr oder weniger die obere Hälfte des Dinndarmes repräsentirt. Durch eine Schlinge, welche zusammen mit der Flexura iliaca durch das untere Ende der Enge öber den Rand des linken Psoas hinabsteigt, setzt sich dieser Theil in den ivbrigen Dimn- darm fort, der den unteren Raum der Bauchhöble erfillt. Unten, auf dem Grunde des Beckens, bildet der Dinndarm ziemlich unregelmässige Windungen. In dem oberen Theile des Raumes laufen seine Windungen dagegen regelmässig senkrecht auf- und nieder. »So theilt sich also der ganze Dinndarm durch die Enge vor dem linken Psoas in zwel Hälften, eine obere linke, mit mehr horizontalen, und eine untere rechte, mit mehr senk- rechten Windungen.> Die oben beschriebene Lage des Däönndarmes gilt nur för schlanke Leute, deren Bauchhöhle durch die deutlich hervortretenden Engen karakterisirt ist. Wenn dagegen die Bauchhöhle sich erweitert und die Engen dadurch grösser werden, können die Dinndarmschlingen ganz veränderte Lagenverhältnisse emnehmen und dadurch mannig- fache Variationen in ihrem Verlaufe entstehen. Es muss als ein sehr grosses Verdienst HEnK«e's angesehen werden, dass er zuerst die Aufmerksamkeit der Anatomen auf eine mögliche fixe Lage des Dimndarmes gelenkt hat. Eingehend hat er aber die Frage nicht behandelt, denn er sagt selbst klar genug, dass der obenbeschriebene Verlauf eigentlich nur em Typus ist, welcher bei schlanken Personen angetroffen wird, deren Bauchhöhle durch das starke Hervortreten der Engen karakterisirt ist. Bei stark beleibten Personen kommt nämlich ein so offener Zusammenhang aller Abschnitte des Bauchraumes zu Stande, dass auf Grund der grossen Verschieblichkeit der Dinndärme jede dauernde Regelmässigkeit ihrer Vertheilung aufhört. Beim Kinde eben- falls. Hier haben wir weder eine obere, noch eine untere Enge. Leber, Magen und Colon transversum ragen noch weit in den mittleren freien Raum hinein und vor der Wirbel- säule hinab, und die Dinndärme verbreiten sich ebenso frei in dem Raume weiter unter- halb. . So weit ich das Vorstehende zu begreifen vermag, macht HENKE: die obengenannte Vertheilung der Eingeweide von dem Vorhandensein der Engen abhängig. Wenn diese nicht da sind, vertheilen sich die Därme gamnz frei. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR, BAND 29. N:O få I Der nächste, der diese Frage hehandelt hat, ist SprNow'. S. untersuchte drei Indi- viduen, welehe er mit 12 «s Chromsäurelösung injiciirt hatte. Er kam zu ganz von HeNnKr's abweichenden Resultaten. Er unterscheidet finf Gruppen von Dimndarmschlingen: Pine obere (1), unter dem Colon transversum und dem Mesocolon gelegene Gruppe von quer- horizontal-gelagerten Schlingen. IEime mittlere Gruppe (2) von unregelmässiger Verlaufs- richtung. Zwei (3, 4) zu beiden Seiten der Wirbelsäule gelegene Gruppen mit vertikalerm Verlaufe. Und eime untere (5), im kleinen Becken gelegene Gruppe, wo die Schlingen horizontal verlaufen. Weiter hat die dem Colon am nächsten gelegene Abtheilung immer eine gegebene Lage; dieser Darmtheil steigt nämlich stets aus dem kleinen Becken iiher die rechte Linea innominata des Beckens zwn Coecum hinauf. 50 weit hatte man die Darmlage erforscht, als meine Aufmerksamkeit darauf ge- richtet. wurde. Durch keme der im Vorstehenden citirten Arbeiten betrachtete ich die Frage fir gelöst. Die zwei einzigen diesen Gegenstand betreffenden Untersuchungen hatten ja verschiedene Resultate geliefert. Weiter schien es mir, als ob die ganze Angelegenheit in einer anderen als der bisher versuchten Weise gelöst werden misste. Wenn sich in dem Verlauf des Darmes eine grundlegende Regelmässigkeit findet, so muss sie sich sehr fräh in der embryonalen oder foetalen Entwicklung kundgeben. Hier liegen die Verhältnisse cinfacher, so dass sie leichter ibersehen werden können, und die individuellen Variationen sind noch nicht so ausgesprochen. Aus diesen Grinden nahm ich die folgende Unter- suchung auf. Während ich mit meinen Untersuchungen beschäftigt war, ist auf diesem Gebiete noch eine Abhandlung erschienen. WEINBERG” untersuchte unter RauBErRs Leitung die Verhältnisse des Dinndarmes beim neugeborenen Menschen. Sein Material waren 10 Kinderleichen, welche er nach dem SERNSOWw'schen Untersuchungsverfahren behandelte. Er konnte im Allgemeinen die HENKr'sche Anschauung bestätigen. Die obersten 7/5 des Dinndarmes befinden sich in der linken oberen Bauchnische. Die ihn zusammensetzenden Windungen verlaufen in dem genannten Raume als quere Horizontalzige. Jener Theil des Dinndarmes, welcher sich nach unten von dem beschriebenen in dem Raume links vom Psoas sinister ausbreitet und welcher im Allgemeimen der mittleren Abtheilung des Jejuno-lleums ('/5) entspricht, lässt keine bestimmt charakteristische Anordnung er- kennen. Die sich nach rechts vom Psoas sinister anschliessende Gruppe besteht aus meist exquisit senkrecht angeordneten Zuögen, filt den Raum zwischen den Psoaswilsten aus und erstreckt sich bis zum Coecum. Da WEINBERG gar nichts iöber die Verhältnisse in der eigentlichen Foetalperiode sagt, 80 hat er die Gebiete nicht usurpirt, die ich als Basis för meine Untersuchungen bestimmt hatte, Was die Ursache der obengenannten Vertheilung des Dinndarmes betrifft, so be- trachtet W. diese Vertheilung, theils als eine Folge von Wachsthumseigenthimlichkeiten des Mesenteriums, bezw. des Darmes, die wir in ihren Einzelheiten noch nicht näher kennen, theils als von den Lagenbeziehungen des Dinndarmes zu den mobilen Organen herrährend. Es hat mich sehr verwundert, von W. nicht besonders hervorgehoben zu sehen, dass er die HEnKr'sche Anordnung des Darmes bei Kindern gefunden hat, bei denen sie nach + Intern. Monatsschrift f. Anat. u. Phys. Bad. XI, 1894. ? Intern. Monatsschrift f. Anat. u. Phys. Bd. XIII, 1896. 8 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FORTUS. HENKE's eigener Anschauung fehlt. Denn die genannte Anordnung war ja nach HENKE von den Engen abhängig, und diese finden sich in dem Kinderbauch nicht. Nichtsdesto- weniger schliesst sich W. der HEnKE'schen Anschauung von den Engen an. Er sagt näm- lich: »Denn jener regelmässig sich wiederholende ”Typus im Verlaufe der oberflächlichen sowohl als auch der tiefen Darmwindungen, den wir im Vorhergehenden an einer grös- seren Reihe von Präparaten in mehr oder weniger vollständiger Weise sich wiederholen sahen, fand sich in prägnantester und geradezu classiseher Weise dort ausgesprochen, wo das Abdomen stark abgeflacht, die Wände des Bauchraumes eng an eimandergerickt und die Engen schwer passirbar waren.» Eine Frage, worauf uns also weder HEnKkE's noch WEInBErG's Beobachtungen eine Antwort geben, ist die, ob diese Anordnung eine zufällig beim Erwachsenen und Neu- geborenen vorkommende ist, oder ob sie schon im Anfange der Entstehung des Dinn- darmes hervortritt. Was die Verhältnisse des foetalen Darmes anlangt, so finde ich in der Litteratur nur wenige Angaben dariber. Die ausfirhrlichste Beschreibung des foetalen Dinndarmes finde ich bei Torpr'. Der Dinndarm bildet in der ersten Hälfte des dritten Foetalmonates eim ansehnliches Conwvolut, in welehem nach rickwärts und links das Jejunum, nach vorne und etwas nach rechts die dem Tleum angehörenden Schlingen ihren Platz haben. Die letzteren zeigen einen auffallend kleineren Durchmesser als die des Jejunum und das Duodenum. In der zweiten Hälfte des dritten Foetal-Monates besteht der Dinndarm aus zahlreichen, steilen, nach verschiedenen Richtungen gewendeten Schlingen, welehe so amngeordnet sind, dass das Jejunum rickwärts und unten gelagert ist, während das Teum nach oben und mehr nach vorne zu liegen kommt. In der ersten Hälfte des vierten Foetalmonates hat das Dinndarmconvolut, sowohl was die Zahl, als die Weite der Schlingen betrifft, an Grösse zugenommen. Es ist nicht mehr kugelähnlich, sondern in die Länge gezogen, und die Längsaxe des Convolutes geht schief von links oben mach rechts unten. Im Bereiche des unteren Ieums besitzt der Dinndarm einen geringeren :Querschnitt, als in den frivheren Perioden. In der zweiten Hälfte der Foetalperiode bilden das Jejunum und das Heum ein Convolut, dessen Gestalt und Lage noch immer die aus dem vierten Monate beschriebene ist. Die Differenzen der Querdurchmesser zwischen dem Jejunum und dem ITleum werden allmählich immer geringer. Besondere allgemeine Schlässe iber den Verlauf und die Vertheilung des Dinn- darmes zieht T. aus seinen Beschreibungen nicht. Schliesslich kommt in der grossen Abhandlung von KrAATtscH: Zur Morphologie der Mesenterialbildungen am Darmcanal der Wirbelthiere? ein kleiner Passus vor, der es ver- dient, hier citirt zu werden. Vom menschlichen Foetus von 20 Cm. Länge sagt er: »Jejunum und Ieum bilden reichliche Schlingen, welche sich leicht in eime proximale und distale Hälfte auseinander legen lassen, genau so, wie es HENKE kärzlich als den normalen Zustand beim Erwachsenen nachgewiesen hat. Auch die Lage der einzelnen Schlingen 36 & > Morpbol. Jahrbuch. Bd. 18, 1892. KONGL. SV. VET: ARADEMIENS HANDLINGAR, BAND 29. N:O 25 by) stimmt vortrefflich mit den Angaben dieses Autors tiberem.» Diese kurze Beschreibung enthält, wie man aus dem HFolgenden finden dirfte, viel Wahrheit. Wenn aber KLAATSCH es der Mihe werth gehalten hätte, die Bilder, welche er angetroffen hat, näher zu unter- suchen, so wiwde er sicher gefunden haben, dass diese Schlingengruppen nicht ganz so angeordnet sind, wie FHurnKkr es beim Erwachsenen beschrieben hat. Eigene Untersuchungen. Ich gebe zuerst die Beschreibungen des Darmverlaufes bei Foetus von verschiedenem Alter, schiebe aber hie und da eine Zusammenfassung der Befunde ein, um schliesslich die Hauptresultate wieder zusammenzufassen. Was die folgenden Beschreibungen anlangt, so habe ich mich bemiht, sie so iber- sichtlich und klar wie möglich darzulegen. Die beigefigten Abbildungen" sind den Be- schreibungen zu Grunde gelegt. Bei jedem Präparate gebe ich erst eime genaue Be- schreibung des Darmrohres, d. h. seiner Windungen, von seinem Anfange an der Flexura duodenojejunalis bis zu seinem Ende an dem Coecum. Dann folgt ein zusammenfassendes Resumé sowohl iöber den Verlauf, wie iöber die Gruppenbildung des Darmes. Hiermit beabsichtige ich, dem Leser die Möglichkeit zu geben, eine schnellere Uebersicht uber meine Arbeit zu erhalten. Bei dem ersten Blicke, den man auf meine Präparate wirft, sieht man, dass die Verlaufsrichtung der Darmschlingen in vielen Fällen verschieden ist. In dem Folgenden bezeichne ich eine Windung, deren Hauptrichtung hauptsächlich von oben nach unten geht, als vertikal, eine Windung, deren Verlaufsrichtung von links nach rechts oder umgekehrt ist, als quer oder horizontal, und eine Windung, deren Hauptrichtung mit der dorsoventralen Richtung zusammenfaällt, als sagittal. I. Foetus von einer Länge von 5 Cm. (Fig.? 1 u. 2. Zwei Mal vergrössert. Taf. I.) Die Leber reicht beinahe bis an den Beckenrand. Nach der schichtenweise Weg- nahme derselben erhält man das Bild, welches Fig. 1 u. 2 (Taf. I) zeigen: Der Magen ver- länft von links oben nach rechts unten und das Duodenum ist gegen die hintere Bauch- wand gedrickt. Das Colon geht von dem linken Rande der rechten Niere schräg nach 1 Trotz aller Sorgfalt bei dem Photographiren der Gypsabgässe sind einige Stellen undeutlich geworden und die scharfen Kontouren der Darmgyri des Abgusses gegen einander verwischt. Wenn also auch nicht alle Details der Beschreibungen an den Figuren kontrollirt werden können, so hoffe ich doch, dass sie den allgemeinen Verlauf des Darmrohres klar zeigen. ? Die Figuren auf den Tafeln werden nach der Reihe von oben links gerechnet. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. 2 10 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. oben und am Magen vorbei, verschwindet dann links von dem Magen in die Tiefe und geht hier horizontal nach hinten, an die linke Nebenniere, von wo es als Colon descendens hinter dem Diänndarmconvolut nach unten zieht. Der Raum unter der Leber, dem Magen und dem Colon transversum, welecher durch die Dinndärme ausgefillt wird, hat eine cha- rakteristische Gestalt. Er hat seine grösste Höhe nach links und verschmälert sich nach rechts. Diese Verschmälerung ist aber keine allmähliche. Erst erstreckt er sich nemlich mehr vertikal von oben nach unten links vom Magen, um dann in einer Ebene, die in der Höhe des unteren Theiles des Duodenums fällt, nach rechts abzuweichen. Durch eine Grenzlinie, welche von dem Uebergange des Magens in das Duodenum nach unten in die linke Fossa iliaca geht, lässt sich deshalb der Raum in zwei Abtheilungen, eine obere linke, und eine untere rechte scheiden. Der Darm vertheilt sich in diesem Raume in folgender Weise: Der Dinndarm geht von der Flexura duodenojejunalis nach vorne. Hierauf weicht er, unter dem Colon transversum hervortretend, horizontal nach rechts (als Zug 1) ab, wendet dann nach hinten in die Tiefe um und geht hier unter dem vorigen Zuge nach links, worauf er als Zug 2 auf der oberen Seite zum Vorschein kommt; auf der hinteren Seite des Darmconvolutes angelangt, biegt er um und geht als Zug 3 nach vorne, wendet nach kurzem Verlaufe um und läuft sagittal nach hinten (Zug 4, Fig. 2), zieht jetzt an der hinteren Seite horizontal nach rechts, wendet um, geht horizontal wieder nach links und vorne, bildet auf der hinteren Seite eine Schlinge nach unten, geht dann wieder horizontal nach vorne (Zug 5, Fig. 2) und bildet dort die vier regelmässigen, schräg horizontalen Zuäge, welehe in den Fig. 1 u. 2 als Zug 6, 7, 8 und 9 bezeichnet sind. Der Zug 9 geht in Zug 10 iöber, und dieser Gyrus setzt sich in einem nach hinten konvexen Bogen nach unten hinten dann nach vorne fort. Jetzt bildet das Darmrohr erst die schräg horizontalen Windungen 11, 12 und 13. Hierauf windet sich der Darm in regelmässigen vertikalen, hinter ein- ander folgenden Zigen, von denen 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21 von vorne sichtbar sind, Resumé: Der Darm windet sich also erstens in sagittalen Zugen nach aussen (02 3), dann unter sagittalhorizontalen, von vorne oben nach hinten unten und ungekehrt sich streckenden Zigen nach unten, in die linke Fossa iliaca, und von hier, erst als schräge, dann vertikale Zöge, nach rechts und hinten, um in das Colon einzumäinden. Wenn man den Darm in verschiedene Gruppen eintheilen will, so muss man erstens eine linke obere Hauptgruppe von einer rechten unteren trennen. Die von der vorderen Fläche sichtbaren Zäge 1, 2, 3, 5, 6, 7, 8, 9 und 10 rechne ich zu jener. Von diesen Zigen unterscheiden sich 1, 2 und 3 durch ihren sagittalen Verlauf von den mehr in horizontalen Bogen verlaufenden Zäögen 5, 6, 7, 8, 9 und 10. Was die öbrigen Darm- gyri anlangt, so trennen sich die unten liegenden, schrägen Zöge 11, 12 und 13 von den iöbrigen vertikalen. II. Foetus von einer Länge von 7,> Cm. (Fig. 3. "Zwei Mal vergrössert: Tafel TI.) Das Jejunum geht unter dem Colon transversum und der mit 1 bezeichneten Dinn- darmschlinge nach vorne, wendet hier um und geht nach hinten. Ån der hinteren Bauch- wand angekommen, wendet sie nach aussen und unten um, biegt dann als Zug 1, nach KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 11 oben und medianwärts ab, setzt sich im Zug 2 nach aussen fort, biegt nach innen in die Tiefe um und kommt dann als Zug 3 wieder zum Vorschein, um als Zug 4 nach aussen zu ziehen und, nach der Bildung einer Schlinge 5 in der Tiefe, sich in Zug 6 fortzusetzen. Dieser Gyrus biegt als Zug 7 nach innen um, geht in die Tiefe und bildet nach oben eine Schlinge, deren nach unten gehender Schenkel sich in den Zug 8 fortsetzt, weleher Gyrus in den Zug 9 iwbergeht, der sich in der Tiefe in den Ziugen 10 und 11 fortsetzt. Jetzt windet sich der Darm in der Tiefe mit eimigen sagittalen Schlingen nach rechts, bis er in dem Zug 12 wieder hervorkommt, um in den Zug 13 umzubiegen. Dieser Gyrus geht nach links in den Zug 14 und 15 iwber. Durch eine in der Tiefe belegene Windung geht dieser Zug in den Zug 16 iber. Von hier windet sich der Darm in den regel- mässigen auf und abgehenden Zigen 16—21 nach rechts, um dann in das Colon ein- zwuminden. Resumé: Nach zwei sagittalen Zigen windet sich der Darm unter queren Zägen (1—9) von links oben nach unten. Von hier windet er sich nach rechts (Zuge 10—12) worauf er emen kurzen, recurrenten Verlauf nach links hat (Zuge 13—15). MHierauf windet er sich sehr regelmässig nach rechts, um in das Colon einzumimden. | Die Zige 1—9 fasse ich als eine linke Hauptgruppe zusammen, welche oben sagit- tale, unten quere Gyri zeigt, die ubrigen Zige als eme rechte. In dieser letzten unterscheiden sich die kleinen unregelmässigen, unten liegenden Gyri, von welchen nur 10, 11, 12 und 13 von der vorderen Fläche sichtbar sind, von den anderen. För den Leser, weleher den vorstehenden Bericht iber meine Beobachtungen auf- merksam durchgelesen hat, ist es wohl unnöthig hervorzuheben, welche beinahe völlig regelmässige Anordnung der Dinndarm in diesen beiden Fällen zeigt. Erstens ist der Verlauf des Darmes in den beiden Fällen im allgemeinen derselbe. Von der Flexura duodeno-jejunalis oben links in der Bauchhöhle geht der Darm erst in sagittalen Zigen, welehe in Fig. 1 von der Oberfläche sichtbar, in Fig. 2 dagegen von den nächstliegenden Ziögen "in die Tiefe gedrängt sind, nach aussen, dann in queren Zigen nach unten, bis in die Fossa iliaca, und von hier, in Fall I in hauptsächlich vertikalen Ziägen direkt nach rechts. In Fall 2 findet sich hier eine kleine Abweichung, indem der Darm am Anfange erst nach rechts unten geht, dann einen kurzen recurrenten Verlauf eimschlägt und nach links oben zieht, um sich von hier sehr regelmässig nach rechts zu winden. Auch in der Verlaufsrichtung der Gyrl zeigt sich eine grosse Uebereinstimmung, weleher Umstand, nebst der verschiedenen VYertheilung der Dänndärme, macht, dass man zwei Hauptabtheilungen, eine linke obere und eine rechte untere, unterscheiden kann. Jene Abtheilung fällt den Raum, welcher sich von der linken Fossa iliaca nach oben unter dem Magen bis zur Milz, erstreckt. Diese Abtheilung hat eine Ausdehnung von der linken Fossa iliaca bis zur rechten Niere. In jener haben wir oben sagittale, unten quere Zige, in dieser sind die Zöge hauptsächlich vertikal oder sagittal. Die nächsten Foetus, die ich zu untersuchen Gelegenheit gehabt, hatten eine Länge von 15 Cm. Zwei vorzöglich in Formalin, ausserdem einige in Spiritus oder MöLLErs Lösung gehärtete standen zu meiner Verfögung. Alle zeigen sie dieselbe principielle An- 12 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. ordnung. In Fig. 4 habe ich den Abdruck von dem eimen in Formalin gehärteten Foetus mitgetheilt, weil er so zu sagen den reinesten Typus der Dänndarmanordnung während der Foetalzeit zeigt. III. Foetus von einer Länge von 15 Cm. (Fig. 4. Taf. I) Die Leber, der Magen, das Colon sind weggenommen, um das ganze Dönndarm- convolut ibersehen zu können; links oben sieht man das Pancreas, in der Mittellinie das abgeschnittene Duodenum. Von der Flexura duodeno-jejunalis geht der Darm längs der hinteren Bauchwand vertikal nach unten, wendet hierauf scharf nach aussen, geht vertikal nach oben, wendet unter dem Mesocolon transversum um und geht nach vorne und me- dianwärts (Gyrus 1). Nicht weit von der Mittellinie wendet er horizontal nach aussen, geht in einem nach oben konvexen Bogen (2) bis an die hintere Bauchwand und bildet dann durch regelmässige Umbiegungen vier konvexe Bogen (3, 4, 5, 6), die nach unten immer kleiner werden und sich auch, ehe sic in einander umbiegen, ein Stöck auf die hintere Bauchwand erstrecken. Der Darm setzt sich hierauf in dice nach unten links lie- genden kurzen Zäge 7 und 8 fort und bildet so fimf schöne, schräg vertikale, nach rechts und aussen konvexe Bogen (9, 10, 11, 12), von welchen der am weitesten nach rechts belegene in der Tiefe liegt. Sodann folgen rechts oben drei kleine, sagittalhorizon- tale, von Jinks hinten nach rechts vorne und umgekehrt sich erstreckende Bogen, welche nach unten in drei querhorizontale, sich von rechts hinten nach links vorne und um- gekehrt verlafuende ibergehen (15, 16, 17); der letzte von diesen Bogen geht median und nach hinten, biegt nach rechts um und mindet in das Colon ascendens em. Resumé: Der Darmverlauf ist sehr regelmässig. Erst kommen zwei vertikale Zige, dann geht der Darm, quer von links nach rechts und umgekehrt, bis in die linke Fossa iliaca. Hierdurch entsteht eine Darmschlingengruppe von sehr charakteristischer Gestalt. Sie bildet eine dreiseitige Pyramide, deren Basis oben liegt und deren Spitze nach unten gekehrt ist. In dem Winkel zwischen der rechten Seite dieser Gruppe und der unteren Bauchwand bildet der Darm eine kurze Schlinge nach oben, worauf die Zuäge grösser werden und der Darm unter Bildung von schräg vertikal gestellten, von links oben nach rechts unten und umgekehrt sich erstreckenden Gyri, die nach rechts kirzer werden, nach rechts oben bis zur Flexura renalis Coli geht. Hierdurch wird ein ovales Packet von Gyri gebildet, dessen Längsaxe schräg von unten links nach oben rechts liegt. Der nach rechts zwischen der genannten Darmschlingengruppe und der hinteren und der un- teren Bauchwand gelegene Zwischenraum wird von einer Gruppe von vier Horizontalgyri eingenommen. Ganz besonders ist hier zu bemerken, dass der Darm keinen recurrenten Verlauf zeigt, sondern dass die Gyri hinter einander, erst in der Richtung nach unten in die Fossa iliaca sin., dann nach rechts folgen. Also können wir erstens zwei Hauptgruppen unterscheiden, welche durch eine sehr deutliche, von oben rechts, nach unten links gehende Grenzlinie von einander getrennt sind. Die rechte Gruppe lässt sich wieder in drei Unterabtheilungen sondern: die linke aus zwei KONGL. SV. VET. AKADEMIENS WANDLINGAR. BAND 29. N:0 2. 13 kleinen vertikalen, die mittlere aus schrägvertikal gestellten und die rechte untere aus horizontalen Gyri bestehend. In der linken oberen Gruppe unterscheiden sich die oberen vertikalen von den ibrigen, queren Gyri. Die Uebereinstimmung zwischen diesem Foetus und den soeben besprochenen ist ja deutlich. Der Verlauf des Dinndarmes ist bei allen oanz derselbe. Das Charakteristiscehe in den verschiedenen Abtheilungen tritt aber bei diesem Foetus durch die regelmässige Anordnung der Darmschlingen noch deutlicher her- vor. Weiter zeigen die Darmschlingen in diesem und in dem folgenden Stadium ein anderes Aussehen, als in den friheren Stadien. Sie sind nemlich viel dichter an einander gelagert und zeigen deshalb einen langgestreckten Verlauf mit scharfen, in emander iibergehenden Biegungen, während sie in dem friheren Stadium viel mehr gerundet aussehen. Ich habe schon gesagt, dass ich einen solchen Verlauf und Anordnung wie die eben besechriebenen als die typischen des foetalen Dinndarmes bezeichnen kann. Ich habe ganz dieselbe Verhältnisse bei zwei Foetus von ungefähr diesem Alter gefunden, bei denen also die Schlingen so regelmässig hinter einander lagen, wie oben beschrieben worden ist. Ich meine damit natörlich nicht, dass diese Lage des Dinndarmes eine ganz unver- änderliche ist. Ich nehme vielmehr an, dass sie sich funktionell sehr verändern kann, dass also diese Anordnung ziemlich bedeutende Variationen, aber doch nur innerhalb ge- wisser Grenzen zu zeigen vermag, welche nicht iiberschritten werden können, so dass man ilre Grundziige und dadurch den bestimmten Verlauf des Darmes in der Foetalzetit stets zu erkennen im Stande ist. Wir werden diese Anordnung und auch ihre Variationen in dem Folgenden wieder- finden. IV. Foetus von einer Länge von 20 Cm. (Fig. 5. Taf. 1) Präparirt wie der vorige. Von der Flexura duodeno-jejunalis geht das Jejunwm nach vorne und links (1), wendet dann nach rechts und innen um (2), bildet in der Tiefe eine Umbiegungsschlinge und geht nach links und hinten (3), biegt nach vorne um (4), geht als Gyrus 5 nach hinten und oben — die Gyri 4 u. 5 sind nur von der Seite sichtbar —, kommt auf der oberen Seite als Gyrus 6 hervor, geht, längs der hinteren Wand, gerade nach unten, wendet so nach oben und links, bildet dann sechs mit den vorigen Gyri 3, 4 und 5 parallele und tiefe Horizontalwindungen, welche sich also von oben links schräg nach unten rechts erstrecken, geht links auf der vorderen unteren Seite als Gyrus 7 vertikal nach oben und dort in den Gyrus 8 iber, biegt sodann um und bildet in der Tiefe eine unregelmässige Schlinge nach oben, welche auf der oberen Seite in der Mitte als Gyrus 9 hervortritt. 14 MULLER BEITRÄGE, ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. Hierauf geht das Jejunum nach vorne und bildet in der Tiefe drei vertikale Gyri, wovon nur der eine als Gyrus 10 deutlich sichtbar ist, zieht dann in der Tiefe horizontal nach rechts, wendet um und läuft, erst horizontal, sodann vertikal, als Gyrus 11 nach links, geht in den Gyrus 12 iber und setzt sich hierauf in die drei horizontalen Gyri 13, 14 und 135 fort. Der Gyrus 15 geht in der Tiefe horizontal nach hinten und oben, kommt auf der oberen Seite als der horizontale Gyrus 16 zum Vorschein und biegt dann nach hinten in den Gyrus 17 um. Dieser macht eine nach hinten konvexe, in der Tiefe liegende Biegung, welche sich dann in den Gyrus 18 fortsetzt. Dieser geht nach hinten und biegt nach links und vorne in den Gyrus 19 um. Dieser Gyrus geht als Gyrus 20 nach vorne und rechts und dann als Gyrus 21 nach unten, worauf der Darm vor dem Uebergange in das Colon drei horizontale Zige (22, 23, 24) bildet. Resumé: Nach der Bildung eines kleinen sagittalen Gyrus geht der Darm also er- stens unter der Bildung von queren Ziägen nach unten in die Fossa iliaca sinistra, dann nach oben und rechts, bis an die Flexura renalis colli, von hier, unter der Bildung von horizontalen Gyri, nach unten, worauf er in der Fossa iliaca dextra in das Colon ein- mindet. Also haben wir erstens zwei Gruppen, eine obere linke und eine untere rechte, die durch eime Linie getrennt sind (s. Fig. 5), die zwischen den Gyri 9 u. 2 anfängt und sagittal steht, dann zwischen den Gyri 3, 4 und 5 auf der einen und 11, 10 und 8 auf der anderen Seite nach links und unten geht. Die rechte Gruppe lässt drei Abtheilungen unterscheiden: 1) die vertikalen Gyri 7, 10 und 11 nebst den gleichen, in der Tiefe belegenen Gyri, 2) die mittleren Gyri 12 bis 21, und 3) die horizontalen praecoecalen Gyri 22, 23 und 24. Die erste Gruppe besteht mit Ausnahme von den Gyri 1 und 6, welche sagittal stehen, aus Ziägen mit ausgeprägtem querhorizontalem Verlaufe. In der zweiten Gruppe finden wir erstens viele deutliche vertikale Ziuge, von welehen 7, 10, 11 und 12 von der unteren Fläche sichtbar sind. In dem öbrigen Theile gehen die meisten Zige horizontal; einige gehen sagittal. In den Hauptzögen finden wir hier also dieselbe Anordnung wie in dem vorigen Falle. Doch legen die Zige nicht so regelmässig hinter eimander wie dort. Sie zeigen nemlich hie und da einen, wie ich es nennen will, recurrenten Verlauf, d. h. sie gehen erst in einer bestimmten Richtung, z. B. von der linken Fossa iliaca nach rechts, regel- mässig auf und nieder, wenden dann um und gehen in gerade entgegensetzter Richtung im Verhältniss zu den anderen; nach kurzem Verlaufe wenden sie wieder um und setzen ihren Verlauf in der Hauptrichtung fort. So z. B. der Verlauf der Gyri 12, 13 und 14. V. Foetus von einer Länge von 24 Cm. (Fig. 9. Taf. I.) Präparirt wie der vorige. Das Jejunum biegt sich von der Flexura duodeno-jeju- nalis scharf unter dem Pancreas hervor. Geht als Gyrus 1 nach vorne und ein wenig rechts, wendet dann scharf nach hinten um und geht nach hinten und links (2), bildet KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O 2. 15 nach aussen einen kurzen Gyrus (3), und geht dann als Gyrus 4 nach vorne und medial. Vor der Umbiegungsstelle zwischen den Gyri I u. 2 wendet es nach hinten und rechts um (5). Auf der anderen Seite der Mittelfläche angekommen, biegt es scharf nach vorne um, geht in der 'Tiefe nach links und unten, wendet vertikal als Gyrus 6 nach oben, geht als Gyrus 7 nach links und hinten, bildet eine kleine Umbiegungsschlinge 8, läuft als Gyrus 9 nach vorne und als Gyrus 10 nach hinten, geht dann, fortwährend horizontal, hinter dem Gyrus 8, die hintere Bauchwand beriihrend nach rechts, biegt scharf um und zieht nach links und unten, kommt hier als der Gyrus 11 hervor, geht dann wieder nach oben und rechts, biegt nach vorne um, kommt als Gyrus 12 hervor, biegt in den auch verti- kalen Gyrus 13 um und geht dann in der Tiefe nach hinten und rechts. Hier macht es nun einen sagittal gestellten, nach hinten konvexen Bogen, dessen oberer Schenkel nach vorne geht, wo es als Gyrus 14 hervorkommt, geht nach unten und biegt in den Gyrus 15 um. Auf der oberen Seite angekommen, geht es nach hinten und rechts (Gyrus 16), biegt dann scharf um (Gyrus 17 — nicht sichtbar —) und geht in die auf der vordern Seite belegenen Gyri 18, 19, 20 und 21 iber, zieht sagittal nach hinten, wendet horizontal nach rechts und bildet durch regelrechte Umbiegungen drei horizontalsagittal gestellte Gyri, 22, 23 und 24. Der letzte Gyrus macht eine grosse Biegung (Gyrus 25) nach links und unten, worauf das Darmrohr von unten und vorne in das in der rechten Fossa iliaca belegene Colon ascendens einmindet. Resumé: - Wir haben also hier eine sehr regelmässige Anordnung der Darmschlingen vor uns. Das Darmrohr geht erst, unter Bildung von queren Zugen — von links nach rechts und umgekehrt — in die linke Fossa iliaca und windet sich hierauf, zum grössten Theile in vertikalen Zägen, nach rechts oben bis an die Flexura renalis coli. Sodann geht er unter Bildung von finf horizontalen Zigen nach unten, um in der rechten Fossa iliaca in das Coecum einzumänden. Was die Gruppenbildung anbetrifft, so liegt links eime dreiseitig-pyramidenförmige Hauptgruppe mit der Basis nach oben und der Spitze nach unten, in welcher Gruppe die Zöäge querhorizontal gehen. In der rechten unteren Hauptgruppe sondern sich links die kleinen vertikalen Gyri 12 und 13 und rechts die horizontalen 22, 23, 24 und 25 von den öbrigen ab. VI. Foetus von einer Länge von 25 Cm. (EON NER TaENIS Der Magen und das Colon sind erhalten und im Hintergrunde sichtbar. Der Darm geht von der Flexura duodeno-jejunalis, von den mit I und 2 bezeichneten Schlingen iberlagert, sagittal nach vorne, wendet dort scharf nach links um und zieht in derselben Richtung nach hinten. An der hinteren Bauchwand angelangt, bildet er eine lange Schlinge nach unten und innen, deren röcklaufender Schenkel umbiegt und horizontal nach vorne und links geht, sich dann nach oben umbiegt und in den Gyrus 1 iöbergeht, der nach hinten läuft und unter dem Magen umbiegt, um sich als Gyrus 2 nach vorne zu begeben. Dieser Gyrus 2 setzt sich in die querhorizontalen, auf der oberen oder vorderen Seite sichtbaren Gyri 3, 4, 5 und 6 fort. Dieser Zug 6 geht nach hinten, dann nach unten 16 MULLER, BEITRÄGE, ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. und bildet hier links drei unter ihm gelegene oberflächliche Windungen, 7, 8 und 9. Die Windung 9 geht unter der Windung 6 in die Tiefe und bildet eine horizontale, nach hinten konvexe Schlinge, deren riäcklaufender Schenkel rechts von dem Testis, zwischen ihm und der Blase, als Gyrus 10 wieder auftaucht. Hierauf bildet der Darm in der Tiefe, hinter den Gyri 6, 5 und 4, eine vertikale Schlinge nach oben, deren rechte Schenkel als Gyrus 11 hinter der Blase hervorkommt, und geht dann als Gyrus 12 vertikal nach oben. Dieser Gyrus geht in den horizontalen Gyrus 13 iber, und dieser wieder in den ver- tikalen Gyrus 14. Der Darm bildet jetzt eine sagittale Schlinge nach hinten, deren oberer Schenkel an der oberen Seite hinaufzieht, dann als Gyrus 15 nach hinten geht, als Gyrus 16 wieder sagittal nach vorne zieht und sich dann in die an der vorderen Seite belegenen horizontalen Gyri 17 und 18 fortsetzt. Jetzt biegt sich der Darm als Gyrus 19 nach unten und hinten, bildet in der Tiefe eme Schlinge und geht horizontal nach vorne (Gyrus 20), biegt nun nach oben und hinten um (Gyrus 21), geht dann nach hinten, wendet nach aussen um und bildet vor dem Einmäönden in das Colon zwei nach rechts konvexe Bogen. Diese Bogen sind weit nach rechts vor der Niere und unter dem Colon in dem Präparate als 22 und 23 sichtbar. Resumé. Nach der Bildung einer in der Tiefe liegenden sagittalen und einer nach unten konvexen Schlinge längs der hinteren Bauchwand windet sich das Darmrohr in der linken Abtheilung der Bauchhöhle querhorizontal und gelangt also nach unten, in die linke Fossa iliaca. Von hier geht der Darm zuerst unter der Bildung von vertikalen, dann sagittalen und querhorizontalen Zigen nach rechts, um vor der Niere in das Colon einzuminden. Was die Gruppeneintheilung anlangt, so scheidet sich nach links eine Hauptgruppe von hauptsächlich horizontalen Zigen von einer rechten Hauptgruppe ab. Die Grenz- linie geht zwischen den Gyri 3, 4, 5, 6 und 9 einerseits und 15, 13, 12, 11 und 10 andererseits, also beinahe in den Mittellinie. Von der rechten Gruppe lenken die nach links freilich theilweise in der Tiefe belegenen vertikalen, sowie die nach rechts belegenen horizontalen Gyri vor allen anderen die Aufmerksamkeit auf sich. Was die Vergleichung dieses Falles mit den vorigen anlangt, so ist ja der Darm- verlauf im Ganzen völlig mit dem als Typus dargestellten ibereinstimmend, und auch der Unterschied zwischen den beiden Gruppen, der rechten und der linken, ist ja sehr prägnant. Was aber den Verlauf der besonderen Zuge betrifft, so findet man eime gewisse Verschiedenheit in diesen und den als Typus bezeichneten Fällen (15 Cm., 24 Cm.). Die erste sagittale Schlinge liegt hier in der Tiefe, und auch der Verlauf der Schlingen 3, 4, 5, 6, 7, 8 und 9I ist hier anders als in den genannten Fällen, doch unterscheidet er sich nicht mehr, als dass man die Lage der Schlingen durch ein Durcheinandergleiten derselben von ihrer ursprönglichen Lage aus sehr leicht ableiten kann. KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS IANDLINGAR. BAND 29. N:O 2. 17 VTI. Foetus von einer Länge von 23 Cm. (Fig. 6. Taft. I.) Die Leber, der Magen und das Colon transversum sind weggenommen. Das Dimn- darmconvolut liegt also frei zu Tage. Ueber demselben sicht man das freigelegte Pancreas. Die Dimndärme sind sehr stark kontrahirt. Beim ersten Anblicke scheimen der Verlauf und die Anordnung des Darmes hier viel anders als bei den im Vorhergehenden beschriebenen Priäparaten zu sein. Bin näheres Studium zeigt indessen, dass dies nicht der Fall ist, sondern dass der Typus sich auch in diesem Falle in den Hauptziigen er- halten hat. Von der Flexura duodenojejunalis tritt der Darm unter dem Pancreas nach links hervor (Gyrus 1), wendet dann und geht unter dem Gyrus 2 nach vorne und nach rechts, biegt hier nach oben um und geht als Gyrus 2 nach hinten und links, dann als Gyrus 3 nach rechts, worauf sich das Darmrohr in die schräg sagittalgestellten Gyri 4, 5 und 6 fortsetzt. Der Gyrus 6 geht in eine nach hinten gerichtete, in der Tiefe belegene Schlinge iber. Darauf geht der Darm nach links, wird im Gyrus 7 sichtbar, geht in der Tiefe weiter nach links unter dem Gyrus 2, und wird am weitesten nach links als Gyrus 8 sichtbar. Nach der Bildung zweier kleinen vertikalen Schlingen längs der hinteren Bauchwand wird der Darm als Gyrus 9 sichtbar. Dieser Gyrus geht nach hinten, sodann als Gyrus 10 nach unten, biegt nach hinten und oben um und geht in den Gyrus 11 iber. Der Gyrus 11 geht nach unten und links und ist vor der Flexura sigmoidea von der Seite sichtbar. Von hier windet sich der Darm nach vorne und dann nach oben, wo er als Gyrus 12 zum Vor- schein kommt. Der mit 12 bezeichnete Gyrus setzt sich in die horizontalen Gyri 13, 14 und 15 fort. Dann kommen drei vertikale Gyri, 16, 17 und 19, die beiden letzten durch einen kleimen Quergyrus 18 verbunden. Hierauf geht der Darm in der Mitte durch das Darmconvolut nach hinter, bis zu der Flexura duodenojejunalis, wendet dort um und geht nach rechts, dann wieder nach links, sodann nach vorne, wo er unter dem Gyrus 17 als Gyrus 20 zum Vorschein kommt. Jetzt bildet er wieder, als Gyrus 21, eine konvexe Schlinge nach hinten, deren ricklaufender Schenkel 22 unter dem Gyrus 19 hervortritt. Der Darm geht nun nach hinten und oben und tritt hier als Gyrus 23 hervor; von hier setzt er sich in die vertikalen und sagittalen Zuge 24, 25, 26, 27 und 28 fort, geht dann als Gyrus 29 (nicht sichtbar) und 30 nach links oben und als Gyrus 31 nach unten. Hier wendet er nach rechts um und mändet nach einigen mehr regelmässigen Windungen in das Colon ein. Resumé. Der Darm windet sich in unregelmässigen Ziägen erst ziemlich weit iäber die Mittellinie (bis an den Gyrus 6) nach rechts und dann, nach links und unten, bis an die in der linken Fossa iliaca belegene Flexura sigmoidea; von hier windet er er sich, unter der Bildung von vertikalen, sagittalen und schrägen Zägen, nach rechts oben, bis an die rechte Niere, dann wieder eine kurze Strecke nach unten und links, von wo er aber bald wieder nach seiner Einmändungsstelle im Colon umkehrt. Die Gyri 1—12 bilden nebst einigen in der Tiefe belegenen oben und links eine natörliche linke Hauptgruppe, die öbrigen, 13—34, eine untere rechte Hauptgruppe. Die Grenzlinie zwischen diesen Gruppen markirt sich in dem Präparate deutlich. RK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. (SU 18 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FORTUS. Wir finden bei näherer Untersuchung also ganz den oben als typisch bezeichneten Verlauf des Darmkanales. Was die Form und die Ausdehnung der beiden Hauptgruppen sowohl wie die Verlaufsrichtung der einzelnen Gyri anlangt, so finden wir aber einen gewissen Unterschied von den im Vorigen beschriebenen Präparaten. Die obere Gruppe dehnt sich nemlich mehr als gewöhnlich nach rechts und weniger nach unten aus, und während sie sonst eine pyramidenförmige, Gestalt besitzt, ist sie in diesem Falle von einer mehr abgeplatteten Form. Die untere Gruppe ist in Uebereinstimmung hiermit viel voluminöser. Was die Verlaufsrichtung der besonderen Gyri betrifft, so ist sie hier viel unregelmässiger, als in den vorigen Fallen. VIII. Foetus von einer Länge von 27 Cm. (RSS Der Magen und das Colon erhalten und im Hintergrunde sichtbar. Das Darmrohr geht unter dem Magen, dem Mesocolon und dem Colon transversum nach vorne, unten und median (Gyrus 1), wendet dann ungefähr in der Mittellinie um und geht, parallel mit dem vorigen Gyrus, nach links, oben und hinten (2). An der hinteren Bauchwand angekom- men, biegt es nach aussen um und folgt dann der Wand bis an das Colon descendens. Von hier geht es — parallel mit den Gyri 1 u. 2 — als Gyrus 3 nach vorne, wendet 5 mm. vor der Mittellinie in der Tiefe um, geht als Gyrus 4 nach oben und nach hinten bis an die hintere Bauchwand, und, längs derselben, horizontal nach innen. Nach kurzem Ver- laufe biegt es nach unten und aussen um, läuft, parallel mit den vorigen Gyri, an der hinteren Wand entlang und dann als Gyrus 5 nach vorne, wo es zwei mit den vorigen parallele ganz wie sie verlaufende, aber kärzere Gyri, 6, 7, bildet. Der letzte Gyrus befindet sich direkt iber der äusseren Biegung der Flexura sigmoidea in der linken Fossa iliaca, verschwindet in die Tiefe nach innen und hinten und bildet hier an der hinteren Bauchwand durch scharfe Biegungen drei neben einander liegende vertikale Gyri. Hierauf geht der Darm nach vorne und tritt hier, neben dem Gyrus 7, als der kleine, horizontale Gyrus 8 hervor. Sodann biegt er sich nach oben und hinten um und geht in dem In- neren des Darmconvolutes horizontal nach hinten, biegt hier nach rechts um und bildet emen nach vorne konvexen Bogen, geht dann nach hinten und bildet hier eine vertikale Schlinge, zieht hierauf horizontal nach vorne und kommt an der vorderen Seite als ein schräg gestellter Gyrus 9 zum Vorschein, welcher sich in die schräghorizontal gestellten Gyri 10, 11 und 12 fortsetzt. Der letzte Gyrus verschwindet in die Tiefe und bildet an der hinteren Seite eine sagittale Schlinge mit nach oben gerichtetem Umbiegungswinkel, dessen ritcklaufender Schenkel als Gyrus 13 an der vorderen Seite hervortritt. Hierauf geht der Darm horizontal schräg nach links und hinten, biegt nach links und vorne um, zieht sagittal nach vorne, biegt nach hinten um und geht sagittal nach oben und hinten, biegt nach oben ab und kommt auf der oberen Seite als der schrägsagittal gestellte Gyrus 14 zum Vorschein. Dieser Gyrus biegt nach vorne um und geht als Gyrus 15 sagittal nach vorne, setzt sich von hier in die horizontalen Gyri 16, 17 und 18 fort, läuft sagittal nach hinten, biegt wieder nach vorne um und tritt als Gyrus 19 hervor. KONGL. SV. VET. AKADRMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 19 Sodann geht er sagittal nach hinten und links und setzt sich in die schräggestellten Gyri 20 und 21 fort, von denen der letztere in das in der Nähe von Duodenum belegene Colon einmändet. Resume: Das Darmrohr geht erst unter der Bildung von sehr regelmässigen hori- zontalen Gyri, welehe von oben nach unten immer kärzer werden, von der Flexura duo- denojejunalis bis iber die äussere Biegung der Flexura sigmoidea in die Fossa iliaca sinistra. Von hier geht er unter der Bildung von vertikalen, horizontalen und sagittalen Gyri nach rechts und oben, um in das sehr hoch gelegene Coecum einzumimden. Was die Gruppenbildung betrifft, so unterscheidet sich die linke obere, aus horizon- talen Gyri bestehende deutlich von der rechten unteren. Diese fingt mit sehr charak- teristischen vertikalen, in der ”Tiefe unter der rechten Seite der linken Gruppe liegen- den Gyri an. IX. Foetus von einer Länge von 30 Cm. (Fig. 1. Taf. 2.) Der Magen und das Colon weggenommen. Der Dinndarm tritt nach links unter dem Pancreas hervor, wendet bald um und geht als Gyrus 1 nach vorne und median; ungefähr an der Mittellinie biegt er um und geht als Gyrus 2 nach hinten und von hier in sagittalen Zigen, von denen die Zige 4, 5 und 6 frei in dem Präparate und zwei Gyri in der Tiefe liegen, ganz regelmässig nach links. Der als 6 bezeichnete Gyrus geht von hinten nach vorne, biegt hier um und geht in der Tiefe nach hinten, bis an die hintere Wand, zieht hier median, wendet nach unten um und geht horizontal nach aussen, tritt nach links als Gyrus 7 hervor, läuft nach unten und vorne und biegt in dem Gyrus 8, dann in dem Gyrus 9 um: dieser geht in der Tiefe vertikal nach oben und setzt sich in die Gyri 10, 11, 12 und 13 fort. Der letzte Gyrus geht sagittal nach hinten, wendet nach rechts um, geht wieder nach vorne, bildet hinter der Blase einen queren Zug von links nach rechts, geht hinter den Gyri 14, 11 und 10 schräg nach oben und links, biegt nach vorne und unten um, zieht als Gyrus 14 nach oben und bildet eine grosse Schlinge nach hinten, deren oberer röcklaufender Schenkel in den Gyrus 15 umbiegt. Dieser Gyrus setzt sich in die sagittalen Gyri 16, 17, 18, 19 und 20 fort. Der Gyrus 20 geht in die Tiefe als eine sagittale Schlinge, deren unterer röcklaufender Schenkel in die Gyri 21, 22, 23 und 24 ibergeht. Von hier windet sich der Darm in regelmässige nach rechts konvexen Bogen nach oben und hinten, um vor dem unteren Ende der Niere nach hinten in das Colon zu mänden. Resumé: Der Darmverlauf findet sehr regelmässig zuerst in sagittalen Zögen nach aussen und unten (Gyrus 7) bis an der Crista iliaca statt, von wo sich der Darm erst in schräg gestellten, dann in sagittalen Zigen allmählich nach rechts, bis an das dort belegene Colon fortsetzt. Was die Gruppenbildung betrifft, so haben wir links eine kleine Hauptgruppe von sagittalen Zigen, die sich gut von der rechten grossen Hauptgruppe von hauptsächlich sagittalen und vertikalen Ziägen unterscheidet. 20 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. X. Foetus von einer Länge von 35 Cm. (CRS Po HEN 2) Zeigt wieder ein interessantes Präparat. Das Colon ist wegpräparirt; der Magen ist erhalten. Von der Flexura duodenojejunalis geht der Darm unter dem Mesocolon trans- versum erst nach vorne und dann nach links, worauf er hinter dem Magen als Gyrus 1 sichtbar wird. Hierauf geht er nach der Bildung einer kurzen Uebergangsschlinge (Gyrus 2) in den Gyrus 3 iöber, der horizontal nach rechts und dann, als Gyrus 4, nach links geht. Von hier zieht er unter dem Gyrus 2 nach hinten bis an die hintere Bauchwand, bildet hier eine konvexe Schlinge nach unten und rechts und kommt wieder als der sagittal nach vorne gehende Gyrus 6 zum Vorschein, zieht hierauf sagittal als Gyrus 7 (nur von der Seite sichtbar) nach hinten, bildet an der hinteren Wand eine Schlinge, deren horizon- tale röcklaufender Schenkel (Gyrus 8) vor dem Colon descendens vertikal nach unten, bis an die Flexura sigmoidea geht, horizontal nach innen umbiegt, in der Tiefe hinter dem Gyrus 11 nach oben läuft, wieder nach unten zieht und von der Seite als der vertikale Gyrus 9 sichtbar wird. Hierauf zieht er als der Gyrus 10 vertikal wieder nach oben und geht nach unten in den Gyrus 11 iöber. 'Sodann kommen die vertikalen Gyri 12 und 13, die nach unten sichtbar sind. Der letzte Gyrus biegt in der Tiefe nach oben um, worauf das Darmrohr in die quer horizontalen Gyri 14, 15, 16 und 17 ibergeht, von denen der letzte nach unten umbiegt und als der Gyrus 18 von der vorderen unteren Seite”sichtbar wird. Dieser Gyrus wendet nach oben um und läuft erst vertikal (Gyrus 19) auf der vorderen, dann sagittal auf der oberen Seite. Hierauf geht er als der Gyrus 20 nach vorne, ver- schwindet in der Tiefe nach hinten (Gyrus 21), bildet hier erst eine sagittal gestellte, nach hinten konvexe Schlinge, deren röcklaufender Schenkel hinter der Blase quer horizontal nach rechts geht (Gyrus 22), und dann in der Tiefe nach hinten eine sagittale Schlinge, deren oberer Schenkel nach hinten und dann nach vorne zieht, um in die ausgespannte Doppel- schlinge, welche durch die Gyri 23, 24 und 25 repräsentirt wird, öberzugehen. Dann kommen einige sagittale und quere konvexe Bogen, welche unten rechts unter den vor- hergehenden Gyri vor der Einmindungsstelle des Darmes in das Colon liegen. Resumé: Der Darm erfillt erstens durch quere und sagittale Ziäge den sich links oben, unter dem Mesocolon transversum, dem Magen und der Milz bis an die Flexura sigmoidea ausbreitenden Raum. Von hier windet er sich unter der Bildung der verti- kalen Gyri I—13, der horizontalen 14—17, der vertikalen und sagittalen 18—22, der hori- zontalen 23—25 und in der Tiefe liegender, horizontaler und sagittaler Zuge, nach rechts. Ich unterscheide, was die Gruppenbildung betrifft, zuerst die kleine obere linke Gruppe (die Gyri 1—8) und dann die grosse untere. Wie ein Vergleich mit dem vorigen Falle zeigt, ist der Darmverlauf hier mit dem dieses Falles sehr öbereinstimmend. Auch die Gruppenbildung ist dieselbe. Was aber von besonderem Interesse ist, das sind die sehr ausgespannten Schlingen 23—25 der unteren Gruppe. Diese Schlingen sind durch Anföllung von Mekonium stark ausgespannt und KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 2. 21 drängen dadurch die ibrigen Schlingen gegenseitig aus cinander. Die Unordnung ist jedoch nicht besonders gross. Der Darmverlauf zeigt sich dadureh im Princip nicht gestört. Es wird mir wohl Niemand Unrecht geben, wenn ich sage, dass in den oben- beschriebenen Fällen von Foeten von 5—35 Cm. Länge der Verlauf und die Anordnung des Darmes sehr regelmässig sind. Hierzu will ich bemerken, dass die beschriebenen Exemplare nicht etwa, um zwischen ihnen eine möglichst grosse Uebereinstimmung zu erhalten, ausgewählt sind, sondern dass ich im Gegentheil bemitrth gewesen bin, dem Leser Exemplare von einem so verschiedenartigen Aussehen wie möglich zu schildern. Der Dinndarm verläuft immer von links oben, von der Flexura duodenojejunalis, nach unten, in die linke Fossa iliaca. Von hier windet er sich unter der Bildung von hauptsäch- lich vertikalen, resp. sagittalen Zigen nach rechts, bis zur Einmiöndung in das in seiner Lage etwas variable Colon. Dieses, was dem Verlaufe anbetrifft. Die Schlingen des in dieser Weise verlaufenden Darmes sind in zwei Hauptgruppen angeordnet, welche durch ibre Lage, ihre Form und durch die Verlaufsrichtung der besonderen Dinndarmschlingen gut charakterisirt sind. Die Lage der einen Gruppe ist nach links oben, die der anderen nach rechts unten. Jene hat, von vorne gesehen, eine Pyramidenform mit nach oben gekehrter Basis und nach unten gerichteter Spitze. Diese zeigt, von vorne gesehen, eine unregelmässig viereckige Gestalt. Dazu kommt, wie schon oben bemerkt ist, in den beiden Gruppen der sehr regelmässige Verlauf des Darmrohres. In der linken Gruppe geht der Darm von der oberen hinteren Seite, wo die Flexura duodenojejunalis belegen ist, allmäh- lich nach unten und endet in der unteren Ecke, in der Fossa iliaca sin. Die Verlaufs- richtung der meisten Schlingen ist hier sagittal oder querhorizontal. — In der rechten Gruppe windet sich der Darm allmählich von links nach rechts. Die Verlaufsrichtung der einzelnen Schlingen ist hier zumeist vertikal, resp. sagittal. Nach dieser allgemeinen Uebersicht wollen wir die besonderen Fälle mehr speciell untersuchen. Den reinsten Verlauf zeigen Fälle wie III, 15 cm., wo der Darm in ganz regelmässigen Windungen, von denen die eine genau hinter der anderen folgt, den oben- beschriebenen Weg durchläuft, ohne die geringste Abweichung von dem oben formulirten Gesetz zu zeigen. Ich recapitulire hier kurz diesen Verlauf: erst bildet der Darm längs der hinteren Wand eine absteigende Schlinge und windet sich hierauf in horizontalen Zigen, die immer kleiner werden, nach unten, in die Fossa iliaca sin. Von hier geht er unter gleich regelmässigen, vertikalsagittalen Zigen nach rechts und ein wenig nach oben und läuft dann mit einigen horizontalen Zigen nach unten, um in der rechten Fossa iliaca in das Colon einzumänden. Ich betrachte diese Anordnung als Grundtypus der Dimndarmvertheilung beim menschlichen Foetus. Warum? 1) weil diese Anordnung die einfachste ist, von welcher sich alle iäbrigen ableiten lassen, 2) weil sie am meisten mit dem Verlaufe des Mesen- teriums und den Formenverhältnissen des Raumes, worin der Dinndarm sich vertheilt, in Uebereinstimmung steht, wie unten näher erörtert werden soll, 3) endlich weil ich sie bei einer geniögend grossen Anzahl von Foetus gefunden habe, um eine solche Ansicht begränden zu können. MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. LS LS Ich betrachte diese Dinndarmanordnung nicht als etwas immer Bestehendes. Ich sehe sie vielmehr als eine labile Gewichtslage des Darmes an, die unter dem Einflusse verschiedener Factoren, wie des Motus peristalticus, der Ueberföllung der einzelnen Darm- schlingen, der Einflösse der in der Nähe des Darmes belegenen anderen mobilen Örgane, des Magens, des Colons und der Blase, innerhalb gewisser Grenzen Veränderungen erleiden kann. Wir werden darum in dem Folgenden diese Variationen etwas näher untersuchen. Was erstens die Form der einzelnen Schlingen, welche der Darm bildet, betrifft, so sind sie in dem dritten Monate mehr gerundet, später mehr langgestreckt und dicht an einander gepresst. — Schon der Anfang des Döinndarmes an der Flexura duodenojejunalis varlirt ziemlich viel. Der Darm kann also entweder nach vorne sagittal, oder direkt nach links gehen, oder auch sofort längs der hinteren Bauchwand nach unten ver- tikal umbiegen. Hierauf bildet er sagittale oder horizontale Gyri, oder oft ein Zwi- schending von beiden in der Form von Ziägen, die schräg von hinten links nach vorne rechts und umgekehrt gehen und entweder oberflächlich sind, oder in der Tiefe liegen. Von rechts oben nach links unten nehmen sie im Allgemeinem an Grösse ab. Doch erreichen sie bisweilen erst in der Mitte der linken Gruppe ihre grösste Länge; sie sind also erst kleiner und werden dann immer grösser, um schliesslich wieder nach unten links an Grösse abzunehmen. Diese Gyri, die sich also quer von vorne rechts nach hinten links und umgekehrt erstrecken, biegen oft, an der hinteren Bauchwand ange- langt, nach der Mittellinie um und verlaufen hier, mit ihren Umbiegungsstellen mehr oder weniger der Medianlinie genähert, horizontal. Oft sind diese Fortsetzungen der Quer- gyri längs der hinteren Wand vertikal gestellt. Seltener sind die Gyri durch längere Ueber- gangsschlingen nach vorne mit einander verbunden. Was den Verlauf des Darmes in dieser oberen Gruppe betrifft, so liegen die Schlingen oft, wie in dem als Typus bezeichneten Falle, von oben nach unten regelmässig hinter einander. Ein anderes Mal sind sie mehr in Unordnung gebracht, und die Zige können dann, wie ich es bezeichne, emen recurrenten Verlauf zeigen, d. h. statt dass die Zige einander allmählich folgen und so die bestimmte Richtung von oben nach unten durch- laufen, geht der Darm in grossen Ziögen nach unten, um sich dann wieder ein kurzes- Stöck zuröck zu winden und dann wieder nach vorne unten zu gehen. Der schematische Verlauf zeigte sich also im ersteren Falle in dieser (s. Fig. 1), im letzteren in jener Weisen(sin Hig. 2): Fig. 1. Fig. 2. (1) IUM | UV ; ) O Foetalzeit untersuchen. XI. Foetus von einer Länge von 42 Cm. (Fig. 3. Taf. 6). Nach oben in der Bauchhöhle sieht man links das Pancreas, rechts das abgeschnit- tene Duodenum, nach unten das Dänndarmeconvolut, das deutliche Eindräcke von dem Verlaufe des Colons zeigt. Von der Flesura duodenojejunalis geht der Dänndarm unter dem Pancreas und dem Mesocolon transversum nach vorne und links (Gyrus 1). Hier macht er eine scharfe Biegung und geht horizontal nach rechts (Gyrus 2). Wieder nach kurzem V erlaufe biegt er nach hinten (Gyrus 3), unten und median, bis zu der hinteren Bauchwand, ab und geht dann in die Tiefe nach links. Hierauf biegt er nach vorne und oben um und kommt als Gyrus 4 zum Vorscheine, geht dann erst horizontal nach hinten, so unten und median längs der hinteren Bauchwand, biegt ein paar Mm. von der Mittellinie nach unten und aussen um und geht den selben Weg wie der Gyrus 4 unter ihm als Gyrus 5 (nicht sichtbar in der Figur) bis an die sagittale Ebene durch die Spina iliaca ant. sup. zuriick. Hier biegt er wieder nach hinten (Gyrus 6, zwischen den Gyri 4 u. 9), unten und median um und zieht in einem grossen, : nach innen konvexen Bogen längs der hinteren Bauchwand bis an die Mittellinie. Von hier geht er schräg nach oben, vorne und links bis unter die als Gyrus 9 bezeichnete Schlinge, wendet dann nach unten um und kommt als Gyrus 7 unter dem Gyrus 9 links unten im Präparate hervor. Dieser Zug geht nach unten, bis an die in der Fossa iliaca sin. liegende Flexura sigmoidea, biegt nach hinten und oben um, geht vertikal nach oben, dann horizontal S-förmig gebogen nach vorne (der Gyrus 9), biegt hinter dem mit 10 bezeichneten Gyrus vertikal nach unten, zieht iöber die Flexura sigmoidea als Gyrus 10 nach oben, und dann als Gyrus 11 wieder nach unten. Dieser Gyrus geht in der Tiefe erst nach hinten, hierauf median und dann nach vorne, von wo er als Gyrus 12 vertikal nach oben umbiegt. Der Gyrus 12 windet sich zickzackförmig nach hinten und zwar erst nach rechts (Gyrus 13), hierauf nach links (Gyrus 14), so wieder nach rechts (Gyrus 15), geht dann nach oben und vorne (Gyrus 16), und biegt horizontal (Gyrus 17) nach links um. Wenig die Mittellinie iberschreitend, geht er dann in den ebenfalls horizon- talen Gyrus 18 iber. Hierauf geht der Darm in die Tiefe, unter der Bildung von haupt- sächlich sagittalen und ein paar horizontalen Gyri unter den von der Oberfläche sichtbaren Gyri, 18, 21, 22, 23 und 24 nach rechts und unten. Von diesen Gyri sind nur der mit 19 bezeichnete und ein hinter der Blase belegener querer Zug von der Fläche sichtbar. Sodann kommt der Darm aus der Tiefe als Gyrus 20 hervor. Dieser Gyrus geht nach links oben, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O få bo UT wendet dann scharf nach oben rechts um (Gyrus 21). Von hier gcht der Darm in regelmässigen schräghorizontalen Zigen (Gyril 22—27) bis an den in der Fossa iliaca dextra liegenden Gyrus 27. Dieser Zug wendet in der Tiefe nach hinten um und geht in einem sagittalen, nach hinten konvexen Bogen bis an die Niere. Der obere Schenkel der bogenförmigen Schlinge geht nach vorne (Gyrus 28) und mindet dann in das auf der oberen Seite der Dinndarme belegene Colon. Resumé: Der Darm geht also erstens in horizontalen Windungen von oben unter dem Pamncreas, nach unten, in die linke Fossa iliaca. Von hier zieht er direkt nach rechts, erst unter Bildung von vertikalen, dann von horizontalen Zigen (bis zu 18). Dann geht er in haupt sächlich sagittalen Zigen im der Tiefe nach unten, bis in die rechte Fossa iliaca. Hierauf zieht er, als Gyrus 20 u. 21, wieder nach oben und links und dann wieder nach hinten rechts, um in das Colon einzumimnden. Was die nähere Gruppirung betrifft, so liegt erstens diese Hauptgruppe links oben von den Zigen 1—9, von welchen zwei, 7 u. 8, eine vertikale Stellung eingenommen haben, was sicher in Folge der Fillung des Colons geschehen ist. Dann folgt die rechte untere Hauptgruppe, die mit den charakteristischen vertikalen Zägen 10, 11, 12 beginnt. Nach diesen kommt eine mittlere, aus oberflächlichen horizontalen und tiefen sagittalen Zugen be- stehende Unterabtheilunng. Schliesslich haben wir nach rechts die regelmässigen, schräg horizontalen und sagittalen Ziäge (21—28). Aus dem Vorstehenden geht ja hervor, dass der Verlauf des Darmes im Verhältnisse zu dem vorher beschriebenen etwas complicirt ist. Doch ist der Verlauf im Anfange in der linken Abtheilung des Bauches derselbe, wie der vorhin als Typus aufgestellte. Der Darm windet sich also unter sagittalen und querhorizontalen Ziögen nach unten, in die linke Fossa iliaca (Gyrus 1—7), und von hier erst oberflächlich (die Gyri 9—18), dann in der Tiefe nach rechts, bis in die rechte Fossa iliaca, sodann aber — und hier liegt der Unterschied im Verhältnisse zu dem vorhin beschriebenen Verlauf des Darmes — wieder nach links (Gyrus 20) und nachher rechts (die Gyri 21—27); d. h. in der rechten Ab- theilung des Bauches liegen zwei Gruppen von Schlingen iber einander, wogegen wir in den vorigen Fällen hier nur eine Gruppe hatten. Man bekommt also den Eindruck, dass der Darm för seine Entwicklung nicht Platz genug besitzt und sich daher in zwei Etagen vertheilen muss. XIII. Foetus von einer Länge von 51 Cm. (Hig. 20 TALS) Colon, Magen und ein Theil des Duodenum wegpräparirt, um das ganze Dinn- darmconyvolut zu zeigen. Von der Flexura duodenojejunalis geht der Darm sagittal nach vorne (Gyrus 1), wendet um und geht nach hinten (Gyrus 2). An der hinteren Wand angelangt, kehrt er, als Gyrus 3, wieder nach vorne um, geht in der Tiefe nach rechts, wendet nach hinten um, geht hier, als Gyrus 4, sagittal, zieht, als Gyrus 5, nach vorne und von hier, unter den Gyri 2 und 3, nach hinten; nach der Bildung einer kleinen vertikalen Schlinge, K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. 4 26 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIR DES MENSCHLICHEN FOETUS. an der hinteren Bauchwand geht er als Gyrus 6 wieder nach vorne; hierauf bildet der Darm den regelmässigen horizontalen Zug 7 nach hinten und 8 nach vorne, sodann, in der Tiefe unter den Zäögen 7 und 8, zwei ganz eben solche horizontale Zige; und geht in die kleimen vertikalen Zige 9 und 10 iber. Hierauf geht der Darm, gleich den vorigen Gyri und unter ihnen und mit ihnen parallel, in der Tiefe horizontal nach links, dann folgen wieder immer kleiner werdende, sagittal verlaufende Gyri, von welchen nur, die Gyri 11 u. 12, von der Seite sichtbar sind (in der Figur nur 11). Hierbei hat der Darm sich von oben nach unten gewunden, und er befindet sich jetzt iber der in der linken Fossa iliaca belegenen Flexura sigmoidea, welche auch von der vorderen Seite nach links unten (unter dem Gyrus 15) sichtbar ist. Jetzt geht der Darm nach vorne, tritt als Gyrus 13 hervor, geht dann hinter die Gyri 9 u. 10 und kommt als Gyrus 14 wieder zum Vorschein. Dieser Gyrus geht in den Gyrus 15 (links unten) iber, der sich sagittal nach hinten fortsetzt, worauf der Darm in der Tiefe, unter der eben beschriebenen Gruppe sehr regelmässige sagittale Zige — acht an Zahl, und dicht neben einander liegend — bildet, wodurch er sich iber die Mittellinie, nach rechts windet. Der letzte Zug geht als Gyrus 15 (rechts) nach vorne und bildet dann eine sagittale Schlinge nach hinten, deren riöcklaufender Schenkel als Gyrus 16 wieder in der Mitte des Dinndarmconvolutes hervorkommt. Hierauf geht der Darm in der Tiefe nach hinten, biz zum Colon transversum, dann, als Gyrus 17, wieder nach vorne, sodann nach hinten, nach rechts und sagittal nach vorne und kommt dann als Gyrus 18 wieder zum Vor- schein; jetzt geht der Darm, als Gyrus 19, nach rechts, dann als der sagittal gestellte Gyrus 20 nach hinten; sodann zieht er nach unten, nach vorne und nach links in die Tiefe und wird hinter der Blase als Gyrus 21 sichtbar; von hier windet sich der Darm als die regelmässigen vertikalen Zuge 22, 23, 24, 25, 26 und 27 nach hinten, bis zum Colon. Dann geht er als die schräg-vertikalen Gyrl 28 und 29 wieder nach vorne und oben und als der sagittale Gyrus 30 nach hinten, worauf er, vor seiner Finmöndung in das Colon, drei horizontale, von rechts nach links und umgekehrt gehende Zige bildet. Resumé: Erst geht der Darm in sagittalen, dann in schräg horizontalen und hierauf wieder in sagittalen Zigen von rechts oben nach links unten: von der Flexura duodeno- Jejunalis nach unten in die linke Fossa iliaca. Von hier geht er erst, sehr regelmässig, nach rechts, und zwar unter der Bildung in der Tiefe belegener sagittaler Gyri. Rechts von der Mittellinie kommen diese Gyri, 15, 16, 17, 18, 19 und 20 zum Vorschein; bet diesem Verlaufe hat sich der Darm ohne grösseren, riöckläufigen Verlauf allmählich nach rechts begeben. Jetzt geht er ein wenig nach links und kommt als Gyrus 21 hervor, wandert in regelmässigen vertikalen Windungen nach rechts, dann, als die Gyri 28 und 29, wieder ein Stuck nach vorne und oben und zuletzt nach hinten, an die Einmindung in das Colon. Was die Gruppenbildung anlangt, so hat man in diesem Präparate links oben eine sehr schöne Hauptgruppe von sehr regelmässiger Gestalt und Lage. Diese Gruppe enthält die Schlingen 1—15. Ihre Form ist genau die einer Pyramide mit der Basis nach oben und der Spitze nach unten. Die Verlaufsrichtung der Schlingen ist nach oben links sagittal, dann schräg horizontal, nach unten links wieder sagittal. Die mit 5, 9 und 10 bezeich- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0 2. 20 neten Gyri sind vordere Uebergangsschlingen zwischen den tibrigen Hauptgyri. Solche kleine vertikal stehenden Schlingen finden sich auch an der hinteren Bauchwand. Was den Vergleich mit dem im Vorstehenden gegebenen Typus der Darmlagerung be- trifft, so ist der Darmverlauf im Anfange damit möglichst ibereinstimmend. Die Gestalt der linken Gruppe, sowie die Verlaufsrichtung der einzelnen Schlingen ist hier ganz die- selbe wie dort. Zuletzt windet sich der Darm, erst sehr regelmässig, nach rechts, worauf der Verlauf mehr complicirt wird, sodass man den Eindruck bekommt, als ob sich die Schlingen aus einer ursprimglich emfacheren Lage in eine andere verschoben hätten. Am weitesten nach rechts liegen sie in zwei Schichten iber einander. XIV. Foetus von einer Länge von 52 Cm. (ENSE AES Hier haben wir wieder eine sehr typische Anordnung des Dinndarmes. Der Magen und der Dickdarm sind weggenommen, um das Dänndarmconvolut in seiner ganzen Aus- dehnung ibersehen zu können. Der Dinndarm verläuft erst in den drei regelmässigen, schräg horizontalen Zigen, die mit 1, 2 und 3 bezeichnet sind. Dann folgen zwei sehr kleine, aber auch horizontale, nach links belegenen Zige, 4 und 5 (der letzte undeutlich links von 4), worauf der Darm an der hinteren Bauchwand eine sehr lange vertikale Schlinge nach unten bildet, deren räcklaufender Schenkel sich horizontal unter dem Gyrus 6 in die Tiefe begiebt, dann, als Gyrus 6, nach aussen, als Gyrus 7 nach innen und, als Gyrus 8, wieder nach aussen zieht. Dieser letzte Gyrus biegt in der Tiefe nach innen um, geht hinter den Gyrus 11 und kommt als Gyrus 9 in der Mitte hervor, gehbt, als Gyrus 10, horizontal nach vorne und nach links in die Tiefe, und biegt wieder nach rechts, in den auch horizontalen Gyrus 11 um. Das mediale Ende dieses Gyrus biegt nach oben und aussen um, geht unter den Gyri 3, 6 und 8 horizontal nach aussen und wird hier von der Seite als ein sagit- taler Gyrus 12 sichtbar, welcher sich in drei ähnlichen sagittalen Windungen nach unten fortsetzt, die Gyri 13, 14 und 15. Der letzte Gyrus biegt nach oben in den verti- kalen Gyrus 16 um. Dieser wieder in den Gyrus 17, 18, 19, 20 und 21. Jetzt folgen in der Tiefe mehrere sagittale Windungen, durch welche der Darm regelmässig nach rechts fortschreitet. Diese Windungen liegen direkt hinter der Flexura sigmoidea, die von vorne nach links unten sichtbar ist. In der Mittellinie kommt der Darm an der oberen Selte hervor und geht als Gyrus 22 nach vorne, biegt nach links und hinten in den Gyrus 23, dann wieder nach vorne in den Gyrus 24 und auch nach links in den Gyrus 25 um. Durch eine Uebergangsschlinge in der Tiefe geht der Gyrus 25 in den Gyrus 26 iber. So folgen die Gyri 27, 28, 29, 30 und 31, worauf der Darm, erst in der Tiefe, dann von oben nach hinten als Gyrus 32 sichtbar, sagittal nach hinten geht. Jetzt folgen ziemlich regelmässige sagittale Schlingen, die Gyri 33—38, in denen der Darm sich nach rechts windet, um endlich in das Colon einzumänden. Resumé: Schon oben habe ich bemerkt, wie typisch und regelmässig der Darm- verlauf in diesem Falle ist. Erst verläuft der Darm unter hauptsächlich horizontalen Gyri 28 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. nach unten, in die Fossa iliaca sin. Von hier begiebt er sich, unter sagittalen Windungen, erst in die ”Tiefe, kommt dann rechts von der Mittellinie zum Vorschein und wandert jetzt unter der Bildung von grossen sagittalen Windungen — von welchen freilich einige einen recurrenten Verlauf haben — nach rechts, bis zur Einmöindungsstelle in das Colon. Von Gruppen unterscheide ich zwei: die linke obere, von hauptsächlich horizontalen Ziögen, und die rechte untere, die mit sehr deutlichen sagittalen Ziögen anfängt. - Die Grenze zwischen beiden Gruppen geht in einer Linie, die sich von der Spitze der Flexura sigmoidea nach hinten rechts, ungefähr in der Mittellinie erstreckt. Die einzige Unregelmässigkeit zeigen links die Zuöge 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20 und 21, welche nicht als grosse quere Zige verlaufen, sondern sich in zwei Haufen von kleineren Zägen angeordnet haben. Die beiden Zustände sind aber leicht in Ueber- einstimmung zu bringen. XV. Foetus von einer Länge von 55 Cm. (Fig. 4. Taf. 9.) . Von der Flexura duodenojejunalis bildet der Darm längs der hinteren Bauchwand erst eine vertikale Schlinge nach unten. Dann windet er sich in kurzen Zögen (1—1— 1—1) horizontal nach vorne und median, iberschreitet in der Tiefe unter dem Colon transversum die Mittellinie, geht als Gyrus 2 nach vorne, bildet so in der Tiefe eine Schlinge nach hinten, kommt wieder als Gyrus 3 hervor, geht nach links und hinten, bildet, an der hinteren Bauchwand angekommen, eine vertikale Schlinge, deren auf- steigender Schenkel, als Gyrus 4, nach vorne geht, sendet dann eine kurze Schlinge nach unten in die Tiefe und setzt sich, als Gyrus 5, nach vorne fort. Von hier geht er wieder nach links, erst in der Tiefe, dann, als Gyrus 6, von vorne sichtbar. Hierauf folgen die hori- zontalen Gyri 7, 8, 9 und 10. Nun bildet der Darm eine Schlinge nach oben (Gyri 11, 12) und setzt sich, als Gyrus 13, horizontal nach hinten fort. Hier bildet er eime vertikale Schlinge nach unten, deren kurzer aufsteigender Schenkel unter dem Gyrus 13 von der Seite sichtbar ist (als Gyrus 14). Hier von windet sich der Darm in sehr kurzen, hauptsächlich vertikalen Ziögen nach unten und in der Tiefe hinter den Gyri 13, 12, 9 und 8 nach vorne, bis hinter die Flexura sigmoidea (S). Dann bildet er durch regelmässige Umbiegungen die sagittalen Gyri 15, 16 und 17. Auf diese folgen zwei, längs der hinteren unteren Bauch- wand gehende grosse sagittale Schlingen, deren nach vorne gerichteter Uebergangstheil hinter der Blase ruht. Sodann tritt der Darm als Gyrus 19 hervor und windet sich als Gyri 20—29 nach oben rechts, bis zum Colon ascendens. Durch eine in der Tiefe belegene legene horizontale Schlinge geht der Gyrus 29 in den Gyrus 30 iiber. Jetzt windet sich der Darm, als Gyrus 30—41, wieder nach vorne und unten, bis an die Blase. Von hier windet er sich, als eimige tiefe Gyri, nach unten, in das kleine Becken, aus dem der riäck- laufende Schenkel wieder als Gyrus 42 auftaucht, dann in kurzen Zigen nach rechts, um in das Colon, welches an die hintere Bauchwand angedräckt liegt, einzuminden. Resumé: Zuerst haben wir die linke obere Hauptgruppe, welche ganz so wie in den vorigen Fällen geformt ist. Von vorne gesehen ist sie von gewöhnlicher Gestalt, mit hinten KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 29 sagittal und vertikal verlaufenden, vorne deutlichen schräghorizontalen Gyri. > Nur der erste, nach vorne und rechts gehende quere Gyrus ist in solehem Masse unregelmässig, dass er nicht gerade, sondern geschlängelt verläuft und dass er so weit nach rechts, wie bis öber die Mittellinie zieht. Nach dieser Gruppe kommen die vertikalen und sagittalen Gyri, die auch sehr charak- teristich sind und von welchen man die Gyri 16 und 17 von der vorderen Fläche sehen kann. Im der rechten Gruppe sind die Verhältnisse beim ersten Anblicke anders gestaltet als in den vorigen Präparaten. Ein näheres Studium zeigt jedoch, dass der Darm auch hier allmählich von links nach rechts verläuft. Der Darm geht nemlich in grossen Zigen erst von unten vorne nach oben hinten (in den Windungen 19—30), dann umgekehrt von oben hinten nach unten vorne (in den Windungen 30—41) und schliesslich wieder nach hinten oben (in den Windungen 42—47). Diese grossen Zige bestehen aus kärzeren Windungen, sowohl tiefen, wie oberflächlichen, von denen die meisten einen sehr regel- mässigen, gegen die Hauptrichtung vertikalen Verlauf haben. XVI. Foetus von einer Länge von 55 Cm.! Die Dimndarmschlingen scheimen beim ersten Anblicke sehr unregelmässig angeordnet zu sein; bei näherer Untersuchung wird es aber klar, dass sie die bei den vorigen Prä- paraten beschriebene Anordnung zeigen. Von der Flexura duodenojejunalis läuft der Darm (Gyrus 1) längs der hinteren Bauchwand in einer vertikalen Schlinge, deren aufstei- gender Schenkel horizontal umbiegt und unter schlängeligem Verlaufe (2—2—2—2) nach vorne und median geht, um nach vorne in die Tiefe unter dem Gyrus 12 zu versehwinden. Nach kurzem vertikalem V erlaufe taucht er wieder auf, geht horizontal nach links und hinten, erst unter dem Gyrus 2, dann frei (als Gyrus 3), bildet wieder längs der hinteren Bauchwand eine vertikale Schlinge, biegt horizontal nach vorne und median um (als Gyrus 4), bildet eine kurze Schlinge in der Tiefe und geht wieder, als Gyrus 4, horizontal nach vorne, bildet eine kurze vertikale Schlinge hinter der Flexura sigmoidea (S) nach unten und geht als Gyrus 5 horizontal nach hinten. Dann folgen die horizontalen, kurzen Gyri 6 und 7, von denen der letztere in den vertikalen Gyrus 8 umbiegt, welcher hinter dem Gyrus 7 in der Tiefe hori- zontal nach vorne geht, dort horizontal nach hinten umbiegt und als Gyrus 9 hinter dem Gyrus 5 zum Vorscheine kommt. Hiernach folgen drei vertikale Zige, von denen die Gyri 10 und 11 von der Seite sichtbar sind. Von diesem Punkte, welcher in der Fossa iliaca sinistra liegt, windet sich der Darm jetzt in unregelmässigen sagittalen und queren Zigen nach rechts und kommt endlich als der rein sagittal belegene Gyrus 12 an der Mittellinie hervor. Von hier windet er sich als die schrägen sagittalen Gyri 13, 14 und 15 nach links, dann als der sagittale Gyrus 16 und die schrägen Gyri 17, 18 und 19 nach vorne. Der letzte Gyrus setzt sich nach hinten unten in eine lange Schlinge fort, deren unterer Schenkel nach vorne, unter der Flexura sigmoidea, und rechts von der Blase hervortaucht, worauf der Darm nach oben und hinten zieht, erst als die frei zu Tage liegenden Gyri 21, 22 und 23, dann in der Tiefe als kurze schräghorizontale Gyri, 1 Das Präparat findet leider auf den Tafeln keinen Platz. 30 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. um als Gyrus 24 unmittelbar vor dem Colon wieder zum Vorscheine zu kommen. Von diesem Punkte aus windet sich der Darm wieder nach vorne unten, als Gyrus 25, 26, 27, 28 und 29. Dann verläuft er in grossen vertikalen Zägen nach hinten, um in das Colon einzumäinden, welches dicht an die hintere Wand gedrängt ist. Resumé: Links haben wir eimme sehr deutliche Gruppe von hauptsächlich horizon- talen Windungen, welche nach vorne und nach hinten mit käörzeren vertikalen Ueber- gangsschlingen versehen sind. Die oberen horizontalen Schlingen verlaufen nicht so gerade, wie gewöhnlich, sondern mehr schlängelig, wozu die Ursache in dem sehr ausgespannten Colon zu sehen ist, welches auf sie von oben vorne und von der Seite gedröckt hat. In dieser Gruppe verläuft der Darm von oben nach unten links, uber den in der linken Fossa iliaca belegenen hinteren Theil der Flexura sigmoidea. Die Form dieser Gruppe ist von vorne deutlich prismatisch, mit der Basis nach oben, mit der Spitze nach unten gekehrt. Von dem genannten, nach links belegenen Punkte windet sich der Darm jetzt nach rechts und kommt als der sagittale Gyrus 12 an der Mittellinie zum V orschein. In der rechten Gruppe windet sich der Darm von hinten nach vorne und von vorne nach hinten in grossen Zugen, die aus mehreren kleineren Windungen bestehen, im Grossen und Ganzen aber die genannte Hauptrichtung besitzen. Nur am Anfange und am Ende dieser Gruppe haben wir einfache sagittale und vertikale Zuäge, die direkt nach rechts sich winden. Die letzten Präparate von Foetus von 55 Cm. Länge zeigen in dem Darmverlaufe sehr grosse Uebereinstimmung mit einander. Erstens ist der Anfang des Darmes mit einer an der hinteren Bauchwand belegenen vertikalen Schlinge in beiden Fälle ganz der- selbe. Der in dem Präparate XV mit 1 bezeichnete Gyrus findet sich ganz so auch im Präparate XIV. Die ersten horizontalen Schlingen — im Präparate XVI als Gyrus 2, im Präparate XV als Gyrus 1 bezeichnet — haben ganz denselben Verlauf. Ja, die linke Gruppe zeigt im Ganzen, d. h. in Betreff der Form, des Verlaufes des Darmrohres und der Verlaufsrichtung der besonderen Schlingen, eine genaue Uebereinstimmung. Auch die rechte Gruppe zeigt in dem Vorhandensein von grösseren Zuägen, die von körzeren Windungen aufgebaut sind und deren Hauptrichtung von hinten nach vorne oder von oben nach unten geht, eime grosse Uebereinstimmung. XVII. Foetus von einer Länge von 45 Cm. (Fig. 1. Taf. 8.) : Derselbe zeigt eine sehr interessante Darmlage. FErst windet sich der Darm in mächtigen horizontalen Zögen, die nach unten immer kleiner werden, von der Flexura duo- denojejunalis nach unten, in die linke Fossa iliaca. Dann geht er nach rechts, bildet einige in der Tiefe an der Mittellinie liegende sagittale grosse Gyri, sendet eine Schlinge in das kleine Becken, kommt nach rechts von der Blase hervor, windet sich dann als vertikale Gyri nach oben hinten und rechts und bildet vor dem Uebergange in das Colon eine Schlinge nach unten und vorne. Der Fall ist, da er eine so kolossale Entwicklung der linken Gruppe zeigt, in- teressant. Die ersten Schlingen reichen ja weit uber die Mittellinie hinaus, bis an das KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 2. 3 Colon ascendens hinan. Die rechte Gruppe ist deshalb sehr klein und reducirt. Der Pall bildet einen wirklichen Gegensatz zu den Fällen IX u. X. Was die Verhältnisse des Dimndarmes in der späteren Foetalzeit anlangt, so stim- men sie in vielen Punkten mit denjenigen der friheren Foetalzeit ivberein: 1) ist der Darmverlauf von der Flexura duodenojejunalis nach unten in die linke Fossa iliaca, und von hier nach rechts, bis an das Coecum, im ganzen derselbe; 2) zwei Hauptgruppen von Darm- schlingen werden gebildet, die in Form und Lage völlig mit denen der friheren Foetalzeit ithereinstimmen. Was den Darmverlauf in den Gruppen betrifft, so gilt fir die obere linke Gruppe ungefähr dasselbe wie friher. Unter der Bildung von queren Zigen, die nach unten immer kleiner werden, geht der Darm von oben nach unten links, und dies entweder direkt, oder mit recurrentem Verlaufe innerhalb enger Grenzen. Die untere, rechte Gruppe zeichnet sich dagegen durch grössere Unregelmässigkeit sowohl im Verlauf des Darmrohres, wie in der Verlaufsrichtung der einzelnen Schlingen aus. Es giebt zwar Fälle — Fig. 1 auf der Tafel 3 zeigt einen solehen —, wo in der unteren Gruppe der Darm mächtige vertikale resp. sagittale Zige bildet, welche sich ohne grösseren recurrenten Verlauf von links nach rechts winden. Im allgemeinen ist aber der Verlauf viel kompli- cirter: die Dinndarmschlingen schieben sich nemlich in klemerer oder grösserer Anzahl in verschiedener Weise ber einander; die am Coecum gelegenen kommen dadurch iber oder unter den anderen zu liegen, was den Verlauf natörlicherweise unregelmässig macht. Der Darm geht z. B. erst nach rechts unten, dann nach links oben und sodann wieder nach rechts. Dies macht, dass man nicht in jedem Falle die Lage der einzelnen Schlingen zum Anfang und Ende des Darmrohres bestimmen kann, was sich mit Leichtigkeit in der fröheren Foetalzeit thun lässt. Was die Grenzverhältnisse der beiden Hauptgruppen betrifft, so gilt ganz dasselbe, wie in der friheren Zeit. Ja, der Grössenunterschied zwischen den beiden Gruppen ist in gewissen Fällen beinahe bedeutender in der späteren Foetalzeit, als in der fröheren. So zeigt Fig. 1 Taf. 8 eine sehr mächtig entwickelte linke Gruppe, deren obere Schlingen sich iber die Mittellinie bis an das Colon ascendens erstrecken. Die rechte Gruppe ist hier sehr klein und in die Tiefe gedrängt. Zusammenfassung der Resultate. Wenn ich die im Vorhergehenden beschriebenen Resultate kurz zusammenfasse, so habe ich gefunden: 1) dass die von Henke beim Erwachsenen in gewissen Fällen beobachtete Anordnung des Dinndarmes in zwei Hauptgruppen von Darmschlingen sich konstant bei den mensch- lichen Foeten vom 3. Monate an findet; dJ2 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FORTUS. 2) dass diese Gruppen durch eime bestimmte Form und eine besondere Verlaufs- richtung der Schlingen charakterisirt sind; 3) dass in der ersten Foetalzeit immer, in der späteren in gewissen Fällen der Darmverlauf in diesen Gruppen ganz bestimmt ist, indem der Darm in der linken oberen Gruppe in queren Zäögen sich allmählich von oben nach unten windet, in der rechten unteren allmählich von links nach rechts zieht. Wie kommt nun diese Anordnung zu Stande? HENKE, der ja diese Verhältnisse beim Erwachsenen entdeckt hat, setzt das Vorhandensein dieser beiden Diönndarmgruppen mit dem Auftreten einer Enge, von dem vorspringenden linken M. psoas und der bei ausgewachsenen mageren Leuten eingesunkenen Bauchwand gebildet, wodureh der linke Seitenraum von dem rechten unteren Raum der Bauchhöhle getrennt und also auch das Darmpacket in zwei Haufen gesondert wird, in Verbindung. Wo diese Enge fehlt, soll auch die genannte Fintheilung des Dinndarmes fehlen. In der Kindheit — so sagt HENKBR, S. 102, selbst — hat der Bauch einen so weiten Umfang, »dass die Engen keine Beschränkung des freien Zusammenhanges im Raume desselben bedingen». »Leber, Magen und Colon transversum ragen noch weit in dem mittleren freien Raum hinein, vor der Wirbelsäule herab, und die Dimndärme verbreiten sich ebenso frei in dem Raume wetter unterhalb.» Durch meine im Vorstehenden referirte Untersuchung ist dargelegt, dass gerade in der Foetalzeit die genannte Gruppenbildung noch schöner hervortritt, als beim Erwachsenen, wozu kommt, dass sie beim Foetus ganz konstant ist. Bei dem Foetus findet man aber noch weniger als beim Kinde eine Enge. Dies sieht man deutlich an den Präparaten, Fig. 3 u. 4 Taf. 2, die den Raum, der den Dänndarm enthält, zeigen. Die Psoaten bilden in der Foetalzeit kaum bemerkbare Erhöhungen an der hinteren Bauchwand. Dass diese Anordnung nicht von einer Enge verursacht wird, geht auch aus der wechselnden Aus- dehnung der Gruppen hervor, die sich dadurch kund giebt, dass die linke Gruppe in einem Falle, Fig. 1 Taf. 2, sehr klein ist und unter dem Mesocolon transversum ihre Lage hat, in anderen Fällen, Fig. 1 Taf. 8, eine bedeutende Grösse zeigen und sich weit iber die Mittellinie hinaus erstrecken kann. Iben dieses, dass die genannte Anordnung des Dinn- darmes in zwer Gruppen nicht von dem Vorhandensein einer Enge abhängt, betrachte ich als eines der wichtigsten Resultate meiner Untersuchung. Da ich also die Enge nicht als die Ursache der genannten Darmvertheilung aner- kenne, därfte man fordern, dass ich einen anderen stichhaltigen Grund fir diese Anord- nung angebe. Ich finde die wichtigste Ursache dieser Anordnung in der Gestalt des Raumes» in dem die Diinndärme aufgehängt sind, sowie in dem gesetzmässigen Verlauf des Darmes durch diesen Rauwm. Ich betrachte nemlich die obengenannte Anordnung des Dimnndarmes fiir die zweck- mässigste Vertheilung des mobilen Örganes in dem zu seiner Verfiigung stehenden Raume. Wenn der Raum, der fir die Därme ibrig ist, ein schmaler und langgestreckter wäre, der sich vom Anfange des Dinndarmes bis an dessen Ende ausdehnte, also dieselbe Ausdeh- nung wie die Radix Mes. hätte, so wärde die natärlichste Vertheilung des Dänndarmes die 1 von mir kursivirt. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O 2. 20 sein, dass der Darm sich in regelmässige zickzackförmige Ziuge legte, deren Hauptrichtung vertikal gegen die Radix Mes. läge, ungefähr so, wie es in Fig. 3 schematisch dargestellt ist. Nun ist der Raum aber nicht so gerade, sondern viel mehr winkelförmig gebogen, indem er erst von oben hinten nach unten vorne geht und dann nach rechts abbiegt (Fig. 3 u. 4, Taf. 2). Die genannte Regel hat sich aber bewahrt: in beiden Abtheilungen des Raumes liegen die Darmziige gegen die Längsrichtung vertikal (in Fig. 4 schematisch dargestellt); Fig. 3. SUMMIT daraus resultiren die beiden Haufen mit ihren verschiedenen Schlingenrichtungen. In vielen von meinen Präparaten, besonders schön ausgeprägt in den Präparaten III, VIIT und IX (Fig. 4, 8, Taf. 1, Fig. 3, Taf. 2) sieht man — ganz wie in der schematischen Fig. 4 — Zzwisehen den Haufen eine Demarkationslinie, die sich von oben rechts nach unten links erstreckt und in der die Umbiegungsstellen der Schlingen an einander stossen. Meiner Ansicht nach beruht die Anordnung im erwachsenen Zustande auch nicht auf dem Vor- handensein eimer Enge, sondern darauf dass der Theil der Bauchhöhle, der den Dönndarm enthält, auch beim Erwachsenen zwei winkelförmig gegen einander gebogene Nischen zeigen kann. Dies ist allerdiugs nur eine Vermuthung, die erst durch eine factische Untersuchung bestätigt werden muss. Ueberhaupt finde ich, dass die Frage von der Anordnung und dem Verlauf des Dinndarmes beim Erwachsenen, welche Frage för die operative Chirurgie selbstverständ- lich die grösste Bedeutung hat, noch nicht erledigt ist. Die eimzigen Untersuchungen, die an vollentwickelten Individuen ausgeföhrt sind, die von HEnKrE und SERNOFF, stimmen nicht mit einander iberein und sind auch an einem sehr geringen Materiale ausgefiährt. Neue Untersuchungen, ein grosses Material umfassend, sind hier nöthig. Dabei ist zu bemerken, dass wir in den beim Foetus festgestellten Verhältnissen einen festen Grund för die kommenden Untersuchungen besitzen. Der Typus der Anordnung und des Verlaufs des Darmes, der nun durch meine Untersuchungen festgestellt worden ist, muss den könf- tigen Untersuchungen zur Grundlage dienen. Wir wissen, dass sich dieser foetale Typus in gewissen Fällen auch bei dem Erwachsenen erhält. Es hat jetzt die käunftige Forschung zu ermitteln, wie oft und unter welchen Bedingungen dieses geschieht, vor allem aber, in welche anderen Typen dieser Typus öbergehen kann. Dabei muss man auch der Gestalt und der Ausdehnung des Raumes, in dem der Dänndarm aufgehängt ist, seine Aufmerksamkeit schenken. Hieriber scheinen mir neue Untersuchungen nothwendig zu sein. Hoffentlich werden aber die von mir ausgefiöhrten Untersuchungen, welche zeigen, dass sich schon vom Anfang an in der Dänndarmanordnung eine deutlich ausgesprochene Gesetzmässigkeit kund- giebt, dazu beitragen, dass die Anatomen nicht, wie bisher, die Lage des Dänndarmes als eine ganz freie und regellose ansehen. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. 5 IT. Ueber die allgemeinen topographischen Verhältnisse der Bauchhöhle, sowie öber die Form der Bauchorgane des menschlichen Foetus. Historische Uebersicht. Im Allgemeinen kann man sagen, dass die Anatomen der neueren Zeit kem grös- seres Interesse för die Bauverhältnisse der menschlichen Frucht während der eigentlichen Foetalzeit, die ich in Uebereimstimmung mit His vom Ende des zweiten Monats bis zur Geburt rechne, zeigen. Es ist auch leicht, den Grund hierför eimzusehen. Die His'sche grundlegende Arbeit der Anatomie menschlicher Embryonen behandelt die Entwicklung während der zwei ersten Monate des intrauterinen Lebens. Waähbrend dieser Zeit findet der hauptsächlichste und wichtigste Theil der Entwicklung statt, woraus die definitive menschliche Gestaltung deutlich hervorgeht. Die Veränderungen, die sich später abspielen, sind von einfacher Art und bestehen hauptsächlich in Wachsthums- und klemeren Formen- veränderungen der schon angelegten Organe. Hieraus geht klar hervor, dass die Anatomie des menschlichen Foetus nicht dasselbe Interesse wie die des menschlichen Embryos bean- spruchen kann, und hierdurch wird es auch verständlich, warum die Forscher dieses Gebiet der menschlichen Anatomie mit ziemlich gleichgöltigen Blicken betrachtet haben. Ich hoffe jedoch, in dem Folgenden meinem Materiale etwas abgewinnen zu können, das vielleicht auch eines allgemeinen Interesses verdient sein kann. Ohne eine erschöpfende Litteraturibersicht zu geben, will ich doch in allgemeinen Zigen andeuten, wie unsere Kenntnis von diesem Theil der Foetusanatomie sich ent- wickelt hat. Von dem Ende des vorigen Jahrhunderts besitzen wir eine zusammen- hängende Darstellung der Anatomie des Fötus in der unter SÖMMMERINGS Leitung ausge- föhbrten Arbeit: Grundriss der Zergliederungskunst des ungeborenen Kindes in den wver- schiedenen Zeiten der Schwangerschaft von FERDINAND GEORG DANZ. Die Arbeit ist mehr ein Referat, als eine Originaluntersuchung, denn der Verfasser betitelt es selbst als einen Versuch: »die Entdeckungen und Berichtigungen unserer grössten Anatomen und Physio- logen iber die Zergliederung des ungeborenen Kindes, und seiner Hille, des Eyes nemlich, in den verschiedenen Zeiten des Schwangerschaft zusammenzustellen und in ein Ganzes zu ordnen.> Eben deshalb seheint mir diese unter so bewährter Leitung wie der von SömM- KONGL: SV: VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NIO 2. 20 MERING ausgeföhrte Arbeit von Wichtigkeit zu sem, da man hier in zusammengedrängter Form die Erfahrungen der Anatomen des 18:ten Jahrhunderts uber die Fötusanatomie findet. Die dritte Abtheilung handelt von dem Unterleibe und interessirt ung also ganz speciell. Die hauptsächlichsten Werke, die iöber die Bauchhöhle und ihren Inhalt citirt werden, sind: FE. A. WArrerti Annotatliones acad. Berlin, 1776; WRisBErRoiu Deseript. anat. embryon.; Harrer: Plementa plystologice; Rorverer: De focto perfecto; RÖSSLRIN: De diffe- rentus inter foetum et adultum. Im Allgemeinem muss man sagen, dass die Beschrei- bungen der foetalen Organe sehr oberflächlich und unvollständig sind. -Besonders gilt dies von der Beschreibung der Därme und des Gekröses, die sich auf eine Erwähnung der Dimensionen der Därme, des Meconium und seiner Entstehung u. d. beschränkt. Die Darstellungen des iäusseren Habitus, des Magens und besonders der Leber sind ziemlich gut und sollen weiter hinten, bei der Behandlung der betreffenden Organe, näher besprochen werden. Vom Anfange unseres Jahrhunderts schreiben sich einige Untersuchungen von der grössten Bedeutung fir die Bauchhöhlenanatomie des Foetus her, nemlich, erstens, MErKErLs ' Untersuchungen iber die Bildungsgeschichte des Darmkanals der Säugethiere und des Menschen. M. berichtet hier iber die erste Darmentwicklung. Er beschreibt die einfache Darmschlinge, ihre Lage im Nabelstrange und ihre Umgestaltungen von hier bis zu den bleibenden Verhältnissen. Dann folgt die beräöhmte Untersuchung von Jou. Mörrer ” iöber den Ursprung der Netze beim Menschen. Das Magengekröse — Mesoga- strium — wird hier entdeckt. Dasselbe erstreckt sich von der Mittellinie der hinteren Bauchwand bis an die grosse Curvatur des senkrechten Magens. Durch die Rotation des Magens um seine Längenaxe wird emm Netzbeutel gebildet, dessen Eimgang rechts an dem unteren Theil der kleinen Curvatur ist, dessen vordere Wand von dem Magen selbst und dessen hintere von dem Mesogastrium gebildet wird. Die besten Angaben in der Litteratur iäber die Bauchorgane in der Foetalzeit finde ich in der vorzäglichen und auch sehr anerkannten Arbeit von Carr Torpr: Bau- und > Vortrefliche und scharfe Beobachtungen, mit grosser Kritik in der Beurtheilung der gefundenen Verhält- nisse gepaart, machen diese Arbeit zu der wichtigsten, die meines Wissens äöber dieses Thema geschrieben worden ist. För mich ist die Torprsche Arbeit der Grundstein ge- wesen, auf dem ich weiter zu bauen versucht habe. Dass ich dies thun konnte, beruht einestheils darauf, dass Torpt sein Augenmerk hauptsächlich auf die Entwicklung der Ge- kröseformationen gerichtet, also die Formenverhältnisse der Bauchorgane an sich nicht besonders beriöcksichtigt hat, anderentheils darauf, dass ich in Folge der Einföbrung des Formalins in die anatomische Technik mit besseren Arbeitsmethoden arbeitete als er. Die Hauptresultate der Torpr'schen Untersuchung kommen auf das Gebiet der Anatomie des Gekröses und bestehen 1) in der Feststellung des histologischen Baues des Mesenteriums, 2) in der Konstatirung eines freien Duodenalgekröses, 3) in der genauen Beschreibung der Entwicklung der Bursa omentalis und ihres Verhältnisses zum Mesocolon transversum, Wachsthumsveränderungen der Gekröse des menschlichen Darmkanales. 1 Beitr. zur vergl. Anatomie, 1808. MERKELS Archiv, Bd. 3. MERKELS Archiv, 1830. IL ; SELNG: 26 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MSNSCHLICHEN FOETUS. 4) in der richtigen Beurtheilung der Fixation des Colon ascendens und des Colon descendens und schliesslich 5) in dem Versuche eimer mechanischen Erklärung der Lagenveränderungen der verschiedenen Darmabtheilungen. In allen diesen Fragen bestätigen meine Erfahrungen nur die Angaben des hochverdienten Wiener Anatomen. Im Zusammenhang mit diesen Fragen beschäftigte sich Torprt auch mit den Lagen- und den Formenverhältnissen des Magen-Darmkanales und den allgemeinen topographischen Verhältnissen der Bauchhöhle. Was die iöbrigen Bauchorgane: die Leber, die Milz, das Pancreas, die Nieren und die Nebennieren anlangt, so erwähnt er sie nur sehr flöchtig oder auch gar nicht. Die näheren Berichte hieröber werde ich bei der Besprechung jedes besonderen Örganes mit- teilen. MERrRKEL ' beschäftigte sich mit den Wachsthumsveränderungen, denen der menschliche Foetus im intrauterinen Leben unterworfen ist. Die Foetus wurden auf Medianschnitten untersucht. Uns interessiert es besonders, dass er dabei auch den Brust- und Bauch- organen seine Aufmerksamkeit gewidmet hat. Was die Bauchorganen anlangt, so berichtet er aber nur öber Wachsthumsveränderungen der Leber, welcher Bericht unten näher ange- föhrt werden soll. Die öbrigen Bauchorgane gaben ihm zu Bemerkungen kemen Anlass. Endlich ist die Anatomie des neugeborenen Kindes von vielen neueren Verfassern behandelt worden, von welchen ich besonders RIBEMONT, ” BALLANTYNE ” und METTENHBEIMER >? hervorheben will. Auf ihre Arbeiten komme ich später zuräöck. Beschreibungen der Baucheingeweide des Fötus in der fruheren und späteren Foetalzeit. Um die allgemeinen topographisehen Verhältnisse in der Bauchhöhle des mensch- lichen Foetus zu erforschen, habe ich verschiedene Foetus von der Länge von 15 cm. bis zu der Länge im ausgetragenen Zustande nach den in der Einleitung genannten Regeln präparirt. Ich werde jetzt meine Erfahrungen in der Weise darlegen, dass ieh erst die Beschreibung emes Foetus aus der ersten Zeit dieser Periode gebe, dann einen Foetus aus der späteren Zeit beschreibe, um so zu veranschaulichen, welche Veränderungen der Foetus in dieser Zeit erfahren hat. Foetus. 17 Cm. Länge. Figur 1 auf der Tafel 4 zeigt den Rumpf nach Wegnahme der Haut- und Muskelbedeckungen. Wenn wir von dem Becken absehen, hat der ibrige 'Theil des Rumpfes eine deutlich eiförmige Gestalt mit dem dickeren Pole nach unten in dem Becken, dem spitzen Pole nach oben. Der grösste Querdurchmesser fällt in die Ebene, welche horizontal durch die vorderen Winkel der 10. Rippe geht. Unter dem Rippenrande nimmt die Leber den grössten Theil des freigelegten Bauchraumes ein. In der Mittellinie t! Abhandlungen der K. Gesellschaft der Wissenschaften in Göttingen. Bd. 40. 1894. ? Recherches sur I'Anatomie topographique du Foetus. Paris. 1878. 3 Edinburgh Medical Journal, 1891. + SCHWALBES Morphologische Arbeiten, Bd. 3. 1893—94. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 2. a verläuft das Lig. suspensorium hepatis. Reechts und links davon wölbt sich die Leber, von: der vorderen Seite gesehen, sehr gleichmässig nach unten und hinten. Der freigelegte Theil der Leber hat darum die Form cimes Keiles. Die Firete des Keiles wird von der Fixationslinie des Lig. susp. hepatis gebildet. Wenn man das Profil des Präparates be- trachtet, findet man, dass diese Linie, konvex von oben nach unten verlaufend, den am meisten hervorragenden Theil des ganzen humpfes repräsentirt. In der Mitte des unteren Randes findet sich ein scharf markirter Hilus, in welchem die abgeschittenen Umbili- calvenen sichtbar sind. Von diesem Hilus geht der scharfe ELeberrand in sanftem, kon- vexem Bogen nach links und hinten, um unter der 11. Rippe zu verschwinden. Der rechte Rand geht in einer schwachen S-förmigen Biegung bis an die Niere nach hinten, d. h. er ist vorn convex, hinten concav. An der Niere angekommen, wendet er in stumpfer Biegung nach oben, um unter dem Rippenrande zu verschwinden. Rechts stösst also die Leber direkt an die Niere an, links schiebt sich zwischen den Leberrand und der Niere ein Paket Darmschlingen hinein. Der geradlinige Abstand zwischen dem unteren Ende des Corpus sterni und dem Rande des Leberhilus beträgt 2 Om. Der tiefste Punkt des Leberrandes liegt rechts 2,2 Cm., links 1,7 Cm. unter den vorderen Enden der achten Rippe. In dem schmalen Raume zwischen der Leber und dem Beckenrande schauen die Därme in einer Fläche hervor, die nach unten und vorne gewendet ist. Fig. 2. Die Brustwand ist weggenommen. Man sieht hier nach oben den Thymus, darunter das freipräparirte Herz (das parietale Pericardium ist entfernt). Rechts und links bemerkt man die Lungen. Unter diesen Theilen sieht man das Zwerchfell und darunter, wie im vorigen Präparate, die Leber und die Därme. Das Bild zeigt deutlich die Grösse, welche das Herz und -die Leber im Verhältniss zu den ibrigen Organen in der Foetal- periode haben. Das Herz nimmt ibrigens dieselbe Lage wie im ausgewachsenen Zu- stande ein. Fig. 3. Die Lungen sind weggenommen. Fig. 4. Das Herz, das Zwerchfell und die Leber sind weggenommen. Die Ebene durch das von rechts-unten nach links-oben verlaufende Colon mit seinem Mesocolon theilt die Bauchhöhle naturgemäss in zwei Abtheilungen: eine obere und eine untere, ein. Die erste ist nach rechts am höchsten und wird kleiner nach links. Die untere Abtheilung zeigt eine entgegengesetzte Ausdehnung, ist am höchsten nach links und verschmälert sich nach rechts. Mm der oberen Abtheilung finden sich von den mobilen Bauchorganen die Leber, der Magen, ein Theil von dem Duodenum, die Milz und das Pancreas. Die untere wird von den Diönndärmen ausgefillt. Wenn wir die topographischen Verhältnisse in der oberen Abtheilung ! ins Auge fassen, so haben wir erst rechts eine scharfe Bucht zwischen dem Darnmconvolut einerseits und der Niere und der Nebenniere andererseits. Links von der Nebenniere markirt sich die abgebrochene Vena cava inf. als eine Erhebung. Der tiefste Punkt der oben genannten Bucht liegt hier zwischen der Vene und dem Duodenum. Er markirt auch den Grund des Foramen Winstowii. Durch dasselbe betreten wir den Grund eines Abschnittes der Bauchhöhle, welcher der Bursa omentalis gehört und sehr gut abge- grenzt ist, und zwar nach rechts von der Vena cava inferior, nach vorne von dem pylo- rischen Theil des Magens und dem obersten Theil des Duodenums, nach hinten von dem 1ST auch Fig. 3; Taf. 10. 38 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. Zwerchfell und nach unten von dem Pancreas. Nach links unter dem sichelförmigen Lig. gastropancereaticum kommt man in den Theil der Bursa, der hinter dem Magen liegt; auf dem Grund des obengenannten Raumes erhebt sich eine Bauchfellfalte nach oben, welche von vorne, von der hinteren Seite des abgeschnitten Lig. hep.-duodenale entspringend, sich nach links hinten erstreckt und von der Arteria hepatica gebildet wird: die Plica art. hepaticae. Von der vertikalen Linie, die von dem hinteren Theile dieser Firste nach oben, zum Oeso- phagus, geht, entspringt das Lig. gastropancreaticum, um sich am unteren rechten Rand des Oesophagus und dem angrenzenden Theil der Curvatura minor zu befestigen. In dem Präparate sieht man sehr deutlich den unteren freien, sichelförmigen Theil des betreffenden Ligamentes. Die Plica art. hep. theilt den obengenannten Raum naturgemäss in einem rechten hinteren, zwischen der Vena cava inf. und dem Ursprung des Lig. gastropanere aticum belegenen Theil — dem Recessus superior! —, der längs der Vena cava tief nach unten, zwischen dem Duodenum und der hintere Bauchwand, in einer Bucht: das Vesti- bulum Burse omentalis ausläuft, und in einem linken vorderen Theil, welcher links von der Plica art. hepaticae belegen ist, von mir Recessus medius benannt wird und unter dem sichelförmigen Lig. gastropancreaticum mit der eigentlichen Bursa omentalis oder — wie sie nach der neueren Nomenklatur genannt wird — dem Recessus inferior communicirt. Der OÖOesophagus verläuft erst vertikal in der Mittellinie, dann nach links, um in den Magen einzumänden. Der Magen erstreckt sich als ein birnförmiger Sack im Ganzen von oben hinten und links nach unten vorne und rechts. Er lässt deutlich vier Abthei- lungen unterscheiden: oben einen sehr ausgeprägten Fundustheil, welcher sich iber der Einmindungsstelle des ÖOesophagus nach oben und hinten, gegen das Zwerchfell und die Milz bin, ausdehnt. Dieser ”Theil setzt sich nach unten und ein wenig nach vorne und rechts in den nach unten schmäler werdenden Körper des Magens fort. Dieser macht dann eine scharfe Biegung nach rechts. Den so gebildeten horizontalen Theil des Magens nenne ich Pars pylorica. Dieselbe wird nach rechts cylindrisch. Diese Abtheilung nenne ich Canalis pylori, wie weiter unten erwähnt werden soll. Hinter dem Magen schaut links eime Fläche von der Milz hervor. Fig. 3 zeigt den von Toldt ausfibrlich beschriebenen Verlauf des Colons, ferner den von dem Dänndarme eingenommenen Raum der Bauchhöhle. Das Coecum und die Ein- mäindungsstelle des Ileums in das Colon, welcher Darmtheil im Bauchraume frei nach vorne hervorragte und ein freies Mesenterium hatte, sind abgebrochen (sind dagegen im Figur 4 rechts sichtbar). Dieser Darmtheil lag vor dem unteren Ende der Niere. Von hier geht das Colon nach oben links und hinten in die Bucht zwischen der Niere und dem Duodenum, steigt hierauf, längs des Duodenums, nach vorne und oben, wendet dann ziemlich scharf nach links um und geht als Colon transversum in einem vorne und unten konvexen Bogen längs dem Magen nach hinten links bis an die Milz. Unter dieser läuft es eine kurze Strecke nach hinten und unten, wendet so nach unten um und geht als Colon descendens längs der vorderen Fläche der Niere bis in die Fossa iliaca sinistra; hier geht es nach innen und vorne, macht dann eine scharfe Biegung nach oben und links, geht hierauf in einem grossen Bogen nach oben und sodann vertikal nach unten, um in das kleine Becken zu verschwinden. 1 Die anatomische Nomenklatur. His Archiv, 1875. KONGL; SV. VRT: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NIO 2. 20 Der Raum unter dem Colon ascendens und dem Colon transversum, weleher die Dimndärme enthält, lässt sich in Zwei Abtheilungen scheiden. Die Grenze bildet eine Linie, die von dem Centrum der linken Fossa iliaca durch den Gipfel der Flexura sig- moidea und die Umbiegungsstelle zwischen den horizontalen und dem absteigenden ”Theil des Duodenums nach oben rechts läuft: Die obere Begrenzung des linken oberen Raumes, die durch das Mesocolon transversum gebildet wird, fällt mit einer Horizontalebene, die durch den unteren 'Theil des Magenkörpers geht, zusammen. Nach rechts geht dieser Raum unter dem Magen beinahe bis zu der Mittellinie, wo er vom Panereas und dem aufsteigenden 'Theil des Duodenums begrenzt wird. Nach links wird er vom Colon descendens und der linken Bauechwamd begrenzt. Der rechte untere Raum erstreckt sich von der genann- ten Demarkationslinie nach rechts und wird nach oben vom Colon ascendens, rechts von der Bauehwand und nach unten von dem kleinen Becken und der rechten Fossa iliaca begrenzt. In Figur 6 ist das Colon wegpräparirt, um das relativ sehr gross entwickelte Duo- denum zu zeigen. Dasselbe fängt an der Mittellinie an, geht von hier horizontal nach rechts, biegt nach hinten und ein wenig nach unten um, macht, an der hinteren Wand angekommen, wieder eine Biegung, geht hierauf nach unten, dann eine Strecke horizontal nach links, biegt jetzt nach oben um und verläuft vertikal, um hinter dem Pylorus nach links in das Jejunum umzubiegen. Um viele Details in der vorigen Beschreibung noch besser zu ihrem Rechte kommen zu lassen, habe ich auf der Tafel I die Präparate von einem etwas älteren Foetus (20 cm.) abgebildet. Fig. 7 zeiet den oberflächlichen Situs und giebt zu einer besonderen Beschreibung keine Veranlassung. Fig. 8 und I zeigen die för dieses Stadium charakteristische Leberform, in Figur 3 in situ, in Fig. 9 von der hinteren Fläche gesehen. Während der Theil der Leber, wel- cher in Fig. 7 zu sehen ist, ziemlich gleichmässig und symmetrisch, auf beiden Seiten von der in der Mittellinie verlaufenden Lig. susp. hepatis, gewölbt ist, finden wir in Fig. 2 den oberen, unter der Zwerchfellkuppel verborgenen Theil der Leber unsymmetrisch, indem sich links von der Mittellinie ein Eindruck befindet, welcher sich von der oberen Fläche auch nach vorne unten und links hin erstreckt. Dieser Eindruck röhrt natäörlich von dem Herzen her. Die foetale Leber charakterisiert sich in diesem Stadium durch eine deutliche, sechsseitige Gestalt. Man kann nemlich deutlich sechs gut abgegrenzte Flächen unterscheiden: eine obere, eine vordere, eime rechte, eine linke, eine hintere und eine untere. Um die Wirbelsäule und die iöbrigen in der Mittellinie liegenden Organe dehnt sich die Leber sowohl rechts, wie links sehr weit nach hinten hin aus. Hiervon resultiren einestheils die sehr deutlichen Seitenflächen, anderentheils erhält hierdurch die obere Fläche eine deut- liche Halbmondform. Diese Fläche hat einen vorderen, stumpf in die Vorder- und die beiden Seitenflächen äbergehenden, und einen hinteren, sehr scharfen, die Begrenzung gegen die hintere Fläche bildenden Rand. Die vordere Fläche ist beinahe viereckig und mit einem scharfen unteren Rande versehen; oben, nach rechts und nach links, geht sie allmählich in die obere, die rechte und die linke Seite iiber. Die rechten und linken Flächen stehen ganz sagittal. Die rechte Fläche ist sehr regelmässig viereckig und mit scharfen unteren und 40 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. hinteren Rändern versehen, die mit einander einen rechten Winkel bilden, dessen Spitze iber dem Coecum belegen ist. Der hintere rechte Rand stösst an die rechte Nebenniere und die Niere. Die linke Fläche ist dreiseitig und hat einen oberen horizontalen und einen vorderen vertikalen stumpfen Rand, welche Ränder den Uebergang zu den oberen und vorderen Flächen vermitteln, und einen nach hinten unten schauenden scharfen Rand, welcher oben an der Milz, unten an den Därmen ruht. Die hintere Fläche ist gut abgegrenzt und enthält: 1) einen Theil von dem rechten Leberlappen, 2) den gut charakterisirten Lobus Spigelii, 3) einen Theil des linken Leber- lappens. Durech einen bogenförmig verlaufenden horizontalen Rand wird diese Fläche von der unteren getrennt. Wir sehen also in Fig. 9 auf der rechten Seite das Gebiet der hinteren Fläche, welcher dem rechten Leberlappen angehört. Es wird nach links von der Incisura pro Vena cava begrenzt und oben, nach rechts und unten durch scharfe Ränder von den angrenzenden oberen, unteren und rechten Flächen markirt. Diese Fläche ist, als Ganzes betrachtet, konkav ausgehöhlt. Durch eine Erhebung, welche schräg von oben rechts nach unten links mitten iöber die Fläche verläuft, kann man aber zwei besondere Eindricke konstatiren: einen dreieckigen unteren, welcher von der Niere, und einen mehr unregelmässig viereckigen oberen, welcher von der Nebenniere verursacht ist. Im Ganzen schaut diese Fläche nach hinten unten. Als Lobus Spigelii markirt sich der jenige Theil der Leber, der zwischen der Fossa pro Vena cava und der Fossa longit. sin. posterior belegen ist. Durch eine von oben links nach unten rechts gehende Furche trennt sich der eigent- liche Lobus Spigelii von dem nach links unten sich erstreckenden Processus papillaris. Der eigentliche Lobus Spigelii ist ein sehmales Band, welches nach oben und links gewendet ist. Derselbe setzt sich nach rechts vor der Cava in die keilförmige Verbindungsbricke fort, welche in dem ausgebildeten Zustande der Leber den Namen Tuberculum caudatum trägt. Von dieser ist der Processus papillaris durch einen deutlichen, winkelförmigen Jinschnitt getrennt, welcher sich nach oben links in die oben beschriebene Furche fortsetzt. Der Proc. pap. repräsentirt einen an der Basis etwas eingeschnärten lappenförmigen Fortsatz mit einer ebenen oder schwach konvexen hinteren und einer gebogenen vorderen Fläche, welche Flächen in einen scharfen Rand zusammenstossen. — Auf dem linken Leberlappen markirt eine horizontale Bogenlinie die Grenze zwischen der unteren und hinteren Fläche. Ueber dieser Linie sieht man zwei Eindröcke, von denen der eine, tief und frontal, den Platz des Magens markirt, der andere, oval von Gestalt, beinahe sagittal steht, weil er die Innenseite des stark nach hinten entwickelten linken Leberlappens repräsentirt. Zwischen der Magengrube und der Fossa long. post. sin. tritt ein dreieckiges, mit der Spitze nach unten liegendes Feld hervor, welches dem Oesophagus angelagert ist. Das von His be- schriebene Tuber omentale des linken Leberlappens ist bei dieser Leber noch nicht ent- wickelt.—Die untere Fläche hat, im Ganzen genommen, die Form einer mit dem Längs- diameter quer gestellten Oval, ist von links nach rechts stark konkav ausgehöhlt und wird nach vorne von dem scharfen vorderen Leberrand begrenzt. Nach hinten ist die Grenze gegen die Hinterfläche des rechten Lappens und gegen den Lobus Spigelii immer sehr stark markirt. Gegen die hintere Fläche des linken Leberlappens ist die Grenze nicht so deutlich hervortretend, was zur Folge hat, dass dieser Theil der Leber, je nach der Stellung des Magens, bald zu der hinteren, bald zu der unteren Leberfläche gerechnet werden kann. Die untere KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N: 0 2 41 Leberfläche zeigt viele EBindricke: vor der Porta hepatis markirt eine tiefe, mit der Längs- richtung frontal gestellte Einsenkung g den Platz des Canalis pylori und des oberen Theiles des Duodenums. Nach vorne davon findet man den Bindruck des Colons. In dem vor diesem liegenden Theil der unteren Fläche findet man viele Eindrucke von Diunn- darmschlingen. Figuw 10, 11, 12. Das Leberbett zeigt ungefähr dasselbe Aussehen wie bei dem vorigen Foetus, doch bietet es in gewisser Hinsicht abweichende Verhältnisse dar. Die tiefe Bucht zwischen dem Darmconvolute und der rechten Niere und der Nebenniere, welche Bucht in dem Grunde des Foramen Winslowii ihre grösste Tiefe hat, findet sich auch hier. Links von der Vena cava ist das Vestibulum und der Recessus sup. gut abgegrenzt; nach links und unten von ihm hebt sich die sagittale Plica art. hep. vom Pancreas nach oben, um sich nach hinten, links und oben in die abgehobene Plica gastropancreatica fortzusetzen. Links von der Firste, resp. ihrer Fortsetzung, dem Lig. gastropancreat, kommt man in einen kleinen, gut abgegrenzten Raum, welcher sich etwas nach links, hinter den Magen erstreckt. Seme untere, hintere Wand wird von dem ausgehöhlten Pancreas gebildet, seine vordere von dem Magen und dem kleinen Netz. Ich nenne diesen Raum den Recessus medius bursae omentalis. Das Positiv zu dieser Modellirung der hinteren Bauchwand findet man in der schon beschriebenen hinteren Leberfläche. Der scharfe, rechte, untere Leberrand mit dem Tuberculum caudatum nimmt die Furche zwischen dem Darmkonvolut und der Niere, resp. der Nebenniere, ein. Die von unten sich aufhebende Plica arteriae hepaticae ruft die Einsenkung zwischen dem Tuberculum caudatum und dem Processus papillaris hervor. Von der Plica gastropancreatica röhrt der Grenzsulcus zwischen dem Lobus Spigelii und dem Processus papillaris her. Jener fillt den Recessus sup. bursae omentalis aus, dieser die Grube, welche, sich links von der Plica art. hep., hinter den Magen erstreckt und von mir Recessus medius genannt wird. Der Magen verläuft wie beim vorigen Foetus und hat einen sehr deutlichen hori- zontalen Canalis pylori, welcher durch den Druck einer Darmschlinge etwas eimgeklemmt worden ist. Das Colon verläuft ungefähr wie beim vorigen Foetus. Nach rechts sieht man die S-förmig gebogene Uebergangsschlinge des IHeums in dem Colon, median von jenem die Windungen des Processus vermiformis. Vom Coecum verläuft das Colon ascen- dens ziemlich gerade nach dem Pylorus und dann, als Colon transversum und descendens, wie im vorigen Präparate. Nur die Flexura sigmoidea ist mehr nach unten und links verscholen. Unter dem Colon ascendens und dem Colon transversum findet sich der Raum, in welchem die Dinndärme gelagert sind. Die 'Trennung dieses Raumes in zwei Theile ist hier noch deutlicher, als beim vorigen Foetus, durch eine vertikale Peritonealfalte an- gegeben. Die linke Abtheilung geht, ganz wie beim vorigen Foetus, hoch nach oben unter den Magenkörper. Vorstehende Beschreibung enthält viel Bekanntes, darunter auch einige Fakta, welche bisher nicht bericksichtigt worden sind, gleichwohl aber des Interesses nicht ermangeln. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. 6 42 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. Als solche will ich erstens! die genaue Beschreibung der Form der Leber in dieser Periode der Foetalzeit nennen. Diese Form ist nemlich meines Wissens in der Litteratur noch nicht vollständig angegeben. Wie bekannt ist, gehört His? das grosse Verdienst, zuerst gezeigt zu haben, welche Form die menschliche Leber im entwickelten Zustande wirklich hat. Diese Beschreibung gipfelt in der Feststellung einer hinteren Leberfläche. Diese hintere Leberfläche umfasst vom rechten Lappen einen 5—6 cm. hohen Streifen, dessen untere und innere Grenze scharf, dessen obere und äussere weniger bestimmt sind. Die untere Grenze wird durch die Kante oberhalb der Impressio renalis und unterhalb der Impressio suprarenalis, die innere durch den Rand der Fossa provena cava gebildet; die obere Grenze fällt in ihrer medialen Hälfte hinter das Lig. coronarium dex., in der lateralen Hälfte aber liegt dieses Band unter jener Grenze. Zur hinteren Leberfläche gehören ferner der Lobus Spigelii, die Fossa longitudinalis sin. post. und der Theil des linken Lappens, welcher sich äber der Curvatura minor und vor der Cardia hinzieht. Dieser bildet einen vorspringenden Höcker, den Netzhöcker, Tuber omentale, welcher an die vordere Fläche des kleinen Netzes stösst. Die Gesammtform der hinteren Leberfläche ist die eines rechtwinkeligen Dreiecks mit stark abgerundetem rechtem Winkel. Die Hypothenuse entspricht dem Grenzrand zwischen der hinteren und der unteren Leberfläche und verläuft schräg von rechts nach links, folgt erst dem oberen Rande der Impressio renalis, dann dem unteren der Impressio supra- renalis, geht an der Vena cava vorbei auf den hinteren Rand des Tuberculum candatum hinöber und von da auf das Tub. papillare und auf den linken Lappen, auf welchem sie schliesslich in den scharfen Rand ausläuft. Die Gestaltung der oberen Leberfläche entspricht bekanntlich genau der Wölbung des iberliegenden Zwerchfelles. Das Herz giebt hier zur Bildung einer Impressio cardiaca Veranlassung. Die untere Leberfläche des linken Lobus modelt sich genau nach dem unterliegenden Magen. Der Lobus quadratus zeigt den Eindruck des Pylorusende und des Anfangstheils des Duodenum. Der rechte Lappen hat an seiner unteren Seite die Impressio colica, die Impressio renalis, sowie einen an der medialen Seite der letzteren befindlichen Eindruck des absteigenden Theiles des Duodenums. Mit der Form der Leber des neugeborenen Kindes beschäftigt sich Ballantyne” eimgehend. Er unterscheidet fönf, in gewissen Fällen sechs Leberflächen, von denen die obere konvex ist und an dem Diaphragma liegt, die vordere eine gut abgegrenzte und viereckige Gestalt hat und die rechte sich von den iöbrigen am wenigsten abgegrenzte zeigt. Die hintere Fläche ist dänn und, gleich der vorigen, nicht besonders deutlich von den an- deren getrennt. Sie besteht aus denselben Theilen, die His bei der ausgewachsenen Leber beschrieben hat. Die untere Fläche ist gross und steht mit dem Magen, der Milz, emem Theil der Nebenniere, dem Duodenum, dem Colon transversum, der Flexura hepatica coli und einigen von den Windungen des Dänndarmes in Kontact. Die linke Fläche ist nur in gewissen Fällen vorhanden und nicht gut begrenzt: sie wird im Allgemeinem der oberen Fläche zugerechnet. Ungefähr dieselbe Schilderung liefert Metternich”. Die Verhältnisse des Magens und des Diänndarmes beräcksichtige ich an anderen Stellen dieser Abhandlung. Archiv f. Anatomie, 1878. Edinburgh medical Journal, 1891. 1 & Bm vw NM H KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 43 Ehe ich iber meine Untersuchungen berichte, will ich noch die in der Litteratur befindlichen Angaben uber die Leberform beim Embryo und Foetus anfuhren. His! beschreibt die Leberform bei den Embryonen A und B£ von resp. 7—7,5 Mm. Länge und eimem Alter von 4 Wochen ausfihrlich. Die Leber liegt unter der Lungenanlage, hinter dem Herz und vor dem Magen und dem Duodenum. Sie besitzt vier Flächen: Eine vordere Seite gegen das Herz, von diesem durch das Septum transversum getrennt, Zwei MNeitenflächen gegen die Rumpfwände und eine Fläche nach hinten und unten, die unregelmässige Eindricke von den unter ihr liegenden Organen besitzt. In Folge der Lage des Magens und des Mesocolons nach links findet der linke Lappen nicht so viel Raum wie der rechte. Er ist deshalb schmäler als jener und endet nach hinten in einer scharfen Kante, während jener, abgeflacht, sich der rechten Urnierenleiste anlegt. Im unteren, vor dem Duodenum liegenden Leberabschnitte ist der rechte Lappen nicht mehr bevorzugt, ja, er bleibt sogar hinter dem linken zurick und reicht weniger weit herab als dieser. Die Hinterfläche der Leber zeigt eine för die Aufnahme des Magens und des Duodenums be- stimmte Längsrinne. Ueber die Beziehung dieser Ieberform zu der vollentwickelten berichtet His ferner: Die gegen das Septum gekehrte Fläche nebst einem grossen Theil der konvexen Seiten- flächen wird zu der oberen Leberfläche. För die Beurtheilung der unteren binteren Leber- fläche giebt das Verhältniss der auf dieser verlaufenden Vena umbilicalis sinistra die lei- tenden Gesichtspunkte. Man kann drei Theile der Vene unterscheiden. Zuerst geht sie, ohne Verbindung mit dem Omentum minus, medianwärts nach hinten und steigt dann, ein wenig nach links abweichend, vertical in die Höhe; in diesen Theil, der von dem Omentum minus eingefasst ist, mönden die rechte Vena umbilicalis und die Vena portae ein. Der oberste Drittel der Vena umbilicalis sin. geht in eimem weiten Bogen nach rechts, um dann nach vorne umzubiegen. Sie hat jetzt das Gebiet des Omentum minus verlassen und liegt rechts davon. Durch diesen Verlauf der Vena umb. sin. wird die untere Leber- fläche in gewissen Regionen eingetheilt, die zu den werdenden in Beziehung stehen. Links von der V. u. liegt der linke, rechts von ihr der rechte Leberlappen mit dem Lobus qua- dratus und dem Lobus Spigelii. Das erste Drittel des Verlaufes der Vene bezeichnet den Platz der werdenden Fossa longitudinalis sin. anterior und das zweite denjenigen der hinteren Fossa longitudinalis sin. Im letzten Drittel ihres Verlaufes geht die Vena iber den Lobus Spigelii nach der Vena cava hinöber. Der Lobus dexter und der Lobus Spigelii, die auf der vollentwickelten Leber nur durch das schmale Tub. caud. zusammen- hängen, stehen jetzt in breiter Verbindung mit einander, da die sie trennende Vena cava inferior noch nicht vorhanden ist. Die Grenze wird jedoch von eimmer von der hinteren Bauchwand ausgehenden Duplicatur angedeutet. Die obere, die linke und die untere Grenze des Lobus Spigelii sind dagegen schon vorhanden. So viel von der Leber in der fröheren embryonalen Zeit. Was die Verhältnisse in der Foetalzeit anlangt, so finde ich in der Litteratur nur spärliche Angaben dariöber. Torpt und ZUCKERKANDL? haben eine Untersuchung: »Uber die Form- und Textur- veränderungen der menschlichen Leber während des Wachsthums» ausgefiöhrt. Sie be- 1 Anatomie menschlicher Embryonen. ? Sitzungsber. d. K. Acad. d. Wissenschaften. Wien 1875. 44 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. schäftigen sich aber hier nur wenig mit den gröberen Formenverhältnissen des Organes. In dieser Beziehung stimmen sie nur den älteren Untersuchern (ARNOLD, LUSCHKA, HYRTL, HUuSCHKE u. a.) bei, indem sie zu den Resultaten kommen, »dass die Leber von Embryonen und Neugeborenen weit in den Bauchraum hinab und ins linke Hypokondrium hinein- reiche, dass sie ferner beim Erwachsenen, im Verhältnisse zur Grösse des öbrigen Körpers betrachtet, kleiner sei als bei Embryonen». Torpt' erwälhnt in seiner mehrmals citirten Arbeit die Leber nur flöchtig, hebt aber besonders die starke Entwicklung des linken Leberlappens hervor. MeErKeL! betont erst die relativ grosse Entwicklung der Leber in der Foetalperiode, dann das Verhältniss, dass in dem medianen Sagittalschnitte der Leberdurchsechnitt in der späteren Foetalperiode (vom 7. Monat bis zum ausgetragenen Zustande) relativ viel kleiner als in der fröheren ist, was sein Grund natäörlich darin hat, dass sich die Leber relativ vermindert hat. Diese Verminderung hat ihre Ursache in dem Drucke, welchem die Leber durch den Zuwachs der Därme und die Anföllung derselben mit Meconium ausgesetzt ist. Ueber die besonderen Formenverhältnisse äussert er sich nicht. Hierbei sei aber bemerkt, dass schon der obengenannte WALTER” die Wachsthumsveränderung der Leber während des foetalen Lebens kannte, und die sie bewirkende Ursache, ganz wie MERKEL, in der Anföllung und der Ausspannung der Dinndärme durch das Meconium sah. Die Grösse der Leber wird bei ihm erwähnt; beim 22 Tage alten Foetus bedeckt sie alle Bauch- eingeweide. Bis zum 4. Monate dauert ibhre Grössenzunahme. Nach dieser Zeit wird sie relativ klemer. Dieses rihrt von der Anföllung der Därme mit Meconium her. Die Därme heben die Leber empor und wandeln ihre vertikale, embryonale Stellung in die hori- zontale, bleibende um. VYon der Form des Organes sagt er, dass die hintere Fläche in der fröheren foetalen Zeit so konkav und gebogen ist, dass sich ihr rechtes und linkes Ende beinahe berihren, wodurch eime Höhle gebildet wird, in welcher bei ganz jungen Fötus alle Eingeweide des Unterleibs, die Urinblase ausgenommen, verborgen liegen. Es scheint mir nicht ohne Interesse zu sein, die foetale Leberform im Detail zu beschreiben und ihre Beziehungen zu der vollentwickelten Form, die seit His bekannt ist, festzustellen. Die Leber ist ja das Organ, welches dem foetalen Rumpfe sein Gepräge verleiht. Die Bilder, die ich auf der Tafel mitgeteilt habe, zeigen dies zur Genige. Man fragt sich also, welche Form hat die foetale Leber und welche Veränderungen erfährt sie, um die vollentwickelte Form zu erhalten? Vor mir lNiegen jetzt fönf gut erhaltene Exemplare der Leber mensehlicher Foetus von 9—27 Cm. Länge, deren Alter ich also zu 3—5 Monaten bestimmen kann. Sie sind alle vorzöglich in Formalin gehärtet. Sie zeigen alle dieselben itbereimstimmenden Charak- tere, wie die auf der Leite 39 beschriebene Leber. Nie haben alle zwei deutlich aus- geprägte mNeitenflächen: eine viereckige rechte und eine dreieckige linke. Weiter zeigen sie eine deutliche, von der oberen sowobl wie von den seitlichen Flächen abgegrenzte hintere Fläche. Zu dieser gehört von dem rechten Lappen eine viereckige Fläche, die von der oberen durch einen scharfen Rand, nach links durch die Fossa venae cavae, nach rechts durch den scharfen hinteren Leberrand und nach unten durch einen gleich VING ? Citirt nach Danz, Zergliederungskunde des ungeborenen Kindes 1792. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O 2. 5 scharf hervortretenden Rand begrenzt ist. Der oberce linke Theil dieser Fläche zeigt den Bindruck von der Nebenmiere, der untere rechte Theil den der Niere. Dann folet nach links der Lobus Spigelii mit dem stark entwickelten Processus papillaris. Der Theil des linken Lappens, der nach hinten schaut, ist rektangulär, geht nach unten allmählich in den linken ”Theil der unteren Fläche iber und trägt rechts oben an der Fossa long. sin. posterior eine kleine dreieckige, die Spitze nach unten kehrende Area oesophagi; links davon findet man die HBEindricke des Magens und der Milz. Dieser Theil der hinteren Fläche ist, wie gesagt, nicht immer scharf von der unteren abgegrenzt; in vielen Fällen gehen diese Flächen hier so direkt in einander iber, dass man vielleicht am besten von einer hinteren-unteren Fläche spricht. Dieses hat in der verschiedenen Stellung des Ma- gens seinen Grund. Wie weiter hinten näher gezeigt werden wird, verläuft nemlich der Magenkörper entweder vertikal von oben nach unten, oder mehr schräg von oben hinten nach unten vorne. Dieses influirt auf die Form der weichen Lebersubstanz. Der Ein- druck von dem vertikalen Magenkörper schaut nach hinten, derjenige von dem schräg- vertikal-horizontalen dagegen nach unten. Ubrigens ist zu bemerken, dass auch bei einer sehr stark ausgeprägten hinteren Leberfläche die zu ihr gehörenden Theile nicht in derselben Ebene liegen. Der Lobus Spigelii schaut immer etwas nach oben, und die rechts und links davon gelegenen Theile sehen etwas nach unten. Aus dem Vorhergehenden geht ja deutlich hervor, dass die beschriebene, hintere Leberfläche mit der hinteren Fläche der ausgewachsenen Leber nicht identisch ist. Mit Ausnahme des Lobus Spigelii, des Eindruckes des Oesophagus und des im ausgewachsenen Zustande kleinen Impressio suprarenalis gehören alle die ibrigen Eindräcke zu der voll- entwickelten. unteren Fläche. Dazu kommt, dass die grosse nach hinten gerichtete Fläche, welche bei der ausgebildeten Leber dem rechten Leberlappen angehört, in diesem Stadium als selbständige Fläche nicht vorhanden ist. Sie gehört jetzt, wie die weitere Entwicklung zeigt, zu der oberen Fläche. Die FEigenschaften, iber welche ich oben berichtet habe, charakterisiren die Leber in der ersten foetalen Periode. So habe ich sie nemlich schon bei Foetus von 9 Cm. Länge gefunden. Die weitere Entwicklung der foetalen Leber werde ich später besprechen. | Einen Punkt in dem Aussehen der foetalen Leber darf ich nicht unberiöcksichtigt lassen. Dieses ist die starke Entwicklung des Processus papillaris, der im ausgebildeten Zustande ja nur einen kleinen Höcker an dem unteren Rande des Lobus Spigelii bildet. Freilich hat er eine wechselnde Gestalt. In gewissen Fällen ist er ein ziemlich langer, frei auslaufender, angeschwollener Fortsatz, oft von so beträchtlicher Grösse, dass man wohl von einem Lobulus sprechen kann, in anderen ein gerundeter Höcker, dessen Umfang jedoch im Verhältnisse zu dem ibrigen Lobus Spigelii immer beträchtlich ist. Durch eine deutlich ausgesprochene Furche, die von unten, von dem A-förmigen Einschnitt des unteren Randes, schräg nach oben und links zu der Fossa long. sin. geht, grenzt sich der Processus papillaris von dem äöbrigen Lobus Spigelii ab. Diese Furche ist nicht mit derjenigen zu verwechseln, die sich höher oben diagonal von der unteren rechten Ecke nach oben links hin erstreckt und einen Eindruck vom dem Diaphragmaschenkel repräsentirt. Die starke Entwicklung des Processus papillaris der Leber beim Fötus ist in der Litteratur nicht besonders hervorgehoben. Die einzige Stelle, die hier in Betracht kommen 46 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. kann, findet sich bei Torpt. Von den betreffenden Verhältnissen in der zweiten Hälfte des vierten Embryonalmonates sagt er: »Die kleine Curvatur umkreist den stark nach links und unten vortretenden Spiegelschen Leberlappen; das kleine Netz erscheint in Folge dessen erheblich verbreitert.» In Folge der verschiedenen Entwicklung des oben beschriebenen Lebertheiles werden auch die Verhältnisse der Theile verschieden, auf denen dieser Abschnitt ruht. Erst werden wir in der Litteratur nachsehen, wie dieser Abschnitt der Bauchhöhle gewöhmnlich beschrieben ist. TorpT schreibt: Das Atrium bursae omentalis, welches durch den Lobulus Spigelii ausgefillt wird, ist von dem eigentlichen Netzsacke durch das. Lig. gastropancreaticum getrennt. Dies Lig. g. p. ist ein vorspringendes Peritonealfältehen, »welches ziemlich breit aus der hinteren Fläche des Duodenalgekröses hervorgeht, auch noch mit der Hinter- fläche des pylorischen Magentheiles verschmolzen ist, und dann sich frei, jedoch allmälich niedriger werdend, entlang der Wirbelsäule bis hinter die Cardia hinauf erstreckt, an welcher es völlig verstreicht.> Nach links geht diese Falte direkt in das Mesogastrium iuber. Diese Verhältnisse bleriben von der ersten Hälfte des dritten Fötalmonates an durch die ferneren Wachsthumsperioden und auch im entwickelten Zustande dieselben. Dieses gilt auch fir das kleine Netz, öber welches T. die beste und ausfihrlichste Beschreibung in der Litteratur liefert. Vom Anfang des vierten Embryonalmonates sind die Verhältnisse folgende: Das kleine Netz erstreckt sich als eine beiderseits freie, konti- nuirliche Platte von dem untersten Ende der Speiseröhre, von der kleinen Curvatur des Magens und von dem oberen Querstöck des Duodenums an die linke hintere Längsfurche und an die Pforte der Leber. In diesem kleinen Netze kann man erstens zwei Abtheilungen unterscheiden, das Lig. hepatogastrium und das Lig. hepatoduodenale. Jenes lässt sich weiter in die Pars condensa und die Pars flaceida eintheilen. Die P. c. ist ein aponeu- rosähnlicher Theil, welcher nach hinten an dem unteren Ende der Speiseröhre, an der Cardia des Magens und an dem Zwerchfelle haftet und von hier, nach rechts und oben, gegen die linke hintere Leberfurche ausgespannt ist, in welcher er sich namentlich an dem Lig. ven. befestigt zeigt. Nach oben geht die Pars condensa in das Ligamentum coronarium hepatis iber. Die Pars flaccida ist der zarte, durchsichtige, lockere Theil des kleinen Netzes, welches am Magenbogen in der ganzen Länge desselben haftet und nach rechts und unten, ohne Grenze, in das Lig. hep. duodenale und nach oben im eimer scharfen Linie in die Pars condensa ibergeht. His widmet dieser Region der Bauchhöhle des ausgewachsenen Individuums eine ! Von der Stelle aus, wo besondere Beschreibung in »der anatomischen Nomencelatur». das Tuberculum omentale pancreatis die kleine Magenkurvatur iberragt, gehen die beiden oberen Zweige der A. coeliaca, die A. coronaria ventriculi sinistra und die Arteria hepatica, divergirend auseinander, und indem besonders der erstere dieser beiden beiden die Räöck- wand des Netzsackes vor sich her treibt, entsteht eine sichelförmig vorspringende Falte, die Plica gastropancreatica. Durch das rundliche, von dieser Falte, eingeengte Loch hin- dureh verbindet sich das Vestibulum des Netzsackes mit dem Recessus inferior, welcher nun vor dem Körper des Pancreas und hinter dem Magen herabsteigt. 1 His” Archiv. Suppl. Bd. 1895. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O. 2. 47 Die Peritonealbildung. welche als Lig. gastro-panereaticum bezeichnet wird, ist nach der Formalinhärtung bei den Foetus besonders schön erhalten. In seiner Lage zeigt sic Variationen, welche in der versclhiedenen Ausbildung des Processus papillaris hepatis ihren Grund haben. Von der hinteren Fläche des unteren Ursprunges des Lig. hepato- duodenale geht eime erhabene Firste nach links und hinten, die ich Plica arteriae hepa- ticae nennen will. Längs der hinteren Bauchwand entspringt von dem hinteren Ende dieser Firste in einer vertikalen Lime bis an den Oesophagus eine Peritonealfalte, die sich nach links wendet und sich am unteren Ende des Oesophagus, der Cardia und dem am nächsten helegenen ”Theil der Curvatura minor so inserirt, dass das Lig. einen freien, sichelförmigen, nach unten gewendeten Rand erhält, unter welchem man hinter dem Magen in die eigent- liche Bursa omenti gelangt. Das eigentliche Lig. gastro-pancreaticum ist also eine drei- eckige Lamelle mit einem in der Mittellinie befestigten, einem links fixirten und einem freien, sichelförmigen Rande. Diese Beschaffenheit tritt besonders deutlich hervor, wenn man den Magen von seiner Unterlage abhebt, wo sich dann dieses Ligamentum von der Curvatura minor frei zur hinteren Bauchwand hinäberspannt. Immer ist der Ursprung dieses Ligaments derselbe, das Verhältniss desselben zur Unterlage dagegen verschieden. Wenn der Processus papillaris wenig entwickelt ist, liegt er unter dem Omentum minus immer links von der Plica art. hep., die auf der Leber die obengenannte Grenzfurche zwischen den Proc. papillaris und den eigentlichen Lobus Spigelii hervorruft, presst aber den freien Theil des Lig. gegen die hintere Bauchwand, d. h. er nimmt eine Nische ein, die links von der Ebene durch die Plica art. hep. und den Ursprung des Lig. gastro-pan- ereaticum, vorne von dem Omentum minus, unten von dem Pancreas und hinten von dem freien Theil des. L. g.-p. gebildet wird und von mir Recessus medius Bursae omentalis genannt wird. Ein solches Verhältniss haben wir in Figur 4, Tafel 4 und Figur 3, Tafel 10. In Figur 12, Tafel 4 und Figur 1 u. 2, Tafel 10, sind die Verhältnisse anders. Bei starker Entwicklung hält sich der Proc. papillaris nicht innerhalb der obengenannten Grenzen, sondern er dringt hinter dem Magen hinein. In diesem Falle wird der freie Rand des L. g.-p. emporgehoben und der betreffende Processus bekommt semen Platz in emem Raume, welcher links von dem emporgehobenen Lig. gastropancreaticum liegt. Besonders instructiv sind iber diese Verhältnisse die Präparate, die man durch schichtenweise Präparation der Leber herstellt. Wenn man nämlich die Leber allmählich wegnimmt und nur die Porta hepatis, den Ductus venosus und das von ihm ausgehende Omentum minus behält, so bekommt man ein Bild, wie es die Fig. 13, Taf. 4 u. Fig. 1, Taf. 10 zeigen. Links von dem Recessus sup. und dem Vestibulum bursae omentalis sieht man eine quere, ovale Öff- nung, die in einen Raum hinter dem Omentum minus und dem Magen geht: Das querovale Loch wird von dem Lig. gastropancreaticum begrenzt; d. h. der untere Theil wird von der Plica art. hep. gebildet und der obere Schenkel ist der freie Theil des L. g.-p., welches von der hinteren Wand abgehoben ist und seine frontale Stellung in eine sagittale verändert hat. Dadurch hat es seinen vorderen Insertionspunkt verändert, es inserirt sich nemlich jetzt vorne in der Pars flaccida des Omentum minus nicht weit vom Ductus venosus, während es sich hinten, nach oben hin, direkt in die Pars condensa fortsetzt. Der links von diesem Loch belegene Raum ist in frontaler Richtung etwas zugeplattet, grenzt vorne an das Omentum minus und den Magen und unten hinten an das Pancreas und das Zwerchfell. 48 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. Bei der Besprechung der späteren Foetalzeit komme ich wieder auf den Processus papillaris der Leber und den Abschnitt der Bauchhöhle, der ihn aufnimmt, zuröck. Die Figuren auf der Tafel 5 u. 6 zeigen die topographischen Verhältnisse in der letzten Foetalperiode bei einem Foetus von 42 Cm. Länge. Fig. 1, Taf. 5, zeigt das oberflächliche Situsbild nach Wegnahme der Weichtheile. Noch dominirt die Leber iber die anderen Organe. Das Lig. susp. hepatis verläuft in der Mittellinie und representirt den am meisten nach vorne belegenen Punkt des Rumpfes. Doch ist das Bild der Leber nicht so symmetrisch, wie bei den vorigen Präparaten von dem jiängeren Stadium. Der rechte Rand reicht nemlich viel weiter nach unten, als der linke, welcher von der deutlichen, in der Mittellinie liegenden Leberincisur in eimem kon- vexen Bogen nach links geht, um unter der 10. Rippe zu verschwinden. Der rechte Leber- rand geht viel tiefer horizontal, bis an die rechte Niere, nach hinten. Die unter dem Leberrande sichtbare Fläche des Darmconvolutes schaut mehr gerade nach vorne, als in den friöheren Stadien, was, wie weiter hinten näher gezeigt worden wird, mit dem ver- änderten Gestalt desselben in Zusammenhang steht. Pig, 2, Taf. 5, in welcher die Leber in situ gezeigt ist, demonstrirt den grossen Unterschied, der sich jetzt zwischen den Leberlappen im Vergleich zu denjenigen in Fig. 3 der Tafel 4 findet, noch besser. Doch ist fortwährend noch eine viereckige rechte und eine dreieckige linke Seite vorhanden. Jetzt sieht man (Fig. 1 und 2) auch in dem ober- flächlichen Situs noch mehr von dem Dickdarme, als in den frihenen Stadien (Fig. 2 u. 7, Tafel 4), wo nur das Coecum und das Colon descendens oberflächlich sichtbar waren. So sehen wir (Fig. 1 u. 2, Taf. 5) rechts unter dem rechten Leberrande das Coecum und einen Theil vom Colon ascendens, während unter der Leberincisur ein Stick vom Colon trans- versum hervorschaut, welches dann etwas zurickweicht, um weiter nach links wieder an den Tag zu treten. Am weitesten nach links in dem Abgusse sieht man das vertikale Colon descendens. Links von der Blase gehört eine winkelförmige Schlinge der Flexura sigmoidea an. Pig. 2, Taf. 6 zeigt em in mehreren Beziehungen interessantes Präparat. Die Leber ist weggenommen. Dieselbe FEintheilung durch den Verlauf des Mesocolon transversum in zwei Bauchnischen, wie in den friheren Stadien, findet sich auch hier. Die untere Nische hat sich aber, was man bei einem Vergleich des Präparates mit der Fig. 4 u. 10, Tafel 4 auf den ersten Blick sieht, vertieft. Die Dänndärme liegen nicht so frei, wie in den vorigen Präparaten. Es ist nur ein kleiner Theil der oberen Fläche des fortwährend dreiseitigen Dinndarmconvolutes, welcher nicht von dem Colon transversum bedeckt ist, während in Figur 4 u. 10, Tafel 4 nur wenige Dinndarmschlingen unter dem Colon und dem Magen in der Tiefe verborgen sind, während die ibrigen vor dem Colon transversum ganz frei zu Tage lagen. Von besonderem Interesse ist das Leberbett (s. Fig. 2, Taf. 6 sowie Fig. 6, Taf. 10). Die Niere hat sich mit einer dicken Kapsel umgeben und schimmert lange nicht so deut- lich wie in den fröheren Stadien durch ihre Bedeckung hindurch. Der Winkel zwischen KONGL. SV. VET; AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 2 49 ihr und der oberen Fläche des Darmeonvolutes ist nicht so scharf wie friher. Die Ober- fläche der Niere ist nemlich mehr nach hinten gebogen. Die Bucht zwischen der Niere und der Vena cava inferior einerseits und dem Duodenum andererseits, die die untere Begren- zung des Foramen Winslowii darstellt, ist auch nicht so tief, wie in den fruheren Stadien. Nach links von der Vena cava inf. (Fig. 6 Taf. 10) sieht man die hintere Wand des Recessus superior (R. 0.) die nach unten in eine tiefe Bucht, das Vestibulum bursae omentalis (V. b. 0.), ausläuft. Links erhebt sich eine sagittale Firste, die Plica arteriae hepaticae (P. a. h.). Links von der hinteren Wand des Recessus superior sieht man das aerissene Lig. gastropancereaticum (L. g. p.). Der Magen ist stark kontrahirt und ver- läuft als ein gebogenes cylindrisches Rohr in einem nach links konvexen Bogen von der Cardia zu dem in der Mittellinie belegenen Pylorus. Das kleine Netz ist wegnommen. Durch die Oeffnung, die von ihm sonst ausgefiult ist, schaut man in einen grossen, hinter dem Magen belegenen Raum. Dieser Raum (R. i.) — die versehmolzenen Recessus me- dius und inferior Bursae omentalis — wird nach hinten links von der Milz, nach hinten rechts von dem Diaphragma, nach unten von dem Pancreas und dem Mesocolon transver- sum, nach vorne von dem Magen und dem Omentum minus begrenzt. Von der unteren Fläche des oberen Theiles des Magenkörpers ragt eine nach unten immer kleiner werdende Palte, der Rest des Lig. gastropancreaticum, von oben in diese Höhle hinein. Was dieser Raum enthält, wird im Zusammenhang mit dem Berichte iber die Leber näher ange- geben werden. Das Coecum egt unter der Leber an der vorderen Bauchwand ungefähr in der Mamillarlinie. Das Colon geht gerade horizontal nach hinten bis an den Raum zwischen der rechten Niere und dem Duodenum. Von hier folgt es dem Duodenum nach vorne und links. An der Mittellinie angekommen, wendet es direkt nach vorne um, berihrt in der Incisura triangularis hepatis die vordere Bauchwand, geht sodann horizontal nach links, zieht äber der Spina iliaca ant. sup. nach oben und hinten, läuft parallel mit dem Magenkörper, bildet unter der Milz die scharfe Flexura lienalis, steigt dann ver- tikal längs dem vorderen Rand der Niere nach unten und verschwindet in die Fossa iliaca sin. hinter den Dinndärmen, um dann als Flexura sigmoidea unter den Dinndärmen links von der Blase wieder sichtbar zu werden. In dem Raume zwischen dem Colon ascendens und dem Colon transversum oben, dem Colon descendens links und dem Becken unten kommen die Dänndärme zum Vor- schein, deren Anordnung und Verlauf ich schon oben besprochen habe (s. 24). Die Leber. Das herausgenommene Organ zeigt, von der hinteren-unteren Fläche gesehen, ein sehr intressantes Bild, das in Fig. 1 Taf. 6 schön wiedergegeben ist. Wir wollen es jetzt näher untersuchen. Der grosse und scharf ausgesprochene Eindruck der Niere und der Nebenniere schaut jetzt mehr nach unten als nach hinten. Doch ist der wulstförmige Rand, der ihn nach vorne von der öbrigen unteren Fläche abgrenzt, noch ausgesprochen und setzt sich nach links in das Tuberculum caudatum fort. Oberhalb dieses Eindruckes hat sich von der oberen Leberfläche ein Theil nach hinten gekehrt. Diese Fläche liegt in derselben Ebene, wie der Lobus Spigelii, und hat eine triangelförmige Gestalt. Sie ist der erste Anfang der werdenden rechten hinteren Leberfläche. Was aber ganz be- K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. Z 50 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. sonders die Augen fesselt, ist der Lobus Spigelii mit dem hier riesig entwickelten Pro- cessus papillaris. Fangen wir unsere Beschreibung mit dem eigentlichen Lobus Spigelii an. Derselbe hat zwei Flächen: die eine, nach hinten und ein wenig nach rechts gekehrt, ist eben, bandförmig (6 Mm. breit), setzt sich, rechts von der Fossa venae cavae begrenzt, nach unten rechts in das prismatiscehe Tuberculum caudatum fort, stösst nach links in einem scharfen Rande mit der linken Seite zusammen, die, konvex nach links gegen das aus der linken Fossa longitudinalis hervorspringende Omentum minus gewendet ist. Von der unteren, linken Ecke des Lobus Spigelii entspringt ein runder, 8 Mm. breiter Stiel, der nach kurzem Verlaufe in eine mächtige Bildung, den sehr stark entwickelten Pro- cessus papillaris oder, wie ich ihn seiner Grösse wegen lieber nenne, Lobulus posterior, äber- geht. Vielleicht wäre der Name Lobulus omentalis semer Beziehungen wegen am Platze, Diesen Namen will ich aber nicht brauchen, da er sehr leicht mit dem His'schen Tuber omentale verwechselt werden kann. Dieser Lobulus posterior sitzt, durch einen dinnen Spaltraum sowohl von dem linken Leberlappen, wie von dem Lobus Spigelii getrennt, ganz frei auf dem oben beschriebenen Stiel. 'Der genannte Lobulus hat eine deutliche Nieren- form, mit dem Hilus an den Insertionspunkt des obengenannten Stieles, mit dem kon- vexen Rande nach links gewendet. Er sitzt schräg horizontal; die Längenaxe geht schief von oben hinten nach unten vorne. Eine viereckige ebene Fläche schaut nach hinten, eine eben solche Fläche, durch den obengenannten Spaltraum von dem linken Leberlappen getrennt nach vorne. Der konvexe Rand ist in seiner ganzen Länge rinnenförmig aus- gehöhlt. Oben und unten von dem Stiel stossen die vordere und hintere Fläche in einer Kante zusammen, die unten frei liegt und oben durch einen schmalen Spaltraum von dem Lobus Spigelii getrennt ist. Wie verhält sich nun der soeben beschriebene Lobulus posterior zu den ihm umgebenden Theilen der Bauchhöhle? Ein Blick auf die Präparate, Fig. 2 u. 3 Taf. 6 beantwortet diese Frage sofort. Das von mir sogenannte Leberbett ist ja das völlige Negativ des von der hinteren und unteren Leberfläche gebildeten Positives. Der rechte untere hintere Leberrand, der nach oben in das Tuberculum caudatum ausläuft, passt genau in die Rinne zwischen dem Darmconvolut und dem Duodenum einerseits und der Niere andererseits; und die nach oben gerichtete Plica arteriae hepaticae greift in den winkelförmigen Ausschnitt in dem unte- ren Rande des Lobus Spigelii ein. Der Lobulus posterior föllt endlich den hinter dem Magen belegenen Recessus medius und den Recessus inferior der Bursa omentalis aus. Wie verhalten sich dann die Peritonealformationen dieser Gegend, das Lig. gastropan- creaticum und das Omentum minus, zu dem Lobulus posterior hepatis? Es ist leicht, sich davon an dem Abguss, wie an dem Präparate zu iberzeugen. Das kleine Netz geht von der Fossa long. sin. nach links in den schmalen Spaltenraum, der sich zwischen der vorderen Fläche des Lobulus posterior und der hinteren Fläche des linken Leberlappens befindet. Das Lig. gastropancreaticum entspringt in gewöhnlicher Weise von der hinteren Bauchwand; von dort geht es direkt nach vorne zwischen dem Lobus Spigelii und dem Lobulus posterior, und setzt sich dann nach links in eine sichelförmige Bildung fort, die in der Rinne auf dem äusseren Rande des Lobus Spigelii verläuft und sich auf dem Magen hinter der Curvatura minor inserirt. Die Insertion am Magen sieht man im Abgusse deutlich. Auf der Leber, in dem Spaltenraum zwischen dem oberen Theil KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 2. 51 des Lobulus posterior und dem Lobus Spigelii, sieht man das abgerissene Lig. gastro- pancreaticum. Dass dieser so mächtig entfaltete hintere Leberlobulus in der That nichts anderes als ein stark entwickelter Processus papillaris ist, ist klar. Dafir sprechen seine Insertion an der Leber und seine Beziehungen zu den ihn umgebenden Theilen. Besonders geht dieses aber daraus hervor, dass man in der späteren Foetalzeit, wenn man eine genugende Menge von Lebern untersucht, alle Uebergänge von kleinen, höckerigen Processus papillares zu solchen Lobuli posteriores findet, wie ich oben beschrieben habe. Endlich habe ich mehrere ausgetragene Foetus von 50 å 55 Om. Länge untersucht. Sie zeigen ungefähr dieselben Formenverhältnisse, wie der oben beschriebene. Auf den Tafeln habe ich noch die Abbildungen von drei Abgissen von einem Foetus (45 Cm.) aus der späteren Foetalzeit mitgeteilt. Die Fig. 1, Taf. 7 zeigt den äusseren Situs der Baucheingeweide. Die Fig. 2 zeigt die Lungen und das Herz beim Fötus, der geathmet hat. Besonders intressant ist aber die Lage des Magens und des Dimnd- armes, wie unten näher ausgefihrt werden soll. Zusammenfassung. Nähere Beschreibung des Raumes, welcher den Dunndarm enthält. Wir wollen jetzt die beschriebenen Formenverhältnisse, welche die Baucheingeweide der Foetus in der friheren und der späteren Foetalzeit zeigen, mit einander vergleichen, um zu sehen, welche Entwicklung in dieser Zeit bei ihnen stattgefunden hat. Wie man erwarten kann, sind die topographischen Verhältnisse im Princip am An- fange und Ende der Foetalperiode dieselben. - Die nach der Befestigung des Dickdarmes hervortretende FEintheilung der Bauchhöhle in zwei Etagen: eine obere und eine untere, gilt ebensowobhl fir die späteren, wie fär die fröheren Stadien. Die Grenze zwischen die- sen Etagen lege ich längs der Wurzel des Mesocolon transversum resp. des Colon ascen- dens. In der oberen finden sich die Leber, der Magen, die obere Hälfte des Duodenums mit dem: Pancreas und die Milz; in der unteren die untere Hälfte des Duodenums und der Dänndarm. Die Form der beiden Räume ist in beiden Fällen in der Hauptsache die- selbe. Dagegen sind die Dimensionen verschieden. Der untere Raum hat sich vergrössert, der obere sich in demselben Masse verkleinert. Dies giebt sich vor allem in dem Aus- sehen der Leber kund. Dieselbe ist nemlich im Verhältniss zu der fräheren Foetalzeit bedeutend abgeplattet, was auch von MERKEL scharf hervorgehoben wird. Ausser dieser Abplattung hat die Leber aber auch eine Formveränderung erfahren. Die in dem frähe- ren Stadium als die hintere bezeichnete Fläche der Leber gehört jetzt, mit Ausnahme des Lobus Spigelii und des Eindruckes von der Nebenniere der unteren Fläche an; d. h. in ge- wissen Präparaten (s. Fig. 1, Taf. 9) schauen rechts die Eindräcke der Niere und links die des Magens direkt nach unten; in anderen Präparaten nehmen sie mehr eime Mittelstellung 52 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. ein. Im Zusammenhang hiermit hat sich auch der scharfe Rand, der die Grenze zwischen der hinteren und der unteren Leberfläche bildete, ausgeglättet, so dass er an gewissen Lebern ganz verschwunden ist, während er sich in anderen zwar vorhanden, aber sehr ab- gerundet zeigt. Der Lobus Spigelii steht direkt vertikal nach hinten gewendet. Rechts von seinem oberen Theil hängt er mit einer dreieckigen Partie zusammen, die in den fri- heren Stadium ursprönglich der oberen Fläche angehört hat. Jetzt wendet sich diese Partie, die werdende hintere Fläche des rechten Leberlappens, nach hinten. Was ich iber den Processus papillaris der Leber der fröheren foetalen Perioden gesagt habe, gilt von dem Organe auch in diesem späteren Stadium. Aus den Präparaten auf den Taf. 6 u. 9 ersieht man, dass dieser Theil in seinem Grössenverhältnisse ziemlich variirt. In der Fig. 1, Taf. 6 ist er zu einem riesigen, gestielten Lobulus ausgewachsen. In der Fig. 1 u. 2, Taf. 9 ist er auch ziemlich gross, hat eme flögelförmige Gestalt und geht mit breiter Basis von dem Lobus Spigelii aus. Was das Bett betrifft, worauf die Leber ruht, so zeigt es ja, da die untere Leber- fläche nur der naturgetreue Abdruck desselben ist, im Vergleiche mit den fröheren Sta- dien eine ähnliche Verschiedenheit wie die Leber. Also ist die scharfe Bucht, die wir in dem friheren Stadium rechts, zwischen dem Darmconvolut und der hinteren Bauchwand, fanden, nicht in diesem Gestalt vorhanden. Dieselbe ist durch die Entwicklung des retro- peritonealen Bindegewebes um die Niere, sowie durch die Emporhebung des Darmconvolutes mehr oder weniger verwischt, und in einigen Präparaten liegen die obere Nierenfläche und das Darmconvolut in beinahe derselben Ebene. Was die Bursa omentalis betrifft, so haben wir hier in der späteren Foetalzeit die beiden Alternative, wie in den friheren Stadien. Die Figuren auf den Tafeln illustriren die beiden Möglichkeiten zur Genöge. Die Fig. 2 auf der Tafel 2 und die Fig. 7 auf der Tafel 10 zeigen die Verhältnisse so: nachdem man den Grund des Foramen Winslowii passirt hat, kommt man links von der Vena cava inf. in eine tiefe Bucht das Vestibulum bursae omentalis (V.b.o.), die vorne von den abgeschnittenen Bildungen im Lig. hepato-duodenale sich begrenzt zeigt, nach hinten-oben sich in die hintere Wand des Recessus sup. fort- setzt und nach links von der firstenförmig abgehobenen Plica art. hep. markirt wird. Die letzte Bildung setzt sich auf der hinteren Wand nach oben als der Ursprung des Lig. gastropancreaticum bis zur Cardia, fort. Links von dieser Grenzlinie — d. h. von der Plica art. hep. und der Ursprungslinie des Lig. gastropancreaticum liegt der Recessus, der den Processus papilliaris aufnimmt, ein sehr charakteristischer Raum: nach vorne vom Omentum minus, nach hinten von dem sichelförmigen Lig. gastropancreaticum, nach unten von dem konkav ausgehöhlten Pancreas begrenzt. Ich nenne diesen Raum Recessus medius. Durch eme schmale Spalte unter dem Lig. gastropancreaticum kommt man hinter dem Magen in den Recessus inferior bursae omentalis. Die andere Anordnung dieser Theile zeigt die Fig. 6 auf der Tafel 10. Der Verlauf der Plica art. hep. ist derselbe wie im vorigen Falle. Das Lig. gastropancreaticum liegt aber hier nicht, wie im vorigen Falle, dicht an die Bauchwand gepresst, sondern es ist vielmehr abgehoben, wodurch die beiden Räume, die in dem vorigen Präparate die gut abgegrenzten Recessus medius und inferior darstellen, jetzt offen mit einander kommu- niciren. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 53 Das Colon hat einen im Vergleiche mit den friheren Stadien abweichenden Verlauf. Dies geht schon aus dem Studium der Präparate mit der noch festsitzenden Leber hervor. In den fröheren Stadien verläuft nemlich das aufsteigende und quere Colon dicht an dem Duodenum und dem Magen vorbei. Is liegt deshalb unter der Leber verborgen. In der späteren Foetalzeit verläuft das aufsteigende Colon zwar gleich in dem friheren Stadium umittelbar von der rechten Niere nach dem Pylorustheil des Magens. Von hier begiebt es sich aber nach vorne und links, so dass es, von der Mittellinie gerechnet, an der oberen vorderen Kante des Dimndarmeonvolutes verläuft. Das Dinndarmenconvolut hat, im Verhältnisse zu den fröheren Stadien, relativ sehr an Grösse zugenommen. Dies giebt sich besonders durch die Höhe der vorderen Seite kund, die jetzt mehr nach vorne schaut. Was die allgemeine Form anlangt, so ist sie noch dreiseitig mit einer Fläche nach oben, einer Fläche nach vorne und einer Fläche nach hinten unten. Wenn man die Dinndärme wegpreparirt, das Colon aber sitzen lässt, so kommt der Raum, in welchem der Dinndarm liegt, und seine Gestaltung, die auf Grund des Einflusses, den sie auf die Lage und die Anordnung des Dinndarmes ausibt, von sehr grosser Be- deutung ist, zum Vorschein. Die Fig 3, Taf. 2 zeigt ein solches Präparat von einem Foetus von 27 Cm. Länge und die Fig 4 eins von einem Foetus von 40 Cm. Länge. Man vergleiche diese Bilder mit denjenigen auf der Tafel 4. Im allgemeinem kann man sagen, dass der Raum in den fröheren und den späteren Stadien principiel gleich gestaltet ist. Nur darin findet sich ein Unterschied, dass in den späteren Stadien seine Eigen- thömlichkeiten noch schärfer ausgeprägt sind. Der Raum ist winkelig gebogen, d. h. er erstreckt sich, vom Coecum gerechnet, nach links und dann nach oben hinten. Hier dehnt er sich bis an eine Ebene aus, die iber die Pars pylorica durch den Magenkörper geht. Er lässt sich deshalb gut in zwei Abtheilungen trennen: eine obere linke und eine untere rechte. Eine Linie, die vom Pylorus nach unten links in die Mitte der Fossa iliaca sin. geht, bildet die Grenze zwischen beiden Abtheilungen. Nach links oben von dieser Linmie legt nemlich ein gut abgegrenzter Raum, welcher nach oben von dem Theile des Mesocolon transversum, auf welchen die Milz liegt, nach hinten von der hinteren Bauch- wand, nach rechts vom Pancreas und dem aufsteigenden Theile des Duodenums, nach links vom Colon descendens und nach vorne von dem Mesocolon und dem Colon transversum begrenzt wird. Die rechte Abtheilung wird nach oben vom Colon ascendens, nach unten vom Becken begrenzt. Die linke Abtheilung liegt weiter nach hinten, als die rechte untere. Die obere! und rechte Grenze der linken Abtheilung sind in der Fig. 4 Taf. 2 durch schwarze Linien angeben. Die Ausdehnung und Beschaffenheit dieses Raumes, die natäörlich in ihren Haupt- zigen von dem Augenblicke gegeben sind, wo das Colon seine definitive Lage eingenommen hat, halte ich för die wichtigste Ursache der oben beschriebenen Dönndarmanordnung. Dadurch, dass der Dänndarm am zweckmässigsten den ganzen Raum ausfillt, wird er, den zwei Abtheilungen des Raumes entsprechend, in zwei Gruppen, eine obere linke und ein untere rechte, angeordnet. Dieses habe ich näher auf der S. 32 u. 33 entwickelt. 1 Die obere Grenze ist im Abguss ein Paar Mm. zu hoch angegeben. 54 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. Ist also die Gestaltung des obenerwähnten Raumes fir die Anordnung des Dinn- darmes von Einfluss, so kann man auch umgekehrt sagen, dass der Zustand des Darmes nicht ohne FEinfluss auf die Gestaltung des Raumes ist. Der von dem Dinndarme ein- genommene Raum kann nemlich je nach der Ausspannung des Darmes in Umfang und Form variiren. Die oben gegebene Schilderung gilt eigentlich nur för den Zustand des Raumes, wenn der Dänndarm leer oder kontrahirt ist. Die obere linke Gruppe ist in diesem Falle ziemlich klein und in der Tiefe unter dem Mesocolon transversum verborgen. Die untere rechte, hauptsächlich aus vertikalen, resp. sagittalen Zägen bestehend, ist dage- gen ziemlich breit. Die Fig. 1 u. 2 Taf. 8 geben ein Beispiel von dem entgegengesetzten Aussehen des Dinndarmraumes. Hier ist der Däunndarm namentlich in seinem oberen Theile sehr ausgespannt. Die linke Abtheilung ist deshalb sehr gross; die horizontalen Gyri reichen bis iber die Mittellinie hinaus. Beim Vergleich der Fig. 4, Taf 2 und der Fig. 2, Taf. 8 zeigt sich der Unterschied zwischen den von dem Dinndarme eingenommenen Räumen deutlich. In dem letztbeschriebenen Falle hat der rechte Theil des Raumes un- ter dem festsitzenden Colon ascendens, wenn man davon absieht, dass das Colon ascen- dens mehr an die Niere gedräöckt ist, ungefähr dieselbe Configuration. Links oben dagegen liegen die Verhältnisse anders. Zwar verläuft die Insertionslinie des Mesocolon transversum immer längs dem unteren Rand des oberen horizontalen Theiles des Duo- denums nach links, iöber die Flexura duodeno-jejunalis und unter dem Pancreas. In dem ersten Falle aber ist das Mesocolon transversum herunter gelassen und steigt von seiner Wurzel in einer Ebene, die von oben hinten nach unten vorne geht, nach unten, wodurch nach oben links ein in sagittaler Richtung abgeplatteter Raum entsteht, der nach oben von der Wurzel des Mesocolon transversum, nach rechts von dem aufsteigenden Theile des Duodenums, nach links von dem Colon descendens, nach vorne von dem Meso- colon und dem Colon transversum begrentzt wird. In dem anderen Präparate ist dagegen das Mesocolon transversum wie eine Coulisse abgehoben und bildet dadurch eine hori- zontal ausgespannte, mächtige Platte. Auch nach rechts ist der Raum vergrössert. Hier ist nemlich das Colon, resp. das Mesocolon bis in die Höhe des oberen horizontalen Theiles des Duodenums gehoben, wodurch nicht, wie im vorigen Falle, der aufsteigende Theil des Duodenums, sondern der absteigende Theil des Zwölffingerdarmes die rechte Grenze des oberen Raumes bildet. D. h. beim kontrahirten leeren Dänndarme liegt die obere Gruppe desselben links vom Duodenum, in der tiefen Nische hinten-unten vom Magen und dem linken Theil des Mesocolon transversum; bei starker Ausspannung des oberen Theiles des Diänndarmes schieben sich die Schlingen nach rechts, heben das Mesocolon transver- sum auch im rechten Theile empor und strecken sich nach rechts, bis sie den absteigenden Theile des Duodenums berihren. Die beiden Abtheilungen des winkelförmig gebogenen Raumes, die obere und die untere, sind also nicht in starren Grenzen gebunden, sondern können, gleich ihren Inhalt: die mobilen Darmschlingen, ihren Umfang und ihre Grösse verändern. Die schräg ver- laufende Linie, die ich oben als Grenze zwischen ihnen gezogen habe, kann deshalb, wie man bei einem Vergleiche zwischen der Fig. 4 auf der Taf. 2 und der Fig. 2 auf der Taf. 3 sogleich findet, ihren Platz wesentlich verändern. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 5 An Der foetale Magen. Von ganz besonderem Intresse ist es nun, dass der Magen zu diesen verschiedenen Stellungen des Mesocolon transversum regelmässige Stellungen einnimmt, die in meinen Präparaten sehr deutlich hervortreten. Ehe ich uber meine diesbeziglichen Untersuchungen berichte, will ich die in der Litteratur sich findenden Angaben ivber die Stellung des Magens beim Fötus erwähnen. Die vollständigsten Angaben iber die Stellung des foetalen Magens finde ich wieder bei Torprt. Bei sechswöchentlichen Embryonen ist der Magen längs der Krinmmung des Leibes eingelagert, und zwar so, dass der leicht erkennbare Fundus nach oben und hinten sieht und die grosse Curvatur ebenfalls der hinteren Leibeswand zugekehrt ist, aber dabei etwas nach links gerichtet steht; an dem pylorischen Theile biegt sie sich mehr nach vorne um. Die kleine Curvatur ist nach vorne und etwas nach rechts gewendet. Das untere Ende der Speiseröhre senkt sich derart in den Magen ein, dass die kleine Curvatur gleich- sam als Fortsetzung der vorderen Wand der Speiseröhre erscheint. In der ersten Hälfte des dritten Monates hat der Magen sich noch mehr um die Mittelaxe gedreht: die kleine Curve sieht nemlich nach rechts, die grosse nach links. In der zweiten Hälfte des dritten Monates liegt die kleine Curvatur zum grösseren Theile der linken Seite der Wirbelsäule an und biegt erst mit dem pylorischen Theile in stumpfem Winkel ab, um sich von der Wir- belsäule weg und zugleich nach vorne, in dem Bauchraume, zu heben. Der deutlich ausge- prägte Uebergang des Magens in das Duodenum liegt etwa 1/2 Mm. rechts von der Me- dianebene. Der ziemlich stark vorspringende Fundus sieht nach oben, und die grosse Curvatur liegt der medialen Fläche des linken Leberlappens an. In der ersten Halfte des vierten Foetalmonates liegt der Magen links von der Wirbelsäule, etwas schief zur Längen- axe des Leibes und sein Fundus oberst und am meisten nach röckwärts. Der Körper des Magens neigt sich nach abwärts schief gegen die Medianlinie, so dass der Pylorus gerade vor der Wirbelsäule zu liegen kommt und in Folge dessen der am meisten nach vorne gelegene Theil des Magens ist. Die grosse Curvatur ist nach links und etwas nach vorne, die kleine nach rechts und etwas nach hinten gewendet. In der zweiten Hälfte des vierten Foetalmonates erscheint der Körper des Magens beträchtlich verlängert und der pylorische Theil etwas nach vorne geräöckt. In der zweiten Hälfte der Foetalperiode verändert der Magen seine Lage hauptsächlich insofern, als bei seiner allmählichen Zunahme an Grösse der Fundus und die grosse Curvatur sich nach der linken Seite hin verschieben. Die Cardia, der Pylorus und die kleine Curvatur verhalten sich zur Medianebene genau 80, wie in dem vierten und fäönften Foetalmonate. Der Pylorus kommt bei der fort- schreitenden Entwicklung des Foetus immer mehr nach riäckwärts zu liegen. Ungefähr so äussern sich auch die äbrigen Verfasser, die icber den Magen des Foetus berichten. Nach RöpvinGgerR! z. B. hat der Magen während der Foetalzeit eine vertikale Stellung, die sich erst mit der Nahrungsaufnahme verändert und in eine schiefe öbergeht. 1 Topographische-chirurgische Anatomie des Menschen. 1893. 56 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. Was ich nirgends in der Litteratur erwähnt gefunden habe, das ist die Beweglich- keit des Magens, wenigstens in der letzten Foetalperiode. Was die erste Foetalzeit betrifft, so stimmen meine Erfahrungen mit den Torpt'schen iberein; in der späteren Zeit dagegen ist die Stellung des Magens nicht konstant, sondern es verändert sich dieselbe, freilich nicht unregelmässig, sondern genau emem gegebenen Gesetze folgend. Die Fig. 5 auf der Tafel 2 und die Fig. 3 auf der Tafel 9 illustriren die beiden extremen Stellungen, welche der Magen in dieser Zeit einnehmen kann. In dem Präp. I hat der Magen einen deutlichen Blindsack, der nach oben an dem Diaphragma iber der Einmändungsstelle des Oesophagus ruht. Von hier geht der Magenkörper als em cylin- drisches Rohr beinahe vertikal, am Pancreas vorbei, nach unten. Hier macht er eime Biegung und geht dann horizontal nach rechts, nach unten und nach vorne, bis an den genau in der Mittellinie liegenden Pylorus. Von hier geht das Duodenum in einem kon- vexen Bogen erst horizontal nach rechts und hinten, bis an die Nebenniere, dann nach unten und links, so quer nach links und dann nach oben, bis an die Flexura duodeno- jejunalis. In dem Präparate II. liegt der ebenfalls sehr deutliche Fundus gegen das Diaphragma und den vorderen Rand der Nebenniere gedräckt, aber in derselben Ebene, wie die Ein- mäöndungsstelle des Oesophagus. Von hier geht der Magen direkt horizontal nach vorne, welche horizontale oder vielmehr sagittale Stellung besonders durch die Betrachtung der unteren Magenfläche deutlich wird. Sodann biegt der Magen nach rechts ab und geht nach rechts unten zu dem in der Mittellinie belegenen Pylorus. Das Duodenum geht von hier direkt nach unten hinten und rechts, biegt dann scharf nach links um, hat einen kurzen queren Verlauf nach links und geht sodann nach oben zu der Flexura duodeno-jejunalis. In diesen beiden Fällen hat der Magen also eine ganz verschiedene Stellung: in dem ersten ist er vertikal, geht mit seimem Körper gerade von oben nach unten; in dem zweiten steht er ganz sagittal d. h. er geht mit seinem Körper direkt von hinten nach vorne. Namentlich tritt diese verschiedene Stellung dann gut hervor, wenn man in den beiden speciellen Fällen die Lage der Cardia und des Pylorus zu einander betrachtet. In dem Falle I. stehen nemlich die Cardia und der Pylorus bemahe in der- selben vertikalen Ebene, in dem Falle II. befindet sich der Pylorus viel weiter nach vorne. Der Abstand zwischen der Cardia uud dem Pylorus ist auch viel grösser im Falle I., als im Falle II. ; Die so beschriebenen Fälle sind keine Einzelfälle. Aus der späteren Foetalzeit habe ich mehrere Magen mit ausgesprochener sagittaler Stellung beobachtet. Die Fig. 7 u. 8 auf der Tafel 1 zeigen andererseits sehr ausgesprochene vertikalgestellte Magen. Es lässt sich ja auch sehr leicht bestimmen, worin die Ursache dieser verschiedenen Stellung des Magens liegt. Es ist nemlich der verschiedene Stand des Mesocolon trans- versum, der seinerseits auf der Fiöllung des Dimnndarmes beruht. Die rein vertikale Stellung findet man nemlich immer beim leeren Döänndarme, wo dags Mesocolon von seiner Befestigungsstelle nach unten, uber den Däönndarm, steigt, die sagittale Lage immer bei stark ausgespanntem Darme. Besonders wenn die Därme der linken Gruppe ausgespannt werden, heben sie das Mesocolon transversum und den damit verbundenen Panereas immer mehr, und der Magen muss dann seinem Bette folgen. KONGL. SV. VRT. AKADBMIRNS HANDIANGAR. BAND 29. N:O 2. 5 Naturlich findet man zwischen diesen Stellungen des Magens auch Uebergänge, sodass ein mässig ausgeföllter Dinndarm einer Mittelstellung des Magens zwischen den beiden Extremen entspricht. | Dass die genannte Magenstellung eine ganz natörliche Stellung ist, die durch die IHebung des Mesocolon transversum zu Stande kommt, wird jedem klar, der meine Prä- parate untersucht. Hoffentlich werden die ganz naturtreuen Photographien meimner Ab- giusse auch jeden itberzeugen. Wenn man also die Fig. 1, 2 u. 1 auf den Tafeln 7 u. 8, welehe einem und demselben Foetus angehören, mit einander vergleicht, so sieht man, dass die Organe des äusseren Situs (Fig. I u. 2 Taf. 7) ganz normale Lagenbeziehungen zu einander einnehmen; und doch findet man hier eine sehr ausgesprochene Sagittalstellung des Magens. Dass diese Stellung in der Ausspannung des Diunndarmes ihren Grund hat, ist auch deutlich. Dabei ist aber zu beachten, dass diese Ausspannung des Darmes in den meisten Fällen sicher durch verschluckte Luft entstanden ist. In allen Fällen, die ich beobachtet habe, wo der Magen sagittal verläuft, hatte nemlich der Foetus geathmet, was sich deutlich durch die luftgeföllten Lungen zu erkennen gab. Die genannten Fälle lehren also nicht, dass in dem intrauterinen Leben eine solche Magenstellung vorkommt, denn in dieser Zeit tritt wohl nie eine solche excessive Ausspannung ein. Dagegen missen meine Beobachtungen einen Fingerzeig fir die Beurtheilung der Stellung des Magens im Kindes- alter liefern. Denn sicherlich kommt beim lebenden Kind oft eine so starke Ausspannung des oberen Theiles des Dimndarmes vor, dass sie eine sagittale Stellung hervorrufen kann. Dass das Pancreas in der späteren Foetalperiode mit dem Schweif und einem grös- seren oder kleineren Theil des Körpers frei heweglich ist, findet man deutlich von Torprt erwähnt. Dieses kann ich völlig bestätigen. Da nun das Bett des Magens vom Pancreas gebildet wird, so resultirt ja hieraus a priori eine Beweglichkeit des Magens, weleche aber nicht unregelmässig ist, sondern immer in gesetzmässigen Stellungen besteht. Hierbei ist besonders zu beachten, dass, nach den Beobachtungen von Torpr, dieselben Beziehungen des Pancreas zur Wurzel des Mesocolon transversum nicht nur bei Kindern aus den ersten Lebensjahren, sondern auch bei jugendlichen Leichen, ja sogar noch in der ersten Zeit nach der Vollendung des Wachsthums bestehen. Nach diesen Angaben könnte man also auch bei jugendlichen Individuen eine solche Magenstellung wie beim Foetus erwarten. Der obenbeschriebene Wechsel in der Stellung des Magens beeinflusst seinerseits den Verlauf des Duodenum. Waährend in der friöheren Zeit des Foetallebens das Duodenum im allen meinen Präparaten ungefähr so aussieht, wie die Fig. 6 auf der Tafel 4 es zeigt, so finden sich an dem Ende des Fötallebens, wie die Präparate zeigen, zwei Typen. In dem ersten Falle (Fig. 4 Taf. 2) geht der Zwölffingerdarm von dem in der Mittellinie -belegenen Pylorus erst in einer schwach S-förmigen Biegung horizontal nacht rechts und hinten, dann nach unten und ein wenig medianwärts, so direkt horizontal nach links und dann nach oben und links. In dem zweiten Falle liegt auch der Pylorus in der Mittellinie. Durch die Hebung, die der Magen erfahren hat, ist auch der horizontale obere Theil des Duodenums gehoben worden und der zweite descendente Theil des Duodenums hat eine Veränderung in seiner Lage erlitten: er ist nach links gebogen und geht beinahe in einer Linie mit dem vorigen Abschnitt. Die Gesamtform des Duo- K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. S 58 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. denums wird dadurch, wie man leicht bei einem Vergleiche der beiden Präparate findet, bedeutend verändert. | BrRAUNE ' gehört das Verdienst, die Aufmerksamkeit der Anatomen auf eine Beweg- lichkeit des Magens, freilich in anderem Sinne, als dem obengenannten, gerichtet zu haben. Der Pylorus mit dem daransitzenden Duodenum kann nach seinen Untersuchungen seine Lage zu der Medianlinie des Körpers bedeutend verändern. Beim leeren Magen befindet sich der Pylorus in der Mittellinie des Körpers, bei gefulltem ist er bis zu 7 Centimeter nach rechts von der Mittellinie gelegen. Auch der absteigende Theil des Duodenums zeigt eime gewisse Beweglichkeit. Bei starker Fäöllung des Colon ascendens wird dieser Theil des Duodenums von rechts nach links verschoben. Vollkommen unbeweglich oder wenigstens am melsten in seiner Lage fixirt ist dagegen das untere Querstäck des Duo- denums. Was diese Verhältnisse in der Foetalzeit betriff, so habe ich sehon die Beweglich- keit des absteigenden Theiles des Duodenums erwähnt. Den Pylorus finde ich in memen Präparaten von der ersten Foetalzeit an immer in der Medianlinie belegen. In der spä- teren Foetalzeit findet man eine Verschiedenheiten der Lage des Pylorus, die för eine Beweglichkeit in dem oben beschriebenen Sinne spricht. Bei gefölltem Magen finde ich den Pylorus in emem Falle 0,5 Cm. nach rechts in einem anderen dagegen ungefähr in derselben Entfernung nach links von der Mittellinie verschoben. Im Zusammenhang mit den im vorhergehenden beschriebenen Untersuchungen iäber den Magen des menschlichen Fötus wurde meine Aufmerksamkeit darauf gerichtet, dass die Auktoren die Form des menschlichen Magens so verschieden beschreiben. Es ist be- sonders der am Pylorus liegende Theil desselben, welcher in seimen Formenverhältnissen so verschieden beurtheilt wird. Dies wird hoffentlich jedem aus der hier folgenden historisehen Uebersicht klar werden. Der erste, welcher seine Aufmerksamkeit dem am Pylorus liegenden Theil des Magens zugewandt hat, scheint WIiLLis ” zu sein, dem wir den Namen: Antrum Pylori verdanken. — »Orificium alterum vulgo Pylorus dictus, a dextro stomachi latere cum antro capaci et longo sensim angusfato, in foramen parvum definit, indeque retortum in duodenum con- tinuatur.» — »Pylori munus est, non tantum ventriculi contenta affatim, et simul in magna copia ad intestina transmittere sed potius chylum satis confectum in smum suum excipere, aliquamdiu continere, et dein paulatim, et per minutas portiones excernere. Enim vero hujus antrum longum et capax, quidam in ventriculo resessus et diverticulum esse videtur, in quod massae chylaceae portio magis elaborata et perfecta fendere, et inibi manere queat, donec pars alia erudior, ut nuperius ingesta, in ventriculo fundo plus digeratur». Aus diesen Citaten geht ja hervor, dass Wirris mit Antrum Pylorus den dem Pylorus am nächsten liegenden Theil des Magens bezeichnet; eine nähere Beschreibung der Form und der Ausdehnung seines Antrums liefert er nicht. Nur dass es »longum et capax> ist, sagt er. ! Archiv för Heilkunde, Bd. 15. 1874. ” THOMAS WILLIS, Opera omnia, Amstelaedami, 1682. KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 2 OM ÖRUVBILHIER | cignet dem 'Theil des Magens, der uns hier besonders interessirt, eme grössere Aufmerksaumkeit, als seime Zeitgenossen. lr giebt von den Verhältnissen an dem Pylorusende des Magens folgende Darstellung: »C'est au voisinage de ce retrécissement, a un pouce environ, que l'éstomac, se recourbant fortement sur Jlui-méme, forme du cöte de la grande courbure un coude trés prononeé, coude de Vestomac, et présente une ampoule, lagquelle repond a une excavation intérieure, désignée par WiIiLnruis sous le nom d'antre du pylore, par d'autres sous celui de petit cul de sac, petite tuhérosité de V'estomac. I n'est pas rare de voir une scconde ampoule a cöté de la premiere et une troisieéme, mais plus petite du cöte de la petite courbure, par le fait du coude, que décrit I'estomac. Ces ampoules, a peine appréciables chez un grand nombre de sujets avant VinsufHation, deviennent tres considérables par la distention.> | 50 viel ich zu beurtheilen vermag, verstelht ÖRUVEILHIER mit Antrum Pylori etwas anderes, als Wirznis selbst. Wirnris meint damit den Theil des Magens, der dem Pylorus am nächsten liegt, ohne näher auf seine Begrenzung einzugehen, CRUVEILHIER Vversteht dar- unter eme Ampulle, welche sich in einer gewissen Entfernung — »a un pouce environ» — von dem Pylorus findet. ANDERS RETZIUS ” betont, dass der Magen bei einer fluchtigen Betrachtung ein ganz einfach gebauter, konischer Sack zu sein scheint, in welchem man aber bei genauerer Untersuchung viele kunstreiche Anordnungen findet. Fir RErtzius ist »der Pförtnertheil> und das Antrum Pylori dasselbe. Von diesem Theil unterscheidet er drei Formen nem- lich die kurze, die lange und die konische. In der ersten Form ist der Pförtnertheil an der Basis, vom Arcus major gerechnet, ziemlich eben so breit wie lang und ausser der grossen Krämmung mit zwei Auftreibungen gegen den Arcus minor und meistens einer gegen den Arcus major hin versehen. Die erste Auftreibung gegen den A. minor wird nach dem dickeren Ende zu von einer tiefen Strictur, welche der genannten grossen Krim- mung, »coude de Vestomac», gerade gegenirber liegt, und am schmäleren Ende von einer seichten Strictur, welehe sie von der andern, dem Pförtner zunächst liegenden Auftreibung trennt, begrenzt. Die Auftreibung gegen den A. major ist vom »coude de V'estomac» durch eime seichte Strictur abgegrenzt, die oft nur eine zur Hälfte rundum gehende Vertiefung ist; diese Auftreibung ist gemeinhin etwas grösser, als die entsprechende gegen den A. minor und grenzt, wie diese, an dem eigentlichen Pförtner. Die lange Form des Pylorustheiles sieht wie ein Darm aus. Sie hat mehrentheils nur eine Auftreibung gegen den Arcus minor, dagegen aber zwei gegen den Arcus major, von denen die hintere die durch eine deutlichere Strictur vom öbrigen Theile des Magens abgegrenzte grosse Krömmung ist. 1 Traité d'Anatomie déscriptive. Paris, 1843. ? Öfversigt af K. Vet. Ak.'s Förhandlingar, Mai 1855, MÖLLERS Arkiv 1857. RETZIUS sagt in Betreff der älteren Angaben in der Litteratur äber das Pylorusende: »Viele Schriftsteller äber Anatomie nehmen in der Beschreibung des menschlichen Magens einen Theil in der Nähe des Pförtners unter der Benennung Antrum Pylori (Pförtnerhöhle, Cul de sac pylorique) auf. Viele erwähnen ihn nicht, andere nur flächtig». Diese Angaben kann ich bestätigen. Ich habe den älteren mir zur Verfägung stehenden Theil der Litteratur iber diesen Gegenstand durchgesehen, ohne in diesem wichtigere Mittheilungen zu erhalten. Darum habe ich nur so viel von der älteren Litteratur mitgenommen, um zu zeigen, wie die in der neueren Litteratur vorhandenen verschiedenen Definitionen des Antrum Pylori enstanden sind. 60 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. In der dritten oder konischen Form ist die grosse Krämmung gewöhnlich gleirchsam näher an den Pförtner geröckt und die grössere Auftreibung gegen den Arcus minor klein. Die ibrigen beiden dem Pförtner zunächst liegenden Auftreibungen sind klein, besonders die gegen den Arcus minor belegene, und die kleine, dem Pförtner zunächst legende Abtheilung ist mehr ausgeprägt, als bei den vorigen Formen. Beim neugeborenen Kinde, dessen Magen mehr gerundet ist, hat Retzius diese Auftreibungen nicht gesehen. Aber hier ist doch der dem Pförtner zunächst liegende 'Theil des Antrum zu einer kurzen cylindrischen Röhre von etwa 1 Cm. Länge mit dicken Wänden ausgebildet, deren Dicke vornehmlich von emem mächtigen Cirkelmuskelgärtel herröhrt. Eigenthömlich genug, sucht R. dieses Rohr nicht mit der einen oder anderen der obengenannten Abtheilungen zu homologisiren. LuscHKA ' schreibt: Vor dem Uebergange des Magens in sein Duodenalende findet in der Regel eine partielle Erweiterung, die Bildung des sogenannten Antrum pyloricum statt, dessen Form und Grössenverhältnisse sich jedoch nicht immer gleich bleiben. Ge- wöhnlich erscheint dasselbe als doppelte Ausbuchtung, wobei die eine medial und flacher, aber höher ist, indem sie sich vom Ende der kleinen Curvatur bis zum Anfange des Duodenum erstreckt, die andere dagegen seitlich liegt und durch eine mehr oder weniger tiefe Kerbe von der grossen Curvatur abgesetzt ist. Bisweilen kommt eine dritte, unter- halb dieser lateralen befindliche, meist nur flache Ausbuchtung vor, die von der Curvatura major durch eine seichte Kerbe abgegrenzt ist. Die wie immer gebildete Portio pylorica ist mitunter darmähnlich in die Länge gezogen, wie dies nach den Erfahrungen von ANDERS RErTZIUS namentlich häufig beim weiblichen Geschlechte, bei dem iberhaupt der ganze Magen schlanker und kleimer als beim Manne ist, gefunden wird; ein anderes Mal erscheint sie bedeutend verkärzt, so dass die grosse Kräummung viel näher gegen den Pförtner geröckt und insbesondere die mediale Auftreibung sehr reducirt ist. Wie aus dieser Beschreibung, noch mehr aber aus der Abbildung, hervorgeht, meint LUSCHKA mit Antrum s. Portio pylorica im Gegensatz zu CRUVEILHIER gerade die dem Pylorus am nächsten liegenden Aufblasungen. Hieraus folgt, dass LusceKA's Antrum Pylori nur einen Theil von dem von ANDERS RETZIUS beschriebenen bildet. Die grosse Krämmung Rerzu oder »Coude d'estomac» von ÖRUVEILHIER Wird als nur zufällig auf- tretend besprochen und von LuscHKA nicht zum Antrum pyl. gerechnet. HENLE: ” Der Magen bildet einen langgestrecken birnförmigen Sack, dessen längster Durchmesser in der Regel fast transversal gestellt, dessen dickes Ende etwas höher und nach links, dessen verjungtes nach rechts gerichtet, aufwärts und zuweilen sogar wieder räckwärts gekräömmt ist. Dieses Ende setzt sich in den Dinndarm fort; die Commu- nicationsöffnung zwischen dem Magen und dem Diänndarm, der Pylorus, ist äusserlich durch eine FEinschnörung, innen durch einen stark vorspringenden Wulst, die Valvula Pylori, bezeichnet. Die links vor der Cardia gelegene Region des Magens wird Blindsack, Saccus coecus, genannt. Von dem ibrigen Theil oder dem Körper des Magens sondert sich durch eine Einschnärung, die an der oberen Fläche merkbarer ist, als an der unteren, in der Nähe des Pylorus das Antrum pyloricum ab. Selten findet sich eine zweite Ein- t Die Anatomie des menschlichen Bauches. Tirbingen 1863. > Handbuch der systematischen Anatomie 1866. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29, N:o 2. 61 sehnörung an det Mitte des Magens, die den Körper in eime rechte und eine linke Hälfte theilt. Henir liefert eine Abbildung eines Magens, in weleher es vom Interesse ist, dass in der Mitte des sogenannten Antrum pyloricum deutlich eine ringförmige Einsechnirung au sehen ist, welche auf alle Fälle nicht von ihm erwähnt wird. HOrpMAN ' beschreibt den Magen in der Hauptsache so: Der Magen besitzt cine länglich runde, zugespitzte conische bis birnförmige Gestalt. Das rechte Ende nennt man den Pförtnertheil, Pars pylorica. Gegen den Pförtner hin besechreibt der engerc Theil eine doppelte Biegung, wodurch gewöhnlich nach unten hin eine kleine Aussackung, der kleine Blindsack, Antrum pylori, ensteht. W.: Krause: ” Man unterscheidet an dem Magen den mittleren abhängigsten ”Theil, Corpus ventriculi, das Jlinke, weitere, blind geschlossene Ende oder den Mepsdrb Fundus ventriculi, und das rechte, engere, etwas nach oben gekrimmte Ende, Antrum pylori s. Portio pylorica, welches hävfig durch eine leichte Einschnörung von dem mittleren Theile deutlich abgegrenzt wird. RauBrErR: ” Den abgerundeten, weitesten Theil des Magens, welcher links von der Cardia liegt, nennt man Magengrund, Fundus s. Saccus coecus Ventriculi; die dem Pförtner benachbarte Abtheilung, häufig durch eine leichte Einschnörung links vom Pförtner abge- orenzt, heisst Pars pylorica. Zwischen Fundus und Pars pylorica liegt der Körper des Magens, Corpus ventriculi. Hyrtn:" Vom Fundus gegen den Pylorus verengert sich der Magenkörper mässig, erweitert sich aber vor dem Pylorus gewöhnlich noch ein wenig, um das sogenannte Antrum pylori Wirzisir bilden, welches, wenn es gut entwickelt ist, durch eine am oberen und unte- ren Magenbogen bemerkbare Einschnörung vom eigentlichen Magenkörper abgegrenzt wird. Torpt” sagt: Der an den Pylorus stossende Theil des Magens, Pars pylorica (Syn. Antrum pylodenn) ist nicht selten durch eine an der kleinen Curvatur einspringende Einkerbung gegen den ibrigen grösseren Theil, den man wohl auch als Körper des Magens bezeichnet, abgegrenzt. SYMINGTON:" Der Magen ist birnförmig und es liegt sein grösserer Theil oder der Fundus nach oben und hinten auf der linken Seite, und das enge und tiefe Ende findet sich nach rechts. Er wird in zwei Abschnitte getheilt: den Haupttheil oder die Pars cardiaca (cardiac part), welche nach unten, nach vorn und ein wenig nach rechts geht, und einen viel kleineren Theil, welcher direkt horizontal von links nach rechts geht: Pars pylorica (pyloric part). Bei der Fiöllung des Magens bewegt sich der Pylorus, welcher sonst in der Mittellinie liegt, nach rechts und hinten. Der Pylorustheil bewegt sich auch freier, als der Pylorus, nach rechts, so dass auf der rechten Seite einer Sagittalebene, welche durch den Pylorus geht, gewöhnlich ein Blindsack gebildet wird. Dieser wird oft Antrum pylori oder »small cul-de-sac> genannt. HOFFMAN-QUAIN, Lehrbuch d. Anatomie, 1870. Handbuch der menschlichen Anatomie, 1879. Lehrbuch der Anatomie des Menschen, 1892. Lehrbuch der Anatomie des Menschen, Wien 1885. V. LANGER-TOLDT, Lehrbuch der systematischen u. topografischen Anatomie Wien u. Leipzig, 1893. QUAINS Anatomy, 1895. | Yr ja MV KE 62 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. GEGENBAUR ' unterscheidet eine schräg gestellte Pars cardiaca von einer fast trans- versal gelagerten Pars pylorica. »An der enger werdenden Pars pylorica findet sich eine meist nur der grossen Curvatur angehörige schwächere Ausbuchtung, welche bei bedeu- tender Entfaltung das Antrum pylori vorstellt.» JONNESCO ” unterscheidet an dem menschlichen Magen drei deutlich von einander. getrennte Abtheilungen: 1) den Fundus, »poche arrondie, dirigée en haut, audessus et a gauche de I'Oesophage» dessen untere Grenze in einer Horizontalebene durch den unteren Rand der Cardia geht, 2) den Corpus, welcher sich mit seinen oberen beiden Dritteln vertikal gestellt zeigt, während das untere Drittel horizontal oder schräg aufsteigend ist; dieses Drittel ist »le vestibule du pylore» (Partio pylorica, Antrum pyloricum), dessen Form und Dimensionen sehr varliiren können. Dieses Antrum pyloricum setzt sich in die dritte abtheilung den >»Canalis pylori> (Pars pylorica, LUSCcHKA), eine in entleertem Zustande cylindrische Portion, fort, die in distendirtem Zustande »légeérement bosselée» ist und die vom Duodenum durch den Sulcus duodeno-pyloricus und von dem öbrigen Magen durch zwei in die grossen und: kleinen Curvaturen eingreifende Einsenkungen getrennt wird. Ich habe in dem Vorhergehenden die Ansichten einiger Auktoren iber den Bau des Pylorustheils des Magens oft mit den eigenen Worten der betreffenden Verfasser angefährt, um die Unterschiede besser hervortreten zu lassen. Ich will jetzt in Kärze die verschie- denen Meinungen zusammenfassen. Um die verschiedenen Bedeutungen des Antrum pylori der Auktoren besser demonstriren zu können, habe ich auf der Seite 63 die Abbildungen einiger modernen Verfasser und ihre Bezeichnungen mitgeteilt. WiLzis versteht unter dem Namen Antrum pylori den dem Pylorus am nächsten liegenden Theil des Magens. | CRUVEILHIER meint mit dem Antrum pylori eine Ampulle, welche dadurch entsteht, dass sich der Magen in der Nähe des Pylorus umbiegt. A. Rerzius lässt das Antrum pylori oder die Pars pylorica in drei Formen: emer langen, einer kurzen und einer konischen auftreten, welche immer aus zwei Theilen be- stehen: einem am Pylorus liegenden kleineren und eine »coude destomac». LUSCHKA meint mit Antrum pylori oder Pars pylorica zweli Ausbuchtungen am Pylorus, die eine medial, die andere lateral belegen. För HeEnLE ist das Antrum Pylori emm Theil, der sich durch eine Einsehnörung, die an der oberen Fläche merkbarer als an der unteren ist, von dem öbrigen Magen abschnärt. Torpt, RaAuBErR, KrausE und HyrTtr huldigen so weit es aus den Beschreibungen hervorgeht, ungefähr HENnLEs Anschauung. HOFFMAN, SYMINGTON (QUAIN's Ånatomy) und GEGENBAUR unterscheiden in der Nähe des Pylorus eine Ausbuchtung an der grossen Curvatur: das Antrum Pylori. JONNESCO unterscheidet am Pylorus einen cylindrischen oder aufgetriebenen Canalis Pylori, nach links davon des Vestibulum oder Antrum Pylori. Ich hoffe, durch die vorstehende Litteraturöbersicht deutlich gezeigt zu haben, welche Confusion sowohl in der Beschreibung, wie in der Benennung des pylorichen Theiles des Magens herrscht. 1 Tehrbuch der Anatomie des Menschen, 1883. ? Traité d”Anatomie humaine von Poirier, 1895. KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O 2. j3 Fig. D. ap. Fig. 8. ANDERS RETZIUS 1S57. a. po = Antrum pylori. k. a. = kleine Abtheilung. ? g. k. = grosse Kriimmung. GEGENBAUR 1883. ] a. p. = Antrom pylori. Fig. 6. INTE Ch LuscHKaA 1863. a. p = Antrum pylori. Fig. 7. (CK RRRNA v-P JOUNESCO 1895. ec. p-. = canal pylorique. Vv. p. = vestibule du pylore 3. antrum pylori. HENLE 1866. a. p. = Antrum pylori. 64 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. Das beste Zeugniss för diese Confusion lNiefert das s. g. Antrum Pylori, welches in mindestens vier verschiedenen Bedeutungen gebraucht wird. Als Antrum Pylori wird nämlich bezeichnet: 1) Der ganze in der Nähe vom Pylorus belegene, von dem ibrigen Magen abge- bogene Theil (A. Retzius, HENLE); 2) Derjenige Theil dieses Magentheiles, welcher dem Pylorus am nächsten liegt (LUSCHKA); 5 3) Eine horizontal gelagerte »Poche», welche vom Pylorus durch eine kanalförmige Abtheilung getrennt ist (JONNESCO); 4) Ein Blindsack oder eine Ausbuchtung an der grossen Curvatur in der Nähe des Pylorus (QUAIN, GEGENBAUER). 2 Wenn man nach der Ursache sucht, weshalb man unter dem Antrum Pylori so ver- schiedene Dinge versteht, so findet man sie darin, dass die ersten Auktoren, welche das Pylorusende näher untersucht haben, nemlich CRUVEILHIER und ÅA. RETtZIUS, trotzdem sie sich beide auf Wirzzris Antrum Pylori berufen, verschiedene Definitionen desselben geben. Jener versteht nemlich unter dem Antrum Pylori eine Ausbuchtung, welche ungefähr emen Zoll vom Pylorus ab liegt. Dieser meint damit den ganzen Magentheil von der Um- biegungsstelle bis zum Pylorus. ; In Bezug auf die Bedeutung, welche die Verhältnisse am Pylorusende des Magens haben, wird man mir vielleicht einwenden, dass die ganze Sache ein Bagatell sei, und dass man sehr gut mit den gegenwärtigen Beschreibungen und Benennungen zurecht kommen kann. Dass dies aber nicht der Fall ist, geht aus einem eimfachen Räsonnement hervor. Die descriptive Anatomie steht in dem Dienste der practischen Medicin, und in dieser Hinsicht ist das Pylorusende sehr wichtig, weil viele Krankheitsprocesse dort ihren Lieblingssitz haben. Daraus ergiebt sich natörlich das Bedirfniss einer genauen und richtigen Beschreibung dieses Endes. Wenn man nun gefunden hat, dass eine erneuerte und eimgehende Untersuchung dieser in praktischer Hinsicht so wichtigen Magenabtheilung nothwendig ist, so fragt man sich wohl, wie man eine solche auszufihren habe. Dass Anatomen wie ein A. RrrtzZius, ein LuscHKA, ein HENLE alles gesehen haben, was hier zu sehen ist, dieses lässt sich wohl mit Sicherheit annehmen. Weshalb lauten dann aber die Beschreibungen und Definitionen dieses Theiles des Magens so verschieden? Gewiss deshalb, weil dieser Theil des Magens innerhalb gewisser Grenzen variert und ein sammelnder Gesichtspunkt, von welchem alle Variationen gesehen werden können, noch nicht gefunden ist. Man muss also erstens einen solchen Gesichtspunkt finden, und dies glaube ich in den Formenverhältnissen des Magens während der Foetalperiode gethan zu haben. Hier haben wir nicht mit den vielfachen Veränderungen zu thun, för welche der Magen beim erwachsenen Individuum ausgesetzt ist. Waährend dieser Zeit zeigt der Magen immer dieselben Charaktere, welche nach meiner Meinung grundlegend för das Verständ- niss der Magenform sind und deshalb auch bei der Beurtheilung der Form des ent- wickelten Magens massgebend sein missen. : Ich habe also erstens zu untersuchen, wie sich der Magen bei dem menschlichen Foetus verhält. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 65 Um die sehr deutlichen und prägnanten Formenverhältnisse am Pylorus des Foetus zu demonstriren, theile ich die drei Bilder der Fig. 3, 4 u. 5 auf der Tafel 10 mit, die von einem 27Om., einem 40 Cm. und einem 42 Cm. grossen Foetus stammen. Die beiden ersten Magen sind kontrahirt, der letzte ist dilatirt. Der Magen verläuft von oben, wo man einen sehr deut- lichen Fundustheil findet, als ein gleichmässiges oder sich allmählich verschmilerndes Rohr nach unten, biegt dann unter einem rechtem Winkel nach rechts wn und mindet unge- fåhr in der Mittellinie in das Duodenum. Der Pylorus tritt hier als eine mehr oder weniger deutliche Ringfurche hervor. In Folge dieses Verlaufes, der immer mit grosser Regelmässig- keit wiederkehrt, muss man zwei Abtheilungen des Magens unterscheiden: einen vertikalen und einen horizontalen Theil. Den vertikalen Theil, der oben mit dem Fundus versehen ist, nenne ich Corpus ventriculi s. Pars cardiaca. Den horizontalen bezeichne ich als die Pars pyloriea. Beide Abtheilungen lassen sich immer scharf von einander trennen. Da, wie er- wähnt worden, die Pars pylorica mit dem Magenkörper ungefähr einen rechten Winkel bildet, so macht die kleine und auch die grosse Curvatur bei dem Uebergange des einen Theiles in den anderen eine scharfe Biegung. Besonders in der kleinen Curvatur ist die Biegungs- stelle immer sehr scharf ausgesprochen. Die Grenze zwischen den beiden Abtheilungen finde ich dadurch, dass ich diesen Punkt in der kleinen Curvatur mit der am meisten hervorragenden Umbiegungsstelle der grossen Curvatur durch cine Linie verbinde, unge- fähr so, wie es in der Fig. 3 angegeben ist. Die Pars pylorica ist nicht gleichmässig, sondern es lässt sich an ihr — sowohl im dilatirten, wie im kontrahirtem Zustande — immer ein am Pylorus belegener cylindrischer Theil unterscheiden. Durch eine Einkerbung, die in der grossen Curvatur immer sehr stark ist, ja sich oft sogar in eine völlig circuläre Furche fortsetzt, ist dieser Theil vom ibrigen Pylorus theil getrennt. Dazu zeigt dieser canalförmige Abschnitt noch zwei Eigenschaften, die dazu beitragen, ihn von der ibrigen Pars pylorica zu unterscheiden. Eimestheils ist es die beinahe regelmässige cylindrische Form, anderentheils die hier vorhandene excessive Entwicklung sowohl der Länge, wie der Ringmuskulatur, die, wenn man Längsschnitte durch den Pylorustheil legt, sofort ins Auge fallt. Die Fig. 8 Taf. 10, die einen Längsschnitt durch diesen Theil des Magens von einem 24 Om. grossen Foetus darstellt, zeigt diese Verhältnisse zur Genige. Ich will diesen Abschnitt des Magens im Anschluss an JONNEsco Canalis pylori benennen. Den anderen Abschnitt der Pars pylorica, der also der Biegungsstelle des Magens am nächsten liegt, nenne ich, wie der letzgenannte Autor, Vestibulum pylori. Die nähere Untersuchung von Längenschnitte des Pylorustheiles des Magen lehren, dass hier eine Valvula pylori, wie beim Erwachsenen, noch nicht gebildet ist. Zwar ist der Pylorus gegen das Duodenum scharf abgesetzt. Nicht aber so gegen den Magen: vielmehr liegt hier die Schleimhaut des Canalis pylori in ganz demselben Niveau, wie die des eigentlichen Pylorus. Und der Verschluss des foetalen Magens scheint also durch eine gleichmässige Contraction des Canalis pylori zu Stande kommen. Was die Stellung dieser beiden Magenabschnitte zu einander anlangt, so liegen sie in der ersten Foetalzeit ganz in derselben frontalen und horizontalen Ebene, d. h. der Camalis pyl. ist ein geradliniger Fortsatz des Vestibulum Pylori nach rechts. Ein anderes ist das Verhältniss in der späteren Foetalzeit. Hier erfährt die Pars pylorica oft eine K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 29. N:o 2. 9 66 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. konvexe Biegung nach oben, und zwar in der Weise, dass die Hauptrichtung des Vesti- bulums nach oben, die Hauptrichtung des Canalis pylori dagegen nach unten geht. TorpTt hat den von mir genannten Canalis pylori des Foetusmagens gesehen, beurtheilt aber diese Abtheilung in einem ganz anderen Sinne als ich. Er sieht nemlich den Unter- schied, der sich zwischen ihr und dem iäbrigen Magen findet, nicht »in einem eigenthimlichen Strukturverhältnisse», sondern fasst ihn als darauf beruhend auf, dass dieser Theil des Magens kontrahirt worden ist, während die Fläössigkeit, die sich in ihm fand, den Körper und den Fundus ausspannte. Die Flössigkeit sammelt sich in diesen Theilen des Magens, weil dieselben nicht, wie der pylorische Theil, dem Drucke seitens der Leber ausgesetzt sind und sie bei der Riöckenlage des Körpers tiefer zu liegen kommen. Dieser Ansicht des verehrten Wiener- Anatomes kann ich nicht beistimmen. Schon a priori scheinen mir die Torptschen Be- weise nicht stichhaltig zu sein. Dass auch der Magenkörper durch die Leber einem sehr grossen Druck ausgesetzt ist, beweist der Eindruck des Magenkörpers auf der hinteren, resp. unteren Leberfläche, der im allgemeinem viel prägnanter ist, als der Eindruck des Canalis pyloricus. Gegen die Torpt'sche Ansicht spricht auch, dass ich diesen Magenabschnitt in allen von mir untersuchten Fällen sowohl an kontrahirten, wie an dilatirten Magen gefunden habe. Wenn ich einen dilatirten Foetusmagen, wo der Canalis pylori deutlich ist, längs der Curvatura major durch einen Schnitt öffne und finde, dass sowohl der Canalis pylori, wie der eigentliche Pylorus weit offen ist, so steht ein solcher Befund in direktem Widerspruch mit der Torprtschen Ansicht, nach welcher dieser Magentheil nur durch eme Contraktion des Muscularis entstanden ist. Was aber ganz sicher beweist, dass das Hervor- treten dieses Magenabschnittes in einem besonderen Strukturverhältnisse seinen Grund hat, das ist die mikroskopische Untersuchung. Wenn man nemlich Längenschnitte, wie den in der Fig. 8 abgezeichneten, untersucht, so findet man sofort, dass die Dicke der Muskellagen in dem Canalis pyloricus unmöglich in einem Contraktionszustande, sondern in einer wirk- lich vorhandenen Verdickung ihren Grund hat. Dagegen will ich gern zugeben, dass dieser Abschnitt oft mehr, als der iöbrige Magen kontrahirt ist. Man findet nemlich hier die Schleimhaut oft in stärkeren Falten gelegt, als am iäbrigen Magen. Die Wand ist denn auch sehr dick und der ganze kanalförmige Abschnitt sehr deutlich hervortretend. In anderen Fällen — besonders wenn der Foetus geathmet hat und der Magen durch Luft sehr ausgespannt ist —, findet man den Canalis pylori ausgespannt und die Schleimhaut ganz eben, und doch ist dieser Theil vom iäbrigen Magen deutlich abgegrenzt, sowohl durch seine cylindrische Form, wie durch seine starke Muskulatur. Was nun die Verhältnisse in der nachfoetalen Zeit betrifft, so ist es erstens in dem Kindermagen sehr leicht, die obenbeschriebenen Formenverhältnisse wiederzufinden. Fig. 9 Taf. 10 zeigt einen Kindermagen, welcher, aus dem Körper herausgenommen, mit 2 4 For- malinlösung gefillt und dann gehärtet worden ist; hier lässt sich sehr deutlich ein verti- kaler Theil: der Magenkörper mit dem Fundus, von einem horizontalen Theil: der Pars pylorica, trennen. Die kleine Curvatur verläuft erst vertikal und biegt dann unter einem rechten Winkel ab. In der grossen Curvatur ist die Umbiegungsstelle nicht so scharf markirt, sondern durch eine grosse Krämmung (coude de Vestomac nach CRUVEILHIER) repräsentirt. Von der Spitze des scharfen Winkels der kleinen Curvatur zu der Mitte der grossen Kräummung der grossen Curvatur ziehe ich die Grenzlinie zwischen den beiden Haupt- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 2. 67 abtheilungen des Magens; nach oben von dieser Grenzlinie liegt der Magenkörper, nach unten die Pars pylorica. Die letzte Abtheilung lässt sich wieder in zwei von einander getrennte Abschnitte scheiden. Durch eine circulare Zusammenziehung, die am meisten nach unten ausgeprägt ist, sondert sich nemlich ein cylindrischer, unmittelbar am Pylorus liegender Theil, der Canalis pylori, von dem Vestibulum pylori, das blindsackförmig nach unten ausgebuchtet ist ab. Der Canalis pylori tritt in diesem Kindermagen ausserordentlich deut- lich als ein cylindrischer Abschnitt, dessen Muskelwand bedeutend verdickt ist, hervor. In Fig. 10 Taf. 10 ist em Längsschnitt durch diesen Magentheil abgezeichnet. OC. P. be- zeichnet die Wand des Canalis pylori. Wenn man den Kindermagen mit dem Foetusmagen vergleicht, so findet man einen Unterschied darin, dass das Vestibulum pylori in jenem viel grösser als in diesem ist. Besonders tritt dies hervor, wenn man in den verschiedenen Fällen den Theil dieses Raumes in der Curvatura minor betrachtet. In dem Fötusmagen ist die linke Grenze des Canalis pylori von der Spitze des scharfen Winkels, der in der kleinen Curvatur zwischen dem Magenkörper und der Pars pylorica gebildet ist, nicht weit entfernt, beinahe, wenigstens im dilatirten Magen mit dieser zusammenfalleni. Das Vestibulum pylori tritt hauptsächlich in der grossen Curvatur als Blindsack hervor. Anders beim Kinde. Hier gehört der als V. p. in der Figur 10 bezeichnete Theil der Curvatura minor dem Vestibulum, dessen ibrige Form und Ausdehnung aus der Figur deutlich hervorgehen, an. Was die Formenverhältnisse im entwickelten Zustande anlangt, so stimmern meine Erfahrungen, so weit es sich um Facta handelt, ganz mit den von JoNNESCO beschriebenen iberein. Namentlich wenn man bei einem Individuum, dessen Organe durch Injektion von einer genögend grossen Menge Formalinlösung gehärtet sind, den Magen in situ unter- sucht, erhält man die obengenannten Verhältnisse deutlich ausgeprägt. Dem Pylorus am nächsten sieht man dann deutlich den cylinderförmigen Canalis pylori, der hier freilich nur durch seine Form, nicht so viel durch die Dicke der Muskulatur hervortritt. Nur in den Bezeichnungen weiche ich von JONnNEsco ab. JONNEsCO bezeichnet den Theil des Magens, der sich vom Fundus bis an den Canalis pylori erstreckt, mit dem Namen Körper; zu diesem Körper gehört also das Vestibulum pylori. Bei der Feststellung meiner Ter- minologie gehe ich davon aus, dass das am meisten hervortretende Charakteristicum des Magens die scharfe Biegung ist, die er immer in situ zeigt und die sich besonders durch eine starke Knickung in der Curvatura minor kund giebt. Durch diese scharf hervor- tretende Knickung kann man zwei Hauptabtheilungen des Magens unterscheiden, eine obere vertikale, resp. sagittale, und eine untere horizontale. Da die erste den grössten Theil des Magens umfasst, nenne ich sie Corpus ventriculi, während ich den horizontalen Theil der Magens als Pars pylorica bezeichne. Von jener Abtheilung sondert sich der Fundus als derjenige Theil des Magens ab, der oberhalb der Cardia liegt. Die Pars pylorica zerfällt in einen dem Pylorus am nächsten liegenden cylindrischen ”Theil und das Vestibulum pylori, das sich in dilatirtem Zustande blindsackförmig in der Curvatura major ausbuchtet. Beide Abtheilungen sind immer durch eine scharfe Eimsenkung in der grossen Curvatur und oft auch noch durch eine seichte, ringförmige Einsenkung von einander ge- trennt. Weiter liegen sie beim entwickelten Individuum nicht in gerader Linie, sondern sie sind ganz, wie beim Kinde, gegen einander abgebogen: das Vestibulum geht nach rechts, 68 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. nach oben und ein wenig nach hinten, der Canalis pylori nach rechts und nach unten. Diese Biegung wurde von Prof. His mäöndlich besonders stark betont. Wie aus dem Vor- hergehenden deutlich zu ersehen ist, giebt es doch wenigstens beim Foetus andere Merkmale als die Biegung, die den Canalis pylori vom ibrigen Magen trennt. Denn hier geht der Camalis in der fröheren Foetalzeit ganz in derselben Ebene, wie die öbrige Pars pylorica. Hier ist nemlich der betreffende Theil durch seine cylindrische Gestalt und durch die mächtige Entfaltung der Muskelschicht charakterisirt. Wenn ich also gern zugebe, dass JoNnnEsco unter den neueren Auktoren die beste Beschreibung der Magenform gegeben hat, so kann ich dem aber nicht beistimmen, dass er der erste gewesen ist, der den Canalis pylori beschrieben hat. »Envain j'ai cherché la description de ce canal dans les auteurs» sagt nemlich J. in Betreff des genannten, kanalförmigen Theiles des Magens. Das Verdienst, die erste genaue Beschreibung dieses Theiles des Magens gegeben zu haben, kommt ohne Zweifel ANDERS RETZIUS zu, dessen betreffende Publikation dem französichen Forscher ganz unbekannt sein muss. Zwar spricht A. Retzius nicht von einem am Pylorus belegenen kanalenförmigen Theil, doch trennt er den Theil der Pars pylorica, der"dem Pylorus am nächsten liegt, von dem äbrigen Theil durch zwei Einkerbungen — die eine in der Curvatura minor, die andere in der Curvatura major. Diese »kleine Abtheilung» der Pars pylorica — in der Fig. 5, 5. 63 mit k. a. bezeichnet — ist der von JONNESCO und mir als Canalis pylori bezeichnete Abschnitt. Dass A. REtZIuS den Magen so beschreibt, wie er es thut, röhrt davon her, dass er den ausgespannten und nicht den in situ gehärteten Magen untersucht hat. An dem in dieser Weise gehärteten Magen habe ich den Canalis pylori immer als einen cylindrischen Abschnitt erkannt; wenn man dagegen den Magen stark dilatirt, so erhält man diesen Canal am Pylorus in der Form von zwei blasenartigen Auftreibungen, die eine in der kleinen, die andere in der grossen Cur- vatur belegen, oder auch ist die trennende Einkerbung in der kleinen Curvatur nicht vor- handen und die Grenze gegen das Vestibulum pylori wird durch die Abbiegung nach rechts, die der Canalis pylori macht, bestimmt. FEin solehes Magenexemplar hat LuscHKA in seinem Handbuch in Fig. XIX abgebildet. Von dem Untersuchungsverfahren, das Retzius gebraucht hat, kommt es auch, dass R. den Canalis pylori des neugeborenen Kindes, den er deutlich gesehen hat, in einem gewissen Gegensatz zu den von ihm beschriebenen blasenförmigen Auftreibungen beim Pylorus des Erwachsenen stellt. Er sagt nemlich: »Beim neugeborenen Kinde, dessen Magen mehr gerundet ist, habe ich diese Auftreibungen oder Stricturen nicht gesehen. Aber hier ist doch der dem Pförtner zunächst liegende Theil des Antrums zu eimer kurzen cylindrischen Röhre von etwa 1 Cm. Länge mit dicken Wänden ausge- bildet, deren Dicke vornehmlich von einem mächtigen Cirkelmuskelgäörtel herröhrt» Wenn man einen in situ gehärteten Magen eines Erwachsenen untersucht, so findet man auch hier eine cylindrische Abtheilung, die sowohl mit der kurzen cylindrischen Röhre beim Neugeborenen, wie mit der kleinen, aus zwei Auftreibungen bestehenden Abtheilung, die ReEtz1Ius beim Erwachsenen gefunden hat, identisch ist.! 1 Die längslaufenden Muskelbänder — Ligamenta pylori —, die A. RETZIUS am Pförtnertheile beschreibt und in Verbindung mit dem Auftreten der Auftreibungen setzt, habe ich niemals beim Fötus, trotsdem ich sorg- fältig meine Aufmerksamkeit darauf gerichtet habe, gefunden. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O på 69 Was ich durch meine Untersuchungen erreichen will, das ist, die Aufmerksamkeit der Anatomen auf diesen vernachlässigten Theil des Magens zu lenken. Ich habe gezcigt, dass dieser Abschnitt in der Fötalzeit durch seine Form und durch die mächtige Entfaltung seiner Muskulatur ausserordentlich hervortretend ist. Was die Nomenklatur betrifft, die ich in meiner Arbeit gebraucht habe, so habe ich den viel angewendeten Namen: Antrum Pylori, der auch in der neuen anatomischen Nomenklatur gebraucht wird, ganz fallen lassen. Zwar hat dieser Name eine gewisse historische Berechtigung, da er aber, wie ich gezeigt habe, von den modernen anatomischen Auktoren in vier verschiedenen Bedeut- ungen angewendet wird, so halte ich es fir nothwendig, ihn, um Irrungen zu vermeiden, gar nicht anzuwenden. Wir haben in den vorstehenden Zeilen die allgemeinen topographischen Verhältnisse des Bauchraumes besprochen, die Vertheilung des Dänndarmes in der unteren Abtheilung und die Veränderungen, welche durch die grössere oder geringere Ausspannung des Darmes in der Configuration dieses Raumes hervorgerufen werden, kennen gelernt und die Formen und Lagenverhältnisse der Leber, des Magens und des Duodenums untersucht; jetzt haben wir noch ein Organ und seine topographischen Verhältnisse zu behandeln; dieses Organ ist die Milz. Die Milz. Die foetale Milz besitzt erstens zwei Grundflächen, eine äussere und eine innere, welche in einer Kante zusammenstossen, die vorn spitzig, hinten und unten dagegen stumpf ist. Die Form der Milz — von einer dieser Grundflächen gesehen — ist in den ersten foetalen Monaten deutlich oval mit einem unteren stumpfen und einem oberen spitzen Pole, in den letzten dagegen dreieckig mit nach oben gekehrter Spitze. Dies gilt als allgemeine Regel. In anderen Fällen ist sie freilich mehr unregelmässig. Man bekommt dann gleich den Eindruck, dass in Folge der lockeren Consistenz des Milzparenchymes die Form der Milz von dem Fiällungsgrade der nahe liegenden mobilen Organen beeinflusst wird. Die äussere Fläche ist entweder gleichmässig konvex gebogen, oder auch ist der Theil der Fläche, der von der Leber bedeckt wird, von dem am Diaphragma ruhenden Theile durch eine wulstförmige Erhebung getrennt. Die innere Grundfläche trägt deutliche Eindräcke von den umgebenden Örganen. In den ersten Foetalmonaten kann man auf dieser Grund- fläche solchergestalt eine vordere ausgehöhlte Facies gastrica und eine hintere Facies supra- phrenica, die von oben nach unten konvex ist, unterscheiden. Diese Facies stossen in ibren oberen Theilen in eine mächtig entwickelte Firste zusammen, die bedeutend iber das Niveau der Grundfläche hervorragt. Zwischen den unteren Theilen der beiden oben- beschriebenen Facies findet man eine ebene dreieckige Facies, derer Spitze nach oben, unter die obengenannte Firste, derer Basis nach unten gekehrt ist; diese Facies muss als Facies pancreatico colica bezeichnet werden. Sie sieht nemlich mit ihrer Spitze gegen den 70 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. Schweif des Pancreas, wogegen sie unten einen Eimndruck von der Flexura coli lienalis erhält. Bei der dreieckigen Milz aus der späteren Foetalzeit sind die genannten drei Flächen noch prägnanter hervortretend. Die so aussehende Milz ruht jetzt in einem sehr charakteristiscehen Raum, der den linken hinteren ”Theil der oberen Bauchetage emnimmt. Dieser Raum wird nach hinten von der Nebenniere, nach vorne von dem Magen und nach unten von dem Pancreas und der Flexura coli lienalis begrenzt. Kritik und Zusammenfassung der Ergebnisse. Schon oben, bei der allgemeinen Ubersicht der Litteratur der Anatomie des Foetus, habe ich bemerkt, dass wir iber die Anatomie des neugeborenen Kindes viele Arbeiten sowohl von älteren, wie neueren Autoren besitzen. Da die anatomischen Verhältnisse in der letzten Foetalzeit ungefähr dieselben wie beim neugeborenen Kinde sind, so muss ich natörlich diese Litteratur näher beräöcksichtigen. Ich will also hier eimen Bericht iber die neueren Arbeiten geben, damit der Leser selbst beurtheilen kann, ob es mir gelungen ist, unsere Kenntnisse der Anatomie des Foetus etwas zu erweitern. Vorerst will ich jedoch bemerken, dass die Methode, mit der ich die topographischen Verhältnisse des Foetus untersucht habe, nemlich die schichtenweise Präparation der Organe nach der möglichst besten Härtung derselben nicht von den oben genannten Anatomen angewendet worden ist. Die drei neuesten Verfasser auf diesem Gebiete, RIBEMONT,! BALLANTYNE” und METTENHEIMER,” wenden bei dem Studium der topographischen Verhältnisse alle dieselbe Methode, nemlich Bilder von Durchschnitten nach dem Gefrieren an. Darum scheint es mir von Nutzen zu sein, dass wir durch meine Arbeit Bilder erhalten haben, welche die ganzen Örgane in situ zeigen. Und was man vermittels einer guten Härtung bezäöglich der Formenverhält- nisse der Örgane erhält, das zeigt ein Vergleich meiner Figuren mit dem, auf der Tafel IV in der BALLANTYNESchen Arbeit mitgetheilten Bilde iber die Viscera eines Neugeborenen. RIBEMONT theilt die Bauchhöhle in zwei Etagen ein und lässt die Grenzebene durch die unterer: Leberfläche gehen. Darnach folgt eine ziemlich oberflächliche Schilderung der Beziehungen folgender Bauchorgane zu einander, nemlich: der Leber, des Magens und der Milz. Die Formenverhältnisse werden beinahe gar nicht beröchsichtigt. Der Darm giebt dem Verfasser zu keinen Bemerkungen Anlass. Schon mehr eingehend in seinen Beschreibungen ist BALLANTYNE. Derselbe schliesst sich RiBEMONTS Eintheilung der Bauchhöhle an. Die Leber wird sorgfältig beschrieben, die von mir hervorgehobenen Verhältnisse in Betreff des Processus papillaris aber nicht er- wähnt. Er sagt nur, dass der Lobus Spigelii von variablen Dimensionen sel. Was den Magen und den Dinndarm betrifft, so berichtet er gar nichts iöber die Verhältnisse, die ich oben erwähnt habe. Das Coecum und das Colon ascendens nehmen beim Neugeborenen Ö& NM H [Jil] IL 1. 1 [T] KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 71 oft eine andere Stellung als beim Erwachsenen ein. Das Colon transversum und das Colon descendens verlaufen wie beim Erwachsenen. Die Milz hat vier Flächen, die gegen das Diaphragma, die Leber, den Magen und die Nebenniere gewendet sind und darnach ihre Namen tragen. Die Arbeit von METtrTENHRIMER ist ohne Zweifel die vollständigste der die Bauch- topographie des Foetus behandelnden. Und doch hat er lange nicht alle die Punkte be- röhrt, die erwähnt zu werden verdienen. M. hebt zuerst ganz richtig den schon von den älteren Verfassern genug beriicksichtigten Unterschied zwischen der äusseren Form des Bauches des neugeborenen Kindes und des ausgewachsenen Individuums hervor, welcher Unterschied sich in der ovoiden Gestalt des Rumpfes und dem Mangel einer »Taille» beim Kinde zu erkennen giebt. Meine Präparate demonstriren diese Gestalt des Rumpfes auf das deutlichste. Wenn er aber sagt: »diese Differenz erklärt sich dadurch, dass die untere Thoraxapertur beim Ngb. noch in weiterem Rahmen um die Wirbelsäule ausgespannt er- scheint und, wie oben gezeigt, der Brustkorb hier erst seine grösste Weite findet, während er sich beim E. nach unten verjängt, und »andererseits lassen die Eingeweide des Bauches, indem sie sich in den oberen, von den Rippen umgebenen Bauchraum hinauf erstrecken, den Rumpf hier den grössten Umfang gewinnen, so dass in diesem Alter von einer Taille noch keine Rede sein kann», so kann ich freilich die Richtigkeit der beiden Sätze völlig anerkennen, die wichtigste Ursache der genannten Form des Rumpfes beim Neugeborenen: hat er jedoch nicht hervorgehoben, nemlich die sowohl während dieses Zeitpunktes, wie während der ganzen Foetalzeit mächtig entwickelte Leber, welche die Causa dieses Formenverhält- nisses ist. — Gleichwie RIBEMONT und auch BALLANTYNE, theilt M. die ganze Bauchhöhle in zwei Hälften durch eine Ebene, welche an dem unteren Leberrande entlang läuft. Beide Hälften sind in ihrer Konfiguration einer Pyramide ähnlich. Die rechte Pyramide, mit der Spitze an der rechten Crista iliaca liegend und mit der Basis nach oben gewandt, enthält hauptsächlich die Leber, die linke, mit der Spitze im linken hinteren Hypokondrium liegend, dagegen den Magen, die Milz und die Därme. Gegen diese Eintheilung muss ich mich opponiren und statt ihrer diejenige, welche ich vorgeschlagen habe, empfehlen. Ich habe nemlich auch zwei Abtheilungen der Bauchhöhle beschrieben, welche ungefähr dieselbe pyra- midale Form zeigen, doch habe ich als Grenze nicht die Ebene gewählt, welche an dem unteren Rande der Leber entlang läuft, sondern sie auf die Ebene durch das von rechts nach links aufsteigende Colon und das Mesocolon fallen lassen. Diese Grenze finde ich viel präg- namter und deutlicher als die obengenannte, von RIBEMONT vorgeschlagene, worin, wie ich hoffe, mir jeder zustimmen wird, der einen Blick auf die Fig. 4, Taf. 2 wirft. Die Beschreibung der Leber und der Milz ist ungefähr dieselbe wie die, welche BALLANTYNE gegeben hat. Von dem Magen wird nichts eigentlich Neues angeföhrt. »Der ibrige Dänndarm, Jejunum und TIleum, vertheilt sich frei in der Bauchhöhle und wird nicht, wie beim Erwachsenen, durch die Enge vor dem linken Psoas in zwei Hälften geteilt.> Allerdings glaubt er in 3 Fällen eine gewisse Ordnung in den Darmschlingen gesehen zu haben, indem links vor- wiegend horizontale, rechts vorwiegend vertikale Windungen lagen. Die Lage und der Verlauf des Colons wird eingehend behandelt. 72 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. E Die in dem Vorhergehenden gegebenen Beschreibungen haben den doppelten Zweck, schon bekannte Verhältnisse durch die Deutlichkeit der Fantome zu illustriren und eimige neue Fakta hervorzuheben. Ich will diese in dem Folgenden in der Kirze recapituliren. Wir werden dabei erst die Entwicklungsformen der Leber verfolgen. In der vierten Woche des menschlichen Embryonallebens hat sie — nach His — eine obere, eine vordere, eine hintere-untere und zwei Seitenflächen. Ein deutlicher Lobus Spigelii ist noch nicht vorhanden. In der fröheren Foetalzeit — im dritten und vierten Monate — besitzt sie nach meinen Untersuchungen eine obere, eine vordere, zwei mächtige Seitenflächen, eine hintere Fläche mit deutlichem Lobus Spigelii und eine untere Fläche. Die Leber ist also durch eine mächtige Entwicklung in allen drei Dimensionen des Raumes charakterisirt. In der späteren Foetalzeit nimmt ihre Höhe ab. Ein grösserer Theil der hinteren Fläche kommt in demselben Niveau wie die untere zu liegen. Der Lobus Spigelii behält aber seine Stellung, und rechts von ihm entwickelt sich aus der oberen Fläche eine hintere, die direkt nach hinten schaut. Nach der Geburt schreitet die Umgestaltung der Leber weiter fort. Wie aus den Forschungen von Symington hervorgeht, dreht sich die Leber sowohl um eme Vertikal-, wie um eine Horizontalaxe, was im Zusammenhang mit der nach der Geburt eintretenden . Verminderung des Volumens zur Ausbildung der bleibenden Leber- form fiöhrt, welche mit der Ausbildung einer deutlichen, bestehen bleibenden hinteren Fläche : endigt. Als einen sehr interessanten Punkt der foetalen Leberform betrachte ich das Ver- hältniss des Processus papillaris. Zwar ist sein Aussehen wechselnd, d. h. er tritt in eimnigen Präparaten als em Höcker hervor, während er in anderen mehr einem gestielten Lobulus von oft grossen Dimensionen, wie im Fig. 1, Taf. 6 gleicht. In der ersten Foetal- zelt ist er immer sehr gross. Dieses Verhältniss kann nicht als eine Zufälligkeit bezeichnet werden, sondern es muss in gewissen Fällen die Leber eine Geneigtheit haben, sich hinter dem Magen in eimen Lobulus zu verlängern. Fälle, wie der in der genannten Figur darge- stellte, können in keiner anderen Weise erklärt werden. Dieser Versuch einer Erklärung erhält durch die vergleichende Anatomie eine ge- wisse Bestätigung. Durch die vergleichenden anatomischen Studien, die KLAATscEH”' an einem grossen Materiale iber die Mesenterialbildungen am Darmkanal der Wirbelthiere angestellt hat, kommt er zu dem Resultate, dass im Urzustande der Säugethiere die Leber vom rechten Theile einen Lappen (den Lobus omentalis) hinter den Magen entsendet hat. Vom phylogenetischen Gesichtspunkte beweisen also meine Untersuchungen, dass der kleine Processus papillaris das Rudiment eines in fröheren Stadien mächtig entfalteten Lobus omentalis bildet. Der FEingang in die Bursa omentalis verhält sich nach meinen Beobachtungen in gewissen Hinsichten beim Fötus anders als beim Erwachsenen. Bei diesem findet man rechts von dem FEingange, welcher das Atrium bursae omentalis mit der eigentlichen Bursa omentalis verbindet und unter dem Lig. gastropancreaticum und dem pylorischen Theil der Curvatura minor liegt, das convexe Tuber omentale pancreatis, das, von dem Omentum minus bedeckt, gegen das auch konvexe Tuber omentale hepatis schaut. In der friheren IG Bo KONGL. SV: VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O e Foetalzeit findet man in der Regel weder das Tuber omentale hepatis, noch das Tuber omentale pancreatis. Statt em Tuber omentale darzubieten ist das Panereas ausgehöhlt und nimmt in dem Raume zwischen der kleinen Magencurvatur und der Plica art. hep. gastro- den vergrösserten Processus papillaris auf. Ja, in gewissen Fällen ist das Lig. panereat. aufegehoben und verläuft sagittal direkt von hinten nach vorne, während der Processus papillaris hinter dem Magen in die eigentliche Bursa omenti hineinragt. Weiter betrachte ich die Kenntniss von den ganz gesetzmässigen Lagenveränderungen, die die mobilen Bauchorgane gegenseitig hervorrufen, als ein nicht uninteressantes Ergebh- niss meiner Untersuchungen. In dieser Beziehung bitte ich noch einmal, die Figuren der Tafeln 2 u. 8 mit eimander zu vergleichen. So habe ich Zz. B. nirgends in der Litteratur eine solehe Magenstellung erwähnt gefunden, wie sie faktisch der Fötus beim ausgespannten Dinn- darme zeigt, wo der Magen direkt in sagittaler Richtung verläuft, mit dem Fundustheile nach hinten, dem Pylorustheil nach vorne gekehrt. Schliesslich sehe ich es auch als ein nicht unwesentliches Ergebniss an, die Verhältnisse am Pylorus des Foetus und des Kindes erforscht zu haben, deren Klarlegung hoffentlich die Aufmerksamkeit der Anatomen auf die in der Litteratur herrschende Verwirrung in der Beschreibung und Benennung dieser nicht unwichtigen Theile lenken wird. Erklärung der Abbildungen auf den Tafeln 1—10. Die Figuren werden auf allen Tafeln nach der Reihe von oben links nach unten rechts gerechnet. Tafel I. Dinndarmsitus bei einem Foetus von der Länge von 5 Cm. Zwei Mal Vergrösserung. Dasselbe Dänndarmeonvolut von der linken Seite. Zwei Mal Vergrösserung. Dänndarmsitus bei einem Foetus von 7,5 Cm. Länge. Zwei Mal Vergrösserung. : I, 6, 7, S, I Gipsabgässe, welche den Diänndarmsitus bei den Foetus von der Länge von resp. 27 und 24 Om. zeigen. ND INA SVR So NOA 'Tafel II. lig. 1. Dinndarmsitus bei einem Foetus von einer Länge von 30 Cm. Fig. 2. Foetus von einer Länge von 35 Cm. Unten die Dänndärme. Rechts vom Magen der sehr deutliche Recessus medius, an dessen hinteren Wand das sichelförmige Lig. gastropanereaticum scharf hervortritt. Pig. 3. Foetus von der Länge von 27 Cm. Man sieht die Stellung des Magens, den Verlauf des Colons, von allem aber den winkelförmig gebogenen Raum, der die Dänndärme enthält. Der untere rechte Theil liegt offen zu Tage. Der linke obere steigt hinter dem Magen nach oben bis äber die Pars pylorica. Pig. 4. Foetus von einer Länge von 40 Cm. Zeigt dieselbe Verhältnisse wie in dem vorigen Präparate. Fig. 9. Derselbe Präparat wie der vorige. Der Colon weggenommen. Man sieht die Stellung des Magens und den Verlauf des Duodenums. Dazu den ersten Abschnitt der Bursa omentalis, nemlich links von der Vena cava inf. die hintere Wand des Recessus superior, die nach unten in den Grund des Vestibulum ausläuft, links wird dies durch eine erhabene Firste, das Lig. arteri& hep., begrenzt. Links von dieser liegt eine Grube, der Recessus medius, der nach hinten vom Lig. gastropanereaticuam begrenzt wird. Tafel TIL. Fig. 1 u. 2. Dänndarmsitus von Foetus von einer Länge von resp. 52 u. 51 Cm. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. 10 74 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 'Tafel IV. Fig. 1, 2, 3, 4, I u. 6. Der Situs der Eingeweide bei einem Foetus- von der Länge von 17 Cm. Piyg.'7, 8, 10, 11 u.: 12. Der Situs der Eingeweide bei einem Foetus von der Länge von 20 Cm. Fig. 9. Die Leber desselben Foetus von hinten. A Fig. 13. Foetus von der Länge von 20 Cm. Zeigt nach oben im Gebiete der Bursa omentalis das querovale Loch, welches vom Lig. gastropancereaticum begrenzt wird und den Eingang zu dem den: Processus papillaris enthaltenden Recessus medius bildet. Tafel V. Fig. 1 u. 2. Der oberflächliche Situs der Baucheingeweide bei einem Foetus von der Länge von 42 Cm. 'Tafel VI. Fig. 1 zeigt die Leber, Fig. 2 u. 3 den tieferen Situs desselben Foetus. 'Tafel VIL Fig. 1 u. 2. Der oberflächliche Situs der Eingeweide bei einem Foetus von der Länge von 45 Cm. Ich habe diese Abgisse besonders darum mitgetheilt, weil sie den Situs der Baucheingeweide in dem Falle zeigen, wo der Magen horizontal gelagert ist (s. Fig. 1 der nächsten Tafel.) F 'Tafel VIII. Pig. 1. Der tiefere Situs desselben Foetus, wie auf der vorigen Tafel. Fig. 2. Zeigt die Stellung des Magens, des Mesocolon und des Colon transversum bei einem Foetus, wie der vorige, mit sehr ausgespanntem Dänndarme. Tafel IX. Pig. 1. Die Leber eines Foetus von der Länge von 42 Om. Fig. 2. Die Leber eines Foetus von der Länge von 30 Cm. Pig. 3. Sagittal-gestellter. Magen bei einem älteren Foetus mit ausgespanntem Dinndarme. Pig. 4. Diänndarmsitus beim Foetus von einer Länge von 55 Om. 'Tafel X. JTig. 1. Foetus 24 Cm. V. c. i. = Vena cava inf.; P. a. h. — Plica arteriae hep.; D. v. a. — Ductus venosus Arantiil; L. g. p. = Lig. gastropancreaticum; R. s. = Recessus superior Bursae omentalis; M=Magen; V. b. o. = Vestibulum Bursae omentalis. j Pig. 2. Dasselbe Präparat von vorne. V. c. i. = Vena cava inf.; L. g. p. = das emporgehobene Lig. gastropancreaticum; R. m. = Recessus medius Bursae omentalis; O. m. = das abgerissene Omentum minus; R. s. = Recessus superior Bursae omentalis. Fig. 3. Foetus 27 Cm. C. v. = Corpus: ventriculi; P. p. — Pars pylorica; V. p. = Vestibulum pylori; C:p. = Canalis' pylori. Fig. 4 u. 5. Foetus von resp. 40 u. 42 Cm. Dieselben Bezeichnungen wie in der vorigen Figur. Fig. 6. Foetus von 42 Cm. V. c. i. = Vena cava inferior; V. b. o. = Vestibulum Bursae omentalis; R. 0. = Recessus superior; P. a. h. = Plica art. hepaticae; L. g. p. = Lig. gastropancreaticum; R. i.=Recessus inferior Bursae omentalis. Fig. 7. Foetus von 50 Cm. V. ce. i. = Vena cava inferior; R. s. = Recessus superior; V. b. o. = Vestibulum Bursae omentalis; P. a. h. = Plica art. hepaticae; P. = Pancreas; R. m. = Recessus medius Bursae omentalis; L. g. p. = Lig. gastropancreaticum: C. v. = Corpus ventriculi; P. p. = Pars pylorica; V. p. = Vesti- bulum pylori; C. p. = Canalis pylori. : Fig. 8. Längsschnitt durch den Pylorustheil des Magens bei einem 24 Cm. grossen Foetus. P.= Pylo- rus; C. p. = Camalis pylori. Sechs Mal Vergrösserung. R Fig. I. Kindermagen. P. p. = Pars pylorica; V. p. = Vestibulum pylori; OC. p. = Canalis pylori. Fig. 10. Längsschnitt durch den Pylorustheil des vorigen Präparates; D. = Duodenum; P. = Pylorus; C. p. = Canalis pylori; V. p. = Vestibulum pylori. Vet. Akad. Handl. Bd. Handl. Bd. 29. M 2. rss Fin Handl. A kad. Vet. ov 1. Handl. Be k 9 2 tand EBAN 20: Md: Tati VI ad. Handl. Bd. ; 26 MATINIT a . Handl. id X. Taft. M 2, 29 Bd. OK. Vet. Akad. Handl. | STUNT - KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 29. N:o 3 QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D'ACTION DE TATMOSPHERE PAR H. HILDEBRAND HILDEBRANDSSON AVEC 7 PLANCHES. MÉMOIRE PRÉSENTÉ A L ACADÉMIE ROYALE DES SCIENCES DE SUÉEDE LE 13 JANVIER 1897. STOCKHOLM, 1897. KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. fork yra OAK RA rm [KERALA 6 OM. ES joka. ANOR SM ga | SA-DIARP OM asÄHgeOMTAT 20 KOMA (26 / BRATT ORR VEN vr | j | de sr målen fr Or OR ar OA MOR AT MNKR SA rv Å TRE MJORADRTA nante b TOXTRÖR Ko MunnmESROg ADR O, a reconnu depuis longtemps qu'on ne trouvera jamais les lois qui régissent les mouvements généraux de l'atmosphere, si I'on ne fait des observations qu'a la surface terrestre dans quelques pays civilisés. En conséquence, on a commencé d'un coté a étudier les régions supérieures de I'atmosphére a Vaide d'observations faites en ballon et dans les observatoires etablis a grands frais sur des sommets trés élevés, et aussi a l'aide d'ob- servations et de mesures des nuages, lesquelles sont å présent organisées selon le méme plan dans presque tous les services météorologiques du monde. D'un autre cöté les con- gres météorologiques et le Comité permanent ont sans cesse insisté sur la nécessité d'”ins- taller de nouveaux observatoires dans les pays les plus éloignés des centres de la civilisa- tion. Il nous semble que le temps est venu de pouvoir indiquer les régions de la terre d'ou il serait de la plus haute importance d'obtenir des observations. En effet, gråce aux travaux de MM. TEISSERENC DE BORT ' et VAN BEBBER, ” On sait qu'il existe une certaine relation entre le caracteére général du temps d'une saison en Europe et les variations dans les hauteurs barométriques aux »centres daction> environ- nants, c'est-å-dire en Islande, aux ÅAcGores et en Sibérie. D'un autre coté MM. BLANFORD” et Eriot? ont indiqué qu'il existe une relation entre les variations barométriques dans I'Inde et celles en Sibérie et aå Maurice, c'est-å-dire aux centres d'action situés au nord et au sud de YV'Inde. Or, il semble probable qu'il existe des relations intimes entre tous les centres d'action de la terre, ou les régions auxquelles sont situés les maxima et les minima baro- méetriques moyens. Une étude plus suivie de ces relations serait de la plus haute importance et promet méme de conduire a des résultats pratiques pour la prévision du temps å longue échéance. Mais pour arriver å ce but, il est nécessaire d'obtenir des observations con- tinuelles, — (le mieux serait å l'aide d'instruments enregistreurs) — de ces centres d”action. Pour le moment nous avons des observations assez complétes des trois centres d'action: 1 Etude sur I'hiver de 1879—80 et recherches sur V'influence de la position des grands centres d'action de F'atmosphére dans les hivers anormaux. — Ann. du Bureau Centr. Mét. 1881. IV: Météorologie générale, et Annuaire de la Soc. Mét. 1883. ? Typische Witterungs-Erscheinungen. — Aus dem Archiv d. deutschen Seewarte. T. V. 1882. N:o 3. 3 On the barometric see-saw between Russia and India in the sunspot cycle. — Nature, March, 1880. 2 A preliminary discussion of certain oscillatory changes of pressure of long period and of short period in India. — Indian meteorol. memoirs. Vol. VI, Part 2, Calcutta 1895. 4 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D' ACTION DE L ATMOSPHERE. Islande, Acores et Sibérie. Elles sont tres imcomplétes encore, ou au moins difficiles a obtenir, du Sud Pacifique (Tahiti, Viti et Nouméa), de la mer de Behring et de la Terre de Feu. Elles ont récemment commencé aux Ies Sandwich, et manquent absolument pour HSainte-Héeléne. Le maximum sur Pocéan Indien est bien fourni sur le bord ouest par V'excellent observatoire de Maurice, et a l'est, sur la cöte occidentale de V'Australie, on a des stations etablies pendant ces dernieres années. En un mot, les régions intermédiaires, comme YI' Europe, I'Inde, VAméerique du nord, etc., sont couvertes d'observatoires, tandis que les centres d'action, d'ou les renseignements seraient de la plus haute importance, sont en partie des régions presque inconnues au point de vue météorologique. Il serait donc, en premier lieu, désirable que des observatoires aussi complets que pos- sible fussent etablis le plus töt possible dans ces regions importantes. : II s'ensuit qu'on ne peut espérer parvenir, pour le moment, å des résultats définitifs par une etude des variations simultanées du temps sur toute la surface terrestre; les observations manquent non seulement sur des étendues trés grandes, mais aussi de plu- sieurs des régions les plus intéressantes. Malgré cela j'ai pensé qu'il serait utile de faire une recherche provisoire å cet égard. Une telle reconnaissance est en tout cas indispen- sable pour indiquer, et dans quelles directions on doit poursuivre des recherches plus sérieuses, et quelles sont les observations åa faire au préalable afin que de telles recherches soient possibles. Ce travail assez long a donné aussi quelques resultats qui sont peut-étre dignes d'attention. | La pression de Vair étant V'élément météorologique le plus important, c'est celui-ci que nous avons abordé. Evidemment on ne peut pas penser, en V'état actuel des choses, åa construire des cartes synoptiques pour toute la surface terrestre. Pour le moment, je me suis borné aå etudier les eécarts des moyennes mensuelles barométriques pour les annees 1573—188584 a 68 stations répandues autant que possible sur toute la surface de la terre. D'abord j'ai calculé pour ces années les moyennes mensuelles. Ensuite j'al pris F'écart de la moyenne de chaque mois relativement å la moyenne des dix années pour le méme mois. Enfin j'ai calculé Técart moyen pour chaque mois indépendant des signes. Ces nombres sont consignés dans les tableaux 1—67. I. Écarts moyens. Nous avons insére les écarts moyens sur douze cartes, une pour chaque mois, et tiré les lignes de méme écart sur elles. La P1. III fait voir ces lignes pour les mois de janvier et de juillet. Ces cartes et les nombres des tableaux prouvent: 1” que les gcarts sont plus grands en Mver quen été; 2 que les ecarts croissent de lequateur vers les regions polaires, depuis 0,:—0,+ mm. SE FA 7 e TO N Åren r 3 Jusqu aä 4,5; mm. en hver et ä 3 mim. en eté; et 3” que les écarts les plus grands se trouvent, en janvier comme en juillet, aux parages du k Groenland et de UlIslande dun cöté et au nord de la Russie, entre la mer Blanche et St Petersboury, de Vautre, KONGL, SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O Gru D Les courbes s'accordent assez bien avec celles des amplitudes barométriques men- suelles publiées par Kämrz!: seulement on ne retrouve pas le maximum au nord de la Russie. On voit aussi immédiatement qu'il y a en général une répartition analogue 4 celles de la frequence des dépressions barométriques ou des tempétes. Nous n'entrerons pas ici dans plus de details å cet égard. 2. Relations entre les écarts des régions différentes. Nous avons calculé pour chaque mois la moyenne des écarts de plusieurs stations appartenant a la méme région, ct, pour éliminer des perturbations accidentelles, nous avons pris comme écart de la région la moyenne de V'écart du mois en question et ceux du mois précédent et du mois suivant. Ainsi le nombre inscrit sous février est la moyenne de janvier, février et mars, celui sous mars est la moyenne de février, mars et avril, et ainsi de suite. En regardant les tableaux 68—385 et les diagrammes Pl. I et II” on trouve qu'il existe en réalité des relations plus ou moins distinctes entres certains des centres d”action. Le diagramme (1) fait voir que les variations baromdétriques aux ÅGores et aux parages de Ulslande sont presque toujours opposées. En effet, les deux courbes vont presque partout en sens inverse. Malheureusement Iles observations du minimum de la mer de Behring sont trés défectueuses. Nous n'avons qu'une série incomplete d'une seule station pour les années dont nous nous occupons. Pourtant le diagramme (4) indique trés distinctement la méme marche contraire des courbes pour la Sibérie et VAlaska, surtout en Iver. Le diagramme (5), plus incomplet encore, semble indiquer que la méme opposition existe entre Tahiti, au centre du maximum de l'océan Pacifique sud, et la Terre de Feu, située dans le minimum antarctique. Ainsi il semble bien établi qu'il existe une sorte d'oscillation dans la pression de Pair entre un centre d'action å haute pression et un autre avoisinant åa basse pression. En comparant d'un autre cöté les courbes des Acores (1) et de la Sibérie (4) on trouve une concordance assez remarquable. Il n'y a guére que trois oppositions distinctes, savoir: en décembre 1878, en février—mars 1881 et en février 1882. ; Quant aux régions intermédiaires, le continent de V'Europe (diagr. 2), représenté par Paris et Berlin, est influencé, comme nous le savons déja par les travaux de M. TEISSERENC DE BorrT, par les trois centres d'action avoisinants. Cependant, on voit que Finfluence du maximum des Acores y est la plus grande. Les courbes pour Paris et pour Berlin présentent une concordance presque absolue entre elles. .La concordance avec les Acores (diagr. 1) est aussi bien nette; ce sont surtout le maximum de décembre 1879 et 1 Lehrbuch der Meteorologie. T. II. Halle 1832. PI. 2. ? Les variations étant trés différentes en différentes contrées, les courbes sont dessinées selon des échelles différentes, afin que l'amplitude soit sensiblement la méme partout. 6 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D' ACTION DE L ATMOSPHERE. , le minimum de décembre 1882 qui constituent des exceptions. Alors I'Europe centrale etait d'accord avec V'Islande. Cependant il n'est pas facile, de cette maniere, de distinguer une concordance avec la Sibérie d'une telle avec les Acores, les courbes pour ces deux centres d'action étant, comme nous l'avons vu, en général trés concordantes. La région Baltique est représentée par Upsal (diagr. 3). La Suede, étant située entre le climat maritime de la Norvége et le climat continental de la Russie, a un climat des plus variables. Tel hiver y est doux et pluvieux comme en Ecosse, tel autre rigoureux comme a Moscou. Il ne faut qu'un déplacement de quelques degrés de la limite entre les deux climats opposés pour que la Suede soit sous le régime de I'un ou de V'autre. Aussi la courbe pour Upsal est la plus irréguliere de toutes. Elle subit Vinfluence tantöt de la Sibérie, tantöt de V'Islande, tantöt des Acores. Comme nous l'avons dit plus haut, BLANFORD a indiqué, il y a longtemps, que les fluctuations du baroméetre dans I'Inde et la Sibérie occeidentale sont en général opposées, et M. Eriot a fait recemment la méme remarque pour V'Inde et I'observatoire de Maurice. Dans les diagrammes 6, 7 et 8 nous avons reproduit la courbe de M. Eriot pour Y'Inde, et nous l'avons comparée avec la Sibérie (6), Maurice et Perth (7) et la moyenne des valeurs de Maurice et de Perth (8). Cependant la marche inverse des deux courbes est plus prononcée entre Y'Inde et la Sibérie (6) qu'entre I'ITnde et Y'océan Indien (7 et 8). De la méme maniere que nous l'avons trouvct pour la Sibérie et les Acores, il y a une ressemblance assez remarquable entre les variations barométriques en Sibérie et sur I' Océan Indien. Quand il y a opposition entre ces courbes, comme vers la fin de 1880 et au printemps de 1883, la courbe de Y'Inde s'accorde avec celle de T'Océan Indien. Pour les autres contrées du monde on ne peut guére obtenir des résultats bien etablis, vu que les observations manquent de centres d'action avoisinants. Les diagram- mes (9), Key West au sud de la Floride et Ivigtut sur la cöote sud-ouest de Groenland, font voir que les variations ä Key West ne s'accordent pas avec celles des Acores (1). Par conséquent la courbe pour Key West n'est pas non plus en opposition avec celle d'Islande: Mais on sait depuis les recherches de HMOFFMEYER' en 1878 que le minimum aux parages de I'Islande a un minimum secondaire sur le Baffin's Bay et que les varia- tions de ce minimum ne s'accordent pas avec celles du minimum principal. En effet, la courbe de Groenland ne g'accorde pas avec celle d'Islande, mais les courbes de Groenland et de Key West vont sensiblement cn sens inverses, quoique moins bien que celles de I'Tslande et des Acores. D'un autre cöté il y a une assez bonne concordance entre les variations a Key West et å San Diego (9) au bord de I'Océan Pacifique. Cela indique que F'influence du maxi- mum boréal de cet océan s'étend probablement vers I'est au-dessus de V Amérique centrale et du Golfe de Mexique. Enfin, les diagrammes (10) donnent les variations a Buenos-Aires et a Sidney. Ils vont le plus souvent en 'sens opposés. Mais ni l'une ni Vautre de ces places n'étant située 1 Distribution de la pression atmosphérique pendant V'hiver sur I'Océan atlantique septentrional et in- fluence qui en résulte sur le climat de Y'Europe. — Congrés international de Météorologie tenu å Paris en 1878, p. 83. -— Voyez aussi: Meteorologische Zeitschrift 1878, p. 338. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 3. q dans un centre d'action, nous nous bornons a constater le fait. Remarquons aussi qu'il n'y a pas une relation bien nette entre Sidney et Tahiti (5). 3. Cartes mensuelles. Nous avons inscrit sur des cartes les écarts pour chaque mois des dix années en question et nous avons ajouté les douze mois de 1874, soit en tout 132 cartes. De ces cartes nous donnons ici quelques specimens. Les écarts au dessus de la moyenne des mois sont imprimes en rouge et ceux au-dessous de la moyenne, en noir. Nous avons trouve le résultat inattendu et surprenant, que les écarts du méme signe couvrent presque toujours des surfaces tres considérables. Les spécimens que nous avons choisis font voir les répartitions les plus typiques. En janvier 1874 la pression barométrique mensuelle etait au-dessous de la moyenne sur V'hémisphére boréal et au-dessus sur I'hémisphére austral; en juin 1880 c'était I'inverse qui avait lieu (P1. IV). En novembre 1884 et en décembre 1878 (P1. V), la division se fait plutöt le long de deux méridiens. Cependant, la ligne de séparation entre les hautes et les basses pressions présente des sinuosités considérables. En novembre 1880 (PI. VI) il y avait une large bande avec haute pres- sion tout autour de la terre, avec des pressions basses dans les régions polaires. En septembre (Pl. VI) et novembre (P1. VII) 1879 la répartition de la pression était extré- mement irreéguliére. Enfin décembre 1879 (P1. VII) est un des mois les plus remarquables. Ce mois-la la haute pression était concentrée sur la mer norvégienne, I'Europe et le nord de V'Afrique. Aux Acores et surtout en Sibérie la pression était, par contre, trés basse. La pression etait aussi faible sur I'Océan Indien. TL'autre moitié de la terre, V'Amérique et I'Océan Pacifique, ' avait en méme temps une pression presque normale. En parcourant les cartes de mois en mois nous n'avons pas pu trouver une loi queleonque des transformations successives. Les sinuosités de la courbe limitant les hautes et les basses pressions se transforment tantöt dans un sens, tantöt dans un autre, de la maniére la plus irréguliere. La tendance a une opposition entre certains centres d'action que nous avons constatée en etudiant les diagrammes se retrouve en général sur les cartes. Ainsi les Acores et I'Islande ont le plus souvent des signes opposés, et si elles ont le méme, positif par exemple, on trouve pourtant que V'écart est trés faible sur une région et trés considérable sur Vautre. Or, il y a des variations d'un ordre supérieur qui tendent åa masquer les relations plus simples données par nos diagrammes. Pour le moment nous ne pouvons pas dire comment s'effectuent ces grands changements de la pression de Vair qui s'etendent sur des espaces tellement larges qu'ils couvrent souvent tout un hémispheére. Il est bien possible aussi qu'un mois ne soit pas un laps de temps convenable pour étudier cette question. i 1 Les observations de Levuka å Viti dans V'Océan Pacifique ne sont gugre tout å fait correctes. Les variations y sont les plus grandes entre les tropiques. Cependant il serait intéressant de savoir si ces variations fortes et brusques dépendent de la situation de la station entre deux climats différents. 8 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES PD ACTION DR L ATMOSPHERE. Quoi qu'il en soit, il nous semble que les résultats trouvés sont dignes de V'attention des métcorologistes. : Un auteur se réserve souvent de continuer une recherche intéressante dont il a publié Iles premiers résultats. Nous n'en ferons rien. En revanche, nous invitons nos collégues å orienter leurs travaux dans cette direction. Mais avant tout il est indispen- sable que toutes les forces se réunissent, pour que des observatoires soient établis å des endroits éloignés et surtout aux différents centres d'action de lV'atmosphére. 1. Allahabad. Jany. Pévr. Mars. Avr Mai. Juin. Juill. Aott. Scpt. Oct. Nov Dec 700 + 63.4 61.8 58.6 55.2 52.4 49.3 49.7 51.5 53.9 58.7 62.0 64.0 18TAL. ILE -— — — — — — — — — — -— = 1875: ET a ==0:6 NV = =0:8 + 0.5 | —0.9 | —07 + 0.1 --0:2 | —=0:2 + 0.8 0.0 18762 JB) EE 0.4 1.1 0.6 0.0 | —14 + 0.3 + 0.2 + 13 | —03 + 0.9 USES kö fG + 1.6 + 1.5 + 0.9 + 2.2 + 1.2 + 0.9 + 0.6 | —0.7 + 0.6 + 1.1 —0.2 | —0.5 ASUS aknese a 2152 + 0.8 + 11 + 1.3 + 1.6 || —0:2 + 0.6 +/0.1:|: —1.0:) —2:01) LT) 13 1879. . « .) —01 | —0.:6 + 0.1 | —0.6 ILO + 0.3 + 0.1 0.4 | -—-0.3 0.2 + 0.3 | —0:8 18805 0.3 1.2 1.0 0.3 0.9 + 0.2 + 0.4 + 0.5 + 0.1 + 1.3 + 0.5 IUNGLG 8 oc + 1.4 + 0.4 + 1.2 0.2 + 0.2 + 0.6 + 0.4 — 0.4 0.0 | —10 | —0:6 | —02 IKSford sa a a + 0.6 | —0.3 + 0.1 + 0.5 + 0.4 | —0.6 | —0.3 + 1.3 + 0.3 — 1.6 +0.3 | —10 MFBIS os oo + 0.1 + 0.5 + 0.1 — 0.7 — 1.3 0.0 0.2 0.2 - 0.3 + 11 — 0.5 + 1.3 834 + 11 0.0 | —0:4 + 0.2 — 0.6 + 0.7 + 0.1 —0:4 | —0.2 + 14 + 0.8 + 1.2 Moy. 1.0 0.6 0.7 0.9 0.8 0.5 0.5 0.4 0.4 1.0 0.7 0.8 2. Archangel. 700 + 56.2 56.9 543 | 59.3 58.3 | 57.1 59.6 56.7 58.5 | 56.9 56.5 D7.2 TIVA va "nys Ars 4.7 1.5 2.7 + 3.5 2 4.9 + 2.0 0.5 + 0.7 US a SES MARE token GK oll — 1.7 | —31 + 3.6 + 0.9 — 4.1 + 6.8 + 0.9 | — 2.5 LÖGN RAS 2.6 1.9 1.9 0.9 + AN =(0)15 + 0.4 2.5 3.1 + 5.7 + 0.4 INU Ga oron FSS OBE HO + 2.4 + 5) —21 +15| —18/| —7.1 -- 2.0 | —10 + 9.6 TSUSLIPINUE 0.4 9.1 7 +10l) —=3.6) +05) —58 | —=20 | =27 +0.21 —0.4 | —01 39 FT NR 20 3 2 + 2.4 4.2 1.2 + 0.3 + 3.20) = 2 + 0.7 | —6.0 SSU 1016 RA rd — 2.1 1.0 1.5 0.6 + 2.7 + 3.0 7.6 9.8 Zforl || illa Äs oll ört ls RÖ ON ER + 2:0 | +0:2| —0:8 |) —45 + 4.8 +52 | —5A4 + 3.0 Ilse ar a val (Öl 11.9 5.8 0.4 -F 2.1 + 0.8 + 2.2 | —0.4 + 3.0 + 9.4 + 2.6 + 8.1 Iltoflio. & or vi AR MD ASO I + 9.4 + 0.6 + 4.3 — 0.8 — 1.6 + 1.3 — 2.9 +36 | --52 1884. . | — 6.2 | + 0:9 | + 10.9 + 2.7 —1.9 + 14] + 2.5 + 5.0 +15)| —3.1 + 3.4 + 0.5 | Moy. 4.6 5.1 SH 3.1 1.8 2: 2.0 2.0 3.3 4.3 3.3 4.2 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 3. 'Astrachan. 874. dd 0 Stor ch HA HSF. I fl TSG. I AJ SBN I Dl BAND 29. N:0O; 3. I I I Jany. Pövr. Mars. Avr Mai. Juin, Juill. | Aodt. Sept. Oct. Nov. Dec. ENA | | [ 700 + 69.6 68.8 60.4 63.9 62.8 60.7 59.5 61.3 65.2 68.5 70.01) 69.0 + 3.3 + 2.2 + 4.0 | —8.5 + 0.1 + 2.2 + 1.4 + 1.2 + 1.2 + 48) —156 | +'0i8 I SN0IG IE FSS 018 I rd + 3G) + 2 ON id OB 060 | + 1.7 + 0.7 + 1.6 + 3.0 + 1.8 + 0.1 | —07 + 0.9 1.5 1.1 2.2 4.2 + 3.9 3.1 1.4 3.8 1.5 + 11 + 1.4 + 1.6 | —2.0 + 1.2 + 1.6 + IA —1.0 | —40 | —1.8 + 1.4 + 0.3 Mm 1.8 1.0 1.3 + 1.3 + 0.3 | —2:8 + 3.7 | —14 | —2.0 + 0.2 | -—11 0.7 0.2 1.4 + 2.1 0.6 lön 2:9 SO redd | 10:91] Bi Ik = 016; |b OBE — OB = 06 OM IE Bit LON | KS — 3.8 + 0.4 +0.2 | —21 |) —0.8 + 0.5 | —0.9 | —0.3 +0.8| —10 | —0.6 | +44 —0.3 | — 24 + 2.0 0.9 Eb, T1 + 19 | —0.4 + 0.2 + 17 | —01 | —0:1 + 1.0 + 6.2 | —24 0.6 0.4 1.3) +05! —061 +1.6' +0.5 +3.2, —13 =0q | = er RO 1.5 0.1 06: — 05 + + Me ERROS Moy 2:1 2.5 HU 7 1.1 1.0 0.8 0.9 1.0 1.4 14 2.9 4. Athénes. 700 + 56.0 54.0 52.4 50.8 51.8 51.6 50.4 50.9 DM 53.8 54.3 BR KU 0.0) +04 1! +32| +121 — 16 + 11 + 04 1) —10 + 141] +131 —41 | —32 0.0] —44 | —0.2 + 2.1 +15| —01 | —01 + 1.3 + 1.6 2.1 3.2 0.1 + 4.0 | —02 | —1.9 + 1.4 0.0) —13 | —0.1 + 0.4 | —0.3 + 0.1 — 24 | —L7 —1.9 | —2.5 | —15 | —24 | —11 +14! +151 +091/1 —07 1 —12) —1.3 | —0:9 — 2.4 + 3.7 0.3 0.5 0.2 0.4 0.6 | —13 | —1.6 + 14 + 0.8) —2.9 —1.8 | —3.0 | —0.7 | —0.5 | —0.2 1 —03 | —081 —0.1 +021 —04 | — 0.7 + 2.7 + 3.3 + 1.7 + 3.3 +10)] —12 | —11 + 0.6 | —0.8 + 0.7 + 0.2 + 2.6 + 17 —4.8 | —27 + 0.9 + 0.8 + 0.1 + 0.5 + 1.0 | —02 0.5 0.8 + 3.1 + 24 + 5.7 + 5.3 + 2.8 + 0.2 + 0.7 +11)| —14 | —05 | —01 + 16! —0.5 | —0.6 —2.6 | +3.0 | —3.5 | —04 | —0.9 | —0.8 | —0:3 0.0 | —L1 +05) +12/| + 138 06 081 BT SSR RT 0 OA Og RNE NAN Moy 2.7 2.7 1.6 110 0.7 0.8 0.7 0.6 0.8 0.9 1.6 1.6 5. Bahia Blanca. (Rep. Argentina.) 700 + 55.3 56.5 57.4 58.3 DT.7 60.0 59.5 60.5 60.7 58.7 56.4 54.5 4 44 + 3.0 + 2.5 + 2.7 + 4.7 + 2.1 + 3.4 + 1.0 | —0.5 + 2.3 + 2.5 + 2.8 + 1.5 + 12 +23 |) —16 | —11 | —0.4 + 0.2 + 1.2 + 0.8 + 1.0 + 1.3 + 0.5 + 0.1 +17| —19 + 1.8 + 0.7 + 1.5 + 04 + 0.5 | —1.5 + 1.8 + 2.3 + 3.6 +15|) +091 +08) —16 | +16 1) +22!| —10)| +04| —23 1) —14 | +0:9 | —05 HBG. I Ft FO + 0.5 + 0.3 + 0.6 + 1.1 | —0.6 + 0.1 + 3.2 0.3 0.5 + 0.7 4 0.1 —0.3 | —1.0 + 2.9 + 1.6 + 1.8 1.0 1.5 0.5 + 3.2 + 21) —10 | —1:5 880 I FA 30 — 0:35 — KL + 0.4 +0.8 | —11 +08 | —3.3 + 2.5 +11/| —02 1! —02 881: I fI- + 04 —0:3 + 0:22 | —0:1 | —0:6 + 14 | —04 | + 0.5 lg 1.3 1.9 1.6 1882... . fl —I8I- — 24 0.9 0.4 2.5 0.0 0.0 1.9 1.7 2.6 | —2.5 | —07 18831. . ål —EDV) —04 1 21 | —0:3 — 1.8 | —2.0 +121 —01 | —0:8 — — — Ill CER = = =S = = = = Moy. 1.4 0.9 1.4 0.9 1.3 JEN 0.6 1.2 1.6 1.4 14 1.0 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 29. N:o 3. 2 10 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 6. Baku. Jan. Févr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. Aoht. Sept. Oct. Nov. Déc. 700. + 66.9 65.8 62.9 61.6 60.9 58.9 57.5 I8.7 62.1 65.4 65.6 66.0 MBA RE + 0.6 0.0 + 1.8 + 2.3 — 1.7 + 14 0.0 + 0.3 + 0.7 + 2.4 —1.2 — 0.6 ÖDE 3.3 0.2 I + 0.3 + 17 + 0.9 — 1.6 + 0.7 — 1.2 — 1.5 — 2.2 — 29 t876- - CE — 0:35 + 0.2 + 1.1 + 3.0 + 1.2 0.8 -0.4 + 1.0 — 0.3 + 0.5 — 1.4 — 9.3 TO. Gl 0,7 3.3 0.4 2.7 0.8 2.9 + 0.9 + 1.5 | —0.9 + 1.0 + 14 + 5.8 HÖGEN + 0.8 — 1.8 — 1.3 + 0.4 + 0.7 1.4 0.9 1.4 0.7 + 0.8 + 2.7 -— 24 Kör I EE + 1.0 4: 0.7 — 1.8 + 0.7: 10) 0.5 0.2 0.9 + 0.8 — 1.0 — 0.4 — MA 18801. > AL) —0:8 + 2.2 + 0.4 + 2.3 Mt + 0.4 + 0.5 | —1.0 + 0.7 | —1.8 + 2.9 | —0:3 1881. . 20 3.3 1.2 0.2 2.0 0.4 Ht Lä 05 + 0.9 | + 0.5 — Il Jr ri BSI + 1.8 =(9101 + 3.3 Ki 1.3 0.5 + 0.7 — 0.6 — 0.2 + 0.7 — 0.6 — 0.9 IloeELs s YA -+ 0.9 + 4.7 1.8 i 1.2 0.9 19 0.0 = 04 + 12 + 1.5 + 3.1 — 13 1884. Ian —on 0 tee Es arg ker 0 0: 0 SVE RIKS SOK Moy. 1.4 1.5 1.5 1.6 1.0 1 0.6 0.9 0.7 Gt 1.9 2.5 7. Barnaul:; (Sibérie.) 700 4- 56.9 55.5 04.4 51.2 47.5 42.7 41.1 43.8 47.6 32.1 56.4 57.3 1874 —2.1 | —02 + 0.5 | —13 | —14 0.6 1.2 1.1 0.5 | +121| —0.6 | —0:2 1875 —12 | +34 | —28) +02!) —21 0.0) —27 | +041 —0.6 | —22 | —08 | 41 1876 + 0.3 7 0.6 2.8 | +03 0.3 1.5 0.5 | +24 1 —39) + 21) 53 1877 + 1.6 + 2.1 -—- 0.5 | —1.6 + 1.9 + 1.1 + 0.9 + 17) —0:8 + 2.5 + 1.5 + 5:8 1878 + 3.5 | + 2.0 +19 | —04 | —13! —+ 09 0.6 2.0 1.5 + 1.2 | —0.8 + 2:5 1879 + 2.4 0.0 + 0.4 0.1 0.9 3.0 1.2 2.1) 0.1 +17 |) —15 | —76 1880 + 2.9 | —3.3 | —5.0 + 2.0 0.3 0.1 + 1.3 0.8 + 28) —27 | —22 + 14 1881 3.3 I LPA + 5.8 2.3 + 1.5 + 0.8 | —0.8 + 0.3 2.6 0.2 Si + 24 882 fan 3.6 12 0.1 + 0:31) —0:8 + 0.3 + 1.3 0.2 + 0.5 04 | +24 1) FT 1883). dk Hr OM + 8 0 + ID le | MS ch 2 Löt IG + OR Ia LR 8840 2 0 EA EG + 0.4 + 0.3 + 0:81 + 13 + 1.7 + 2.7 + 1.8 + 04 Moy. 2.2 2.1 1.9 1.4 1.1 0.7 11 11 i 1.8 1.8 3.4 8. Batavia. 700 + 58.7 58.9 | 58.8 58.2 58.2 58.9 3). HI 59.5 59.0 H8.5 58.4 JSF dT AR 0: + 0.1 | — 1.0 + 0.1 0.0 0.5 0.8 0.4 0.8 0.5 + 0.1 + 02 IEND on 0.9 KON 0: 0.4 0.0 0.4 0.1 0.1 0.2 BENA Nr 1876 0.8 0.6 bu 0.9 + 0.3 | —0.1 0:00 0-0 + 0.2 + 0.3 + 0:9 1ST77 + 1.4 + 0.9 + 0.6 + 0.8 + 0.5 + 1.2 + 12 + 1.5 + 11 + 1.3 + 1.0 + 0.2 TSE SG Om AA KORS a 09 03 0.0 0.0 0.7 0.1 0 + —0:9 I —0:6 | 2 SKOR 0.9 0.9 | 0.6 0.2 0.8 0.4 0.9 0.6 0.6 0.2 0.3 11 NII0 Is 0.8 0.4 | 0.4 + 0.3 | 0.3 0.0 0:0,. |; —0:11]- —0:21- + 0:41 + 071 KAKOR 18813 ot + 04 )- + T0)- + 05) + 04 + Or —0:5- + 0:41- +0:3 0.1 0.1 0.8 0:5 1882. cl +0:6) —05| +03| —07 0.0 0.6 0.4 0.4 0.2 0.7 0.2 0.3 ISS so ae ol SON + 0.4 | 0.0 — 0.1 + OL + 0.1 + 0.2 — 0.1 + 0.3 +0.2 | —0.:6 + 13 LSSA AES EO + 0.6 | —0.3 är 0 EE OB + 0.3 | —01 | —0.1 + 0.3 + 0.2 | —02 + 0.7 ss TE 0.4 0.4 0.4 0.5 0.5 0.8 KONGL. SV. VET AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 3. 11 9. Berlin. Ås — — — — LÄ - —— Juny. Pövr Mars. AVE, Mui. Juin. Juill. Aott. Sept; | Oct. Nov. Déc 700 + 61.2 58.1 56.5 56.0 58.1 57.0 56.2 56.7 D7.6 B7.1 56.3 56.6 INBk4. I Öh OI0IE I 9:8 iösdr 0 — 08) 40 Ber IOK NM RME FoT.S F 3.9 BöKar. 4 Kör 6 + 40 + 55 + 3.0 + 24 TR) —'0!6 + 2.4 FRE — 08! 1-—=i2:1 +'3.5 HSO «oh, + 6.0 |] — 47 | —8:9 + 0.5 + 16 r 0.5 SERSLV + 16 | —42 + 2.3 + 17 | —48 TECK cr kil —BL I — 418 32.9 2:20 2.4 + 3.3 FOBI OK + 0.6 + 1.1 IL) F 2.8 Höra LAM 200 + HB — 26 + 03 | — 25 FI0I6ET — LOOK Er ONg + 0.3 1.2 3.4 5.7 MÖR ren 0:87) 10 + 2.5 5.2 0.4 0.8 2.4 + 0.1 + 1.9 + 12 + 1.7 + 9.1 1580 . fa BS + 4.6 | — 0:9 + 6.1 — 0:3 + 0.3 — 2.1 0.0 0.0 + 0.9 — 3.8 + 15 — 3.3 Mög I kb 51 2.4 0:5 + 2.0 + 21 — 1/0 + L0 Re 109 + 0.5 + 4.4 + 4.1 FOB2-. I AN FN FDL + 11 0.0 + 14 7 0.5 2.4 2.4 + 0.9 | —54 | —3:8 HRSSr RME + DIG | Hr BO) — 29 0:05) — PI RRIRON IE NUR AÖNA ELON ELR OM SSJ RA SR ES ot TE RE Rs + 2:3 - 1.5 0.4 1.6 + 1.2 + 2.2 + 2.4 — 0:8 + Av) NA Moy. 3.5 4.6 3.0 1.8 1.6 1123 1.2 1.5 1.8 115) 1.8 3.9 10. Berufjord. (Islande. 700 + 50.8 49.7 53.6 58.0 D7.5 59.8 Ho 55 0 53.6 Har 52.0 49.5 USE: LAR 10:2 1.3 1153) S.7 + 3.9 + 2.6 1.5 1:9 4.6 ll 0.2 | + 7.3 HS KRT BA | + +081 —7!2 | —40 + 2 + 0:9 + 141 — 0.41) + 8.9 | — L6 1876. . 1.) — 23 | + 3.5!) — 2.3 + 1.9 + 3.6 3.9 59 Hi FOI SSE | FRE HÖ or OM 6.6 - 14 0.9 + 3.1 + 4.6 0.6 259 + 6.0 + 52 3.7 10.1 3.1 HÖST. UR lake Me +38 0:0 | —1:9 + d.4 + 0.6 +31) —401— 24 | + 9.6 | + 12.2 Hörgr. LET d+ 62) — 06 1 + 02 + 0.7 + 0.1 + 0.3 + 1.9 -F 0.1 —7T1 + 25) + IA) + 03 MBB NE ST KUR KRA EM 1-6 — 3 + 1.2 + 2.3 + 3.8 + 0:7 0.7 | + 10:7 2.5 | +' 46 1881. . Slo) + 12.91 + 10.11 — 60:83 + 2.6 2.2 0.4 2.6 0.0 + 44 + 52 | — 10.0 - 6.7 1882. .:Ud)— 451 + 0.7) — 10.3 + 3.1 + 1.8 + 281 —481) —22 I —22 I— 111 — 51) + 31 MSBSTE GOES SE = NE RNE DR I 2 + 1.8 + 29.1 —3:6 + 1:7 8.4 10.1 2.5 Höd4ru LED 0.9 3.6 5.6 1.5 2.5 - 1.6 + 9.2 4.1 Dö 3.9 | + 2.8 8.1 Moy. 4.6 4.9 3.9 2.5 2.7 2.1 31 2.1 3.8 4.0 7.6 4.4 11. Biskra. (Algérie.) 700 + 56.2 54.3 | 510 49.2 49.7 50.21] — 50:8 50.6 51.2 52.2 53.6 53.8 Ör as 0.5 r 11 + 5.0 0.9 0.2 + 25 + 0.2 | —0.4 + 11 + 0.3 | —2.0 | —3:5 IHSNOra I KE 2: 1 =5:0 + 0.6 + 1.5 + 0.8 0.0 | —1:3 + 12 Fö Tr —2:3 | 02 MSC RN + 14 1.3 Zi 0.7 "vi r 0.7 + 0.6 + 0:31) —16 1) —0:8 || —T2 HSK OE a OR ROME 05 | 06 Fälg SS 5 ILE 0.1 i IlR 0:5 | + 01 HSO. I SEO: + 4.4) —0:1 + 15 —TV or —T3 EL 8 I — 07 + 01 | —15 | —1:9 TUMS sr NES 0.0 0.5 0.4 0.3 1.4 141) —13 | —04 | —0.5 + 25 HSSOrE karta EOS IF +0.8)| —10 | —2:1 + 0.1 + 0.4) —1.6 + 0.9 + 11 0.0 + 2.9 TS Fo ne OK 5.1 + 0.9 lö Fr 14 + 0.1 + 1.0 + 0.1 0.6 2.9 Fr 9.7 0.8 8825 so SÄ + 53) + 21 + ör I + 0: +11) +H08 I 0:51] +0:81 08) +18 lr Le I —T6 MSS. 4 OA 1.8 + 3.1 2.5 0.9 0.6 I 0.0 + 0.3 1.0 + 0.1 + 0.1 + 0.5 MöBdT ot 0 + 2.7 + 0.9 1.8 1.5 Fr 1.3 i + 1.0 + 14 + 2.1 + 14 4 0.1 —0:2 Moy. 2.3 3.1 IEA) 12 älg 7 0.9 1.0 0.9 1.2 11 19) 12 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D' ACTION DE L ATMOSPHERE. 12. Brönö. (Norvége.) Janv. Févr. Mars. Avr Mai. Juin. Juill. Aout. Sept. Oct. Nov Dée 700 + 54.2 53.9 53.3 58.3 D7.4 HC D5.2 55.9 55.9 54.9 52.8 53.0 IöNl og od sl | HERA + 1.2 + 0.2) —5.5 + 17 | —01 + 2.1 3.9 4.2 6.5 + 1.9 + 0:7 ING a oral ÖN + 9.0 + 7.1 —1:9 | —2.3 | —2.0 + 9.6 + 2.4 + 1.3 + D.4 + 3.8 + 0.2 IKIUDo va ol SBL + 0.1 | —8:8 | —34 + 3.5 + 2.5 0.9 0.5 3.6 + 1.0 + 7.5 + 2.9 SS 2 tik 1.5 6.6 3.2 + 1.0 0.7 1.0 1.7 +0.7 | —04 | —48] —84 + 0.3 INU ss 1.0 2:4 3.2 + 12 — 4.2 + 0.1 + 0.5 + 0.1 —5.0 | —2.8 +01/| —2.6 BE FEAR S9N — 3.0 + 1.6 | —14 + 0.3 3.0 1.0 1.6 | —2:3 — 1.3 + 5.6 + 1.6 18801. . «Lr | + 22) —49 + 6.4 | —21 + 0.6 + 0.5 + 0.8 + 4.8 +0.6 | —21 | —6.4 | —6.7 1881: TEEN = 106 + 8.0 | —34 | + 0.6 + 3.3 | —0:7 | —2:6 | —6:0 1) +66 | +6:6| —41 | —=0:2 ISIR oc sa 2.1 4.3 6.6 — 0.5 + 3.0 +0.5 | —0:7 | —3.8 + 1.5 + 71 + 0.8 + 3.2 Ifö a oe 0.0 + 24 + 3.0 + 3.9 | —L7 + 2.7 | —04 | —24 +0.3 | —46 | —3.0 | —32 JT834 AN 986 + 2.0 + 6.9 + 2.9 —1.9 + 0.5 + 2.7 + 5.8 + 12 |: —4:8 + 42 | —27 Moy. 4.0 4.3 5.0 1.9 2.2 1.4 1.5 2.8 2.3 4.1 4.4 2.4 13. Buenos-Aires. 700 + 57.1 57.5 59.0 60.2 60.9 62.2 62.1 62.4 62.4 60.3 58.2 56.7 OA 3 SR + 3.2 + 2.3 + 0.5 + 2.8 + 2.7 + 0.8 + 2.8 + 12 | —14 + 0.5 + 1.8 + 2.1 185 3 FR | — 0200 + 2.1 —0.3 | —0.4 + 0.6 + 14 + 17 0.0 + 0.5 + 14 + 1.0 HÖG so ro rel SO SON SIA + 0.5 | —02 + 0.8 0.2 0.6 1.3 + 1.4 + 11 + 2.2 TEN er + 1.3 + 10 | —05 | —2.6 0.0 + 1.2 "2 ar Dö sb) SSA + 10 | —=E1 BUNGE RNE FN 2.0 KU 05 +0.7 | —0.8 + 0:7 + 3.1 |. —0.:7 | —1L1 0.0 | —0.3 I kSNYSNEES IS SOK ESO + 2.0 + 0.8 +07 | —12| —11 | —0.7 + 1.9 + 14) —14 | —=L3 18804 1 stl = + 0.3 | —0.1 + 0.6 + 0.1 —1.0| —17 | —27 + 1.9 + 0.2 + 0.4 0.0 SSE 0.0 +09 0.0 + 0.5 | —14 + 1.0 0.0 + 0.8 —1.7 1.7 1.5 1.2 SSE ol te FRI + 0.7 + 0.7 + 1.3 — 1.0 + 1.5 + 1.5 — 0.4 + 0.3 | —0.6 | —09 + 0.6 IlolsBl oe or Gb de SS OK + 0.5 | —17 + 0.7 + 0.6] —2.8 + 0.7 + 1.5 +0.7 | —0.1 | —07 + 0.1 1884. stl + 0 | 0201-0411 —0:8 + 1.33 + 0.3 + 11) — 34 + 0.1 + 11 + 0.4 | —02 Moy. 0.8 7 1.0 0.9 0.6 1.1 TH 1.5 1.0 0.9 0.9 0.8 14. Calcutta. 700 + 63.1 61.8 58.9 56.2 34.38] Bli 50:91] 52.5 54.8 58.6 61.2 63.0 TOA I KE = = = = = = 85 so 2 0 —0.21 —10 | —213 + 0.4 | —0.6 — 1.0 + 0.2 + 0.1 — 0.4 + 1.0 0.0 TENOR. oc SK 0.2 1.6 0.9 al 0.7 + 0.2 | —11 + 0.1 + 0.2 + 0.9 | —0.2 + 1.0 ÖN NE + 3.1 + 1.5 + 11 + 2.0 + 0.9 + 0.7 + 0.9 — 0.9 + 1.3 + 1.6 + 0.6 0.0 IV one SAN Al NAN TAN ARG TOG | TA0) SNIA 0.4 1.4 IL = ISA oo ul 0 NT 0.4 0.7 OR EET ENN ES ESR 0 =02 10 18801 . at —0:31: = 06: — 06 )- =O —=0:201- — 08 +0:3 + 0.1 + 0.2 + 0.8 + 17 + 1.0 SSL St Ro + 0.5 + 1.3 | —0.5 + 0.2 0.0 0.3 0.2 0.1 0.9 0.5 0.0 BST ERE + 17 0.7 0.2 0.1 + 0.5 | —0.5 | —11 + 0.2 0.1 2.0 0.3 1 SEB a a + 1.4 0.3 0:22 I — OM 100 0.8 | 0.8 0.4 0.7 + 0.7 — 0.9 + 0.9 18845 oo sf + 2.0 ||, —0:2 — 0.8 + 0.1 — 0.7 +0.8| —0.3 | —0.6 | —0.4 + 0.9 + 0.4 + 11 Moy. | — 14 0.9 | 0.8 0.9 0.8 0.6 0.9 0.4 0.4 1.0 0.7 0.8 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o.3. 13 15. Le Cap. (Capetown.) Jonv. Pövr. Murs. Avr Mani. Juin, Juill, Ao. Sept. Oct. Nov. Dee. 700 +! 60.1 59.9 61.0 61.8 62.9 69.8 66.0 65.5 64.4 62.5 61.3 60.7 Watda, I act — — — — — — -— — -— — — — MBVOr RI — — + 2:2 | —0:4 + 0.5 + 1.2 + 0.3 0 HarOr: + to, 10:2 + 2.3 0.6 3.7 + 0.7 + 1.6 + 2.0 2.2 2.9 4.8 + 0:85) —FIkO 1805... > mm) — 1.6 + 7.9 | + 6.5 | —1.8 — 1.2 + 0.6 + 39.3 + 2.1 + 17 + 3.8 + 2.5 + 1.5 HÖGT: > bi. + 61 — 2.1 | — 10.6 | —1.9 + 2.6 | —2.4 + 0.7 + 0.5 | —6.3 + 2.4 + 6.7 + 2.3 HOME: TR 1.8 6.7 3.9 + 0.5 |: —1.2 + 07) ==) —=0201) —=L0 | —27al — 5 + 1.9 BST stöd — 15 + 0.4 | — 4.5 + 1.0 | —42 0.3 0.1 100) —3:7 3.4 2.1 4.8 Maa co ff 47. —52 0) + 3.3 2.8 0.4 3.8 | —27 — 0.9 — 0.6 | —L1 + 5.4 + 6.2 180, > fl.) + 36) —43) + 64! —12 + 11 —0:4 | — 0.4 + 4.3 + il) —271 —3:5 | 65 1881... oc) — 25 + 4.0 | — 1.3 + 1.5 + 2.7 1.0 1.0 D.9 + 5.0 + 52 | —1.4 + 2.3 Has Oo REL + 071 =20)— 4:31. ==19 + 2.8 | —0.4 + 0.3 | —3.7 + 1.3 + 5.1 — 2.5 + 1.4 1888-6 os oo ÖN + 5.2 1.6 + 4.6 | —L7 + 2.3 2.0 1.4 0.7 2.7 3.4 1.5 WES 8 + 2.8 | + 6.8 + 24 | —151 + 10 + 3.1 + 6.4 + 27 3.8 + 6.1 32 Moy. 3.1 41 4.9 2.0 1.9 1.3 1.5 2.6 24 3.3 4.1 32 17. Constantinople. 700 + 66.2 64.4 61.9 60.1 60.8 60.3 592 60.1 62.0 63.4 64.1 63.6 NBA 3 nl + 13 + 0.4 + 3.2 + 1.5 | —14 + 3.0 + 1.6 | —0.6 + 2.3 +17 | —44 | —31 SEEN fa = er dia EE OISKIE ck 2 ONE ORNE OB 0 Fillsn —BANB0E BKO I och + 4.30). —0:9 5). 24 + 22 + 04) —2d + 0.1 0.3 0.6 + 1.0 2.2 2.5 ör ROR 86 2 29 HR + 2.4 + 1.9 + 10.) —01 |. —01 ) —0:4 | 04 NSU I gel = + 28) —10 | —0.4 + 0.3 + 0.1 SM 0.9 152 + 1.3 + 0.3 | —3:4 Wand as 30 05) =0m0 =08 + 0.4 | —0.6 + 0.3 +0.3 | —0.9 | —0.9 + 3.0 MSS0K CA rr + 3.0 + 2.3 + 3.6 + 1.3) —0.8 | —0.7 +12! —12 + 0.5 | —0:4 + 2.6 + 14 ast RE ESAs — 23 + 0.1 0.0 0.0 + 0.2 + 1.0 | -+ 0.3 —0.4 | —12 + 3.5 + 3.6 ISP oo ESD + 4.1 + 3.3.) —01 + 0.5 + 1.21) —1.5 | —0:8 | —0:3 + 12) —17 | —=0.7 883 1 stl 1A4 + 3.4 | —3.4 | —0.4 | —1.5 — 0.9 + 0.1 — 0.1 — 1.0 + 0.6 + 0.9 | —L7 1884. kl — 02 + 2.7 +1.8/| —2.0 + 2.2 — 1.3 + 0.5 + 0.6 + 1.5 + 0.2 + 0.8 + 1.2 Moy-: 2.6 3.0 1.9 1.2 0.8 0.8 1.0 0.6 0.7 0.9 1.6 1.9 1 Janvier—Juin moy. de 1876—385. 14 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. , 18. Cordoba. (Rep. Argentine.) Janv. "| Féyvr. Mars. Avr. Mai. Juin: Juill: Aout. Sept. Oct. | Nov. Déc 700 + 21.7 22.2 23.1 24.5 24.8 26.1 25.5 20.7 25.6 24.1 22.3 21.2 STAT SES SES +02 | —0.6 + 0.7 + 11 | —14 + 1.2 0.5 | -—1L5 0.5 + 1.0 + 12 UID ID + 14 + 11) —021 —0.8 + 2.0 + 1.6 + 1.6 +0:6 | + 14 + 1.2 + 0.3 UÖADa ro NG + 0.3 0:0 | —14 +0.5 | —0.3 + 1.0 0.0 +0.3 | —14 + 12 + 1.3 + 24 INA + 1.4 + 1.0) —0:51) —21 + 0.6 + 0.9 — 2.0 + 121) 14) —L4 +12 1! —03 iPS CE + 1.3 + 0.9 | — 0.3 + 0.7 + 0.7 | —0:4 + 0:5 + 2.51) —0.7 | —0.:6 + 0.2 + 0.3 TSE I KUR + 0:8 | —0:4 + 1:9 + 0.9 + 0.8 — 08) —0:9 | —0:4 + 2.0 + 10] —0.7 | —T0 TE80K, TEN 2:3 0.3 0.3 + 1.0 | —01 1.9 1.6 25 + 2.5 + 1.0 + 0.4 | —=0.4 1881 I A= FOA 0 + 0: +0.3 | —141) + 05 010) FO Ev RA 882-- I KO = TO + 0.3 + 0.8 + 0:9 | —0:7 + 12 + 121) —10 0:01 —0:9 | —L0 + 0.4 1883: I Sh (ÖR a (On a LSJ | Obs el — =(Os | lr IL) lr LIL fler (ON Ge] = Oå == ILO || = Öl 1884- AO + 0.4 0.4 0.4 0.7 + 12 + 0.3 + 0.2 + 34 | —01 + 1.0 + 0.3 | —0.3 Moy. | 0.9 0.5 0.9 0.8 0.7 11 0.9 1.4 la 1.1 0.9 0.7 19. Duluth. (États Unis.) 200 + 64.3 64.0 62.9 61.3 60.6 59.3 DI 60.2 61.2 61.1 69.0 69.8 874-05 > RAR 0.4 0.2 0.6 + 1.7 0.01 —0:51 —0:8 + 0.9 | —12 +17) —11 | —05 SYD MSE FL3 | — 04 + 0.7 | —14 + 0.4 0.3 em + 0.4 0.6 0.1 5.1 HT ov so NS + 0.3 + 16 | —0:8 + 0.1 —2.3 | —0.2 | —05 +0:6 | —32 | —12 + 0.8 TEL KI 06 + 1.6 + 0.1 + 1.0 + 02 | —16) —1T4 |) —Li 1.9 0.1 0.5) MED HÖ. KS 0.8 5.6 DM 6.21 —21 |) —01 + 0.1 -— 2.4 0.6 2.6 0.9 0.3 TBG 3 KG 0 + 12 — 0.6 + 14 + 1.5 + 0.1 —15 | —14 + 0.4 | —01 — 0.6 + 14 1880. fl) —36 | —29 | + 09 1.9 241 0.6 +031 +101 —-12 1 —03 + 1.8 + 0.9 1881. lor +) +) —051) +081) +1T31) +041 FL5 +0:9 20 +28 07 | 08 TIG2, I fs. 0.2 2 + 0.9 + 3.4 + 2.0 + 0.5 + 0.8 + 1.7 + 23 | —09 + 2.8 + 1.5 333 KING E-EOIRS + 3.6 + 0.9 | —037 +02 | —03 | —02 + 1.8 + 2.2 + 34 | —10 | +L5 884 I OR EERO + 1.0 + 0.3 + 1.9 | —0.6 + 9.4 + 0.8 + 1.5 | —0.2 + 13 OS Moy- 1.6 22 0.9 1.9 1.2 1.0 0.7 3 1.2 1.5 1.0 1.4 20. Fort S' Michaöls. (Alaska.) 700 + 55.9 61.9 60.1 59.6 HO ID 58.5 56.7 54.6 55.2 55.7 57.0 1874 =E = = — - —1| +101 —56) +14 |) —24 I + 0.6) —56 1875 + 68) -— 62 + 0.7 + 511) —2:0 | —0:3 + 1.5 | 1.9 + 0:2 1.0 | + 13.4 + 41 1876 AA SBN 56 + DA 2.6 1.8 608-09 1.7 | + 10.0 14 1577 + 38) + 27 10 Hi 4.8 0.2 — | —13 + 2.0 + 101 — 6.9 | —8:9 1878 7.8 13.7 78 öl LS a rä = Or 1) 12.0 1.2 1879 = = = = 1880 — = = — — 0: 0 RO FSI EES SA EE 1881 + 28) + 17 — 2.4 + 11 + 9.0 + 0.6 + 1.3 + 3.6 + 1.8 | + 9.7) — 1.2 | —0.9 1582 —3.6 | — 35 | + 65 + 3.9 + 4.9 + 0.9 +0:6 |)" = 05 II FE 08 IF =E AG + 1.5 1883 3.0 | + 9.6 22 0.9 0.6 + 1.5 | —0.6 | 1.0 34 | 33) + 2.2) 03 1884 016 RAS IE 076 ER SA 012 + 15 (0 + 1.5 EES SUP 2 + LA Moy. 3.7 5.8 3.3 3Å 25) 0.9 i TA 22 6.4 28 700 + [ANS dd spe HÖrDIa 30 BaO. ö RITA sv & FÖRBI oc RT Ore ve JN50 > se 185 SVEARNA MaB ar kQD3A . Hå RS sh Moy 700 + 1874. . UEVDE: I gå MVG a ae MSE a sb HÖrOr od «& NO a sr F3807 140 HALL. > så MSB2E 20 MBB I eo 8847 I sh Moy. 700. + TOVE ac ENDE sv så TSVOSKR MeKAS 3 cc ANSE I ar KSR oa 1NS0 JIA HÖST sc HODRE cs Lå NSBEA I or 158 3 ge Moy. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR, BAND: 29. N:O 3, 15 21. Funchal: Jany. Fövr. Mars. Avr, Mani. Juin. Juill. Ao. Sept. Oct Nov Dec 60.3 65.0 62.9 62.6 62.3 64.5 69.7 62.6 69.3 62.0 61.3 64.1 — 1.6 + 1.4 + 2.1 F 2.0 | —0.5 + 0.6 | + 0.5 + 0.8 + 0.4 + 0.5 | + 1.3 + 1.5 4: 2.0 | — 3.1) —0:8 + 0.7 0.0 + 0.6 | + 0.6 +0:7 | —0:81) +0:6 + 0.8) —£5 — 0.9 — 0.6 + 0.5 + 2.1 + 0.4 + 0.5 | — 0.6 + 0.6 | —0.2 1 —3.0 | — 2.8 -= 2.1 — 0.2 + 2.4 | —0.8 1) —17| —02| —19 + 0.1 || —0.6 | —2.0 + 1.6 | + 2.9 + 34 TR + Lu ch 2 0.8 0.2 0 04 0 HADAR bg LOMMA DR IQ e-rg r0S NE Ear a 0.0 —0.6 05 | + 0:61 01 = 4.6 IK — 0.91] — 2.0 + 0.3 + 10 | —17 + 1.2| —02 | —0.4 + 0.1 — 1.3 | + 4.9 + 21 — (.4 |. —2.8 | —3.0 | —283 | + 05 1-—0:3 | +0:7 | —0:5 | —0.1 + 0.6] + 3.9 + 3:3 + 1.5 + 2.8 + 4.3 + 2.1 — 0.2 + 06. + 0.6 + 1.1 + 1.4 + 14 | + 4.8 + 1.0 + 0.6 + 2.1 —2.1 | —0.5 | —1.2 0.0 | + 0.4 + 0.9 + 0.9 +15) + 24 | -=0:4 +221 —22 | —13 | —2.8 +15 | — 021! —04 | —0.7 + 11 +0.21]— 11 + 1.7 1.9 2.0 1.6 1.6 0.7 0.6 0.5 0.6 0.8 18 3.9 2.3 22. Galle. (Ceylan.) 59.8 SIN 59.4 58.2 57.8 58.4 58.7; 58.6 | 59.3 59.2 59.2 59.3 LA LE (ERT) jr IR Bi ar rt 1 0 a (Or ar 10 =S Ori ET OS Er OA 0 1.1 0.5 0.5 LON AO 04 04) — 02 — 08 0:0. | — 0:31 |) 0 NGA NEN NAN AE ETEN SS SA RO EST SST 0 FOU 06 0:60 + AN OR 0.5 1.2 0.6 1.0 1.0 1:00] Set 02) EON 0105 00 0.8 04 IE 0135 0.40 ENG 08 NG 0.2 0.1 0.3 (a ÖGON NA OR AA | DA + 0.3 + 1.0 + 0.6 + 0.4 | —0.2 | —0.3 + 0.7 — + 0.1 0.3 5 | —0:7 + 0.81) —02! +01) —051 +021 +0.5 1) + 0.8 SL + 0 = 020 0 ONA 0.0 +0:3 I + 06 | + 0.5 + 0.1 + 0.2 +0.5 | —05) +081| +04 | —0.6 + 1.6 + 1.1 + 0.8 + 0.2 + 1.1 + 0.7 + 0.7 + 0.1 + 0.5 + 0.9 + 0.5 + 0.1 + 0:7 0.7 0.7 0.4 0.5 0.3 0.5 0.7 0.5 0.5 0.5 0.6 0.7 28. Galveston. 66.1 65.0 63.3.) — 61.3 61.3 (DE 62.6 61.6 62.2 63.1 64.8 65.4 0.0. —10 | —18!) +0.9 + 0.9 +0.2 | —0.1 +0.2 1 -—0.9 + 1.9 + 0.2 + 0:5 + 0.21 —0.1 | —0.6 + 17 | —01 + 1.6 -+ 0.7 + 0.3 | —0.6 + 1.5 | —2.5 | —26 NN OM | -trOL9R bir il kr IG ALOE OS LI Oi 06 HOIGE K OLEN Er —L0:5E | TNIEG + 1.5 4 de rk B:srr — 13 + 0.21) + 0.6 | —0.5 0.0 | —17 | —14 | +01 + 0.5 —15 | —3.8 | —2.3 1) —3.6 | —0.5 1.5 7) —11 + 0.3 + 0.4 | —0.9 + 0:7 + 0.9 + 0.4 + 1.5 + 0.2 + 0.1 | —0.5 0.5 1.4 + 0.7 + 0.6 +0.7 | —0:6 —1.9 + 0.4 || —0.3 | + 13) —0.7 | — 0.1 0.0 | —0.1 + 0.1 + 11 + 0.8 +:0:3 0.5 11 1.21 + 09 0.2 0.5 0.5 0.5 | + 0.6 0.0 | + 0.6 | +H0:9 —1.5 | —0.3 + 13 kb + 02) —0.3 + 0.1 + 0.6 + 0.9 + 0.5 | — 1.3 | + 0.8 0.0 — 0.2 + 2.2 + 0.1 | —1.0 + 0.5 0.0 + 14 + 1.1 + 0.5 0.8 + 0.1 0.1 NR Off EOS ON FR 02 0:44 IE + Ola IEA Oo] 08 + 06 | 04 1.1 1.2 1.2 1:20) 0.4 0.6 0.6 | 0.6 0.6 0.7 0.8 0.7 16 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 24. Iviktut. (Groenland.) Janv. Févr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. ”Aotit: Sept. Oct. Nov. Déc. 700 + 46.1 47.2 52.7 56.3 D7.2 59.3 56.2 55.5 53.7 52.5 52.3 48.9 1814. oc Sh — = = ER pt at = 2 1875. .. | + 121 —051| —19/| —221! —29 | —31 +22 | —1.6 | —1.3 | — 0.3 + 0.6 | — 82 1876. |) — 44) + 21 + 3.6 + 4.5 2.5 0.9 3.2 | —06 | +56 | — 43 | +66 | — 6.1 180. as NS 6.0 + 2.2 nr 2.4 | +66 | +31| —16 | +021 +54 1 +04 1 — 24 | —2.2 | — 2.8 1878. . ol + 24 | —11 + 1.6 + 1.0 + 2.1 +17 | —32 + 2.3 +0.8 | + 581) + 74) + 11.2 HBO KE 2.4 0.4 1.4 2.1 0.1 + 0.7 + 2.6 | —1.5 0.0 | — 01 +22 1 — 1.0 1880. . io] + 321 —24 | —59 | —70 | —24 + 3.2) +08/)| —4.7 + 31 | + 12.0) —27 | + 5.9 1881. ; bi) +162) +57| +29- —29! —41P | —12 |) —20 1 +051) —21|— 32 | —T1 | —"L3 8823 + 17 | —3.0 + 2.6 + 2.2 + 3.5 | —2.0 +22 | —01 | — 52 + 1.0 | + 5.9 1883 IIS L6E NEO + 6.1 | —19 + 13 + 2.2 + 17 0.0) —17|— 12! —50 | + 3.0 8845 KinEerO RN 0.0 — 4.6 + 1.8 +3.2 | —4.5 +32| —17 | —4.6|— 12/| —07 | — 3.7 Moy. | — 4.6 2.3 3.3 3.3 2.4 2.8 22 21 2.0 äg) Hel är 25. Jacobshavn. (Groenland.) 7004] 49.61 5141 56101 59.01 5841] 5551 557) 5561 540) 539) 540) 513 1874. .. I + 201 —41 | —44 | —751| —201| +121 —0:6 | —29 +12/| —15 1! —0.8 | —0.3 TBH cd FEBR 10 + 1.6 1.6 0.3 4.5 + 2.81! —03 | —1.8 + 0.2 + 54 | —64 I IkID a AN Br + 3.6 + 2.7 +5.8 | —3.5 +01 | —31 | —02 + 6.6 | —0.9 + 6.5 | —2.9 1877...) — 67 + 1.2 + 0.4 + 4.9 + 2.9 | —1.2 | —0.3 + 6.3 0.0 | —16 | —17 | —48 18185 3 fiole+ 1021 08 + 0.1 + 0.4 + 1.9 + 1:8 | —4:0 + 0.3 + 1.2 + 5.0 + 3.2 + 8.7 TJA TN +1.3 | —03 | —07 ' —21 + 0.4 + 2.3 | —16 | —2.3 0.0 + 17 | —2.5 8805 EKEN 2.0 1.9 7.4 2.2 + 5.0 +0.7 | —4.8 + 2.6 + 8.8 | —0.8 + 8.5 ISIR dh SUSAR 1 + 5.6 + 3.9 2.9 2.5 0.9 2.1 0.7 1.4 | —26 | —86 | —51 ak SN 20 +3:2 | —62 + 3.1 + 2.1 + 3.4 | —1.6 +0.8 | —2.7 | —3.3 + 0.7 + 7.1 18835 - I0— 49) —=9:2 + 3.3 | —31 | —04 + 0.7 + 14 + 0.3 + 2.0 | —2.3 | —6.2 + 2.2 18545 SJR 0.0| —17| —44 + 12 + 3.6 | —5:1 + 3.9 — — | —29 | —03 | —47 Moy. bil 3.0 2.4 3.1 2.2 2.3 2.2 Ng 2.2 2.8 3.5 5.3 26. Jenisseisk. (Sibérie.) 700 + 63.1 61.4 59.3 55.9 53.1 48.8 47.8 50.4 54.4 57.1 61.7 64.5 1874. . ul —38) —04 + 251 —17 | —0.1 + 2.9 + 1.2 + 0.3 | —0.3 + 2.3 | —5.5 | —3.0 18155 + 0.4 2.8 + 0.5 3.9 10 - 2.1 1.3 2.4 4.3 | —0.4 | —6.2 kora d Gr 1.8 4.3 3.5 5.8 0.2 2.2 1.5 2.1 + 2.5 3.7 | —0.5 | —5.0 sd Nee EO + 14 | —10 | —28 + 16! +10 0.4 + 2.1 2.6 +15| —22 + 3.8 INSTSE, Sf REEESENdE2 + 1.5 0.1 1.6 2.4 1101 2.1 2.4 2.1 + 1.5 + 1.5 + 3.6 INC de sl bi + 0.7 + 2.3 + 21 | —0.5 | —0.9 0:05 — 17 +14 | +32 1) —3.3 | —9:0 ITS LE ER = a Se + 1.0 + 1.0 + 1.5 + 0.8 + 0.6 + 2.2 2.3 3.3 + 3.4 SSE) Kon + 0.5 + TT + 1.1 + 1.0 + 15 | —01 — | —29 | —0.5 + 0.5 + 4.5 Ikökepde do ge BN 00 0.7 0.8 + 0.3 — + 12 + 1.6 + 2.1 0.0 + 3.4 + 6.7 afskeBl al n 0.0 + 1.1 + 2.1 + 4.9 + 1.0 + 0.6 + 1.7 + 2.7 + 2.9 + 0.4 + 1.7 | —03 |uakefskla a SAG == 0 + 2.0 + 1.8 + 2.0 + 0.8) +32 + 04 | —081| +44 1) +26| —13 Moy. 3.2 1.1 28] 22 sk 14 1.5 22 22 1.9 4.4 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 3. 27. Kasan. | — - — j Janv. Févr. Murs. Avr. Mni. Juin. Juill. Ao. Sept. Oct. Nov. | ST | | | 700 + 0.1 55.8 H3.2 5.7 BHR0 49.9. | 49.0) — 50.8 bardnl BON OG NÄT an | — 0.8 | LL) + 31 3.0 2.7 0.3 - 0.5 - 1.1 — 1.5 + 250) — AND. al — 26 + 8.8 0.5 5.0 0.6 - 1.8 0.0 + 1.9 | —16 + 0.4 + 0:8 INO sal FT — 1.0 | + 2.0 | —07 + 0:2 + 2.6 -F 0.2 F 13 — 1.2 | —3.6 + 1.2 1877. «cl + 6.0 | —0:6 | — 14 — 1.2 + 0.8 | —0.6 + 32) + ll —5:8 SEDAN + 4.0 1878. . wool + 10) —7.8 | — 0.5 + 0.4 | —29 + 32 | —6.2 | —0.4 — 1.6 + 45 | —04 1879. . oo.) + 10.5) —08 |) — 01 + 0.1 + 1.9 4.3 2.4 Al + 4.9 + 0:7 | —1.3 1880. . cm) + 0:81 —07 | — 8:6 + 15 | —10 + 0.8 + 0.6 + 1.5 + 2191] — IB —B:4 1881. . .. | — 6.4 + 57 | + 4.5 | —01 + 2.4 ol 1.3 3.2 0.0 ät fr ARR WGDe re cc vi 6.5 Ta 2.9 | al + 1.5 — 1.3 + 3.3 + 10 + 2.3 + 4.2 — 5. UBB3 TN cd — 07) +83l— 27) +68 | +08) Fl3l +12: —0:8) +201) —27 |) +69, BLS TS 78 Er 10 rd 0023 0 0 15 10 | 0 tb a a a als | 0881 EUS I FAR IR IE ER Moy. 3.5 4.4 34 illa 14 1.9 2.0 11630] 2.4 | 3.2 3.1 28. Key West. (Florida.) 700 + 69.7 65.0 64.3 (|| 62.1 63.0 | 69.6 62.4 | 61.6 61.6 | 69.1 MÖTA ga 0.0 | —02 | —01 + 0.8 | — 0.2 + 0.4 + 0:2 | —0:2 | —0i1 + 0.5 + 0.1 BNTOL dc) 0 + 0.6 + 0.5 + 10 + 0.1 + 1.5 + 1.3 + 14 41.0 | +12 + 0.4 HÖLL: > ch | FIS +0.6 | —- 01 + 0.9 + 0.7 + 0.1 + 0.4 + 0.9 +02 | — 14 | —1.3 1877. ov. .cl +061) 11 | —02!1 —13 | —L11 + 0.1 1:3 0.5 0.9 0.2 1.1 1878. . ... | —19 — 3.2 —1.7 — 3.1 + 0.5 — 1.0 — 2.1 + 0.4 49 0.1 0.5 HSO Stilla + IRON 02 + 1.3 +02 | —03 | —0:5 | —01 | —1:3 + 0.2 | —0:9 + 12 380) tt. | — 18 + 0.6 + 0.4 + 2.4 + 0.2 + 11 + 0.8 | —0.:3 + 1.2 + 1.2 + 14 881. > 0.) —0:7.) —01 | —L0 + 1.3 Mi 0.5 0.7 0.9 0.2 + 11 — 0.3 HSSJEREREN Oka o-tksk lb Halen OR OR L HOBLL + 04) +06 0.2 1.4 0.4 883 som | — 05 +0.9 | —12 | —10 +02 | —01 — 1.2 3 0.6 + 0.2 + 0.4 + 0.2 ERE [0 TB 0 014 | 0:51 01 OR 04 0 | ORT OB 0 Moy. 1.0 | 0.9 0.9 ie 0.4 0.6 0.9 0.7 0.6 | 0.8 | 0. 29. Königsberg 700 + 61.6 58.9 57.0 58.0 58.9 DA5 56.6 DH1.3 58.9 HOK 38.0 I 1874. oc, —29 | +42| +32| —15 | —24 | +28| +31 | —03 | +06 SENOR 019 HSO. se fal BI + 5.1 + 4.1 — 0.4 + 1.0 + 1.3 + 1.4 + 2.2 + 0.9 | + 0:3 | —0.9 HÖG thell +UR0L 35) — ST + 0:7 + 0.7 + 11 + 1.4 +18 | —53 + 2.4 + 3.5 MS vb 0.6 6.6 3.3 1.9 2.5 + 3.7 + 0.1 + 0.3 | 2 + 0.3 | —1.9 MBB re 3.3 + 1.8 4190) reor BO + 05 25 1.6 0:9 | 1 3:5 HSE po | di BI + 5.5 0.3 -0:7 | 3:2 | Ol 26R 0.5 F 0:5 | 1880: sate) FIG). —23 + 5.0 2.9 at JV 1.0 3 CR 1.0 | 6.4 0.9 1881. .cc.ol —46 | +L1| —0:2 | +30| +30 bä) Dä 2) FA Kask HFAB Filö Oro Re ER Oe ak 2.2 OLRIEEDE + MOSE testa.) HHS + 7.3 | —15 + 9.4 1.5 + 0.5 1:7 + 0:2 | 0.5 + 0.3 0.0 | — HSSTE Etol = D16 + 3.3 + 6.6 ORSA ÖSTE + 2:6 +3.6| +36| —27 +40| — Moy. SU 41 37 21 14 i 6 20 22 2.3 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 3. 18 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERR. J 30. Lahore. 1874 . 1875 . 1876 . 1877 . [FSS 1879. 1850 1881 . 1882 . 1883 . 1884. 1874 . TOD: 1876 . USE 1878 . 1879 . 1880 . 1881 . 8320: 1883. 1884 . 1874 . | 175. 1876 . 1877 . 1978 . IS) a 1880 . 1851 . 1882 . 1883 . 1884 . 700 + Moy. 700 + Moy. | 700 + | Jany. Fövr. Mars. Avr Mai. Juin. Juill. Aott. Sept. Oct. Nov. Déc. 69.9 62.7 595 35.5 51.9 48.1 48.5 50.3 D3.7 38.8 62.6 64.7 — 14 +0.6 | —13 | —15 +01 | —12 | —0:6 + 0.1 + 0.3 + 0.1 + 0.7 + 0.2 Ill 1.0 0.6 0.6 0.6 + 0.4 | —12 + 0.3 + 0.7 + 12 | —01 + 0.6 — 0:6 + 0.8 + 0.6 + 2.7 + 2.1 + 1.7 0.0 | —0:8 + 0.3 + 14 0.0 | —0:4 + 1.4 + 1.2 + 1.5 + 17 + 22 | —12 + 1.0 + 1.3 | —09 1! —16 | —09 | —12 I Oi | 0 0.0 0.6 0.6 + 0.7 0.2 0.2 0.3 OMENEOR ==019 1.0 7 7 1.6 1.2 Ha + 0.5 + 0.5 + 0.3 | —01 + 0.9 + 0.3 + 13 | —02 + 1.2 0.1 0.1 0.1 + 0.5 0.0 13 1.4 0.9 0.2 + 0.6 | —02 + 0.5 | —0:3 0.0 | —10 + 04 | —01 +0.3 | —1L7 + 0.21) —10 —0:3 | + 04 0.0 | 0.2 JE 0.8 0.5 0.7 0.1 +0.81) —09 | +12 LEFON0RIE = 0 0.0 + 0.5 | —0.6 + 0.8 0.0) —01 + 0.2 + 1.2 + 0.7 + 15 0.9 0.6 0.7 1.0 0.9 0.9 0.5 0.4 öd 1.0 0:5 0.8 31. Levuka. (Iles Viti. HO 1580 58:9| — -60:2 61.2 61.9 62.2 | — 625 62.5 62.1 59.6 58.3 2.0 | + 4.8 Skil 2.5 2.0 - 2.7 24 3.0 | —3:0 | —29 — | —24 10.7 4.5 d:3 1.7 2.4 25 2.8 3.0 2.6 4.2 | —82 0 | a 0) El | 0 SD la SE + 24 | + 3.0 | + 11 + 2.3 + 2.3 + 2.4 + 2.3 + 2.5 + 3.0 + 19 | + 2.6 + 2.4 + 14 | + 191] + 28 + 2.0 + 1.3 + 2.4 + 2.3 + 9.0 + 2.3 + LO) + 2 + 1.2 —0:4 | + 25 | + 21) + 0:6 + 1.0 0.7 0.5 0.3 0.3 0.4 0.7 + 8.0 20) äl UN NA RAN SOL | SIA | DG B 0.6 0:7 1.6 — 3.2 | + 02 1:5 0.2 1.5 0.4 0.0.) —0.3 | —0.8 + 0.9 | — 0.9 | —L6 kv 1:3 År; 0.5 Ol0R = OM + 0.5 + 0.2 + 05 | —04 | + 01 | —0:4 Er NE VEN SR 00 | + 0.3 0.0 + 0.6 + 11 | + 05 + 1.0 + 14 | + 11 + 0.6 IL 27 3.4 14 | Ill 14 | 1.4 3 1.6 1.4 1.6 2.8 32. Lisbonne. 58.4 | 57.0 53.9 52.9 H3.5 50.5 55.0 D4.4 54.9 D4.5 DD.5 56.9 GEN + 0:7 + 4.9 + 2.0) —11 + 0.3 0:0. | —0:2 + 0.2 + 0.8 +:0.2 | —0.9 pbN — 36 OM is 0 ORK OM ORE 0G of) HN — 0:5 | —!018 + 0.2 + 3.0 0.7 0.1 0.4 + 01 + 0.3 3.1 4.1 6.2 —0!6 | + 30 | 0:5 ul 1.0 äl SE OA 0 SR so sd + Ae + 20 NS 4- 2.6 + 0.6 0.1 0.5 1.0 0.9 1.2 1.5 3.1 | 37 = 26) — HN 08 HO MOR HOS + OM 06 OR OR EESK ESSEN +1:0 | —13 + 0.8 + 0.2 | —22 + 0.9 + 10.6 | —L:0 + 0.7 | —10 4 1.4 + 3.5 88 | 3.9 | 255 2.5 +19 | —0:4 | —0:3 + 0.2 0.0. | —1.3 + 3.1 + 22 MG 4 + ONE NEON 06 Of0or) 090 HON + Ior NORR —fllan + Sul 0.2 0.3 0.1 0 OA SHS SEO SSI 33 | 2 EB 4.2.) +13 0.1 0.1| —051 +06| +151| —011| +1L3 23 | 7 1.0 0.5 0.4 0.6 0.8 1.4 2.4 AT KONGL. SV. VE'D. AKADEMINS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 3. 19 33. Maurice. Jaonv. Pövr. Mars. Avr. Maui, Juin, Juill. Aottb. Sept. | Oct... |, Nov. Déc I | I I 700 + 60.7 60.0 61.5 | 62.5 | 64.1 66.4 | 67.4 67.3 67.0 65.5 63.6 62.2 död. i) —08 + 0.5 | —5:9 | + 0.5 0.2 0.6 0.1 =04 0.1 — 0:1 + 1.9 0.0 | I SN STO | ENKI SA EE OR 02 018 0 + 0 | —0:5 I — OA 207 |, —0:4 1) 1876. vv) —25| —28 1 LOL SE ARS OR ESR Lr + 0.9 + 1.1 + 0.7 + 0.7 0:00 = 0:83 + 1.2 INR a cv ooh SOA SAN OA OS I Si SANN OS 0 EO AS ty FO + 0.6 | + 04 | — 1.2 | —0.6 0.6 1.8 11 | —07 | —13 F 05.) —L3 MROra RN +06 | —0:6 + 0.1 + 1.9 0.4 0.2 10 0.0 + 0.2 + 0.3 + 0.6 | —L5 TNSS(ONEEES + 1.6 + 1.6 + 0.4 + 0.8 + 0.3 — 0.3 F 1.5 + 0.5 + 0.5 ELR + 1.7 -+ 1.7 RS 05 + 2.6 0:80) 0 FOR + 0.5 + 0.1 + 0.8 + 0:7 + 0.8 | —0:3 | —0:3 MHESS ft. +40:8 1.3 11 0.3 1.9 0.0 r 0.7 0.4 0.4 0.2 + 0.3 + 0.8 1883. . ... | —051! —081 --03 , —01 + 0.1 — 1.2 +01 —13 + 0.1 + 0.3 | —1.0 | —0:3 1884: sor) —0:7 | +0:9 0.7 öl 7 0.9 2.3 | 7 0.2 | 21 0.2 + 0.7 Moy. fö Te 0.5 0.7 0.8 0.6 1.0 0.8 0.4 0.8 0.6 1.0 34. Nancovery. (Iles Nicobares.) 700 + 60.5.| 60.6 60.4 39.0 58.3 58.3 I8.4 58.5 59.4 59.2 ae 59.9 Haga da. =S ae TSH. so. | —04 | —0:4 — | —0.2 +01 | —01| —04 | + 0.2 + 0.3 0.0 — | + 01 NASSA — 0.8 0.0 |. —0.3 + 0.5 + 0.5 + 0.1 + 0.1 + 0.3 + 0.5 + 0.8 + 0.6 + 1.2 BT a + 1.3 + 0.9 + 0.2 + 0.6 + 0.2 + 0.9 + 0.8 + 1.0 + 0.6 + 1.6 + 1.3 + 0.3 Mad Sat AO + 1.0 + 0.8 + 0.7 0.0 | —0.1 — 0.1 + 0.4 el 0.3 0.4 0.4 HE I a) — 04 0.0 + 01 0.2 0.1 0:0 | —0:2 | —0.1 + 1.8 + 0.4 + 0.5 — 1.0 1880. . . .| —05 | —04 | —0.3 + 0.1 | —0.3 0.2 + 0.1 0.6 0.0 + 0.9 + 1.3 + 11 SYLT I ar) 01 + 0.5 + 0.1 + 0.5 | —0.1 — 0.5 + 0.3 | —0.1 | —04 0.5 152 i 1882. . ...)| +04 | —0.4 + 0.3 | —0.5 + 0.5 | —0.1 0.4 0.2 0.9 1.8 0.3 | —0.4 NB cr 0.4 11 | —0.2 0.6 0.3 0.0 + 0.2 0.6 0.2 0.5 1.0 r 0.6 AKS so ol =O RON NE + 0:8 | —0:2 + 0.1 Z di 0.9 0.3 0.8 0.2 Moy. 0.5 0.5 0.3 0:5 0.2 0.2 0.3 0.4 0.6 Ve 7 7 35. Nertschinsk. (Sibérie.) 700.+—| 710:4 710.0 706.9 703.3 701.0 700.3 699.9.. | — 701.9 705.0 707.1 708.0 709.1 SVA I ol — TI 0.0 + 11 Jö 1.0 1.0 + 1.2 | — 1.4 + 0.5 + 0.4 | —1.6 | —2.8 BlSKOr- al 02 + 0.4 | —01 + 10 | —11 + 00.9 | —1.9 | + 1.6 + 1.0 1.3 + 0.3 r 2.1 MIO I af 0.3 7 3.5 159) 0.1 + 1.3 0.6 1155 0.7 0.6 — — T8V. scr) FIL —0:2 | —0:3 | —25,| + 27) —01 0.0. | +18| —09 | —1.9 | —0.1 + 0.3 HAS dan) KA + 1.2 | —0.3 + 0.1 + 0.8 + 0.5 +0.6 | +07 | —0.3 0.0 + 0.6 | —L1z7 BO dad 1.9 2 NI 04 = 0.3 0:1, | av) + 10) +0:7, | —L14 | —1:6 18805 ons cl SMG INA &| LG (3 ARA TAN —02 |) MO | EHN SG IN MES ae 2 2.5 + D.5 0.0.| —0.1 | —2.4 0.0; | 0.1 ill 1.9 + 1.7 0.9 1882. . oc.) —021 +43) +091. +04 0.0; | —0:2 |. FL) +20| + 23 0.5 1.6 162 MASS TEL 1053 + 0.3 + 1.2 + 0.4 0.3 + 0.4 0:5; | 0.1 Ila 200 0:41) 88. Ios) —L41) —0:9 |) —L0 | —L9 su0NG. MN 061) —08 ROR EH La 0.4 0.4 Moy. 1.3 1.5 1.5 1.0 0.9 1.0 0.7 12 lat 12 0.8 1.4 20 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 36. Palermo. Janv. Févr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. Aout. Sept. Oct. Nov. Déc. 700 + 27.0 55.7 53.4 51.6 53.9 54.6 54.8 54.5 34.8 54.6 59.2 34.8 HOVA sn Fk + 0.3 + 0.5 + 4.3 +07 | —18 + 1.6 | —02 | —0.8 + 1.8 +12 | —39 | —58'- NDS ooo & KR 6.1 0.4 ER SIN 0 SOA SI) ELO) =281 =82 | =02 MH SMÖR rr RA + 14 + 0.3 1.6 + 1.2 0.8 1.2 0.3 4 0.3 +01 | —11 | —2.5 | —14 NU ons a kol LG 1.6 1.9 1.3 0.4 | + 1.6 + 0.7 +04 | —0.5 | —02 1 —1.0 | —0.:6 1878. . |] —2.9 | + 40 0.0 + 0.1 8 112 .5 0.6 1.8 + 16) —0:9 | =25 SKOR 2 + 0.9 1.3 0.4 oi 02 0.2 0.5 0.9 0.7 | + 3.5 188007 SSE Eee + 0.4 + 4.0 + 1.2 1.6 + 0.6 + 0.6 | —13 + 2.4 + 11 + 2.1 + 3.2 TBS SN AN 2 0 0 + 0.6 + 0.2 + 1.7 0.2 0.4 st + 4.5 + 0.4 ide es ög EN 30 Sn | 0 0 NS) LO + DA | 03 | —L Iles cos BL + 2.8) —37 | —L1 0.0 —0.3 | --0:2 + 0.3 | —0.9 + 1.2 + 0.6 0.0 1334 Ars + 2.5 + 2.4 0.0 | —L7 +10) —11 + 0.2 0.0 + 2.0 + 11 + 11 | —0.3 Moy. Jil J.2 1.6 | 1.1 0.9 0.8 0.6 0.5 1.2 1.3 1.7 1.4 700 + 61.5 61.3 62.5 63.1 63.4 63.6 63.6 64.3 64.2 63.8 62.8 61.7 1874 1875 . = = — — — — = = = 1876 . + 2.0) +111| —0:3 | —0:6 | + 11 1877 . 0.1 0.5 0.5 0.5 0.6 0.5 1878 . 13 0.5 2.0 Il 0.1 0.3 1.0 + 1.5 + 0.8 + 0.3 + 1.0 1.0 INS + 1.2 + 12 + 1.0 + 11 0.0 + 0.7 + 1.7 + 1.5 + 1.6 + 12 0.0 | —0:4 1880 . + 0.3 r 1.4 + 0.9 + 0.9 + 0.7 + 1.0 + 0.7 + 1.6 + 1.3 + 1.2 + 1.3 + 0.9 1881 . 0.6 + 0.2 + 1.1 + 0.8! —0.8 | —1.6 + 0.4 | —0.9 0.5 1.5 0.3 0.8 1882 NN =0:9 108 + 0.2 1:3 0.8 3 2.2 2.9 2.1 0.7 + 0.4 + 0.6 ISB so soo + 1.8 1.5 ol 0.0 + 0.7 + 0.3 13 0.9 1.0 +02) —11 | —23 18845 0 I —607 | 0:38 + 0.8 | —0.6 0.0 + 09 0.5 11 0.8 + 0.6 | —0.5 | —14 Moy. 0:9 | 4 ali 0.8 0.4 0.8 0.9 1.4 1.0 0.7 0.6 1.0 38. Paramaribo. (Guyenne.) 700 + 62.4 62.4 62.4 62.2 62.3 63.1 63.0 62.6 62.2 61.9 61.4 62.0 NÖJES a 8 = - = BUDA co dr = == = = = = = = = RO. 3 sol =O) —08 kd 0.3 OM (ORON 0.0 | +0.1 0.0 00 | +0i HÖRA 0 + 0.4 3 0.1 0.3 + 0.1 0.4 0.0 | —0.4 +021 —02 | —=07 SB SSI 03 + 0.4 0:07! =09 0.0 | —0.6 | —0.4 + 01 | —0:2 | —0:6 0.0 | —0:8 1879 = 05 —02 + 0:1 0.0 0.3 0.4 0.6 0.3 + 0.4 0.2 0.8 0.4 10 sr 2.3 0.5 0.5 0.0 0.5 0.2 0.7 1.5 0.6 0.0 0.0 + 0.1 1881. . . .| —021/1 —0.9 | —0.4 + 0.1 | —0.3 + 0.1 + 0.5 + 0.5 + 0.3 | —0.6 | —0.5 + 0.3 IUSPIG ad oc + 0.6 + 0.2 + 0.7 + 0.8 + 0.7 + 0.6 + 1.0 + 0.9 + 0.1 + 0.4 + 0.2 + 0.5 I4CkeBko doo B + 1.0 + 0.1 + 0.7 | —0.2 + 0.5 + 0.5 + 0.4 + 0.5 + 0.4 + 0.2 + 1.0 + 0.8 TBG a rr nde lll RES + 0.4 + 0.6 | + 0.6 + 0.6 + 0.2 - Moy. 0.8 0.3 0.4 0.4 0.3 0.3 0.5 0.4 0.3 0:2 0.3 0.4 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O 3. 21 39. Paris. Jany, Pöyr. Mars. Avr. Mani. Juin. Juill. Aodt. Sept. Oct. Nov. Déc. 700 + 60.1 56.9 DD. D2.5 56.1 55.8 56.2 OD 56.3 55.8 | 55.6 56.4 HO 3 fr LB + 19 + 2.7 F Lgr =D 4 2.8 + 0.9 + 1.6 4 0.8 + 0.5 06 50 1875 TA) — 01 + 4.0 + 2.4 + 1.8 + 08 | —0:6 F 21 + 9 —Ziv I —3:0 + 4.0 1876 F 3.83 27) —78 r 1.3 — 1,2 EE 0.2 + 2.8 + 0.3 0.6 0.4 0.9 9.6 1877 — 41 | + 01 — 4,0 | —2.5 | —2.6 + 1.6 + 0.3 | —0.4 + 1.5 + 32) —2:9 + 2.3 1878 + 17! + 7.81 +30)] —05| —32 1! —021 +11)| —39 | +1L1 2.1 2 5.8 1879 | —£L1 | —107 + 0.4 | —42 0.0 1.6 2.1 0.9 + 0.4 + 3.6 + 5.1 + 8.6 1880 . j | F D:8 | — 2:83 + 3.4 + 0.7 + 0.5 1.3 0.6 0.9 00 2 + 1.9 + 0.9 1881 . NV LT 0801 + 0 + 27) + 05) +) 0) —=03 Ol Ru NR | 1582 + 7.6 | + 7.3 + 3.2 | —04 + 0.9 0.0 | —L1 + 0.3 32.2 2.5 4.1 5.8 | 1883 7 | + Ag BA 00) LA 08) AN SAN AN SLA MN | 1884 5 0 0:0. | =20 1 +06 | +111| +04) +12) +121 +338) +521 —T4 | Möja Ad 4.0 2.8 1.6 TA 0.7 al lå 2.3 3.2 4.6 40. Peking. (Chine.) 700 + 68.6 67.4 63.2 58.2 24.1 d1.2 30.2 52.8 38.0 62.5 || — 65:9 67.9 1874. vc) —0:7 | —1.8 +08!| —15 | —22!1 —14 | —04/ —221 —0.9 +12| —07 | —2.2 1875. sc.) =—I1) —LY | —20 | —0:8 + 0.5 | —0.6 | —12 + 11 | —0.6 0.0 | —0.2 0.0 1876. . . .| +0.91 —191 —2.9 1 —0.6 + 0.1 + 0.8 + 04 | —14 +10!] —111] —24 | —11 187. cc +16 | —02 | —11 |) —20 + 1.3 0.1 0.1 + 0.5 1l0 0.5 + 1.0 + 0.8 NOK STERE 19 + 1.8 + 0.8 + 2.0 | —0.6 + 0.5 | —0.4 + 0.3 | —11 +12! +07 | —1.5 TB8T9 sc) =0:2) —24 1 + 03 + 0.6 5 0.5 0.7 1.4 0.2] +1.5) —071 —3.5 1880. . oo.) +21! +13) +021 +25!| —08) +13!| +11| —12! +071 —081! —071| +23 1881: soc) —838 | —1.3 + 5.1 | —0.6 + 15 | —14 | —04 + 0.1 0.0 — — + 2.1 1882. oc) —0:6 | +181) + 04 0.4 0.6 0.6 | +0.6 |) —+21.0 + 0.5 — — | + 0.6 1883. . . .| —031! +06) —0:7 0.0 +04) +12/| —03 (0 OR — — | —0.5 1884. . | —06|] +071| —-04| —031 —071] —071 +0:6] +01 + 0.3 - — Moy. | 7 1.3 1.3 1.4 1.0 0.8 0.8 0.6 0.8 0.6 0.8 0.9 13 41. Perth. (Australie.) 700 + 59.7 60.3 61.8 64.1 63.9 64.8 65.8 64.7 64.7 63.7 61.6 60.6 WTA EN = = = — = = — NÖDA. okok = 2 1876. . . | —23 1 —01 | —0:6 + 1.3 + 1.8 + 1.0 + 2.0 + 11 | —021| —1.0 + 1.0 + 1.2 bög RN 05 == 05 + 2.8 + 19!) —01 + 5.5 | —0.3 + 2.1 + 3.2 + 0.9 + 3.2 + 15 MSS I AE 0: + 0.7 + 0.1 | —0:7 + 1.5 1.0 4.6 0.4 2.6 | —18 + 1.5 | —10 1879. . . | —02 1 —0.3 + 1.5 +49 | —27 | —23 | —03 + 0.7 | —0.4 + 17 + 10 | —1.2 8805 I KR 0.3 2.0 1:83 2.5 0.4 0.9 r 0.1 0.7 al + 0.6 + 11 + 0.5 ESKS 02 + 0.9 1:8 + 0:2 0.3 + 0.6 + 0.8 + 2.6 | + 03 0.4 0.2 0.9 IEEE ok sa SSI 0.0 | —0.2 1 —30 | +151) +15/| —021 —2:0 1) —03 1! —0:6 | +14 | —0:6 HU Biokolsks RR 0.0 + 0.1 0.6 2.8 3.6 + 14 + 0.1 + 2.2 + 0.7 + 0.2 + 0.9 188 I I) + 08) +0:9 0.7 Il + 1.3 0.4 | +10|)] —3:6 | —081] +02] +01 0.0 Moy. 0.8 0.5 0.9 1.8 1.3 1.8 I 14 1.2 0.8 0.8 0.8 22 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 42. Ponta Delgada. (ÅA cores.) Mai. Juin. Juill. Aout. Sept. Oct. Nov. Dec. 700 + 62.7 64.1 63.7 62.6 64.9 66.7 67.2 64.9 64.3 | 62.9 62.2 63.1 = 3 B S icol & < - = 5 RH 2 rr < 5 TELLAN sö | Fira + 0.8 + 2.0 + 2.3 | —1L2 + 1.6 + 0.1 + 1.9 + 1.9 + 2.1 ar Ii + 6.2 875 0. =O 23) NS 08) 26) 08) —L2)| | +18 | —20 | —23 1876.- os ck) + 24 20 +) FSL Hel FRE 03 + L3 21 | —3:2 7.8 5.0 ST ROD EE SA 0.1 3 3.3 W:s LG 3.6 21 | 0:55) 3.60) 0 Tara FE te en 3 3.3 3.4 1:50 070 240 2 SN NS MAGNA oo SE 0 + 2.0 | + 3.4 + 2.3 + 2.2 | —3.0 + 0.9 + 0.1 + 24 | +20| —50 | —32 SSOFPTI 5 1.8 i155 + 3.0 — 0:8 + 0.5 2.4 + 0.2 0.7 | —- 7.6 + 9.3 — 0.8 ISSN (RST OAS äl ski 0: | LA SÖS | ERA Aa | + 02) + 54 TEE sol Sö 0 0 | | Sig | hel ON ÄR | Me) + Ag) + Me IE sn SSE OA SS SMR ss BE BAN SANN 23 + Ai MAN AD) +B3N + Si 18840 IA liga =S HORN 9 0600 ORT ER ESO ESES Movy. 3.5 1.7 Su 2.8 1.9 Il 1.2 1.4 IL 2.6 3.2 3.9 48. Port Blair. (Andamans.) 700 + 61.3 615 COS 3 D7TA 56.9 57.1 D7.4 59.2 38.8 50.4 60.6 1874. —— — — — IUSYG)A a a 1.0 1.4 1.0 i9 + 0.3 0.0 0.4 0.2 0.4 1.0 — + 0.1 iIfEvDE sa 0.6 0.1 0.5 0.8 0.0 0.0 | —0.2 |] —0.4 + 0.2 + 0.4 0.0 + 0.7 Tra ER te + 0.7 + 0.5 + 1.3 + 0.6 + 0.9 + 0.9 + 0.6 + 1.5 + 1.7 + 14 + 0.1 WUIUT a oa + 0.5 + 0.9 + 1.0 + 1.0 0.2 0.2 | + 01 + 0.5 0.8 0.8 1.4 1.4 SSE ara 0.6 0.5 | —0:3 0.5 0.1 0.0 —- 0.1 + 0.1 | —0.3 0.0 + 0.1 —1.5 18801... ar ill 0.5 0.2 0.2 0.6 (02. RO 0.0 0:09 | OL a EG i TR so a + 0.2 + 0.7 + 0.5 + 0.6 0.0 | —0.5 + 0.4 + 0.1 0.2 0.4 0.9 0.6 EB cos oo + 0.6 0.3 + 0.3 0.7 + 0.1 | —0.5 | —0:9 0.0 0.5 0.9 0.1 0.3 IUSSDG skor a + 0.2 | —05 0.4 0.1 0.1 + 0.2 + 0.1 — 0.2 + 0.7 +0.3 | —0.8 + 1.0 W8BA Ta EL + 0.5 + 0:70 | —0:3 + 0.9 0.0 | a 0 0 | —01 + 0.2 + 1.0 + 0.2 + 0.9 Moy. 0.7 0.6 0.5 0.7 0.2 0.3 0.3 0.2 0:5 | 0:7. IX 0.6 0.8 44. Portland. (Oregon.) 700 + 64.9 | 642 63.0 69.5 62.8 | 63.6 63.5 63.0 69.3 63.8 65.5 64.5 SS ss BN OK 1.4 0.6 0.9 | +0:9 | + 03) + OMG KOD KROG KE KS | | Beda | LAN) AN 33) TöÄL Ti hål) 05) TOR) LA (05 | Ag 0.6 NISKA: | 0.2 (0) SE al sr Il = MA 0:00: 0:51 | 2 EON EO IS Ra a 0.4 | 2.0 0.6 r 1.8 1.0 + 1.4 0.7 0.1 + 0.5 + 1.3 | —1.3 + 0.2 HOS SE | 4.4 | 4.8 | 14 0.2 +0.5 | +0.7 | —0.4 + 0.1 + 0.4 + 2.9 + 0.6 + 5.1 MD are TAN OR 18 | RN ON al 1.2 2.0 ORO NA | = (IE so SN LAN RN 2.8 GETA 0 EDR i AG + AB —50 is as sl) OMG IAN TAN ON I 02 SUN Mi 0.7 0.6 0:5) IH 200 EO 188210 dt cf 09 (EE 0.6 + 2.6 + 0.1 (ON —03 + 1.1 + 1.0 | —01 — 1.9 + 0.1 0.0 18881: + at | +20 || HSA | 0.5 4 1.5 + 0.3 (08 SR OL IAN ON =O) + Då 18845 I så | 4 0.5 IH + 0.7 2.9 3.3 US 3:00 KO 020 0:45 I) 0: Moy. | 1.6 | 21 1.6 16 0.9 1.1 0.5 0.7 0.7 1.4 1.6 1.6 KONGL. | SV. VRT. AKADEMIENS IANDLINGAR. BAND 29. N:O 3. 23 45. Portland. (Maine.) Jany. Fövr. Mars. Avr Mni. Juin. Juill. Aofit. Sept. Oct. "|" Nov. Dec. 700 + 69.1 | 62.5 60.6 | 59.2 61.1 60.3 29.9 | 61.4 69.1 62.9 | 63.0 | 61.8 RE 10:81 ON 866 tat) Sr) ör ve LO 08 RN 09) Ht T8rOr.. . HQ + 1.7 | —12 + 3.8 ÖMT 2 OD + 1.3 + 06) + 29 100 —L6N) —0:8 HE NarOr I SD —08 + 08) -+02 FORE 09 ind ar OLE anala) 2 3.7 | —25 - 3.3 1877. vh —04| —24| —01| +191) —L6 0.0 | —0:2 | —1.3.| —05 | —0:6 | +09 | +20 HÖrSt. LAMD —1D 2.8 1.3 1.4 — 2.1 — 0.9 00 — 20 + 2.8 1.5 4.1 3.0 I SKOR RE ee al Su — 10 +) —08 +06- —AKöN + MN 08 sor) EB FSROr I SM ort —0M + 12 + 0.8 + 0.5 + 0.3 + 04) +11 | —14 + 0.3 + 3:00 | — 16 SBR. I KO OM 27 — 6.5 — 30 FE 1.5 0.7 — 034 + 1.3 +0153 + 1.3 + 2.0 HSE RA — 0 MSN + FIG + 06 —2N +000 +08) OM +09) +09 | +0:3 öar. ov MI + 25 + 3.6 — 2.2 + 2.0 — 0M + 0.4 —0:4 | + 01 — 01 + 2.8 + 0.2 + 0:9 GBA > HÄ + 0.3 + 0.8 + 0.6 | —24 | —1.3 + 2.9 — 0.7 + 0.5 0.0 + 1.2 + 0.9 + 0.8 Moy. 14 1.6 2.0 1.6 Ill 1.2 0.5 aln Nat Ila 1.5 ES 46. San Diego. (Californie.) 700 + 64.8 64.5 63.7 62.8 | — 61.5 60.7 60.8 60.0. | 60.2] — 61.6 62.4 63.9 MT 0 —8:0 — 0.1 + 0.3 + 1.2 0.0 — 0:2 09 + 0.5 — 0.6 + 1.0 + 0.1 + 12 1875. . tl —031) —01 + 1.0 + 0.6 — 0.2 + 1.3 + 0.8 + 0.6 + 1.0 0.0 + 0.7 + 0.5 HötOra smsa + 06 + 0:51) —0:9 + 075) —01 0.0 0.0 + 0.6 + 0.4 + 02 — 07 —=02 or RE QR ne 0 — 06 00) + OM del Of Oma Öd 09) 08 HÖST SS. 0105) — Br) =04N = — 08 Od = 02 seg O + 0.3 | + 04 I Harg > ker + 0:65) + 0 + 11 + 0.5 + 1.6 0.2 0.5 0.5 + 0:21 + 07 + 0.8 + 0.8 Hes0k Rs li 06ER 20 HEL + 28) + 08 4018) = 15 OO + O:9EIF cr RE OR 0 HÖST. sT 08 + 0.4 0.6 1.3 7) —10 0) —12 1.4 2.3 1.1 1.3 0.1 BOOT va Mk — 210 + 1.3 + 11 + 0.4 — 0.2 + 0.3 + 11 + 0.6 + 0.5 | — 0.4 + 0.3 — 0.4 HÖST I NIKL + 015 0.2 0.4 0.4 + 098 0 + 0:2 + 0.9 D:7 | 0.1 0.4 | 0.1 ASSA. ikke + OM 1.6 1.2 0.3 | +02 00) + OM 0.1 OM — 0 — 04] 0 Moy. 0.6 0.9 0.9 0.9 0.5 0.4 0.8 0.6 0.8 0.4 0.6 0.4 47. San Fernando. (EÉspagne.) 700 + 65.2 63.9 60.8 60.0 60.0 61.2 60.6 60.1 61.0 61.1 62.1 63.6 MISTA Le —HA8 + 10 + 3.6 +0.8| —1:8 + 0.41 —=01 0.0 + 0:2 + 0.3 | —04 | —21.9 BODE Ad + 23) —3:3 0.0 +0:81] —11 + 0.1 0.0 + 0:7 + 0.1 —0.2 1] —1.5 | —TL5 1876. te —lV41 —0:7-) —0:3 + 18 | —0:5 + 0.2 0.0 + 0:21 —021 —23 | —2.2 | —3.3 MSE. kk + 0.4 + 1.9 —0:3 | —07 | —0:21 —0.5 + 0.4 + 0.2) —1.6 + 1.8 + 1.2 + 2.0 HISKSKT a ms i BOLT +BBr Mr OR 0.6 ill 0.5 1.4 0.9 2.2 2.8 | HSO ee = —0:9 | —0:5 + 1.0 + 0.9 —0.7 | —0.4 1 —0.9 +0:8 1 —0.21 —2.2 + 11 MBB0E, > Br. + 0:38) — 10 + 07) —041) —L7 + 0.9 + 0.21) —0:5 + 0.4 + 0.1 + 0.8 + 3.1 SSR 4.0 1.3 1.8 Fl —0:4 + 09 —0:2 + 01 =— 09 + 3.2 + 1.7 1802 NG + 3.0 + 4.3 + 3.9 + 1.6 + 0:22 0.0 0.0 + 0.6 + 0.2 + 0.9 + 2.8 | —20 HISS Se — 1019) SAT SAL 03 + 01 0:05 =O + 05 + 0.5 + 12 + 1.5 + 0.6 NISSAN RSS 2 2.8 2.8 + 0.5 + 0.1 + 0:47] —0A + 0.8 + 0.8] —12 + 0.6 Moy. 29) Vä 1.4 13 7 0.4 0.3 oc) CO 05 19) Tor 24 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 48. Santiago de Chile. Janv. Féyr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. Aott. Sept. Oct. Nov. Déc. 700 + 15.2 15.4 15.9 16.7 17.2 18.1 18.1 18.3 17.8 17.3 16.3 15.4 ENAT 3 al ar 0 + 0.8 + 0.7 + 0.7 + 11 | —0.:8 0.0 + 1.6 + 1.9 + 12 + 1.1 + 0.5 HD so sa + 0.7 | —01 + 0.4 + 1.0 + 0.9 + 12! —07 + 0.4 + 0.4 0.1 0.6 0.3 HSO SN ERROR + 0.5 0.3 0.1 0.6 + 0:2 | — 0.7 + 0.1 1.6 0.5 0.8 0.4 Ik SR SÅ D 0.4 0.7 1.0 1.6 0.8 1.6 1.3 1.4 11 1.2 + 1.0 + 0.6 SKE OM 0.2 0.6 0.2 0.6 + 0.6 + 0.9 + 0.6 + 1.5 + 0.3 + 0.5 + 0:8 879 ER OR + 0.3 + 1.0 + 0.2 + 0.3 + 0.5 + 04 | +03 | —0.1 +081 +021 +0:3 INN ol I 0.0 0.0 + 0.4 +06 | —13 | —1.2 + 0.2 | —0.3 + 0.4 + 0.2 + 0.6 SSL AO + 0.1 + 0.2 + 0.7 | —0.:7 | —0.4 + 0.6 + 0.3 + 0.3 + 0.3 + 0.4 | —0:1 ooo) MA + 0.8 + 0.3 + 0.3 + 1.0 + 0.5 + 0.9 + 0.1 + 0.2 0.4 0.2 0.5 III SE L oo t0RN 18 + 0.4 | —0.5 | —01 | —03 + 1.1 + 0.4 +0.5) —0.5 0.0 | —0.3 380 0 0.0 | —0:7 | —0:3 + 0.3 0.0. | —1.3 + 0.1 + 0.4 | —0:3 | —0:3 Moy. 53 0.4 0.4 0.6 0.6 0.7 0.8 0.5 0.6 0.5 0.4 0.4 49. Saint Louis. (Missouri.) 700 + | 66.5 65.1 63.0 60.6 60.9 60.4 61.6 61.7 63.0 63.6 65.4 65.5 | I STATES EO 0.0 +10|] +27) —01 + 0.4 0.1 0.5 0.2 + 1.6 +02) +L7 ING SD a sr LEG + 1.3 | —0.5 + 1.5 | —0.1 + 0.6 | —0.5 | —0.1 + 0.5 0.6 1.4 4.4 876 RK 1.0 0.6 (03 EO EN 0 EA 8 | —20 | 4 la MB AR OBE 20 +0.3 | —1.3 + 0.4 0.7 0.6 bu 0.9 1.6 1:3 I INRE Da 3.1 4.4 3.0 ST, 0.9 0.6 10 1.8 + 0.5 | —0:4 | —22 + 0.9 30 (SFS NES La + 0.9 + 1.0 + 1.8 + 1.3 + 0.4 + 0.6 —1.1 — 0.7 + 14 + 17 | —07 | —07 1880... > oc) —31 | —13 + 0.9 + 0.4 F 0.2 + 0.6 | —01 | —02 + 0.3 + 0.5 + 2.8 + 0.7 1881. . —. | +03/| —03 | —3.5 + 0.8 + 0.2 | —0.3 + 1.0 + 0.3 | —1.6 + 1.8 + 1.3 + 1.5 1882. . | +07 | —0:3 + 1.4 + 1.6 + 0.3 0.0 + 14 + 0.4 + 12! —0:9 + 1.7 + 11 Iles a oc sa + 0.8 + 4.9 + 4.4 0.0 0.0 + 0.4 + 0.7 + 1.6 | —0:4 0.0 0.0 | —0:4 1884-51 st + 1.3 2.1 St .7 | -—0.8 + 0.6 + 0.4 + 0.8 0.0 + 0.7 + 14 + 0.7 Moy. 1.4 1.8 St 1.3 0.4 0.5 0.7 0.7 0.8 1.0 1.5 2 50. Saint Pétersbourg. 700 + 59.8 59.2 56.5 60.5 59.0 58.1 56.0 57.3 60.1 59.6 58.6 58.6 MIMNT oc BG dt ANA TA, 3.8 1.9 03 ERNA 29 I 03 | =18|) =D 9750 a Lig SIT FRA | 5.3 0.1 0:55) BIG OS 0 SN Ika vo ora + 7.0 0.4 6.5 149 0.4 + 3.2 0.2 + 2.0 41 + 0.8 + 4.6 + 2.6 INU oo a SE AN SAN 0 ON MAN DE ic ll 0.1 BN | —N8N 2 NRA as NG EG | — BO NN 33 LD 5.5 1.0 3.0 0.4 26 | — 46 1879: Joel. FS 381 + 281) =28| 12 4.0 3 OS ES 08 | ++ 02 1880. . .. | —0.5 016) + 041 =W58 + 0:6 03 06 + 28 + 1.4 S.5 6.3 T.9 EO vv ol) BAN) ALE OF 03 + ÄG 2.3 | —02 A:9l]- FAL AB IRON EN ABA Tse 2.5 TA åt. | 0:2 | +23 | + 04 SE Ra ERNA SES + 88 | —L7 | +438 | 18830 dc 25 Ike Ze ESA + 24 ilk9r]. 22 FORT 29) IRA fet d fs ERS ENSO ARS) 08) An Ag dT Fl Ag 21 Moy. 4.4 4.8 3.8 | 2.1 | 1.6 1.9 | 2.2 2:0 | 3.0 3.8 2.8 4.3 KONGL. SV. VET. AKADEMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O 3. 25 51, Sant Tkomé. Janv. Fövr. Mars. Avr Mni. Juin. Juill. Ao. Sept. Oct. Nov. Dte. FI T 700 + 50.6 59.0 59.7 59.6 60.5 61.9 69.0 6R.7 61.8 60.8 | 60.0 D9:9 1874. . cc) —01 — 1.6 + 0.6 + 0.6 + 0.7 + 0.6 + 0.8 + 0.6 + 0.5 + 0.5 + 0.8 | —0d1 LBTOr: LA. + ==10M + 0.1 —0.3.| —0.1 —0:8 — 1.3 —'0:1 — 0.1 —1.2 — 1.1 + 0.2 + 0.5 USD. &fR. + 0.1 + 0.1 — 0.7 | — 04 — 0.5 | —0.9 | (—1.9) = I, -—=(0i9 + 0.2 + -0:5 + 1.0 Möten LR 1019 + 0:99. | —0:6 0.0 0.0 + 0.7. | —0.4 0.0 | —0.1 +0:2 | —0:2 | —0:3 1878. . oc) +05|) +161) +07) —01 + 0.9 | +0.6 | —01 +10:2 I 4018 Ir —0f2) +0:1 | 08 STORE KEN —!i0f8; | —102-- 05 0.0| —0:4 | —02 1! —0:7 | —0:6 | + 04 +0!65) = 014 =S019 18804 > kö —go lj — 08: —0:3 0.0 | —0:1 + 0.1 + 0.1 — 0.3 0.0 + 0.5 + 0.7 + 0.4 ögla TE + 06: | —05 + 0.4 + 0.1 | —0.3 + 0.7 + 0.3 + 0.3 + 0.3 0.4 1.0 0.5 1882. . oo. | —0.3 + 0.2 | —0.4 + 0.1 + 0.2 = + 03 +01 | —0:3 | —0:5 | —0.7 -— ' BBB LLA. = = — = — — = = — = = — E 18844 I ku. & HB. 2 Ca 2 hå 2 2 | ag | GA 0.4 04 | OM om TE 0.4 0.4 04 0 52. Sibsagar. (Inde.) 700 + 64.4 62.6 60.3 T.9 56.1 52.6 BrJl 53.5 H5.7 59.7 52,5 64.2 Near, LAT. EE 23 2Å 2 Ed Le 2 YC 2 2 = —E MBB I RR —L0- —0:6 0.0 | —12 0.0) —0.11] —0.8 +0.6 | —01 | —13 + 0.5 + 0.1 1876. «fö: +16 | —151) —1:0 | —07 0.0 +0.21 —07 | —0.4 + 0.3 + 1.3 | —0.5 + 0.7 HB. Ik + 19 + 14 + 0.7 + 21 + 0.7 + 0.8 + 0.21 —0.8 + 1.5 + 1.6 + 0.6 | —0.2 88 IR + 0.7 + 0.7 + 2.0 + 1.8 + 12 + 0.3 + 1.8 + 1.4 0.3 1.8 1.4 1.4 18791. ll —07) —041) —V4) —12 | —0:6 + 0.1 + 0.6 +0.6 1 —0.7 | —0.5 | —07 | —11 18801. . CE —V4 | —0:6 + 0.3 0.0 0.6 0.4 + 0.5 0.5 | + 0.3 + 0.8 + 14 | + 0.6 SSI: feg +0:9 + 0.7 + 121 —0:21 +0:3-1 —0:2 0.0 0.2 0.4 1.4 0.9 0.4 1882. . I +03!) —0:4 0.0.) —01 +0.31 —0:7 | —041 —02 +01 1! —10 + 0.2) —1.0 883 I Sc FO —04 0.5 0.5 Il3) 0.3 | —0.7 | —0.:3 | —0.2 + 0.6 | —11 + 1.1 SST 06 08 096 05 —020- +0'6 0.1 0.3 FA 05215 ESD [EE OA | Re! Moy. | — 0.9 0.8 0.8 0.8 0.5) > 04 0.6 0:5 0.4 1.2 0.8 0.8 58. Sidney. (Australie. 700 + 56.0 57.6 59.4 60.5 59.0 60.2 61.6 60.0 58.8 HT3el 551 54.5 STAT TREAN AN + 21 + 31 + 3.3 + 2.3 + 3.2 + 2.8 + 0.8 | —0.7 + 6.9 + 4.4 + 41 WaND > fik 29 + 2.9 + 2.7 + 1.7 + 2.1 + 1.2 + 4.5 + 1.6 + 4.7 + 1.7 + 1.3 + 16 ögoENE Ses KR 13 218 + 3.0 +0:7 | —10 +09 | —12 | —24 | —2.5 + 2.0 Hög. Ibis TR + 0.6 + 1.6 +0.2 1 —4.0 + 4.8 + 2.3 + 2.2 + 2.3 + 1.9 + 0.9 + 0.7 Mens Age 28 + 080 —05 + 32 4.0 1.6 2.6 | —0:7 + 0.8 | —0.:8 Nar TRA Om: — 19 =05 + 1.9 4.4 0.1 1.2 | —011 —251! +01/| —24 | —10 Ha80R I RI OB: 04 27 0.0 2.6 0.7 2.0 | —17 | —04 | —0.9 + 0.8 + 17 SBI. I fKr =—=038 + 0.4 + 0.3 + 17 + 2.4 | —23 + 2.5 + 1.2 + 0.2 0.1 0.3 0.3 18821. : Ale —16) +18) —24 | —35 | —L0 0) — 19 2.4 al 1.0) —04 | +51 0.0 SSE een Asa ran OK OMG Len — 0815 + 0 — 09 +L0R + 290) OM MI3SAE dd a + 0.3 + 1.6 + 1.3 + 2.9 + 0.3 + 17 | —12 + 0.5 | —0.6 +3.5| —29 Moy. 102 1.5 1.5 1.6 2.5 T 2.2 11.0 1.6 1.0 2.0 159 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 3. 4 20 HILDEBRANDSSON, QUBELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 54. Stykkisholm. (Islande.) Janv. Féevr. Mars. Avr Mai. Juin. Juill. Aott. Sept. Oct. Nov Déc 700 + 47.6 47.5 52.3 57.0 DUK 55.1 55.2 D4.7 52.6 H2.4 51.8 47.8 SKAL I sk 7.2 1.7 1:4 8.3 + 34 + 2.6 —23 | —13 | —3.0 1 — 7.6 | — 0.9 | + 7.9 WNBA a oa + 03) + 84 | + 22 + 1.0 — 8.3 | —4:4 + 3.2 | —02 +08|— 14 | + 91 | — 32 1876. . . | —4:5 | + 39 | — 02 + 4.3 + 1.7 | —4.9 — 6.2 — 11 +6.9 | + 0.6 | + 5.5 | + 07 öde. SEK WES 0.0 | + 02 + 3.5 + 4.7 | —0:6 — 14 + 5.9 +52 | — 40] — 9.2 | — 6.7 SSE CEN + 4:38] + 21) + 40 | —0:9-1 — 21 + 22 — 0.7 + 28 | —33 | + 0:7 | + 10.5 | + 15.0 HSK + 4.9 | — 01 är: 0.4 1:4 + 0.2 +18 | —05! —75 |) + 19 | + 7.8 | — 14 SSOKEE + 21 | — 6.9 | + 0.3 | —54 + 1.3 + 2.4 + 3.7 | —1.0 +0:5 | + 128 | — 34 | + 8.2 88 RI + Gf8öe dIBal + 1.0 + 02 | —10 | —28 + 0.9 +16 | + 31 | —11.2 | — 9.3 IRA ooo 4.6 0.1 10.3 + 3.7 + 2.2 + 3.9 — 3.7 + 0.1 —2:0 | — 3:6 | — 3.3 | + 6.3 1883. > co) —7Z5 | —I2) +H1l06 | —64 + 0.7 + 3.1 + 2.9 | —22 + 11 UL 8.1 1 1884. . ..!| —3.9 | — 5.0 | — 6.21 —0.4 + 0.5 | —12 + 3.0 + 4.7 | —3.5 | — 24 | + 24 | — 80 Moy 4.7 4.8 Si PR 2.3 24 2.9 1.9 3.2 3.8 71 6.1 55. Tarchankut. (Crimée.) 700 + 66.0 64.5 61.7 60.7 61.2 60.3 59.0 60.2 62.4 64.1 64.1 63.5 1874 SUR OA a KON SR ENS SR ON Rat ar ao ar 20) 0 = => 1875 . — 1.5 | —15 | —3.0 + 2.4 + 2.5 + 17 — 0.8 + 1.9 + 11 —1.8 | —3.0 0.0 1876 . 5.9 0.5 7 + 3.4 + 18 | —11 + 1.0 + 0.4 | —L7 + 2.4 | — 0.6 | —3.0 II + 05) —4£1 ll —241 —26 | — 16 + 3.6 + 2.3 + 2.3 + 0.2 + 14 +10)] +11 1878 . — 2.6 + 1.1 =) + 0.5 + 1:8 0.0 | —0.9 | —0:2 | —02 + 12 + 0.6 | —3.3 1879 . Lal 4.4 01 | —15 0.0 + 0:8 + 0.5.) —0:3 + 04) —17) —17 + 2.6 1880 + 0.6 + 3.5 + 3:0 + 1.6 | —0:9 | —0:8 | —0:4 2.4 0.5 1.5 + 9.1 + 0.1 1881 — 32 — 0:7 (0 — 0.5 + 0.2 — 0.2 + 0.6 + 04 | —021 —1.1 + 4.2 + 5.9 1882 + 3.5 + 1.6 + 2.3 + 0.1 —0:6 | —04 | —16 |) —14 + 0.4 + 0.1 — 40 | —L1 1883 + 0.1 + 36 | —8338-1) —L21) —30 |) —L3 | —0:4) —0:4 | —0:8 + 0.8 + 17 | —19 1884 —1.8 + 1.8 + 21 | —26 + 0:9 || —2:2 | —0:4 | —0:2 + 14 0.0.) —0.:9 | —=0:9 Moy- 2.1 2.3 2.0 1.6 lg 12 0.9 1.0 0.7 1.2 2.1 2.0 56. Taschkent. 700 + 25.3 24.8 21.9 19:00] 118:5 15.6 13.5 15.1 197 23.9 26.1 25.0 1874 + 2.6 + 1.5 + 2.2 + 3.6 + 0.1 + 2.0 + 2.1 + 2.3 + 2.3 + 4.5 + 2.0 + 3.1 1875 + 0.3 + 1.0 0.2 + 2.1 + 3.7 + 2.4 + 0.3 + 2.5 + 1.0 + 0.6 — 0.3 + 0.4 1876 + 3.4 + 1.8 + 2.1 + 4.3 + 3.6 + 1.7 0.0 — — — = = 1877 + 1.8 2.6 + 1.0 110 1.5 + 1.5 + 0.7 + 1.5 | —0:9 +0.3 | —04 + 4.1 1878 0.2 2.0 0.3 + 0.3 0.0 | —0.6 + 0.5 1.4 0.8 0.2 + 0.6 | —0.9 1879. 0) +01) —04 | —25 + 0.2 2.1 1.1 0.3 | —0:9 + 1.4 +01 | —02 | —=E2 HSO IEA = + 0.6 0.9 1150) 26) 1.6 + 0.2 | —0.2 + 0.2 0.0 + 1.3 | —1L2 IS a RN CE=B0 + 0.5 tr 1.7 4:92 0:5 | —0:3 | — 0.1 + 0.1 0.0. | —0;9 | —L3 + 0.9 IS pare + 0.2 — 1.2 + 1.9 As 0.4 0.8 + 0.3 0.5 0.8 0.4 | —1.0 | —14 ISB vvs 06 + 2.3) —23 |) —15| —L2 | —12 0.8 189 r 0.1 + 0.8 +12 | —0:6 SSA Tar på en ua Moy 12 112 1.3 1.8 1.5 il2 0.2 1.0 0.6 0.4 0.7 1.3 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 3. 27 57. Thorshavn. : (Fär Öer.) Jauy. Pövr. Mars Avr. Mui. Juin. Juill. Aott. Sept. Oc. Nov. Déce. 700 + D3.8 524 54.3 D8.4 08.2 D7T.2 55.7 | 56.0 HD.8 54.8 | 52.4 50.9 1874. . ot) — 101 — 0.5 | —0:2 | —81 + 3,8 + 3.2 | —0:3 2.5 | —6.6 — 94 | + 1.0 + 4.2 Bör or AR — AD + 9.8 + 7.6 -+ 1.8 — DA — 4,5 + 3.9 + 2.4 + 2.1 — 0:4 | + DT + 1.8 HÖFT KR lo — OM 95) LB + DH.4 TV 2.4 1.0 + 11 + 0.7 | + 6.1 till ae co TJ. 6.3 4,2 DD + 1.2 + 1.0 1.6 4.0 + 3.3 + 4.8 4.3 12.5 1.1 Märar. cc Ad + LT + 3.7 + 2.6 + 0.1 — 4.6 TBG + 3:0 +öi9r) 45 | 62 I + 16:4 + 4.3 HSO FT 68 — 40 + 1.5 | —0.8 + 0.9 — 2.2 1.0 2.2 6.2 + BM RS + 4.8 1880. . «och + 6.0) —7.6 + 57 | —3.3 + 2.5 + 1.9 + 2.8 + 37 | —13 40:55 | =—13:2 0.0 MRB Arg 52 + 6.6 | —2.5 + 3.5 + 2.9 |- —0.3 — 2.7 — 3.1 + 5.1 + 5.8 | — 8.1 — 3.3 WÖser sd NE 1082 + 1.6 — 6.7 — 0:7 + 2.0 + 1.0 — 4.3 =0i(5 — 0.5 + 14 — 53 + 0.6 Ha83ra GEN —1 An —R28 + 6.8 | —0:5 | — 21 + 2.5 + 15 | —21 + 1.3) —48 | — 7.7 + 2.8 Hesa 2.6 1.8 0.2 BLI + 1.4 + 3.2 | —0:7 | —23 | —21 | + 6.21 —7:8 Moy. 4.2 4,3 4.8 1.4 3.0 2.0 2.9 2.3 2.9 3.5 TA 2.8 58. Tokio. (Japon.) 700 + 63.0 64.1 62.3 62.7 59.4 58.1 58.2 58.8 60.6 69.5 63.2 61.9 IA | = = = = = = = = = HB AS = — — på 4 Sh koks = 2 25 = om HÖNÖ AD. = = = = = = = = HSE. > PA = = = = = = = = = HÖST - SE 03 + 0.8 + 0.5 + 1.5 1.5 0.2 0.6 +0.2 | —1.0 + 0.8 + 2.2 | —0:8 MONO EE 6 +04 | —11 + 0.1 | —0.1 0.0 + 0.7 | —15 1.3 + 0.4 0.6 | —2.8 MEG0ETT Ber st ÖX + 1.4 + 0.4 + 0.8 +0.5 | —01 | —1.5 1 —0.9 +12)| —04 1) —14 | —0.7 1881. . ..| —44 | —0.6 + 2.7 | —1.0 + 1.8 + 0.6 0.0 + 0.5 + 0.3 116 0.8 F 2.7 MODA AT + 1.3 | —0.5 + 0.2 —1.5 | —1.5 | —L7 + 0.5 + 1.7 + 0.5 + 0.3 + 1.6 + 11 H883r. > CN —0:8 + 17 1.5 Oz 0.1 + 1.2 | —04 + 0.7 + 0.3 + 0.5 i IL MOD ort + 0.2] —LI — 0.6 | —0.4 + 0.2 + 0.5 +11| —12 + 0.6 0.0 | —1.2 + 1.1 Moy. 1.3 0.9 0.9 0.8 0.8 0.6 0.7 1.0 0.7 0.5 10) [5 59. Trieste. 700 + 63.8 61.3 58.6 56.2 58.6 58.6 58.7 58.5 59.4 59.4 60.2 60.1 HOTA, cs mr + 1.3 + 0.9 + 5.3 + 0.4 | —3.0 + 14 + 0.1 — 0:2 + 2.3 + 2.6 | —2.9 | —8.0 TND eo + 04 | —3.3 + 1.9 + 3.4 r 1.3 Fr 0.1 0.8 1.4 F 2.7 3.8 4.8 + 07 HöxOr. 3 FÖrk SRA 2.4 5.2 + 0.6 | —02 | —1.3 + 1.3 + 0.5 | —1.2 + 0.6 | —0.8 | —4.2 US ER AA 3.4 2.2 1.5 F 2.8 + 1.0 0.4 0.4 + 1.9 | —0.2 + 0.3 HOV so) —25 + 5.5 | —02 + 0:5 | —0:6 + 0.3 1.4 IUg 173 0.0 | —34 | —54 HÖ | IM FL | —42 | —L0 + 04 | —12 | —0.2 0.0 + 1:3 | —0.1 + 6.0 SÖK rs + 4.2 0.0 + 5.2 + 0.8 | —19 | —0:4 0.0 | —1.7 + 12! —0.5 + 2.0 + 1.3 1881. oc —65 | —22 + 0.8 + 0.8 + 1:2 0.2 + 1.9 0.6 0.7 27 + 5.7 + 2.8 MODE. co dr. + 7.2 + 6.8 + 2.5 + 1.0 + 1.7 + 0.6 152 0.9 2.2 0.2] —2.7 | —29 HÖJ. cs lo 2 + 42) —43 + 1.1 —1.2 | —11/| —02 + 18 | —L1 + 1.9 + 1.4 + 1.4 MOSE sr + 2.1 + 3.2 + 1.3 | —2.7 + 1.9 — 1.3 + 0.7 + 1.2 + 3.1 + 1.5 + 3.6 0.0 Moy. 3.3 4.0 2.6 Iz 1.3 0.9 1.0 1.0 1.4 1.4 2.5 2.5 28 HILDEBRANDSSON, QUELQUFES RECHERCHES SUR LES CENTRES D'ACTION DE L ATMOSPHERE. 60. Upernivik. (Groenland.) Janv. Féevr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. Aoät. Sept. Oct. Nov. Déc. 700 + 50.7 52.5 57.0 60.3 59.0 56.0 55.7 D5.5 54.0 54.1 54.5 D2.4 HOTAT +1.3| —4.81] +0.6/| —13 INDY arsa AS TG VI + 2.4 + 0.4 + 0.5 | —27 + 31 | —0.9 | —1.2 + 0.8 + 51) —51 1876 > El = Bar + 4:0 + 2.6 + 5.0 | —2.9 + 0.9 | —3.2 + 0.2 + 6.5 + 0.9 + 5.3 | —21 18776 FE gen 09 0: + 4.7 | +28 | +01 +0.2 1! + 6.6 0.0 2.2 Nl 5.5 1878. . ..I + 071] + 03/| —021] —01 +1.3 | —011 —3.8 + 0.2 + 11 + 2.4 + 1.8 + 7.5 TBK I FEN BA E-Er36 1.5 ll 2.0 4 1.3 + 2.9 0.4 4.6 | —0.5 + 0.6 | —3.5 1880. cl + 08 1— 3:83 +0.3 | —74 | —3.5 + 3.0 | —0.7 | —5.6 + 2.0 + 7.7 | —0.3 + 6.7 ISM so oo | a IANA DV + 3.9 3.0 1.8 0.7 2.5 0.1 1.2 2.3 | —7.9 | —4.9 NS a av ol) = 20 | FE AN SEN | TAN TAS +37 | —13) +22/| —13 | —21 | +11 | +7.8 1883. . sc) — 4:0 | —10.0 | + 2.6 2.8 0.5 0.6 + 11 +0.7| —15 | —22 | —49 | +23 1884 SE ROR i + 10) + 8) —53 + 4.5 | —2.6 — | —28 + 1.0 | —34 Moy. 4.3 2.5 2.4 2.9 2.2 1.8 2.3 2.0 1.9 2.4 3.0 4.9 61. Upsala. 700 + 58.0 | — 56.9 54.9 58.2 57.2 56.2 54.4 55.6 DTA 56.9 | — 554 55.2 ileoNfela oo ol MI + 2.6 + 15 | —3.5 | + 01 + 0.8 + 2.8 2.4 2.7. | —23 | +01/| —1.9 Ik org) OT + TI + D.7 2.4 0.7 0.4 + 3.3 + 2.6 + 1.5 + 5.1 + 2.3 + 12 IKT so or + 6.8 0.9 9.3 1.9 + 1.9 + 2.6 + 0.3 + 1.4 | —6.2 + 2.1 + 6.0 + 2.7 MOMS Sr + 0.4 6.9 3.4 + 0.3 | —14 + 0.9 0.9 0.3 3.1 2.1 D.6 + 3.0 TSVSET AE 2.4 1.5 5.3) +1I1| —35-) —0.6 1.3 ill 3.5| —23 | —3.3 | —55 INS Ad os + 5.1 | —6.0 + 3.0 | —3.0 + 1.0 3.5 3.0 Il + 0:38 | —2:5 + 3.3 + 4.9 T3SORIETENE + 1.9 | —2.9 +5.5 | —12 + 0.7 + 0.2 + 0.6 + 3.6 + 1.7 5.0 4.3 Za 1881. . . .| —4.0 + 3.9 | —1.5 + 0.5 3.0 1.5 0.8 | —5.7 + 4.3] +46 | —05 | + 40 Ile a doo a + 0.4 2.0 32.8 al + 2.4 + 0.3 +0.9 | —3.8 + 2.1 + 6.6 | —15 + 2.4 IEBEa co oc ol SFI + 6.3 + 0.2 + 5.2 1.8 + 2.4 2.1 2.1 0.2 2.3) —19 | —24 äl EBES EB ESA FSE OG ENRST NG 80) > bil =27 Moys ST 4.2 4.6 2.0 1.9 1.3 1.5 2.8 2.6 äv) Bel Ae 62. Ushuaia. (Terre de Feu.)! 700 + (45.2) | — (45.3)| —(45.4)| —(48.5)| —(48.5)| (49.3)) (46.9)| (46.7)| (48.7)| (45.3))| (44:3)| (46.1) HONA LE — — Ör NIDa ov a ac = — — NRO sr AGN) 82 4.8 H9:2 CL ER el 147 I SONG MN ON | =) | + 35 Sn RR 0A + 11 — —4.5 | —01 + 2.0 HIN oc os + 5.8 + 0.3 + 8.1 + 1.3 + 7.4 — = = [SH bn = | = a — = = 2 SAVE oo a == = | ov fe 2 da FSS + 3.3 | —3.6 | —5.8 | —6:8 I rss) 58) ÅL) LA | Li EG | —L6 SSISVITANETE 1.4 + 2.4 5.8 0.9 + 3.1 + 1.0 + 2.1 | —0.7 + 4.6 | —14 | —4.3 + 1.5 BA, Ia = == = = = = = — Moy. 3.5 2.6 5.0 41 4.9 2.9 1.6 0.8 2.5 4.6 4.4 5.0 1 Les differences sont prises du moyen général = 746.4. —— 700 + LÖT da HÖTDI. oc a 1876 . 18 I Rol ask Ae HOVA) Sr 188015 I ER IGEN O do BBR I CA 883 < SP ME84i: Ad Rd 700 + 1874. . DS oso WGS a 9 a NOM RNE HN or vs a IKT SR 8805 3 fir SST NSI HBB3LT TT 884 Ir Moy. 700 + TSE NONSENS ING os MSNO > öde fer MSS HIYDG or os MES0K ET he USP 15 S oroa HG83r cr 884 ins Moy. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 3. 29 63. Vardö. (Norveége.) Jany, Pövr. Mars, Avr Mni. Juin, Juill. Aolt, Sept. Oct. Nov. Déc. 49.7 51.5 50.9 56.8 D7.6 56.9 56.0 56.2 D5.4 55.0 52.0 51.4 — 14.0 | + 0.8 | —0:9 | —3.5 | —0:4 | —51 + 1.7 4,2 4.8 4.3 - 0.5 + 3.2 + 29 | + 82 + 44 | —57 | —17 | —29 + 2.6 + 15 | —5.9 + 6.9 + 4.7 4 0.9 + J4 | + 0.21 —211) —021 —01 + 3.8 | —22 | —3.1 +0.1 | —4.1 + 6.9 + 4.5 + 111 — 0.6|] +25| +32 | +07.1 —23.5 1.4 0.3 2.7 5.7 4,2 | + 3.0 —| 25-E— 8:3-r — Bi + 1.5 1163 1.4 1.9 | —19 | —3.2 | —0.4 + 11 — 0.2 + 11.1 | + 4.4 + 2.6 | —0.7 + 1.7 | —27 + 1.9 0.1 0.6 il + 1.6 | 61 = 20) — 4 0.3 2.9 2.6 | —1.5 | —0.5 +02 + 1.3 3.0 9.3 5.3 AB SSSK 4.8 4.5 0.4 0.0 | -—2.8 | —2.8 + 7.2 + 6.6 | —6.1 | —1.0 — 6.8 11.1 TR) 105 + 2.1 + 2.0 | —0.5 | —2.2 + 2.3 + 9.2 + 5.7 + 7.2 + 06 | + 2.6.) —0:3 + 6.5 + 0.8 + 4.3 + 1.6 + 0.9 + 14 | — 2.8 + 0.9 | —4.9 = far kd SE Cb ES a EES RE a OR OA EEE 4.0 4.9 3.6 3.1 al 1.9 2.0 2.5 4.5 gin ESA 64. Vizagapatam. (India.) 62.9 61.7 59.8 D7.4 54.8 52.6 52.5 53.6 55.0 58.3 60.6 62.7 — 1.4 0.0] —0.6 | —L1 + 0.4 | —0.2 1 —0.6 0.0.| —0.1 | —0.1 + 1.6 + 0.3 — 0.8 | —0.6 0.9 i[E2 0.6 + 0.5 | —0.6 0.0 + 0.4 + 0.2 + 0.5 + 1.2 + 14 + 0.8 + 0.9 + 1.8 + 1.2 + 0.8 + 1.1 0.0 +19 + 2.0 + 14 | —01 + 0.4 + 0.6 + 1.2 + 1.3 + 0.8 + 0.9 + 0.6 + 1.4 | —0.6 | —1.6 | -—1.9 | —2.5 — 0.4 | —0.4 | —0.6 0.0 | —0.9 0.0 + 0.9 0.8 0.9 0.4 0.4 | —11 — 1.3 0.5 0.2 0.2 0.4 1.0 + 0.1 + 0.3 + 0.1 + 0.5 + 1.4 + 0.9 + 0.9 + 1.1 + 0.7 +01 1! —01 | —0.5 | —0.6 | —0.2 + 0.2 0.7 0.3 0.1 + 0.6 | —0.4 +02 | —0.3 + 0.4 | —0:8 | —1.2 + 0.3 0.5 1.7 0.1 | —0.4 0.0 | —0.5 | —0.2 | —0.51| —0:8 | —0.5 | —0.4 | —0.4 0:01. + LL) 2:80) +0:8 + 0.9 + 0.3 0.6 + 0.5 03] + 0:38 0.6 0.7 0.5 | + 0.9 + 0.7 + 0.8 0.8 0.5 0.6 0.7 0:61] 1016 0.8 0.4 0.5 0.9 ill 0.8 65. Washington. 66.5 65.6 62.7 61.5 63.2 61.9 61.9 62.7 64.2 64.9 65.9 65.4 + 0.3 + 1.0 + 0.3 + 1.9 | —1.6 | —0.3 + 0.6 | —0.1 0.0 + 0.5 + 1.3 + 1.5 + 1.4 0.0 + 1.7 +0.2 | —1.3 + 1.0 + 0.1 + 0.1 0.6 2.2 0.9 2.0 + 0.1 0.0 + 0.6 + 0.9 + 0.3 0.0 + 0.4 + 1.0 2.6 1.9 4.3 + 1.6 + 0.1! —0.8 | —0.4 + 0.1 + 5.5 + 0.1 0.7 1.5 0.1 | —1.3 | —0.7 + 1.6 — 2.0 | —3.9 0.7 3.3 2.1| —0:9 | —0.6 | —2.3 +1.5| —11 | —3.6 | —1.8 2.0 0.7 7.1) —0.6 + 0.9 0.0 | —01 | —1.3 + 1.6 + 1.8 + 0.9 + 1.5 + 0.7 + 0.2 + 1.7 + 1.6 + 0:9 + 0.5 0.0 + 1.0 | —0.3 + 0.5 + 2.7 | —1.3 + 0.1 + 1.6 | —5.7 | — 0.9 +01 | —1.6 | —0.7 + 0.5 + Od + 1.4 + 1.7 + 1.7 + 0.7 + 0.8 | + 27 + 2.21 —05 | —14 |] +1.3 | +04 | —0.3 0.0 +13 | +1.0 + 1.1 + 4.0 0.0 + 1.5 | —1.6 + 0.1 + 0.8 + 11 + 0.1 + 1.8 + 14 + 0.7 + 01 | —0.8 +0.9| —1.5 | —L7 + 21 | —0.2 + 0.8 + 0.1 + 1.0 + 1.3 + 0.8 0.8 1.3 1.5 1.3 1.5 0.8 0.5 1.0 0.5 1.3 1.9 1.4 30 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 66. York Factory å Hudson Bay. Janv. Pevr. Mars. Avr. Mai. Juin. | Juill. | Aott. | Sept. | Oct. | Nov. Déc. 700 + 62.3 64.8 65.3 64.4 63.0 61.2 58.2 59.6 61.1 61.2 62.7 63.1 STAT = = = — — — — — — — — — BO a SI — | —3.9 | —0.6 + 0.8 3.1 0.8 3 0.3 1.8 + 019 | —T3 | = ie es SI + 3.6 + 6.81 —3.1 + 0.8 1.9 3.8 4.4 0.9 | —4.6 + 2.21 —14 sr VS +0.21 —5.9 + 1.0 + 18 | —0.7 2.6 3.5 5.8 +0.7. | —21 | —1L7 Höga oas SMG 3.6 2.1 12 1.5 1.51 —2.4 1.0 0.6 0.9 | —3.2 0.0 BOK RN SON ="0NE EE 2 + 0.5 + 0.9 — — + 18) +54 1 + 283) +F220) IE 18806 FanciIRE=0:3 + 1.7 2.3 0.4 0.7 + 1.9 + 1.9 + 5.2 +0.8 | —1.9 | —0.6 + 1.3 88 I ati 2 + 3.1 + 3.8 | —1.6 +1.0! —08/| —111| —3.3 + 1.0 + 01 | —0:4 | —0.5 882 a AE =—=20 + 5.4 | —1.3 + 1.8 + 2.0 + 4.5 + 22 + 13 | —1.0 + 1.0 + 2.9 JES des Ae +3.3 | +58/| —0.4 + 1.6 + 4.1 +34| +06 | +451| +181 —+09 NJKLA > a oh SING + 0.8 | —10 + 0.9 | —0.9 + 0.2 — | — Moy. i 2 3.8 lör 1.3 10 2.5 2.7 2.0 1.8 1.6 1.4 67. Zi-ka-wei preés Shanghai. 700 + 70.8 69.2 66.5 62.2 HELL D0:9 D4.2 55.3 HI 64.9 68.2 70.4 SATSEN ts 0 + 0.3 +0.7 | —1.9 | —0.6 | —0.6 | —0.7 + 0.5 + 0.2 + 1.3 | —1.6 NOS os 0.5 0.3 2.2 + 0.2 +0:6 | —0.6 | —1.2 0.0) —07 | —07 1 —01 | —02 IOMDT oss + 0.4 1.6 2.1 i + 0.5 + 0.2 + 0.5 | —01 +0.71 —051| —1.8 | —0.7 TSE I RRD ee + 0.8 0.4 0.6 0.0 | —0.1 + 0.1 + 0.7 + 1.3 + 0.8 +01 | —12 UR co ost ANV + 1.8 + 1.9 +121 —07 | —0.3 + 0.5 +0.8 | —1.8 0.0 + 0.8 | —0.8 18795: 2 =0:38 1 —T9 + 0.1 +07 | —14 | +021 —02 +04 1 —1071] +121] —LT4 | —3.0 HESOKEAEEISn NEROS 0.5 + 0.4 + 1.3 3 0.5 0.4 0.8 + 0.9 | —0:1 + 0.6 + 2.1 SSA 3 av +3.6 | —13 | + 17 0.0 0.0 | —0.2 0.0] —07 | —15 |) +1L1 1882. ch) —06 + 1.3 + 0.9 0.4 0.8 0.3 + 0.9 | —0.3 + 0.3 | —1.5 + 1.8 + 0.4 SSE oo oc 0 + 0.8) —0.7 | —0.7 + 0.3 + 0.6 | —0.3 | —0.7 + 0.8 + 0.4 + 0.6 + 1.2 1884. oo oc) —0:5 + 13 | —1.5 + 0.5 + 01 | —01 +0.3| —01 | —0.5 + 0.5 | + 051] + 1.6 Moy. 1.8 152 1.4 0.8 0.6 0.3 0.4 0.4 0.8 0.6 0.9 1.2 68. Minimum d'Islande. (Thorshavn, Stykkisholm, Berufjord.) INS sv vin st + 4.0 + 4.6 | 0.4 3.4 2.7 0.0 + 2.9 + 0.6 + 2.9 + 2.1 + 1.7 ISO sv allt VIN 0 0.0 + 0.5 + 0.6 1.6 9.1 0.3 + 1.6 + 4.0 + 2.5) —01 ae. 26 3.4 0.2 + 1.5 + 1.7 0.0 + 0.6 F 2.4 + 2.3 | —3.0 | —57 | —3.6 N3LSETEAE EE + 2.9 + 2.9 +0.1 | —0.1 +03 | +22 0.0] —13 1!) + 08 +56 | + 84 UNGA oo sal SA) r 1.4 0.6 0.1 0.3 +0.1 | —02 2.3 1.8 + 1.8 + 4.5 + 4.8 1880. . : .| —06 1! —031 —3:0 + 0.1 0.3 + 2.4 + 2.1 F 12) + 3.3 +22)! +38/| + 43 HEN ov ass STR +55| +24 |) +12 + 121 —0.5 | —13 + 0.1 + 2.6 | —05 | —3.8 | —64 Ilon oo öra 2.9 3.8 2.1 Ila + 2.2 + 01 | —18 2.5 1.4 2.4 0.8 | —2.6 IEC a vo sd 2.0 1.2 + 10 | —1.3 + 1.2 + 0.8 +04 | —27 | —47 | —53 | —42 2.1. 18384: ER 2.8 4.1 3.2 2.3 1.0 + 0.3 + 0.9 0.2 2.2 0.9 2:3 = Uätor Fed. STOR fare: "KSR SLBA LANG: USLIE born HaSORT La: ASS Lag. HB82R lakl. 883 > r0- 18844 Cen OVE bor IKSNO sr oa MT | ad: HBVGR + 0 HÖR Rdr 18801: I tt 18815 I 0 SBR I ti HOG3K : tf. SSA 0 HöYDE Ses HVO I kö WSR ID USKON: I INHD a UBB0E I 335 I rt HSGB2E: > ci H8S3 os kt USB 3 an: KONGL. SV. VT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 3. | 69. Maximum des Acores. (Ponta Delgada, Funchal, San Fernando.) Jany. Pövr. Mars, Avr Mai, Juin. Juill Aout Sept. Oct. Nov Dec. + 0.2 | —0:8 + 11 — 0.6 + 0:2 + 0.3 + 0.5 0.0 + 0.1 0.3 0.7 0.9 — 1.0 | —03 + 07 + 1.4 + 1.5 + 0.5 + 0.5 0.1 1.0 2.6 3.5 2.5 — 0.2 + 0:9 +01 | —12 | —14 | —0.6 0.6 0.8 0.7 + 0.6 + 2.5 + 3.3 + 27 + 23 | —0.6 | —01 | —0:7 | —0:21 —021 —0:6 | —0:9 | —21 | —3.8 | —3.5 — 1.6 + 0.5 + 1.2 + 1.4 + 0.6 0.0 | —0.5 + 0.4 + 0.6 FH 1:5 2.2 — 1.4 + 10 | —02 | —01 +0:2 | —0:4 0.0 | —04 | —11 0.0 + 0.5 | —L5 —3.3 | —521) —28 | —14 | —0:2 + 0.7 + 0.3 0:0 | —0:1 + 0.7 + 2.1 + 2.9 PIN 85 srgbi NA HORN + 0PR Ol tr disk + el + de De + 0.7 + 0.3 + 0.3 | —0.3 0.0 | —02 0.0 + 0.5 + 1.3 + 1.7 + 1.9 + 2.1 +0:6 | —02 | —2:0 | —11 +0.6 | +011 —0.3 + 0.1 + 0.9 + 0.7 + 1.0 — 70. Groenland. (Iviktut.) + 0.4 | —0.:4 15 2.3 2.7 | —13 | —0.81/ —02/| —11| —0.3| —2.6 | —4.0 — 3.5 + 0.4 + 3.4 + 1.9 + 0.4 | —2.2 | —1.6 + 0.9 + 0.2 + 2.6 | —1.3 | —1.8 —3.3 | —0:5 + 3.7 + 4.0 + 2.7 + 0.6 + 1.3 + 2.0 + 11 —1.4 | —2.5 | —0.9 — 0:5 + 1.0 + 0.5 + 1.6 + 1.6 + 0:2 + 0.3 0.0 + 3.0 + 4.7 + 8.1 + 5.4 + 28 1.4 1.3 1.2 OSA SA = 06 ON ONE SORAN SHORE) Frk 0.1 il Sp 3.1 2.1 + 0.5 | —02 1 —0.3 + 3.5 + 4.1 + 5.1 + 6.5 +9.3 |! +83 | +19! —14 2.7 2.4 0.9 1.2 1.6 | —41 | —4.9 | —4,9 —2.0 | —1.5 + 0.4 +0.6 | + 2.8 +12 | +12 0:0 | —1:0 | —14 | +06 | —+01 —2.6 | —--2.5 | —0.9 + 1.8 + 0.5 + 1.7 + 1.3 0.0 1.0 2.6 11 | —0.6 + 10) —1:5 | —0:9 + 0.1 + 0.2 + 0.6 | —1.0 1.0 2.5 2.3 1.9 = 71. Sibérie. (Astrachan, Barnaul, Jenisseisk.) + 0.1 — 0.4 + 0.3 0.8 + 0.1 0.7 | —0:4 | —08/| —10| —16 | —23 | —15 —2:2 | —11 |) —17) —0:7 | —0:7 0.5 0.9 0.2 0.8 0.7 2.6 | —12 — 0.7 +0:2 | —121| —10 | —03 | +08| +12|! +03! +0:6 1: + 0.1 + 2.8 | + 3.3 + 3.2 +0.8! —01 | —0:4 1! —0.6 | —1:0 105 157 0.7 0.0 + 0.9 + 1.3 + 11 + 08!) +02 0.0| —0:5 | —10 | —1.3 | —0.:3 +03 | +021 —23 | —18 1.4 0.4 0.8 0:5 | +10 | +051| +03/| +0:6 | —0:5 | —0:9 | —11 | —L2 — 0.5 + 0.6 + 14 + 14 + 0.1 + 0.3 + 0.2 0.9 0.9 151 +.0.7 | —0.2 0.3 1.4 0.4 0.2 0.5 + 0.3 + 0.7 + 0.9 + 0.6 + 11 +.2.0 | + 2.0 + 2.5 + 1.0 + 1.6 + 0.9 4 1.0 + 0.4 + 0.6 + 1.3 + 1.2 + 1.6 +.0.7 | —0.3 —1.4 | —0:4 | + 0.6 + 1.3 + 0.4 + 0.6 + 0.5 | + 0.6 + 1.2 + 1.7 + 1.7 -— 32 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 72. Minimum de la mer de Behring. (Fort S' Mikaels en Alaska.) Janv. Féyvr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. Aoät. Sept. Oct. Nov. Déc. 185 RN — div 0 FOR ++i 09 0.3 0.2 0.1] —091 +421 —+55 | + 6.3 ISF TS a ed sr bil + 4.1 + 1.5 1.0 2.0 0.9 0.6 0.6. | +25| +23| +41 1[SV74Z (FRE ae där Le +18! —12 3.7 3.4 | (—2.5)| (—0.6)) (+ 0:4)| +0:8)] —13 | —49 | —7.9 1878. . . .|—101 | —98| —97 | —45! —27 | —071 —33 | —14 1.5 4.6 5.0 | (—6.4) SOT — — — HSBOET EN = — — (0:0)| —0:8) +011 +13! +301| +3.0 1881. . 1 ol+ 26! +07| + 01 + 0.6 + 16 | +16 + 1.8 + 221 +30|) +14) +05 | —19 BSK EE: 2.1 0.3 + 2.8) + 51 +32) + 211) + 03 + 01] —10| —2.38|) —1.9 | —20 1883. oc cl + 271 +15)l +221| —12 0.0 | +01 0.0 1.7 2.6 1.5 0.5 | + 0.4 1884: EN: FT LA + 1.4 + 2.3 + 10] +1:6 + 0.6 + 1.0 + 12 +19 | —01 + 0.8 — 73. Maximum du Pacifique Sud. (Tahiti) [875- LR — — — — — — — — — NOT = — — = = MIM ara a 0.3 0.5 0.5 0.5 | —0.8 NWSSI ERE 0.8 116) 1.2 1.1 0.5) +021 +07)I +111) +608| +07| +07) +T1 WTO FE + 1.1 + 11 + 0.7 +0.6 | + 0.8 +13 | +16 + 14 | + 0.9 + 0.3 0.0 1880. . I +041 +09 + 11 + 0.8 + 0.9 + 0.8 + 11 + 1.2 + 14 + 1.3 + 11 + 0.5 T88te FEK 02 OR ON + 0.4 0.5 0.7 0.7 0.3 - 1.0 0.8 0.3 | —0.1 HB82T ST 0.1 0.3 0.5 0.6 1.1 1.4 2.1 2.4 | —19 | —0.8 + 0.2 + 0.9 1883. EI + 03 0.5 11 0.3 | + 0.3 0.1 0.6 1.1 0.6 0.6 11 | —14 1884. . . ot —LZ1 | —01 0.0 + 0.1 + 0.1 + 0.1 0.2 0.8 0.4 0.2 0.4 — 74. Minimum du Cap Horn. (Uschuaia.) i8d5- AN or pe 2 Te jä HSN6RTE BS (5.4) 5.2 2.6 1.9 + 1.3 | —0.3 + 1.2 | —04 + 3.1 + 4.9 + 6.2 + 3.0 BLT RS LIA (014) (—2.3)| —0.9 + 2.6 SSL FORE + 4.7 + 5.2 + 7.6 | (+ 7.3) — -— — — — -— — BUT FR — — — — — — 1880: I ff = = = = = - = = = = — — WB3I — — — — (— 0.1) 2.0 D.4 6.0 IUsfoPdg ro oro 5.1 3.2 1.8 | (—1.2) = — I (+ 1.0)| + 13 - 0.6 3.1 4.2 3.1 1883. . . '.| —021 —16|] —L14| —121| +11| +21| +08!| +20| +081| +06| —TL4 -- SIAT - — — KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 3. 30 755 Paris. Jany. Févr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. Aodt. Sept. Oct. Nov. Déc, — 18757. . CN —R2 +08 | + 21 + 26 | +13 + 0.8 + 0.6 + 11 +101 1) —Hi6) —0:9 | FIA HÖLGr Ls SA NL 2:2 2.0 25 | +0L) +0:6) +) + 08) —02 0.6 Bö. 4,9 | SO EN SRF RA | 30 He DN 05 06 kel Ob HON HOK NETSr. xo 0 + 3.9 + 4,2 + 3.4 0.2 1.3 0.8 1:01) —-0i6-) —L8 2:83 | 4,6 | 5.0 | 2000 (CISA 6.9 4.8 stl I 1.9 ILE 1.5 Ol9mr NO + 3.0 SUR Ga HSSOL LR MN a 06 + | 0.0 015 | —Di2 07) OR +'92 | 40.2) | ba | Br SANN RS Ba Sr SI IRS BIO ERS a RES SOM SEIOR S0R AA RN 2 +4.6 | KSSS KDS Hist. 6104: BA + 308 05 —05 1.3 1.8 SINA | —45 MSB KOST I 05 | + 0.9 | —0.2 1.0 | +0.3 0:5 | +0!5 3) +20 | +23 | SSD FR i0bsr 06 06 — OH | OR 00 IL HOT SKOL 86 | + 2.4 | | 76. Berlin. HÖTDrA Fo] teg + 2.6 | +42 + 3.6 + 2.5) +13|) + 13 + 1.5 + 1.5 0.0 + 0.2 +'2.5 180. a | FNS 25 | 4.4 2.3 0:91 +T80) + +06t 0 —01:) 031 | FI NE EES ES as ESR SDR 05 fe 084 051 00 Oz | OK] SD gro PERSONNR ANGE NER Lade 1.6 | .5 STö | 0.7 | 0.8 IEA 1.4 | 2.4 3.3 1800 0 so SN RAN AN ON IFE Oil alb | + 1.6 | +40 | +51 | BBK 2 AN + 4.3 + 3.3 + 1.6 + 2.0 | -0:7 0.6 KH. | + 0.3 —1.0 | —05 | —1.9 | —2.3 | A851-. 0 Hr ae ERE 03 + 12 -+ 1.0 + 0.7 + 0:9-) —0:6 | —0:7 FäG SIONS ie or a oro IDEN mess far FR sar ONE ar NE a OR E EE le 1.8 | 137 2.3 2) I ISB STRAND SEO kor t00 IE) Kor 0 EOS] HEHE OS HA OH | 05 0:07 || —R3 ESA ERON 08 AE Sko OR Lö Sd SE Of IG ENS Rn se 05 26 Sj rna RA ASS Ol al Oe FSE 2 kos Ft30n] Fes SA HGF. skit rod LAN —4:0 1) 31 + 0.9 + 1.6 + 1.4 | 1.5 -0.9 + 0.6 + 3.6 + 3.0 ISC. VT 12 3.2 3.3 10 00 ONE ENA 1.8 Sö SG TG 1878. -., 00 08 3.1 1.0 2.6 1.0 i Sk TO AT RN SnG HSE RE SYNT OVR 20 10 1.8 1.8 a EG [äl LIMA ILE RA HISB0K ET URI SHS okI0rN Er 20) 0) —hL0:5 | HAN ON AO) BN 55 | 1881 SO a 050 TO 07 0:70 20) 00) FLN +) +) +L3 HISS. af st + 0.5 | —21 | —27 | —0:5 + 0.5 + 12 + 0.9 | —0.3 + 1.6 + 2.4 + 2.5 + 0.7 SJ bocArSS a GR hes krok i Retarekgr E0:5 | = 06 fn I ES 15) 22) —42 F5BA CNE His | Sk AON 0:05) SKO IGN dk 06 = K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 29. N:o 3. 5 34 HILDEBRÅNDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 78. Maximum de rOcéan Indien. (Maurice.) Janv. Févr Mars. Avr. | Mai. Juin. Juill. Aott. Sept. Oct. Nov. Déc. Sd EA + 0.3 + 0:5 + 0.9 + 0.1 | — 01 0.1 01 0.3 0.5 0.5 0.8 | —L14 I 86 > RE) RR Lo 08 + OM FO il 09rIE 080 05 FOT OSNTEROS VS: Le 0:01 — 08) —06-) +0B FOR + öde (EE 03) 02 |dSI8KE Sint 06 TOG 0:1 0.5 0.8 1.0 12.) —12 1.0 0.5 Oz) =0M [INDI sars) MA 0.0.) +05- +06-) +O04 0.6 05) —03 | +021 +04 1 —02) +0P |H880- > cd + 06KL + Mo + MIKE 0 VBK + + OK OSKAR EIN EE [881 one) +) tia +09 +02 +08) +04 | +05| +05) +08) HO) +01) OR ns SMA) 03) MN | NN 0.7 0:4 |. + 04 0.0 | —02 0.0 | +04) +02 SEE EE EEE 02 | —08 | —9 [288 Ene: 0:04. = 0:2 (0 ENG 00 SLÖ ALS ES ri 03 |) 103 se 79. Maximum de POcéan Indien. (Perth.) ESKS = | 870 > nä 1.2 1.0 | + 0.2 +08 | +14 + 1.6 + 14 + 1.0 0:0 3.1 2.6 2.1 Täta ESA SER EE | SSA I SÖ | eg | 8) +L3 HBG RE + 1.0 + 0.5 0405] 0:3 | 0.1 14 2.0 2.5 | 1.6 1.0 0.4 + 0.1 MR ans MN SNRA | SAN | ANA | 0:05) — 16) —06 0.0. | +07 | +08 | +05 | —=0:2 (ISSN able ls 1.2 15 1.6 | —14 | —13 0.4 0.5 0.6 04 | +02) +07 | +0:6 | 2881. er) +0ö 02 —00 1 —05) +02) +0xl) till +I2 Lo + 086). — Om 0 EON | ISS an anco | ASO + 04 | —11 | —0.6 | 0:0 | + 09 -0:2 0.8 1.0 0.2 + 0.1 + 0.7 | L883r Fet) 02 r 0.4 0.2 öl 2.3 Cd 0.7. | +12| +10) +101] +0:6 | +0:6 SSA 0: 0 0.3 | —02 ONS 03 LO ill 1.4 0.2 | + 041 — 380. Maximum de POcéan Indien. (Maurice et Perth.) ILSKG) ov BS | I = = = — — IVOR Ir 1:3 0.3 r 0.7 + 1.2 + 1.4 +121 + 09 +021 —15| +15)| +13 6 (URNA AS on fe LNRe + 0.4 + 0.5 + 0.9 + 1.5 + 1.6 + 1.9 + 1.3 + 14 + 1.3 + 1.0 + 1.0 1385 I stlo +0:8 + 0.6 0.0 0.1 0.4 21002 1 111! —18/| —13! —0.8! —0.5 0.0 ig do lel) OA) TO) NN RE ANA Ila | ME Od + 0.4 Er GENOM 0:0 18805 har) 03 0.0 0.4 -0.5 0.5 0.0 0.0 + 0.1 + 0.1 + 0.9 + 11 +-0:9 HB81 Se + 1.0 + 0.5 + 0.4 | —0.1 + 0.2 + 0.4 + 0.9 + 0.9 + 0.8 + 011 —0.2 + 0.1 ILS EE 0.0 0.0 1.0 0.8 0.4 + 0.2 0.0.| —04 | —0:6 + 0.1 + 0.2 + 0.5 883 CE 0.0 0.0 0.3 0.6 1.3 1.0 0.8 + 0.4 4 0.3 + 0.4 + 0.1 0:0 | 1884. ROR 0.0 -0.3 0.4 0.5 0.4 1.1 SLA 1.2 0.5. | —0.2 = un KONGL. SV. VET. AKADEMIENS WANDLINGAR. BAND 29. N:o 3. 3 81. Sidney. Janv. Fevr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. | Aodt. Sept. Oct. 01 Nov. Déc. | d8rOr: TotD oo BA FAO cr AA + 22) +) + Rb or 24 Fr 26) + 27) + 20 + 1.5 | + 0.5 | 1876: 00 —0:3 Jakt — 8 O3E) + OB + 09 +0RN —0M 0.9 SA00) — 10 | =06 ELSE + 05) + 08: +'08 IL 07 ANNTA013 INC SSOL I rok F 23) + 21 + W +I12 + 1.3 SSK Rae + dör) + OM | OM — 0151) tel 019 24 [6 Oja AI RN TTG )aeR SU 0.6 0:8 | 0:2 | 1.0 0.9 1.9 0.5 1.2 (3 | Eg | 1880. . 0.) —02 1! —0:8 | 0:9 | 1.8 1.1 | 1.8 1.5 ale Ia 0 +0.5 | + 07 JB: I bD:d + 06 + 0.1 + 0.8 + 15 + 0:6 |: + 0.9 + 0.5 + 1.3 + 0.4 | 01 | 0.2 | 0.7 Rs 00. —04u —Q4 | —28-| —24) —18| —18| —I5| —08| + +16| HZ SST SIGNE 0165 0195 + OBE) OM 00 SOS 0 03 RA ra ar 0 1884. . co. — 04 + 01 + 11 + d9 + 1.5 + 1.6 + 0.3 + 03 | —0:4 TESEN 0.0 | = 82. Zi-Ka-Wei. (Chine.) ILO NA 0.8 1.0 0.8 | —0:5 + 0.1 0.4 0.6 0.6 0.5 0.5 0.3 0.0 1876. . «I. | —0:5| —10 | —1:6 | —0:9 | —0:1 + 0.4 + 0.2 + 0.4 0.0 0.5 140) 0.5 IE: s khOrr + 04 + 0.5 0.1 0.3 0.2 0.0 + 0.2 + 0.7 + 0.9 +0:7 | —01 + 0.1 1878: : SO +0!8 + 1.8 + 1.6 + 0.8 + 01 | —0.2 + 03. | —0:2 | —0:3 | —0:3 0:0 | =0:1 ETSt0R a So — OM | — 04 0.2 0.2 ös | EO 03 | 00) || To 1880. . 0) —0:9 +02] +04) +05- + 05 0.1 0.2 0.1 0.0] +051]) +0:9 | +0:3 FSI Eker — 0:83 + 01 + 0.3 + 1.3 + 0.1 + 0.6 0.1 0.1 0.3 0.7 0.3 | —0.3 188255 3 f0:-1- + 06 + 0.5 +0.6 | —01 | —0.5 | — 0.1 + 0.1 + 03 | —0:5 + 0.3 + 0.3 + 0.6 HESSEN 0 OT I 02 OM + OM + 012 0.1 OM E+ 0) + 016) + 0:z | FOA SSA Sö 09 HO 08 HORN + OM (000 0000 + 0:9 ar 83. Maximum du Pacifique Nord. (San Diego.) LDS 03 + 0.2 + 0.5 + 0.5 + 0.6 + 0.6 + 0.9 + 0.8 + 0.5 + 0.6 + 0.4 + 0.6 ING I ASO + 0.1 + 0.1 | —01 + 0.2 0.0 + 0.2 + 0.3 + 0.4 0.0 | —0.2 1] —0.3 TON Bro 0.5 0.7 0.8 0.4 Qi | —0S | —M| —0A 0.0 0.3 0.3 0.3 1878. . . .| —081 —0.6/| —12/| —0.8 0.7 0.6 0.5 0.3 0.i + 0.3 + 0.2 + 0.4 STORE 0: + 0.6 + 0.6 + 11 + 0.6 +0.3 | -- 0.4 | —0.3 + 0.1 + 0.6 + 0.8 + 0.4 WT Ru a + 0.8 + 0.9 + 1.8 + 1.3 ar JEM sar + 0.6 + 0.8 + 0.7 + 1.0 + 0.8 + 0.7 | NSSISET 0:54 02 0.5 il) ES 1.3 1.2 1.6 1.6 1.6 0.8 Ill N882Er NN 02 + 0.1 + 0.9 + 0.4 + 0.1 + 0.4 + 0.7 r 0.7 + 0.2 + 0.1 | —02 + 0.1 I oo oa 0.0 0.0 0.3 0.2 0.3 0.1 + 0.1 + 0.1 0.0 | —0.:3 | —02 | —01 1884 —. . .| —05 | —0:9 | —10 | —0:4 0.0] + 01 0:0. | —01 | —0:3 1] —0:4 | —-0:4]| = I 36 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 84. Key West. (Florida.) ] Jany. Févr. Mars. Ayvr. | Mai. Juin. Juill. Aont. Sept. Oct. +; Nov. Déc. pe | 183. cc hr)l —02 1) +03 +0.7 | +051 + 09 + 10 +14 | +12 | +12 + 0.9 | +0:5 1) +0:6 36 cr + 0 + 0.7 + 05 | + 0.5 + 0.6 + 04 + 0.5 +05 1! —01 | —0:8 | —0:9 | —=0.2 J8P7 oc ct. —021 —=032 — 0.9 0.9 0.8 0.8 0.6 | —0:9 0:5 0.7 0.6 | —L2 | ISO I sk —L95- — 23 2 1.4 1.2 | —0.9 — 0.9 —12 | -—0.5 | —0.8 — 0.1 + 0.3 | 1879. .. 1 +04!1 +07 1) +04 1! +041 —021 —03 1 —06 | —0:4 1] —0:7 | + 004 | + 03 0.0 | 1880. . <& | — 00) —=0:8-) + Lat tio 2 OR 05 06 KOMER OR EROS NES ca) SN 0 ENN 0 0.0 0.6 0.7 0.6 00.) HOP 03 FOR (RER os) 0 Arno SPilZ + 0.9 + 0.1 + 0.3 + 0.4 + 0.3 0.3 0:7 0.9 —0.6 | T88314 0 gt 0 NS OA 0.7 0.3 0.4 0.2 04) + 04 | + 085) 04) 06 T8BALn vek + 06 05 OMR OP ÖS 0 OK HOS FORT EROSE EEE OON 85. Maximum de VPAtlantique Sud. (Buenos Aires.) [SKO SN SIE OI6EN 06 0IGE JE 0105]= —E 0150 ELR RNE ROTA EO +0.8 |BM NGN NANNA MA | 0 00 EEE EST MA ale | 4 a 2800 EDS LS OG 07 | 1.0 0:5 | 0.5 0.4 1.3 | 04740) 05 Or AO 1878... 0.6 Nä 1.3 0:27 | —0:2 |) +02 | +L0 | +Lo| +0:4| —06 | —=0:5 | 000 iIEUOS oda a EMB) ÖFN ANT st LAN SS MN. | LG 0.0: 10194] 0:60: EN 1880 It 0 ES = 016 + 0.4 + 02 | —041 0.9 1.8 0.8 | 0.3 + 0.8 + 0.2 + 0.1 IM Ta dala + 0.3 + 0.3 + 0.5 — 0.3 0.0 | —0X + 0.6 | —0.3 —0.9 | —1.6 —15 | —1T3 1882. ock — 06 + 0.1 + 0.9 + 0.3 + 0.6 + 0.7 + 0.9 + 0.5 | —02 | —04 | —-0:3 | =01 |=iI8B3V Sik OA -—T0i4N ON ONE OD AO KOR SÖ 0.0. | —0:2 | 01 1884. vi OS 0 0 0:0: | OB) 09 07-00 | -IOGR EO RE FI 23 - eRA Kkedt Handla IN ngl V Ko Free eSO.dSsvrEF5TENTT0NN2 ANA EE = i| NS i( SET UR pER ER LA | RN Te ja et en es fel EI Sa ER i = FSS IRAN T SEE ES SEE CE SSEEE | VN [ERGTEERER HA FE Se 2 ET i IS i| i LC 7 I RT ; Tr FST = | NN | 3 I CI ol 3 ENE Cal) LL Be: IE L AE a me NN FA IS = äl ER sl = fe ANSER EesE ARNERI SA E BS | Rea å SENEEEEEEENINEEN EEE SORALEESEEOS0S AOSE0LERS SEE EEC = je se an F nal I | TT fa 1 I T | T =! 5 FA tr = sr SEA EET RESAN ERE Sea de | | VU & Kolla | ji DN I RM ale I In äl Ik il 3 äl Hj > [Fn ST ' T SAR nl NM EE IEI I Rx j NI IRA T [SINE S -—R S | I = 2 t Sf fr (a | ISSter Tr SEE = E ERE | 5 ; [ 3 ANEERTEN EECEO2E (ER SE SEE AE (CA (ol ne ÄR RES EE FS (vg TnEN IC = 21 ER dd CE TN L | AA a EE 0 FT 5) Se S SE Sn |ETESJE ; ETT FENG I = SS | EEE JAP ICIE Ve = SEE EE COEER cen Z 2 | (ER = EXET t rö flag t = ; t = A er ja SA I ILE: RE =S i | Zi aslle ES JE JE [= EN Å de | N K L = | |A 1 CA ( L. I — - d T ET 7 BE BA SA SER NR Vv < [ + åå Baa FER il d 2 | SE i | EN Å 0 | JES I N da 65 Flen X | | 5 | | Z Ad 7 CE ERE AE BNESS 7 i | EST FE Be tr = a SN FÅ al = 21 oll SIESTA SL I 1 | | EH REDO SEE AA SA ge ss seen HH a AE ef r LA < il Tp 7 | ln EST = SS seine ae SE = EES EERER | 2 | k I EE dame das EEE FE ; 2 EE EA 2 EE EINE ACNE , i SiS AA SIT i a I - I Z Je N Al TIA 3 ir i | ad T Ir EEE NE T [ | =E = ke a le (0 Ce = I | I EN EE oa 4 T ; td T Sdm I FT | I S [ TN | - : ST Öd t > CAT = I (RES = vr SRS 7 NS A os FIRST S [EL AT | FIT ö FÖ l=2 SEA tt t (a FE SA T = 7 ; T Pa T T | ae ENT S IS Zz I Ze än + SKI — t | K 4 T T T i SE 4 CE S AR a ST EE ETEN = 3 I dt 3 I | 3 | = Al ENE TF ll | I BEE CICE I c - U | I I = I TH Lt == 4 4 A I SR | al i +” , IC CE = 1 ESS [5 L | - | 4 0 INSg - + gat TT EN El = SE SR 3 Hd — i ; RE IE I HO EE [eo] 7 äl I SM + I SL t + I I I 4 2 Å | = | jä (EINER | i == t A | a: SE S— é t Me | — | ST tr T - I an i SEE ; 3 il = 3 SS CER EE EO Zl EE SST | EI a > X L -SRARSEeanarE AETaEg fö RR ARR 4 J Få I EEE N d = - i In SS) MN I IE SEN =) ee : = I | d - 3 UI AE EE, Fe Hl ÅG äl Å JE al I () SA TASSAR RR SS SE IE TS VA EE KE SER HA AA KE KO Sr Kr Kr (TA EA ÅRA SN AE ÄR KI OO KA EA I KO (AI AN I IK (RE sf FE Of fe fn fär nd nn = = - =! LÖ 1 E ee i (Er 2 2 = al IE dt Do i 4 = it = SG de. Il dl ll. | L = I c ost NTE OAS EE CEEEE ESS | FSE | il vm | = | I - fe if dr T + =E SMER HE = SEA | | ; - EI (EN LR SIZE | I AN BE SAS AL Asea EEE | | Zz I JL SS SER a > Mest — IV ER JE L - I + I 2 = NN It za + ET SSE elen | a Je] SE JE EE 1 en (I | | I 3. vil mm I | h i FE i ERE ONT (RR <4- dt + = JE I al JESSIE > ll 2 25 SSR ll I I il] I I ETT [EN LL il = I | SEI SIST | | a os a = El | | = BASSE i= dt ål | 1 I. I IE I IA + LL EG dl il I [SN äl I I SA — ++ ma — 2 oo AS 20 BE I L rd i z I 1 L =E SF] | Zz SÅ I ec | lE SÖTT 2 SA - | — | TI IE > all S [NE - E 1 I SAF: NS / if ”- [a saft SSE fa gl ST | 1 Ör | IN AT I | EF = a i = aAa | 2 1 a | 3 N SSE MERE=AT OnT sa Vi I TT rt = [I — + SE < - CT SS d. 4 I = L EE I | 2 | = fo IL. IL 1 | | — z a EN TA Re å i [ i = Ne ET y 7 Ar Ft = Il AR i T I] ERNER t AT I I -4” 7 sg BOET eR&A0 | | AE I Lt Lu j I | IE: BT SET IST I ZOO + AED IR G Im = [5 fr NER ARSA dn 2 | ZE IRA AE EES | - I | (ENE | > = Fel Zi a = 5 IC a | ye = | - år ANS t 7) IE SS I FaR ENE = EI Fr = IE ; 25 | 1 ge EF ICE: MN FESTEN - = AT RA få [3 TÄT OR | ERE OLEseaana NES eeee rr [70] I I I IS I 5 | I Sc i I . O < | SJS SE — = - r I - Å Al = | a = fr | PRE ES Il TT a 3 il ; [ - 2 [EE Zz i EE LI | 45 I UU ASS ER ci i 7 N | | Å Kola i | I I | z Ela COR SEESAE | Ö AR 27 J : (2 Va FA fra EN (a a IL > 3 » > EN Bli [ I I = EI s Lal IT lll i) SoS Lr a | - dl VA ra — 7 4 FA ir LI T É (SCENIC SER i É = I 7 pod elen | AE - IL - = JL I = BE dl fi N T Ing fn . | EE : Um ii - 1 | Fan Sa SS 4 5 lö. a a RE I (RE Eg UNG TT AN lh NN - <- ll | I as far fa SR SE RT I N I — | Le) TR | | LENNART I a s I I 0 = a ID [E ÄRE | TS SR | olen dt VESA I | | SAS 5 A | ENEEER ESSER ERERENSSNENGSEREREN SEE NONE DE AR EN / jam I SOS = | ns [SEU0EN = | t Se | 3 -—3 I de i FE | a å US | ÖSalEER i RR | IE | Tin la Väl | | I AL s [0 I fe (ES TELGE I EE | | TE | i | : 3 | | =S I — a i - SE N/A | SI Fa EN I [al 2 TEE fa EE so a AR EE AN IRON | mint sma [ZEN | Freese S ER i EE LENS IE | CE IEI | EEE ; Enn | - i 2 dt | L v | i I IT FE 3 | j | IC | L | BS zäl Si feafe i | cl - | (na L IE [ | I 2 SENT | | t = | | = | I < SEE EOEEES EV Ej TE EE RER SETS SST CI = r a St al i é dj t t | I ; Z RE | AE tt | I < | | [ESS | | LE RR G + 2 - d - 20 I NV - ja mA: | XE | OH IL EE 2 | | EI ät re | MERSS (UR [2 AR ER En EE IE IE CIEBB2T0-0-06 ja : SSE | EE : EON C i | ERE Ö FSI a xX SA - | t I fs RA | kd 1 L 2 AM ER 3 I Så VM Ö- IS | FIERNOE = NN . I | - Aall Im PIE | c RESER : - sj [AE Eg T I i | = 3 | & I | - [SE i IE + hh 4 il i [a i > | EE il | ph oS | I =S I I = Ir AC Al ES|E 7 =) l L sd =E : IL 3 | =: / In L di 51 i SVAN | - s- ARE r (ER ER ET) ; | E T (al) 4 TSE SKR G - | : I - fl | Sn I H AON 4 2 SS ) | A [ I IEINSSKG EE 4 ? fe I | AR (fa 2 T I [sola [ 4 5 il I A I + SE I = | | SA SS + 1] IC | IE (SIN | = U Ti & - : | ' - | TE TA I ALE 4 | LI DD 5 — | il T | | id eZ AA + Bj | ER | EE SN = Sj N AN ; I X | FE SM | I I T I X EE San SU = T ST - EEE T I I I NR] rt | / | 5 Xx T | I | | IE i | | i EE SS) RES | | =S [6 I hs | Sj a | | d | I ERE LE SEE 5 = FR RE Sr oo 4 VE ES I | = hv EI - 33 I pA = ) IL : - t äl | 1 | | ola) Il I LENE + | I GJ =S si < Tr IRA ESSEN fra a | | [o] | | | 1 rt VA — NN I [G » Ir Je + | - ” Sa] ' I N ESSER 2 saa OEEO ES z SN SÄ i = | AA Dp AE NN = Me I [ i —+5 Å Aj Ir) 4 SE ir CE I (rr | El 5 I 4 IR T Inn | T T I 2 (ie SAS L NNE ' 4 ERA t 4 Kd IL $ ASIEN EE 7 IE ik - 7 SEED | I T t | SSERSESS SPORE EE EE i 15 YR i < = AS ig [57 = Al | |S S - Z äl SCA || 7 IT or FS | il ca vu 2 | = FÅ rt JL < + | 0 lå t NES > il S dk = | | I Tr I AX 3 EE q IC : SR H Ir ERE A 6 AE - Iz IE EE ICE SET äl . 4 res C SN | I 40) Ng ERE EN 4 = on SE EIS I Äl 3-5 EC - 4 RS 4 Es 1 Ti SS i jG Fl a 7 == y I Hi + IE N ; SJ Z i a N L | | [ SIE O S Ir) 4 = T å S Spel | AV | = 5 [| L HÖ) FÅ I FA EE EE Mm z MET é ISRN | a cl 7 N z [2 D S a Ang 3 E I 1 a WEE OS ÅA a Sm INA — hears | ; = 2) DE i I | LI 7X + (0) z 7 2 z : | ÖS ] Zl ; I : I | << S ; EI ; - = 1 N I yt SJR IN IN (DJ I dl i SER >= 4< H E a EI +tA Il I . I ri ; H i r Sp JE | SSE = EE e ff : + I Ifa | 2 - 7; FS = I t Ale I FA SE SS K. Vet. Akad. Handl. Bd. 29. N:o3. 2 Vv ESA 2 F C DO IQ RE | Aa SS NS O ÖN Å å TT I RR Ecarts moyens barométriques. Janvier. 20 ö Écarts moyens barométrigques. Juillet. PIN Lit. L. Ljunggren Upsala. K.Vet. Akad. Handl. Bd. 29. N:o3. Ng SFR "FR Janvier 1874. Fe Juin 1880. Liih. L.Ljunggren Upsala. Tith. L. Ljunggren Upsala. K.Vet. Akad. Handl. Bd.29. N:o3. P1. VI. Novembre | +16 NE ) Septembre 1879. dd VÄST Pr FÖRFÖRA, F9 VF 06 4 ER +08) Lith. L. Ljunggren Upsala. K.Vet. Akad. Handl. Bd. 29. N:o3. Novembre 1879. Décembre 1879. FUNVLIS Lith. L. Ljunggren Upsala. KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 20. N:o4. — NM ESTANÅFÄLTET EN PETROGENETISK STUDIE HELGE BÄCKSTRÖM. (WITH AN ENGLISH SUMMARY.) MED 8 TAFLOR. INLEMNAD TILL K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN DEN 10 MARS 1897. GRANSKAD AF A. E. TÖRNEBOHM OCH A. G. NATHORST. é i "STOCKHOLM 1897. KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. - FL boM 03 fabaret HADVIIGVAN BUSINAGOAR TA XSNETSV ONBRSNE TATLAÄANAV ETEN STULIT? sa TVR DÖST Aa PalGt AK MÖATEROAS HOEH PALANDER fe Iver VEN YT HÖPTAT Kom 0 kt PAM ASIEN KRYA TG Or FIER MAVMIAE MEAN I KR MR OKASRALÄAD | Du. formation af kristalliniska skiffrar, som utbreder sig inom Vänga och Näswns socknar af nordöstra Skåne, undersöktes och kartlades för Sveriges Geologiska Undersök- nings räkning af GERARD Db GEER under åren 1884 till 1887. Bland de dervid vunna resultaten var det förnämsta upptäckten af ett verkligt konglomerat, konkordant inlagradt i den der uppträdande kvartsitglimmerskiffern, hvilken i sin ordning var konkordant in- lagrad i traktens gneisformation. Detta var ett af de första fynden af ett säkert konglomerat inom det egentliga urberget och väckte derför ett berättigadt intresse såväl inom som utom Sverige. — Utgående från den synpunkten, att, om vi vilja lära känna och förstå det urberg, af hvilket berggrunden 1 vårt land till så öfvervägande del består, vi då måste för våra första, orienterande undersökningar välja sådana fält, der man har åtminstone en säker utgångspunkt för bedömandet af det material, som nu föreligger omvandladt till en kristallinisk skiffer, anhöll jag 1893 hos Chefen för Sveriges Geologiska Undersökning om tillstånd att petrografiskt bearbeta det för Undersökningen insamlade materialet af bergarter från detta område, samt om understöd för nödiga öfversigtsresor. Denna min anhållan beviljades, och får jag härför till Chefen för Sveriges Geologiska Undersökning, Herr Professor O. TorrErrL, hembära min tacksägelse. Under undersökningens fortgång har Vestanåfältets förre undersökare och skildrare Statsgeologen Friherre Dr. GERARD Dr GEER städse stått mig bi med alla nödiga råd och upp- lysningar, och han har äfven tillsammans med mig gjort en öfversigtsresa inom en del af området. I det jag tackar honom härför, vill jag betona, att utan hans detaljerade kart- läggning och utredning af områdets stratigrafi skulle det icke varit mig möjligt att ut- föra den åsyftade undersökningen 1 det omfång den fått. Den norra fortsättningen af Vestanåfältets gneisformation har blifvit geologiskt kart- lagd af Ingeniör P. DusÉEn, och jag vill här icke underlåta att framhålla det synnerligen omsorgsfulla sätt, på hvilket han löst sin topografiskt och geologiskt ingalunda lätta uppgift. Jag står vidare i förpliktelse till Amanuensen vid Undersökningens Musewmn, Stats- geologen E. ERDMANN, som på allt sätt sökt underlätta mitt studium af det material, som förvaras 1 Undersökningens rikhaltiga samlingar, till D:r H. SANTESSON, som för detta arbete utfört 9 fullständiga kemiska analyser, till D:r A. BLomBeErG och Löjtnant OC. J. O. KJELLSTRÖM, som lemnat upplysningar om de närmast öster om Vestanåfältet liggande trakterna, samt till Professorn Friherre NORDENSKIÖLD, som ställt Riksmusei mineralogiska afdelnings mikrofotografiska apparater till mitt förfogande, hvarigenom jag icke behöft åt andra öfverlemna tagandet af de detta arbete åtföljande fotografierna. Stockholms Högskolas Mineralogisk-Geologiska Institut i Februari 1897. De Geers framställning af Vestanåfältets tektonik. DE GrrrRs skildringar af Vestanåfältet och dess kristalliniska skiffrar återfinnas i följande arbeten: »Om ett konglomerat inom urberget vid Vestanå i Skåne» (Geologiska Föreningens Förhandlingar 1886, Bd. 8 p. 30), samt »Om en boll ur Vestanåkonglomeratet» (i samma tidskrift och årgång p. 362. Tillsammans utgöra dessa uppsatser N:o 84 af Sveriges Geologiska Undersöknings publikationer Ser. OC. och äro öfversatta 1 Zeitschrift der deutschen geologischen Gesellschaft 1886 p. 269). »Beskrifning till kartbladet »Bäckaskog» i 1:50 000 N:o 103 (1889). »Beskrifning till kartbladet »Karlshamn, Skånedelen> i 1:50 000 N:o 106 (1889). ' Enligt DE GEERS i dessa arbeten uttalade uppfattning utgöra Vestanåskiffrarna en konkordant lagerserie, hvars åldersföljd från yngre till äldre lager är: | finkornig, oftast röd gneis med finkornig grå gneis ; | kong gr sade Dynebodagnetis . i ci AR ES ; | små lager af dioritskiffer. Klaqstorpskiffrar RESET ISRBREN | dioritskiffer. glimmerskitter, —— 1] -. j kvartsit Glimmerkvartsit ; SERA | glimmerskiffer med konglomerat, | kvartsit med jernmalm. | svart hornblendeförande hälleflintgneis, Hälleflintyneis AA grå hälleflintgneis med lager af glimmerskiffer, | grå gneis, nästan tät. cc O Lagren stryka ungefär NWV—SO0O och stupa brant mot W. Sydvest om Vestanåskiffrarna vidtager en grofkornig, oftast rödaktig gneis, hvilken betecknas såsom »Vångagneisen»; i »Bäckaskog» kallas den »granitgneis». Det anses att den blifvit pressad intill och något öfver de antagligen yngre skiffrarna och således endast skenbart öfverlagrar dem. I den österut i liggandet befintliga gneisen uppträder en granit, »Halengraniten», hvilken visar sig yngre än gneisen. Mot gränsen af »Halengraniten»> och den ännu längre mot öster uppträdande »Jemshögsgraniten» öfvergår hälleflintgneisen till gneis, hvilken se- nare derför endast uppfattas såsom en något eorofkornigare modifikation af hälleflintgneisen. I »Bäckaskog» äro de parallelställda »Klagstorpskiffrarna» och »Dynebodagneisen» i öfverensstämmelse med den uppfattning, som gjort sig gällande på angränsande kartblad, ! I det följande användas för dessa arbeten de förkortade benämningarna »Vestanakonglomeratet», »Bäckaskog» och »Karlshamn, Skånedelen>, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 5 betecknade såsom »jerngneis» och uppfattade såsom en omedelbar fortsättning af vestra Sveriges stora jerngneisområde. Jag skall i det följande återkomma till en mera detaljerad framställning af Dr GrerrRs uppfattning af de olika lagren och får för öfrigt hänvisa till de citerade arbetena, äfvensom till beskrifningen till det norr om »Bäckaskog» vidtagande kartbladet »Glimåkrar, utgifven af ÅA. BLOMBERG. I den följande framställningen äro de olika bergartsgrupperna behamdlade hvar för sig och i hufvudsak ordnade efter sin relativa ålder, hvarvid början gjorts med de yngsta. Afvikelser från åldersindelningen hafva dock gjorts, när sammanhanget så fordrat. Be- handlingen försiggår derför i följande ordning: Graniter. Glimmerkvartsitlagrets bergarter. Awmfiboliter. Hälleflintgneisen och den dermed sammanhängande gneisen. Glimmerskifferinlagringar 1 hälleflintgneisen. Gmneisens fortsättning mot öster. Gneisens och hälleflintgneisens fortsättning mot norr. Gneisen vester om kvartsitlagret. Halengneisen. Granitgneisen. AR > CO MÅ FIK OVR WW NN H 11. Gneiserna inom nordöstra delen af kartbladet »Glimåkra». Några allmänna resultat. 1. Graniter. Inom området uppträda tvenne olika granittyper förutom en »granitgneis», som längre fram skall behandlas. Det finnes nämligen dels en grofkornigare varietet »Jemshögsgraniten och dels en medelkornig till småkornig varietet, som på »Karlshamn, Skånedelen» blifvit kallad »Halengranit», på »Glimåkra» »småkornig granit» och vid rekognoseringen af Ble- kingsdelen af »Karlshamn> af N. O. Horst och C. J. O. KJELLSTRÖM betecknats med namnet »Spinkamålagranit». Den förra förekommer såsom ett större massiv kring Jemshög, den senare åter uppträder såsom en mängd smärre massiv, hvilkas fördelning framgår af den med- följande kartan (Tafl. 1). Af dessa massiv är den egentliga »Halengranitens» ett bland de större, det sträcker sig mellan Raslången och Halen från Alltidhult mot sydost nära ned till Holjeån och har en längd af 6 km., en bredd af 3 ku. Jemshögsgraniten är som nämndt grofkornig, den är till färgen ljust rödaktig eller stundom grå och karakteriseras genom förekomsten af ända till 3 cm. stora mikroklin- taflor, hvilka oftast bestå af tvenne individer i tvillingställning efter karlsbaderlagen. Den för en något grönaktig biotit, men deremot icke hornblende; af småmineral finnas utom magnetit, apatit, zirkon och mycket titanit jemväl ortit i stora tafvelformiga kristaller, hvilka ofta äro makroskopiskt framträdande. Bland de ljusa mineralen intager mikroklinen första 6 BÄCKSTRÖM, VESTANAFÄLTET. rummet, men derjemte förekommer icke så litet oligoklas, stundom i ganska stora kristaller, samt kvarts. — Bergarten är alltid något pressad och inom vissa trakter stegras detta derhän att den förlorar sin massformighet och blir ganska skiffrig. Någon mera ingående undersökning af Jemshögsgraniten har icke blifvit utförd, emedan dess egentliga utbredning faller utanför det mera 1 detalj studerade området. Många likheter förena Jemshögsgraniten med den småkorniga. Den mineralogiska sammansättningen är densamma, äfven den kvantitativa, så vidt man kan döma efter blott mikroskopisk pröfning; möjligen är Jemshögsgranitens plagioklashalt något större. Så när som på den större kornstorleken är öfverensstämmelsen fullständig ätven struk- turelt, och de karakteristiska mikroklintaflorna äro gemensamma för begge. Äfven åldern i förhållande till kringliggande bergarter är, såsom strax skall visas, ungefärligen densamma. Det är derför ganska sannolikt, att Jemshögsgraniten endast är en genom en särskild eruption bildad, mera grofkornig kristallisationsprodukt af samma magma, som gifvit upphof till den småkorniga graniten. — Beslägtad med Jemshögsgraniten är den längre österut uppträdande »Karlshamnsgraniten». På Skånesidan saknas kontakter såväl mellan Jemshögsgraniten och den småkorniga graniten, som mellan Jemshögsgraniten och gneisen. Heller icke på Blekingssidan äro kon- takter mellan graniterna observerade fastän dessa komma hvarandra mycket nära, men der- emot finnas kontakter mot omgifvande gneiser. Enligt C. J. O. KJELLsSTRÖMS dagböcker finnes strax SW om Värhult, Jemshögs socken, nära länegränsen en kontakt mot fin- kornig grå gneis; kontakten förlöper i N 20? O, men det saknas uppgift huruvida kon- takten afskär gneisens skikt. — Från Örlundens strand N. om Hvitsjön omtalas »Jems- högsgranit med lager af finkornig grå gneisy. — 2 km. ONO om Holje station finnes kon- takt mellan Jemshögsgranit och »grå ögongneis». I Horsts dagböcker omtalas flerestädes »gnelsinneslutningar» 1 Jemshögsgraniten, så 700 m. WNW om Jemshögs kyrka 1 hällen vid landsvägen, samt S. om Rösjö hållplats. — Att Jemshögsgraniten är yngre än kringliggande gneiser framgår vidare deraf, att den inom »Karlshamn, Skånedelen» påvisats hafva kon- taktmetamorfiskt inverkat på tillstötande gneis, såsom längre fram skildras. Samma argument nämligen kontaktmetamorf inverkan på gneiserna gäller i ännu högre grad för den småkorniga graniten. Här finnas emellertid äfven talrika iakttagna kontakter, hvilka visa att den genombrutit samtliga traktens gneisbildningar. — Den Ö. om Raslången omkring Halens S. del uppträdande »Halengraniten» är enligt ÖBBERGS iakt- tagelser (dagbok till bladet »Bäckaskog») och mina egna något finkornigare mot gränserna än 1 områdets midt. Den insänder 1 den större gneishällen vid Sånarp gångar i gneisen, hvilka delvis följa, delvis öfversnedda gneislagren (>Karlshamn, Skånedelen» p. 70). S. om Bökestaviken af Raslången, Ö. om länegränsen är kontakt mot gneisen blottad och gra- niten insänder deri en 15 m. bred lagergång, hvilken kan följas på en längd af 45 m. (ÖBERGS dagbok). Bergarten i denna lagergång är möjligen något ljusare än den vanliga graniten, men f. ö. fullt lik densamma äfven mikroskopiskt. — Nära Raslångens strand, Ö. om sundet mellan Kidöarna, fann jag en skarp kontakt; från detta ställe äro de ana- lyserade profven af granit och gneis. Norrut, inom bladet »Glimåkras» område, har DusÉn alltid funnit skarp och tydlig kontakt mellan graniten och gneisen, men han har ingenstädes iakttagit öfverskärande at KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4, l oneisens skikt eller gångar af gramit. För att tydliggöra den småkorniga granitens sätt att uppträda inom denna af DuseN förträftigt undersökta del af området må följande utdrag ur hans (i Sveriges (reologiska Undersöknings arkiv förvarade) dagbok (p. 116—122) anföras: »Inom området för den finkorniga grå gneisen går gramniten 1 dagen, bildande flere smärre massiv. I utkanterna af dessa massiv är det icke ovanligt att finna hällar, i hvilka oranit och eneis finnas blandade om hvarandra. Dessa hällar hafva å kartorna betecknats > a såsom granit eller gncis, allt efter som den ena eller andra bergarten varit förherrskande. — — »Begränsningen mot omgifvande bergart är, så vidt jag kunnat finna, i regeln skarp. I de hällar, som bestå af granit och gneis, blandade om hvarandra, är begränsningslinien mellan de båda bergarterna skarp och tydlig. Denna begränsningslinie förlöper nästan alltid i rät linie, följande gneisens strykningsriktning, och ej 1 en taggig eller bugtande linie, som ju brukar vara fallet med gramitkontakter.» — -— »Bergarten innehåller icke några brottstycken, ty såsom sådana kan ej den gneis, som förekommer 1 blandning med oranit, uppfattas; den har, såvidt jag vet, utan undantag städse samma strykningsriktning, som gneiserna i närliggande hällar, hvilka bestå enbart af denna bergart.» — »Imnom gra- nitmassivens centrala delar har bergarten ett allt igenom likartadt utseende, och detta är också i allmänhet fallet äfven vid massivens utkanter. — — (men) — — Graniten öfvergår stundom utåt till en svagt skiffrig, gneislik bergart. Detta kan bero på att gra- niten och gneisen i verkligheten höra samman och att graniten så småningom öfvergår till gneis eller tvärtom. Någon sådan sakta skeende öfvergång mellan de båda bergarterna har dock ingenstädes blifvit iakttagen, utan har alltid, då de båda bergarterna legat hvar- andra nära, begränsningen varit skarp.»! »Spinkamålagraniten» inom bladet »Karlshamn» bildar enligt KJELLSTRÖMS dagböcker alltid skarp och tydlig kontakt mot den omgifvande gneisen, i hvilken den insänder gångar och apofyser. Ofta anföres äfven att den innehåller »inneslutningar af gneis». — Närmare upplysningar häröfver kan man vänta vid det snart förestående publicerandet af bladet »Karlshamn». Gångar och ådror af pegmatit förekomma inom alla delar af området. De äro hit- tills icke närmare studerade. Den »småkorniga graniten», »Halengraniten», »Spinkamålagraniten» har såsom sitt mest utmärkande kännetecken, att mikroklinen genomgående är utbildad såsom taflor efter [010], hvilka alltid äro tvillingar efter karlsbaderlagen med [010] till sammanväxningsyta. Taflorna äro 10—15 mm. långa, hälften så breda och en tredjedel så tjocka, enligt DE GEERS i »Bäckaskog» meddelade mätningar. Dessa öfverallt framträdande, tunna fältspat- taflor förläna bergarten ett egendomligt och karakteristiskt utseende. — Granitens färg är ljust rödaktig eller orå. — Utom mikroklin, en sur plagioklas — som synes vara något sparsammare förhanden än i Jemshögsgraniten — litet ortoklas samt kvarts, består denna oranit af brun eller ibland brungrön biotit, delvis kloritiserad, vidare apatit, zirkon — ofta med utpräglad koncentrisk uppbyggning — malm, titanit och ortit, hvarjemte ofta 1 Denna endast stundom iakttagna skiffrighet hos gramiten mot massivens utkanter är, att döma af profven från de i dagboken särskildt omnämnda lokalerna, blott en lokalt uppträdande sekundär tryckskiffrighet utan orsakligt samband med närheten till gneiskontakten. 8 BÄCKSTRÖM, VESTANAFÄLTET. förefinnes riklig gulaktig epidot, muskovit, kalkspat och äfven litet flusspat. Hornblende saknas alltid. — Örtoklas uppträder endast underordnadt och liknar i utseende och form fullständigt oligoklasen, så att den skulle kunna tagas för oligoklas utan tvillingsstreck- ning, om man icke stundom såge den i parallel sammanväxning med mikroklin och med tillhjelp af BEcKEs metod kunde påvisa, att den ifrågasatta oligoklasen ibland hade lägre brytningsexponent än ett angränsande mikroklinsnitt. — ÖOrtiten förekommer såsom upp till flere millimeter stora och då makroskopiska, sjelfständiga, tafvelformiga kristaller, medan den deremot 1 hälleflintgneiserna och gneiserna vanligen endast förekommer såsom underordnad kärna i epidot. Äfven i graniterna ser man dock stundom enstaka ortit- individer omgifna af en epidotrand, hvilken emellertid då är sekundär. Ortiten innesluter ofta små apatitkristaller, men visar sig å andra sidan vara äldre än den primära biotiten. Ett generalprof af granit, taget några meter från kontakten mot gneisen nära Ras- långens strand, Ö. om sundet mellan Kidöarna, Jemshögs socken, analyserades af Dr. H. SANTESSON med följande resultat: Med kännedom om den kvalitativa mineralsammansättningen: kvarts, kalifältspat, kalknatronfältspat, biotit, magnetit, kan ur denna analys den kvantitativa mineralsamman- sättningen beräknas. Härvid är bortsedt från de små mängderna af Mn, Ti och H; ge- nom den valda beräkningsmetoden koncentrera sig felen på Al;O,, hvaraf ett öfverskott af 1,2 Z uppstår. — Man erhåller: KvärtsekE HOP TIEN HD 34,2 IMH kro kli. et Me I0ET FOIs MT ae 27,9 SUI Rörooronans orca ora orkan ENSO ANNAN IASIOT bLG- EAA BENTE. UNDER "RED BOREN NN 6,6) BOTT . 201 OT TEN RNE EN be d,7 Malone tree BEER BET SEN SORAN 97,8! 1 Dessutom 1,9 24 A1l,O,, TiO,, MnO och H,0O. — Biotiten är beräknad som 0,46 MgO + 0,4 FeO + 0,52 Si0, = 1,39 2 olivin, hvilken fordrar 2,30 & muskovit = 1,04 Si0; + 0,10 HO + 0,27 K35O + 0,89 A1;0;:. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 9 De öfverallt framträdande stora mikroklintaflorna gifva bergarten stundom ett por- fyriskt utseende, särskildt på vittrad yta. Detta är emellertid endast skenbart en porfyrisk struktur, ity att intet mineral förekommer i mer än en generation — bortsedt från de under inflytande af metasomatiska processer nybildade mängderna af fältspat och kvarts — och mikroklintaflorna visa sig i sin helhet yngre än all förekommande oligoklas och ortoklas. Detta framgår dels af det sätt, på hvilket de äldre, något vittrade fältspaterna skjuta in i den friska mikroklinen, hvilken förhåller sig som »utfyllningsmineral», och dels deraf att mikroklinen innehåller talrika interpositioner af biotit och småmineral, små plagioklaskristaller, hvilka äro korroderade, men på det hela taget hafva sin ursprungliga form, och vidare runda kvartskorn. Mikroklintaflorna innesluta slutligen äfven albit, hvilken dock synes stå i samband med den på trycksprickor afsatta albiten, samt epidot och kalkspat. — En dylik porfyrliknande struktur är förut beskrifven, väl först af CoHen och BENECKE,' och MicHerL LpvyYr” omnämner »gramds cristaux d'orthose de consolida- tion trés récente, qui prétent a la roche une fausse apparence porphyroide» såsom något i graniter ingalunda ovanligt. Denna granits struktur erbjuder åtskilligt af imtresse. Den är icke hypidiomorf, för så vidt som intet af de ljusa mineralen har sin egen kristallform bevarad utan alla äro formlösa, men den har dock något af det för den hypidiomorfa strukturen mest ka- rakteristiska derigenom att en åldersföljd mellan mineralen låter bestämma sig. Man kan således fastställa att oligoklas och ortoklas äro äldre än mikroklin, hvilken i sin ordning i hufvudsak är äldre än kvartsen. Till ett närmare studium af strukturförhållandena ut- valdes den minst pressade och friskaste af de till undersökning föreliggande graniterna, ett prof från 2 km. NO. om Örlundens utlopp (c:a 7 km. ONO. om Jemshögs kyrka), således utanför det egentliga Vestanåfältet. Samtliga områdets jemförelsevis lindrigt pres- sade graniter öfverensstämma i det väsentliga med denna. — Ett studium af begränsnings- linien mellan mikroklin och kvarts visar att gränslinien är en oregelbundet buktande linie. Mineralen sända rundade utsprång in uti hvarandra. Fig. 1 visar en sådan gräns- linie mellan kvarts och mikroklin. Exemplet är valdt derför, att man här har ett ytter- ligare bevis på huru oregelbundet gränsen kan förlöpa, man ser nämligen inuti kvartsen ett isoleradt (trekantigt) mikroklinparti, likorienteradt med det större närliggande kornet, med hvilket det utan tvifvel varit förenadt i ett annat plan än snittplanet. På samma sätt anträffar man isolerade kvartspartier i mikroklin, nära intill kanten mot angränsande större kvartskorn och likorienterade med dessa. Fig. 2 ger ett exempel. (Jemför härom p- 12). Denna mikroklinens ytterst oregelmässiga form mot kvartsen skulle kunna tänkas vara framkommen genom att mikroklin och kvarts samtidigt utkristalliserat och dervid stört hvarandras utbildning. Det är möjligt att någonting dylikt kan hafva egt rum, men den erfarenhet man har om strukturer, uppkomna genom samtidig kristallisation af de 1 BENECKE und COHEN »Geognostische Beschreibung der Umgehend von Heidelberg» p. 45 (Strassburg 1881). ? MICHEL LEÉVY »Contribution å l'étude du granite de Flamanville et des granites frangais en général». Bull. des services de la carte géol. de France N:o 36 (Paris 1893). K. Sv. Vet. Akad. Handl. - Band 29. N:o 4. 2 10 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. ingående mineralen, talar dock deremot: dervid eftersträfva alltid mineralen en viss grad af idiomorfi, medan här den mest fullkomliga allotriomorfi råder. Deremot skulle just sådana former, som dem mikroklinen har, hafva framkommit om mikroklinen varit utsatt för en intensiv upplösningsprocess, och de skulle derför kunna förklaras genom en energisk korrosion, hvilken egt rum före kvartsens slutliga utkristalliserande. Vi kunna derför tillsvidare, utan att ännu vilja inlägga någon bestämd hypotes deri, beteckna mikroklinens form såsom en »korrosionsformp>. Oligoklasens och ortoklasens former gentemot kvarts äro fullständigt lika mikro- klinens, det är samma oregelbundet buktande begränsnmingslinie. Man påträffar äfven, såsom i det afbildade exemplet (Fig. 3), skenbart isolerade småkorn af kvarts uti fält- spaten, likorienterade med det utanför liggande stora kvartskornet. Något annorlunda gestaltar sig begränsningen mellan oligoklas, resp. ortoklas, och mikroklin. Den senare är tydligtvis den yngre, den fann de andra före sig på platsen och har derför alltid måst nöja sig med att utfylla det rum de förra lemnat. Begräns- ningen är dock icke rätlinig. Äfven i de relatift sparsamma fall, der den äldre fältspaten kan sägas vara nästan idiomorf, gör mikroklinen mindre inbuktningar i densamma. Äfven plagioklasens form mot mikroklin är således en korrosionsform, som dock skiljer sig från formen mot kvarts, dels derigenom att korrosionen icke gått så långt, och dels der- igenom att begränsningen har en annan form, den är icke jemnt buktande som den linie, som skiljer fältspat från kvarts, utan ofta, såsom Fig. 3 visar, tydligt småtaggig, tydande på en påbörjad regeneration af kristallformen genom nyafsatt substans. Denna strukturfråga har behandlats så pass utförligt derföre, att afvikelser från den hypidiomorfa strukturen 1 denna riktning äro ganska vanliga hos graniter, särskildt hos kvartsrika goraniter, utan att detta dock kan sägas hafva kommit fram 1 den petrografiska litteraturen på ett sätt, som motsvarar fenomenets vanlighet och betydelse. Man måste dock göra ett undantag för den af FouQuE och MicHEL Levy grundade riktningen. I flertalet af de franska petrografernas granitbeskrifningar finner man nämligen framhållet, att man hos graniter kan urskilja tvenne kristallisationsperioder »deux temps de con- solidation» —, icke så skarpt skilda som hos de porfyriska bergarterna, men likväl tydligt skilda. Så t. ex. »— l'examen attentif de tout granite permet d'y découvrir des cristaux plus anciens, en partie brisés ou corrodés, apatite, zireon, sphéne, biotite, bisilicates, oligo- clase, orthose, et une derniere poussée ecristalline servant de ciment aux élements pre- cédents et généralement composée d'orthose et de quartz, parfois associés å la muscovite».' — En jemförelse mellan ofvanstående framställning och den här lemnade beskrifningen af den småkorniga granitens struktur erbjuder stora analogier, men äfven vissa afvikelser. I förbigående må anmärkas att uppgiften, att man hos hvarje granit skulle kunna påvisa en motsats mellan en äldre och en yngre generation eller »consolidation», väl får anses öfverdrifven. Särskildt hos yngre, opressade, fullt friska grariter, torde det blifva svårt att urskilja en sådan motsats. Det torde kunna ifrågasättas om här föreligger någon verklig »derniere poussee», någon senare frampressad magmarest. Om, i det fall som här beskrifvits, mikroklin och 1 MICHEL LÉVY »Granite de Flamanville» p. 17 (L. ce.). Detta arbete lemnar en sammanfattning af författarens åsigter om graniternas struktur, sätt att uppträda och kontaktmetamorfos. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 11 kvarts gentemot de äldre, korroderade mineralen hade uppträdt gemensamt såsom en hypidiomorf, panidiomort eller mikropegmatitisk grundmassa, så skulle Mionrr Lbyvys framställning fullt motsvarat förhållandena. Men mikroklinens form gentemot kvartsen är en fullt lika utpräglad korrosionsform som plagioklasens, man blir derför nödsakad att antingen förlägga den yngre friska ortoklasens, resp. mikroklinens, och kvartsens kristalli- sationer till skilda perioder, att sålunda dela upp denna »derniéere pousste» i tvenne — eller också får man söka en annan förklaring. Man skulle då kunna fråga sig, huruvida icke denna korrosionsstruktur hos graniter skulle kunna vara en följd af processer, hvilka egt rum efter det bergarten redan en gång varit helt och hållet kristalliserad, och kanske såsom sin första orsak hade en börjande uppkrossning af bergarten, hvarigenom dess genomtränglighet för lösningar ökats, med den börjande kemiska omvandlingen såsom medverkande faktor. De granitprof, hvilka närmast legat till grund för den lemnade strukturskildringen, voro endast lindrigt pressade och jemförelsevis fattiga på mineral af säkert sekundär (d. v. s. icke-magmatisk) natur, såsom epidot, muskovit, kalkspat. Detta synes ju tala för att fältspaternas korrosion skulle vara primär. Men hos andra, öfverensstämmande oraniter låta nybildningar påvisa sig i så riklig mängd, att man icke kan vänta att finna den ursprungliga strukturen synnerligen väl bibehållen. Ett exempel. Graniten från häll Ö. om Bäckasjöns S. ända, SV. Kyrkhults socken, visar sig måttligt pressad: kvartsen visar börjande sönderpressning. Det är en bergart med grå färg och makroskopiskt fullt friskt utseende. Småmineralen, apatit, zirkon, titanit, visa inga spår af omvandling; malmen har stundom leukoxenkrans; den rikligt förekommande ortiten är svagt dubbelbrytande;, den är väl idiomorf, men visar sig oftast omgifven af en likorienterad epidotrand, ibland smal, ibland bred, sällan jemntjock rundtom hela kornet. Då riklig nybildning af epidot egt rum, torde äfven denna epidot vara rent sekundär i motsats till den primära ortiten, hvilken endast tjenat som anväxningspunkt. Jemte grönbrun biotit uppträder äfven färglös muskovit. Sammanväxningar dem emellan finnas ofta, då är muskoviten vanligen krans kring biotiten, men stundom ser man äfven att den ena hälften af glimmerindividen är muskovit, den andra biotit, och gränsen dem emellan är skarp, men aldrig rätlinig, och oberoende af genomgångsrikt- ningen. Häraf torde framgå att åtminstone denna biotit icke är primär utan tillhörande samma bildningsperiod som muskoviten. Ett annat bevis härför finner man i de stora skarpa epidotkristaller, hvilka ses ligga midt inne i fullt friskt och kraftigt färgad biotit eller från sidan skjuta in deri. Mikroklinen är i det närmaste klar och ren i motsats till oligoklasen, hvilken är full af nybildningar af epidot, muskovit (eller paragonit?) kalkspat och kvarts, uppträdande i större eller (vanligen) windre partier, sjelfständiga eller associerade, d. v. s. hvar för sig eller fera tillsammans utfyllande samma hålrum i oligoklasen. Dessa nybildningar tyckas på alla sidor vara omgifna af frisk oligoklas. Mekanismen vid deras introduce- rande är tydligen denna: först utlösas hålrum 1 fältspaten och derefter utfyllas dessa med substanser, hvilka dels bildats i hålrummet vid upplösningen, dels indiffunderat. Att en betydlig diffusion försiggått kan man se deraf att hålrummen oftast äro fyllda af endast kalkspat eller endast epidot, hvilket förutsätter en transport af substans. — Hålrummen 12 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. äro 1 regeln små, dock icke alltid, det har observerats muskovit- eller kalkspatindivider liggande midt inuti plagioklas, hvilka upptagit en tredjedel eller hälften af snittet. — Den regelbundenhet, som ofta utmärker formen på innesluten muskovit eller epidot, visar att äfven osönderdelad oligoklassubstans lösts och åter afsatt sig. Då äfven nybildningar af biotit och kvarts visats hafva egt rum och man väl kan förutsätta att icke heller mikro- klinen förblifvit intakt vid dessa omkristallisationer, om den icke rent af bildats dervid, torde det vara tydligt, att i detta fall förändringarna varit tillräckligt betydliga för att kunna hafva influerat på granitens struktur. Det må i detta sammanhang erinras om att A. E. TÖRNEBOHM i sin uppsats »Om kaleithalt hos graniter»" har påpekat huru intimt kalkspat kan ingå i bergartsväfnaden, lik- som äfven att åtminstone en del af granitens mikroklin kan vara samtidig med kalk- spaten. Det förtjenar i förbigående att påpekas, att genom vidtgående strukturförändringar i denna riktning bör strukturen allt mera komma att aflägsna sig från de typiska grami- ternas för att i stället närma sig en struktur, som visas af vissa af de mest svårtydda bland urbergets gneiser. Nyss omnämndes säckformiga inbuktningar af kvarts i oligoklas och mikroklin (en sådan finnes i Fig. 1), äfvensom af fältspat helt omslutna kvartspartier, hvilka genom sin lika orientering med närbelägna större kvartskorn visa sitt sammanhang med dessa (ex. i Fig. 2 och 3). Men man finner äfven skenbart isolerade kvartskorn som inneslutningar i fältspat utan att man i snittet kan se något större, utanför beläget likorienteradt kvarts- korn. Stundom är det en liten grupp af sådana kvartskorn, hvilka sinsemellan äro lik- orienterade. Mellan dessa trenne typer existerar tydligen icke någon principiell skilnad, och den teori, som förenar dem under namnet »quartz de corrosion»> är sannolikt fullt riktig. Från annat håll (t. ex. RosENBuscH och ZirRkKEL) beskrifvas emellertid dessa små runda, af fältspat omslutna kvartskorn såsom små, afrundade eller idiomorfa dihexaedrar af kvarts, äldre än fältspaten. Man kan i den nyss beskrifna graniten från NO. om Örlundens sydända hemta bevis för att begge dessa genetiskt skilda typer kunna finnas 1 samma bergart. När man nämligen, såsom i det i Fig. 4 afbildade fallet, finner att uti ett mikroklinsnitt det på mindre än en kvadratmillimeters yta förekomma 6 kvarts- droppar, hvilka allesammans hafva olika orientering, så kan man knappast betrakta dem annat än såsom äldre kvartskorn, inneslutna vid fältspatens kristallisation. I detta fall ha de inneslutna kvartskornen ingen kristallform, men i Fig. 1 omsluter mikroklinen ett stort kvartskorn, hvilket är en något tillrundad dihexaeder, gifvetvis äldre än mikroklinen. En annan strukturföreteelse, som ofta anträffas såväl inom områdets gramiter som gneiser, är »quartz vermiculé> eller bättre »orthose å structure vermiculée». Härmed menas ett aggregat af nybildad fältspat och kvarts, hvilken senare 1 masklika gångar genom- sätter fältspaten. Kvarts och fältspat äro vanligen hvar för sig parallelorienterade öfver hela kornet. Denna mikropegmatitlika kvartsfältspatsammanväxning förekommer vid kanten af äldre fältspater och liksom äter sig i tunglika eller blomkålslika utsprång in i det äldre fältspatkornet, med hvilket aggregatets nybildade fältspat ofta icke är likorienterad- 1 Öfvers. Vet.-Akad. Förh. 1881 N:o 10 p. 15. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4, 13 MicuerL LRevy,' som infört beteckningen, synes liksom ZIrkKeL” anse denna bildning icke egentligen sekundär utan tillhörande »die letste Phase der Gesteinsbildung», såsom den senare uttrycker sig. Andra anse den sekundär. Så ställer J. RomBrErG” dess förekomst i samband med den börjande förvittringen; O. NORDENSKJÖLD”! anser den vara »in einer oder anderer Hinsicht sekundär entstanden und wahrscheinlich von der Druckmetamorphose abhängie». — Den erfarenhet jag vunnit vid studiet af gneiserna är att den inställer sig först 1 lindrigt pressade bergarter. I graniterna, hvilka genomgående visa starkare tryck- fenomen än gneiserna, finnes den alltid. Efter min uppfattning tillhör den kalkspatens, den yngre kvartsens och mikroklinens period och framkallas genom samma orsaker som föranleda dessas kristallisation. »Quartz vermiculé» förväxlas ofta med »quartz de corrosiom».” Detta bör dock und- vikas, i betraktande af att de äro bildningar af så tydligt skild art. Under det »quartz de corrosion» — när den icke utgöres af äldre inneslutna kvartssmåkorn — kan anses såsom rundade inbuktningar af kvarts i äldre fältspat, är »orthose a structure vermiculée» ett mikropegmatitliknande aggregat af nybildad fältspat och nybildad kvarts. — Någon större diagnostisk betydelse har ingendera. Såsom nämndt visa sig alla graniterna åtminstone något pressade. Tryckfenomenens intensitet varierar högst betydligt, så att litet och mycket pressade bergarter kunna träffas på jemförelsevis kort distans från hvarandra, hvarvid de starkast pressade varieteterna endast hafva en mindre utbredning. Samma observation kan äfven göras vid studiet af områdets öfriga bergarter. De af olika starkt tryck träffade graniternas struktur gestaltar sig ungefär på föl- jande sätt: De minst pressade visa den af minimala förskjutningar betingade undulösa utsläckningen hos kvartsen, samt oregelbunden form hos glimmern. Om äfven den redan här uppträdande allotriomorfien hos fältspaten äfvensom förekomsten af quartz vermiculé etc. få anses som följder af bergartens begynnande uppkrossning, så äro de likväl icke att rubricera som tryckfenomen 1 vanlig mening. — Ett något starkare tryck sönder- pressar kvartsen i större stycken, omgifna af en smal detritusrand. Ännu starkare tryck söndermal kvartsen fullständigt, skapande en oregelbunden massa af olikstora, suddigt begränsade småkorn, bland hvilka den till småfjäll ombildade glimmern, äfvensom de ny- bildade, skarpt begränsade epidotkristallerna taga plats. Samtidigt börjar äfven fältspaten att sönderpressas, men, eftersom den, ehuru mindre hård än kvartsen, dock är vida mindre »Granite de Flamanville» p. 27 (L. c.) m. 4. st. Petrographie 2 Aufl. Bd. 3 p. 9. De kallas »rundliche schriftgranitartige Partien». N. Jahrb. f. Min. Beilageband 8 p. 314. (1892.) I nedan anförda uppsats. 3 Så t. ex. är allt det, som O. NORDENSKJÖLD i sin uppsats »Ueber postarchäischen Granit von Sulitelma in Norwegen und iber das Vorkommen von s. g. Corrosionsquarz in Gneissen und Graniten» (Bull. Geol. Inst. Upsala Vol. 2, 1894) beskrifver som »quartz de corrosion» i sjelfva verket »quartz vermiculé». — MICHEL LÉVY säger dock på det af O. N. anförda stället (Bull. Soc. Geol. de France (3) 7. (1879) p. 846 angående »quartz de corrosion»: »Nous donnons ce nom ici å un quartz qui forme des sortes de gouttelettes arrondies au milieu méeme des plages feldspathiques». — (Och vidare att den) »ne rapelle pas les imprégnations vermiculaires fré- quentes dans les roches granitoides massives». Anmärkas bör dock att på det andra af O. N. anförda stället (Minéralogie micrographique p. 193) det som sedermera utskiljts såsom »quartz vermiculé> tydligen är inbegripet under »quartz de corrosion». RR oÖ NN HH 14 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. spröd, så blir det till en början endast ett afrundande af kanterna genom små styckens afbrytande. Det utseende bergarten nu erbjuder karakteriseras synnerligen väl genom TÖRNEBOHMS förträffligt funna term >»murbruksstruktur».! Makroskopiskt ter sig denna struktur som en »ögonstruktur». Man kan ofta makroskopiskt se tryckfenomen hos fält- spatögonens genomgångsytor, hvilka äro mer eller mindre böjda och sönderbrutna. — Vid ännu längre gående uppkrossning pressas fältspaterna sönder i större stycken och dessa förskjutas 1 tryckets riktning och bilda linser, hvilka omvexla med linser af kvarts och parallelställda småfjäll af grön biotit och muskovit — en helt annan anordning således än hos de normala gneiserna, der kvarts och fältspat uppträda tillsammans gentemot glim- mern. — OÖrtit och titanit visa sig under dessa pressningar mycket motståndskraftiga; någon sönderpressning i stycken har icke observerats, men väl undulerande utsläckning hos titaniten. Samtidigt med denna sönderkrossning af alla bergartens hufvudbeståndsdelar fortgår äfven en i samma proportion växande nybildning af sekundära mineral och partiell om- kristallisation af de redan förhandenvarande. Bland de senare är det främst kvartsen, som dokumenterar sig såsom omkristalliserad. Under det att de genom krossningen upp- komna småkornen af kvarts till en början hafva högst oregelmässiga former och äro suddigt begränsade, bildar nämligen kvartsen i de starkast pressade varieteterna ett aggregat af strängt polygonala, mot hvarandra väl begränsade småkorn, hvilka icke förete några spår af pressningen. Oaktadt således här en omkristallisation måste hafva egt rum, så kan den dock ofta endast hafva varit partiell och blott omfattat småkornens yttre delar, ty det visar sig att de hvarandra närliggande kornen i denna kvartsmosaik hafva approximativt samma kristallografiska orientering och utsläckningsriktning, och således förhålla sig på samma sätt som de aggregat af kvartssmåkorn, hvilka uppträda på ett tidigare stadium, och hvilka tyd- ligt visa sig bestå af sinsemellan något förskjutna bitar af ett ursprungligen homogent större korn. Med någon uppmärksamhet ser man derför mycket ofta hurusom alla kornen inom en stor del af kvartsaggregatet kunna fås att samtidigt visa sig ljusa mellan korsade nikoler. — Vid höggradig uppkrossning med åtföljande större förskjutningsrörelser och mera genom- gripande omkristallisation får dock den uppkomna kvartsmosaiken fullständigt samma ut- seende som den har t. ex. i en opressad, kontaktmetamorfoserad ren kvartssandsten. Af biotiten bildas sericit och något klorit, hvilken senare småningom försvinner. En följd häraf är att en sericitisk glans inställer sig på skiffrighetsplanen samtidigt med att färgen ljusnar. ; | Den förnämsta omvandlingsprodukten af plagioklasen är epidot, samt i några fall, hvilka sedan skola närmare behandlas, granat i små ljusröda kristaller. Detta senare mineral förekommer här endast i de ljusaste, mest tryckmetamorfoserade varieteterna. — Förmodligen är den här och der som småkorn bland kvartsen förekommande plagioklasen albit, men den undandrager sig närmare bestämning. Det är gifvet att efter en sådan krossning, som fullständigt förstört den primära strukturen och äfven influerat på mineralsammansättningen, skall det ofta vara förenadt 1 ;Murbruksstrukturen» kan vara uppkommen genom af tryck framkallade rörelser såväl hos den balf- fasta magman, som hos den färdiga bergarten — »protoklasstruktur» och »kataklasstruktur» enligt BRÖGGERS förslag. Inom Vestanåfältets graniter har jag icke funnit något exempel på protoklasstruktur. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 15 med stora svårigheter att med säkerhet bestämma hvilken bergart ursprungligen förelegat. ltt sådant särskiljande möjliggöres dock inom Vestanåfaltet i flertalet fall derigenom att man känner såväl graniten som den finkorniga gneis, med hvilken den så godt som alltid förekommer associerad, i någotsånär opressadt tillstånd. Graniten är tydligt kvartsrikare än eneisen, och sannolikt till följd häraf är gneisen motståndskraftigare mot tryck än gra- niten, hvarför man finner jemförelsevis oförändrade gneiser tätt bredvid eller t. o. m. i samma häll som ganska starkt tryckförändrade ehuru ännu otvetydiga gramiter. Ett exempel bland många, erbjuder hällen 300 m. 5. om V. Lergrafsgölen, hvilken längre ned närmare beskrifves. Gneisen bibehåller derföre spår af sin karakteristiska primärstruktur vida längre än graniten, och, då man äfven i starkt tryckförändrade gneisvarieteter kan se att de mörka mineralens mängd varit större, kvartsens mängd deremot mindre än hos den här uppträdande graniten, så kan man i denna trakt temligen väl skilja mellan hvad som varit »Gillesnäsgneis» och hvad »småkornig granit». Hade omvändt gneisen haft en sur granits, graniten en kvartsdioritisk sammansättning, skulle det förmodligen varit gneisen som förändrats mest och gifvit upphof till de skildrade varieteterna. De inom »Glimåkra» förekommande, starkast tryckförändrade graniterna har DUSEN etiketterat och på kartan utmärkt som gneis. Jag skall i det följande återkomma till de fall, der jag mer eller mindre bestämdt ansett mig böra vara af annan mening än han. Ett af dessa fall, ett litet område af pressade graniter NNV. om V. Hultasjön i SV. Kyrkhults socken, må dock redan här närmare beskrifvas, emedan det, ehuru ännu allt för ofull- ständigt kändt, dock är synnerligen upplysande. Det granitmassiv, som utbreder sig omkring och öster om S. Bäckasjön, Arnegölen och N. Bäckasjön, har sin nordligaste sjelfständiga häll 400 m. NO. om Bäckasjöns N. ända. I dess omedelbara fortsättning mot N., 300 m. S. om V. Lergrafsgölen, finnes emellertid en gneishäll, hvars östra sida enligt DusEN består af något skiffrig granit. Gmneisen be- skrifves närmare längre fram, här må endast nämnas, att den visar sig betydligt mindre pressad än gramiten, den visar ingen ögonstruktur och är af mörk färg. Den ljust rödaktiga graniten åter visar sig skiffrig med svag sericitglans på skiffrighetsplanen och har i tvär- brott en mycket vacker sekundär ögonstruktur: 1—3 mm. stora, runda fältspatögon, kring kvilka en temligen sparsam, glimmerhaltig grundmassa smyger sig. — Kvartsen före- kommer endast undantagsvis såsom större, starkt pressade korn utan i regeln såsom aggregat af småkorn. Fältspaten förekommer 1 stora, delvis knäckta korn, plagioklasen visar böjda lameller och har talrika omvandlingsprodukter af epidot och muskovit medan mikroklinen är friskare. Dessutom finnes litet mörkgrön biotit, muskovit och epidot i stora kristaller utom de små som förekomma 1 fältspaten. Detta för att karakterisera, på hvilket omvandlingsstadium graniten befinner sig. 300 m. OSO0O. derom förekommer en starkt tryckskiffrig och utprägladt sericit- glänsande något rödlett »gneis». Under mikroskopet visar den sig genom sin kvarts- rikedom hafva varit en granit. Kvartsen förekommer 1 aggregat af små, polygonala, opressade korn, fältspaten såsom större knäckta korn jemte något nybildad mikroklin; vidare finnes rätt mycket epidot 1 stora anhopningar af småkorn, en grön, kloritiserad biotit, små fjäll af muskovit, samt fri ortit och stora titanitkorn med undulerande utsläckning. 16 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. Mellan dessa begge hällar, 100 m. V. om den sistnämnda, 200 m. SO. om den först omtalade, förekommer en häll af en tryckskiffrig och något sericitglänsande, gulhvit »gneis», och 500 m. SSO. derom, — 1 strykningsriktningen — uppträder 200 m. N. om V. Hultasjön samma bergart (prof af en mellanliggande häll saknas). Det för denna bergart mest utmärkande är att den ej innehåller några primära Jernmagnesiasilikat och endast mycket litet klorit, men deremot granat i små (0. 1 mm.) kristaller. Dessutom finnes litet muskovit och epidot, samt malmkorn, bredt omrandade med leukoxen och limonit, allt detta dock i försvinnande mängd gent emot de ljusa mineralen, kvarts och fältspater. Strukturen är en starkt tryckförändrad kvartsrik fältspatbergarts. En närmare analys af denna struktur är gjord hos en beslägtad bergart och anföres nedanför. Genom sitt förekomstsätt och genom proportionen mellan de ingående mineralen visar sig denna bergart vara en tryckmetamorf facies af den i dessa trakter vanliga små- korniga graniten; genom sin struktur och sin mineralsammansättning åter är den närmast att sammanställa med den gneisvarietet som kallas granulit.! Äfven genetiskt öfverens- stämmer den med den typiska granuliten, den sachsiska, om denna, såsom J. LErHMANNS grundliga undersökningar gjort högst sannolikt, äfvenledes är en höggradigt tryckmeta- morfoserad granit. Detta lilla granulitområde, som väl skulle förtjena att i detalj undersökas, är af stor vigt derför att man här synes hafva alla öfvergångar mellan granit och granulit, och det har för uppfattningen af Vestanåfältets geologi ett mycket stort intresse derigenom att det ger oss nyckeln till »Dynebodagneisen» eller »jerngneisen> inom norra delen af kart- bladet »Bäckaskog. Den »jerngneis» som upptager vestra delarna af bladen »Bäckaskog» och »Glimåkra», sträcker sig Ö. om Immelns S. del fram i ett småningom afsmalnande parti, i S. begränsadt af »granitgneisen», fram till glimmerkvartsitlagret i Ö. Dessutom har på »Bäckaskog» såsom »Jerngneis> betecknats ett litet parti af i allmänhet gråaktig, finkornig gneis, som upp- träder V. om Näsumsdalen, och i V. begränsas af samma granitgneis, i Ö. deremot först af amfibolit- och sedan af kvartsitlagren. I DE GEERS tidigare uppsats »Om ett konglomerat inom urberget> är detta senare parti jemte »dioritskiffern» kalladt »Klagstorpsskiffrarna», och »jerngneisen»> Ö. om Immeln kallad »Dynebodagneis», men begge äro dock ansedda såsom ekvivalenta och likformigt öfverlagrande kvartsitlagret. Den närmare granskningen af dessa områdens bergarter visar att »Klagstorpsgneisen» V. om Näsumsdalen är en enhetlig bergart, under det deremot »Dynebodagneisen>» utgöres af tvenne bergarter, af hvilka den ena hör till sammans med Klagstorpsgneisen och är en gneis 1 inskränkt mening, d. v. s. en kristallinisk skiffer, uppkommen genom metamor- fosering af sedimenteradt material, medan deremot den andra bergarten är en qgranulit. Granulitområdet omfattar trakten kring Kastagropen samt sträcker sig fram emot S. Mjönäs, mot N. går det icke fram till Immeln. Närmare kunna dess gränser icke an- gifvas, för det första emedan denna dualism inom Dynebodagneisen först upptäcktes efter 1 Här användes konsekvent beteckningen »granulit» i dess ursprungliga och ännu i allmänhet begagnade petrografiska betydelse och således hvarken i den förändrade betydelse FouQuÉ och LÉVY gifvit den eller i den likaledes 'afvikande betydelse, i hvilken den hos oss användts af A. E. TÖRNEBOHM. Jemför härom t. ex. ZIRKELS Petrographie (2 Aufl.) Bd. 3 p. 241 och 256. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 17 att fältarbetena äfven från min sida för denna gång voro afslutade, och vidare emedan en utläggning af gränsen efter de under rekognoseringen insamlade stufferna icke låter sig göra, dels emedan prof icke föreligga från tillräckligt många hällar, och dels derför, att såväl gneisen som gramuliten på flere ställen, t. ex. närmast SV. om Bäen, äro så starkt föräamdrade, att de icke kunna med bestämdhet skiljas i stuff. Granulitområdet har derför endast kunnat antydas på kartan såsom »gneis med granit». »Dynebodagranuliten> är en finkornig, ljust rödaktig eller gulhvit gneisbergart, oftast utan framträdande mörk glimmer. I en och annan stuff ser man något större fältspatkorn med knäckta genomgångsytor, andra åter äro mera jemnkorniga. En varietet från en häll vid vägen NO. om Bökö är bandad genom omvexlande ljusare och något mörkare lager. Denna bergart för litet malm i tjockt leukoxenomrandade korn, grönbrun biotit i temligen fåtaliga ' småindivider, litet muskovit, kanske 5 procent epidot samt något mindre granat. Granaten är ljusröd, de öfver millimeterstora partierna sakna form och äro starkt uppfyllda med kvartsinterpositioner, de mindre äro skarpa kristaller och renare ju mindre de äro. Granaten är ofta associerad med biotit. De ljusa mineralen äro i främsta rummet kvarts, derefter frisk mikroklin och sist en något angripen plagioklas. Kornen äro mycket oregelbundet begränsade. Detta gäller dock mindre kvarts mot kvarts, der gränslinien brukar vara ganska rätlinig, utan mera fältspat mot. fältspat — ett strukturelt moment, som är alldeles motsatt hos Gillesnäs- och Pukaviksgneiserna. Äfven är blandningen af de olika mineralen icke så fullkomlig, som hos dessa gneiser bortsedt från dessas »anhopningar» — men dock betydligt bättre än hos de uppkrossade graniterna. Äfven här ser man ofta 5—6 kvartskorn tillsammans — en antydan om tidigare samhörighet. Mikroskopiska tryckfenomen synas så godt som fullständigt saknas, men granskar man plagioklaserna närmare, finner man ferestädes bevis på kraftiga kross- ningar. Så visar fig. 5 ett plagioklaskorn, uppknäckt i 5 olika orienterade delar. Det större kornet till venster är genom en skarp gräns skildt från de båda till höger följande, det genomsättes af en bred tvillinglamell, hvilken kan spåras i det nedre af de båda följande kornen, men icke i det derpå följande lilla kornet och heller icke i det i midten upptill liggande, hvilket är skuret ungefär vinkelrätt mot [010] och visar talrika och skarpa lameller, på ett ställe böjda. Det längst till höger liggande större kornet visar åter en ny orientering. Den venstra, större delen af det knäckta kornet är inbäddad i mikroklin (i bilden ljus och med homogent utseende), hvilken icke företer några tryck- fenomen och således i sin helhet är nybildad. Dessa enstaka men så mycket kraftigare tryckfenomen, sammanställda med den omständigheten, att hufvudmassan af kvarts och mikroklin, samt kanske äfven en stor del af plagioklasen, är nybildad, förtälja 1 ett mycket vältaligt språk huru genomgripande tryckmetamorfosen 1 denna bergart varit. En grå, skiffrig bergart från Kastagropen visar icke någon granat, deremot rätt mycket epidot, stundom med ortitkärna, samt något mörkgrön glimmer; dessutom, jemte de ljusa mineralen, spårvis muskovit samt litet magnetit, apatit och titanit. En starkt skiffrig, något sericitglänsande, ljust gulröd granulit från Kastagropen har deremot hvarken cpidot eller biotit, men c:a 5 procent granat i korn utan skarp kristall- begränsning. Granaten är ibland på sprickor omvandlad till klorit i likhet med hvad K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bond 29. N:o 4. 3 18 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. man kan iakttaga hos flere sachsiska granuliter. För öfrigt märkas litet sericitisk musko- vit, magnetit, apatit och skarpkantiga zirkoner med utprägladt koncentrisk uppbyggning. Denna granulit visar såväl makroskopiskt som mikroskopiskt mera brecciestruktur än den först beskrifna från NO. om Bökö. Den sammansättes af kantiga korn från 2 mm. och nedåt till de minsta dimensioner. Fältspatkornen äro de största och häfva sig derigenom ut från kvartsaggregaten. Fig. 6 ger en bild häraf och visar äfven knäckta plagioklas- korn och sådana med böjda lameller, samt derjemte kvartsens förekomstsätt i aggregat af polygonala småkorn. Denna varietet från Kastagropen analyserades af Dr. H. SANTESSON med följande resultat: Granulit, Granit, Kastagropen. Raslångens strand. STRESS TSNERST SNR ANTNSN RM T5,44 173,38 ANS (0) TESTET IS STONE UNS REN 10,99 14,36 FEN OVE ERAN SRS ANNA 2,33 0,86 Fre OSSE ASSR BRASS IE 0,93 0,79 [MITT O) SEE SSKOTEVS REST ER SINE RORKeRE 0,47 0,22 MIG (0) REP ERNOESA ENS BRINNA 0,25 0,46 HEN (tikar Sn ne neka ER 1,24 1,33 ING Otis RER 2,72 2,85 ING Ores dll obtsentrRR 4,98 4,98 TO SEEASIRET SRNERE REN EIA NEN — 0,20 Gö Sn Sr SkÖ rv SES 1,06 0,37 100,41 99,80 För jemförelse har den p. 8 meddelade granitanalysen satts bredvid. Såsom synes visa analyserna en hög grad af öfverensstämmelse. Af de ämnen som mest bidraga att gifva bergarten dess kemiska karaktär, äro kalk, natron och kali nästan identiskt lika, magnesian mycket låg i begge, kiselsyran något högre 1 den tryckförändrade varieteten. Den kvanti- tativa mineralsammansättningen blir derför också något så när densamma. Dock ingår i stället för biotit här muskovit och litet klorit, hvarjemte det väl är en del af granitens plagioklas som lemnat materialet för granulitens granathalt. Om så är, bör den nybildade plagioklasen i granuliten vara albit. Man känner visserligen icke den kemiska sammansättningen af Jemshögsgramiten, lika litet som af de längre fram beskrifna »granitgneisen» och »Örsjö-gneisen», men, då undersökningen visat att genom tryckförändring af den i dessa trakter så vanliga små- korniga graniten en granatförande ljus »granulit» kan uppkomma, hvilken mineralogiskt och strukturelt fullständigt öfverensstämmer med Dynebodatraktens granulitiska gneis- bergart, och då yttermera Dynebodagranuliten har samma kemiska sammansättning som den 6 km. NO. derom, på andra sidan kvartsitlagret, uppträdande Halengraniten, så synes det vara högst sannolikt att den granulitiska komponenten i »Dynebodagneisen» är en tryckmetamorf facies af områdets småkorniga granit. Vi återkomma härtill vid behand- lingen af den vester om kvartsitlagret uppträdande gneisen. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 19 Från det stora »jerngneisy-området V. om glimmerkvartsitlagret angifves på bladet »Glimåkra» en enstaka förekomst af granit 1 Jösseberga klätt, SV. om Sofietorp, 3,6 km. ONO. om Sibbhults jernvägsstation. Bergarten, hvars kontaktförhållanden äro okända, beskrifves såsom en medelkornig, ljusröd granit med fältspatindivider af 4—5 mm. längd, fältspat öfvervägande, kvarts och glimmer sparsamma. Jag bar icke sjelf haft tillfälle att studera bergarten, men har på grund af beskrifningen på kartan hänfört den till Jemshögs- gramitens typ. — För öfrigt torde nog inom »jerngneisen» i denna trakt t. o. m. temligen oförändrade gramiter finnas. En »rödlett gneis> från NO. om Vesslarp i Glimåkra socken och en gneis från Fjelkinge socken t. ex. erimra lifligt om den småkorniga granittypen. De fall, i hvilka jag inom östra delen af bladet »Glimåkra» ansett kartans gneiser vara tryckförändrade graniter, äro utom de nyss omnämnda granulithällarna (DusÉns N:ris 32, 95 och 2) N. om V. Hultasjön, följande. 350 m. NV. om Mjölångens N. ända (79). En utprägladt parallel- och ögonstruerad bergart med rikliga nybildningar. Graniternas karakteristiska millimeterstora tafvelformiga ortiter finnas här äfven. Såsom tvenne isolerade förekomster i gneisen, nämligen dels V. om V. Hultasjöns 5. ända och dels V. om Ljungsjöns midt, begge i SV. hörnet af Kyrkhults socken, före- kommer en bergart, hvilken på grund af sin sammansättning måste vara deriverad från den småkorniga graniten, men som dock, särskildt makroskopiskt, skiljer sig från de förut observerade pressade graniterna inclusive deras granulitfacies. Det är en ljust rödgul- aktig bergart utan starkare utpräglad skiffrighet och utan sericitglans. Makroskopiskt framträda inga mörka mineral, utom här och der ett litet ortitkorn. Bergarten gör ett mindre finkornigt intryck än de beskrifna granuliterna och ansluter sig till de opressade oraniterna genom frånvaron af parallelstruktur, men skiljer sig från dessa genom saknaden af de karakteristiska mikroklintaflorna. Att bergarten oaktadt sin massformighet dock är starkt pressad, synes redan makroskopiskt på fältspaternas genomgångsytor. Under mikro- skopet framträder detta ännu tydligare, man har en mångfald af präktiga exempel på böjda och dislocerade fältspatkorn, liggande i en grundmassa af polygonala kvartssmåkorn. Plagioklasen är rik på epidotinterpositioner, samt för äfven talrika småfjäll af muskovit, hvilka i ett snitt efter [010] visade sig genomgående vara anordnade med sin tafvelyta parallel plagioklasens genomgångs- och tvillingsyta [010], hvilken anordning väl får för- klaras genom att muskoviten afsatts på sprickor efter genomgångsytan. — De öfriga mineralen äro sparsamt för handen: malm med leukoxenkrans, epidot och litet klorit. Efter granat söktes fåfängt. Konklusionen blifver, att äfven den i dessa begge isolerade småhällar uppträdande »gneisen» genom sin struktur visar sig vara en starkt tryckförändrad bergart och genom sin kvantitativa mineralsamimansättning häntyder på den småkorniga graniten såsom sin moderbergart. Men kontrasten mot de omgifvande, långt mindre tryckförändrade gneiserna är dock så pass stor, att man kunde frestas antaga, att här en äldre bergart med gammal krosstruktur förelåge, stickande upp genom de yngre gneiserna. Likaledes anstår en så godt som oförändrad gneis omedelbart Ö. om det nyss beskrifna starkt uppkrossade granit- massivet i hällen (94) 600 m. N. om V. Hultasjön. Denna motsägelse förklaras dock 200: BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. antagligare på det sätt att, såsom redan förut framhölls, de segare gneiserna varit mera motståndskraftiga än de kvartsrikare och derför sprödare graniterna, och, då det stegrade sidotrycket till slut måste utlösas genom en tektonisk rörelse, blef det graniten som fick gifva vika. Sedan uppkrossningen engång börjat, var dess motståndskraft ytterligare för- minskad, och derför kunna nu små starkt krossade granitförekomster möta oss midt inne i jemförelsevis oförändrad gneis. — Utom granitens större kvartsrikedom bidrager kanske äfven dess större kornstorlek i förhållande till gneisens att underlätta uppkrossningen. — Det skulle vara intressant att på experimentel väg få pröfva begge bergarternas hållfasthet, lämpligt material saknas cmellertid för närvarande. 300 m. VSV. om N. Bäckasjöns S. ända förekommer i den vanliga gråa gneisen ett litet massiv af en äfven makroskopiskt ganska granitliknande, mycket finkornig bergart (hällarna 27 och 28 1/8 88 P. D.) Graniten är icke så starkt tryckförändrad som t. ex. den S. om Lergrafsgölen, men saknar de för den vanliga granittypen karakteristiska, fram- trädande mikroklintaflorna — det är förmodligen detta, som föranledt dess hänförande till gneisen. Granitisk är äfven bergarten i den lilla hällen N. vid vägen, S. om mossen, 700 m. NO. om Vielångens utlopp. Makroskopiskt grå-rödlett, tydligt parallelstruerad, här och der med en större, rundad fältspat, visar den under mikroskopet delvis uppkrossad kvarts och ansluter sig genom sin rikedom på kvarts och mikroklin till graniterna, dem den äfven strukturelt står närmast. Emellertid finnas smärre afvikelser, som göra bestämningen osäker. Bergarten N. vid vägen, 500 m. NV. om Buskagölen är af granulitisk typ, till det yttre starkt pressad: skiffrig, mycket sericitisk, ljust gulröd, utan mörka mineral. Under mikroskopet - visar den synnerligen vackert denna egendomliga pseudoklastiska struktur, som så ofta träffas hos starkt tryckmetamorfoserade bergarter: talrika stora rundade fältspatkorn och deremellan kvarts i polygonala småkorn. Utom kvarts, mikroklin och oligoklas finnas små mängder af muskovit, klorit, epidot, malm, titanit, apatit och zirkon, samt spår af granat i skarpa kristaller. — Närstående är bergarten 1 hällen strax NO. derom, på andra sidan vägen, något mera granitisk deremot den likaledes närbelägna, 900 m. N. om Buskagölen. — Ovisst är emellertid om de tre sistnämnda tillhöra den småkorniga graniten. Icke långt mot NV. vidtager nämligen en »röd gneis» af en graniten närstående sammansättning, utlöpare från-denna. Detsamma gäller den bergart, som uppträder på Harudden i Immeln; här är emellertid öfverensstämmelsen så stor, att det ansetts lämpligare att beskrifva berg- arten tillsammans med den röda »Örsjö-gneisen» (i kapitlet 11). och det är derför kanske sannolikare att de äro tryckförändrade 2. Glimmerkvartsitlagrets bergarter. Lagret af kvartsitiska bergarter sträcker sig mellan Ifösjöns och Immelns nordöstra delar med en bredd, som vexlar mellan 0,5 och 1,5 km. Den förherrskande bergarten inom lagrets undre (östra) hälft är en ganska ren kvartsit, temligen fri från glimmer.: Mag- netit och jernglans förekomma deri och äro stundom hopade till verkliga lager. På ett af dessa är det som Vestanå grufva är anlagd. — Denna kvartsit underlagras inom KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 21 områdets södra hälft af en föga mäktig, gröngrå glimmerskiffer, hvilken uppåt småningom öfvergår i kvartsiten. — Såväl mot hängandet, som i strykningsriktningen, mot NV., blir kvartsiten rikare på glimmer och öfvergår i en glimmerskiffer, af hvars stängliga varieteter de bekanta brynstensämnena erhållas. Glimmerskiffern förekommer i tvenne bälten, skilda genom ett omkring 300 m. bredt lager af icke stänglig glimmerkvartsit, af hvilka bälten det 100—150 m. breda östra utmärker sig genom förekomsten af konglo- merat. Den först iakttagna konglomeratlokalen är belägen 600 m. SSV. om Vestanå grufva. Omedelbart under konglomeratet förekommer här en bollfri glimmerskiffer, som det vill synas, med diskordant lagring och skarp gräns mot detsamma. — Senare återfann DE GErrR konglomeratlagret ungefär 3 km. längre mot NV. inom samma glimmer- skifferlager, och vid vårt gemensamma besök 1894 följdes konglomeratlagret ytterligare mot NV., hvarvid en tredje förekomst af konglomerat i fast klyft anträffades 0,5 km. SO. om Fattighuset. — Konglomeratlagret är på-den bifogade kartan utmärkt genom punktrader. Äfven öster om Ifösjön förekommer glimmerkvartsit, nämligen vid stränderna af Axeltorpsviken och vidare mot SO., såsom ett antagligen ungefär 300 wm. bredt bälte. Bergarten är visserligen blottad endast på två ställen och äfven der helt obetydligt, men dess utbredning kan dock följas med ledning af de lokala kvartsitmoränerna. Bergarten är här en ren kvartsitglimmerskiffer utan speciella lerjordsmineral. Vi återkomma till en diskussion af Axeltorpslagrets förhållande till det stora glimmerkvartsitlagret (p. 92). För öfrigt måste för en mängd detaljer rörande glimmerkvartsitlagret och dess berg- arter hänvisas till DE Grrrs förut citerade arbeten. Vår första uppgift blir att studera de ganska vexlande bergarter som uppbygga kvartsitlagret, att söka utfinna det för hvar och en af dem egendomliga, samt att söka rekonstruera deras material. Den gröngråa glimmerskiffer, som förekommer vid kvartsitlagrets liggande gräns, är i hällen strax SO. om Vestanågården mellan Kroksjön och Blistorpsjöns afsnörda del att karakterisera som en mörk, grönaktig glimmerskiffer, ganska rik på muskovit och förande små mängder ottrelit, stundom samlad till ögon. Dessutom är bergarten rik på jernglans och innehåller äfven rutil i skarpa kristaller samt små mängder apatit. — En annan varietet, från hällen närmast hälleflintgneisen 0,5 km. SSO. om Vestanå grufva, är en ut- prägladt skiffrig, icke stänglig bergart, hvars muskovitrikedorm knappast är stor nog att göra den förtjent af namnet glimmerskiffer, utan snarare torde den höra benämnas glimmer- kvartsit. I sin mineralogiska sammansättning sluter den sig till de rena glimmerkvart- siterna, dock finnas här mot vanligheten enstaka epidotkorn. Den inom kvartsitlagrets östra, liggande, del herrskande bergarten är en massformig, ren kvartsit af ljusgrå till mörkgrå färg. Dess mineralogiska sammansättning är enkel: utom kvarts för den endast små mängder af muskovit i form af små blad, regellöst för- delade i massan, ett och annat litet epidotkorn, dessutom litet jernglimmer stundom kan man äfven konstatera magnetit och titanjern — samt litet rutil och zirkon, mera sällan apatit. De begge sistnämnda mineralen visa genom sin rundade sandkornsform att de äro allotigena; de öfriga mineralen torde deremot i sitt nuvarande skick vara autigena- Från 12 stuffer af typisk kvartsit från trakten af Vestanå grufva togs ett general- prof som af Dr. SANTESSON analyserades med följande resultat: 22 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. SLÖ robin föra FANN RN I3,87 A1;O.; 2 120 SY SEG 3 SE SN SRA VANA SR 2 83 ARTS ER Sega SAS aa I gra IR oe 1,59 Frey Doro res nior ert Ne lor engine fin 1,68 ie Oppra Bi dage or srerlek ooo rst blaty or ueRrekisen ter 0,67 MoOrrettrer alone sena bi bareeb avel 006-50 på eslerta 0,20 Ca Ok errosnme 09 snask lorktusanst se harder LL 0,70 Na; O0025:- mov ark ar nelofnltlarsrafared oe 0,27 K307 se mil tneeertosl Reso oknnetttutbostyt vind 0,53 El Öjeresr. ort. mente dagoagumusd teastbroderot 0,76 100,27 Denna sammansättning tyder på en ganska ren kvartssandsten med öfver 90 4 kvarts, endast innehållande något jernmalm samt litet fältspat eller muskovit, deremot icke kaolin: i så fall skulle nämligen lerjordshalten i förhållande till alkalier och kalk varit högre och som följd deraf kvartsiten kommit att innehålla alkalifria lerjordsmineral i likhet med hvad fallet i så hög grad är hos de längre fram beskrifna kvartsitvarieteterna. Något afvikande är den kvartsit, som bildar konglomeratlagrets liggande SO. om Fattighuset. Makroskopiskt liknande, så när som på färgen som är blågrå, för den muskovit endast i mycket små kvantiteter, deremot ganska rikligt jernglans i subparallelt anordnade taflor, dessutom ett apatitliknande mineral, oftast associeradt med jernglansen, samt vidare spårvis zirkon och turmalin. I afsende på strukturen förtjenar framhållas att dessa kvartsiter visa tvenne typer, mellan hvilka dock öfvergångar torde finnas. Den ena strukturtypen är den hos kvartsiter i allmänhet vanligaste, karakteriserad genom att kvartskornen hafva mycket oregelbunden begränsning och gripa in i hvarandra med talrika fördjupningar och uddar. Kornstorleken kan vara mycket varierande men är det icke alltid. Hos den andra strukturtypen äro deremot kvartskornen af jemförelsevis regelbunden polygonal form, de sluta således tätt intill hvarandra utan att dock gripa in i hvarandra, bildande en mosaik. — Någon antydan till en ursprunglig klastisk struktur finnes icke hvarken här eller hos några andra af kvartsitlagrets bergarter: de göra alla intryck af att vara fullständigt omkristalliserade. Inom detta östra kvartsitlagers södra del varierar bergarten endast obetydligt och upptager inga mineral utom de nämnda. Muskovitens mängd tilltager stundom så att bergarten kan betecknas som glimmerkvartsit eller kvartsitglimmerskiffer, men aldrig så mycket, att man egentligen skulle kunna kalla den glimmerskiffer. Den viktigaste variationen består i att jernglimmern lokalt kan anhopas. En sådan varietet från en häll !/2 km. S. om Vestanå grufva visade riklig jernglans, tillsammans med muskovit och små kvartskorn smygande sig kring linser af större kvartskorn. Tilltager jernglimmerns mängd ytterligare kommer man öfver till verkliga jernglimmerskiffrar. En sådan är den »fjälliga blodsten», som fordom brutits i Vestanå grufva. Den hufvudsakligen af jernglimmer med muskovit bestående malmen visar sig stundom sirligt veckad. Under mikroskopet framträder denna veckning vackrare än i någon af glimmerkvartsiterna, tack vare de mörka jernglanstaflorna. Fig. 7 ger en före- ställning härom, såväl som om de begge hufvudmineralens fördelning. Utom dessa begge KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0. 4. 23 mineral förekommer ganska rikligt ett tredje i form af mikroskopiska korn, 0,1—0,2, sällan 0,5 mm. stora, kringströdda i muskoviten, mot hvilken de äro idiomorfa. Mineralet har goda, ehuru icke alltid markerade genomgångar efter ev riktning; denna riktning är ofta kornens längdriktning och alltid optiskt negativ. Mineralet är färglöst, dess relief är ungefär som apatit, dess dubbelbrytning tyder på en differens mellan hufvudbrytnings- exponenterna af ungefär 0,03. Vissa snitt visa låg 5 c sa interferensfärger och utträde af en enaxlig axelbild, hvarvid man kan öfvertyga sig om att mineralets dubbelbrytning är positiv. Dessa karaktärer öfverensstämma med svanbergit, som ju af BLOMSTRAND an- träffats vid Vestanå grufva. Denna är romboedrisk med goda genomgångar efter basis, samt är optiskt enaxlig och positiv. ' En jemförelse med snitt af svanbergit från Horrsjöberg visade stora likheter, dock voro der genomgångarna mera utpräglade och färgen något rödaktig. Ett annat malmprof, ännu rikare på jernglimmer, visade mera underordnad muskovit än det föregående, afbildade profvet och ingen bestämbar svanbergit. Deremot fans disten, stundom full af jernglansinterpositioner, samt ett obestämdt mineral. Af de många mineral BLOMSTRAND beskrifvit från Vestanå grufva förekomma inga andra än de nu nämnda i mina slipprof, icke ens lazuliten, hvilken vid Horrsjöberg upp- träder bergartsbildande. Vestanåjernmalmens förekomstsätt såsom inlagring 1 en kvartsit, med hvilken den genom talrika petrografiska öfvergångar är förbunden, visar hän på en genom utvaskning lokalt jernrik sand såsom utgångsmaterial. Genom upptagande af muskovit öfvergår den rena kvartsiten i det östra lagret mot vester i glimmerkvartsit eller kvartsitglimmerskiffer, och det är inom denna zon, som konglomerat anträffats. Dettas förekomst och allmänna utseende har förut af DE GEER utförligt heskrifvits, hvarför min uppgift här väsentligen inskränker sig till att närmare redogöra för de bergarter, som förekomma såsom bollar. I den stenräkning, som af DE GEER anföres i »Vestanåkonglomeratet», finnas upptagna 95 4 gråa kvartsiter, deraf 5 Z med magnetitränder, 2 4 hvit kvartsit, 2 4 färglös kvarts samt 1 4 svartgrå fattig jernmalm. Bergarten 1 dessa vida öfvervägande gråa kvartsitbollar öfverensstämmer så fullständigt med den nyss såsom typisk liggande ren kvartsit beskrifna, att samma beskrifning kan gälla för begge. Ett särskildt omnämnande förtjenar dock en mikroskopiskt undersökt boll med »magnetitskikt», nämligen den som afbildas i fig. 13 i DE GEERS uppsats. Bollen består af kvarts såsom oregelbundet i hvarandra gripande korn utan eller med endast lindrigt undulerande utsläckning, samt litet muskovit, malm, rutil och zirkon. De tre sistnämnda mineralen förekomma endast underordnadt kringströdda i massan, men hafva deremot koncentrerat sig i vissa smala strimmor de makroskopiskt framträdande »magnetit- skikten». Under mikroskopet äro dessa strimmor synnerligen framträdande och kunna följas öfver hela snittet. De bestå af jemförelsevis stora korn, såväl af malm som af rutil och zirkon. De talrika zirkonerna äro mellan 0,05 och 0,2 mm. stora och hafva en ut- präglad sandkornsform, ibland äro de t. o. m. klotrunda. En längre kristall visade sig 1 Se W. C. BRÖGGER bos L. J. IGELSTRÖM i Geol. Fören. Förh. 8. p. 177 (1886). 24 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. afbruten och sammankittad af kvarts. I motsats till zirkonerna visa rutilkornen stundom nybildade utsprång med skarp kristallform. — En sådan anhopning af de tunga mineralen kan endast vara uppkommen genom sedimentation, och denna boll visar således att kon- glomeratets kvartsitbollar icke få uppfattas såsom bollar af sönderpressad gångkvarts, utan härstamma från verkliga sandstenar. En boll af »färglös kvarts» härstammar deremot tydligtvis från gångkvarts, den består af en ren kvartsmassa i ganska stora korn och är fri från muskovit och andra mineral. En mörk boll, öfverensstämmande med den som upptagits såsom »svartgrå fattig jernmalm>, visar riklig malm, som öfvervägande är jernglans i taflor; malmen förekommer, blandad med muskovit, kring de större kvartskornen, men ej i deras centrala delar. Här sågs vidare spår af disten(?). i I den senare än »Vestanåkonglomeratet» utgifna beskrifuingen till »Bäckaskog» omnämnas desutom (p. 17) från den södra lokalen några sparsamt förekommande bollar, hvilka på grund af en af Dr. E. SVEDMARK utförd mikroskopisk undersökning uppgifvas bestå af »en tät, grönsvart, hornblendeförande bergart, hvars ursprung ännu ej är säkert afgjordt, måhända tillhöra de (bollarna) gränslagret mot den hornblendeförande hälleflint- gneisen.> Af dessa bollar har jag mikroskopiskt undersökt 5 stycken. Ingen af dem innehåller emellertid hornblende, utan det mörka mineralet är turmalin, och bollarna ut- göras af turmalinskiffrar, karakteriserade genom en betydande halt af turmalin. Utom dessa mörka turmalinskifferbollar är det äfven på den mellersta lokalen funnet en decimeterstor boll af en ljusare bergart, något porös, makroskopiskt sammansatt af 2—5 mm. stora omvexlande partier af ett brungrönt och ett färglöst mineral. Denna boll omtalas 1 »Bäckaskog» såsom bestående af »en mörkgrå hornblendeförande, medelkornig och massformig bergart, som erinrade om granit, men i hvilken fältspat ej kunnat påvisas.» Den förmodas vara »måhända snarast en krossningsprodukt, som utfylt någon spricka i underliggande kvartsitlager». Äfven här föreligger en turmalinbergart, bestående af partier af kvarts i klara, obetydligt pressade, jemförelsevis stora korn med inströdda, idiomorfa turmalinkristaller, omvexlande med oregelbundet formade gyttringar af intill !/2 mm. stora turmalinindivider. Under mikroskopet visade sig denna turmalin brungrön till ytterst svagt rosenröd, nästan färglös. — Kvarts och turmalin förekomma i ungefär lika mängder, dessutom finnes litet jernmalm samt spår af rutil och zirkon. De mörka turmalinskiffrarna, hvilka endast förekomma som små, intill ett par centi- meter stora bollar, visa sig vid mikroskopisk granskning sinsemellan ganska olika, särskildt i strukturelt hänseende. En boll består af kvarts, cirka 40 4 turmalin, icke så litet rutil, samt spår af muskovit. Turmalinen är blågrön-färglös, samt förekommer såsom små, i medeltal 0,05 mm. stora, mot kvartsen idiomorfa prismer, hvilka dels äro jemt fördelade i kvartsmassan, dels anhopade till rundade »Knoten», hvilka nästan endast bestå af turmalin med litet rutil. I midten pläga dessa anhopningar vara grofkornigare. Fig. 8 åskådliggör denna bergarts struktur. Skilnaden mellan de mörkare anhopningarna och den något ljusare omgifvande massan framträder äfven makroskopiskt. En annan boll, ännu rikare på turmalin, ytterst finkornig, visar en tydligt markerad parallelstruktur med vexling af tunna turmalinrikare och turmalinfattigare skikt. De små turmalinprismerna äro tillnärmelsevis anordnade med sin längdriktning i skiffrighetsplanet. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 25 pA Några »Knoten» finnas här icke. — Bergarten förer ganska rikligt rutil och äfven något zirkon. En tredje boll visar makroskopiskt mörkare fläckar. Dessa äro olika den första bollens i det de bestå af turmalin och kvarts i ungefär lika mängder; turmalinen är här icke idiomorf utan bildar större enhetligt orienterade korn genomväxta af kvarts (G. H. WILLIAMS »micropoikilitic structure»). ' Under det att hos de öfriga turmalinskiffrarna turmalinen har sin vanliga prismatiska habitus och är idiomorf gentemot kvartsen, är således här intetdera af mineralen idiomorft, utan de hafva begge förhindrat hvarandras fria utbildning. — Utanför fläckarna finnas endast spridda, icke idiomorfa turmaliner strödda bland kvartskornen, hvilka här äro ungefär 3 gånger större än i fläckarna. — Kvartsen visar inga pressfenomen. — Utom de nämnda båda hufvudmineralen finnes endast litet jernmalm samt spår af rutil, zirkon och ett färglöst mineral, närmast öfverensstämmande med topas eller andalusit. I bjert kontrast till den nyss beskrifna visar sig en fjerde, jemförelsevis turmalin- fattig boll vara uppbyggd af ända till millimeterstora, 1 hvarandra gripande kvartskorn, uti hvilka här och hvar turmalinsfäroliter ligga kringströdda. Bergarten erinrar på så sätt om den bekanta luxullianiten, hvilken dock är rikare på turmalin och har större sfäroliter. — Af rutil finnes 1 bergarten icke så litet, dels som runda, oregelbundet begränsade större korn med interpositioner af malm — förmodligen titanjern — dels äfven som små, väl ut- bildade kristaller. Den här uppträdande zirkonen har deremot alltid typisk sandkornsform. Turmalinbergarter sådana som de här beskrifna äro i de flesta fall bildade i sam- band med en djupbergarts eruption under den afslutande pneumatolytiska fasen. På så sätt äro t. ex. kring de erzgebirgiska granitmassiven turmalinbergarter bildade; dessa äro der dels sprickfyllnader af kvarts och turmalin, dels är närmast omkring dessa turmalin- kvartsgångar den omgifvande, förut mer eller mindre starkt kontaktmetamorfoserade skif- fern impregnerad med turmalin.? Den turmaliniserade fylliten från Auersberg, S. om Eibenstock, öfverensstämmer, enligt mina derifrån medförda prof, väsentligen med de ofvan omtalade såsom bollar förekommande turmalinskiffrarna, specielt med den först beskrifna, hvilken endast är mindre turmalinrik. Med det antagandet, att Vestanåfältets turmalinberg- arter bildats på detta sätt, stämmer äfven att bollarna representera så många skilda typer i kvantitativt mineralogiskt och i strukturelt hänseende. Bland dem finnes såväl den turmalinrika, tydligt skiffriga, mörka bollen n:o 2, som den af öfvervägande kvarts med jemförelsevis under- ordnade turmalinsfäroliter bestående, sist beskrifna bollen. Den senare torde närmast repre- sentera en sprickfyllnad af kvarts och turmalin, den förra åter en turmaliniserad skiffer. Motsvarigheter till dessa turmalinbergarter saknas bland de anstående bergarterna inom Vestanåfältet. Visserligen är turmalin en mycket vanlig beståndsdel hos de på unge- fär samma nivå som konglomeratet uppträdande glimmerkvartsiterna (de s. k. »ledstenarna») och kan der äfven förekomma anrikad inom vissa skikt, men dock aldrig i en sådan grad, att den uttränger muskoviten och helt och hållet förändrar bergartens karakter. Inom de 1 American Journ. of Science (3) 31. p. 30 (1886) och Journal of Geology 1. p. 176 (1893). ? Jemför t. ex. beskrifningarna till Sachsens geologiska undersöknings kartblad »Oelsnitz-Bergen» och »Eibenstock>. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 4 26 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. underlagrande kvartsiterna är turmalin endast spårvis funnen. Detta behöfver dock icke utesluta möjligheten af att de turmalinbergarter, som gifvit materialet till de sparsamt förekommande mörka bollarna, kunde hafva funnits anstående 1 trakten. Ett nära till hands liggande antagande vore då, att de förekommit bundna vid sprickor i kvartsiten eller i den underlagrande hälleflintgneisen och då förmodligen bildats i samband med den yngre småkorniga granitens eruption. Häraf skulle emellertid följa att konglomeratet skulle vara postgranitiskt medan kvartsiten och hälleflintgneisen — hvilka, af skäl som längre fram närmare skola utvecklas, icke böra åtskiljas — vore pregranitiska, men häremot synes konglomeratets nära stratigrafiska förknippande med kvartsiten tala. Konglomeratet före- kommer på ungefär lika stort afstånd från kvartsitens liggande på alla tre lokalerna, hvar- för någon väsentlig diskordans icke kan förekomma, och veckningen har träffat båda på samma sätt. — Konglomeratet kunde deremot tänkas vara en föga mäktig faciesbildning i kvartsiten af samma ålder som denna, och hvars material vore hittransporteradt i likhet med kvartsitens. Turmalinskiffrarna äro 1 hårdhet fullt jemförliga med de såsom bollar förekommande rena kvartsiterna och kunde derför vara transporterade lika långt. Konglo- meratet skulle således icke vara bildadt på bekostnad af den underlagrande kvartsiten, utan härleda sig från någon ännu äldre kvartsit- eller sandstensbildning. — Hvilket af dessa begge alternativ, som får anses såsom det sannolikaste, är dock för närvarande svårt att säga. Vi återkomma härtill i slutkapitlet. Den glimmerskiffer eller glimmerkvartsit, som närmast omger bollarna på den södra lokalen, kan beskrifvas som en bergart med icke öfver en femtedel muskovit, mest upp- trädande som sammanhängande hinnor slingrande sig kring långsträckta linser af stora kvartskorn, eller ibland äfven af en finkornig blandning af kvarts och muskovit med jern- glimmer, rutil och zirkon. I tvärsnitt är denna genom tryck uppkomna linsstruktur mycket utpräglad. — En såsom lager i glimmerskiffern S. om Fattighuset förekommande glimmerkvartsit, strukturelt temligen öfverensstämmande med denna, för rikligare jern- glanstaflor, här såsom alltid anordnade parallelt med skiffrighetsplanen, samt derjemte i ringa mängd en egendomlig apatit, som beskrifves nedanför. De i Vestanåtrakten under namnet »ledsten» bekanta (jfr. »Bäckaskog» p. 98) kvartsiterna äro att karakterisera såsom stängliga glimmerkvartsiter. Muskovithalten är icke så stor, att man ur rent petrografisk-systematisk synpunkt kan kalla dem glimmerskiffrar. Under mikroskopet visa de den för dynamometamorfa bergarter så karakteristiska linsstrukturen med muskovithudar omgifvande de af kvarts bildade linserna. Stundom utgöres linsen af ett enda större kvartskorn och i andra fall är det tydligt, att här ett ursprungligen en- hetligt, nu sönderpressadt kvartskorn föreligger. Lokalt kan kvartsen vara koncentrerad till små gångar, och i det'stora ledstensbrottet Ö. om Fattighuset anträffades äfven »peg- matitiska»' utsöndringar af kvarts och muskovit, den senare 1 centimeterstora taflor. Utom kvarts och muskovit föra ledstenarna litet jernglimmer, zirkon, samt ibland rutil och turmalin i små mängder. — Från nyss omnämnda lokal Ö. om Fattighuset före- ligger ett ledstensprof, i hvilket ett skarpt begränsadt, ung. 2 em. bredt, grönaktigt lager förekommer. Detta gröna lager karakteriseras af mycket talrika, ytterst små (0,02— 0,03 mm. stora) turmalinkorn, liggande företrädesvis i strimmor, hvilka omkransa små kvarts- ögon. Likaledes i strimmor och anhopningar förekommer äfven ganska rikligt apatit, dess- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 27 utom finnes muskovit. Apatiten har här, liksom i de förut beskrifna kvartsiterna S. om Pattighuset, en egendomlig utbildning. Den förekommer såsom korn utan kristallbegränsning. Dess ljusbrytning är såsom hos vanlig apatit, dess dubbelbrytning något mindre. Kornen äro stundom impregnerade med jernoxidhydrat och oftast svartstrimmiga i en riktning. Utsläckningen är parallel med denna riktning, hvilken alltid är optiskt negativ. På grund af dessa egenskaper har mineralet bestämts såsom apatit. De små afvikelserna göra, att man kunde vara frestad att tänka på någon annan apatitvaritet än den vanliga, och då kanske sannolikast manganapatit, som ju af WéiBuLL beskrifvits från Vestanå grufya. Ledstenarna kunna emellertid äfven föra andra mineral såsom väsentliga bestånds- delar. Så är fallet med en undersökt ledsten från trakten af Glabruket, hvilken har 1—3 mm. stora ögon af ett makroskopiskt svagt brunaktigt mineral med stor hårdhet. Detta visade sig vara en af kvarts-, turmalin- och malmkorn uppfylld andalusit, i snitt färglös. Hela ögat är en enhetligt orienterad kristall, hvilken, såsom fig. 9 visar, omkransas af muskovitstrimmor och stundom äfven af små distenkorn i rader. Denna anordning visar, att andalusiten åtminstone är äldre än veckningsrörelsernas slutperiod: de stora andalusit- kornen hafva förhållit sig såsom fasta partier gentemot bergartens hufvudmassa, kvarts och muskovit med inneliggande småkorn af andra mineral, hvilken genom fortskridande de- formation och nybildning plastiskt omformats, så att resultatet blifvit en struktur, som har mycket gemensamt med den, som visas af en starkt fluidalstruerad porfyr med inne- liggande fältspatströkorn. Vidare anstår 1 den lilla hällen 0,25 km. V. om Glabruket en glimmerkvartsit med mycket talrika ögon af ett brunt mineral, hvilket likaledes visade sig vara andalusit. Denna var här, 1 motsats till den nyss beskrifna, friare från kvartsinterpositioner, men i stället ofta uppfylld af ytterligt små, opaka interpositioner af jernglans (eller grafit ?). Utanför dessa större andalusitkorn, omkransande dem, eller också i sjelfständiga anhopningar, förekomma talrika små andalusitkorn, hvilka emellertid äro helt och hållet omgifna af kvarts och icke parallelorienterade. Dessa små andalusitkorn likna mycket småkornen af den gröna man- gamandalusiten från den nedanför beskrifna hällen, 1,6 km. S. om Grönhult, men de äro färglösa. Uppträdandet är äfven detsamma. — I denna bergart hafva vi således andalusit både i enhetliga, om än interpositionsförande kristaller och i småkorn utan parallelorien- tering, medan det i den nyss beskrifna ledstenen endast fins större enhetliga kristaller, och i den S. om Grönhult det endast fins anhopningar af isolerade småkorn. — Utom anda- lusit för denna glimmerkvartsit äfven litet disten i småstänglar, åtföljande muskoviten, vidare rikligt jernglans, rätt mycket rutil, dels som små skarpa kristaller, dels som större korn utan kristallbegränsning, samt slutligen spår af turmalin. I den lilla hällen SO. om gården Rörmossen förekomma i glimmerkvartsiten en stor mängd strödda, flere millimeter stora turmalinkristaller, hvilka, såsom i »Bäcka- skog» påpekas, ofta äro söndersprungna och bitarna ett stycke isärdragna 1 samma rikt- ning som glimmerkvartsitens stänglighet. En liknande bergart är äfven funnen som block SO. om Fattighuset. Turmalinen är mörkt grågrön — ljusröd och visar stundom zonar- struktur. Endast de mindre kornen äro rena, de större innesluta talrika småkorn af kvarts. Bergarten innehåller f. ö. muskovit samt rätt stora korn af magnetit, rutil och zirkon. Den i block funna bergarten för derjemte — ensam bland alla kvartsitlagrets bergarter — 28 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. klorit, genomväxt af talrika små rutilnålar, antagligen en pseudomorfos efter något annat mineral (ottrelit eller biotit”?). Den s. k. »klappstenen> som förekommer midt emellan fattighuset och Grönhult (>»Bäcka- skog» p.- 99), och som räknas till det östra ledstenslagret, skiljer sig till utseendet rätt mycket från ledstenarna. Det är en gulhvit, mycket finkornig, utprägladt skiffrig och något stäng- lig glimmerkvartsit utan speciella lerjordsmineral. Under mikroskopet visar den tydligare parallelstruktur och är finkornigare än någon annan af lagrets bergarter. Kvartsen bildar långsträckta, tunna linser, bestående af en enda individ, hvilken visserligen företer undu- lerande utsläckning, men dock är enhetlig. Genom denna den nybildade kvartsens lins- form frambringas bergartens utmärkta planskiffrighet minst lika mycket som genom de linserna omgifvande muskovithinnorna. En beslägtad struktur har den glimmerkvartsit, som anstår 1 den lilla hällen strax V. om vägen mellan Grönhult och Juteboda, 1,6 km. S. om Grönhult, helt nära kvartsitlagrets V. gräns. Bergarten kan 1 tvärsnitt skildras såsom sammansatt af spetsiga romber af enhetlig kvarts med starkt undulerande utsläckning, dessa romber ligga intill hvarandra som i en mosaik, endast skilda genom en smal rand af kvartssmåkorn och muskovit. Fig. 10 åskådliggör denna struktur. — Linser, uppkomna genom större kvarts- korns uppkrossning till aggregat af småkorn och dessa aggregats utvalsning, äro mycket vanliga inom områdets bergarter, medan det endast sällan har inträffat att deformation och nybildning eller omkristallisation gått så hand i hand, att resultatet blifvit en lins, be- stående af ett enhetligt kvartskorn. — Af glimmerkvartsiten i denna häll finnas såväl hvita som röda varieteter. Det är inom vissa skikt af den röda varieteten som ögon af ett mineral uppträda, hvilket i beskrifningen till »Bäckaskog» (p. 16 och 20) omtalas såsom ett grönt, epidotlikt mineral. Såsom jag i en föregående uppsats har visat! föreligger här en varietet at andalusit, karakteriserad kemiskt genom en halt af manganoxid och optiskt genom stark pleokroism med ovanliga färger: guldgul och blågrön. Den öfverensstämmer med vanlig andalusit i fråga om genomgångar och optisk orientering, men är starkare pleokroitisk och har a och b blågrön till gräsgrön och c rent gul, medan den vanliga andalusiten i Vestanåfältets kvartsiter är färglös och utan pleokroism, och t. ex. en grön, men mangan- fri, andalusit från Brasilien har a och b olivgröna samt c blodröd. I likhet med vanlig andalusit angripes manganandalusiten icke af fluorvätesyra. Genom successivt användande af THouLET's lösning, fluorvätesyra, utspädd :kalilut och klorvätesyra lyckades jag derför att ur en större kvantitet glimmerkvartsit från denna lokal få ut en half gram fullt rent analysmaterial, hvilket af Dr. H. SANTESSON analyserades med följande resultat: Funnet. Atomförh. Beräknadt. SLM) oc brtemnte st 36,72 0,6098 36,23 All (0) pr onckrgas bn or 56,99 1,1179 56,87 Vin 5 (Ösel on 6,91 0,0878 6,90 CA() = bare lboamer set oe Spår = = 100,62 ST 100,00 ! »Manganandalusit från Vestanå», Geol. Fören. Förh. 18, p. 386 (1896). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 29 Fe,O, saknas fullständigt. — Si förhåller sig till Al + Mn = ljow : 2 eller mycket nära = 1: 2. Med samma förhållande mellan lerjord och manganoxid som det i ana- lysen funna beräknas ur formeln (Al, Mn), SiO, ofvan uppförda teoretiska sammansättning. Manganandalusiten förekommer 1 denna bergart såsom 5—10 mm. stora anhop- ningar, inom hvilka de enskilda småkornen ligga omgifna af kvarts och icke parallelorien- terade med hvarandra. Utom de nämnda mineralen ses endast litet zirkon, hvilken dock måste vara ganska ojemnt fördelad i bergarten, eftersom jag genom att behandla ett prof med fluorväte erhöll manganandalusiten ren och fri äfven från zirkon. — I en af de öf- riga i samma häll anstående glimmerkvartsiterna sågs litet malm, eljest äro de lika så när som på färgen och manganandalusithalten. Glimmerkvartsitområdet vester och nordvest om Bäen är karakteriseradt derigenom, att rena kvartsiter helt och hållet saknas i det att basiska lerjordssilikat, särskildt disten och ottrelit, alltid förefinnas, och stundom till och med i sådan mängd, att derigenom icke blott karakteristiska varieteter, distenkvartsit och ottrelitkvartsit uppkomma, utan äfven verkliga distenskiffrar och ottrelitskiffrar lokalt utbildas. Muskovithalten hos dessa berg- arter är aldrig stor och alltid mindre än hos de s. k. ledstenarna. Rutil är en konstant och karakteristisk beståndsdel hos alla, zirkon och malm felas heller aldrig. Vid vägen SV. om Bäens norra ända anstår en silfverhvit och glänsande, ehuru icke synnerligen glimmerrik glimmerkvartsit, hvilken innehåller ögon af ett blekt blå- eller grönaktigt mineral, hvilket redan BLOMSTRAND och WEIBULL (»Bäckaskog» p. 20) visat vara disten. På grund af sin större fasthet, jemförd med den lösare kvarts-muskovit- massan motstå dessa distenögon bättre förvittringen och träda derför fram såsom knölar på den vittrade bergartens yta; likaså finner man dem i stor mängd lösvittrade i den från hällen nedsköljda sanden. Utom såsom anhopningar af ända till centimeterstora kristaller förekommer distenen äfven såsom nästan fibrolitliknande småkristaller, anordnade i med skiffrigheten parallela rader, uti hvilka de små distenprismerna stå vinkelrätt mot radens riktning. -— Anmärk- ningsvärdt är, att småkorn af disten med denna fibrolitlika utbildning stundom omkransa större distenkristaller utan att med dem eller sinsemellan vara parallelorienterade. — Di- stenens färg hos denna, liksom äfven hos traktens öfriga bergarter, är i snitt alltid, ma- kroskopiskt nästan alltid färglös. I motsats till den vanligen af inneslutningar fyllda anda- lusiten visar sig distenen oftast nästan ren, åtminstone från kvartskorn. — Rutil är här riklig, såväl i rundade större korn som i små skarpa kristaller, begge med gulbrun färg. På samma ställe förekommer äfven en vresig glimmerkvartsit med tätt liggande, centimeterstora, bruna ögon, bestående af disten i stora kristaller, fulla af mörka små- korn, hvilka 1 påfallande ljus äro rödbruna och derför väl icke äro grafit utan jernglans. Dessutom förekommer i ögonen mycket rutil. Från samma lokal har jag äfven medfört en grå, sträf bergart af disten i centimeterstora, groft parallelt anordnade stänglar, samt deremellan kvarts i småkorn. Öfverallt finnas derjemte rikliga små jernglanstaflor kringströdda, äfven inne i distenen, vidare förekommer rikligt rutil, samt spårvis muskovit. — Makroskopiskt ser man på vittrad yta öfverallt de långa distenstänglarna framblänka och med sina spetsar skjuta fram ur bergartsmassan. Disten- stänglarna sakna här, liksom alltid inom området, kristallbegränsning. De visa sig ofta 530 BÄCKSTRÖM, VESTANAÅFÄLTET. böjda eller afbrutna och äro således äldre än tryckperiodens afslutning 1 motsats till de små opressade, polygonala kvartskornen. För att närmare lära känna denna verkliga distenskiffers kvantitativa sammansätt- ning behandlades ett generalprof med fluorvätesyra för att aflägsna kvarts, muskovit och jernglans. Den så erhållna återstoden, som endast bestod af disten med något rutil, ut- gjorde 40,57 4. Detta motsvarar en ungefärlig sammansättning hos bergarten af 75 4 Si0, och 25 4 Al,O, — en egendomlig och karakteristisk sammansättning, visande hän på en lera med ungefär 42 4 kvarts och 58 4 kaolin såsom distenskifferns utgångsmaterial. En fjerde varietet från samma lokal är strimmig, uppbyggd af 1—8 mm. breda, omvexlande röda, gröna och hvita ränder. Den röda färgen härleder sig från tätt ho- pade, stoftfina, opaka inneslutningar af jernglans 1 kvartsen. Under mikroskopet är den lokala rikedomen på interpositioner hos kvartsen inom vissa band mycket tydligt mar- kerad. Den gröna färgen åter härleder sig från lokalt större rikedom på grön mangan- andalusit. — Bergarten består af en grundmassa af kvarts med något muskovit, uti hvilken såväl såsom småkorn, inströdda i denna grundmassa, som äfven såsom störré korn och anhopningar, företrädesvis fördelade på vissa skikt, dessutom disten och mangan- andalusit rikligt förekomma, dock aldrig i väl utbildade kristaller. Manganandalusiten är här delvis omvandlad till kaolin och visar svag dubbelbrytning och blek färg. Helt nära de föregående, vid vestra sidan af vägen V. om Bäen, anstår en utpräg- ladt stänglig glimmerkvartsit, hvilken icke för disten, men deremot ottrelit, lokalt anhopad till ögon, i hvilka dock de enskilda ottrelitkornen ligga ganska långt ifrån hvarandra. De förnämsta ottrelitbergarterna inom området förekomma dock i den lilla hällen 250 m. NV. om Bäens nordända. Bergarten är här en ottrelitförande distenskiffer med vex- lande halt af ottrelit i olika skikt. Ett ganska typiskt prof härifrån, som blifvit analy- seradt, kan läggas till grund för beskrifningen. — Det är en sträf bergart, grå med skift- ning i blågrönt. Dess hufvudbeståndsdelar: kvarts, disten i stänglar, ottrelit i taflor före- komma ganska jemnt blandade om hvarandra såsom fig. 11 åskådliggör. De mängder, i hvilka de olika hufvudmineralen här förekomma, framgå af nedan anförda analys. Under mikroskopet får man intrycket att kvarts, disten och ottrelit ingå 1 approxima- tivt lika mängder, men dock i nu nämnd ordning. — Af småmineral finnas rutil, samt litet malm och zirkon. Muskovit saknas fullständigt. — Ottreliten, lätt igen- känlig genom sin upprepade tvillingbildning, sina låga interferensfärger, sm kraftiga pleokroism ' mellan mörkt blågrönt och ljust gulaktigt, är rik på immneslutningar såväl af andra mineral som af vätska. — Ottreliten visar kristallform, medan distenstänglarna äro oregelbundet begränsade. Distenen är dock äldre, den genomsätter ottrelitindividerna eller tjenar som centrum för en grupp af dylika (fig. 11). Malmkorn finnas i alla mineralen. — Distenen visar tydliga tryckfenomen, hvilket deremot ottreliten icke gör, lika så litet som kvartsen, hvilken förekommer i polygonala småkorn. Andra prof visa mörkare skikt, 1 hvilka ottreliten kvantitativt är öfverlägsen di- stenen, men med för öfrigt lika mineralsammansättning; icke så litet muskovit observe- rades dock i ett fall. Denna senare visade sig yngre än både disten och ottrelit. Af det först beskrifna profvet togs ett generalprof, som benäget analyserades af D:r H. SANTESSON med. följande resultat: KONGL. SV. VET. AKADEMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. Denna analys kompletterades genom att ett prof behandlades med fluorväte, hvarvid en återstod af 36,s 4 erhölls, bestående af disten och rutil. bergartens. kvantitativa mineralogiska sammansättning till: UGSVE RA SAST SLET NR ENE ARKA DS RER OC RN 49 I DR TSV av fe RASEN TN PRESSA RRD TR SENT Ae ROR vr 26 (0) GET GTI bf ängs tare d dekor ka shoe SER IAS one BEN ÅRE il3 TES TT SETS SN MAR RUPERT OO Por) BRASS IAN 1 JETI OL ATA Sf rosen Tara done BST Ae a ER SE 1 100 Med ledning 9 VA häraf beräknas Det faller genast i ögonen, att denna ottrelitförande distenskiffer har en typisk ler- Hos ingen eruptivbergart finner man en så hög lerjordshalt tillsam- sammansättning. mans med så försvinnande mängder af alkalier och kalk. Endast hos ett material, hop- svämmadt af vittringens slutprodukter sedan de lösliga beståndsdelarna blifvit aflägsnade, kan en dylik kemisk sammansättning påträffas. Om analysen beräknas på en karbonatfri leras mineralbeståndsdelar, hvarvid jern- oxidul, manganoxidul och magnesia antagas bundna som klorit, kali och natron som mu- skovit, titansyra och kalk som titanit, erhålles följande ungefärliga sammansättning på det forna sedimentet: Köv arts. Mi ONE RÖRIG AAA NR 33 4 Kraolint AoRGÖ tTO0le tnIsT KA Bee NORAA SI 53 » IMuskovitier I 4901 NoTTEeHAd fbe buk oTatEron 6» Klörst-JRmkbrun,n. utos, BNAIad He rIB-SHAd do» Pl bröa np ALAT RS BES ERS 1 ENAT BRA TERRI IRIS ID LEN GA ERT) ANSE 2 JET OKWNy AA SIENA ITE SIAT 1 100 4 En jemförelse mellan denna distenskiffer jemte den partielt analyserade från trakten V. om Bäen å ena sidan och den typiska liggande kvartsiten från Vestanå grufva å den andra 32 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. är af intresse. Det är tydligt, att den senare med sina 90 4 kvarts är ett sandsediment, det vill säga en grundvattensbildning, medan distenskiffrarna äro lersediment, afsatta på nägot djupare vatten. I samma häll, 250 m. NV. om Bäens nordända, anstår jemväl en ottrelitfri disten- skiffer. Makroskopiskt en gulgrå bergart med talrika, glänsande genomgångsytor af stora distenkristaller, förer den, utom kvarts, disten och litet zirkon, rutil rikligare än någon annan bergart från denna trakt, vidare ett muskovitliknande mineral i ganska stor mängd, samt slutligen, såsom hålrumsutfyllning, natrolit. — Förhållandet mellan distenen och muskovitmineralet erbjuder intresse. Distenkristallerna, ofta 1 stora anhopningar, ligga stundom direkt i kvartsmassan, oftare äro de dock omgifna af muskovit(?) på alla sidor, så att den tanken ovilkorligen uppställer sig, huruvida icke muskoviten (?) är uppkommen genom omvandling af disten — en omvandlingsprocess, som enligt RosENBuUscH!' stundom synes kunna ega rum. För denna omvandling talar ytterligare, att på sina ställen distenen är upplöst i en mängd i glimmern kringströdda, sins emellan parallelorienterade små- stänglar. Den omständigheten, att i denna bergart, och endast här, hålrumsutfyllningar af natrolit blifvit anträffade, bidrager äfven till att göra en sådan omvandling sannolik. Det muskovitliknande mineralet är ofta utbildadt såsom sfärolitiska bundtar. En sådan an- ordning är lika sällsynt hos muskovit, som den är vanlig hos pyrofyllit (H;A1,Si,0,s), hvilken ofta, och särskildt vid Vestanå grufva, träffas associerad med disten. Pyrofyllit låter emellertid i slipprof icke skilja sig från muskovit, och det kan derför icke fullt säkert bestämmas, huruvida distenens omvandling här endast är en hydreringsprocess eller om jemväl en tillförsel af alkali egt rum. Försök att isolera glimmermineralet hafva icke lyckats. Antagandet att pyrofyllit föreligger vinner i styrka genom jemförelsen med ett slipprof från Horrsjöberg. I detta förekomma i en oftast strålig pyrofyllitmassa, liknande den uti bergarten från NV. om Bäen, rikliga distenstänglar, spridda på samma sätt som der, mycket rutil (och svanbergit), samt dessutom alldeles liknande hålrumsutfyllningar af natrolit. I beskrifningen till »Bäckaskog» (p. 20) omtalas från den lilla hällen nära norr om vägen, 0,7 km. NNV. om Boana, en glimmerkvartsit, förande ett brunt mineral, hvilket Prof. BLoMsTRAND och D:r WEtBULL funno vara alltför orent för att kunna bestämmas. in bestämning häraf är också endast med mikroskopets hjelp utförbar, mineralet är näm- ligen en andalusit, hvars rödbruna färg kommer af ett fint fördeladt pigment af hämatit, och som för öfrigt är så full af interpositioner af andra mineral, att i många fall det en- hetligt orienterade andalusitskelettet säkert icke utgör mer än '/3 af hela kornet. Andalusiten uppträder såsom några millimeter stora ögon 1 en vresig, hvit glimmer- kvartsit. Ögonen äro ojemnt fördelade i bergarten och tydligen anrikade i vissa smala skikt. Bergarten såsom helhet är att beteckna som en andalusit- och distenförande glim- merkvartsit, men vissa skikt åtminstone skulle nog rättare kunna karakteriseras som anda- lusitrik distenskiffer. Bergarten består af kvarts i småkorn med polygonal form och utan markerade pressfenomen, muskovit dels som små strödda fjäll, dels tillsammans med tal- rika, nästan fibrolitliknande småstänglar af disten bildande tjocka strimmor, som bukta ! Physiographie der Mineralien, III Auf. p. 685. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. dö sig kring andalusitkornen, ungefär såsom i fig. 9 och 12. Disten förekommer äfven rikligt såsom större kristaller, dock icke så Ir stora som andalusiten. hRutil och rätt mycket malm äro observerade. Den senare förekommer i korn alla af storlekar ned till det fina ogenom- skinliga, 1 påfallande ljus starkt röda pigment, hvilket såsom tjocka moln impregnerar andalusiten och 1 mindre grad äfven distenen. Fördelningen al pigmentet är något olika. Så t. ex. visar fig. 12 upptill tvenne andalusitkorn, uppfylda med kvartsinneslutningar, 1 hvilka pigmentet är temligen jemnt fördeladt öfver hela kornet och ingenstädes så tätt som i kornet nedtill, der det emellertid endast är kornets yttre delar, som äro upp- fyllda af de svarta interpositionerna, medan midtelpartiet är rent. — Af mineralinneslut- ningar förekomma i andalusiten icke blott kvarts och hämatit, utan äfven disten och muskovit; större korn af dessa mineral ses äfven delvis skjuta in i andalusiten, hvilken sålunda dokumenterar sig såsom senare utkristalliserad än dessa. Andalusitögonens för- hållande till de omgifvande strimmorna af muskovit och disten med kvarts (jfr. fig. 12) visar dock, att bergarten deformerats efter andalusitens kristallisation, samma resultat, som nyss erhölls från en andalusitförande ledsten (p. 27). Andalusiten är 1 allmänhet färglös, men stundom visa sig de inre delarna af ett andalusitkorn svagt färgade och med manganandalusitens karakteristiska pleokroism. Kvartsitlagrets fortsättning mot NV., på Skärsnäshalfön inom bladet »Glimåkra», visar större enformighet. Sålunda saknas här såväl rena kvartsiter som disten- eller anda- lusitrika varieteter. Den vanligaste varieteten är en röd glimmerkvartsit, liknande den 1,6 km. S. om Grönhult och liksom denna stundom förande grön manganandalusit. Från en häll 250 m. S. om Skärsjöviks sydända föreligger äfven ett prof af hvit glimmer- kvartsit. En olikhet, som möjligen är mera tillfällig, består deri, att glimmerkvartsiterna från Skärsnäshalfön förete mindre mikroskopiska tryckfenomen och visa en tendens att här och der blifva grofkornigare. En mikroskopiskt undersökt röd glimmerkvartsit med manganandalusit, anstående vid vägen 1 km. S. om Skärsnäshalföns nordspets, innehåller borstlika bildningar af typisk fibrolit (sillimanit), hvilket mineral icke förut inom området blifvit påträffadt, ehuruväl distenen stundom kan ha en mycket fibrolitliknande utbildning. Kvartsen i detta prof är opressad och innehåller talrika små muskovittaflor såsom interpositioner. — Mangananda- lusiten har här stark pleokroism men låg dubbelbrytning. Skild från de öfriga glimmerkvartsiterna förekommer i den lilla bäcken, som från trakten af St. Sandvik vid Immelns södra ända rinner mot S., vid kvarnen 0,7 km. SO. om Killeboda, ett 10 m. långt och 3 m. bredt parti af en hvitglänsande, utprägladt skiffrig glimmerkvartsit, karakteriserad genom den ymniga förekomsten af jemnt inströdda, 1—3 mm. stora, mörka, prismatiska kristaller. Dessa äro i beskrifningen till »Bäckaskog» om- nämnda såsom hornblende; det visar sig emellertid, att här icke hornblende utan ottrelit föreligger. Ottreliten här är väl karakteriserad genom sin höga relief, sin låga dubbelbrytning, sin tvillingslamellering, sin djupa färg med stark pleokroism: t färglös till svagt gul, K. Sv. Vet. Akad. Hundl. Band 29. N:o 4. 5 d34 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. b klart blå, a oliv- eller brungrön. — Den förekommer såsom kristaller, hvilka, i motsats till hvad i allmänhet — och äfven mom Vestanåfältet — är regeln, äro kompakta och nästan fria från inneslutningar. Bergarten består för öfrigt till cirka 90 procent af kvarts, såsom tätt intill hvar- andra slutande, opressade korn af ganska vexlande storlek, vidare muskovit, enstaka större korn af titanjern, omkransade af ljusgul rutil, hvilken äfven 1 ringa mängd uppträder sjelfständigt. Slutligen finnas här, liksom 1 alla kvartsitlagrets bergarter, rundade zirkoner. På bladet »Vidtsköfle» förekommer en kvartsit, som såväl af ANGBELIN som af DE GBER satts i relation till Vestanåkvartsiten. Den träffas dels såsom block, dels anstående på tvenne ställen. I Tockaberg, 1,7 km. VSV. om Brösarps kyrka, är den makroskopiskt mera sockerkornig än någon Vestanåkvartsit; under mikroskopet visar den sig vara en ren kvartsit, mycket fattig på muskovit. Ett prof, taget af DE Grrr från lokala block strax N. om Tockaberg, är glimmerrikare och innehåller derjemte litet ottrelit, hvarigenom den ansluter sig till Vestanåfältets kvartsiter. Bergarten för äfven apatit med den från kvartsiterna i trakten af Fattighuset beskrifna utbildningen och vidare litet nästan färglös rutil ete. — Begge dessa kvartsiter visade lindriga pressfenomen. — Den glimmer- kvarsit, som anstår vid Killehus i Raflunda socken, är liksom den föregående helt och hållet kristallinisk och utan antydan till klastisk struktur, den är medelkornig med klar, ofärgad kvarts, samt i alla riktningar utbildade fjäll af muskovit, hvarigenom strukturen blifvit fullt massformig. Ett prof, taget från fast häll af D:r GUNNAR ÅNDERSSON, VISAr, 1 motsats till de andra, en makroskopiskt tydligt pressad och derigenom skiffrig bergart. Dessa kvartsiter sluta sig således, oaktadt vissa olikheter, nära till Vestanåfältets, och, då kvartsiterna på begge ställena visa en upprest lagerställning, som är konform med de omgifvande gneisernas, är en samhörighet fullt tänkbar. Några gemensamma drag för Vestandfältets glimmerkvartsitformations bergarter. Hvad mineralsammansättningen beträffar må först antecknas, att biotit helt och hållet fattas. Det glimmermineral, som uppträder, är öfverallt muskovit.' I flertalet fall saknas de för biotitbildningen nödvändiga beståndsdelarna; der de förefunnits, synes ottrelit upp- träda såsom biotitens ställföreträdare. Epidot och klorit saknas så godt som fullständigt; den senare är iakttagen endast en gång. Karakteristiska för bergarterna i glimmerkvartsitlagrets vestra del äro de speciella lerjordsmineralen: andalusit och manganandalusit, disten och äfven fibrolit, samt ottrelit. Kombinationerna disten och andalusit samt disten och ottrelit äro vanliga, äfven kombina- tionen manganandalusit och fibrolit har observerats. Stundom är halten af disten så stor, att man berättigas för bergarten införa namnet distenskiffer, bildadt i analogi med olimmerskiffer, och liksom detta antydande, att jemte kvarts ett annat mineral inträdt såsom väsentlig beståndsdel, nämligen disten. För de distenfattigare varieteterna kan be- 1 Alldeles omvändt är förhållandet hos t. ex. kvartsiterna och glimmerskiffrarna vid Gudå (Geol. Fören. Förh. 12. p. 226 (1890). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 35 niwnningen »distenkvartsity eller »distenglimmerskiffer» användas. Namnet »distenfels» är förut användt för bergarter, bestående af nästan endast disten. I afseende på strukturen märkes, att alla dessa bergarter förete starka makroskopiska tryckfenomen. Mikroskopiskt visar sig tryckets verkningar i form af en ofta förekom- mande linsstruktur hos bergarten. Disten och andalusit, deremot icke ottrelit, hafva för- hållit sig såsom fasta, preexisterande partier vid deformationerna; den af glimmer, kvarts och småkorn af andra mineral bestående massan böjer sig — såsom förut påpekades — plastiskt omkring dem såsom den fluidalstruerade porfyrgrundmassan kring strökornen. — 50. om Rörmossen äro äfven de här förekommande stora turmalinerna sönderbrutna. — Den kvartsmassa, genom hvars deformation rörelsen tydligen här egt rum, består af små polygonala korn utan undulerande utsläckning och är således tydligtvis i sin helhet om- kristalliserad. Någon mikroskopisk primärstruktur, äldre än den nuvarande, af tryckmetamorfosen frambragta strukturen, finnes ingenstädes bevarad, om man icke dit bör räkna förekomsten af de stora distenerna och andalusiterna, hvilka ju äro äldre än åtminstone de sista defor- mationerna. Vi komma här in på frågan, om hvilket inflytande som bergartsbildande faktor en från de i gneisformationen uppträdande, möjligen yngre gramiterna utgående kontakt- metamorfos kan hafva haft. Kvartsitlagrets nära förknippande med den underliggande hälleflintgneisen genom de i denna inlagrade glimmerskiffrarna gör det sannolikt, att äfven glimmerkvartsitlagrets sand- och lerformation är äldre än graniten och att således äfven den kontaktmetamorfiskt påverkats. Men å andra sidan finnas icke hos lagrets nuvarande bergarter några fenomen, som bestämdt häntyda på en förutgången kontaktmetamorfos. De stora disten- och andalusitindividerna äro som nämdt äldre än tryckperiodens afslut- ning, men talrika analogier tillåta antagandet, att de dock bildats eller kunnat bildas under tryckperioden. För kvartsitens pregranitiska ålder talar sålunda med någon be- stämdhet endast dess nära förknippande med hälleflintgneisen genom glimmerskifferinlag- ningarna, samt genom den, efter hvad det tyckes, fullt konkordanta öfverlagringen. 3. Amfiboliter. Till amfiboliternas grupp hänförliga bergarter träffas imom det studerade området flerestädes, 1 regeln såsom mindre förekomster, men äfven i tvenne större. Dessa senare uppträda begge omedelbart vid kvartsitlagrets gräns, men så, att den ena enligt Dr GBERsS i »Vestanåkonglomeratet» och »Bäckaskog» uttalade uppfattning bildar ett lager, som omedel- bart underlayrar kvartsiten, medan den andra deremot öfverlagrar densamma. Det förra lagret, i »Bäckaskog> kalladt »hornblendeförande hälleflintgneis», följer gränsen mellan kvartsit och hälleflintgneis på en sträcka af öfver 7 km., från Kroksjön i söder till ungefär 1,5 km. N.: om Boana i norr, och uppnår sällan eller aldrig en mäktighet af 100 m. Det andra deremot, i »Bäckaskog» kalladt »dioritskiffer», sträcker sig från trakten V. om Vestanå by i norr till Bjärnö i Ifösjön i söder. Dr Grrr har liksom före honom ÅNGBLIN — på anförda grunder uppfattat detta senare lager såsom tvenne gånger förkastadt. — Den närmare undersökningen af bergarterna visar emellertid, att »dioritskiffern» och »den horn- 36 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. blendeförande hälleflintgneisen> mineralogiskt och strukturelt öfverensstämma med hvar- andra så nära, som tillhörde de samma lager. Begge lagren föra äfven linser och gångar af epidot och pegmatit samt kvarts. Då de vidare begge uppträda omedelbart vid kvartsitlagrets gränser, så kunde man förmoda, att de verkligen utgjorde ett enda lager, skålformigt omslutande det inveckade kvartsitlagret, hvilket sålunda skulle vara yngre än amfiboliten på begge ställena. Denna förmodan öfvergår till den största samno- likhet derigenom att, såsom längre fram visas, äfven den skenbart öfverlagrande »Klagstorps- gneisen> endast är en utbildningsform af den österut uppträdande, underlagrande hälle- flintgneisen. Mindre amfibolitförekomster finnas såväl inom hälleflintgneisen som inom Vånga- gneisen, Dynebodagneisen och Halengneisen, der de uppträdande bergarterna betecknats såsom »dioritskiffer», »diorit> eller »hornblendegneis»; dessas geologiska förekomstsätt skall skildras längre fram 1 samband med den petrografiska beskrifningen. Det torde icke vara ur vägen att här förutskicka några anmärkningar rörande dessa bergarters terminologi. Samtliga bergarter från de förekomster jag nyss angifvit äro karakteriserade genom en hög halt af hornblende och stundom biotit jemte plagioklas, men med ortoklas och kvarts endast mycket underordnadt. Detta svarar till en kiselsyre- fattig, kalk-, magnesia- och jernrik kemisk sammansättning, hvilket också visas af den p- 39 anförda kemiska analysen. Deras struktur är en sekundärstruwktur, som tyder på en fullständig omkristallisering af bergarten. Af det senare följer omedelbart, att beteck- ningen »diorit>, äfven för de fullt massformiga varieteterna, icke får användas — jag har genom afbildningar och beskrifningar sökt visa, huru afvikande de beskrifna bergarternas strukturer äro från dioriternas. — Beteckningen »>»dioritskiffer», hvilken ju hos oss ofta användts i betydelsen fältspatförande hornblendebergart af de kristalliniska skiffrarnas familj, bör, enligt BRöGGERS förslag, reserveras för tryckskiffriga dioriter. — Hvad åter de synonyma benämningarna »hornblendeförande hälleflintgneis» och >»hornblendeeurit» beträffar, liksom äfven den af DusEn använda beteckningen »hornblendegneis>, så synes det mindre lämpligt att kalla så kvartsfattiga och på mörka mineral rika bergarter som dessa för »gneis> eller »hälleflintgneis», då dessa benämningar väl behöfva reserveras för de kiselsyrerikare, af kvarts och fältspat med underordnade mörka mineral bestående kristalliniska skiffrarna. Det synes mig vara bättre att, i enlighet med RosrEnBuscH's förslag, använda namnet »horn- blendeskiffer» för de fältspatfria hornblendebergarterna och den jemförelsevis färglösa benämningen »amfibolit> för de hornblenderika kristalliniska skiffrar, hvilka föra fältspat som väsentlig beståndsdel. Är amfibolitens uppkomstsätt i något fall bekant, så kan man ju för detta fall gifva bergarten ett namn, som innehåller dess historia, t. ex. »diabas- hornfels» för genom kontaktmetamorfos omvandlade diabaser o. s: v. Vi börja framställningen med beskrifningen af bergarterna 1 det stora amfibolit- lagret, som närmast underlagrar kvartsitlagret. Amfiboliten på Bjärnö i Ifösjön är mörk, finkornig, temligen skiffrig; den består af blågrönt hornblende och brun biotit, riklig magnetit och apatit, vidare plagioklas, sällan med tvillingsstreckning, samt slutligen litet kvarts. Ljusa och mörka mineral förekomma i ungefär lika mängd. Bergarten är fullt frisk. Epidot — vare sig primär eller sekundär — saknas. Bergartens struktur kan betecknas som hornfelsstrukturliknande (Fig. 13). KONGL. SV: VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4, dv Fältspaten förekommer i jemnstora, polyedriska, isometriska korn, och äfven hornblendet och biotiten äro allotriomorfa och tillnärmelsevis isometriska, om än här och der en stängel eller en tafla visar en tydlig längdutsträckning, hvilken då är parallel med skiffrighets- planet. På udden SO. om Klagstorp är bergarten utprägladt skiffrig, hvilket mycket tydligt gör sig gällande äfven under mikroskopet genom anordningen hos hornblende- och glimmer- individerna, hvilka strängt följa de svagt böljande skiffrighetsplanen. Äfven fältspatkornen hafva en lingdriktning i detta plan. Bortsedt från att alla korn hafva en längdriktning, liknar emellertid strukturen den hos bergarten på Bjärnö, och ingen hufvudbeståndsdel är idiomorf. — Större linser af fältspat finnas stundom, bestående af ett enda, nybildadt mikroklinkorn med oregelbunden begränsning och en längdriktning i skiffrighetsriktningen. Fältspaten i grundmassan är i regeln plagioklas, dock ses ett och annat mikroklinkorn. Kvarts och epidot förefinnas i mindre kvantiteter. Titanit uppträder rikligt, magnetit likaså. Magnetiten är eget nog anrikad i vissa skikt, så t. ex. äro i ett af de undersökta slipprofven magnetitsmåkorn mycket talrika inom den ena hälften, medan de deremot nästan fattas i den andra; mellan begge skikten är gränsen skarp. — Ett prof är småveckadt och veck- ningen under mikroskopet åtföljd af små veckförkastningar, vid hvilka finnes epidot. Kvartsen i denna bergart är starkt pressad, hvarför småveckningen nog är sekundär. Amfiboliten 2,5 km. S. om Vestanå grufva är en mörk, föga skiffrig bergart, i hvilken makroskopiskt talrika, millimeterstora fina hornblendenålar framträda. Mikroskopiskt ut- märkes bergarten (fig. 14) genom kors och tvärs liggande prismer af blågrönt hornblende i idiomorfa kristaller, inströdda i en grundmassa, som är rik på småkorn af epidot och titanit och på muskovit i småfjäll, samt derjemte för apatit och litet magnetit, hvilka alla framträda mot en ganska sparsam bakgrund af fältspat med något kvarts. Fältspaten, i otydligt begränsade, större korn, omslutande småmineralen, saknar i regeln tvillingsstreck- ning, ehuru den dock utan tvifvel till största delen är en sur plagioklas. Den gör intryck af att vara fullkomligt frisk och torde i likhet med de öfriga mineralen vara nybildad, hvilket i förbigående må få påpekas, då ju i allmänhet förekomsten af rikliga epidot- och muskovit- interpositioner i en fältspat brukar antyda, att den är stadd i omvandling. — Biotit saknas här. Strukturskilnaden mellan denna bergart och den på Bjärnö förtjenar att påpekas. Der har bergarten hornfelsstruktur, alla hufvudmineralbeståndsdelarna: hornblende, glimmer och fältspat, äro allotriomorfa och tillnärmelsevis isometriska. Här deremot förekommer hornblendet såsom långa idiomorfa prismer, medan fältspaten spelar rollen af grundmassa- På detta ställe, liksom äfven flerestädes inom lagret, innehåller amfiboliten knyt- näfstora körtlar och äfven sprickfyllnader af gulgrön epidot. Utom epidot finner man i dessa körtlar litet nästan färglös strålsten, något titanit, samt i sprickor och hålrum, mot hvilka epidoten visar kristallbegränsning, äfven kvarts. Amfiboliten på Fläskholmen i Ifösjön sluter sig mineralogiskt och strukturelt till de föregående, närmast till den S. om Vestanå grufva. Skulle emellertid denna repre- sentera lagrets fortsättning, måste ännu en horizontalförskjutning antagas, hvilken skulle gå i samma riktning som de af Dr GEER förut antagna, men uppgå till inemot 3 km., medan den största af de förut antagna endast uppgår till omkring 1 km. — Till stöd för ett sådant antagande kunde anföras, dels att någon annan fortsättning af lagret 25 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. ej är blottad, och dels att på begge ställena finkornig gneis uppträder strax V. om amfi- boliten, nämligen dels fast på Iföns udde Ljungasanden SSO. om Fläskholmen, dels såsom lokala block på den V. om Fläskholmen befintliga lilla udden (enligt »Bäckaskog» p. 12). Petrografiskt temligen öfverensstämmande förekomster, såväl af finkornig gneis, som af amfibolit, äro dock kända från andra ställen, inom granitgneisens område. Den förr såsom hornblendeförande hälleflintgneis betecknade amfiboliten, Ö. om kvartsitlagret, ansluter sig, såsom förut är nämndt, fullständigt till de nyss beskrifna »dioritskiffrarna». Den är öfverallt en mörkt gröngrå till svart, finkornig bergart, ofta med tydlig skiffrighet. Mineralsammansättningen är äfven i regeln densamma öfverallt, men beståndsdelarnas relativa mängd och strukturen variera något. Så är i bergarten i hällen vid vägen, 0,> km. N. om Glabruket den grönbruna biotiten närvarande till lika stor kvan- titet som hornblendet. Begge äro, liksom de ljusa mineralen, formlösa, men under det glimmern förekommer såsom små lappar inemellan fältspatkornen, bildar hornblendet större prismatiska korn, hvilkas begränsning dock icke är skarp utan kanten helt och hållet upp- löst (fig. 15). Titanit och malm äro mycket rikliga i denna bergart, epidot och kvarts deremot sällsynta. ONO. om Boana är amfiboliten makroskopiskt öfverensstämmande med den före- gående, men mikroskopiskt finnes den skilnaden, att hornblendet, som här är rikligare än glimmern, uppträder i små smala nålar, omkring 0,025 mm. breda, 0,3—0,5 mm. långa, hvilka i prismazonen äro väl begränsade. Biotiten och de ljusa mineralen äro deremot allotriomorfa liksom i den nyss beskrifna bergarten. Titanit och malm äro endast spar- samt förhanden, likaså epidot, hvilken i stället här förekommer utsöndrad i körtlar, liknande de nyss från förekomsten 2,5 km. S. om Vestanå grufva beskrifna. — Fältspaten har nästan aldrig tvillingsstreckning; huruvida något litet ortoklas finnes närvarande, låter sig derför mikroskopiskt icke afgöras. Någon fältspat med väsentligt lägre ljusbrytning än den för- herrskande har dock icke kunnat urskiljas. Af samma skäl är det svårt att bestämdt påvisa närvaron af kvarts; de korn, som på grund af högre relief och dubbelbrytning samt rikligare vätskeinneslutningar skulle kunna tolkas som kvarts, äro för öfrigt icke tal- rika. — Denna bergart har blifvit analyserad, hvarom mera längre fram. En annan varietet från ungefär samma lokal får makroskopiskt en porfyrisk karakter genom talrikt inströdda, några millimeter stora anhopningar af brungrön glimmer. I dessa anhopningar förekommer äfven malmen rikligare och i större korn än utanför. Glim- mern är, liksom i de förut beskrifna bergarterna, allotriomorf; hornblendet uppträder der- emot i fina, välbegränsade nålar. I den hornfelsstruerade grundmassan sågos enstaka korn af mikroklin och kvarts. I samma trakt förekommer en amfibolit, som utmärker sig genom talrika, intill 3 centimeter stora, ljusa mandlar. Dessa bestå mest af kvarts, men redan makrosko- piskt ser man ibland i dem stora fältspatkristaller. Kvartskornen visa sig under mikro- skopet starkt pressade samt nära associerade med stora individer af labrador. Dessa senare syntes vara något vittrade, men låta dock icke bestämdt skilja sig från en plagio- klas, som genom sitt sätt att uppträda dokumenterar sig såsom en säkert sekundär sprick- fyllnad. Antagligt är derföre att såväl kvartsen som fältspaten i mandlarne är af sekre- tionär natur, men mandlarna kunde ock till sin anläggning vara primära. Frågan KONGL. SV. VIT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 39 skulle möjligen kunna utredas genom ett nytt besök på stället. Den omgifvande amfi- boliten är finkornig, epidotrik, glimmerfri. Hornblendet förekommer i stora poikilitiska kristaller, öfvergående i stora aggregat af parallelt eller subparallelt anordnade småprismer, samt dessutom såsom småkorn. Anmärkningsvärdt är att de ljusa mandlarna omkransas af hornblende i kompakta kristaller. Äfven den omtalade, af nybildad fältspat fyllda sprickan är omkransad på detta sätt. Amfiboliten från förekomsten ONO. om Boana analyserades på Stockhohns Hög- skolas kemiska laboratorium af Herr H. Wrirr med följande resultat: ! STOMAUTENTRIO NO PNY PIA UMTRIS avla Diaee Ht 50,30 NEG) TEREE 470 DU RA 0 RE EROS I RIE VU SSE NE RSS SANN 14,07 Perörrs alvb band os” unde dust 7,05 FE OANAIOGA SS MPD SN LINA yr TIagITetA 5,31 MgO FRE FAST RSC SE ENE IEI STR I FN SANS SEA OST (NEN SS ESR OM pA SE EAS T,18 OTOSÖRIDA TTG VINT VINN fi "IG FOTOT 3,06 INET EDO LINE BN DENIS. SINAN) TAS Mee 4,02 FSE GRE RUAET VA FORE STALIN "TR "10 ST RA TYRNIDTOENE SRrNUAS SLM 2,26 (ENG T SN SSLÖTTASTEE =E Bära få LR 1,61 JIE Det faller genast i ögonen, att detta är en diabassammansättning. Halten af kisel- syra, af jernoxider, kalk och magnesia är fullt normal, endast lerjord och än mer alkalier äro något höga. För att ytterligare visa likheten med en diabas har jag beräknat ana- lysen på en blandning af diabasens mineral: jernmalm, olivin, diopsid, anortit, albit och ortoklas. Beräkningen är utförd under tvenne olika alternativ, nämligen: 1. Ingen hänsyn tages till emigrationen af epidot, och felen få summera sig på kiselsyrehalten. Beräkningen resulterar 1 en brist af 1,1 4 Si0,. Om man antoge ett analysfel af '/s 4 för mycket alkalier skulle denna brist försvinna. 2. Eftersom epidot bevisligen emigrerat och samlat sig till linser, så borde man komma den ursprungliga 'bergartens sammansättning närmare genom att tillägga en kvantitet epidot; här har derför antagits en emigration af 5 4 epidot (HCa,Al;Si;O,s)- Felen ha i detta fall fått summera sig på natron, hvarvid ett öfverskott af 0,36 Z Na,O erhålles. — Resultatet har omräknats på 100 4. Under dessa förutsättningar erhållas för den ursprungliga diabasens kvantitativa mineralogiska sammansättning följande värden: IG 2 Fe,0, Tele (ÖKRE TE ORG pr --0E Does MN RN 12,36 12,02 IM Or OT ÖVK EE Era Tr ae oe RI RR 6,39 5,81 CAMISBORES JL odar ola SERENA ISSN 19,06 19,80 (FA ANUSSTE OVE renE EES ASTORIA ga 19,36 INSATT STAO spe SIN En, Se KE 33,97 30,03 ISA ST: (0) SEE: ORISSA” DERA FORSEN 13,34 12,98 I9,96 100,00. 1 Analysen är utförd på vid 100” torkadt materiel. — Medeltalsberäkningen är gjord af mig. 40 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. Plagioklasen blir enligt alternativ 1. Ab;An, och enligt 2. Ab,An,. Det senare är sannolikare, och företrädet måste derför lemnas åt de antaganden, som ligga till grund för detta beräkningssätt. Enligt begge alternativen låter emellertid analysen utan större fel beräkna sig på en blandning af diabasmineral i antagliga proportioner. Ur den kemiska sammansättningens synpunkt är det således intet som ställer sig i vägen för antagandet, att denna hufvud- sakligen af hornblende, biotit, epidot och plagioklas bestående amfibolit ursprungligen varit en diabas, hvars omvandling till på köpet försiggått utan tillförsel af annan sub- stans än något vatten och således väsentligen varit en omkristallisation. Det återstår emellertid att uppvisa, dels att exempel på omvandling af diabaser till sådana amfiboliter, som de här beskrifna, äro kända, dels äfven att de geologiska för- hållanden, som i dessa fall betingat omvandlingen, också förefinnas inom V estanåfältet. De orsaker till omvandling, man företrädesvis har att taga i betraktande, äro: kon- taktmetamorfos, tryckmetamorfos och omvandling genom metasomatiska processer. Genom vanlig förvittring och andra metasomatiska processer uppstår af diabasens pyroxen klorit eller serpentin; det kan ännu ej anses såsom fullt utredt, huruvida uralitiskt hornblende jemväl kan uppkomma på detta sätt, eller om dertill fordras medverkan af tryckmetamorfos eller kontaktmetamorfos. — Af fältspaten bildas epidot, kaolin, kalk- spat, albit, kvarts, stundom zeoliter. Genom dessa omvandlingar uppstår en förändring i diabasens kemiska sammansättning, en förlust af mest alkalier och kalk. Strukturen in- flueras deremot mindre; man kan stundom utmärkt väl se den ursprungliga ofitiska struk- turen äfven i fullständigt förvittrade diabaser. — De härigenom uppkommande bergarterna hafva således äfven om de äro hornblendeförande — icke någon likhet med Vestanå- fältets amfiboliter. Väl studerade exempel på omvandling af diabaser genom enbar tryckmetamorfos äro icke så talrika. En kritisk granskning visar nämligen, att på många ställen möjlig- heten för en samtidig eller förutgången kontaktmetamorfos icke är utesluten, och här- igenom blifver exemplet oanvändbart, när det gäller att bilda sig en uppfattning om hvad tryckmetamorfosen ensam kan uträtta. — Ett godt och på samma gång typiskt exempel synas Taunus” diabasskiffrar vara. Dessa hafva studerats af LOossrEn, KocH, SCHAUF m. fl., senast och utförligast af L. MircH!; från egna exkursioner inom området är jag äfven i besittning af jemförelsematerial. Diabasskiffrarna i Taunus äro diabaser, hvilka tryckförändrats i samband med den bergskedjebildande veckningen inom dessa trakter. En jemförelse med Vestanåfältets amfiboliter visar, att de skilja från dem i flere punkter, såväl mineralogiskt som struk- turelt. De äro genomgående rika på sericit —— en del har ju också kallats »hornblende- sericitskiffrar» — af hvilket mineral endast småfjäll observerats i en af amfiboliterna. Likaså är klorit i regeln en hufvudbeståndsdel hos diabasskiffrarna, medan den icke alls förekommer hos de här behandlade amfiboliterna. I stället föra dessa brun biotit, ett mineral, som icke anträffats i någon tryckmetamorf diabas vare sig från Taunus eller från andra ställen. Af diabasens plagioklas uppstår epidot och kalkspat samt fri albit, under 1! »Die Diabasschiefer des Taunus», Zeitschr. d. d. geol. Ges., 41. p. 394 (1889). KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR: BAND 29. N:o 4. 41 det att hos munfiboliterna epidot stundom fattas och sällan spelar någon betydligare roll, hvar- jemte den nybildade fältspaten här i ett fall, der den sikert kunde bestämmas, visade sig vara andesin.' Strukturen är ännu mera olika hos diabasskiffrarna, den är flasrig; i den mån flasrigheten och nybildningarna tilltaga, försvinner den ursprungliga strukturen. Bland nybildningarna förekommer visserligen en kvarts-fältspatmosaik, men hornblendet synes alltid uppträda i nålar, medan, åtminstone hos några af amfiboliterna, hornblendet jemte biotiten uppträda 1 korn, något så när liknande fältspatens, hvarigenom en hornfelsstruktur uppkommer. Till liknande resultat kommer man vid jemförelse med Lossens” tryckmetamor- foserade diabaser från Harz eller G. H. Wirniams ” från Menominee- och Marquetteom- rådena i Michigan. Beggo påpeka den aldrig felande kloriten, genom hvars tilltagande man. kommer öfver till verkliga kloritskiffrar; begge framhålla den nybildade fältspatens albitnatur. Icke någon af de bergarter, WILrIAMs beskrifver eller afbildar, öfverensstämmer med Vestanåfältets amfiboliter af den hittills beskrifna typen. Det synes dock vara möjligt, att en dislokationsmetamorfos under särskilda för- hållanden, kanske t. ex. på större djup, kan åstadkomma något mera liknande resultat. ? Härför talar ett af J. J. H. Trarr” beskrifvet exempel: det är en nära byn Scourie i Sutherlandshire, Skottska Högländerna, i gneis uppträdande gång, i hvilken före- kommer såväl en typisk, massformig, ofitiskt struerad diabas, som alla öfvergångar der- emellan och en typisk skiffrig amfibolit. Fördelningen af diabas och amfibolit är något oregelbunden; men, om jag förstår beskrifningen rätt, förekommer diabasen såsom re- sterande linser, omgifna af förskjutningszoner af den skiffriga hornblendebergarten. Enligt beskrifningen och de förträffliga afbildningarne på tafl. 20 och 21 i »British Petrography> öfverensstämmer denna senare mineralogiskt och strukturelt fullständigt med de här be- skrifna amfiboliterna. Den nybildade fältspaten är här andesin. Detta fall synes dock, efter vår nuvarande erfarenhet att döma, representera ett undantag.” Det synes derför icke vara berättigadt att tillskrifva de veckningsrörelser, för hvilka Vestanåfältets bergarter varit utsatta, det dominerande inflytandet vid uppkomsten af. det. stora amfibolitlagrets nuvarande petrografiska karakterer, om de än icke kunna frånkännas någon betydelse för desamma. Denma slutsats bestyrkes för öfrigt derigenom, att 1 de' trakter af området, hvilkas öfriga bergarter visa sig starkare pressade än vanligt, der 1 Intressant är BECKES anmärkning, att vid plagioklasens öfvergång genom tryckmetamorfos till albit och zoisit, molekylarvolymen sjunker (Sitz. Ber. Ak. Wien, 23 Jänner 1896). ? »Frläuterungen zu Blatt Harzgerode». — »Studien an metamorphischen Eruptiv- und Sedimentgesteinen.» Jabrb. d. preuss. geol. Landesanstalt för 1883, p. 618—638 och 1884 p. 525—545. 3 »The greenstone schist areas of the Menominee and Marquette regions of Michigan», Bull. U. S. Geol. Survey, N:o 62 (1890). + Jemför t. ex. framställningen i J. J. SEDERHOLMS »Studien iäber archäische Eruptivgesteine aus dem sädwestlichen Finnland> Tschermaks Mitth. 12., p. 140 (1891). Akad. afh. Helsingfors, p. 44 3 »On the Metamorphosis of Dolerite into Hornblende-Schist> Quart. Journ. Geol. Soc. 41. p. 133 (1885) och »British Petrography», p. 154 och 197. 6 Det synes framgå af ZIRKELS referat häraf (Petrographie Bd. 2., p. 734), att han angående orsaken till diabasens och »hörnblendeskifferns> samförekomst delar BONNEYS åsigt, att »the question of the efficient cause may still remain open». K. Sv. Vet. Akad. ITandl. Band 29. N:o 4. 6 492 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. påträffar man äfven amfibolitiska bergarter, hvilka vida mer ansluta sig till den typ, som enligt flertalet forskare representerar de enbart tryckförändrade diabaserna. Öfver de förändringar, som diabaser och diabastuffer undergå, när de komma inom en uppträngande djupbergarts verkningskrets, föreligga talrika undersökningar." Af dessa framgår, att de visa sig mycket känsliga för djupbergartens kontaktmetamorfoserande in- verkan. Redan långt utanför det område, der lerskiffrar, gråvackor, kalkstenar o. d. visa en förändring, börjar diabasens pyroxen att omvandlas till uralit.? Vid fortskridande omvandling blir hornblendet kompaktare; den klorit, som eventuelt fans i diabasen, om- vandlas till strålsten eller biotit; titanjernet öfvergår delvis till titanit, och äfven diabasens fältspat börjar omvandlas. I stället för de karakteristiska listerna uppkommer en mosaik af kantiga, ungefär jemnstora småkorn af plagioklas, mellan hvilka stundom likgestaltade ortoklas- och kvartskorn kunna bestämmas. Intressant och bevisande för denna fältspatens gramulation. genom kontaktmetamorfosens inverkan är ett af R. BrcK” beskrifvet exempel: en diabasporfyrit, hvars 10—25 mum. stora strökorn af oligoklas under mikroskopet visa sig delvis ännu enhetliga och med skarp tvillingsstreckning, men delvis äro omvandlade till ett aggregat af polygonala småkorn, likaledes af oligoklas. Dessa aggregat visa en regelmässig, vaxkakelik struktur och genomdraga somliga oligoklaskristaller i form af oregel- mässiga band, under det de helt och hållet uppfylla andra. Vid fortskridande omvandling under fullständig nybildning af alla mineral utplånas diabasens struktur helt och hållet, och resultatet blir en bergart, mineralogiskt karakteri- serad genom förherrskande hornblende med biotit samt plagioklas, men fri från klorit, sericit och kalkspat, och hvilken strukturelt utmärker sig genom att hornblendet såsom nålar eller större, formlösa partier, åtföljdt af oregelbundna biotitfjäll, är strödt i en massa af plagioklas i polyedriska småkorn — en struktur således, som är lika skild från en eruptiv diorits, som en väl utbildad fältspathornfels struktur är skild från en gramits. Öfverensstämmelsen mellan dessa kontaktmetamorfoserade diabaser och de här be- skrifna amfiboliterna är således fullständig. De beskrifningar, som lemnas t. ex. af BECK, motsvaras fullständigt af flere af de prof jag undersökt. — Vid jemförelse med det ganska rikhaltiga material af sachsiska kontaktomvandlade diabaser, jag haft tillfälle att person- ligen studera, skulle jag vilja säga, att de inom och ofvanpå den finkorniga gneisen och hälleflintgneisen inom Vestanåfältet uppträdande amfiboliterna, uppfattade såsom kontakt- metamorfoserade diabaser, representera en kraftigare omvandling, än hvad som hos dessa sachsiska »amfibolitiserade diabaser» är regeln. Fullt jemförliga exempel finnas dock, t. ex. från Seidewitzer Thal. Då strax öster om det stora amfibolitlagret uppträder en granit, hvilken är yngre än den amfibolitlagret konkordant underlagrande hälleflintgneisen, så finnes sålunda möjligheten för att amfiboliten skulle kunnat få sina nuvarande karakterer genom kontakt- metamorfos, och då den kemiskt, mineralogiskt och strukturelt öfverensstämmer med 1 För litteratur hänvisas till RoOSENBUSCH'S och ZIRKEL'S läroböcker. ? T. ex. kring Lauterbach-Bergener-granitmassivet. (E. WEISE och M. SCHRÖDER »Erläuterungen zur Section Oelsnitz-Bergen», p. 50 (Leipzig 1890). 3 »Erläuterungen zur Section Pirna», p. 36 (Leipzig 1892), och Min. Petr. Mitr. Mitth. von BECKE 18. p. 326. (1893.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 43 de kontaktmetamorfoserade diabaserna (och diabastufferna), så torde man vara fullt berättigad att beteckna bergarten i det stora amfibolitlagret såsom en diabas, väsent- ligen omvandlad genom kontaktmetamorfos. En af amfiboliternas karakterer tyder emellertid hän på ett inflytande, som måste tillskrifvas veckningsprocesserna, nämligen parallelstrukturen, med hvilken följer en mer eller mindre utbildad skiffrighet. De festa af lagrets amfiboliter äro mer eller mindre skiffriga genom parallelanordning hos hornblende och biotit, 1 vissa fall äfven genom linsform hos fältspaten. Denna skiffrighet är parallel med lagrets längdutsträckning och med strykningsriktningen hos de omgifvande bergarterna, eller, i stort sedt, med vecknings- axeln inom området. Det finnes ingen anledning att antaga denna skiffrighet såsom primär i en så fullständigt omkristalliserad bergart — äfven om materialet skulle hafva varit en väl skiktad diabastuff. Och om diabasen varit tryckskiffrig redan innan den kontaktmetamor- foserades, så skulle parallelstrukturen vid omkristalliseringen icke hafva kunnat bibehållas så väl, som det i flere fall skulle hafva skett. Deremot skulle det låta tänka sig, att de väsentligen af kontaktmetamorfosen betingade nybildningarnas anordning genom samtidigt pågående veckningsrörelser blifvit en parallel- anordning. Att parallelstrukturen 1 sin helhet icke är tillkommen efter diabashornfelsens definitiva konsolidering visas deraf, att endast obetydliga mikroskopiska tryckfenomen före- finnas, samt framför allt af bergartens mineralogiskt och strukturelt enhetliga utseende: berg- arten. i sitt nuvarande skick är tydligen tillkommen genom en enda akt, efter hvars afslu- tande endast obetydliga, rent sekundära nybildningar egt rum. TI den lindrigt småveckade amfiboliten på udden SO. om Klagstorp är småveckningen åtföljd af små veckförkast- ningar, beledsagade af. epidotbildning och krossning af de äldre mineralen. Skulle derför parallelstrukturen vara sekundärt påtryckt den färdigbildade diabashornfelsen, måste hela bergarten hafva blifvit omkristalliserad under tryckperioden, men häremot talar den full- ständiga öfverensstämmelsen med de icke parallelstruerade amfibolitvarieteterna 1 fråga om alla andra karakterer. Till de nu beskrifna amfiboliterna från de sannolikt sammanhängande lagren på ömse sidor om kvartsitlagret sluta sig på det närmaste de amfiboliter, som uppträda inom hälleflintgneisens och den deri öfvergående gneisens område. — Längst i söder träffas 1 närheten af Sissebäck tvenne förekomster. Den ena bildar ett omkring 8 m. tjockt lager, konformt med hälleflintgneisens skikt, i södra delen af hällen NO. om Sisse- bäcks vestra hållplats, strax V. om Sissebäcken. Den andra förekommer strax N. derom, 0,5 km. ONO. om Vidriksberg; den genomsättes af en pegmatitgång, som innesluter stycken af amfiboliten. (>Karlshamn, Skånedelen», p. 69.) Bergarten här är otydligt skiffrig med 3—5 mm. långa hornblendenålar, regellöst strödda i en grundmassa af fältspat, kvarts, mycket epidot, litet brun glimmer, muskovit och klorit, samt titanit. Hornblendet för ibland inneslutningar af epidot. Af stort intresse är en bergart, som finnes i den mellersta af Grödby hallar, Ifvetofta socken. Den uppträder nämligen såsom en gång, hvilken under en ganska tvär vinkel afskär hälleflintgneisens skiffrighet. Gången är 6—7 m. bred, finkornig invid kontakten och medelkornig i midten. Detta förekomstsätt hänvisar ju tydligt på ett eruptivt ursprung. 44 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. Det oaktadt föreligger lika litet här som på de förut omnämnda förekomsterna någon diabas eller diorit, utan en omkristalliserad: bergart, en kontaktmetamorfoserad diabas. Något spår efter en äldre diabasstruktur finnes icke, deremot synes till en viss grad kornstorleken hafva bibehållits. Bergarten i gångens midt består nämligen till hälften af blågrönt horn- blende, hvilket mest förekommer 1 flere millimeter stora anhopningar af rätt stora indi- vider, Dessa anhopningar bilda de makroskopiskt skönjbara mörka kornen. De: ungefär lika stora ljusa kornen åter upplösa sig under mikroskopet 1 ett hornfelsstrueradt aggregat af 0,,—0,2 mm. stora småkorn af fältspat (jemte litet kvarts?) med litet hornblende, biotit, epidot - och malm. I den täta varieteten närmast kontakten, der mineralbeståndsdelarna varit mera. jemnt blandade, har resultatet af omvandligen också blifvit, att de nybildade mineralen icke förekomma i anhopningar utan jemnt blandade och med en kornstorlek svarande till den hos de makroskopiskt ljusa partierna i midtelzonen. Denna gränsbergart: liknar derför de först beskrifna amfiboliterna, närmast den på Bjärnö. Dess mineralsamman- sättning är något afvikande från midtelzonens: den är rik på brun, delvis kloritiserad biotit och fri från malm, men med mera cpidot. En liten förekomst finnes nära Axeltorpsviken, N. om Lefrasjöns N. ända. Amfi- boliten, som -makroskopiskt fullt liknar de beskrifna, uppträder här antagligen lagerformigt. Vidare träffas en större amfibolitförekomst uppe på kanten af bergshöjden I km. SV. om Drögsberyd, Näsums socken, der den bildar tvenne sjelfständiga, närliggande hällar. Kontakten mot gneisen är icke blottad, förekomstens längdriktning afviker emeller- tid så obetydligt från gneisens strykningsriktning, att den väl sannolikt är en lagergång. Bergarten, som i den norra hällen är finkornig och i. den södra medelkornig, ansluter sig makroskopiskt fullständigt till den nyss beskrifna gångformiga förekomsten från Grödby hallar, 500 m, Ö. om Vestervik i Vånga socken finnes ett litet, i beskrifningen till »Bäckar- skog» omnämndt »dioritparti>.' I den närbelägna hällen vid Raslångens strand, 650 m. ONO. om Vestervik, finnes jemväl, enligt DE GEErs — liksom öfriga här citerade dagböcker — i Sveriges Geologiska Undersöknings arkiv förvarade dagbok, »diorit> anstående i norra ändan af hällen. Den senare förekomsten ligger i strykningsriktningen från den förra. Berg- arten är massformig och utan skiffrighet, men är af samma slag som de förut beskrifna, visar sålunda icke någon dioritstruktur, utan har alla mineral nykristalliserade och horn- felsstruktur hos de ljusa mineralen. Hornblendet, som bildar mer än hälften af bergartens massa, förekommer ofta i anhopningar. Rent brun biotit uppträder sparsamt. Dessutom finnes. malm med leukoxenkransar, epidot i småkristaller, samt de vanliga ljusa mineralen. Längre mot norr, imom detta områdes fortsättning på bladet »Glimåkra», finnas flere- städes inom »Gillesnäsgneisen» konkordant inlagrade amfibolitpartier, af DuUSÉN betecknade som »hornblendegneis». Dessa äro icke utsatta på bladet »Glimåkra» men äro enligt DusEnNs dagbok iakttagna på följande ställen: I tvenne hällar vid Raslångens strand, 0,5 km. S. om dess NO. ända, samt i hällen 300 m. NV; om Raslångens NO ända och 400 m. O. om Röfvareviken, hvilken ligger i strykningsriktningen, NNV., 750 m. från de föregående. | 1 Hällen har på >» 3äckaskog» genom fel vid kartans tryckning icke fått någon färg. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 45 hällen 100 m. Ö. om N. Dämmet. hällen vid södra stramden af samma sjö. hällen Ö. om mossen mellan Stagjön och Raslångens NO. ända. hällen vid Kroksjöns strand, ungefär 800 m. N. om dess 5. ända, börjar den största af dessa amfibolitinlagringar, fortsätter mot S. och SSO. till Hallagölens N. ända, der den icke blott bildar en sjelfständig hall (N:o 62) utan äfven omfattar en del af den närmast vester derom belägna hällen vid sjöstranden. Lagret kan ännu spåras i hällen vid SO. stranden af den lilla sjön Ö. om Hallagölen och har sålunda en längd af åt- minstone 800 m. med en största bredd vid Hallagölens N. ända af c:a 100 m. Före- komsten 5. om Stasjön ligger likaledes i detta lagers strykningsriktning; skulle den samman- hänga dermed, skulle lagret få en längd af 2;5 km. Detta är den nordligaste af de i denna trakt kända amfibolitförekomsterna. : Bergarten är Ö. om N. Dämmet en obetydligt skiffrig, vacker och frisk amfi- bolit, hvilken i sitt mikroskopiska utseende närmast öfverensstämmer med den först be- skrifna från : Bjärnö,. men har större kornstorlek. Den är sålunda jemnkornigt hornfels- struerad, sammansatt af det vanliga hornblendet med litet brun biotit, något titanit och svafvelkis, samt fältspat. Denna senare är en frisk och opressad, basisk andesin (ut- släckningsmaximum i zonen vinkelrätt emot [010] 197). Epidot saknas fullständigt, musko- vit och klorit likaså. : Omvandlingen är således här intensivare än längre söderut: kornstorleken är be- tydligare, epidot har icke bildats eller, om den förut fans bildad genom vittring, hafva dess modermineral regenerats. Denna starkare metamorfosering norrut är intressant der- före, att äfven gneisen här uppe visar sig starkare kontaktmetamorfoserad än söderut. I I I I Af de nu beskrifna, i samband med kvartsiten och gneisen förekommande amfi- boliterna uppträder den från Grödby hallar tydligt gångformigt, afskärande hälleflintgneisens skikt. Här lider det alltså icke något tvifvel om att icke ursprungligen en eruptiv bergart förelegat. Annorlunda förhåller det sig med de öfriga. Såväl det stora lagret på gränsen mellan - kvartsiten och hälleflintgneisen, som de mindre vid Sissebäck och Lefrasjön i Ifvetofta socken, SV. om Drögsberyd i Näsums socken, vid Raslångens norra del samt Ö. om Kroksjöns södra del uppträda samtliga konformt med den omgifvande bergartens lagring; de äro således lagerformiga. Man har nu trenne alternativ att välja på, nämligen in- trusiva lagergångar af diabas, täcken af diabas, eller ursprungliga lager af diabastuff. Det kan äfven hända att tvenne eller alla tre alternativen äro representerade. — Hvad till att börja med det stora lagret beträffar, så talar den omständigheten, att det uppträder just på sjelfva gränsen mellan tvenne skarpt skilda sedimentära aflagringar, af hvilka åtmin- stone den öfre är en grundvattensbildning, närmast för att här antingen ett täcke eller ett tufflager föreligger. Såsom förut framhållet kan skiffrigheten icke anföras såsom skäl för att tuffmaterial förelegat. Deremot skulle som skäl härför kunna erinras om att i ett prof — från udden SO. om Klagstorp — magnetit var riklig inom ena hälften af prepa- ratet, medan den nästan totalt fattades i den andra, gränsen var parallel med skiffrigheten och fullt skarp. Detta kan vara en följd af de här mer än vanligt manifesterade vecknings- rörelserna eller bero på ett ursprungligt fluidalfenomen, men låter naturligtvis enklast 46 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. tolka sig som beroende på en verklig skiktning af olikartadt tuffmaterial. Mot tuffteorien talar egentligen endast att den analyserade amfibolitens kemiska sammansättning represen- terar en så ren diabas; det skulle således här hafva varit en från inblandningar af främ- mande material fullt fri diabastuff.! Det är möjligt att frågan, om diabasen i det stora lagret uppträder såsom täcke eller tuff, skulle kunna afgöras genom detaljerade undersökningar 1 fält, särskildt öfver amfibolitens kontakter uppåt och nedåt.” Vare sig det stora lagret visar sig hafva varit täcke eller tufflager, så är det antagligt att de mindre förekomsterna äro intrusivlager. Härför talar att de förekomma mellan skikten i gneisen i det stora amfibolitlagrets liggande, och, så vidt man af strykningsrikt- ningen kan döma, på olika nivåer. Dertill kommer, att de ha obetydlig längdutsträck- ning och snart utkila, på samma gång som de, såsom t. ex. den vid Hallagölen, kunna hafva en ganska stor mäktighet. Inom 'gneisområdet V. om linien genom Bäckasjön — Kroksjön inom norra delen af Vestanåfältet hafva starka tektoniska rubbningar egt rum, hvilka satt sin prägel på traktens bergarter. Några tryckförändrade graniter derifrån hafva vi redan lärt känna (p: 20). Äfven en undersökt »hornblendegneis», som förekommer i hällen 250 m. N. om N. Nebbe- boda, Ö. om Vielångens N. ända, visar sig vara en bergart helt olika de förut beskrifna amfiboliterna. Bergarten är nämligen en glänsande, grågrön kloritskiffer, bestående af klorit, epidot och kvarts som hufvudmineral; dessutom innehåller den riklig titanit och litet grönbrumn biotit... En annan förekomst angifves från trakten närmast V. om S. Nebbeboda. Äfven inom »Dynebodagneisens»> område, V. om kvartsitlagret, förekomma liknande bergarter. Så finnes i toppen af den stora hällen Ö. om Kastagropen ett metertjockt lager af en mörk, skiffrig bergart, hvilken makroskopiskt sluter sig till de beskrifna amfi- boliterna. Den är emellertid en helt och hållet sekundärt omvandlad bergart, till största delen bestående af epidot, ibland i väl utbildade kristaller med ortitkärna, dessutom finnes grön biotit, samt slutligen nybildad kvarts i linser och oregelbundet formade partier. Båda dessa bergarter, som genom sitt förekomstsätt och sin sammansättning visa sig vara ekvivalenter till de förut beskrifna amfiboliterna, hafva möjligen förut varit kontakt- amfiboliter, ehuru de senare veckningsrörelserna i hög grad förändrat deras karakterer:. Omgifven af, efter hvad det tyckes, jemförelsevis lindrigt pressade gneiser, upp- träder 1,2 km. N. om Juteboda, nära kvartsitlagrets vestra gräns, »ett litet lager af svart- glimrig dioritskiffer» (omtaladt i »Vestanåkonglomeratet», p. 7). Bergarten är en skiffrig amfibolit, lik Klagstorpstraktens, hornblenderik, biotitfattig, malmfri, med epidot i små- kristaller, ehuru icke rikligt. — Den förefaller således att vara en jemförelsevis oförändrad 1 DE GEER säger i »Vestanåkonglomeratet», p. 25, att det måste »tillsvidare lemnas oafgjordt, om diorit- skiffern möjligen kan hafva erhållit en del af sitt material genom eruptioner samt i så fall vara en metamor- foserad tuffbildving». 2 Ö. om Grönhult förekommer enligt kartbladet Bäckaskog en häll af hälleflintgneis mellan kvartsiten och amfiboliten. Detta omnämnes icke i någon af de öfriga publikationerna, och jag har derför först helt nyligen genom DE GEER blifvit uppmärksam på detta förhållande, som också blifvit antydt på den här bifogade kartan. Jag tror emellertid icke, att en mindre förekomst af hälleflintgneis ofvanpå amfibolitlagret behöfver influera på uppfattningen deraf såsom täcke eller tufflager i motsats till de öfriga intrusiva förekomsterna, så mycket mer som jag icke varit i tillfälle att jemföra ifrågavarande hälleflintgneis med de öfriga. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 47 kontaktamfibolit. Äfven den omgifvande oneisen är, som nämndes, temligen oförändrad. — Amfiboliterna inom Dynebodagneisen hafva en särskildt betydelse, derigenom att de, efter alla analogier att döma, äro bundna vid dess gneisiga komponent, och således kunna an- vändas att skilja dennw från den granulitiska i de fall, der tvekan uppstår. Äfven inom det gneisområde, som förekommer kring sjön Halen i Jemshögs socken, och hvars bergart på »Glimåkra» betecknats som »granitgneis» och af Dustin som »medel- kornig gneis» och som jag kallat »Halengneisen», förekomma inlagringar af hornblenderika bergarter. Dessa inlagringar äro icke omtalade i »Glimåkra». DustÉN skrifver om dem 1 sin dagbok: »— inlagringar af väl skiktad hornblendegneis. Dylika inlagringar äro ej sällsynta och hafva vanligen en mäktighet af några få decimeter, sällan uppgår mäktigheten till en meter». — Om dessa småinlagringar gäller detsamma som om Halengneisen i dess helhet, nämligen att det föreliggande materialet af iakttagelser och stuffer icke är tillräckligt för att klargöra bergartens historia. Bland de som »hornblendegneis» etiketterade bergarterna före- ligga ganska olika saker; variationen 1 detta fall är större än inom något annat område af Vestanåfältet. De tvenne nedan först beskrifna bergarterna göra icke det intryck af full- ständig omkristallisation, som de förut beskrifna amfiboliterna, de visa icke en så utpräglad hornfelsstruktur, och mineral sådana som epidot äro här rikligare — den är dock icke känd. såsom sjelfständiga körtlar — hvarjemte färglös tremolit inträder. De två senare bergarterna äro helt olika och visa stora tillnärmelser ifråga om mineralsammansättning och struktur till de finkorniga gneiserna. Det är sålunda endast med reservation, som jag här anför några exempel på Halengneisens hornblendeförande småinlagringar under rubriken »amfiboliter». Amfiboliten i hällen på smalaste stället af näset mellan Öasjön och Halen består till hälften af blågrönt hornblende, temligen jemnt fördeladt, men äfven i anhopningar af större korn. - Derjemte förekommer en färglös amfibol, dels i sjelfständiga korn, dels i parallelsammanväxning med det gröna. Man ser ofta det gröna hornblendet plötsligt upphöra för att ersättas af färglös tremolit; gränsen är då alltid skarp och stundom rät- linig, såsom i det i fig. 16 afbildade tvärsnittet; oftare är den dock oregelbunden. In- buktningar af tremoliten i det gröna hornblendet äro vanliga. Likaså ser man ofta, att större korns periferiska delar äro färglösa, aldrig deremot att färglös tremolit omgifves af en grön hornblenderand. — Tremoliten har lägre relief, men något högre interferens- färger, än hornblendet. — Bergarten uppbygges för öfrigt af plagioklas, rikligt uppfylld af småkorn af epidot, vidare litet titanit, apatit, samt något svafvelkis, längs kanterna omvandlad till limonit. Annat malmmineral finnes icke. En varietet från den stora hällen S. om Baggeboda är rikare på hornblende än den föregående, från hvilken den äfven skiljer sig derigenom att litet brun biotit inträder i mineralsammansättningen; den öfverensstämmer deremot genom förekomsten af titanit och riklig epidot samt genom saknaden af malm. Fältspaten här är i förhållande till horn- blendet ganska sparsam och visar i motsats till detta tryckfenomen; den gör flerestädes till och med intryck af att vara bitar af en primär, sönderpressad fältspat med jemförelsevis obetydlig nybildning. Hornblendet åter förekommer i kompakta, homogena kristaller, stundom något blekare i kanten; egentlig tremolit saknas deremot. 48 | BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. Inlagringen i den lilla hällen c:a 300 m./NNO. om Öasjöns utlopp i Halen är af en annan typ. Makroskopiskt temligen lika med de föregående; endast något ljusare och mindre grön, visar den sig innehålla vida mindre hornblende, och detta före- kommer i stora, svampigt porösa, af fältspatkorn af vanlig storlek: genomväxta större korn, eller ibland i skilda, men parallelorienterade, alltid formlösa partier. Vidare finnes litet brun biotit i formlösa småfjäll, stora malmkorn samt talrika små titaniter. : Hufvud- mineralet, plagioklas, samt den starkt underordnade, krossade kvartsen, uppträda i isometriska, 0,,—0,5 mm. 'stora korn. En liknande inlagring, men med riklig biotit och endast litet hornblende, finnes vid torpet på Halens östra strand, 1,2 km. SSO. om dess norra ända. I detta samband torde få omtalas en pyroxengneis, den enda i sitt slag inom om- rådet. Den förekommer tillsammans med Halengneis i en häll vid Hvita Vattens nord- östra strand; alltså på gränsen mot de finkorniga gneisernas område; hvilket vidtager på andra sidan af sjön: Bergarten sluter sig också i mycket till dessa: senare. Det är en grå; finkornig bergart med otydlig skiffrighet. : Under mikroskopet visar den: sig bestå af 60—70 2 ljusa mineral, kvarts och fältspater, och resten mörka. Det mörka hufvud- mineralet är en ljust blågrön pyroxen, hvilken närmast är: att hänföra till diallag på grund af förekomsten af en pinakoidal- klyfbarhet, samt pleokroismen, som är a svagt grönblå, b svagt gulaktig, t svagare grönblå än a. De interpositioner, som vanligen pläga förekomma hos diallag, saknas deremot. I andra rummet uppträder blågrönt hornblende; hvilket stundom öfvergår i ett svagt färgadt hornblende, som rätt mycket liknar pyroxenen. Biotit och - malm saknas fullständigt, deremot finnes titanit och brun ortit i sjelfständiga småkorn, dessutom zirkon och litet epidot. De ljusa mineralen äro kvarts, oligoklas- andesin och mikroklin, i nu nämnd ordning. Strukturen är en vacker hornfelsstruktur, äfven beträffande diallag och hornblende, hvilka äro formlösa och uppträda såsom större svampiga (poikilitiska) körn, eller också såsom skilda men lika orienterade småkorn.' På en del ställen förekomma emellertid krosszoner, der kvartsen (och delvis äfven fältspaten) äro uppkrossade till småkorn; på dessa ställen äro de: mörka inineralen vida sparsammare än utanför — skulle kanske: här primära större kvartskorn förelegat? Genom den rikligare förekomsten af jernmagnesiumsilikåter skiljer sig denna pyroxen- gneis från de finkorniga gneiserna, medan den åter skiljer sig väsentligen från amfi- boliterna genom sin stora: kvartshalt. Den inom »granitgneisens» område, 1 km. NV. om Fegelstorp 1 Vånga socken före- kommande hornblendebergarten afviker i viss mån från de förut beskrifna. Fältspat utgör 60—70 4 och är utbildad såsom halfmillimeterstora isometriska korn utan egen form. Hornblendet, det inom trakten vanliga blågröna, är här kraftigt färgadt och friskt samt förekommer såsom kompakta, isometriska korn, stundom bildande anhopningar. Brun glimmer, likaledes formlös, förekommer underordnadt, likaså stora malmkorn. — Bergarten 1 Jemför en kontaktbergart beskrifven af MICHEL LEVY i »Granite de Flamanville», p. 12 (Bull. des services de la carte géol. de France, N:o 36. 1893): »Le pyroxéne se montre en petits grain$ irréguliers qui, å premiere vue, sembleraient d'ancienne consolidation. Mais ce n'est lå qu'une apparence; en réalité un assez grand nombre de petits grains de pyroxene appartiennent å un méme cristal polysynthétique et s'€teignent simul- tanement, tout comme les éponges de quartz globulaire dans certains porphyres (structure pécilitique de M. WILLIAMS et des auteurs américains).» döslsrdars KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 49 visar sig senare pressad. Litet kvarts, som här och der finnes, är krossad, och horn- blendet är i kanterna uppfransadt till småstänglar. Fältspaterna hafva deremot väl mot- stått trycket, och derför hafva de ghdningsrörelser, som egt rwn i bergarten, förmedlats af hornblende och glimmer. Gränserna mellan de rundade, isometriska fältspatkornen markeras derför genom en rand af små tvärställda prismer af epidot och hornblende samt glimmerfjäll. På dessa ställen är äfven icke så litet kalkspat observerad. — Denna bergart gör intryck af att vara en färdigbildad kontaktunfibolit, hvilken utsatts för ett senare tryck. Detta visas deraf att den primärstruktur man ser bakom tryckförändringarna icke är en cruptivbergarts struktur utan en kontaktbergarts. Detta resultat öfverensstämmer för öfrigt med ett förut vunnet. Strax norrut finnes nämligen området för »Dyneboda- granuliten», hvilken jag sökt visa vara en helt tryckförändrad facies af den inom området vanliga småkorniga eraniten. I samband med dennas eruption har förmodligen amfi- boliten fått sim primärstruktur, och det tryck, som sedermera förändrat graniten och granitgneisen, har äfven lemnat tydliga spår efter sig i amfibolitens nuvarande struktur. Ett prof från amfibolitförekomsten 700 m. NNV. om Kaffatorps station, Oppmanna socken, utgöres af en mycket mörk, utprägladt skiffrig bergart. Under mikroskopet visar den tvenne slags hornblende. Det ena är blågrönt och starkt färgadt i kanterna, blekare i kornens inre delar. Fenomenet erinrar i hög grad om den hos uralitiserade diabaser vanliga kombinationen af nybildadt hornblende med kärnor af pyroxen. De svagt färgade inre partierna bestå emellertid här icke af pyroxen utan äfvenledes af hornblende. Detta nybildade blågröna hornblende är dock tydligt sammansatt af ett aggregat af subparallelt anordnade stänglar och således uralitiskt; det är derför högst sannolikt, att här en omvandling af pyroxen till hornblende på ett i jemförelse med de öfriga amfiboliterna tidigt stadium före- ligger. Detta uralitiska hornblende omkransas ofta af färglös epidot i små kristaller, mikropegmatitiskt ogenomväxta af ett färglöst mineral, förmodligen fältspat. Äfven horn- blendet visar ibland detta utseende. — Det andra hornblendet är grönbrunt och förekommer i kompakta kristaller. Det är ofta associeradt med uraliten inom samma komplex, och då är det snarare det bruna hornblendet, som är uppkommet af det blågröna, än tvärtom. Äfven är en fördelning efter med skiffrigheten parallela, omvexlande strimmor af brunt hornblende och klar fältspat och af blågrönt hornblende med angripen fältspat urskiljbar, det finnes åtminstone en tendens åt detta håll. Fältspaten, som utgör ungefär hälften af bergarten, är en andesin (utsläckningsmaximum i zonen I! [010] = 21"). Rikliga malmkorn finnas. Kvarts, klorit och kalkspat saknas. Strukturen är en skiffrig kontaktamfibolits. Inom granitgneisen finnas äfven flere andra förekomster af hornblenderika bergarter. Bland dem är den största den som finnes N. och NV. om Oppmannasjöns N. ända och sträcker sig från trakten af Mannestad fram emot Arkelstorps station, derifrån mot NV. och N. till Arkelstorp samt vidare norrut. Detta lager, 1 hvilket bergarten är ganska talkig samt knotig och vresig, har med en bredd af inemot 200 m. kunnat följas omkring 5 km. (»Bäckaskoe» p. 24). Inom denna sträcka uppträda enligt stuffer och dagböcker tvenne olika bergartstyper. Den glänsande, skiffriga, af fina hornblendeprismer samman- satta hufvudbergarten genomsättes nämligen, åtminstone vid vägen strax SV. om Arkels- torps station, af en fastare, likaledes starkt skiffrig amfibolit. Denna senare visar sig K. Sv: Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 7 50 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. under mikroskopet vara en utprägladt parallelstruerad bergart, hvars hufvudbeståndsdel är långstängligt blågrönt hornblende med underordnad biotit. Epidot och magnetit före- komma rikligt, begge 1 kristaller, apatit deremot i mera afrundade korn. Kvarts och fältspat uppträda mellan hornblendenålarna samt i långsträckta linser; de bilda begge polyedriskt begränsade, opressade korn. Samtliga kvartsamfibolitens beståndsdelar, med undantag möjligen af apatiten, äro således autigena. Hufvudbergarten åter, är, såväl vid den nyss nämnda lokalen som äfven i före- komstens norra del, 1,5 km. NV. om Arkelstorps station, en hornblendit, uteslutande uppbyggd af 2—-5 mm. långa hornblendeprismer. I bergarten finnas tvenne slag af horn- blende, ett rent grönt och ett färglöst. Det förra utgör ungefär två tredjedelar af massan Och bildar hornblendeprismernas centrala delar. Det färglösa hornblendet har högre dubbelbrytning än det gröna och skiljes derför lätt derifrån äfven 1 polariseradt ljus, men visar samma utsläckningsriktning, då begge varieteterna förekomma 1 samma kristall, hvilket vanligen är fallet. — Utom hornblende uppträder sparsamt såsom sista utfyllmning af hål- rum brun, isotrop klorit, samt, såsom intill halfmilimeterstora nålar och tvillingar, gul rutil. — Det färglösa hornblendet är tydligen sekundärt, uppkommet af det andra, hvilket framgår deraf att det utgör de periferiska delarna af kornen och ofta sänder buktande ut- språng in i det gröna. I ett fall iakttogs ett hål i grönt hornblende, häruti hade klorit afsatt sig, under det färglöst hornblende uppträdde i randen mellan begge. Vidare före- komma de tvifvelsutan sekundära rutilnålarna endast i det färglösa hornblendet. Beslägtad med den föregående är en »hornblendeskiffer», enligt N. O. Horst före- kommande såsom en mängd block vid sydvestra ändan af Alagöl, V. om Ikornemåla, Jemshögs socken, 5 km. S. om Hemsjö jernvägsstation. Det är en mörkgrön bergart, hvilken makroskopiskt synes utgöras af endast hornblende i ända till 1 cm. stora individer. Under mikroskopet ser man, att epidot och brun biotit förefinnas sparsamt, men hornblen- det utgör cirka 95 4. Hornblendet förekommer på tre olika sätt, nämligen dels som i prismazonen väl begränsade stora individer, dels som stora men allotriomorfa individer, och slutligen finnas här och der i bergarten mycket finkorniga partier af små hornblende- korn. De stora individerna föra ibland talrika stafformiga, parallelt anordnade, mörka interpositioner. —— Af detta hornblendes axelfärger är en nästan rent blå. Flere hornblenditer liknande dessa finnas omnämnda i litteraturen. Så beskrifva CoHEN och BENECKE' en blott såsom block känd, men, såsom de antaga, gångformigt upp- trädande bergart, bestående af endast hornblende, men i tre varieteter: en grön, svagt pleokroitisk förherrskande, en färglös, och sparsamt en brun, alla såväl i sjelfständiga korn som i parallel sammanväxning med hvarandra. För öfrigt förekommer endast litet magnetit i bergarten. — Enligt G. H. WiLtziams” förekomma hornblenditer associerade med noriter, pyroxeniter och dioriter, tillhörande DAnaAs »Cortland series» vid Peekskill i staten New-York samt med peridotiter och pyroxeniter i Maryland. WI1iLtiAms påvisar 1 flere fall, att horn- blenditer uppkommit ur pyroxeniter genom paramorfosering af pyroxenen till hornblende och är böjd att antaga detta uppkomstsätt för alla sina hornblenditer. 1 >Geognostisehe Beschreibung der Umgegend von Heidelberg», p. 139 (Strassburg 1881). ? American Journ. of Sc. (3) 35, p. 441 (1888). Bull. U. S. geol. Survey, N:o 28 (1886). KONGL. SV. VET. AKADEMILNS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 51 Äfven de begge här beskrifna hornblenditerna äro efter struktur och förekomstsätt att döma icke primära bergarter utan sekundärt uppkomna. Det är då väl sannolikast att de uppkommit ur äldre, gångformigt uppträdande pyroxeniter, motsyarande de kon- taktmetamorfa diabaser vi förut lärt känna; den först beskrifna hornblenditen före- kommer ju t. o. m. tillsammans med en sådan. — En annan möjlighet vore att dessa hornblenditer kunde motsvara de strålstensfelsar, hvilka BröGGErR! beskrifyit såsom upp- komna ur augitporfyriter genom en i samband med kontaktmetamorfosen stående hydro- kemisk process. De bergarter, som härvid uppkomma, äro dock ganska olika de begge här beskrifna hornblenditerna, men det är svårt att afgöra, om denna olikhet är väsentlig eller endast en gradskilnad. Äfven inom de längst i sydost uppstickande delarna af granitgneisområdet finnes enligt DE Grrr”, uppträdande såsom lager deri, åtminstone en liten amfibolitförekomst, nämligen vid Hjerthall i Mjellby socken sydost om Sölvesborg. Ett prof härifrån, en mörk, skiffrig bergart, visade sig i motsats till alla de här förut beskrifna fältspat- amfiboliterna vara en epidotamfibolit. Den är fri från fältspat, som hvars ekvivalenter upp- träda epidot, hvilken utgör fullt hälften af bergartens massa, samt här och der finfjälliga aggregat af sericit (eller kaolin). Derjemte finnes blågrönt, formlöst hornblende, samt under- ordnad grönbrun klorit i rätt stora partier; sparsamt ses äfven titanit och apatit, deremot ingen malm. Epidoten förekommer ofta i stora, 1diomorfa kristaller. Den är 1 snitt färg- lös. Vissa korn visa den såsom karakteristisk för zoisit ansedda blågrå polarisationsfärgen, men dessa och de starkt dubbelbrytande kornen förekomma emellertid om hvarandra och med samma utseende 1 vanligt ljus och samma sätt att uppträda. För jemförelse har jag slutligen äfven undersökt en »dioritskiffer», bildande en sjelfständig, af finkornig grå gneis omgifven häll, N. vid vägen vid Håkantorp, c:a 6 km. Ö. om Jemshögs kyrka, alltså öster om det egentliga Vestanåfaältet. Den är makrosko- piskt en frisk, obetydligt skiffrig, medelkornig bergart, med hornblende, fältspat, litet brun glimmer, samt här och der en gnista svafvelkis. Strukturelt visar sig äfven denna »dioritskiffer» vara en amfibolit med hornfelsstruktur hos fältspat och glimmer, samt oftast äfven hos hornblendet, hvilket dock har en tendens att antaga prismatisk habitus, fast utan egen kristallform. Äfven här föreligger således en bergart med karaktererna af en starkt kontaktmetamorft omvandlad diabas, liknande dem vi lärt känna från det egentliga Vestanåfältets gneiser. Detta resultat öfverensstämmer fullkomligt med det resultat man kommer till vid studiet af gneiserna från samma trakt; äfven deras strukturer vittna om att den från de intruderade graniterna utgående kontaktmetamorfosen varit den bestämmande faktorn vid dessa trakters kristalliniska skiffrars bildning. Inom det område, som här undersökts, saknas sålunda fullständigt såväl dioriter som äldre gabbror och diabaser. De bergarter af dessa familjer, som förefunnits före gra- nitens intrusion och före veckningsrörelserna, hafva fått en ny stämpel sig påtryckt; den struktur, som innehöll deras äldre historia, har utplånats och nu är det endast materialets kemiska sammansättning, som för oss afver till känna deras forna existens. 1 >Spaltenverwerfungen in der Gegend Langesund-Skien», Nyt Mag. f. Nat. Vid. 28, p. 253 (1884). > Se härom p. 100, 52 BÄCKSTRÖM, VESTANAFÄLTET. Deremot finnas inom området talrika gångar af diabaser, gabbrodiabaser och norit- diabaser, hvilka äro yngre än graniterna och yngre än veckningen, och dessa visa sig också med oförändrad mineralsammansättning och struktur. En del af dessa har be- skrifvits af MozBrrGe!. Jag har något studerat de inom Vestanåfältet förekommande, men skall för närvarande inskränka mig till detta framhållande af deras i jemförelse med om- rådets egentliga urbergsbergarter oförändrade beskaffenhet. 4, Hälleflintgneis och gneis. Under glimmerkvartsitlagret, endast skildt derifrån genom det tunna lagret af am- fibolit, träffas hälleflintgneisens och den dermed sammanhängande gneisens lager. För den bergart, som nu af Sveriges Geologiska Undersökning betecknas såsom »hälleflintgneis», hafva såsom bekant flere andra namn användts såsom »eurit>, »leptit» och »granulit». Bland »hälleflintgneiserna» finnas ett fåtal, som enligt tysk nomenklatur skulle kallas »Glimmergranulit>; den vida öfvervägande delen af de hälleflintgneiser jag lärt känna äro deremot att hänföra till »dichter Gmeis». Jag använder i det följande beteckningen hälleflintgneis», dels derför, att den fans förut använd på Vestanåfältets täta gneis och dels derför, att denna beteckning icke kan gifva anledning till missförstånd vare sig inom eller utom Sverige. Som dess förnämsta skilnad från gneisen är dess fina korn, använder jag såsom dess adjektiviska form beteckningen »tät». Hälleflintgneisen är en kristallinisk skiffer, en bergart uppkommen ur en annan bergart under inflytande af bergartsnybildande krafter. De hufvudfrågor, som här upp- ställa sig till besvarande, äro derför: »Hvilket har det material varit, genom hvars om- vandling hälleflintgneisen uppkommit»? — och: »Hvad har orsakat omvandlingen»? Det ursprungliga materialet har varit sedimenteradt. Detta framgår deraf att berg- arten såväl makroskopiskt som mikroskopiskt företer en utpräglad parallelstruktur, hvilken icke nu åtminstone är en tryckstruktur, och hvilken är konform med gränsen mot det öfverlagrande, säkert sedimentära kvartsitlagret, samt äfvenledes är konform med i hälle- flintgneisen förekommande inlagringar af glimmerskiffrar kvarts-muskovitrika bergarter, hvilkas sammansättning förbjuder antagandet af ett eruptivt ursprung. Det finnes äfven »inlagringar» af amfiboliter, men dessa kunna icke användas som bevis för ett sedimentärt ursprung hos hälleflintgneisen, ty de äro, såsom jag sökt visa, sannolikt intrusiva diabas- lagergångar och bevisa således, i likhet med lagergångarna af granit vid Sånarp och NO: om NSågmöllan och liksom äfven blotta förekomsten af den nuvarande parallelstrukturen i bergarten, endast att det ursprungliga materialet hade en parallelstruktur innan det metamorfoserades, men denna parallelstruktur skulle äfven kunnat vara en äldre tryck- struktur. Förekomsten af de säkert sedimentära glimmerskifferinlagringarna bevisar emel- lertid, att den ursprungliga parallelstrukturen icke varit vare sig en tryckstruktur eller en fluidalstruktur utan verklig skiktning, och att materialet således varit sedimenteradt. För att vinna upplysning om arten af detta sediment har af Dr. H. SANTESSON ut- förts kemiska analyser, dels på en »hälleflintgneis» från den lilla hällen 400 m. NNO. om 1 »Ueber die Grinsteine des westlichen Blekinge» Sveriges Geol. Unders. Ser. OC. N:o 158. (1896.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 29. N:O 4. by (SV Sågmöllan i Vånga socken (1.), och dels på en »gneis» från stranden af Raslången Ö. om sundet mellan INidöarna (2.): I 2: Si( a AUNOD da ER FIRE 70,46 67,99 AIG SE Eon ILL Los VALAR EP ToN24 14,04 ISO Nada NA UA lyN 1,71 [EO NARE FA Nor ot 0 DER MSS 2,04 MIO: aleuR Boo a AE 0,56 0,39 MoO ROR bod TD or ber 0,78 1,00 CIO BANNER 4.3 413 Na Ova. Pra Tie Ede EE ORT a 1,31 2,73 INTO ff ETEN SE POL ELD EE rd 9 lar ve BA 3,59 2,99 FISORP ER är tl e e NIT aa 1 j27 0,77 100,03 II Till en början må här påpekas den väsentliga skilnaden mellan detta sediment och dem, som förekomma längre vesterut, i hängandet. Der uppträda först distenskiffrar och närstående glimmerkvartsiter, rika på speciella lerjordsmineral, med sammansättningen af kaolin-kvarts-blandningar, d. v. s. leror. Derunder komma jemförelsevis rena kvartsiter och glimmerkvartsiter, hvilkas sammansättning tyder på en något muskovitblandad kvartssand, och under dessa kommer amfiboliten med sin diabassammansättning. Det sediment, af hvilket gneisen bildats, har deremot, under antagande af att dess kemiska sammansättning icke väsentligt förändrats under omvandlingen — ett antagande, som jag längre fram skall visa vara berättigadt — haft en sammansättning, hvilken, i motsats till kvartsit- lagrets materials, men 1 likhet med amfibolitens, fullständigt öfverensstämmer med en cruptiv bergarts. Analys 2 skulle kunna representera en bergart af kvartsdioriternas fa- milj, analys 1 en något vittrad sådan, hvilket man lätt kan finna genom en jemförelse med analyser åf kvartsdioriter, kvartsporfyriter och daciter. Det ursprungliga sedimentet kan derför tänkas hafva varit en arkos af jemförelsevis rent diorit- eller porfyritmaterial, upp- kommen genom en äldre bergarts förstörande genom hufvudsakligen mekaniska krafter, men det skulle äfven hafva kunnat vara en kvartsporfyrit- (dacit-) tuff. Den kemiska sammansättningen kan icke lemna något svar på frågan om huruvida hälleflintgneisens modermaterial varit en arkos eller en tuff, men den utesluter andra al- ternativ. Den mikroskopiska undersökningen är dock i stånd att lösa frågan och uppvisa att här föreligger en omvandlad kvartsporfyrittufr. Flere bevis härför skola lemnas under detaljbeskrifningen, medan på detta ställe endast det förnämsta må anföras. — I de festa preparat af hälleflintgneiserna förekomma i den finkorniva grundmassan större korn af kvarts. Dessa hafva i de starkare omvand- lade bergarterna i allmänhet en oregelbunden form, och, eftersom man då och då anträffar kvartsådror, hvilkas kvarts visar sig lika mycket pressad som de isolerade kornens, så tolkade jag till en början äfven de stora isolerade kvartskornen såsom nybildningar. Inom de minst metamorfoserade hälleflintgneiserna hafva emellertid dessa kvartskorn väsentligen bibehållit sin ursprungliga form, och denna visar sig vara kvartsporfyrkvartsens 54 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. karakteristiska, genom resorption rundade eller utprägladt dihexaedriska form. Fig. 17 visar ett sådant kvartskorn, något pressadt; påpekas bör att utsläckningen är parallel med de små prismatracerna, hvilka i figuren ställts vertikalt. I dessa kvartsströkorn, t. ex. i det afbildade, finnas stora interpositioner, hvilka genom sitt uppträdande och sitt material erinra om ytbergartskvartsers glasinneslutningar. Nu bestå de i regeln af ett litet fältspatkorn (plagioklas) och hafva oregelbunden form, hvilket väl får tolkas så att den fria kiselsyra, som fans 1 glaset, afsatt sig i parallelorientering på det inneslutande kvartskornets väggar. — De vätskeinneslutningar med dansande libell, som man träffar i dessa kvartskorn, äro bundna vid buktande sprickytor, och således sekundära. Den kemiska sammansättningen visar att hälleflintgneisens material uppstått genom hufvudsakligen mekanisk förstörimg af en bergart af dioritfamiljen, och förekomsten af dihexa- edriska och magmatiskt resorberade kvartser visar att denna bergart varit en ytbergart, det an- tagande, som då har den största sannolikheten för sig, är att materialet varit en kvartsporfyrittuft. Inom Vestanåfältet uppträda icke några oförändrade porfyrer eller tuffer!. Inom sydöstra Sverige äro sådana emellertid, såsom man vet, mycket vanliga, och de finnas få mil norr om Vestanåfältet inom Urshults socken i sydöstra delen af kartbladet >»Huseby»>. Vid sökandet efter orsaken till metamorfoseringen utesluter sig till en början den annars så vanliga devitrificeringen. Härigenom utplånas till exempel icke den för de sura bergarternas tuffer så karakteristiska ask-strukturen, och derför kan man än i dag hos många holokrystallina hälleflintor från Grythyttefältet, Sala, Ö. Småland, tydligt se att de äro uppbyggda af pimpstensfragment. Den struktur, som uppkommer vid devitrificeringen är en oregelbundet allotriomorf.” Såsom DE GEER visat, hafva inom Vestanåfältet ganska betydliga tektoniska rörelser egt rum. Dessa hafva också dokumenterat sig 1 smått genom småveckning af lagren, deformationer af konglomeratets bollar ete., samt lokalt genom sönderkrossnming af bergarten. 1 J. J. SEDERHOLM uppgifver i ett nyligen publiceradt arbete (Geol. Fören. Förh. 1897 19 p. 51) att »porfyriska hälleflintor af sannolikt effusiv härkomst» finnas vid Vestanå. Jag omnämnde förliden höst under ett samtal med Dr. SEDERHOLM det resultat jag kommit till rörande Vestanå hälleflintgneis” ursprung, och för- modar derför att SEDERHOLMS uppgift kommer från mig. Jag vill dock påpeka, att det sätt, på hvilket upp- giften är formulerad, är vilseledande, emedan »hälleflintor», d. v. s. jemförelsevis oförändrade porfyrtuffer, icke förekomma inom Vestanåfältet. (Jfr f. ö. nedanstående not.) ? Det må i förbigående här erinras om att det är de väl skiktade kvartsporfyrtufferna, som äro de »verkliga hälleflintorna». De bergarter, som man i alla tider ansett representera den typiska svenska hälleflintan, hafva varit kvartsporfyrtuffer, icke nämnvärdt förändrade vare sig genom kontaktmetamorfos eller genom tryck- metamorfos, endast devitrificerade. Så t. ex., utom de ofvan nämnda hälleflintorna, den randiga hälleflintan från Dannemora. Att man gifvit hälleflintan den oriktiga definitionen »tät kristallinisk skiffer» har visserligen ledt till felaktiga paralleliseringar utomlands, men knappast här hemma. Att döma efter hvad jag haft tillfälle att se, är det icke 5 procent af det som Sveriges Geologiska Undersöknings tjänstemän etiketterat såsom hälleflinta, som icke är porfyrer eller porfyrtuffer, och dessa 5 procent kan man derför betrakta såsom föranledda af den vilseledande definitionen. Strängt taget är det naturligtvis äfven ett fel att kalla de bäddformigt upp- trädande massformiga porfyrerna för hälleflinta, hvilken benämning bör afse tuffer. Men det är oftast icke möjligt att skilja de gamla porfyrerna från deras tuffer om de äro pressade, och äfven om de blott äro devitri- ficerade låter det sig ofta icke göra utan mikroskopets hjelp. Äfven detta lät sig f. ö. i flere fall knappast med säkerhet göra förr än man fick MUGGES i detta afseende grundläggande arbete »Untersuchungen äber die ”Lenneporphyre” in Westphalen und den angrenzenden Gebieten» (Neues Jahrb. f. Min. Beilageband 8 1894). Derför torde också en del af de af O. NORDENSKJÖLD i hans för öfrigt så förtjenstfulla arbete »Ueber archäische Ergussgesteine aus Småland» (Bull. geol. Inst. Upsala Vol, 1, 1894) såsom porfyrer beskrifna bergarterna i sjelfva verket vara tuffer, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDIMINGAR. BAND 29. N:o 4. 55 Man måste derför räkna med dislokationsmetamorfosen såsom en faktor i omvandlingen af hälleflintgneisens material. Men det finnes dock ännu en faktor, nämligen den från de inom området uppträdande yngre graniterna utgående kontaktmetamorfosen, och det är denna, som visar sig hafva varit den för omvandlingens karakter bestämmande. Att såväl den småkorniga graniten mellan Halen och Raslången och i småmassiven längre norrut och österut, som äfven den grofkornigare Jemshögsgraniten, äro yngre än den gneis, 1 hvilken de uppsätta, har blifvit visadt under respektive gramiter. Att vidare dessa graniter haft någon inverkan på hälleflintgneisen har redan framhållits af Dr GBER, hvilken i beskrifningen både till »Bäckaskog» (p. 13) och »Karlshamn, Skånedelen» (p. 66) påpekar, att hälleflintgneisen mot granitgränsen öfvergår till gneis. Så säges t. ex. på det sist anförda stället: »Gneisen inom området står i det närmaste samband med och öfvergår såväl längs strykningsriktningen som vinkelrätt mot densamma småningom och omärkligt i den angränsande hälleflintgneisen, af hvilken den påtagligen endast är en något gröfre utkristalliserad varietet. Af intresse är, att den uppträder just vid gränsen mellan hälleflintgneisen och graniterna.> Denna observation bekräftas till alla delar af den detaljerade undersökningen. Så- väl »hälleflintgneisen» som den dermed förbundna »gneisen» hafva karakteren af starkt kontaktmetamorfoserade sediment, och jag skall upprepade gånger under detaljbeskrifningen få tillfälle att framhålla öfverensstämmelser med förut 1 beslägtade fall vunna resultat. Vid de festa förut beskrifna kontaktzoner har man indelat det kontaktmetamor- foserade området i flere koncentriska zoner efter omvandlingens tilltagande intensitet. Jag har här gjort på samma sätt, 1 det jag bibehållit kartans indelning i »hälleflintgneis» och »gneis», af hvilka den förra representerar det mindre, det senare det mera omvandlade sedimentet. I jemförelse med andra områdens kontaktbergarter äro emellertid både gneisen och hälleflintgneisen att hänföra till den innersta kontaktzonen, i det omvandlingen här varit intensivare än i de festa förut beskrifna fall. Omvandlingens intensitet är lika litet här som på andra ställen strängt proportionel mot afståndet till den i dagen blottade granitgränsen, utan visar variationer, hvilka man torde få tillskrifva i främsta rummet granitgränsens förlopp på djupet, men kanske äfven materialets något vexlande beskaffenhet. För det senare talar, att hälleflintgneis och gneis ett par gånger träftats 1 samma häll. De minst omvandlade varieteterna träffas inom lagrets sydvestra del, i trakten N. och NO. om Lefrasjön, samt i de ur kritslätten upp- stickande Grödby hallar. Dernäst kommer hufvudmassan af hvad som å kartorna be- tecknats såsom hälleflintgneis, vidare Ryssbergets gneiser, samt derpå gneisen på Halen- granitens vestra sida. Gneiserna längre norrut erbjuda större komplikationer, men ibland dem finnes: en typ, »Gillesnästypen», hvilken utbreder sig i fortsättningen af de kring Raslången uppträdande gneiserna och sträcker sig upp till trakten af Hultasjöarna i norr, och hvilken visar sig vara en produkt af en ytterligare stegrad kontaktmetamorfos. Denna intensivare metamorfos förklaras genom det sätt, på hvilket graniten uppträder i denna trakt: nämligen såsom flere småmassiv, hvilkas antal är ännu större, än som synes af kartan, och hvilka på olika nivåer äro injicerade mellan gneisens skikter (jfr nedanför under »Graniternas eruptionssätt>). 26 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTRT. De typiska »hälleflintgneiserna> äro mörkgråa, mycket finkorniga bergarter med tydlig, ehuru icke starkare prononcerad skiffrighet. Andra varieteter, såsom de vid Lefra- sjön, äro gråa med 3—5 mm. stora, mörkare och ljusare fläckar. I de starkare omvand- lade varieteterna blir skiffrigheten mera utpräglad genom den nybildade bruna glimmerns parallelanordning; kornstorleken växer och färgen blir ljusare, fläckigheten försvinner. Man (=) skopiskt ganska vanliga utseende icke låter ana deras från de vanliga gneiserna fullstän- diot aflvikande struktur. kommer härigenom öfver i finkorniga, väl parallelstruerade, gråa gneiser, hvilkas makro- Under mikroskopet kan hälleflintgneisen nästan aldrig kallas likformig, ty korn- storleken vexlar högst betydligt inom ett och samma slipprof. I de flesta fall finner man en finkornigare grundmassa med enstaka större korn eller anhopningar af dylika. Vid aftagande kornstorlek hos anhopningarna öfvergå dessa emellertid i grundmassan, hvadan någon skarp gräns dem emellan icke förekommer. De ljusa hufvudmineralen äro fältspat och kvarts. Kvartshalten är icke synnerligen stor, hvilket ju stämmer med den kemiska analysens resultat. Af fältspater finnas såväl ortoklas som mikroklin och plagioklas. Plagioklasens natur har i ett antal fall bestämts, hvarvid bestämningen ledt till andesin. — Öfriga mineral som anträffas äro: muskovit, biotit, hornblende, epidot, kalkspat, titanit, apatit och zirkon, jernmalm samt syvafvelkis och magnetkis. Inom de minst omvandlade varieteterna förekommer muskovit rikligt, medan biotit fullständigt saknas eller endast spårvis uppträder. Vid stegrad omvandling inställer sig en grönbrun: biotit, synbarligen bildad på bekostnad af ungefär samma material, ty dess mängd kan sägas vara omvändt proportionel mot muskovitens. I de mest omvandlade gneiserna är muskoviten fullständigt utträngd. — Muskoviten förekommer dels som små fjäll, oregel- bundet inströdda i massan, och dels som större, lappiga kristallskelett. De förra försvinna snart, medan de stora muskovitindividerna med sina karakteristiska genombrutna former äfven finnas i en del gneiser. Ofvanstående figurer visa tvenne exempel 84 gånger förstorade. (Jfr. äfven fig. 33). Detta utseende hos muskovitindividerna är upprepade gånger framhållet såsom en karakteristisk egendomlighet för kontaktmetamorfa bergarter, så t. ex. 1 beskrifningar af de om- vandlade siluriska gråvackorna kring Lausitzergraniten" och kring Meissner-syeniten,” m. fl. — 1 Se de på p. 58 citerade arbetena af HERRMANN und WEBER och BECK, samt för öfrigt beskrif- ningarna till de inom området fallande bladen af den geologiska specialkartan öfver Sachsen. 2 ? ÅA. SAUER, »Erläuterungen zur Section Meissen», p. 66 m. fl. st. (Leipzig 1889). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 57 Vanligt är äfven att muskoviten har ett utseende, som vore den i mikropegmatitisk sammanväxning med ett färglöst mineral, som antagligen är kvarts. Fig. 18 visar et exempel. Samma slags mikropegmatitlika sammanväxning förekommer äfven mellan kvarts (2) och biotit, ehuru mera sällan. Fig. 19, som är från den analyserade goneisen, visar detta utseende utom hos biotit äfven hos epidot. Sammanväxning mellan epidot och kvarts är mycket vanlig, inom vissa preparat t. o. m. regel, och anträffas både uti hälle- flintgneiser och gneiser. Liknande sammanväxningar såväl mellan epidot och kalkspat som mellan epidot och kvarts hafva förut beskrifvits bl. a. från bergarter från trakten af Gudå i Merakerdalen. ! Den epidot, som här förekommer, visar ofta i polariseradt ljus de för zoisit karak- teristiska interferensfärgerna, men kanske ännu oftare höga, brännande interferensfärger. I vanligt ljus är den alltid fullt färglös. Det förefaller, som om den skarpa skilnad, som i allmänhet uppdrages mellan epidot och zoisit, skulle vara oberättigad, eftersom man så ofta träffar dem tillsammans. Här har jag icke gjort någon skilnad dem emellan, utan städse anfört »epidot». — HEpidoten förekommer på två sätt, dels som små till stoftsmå formlösa korn, dels och oftare som skarpa, större kristaller, vanligen liggande i eller på grämsen till biotit eller hornblende. Särskildt 1 dessa senare ser man mycket ofta en mörkbrun, vanligen isotrop ortitkärna. Fig. 20 visar flere sådana epidoter med ortit- kärnor. Dessa ortitkärnor äro här så vanliga, att de knappast saknas i något slip- prof, deremot finnas sjelfständiga ortitkristaller endast i några af de högst omvandlade gneiserna af Gillesnästypen.” Hornblendet har inom hela denna bergartsgrupp genomgående en karakteristisk blå- grön färg. Det har aldrig kristallbegränsning. Oftast äro individerna mer eller mindre poikilitiska ” genom rikliga inneslutningar af ljusa mineral, såsom fig. 21 visar, och man ser ibland t. o. m. skenbart isolerade hornblendepartier, hvilka släcka ut samtidigt, t. ex. i gneiserna NO. om Näsums kyrka och i vissa af Gillesnästypens gneiser. Hornblende saknas i hälleflintgneiserna, med undantag af den från Ysaneryggen, och har sin hufvudutbredning inom de mest omvandlade gneiserna. Biotit och hornblende äro mycket ofta associerade. — Inom såväl hornblende som biotit äro pleokroitiska gårdar mycket vanliga. Titanit är en för denna bergartsgrupp karakteristisk beståndsdel, hvilken aldrig saknas och alltid förefinnes i ganska riklig mängd. Den förekommer dels som sjelfstän- diga korn med den vanliga titanitformen, dels och ännu oftare, såsom aggregat af småkorn eller såsom stora korn med aggregatpolarisation, begge öfvergående i leukoxenkransar kring jernmalmkorn. Apatit och zirkon finnas alltid, fast endast i smärre kvantiteter. De äro städse rundade, apatiten dessutom ofta afbruten, och begge äro tydligen allotigena, rundade ge- nom rullning eller kanske genom moderbergartens pressning. ! H. BÄCKSTRÖM, »Om kvartskakelagren vid Gudå» [Geol. Fören. Förh. 12, p. 225 (1890)]. ? Ett annat exempel på epidot med ortitkärna återfinnes i fig. 35. Angående den allmänna förekomsten af denna sammanväxning, se W. H. HoBBS, Min. Petr. Mitth. 11, p. 1 (1889). Redan 1882 påvisade A. E. TÖRNEBOHM ortitkärnor i epidot äfvensom sjelfständig ortit i flere vermländska gneiser. [Geol. Fören. Förh. 6, p. 189 (1882).] 3 G. H. WILLIAMS, Am. Journ. of Sc. (3) 31, p. 30 (1886), och Journ. of Geology 1, p. 176 (1893). K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 8 38 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. Små kvantiteter af kalkspat hafva anträffats i några hälleflintgneiser, såsom OSO. om Leingaryd, NO. om Sibbarp, 400 m. N. om Sågmöllan m. fl., men saknas hos gneiserna. Den struktur, som utmärker den s. k. grundmassan i de minst omvandlade hälle- flintgneiserna och hela bergartsmassan hos de mera omvandlade, kan beskrifvas såsom en karakteristisk form af den allotriomorfa strukturen. Intet af hufvudmineralen har egen form: glimmer och hornblende äro poikilitiska eller åtminstone formlösa, och kvarts och fältspater förekomma blandade om hvarandra i ungefär jemnstora, isometriska, polyedriska korn. Det är denna struktur, som på grund af kornens regelbundna polygonala begränsning i snitt af de sachsiske geologerna betecknats såsom »Bienenwaben»-(vaxkake-)struktur! eller »Pflaster»-struktur ” för likheten med stensättningen i en gata, och som är så karakteri- serande för kontaktmetamorfoserade bergarter, att den äfven och allmännast kallas »horn- felsstruktur». Exempel på denna strukturs utseende ses i fig. 17, 21, 26 m. fl., samt i den för ändamålet särskildt tagna fig. 22. Kornstorleken hos de typiska hälleflintgneisernas grundmassa vexlar mellan 0,05 och 0,1 mm. Som nämndt varierar den ganska mycket äfven mom samma preparat, äfven om man ser bort från de enstaka större korn och anhopningar af sådana, hvilka nu skola beskrifvas. En stor del af de mindre omvandlade hälleflintgneiserna äro tydligt fläckiga genom mörka och ljusa fläckar i den gråa grundmassan (Fig. 24). Dessa fläckar visa sig under mikroskopet vara anhopningar af antingen uteslutande mörka mineral, eller af endast fältspat. Vid fortskridande omvandling blifva dessa anhopningar makroskopiskt mindre prononcerade, men finnas dock, efter hvad den mikroskopiska undersökningen visar, 1 så godt som alla områdets hälleflimtgneiser och gneiser och bidraga derigenom till att ytterligare karak- terisera bergartsgruppen. De mörka anhopningarna bestå af biotit, rikligt genomväxt af epidot i skarpa kri- staller, samt hornblende, der sådant finnes i bergarten; dessutom finnas här rikliga titanit- aggregat, och äfven större delen af malmkornen och apatiten finner man här. Det är an- märkningsvärdt, att apatiten, oaktadt den som nämndt förekommer i rundade, sannolikt allotigena korn, dock följer hornblende och biotit här på samma sätt som 1 eruptivberg- arterna. Sådana mörka anhopningar återgifvas af fig. 23 (och 31). Af de ljusa mineralen, kvarts och fältspat, förekomma såväl enstaka större korn som anhopningar; af kvarts finnas dock icke några anhopningar af den art som de, hvilka finnas af mörka mineral och af fältspat, utan endast smala sprickfyllningar. — När kvartsen genom sin kornstorlek skiljer sig ut från grundmassan, bildar den ett rundadt, nu ofta sönderpressadt, men tydligen ursprungligen enhetligt korn. Ibland ses 1 kvarts- kornets begränsning en om magmatisk korrosion erimrande inbuktning, och 1 flere fall vi- sade dylika kvartskorn tydlig dihexaederform. Om betydelsen häraf har redan utförligt blifvit taladt på p. 53. Till hvad som der nämndes om kvartsens interpositioner må tilläggas, att i kvartskorn 1 samma bergart, från hvilken det afbildade snittet är taget, 10. HERRMANN och E. WEBER: »Contactmetamorphische Gesteine der westlichen Lausitz». Neues Jahrb. FManE 018190 RE PE SNE > R. BECK: »Die Contacthöfe der Gramnite und Syenite im Schiefergebiete des Elbthalgebirges», Min. Petr. Mittheilungen 13, p. 290 (1893). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 59 hälleflintgneisen VSV. om Bengtsboda, jemväl förekomma små nålformiga interpositioner af rutil (en tvilling är observerad). — Grundmassans kvartskorn visa nästan aldrig press- fenomen, tydligen icke beroende på att de skulle vara bildade efter pressperiodens slut utan på att de äro så små. Detta visas deraf, att den på de nyss omtalade sprickorna afsatta kvartsen är lika starkt pressad som de såsom allotigena tolkade större kornen. Af denna senare observation framgår, att porfyrittuffens kvartskorn icke voro pressade förrän tuffhornfelsen var så färdig, att kvartssprickor i densamma förefunnos. Vi komma således här till samma resultat som på fere andra ställen i denna undersökning, nämligen att de mikroskopiska pressfenomenen vi nu se hos fältets bergarter äro frambragta genom tektoniska rörelser senare än den epok, under hvilken den hufvudsakliga bergartsbild- ningen egde rum. Äfven fältspaten förekommer då och då i större isolerade korn. Dessa äro någon gäng säkert nybildade mikroklinkorn med inneliggande kristallskeletter af muskovit etc. samt pertitiska albitpartier, men de äro i andra fall plagioklaskorn, något mera vittrade än öfrig ingående fältspat samt oftast knäckta i flere stycken; i ett fall, der ett större fält- spatkorn var knäckt i tre bitar, voro sprickorna fyllda af pressad kvarts. Dessa fältspater ha alltid högst oregelbunden begränsning mot grundmassan. — Några säkra bevis för dessa temligen sparsamt förekommande större fältspaters allotigena ursprung finnas icke, och möjligt är, att de alla äro autigena nybildningar. De stora kvartskornen äro tydligen mycket mera motständskraftiga vid kontaktmetamorfosen, ett resultat, till hvilket f. ö. flere andra undersökningar hafva ledt; så anföra t. ex. HARKER och Marr" att »the original quartz-sand in the flags proved especially refractory». Högst karakteristiska för denna bergartsgrupp äro anhopningarna af fältspat. De te sig som nämndt i de minst omvandlade hälleflintgneiserna, såsom t. ex. vid Djurshall NO. om Leingaryd, Ifvetofta socken, makroskopiskt såsom matthvita, stundom rödaktiga fläckar. Dessa fläckar visa sig vid mikroskopisk pröfning bestå af epidot och muskovit i småkorn, liggande i en sparsam undergrund af fältspat utan tvillingsstreckning, bestående af en mängd ungefär jemnstora, i hvarandra gripande korn, flere gånger större än kornen i den omgifvande grundmassan. I ett prof från S. om Pighuset är medelkornstorleken hos fältspaten i anhopningarna 10 gånger större än i grundmassan (0,4 resp. 0,04 mm.). — Uti andra dylika partier i samma bergart är fältspaten icke så underordnad, men dock alltid underlägsen epidot och muskovit tillsammantagna. Mellan fältspatkornen förekomma stundom några småfjäll af grön glimmer, men hornblende, titanit, jernmalm och apatit hålla sig utanför, liksom äfven kvarts aldrig förekommer i dessa fältspatanhopningar. — Ett godt exempel på detta omvandlingsstadium erbjuder bergarten i den lilla hällen NNV. om Näsums kyrka, om hvilken i »Karlshamn, Skånedelen» (p. 67) omnämnes, att den har fältspaten porfyroidiskt utbildad. Här, liksom på de nyss omtalade ställena, äro emellertid fältspatfläckarna icke enhetliga fältspatindivider, utan från mörka mineral fria, grofkornigare fältspatanhopningar med riklig muskovit och (här mindre) epidot. I andra mera omvandlade prof trängas epidot och muskovit allt mera undan af den klara och friska fältspaten. Samtidigt inträder en förändring i fältspatkornens begräns- 1 Quarterly Journ. ot Geol. Soc., 4S (1891), p. 324 och 318. 60 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. ning: från att kornen hafva gripit in i hvarandra med oregelbundna gränser, blir begräns- ningen rätlinig och kornen polyedriska och isometriska, liksom kornen i grundmassan. Såväl i grundmassan som i fältspatanhopningarna herrskar således en typisk »vaxkakelik» struktur, men med den skilnad, att dels kornstorleken i anhopningarna är flere gånger större och dels att mörka mineral och kvarts der fattas. Samtidigt med att fältspatan- hopningarnas utveckling går 1 denna riktning, förändras äfven grundmassan på analogt sätt: den blir mindre finkornig och klarare, genom att de stoftsmå epidot- och muskovitpartik- larna förena sig till större individer; biotit inträder och uttränger muskoviten till större delen. Allt detta bevisar, att fältspatananhopningarnas utveckling verkligen försiggår i den riktning som angifvits och icke i den motsatta, att det således icke är en utveckling från frisk fältspat till starkt omvandlad sådan, utan fastmer en regeneration af frisk fält- spat ur vittrad fältspat. Angående fältspatanhopningarnas form märkes, att i de bergarter, der de te sig så- som matthvita fläckar och bestå af öfvervägande epidot och muskovit, äro de kantiga och brottstyckeliknande, men i den mån omvandlingen skrider framåt, öfvergå de till allt mera långsträckta linser, parallela med hvarandra och med bergartens skiffrighet. Formen hos såväl de ljusa som de mörka anhopningarna synes af fig. 24, som i 3 nat. storlek visar en planslipad yta af den föga omvandlade hälleflintgneisen från Djurshall, som nyss om- nämndes. Typiska linser från starkt omvandlade gneiser synas i fig. 25. Till dessa gneisernas fältspatlinser få vi snart tillfälle att återkomma. Hittills har intet blifvit sagdt angående fältspatens natur i dessa linser. Bortsedt från de nedanför behandlade fall, der fältspaten är mikroklin, har den i de mindre om- vandlade hälleflintgneiserna aldrig, i gneiserna endast sällan tvillingsstreckning. Det sätt, på hvilket den tvillingsstreckade plagioklasen förekommer midt ibland den olamellerade fältspaten, liksom ock dess fullständigt öfverensstämmande ljusbrytning och allmänna ut- seende, talar dock bestämdt för att äfven anhopningarnas ostreckade fältspat är plagioklas. Denna plagioklas har närmare undersökts 1 ett par gneiser och visat sig vara andesin. Det bästa exemplet på en mikroklinrik hälleflintgneis är den i SO. delen af den ur kritslätten uppstickande Ysaneryggen, den sydöstligaste bekanta blottade förekomsten af traktens hälleflintgneis. Bergarten är grå med mörka och ljusröda fläckar, hvilkas längd- riktning är parallel med bergartens skiffrighet. Den är makroskopiskt tät med undantag af de ljusröda fläckarna, der man ser större fältspatgenomgångsytor framblänka. Mineralo- giskt är bergarten karakteriserad genom grön biotit, litet blågrönt hornblende, epidot, titanit, malm etc., dels som anhopningar, dels strödda i massan. Oaktadt det jemförelse- vis låga omvandlingsstadiet fattas dock muskovit helt och hållet. Grundmassan utgöres af kvarts samt ostreckad fältspat och mikroklin i ungefär lika mängder. Deri förekomma dels linser af en något grumsig, ostreckad fältspat i stora polygonala korn, men derjemte förekomma äfven linser, som helt och hållet bestå af mikroklin i fullständigt klara och friska korn. Ibland finnas inuti mikroklinlinserna små rester af en epidotrik och starkt orumsig och derför obestämbar (äldre) fältspat, hvilken bjert afsticker mot den klara mikroklinen. Kornstorleken i mikroklinlinserna är flere gånger större än 1 grundmassan, strukturen är i regeln icke så utprägladt vaxkakelik som i plagioklaslinserna, ehuru den nog kan vara det på sina ställen. Man kan f. ö. äfven i grundmassan göra den iakt- KONGL. ' SV. VE'T. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 61 tagelsen, att mikroklinen icke har så enkelt polygonala former som de öfriga ljusa mine- ralen, utan tenderar till något större allotriomorfi. Slutligen må nämnas, att linger finnas, hvilka bestå af begge fältspaterna, samt att litet kvarts stundom förekommer mellan lin- sernas mikroklinkorn, något som aldrig är iakttaget i de rena plagioklaslinserna. Enstaka större kvartskorn saknas här. En annan mikroklinrik bergart är en »gneis; NO. om Engöl på Ryssberget. Den är fattig på mörka mineral och fri från hornblende samt för utpräglade wmikroklinlinser jemte stora sönderpressade kvartskorn. Den är makroskopiskt ljusare än vanligt och med en nyans i rödt, samt saknar utpräglad skiffrighet, hvarför den särskildt omnämnes i »Karls- hamn, Skånedelen», p. 66. Innan vi gå vidare, torde det vara skäl att söka utreda ursprunget till dessa mörka och ljusa anhopningar. I det föregående har visats, att de från kantiga, brottstycke- liknande partier, bestående de mörka af större och mindre samt stoftsmå korn af biotit, hornblende, epidot, titanit etc., de ljusa af epidot-muskovitrik fältspat, utveckla sig till långsträckta linser af antingen större individer af biotit och hornblende, genomväxta af skarpa epidotkristaller, samt associerade med titanit i större korn, eller å andra sidan be- stående af ren, frisk fältspat. Begge slagen af anhopningar kunde tänkas vara konkre- tionära bildningar, tillkomna under metamorfoseringens lopp i analogi med bildningen af stora andalusiter, cordieriter o. d. hos andra kontaktbergarter. Men, skulle man försöka draga ut deras ofvan skildrade utvecklingslinier bakåt, så kommer man snarare till det resultat, att de äro af primär natur, att de härleda sig från större, vittrade stycken af fältspater och mörka mineral, som till stort antal funnits i den ursprungliga tuften. Såsom redan nämndt finnas icke några säkert allotigena större fältspater i hälle- flintgneiserna, och de som möjligen kunde komma i fråga att betraktas som sådana, äro i alla fall alltför få i jemförelse med strökornen af kvarts. Skulle deremot fältspat- anhopningarna få förklaras såsom uppkomna af gamla fältspatströkorn, så vore denna svå- righet löst. Nu saknas icke exempel på en omvandling af större fältspater till aggregat af polygonala småkorn genom kontaktmetamorfos. Ett sådant anfördes vid behandlingen af amfiboliterna: en af R. BrcK beskrifven diabasporfyrit, hvars oligoklasströkorn helt och hållet eller delvis omvandlats till ett aggregat af intill 0,15 mm. stora oligoklas- korn, hvilkas regelmässigt polygonala begränsningar gifva aggregatet ett vaxkakeliknande utseende. ' Ett annat exempel är lemnadt af HARKER och MARR i deras förut citerade, högst intressanta undersökning af Shap-granitens kontaktzon. Uti denna kontaktzon inträda såväl porfyriter och kvartsporfyrer som deras tuffer och öfverlagrande sediment af silurisk ålder. Der beskrifves från en måttligt omvandlad porfyrit (>andesite») ett strökorn af fältspat, som är delvis transformeradt till ett kornigt aggregat”, och i kraftigt metamorfoserade prof af 1 R. BECK, »Erläuterungen zur Section Pirna», p. 36 (Leipzig 1892), och Min. Petr. Mitth. 13, p. 326 (1893). ? Quarterly Journal of the Geol. Soc., 48 (1891), p. 296. Ifrågavarande passus lyder i sin helhet: »It is doubtful in some cases how much of the original felspar of the andesites is preserved as such in the less metamorphosed examples. The process of reconstruction is seen, however, in some of the occasional porphyritic felspars. One of these will be found to be studded with little flakes of brown mica and partly transformed into a granular aggregate, while enough of the original felspar-substance remains to vaguely indicate the twinning between ecrossed nicols. In the vicinity of the granite the whole substance of the rock is certainly trans- formed, --.> Jemför äfven p. 308. 62 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. de åtföljande tufferna äro de stora fältspaterna omvandlade till ett kornigt aggregat, som 1 sitt utseende endast skiljer sig från grundmassan genom fattigdomen på glimmer. ! Det synes derför högst sannolikt, att vi i »fältspatanhopningarna» hafva tuffens omvandlade fältspatströkorn, och då är det 1 analogi dermed äfven sannolikt att dessa redan på »hälleflintgneisens> tidigaste utvecklingsstadium förfintliga anhopningar af mörka mineral representera tuffens strökorn af pyroxen jemte glimmer eller amfibol med de af dem omslutna småkornen af malm, titanit och apatit. På grund af denna slutsats mönstrade jag på nytt de minst omvandlade hälleflint- gneiserna, i hopp om att finna bevis för att »anhopningarna> uppstått ur fordom enhetliga korn genom öfvergångar, liknande dem BEcK samt HARKER och MARrRr beskrifvit. Mönstringen ledde icke till åsyftadt resultat beträffande de mörka anhopningarpa, men deremot lyckades jag att 1 tvenne bergarter finna större plagioklaser, hvilka voro delvis granulerade och Fig. a. Fig. Db. derigenom bildade en öfvergång till »fältspatanhopningarna». I intet fall var likväl de mindre fältspatkornens uppkomst ur det större så tydlig, att jag härifrån skulle vågat hemta afgörande bevis för fältspatanhopningarnas uppkomst ur fordom enhetliga fältspater utan stöd af Becks samt HARKER och MaArrs resultat. De ifrågavarande bergarterna voro dels en hälleflintgneis från Axeltorp, dels en från den lilla hällen 0,5 km NNV. om Näsums kyrka. Tvenne exempel från den senare bergarten afbildas här ofvan, det ena derjemte 1 fig. 26. Fig. 26 visar ett större fältspatparti, hvars nedre del är upplöst i mindre korn, medan den öfre är temligen enhetlig; det hela ligger i en finkornigare grundmassa. Som detta icke tillräckligt tydligt kan återgifvas med en fotografi — som ju endast represen- terar ett specielt läge af snittet i förhållande till nikolernas svängningsplan — har jag i fig. a uppdragit gränserna mellan alla optiskt olika orienterade fältspatkorn, hvarigenom granulationen tydligare framträder. Det på teckningen streckade är muskovit. Ett annat, liknande exempel visar fig. b. I begge fallen har man ett komplex af ett stort korn och 1 P. 300: »The embedded felspar crystals have been replaced by an aggregate of new felspar and quartz, with more or less brown mica, and exceptionally a considerable quantity of yellow epidote. In the less meta- morphosed examples the Eoriginal twinning cam be vaguely discerned; in specimens taken close to the granite- junction the structure is totally destroyed, and the pseudomorphs are recognized merely as areas poorer im mica than the surrownding rock. KONGL. SV. VBT. AKADEMIENS ITANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 63 en mängd mindre, hvilket komplex i förhållande till den omgifvande finkornigare massan uppträder som en enhet. Det måste derför betraktas såsom ganska sannolikt, att dessa exempel äro motsvarigheter till de af andra forskare beskrifna granulationerna och således frambragta ur tutfens fältspatströkorn under inflytande af kontaktmetamorfosen. EH annat sannolikhetsbevis för att anhopningarna fordom varit enhetliga fältspater lemnas vid behandlingen af de i hälleflintgneisen inlagrade glimmerskiffrarna (p. 73). Utom den typ af hälleflintgneiser, som hittills företrädesvis beskrifvits, och som ut- märker sig genom makroskopiskt mer eller mindre framträdande anhopningar af fältspat och mörka mineral, finnes äfven en annan, med den nämnda genom alla öfvergångar för- bunden typ, som makroskopiskt är likformig och utan fläckar, och som i allmänhet är mörkare till färgen och har mindre utpräglad skiffrighet. Hit höra bl. a. bergarterna från en Ryss- bergstopp — i trakten kallad »Mont Fintelman» — Ö. om Froerydsdalen, samt från flere före- komster i trakten kring Raslångens södra ända och äfven från trakten ONO. om Boana. De mörka mineralen visa dock åtminstone en tendens att samla sig till fläckar, eller strimmor (såsom i Mont Fintelman) och inom andra prof ser man antydningar till fältspatanhopningar, det vill här säga ställen, der några större fältspatkorn stöta tillsammans med rätlinig poly- gonal begränsning sinsemellan. Kornstorleken visar sig under mikroskopet vara mycket vex- lande liksom i de öfriga hälleflintgneisernas »grundmassa». Hornfelsstruktur råder, och musko- viten förekommer i stora lappiga skelett. Hornblende saknas. Stora, tydligt dihexaedriska kvartskorn äro observerade OSO. om Sågmöllan; i hälleflintgneisen från Mont Fintelman finnas deremot icke några sådana stora, såsom allotigena uppfattbara kvartser. Större, ny- bildade, stundom pertitiska mikroklinkorn torde vara vanligare hos denna typ än hos den linsförande. ONO. om Boana förer hälleflintgneisen enstaka anhopningar af grönbrun biotit i polygonalt begränsade individer, hvilka anhopningar mycket likna dem, som förekomma i den strax bredvid anstående amfiboliten, beskrifven p. 38. Dessa hälleflintgneisens biotit- anmhopningar genomsättas likväl, i motsats till amfibolitens, af stora, mot biotiten idiomorfa muskovitindivider. Bergarterna äro hvarandra f. ö. ganska olika, den ena är hornblende- förande, muskovit- och kvartsfri, den andra tvärtom. Bergarterna vid Raslångens S. ända äro ovanligt starkt pressade; den OSO. om Såg- möllan har sericitisk glans på skiffrighetsplanen, och detsamma gäller 1 mindre grad äfven den : analyserade hälleflintgneisen från den lilla hällen 400 m. N. om Sågmöllan. Icke blott de större utan äfven grundmassans kvartskorn i dessa begge bergarter förete starkt undulerande utsläckning, fältspaterna visa böjda lameller och glimmern är deformerad. Strukturen är en genom tryck störd hornfelsstruktur. — Den analyserade hälleflintgneisen består af följande mineral, ordnade efter deras relativa mängd: ortoklas och mikroklin, oligoklas (eller andesin), kvarts, biotit, muskovit, epidot, kalkspat, malm, titanit, apatit (afgjordt rikligare än i genomsnitt hos graniter) samt zirkon. De hittills skildrade bergarterna tillhöra företrädesvis hälleflintgneisens zon, omfattande de mindre omvandlade bergarterna, men på samma gång i allmänhet äfven de öfre skikten. Vi öfvergå nu till gneisernas starkare omvandlade och djupare ned i lagerserien belägna zon. Af Ryssbergets fullt gneisiga varieteter har redan den massformiga, svagt rödaktiga, mikroklinrika bergarten NO. om Engöl blifvit omtalad. I allmänhet synas de dock 64 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. sluta sig mera till en rent grå, utprägladt parallelstruerad typ, hvilken blifvit närmare stu- derad i trakten NO. om Näsums kyrka. En profil från den häll, som på >»Karlshamn, Skåne- delen» betecknas med »80», 2 km. NO. om kyrkan, mot Ö. fram till landsvägen visar öfverallt samma, fullt gneisliknande bergart. Den innehåller ungefär vid höjdsiffran 323 pegmatitiska partier af röd, storkornig fältspat och kvarts — längre mot Ö. i länsgränsen, äfvensom i Ryssbergets södra del, uppträda mäktiga pegmatitgångar. Denna gneistyp karakteriseras mineralogiskt genom att hornblende inträder såsom en väsentlig beståndsdel vid sidan af den här rent bruna biotiten. Muskovit och kalkspat fattas deremot. Äfven här följas de mörka mineralen åt 1 anhopningar, ehuru de äfven finnas spridda 1 massan. Det rikligt förekommande hornblendet är, såsom redan på p. 57 framhölls, här utprägladt poikilitiskt (fig. 21 är härifrån). Särskildt när det, associeradt med glimmer, bildar mörka, stora anhopningar, ser man huru flere skilda hornblendepartier dock äro parallelorienterade, på det sätt som visas af fig. 31 från ett annat exempel härpå. — Utpräglade plagioklaslinser finnas. I en liten häll N. om vägen vid östligaste Gonarp, 2,5 km. NO. om Näsums kyrka, anträffades 1 gneisen smala granitådror. Graniten visar makroskopiskt samma fram- trädande fältspattaflor, som karakterisera såväl Jemshögsgraniten som den småkorniga. Den bläddrar upp gneisen skikt något och kilar sig emellan dem, dock är det alltid lätt att under mikroskopet skilja den injicerade graniten från gneisen, derigenom att begge bergarterna bibehålla sina vidt skilda strukturer. Graniten är 1 denna ådra fullständigt fri från mörka mineral. Ett ganska högt stadium af metamorfos representeras af den analyserade gneisen från närheten af kontakten mot graniten vid Raslångens strand Ö. om sundet mellan Kid-öarna. Det är en grå, finkornig bergart med utpräglad skiffrighet, markerad genom glimmerns anordning längs skiktytorna. Af den stora skilnad, som existerar mellan grund- massa och fältspatlinser, får man makroskopiskt intet klart begrepp, man ser endast här och der större fältspaters genomgångsytor blänka. Under mikroskopet ser man deremot vid svag förstoring (fig. 25) en distinkt skilnad mellan en finkornig hornfelsstruerad grundmassa med genomsnittlig kornstorlek af 0,06—0,o8 mm. och deri liggande lång- sträckta linser af ren fältspat med kornstorlek i allmänhet kring 0,4 mm. men som kan gå upp till 2 mm. Linsernas fältspat är här aldrig mikroklin; den förekommer mest i karlsbadertvillingar, hvilka dock stundom genom fin polysyntetisk tvillingsstreckning dokumentera sig som plagioklas, närmare bestämdt andesin, Ab, An, eller Ab, An, — ut- släckningsmaximum 1 zonen vinkelrätt mot [010] bestämdes nämligen till 19?." Fältspat- linserna äro parallela med hvarandra och med bergartens skiffrighet, såsom fig. 25 visar. Anhopningar af de mörka mineralen finnas här äfven. Den egentliga grundmassan består of kvarts, mikroklin och andesin med grönaktig biotit, ett preparat innehöll spår af hornblende, ett annat deremot muskovit såsom sällsynhet; vidare epidot med ortitkärna; apatit, zirkon och jernmalm finnas här såsom öfverallt, likaså titanit, hvil- ken dock i denna speciella bergart endast förekommer såsom leukoxenkransar kring malmkornen. 1 meter från granitkontakten Ö. om sundet mellan Kid-öarna är gneisen fortfarande finkornig — kornstorlek hos grundmassan c:a 0,1 mm., fast temligen vexlande — och för ! MICHEL LÉVY »Etude sur la détermination des feldspaths», p. 34, fig. 3 (Paris 1894). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 65 långsträckta fältspatlinser, der kornen kunna bli 1—1,5 mm. stora. Muskovit är här för- svunnen, hvaremot det vanliga blågröna hornblendet spårvis uppträder; grönbrun biotit är mörkt hufvudmineral. Epidot med dubbelbrytande ortitkärnor, samt titanit, mest som aggregat af småkorn, äro begge ganska vanliga. Stora pressade kvartskorn finnas. - Liknande i struktur, ehuru längre från kontakten, är gneisen rätt V. om Kidöns sydspets vid Raslångens strand. Den för linser af mikroklin samt f. ö. svafvelkis, omrandad af magnetit eller jernglans. Makroskopiskt lik de föregående är bergarten från den lilla holmen utanför torpet V. om södra Kidön, men med den skilnad, att skiktytorna här utom af glimmer äro beklädda med magnetkis. Under mikroskopet ser man att denna magnetkis är en jemförelsevis ung bildning, som utfyller mellanrum mellan fältspatkorn och äfven visar sig yngre än en kub af svafvelkis, hvilken den omsluter. Svafvelkisen är närvarande i betydligt ringare kvantitet än magnetkisen, hvilken senare dock icke anträffats utom 1 denna bergart, under det svafvelkis flere gånger observerats. — Denna bergart är mindre finkornig än profvet nära kontakten och saknar tydligt utpräglade fältspatlinser. De hittills beskrifna hälleflintgneisernas och gneisernas fortsättning norrut erbjuder åtskilliga komplikationer, beroende på att veckningsrörelserna kraftigare tryckt sin prägel på en del af denna trakts gneiser, kanske också till någon del på en vexling i fråga om materialet. De gneiser, hvilka mineralogiskt och strukturelt bilda fortsättningen på den skildrade utvecklingskedjan från mindre till allt mera kontaktmetamorfoserade bergarter, finnas inom det område, som 1 vester begränsas af en linie genom Raslångens mellersta del (längs länsgränsen), Gillesjön, Kroksjön och Bäckasjön; i öster utgöres gränsen af Halengneisen och den kring Vilshult uppträdande gneisen, medan i norr den norr om Hultasjöarna vidtagande jemna jordbetäckningen hindrar följandet åt detta håll. De för- nämsta ställen som ligga inom detta område äro S. och N. Gillenäs, och, som förträffliga representanter för denna gneistyp finnas 1 begge ställenas närmaste omgifning, så kommer i det följande denna typ att betecknas såsom »Gillesnäs-typen». Till en början må endast tvenne exempel på de jemförelsevis lindrigt pressade varieteterna beskrifvas, på det att den rena kontaktmetamorfosens verkningar tydligare må framträda. 200 m. NV. om 5. Gillesnäs anstår en frisk och vacker, finkornig, grå glimmer- gneis. Dess mineralsammansättning är densamma som 1 gneiserna närmast söderut, näm- ligen andesin, mikroklin, kvarts, brun biotit mera än blågrönt hornblende, riklig titanit, stora men enstaka malmkorn, apatit och zirkon, samt sparsam epidot, ibland med ortit- kärna. I afseende på strukturen märkes att hornblendet icke har egen form utan snarare fältspatens, biotiten har visserligen icke kristallbegränsning, men förekommer såsom raka, sjelfständiga fjäll och röjer i sin utbildning icke någon inverkan från de ljusa mineralen. Biotit och hornblende äro ofta associerade med hvarandra och med titanit, apatit, epidot. Kvartsen förekommer såsom rundade korn med en genomsnittsstorlek något mindre än fältspatens. — Strukturen får betecknas såsom hornfelsstruktur, men är icke så vaxkakelik som hos de mest metamorfoserade af de hittills beskrifna gneiserna, i det kvartsen icke K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. £) 66 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. visar sig fullt likaberättigad med fältspaten, utan något senare bildad. På en del ställen fattas kvarts och mörka mineral och på dessa ställen är strukturen fullständigt vaxkakelik. Fältspatens kornstorlek är här också större än annars. Dessa partier få tvifvelsutan uppfattas såsom motsvarigheter till de något mindre metamorfoserade gneisernas fältspat- anhopningar. Till den föregående sluta sig ett antal gneiser, 1 hvilka hornblende till kvantiteten är underlägset glimmer. När däremot hornblende mträder till något större mängd än biotiten, erhåller bergarten en något annan karaktär. Ett förträffligt exempel på en sådan oneis är den i hällen vid vägen 300 m. SSV. om N. Gillesnäs, och denna kan tillika anses representera maximum af kontaktmetamorf omvandling inom detta område. Makro- skopiskt är den finkornig, svagt rödaktig med något större svarta hornblendeindivider afstickande mot den röda undergrunden, ur hvilken här och der en större fältspat fram- blänker. Parallelstrukturen är tydligt markerad genom glimmerfjällens anordning. Struk- turen är här en utpräglad hornfelsstruktur, 1 det de mörka hufvudmineralen visa samma osjelfständighet som de ljusa. Glimmern förekommer såsom strödda formlösa fjäll emellan korn af kvarts och fältspat, och hornblendets form bestämmes af de ljusa mine- ralen, hvilka med runda konturer bukta sig in i detsamma, liksom hornblendet äfven om- sluter större och mindre fältspatkorn. Likaså ser man isolerade hornblendepartier, hvilka släcka ut samtidigt med hvarandra. Dessa »svampiga» eller poikilitiska hornblendens form åskådliggöras genom Fig. 27, som i polariseradt ljus visar ett större, 1 figuren svart, hornblendeparti, omgifvet af en hornfelsstruerad kvarts-fältspatmassa. — Titanit före- kommer i kompakta enhetliga kristaller, som visa antydan till egen form. Den ligger mycket ofta såsom inneslutning i hornblendet och de större glimmerfjällen, hvilka då begge visa: pleokroitiska gårdar deromkring. — Bergarten är fri från epidot, muskovit och kalkspat. De ljusa mineralens vanliga kornstorlek är 0,2 till 0,8 mm. Här och der ses ett något större kvarts- eller mikroklinkorn, några tydliga anhopningar af fältspat finnas der- emot icke. Beträffande kvartsens begränsning gentemot fältspaten gäller hvad som nyss sades om gneisen från S. Gillesnäs. Hos en del af kvartskornen gör kvartsen intryck af att vara konsoliderad senare än fältspaten; det är fältspaten som bestämt formen och kvartsen har derför icke polygonal form utan mera oregelbunden. ÅA andra sidan har fältspaten dock : aldrig kristallbegränsning mot kvartsen, och det gifves exempel på att fältspat, särskildt mikroklin, har tagit form af denna. Denna modifierade hornfels- struktur får man väl antingen tolka så, att de agentier, som gynnat kristallisationen och gjort det möjligt för de ljusa mineralen att här uppnå en så pass betydlig kornstorlek, äfven hafva medfört en förskjutning af kristallisationsföljden mellan fältspat och kvarts derhän, att kvartsens kristallisationsperiod räckt utöfver fältspatens — således såsom ett första steg mot den hypidiomorfa strukturen — eller också finge den större allotriomorfien uppfattas såsom en produkt af den senare lindriga krossningen, samma förklaring som användts för en liknande strukturoregelbundenhet hos graniterna. Vi skola snart få till- fälle att återkomma härtill. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 67 Skiss af förloppet vid wtvecklingen från hällefintgneis till gneis. Gmneisens förhållande till hälleflintgneisen är så till vida ett kompliceradt förhållande, som hälleflintgneisen på en gång representerar det minst kontaktomvandlade materialet och uflagringens öfversta skikt. Dessa öfre skikt innehålla inlagringar af mer eller mindre fält- spatföramde glimmerskiffrar, hvilka djupare ned blifva sällsynta. Det ligger ju då ganska nära till hands att tänka sig att dessa senast och tillsammans med vittringsprodukter (glimmerskiffrarnas material) afsatta tuffskikt sjelfva varit något vittrade, medan de undre tuffskikten varit friskare. - Mineralsammansättningens förändring, sådan den här nedan skildras, äfvensom sammanställningen af de begge å p- 53 anförda analyserna af en hälle- fintgneis och en gneis, tala för att till den skilnad, som kommer från en olikhet i kontakt- omvandlingens intensitet, sällar sig en annan skilnad, som beror på ett ursprungligen något mera vittradt material hos hälleflintgneisen. 1: Mineralsammansättning. Gemensamma för alla hithörande bergarter äro kvarts, olika sorters fältspat, titanit, jernmalm, zirkon och apatit. Sporadiskt förekommer inom alla utvecklingsstadier svafvelkis. De minst omvandlade bergarter som anträffats karak- teriseras utom af de nämnda mineralen af muskovit och epidot, stundom påträffas äfven kalkspat i små mängder. Som första tecken på en börjande omvandling inträder en grön- aktig biotit, delvis ersättande muskoviten. Vid ett något högre stadium inträder stundom blågrönt hornblende. I den mån dessa mineral tilltaga, försvinna muskovit och kalkspat. Detta försvinnande sammanfaller ungefär med att bergarten öfvergår i det som på kart- bladen »Bäckaskog» och »Karlshamn Skånedelen», äfvensom å tafl. 1, kallats gneis. Epidoten bibehålles såsom ganska väsentlig beståndsdel ända in till de fullt gneisiga typerna, men aftager dock för att i de mest metamorfoserade bergarterna af Gillesnästypen fullständigt hafva försvunnit.! 2. Strukturen. Först och främst må antecknas att kornstorleken växer från makro- skopiskt tät, ungefär 0,04 mm., till nästan medelkornig, ungefär 0,3—0,5 mm., således tiodubblas. — Vidare stiger i samband härmed kristalliniteten hos de olika mineralen, i det de mycket små kornen och aggregaten ge upphof till större, enhetliga korn. Så är t. ex. fallet med titaniten, hvilken från att endast uppträda som leukoxenränder och aggregat af småkorn, 1 de mest omvandlade gneiserna uppträder som stora kristaller. På samma sätt är det med hornblendet och biotiten, hvilka från småkorn och aggregat af småkorn, öfvergå till större individer omkransade af småkorn, för att slutligen endast förekomma som större individer. En följd häraf är att bergartens glans stiger från att hos hälleflintgneiserna och de mindre omvandlade gneiserna de mörka mineralen makro- skopiskt förefalla matta till att hos gneiserna deras stora, enhetliga genomgångar ge glän- sande reflexer. — Likaledes försvinna snart de små muskovitfjällen hos hälleflintgneiserna, så att senare muskovit endast förekommer såsom stora, porkilitiska individer. Strukturen, som på de lägsta stadierna är en något ofullkomlig hornfelsstruktur, utbildas snabbt till en decideradt vaxkakelik struktur. Samtidigt försvinner den grums- rand, som på ett tidigare stadium ofta markerar gränserna mellan mineralkornen, liksom 1 Äfven från Shap-granitens kontaktzon omtalas att epidot försvinner närmast granitkontakten (SNES P2) 68 BÄCKSTRÖM, VESTANAFÄLTET. dessa äfven blifva klarare genom att de små kaolim-, muskovit-, eller cpidotartade inter- positioner de föra småningom försvinna. Kontaktprodukten får derigenom ett påfal- lande klart och friskt utseende, hvilket egendomligt nog synes hålla sig bättre än hos eruptivbergarternas motsvarande mineral, något som äfven framhållits af andra författare.' Af de bildningar, hvilka uppfattats som porfyritlavans i tuffen inströdda intratellu- riska beståndsdelar: större korn af kvarts, fältspater och pyroxen, kanske också af. biotit eller amfibol, utplånas tidigast kvartskornens utmärkande egenskaper genom att formen ge- nom afsättning af nykristalliserad substans väsentligen förändras och nybildade kvartskorn af lika storleksordning uppkomma. Strökornen af fältspat och pyroxen kunna deremot spåras i form af anhopningar ända in 1 Gillesnästypens gneiser. De te sig hos de minst omvandlade varieteterna som mörka och ljusa fläckar af brottstyckelik form, men blifva under omvandlingens lopp linser, parallela med skiktningen. De mörka anhopningarnas förnämsta mineralogiska förändring består 1 att muskovit och epidot tillbakaträngas. Faält- spatanhopningarna utveckla sig, såsom förut utförligt framhölls, från blandningar af fältspat med riklig epidot och muskovit till linser af ren fältspat, hvadan omvandlingen väsentligen ter sig som en regeneration af frisk fältspat ur vittrad, förenad med en omkristallisation af den redan befintliga fältspatsubstansen till ett aggregat af polyedriska korn. in sådan regeneration skulle kräfva en tillförsel af de substanser, som företrädesvis bortföras genom vittringen, det vill i detta fall säga kalk och alkalier. Hvad det förra ämnet beträffar, så finnes deraf hos de mindre omvandlade hälleflintgneiserna tillräckligt i form af kalkspat, dels bildad på bekostnad af anortit, dels utgörande skilnaden mellan kalkhalten hos augit och hos hornblende. Denna kalkspatmängd kunde hafva varit till- räcklig att jemväl transformera den förhandenvarande muskoviten 1 anortit och alkali- fältspat, men den möjligheten kunde äfven tänkas föreligga, att alkalier tillförts utifrån genom alkalihaltiga lösningar. Det är emellertid, såsom nyss framhölls, högst sannolikt, att någon tillförsel af alkalier icke egt rum, utan att skilnaden mellan gneis och hälleflint- gneis 1 detta fall är primär och beroende på att de öfre skiktens tuffmaterial varit mera vittradt och derför alkalifattigare. Det är emellertid af vigt, att man 1 denna kontaktzon kan konstatera att någon tillförsel af goranitsubstans eller fältspatsubstans icke egt rum. Den kemiska sammansätt- ningen talar icke härför, och den mikroskopiska undersökningen af omvandlingsprodukter å alla stadier har visat, att anläggningen till »fältspatanhopningarna» finnes redan hos det minst metamorfoserade sedimentet, och att dessa således äro uppkomna genom en trans- formation in situ, äfven om de, såsom i Fig. 25, aldrig så mycket se ut att vara »injectés lit par lit». — Då frågan om injektionsmetamorfosens betydelse för närvarande står på dagordningen, och många högt ansedde petrografer anse denna betydelse vara mycket stor, så vill jag icke göra detta bestämda uttalande om frånvaron af hvarje injektions- metamorfos inom Vestanåfältets kontaktzon utan att samtidigt erkänna dess möjlighet på andra ställen. Man tvingas härtill genom Barrors” detaljerade undersökningar 1 Bretagne, för att icke tala om de odisputabla exempel på »injektionsgneiser», som lemnats af SEDER- HOLM från Finlands djupa urberg, af G. H. Winzriams och CH. R. Kryrs från Maryland ? T. ex. HARKER och MARR i Quart Journ. Geol. Soc. 48. p. 296 (1891) och E. WEBER, Erläuterungen zur geologischen Specialkarte des Köngreichs Sachsen, Section Radeberg p. 13 (Leipzig 1890). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NIO 4. 69 och som man ser 1 Stockhohuaseranitens storartade kontaktzon hvilken ännu väntar på sin skildrare. En påfallande olikhet finnes mellan denna kontaktmetamorfoserade porfyrittuff och de af sediment uppkomna hornfelsar som beskrifvits från flertalet kontaktzoner, nämligen att här icke förekomma några af de s. k. »speciella kontaktmineralen», såsom andalusit, cordierit, granat, vesuvian ete., medan deremot fältspater rikligen förefinnas. Orsaken härtill är icke svår att inse. Alla dessa »kontaktmineral» kunna karakteriseras såsom bärare af lerjordsöfverskottet 1 bergarten, det öfverskott, som med nödvändighet hvarje sediment måste hafva, hvars material uppkommit genom en äldre bergarts vittring. Materialet i porfyrittuffen har endast varit obetydligt vittradt och har derför haft en tillräcklig mängd af alkalier och kalk att binda lerjorden som fältspater och glimmer, hvadan några speciella lerjordsmineral icke behöft bildas, ja icke kunnat bildas. Det var länge en mycket omstridd fråga, huruvida fältspat öfverhufvud taget kunde bildas i kontaktmetamorfosen. Man ansåg att den fältspat, som möjligen fans, var injicerad från graniten. Denna stridsfråga skulle aldrig uppkommit, om icke de första kontaktzoner som noggrannt studerades varit sådana, der omvandling af lerskiffer förelåg, der sålunda utsigten till fältspatbildning var ganska ringa. Hade omständigheterna 1 stället gjort att dessa först beskrifna kontaktzoner varit sådana, der omvandling af fältspatförande, gråvacke- artade sediment förelåg, såsom t. ex. i Lausitz, i Amarinerdalen, vid Shap, så skulle denna »fältspatfråga» aldrig uppkommit. Ett förhållande, som förtjenar att påpekas, är den här rådande antagomismen mellan muskovit och hornblende. Af de kontaktmetamorfoserade hälleflintgneiserna och gneiserna från denna trakt har jag studerat öfver hundra slipprof och jag har icke uti något fall funnit hornblende och muskovit tillsammans. Det är bekant att hornblende och muskovit aldrig anträffas tillsammans i eruptiv- bergarter. Detta framhålles +t. ex. af RosenBuscH och ZIRKEL i deras läroböcker. Den senare talar t. ex. om »— das in den krystallinen Schiefern so ungemein häufige Neben- einandervorkommen von Muscovit und Hornblende, welches den Erstarrungsgesteinen total fremd tst.> Nu har muskoviten inom eruptivbergarterna en ytterst obetydlig utbredning, och härigenom minskas betydelsen af denna regel. Inom de kontaktmetamorfa sedimenten förekomma deremot såväl muskovit som hornblende ymnigt. Fenomenet skulle derför vinna 1 intresse, om det visade sig, att den vid studiet af Vestanåfältets kontaktzon gjorda iakttagelsen har allmän giltighet, och muskovit och hornblende konstant utesluta hvar- andra i kontaktmetamorfa bergarter. Hittills har jag icke kunnat finna några uppgifter i litteraturen om samförekomst af muskovit och hornblende i kontaktmetamorfa berg- arter. — När det — liksom i Zirkers ofvan citerade yttrande — talas om samföre- komst mellan de nämnda mineralen 1 kristalliniska skiffrar, så är det sannolikt fråga om här känner man talrika exempel derpå, t. ex. de förut i detta arbete omnämnda »hornblende sericitskiffrarna» från Taunus. dynamometamorfa bergarter 1 Af den tabellariska sammanställningen i R. BECKS afhandling (Tscherm. Mitth. 13. p. 341) framgår t. ex., att inom det af honom undersökta kontaktområdet hornblende och muskovit icke förekomma i samma bergart. 70 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. Denna antagonism mellan hornblende och muskovit inom Vestanåfältets kontaktgneiser kan icke bero på en skilnad i fråga om metamorfosens intensitet. Visserligen är hornblendet här hufvudsakligen inskränkt till onciserna, muskoviten till hälleflintgneiserna, men undan- tag, sådana som den svagt omvandlade hälleflintgneisen från Ysane, visa att detta icke kan vara orsaken. Ännu mera belysande äro förhållandena kring Raslången. I hällen rätt V. om Kidöns sydspets finnes hornblende. 750 m. NO. derom, Ö. om sundet mellan Kidöarna, nägra meter från kontakten mot graniten, fans uti ett prof icke hornblende, men spår af muskovit — som vanligt på detta stadium icke i form af småfjäll utan såsom stora skelettformiga individer. Uti ctt annat prof derifrån, liksom äfven i ett, taget I m. från kontakten, ungefär 3 m. ifrån de förra vinkelrätt mot strykningsriktningen, fans spår af hornblende, men ingen muskovit. Bergarterna äro hvarandra för öfrigt fullt lika. Detta visar att orsaken ligger i vexlingar i sedimentets sammansättning och, eftersom dessa vexlingar på några meters distans och med för öfrigt lika utseende hos bergarterna icke kunna vara betydliga, så måste bildningen af muskovit eller hornblende på ett mycket känsligt sätt gifva uttryck för den kemiska sammansättningen. Detta kan tänkas bero på att den i dessa bergarter under inflytande af kontaktmetamorfosen nybildade biotiten har en konstant sammansättning. Om biotiten enligt TSsCHERMAKS ofullkomliga, men 1 detta fall mera åskådliga formel uppfattas såsom muskovit + olivin, så skulle förhållan- det mellan dessa vara konstant. Ett öfverskott af muskovit, tydande på en mindre halt af alkalier, således på ett lokalt mera vittradt material, skulle medföra bildningen af sjelf ständig muskovit, medan en brist af muskovit eller ett öfverskott af jern-magnesiumsilikat skulle medföra bildningen af hornblende. I hälleflintgneisernas kalkspathalt finnes den för hornblendets bildning nödiga kalkhalten. Innan jag öfvergår till beskrifningen af de kontaktomvandlade tuffernas fortsättning inom angränsande trakter måste först en redogörelse lemnas för de inlagringar af främ- mande material, som finnas i tuffen. Förut hafva amfibolitinlagringarna behandlats, nu återstå inlagringarna af glimmerskiffrar och beslägtade bergarter. 5. Glimmerskifferinlagringar i hälleflintgneis och gneis. Såsom i det föregående har blifvit omnämndt, förekomma såsom underordnade in- lagringar 1 hälleflintgneisen och den dermed sammanhängande gneisen bergarter, hvilkas kemisk-mineralogiska sammansättning skiljer sig från hälleflintgneisens på ett sätt, som visar att deras material 1 stället närmar sig glimmerkvartsitens. Dessa inlagringars före- komstsätt beskrifvas så pass utförligt i kartbladsbeskrifningarna att jag här endast behöfver citera dessa: (Bäckaskog» p. 13): »I vissa lager är bergarten (hälleflintgneisen) mera glimmerrik och blir samtidigt ljusare samt rikare på kvarts, sålunda öfvergående till en glimmer- skiffer, hvilken till sitt utseende i hög grad närmar sig Vestanå glimmerkvartsit, ehuru den i hittills under mikroskopet granskade prof visat sig innehålla fältspat. Denna glimmer- skiffer, som genom alla öfvergångar och upprepad vexellagring på det närmaste är förbunden KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 71 med hälleflintgneisen, förekommer hufvudsakligen vid några få nivåer ej långt ifrån gvänsen mot det stora glimmerkvartsitområdet, sydligast vid sydvestra ändan af Högabjer, SO. om Blistorpsjön samt vidare i strykningsriktningen fram till denna sjö och VNV. om den- samma 1 ett par hällar SO. om Kroksjön. Vackert utbildad och till färgen nästan hvit fortsätter den förbi Raslångens sydligaste ända och återfinnes dels NV. härom vid vägen, dels YNV. om Bökesta i den vestra af de tvenne parallela hällar, vid hvilka stupningssiffran 80” är utsatt. Något längre från glimmerkvartsiten förekommer liknande glimmerskiffer i en liten häll NNO. om Högabjers norra ände, vidare strax NV. om grafkapellet vid Blistorp, der bergarten är ganska ljus, samt öster om Raslångens sydända, der detta lika- ledes är fallet, samt slutligen på ett par ställen vid den lilla dalen 1,3 km. N. om Bökesta.» OKarlshamn, Skånedelen> p. 67): »På ett par ställen förekommer glimmern undan- tagsvis så rikligt, att bergarten snarast kan benämnas glimmerskiffer eller glimmergneis, nemligen i den lilla gråaktiga hällen vid vägkorset inom östra delen af Axeltorps by och likaså i den, som ligger närmast NV. om södra delen af Tvegöl. En mera kvartsrik och ljusare glimmerskiffer, som icke så litet närmar sig glimmerkvartsiten i Vestanå- trakten, bildar NV. om Barnakälla tvenne något utdragna och i samma linie liggande hällar, hvilkas lager stupa 80” och 75” mot SV. Vester om den norra träffas en hälle- Hintgneis, som visar samma strykning och stupning, nämligen 75” mot SV. De nyss- nämnda begge hällarna tillhöra emellertid säkerligen icke den egentliga glimmerkvartsiten, utan i stället de inlagringar af mer eller mindre kvartsrik glimmerskiffer, hvilka äro iakttagna inom hälleflintgneisen i Vestanåtrakten. I förlängningen af den ifrågavarande glimmerskifferns strykning mot SO., strax NV. om Barnakälla och den lilla hällen af hälleflintgneis, förekommer lokal morän af glimmerskiffer i ett par något olika varieteter; och i riktning mot Ifösjön går lagret antagligen fram till den lilla svämsandsviken. Till ett liknande lager höra måhända ett par helt små hällar af en kvartsitartad bergart, hvilka visa sig SSO. om Pighuset, på ömse sidor om vägen, strax S. om dess krök mot söder.» Dessa glimmerskifferinlagringar äro på den medföljande kartan (Tafl. 1) utmärkta med samma färg som glimmerkvartsitlagret. Äfven inom kartbladet »Glimåkra» äro liknande bergarter anträffade, ehuru de icke omnämnas i bladbeskrifningen. De beskrifvas längre fram 1 samband med de gneiser, 1 hvilka de förekomma. En sådan inlagring af glimmerskiffer finnes vid Blistorp. MHälleflintgneisen här är af typen Mont Fintelman — N. om Sågmöllan (p. 63), finkornig men med mycket och ganska oregelbundet vexlande kornstorlek, egentliga fältspatanhopningar saknas, i stället finnes här och der ett större mikroklinkorn. Enstaka, större, starkt pressade kvarts- korn och mycket vackra skelettartade muskovitindivider utmärka bergarten. I motsats till den gråa hälleflintgneisen äro alla de här förekommande glimmer- skiffervarieteterna ljusa. En större halt af muskovit gör dem mera skiffriga. Vissa varie- teter se ut som finkorniga glimmerskiffrar, andra åter, i hvilka muskovithalten icke är så dominerande, ha en mera kvartsitisk karaktär. En representant för det förra slaget visar under mikroskopet mycket kvarts i små och sönderpressade stora korn, spår af fält- spat, såväl plagioklas som mikroklin, riklig muskovit i delvis böjda, icke skelettartade fjäll, något grönbrun biotit, epidot med ortitkärna samt slutligen litet jernoxidhydrat. (2 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. Bergarten är mycket finkornig och strukturen bär starka spår af tryck. Ett generalprof af denna bergart analyserades af D:r H. SANTESSON med följande resultat: SÅ (DE LE Ae eat ge SRK SSE ERA (OR ER a Re 75,39 ATS ÖV a Ta a va LL ER RE Ra SUR S RE A EA 12,69 165 agan arpa RENA Sr IRA a a 1,42 [RE (EE ARA RE ESA a RN RN ANS 2,06 Ma Fe i SA EE ST FN TE EN Aa 0,36 (GERE SRA SST ANOR STR ENG FN SA 0,63 NES ÖR ee RA NG SE AA Ra ES RA IG 0,71 TORN ON ITRTTENTVERT EIST r 4,45 TE STO RA 0 RR Sn Ano NR DR VISA NES I 14 I9,85. Olikheten med de å p. 533 anförda analyserna på hälleflintgneisen och gneisen är påfallande: här finnes mycket mindre kalk och natron, mera kiselsyra samt äfven något mera kali och vatten. Ur analysen beräknas den kvantitativa mineralsammansättningen under nedan an- förda antaganden” till att vara: sJICTI OST ena SES Er 4,12 [pie O pA EAS SEE RE 2165 1310 (tee RAT ESSEN SNS SORT STA 2,87 VI TIS KO WANG AG eb SR et DR 29 AR a SEA AEA SR 21,54 ÖT ORT ASEA Seel KSR RNE SARS Rs ke 10,04 (ARTO TIG LS a mag EE TE RESER RTR UR SS Eee 6,02 IV AMTSTASL Fogel erna omsiey. sk ol oe kran ger bode ev 52,80 100,04. Denna kvantitativa mineralsammansättning öfverensstämmer icke så synnerligen väl med den genom uppskattning under mikroskopet funna hvad beträffar den höga fältspat- halten. — Enligt analysen skulle det ursprungliga sedimentet kunna tänkas hafva haft sammansättningen: KSV tis SS ESSENS OSrEERNREN TSE NEED AE Er SPE 46,17 | SON nns bra er NS NR Sa En SEA 16,16 ÖTGO KAISA REVS SINNE CRASSUS SEINE 26,32 AU SEESESS ESRI Ir SRS TAR SIR 6,02 Eprd öres NETA ENS SRA NR ESS DNE 2,65 jemte jernoxider och kilorit, hvilken sistnämnda något skulle minska kvartshalten. Det vore sålunda ett starkt vittradt och abnormt kvartsrikt sediment, som här inlagrats mellan det jemförelsevis friska tuffmaterialet. 1! En epidot med Al:Fe som 4:15; en biotit, sammansatt efter formeln IT,KALSi,O,, +”/2(Mg, Fe),SiO, (med Mg:Fe=2:1). — Den höga jernoxidulhalten är svårförklarlig. Antages allt öfverloppsjern som oxid, så erfordras jemnt de ännu obundna 1,04 24 vatten för att binda denna till jernoxidhydrat. Genom detta antagande tillföras emellertid 0,19 2 O, hvarför analysens slutsumma blir högre. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR: BAND 29. NIO 4. (60) En annan, mindre glimmerskifferlik varietet från samma ställe visar i struktur och mineralsammansättning större öfverensstämmelse med hälleflinteneisen. Den för, utom kvarts, muskovit, litet epidot, biotit etc., äfven rätt stora mängder fältspat, specielt mikroklin. På sina ställen finnas kvartsfria partier med strängt polygonala fältspatkorn. Muskoviten före- kommer emellertid icke heller här i de lappiga former, som äro så genomgående hos hälleflintgneiserna, utan i större och mindre, enhetliga fjäll. Stora kvartskorn finnas här rikligare än i någon hälleflintgneis; de äro starkt pressade, men dock icke så mycket, att de liksom utan gräns gå öfver i grundmassan, utan man kan tydligt urskilja de stundom tydligt rundade formerna, hvilka ännu finnas kvar hos de mindre omvandlade hälle- fintgneiserna. Den stora rikedomen på porfyrkvartskorn hos denna och flere andra af dessa olimmerskiffrar visar deras samband med tuffen, medan deremot rikedomen på muskovit skiljer dem från denna och förenar dem med glimmerkvartsitlagrets af vittradt material uppkomna bergarter. — Glimmerskiffern 800 m. SO. om Målen är intressant derföre att här jemte talrika, stora, pressade kvartskorn, samt af samma storleksordning och anordnade på alldeles samma sätt som dessa, äfven finnas fältspataggregat, utåt väl begränsade och be- stående af mikroklin i vackert polygonala individer. Fig. 28 visar tvenne sådana fältspat- anhopningar jemte flere strökorn af kvarts, bland hvilka en tydlig dihexaeder. Det är här tydligt, att det nuvarande fältspataggregatet vid sedimenteringen spelat samma roll som det enhetliga kvartskornet, och vi kunna häri finna ett stöd för uppfattningen af dessa fältspataggregat såsom ursprungligen enhetliga korn, ekvivalenta med de stora kvarts- kornen och således utgörande kvartsporfyrittuffens intratelluriska fältspatströkorn. Hvad som skiljer de här förekommande fältspatanhopningarna från de hos gneiserna vanliga är dels deras afrundade form, men förnämligast att de här ligga i en grundmassa väsentligt rikare på kvarts och muskovit, hvarför således de stora fältspaterna jemte kvartskornen förmodligen här äro utvaskade ur den egentliga tuffen. — Kvartskornen innehålla talrika, långa, fina rutilnålar. — Grundmassan håller kvarts och mikroklin 1 småkorn, rikligt muskovit, dock aldrig med lappiga former, spår af biotit, epidot, titanit etc. Att emellertid äfven annat material än den mer eller mindre vittrade tuffen ingår i det sediment, som gifvit upphof till dessa inlagringar, visas af de fynd af främ- mande brottstycken, som i några fall gjordes vid sökande efter sådana. TI ett af mig hemfördt prof från den först omnämnda lokalen, vid Blistorp, funnos enstaka, några millimeter stora, rödaktiga fläckar, hvilka svagt skilde sig från den ljusgrå bergarten. Ett slipprof af en af dessa fläckar visar en bergart med en högst egendomlig mineral- kombination, nämligen lika mängder af kvarts och ljusröd granat, jemte underordnad muskovit. Ett mera tvifvelaktigt fall förekommer i en glimmerskiffer från imlagringen mellan Pighuset och Lefrasjön. Bergarten är närmast en finkornig, väl hornfelsstruerad hälleflint- gneis med mikroklinanhopningar och stora, delvis krossade kvartskorn. Deri förekommer, skarpt afstickande mot den friskare och långt finkornigare grundmassan, ett fragment af en bergart af kvarts och angripen fältspat, närmast liknande en från mörka mineral fri, något aplitisk granitbergart eller en mycket fältspatrik kvartsit — i alla händelser något som synes vara främmande för den egentliga tuffen. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 10 74 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. Vester och öster om Sågmöllan vid Raslångens sydligaste ända framgå tvenne inlagringar af glimmerskiffrar, 1 hvilka talrika varieteter finnas representerade. Ett prof från V. om Sågmöllan visar en ljus, utprägladt skiffrig, sericitiskt glänsande bergart, mycket finkornig, dock med makroskopiska kvartskorn här och der. Dessa kvartskorn träda under mikroskopet starkt fram genom sin storlek 1 förhållande till den mycket finkorniga grundmassan; af dem var det flere som visade otvetydig korroderad dihexaederform. Äfven några större fältspatkorn funnos strökornslikt insprängda. Grundmassan tydligen mycket fältspatfattig och kvartsrik, derjemte med muskovit, epidot med ortitkärna etc. Som lokala block c:a 80 m. NO. om Sågmöllan fans en varietet, ytterst rik på muskovit i stora fjäll. Mer än hälften af bergarten utgjordes af muskovit, återstoden var mest kvarts. Slipprofvet visar en egendomlig bildning, som uppträder såsom oregel- bundet formade, millimeterstora klumpar, hvilka bestå af ren kaolin eller mycket finfjällig meuskovit. Förekomsten 250 m. NV. om Kroksjöns S. ända, 1 km. SSO. om Sågmöllan, tillhör hälleflintgneisernas öfversta skikt, enär närmaste hällen mot V. är amfibolit. Glimmer- skiffern är dock skild från denna genom i hällens hängande uppträdande, mörkgrå hälle- flintgneis. I dess liggande åter förekommer i den närbelägna hällen vid Kroksjöns SO. ända en glimmerskiffer, som är ljus, under det den ifrågavarande är mörkt grågrön. — Den är tydligt skiffrig och skiktad. Under mikroskopet visar den sig mycket rik på magnetit i små oktaedrar, grön biotit i småfjäll, samt apatit. Apatithalten är långt större än 1 någon annan bergart från området och de rundade, intill millimeterstora apatitpris- merna äro anordnade med sin längdriktning i skiktplanet samt ofta associerade sinsemellan och med magnetitrika partier. Detta tyder på, att denna mörka varietet uppkommit genom en mekanisk koncentration af de tyngre mineralen vid sedimentationen. — Apatiten har ett utseende, som den ofta har i ytbergarter: den innehåller nämligen stora mängder långsträckta interpositioner, parallela med vertikalaxeln. Apatitkristallerna äro ofta knäckta i stycken, hvilka delvis skilts från hvarandra; mellanrummen äro fyllda med biotit och kvarts. — Zirkon, titanit och hornblende äro icke observerade i bergarten, som för öfrigt samman- sättes af kvarts och fältspat i mycket finkornig blandning. I SV. ändan af Högabjer finnes en grå, silfverglänsande, muskovitrik glimmerskiffer, icke så olik den mörka glimmerskiffer, som SO. om Kroksjöns S. ända bildar kvartsit- lagrets understa lager, men fri från ottrelit och fattig på muskovit och malm. Den består af i hvarandra gripande, starkt pressade kvartskorn samt muskovit, derjemte malm, litet biotit och epidot etc., deremot saknas fältspat fullständigt. -— Här finnes så- lunda såsom inlagring 1 hälleflintgneisen en ren glimmerkvartsit. Af beskrifningarna på dessa, såsom inlagringar förekommande, mer eller mindre fältspatförande glimmerskiffrar, framgår att de, i motsats till de likaledes såsom lager — eller lagergångar — förekommande »amfiboliterna», hafva en kemisk och mineralogisk sam- mansättning, som bestämdt hänvisar på ett sediment. Detta sediment har bestått af blandadt material, nämligen dels ganska friskt tuffmaterial och dels vittradt, kvarts- och kaolin- eller muskovitrikt material, som kan stamma från hvilken vittrad kvartsfältspatbergart som helst i trakten, således äfven från tuffen, samt slutligen äfven af för porfyrittuffen helt och hållet främmande material, såsom det granatrika brottstycket. Blandningen af KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. (5) tuffmaterial och lermaterial — om jag så får uttrycka mig — vexlar i alla proportioner, och det finnes derför inom denna grupp — såsom Dr GPER redan påpekat — alla öfver- gångar mellan hälleflintgneis och glimmerkvartsit. Glimmerskifferinlagringarnas talrikhet tilltager tydligen uppåt, och man kommer slutligen öfver till det uteslutande af sand- och lermaterial uppbyggda kvartsitlagret. Genom denna »öfvergång genom vexellagring» visas tydligt, att hälleflintgneisens och glimmerkvartsitens lager icke kunna vara skilda genom någon längre tidsperiod. Bergarter motsvarande dessa mer eller mindre fältspatrika inlagrade »glimmerskiffrar förekomma äfven norrut, inom det egentliga Vestanåfältets fortsättning in på bladet »Glim- åkray. Dessa beskrifvas dock lämpligare i samband med de der förekommande gneiserna och hafva för öfrigt delvis en mera gneisig karaktär än de här beskrifna. (Se härom p. 86—589). 6. Gneisens fortsättning mot öster. För studiet af de på Ryssbergets Blekingssida och närmast öster derom uppträdande gneiserna föreligger dels material af stuffer, tagna vid rekognoserimgen af Blekingsdelen af bladet »Karlshamn» (i 1:100 000) af N. O. Horst och C. J. O. KJELLSTRÖM, dels före- togo G. DB GEER och jag i Juni 1894 en öfversigtsresa i denna trakt. Såväl vid den preliminära granskningen af de af Horst och KJELLSTRÖM tagna stufferna, som äfven vid undersökningen 1 fält, visade det sig, att mellan Ryssbergets hälleflintgneis och den 1 Pukavikstrakten uppträdande gneisen icke någon gräns kan upp- dragas, utan att bergarterna öfvergå 1 hvarandra. Detta resultat betyder, att Blekinges kustgneis, en bergart, som upptager en stor del af Blekinges kust och skärgård och på sina ställen äfven sträcker sig långt in i landet, som således har en mycket stor utbred- ning, skulle på det närmaste sammanhänga med och öfvergå i en bergart, som har alla karaktärerna hos ett kontaktmetamorfoseradt sediment och 1 mil längre mot vester ännu låter bestämma sig såsom härstammande från en kvartsporfyrittuff. Den detaljerade petrografiska undersökningens uppgift blir derföre att noga pröfva huruvida denna öfvergång verkligen är kontinuerlig, eller om någon vexling af sedimentet eller någon förändring af metamorfosens art har inträffat. För belysande af frågan, om någon förändring af sedimentets natur har inträffat, må följande af D:r H. SANTESSON utförda analys af gneis från det stora gatstensbrottet vid stranden vid Pukavik anföras, till jemförelse med hvilken de förut meddelade ana- lyserna af hälleflintgneis och gneis från områdets vestra del satts bredvid: Gmeis. Gneis. Hälleflintgneis. Raslångens strand 400 m. NNO. Pula vil = SAN Ä Z Pukavik. Ö. om Kidöarna. om Sågmöllan. SCR EE oe BIN 68,43 67,99 70,46 AN] (al rok BA er EL ek 16,05 14,04 13,24 (SES: ON are ANT RNE lag 1,7 1,91 HöQyakand Ip sta 1,02 3,04 2,58 Mn Öarna exa Jons 0,35 0,39 0,56 (6 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. Gneis. Gneis. Hälleflintgneis. Raslångens strand 400 m. NNO. Pulkavik. Ö. om Kidöarna. om Sågmöllan. [VIS (MBE SER INSSAT AEA R 0,91 1,00 0,78 (Å OP R EE br SA I 3,66 4.11 4,33 NES OMS STENS Se 3,04 ; 2 73 1,31 IE 3 IAEA REN 3,70 2,99 3559 Fl-0) ORKESTER 0,46 0,77 1,27 SIST (OSASET VARORNA HANNAR DAR 0,43 Spår = 99,78 99.77 100,03 Det är tydligt, att Pukaviksgneisen till sin kemiska sammansättning icke väsentligen skiljer sig från de båda andra. Dess kiselsyrehalt är ungefär densamma, men halten af lerjord och alkalier är något större, under det jernoxider och kalk äro något mindre. Detta betyder en liten ökning af fältspater jemsides med en minskning af de jern- och magnesiaförande silikaten. Öfverensstämmelsen är dock så stor, att från den kemiska sammansättningens synpunkt intet hinder möter för antagandet, att Pukaviksgneisens ma- terial är den omedelbara fortsättningen af den kvartsporfyrittuffaflagring, som gifvit upp- hof till hälleflintgneisen närmast under kvartsitlagret. Det vore emellertid möjligt att en ursprunglig olikhet i fråga om materialet kunnat finnas på så sätt, att man inom fältets östra del haft icke tuffer, utan motsvarande kompakta porfyritlavor. Man har heller icke här några sådana afgörande indicier på sedimentation hos materialet som de vesterut uppträdande glimmerskifferinlagringarna. Men några bevis för eller ens skäl till ett så- dant antagande har jag icke kunnat finna. De gneiser, som förekomma på Ryssbergets östra sluttning i trakten af Bjäraryd, Mariehäll, Ebbalycke, äro till sitt yttre ganska hälleflintgneislika: mycket finkorniga, gråa, stundom med otydliga ljusare och mörkare fläckar och visande talrika små svarta glimmer- fjäll. Vid Ebbalycke äro glimmerfjällen mera sammanhängande och parallelställda, hvari- genom bergarten blir tydligt skiffrig. Gneisen från detta ställe visar i snitt vackra an- hopningar af andesin, liksom de förut beskrifna bestående af isometriska, polygonala korn, större än kornen i den omgifvande bergartsmassan. Fig. 29 visar en af dessa karak- teristiska bildningars form och utseende i denna bergart. Formen är här icke utprägladt linsformig, som i gneiserna vid Raslångens södra del (fig. 25), utan mera rundad, men för öfrigt är utseendet detsamma. Grundmassan, som är oklanderligt hornfelsstruerad, består af lamellerad och olamellerad plagioklas (minst Ab,An,), mikroklin och kvarts samt brun biotit. Epidot saknas helt och hållet. Derjemte finnes litet apatit och zirkon, hvaremot egendomligt nog såväl titanit som malm saknas i profvet. Äfven muskovit förekommer, hufvudsakligen i större fjäll tillsammans med biotit, ofta parallelorienterade med den- samma. Bergarten är endast lindrigt pressad, samt mycket frisk. Äfven i bergarten vid vägen N. om Ebbalycke, 1 km. NNV. om afvägen till Mölle- björke, förekomma de karakteristiska plagioklasanhopningarna, icke så markerade som i den föregående, men dock tillräckliga för att visa bergarternas samhörighet. Till denna sluter sig makroskopiskt och mikroskopiskt bergarten V. om Örelycke, V. om Sandbäck, hvilken dock saknar tydliga fältspatanhopningar. Begge dessa gneiser äro ganska tydligt KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4, är pressade samt starkt omvandlade, rika på epidot och muskovit, kloritförande; alla faålt- spater, så när som på enstaka mikroklinkorn, äro grumsiga af omvandlingsprodukter. Dess- utom innehålla fältspaterna ofta talrika interpositioner af små runda kvartskorn, hvilka oruppvis släcka ut samtidigt. I andra fall är kvartsen rikligare och man ser då ett stort, svampigt kvartskorn genomväxande en starkt vittrad fältspat. Detta fenomen är tydligen af sekundär natur och vittnar, sammanstäldt med de talrika öfriga vittringsfenomenen, om ganska genomgripande mineralogiska och strukturella förändringar i bergarten. — Struk- turen hos dessa begge gneiser är på sina ställen en oklanderlig hornfelsstruktur, men oftare är den afvikande, den är mera oregelbundet allotriomorf. Detta beror antagligen på de sekundära omvandlingarna, som inledts genom pressningen och fullföljts af den starka vittringen. — Titanitaggregat, malm, samt äfven kärnor af ortit 1 epidot finnas här. Gneiserna omkring Pukavik stå på ett omvandlingsstadium ganska nära motsvarande det, som representeras af det utförligt beskrifna exemplet från 200 m. NV. om 5. Gilles- näs (p. 65). Pukaviksgneiserna äro dock glimmerfattigare och mera massformiga. — Gneisen från stenbrottet vid stranden vid Pukavik är mineralogiskt karakteriserad af litet brun- grön biotit 1 små formlösa fjäll, titanit 1 småkorn, litet apatit och zirkon, mycket litet epidot — som för öfrigt gör intryck af att vara sekundär äfven der den uppträder såsom skal kring ortit, liggande 1 biotit och omgifven af pleokroitisk gård — samt slutligen intill 1 mm. stora malmkorn n. Fältspaternas och kvartsens medelkornstorlek är ungefär 0,4 mm. Bergarten är ganska frisk och mycket litet pressad. Angående de ingående mineralens relativa mängd lemnar analysen upplysning. Man fmner: INSATS OSES AE ae AN RE EG 2 IAN des AND SAD or a rd ER OR 1 44.0 | SS | al ÖTCOkTISE RA I REN 2 TN 18,7 Biotit, «uusmts. aloe mon 263 AR EON He Mndochi btoxider: ker CE 204 | 0 TLÖMA ; Strukturelt utmärker sig Pukaviksgneisen (fig. 30) genom att biotiten uppträder 1 småfjäll, hvilkas form har tagit intryck af närliggande ljusa mineralkorns form. De ljusa mineralen förekomma i rundade isometriska former. Här och der ser man — liksom i vissa af Gillesnäsgneiserna — antydningar till plagioklasanhopningar, d. v. s. grupper af polygonala plagioklaskorn, större än de omgifvande. Beträffande kvartsens form gäller likaledes det resultat, som vunnits från studiet af de mest kontaktomvandlade Gillesnäs- gneiserna, nämligen att kvartsen icke har samma grad af isometri som fältspaten och ofta visar sig hafva fått sin form bestämd af de omgifvande fältspatkornen. Fältspaterna visa dock aldrig egen kristallbegränsning, lika litet som de mörka mineralen, och härigenom skiljer sig denna struktur väsentligt från de oförändrade eruptivbergarternas. A andra ! Tillkommer öfverskott af H,O 0,26 2, hvaremot afgår en brist af Al,O; af 0,s4 2, slutsumman således IIB: 78 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. sidan är denna något modifierade hornfelsstruktur tydligt skild från de genom dynamo- metamorfos uppkomna kristalliniska skiffrarnas strukturer, liksom den ännu mera bestämdt skiljer sig från injektionsgneisernas struktur. hvilken alltid — såvidt jag lärt känna den- samma — är en sammansatt struktur, eller kanske bättre uttryckt utgöres af tvenne sido- ställda olika strukturer, nämligen hornfelsens och djupbergartens. Denna företeelse, som således möter oss vid fortsättningen af Vestanåfältets kontakt- zon såväl norrut till Gillesnäsgneiserna som österut till Pukavikstraktens gneiser, näm- ligen att på metamorfosens högsta inom området uppnådda stadier hornfelsstrukturen icke är så regelbundet »vaxkakelik», utan kvarts och delvis äfven mikroklin visa större formlöshet än plagioklasen — denna företeelse skulle kunna tolkas såsom ett första till- närmande till den hypidiomorfa struktur som utmärker djupbergarterna, således såsom ett första tecken till »insmältning». Längre än till denna lilla förskjutning af kristallisa- tionsföljden skulle emellertid »insmältningen» af sedimenten genom den uppträngande gra- niten icke hafva gått i denna trakt. Det kan dock blifva fråga om, huruvida ens detta är riktigt, huruvida kvartsens allotriomorf öfverhufvud taget beror på kontaktmetamor- fosen. Alla traktens bergarter äro något pressade och kvartsens och mikroklinens form- löshet skulle kunna vara en följd af en tryckförändring. Jag har (p. 9—12) sökt göra sanno- likt, att äfven de minst pressade graniternas struktur icke är den ursprungliga, utan åt- minstone något modifierad genom senare, i samband med veckningsrörelserna försiggångna omkristallisationer. Denna förklaring synes mig sannolik äfven för gneiserna, och den stödes genom att oregelbundenheterna äro ännu större hos gneiserna inom områdets norra del, der tryckfenomenen äfven äro starkare, samt hos de å föregående sida beskrifna, starkt vittrade gneiserna. Att denna större allotriomorfi icke tydligt framträder annat än i de starkt kontaktomvandlade gneiserna, skulle enligt denna förklaring komma deraf, att hos dessa den större kornstorleken underlättar studiet af strukturen. Till den närmare beskrifna och analyserade gneisen från Pukavik sluta sig de mig tillgängliga representanterna för Blekinges kustgneis. Samtliga äro att karakterisera så- som finkorniga, gråa, temligen glimmerfattiga, plagioklasrika gneiser. Stundom inställa sig små mängder hornblende, såsom NO. om Kärrsjömåla i Jemshögs socken. Der funnos äfven rudimentära plagioklasanhopningar. En genetiskt beslägtad, men till sin sammansättning helt afvikande typ finnes vid Målen, mellan Kylinge och Sandbäck. Det är en väl parallelstruerad gneis med makro- skopiskt tydligt framträdande mörka, hornblenderika och ljusröda, af fältspat bestående strimmor. Hornblendet har den vanliga blågröna färgen, är utprägladt poikilitiskt och ofta associeradt med jemförelsevis underordnad brun biotit i stora formlösa fjäll, samt med titanit och malm i stora korn, allt liggande i en utprägladt vaxkakelik massa af plagioklas med mycket underordnad mikroklin och så godt som ingen kvarts. Fältspatens halfmillimeterstora, polygonala korn visade sig något pressade. Denna bergart har tyd- ligen en sammansättning motsvarande en basisk dioritbergarts. Motsvarigheter, ehuru icke fullt så basiska, finnas bland Gillesnäsgneiserna, t. ex. ONO. om S. Gillesnäs (p. 80). Inom vestra Blekinge uppträda utom den finkorniga »kustgneisen» äfven gröfre ögon- gneiser och finkorniga »röda gneiser», hvilka icke blifvit af mig närmare studerade. Tvenne stuffer af en »röd gneis» från trakten SV. om Gustafstorp, 3 km. N. om Pukavik, syntes KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 79 dock vara att hänföra till någon varietet af den i trakten vanliga småkorniga eoraniten. Det skulle utan tvifvel vara en ganska tacksam uppgift att närmare studera vestra Blekinges olika gneiser och deras förhållande till de i talrika småmassiv uppstickande småkorniga goraniterna samt till den gröfre »Jemshögsgraniten» och »Karlshamnsgraniten»' etc., särskildt sedan man genom påvisandet af kustgneisens öfvergiån 18 1 Vestanå hälleflintgneis fått en hållpunkt för bedömande af deras natur. 7. Gneisens och hälleflintgneisens fortsättning mot norr. Vi öfvergå nu till att i korthet skildra hälleflintgneisens och gneisens fortsättning i strykningsriktningen, mot NV. och N. Skildringen stöder sig i främsta rummet på det rikhaltiga och väl valda material, som insamlats af P. DusEn under rekognoseringen af området, till en del hafva äfven af J. CO. MoBErRG tagna stuffer användts, hvarjemte slut- ligen material, medfördt från en af G. DE GEER och mig i Juni 1894 gjord öfversigts- resa, förelegat. Vi skola till en början uppehålla oss vid den del af gneisterritoriet som ligger öster om en linie genom Bäckasjön—Kroksjön — Raslångens mellersta parti, och inom hvilken de mest kontaktomvandlade och mindre pressade, egentliga »Gillesnäsgneiserna» anträffas. Gillesnäsgneiserna sluta sig på det hela taget nära till de begge utförligt beskrifna representanterna, 200 m. NV. om 5. Gillesnäs och 300 m. SSV. om N. Gillesnäs. Några förtjena emellertid ett omnämnande, antingen på grund af sitt läge eller på grund af mineralogiska eller strukturella afvikelser. En mikroskopisk strukturegendomlighet, som karakteriserar flere af Gillesnästypens oneiser och äfven omnämnts från gneiserna NO. om Näsums kyrka, är förekomsten af an- hopningar af mörka mineral af en viss typ. Ett exempel afbildas i fig. 31 från en gneis vid Östra Hultsjöns sydöstra ända. I detta fall förekomma i en bergartsmassa, som icke är synnerligen rik på mörka mineral, mörka anhopningar med en storlek af 5 mm. eller mera, hvilka utmärka sig derigenom, att det här förekommande hornblendet uppträder såsom fere skilda, men parallelorienterade, skarpkantiga partier genomväxande anhopningen, hvilken för öfrigt hufvudsakligen består af brungrön biotit. Biotiten är ofta i mängd öfverträffande hornblendet, äfven den är ibland utbildad som skilda, parallelorienterade partier, men detta är vanligen icke fallet. Utom dessa mineral finnas titanit och malm samt epidot, hvilket sistnämnda mineral äfven kransformigt omger anhopningen såsom kri- staller, hvilka visa detta frätta utseende, som förut beskrifvits och afbildats (fig. 19) och hvilket tolkats såsom beroende på en mikropegmatitisk sammanväxning mellan epidot och kvarts. Det må tilläggas, att den gneis, från hvilken exemplet är taget, i öfrigt full- ständigt öfverensstämmer med de vanliga gneiser af Gillesnästypen, i hvilka dylika an- hopningar icke förekomma, och det synes derför vara berättigadt att använda mörka an- hopningar af denna typ såsom ett diagnostiskt kännetecken på de traktens gneiser, hvilka genetiskt böra anses som beslägtade med Gillesnäsgneiserna, äfven om de i öfrigt visa något afvikande karakterer. 1 Äfven denna är, enligt meddelande af D:r A. BLOMBERG, yngre än kustgneisen. 80 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. Såsom en annan diagnostiskt vigtig karaktär har jag betraktat förekomsten af mer eller mindre rudimentära fältspatanhopningar, hvarmed i dessa högt metamorfoserade gneiser endast menas ställen, der kvarts och mörka mineral lokalt saknas, och hvilka der- för te sig som grupper af polygonala plagioklaskorn. — Dessa anhopningar saknas ofta — såsom i den nyss nämnda gneisen från Ö. Hultasjön — men träffas fullt tydliga i flere gneiser, hvilkas makroskopiska utseende så pass mycket afviker från Gillesnästypens van- liga, att man mycket väl behöfver den mikroskopiska undersökningens stöd för att våga sammanföra dem med dessa. I Gillesnäsgneisernas mineralsammansättning inträder hornblende såsom regel, medan det är undantag hos gneiserna södernt och hos Pukaviksgneisen, liksom äfven hos gneiserna vester om linien Bäckasjön—Kroksjön. Hornblendet har alltid samma blågröna färg och saknar form i högre grad än de andra mineralen. Det kan icke sägas ersätta biotit, utan synes snarare inträda när biotitens mängd nått en viss gräns. I de biotit- och horn- blenderika varieteterna träder kvartsen tillbaka, utan att dock någonsin försvinna. Ett exempel på en dylik mera basisk varietet är gneisen vid Raslångens 'strand, ONO. om SS. Gillesnäs. Denna är mörkare än vanligt; i tvärbrott ser man tydligt en uppbyggning af glimmer- och hornblenderika strimmor, vexlande med glimmerfattiga, deremellan före- komma linser af ren fältspat i 1—3 mm. stora individer. Fältspaten är dels andesim, dels mikroklin. Ortit såsom kärna 1 epidot förekommer hos flere gneiser, men ferestädes finnes äfven fri ortit. Så är fallet särskildt inom det undersökta områdets nordligaste delar, såsom 5. om Lergrafsgölarna, NV. om Mogöl, 150 m. V. om Svansjön (se nedan) och V. om Mjölången. I den förstnämnda bergarten är den ljusgul till färgen, medan den hos en del af de andra är brun, den är här alltid dubbelbrytande, om än svagt: interferens- färgen går icke öfver grått. Pleokroism saknas. Oftast finnes icke kristallform, men ibland är denna tydlig och mineralet bildar då långsträckta individer med sned utsläckning. — Ortiten finnes här mest inuti biotit och omgifves då af pleokroitiska gårdar. ! Litet blåviolett fusspat förekommer associerad med och kanske bildad af dels biotit, V. om L. Kroksjön, och dels ortit, V. om Svansjön. Flere af traktens gneiser äro makroskopiskt ganska afvikande från den vanliga Gillesnästypen. Så en mörk finkornig varietet vid Kroksjöns östra strand, V. om N. Gillesnäs, med makroskopiskt icke framträdande biotit. Den visar dock sin samhörighet genom fältspatanhopningar och god isometrisk-polygonal struktur äfven utanför dessa, men den är starkt pressad, genomsatt af krosszoner, dess biotit visar sig flerestädes utvalsad, i andra fall äro större biotitindivider böjda. I norra ändan af det gneisparti, som, enligt min på kartan (tafl. 1) uttryckta uppfatt- ning, hvilken afviker från den på bergartskartan till bladet »Glimåkra» framställda, förekommer helt omslutet af granitmassivet V. om Mjölången, är bergarten en god Gillesnäsgneis, endast något tryckflasrig. Den ursprungligen ganska vackra hornfelsstrukturen är något bortblandad genom kvartsens sönderpressning. Hornblendet är svampigt. I södra ändan af gneispartiet 1 Pleokroitiska gårdar kring ortit äro förut observerade, bl. a. af MICHEL LÉVY och LACROIX (Bull. soc. min. 11, p. 65 (1888). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 81 har deremot gneisen ett annat utseende, den är finkornig, här och der med större fältspat- korn, och tydligt parallelstruerad, utan att dock se starkare pressad ut. Hos denna gneis finnas emellertid såväl de nyss beskrifna mörka hornblenderika anhopningarna, som äfven enstaka orupper af intill hvarandra liggande polygonala fältspatkorn af något mer än medelstorlek. Gmneisen vid Ljungsjöns NO. del — i stuff icke olik en något skiffrig, mörk varietet af Stockholmsgraniten — har likaledes de mörka anhopningarna, men deremot icke några antydningar till fältspatanhopningar. — Kvartsens form är hos de begge senast omnämnda oneiserna ganska oregelbunden, det finnes rundade kvartskorn såväl imuti större fältspater som mellan dem, men derjemte finnas äfven mot fältspat allotriomorfa kvartskorn. I ett fall sådant som detta, der bergarten synbarligen är ganska mycket pressad — V. om Ljung- sjöns midt fans ju f. ö. en helt tryckförändrad granit (p. 19) — synes det otvifvelaktigt att allotriomorfien hos kvartsen är en följd af de med den börjande krossningen följande omsättningarna, i analogi med hvad som ansetts sannolikt beträffande granitens struktur- afvikelser. Men, då en liknande struktur förekommer hos så pass litet pressade hberg- arter som Pukaviksgneisen och de begge först beskrifna representanterna för Gillesnästypen, har jag icke hos dem ansett mig vara berättigad att utan vidare tolka den såsom en pro- dukt af de senare veckningsrörelserna, utan jemväl framställt den förmodan, att kvartsens större allotriomorfi möjligen skulle kunna vara en tillnärmelse till hypidiomorfi, framkallad oenom intensiv kontaktmetamorfos. Begge förklaringarna äro fullt tänkbara, och en af- görande lösning kan icke erhållas inom den af mig undersökta delen af området. Den nyss för sin rikedom på fri ortit omnämnda gneisen 5. om V. Lergrafs- gölen har ett särskildt intresse derigenom, att i samma häll förekommer den pressade oranit, som mot öster öfvergår i en fullkomligt normal-granulitisk varietet (jfr. p. 15). Makroskopiskt är gneisen mörkare än graniten och mindre pressad. Dess struktur har nog varit ganska jemnkornigt polygonal med 0,,—0,s mm. stora korn af de ljusa mine- ralen, men denna struktur är störd genom kvartsens sönderpressning: det finnes af kvarts nästan blott småkorn 1 anhopningar, stundom tydligt utvalsade mellan fältspatkornen, hvilka senare, om än knäckta, dock som vanligt bättre bibehållit sammanhang och form. Derför hafva också de lokalt kvartsfria ställena, »fältspatanhopningarna», fullt bibehållit sin poly- gonala struktur. — Brun biotit i böjda fjäll finnes, deremot icke hornblende; dessutom mycket titanit, malm, apatit, zirkon, ortit, men icke epidot. Fältspaten är dels plagio- klas, dels mikroklin. — »Quartz vermiculé» finnes ofta. Man kan göra den iakttagelsen, att den inställer sig hos denna trakts gneiser endast när de visa sig tydligt pressade. På andra sidan om det lilla massivet af tryckförändrad granit, 1 hällen 400 m. N. om V. Hultasjön, förekommer en utmärkt representant för Gillesnäsgneiserna med icke krossad kvarts och ganska god isometrisk-polygonal struktur. Blågrönt svampigt hornblende är mörkt hufvudmineral, biotit mera underordnad. Mycket titanit, stora malmkorn och litet epidot ses derjemte. — Rörande det egendomliga förhållandet, att starkt tryckförändrade -graniter och jemförelsevis lindrigt förändrade gneiser förekomma nära associerade, har jag haft tillfälle att yttra mig vid behandlingen af graniterna (p. 19). Ett utmärkt exempel på en starkt pressad gneis är den som anstår 150 m. V. om Svansjön 1 Kyrkhult socken. akroskopiskt är den mörkgrå med här och der framträdande, Svansj Kyrkhult sock Makroskopiskt är de kg a h der framträdand Kongl. Sv. Vet. Akademiens Handl. Band 29. N:o 4. Jil 382 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. millimeterstora brunsvarta titaniter och svarta, af en smal rostrand omgifna ortiter, samt visar ögonstruktur. Under mikroskopet ser man en utmärkt vacker murbrukstruktur med stora sönderpressade fältspatkorn i en grundmassa af små utvalsade gröna biotitfjäll, små pa- rallelställda epidotstänglar samt kvarts. Liksom fältspatkornen förekomma äfven stora pres- sade titaniter samt äfven stora ortitkristaller såsom »ögon». Fig. 32, som åskådliggör bergartens utseende, är vald så, att 1 midten en stor ortit förekommer, 'genomdragen af oregelbundna sprickor, och med fläckvis vexlande brunaktig färg, samt svag dubbel- brytning och pleokroism. Litet blå flusspat förekommer i biotit och ortit på sprickor. Till de beskrifna exemplen på Gillesnäsgneiser sluta sig de öfriga inom denna del af området uppträdande mer eller mindre nära. Detsamma gäller äfven om de finkorniga gneiser, som förekomma österut, mellan granitmassivet och bladet »Glimåkras» östra gräns; de på andra sidan af denna gräns uppträdande gneiserna har jag icke haft tillfälle att studera. Vester om en linie genom Bäckasjön—Kroksjön—Raslången börjar jordbetäckningen allt mer att dölja den fasta berggrunden, och ju längre man kommer åt vester, desto säll- syntare blifva hällarna. Under sådana förhållanden skulle det vara förenadt med mycken svårighet och kanske omöjligt att i detalj följa Gillesnäsgneisernas utbredning och fortsättning mot V. och påvisa de mot hvarje förändring i struktur och mineralsammansättning svarande geologiska förhållandena, äfven om fältundersökningen af dessa trakter gjordes om med detta mål för ögat. Utan flere kemiska analyser skulle det icke heller låta sig afgöra, 1 hvad mån de inträffade förändringarna kunde bero på mindre vexlingar i sedimentets natur. Det har derföre varit nödvändigt att behandla gneiserna inom denna del af om- rådet mera summariskt och endast framhålla vissa karakteristiska typer. Så mycket står emellertid fast, att — med undantag af de »gneiser», som beskrifvits såsom tryckförändrade graniter eller som ansetts tillhöra den strax V. om Skånegränsen typiskt utbildade »Örsjö-gneisen>, eller som slutligen kunna paralleliseras med de i hälleflintgneisen söderut uppträdande inlagringarna af mer eller mindre fältspatrik glim- merskiffer — bilda traktens gneiser en jemförelsevis enhetlig skiktserie, som icke blott stratigrafiskt utan äfven petrografiskt sluter sig till Gillesnäsgneiserna och de söderut upp- trädande bergarterna. Mineralogiskt finnas inga skiljaktigheter. Visserligen uppträder här nästan aldrig hornblende, medan biotiten i stället är åtföljd af skelettartad muskovit äfven i fullt gneisiga bergarter, men äfven söderut är hornblende sällsyntare i de öfversta, närmast kvartsitlagret belägna skikten, hvilkas fortsättning dessa gneiser representera, än det är i de djupare ned belägna skikten, i hvilkas fortsättning Gillesnäsgneiserna ligga. Strukturelt visa de festa af denna trakts gneiser och hälleflintgneiser sin sam- hörighet med de förut beskrifna genom biotitfjällens formlöshet, muskovitens skelett- former, poikilitisk struktur hos hornblendet, när det fins, förekomsten här och der af otve- - tydiga fältspatanhopningar, samt, äfven utanför dessa, af en tillnärmelse till isometriska och polygonala former hos fältspat och kvarts. Men just i detta sista hänseende finnas oregelbundenheter, i det begge mineralen visa större allotriomorfi och kornen äro mindre isometriska än i de förut beskrifna gneistyperna. Dessa oregelbundenheter finnas äfven KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 83 hos de starkare pressade Gillesnäsgneiserna och torde derför böra sättas i samband med den omständigheten, att tryckfenomen här äro allmännare än öster om den nämnda linien, på samma gång som de kontaktmetamorfa inverkningarna synas vara svagare. Så t. ex. har den inom denna del af området, N. om N. Nebbeboda, förekommande kloritskiffern, hvilken ekvivalerar de annorstädes uppträdande amfiboliterna, icke kontaktmetamorf utan snarare dynamometamorf prägel (jfr. p. 46). Inom området finnas äfven smärre före- komster af granit, i hvilka bergarten likaledes är starkt tryckförändrad (jfr. p- 20). Dessa af starkare tryck och kanske äfven af smärre variationer i sedimentets sam- mansättning framkallade afvikelser motsvaras på ett mycket känsligt sätt af förändringar i gneisens makroskopiska utseende; dock gäller härvid, att visserligen de gneiser, som makroskopiskt mest likna Gillesnäsgneiserna, äfven mikroskopiskt öfverensstämma, men att ifven en del af de makroskopiskt ganska betydligt afvikande mikroskopiskt visa sin sam- hörighet med dessa. Flere af de vestra gneiserna skilja sig dock såväl makroskopiskt som mikroskopiskt ganska betydligt från de söderut och österut uppträdande, om de än genom alla öfvergångar äro med dem förbundna. Äfven inom denna del af området gör sig gällande en utveckling från »hälleflint- gneis> till »gneis», från mycket finkornig till mindre finkornig, och liksom söderut träffas de täta varieteterna närmast kvartsitlagret, de gneisiga längre derifrån, mot öster. Både hälleflintgneis och gneis afvika, som ofvan antyddes, i vissa hänseenden från de söderut uppträdande. Några exempel må anföras. Tvenne gneisprof från V. om N. Bäckasjön och från 200 m. NNV. om Buskagölen motsvara närmast den beskrifning, som lemnades af gneisen S. om V-. Lergrafsgölen (p. 81). De äro pressade nästan till fuliständig uppkrossning af kvartsen, biotiten är söndertrasad, rikliga småkorn af epidot samt här och der små musko- vitfjäll finnas. Fältspaten har deremot en isometrisk form, hvilken icke beror på me- kanisk afrundning, utan är ursprunglig, ty samma form finnes på de kvartsfria ställena i slipprofven. De jemförelsevis oförändrade och derför relativt stora fältspatkornen dominera, och den finkorniga massa, som finnes mellan fältspatkornen, är relativt sparsam. Bergarten 350 m. NO. om L. Nyteboda, en gneis med talrika, framträdande, olänsande biotitfjäll, är mindre pressad; den är fri såväl från hornblende som från muskovit. På den af Immelns norra del omslutna halfön, V. om Mossviken, och på öarna V. derom äro bergarterna i allmänhet fullt gneisiga; jemförda med de söderut uppträdande bergarterna kunna endast tvenne, de längre ned från Veileöns V. sida och från Ö. om Draget beskrifna, för sin finkornighet förtjena namnet »hälleflintgneis;» — och af dessa är den senare en rifningsbreccia.' — Så är bergarten från SV. spetsen af udden S. om Yls- udden till kornstorleken en gneis. Makroskopiskt en grå-rödlett, parallelstruerad bergart med ett ganska obestämdt gneisutseende, visar den dock mikroskopiskt mycket typiska fältspatanhopningar och representerar ungefär samma omvandlingsgrad som gneiserna vid 1 D:r A. BLOMBERG, som utgifvit bladet »Glimåkra», har ansett sig böra beteckna större delen af detta områdes bergarter som »hälleflintgneis». Rekognosören, DUSÉN, har emellertid haft samma uppfattning som jag, han skrifver nämligen i dagbokens sammanfattning: »Hälleflintgneis (eurit) har en högst obetydlig utbredning och har anträffats på Veileöns västra sida och på Draget. Den öfvergår utan gräns i gneis.> S4 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. Raslångens stränder Ö. och V. om Kidöarna. Den förer grönbrun biotit med underordnad muskovit 1 småfjäll, litet epidot med ortitkärna, malm, apatit och zirkon, deremot icke itanit. Fältspaten är öfvervägande andesin (Ab;An,), men mikroklin förekommer i ända till millimeterstora korn. Öfver hufvud taget visar mikroklinen hos dessa gneiser en tendens att bilda större korn än plagioklasen, den är äfven friskare. — Strukturen är ganska iso- metrisk med den inskränkning för kvartsens och mikroklinens större allotriomorfi, som redan blifvit framhållen. Beslägtad är den ganska massformiga bergarten på V. sidan af Mossviken. Den för dock icke muskovit, utan hornblende. Detta förekommer ganska rikligt och dels sjelf- ständigt, dels tillsammans med biotit, epidot, titanit etc. i grupper, liknande de från Ö. Hultasjöns sydända m. £. st. beskrifna. Det fria hornblendet är poikilitiskt, och äfven biotiten har skelettartade former. Makroskopiskt lik den på Ylsudden är äfven gneisen N. om HEdrans inlopp i Filkesjön, finkornig men icke tät, och något rödaktig. Den visar långsträckta linser at större, polygonala fältspatkorn och mycket vackra, stora muskovitskelett, af hvilka ett blifvit valdt för afbildning (fig. 33). Ett annat utseende har åter gneisen från Filkesjöns strand, i länegränsen NO. om Trollön; den är grå, något fasrig, hornblendeförande. Den visar otvetydiga fältspatan- hopningar, samt äfven hornblendeanhopningar af nyss beskrifvet slag, vidare brun biotit, malm, titanit, obetydligt epidot, samt något klorit såsom omvandlingsprodukt — ett här säll- synt fall. Hornfelsstrukturen är något störd genom kvartskornens börjande sönderpressning. Icke långt sydvest om de nyss beskrifna gneiserna vidtager de tätare gneisernas område. Hälleflintgneisen på Tärnön i Filkesjön kan karakteriseras såsom en mycket fin- kornmig, medelmåttigt skiffrig, grå gneis, 1 hvilken man ser talrika, några millimeter stora fjäll af hvit glimmer samt här och der stora kvartskorn. Den visar riklig muskovit i lappiga eller skelettartade former, litet brun biotit i småfjäll, småkorn af epidot, titanit, malm, stora oregelbundet begränsade, starkt pressade kvartskorn, samt någotsånär tydliga fältspatanhopningar, företrädesvis af mikroklin. Brungrön klorit finnes såsom infiltrations- produkt, markerande gränserna mellan kornen. Hornfelsstrukturen är mindre god än hos de söderut uppträdande hälleflintgneiserna, 1 analogi med hvad som är fallet hos traktens gneiser. — Liknande är hälleflintgneisen på udden S. om Tärnö. Hälleflintgneisen på östra sidan af det trånga sundet till Filkesjöns sydligaste del är finkornigare än de föregående. Den för stora kvartskorn, hvilkas ursprungliga former dock icke äro väl bibehållna, samt fältspatanhopningar, hvilka erinra om de från de tidigaste stadierna beskrifna, d. v. s. bestående af fältspatkorn, ganska rika på epidot och muskovit och med en form, som är mera oregelbundet allotriomorf och icke så vackert polygonal som på högre stadier. — Hälleflintgneisen mellan: Skärsjö- och Hultvikarna af I1mmeln ansluter sig till de föregående, men är utprägladt skiffrig och med sericitisk glans på skiffrighetsplanen. Flere hälleflintgneiser, funna på Skärsnäshalfön såsom block, sluta sig till den som anstär på V. sidan af Veileön i Immeln, hvilken ö för öfrigt utgöres af gneis. Hälleflinteneisen på Veileön är en mörkgrå bergart, finkornig men icke så tät som många hälleflintgneiser söderifrån samt med äfven makroskopiskt vexlande kornstorlek; skiffrighet är KONGL. SV. VT. AKADEMIGNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4, 85 icke starkt prononcerad. Den för brun biotit samt muskovit, hvilken senare ofta är I pa- vallelanordning med biotiten, men äfven uppträder i sjelfständiga, lappiga eller skelettartade former, vidare rikligt epidot (de större kristallerna stundom med ortitkärna), litet kalkspat, runda apatiter ganska rikligt, samt uddigt oregelbundet begränsade malmkorn. Den mikro- skopiska bilden i vanligt ljus visar alla dessa mineral i oregelbundet begränsade korn af ytterst vexlande storlek, liggande tätt kringströdda i den af kvarts och fältspat bildade bak- grunden. Fältspat-kvarts-agg geregatet visar här och der isometriska, temligen polygonala former, men oftare är strukturen en annan: man har 1 hvarandra gripande, mycket oregelbundet begränsade korn såväl af kvarts som äfven af fältspat. Äfven på de ställen, som få anses representera fältspatanhopningarna, der endast fältspat förekommer och der kornstorleken är betydligt större än i den omgifvande massan, äfven der är formen icke isometrisk utan fältspatkornen gripa oregelmässigt i hvarann — såsom äfven var fallet hos de minst omvandlade hälleflintgneiserna söderut. Dessa större fältspatkorn innehålla talrika inneslutningar af epidot, muskovitskelett, kalkspat etc. — Bergarten visar endast obetydliga pressfenomen. — Af de för kontaktmetamorfa bergarter karakteristiska strukturformerna finnas här således endast de skelettartade muskovitfjällen samt en oftast mycket ofullkomlig hornfelsstruktur. Hälleflintgneisen i södra ändan af hällen Ö. om Draget erbjuder en helt annan bild. Den är makroskopiskt en svartgrå, ytterst finkornig bergart utan starkare utvecklad skiffrighet. Under mikroskopet visar den sig vara mycket starkt pressad: kvarts före- kommer endast såsom aggregat af små regenererade korn, medan fältspaten dels uppträder som större sönderkrossade eller medelstora genom utvalsningen rundade korn, men delvis äfven har gått upp i den finkorniga grundmassan. Ofriga mineral — epidot, biotit och klorit, muskovit — äro reducerade till halft obestämbara småfjäll. Ett undantag göres dock af en nybildad epidot, hvilken i stora individer förekommer 1 midten af kvartslinser. — Denna >eurit> eller »hälleflintgneis> är således något helt annat än den på Veileön, hvilken ansluter sig till den vanliga typen. Här är det fina kornet, som betingar det »euritiska» utseendet, följden af en sönderkrossning af bergarten, hvilken sönderkrossning tydligen varit helt lokal. Till denna bergart sluter sig på det närmaste en från områdets södra del, hvilken hittills icke här blifvit omnämnd. —— I »Karlshamn, Skånedelen> (p. 78) säges: »Bland öf- riga förmodade sådana (dislokations-) linier må framhållas den, som, oberoende af berg- arternas skiktställning, antagligen stryker fram längs den nord-sydliga raden af berghällar ett stycke vester om Korseslätt samt vidare mot NNO. längs vestra sidan af mossen vid Tvegöl och de mot Ö. tvärbranta större grånithällarna N. härom. På en sluttande berg- vägg utmed östra sidan af denna sprickdal finnes vid sydvestra ändan af Tvegölsmossen, invid en mindre, på kartan ej utsatt väg, ett som det tycktes temligen tunnt parti af en tät, porfyroidisk bergart, erinrande om randig hälleflinta och alldeles olik traktens hälle- flintgneis. Strukturplanen hos denna bergart stryka i N. 20” O. och stupa 40? mot V.> — Den närmare undersökningen af bergarten bekräftar fullständigt DE Grers förmodande, att dess bildning skulle stå i samband med en dislokation. Det är nämligen en bergart med större och mindre, starkt sönderkrossade fältspatkorn, liggande kringströdda såsom ögon 1 en ytterst finkornig och utprägladt parallelstruerad grundmassa af kvarts med grums af 56 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. epidot, klorit etc. Det är således utan tvifvel en rifningsbreccia. — Den af DE GEER omnämnda makroskopiska likheten med en randig hälleflinta finnes äfven mikroskopiskt i ganska hög grad; man skulle kunna taga bergarten för en tät fluidalstruerad porfyr, om icke »fältspatströkornen> voro isolerade brottstycken 1 stället för idiomorfa kristaller och icke hvarje antydan till strökorn af kvarts eller mörka mineral saknades. Utom de nu nämnda, sydvest om de egentliga gneiserna uppträdande hälleflint- gneiserna finnas äfven, midt inne i gneisområdet, bergarter, hvilka af DusEn benämnts och på rekognoseringskartan markerats som »hälleflintgneis». Om denna hälleflintgneis skrifver han i dagbokens sammanfattning: »Antagligen vexellagrar den med gneisen. Dess strykning och stupning stämmer bra öfverens med strykning och stupning hos gneisen i närliggande hällar. Hälleflintgneisens mäktighet är ringa. Hälleflintgneisen öfvergår inom kort till finkornig grå gneis.» Den förnämsta förekomsten finnes längs vestra stranden af den stora, af Raslången omflutna udde, på hvilken S. Gillesnäs ligger, och sträcker sig från uddens södra del ända upp till Gillesjön. Hälleflintgneisen bildar här hällar dels tillsammans med gneis, dels sjelfständigt. Den ringa mäktigheten i förening med förekomstens belägenhet utefter en så mar- kerad orografisk linie, som den ifrågavarande kustlinien, i hvars fortsättning de lång- sträckta sjöarna Kroksjön, L. Bäckasjön, Arnegölen, St. Bäckasjön ligga, leder tanken på en längs en tektonisk linie genom krossning lokalt finkorniggjord gneis — i likhet med de begge nyss beskrifna »hälleflintgneiserna> — och detta motsäges icke af de starkt skiffriga, muskovitrika bergarternas makroskopiska utseende. Men den ifrågavarande kust- linien är äfven parallel med den ungefärliga strykningen i trakten, hvarför man kunde förmoda en inlagring af annat material, analog med de söderut uppträdande glimmer- skiffrarna. Den omständigheten, att på samma linie, vid Raslångens strand Ö. om Furön, derjemte förekomma tvenne hällar af en egendomlig gneis, karakteriserad genom upp- trädandet af talrika stora muskovitindivider, och således i sin sammansättning otvetydigt anslutande sig till glimmerskifferinlagringarna, talar dock för att de på denna linie före- kommande »hälleflintgneisernas» afvikande habitus 1 främsta rummet beror på en ursprunglig kemisk olikhet hos sedimentet. Äfven de söderut uppträdande glimmerskiffrarna te sig som mer pressade än de omgifvande hälleflintgneiserna, ehuru dock icke i den grad som här. För öfrigt vore det ju möjligt, att man inom denna >»hälleflintgneis» kunde träffa på begge dessa genetiskt skilda typer. Ett prof från stranden 1 km. VNV. om 5. Gillesnäs visar en bergart med utpräglad parallelstruktur, ögonstruktur i tvärbrott och svagt sericitisk glans på skiffrighetsplanen. Mikroskopiskt framträda i första rummet de stora fältspatögonen, bestående här liksom i den inlagrade fältspatförande glimmerskiffern 800 m. SO. om Målen (p. 73) af aggregat af polygonala mikroklinkorn, hvilka icke visa några starkare framträdande tryckfenomen. Större kvartskorn finnas deremot icke här — i motsats till hos nyssnämnda bergart. — Här uppträder kvartsen endast såsom linser eller band af nybildade småkorn, af hvilka småkorn de när- KONGL. SV. VET. AKADEMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 87 liggande äro groft parallelanordnade och derigenom visa sin forna sammanhörighet (jfr p. 14). Mellan dessa fältspatögon och kvartslinser smyger sig en finkornig massa af ut- valsade gröna biotitfjäll, riklig muskovit och epidot samt kvarts och småkorn af faltspat. Öster om Röfvareviken är »hälleflintgneisen» starkt skiffrig, ljusgrå, nästan sericit- skifferliknande. Den är mycket rik på epidot, hvilken dels förekommer såsom stora an- hopningar af mycket små korn, i hvilka man ibland ser en större kristall, på andra ställen finnas deremot endast stora kristaller, då associerade med klorit och malm. Rätt mycken muskovit finnes, deremot ingen biotit, utan 1 stället klorit. — De ljusa mineralen förekomma mest skilda i linser, fältspat och kvarts hvar för sig, men äfven blandade, dock aldrig blandade med sådan regelmässighet, som hos de oförändrade kontaktberg- arterna. Denna beståndsdelarnas ojemna fördelning är för öfrigt en hos dynamometamorfa bergarter ofta återkommande företeelse. Bergartens struktur, rikedomen på epidot, klorit- halten ete. bevisa otvetydigt, att dess nuvarande utseende beror på att den varit utsatt för starkt tryck, på dynamometamorfos. Att dess nuvarande kemiska sammansättning är olika de bredvidliggande gneisernas är likaledes tydligt, men detta kunde ju möjligen bero på genom krossningen underlättade substanstransporter. Helt annorlunda gestaltar sig förhållandet i den nyss i förbigående omnämnda gneisen, hvilken förekommer 1 tvenne strandhällar något söder om den föregående, c:a 500 m. (0 om Furön. - Det är cen finkornig grå gneis, hvilken utmärker sig genom talrika, centi- meterstora individer af hvit glimmer. Bergarten förekommer enligt DUsÉN såsom flere lager i vanlig gneis. — De stora muskovittaflorna hafva lappiga, genombrutna former; ofta förekommer kvarts, mikropegmatitiskt genomsättande en del af kornet. Muskovit- individerna äro starkt böjda och de stora kvartskorn man här och der anträffar äro starkt pressade. Fältspatens mängd är ungefär som i de omgifvarde gneiserna; den bildar po- lygonala korn. Utom ljus glimmer finnes äfven icke så litet biotit, dessutom epidot, litet titanit; malm fattas deremot. Muskoviten har liten axelvinkel. — Bergartens stora muskovit- rikedom samt muskovitindividernas synbarligen primära, på kontaktmetamorfos hänvisande former samt de jemförelsevis lindriga pressfenomenen göra det tydligt, att den kemiska olikheten mellan denna muskovitrika gneis och de öfriga är af primär natur och beroende på en ursprunglig olikhet i sedimentets sammansättning, en olikhet som går i samma riktning som hos de söderut såsom inlagringar uppträdande fältspatglimmerskiffrarna. Ännu längre utvecklad i samma riktning är en bergart, funnen som block vid stran- den af Filkesjön SSO. om Trollön af J. OC. MoBErG. Denna består af stora, makrosko- piskt starkt prononcerade, tätt liggande individer af hvit kaliglimmer, dessutom kvarts, sparsamt fältspat, litet brun biotit, svafvelkis och magnetit samt enstaka halfmillimeter- stora korn af ett ytterst starkt ljusbrytande och dubbelbrytande, mörkbrunt, något pleo- kroitiskt mineral, hvilket närmast öfverensstämmer med rutil. En tvilling är äfven obser- verad, men kornens formlöshet och mineralets något afvikande utseende göra bestämningen osäker. Muskovitindividerna visa sig här och der genomväxta af fibrolit i små bundtar. Det förefaller, som om bergarten skulle kunna hålla 50 procent muskovit, och dess här- igenom visade härstamning från ett alkalifattigt sediment framhäfves ytterligare genom den lilla fibrolithalten. — Liknande bergarter från Skärsnäshalfön hafva af DE GEER 1 dag- böcker kallats »zelimmerögonglimmerskiffer», ett mycket betecknande namn, som dock icke får 88 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. utsträckas till de »glimmerögon»-förande varieteterna från Raslångens strand, hvilka äro vida fältspatrikare och derför hellre borde kallas »glimmerögon-gneiser». Från hällen vid stranden närmast norr om dessa, in 1 den lilla viken SO. om Röfvareviken, föreligger för öfrigt ett prof, som representerar ett öfvergångsled mellan dessa och de vanliga gneiserna. Liknande muskovitrika bergarter äro funna på fere ställen inom hälleflintgneis- området V. om Raslången-Filkesjön. Så t. ex. V. om Karseboda »såsom ett par tjocka skikt inuti euriten», vidare strax SO. om Skärsjövik. På det senare stället är bergarten en gneis med stora framträdande muskovitfjäll, rik på epidot och kvarts. S. om Edran finnes en glimmerskiffer af alldeles samma typ som de söderut uppträdande, rik på kvarts delvis 1 aggregat, som häntyda på forna större korn, rätt mycket fältspat, muskovit i småfjäll, inga mörka mineral, litet svafvelkis i kristaller, som 1 kanterna äro omvandlade till limonit. På andra sidan kvartsitlagret, i den lilla udden SV. om Högön, anstår äfven en »ögonglimmerskiffer» med starkt framträdande, rödaktiga muskovitfjäll. Dessa stora muskovitfjäll äro skelettartadt genombrutna af kvarts- och fältspatskorn, hvilket äfven makroskopiskt kan skönjas. En del af de ljusa glimmerfjällen ligga direkt och oför- medladt i den hufvudsakligen af kvarts, men äfven af icke så litet mikroklin be- stående bergartsmassan. Andra åter visa sig helt och hållet omgifna af plagioklas. Mellan glimmern och fältspaten består då den relationen, att glimmern ligger såsom isolerade, men sinsemellan parallelanordnade partier, strödda i ett enhetligt, stort plagioklaskorn. Äfven mellan fältspaten och glimmern synes en kristallografiskt lagbunden samman- växning finnas, ty utsläckningen är hos begge mineralen i de flesta fall approxima- tivt samtidig. I ett snitt, vinkelrätt mot fältspatens [010], låg glimmerns genomgångs- riktning vinkelrätt mot tvillingslamelleringen, glimmerns vertikalaxel skulle således ligga i fältspatens [010]. Närmare kunde den eventuella lagbundenheten i samman- växningen icke studeras. — Är glimmerns omkransning genom fältspat af primär eller sekundär natur? Och i senare fallet, är fältspaten bildad af glimmern eller omvändt? Det sista alternativet synes uteslutet genom glimmerns parallelanordning mom olika delar af samma fältspatkorn, och genom att glimmern alltid är inskränkt till kornens inre delar; äfven fältspatkornens begränsning tyder mera hän på en pseudomorfos efter glimmer. Vi komma således till det resultatet, att, försåvidt fenomenet icke är primärt, är fältspaten bildad på glimmerns bekostnad. Fenomenet är fullständigt analogt med den omkransning af disten genom pyrofyllit, som beskrifvits från 250 m. NV. om Bäen (p. 32). Der synes det emellertid endast hafva varit en hydrering, under det att här en transformering af ett alkalifattigare mineral till ett alkalirikare skulle egt rum. I begge fallen fans jemte omvandladt mineral äfven fullt oförändradt. — I bergarten sågos småkristaller af turmalin med egen- domliga axelfärger: parallelt c-axeln gult, vinkelrätt deremot rubinrödt; de förekommo associerade med och oftast inuti glimmern. Dessutom fans zirkon och malm, hvaremot biotit och epidot saknades. Såsom block anträffades vid Skärsnäs en hithörande bergart, som förtjenar att om”- nämnas. Makroskopiskt är den en tydligt parallelstruerad hälleflintgneis af ljus färg, mindre finkornig än vanligt, i hvilken bruna fläckar förekomma. Dessa visade sig bestå af ett fingrynmigt aggregat af kaolin utan någon form, som skulle kunna gifva någon ledning KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4, 89 för bedömande af huruvida en pseudomorfos efter något äldre mineral föreligger och i detta fall efter hvilket. Eftersom dock i flera af traktens kvartsitiska bergarter finfjälliga kaolin- anhopningar uppstå ur manganandalusit (jfr t. ex. p. 30) skulle man kunna förmoda att detta äfven här vore fallet. — Uti denna bergarts kaolinanhopningar förekommer muskovit i större och mindre, skelettartade individer, hvilka mot kanterna öfvergå i det finfjälliga aggregatet. Dessutom förekomma stora muskovitskelett fria från kaolin, strödda i berg- arten. — Det är möjligt att här icke kaolin utan finfjällig muskovit föreligger, detta låter sig för närvarande icke bestämdt afgöra, men om manganandalusitens omvandlingsprodukt, som är identisk med detta mineral och fullständigt liknar kaolin, verkligen är kaolin, så skulle antagligen muskoviten här hafva uppstått ur kaolinaggregatet genom tillförsel af alkalier. Om deremot finfjällig muskovit föreligger, bevisar dess uppkomst ur mangan- andalusit en tillförsel af alkalier der. I begge fallen föreligger således ett fenomen ana- logt med det som vi nyss hade hos bergarten på udden SV. om Högön. Denna hälleflintgneis är för öfrigt en ganska vackert hornfelsstruerad bergart med kanske något större kvartshalt än vanligt. Den är rik på malmkorn, men fri från biotit, epidot, titanit och ansluter sig härigenom till glimmerkvartsiterna, från hvilka den dock skiljer sig genom sin stora fältspathalt, sina muskovitskelett och sin struktur. Fältspat har, såsom förut framhållits, icke anträffats hos någon af kvartsiterna, lika litet som skelettartad muskovit. Några till denna grupp hörande bergarter äro funna såsom block längre söderut, en SV. om Boana, en annan på Ekenäsudden SV. om Enön, en tredje i Froerydsdalen på Ryssberget. Det är möjligt att en del af dessa såsom block förekommande muskovitrika varieteter har sin moderklyft inom områdets södra del, ehuru fast klyft af liknande berg- arter endast träffats inom den nordligaste delen. Blocket SO. om Boana utgöres af en grå hälleflintgneis, 1 hvilken talrika stora ljusa eller rödaktiga muskoviter ligga inströdda. Mikroskopiskt är bilden ungefär densamma, de stora muskoviterna ligga 1 en grundmassa, som är en normal, väl hornfelsstruerad tät gneis med kvarts och fältspat, litet biotit, skelettartad muskovit etc. Blocket på Ekenäsudden ansluter sig till de föregående genom förekomsten af stora muskovitindivider, hvilka makroskopiskt äro idiomorfa och utbildade som sexsidiga prismer. Dessa visa sig innehålla talrika små kvartskorn. Derjemte förekomma äfven stora fältspater, såväl plagioklas, som äfven mikroklin, hvilka äro oregelbundet begränsade och likaledes uppfyllda med inneslutningar, hvilka 1 detta fall äro små kvartskorn och muskovitfjäll, samt fältspatkorn med afvikande orientering. I liknande inneslutningsrika individer förekommer äfven såsom ganska talrika intill millimeterstora korn ett färg- löst och isotropt mineral, hvilket på grund af sin låga ljusbrytning tydligt träder fram ur bergartsväfnaden. Dessa egenskaper, äfvensom de tydliga oktaedriska genomgångarna, visa att mineralet är flusspat, hvilket mineral förut icke observerats 1 nämnvärda kvantiteter i någon af Vestanåfältets bergarter. -— Biotit och andra mörka mineral saknas. En af kvarts, fältspat, malm m. m. bestående, finkornig grundmassa omger de nämnda större mine- ralen. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 12 90 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 8. Gneisen vester om glimmerkvartsitlagret. Under hänvisning till hvad som blifvit sagdt i inledningen och vid behandlingen af graniterna (p. 16—18) vill jag här erinra om, att enligt DE GEERS framställning i »Vestanå- konglomeratet» öfverlagras glimmerkvartsitlagret konformt af de vester om detsamma upp- trädande >»Klagstorpsskiffrarna» i söder, resp. »Dynebodagneisen» i norr, hvilka uppfattas såsom ekvivalenta. I »Bäckaskog» sammanföras dessa och betecknas i öfverensstämmelse med hvad som skett på angränsande kartblad såsom »jerngneis», utgörande den omedelbara fortsättningen af vestra Sveriges stora jerngneisområde.! Det har redan visats att »Dynebodagneisen> icke är en genetiskt enhetlig bergart, utan består af tvenne skilda bergarter, af hvilka dock den ena med all sannolikhet kunnat betecknas såsom en starkt tryckförändrad facies af den småkorniga graniten, medan den andra bergarten är samma gneis, som tillsammans med »dioritskiffern> utgör »Klagstorps- skiffrarna». Vi gå nu att närmare studera densamma. Gneisen på andra sidan om amfiboliten V. om Näsums kyrka, i den häll, som på »Bäckaskog» har stupningstecknet 85”, är en temligen ljust grå bergart med talrika små glänsande biotitfjäll och här och der några millimeter stora fältspatkorn. I snitt visar den sig hafva de förut skildrade hornblendefria gneisernas mineralsammansättning och struktur. Den för brun biotit, sparsamt muskovit, mycket sparsamt epidot med ortitkärnor, dess- utom malm och apatit, men icke titanit, samt vidare plagioklas, mikroklin och kvarts. Bergartens struktur är en hornfelsstruktur. Plagioklasen förekommer 1 väl markerade större fältspatanhopningar med polygonal struktur och dubbelt eller flerdubbelt större korn- storlek än utanföre. Här och der ses ett större korn af mikroklin eller kvarts. Bergarten är icke mycket pressad: kvartsen visar endast lindrigt undulerande utsläckning. Andra prof från ungefär samma ställe visa makroskopiskt en nästan tät textur, men här och der ses större fältspater och linsformiga kvartskorn, samt derjemte en strängt parallelanordnad glimmer. Bergarten visar samma kvalitativa mineralsammansättning som den föregående, men med rikligare biotit, malm, epidot och småmineral. Här och der finnas stora skelett af muskovit. Grundmassans struktur är hornfelsens, men den är något pressad. Väl markerade fältspatanhopningar saknas. Kvartsen uppträder såsom lång- sträckta linser bestående af ett eller ett par temligen enhetliga korn, tydligen bildade under tryckperioden. — Makroskopiskt öfverensstämmande med det först beskrifna, men ännu glimmerrikare, är gneisen från hällen med pegmatitgången 1 km. N. om Klagstorp. På ömse sidor af vägen mellan Juteboda och Grönhult, omkr. 1,2 km. N. om Juteboda äro på bladet »Bäckaskog» omedelbart vid kvartsitens gräns 4 hällar utmärkta såsom »hälle- flintgneis». Af dessa äro enligt rekognoseringskartan de begge närmast kvartsiten belägna »hälleflintgneis», medan de två längre mot SV. äro »mörk glimmerskiffer» (amfibolit?) Berg- arten i de förstnämnda hällarna kan beskrifvas såsom en mycket finkornig gneis med fält- 1 Enligt muntligt meddelande af DE GEER anser han numera den utpräglade konformiteten till struktur och bergartsgräns mellan glimmerkvartsiten och den vestra gneisen icke behöfva tyda på ursprunglig konkordans, om det också fortfarande synes honom vanskligt att närmare uttala sig om huru de vestra gneiserna kommit i sitt nuvarande läge, eller om deras bildningssätt öfver hufvud. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 91 spatfläckar samt mörka glänsande glimmerfjäll på skiffrighetsytorna. Den visar sig vara en biotitgneis med skelettartad muskovit, hornfelsstruktur, samt tydliga anhopningar af mikroklin. ltt korn af granat är observeradt. Biotiten visade sig på sina ställen om- vandlad till färglös klorit med ett praktfullt nät af hvarandra under 60? korsande rutil- nålar. — Den strax söder derom amstående »jerngneisen» synes äfven höra till gneiserna, likaså bergarten i den häll Ö. om Kastagropen, i hvilken en omvandlad amfibolit före- kommer (se p. 46). Gmeisen 0,5 km. VSV. om Bäens S. ända är starkt pressad och derför ljus, något protoginartad, mycket finkornig och utprägladt parallelstruerad. Under mikroskopet doku- menterar den sig såsom tillhörande traktens gneisformation genom rikliga mörka mineral samt riklig fältspat i polygonala korn, ofta i anhopningar. Fältspaten är, som alltid, bättre bibehållen än kvartsen, hvilken förekommer 1 aggregat af omkristalliserade småkorn. Stora ortiter finnas, vidare riklig epidot, grön något kloritiserad biotit utvalsad till små fjäll, litet muskovit; dessutom malm etc. En annan gneistyp är det som uppträder närmast Immeln och på dess öar. Den är alltid mörk, rik på biotit och stundom äfven på hornblende. — Ett prof från Mjönäs- udden, '!/2 km. S. om dess spets, visar mera hornblende än biotit, hornblendet är ut- prägladt poikilitiskt och mycket rikligt. Skarpa kristaller af epidot äro rikliga, dessutom finnas malm och titanit. Bland de ljusa mineralen herrskar en sällan tvillingsstreckad plagioklas, mera underordnadt förekomma mikroklin och kvarts. Bergarten visar vacker hornfelsstruktur och har mycket utpräglade fältspatlinser. Liknande är den mörka gneis, som anstår strax V. om Immelns station. Bergarten för riklig, allotriomorf, brun biotit, men hvarken hornblende eller muskovit, ej heller finnes titamit, deremot malm och epidot. Icke så litet kvarts finnes, men kalifältspat är icke konstaterad i bergarten. Fältspaten är en labrador, närmast svarande till Ab, An; (utsläckningsmaximum i zonen vinkelrätt mot [010] =531"). Utom blandad med de öfriga mineralen förekommer fältspaten jemväl i små rundade, väl begränsade ansamlingar, samt derjemte såsom stora korn, uppfyllda af inneslutningar af kvarts och biotit. Fig. 34 visar ett sådant. Denna strukturegendomlighet är icke förut iakttagen hos någon af Vestanå- fältets gneiser, men är icke ovanlig hos kontaktmetamorfa bergarter och kristalliniska skiffrar af liknande ursprung.! En gneis från NO. om Grimsboda i Örkereds socken, finkornig, grå med talrika glänsande glimmerfjäll, visade biotit och något hornblende, begge formlösa, vidare kvarts och fältspater, zirkon, malm, titanit och litet epidot. Strukturelt utmärker den sig genom halfmillimeterstora, rundade fältspatkorn, stundom polygonalt stötande mot hvarandra, oftast skilda genom detritusränder. Kvartsen förekommer såsom aggregat af regenererade småkorn, mikroklinen ofta såsom stora korn, hvilkas form och utseende visar att de äro nybildade på samma gång som kvartsen. — Det allmänna intrycket blir derför en pressad gneis af de norra Gillesnäsgneisernas typ. 1 Ett exempel: Från Meissenersyenitens kontaktzon omnämner SAUER »ein Reichthum von Einschlissen (im Andalusit), der sich bis zu skelettähnlicher Durchbrochenheit des Wirthes steigern kann» -— »Die ganze Erscheinung, wenn auch nicht in ebenso extremer Ausbildung, beobachtet man gewöhnlich an den porphyrischen Muskoviten und fast allen grösseren Feldspäthen —» (Erläuterungen zur Section Meissen p. 66. Leipzig 1889.) 92 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. Dessa beskrifningar på gneiserna vester om kvartsitlagret visa, att de äro af all- deles samma typ som de öster om detsamma förekommande gneiserna. Mineralsam- mansättningen är densamma och synes äfven kvantitativt hålla sig inom de förut funna gränserna, och den primära strukturen bär kontaktmetamorf prägel. Under dessa förhållanden är det icke sannolikt att de vestra gneiserna normalt öfverlagra kvartsit- lagret; de skulle då vara yngre än detta och ännu yngre än de östra gneiserna. I be- traktande af skiktens uppresta läge synes det antagligare att gneiserna på begge sidor om kvartsitlagret höra tillsammans och skålformigt omsluta det yngre kvartsitlagret. Härför talar ytterligare den omständigheten att ett lager af amfibolit finnes närmast kvartsitlagret såväl på dess östra som på dess vestra sida, och bergarten 1 begge lagren är fullt öfverensstiämmande. Är glimmerkvartsitlagret inveckadt, kommer amfiboliten på begge sidor att omedelbart underlagra detsamma. — Slutligen kan såsom ett ytter- ligare sannolikhetsbevis för kvartsitlagrets inveckning anföras, att, när det i nordvest ut- kilar, gneiserna på ömse sidor derom utan gräns öfvergå 1 hvarandra. Här anknyter sig frågan om hvilken ställning det vid Axeltorp uppträdande glimmer- kvartsitlagret intager till det nordvest derom förekommande stora lagret. — Axeltorps- lagret omgifves, såsom en blick på kartan Tafl. 1 visar, på begge sidor af hälleflintgneis. Man skulle derför kunna förmoda att det geognostiskt vore att likställa med de i hälleflint- gneisen inlagrade glimmerskiffrarna, hvilka vi förut, i kapitlet 5, hafva lärt känna. Denna uppfattning synes Dr GrEER i början hafva ansett sannolikast.' Till stöd för en sådan uppfattning kunde, utom de af DE GEER framställda skälen, bl. a. anföras, att den senare undersökningen visat, att bland hälleflintgneisens inlagringar äfven fullt fältspatfria kvartsit- glimmerskiffrar förekomma (SYV. ändan af Högabjer). — En annan möjlighet, som DE GEER vid början af min undersökning muntligen framhållit såsom måhända mera sannolik, vore att Axeltorpslagret representerade ett i liggandet inveckadt parti af samma glimmer- kvartsitlager, som återkommer i det stora lagret. Om det stora lagret, såsom jag sökt göra sannolikt, i stort sedt är att uppfatta såsom en skålbildning, vore sålunda Axeltorps- lagret en ny sådan, åstadkommen genom ett parallelveck. — Att icke amfibolit här före- kommer på gränsen mellan glimmerkvartsiten och hälleflintgneisen behöfde icke betyda så mycket, då ju amfiboliten äfven norrut flerestädes saknas på denna gräns. Som ett skäl för denna uppfattning och mot den nyss omnämnda skulle för öfrigt kunna anföras, att hälleflintgneiszonen, hvilken ju, utom att den är den minst metamorfoserade, jemväl är den öfversta delen af traktens gneisformation, är så mäktig inom denna del af området. Detta vore mindre lätt att förklara om Axeltorpslagret vore en inlagring 1 hälleflint- gneisen, men är fullt normalt om här en skålbildning föreligger, och sålunda det stora glimmerkvartsitlagret, och följaktligen äfven de detsamma underlagrande öfversta skikten af gneisformationen, här återkomma genom veckning. Men Axeltorpslagret skulle äfven kunna tänkas vara det stora glimmerkvartsitlagrets direkta fortsättning. Det ligger ungefär i dess strykningsriktning, och den mellanliggande trakten är högst ofullständigt blottad. Som skäl mot detta antagande skulle kunna anföras + »Vestanåkonglomeratet» p. 8 och »Karlshamn, Skånedelen> p. 68. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 3. 93 de af Dr GERR antagna horizontalförskjutningarna vester om Näsumsdalen, hvilka om- nämndes vid beskrifningen af amfiboliterna (p. 35), och som äro antydda på den bifogade kartan (Tafl. 1). Men, såsom Dr GurprR framhåller, äro dessa vestliga förskjutningars existens ännu icke fullgiltigt bevisad. Emot denna tredje möjliga uppfattning af Axeltorps- lagret fams förut ännu ett skäl, nämligen att det på begge sidor var omgifvet af hälle- flintgneis medan det stora glimmerkvartsitlagret på ena sidan hade hälleflintgneis, men på den andra »Klagstorpsgneisen». Detta skäl bortfaller emellertid om, såsom jag sökt visa, Klagstorpsgneisen icke är något väsentligt skildt från hälleflintgneisen utan endast är en både kontaktmetamorft och dynamometamorft starkare omvandlad modifikation af densamma. Klagstorpsgneisen (och Dynebodagneisens gneisiga komponent) synas att döma af den äldre kontaktmetamorfa omvandlingens intensitet representera en något djupare nivå inom gneisformationen än den på glimmerkvartsitlagrets östra sida upp- trädande hälleflintgneisen. Häraf skulle följa att de vore — liksom DE GEERrR antagit beträffande granitgneisen — något upp-pressade öfver den i förhållande till dem något sjunkna glimmerkvartsiten. Just inom denna trakt når ju äfven krossningen af berg- arterna sitt maximum inom Vestanåfältet. — En sådan motsats existerar icke inom fältets södra del; der äro hälleflintgneiserna på begge sidor af Axeltorpslagret fullt öfverensstäm- mande 1 fråga om omvandlingens intensitet och kunna således mycket väl tänkas tillhöra ungefär samma nivå, nämligen den öfversta delen af gneisformationen. Hvilket af dessa olika sätt att tolka Axeltorpslagrets förhållande till det stora glimmerkvartsitlagret som skall anses som det riktiga, får öfverlemnas åt framtida under- sökningar att afgöra. Det resultat, till hvilket undersökningen fört beträffande den närmast vester om glimmerkvartsitlagret belägna delen af det område, som på »Bäckaskog» och »Glimåkra» lagts såsom .»jerngneis>, är sålunda, att dess hufvudmassa utgöres af en gneis i inskränkt mening, d. v. s. ett omvandladt sediment, hvilken gneis har ungefär samma kemiska och mineralogiska sammansättning, som den öster om kvartsitlagret uppträdande, och liksom denna har en kontaktmetamorf grundstruktur, stundom störd af ett senare tryck; på grund af dessa öfverensstämmelser är det ganska sannolikt, att gneiserna på ömse sidor af kvartsit- lagret höra tillsammans, att det sålunda icke existerar någon väsentlig skilnad mellan Blekinges kustgneis och Gillesnäsgneisen å ena sidan, och denna del af »jerngneisen» å den andra. — Utom denna gneis finnas inom traktens »jerngneis» mer eller mindre tryck- förändrade graniter, bland hvilka den närmare behandlade »Dyneboda-granuliten» genom sin kemiska sammansättning häntyder på en granit af traktens vanliga småkorniga granittyp såsom sitt modermaterial. — Men dessutom finnas inom jerngneisområdet med säkerhet andra gneiser — den längre fram (p. 102) beskrifna »Örsjögneisen> är ju en — jag vill derför uttryckligen reservera mig mot att de inom detta lilla område vunna resultaten generaliseras till att omfatta »jerngneisen» i allmänhet. Ty »jerngneis> är som bekant ett mera geografiskt än petrografiskt enhetligt bergartsbegrepp, och gifvet är att vestra Sveriges stora »jerngneis»-område ännu kräfver mycket arbete för sin utredning. De trakter, som bäst skulle egna sig till utgångspunkter för ett studium af jern- gneisen, äro möjligen de der man har små kvartsit- eller glimmerskifferförekomster. 94 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. Sådana äro som bekant ganska sällsynta, men flere finnas dock, såsom Horrsjöberg och Bliabergen (i Ransäters socken) i Vermland. Äfven från kartbladet »Ulricehamn> i 1 : 50,000 omtalas i beskrifningen 4 små glimmerskifferförekomster: vid Hägnen i Gällstads socken, norr om Mögasjöarna och vester om Drared i Toarps socken, samt nordost om St. Möte i Dannike socken. Dessutom finnes, enligt välvilligt meddelande af geologen ÅA. LINDSTRÖM, inom den ännu outgifna, östra delen af kartbladet >Ulricehamn> i 1:100,000 en ganska betydlig glimmerskifferförekomst inom östra delen af Sandhems socken, mellan Räfåsen 1 söder och Högagärdet 1 norr. Inom detta område träffas utom glimmerskiffer jemväl ren kvartsit och en grågrön, mycket tunnskiffrig hälleflintgneis, samt gneis. 9. Halengneisen. Under det att sjön Halens sydvestra del omgifves af småkornig granit, som derför äfven kallats >»Halengranit>, omgifves dess nordligare och större del af en gneis, hvilken vi det följande vilja beteckna såsom »Halengneisen». Denna bergart betecknas i »Bäcka- skog» och i »Glimåkra» såsom »granitgneis>; Dustin, som rekognoserat området, betecknade till en början de fullt massformiga varieteterna ungefär midt på halfön mellan Raslången och Halen, såsom »medelkornig rödlett granit» under det de mera parallelstruerade varie- teterna inom områdets öfriga delar betecknades såsom »granitgneis», en beteckning, som dock senare utbyttes mot »medelkornig rödlett gneis». Han fann emellertid att mellan »graniten»> och »gneisen» alla öfvergångar funnos och att ingen gräns dem emellan kunde uppdragas. Såsom på kartan är framställdt, gränsar Halengneisen i sydvest till den små- korniga graniten. Kontakten är ingenstädes observerad, men gränsen synes framgå öfver den lilla gölen SO. om Halen, vidare öfver sydligaste ön 1 Halen, hvars östra udde består af Halengneis, medan ön för öfrigt består af granit. Nästa häll af Halengneis är belägen 500 m. NNO. om kvarnen SO. om Alltidhult. Här inskjuter sig en smal tunga af Gillesnäs- gneis mellan Halengneisen och graniten, ty på södra sidan af strömfåran anstår mellan kvarnen och landsvägsöfvergången först gneis och sedan omedelbart NO. derom gramit. Gränsen mellan Halengneisen och Gillesnäsgneisen förlöper sedan i nordlig riktning öfver Hvita Vatten samt mellan Öasjön och L. Kroksjön, tills strax NV. om Öasjön den små- korniga graniten åter påträffas. Gränsen dem emellan går i NO:lig riktning till trakten N. om Dröspagölen, der vid landsvägen i tvenne hällar kontakt mellan den småkorniga graniten och Halengneisen af DusSÉNn angifves. Kontakt skall likaledes finnas i den långa hällen Ö. om Halens nordspets. Det angifves i »Glimåkra» p. 11: »Vid norra ändan af Halen bildar bergarten — granitgneisen — skarp kontakt mot den småkorniga grå gra- niten, hvari den äfven uppträder såsom brottstycken.» Denna uppgift att graniten skulle innehålla brottstycken af Halengneisen återfinnes icke i DusÉss dagböcker och torde kanske behöfva kontrolleras. — Gränsen följer derefter en i hufvudsak mot N. gående linie till ungefär Ö. om Mjölångens midt, der en mera med Gillesnäsgneisen beslägtad typ möter. — Inom den nordligaste delen af detta område, NNO. om Halens N. ända, har DusÉN angifvit flere hällar af finkornig eller medelkornig grå gneis, hvarför på bergartskartan till KONGL. SV. VET. AKADEMIENS IANDLINGAR. BAND 29. N:O J 95 »Glimåkra» Gillesnäsgneisen dragits ned hit; den här ifrågavarande gneisen bör emellertid räknas till Halengneisen. — Halengneisen gränsar i öster till Jemshögsgraniten; rörande dess utbredning mot NO. har jag icke kunnat få några upplysningar. Halengneisen är en medelkornig gneis 1 motsats till de finkornigare Gillesnäsgneiserna. Den har en blekt gulröd färg, som endast undantagsvis går öfver till grå, dess fattigdom på mörka mineral gör den ljusare än Gillesnäsgneiserna. Från dessa skiljer den sig äfven genom sin mindre väl utbildade parallelstruktur, hvilken till och med i områdets vestra del, mellan Alltidhult och Hvita Vatten, öfvergår till ganska fullständig massformighet. Dessa makroskopiska olikheter motsvaras äfven af olikheter i mineralsammansättning och struktur. Så är Halengneisen rikare på kvarts och mikroklin och fattigare på plagioklas än Gillesnäs- gneisen, samt i regeln starkare pressad. Men såväl i mineralsammansättningen som i strukturen finnas dock, såsom vi skola se, beröringspunkter öfverraskande stora för två i sitt vanliga utseende så skilda bergarter. I starkare pressade varieteter kan man följa de af utvalsad, kloritiserad biotit, epidot, titanit, apatit och malm bestående, tydligen sekundära strimmorna tvärs öfver preparatet. Fältspaten är här starkare omvandlad, mikroklinen full af albit på sprickor, kvartsen krossad o. 8. v. Dessa pressfenomen äro sig tämligen lika i bergarter med ungefär denna mineralsammansättning. I de mindre pressade varieteterna låta mineralsammansättningen och strukturen lättare rekonstruera sig. I Halengneisen förekomma samma mineral som i Gillesnäsgneisen, d. v. s. kvarts, mikroklin, plagioklas, biotit, hornblende, epidot, malm, titanit, ortit, apatit och zirkon. Af dessa äro, som nämndt, kvarts och mikroklin mera, plagioklas, biotit och hornblende mindre rikligt förhanden än i de förra. Biotiten före- kommer såsom formlösa fjäll. Hornblendet har samma blågröna färg som hos Gillesnäs- gneiserna och uppträder, liksom hos fere af dessa, i anhopningar af det slag som beskrefs på p- 79 och afbildades i fig. 31, der sålunda hornblendet i skilda men likorienterade partier genomväxer en af biotit och epidot med titanit, malm etc. bestående anhopning. Det hela omkransas af epidot i småkristaller liksom i det afbildade exemplet. Der horn- blende förekommer utanför dessa anhopningar är det poikilitiskt. Sådana anhopningar äro iakttagna 1 flere prof från Halens östra strand samt från landsvägen 0,7 km. SO. om Mjölångens S. ända. I en af de nyss omnämnda gneiserna vid Halens Ö. strand förekommer ortit i stora korn, dels fria, dels omgifna af en smal epidotrand. Ett vackert exempel är afbildadt i fig. 305. Det är en millimeterstor ortitkristall med ett smalt epidotskal, det hela till större delen omgifvet af glimmer. Epidotskalet är på ett ställe afbrutet af en apatitkristall. Ortitens färg och dubbelbrytning vexla på olika ställen, såsom också figuren visar. — Denna före- komst af ortit i stora kristaller såväl i Gillesnäsgneisen och Halengneisen, som i den småkorniga graniten och Jemshögsgraniten, är högst egendomlig. Ortit i små kvantiteter och såsom kärnor i epidot är ju en mycket vanlig företeelse, som återfinnes äfven hos de minst omvandlade hälleflintgneiserna och i de i dem inlagrade glimmerskiffrarna, men förekomsten af ortit i talrika, stundom makroskopiska individer i såväl de genomsättande graniterna som de genombrutna äldre bergarterna måste betyda att ortitens substans genom kontaktmetamorfosen antingen tillförts från graniten, eller, sannolikare, blifvit koncentrerad 96 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. ur det förhandenvarande materialet — som ju i form af småkärnor förefinnes äfven i de med Gillesnäsgneiserna sammanhängande hälleflintgneiserna. Om Halengneisens struktur gäller, utom det som anförts under biotit och horn- blende, följande. Af de ljusa mineralen uppträda kvarts och mikroklin vida mer oregel- bundet allotriomorfa än hos Gillesnäsgneiserna. Förhållandet mellan dessa mineral liknar det som eger rum hos den småkorniga graniten och som utförligt blifvit beskrifvit (p. 9—11). Deras genomsnittliga storlek är äfven större än hos Gillesnäsgneiserna. Deremot förekommer mikroklinen aldrig någonsin i dessa långsträckta tafvelformade tvillingar, hvilka på ett så karakteristiskt sätt utmärka graniten. — Hufvudmassan af bergarten utgöres af den på detta sätt struerade, af mikroklin och kvarts med underordnade plagioklas och öfriga mineral bestående delen. I densamma förekomma emellertid långsträckta, någotsånär pa- rellela partier, i hvilka det förherrskande mineralet är en vanligen ostreckad fältspat, som dock i allmänhet synes vara kalknatronfältspat; jemte denna uppträda litet kvarts och mikroklin. Strukturen i dessa plagioklasrika partier är utprägladt isometriskt polygonal d. v. s. vaxkakelik. Analogien med de förut flere gånger beskrifna »fältspatanhopningarna» är omisskänlig, men här ingår jemte plagioklas äfven något kvarts och mikroklin i de hornfelsstruerade partierna. Strukturskilnaden mellan dessa regelbundet vaxkakeliknande partier och den utanför dem vidtagande blandningen af stora, oregelbundet formade mikroklin- och kvartsindivider är 1 ögonen fallande i flertalet af de undersökta berg- arterna. Denna Halengneisens egendomliga struktur kunde nog fresta till spekulationer öfver dess uppkomstsätt, men något säkert resultat skulle icke med det hittills föreliggande materialet kunna nås. Det vore en ganska tacksam specialuppgift att detaljeradt studera Halengneisen och dess förhållande till de omgifvande graniterna och gneiserna, från hvilka begge den har strukturelement. Att den äfven makroskopiskt är svår att alltid skilja från dessa framgår bl. a. af att DUSÉN i flere fall icke anfört några namn på de af honom tagna stuffernas etiketter; i dagboken betecknas bergarten som »medelkornig grå-rödlett gneis», men på rekognoseringskartan står samma beteckning som för den vanliga »fin- korniga grå gneisen». I den långa hällen öster om Halens norra ända, der kontakt mellan Halengneis och småkornig granit enligt DusEn skall finnas, kunde De GrErR och jag vid vårt besök derstädes icke finna någon kontakt utan snarare en öfvergång, vi hade dock endast kort tid till vårt förfogande. Slutligen lär, enligt meddelande af Dr. N. O. Horst, gränsen mellan Jemshögsgraniten och den angränsande varieteten af Halengneisen vara svår att bestämma. Utanför det skildrade området för Halengneisen förekommer, på alla sidor omgifven af granit, 500 m. NV. om Mjölången en medelkornig till grofkornig, fullt massformig, gulröd bergart, som ansluter sig till de massformiga Halengneiserna. — Likaså fimnas beslägtade bergarter på ön i Svansjön, Kyrkhults socken, samt strax öster om denna sjö. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å, 97 10. Granitgneisen. mom kartans sydvestra och södra delar är en på »Bäckaskog» såsom »qranit- gneis, på »Kristianstad> såsom granit betecknad bergart den herrskande. Den bildar här flertalet af traktens mera markerade höjder, såsom Vånga- och Oppmannabergen, Ifö klack, bergmarkerna norr om Ifösjön, 'Tollarpa bjer, Balsberget och höjderna norr derom, vidare Kjugekull och Fjelkinge backar, samt längst i sydost Mörby backe och Stiby backe m. fl. samt Hanö. — Bergarten är medelgrof till grofkornig, än röd, än grå. En parallelstruktur är stundom mycket utpräglad, men fattas emellertid ibland helt och hållet, och bergarten är då fullt massformig och granitisk celler granitporfyrisk. Mellan dessa varieteter hafva likväl inga gränser kunnat dragas i fält, och äfven den närmare undersökningen af bergarterna talar för deras samhörighet. Att döma af de insamlade stufferna finnas de mest parallelstruerade eller skiffriga varieteterna i trakterna norr om Ifösjön, således närmast kvartsitzonen, medan bergarterna söder om en linie, dragen från Ifön till Immelns södra del, äro mer eller mindre massformiga. På Sv. Geol. Unders. öfversigtskarta i skalan 1:1000000 (utg. 1884) äro de förra betecknade som gneis, de senare såsom granit. Bland de till den massformiga typen hörande granitgneiserna finnas flere, hvilka, såsom redan i beskrifningen till »Bäckaskog» framhålles, till och med erinra om yngre graniter. Till dessa hör i främsta rummet bergarten från Ifö klack. Denna är röd och temligen finkornig samt förer stora, röda fältspatkristaller porfyriskt insprängda. Under mikroskopet visa sig så väl dessa som äfven större delen af grundmassans fältspat bestå af mikropertit, färgad af ett rödt pigment. Den pertitiska sammanväxningen är mycket intim och fältspaten har detta »trådiga» utseende, som mikropertiter ofta visa. Ett full- ständigt liknande utseende har fältspaten hos en del af de såsom postarkäiska betecknade graniterna från vårt land, t. ex. hos dem vid Krångede, Ragunda socken i Jemtland. Iföns »granitgneis»> ansluter sig till de nyss nämnda postarkäiska graniterna också deri- genom, att den icke visar starkare pressfenomen än man ser hos dessa, d. v. s. endast en högst obetydligt undulerande utsläckning hos kvartsen. — Den hos de postarkäiska gra- niterna vanliga granofyrstrukturen är deremot icke iakttagen hos någon granit från denna trakt. Kvartsen uppträder här dels såsom utfyllning, men dock mest såsom rundade korn; derföre, och i betraktande af förekomsten af porfyriskt insprängda fältspater, torde Ifö- bergarten närmast böra jemföras med en gränsfacies af ett granitmassiv. — Utom mikio- pertit finnes här äfven litet fri oligoklas. — Det sparsamt förekommande mörka mineralet är en brun, något kloritiserad biotit. Malm, zirkon och apatit äro icke observerade här. Bergarten från Vångabergets sydvestra del förer icke porfyriska fältspater och har parallelstruktur antydd. Mikroskopiskt visar den sig mera pressad. Kvartsen har tydligt undulerande utsläckning. Fältspaten är dels mikroklinmikropertit, dels sjelfständig oligoklas. I Oppmannabergets södra ända är bergarten mycket finkornig men icke porfyrisk. Oppmannabergets NV-.-ligaste häll åter innehåller stora pertitiska fältspater i en finkornig grundmassa, hvars kvarts visar börjande sönderpressning. Parallelstruktur saknas. RK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 13 98 BÄCKSTKÖM, VESTANÅFÄLTET. Ett prof från Oppmannabergets midt är grofkornigare och har tydligare parallelstruk- tur; större fältspater finnas och dessas genomgångsytor äro svagt böjda. Kvartsen visar under mikroskopet börjande sönderpressning. Fältspaten är 1 dessa tre prof samma »trå- diga» som i variteten från Ifön. En liknande, tydligen något mera pressad bergart förekommer 1,5 km. V. om Arkelstorp station, men omedelbart invid denna har man en röd, medelkornig, fullt mass- formig granit med lindrigt pressad kvarts, ytterst fintrådig fältspat, ingen sjelfständig plagioklas. Vid Immelns strand, på udden 0,6 km. VSV. om St. Sandvik, förekommer likaledes en röd, massformig bergart med »trådig fältspat». Den är något porfyrisk och obetydligt pressad. Den bergart som anstår vid Immeln station är, 1 motsats till de föregående, rent grå, men för öfrigt en fullt massformig, temligen grofkornig granit. Mineralsammansätt- ningen afviker äfven från de föregående, 1 det utom en obetydligt pertitisk mikroklin, oligoklas, kvarts, biotit, apatit och zirkon, jemväl titanit, magnetit och epidot ganska rik- ligt förekomma, hvilka mineral icke iakttagits hos de förut beskrifna »granitgneiserna». Strukturen är tydligt hypidiomorf, i det åldersföljden väl låter bestämma sig och kvartsen uppträder såsom utfyllning. Kvartsen har här starkt undulerande utsläckning och större korn visa sig sönderpressade. Äfven uppträda masklika gångar af kvarts i nybildad fält- spat (»quarz vermiculé»), hvilken förekommer dels sjelfständigt, dels i de äldre fältspaternas ytterkanter, ett fenomen, som ofta inställer sig hos bergarter på detta krossningsstadium:. Af den nu lemnade beskrifningen framgår, att hos dessa bergarter 1 fråga om pressfenomenens intensitet förekomma små variationer, hvilkas geografiska fördelning dock är mycket oregelbunden, så att man icke skulle finna någon större regelmässighet hos de linier som drogos genom de orter, der bergarterna visa sig ungefär lika mycket pressade. De pressningar, af hvilka vi nu se vittnesbörd, hafva således endast haft lokal utbredning, och öfverallt varit ganska lindriga. — Ett undantag får dock göras för trakten NV. om Oppmanna kyrka, från hvilken ett såsom »Ögongneis» etiketteradt prof föreligger; detta visar en bergart med stora sönderpressade mikroklinkorn, omslutna af en grundmassa med denna för krossade bergarter så karakteristiska starka vexling i kornstorleken hos de in- gående ljusa mineralen. Denna grundmassa består af kvarts, mikroklin, plagioklas, grön biotit, muskovit, riklig epidot, magnetit, mycket titanit. Om starka pressfenomen äro undantag i trakterna vester om TIfösjön, så äro de der- emot regel i trakten norr derom, närmare kvartsitlagret. En god representant för berg- arterna här är granitgneisen 1 km. NO. om Esperyd i Vånga socken. Makroskopiskt är den rödaktig genom starkt förherrskande af röd kalifältspat i rätt stora kristaller med böjda eller knäckta genomgångsytor, derjemte finnes litet grå plagioklas. Af kvarts ser man intet, emedan denna är sammanknådad med glimmern till mörka band, hvilka smyga sig kring fältspatkornen. Under mikroskopet ser man alla mineralbeståndsdelarna vara sönder- pressade, de stora mikroklinkornen äro söndertryckta till stora bitar, skilda åt genom en smal pulverzon, plagioklasen, starkare omvandlad, är likaledes knäckt och visar böjda tvilling- lameller, kvartsen, sprödare än fältspaterna, är som alltid ännu starkare sönderpressad och förekommer nu såsom aggregat af optiskt homogena småkorn, stundom omgifvande ett KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 99 något större, oregelbundet formadt kvartskorn med starkt undulerande utsläckning. Den gröna biotiten förekommer i böjda individer. — Utom de nämnda mineralen förekomma magnetit, svafvelkis, titanit, apatit och riklig, nybildad epidot. — Bergarten är likväl icke mera deformerad än att man på sina ställen kan se att kvartsen förekommit såsom utfyll- ning och att denna »granitgneis» således är en starkt pressad granit. Om det än mellan bergarterna i Ifö klack och vid Esperyd just icke finnas så många likheter, så existera dock mellanled. Ett sådant är gramitgneisen från Oppmanna- bergets midt, hvilken har tydlig parallelstruktur, större fältspater med böjda genomgångs- ytor, samt kvarts som visar börjande sönderpressning — men som derjemte förer denna »trådiga fältspat», som karakteriserar den yngre-granit-liknande bergarten från Ifö klack. Att döma af de talrika insamlade stufferna finnas alla mellanled i denna öfvergångsserie och, som nämndt, hafva ej heller i fält några gränser mellan de olika varieteterna kunnat upp- dragas. Man torde derför få antaga, att hela det såsom granitgneis markerade området utgör ett enhetligt massiv af en temligen grofkornig granit, af hvilken på Ifön samt Vånga- och Oppmannabergen finnas finkorniga och porfyriska gränsvarieteter. Detta granitmassiv har i sin nordöstra del varit utsatt för starkt tryck, medan de öfriga delarna äro lindrigare pressade. — Längst i sydost finnas dock något starkare pressade bergarter i Mörby och Stiby backar. Här anstår en något parallelstruerad granitgneis, som är rent grå liksom den från Immelns station, till hvilken den äfven ansluter sig genom att dess fältspat icke är »trådig> och genom sin jemförelsevis stora rikedom på mörka mineral och titanit. Den för nämligen ganska mycket grön biotit, litet grönt hornblende, samt rikligt titanit och malm. Apatit och zirkon finnas äfven, liksom i så godt som alla andra granitiska berg- arter. Bland de sekundära mineralen märkes svafvelkis i kristaller. Ett mellanled mellan dessa och de förut beskrifna granitgneistyperna är bergarten i Lille backe vid Fjelkinge. Makroskopiskt är den en ljusröd, något parallelstruerad eller flasrig bergart med stora, obetydligt pressade fältspatindivider, hvilka under mikroskopet visa sig bestå af »trådig fältspat». Kvartsen är delvis krossad; bland de i strimmor uppträdande mörka mineralen märkes utom biotit äfven litet hornblende. Dessutom finnes titanit, zirkon etc. | En undersökt granitgneis från det lilla skäret Malkvarn, NO. om Hanö, är makro- skopiskt grå-rödlett och något parallelstruerad, här och der ses större mikroklintaflor, hvari- genom den får en viss likhet med Jemshögsgranitens typ. (Vid kusten 17 km. N. derom förekommer »Karlshamnsgraniten»). — Under mikroskopet visar sig bergarten sammansatt af brun biotit, men intet hornblende, vidare riklig titanit, samt apatit, zirkon, magnetit och svafvelkis, förutom kvarts, mikroklin och plagioklas. Den är icke mycket pressad, och står strukturelt Jemshögsgraniten ganska nära. Granitgneisen är längs sin gräns mot »jerngneisen> (enligt »Bäckaskog> p. 51) flere- städes liksom »kvartsdränkt» Den är makroskopiskt ljus och finkornig, samt visar sig bestå af en nästan ren kvartsmassa, sammansatt af c:a 0,1 mm. stora, 1sometriska, jemn- stora korn, hvilka icke visa några pressfenomen och således äro nybildade. I denna ligga enstaka, halfmillimeterstora eller mindre, nybildade korn af mikroklin och plagioklas, samt större muskovitfjäll, hvilka visa sig böjda och snedvridna. 100 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. I »Bäckaskog> (p. 52) omtalas från 0,9 km, OSO. om Erikstorp i Vånga socken en förekomst af finkornig kvarts 1 granitgneisen. Ett undersökt prof visar en intensivt pressad bergart, som närmast gör intryck af en sönderpressad kvartsgång. Den består af större långsträckta kvartskorn, omgifna af småkorn, spår af fältspat, samt något litet sericit. Litet zirkon är jemväl observerad. Angående granitgneisen inom den sydöstligaste delen af området finnes ännu intet publiceradt. G. Dr GEErR, som geologiskt kartlagt äfven denna trakt, har derför ställt följande meddelande till min disposition: »Om gramitqneisen på Listerhalfön. Genom år 1888 utförd kartläggning af det geologiska bladet Kristianstad (Blekingsdelen) i skalan 1:100 000 fick jag tillfalle följa Vestanåfältets bergarter ända ut till hafvet. Det visade sig härvid, att af desamma den mäktiga zonen af hälleflintgneis sträcker sig ända hit, ehuru den går i dagen, visserligen helt nära, men blott på norra sidan af kartbladets gräns. Söder om denna åter är granit- gneisen nästan allenarådande. För den som granskat granitgneisområdet inom bladet Bäckaskog måste det förefalla i hög grad sannolikt, att Listeruddarnas bergart tillhör samma bildning, hvilket nu än dess första ursprung må hafva varit. Mycket i dess upp- trädande talar utan tvifvel för dess hänförande till graniterna, men det finnes en om- ständighet som gjort, att jag för min del ansett det riktigare att tillsvidare benämna denna och liknande bergarter med namnet granitgneis, som antyder, att den genetiska frågan ännu ej är slutgiltigt afgjord. Denna omständighet, som jag första gången iakttog inom granitgneisen vid Ronneby 1879, består 1 en märklig vexling af granitgneis och en finkornig gneisartad bergart, som åtminstone skenbarligen bildar såväl de vackraste lager eller bäddar, som större och mindre linser. Båda bergarterna äro på det närmast förbundna med hvarandra genom denna vexellagring och, som jag ej lyckats tillfredsställande förklara alla detaljerna häraf genom någon gångteori, har det tillsvidare icke synts mig tillåtligt att utan någon reservation kalla bergarten granit. Sådan vexellagring inom granitgneisen omtalas i beskr. till bl. Bäckaskog sid. 22 och förekommer inom Listerhalfön såväl SV. om Mörby på Hjerthall, där i granitgneisen finnes, jämte. bäddar af finkornig gneis, äfven en mindre sådan af amfibolit, vidare på Listers- hufvud och vid hafvet N. därom på Spraglehall, samt på Hanö, hvars nordöstra udde består af finkornig gneis med pegmatitband; dessutom finnas några liknande, mindre före- komster. På samma gång den Vestanåfältet begränsande granitgneisen sålunda i nämda af- seende mycket erinrar om granitgneisen vid Ronneby, går märkligt nog Vestanåfältets hälleflintgneis, såsom jag länge haft skäl att förmoda och såsom genom direkta iakttagelser af d:r BäcKsTRÖM och mig år 1894 blef faststäldt, småningom öfver i Blekings så kallade kustgneis, hvilken vid Ronneby genom vexellagring af nyssnämda art är åtminstone sken- bart nära förbunden med Ronneby granitgneis.» De ställen der på »Bäckaskog» en sådan vexellagring iakttagits, äro: »vid mellersta delen af Ifösjöns norra strand och särskildt V. om Öretorp i en liten häll nära stranden KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDMINGAR. BAND 29. N:o 4. 101 vid det mellersta strykningstecknet på kartan samt i den lilla strandhällen SSV. om den sydligaste Klagstorpgården, der angränsande hällar visa, huru de regelbundna lagren af grå, finkornig gneis öfvergå till allt smärre linser; och sådana träffas ej sällan inom oranitgneisen NO. härom. Vid Gedenryd, SV. om sjön Immelns sydända, vexellagrar ifvenledes finkornig gneis med granitgneisen.» Den finkorniga gneis, hvarom det här är fråga, liknar makroskopiskt rätt mycket traktens vanliga finkorniga grå gneistyp, hvilken, såsom förut visats, visserligen varierar rätt mycket, särskildt på grund af olika grad af tryckförändring, men likväl alltid bibe- håller vissa karakteristiska drag, framförallt sin kemiska sammansättnings karaktär. Af den vexellagrande finkorniga goncisen finnes icke någon analys, men det är af den mikro- skopiska undersökningen tydligt, att dess kemiska karaktär dock är nära öfverensstäm- mande med de öfriga gneisernas »kvartsdioritiska> sammansättning. Gneisen från en förekomst vid östra foten af Vångaberget, vid Ifösjöns nordvestra strand, grå med stora fjäll af svart glimmer och starkt utpräglad parallelstruktur, för grön biotit, mycket epidot i småkristaller, vidare jernmalm, ortit, apatit och zirkon, samt af ljusa mineral plagioklas, kvarts och ortoklas i nu nämnd ordning. Dess kvarts är till stor del krossad och de mörka mineralen delvis förekommande i strimmor. Strukturen är för öfrigt att beteckna som oregelbundet allotriomorf, med kvartsen i hufvudsak senare bildad än fältspaten. >»Fältspatanhopningar» af förut beskrifvet slag saknas, men för öfrigt erinrar strukturen något om en pressad gneis af den inom området vanliga typen. Bergarten i strandhällen 1 viken SV. om sydligaste Klagstorp är mera pressad och derför utan makroskopiskt bestämbara mörka mineral och med mattare glans. Mikro- skopiskt visar den sig starkt krossad, men för öfrigt öfverensstämmande med den före- gående. Ett undersökt prof från Hjerthall, SV. om Mörby på Listerhalfön, visar en friskare bergart med talrika små svarta glimmerfjäll och utpräglad parallelstruktur. Den förer riklig biotit, rätt mycket epidot i kristaller, vidare malm, apatit samt titanit och det vanliga blågröna hornblendet. Detta är här formlöst och stundom poikilitiskt; det är ibland asso- cieradt med biotit utan att dock bilda anhopningar af den omtalade karakteristiska typen (p. 79 och fig. 31). Inga fältspatanhopningar finnas, men likheten i struktur med de förut beskrifna gneiserna är dock ganska stor. Särskildt på grund af hornblendets och glim- merns form härstädes torde primärstrukturen kunna bestämmas såsom kontaktmetamorf. Öfverensstämmelsen i mineralsammansättning och sannolikt äfven i kemisk samman- sättning, samt vidare den åtminstone partiella öfverensstämmelsen 1 struktur, tvinga till att sätta den finkorniga med granitgneisen vexellagrande gneisen i relation till traktens vanliga gneis med kontaktmetamorf struktur och kvartsdioritisk kemisk karaktär. Men här befinna vi oss — liksom på flere andra ställen 1 detta arbete — vid en punkt, der den hittills gjorda undersökningen endast mynnar ut i ett påvisande af nödvändigheten af fortsatta noggranna undersökningar innan full klarhet kan erhållas. Om den »vexel- lagrande» gneisen måste paralleliseras med den vanliga, så gäller det att afgöra om den är äldre eller yngre än »granitgneisen», d. v. s. hvilken af dessa bergarter, som genom- sätter den andra, ty att denna »vexellagring» mellan tvenne bergarter, af hvilka den ena är en granit, måste vara skenbar, synes vara högst antagligt. Visar det sig — som jag 102 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. förmodar — att »granitgneisen» är en yngre granit, som mot kanterna innesluter skikt och linser af områdets vanliga gneis, måste man finna en förklaring öfver att icke granitgneisen utöfvat någon märkbar kontaktmetamorf inverkan på hälleflintgneisen, som 1 områdets södra del kommer nära densamma. Men härför behöfves icke någon ny hypotes: redan i »Vestanå- konglomeratet» har Dr GEER uttalat den förmodan, att granitgneisen blifvit pressad upp öfver skiffrarna, och jag bar i detta arbete sökt göra sannolikt, att glimmerkvartsitlagret och: hälleflintgneisen bilda den innersta delen af ett djupt nedpressadt veck, och att de på vestra sidan af glimmerkvartsitlagret uppträdande Klagstorps- och Dynebodagneiserna blifvit pressade uppåt i förhållande till detta. Granitgneisen representerar derför en mycket djupare nivå än hälleflintgneisen och deras nuvarande sammanförande är en pro- dukt af senare tektoniska rörelser. 1. Gneiserna inom nordöstra delen af kartbladet »Glimåkra». Vi gå nu att kasta en blick på de bergarter, som förekomma närmast norr om de förut behandlade. Trakten är här ytterst jordtäckt och hällar sällsynta. En detaljunder- sökning af området låter sig derför icke göra, dock kan en öfversigt af de bergarter, som förekomma 1 områdets gränser, tjena till att antingen närmare afgränsa detsamma genom att visa att bildningar af helt annan karaktär nu vidtaga, eller också påvisa att samma eller ungefärligen samma karaktärer fortsätta att beherrska de uppträdande bergarterna. Det visar sig att väsentligen tvenne gneistyper här förekomma, af hvilka den ena tjenar till att begränsa de förut undersökta gneisernas område, den andra deremot visar en viss öfverensstämmelse med dessa. Inom det undersökta områdets nordvestra del, i östra delen af Örkeneds socken i Skåne samt nordvestligaste delen af Jemshögs socken i Blekinge, förekommer en gneis af starkt utprägladt röd färg. Här, liksom så ofta på andra ställen, markerar den starka röda färgen en från de på alla sidor omgifvande grå gneiserna petrografiskt och genetiskt vidt skild bergart. Vi vilja i det följande beteckna denna röda gneis såsom »Örsjö- gneisen> efter den inom dess område belägna Örsjön. I denna trakt äro blottade hällar ytterst sparsamma, och det är derför svårt att närmare afgränsa den röda Örsjö-gneisens område. Efter de insamlade stufferna, jemförda med DusÉNs rekognoseringskarta, skulle dess vestra gräns sträcka sig från trakten närmast NO om Rörvik (Immelns nordspets), öster om Flygöl och Olagöl upp till Ubbasjön. Dess östligaste typiska representant anstår '/2 km. NV. om L. Harsjön i NV-.-spetsen af Jems- högs socken. Möjligen går gränsen härifrån mot S., omslutande de under graniterna (p. 20) beskrifna hällarna med starkt tryckförändrade bergarter !'2 km. NV. om Buskagölen, och sedan norr om Skäravattnet åter till trakten af Rörvik. Det lilla området af be- slägtade bergarter på Harudden är vid St. Nyteboda skildt från hufvudområdet genom en smal remsa af vanlig grå gneis.! 1 Då för uppdragandet af den röda gneisens gränser i denna ytterst starkt jordtäckta terräng hvarje ställe, der berggrunden går i dagen, har sitt intresse, må här anföras, att, enligt rekognoseringskartorna, de på kartbladet »Glimåkra» mellan Kroksjön och St. Nyteboda vid vägen genom korrekturfel såsom mossar betecknade 7 små konturerna äro hällar af grå gneis, medan de 4 små mossarna vid Ubbasjöns sydöstra stramd äro hällar af röd gneis. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 103 I detta områdes fortsättning mot norr träffas inga hällar förrän Ö. om Göltorpet, på östra sidan af bäcken, som rinner genom Strömsjön och Ubbasjön. ”Temligen snart öster om dessa träffar man en mera med Gillesnäsgneisen beslägtad typ. I hvad mån Or- sjögneisen utbreder sig V. och NV. om Ubbasjön-Strömsjön är mig icke bekant. Bergarten är starkt röd, finkornig, oftast temligen massformig. Ett prof från Har- udden visar druser, i hvilka kristaller af kvarts och svafvelkis förekomma. Ett annat prof från I km. NO. om Inmelns nordspets visar makroskopisk vexling mellan finkornigare och grofkornigare partier, de senare bestående af kvarts och fältspat i stora individer. — Bergarten är alltid fattig på mörka mineral. I bergarten från 500 m. NV. om L. Har- sjön finnes litet granat i små interpositionsfyllda kristaller. För öfrigt finnes här mörk- grön biotit, litet muskovit, epidot, vidare zirkon och magnetit samt af ljusa mineral kvarts, mikroklin och underordnadt plagioklas. Plagioklaserna äro ibland knäckta, och man ser äfven andra tryckfenomen, liksom äfven tecken på en omfattande mineralnybildning. Den nuvarande strukturen är oregel- bundet allotriomorf; af någon primärstruktur finnes icke spår, man har derför ingen led- ning för bedömandet af hvad denna röda gneis egentligen är. Ibland erinras man om vissa varieteter af den söderut uppträdande granitgneisen, men olikheterna med denna äro dock vida större än likheterna. Den här något litet studerade östra delen af »jerngneisen» på bladet »Glimåkra» ut- göres således i likhet med den på »Bäckaskog» icke af en genetiskt homogen bergart, utan af minst två; på begge ställena är den ena en gneis med kontaktmetamorf primärstruktur, som mycket väl kan tänkas bilda fortsättning af den öster om kvartsitlagret uppträdande. På »Bäckaskog» är den andra komponenten en tryckmetamorf facies af den yngre gra- niten; den »röda gneisen» norr om Immeln synes deremot snarare vara en bergart äldre än gneisen, uppstickande genom densamma, men för öfrigt af obestämdt ursprung. Öster om denna röda »Örsjö-gneis» uppträder en annan gneistyp. Gillesnäsgneiserna aflösas närmast mot nordost, i trakten af Vilshult och norr derom, af en gneis, hvilken, bortsedt från enstaka tryckförändrade graniter, kan karakteriseras såsom ganska grof- kornig, rik på mörka mineral och oftast tydligt tryckflasrig. Varieteter med fältspatögon förekomma. Färgen är ömsom grå och ömsom rödaktig. En sådan gneis från norr om Östra Ekesjön visade i snitt anhopningar af horn- blende, biotit, titanit, apatit och malm, hvari hornblendet poikilitiskt genomsatte anhopningen; äfven ctt stort titanitkorn var på detta sätt genomväxt af hornblende. Det utanför anhop- ningarna förekommande hornblendet var utprägladt poikilitiskt och formlöst. Äfven bio- titen var formlös, men af trycket oftast söndervalsad. Epidot och muskovit saknades. Plagio- klasrika, omisskänligt vaxkakeliknande partier förekommo, medan kvartsen, der den icke helt var sönderkrossad — synes varit fullt formlös. Gneisen NO. om Mylatorp liknar den föregående, men är långt mera pressad. Så- lunda finnas kvarts, biotit och klorit endast som strimmor mellan fältspaterna, hvilkas iso- metriska form visar att bergarten varit någotsånär polygonalt struerad. Här finnas partier, hvilka synas hafva varit ortit. — Bergarten Ö. om Vestra sjön sluter sig nära till den först beskrifna. — Från en häll SSO. om S. Grimmestorp i Örkeneds socken (den nordöstligaste hällen 104 BÄCKSTRÖM, VESTANAFÄLTET. på kartbladet »Glimåkra») föreligger en medelkornig gneis utan ögonstruktur. Under mikroskopet visar sig denna vara en utmärkt representant för Gillesnästypens gneiser, endast medelkornig, under det dessa äro mera finkorniga. Den förer rikligt poikilitiskt hornblende, lika mycket brun biotit, titanit i stora (2 mm.) korn med oregelbundet for- made inneslutningar af ett gulbrunt, af krokiga sprickor genomsatt mineral med svag dubbelbrytning, antagligen ortit. Från epidotskal fria ortitkorn förekomma och äro omgifna af pleokroitiska gårdar, såväl när de ligga i biotit, som i hornblende. Vidare finnes magnetit, stundom med kärnor af svafvelkis, dessutom apatit och zirkon. Ett hålrum var besatt med starkt färgade epidotkristaller och 1 midten utfylldt med blå flusspat. — De ljusa mine- ralen äro andesin samt underordnadt ortoklas, ingen mikroklin; kvarts förekommer spar- sammare än i Gillesnäsgneiserna. — Strukturen är ganska isometrisk hvad plagioklasen, men icke hvad kvartsen beträffar. Att döma uf dessa få undersökta representanter synas denna trakts gneiser erbjuda stora likheter med Gillesnäsgneiserna, såväl hvad mineralsammansättning som hvad struktur beträffar. Det vore kanske vågadt att häraf sluta till ungefärlig öfverensstämmelse i fråga om det omvandlade materialets natur och metamorfosens art. Om en sådan öfverenskom- melse funnes, skulle dessa norrut förekommande gneiser representera ett något mera basiskt sediment, och omvandlingen skulle i främsta rummet bero på kontaktmetamorfos, hvilken här skulle varit ännu intensivare, så att en medelkornig gneistyp uppstått. Ofvanpå kontaktstruk- turen har det senare trycket satt sin struktur, utan att dock alltid kunna utplåna densamma. Ännu längre mot norr och nordost möta vi inom Almundsryds och Urshults m. fl. socknar på bladet »Huseby» ånyo hälleflintgneiser. Inony detta område förekomma såväl porfyrer och möjligen porfyrtuffer, som omvandlade kristalliniska skiffrar, hvilka man väl numera skulle kallat hälleflintgneis snarare än hälleflinta. De förra, till hvilka bl. a. »graniten» på Sirkön och hälleflintan på Mossö höra, befinna sig NO. om en linie genom Bergön—IlIgelön—Frösön; SV. härom vidtager deremot en hälleflintgneis, hvilken ofta full- ständigt öfverensstämmer med Vestanåtypen, såväl makroskopiskt som mikroskopiskt. Jag har något studerat denna trakts bergarter på material insamladt vid bladets rekognosering, hufvudsakligen af K. A. FREDHOLM 1872, men jag vill icke gå en blifvande närmare beskrifning af mig eller någon annan 1i förväg. Här må endast påpekas, att inom detta område finnas bdde eruptiva ytbergarter och kontaktmetamorfa sediment, hvilket är ett företräde framför Vestanåfältet. Dessutom är området, liksom Vestanåfältet, beläget på gränsen mot vestra Sveriges stora »jerngneis-område, och förhållandet mellan östra och vestra Sveriges urterritorium kan icke fördelaktigare studeras än på ett ställe der en hälleflintformation uppträder på sjelfva gränsen. Om den skarpa gränsen mellan östra och vestra Sveriges urterritorium. I sin uppsats om Vestanåkonglomeratet framhåller Dr GErER det särskilda intresse, som Vestanåskiffrarnas studium har på grund af deras läge utmed gränslinien mellan vestra Sveriges enformiga jerngneisområde och östra Sveriges vexlande, af granit, hälle- flinta och gneis sammansatta berggrund. Dr GrEER söker förklara denna skarpa gräns KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 105 genom antagandet att vestra Sveriges gneisformation är yngre än och öfverlagrar östra Nveriges &ramitformation. Strax derpå behandlade AA. G. NATHORST samma fråga I sin uppsats »ltt försök att förklara orsaken till den skarpa gränsen mellan södra Sveriges vestra och östra urterritorium». / NATHORST anser: — »att östra Sveriges granitområde fort- sätter under den ifrågavarande gneisen. Men orsaken till den skarpa gränsen mellan de båda områdena beror enligt min mening icke derpå, att gneisen endast aflagrats i vester, utan på den omständigheten, att denna gräns fortgår längs en kolossal förkastning, på hvars vestra sida lagren äro sänkta. Ursprungligen skulle följaktligen gneisen äfven hafva sträckt sig öfver östra Sverige, från hvilket område den likvisst blifvit borteroderad, så att graniten blifvit blottlagd.» NATHORST har på den hans uppsats åtföljande kartskissen låtit den antagna disloka- tionslinien framgå tvärs igenom Vestanåfältet — »från Sölvesborgstrakten till Huskvarna vid Vettern.»” - Såsom vi hafva sett, finnes det emellertid inom Vestanåfältet icke någon skarp gräns mellan områden med östra och med vestra Sveriges karaktärer, än mindre någon förkastning af sådant slag. Man skulle kunnat förmoda att, om en sådan gräns här funnes, den skulle framgå mellan »jerngneisen» och glimmerkvartsitlagret. Men efter allt att döma finnes det icke någon genetisk motsats mellan hälleflintgneisen på östra sidan af kvartsit- lagret och »jerngneisen» närmast vester derom, utan de synas tvärtom härstamma från ungefär samma aflagring; vidare uppträda, såsom jag sökt göra sannolikt, graniter inom begge. — Granitgneisen är skarpt skild från hälleflintgneisen och begränsas möjligen i öster af en mindre veckförskjutning (jfr. p. 102), men man kan dock påstå, att »den skarpa gräns- linien mellan östra och vestra Sverige» icke kan finnas här, der NATHORST framdragit den »ungefärliga» gränslinien. Men längre norrut synas ju de hitttills gjorda undersökningarna ådagalägga att den är skarpare markerad, och det är derför tänkbart, att den framgår vester om Vestanåfältet, inom det ännu icke undersökta området — såvida den icke mot söder småningom utjemnas,” i hvilket fall man skulle kunna tänka sig, att den eventuella förkast- ningslinien just representerades af förskjutningen i närheten af kvartsitlagrets vestra oräns. NATHORSTS förmodan att den skarpa gränsen skulle bero på en väldig förkastning förklarar tvifvelsutan flere förhållanden på ett utmärkt sätt. Men eftersom jag kommit att beröra detta för vårt lands urbergsgeologi så intressanta ämne, må det tillåtas mig att förslagsvis framställa en afvikande åsigt om hvilket parti, som, i fall denna stora förkast- ning egt rum, har sjunkit i förhållande till det andra. NATHORST anser att den vestra sidan sjunkit af följande grunder. 1: Derför att goraniterna icke genomsätta jerngneisen och således antingen äro äldre än gneisen, som aflagrats på dem, eller också äro yngre, men intruderade endast i jern- gneisens undre lager.: I begge fallen fordras jerngneisens borteroderande för att blott- lägga granitformationen, och, då den största erosionen träffat den icke sänkta delen, bör det vara jerngneisområdet, som blifvit sänkt. Geol. Fören. Förh. S, p. 95 (1886). »Jordens Historia», p. 570. (Stockholm, 1892). COHEN und DEECKE draga ut förkastninvgslinien ända ned till vester om Bornholm, som de betrakta som en fortsättning af östra Sveriges granitområde. (»Ueber das krystalline Grundgebirge der Insel Bornholm»,- p. 40. Aftryck ur IV Jahresbericht der Geogr. Ges. zu Greifswald). K. Sv. Vet Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 14 1 2 106 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 2. »Det är en allmän regel, att eruptiverna uppträda just inom de sänkta partierna af berggrunden. Att hyperiterna uteslutande förekomma vester om den stora disloka- tionslinien är — — följaktligen en nödvändig följd af det vestra områdets sänkning och blir på samma gång ett bevis för att den antagna sänkningen verkligen egt rum.» Efter min uppfattning finnas emellertid goda skäl att antaga, att, om någon för- kastning egt rum, det skulle varit den östra sidan som blifvit sänkt. Skälen äro följande. 1. Såsom NartHorstT framhåller är det en allmän regel, att eruptiverna uppträda just imom de sänkta partierna af berggrunden.' Nu finnas, efter hvad man hittills vet, inom vestra Sveriges jerngneis icke några andra eruptiver än några hyperitförekomster, hvilka måste anses obetydliga 1 jemförelse med de enorma massor af djup- och yteruptiv, företrädesvis af granitfamiljen, hvilka till grad bilda berggrunden inom östra Sverige. När NATHOoOrRsST uppställde sin teori kände man icke att hälleflintorna till stor del voro eruptiva ytbergarter; det är möjligt att, om detta varit bekant, hans uppfattning blifvit en annan. Dock iskulleswilöstra Sveriges graniter kunnat anses uppväga hyperiterna. — Efter den här framställda uppfattningen skulle således östra Sveriges granitområde icke fortsätta in under jerngneisen, utan gramiterna skulle vara inskränkta till den sänkta östra delen, der de genombrutit den äfven här såsom underlag befintliga jerngneisformationen. 2. Inom östra Sverige förekomma jemte graniterna, såsom bl. a. O. NORDENSKJÖLD framhållit, bergarter, såväl eruptiva som sedimentära, hvilka bildats vid jordytan. Det senaste exemplet på dessa är Vestanåfältets hälleflintgneis och den deri öfvergående gneisen, men bergarter af denna typ uppträda på flere ställen inom östra Sverige, och äro äldre än åtminstone en del af graniterna. Inom sydvestra Sveriges typiska jerngneisområde åter uppträda inga ytbergarter” utan den enformiga jerngneisen herrskar, en bildning som af TÖRNBBOHM och HUMMEL ansetts för den äldsta vi hafva i vårt land, och som också visar en egenskap som man a priori kan vänta hos de äldsta gneiserna, nämligen en ganska stor enformighet i materialet, samt framförallt en jemnhet i metamorfoseringen på olika ställen, som visar att metamorfosen är en regional metamorfos och icke är bunden vare sig till några dislokationslinier eller till någon speciell djupbergartskontakt. Den typiska »jerngneisen» med sin om de kontaktmetamorfa bergarternas strukturtyp närmast erinrande struktur är just en sådan bergart, som bör framkomma genom fortgående erosion af en horst, en bergart som aldrig normalt kan ligga öfver oförändrade porfyrer eller jemförelse- vis lindrigt förändrade eruptiva eller sedimentära ytbergarter. NATtHORST framhåller att hans förklarmgsförsök endast får betraktas såsom en hypotes. Under de tio år som förflutit sedan hans uppsats publicerades har frågan högst obetydligt bragts närmare sin lösning. Så har STOLPE genom undersökningarna på bladet »Nydala» kunnat visa, att på flere spridda ställen i trakten af den förmodade dislokationslinien starkt pressade protogingneiser förekomma, men någon specielt härpå riktad utredning har dock ännu icke publicerats. — Det är att hoppas att det intresse frågan om orsaken till den starka kontrasten mellan östra och vestra Sveriges urbergsområde erbjuder, snart skall för- anleda närmare undersökningar för utredande af huru skarpt markerad gränslinien mellan begge områdena är, samt eventuelt om en stor förkastning der har egt rum. RRGG MULaekt exempel härpå är Kristianiafältet. ? Jfr. dock p. 938—94. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR, BAND 29. N:o 4. 107 Om kontaktmetamorfosens och tryckmetamorfosens förhållande till hvarandra inom Vestanåfiltet. Jag har under framställningens lopp upprepade gånger haft tillfälle att framhålla åldersförhållandet mellan kontaktmetamorfosen och tryckmetamorfosen. Det resultat, som dervid erhölls, var att kontaktmetamorfosen var den äldre. I fråga om kvartsitlagrets bergarter var det svårt att bestämma, hvad som borde tillskrifvas kontaktmetamorfosen och hvad de senare veckningsrörelserna, derför att dessas inflytande varit så stort. Amfiboliterna visade deremot alla en tydlig kontaktstruktur, som äfven var framträdande hos de måttligt pressade varieteterna (ex. p. 49), och endast saknades hos de begge helt tryckförändrade varieteterna vid Nebbeboda och Ö. om Kastagropen (p. 46). På tal om hälleflintgneisens kvartsströkorn anfördes, att de icke äro mera pressade än de sprickfyllnader af sekundär kvarts, som genomsätta samma bergart (p. 59). Och vid behandlingen af gneiserna inom bladet »Glimåkra» visades flere gånger, hurusom en hornfelsstruktur med fältspatanhop- ningar varit den primära strukturen, hvilken senare blifvit störd genom kvartsens och glim- merns sönderpressning och bergartens deformation genom förskjutningar längs de af dessa mineral bestående krosszonerna. — Af alla dessa exempel framgår att Vestanåfältets berg- arter hade erhållit en af kontaktmetamorfosen bestämd struktur innan de veckningsrörelser, som egt rum inom fältet, börjat eller åtminstone innan de afslutats. Detta låter dock icke med visshet säga sig om kvartsitlagrets bergarter, som nyss och på p. 35 framhölls. Ett ytterligare bevis för riktigheten häraf erhålles af graniterna: det är från dem kontaktomvandlingen utgått, och eftersom de på sina ställen äro t. o. m. starkare tryck- förändrade än gneiserna, så måste de hafva varit fasta innan veckningen afslutats. Tryckmetamorfosen har så till vida satt sin stämpel på fältets bergarter som de alla visa sig åtminstone något pressade, men det är dock endast på ett fåtal ställen, som den varit kraftig nog att helt utplåna den äldre kontakt- eller gramit-strukturen. De starkast pressade bergarterna träffas närmast vester om kvartsitlagret, der såväl gra- nitgneisen, som graniten och gneisen äro starkt förändrade; men äfven norrut, inom den nordligaste delen af det undersökta området, träffas starka tryckfenomen. Bergarternas sönderkrossning är dock, som nämndes, på det hela taget en lokal företeelse, och man träffar stundom starkt pressade och föga pressade bergarter af samma slag nära hvarandra. Det skulle varit mycket lockande att försöka åskådliggöra den olika graden af krossning genom att draga linier — man skulle ju kunna kalla dem »isoklaser» — genom de punkter, der tryckfenomenen visa sig ungefär lika starka, men just genom att de kraftiga tryck- fenomenen här äro så lokala skulle det blifvit alltför kompliceradt. Det vore dock efter en revision i fält i detta syfte ingalunda ogörligt. Har tryckmetamorfosen endast lokalt haft betydelse för gneisernas och amfiboliternas utseende, så har deremot kontaktmetamorfosen öfver hela området varit bestämmande för bergarternas karaktär. De korta ströftåg vi företagit hafva såväl norrut som österut och vesterut visat kontaktmetamorfosens prägel på gneiserna och denna prägel är oftast ännu otvetydig; endast sällan är den dold af den senare krossningen. 108 BÄCKSTRÖM, VES'TANÅFÄLTET. Förklaringen till kontaktmetamorfosens genomgripande imverkan inom området ligger i granitmassivens talrikhet. Men icke endast häri; det är inom vestra Blekinge oftast icke möjligt att konstatera någon förändring af gneisen mot granitkontakten, utan gneisens utseende är öfver stora områden konstant. Detta synes visa att, om jag så får uttrycka mig, den innersta kontaktzonen är mycket bred och de olika granitmassivens kontaktzoner gripa öfver i hvarandra. Häraf skulle framgå, att gramiternas injektion och sedimentets omvandling egt rum på ganska stort djup. Haärför talar äfven, att, när vi komma till de öfre lagren, till dem som ligga närmare kvartsitlagret, så blir den inre kontaktzonen, gneis- zonen, t. ex. kring Halengraniten, smalare och en yttre zon, hälleflintgneiszonen, upp- träder. Diabaserna, hvilka alltid visa sig mycket känsliga för kontaktmetamorfosens in- verkan, äro deremot lika starkt omvandlade vare sig de uppträda högst uppe på gränsen mot kvartsiten eller injicerade längre ned. Det nämndes nyss att kontaktmetamorfosen och graniternas uppträngande och kon- soliderande är äldre än veckningsrörelsernas början eller åtminstone äldre än deras af- slutning. För det senare alternativet tala egentligen icke några strukturella skäl, utan endast analogierna med andra områden. I många väl undersökta fall visar det sig att graniternas injektion och veckningen äro samtidiga verkningar af en gemensam orsak, såsom t. ex. inom Kristianiafältet af insjunkningen. Man skulle derför kunna för- moda, att äfven här veckningsperiodens början och graniternas eruption sammanfallit. Men några direkta skäl härför finnas icke och säkert är att hufvudmassan af veckningen egt rum efter granitens och kontaktgneisens konsolidering. Det är derför mycket möjligt att veckningen i sin helhet börjat först efter graniteruptionernas period. Tryckfenomenen inom fältet äro tillräckligt stora för att tillåta antagandet att lagrens uppresning och kvart- sitlagrets skålformiga inpressning i gneisen skulle kunnat förmedlas genom deformationer i de redan fasta bergarterna. Den förra uppfattningen är möjligen från den geologiska erfarenhetens synpunkt sannolikare, men förhållandena inom Vestanåfältet lägga — såvidt hittills bekant — icke några hinder i vägen för förläggandet af graniteruptioner och veck- ningsrörelser till skilda perioder, och derför har jag gjort så i den följande lilla öfver- sigten af Vestanåfältets utvecklingshistoria. Härtill knyter sig frågan om Graniternas eruptionssätt. De olika åsigter, som bryta sig i fråga om sättet för djupbergarternas uppträngande, hafva nyligen utförligt skildrats af W. C. BröGGEr,' och då hans framställning torde få antagas vara i friskt minne hos den skandinaviska läsekretsen, skall jag här direkt till densamma anknyta några anmärkningar om graniternas eruptionssätt inom det här stu- derade området. 1 »Die Eruptivgesteine des Kristianiagebietes, II. Die Eruptionsfolge der triadischen Eruptivgesteine bei Predazzo in Sädtyrol», kapitlet »Der Mechanismus der Eruption der Tiefengesteine» (Videnskabsselskabets skrifter 0 kB NEO DD). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 109 De herrskande åsigterna om sättet för graniternas eruption ino väsentligen tvenne, som i korthet kunna betecknas såsom laccolit-teorien och batolit-teorien. lnligt den förra äro graniterna (och djupbergarterna 1 allmänhet) eruptiva massor, injicerade mellan äldre bildningar; de omgifvas i det närmaste på alla sidor af dessa och hafva beredt sig sin plats genom att mekaniskt skjuta dessa åt sidan. Enligt den andra åsigten åter uppträda graniterna såsom med »de eviga djupen> sammanhängande »batoliter», de hafva varit utbuktningar af jordens flytande inre och hafva således icke något underlag utan blifva allt bredare nedåt; de hafva gjort sig sin plats icke genom att mekaniskt skjuta åt sidan utan genom att upplösa (eller enligt andra insmälta) de äldre bildningarna. Af dessa åskådningssätt måste laccolit-teorien för en mängd fall anses fullt bevisad, icke minst genom BrRöGGERS detaljerade undersökningar inom Kristianiafältet.' är derföre, huruvida säkra exempel på batoliter kunna påvisas såsom existerande jemsides med laccoliterna. Surss” har nyligen lemnat en på nutidens utmärkta månfotografier stödd undersök- ning af månytans geologi och dervid bl. a. påvisat företeelser, hvilka måste tolkas såsom bildade genom att de flytande inre delarna smält igenom den fasta skorpan. När SuBss sedan vänder sig till jorden för att söka efter paralleler, ligger det nära till hands att betrakta de stora granitmassiven såsom partiella sådana genomsmältningar, och graniterna således som »batoliter». Det är tydligt, att enligt den KANT-LAPLAcCEska teorien insmält- ningar af jordskorpan på de tidigaste stadierna af jordens historia varit regel, men deraf följer icke att batoliter kunna uppträda i det yngre urberget eller senare, och det är f. ö. ingalunda säkert att några af dessa gamla batoliter och den »stelningsskorpa», de i jordens förhistoriska tid genomsmälte, någonstädes finnas bevarade. De klassiska amerikanska lacceoliterna äro deremot tertiära och Kristianiafältets äro devoniska, det är derför tydligt, att den, som önskar att vid tolkningen af de prekambriska formationerna använda aktua- listiska principer, i främsta rummet måste försöka om laccolitteorien äfven här räcker till. Till belysande af frågan, huruvida graniterna skaffat sig plats genom att upplösa eller eventuelt insmälta sitt hängande föreligga en analys på graniten och tre på gneiserna (jfr. p. 8 och 75). En jemförelse mellan dessa visar att graniten och gneisen bestämdt äro skilda till sin sammansättning och ha en helt olika kemisk karaktär. Någon direkt insmältningsprodukt af gneisen kan derför graniten icke vara. Skulle deremot graniten representera de öfversta utbuktningarna af ett på djupet befintligt väldigt massiv, så skulle, om man finge förutsätta en något så när stor diffusion, gneisen nog hafva kunnat upplösas af granitmassan utan att väsentligt influera på dess sammansättning. Skillnaden i kemisk sammansättning synes nig derför icke i detta fall kunna anföras såsom ett bevis mot möjligheten af att graniten upplöst någon gneissubstans. Den af C. J. O. KJELLSTRÖM efter Sveriges Geologiska Undersöknings arbetskartor sam- mandragna bergartskarta öfver vestra Blekinge, som åtföljer J. C. MoBErGs arbete »Ueber Frågan 1 Senare än BRÖGGERS arbete är bl. a. utkommet WHITMAN ÖROSS, »The laccolitic mountain groups of Colorado, Utah and Arizona.» U. S. Geol. Surv. 14th Annual Report, p. 165. ? »Einige Bemerkungen iäber den Mond», Sitzber. Acad. Wiss. Wien, Bd 104. Abth. I, p. 21 (1895). 110 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. die Grinsteine des westlichen Blekinge>,' återgifves här nedan i något förändrad form. Skalan är 1:500 000; graniterna äro svarta. Den bild denna öfversigtskarta ger oss af vestra Blekinge med dess genom gneisen öfverallt uppsättande, större och mindre granitmassiv erinrar i hög grad om granitmas- sivens fördelning inom Plateau Central de France enligt den af MicHEL Levy lemnade kartan.” Man skulle kunna förmoda att här, liksom i Plateau Central enligt MICHEL Ljvy, funnes ett exempel på att ett större granitmassiv ätit sig upp från djupet genom den öfverlagrande, starkt kontaktmetamorfoserade sedimentära gneisens upplösning; man skulle kunna fråga sig — liksom MicHer Levy gjort beträffande Plateau Central — huru- vida icke ett djupare snitt än det erosionen nu gjort skulle visat oss ännu mera granit, och om icke ett tillräckligt djupt snitt skulle visat endast granit. Granitmassivens fördelning manar äfven fram en annan jemförelse. A. O. LAWSON” framhåller att den af honom såsom insmält bottenlager betraktade, granitiska Laurentinska gneisen i Canada förekommer såsom cirkulära, ovala eller linsformiga partier, stickande upp genom de sedimentära Coutchiching och Keewatin series, hvilka bilda liksom ett nät, hvars mellanrum upptagas af Laurentian. För en liknande uppfattning af vestra (eller hela) Blekinges graniters förhållande till gneisen tala granitmassivens talrikhet, deras spridning öfver ett stort område, deras oregelbundet rundade form, som är temligen oberoende af den omgifvande gneisens stryk- ning. Men af de observationer man kan göra inom den vestligaste delen af området synes dock framgå, att graniterna det oaktadt här icke uppträda såsom batoliter utan så- som intrusiva laccoliter. Sveriges Geol. Unders. Ser. C, N:o 158 (1896). »Granite de Flamanville» (1. ce.) p. 35 och följ. samt Fig. 4, PI. 5. >Archaean geology of the region north-west of Lake Superior», Congrés géologique international, 4me session, Londres 1888, p. 144. 1 2 3 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 111 Inom den omstående öfversigtskartans östra, större del är skiktställningen 1 allmänhet ganska flack. HFlerestädes gga skikten horizontalt och stupningar af 10”—15?—20" äro icke ovanliga. Det är här, när man ser dem »ofvanifrån», som granitmassiven hafva rundad, oregelbunden form och afskära gneisens skikt. Annat blir förhållandet inom den vest- ligaste delen af området (se äfven kartan 'Tafl. 1), der skiktställningen är brant stupande, och det snitt vi se genom granit och gneis mera är ett profilsnitt. Inom detta område har DusSÉN aldrig funnit graniten afskära gneisens skikt (jfr. p. 7). Den allmänna ungefär nord-sydliga strykningen motsvaras af en nord-sydlig längdutsträckning hos granitmassiven, äfvensom af utlöpare från dem i samma riktning. De smärre gneispartier, som å alla sidor synas vara omslutna af gramit, hafva dock de omgifvande gneisernas skiktställning, sammanhänga således möjligen med denna. Flere småförekomster af granit finnas midt i gneisen såsom V. om LL. Furegöl, SSO. och NNV. om Kopparesjön, de tryckförändrade gramiterna oräknade. — Bland detaljexempel på kontaktförhållandena må amföras ett. Det angifves från den häll, som på »Glimåkra» har stupningstecken midt inne i granitmassivet SO. om Rudesjön — en lång smal häll med längdutsträckning i N.--S. och bestående af gneis med strykning N. 0”—10? V. — att granit uppträder i hällens vestra och sydöstra sida. — Af DusÉNs observationer synes derför med all tydlighet framgå, att graniten inom denna del af om- rädet uppträder intrusivt, såsom mellan gneisens skikter injicerade, större och mindre par- tier. Enligt min uppfattning skulle möjligen detta resultat kunna öfverföras till de österut och sannolikt på lägre nivå 1 gneisen uppträdande granitmassiven, och alla de talrika ble- kingska yngre granitmassiven skulle således vara i gneisen på olika nivåer och vid olika tider injicerade partier, således laccoliter och icke genom gneisen uppstickande batoliter. Detta är tydligt i vester, der skikten äro starkt uppresta, men österut, der skiktställ- ningen är mera flack, är granitmassivens laccolitnatur mindre tydlig, om än en under- sökning möjligen skulle kunna skaffa fullgiltiga bevis för att så äfven här vore fallet. Å andra sidan kunde det ju tänkas att undersökningen kunde gifva till resultat att de på djupare nivå förekommande granitmassiven vore batoliter. Berggrunden är 1 Blekinges kusttrakter så pass väl blottad, att en lösning af denna fråga sannolikt skulle kunna ernås. I hvilkendera riktningen resultatet än skulle komma att gå, vore det ett viktigt bi- drag till en fråga af stort allmänt geologiskt intresse, och det är för att fästa uppmärk- samheten härpå, som jag här upptagit denna fråga till behandling, oaktadt det hittills föreliggande observationsmaterialet är otillräckligt. Skiss af Vestanåfältets geologiska utvecklingshistoria.! Mot slutet af den tid, som man 1 Sverige och Finland företrädesvis plägat kalla den arkäiska tiden eller urbergets tid, utvecklades på en mängd ställen öfver hela Sverige, från Ryssberget i söder till Kirunavara i norr, en liflig vulkanisk verksamhet, genom hvilken enorma kvantiteter af vulkaniska ytbergarter, lavor och tuffer, bragtes i dagen. Den - bergart, som företrädesvis kom till utbrott, var kvartsporfyr, dock fattas ingalunda såväl syenitporfyriska som porfyritiska afarter. Basiska eruptiver från denna period finnas 1 Detta slutkapitel afser att gifva en öfversigtlig bild af Vestanåfältets äldre historia, sådan jag för när- varande tänker mig densamma, och innehåller derför mycket, som förut sagts med stor reservation. 12 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET:. deremot i mindre mängd; deras masseruptioner komma först något senare, dels under hvad SEDERHOLM kallar jatuliska och jotniska tiden, dels ha vi som bekant äfven post- siluriska diabaser och ännu yngre basalter i vårt land.” Från denna period härstammar det sediment som nu föreligger i form af Vestanå- fältets gneiser. Materialet till dessa var en kvartsporfyrittuff. Detta tuffmaterial befinner sig sannolikt icke på sin första aflagringsort, utan har delvis omlagrats af vatten. Detta gäller åtminstone de öfre lagren, hvilkas inlagringar af glimmerskiffrar och t. o. m. kvart- sitiska bergarter, motsvarande ett lerblandadt och sandblandadt sediment, visa att då och då insvämningar af annat material än den rena friska tuffen förekommit. -— Denna period afslöts med jemförelsevis underordnade eruptioner af basiska bergarter, diabaser, hvilka dels i form af gångar och lagergångar inträngde mellan porfyrittuffens skikter, dels i form af ett täcke af diabaslava eller kanske än sannolikare såsom ett lager af diabastuff bredde sig öfver porfyrittuffen. Ofvanpå diabastäcket eller tuflagret kommer sedan en sandaflagring. Det är möj- ligt att dessförinnan någon erosion förekommit, emedan man icke alltid kan påvisa dia- baslagret på gränsen mellan den nuvarande hälleflintgneisen och kvartsiten, men af längre varaktighet kan denna erosionsperiod dock knappast hafva varit, då ju material af ungefär samma natur träffas redan här och der insvämmadt mellan porfyrittuffens skikter. Dessa inlagringar äro af stor vigt, emedan de sammanknyta kvartsiten med gneisen och således med »urberget». — Sandaflagringen efterföljes af ctt konglomerat, i hvars material det karakteristiskt nog icke finnes någon af det djupare ned befintliga liggandets berg- arter, utan endast en bergart omedelbart anslutande sig till det närmast underlagrande sandmaterialet och sålunda deriverad antingen från detsamma eller från samma håll, hvari- från detta kommit. — Ofvanpå konglomeratet följa öfvervägande lersediment, sålunda icke längre strandbildningar såsom sanden och gruset, utan bildningar från något djupare vatten. Huruvida denna nuvarande öfverlagring verkligen är normal är svårt att säga. Då det nuvarande kvartsitlagret bildar den innersta delen af ett veck, borde ju kvartsiten och de disten, andalusit o. d. förande glimmerskiftrarna såsom uppträdande på ömse sidor om konglomeratet egentligen betraktas som ekvivalenta, och således skulle det ursprungliga lersedimentet vara en faciesbildning samtidig med sanden. Men andra förklarimgar läte ju lätt finna sig. Konglomeratet representerar sannolikt, men icke ovilkorligen, en diskordans 1 lag- ringen i förhållande till den underliggande kvartsiten. Det är möjligt att denna diskor- dans varit stor nog att derunder graniternas frambrott och skiktens kontaktmetamorfose- ring kunnat ega rum. Härför skulle kunna anses tala dels att konglomeratets bollar göra 1 Bortsedt från de med rapakivin förbundna kvartsporfyrerna, samt äfven från de såsom lokala ramd- facies kring granit förekommande — om hvilka man för öfrigt icke vet mycket — äro alla svenska porfyrer, såvidt hittills bekant, äldre än med Dalasandstenen och med Dalformationen ekvivalenta bildningar, men de äro å andra sidan bundna vid zonen närmast under dem. Det finnes derför intet hinder att såsom en »working hypothesis» antaga att de stora masseruptionerna af sura ytbergarter i Sverige härleda sig från en geologiskt taget ganska kort och väl begränsad period. Ännu kunna mot denna bypotes inga mera ingående undersök- ningar åberopas. A priori synes det f. ö. mindre vågadt att parallelisera prekambriska formationer på grund af deras förhållande till en period af stor vulkanisk verksamhet, än att dertill använda gramitintrusionerna och förekomsten af tryckfenomen. På de senares oregelbundna variation har jag i detta arbete upprepade gånger kunnat fästa uppmärksamheten. KONGL. SV. VIT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 113 intryck af att hafva varit hårda kvartsiter innan de afrundades och inbäddades, dels att i konglomeratet förekomma bollar af turmalinskiffrar, bergarter, antagligen bildade i sam- band med en gvramitinjektion. Graniterna injicerades på många olika nivåer såsom laccoliter. Metamorfosen blef naturligt nog intensivare på djupare nivåer, och derför representerar hälleflintgneisen såväl det minst kontaktomvandlade sedimentet, som i allmänhet också de öfversta skikten. Genom kontaktmetamorfosen blef af porfyrittuffen hälleflintgneis och gneis, af dia- basen kontaktamfibolit, af sanmdstenen och lerskiffrarna kvartsit samt andalusit- och disten- förande kvartsitelimmerskiffrar. Beträffande glimmerkvartsitlagrets bergarter är det emel- lertid svårast att med någon säkerhet referera mineralsammansättningens och strukturens detaljer till den äldre kontaktmetamorfosen å ena sidan och den yngre tryckmetamorfosen å den andra. På det hela taget är det den senare, som här gjort sina karaktärer gällande — i motsats till hvad regeln är hos de andra bergarterna. Såsom förut framhållits finnes det icke något hinder för att antaga, att denna kon- taktmetamorfoserade skiktserie ännu var i det närmaste oberörd af bergskedjeveckningen och att således graniternas injektion var afslutad innan denna begynte. När vecknings- rörelserna derför började att uppresa och vecka lagren, verkade trycket på redan fasta bergarter. De nödvändiga förskjutningarna egde rum dels i vissa trakter genom berg- arternas mer eller mindre fullständiga sönderpressande, dels allmänt genom smärre för- skjutningar längs mikroskopiska krosszoner. Hos en del af områdets bergarter utplånades derför den äldre strukturen, vare sig nu denna var en granits eller en kontaktbergarts, men inom större delen af området bevarades den dock. Som ett resultat af veckningsrörelserna bildades ett djupt veck, hvarigenom de öfversta, något yngre lagren, hälleflintgneiszonen, amfibolitlagret, kvartsitzonen, nedpressades mellan de äldre, starkare omvandlade gneislagren och derigenom räddades från att fullständigt bortsopas af erosionen, ett öde, som drabbade deras ekvivalenter inom de angränsande trakterna. Denna del af Vestanåfältets geologiska utvecklingshistoria var sannolikt afslutad så- väl före den kambriska som före den jotniska tidens början. — Yngre än kontaktmeta- morfosen, yngre än veckningen äro deremot de diabasgångar, som genomsätta fältets gra- niter och gneiser utan åtskilnad och hvilka så i struktur som i mineralsammansättning visa sig fullt oförändrade. Bland dem finnas några, hvilka innesluta talrika bollar af kvartsitrullstenar, måhända ett vittnesbörd om att vid deras eruptionstid den nu så reducerade kvartsitformationen sträckte sig vida omkring. Vestanåfältets senare öden falla icke inom ramen för denna undersökning. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 15 SUMMARY OF CONTENTS. THE VESTANÅ REGION A STUDY IN PETROGENESIS BY HELGE BÄCKSTRÖM. The crystalline schists of »the Vestanå region» in north-eastern Skåne (Scania), south- ern Sweden, were studied and mapped in detail for the Geological Survey of Sweden by GERARD DE GERR during the years 1884 to 1887. Among the results attained, the most interesting was the discovery of a conglomerate in a band of muscovite-quarzite, which was considered to be conformably interstratified between the gneiss formations of the district. '! In 1893 the present writer with the permission of the Director of the Geological Survey and with the kind aid of Dr. DE GEER undertook to study the various rocks of the Vestanå region and its neighbourhood, in order to try to work out the geology of a part of the Swedish Archean (or Lower Algonkian) especially from a petrogenetic point of view. The work has been done partly in the field, but chiefly in the laboratory, most of the field work necessary having been done previously by the officers of the Geological Survey; for the Vestanå region by G. DE Grrr,” for the northern continuation by P. DusÉn,” for the eastern continuation by N. O. Horst and OC. J. O. KJELLSTRÖM. ” According to DE GEER the crystalline schists of the Vestanå region form an umnin- terrupted series of strata, striking NW-—SE and dipping steeply to the west. From the younger to the older schists the sequence is: fine-gramed, commonly red Dyneboda gneiss 4 — gneiss with layers of dio- | rite-schist. > ; fine-orained oray gneiss Klagstorp schists4 3. 2 SR ; diorite-schist 1 GERARD DE GEER »Ueber ein Conglomerat im Urgebirge bei Vestanå in Schonen» (Uebersetzt von F. WAHNSCHAFFE. Zeitschrift d. d. geol. Gesellschaft 1886 p. 269). ; ? Sheets Nos. 103 »Bäckaskog» (1889) and 106 »Karlshamn» (Skåne-part) (1889). 3 Sheet No. 108 »Glimåkra» (1892). + Sheet »Karlshamn» Blekinge-part. Not yet published. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDIINGAR. BAND 29. N:o 4. 115 | mica schist ; ; quartzite IEGG= 0 UGPbSUE oomoooeell eoonene | dr å i mica schist with conglomerate | quartzite with iron ore. black hornblende-bearing dense fine-grained gneiss Dense fine-grained gneiss i gray dense fine-grained gneiss with layers of mica schists. « « t Oo Å [>] [=] lisa gneiss, less fine-grained. The overlying Klagstorp- and Dyneboda-gneisses were considered as belonging to the great magnetite-gneiss-formation, that occupies most of south-western Sweden. In the underlying gneiss there occur two younger granites, and the gneiss in their vicinity becomes less fine-grained. Probably older than the gneisses is the granite-gneiss, occupying the south-western and southern part of the district. In the following we shall deal with the different rocks separately and begin with the youngest; we shall thus treat first the granites, second the quartzites, third the amphi- bolites, and fourth the dense fine-grained gneiss and the fine grained gneiss into which it passes, then the mica schists interbedded in the gneisses; then after following the gneisses to the east, and then to the north, we will study the Klagstorp- and Dyneboda-gneisses, occurring on the western side of the quartzite band. Finally the remaining genetically more or less differing gneisses of the district are treated, and at last some general re- marks given. Granites. Ås shown by the map, plate 1, and the map on p. 110 granites occur in numerous great and small massives scattered in the gneiss. These may be considered as out-posts of the great granite district of south-eastern Sweden. They are all younger than the gneisses, their relation to them will be dealt with later on. — Of these granites there is one cha- racteristic, fine-grained type which occurs spread over the whole of Blekinge, known as the »Halen»- or »Spinkamåla»-granite; among the others, one is coarse-grained, the »Jemshög»- granite and also the related >Karlshamn»-granite. Both these types occur in the region studied more in detail in this paper. The »Jemshög»- and the »Halen»-granite are closely related mineralogically and structurally, with the exception that the former is coarse-graimed. Characteristic for both is the scarceness of the ferro-magnesian minerals and the predominance of microcline and quartz over the oligoclase. Allanite and titanite are constant and often macroscopic con- stituents. Hornblende never occurs, only biotite. — The chemical composition of the fine- graimed granite from the eastern shore of Lake Raslången is SLO RANNÖM SAT ORrke 0 ke OMENn ÖRE MS ORC TORNET OK ORERO Stmn. få,s8 0,20 14,36 (586 0 Sv en 0112 2 (0) 546 EL STR 8 Sr AF dB ÖS 80 corresponding to 34,2 quartz, 27,9 microcline, 24,2 albite and 6,6 anorthite (or 30,s Ab, An,), 3,7 biotite, 1,2 magnetite. 116 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. The constituting minerals are quartz, microcline, orthoclase, oligoclase, brown mica with a little chlorite, iron ore, titanite, allanite, and often epidote, muscovite, sometimes calcite and fluorite. Large table-formed microcline crystals, simple carlsbad twins, are a characteristic feature of the fine-grained granite (as well as of the »Jemshög»-granite). These micerocline crystals give the granite a porphyritic habit, which is really only pseudoporphyritic, since they are younger than the mica, oligoclase and orthoclase and not phenocrysts of a first generation. — A detailed analysis of the structure of the fine-graimed granite — with which the »Jemshög»-granite agrees — 18 given on the freshest and least pressed material at hand, a granite from 2 km. NE of the southern end of Lake Örlunden. A study of the boundary between microcline and quartz shows that it is an irregularly curving line. The two minerals send rounded projections into one another. In Fig. 1 is shown an example; here a little area of microcline occurs in the quartz, with the same orientation as the large grain, of which it is no doubt a part. Similarly, small quartzes are seen isolated in the microcline (Fig. 2.) with the same orientation as the adjoming large quartz grains, and not to be confounded with the inelusions of older quartz grains in felspars, exemplified by Fig. 4. — This extremely irregular form of the microcline 18 probably not due to a contemporary crystallization of microcline and quartz, but is rather the result of some corrosion process; or at least one can say forms like the microelines could have resulted from previous corrosion. The form of the oligoclase and the orthoclase agaimst the quartz 18 also a »corro- sion-form> with the same irregularly curving boundary between the minerals. The ex- ample, Fig. 3, shows also in the orthoclase one small quartz grain seemingly isolated but with the optical orientation of the quartz outside. — Against microcline, orthoclase and oligoclase show themselves to be older, but are seldom idiomorphic, the boundary is fre- quently irregular and not smooth as agaimst quartz but indented by newly deposited felspar. The structural phenomena exhibited by these (and many other) granites recall the descriptions by the French petrographers of the »deux temps de consolidation» to be seen in gramites: — »l'examen attentif de tout granite permet d'y découvrir des cristaux plus anciens, en partie brisés ou corrodés, apatite, zircon, sphéne, biotite, bisilicates, oligoelase, orthose, et une dernieére poussée cristalline servant de ciment aux éléments précédents et généralement composée dorthose et de quartz, parfois associes a la muscovite». ' — It may well be doubted whether a contrast between an older and a younger generation or »consolidation»> may be recognized in every granite. HEspecially in the fresh, entirely un- crushed granites of the younger formations such a contrast could hardly be proved. — In the granites here studied the »corrosion-form» of the microcline is as evident as that of the older felspars. This we could not explain without dividing the »derniere poussée» of microcline and quartz into two, the last comprising the chief part of the quartz. The writer considers the differences from the hypidiomorphic structure in these granites as 1 MICHEL LEVY, Granite de Flamanville p. 17 (Bull, des services de la carte géol. de France, N:r 26, Paris 1893), KONGL. SV. VET. AKADEMIENS IMANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 117 owing to a sort of corrosion, but secondary not primary, due to the beginning of the cerushing of the rock and probably also in some degrce to the beginning of decomposition, and consequently not the result of circumstances accompanyng the original erystallization of the granite magma. In how large a degree recrystallization has taken place in these moderately pressed and comparatively fresh gramites is shown by the mode of occurrence of the secondary minerals: muscovite, calcite and epidote. ÅA great part of the biotite, the oligoclase, the microcline and the quartz belongs to the same period of erystallization as muscovite, epi- dote, and för a change of structure in the granite after its first erystallization. — In the continuation caleite, and consequently, if they are recrystallized, there are great possibilities of this line lies the explanation for the structures of many obscure gneisses. All the granites examined are more or less pressed, but the intensity of pressure or the amount of crushing varies very much and within very short distances. The pro- oress of crushing is described in detail. Of the results attained only one needs to be men- North-west of the Lakes Hultasjöarna (northern border of the map, plate 1) there is a small massive of schistose rocks, differing from the surrounding gneisses. On the the a typical although somewhat crushed granite. tioned here. north-western border rock is still On the eastern border the rock is schistose is that of the granite, rich in microcline mica and distmetly different from that of and crushed, but its mineralogical composition and quartz, relatively poor in plagioclase and the gneiss, which is richer in plagioclase and ferromagnesian minerals, but poorer in quartz. It is probably its lesser amount of the brittle quartz which causes the gneiss to be less subject to crushing than the granite: its primary structure is always better preserved than that of adjacent granites. — The rock occurring between the two described granite-varieties Ska typical Saxon granulite, with a little muscovite but no other dark mineral, than small crystals of garnet, and with the struc- ture of an intensely crushed quartz-felspar rock. In this case it is evident from field- and microscopical relations, that the granulite is a crushed variety of the common fine- graimed granite of the district. The petrographical examination shows, that the >»Dyneboda» gneiss of DE GEER is not one homogeneous rock but two genetically different, one gneiss and the other a gra- nulite, quite similar to the one just described. The granulite is completely crushed and recrystallized, and of its minerals only some of the plagioclase grains show effects of pres- sure (Figs. 5 and 6); the other minerals and the rest of the plagioclase have been recry- stallized. — The chemical composition of a specimen of this granulite, from Kastagropen, west of Lake Bäen, is as follows Si02 TiO2: Al203- Fe203 FeO: MnO MgO CaO Na2O: K20 H20: Sum: (ftanulntes (d,44 oo HO RA Ols Oav OVE oa ERKnIE Li9evn IOSTLEL0 0 Granite: Takssu0 BOA 43 TÖS VUO mo Of OAeRNs3T es srrdtgs FONT HOS. For comparison the composition of the granite from the shore of Raslången, 6 km. NE. from the former locality, on the other side of the quartzite band, is given beneath. — The agreement in chemical composition between the granulite and the granite and the fact, that a quite similar granulitic rock occurs north-west of Hultasjöarna as a facies of 118 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. the fine-grained granite, makes it highly probable, that the granulitic part of the »Dyne- boda-gneiss» is also the common fine-gramed granite, highly modified by mechanical de- formation. — The limits of the granulitic areas not being at present exactly known, these areas on the accompanying map are marked as »gneiss with granite». The rocks of the quartzite belt. The quartzite belt in its lower, eastern part is composed of a pure quartzite, then follows a mica schist, containing the conglomerate, then again quartzite and finally mica schists rich in aluminous minerals. — The quartzite besides quartz contains only small quantities of muscovite, hematite, rutile, zircon and still rarer apatite — the two last mentioned with the form of transported sand grains. Biotite has not been observed in any of the rocks of the belt. — An analysis of this quartzite gave the following results; Si02 AlkO3s Fe203 FeO Mg0O CaO NO KO FO Sum. DR 1568: 0567-0520 O)70 0327 0553 Ojz6r KOM The hematite which it contains sometimes occurs concentrated into narrow bands, upon one of which the old mine of Vestanå, well known for its minerals, was situated. The iron ore, sometimes beautifully folded (Fig. 7), contains hematite, muscovite, cyanite, and svanbergite, as shown under the microscope. 95 per cent of the boulders of the conglomerate are grey quartzites, resembling the quartzite beneath, the rest is vein quartz, quartzite rich in hematite and tourmaline-schists. The grey quartzites sometimes show distinct bedding with dark lines along which iron ore, rutile and rounded zircons are concentrated. — The rare boulders of tourmaline schists vary greatly, ranging from rocks rich in tourmaline with small prismatic, or lar- ger poikilitic erystals of tourmaline, to luxullianites with spherulites of tourmaline in an abundant groundmass of quartz. The tourmaline schists have not been found in place but are considered to be derived from tourmaline-quartz-veins and from the impregnated schists immediately surrounding such veins, produced by the pneumatolytic action of some granite-eruption. The rocks occurring in the western half of the quartzite band are richer in musco- vite and generally contain some of the special alumina minerals. These are here andalu- site with manganandalusite, cyanite, ottrelite, and more seldom, fibrolite. The new vari- ety >manganandalusite», recently described by the present writer,' has the physical properties of common andalusite with the exception of a grassgreen colour and a strong pleochroism, in which a =t and b = are blue-gyreen with a tinge of grass-green, c = a is more ab- sorbed and shows an intense pure yellow colour. The chemical composition of the speci- men analyzed was: Si02 36,72, Al203 56,99, Mn203 6,91 = 100,62. In some parts of the district west and north of lake Bäen the alumina bearing minerals, especially cyanite and ottrelite, are so richly present that distinct rock-types »cyanite schists» and »ottrelite bearing cyanite schists» are produced. One of the latter, from northwest of Lake Bäen, showed the following chemical composition: t Geologiska Föreningens Förhandlingar, Stockholm 1896, 18. p. 389. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o. 4. 119 Si02 Ti02 ”AlRO3 Fe:03s Fe0O MnO MgeO0O CaO Na:O K20 HO: Sum. Bitar TÖS RN20,18 0,96 Monlsa AON 0780 "0;88" U28 0890 OB TOD: , e) With hydro-fluoric acid 36,8 per cent of cyanite and rutile were isolated, the mine- alogical composition of the rock accordingly is about 49 parts quartz, 36 cyanite, 13 ottrelite, 1 rutile and 1 hematite. — A cyamnite schist from west of Bäen contained 40 per cent of cyanite and the rest quartz, with a little muscovite, hematite and rutile. — The cyanite schists of the western part of the quartzite belt consequently, as they have the chemical composition of clays, are not shore-deposits like the conglomerate and the pure quartzite of the eastern part of the belt. From the structural analyses it may be mentioned, that the cyanite-prisms are broken or flexed and never idiomorphic, while the ottrelite occurs in crystals which do not exhibit any pressure phenomena (Fig. 11). The large andalusite-»eyes» of the mica-schists have behaved as rigid particles during the processes of deformation, while the surrounding mass of quartz and muscovite with small grains of other minerals inclosed has been plastic (Figs. 9 and 12). The structure now resembles that of a porphyry with strongly developed fluidal struc- ture and phenocrysts. — The quartz mass is either composed of small polygonal grains or of larger, comparatively homogeneous and little pressed lenticular-shaped ones, both of which are newly formed (Fig. 10). — The larger tourmalines have also been deformed by the pressure. The rocks of the quartzite belt are connected with the conformable underlying dense fine-grained gneiss through beds of mica schists, occurring in the latter, therefore it is possible, that the granitc, being younger than the gneiss, is also younger than the quartzite formation. But none of the rocks of the quartzite belt now exhibit any distinct proofs of an original contact structure, the later tectonic movements having obliterated any older structure and stamped their marks upon them all. Amphibolites. Rocks composed essentially of hornblende and plagioclase, with the structure of a erystalline schist and not that of an eruptive, occur connected subordinately with all the other rocks of the district, with the exception of the granites. The principal occurrences of them are in two beds, between the quartzite layer and the gneisses. Of these two the one lies east of or beneath the quartzite and separates it from the dense fine-grained oneiss for a distance of 7 kilometers. The greatest thickness of this amphibolite bed is about 100 meters. The other lies, according to the opinion, expressed by DE GEER in his cited works, above the quartzite and forms three parts probably separated by faults, as shown on the map. The rocks of both beds agree closely both mineralogically and structurally, and, as they both occur next to the quartzite, it appears probable, that they form parts of one single bed, older than the quartzite, but which has been folded, so as to enclose it. The correctness of this supposition is strengthened by the fact, that the gneiss on both sides of the quartzite-amphibolite complex is of the same nature. 120 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTBT. The amphibolite of this bed between the quartzite and the gneisses is mineralogi- cally characterised by hornblende and sometimes biotite and about as much plagioclase, with subordinate orthoclase and quartz. Epidote often occurs — sometimes in nodules — whilst iron ore, titanite, and apatite were observed in some varieties, though in other they were absent. : Chlorite and caleite were not observed. Structurally there are a num- ber of varieties. The felspar always occurs as small polygonal grains, and in some cases hornblende and mica are also quite formless and there is therefore produced a »hornfels» structure (Fig. 18). In other cases the hornblende occurs as prisms spread in a ground- mass of felspar with small crystals of epidote, titanite, mica etc. (Fig. 14). A third vari- ety 1s reproduced in Fig. 15, here the hornblende occurs as large prismatic grains, not idiomorphic but with irregular borders. — The chemical composition of one of these am- phibolites from east-north-east of Boana was found to be: Si02 Al2038 -Fe203 FeO MgO CaO Na2O K20- H20: Sum: 50,80 = 1407 UEOSNSRGL Si 0,1811108,06 4,02 2426) AIR ARVDSEE This being the composition of a diabase (though somewhat rich in alkalies) it only remains to show, that amphibolites of the kinds just described may be produced from diabases through metamorphism, and that the agencies required to produce it have been at work in the Vestanå region. The examples which have been described of diabases changed into amphibolites by purely dynamical metamorphism are rare. Of these the products studied by LOossEn,!' MircH” and G. H. WILLIAMS” are very different from the Vestanå amphibolites both struc- turally and mineralogically, chlorite, sericite, and caleite bemg common constituents of them. An example of »the metamorphism of dolerite into hornblende-schist» deseribed by TEALL”" on the other hand shows a result identical with the amphibolites in question. Still this until now appears to be an exception, and we have no right to ascribe the metamorphism of the supposed diabase to the comparatively slight orographic movements manifested in this part of the region, especially as we find rocks with about the same chemical composition as the amphibolites, but more resembling the common dynamometa- morphic diabase type, in the north-western parts of the district, where the accompanying granites and gneisses show the effects of great pressure. A summary of the results attained by the study of the alterations of diabases through contact-metamorphism shows the Vestanå amphibolites closely to agree with intensely metamorphosed diabases and diabase-tuffs. As both the »Halen> and »Jemshög»-granites of the Vestanå district are younger than the gneiss, that conformably underlies the great bed of amphibolite, it is probable, that they are also younger than the amphibolite, and consequently, the amphibolite having the chemical, mineralogical and structural properties of diabase modified by contact-metamorphism and being within the contact-zone of younger ! Jahrb. d. preuss. geol. Landesanstalt 1883, p. 618 and 1884, p. 525 and several other papers; ? Zeitschr. d.. d. geol. Ges. 41. p. 394 (1889). 3 Bull. U. S. Geol. Survey N:o 62 (1890). 1 Quart. Journ. Geol. Soc. 41. p. 133 (1885) and »British Petrography», p. 154 and 197, plate 20 and 21. KONGL. SV. VET. AKADREMIDNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 121 intrusive granites, the question as to the origin of the Vestanå amphibolites of the grem bed seems to be settled. With those amphibolites occurring at the top of the gneiss formation the numerous amphibolites in various horizons in the gneiss formation itself closely agree. "They generally occur as »layers, but in the hills »Grödby Hallar», that rise from the plain through the eretaceous strata as shown on the southern part of the map, a dyke of amphibolite cuts through the bedding of the dense fine-grained gneiss. The rock of the dyke is macro- scopieally much more finely grained at the contact than in the middle, the hornblende and plagioclase of the middle zone occurring as aggregates, and consequently an original difference of grain has been preserved though the rock is now a completely recrystallized contact-amphibolite of the type described. The amphibolites of this part of the district consequently are considered as derived from massive diabases, and of them one at least is a dyke cutting through the bedding of the sediments which are now transformed into gneiss, the others are sheets or sills intru- ded between the strata. The great bed, occurring at the juncture between the two sedi- mentary formations, of which at least the upper is a shore-deposit, is probably not in- trusive, but either a layer of diabase-tuff or a flow of diabase. In the northwestern parts of the district, where the tectonic movements have been more pronounced, the representatives of the amphibolites described above are, as before mentioned, quite different; they are free from hornblende, but rich on chlorite and epi- dote. Examples which might be mentioned occur east of Lake Vielången, Jemshög parish, . and east of Kastagropen, Vånga parish. — These probably were contact-amphibolites be- fore being altered by pressure. In the granite-gneiss district of the south-western part of the region there also occur amphibolites of the contact type, somewhat crushed. — At Hjerthall, near Sölvesborg, an epidote-amphibolite was observed. — In the amphbibolite band southwest from Arkelstorp railway station, there occurs, besides the common amphibolite, a hornblendite, composed of green hornblende with borders of tremolite, in which needles of rutile occur; a little chlo- rite filling the space between the grains. This hornblendite may be perhaps an altered pyroxenite. Consequently, in the region studied no unaltered. diabases or gabbros or diorites older than the granites or older than the folding of the strata are found. Ön the other hand numerous dykes of wunaltered diabases and norites occur, cutting the granites and showing themselves to be younger than the folding. The gneiss series. Conformably underlying the quartzite and amphibolite beds the series of gneisses occur. It commences with dense fine-grained gneiss! and this passes gradually and slowly 1 For the widely spread gneisses with macroscopically dense texture in Sweden the term »hälleflintgneis» is used by the Geol. Survey. By some authors it was named »eurite» or »leptite> or »granulite». — In German nomencelature most of its varieties would be called »diehter Gneiss» and, its chief feature being the dense texture, I have here used the name »dense fine-grained gneiss». K. Sv. Vet. Akad. Iandl. Band 29. N:o 4. 16 122 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. into the common grey gneiss, occurring over the eastern part of the district and conti- nuing over a great part of Blekinge. The passage is quite continuous, in the field as well under the microscope. The gneiss is older than the numerous granites of the district and all varieties carry the mark of contact-metamorphism in their structure. With the exception of the part next to the quartzite band they are all highly metamorphosed and quite gneissic, and of that upper part those portions near the granite contact are also gneissic. It therefore appears probable, that the dense fine-graimed gneiss represents the less metamorphosed and uppermost parts of a widely extended gneiss formation, which is very nearly homogenous both in material and in age. In the upper parts the contact- metamorpbism was more local, but at greater distances from the surface the different contact zones of the granites overlapped another, producing a metamorphism of more regional character. The following analyses show the comparatively great homogeneousness of the mate- rial of the gneisses from different parts of the distriet and at the same time its chemical character: il 2 0 ST) oo ERSA RP RET, ker OR TNE ER 170,46 67,99 68,45 As Öre rs. Ore ee. NTE 13,24 14,04 16,05 HesO sont saktar. ar 1,91 1,7 Las [He (i.e risk Sek foga Ilan REN 2,58 3,04 1,02 Mia OTESE or sköj FN Sion te varm) 0,56 0,39 0,35 MO Seb Reno eo Ko. 0,78 1,00 0,91 (DA OSAR SE 4,33 431 166 Nag OME SN rie fore Ye SEE Rae 1,31 2,73 3,04 165 OTRS VA SE helena 3,59 2,99 3,70 El (Dy Ao etik or kil ee ört ee 1,27 0,77 0,46 ÖRE ENE LEE rer — Trace 0,43 100,03 Su I9I,78 1. Dense fine-grained gneiss from NNE of south end of Lake Raslången, 2. Gneiss from the shore of Lake Raslången, E. of Kidön, 4 meters from the granite contact, 3. Gneiss from 'Pukavik on the Baltic Sea. The gneisses consequently have the chemical composition of rocks of the quartz- diorite family, the variations from it in the first example being those that an original weathering of the material would produce. — But the gneisses contain conformable layers of of mica schists (se map, plate 1), which, as will be shown later on, must be of sedimen- tary origin; consequently, the material composing the gneisses must also have been a sedi- ment. This sediment, having the composition of a comparatively chemically unaltered rock of the quartz-diorite family, must have resulted from an essentially mechanical de- struction of such a dioritic rock, and must therefore be an arkose or a tuff. Now many of the dense fine-graimed gneisses and gneisses of the district contain large quartz grams. These are generally irregularly shaped, but in the least altered dense fine-grained gneisses their original form has been preserved and shows itself to be the dihexahedral form KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 123 conumonly rownded by magmatie resorption characteristic of the intratelluric quartzes of the effusive rocks. Fig. 17 shows an example. The simplest theory therefore regarding a sediment, that has resulted from the mechanical destruction of a surface rock of the quartz-diorite family, is that it is a quartz-pophyrite- (dacite-)tuff. Unaltered porphyries or tuffs (the latter constituting the original Swedish »hälle- flintay), do not occur in the Vestanå region, but they are, as well known, richly repre- sented over all south-eastern Sweden and are found not far to the north-east, in Urshult and Almundsryd parishes, associated with contact-metamorphosed sediments of the Vestanå dense fine-grained gneiss type, to judge by the material in the museum of the Geol. Survey (collected in 1872). The minerals occurring in the gneisses are andesine, orthoclase and microcline, quartz, muscovite, biotite, hornblende, epidote with allanite kernels, calcite, titanite, apa- tite and zircon, iron ore, pyrite and pyrrhotite. Of these, felspars, quartz, titanite, iron ore, zircon amd apatite always occur. The dense fine-grained oneisses also contain mus- covite, epidote, calcite and, the least metamorphosed variceties excepted, greenish brown biotite. "When hornblende appears, muscovite disappears.' Hornblende is mostly found in the gneisses, muscovite in the dense fine-grained gneisses, but there are exceptions with hornblende in the latter, muscovite (in large skeleton crystals) in the former, show- ing, that the contrast between muscovite and hornblende depends, not on the intensity of metamorphism, but on differences in the chemical composition of the material. Structurally the contact-metamorphism manifests itself through developing in the rocks a »hornfels»- or »honeycomb»>-structure (Figs. 22, 17, 23, 26). The average sized grains inerease from 0,04 to 0,3—0,5 mm. in diameter through the effect of the metamorphism. Simultaneously the crystallinity of all minerals increases; the leucoxene aggregates become compact titanites, the small scales of muscovite become large skeleton crystals etc. The quartz-felspar-aggregate is cleared by the disappearance of the minute particles of other minerals. Other structural phenomena characteristic of contact-metamorphism are the skeleton forms of the muscovites just mentioned (Fig. 33 and figures on p. 56), and the poikilitic structure of the never idiomorphic hornblende (Figs. 21, 27, 31). Especially characteristic of the gneisses of the district are the local aceumulations of the dark or the white minerals. Many of the less altered dense fine-grained gneisses are mottled with dark and white spots on a dark grey groundmass (Fig. 24). The dark spots are accumulations of biotite, hornblende when present, epidote, titanite, iron ore, and apatite. In the more metamorphosed varieties the minerals are larger and better crystallized and epidote decreases. The white spots in the least altered, upper beds of the dense fine-graimed gneiss, probably derived from more weathered material, are composed of epidote and muscovite with a back-ground of plagioclase in large grains. By increasing metamorphism epidote and muscovite gradually disappear, and finally the accumulations consist of pure, commonly untwinned andesinc, seldom microcline, in polygonal grains, 1 Of the more than bundred slides of contact-metamorphosed gneisses from the district examined not a single instance of muscovite and hornblende occurring in the same slide was found. The two minerals exclude one another, as well known, in eruptive rocks, this seems to be tbe case also in the contact-metamorphosed types in opposition 10 the dynamo-metamorphosed rocks. 124 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 8 to 10 times larger than in the surrounding ground-mass. At the same time the form of the accumulations change from the irregular shapes shown in the least altered varieties (Fig. 24) to lenses, parallel with the schistosity, as represented in the Figures 23, 25 and also 29. — Examples of the transforming through contaet-metamorphism of large felspars to granular aggregates of polygonal grains have been described by R. Brck! and by HArRKER and Marr,” and in two of the least altered dense fine-grained gneisses, from Axeltorp and from NNW of Näsum church, careful search gave some evidence of the former connection of the grams of the felspar aceumulations. Fig. 26 completed by the drawing Fig. a on p. 62 shows an accumulation, partly granulated, consisting of one large and many small grains of felspar, the latter possibly derived from the former through oranulation. Fig. b shows another example. — If the felspar accumulations were derived from formerly homogeneous, individual large felspars, then these felspars were no doubt the felspar phenocrysts of the quartz-porphyrite tuff, corresponding to the quartz pheno- crysts, previously mentioned as sometimes preserved, while by analogy the dark acceumula- tions would come from the dark phenocrysts of the tuff with their inclusions of iron ore, apatite etc. Another reason for this is given beneath. The mica schists intercalated in the gneisses” are linked together with them through all gradations. Generally they are rich in quartz and muscovite, and poor in, but seldom free from felspar. One specimen from Blistorp was analysed with these results SOA ORO NERE OK EM SO CAO TN 2 ORC (OMEER OK Sm (COR SEL2NGS 1,42 2108 MA MR 0,71 AR FÄRNA DIS From the chemical composition, taken with the microscopical evidence, it follows that the intercalated mica schists represent a material, more decomposed by weathering than the tuff material of the gneisses. This material may still have been derived from the tuff, as the mica schists often contain undoubted elements of it, the most prominent of which are large quartzes, which sometimes are well preserved dihexahedrons. In several of these mica schists the large quartzes are more richly present than in the tuffs, and in one in- stance, occurring 1700 meters ENE of Grönhult, the large porphyritic quartzes were accom- panied by felspar-accumulations with the same mode of occurrence and order of size and well defined against the fine-graimed groundmass, that here consists essentially of quartz and muscovite (Fig. 28) Evidently, the felspar-accumulations like the quartzes have be- haved as large single grains during the sedimentation, which agrees with the previously expressed opinion, that the felspar-accumulations are the felspar phenocrysts of the tuff, afterwards granulated through contact-metamorphism. They were here, together with the quartz phenocrysts, washed out of the tuff and inbedded in material more rich in quartz and muscovite. 1 ;Erläuterungen zur Geologischen Specialkarte von Sachsen, Section Pirna» p. 36 (Leipzig 1892) and Min. Petr; Mitt. 13 p. 326 (1893). ? Quarterly Journ. Geol. Soc. 48. (1891) p. 296 and 300 (Given literally in this paper p. 61—62.) 3 Represented with the same colour as the quartzite on the map. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS MANDLIINGAR. BAND 29. N:O 4. 125 Another proof of the sedimentation of the material by water is found in a dark variety from west of Kroksjön. This rock is exceptionally rich in the dark and heavy minerals, consisting of biotite, iron ore and apatite besides quartz and some felspar. The heavy minerals are wrranged in strings, in which the waterworn and rounded, sometimes broken apatite-prisms lie parallel to the bedding. — In another of the intercalated schists a fragment of a rock consisting of garnet and quartz was found, showing, that in these schists there also occurs material, foreign to the more or less weathered tuff. The intercalated schists rich in quartz and muscovite do not occur in the lower parts of the gneiss series, but increase in number upwards, thus forming a connection between the tuff material and the overlying sand and clay formation. Apparently there samnot be any great difference of age between the quartzite formation and the gneiss. (a) The highly metamorphosed gneisses of the »Pukavik»- and »Gillesnäs»-type. Of the highly metamorphosed gneisses, belongir some few examples may be given. The gneiss from Pukavik on the Baltic Sea, whose analysis has been previously given (p. 122), contains about 28 per cent of quartz, 44 of andesine (Ab;An;), 19 of orthoclase and microcline, 7 of biotite and 3 of iron ore, apatite, zircon and titanite. The biotite occurs as small formless scales. The average size of grain of the quartz and felspars is about 0,4 mm. The rock is very fresh and shows little effects of pressure. Its structure, illustrated by Fig. 30, may be said to be a somewhat modified hornstone- structure. The quartz and felspar grains are never idiomorphic but isometric and more or less polygonal. Another example from SSW of N. Gillesnäs, Jemshög parish, is hornblende-bearing. The hornblende, as shown by Fig. 27, occurs as large poikilitic individuals, and the accom- panymg biotite is in small formless scales. As for the white minerals the same may be said as in the gneiss from Pukavik, that the structure is that of a hornstone with.iso- metric polygonal grains of quartz and felspars. But in regard to quartz and microcline there are differences from the normal hornstone structure, since their form is not so re- gularly polygonal and not so isometric as that of the plagioclase. This might be consi- dered a first step towards the hypidiomorphic structure of the abyssal igneous rocks, but, as anomalies of this kind are still more developed in the corresponding gneisses, which are less fresh and a little more pressed, the differences may be interpreted in the same way as the similar differences from the normal structure of the granites of the district, namely as produced by the later tectonic movements seconded by commencing metasomatic processes. Felspar accumulations, composed of andesine or microcline in polygonal grains, occur in many of the highly metamorphosed gneisses. As they may be followed back to the felspar spots of the dense fine-grained gneisses, it is possible, that like them they represent the former felspar-phenocrysts of the tuff, and they would then indicate, that contact- 18 to the same series as the former, 126 5 BÄCKSTRÖM, VESTANAÅFÄLTET. metamorphism had acted very quietly, only transforming in situ. But future investiga- tions may perhaps prove, that these felspar-accumulations are only structural phenomena characteristic of an intense contact-metamorphism, which may be produced even in a quite homogeneous material, rich in felspar. In the stronger pressed gneisses quartz and mica are crushed and form fine-grained zones, surrounding the larger and still isometric felspars. Often felspar acceumulations with well preserved polygonal structure are observed in these crushed gneisses. Of the gneisses in the northern continuation of the Vestanå region one — the »Örsjös-gneiss — is a red, fine-grained gneiss, poor in dark minerals and with irregular allotriomorphic structure; its origin is undetermined. — Another, the »Halen»-gneiss, has structural and mineralogical elements from the »Gillesnäs»-gneisses as well as from the granites. It needs further study. — A third, occurring in the region north of the map, is a medium or coarse-grained, generally crushed gneiss with the mineral composition of a hornblende-bearing, somewhat more basic gneiss of the previously described type. Its primary structure is that due to an intense contact-metamorphism. The gneisses west of the quartzite belt. The gneiss, occurring on the western, hangimg, side of the quartzite belt was for- merly considered to belong to the great »magnetite-greiss» region of western Sweden. In- vestigation shows, that the »magnetite-gneiss» between the quartzite belt and Lake Immeln is composed of two different rocks, one a dynamo-metamorphosed granite (see p. 117) the other a gneiss of sedimentary origin. The latter is generally strongly dynamo-metamor- phosed, but its primary structure, when recognizable, is a contact structure. Large skeleton muscovites or poikilitic hornblendes occur, and also poikilitic felspars (Fig. 34), as well as typical »felspar-accumulations» of the kind described. The mineral composition appears to be the same as the somewhat pressed fine-grained gneisses cast of the quartzite belt and it also agrees quantitatively, as far as may be judged from microscopical examination alone. It therefore appears probable, that the gneisses on both sides of the quartzite- amphibolite belt belong to one single formation, that on both sides is older than the quartzite and separated from it by the great amphibolite bed, and into which the quartzite- amphibolite-complex has been folded. This view is supported by the fact, that when the quartzite belt to the north-west tapers out and disappears, the eastern and western gneisses meet without boundary. The »granite-gneiss>. The south-western and southern part of the area shown on the map is occupied by a »gramite-gneiss». On the island Ifön and the region east of Lake Ifösjön the rock is quite massive and granitic, but passes north of Ifösjön into a schistose »eyed granite», strongly crushed like all the other rocks in this part of the district. It differs mineralogically KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 127 and structurally somewhat from the previously described granites of the region and was by Dr GPRrR considered older than the schists of the Vestanå-region. It sometimes occurs in »alternate bedding» with a fine-grained grey gneiss which much resembles the common fine-grained gneiss of the distriet. This phenomenon is probably due to the intrusion of the granite, now transformed into »granite-gneiss», into the older schists of the common oneiss of the region, but the question needs further study. On the relation of contact-metamorphism and dynamo-metamorphism in the Vestanå region. All the rocks in the region studied show more or less the effects of pressure. But these effects are generally slight, and strongly dynamo-metamorphosed rocks are only found locally. The effects of contact-metamorphism on the contrary have a general di- stribution among the rocks of sedimentary origin and even in most of the highly dynamo- metamorphosed rocks a primary structure, due to contact-metamorphism, may be recognized. Only the rocks of the quartzite belt form an exception, as in them no trace of a pri- mary structure is preserved, still they may have had a contact structure, that now is destroyed. As the granites are as much dynamo-metamorphosed as the older sedimentary rocks, it is evident, that the granites and the contact-metamorphism are older than the whole or at least the later part of the tectonic movements, that raised and folded the schists of the region. Through this folding a small part of the once widely extended quartzite formation with the highest member of the gneissic series below it, the one that is least meta- morphosed and in which the characteristics of an original quartz porphyrite tuff can still be recognized, were pressed down between the deeper seated and more highly meta- morphosed gneisses and thereby saved from being swept away by erosion. Sr TA et Anmärkningar rörande kartan (Tafl. 1). Då jag ansett mig kunna förutsätta, att en stor del af detta arbetes läsare har tillgång till Sveriges Geologiska Undersöknings kartblad i 1:50 000 »Bäckaskog», »Karlshamn, Skänedelen» och »Glimåkra», har endast en öfversigtskarta i skalan 1:200000 här bifogats. — Af denna har hela det egentliga Vestanåfältet från Immeln till Hanö samt trakten SV. derom eller kartans sydvestra hälft upprättats af DE GEER i enlighet med dels af honom förut publicerade kartor och dels ännu outgifna undersökningar af det s. k. Listerlandet Ö. om Sölvesborg och af den vid Immeln belägna Skärsnäshalfön. Rörande denna senare har DE GEER meddelat: »Om Skärsnäshalfön. Som den bifogade bergartskartan öfver Skärsnäshalfön i några afseenden skiljer sig från den som åtföljer beskrifningen till det geologiska kartbladet Glimåkra, må här några ord yttras till förklaring af olikheterna. Vid en af d:r BÄCKSTRÖM och mig företagen grauskning af de Sveriges Geologiska Undersökning till- höriga stufferna från den del af Vestanåfältet, som tillhör bladet »Glimåkra», bekräftades det intryck jag vid tidigare besök derstädes erhållit, att bergartsbestämningar och bergartsgränser inom här ifrågavarande del af nämda område vore i behof af ytterligare utredning. Naturligt är också att i denna vanligen ganska jordtäckta skogstrakt en sådan utredning svårligen kunde utföras utan en ganska ingående kännedom om bergarterna inom Vestanåfältets öfriga delar. Som Skärsnäshalfön redan 1882, eller innan Vestanåfältet blifvit undersökt, kart- lades af d:r J. OC. MOBERG är det ej heller att undra öfver att undersökningen af området numera skulle behöfva fullständigt revideras för att bringas i full samklang med bildningarna söderut. För närvarande syntes det dock vara af mest vigt att med särskildt aktgifvande på de lokala moränerna närmare fastställa glimmer- kvartsitens gränser, hvilket jag också sökt göra, då jag är 1894 i sällskap med d:r BÄCKSTRÖM företog en revisionsresa i trakten. Bifogade karta uttrycker resultatet af sagda försök, hvars fullständiga genomförande dock skulle hafva kräft en helt och hållet förnyad, mycket detaljerad kartläggning af området. Emellertid torde den nya kartan till sina hufvuddrag vara betydligt riktigare än den förut publicerade. Angående kartan må här blott fram- hållas, att glimmerkyvartsitlagret mot norr ej utkilar med blott en, utan med minst två spetsar och möjligen med ännu en vester om Skärsnäs, utmed Immelns östra strand; vidare, att bergarten vester om och mellan dessa utkilande spetsar af glimmerkvartsit i min tanke tillhör de vestra gneiserna och icke är en hälleflintgneis, såsom den är framställd på den äldre bergartskartan. Slutligen må tilläggas, att gneisbandet mellan de båda kartlagda spetsarna af glimmerkvartsit synes bilda en skål, som numera blott i norr sammanhänger med den vestra gneisen. Gneisen i dess södra ände är något hornblendeförande, men liknar alls ej den utpräglade hornblendebergart, som inom bladet Bäckaskog framgår vid eller nästan vid östra gränsen af glimmerkvartsiten.» Inom den s. k. jerngneisen hafva dock af mig de trakter, inom hvilka tryckförändrade gramiter äro anträffade (jfr. p. 16), markerats med prickning såsom »gneis med granit». Så har äfven ett litet område SV. om Gustafstorp jernvägsstation betecknats (jfr. p. 78). För den öfriga delen af bladet »Glimåkra», som faller inom kartans område, har jag med ledning af DUSÉNS stuffer och dagböcker uppgjort bergartskartan. Denna skiljer sig från den som åtföljer beskrifningen till bladet »Glimåkra» särskildt i fråga om uppfattningen af granitmassivens form. Vidare är begränsningen mellan hälleflintgneis och gneis olika (jfr. p. 83). »Örsjögneisen» är skild från de omgifvande gneiserna. »Halen- gneisens» NO. om Halen belägna del är olika (jfr. p. 94). För den ännu icke publicerade delen af bladet Karlshamn i 1:100000 har användts den af C. J. O. KJELLSTRÖM efter Sveriges Geol. Undersöknings arbetskartor sammanställda bergartskarta, som åtföljde J. OC. MOBERGS uppsats »Ueber die Gränsteine des westlichen Blekinge» (Sv. Geol. Unders. Ser. CO N:o 158, Stock- holm 1896). Gen. Stab. Lit . Anst. Cretaceous . i | i IN j N i T 5 å q or 33 | : 3 fn . | SUR | FEN SU i < id AR - ö PR TEL T SES : LJ E SS |: | i (2 G Gneis Icke Granit af Jäms ec Granite of the Je 8- närmare s VESTANAFALTET ocH ANGRÄNSANDE TRAKTER K Ver Akad. Handl.BA 29 N:4. da EE Ritad af G.v. Friesendorff, Löjtn. LS SK VI, Re 4 - SN SF ÖSEUDE SSR OR EP ENS Sp Er SÅ PE DR PE NNE ng pe d RN Meg FÖ MPR UR rer NAN ae Bryn fr vn UA AN ÅKA Sd Å ? RA 35 anser ra : RÖ SREA AR Reed SV i yu Nar LSTEARN SAR | BR RAGE : Så dr VN kh ; [1 Eh ; : : SAR i ; i i i LG g NM j | j y é sg j r | MN 4 Le er. ur k Å | « N XY hl i ; / kh I Å | säl : ; i | i > f i ( | a di vå i NA | ale CNN mal SM WAR ul fentvå nl iv i SE TITO un annv MH DE SIM ' i | om | I BMT noI DH Dt nn FART I JFG UTTER ET t ul ELLE (1) Model IN Wap us al iuNnu Hi AKtal a iaf Nea (( I KULTUR ul mg UGlm | | ( Lär nh Ry OM LR AOL La mera un (OM H tal nan VA | LE ene pA Hem lans a Na Test FE Nr KR OY FIRTET ulIlv ' talan i |) "en » i 4 & I i EN i FIT [ '! f Via una UT ] ig Hj fat ) | LO (COUET if fö | i MER ST NE I STR | braskn | | i Fran i | J HF i tj 3 ' NI X uns ; | i fr j | ' 1 4 | i fu Hu faltta 1 AJ A i [ tr i Då rå E S É id y KE JNA OSA BA RN TYROL R i fv i Rabe AR RH SURDErT. a baser [| ; KÖRDE OT SRS EL Hae AR. Ne SME i i d - v i i i 4 " R - d il Je ; | slå fi i | | Vi | u i 4 t. Akad. Handl. Band 29. N:o 4, i Taff. 2. Fig. 1. 37 gångers förstoring. Korsade nikoler. Granit, 2 km. NO om Örlundens södra ända, Jemshögs socken. Bildens midt upptages af ett mikroklinkorn, hvilket till höger upptill samt till venster och nedåt gränsar mot kvartskorn. Gränslinien mot det senare kvartskornet är mycket oregelbunden. TI (den mörkgrå) kvartsen förekommer ett isoleradt (trekantigt, ljusare) mikroklinparti, som är likorienteradt med det stora kornet, med hvilket det tvifvelsutan sammanhängt i ett annat plan än snittplanet. (Jfr p. 9.) — Så- som å p. 12 framhålles, innehåller det stora mikrolinkornet småkorn af kvarts såsom inneslutningar; bland dessa förekommer en tydlig dihexaeder (större än de öfriga och med en uppåtgående inbuktning, i bilden mörk). Fig. 2. 22 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Granit, 2 km. NO om Örlundens södra ända, Jemshögs socken. Bilden visar i midten ett mikroklinkorn, som nedåt gränsar mot tvenne kvartskorn, ett till höger, ett till venster. Detta venstra kvartskorn sänder tvenne utsprång in i mikroklinen (af hvilka det högras spets genom pressningen fått en något afvikande orientering). Derjemte ligga inne i mikroklinen, nära gränsen mot kvartskornet, tvenne isolerade kvartspartier, hvilka dock hafva samma orientering som det större kvartskornet, af hvilket de i ett annan snittplan väl skulle visat sig vara utsprång. (Jfr p. 9.) Fig. 3. 23 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Granit, 2 km. NO om Örlundens södra ända, Jemshögs socken. Bilden visar tvenne korn af oligoklas, hvilka gränsa mot ett i bildens midt befintligt större kvartskorn. Gränsen är mycket oregelbunden, och denna oregelbundenhet förhöjes genom att i det nedre oligoklaskornet förekommer ett litet isoleradt kvartskorn, hvilket är likorienteradt med det stora och således sannolikt ett ut- språng af detta. Uppåt gränsar det andra oligoklaskornet mot mikroklin. Gränsen är oregelbunden och taggig. (dör 196. 100) Fig. 4. 21 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Granit, 2 km. NO om Örlundens södra ända, Jemshögs socken. Bilden visar ett mikroklinkorn, som innehåller 10 små runda kvartskorn såsom inneslutningar, hvilka allesammans hafva olika optisk orientering. (Jfr. p. 12.) — Upptill synes mikroklinkornets begränsning mot ett kvartskorn. . Fig. 5. 26 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Granulit, NO om Bökö, Vånga socken. Bilden visar i midten ett ljust parti, som består af mikroklin (inställd så att lamelleringen icke fram- träder). Häri förekommer nedtill ett plagioklaskorn, som åtminstone skenbart är isoleradt från det ofvanför före- kommande, hvilket består af 5 mot hvarandra något förskjutna delar, såsom å p. 17 närmare skildrades Fig. 6. 23 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Granulit, Kastagropen, Vånga socken. Bilden visar till venster ett i tre bitar uppknäckt plagioklaskorn med bitarna något förskjutna i för- hållande till hvarandra. Närmast till höger derom synes ett plagioklaskorn bestående af tvenne bitar, af hvilka den öfre är skuren nära parallelt med tvillinggränsen, hos den undre ser man deremot tvillingslamelleringen mycket tydligt. Till höger derom kommer ett plagioklaskorn, hvars otydligt framträdande lameller visa sig svagt böjda. — Mellan de begge sistnämnda plagioklaskornen — liksom för öfrigt litet hvarstädes i preparatet — ser man huru kvartsen uppträder i denna bergart, nämligen såsom aggregat af små, strängt polygonala korn, nybildade under tryckperioden och derför utan några tryckfenomen. (Jfr. p. 18.) K. Vet Akad. '& AST År d Par ut VT | 7 j ; I Pa ” Mr nl ögla ilansgrör mb AK Yr ' ' | pin LO TTLA Kran TES v € 4 säd OHATNIEON nr hon FR KATNR obelterola Ka In 2 NN ia (Gt i 1 +» ISIR | - I poVid Il ; I RV | yd 4 lantlöntin i sh 8 nm allah onmeeeemenenvid ohastgeod säarmaen 190 21 | möNön nsblid i) fn JES rn sve To filen IR ITRI SE MOTA HOUR VIvA PTE TS ELEN NE [ENT EL TNA DATO TJ 2 | Sår ST a i ; LA MIRA i i ru IRI SERKE förän Cl i F Va É 4 Le 3 4 Gc q ik Sf Bbb FSblnlateR) TobbTarga ELER PTE Ara SbaabitiursTt ae ng sken Sed ARA AR nana horn tll NRK RIU I (ab 10 Ao ved Ne 0 H 1 S = dd fred vik bat & a r ; Å t SVEMO strutnestb fb ; ÖV St iF INA 16 gångers förstoring. — Vanligt ljus. Jernglimmerskiffer. Vestanå grufva. Bilden återger ett tvärsnitt af den skrynklade jernglimmerskiffern, hvilken så godt som uteslutande be- står af jernglans och muskovit. (Jfr p. 22.) Fig. 8. 36 gångers förstoring. — En nikol. Turmalinskiffer, boll i konglomeratet, Vestanå. Bilden visar dels den normalt struerade, af kvarts och turmalin bestående bergartsmassan, dels en af de i densamma förekommande anhopningarna af turmalin i större kristaller jemte litet rutil (i bilden mörk). (Jfr p. 24.) Fig. 9. 18 gångers förstoring. — Vanligt ljus. Andalusitförande kvartsitglimmerskiffer, trakten af Glabruket, Vånga socken. Bildens midt upptages af ett andalusitkorn, uppfylldt af små kvartskorn (ljusare än andalusiten). Kornet omgifves af en grundmassa bestående af muskovitfjäll och kvarts jemte småkorn af jernmalm (helt mörka) samt turmalin och zirkon. (Jfr p. 27.) Fig. 10. 16 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Kvartsitglimmerskiffer, 1,6 km 5. om Grönhult, Vånga socken. Visar bergartens struktur i tvärsnitt, karakteriserad genom enhetligt orienterade, linsformiga kvartskorn, omgifna af muskovithinnor. (Jfr p. 28.) Fig. 11. 50) gångers förstoring. — Vanligt ljus. Ottrelitrik distenskiffer, 250 m. NV om Bäens nordända, Vånga socken. Bergarten består hufvudsakligen af kvarts i korn, hvilkas polygonala form tydligt framträder (särskildt till venster i bilden), vidare disten, lätt igenkänlig på sin höga relief samt sina i vissa snitt starkt framträdande genomgångar, samt ottrelit (mörkare än de öfriga). Det sistnämnda mineralet förekommer i kristaller med egen form; distenen deremot i böjda och knäckta individer utan kristallform (exempel i venstra delen af bilden). I bildens midt ses en grupp af ottrelitkristaller, anvuxna på en distenstängel. (Jfr p. 30.) Fig. 12. I gångers förstoring. — Vanligt ljus. Andalusit- och distenrik glimmerkvartsit, NNV om Boana, Vånga socken. Bilden är utförligt beskrifven å p. 33. Handl. K. Vet. Akad. Fig. 9. 13 all I « i 8 ÖR - ÅN FL é 4 30 SG 7 É nal sbböre ci d I Bom baten ( I LET dd j 42 I NIT 19 I Få J I vm 53 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Amfibolit, Bjärnö i Ifösjön. Bilden afser att visa den hufvudsakligen af plagioklas och hornblende med något biotit bestående berg- artens struktur, karakteriserad genom den jemna kornstorleken och den polygonala formen hos plagioklasen samt äfven, ehuru i mindre grad, hos hornblendet. (Jfr p. 36.) Fig. 14. 32 gångers förstoring. — En nikol. Amfibolit, 2,5 km S. om Vestanå grufva. Bilden åskådliggör bergartens struktur. Större stänglar af mörkt hornblende ligga strödda i en grund- massa af fältspat med rikliga små epidotkristaller. (Jfr p. 37.) 0 Fig. 13. 36 gångers förstoring. — Vanligt ljus. Amfibolit, 0,5 km NNO om Glabruket, Vånga socken. Bergartens struktur är karakteriserad genom större, oregelbundet begränsade hornblendeindivider (i bilden gråa) liggande i en finkornigare massa af fältspat (färglös), biotit (mörkare än hornblendet), jernmalm (svart), samt småkorn af titanit, epidot etc. (Jfr p. 38.) Fig. 16. 196 gångers förstoring. — En nikol. Amfibolit, mellan Öasjön och Halen, Jemshögs socken. Tvärsnitt af amfibol, omgifvet dels af fältspat dels af tremolit, och bestående såväl af blågrönt horn- blende, som af färglös tremolit. Gränsen dem emellan är skarp och rätlinig. — Tremoliten för rikliga vätske- inneslutningar. (Den mörka fläcken i det gröna hornblendet är en luftblåsa i slipprofvet.) (Jfr p. 47.) Fig. 17. 21 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Hälleflintgneis, YSVY om Bengtsboda, Ifvetofta socken. Bilden visar en hornfelsstruerad grundmassa af fältspat och kvarts, i hvilken ligger ett större korn af kvarts, som har otvetydig dihexaederform. Utsläckningen hos kvartskornet är något undulerande, men i hufvud- sak parallel med de små i figuren vertikalt ställda prismatracerna. (Jfr p. 54.) Fig. 18. 55 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Hälleflintgneis, Grödby hallar, Ifvetofta socken. En muskovitindivid, genomväxt af kvarts i maskformade gångar, hvarigenom ett mikropegmatitlikt aggre- gat uppkommer (hvilket emellertid ej väl kommer fram i bilden.) — Nedtill synes ett fjäll af mörk biotit i parallel sammanväxning med muskoviten. (Jfr p. 57.) Dn ffa | Vila iv äkved söt däban 1b008 tuva ul An unter K | fv Ål Harginhu dinllna YR OR ER FP ENE NGA Cert tt) vå Halv i09d) osmte RR GD RN pk - [4 & Ju NE hirgsavian NN big uhvävil 4 FIT TG kn Films arv SU lagrad ul ME ctdlava Frollo Ja » Å e 1 08 9 AT LSD muren inåirves mv 1 ltr orm bon Merteklobiqg om Wvb ana od Hanmntfe Inf YR ANY InlaN INRE: SY OR birvsuåtenfl LÄ Hule) Frrantö HÅ et ätnt vmenetdu fu ÖR I RT onxöd HT sbeholmipa un 35 ee nee va NL AE TAR) DS Je iGNeran. TöPiRsn KT NAND - d ee - 4 FR Nr d RE CE = - ö nu Id ba | när Ib bred sana su oc get [SEA LTR breed 8 a Enl "KM i Srlttldrand 6 mmlvilv TUE AAGN VTHR NR gär Rs Josno RENA I or ASO. ENEvd | 20 Ur gave Täliae I but TTR Ferrell AA DR Värk Dar ST OR HORT fö KINEELTU ä KENO TT E a EST RSTIT Lr Or avd Je. nbnabkter ia Lök SL 21 bi Han Jar talen ökande nn ba fack Hr q HUT : v Ed 0 sa Eka OÄÉ CR SV fludsrjl ec Hanveden dan Agi Bart TER In ngt aratlotnsnt nn CO un Ha YUAN famn FT TERT TO NG a j ii VEN tränad va SAR FALKENS eat fa NG R Sp si IA 58 gångers förstoring. — En nikol. Gneis, Raslångens strand, Ö om sundet mellan Kid-öarna. Tvenne biotitindivider, genomväxta af kvarts på sätt som vid fig. 18 nämndes. — Nedtill och till höger synas epidotkristaller, på liknande sätt genomväxta af kvarts. (Jfr. p. 57.) 112 gångers förstoring. — Vanligt ljus. Gneis, Raslångens strand, Ö om sundet mellan Kid-öarna. Till venster ett större mörkt glimmerfjäll. Närmast dertill en epidotkristall med stor ortitkärna. Under denna en mindre ortitkärna, omgifven af ett tunnt epidotskal. Till höger, snedt nedåt från begge, en större, långsträckt ortitkärna, på tre sidor omgifven af epidot. (Jfr. p. 57.) Fig. 21. 31 gångers förstoring. — Vanligt ljus. Gneis, 2 km. NO om Näsums kyrka. Parti af hornblende och biotit i en hornfelsstruerad grundmassa af fältspat och kvarts. Det mörka partiets venstra. större del utgöres af en tvilling af hornblende, poikilitiskt genomväxt af talrika småkorn af fältspat och kvarts. Den mindre, i figuren något ljusare, icke poikilitiska delen till höger utgöres af biotit. (JEEP SUE OCK I 6AN Fig. 22. Ungefär 150 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Hälleflintgneis, Grödby hallar, Ifvetofta socken. Bilden visar bergartens »hornfelsstruktur», karakteriserad genom den polygonala formen hos de bergarten uppbyggande fältspat- och kvartskornen. (Jfr. p. 58.) Fig. 23. 21 gångers förstoring. — Vanligt ljus. Hälleflintgneis, 0,3 km. SV om Raslångens sydspets, Vånga socken. I den hornfelsstruerade grundmassan förekommer en mörk anhopning, utdragen i bergartens skiffrighets- riktning (som går snedt öfver figuren) samt bestående af biotit, epidot, titanit, muskovit m. m. (Jfr. p. 58.) Fig. 24. 3 gångers förstoring. — Påfallande ljus. Hälleflintgneis, Djurshall, NO om Leingaryd, Ifvetofta socken. Autotypi direkt efter en planslipad yta. — Visar tydligt framträdande ljusa fläckar af brottstyckelik form; mindre tydligt deremot de analogt formade mörka fläckarna. K. Vet. Akad. Handl.- Bel. NY 0 4, SN Fn. ark IM JA 10 olmudlo la TE IM dt D mot Link HM Meeting JbgaR | tigt Ho beminato NE Ve Måst LS NA / Sv. Vet Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 13 Tafl. 6. Fig. 25. 11 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Gneis, Raslångens strand, Ö om sundet mellan Kid-öarna. Uti en finkornig, hornfelsstruerad hufvudmassa af fältspat och kvarts m. m. förekomma linser af andesin i jemförelsevis stora korn. Linsernas längdriktning är parallel med bergartens skiffrighetsriktning, som i bilden förlöper snedt nedåt från venster till höger. (Jfr. p. 60, 64 och 68.) Fig. 26. 37 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Hälleflintgneis, 0,5 km. NNV om Näsums kyrka. Bilden visar en finkornig grundmassa af fältspat och kvarts, i hvilken ligger ett parti af fältspat i större korn än grundmassans. Enstaka muskovitfjäll undantagna, består anhopningen uteslutande af fältspat. Den öfre delen utgöres till största delen af ett enhetligt fältspatkorn, medan den undre delen är upplöst i en mängd småkorn af fältspat. Detta framträder tydligare på teckningen fig. a å p. 62. Det är sannolikt att hela fältspat-. anhopningen uppstått ur ett enhetligt fältspatkorn genom dettas granulering under kontaktmetamorfosens in- flytande. (Jfr. p. 62.) Fig. 27. 21 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Gneis, 300 m. SSV om Norra Gillesnäs, Jemshögs socken. Figuren afser i främsta rummet att visa fältspat- och kvartskornens polygonala form och jemna kornstor- lek. — I den nedre hälften af bilden förekommer ett stort, med fem uddar uppåt gripande hornblendeparti (hvars högra hälft i figuren utfallit något ljusare än den venstra, men) som är enhetligt orienteradt helt igenom. (Jfr. p. 66.) AN nå uh nu Stök manen i boRuloquilus neli ram förl i no bny mob an obr Hel gyuiltadas ov) a sr Wannaetint inosd Fb 0w — G5armad: kela att NER RE DA ON härva DE PETS YTTER br 1. a EA SR DL ' ut Y K Stå 125 ban q ä äran $ es erbasr 4 1? sr 290 Kan på LEE ie É Sh Rv BIN RN = SÖREN ls len IDA fr TT YR Ag pl VA Hr t <> any vad at MM ser Nb Nyår ENL RÖN Rd ik Tafl. 7. Fig. 28. 13 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Fältspatförande glimmerskiffer, 800 m. SO om Målen, Vånga socken. Bildens venstra tredjedel är tillfogad; den är fotograferad från samma slipprof och under samma för- hållanden som den högra delen. — Uti en finkornig grundmassa bestående af rikliga muskovitfjäll, mycket kvarts och litet fältspat finnas större kvartskorn. Af dessa har det i midten upptill förekommande tydlig dihexaederform, hvilket bevisar att dessa stora kvartskorn äro kvartsströkorn, utvaskade ur det kvartsporfyrittuff- material, af hvilket den glimmerskiffern underlagrande hälleflintgneisen uppkommit. — Kvartskornen äro starkt pressade, ett långsträckt korn i bildens nedre högra del är i sin venstra del upplöst i ett aggregat af småkorn. Omedelbart invid detta kvartsaggregat förekommer en anhopning af ren mikroklin i ganska stora korn — flere gånger större än de i grundmassan. Längst till venster förekommer en annan sådan anhopning af mikroklin. Begge äro väl begränsade mot den omgifvande grundmassan och omslutas — liksom kvartskornen — delvis af muskovitfjäll på ett sätt, som visar att dessa fältspatanhopningar — liksom kvartskornen — äro äldre än åtmin- stone tryckperiodens afslutning. Denna deras öfverensstämmelse med kvartskornen i fråga om förekomstsätt och storleksordning gör det sannolikt att de, i likhet med kvartskornen, äro utvaskade ur den underlagrande tuffen och på samma gång som dessa. Det är då sannolikast att antaga att de då voro enhetliga fälspatkorn och utgjorde tuffens intratelluriska fältspatströkorn. (Jfr. fig. 26 samt p. 73 och 61.) Fig. 30. 31 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Gneis, gatstensbrottet vid stranden vid Pukavik. Bilden visar bergartens struktur. (Jfr. p. 77.) N Vet Akad. Handl Bd. 20 N:o 4, 2 dl åäö fyra cd PETIT "Kd CL IL | j / a ål Al ' vb SA Ka, AVN fun. gr a SD SK, ad (AEA LA RN i | [ a DAR EE FE atv Å : TOR CET UNO Ån Å Nn bn OL anlnndok gös I a ANVAAOND / | ; | , rå ann NA TIL OMR 1 TEL LOT ARGA Mir (ITU La UTE - pa N Å y å Mia alle oh arbet sgntngodan ab ot frarleen DID ShA Höns uklisla mitten mavreedqrde vå täborskidartolk Aa "vihel flyr Iniö 1 nb alob Stötv ene 4 (a NY b LAN y Ke 4 Ru Heda FINRA, TOA OEI FA | på 24 " Sa NEN [i I (2 I ilé il vaka väll q 4 så svT i i J Å 4 ; j$ - bv säl ' 1 Nan a | H k Cb | t j i Lå ' La | Ir tl 2 | 270 4 j [| Mar 5 Jong (TOR Cl ] ions 3 thi i LE j | i i Id ” ' ön | , 3 nde Ru ktöanbY ATEA ju 7 i bene vann IE EEE [REN td en je AUTO Ur HERA 1 Ma NGN ORSA pest ört ALE LG UL 1 Ag egg CERT IRE RT BENA Nar tet Ro erg bt ring TES (sär MA rela oh dåt okekal TA - IAN HL La Ua ke ent HEL) Hig le RERAMN fu i AR fä kar TNE Atal JA bis tran nl LEAN AL TA CT np ' rs Alan OR ngr ETT Taff. 8. Fig. 29. 16 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Gneis, Ebbalycke, Gammalstorps socken. Uti en finkornig grundmassa, bestående af biotit, kvarts, mikroklin, andesin etc., förekomma tvenne grof- korniga anhopningar af ren andesin i polygonala korn. Den öfre anhopningen, som slutar strax ofvanför bildens öfre kant, berör i bildens midt den nedre; ett parti af grundmassan inskjuter dock från höger mellan dem. Den nedre fältspatanhopningen är nedtill och till höger begränsad af biotit. (Jfr. p. 76.) Fig. 31. 13 gångers förstoring. — Vanligt ljus. Gneis, Ö om Östra Hultasjöns södra ända, Kyrkhults socken. I en från mörka mineral temligen fri kvarts-fältspatmassa förekommer en anhopning af biotit, hornblende, titanit och epidot. Hornblende förekommer endast i den afbildade anhopningens nedre del (skiljer sig från biotit och titanit genom sin något ljusare färg). MHornblendet bildar här flere skarpkantiga partier, skilda genom biotit, men lika orienterade. FEpidot förekommer rikligt i anhopningens yttre delar, den är starkt genomväxt med kvarts (jfr. fig. 19) och har derför på bilden blifvit mörk. (Jfr. p. 79.) Fig. 32. 16 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Gneis, 150 m. V om Svansjön, Kyrkhults socken. I bildens midt uppträder en stor ortitkristall (i hvars venstra och öfre högra del små kvartskorn upp- träda). — Bilden afser främst att åskådliggöra bergartens »murbruksstruktur». Fältspaten förekommer såsom större rundade, knäckta korn (t. ex. de begge närmast till höger om ortitkornet). Dessa fältspatkorn öfvergå (se t. ex. under ortitkornet) till afsmalnande aggregat af småkorn, bestående dels af små fältspatkorn, dels af bergartens kvarts och till småfjäll sönderslitna, gröna biotit. Ett liknande aggregat omgifver alla de större fält- spatkornen. Bergartens sönderpressade utseende framträder tydligt ferestädes i bilden. (Jfr. p. 61.) Fig. 33. 40 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Gneis, 50 m. N om Edrans inlopp i Filkesjön, Vånga socken. Bilden visar en större individ af muskovit, liggande i en bergartsmassa af temligen isometriska fältspat- och kvartskorn m. m. Muskovitindividen sträcker sig från bildens nedre venstra del upp till öfre kantens midt och igenkännes på sin gråa färg och sina genomgångar. Dess af talrika korn af kvarts och fältspat genombrutna former framträda tydligt. (Jfr. p. 84, äfvensom teckningarna å p. 56.) Fig. 34. 22 gångers förstoring. — Korsade nikoler. Gneis, V om Immelns jernvägsstation. Bilden visar en större individ af labrador, uppfylld af talrika småkorn af kvarts samt biotitfjäll. Nedtill afskäres den af ett band af biotit. I dess venstra kant förekommer ett genom trycket lösbrutet stycke med annan orientering. (Jfr. p. 91.) Fig. 39. 34 gångers förstoring. — Vanligt ljus. Gneis af Halentypen, Halens strand, 2,5 km. SSO om dess norra ända. En association af biotit, apatit, epidot och ortit, liggande i fältspat. Den stora ortitkristallen i bildens midt är omgifven af ett tunnt epidotskal; detta fattas dock till venster nedtill och är till höger nedtill afbrutet af en apatitkristall; uppifrån skjuter ett biotitfjäll tvärs igenom detsamma. — Ortiten har vexlande färg. — Det i biotiten förekommande färglösa mineralet med hög relief är apatit; till höger nedtill synes i biotiten jemväl en epidotkristall, i sitt ena hörn förande en liten apatitkristall. (Jfr. p. 95.) INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid. NELNYST AT 3 AA Sr De RNE sg SS ES See DE a Vd Sa Nee Sr da Ve 2 Je 25 Se. AU Be: 3 BR Sa RA 3. DetGeersiframställning, af Vestanaraltetsitektonikd5550 4, EIA TES NANNE EN Se han dre B/S 0a DS EA LATER ENS RANE a SE RE oo AS ENT I Or, oa Ae rr Ale oa Le FR fa AB ar SME, 2 5—20. VEM ShOGS SLANTEN == 5 SoS SSe RAT STAG SSE ESA SA Ne RU SE Se 2 SSR AA a EE NER SIE NE SE TD Graniternas ålder och kontaktförhållanden = soon sovildan sacprtharrestlermtsdstans 6. Halengraniten: Kemisk och mineralogisk sammansättning... sooooooooooooooo------- tet tnekaay ZY DS URU KU UI RANE EN STEN ANSE bota ED na tra Ska a ps SR hsa a rer SÅ AR 8) ADry Ck förän dra de SV are be ers star pes sR ATEA SNER BOTTR ee AA SUS 13 GIN SKKVARtSItHlaä Se ts ekke Ale kass ss soner EN Dane SE SES SA USE a eo a AE isens 20—35. ID ETT 8 SAD LEK KV IEI Cor RSS SNS SoS SA ISS VATNDS TO. ENS 20: Jern slimmerskifterin lagring are oso s62 ESA SO ARSA OS Ta SE Sr ES a EE SO SE SEE 22 IKON SLOM era te baOChKA es Sh Olla ssese ER ENSE Ba RSS Se Sa Sa SEE TA Fr ae SO SAEE 280 Kvartsitglimmerskiffrar förande andalusit, disten, manganandalusit, ottrelit etC. sooosooooooooooooooooo-o- 26: IKNARGSIFfÖRe ro mas tens OLE Om BINTILe DO des == Se RN SER SN Sr SA Ar en Aa a a OA a EE 33 IKSVANGSIGE rp gp la de ES VIC CS KÖ le. 5 set sor SA DA En AE SE ET ye SAN EE ar oa Tä SR Ro 34. Några gemensamma drag för Vestanåfältets glimmerkvartsitformations bergarter osooooomoooooooooo------ 34. KA 10 OTIEE roER SE SNES ERA SS SSA Sn ra SS AE Se SSE SNART SS SSE SUSAR SEA ET 35—52. PRE MINO LO Geo ss ser SoS er så a ee sara Se or a ad ass oe ou ss spesietesetaieeestone te skesäesebelarnössser seas 36. ID) etESto ranta mb olltla ge t, so pe sees sea NAR EE EAA Sa eg se EE De AE Nn NS me Sö. FAT DOT FEn SKULD DK ONS tS bee a no oo a ooo ne Se ab ns S ES sei oso See c Eos E org uss es JA Iloneisfonmationenktörekomman det amnttbolite Se ses sen ANNE NAN Rn ne Ar 43. FA iOlb Ol Gere Om WElalen en e1Sen SKO M:GA (CP s ess se AASE ner resa en 47. » SKÖR TLANICEN EIS CNS KOMTAC GES ses sega ASA ANA BOSS SATSA AASE Ae Ena a Ana Se 48. Forn bl en diterg== == S58e ST RNE AA Loe AE SNABBA SR OR br SE RN SA a 50. FIälleflintg nm eiSkOCNWeEMe!Sp <—ck: seen ense nosa passa RE see ot SEED SER Ene ASO Se Ana Lee a äga a 52—70. IVO derna at er a ERE NS Sa EAS NE ne a Dee Baa EE SE fo AR En a Do [UPP ROM StS AU TREE SEA ED. SER NE et RE a SR oe RR a RÅ rd Sr SB AR a na SE 54. Hälleflimtgneisernasi mineralsammansättningg 0 Ch]SstyWk täta ---—s ses 56. Arnlbopnngir Ör mög öda Ne. TINSP oossssecsssosssrsornoccssocsssvostoce-pssssordo-LÖ ROSE EroNSEssbsA 58. (STYE15 CEN ARee ESS LT EET Ne EE SSE ae EO Sr SRA ER a Ren Ve En DET ae a Dr SA AE 63. Skiss af förloppet vid utvecklingen från hälleflintgneis till gnels sooooooososooosssooossssooosoooooooooooo nn 67. Amresonginan malbn mnigovt oda NOPNIYGRIB 35 so-ccssooocsrsocrbspesscssboc5 sosssELsV-ssNsssscEEs-rEsnsA 69. Glimmerskifferinlagringar i hälleflintgneis OCh gNCiS =sooooooossssssooooossoososoooooo ooo ooonnn T7T0—175. GNelsens-$fOrtsSattnin IM OLE STO fees a a ma a SE DE a Se ss Sas Ae Ar Esa ars SE SST ERRIN T75—179. Gnejsens: "kemiska ss ammansät0lN 0 oc ooo sees ss oe sece spor SS sk seocekn sb rsE sour Ssd STEEN vöÖ. » STEUKt UTE 6 EC LES De An et E gr rr a NE rs re a AS SE ESSER SSE KR SS Se RASA SA ar RNE 76. Gneisens och hälleflintgneisens fortsättning MOt NO ss. RR en aa 79—389. GrIlleSnä8gNe1SCNE2--osoe cos osken see AES ss SS ASSR ANA S SET RESER hus 5 ses Sf NN 79. Hälle MintöneiSe:=-ssssscgos bor ssbiisjnisnssstosbece ga lärer ses SENS SA SAS aa ar SS SEAT 84. "Miuslco va tri kar anlagrillg ao sockoo dee Sr ss ds ss Sf SA ERE IA SIE SARS EE AE CRIS STO ESA 86. GnReisen, vester om gllmm enkvartsitlagke Esso ae ee a RE Eee Sens 90—94. Om uppfattningenv art vestanatältetsktektonik= 56. esse see Mee SN 92. Halengneisen...ooooooooooooo- Se bes da ba UA Se LISA Ae SR OR Se LENE al SÅ DNA ar LEN SAS KSR Tra SNES ENE 94—96. GRAMILENEISCN 2 20 a stone neg oo msn EE en RN SEE DR SE Sr a SE AS Se KA SANNE KRA CR SRA 97—102. (STanitgneisens ovexellagrin ga me dlnkorniS6 SD C15)E = ss. ses se Se NEN 100. Gneiserna inom nordöstra delen af kartbladet »GliMåKkra» sooooooooossoooosoooooooooosoosasooooo omm 102—104 Om den skarpa gränsen mellan östra och vestra Sveriges urterritorium = ooo 104—106 Om kontaktmetamorfosens och tryckmetamorfosens förhållande till hvarandra inom WVestanåfältet svosvvs vc ccossssec..o2MULIe ARBE TRMROLgnruT dan. Mano > ringt 107—108. GFAanNitern as eFuUptlönSSätE soo ored ole SL sosse äl SEE De KL ARE NE SAS SENS SE SEI ER FA SERENA 108—-111. Skiss af Vestanåfältets geologiska utvecklingShiSstOria = ooo soo ooo ooo ooo 111—113. SUM MAFY OC ONES MEST sas og be odd fs De Ae SA Lar Lå er BE ra le Sr SP RS glest Vis 0 Fal EA Mp eR pe 114—127. KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIEN NDLINGAR DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDRINGARNE NORDSJÖNS OCH ÖSTERSJÖNS OMRÅDE förs LS AF OTTO PETTERSSON oc GUSTAF EKMAN. MED 15 TAFLOR. TILL KONGL. VETENSKAPSAKADEMIEN INLEMNAD DEN 14 APRIL 1897. "STOCKHOLM 1897 BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTE DT & SÖNER öre BR Jabaed FADUEJaKAN SE [VESA OSSE ANSE Sf äär rm RK REFER, Climmerslifteriasringar É bäljoftintanöte Sch gröda Chnelsens fortsättning fot stor. tinolstir- Fem Naha ON ; ; ; VR Aberdnte . Orsen ÖR STEEN NR NNE ES SER 00 rn CR NR GREENE Ghtrannteksngieret. ASIEN SIERRA ETEN EN BL 2 Mekfin Dt fs (äkta. ET Mö E SLL Le Ny EL TAOEXUO-2 KÖR saved 11902; fungera Inömnm Hördöstra detern art icärtblädet Öfrnäjeres Gr den eakarpa eränset metan 5bAte mk FAT EL HiRseIstäriaR 3 fr EA RSA EN ON VARSE sera red fe FÖR VARS ; SE FL É eu V Ö AE $ = RER FOG ERE HER TRO E CM) R I 0 Fi OM Vista We ROR NRK NER IREKOTIA URINEN AE RKA TA VAMAR TATA IR MY £ÖRAATTAS OTTO IOÄTAT öl am FEAT JErTA bi Ve GAMMA AMN AR EATANERTISA NOSA ITE TEST MJORX)OTA YE AV TUNISIEN AVESTA sed I denna afhandling redogöres dels för resultaten af den internationella undersökning af Nordsjön och Östersjön, som cgde rum under åren 1893 och 1894, och dels för de senare undersökningar, som utförts af den svenska hydrografiska kommissionen på samma område intill slutet af 1896. I Nordsjöns och Östersjöns olika nivåer uppträda flere olika vattenslag, hvilkas härkomst och karakteristiska egenskaper afhandlats 1 vår afhandling: Grunddragen af Skageracks och Kattegats hydrografi. Då det närvarande arbetet är att betrakta såsom en fortsättning af de nämda Grunddragen, anse vi oss kunna hänvisa tili de der gifna definitionerna och beteckningarne. Uti planscherna hafva vi med olika färg utlagt de områden som upptagas af dessa olika vattenslag. Färgskalan har måst ändras för Östersjöområdet (se pl. XIV & XV), emedan de disponibla tryckfärgerna icke tilläto användande af lika många olika färgnyanser som den stora mångfald af vattenslag som förekommer på Nordsjöns och Östersjöns hela område. Skageracks och Kattegats tillstånd vid början af Maj 1893. (Pl. I &, IL) I vårt föregående arbete, Grunddragen af Skageracks och Kattegats hydrografi,' visades, att Skagerack två gånger årligen skiftar ytvatten, hvilket medför djupgående förändringar både i hydrografiskt och biologiskt afseende. Ytkartan å pl. I och profilerna å pl. II framställa, huru den vårliga vattenömsningen tillgick i början af Maj 1893. Vinterns ytvatten, hvilket vi i nämda arbete benämnde bankvatten (af 32 och 33 "oo salthalt) och i planscherna utlagt med gröna färger, håller vid denna tid på att förträngas och ersättas af den baltiska strömmens växande utflöden. Denna ström visar vid Katte- gats mynning alltid tendens till klyfning. Men under sommaren är denna tendens mera latent och visar sig endast i en viss nivå under ytan, alldenstund de båda strömgrenarne tillfölje af sin rikliga vattenmängd breda ut sig öfver hela Skagerack och flyta samman i 1 Sek Vr Ak:sbHandl; 1 Bd 24; N:o It. 4 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. ytan. Under vintern deremot, då baltiska strömmen förer mindre vatten än som behöfves för att öfvertäcka Skageracks yta, blir, särdeles under gynnsamma vindförhållanden (östliga vindar) klyfningen uppenbar äfven å ytkartan, i det att en bred tunga af baltiskt vatten går - vesterut förbi Skagen, under det en annan gren bildar en ytström utefter svenska kusten, hvilken, förstärkt med utflödena från Glommen och Kristianiafjordens vattendrag, böjer af och fortsätter längs Norges sydöstra kust och förbi Lindesnäs. Hela midtelpartiet af Skagerack täckes under vintern af bankvatten till 200—30 meters djup, hvars temperatur DI under tiden långsamt nedgår till mellan + 3 J och + 4? C. Vid Skageracks kustbankar står detta bankvatten under vintern ännu mäktigare än i dess midt men täckes der för det mesta af den baltiska kustströmmens vatten. I Kattegat ingår vinterns bankvatten såsom underström, hvilken alltså på våren förer ganska afkyldt bankvatten (af omk. 3” C.) in uti Kattegats djuprännor och i Vestra Östersjön. Sådan har situationen varit äfven under vintern 1892—93, och ytkartan å pl. I anger genom de oroliga konturer, som gränslinierna (isohalinerna) för de olika vattenslagen antaga, att en liflig vattenömsning pågår inom ytlagret, i det vinterns ytvatten, bank- vattnet, uppblandas med och: drifves bort af det utflödande baltiska vattnet. Isohalinen 30 "/oo betecknar detta senares gräns och isohalinerna 32 "/oo och 34 ?/oo bankvattens- lagrens gränser. Den med rödgult utlagda arean betecknar blandningslagret mellan båda ytvattnen som 1 Maj kämpa om väldet i Skagerack. Under både vinter och sommar spelar detta blandningsvatten, som har 30—32 "/oo salthalt, en mycket underordnad roll, men i Maj under sjelfva vattenömsningen är det annorlunda, såsom synes af kartan. Aflägsnandet af bankvattnet sker emellertid icke endast på det sätt, att detsamma bort- drifves af en annan ytström (den baltiska) utan äfven så, att underlagret af det saltaste vattenslaget (d. v. s. vattnet af 35 "/oo salthalt) höjer sin nivå. Derigenom kommer äfven det derofvanpå hvilande lagret af 34 "/oo vatten (betecknadt med ljusblått å planscherna) att höjas till högre nivå, oaktadt det icke derför behöfver öka sin egen mäktighet. Hela denna ansvällning af det saltare underlagret är utan tvifvel närmast en följd af den tilltagande ytströmmens reaktionsverkan på de djupaste lagren, ehuru äfven en inpressning af 35-vatten not Skagerack utifrån oceanen medverkar under våren. Den iakttagelse som vi först gjorde (1890), att de saltaste vattenslagen i Skagerack hafva en ansvällningsperiod under våren och sommaren och sjunka till lägre nivå om vintern, har sedermera, förnäm- ligast genom de norska hydrografernas arbeten, fått en storartad bekräftelse och visats gälla för hela Nordhafvets område. Vid norska atlanterkusten uppgå enligt J. HJort 35-vattnets årliga nivåoscillationer till några hundra meter. Bankvattnet, hvars plats inkräktas såväl underifrån af de saltare vattenlagrens nivåhöjning som ofvanifrån af de utflödande baltiska vattenmassorna, som intaga dess plats i Skageracks yta, aflägsnas under Maj raskt och så fullständigt ur Skagerack, att det icke en gång anträffas under sommaren vid djuplodningar 1 hela mellersta Skagerack. Likväl håller sig bankvattenslagret närmast kustbanken till stor del qvar under de följande månaderna under det färskare ytvattnet och uppvärmes der efterhand. Ännu längre qvarstår det inuti fjordarne, ur hvilka det först bortdrifves vid den stora vattenömsningen under hösten, hvarom vi senare få tillfälle att orda. Bankvattnets aflägsnande hade vid tiden för vår undersökning redan fortskridit så långt, att dess lager betydligt förtunnats, hvilket man kan märka vid jemförelse mellan KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 5) sektionerna å pl. II och profilerna öfver Skagerack från November, December eller Februari i de följande planseherna. Det är anmärkningsvärdt, att bankvattnet först utspädes och för- svinner i mellersta och nordöstra Skagerack (se sektion 3) och senare 1 sydvestra Skagerack (se sektion 1). Det är alltså kustströmmen, eller den östra grenen af baltiska strömmen, som under våren tillväxer mest i intensitet och bortdrifver vinterns bankvatten från Skageracks norra del. Detta kan äfven förväntas af rent fysikaliska grunder, emedan under våren, då baltiska strömmen löper med större hastighet, den bör påverkas starkare af jord- rotationens afböjande kraft och derför sända sina största vattenmassor utefter Skageracks östra kust. Liksom baltiska vattnet om våren först öfversvämmar nordliga och nordöstra Skagerack och derifrån undantränger bankvattnet, så fördrifves det under vattenömsningen om hösten sist från denna trakt. Vi hafva upprepade gånger funnit baltiskt vatten qvarståcende såsom ytlager i mellersta och norra Skagerack under September och Oktober månader, ja, under förliden höst funno vi i December nästan hela Skageracks yta norr om linien C—Cy betäckt af ett tunnt och färskt lager af baltiskt ytvatten, se kartan å pl. XII. Men 1896 var ett undantagsår, hvilket bland annat antydes deraf, att vintersillfisket slog fel. I regeln sker baltiska vattnets aflägsnande under höstens vattenombyte redan i September och Oktober på sådant sätt som visas af ytkartorna å pl. II och följande. Emellertid förtjenar anmärkas, att baltiska vattnet tidigast intager sin plats om våren i Skageracks norra del och sist aflägsnas derifrån om hösten. Hvad Kattegat beträffar, så har den deruti ingående underströmmen under vintern 1892—93 utgjorts af bankvatten från Skageracks yta. Då nu på våren detta bankvatten aflägsnas utåt Nordsjön upphör det äfven att ingå såsom underström i Kattegat, och ett nytt vattenslag, nemligen 34-vatten, börjar intränga i dess ställe genom Kattegats djupa ränna och bildar under sommaren bottenlagret deri. Undersökningarne i Maj 1893 gjordes från dansk sida under månadens första vecka och inträffade just vid tiden för vattenskiftet i de djupa lagren. I Kattegats mynning och i dess nordliga del påträffades derför mycket egendomliga förhållanden, såväl hvad salthaltens som tempera- turens fördelning beträffar. Den danska expeditionens kemist, Dr RÖRDAM, som bearbetat det af de danska expeditionerna insamlade materialet! har förtjänsten att på ett grundligt sätt hafva utredt det vid början af månaden herrskande situationen i Kattegat, så att intet tvifvel kan råda om dess aktualitet, ehuruväl han synes oss hafva misstagit sig om dess orsaker. De förhållanden som särskildt förtjena anmärkas såsom ovanliga äro tvenne: nemligen: 1) dels att salthalten i det danska tvärsnittet öfver Kattegat mellan Vinga och Lzesö Trindel Dy fanns ovanligt låg från ytan ända till 50 meters djup (under 30 "/00), hvilket antyder, att baltiska strömmens vatten hopats till ovanlig mäktighet just innanför Kattegats mynning, medan dess mäktighet i det nordligare tvärsnittet Dr (Skagen—Paternoster) endast var 10 meter närmast Sveriges kust och i det sydligare tvärsnittet Dim (Varberg —Kobbergrundet) äfvenledes omkring 10—15 meter. I en viss tvärsektion innanför 1 Se Beretning fra kommissionen for videnskabelig undersögelse af de danske farvande, förste bind, 1:ste häftet, Köbenhavn 1896. De hydrografiske forhold i de danske farvande inden for Skagen i 1891—93 at K. RÖRDAM, p. 174—177. 6 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. mynningen af Kattegat fanns alltså d. 1—>2 Maj 1893 likasom en vall af baltiskt vatten, hvilken skilde de saltare djupvattenslagren utanför i Skagerack ifrån bottenlagret i mellersta och sydliga Kattegat söder om »vallen>. Dr Rörvam förklarar denna formation såsom en uppdämning af det utflytande baltiska vattnet vållad af den starka nordostliga vind som rådde vid tillfället; 2) dels att djupvattnet i Kattegat företedde två områden af olika temperatur. På det nordliga området (norr om Lasö och Kobbergrundet) var temperaturen 5” OC. eller deröfver, medan den i hela Kattegat söder om Kobbergrundet var under 49 OC. (ofta mellan 2” och 3? C.). RÖRDAM visar, genom en synnerligen väl genomförd granskning af alla fyrskeppsobservationer, att denna temperaturfördelning icke var tillfällig, utan att den danska temperaturkartan å pl. NNNVI i Beretningen, hvilken visar Kattegats botten- lager deladt i en kall och en varm area, verkligen ger en pålitlig bild af Kattegats termiska tillstånd under en viss tidsrymd (åtminstone under tiden från d. 1 inemot d- 10 Maj). Anledningen till den olika temperaturfördelningen i bottenvattnet tror sig Dr RörpDaAM hafva funnit uti den olika fördelningen af isen 1 Kattegat under den föregående särdeles kalla vintern 1892—93. Isen i mellersta och södra Kattegat skulle alltså hafva qvarlegat längre än i norra och nordvestra delen och utöfvat en afkylande mverkan på bottenvattnet. Granskar man närmare de danska tvärsnitten och kartorna, finner man emellertid några omständigheter, hvilka antyda, att förklaringen af dessa fenomen måste sökas från en helt annan synpunkt. NKattegat kan ej betraktas såsom eti innanhaf eller en insjö med vatten af så homogen beskaffenhet, att en termisk vertikalcirkulation kan utbilda sig deruti från ytan till botten af dess djupare delar. Kattegat måste hydrografiskt betraktas såsom en ränna eller en kanal, som förbinder två stora vattenområden af olika karaktär, hvarigenom en färskare ytström och en saltare underström framgå. Differensen 1 salthalt och täthet mellan ytströmmens och underströmmens vatten är så stor, att vertikalcirkula- tionen är absolut inskränkt till det öfversta lagret. En isläggning deruti kan ej inverka på underströmmens vattentemperatur i ringaste mån. I Östersjön är differensen mellan 7 "oo och 9 "/oo salthalt tillräcklig att afbryta vertikaleirkulationen under vintern, så att de nedsjunkande afkylda vattenpartiklarne stanna vid den nivå, der isohalinen 8 01:00 framgår, och derstädes bilda den märkvärdiga formation, som F. L. EKMAN först upptäckte och som i beskrifningen af 1877 års svenska expedition betecknas såsom regionen för Östersjöns temperaturminimum. I Kattegat är skilnaden mellan ytlagrets och djupvattnets salthalt relativt vida större (20—25 "/oo och 33—34 "/00) och utesluter fullkomligt möjlig- heten af en vertikalcirkulation. Vår erfarenhet från Bohusläns fjordar! visar, att det bal- tiska ytvattenlagret kunnat afkylas ända till — 1? OC. och att is kunnat bilda sig deruti massvis 8 meter under ytan (s. k. »bottenis») under det bottenlagret vid 14 meters djup hade + 1? C. och vid 30 meter + 4?,4 C. vid en salthalt af 32,3 ”/00. Den märkvärdiga temperaturfördelningen af en kall och-en varm area vid Kattegats botten i Maj 1893 måste alltså förklaras ur underströmmens förhållande och betraktas såsom en följd af den stora vattenömsningen som egt rum inom Skagerack om våren, ! Se Grunddragen, p. 122. KONGT. SV. VET. AKADEMIENS WANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. -—J hvarigenom det vattenslag (32—33-vattnet), som under vintern bildat ytlagret i Skagerack och vid vinterns slut hunnit afkylas till 3—4? CO. och såsom sådant ingått som underström i Kattegat, vid vårens inbrott börjar aflägsnas ur Skagerack. Derefter uppträder ett annat varmare vattenslag, 34-vattnet, 1 dess ställe såsom underström 1 Kattegat. Den danska undersökningen har infallit just vid brytningstiden. Den nya underströmmen har i början af Maj ej hunnit längre än ett kort stycke in i Kattegats mynning ungefär till trakten österom Lasö.!) Detta är den varma arean. Söderom Kobbergrundet finner man ett bottenlager som tillhör den föregående tidens d. v. s. vinterns underström. Detta är den kalla arean. Mellan båda finnes den förut omnämda »vallen» af baltiskt vatten, hvilken från ytan intill 40—50 meters djup bildar en skiljevägg mellan ett varmt (nordligt) och ett kallt (sydligt) djupvattenslager. Norr om gränsen (»vallen») har djupvattnet 34 ”/oo, söder derom med all säkerhet 33 "/oo salthalt. I enlighet härmed hafva vi utlagt en längdsektion genom Kattegat (sektion 2 å pl. II) enligt våra egna lodningar vid stat. Sn & Sm samt de danska iakttagelserna vid stat. Dr, Dm, Di och Dwy,. Sektionen återger situationen d. 1—2 Maj 1893. Salthalten hafva vi för mellersta Kattegat endast kunnat utlägga med ledning af de danska temperaturbestämningarne, hvilka måste betraktas såsom fullt exakta, under det de saltbestämningar som angifvas i Dr RörnDAms tabeller, hvilka äro beräknade ur areometriska bestämningar utförda ombord å fartygen, endast kunna gifva oss en viss ledning vid bedö- mandet af, med hvilka vattenslag man här haft att göra, men icke kunna användas vid uppdragningen af isohalinerna. Ytkartan å pl. I, som är upprättad med ledning af observationerna ombord å de svenska ångbåtslinierna, Göteborg—Glasgow d. 4 Maj, Göteborg—Havre d. 28 April, Göteborg—Ö. Risör d. 2—3 Maj och de danska linierna 1—2 Maj, representerar tillståndet 1 Skageracks yta vid månadens början. Att åstadkomma en »ögonblicksbild> efter alldeles samtidiga observationer var icke möjligt på ett så vidsträckt område. Den inre nordliga delen af Skagerack har måst utelemnas i brist på observationsmateriel. Samtidigt med våra egna arbeten och med den danska undersökningen i Skagerack och Kattegat i början af Maj 1893 egde undersökningar rum i vestra Östersjön af prof. KRrRÖUMMEL, hvarjemte ett vidsträckt observationsnät utsträcktes öfver hela norra Atlanten (med undantag af Nordhafvet, hvars tillstånd under denna tid af året tyvärr ännu är alldeles okändt) genom iakttagelser å ytvattnets temperatur, anordnade genom engelska amiralitetets försorg. Dessa iakttagelser hafva sedermera enligt öfverenskommelse bearbe- tats och utgifvits i form af ytkartor öfver Atlanten af vår medarbetare Mr DICKSON i Oxford,”) som för sitt ändamål äfven fått sig tillsända de af vår kommission anordnade ytobservationerna å Nordsjö-området. Mr DicKsons karta utgör den första fullständiga synoptiska karta öfver temperaturfördelningen i Atlantens ytvatten under Maj månad och har gifvit uppslag till en jemförelse mellan atmosfärens och hafsytans tillstånd under nämda tid af året, hvilken återfinnes i ett arbete af O. PErTERSSON.?) Äfven i vårt föregående arbete Om ytvattnets tillstånd i Nordsjön”) och Skagerack äro dessa iakttagelser 1) Vesterom Lesö har det hunnit intränga längre mot söder genom den s. k. Lasö rende (se Beretningen). ?) Se DICKSONS karta i O. Petterssons arbete: Om väderleksförutsägelser. 3) Se O. PETTERSSON, Om väderleksförutsägelser för längre tid, K. L. A. tidskrift. ) Se O. PETTERSSON och G. EKMAN, Redkgörelse för hydr. undersökningar 1893—1894. HBihb. till 16 WO To enells = 1501 Als Ae IG INGD (De 8 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. diskuterade, hvarför vi här kunna åtnöja oss med att hänvisa till redan utgifna publikationer. För att gifva en föreställning om tillståndet uti Kattegat vid 30 meters djup har den undre kartan å pl. I uppdragits. Dervid är att märka, att tillståndet i Kattegat vid nämda djupnivå är utlagdt efter de svenska och danska observationerna d. 1 och 2 Maj. Kartan måste jemföras med längdsektionen 2 å pl. II.” Den ljusa arean vid 57” 30' lat. (st. Di) betecknar anhopningen af den baltiska strömmens vatten, hvilken åtskiljer två olika områden af djupvatten, den kalla sydliga arean med 2?,s—3”,2 C., som sannolikt består af vinterns bankvatten, och den varmare nordliga arean i Kattegats mynning, som hetecknar den nya inbrytande underströmmen, hvilken inför vatten af 5”—6” C. temperatur. Vesterom Skagen är kartan utlagd efter Christiansandsliniens observationer d. 9—10 Maj. För att antyda att kartans östra och vestra del icke representerar vattenlagrens samtidiga tillstånd, är kartan delad i tu genom ett blankt mellanrum. Emellertid torde situationen på ömse sidor om Skagen ej hafva i särdeles väsentlig mån ändrats under de 8 dagar som förflutit mellan de båda undersökningarne. Sektionen 3 å pl. II representerar en profil öfver Skagerack å linien Vinga—OÖ. Risör. Oaktadt denna profil är tagen 8 dagar före sektion 1 synes likväl förändringen 1 det hydrografiska tillståndet, hvad beträffar bankvattnets ersättande med baltiskt vatten, vara mera framskriden i denna inre del af Skagerack.” Det inbrytande 534-vattnet, som medför Skageracks temperaturminimum för den kommande sommaren, är väl markeradt 1 båda tvärsnitten, der temperaturen 4?;0 och 499 amträffas på motsvarande stationer i samma nivå under ytan. KONGL. SV. VPT. AKADEMIENS MWANDIINGAR. BAND 29. N:O 5. J Skageracks och Kattegats tillstånd under Augusti och September 1893. (CNN ING Vo Vid beskrifningen af tillståndet i Augusti 1893 utgå vi från tillståndet å vårt eget undersökningsområde, Skagerack, och skola, utgående derifrån, uppvisa sammanhanget mellan dess tillstånd och den öfriga Nordsjöns samt Kattegats och Östersjöns hydrografiska förhållande. Ytkartan öfver Skagerack å pl. III visar, att som vanligt den baltiska strömmens vatten betäckt hela Kattegats och allra största delen af Skageracks yta under sommaren. Ytkartan öfver Nordsjön å pl. I i vårt föregående arbete") visar, att den baltiska strömmens utflöden äfven nå utanför Skagerack och betäcka norska rännans yta såsom en bred kustström, hvilken dock vid den stora kröken V. om Lindesnäs, hvarest baltiska strömmen har en af sina konstanta klyfningspunkter,”) delar sig i en vestlig gren, som förlorar sig i hafvet först sedan dess yttersta tungor nått så långt vesterut som 4? Long. O. G. och en östlig hufvudgren, som följer Norges vestkust så långt norrut observationerna nått. Temperaturen hos det baltiska vattnet i Augusti var hög, 16?,;—17” C., och salt- halten jemförelsevis låg, under 30 ”/oo. Detta är den vanliga ytformationen i Skagerack och Nordsjön, känd sedan den Ekmanska expeditionen i Augusti”) 1877 och Drache- expeditionen 1881—384.”) Det baltiska ytlagret är föga mäktigt (endast omkr. 10 M.), såsom man ser af tvärsnittet mellan Göteborg och Christiansand, hvilket representeras af sektion 4 å pl. IV. I midten af Skagerack vid stationen Crn & Cm hvilar det baltiska ytlagret omedelbart på 8. k. nordsjövatten af mellan 34 och 35 ”/oo salthalt och mycket lägre temperatur, nem- ligen 7” eller 8? C. Detta vattenslag har en helt annan härkomst och andra egenskaper än det baltiska och är ett utifrån imkommet vatten, hvilket under våren och sommaren plägar uppnå sin högsta nivå i Skagerack och derifrån indragas såsom underström (»reaktionsström») i Kattegats djupa ränna, hvilken under sommartiden eger ett jemförelsevis kallt bottenlager, som ti regeln har 34 "/oo salt. Så har äfven skett under sommaren 1893. De inre sydliga 1) Se O. PETTERSSON och G. EKMAN, Ytvattnets tillstånd i Nordsjön och Skagerack, Redogörelse IV. BIN ISRSRVSSA:S Handl riB doo Ad Ör N:0u65 2?) Se derom Grunddragen, p. 142. 3) Se F. L. EKMAN, Den svenska hydrografiska expeditionen 1877. XK. V. A:s Handl. Bd 25. N:o 1. 1) Ergebnisse der Untersuchungsfahrten d. Kanonenboot DRACHE in d. Nordsee 1881—1884. Berlin 1886. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 29. N:o 5. 2 10 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. förgreningarne af Kattegats djupa ränna äro i Augusti ännu fylda på djupet med vatten af detta slag, som direkt underlagrar det baltiska ytvattnet i midten af Skagerack, t. ex. i station Cr och Cm och å pl. IV fig. 4 betecknas med ljusblå färg, d. v. s. nordsjövatten af 34 ”/oo salthalt och 7”—8” temperatur. Kontrasten mellan baltiska ytlagret och 34 ?/oo- vattnet som underlagrar detsamma är särdeles påfallande, såsom synes af följande obser- vationsserie tagen d. 9 Aug. vid den nämda stationen Cm: Station (ÖN 1025 NU (GIB BS I KE Djup. NETNEAET Vattenslag. | Salthalt. cc N>. C8 (05 200 Om cc CO, To : 7 NI FO : 2 2 | OMS (ERS OMC VD antikt SOK es — = Bb 16”,75 f vatten. || 27,08 > 11,50!) 5,75) 33,38) | = I 10 ERA | J 34,28 >» 13,69 7,97 | ÖS 45,74 | 20 6”,80 nordsjö- SB a I TEGT 8,14 37,34 oo — 46,86 / g vatten. > 30 >» FANG ONE 34,98 >» — = = = | EKA ONS EEK 168 001 35,01 > = = = | 48,39 kd NR | 2, ffa KN RNA - [200 | SID > sb a le MB 6,17 31,35 47,99 Evan É | atlanter- J| Sc | ; 300 > 5,50 (öltvatten ÖN SONG 14,55 6,25 31,57 | —= kk ERA år ok sas fir Ne I 560 > I | (öoken). | = MV (|. 35,13 > 13,82 6,08 30,56. fra RAT Här finnes alltså 3 skarpt afgränsade vattenlager, nemligen: 1) baltiskt vatten 1 ytan till ej fullt 10 M. djup. Detta vatten har hög tempe- ratur, 167,8 C., låg salthalt, 27 ”/oo; det har normal syreprocent, 33,33 2, och dess relativt låga qväfvehalt, 11,50 cc. pr liter, visar, att det mättats med luft vid sommartemperatur, TARSTG 2) nordsjö-vatten från 10 till omkring 35 M. af salthalt mellan 34 och 35 ?/oo och 6”,1—9”,15 OC. temperatur. Detta vattens öfre lager är betydligt öfvermättadt med syre, hvilket anges af den utomordentligt höga syreprocenten, 36,78 2 vid 10, och 37,31 2 vid 20 M. Denna öfvermättning med syre måste ha skett under ett kallare luftstreck eller under vinterförhållanden, ty qväfvehalten, 13,69 cc. pr liter, häntyder på en absorbtions- temperatur af endast 3”,s CO. Sjelfva öfvermättningen med syre tillskrifva vi, enligt en af oss förut uttalad åsigt,”) hvilken i senaste tid bekräftats genom den danska Ingolf-expe- ditionens iakttagelser,”) den omständigheten, att vattnet, då det var ytvatten 1 oceanen, innehållit öfvervägande vegetabilisk plankton, hvilken genom sin assimilationsprocess af- söndrat syre. Denna åsigt vinner ytterligare stöd af den särdeles låga kolsyrehalten, 45,74 och 46,86 cc. pr liter. 1) Gasbestämningar i vattnet från 5 M. djup referera sig till ett prof taget vid nästa station, Cr, hvarest samma vattenlager förefanns. i 2) Se 0. PETTERSSON, Östersjön, Bibh. K. S. V. A:s Handl. 1894. Bd 19. Afd. II. -N:o 4, p. 8. 3) Se M. KNUDSEN, Uber das Abhängigkeitsverhältniss zwischen dem Sauerstoff und dem Kohlensäure- gehalt des Meerwassers und dem Plankton des Meeres. Ann. d. Hydrographie Oktober 1896. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 11 3) atlantervatten af öfver 35 ”/oo salthalt (i de djupare lagren 35,13 "/o00) och under 6? CC. temperatur, hvilket fyller Skageracksbassimens djup och i stat. Ci, når upp till 40 M. l 5 JU] Pl från ytan. Detta vattenslag har nedsatt syrehalt, 30 a 31 2, hvilket alltid är fallet med det oceaniska vattnet som inkommer 1 Skageracks djupa bassin.') Det fjerde vattenslaget eller det s. k. bankvattnet med 32 och 33 "/oo salthalt saknas alldeles vid stationerna Cm, Cn och Cy, alltså öfver hela mellersta delen af Skagerack. Deremot finnes detta slags vatten, efter hvad sektionen 4 pl. IV visar, dels såsom ett kilformigt lager under det baltiska ytvattnet närmast norska kusten vid stationerna Cy och Cu, och dels vid östra sidan på jutska refvet i stationen C,, och vidare i Kattegats mynning, i de danska stationerna på Di-linien, hvarest ett kilformigt underyvattenslager af bankvatten af betydande mäktighet uppträder. Denna sistnämda formation representerar ett drag uti Skageracks och Kattegats hydrografi, som är af allra största betydelse och som vi kunna beteckna såsom: det sydliga bankvattnets inträngande i Kattegat under sensommaren och de första höstmånaderna. För studiet af denna formation hänvisa vi till ytkartan å pl. III, hvarest den inbry- tande sydliga bankvattenströmmen ger sig tillkänna, dels genom de tungor af 33 ”/oo- och 32 Yoo-vatten (å kartan utlagda med gröna färger), som uppträda vid Jutlands kust, dels genom det lager af blandningsvatten af omkr. 31 "”/oo salthalt (å kartan utlagd med brungul färg), hvilket betecknar i hafsytan den väg som undervattensströmmen af bankvatten från södra Nordsjön tager på sin väg förbi Skagen in i Kattegat. För att kunna följa denna underström vidare hafva vi under ytkartan å pl. II utlagt en annan karta, som visar situationen 1 hafvet 30 Meter under ytan. På denna karta synes, huru strömmen af bankvatten rinner fram, begränsad å ena (den södra) sidan af jutska refven, å den andra (norra sidan) af det saltare och kallare nordsjö-vattnet, mot Kattegats mynning, der den söder om stationen Su delar sig i 2 grenar, af hvilka den mäktigare (södra) tager vägen in genom djupa rännan i Kattegat och den andra böjer åf mot norr följande Bohusläns kust. Slutligen kan bankvattenströmmens lopp förbi Skagen och nedåt Kattegat följas i två vertikalsnitt, nemligen dels sektionen 4 pl. IV, hvarest undersökningslinien Göteborg Christiansand skär strömmens kilformiga lager mellan stationerna Cr och Cr, dels i sektionen 5 nederst å samma plansch IV, som visar ett längdsnitt från en central punkt i Skagerack, stationen Sm, 1 sydostlig riktning genom Kattegats djupa ränna. Denna sektion är dragen genom de svenska stationerna Sm och Sr samt de danska Di, Du, och Dm,. Alla dessa stationer äro gjorda under loppet af en och samma dag, nemligen d. 1 Augusti 1893; Sm och Su af den svenska, D,,, Di, och Dir, af den danska expeditionen. Stationerna Cr och Cr äro äfvenledes utförda under samma dygn af den svenska expeditionen. Då nu härtill kommer att i närheten af danska stationen D;, är belägen en svensk station, och att på omkring 2 eng. mils afstånd från Di en svensk djuplodning utfördes samma dag och nästan samtidigt,”) hvarigenom tillfälle erbjudes att bedöma öfverensstämmelsen uti de olika expeditionernas arbetsmetoder, samt enligt planen fullständiga observationsserier af tem- 1y I Februari 1890 funno vi Skageracks 35 9/oo-vatten ega en syreprocent af omkring 29, se Grund- dragen, p. 129. ?) Med en timmes mellantid. 12 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. peratur och salthalt skulle tagas vid hvarje station och 1 vigtigare fall äfven vattenprof i evacuerade och hermetiskt slutna glasrör för analys af de gasformiga beståndsdelarne N3, 05, CO: så borde man här ega tillgång till ett iakttagelsematerial, rikare och säkrare än någonsin förut förekommit 1 hydrografiens annaler, för att utreda den intressanta situationen vid Kattegats mynning d. 1 Aug. 1893. Vi skola nu tillse, i hvilken mån dessa förväntningar kunna uppfyllas. Af de danska vattenprofven äro endast de från Dr-linien (Skagen—Pater Noster) analyserade. Salthalten i dessa prof öfverensstämmer full- komligt med de svenska bestämningarne. Angående situationen i sjelfva Kattegats- mynningen och utanför densamma råder sålunda ej någon olika mening; den representeras fullständigt af kartorna å pl. III samt profilerna 4 & 5 å pl. IV ända till och med stat. Dr. Kattegats mynning var alltså d. 1 Aug. fyld med bankvatten af 16”—14? OC. temperatur och 32 och 33 "/oo salthalt från 10 M. under ytan till ungefär 50 M. Detta är fortsättningen af samma bankvattenström, som inträngde längs Jutlands nordvestra kust och derpå blef underström, såsom angifves i kartan från 30 M. djup å pl. III. Men detta inflödande bankvatten nådde hvarken till ytan eller till botten af den djupa rännan. Deremot fylde den mellan Skagen och Pater Noster hela Kattegats bredd, såsom synes af sektion Dir å pl. IV, hvilken vi utlagt efter de danska observationerna å Di-linien. Den var sålunda der helt och hållet en undervattensström, hvilken man likväl kunde spåra i ytan genom den ökning i salthalt och den nedsättning i temperatur (från 17” till 16? C.), som den förorsakade i det endast 10 M. tjocka baltiska ytlagret, som befann sig omedelbart öfver bankvattnets ström- fåra (se ytkartan å pl. IID. Under bankvattenströmmen i Kattegat finnes ett lager af samma nordsjövatten vi anträffade i stationerna Cm, Crn, Sm m.' fl, karakteriseradt liksom derstädes af en mycket lägre temperatur och salthalten 34 ”/oo, hvilket vattenslag alltså utgör bottenlagret i Kattegats djupa ränna och bildar den bädd, hvarpå bankvatten- strömmen rinner fram. Detta vatten har i sjelfva verket funnits i rännan före bankvattnets inbrott och har derstädes utgjort Kattegats djupvatten under de föregående sommar- månaderna Juni, Juli o. s. v. Detta kan tydligt konstateras genom den danska observations- serien från stationen Di, d. 1 Aug. 1893. Long. 11” 17',0 0. G.., Lat. 5T 52 Djup. — | Temperatur. LS a Vattenslag. | ME TEE I l z SR a - | baltiskt ytvatten. | 18.» 167,0 > 32,24 0) | 2 a io» 33,01 | | 36 ao S2,11 ; hankyatten-strömmen, 45 TASING 33,10 | | DÅ a EERO 30,26 I) (gränslagret.) | 64 > IT a 34,20 | | | SU SUM I nordsjö-vatten. | NESS SLS ra 34,41 | | 92 al 34,29 | KONGL. SV. VET. AKADEMINS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 13 Sedan det sålunda lyckats, att ur de svenska och danska observationerna, hvilka fullkomligt öfverensstämma, så längt samma (kemiska) metod användts för saltbestänvningar d. Vv. s. till stat. Di, definiera den hydrografiska situationen i Kattegats mynning vid tiden för det sydliga bankvattnets inflöde, återstår det att följa denna bankvattenström på dess väg söderut genom Kattegat. Men här möter den svårighet, att de danska bestäimningarne af vattnets salthalt icke längre äro utförda medelst kemisk analys utan äro beräknade af areometerbestämningar, hvilka icke afgöra salthalten med den noggranhet som fordras för att studera underströmmarne i Kattegat. Emellertid lemna de danska sjöofficerarnes noggranna temperaturserier den vägledning som kemisten låter oss sakna. Närmaste stationen 1 Kattegats djupa ränna söder om Di, är Dm. Frågan är, om man äfven här kan skönja ett inflödande lager af bankvatten emellan ett bottenlager af nordsjö-vatten och det baltiska ytlagret, en fråga som här kan afgöras med fullkomlig säkerhet. Man har nemligen här på föga mer än 2 eng. mils distans 2:ne samtidigt utförda djuplodningar, en dansk och en svensk. I Danska stationen Di; d. 1 Aug. 8,50 p. m. | EA ESS SOL Long. 11” 31" O. G.; Lat. 5T 36. | ANTTI BTR BA Re Djup. |Temperatur. OS Vattenslag. I Temperatur. GM ) I | | | o0a DO 25,5 Il baltiskt J 1tgryna Ob 26,82 9) I» II 1654 28,1 f vatten. | = — lELSkY Lar Rör OR NE S0 | | 2 = | RAND 137,6 >» 2,8 hankvyattens — — [36:50 a LIN 32,7 | | = = | 45,5 > gälstb KR33:3 (0) | = = | 54,5 > 35,8 > Jo) [ nordsjö- | = = | 64 > 5,5 2 | 20 (2)! | EE I -—- | -— ” I BI | | (SNS RN rek RA = lag $45 34.021. | Den danska expeditionens saltbestämningar låta oss icke ana, att ett annat vattenslag af högre salthalt än bankvattnets finnes i botten af rännan. Tvärtom skulle den med öfverensstämmande resultat upprepade bestämningen från 35 famnar eller 64 M. djup, der salthalten fanns = 31,7 och 31,9 ”/oo, kunna anses gälla såsom ett afgörande bevis mot vår teori om en inbrytande ström af bankvatten, som flyter fram genom Kattegat, undan- trängande det gamla, kallare vattnet och med detta till underlag. Lyckligtvis kunna vi 1 detta fall hänvisa till analysen af det vattenprof vi samtidigt upphämtat från Kattegats- rännans botten, hvilket i afseende på temperaturen (8,45 C.) visar den fullkomligaste öfverensstämmelse med den danska temperaturserien (S”,5 C.), men tillika åädagalägger, att denna temperatur tillhör ett vattenslag som icke har salthalten 31—32 ”/o0 utan 34 9/00. Samma salthalt, nemligen 34 "/oo, åtföljer här de lägre temperaturerna af omkr. 8? C., som 1) Obs.! Bestämningen at sp. vigten har här blifvit repeterad med samma resultat. 14 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. i den föregående nordligare danska stationen D,,, hvarest salthalten blifvit exakt bestämd. I denna station, D,,, motsvaras afbrottet i temperaturserien mellan 54 och 63 M., der temperaturen i ett slag sjunker från 117,2 till 8,2 OC. af en ökning i salthalten!) från 33,26 ”/oo till 34,20 ?/o0o, hvilket visar, att vid denna nivå i hafvet finnes en gräns mellan två olika vattenslag. I den sydligare danska stationen Dr, återfinna vi samma afbrott i temperaturserien, nemligen språnget från 117 till 8”,s C. mellan 36 och 54 M., men salt- bestämningarne”) visa deremot ingen öfvergång till ett annat saltare vattenslag utan tvärtom. Då nu vår egen analys af bottenvattnets salthalt visar, att detta äfven i stationen Dr, har 34 ”/0oo salthalt, återstår intet annat än att antaga, att äfven här salthalt och temperatur på vanligt sätt följas åt och att de danska saltbestämningarne från de inre Iimierna i Kattegatt (söder om linien D, mellan Skagen och Pater Noster) icke kunna läggas till grund för en veten- skaplig utredning af underströmmens beskaffenhet, enär de äro gjorda efter en otillförlitlig metod. Den framställning vi gifvit i sektion 5 å pl. IV och i den undre kartan å pl. III öfver bankvattnets utbredning vid början af Augusti i Kattegat söder om Dr, hafva vi alltså måst grunda, icke på saltbestämningarne, utan uteslutande på de danska temperatur- serierna och sektionerna på tafl. XXXXIII i Beretningen, 1 det vi antagit att, liksom 1 D,, och Du, gränsen mellan bankvattnet och det äldre djupvattnet i Kattegat ungefär sammanfaller med det skarpa afbrottet i temperaturserierna. Innan vi försöka att följa underströmmen 1 Kattegat på dess väg söderut skola vi närmare undersöka, hvilka egen- skaper som karakteriserade bankvattnet i Augusti till skilnad från Skageracks 3 öfriga vattenslag. Bankvattnet är, såsom synes af alla de ytkartor vi utgifvit öfver nordsjö-området,” ett kustvatten, som konstant påträffas såväl vid tyska och danska nordsjökusten som längs Norges vestra kust. Från båda hållen kan bankvatten inkomma 1 Skagerack och vi måste alltså allt efter dess härstamning skilja mellan sydligt och nordligt bankvatten. Det kan icke vara något tvifvel om, att det sydliga bankvattnet bildas i södra Nordsjön genom sammanblandning af det från Kanalen inströmmande Atlantervattnet med utflödet från de stora floder, som utfalla i Nordsjön. Vilkoret för att ett blandningsvatten skall kunna uppstå, nemligen att olika vattenslag sammanträffa i ett grundt farvatten, der de påverkas af strömsättning och vågrörelse, är här uppfyldt. Vattnet på de grunda kustbankarne i södra Nordsjön omblandas nemligen i hög grad genom tidvattenströmmar och vågrörelse, hvars inflytande äfven utanför kustbankarne är så stort, att hafsvattnet på hela södra Nordsjöplatån 5. om Dogger alltid befinnes vara homogent till salthalt och temperatur från ytan till botten. Ytvattnet i södra Nordsjön visar under alla årstider tendens att, följande Jutlands kust, inströmma i Skagerack (den s. k. Jutska strömmen) men under slutet af sommaren och de första höstmånaderna framträder denna tendens med synnerlig styrka och ger upphof till den mot Skageracks öfriga vattenlager skarpt begränsade hafsström, som vi här ofvan beskrifvit och benämnt »det sydliga bankvattnets inflöde i Skagerack och Kattegat». Detta sydliga bankvatten är till sina inre egenskaper lika väl definieradt som till sina yttre gränser. Som det i Nordsjön och utanför Skagerack ända till närheten af 1) Obs.! Dessa saltbestämningar grunda sig på kemisk analys och äro att anse som exakta. 2) Obs.! Dessa saltbestämningar grunda sig ej på analys utan på areometrisk best. af spec. vigten. >) Se 0. PETTERSSON och G. EKMAN, Yvatttnets tillstånd i Nordsjön ete. 1 ec. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 15 Skagens udde är en ytström, påverkas det i hög grad af vindarne, och tiden för dess inströmning i Skagerack kännetecknas äfven af starka vestliga vindar, hvilka synas utgöra den närmaste, ehuru antagligen icke den enda eller den ursprungliga orsaken till feno- menet, hvilket fastmer synes bero på en allmän strömning af Atlantens och Nordsjöns vatten mot öster under denna årstid. Några temperaturkartor öfver hafvet, utgifna al Mr Dickson, hvartill vi senare återkomma, antyda detta. In följd af att det sydliga bankvattnet börjar såsom en ytström är den, att det har en relativt hög temperatur om- kring 13”—16” C., och att det är väl ventileradt, d. v. s. har en qväfvehalt som ungefär motsvarar vattens af 32 och 33 "”/oo salthalt absorbtionsförmåga vid 13”—16” och normal syrehalt (33 Z och deröfver). Dess höga temperatur (hvilken är densamma som man före- finner hos vattnet i Nordsjöns sydliga del) ”') bildar en skarp kontrast mot det angrän- sande 34 ”/oo-vattnets i Skagerack låga värmegrad. Vid en hydrografisk sektion från Skageracks midt ned mot jutska refvet påträffades 1 en och samma nivå 20--30 M. under ytan gränsande intill och bredvid hvarandra 34 vatten af 7”—8” C. temperatur och en qväfve- halt af omkring 13,6 cc. i litern samt bankvatten (32 och 33 "/00) med 14”—15?” C. temperatur och omkring 11,6 cc. N, i litern. Så var (såsom synes af kartan från 30 m. djup å pl. III) fallet vid stationerna Cr, Cm och Sr (dit bankvattnet icke når) å ena sidan och stationen C, (hvarest bankvattnet intager nivån mellan 15 och 35 M.) å andra sidan. Stat. C; den 2 Aug. 12,30 a. m.”?) 180 e 10 Al uk (Oe INERRS ON BILLING : | < | 7 IN Hee: 03 cc: 100 0, | Djup. Temp. Salt ?/o. | Vattenslag. pr IR pr Sliter NE Or | | ' n 0 m. iF I | | = = 2 D > 16515 | 28:90 ia vatten. — — — | ÖS 15,95 30,01 | | = = = | 20 > ID 0 SAN N33TS SR | 11,60 Oral 23,0 30 3 1485 | 33,93 | UIOJONE JEGe = a 40 >» | 13580 | 34,21 | | = = = 50 > ITS | 34,43 |» nordsjövatten. . — = = 60 > 5 | 34,67 | | — — — 80 > 7,60 34,98 I f = — jul | 90 > atlanteryvatten. (botten) T',55 34,98 i I 13,36 5,90 | 30,62 Sektionen 4 å pl. IV visar, att denna station är belägen vid yttre (nordliga) kanten af bankvattenströmmen, hvilken här flyter fram liksom en flod i en bädd af kallt, saltare nordsjövatten. Bankvattnet vid 20 m. djup i denna station Cr; visar sig sålunda vara ett varmt, fullständigt ventileradt vatten af låg qväfvehalt 11,6 ce. och normal syreprocent. I de danska stationerna å linien Skagerack—Pater Noster äfvensom i den med danska sta- stationen D,, samtidigt utförda svenska stationen vid Pater Noster återfinner man bankvattnet 1) Se ytkartan från Augusti 1893 i vårt arbete Ytvattnets tillstånd etc. 2?) Man torde jemföra observationerna i denna station med motsvarande serier på stat. Cnr å sidan10. 16 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. under ytlagret från 18 M. till omkring 55 M. djup (se sektion D; å pl. IV). Endast i stationen D;,, hvilken vi förut omtalat å sid. 12, är djupet tillräckligt för att afbrottet vid gränsytan mellan bankvattnet och det under liggande 34 ”/oo-vattnet kan visa sig. I de 3 öfriga stationerna Dr Dr, Di, når bankvattnet ända till botten. Från dessa stationer meddelas i den danska Beretningen cen hel serie analyser af gashalten, utförda efter Petterssons metoder. Mot dessa analysers utförande är så mycket att anmärka, att de icke kunna användas till underlag för vår diskussion af cirkulationen 1 hafvet, men analysserien i station Dr, hvilken synes vara utförd med något större om- sorg än de öfriga, är likväl anmärkningsvärd, emedan de flesta analyserna å profven intill cirka 55 M. djup lemnat en qväfvehalt af något öfver 11 cc., under det de djupare vatten- lagren visa omkring 2 cc. högre qväfvehalt på litern. Man igenkänner på detta, ehuru otydligt, skilnaden mellan det vid högre temperatur mättade bankvattnet och det under- liggande nordsjövattnet. Vid omkring 50—60 M. djup i stationen D,, visar sig alltså ett tredubbelt afbrott i observationsserierna, i det nemligen: a) temperaturen sjunker från 14,4 till 8,”s C.; b) salthalten ökas från 33,2 till 34,2 ?/oo; c) gashalten ändras från omkr. 11 cc. till omkr. 13 cc. N;>. I trots af dessa otvetydiga tecken till att en verklig gräns mellan vattenlager af olika bärkomst och art här förefinnes, sammanslår den danske hydrografen 1 Beretningen alla vattenslag i Kattegat af mer än 30 "/oo salthalt under en rubrik »Vesterhavsvand»>. Detta »Vesterhavsvand> anser d:r RÖRDAM »temligen nära svara mot Ö. PETTERSSONS nord- sjövatten i salthalt och öfriga egenskaper».!') Äfven i profil D,, hvarest den tillförlitliga kemiska analysen visar, att salthalten 1 djupaste stationen Dr, samtidigt med temperaturen har ett af afbrott vid 55 M. från 33,26 ?/oo till 34,20 ?/oo (d. v. s. öfvergår just till det vattenslag som vi benämnt nordsjövatten) finner d:r RÖRDAM >»Vesterhavsvand med en mod Bunden jevnt tiltagende Saltholdighed>.”) Äfven i fråga om temperaturen, der kontrasten likväl är så betydlig mellan 33 ”/oo och 34 ”/oo-vattnet, ser den danske hydrografen intet annat, än att »vandet er meget typisk anotermt og Varmen aftager regelmessig (!) ovenfra ned ad mod Bunden».”) Om detta »Vesterhavsvand> har han den föreställning, att det härstammar »fra Bunden af Skagerack>”), och att denna bottenström rörer sig såsom en salt och kall kontinuerlig ström uppefter den sluttande botten af Kattegat genom sunden och vestra Östersjön för att slutligen öfver tröskeln vid Gjedser slippa in i Östersjön. Saken är emellertid ej så enkel, och vi måste nu tillse, hvilka modifikationer som måste göras uti d:r RÖRDAMS beskrifning af underströmmen i Kattegat under Augusti 1893. Denna underström var icke kontinuerlig i den mening, att den förde ett enda vatten- slag, »Vesterhavsvand», hela vägen från botten af Skagerack in till Östersjöns trösklar. Den bestod af olika vattenslag af olika härkomst, egenskaper och ålder, hvilka dels öfver- lagrade dels efterträdde hvarandra uti strömbanorna i Kattegats djuprännor. De två för- nämsta komponenterna af underströmmen voro nordsjövattnet och bankvattnet. Intetdera af dessa härstammar från bottnen af Skagerack, hvarest atlantervattnet dominerar med 1) Se p. 155 i Beretningen. ?) Se p. 178 i Beretningen. RONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 17 öfver 35 "/oo salthalt. Detta vatten kommer endast undantagsvis in uti Kattegatsrännan, och famns ingenstädes inom Kattegats område i Augusti 1893. Visserligen finnes i de danska serierna från stationerna Dm, och Di, OSO. om Anholt salthalter uppgifna af 30,50 ”/oo ja ända till 36,1 "/oo, men dessa saltbestämningar äro uppenbart oriktiga ') och ådagalägga endast oläimpligheten af att använda sådana instrument som hydrometrar och »universalflydev:egter» vid studiet af ett så inveckladt problem som underströmmen i Kattegat. Den saltaste delen af underströmmen utgöres af nordsjövatten med 34 "/oo salthalt, hvilket, såsom man kan se af våra Skageracksprofiler, ingalunda är bottenvatten utan tillhör Ska- geracks öfre lager sommartiden. Detta vattenlager har haft sin ansvällningstid under våren ”) och försommaren 1893. Dess temperatur vexlar i motsatt led mot årstidernas ”) så att det under sommaren är Skageracks kallaste lager. I Maj 1893 funno vi Skageracks temperaturminimum (4,20 och 4?,30 C.) i detta vattenlager uti stationerna Syn och Sym i Skageracks centrum ”) vid 20 m. djup. Närmare kusterna fanns det på större djup och hade der något högre temperatur. Man förstår nu, hvarifrån den låga temperaturen i Kattegats underström under sommaren härleder sig. Redan den 1 Maj 1893 funno vi nordsjövattnet under inström- ning i Kattegat. Det hade då omkring 6”,7 OC. temperatur utanför Kattegat”) och hade enligt de danska observationerna ”) omkring 6” C. temp. i mynningen af Kattegat, uti hvilket det vid denna tid hunnit intränga till Kobbergrundet (den varma arean i bottentemperatur- kartan å pl. XXXVI i Beretningen). Det undanträngde då ett ännu kallare vattenlager, hvilket under föråret (Januari—April) utgjort bottenströmmen i Kattegat (den kalla arean i bottentemperaturkartan å pl. XXXVI söder om Kobbergrund). Detta vinterns botten- vatten var i sjelfva verket nordligt bankvatten af samma slag, som vi i Febr. 1890 ") funno utgöra bottenströmmen i Kattegat. Men vattenombytet i Maj 1893 har redan beskrifvits 1 ett föregående kapitel (se äfven pl. I & ID, för närvarande sysselsätter oss vattenombytet i Augusti samma år, då det i Maj inkomna nordsjövattnet i sin tur aflägsnades af det inflö- dande varma sydliga bankvattnet. Från Maj till Augusti har nordsjövattnet dominerat i Kattegats djupa regioner och gifvit sin prägel åt underströmmen. Ty ingen underström når oblandad in till Östersjöns trösklar. Söder om Anholt, der den inflödande under- 1) Vi äro naturligtvis skyldiga att gifva skäl för detta påstående. Hvad först saltbestämningen i st. Dir, beträffar, så inses dess opålitlighet af siffrorna sjeifva, hvilka äro: vid 10 famnar temp. = 16,2 OC. salthalt = 31,6 9/00; 2 » » = MOM » = beg > 20 » SBI OR » =BNOML 2 2D » i VR » =1033,6 30 DR (KEPETeETAAHD AS ENE > = DA > Hvad uppgifterna om salthalter af 35,50 9/00, 36,10 9/00, hvilken förf. sjelf anser vara för hög, beträffar, torde det vara tillräckligt att nämna, att den högsta salthalt vi genom analyser funnit i Skageracks djupaste vatten- lager i Aug. 1893 var 35,13 9/00. I Maj 1893 var största salthalten 35,25 2/00. Den högsta salthalt vi någonsin funnit derstädes sedan 1890 är 35,3 9/00. Hvarifrån skulle då ett vatten af öfver 36 9/oo hafva kommit in i Kattegatt? ?) Se Grunddragen 1. ec. 3) Se denna afhandl. sektion 1 & 3 å pl. IL 4) Se denna afhandl. sektion 1, station Cr å pl. II. 3) Se tav. XXXVIII linien Di i den danska Beretningen. 6) Se sektionen Fredrikshayn—Göteborg i Grunddragen. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 3 18 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. strömmen tvingas att tränga upp och utbreda sig uti de grunda bottenrännorna på Katte- gats stora sydliga platå, är dess vatten utsatt för uppblandning, dels med ytströmmens vatten, dels med det äldre bottenvatten som finnes der förut. Af den förut nämda in- blandningen framgå lättare vattenslag, hvilka medfölja ytströmmen och modifiera densamma till den grad, att baltiska strömmen, som sätter ut öfver Östersjöns trösklar med föga mer än 8—10 ?/oo salthalt, vid Kattegats mynning ökat densamma intill 30 ?/oo. Kattegat är blandningsområdet par preference i Nordsjö-Östersjösystemet och blandningen är helt och hållet friktionens verk. Den börjar på djuprännans sluttningar och fullbordas på de stora platåerna, hvarest vågrörelsen omblandar vattenlagren till skenbart!) (d. v. s. inom vida gränser) homogena lager, hvilka d:r RörDAmM klassificerat i grupper efter 10—15 ?/o0, 15—20 ?/oo salthalt o. s. v. och betecknat med särskilda namn såsom »Kattegatsvand» (15—25 ”/oo) 0. s. v. I de danska ytkartorna betecknas dessa lager med olika färger, hvarigenom en allmän öfverblick åsyftas öfver strömningen 1 ytan af Kattegat. De vatten- lager som bildas genom uppblandning af underströmmen med äldre bottenvatten stanna vid botten och fortsätta såsom en modifierad underström med förminskad salthalt sin väg genom bottenrännorna in emot Östersjöns båda trösklar i Öresund och vid Gjedser och Darsserort. I någorlunda oblandadt skick når underströmmen till Öresunds södra del, hvilken den dock i regeln icke öfverskrider. Särdeles intressant är den omkr. 45 m. djupa hålan »Öretvisten>, öster om Lappegrundet, hvaruti rester af bottenströmmen från före- gående månader kunna finnas qvarstående (se d:r RÖRDAMS Beretning, p. 179). Alla de danska längdprofilerna genom Öresund visa, huru underströmmens isohaliner af rätt be- tydlig" salthalt här kila ut mot norra sluttningen af den blott omkring 7 m. djupa tröskeln. Deremot når Kattegats underström aldrig i oblandadt tillstånd genom Belten in i vestra Östersjön. En längdsektion genom St. Belt från den Ekmanska expeditionen 1877 ”) är härvidlag upplysande?) emedan den visar, huru bottenströmmens högre isohaliner stupa ned mot den södra uppgrundningen af Beltets djupränna, hvarigenom en modifierad under- ström af högst 30—31 ?/oo salthalt slipper in i vestra Östersjöns bassin. Emellertid är det tydligt, att den från Skagerack ingående underströmmen sätter sin prägel på underström- men i dess helhet, äfven de sydliga afdelningarne deraf, så att under de tider af året, då en kall underström intränger från Skagerack, blir äfven djupvattnet i vestra Östersjön kallt och vice versa. Det är en sedan länge känd sak, att vestra Östersjöns djupvatten har en varm period (under hösten) och en kall (under föråret), och att detta medför egendomliga vexlingar i hafsfaunan derstädes. Denna periodicitet förorsakas af den vexlande naturen 1) Vi säga skenbart homogena lager, ty äfven i Kattegats ytlager skulle man med hjelp af noggrannare saltbestämningar sannolikt kunna påvisa vissa allmänna strömlinier och strömgreningspunkter, hvilka antyda de hufvudvägar som utflödet ur Östersjön tager genom Kattegat. Från nautisk synpunkt blir denna uppgift lik- tydig med: att finna de allmänna lagarne för strömsättningen i Kattegat. Om hydrografien på något om- råde skall kunna gifva resultat i denna riktning bör det vara i Kattegat, hvarest undersökningarna från dansk sida utföras med största regelbundenhet och fartygen kunna ankra under observationen, hvarigenom strömmens verkliga riktning och styrka kan bestämmas. I Kattegat finnas också såsom ständiga stationer fyrskeppen att tillgå, hvilka genom sitt läge utgöra hydrografiska observationsorter af första rang; och den stora variationen i salthalten gör dess bestämning efter exakt metod till en känslig indikator på det ut- och inflytande vattnets hufvudvägar och förgreningspunkter. ?) Se F. L. EKMAN: Den svenska hydrografiska expeditionen 1877 och O. PETTERSSON: ÅA review of Swedish Hydrographic Research., plate XII. Scottish Geogr. Magazine. June 1894. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5; 19 af Kattegats underström och alltså ytterst af den årliga periodiska förändring Skageracks vatten är underkastadt. Då underströmmen hunnit fram till den egentliga Östersjöns tröskel mellan Gjedser och Darsserort, har han ett intermittent inflöde deröfyver ') och når, följande Rigen och Bornholms norra och vestra sida in i Östersjöns första större djupbassin O. om Bornholm. !') 3ottenvattnet i denna bassim nedom 50 m. nivån har från 13—16 "/oo salt och bildar genom sin större täthet (sp. vigt 1,00855—1,0o1122) ett från ytlagret (salthalt 7—8 ”/oo sp. v 1,005 . . .) så skildt lager, att den termiska vertikaleirkulationen ej kan genombryta det- samma. Följaktligen är detta bottenlager oberoende af årstidernas inflytande och ensamt beroende af underströmmen som ditför detsamma. De djuplodningar som utförts på detta ställe af Östersjön hafva visat, att temperaturen vexlat mellan 2?,s och omkring 52,0 OC., hvarjemte salthalten äfven visat en ringa variation 16,)—15,69 "/oo, hvilket ådagalägger, att bottenvattnet i denna djupbassin icke är stagnerande som i den egentliga Östersjöns inre bassiner utan då och då förnyas af underströmmen. Man kan nu förstå, hvarför bottentemperaturen är 1 allmänhet så låg. De danska temperaturkartorna öfver Kattegats tillstånd under olika årstider från 1891 t. o. m. 1893 ådagalägga på det tydligaste det vigtiga förhållandet: att underströmmen i allmänhet är mest intensiv och när längst in åt Östersjön under våren och sommaren (se Augusti-kartan från 1893 i Beretningen), då den utgöres af kallare vatten, som delvis bildas af nordligt bankvatten, hvilket under vintern inkommit 1 Skagerack. Härmed öfverensstämmer en iakttagelse, som gjordes i Mars 1896 af professor OLEVE vid undersökningen af plankton från sydliga Kattegat samt från trakten V. och O. om Bornholm. I detta vatten förefunnos talrika diatomåcearter, eljest endast kända från is- hafvet. Då nu, såsom vi sedermera skola visa i denna afhandling med stöd af CLEVrs undersökningar, denna nordliga bankvattenström, som i Skagerack anträffas uti ytan under Januari och Februari, äfvenledes innehåller arktiska djur- och växtformer, kan deras förekomst i Mars långt in i Kattegat och i sjelfva Östersjön endast förklaras sålunda: att under- strömmen medfört desamma på sin väg söderut och efterhand aflemnat sin plankton åt ytlagret. Bottenlagret i Östersjöns djupbassiner synes sålunda delvis hafva sitt ursprung från ishafvet, och det förtjenar undersökas, huruvida vissa s. k. relicta former, som an- träffas i Östersjön, verkligen hafva qvarglömt sig derstädes sedan glacialtiden och öfver- lefvat Ancylus-tiden och Litorina-tiden, eller om deras förekomst kan förklaras ur mera närliggande grunder. ”) 1893 i Augusti synes man, af de danska temperaturserierna att döma, haft nordsjö- vatten oblandadt och karakteriseradt af dess vanliga låga temperatur 97-—-6",5 C. ända in till Kattegatsrännans uppgrundning S. om Anholt och vidare uti de djupaste bottenrän- norna (se t. ex. danska stationen Diy,) å södra Kattegatsplatån ända till trakten af Stora Belt och Öretvisten vid Lappgrundet. I vestra Östersjön utgöres bottenvattnet icke af nordsjövatten oblandadt utan af ett blandningsvatten af betydligt mindre salthalt och 1) Att underströmmen öfver tröskeln är intermittent har O. PETTERSSON visat uti II delen af Den svenska hydr. exp. 1877. Se tvärsektionen mellan Rigen och Skåne. ?) CLEVE anser absolut omöjligt, att arktiska brackvattens eller marina diatomacéer kunnat uthärda an- cylustidens färska vatten. 20 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. något högre temperatur, omkr. 87.0. Djupvattnets beskaffenhet i Öresundsrännans djupaste delar är okändt, emedan bestämningar felas i Dxm, från större djup än 18 m. Ofvanom det kalla nedersta bottenlagret träffar man det sydliga bankvattnet med dess höga temperatur och låga qväfvehalt. Dess mäktighet och utbredning intill djupa rännans slut S. om Anholt hafva vi här utförligt beskrifvit och sökt återgifva i sektio- nerna å pl. IV och kartan å pl. III. Att afgöra, huru långt söder om Anholt bankvatten- strömmen hunnit intränga till den 1 Aug. är omöjligt, enär man blott har vattnets tem- peratur att rätta sig efter. Den synes hafva 1 ett tunnt lager trängt upp på södra Katte- gatsplatån ofvanom nordsjövattnet i bottenrännorna och under det baltiska ytlagret. En gren deraf har troligen trängt im till fördjupningen vid Fornes, men ovisst är, huruvida den letat sig väg dit öfver Aarshusplatån, följande några bottenrännor från Laesö ränna, eller kommit dit från Anholtstrakten. En annan gren af bankvattenströmmen synes hafva hunnit in uti Öresunds djupa ränna, der temperaturen 1 stationen Dxm, vid 18 m. djup fanns = 15,s C.!') Detta är af intresse, emedan, såsom straxt skall visas, höstsillfisket i Kattegat inträffar straxt efter det sydliga bankvattnets inflöde och man äfven vid Kullen och i Öresund har ett dylikt fiske. In uti vestra Östersjön synes bankvattenströmmen ännu vid denna tid icke hafva trängt. Den är emellertid på väg dit och skall under de följande månaderna blanda sig med dess vattenlager och sätta sin prägel på djupvattnet i hela vestra Östersjön, åt hvilket det förlänar en för årstiden mycket hög temperatur. Vid beskrifningen af situationen i November samma år skola vi få tillfälle att med all tydlighet påvisa, hvilka verkningar bankvattenströmmen under hösten utöfvar på vestra Östersjöns djupvatten. Denna bankvattenström har sina egna planktonformer och medför för hela Kattegat och vestra Östersjön högst märkliga förändringar i faunistiskt och biologiskt afseende.?) Det återstår nu att undersöka utbredningen i Skagerack af den gren af bankvatten- strömmen som följer svenska kusten, efter hvad spåret i ytan å kartan å pl. III visar. Såsom den nämda ytformationen utvisar, sätter underströmmen af bankvatten rätt öfver mot svenska kusten och klyfver sig midt för Kattegatsmynningen i den stora syd- liga grenen, hvars bana vi i det föregående följt inåt Kattegat, och en annan nordligt gående gren. Denna senare strömgren förblir under sitt lopp äfvenledes en underström, dold af det baltiska ytlagret. Den påträffar utefter den svenska kustbanken äldre vatten- lager af samma slag (bankvatten af 32 & 33 ”/oo), hvilka den undantränger. Vi lemna alldeles derhän, om detta äldre bankvatten är en rest af det stora inflödet under före- gående vinter, eller om det är en senare uppkommen blandningsprodukt. Vi fästa oss emellertid vid några egenskaper hos detsamma, hvarigenom det skiljer sig från det nya sydliga bankvattnet, som vi den 1 Aug. 1893 funno vara under inströmning. Det äldre bankvattnet har lägre temperatur och högre qväfvehalt samt mindre syreprocent än det nya — egenskaper, hvilka härröra deraf, att det under sommaren varit ett undervattens- lager, under det att det sydliga bankvattnet ankommer från södra Nordsjön uppvärmdt 1) Salthalten (areometriskt bestämd) uppgifves till 31,3 ?/oo. Från de djupare nivåerna har man inga uppgifter. ?) Se derom HEINCKE och MzBIUS: Die Fische d. Ostsee samt vår i Grunddragen gifna förklaring öfver nord- och syd-fiskarnes periodiska uppträdande i vestra Östersjön, KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. oN:O 5, 21 och mättadt med luft vid högre temperatur (14?—16"). Derjemte innehåller detta sydliga bankvatten nya karakteristiska planktonformer och medför stim af lekfärdig höstsill. Vi ega observationer från några punkter å Bohuskusten, hvilka tillåta oss att följa, huru det sydliga bankvattnet under loppet af höstmånaderna undantränger det äldre vattnet och ansväller på svenska kustbanken, för att 1 sin ordning under årets sista månader undan- trängas af ett nytt inflöde, som vi kunna beteckna såsom det nordliga bankvattnets in- strömning i Skagerack. I Gullmarfjordens mynning midt emellan Lysekil och Fiskebäckskil är belägen en af de hydrografiska observationspunkter, som vi upplodat under hvarje expedition, emedan den är synnerligen lämplig att gifva en föreställning om tillståndet på den svenska kust- banken. Vid beteckna den med namnet stat. Lysekil och hafva å ett diagram å pl. IV framställt vexlingarne i de olika vattenslagens nivå och temperatur under hösten och vin- tern 1893—94. Under denna tid har det vattenslag vi benämnt bankvatten och betecknat med gröna färger i diagrammet haft tvenne olika ansvällningsperioder, såsom följande observationstabell utvisar: Stat. Lysekil. I I : | D. 2 Aug. 1893. |D. 31 Aug. 1893. |D. 13 Nov. 1893. |D. 13 Febr. 1894. ID). dj 106 I ä. då == Temp. |Salt ?/o.| Temp. |Salt ? 00.| Temp. |Salt ”/oo.| Temp. Salt 9/00. | OP SEIN Of3T =S 157,12 | 130,88 6,86 | 26,23 05,64 | 15,86 BS es lo | lus Hess siag kn 6390:) 26:201]47-2R80L| 2798 0 FT se 164 AIR SN LETRRD: HE DG 167,08 | 32,89 67,85.) 25,35 3,30 30,76 CDS MES RE DANN VAL | 14220, | 31405 |. 15578 |.. 33,11 | 10:18, 3174. |, 13595 |. 32,18 OM Rss bärrojda JA NER BRN 15530. | 33,23 215159 OM RS 3,65 32,37 AL () EE AE SETS öra 2 5 0 rs 2 | 1£44 | 33,52 | 107,65 | 32,96 — -— 45 5,60 | 33,49 Tan L2NIN33,63 — — 2,99 32,70 HOK ID HIA 55S0MAR33:05 T14 | 33,95 (0555rIE338 — — FESTEN SRS 680 SALA — = 1 105491 | 33,35 — — I början af Aug. 1893 stod bankvattnets nivå, representerad af isohalinen 32 ”/o0, vid 26 meters djup. Vattnet var då jemförelsevis kallare (32 ”/oo vattnet 12”—13? C. och 33 vattnet omkring 8? C.) och hade jemförelsevis hög qväfvehalt och låg syreprocent. En gasanalys från 45 m. djup gaf | z : 100 0, Djup. Temp. Salt ?/0o. CEENS COM N, + 0, o AMD II ER pos pe fre Nr RS LT) 30,49 13,36 63 29,65. Denna temperatur och denna gashalt tillhör tydligen det äldre bankvattnet, som qvarstått sedan vintern och våren och under sommaren varit undervattenslager och fått nedsatt syrehalt. Qväfvehalten är absorberad vid +5?,7 OC. (alltså under en kallare årstid). Samma egenskaper, som bankvattnet i fjordens mynning egde, återfinna vi hos bankvattnet inuti fjorden, hvarest man vid Alsbäck 5 mil och vid Bornö 10 eng. mil från tröskeln fann SINE AU0F för. Seaton SAR BR ÖS 33,08 För 5,69 30,13 Alsbäck. ND SR ns RKS 33,11 13,27 5,65 29,85 Bornö. Djup. Temp. Salt ?/oo. cc. Na. ec. O 22 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Helt andra egenskaper hade det bankvatten som vi upptogo den 31 Augusti från samma djup och samma ställe, Gullmarns tröskel (stat. Lysekil, pl. IV). Dj a Salt N (0) SE jup. emp. alt. CESENGG Gö Di Ny + 03 ADR keel 33,63 11,78 5,90 33,39. Alltså har ett vattenombyte i de undre lagren skett under Augusti månad, hvarigenom det äldre bankvattnet ersatts med nyare, som är fullständigt ventileradt och mättadt med luft vid omkring 12? C., då det gamla var mättadt vid 3?,7 C. Häraf följer, att det sydliga bankvattnets underström, hvilken vi påträffade den 1 Aug. utanför jutska kusten och i Kattegats mynning, vid denna tid (den 1 Aug.) ej ännu hunnit tränga med sin norra gren (se kartan å pl. III) så långt fram utefter Bohusläns kust, att den hunnit ombyta vattnet på Gullmarfjordens tröskel. Från mynningen till sin innersta del innehåller fjorden ännu den 1 Aug. gammalt bankvatten, som efter all sanno- likhet qvarstått der från vintern. En månad derefter är situationen förändrad, bankvattnet har nu ansvällt till högre nivå (ända till 7 m. från ytan), det har nu i öfre lagren 16” CO. temp. och i de lägre 13” C.; det är fullt ventileradt och har låg qväfvehalt.') Den 31 Aug. har alltså det sydliga bankvattnet hunnit fram och förträngt det äldre lagret. Att detta har skett genom ett inflöde utifrån hafvet bevisas äfven af följande omständigheter. I ytan visar sig en isolerad fläck (grön färg i kartan å pl. V) just utanför Gullmarfjordens mynning. Detta är bankvattnets underström, som här slår upp i ytan. I djupet visar sig gränsen för om- bytet ännu tydligare på ett annat sätt som här skall beskrifvas. Fjordens tröskel är endast 45 m. djup, och endast till denna nivå har bankvattnet blifvit ombytt. Todningarne från 50 m. djup träffa ett vattenlager på tröskelns insida nedanför den nivå, i hvilken kom- munikationen med hafvet är fri och öppen. I denna nivå, vid 50 m., har bankvattnet icke förnyats mellan den 2 och den 31 Augusti. Vi funno nemligen derstädes: : a FORA 100 0, Djup. Temp. Salt ?/00. CCIENS: CEO NEEEIO INN go IN 39,95 13,48 5,53 29,10 den 2 Aug. 1893. FÖRE FINE ana 29,95 13,82 2,51 20,27 den 31 >» > Här har alltså det gamla bankvattnet i skydd af den afspärrande tröskeln fort- farande qvarstått med samma temperatur och qväfvehalt och under tiden ej lidit annan förändring, än att det förlorat syre genom de lefvande organismernas inverkan. Härigenom är på det tydligaste ådagalagdt, att under denna månad en undervattens- ström af sydligt bankvatten flödat fram längs svenska kusten förnyande det äldre vattnet på kustbanken och i alla åtkomliga nivåer af de bohuslänska fjordarne. Diagrammet å pl. IV (Lysekil) ådagalägger, att ännu ett nytt inflöde af bankvatten, ehuru af annan härkomst, eger rum senare på året. Det under Augusti och September inkomna bankvattnet uppblandas under Oktober—November alltmer med ett nytt bank- vattensinflöde af nordligare härkomst, hvilket i Februari 1894 fullkomligt ersatt höstens 1) Tyvärr ega vi inga gasanalyser från stationer i fjordens inre den 31 Aug. Det hade varit af stort intresse att utreda, huru långt vattenombytet sträckt sig inåt fjorden. KONGL. SV. Vid. AKADRMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 20 inflöde och dominerar otmskränkt i Skageracks midt såsom ytlager och vid svenska kust- banken och fjordarne såsom undervattenslager. Detta nordliga bankvatten har låg tempe- avtur omkring 37,6—3"”,9 OC. och har mättats med luft under vintertemperatur (27,2 C.), , såsom dess höga qväfvehalt utvisar. Från samma ställe, Gullmarfjordens tröskel, ega vi od > d gasanalyser dd bankvatten från olika nivåer, tagna den 13 Februari 1894. 100 0, Djup. Temp. Salt ?/00. (0 RER CC:AO05, NIE OL: 2 2 20 Orc ” 2 Ar 20 m TG 32,13 14,71 7,03 J2L 4 00 Oc > Å ENG) 20 3 d-,65 d2,37 14,38 7,00 2,75 ADD 2,99 2,70 14,36 6,76 22,01 Det eger alltså rum tvenne inflöden af 32—33 "/oo-vatten i Skagerack, ett från sydliga trakter, som under sensommaren och de första höstmänaderna fyller Kattegat med en varm ström och sänder en gren af denna ström norrut utefter svenska kustbanken, och ett från nordligare trakter af oceanen under vintern. Det ena inflödet innehåller plankton- former från södra Nordsjön och Kanalen och sker samtidigt med höstsillens ankomst till Kattegat. Det andra inflödet af bankvatten innehåller atlantiska och arktiska plankton- former samt inkommer i och aflägsnas ur Skagerack samtidigt med vintersillens insteg och försvinnande ur de bohuslänska fjordarne. Diagrammet å pl. IV antyder det sydliga bank- vattnets ansvällning vid Bohuskusten i September och det nordliga bankvattnets ansväll- ning i Februari. Ytkartorna å pl. III och V & VI lemna en åskådlig bild af huru bankvattnets inflöde börjar utmed jutska kusten i Augusti och efterhand växer alltmer under September, i det strömtrådar från allt nordligare trakter dragas in i Skagerack, så att bankvatten- strömmen nästan fyller hela bredden af Skageracks mynning 1 November, tills slutligen de sydligare strömlinierna utmed jutska kusten sina ut (nordsjövatten inträder norr om Jutland i dess ställe) och de nordligare strömlinierna utefter Norges södra kust ensamt finnas qvar, betecknande sista fasen af bankvattenströmmen i Februari (se pl. X). Härmed afsluta vi vår undersökning af bankvattensinflödet under hösten 1893. Det återstår att tillse, huruvida den situation vi skildrat är tillfällig, eller huruvida den repre- senterar det typiska tillståndet under hösttiden. Det finnes intet annat sätt att afgöra den frågan, än att granska observationerna från flera år. De med mönstergiltig regelbundenhet upprepade danska undersökningarne från samma årstid och samma observationspunkter under Augusti 1892 och 1891") lemna bevis för att förhållandena då varit analoga med dem vi skildrat från 1893. Man ser af temperaturkartorna å Tafl. XXIX och XI, att i alla de 3 yttersta linierna D;, Du och Dm tvenne olika slag af djupvatten funnits i Katte- gats djupa ränna, ett bottenvatten af 67,,—8” C. temperatur, och ett derofvan lagradt varmare vattenslag af 12”,s—15” C. temperatur. Det förstnämda är utan tvifvel det äldre från sommarens början qvarstående nordsjövattnet, det senare representerar bankvatten- strömmen. Detta sydliga bankvatten har under båda åren haft den inverkan, att det 1) Salthalten är som vanligt omöjlig att bygga några slutsatser på. Då t. ex. å Tav. XXVIII i profil Dr; salthalten uppgifves till 35,7 och 35,9 9/00, så antaga vi att en kemisk analys skulle i stället för dessa ab- norma salthalter, som aldrig förekomma i Kattegat, hafva gifvit mellan 34 och 35 9/00. 24 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. orsakat en relativt hög temperatur hos Kattegats och vestra Östersjöns djupvatten i November, på samma sätt som skedde under 1893, enligt hvad vi i det följande skola visa. Från hösten år 1891 kompletteras de danska observationerna 1 Augusti af några djuplodningar, som vi utförde den 9 Sept. utanför Vinga, ungefär på samma plats som den danska stat. Dun,. Vi anföra här den danska temperaturserien från den 1 Aug. i jem- bredd med våra egna temperatur- och salthaltbestämningar från den 9 Sept. samma år. Att anföra de danska saltbestämningarne är af förut angifven grund ändamålslöst. Jem- förelsen mellan Kattegatsrännans tillstånd den 1 Aug. och den $ Sept. 1891 är af vigt derför, emedan den ådagalägger huru förhållandena utvecklat sig under de 6 veckor som förflutit mellan observationerna. För vidare jemförelse är äfven novemberserien (dansk) anförd. Dansk station Dr, Dansk station (s 00 Ur An OS I Svensk station d. 9 Sept. 1891. d. 1 Nov. 1891. Di ons IIB 0 ET Long.: 1129 0. G. Lat.: 57 35. Long.: 1131" 0. G. da Lat.: 5736',5. Lat.: 57 36,5. Temp. Vattenslag. Temp. |Salt 9/0.) Vattenslag. Temp. Vattenslag. | | (ÖRE NAS be ON EI RE MG SB Ing z I 2 3 Sara å j | »haltiskt vatten. TÖRTIRA TREA SSTTA 17,8 |-»baltiskt vatten.| 155,0 | 28,70 |)baltiskt vatten.| 115,2 | FT | 147,9 | 30,79 | 127,8 (30 RS SSA a ET SAN 14,9 32,11 |) 1275 ; a :hankvatten. É Ks 40: SA AR de = | Bye | 135,0 | bankvatten. 50 0R0R blandning: 127,2 33,47 foansvanten ill | 605 fre sf S,8 I 107,9 33,76 | 11,0 I I 70 MEN ta riGR or BEE 8,5 fe | — — I — Hi O | 0 I blandning af I SY DNF ao | 5: 9,9 23,86 EE & nord- + — | | d sjövatten. | Hösten 1891 liknade således ganska nära hösten 1893. Den 1 Aug. 1891 var bankvattenströmmen ungefär 40 m. och intog nivån mellan 20 och 50 m. djup, ungefär så som den enligt ofvanstående framställning gjorde den 1 Aug. 1893. Under densamma fanns äldre och kallare vattenlager (nordsjövatten) af 34 ?/0o och 6”—8? C. temp. Förhållandet skulle i det närmaste kunna representeras af sekt. 5 å pl. IV vid punkten Dr. 6 veckor derefter hade bankvattenströmmen vuxit till i mäk- tighet, så att den undanträngt det gamla bottenvattnet, hvarigenom Kattegatsrännan var fyld med bankvatten åtminstone till 80 m. djup. Man skulle få en bild af situationen den 9 Sept. 1891, om man förestälde sig att bankvattenströmmen, representerad af den gröna arean i sekt. D, å pl. IV, svällt ut så att den nådde till botten i punkten Dr. Detta ger en föreställning om huru inströmningen af det sydliga bankvattnet fortskrider från Augusti till September. Sektionen Di för Nov. 1893 visar förändringen helt full- bordad. Temperaturen är emellertid i nästan alla nivåer något lägre i Sept. än 1 Aug., hvilket visar, att allt kallare bankvatten inströmmar. Ytkartorna från Aug., Sept. och Nov. 1893 visa, huru man har att förklara den saken. De visa, huru den del af strömmen som går i ytan mellan Danmark och Norge alltmer ökas i bredd under hösten, derigenom att strömtrådar af bankvatten från allt nordligare orter börja indragas i Skagerack, tills KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 25 slutligen tillströmningen söderifrån alldeles utsinat, och det nordliga bankvattnet ensamt dominerar i Februari, Genom undersökningar af Crpyp och AURIVILLIUS från senare år än 1891 och 1893 veta vi, att under det bankvattenströmmen från sydliga Nordsjön så- lunda småningom uppblandas med strömtrådar från nordligare trakter af Nordsjön eller Atlanten och slutligen alldeles öfvergår i nordligt bankvatten, ändra sig äfven de biolo- giska förhållandena i vattnet. Planktonformerna i bankvattnet, hvilka i Augusti härstamma från S. Nordsjön, Kanalen !) o. s. v. ersättas under November af oceaniska (vestatlantiska) former ”) och uppblandas i Januari—Februari slutligen med rent arktiska djur- och växt- former. ”) 1) CLEVES »didymus plankton». 2) CLEVES »tricho plankton». 3) OLEVES »sira plankton». Vi antaga, att dessa planktonslag »tricho» och »sira» plankton inkomma norrifrån, men det är ännu ej fullt afgjordt, om de komma från NV. (Shetland—Ferö) eller från N. (utefter Norges kust). K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 4 26 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR: INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Skageracks och Kattegats tillstånd under November 1893. Situationen på Nordsjöns område vid denna tid enligt den internationella undersökningens resultat. (P1. VI, VII, VIII, IX.) Ytkartorna å planscherna III, V och VI visa framskridandet af den förändring, som träffar Skageracks öfre vattenlager från Augusti till November. Denna förändring består framför allt i, att bankvattnet ersätter det ytlager, som under vår och sommar bildats af baltiska strömmens vatten, hvilket under hösten minskas till en kustström, som under vissa förhållanden kan afböjas från kusten af vindarne. Bankvattnets inflöde skedde först i form af en underström som höll sig till södra eller jutska sidan af Skagerack (se Augusti-kartan pl. III), men växte redan under September ansenligt i bredd och synes i November-kartan dominera öfver hela Skageracks bredd i dess södra och mellersta del. Skageracks östra och norra del täckes emellertid af baltiskt ytvatten, och bankvattnet uppnär Skageracks östra och norra kustbank endast såsom underström. Det inträngde emellertid hösten 1893 öfver denna kustbank inomskärs i Bohusläns fjordar medförande ett normalt vintersillfiske både med sättgarn och vadar, hvilket med November inträdde i sin fulla utveckling längs hela kusten. I och med sillfiskets utveckling från utomskärs- till inom- skärsfiske når äfven bankvattensinflödet sin största utsträckning, i det strömtrådar från norra Nordsjön och norska rännan dragas in 1 Skagerack. Det är det nordliga bankvattnet som vi nu finna under full inströmning. Man observerar emellertid, att de sydligaste strömtrådarne längs Jutlands mnordostkust numera saknas och att 34 ?/oo-vatten i stället uppträder som en smal rand derstädes. Det var dessa strömtrådar vi funno utvecklade i Augusti och September, då bankvattnet började uppträda och drifgarnsfisket i Kattegat bedrefs. Detta fiske var rikast i September och upphörde d. 7 Oktober 1893, hvarpå en kort rnellantid förflöt, innan vinterfisket inomskärs i Bohuslän tog full fart, hvilket först skedde i November. För de förändringar som under mellantiden inträffat vid denna kust hafva vi i det föregående redogjort, då vi beskrifvit vattenömsningen i alla lager vid Gullmarfjordens tröskel, hvarest mellan Augusti och November sommarens bankvatten ersattes med nytt dylikt i alla de lager som ej voro skyddade genom sitt läge under och innanför tröskelns nivå (se p. 22 i denna afh.). Den omständighet, att det sydliga bank- vattnets inströmning utefter Jutlands ref upphört i November, är särdeles vigtig, emedan våra ytkartor från Februari utvisa, att förändringen just går i denna riktning, nemligen KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 27 så, att de sydliga strömtrådarne efterhanden utsina och bankvattnet slutligen endast återfinnes i ytan längs efter Norges kust, hvilken formation betecknar sista skedet af bankvattnets inströmning och vinterns sillfiskeperiod, åtminstone under normala sillfiskeår såsom 1893—94. Vi hafva visat, att den första sydliga bankvattenströmmen grenade sig i två delar, hvaraf den mäktigare tog vägen söderut, böjande af utanför svenska kusten inåt Kattegats Ve g djupränna. Detta skedde i Augusti—September, vid hvilken tid bankvattnet såsom här- stammande från mera sydligt håll hade högre temperatur (omkr. 15” i sina öfre lager). Urder dessa månader fylles alltså Kattegats undre lager af varmt vatten, som medför sydlig (neritisk) plankton och understundom fiskar från sydligare haf. Detta vatten har fortsatt sin inströmning genom Kattegat in i vestra Östersjön under höstmånaderna, hvilken då uppnår högsta temperaturen som förekommer under året i dess bottenvatten. Då det nordligare bankvattnet börjar inflöda 1 Skagerack, hvilket har lägre temperatur, är redan Kattegatsrännan fyld med varmare vatten af samma salthalt, hvarföre detta senare inströmmande bankvatten ej mera ingår i Kattegat, utan strömmar rätt mot Bohusläns kustbank och intränger öfver densamma (om det har nog hög nivå att kunna öfversvämma kustbanken och ej afhålles af motiga vindar) eller genom bankens kustrännor inomskärs (vid låg nivå) och ersätter det äldre vatten, som qvarstod i fjordar och vikar sedan sommartiden. Som detta nordliga bankvatten i November har en temperatur af 8”—9? C. uppstår en anmärkningsvärd skilnad mellan Skagerack och Kattegat i afseende på bank- vattenslagrets mäktighet och temperatur, en skilnad som åskådliggöres i sektion 7 å pl. VI der bankvattnet i stat. Sn och Sm har endast 8—9” temperatur, under det samma vatten 1 Kattegatsmynningen, stat. Di, å pl. VI, har 11” temperatur och en mäktighet af 100 meter d. v. s. räcker ända till botten såsom sektion D; å pl. IV utvisar.!) Bankvattnets inströmning under hösten medför högst märkliga förändringar uti den plankton som uppträder vid Bohusläns kust. Djurformer, som eljest icke visa sig vid vår kust, förekomma för att efter kort tid försvinna. Dessa djurformer förekomma eljest i södra Nordsjön, Kanalen, i Biscayaviken o. s. v., såsom Chrysaora, Pilema, Lepas fascicularis m. £1.”) Det kan ej råda något tvifvel om, att de införas till Bohusläns kust af det sydliga bankvattnets nordliga gren, hvars väg norrut utanför denna kust markeras af ytformationen i ytkartan å pl. III. Emellertid bibehåller det baltiska kustvattnet sin vanliga s. k. tripos- plankton, ehuru dess cilioflagellater mer och mer börja uppblandas med diatomaceer, hvilka under sommaren varit mycket sparsamma.”) En helt annorlunda beskaffad plankton förefinnes emellertid i det underliggande bankvattnet äfvensom ute på öppna Skagerack i de trakter der bankvattnet går i ytan. Vår undersökningslinie d. 13—16 November från Gullmarfjordens inre delar ut mot Skageracks centrum öfver station Axyv, hvilken återgifves i en sektion å pl. IX, lemnar härpå ett tydligt exempel. Man ser af den nämda sektionen äfvensom af ytkartan å pl. VI, att denna vår undersökningslinie skär den baltiska strömmen 1) d. v. s. Novembersektionen Di. Det är anmärkningsvärdt, att i Kattegat, söder om Göteborgs skär- gärd, ej heller förekommer något vintersillfiske. ?) Enligt uppgift af AURIVILLIUS. 3) Se P. T. CLEVE: Karakteristik af Oceanens vatten på grund af dess mikroorganismer. Öfvers. K.; V:A. Förb, 1897, N:o 3. 28 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 12 mil från fjordmynningen och uppnår bankvattnets ytområde (den gröna fläcken i ytkartan å pl. VT) vid station Axv. Ytprofven visa nu, att öfvergången mellan de båda vattenslagen är lika skarpt markerad i fråga om salthalt och temperatur som 1 fråga om planktons natur, såsom följande tabell ådagalägger. Ytvattenprof å linien Lysekil—St. Syr d. 16 Nov. 1893. +” GQ. Salt ?/o00. Plankton. Ytvatten vid Gullmarns tröskel . . . sco 6,90 26,20 ) > > GÄLVEN SA fabjes bror Nf KORR Rs 67,30 26,01 | > OPPLAND fyren da RA RNA. 6,65 25,66 bena NERE ormer. > (Fisk > SES ASS SADE EN Er SA 6,17 24,67 | > go oo» > ERSTA FEN SIT POST BIE 5,88 25,73 J = SS = —- — — Gräns. I Ytvatten 12' från Gäfven (stat. AXVv) «os sc oc «| 7,95 33,18 4 ; | Da | 0 Jemte en del neri- > 2077 -> 5) ERE fl 3 RNE AA Rd SOVER fb S',70 33,75 tiska äfven ocea- SME DEER 1 SIE US 8,18 33,35 niska såsom: 6 Tod OLE [Diphyes truncata, > 40 > > OSLO KD VIP GA PN IAR STEG 0 des 30,42 Euphausia iner- SRA () EET DAY FÖRA NEREER ST SES 7,86 33,49 mis, Parathemisto oblivia. > 68” > > SIT ESR AR PL VSSSERA PE 1 KISS T.63 33,28 Häraf synes, att 11 mil V. om Lysekil en så skarp gräns mellan kustströmmen och bankvattnet förefanns, att: 1) temperaturen ändrades 2?;o7 C., 2) salthalten höjdes med 7,45 ”/oo eller från 25,73 till 33,18 ”/oo, 3) plankton delvis ombytte karaktär, i det en del för kustvattnet främmande djur- former återfanns 1 bankvattnet. Detta senare utmärktes af oceaniska djur- och diatomace- former. Denna plankton ådagalägger vattnets härkomst från Atlanten, men visar äfven genom de — i vidsträckt mening — arktiska former, som deri ingå, otvetydigt hän på Nordhafvet. Under fortsättningen af färden från stationen Syn genom Sym, Six, Sx mot norska kusten visade sig åter en förändring i planktons karaktär, hvilken på det fullständigaste motsvaras och förklaras af de hydrografiska förhållandena. Sålunda företedde plankton å stationen Sx närmast norska kusten (se pl. VI) bankvattnets typ vida mer utpreglad än i station Srx, som ligger längre från kusten. Ytkartan å pl. VI visar, att baltiska strömmen sänder en tunga söderut mellan Sym och Six, hvarigenom den sistnämda kommer att ligga uti gränsvattnet mellan baltiska strömmen och bankvattnet (salthalt vid Sm 31,10 ?/00), under det S5x ligger i bankvattnets område, ehuru vid dess: yttersta gräns (salthalt vid Sx = 32,15 "/00). Renast och mest karakteristisk är emellertid bankvattnets planktontyp. under November i Axv- Under bankvattnets nivå finnes ett lager af 34 ”/oo-vatten, hvilket vid denna årstid utgör Skageracks varmaste vattenlager med 9”—10?:0C. temperatur (se sektion 7, å KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0. 5. 20 vi detta vattenslags egendomliga temperaturvariation, som går 1 motsatt riktning mot årstidens, hvarigenom det sommartiden kommer att utgöra det kallaste, och vintertiden det varmaste vattenlagret!) i Skagerack. I öfverensstämmelse härmed finner man af jemförelse med sektionerna och tabellerna från Augusti—September 1593, att 34 ”/oo-vattnet icke aftagit utan tilltagit i värmegrad under tiden från Augusti till November. Differensen är visserligen ej stor men likväl, åtminstone på U-linien som öfverskär Skageracks mynning, mycket tydlig i alla stationer, man jemföre t, ex. lodningsserierna från den djupaste stationen Cm å denna linie, Station Cm. Hong. On do AON Gris. at, IBK. 04 DK. Hb Den 2 Augusti 1893. | | Den 15—16 November 1893. | Vattenslag: Vattenslag. Djup. Temp. | Salt 2/00. | | Djup. Temp. Salt /oo. | | I T) OM, fa kr sl628 27,05 loka | OM. sov PS 33,28 0 SS IL 34,28 10:50 200 fa 7,85 33,21 (R 20 TR ra 67,80 34,67 NED RR 8,30 33,51 | SÖN EES a 6,70 34,98 SÖTA vo 95505 33,95 ND) SAR Sat 6”,05 (min.) 35,01 Ord A() ERS SSHRAFTO TT SEN 9,85 (max.) 34,48 |) GOMSE-S EIN ON 67,05 30,06 datlantern 608300 9,75 35,01 nordsjö- SFS ET tes 67,25 35,13 Nälten: SOS KINE 8,25 35,10 SÄL OM 1 SME 6,60 DM 1007 Fart 7,25 35,17 vatten. UPOLSTS RNE 67,10 30,18 1508-318 ITA TOC 6,60 30,24 | Dessa serier visa, hvilken genomgripande förändring Skageracks vattenlager genomgå under hösttiden. Bankvattnet existerade ej ens på denna punkt af Skagerack i början af Auqgusti.”) I midten af November åter har det nått en mäktighet af 25—30 Meter. 34 V0o- liksom 33 ”/oo-vattnet har sänkt sin nivå från Augusti till November. Detta utgör ett normalt drag i Skageracks hydrografi, som vi redan anmärkt i Grunddragen. Orsaken är utan tvifvel närmast, att den starka utlöpande baltiska ytströmmen under sommaren drager in i Skagerack dessa salta vattenslag såsom reaktionsström. Något mellanliggande vattenlager finnes ej, enär bankvattnet alldeles saknas sommartiden. I samma raån som baltiska strömmen sinar blir dess reaktionsverkan på de understa lagren mindre, och en inströmning i Skagerack af Nordhafvets och Atlantens ytlager, framför allt af det konti- nentala kustvattnet, bankvattnet, från oceanens randgebit gör sig gällande. Under bank- vattenlagret inkommer då äfven nytt varmare 34 ?/oo-vatten med högre temperatur än sommarens 34-vatten. Så liten temperaturskilnaden än är, är den dock tillräcklig att, tillfölje af den stora temperaturförändringen som skett i ytlagret, göra 34-vattnet till bärare af Skageracks temperaturmaximum i stället för af dess minimum såsom fallet var om sommaren. 1) Härvid måste likväl bemärkas, att gränsen mellan 34 ?9/0o- och 35 9/0oo-vattnet icke är fullt skarp, d.; v. s. icke ger sig tillkänna genom något så tydligt afbrott i salthalt och temperatur, som t. ex. bankvattnets gräns mot såväl 34 9/0oo-vattnet som det baltiska ytlagret. 2) Det sydliga bankvattet var just då under inströmning, men strömmen var skarpt begränsad till trakten närmast Jutland (se samma linie, station Cr sekt. 4 å pl. IV) och sträckte sig icke till midten af Skagerack, der Cm ligger. 30 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Att det verkligen är ett nytt 34-vatten, som inkommit i November synes af gashalten; Gasanalyser å vatten från stat. Cr. Djup tv 0. oo EKENS Feer, lit, NOS CEST SOA EGON I Augusti 1898 . co. TOTMESE OS des 13,69 (Sö AB | > SPNKreeR SS 20 > 67,80 34,67 13567 ÖN SU 46,86 16 November 1893 ... 40 » 9,85 34,48 12,36 5,96 32,53 = Skilnaden är så vigtig, emedan gashalterna synas antyda, att '34-vattnet sannolikt hade sitt ursprung från en annan trakt af hafvet i November än i Augusti. I Augusti visade detta vattenslag såväl i Cm som i den 40 mil ONO. derom belägna stationen Svu 1 samma nivå det ovanliga förhållandet af betydlig öfvermättning med syrgas, hvarigenom den abnormt höga syreprocenten, 36—37 2, uppstått. Denna höga syrehalt åtföljes af en låg CO,-halt, nemligen omkring 45—46 cc. både i profven från Om och Sy Tillika fanns qväfvehalten hög, nemligen i profven från Syn = 13,47; 13,52; 13,48 CC; 1 » > Or Hö LHR AC | motsvarande en absorbtionstemperatur af cirka 4 å 5? C. Vattnet hade in situ en betydligt högre temperatur af omkr. 7”—9" C. Dessa förhållanden antyda, att 34-vattnet i Augusti härstammade från någon del af Nordhafvet, der ett rikt vegetabiliskt planktonlif varit rådande i ytan under en lufttemperatur af 4?—5”. Sannolikt är, att denna trakt var aflägsen och nordligt belägen, emedan vattnet tydligen länge varit undervattenslager och hunnit uppvärmas på vägen in i Skagerack. November-vattnet af 34 ”/oo salthalt visar helt andra egenskaper. Det eger både i Cm vid 40 Meters djup och i Axy vid 70 Meter temperaturen 9”,s—10?,o C. en syrehalt något under den normala (omkr. 32,6 2) och en qväfvehalt af 12,2 å 12,3 cc., hvilken vattnet har absorberat vid omkring 9? C. Kolsyrehalten är högre (ungefär 47 cc.). Detta vatten måste hafva befunnit sig under sommaren i någon trakt af Nordatlanten, der den nämda temperaturen 1 atmosferen varit förherrskande. Den närmaste trakt af Atlanten, der vattnet har dessa egenskaper under sommaren, är hafvet söder om Island") (Irminger- hafvet). I Oktober 1892 fann R. SoHLMAN gränsen för 34 ”/oo-vattnet mellan 34” W och 54? W vid 57? Lat. Vattnet hade då en temperatur af 9—11? C. Öfverhufvud taget är salthalten 34 '/oo utmärkande för den wvestatlantiska arean mellan de egentliga sell strömsgrenarne, hvilka föra det saltaste vattnet af öfver 35 ?/oo, och polarströmmens randområde, som har 32 och 33 "”/oo salthalt. Det synes visserligen vid första intrycket vara svårt att antaga, att Skageracks varmaste vattenlager under vintern skall leda sitt ursprung från vestra sidan af Atlanten, och de hydrografiska skälen för detta antagande skulle ej heller kunnat vara afgörande, ifall ej andra synpunkter för frågans bedömande förefunnes uti de biologiska forskningarnes resultat. Dessa forskningar hafva klart och tydligt ådagalagt, att i Dec. 1896 det under bankvattnet befintliga 34-vattnet i Skagerack, hvilket hade samma temperatur och egenskaper som 1893 i November, innehöll s. k. 1) Se PETIBRASON. A Review ete. . . . Scottish Geogr. Mag. June 1894. Plate IX. KONGL. SV. VIT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 31 »trichoy-plankton, hvilken just tillhör den vestatlantiska aream.') Svårigheten ligger uti att förklara, huru dylikt vatten kunnat korsa golfströmsgrenarne, som föra saltare vatten, och inkomma uti Nordsjön och Skagerack. För att erhålla klarhet uti den vigtiga frågan om 34- och 33-vattnets oceaniska härkomst måste vi gå till resultaten af de engelska och norska delarne af den internationella undersökningen. I November 1893 var denna på alla sidor i full gång, In skotsk expedition under Mr Dicksons ledning undersökte trakten söder och öster om Shetland från d. 12 Nov., under det en norsk expedition ledd af D:r J. Hjort utförde tvärsnitt öfver norska rännam d. 28—21 November. Derjemte upphemtades å norska och svenska ångbåtslinier ytprof å flere linier öfver Nordsjön. Den 1 och 2 November utfördes såsom vanligt de danska sektionerna öfver Kattegat, hvaraf vi meddelat en å pl. IV. A pl. VII hafva vi utlagt dels en ytkarta öfver Nordsjögebitets tillstånd vid medlet af November 1893, dels en djupkarta visande vattenlagrens tillstånd vid 50 Meters djup. På pl. VIII finnas utlagda för jemförelse en ytkarta från påföljande Februari månad 1894 samt en dylik från November 1894. Tillika finnas å sistnämda plansch de norska tvärsnitten öfver norska rännan från Ekersund mot SV., sektion N;, från Hardangerfjord vesterut, sektion Nr, och från Sognefjord vesterut, sektion Nin- Trakten öster om Shetland är utlagd på kartan efter Mr DicKsons djuplodnings- stationer IX, III, IV, VI, VII Olyckligtvis hindrades den engelska expeditionen 1 sitt arbete af en cyklon, hvars centrum passerade nära förbi Shetland och bragte expeditionens fartyg 1 fara, hvarför arbetena måste afbrytas vid station VILI De fåtaliga observationer, som kunde göras vid denna och föregående stationer äro af den allra högsta vigt, och de vattenprof som togos äro analyserade med yttersta omsorg, dels af Mr ANDERSON vid Marine Station i Granton, dels å Stockholms Högskolas laboratorium. Serierna från stationerna IX, II och VI återgifvas här. i Dicksons djuplodningar i Nordsjön, November 1893. Stat. IX. Nov. 15. Stat. III. Nov. 15. Stat. VI. Long. 0” 8 W., Lat. 60” 45'. Long. 0” 7 0., Lat. 61 54. Long. 1? 47' O., Lat. 61” 53'. Djup. Te Salt ?/o0. Djup. | VS Salt ?/0o. | Djup. t> | Salt 9/00: OM, 18 |sbrs8ro 35,20 OLMER tern Te 35,34 OM. 18 OtDEL HöSN| 33:60 VN RETSLYEC fr — — MlFgycpyckla co — — I (DEER TS VORE JE — — 5 US ANS SAS SE — — — — == HER SER — — — — — STRED NA = — BYE = = ARNST EIS DETTA = — -— -=- -— 44 > KE — 53 >» -— — HONAN SIN — - ON dig = — dSLPA. eV — — = = = 113 > (botten) . I,2 3469 HO fodlkvå. I 2 = 146 > = -— 137 » (2) — — 184 > pa 2 200537 Eng RES er I CX ER DÅLN GC forte -— — If2 SSE (CASES 8,9 33,94 SÖ0E TA SARA = = BN LR heta SES 8,3 35,27 1) Se CLEVE: Karaktäristik etc., 1. ec. 32 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Stationen IV öfverensstämmer alldeles med III och stat. VIL med VI. Efter dessa observationer, kombinerade med de norska tvärsnitten å pl. VIII är kartan å pl. VIL som anger Nordsjöns tillstånd i Nov. 1893 på 50 meters djup, utarbetad. Intresset koncen- treras här i första rummet på bankvattnets utbredning. Detta vatten är på Nordsjö- området alltid ytlager, och såsom sådant finnes det å kartan utlagt (den gröna arean) med hjelp af det mycket fullständiga observationsnätet ') noggrant i de minsta detaljer. Så äro t. ex. de tungor eller utlöpare mot vester, som visa sig vid 58” och 59? lat., direkt observerade under iakttagelserna ombord å ångbåtarne. Dessa tungor äro spår 1 hafsytan af en undervattensformation, som framträder å den bredvidstående kartan, hvilken fram- ställer tillståndet vid 50 meters djup, der 34-vattnet dominerar. Snedt öfver norra Nord- sjöplatån från Shetland mot SO. finnes som vanligt en bred area af golfströmsvatten med hög salthalt. På 50 meters djup finner man denna area delad i två, hvarigenom man kommer till den öfverraskande slutsats, att Golfströmmen i November sänder in två ström- grenar i Nordsjön, hvilka i ytan flöto tillsamman, men vid botten skiljas åt af en kil af 34-vatten som kom vesterifran. Det är denna formation, som förorsakar den egen- domliga oregelbundenheten i 35- och 33-vattnets rand öfver vestra sidan af norska rännan. Alla 3 strömgrenarne flyta snedt öfver norra Nordsjöplatån och glida öfver norska rännans vestra rand ned i rännan som de följa in i Skagerack. Längsefter hela rännans bredd och i Skagerack öfverlagras de af bankvattnet. Stationerna VI och VII, hvilken senare Mr DICKSON tyvärr ej hann fullborda, ligga sålunda inom bankvattnets område. Statio- nerna III och IV ligga helt och hållet inom den nordligaste golfströmsgrenen, hvilken vid 61:ste breddgraden har sin hufvudfåra markerad af högsta salthalten 35,46 ”/oo. I station IX vid östra sidan af Shetlands norra ögrupp har man ytvatten af 35 ?/oo (analytiskt bestämd salthalt) med 8,9 C. temperatur och vid botten 34,63 ?/oo-vatten med tempera- turen 97,2 C. Salthalten är här äfvenledes analytiskt bestämd och spec. vigten dertill tagen med Sprengels pyknometer S:s = 1,02575, hvarföre man med absolut visshet kan an- taga, att under det saltare ytlagret i stat. IX flyter samma 34 ?/oo vatten som vid 60 meter bildar mellanlagret i norska sektionen Nu. Detta kan emellertid icke vara ett sta- bilt jemvigtsläge inom vattenpelaren vid station IX, ty temperaturen hos bottenlagret är t. o. m. något högre än ytlagrets, oaktadt salthalten är lägre, hvadan öfverlagringen måste vara ett fenomen, som beror på vattnets rörelse. Emellertid vittna alla andra omständig- heter för att 34-vatten vesterifrån här genomsätter golfströmsvattnet, ty under följande Nov. månad ”) (1894) hade man alldeles samma formation på norra Nordsjöplatån, nemligen 2 tungor af 35-vatten åtskilda af en bred tunga af vestatlantiskt 34-vatten, hvilken denna gång gick i ytan och icke täcktes af saltare vatten. Bankvattnet inkom äfven det året norr om den nordligare golfströmsgrenen utefter Norges kust, men bildade 1894 ett mycket obetydligare lager utefter denna kust än 1893, hvilket dertill närmast kusten öfvertäcktes af ett ganska tjockt baltiskt lager. Det är anmärkningsvärdt, att i det norska vårsill- distriktet, hvilket just ligger i denna trakt, fisket blef rikligt vintern, som följde på No- vember 1893, men felslog under den derefter följande vintern (1895). 1) Se Ytvattnets tillstånd 1. c. ?) Se den nedomstående ytkartan N. Sea Nov. 1894 å pl. VIII. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 33 Äfven de norska tvärsnitten Ni, Ni, Nm å pl. VIII angifva, att vid midten af norska rännan, alltså i tvärsnittet Ny, en ny tillströmning af 34-vatten har egt rum, allden- stund mäktigheten af detta lager i snitt Ny & Nu är mycket större än i det nordligare tvärsnittet Nm (Sognefjord—N. Rende). Härigenom torde härkomsten vesterifrån af 34-vattnet, som vintertiden träffas i Skagerack under bankvattnet, och då bildar dess varmaste lager, vara bevisad. Under två vintrar, i November 1593 och 15894, hafva vi lyckats påvisa dess inströmmng snedt öfver norra Nordsjöplatän. Bankvattnet i November har, så långt vi kunnat följa detsamma, en nordligare här- komst, ganska tydligt skiljd från 34-vattnets. Det är Nordhafvets kontinentala kustvatten, som vid denna årstid strömmar tillbaka utefter norska rännan in i Skagerack. Det är högst anmärkningsvärdt, att det icke når längre än till Skagerack, hvilket bevisas deraf, att det vid Jutlands kust och i trakten af Fiskebanken begränsas af de saltare vatten- slagen 34- och 35-vattnet 1 alla nivåer, äfven 1 ytan. Vi kunna af ytkartorna för andra år t. ex. 1896 visa, att det gifves tillfällen, då det nordliga bankvattnet icke stannat vid Skagerack utan sträckt sig söderut förbi Skageracksmynningen. Då bankvattnets före- komst är så nära förknippadt med sillfisket, är det anmärkningsvärdt, att detta fiske under sådana år, då bankvattensformationen sträckt sig sydligare än till Skagerack, visat egen- domliga afvikelser, hvartill vi senare återkomma. Vintern 1893—94 kan emellertid anses såsom ett normalt år, hvad Skageracks sillfiske beträffar, och såsom ett relativt gynsamt år äfven för det norska vårsillfisket, hvilket dock såsom vanligt ej når någon större ut- veckling under goda sillår i Skagerack. De tvärsnitt och de ytkartor vi här meddelat på grund af de internationella hafsundersökningarnes samfälda resultat gifva en bild af den hydrografiska situationen på nordsjögebitet under ett dylikt normal-år (1893—94). K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 5 34 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Skageracks tillstånd i Februari 1894. Sammanställning af vexlingarne på det nordatlantiska området under tiden för den internationella under- sökningen Maj 1893—Februari 1894. (P1. VIII, IX, XI.) Ytkartan för Februari 1894, hvilken vi insatt å pl. VIII under ytkartan för November 1893 å pl. VII, visar, att bankvattensformationen, som är så typiskt utvecklad under sist- nämda månad, håller på att aftaga under vinterns fortgång. Kartan visar, att den in- komna massan af 33-vatten, hvars område (den gröna arean i båda kartorna) i November 1893 sträcker sig från Skagerack upp mot norr i obekanta trakter af hafvet vid 62:dra bredd- graden, nu 1 midten af följande Februari månad är afgränsad till Skagerack och den norska vårsillfisketrakten mellan Hardanger och Stavanger. Det vattenslag som finnes under och utomkring bankvattensarean är 34-vattnet, hvars ansvällningstid inom Skagerack egent- ligen tillhör våren och försommaren, men synes hafva inträffat tidigare än vanligt 1894. 30-vattnets ansvällningstid inträffar något senare. I Februari 1894 är bankvattnet afskuret från södra Nordsjön, det är alltså uteslutande s. k. »nordligt bankvatten» som vid denna årstid dominerar i det norska vårsilldistriktet och i Skagerack. Temperaturen hos bank- vattnet är nu på sitt lägsta 3,7 a 47,6 OC. och äfven det underliggande och omgifvande 34-vattnet har lägre temperatur omkring 5? C.; och det bibehåller denna lägre temperatur under hela sommaren, då det, såsom redan är nämdt, är bäraren af Skageracks tempe- raturminimum. Den stora nedsättningen i 34-vattnets temperatur från November till Februari och vårmånaderna förklaras sålunda, att det afkylts under vintern i Nordhafvets yta, och att det är Atlantens ytvatten från vintertiden, som bildar Skageracks temperatur- minimum under vären och sommaren. Sannolikheten af detta antagande ökas, då man tar i betraktande den höga qväfvehalt som, enligt hvad vii det föregående visat, utmärker detta vattenlager under sommaren jemte låg temperatur, under det 34-vattnet på hösten (i November) har lägre qväfvehalt och högre temperatur. Följande jemförelse mellan vattenprof ur 34-vattnets nivå, hemtade från ett och samma ställe (stationen Crn i Skage- racks mynning) under Maj, Augusti, November 1893, visar detta. Stationen Cm. Hong-Lor odd; Hats odr ÖLIRDK. Djup. Temp. Salt ?/oo. ING Se 0, cc. Maj GPD ov a sa AM Hi 4? 55 34,69 14,74 07,4 6,78 Augusti Aa RER ÖRE 6”,80 d4,67 13,67 3S 8,14 INOMemib era tr RA0N 9585 34,48 12,36 S”,9 5,96 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NIO 5. 20 Från en amnan station Syn, belägen omkring 30 mil ONO. från Cm äfvenledes i centrala delen af Skagerack må följande gasanalyser citeras. Stationen Svu- Long. 10? 4' 45”. Lat. 58? 19". N Absorbtions- Djup Temp. Salt /oo. NOgCC temp. 0, cc Maj 803 rön at2 0: 4? 80 34,14 14,43 8-5 T325 Augusti roles) (7,25 d4,88 13,52 ALA 8,03 NöremberHibatbadentliesd 25005 8,62 32,95 12,66 12,9 6,16 Häraf framgår, att 34-vattnet i Skagerack under föråret utgöres af vinterytvatten från Nordatlanten men under efteråret (börjande från Augusti och intill årets slut) ut- göres af vestatlantiskt sommarytvatten, som inkommit från nordyest öfver norra nordsjö- platån mellan eller under golfströmsgrenarne. Af alldeles samma beskaffenhet, nemligen vestatlantiskt sommarytvatten, var äfven det 34-vatten, som i så riklig mängd anträffades under det tunna bankvattenlagret i Dec. 1896. Äfven då utmärktes det af hög tempe- ratur och relativt låg qväfvehalt som antyder en temligen hög absorbtionstemperatur. Station Svu- Tong-el02 Annat Bor eLe Absorbtions- A Djup. Temp. Salt. 9/00. N, cc. + OMCe: 2 emp. 2 December 1896... +... 30 m. 9? 10 34,29 12,82 0 5,29 Då vi således lyckats förklara 34-vattnets egendomliga årliga temperaturvariation såsom beroende på vattnets härstamning från aflägsna trakter af oceanen, finna vi ej vidare lämpligt att för detta vattenslag använda benämningen nordsjövatten, hvilken vi först införde i Grunddragen af den anledning, att dylikt vatten närmast utanför Skagerack träffas å Nordsjöns norra och södra platå, framför allt å den sistnämde, och i Nordsjöns vestra randgebit närmast Englands och Skotlands kuster. Då enligt vår åsigt vattenslagen böra benämnas efter sin härkomst, antaga vi, att det 1 framtiden kan blifva skäl att skilja mellan atlantervatten, golfströmsvatten och arktiskt vatten, och att Skageracks 34 0/00- vatten kommer att räknas till den förstnämda kategorien och specielt till vestatlantiskt vatten; men då vi jemväl anse lämpligt att hålla frågan om benämningen öppen, tills härkomsten blifvit utredd äfven bortom den gräns, dit vi kunnat följa den, hafva vi i denna afhandling undvikit hvarje benämning af detta vattenslag och endast betecknat det såsom 34-vatten på grund af salthalten. För öfrigt inses tillståndet i Skagerack vid midten af Februari 1894 af ytkartan å pl. VIII jemförd med sektion 13 å pl. XI (från Skagen till Kristiansand). Stormar hindrade den inre Skageracksliniens (från Vinga till Ö. Risör) fullständiga utförande oaktadt upp- repade försök. Endast en linie från Gullmarfjordens inre del till omkring 1S—20 mil vester om Lysekil kunde utföras på grund af de svåra stormarne omkring den 12—13 Februari. Denna linie är representerad å sektion 10 å pl. IX. Att döma af dessa data var situa- tionen i midten af Februari 1894 följande. 36 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Bankvattnet var då i aftagande och var, såsom ofvan är bemärkt, inskränkt till norska vårsillfiskedistriktet och Skagerack. Detta aftagande ger sig tillkänna, ej blott i fråga om den area det upptager 1 hafsytan, utan äfven genom dess mäktighet, hvilken, såsom synes af sekt. 13 å pl. XI vid stationerna Cr och C; är mycket reducerad. Det är 34-vattnet som börjat stiga till sin nivå, särdeles i södra och mellersta Skagerack, men rundt omkring Skageracks kuster, både åt norska och svenska sidan, står bankvattnet såsom ett lager af ansenlig tjocklek invid kustbanken och inuti fjordarne, såsom synes af stat. Cy och Cy i sekt. 13 och af tvärsnittet öfver Gullmarfjordens tröskel i sekt. 10 å pl. IX. Likadant var förhållandet vid Norges vestkust i sillfiskedistriktet mellan Har- danger och Stavanger enligt Dr Hjorts tvärsnitt. ') Bankvattnet synes af de vestliga stor- marne hafva varit pressadt mot Norges vestkust och Bohusläns kust. Sillstim 1 riklig mängd funnos 1 Februari på båda ställena, alltså inom hela bankvattnets utbrednings- område, och som vanligt då bankvattnet står vid hög nivå på kustbanken, idkades vad- fiske inuti fjordarne. I Norges yttre skärgård lär emellertid på grund af det stormiga vädret fångsten icke motsvarat den rikliga tillgången på sill. ?) D:r HJorts iakttagelser visa, att det norska vårsillfisket upphörde 1 April i och med att bankvattenslagren vid kusten öfvertäcktes af den baltiska strömmens utflöden. ”) Synnerligt intressant är den å p. 54 i Hjorts arbete och å pl. IV fig. 2 lemnade jemförande framställningen af de hydro- grafiska förhållandena under Februari följande året, då sillfisket felslog. Vi hänvisa till D:r Hjorts afhandling. Hösten 1893 och vintern 1894 är den fullständigast undersökta period man känner, hvad nordsjö-området beträffar. Hela gången af de stora förändringar, som då inträffade i hafvet mellan sommarens slut och vårens början, ligger nu i öppen dager genom den gemensamma hafsundersökning som då utfördes af nordsjöländernas hydrografer och bio- loger. Den allmänna bild af förändringen i hafvets tillstånd som denna undersökning lemnat, är följande: Under senare hälften af Maj och under Juni—Juli egde en stark utströmning rum af baltiskt vatten, som öfvertäckte Skageracks och norska rännans yta, och 1 djuplagren en inströmning af 35-vatten från norra Nordsjön. Mellan båda lagren fanns 34-vatten af 6 —7” temperatur, hvilket från Skagerack ingick såsom underström 1 Kattegat under sommaren. Bankvatten af 32 & 33 ?/oo salthalt saknades alldeles i hela mellersta Ska- gerack, hvarest baltiska vattnet omedelbart hvilade på 34-vattnet, och förefanns endast såsom en undervattensrandformation längs kustbanken och såsom relikt från vinterns stora bankvattensinflöde inne 1 fjordarne. Under de första höstmånaderna började baltiska strömmen att visa tecken till af- tagande och samtidigt började utifrån Atlanten ett inträngande af nya vattenlager i Ska- gerack. Anledningen kan icke vara någon annan än den, att den öfverallt kringslutna och afgränsade nordatlantiska bassinen d. v. s. nordhafvet och polarhafvet blifvit under sommaren fylda af flodvatten och smältvatten samt golfströmsvatten, hvilket ej hade till- räckligt aflopp. Då nu ett af tillflödena, nemligen baltiska strömmen, började aftaga, 1) Se fig. 1 å pl. IV och fig. 9 & 10 å pl. I i D:r HJORTS arbete, hvilka återgifvits å vår pl. XI. 2) ibid. p. 53. Sjabidstniga LORap al figaro ap LV. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NO 5. ät skedde en tillbakaströmning mot Skagerack och Östersjön af det kontinentala kustvattnet i Nordatlanten (bankvattnet), hvilket vid denna årstid är ganska varmt tillfölje af som- marens inflytande. Första inströmningen (det sydliga bankvattnet) egde rum utefter Jut- lands nordvestra kust 1 form af en underström, som i nivån mellan det baltiska ytvattnet och 34-vattnet gick emot svenska kusten men redan utanför densamma 1 midten af Katte- gatsmynningen delade sig i en nordlig och en sydlig strömgren, hvaraf den senare ingick genom Kattegat, medförande varmt djupvatten 1 denna hafsdel liksom i sunden och vestra Östersjön under hela hösten intill årets slut. I detta bankvatten egde drifgarnssillfiske rum mellan Anholt och Vinga under tiden från 16 Aug. till 16 Oktober (sillfiskets första fas). Det sydliga bankvattnet medförde neritisk plankton och djur, hvilka förekomma i södra Nordsjön, Kanalen, Biscayaviken och Irländska sjön o. s. v. Under September, Oktober, November, aftog baltiska strömmen alltmer, samtidigt med att inströmningen af bankvatten ökades. Detta skedde på det sätt, att strömtrådar från nordligare delar af Nordsjön indrogos i Skagerack. Bankvattnet började, allteftersom det baltiska vattnet aftog derigenom att det bortfördes och uppblandades med bankvattnet (deraf de med gulröd och ljusgrön färg utlagda areorna 1 ytkartorna från September — 30, 31 och delvis äfven 32 »?/oo), att uppträda såsom ytlager i Skagerack, och dess inflöde utefter norska rännan representeras å ytkartan från November af den breda, med grönt utlagda area som, täckande hela norska rännans bredd, sträcker sig in öfver Skagerack. Detta betecknade epoken för det nordliga bankvattnets inflöde, hvilket kulminerade med No- vember och derefter synes hafva aftagit. Detta nordliga bankvattenflöde sträckte sig 1893 icke sydligare än till Skagerack och gick icke förbi Skageracks mynning till södra Nord- sjön, hvilket visar sig å ytkartorna derigenom att de sydliga strömtrådarne utmed Jut- lands nordvestra kust fattas. Denna bankvattensström gick rätt på Bohusläns kust, der dess mest typiska salthalt, temperatur och plankton återfanns 12 mil vester om Lysekil (station Axyv). Såsom underström inträngde det med relativt hög nivå öfver kustbanken i hela dess utsträckning och i alla fjordar medförande ett rikligt vintersillfiske med vadar och sättgarn, hvilket från midten af November var fullt utveckladt (sillfiskets andra fas). Den plankton som fanns uti bankvattnet var dels neritisk s. k. didymus-plankton, hvars diatomaceer rikligt uppträdde 1 ytvattnet vid Axy, dels rent oceanisk plankton af s. k. tricho-typen, hvilka med stor sannolikhet antagas härstamma från vestra Atlanten. Frågan hvarifrån dessa former kommit finner sin förklaring, om man tager 1 betraktande de förändringar, hvilka samtidigt med bankvattnets inströmmande i ytan egt rum i Ska- geracks undre lager. Här har 35-vattnet sänkt sin nivå, hvilken under sommartiden stått högt, och samtidigt med att 35-vattnet sålunda dragit sig tillbaka har inströmning af nytt 34-vatten af högre temperatur (8—9”—10”) än det som fanns under sommaren egt rum. Detta 34-vatten, som under hösten inkommit, medförande Skageracks värmemaximum för de följande vintermånaderna, hafva vi lyckats spåra på dess väg öfver norra nordsjö- platån så långt som till trakten öster om Shetland. Det var af dess egenskaper att döma ett inflöde af vestra Atlantens ytvatten, hvilket vid denna årstid synes genombryta golf- strömsgrenarne och intränga 1 Skagerack och Nordsjön öfver norra nordsjöplatån antingen såsom underström (Nov. 1893 pl VII) eller såsom ytström (Nov. 1894 pl. VIID. 34- vattnets inströmning fortfor under de egentliga vintermånaderna, under det bankvattnet 38 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. synes hafva varit 1 aftagande från November, och i Februari var bankvattnets utbredning inskränkt till Norges sydvestra kust, der det, liksom vid Bohuslänska kusten, stod vid hög nivå inomskärs, som det synes, pressadt intill kustbanken af de hårda vestliga vin- darne som utmärkte den ovanligt milda vintern 1893—94. Först i April gaf bankvattens- formationen vid Norges kust vika för den baltiska strömmens vårflöde, hvilket något tidigare 'bortträngt bankvattnet från Skageracks kust. i Från praktisk synpunkt äro dessa hydrografiska förhållanden af största vigt, emedan de ådagalägga, hurudan situationen 1 hafvet är under ett normalt sillfiskeår sådant: som vintern 1893—94, åtminstone hvad Bohusläns fiske vidkommer. Om det ekonomiska wut- bytet af norska vårsillfisket 1894 (Februari—Mars), ej varit så stort som kunde väntas under dessa omständigheter, synes anledningen dertill (enligt D:r Hjorts arbete) böra sökas uti de ogynsamma väderleksförhållandena vid denna jemförelsevis mera öppna kust och icke i brist på insteg af sillstimmen. Sådan är, i korthet sammanfattad, förändringen som inträffat på Nordsjöns och Ska- geracks område under tiden för de internationella undersökningarne Maj 1893—Februari 1894. Denna förändring är en verkan af orsaker, som ytterst måste sökas uti rubbningar i strömförhållandena 1 Atlantiska oceanen. Uppgiften att studera dessa imgick 1 planen för den internationella undersökningen och uppdrogs åt Englands hydrografer. Vi hafva i den föregående diskussionen användt så mycket af dessa resultat som hittills publicerats. Det vi yttrat om golfströmgrenarnes förändrade riktning under vintern och deras inverkan på den plankton som då uppträder i Skagerack är hemtadt från de planktonundersök- ningar som utförts af CLevp och AURIVILLIUS och hvilkas resultat nedlagts uti de afhand- lingar som citerats uti det föregående. KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NIO 5. Face) Skageracks tillstånd vid midten af Februari 1896. (PIG, KI) Såsom förut är nämdt kunde en fullständig undersökning af Skagerack icke genom- föras på grund af stormar i Februari 1894. För att komplettera kännedomen om Skage- racks tillstånd under högvintern, hvilket redan varit föremål för undersökning 1890, för- anstaltade hydrografiska kommissionen en fullständig undersökning under Februari 1896 i samband med de samtidiga norska undersökningarne vid Norges atlanterkust och de danska undersökningarne i Kattegat. Vintern 1895—96 var mild liksom vintern 1893—94 och förhållandena i hafvet förete rätt mycken likhet under Febr. 1896 med Febr. 1894. Efter en mycket stormig tid under Nov. 1895—Febr. 1896 inträdde några veckor af full- ständigt lugn, hvarunder expeditionerna kunde utföra sitt arbete med största precision. Dessa arbeten skulle under 1896 och följande år enligt kommissionens plan på det när- maste förbindas med biologiska undersökningar af hafvets plankton, hvilka utfördes af Professor P. T. CrevE och D:r CO. Aurivinnivs. Genom ett högst omfattande jemförande studium, såväl af de under årets lopp vid Sveriges vestkust och i Skagerack uppträdande planktonformerna som af plankton, som insamlats på alla områden af hela det nordatlan- tiska gebitet från Baffins bay till Bermuda och golfströmsområdet, och från norra Öster- sjön till Kanalen och Island samt Grönland, hafva dessa forskare lyckats identifiera Skage- racks planktonformer med de former som karakterisera de olika områdena af det nord- atlantiska hafsgebitet. Resultaten af deras undersökningar utgifvas i specialafhandlingar, till hvilka vi måste hänvisa, utan att kunna här omnämna mera än de allmänna slutsatser, hvilka närmast beröra den hydrografiska situationen. Denna åskådliggöres, hvad Skagerack beträffar, af ytkartan å pl. X i förening med tvärsnitten 12 och 14 å pl. X och pl. XI. Ytkartan å pl. X visar, att det nordliga bankvattnet dominerar Skageracks yta, och att allt samband mellan detsamma och södra Nordsjöns kustvatten är afskuret genom 34-vattnet, hvilket under denna vinter synes hafva haft ett rikt inflöde, dels vid sidan af, dels under bankvattnet, hvilket det genombryter vester om Väderöarna (den blå fläcken i ytkartan). Baltiskt vatten finnes 1 Skagerack endast såsom en smal kustström, hvars vatten täcker bankvattnet, hvilket i mäktigt lager och med hög nivå står intill svenska och norska kustbanken. Sillfiske i Bohuslän med vadar och sättgarn, hvilket dock vid tiden för undersökningen höll på att minskas, under det bankvattenslagret aftog 1 mäk- tighet. Bankvattnet började nemligen efter den stormiga periodens slut att draga sig tillbaka ut åt Skageracks centrala del, hvilket visas af sektionen 19 å pl. XIII, som före- ställer en profil genom alla lager tagen d. 11—17 Febr. från Gullmarfjorden vester ut mot station Sm och af sektion 20 å samma pl., som föreställer tillståndet å den inre delen 40 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. (Gullmarfjorden) å samma linie 8 dagar senare. Såsom synes af bilden har bankvattnets mäktighet (de gröna lagren) betydligt minskats under dessa dagar och ytvattnet tilltagit i mäktighet och aftagit 1 temperatur. Vår expedition upplodade alltså denna sträcka 2 gånger under Februari detta år. Ena gången, den 12 Februari under ännu pågående sillfiske, funno vi situationen sådan som den öfre figuren visar. Under de färskare baltiska lagren i fjorden och vid kusten fanns ett lager bankvatten af 4,8” temperatur. Sillstimmen, som då funnos i stora massor inne uti fjorden, höllo under dagens lopp till i de djupare lagren, der man kunde känna dem på det i skärgården vanliga sättet genom lodning. Under natten stego de upp i vikarne, der stora stäng sattes. Atta dagar derefter, den 20 Februari, var situationen sådan den visas af den nedre figuren. Man ser, att bankvattnets lager nu hålla på att bli tunnare och draga sig tillbaka. Det öfre färskare vattnet inkräktar dess plats och har sjelft blifvit kallare (1,8? C.) Sillstimmen hade nu till allra största delen lemnat fjorden och anträffades midt ute i den centrala delen af Skagerack, der bankvattnet med 4?—5” temperatur allt fort- farande fanns vid ytan. Under 3 nätter, då expeditionen arbetade på öppna hafvet i lugnt väder, omgafs fartyget af de på uttåg från Bohus-kusten stadda sillstimmen. Man kunde tydligt se, att fiskarne, som visade sig under kanonbåtens elektriska lampor, voro af mindre storlek i mellersta Skagerack än längre norrut. De förra tillhörde den mindre sillras, som under vintern uppehållit sig vid södra Bohuslän, de senare utgjordes af större individer, som voro på utgående från Norges kust. I det qvarstående djupvattnet i Gullmarfjorden under 40 meters djup, hvilket under månader herbergerat fiskstimmen af såväl sill som af torsk och sej, hvilka infunnit sig för att jaga sillen, kunde spåren af det djurhif som rört sig deruti påvisas genom kemisk analys. Syrgashalten uti detta djupvatten befans nämligen nedsatt med en tredjedel af sitt normala värde (till följd af fiskarnes andning), såsom synes af följande djuplodning, utförd vid Alsbäck, den djupaste stationen i Gullmaren (se den 11 Febr. 1896). Stationen Alsbäck. Gullmarsfjord. Djup. | Temp. | Salt 2/00. | Ny cc. | 03 ce! TT CO, cc. (0) raS NGA NES ORSA EG EGON 28,98 | = DEGEN SER KANE Sy 29,02 | OSTAR S AR LU SRERSNANSSER0G 29,14 15,20 Ad? Si 45,30 HTS SE TV KS SATA 3,59 30,98 14,62 6,18 29,72 46,87 305 wetia HN TENSTA 32,68 — 2 = 2 A0 RR ruENanfArar de TARO 39,20 13,97 5,65 28,80 48,48 FO FALSE EE SA GPS 33,88 = = = BÖN IS 34,55 13,30 3,96 22,96 | 49,67 80 | 6,65 — 116 4,44 25,23 49,64 [00 Ra a on er NA 6,47 24,64 13,30 4,22 24,10 50,59 12027 DMI RLNE TRUKNITGAS 34,64 = — = = KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 41 Det är tydligt, att de ytterst låga syrehalterna i förening med de abnormt höga kolsyrehalterna härröra från djurlifvet, som rört sig i dessa nivåer af fjorden, hvarest under hela föregående vintern det rikaste sillfiske, som någonsin egt rum under nuvarande fiskeperiod, idkats. HFiskstimmen synas hafva under dagen haft sitt tillhåll nedom 20 meters djup i bankvattnet och vid gränsen mellan detta och det underliggande 34-vattnets lager, hvarest syrehalten är mest reducerad (se tabellen vid 60 meter). Utanför fjordens mynning förefunnos helt andra förhållanden vid samma djup, såsom synes af gasanalyserna i vattenprofven från stationen Åxy. Stationen Axyv. TOng. UR ola0: ab. DOT LI SN Djup Temp. | Salt 2/0. | Ny cc. | Os cc. | AL00K02 CO, cc | Ny + 0; | Olmit AGT I AE. HO. ti Hi 45900 3280 VN = 2271] 20)parsl tag satgrl DAN nude Tse ST]. ATS AUNEE vgrsela ROSE FA 1 ÅG 550). | 34,76 13,90 ag 34,03 — | BD Dros NRK FRA BAD 13,76 le 34,22 47,76 | EDT GL Sn = = = — | TÖI reed ske a MOE 35,17 13,61 7,02 34,05 48,72 | Samma vattenslag (33- och 34-vattnet), som inuti fjorden har förlorat !/3 af sin syrehalt, befanns utanför fjorden vara öfvermättadt med syre (7,2 ce. eller 34,2 4 1 stället för 3,96 cc. eller 22,9 4) och kolsyrelalten, som inuti fjorden vid 60 meter var 49,67 cc., var vid 60 meters djup i samma vattenslag utanför fjorden 47,76 cc. Samma förhållande som vattnet vid Alsbäck visa vattenprofven från alla stationerna inuti fjorden, såsom från Smörkullen (40 & 60 meters djup), hvarest syrehalten nedgått till 28 och 23 4, vid Bornö på 35 meter o. s. v.!); och samma förhållande som vattnet i Åxv, nemligen öfvermätt- ning med syrgas visar vattnet i den midt i Skagerack belägna stationen Syn, hvarifrån följande serie är tagen. Stationen Syvyn- Long. 10710' 50”, Lat. 5817. I D j up. Temp. | Salt 9/00... N3 cc.o| FÖ: cc. a EO 003 cc. ÖSm NRA NG rg NA 28 8 33,30 = = = = Bjerese pressarna nen ÅS 8 Ser = Sign ANA 7,38 34,46 | 47,03 TOP SEAMURE SEE SIA 2 BEA FE” [EST IA0rR 6 33,88 13,84 7,29 34,51 = 20 TEARS IN: 0 Lä LANE 4,95 33,92 13,33 6,64 33,26 — Och i stationen C, vid 30 meters djup, der vatten af 34,28 ?/oo salthalt visade 7,33 cc, syrehalt, motsvarande 34,13 4 och 47,s8 cc. kolsyra i litern. Vi få hänvisa till tabellerna hvad stationen Cy m. f. beträffar, hvaraf framgår, att 33- och 34-vattnet öfverallt i hela Skagerack hade antingen normal syrehalt eller var öfvermättadt med syre undantagande 1) Se tabellerna. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. [or] 42 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. inuti fjordarne, hvarest vattnet med 1 öfrigt enahanda egenskaper visade starkt nedsatt syre- halt och höjd kolsyrehalt, ett förhållande som endast kam förklaras genom respirationspro- cessen hos de fiskar (torsk och sill), som uppehållit sig i dessa relativt instängda vattenlager. Såväl bankvattnet som det underliggande 34-vattnet voro alltså 1 Februari 1896 nyligen inkomna i Skagerack och fullt ventilerade samt t. o. m. öfvermättade med syre. Inflödet af båda vattnen har skett norrifrån, d. v. s. igenom norska rännan, såsom tyd- ligen synes af ytkartan hvad bankvattnet beträffar, hvilket alldeles icke har någon kom- munikation med södra Nordsjön. Att båda vattenslagen hafva nordligt ursprung bevisas äfven af deras höga qväfvehalt (13,6—14,1 cc.), hvilken motsvarar en absorbtionstemperatur af +3—+3”,5 C. och af deras plankton, hvilken i Februari 1896 utgjordes af oceaniska (vestatlantiska) och arktiska djur- och växtformer. De neritiska formerna af didymus- "typen, som under hösten spela så stor roll, saknades 1 Februari nästan alldeles. Den vestatlantiska planktontypen (trichoplankton) förefanns renast utvecklad inom 34-vattnet, t. ex. 1 ett prof från Kristiania fjord vid 100 meters djup, den arktiska typen fanns renast 1 33-vattnet t. ex. i ett prof från Jomfruland från 90 meter och dessutom, märkvärdigt nog, i ytprof ifrån Kattegat vid Anholt och Kullen d. 19 Mars, ja t. o. m. hvad vissa former beträffar inuti Östersjön vid Bornholm. ! Förklaringen härtill måste sökas deruti, att dessa arktiska diatomaceer medfölja bankvattnet såsom underström in 1 Kattegat och derifrån uppstiga till ytan. Föröfrigt synes af det sydliga tvärsnittet å pl. XI, att bankvattnets tid snart är ute och att tiden för de undre vattenslagens ansvällning börjar, hvaribland 34-vattnet under sommaren skall innehålla Skageracks temperaturminimum, emedan det nästan oförändradt bibehåller samma temperatur som det eger i Februari, nemligen 5?—6” (. Under Februariexpeditionen undersöktes 1 detalj såväl kustbankens tillstånd som de mre fjordarne och vikarne i Bohuslän och dessutom den yttre delen af Kristianiafjorden från mynningen till Horten. Tillståndet i de svenska kustrännorna framgår af de i tabel- lerna upptagna djuplodningarne vid Ramsö och Hällsö och innanför Väderöarne (Koster- rännan) samt 1 djuprännan vid Pater Nosters fyr. Vid undersökningen af de inre fjordarne må framför allt påpekas djuplodningarne 1 två instängda och genom trösklar afskilda djupbassiner i farlederna innanför Oroust, hvaraf den ena, Byfjorden vid Uddevalla, bildar innersta bassinen af Bohusläns fjordsystem, Skiljd genom uppgrundningen vid Sunningen från Hafstensfjord. Byfjorden. | IDA up. Temp. Salt ?/oo. | Ny cc. (03 Ce 200 Op NEO | | SST ÖN ater Nl fr ST Nr IRS 12,22 5 2,00 20,45 I 10 > 2,65 24,91 — — —- 20 > Ojrkle 28,86 | HOS so BY aka sl FN 29,04 | — — — 45 barns tad fest 335 29,04 | 15,40 0 0 1) Se OLEVE. KONGL. SV. VET: AKADEMIDENS HANDLINGAR. BAND 29. | N:O: 5. 13 Syrehalten 1 bottenvattnet af denna fjord var således alldeles förbrukad. Det är baltiskt vatten af 29 "/oo som vid vintertemperatur mättats med luft vid 07,1 OC. och ned- sjunkit till botten, hvarest det fått sin temperatur ökad till 37,35 OC. samt mistat syre- halten antagligen genony kemiska reduktionsprocesser uti det genom Bäfveån utförda slammet. In annan afstängd håla bildar Borghilafjorden. NERE SR cdi L läG AT ere FS SA TYNNA | Djup | Temp. | Salt 9/oo. | Ny ce. | Oy cc. 29 00 IMCONRcc: | | | No + 0; | | | gå Va 0 m 2,20 20,17 — — — — 5 » |. 2530 25,12 | - — oo 107 2,40 25.28 -— | — — — | Ir2085 2,62 26,32 15,56 | 6,69 | 30,06 41,90 | 25 47,60 20,53 14,41 | 0,43 2,92 — 30 5 456511) 29,88 = — = al HONA 4,60 29,83 14,46 | 0,13 0,88 50,00 6063 460 | 29,86 | 14,45 0 0 = Denna lilla men djupa försänkning uti det inre fjordsystemet norr om Oroust är afstängd vid att syrehalten med ett slag sjunker ned till 0, under det vattnet för öfrigt är alldeles homogent i afseende på salthalt, temperatur och qväfvehalt. syre motsvaras af en abnormt stegrad kolsyrehalt af 30 cc. på litern. grad intressant att förnya upplodningen af denna håla och, i fall vattnet fortfarande visade samma syrebrist, genom djup draggning förvissa sig om, huruvida organiskt lif i någon form (t. ex. af bakterier) förefinnes nedom de afspärrande bankarnes nivå. Bland inre fjordar förtjenar äfven Sannäsfjorden innanför Hafstenssund att bemärkas, emedan denna för sitt fiske och sina ostronbankar bekanta fjord för första gången blef undersökt till sitt hydrografiska tillstånd under denna expedition. af de i tabellerna uppförda observationstalen från denna fjord, att en salthalt af 31—32 "Yoo och en djupvattenstemperatur af 3 ,46—5",96 1 Februari äro tillräckliga fysiska betin- gelser för ostronkultur vid vestkusten. Planktons beskaffenhet i denna fjord beskrifves i de biologiska specialafhandlingar som nu äro under tryckning. I Borghilafjordens djupvatten fanns af vår expedition ingen plankton. Det är så- ledes ytterst olika fysiska och biologiska förhållanden som herrska uti Bohusläns inre fjordar. Det bör anmärkas, att äfven Sannäsfjorden är 1 viss mån spärrad från hafvet i sina djupare nivåer, ehuru blott vid 10 meters djup. På den Bohuslänska kustbanken inträdde från den 8 Febr. till den 21 Febr. en betydlig förändring i hydrografiska tillståndet, särdeles i de södra distrikten (Göteborgs skärgård). Denna förändring är af särskildt intresse, emedan den åtföljdes af sillfiskets upphörande. 25 meters djup, och vattenmassan nedanför denna nivå är så stagnerande, Den fullständiga bristen på Det vore 1 hög Så mycket kan inses 44 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Mellan Varholmen och Kalfsund. Den 9 Febr. 1896. Den 21 Febr. 1896. DEU: Temp. Salt ?/0o. Temp. Salt ?/o0. Ölm spel oa: dd 3,20 21,87 1,22 23,99 (SOT RIRARE SERA vAAL re 3,28 22,02 — — TK 0PRSSONES PRE Ssle SÖT FS ASA 3,51 29,83 1,50 24,67 2055 EE horgCje fe NT SA 3,83 31,70 1”,98 25,89 SEG dr IRA a Sao ska 4,33 32,43 2,40 27,13 Under de 13 dagar som förgått mellan första och sista undersökningen hade det varma och salta bottenvattnet dragit sig tillbaka utåt hafvet, och dermed hade sillstimmen, hvilka i början af Februari stodo i skärgården, också dragit sig utåt. Något söder om denna trakt på djupaste stället i Dana fjord utanför Göteborg verk- stäldes en djuplodning d. 8 Febr., hvilken här sammanställes med en dylik, gjord några timmar senare i Kattegats djupränna utanför Vinga. Dana fjord. Utanför Vinga. Den 8 Febr. 1896. Den 8 Febr. 1896. DEKU | DER Temp. Salt ?/0o. | Temp. Salt 9/00. Övn köt När | 830 22,27 Osmårkasrvi stubb 3,60 30,51 ST ENE GG 23-MOe NN ÄT Dk rn be NS 3,55 30,51 TOTAL EET 3,56 31,20 TÖMS RE IEEE 3,60 30,86 INRESA TRI FIA AN | SET STEEN = = 2 (EDGE VERDE mot Ada RA 3,83 32,67 | 2000 SS RR SEN 3,60 30,65 25053 1. UED KE BYDED! I FRAS SALT PSOFR DDIE 0100 BONE VAS 33,15 36155: Bernie helt. 0 ai 3305 MORI rev HÄST (05 33,21 ADA: TN Ry 4”,10 39,40 60;-3hor tsk on 4”,20 33,35 Bankvattnet utomskärs (vid Vinga) har gått in som bottenström under det af Göta elf ganska utspädda baltiska ytvattnet i Göteborgs skärgård, och i detta bottenvatten hade sillfisket egt rum under föregående månader. Gasanalyserna visa samma qväfvehalt men en nedsatt syrehalt och höjd kolsyrehalt uti bankvattnet inomskärs. Djup. Temp. | Salt ?/oo: | N; cc: 0, cc. 0; 4. CO, cc. [TU fomskarsibie oas 20 3,60 30,65 14,96 T,44 33,23 — INVALD & 9) kastar alone el 45 4,10 30,40 — - — 44,82 [ärnomskärspse SEO 3:83 | 3267 | 14,58 7,01 32,45 | 47,68 |[(DanEfj ord) near ARSA 4,66 33,25 14,10 6,26 30,76 48,76 (CEMENT SG do oc oo cg 2080E35e3 Säl Ne 6,09 29,48 47,62 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 45 I trots af den lifliga omsättning som råder i vattenlagren uti denna skärgård lemnar alltså äfven här sillstimmens närvaro spår efter sig uti djupvattnets gashalt. Denna vinters fiske var utmärkt af, att sillen gjort insteg längre än vanligt i de inre farlederna och fjordarne, så att man fiskat sill under jultiden innanför Oroust. Vid tiden för vår undersökning hade detta emellertid upphört. Följande tabell, som redogör för djuplodningarne på en linie, som följer stora farleden till Uddevalla från Pater Noster förbi Hättan och Svansund, ådagalägger att orsaken till sillens långt gående insteg i den inre farleden varit, att bankvattnet, som denna vinter stått vid hög nivå invid vår kust, såsom underström gått in 1 farledens djuprännor, hvarest den 1 de djupaste bottenhålorna qvarlemnat rester af vatten med relativt hög temperatur och salthalt, hvilka qvarstå der- städes, sedan det sillförande lagret börjat draga sig tillbaka, hvilket synes hafva börjat redan före början af vår expedition, ehuru fenomenet ej hann fullbordas förrän efter ex- peditionens slut den 21 Februari. Följande stationer ligga på en linie längs segelleden från Marstrandsfjorden genom Hakefjord och Askeröfjorden till trakten innanför Svansund. I Pater Noster. Hättan. Meholmarne. | Askerö. | Grötön. Da TD tal Temp. |Salt ?/o0.| Temp. |Salt 9/oo.| Temp. |Salt 9/oo.| Temp. |Salt 9/0.) Temp. |Salt 9/00. | I I | | ÖRMERESESE RAS par Ph LS Bu! 30,83 J315 29,07 2,90 25,07 3,00 24,01 | 2,95 20,03 DD dö er SEDEN 2”,90 25,08 2,90 24,22 — — JO Dr EA SN SA AR = = 3,02 | 29,43 37,00 | 29,22 27,85 | 25,33 = | = 2 NER a Af Rae. As 3,70 31,46 3,30 31,24 2,30 31,29 3,31 30,88 — — 20 DSS 3,85 33,06 — — 2,80 23,20 — 32,46 — -- ELAN ASEAS] | SES RE JUAN a | botten botten | AON OO SKETa elena80 3320 — Odd Fr20:86 50 > 3,90 33,27 | 3,90 33,32 — -- botten (Å0:TDT tosvieR SR ORDT SR ER SSR — — 3,90 33,32 I | ARTNR | botten | Stationerna äro förlagda till de djupaste punkterna af segelrännan. Dessa fördjup- ningar äro åtskilda af trösklar. Det visar sig, att i alla hålor söder om Svansund qvarstår vid 30 meters djup bankvatten af omkring 3”,so C. ännu i Februari från ett föregående inflöde, som antagligen egt rum i November—December, vid hvilken tid sillfiske idkades i de inre fjordarne. Något innanför Svansund tyckes emellertid gränsen för bankvattnets inflöde och äfven för sillfisket hafva varit. Det utomordentligt gynsamma vädret under Februariexpeditionen tillät oss att egna särskild uppmärksamhet åt förhållandena i Skageracks största djup vid stationerna Syn och Sym- Af särskild vigt är bottentemperaturen 1 Sym vid 612 meter, hvilken med största nog- granhet bestämdes genom repeterade djuplodningar med Petterssons värmeisolerande ap- parat till 5,79 C. och genom en korrigerad Negretti Zambra-termometer till 57,s C. Som detta bottenlager innehöll vatten af salthalten 35,24 ”/oo och qväfvehalten 13,4 cc., måste 46 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. det hafva absorberat sin gashalt vid 49,6 C. Syrehalten var något nedsatt”) (5,99 cc. motsvarande 30,9 4 syre). Det kan vara af intresse att jemföra vattnets beskaffenhet den 18 Febr. 1896 med förhållandena på samma ställe i hafvet d. 14 Febr. 1890, då äfvenledes ett utmärkt tillfälle till noggrant bestämmande af dess egenskaper erbjöd sig. Stationen Syvyr- Long. 9 43' 35”, Lat. 58” 28' 50”. Djup. Temp. Salt ?/oo. NIrees (08 (s6. 0. 4. C0O,. Tid. G05 ed ert (NE) 35,18 12,54 5,20 29,31 48,37 18!/290 612 > PRE) SVANS ÖR BON — 18'3/296 29 (ING 2) Dessa lodningar visa, att bottenlagret 1 Skagerack äfven på de största djup är underkastadt förändringar, och att ingen stagnation der inträder, såsom fallet är i de innersta bassinerna på Östersjöområdet. Den låga absorbtionstemperaturen 47,6 hos vattnet vittnar om, att det såsom ytvatten i Nordhafvet eller i norra Nordsjön vintertiden afkylts och aflemnat sitt värme åt atmosfären och derefter genom vertikalcirkulationen kommit att tillhöra bottenströmmen. 1) Kring vattenhemtaren hade vid sista lodningen snärjt sig tvenne vackra exemplar af Kophobelemnon, hvilket visar att bottnen i Skageracks största djup innehåller ett rikt djurlif. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. AT Skageracks tillstånd i December 1896. Anledningen till sillfiskets ute- blifvande vintern 1896—97. (PIEERTT FKA): Då sillfisket under hösten 1896 nästan alldeles felslagit framstäldes af Göteborgs fiskeriförening den önskan, att en hydrografisk undersökning måtte komma till stånd för att utröna, hurudant tillståndet i hafvet var under sådana förhållanden. Det lyckades den svenska hydrografiska kommissionen att med den norske hydrografen D:r Hjort få en gemensam undersökning i gång, hvilken utfördes i Dec. 1896 på så sätt, att den norska expeditionen upplodade vestra sidan af Skagerack, under det vi ombord å kanonbåten Svensksund utförde de undersökningslinier som här skola beskrifvas. Den hydrografiska situationen visade sig vara i hög grad olik den som vi lärt känna under värt föregdende studium af nordsjögebitet vid denna ärstid. Detta framgår tydligt redan vid en jemförelse af ytkartorna från Nov. 1893 och Febr. 1896 med den ytkarta för December 1896 som vi uppdragit å pl. XII !). Denna sistnämda karta visar, att det baltiska ytvattnet ännu vid midten och slutet af December fanns qvar öfver hela mellersta och norra delen af Skagerack, med undantag af ett litet område vid nordöstra sidan, der de rådande nordöstliga vindarne drifvit bort täcket från ytan och låtit de under- liggande saltare och varmare vattenslagen träda i dagen närmast lä-kusten, hvilken i detta fall utgjordes af Bohusläns norra skärgård från Soten till Hvalöarne inklusive Väderöarne och södra Koster. Efter hvad vi förut meddelat i Grunddragen och i den föregående delen af denna afhandling behöfva vi knappast påpeka, att tillvaron af ett baltiskt ytlager af sådan utsträckning vid denna årstid är ett alldeles exceptionelt drag i Skageracks hydrografi, sådan den gestaltat sig sedan den tid då vetenskapliga undersökningar började bedrifvas på detta område, ett drag som antyder, att höstens stora vattenombyte, som ersätter sommarens baltiska ytlager med ett lika mäktigt eller ännu mäktigare lager af bankvatten, under detta år endast delvis eller ofullständigt egt rum. Att likväl bank- vattnet äfven detta år haft ett inflöde i Skagerack, ehuru icke af den mäktighet, att det som vanligt kunnat förtränga det baltiska ytvattnet från dess yta, synes tydligt af yt- kartan, som visar, att det färskare ytvattnet (den gula arean å kartan) flyter ofvanpå och underlagras af ett bankvattenslager (de gröna ytorna å kartan), som går i dagen både i sydvestra och nordöstra Skagerack. 1) Kartan är uppritad enligt våra egna och de norska iakttagelserna, som med största beredvillighet stälts till vårt förfogande af D:r HJORT. 48 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Det nästa mera framträdande draget i decemberkartans ytformation är, att vatten af mycket hög salthalt, 35 ?/0oo, går i dagen längs utmed Jutlånds nordvestra kust. Äfven detta är ett exceptionelt drag i Skageracks hydrografi, ty vatten af så hög salthalt plägar eljest aldrig gå 1 ytan mom Skagerack, emedan det öfverlagras af lättare vattenslag redan utanför Skageracks mynning. Så har äfven skett detta år, enligt hvad ytkartan å pl. XIII visar, hvilken vi utlagt enligt svenska och norska ångbåtsliniers iakttagelser för att visa tillståndet i Nordsjöns yta under Dec. 1896. Denna karta visar, att 35-vattnet, som gick i dagen utanför Jutlands nordvestra kust, tillhörde den stora arean af Golfströmsvatten, som sträckte sig öfver norra Nordsjöplatån från Skotland och Orkneys till Fiskarebanken och Skageracks mynning och mellan 6:te och 9:de longitudsgraden öfverlagras af 34- och 33-vatten. Inom sjelfva Skagerack är återigen den förefintliga mängden af bankvatten icke tillräcklig att öfvertäcka det imflödande 35-vattnet, hvilket under denna vinter inom Skagerack ansvälde till en alldeles ovanligt hög mivd. Detta visar sig bäst vid en gransk- ning af tvärsnitten som uppritats efter våra djuplodningar å de vanliga stationerna på pl. XI fig. 15 och fig. 16 samt på pl. XII fig. 17. Denna sistnämda figur som före- ställer en profil, tagen från en punkt i centrala Skagerack, station Sm, mot vester öfver svenska kustbanken in genom Bohusläns djupaste fjord Gullmaren, är mycket betecknande för den egendomliga hydrografiska situation, som rådde i Skagerack vid slutet af 1896. För jemförelses skull hafva vi under fig. 17 placerat en profil af Gullmaren, tagen vid alldeles samma tid på året, 22 Dec. 1891, fig. 18 och tvenne profiler fig. 19 och fig. 20 som återge tillståndet på samma linier i Febr. 1896 d. 11—17 och d. 207). Olikheten mellan tillståndet hösten 1896 och föregående år är påfallande och kan korteligen karak- teriseras sålunda: Under vanliga förhållanden stupa alla isohaliner nedåt mot svenska kustbanken, d. v. 8. de utifrån hafvet kommande vattenslagen stå högst i midten af Skagerack och lägst vid kusterna. Derigenom kommer baltiska strömmen, hvilken under vintern i van- liga fall är reducerad till en kustström, att flyta fram liksom i en ränna eller en skålformig fördjupning närmast kusten bildad af de underliggande lagren. Detta underliggande lager är i vanliga fall bankvattnet, hvilket brukar hopa sig emot kustbanken, hvarest det är vida mäktigare än 1 midten af Skagerack. Det är denna formation som åstadkommer isohali- nernas bågform och stupning nedåt från midten af Skagerack emot kustbanken. Denna lutning brukar vara mycket mer utpräglad vintertiden än sommartiden, då alla gräns- linier antaga ett mindre krökningsmått. På detta förhållande gjorde vi redan i Grund- dragen ”) uppmärksamma, då vi visade, att baltiska kustströmmen rinner fram i en dju- pare fåra om vintern än om sommaren. Men December 1596 bildar undantag från regeln, såsom synes af tvärsnitten och å pl. XIII, hvaraf det sistnämda representerar en tvär- profil öfver Kattegat från Vinga till Skagen d. 16 Dec. Vid detta tillfälle var baltiska strömmen tunnare vid Sveriges kust än vid midten af Skagerack, och 35-vattnet stod högre invid denna kust än i centrala Skagerack. Förhållandet var alltså alldeles motsatt det 1) Jemförelsen kan äfven utsträckas till fig. 9 och 10 å pl. IX, som framställer profilen af Gullmar- fjorden och kustbanken der utanför från Nov. 1893 och Febr. 1894. Olikheten med profil fig. 17 å pr XII faller omedelbart i ögonen. 2) Se Grunddragen p. 62. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 49 normala, och tvärsektionerna lemna samma totalbild som ytkartorna, nemligen: att det hydrografiska tillståndet i December 1896 vida mer liknar tillståndet under sensommaren eller hösten (jemför +t. ex. Septemberkartan å pl V) än det normala vintertillståndet, sådant det framträder i ytkartan för Nov. 1893 eller Febr. 1896 m. fl. Då nu de underliggande saltare vattenlagren, 35- och 34-vattnet, öfverallt höja sig till en ovanligt hög nivå invid svenska kusten, och samtidigt ytlagret derstädes förtunnas, kommer det intermediära lagret, bankvattnet, att äfvenledes intaga en hög nivå, men blir tillika ytterligt tunnt invid kusten och uti Skageracks fjordar. Fig. 17 å pl. XIII ådaga- lägger detta på det tydligaste. Bankvattenslagret vid Gullmarfjordens tröskel hade t. ex. följande mäktighet: Den 22FDecember” l894: SI N30 meter. (från 23 m. till 53. m. SFSF NG Ve DD TLS: rs sr SEEN 5 (0 RES I (ES ES IE SE OS Bö dllö fen S orsns BAT KA NM Fr ATG 24 UNRGRTAL HINÖ ERT SNRA KDU NNK AE ST NRRRTD) 6 6 TVO GEO SSR SS rs ar N/A RE RR (65) SAR Bankvattnet, hvilket eljest under vintern brukar stå an mot kustbanken med en mäktighet af 30 meter och derutöfver, var i Dec. 1896 reduceradt till '/4 eller !/5 af sin vanliga mäktighet, men befanns samtidigt upplyftadt närmare ytan än eljest, tillfölje af 34- och 35-vattenlagrens oerhörda uppdrift. Denna uppdrift eller insugning af salt ocea- niskt vatten har vållat, att 35-vatten, som eljest endast i sällsynta fall inkommer i Katte- gats djupa ränna, under vintern 1896—97 fylde denna ränna från botten ända till 42 meter under ytan (se tvärsnittet fig. 21, hvilket bör jemföras med tvärsnittet Dr, å pl. IV från samma linie i Nov. 1893). Orsaken till denna ovanliga uppdrift af 35- och 34-vatten mot Skageracks östra kustbank och dess inre fjordar samt Kattegatsrännan är i första hand att söka uti de ostliga vindarne, som med ovanligt stor freqvens rådde hela hösten och vintern endast afbrutna af några vestliga stormar. De undre lagrens uppdrift är en reaktionsverkan af den utströmning, som dessa vindar vållat hos Skageracks ytvatten. Dessa vindar, som skulle befordrat vattenömsningen i ytan genom att drifva det baltiska ytlagret vesterut, och som verkligen i December aflägsnade detsamma ett stycke från kusten i trakten af Fjellbacka och Väderöarne (se ytkartan å pl. XID, hafva emellertid haft äfven en annan verkan, hvilken motverkat vattenömsningen, nemligen att hindra det nya ytvattnet, bank- vattnet, som vid hösttiden skulle intränga i Skagerack och intaga sin plats såsom ytlager derstädes, från att nalkas svenska kusten. Det har så sent på året som i December ej kunnat intränga längre än i Skageracksmynningen till linien Skagen—Kristiansand såsom ytlager. Här har det mött det baltiska ytvattnet, hvaraf uppstått den på ytkartan an- gifna vidsträckta arean af blandningsvatten närmast Norges kust. Såväl det utifrån kom- mande bankvattnets som det inifrån Skagerack af vindarne utdrifna baltiska vattenlagrets mäktighet är störst i mellersta delen af Skagerack, der de båda vattenslagen mötas. När- mare svenska kusten blifva båda allt tunnare. Bankvattnet har nemligen inqgdtt såsom en tunn reaktionsström under det baltiska vattnet mot kusten. Emellan det till ovanlig nivå K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. dd 50 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. uppdrifna salta vattnet (34—35-vattnet) och det af vindarne förtunnade baltiska ytlagret vid läkusten har bankvattnet endast kunnat inkomma med ett omkring 7 meter mäktigt lager. Då nu bankvattnet, enligt hvad vi förut visat, är det i egentlig mening sillförande vattenlagret i Skagerack, som under föregående år, då sillfisket utfallit normalt, brukat stå vid kusten till 30 meters djup, är det förklarligt, att sillfisket under hösten 1896, då en så ovanlig situation rådde i hafvet, skulle utfalla helt annorlunda än vanligt. Vär äsigt är, att sillfisket felslog derför, att bankvattnet och den vattenömsmng, som skulle fört detsamma i mäktigt lager till Skageracks östra kust och in i dess fjordar, felslog. Gången af sillfisket under denna vinter svarade alldeles mot den bild våra hydrografiska sektioner gifva af tillståndet och förändringarne 1 hafvet. I Augusti—September iakttogo vi den vanliga underströmmen af sydligt bankvatten förbi Jutlands nordvestra kust inemot Kattegats mynning, alltså samma förhållande som i Aug. 1893 (se pl. III). Denna åtföljdes som vanligt af ett ganska rikt drifgarnssillfiske mellan Vinga eller Marstrand och Nidingen. Detta slutade i Oktober, och derpå började som vanligt inflödet af det nordliga bankvattnet. Sillstim visade sig utanför kusten, och man lyckades medelst drifgarn fånga sill utomskärs utefter hela Bohusläns kust, ehuru detta fiske ej drefs med eftertryck, alldenstund man väntade på sillens insteg 1 fjordarne. Detta uteblef visserligen icke helt och hållet, utan bankvattnet inträngde tvärtom längre än vanligt i de inre farlederna t. ex. mellan Oroust och fastlandet men öfverallt i mycket tunnt lager, medförande mycket litet sill. Det stora vattenombytet, då kustens och fjor- darnes djupvatten från sommaren skulle förnyats och ersatts med ett mäktigt lager nord- ligt bankvatten uteblef och dermed äfven det stora vadfisket af sill. I stället utgjordes djupvattnet på kustbanken och i de djupare fjordarne detta år af 34-vatten, hvarpå det tunna, sillförande lagret af cirka 7 meters tjocklek hvilade öfvertäckt af ett färskare och ganska afkyldt tunnt baltiskt ytlager. Ute i Skagerack på linien Kristianiafjord—Skagen stod bankvattnet till ungefär vanlig mäktighet, d. v. s. omkring 20—25 meter, och ute i hafvet höllo sig äfven sillstimmen under hösten. Så ofta något afbrott egde rum i den östliga vindriktningen fördes bankvattnet mot kusten: salthalten steg, andra planktonformer uppträdde och sillstäng sattes, så t. ex. den 30 Nov. i Lysekilstrakten, men så snart den östliga vinden åter begynte blåsa, försvann sillen igen. Den stora vattenömsningen kom aldrig till stånd. Under denna höst och vinter observerades hafsvattnets tillstånd och planktons vex- lingar träget vid 3 stationer: Väderö, Måseskär och intill den 1 Dec. vid Kristineberg 1 Gullmarens mynning. Vi bifoga de af fyrmästaren på Måseskär utförda observationerna 1 en särskild tabell. ') Under Oktober hade något bankvatten ej ännu inträngt på kust- banken, der fanns då gammalt djupvatten från sommartiden af nära 13” C. temperatur. Någon gång i November synes ett inflöde af nytt bankvatten hafva egt rum, ty på 30 meters djup fanns den 9 Dec. 7,5 OC. temperatur och 33,11 ?/oo salt. Detta var troligen en rest af inflödet den 30 Nov., som bragte sillstimmen in till Lysekilstrakten under ett eller två dygns tid för att straxt efteråt försvinna. Bankvattnet försvann emellertid från kustbankens botten, och i dess ställe uppsteg 34-vattnet till ovanligt hög nivå. Redan 1) Genom ett missförstånd om instruktionen egde inga observationer rum i November. IK KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NO 5. Jil den 15 December stod det vid Måseskär vid 20 meters höjd, omedelbart öfvertäckt af Ka OC]E OR SEO.AALeN, 24KDSe: , baltiskt vatten, hvars temperatur började att nedgå till + 1? Kontrasten mellan ytlagrets och det underliggande 34-lagrets temperatur, som ännu i Februari var 5? d 6? O.: är mycket påfallande och torde hafva utöfvat ett betydligt in- flytande på lufttemperaturen och väderleksförhållandena under denna vinter. Det tunna täcklagret af baltiskt vatten hade, som ytkartan å pl. XII visar, en temperatur af 22—3? eller 1? C. i början af Januari 1897. Detta kalla ytvatten verkade i sin ordning gynsamt för bibehållande af låg lufttemperatur. Under [0] 1 Dec., hvilken raskt nedgick till 0 vanliga förhållanden, då bankvattnet bildar ytlager, står luften öfver Skagerack i kon- takt med en vattenyta af omkring 5? C. temperatur i Dec. och 3?—4? CO. i Januari— Februari. I början af Januari 1897 hade ytlagret i Skagerack till följe af den ovanliga hydrografiska situationen, att baltiskt vatten qvarstod i ytan, endast 0”—1" C. temperatur. Denna afkylning af det tunna ytlagret hade börjat redan i Dec. och befordrade in- trädandet af en köldperiod som äfven inträffade under början af detta år. Denna kalla period hade emellertid sina afbrott, som på ett anmärkningsvärdt sätt sammanfalla med hydrografiska förändringar. På ytkartan å pl. XII, som representerar tillståndet den 17—18 Dec. synes, att det baltiska ytlagret af de östliga vindarne drifvits ut från kusten, så att en area af salt vatten med mycket hög temperatur 57,7 till 6,5 O. bildat sig i norra skärgården från Strömstad till Hållö. Denna area”) sträckte sig några mil ut från kusten. Lufttemperaturen var den 18—19 särdeles låg i dessa trakter (— 10? C.). Hafsytans höga värmegrad orsakade bildning af dimma och uppstigande luftströmmar vid kusten. Några dagar derefter inträffade omslag i väderleken, så att temperaturen steg till + 5” a 6” C. och snösmältning och töväder inträffade under tiden mellan jul och nyår jemte vestliga stormar. Några sillstäng sattes undertiden i Lysekilstrakten, men den vestliga stormen synes hafva återfört ytlagret mot kusten, och ostlig vind med kall lufttemperatur inträdde ånyo. Det nästa afbrottet inträffade den 1 Febr. 1897. Den 26 Januari visade vattnet vid Måseskär endast + 07,70 C. i ytan, lufttemperaturen var låg, isbildning pågick i vikarne och isen låg inuti skärgården (gångbar is i Käringö hamn). Natten mellan den 26—27 Jan. försvann isen alldeles, högt vattenstånd med svår dyning från V. och SV. inträffade, oaktadt vinden stod frisk och kall från NO. (Lufttemperatur mellan — 10 och — 12? 0). Ännu den 31 Jan. var lufttemperaturen så låg som — 10? OC. kl. 8 f..m,, men då tjock sjörök och dimma började bildas och termometern långsamt steg till — 6” C. kl. 2 e. m., misstänkte observatören, att någon förändring i hafsvattnet hade inträffat och erhöll vid djuplodning om morgonen den 1 Februari följande serie, hvilken här meddelas till jemförelse med observationerna från den 26 Jan. och 8 Febr. 1) Kontrasten mellan den kalla arean och den varma i ytvattnet är utomordentligt skarp. Under ånga- rens färd från station Syr till Väderöarne observerades 13' SV. om Väderön + 17,46 C. och 7' V. om Väderö + 5",7 0. i ytvattnet. Salthalten hade då stigit från 27,98 9/oo till 33,27 ?/00. 52 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Måseskär. Den 26 Jan. 1897. | Den 1 Febr. 1897. | Den 8 Febr. 1897. ID | Temp. | 0/00. | Temp. | Salt ?/o. | Temp. |Salt 9/00. | (015741) SKER TIS br nare LG KTRS 0,70 |. 3118 4,70 34,50 0,45 30,62 TOP ANSE NE 2,10 BRO 0 34,55 1,50 30,72 210 FE SIST SEAT SED 3,55 dd,47 4,70 34,53 4,82 33,51 GI UP SNS ag TS SIS oe RN RRD 3,20 34,67 3,55 34,19 SE BR AN SALA SI VIA 6.30 24,76 3,55 34,71 3,80 34,28 IÖrbaNISTND a 4 0 & 6 del — 10 C. Stigande. -—3 OC. Mellan den 26 Jan. och den 1 Febr. hade vinden varit från O. och N. med låg lufttemperatur. Efter att det varma och salta 34-vattnet kommit till ytan slog vinden om till V. och S. med stigande lufttemperatur och stark dimma och sjörök. De vestliga vindarne bragte emellertid åter det kalla baltiska ytlagret intill kusten och kall väderlek med lufttemperatur från — 7” till — 10? C. inträdde åter mellan den 1 Febr. och den 8:de. I båda de fall vi här omnämnt visade sig omslagen i lufttemperatur och vindriktning m. m. stå i närmaste sammanhang med de hydrografiska förändrimgarne, då det kalla ytvattnet drefs bort och salt varmt vatten kom upp i dess ställe invid kusten för att efteråt ånyo öfvertäckas af baltiskt vatten. Och det anmärkningsvärda är, att förändringen i hafs- ytan föregick väderlekens omslag från köld till blidväder. De meteorologiska förhållandena vintertiden vid Skageracks kuster förtjena att noga studeras från synpunkten af de förändringar som inträffa i hafsytan.') Särskildt förtjenar undersökas, huruvida icke köldperioder under vintern inträffa, då större delen af Skageracks yta täckes af ett baltiskt ytlager. Under varma vintrar såsom 1889—90, 1893—94, 1895—96 hafva vi funnit, att bankvattnet helt och hållet dominerar 1 Skageracks yta, och att baltiska vattnet endast spelar rollen af en kustström (se ytkartorna för Febr. 1890 i Grunddragen, för Febr. 1894 å pl. VIII och för Febr. 1896 å pl. X). Under sådana vin- trar som den senaste 1896—97, då ett baltiskt ytlager ännu qvarligger öfver mer än ?/3 af Skageracks yta, måste detta lager, som snabbt afkyles genom hela sin massa, i sim mån återverka på atmosfärens tillstånd. Drifves detta kalla täcke bort från någon större del af hafsytan, så att luften öfver en area af ett tusental qvadratkilometer står 1 kontakt med ett djupt vattenlager af 5”—6? C. temperatur i stället för ett tunnt lager vatten af 0” eller + 1” C., så synes denna förändring ej vara utan följder för väderleken. Ej mindre genomgripande följder medföra dessa förändringar som inträffa 1 hafvets öfre nivåer för den växt- och djurverld, som medföljer vattenlagren. Dit hörer i första rummet plankton. Några anteckningar om förändringarne i ytplanktons beskaffenhet, hvilka åtföljde omslaget i ytans tillstånd vid Måseskär i början af Febr. 1897 hafva vi här återgifvit efter Cleves ”) uppgifter. Den 26 Jan. var Yrichoplankton rådande, men 1) Se derom Grunddragen. ?) Se CLEVE: Karakteristik etc., 1. c. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. JO i början af Febr. visade sig Sira och hade i slutet af månaden och början af Mars blifvit nästan allenahärskande. Den allmänna bild af lufttrycksfördelningen öfver norra Europa, som de synoptiska väderlekskartorna lemna vid de båda nämda tillfällena, slutet af De- cember 1896 och början af Februari 1897 visa, att omslagen i väderlek vid Skageracks kust inträffade samtidigt med stora rubbningar 1 lufttrycksfördelningen öfver Nordsjön och Östersjön. Det är omöjligt att i dessa perturbationer afgränsa det område, på hvilket vattenytan i Skagerack utöfvat ett specifikt inflytande, emedan de meteorologiska iakt- tagelserna ej sträcka sig ut öfver hafvet utan endast till kuststationerna. Hvad slutet af år 1896 beträffar, kan emellertid anmärkas, att det höga lufttrycket, som hvilade öfver Skandinaviska halfön och förorsakade de nordostliga vindarne på Skagerack, fortsatte ända till den 24 Dec., då blidvädret började. Det låga lufttrycksområdet låg då 1 Nordhafvet, och under de följande dagarne indrogs äfven Skagerack inom gränsen för detta stora de- pressionsområde. Innan det låga lufttrycket hann att fortplanta sig in till Skagerack öfver Nordsjön och norska rännan, hade emellertid redan en tendens visat sig inuti Skagerack till utbildning af ett lokult depressionsområde. Under den föregående köldperioden hade lufttrycket varit högre och temperaturen lägre öfver nordöstra Skagerack än i Kristiansand och på Hanstholmen, men den 24 Dec. egde motsatsen rum, och vinden 1 Strömstad om- bytte riktning till SV., oaktadt vinden på alla håll kring Skageracks gränser då ännu bibehöll sin östliga riktning. Omslaget inträffade först vid Skageracks nordostliga kust. Öfverallt i Danmark liksom i sydliga Sverige hade man östlig vind. Kristiansand. Strömstad. Dec. 1896 kl. 8 f. m. - Lufttemp. Bar. | Vind. | Lufttemp. | Bar. | Vind. aO TONAR FOT: n | T Den 21 =0P0 ir NOS ET EE ORS 780,9 0. 22 — 0,4 T13,2 | NO. — P2 T16,8 0. 23 20 MENT NOS ALBRG 771,5 0. 24. — 3,4 767,3 N. — 05,6 766,5 SV. 2 + 2,4 762,0 DS + 0,5 765,4 SV. OEISTKNV: (0) Fo d. v. s. ett litet depressionsområde inom Skagerack synes sjelfständigt hafva utbildat sig och förenat sig med det stora, utifrån kommande, såvidt man kan döma af de synoptiska kartornas uppgifter, som för detta ändamål visserligen gåfvo mycket ofullständig ledning. Hvad det andra omslaget den 1 Febr. 1897 beträffar, så visa kartorna, att man från den 26 ända till den 1 Febr. på Skageracks kust hade vindar från N. eller NO. Hvad som föregick ute på hafvet är svårt att bedöma. Nordsjöområdet synes omkring den 1 Febr. haft flera smärre minimiområden, ej skarpt afgränsade från hvarandra, hvaraf antagligen Skagerack bildat ett. Snart derefter inträdde åter de gamla förhållandena. För studiet af de hydrografiska fenomenens samband med de meteorologiska äro de nuvarande väderlekskartorna otillräckliga, och det vore högeligen önskvärdt, att de, åtmin- stone för vintertiden, kunde kompletteras genom observationer ombord å de ångbåtar, som regelbundet öfverkorsa Nordsjön. 54 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Å pl. XIII är utlagd en ytkarta öfver Nordsjögebitets tillstånd i Dec. 1896. De observationer, som lemnat material dertill, äro anstälda å norska och svenska ångbåts- linier, och vi stå i förbindelse till ledaren af de norska undersökningarne D:r HJort ej blott för den medverkan han lemnat vid sektionerna öfver Skagerack utan äfven för med- delandet af dessa ytobservationer. Ytkartan öfver Nordsjön visar ett egendomligt förhållande, som anger, att tillståndet 1 Nordatlanten var ett annat under hösten 1896 än under föregående år, t. ex. November 1893. Under sistnämda vinter var bankvattenströmmen inskränkt till norska rännan och Skagerack. Inflödet kom norrifrån och slutade i Skagerack. Ingen förbindelse fanns efter November med det sydliga bankvattnet i södra och sydöstra Nordsjön. Helt annor- lunda var förhållandet vid slutet af år 1896 och (såsom det visat sig) äfven under början af 1897. Utanför Skageracks mynning sammanflyta de båda randformationerna af 32-, 33-vatten. Denna formation är af betydelse vid förklaringen af det högst olika utfall som vintersillfisket tog under 1896—97. Kartan visar, att det i egentlig mening sill- förande vattenlagret i Skagerack, nemligen det nordliga bankvattnet, under denna vinter ej var begränsadt enbart till Skagerack utan var mera spridt än under normala sillfiskeår, liksom ytkartan å pl. XII och tvärsnitten af Skagerack visa, att detta vattenlager endast 1 ett ovanligt tunnt lager inkommit till Skageracks östra kust och icke såsom vanligt ersatt djupvattnet på kustbanken och i fjordarne med nytt nordligt bankvatten, 1 hvars ställe under 1896—97 uppträdde 34- och 35-vatten. Den allmänna gången af sillfisket under denna vinter motsvarar fullkomligt denna hydrografiska situation. Drifgarnsfisket under hösten var rikligt, fisket inomskärs felslog, 1 det sillstimmen, då det egentliga vinterfisket skulle börja, höllo sig utomskärs!) och endast i ringa mängd och spridda inträngde i fjordarne. Rikligast torde fisket denna vinter utfallit i Göteborgs skärgård. Under tiden för våra undersökningar fiskades sill på Danafjorden både den 16 Dec. 1896 och den 18 Jan. 1897. Situationen i dessa fisketrakter framgår af följande djuplodningar: Danafjord (Bifrostgrundet). | | Den 16 Dec. 1896. Den 18 Jan. 1897. | IDE ATP: Dj up. | Temp. Salt ?/oo Temp. Salt ?/0o. | ÖN SERA SY LG APR | 17,90 | 22,89 (Sn RR CE SS I fan 1”,20 24,77 IRI SR MUTA. BASAR MENN Rs 1”,98 23,21 DNR ROND 17,20 24,77 | JO, AT NEON 5,86 29,10 10 RAS ES RO 1,10 24,88 15 | 7,45 3251ka] Hotve- kokar Je 275 26,01 FOLDER RR Ae | 7,62 SRA || 20 öar RA 27,67 | PJ VE OM sol GRAN o ONE UG T,95 34.3 35 | )255 BEE KS TE obe 4,17 29,84 | S0M-kRemk Hera TRA RDI 33,80 | 31 > 5,70 — 1) Så t. ex. observerades ute i öppna Kattegat omkring Fladens fyrskepp mellan jul och nyår 1896 ofantliga sillstim. KONGL. SV. VET. AKADRMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 55 Det är i båda fallen det på botten befintliga lagret af bankvatten som innehållit sillstimmen. Vid det med sättgarn, hvilka höllos nedsänkta mellan 20 och 27 meter under ytan, alltså under det baltiska ytlagret. tillfälle då djuplodningen den 18 Jan. 1897 gjordes, fiskades sill Bankvattenslagret på Danafjord härstammade utifrån Kattegat, hvarest ett mycket tunnt lager af dylikt vatten förefanns den 16 Dec. mellan 34-vattnet och det baltiska ytlagret. Djuplodningarne i Kattegatsrännan utanför Vinga endast 6 mil vester om Bifrost- grundet visa, huru ringa mäktighet detta lager egde i Dec. 1896, samt huru detsamma ytterligare förtunnats under tiden från Dec. till den 18 Jan. 1897. Till jemförelse citera vi här en annan djuplodning i Kattegatsrännan på en något nordligare plats utförd den 1 Nov. 1893 af den danska hydrografiska expeditionen. Nå om Vinga V. om Vinga ER FEN DEJ p. den 16 Dec. 1896. den 18 Jan. 1897. | den 1 Nov. 1893. Temp. Salt ?/oo. Temp. | Salt ?/00. Temp. | Salt 9/00- 0 m 1”,80 23,89 0,95 24,83 107,9 32,69 5 17,75 23,87 0,95 | 24,83 = = 10 47,38 28,60 17,00 | 24,88 10,5 32,72 15 oo» 67,20 31,08 1,65 24,88 — — 20, > I,40 33,39 24,30 27,65 107,5 32,97 25 8,83 34,43 = = = — 30 > 8,63 34,55 50.01 RSA I 10?,2 33,08 40 — — 6,35 d4,79 107,6 35,13 50 T',69 35,10 6”,60 35,00 11”,0 33,35 60 > T,65 35,15 67,35 35,17 107,9 33,46 70: > — — — — USS TAR ee 30 T,A5 35,22 6,35 35,15 11558 33,78 100 + — — — — 107,2 33,70 Oaktadt tiden och platsen för den danska och den svenska djuplodningen visserligen äro olika och jemförelsen således ej kan strängt genomföras, hafva vi dock önskat genom denna sammanställning af det enda observationsmaterial som finnes tillgängligt påpeka, huru olika Kattegats liksom Skageracks hydrografiska tillstånd var under den för sillfiske så gynnsamma vintern 1893—94 och den senaste vintern 1896—97, då fisket i det när- maste felslog. Ofvanstående tabeller visa, att Kattegats djupa ränna från ytan till botten, alltså 100 meter, var fyld af bankvatten vintern 1893, under det bankvattenslagret 1896 i December hade en mäktighet af mindre än 10 meter (det påträffades endast i nivån 20 meter under ytan) och en månad derefter ytterligare förtunnats, så att det icke en gång direkt påträffades med vattenhämtaren, ehuru analyserna af de angränsande vattenlagren visa, att ett mycket tunnt lager af dylikt vatten måste hafva funnits mellan 20 och 30 meters djup, hvarifrån det sillförande bottenlagret inomskärs i Danafjord under 25 meters nivån härstammar. Bankvattenslagret påträffades öfverallt i Skagerack tunnare invid kusten än utom- skärs. Öfverallt, utom i Skageracks nordostliga del, täcktes det af kallt och jemförelsevis 56 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. färskt baltiskt vatten. Här nedan meddela vi en djuplodning från den trakt der bank- vattnet gick i ytan tillfölje af den uppdrift som förorsakats af den rådande nordostliga vinden. Djuplodningen, som här meddelas, är utförd den 18 Dec. 1896 utomskärs V. om Väderö. Få den 15 Dec. 1896. de De 1000. D j up. Long. 10” 45', Lat. 58 32". Temp. Salt 2/00. Temp. Salt ?/0o- ÖSTA eniga CSE NN 4?,30 31,44 5,60 33,30 Blott lar 4”,40 31,44 6,00 33,78 1 (TT NS AS AT IRS or 3 5,60 SM 67,52 34,24 20-00 ana (5 35,10 Tail) 34,45 0 NER FIIES SA För age 5,50 34,17 T,35 34,77 AO: or ARKAD INGE 8,50 34,76 T;70 34,89 ÖNS Merge 8,25 34,94 ST = GORE. okelt. g e T,15 35,18 T,45 35,05 SOME: -A-TFEL arsa tv 7,05 35,24 7,20 35,05 SÖREN SR SEN SEAN GR 35,25 PB 35,13 Denna trakt af Skagerack jemte skärgården utanför Göteborg var den enda, hvarest under tiden för Decemberexpeditionen sillfiske pågick. Bankvattenslagret hade här omkring 15 meters mäktighet och fanns i denna station på ett djup af omkring 7 meter under ytan. Fisket bedrefs härstädes med drifgarn utomskärs men lemnade vid den tiden ringa utbyte. Inomskärs fanns ingen sill. Bankvattenslagret inomskärs (vid Ramsö på Koster- fjorden) hade ej heller mer än 5 meters mäktighet och befann sig i sjelfva ytan. Detta är icke någon gynsam situation för sillfiske. Enligt den erfarenhet vi hemtat från alla föregående hydrografiska undersökningar under sillfiskeperioden har det gynsammaste hydrografiska tillståndet för sillfiske inträffat, då ett mäktigt lager af bankvatten stått vid kusten och i fjordarne öfvertäckts af ett tunnare 10—20 meter tjockt baltiskt ytlager. Ett tunnt bankvattenslager, som sjelf bildar ytlager, ger icke upphof till något rikt sillfiske. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 57 Öfversigt af de förändringar som inträffat på Östersjöns område efter tiden för den svenska expeditionen 1877. (Sammanfattning af resultaten af det internationella samarbetet under 1893—94 på Östersjöns gebit.) (BIFEXDV ERE De sista plancherna som bifogats denna afhandling, XIV och XV, lemna en öfversigt af Östersjöns hydrografiska tillstånd och de förändringar, som inträffat derstädes sedan Juli —Aug. 1877, tidpunkten för den svenska expeditionen under F. L. EKMAN.!) Genom denna expedition blef Östersjöns dåvarande tillstånd kändt i alla dess detaljer, och hvarje kommande undersökning måste utgå från den grund till vår kännedom om detta innanhaf som EKMAN lagt. De hydrografiska förhållandena i Östersjön äro nemligen så typiska och likformiga år från år, att man på basis af den allmänna öfversigt öfver vattenfördelningen i Östersjöns olika nivåer, som EKMANS arbete lemnar, kan konstruera de allmänna dragen af Östersjöns tillstånd vid någon viss tidpunkt utan att repetera hela den vidlyftiga undersökningen af 1877, endast på grund af iakttagelser vid några få representativa stationer. En af oss yttrar härom i ett 1893 utgifvet arbete: ”) »Ingen tvekan kunde uppstå om hvilka af prof EKMANS stationer som förtjenade att företrädesvis repeteras. Af andra delen utaf arbetet »Den svenska hydrografiska expedi- tionen 1877» framgår tydligt att stationerna n:o 67, 96, 94, 70, 35 (se kartan å pl. XIV och öfversigtskartan och genomskärningen å pl. XII) äro de mest representativa stationer i afseende å de allmänna dragen af Östersjöns hydrografi. Hvar och en af dessa stationerna är belägen vid djupaste punkten af en af Östersjöns 5 stora djup-bassiner (se kartan). Bornholmsdjupet Ö. om Bornholm . ... os... stat. 67. (Gotlandsdjupet <4r.4 vie Ota AES re. 26 Landsortsdjupet >» >» Landsort «secs > Oi A lands hatsdjup eb, rasuwkekevatnsnssitotkg Ste UM IBottenhatvetskstörstag djup. selen sk RE > Ba Man kan endast genom att studera de hydrografiska tvärsnitten och särskildt den å pl. XIII i nämda arbete gifna längdprofilen af Östersjön sluta till, att det bör vara möjligt 1) F. L. EKMAN: Den svenska hydrografiska expeditionen 1877. TI och II. K.V. A:s Handl. Bd 25. N:o 1. 2) O. PETTERSSON: Redogörelse för de svenska hydrografiska mundersökningarne åren 1893—1894. I. Östersjön. Bih. t. K. S. V. A:s Handl. Bd 19. Afd. II. N:o 4. K. Sv. Vet Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 8 58 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. att i allmänna drag redogöra för hela den hydrografiska formationen af vattenlagren i Östersjön på grund af djuplodningarnes resultat vid dessa stationer. Östersjöns tillstånd är nemligen i hydrografiskt afseende vida stabilare än Kattegats och Skageracks, och den egendomliga kilformiga formation, som är utmärkande för alla dess vattenlager, gör att hvarje isohalin anträffas på olika djup uti flera af de nämda stationerna (jemför den svenska exp. 1877 pl. XII. Detta gör det möjligt att följa gången af de förändringar, som träffa Östersjön från ett år eller en årstid till en annan, genom att tid efter annan upprepa djuplodningarne vid dessa nu nämda stationer.» Då man alltså kan hålla reda på Östersjöns tillstånd och förändringar genom några få djuplodningar, synes det vara en lätt uppgift, att år efter år och från en årstid till en annan följa dessa förändringar, hvilka synas hafva en mycket stor betydelse ej blott för hydrografien utan äfven för insigten uti de vexlingar, som inträffa i vårt lands klimatiska förhållanden.') Det har emellertid icke varit möjligt för oss att disponera öfver sjövärdiga fartyg, som under alla årstider kunnat utgå till dessa observationspunkter för att samtidigt utföra djuplodningarne. För det som vi härvidlag kunnat uträtta hafva vi att tacka det bistånd som lemnats af Kongl. Flottan och Lotsverket samt Sjökarteverket. Då det emel- lertid visade sig omöjligt att erhålla tillfälle till regelbundet återkommande observationer under alla årstider, hafva vi med största tacksamhet antagit det erbjudande af samarbete, som professor O. Krömmer i Kiel redan vid början af den internationella undersökningen i Maj 1893 framstälde till oss, enligt hvilket professor KRöÖMMEL ombord å tyska örlogs- fartyg skulle utföra djuplodningar i vestra och södra Östersjön, så vidt möjligt vid de tidpunkter, då våra egna undersökningar utfördes. Dessa terminsdagar hade den svenska kommissionen liksom de engelska och norska deltagarne i det internationella arbetet bestämt i enlighet med den danska kommissionens beslut till d. 1 Maj, 1 Aug., 1 Nov. och 1 Febr. Vår afsigt med denna öfverenskommelse var, att genom sammanställning af observationerna på Nordsjöns och Atlantens område med de samtidiga danska iakttagelserna i Kattegat och sunden kunna studera Östersjöns hydrografi i dess sammanhang med oceanens. Den Ekmanska undersökningen 1877 hade nemligen lemnat en bild af vatten- cirkulationen mellan Nordsjön och Östersjön, som antydde, att vattenutbytet upprätthölls genom en ständigt utgående ytström från Östersjöns sida och en intermittent underström genom Kattegat och Stora Belt och vestra Östersjön, hvilken inuti Östersjöns stora vatten- bassiner hade ett så långsamt förlopp, att vattnet i dessa stora fördjupningar syntes vara stadt i stagnation. De djuplodningar, som en af oss hade utfört hösten 1891 i Östersjöns djupaste håla öster om Landsort (Ekmans st. 94), hade bekräftat denna förmodan och stegrat vårt intresse för en fullständig utredning af vattenombytet i Östersjöns alla djup- bassiner och dess beroende af underströmmen från Kattegat. A andra sidan hade våra egna iakttagelser, som nedlagts i Grundlinierna, ådagalagt, att Skageracks vattenlager äro underkastade en genomgripande periodisk vexling med årstiderna. Vår afsigt var, att genom sammanbindning af observationsnätet i Nordsjön och Östersjön med de danska terminsiakttagelserna vinna upplysning i några frågor, hvaraf följande här må omnämnas. 1) Se härom O. PETTERSSON: Om möjligheten af väderleksförutsägelser för längre tid i K. L. Ak:s tidskrift. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 59 1. Underströmmen, som inkommer i den egentliga Östersjön öfver tröskeln mellan Gjedser och Darsser Ort, är enligt allt att döma intermittent. Huru förhåller sig denna underström under olika årstider? 2. Hvilket inflytande har den periodiska vexlingen inom Skageracks vattenlager på Kattegats och Östersjöns bottenlager och djupvattnets salthalt, temperatur och gashalt? 3. Hur sker ombytet af bottenvattnet i den egentliga Östersjöns olika djupbassiner, och när inträffar detta ombyte i Östersjöns olika, genom undervattenströsklar åtskilda, afdelningar? 4. Till hvilken nivå bestämmes vattnets temperatur af atmosfärens inflytande ofvan- ifrån (genom convektion) och underifrån (genom underströmmens temperatur)? 5. Huru sker vattnets ventilation i dessa olika nivåer? Dessa frågor angå egentligen underströmmens och djuplagrens förhållande. Hvad ytvattnet i Östersjön och den baltiska ytströmmen beträffar, så framstälde sig hufvud- sakligen tvenne frågor, som väntade sin lösning i sammanhang med systematiska hydro- grafiska undersökningar. ") 6. Uppkomsten af de blandningsvatten, som baltiska strömmen medför. Då denna ström vid Östersjöns trösklar, der den bildas af det utflytande öfversta lagret i den egentliga Östersjön, har en initialsalthalt af 8—10 ?/o och vid utloppet ur Kattegat medför vattenmassor af ända till 30 ”/oo, men under sitt vidare lopp endast föga tilltager i salthalt, är det tydligt, att inom Kattegat förhållandena måste vara i alldeles särskild grad gynsamma för uppkomsten af blandningsvatten. 7. Fördelningen af animaliska och vegetabiliska planktonformer i Östersjöns och i baltiska strömmens olika regioner under alla årstider. Eftersom resultaten af Östersjöobservationerna redan diskuterats i tvenne afhandlingar nemligen prof. KRÖMMELS arbete?) »Zur Physik der Ostsee» och i O. PETTERSSONS redan nämda uppsats, »Östersjön»,?) torde vi här kunna inskränka oss till att å pl. XIV och XV meddela en grafisk sammanställning af de vigtigaste djuplodningar som utförts i 1) Vi nämna här endast de vigtigaste problemen, hvilka man med full visshet kan antaga skola kunna lösas genom en systematisk undersökning af området. Åtskilliga andra uppgifter framställa sig derjemte, hvilka äfven kunna vara af stor vigt, ehuru man ej med säkerhet kan förutse, huruvida de kunna lösas på hydrografiens närvarande ståndpunkt. En sådan uppgift hafva vi nämnt å sid. 18 nemligen: att utfinna den baltiska strömmens hufvudfåror inom Kattegat eller med andra ord läget af de strömlinier och strömaxlar i ytvattnet, hvilka beteckna de direktaste vägar, som utflödet ur sundet tager på sin väg till Skagerack. Dessa vägar kännetecknas naturligtvis af minimiområden af salthalt, hvilka endast kunna upptäckas genom analytiska bestämningar af största möjliga skärpa, hvilka säkert angifva salthalten på 0,05 ?/oo. Från nautisk synpunkt är uppgiften liktydig med utrö- nande af strömsättningens allmänna lagar, ett problem som särskildt för Kattegat bör vara af stor vigt. På Skageracks område, hvarest ytströmmen är underkastad mycket stora förändringar i riktning och intensitet, emedan han icke har någon fast gräns mot vester, måste hydrografens uppgift, hvad ytvattnet angår, inskränka sig till att påvisa de klyfningspunkter strömmen eger t. ex. vid Skagen, vid Lindesnäs, vid Hållö m. £f. ställen, hvarest strömmen under vissa förhållanden visar tendens att grena sig eller att helt och hållet böja af från sin allmänna riktning längs kusten, men inom Kattegat antager uppgiften fastare konturer, hvarjemte vilkoren för dess lösning äro vida gynsammare. Det är alldeles otvifvelaktigt, att det inom Kattegats område existerar dylika strömaxlar och greningspunkter, hvilka lätt gifva sig tillkänna vid ytprofvens analys genom de stora differenser i salthalt, som Kattegats ytvatten företer, och det kunde nog vara önskvärdt både ur hydrografisk och nautisk synpunkt att utreda deras vanligaste läge under olika årstider och olika vindförhållanden. 2?) Se O. KRÖMMEL: Zur Physik der Ostsee. Petermanns Mitteil. 1895, Heft. IV & V. 3) Se 0. PETTERSSON: Bib. t. K. S. V. A:s Hamdl. Bd 19: Afd. II. N:o 4. 60 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Östersjön. P1. XIV innehåller en ytkarta och en längdprofil af Östersjön, som repre- senterar vattenlagrens fördelning efter salthalt sommaren!) 1877. PI. XV innehåller sammanställningar af senare djuplodningar, hvaraf man kan erhålla en allmän öfver- blick af de förändringar Östersjön är underkastad. Så ger längdsektionen från 1893 å pl. XV en öfversigt af djuplodningarnes resultat under 1893 och den under stående sektionen öfver förhållandena 1894. Den sistnämda är helt och hållet utlagd efter KRÖMMELS, den förra efter den svenska kommissionens iakttagelser.”) Det allmänna intrycket af en jem- förelse mellan de 3 sektionerna är, att Östersjöns tillstånd i afseende på salthalt och vatten- lagrens inbördes situation håller sig ganska likformigt under olika år och årstider. Det är detta förhållande som gör att vi kunnat i en enda sektion förena lodningar från så olika tider af året. Temperaturfördelningen skulle icke kunnat representeras å en enda sektion på liknande sätt. Derför hafva vi tillika uppritat temperaturdiagram, som återgifva resultatet af lodningarne vid de djupaste stationerna under olika tider af året. Takttagelserna äro gjorda af O. KräMMEL, MAKAROFF (se 2:dra kolumnen af stat. 96 å pl. XV) och af vår kommission. I stället för att här ingå på en förnyad diskussion af detta material vilja vi i korthet undersöka, 1 hvad mån de frågor vi nyss framställt kunna anses besvarade genom de senare årens undersökningar, och framhålla de luckor, som härvidlag återstå att fylla. Ty vi måste erkänna, att de senare årens undersökningar af Östersjön (efter EKMAN) äro mycket sporadiska och att intrycket deraf framträder synnerligen skarpt, när man söker att besvara de 3 första vigtiga frågorna. Vi hade hoppats, att det skulle blifva möjligt att efter afslutandet af den internationella undersökningen 1893—94 uppdraga profilen af underströmmen och ytströmmens genomskärning utefter hela den ränna i hafsbotten, som leder ifrån Nordhafvet genom Skagerack och Kattegat in till den egentliga Östersjöns innersta djupbassiner, och att dessa profiler skulle ådalagt naturen af vatten- utbytet mellan verldshafvet och Östersjön i alla nivåer och under alla tider af året. Vi erkänna, att denna plan stramdat 1 främsta rummet på, att vår kommission ej egt tillräckliga resurser att under alla årstider samtidigt utföra undersökningen af alla representativa ställen på Östersjöns område, och att äfven med den väsentliga hjelp, som lemnats från tysk sida af professor KrömmEr, Östersjöns förändringar under åren och årstiderna blifvit mycket ofullständigt kända. Antagligen skall det blifva en ganska svår uppgift att vintertiden erhålla djuplodningar från öppna Östersjön, och likväl är denna uppgift, såsom vi här skola visa, i högsta grad vigtig. Men skulden är ej ensamt på den svenska kommissionens sida. Äfven om vi lyckats erhålla djuplodningar å de stationer vi nämnt på de bestämda terminsdagarne, skulle observationsnätet i Östersjön ändock ej kunnat sammanbindas med det i Nordsjöområdet, emedan den danska expeditionens resultat, hvad salthalten beträffar, icke äro jemförbara med eller kunna sammanställas med våra och med de norska af skäl som vi redan nämnt. Underströmmen, som är den vigtigaste faktorn i vattenutbytet, kan ej med säkerhet följas i dess olika skeden. Hvad som i den vägen kan utrönas genom en kritisk granskning af temperaturobservationer o. s. v. hafva vi 1) Se F. L. EKMAN: Den svenska hydrografiska expeditionen 1877. K. V. A:s Handl. Bd 25. N:o 1. 2) Se O, PETTERSSON: Bih, t, K. S. V. A:s Handl. Bd 19, Afd. II. N:o 4, KONGT.. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0 5. 61 sökt utreda i det föregående. Följande allmänna resultat synes emellertid framgå af det material som föreligger. 1. Den egentliga Östersjön har, som bekant, två trösklar, som afspärra dess område från djupvattnet i Kattegat (nemligen uppgrundningen i södra delen af Öresund med dess två djuprännor, Drogden och Flintrännan) och i V. Östersjön (nemligen tröskeln mellan Gjedser och Darsser Ort med Cadettenrinne). Förhållandet vid den förstnämda tröskeln har varit föremål för den danska Commissionens undersökning under åren 1891—94, hvilken gifver en mycket fullständig bild af de hydrografiska förhållandena vid denna gräns mellan Kattegat och Östersjön. Den fråga, som här synes vara vigtigast att besvara, är huruvida något intermittent inflöde eger rum från Kattegats sida i Östersjön genom Öresund. Djupet i dess sydligaste del är så litet (omkr. 7 meter), att något regelbundet vattenutbyte genom öfver- och underström icke är möjligt. Deremot kunde man vänta, att tidtals salt vatten från Kattegat skulle pressas in öfver tröskeln genom ett slags »uppsjör, ungefär på samma sätt som östersjövatten nu för tiden intränger vid vissa tillfällen genom Norrström i Mälaren. De danska längdprofilerna visa, att Kattegatsvatten af ganska stor salthalt (ända till 25—30 "/o0) under alla tider af året står an emot norra sidan af denna tröskel och ibland höjer sig till tröskelns nivå och t. o. m. öfver densamma (såsom t. ex. i Maj 1893)'). Men friktionen mot den grunda och långsluttande södra sidan af tröskeln synes hindra det salta vattnet att komma in. I stället bortföres och uppblandas det salta vattnet med den baltiska strömmen, hvilken här har sin utgångspunkt. Man kan af de danska iakttagelserna sluta till, att inflöde från Kattegat uti Östersjön genom sundet (>uppsjö») måste höra till sällsyntheterna, ifall det öfverhufyud någonsin inträffar, hvilket vi likväl måste anse såsom möjligt under särskilda förhållanden. I en uppsats har den ena af oss”) fäst uppmärksamheten på det utomordentliga inflytande i klimatiskt, biologiskt och hydro- grafiskt afseende, som en fördjupning af segelrännorna i Öresund skulle utöfva. Att djupet på denna tröskel varit i långsamt aftagande sedan Littorina-tiden är bevisadt, och enligt D:r SIEGERS sammanställning”) skulle höjningen af botten utgöra omkring 0,7 meter på århundradet. De förändringar, som Östersjön undergått ej blott efter Littorina-tiden utan i historisk tid, hvaraf spåren finnas, dels uti förändrade biologiska förbållanden (upp- hörandet af det stora skånska sillfisket, som existerade under den tidigare medeltiden), dels uti den stagnation, som numera inträdt uti vattenombytet i Östersjöns djupbassiner, hafva sannolikt sin grund uti höjningen af bottentröskeln i Öresund. På Östersjöns andra tröskel vid Gjedser—Darsserort sker vattenutbytet i regeln genom ytström och underström. Denna är intermittent, och af de 4 längdprofiler, som vi hittills kunnat utlägga efter någorlunda samtidiga djuplodningar i Cadettenrinne, på tröskeln och öster derom, angifva tvenne, att underströmmen varit i gång (nemligen Pommerania 17—22 Aug. 1871”) och sektionen å pl. XV från början af Augusti 1894), och tvenne, att de saltare vattenslagen varit hämmade uti sitt inflöde (nemligen EKMANS profil 1877 och sektionen från 1894 å pl. XV, som utlagts efter KRröMmMELs lodningar). 1) Se Beretningen, Tav. XXXVIIL 2?) Se O. PETTERSSON: Om väderleksförutsägelser för längre tid. 3) Se STEGER: Seenschwankungen und Strandverschiebungen iu Skandinavien. 2) Se F. L. EKMAN: Den svenska hydrografiska expeditionen 1877. K. V. A:s Handl. Bd 25. N:o 1. Tafl. IV. 62 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. De danska temperaturkartorna och profilerna lemna härvidlag en mycket vigtig upplysning, nemligen: att underströmmen genom Kattegat och vestra Östersjön är lifligast och förer saltaste vattnet in öfver Östersjöns trösklar under sommaren, alltså vid den årstid då ytströmmen är starkast. En jemförelse mellan de danska kartorna för Augusti 1892 och 1893 samt Maj 1893 å Tav. XXVII, XXXVI, XXXNXI med de öfriga bottenkartorna i den danska Beretningen visar detta förhållande på det tydligaste. Vi anse detta såsom ett af de vigtigaste resultaten af den danska undersökningen. Deraf kan följande slutsats dragas i afseende på den andra af oss uppstälda frågan. 2. Det salta vatten, som af underströmmen införes öfver tröskeln och sedermera samlas wti Östersjöns djupbassiner, är jemförelsevis kallt, emedan underströmmen i Kattegat under våren och sommaren bildas af kallare vattenslag (som varit i ytan af Nordsjön och Skagerack under vintertiden) än om hösten. Det är af denna anledning som vi vid alla lodningar uti Östersjöns djupaste bassiner påträffat vatten af temligen låg temperatur och ännu lägre absorbtionstemperatur och påfallande hög qväfvehalt. Det är nordsjögebitets vinterytvatten, som slutligen hamnat i dessa afskiljda regioner. Att äfven vissa plankton- former, som uppträda på ett ytterst oväntadt sätt uti Östersjön, kunna härstamma från detta vatten, har i det föregående omtalats. 3. Tiden för vattenombytet genom underströmmen uti Östersjöns djupa bassiner kan ej närmare angifvas än genom hänvisning till diagrammen öfver djuplodningarne vid station 67, Bornholmsdjupet; 96, Gotlandsdjupet; och 70, Alands haf, å pl. XV. Af lodningarne i stat. 67 synes, att djupvattnet öster om Bornholm icke är stagne- rande, emedan det tydligen förnyats under tiden mellan två af våra djuplodningar, såsom synes af följande tabeller: Station 67. IG ÖT OR Ib BE Ka INA 6 Nov. 1893 (JENSEN). 19—20 Mars 1896 (kaptenen E. ULFF). Djup. Temp SaltiS/0ok NotCesn KK Oee: re CO, cc. | Temp. | Salt 2/00. N> cc. | Oc cc: NTE CO, cc. 0 m. 8,55 | 7,66 == 1”,60 7,51 DIITV SEAN - a = i OM REA | 10 8,55 || 7,53 IPBB. TD 3 SR UF 18 > 8,55 7,53 -- — — — 20 > 8,55 7,51 1”,35 7,57 22,5 Mm. . ORD 7,55 25: m. 3,55 7,55 15,23 7,41 32,73 31,63 30 IS,65 7,55 1,45 7,60 18,13 9,30 33,89 30,00 40 > 845 | ITE0 k i8j4e I 760, | its IS am SST MS 45 > 8,55 7,59 | | HÖFT ENERS590 9,93 17,03 6,12 26,43 — 2,30 | 8,30 17,64 8,23 31,81 33.46 (INF 6 os sh FMO | NAO | | 4? 17 | 12,22 16,53 6,89 29,41 37,06 ZE oo ol DV 14,64 15,47 5,14 24,93 41,26 4,65 | USE 16,67 6,80 28,87 38,30 NOTA OR 5,08 | 14,53 SVD ce ol FB i — -- — — 5,09: | 15,83 15,87 3,62 18,57 41,48 SOLITT PASO NRA 16,55 4,48 21,30 41,32 5,00 | 15,75 15,55 3,24 17,25 41,85 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 63 Under 50 meters djup herrskar underströmmen, derofvan har man det mäktiga homogena ytlagret (Krömmens Deckschicht), hvars salthalt är homogen = 7,55 ?/o0 och temperatur likformig under den kalla årstiden tillfölje af den termiska vertikaleirkulationen genom nedsjunkande afkylda vattenpartiklar, hvilken sträcker sig just till den gräns som markeras vid 50 meter af 8 ”/oo isohalinen. Detta lager är också, i följd af vertikal- cirkulationen, fullt ventileradt. Att qväfvehalten i vattnet i Mars fanns = 18,13 cc. i stället för 15,23 cc. i November kommer sig deraf, att vattnet har så mycket större absorbtions- förmåga vid 15;35 C än vid 8,55 OC. Under 50 meters nivån beror temperaturen liksom vattnets gashalt helt och hållet på underströmmens beskaffenhet. Af de förändringar, som båda undergått under tiden mellan lodningarne, kan man inse, att djupvattnet i Östersjöns första bassin öster om Bornholm icke varit stagnerande utan förnyats. Deremot kan man icke afgöra, huruvida djupvattnet i Östersjöns största bassin, öster om Gotland, förnyats under tiden mellan EKMANS djuplodning 1877 och den svenska kommissionens 1893 eller prof. KröMMELs 1894. Vattnet under 80-100 meter har samma salthalt 10 och 12 ?/oo och nästan samma temperatur. Det enda kriterium, som kan afgöra frågan, nemligen gashalten, är här oanvändbart, emedan dylika bestämningar endast utförts hittills vid en enda lodning, nemligen d. 27 April 1893. Först vid förnyad lodning kan full visshet vinnas i frågan. Så mycket kan emellertid nu afgöras att, ifall något vattenombyte egt rum under de senaste 22 åren, det måste hafva skett mycket långsamt och omärkligt. Qväfvehalten i djuplagret under 80 meters djup fanns 1893 ungefär = 16,5 cc., syrehalten var starkt medtagen och var vid 200 meter reducerad till 1,21 cc. pr liter (= 6,9 2). Den egentliga Östersjöns djupaste håla är belägen några få mil SO. om Landsort. I denna bassin har bottenvattnet under 80—100 meter verkligen varit stagnerande ända sedan tiden för EKMANS undersökning 1877. Vattenlagrens skiktning här framställes i ett diagram å pl. XIV (profilen Landsort—Filsand). Temperatur och saltfördelning framgår af följande tabell: | Station 94. Lat. 58” 41' 30”; Long. 0. 18” 25' 0” (Ö. om Landsort). AR EEE I ST ES Temp. | Salt ?/00. Temp. Salt 2/00.) Temp. Salt ?/oo. ÖsmnS SRR a 15,4 6,13 10,4 — 137,55 6,52 LÖ pr VISE Bl [IS 6,60 — | 13,65 6,63 15-31 Jr 8,7 6,27 2 EE 12,45 6,61 In20 Pägrer a 3,9 6,54 5,00 > 7,85 6,78 TD no als avs SYNEN) | RE 5,05 = 47,00 7,08 A EST SIR 21 7,48 = = 3,25 7,12 50:23: dock ock = 'T,48 3,00 — 2,35 7,35 GORSSEEESSET NIE re 2553 7,62. || 2,60: (min.) | — | 2,10 (min.) | 7,84 64 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. RE SEE [a ME Temp. Salt ?/oo. Temp. Salt ?/00 Temp. Salt ?/oo. VOTE os — — 2",80 — — — 80 SR SKEN DT 9,52 3,10 — 3,45 9,43 I00H55 FIKVNERES - 9,52 3,30 — 4”,80 (max.) 9,86 20 TE VER Ord 10,48 3,60 — 3,75 10,04 40 foto RNE — 10,41 = — 3,85 10,09 INSIDE (Res I ag 3,7 10,20 — = = = 200) ME RS Nag AR Sr 10,36 3,70 — 3,90 10,22 11524 0) IE ar GE RE SV 10,41 = = 3,90 10,32 26 01 SE ES Sn 10,45 — — 3,90 10,32 28005 -HECIEIAE Sr 10,48 — — 3,95 10,32 300067 VÄVS EL 3,7 10,48 | — 35,70 — 3,85 10,32 3200 RAR 3,8 10,50 — — 2,85 10,32 300 fa ÄTT 3,8 10,54 3,15 — 3,90 10,3 lol 0) PDA sa nee ro NG 3,9 10,61 — — 3,85 10,36 0) (Ene ER 4,6 | 10,73 — -— 3,90 10,36 ANKI SRS ATS LA = SSE [RES Jr = — Djupet utanför Landsort, station 94, upplodades af F. L. EKMAN d. 27 Juli 1877. Professor PETTERSSON ansåg denna punkt så SR att den förtjenade att tid efter annan ånyo upplodas, och gjorde början dermed den CE 1891, biträdd af hr R. EKMAN. Svenska kommissionen lät upploda denna station ånyo 5 Juli 1893 genom herr JENSEN. Undersökningarne år 1891 voro mycket fullständiga både hvad salthalt och gashalt hos vattnet angår. Olyckligtvis har manuskriptet som innehöll de förra gått förloradt, och endast en karta med diagram, hvarå gränserna för salthalten utlagts med noggrannhet, återstår. Gashaltsbestämningarne från 1891 äro i behåll och visa, jemförda med dem från 1893, följande: 0. PETTERSSON 7 Sept. 1891. Svenska kommissionen 5 Juli 1893 Djup. [aa - 5 q | JEN Temp. — | galt i oj. | 0 Na | ec Or | 100 0, | Temp. | Salt | ce N. | cc Or | 1000; |cc CO RT g fn IS CON É SÄ ES 5; : FIRE sad bed bg akad NERO EGR Yann ar tr be la N, + 0, il L. 20 mb cv ov sl ED = = = = = IKaessrl skon 6:78L 6,5L | Sv KSS = 0-5 oc oc al SD — — — — — 2,35 |—07,4 US NRA Te: 32,05 | 32,31 0:s so ol FIN = (ST = = = | TIO INA Bör | FH | Sve 00 ac | SN ISA N 00 17,08 | 4,41 | 20,53 | 43,80 | 156 | 9,86 | 17,04 | 3,09 | 15,87 | 38,26 2002 ESA = I ONT | = = = 90. |. «4186 | 10,22 1 L7,08: | 2781 | 3:80 38:36 I I 2005 cc «NERD 2 17:48 | 351] 1673 sger rank 0:32 6 | FNS |A ES I 283 cc ol FIN PI = 16,56 | 3,04 | 5,0 - [40012 3 | 3RSVe NR = 16,45 | 3,19) 16,24") 3,90 | 22 | 10,86 | 16,82 | 133 7,31 | 40,65 | 400, > bis. . | SSE 26 i | 16,67 | 3j21 | 16,15 | Er KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NIO 5; 63 I denna djupa bassin har tillståndet varit oförändradt sedan 1877 med undantag at mängden af upplöst syrgas hastigt minskats i bottenlagret ifrån Sept. 1891 till Juli 1893. Salthalten, temperaturen och mängden af i vattnet löst qväfgas befunnos identiskt lika vid alla 3 tillfällena vid 400 m., men syreqvantiteten hade minskats från 3,2 ce. på litern eller 16,15 2 1891 till 1,38 cc. eller 7,3 2:1893. I betecknande motsats härtill står qväfvemängden, hvilken 1891 befanns vara 16,67 ce. och 1893 16,82 cc., således — inom försöksfelens gränser — lika. Ingen ny ventilation af vattnet och intet nytt inflöde af friskare vatten har inträffat, de vattenlager, som befunnit sig under trösklarnes nivå, hafva varit stagnerande under minst 16 års tid. Våra undersökningar hafva påvisat en högst anmärkningsvärd skilnad mellan botten- vattnet i den egentliga Östersjöns djupbassiner och bottenvattnet i Östersjöns nordligare afdelningar t. ex. Alands haf, hvilket skiljes från egentliga Östersjön genom tröskeln mellan Stockholms skärgård och Finska skärgården vid Hangö. På ömse sidor om denna tröskel, som ej kan vara djupare än högst 60 meter, befinna sig stora försänkningar i hafsbotten, och då redan djupvattnet i de innersta bassinerna af egentliga Östersjön visat sig vara stagnerande och sakna ventilation, skulle man a priori vara benägen att anse att detta skulle i ändå högre grad vara förhållandet med djupvattnet i Ålands haf. Emellertid visa våra analyser, att förhållandet är motsatt. Jemför man gashalten i vattnet från 200 meters djup i de 3 följande djupbassinerna finner man 1 stat. 96, Gotl. djupbassinen : . = 16,59 ce Ny; 1,21 cc Os; = 06,83 4 >» » 94, Landsortsdjupet . . . = 17,08 cc N;; 2,73 cc Os = 13,80 z sd d0 JAETDGRINE se a SFI OSINA Sig CL VET Denna utomordentliga skillnad uti vattnets från samma djup beskaffenhet blir för- klarad, om man tar i betraktande att salthalten hos dessa 3 vattenprof enligt ofvanstående tabeller var följande: IE station sor (Grotlandstbassmy 4 LE EE Vid 200 Mm. = 584 00 9 AS (Ian ds Orta ERS EE ro El 502 9/00 EDT (0 (Ålands JOE) JA re SN KS La SS SE OT NE rr EN ör Den underström (i den egentliga Östersjön), som de båda förstnämda vattenprofven tillhört, har sin källa utanför Östersjöns gränser, och man kan föreställa sig att dessa vatten vid någon föregående tidpunkt befunnit sig vid ytan uti Kattegat eller något af danska sunden och derstädes absorberat sin lufthalt. Denna underström har under en senare tid helt eller delvis sinat ut. De stora och djupa undervattensbassinerna i den egentliga Östersjön äro i närvarande tid endast delvis fylda med underströmmens saltare vatten, och detta vatten är nu en stagnerande rest från en föregående tid af rikligare inflöde och har under årens lopp varit utsatt för syreminskning i ovanligt hög grad. Deremot har bottenvattnet i Ålands haf sitt ursprung från Östersjön sjelf, såsom man inser genom att följa det kilformiga lagret af 7-8 "/oo salthalt, hvilket är djupvatten i Ålands haf, men ytskickt i egentliga Östersjön. Vattencirkulationen i detta mäktiga K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 9 66 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. lager går vid dess undre gräns längs efter isohalinen för 8 ”/oo från söder mot norr d. v. s. lagrets understa vattenskikt dragas inåt och inkommer öfver tröskeln i Alands haf, der de bilda ett väl ventileradt vatten, emedan hela vattenlagret af 7—8 ?/oo (Östersjöns »Deckschicht>) är väl ventileradt genom den termiska vertikalcirkulationen. Den under- ström, som inför vatten af 7,2 ?/oo salthalt i djupet af Alands haf, är alltså 2 full gång och detta bottenvatten utgöres af vatten från egentliga Östersjöns yta, som under vintern afkylts och sjunkit ned. Bottenlagret i Ålands haf har alltså samma temperatur, 1”,7—1”,s C., som ytvattnet i Östersjön vintertiden. Man kan redan af diagrammens från stat. 96 och 70 allmänna utseende (se pl. XV) sluta till att ett lifligare vattenombyte eger rum 1 Ålands haf än i Gotlandsdjupet. Isohalinernas läge har nemligen funnits vida mer vexlande i stat. 70 än i stat. 96, hvarest gränsen för 10 ”/oo salthalt hållit sig vid nästan samma nivå ända från 1877, under det gränserna för 7 "/oo salthalt i stat. 70 funnits vid mycket vexlande djup under ytan i de 3 lodningar, som finnas från största djupet i Alands haf, såsom följande tabell visar: Station 70. Lat. 607 8 20; Long. O.: 19? 18 18”. 92 SNES | Svenska kommissionen (Hr JENSEN) 6 Juli 1893. | 14 Aubert 18068 DEJ Tp: CE TND SE I T NG OT 5 3 |Temp.i FC: OR | Temps ej ärr een RN PT |Temp i C. 0 | | N ” ÖMANE: IN SERGE 127,5 |. 5,39 8,00 5,79 — — — — 14?,2 4,98 5 112,8 5,39 T2,65 5,79 2 2 10 9,4 D,53 6,90 5,88 13 5,02 15 > 3,4 5,89 4£,10 6,12 — — 0, ELAN 3",8 6,04 3,00 6,81 | 17,95 | 8,69 | 8362 | 28,79 137,2 5,18 SÖT a ons ve Sv IR ET) 6581 LAR (man 6567 18,04 3,29 31,49 30,81 UR 5,99 40 DR Di 7,01 2,90 6,72 5 2,8 = HOLD I FRNEAeE — 7,10 2,60 6,83 18,17 5,64 32,21 31,07 2,6 6,58 GOTENE - = 7,10 2,90 6,96 23,3 6,71 10 > — (5 2,90 7,01 -—= = 80 — Usa 25,65 Hä = = 90 SFI = | 7,23 2,65 7,01 På 6,83 H[(Ö0LIN vs RS IRON TR 2,55 | 7,03 18,53 8,65 31,82 | 31,50 = — Te Or ERNISANEEN 2 7,23 VP 45 7,06 = = 12027 ARR 2 | 728 2.3 7,06 Li IE 2 = 2 6,89 INAORSTINET 0: 2,0 7,33 2,05 T,14 — -= — — 29 6,92 [1160 RA P0 | 733 2.05 FAL AN ka8,095 138, öra BARON SLS 3,3 7,01 ll60fen NERrA eg | TA 1,80 T,A7 = — 1200 1,9 7,37 160 TDi 18,07 d,17 31,13 31,98 — = |[F2B0 100 ME SER 1-8 - 1,65 (428 = | = = | [OR IPREN AES 12 1 Te 1,70 7,23 | = = FRONT fo a oo — — 17,60 423 18,24 | 18;03 30,56 32,48 — — KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5; 67 Äfven i Bottenhafvets djupbassin är bottenvattnet bättre ventileradt än i den egent- liga Östersjön. !) Genom den föregående utredningen kunna äfven punkterna 5 och 6 anses besvarade Den nivå till hvilken vattnets temperatur i Östersjön bestämmes af atmosfärens inflytande genom convektion ofvanifrån ligger i egentliga Östersjön vid det djup der isohalinen för 8 /oo framgår, i Alands haf bildas gränsen af 7 ”/oo och i Bottenhafvet af 6 ”/oo-isoha- linen. Under dessa gränser dominerar underströmmen, hvilken i egentliga Östersjön inkommer från Kattegat och visat sig vara af imtermittent natur, hvarigenom en mycket långsam vattencirkulation och delvis stagnation af bottenvattnet inträder i de djupaste sänkningarne i hafsbotten, men i Alands haf och i Bottenhafvet består af vinterytvatten från den egentliga Östersjön. Vid den gräns, dit convektionen ofvanifrån når under vintern, utbildar sig den kalla region, som är känd från EKmaAns undersökning såsom regionen för Östersjöns tem- peraturminimum. Denna är i sjelfva verket ej annat än understa delen af det homogena ytlagret, der de under vintern afkylda vattenpartiklarne samla sig, medförande den luft de i beröring med den kalla atmosfären upptagit ur densamma. 6. För att utreda frågan om den för ytvattnet i Östersjöns olika afdelningar karak- teristiska plankton och dess vexlingar under olika årstider, vände sig den svenska kommis- sionen till föreståndaren för Nautiskt-Meterologiska byrån, Kommendörkaptenen MALMBERG, med anhållan, att cheferna på 5 i Östersjön och Kattegat stationerade fyrskepp måtte tillåtas att insamla några gånger hvarje månad under 2 års tid (1895 och 1896) plankton ur ytvattnet med af kommissionen utlemnade redskap och efter uppgjord instruktion. Det sålunda insamlade mycket vidlyftiga materialet har sedermera bearbetats af Professor P. T. CrevzE på vegetabilisk och af D:r CO. AURIVILLIUS på animalisk plankton. TI afseende på resultaten af dessa undersökningar hänvisa vi till de derom utgifna specialarbetena. 7. Uppkomsten af den baltiska strömmen sådan han uppträder i Skagerack genom uppblandning af det utflödande östersjövattnet, som vid den egentliga Östersjöns trösklar har omkring 8—10 "/oo salthalt, med det oceaniska vatten, som införes med underströmmen- i Kattegat, kan bäst studeras genom granskning af kartorna och profilerna i den danska Beretningen. Man finner deraf, att blandningsvattnen i Kattegat uppstå genom friktionens verkan mellan underström och ytström, särskildt vid kanterna och slutet af djuprännan, der underströmmens vatten tvingas upp på platåerna, hvarest vågrörelsen på det ringa djupet hopblandar ytvatten och bottenvatten till ett homogent (>»homohalint») lager. Den danska Beretningen visar, att der på dessa stora platåer, synnerligast 1 vestra Kattegat, t. ex. Aarhus- och Aalborg-platån, under nästan alla årstider finnas vidsträckta »homohalina» vattenlager af 15—-25 "/oo salthalt, hvilket af förf., D:r RÖRDAM, benämnas »Kattegatsvand»>. Beteckningen »homohalint» måste likväl på Skageracks område tagas i en annan bemärkelse än på Nordsjöns och Östersjöns. Intet af Kattegats vattenslag erbjuder exempel på hvad D:r RörbvaAm kallar en »Danestyp» i samma mening som t. ex. den egentliga Östersjöns mäktiga ytlager (»Deckschicht>), som sträcker sig från Finska viken till Öresund med en 1 Se 0. PETTERSSON: Bih, t. K, S, V. A:s Handl. Bad. 19: Afdi IL N:or4. 68 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. uniform salthalt af mellan 7 och 8 ”/oo eller Skageracks yttäcke af bankvatten vintertiden eller norra Nordsjöplatåns breda area af 35 ”/oo-vatten. Kattegat är från hydrografisk synpunkt ett öfvergångsområde, der de blandningsvatten uppstå, som sedermera i nästan oförändradt tillstånd genomflyta Skagerack och norska rännan såsom den mäktiga hafs- ström vi benämt »baltiska strömmen». Efter sitt utflöde ur Kattegats mynning är den baltiska strömmen ej underkastad någon anmärkningsvärd uppblandning på andra ställen af sin bana än der han ändrar riktning på grund af kustens kontur. Tillvaron af dessa knutpunkter (»points of cleavage») i den baltiska strömmen hafva vi påpekat i våra före- gående arbeten. | Observationstabeller. Ångaren Göteborg. 2---4 Maj 1893. MIC: Sa lthalt Sju myn 0 N. Lat. 0. Long. EN Gi SR Dato. Timme. me pr liter. | pr ter Salt 9/00. iPater Noster . . dal. 2 6,30—7 f. m. BT Dr 11730 0 + 6,00 | 12,73 23,08 22,70 5 67,05 | 13,05 23,66 23,26 10 5,70 | 14,68 | 26,59 26,09 20 4250: |. 17559 31,84 31,12 30 4:52 | 18,93 54,25 30,42 39 47,90 | 19,58 35,42 34,53 7,15 f. m. Mellan P. N. och Su (OM GR (EX RP RT PET 30 > > 2 0 (ON 23,19 22,81 V,ABE 2 > D > > 0 5,90 | 13,85 25,10 24,65 3,00 >» 0 5,97 | 18,53 33,53 32,73 Sjllak S » o 0 6,11 | 18,68 | 33,80 | 32,99 8,30" > > 0 5,88 | 18,50 30,48 32,68 By46 3» ; sleilla > 0 5,83 | 18,36 | 33,22 | 3244 9,00 > a 0 BU | SR 33,03 32,25 I,15 > > SN 0 6,21 | 18,81 | 33,13 | 32,36 0 > > SD 0 6,00 | 18,18 32,90 32,13 SIE od INN Lo SRS 559138 HO0BOm: | 8-0010M 10? 52' 10” 0 65,30 | 18,26 33,04 | 32,27 5 5,85 | 18,29 335,10 32,32 10 Ord 18,29 33,10 32,32 20 5565 | 18555 33,57 B2,TT 30 6,67 | 19,96 36,11 35,18 40 67,82 | 19,96 36,11 35,18 60 &,22 | 19,99 36,16 35,24 80 6,22 | 19,99 36,16 35,24 | 100 67,15 | 20,00 | 86,18 | 35,25 150 6,15 | 19,99 | 36,16 30,24 | 205 67,06 | 20,00 36,18 35,25 SIKA: ker PN SO: food 11,00 f. m. Mellan Sir och Sm 0 6”,10 18,13 33,81 32,05 PB -:-1- FO,SN6. I BE) 11,30 > > >» > >» 0 67,00 | 18,01 32,59 31,84 SITES 2 8 RER. Sd > | 12,15—1,40 e. m. | 581030” | 103210” 0 6”,80 | 18,07 32,70 31,94 5 6,20 | 18,08 32,72 31,96 10 67,05 | 18,16 | 32,86 32,10 70 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Station. (SHödrs o Sv Svm . SvI4 a . IDA OK di Hb Milko Dato. Timme. 2 | 12,15—1,40 e. m. 2,10 e. m. 2,40 2 3,10 3,45—5,20 e. m. 6,20 e. m. 6,50 7,20 7,45—98,20 e. m. (JEN LG Il N. Lat. 0. Tong. RS VERA ; Pol OL | Salt Igart foo. Mm. pr liter. | pr liter. 551030” | 103210” 20 | + 540 | 19,20 34,74 | 33,88 30 La IG RR OT 30,53 34,64 40 AL OT 35,89 34,98 60 5,66 | 19,89 30,98 35,06 50 3,00 | 19,88 35,06 35,05 100 5,45 | 19,94 36,07 30,15 150 BN INO 36,13 35,20 200 5,80 | 20,00 36,18 30,25 Mellan Sm och Svi 0 67,90 | 17,92 32,43 31,69 > SS RNA 0 de0r | NS 32,25 31,51 - 30 yta 0 6,96 | 17,82 32,25 3151 55818" 30” 10” 6' 20” 0 6,40 | 17,66 31,96 31,24 5 5,95 | 17,66 31,96 31,24 10 HLAl | 17,95 32,49 31,74 20 4,30 | 19,35 35,01 34,14 30 4,65 | 19,66 35,57 34,67 40 ORON KELIO 30,80 34,89 60 5,60 | 19,87 39,95 25,03 80 55,68 | 19,87 35,95 35,03 100 3,16 | 19,89 20,98 35,06 150 öra IG 36,02 35,10 200 55,20 | 19,94 36,07 25,15 300 Lal RJ RR SIG 36,11 35,18 400 47,90 | 19,96 36,11 30,18 200 4,70 | 19,96 36,11 35,18 Dist. från Svi 6 0 6,10 | 17,79 32,20 31,46 > 9 0 5,85 > >» 181 0 5,85 | 17,89 32,38 31,64 Bl or V4N 0 dL83 | 17,94 32,47 31,72 6 5,82 | 17,93 32,45 31,70 20 47,20 | 19,49 30,26 34,38 40 57,30 | 19,78 35,78 34,88 60 5,56 19,87 30,95 35,03 50 5,56 | 19,87 30,95 35,03 100 ÖLS2NIEELIBS 25,96 35,05 150 5,35 19,94 36,07 20LG 200 5,25 | 19,90 | 36,00 | 35,08 500 47,94 | 19,94 36,07 35,15 550 4,80 | 19,94 36,07 3D,15 Dist. från Svim 21 0 ö5 24 LAT 32,12 31,39 » > 4v 0 6,03 | 17,84 322,29 alL55 > >» 6F 0 6,11 | 17,69 32,02 | 31,29 > > > Hå SU 0 GHTOLIE Le 31,98 31,26 > >» 1034 0 (sn I INGE 32,45 31,70 » 2 ala 0 67,36 | 17,99 32,56 31,81 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 71 M a i Sj dam Jef lar SIT ti OM. SN N. Lat. 0. Long. RA SR 7 = = = Dato. | "Pimme. EN pr liter. | Dr tor Salt ?/00. SIx 2 11,00 ce. m. Lal Je Py IFÖ 0 + 6,10 17,81 32,28 31,50 D 6,20 17,89 32,38 51,64 10 6”,20 17,86 J32,32 31,58 20 5,80 18,65 30,75 32,94 30 4?,95 19,26 34,85 309,99 60: | 497 19,65 3D,56 34,65 Sx >» 110,00—10,30 e. m.| 58 41' 40” 9 2140” 0 | 67,25 17,81 32,23 31,50 6 5,80 17,95 32,49 31,74 10 57,35 | 18,06 32,68 31,93 20 4,68 | 18,69 33,82 32,01 40 4.80 | 19,37 35,04 34,17 60 4,32 | 19,49 35,26 34,38 100 42,55 | 19,59 30,44 34,55 AxV 3) 6,55 f. m. HörSLOKE 07580 0 5,86 | 18,24 335,01 32,24 5 5,90 | 18,18 32,90 32,13 10 ”,76 | 18,26 39,04 32,27 20 6,25 | 18,24 33,01 32,24 30 6,31 19,99 36,16 30,24 40 6,00 | 19,98 36,14 35,22 60 57,80 | 19,99 36,16 35,24 80 5,80 | 19,98 36,14 35,22 100 5,85 120 5,85 | 20,00 36,18 30,25 Axv ad . » —— Dist. från Axyv ?' 0 5,91 | 18,26 33,04 32,19 IDE > —— > » » 41 0 67,05 15,22 27,57 27,03 HÖLSUf Em: 58: 9 Rör JU 0 6,46 | 13,37 24,23 23,82 D 65,20.) 17,95 32,49 31,74 20 67,20 | 18,70 33,84 33,03 40 5,73 | 19,59 35,44 34,55 80 5,85 | 19,89 35,98 35,06 > — Dist. fr. Måseskärs fyr 5 0 6,44 | 12,67 22,97 22,60 2 = DE > > 20 0 6,30 | 12,31 22,32 21,97 > — Nära > > 0 OR42E KEL225 22,21 21,87 > 8,30 f. m. lo 1124 0 6,60 | 13,19 23,91 23,51 10 5,73 | 14,88 26,86 20,35 20 4,95 | 17,93 32,45 31,70 36 45,85 | 19,51 35,30 24,41 > Of. BS I Ja 0 (5, £05 ELR ma! 23,04 22,67 5 67,65 | 13,02 23,60 23,21 10 6,00 | 15,42 27,93 27,38 20 5,45 | 17,96 22,50 31,76 40 4”,60 | 19,05 34,47 33,63 > 12,20 e. m. 58” 16” 11724 0 dr 0OMIE LS 23,76 23,37 30 4,50 | 18,75 33,93 33,11 40 42,55 | 19,05 34,47 33,63 72 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. MaE (SEG Na I di Station. N. Lat. O. Long. EE : Dato. Timme. Cl. Salt Salt ?/o0. m. pr liter. | pr liter. Lysekil . . ov. 4 12,20 e. m. 5515 307 11? 27 0 + 7,68 | 13,68 24,79 24,36 5 05525 | 13,98 25,33 24,88 10 6,80 | 16,47 29,82 29,19 20 4”,85 | 18,10 32,76 32,00 I 30 4,60 | 18,78 33,98 33,16 40 42,52 | 19,19 34,72 30,87 51 412 | 19,34 34,99 34,12 Allsbäck us. » 11,00 f. m. — — 0 8,14 | 13,78 24,97 24,53 10 7,00 | 16,33 29,57 28,95 | 20 4,40 | 18,45 | 33,39 | 32,60 | 30 47,08 | 18,94 | 34,27 | 33,44 | 40 2,60 | 19,17 | 34,68 | 33,83 50 4,10 | 19,40 35,10 34,23 60 4,16 | 19,45 30,19 34,31 80 35,87 | 19,45 30,19 34,31 100 3,74 | 19,45 35,19 34,31 120 3,74 | 19,50 30,28 34,40 BOrnö se NA. PER 10 f. m. — — 0 tnssk T3n3 24,88 24,44 5 7,30 | 13,92 25,22 24,77 10 7,35 | 15,56 28,18 27,62 20 42,25 | 18,26 33,04 32,27 30 35,55 | 18,75 33,93 33,11 35 3,45 | 18,90 34,20 33,37 Ångaren Themis. 9—10 Maj 1893. Cha 9 7,30 e. m. Vinga. 0 + 8,25 | 11,14 20,21 19,92 1 RE a D 8,00 >» Mellan Vinga och C, 0 3,30 | 11,19 20,30 20,01 c > 8,30 > > 0 GO 20,52 20,22 GET OTRS JA 9,00 0 8:20: || Tl3L 20,52 20,22 e 9,30 > > 0 OK200 KENT 20,54 20,24 f 10,00 » > o 0 8,35 | 11,63 21,09 20,78 g 10,30 > > 0 8,40 | 11,87 21,52 21,20 DE NK 11,00 > 0 8,45 | 12,61 22,86 22,49 i » 110800 > . 2 > [0) 8,45 | 12,61 22,86 22,49 CI 10 12=b30 fm. | ourolfa06 10715 4” 0) 5,60 | 13,48 24,43 24,01 5 7,85 | 16,05 29,06 28,46 10 67,10 | 18,94 34,27 33,44 20 67,25 | 19,82 35,86 34,94 30 67,80 | 20,03 36,23 35,30 | 40 65,50 | 20,04 | 36,25 | 35,82 N:O 5. KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. 73 MIN | Sa Lt At (STudent) ar = Sä = N. Lat. | 0. Long. a Vatnota 7 Dato. Timme, | ; - Salt ISalt 2/00, | m. pr liter. | pr liter. | CI 10 12—1,80 f£.; m. 251304 | 101514” 50 + 67,20 20,05 36,27 30,34 | 60 6,20 | 20,05 36,27 35,34 50 6,20 | 20,03 36,23 35,30 | 88 6,20 | 20,01 36,20 BIF Or a > 2:30 f. m. Mellan Ort och Cm 0 5,00 15,92 28,83 28,24 12) 205 RA 3,30 > » 3 0 T,15 18,02 32,61 31,78 Om v 4:80—6;00, f. m. | HT HV IH 2 HH” 0 ( 19,06 54,49 33,64 5 CR RNE 34,61 30,76 10 6,95 | 19,26 34,85 32,99 20 67,70 19,35 35,01 34,14 30 6,57 | 19,38 30,06 34,19 40 67,90 | 20,00 326,18 25,25 50 67,90 | 20,05 36,27 30,34 60 G5iva 2003 36,23 35,30 80 6,17 | 20,03 36,23 35,30 100 67,20 | 20,04 36,25 35,32 150 67,25 20,04 36,25 30,32 Oma . > 7,00 f. m. Mellan Cr och Ctrr 0 6,85 | 18,84 34,09 BRO (Ciao » 1 8,00—10,00 f£. m. | 5025” ORD 0 67,80 | 18,64 33,73 32,92 5 6,70 | 18,74 33,91 33,10 10 6,70 | 18,86 34,13 32,30 20 6,35 | 19,08 34,52 33,68 30 4,50 | 19,42 35,13 34,26 40 47,55 | 19,67 35,58 34,69 60 5,05 19,81 30,84 34,93 30 5,15 | 19,87 35,95 35,03 100 HALLON MELON 35,95 30,03 150 5,00 | 19,87 | 35,95 | 35,03 200 SFR IR 326,04 35,12 300 497 | 19,92 326,04 IH, 400 5,25 | 19,95 36,09 3D,17 420 ORD 19,96 36,11 325,18 550 55000] 19595 36,09 35,17 Ori a > UN0Or£ im. Mellan Cm och Cv 0 ZOO I 34,04 33,21 ONE ol od >” |11,45—12,30 e. m.| 58330” 8 2940” 0 T,15 | 18,09 d2,74 31,98 10 67,55 | 18,11 32,77 32,01 20 4?.90, |. 19,28 34,88 34,02 40 5,50 | 19,80 35,82 34,91 60 5,75 | 19,84 35,89 34,98 30 5,65 | 19,89 35,98 25,06 100 5,50 | 19,92 36,04 35,12 200 öra SK 36,04 JON 450 4,60 | 19,92 36,04 35,12 540 4?,57 | 19,92 36,04 30,12 (OMG GR D 1,30 e. m. Mellan Cy och Cyr 0 8,50 | 16,24 29,40 28,79 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 10 74 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. M ar vj Skal lt ha let: Station. NE Hart: 0. Long. ARS Vattnets ; dras | DEER OL | SM Dato. Timme. at pr liter. | pr liter. Salt ?/o00. (CMD ar EANe ol SES 10 2,00 e. m. Mellan Cy och Cyi 0 + 8,90 | 14,95 27,08 26,56 ÖMT oh RF ola KL 20300» 58” 4' 10” 36 50” 0 5,50 15,05 27,26 26,73 20 67,55, | 639 31,48 30,77 40 49,75 | 19,38 | 35,06 | 34,19 60 4,90 | 19,80 35,82 34,91 80 5,37 | 19,91 36,02 | 35,10 100 5,50 | 19,96 | 36,11 | 35,18 130 5,60 | 19,99 | 36,16 | 35,24 Ångaren Themis. 1 och 2 Augusti 1893. Augusti. (ONE li 3,00 e. m. Vinga. 0 + 177,85 | 12,04 21,84 21,50 b 3,30 Mellan Vinga och Cr 0 177,05 | 15,10 27,35 26,82 (SG > 9,00 >» 2 3 (Lå 0 167,75 | 14,27 20,85 25,38 d » 30 D » SN 0 17,10 |. 15,50 28,07 27,51 e 10,00 > 3 0 15,95 | 15,60 | 28,25 | 27,69 f 020 > > > > 0 167,00 | 14,74 | 26,70 | 26,20 g > T1k00r > > > 0 157,95 | 14,31 25,93 25,45 h > 11,30 > > > 0 15,40 | 15,75 28,52 27,95 i EL 00LE OD 0 15,90 | 17,80 | 32,22 | 3148 j 2 12,30 f. m. 5 år [0) 16,00 | 17,38 | 3137 | 30,67 Ci 1,15—2,30 f. m. | 575130" | 10154 0 167,15 | 16,30 | 29,51 | 28,90 | 5 167,15 | 16,31 | 29,53 | 28,91 10 15,95 | 16,95 | 30,68 | 30,01 | I 20 157,05 | 19,14 34,63 33,78 30 147,35 | 19,23 | 34,79 | 33,98 | 40 157,30 | 19,39 | 35,08 | 34,21 | 50 9,75 | 19,52 | 35,31 | 34,48 60 IP,75 | 19,66 30,57 34,67 80 7,60 | 19,84 | 35,89 | 34,98 | 90 7,55 | 19,84 | 35,89 | 34,98 Crha 360 fm. Mellan Or och Or 0 16,10 | 16,72 | 30,27 | 29,62 b | 4,30 | DD LE 0 15?,90 | 17,23 31,19 30,50 Ci | 5,30—6,45 f£. m. | ST HT 15” 9ERHIHB 0 16,10 | 16,34 29,59 28,97 3) 167,20 | 16,70 30,23 29,59 10 157,80 | 17,35 | 31,40 | 30,70 20 12,68 | 19,55 | 35,37 | 34,48 30 3,75 | 19,84 39,89 34,98 40 T,70 | 19,74 | 35,71 | 34,81 50 T;40 | 19,77 | 3576 | 34,86 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 75 Augusti. | SKÄL av Let; NEG OTUR ORD: — RE N: Tat. O. Long. LR RR ä TE | Dato Timme. HT Tu liter. | Dn litar. Sf 9/00 | (610 2 5,30—6,45 f. m. | HT HT 15” I RHUDB 60 + 7,26 TOT 35,76 34,86 80 ta tt) 19,85 35,91 35,00 100 NeT8KI 1980 35,82 34,91 > 8,15—8,55 f. m. DIFOd Y 10 0 167,50 | 15,20 21,53 26,99 | 50 8,15 | 19,94 | 36,07 | 35,15 | 100 6,35 19,94 | 36,07 | 35,15 150 6,60 | 19,93 | 36,05 30,18 220 67,50 | 19,93 | 36,05 | 35,13 Ångaren Nornan. | 9 Augusti 1893. (ONE a 0 (C) — DUB NE IF2HUHDL 185 + 6,30 19,93 36,05 35,13 | 260 6,30 | 19,93 36,05 35,13 Cim. . > 7,15—9,30 f. m. | 58025” | ÖR 0 167,80 | 15,23 27,58 27,05 5 167,75 | 15,25 | 26,62 | 27,08 10 STL 19,43 35,15 34,28 20 6,80 | 19,66 30,57 34,67 30 67,70 | 19,84 | 35,89 | 34,98 40 6,00 | 19,86 35,93 | -35,01 60 67,05 | 19,89 35,98 32,06 380 6,25 | 19,98 | 36,05 | 35,13 100 63,60 | 20,01 | 36,20 | 35,27 | 150 67,10 | 19,96 36,11 35,18 200 5,75 | 19,93 36,05 | 35,13 300 5,50 | 19,93 | 36,05 | 35,13 400 5,10 | 19,93 | 36,05 | 35,13 420 5,15 | 19,93 | 36,05 | 35,13 560 4?.55 | 19,93 | 36,05 35,13 Ov - > > |11,15—12,35 e. m.| 583 30” 8 2940” | 0 167,70 15575 28,52 27,95 hh AO 15,95 | 17,63 | 3191 | 3119 20 10,85 | 19,53 | 35,33 | 34,45 | 40 5,45 | 19:83 | 35,87 | 34,96 |--60 7,95 | 19,93 -| 36,05 | 35,13 | 30 7,40 | 19,95 36,09 3D,17 | 100 6,90 | 19,96 | 36,11 | 35,18 | 200 67,35 | 19,93 | 36,05 | 35,13 | 450 5,05 | 19,91 36,02 | 35,10 | 560 42,80 | 19,90 | 36,00 | 35,08 Cv a . > 12,45 e. m. Mellan Cy och Cyi 0 Ileana 25,75 25,28 bj dr i > 1,00 > > > a | 0 17,35 | 14,30 | 25,91 | 25,43 CK > Tas > > DD | 0 17,42 | 14,55 | 26,36 | 25,87 176 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Augusti. 0. Long. Mellan Cy och Cyr Station. NE Tar: Dato. Timme. Cvådl «LANG oh 9 1,30 e. m. ÖS Or lor GE » 1545 > » f . 2,00 » >» Ss 2 2,15 > > > ÖVA «da TILA. 2,30-—3,15 e. m. | 58 4'10” » > > > » 5650” Ångaren Göteborg. 1 och 2 Augusti 1893 samt 31 Angusti och 1 September 1893. Profvets djup. m. SEKORSOKSekS 20 40 60 30 100 130 156 175 Vattnets temp. + 17,25 17”,00 167,82 17”,10 16”,40 13,35 14”,50 11”,90 9,35 I,25 7,30 T',50 UD SKATE Da pr Me Re Salt; 580' 10” Mellan Pater Noster o. St » » » » » > » I» » » SKE 30-13 UR 0 + 17,20 | 11,70 21,22 20,90 177,10 | 18,34 24,18 23,77 16515) 3115 30,46 15”,85 | 18,39 33,28 32,49 14,18 | 18,83 34,07 33,25 11,35 | 18,97 34,32 33,49 107,32 | 19,13 34,61 30,76 17,18] il,88 21,54 21,22 177,15 | 11,75 21,31 20,99 16”,61 | 12,83 23,26 22,88 167,15 | 16,67 30,18 290,53 167,18 | 17,03 30,83 30,15 16”,04 | 17,29 31,30 30,60 167,45 | 15,52 28,11 27,55 167,60 | 15,14 27,42 26,89 167,70 | 15,14 27,42 26,89 167,68 | 15,18 27,49 26,96 167,50 | 16,14 29,22 28,62 137,85 | 19,26 34,85 33,99 115,54 | 19,47 35,22 34,35 10,00 | 19,68 25,51 34,62 FS,98|) 19,74 35,71 34,81 F,57 | 19,78 35,78 34,88 7,85 | 19,87 30,95 35,03 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS MANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. Zu Augusti. Sa I t he I t St a tion = N: Lot. OO. Long. SSR - r a Dk lä CI. Salt Dato, Timme, | m, pr liter] pr liter. Salt. Voos I | | SS vd RME a 1 10;20 £; m. OBROELVU4 LONSRITOX | 100 + 77,68 19,92 26,04 30,12 130 6,75 | 19,98 36,14 35,22 170 6,43 | 20,00 26,18 30,25 SRA sta Bl. lo KAT. 10,45 Mellan Si och Sm 0 167,85 15,15 27,44 | 26,91 BR SER BYAR > 11,15 > > > 0 167,78 15,33 27,76 | 27,22 SUNE od SAN BRAT > 12,00—1,19 e. m. Bly Il 1031 0 167,86 | 15,06 27,28 | 26,75 5 167,75 | 14,99 27,15 26,63 10 167,20 | 16,61 30,07 29,43 15 127,85 | 19,47 30,22 34,35 20 11,15 — — — 30 9,45 | 19,86 35,93 39,01 40 ILVES 36,14 35,22 60 7,50 | 20,00 36,18 30,25 80 7,15) 20,00 36,18 30,25 100 7,00 | 20,04 36,25 35,32 150 67,31 | 20,02 36,22 35,29 250 6,25 | 20,03 36,23 35,30 Tysekil oa tt. ok eh sh 2 — — —— 5 ir 0 11,83 21,45 | 21,13 10 17320, | 1272 | 23:06: | 22,69 | 20 | 14320 | 17,55 | 31,76 | 31,05 30 185 | IS 39,31 32,53 40 127,50 | 18,59 33,64 32,84 43 IELOMIN LS6 33,94 33,13 45 5,60 | 18,97 34,32 30,49 50 710 | 19,24 | 84,81 239,95 51 67,80, | 19,33 34,97 34,11 FAN Sbäcks.ms FP.eolo&e Tf — — — 0 177,30, | 12,83 23,26 22,88 50) 17,40 | 12,83 | 2326 | 22,88 10 175350) TRA 23,46 23,07 20 l3rs0rk 764 31,93 31,20 30 12”,65 | 18,38 33,26 22,48 40 I05KE-LSS 20,89 33,08 45 SSM 34,49 32,70 50 6K85ul 19:32 34,88 34,06 55 4,98 | 19,40 35,01 34,19 60 4”,60 | 19,46 35,12 34,29 70 452720 LI 35,22 34,40 S0 47,82 | 19,62 30,40 34,56 100 42,90 | 19,58 35,33 34,50 120 5,04. | 19,61 30,39 34,55 IBOLDÖZSA omr 1 ag NE: — — -— 10 17588 125500 I 22:67 22,30 20 ae | 30,25 29,60 30 Reg | Ika 39,04 32,27 40 8,50 | 18,74 33,91 33,10 45 I',45 | 18,75 33,93 JL 18 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Augusti. Salthalt. Sjtra tion NÅ Tatu) KOR Tons rasta MÖRE s SEP fer NGT Salt Dato. Timme. Aå pr liter.| pr liter. Salt ?/oo. 31 — Innanför Pater Noster 0 |I+ 15,30) 15,47 28,02 27,46 Pater Noster > = 0 157,63 | 16,65 30,14 29,50 5 15,44 | 16,16 29,26 28;66 10 167,39 | 18,44 33,37 32,58 | 15 167,05 | 18,68 33,80 32,99 | 20 15,49 | 18,99 | 34,36 | 383,52 | 30 | 14,84] 19,09 | 34,54 | 33,69 | 40 225 KOTA 34,63 33,78 | 45 127,03 | 19,15 | 34,65 | 33,80 — Dist. från Pater Noster 34 0 157,93 | 17,84 32,29 31,55 EG = > > st 0 167,48 | 18,11 | 32,77 | 32,01 | ; e ) 5) 5 >» 101 0 16”,35 | 17,79 | 32,20 | 31,46 | = > > » 14 0 167,62 | 17,40 | 31,50 | 30,80 | LS > > >» 178 0 15,80 | 16,16 29,26 28,66 Su . : | > — 58010” 10? .52' 10” 0 15,95 | 18,53 33,53 32,73 | 5 167,01 | 18,51 23,49 32,70 | 10 | 16,08) 18,55 | 83,57 | BYTT | 20 16,10 | 18,69 | 33,82 | 33,01 30 iI5n05] 1928 34,88 34,02 40 13,00 | 19,32 | 34,95 | 34,09 50 11,48] 19,40 35,10 34,23 60 107,60 | 19,51 305,30 34,41 80 8,15 | 19,70 | 35,64 | 34,74 100 75 | 19,82 | 35,86 | 34,94 | 160 e,25 0 LD 36,01 35,20 Sie - 2 S,15 f. m. Dist. från Sm 4 0 15,90 | 17,59 31,84 IL11 Bor RE LR ö 8,45 SÄNG TG 0 157,80 | 17,28 | 31,28 | 30,58 (ORD LE RR AR TR 9,15 ör Pator Nortel 0 15,80 | 17,38 | 3la7 | 30,67 SI - = DSP 10” 31' 0 10 LIA 31,78 31,07 5 15,80 | 17,53 | 3173 | 31,01 10 16,01 | 18,43 | 33,35 | 32,56 20 20650 NT 35,40 34,52 | 30 9,55 | 19,95 | 36,09 | 35,17 40 8,20 | 19,95 | 36,09 | 35,17 60 8,40 | 20,05 | 36,27 | 35,84 100 6,62 | 20,01 36,20 35,27 Axv oe - 58 18 30” 107 53 0 167,30 | 16,76 30,34 29,69 | 5 167,32 | 16,76 30,34 29,69 | 10 177,00 | 17,96 | 32,50 | 31,76 20 167,25 | 18,48 33,44 32,65 30 137,40 | 19,33 34,97 34,11 | 40 10,75 | 19,57 30,40 | 34,52 | 60 8,80 | 19,65 | 35,55 | 34,65 | 110 7,95 | 19,94 36,07 30,15 | = Dist. från Lysekil 101 0 167,80 | 17,37 | 81,44 | 30,74 29 N:0O 5. KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 79 Augusti. | Sa Lt HATT SKO eriRora: EEE N. Tot: dull: 10. öre: | äras. | temp. a AR Dato, Timme. "v liten. 3 liter. Sat 9/00. 31 — Dist. fr. Lysekil 7' 0 + 167,67 | 18,04 32,60 31,89 = ER [Da EGG 0 167,52. | 18,13 | 32,81 | 32,05 Lysekil » —— 0 15,12) 17,48 31,58 30,88 N 5 | 15588) 17,69 | 3202 | 31,29 10 167,08 | 18,62 30,69 32,89 20 15,78] 18,75 30,93 33,11 30 157,30 | 18,82 34,05 30,23 40 147,44 | 18,99 34,36 33,02 45 137,12] —19;05 34,47 33,63 50 T14] 19,24 34,81 29,95 September. [ÖV ie fald ESR TROSA äl — 5819 10” 4' 45” 0 157,22 | 16,89 30,58 29,91 5 14”,56 | 16,89 30,58 29,91 10 107,36 | 19,44 35,17 34,29 20 Ur ELINNS 30,78 34,88 | 30 7,00 | 19,86 | 35,93 | 35,01 40 67,92 | 19,98 36,14 35,22 50 67,55 | 19,94 26,07 35,15 60 6,07 | 19,94 36,07 35,15 [80 67,50 | 19,99 | 36,16 | 35,24 100 67,30 | 20,00 36,18 35,25 150 67,38 | 20,02 36,22 35,29 200 67,07 | 20,03 36,23 35,30 300 5,36 | 19,99 36,16 35,24 500 4,80 | 19,96 36,11 35,18 SvII a > — Dist. från Syn 6 0 157,18 | 17,06 30,88 30,20 BODIR Ser sk: = > s > 12 0 15,10 | 17,00 30,77 30,10 (Skam oaser SEE > — | 5828' 50” SPeBY BR 0 HOnL PLE29 31,30 30,60 5 157,07 | 17,29 31,30 30,60 10 147,96 | 17,29 31,30 30,60 20 HESS20 0 ELON 35,73 34,83 30 67,50 | 19,85 30,91 35,00 40 6,21 | 19,89 35,98 35,06 60 67,02 | 19,94 | 36,07 35,15 S0 67,30 | 20,00 36,18 35,25 100 65,32 | 20,01 26,20 35,27 150 6,07 | 20,05 36,27 35,34 200 6,00 | 20,01 36,20 SD,27 250 5,55 | 19,99 36,16 35,24 300 5,40.) 19,98 36,14 30,22 400 Brsal 1995 36,09 35,17 550 4,87 | 19,94 | 36,07 35,15 660 4,69 | 19,96 36,11 35,18 80 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. September. | Salt halt (Söt NAO N. Lat. 0. Long IRrveta MÄTTES . Jak a) ven le ol Sol Dato. Timme. SR pr liter.| pr liter. Salt ?/oo. | Svane s 1 Ö18 em Dist! från Svin 2 0 |+ 15987) 16,89 | 30,58 | 29,91 ID 6,30 > 5 0 15,33 | 16,93 | 30,65 | 29,98 ec. 6,45 > vn 0 15,47 | 16,92 | 30,63 | 29,96 GL 7,00 > Dog > 10 0 15,60 | 17,01 | 30,79 | 30,12 ISTER eh SRA er fal BORRA. EE 58” 41 92 0 157,40 | 17,07 30,90 30,22 5 15,60 | 17,32 31,35 30,65 10 157,85 | 18,04 32,65 31,89 20 147,70 | 19,38 | 35,06 | 34,19 30 P;05) 1970 | 35,64 | SAMA 40 9,30 | 19,80 | 35,82 | 34,91 60 8,40) 19,82 | 35,86 | 34,94 30 3,10 | 19,86 30,93 35,01 100 T,75) 19,97 36,13 35,20 200 6,55 | 20,00 36,18 30,25 250 6,26 | 20,00 36,18 30,25 [PX aa > = BS 42 IR20: (0) 15,50 |. 15,03 27,19 26,67 20 167,15 | 18,68 39,80 32,99 30 12”,66 | 19,85 | 35,01 | 34,14 40 10,50 | 19,65 | 35,55 | 34,65 30 5,50) 19,76 30,75 34,84 130 7,30) 19,94 36,07 35,15 Kanonbåten Svensksund. 13—22 November 1893. November. Allsbäck - 03.1 13 — — — 0 + 6,73 | 14,90 26,99 260,47 5 6,87 | 15,14 27,42 26,89 10 65,95 1; 15529 27,69 27,15 15 7505) 15,69 | 2841 | 2,84 20 7,52 | 16,38 | 29,65 | 29,02 25 9.32 | 17,25 | 3122 | 30,53 30 11,88 | 18,28 | 33,08 | 32,31 40 107,52 | 18,63 | 33,71 | 32,91 | 50 | 10520 | 18,94 | 3427 | 33,44 60 6,18 | 19,27 | 34,86 | 34,00 70 47,67 | 19,45 39,19 34,31 80 42:25 | 19,44 | 35,17 | 34,29 90 4,60 |; 19,52 | 35,81 | 34,48 100 49,65 | 19,52 | 3581 | 3448 117 4,70 | 19,55 | 35,87 | 34,48 KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 81 November. Skaclto nar vt SAtract i OD. SN ING ING 0. Long. FrfArete VE é Sö SEE Dato. Timme. hl pr liter. a liter. "26 /o0. i HövEekKil NAS I. Bik. 3 3,30 e. m. - — 0 + 6,86 14,76 26,74 26,28 D 6,90 14,74 26,70 26,20 10 6,85 14,83 26,86 26,35 15 7,66 | 15,99 28,95 28,36 20 107,18 17,95 32,49 31,74 30 VO 85 SS LST 40 107,65 | 18,66 33,76 32,96 50 107,55 18,79 24,00 | 39,18 | | 53 107,49 | 18,89 34,18 | 33,35 GHRVOng GE io Ia USA 16 | Of m. H3L1HL304 | LITAN30 0 6,36 14,63 26,50 26,01 | Uj TDiSs frän Nera yen osa |A BR 67,65 | 14,43 | 26,14 | 25,66 | (Kurs mot Syn) | 8,00 >» > > > & 0 6,17 | 13,86 25,12 I 2467 | EhilG. AD > » Y 0 Hess II AT Il 20,20 | 25:13 AS Re Be ol ORG | 08 8,30 > [NYE = SER 0 7,95 | 18,79 | 34,00 | 33,18 10 ORLGLI 139 34,00 39,18 20 IP,24 19,14 34,63 30,78 | 30 10,05 | 19,39 | 35,08 | 34,21 | 40 ills00r LING 30,48 34,59 | 50 1s05 I 19:65 || 35:55, |. SÅ65 | 60 107,30 | 19,58 35,42 34,53 70: | 10305 | 19,75 | 3573 | 34,83 | | 105 Pod | 19,87 | 35:95. | 35,08 IASgSvara bn SE. BRL, 3 10,15 f. m. Dist. från Axv 6 0 Srd0OK TIER 34,59 33,75 HULE DRT BRRE: 10,45 > > » > Å2/ 0 F,18 | 18,89 34,18 23,35 LEKER TNA. Tabs > SS oh 0 T,73 | 18,93 | 34,25 | 33,42 (0 MEST ee ARS La OR 1145 > 2 » > 25 | 0 (8:36 18,97 34,32 30,49 Syse an 0E I. DUK 15. | 2355:00le. m. | 58519 1074" 45" 0 75,63 | 18:85 | 34,11 | 33,28 ; 10 FOI LB 34,22 33,39 20 72,90. | 18,94 | 34,27 | 33,34 25 8,62 | 19,24 | 34,81 | 33,95 30 | 1025 | 19,86 | 35,93 | 35,01 40 P,19 | 19,90 | 36,00 | 35,08 160 7P,98, 11 20,01 <= 36,20 | FSD: | > 80 7,32 | 20,01 | 36,20 | 35,27 | | 100 7,40 | 20,01 | 36,20 | 35,27 | | 200.) 6350 | 20,00 | 36,18 | 35,25 | | | 300 6.05 | 20,02 | 36j22 | 35,29 | | 450 5,90 | 19,99 | 36,16 | 35,24 Marstrand... . . ....| 22 3,10 e. m. SE 2 00,00 4,53) | 13,02 | 23,60 | 23,21 | 6 | fa BR | Bo | Br | IL 0 IEA I BS I SA | Le AN rATS0R 13:08 23,62 23,23 Kråksunds gap . . .. > PN — 0 4,76 14,02 20,40 24,95 IPater) NOSterlä . i. filed. | 20 9,30 e. m. Pat. Nost. fyr 4 nord. | 0 4216 | 13,24 | 24,00 23,59 K. Sv. Vet. Akad, Handl, Band. 29. N:o 5, : 11 2 2 8 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. SJÄLEN a en Pater Noster SHI a SvII November. Dato. 20 Timme. 9,30 e. m. Ike mm. 7,15 e. m. 6,30 e. m. 2,30—06,00 e. m. | J | N. Lat. 0. Long. Pat. Nost. fyr + nord. Dist. från Pat. Nost. 31 Kurs mot Si J > » > » » » » 2 » 58” 0' 10” 10? 52' 10” | | 58 11' 10731 Mellan SmI och Svi HOrLIA 10” 4' 45” Mellan Svit och Svir Hr 281HOK EE) -9 4335 Profvets djup. 50 Vattnets temp. + 55375 67,50 ”,76 8,30 8,85 5,03 5,00 5,10 5,10 5,05 5,90 6”,30 67,50 67,90 70 9,05 ”,70 9,58 9,30 5,14 7,81 7,89 8,00 8,60 F,18 3.60 ST 8,85 J',A5 T,61 T,44 67,66 UR OD) T',82 8,07 8,41 7,83 Tout 8,04 s,08 8,24 SE NE IG In AI 8,87 Pr Iier! säte Seb oa. 13,70 24,83 24,39 14,51 26,29 25,80 16,43 29,75 29,12 18,47 33,42 32,63 9555 35,37 34,48 13,61 24,67 24,23 13,60 24,65 24,22 13,45 24,38 23,96 13,26 24,03 23,63 13,62 24,68 24,25 15,58 28,21 27,65 15,75 | 28,52 | 27,95 15,79 28,59 28,01 15,95 28,88 28,29 18,88 34,16 30,34 19,16 34,67 33,81 19,35 35,01 34,14 19,44 35,17 34,29 19,68 35,60 34,71 19,36 30,93 35,01 19,76 35,75 34,84 18,05 32,67 31,91 17,98 32,54 31,79 18,38 33,26 32,48 18,47 33,42 32,03 18,77 33,96 33,15 19,00 34,38 33,54 19,93 36,05 39,13 19,95 26,09 35,17 19,93 36,05 35,13 20,00 36,18 35,25 19,96 36,11 35,18 17,66 31,96 31,22 19,23 34,79 33,93 19,24 34,81 33,95 19,30 34,92 34,05 19,92 26,04 35,12 19,19 34,72 33,87 19,06 34,49 32,64 19,20 34,74 33,88 19,21 34,76 33,90 19,22 34,77 33,92 19,81 39,84 34,93 19,93 36,05 35,13 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. oN:O 5. 83 November. | STO Utö OUT Ita toA OM. — == N: Lat. O. Long. [EEE a ; ; Dato. Timme - ( 1. Salt Salt ?/oo. ' m. pr liter.) pr liter. då SVIT « 21 | 2,80—6,00 e. mi. | 1H82S' HO” I 4335 70 + 7,58 | 20,01 26,20 30,27 | 100 72,20 | 19,99 | 36,16 | 35,24 | 150 6,88 |" 19,99 | 36,16 | 35,24 200 6,99 19,99 36,16 30,24 300 6,26 | 20,03 36,23 30,30 | 400 3,86 | 20,01 36,20 | 35,27 | | 650 5,60 19,98 36,14 3D,22 SVIT ol. Kl |] 1,50 e. m. Mellan Syrmr och Six 0 6,35 17,09 30,94 30,25 b || a 1,85: > > , KAONS 0 67,65 | 16,89 | 30,58 | 29,91 Ch: > I » > 0 6”,95 | 17,09 30,94 30,25 d » 1,05 > 2 > > > 0 Ur20 17,22 30,17 30,48 SPAN i. , 11,00 f. m. 58” 40" 9 28 0 729 |) 1758 | 3i82 | 3110 10 Bna6 I ASTA 32,88 32,12 20 107,08 |, 18,75 | 33,93 33,11 30 107,43 | 18,91 34,22 33,39 50 107,09 |' 19,11 24,58 39,73 70 Y£,10 | 19,66 35,57 34,67 100 7,27 | 19,97 | 36,13 | 35,20 150 6,85 |: 19,99 36,16 30,24 | 240 6,57 20,01 36,20 3D,27 SSX. > 9,40 f. m. 58 42 90 0 8,31 | 18,19 32,92 32,15 10 td IT 20 32,94 32,17 20 9,30 | 18,46 39,40 32,62 30 9,35 | 18,58 BexRA | SU 40 9,34 18,83 34,07 30,25 50 Sa TISK 34,59 33,75 60 "74 |, 19,51 | 35,30 | 34,41 70 T,72 | 19,93 | 36,05 | 35,13 100 = 0 19,99 36,16 35,24 150 6555 20:01 36,20 30,27 Ångaren Themis. 15 och 16 November 1893. Eh 15 S,30 e. m. Vinga 0 + 67,20 | 13,73 24,88 24,44 PRE: > II00E > Mellan Vinga och Cr 0 67,50 |. 13,96 25,30 24,84 C6 ö 9,30) > , SG 0 67,55 | 18,48 | 24,43 | 24,01 då. : 10,00 > 5 PA, 0 67,95 | 14,11 | 25,57 | 25,10 ect 3 10,30 > > > JR 5 0 67:05 | 15,58 28,12 21,57 för: 3 11,00 > > > ” 13 0 U000)) IAS 31,58 30,88 SÅ a > HOLS0 & » > 3 0 7:95 || 1,55 31,76 31,05 InTa y 12,00 > > > hö 0 arOL I RAG 31,78 31,07 i 16 12180 f: m. > > > 0 Uri40R I 565 31,94 31,22 34 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. November. Salthalt. SIELTaKOELLONN. N. Lat. 0. Long. ns Se : ; | CI. Salt Dato. Timme. Zn pr liter. pr liter. Salt ?/oo. CASE FJ ISRS. CIS 16 |12,45—3,30 f. m. | 57 51' 30” 10715" 4” 0 + 1,65 18,24 33,01 32,24 5 T,75 | 18,27 | 33,06 | 32,29 10 8,15 | 18,38 | 33,26 | 32,48 20 9,55 | 19,08 | 34,52 | 33,68 30 10”,75 | 19,50 | 35,28 | 34,40 40 10515 19752 35,31 34,43 60 107,10 | 19,70 | 35,64 | 34,74 | 80 I',65 | 19,71 30,66 34,76 | 85 7,65 | 19,95 | 36,09 | 35,17 OMAR ol RANN. FO ROTE. > 4,30 f. m. Mellan Cr och Ci 0 8,40 | 18,85 34,11 33,28 IDE Sa Fn KSK a le RSK VE » 5,30 >» > RDI AR 0 7,90 | 18,95 34,29 33,46 CO SRRKT t RÖRVA: 6,30 > > > 0 7,70 | 18,88 34,16 33,34 OMSR 01.898 | VA >» | 7,00—9,00 f. m. | 5STHT15” | PW 55 0 7,65 | 18,95 | 34,29 | 33,46 | 20 7,95 | 18,94 | 34,27 | 3344 30 9,60 | 19,73 35,69 34,79 40 8,82 | 19,90 | 36,00 | 35,08 60 8,35 | 20,04 | 36,25 | 35,32 80 7,53 | 19,99 | 36,11 | 35,18 I 35 7,35 | 19,99 36,11 35,18 100 T,15 | 20,00 | 36,18 | 35,25 150 6,55 | 19,99 36,16 35,24 200 6,40 | 20,00 36,18 35,25 400 5,95 | 19,99 36,16 35,24 485 5,40 | 19,99 | 36,16 | 35,24 CIIGa. sla VISE kh RAGE > 10 f. m. Mellan Cir och Ctr 0 7,05 | 18,68 33,80 32,99 CMPe «AS. KAR » 11,15—2,00 e. m. | 58025” SKV 0 T,75 | 18,85 34,11 33,28 | 5 7,80 | 18,78 | 33,98 | 33,16 | 10 7,85 | 18,81 34,04 33,21 | 20 8,30 | 18,98 34,34 33,51 30 9,05 | 19,24 34,81 33,95 | 40 9,85 | 19,55 35,37 34,48 | 60 9,75 | 19,86 | 35,93 | 35,01 | 80 8,25 | 19,91 | 36,02 | 35,10 | 100 7,25 | 19,95 | 36,09 | 85,17 150 6,60 | 19,99 36,16 35,24 200 6,45 | 19,99 36,16 35,24 300 6,10 | 20,03 | 36,23 | 35,30 400 5,55 | 19,99 | 36,16 | 35,24 425 5,40 | 19,99 | 36,16 | 35,24 | 590 5,40 | 19,99 | 36,16 | 35,24 Ci a > 3,00 e. m. Mellan Cr och Cy 0 9,30 | 18,90 34,20 33,37 bol EE ARERE a 316 > Sean 0 8,85 | 18,82 | 34,05 | 33,23 0: age SSE > 3,30 > > SET 0 8,30 | 18,79 | 34,00 | 33,18 TERES ER > 3,45 > > DRESS 0 8,95 | 18,69 | 33,82 | 33,01 OTIS RNE EST > 4,00—5,00 e. m: | 583307 | 8729:40 0 9,30 | 18,66 33,76 32,96 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0 5. 835 November. Prof vets | Vattnets Sot NA Lt Nta tion. sm au N: Lat. O. Long. djup. | temp. Ol. | Sult Fa re m. | pr Liter pr liter. | I [ON 16 | 4,00—5,00 e. m. | 583'30" 8 29' 40” 10 |-+ 9,45 | 18,66 | 33,76 | 32,96 20 | 10520 | 18,96 | 34,81 | 33,47 40 | 105,85 | 19,34 | 34,99 | 34,12 60 | 10,95 | 19,63 | 35,61 | 34,62 80 107,15 | 19,70 30,64 34,74 100 9,75 | 19,75 | 35,73 | 34,83 180 T,05 19,95 36,09 35,17 Ova. > 5,20: 1e. m. Mellan Cy och Cyr 0 I TONIK Se 39,78 32,97 livka , 5,40 > > RE 0 (AT 18,06 32,08 31,93 Cyvi . > 1 6,00—7,00 e. m. | 584' 10” 851507 0 7,80 | 17,88 32,36 31,62 20 9,60 | 18,74 | 33,91 33,10 40 107,65 | 19;29 34,90 34,04 60 107,65 | L9,45 35,19 34,31 80 LOHSON IE LIV 35,40 34,52 130 8,70 | 19,85 35,91 35,00 170 77,25 | 19,95 36,09 35,17 Ångaren Svensksund. 10—14 Februari |894. Februari. Marstrand 2) — ee —— 0 + 3,22 | 14,97 27,12 26,60 Stigfjorden 10 11580 £ m: = — 0 ZON BN 24,77 24,34 | ö 2,82 | 13,79 24,99 24,55 10 3,05 | 15,29 27,69 27,15 15 3,33 | 16,59 30,04 29,40 18 Sr BOR KOL 31,08 30,39 Smörkullen 1 9,30 f. m. — = 0 1”,45 Di 5,89 5,87 5 2,60 | 11,67 21,16 20,85 10 2,85 | 14,20 25,73 25,26 20 STOR ID 31,87 3L15 30 47,90 | 18,31 33,13 32,36 40 5555 | 18568 33,80 32,99 50 67,10 | 19,09 34,54 | 33,69 60 6,16 | 19,09 34,54 | 33,69 67 5,90 | 19,45 35,19 34,31 72 5,53 | 19,50 35,28 34,40 Alsbäck . . , = = — 0 STL CD 16,75 16,55 5 256055 13:08 204 23,31 10 Udo 4 53 | 23 | SES 20 JHSON LEN 31,71 31,00 30 4,30 | 18,28 33,08 32,31 36 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. | Kornö Lysekil (SA EO Alsbäck . . . | Bläckhall Februari. 11 13 14 Dato. Timme. 4,11 e. m. 4,30 > 4,45 5:00 Ghla S Salthalt. NED Ö. bong Profvets Vattnets SUPER StEmp-A rrGTa SA m. pr liter. | pr liter. Salt ”/0o. — = 40 + 4,30 | 18,47 30,42 32,63 50 55,65 | 18,86 34,13 33,30 60 67,30 | 19,35 35,01 34,14 70 5,87 | 19,45 35,19 34,31 30 5,40 | 19,50 35,28 34,40 90 San KN 35,30 34,41 100 4”,85 19,55 30,37 34,48 120 4,75 | 19,52 35,31 34,43 oo — 0 07,64 3,83 16,04 15,86 6 2,80 | 15,77 28,56 27,98 10 3,30 |. 17,38 31,46 30,76 18 3,40 20 3,95 18,18 32,90 32,13 25 3,60 | 18,28 33,08 32,31 30 33,65 | 18,32 33,15 32,37 46 3,99 | 18,51 33,49 32,70 SSR | TENN 0 2,16 | 11,97 21,70 21,38 — — 0 27,52 | 15,62 28,29 27,72 Mellan Gäfven och ÅAxv 0 2,67 | 16,87 30,54 29,88 > > NNE 0 27,88 | 17,72 32,07 31,34 : > > > 0 3,30 | 18,44 33,37 32,58 HS 125 10758130 0 47,57 | 19,35 35,01 34,14 10 4,62 |. 19,35 30,01 34,14 20 4,75 | 19,46 35,21 34,33 30 4,88 | 19,49 35,26 34,38 40 47,98 | 19,45 35,19 34,31 60 276 | 19,50 | 35,28 | 34,40 30 42,55 | 19,56 20,39 34,50 100 42,55 | 19,55 30,37 34,48 146 4,66 | 19,58 35,42 34,53 5815 1049" 0 4,90 | 19,18 | 34,70] 33,85 58 1v4307 10 39' 0 4,45 | 18,93 34,25 33,42 20 5,02 | 19,02 34,52 33,68 40 5,20 |: 19,12 34,59 33,75 60 5,65 | 19,86 30,93 35,01 | 80 5,55 | 19,96 | 36,11 | 35,18 | 100 5,45 | 19,96 36,11 39,18 | 5812 40” Juan 0 3,12 | 17,88 32,36 31,62 | 10 3,45 | 18,57 | 33,60 | 32,80 | 20 3,73 | 18,86 | 34,13 | 33,30 | 30 47,25 | 19,18 | 34,70 | 33,85 | 40 47,32 | 19,23 | 34,79 | 33,93 | 59 4,42 | 19,25 | 34,83 | 33,97 | = —— 0 2,34 | 14,70 26,63 26,13 | — —— 5 2,41 | 15,87 28,74 28,15 KONGL. 'SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. ST Februari. SKACUon a let: S ta tion. N. Lat. 0. Long. SAST Forn : 5 Dato. Timme. i Ol. Salt , Salt ?/oo. m, pr liter. pr liter. a : Kornö 14 — 10 | + 2,60 18,20 32,94 B2,17 20 3,97 | 18,58 30,62 32,82 30 4?.00 | 18,58 39,62 32,82 40 4,25 | 18,89 34,18 33,35 Pater Noster 2 — ne — 0 2,60 15,45 27,98 27,48 Ångaren Themis. 9 och 10 samt 13, 17, 18 Februari 1894. (CNE a ANOR I BAN 9 6,55 e. m. Vinga 0 | + 4,00 | 17,65 31,94 31,22 JU SS AES SE TARA EL » (DE Mellan Vinga och Cr 0 Bjnda | Ile 32,81 32,05 CR At ska > 8,00 >» » » » 0 00 18,13 32,81 32,05 GIG fo KS GASA SL > 8,30 > > » Nå 2 0 4,15 18,70 30,84 33,03 (3 ES SSA SN 2 3 900 > » > > 0 4?,40 18,51 33,49 I 32,70 LT MRS a RES 3 9,30 > > då 0 3,80 | 18,47 33,42 32,63 På RR ot BÖG. 3 10,00 > > > a 0 "70 | 18,43 33,35 32,56 58 BRA ol OMM > 10,30 > > la 0 3,40 | 18,37 33,24 32,46 SAS 2 DE ? HOLME 5 > > VAS 0 3,60 | 18,41 33,31 32,53 JO ATERE > 11,30" > 2 > 3 0 4,85 | 18,72 33,87 33.06 IKSr SÅ SURA RO > 12,00 > > KD 0 4,60 | 18,82 34,05 33,23 8 Si ORG i BRAT 10 12,30 f. m. > > > > 0 4,60 | 18,65 33,75 32,94 TG OLIN IP > 1,00 > > > > 2 0 4,95 | 18,63 JIM 32,91 in JO Sr SAR AV > P0 > > > a 0 4”,70 | 18,60 33,66 32,85 OR JE ORO I BENT. 3 2,00 > > > LD 0 5,00 | 18,60 39,66 32,85 DE od LD od. RAT. > 230 > > > ? 0 ”,75 | 18,63 33,71 32,91 ge I NODE. > 3,00 : > > > > 0 4,90 | 18,66 33,76 32,96 Cres od ANDE 1Se ÅL. > 4,00 > Hur alSOR NELORLDRA 0 5,00 | 18,71 33,85 33,04 13 11,00 > 58 6 59" 20” 0 5,40 | 19,29 34,90 34,04 2,00 e. m. 58 6 25' 30” 0 5,85 | 19,29 34,90 34,04 Di00r > 58” 25' 30” RS 0 6,10 | 19,75 35,73 24,83 8,00 > 58” 34' 30” HJO 0 67,50 || 19:61 30,48 34,59 11,00 > 58” 34 30” HER 0 67,05 | 19,39 35,08 34,21 17 9,30 f. m. 58” 0' 20” &C47T 0 3,65 | 18,66 33,76 32,96 10 47,50 | 18,70 30,84 33,03 40 4:10 | 18,72 33,87 33,06 60 47,40 | 18,83 34,07 33,25 65 47,45 | 18,90 34,20 33,37 CyaR BERd RR > 11 6,15—7,10 e. m. | 58410” FAN 0 2,65 | 18,36 33,22 32,44 10 3,00 | 18,36 33,22 32,44 20 3,25 | 18,36 33,22 32,44 40 3,70 | 18,59 33,64 32,84 60 4,20 | 19,06 34,49 33,64 88 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Station. Februari. Dato. il Timme. 6,15-—7,10 e. m. 7,30 e. m. 3,00 >» 3,30 > 9,00 > 9,30 > I I I | 11,30 e. m 12,00 > 12,20 f. m 1,00 >» 1,30 > 4,00 f. m. 5,00 >» 5,30—6,30 f. m. NÄST om. 815: > N. Lat. 58 4' 10” 0. Long. 86 50 Mellan Cyri och Cy 583 30” 58025” Br ov 15” 8 29 40” PV 2H dy Profvets djup. m. Vattnets temp. + 4,70 4”,90 2”,60 3,50 3,35 3,85 ”,70 4,15 4”,20 5,50 5,50 6,15 6,65 6,35 5,60 5,60 5,50 D,35 4”,20 3,85 70 3,85 3,70 4”,10 4,15 6”,15 6,45 6",10 6,10 5,85 6,10 5,90 5,60 5,40 3,90 3,85 3,00 3,70 47,35 4,50 4?,55 4,60 5,10 2,65 3,70 Salthalt. pr el ser Salto: 19,37 35,04 34,17 19,57 35,40 34,52 18,34 33,19 d2,41 18,82 34,05 33,23 18,72 33,87 33,06 18,77 33,96 33,15 18,70 33,84 33,03 18,70 30,84 33,03 18,71 39,85 33,04 19,37 35,04 34,14 19,70 30,64 34,74 19,82 39,86 34,94 19,93 36,05 35,13 19,98 36,14 30,22 19,96 36,11 35,18 19,97 36,13 30,20 19,97 36,13 30,20 19,99 36,16 35,24 19,03 34,43 33,59 19,00 34,38 33,54 18,97 34,32 33,49 19,00 34,38 33,54 18,99 34,36 33,52 18,99 34,36 33,52 19,02 34,41 33,58 19,74 35,71 34,81 19,90 36,00 35,08 19,92 36,04 35,12 19,91 36,02 39,10 19,92 36,04 35,12 19,93 36,05 35,13 19,98 36,14 35,22 19,95 36,09 35,17 19,93 36,05 35,13 19,02 34,41 33,58 19,03 34,43 33,59 19,34 34,99 34,12 19,41 30,12 34,24 19,67 30,58 34,69 19,77 30,76 34,86 LIT 30,76 34,86 19,82 35,86 34,94 19,85 35,91 35,00 18,88 34,16 33,34 IS) 34,76 33,90 BAND 29. N:O 5. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. Februari. | | SeIttart Station. | RN Fm N. Lat. 0. Long. SR fr / AN | Dato. | Timme. m. pr liter. pr liter Salt 9/00 Cr 18 9,35 f. m. HTLALKBO” I0H1Hrar 0 3,20 19,07 34,50 33,66 | 10 405 19,34 34,99 3,12 | | 20 4,10 19,41 SN 34,24 40 475 19,67 35,58 34,69 60 4270 19,68 30,60 34,71 SO 470 19,68 30,60 34,71 | 100 >, 10 TÖM 30,76 34,86 Lotsångaren Göteborg. 8—16 Februari 1896. 1 8 — Dana fjord 0 1+3,00 | 12,48 | 22,63 | 22927 ; 5 | 3300 | 12,96 | 23,49 | 2310 10 3,56 | 17,64 | 31,93 | 3120 15 | 3,72) 1836 | 33,22 | 3244 | 20 | 8:83 || 18:49 | 33,46 | 3267 25 4,20 | 18,65 30,75 32,94 34 | 466 — — — 36 | 49.71 | 18,83 34,07 33,25 > = Utanför Vinga OC SID SAN SLS Sn 5 3,55 | 17,24 | 3121 | 30,51 10 35,60 | 17,44 SL57 30,86 20 360 | 17,32 | 3135 | 30,65 30 4915 1 1877 33,96 33,15 40 49,05 | 18,81 | 3404 | 33,21 45 4,10 | 18,92 | 34,23 | 33,40 É 60 47,20 | 18,89 | 34,18 33,35 9 — Skalkorgarne 0 SJS NG 12,28 12,18 | Mellan Varholmen och I Rn 20 SCR SR > — a 0 3,20 | 1225 22,21 21,87 | Kalfsund J e , 5 SS 12,34 22,38 22,02 10 35,51 | 16,84 | 30,49 29,83 20 3,83 | 17,93 32,45 | 31,70 33 | 4£,33 | 18,35 Spion | 32,43 > 3,00 e. m. Pater Noster (EO Sa IA al,53 | 30,83 | 20 3,70 | 17,79 | 3220 | 3146 ; 30 | 8:85) 1872 | 33,87 | 33,06 40 SLSOKNELS:S0 34,02 | 33,20 50 3,90 | 18,84 34,09 Ja,27 : — [ÄRR Se SEO RR a ER RT Dist. från Pat. Nost. 21'| : ? ; än > — Dist. från Pat. Nost. 4 0 Jn407 IE THA 27,60 | "27,06 K. Sv. Vet. Akad. Flandl. Band 29. N:o 5. 12 20 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. ; Februari. å | Salthalt. Sätra tinofn. N. Lat. 0. Long. EE RE Dato. Timme. SV AAA Cr SALE SÅT 9/00- | m. | pr liter. | pr liter. 9 4,00 e. m. Hättan 08 FB I INRESA 10 3,02 | 16,61 30,07 29,43 20 3,30 | 17,66 31,96 31,24 48 3,86 | 18,86 | 34,13 | 33,30 50 3,90 | 18,87 34,14 33,52 60 3,90 | 18,87 34,14 33,32 » = oh i ckohnaraa SN 0 ER AA RE LJ 5,00 e. m. Vid Meholmarne 0 27,90 | 14,09 25,53 25,07 5 2,90 | 14,10 25,55 25,08 10 3,00 | 16,49 29,86 29,22 20 3,30 | 17,69 32,02 31,29 30 3,80 | 18,80 34,02 33,20 10 5,00 f. m. I Marstrands hamn 0 3,40 | 13,80 25,01 24,56 > 10,00 > Fjolbåden 0 3,39 | 16,66 30,16 29,52 10 3,35 | 16,86 30,52 29,86 23 3,32 | 17,50 31,67 30,96 > — I inloppet till Stigfjorden 24 3,63 | 18,37 33,24 32,46 > —— I Stigfjorden 26 3,36 17,76 32,14 dl,41 27 Fy4d | 17,94 | 3247 | 3l72 > — | Vid Rödholmen iStigfjorden 0 3,06 | 14,95 27,08 26,56 ia 3,00 | 16,87 30,54 29,88 » —— Stenungsön 0 2,98 | 13,61 24,67 24,23 2 — N. om Askerö 0 3,00 13,48 24,43 24,01 5 2,90 | 13,60 | 24,65 | 24,22 | 10 2,85 | 14,24 | 25,80 | 25,33 20 3,31 | 17,45 | 31,58 | 30,88 | 38 = 18,37 33,24 | 32,46 — Grötö N. om Svansund 0 2,95 | 14,07 25,49 25,03 40 3,71 16,86 30,52 29,86 Sd —— Östra sidan af Skåpesund 0 3,20 | 14,25 25,82 25,35 > — Vid Hasselöarne 0 2,30 | 14,10 25,55 25,08 > == Byfjorden 0 15557 6,77 12,32 12122 D 2,00 | 13,16 23,85 29,45 | 10 2,65 | 14,00 | 25,37 24,61 | 20 3,42 | 16,28 | 29,48 | 28,86 | | 30 33,30 | 16,38 | 29,66 | 29,04 | 45 3,35 16,38 29,66 29,04 | 50 3,34 | 16,40 29,69 29,07 > — Borghilafjorden 0 2,20 | 14,15 20,64 25,17 | 5 2,80 | 14,12 | 25,58 | 25,12 | 10 2,40 | 14,21 | 25,75 | 25,28 20 2,62 | 14,81 | 26,83 | 26,32 25 4”,60 | 16,67 30,18 29,53 | 30 47,65 | 16,84 | 30,49 | 29,83 KONGL. SV. VBT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 91 FPebruari. | NÄ Lt Ha Ut. Ntation TR N. Lat. 0. Long. a se ; TE Dato. Timme. ( 1. Salt Salt ?/oo. m. pr liter. | pr liter. | | | | 10 > = 55 | + 45,60 | 16,84 | 30,49 | 29,88 60 45,60 | 16,86 | 30,52 | 29,86 11 Smörkullen OMF I 354001 6572 12,28 12,13 5 3,10 | 13,95 | 25,28 | 24,84 10 3,06 | 15,78 25,57 25,00 20 2,95 |. 16,56 29,98 29,35 30 4?,38 18,48 J0,44 32,65 40 5,04 18,73 30,89 33,08 50 6,46 | 19,33 34,97 34,11 60 67,51 19,59 20,44 34,55 70 67,56 | 19,61 35,43 34,59 2 — Bredungen 0 2,60 11,63 21,09 20,78 5 3n03 I LJ, 25,31 24,86 10 2,67 | 15,49 28,05 27,50 20 3,00 | 16,60 30,05 29,41 20 3,88 | 17,76 32,14 31,41 28 4,55 | 18,39 30,28 32,49 > — Mellan Bornöarne 25 47,00 | 17,90 32,40 31,65 » — Stora Bornösund 0 3,35 13,38 24,25 23,84 5 2 IDAS 28,03 27,48 10 2,75 16,21 29,35 28,74 20 336 | 1753 | 3l73 | 301 20 4,44 | 18,48 33,44 32,65 30 4,75 | 18,59 33,64 32,84 35 47,85 | 18,65 33,75 32,94 40 5,07 | 18,70 33,84 33,02 > a Alsbäck 0 3,20 | 16,35 29,60 28,98 5 BEAL | ARR 29,64 29,02 10 3,03 | 16,44 29,77 29,14 20 3,59 | 17,51 31,69 30,98 30 402 | 18,50 33,48 32,68 40 4,80 | 18,80 34,02 33,20 50 67,06 | 19,20 3,74 39,88 60 6,73 | 19,59 30,44 34,55 80 67,65 100 6,47 | 19,64 35,53 34,64 120 6,32 | 19,64 35,53 34,64 > — Lysekil 0 0 IBG 23,89 23,49 5 2800 LD 27,48 26,94 10 3,30 | 16,89 30,58 29,91 20 4:00 | 18,35 33,21 32,44 30 4”,20 | 18,58 33,52 32,82 30 47,06 | 18,58 33,62 32,82 R 40 4,80 | 18,62 | 33,69 | 32,89 45 49,40 | 18,65 33,75 | 32,94 92 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. SKCKaRtELKoNnE Februari. Dato. 11 13 14 Timme. Ås UKSU ay dn N. Lat. 0. Long. Lysekil Jämningarne 3 från Gäfven | 61 V. 18. från Gäfven 9 V. IS. från Gäfven ID » > » Kurs NO. till N. Dist. från Axv 21 Kurs NO. till N. Dist. från Axv Y Kurs NO. till N. Dist. från Axy 74 Kurs NO. till N. Dist. från Axy 10' Kurs NO. till N. Dist. från Axv 13' 50. om Väderöarne 5. om Väderö fjord Dyngö hamn Dyngö Djupskär V. om Musö Sannäs fjord Profvets djup. m. 50 SKa teh a - Pr fen fri Satu + 6,04 | 19,40 35,10 34,22 2,55 | 14,47 26,21 25,73 2,85 | 16,84 30,49 29,83 3,85 | 18,38 33,26 32,48 3,95 | 18,38 33,21 32,48 4,45 — — — 4,45 | 18,80 34,02 33,20 5,00 | 19,27 34,86 34,00 5,30 | 19,48 3D,24 34,36 4,09 | 18,58 33,62 32,82 45,20 | 18,57 33,60 32,80 4,45 | 18,75 33,93 33,11 Sno0LIN LONA 30,66 34,76 5,45 | 19,76 35,75 34,84 5,70 | 19,92 36,04 35,12 F,45 | 19,95 36,10 35,17 +£,33 | 18,70 33,84 33,02 4,48 | 18,82 34,05 33,23 47,22 | 18,78 33,89 33,08 3,50 | 18,08 32,72 31,96 3,70 | 18,29 33,10 32,32 3,44 | 18,08 32,72 31,96 3,60 I,85 | 18,32 33,15 32,37 411 18,65 33,75 32,94 4,25 | 18,80 34,02 33,20 47,35 | 18,90 34,20 33,37 5,30 | 19,37 35,04 34,17 6,18 | 19,63 39,51 34,62 25,95) | 1754 31,75 31,03 3,10 — — — 3,40 | 17,96 32,50 31,76 3,95 | 18,51 33,49 32,70 47,12 | 18,73 33,89 33,08 17,86 | 17,14 31,03 30,34 3,65 | 18,05 32,67 31,91 3,85 | 18,26 33,04 32,27 3,91 18,49 39,46 32,67 3,95 | 18,49 33,46 32,67 17,05 | 15,04 | 27,24 | 26,72 3,30 | 17,32 31,35 20,65 3,46 | 17,45 31,58 30,88 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 93 Februari. Salthalt St Mt On. Tv — N. Lat. O. Long. RE . ä ge A Ol. Salt Dato. Timme. KE pr liter. | pr liter. |” 9/00. 14 ES Sanniäs fjord 23 | + FP96 | 17,87 | 32,84 31,60 29 3,95 | 17,86 32,32 31,58 - Ve | Ramsö, Kosterfjordens | 0 2 41 17.26 31.94 30.55 I 5. mynning j | 4 7 4 10 3,65 | 18,29 35,10 32,32 20 3,85 | 18,58 | 33,62 | 32,82 40 4,00 | 18,84 34,09 BR 60 4,15 | 18,96 34,31 30,47 50 5,05 | 19,29 34,90 34,04 100 6,10 | 19,50 35,30 34,40 150 67,69 19,82 30,86 34,94 200 67,30 | 19,83 | 35,87 | 34,96 230 5,87 | 19,79 | 35,80 | 34,89 » — Syd Kosterfjord 0 240 HELGA. 39,51 30,81 5 ED | Hällsö, Kosterfjordens | 0 2290 | 1547 28.02 27.46 N. mynning J 2 Z z s 5 ar | INT 32,00 31,27 10 SH00K ILS 32,88 32,12 20 3,90 18,58 33,62 32,82 40 4,12 | 18,79 34,00 39,18 60 45,20 | 18,96 34,31 33,47 80 4,72 | 19,12 | 34,59 33,75 100 6,37 | 19,53 35,33 34,45 160 6,65 | 19,83 30,87 34,96 15 — Kosterfjorden 0 17,36 | 17,50 31,67 30,96 > EE OR ER | GS ET 1 2,00 = = = 5 dn2l i 18:10 32,76 32,00 10 3,70 | 18,41 33,31 32,53 20 Sn | HT | Ao > — Djupskär 0 200 TTT 31,98 31,26 5 3,86 | 18,37 33,24 32,46 10 42,00 | 18,56 | 33,58 | 32,79 20 4,10 | 18,70 30,84 33,02 35 4,10 | 18,71 33,85 33,04 D = Sotefjord 0 2,55 | 18,08 32,72 31,96 5 2,70 | 18,08 | 32,72 | 31,96 10 47,00 | 18,50 | 33,48 | 32,68 20 47,16 | 18,69 33,82 33,01 30 4”,26 | 18,81 34,04 33,21 > =— Utanför Soteskär 0 2,00 | 17,05 30,86 30,19 D IG: fn 3' VSV. Soteskär 0 2,15 | 16,79 30,40 20,74 ; EG tr su var VS BORD Iäson | deal 30sotoeaen É pr C VNV. Sälö. Hållö fyrl 0 282 | 18,08 | 3272 | 3196 skymmes af Sälö båk j 4 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Februari. Skarlktrhta rt: Ibotiom - Np at. Hull OR Long re TE | : : C1. Salt Dato. Timme. Hr. pr liter. pr liter. Salt ?/0o. 15 — Dist. från stat. Sälö 21 07 | -+F2xz5 I 1800 I 3258 IRS , — > > » > 41 0 2,40 | 17,49 31,66 30,95 — > > > 3118 0 d,47 | 1873 33,89 30,08 = 5 FREE >» 11 0 42,20 | 18,95 | 34,29 | 33,46 LEE 5; Nb 0 4”,06 | 18,91 | 34,22 | 33,39 > — 10' V. till N. från Måseskär 0 45,15 | 18,96 34,31 33,47 10 444 | 19,00 34,38 39,54 20 49,54 | 19,14 | 34,63 | 33,78 40 5000 ELINA 34,99 34,12 60 55,46 19,64 30,53 34,64 80 5,60 | 19,88 | 35,96 | 35,05 100 5,62 | 19,90 36,00 35,08 140 5,86 | 19,96 | 36,11 | 35,18 > — 7! V. till N. från Måseskär 0 3,70 | 18,77 33,96 33,15 > — 5 > > s 0 2,95 | 17,88 | 32,36 | 31,62 — Jr > > > 0 2,43 17 31,33 30,64 5 3,17 17,61 31,87 al,15 10 47,22 | 18,63 33,71 32,91 20 42,52 | 18,79 34,00 33,18 50 4?,65 | 19,04 34,45 33,61 ? = Måseskär 0 rea kg I SIG | MI 5 2,45 IlZg 32,05 d1,32 10 47,08 | 18,59 33,64 d2,84 | 23 4,30 | 18,79 | 34,00 | 33,18 D — Utanför Pater Noster 0 1,70 | 15,89 28,77 28,19 16 = Marstrand, Erholm 0 0,70 14,22 25,76 25,29 > — Sillesund 0 17,40 | 14,83 26,86 26,35 Örskär 0 17,90 | 16,58 | 30,02 | 29,38 > — S. om Kalfsund 0 0,78 8,63 15,68 15,50 | 5 2,33 | 15,76 28,54 27,97 | 10 3,44 | 17,00 30,77 30,10 20 4,06 18,14 32,83 32,07 | 40 4”,35 18,83 34,07 33,25 Kanonbåten Svensksund. 17—21 Februari 1896. | | Vinga. . SS TS = for = | (0 = TER RR | FN Be Torrboskär : | » | 192,30 e m. Al 0 2,70 | 16,16 | 29,26 | 28,66 SI SI | 1,00—2,30 e. m. DRA AN eR22 0 2,96 17,13 31,01 30,32 10 2,88 | 17,28 | 31,28 | 30,58 KONGL. SUG ÖL ON SVIAVTRID Februari. Dato. Timme, 17 1,00—2,80 e. m. , 3,00 e. m. > 5,30 > 4,00 > 2 4,35—95,35 e. m. > 6,00 e. m. » 6,30 > » 7,08—9,08 e. m. 17,18 | 10,00 e. m.— TSK: AKADEMIENS HANDLINGAR: BANDY 29. oN:O 5. 95 Sia I tha lt Ni Lat. 0. Long. OS a 5 NR m, pr liter. pr liter. >21t 2/00 5T 44 V1IR2 15 + 3,45 17,65 31,94 a1,22 20 4?,07 | 18,16 32,86 32,10 40 4,15 18,63 33,71 32,91 50 47,35 | 18,80 34,02 33,20 70 br SG 30,39 24,50 Mellan Si och St 0 3,24 17,15 31,04 30,36 > LORSE 0 4” .26 18,86 34,13 35,30 > or >» 0 42,53 19,12 34,59 33,75 58 10” 48' 30” 0 4,30 18,98 34,34 39,51 10 4”,45 | 19,14 34,63 33,78 20 4.61 19,21 34,76 25,90 40 47,63 | 19,18 34,70 39,85 60 3,54 19,75 30,73 54,83 80 ,52 — = — 100 6,01 19,98 36,14 30,22 150 6,06 | 20,00 36,18 35,25 — — 0 4,26 | 18,85 34,11 33,28 — = 0 4,25 | 18,85 34,11 33,28 5510 10” 24' 36” 0 4,31 | 18,76 35,94 33,13 10 4.34 | 18,86 34,13 25,30 20 400 LIDO 34,56 EPA 30 Hr21NIE L932 324,95 324,09 40 67,50 | 19,88 30,96 35,05 60 6,51 19,97 36,13 35,20 80 6,41 | 19,95 36,09 35,17 100 6,21 | 19,98 36,14 30,22 120 67,06 | 19,98 36,14 35,22 150 6,44 | 19,92 36,04 35,12 200 67,12 | 20,00 36,18 30,25 270 6,10 | 20,00 36,18 30,25 Mellan Sumi och Svin 0 45,60 | 19,05 34,47 33,63 5817 10” 10' 50” 0 4,33 | 18,86 34,13 33,30 5 47,83 | 19,18 34,70 33,85 10 4”.85 | 19,20 34,74 33,88 20 45,95 | 19,22 34,77 33,92 30 6,21 — — = 40 6,26 | 19,86 35,93 | 35,01 60 6,55 | 19,90 36,00 35,08 50 73:05 | 19,94 36,07 30,15 100 67,61 | 19,92 | 36,04 | 35,12 150 67,60 19,94 36,07 35,15 200 Oro6E It LO 35,66 34,76 300 6,15 | 20,02 36,22 30,29 400 6,45 | 20,00 36,18 35,25 500 67,25 | 19,99 36,16 30,24 96 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Februari. Sia Lt Dare Brisa ti 1 0) Dn: N. Lat. 0. Long. OS Ms äl SÖK Dato. Timme. pr liter Prilter Salt ?/o0. SV | ASG I. ONE 18 3,15 f. m. 58” 28' 50” ITA3KIDK 0 | + 3,65 | 18,64 33,73 32,92 15 AEA I 34,58 33,73 25 ”,75 | 19,38 35,06 34,19 40 7,10 | 19,87 35,95 35,03 60 7,00 | 19,92 36,04 35,12 80 6,70 | 19,92 36,04 35,12 100 67,95 | 19,81 35,84 34,93 500 5,90 | 19,99 36,16 35,24 612 5,79 | 19,99 36,16 35,24 [SEE LC SN SE SAL > |6,40—8,07 f. m. | 583848” 922 0 3,15 | 18,39 33,28 32,49 10 4,06 | 18,92 | 34,23 | 33,40 20 4,61 | 19,12 34,59 33,75 30 4,60 | 19,13 34,61 33,76 40 5,17 | 19,45 35,19 34,31 60 fr MOD 35,30 34,41 80 5,40 | 19,59 35,44 34,55 100 5,47 | 19,76 35,75 34,84 150 5,80 | 19,90 36,00 30,08 230 5,90 | 19,98 36,14 30,22 Skala. I. Hd ds NARE > —— Dist. från Six I' 0 2",61 — = = STAG la ko KRT >» | 8,24—9,04 f. m. 5840" SP lg 0 2,40 | 17,93 32,45 31,70 10 3,00 | 18,10 32,76 32,00 20 45,00 | 18,71 33,85 33,04 40 4,43 | 19,03 34,43 33,59 60 4,96 | 19,33 34,97 34,11 80 KOST 19185 35,01 34,14 105 5,10 | 19,39 35,08 34,21 Jomfrulandier « I CARE > > — — 0 2,90 | 18,27 33,06 32,29 » — Mellan Jomfruland och A 0 2,60 | 18,05 32,67 31,91 ARS ol. BHS. MOS > 11,00—11,30 f. m.| 58 50' 10” IP 45 12” 0 3nL0 I LB 32,95 32,18 10 4,12 | 18,82 34,05 33,23 20 47,45 | 19,02 34,41 30,58 | 40 4,55 | 19,07 34,50 33,66 | 100 5,34 | 19,69 | 35,62 | 34,72 | 165 5,90 | 19,98 | 36,14 | 35,22 ARA sel SRS on kg ja > 11,45 f. m. | Mellan A och B 0 4,01 | 18,99 34,36 33,52 bif? I BAG8. FL MAGE > 12,00 > 3 syre 0 3,68 | 18,59 33,64 32,84 005 MAGE NYRE > 12,15 e. m. > AS 0 3,67 | 18,56 39,58 32,79 (dö 1. VIRE r BORT > 12,30 > > a 0 3,76 | 18,61 29,67 32,87 BIOS 1: OMG. - SARK D 1,15—2,40 e. m. | 58 40' 10” | 101048” 0 3,77 | 18,64 33,73 32,92 20 4,06 | 18,89 34,18 30,35 | 30 3,94 | 18,77 33,96 33,15 40 67,05 | 19,84 35,89 34,98 | 60 6,40 | 19,95 36,09 35,17 30 67,51 | 20,01 36,20 35,27 BD 29. KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND N:O 5. 97 BYSTEN KE SJU Hö ran IVA SKOLORNA a N. Lat. OO. Long. RA RAG nd 3 7 SS DAL; Timme: m. pr liter. pr liter, St (00: ne ” Br AE, vidi |, 181 1,15—2140-0: me |N58N40510'41) AO? 10748” 100 | + 6,40 20,01 | 36,20 200 6,10 | 20,04 365,25 300 67,06 | 20,05 36,27 | 3580 67,08 | 20,01 | 36,20 BN. — Mellan B och € 0 3,69 18,53 33,60 | 32,80 (01 3,20—3,40 e. mi | 58 45' 42” TORNE (0 AI BOR eg 35,71 32,91 | 20 | 481 | 19,08 | 34,52 | 33,68 | 40 | 4,31 19,00 34,38 30,04 | 50 67,18 | 19,00 | 36,07 | 35,08 60 65,20 | 19,98 | 36,14 | 35,22 | 250 67,06 | 20,05 36,27 30,34 (OMEN > — Mellan C och D 0 3,90 | 18,34 33,19 32,41 D > 4,36 e. m. H8: dan 10? 6' 48” 0 27850 SUL SR,TT 32,01 10 49,25 | 18,87 34,14 33,32 20 45,63 19,01 34,40 33,56 40 ASv5m LITT 34,76 33,90 60 42,80 | 19,31 34,94 34,07 130 5,50 | 19,74 | 35,71 | 34,81 Torbjörnskär 19 — — 0 OLIN L606 29,08 28,48 D:o FEST 0T GT. LE Silb= 0145 fam. | HSE59EDK NI LOS IS0A 0 17,82 | 17,06 | 30,88 | 30,20 20 3,76 | 18,52 | 33,51 | 32,72 40 4?,01 | 18,78 33,98 33,16 60 4.30 | 19,00 34,38 33,54 80 4,43 | 19,06 34,49 30,64 100 6,25 | 19,66 | 35,57 | 34,67 200 43 | 1972 35,67 34,77 300 5,50 | 19,68 35,60 34,71 400 HRt0r I LIVTG 35,80 34,89 Rauö . 11,40—12,39 e. m.| 591515” | 10:37 12” 0 1,30 | 16,56 29,98 29,35 10 3,30 | 17,86 | 32,32 | 31,58 20 4,15 | 18,59 33,64 32,84 40 4”,35 | 19,03 | 34,43 | 33,59 60 FAO INA 34,77 33,92 30 67,301 [ILIG52 35,31 34,43 100 (önga AK 35,66 34,76 200 5,90 | 19,87 35,95 35,03 330 ara | NORS 20,96 35,05 20 10,00 f. m. SOT SSA 0 240 | 17,89 | 32,38 | 31,64 Kurs S. J / > 10,30 > Dist. från Torbjörnskär 5 (0) 3,50 | 18,44 33,73 32,58 > 11,00 >» > > 97 0 3,85 | 18,62 33,69 | 32,89 > Ike 3 > > > 14 0 5,00 | 18,74 33,91 33,10 12,00 > SN > 18r OCh SS Re 33,98 33,16 > 12,30 e. m. = | — 0 4,10 | 18,84 34,09 33,27 > 1,00 > — | — 0 4,50 | 19,27 34,86 34,09 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 13 98 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Februari. SI BIG Ia Ey IL St ar bira N. hat. 4 OM Long: RR Yhetueta j ; P. Cl. Salt Dato. Timme. pr liter. | pr liter. Salt ?/oo. I 19 1,30 f. m. Kurs mot Hållö OF). + 4525 | 192 34,59 30,75 . 2,00 —- — 0 BLSOL IK 8 39,06 32,29 EJ 2,30 >» — — 0 3,40 | 17,40 31,49 30,79 > 3,00 SV. om Hållö 0 2,10 16,61 30,07 29,43 » 3,15 Kurs mot Gäfven 0 Ro LONA 30,31 29,65 3,30 Strax SV. om Gäfven 0 2,40 | 16,56 29,98 29,35 > DB Innanför Jämningarne 0 2,40 | 16,58 30,02 29,38 Lysekil . 20 4,00 e. m. = — 0 2,10 | 15,98 28,94 28,34 5 2,35 | 16,54 | 29,05 | 2931 | 10 2,56 | 16,87 | 30,54 | 29,88 20 SAG I d2,41 31,67 30 47,23 | 18,62 33,69 32,89 45 4,61 | 18,84 34,09 J3,27 Alsbäck . . — - -— 0 17,87 | 14,40 26,09 25,61 10 2,51 | 16,92 30,63 29,96 20 2,55 | 16,92 30,63 29,96 40 42,43 | 18,77 33,96 d3,15 50 SN NA 34,81 33,95 60 6,65 | 19,62 30,49 34,60 80 6,50 | 19,65 30,55 34,65 Bornö . > 6,00 f. m. = — 5 2,87 | 16,56 29,98 20,35 I 10 2,68 | 16,99 30,76 30,08 | 20 SM LS 32,52 SL,77 40 4?,81 | 18,78 33,98 33,16 (Från Lysekil till Göte- borg inomskärs) 21 — N. ändan af Gåsö 0 19580. | 16,08, | 200102 = Innanför Lonkersbåda 0 1,30 | 15,42 27,93 217,38 == Vid Fjolbåden 0 Ar MR 2530 26,86 ST Hjärtöfjord vid Systrarne 0 1,70 | 14,34 20,98 25,50 — N. udden af Marstrandsön 0 1,60 | 14,26 25,84 25,36 I Marstrands hamn 0 5:00 DT 24,59 24,17 10 2,20 14,94 27,06 26,54 — Yttre ändan af Draget 0 1540 | 1355 24,56 24,13 > — Inom Håsö 0 17,50 | 14,84 20,98 25,50 ; EE AE | SA | 230 10 17,50 | 13,86 | 2512 | en | 20 1,98 | 14,56 | 26,88 | 25,89 | 30 PA) | 15,28 | 27,67 | 2,13 | EE Midtholmarne 0 17,10 | 1281 | 23,22 | 2284 — Sostrene 0 is 31,26 30,57 KONGL, SV. VEN AKADEMIENS HAN DLINGAR. BAND 29. Kanonbåten Svensksund. 19—20 Mars 1896. N:O 5. sj) NI DN EB SIA IUtobIarlt SMG AEG ON: == =S N. Lat. O. Long. FS Sd : TE —— Dato. Timme. - pr äter: pe liter Salt ?/oo. U N. om Anholt . 19 - FORD YKRD OA FIRAS Od 0 + 15559 | 11,95 21,67 21,34 10 1,53: | 12,01 21,78 21,45 20 3.10 | 15596 28,90 28,31 | 30 4?45 | 18,92 | 34,23 | 33,40 d 40 Sk NE 30,03 24,16 N. om Kullen . > —- 567 23 12:22 0 1600 LI 21,67 21,34 10 200 LISA 21,67 21,34 20 17,80 + 12,44 22,56 22,20 30 4945 18,67 33,78 32,97 30 4,58 | 18,78 30,98 32,16 T2rfom 50: 99” 12 6! 30” 0 17,60 | 11,60 21,04 20,73 -— Tvärs Svinbådan 1' dist. 0 2,40 6,66 12,12 12,02 > 6 e. m HJO 12? 45 24” 0 27,05 6,14 11,18 11,09 > == 55 34 30' 1248 0 2,00 5,68 10,35 10,28 > 10 e. m HOLD r2 AN FEL 0 ES 4,56 3,33 3,28 > 12 oo» 5 14 137 26' 0 15:65 4,50 5,22 S,17 20 se SHL 1£0 0 17,45 4,48 B,18 S,14 V. om Bornholm . . . > Sf Mm. 55? 14! 14? 24' 30” 0 1”,60 4,23 7,13 7,69 10 17,60 4,24 T,75 Tata 20 17,60 4,25 UTG T,73 30 ”,59 4,26 T,78 USD 40 1552 4,30 7,86 7,82 46 1”,62 4,61 8,42 8,37 > 6 f. m. Hor22132r I 14H1407 0 156 4,12 553 7,49 3 > Hor23 45 1530-30 0 17,60 4,28 7,82 7,78 Ö. om Bornholm . > OR: 22310” | 162 0 17,60 4,13 (555 7,51 5) 5555 4,15 7,58 7,54 10 17,35 4,13 T,55 da 20 15585 4,16 7,60 UT 30 17,45 4,18 7,64 7,60 40 1,45 4,18 7,64 7,60 50 2,30 4,57 3,34 3,30 60 4,17 6,77 12532 12,22 70 4,65 7,65 13,91 13,77 70 47,65 ET 14,09 13,93 75 57,08 3,08 14,68 14,53 50 5,09 3,53 15,50 15,33 90 5,50 S,7T7 15,93 15,75 100 Ångaren Iris. 25—26 Februari 1896. PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. IGN TEE SKE In ey IV a Station N. Lat. | O. Long. ES od | Dato. Timme. am | De liter. ve Ikon. Salt ?/00.| 205 6,10 e. m. Mellan Buskär och Vinga 0 + 110 | 13,11 25001] sed > 6,40 > » > 0 i El 25,80 25,33 > GLO D > > 0 1,80 | 14,39 26,07 20,59 > 7,40 2 > 0 17,60 | 14,36 26,02 20,54 8,10 0 ”,70 | 14,52 26,30 25,82 J,40 >» 2 > 0 17,70 | 14,66 26,56 26,06 > 9,10 > > 0 15500) LAS 26,72 26,21 > 9,40 » > (0) 17,50 | 15,68 28,39 21,83 > 10,10 0 17140: | 13,13 27,40 26,87 > 10,40 > 0 1,40 | 15,20 27,53 26,99 2 11,10 0 17,60 15,51 28,09 21,53 > 11:40 > > » > 0 ISO) YO 30,90 30,22 CI 26 | 12,00—1,30 f. m. | 575030” (07 Il 0 2,10 | 16,81 30,43 200 5 2,16 | 16,95 30,68 30,01 10 Zl EO 31,31 30,62 20 Int ELIN 34,56 33,71 30 3,81 | 19,39 35,15 34,28 40 AS ELNA 20,19 34,31 50 4246 | 19,55 30,44 34,55 60 5,96 | 19,88 36,05 35,13 30 6,18 | 20,03 36,23 35,30 108 5,91 | 20,03 36,23 35,30 Cr a > 2,30 £. m. Mellan Cr och Oi 0 3,20 | 18,96 34,38 33,04 hb > 3,30 > ? SR 0 3,40 19,06 34,40 33,56 Cn > 5,40—6,20 f. m. | 57 57 15” IH200NHK 0 4,20 | 19,40 35,10 34,22 20 4”,38 19,32 34,95 34,09 30 42,29 | 19,40 | 35,10 | 34,22 40 (7,81 19,88 35,96 35,05 | 60 6,71 | 19,91 | 36,02 | 35,10 85 5,96 | 19,96 36,11 35,18 100 67,32 |. 19,98 36,14 35,22 150 5,91 | 19,99 36,16 30,24 200 5,68 | 19,98 36,14 35,22 260 67,08 310 67,08 | 20,04 36,25 35,32 Cm a . T00-R n — —— 0 20 | NA 34,95 34,09 Omn: > 18,30—10,30 f. m. | 58 0' 25” TR [0) 4510) LIDO 34,74 33,88 5) 4,16 | 19,20 34,74 33,88 10 45,08 | 19,19 34,72 33,87 20 4,66 | 19,32 34,95 34,09 30 55,65 | 19,50 | 85,28 | 34,40 SEE KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 101 Februari. Sa Utn alt Station. — = FL Nb Bot. Jah 0 Tong an SA FL SR KE Dato. Timme. m. | pr liker pr tor. aa 9/00. (GE ER ol SL HL] 1268 I8;80-=10;80) f; m. | «ch8X0KAr | S5V | 40 É K”,58 19,88 | 35,87 54,96 | 60 6,31 | 19,90 36,00 35,08 | 80 6,58 | 19,95 | 36,09 | 35,17 | | 100 6,46 19,98 36,14 35,22 150 67,36 | 20,04 36,25 | 30,32 | 200 | 5,94 | 19,99 | 36,16 | 35,24 | 300 5,71 | 20,08 | 36,23 | 35,30 400 5,66 | 20,03 36,23 | 30,30 618 5,64 | 20,03 36,23 | 35,30 (CIN? or a da. AS RAT = AS 110 lo 8444 0 4,20 | 19,27 | 34,86 | 34,00 | 580 46 | 20,04 | 36,25 | 35,32 Gvi ue.te. | attt.) 5 = 583307 | & 2940 0 3,40 | 18,96 | 34,31 | 33,47 | | 10 35,51 18,95 34,29 | 33,46 20 3,51 18,92 34,23 | 33,40 40 3,63 | 18,96 | 34,31 | 33,47 60 ES 19,32 34,95 | 34,09 20 5,21 | 19,58 | 3542 | 34,53 I EEL00; 5,66 | 19,86 35,93 | 35,01 | 200 5,92 | 20,03 | 36,23 | 35,30 | 330 5,76 | 20,05 | 386,27 | 35,34 (ÖNA oro der ER se RT LR 3,30 e. m. 5810" | 8650 0 2,80 | 18,52 | 33,51 | 32,72 | 20 3,07 | 18,54 | 33,55 | 32,75 | 40 3,26 | 18,62 | 33,69 | 32,89 | 60 3,70 18,84 34,09 33,27 | S0 474 | 1932 34,95 34,09 100 öl 19,54 35,35 d4,47 130 | 5,81 | 19,90 | 36,00 | 35,08 170 5,56 = MR = Lotsångaren Göteborg. 16—19 December 1896, 18 Januari 1897. December. Danafjordeni:s . i. ck. |) 6 00) fm. | — | oo OEI EEIE90n 28 23:28 22,89 5 IEI ISO | HIN | | 10 5,86 | 16,42 | 29,73 | 29,10 5 77,45 | 18,40 25,30 32,51 20 7,62 | 18,96 34,31. | 33,47 | 24 7,95 | 19,46 SD | 34,33 > 12,30 e. m. 4' V. om Vinga 0 2,20 | 13,91 | 25,21 | 24,76 > = V. om Vinga 0 17,80 | 13,41 | 24,31 | 23,89 15) "75 | 18,40 12 4,29 29,87 102 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. | SO tal IN | I Dato. Timme. | 16 I I I | I » J,300e. Mm. I 4.00 ? 3 JE | I 6,45 e. m. Hr > SE | | I I I I I 1 II I I | Hr a | | SA b | > | ee I Sm . = | I | I I | I I | ill 12:30. .f. m. E 1,00 Måseskär . | — | | I | I De cem ber. > Ibn a lo N. ot Ö, ans, Profvets Vattnets! Ur Cop. CI. Salt Is m. i (RE liter. | pr liter. Salt oo. V. om Vinga 10 + 45,38 | 16,13 29,21 25,60 SE 6720, | 1757 | sis SkL0e I 0 8,40 | 18,91 | 34,22 | 33,39 | 25 8,83 | 19,52 | 35,31 | 34,43 [ER30 8,63 | 19,59 | 3544 | 34,55 50 7,69 | 19,91 | 36,02 | 35,10 57 7,65 | 19,94 | 36,07 | 35,15 80 7,45 | 19,98 | 36,14 | 35,22 13' från Vinga 0 130 TT 24,23 23,82 18/ OT | [0) 2,00 | 13,22 | 23,96 | 23,56 Öster om Skagen | 0 17,90 12,73 23,08 22,70 | 5 17,83 | 12,68 | 22,99 | 22,62 | 10 230 | 13:33 24,16 23,75 I 6 65,70 | 16,88 | 30,56 | 29,89 20 BRL HU 34,86 34,00 | 30 $,26 | 19,62 | 35,49 | 34,60 Skagen i SV. 0 2:00 | 13,61 24,67 24,23 10722430 ED I 0 275,20 13,65 24,75 24,31 5 ESO) 1883 | TG | FABD 10 7,50 18,70 33,84 33,02 20 8,00 | 19,18 | 34,70 | 33,85 [0 7,75 | 19,41 | 35,12 | 34,24 60 ER | aka | SAR | SG 80 7,50 | 19,96 | 36,11 | 35,18 100 6,60 | 20,01 36,20 30,27 130 5,91 20,01 36,20 35,27 Mellan HI och SI 0 17,50 | 14,54 26,34 25,85 > RISE | 0 1”,80 | 14,41 26,11 25,62 58 11' far 0 1,76 | 14,61 | 26,47 | 25,97 5 180-11 MAT 26,48 25,99 10 ASA KN 30,97 30,29 20 6”,86 18,79 34,00 35,18 30 ZEBe NN 34,58 I3,73 40 7,55 19,26 34,85 33,99 60 810 | 19,44 | 35,17 | 34,29 100 75,65 | 19,85 305,91 35,00 150 67,60 | 19,92 | 36j04 | 35,12 200 5,75 | 20,02 | 36,22 | 35,29 Kurs till Måseskär 0 2,30 | 15,05 27,26 26,73 3 > | 0 25000 MELON 27,39 26,86 10' V. om fyren 0 19,45 15,37 27,84 27,29 5 155651 || 15,56K | 288 Fe 10 47.95 | 16,74 | 30,31 | 29,65 20 Fö) NT 34,58 33,73 30 8,76 | 19,48 | 35,24 | 34,36 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. | | December | | Saltha SU 0 ol OD. == N. Lat. O. Long. Ser a ANS Ar Dato, Timme. f | Ol Salt | m, | pr liter: | pr liter. T | Måseskär , 17 10' V. om fyren | 40 + 5,70 19,67 35,58 | | I 60 7,65 | 19,90 | 36,00 | | 80 2,95 = = | | 20010) VN |. 20,00 20,18 I og T Vom fyren 0 — | 15,59 28,23 , 4 a > 0 — 15,80 28,61 | Bornö. . [108 Mellan Bornö och Holma | 0 0,45 14,63 26,50 | | | 425 P,62 | 19,07 | 34,50 | 10 3,80 | 19,23 34,79 20 77,60 | 19,36 35,03 51 H,27 19,44 35,17 Alsbäck . . > — — -— 0 4”,80 | 16,44 205 5) VD LAD 31,80 10 3,95 | 19,21 34,76 | 15 3,10 | 19,33 34,97 20 7,85 (SE Dö 30 Ur, n0) | LIG 35,48 40 65,32) | 19:52 | 35,31 50 65,73 | 19,59 20,44 60 75,20: | 19:70 30,64 70 Fo LO 35,66 50 (,52 19,79 35,80 100 T,48 | 19,81 30,84 Lysekil . > = = 0 3,30 | 16,40 29,69 » 7,50: | 16,55 29,96 10 8555 | 108 34,61 15 3:05 | 1983 34,97 20 7,80 | 19,42 35,13 30 7,56 | 19,67 | 35,58 50 (SS LTD 36,02 18 — Jämningarne (0) 2,67 16,57 30,00 > == Tvillingfyrarne 0 2,20 | 16,49 29,86 > = 51 från Lysekil 0 17,30 | 16,31 29,53 5 OR55N KELS2 32,79 10 T,59 | 18,95 34,29 20 Us Re 35,69 30 77,39 | 19,85 35,91 40 T,14 | 19,96 36,11 50 15,04 LIG 36,11 60 (dr; 0 LDS 35,98 AL Sr RE g SE | 12 dör An en J 0 15,40 | 15,51 28,09 id UR bee För CNG I 0 125 | 15,18 27:40 103 It. Salt ?/oo. 24,69 35,08 3D,20 27,67 28,03 26,01 29,66 33,93 24,16 34,29 29,14 31,08 33,90 34,11 34,59 34,43 34,55 34,74 34,76 34,89 24,93 29,07 29,33 33,76 34,11 34,26 24,69 35,10 29,36 29,22 28,91 32,03 33,46 34,79 25,00 35,18 35,18 35,06 29,16 27,53 104 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. (SJ oboe Wnrl(0- i (ASREVE veden need MÄN ISEN Svit Mäderönk. than. & öJdE December. Dato. Timme. 1,30 e. m. AE Vu Kurs mot Åxv 67 dist. från Gäfven 58 161 107 461 Mellan Axyv och Svir — > > » » 8' från Axyv. Mellan Axv och Sv HSVEfrän Arve Mellan Axyv och SvIir 17' från Axyv. GIN Mellan Axyv och Syr 10714” 6' från Svn 12 Zz DS 32 > » 1047 | | | Profvets djup. m. Vattnets temp. Salthealt. pr Re Salt 2/00. 15,13 27,40 26,87 15,19 27,51 26,98 15,29 27,69 27,15 15,38 | 27,85 | 27,31 19,04 34,45 33,61 19,30 34,92 34,05 19,62 30,49 34,60 19,72 35,67 34,77 19,73 32,69 34,79 19,97 36,13 35,20 19,99 36,16 35,24 20,04 36,25 35,32 20,00 36,18 35,23 15,54 28,14 27,58 15,53 28,12 27,57 15,70 28,43 27,86 15,24 27,60 27,06 14570; | 26,63 | 2603 17,96 32,50 SL76 18,90 34,20 33,37 19,44 SO 34,29 19,46 35,21 34,33 19,53 35,33 34,45 19,58 35,42 34,53 19,87 35,95 35,03 20,01 | 36,20 | 35,27 20,03 36,23 35,30 20,04 36,25 35,32 20,00 36,18 35,25 UTN 28,56 27,98 15,95 28,88 28,29 15,86 28,72 28,14 17,78 32,18 31,44 17,78 32,18 31,44 18,20 32,94 32,17 18,74 33,91 33,10 19,37 35,04 34,17 ONA 30,66 34,76 19,82 35,86 34,94 19,96 36,11 35,18 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O. 5. 105 December. Saöltnal ft. Station FIRA N. Lat. O. Long. Re SR ä | äd Dato. Timme. nit pr liter.| DS ar Salt ?/oo. | | 80 + 7,05 19,99 | 36,16 30,24 | | 100 6,75 | 20,00 | 36,18 30,20 18 Väderö och Ullsholm i linie 0 4,75 | 18,01 | 32,59 21,84 , | >» > | 0 6,10 | 18,86 | 34,13 35,30 , Midt i Svangens lysvinkel 0 6,50 | 19,02 34,41 J0,58 > - Nära Svangen | (0) 5,90 19,00 34,38 33,54 19 Strömstad, Svartskär 0 4.01 18,12 32,79 | 32,03 IRaMSöv. aa Ra os stil » 1100: 81 Mm. — — 0 2,60 18,86 34,13 39,30 5 67,00 | 19,14 | 34,63 | 33,78 10 67,52 | 19,41 | 3512 | 34,24 20 T,10 19,53 35,33 | 34,45 30 7585 | 19,72 | 35,67 | 3477 40 UP 19,79 | 25,80 34,89 60 T,A5 19,88 | 30,96 35,05 80 '£205) 1988 35,96 35,05 100 7,15 | 19,93 | 36,05 | 35,13 150 67,95 | 19,96 36,11 35,18 E 200 67807. 19,98 1 36,14 | 35,22 1,45 e. m. Utanför Marstrand 0 5,30 18,37 33,24 32,46 > 15 > S0. om Väderö 0 5,70 | 18,84 | 34,09 | 33,27 > 2,30 > Lyngö 0 — > AB Vid Soteskär 0 4.30 | 18,01 | 32,59 31,84 > 3,15 >» Vid Smögen, Klefven 0 1285) 16,69) 30,22 29,57 > 4,00 Bläckhall 0 3,75 | 16,89 30,58 29,91 5 5,00 | 17,30 31,32 30,62 10 8:30 | 18,87 | 34,14 33,32 20 8,25 | 19,55 35,37 34,48 40 7,50 | 19,96 36,11 35,18 korta || Gullmaren något inom i 0 0 | Ge | 200 | dä I Lysekil | 20 — Vid Blåbärsholmen 0 27204: LOL 29,17 28,57 2 — Vid Islandsberg 0 153 0MEELDT55 28,16 27,60 > — Kråksundsgap 0 1,40 | 15,29 27,69 27,15 > — Utanför Stigfjorden 0 0,40 | 15,15 27,44 26,91 > — S. om Kålhufvudet 0 2,00 | 15,36 27,82 27,27 > — Vid Rommen 8. om Sälö 0 2,80 | 10,82 19,67 19,36 É (a VIE ROS KET SSE EK SON ino slonesn [Söse | Varholmen (bland is) J | 3 — Marstrandsfjorden 0 1:40 | 15,01 27,19 26,66 | 5 185600) 15,08 27,31 26,79 | 10 5,10 | 16,67 30,18 29,53 | 20 75,90 | 19,64 35,53 34,64 | 30 75,50 | 19,95 | 36,09 | 35,17 | K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 14 106 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. dj Evan ulna Ike Salthalt. SJ CN (0 na ; N. Lat. 0. Long. ge. å ; p (OM Salt Dato. Timme. 2 pr liters | prliten Salt ?/oo. | | Puskär . | 18 2 SELIN Oj - = | 808 | 25,83 | 24,88 Danafjord . | SE YT 0 | + 1,20 | 13,92 | 25,22 | 2,77 5 IRE0 | NÅ | FA 24,77 10 17,10 | 13,98 | 25,33 | 24,88 15 1,75 | 14,63 26,50 26,01 | 20 | 2,80 | 15,59 | 28928 | 267 25 417 | 16,85 30,50 29,84 | 30 5595 | 195 34,65 33,80 | 3 5370 | 2 je V. om Vinga » - 0 0,95 | 13,95 25,28 24,83 D 07,95 | 13,95 25,28 24,83 | 0 17,00 | 13,98 | 25,33 | 24,88 | | | 15 1”,65 | 18,98 | 925,33 | 24,88 | | | | 20 2,35 | 15,58 | 2821 | 27,65 | | | 30 5,90 | 19,37 | 35,04 | 34,17 | | 40 6,35 | 19,73 | 35,69 | 34,79 | / 50 5,60 | 19,85 | 35,91 | 35,00 | 60 6”,35 | 19,95 36,09 35,17 | 80 (533 | GA | Bö | Je Ytprof 1896. Göteborg--Hamburg. 12—14 December, 20—21 December 1896. SE - — | SKaREtenta ge Månad och datum. Timme. Latitud. Longitud. one ö Ae Salt Salt ?/oo. pr liter. pr liter. I December 12 . | PLAN IG + 4,0 30 R393 23,52 = | 57235 9 AG 8,0 19,92 36,04 35,12 2 1 DN DV 8237 D,0 18,63 33,71 32,91 VU flm | to6R33 755 5,0 18,45 33,39 32,60 — | 15557 7.32 6',0 19,07 34,50 33,66 | - | 5524 723 675 19,07 34,50 33,66 Jem | SR 735 6,0 18,78 33,98 33,16 > ARE DAS | GD T,0 18,91 34,22 33,39 > 20... i2rfm 56” T 30 J4D 18,75 33,93 33,11 | 567 32 S 3,0 18,32 33,15 32,37 |G i BT | 83 305 19,13 34,61 33,76 120 57 26" 90 5,0 20,02 36,22 35,29 > 21 57 42 107 10' 3,0 13,65 24,74 24,30 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 3JAND 29. N:O 5. 107 Göteborg---Antwerpen. 15—17, 22-24 Maj; 19=—20, 25—27 December 1896. | | | | SKAKA än OH Al JT Ar Månad och datum. | Timme. Latitud. | Longitud. | SR | al Salt | | | | | pr liter. pr liker. | SRUDRA0: MRJET oo de D,45 e. Mm. Vinga. Ia VA 11,48 20,82 I 20,52 B,25 > Skagen. | I,a 15,86 — | 28,72 25,14 12 » | Hirtshals. | 107,0 17,85 | a2,31 | — 31,57 NERO so 3rdt sc aa ok Hanstholmen. | 8,8 18,87 | 3414 | . 33.32 S > Lodberg. 8,6 19,17 | 34,68 | "33,83 12 > 56” 10' N. | 723 0. | 5,9 19,07. | 34,50 | 33,66 dög 1 em: 55 36 650" 8,9 19,07 | 34,50 | — 33,66 SKE 5503 6 16' 8,5 | 19,27 | 8486 | 3400 | ORG 54” 29 5 AV 52) 195 | 3530 | Bh SYN LV/ÄRR SG secs (ESP fr sd oa OR gp EN 53 DT RR I,8 19,67 | 30,58 | 34,69 ör fe 537 23 | 4285 P6 | 19,59 35,44 34.55 12 ; 5245 I ER Fe 10,2 19,76 35,75 34,84 4 e. m. BRA (NA 3 44 107,6 19,01 54,40 | 30,56 | MG Schouvens fyrsk. 112,4 16,91 30,61 29,95 — | Maj 22 Så lö 52 g | 343 02 3444 | 38,58 H,45 > Schouvens fyrsk. 11”,0 lys 32,16 | 3143 12 > 52 46' | 410' 107,2 19,71 | 35,66 34,76 Säägol To ONS «ok os Aa fom: Terschelling fyrsk. TOG 19,59 | 35,44 24,55 Sk do 54 5 | FA 2 ÖT 3558 | 34,69 12 > Dr 42 | RET ÖR 19,39 | 35,08 34,21 4 oe m, | 5519 | 637 T070M Ik fulSi9eL I Sdsa 33,51 SK dr 55 54 | ri 108. | .1905 oo 344 oh 83,63 | 12 > Bovenberg fyr. 959 IGN 34,58 33,73 | ER a Bg orda sn ANEfrm: Hanstholmen. 9Y;7 18,11 B2,TT 32,01 8. Ia Hirtshals. ART Re 17,91 SR SI I ES Skagen. 112,6 8,87 16,13 1 | 2,30 e m. | Vinga. 12,2 16,76 30,34 29,69 | December 19 . sv oo. SA BT: AT [LO 22 | 20,00 36,18 | ..35,25, | 2 | 5726 18 4.8 14,99 27,15 |, 26,63 | -—-- Öga Sw 4.0 18,89 34,18 JJ30 | —— 56” 30' T 46 | J3,4 18,44 dd, 32,58 | AE | 56 HEN 4,8 19,44 35,17 34,29 | = 55 30 FU 00 19,74 35,71 34,81 | > 2059 AR so — DD 546 EG 19.30 35,82 | 34,91 | dn 5 29 OxLOG Trees iF 30,66 34,76 | Sa 5359" 4 30' T2 19,76 35,75 34,84 | en | 5825 857 7,6 | 19,82 35,86 | 34.94 | IT nn | ORPGR d 20 RS 20,02 36,22 | 35,29 | = (5218 315 6,6 | — 19,89 35,98 | 85,06 | December! 25:uq Mio = «eo - — | 548 323 4,6 17,89 Spar I SGI RE 53” 40' 5 6 516 Å96 35,62 lar 3472 || — 518 Dr 4Y 6,8 | 18,90 34,20 Id | 108 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Ska Stena IG Månad och datum. Timme. Latitud. Longitud. ; et: SSR Salt ?/oo. pr liter. pr liter. December 26 . . so. — De ay N. 627 0. + 65,8 19,62 30,49 34,60 8 fm |5530 TP 6,2 18,41 33,31 32,53 — 56 & TIY 47,0 18,54 32,55 STD | = 56 38 T 48 3,8 19,01 32,90 32,18 --— HE LO IG 4,6 18,18 34,40 33,56 I = 57 3Y Öp 5.0 19,48 35,24 34,36 Se ERA OSA | ÅA fm | 5TAT 10 2 47,6 19,96 36,11 35,18 Köpenhamn—Havre. 3—6 Mars, 13—16 April 1896. MATSAL fees bn AD 4 e. m. | D2 N. 225 0. + 6,2 20,16 36,47 30,53 > | BR DEN OMG 67,0 20,18 36,50 30,56 2 [EDS 3 50 DA 20,16 36,47 30,53 SE KASS PI SNR 4fm |5350 4285 PA 19,93 36,05 35,13 Sr | DSP HL | P4 19,84 35,89 34,98 9 os | 55 3 5 58 0 Pe 19,88 35,96 35,05 dem |5540 6 42 FER ÖR 35,78 34,88 8 » | 5617! T 25 3,2 19,41 35,12 34,24 RE DOSA (SL | 2,4 19,06 34,49 33,64 SE NS ms AR SLE 4 f.m | 5 22 857 (ESA 19,30 34,92 34,05 S > 57 40' 10 & 2,0 19,52 35,31 34,43 12 572 38 11 0 ln kr2pe TI EIGA 29,22 28,62 4 e m. BT 17 11245 2.0 13,02 23,60 23,21 OLD HOLB2LJ0K 1278 1556 11,10 20,14 19,85 2 56 16' 30” 12” 20' | EG 11,30 20,50 20,20 > ASO OP NaveäN |. 4 fm. 55? 42 1239 2,6 8,17 14,85 14,70 | ADEL LIRA a 12 e. m. 50” 16" 07.36" P4 20,14 36,43 35,49 | SS fega LA menn 4 fm 50? 52 5” Is I T2 20,25 36,63 35,68 8 5 51718 1745' 8,2 19,91 36,02 35,10 UR 5 ar I 224 Ör 20,19 36,52 39,58 4 e. m 52 26 3 0 6,8 20,21 36,56 35,61 (or D 52 53 33 T,0 20,12 36,40 30,46 UR HDL 297 414 67,4 19,84 35,89 34,98 Ör fö) Ten KASSAR ASIA SA ER | 4 fi Mm. 5 0 424 5,6 TON 35,76 34,86 | ÖKEN 54 30 DUR Y,4 IT 30,76 34,86 20 55 0 546 5,6 19,81 35,84 34,93 4 e. m. DORS 6 3 DA 19,30 34,92 34,05 SIP 56 AA DA 19,38 30,06 34,19 | 12 > 56? 44' 8 0 5,0 18,80 34,02 33,20 NRA (ok RANA Sr lärs a 4 f. m. BUT IS 8 30v 478 I 19,07 34,50 33,66 Ör DirLS 10” ATG 19,07 34,50 39,66 KONGL. SV. VET: AKAADEMIENS Göteborg Havre. HANDLINGAR: BAND 29. N:0 5. 1316 Mars, 3—60April, 31 Jun—3 Augusti, 9—TT Augusti” 1896: Månad och datum. Mars 13. . ears OK SRSLD ENL vv MG oo dn VANDEEIS HÖ! 4 NS. a > > 4. >» DENNAS, SA KL EE > (FIA AE SE ulaaR ll RA IN Augusti 1 Timme. — Oo mm VM MM - Oo 5 = — OO RS (e) =) [= HA HR [eg PM RR NM 0 RK UV v Me BS Vv la B [= PR MN & =) [=] =S RR MV Lac) B 5 — DD MÅR NN vs v HH —- RR DM 0 us je ND v vu (6 = DB 3 — = ND Vv [0 «] v Latitud. ro AR dT 44 N: 57 | 572530" 57 oc o IT 56” 26' 30” Dy DT DB 2 5 by 5428 DILDO RJ BLUE 52 47 52 18 (oj bara br 28 SIFO 50? 51” BIEeK DT 42 57 20 DIRKD 5630" 3” DID Dar DK DD 54 20 3342 Dö 8 D2T JD 20 Oc 51 30 HFI | 5041” 50-37 57 46 DE DV HEL 536” 40' a BA Slo DD 4 54 30 Longitud. LOVTAO Bal 510 T 43 710 6 36 6 4 DxD ARD 42 £ y GRP 248 222 Tr 44 120 UPP 1014” Pag 822 BR (IN 63 6 &Y ÖRE 443 £ 6 330 KDS Pa IFE 05 021 1037 9730 IH30 UTORX dr 18 6 26 543 DS | Vattnets | temp. Ol pr liter. 18,41 19,50 19,00 19,19 19,12 19,74 19,56 19,79 20,10 19,25 20,09 20,09 20,06 20,16 20,14 20,23 12,14 18,50 19,46 19,06 19,43 19,12 JC) LIRA 19,82 19,66 19,34 20,16 20,19 20,14 19,99 20,23 19,96 16,56 18,12 18,52 18,67 18,44 15) 19,38 19,76 Sffr ärr Uf a lör Salt pr liter. 30,31 35,28 34,38 34,72 34,59 SO 30,39 35,80 36,36 34,83 36,34 26,34 36,29 36,47 26,43 36,59 22,02 33,48 Bla 34,49 30,15 34,59 34,81 35,76 35,86 3D,57 34,99 36,47 36,52 36,43 all 36,59 36,11 29,98 32,79 GR || 33,78 BR 34,61 35,06 35,75 1090 Salt ?/o0. 32,53 34,40 33,54 33,87 33,75 34,81 34,50 34,89 20,42 33,97 35,41 35,41 35,36 30,53 30,49 35,65 21,67 32,68 34,33 33,64 34,28 I3,75 32,95 34,86 34,94 34,67 34,12 30:53 35,58 30,49 30,24 35,65 35,18 29,35 32,03 32,72 32,97 32,58 33,76 34,19 34,84 110 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. | Sa rLsteh talet Månad och datum. Timme. > Tatitad. | Longitud. EA F | | Ch Salt Salt /oo. | pr liter. | pr liter. | Augusti 1 8 ce m 54 0 N. 422 0. 59 LE 35,75 34,84 [2 a MES 340 16” 19,73 35,69 34,79 3 19 4 f.m 53? 0' 310 [EES 35,98 35,06 8 > | 5232 2 2 1507 968 35,60 34,71 2 > 5210 ER 16”,9.:| > 19,76 35,75 34,84 4 e m. 51? 25 155 17,5 | 19,98 36,05 35,13 8 > 49? 56' Eee 15,4 2012 36,40 35,46 12 > 5018 | 042 16,9 20,05 36,27 35,34 SR 03 4 f. m. = = Ga ILT4 -S19:86 35,93 35,01 > CE iL2NNES 49 45 010 | 1758 a Kl9Ta 35,76 34,86 Aledm. rt 5072 038 1676 | 220,05 36,27 35,34 SYN År | = 1750 i 20:06 36,29 35,36 2 | 5115 = Pa [66 LT KI 35,76 34,86 se 10 4 f. m. | 51” 53' 216 16,6 19,90 36,00 35,08 ÖR BR | DL | IENT 19,64 35,53 34,64 12 > 53 32 165,6 | 20,03 36,23 35,30 4 e. m. | BER SEY | EN | 17,5 19,50 35,28 34,40 SE RASER | 422 16,4 19.66 30,57 34,67 dör | 54044 BANA 16”,0 19,68 35,60 34,71 Ill Af m.leV | N55r20 I RA 157,2 19,60 35,46 34,57 8 | 5555 6 24 a SS 34,22 33,39 TS | ER 7:20 16,4 Nea | Se 32,36 4 e. m. 56” 38' | 7255 167,6 18,71 33,85 33,04 8 > |A | 840 16”,6 If SRA 31,72 Fredrikshald—West-Hartlepool. 8—10 Maj. Maj 8. 8 e m. | 5851 BYN: | 10715 10: 1 4109 | "1436 26,02 25,54 12 > 58 27 9 23 117,4 14,32 25,94 25,47 big, Lo SKE ka Af. mid | 58 25 831 107,44 |s 115,36 27,82 27,27 Sek | 5743 7.30 la 1058 16,04 29,04 28,45 12 > | 57255 6” 36'6” TORD: ec) Ekon 32,41 31,67 4 em 1 5r 8 | BAY 107,8 19,53 30,33 34,45 SEG 56? 51' 455 10,3 17,65 31,94 31,22 12 3 | 5633 4 8 82 19,92 36,04 35,12 0, Alf mår Il | 565207 330 8.8.4 | HB 19,94 36,07 35,15 8 | 55 44" 232 9,0 19,99 36,16 35,24 12 557 24! Ar 140 SA 19,91 36,02 35,10 4 e. m | 5512 048 Y.2 19,81 35,84 34,93 SE 54? 59 OFRAGN MWe Y,2 19,91 36,02 35,10 (ERS is 542 43 IE 0 P,0 19,69 35,62 34,72 KONGD. SV. VRT. AKADEMIDNS HANDIINGAR. ' BAND 29: N:o 5: IT Göteborg Shields. 15—17 Februari, 1—3 Augusti. = | | | SKALET NEO TEE: Månad och datum. Timme. Latituod. | Longitud. MÄT ja 5 - ; | | | ve Ser BlURN 00: | | Februari 15 | Gm bb) BY NHR Wi 6,6 | 19:77 20,76 24,86 12 > 5019 018118” &| 6,4 19,94 36,07 35,15 | böllA em 55 29 1029 Öl By 19,95 36,09 35,17 | SO 55 41 115 | 6,0 20,02 36,22 35,29 | KE 3 | 5552 rea 6,0 | 20,02 36,22 35,29 Februari 16 4 fm 56” 4 | Lb 6,4 19,90 36,00 35,08 8 > HORLON | 346 5,0 19,90 36,00 30,08 | 12 > 56 28 24” 4234 42” 4,8 19,79 30,80 24,89 4 e m 56 3 DUST AST 19,74 30,71 24.81 8 > | 5649 621 47 19,75 35,73 34,83 A2-—= 56 5 T 26 30” | 4”,8 19,84 30,89 34,98 > 17 4f. m 57 19' 30” IF ÖRSk BIS SJ | HLoK 19,74 35,71 34,81 8 57 34 | 942 (a RN 19,65 35,55 34,65 12 > 5T 47' 30” | 10? 34” 44 18,99 34,36 35,52 Augusti 1 —- 5T 40' 48 16”,4 18,22 32,97 32,20 Af my, kt | 57023 855 167,8 | 18,38 33,26 | 3248 3 BIC s14 167,2 18,54 33,55 32,75 20 56 58 TR 1651 18,81 34,04 33,21 4 e. m 56? 49" 624 16,5 18,97 34,32 33,49 8 >» 5633 530 HAR NG 24.67 33,81 1200 56” 29 4 40' 157,2 19,31 34,94 | 34,07 5 | 4f.m 56” 21 350 145780 |D 35,04 | 34,17 SMS 56 11" 256 15,1 19,55 35:30 i BA IR DOLT Cr 149,4 19,91 3602 IKE BIO 4 e m 5 46 1SsELOG 19,4 19,90 326,00 35,08 38 > 55” 30' 018 14?,2 19,86 30,93 30,01 12 > HOLD I 07327 145,2 19,74 35,71 34,81 > 3 I 4 fm IEBDRA0g LIF TB | 137,6 19,63 30,51 34,62 Göteborg--Sunderland. 2—4 April, 13—15 Maj. I I April 2 8 e m. 7242" 307 N. | 11717'307 0. | 4330 | 1367 24.77 24,34 He RO BT 45 48” 053150 4,8 19,89 35,98 35,06 SS 4 fm. HC 28 30” IRLISÖR 4,5 19,76 30,75 34,84 SL OD Bg oo LR 34,88 34,02 | 2 5659 Tak IR 47 19,81 30,84 34,93 4 e. m. 56” 46" 30” 622 4,6 | 19,86 35,93 35,01 8 > 56” 34 5 24' 30 42.5 19,85 35,91 | — 35,00 1200 56 2 428 48 | 19,88 35,96 | 35,05 112 —- PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. SA In el Månad och datum. Timme. Latitud. Longitud. VE é Pr se en Salt "/oo. April 4 4 fm HON N. | 534 (0) + 5,0 19,91 | — 36,02 35,10 8 55 56 230 5,6 19,97 36,13 35,20 2 55 41" 36” 12.34" 42” 6,1 20,01 36,20 39,27 4 e. m HDL 20 039 6,2 19,94 36,07 35,15 S >» Hr 016 Wi 6,4 19,88 30,96 35,05 12000 a NOK 6,4 19,80 35,82 34,91 Maj 13 3 » DÖR 0 34 SU 19,84 35,89 34,98 | SKR DORSd 0 20' (0) I,6 19,91 36,02 35,10 > 14 ES m DD 12 Ogd 19,99 36,16 35,24 | 3 >» 55 46 DOK ÖR 20,01 36,20 35,27 12 FD GR GM SRS 55 19,94 36,07 30,15 4 e. m 567 11' 3 DM 955 19,89 30,98 35,06 8 > HORLITDE 4£3y 7,9 19,82 35,86 34,94 12 > 56? 32" 530 7,8 19,77 35,76 34,86 >5EN5 | Af. m 5643 62 ORO 18,74 33,91 33,10 (EReNES 56 56" T14 I,8 19,05 34,47 33,63 IK DIOR FINA AO 17,99 32,56 31,81 4 e. m. 57: 205 SB 9,8 18,41 33,31 32,53 8 > 57 36 936 IR 18,50 33,48 32,68 2 DUE 10716” I,9 17,68 32,00 SU Göteborg—Granton. 23—25 Oktober, 30 Oktober—1 November. Oktober 23 - 9,20 e. m. DURADIUEN: it (0 LA ON a (0 14.90 26,99 26,47 12 > 5T 44" 0 107,5 14,98 27,13 26,61 > 24. ANT DUN 550 1 18,92 34,22 33,39 8 > BT 24 T 4 125,5 19,63 35,51 34,62 12 > HuRdGr 62 IRF 19,64 30,53 34,64 47 fe m. HEM0 5 I 107,5 19,69 35,62 3,72 | 8 3 42 Y 145;5 19,60 20,46 34,57 12 > 56” 56 25 se 10,5 19,78 35,78 34,88 25 ANfEm: 56 48 [750 11” 19,80 35,82 34,91 8 > HORA 050" 107,7 20,00 36,18 30,25 12 > 56” 30 (PER TT NA if 19,81 30,96 35,05 AN even 5& 14 — IR 19,85 35,91 35,00 > 30 3,55 > H0r144 146 10” 19,85 35,91 35,00 8 56 23 ORSA 10” 19,85 325,91 325,00 12 > 56 34 0x5l4 107 10” 20,03 36,23 35,30 > Bila Ar fom 56 43 14561 I 19,97 36,13 30,20 Lo) D 56 5r JR 12 19,89 35,98 35,06 9,25 >» 56” 54 328 C 19,87 35,95 35,03 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 113 Solt ballt Månad och datum. Timme, Latitud. Longitud, rr Gi | Stl = pr Titor. | pr liter. BRIC ög: Oktober 81. ... . 12f-m: 5658" N. 84 01 + I 19;76" | 85,76 34.84 4e. m. BERO 4256 157 19;64 | 35,58 34,64 Sm 5 12 Y DV Ej 19,71 35,66 24,76 12 > 57? 20' 6” 59' lil 19,68 35,60 34,71 November 1 4 f. m 57 30' 30 12 19,58 30,42 34,53 —- DTS 91 all? 18,68 39,80 22,99 Sf m 5T 33 Hl 9,75 -— — - -— Du 45 107 49 10 19.37 35,04 34,17 Göteborg—Glasgow. ET 220Maj: INDI INU ars do AN Glan Cumbrea. + 9,6 18,81 34,04 30,21 AH: > Sand Island. 11”,0 18,86 34,13 29,30 4,45 e. m Frenchman. RS MÖRT 35,76 34,86 10 > Skerry vore. 11,8 20,03 36,23 30,30 SUR SE ORM MONA a Sdf m Bernera. NG 20,02 36,22 35,29 J,15 > Neist Pynt. 107,0 19,74 OK 324,81 1,45 e. m DOREEN 615 0: 9,0 19,79 35,80 324,89 6 » | Rue Stoer. 9,8 OM 30,67 4,77 JUL 5 | 383 4 20' 9,0 19,77 25,76 34,86 SOON ECT SRA ade Hf ms Pentland Skerries. JA 19,84 20,89 34,98 10 > 5832 P3 9,0 19,99 36,16 32,24 3,30 e. m 58 26 018 I,4 20,06 36,29 35,36 3,45 > BE 22 FDA WE 3,8 19,98 36,14 35,22 SRS ÖJ eler, SR SMEEtEm 5816 210 SA 19,98 36,14 ID,;22 8,30 > DS 328 P4 19,40 35,10 34,22 25 em Sr a 443 8,8 [9:22 34,77 33,92 6 > 57 56 5 40' 67,6 19,47 30,22 34,35 10 > Hur 507 6 34 3,0 18,40 32,30 32,51 2 ORD nn fe FPG a 4 AREA Ryvingen Sas) LO 30,95 30,27 3,30 > AV 3530 107,6 16,37 29,64 29,02 2,30 e. m 57T 50 20 10,2 16,48 29,84 29,21 7,30 > 5T 49 10? 22 0 100 JUk32NES0:62 TIS > Vinga fyr. 107,6 16,60 30,05 29,41 SUUDRA ov fen a SEN d:30) fi Mms > 107,4 10,88 19,73 19,45 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29: N:o 9. 15 114 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Christiansand—Glasgow. 10—14 Maj. | (SEK In fo Il dt | Månad och datum. Timme. Latitud. Longitud. Wprtteets | s Cl. Salt Salt ?/oo- pr liter. pr liter. å il i Na jLoR SS | RS) ln Oxö fyr + SO 6 d5jee 28,39 27,83 | 12 a Ryvingen fyr 117,8 14,36 26,02 20,54 | 4 e m. Lister fyr 1050 15,61 28,27 ; 27,7.0 | J,15 > 58” 0' N. 5 47! 0. $2 18,49 | 33,46 32,67 NES + dog sele kö SIS ORT 58 4 248 $,0 18,50 | 33,48 32,68 FÖL Bl 35 IR 18,29 33,10 32,32 ESO 58” 16" 252 PA 19,97 | — 36,13 35,20 | 0,30 e. m. 58 24 1255' 107,0 19,94 36,07 35,15 | 4,45 > 58" 28 055 10,0 | 19,98 36,14 35,22 S:45, 5 58” 29 05! W. 107,4 20,04 36,25 35,32 TS TA RSS SEA NANG Lem 58? 34 iP 11,0 | — 20,03 36,23 35,30 H,15 > 58 37 20 1072 19,92 26,04 35,12 ill > Stroma fyr. (ST 35,76 34,86 | 2,45 e. Mm. Strathie pynt 9,8 NLA 30,67 4,77 | 6,45 > Cap Wrath 8,8 19,67 35,58 34,69 10,30 > Rue Stoer 117,1 19,81 35,84 34,93 13 2,30 f. m. Glas fyr. JA 19,78 35,78 34,88 OMS | Vaternich pynt. IP,4 19.79 39,80 34,89 10,30 > | Uthinisla. elsT0 Log 36,05 35,13 2180 es mg | 503 T12 12,2 20,09 36,34 35,41 6,30 > AT | UPP 12,6 | 20,16 36,47 35,53 äl > Oversay fyr. 2 19,73 35,69 34,79 TEE SEN ES | a SNES nt Mulliof,Comtire: Y.2 19,50 35,28 34,40 | SRS LS 105,8 18,85 34,11 33,28 Göteborg —Christiansand. 19—20 Maj, 16—17 December. Mojjelok Be GO em | Vinga. + 107,8 13,17 23,87 23,47 I 12 > | Skagen. 10”,6 17,24 31,61 30,51 208---- mgä st RESO fana | > bo MR 17,64 31,93 31,20 | 6 HUDIK CN: 10” 0. | 9,8 un 320 31,31 8 HUD RS | 107,8 16,82 30,45 29,79 10 > BT 5) I 11 10364 16 LAI 28,86 28,27 [OG I BE SU 837 11”,0 15,14 27,42 26,89 | en LSS 810 11,2 15,04 27,24 26,72 | V4H > Oxö. 9,0 16,72 30,27 29,62 IDecembenslöR ee 6,40 >» | TIS ER 250 13,37 | 24,23 23,82 | 840 | 5745 10? 52' 258 12,62 22,88 22,51 | A030 a || SRA 10 21 | 26 13,18 23,89 23,49 ÅT sera Ar 245 FAM | BT HA 938 4?,5 | — 16,02 20108 I STAN 2,50 | NDS | Ej D5 18,70 33,84 | 33,03 4,50 | 5802 830 4.01) 1 7,94 32470) << 3172 AKADEMIENS HANDLINGAR. Måseskär 1896. BAND 29. April 4 Juni 13 30 vo | 9 Månad och datum. N:0. 5. NE altan atlet 115 Mmm EIS | Vattnets bär Rn uw Jup. temp. 01. Salt Snö Mm. pr liter. pr liter. fs Er als OnT 0 +9',25 14,27 25,85 25,38 10 3,10 14,48 26,23 25,75 20 2,00 15,28 27,67 21,18 30 3,65 19,07 24,50 32,66 36 3,45 18,95 | 34,29 23,46 6 e. m. 0 BjOUL) 12,24 22,20 21,85 10 3,60 12,33 22,36 22,01 20 d,25 16,97 30,72 30,05 30 3,55 18,96 34,31 30,47 36 3,55 = = = 4 e m. 0 4,75 11,82 21,43 21,11 10 4,35 15,88 25,76 28,17 20 2,65 19,02 34,41 20,58 30 3,5 19,16 34,49 30,64 3 3,80 19,16 24,49 30,64 Sf. m. 0 Kd LO) 12,23 22,18 21,83 10 6,50 14,29 25,89 20,42 20 67,15 19,04 34,45 33,61 30 5,15 19,24 34,81 39,95 35 4,70 19,30 34,92 34,05 (3 i ng 0 107,30 11,86 21,51 21,18 10 S,75 16,32 29,55 28,93 20 67,60 13,24 33,01 32,24 30 5,20 19,13 34,61 33,76 30 5550 [19522 34,77 39,92 Bofiim, (0) 12,70 9,31 16,91 16,70 10 107,90 12,45 22,58 22,22 20 F,10 18,11 J2,17 32,01 30 6,50 19,08 34,52 33,68 39 5,95 LI 34,68 33,83 Sf. m. 0 12,70 9,31 16,91 16,70 10 10,90 12,45 22,58 22,22 20 5,10 18,11 ST 32,01 30 67,50 19,08 34,52 33,68 3) 5,95 19,17 34,68 33,83 St m. 0 167,95 9,01 16,36 16,18 10 157,30 10,47 19,00 18,75 20 127,10 17,70 32,03 31,31 30 67,80 19,08 34,52 33,68 390 56 19:25 34,83 30,97 116 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Juni 23 30 Julie 20 Augusti 3 11 20 Månad och datum. September 4 Timme. = 2 = 7 Gt IN Salthalt. SSE Rn jup. emp. sa. pr Le le SM Yan, 0 415,80 15,74 28,50 27,93 10 137,50 17,82 32,25 31,51 20 107,30 18,48 d3,44 32,65 30 T,70 19,04 34,45 33,61 38 67,55 19,21 34,76 33,90 0 167,50 15,87 28,74 28,15 10 14”,50 17,64 31,93 31,20 20 12,50 18,08 32,72 31,96 30 8,65 18,99 34,36 33,52 38 6,70 19,18 34,70 33,80 0 17”,80 15,10 27,35 26,82 10 14,70 17,94 32,47 31,72 20 137,35 18,28 35,08 32,31 30 11”,80 18,61 33,67 32,87 38 T,25 19,19 34,72 33,87 0 öfver +19 11,47 20,81 20,50 10 öfver +19 11,68 21,18 20,87 20 15”,30 17,70 322,03 31,31 30 10,50 18,84 34,09 33,27 39 T,45 19,15 34,65 33,80 0 öfver +19 11,06 20,07 19,78 10 ILO 11,45 20,77 20,46 20 16”,40 17,64 31,93 31,20 30 14”,40 18,03 32,63 31,88 39 F,15 NOT 34,58 33,73 0 18,60 Oleg 20,81 20,50 10 185,25 11,74 21,29 20,97 20 16,15 17,67 31,98 31,26 30 137,70 18,41 Jar 32,53 39 8,50 19,09 34,54 33,69 0 175,35 11,76 21,33 21,01 10 17”,10 12,60 22,85 22,48 20 157,55 18,19 32,92 32,15 30 IT 18,23 32,99 32,22 39 8,35 19,06 34,49 33,64 0 16”,15 11,45 20,77 20,46 10 16”,35 11,69 21,20 20,88 20 15,70 15,47 28,02 27,46 3 137,60 18,58 33,62 32,82 39 9,80 18,95 34,29 33,46 KONGL. SV. VE'D. AKADEMINS HANDLINGAR, BAND 29. N:O 5. 117 I | | Salthaualt | Månad och datum. Timme. HSOSTRIA Ip obenots | | djup. temp. CI Salt ut | pr liter. pr liter. JITTN — September 2 2 e. m 0 + 13,40 12,50 22,67 22,30 | 10 137,51 14,06 25,48 25,02 | 20 137,80 18,46 33,40 32,62 30 13,80 18,63 30,71 32,91 I 39 115505 18,85 | 34,11 33,28 I I > 30 Sf m 0 127,80 | 14,03 I 25,42 24,96 10 137,20 15,74 | — 28,50 27,93 | 20 13,60 | 1748 | — 31,64 30,93 | 30 13,75 | 17,80 | 32,22 31,48 38 137,10 18,67 I 39,78 32,97 | Oktober 10. De m. 0 11”,50 | 12,67 22,97 22,60 10 12715 | — 14,59 26,61 26,11 20 12,50 16,38 | < 29,66 29,04 I 30 13”,00 17,93 32,45 31,70 s 39 12,95 18,00 32,58 31,82 | > 206 Ii fi m. 0 107,70 12,99 | 23,55 2 | 10 107,95 13,17 23,87 2 | 20 107,90 13,23 23,98 2 30 12,90 17,85 32,31 3 39 12,85 17,98 32,54 31,79 Gasanalyser å hafsvatten. Maj 1893. a Profvets Tempe- 0/ CCIANG CCKO SI 100 0, cc. CO, i | ICSGL OR djup. ratur. SG Ye 1 liter. 1 liter. N, +0, | liter: m. Bornö 5 + T,30 24.77 14,63 6,94 | 32,16 39,68 Bornö 10 35 27,62 14,52 7,10 32,85 — Svu . 10 F,41 31,74 14,46 7,02 32,69 — Sm . 10 6”,05 32,10 14,88 7,21 32,65 45,69 Alsbäck 20 4,40 32,60 14,46 7,10 32,94 — | Bornö . 30 3,55 33,11 — — — 48,18 Om . 10 6,7 33,30 13,92 7,06 33,66 — | (Öfnor « 20 6,35 33,68 14,01 | 7,15 33,78 45,48 118 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. I sd TR m. CIRA os SG MRRSEA dh ul a 5 + T,25 39,76 13,80 6,75 32,86 | = ALSPICks «3 oe SSI sd sr 40 2,60 33,83 14,51 D,47 ZUR — iöysekal os do. SES oa os 40 4?,52 33,87 14,57 6,24 30,00 | = SVG. or SRA 20 4,30 34,14 14,43 7,25 33,44 | AT16 TIER rna NEN EE SN 20 >, 7.0 34,14 13,88 7,35 34,63 45,91 ANLSharck, co oc os SRS vo fa a 60 4”,16 34,31 14,30 5,95 29,36 = ANUSPACK: 4. oh os SÖS eo sf 100 ”,74 34,31 14,25 4,83 25,32 — SMIMeRS 3 vå oe SORTER a he 20 4,20 34,38 14,03 6,68 bo | -— CITERAR: RLJ RRSE sd aga 40 4,55 34,69 14,74 6,78 MAG 47,68 SVIS: a 8 on RR AN rie 40 D,A5 34,89 13,69 5,88 30,04 | 48,61 (ÖV Ar Nn ks = Ska FR SKE TSE 40 5,50 34,91 12,48 5,21 29,45 48,26 ÖT ora be fer Ae sag 60 5,05 34,98 13,81 6,25 alla | 47,75 (ÖNS BN SER ANV S SE. SA 20 6,25 34,94 14,00 7,20 33,95 46,99 TTT Br TERRIER 40 2,66 34,98 13,64 6,40 31,95 47,54 SVIPRNAL de dr fe NESSER 0 JG 60 5,60 35,03 13,72 5,94 30,23 | 47,76 TITTA ser an FR EE SS 150 57,00 39,03 13,76 6,39 31,69 | 47,89 Sar RAL RE 60 5,66 35,06 13,81 6,20 30,98 3 (SAS SER ES ag a TE REAL MES 150 15 35,10 14,13 6,20 30,50 | = ÖTII TGN fer NV köpen NE ER re 200 Ord SOLA 13,79 6,13 30,77 47,65 (ÖN ES tt br Nn IN BS Leg 300 497 35,12 14,12 6,41 31,21 48,22 (VETE NR ARE VS RENEE IG 200 OR LL 39,12 13,97 6,30 31,07 — TTT MR pare ere fl Vr aa LSS 100 5,45 35,15 13,57 6,23 31,45 = FVT ER SLR sa fre 200 20 20,15 | 13,88 6,15 30,71 =S (SAYIDliR da OS ND AC BIR 500 4,94 30,15 — — = 48,16 (AVGE od Bi 9 Ford BAT ALA Vd 250 4,80 SKELA = = = 49,30 (CTII NR fer de N re NR SA 400 9,25 35,17 | 14,26 6,53 3141 ATA (ÖF0NE SA rs AR SSE, SE RAA SER 550 5,00 Sö NE 6,30 31,22 50,97 STING dr SA SA REAR rar SS BS 300 DRL2 SplOrk I - AG | 6,07 30,45 47,81 ORVAR OT SBA SSR 400 4,90 35,18 | 13,65 6,10 30,89 48,46 SVIS a 6 LE NE AN EE 00 4,70 35,18 | CE = = 50,68 STIEG Sas RE KSR NE ne 150 | DK25 30,20 13,95 6,41 31,50 47,73 ST Ser RÅ ERE ETS, DANS 200: | 57,80 30,25 13,77 6,29 31,35 48,24 / NS DESSERT SID 120 D,85 30,25 | 13,76 6,46 31,96 — (Far RER EOS Sr MR a. AG Fo | Hö IF BG 6,08 30,89 48,16 Cr $8 67,20 35,27 i880- | 6,30 | 32,00 =S CI 60 Gad 30,30 | 13,63 6,43 32,07 47,14 |ECIRERS a es cr NCM El ol LL IORNE 67,85 35,32 | ID | 6,39 | 32,10 48,41 Alsbäck Bornö Oi Alsbäck Bornö Alsbäck Alsbäck Bornö Lysekil Alsbäck (li. a Lysekil SI (Chun o Alsbäck STINRE Alsbäck Alsbäck Sa CiTr : Su Ci On (OT ro ORC Om SO Cm (OM a (Ormar c Om - Ov Öm SI | Sm « KONGL. SSK WE TAKOND, SV. VRT. AKADRMIENS HANDLE Gasamalyser 1—9 Augusti 1893. Profvets djup. m. Tempe- ratur. + 17,35 15,13 167,20 137,30 INGAR. BAND 29. Salt /o0. | 23,07 29,60 29,59 31,20 | 12,66 12,38 13,19 18 13,36 13,36 11,60 13,48 12,06 13,69 13,99 12.57 13,86 13,78 12,93 13,67 13,04 13,14 13,61 13,51 13,36 BEJCA 13,43 Fi Brt 13,55 13,82 13,40 13,50 13,39 13,34 N:0 5. 100 0, N> + 0, 35,06 31,28 30,65 30,13 29,85 29,65 29,12 39,00 29,10 25,70 36,78 26,47 32,65 22,49 25,71 37,31 33,07 31,99 30,43 31,00 30,62 Ik) ec. CO, i 1 liter. 120 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. Gasanalyser 31 Augusti—1 September 1593. 4 Profyets Tempe- ÖV CEN 1 CEO 100 0, ce. CO, i EH ETTOR djup. ratur. SG För: iPIiter: 1 liter. N, + 0, 1 liter. m. Sy 5 SE HASsG I NKD9gL 11,79 5,96 33,58 42,02 Lysekil 45 1180 39,63 11,78 5,90 33,39 — Lysekil 50 Ta 33,95 13,82 3,51 20,27 — Svn . 10 107,36 34,29 13,47 7,57 35,98 45,39 Svu - 20 (25 34,88 13,52 8,03 37,27 — Sv . 20 T,25 34,88 13,48 3,07 37,46 -— SIX 40 9,30 34,91 13,00 6,50 30,33 47,08 Sva . 60 6”,07 30,15 13,50 6,01 30,81 47,74 SVILL - - 550 4,87 39,15 13,88 6,54 32,02 47,77 SvII . 500 4”,80 30,18 TFN 5,41 28,20 48,28 SvIL . 660 4”,69 35,18 13,80 6,52 32,08 48,19 SIx 100 Und 30,20 13.19 5,60 29,81 47,31 SIX 200 6,55 35,25 13,45 D,52 29,09 48,36 SvIr : 150 67,38 30,29 13,31 5,48 20,14 48,04 Gasanalyser November 1893. Marstrand 107 | RES 23.31 14,80 124 32,85 | 40,45 | Alsbäck 5 6”,87 26,89 = ge ST Me Alsbäck 0 | 6,95 22,15 12,88 6,58 33,80 | 43,26 Eyvir 332 20 P,55 28,45 12,16 5,53 exlog. I - BB Alsbäck 20 8502 29,02 13,31 6,09 21,39 43,53 Pater Noster . 20 TSG 2012 13,28 6,23 31,95 45,04 SHI 10 8,00 31,79 13,04 6,37 32,82 45,41 | Eyr 27 - 20 10,65 | 32,01 12,28 6,05 33,02 45,92 (RET a 10 (SRA | 32,12 12,87 6,19 32,47 45,29 Alsbäck (2ON50 ess | BS 12,10 4,78 28,33 46,49 Eyir 33 | 40 125200 | 32,49 12,15 4,62 21,55 465,20 - I | Evi 27 . ar 0 GRAN EN 12,17 5,85 32,45 46,44 Sx 00 I,35 32,82 12,56 5,96 32,18 45,94 SIX 30 107,43 | 33,39 12,85 5,76 30,94 46,32 Cim 20 OO | 30,51 12,87 6,45 33,39 46,20 Evi 27 60 11,00 33,64 12,08 D,77 32,33 46,24 CI | 20 9,56 33,68 12,44 6,22 33,33 46,53 Sva | 10 8,04 35,88 12,91 6,41 33,18 46,14 SvII | 25 3,62 33,95 12,66 6,16 32,81 — KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 121 | | | 2 Oda NE rar nn SN AS RA m. | JE | I | | | Alsbäck 60 +6,18 84,00 | 18,75 4,49 24,63 | — 49,24 SI ES RR oh sa 40 9,70 34,14 | 12,31 5,96 32,63 46,18 ATNHÄGKAE FS SI 100 4,65 34,43 | 14,17 3,60 20,25 — Om +. | 40 9,85 | 3448 | 12,86 5,96 32,53 = | (Ch soo +£0 P,65 | 34,76 | 12,51 5,60 30,92 47,75 ARV | ZOE 107,05 = | 34,88 | 12,19 5.91 32,65 46,96 | I I | | Om . 9 RE 35,01 12,60 5,79 Blar | 4732 | Svu . 40 9,19 | 35,08 | 12,78 5,68 30,74 | 46,94 | Om 40 SHS2 0 | Hr35:080) | NKLL2:98 5,51 20:80, — h — ATISKA | Cm . 80 8,25 | 25,10 13,04 5,54 29,83 48,20 | Svm 50 8,87 35,13 12,89 5,49 29,87 47,50 | Svin 150 6',88 35,24 13,33 5,30 28,44 | 48,22 | Sym . . 450 5,90 35,24 13,68 6,01 30,53 48,12 | (Ön = 150(2) 6”,70 35,24 13,38 5,76 30,41 48,48 — | (Cint 200 6,45 | 3,24 I 13,14 5,62 29,66 | 48,46 On 200 67404 |. Ca5200 EL 3:38 5,71 29,03 | 48,93 Syn . 100 ö40n I ES5ema LI SNS 5,41 29,19 48,12 SvT 400 5,86 35,27 13,53 6,14 31,23 48,03 Svin 650 5,60 OD 13,81 5,92 | 30,00 51,42 SIx 240 Ö5S SD: | 13,42 5,65 29,63 49,00 SVIE 300 67,05 35,29 | — 13,51 5,99 30,72 47,80 Gasanalyser Februari 1894. Stigfjorden . 5 +2",82 24,55 15:21 6,15 28,79 | 43,44 Smörkullen . . . 10 2,85 25,26 15,22 5,01 24,76 43,25 Bläckhall SE 2,41 28,15 15712 Teg 32,1 42,76 Stigfjorden . . . 18 3,50 30,39 14,67 6,10 29,38 47,90 Lysekil 10 3,30 30,76 14,89 7,04 32,11 46,03 | | Srökalen. Wo Fe 31,15 14,42 6,24 30,10 | 4718 | Lysekil 20 | 3,75 32,13 14,71 7,03 32,32 | 47,50 Smörkullen . SOM CI 4”,90 32,36 13,92 5,38 27,83 | 47,83 Lysekil 300 | 32,65 32,37 14,38 7,00 3275 | 47,88 irysekil go URES00 32,70 14,36 6,76 3201 | 4753 | Bläckhall 20 3,97 32,82 14,24 7,12 33,88, ho AT | Smörkullen . . 40 | 5,55 32,99 13,67 4,92 26,46 | 48,25 I | Bläckhall 40 | 4.25 33:35L 1 AS 6,94 33,48 47,79 SMÖrkullen sr = Rae 50 | 6,10 39.69 13,28 4,61 25,76 48,71 | Lat. 58 1240" Long. 11711 | 59 | 45,42 | 1 33,97 14.50 6,95 33,17 47,27 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 122 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. SA AE sea m. | Alsbäck 60 +6,30 34,14 13,46 5,15 27,65 48,39 Smörkullen . . 67 3,90 34,31 13,63 4,33 24,95 — ISS OAS AS 20 4,75 34,33 13,63 6,94 33,74 46,51 Smörkullen . . 2 5,53 34,40 13,77 3,77 21,51 -— Alsbäck 30 5,40 34,40 13,30 3,91 21,95 49,64 Alsbäck 90 5,10 34,41 13,81 3,25 19,07 52,59 Alsbäck 100 4.75 34,43 14,03 2,39 14,55 51,82 Alsbäck 120 4.85 34,48 13,92 2.73 16,38 50,74 I Aseda 100 Bad 35,18 13,41 6,78 33,57 47,90 Gasanalyser Februari 1896 Borghilafjorden . : | 20 +2,62 26,32 15,56 6,69 30,06 41,90 Bornö . ; | 10 BP,15 28,74 15,18 6.54 30,10 45,32 Byfjorden 3) 45 3,30 209,04 15,40 0 0 — Alsbäck | 10 3,03 | 29,14 15,20 7,12 31,21 45,30 Smörkullen - | 20 2795 | 29,35 15,03 6,87 31,37 45,54 Borghilafjorden . | 2D 4,60 | 29.53 14,41 0,43 2,92 — Borghilafjorden . 55 £,60 | 29,83 14,46 0,13 0,88 50,00 Borghilafjorden . . 60 ASGORA 29,86 14,45 0 0 -- Vi: om VAnga . . 20 3,60 30,65 14,96 T,44 33,23 — Fjordbåden . | 23 3,32 30,96 15,24 1,55 22,12 46,26 Alsbäck | 20 355,59 30,98 14,62 6,18 29,72 46,87 Sannäsfjorden | 29 3,95 31,58 14,32 6,12 29,94 46,49 Kalfsund . . 20 3,83 31,70 14,57 6,09 29,48 47,62 | Inloppet till Stigfjorden. . 24 3,63 | 32,46 14,50 6,85 32,16 — Danafjorden 20 SM I FAO 14,58 7,01 32,45 47,68 | Cyr | 40 SLAG ESS 14,50 6,78 31,85 = | Bornö . | 35 4?,85 32,94 14,00 5,42 27,92 Så Smörkullen . FOR 5,04 33,08 13,67 5,35 28,11 48,55 ÅXV oc I 20 ar AG 33,11 14,04 7,31 34,24 47,39 Alsbäck | 40 | 47,80 32,20 13,97 5,65 28,80 48,48 | Sr so GO | 4585 | 133,20 14,09 6,74 32,3 47,02 Danafjorden [TS [ET 30 14,10 6,26 30,76 48,76 CyI lea 600 LA 3270 33,27 14,64 7,12 32,70 45,01 [BG å 20 4”,06 33135 14,01 T,16 33,81 AT,19 V. om Vinga . : | 45 | 4,10 | 33,40 = = == 44,82 | OM EIEEE ol 205 Sö5d | ER33,40 14,42 7,41 33,95 = SKKOster SEG (ESA (ARS 14,07 T,21 33,89 46,97 | Sm i 20 42,70 33,71 13,96 7,35 34,49 — KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 123 | | 0 SG EE a RES ena Bl än Md SM ns m. | | | NARELNIEe: > os SÅR ooo «MÅ 80 + 4,72 83.75 40406) | HR Ge 32,47 47,56 SIC va co JRÖR olen | 20 4,61 33,75 | 13,97 7,13 35,80 47,21 Svu VESPA Kr Nara 5 4”.83 33,85 | 14,04 7,38 | 34,46 | 47,03 (Skvmn vc. oroa FSI BS 10 4?,85 BBK Lo 13,84 7,29 | 34,51 — (SE MSE RS VS KONER OEI 80 5,05 34,04 | 13,78 6,79 33,00 — ÖkP or DN SR 60 Elrdrd BL RI 6,83 33,01 | 47,97 IVÄdBLÖR = ss MR se ana Sö 5,30 34,17 | 3008) 5,97 31,47 48,64 (Oo a OSA E RE 30 3,81 34,28 | 14,14 7,33 34,13 47,88 STÄKOSter nn ggg vd a mes 100 6',10 0 BE | Ga 31,52 47,93 ROTG SS Kg RS NE 30 67,30 34,43 13,27 5,72 30,12 47,96 INSPETallSÖK st sr egg os 100 6,27 34,45 | 13,35 6,00 31,01 48,20 SR oe anse Nar 70 5,25 34,50 | — 14,00 671 | 3239 48,25 FANSDACKe, ste koper a 60 6,73 34,55 | 13,30 3,96 22,96 49,67 FANLSPACks ss dd NRA 80 67,65 — | 13,15 4,44 | 25,23 49,64 Smörkullen. . . . FYR 70 6.56 34,59 13,26 4.10 23,63 50,55 BASS Dä CKS so NE ken ART a 100 &,47 34,64 — | 13,30 4,23 24,10 50,59 10' W. till N. från Måseskär . 60 5,56 34,64 | Hass | 7,23 34,32 47,86 FÅSSGVEE SE rr 9. ar FER Sal Lek 40 - 5,50 34,76 13,90 TS 24,03 — (VIE o—butg ter ht ARR TRE RES 200 67,56 34,76 13,33 6,24 31,89 47,38 SASKSVEE EE lg si JR da a 60 0,45 34,84 13,76 7,16 34,22 47,76 SUPRIOS te need NICI. Lo Ar 230 5,87 34,89 13,63 4,28 23,91 = EINOTD] OCT S Ka AE SE 400 5,70 34,89 13,49 6,41 32,19 48,29 KS SBRTOB GET VE den VA ka 150 67,69 34,94 13,12 5:55 202 48,72 Sh IKON co bd LE RES 200 67,30 34,96 13.30 5,04 27,48 49,06 INRE ällSök sd. SEG oa ra 160 6,65 34,96 13,15 H,48. | 29,41 48,85 SMI cc oc TESBE are a 30 (Ög — 13,33 6,64 33,26 — (STOL 6 Grd SEE Tolf, OR 40 67,50 35,05 | 13,40 6,84 33,79 47,49 [RETÖ Son SANS EA ESA R330 5,55 35,05 13,49 4,93 1 26,76 49,69 (TT Lr ERK ad a TS 40 OrSiL 35,05 Sk 5,67 30,09 48,27 MES TRA a EN Re oe ad If a 150 5,80 35,08 13,66 6,69 32,88 48,18 (SIV 0 Ger SSE BE 100 67,61 SOL 13,37 6,08 31,25 48,51 JAS ve GRE 6.5 LSE FA 126 5,45 3I,17 13,61 7,02 34,05 48,72 10' W. till N. från Måseskär . 140 5,86 35,18 13,69 6,94 30,63 48,09 (UTTER RSA Eos AT NES (6 100 65,32 35,22 13,24 6,11 SA 48,59 SJV TAR SE ASS fer das de EN eg eld Må 500 67,25 35,24 13,14 5,54 29,65 50,02 (SNVTDHL 4, Fe orre AE ARA 500 5,90 35,24 13,30 6,28 32,09 — SVE RN SNES der 612 5,79 30,24 13,41 5,99 30,90 — STAROE od BO SON 150 6,06 35,25 | 13,49 6,72 33,24 48,05 (ÖR & IS fs SLS SN LS 400 6,45 | 35,25 13,33 5,48 29,13 48,53 Lat. 38 40' Long. 10? 10' 48” 380 67,08 30,20 13,49 6,34 31,96 50,51 ÖMIIR-RE 0 er a 300 6,15 30,29 13,35 6,81 33,79 47,90 (ORES ATRSNES Kas rd NE 108 5,91 32,30 13,46 6,25 31,71 51,41 (ÖNA I ks ro Ga SFSR Ra 400 5,66 30,30 13,36 5,73 30,02 48,94 (TTT NE or A SENS SM NL 618 5,64 30,30 13,40 4.94 | 26,96 50,02 124 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. I Ä Profvets Tempe- | cc. N, i ec. O, i 100 0 ec. CO, i IPA djup. ratur. FE ET oe 1 liter. N + 0. 1 liter. 2 2 m. | I Ör SR RR Ae 310 + 6,08 35,32 13,50 5,93 . 30,52 48,27 ÖTITENAR or öl NEON oo atg e 150 6,36 35,32 13,24 D,75 30,31 48,64 CNYEOAE: ad a ARS a slene 330 J,76 30,34 13,39 5,90 30,59 — ÖVR no EOS oe ad gr ZOE 5,56 — 13,66 6,37 31,81 49,17 Gasanalyser Mars 1896. Ö. om Bornholm . . .. .. 30 EN15:45 7,60 18,13 9,30 33,89 33,00 40 1”,45 7,60 17,93 9,37 34,31 J2,17 50 2,30 8,30 17,64 5,23 33,81 30,46 60 417 12,22 16,53 6.89 29,41 37,06 70 4,65 13,95 16,67 6,89 28,97 38,30 80 5,09 14,99 15,87 3,62 18,57 41,48 90 5,00 15,75 15,55 3,24 17,25 41,85 N-tomWAmholt.— SbLES. de 40 4”,61 34,16 13,99 6,32 31,11 49,74 Gasanalyser December 1896. (Ska Ä elr ORON RNE: oo SA 5 + 17,60 — 14,95 7,90 34,56 42,35 10' W. om Vinga. .. ... 10 4,38 28,60 13,98 7,22 34,07 45,06 Bläckh alle RN 0 3,75 29,91 14,12 h22, 33,82 45,30 Vs Om VENED: os co a a 10 5,60 32,17 13,35 5,50 29,18 46,06 [SVöloTrkVäderö. Ede. 20 7,15 33,10 2,88 6,52 33,63 46,75 FAllSbaCke. I ov få Fale av od dra 10 8,95 39,90 12,57 5,40 30,05 47,82 BOLDÖRs > oc er MINA bes 10 8,80 30,98 | | 2,66 5,29 29,47 47,95 IVAN Om RV Ad erömt- ee SOK 3,50 34,17 12,67 6,56 34,09 47,12 SVA OSA AE OL RAS SEEN folk | 30 | Y,10 34,29 12,82 5,29 29,22 46,95 WATSDak uHe ole [een (Öga 13,04 5,00 27,73 2 ÅSE MA Än BOSE oli EGO | 2,60 | 34,79 12,72 5,77 31,20 AT,TT SVARTE 6 ce MPR såg 300 | 67,20 35,25 13,33 5,93 30,81 48,49 Gasanalyser Januari 1897. 107 VVE On NINE oc ov oo oc 0 4 0,95 | 24,83 16,01 8,49 34,66 43,33 (GRESDAGTAR ov oc ss vo I I a 10 17,10 | 24,88 15,95 8,18 39,89 43,45 (ER IEIDEIGENN 8 so doo os 6 ala a 25 ASU 29,84 14,75 6,65 31,08 46,41 10 AVG On Nibe) od oc ole c 30 5,90 34,17 13,37 6,30 32,04 — IN0/- AVG OL VAbKan Son. a 60 67,35 | 35,17 13,33 5,61 29,63 48,64 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR, BAND. 29. N:O 5. Rättelser. rad 3 nedifrån står Dr, bör vara Dr, - i tabellens 3:dje kolumn rad 2 uppifrån står 28,1, bör vara 28,5. rad 4 uppifrån står Di, Di,» Dry, bör vara Di, Di, Di, - rad 12 nedifrån står ?), bör vara 3). rad 11 nedifrån står ?), bör vara 2). tillägges efter den sista fotnoten: ?) Se p. 180 i Beretningen. 2) Se p. 164 i Beretningen. ti inot >), rad 3 uppifrån star 31,6, bÖr Vara, 3,3 i första tabellens 2:dra kolumn, rad 2 nedifrån står 77,80, bör vara 7,1. ND > 7:de J 58 Ugnen VAA LR DE MOD rad 12-nedifrån står 7,80, bör vara T”,10- K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 1076 g/N Fiera j Bran Fare CK Dela 8 ARR AM VÄ KR 1! MU. We EN Bes VN NTE + pa bana +. | R | LR mer RR 08.7 MH BD Lä ST RR är RR | h b RN | I sl | Fun FP . Fo T oBT i 120 Hd 4 : RANE i SöL 2 i SR ” vu K ye [ Vä | - FK h VM ik sg AR sk Ta r Kongl. Vet. Akad. Hamdl. Bd.2'9 N2! FUN Maj 1893. Be LA v [Sed Skagerack 30 M | -— 9-10 Maj.1893. |-/ Kattegat 30 M 1—2 Maj. 1893. Gen.Stab.lit.Anst. Kongl. Vet. Akad. Hamdl. BAd.29: N? 5 PI. CI 560 SEKTION 1 Skagen — Kristiansand 9-10 Maj.1893 SEKTION 2 St5Sur (Skagerack) StiPor (Kattegat) 1-2 Maj.1893 SEKTION 3 Vinga — Ö. Risör 1-2 Maj. 1893 äv Mil Ger. Stab.IitAnst. FN HÖÖK MA SN FÖL SL ON ad SV Kongl. Vet. Akad. Handl. Bd.29 N?'5 RUT SKAGERACK o vm. A 3. 9; Au & 1893. Skagerack Xx Kattegat 30 M 1—2 Aug.1893. Gen.Stab.lit.Anst. Kon$l. Vet. Akad. Handl, BAd.29 N?5 SEKTION Pr 1 Nov 1893 StSm (Skagerack) St.Prr (Kattegat) SEKTION 4 Skagen — Kristiansand 1-9 Aus.1893. 3LAug 13 Nov. 13 Febr. SEKTION P1 1 Ang.1893 SEKTION 5 1 Aug.1893 Ger. Stab.Itt Anst. Kongl. Vet. Akad. Handl. BA.29. N?2 5, Tal V SKAGERACK o M. ra SS DK NI Ä z 3 så | - j E RASA il ER Sept. 1893. 30 32 33 155 301540 SEKTION 6 Vinga — Ö.Risör 1. Sept. 1893 Gen.Stab.lit Anst. Kon$l. Vet. Akad. Handl. BA.29. N?5, SKAGERACK o M. Nov. 1893. 8 Xx SK SER ELLA: 30 SEKTION 7 NADEN Ö. Risör 16-22. Nov. 1893 me Se Gen.Stab.lIit Anst. MA Abd, Å AHA UR ET Tafl VI j Konél. Vet, Akad. Handl. BAd,29 N2.5. 1SUVIrT gQe1sS UDD a ä St SA = rn S6BFAON 03 apuIN- prog JU SO my NOTLHMAS "fausos AO F '4E 09 ss N Y6 1TL1S SpuaXN — fjaogueparY EGET AON Hå IN NOTISHS (ef pzrolj-PxeH £8 PUR N-PunsLISH TN 0 Boog ' "8 €G8T AON SE '$uorr,6.0€ FIT S0 in NOLLSTS punsad$T 5681 TGS "IA Oo PIG 'N och r.8 NN 'SuOrTBEE "FE T.S8,66 004- "SUOT HS "FET .0,8C (Ra Ma + Se = SEKTION 9 Gullmarefjord 13-16 Nov.1893 SEKTION 8 St (Skagerack) SiPur (Kallegal) | 1-2 Nov.1893 | SEKTION 190 Gullmarefjord U-14 Febr.1894 SEKTION 11 Skagen — Kristiansand 16 Nov. 1893 I 50 55 60 Mil = Gen Stab.Iit Anst. k : SV i p i i 2 ; i 4 j Kon$1. Vet. Akad. Handl. Bd.29 N? 5. SKAGERACK oo v. Febr. 1896. SEKTION 12 Vinga — 0. Risör 17-18 Febr. 1896. Gen.Stab.Lit. Anst. 34 SEKTION 13 Skagen — Kristiansand 17-18 Febr.18 94 SU IR 13 ['4 = 5 jip Ho Leo Sö oc Hardanger ; SO N.R. Lat.5920' N.R.Lat. 5920 9.Febr.1895 19-22 Febr.1894 SEKTION 14 Skagen — Christiansand 26 Febr.1896. Ger. Stab.Iöt Anst FSSEES PRE nas FK Kongl Vet Akad. Handl. BA,29 N?5 Tafl. XT. TE WE He > SKAGERACK om SN RR Er id rn VTA Dec. 1896 ; å (AA BERETT) EAS FRE RE SEKTION 15 SEKTION 16 Skagen — St.SvI Måseskär — St. Sur 16-18 Dec. 1896 16-17 Dec. 1896 Gen.S tab. Lit. Anst. ryter JANA ps br "IStOVAUTAR1S UID 968 Vad a eSutA — UdSBYS Iz NOTIMTIHS 0Z NOLLMHS IGSL TA 08 IESF-IQaT LT-TE Ppioljasewjjng-Is'S 6L NOLLMHS c 08 8r NOLLM HS I62r 220 38 968T NI BI-9T Pao fare uns —Mg IS IT NOLIMHES ASSA ÖR VON BAER ANS FKA AN VY ig or ol ryter FN ARTNR ARA AF TAR RT TR Tore bra bitcked gr så rs AAA Ab A REST ASAT - då MT SARA b SPL P KS NL Tr FPA äro Lr Tr gupett oops NEN Vote bG -yAn Ag Bär Nogr fa AN PTA AA ÖR 0 EE rer j re "SS ör ra br RAD NON AVR RAN STATEN TÅ rrptvnrardrslbtgor Morgga laga fo sara ä fridst oe (AT vänn s vå OM ee vgl dte förs by GRAN rar ment ackrg Mr trånR AOMA pe arte foo ns på ANAR FASAN joA BRT ro Tornaret äår betr nsessIrAge purnky BRA 200 FBR ARR] CSR east tg rår A RANN ock MÄRTA Lo Ae ör sera pA S boossterfå ASOS ga mrs MAAS KA RR FAI Läofe 0 Av IfA FAN MA, ålen Ne BYT 0 rn eds bsrst boddor Syrts FASS NIAN en ni SR Er OM = göra bor bpAASR AEA PH sa IV för fe rasen kr pat rt ? ova rr NA FE ER frå rWet orsa vt sör : sg nn AA RR AL CSM är ör 44 Ang DÅ ro akoa ne or DN AT a gra ri RY pt SS ASSR Sa RA IRENE [ILSA tad RA sär ertöe 0 SY AV ON AR ss rsdatpå Vt BePTeA sköter sva I DA törst vär bn T pA gån] ro A par Så PR heter bu FVT Så vor sitgAr gt ÖRTER NY HAr ANAR Ae roa bored at NR LU pryg (70812 prod Vår Elen Far so Terssrälnf äter sr bes kok rdr enda Stf ög rn vp Wes rota Ne RAA Ar Reda por oprtn HRT 04 Mocbt st SV IRAN teps FANA få VP Pr FRA NR vr FA Srotaksk rt Bo RAA ärr red sot) Ja byalag sänt ma $0 RA PR agrar od YR I SR nä bog Ål sagt Hör Le ärr pt RARE Hbg YI ES ÅR stt Ir nr ske gr rer tie ie RENATE Rose tape andr Tan EN AR rår fdr LLA kos a SSA OC rn (röd BA on? Mad SD Å Torre srt FFNS AN AEA - Are a re je 4) Mar 4dtsag pe PN Me Fat645 VAR rörd fen pe ve lr ät NT SLR Svar SI gitortastoND LER i = ida rv en äger fesd 2 Sys te t YST S Al stolt HONA pgg na vi ; NS ARMS SYD FASA SI EK rr PA sa dre nr st bien mr res s a ora ANS FRA SRA. ter pr ARTVP ARA = krdd 4 Le lattsiernt stag v NA RA gm Rae nar Ta SSR nr äkferta vn [GS HAr Tore a nap Pat sön SSA FOS a NART sån TO re 4 : 4 pd v ; ko lhiga) ef) sår 60 gt rp ASU ANA AT Ar MATA FAT faotubr NE sö Aa Ae SYNS varpå SVE veg Ann vor 4 spe - H för dt 18 ör ärRE SN BNI > tr Al BA BTR gra å AR ssr granat ARRENDE TA SRA RR RR TNA nn RAR EAT rr ra gt le nrg FR 4 täten ptssgob ten sr 4obafr ärtvr rä bruten ANV FOR KARE ÅR trim 4 - Mä brs kin fovr Då bon Ag YT AN ANS bpt st re vC RSS TN Br E otränade AREA 3 oas a rna pravfört ae irps tran rö TA SATAN gprcte Urägrasbi MAAS Sr ro AA RS Vogt rst dee BO AR grän Area! Förr tern nvttA FRA 5 hek Hatt ansogm 009 vs VOM reise AMEN fvt rskr SVEN öd Nslolje! nd AI - Iägarbist ro het anor (4 pe Coe bA BO o0 ANN Re asd åa Lypbiliras blänf)e borr Do Chefer 084 vår fer täprkkeNe Gr Un DA NNeg ATA /fA ja BR a PD el rv FAN rt rst ARN MAS Mr lt lsgmne lever jet äntrat jakt FEN rt rn pA MN TRA Ar BORA MYNTA 37 ryta erg Koder nets LG ra Kg lt jret ESSER LA RSS KA IEI AT : foster ae SMA 0 Br or 2 Ke Peer al perser AS FYR 7 nHn An) pg f fö gorker 0 ste Ar AA epitet (eve ngt re 1 SN rs cE ee Urtrarvada Pris d by lye NArtag ry pA Es 0 TA OT? Ar ARR SLAG rs HAFVA HONA AE orre hes yr oso bage 60 ån annet Styr PRI egen 406) (ros NS: aller OMGE frobröskater rö betar stl Tort NR INA AY ved så AA ST am sönpe ävte freån AS ran Nero RNE BRAT BARR SA NA PEN s » 3 bAoåt Bryr st ÄR BARR JA 3 ormd d N rs syetöbetrdtt VN DI BA Ske rö går) 05V0R FANA gr et SB AA Ars url PN Ar SÅR k åa AA VT ST Arfa jär II ädel rALÄA POE RN or KANNA aabd / Färs va et ft ao AA myra AT RN Pga ; | Ne Beräk p rn 0 vrrmerstar Ari Fre pejl STAR NN åsrm pr fn jän NAF MO jet byl dt LA I Saga or vakt AAA Pier KAR pa Rod fröbröd dT sr ekar Stads ve es 004 ty FDA 6 rr känt a rara Sp r tyrann jota Sbesacpeje te YA RA Pr SN SR re RS RET ND TN IM: IP NOTE STR SKER SENS ast ga AR FT RDR SAN Sett fat Yeo re BL alb BM Ne KINA Hänt! ANNE > a SEP krssbet dyrbara br. förl se er ARNE (Pt far bed Ne Ad förda ppe sr F RE eft 3 å Lyrdanpar et KV vaken 40440 SR0 006 ro BRA påväg pers et Sräsfupiserst syn4 iDR01d 4410 Bi4r AA Kor eflResr ket heperitetgt sog) AA Mitetgg sger BA) dr ; ben trå OUR SÅ era vie: MONråNts TADS bo! Kod? FARAN Be 43 Sisrråöå Bö fet b.sLoR Iek ARR er fö MSN Rog on 4 sljatat INR ÄSN MA pör HA Brd 1059 AV Järn 7 448 Mavgr Abe at RN erat, Sy edornd Mb så ot rtr foten UNDAN RM fu AA ART AN TNE SPIS pArR SR ör 00-04) 00 APU Yster AA SANS kn Ae PÖRIREE RE Me PA knä Jar NR AP ngt ASSA at GRANEN LIRAT stort ep SSR äs krsmr En! Sober SKYR ANA JMS AGT AN Myt Brr SST Nan (orre FR RNI DT sel ror sto re ler VRPrg& NI golvdrdr IRI RAA 13 MSRP böta bone 0) PE VT PR ons ARA AA 40 194 SA Dråp ct RN AADN APA vd ålar fra JA art JR BFT TAR Spak bglostl! (SAN 1007 da ala bodå dart ch ONA WL ST ÖS Sr SA br fersontpr Nn Hy ära Vr SVD AR FR öegr oss orkA gör yr SMAD hö a Lökar fe RE Sö RA EN vrf Rå AR Rn RR EF rå nås ab ärbaye tr beropr Wpbyt Ave Bo MV onde Mjed b64 bb4g SAVA "foton jA änba Hg IP SP HER S FO AMON VR sä tste brå 4ptjag Jol stab -knp inn FA MYR FEY Tr smb e NAD SR leat fog Wrede Fre ET aren äre rs frds Vd, RA så AROR fr retar rytettty VARAR ri bår rn vår re. fe DYR Sur sr TR AGNES FAR TIL gtyårnt 00 fr ANG ARR RDR CA Ad or OR bajen nar RB AR RS Me REA 61 bn a ber tester BTR RVUYY SR FS gosse 0 4 pod Br heta RT ora ämnet 4 gt ERE spor för or måg VE mer yr (ren PRE PRETPITTE brat sr oe fan gör NRA PoSrnbeds fett äl) däri SR bytt åar 0 (kat SYROR ENDA FST RENA ONE BPA vr ofökrnd I a ford et rr br fr SFR Arn 3 SNERSE få EAA IEEE bg or karten OA Vr Ar AVN ene förts är sr b öde tet? fonbytt Nteö MEAN otsboret dl NA) hyn LD ve vs Äret 1iforfatves än bes Mg SE Pn OTIS PDA a rfat vg föda Pr JAAA VR Br TAN 4-4 ärr dRRSE IA MUM NAT FARSEN JUR vespa Prot ÅL ser fömtågs7 be FRED fra] SPA PLNNA 4 FOA IBN MA RA g-VOFAANAR A VART r RA AJA I Märeia fa bn Arr PANG ägg S ANVATT Mn KRO HA AN Nm troct btr bg fore rå tl br SNRA fält frost SSA RN 9 SE BÄR SA TT RR TS AT SINA SE gott övr lyte NAN Fr PAS Stod bör 2j 39 NA Fv RKA ALT SoA RIE 4 Fr rr fra DR VA Mb € on AM Er br ol a sr Er sn rr ALMA MA skär dr gå FIT AYO NNLANR MNO tg V/A AA TREY SAR FA Rv Ark Lör va Byt FA YRAN TN TA än vb HN SY: ch MYNTA UD VARE mo forlSperat re BANAN or nå bode jet Prtrkr FANS pen e TA SI blae de SR NLUG MAA ME be TN Iogå4 10 (0) Je bott mp ABN pp KN IST rrgntk ol srtyd na PAN Jere irl Revyn arp «0 Ry BA RNA RS OR rör träde 6) Pon Sr do ds sär 40 stör or SLA RY RR Hör Spader seger Aboa btaep fa Sr nrg FRA VARA Arr ep oc HOV send) aAa nere vebadmgad bott ge 7 Ma 2 ERA ETS a rpså Ai lnrtt nte INGA öre ka v dl ba NER 0 90 RER BR rn RR Rn år YR YRSA MSN NAT Kåre act ja Br 4 AS SAS fået 150 tot vyABe ir te AN Motell börptakt ra bt yn ord fr FY VR tkr tkr npI BLA fre lr Mrs oe fö too fr på i FARA DA RR Ber oto sa fbe Vörbåänsntiptisget RA At NAR fr] ot ON pekar P Ir un ade pa 0 RA Sr TIA tå AA mA oto ÅR pr rår ALPIN USS RNA arld FY TR ANNE Få n SBR 2 0Y TNA RrrS st yt Trä MN RA bald ESGNE betr ad telsOr sånn 1 KBR ta dr fR bris ENN MPN fR HR. SYM Ar FÄYERS NTA AS få fer rg frit rar 0 4 3 FR Re orre hör Sä rare Iodgd (oh Akne RDR AS MJ NÄ ova SosT ed YSd töm del grå ganrtgt "MN Av IT näe Lräedkt kt ANA S A AA ot Brr KUNDE fdr RR Ae dre MUD rmyögen 4 Läsver. 08 ottan jag 4 öre Sh = Byt dr de pg re at FARA MA r4l Myotbähebrse sak EN TAN rar? SEA MEANS BAGA po ovdant > ABN SAY PTA sate då RE pero gr ARA rdr räd sörbtbdar FSA S LSS AJ bo ils ba llbar fr I No Tr DNS BANANS betr brad ör tN ARA BA Her NI TEE NA EN omr FÅS Be D LIA arte ar BPA Vag re er APP pssterst byte Ligan rna le0AA rr TT sa föls rtrpste ro YP TA Na, BRON Sod Fa BT BARR AA mrs mys ADS SSANG RA ASTRA THB ras dltn rv bot RN et 4 Kran ssde Out odbäd ät €) ör bot fr ARLA PARAR PE rara hter sånna Ann 3 Sen Ra verpagA re] på boden VEntAkrnt Agata DYK Jade SEA sig rakt trenden At AA NA TRES äro ty ratta ot rn FRA ADIRA FANA mon Arej SPARAR myt PATA por MMO YRarR I FN infart Vä Hå Brr SOVER Stärker. srfröNteg dt sb RANA te bdo mdr ba bit ök Apr ARNE or RN del arp ngt or kRAe ES Käse rr RAN Arter erAr sr ” AS SoA esim rsro NRA : totkebe - a RNA Jr ÅA äger 4rjate AN Prof ab0B0 020 ROGAN EA ere ON AN AE pr RR ARR ON TARA AN ät 0 104-010 rese ogr se 6R Aro trr S RSS nr Band AR RAT REA for nast dress NANA ANNA NM 26 Jet gossen I KYRA ARAB a ra BL BRN Vä KR ät er od re Boo stänek sh Aa pe SMA or A4L 4 AI fer ; er aÅ dyr for of I AA NP ol på brad a SN morlnsvsr ör ot bey Any ONE ADA Mhr g 0 RAT OAEDAE NE Et Uasas Kor Robs br Att bör AR open ETT gr Rögår dö ordb Sker VOR ON ANAR ASSA (ers sats on FAST osten Ra Sega TAS Aes has LÅ) bre MAN AE 3 os a VR Arkens pace Spar arr mar LD ER 00 kt på ” a yet Sea vwplela kk rå ensstle 2 vå fräter Hager Undre Vr KIA SEA bre AA Ri bs vår BA DAGAR sm spö I 04 MÅR a fö HA vn gav ers tan orster bybor YRAN oe mstebker aodr äo bytors tår) shoe DINA EA STA TR båten rater mna Kar tAtoRB ne Vrhotet Span STS pts At RAR BYTA äs Forst nh een Ant Bbrrå BHFöN ATA RAT TN Ar Af rm A TA barr AT AEA TAR rABrrd 40) MAKA SR bi bgrrkr eva OVAT äorksms NR RARAK SKA fr rok MAT Arne rANANESYEER TND RAND ER ARR lr loslored veten et Sr brr tkr DETTA SRS OA svt ARA frRR KORA Sn nn Nr trötta b Tpebita Gr ärrA Mår SVAN SETS SO ARR Sr SYST RENT gr et Freda 04 sön Mob SAD RAA från NANA pen bnted 40 0 KY FåAS o BT F F SEN Br FSA SA FBR ägta ort MAGE, (AY bPkekt Bee GNAGER FoB nr AO fur NLA PGD Fö VARESE SAR AA : SA role spis inger färre di ot bås torAr NRA AEA MN VA Et SRS gå pt An ER Se RNA PN AAA AS VAA TA AÅR TA 0 ORT LET eES gtr bä tpötekr nt AA pttr bä NN 991-204 HR rt ve ArT FAN AA Arr norr Para Brr nade AA 26 RA AA RN nn ser ses grs a SOS Rind rg isbn rte po ssNvyrnr pint teti ers å OAS SNR FA SSRESTS Ene NEKA he RR ester ris gr ET ARR ARA er Sr edt 7) Art RAA I ARDEN "5, BerOST Hos FSA RAR ros MMA Lt UNNA VR TAN 0) I NAS ARE ME RET Fö Arter STA om a om vt yra LÅS [Tran or ATA br dets RNA sNer SIM FR polar U08 rerdöe Fp ror rA AND YR VÅR eera Am bnå kok RAA ARA AR Kb fr rå lost Per lät preset är ba Ar ANNANS AY ARTS RTR NES To Cha koi og nå Så se pri doping pa va R RÅ ör py nn FA Ra Sen oe ae sv ngr ere Rh t RT Ra ones VAS SYft för EA TE Nr vs Lod pärdt k0 Jo bst Fyn sl An Sg rr segt fe FANN FN Säng her Ce kcbr kl RA Nere ker SA TRE STD rasat gr obegr AA ER PE FANTA BAN FN bea er nr RT rNE FFS bn AN PA TSE OY TRA RE RR ARN TREA | ot vet ger rd ter) ig tt ANNAN totp Mp rr RAA rg rå - KANIN PA Dra rä dg bita pir bay obe sent pörD 0 SA få LA fn FN STA Ar Sk rokengör ört part MAMA LA TSAR paksg Nie bör RS oa fos4e KRATRAR AK ratar Kar SR pr Snr ADå Ior rön bo dress q TERM RA Bg Tror VE berg) pr öA rg PAT pas te ers del 4 0 LrQ sel ber ied ra0t oder MÅN pRärarre UDD AFA VS Pers gåt 2 - 7» rd SR ol er abbrpen ett bäver od jeg t 4 me r era ST RDR IS NS Ati trdtrå! bokad AD Fra rö RE NN AT AA SA ARR TI rö frå betet sehr ägt ra ror brudar mo Sapa Trp sär I sosse AS seb Fm bred STA frog, Inpödg vå bbe LINRs OMP ND PA TE bt 4 Aden ände Fö fr RAA Ar AA RR AMMA or bigrsas er pt yes SS ardgrrdnge pr fd KM frhek sö re klg såg ASAT TD BIT fn ekorre NTE sä reNa kens är RT By andr SSRK REA äpdrin RA SRA RITA rssvärtn AT PENN egt arp PAA RM mä rgrekgr sk rt to syrra sov äsfeA Toto detå i BIND Lod CAD Fry ER ge og bn sö PO AN FET dre ers N-rpö pe sn badge bs ttbrnfa JANNE ag åter VR rote LHR PAR 0 myr etersr MAR 4Rärt00r $ jog ag ob fp AA VAA pubar 8 Sn bet- > god do As > hå stat OT > AVR vo ie ÅR VÄ Wrofr saras Tetö) RE såerbis för Ana vvsrekupre Tre der An ET SNETT TVR Nerr ronå Sri rn TT sem säg pA Vrå hoss 0 FA oo fr gr rt SRA Pion saape Apr be BAR denter 41 BN SRA S Ett le sdr sier rue re dl FöebAr NANA Ar LN MRAATRL forts ör brgtt rn ög re foder Asm rt AKNE RA vera Ab SÅ ab äns ARE Säl RIS fa os A Istid Ae a tordsrrSSDRNe ; RA fat fed oh RARE rr Ron Mr SoA fbe Trns ; Kr ber RASAR pg rå Sr OVAN - rökig - fer TORNA S RA Tr Tr sN IA esk ärta ORTER SSR ASA First pi näE Jon IDA SDR er dara fors K Rey 00 a RR big a) öRre dl pe (049 pp rd 0 BÄR I RN Eng Ts [FELT ön Fr REA ASEA re SFI rå Arn Fo NRA FA, SISTA Ae Sia RAR pA SA NASA PTA (retro OANSUp: ES RAA kär BAR RR en abs AL ER Posse grgesb HFF ARA? böna ge OA AD a , c leg Ve bd sl Ek matens foot Ar 4 SY0R AE nöt 4 08 ethers le re be ps a np tak ket at 0) I ag MA z spö rirsnkör tijsdräägr ute pest Nå - HAST FET bostaden Ag AÅ Bret 4. Jools RR Fr PARET oa ooävr RN mt ärr röe dos säng 4 -HlAg mys ErrO AFP SARA NFRRNNLNGE I mbyfar färs tt sl) je ort jöt HAN vr een boseegrt a FAP ÄEY AR ARSR reg$ FABOPE roYrr UI vääder gata RANE R ASKR tr etrssgt Ar Bk AA HAr ata För rr er när sertöbpn st ' Nä FRA ad Morse POL Fors Mg Äo BT SA EST aa -5 7 ons SA orsak rela riks so eh TI på VALDA tis pkar FRA TAS ST lapa lgr SS före Fale 4 De RR TT Tata la S rö bob ängl4 tra Per Kr NTA NNE fået ronne SARA FRA peer boss Nr 6 se rr ern NR tkr pärntrker st FRA AY je) pone vg poeter Ar pe oo west yt le ös a tet BO pest orge0 tff AR lp = Mart NDS pat kyr SRB AVATTAR fösta viasat met of